Skip to main content

Full text of "Vårt språk; nysvensk grammatik i utförlig framställning"

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge that's often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 



at |http : //books . google . com/ 



WIDB!^. 




HX SHSF 3 




r 



f 



\ 



1 



n 



_ kr. 




NY5V€NSK 6I\HfMrtTlK 

\ UTFÖRUG FI^AMSTältMINQ 
rtF 

ADOLF NOREEN 




(^^ 



^ ^/^^i-'UA-ii.f^ i^aJ. 



^ LUND, C. W. K. GLEERUPS FÖRLAG 



lA^ 



^subskriptionsanmälan ä omslagets följande sidor! 




— ir-« 

1 




SUBSKRIPTIONSANMÄLAN. 



n något så när fullständig, utförlig och efter moderna språk- 
vetenskapliga principer utarbetad nysvensk grammatik sak- 
nas tills dato. Och dock torde få böcker vara af verkligt 
behof mera påkallade än en dylik. Den år ett det viktigaste hjälp- 
medel för alla slags språkvctenskapliga studier i vårt land, ty mo- 
dersmålet utgör det ojämförligt bästa grundlaget för hvaije försök 
att klarlägga språklifvets allmänna lagar och företeelser. Den är en 
nödvändig förutsättning för tillkomsten af redan allt för länge sak- 
nade tidsenliga, elementära läroböcker för modersmålsundei*visnin- 
gcn vid våra högre och lägre skolor. Dess åstadkommande är för 
öfrigt helt enkelt en nationell plikt, ty en nation äger intet rikare 
och fylligare uttryck för sin egenart än modersmålet, och ett grund- 
ligt studium af detta åligger därför 4ivar och en, som vill söka Ij^da 
del gamla vishetsbudet: känn dig själf! 

Ett arbete, j>om vill söka fylla denna lucka i vår litteratur är 

VÅRT SPRÅK 

nysvensk grammatik i utförlig fpamställning 

af 

ADOLF NOREEN. 

Verkels plan är följande. Det sönderfaller i fyra delar samt 
elt utförligt register till det hela och är afsedt att bindas i nio band 
å hvardera 500 ä 600 sidor. Innehållet i sin största allmänhet och 
dess fördelning på de olika banden och delarna framgår af följande*- 
öfversikl: 

FortsiiUiihi}{ A omslagets 3. o. -4. sidor. 






^ 



VÅRT SPRÅK 

NYSVENSK GRAMMATIK 

1 UTFÖRLIG FRAMSTÄLLNING 



AF 



ADOLF NOREEN 



FEMTE BANDET 




LUND 

C. W. K. GLEERUPS FÖRLAG 



LUND 
BERLINGSKA BOKTRYCKERIE-T 

1904 ' 



^■-| 



TREDJE DELEN. 



Betydelselära (Semologi). 



AFDELNING I. 
Inledning. 



§ 1. Betydelselärans begrrepp. 

Betydelseläran eller semologien är, såsom redan i 
band I, s. 50 framhållits, den af grammatikens tre hufvud- 
delar, som redogör för talspråkets psykiska innehåll: de idéer 
som genom språkljuden meddelas. Den är alltså så att säga 
den motsatta grammatiska polen i förhållande till ljudläran, 
som redogör för språkets fyisiska beståndsdelar. Under det 
att denna till sin förnämsta hjälpvetenskap har den rent na- 
turvetenskapliga disciplinen fonetik, så har betydelseläran i 
stället härtill den s. k. språkfilosofien (se I, 44). 

Visserligen handlar betydelseläran, som sagdt, om idéer, 
men — väl att märka — icke om en talande individs eller 
individgrupps idéer i och för sig, utan endast såvidt de äga 
språklig beteckning, äro uttryckta genom språkljud; alldeles 
på samma sätt som ljudläran icke handlar om språkljuden 
i och för sig, utan endast försåvidt de äro tecken för ett 
idéinnehåll (psykiskt innehåll) eller, som det inom språk* 
vetenskapen heter, äga ett »betydelseinnehåll», kortare och 
bättre uttryckt: betydelse, dvs. förmåga att uttrycka och 
framför allt (se vidare § 3 nedan) hos en annan aktualisera 
en idé — hvarmed jag förstår hvarje slags högre psykisk 
funktion af teoretisk art. Det är just denna »betydelse» som 
är föremålet för semologien. 

Detta sålunda definierade abstrakta begrepp 'betydelse* 
uppträder in concreto alltid i någon viss språklig dräkt, som 



— 6 -^ 

ofta kan efter omständigheterna vara mycket varierande, och 
det kallas då semem, hvilken term alltså kan defmieras som: 
ett visst bestämdt idéinnehåll, uttryckt i någon språklig form, 
likgiltigt hvilken. Ordet triangel i dess vanliga betydelse af 
tresidig råtlinig figur är därför liksom nämnda treledade ord- 
fogning ett semem och just precis samma semem som denna, 
eftersom ju de båda uttrycken ha alldeles samma betydelse. 
Dessa båda mycket olika språkformer (morfemer ^) äro alltså 
ett och samma semem — äro »homosema» — under det att 
t. e. de båda mycket olika sememerna i;dse/i 'buller' och väsen 
'varelse' äro samma morfem — äro »homomorfa». Suflixet 
-nar i ordet sjuknar är också ett semem och vanligen just det- 
samma som hjälpordet blir i gruppordet blir sjuk. Prefixet for- 
i förbleknar är ett semem, ofta detsamma som bort (eller af) i 
bleknar bort (eller af), osv. Kort sagdt: hvarje morfem är ett 
semem, ehuru ofta olika sådana vid olika tillfällen, och hvarje 
semem är ett morfem, ehuru ofta olika sådana vid olika tillfal- 
len. Detta är alldeles samma förhållande som det, att hvarje 
bestämd fysisk form alltid har ett innehåll, ehuru ofta olika, och 
hvarje materiellt innehåll alltid har någon form, ehuru ofta 
olika, så att t. e. en literbutelj alltid rymmer något (sprit, mjölk, 
luft om än så förtunnad), och en liter mjölk alltid inrymmes 
i något litermått (koniskt, cylindriskt, buteljformigt, en rad 
dricksglas af viss storlek osv.). Jämför däremot, att visser- 
ligen också hvarje semem är ett fonem (se I, 340), men icke 
omvändt hvarje fonem. ett semem, detta liksom t. e. hvarje 
kärl är af någon materia (glas, lera, metall o. d.), men icke 
hvarje materiellt kvantum (glas, lera osv.) är ett kärl. 

Kortast uttrjxkt kan man alltså säga, att semologien 
handlar om sememerna liksom fonologien om fonemerna och 
morfologien om morfemerna. Termen »semem» är af mig 
nyskapad i analogi med de motsvarande båda från franskan 
lånade: fonem och morfem. En lämplig term, ja en term 

^ Om termen morfem se utförligt i Formläran, inledningen § 1. 



— 7 — 

'öfverhufvud har nämligen hittills saknats, i det att man för 
det ifrågavarande begreppet — därest det öfverhufvud såsom 
särskildt begrepp uppfattats — användt dels beteckningen 
»uttryck med en viss betydelse», dels (åtminstone för vissa 
enklare sememer) det tvetydiga »ord», så att t. e. väsen 'buller' 
och väsen 'varelse' än sagts vara olika »ord» (dvs. sememer), 
än samma »ord» (dvs. morfem) med olika betydelse ^ 

I anslutning till termen semem har jag sedan bildat 
termen semologi — jämför fonem: fonologi och morfem: 
morfologi — i stället för det hittills ofta brukade, men klum- 
piga ^ »semasiologi», detta den term som användes af den, 
som först yrkade på införande af betydelselära såsom en 
sjäifständig del af grammatiken, nämligen tysken K. Reisig ^ 
och af många hans efterföljare *, hvaribland Pott. Emellertid 
fattade Reisig och de flesta följande det ifrågavarande begrep- 
pet för trångt, i det att semasiologi för Reisig blott är redo- 
görelsen för vissa 'ords' »Entwicklung ihrer Bedeutung und 
ihre Anwendung», alltså blott ett stycke etymologisk semologi 
jämte en liten del af den deskriptiva semologien, nämligen 
stilistisk funktionslära. Fransmännen däremot, särskildt Bréal 
och hans efterföljare, använda termen »sémantique» — R. de 
la Grasserie i stället »psychique» — liksom de kalla fonolo- 
gien för »phonétique». Men då termerna fonetik och fono- 
logi (ljudlära) ovillkorligen måste strängt skiljas åt ^ så bör, 
synes det mig, på grund af parallellismen med fonologi och 
morfologi — äfven fransmännen säga »morphologie», icke 
»morphique» eller något dylikt — det annars rätt nätta se- 
mantik ersättas af semologi, som också redan upptagits af 
flera författare, t. e. O. v. Friesen och K. F. Sundén. För 

^ Se utförligare härom i Formläran, inledningen. 
' Jfr mitt redan I, 50 not 3 citerade uttalande i frågan. 
■ Vorlesungen äber laleinischt Sprachwigsenschaft, hrsgg. von F. Haase, 
Leipzig 1839, s. 18. 

^ Se J. RiES, Was ist Syntax, s. 156 f. 

' Jfr I, 50 odi den därstädes not 2 citerade tidskriftsartikeln. 



— 8 — 

resten förstå fransmännen med sitt »sémantique (sciencé des 
significations)» faktiskt icke hela semologien, utan ungefar 
detsamma som tyskarna med sitt uttryck semasiologi, alltså 
väsentligen blott etymologisk semologi, dvs. betydelsehistoria. 
Att ändtligen äfven termen »syntax» af Miklosich m. fl. (jfr 
Sweet strax nedan) användts för betydelseläran — dock endast 
såvidt den rör orden, ej andra morfemer — påpekar jag i in- 
ledningen till Formläran och kritiserar där såsom varande 
högst olämpligt ^. 

Semologiens ställning såsom grammatikens tredje huf- 
vuddel vid sidan af fonologien och morfologien har först 
uttryckligen och med bestämdhet häfdats af mig i artikeln 
'Något om ord och ordklasser* (i Nordisk tidskrift) 1879. Sedan 
har denna indelning i princip, om också ej in praxi och i 
detaljer accepterats af Sweet (1892), ehuru med annan termi- 
nologi (»phonology», »accidence» och »syntax»), i det han 
yttrar*: »That part of grammar which concerns itself spe- 
cialy with forms and ignores their meaning as much as pos- 
sible, is called accidence. That part of grammar which ig- 
nores distinctions of form as much as possible and concen- 
trates itself on their meaning, is called syntax». Själfständigt 
har samma uppfattning vunnits af Raoul de la Grasserie, 
som i sin skrift 'De la psychologie du langage' (Paris 1889), 
s. 2 yttrar — med sin speciella terminologi — »La psy- 
chique [dvs. semologien] peut se définir Tétude de Télément 
intellectuel du langage, dont la phonétique est Télément phy- 
siologique et la morphologie la résultante», och väl äfven af 
H. Oertel, i hvars mycket läsvärda 'Lectures on the study 
of language (New York 1902) det heter (s. 276 ff.): »Mor- 
phology . . is not so much the treatment of a certain parti- 
cular set of objects as the manner of treating any linguistic 
expression from a certain point of view, namely, that of its 

^ Jfr äfven Ries a. st, s. 19 IT. 
^ New english grammar I, 204. 



— 9 — 

form . . Semasiology . . comprises the sludy of the meaning 
of all language forms, not simply that of word-fomis. Like 
morphoiogy, it does not deal witli a separate set of objects, 
but it is the second aspect under which all linguistic 
iitterances must be viewed». Förut har indelningen varit 
t. e. hos Reisig: 1. Etymologi, dvs. (ordets Ijudoch) form- 
lära, 2. Syntax, dvs. ordfogningslära, 3. Semasiologi, dvs. 
ordets funktionslära (delvis); hos senare författare van- 
ligen: 1. Ljudlära, 2. Formlära (dock blott ordets), 3. Syn* 
tax, dvs. ordfogningslära och funktionslära. Denna sist- 
nämnda indelning har af Ries förbättrats till: 1. Ljudlära, 
2. Ordlära, 3. Syntax, dvs. ordfogningslära, hvarvid de båda 
sednare erhålla underindelningen: a. Formlära, b. Betydelse- 
lära. Men om alla dessa mer eller mindre »vetenskapliga» 
indelningar gäller, att de hafva det gemensamma felet att 
icke äga någon enhetlig indelningsgrund ^ Detsamma gäller 
naturligtvis vår gängse skolgrammatiks (t. e. D. A. Sundéns) 
indelning i ljud-, ord-(form-) och satslära. Dä, såsom vi i 
det ^följande skola finna, jag uppställer »meningen» såsom 
den minsta själfständiga enheten inom semologien liksom 
»ordet» (vokabeln) inom morfologien och »ljudet» inom fo- 
nologien och sålunda i viss mening kan sägas indela gram- 
matiken i läran om ljudet, ordet och meningen, så kan det 
vid första påseende förefalla, som om min indelning stode i 
åtminstone hufvudsaklig öfverensstämmelse med den gängse 
skolgrammatikens. Men det blott förefaller så, ty skillnaden 
är grundväsentlig. Under det att nämligen indelningen i 



* Enligt Ries skall den utgöras af »foi^skningsobjektet», ett yttrande 
som Jag icke förstår. På någon kritik af Ries* med m^xken pretention 
uppträdande arbete behöfver jag här ej inlåta mig, då en förträfflig sådan, 
utgående från de principer jag uppställt (i Xågot om ord och ordklasser 
1879, Vårt modersmåls grammatik och dess indelning 1898 samt nu i denna 
grammatik I, 50 f.) redan är utförd af K. F. Sundén i uppsatsen Quelques 
remarques sur la délimitation de la syntaxe (i 'Uppsatser i romansk filologi, 
tillägnade prof. P. A. Geijer*, Upps. 1901). 



— 10 — 

ljud-, ord- och satslära har för sina tre delar olika föremåU 
resp. ordens beståndsdelar, orden själfva och ordens före- 
ningar, så ha mina tre delar samma föremål, nämligen språ- 
ket i sin helhet, men betraktadt från tre olika synpunkter: 
materialets, formens och innehållets. Dvs. jag behandlar 
språket på samma sätt som om någon redogjorde för en viss 
liten tingest först i dess egenskap af benbit, sedan af kub, så 
af tärning, eller för en byggnad i dess trefaldiga egenskap 
af tegelkomplex, envåningshus i morisk stil och kafélokal 
(jfr I, 50 f.). 

§ 2. Det s. k. inre språket. 

Om man, såsom ofta sker, kallar betydelsen för inne- 
hållet i eller den inre sidan af språket, resp. af språkfor- 
merna, så får man tillse, att man icke härigenom föranleder, 
hos sig själf eller hos andra, en förblandning med två all- 
deles skilda begrepp, som pläga betecknas det ena med termen 
»inre språk», det andra med termen »inre språkform». Om 
detta sednare begrepp få vi tala utförligare i § 7 nedan. Här 
må därför blott något litet meddelas ^ om hvad som menas 
med det inre språket eller, som tyskarna äfven uttrycka 
sig, »die sprachvorstellungen». Härmed förslås nämligen, i 
synnerhet efter Charcots undersökningar, de reproducerade 
minnesbilderna af det vanliga (»yttre») språket, vare sig det 
af oss hörda eller talade, hvartill för dem, som gjort bekant- 
skap med skriftspråk, kommer det »lästa» (dvs. sedda) eller 
skrifna. Hos många individer förekomma flera eller färre 



^ Se utförligare härom G. Ballet, Le langage intérieur. Paris 1886, två 
tyska upplagor pä samraa år med titeln Die innerliche Sprache 1890; R. Dodoe, 
Die motorischen Wortuorstellungen, Halle 1896 (i B. Erdmanns Abhand- 
lungeii zur Philosophie VIII); V. Eqobr, La parole intérieure. Paris 1881 
(utförligt refereradt i Zeitschrift fur Völkerpsychologie B. XIV och XV, i 
korthet af P. A. Geijer i Språkvetenskapliga sällskapets i Upsala förhand- 
lingar 1882—85, s. 69 ff.). Jfr ock R. Mkringer och K. Mäter, Versprechen 
und Verlesen, Stuttgart 1895. 



— 11 — 

slag af dessa bilder samtidigt, hos andra blott ettdera slaget. 
I förra fallet är oftast någotdera mer eller mindre .öfvervå- 
gande. Detta försteg tillkommer då vanligen antingen de s. k. 
auditiva (hörselminnena) eller de s. k. artikulations-mo- 
toriska (minnena af talverktygens användning, af »das be- 
wegungsgefuhl»). Stundom, i synnerhet hos ifriga läskarlar, 
öfverväga dock de s. k. visuella (synminnena), men aldrig 
de s. k. grafo-motoriska (minnena af skrifrörelserna). 

Det inre språkets tillvaro konstateras lättast vid sådana 
fall som då mot ens vilja )»tankarna icke vilja tiga, utan 
hålla en vaken», eller då man »läser tyst», stundom så ener- 
giskt att man rent af blir trött i munnen af sitt »tänkande», 
ja till och med så att man kan »höras» af en »tankeläsare» ^ 
Dessa sistnämnda båda fenomener bero därpå, att de arti- 
kulations- motoriska minnena äro så lifiiga, att de framkalla 
svaga ansatser till en verklig artikulation, ansatser som hos 
\isssL individer kunna stegras därhän, att de, som det heter, 
»tänka högt för sig själfva». På liknande sätt kunna de au- 
ditiva och de visuella minnesbilderna ju ofta stegras till hal- 
lucinationer. Bekanta exempel på auditiva sådana erbjuda 
Sokrates, Jeanne d'Arc och i våra dagar Strindberg, på vi- 
suella sådana de mer eller mindre historiska »mene tekel» 
och »in hoc signo vinces». Omvändt leder utplånandet af 
dessa det inre språkets bilder till olika slag af total eller 
partiell »afasi» i detta ords allra vidsträcktaste mening: sen- 
sorisk afasi eller »orddöfhet», då man förlorat de auditiva 
minnena; motorisk afasi eller afasi i egentligaste mening, då 
man förlorat de artikulations-motoriska ^; alexi eller »ord- 
blindhet», då man förlorat de visuella; agrafi, då man för- 
lorat de grafo-motoriska (jfr I, 45 f.). 



* Se om detta fall t. e. F. v. Schéele, Det mänskliga själsUfoet» s. 384. 

' Detta slags afasi är noga att skilja från »afoni» och )>anartri» (se 
I, 45), som båda bero på fel i själfva talverktygen, icke på rubbningar i 
själslifvet. 



-- 12 — 

Detta inre språk är naturligtvis icke identiskt med våra 
tankar — icke heller en nödvändig förutsättning för dem — 
en villomening som dock väl redan Plato hyste, då han ytt- 
rade, att »tanken är ett ord i själen, äfven om outtaladt», 
liksom ock de många senare tänkare och språkforskare, som 
ansett, att man »icke kan tänka utan ord». Så t. e. säger 
Schleiermacher, att »Denken und Sprechen sind völlig eins», 
Hegel, att »es ist in Namen, dass wir denken», Schelling, 
att »ohne Sprache lässt sich . . iiberhaupt kein menschliches 
Bewusstsein denken», och hos K. W. L. Heyse ^ heter det: 
»Sprechen und Denken ist . . eins . . das Denken ein inner- 
liches Sprechen. Es lässt sich eben so wenig ein klares 
Denken ohne Sprache als ein Sprechen ohne Denken an- 
nehmen»; hos L. Geiger *: »Der BegrifT entsteht durch das 
Wort . . die Sprache hat die Vernunft erschaffen» och »mit 
dem Worte entsteht sofort auch ein BegrifT»; hos Max Mul- 
ler *: »Gedanke ohne Sprache ist unmöglich . . Wir treffen 
nie änders auf bestimmte Idéen als insofem sie in artiku- 
lierten Lauten sich verkörpert haben . . Ohne Sprache keine 
Vernunft» och »Wir denken mit unseren Worten, wie wir 
mil unseren Augen sehen». Att detta är ett fåvitskt tal, har 
för längesedan mångfaldiga gånger uppvisats * och framgår 
tillräckligt tydligt redan af det enkla faktum, att äfven de, 
som äro födda döfstumma, kunna tänka, ehuru de natur- 
ligtvis icke äga några språkliga minnesbilder (såvida de 
icke möjligen med tiden skaffa sig läs- och skrifbilder). 
Men för oss andra, vi som vant oss att omsätta våra flesta 
tankar i tal och alltså åvägabragt en fast association mellan tal 



^ System der Sprachwissenschafl, s. 40. 

• Ursprung der Sprache s. 141 och 168. 

• Vorlesungen uber die Wissenschaft der Sprache, II, 56, 62, ocli Das 
Denken im Lichte der Sprache, s. 502. ^ 

• Se bland nyare arbeten t. e. H. Gomperz, Zur Psgchologie der lo- 
gischen Grundthaisachen (1897), s. 7 ff. och särskildt s. 86 ff., bland något 
äldre svenska, t. e. E. Tegnér, Språkets makt öfver tanken, s. 9 ff. 



— 13 — 

och tanke, för oss gäller onekligen i regeln, att vi -r- för att 
tala med filosofen Bonald — »tänka vårt yttrande innan vi 
j^tra vår tanke», dvs. vi ha det inre språket formadt på ett 
visst bestämdt sätt (jfr sådana uttryck som »detta är tänkt 
på latin, på franska» o. d.), innan vi anlita det yttre språket. 
Men detta för allt högre tankelif nödvändiga ^ tillvägagångs- 
sätt är af sekundär upprinnelse. Ursprungligen var gången 
denna: tänkt tanke framkallade uttalad tanke^ dvs. tal, och 
detta efterlämnade en sin minnesbild, som vid ett följande 
tillfälle inställde sig näst före ny produktion af tal med i 
viss mån likartad uppgift. Alltså är det inre språket hvad 
filosoferna kalla ett posterius, icke ett prius i förhållande till 
det yttre språket. Det verkliga prius är fastmera själfva den 
tänkta tanken, det psykiska innehållet, betydelsen, till hvilken 
vi därför nu återv^ända. 

§ 3. Närmare om begreppet betydelse. 

Vi komma då till frågan: hvad är det för slags psykiskt 
innehåll, som kan uppträda såsom »betydelse» hos något 
vårt språkliga uttryck och sålunda göra det till ett semem? 
Ty att icke hvaije yttring af vårt själslif spelar denna roll, 
kan man ju misstänka. Vid besvarandet af denna fråga an- 
sluter jag mig för enkelhetens skull till den alltsedan Kant 
allmännast gängse indelningen af själsfunktionerna i sådana, 
som tillhöra förnimmelse-(eller kunskaps-), känslo* och vil- 
jelifvet ^. Låtom oss skärskåda hvartdera slaget för sig och 
detta i omvänd ordning mot den nu vid deras uppräkning 
använda. Alltså: 



* Jfr SCHKELE a. st. s. 291 f.; G. F. Stout i tidskriften Mind XVI, 182 
f. (1891), dår det påpekas, att blott »intuitivt» tänkande (såsom vid schack- 
spel, mekaniska konstruktioner, vissa matematiska beräkningar och uträk- 
ningar o. d.) kan undvara språk; särskildt utförligt Gomperz a. st., i syn- 
nerhet s. 88 ff. 

• Jfr ScuÉELE a. st., s. 110 ff.; A. Herrlin i Sommarkurserna i Lund 
1898. Grundlinjer, s. 9 ff. 



-- 14 — 

1. Kan betydelsen utgöras af en viljeyttring (drift, be- 
gär, vilja; önskan, föresats, beslut, handling)? Att så är fallet» 
tycks vara t. e. D. A. Sundéns mening, då han ^ ger följande 
definition: »Språk i vanlig mening är en samling ord, med 
hvilka människan uttrycker (åt andra meddelar) sina tankar 
och sin vilja. Ord är . . namn på en föreställning eller ut- 
tryck för en viljeyttring». Härvid är emellertid att anmärka, 
det språkets egentliga uppgift och väsen icke består i att 
vara ett uttrycksmedel, utan ett meddelelsemedeP (se I, 
8), hvarigenom ett visst psykiskt innehåll »öfverféres» från 
personen A till personen B på så sätt, att det ifrågavarande 
medlet aktualiserar hos B ett psykiskt innehåll (en själs- 
funktion) af så vidt möjligt samma beskaffenhet som det 
hos A förefintliga. »Betydelsen» är därför icke väsentligen 
hvad som fått uttryck, utan hvad som blifvit verkligt med- 
deladt, liksom öfverhufvud just det till material och innehåll 
meddelade är språket par préférence, således icke så mycket 
de talade ljuden som de hörda, icke så mycket det me- 
nade innehållet som det förstådda (rätt uppfattade). Nåväl! 
Det är obestridligt, att om A till B säger kom!, så uttrj^cker 
han en sin vilja, men det som meddelas — i detta ords nyss 
angifna mening — är icke denna vilja, utan det kunskaps- 
faktum, att A vill B:s kommande, och denna förnimmelse- 
funktion hos B kan visserligen sedan sekundärt aktualisera 
hos B en med Ars öfverensstämmande vilja, men behöfver 
ju ej nödvändigtvis göra det. Betydelsen utgöres sålunda i 
förevarande fall af konstaterandet från båda parternas sida 
af tillvaron hos A af ett visst viljeinnehåll. Den innebär 
alltså en kunskap, som lika väl kunde ha vunnits genom t. 

^ Svensk spr^klåra i sammandrag^ 15 uppl. (1903), s. 1. 

' Detta bestrides visserligen af t. e. Hobbes, Max Muller och Land- 
mark (Om pronomenerna s. 18), men om denna — för att begagna Gom- 
perz' ord — transparenta absurditet se sarskildt Go>iperz a. st., s. 24; jfr 
bland äldre uttalanden t. e. Steinthal, Kleinere Schrifien I, 243. Om den 
smula af berättigande, som tillkommer denna ståndpunkt, se nedan § 20. 



— 15 — 

e. »jag (A) vill, att du (B) kommer», i hvilket fall verkliga 
förhållandet lättare inses. Nu fördunklas det nämligen däri^ 
genom, att upplysningen »jag vill» icke fått något särskildt 
uttryck, utan åstadkommes medelst s. k. böjning af ordet 
kommer. Kort sagdt: man kan väl 'meddela' sin vilja i be- 
tydelsen af att »tillkännagifva» den, men icke (direkt) 'med- 
dela' den i betydelsen af att »öfverflytta» den, dvs. aktuali- 
sera en motsvarande vilja hos en annan. Alltså kan 'bety- 
delsen' aldrig i första hand vara en viljeyttring, utan blott 
en insikt om en dyliks förhandenvaro hos en annan. Men 
väl kan denna insikt blifva en vehikel för den ifrågavarande 
viljeyttringens förmedling, hvadan denna i så måtto kan sägas 
vara indirekt och i andra hand »betydelse» hos ett språkligt 
uttryck. 

2. Kan betydelsen utgöras af en känsla, vare sig en 
sådan i inskränkt bemärkelse eller en sinnesrörelse (affekt *)• 
eller en stämning ^? Vi dröja här endast vid frågan om sin- 
nesrörelserna, ty skulle det visa sig, att icke ens dessa kunna 
utgöra »betydelse», så gäller detsamma ännu afgjordare om 
de andra, mindre intensiva och påtagliga graderna inom känslo- 
lifvet. Vårt resonnemang blir nu här ungefar detsamma som 
det ofvan under 1 förda. Det är nämligen visserligen obe- 
stridligt, att en mängd språkmaterial tjänstgör som uttryck 
för sinnesrörelser, är hvad tyskarna kalla »ausdrucksbewe- 
gungen»; så t. e. en mängd variationer i fråga om ljudens 
prosodiska förhållanden ^, många på gränsen mellan »läten» 
och verkligt »tal» (jfr I, 17 ff.) stående s. k. interjektioner 
och äfven andra, högre på språkskalan stående »utropssat- 
ser». Men härvid gäller, hvad redan påpekats, att språket 
såsom sådant icke egentligen är uttrycks-, utan medde- 

* Sweet använder tei*men »emotion»; Bourdon (i Vexpression des 
emotions. Paris 1892) tar »emotion» i vidsträcktare betydelse, så att det 
afser h varje »fonctionnement anormal passager». 

' Jfr ScHÉBLE a. st., s. 364 ff. 

' Se närmare härom i prosodien kap. 2, 3 ocli 4. 



— 16 — 

lelse medel. Om man medelst ett aj ger uttryck åt en star- 
kare eller svagare känsla af lidande, så aktualiseras ej redan 
därigenom hos åhöraren en motsvarande känsla, utan blott 
ett kunskapsfaktum, nämligen tillvaron af ett visst lidande 
hos den q/-producerande individen. Visserligen är känslan 
ofta i hög grad smittsam, så att uttrycken af en hos den ena 
personen förefintlig känsla lätteligen hos den andra uppväcker 
»medkänsla», detta dels jämte den förras, så att man känner 
med honom, dels på grund af den förras, så att man kän- 
ner för honom ^ Men denna medkänsla uppstår närmast i 
anledning af den kunskap, B vunnit (och den föreställning, 
han i följd däraf gör sig) rörande A:s känsla. Likaså då 
skriftställaren eller skådespelaren »rör» sin läsare eller åhö- 
rare med sina känslosamma uttryck, uppstår den sednares 
rörelse närmast på grund af de föreställningar, som genom 
uttrycksmedlen bibringats, dvs. meddelats honom. Alltså är 
äfven i dylika fall »betydelsen», dvs. det meddelade inne- 
hållet, i första hand ett slag af kunskap. 

3. Återstår alltså frågan: kan betydelsen utgöras af hvil- 
ket slags kunskap (förnimmelse) som helst? Att de s. k. enkla 
sensationerna icke kunna utgöra betydelser, är tydligt redan 
däraf, att de öfverhufvud icke kunna omedelbart erfaras iso- 
lerade hvar för sig*, utan ju alltid sammankopplas till s. k. 
varseblifningar. Däremot kunna alla andrå slag af kunskap 
(eller förnimmelse) *, hvilka jag här för korthetens skull sam- 
man fattar under termen idé, utgöra »betydelser» hos något 
språkligt uttryck, såsom kommer att närmare utredas i det föl- 
jande, men som redan här må med ett par exempel af hvart- 
dera slaget belysas. Betydelsen kan nämligen utgöras af: 

a) Varseblifning, dvs. en omedelbar »åskådning» 
(genom sinnena förmedlad uppfattning af ett s. k. verkligt 



* Jfr Scm^ELE a. st., s. 355 ff. 
' Jfr ScHéELE a. st., s. 120 ff. 
' Jfr ScHÉELE a. st., s. 320. 



— 17 — 

yttre föremål), t. e. det där trädet där borta, den här 
kritbiten. 

b) Individual-föreställning eller föreställning i in- 
skränkt bemärkelse (vare sig minnes- eller fantasibild), dvs. 
en medelbar åskådning (en inre bild, skapad på grundval af 
forna varseblifningar), t. e. vår frånvarande vän P. (minnes- 
bild), din tillkommande (väl i regeln fantasibild), min salig 
far (för den ene minnesbild, för den andre fantasibild). 

c) Universal-föreställning (allmänföreställning eller 
»schema»), dvs. en grupp af likartade föreställningar, som 
omärkligt öfvergå i hvarandra, t. e. en (röd, hvit, gul osv.) 
törnros, guld (mycket eller litet, rent eller legeradt, prägladt 
eller oprägladt, arbetadt eller oarbetadt osv.). 

d) Begrepp, dvs. (en generell och abstrakt, i sin hög- 
sta potens rent bildlös) uppfattning af det för en föreställ- 
ningsgrupp lika och gemensamma, hvilket vinnes genom 
fixerande af det för universalföreställningen »väsentliga», dvs. 
konstanta, t. e. tre, triangel, begreppet människa, godhet. En 
mängd af våra s. k. begrepp äro emellertid knappast verk- 
liga begrepp för andra än dem, som funnit en »definition» 
på sitt »begrepp» eller åtminstone en bestämd »glosa» för 
detsamma; för andra ännu blott en universalföreställning. 
Här märkes sålunda tydligt språkets storartade vikt och be- 
tydelse för begreppsbildningen (jfr ofvan s. 13 not. 1) och 
det myckna af sanning som innehålles i påståendet, att »det 
dunkelt sagda är det dunkelt tänkta». 

e) Omdöme (eller grupp af dylika), dvs. den psykiska 
process, hvarigenom en idé uppfattas såsom förbunden med 
en annan, t. e. han är adelsman, gossen fryser (= har köld- 
fömimmelser), din dumbom! (= du är en dumbom). 

Vi kunna alltså nu definiera betydelse på följande sätt. 
Den idé eller de idéer, som hos en individ aktualiseras (bringas 
till medvetande) på grund af ett af en annan individ produ- 
ceradt fonem (eller eventuellt ett eller flera skriftecken), kal- 

Soreen, Vårl sprAk, Bd V. 2 



- 18 - 

las dettas betydelse i sträng och egentlig mening (jfr I, 9). 
Fonemet i fråga visar sig genom denna sin förmåga af idé- 
aktualisering vara ett 'morfem' och kallas i sin egenskap af 
representant för den ifrågavarande betydelsen ett 'semem' af 
viss betydelse (liksom del naturligtvis från andra synpunkter 
betraktadt är såväl ett morfem af viss form som ett fonem 
af viss materialbeskafTenhet). 

§ 4. Ockaslonell och usuell betydelse. 

Då nu betydelserna på grund af sakens natur — idé- 
världens outtömliga rikedom — äro oändligt många, men 
morfemerna alltid hos hvarje talande individ endast fmnas 
till i ett visst, mer eller mindre begränsadt antal, om ock 
möjlighet fmnes att nästan obegränsadt öka detta antal, så är 
tydligt, att en mängd, ja faktiskt kanske alla, morfemer måste, 
åtminstone Interimistiskt, vara »polysenia», dvs. representera 
flera skilda betydelser, alltså utgöra flera olika sememer ^ 
Det enda undantaget torde utgöras af vissa rent vetenskap- 
liga termer såsom »elliptisk funktion» eller »vismutoxid» 
samt väl de flesta räkneord *. 

Ofta är ju denna polysemi (mångtydighet) alldeles ögon- 
skenlig såsom vid väsen 'varelse' och 'buller', storm på haf- 
vet och på hufvudet, bal 'dansnöje' och 'varupacke', fot spann- 
mål eller på djur eller ett bergs, hand på en bok eller af 
röfvare eller i hatten eller på en tunna; jfr vidare t. e. »Karl 
står på ett ben, klockan står, det står i tidningen, hur står 

* Jfr WrNDT, Logik, 2. aufl.. I, 101: »Da es unmöglic hist die unzäh- 
ligen Vorstellungeu unseres Bewusstseins durch gcsonderte Beneniiungeii 
zu unterscheiden, so rauss sich die Sprache bcgnugeii, gewisse Gruppen von 
einander zu trennen». 

» Jfr K. O. Erdmann, Die Bedetitung des Wories (Leipzig 1900), s. 17. 
Då denne förf. emellertid tycks anta, att alla räkneord äro entydiga (mo- 
nosema), så har han däruti afgjordt orätt. Det må vara nog att erinra om 
sådana uttryck som n^eit tu tre (= plötsligt) var han borta», »du borde ha 
fem och tjuge (= smörj)», »det var sjutton!», »hvad sjuhundra vill det här 
säga?» m. m. d.; jfr ock K. Ljunostedt, Språkets lif, s. 105 f. 



— 19 — 

det till?, det står inte i min makt)) osv. Men i andra fall 
år saken icke lika klar. Ordet jag, användt om olika per- 
soner, har ju alltid en olika innebörd, löpande parallell 
med personernas olikhet; ordet här åsyftar ju vanligtvis olika 
lokaliteter, ordet nu åter alltid olika tidpunkter; i frasen 
»gif mig en nåll)) kan ju nål alltefter omständigheterna be- 
tyda en knapp-, hår-, stopp-, krås-, virk-, sy-, schal-, bro- 
der-, magnet-, knyt-nål m. m. Men vi finna lätt en väsent- 
lig skillnad mellan de förra fallen af polysemi och dessa nu 
senast anförda. I sådana fall som väsen, storm, bal osv. 
kan man icke såsom vid jag, här, nu osv. sammanfatta mor- 
femets olika speciella och tillfälliga betydelser under en ge- 
mensam mera generell och allmängiltig sådan; dvs. hvad 
Paul * kallar morfemets »ockasionella)) betydelser kunna icke 
subsumeras under en enda, utan blott under flera »usuella)) 
betydelser. Däremot kan vid t. e. jag — om vi frånse det 
filosofiska språkbrukets )»jag))-begrepp — hvarje ockasionell 
betydelse sägas vara ett species af den usuella betydelsen 
»den för tillfallet talande)); här betyder alltid — trots alla 
olikheter för resten — ))på det utpekade eller på annat sätt 
för tillfallet kännetecknade stället»; nu »vid den ifrågavarande 
tidpunkten» eller, hvilket innebär ungefär detsamma, »under 
de förhandenvarande omständigheterna»; nål »litet spetsigt 
föremål» osv. Alltså, under det att det i de förra fallen är 
obestridligt, att morfemet äger flera oförenliga betydelser och 
sålunda utgör flera sememer, så kan man i de sednare fallen 
med lika rätt, alltefter olika synpunkter, säga, att morfemet 
äger* blott en, och att det äger flera olika betydelser. Det 
har nämligen två olika slags betydelser: 

1. En mångfald ockasionella (tillfälliga) betydelser, 
alltefter omständigheterna olika för hvarje tillfälle, då det 
användes, t. e. jag := Hr A, Hr B, Hr C, Hr D osv. Strängt 



Prinzipien der Spracbgeschichte, 3. aufl., s. 68 ff. 



i 



— 20 — 

taget kan man till och med säga, att ett morfem aldrig har 
alldeles samma oekasionella betydelse vid två olika tillfallen. 
Ty oafsedt den olika innebörd det vid användningen får i 
och genom olika tid och rum, så modifieras alltid det idé- 
innehåll, som det aktualiserar, af »situationen» i vidsträckt 
bemärkelse, dvs. af de idéer, i sammanhang med hvilka det 
uppträder. Så t. e. abstraherar man i frasen Johan äter 
äpplen från alla sådana innehållsbestämningar hos Johan^ 
äter och äpplen, som ej angå dessa morfemers tillfälliga an- 
vändning i sammanhang med hvarandra. Johan betyder här 
just den äppleätande Johan; äter åsyftar ätandet sådant det 
bedrifves af Johan (och ingen annan), då han äter äpplen 
(och ingenting annat); och äpplen äro inga äpplen i allmän- 
het, utan endast de äpplen som för tillfället ätas af vår 
Johan V 

2. En enda usuell betydelse, vunnen genom abstrak- 
tion ur alla de oekasionella betydelserna och därför uppta- 
gande blott det för dem alla lika och gemensamma, t. e. jag- 
■=^ den nu talande. Denna betydelse är sålunda noga alt 
skilja från den etymologiska termen »grundbetydelse», dvs. 
den hos ett morfem äldsta historiskt uppvisbara (eller genom 
slutledning uppkonstruerade) betydelse, som ligger till grund 
för eller åtminstone med mer eller mindre rätt antages ligga 
till grund för öfriga, »härledda» betydelser. 

Den gängse termen »usuell» är såtillvida mindre lyck- 
ligt vald — bättre vore »universell» eller (med Stout) »gene- 
rell» — som den lätt förleder att tro, det här vore fråga om 
den vanligaste betydelsen, med hvilken emellertid den usu- 
ella mycket sällan sammanfaller. Tvärtom utgöres ett mor- 
fems vanligaste betydelse i regeln af en eller flera hvarandra 
särskildt närstående bland dess oekasionella betydelser, ofta 
mycket olika för olika personer, alltefter den olika miljö, i 

^ Jfr Stout, Mind XVI, 189 f. 



— 21 — 

hvilken de lefva. För mig t. e. har ju ordet du (eller, ifall 
jag själf talar, yagf) vanligen betydelsen »Adolf Noreen». För 
nutida svenskar betyder kungen vanligen »Oskar II». Klöf- 
ver är väl för de flesta af oss en foderväxt, för den passio- 
nerade kortspelaren väl dock snarast något helt annat. Här 
ha vi således icke att göra med den usuella betydelsen, 
utan med den företrädesvis aktuella (betydelsen »nar é^oj^rjvio 
eller »par préférence»), hvad vi i brist på bättre term kunna 
kalla den predominerande (förhärskande) betydelsen. Att 
den usuella betydelsen icke heller i den meningen är den 
vanligaste, att den skulle vara den allmännast spridda, den 
af största antalet individer använda, framgår ock af de redan 
anförda exemplen. Ja enligt Stout ^ skall den usuella bety- 
delsen rentaf vara på visst sätt »en fiktion», ty antingen är 
den i något konkret fall verkligen föreliggande och då natur- 
ligtvis en ockasionell betydelse bland alla de andra, eller ock 
ar den en blott grammatisk abstraktion, som på ett mer eller 
mindre vagt sätt utstakar gränsen för det område, hvarinom 
de ockasionella betydelserna röra sig. Javäl, men — svarar 
jag härpå — just dylika abstraktioner och ej de konkreta fallen 
är det, som utgöra föremål för hela grammatiken. Så t. e. då 
vi tala om a-ljudet, afse vi ej något af de faktiskt producerade 
a-ljuden, hvilka sinsemellan kunna vara och säkerligen ofta 
också äro mycket olika, utan en på grundval af alla dessa 
skiftande a-ljud uppgjord grammatisk abstraktion. 

§ 5. Hvad menas med »samma» betydelse? 

Efter denna utredning kunna vi nu till besvarande upp- 
taga en fråga, som ej klargjorts genom den definition på 
seniem, som i § 1 lämnats, nämligen denna: inom hur stor 
latitud få betydelseskiftningar förekomma, för att vi skola 
kunna säga oss ha att göra med samma semem och ej med 

« A. st., s. 194. 



— 22 — 

Ivenne olika sådana? Eller med andra ord uttryckt: under 
hvilken förutsättning kunna två under skilda förhållanden 
uppträdande, men för öfrigt helt eller åtminstone väsentligen' 
likartade — naturligtvis i semologiskt afseende — sememer 
med hvarandra identifieras? Kort sagdt: hvad menas med ett 
och samma semem? Detta spörsmål behandlar jag delvis 

— nämligen såvidt det rör homofona (likalydande) sememer 

— i inledningen till Formläran och besvarar det då till att 
börja med så, att betydelsedifferenser, som man icke är med- 
veten om och i alla händelser icke åsyftar att få uttryck för,, 
icke kunna rimligen anses konstituera olika sememer. Alltså 
bör t. e. det ord Uppsala, som jag för tjugo år sedan produ> 
cerade, betraktas såsom samma semem som det i denna dag 
af mig producerade, och ett jag, yttradt af mig, är att anse 
såsom samma semem som det jag, som uttalas af en annan 
individ. Men här i betydelseläran kunna vi betrakta frågan 
från en något vidsträcktare synpunkt, och jag säger då: 
samma semem föreligger, så snart betydelsedifferenser visa 
sig uteslutande i fråga om den ockasionella betydelsen, icke 
i fråga om den usuella. Alltså äro jag = Andersson och 

jag = Pettersson ett och samma semem; likaså nu = 1 mars 
1904 och nu = 6 nov. 1632. Detta emedan de differera 
blott vid den tillfälliga användningen, icke redan vid själfva 
definitionen af deras innebörd. Däremot ha vi i »hästen är 
ett djur» och »hästen dog i natt» att göra med två olika 
sememer, emedan dessa redan i fråga om sitt begrepp skilja sig 
åt. Och detsamma gäller, äfven om en usuell åtskillnad skulle, 
såsom ofta händer, kunna ockasionellt upphäfvas. Så t. e. 
kunna ju uttrycken yag^, undertecknad, din gamle vän, P. Lund- 
gren, densamme i ett och samma bref samtliga, rent ockasio- 
nellt, vara fullständigt identiska i semologiskt afseende, men 
detta förhållande berättigar oss dock icke att påstå, det alla 
dessa morfemer utgöra ett och samma semem, annat än för 
så vidt vi uttryckligen tillägga: ockasionellt. Men märkas 



— 23 — 

bör, att gränsen mellan usuell och ockasionell betydelse ofta 
är, liksom öfverhufvud alla gränser i naturen, mycket svår 
att skarpt urskilja och uppdraga. Så t. e. kan man nog gå 
med på att såga en häst vara »samma» semem i »det där 
är en häst», vare sig detta yttrande fälles rörande en lefvande 
häst, en målad, skulpterad eller uppstoppad häst, ett häst- 
kadaver m. m., detta trots den odisputabla stora olikheten 
mellan de åsyftade föremålen. Men livad skola vi säga om 
den hast benämnda schackpjäsen med hästhufvud, som i ord- 
böcker plägar upptas såsom en särskild betydelse hos ordet 
/ids/, under det att de ej förfara så med den kuriösa bety- 
delse, som tillkommer samma ord i frasen »han läser som 
en häst» (dvs. ett mönster af flit och driftighet)? Härvidlag 
är tydligen en god portion godtycklighet hart när oundviklig. 

Då jag i det följande talar om olika betydelser, respek- 
tive sememer, afser jag alltså en usuell betydelseolikhet, så 
snart ej särskildt betonas, att fråga är om en blott ockasio- 
nell sådan. 

Till sist må påpekas, hvad som ju egentligen är täm- 
ligen själfklart, nämligen att en rent morfologisk (eller till 
och med blott fonologisk) olikhet i och för sig icke utgör 
något skäl till statuerande af olika sememer. Absoluta sy- 
nonj'^merS om och i den mån sådana verkligen finnas, äro 
således samma semem, t. e. Kandia och Kreta, (plan) tri- 
angel och tresidig råtlinig figur och alla andra fall af »defi- 
nitioner», eftersom ju i dylika alltid en absolut betydelse- 
identitet mellan subjektet och »predikativet» är åtminstone 
åsyftad, om ock icke alltid lyckligt uppnådd. Men frånsedt 
dessa jämförelsevis sällsynta fall af definierande är det ytterst 
ondt om absoluta synonymer. Ja det är rent af tvifvelaktigt, 
om sådana finnas annat än ockasionellt, dvs. att de båda 
uttrycken kunna i ett visst bestämdt fall utan åtskillnad brukas 

* Jfr om detta begrepp inledningen till Formläran. Jfr om synony- 
mer I, 32. 



— 24 — 

i stället för hvarandra, ett fall som visserligen är mycket 
vanligt, t. e. när: då, nyttja: begagna: bruka, batalj: fältslag: 
drabbning: slaktning osv. Ty icke blott egentliga synonymer, 
utan äfven många väsentligen blott morfologiska dubbletter* 
differera i regeln — och vanligen desto mera ju större den 
morfologiska olikheten är — dels usuellt, dels än oftare, ja 
kanske alltid, stilistiskt. Den usuella differensen visar sig 
däri, att uttrjxkeu ha olika omfång, så t. e. är igen synonym 
icke blott till det ungefar lika vidsträckta åter, utan äfven 
till de speciellare och inbördes mycket olika ånyo och till- 
baka: eller t. e. uttrycket kung afser äfven en figur i kort- 
spel, under det att detta icke är fallet med dubbletten konung. 
Den stilistiska differensen åter innebär, att uttrjxken väcka 
antingen olika associationer, t. e. soldat: krigare, häst: springare, 
eller en olika »känsloton» *, t. e. märr: sto, två: tvenne, ge: 
gifva, eller — och detta är kanske i regeln fallet — båda 
delarna, t. e. kindpust: örfil: slag på käften, helbrägdagörare : 
medikus: läkare: doktor, aflida: afsomna: gifva upp andan: gå 
hädan: dö: bita i gräset: kola af: vända näsan i vädret. Om 
man vill anse denna stilskilinad (stämningsvärdet, jfr I, 27 
ff.) innebära en verklig betydelseolikhet och sålunda låta den 
få konstituera olika sememer, synes mig vara en smaksak. 
Själf betraktar jag i det följande sådana »stilistiska betydel- 
sedubbletter» såsom samma semem, så snart ej särskildt fram- 
hålles, att de stilistiskt sedt äro olika sådana. Vill man där- 
emot med K. O. Erdmann ^ ta termen betydelse i vidsträck- 
tare bemärkelse, så får man inom »betydelse i vidsträckt 
mening» skilja mellan: 1. idéhalt (»betydelse i inskränkt 
mening»), 2. associationshalt och 3. känslohalt. 

* Jfr om detta begrepp inledningen till Formläran. 

* Jfr K. O. Erdmann, Vorsfellungswerth und Gefnhlswerth der Worte (i 
Beilage zur Allgem. Zcitung 1896, nr 222—3) och Die Bedeuiung des Worfes, 
s. 82 ff., samt Oertel, Leetnres, s. 299 ff. 

* Se föreg. not. 



- 25 — 

§ 6. Betydelsekategroriema. 

Hyaije individs oöfverskådliga mångfald af idéer (i of- 
van § 3 mom. 3 angifven mening), hans »tankevärld» eller 
»idélif» — således äfven, då nu fråga är om språk, de för 
honom tillgängliga betydelserna — är alltid, om ock till 
stor del för individen omedvetet, mer eller mindre klassifi- 
cerad, ja systematiserad och i viss mån äfven organiserad. 
Detta ordnande till ett sygtem sker på så sätt, att genom s. 
k. idéassociation det från någon synpunkt likartade samman- 
föres till en grupp, som står i ett visst motsatsförhållande 
till en annan grupp, bildad af sådant som från samma syn- 
punkt är på annat sätt beskafTadt, men å sin sida sinsemel- 
lan likartadt. H varje sådan allmän synpunkt (abstrakt be- 
grepp), som valts till indelningsgrund för en dylik idéklassi- 
fikation ^, kallas en allmän psykologisk kategori, och de 
genom indelningen uppkomna klasserna kallas specialkate- 
gorier. Så t. e. äro aggregationstill stånd, antal (numerus) 
och kön (sexus) allmänna kategorier med specialkategorierna 
fast kropp, vätska och gas, respektive ental (singularis) och 
flertal (pluralis) eller mankön (maskulinum) och kvinnkön 
(femininum). 

Dessa synpunkter, kategorierna, äro icke blott oändligt 
många, eftersom ju tillvaron erbjuder så många sidor, hvari- 
från den kan af reflexionen betraktas, utan de äro äfven hos 
olika individer mycket olika till antal och beskaffenhet, 
eftersom olika människor ju ha så olika sinne för tillvarons 
olika sidor. Den ene ser likheter, där den andre ser blott 
olikheter; den ene faster sig vid ett, den andre vid ett annat, 
osv. Kort sagdt, hvar och en har sin egen mer eller mindre 
originella »världsåskådning» eller åtminstone »syn på tingen» 
och deras sammanhang. Därför ha kategorierna ingen absolut 

^ Jfr Stout, Mind XVI, 196: »general modes of connexion, cousti 
tutive of an ideal whole», dvs. sådana allmänna förbindelsesätt, som iiro 
grundläggande för bildandet af ett helt af idéer. 



— 26 — 

allmängiltighet, liksom de ej heller uppträda i samma antal 
hos olika individer. De äro t. e. andra och färre hos bar- 
net, vilden och den »bornerade» (dvs. den som har relativt 
få, men konstanta och vanligen mycket allmänna »synpunk- 
ter») än hos den vuxne, kulturmänniskan och den som är 
»broadminded» (dvs. som har många, växlande och speciella 
synpunkter). Men liksom människor, som lefva i intim ge- 
menskap med hvarandra, i de f)esta afseenden få likartade 
vanor, så öfverensstämma de äfven i det stora hela i fråga 
om arten och antalet af de af dem använd? kategorierna, 
som ju äro ett slags tankevanor *. Detta förhållande fram- 
träder i det yttre påtagligt i och genom språkgemenskapen, 
hvars djupaste grund just utgöres af öfverensstämmelse i 
fråga om de kategorier, som fått språkligt uttryck, ett ut- 
tryck som vidare just i följd af nämnda öfverensstämmelse 
visar sig mäktigt af reciprok användning. 

Dessa sistnämnda kategorier, de som erhållit språkligt 
uttryck, äro de s. k. grammatiska eller språkliga katego- 
rierna ^ eller än bättre uttryckt, eftersom ju dessa kategorier 
äro idéer af det slag jag i § 3 kallat »betydelser», de semologiska 
kategorierna eller betydelsekategorierna. Dessas samman- 
fattning till ett helt är betydelsekategoriernas system eller kor- 
tare uttryckt betydelsesystemet, och det är den säregna 
beskaffenheten af detta, som i vida högre grad än beskaffenheten 
af det använda fysiska materialet (det s. k. ljudsystemet) 
gör ett visst språk till just detta språk till skillnad från 
andra. Om t. e. alla ljud i svenskan och i något visst 
söderhafsspråk råkade att vara alldeles lika, så skulle dessa 
båda språk dock vara högst olikartade språk; och omvändt 
äro svenskan och danskan hvarandra mycket liknande språk 



* »Denkgewohnheiten», se G. v. d. Gabelentz, Die Sprachivissen- 
schaft, s. 247. 

* En sämre term är det iiågon gång brukade »språkkategorierna»» 
livarvid man lätt kommer att tänka på arter af språk. 



— 27 — 

trots de högst olika ljuden, som skilja sig åt mera än t. e. 
svenskans och italienskans, hviika sednare två språk stå 
hvarandra vida mera Qärran i fråga om det väsentliga, näm- 
ligen betydelsesystemet. 

$; 7. »Den inre spräkformen». Granimatisk ftinktion. 

Detta nu behandlade begrepp, »betydelsesystemet», är 
det väl väsentligen som åsyftas med den i synnerhet hos något 
äldre författare så ofta förekommande, men sällan eller aldrig 
klart fattade, i alla händelser icke klart definierade och för 
resten från flera synpunkter olämpliga termen den inre språk- 
Tormen ^ Denna uppfanns och beskrefs, dock i ett dunkelt 
tal, af W. v. Humboldt ' och utreddes vidare, ehuru fortfa- 
rande höljd i töcken, af Steinthal i och genom en mängd — 
olyckligtvis alltför många — definitioner, af hviika flera äro 
skäligen obegripliga, t. e. »Anschauung der Anschauung» ^ 
eller »eine innere Anschauung des inneren Inhaltes, eine 
Apperception von Anschauungen und Begriflen» eller »eine 
Anschauung öder Apperception jedes möglichen Inhaltes, 
den der Geist besitzt» o. d.; andra bättre, såsom »das gedan- 
kenhafte Element der Sprache, durch welches sie an sich eine 
Weltanschauung ist» * eller kort och godt »die grammatischen 
Kalegorieen», men därjämte äfven, visserligen kort men icke 
godt, »das Etymon» eller »die Etymologie». Väsentligen 
nöjaktigt uttrycker sig emellertid redan Heyse: ^ »das eigen- 
thumliche System der grammatischen Kategorieen, wie es der 
sprachscha fiende Volksgeist öder der innere Sprachsinn eines 



* Jfr H. Steinthal, Grammatik, Logik und Psychologie (1855), s. 
XXI: »Bedeutungslchrc . . die doch wohl nichts Andcrcs sein wird als 
die Darsteliung der innern Sprachform». 

' »Humboldts grösstes Vcrdienst um die Sprachwissenschaft» enligt 
Steinthal. 

■ A. st., s. 304 och flercstädes. 

* Der Ursprung der Sprache (1858), s. 130. 

' System der Sprachwissenschaft (1856), s. 162. 



- 28 — 

Volkes hervorgebracht hat», hvarmed är att jämföra Hiim- 
boldts åsikt, sådan den af Steinthal ^ anses kunna samman- 
fattas: »das System der Begriffe und der Denkformen, in 
sofern es durch Lautformen bezeichnet ist», en deflnition 
som Steinthal dock för sin del icke vill godkänna. 

Hos oss ha Humboldts och Steinthals åsikter i frågan 
utförligt refererats och exemplifierats af K. Claéson,* som, ehuru 
något klarare än föregångarna, dock ej heller lämnar någon 
bestämd definition. Ty såsom en sådan kan ej följande be- 
skrifning af ifrågavarande begrepp erkännas: »sammanfatt- 
ningen till ett helt af de trenne inre egenskaperna hos hvarje 
språk, nemligen den grad af tankeskärpa som yttrar sig i 
dess grammatiska system, den ursprungliga uppfattning af 
tingen som yttrat sig i dess lexikaliska beteckningssystem, 
det inre öra som gifver sig tillkänna i dess Ijudsystem» lik- 
som ej heller följande: »den till grund för hvarje verkligt 
språk liggande inre enhet, som gör det till livad det är, den 
individuella princip, som genomtränger hvarje del af mång- 
falden, och som åt hvarje enskildhet gifver den egendomliga 
prägel, genom hvilken hon visar sig tillhöra just detta hela», 
hvilket allt nu till på köpet ytterst är detsamma som natio- 
nalanden. 

Vända vi oss nu till de författare, som i våra dagar 
mera utförligt diskuterat detta begrepp, hvilket enligt Gabe- 
lentz är »einer der schwierigsten und der fruchtbarsten», 
ja enligt Steinthal till och med »der wichtigste in der Sprach- 
wissenschaft», hv^dan jag icke skickligtvis kan förbigå det- 
samma, så kommer icke heller nu någon synnerlig grad af 
precision till synes, då det t. e. hos Gabelentz * heter: »Die 
Sprachgesetze bilden unter sich ein organisiertes System, das 
wir den Sprachgeist nennen. Der Sprachgeist bestimmt die 



* A. st., s. 128. Jfr nedan s. 30 not ^. 

« Skrifter I, 239 (T.; jfr II, 164 ff. 

■ Die Sprachwissenschaft (1891), s. 63, resp. 326 f. och 82. 



-^ 29 — 

Art und Weise, wie der Sprachstoff geslaltet wird; insofern 
ist er Bildungsprinzip öder innere Sprachform» eller »Jeder 
Mensch hat seinen Ideenkreis, beherrscht durch eine bestimmte 
Anschauungsweise. In dieser besteht eine gewisse Gemein- 
schaft unler den Sprachgenossen : innere Form», eller då 
det ifrågavarande begreppet bestämmes såsom »die AufTassung 
der drei Beziehungsarten : der logischen, der psychologischen 
und der räumlich-zeitlichen»* eller såsom »die dem Sprach- 
baue zu Grunde liegende Weltanschauung». En smula 
gripbarare är väl N. Fincks ^: »die in der etymologischen 
und synonymischen gruppierung sowie im sprachbau zum 
ausdruck kommende weltanschauung einer geistigen gemein- 
schaft» och än mer H. Pauls *: die besondere Art, mit wel- 
cher in einer jeden Sprache die Dinge und ihre Verbindungen 
unter einander erfasst werden» samt den sista definition,, 
som mig veterligen framställts, nämligen W. Wundts ^: »der 
Complex psychologischer Zusammenhänge, die eigenthumli- 
chen Associations- und Apperceptionsgesetze, die in dem 
Aufbau der Wortformen, in der Scheidung der Redetheile» 
der- Gliederung des Satzes und der Ordnung der Satzglieder 
zur Erscheinung kommen» eller som det kortare heter: »die 
psychischen Motive, welche die äussere' Sprachform als ihre 
Wirkung hervorbringen». 

En från ofvan citerade definitionsförsök rätt afvikande 
mening inlägges emellertid i termen af A. Marty, som yttrar*: 
»Diese 'innere F^orm' besteht in gewissen Vorstellungen, die 
durch unsere sprachlichen Ausdrucke erweckt werden, aber 
nicht selbst deren Bedeutung bilden, sondern nur dazu die- 
nen, sie nach den Gesetzen der Ideenassociation zu erwecken».. 



* Der deutsche Sprachbau (Marburg 1899), s. 10; jfr s. 9. 

» Grundriss der germanischen Philologie, 2. aufl. (1897), 1, 122. 

» Völkerpsychologie, I Die Sprache, n, 407 f. (1900). 

* Cber das Verhältrtis von Grammatik und Logik (i *Symbolae Pra- 
genses*, Prag 1893), s. 7 ff. 



— 30 — 

Här är sålunda tydligtvis fråga om hvad K. O. Erdmann ^ 
kallar 'Nebensinn* och jag ofvan s. 24 benämnt 'associations- 
halt', såvidt denna beror på etymologiskt sammanhang, den 
bild som genom utväljandet af en viss karakteristisk syn- 
punkt gifvit upphof åt en viss benämning. I samma rikt- 
ning går Lazarus' deftnition': »Die . . durcfh die Namenge- 
bung festgehaltene, einseitige Beziehung der vielseitigen Sache 
zum Menschen nennen wir die innere Sprachform», och 
något dylikt menar väl äfven Steinthal med sina of\'an s. 27 
citerade uttryck »das Etymon» ocU »die Etymologie». Enligt 
denna terminologi skulle man sålunda t. e. säga, att springare, 
trafvare och häst ha samma 'betydelse', men olika 'inre språk- 
form' (associationshalt). 

Emellertid synes mig den ifrågavarande termen, trots 
den vördnad med hvilken den hittills alltid behandlats, böra 
helt och hållet aflysas, enär den, såsom af ofvan gjorda 
framställning torde hafva framgått, är på samma gång utsliten, 
tvetydig och oklar. För öfrigt år den öfverflödig, ty alla de 
anförda citaten tendera dock mer eller mindre tydligt till 
uttryckande af det begrepp, jag med en otvetydig term be- 
nämnt 'betydelsekategoriernas jystem' eller 'betydelsesystemet'; 
jfr särskildt Heyses ofvan s. 27 citerade definition samt Stein- 
thals därsammastädes anförda identifiering af de grammatiska 
kategorierna och den inre språkformen liksom ock hans 
referat (ofvan s. 28) af Humboldts egentliga mening i frågan ^. 

Ingenting annat än begreppet betydelsesystemet döljer 
sig väl heller i de flesta fall bakom våra, mot tyskarnas 
»Sprachgesetze, Sprachgeist, Sprachgefuhl, Sprachbewusstsein» 

^ Die Bedeutung des Wortes, s. 82 ff. 

" Das Leben der Seele, 2. aufl., II, 138. 

' På väsentligen samma satt uppfattas denna af £. Wechssler, Giebt 
«s Lautgeseize? (Halle 1900), s. 37: »Unter der 'inncren Sprachform*, 
in die später so viel hincingedeutct wordcn ist, verstand er [= Humboldtj 
nichts anderef als den gesamten Bestand der mit den akustisch-motorischen 
AVorten iind Wortformpn assoziierten Bedeutung». 



— 31 — 

noga svarande, populära uttrjxk »språklagarna, språkanden, 
språksinnet, språkmedvetandet» och i all synnerhet »språk- 
känslan», hvilka rå göra tjänst som ett sorts mystiskt schib- 
bolel i fråga om språkriktighet. Granskar man nämligen de 
fall då något säges »stöta (såra, strida mot, kränka, svära 
mot osv.) språkkänslan» o. d., så finner man det härvidlag 
sällan vara fråga om något fonologiskt brott mot det gängse 
godkända språkbruket, t. e. ett uttal af blå med »tjockt» 
/, af preferangs med fransk nasalvokal i sista stafvelsen 
eller af psalm med hörbart />. Ej heller afser man gärna 
morfologiska synder sådana som t. e. preteritiformen gådde 
för gick eller pluralformen begrepper för begrepp. Däremot 
dragés »språkkänslan» vanligen fram som argument, då 
fråga är om semologiska missgrepp, såsom t. e. då man för- 
sökt ersätta kårande och svarande med kärare och svårare 
eller utbytt berättelse mot ett väl efter danskt mönster bildadt 
förtäljning (jfr da. fortcelling) eller låtit af norskan förleda 
sig att tala om vänsterstgre i stället för -styrelse. Ehuru både 
fonologiskt och morfologiskt oklanderliga stöta dessa nybild- 
ningar de flesta svenskars semologiska instinkt eller rättare 
sagdt vanor, detta emedan de, använda i nu angif na betydelser 
— men visst icke alltid annars -- af oss kräfva en oskälig 
ansträngning för att »appercipieras» ^ på åsyftadt sätt. På 
grund af sin form appercipieras nämligen dessa bildningar 
otvunget, dvs. enligt våra associationsvanor, i helt andra 
betydelsekategorier än de åsyftade: svårare inrangeras i kate- 
gorien substantiva actoris tillsammans med åkare, ötutkörare, 
bärare^ vedhuggare osv. och kommer sålunda att närmast afse 
en som yrkesmässigt svarar; förtäljning fattas alltför lätt såsom 
ett substantivum actionis i likhet med försäljning, sholjning. 



^ »Apperception» är Herbartianersy Steinthals, Stouts m. fl. psykolo- 
j^crs goda term for den själsprocess, hvaf igenom en systematiserad idégrupp 
med sig inforlifvar ett nytt element; s. Stout, Mind XVI, 23 f(., särskildt 
ji. 29 r. Jfr ock min Inledning till den etymologiska ljudläran. 



— 32 — 

inbärgning, fårgning, härjning, smörjning, höjning, plöjning 
osv. och blir alltså 'det att förtälja'; och vänsterstyre associ- 
erar sig med båtstgre, plogstyre, blindstyre o. a. styren, Äf- 
ven vid sådant uppenbart missbruk af ordet språkkänsla^ 
som då det t. e. heter, att den kräfver stafn ingen ljuta, 
hjord och kavalleri på grund af sammanhanget — för den 
nutida språkkänslan?! — med respektive lott, herde och »kavall 
förbi», visar sig uttrj^cket åtminstone pretendera att åsyfta 
semologisk association. 

Kort sagdt: vi kränka språkkänslan, den inre språkfor- 
men, betydelsesystemet, när vi söka tillägga ett visst morfem 
en annan »funktion» än den, hvartiil dess bildning naturligt 
och otvunget ger anledning. Med grammatisk funktion 
eller »språklig användning»» menas nämligen den psykologiska 
kategori, som af ett morfem för tillfället representeras (jfr 
vidare s, 38 nedan). Då de allra flesta morfemer ju äro 
polysema, så kunna de alltså ha olika funktion vid olika 
tillfällen, äga sålunda en viss, ofta mycket betydlig, funktions- 
latitud, t. e. hästen, som kan betyda dels en viss bestämd 
individ af hästsläktet såsom i »hästen dog i natt», dels alla 
hästar, hela hästsläktet, hästen i allmänhet såsom i »hästen 
är ett fyrfotadjur»; jfr ock »en häst går därboi*ta på ängen» 
med »en häst har fyra fötter». När denna latitud öfverskrides, 
bryter man mot »språkets lagar», ett brott som naturligtvis 
någon gång kan — liksom andra uppror -- vara (språk-) 
moraliskt berättigadt, nämligen då lagen är dålig och det. 
nya ett godt, och som i alla händelser ursäktas, om revolten 
lyckas. 

§ 8. Grammatisk och psykologrisk kategrori. 

Redan ofvan s. 26 har jag definierat grammatisk kategori 
såsom en psykologisk kategori, hvilken fått språkligt uttryck; 
jämför Pauls yttrande: ^ »Sobald die Wirksamkeit der psy- 

^ Prinzipien der Sprachgeschichte, 3. aufl., s. 241. 



— 33 — 

chologischen Kalegorie in den sprachlichen Ausdrucksmitteln 
erkennbar wird, wird sie zur grammatischen.» Alltså tycks 
det finnas psykologiska kategorier, som — åtminstone tills 
vidare — icke kommit till språkligt uttryck i ett visst språk 
(ehuru kanske i ett annat sådant), som sålunda äro hvad 
Bréal * kallar »idées latentes»; andra däremot, som i det ifrå- 
gavarande språket redan hunnit därhän. Men när har nu 
detta skett, dvs. hvad fordra vi som kriterium på att en viss 
kategori fått språkligt uttryck? Strängt taget naturligtvis 
blott, att den är möjlig att på något som helst sätt uttrycka 
i mänskligt språk. Men det visar sig lätt, att det gängse ve- 
tenskapliga språkbruket — äfven Pauls trots hans nyss cite- 
rade ord — ej tar termen grammatisk kategori i en så vid- 
sträckt mening, för hvilken man ju, om man så vill, kunde 
reservera termen »betydelsekategori», utan i en inskränktare, 
för hvilken man då kunde reservera termen »grammatisk ka- 
tegori» i inskränkt och vanlig bemärkelse eller, otvetydigare, 
»flexivisk (jfr nedan s. 35) kategori». Annars vore ju t. e. ett 
sådant ofta hördt påstående, som att kinesiskan »saknar helt 
och hållet alla grammatiska kategorier» ^, fullkomligt menings- 
löst (frånsedt att det torde vara oriktigt, hur man än bestäm- 
mer begreppet grammatisk kategori). Det skulle nämligen 
innebära, antingen att kinesen icke äger några psykologiska 
kategorier öfverhufvud, eller att han icke lyckats få till 
stånd något språkligt uttryck för någon enda af dem; båda- 
dera lika orimligt. För att pröfva, hvad det gängse språk- 
bruket faktiskt menar med grammatisk kategori (i inskränkt 
bemärkelse), må vi därför undersöka några konkreta fall. 

Äro aggregationskategorierna 'fast kropp' och 'vätska' 
grammatiska kategorier i nysvenskan? Uttryckas kan ju denna 
motsättning ej blott med de båda nu nämnda morfemerna. 



* hes idées latentes du langage (l*aris 1868; äfven i Mélangcs de my- 
thologic et de linguistique 1877). 

» Så t. e. hos K. CLAiisoy, Skriften 1. 232. 

Soreen, Vårt spräk, Bd V. 3 



— 34 — 

utan t. e. med is: vatten, ister: flott, socker: smält socker, fru- 
sen grädde: grädde. Men vi få dock säkerligen ett nej till 
svar på vår fråga, och såsom skäl anföres då troligen det, 
att här saknas en något så när konstant bildningsprincip för 
uttrjxkande af differensen. Denna uppfattning vore dock vä- 
sentligen oriktig, ty visserligen äro de två första exemplen 
isolerade till sin bildnmg, men icke så de två sednare, som 
tvärtom representera hvar sin ymnigt tillämpade bildnings- 
princip: enligt den ena sättes smält framför namnet på en 
fast kropp (vax, lack osv,), enligt den andra frusen eller fru- 
set framför en vätskas (mjölk, kvicksilfver osv.). Man måste 
därför komma med en ny fordran, nämligen att uttrycks- 
medlet för det, som skiljer den ena specialkategorien från den 
andra, icke får vara ett särskildt ord eller något annat själf- 
ständigt morfem. Härigenom undslipper man visserligen fall 
sådana som nyssnämnda och en hop likartade, t. e. att svens- 
kan skulle få tillskrifvas numeruskategorierna »dualis» (tvä- 
tal), »trialis» (tretal) osv., uttryckta genom respektive två, 
tre osv. före en pluralform. Men andra kinkiga fall återstå 
dock. Äger t. e. svenskan en grammatisk »kroppsdelskatc- 
göri» på grund af motsättningar sådan som häst-hufvud : 
-rygg: -svans osv., ox-hufvud: -rygg: -svans osv.? Om vi, 
såsom skäligt är, svara nej äfven härtill, så ha vi i och med 
detsamma uppställt den nya fordran, att det nämnda uttrycks- 
medlet icke blott icke får vara morfologiskt själfständigt, utan 
ej heller semologiskt identiskt med något kvalitativt likalju- 
dande själfständigt morfem, såsom ju fallet vore i hästhuf- 
vud, i ty att -hufvud är samma semem som ordet hufvud. 
Däremot råder sådan identitet icke vid s. k. hjälpord, ^ ty i 
t. e. y>må vara, att den gode borgmästaren i sin ungdom har 
varit flitig och läst som en häst» ha de kursiverade »hjälp- 
orden» icke samma betydelse som de verkliga orden må 'vara 
af ett visst hälsotillstånd*, den 'den där*, i *(in)uti' o. d., 
^ Om detta begrepp se Formläran, inledningen. 



— 35 ^ 

har 'äger och en såsom räkneord. Alltså förefinnes icke gil- 
tiga skäl att med Bråte ^ neka, det svenskans »perfektum», 
»pluskvamperfektum» och »futurum» äro »verbalformer», på 
den grund att de »bildas geiiom sammanställning af hjälpverb 
med olika verbalformer.» Konsekvent finge man då ock neka, 
att tyskans »der könig» är en substantivform, och påstå, att 
den s. k. fristående artikeln ej uttrycker en grammatisk kategori. 
Alltså kunna vi nu säga: En psykologisk kategori er- 
kännes i nysvenskan och därmed likartade språk såsom en 
grammatisk kategori, då det mellan specialkategorierna inom 
en allmännare kategori rådande motsatsförhållandet fått nå- 
got för detsamma egendomligt (»specifikt») morfologiskt ut- 
tryck — vare sig uteslutande eller delvis i och genom olika affix, 
hjälpord eller inre modifikation (inklusive ordföljd) — ett ut- 
tryck som uppträder med en viss likformighet i ett större antal 
fall och sålunda uppenbarar en lefvande allmän »bildningsprin- 
cip», ledande till förekomsten af en eller flera »flexions-» eller 
»böjnings typer.» * Med ledning häraf inse vi, att erkännan- 
det af tempuskategorierna presens och preteritum ej baserar 
sig på sådana isolerade fall af motsättning som år: var, går: 
gick, står: stod, slår: slog, där ingen genomgående princip 
uppenbarar sig, utan på sådana »regelbundna» motsättnings- 
förhållanden som bo^r (tro-r^ gno-r osv.): bo-dde (tro-dde osv.), 
köprer (stöp-er, knäck-er osv.): köp-te (stop-te osv.), kalla-r 
(dyrka-r osv.): kalla-de (dgrka-de osv.), stig-er (nig-er, klifv-er 
osv.): steg (neg osv.) m. m. Vi finna, att numeruskatego- 
rierna singularis och pluralis ej bero på de oregelbundna fal- 
len gås: gäss, du: ni, han: de, den ena: båda (bägge) m. fl., 
ej heller på de medelst »själfständiga» uttryck för kategori- 
differensen bildade ett bord: flera bord o. d., utan på tillva- 
ron af regelbundna typer sådana som häst: häst-ar, sak: sak- 
-er, rike: rike-n, flick-a: flick-or och deras talrika gelikar. Men 

* Svensk språklära, s. 122, r. 9. 

' Om detta begrepp se Formläran, inledningen. 



— 36 — 

därjämte finna vi ock, att flera grammatiska kategorier, som 
i våra vanliga grammatikor hittills förbisetts, böra erkännas 
såsom sådana och i grammatiken införas. Så t. e. i ny- 
svenska grammatiken kategorien sexus (kön) med special- 
kategorierna maskulinum och femininum — hittills oriktigt 
figurerande under det s. k. genus, hvarom se strax nedan — 
detta visserligen icke på grund af fall sådana som han: hon, 
hingst: sto (märr), gosse: flicka o. d., ej heller råfhanne: 
"hona, mans-: kuinns-person, manlig anforvandt: kvinnlig an- 
fbrvandt o. d., utan på grund af sådant som prins (baron, 
patron): prins-essa (baron-essa osv.), poet (profet, diakon): 
poet-issa (profet-issa osv.), skald (gud, trål, björn, herd-e, la- 
rar^e osv.): skald^inna (gud-inna osv.), student (kassör osv.): 
student-ska (kassör-ska osv.), bag-are (sång-are osv.): bag- 
-erska (sång-erska osv.), Albert (Adolf, Josef osw): Albert-in(a) 
m. m. d. Och för att ta ett mycket speciellt fall: en »fabri- 
kantkategori» håller på att uppstå, i det att vid sidan af nam- 
net på en viss produkt ställa sig för angifvande af fabrikan- 
ten ej blott heterotematiska ^ former, såsom fallet är vid t. e. 
vers: skald, bröd: bagare, hus: byggmästare o. d., utan äfven 
med hvar dag allt talrikare homotematiska ^ bildningar med 
sufRxet -makare, t. e. sko-, ur-, vagn-, kläder-makare osv. 

Å andra sidan finna vi nog också, att ett och annat» 
som hittills figurerat såsom grammatisk kategori, icke är det. 
Så är först och främst fallet, då något icke är uttryck för 
en psykologisk kategori eller ens någon som helst betydelse- 
differens, utan är en företeelse af rent morfologisk natur. 
Detta gäller t. e. särskildt den s. k. genuskategorien. Ty lik- 
som det finnes vid sidan af hvarandra pluralformer på -ar 
och på -er (t. e. biskop-ar: smed-er), utan att dessa repre- 
sentera olika kategorier, så finnes det artikulerade former på 
-en och på -et (t. e. stol-en: bord-et), utan att vid denna 
formdifferens — som väsentligen är af syntaktisk natur och 

* öm detta begrepp se Formläran, inledningen. 



. — 37 — 

innebörd — någon som helst betydelseolikhet är knuten. Sna- 
rare år då • detta fallet vid det rena kongruensfenomen ^ hos 
adjektiverna, som kallas dessas genusböjning, och som åtmins- 
tone visar, hvart ordet i fråga närmast hör såsom bestäm- 
ning (jfr t. e. »det första huset i staden, som är ganska litet» 
med »det första huset i staden, som är ganska liten»), — 
Men vidare är det själfklart, att psykologiska kategorier, som 
icke fått något specifikt uttryck i ofvan angifna mening — 
hvilket icke hindrar, att de ha något uttryck,* enär man 
nämligen annars ju icke kunde tala om saken — icke äro 
grammatiska kategorier. Detta förbises, t. e. då man ^ talar 
om de »grammatiska» kategorierna subjekt och predikat, 
ehuru dessa i nysvenskan och många andra språk ytterst 
ofta icke till formen skilja sig åt (t. e. »orätt fånget lätt för- 
gånget» m. m., hvarom utförligt framdeles i kategoriläran), 
detta icke ens genom ordställningen (t. e. »lyser solen?»: »so- 
len lyser», »sitter i högen högättad höfding» = »högättad 
höfding sitter i högen»). Också har redan Claéson * insett, 
att »predikatet är en logisk, ej en grammatisk bestämning», 
och nyligen har Stout ^ yttrat: »the subject-predicate relation 
is altogether distinct in kind from those relations, with which 
it is commonly identified by grammarians. It is a psycholo- 
gical categorj', characteristic of the nature of discourse as a 
mental process» (jfr § 10 i det följande), h varmed kan jäm- 
föras Bréals redan tidigare gjorda uttalande*: »Le sujet et le 
régime sont deux notions qui appartiennent ä la logique au 
moins autant qu'ä la grammaire». Detsamma gäller det s. k. 
objektet, för att nu icke tala om de för den nysvenska gram- 

^ Se om detta begrepp Formläran, inledningen. 

* Jfr WuNDT, Logik, 2 aufl. 1, 118: »Jedcr bedeutsame logische Unter- 
schied wird irgendwie in der Grammatik seinen Ausdruck finden». 

* Till och med en författare som Paul, Prinzipien der Sprachgeschichte, 
3 aun.. s. 111. 

* Skrifter 1, 343. 

« 1 Mind XVI, 192. 

* De la forme et de la fonctions des möts, s. 5. 



— 38 — 

matikens vidkommande alldeles orimliga »dativobjektet» och 
»ackusativobjektet». Jämför t. e. »den här bokeA (obj.) äger 
Karl» (subj.) med »den här boken (subj.) tillhör Karl» (»da- 
tivobj.») I »hvem såg gossen?» kan Iwem alltefter samman- 
hanget vara subjekt eller »ackusativobjekt», i »hvem gaf gos- 
sen brefvet?» subjekt eller »dativobjekt», i »hvem är gossen?» 
subjekt eller »predikativ», allteftersom frågan innebär: hveiri 
af dem är det som är gossen? eller: hvad är den där gossen 
för en? Härmed är på intet vis förnekadt, att subjekt, objekt 
och predikat(iv) äro psykologiska, och om man så vill äfven 
logiska, kategorier, och att sålunda t. e. hvem i de anförda 
exemplen kan alltefter omständigheterna representera olika 
slag af dylika kategorier, ehuru icke af grammatiska sådana» 
Med andra ord: uttrycket hvem i de anförda exemplen är så- 
tillvida ett och samma semem, att det tillhör samma gram- 
matiska kategori, men såtillvida olika sememer, att det har 
olika funktion (om hvilket begrepp se ofvan s. 32). Till 
»betydelse» i vidsträckt mening hör naturligtvis också funk- 
tionen, men vanligen använder språkbruket ordet betydelse i 
inskränktare mening, så att det blott åsyftar ett semems öf- 
riga psykologiska innehåll — med bortseende från det, som 
är uteslutande funktionellt — och man talar sålunda t. e. 
om ett uttrycks »betydelse och användning». 

Ofta får man se användas såsom synonymt med »de gram- 
matiska kategorierna» uttrycket »ordklasserna» (eller »partes 
orationis»), ett språkbruk som dels beror på, dels åtminstone 
kan föranleda en skef uppfattning, nämligen den att katego- 
rierna endast skulle kunna ifrågakomma rörande »ord». Men 
så är naturligtvis ingalunda fallet, vare sig man såsom jag 
med »ord» förstår den morfologiska enheten 'vokabel* (hvar- 
om se Formläran, inledningen) eller den seraologiska enhet, 
som jag kallar 'glosa' (hvarom se nedan § 11). Ty lika väl 
som enskilda vokabler (ord) gruppera sig hela ordfogningar 
i kategorier, t. e, stor häst: stora hästar. Och likaväl som i 



— 39 — 

fråga om glosor förekomma kategorier i fråga om hela 'me- 
ningar* (om hvilket begrepp se nedan § 12). Så t. e. är den 
interrogativa meningen eller »frågan» en i nysvenskan väl 
utpräglad, men hittills så godt som alldeles förbisedd, gram- 
matisk kategori, representerad af icke mindre än tre för den- 
samma mer eller mindre specifika böjningstyper, nämligen: 
1. omvänd ordföljd (»inversion»), t. e. kommer Äan? jämfördt 
med han kommer; 2. extraordinärt stigande tonfall i t. e. han 
kommer? i motsats till han kommer; 3. inledning medelst 
»hjälpord», t. e. månne (måntro) han kommer? I fråga om 
ytterligare exempel får jag hänvisa till det följande. 

§ 9. Den nysvenska betydelselärans indelning. 

Liksom ljudläran och formläran sönderfaller den ny- 
svenska betydelseläran i två delar (jfr I, 48): 

I. Deskriptiv betydelselära, redogörande för de olika 
slagen af nysvenska sememer, deras inbördes gruppering och 
deras förhållande till de språkformer, genom hvilka de repre- 
senteras. 

II. Etymologisk betydelselära, redogörande förde 
nysvenska sememernas historiska utveckling och deras därpå 
beroende inbördes förhållanden. 

I anslutning till ofvan (S 7 och g 8) lämnade utredning 
kan man sedan lämpligen indela den deskriptiva betydelse- 
läran i tvenne hufvuddelar: 

A. Kategoriläran, som har att redogöra för hxilka be- 
tydelsekategorier nysvenskan äger, hvarvid särskild omsorg är 
att ägna åt böjningskategorierna (de flexiviska kategorierna 
eller de grammatiska kategorierna i inskränkt och vanlig be- 
märkelse), dvs. de kategorier som gifvit upphof åt och tagit sig 
uttryck i vissa böjningar eller flexionstyper (jfr ofvan s. 35 f.). 

B. Funktionsläran, som har att redogöra för hvilka 
betydelsekategorier af de särskilda nysvenska språkformerna 
representeras. 



AFDELNING IL 
Deskriptiv betydelselära. 



A. Kategorilära. 

(Lfiran om de grammatiska kategorierna). 

FÖRSTA KAPITLET. 

Sememernas hufvudindelning. 

§ 10. Själfständigrt och osjälfständigft semem. 

Vi ha i § 3 sett, att betydelsen kan utgöras såväl af 
varseblifningar, föreställningar och begrepp som af dessas för- 
bindelser med hvarandra till den psykiska process, som kal- 
las omdöme, vare sig ett enda sådant eller en följd af flera 
med hvarandra förbundna. Men detta gäller strängt taget 
endast i viss mening och inför en abstraherande vetenskap- 
lig uppfattning. Med större rätt kunde man nämligen säga, 
att ett semem alltid betyder ett eller flera omdömen. Detta 
är nämligen förhållandet, så snart man flyttar sig från gram- 
matiken till det lefvande språket. Liksom det icke linnes i 
naturen — men väl i botaniken — några lefvande växt-delar 
(blad, rötter, knoppar, pistiller o. d.), utan blott hela växter 
med sina blad, rötter osv., så äger det verkliga lefvande språ- 
ket inga uttryck, som äro meddelelsemedel för blotta tanke- 
elementer såsom varseblifningar, föreställningar och begrepp, 
utan endast för hela tankar eller, ännu tydligare uttryckt, 
tankegångar (omdömen och grupper af sådana). 



— 41 — 

Om b varje dylik g^Ua Wundis ord ^: »Jeder Gedanken- 
verlanf ist — darin be&teht sein wesentlicher Unterschied 
Ton der Association — ein in sich geschlossenes Ganzes, 
insofern alle Theile desselben in einem wechselsettigen Zu- 
sanimenhang stehen, der durcb das Gesetz der binären 
Glieder ung [dvs. uppdelning i grupper på två och två] be- 
herrscht wird». Det vill säga: till ett gifvet tankeelement (en 
varseblifning, en föreställning eller ett begrepp), vunnet ge- 
nom utsöndring ur en »ungescbiedene Totalität» vid uppfatt- 
ningen af något visst föremål (för sinnena eller tanken), kort 
sagdt till ett s. k. subjekt (t. e. fingret) anknyter sig i första 
hand alltid blott ett annat, likaledes genom utsöndring ur 
samma totaluppfattning vunnet, dylikt såsom s. k. predikat 
(t. e. blödande eller blödning), och först sedan denna psy- 
kiska process, det s. k. omdömet (t. e. fingret blöder), ledt 
till ett psykiskt resultat i form af ett nytt, mera analyse- 
radt tankeelement, kan till detta såsom nytt subjekt (t. e. 
det blödande fingret eller fingrets blödning) anknytas såsom 
nytt predikat (t. e. forbindning) ett nytt, således ett tredje, 
tankeelement, och sålunda uppstår ett nytt, mera samman- 
satt omdöme (t. e. det blödande fingret forbindes) *. Till detta 
kan så ansluta sig ett nytt på samma sätt bildadt omdöme 
osv. Hvarje tankegång består således af ett eller flera om- 
dömen, och på samma sått utgöres tankegångens språkliga 
uttryck 'yttrandet' af en eller flera 'meningar', dvs. uttryck 
för tankegångens enkla delar, omdömena.- 



' Logik. 2 aufl. I, 34; jfr I, 56 och 59 f. 

• Jfr Stout, Mind XV^I, 191 f.: »The subject is that product of pre- 
vious thinking, which forms the immediate basis and starting-point of fur- 
ther devclopment. The further development is the predicate. Sentences 
are in process of thinl(ing what steps are in the process of wall(ing. The 
foot on wliich the weight of the body rests, corrcsponds to the subject. 
Tlie foot which is moved forward in order to occupy new ground, corrc- 
sponds to the predicate». 



— 42 -- 

Allt verkligt språk består sålunda uteslutande af me- 
ningar (vanligen formade såsom 'satser') ^ Denna viktiga 
sanning är först klargjord af Steinthal ^ och sedan accep- 
terad af de flesta mera framstående psykologer och språk- 
filosofer. Så yttrar redan Heyse ^: »Jede Sprachäusserung 
muss nothwendlg der Absichl des Sprechenden nach ein 
ganzer Satz sein» och »Die einzelnen Worte haben ihre 
volle grammatische Bedeutung nur als Redetheile in dem 
Ganzen des Satzes. Das Sprechen besteht nicht in dem äus- 
serlichen Zusammenfugen einzelner Wörter zu dem Ganzen 
des Satzes, sondern die Wörter gehen aus dem Ganzen des 
Satzes lien^or, sowie der Gedanken nicht durch die mecha- 
nische Zusammenfiigung einzelner Vorstellungen zu einer Ein- 
heit entsteht, sondern im Geiste als ein concretés Ganzes ent- 
springt, welches durch die urtheilende Kraft des Verstandes 
in seine logischen Elemente zerlegt wird». Af nyare författare 
må blott följande intressanta uttalanden anföras. Hos Gabe- 
lentz (1891) heter det*: »Die erste eigenlebige Einheit der 
Sprache ist nicht das Wort, sondern der Satz; in ihm und 
durch ihn erhält erst das Wort seinen Werth»; H. Wunder- 
lich (1892) '^r »Der neueren Grammatik ist der Satz die Ur- 
form sprachlichen Ausdrucks, die sich von der einfachen In- 
terjektion 'O' bis zum viel umfassenden Satzgebilde eines 
Philosophen ausdehnen känn. Fiir sie besteht der Satz von 
Anfang an und zerfallt erst bei weitercr Entwicklung in Worte, 
während nach der älteren Anschauung erst aus einzelnen 

* Om begreppen mening och sats se vidare § 12 nedan. 

* »Wenn etwas von Steinthals sprachpsychologischen Aufstellungen 
cine unzweifelhafte Thatsache gcnannt werden känn, so ist es diese, und 
ich erblickc in der Durchfiilirung dieses Gedankens das Hauptverdienst 
dieses P^orscliers», j^ttrar W. Jerusalem, Die Vrtheilsfunction (Wien 1895), 
s. 102. 

* System der Sprachwissenschaft, s. 134 och 260. 

* Die Sprachwissenschafi, s. 90. 
^ Der deuische Satzbau, s. 2 f. 



— 43 — 

Worlen der Satz sich aufbaute»; Jerusalem (1895) ^: »Zu ei- 
nem wirklichen Leben gelangt das Wort ersl in demjenigen 
Gebilde, in welchem auch die Sprache selbst erst wirklich 
und lebendig wird, nämlich im Satze . . Das Wort hat in 
der Sprache nur als Element des Salzes wirkliche Existenz, 
und nur der Zweig der Grammatik, der sich mit dem Satz- 
bau beschäfligt, känn die Gesetze des wirklichen Sprachle- 
bens enthullen» och »Das Declinieren und Conjugieren und 
alle derartigen im Sprachunterricht kaum zu entbehrenden 
Methoden concentrieren die Aufmerksamkeit auf die einzel- 
nen Wörter und lassen die Sätze als Conglomerate von Wör- 
tern erscheinen. Um so energischer muss die Psychologie 
gegen diese Selbständigkeit [der Wörter] Einsprache erheben 
und immer wieder betonen, dass die Sprache nur in Sätzen 
actuell wird» samt »Die wahre Bestimmung jedes Wortes ist 
es, eine Stelle in einem Urtheile einzunehmen . . Das Wort 
ist somit psychologisch nicht Vorstellung, sondern Urtheils- 
element»; Gomperz (1897)": »Die möderne Linguistik hat den 
Xachweis gefuhrt, dass jedes Wort ursprunglich selbst ein 
Satz war»; Paul (1898)': »Alle Sprechthätigkeit besteht in der 
Bildung von Sätzen»; Brugmann (1900)^: »Nicht: im Anfang 
war das Wort, sondern: im Anfang war der Satz. Allcs 
normale Sprechen besteht in der Bildung von Sätzen». 

Låtom oss nu belysa detta vårt för hela den följande 
framställningen grundläggande påstående med exempel. Först 
sådana från barnets språk, om hvilket redan K. F. Becker 
(1828)" alldeles riktigt yttrar: »Das erste Wort des Kindes 



* A. st., s. 26, 28 och 33. 

' Ziir Psychologie der logischen Grundihatsachen, s. 20; jfr Jerusa- 
lem a. st., s. 101 IT. 

■ Prinzipien der Sprachgeschichte, 3 aufl., s. 110. 

* Uti Berichte der K. Sachs, (icsellschaft der Wisseiischaften 1900, 
s. 388. 

* Organism der deutschen Sprache, s. 19. 



— 44 — 

ist ein ganzer Satz» och Wundt ^ säger: »Die ersten Sprach- 
äusserungen des Kindes haben schon die Bedeutung von 
Urtheilen, wenn auch eine solche Äusserung manchmal nur 
aus einem einzigen Worte besteht». Så länge barnet opererar 
blott med isolerade varseblifningar (t. e. fadern eller dennes 
på sin hängare befintliga hatt) och föreställningar (t. e. min- 
net af fadern eller allmänföreställningen af en mansperson), 
äger det intet språk, ty »det har intet att säga». Först då 
det börjar knyta samman sina varseblifningar och föreställ- 
ningar med hvarandra till omdömen, inträder behof af språk, 
och för dettas uppkomst kräfves nu blott en viss mekanisk 
färdighet i handhafvande af uttrycksmedlen. Inställer sig 
denna färdighet före omdömesförmågan, så uppstår dock än- 
nu intet språk. Barnets rent imitativt (dvs. genom harm ning) 
frambragta pappa eller hatt skilja sig icke från t. e. pape- 
gojans s. k, tal — som ej är något 'tal' (se I, 8 f.), utan på 
sin höjd ett blott fonem — så länge dessa ljudprestationer 
icke anknyta sig till någon viss barnets förnimmelse och 
åsyfta att meddela denna. Men så inträder en vacker dag 
fadern i barnkammarn, och barnet utbrister vid hans åsyn: 
»pappa}). Denna ljudproduktion har nu den innebörden, alt 
barnet sammanknyter den aktuella varseblifningen af fadern 
med minnesbilden af den ljudkomplex, som modern eller 
andra personer dels själfva producerat, dels sökt hos bar- 
net inlära vid tillfällen, då fadern varit närvarande och 
väl äfven speciellt utpekats. Barnet fäller sålunda nu ett 
omdöme och formulerar detta i en mening, som i all sin 
korthet lyder pappa, men som i mera utförd form kunde 
lyda t. e. så: »denna företeelse är den, vid hvars uppträdan- 
de min omgifning plägar frambringa ljudkomplexen pappa». 
Detta isolerade morfem, pappa, utgörande ett gemensamt ut- 
tryck för omdömets subjekt och predikat, är dä i detta fall 

' Logik, 2 aiifl.. I, 55. 



— 45 — 

en lika fullständig mening som våra skyltars »Bryggeri», våra 
titelblads »Dikter» o. d. Likadant är förhållandet, då barnet 
vid åsynen af faderns hatt producerar ett: ^hath. Men nu 
kompliceras förhållandena. En dag får barnet se sin far med 
nyssnämnda hatt på hufvudet och utbrister då: »pappa hatt». 
Hvad har nu skett? Barnet har bildat ett nytt omdöme med 
innebörden »pappa-företeelsen är förbunden med hatt-före- 
teelsen», men uttryckt detta i och genom en mening, som är 
sammansatt af de båda forna meningarna, hvilka måst uppge 
sin själfständiga betydelse, så att de nu ej längre äro 'me- 
ningar*, utan nedsjunkit till blotta 'glosor', dvs. uttryck för 
tankeelementer uti en tankegång; de ha sålunda icke blan- 
dat sig, utan så att säga ingått en kemisk förening med hvar- 
andra. Sak samma då barnet en annan gång får se blotta 
hatten och äfven då säger »pappa hatt», som denna gång 
betyder »detta är pappas hatt»; eller då det får se fadern 
utan hatt och ännu en gång faller samma yttrande, som 
emellertid nu har betydelsen »pappa skall ta på sig sin hatt» 
eller »hvar är pappas hatt?» eller något annat dylikt. Den 
två- eller flerledade meningen är alltså historiskt sedt icke 
bildad af glosor, utan dessa tvärtom uppkomna först i och 
med meningen, och så snart denna upplöses i sina bestånds- 
delar, upphöra de att vara glosor och återgå till att fungera som 
meningar med den ena eller andra betydelsen, så att t. e. 
»pappa» nu icke längre betyder endast »detta är pappa», utan 
därjämte än »detta är en som är väsentligen lik pappa», än 
»kom hit, pappa I», än »hvar är pappa?», än »pappa är 
bortal», än »jag vill till pappa» osv. 

Alldeles detsamma gäller nu emellertid äfven om den 
fullvuxnes språk. Denne talar nämligen heller aldrig annat 
än i och genom hela meningar, dvs. han fäller omdämen^ 
detta vare sig han säger »nej» (dvs. »det gjorda antagandet 
är oriktigt»), »eld!» (dvs. »elden är lös» eller »gif eld!» eller 
»gif mig litet eld!»), »adjö», »god dag» o. d. eller med sär- 



— 46 — 

skilda uttryck för subjekt och predikat »solen lyseny, »triangeln 
år en figur» o. d. Och omvändt: om vi söka isolera en i 
en mening ingående glosa, så förvandlas den — försåvidt 
den öfverhufvud fortfar att vara verkligt språk — till en 
mening. Så t. e. får »ett härligt väder [råder i dag]!» genom 
utelämnandet af de inklamrade orden betydelsen »vädret är 
bra härligt i dag», dvs. delen har nu samma betydelse som 
det hela; likaså år »bra!» = »bra gjordt!» 1== »detta finner 
Jag vara bra gjordt»^ dvs. alla tre uttrycken äro meningar 
med innebörden »det gjorda är bra [i mitt tycke]» ^ Och 
skulle verkligen någon gång den isolerade glosan icke till 
resultat ge en mening, så pläga vi med rätta kalla ett sådant 
'tal' — som icke är något tal i denna terms egentliga och 
vetenskapliga betydelse — för »meningslöst» eller »ord utan 
mening» (mening här taget i betydelsen af »betydelse»). 
Detta gäller såväl i fråga om enstaka ord, såsom t. e, om 
någon utan vidare säger fångvårdsstyrelsens — gör han det 
däremot såsom svar på t. e. frågan »hvems är detta sigill?», 
så ger det och är det en god mening — som i fråga om en 
följd af dylika, t. e. fladdrade droskkusk liattfodral röd. Och 
vi anse en människa, som producerar dylikt, för antingen 
galen eller en dålig skämtare *. 

Om det alltså är sant, att det i det lefvande språklifvet 
egentligen icke gifves något annat än meningar, så hindrar 
detta dock icke, att, liksom det i en botanisk lärobok kan 
vara lämpligt att särskildt behandla blad, rötter o. a. växt- 
delar, äfven den vetenskapliga betraktelsen af språket äger 
rätt att söndra, livad språklifvet endast har att uppvisa så- 
som förenadt. Inom språkläran skilja vi därför emellan 



^ Jfr WuNDT, a. st. I, 61 : »Isolieren wir die attribiitive Verbindung, 
so wandelt sich das Verhältniss in ein prädikatives um . . *ein gutcr Mann' 
wird zu dem Urtheil *der Mann ist gut*». 

' Jfr C. SiGWARTs förträffliga anmärkningar i sin skrift Die Imper- 
sonalien (Freiburg 1888), s. 11 f. 



— 47 — 

osjälfständigt semem eller glosa och själfståndigt semem eller 
yttrande (mening eller en följd af meningar). 

§ 11. Glosa och yttrande. 

På grund af ofvan förda resonemang kunna vi alltså 
uppställa följande hufvudindelning af sememerna: 

1. Glosa är ett osjälfständigt eller, om man så vill, 
bundet semem, dvs. ett hvars betydelse utgöres af ett blott 
tankeelement (vare sig en varseblifning, en föreställning, ett 
begrepp eller en samling af sådana), och som därför i det 
faktiska språklifvet måste uppträda i förbindelse med andra 
dylika, hvarvid hvarje särskild glosa erhåller sin speciFika 
betydelse i och genom det tankesammanhang, i hvilket den 
förekommer. Detta begrepp har hittills saknat egen term \ ty 
som sådana kunna de någon gång använda tvetydiga uttrjxken 
»ord» och »satsdel» hvarken erkännas eller godkännas. Om 
olämpligheten af 'ord' i denna betydelse har jag något talat 
redan ofvan s. 7 *. Och 'satsdel' * eller 'satsled' är särskildt 
därför olämpligt, att glosan kan vara del (eller led) ej blott 
af en sats, utan äfven af en annan glosa; så t. e. kan man 
ej gärna kalla glosorna -s i faderns eller o- i oviss för sats- 
delar. Jag föreslår därför fixerandet af termen 'glosa', såsom 
varande det bland eventuellt ifrågakommande uttryck, som 
minst svär mot allmänt språkbruk, hvilket redan torde i det 
stora hela använda 'glosa' i denna betydelse*. 



* Dock använder Whitney i sina EssentiaU of english grammar (Bo- 
ston 1877), s. 7, såsom specifik term »part of speecli», som emellertid är 
olämpligt bland annat därför, att det ej låter använda sig som internatio- 
nell term, och en öfversättning »taldel» blefve alltför tvetydig. 

* Jfr vidare Formläran, inledningen. 

' Med stor tvekan fureslaget af mig i Något om ord och ordklasser 
(1879); användt t. e. af DELBRtJCK (»Satztheil») i Grundriss der vergleichen- 
den Grammalik, Syntax (1893—1900), 

* Så t. e. då A. Sörens en i Dansk Rim-Ordbog (1900) talar om »or- 
dets forskellige glosebetydninger». 



— 48 — 

Glosor äro alltså t. e. hvartdera af orden i följande 
fraser: gossen gråter, köp Aftonbladet!, jag tackar er, eld har 
utbrutit, kom Kalle!, jag år er ödmjuke tjänare, en triangel 
är en tresidig råtlinig figur, den om sitt land så högt 
förtjänte konung Gustaf II Adolf dog 1632. Men icke 
mindre hafva vi att göra med blotta glosor i och med de 
uti föregående exempel medelst spärrning framhäfda ordfog- 
ningarna. Och ändtligen ha tI likaledes glosor för oss såv«il 
uti sammansättningsdelar sådana som -hona och kvinns- i t. e. 
räfhona och kvinnsperson som icke mindre uti sufBxer sådana 
som -inna (med betydelsen 'kvinnlig') och -s (med betydel- 
sen 'tillhörig') i t. e. herdinna och faderns eller uti prefixer 
sådana som o- (med betydelsen 'icke') och van^ (med be- 
tydelsen 'illa') i t. e. oviss och vanskapad osv. Vi se sålun- 
da, att glosorna till sin form kunna vara af den mest olika 
beskaffenhet, dvs. utgöras af de mest olikartade morfemer: 
orddelar, ord, ordfogningar. Men detta får ej förleda oss att 
tro, att de, betraktade såsom sememer — och glosan är ju 
ett rent semologiskt begrepp och måste såsom sådant bedö- 
mas — äro på motsvarande sätt mer eller mindre enkla eller 
sammansatta i fråga om sill betydelse-innehåll. Fastmera 
äro alla glosor ganska sammansatta, hvad betydelsen angår, 
ty språket äger öfverhufvud inga uttryck för enkla förnim- 
melser (»sensationer»; jfr s. 16 ofvan). Och t. e. tresidig 
rätlinig figur är visst icke uttryck för ett tre gånger så kom- 
pliceradt begrepp som det, hvilket uttryckes genom- ordet 
triangel, ej heller begif dig hit! uttryck för ett tre gånger så 
sammansatt begrepp som kom!', ulan det sednare uttrycker 
ett precis lika kompliceradt begrepp som det förra, fastän 
detta betecknar saken på ett vida mera kompliceradt sätt. 
Härmed är emellertid icke förnekadl, att det mera samman- 
satta uttryckssättet låter begreppets särskilda momenler eller 
så att säga ingredienser framträda på ett mycket mera med- 



— 49 — 

velel och analyseradt sätt ^ — När däremot iresidig råtlinig 
figur onekligen är uttryck för ett vida mer sammansatt be- 
grepp än det blotta figur, så beror detta ej på det längre ut- 
tryckets mera sammansatta morfologiska beskaffenhet, ty 
ifrågavarande sammansatta begrepp kan ju lika väl uttryckas 
genom det enkla triangel: utan det beror på atl det betydel- 
seinnehåll, hvarmed tresidig råtlinig figur öfverskjuter figur, 
icke är vunnet genom analys af hvad som ligger i det sed- 
nare — såsom däremot är förhållandet om vi jämföra tresidig 
råtlinig figur med triangel — utan är något till betydelsein- 
nehället i figur adderadt, så att det hela är resultatet af en 
psykisk syntes, af omdömet »figuren i fråga är tresidig och 
rällinig». 

2. Yttrande är ett själfständigt eller, om man så vill, 
fritt semem, dvs. ett hvars betydelse utgöres af en hel, större 
eller mindre, tankegång, sålunda ett nära sammanhängande, 
i sig mer eller mindre afslutadt helt. Termen 'yttrande' väl- 
jer jag för ifrågavarande begrepp i väsentlig öfverensstäm- 
raelse med allmänt språkbruk och särskildt i anslutning till 
E. Wechsslers* af B. Delbriick ® m. fl. gillade förslag. An- 
nars har detta begrepp, som hittills sällan eller aldrig klart 
uppfattats i sitt förhållande till 'mening' och 'sats' (om hvil- 
ka termers innebörd i mitt arbete s. § 12), ofta betecknats 
genom något af dessa uttrjxk, eller kanske snarare ha ter- 
merna sats och mening definierats så, att definitionen i huf- 
vudsak passar till hvad jag här kallar yttrande, om också 
icke till hvad författaren afsett att definiera. Så t. e. heter 
(let hos Heyse *: »Jede vollständige, in sich geschlossene und 

^ Jfr Formläran, inledningen. 

» Giebl es Lautgeseize (Halle 1900), s. 17: »Wir . . reden schlechthin 
ill Äusserungen. Und wir verstehen unter einer Äusserung einen ein- 
heitlichen Lautkomplex, welcliér als S\'mbol eines Hewusst- 
seinsvorgangs dient.» 

' Grundfragen der Sprachforschung (Strassburg 1901), s. 145. 

* Deutsche Schulgrammatik, 22. aufl., s. 248. 

Soreen, Vårl spr&k, Bd V. 4 



— 50 — 

fur sich verständliche Aussage öder Äusserung eines Gcdacli- 
ten ist ein Redesatz öder Satz» och hos Sievers *: »Unter 
einem Satz woUen wir hier eine jede selbständige gesproche- 
ne Äusserung verstehen, d. h. eine jede in sich geschlossene 
Lautmasse, die in einem gegebenen Zusammenhang . . einen 
bestimmten Sinn., zuni Ausdruck bringen soll und in 
diesem bestimmten Sinn von dem Hörer verstanden wird»; 
däremot hos D. A. Sundén^: »Mening kallas hvarje sats 
eller förening af satser, som innehåller en afslutad tanke 
eller tankeföljd» (på hvilket rimliga uttalande visserligen 
omedelbart följer den barocka afslutningen: »och är skild från 
det föregående eller efterföljande genom större skiljetecken» 
— liksom om »meningens» tillvaro skulle vara afhängig af 
att den är nedskrifven och, ännu orimligare, att skrifvaren 
behagat interpunktera på ett visst sätt). En dylik omfattan- 
de innebörd af uttrycken sats eller mening är emellertid allt- 
för afvikande från allmänt gängse språkbruk för att kunna 
accepteras i den vetenskapliga terminologien, som så mycket 
som möjligt bör söka undvika att direkt svära mot allmänt 
språkbruk. 

Yttrandet är nämligen, så som det ofvan definierats, 
ett så omfattande begrepp, att det inom sitt vidsträckta 
område inrymmer alla de oändligt skiftande formerna af 
mänskliga uttalanden alltifrån ett isoleradt ljud, t. e. det 
smärtsamma utropet o! eller det nedtystande sch!, ända till 
en lång vetenskaplig utredning, t. e. ett matematiskt bevis 
eller utvecklingen af ett helt filosoftskt system ^. För att 
kunna öfverblicka detta ofantliga område måste vi därför / 
uppdela detsamma, och indelar jag alltså yttrandet närmast 



^ Grundzuge der Phonetik, 5. aufl. (1901), s. 229. 

* Suensk språklära i sammandrag, 15 uppl. (1903), s. 164. 

^ Jfr Wunderlichs ofvan s. 42 anförda yttrande om hvad han kallar 
»Satz», därmed syftande antingen på hvad jag kallar 'yttrande* eller möjli- 
gen blott på hvad jag benämner 'mening*. 



— 51 — 

i två underarter: det enkla yttrandet eller meningen och 
^l sammansatta yttrandet eller meningsföljden. 

,§ 12. Meningen. 

Med mening^ eller enkelt yttrande förstås hår* ett så- 
dant, hvars betydelse utgöres af en enkel tanke, dvs. ett enda 
omdöme. Meningen innebär alltså en skeende förknippning 
af ett tankeelement med ett annat, dvs. den psykiska process, 
i och genom hvilken en idé uppfattas såsom förbunden med 
(utgörande bestämning hos, varande bestämd af, stående i 
förhållande till) en annan. Härvidlag är det alldeles likgil- 
tigt, om de båda i omdömet ingående tankeelementerna, de 
s. k. subjektet och predikatet, fått hvart sitt särskilda språk- 
liga uttryck (t. e. jag lider) eller ett för dem båda gemensamt 
sådant (t. e. ajl), eller om blott ettdera fått uttryck, under 
•det att det andra saknar sådant och alltså måste »underför- 
stås», vare sig genom gissning (t. e. din . . [kanalje]!) eller genom 
supplering antingen ur det föregående (t. e. Anna såsom svar på 
frågan 'hvem kommer?', däri det felande predikatet kommer 
innehålles) eller ur den förhandenvarande »situationen» (t. e. 
[detta är] Dikter af C. Snoilsky eller Zorn [har målat detta]). 
Meningar ha vi alltså icke blott i sådana fraser som det år 
mycket bra gjordt eller jag har aldrig sett sådant härligt vader, 
utan äfven i delar af dem, nämligen när dessa delar verk- 
ligen användas icke såsom glosor, utan som yttranden, t. e. 
mycket bra! eller sådant härligt väder! Meningar äro icke 



* De flesta både äldre och yngre författare — äfven jag själf i tidi- 
gare arbeten, t. e. 'Inledning till modersmålets betydelselära' 1901 och 'Satsens 
hufvudarter* 1903 — begagna i stället termen »sats» (ty. »Satz», eng. »sen- 
tence»). Om lämpligheten eller olämpligheten af denna terminologi se strax 
nedan. 

' I vanligt språkbruk användes 'mening' icke blott i denna konkreta 
betydelse, utan äfven i abstrakt sådan, synonymt med »betydelse». I 
redans och otvetydighetens intresse undviker jag, så långt möjligt är, i 
-detta arbete denna sednare användning af ordet. 



— 52 — 

blott gossen gråter eller han har tappat äpplena eller oråtl 
fånget lått förgånget utan likaväl hvartdera af de fyra ut- 
trycken vaktmästare! min hatt! tackar! adjö!, och hvar sin 
mening förete sådana långa kombinationer som följande 
tvenne: gossen gråter, emedan han har tappat äpplena, som 
han stal nyss, och sålunda funnit sanningen af satsen 'orått 
fånget lätt forgångef och om vaktmästaren ger mig min hatt, 
så tackar jag for i afton och säger adjö. 

Med den nu gifna definitionen af termen 'mening' be- 
finner jag mig i full saklig öfverensstämmelse med de ofant- 
ligt många äldre och yngre författare, som för samma be- 
grepp använda termen 'sats'. Denna öfverensstämmelse exi- 
sterar väl i sak fullt ut, äfven då en del af dessa författare 
uttrycka sig så oegentligt som t. e. P. Moberg*: »En med 
ord yttrad tanke öfver något ämne kallas en Sats», W. Hei- 
keP: »Med sats förstås en tanke, som är uttrjxkt i ord», 
K. W. L. Heyse ^: »Satz ist ein ausgesprochener Gedanken» 
m. fl. ända ned till D. A. Sundén, som ännu 1898 yttrar*: 
»Sats är en i ord uttryckt tanke (omdöme)», och vår allra 
nyaste grammatik ('Svensk språklära för folkskolor' af G. Ceder- 
schiöldoch V. Öländer, Lund 1904), där det s. 3 heter: »Hvarje 
särskild tanke, som blir uttryckt i språket, kallas för en sats» 
— allt formuleringar som ju strängt taget göra »satsen» [dvs. 
meningen] till ett species af 'tanke' i stället för af 'yttrande'» 
tankegångens uttryck. Ännu bättre framstår öfverensstämmel- 
sen mellan min definition af 'mening' och de definitioner som, 
lyckligare formulerade än de nyss citerade, gifvits på termen 
'sats' af sådana storheter som Whitney ^: »A sentence is . . 

^ Försök un en lärobok &c. (1815, 2 uppl. 1825), s. 46. 

« Kort lårobok &c. (1856), s. 32. 

■ System der Sprachwissenschafl (1856), s. 390. 

* Svensk språklära i sammandrag, 13 uppl. s. 154; i 14 uppl. (1900),. 
s. 164 ändradt till det riktigare: »Sats är det språkliga uttrycket for en 
tanke (ett omdöme)», som bibehålles i 15 uppl. (1903). 

* Essentials of english grammar (1877), s. 8. 



— 53 — 

the expression of a judgment», Sigwart ^: »Der Satz . . ist der 
sprachliche Ausdruck des Urtheils», Stout*: »The sentence 
is . . the expression of a unit of thought. This unit . . is a 
judgment» och Sweet *: »The sentence is a word or group of 
words capable of expressing a complete thought or meaning». 
Om denna sist anförda definition är dock det att anmärka, att 
för den händelse Sweet med uttrycket »thouglit or» meaning 
icke menar detsamma som Stout med sitt »judgment», utan 
i stället afser en större eller mindre tankegång, så är hans 
definition för vid och passar icke till livad jag kallar 'me- 
ning' (och han 'sentence'), utan på mitt 'yttrande'. Detta 
gäller med säkerhet om Delbrucks definition*: »Ein Satz ist 
eine in artikulierter Rede erfolgende Äusserung, welclie dem 
Sprechenden und Hörenden als ein zusammenhängendes und 
abgeschlossenes Ganzes erscheint», ty ehuru tydligen afse- 
ende hvad jag kallar 'mening', är den så vid att den passar 
in på de största 'yttranden', t. e. ett bevis hos Euklides eller 
en diger filosofisk undersökning. 

Af rent terminologisk, således oväsentlig, art torde äf- 
ven motsättningen vara mellan mig och den pedagogiska 
skola, som — visserligen på i mitt tycke svaga eller oriktiga 
grunder — kämpar för att utrota den, såsom vi ofvan sett, 
hittills gängse användningen af »sats» såsom specifik term 
för begreppet 'mening' och ersätter denna term med någon 

' Logik, 2. aufl. (1889), I, 25. 

» Miiid XVI, 192 (1891). 

■ Xeuf english grammar I, 155 (1892). 

* Syntax (jfr s. 47 not 3). I, 75 (1893); Grundfragen der Sprack- 
forschung (1901), s. 137. Hans i Syntax III, 4 (1900) framställda, helt af- 
vikande definition på sats »von Seiten selner Form betrachtet», enligt hvil- 
kcn 'sats' är »was von zwei Pausen eingeschlosscn ist», har naturligtvis 
alls ingenting att göra med det här ifrågavarande begreppet 'mening', utan 
afser liksom Sweets i uppsatsen 'Words, logic and grammar* (1876), s. 3 
flr. l>egagnade, i mitt tycke äfvenledes mycket olämpliga, term »phonetic 
sentence» det fouologiska begrepp, som Jag kallar 'fras' (hvarom se Ljud- 
läran). 



— 54 — 

annan ännu olämpligare eller lämnar ifrågavarande begrepp 
obetecknadt, sålunda låtande en terminologisk lucka uppstå. 
Skolans förnämste målsman, F. Kern, yttrar i sitt arbete 'Die 
deutsche Satzlehre' (1883, s. 24; 2 uppL 1888): »Satz ist ein 
mit Hilfe eines liniten Verbums ausgedruckter Gedanken öder 
Willen», »eine Wortfiigung, in der ein Verbum finitum steht 
öder mit zweifelloser Klarheit ergänzt wird))^ och han till- 
fogar följande kraftord: »Wortverbindungen, die kein Verbum 
finitum enthalten, Sätze zu nennen ist geradezu falsch» *. 
Kerns efterföljare J. Ries går ännu längre i förhäfvelse, då 
han påstår^: »Man hat den irrigen ståndpunkt der Defini- 
tion: 'Satz ist der sprachliche Ausdruck eines Urteils' iiber- 
wunden»*. Han föreslår därför att ersätta »Satz» med »Wort- 
gruppe». En svensk anhängare af Ries är E. Bråte, som 

' Dessa kuriösa uttalanden äro i samme förfis Gnindriss der Detii- 
schen Satzlehre, 3. aufl. 1896, s. 2 förbättrade till: »Satz ist der Aus- 
druck eines Gedankens mit Hiilfe eines finiten (ausgedruckten 
öder zu ergänzenden) Verbums», livarpå tillägges: »Das fl nite Verbum ist 
das fur den Satz unumgänglich Nötige». Detta hindrar emellertid icke,, 
att »oft» verbet blir »ausgelassen, aber zu den gesprochenen Worten stets 
hinzugedacht». På sädana villkor är det verkligen lätt att vara 'oum- 
bärlig*. 

' Det kan vara af intresse att jämföra livad den förnämste tänkaren 
på detta område, Paul, yttrar om samma sak (Prinzipien &c. 3. aufl., s. 
110): »Zu den verbreiteten Irrtumern uber das Wesen des Satzes gehört 
es z. B., dass derselbe ein Verbum finitum enthalten miisse. Verbindungen 
wie . . siimmum jus summa iixjuria, Tråume Schåume . . sind gerade so gut 
Sätze wie Der Mann Jebi». Och Wundt säger (Völkcrpsjxhologie I, n, 225) 
just om Kerns definition: »Auf das Chinesische und viele andere [Sprachen]» 
die ein Verbum finitum in unserem Sinne gar nicht besitzen, passt sic 
iiberhaupt nicht», samt (s. 264) att »däran festgehalten werdcn muss, dass 
das Verbum kein nothwendiger, jedem Satze zukommender Bestandtheil sei». 

» Was ist Syntax, s. 47 (1894). 

** Att denna uppgift är så oriktig som gärna möjligt, framgår till* 
räckligt af hvad jag ofvan s. 52 f. citerat från samtidens största auktoriteter i 
hithörande ämnen, en Whitnej', Sigwart, Stout, Sweet. Lika osant är Ries* 
påstående (s. 52): »Mehrwortige Firmenschilder und Buchertitel . . will 
Niemand als Sätze angesehen wissen», t}"^ det är just hvad Paul och många 
med honom vilja. 



oo 



yttrar^: »Sats är en ordgrupp med finit verb som predikat» 
och i anslutning till Ries använder i stället för äldre förfat- 
tares 'sats' (dvs. hvad jag här kallar 'mening') termen »ord- 
grupp», som på följande sätt definieras*: »Språkets uttryck 
för ett omdöme kallas ordgrupp». Denna term finner jag 
emellertid högst olämpliga. Den är nämligen för det första 
vilseledande, ity att »ordgrupp» icke otvunget kan komma 
att uppfattas annat än som liktydigt med »grupp af ord», 
och en sådan benämning passar förträffligt in äfven på många 
blotta 'glosor', t. e. tresidig råtlinig figur, och särskildt på 
hvaije samling af sinsemellan fristående sådana, t. e. (»plural 
på -er ha) fängelse, täckelse, spökelse». Men den är icke blott 
på nu nämnda sätt för vid, utan därjämte från annan syn- 
punkt för trång, enär ju, såsom redan Ries erkänner, en 
mängd meningar äro »durch ein Wort gebildel, eine viel zu 
grosse Zahl, als dass man sie ohne weiteres als blosse Aus- 
nahmen abthun könnte»^. Därför nödgas ock Bråte att så- 
som exempel på »ordgrupp» uppföra sådant som Nej! och 
Eld! och Enköping!^, ett minst sagdt oegentligt och säkerli- 
gen oacceptabelt språkbruk. 

Däremot befinner jag mig i en bestämd saklig motsätt- 
ning mot Paul, då han ^ lämnar följande (i sin helhet spär- 
rade) definition på »Satz», dvs. hvad jag kallar 'mening': 
»Der Satz ist der sprachliche Ausdruck, das Symbol dafur, 
dass sich die Verbindung mehrerer Vorstellungen öder Vor- 



* Svensk språklåra (1898), s. 162. 
« A. st., s. 161. 

' Jfr utförligare härom i min granskning af Bi-ates bok uti Pedago- 
gisk tidskrift 1898, s. 406. 

* A. st., s. 48. Det är därför med en viss häpnad man läser förf:s 
fortsättning: »Aber damm gerade darf man . . von der Existens einworti- 
ger Sätze absehen» och (s. 49): »Es ist nur konsequent[!], wenn zuvörderst 
auf . . einwortige Sätze keine Rucksicht genommen wird». 

* A. st., s. 160. 

^ Prinzipien, 3. aufl., s. 110. 



— 56 — 

stellungsgriippen in der Seele des Sprechenden vollzogen hat, 
und das Mittel dazu, die nämliche Verbindung der nätnlichen 
Vorstellungen in der Seele des Hörenden zu erzeugen». Trots 
att han så bestämdt tillägger: »Jede engere Definition des Be- 
grifTes Satz miiss als iinzulänglich zuruckgewiesen werden» och 
(i en först uti 3 itppl. tillkommen not) »Ich glaube an dieser 
Definition festhalten zu sollen», måste jag dock förkasta den. 
Detta icke så mycket därför, att den är för vid, utan hufvud- 
sakligen därför, att den just i det väsentliga är oriktig. Den 
är detta i och genom sitt uttryck »vollzogen hat» i stället 
för »vollzieht», hvilket vore det rätta. Visserligen är det tyd- 
ligen Pauls mening, att i hans uttryck äf\Tn skall kunna 
inrj'^mmas ett »vollzieht», och medger man, att det begagnade 
uttrjxket får ges en så vidsträckt och minst sagdt oegentlig 
innebörd, så blir hans definitions enda fel det, att den är 
för vid, i ty att den passar in på alla 'yttranden'. Men då 
det antydda språkbruket synes mig otillåtet, måste jag anse de- 
finitionen, sådan den nu en gång är formulerad, för oriktig. 
UttrjTket »vollzogen hat» anger nämligen förhandenvaron af 
ett färdigt psykiskt resultat (hvars språkliga uttryck jiust är 
en 'glosa', icke en 'mening'), »vollzieht» däremot anger en 
pågående psykisk process, den tankeakt, som kallas om- 
döme, och hvars språkliga uttryck just är en 'mening'. 
Också har redan Kem ^ och efter honom Ries * med rätta 
påpekat, att Pauls definition leder till sådana konsekvenser 
som att Cesars mord, resan iiU Paris o. d. måste erkännas 
såsom »Sätze» (dvs. 'meningar'), och detta icke blott då de 
efter min (men icke Kerns, Ries' och Brates) uppfattning 
verkligen äro det, t. e. använda såsom boktitlar eller svar, 
utan äfven då de fungera såsom rena 'glosor' uti meningar 
(t. e. »han beskref Cesars mord» eller »resan till Paris tar tre 
dar»). Visserligen tillägger Ries: »Selbstverständlich ist das 

* Die dentsche Satzlehre, 2. aiifl.. s. :n flf. 
^ A. st., s. 52. 



— 57 — 

aber nicht Pauls Meinung», men däri misstar sig Ries, så* 
som tj^dligt framgår af den nj^ssnämnda noten i 3 uppl. af 
Prinzipien, däri det heter: »Lässt man diesen [= den Neben- 
sätzen] die Benennung Satz, so hat man eigentlich kein Recht . . 
sich dagegen zu sträuben, Wortverbindungen wie der gute 
Mann gleichfalls in gewissem Sinne als Sätze, natiirlich als 
Nebensätze anzuerkennen», detta emedan en 'bisats* (t. e. 
(att mannen år god) är lika osjälfständig som en 'glosa' (t. e. 
mannens godhet eller den gode mannen). 

Den terminologiska svårighet, i h vilken Paul här in- 
vecklat sig, är det som föranledt mig att, afvikande från de 
flesta äldre och yngre grammaticis (bl. a. Pauls och min 
egen tidigare) terminologi, utbyta termen 'sals* mot 'mening*, 
notabene som semologisk term, och på sätt och vis anslutan- 
de mig till Kerns skola reservera 'sats' för ett visst slag af 
ordfogning, sålunda hänvisande denna term till formläran. Jag 
kan nämligen icke förmå mig — och väl heller icke mången 
annan — att med Paul kalla den gode mannen, mannens 
godhet o. d. för en 'bisats'. A andra sidan ger jag Paul 
fullt ut rätt i att en 'bisats' är semologiskt likställd med en 
glosa (jfr t. e. »Jag erkänner att mannen år god» med »jag 
erkänner mannens godhet»), och jag uppför därför bisatsen 
såsom ett specie af 'glosa', icke af 'mening'. Skulle man då 
i stället för 'mening' använda termen 'sats', komme man till 
den egendomliga slutsatsen eller åtminstone det konstiga ut- 
tryckssättet, att en bisats icke är en sats. Ett så besynnerligt 
och därför olämpligt uttryckssätt kan endast undvikas genom 
att antingen ersätta 'bisats' med någon annan term — jag 
vet icke hvilken och tviflar på att en så allmänt gängse 
term låter sig afskaffa — eller utbyta 'sats' mot något annat, 
t. e. enligt mitt förslag och i väsentlig öfverensstämmelse med 
allmänt gängse språkbruk mot 'mening*. Genom en sådan 
åtgärd blir den genom sin korthet och häfdvunna spridning 
så användbara termen 'sats' disponibel och kommer väl till 



— 58 — 

pass såsom term i ordfogningsläran. Då jag sålunda icke 
använder denna term i semologien, så föreligger för tillfallet 
ingen egentlig anledning att närmare utreda, hvad jag menar 
med 'sats* och *bisats*. Jag inskränker mig därför här till 
att preliminärt antyda min uppfattning af bisatsens natur 
genom att nämna att jag, underkännande såväl Brates ^ som 
N. Beckmans ^ nyligen gjorda försök att bestämma begreppet 
bisats medelst kännetecken hämtade från ordföljdsförhållan- 
dena, ansluter mig till C. T. Michaélis då han yttrar^: »Wird . . 
eine Satzbestimmung [härmed menar han hvad jag kallar 
glosa] der Form nach zu einem Satz erweitert, mithin in die 
Form eines werdenden Gedankens gebracht, ohne dadurch 
in Rucksicht auf den urspriinglichen Satz seinen Wert als 
Satzbestimmung zu verlieren, so heisst dieser Nebensatz, 
der Rest des ursprunglichen Satzes aber Hauptsatz». Bisat- 
sen är alltså en f. d. mening, som öfvergått till att fungera 
som glosa, men behållit utseendet af en mening genom att 
vara stöpt i dennas vanligaste form. 

Ställer man sig däremot på Pauls ståndpunkt, att den 
gode mannen är en sats — notabene alltid och ej blott, så- 
som jag medger, i t. e. utrop eller svar — så kommer man 
nödvändigtvis till den absurda konsekvensen, att vi ha för 
oss satser äfven i sammansättningar såsom godman, skön- 
litteraturen (= den sköna litteraturen), småbarn, råflxona osv., 
ja hvarför inte äfven i enkla ord såsom berdinna (= femi- 
nin herde), faderns (= fadern tillhörig)*. I alla dessa fall 
föreligger nämligen »eine vollzogenene Verbindung mehre- 
rer Vorstellungen». Detta har också Paul själf i annat sam- 
manhang — på tal om skillnaden mellan rendez vous och 

» A. st., s. 196. 

' Språkpsykologi och jziodersmåhnndervisning (Lund 1899), s. 108. 

^ Zeitschrift fur Völkerpsychologie XVI, 463 (1886). Samma upp- 
fattning har jag redan i min uppsats 'Något om ord och ordklasser' (Nor- 
disk tidskrift 1879) i viss mån antydt. 

* Jfr ofvan s. 48. 



— 59 — 

rendez-vous, nota hene och notabene m. m. d. — märkt, och 
han uttrycker sig då, inkonsekvent men fullt riktigt, så ^: 
»Das Wesen des Satzes besteht ja[!] darin, dass er den Akt 
[alldeles riktigt I] der Zusammenfugung mehrerer Glieder be- 
zeichnet, während es im Wesen des Kompositunis zu liegen 
scheint [jag skulle säga »liegt»], die Zusammenfiigung als ein 
abgeschlossenes Resultat [alldeles riktigt!] zu bezeichnen». 
Utvidga vi detta påstående genom att i stället för »Kompo- 
situm» insätta det allmännare 'glosa', så är just precis min 
mening uttryckt liksom ock väsentligen i Pauls ursprungliga 
definition, om blott vi däri utbyta uttrycket »voUzogen» mot 
ett 'vollzieht'. Den kommer ock till synes i Michaélis' yttran- 
de * om »Sätze», att de »einen werdenden Gedanken . . aus- 
drucken» och hans definition: »Sätze sind Worte und Wort- 
verbindungen, welche einen in unserm Bewusstsein stattfin- 
denden Vorgang ausdrucken». 

Förträffligt framhålles ock skillnaden mellan 'meningen' 
såsom uttryck för en tankeakt och 'glosan' såsom uttryck 
för ett tankeresultat af Gomperz i följande yttrande^: y>Das 
Blått ist grun . . enthält die Anweisung zur Bildung der zu- 
sammengesetzen Vorstellung griines Blått. Das grune Blått 
setzt . . voraus, dass eine derartige Vorstellung vom Hörer 
schon einmal gebildet wurde und jetzt in ihm latent, zur 
Reproduktion bereitliegend ist. Es wird also die Vorstellung 
grunes Blått als eine relativ einfache angesehen, die nur der 
Wortarmut halber durch zwei Worte ausgedriickt wird. Ge- 
nauer, es wird . hier nicht verlangt, dass diese Vorstellung 
vom Hörer aus den Elementen neu zusammengesetzt, son- 
dern dass sie von ihm als zusammengesetzte reproducierf 

^ A. st., s. 303. Jfr ock hans uttalande s. 118 om skillnaden »zwi- 
schen dem Satzgliede der sierbliche Mcnsch und dem Satze der Mensch ist 
sterblichi». 

* Neuhochdeutsche Grammatik (1889), s. 126, resp. 6. 

• Zur Psgchologie der logischen Grundthatsachen, s. 57. 



— 60 — 

werde . . Die Fugung das grune Blått wird . . durch das 
Fehlen des Urtheilsactes, einer besonderen Behauptung, 
characterisiert». Att för öfrigt ett omdömesresultat förelig- 
ger ej blott i och med ett s. k. attribut, utan äfven, såsom 
jag ofvaii (s. 58) påpekat, i och med en sammansättnings- 
led, har Gomperz äfvenledes riktigt insett, då han på samma 
ställe yttrar: »Der Satz auf dem Bleidache stånd ein Arbeiter 
vertritt [ej 'besteht aus'!] die beiden Sätze der Arbeiter stånd 
auf dem Dache und das Dach ivar von Blei», I anledning 
häraf vill jag till sist uttrj^ckligen påpeka, att om vi ej strängt 
fasthålla, att 'meningen' är uttryck för en skeende (icke 
'skedd') förknippning af tankeelementer, så få vi alla glosor 
till att bli meningar och de flesta meningar till att bli kon- 
glomerater af meningar. I de flesta fall är det nämligen så, 
som Paul så riktigt säger ^ att »wir mössen . . um unser 
Urteil auszusprechen noch zwei Hiilfsurteile gebildet haben» 
[ej 'bilden'!]. Så 1. e. »vertritt» — för att tala med Gom- 
perz — meningen månen går upp ej mindre än tre meningar, 
dvs. uttrycker tre omdömen, af hvilka två äro på förhand 
fällda och blott det tredje för ögonblicket fälles, nämligen: 
1. det där kallas for 'månen' ; 2. det dar kallas for att *gå 
upp': 3. (den s. k.) månen (gör det s. k.) går upp *. I sam- 
ma riktning uttalar sig utförligt Sigwart, i det han anmär- 
ker*: »Die Benennungsurtheile * werden zum grossen Theile 
stillschweigend voUzogen und treten nur in ihrem Resultate, 
der sprachlichen Bezeichnung . . auf . . Ausdriicklich erst zu 
sägen: das ist der Mond . . wäre meist völlig uberflussig, da 
ihn jeder kcnnt, aber ich muss dieses Urlheil vollzogen ha- 
ben, ehe ich vom Aufgehen des Mondes reden känn» och 

» A, st., s. 118. 

• Jfr barnets: 1. pappa! 2. hatt! 3. pappa hait^ hvaroni se ofvan s. 44 f. 
' Die Impcrsonalien, s. 15, resp. 14. 

* Dvs. »Crtheile, in denen die Coincidenz eincs Gegenwärtigen mit 
einer fruheren \'orstelliing sicli ausspricht». 



— 61 - 

»Benennungsurtheile . . findeii uberall da statt, \vo ein Wort 
der Sprache zur Bezeichnung eines auschauiichen Gegenstan- 
des verwendet wird». 

Hvad ändtligen beträffar Wimdts nyligen uppställda 
definition ^ på »Satz» (dvs. mening), som gjort så mycket 
väsen af sig och till och med förliknats vid »das Ei des 
Kolumbus», så får jag bekänna, att den icke synes mig be- 
teckna något framsteg, utan tvärtom. Jag afstår från kritik» 
i det jag instämmer uli hvad Sutterlin * och Wegener ^ redan 
anmärkt, delvis äfven uti Delbrucks * i mitt tycke alltför lama 
opposition, och jag tillägger blott, att Wundt tydligen begått 
det principiella felet att ej klart skilja på den semologiska 
och den morfologiska synpunkten vid frågans behandling,, 
något som framgår bl. a. däraf, att han trots sin definition 
icke vill såsom »Sätze» erkänna interjektioner, vokativer, 
svarspartiklar (ja, nej o. d.) m. m., utan för dem tillskapar 
den nya termen »Satzäquivalente», detta väsentligen på den 
grund att dessa meningar äro »eingliedrig», dvs. till formen 
enledade (ty med orätt anser Wundt dem vara så äfven till 
innehållet, betydelsen — en åsikt, som står i bjärt motsats 
till hans ofta gjorda, riktiga uttalande, att allt verkligt språk 
består af meningar, t. e. då det heter ^: »Der Gedanke findet 
stets in Sätzen . . seinen Ausdruck; selbst fur die unentwic- 
keltstc Form der Sprache . . hat dies Geltung»). 

§ 13. Heningsföljden. 

Det sammansatta yttrandet eller menings följ den är 
ett sådant, hvars betydelse utgöres af en sammansatt tanke- 

* Völkerpsychologie I, ii, 240: »der sprachliche Ausdruck fur die 
willkurliche Gliederung einer Gesammtvorstellung in ihre in logische Be- 
ziehungen zu einander gesetzten Bestandtheile.» 

' Das Wesen der sprachlichen Gebilde (1902), s. 144 ff. 

• I Literarisches Centralblatt 1902, sp. 407 ff. 
•• Grundfragen der Sprachforschung» s. 136 ff. 
» Essays (1885), s. 282. 



— 62 — 

gång, dvs. en serie af på buflnrncfra följande, men med hvar- 
andra till ett hrff (for tamen) sammanfattade omdömen. En 
vttkiffrf liten och på samma gång inom sig särskildt innerligt 
förbunden, vanligen af flera »satser» sammansatt, menings- 
följd plägar kallas en period. Är däremot meningsföljdeii 
relativt stor — och i sammanhang därmed samt i följd daraf 
vanligen »sats »grupperna relativt många — tA sjönderfaller 
•den vanligen helt naturligt i större dier mindre perioder, 
hvilkas gränser bestämnui» af cfc 'språng' eller, om man så 
hellre vill, 'öCvesg&B^r', som inom framställningen i sin hel- 
het nrikle ifrågakomma, då man öfvergår från en synpunkt 
■eller ståndpunkt till en annan. Alltefter vidden af det svalg 
{för tanken), som sålunda skiljer dessa större meningsföljder 
åt, pläga de erhålla särskilda namn såsom stycke, moment 
■eller, i synnerhet i lagstil, paragraf. I skrift utmärkas dessa 
vanligen medelst begynnande af ny rad, vare sig utan eller 
med ett förut satt »mom.» eller, detta företrädesvis i lagtexter, 
läroböcker o. d., »g» med följande siffra. Än större enheter kal- 
las kapitel, i skrift vanligen utmärkta genom begynnande 
af ny sida eller åtminstone genom ett föregående tomrum 
af flera raders omfång samt ett ofvanför satt »kap.» med 
följande siffra eller åtminstone en sådan ensam; afdelning; 
del, i skrift vanligen angifven medelst ett rent blad (eller 
till och med nj^tt titelblad) med åsätt delnummer, eller från 
ren bokbindningssynpunkt band; följd (»serie») o. d. 



ANDRA KAPITLET. 

Expressiv oeh pronominell betydelse. 

,^ 14. Tix och variabel betydelse. 

I paragraferna 4 och 5 (s. 18 ff. ofvan) har jag redan 
utförligt uppvisat, icke blott att de flesta morfemer äro poly- 
sema — så att t. e. i »Karl har gjort tre bockar» det sista 
ordet allt efter omständigheterna kan betyda fel, bockningar, 
träbockar, pepparkaksfigurer af en viss (icke nödvändigtvis 
just bockliknande) form m. m. — dvs. äro vid olika tillfal- 
len olika sememer, utan äfven att de flesta semenier äro så- 
tillvida af variabel betydelse, att de äga en vanligen ganska 
vidsträckt betydelselatitud, upptagande dels en abstrakt »usuell» 
betydelse, dels en mängd under denna sorterande konkreta 
»ockasionella» betydelser, så att t. e. i »det där är en häst» 
det sista ordet alltefter omständigheterna kan afse en lefvan- 
de, död, uppstoppad, skulpterad, målad osv. häst, en viss 
schackpjäs m. m. Men då, såsom jag ock framhållit (s. 21), 
grammatiken egentligen ej har alt göra med annat än den 
usuella betydelsen — liksom t. e. botaniken icke egentligen 
handlar om de enskilda växtexemplaren, utan om typerna, 
arterna, släktena osv. — så fästa vi oss här icke vid detta 
slags variabilitet, den vid hvilken den usuella betydelsen 
specialiseras genom de tillfälliga omständigheter, »situationen», 
under hvilka den uppträder. Utan livad som här nu skall 
framhållas, det är, att vi ha en mängd sememer, hos hvilka 
redan den usuella betydelsen är till själfva sin natur med 
nödvändighet variabel, detta emedan deras definition — och 



— 64 — 

på denna baserar sig ju den usuella betydelsen (se s. 19 ff. of- 
van) — just vädjar till situationen och ur den hämtar sitt 
egentligen karakteristiska betydelseinnehåll. Ta vi för oss till 
betraktande t. e. sådana fall af sememer med ovanligt fix 
betydelse som Stockholm, Östersjön, Gustaf II Adolf, så må 
det visserligen medgifvas ligga inom möjlighetens grans, att 
denna (ixhet något minskas genom att vi en vacker dag få 
höra tplas om ett Stockholm i Amerika, ett Östersjön i Lapp- 
land o. d. Men detta är då så att säga ren otur; det är 
något som språket icke rår för, utan får finna sig i och åt- 
minstone tillsvidare dras med 'för sin egen fattigdoms och 
människors opraktiskhets eller oerfarenhets skull. I alla hän- 
delser är det icke något från språklig synpunkt sedt åsyfladt. 
Ta vi t. e. uttrycket Kalle Pettersson, så är det ju högst san- 
nolikt, att vi få applicera detta namn i Ystad på en, i Ha- 
paranda på en annan, i Uppsala på en tredje individ osv., 
allt med stöd af situationen, ur hvilken vi få supplera det 
mesta af vårt vetande om personen i fråga, eftersom namnet 
härvidlag onekligen är föga upplysande. Men detta är ju 
ett beklagligt missförhållande, som ingaiiinda är åsyftadt. 
Också skynda Petterssönerna, i den mån deras språkliga 
bildning stiger, att afhjälpa denna olägenhet genom att anta 
namn med mera fix betydelse. De befara nämligen icke utan 
skäl, att vi annars med tiden komma därhän, att, liksom Kalle 
redan i Stockholm fått betydelsen *ångslupspojke', Pettersson 
antar t. e. betydelsen 'stadsbud* (jfr att Larsson någon gång 
får betyda 'åkare*). Och när så skett, ha visserligen dessa 
ord fått en annan, abstraktare betydelse, men denna är. där- 
för icke såsom sådan mindre fix. 

Helt annorlunda är förhållandet med sådana sememer 
som t. e. jag, den där hästen, undertecknad, nyssnämnda om-- 
ständighet, ja, hoarför det? Dessa och dylika uttryck, som 
ofta skenbart säga mindre, men ofta i själfva verket mera 
än de förra, innehålla en direkt och afsiktlig uppfordran, att 



— 65 — 

man. skall med ledning af de förhanden varande omständig- 
heterna närmare precisera deras usuella betydelse, som ofta 
just ingenting annat anger än en viss relation i rum och tid, 
i all synnerhet till den talande. De äro så att säga språkliga 
växelblanketter, hvilkas tomrum kunna alltefter omständighe- 
terna utfyllas med nästan hvilka valörer som helst, under det 
att de uttryck, som med ens utsäga allt hvad de vilja ha sagdt, 
äro verkliga sedlar med på förhand bestämd valör. De förra 
äro liksom andra blanketter mycket praktiska, men utan skedd 
ifyllning så godt som värdelösa (äga blott »pappersvärdet»). 
Man kan också jämföra dem med de algebraiska betecknin- 
garna a, />, c osv. i förhållande till de »fixa» storheterna 1,2, 
3 osv. Denna hos de sålunda variabla sememerna förefintliga 
förening af en delvis obestämd usuell betydelse och ett starkt 
prononceradt behof af att vid det särskilda tillfället på det 
mest individuella sätt bestämmas i afseende på tid och rum, 
gör att de in praxi få en ovanlig mängd af vidt skilda ocka- 
sionella betydelser, under del att sememer, som antingen ha 
en mera speciell betydelse eller en om ock abstrakt så dock 
icke direkt på situationen hänvisande betydelse (t. e. varelse, 
ting o. d.), helt naturligt uppvisa färre och hvarandra när- 
mare liggande ockasionella betj^delser. Från denna synpunkt 
och i denna mening kan man alltså tala om följande två 
slags olika sememer: 

1. Expressiva (dvs. »uttryckliga») sememer, hvilkas 
betydelse såtillvida är fix (dvs. »oföränderlig»), alt den 
väsentligen är gifven (»fixerad») i och med det språkliga 
uttrycket själft, så att densamma endast jämförelsevis oväsent- 
ligt modifieras vid ockasionell användning, t. e. Adolf Noreen, 
häst (eller hästen eller en häst) är ett fyrfotadjur, hästar 
(eller hästarna) äro fyrfotadjur, solen lyser, 

2. Pronominella (»hänvisande») sememer, hvilkas 
betydelse är såtillvida variabel (»föränderlig»), att den till 
väsentlig del utgöres af en hänvisning till någon utanför det 

Soreen, VArt spn\k, Bd V. ö 



— 66 — 

språkliga uttrycket själft berintlig, genom den öfriga situatio-> 
nen gifven omständighet. Utan hänsynstagande till denna blir 
alltså ett dylikt semem i viss mån obestämdt, så att det först 
i och genom sin ockasionella användning får sin fulla valör, 
t. e. jag är sjuk, hästen dog i natt, hästarna dogo i natt, A. 
har köpt en häst (ett par hästar, några hästar), ja (= »solen 
lyser», om det utgör svar på frågan »lyser solen?» osv.). 
Ett ord med pronominell betydelse kallas pronomen*. Ett 
aflix eller ock ett »hjälpord» (jfr s. 34), som genom att fogas 
till ett icke pronominellt ord ger detta pronominell betydelse, 
kallas artikel, t. e. häst-e/i (dog i natt), (A. har köpt) en 
häst, (jag föredrar) den svart-a. Härmed är ingalunda pä- 
stådt, att »artikeln» alltid har denna funktion — något som 
nogsamt framgår redan af de ofvan under 1 anförda exemp- 
len (jfr ock s. 32 ofvan) — utan blott att denna funktion 
är artikelns specifika och väl äfven ojämförligt vanligaste. 
Den grammatiska kategori, som uttrjTkes genom flexion med 
eller utan artikel, respektive medelst det ena eller det andra 
slaget af artikel, och som hittills saknat namn — naturligt- 
vis emedan den icke förefanns i det för oss hittills norm- 
gifvande latinet — kallar jag species, hvarom närmare i S 
17 nedan. 

§ 15. Närmare om begreppet pronomen. 

Den innebörd, jag härmed gifvit åt termen 'pronomen', 
afviker betydligt från andra författares, och detta icke blott 
i fråga om synpunkten för definierandet, utan än mer i fråga 
om termens — hos mig synnerligen vidsträckta — omfatt- 
ning, i det att min indelning i pronomina och icke-prono- 



' Jfr MiCHAÉLis, Seuhochdeutsche Grammatik, s. 7: »Pronomina . . 
haben wechselnde Bedeutung und crhalten jedesmal ihre Bedeutung durch 
den Zusammenhang»; G. Neckel, Cbcr die altgermanischen relativzätse,- s. 
4: »Jedes pronomen unterschcidet sich vom nomen und verbum dadurch, 
dass es seinen vorstellungsinhalt erst durch die situation erhält». 



^ 67 — 

mina, resp. pronominella och icke-pronominella sememer, 
fäller alla språkliga uttryck och icke blott de s. k. nomina 
(till hvilka några författare i detta afseende låta de s. k. 
^dverben sälla sig). Jag måste därför här ägna en kritik åt 
<ie äldre definitionerna, åtminstone de viktigaste och vanligaste 
af dem. 

Sämst äro som vanligt de nutida skolgrammatikornas. 
Hos Sundén ^ heter det: »Pronomen (ersättningsord) kallas 
-ett sådant ord, som njitjas såsom substantiv eller adjektiv 
och står i stället för (ersätter) något ord eller språkligt ut- 
tryck». Visserligen erkännes dessutom * tillvaron af »prono- 
minella adverb» (hår, där osv.), dock utan att detta begrepp 
definieras; men förf. förbiser liksom alla andra grammatik- 
författare, att t. e. ja, jo, nej förhålla sig till andra ord, som 
uttrycka en hel mening — *meningsord* kunde man kalla 
dem — alldeles på samma sätt, som hvad han kallar prono- 
mina förhåller sig till vanliga »nomina». Att det inom språk- 
världen äfven existerar hvad man kunde kalla 'proverba' 
(dvs. verbalt formade pronominella sememer), stående i samma 
förhållande till vanliga »verba», har Gabelentz ^ framhållit 
för Mandsjuspråkets vidkommande, och det är tydligen 
blott en tillfällighet, att vi ännu icke i svenskan fått morfo- 
logiskt enhetliga verbala pronomina i stället för de af van- 
liga pronomina och hjälpverb sammansatta pronominella 
uttryck, som vi ha i sådana fall som »/ii;ad gör du?» (svar: 
»äter») »det gör [= äter] jag också». Det förhåller sig tyd- 
ligtvis så, att alla slags sememer kunna ha pronominell inne- 
börd. Om Sundéns definition sålunda är för trång, så är 
den å andra sidan för vid, detta alldeles på samma sätt som 
Brates*, hvilken lyder så: »Pronomen kallas vissa substantiv 

* Svensk språklåra i sammandrag, 15 uppl. (1903), s. 64. 
« A. st., s. 146. 

■ Die Sprachwissenschaft, s. 105. 

* Svensk språklåra, s. 59. 



- 68 - 

eller adjektiv \ som brukas i stället för en föreställnings 
språkliga uttryck'. . allmänna ersättningsord, som begagnas 
utan afseende på betydelsen af det språkliga uttrjxk de er- 
sätta . . fartyget . . kallas ej pronomen, emedan det blott kan 
ersätta skeppsbeteckningar, icke hvilka ord som helst». Här 
har nu termen pronomen uttryckligen, men omotiveradt, in- 
skränkts till att afse »en föreställnings uttryck», hvarigenom 
ja, nej o. d. med orätt uteslutas ^. Men definitionen är där- 
jämte alldeles för vid, ty enligt densamma bli ju alla sub- 
stantiviska och adjektiviska synonymer — åtminstone »abso- 
luta» sådana (jfr s. 23 ofvan) — pronomina, t. e. Kreta, som 
ju kan »brukas i stället för» Kandia, Jesus i stället för Kris- 
tus, triangel i stället för tresidig råtlinig figur. Och denna 
olägenhet afhjälpes ej genom det gjorda tillägget »allmänna 
(ersättningsord)», ty t. e. individ (då det står i stället för 
person) och varelse (i stället för vasen) äro allmänna nog 
utan att därför vara pronomina. Det är vidare orätt att på- 
stå, det pronomina brukas »utan afseende på betydelsen af 
det de ersätta», och att de ersätta »hvilka ord som helst», ty 
t. e. han kan ej ersätta vare sig ett femininum eller en van- 
lig plural eller ett verb eller ett adjektiv osv., lika litet som 
en växelblankett, hvarmed jag ofvan (s. 65) jämfört ett pro- 
nomen, kan duga till »hvad som helst». 

Sweet — för att nu ta ett exempel ur den nyare mera 
vetenskapliga litteraturen — är dels på orätt stråt, då det 
hos honom heter *: »Pronouns always have a very general 
meaning . . We might . . define pronouns as general nouns 
and adjectives», dels stadd på rätt väg, då det heter*: 
»They are . . shifting or movable mark-words» under 



* Icke förty heter det s. 150: »Adverb, som brukas som allmänna 
ersättningsord för andi*a språkliga uttryck, kallas pronominella adverb». 

* Jfr dock föreg. not. 

* Seuy english grammar, s. 71. 

* A. st., s. 72. 



— 69 — 

del att »proper names»* äro »permanent or flxed niark-words», 
hvartill ansluter sig den icke vidare tydliga definitionen pä 
det nyskapade begreppet *mark-words\ dvs. sådana »which, 
as it were, put a mark on the word they are associated with, 
singling it out or pointing to it in various ways» ^ Den 
riktiga synpunkt, som här håller på att arbeta sig fram, näm- 
ligen att pronominets innebörd suppleras ur situationen, är 
då klarare uttryckt redan för nära hundra år sedan af den 
förträfflige P. Moberg, som yttrar^: »Denna. ordklass tjenar . . 
till att kort utmärka personers och andra tings tillfälliga för- 
hållanden i det ögonblick man talar» och senare af Heyse, 
hos hvilken det heter *: »Pronomina sind Deutewörter, 
welche die Gegenstände nach ihren formellen, zunächst ört- 
lichen Verhältnissen zu dem Redenden und zu einander selbst 
bezeichnen» och »mehr als blosse Stellvertreter, da sie formale 
Bestimmungen darstellen, welche das Nomen als reines Stoff- 
wort nicht ausdrucken känn». Dock är del, som vi se, äf- 
ven här ännu alltjämt blott fråga om »nomina». Likaså 
hos G. F, Schoemann, då han säger ^: »Die Nomina benen- 
nen die Dinge nach ihren Qualitälen, die Pronomina bezeich- 
nen sie nach ihren Verhältnissen; jene geben den BegrifT des 
Dings an, diese deuten auf das Ding nur hin als auf ein in 
diesem öder jenem Verhällnisse belindliches und von dem, 
der dieser Hindeuluhg folgt, zu erkennendes. Sie können 
deswegen auch Deutewörter genannt werden» och väl ännu 
hos Delbruck, som vttrar ^: »So isl ohne Weiteres klar, dass 



' Samme förfrs påstående i Words, logic and grammar, s. 27, att 
»pronouns bear the closcst analogy to proper iiames», innebär en öfvcrdrift, 
som vederlägges af sådana fall som någon, himd o. a. pronomina indeflnita 
och interrogativa. 

' Sew english grammar, s. 14. 

» Försök till en lårobok &c. (1815), s. 34. 

* System der Sprachwissenschaft (185G), s. 103, resp. 398. 

^ Die Lehre von den Redetheilen (1862). 

« Syntax (1893) I, 76. 



— 70 — 

die Pronomina urspriinglich nur dazu bestimnit waren, den 
Sprechenden zu bezeichnen oder in seine Umgebung hinaus 
zu weisen, während die Noinina und Verba einen dauernden 
Bedeutungsinhalt haben.» 

E^n vidare syn på saken har Mager ^ och i nära anslut- 
ning till honom (jfr I, 258) W» Heikel, hos hvilken sednare 
det heter ^: )>Namnet pronomen . . grundar sig på den falska 
föreställningen, soiti skulle . . orden företräda substantivens 
ställe» och: »dessa ord kalla vi antydningsord, emedan det 
objectiva genom dem icke namnes, utan endast antydes . • 
De äro subjectivt-objectiva», icke sådana i hvilka människan 
»utan allt afseende på sin person uttalar blott det objectiva»,. 
och han för till livad han sålunda med en rätt lycklig term 
kallar antydningsord icke blott hvad som plägat kallas 'pro- 
nomen', utan äfven t. e. artiklar och räkneord samt vissa 
konjunktioner. Samma tankegång utvecklar R. de la Gräs- 
serie i sina arbeten 'De la véritable nature du pronom' (Lou- 
vain 1888) och 'De la psychologie du langage' (Paris 1889). 
I det förra heter det bl. a. (s. 2 f.): »Il existe deux maniéres 
d'envisager un étre et d'en exprimer Tidée: une maniére 
subjective, une maniére objective» och »Le pronom ex- 
prime uniquement Tidée subjective»; i det sednare (s. 6): 
»Le point de vue subjective se distingue du point de vue 
objective en ce que le premier regarde les objets en eux- 
méme, tandis que le second les voit dans leur relation seule- 
ment avec celui qui pense ou parle». 

Närmast min uppfattning kommer emellertid E. Thaasen, 
som i en tidningsuppsats på 1860-talet yttrade bl. a. följande^: 
»Uagtet Munter og jeg betegner den samme mand, har de 
forskellig betydning . . Munter er stadigt i sin betydning» 
har alltid det samme indhold, men er forholdslost — jeg er 

* Die grammatischen Kategorien (1841), s, 29 ff» 

« Kort lårobok &c. (1856), s. 63 f., resp. s. 61. 

' Citeradt efter lindmarks nedannämnda arbete s. 5 f. 



— 71 — 

ustadigt i sin betydning, kan modtage ethvertsomhelst [öfver- 
drift! jfr of\'an s. 68] indhold . , men betegher tillige for- 
holdet till talen . . Munter betyder en bestemt person, men 
jeg betyder den talende person . . Jeg er altsaa mere eksten- 
sivt . . men tillige mere intensivt . , Saaledes er det vist 
nok, at pronomenet . . ikke staar istedenfor navnet. Pro- 
nomenet har en eiendomlig betydning, betyder noget, som 
navnet aldrig betyder.» Närmare utföras dessa tankar af 
Thaasens efterföljare G. Landmark i den förträffliga broschy- 
ren 'Om pronomenerne' (Aalesund 1884), t. e. s. 47 f.: »Det 
haaber jeg er blevet klart, at pronomenerne ikke blöt er et 
slags supplementer for andre ord, men udgjer en ganske eien- 
dommelig og selvstacndig ordklasse, der har den sterste be- 
tydning for sproget i det hele og staar i en bestemt modsaet- 
ning til alle andre ord . . de er fra f0rst til sidst henvisnings- 
ord af den alsidigste anvendelighed . . betegner tingen ikke 
efter dens vjesen, efter hvad den er i sig selv, men kun efter 
et 0ieblikkeligt, skiftende, tingens vaesen uvedkommende for- 
hold til noget andet, oprindelig til den talende og i rummet 
. . knytter . . vor tale till dens gjenstand i rummet . . bru- 
ges derna^st gjenoptagende, baade for enkelte ord . . og for 
et helt udsagn . . Pron. gaar som en red traad gjennem den 
hele sprogbygning; det er som rendingen i en va?v, hvor realor- 
dene [dvs. de expressiva sememerna] er islaetten». Likheten 
mellan Thaasens-Landmarks och min, själfständigt vunna, 
ståndpunkt är omisskännelig. Dock synas ej ens dessa båda 
klara tänkare ha fått ögonen öppna för tillvaron af äfven 
pronominella 'meningsord' sådana som ja, jo och nej. 

Jag kan icke neka mig nöjet att i detta sammanhang 
till sist aftrycka Landmarks pedagogiska ^uck, som är lik- 
som kommen ur mitt eget bröst och lyder så (a. st., s. 6): 
»Uagtet dette [dvs. Thaasens ord] er skrevet for omtrent 20 
[vi kunna nu säga 40] aar siden, synes de sandheder, som 
her er udtalte, dog endnu langtfra at have tnengt igjennem 



— 72 — 

i den almindelige bevisthed, ja ikke engang blandt filologer 
og skolema^nd af fag synes der at raade synderlig klarlied i 
dette sporgsmaal . , Pronomenet . . fortjente en ganske anden 
anerkjendelse, end der almindelig blifver det til del, fordi 
disse ord har denst«n-ste betj^dningfor en dybere forstaaelse 
af den hele sprogbygning, en forstaaelse, som vistnok 
ikke kan kraeves af skolen, men som dog skolen hellere borde 
bane veien for ved stråks at sa*tte paa ret spor end laegge 
hindringer i veien for ved skjeve la*rdomme.)) 



16. De pronoraiiiella sememernas indelning. 



I § 14 ofvan har jag bestämt de fronominella seme- 
mernas begrepp därhän, att de äro sådana, hvilkas bety- 
delseinnehåll för att få sin fulla innebörd måste i viss mån 
suppleras ur »situationen». Alltefter det olika sätt, på hvil- 
ket denna supplering verkställes — ty situationen kan ju 
vara mycket olikartad och likaså hänvisningen till densamma 
— erhålla vi nu följande indelning af de pronominella se- 
memerna *: 

1, Definita (bestämda), sådana vid hvilka den talan- 
des antydning är tillräcklig för att fä vederbörlig supplering 
till stånd. Med begagnande af vår gamla bild skulle vi 
kunna säga, alt i detta fall växelblanketten ifylles af utstäl- 
laren eller åtminstone enligt hans order. Alltefter antydnin- 
gens art kunna vi tydligt särskilja två olika slag af dessa de- 
finita pronominella sememer: 

a) Deiktiska (utpekande) dä antydningen innebär ett 
vädjande till den närvarande situationen, dvs. det för den 
talandes och dén tilltalades sinnliga uppfattning omedelbart 
gifna. Men då detta ju i regeln är rätt mångahanda, så för- 

^ Jfr den väsentligen likartade indelningen hos K. Mai'rer, Die La- 
teinfrage (St. Gallen 1888), s. 53, och Michaélis yciihochdentsche Gramma- 
tik, s. 54 f. 



— 73 — 

bindes talet, därest det syftar på något i rummet befintligt, 
oftast med ett »mimiskt» element: utpekandet (jfr I, 12 ff.). 
Detta underlåtes emellertid såsom öfverflödigt, då fråga är 
om den talande själf, den s. k. l:sta personen, t. e. 
jag heter Adolf, hår [l:sta personens »in-loco»-form, allt- 
så med betydelsen 'på den plats där jag befinner mig'] är 
vått, kom hit [lista personens »in-locum»-fonn^ alltså bety- 
dande 'till den plats där jag befinner mig'J; och det kan 
naturligtvis icke ifrågakomma, då man syftar på något i 
liden befintligt, t. e. nu [l:sta personens temporala form, 
alltså med betydelsen 'på den tidpunkt, i hvilken mitt aktu- 
ella jag befinner sig'] går åskan. Äfven då fråga är om den 
tilltalade, den s. k. 2:dra personen, saknas det mimiska 
elementet i regeln uti de fall, då ingen ovisshet kan råda 
om till hvem talet riktas, och inskränkes uti öfriga fall van- 
ligen till det minsta möjliga, nämligen den talandes riktning 
och blick, t. e. »t/w är den längsta, dig föredrar jag framför 
[därvid ändras riktningen och blicken] er båda». Däremot i 
fråga om den eller det omtalade, den mycket oegentligt — 
ty oftast afses ju icke person, utan ting — s. k. 3:dje per- 
sonen, till hvilken också alla icke deiktiska pronomina pläga 
föras, tillgriper man vanligen en verklig åtbörd (gest), såsom 
pekning, visning, nick, ögonkast i förening med hufvudets 
vridning o. d., t. e. y>det där [eller om föremålet befinner sig 
relativt nära: det hår] trädet år dödt», »så dår [eller: hår] ser 
en triangel ut», y>dit bort [eller: hit bort] ska vi gå». Äfven 
i skrift måste ju åtbörden af naturliga skäl undvaras, t. e. 
»den som denna sedel efterapar, varder hängd», och ersattes 
nödtorfteligen i vissa fall af illustrationer, t. e. vid »så skref 
jag» eller »sådan var min stil, innan osv.», eller ännu mera 
imitativt af s. k. vägvisare, t. e. med texten »hår går vägen 
till utsiktstornet». 

b) Anaforiska (erinrande), då antydningen innebär 
ett vädjande till ett (nyss) fälldt — mera sällan ett snart 



^ 74 — 

följande — uttryck, alltså något för erinringen (eller förvänt- 
ningen) gifvet. Detta föregående (eller följande) uttryck, 
hvarpå sålunda det pronominella sememet syftar (h vart ill det 
»hänför» eller »refererar sig») kallas dess korrelat. I följande 
exempel äro korrelaterna utmärkta medelst spärrning, de pro- 
nominella sememerna medelst kursivering: »Erik(a) är sjuk, 
men han (bon) blir snart frisk. Axel red sin Brunte och 
slog hästen ideligen med ridspöet, som Emma gifvit den 
narren. 1897 var jag i Stockholm; där var då utställning. 
Af P:s gossar är den äldste kvick, den andre dum, den tredje 
idiot. Lyser solen? Ja (Nej)y>; med korrelatet placeradt 
sist: »Den glömmer jag aldrig, som hjälpt mig |^=: min 
hjälpare] en gång. Undertecknad erkänner tacksamligen, att 
osv. Följande äro valbare: . .». I ett »så talade konungen» 
kan så ha sitt korrelat alltefter omständigheterna antingen* 
i det föregående eller i det följande. I »svaret därpå lydde 
så(lunda): . .» har det första pronominet sitt korrelat i det 
föregående, det andra sitt i det följande. 

2. Interrogativa (frågande), sådana vid hvilka den 
talande på grund af egen — verklig eller låtsad — oförmåga 
(okunnighet) anmodar den tilltalade att inom vissa gränser 
inför den talande verkställa den erforderliga preciseringen på 
grund af hos den tilltalade antagligen befintlig kännedom om 
de närmare förhållandena. Detta innebär, för att återgå till 
vår bild, att blanketten ifylles af emottagaren, visserligen in- 
för utställarens ögon, men dock efter mottagarens eget godt- 
finnande i fråga om valören; eller om vi (liksom s. 65 ofvan) 
jämföra med det algebraiska beteckningssättet, så ha vi här 
att räkna med storheterna x, y, s i stället för a, b, c osv. 
De interrogativa pronominella sememerna inta en medelställ- 
ning mellan de anaforiska — redan i vädjandet till »svaret» 
ligger ju ett anaforiskt element — och de indefinita (se 3 
nedan), i det att suppleringens art icke är från början be- 
stämd (såsom vid de förra), men väntas blifva det (i mot- 



— 75 — 

sats till förhållandet vid de sednare) ^ den är alltså icke 
obestämd, ulan oviss. Detta beror därpå, att interrogativerna 
vädja till en situation som för den talande är i viss mån 
obekant, men för den tilltalade antas vara i samma afseende 
bekant. T. e. y>Hvem (Hvad) är det där? Hvilken tafla före- 
drar du? Hur står det till? Hvar bor du? Når kom po- 
sten? H var för (Hvi) gråter du?» Den del af den tilltalades 
»svar», livarpå interrogativet syftar, utgör detta sednares kor- 
relat och är det enda, som för svaret är väsentligt och nöd- 
vändigt, t. e. »Hvad vill du? (Jag vill) låna en bok. Hvem 
har gjort det? Kalle (har gjort det)». 

3. Indefinita (obestämda), sådana vid h vilka den 
talande öfverlämnar åt den tilltalades fantasi eller godt3'cke 
att inom vissa gränser efter behag i sitt stilla sinne företaga 
preciseringen, om han det kan och vill eller gitter. Denna 
behöfver därför alls icke bli identisk med den, som den ta- 
lande kanske å sin sida företagit. Det pronominella ut- 
tryckets betydelse förblir därför alltjämt såtillvida obestämd *, 
som den är godtycklig (arbiträr, hvarför »arbiträra prono- 
mina» ej vore en olämplig term). Den kan utan olägenhet 
ändras, och det är en ren tillfällighet, om den blir annat än 
ungefärligen identisk hos de båda kontrahenterna. Blanketten 
är så att säga transporterad in blanko. T. e. »Någon (jag 
vet icke hvilken) sade mig, att han bodde där och där (jag 
vet nog hvar). Man litar inte på somliga. Det var en gång 
två gummor, som hade en katt tillsammans. Folk säger så. 
En viss Pettersson har gjort det. Gör han det någonsin eller 
någonstädes?» 

* Jfr MichaKlis' definition (Neiihochdeutsche Grammatik, s. 55) på 
interrogativa: »Furwörter, die ein unbestimmtes aber bcstimmbares . . 
Wort vertreten». 

• MiCHAfiLis' definition (a. st.) ))Fui'A^'örter, die ein unbestimmtes und 
nicht bestimmbares . . Wort vertreten» innebär alltså en god portion öfver- 
drift, liksom detsamma i någon mån gäller om den gängse termen »inde- 
finit)>, dvs. obestämd utan all inskränkning eller reservation. 



76 



M7. Kategorien species. 

Af dessa nu i ,^ 14 och § 16 behandlade betydelsekate- 
gorier ha uti svenskan endast trenne, den anaforiska (se s. 
73 f.), den indefinita (s. 75) och den expressiva (s. 65), ut- 
präglats till grammatiska kategorier i inskränkt bemärkelse 
eller böjningskategorier (jfr § 9, A), dvs. fått uttryck i och 
genom en böjning. Dessa tre kategorier, som jag kallar för 
specieskategorierna, kännetecknas af tillvaron eller icke- 
tillvaron af vissa pronominella böjningselementer, de s. k. 
artiklarna (jfr s. 66). Inom hufvudkategorien species kan 
man alltså urskilja trenne specialkategorier, representerade af 
följande normalexempel: jag jagar fågeln, jag jagar en fågel, 
jag jagar fågel. Dessa tre species äro: 

1. Det bestämda (definita), som har anåforisk be- 
tydelse och i regeln uttryckes medelst en språkform, försedd 
med s. k. bestämd artikel, hvilken kan utgöras antingen 
af ett suffix eller ett framför placeradt 'hjälpord' eller båda 
delarna, t. e. »jag jagar fågel-n, håst-en är trött, hns-et är 
rödt, trianglar-na äro uppritade med krita, de små äro miss- 
nöjda, den Ull-a (= Ull-an) är sjuk, det röd-a hus-et har 
ramlat». F^ormen i sin helhet kallas bestämd form. 

2. Det obestämda (indefinita), som har indefmit be- 
tydelse och i regeln uttrjTkes medelst en språkform, försedd 
med s. k. obestämd artikel, hvilken utgöres af ett framför 
placeradt 'hjälpord' t. e. »jag jagar en fågel, på berget stod 
ett hus af sten i Qol, en vis (man) förvånas aldrig». Formen 
i sin helhet kallas obestämd form. En sådan kan icke 
bildas af pluralformer i egentlig och inskränkt bemärkelse, 
emedan den obestämda artikeln icke äger någon för dylika 
afsedd form, utan i ty fall ersattes af själfständiga ord med 
indelinit betydelse, t. e. ett par (tre osv., några, somliga o. d.) 
hästar gå på ängen. Stundom kunna dock dessa ord saknas, 
hvarigenom den allmänna (se 3 nedan) pluralformen kom- 



— 77 — 

mer att öfvertaga den obestämdas funktion, t. e. »hästar (=:: 
några hästar) gå på ängen, ur stacken myllrade (en mängd) 
myror». 

3. Det allmänna (generella), som har expressiv be- 
tydelse och i regeln uttryckes medelst en språkform utan 
hvarje artikel, t. e. »jag jagar fågel, triangel kallas en tresidig 
rätlinig flgur, hästar äro snabbfotade djur». Formen kallar 
jag allmän form, detta i motsats till mina föregångare, som 
på ett ytterst olämpligt sätt sammanfört denna form och den 
obestämda under den gemensamma termen »obestämd form». 
— Trots att vårt språk sålunda äger ett specifikt uttryck för 
det allmänna species, använda vi dock, opraktiskt nog, nästan 
lika ofta såsom uttrycksmedel för detta species antingen den 
bestämda eller ock den obestämda formen vid sidan af den 
allmänna, t. e. »triangeln (eller: en triangel) är en tresidig 
rätlig figur, hästarna äro snabbfotade djur. (Ett) lyrändt barn 
skyr eld(en)». 

§ 18. Morfologisk exkurs 1: Ellips K 

Med de pronominella uttrycken få icke förblandas de 
elliptiska, som äfvenledes kräfva »supplering ur situationen». 
Ty under det att de förra äro skiftande (variabla) till sin 
betydelse, som därför behöfver för hvarje särskildt fall fast- 
ställas (preciseras), äro däremot de sednare ofullständiga 
till sin form, som därför behöfver fullständigas i och ge- 
nom åhörarens eftertanke, som mer eller mindre lätt upp- 
täcker och i all tysthet tillägger det »underförstådda». Af 
de tre svaren: (läser Anna?) ja, (hvem läser?) Anna och 
(hvad gör Anna?) läser är det första pronominellt, de två 
sednare elliptiska. Betraktadt ensamt för sig är det första 

' Jfr Paul, Prinzipien, 3. aufl., s. 289, där dock uppfattningen af före- 
teelsen är delvis olika min, samt CederscuiÖld, Om sifcnskan som skrift- 
språk, 2 uppl., s. 173 IT., som kommer min uppfattning (framställd redan 
i min Inledning Ull modersmålets belij delselår a 1901, 2 uppl. 1903) något 
närmare. 



— 78 -> 

tvetydigt eller obestämdt (kan bekräfta hvad som helst), de 
sednare på samma sätt betraktade däremot rent obegripliga 
eller missledande (kunna uppfattas såsom vokativ, respektive 
arkaisk imperativ). Det pronominella är till sin betj^delse 
variabelt och därför något oklart eller sväfvande, men denna 
oklarhet är afsedd, och det är därför formellt sedt alldeles 
fullständigt; de båda elliptiska äro däremot, så långt de räcka, 
till sin betydelse fixerade och således fullt klara, men for- 
mellt ofullständiga. För att ännu en gång använda en redan 
ofta begagnad bild: det första är en hel blankett, som 
behöfver ifyllas för att få en viss valör, de sednare delar 
af verkliga sedlar, som behöfva utfyllas (»skarfvas») för 
att få gångbar form och därigenom kunna häfda sin valör. 
Det pronominella uttrycket tarfvar. sålunda en inre supple- 
ring, en semologisk konkrescering, och kan därför för- 
tydligas genom ett »dvs. . .»; de elliptiska tarfva en yttre 
supplering, morfologisk tillökning medelst ett vidfogadt 
plus, som icke kan förmedlas af ett »dvs.», men väl stundom» 
såsom i de ofvan valda exemplen, af ett »nämligen». 

Ehuru sålunda framställningen af ellipsens natur och 
arter egentligen tillhör formläran, torde det dock för det fulla 
och riktiga tillägnandet af det ofvan utvecklade vara lämp- 
ligt att här något närmare redog^öra för densammas förnämsta 
typer, helst dessa i mycket påminna om de pronominella 
uttr^xkens och därför lättast uppfattas i sammanhang med 
redogörelsen för dessa. Liksom vid de pronominella uttr>'c- 
ken kan nämligen vid de elliptiska den nödiga suppleringen 
ske dels deiktiskt (ur den förhandenvarande situationen), dels 
anaforiskt (ur ett förflutet eller kommande yttrande). Vi sär- 
skilja därför tvenne hufvudarter: 

1. Deiktisk ellips. Denna har rätt olika förutsätt- 
ningar och ställer sig därför ganska olika, allteftersom fråga 
år om tal eller skrift. Här behandlas därför hvartdera af 
dessa båda fall särskildt för sig. 



— 79 — 

a) I tal höra bl. a. hit sådana fall som 
rekvisitioner (beställningar) såsom t. e. (ge mig) en kopp 

kaffe! (kan jag få en biljett till) andra radens fond, första 
bänken ; 

presentationer, t. e. (detta är) doktor Andersson, (och 
detta är) fru Bergman; 

utbjudande frågor och uppmaningar, t. e. (får det inte 
lof att vara) en liten påtår?, (välj hvilketdera som helst:) hö- 
ger eller vänster!, (köp) Aftonbladet! ; 

utrop, t. e. (akta er, ty) en orm (krälar där)!, paraplyn 
{har jag glömt efter mig)!, kaffekokarn (kokar ju öfver)!, eld 
(har utbrutit)!; 

afbrott (»aposiopesis»), t. e. jag skall då minsann (piska 
opp dig)!, säger du det en gång till, sa . .; 

åtskilliga andra fall af skilda slag såsom (mottag min) 
tack!, (jag) gratulerar!, (jag önskar dig) lycka till (ditt före- 
hafvande)!, (jag) tackar så mycket, (jag önskar dig) lycklig 
resa!, (det är bara) prat!, (tag) inte ett steg vidare!, (lämna) 
pengar eller lifvet!, (tala) högre!, (framställ geneisi) proposition!, 
(ge oss) bröd!, (är du) så tidigt ute?, (jag proponerar) hjärter 
(i trumf), (hur bedröfligt att vara) så ung och så fördärfvad!, 
(hur förargligt det vore) om nu någon finge se mig!, (jag 
undrar) om det inte ändå blir åska i dag, konserten börjar 
klockan fyra (kan jag upplysa er om,) ifall ni vill veta* t, y>var 
med år (17)88 ren» m. m. \ 

b) I skrift förekomma icke blott alla ofvan anförda fall 
— detta företrädesvis eller uteslutande, när skriften skall återge 
3amtal eller tilltal — utan dessutom en hel hop andra såsom 

boktitlar och dedikationer, t. e. (detta är) Fänrik Ståls 
sägner af J. L. Runeberg, (denna bok ägnas) åt min faders 



* Jfr den rika exempelsamlingen hos K. Mikkelsen, Dansk Sproglcerc 
<Köpenh. 1894), s. 454 ff., där dock ellipserna ol^älpligt sammanblandats 
med f. d. ellipser och med brakylogier (jfr nedan s. 85 och 87). 



— 80 — 

minne, (detta exemplar öfversändes som gåfva) till vännen 
N, X. från förf. 

inskrifter å skyltar, minnesvårdar o. d., t. e. Jönsson 
(som är) skomakare (har sin verkstad här), Nils Ericson (skall 
denna staty föreställa), (denna obelisk är rest) åt minnet af 
Gustaf Adolf den store, (här är) Banérska familjegrafven ; 

underskrifter i bref, signering å taflor o. d., t. e. din 
vän G. Olsson (har skrifvit detta bref), G. v. Rosen (har må- 
lat denna tafla); 

utanskrifter o. a. adresser, t. e. Professor L. Rydin (bo- 
ende i) Uppsala (skall ha detta bref). Hallbom (med för- 
namnet) Axel (som är) handlande (bor vid) Kungsgatan (i 
huset nummer) 16: 

visitkort, t. e. Anders Lundström (har lämnat detta kort); 

datering, t. e. (detta är nedskrifvet i) Uppsala (den) 3 
januari WO^; 

ägares märkning af sina tillhörigheter o. d., t. e. Anna 
(äger denna näsduk), A. P. N. (skall laga detta vägstycke); 

biljettformulär, t. e. (detta kort) gäller som inträdeskori, 
(detta korts innehafvare får bevista) vårfesten 1901, (denna 
biljett) får ej öfverlåtas, (från) Stockholm (till) Västerås (gäller 
denna biljett för resande i vagn af) 3 klass; 

utelämning af jag, i synnerhet i brefstil, t. e. (jag) får 
tacka för senaste bref (jag) hoppas detta svar ej kommer for 
sent, 100 (,jag) säger hundra kronor. 

2. Anaforisk ellips. Denna kan liksom vid de pro- 
nominella uttrycken begagna sig af supplering antingen ur 
det föregående eller, om ock mera sällan, ur det följande. 
Här behandlas hvartdera af dessa fall särskildt \ 

a) Supplering ur det föregående förekommer bl. a. 
i följande synnerligen vanliga fall: 

^ Jfr MiKKEL.sEN, a. st., s. 448 AF., där dock de båda hufvudfalleii icke 
särskiljas, livarjämte mycket upptagits, som ingalunda innebär någon ellips 
eller ens någonsin så gjort. 



— 81 — 

alla sådana svar som blott utgöra korrelater till iiiterro- 
gativa pronominella uttryck (se § 16, 2), t. e. [hvem läser?] 
Anna (läser), [hvad gör Anna?] låser eller pudding (gör Anna), 
[när kom du?] i går (kom jag), af hvilket sistnämnda exem- 
pel vi iinna, att suppleringen icke nödvändigtvis behöfver 
innehålla alldeles samma morfemer som frågan, i det att 
dennas du ju i svaret måste utbytas mot jag: 

de flesta sådana frågor, som äro direkt framkallade af 
ett omedelbart föregående yttrande, t. e. [jag reser i morgon] 
når (i morgon reser du)? eller når i morgon (reser du)?, 
[Johan har börjat dricka] (har) Johan (börjat dricka)? eller 
(har Johan börjat) dricka? eller (har Johan) börjat (dricka)?; 

några få förbindelser af sammansatta ord med samma 
förled, t. e. musik-älskare och -älskarinnor, folkskolelärare 
och -lärarinnor, 1885 till (18)99, föreningskort eller -bok, 
bokförfattare och -förläggare: 

talrika förbindelser af ordfogningar med delvis samma 
beståndsdelar, t. e. »jag skall göra det, men jag vet inte hur 
(jag skall göra det)», »anser du, att han bör resa eller ((anser 
du) att han bör) stanna?», »jag äter, (jag) läser och (jag) sofver 
bra». Från denna typ af elliptiska uttryck måste noga skiljas 
de skenbart likartade, där alls ingen ellips föreligger, t. e. »jag 
sitter och låseryy eller »ligger och studerar vid akademien», 
där sitter och ligger äro ett slags hjälpverb och de kursive- 
rade uttrjxken i sin helhet 'gruppord' ^ Denna viktiga dis- 
tinktion förbises af Paul *, som nekar förhandenvaro af ellips 
i exempel såväl af förra som af sednare slaget, under det att 
andra författare med ännu större orätt antaga ellips i båda 
fallen. Jag anser mig därför böra till frågans belysning an- 
föra ännu en del exempel på detta motsättningsförhållande. 
EUiptiskt är sålunda t. e. »från Abraham, (från) Isak och 



' Se om detta begrepp Formläran, inledningen. 
• A. st., s. 290. MiKKELSEN, a. st., s. 449 f. har däremot observerat 
den. 

Soreen, Vårt Sprdk, Bd V. 6 



— 82 — 

(från) Jakob härstamma alla judar», men icke »från Adam 
och Eva härstamma vi alla», där A. och E. uppfattas som 
en enhet. Liknande är förhållandet mellan å ena sidan »min 
syster och (min) bron>, å den andra »min vän och bror». 
Jämför vidare »han sprang upp och (han sprang) ned i 
trapporna med samma lätthet» med »han sprang upp och 
ned i trapporna hela dagen» och det än tydligare icke- 
elliptiska »han stod upp och ned» (»han gick af och an» o. 
d.), där vi ha att göra med gruppord. Eller jämför »dörren 
går ut och (dörren går) in, alldeles som man vill» med »han 
går ut och in, alldeles som barn i huset» och det ännu otve- 
tydigare icke hithörande »rocken är vänd ut och in». — 
Äfven i detta fall afviker ofta det supplerade formellt från 
det anaforiskt gifna, t. e. »äldste sonen är gift, de andra (sö- 
nerna äro) däremot icke (gifta)», »3pejarna blefvo tillfånga- 
tagna och vägvisaren (blef tillfångatagen) med dem», »kom, 
om du kan (komma)». 

b) Suppleringur det följande föreligger bl. a. i ne- 
danstående fall: 

åtskilliga förbindelser af (från nysvensk synpunkt) enkla 
ord med samma afslutning, t. e. fri- och rättigheter, svära 
tro- och huldhet, säker- och trygghet (Gustaf II Adolf), kam- 
och borstning (C. F. Dahlgren), gref- och friherrliga (C. F. 
Dahlgren), syster- och broderligen, besk- och syrligheten 
(Palmser ^), tre- eller fyrfaldig, zn- och utvärtes, riddare- och 
vapenbrödraskap (Vising *), barn- och ungdom, sym- och 
antipatier, mono- och polygama, sub- och koordinerade, röd- 
och hvita ränder (Fredin ^), bred- och sida fållar (Colum- 
bus ^), blå- och gula ^ knifv- och gafflar ^ amerikan- eller 
indianer *, synd- och flärden (fru Lenngren), ons- och lör- 
dagar (C. F. Dahlgren), be- och förundran (Bondeson ^), an- 
men icke befalla (J. G. Schultz^); 

* Se R. G:soN Berg i Nystavareii V, 38 f. 

• Se Sv. Ak:s Ordbok, Amerikan. 



— 83 — 

synnerligen talrika förbindelser af sammansatta ord med 
samma slutled, t. e. skrif- och tryckstil, tanke- och ofnings- 
spel, mot' och medgång (»med- och motgång» Tegnér), tal- 
och skriftspråk, rodd- och segelsport, rast- och rotehållare. 
Tian- och honblommor, upp- och afskrifning, in- och utgå- 
ende balans, öfuer- och underståthållare, når- och frånvarande, 
för- eller efterrätt, fyra- a femhundra, bok-, musik- och pap- 
pershandel, åmbets- och tjänsteman, litteratur- och konst- 
historia, guld- och silfvermynt, olje-, akvarell- och porslins- 
målning. Nord- och Sydamerika, kåro- och svaromål, mans- 
och kvinnofigurer, brand- och dyrkfri, fyrti- eller femtitalet, 
fcor/- och hemresan, in- och utrikes, fram- eller bakifrån, af- 
och tillsätta, upp- och nedgående tåget m. m. K Någon gång 
är det ena ordet från rent nysvensk synpunkt enkelt, t. e. 
sön- och helgdagar. Rent undantagsvis kan dubbel ellips före- 
komma, t. e. »guld-, silfuer- och nickel- herr- och damur» 
'(annons i Dagens Nyheter), dvs. guldherrur, gulddamur, silf- 
verhemir osv. Att det supplerade kan formellt afvika från 
det supplerande, bekräftar sig äfven här genom fall sådana 
som »en inåna(/5-(tidning) och två veckotidningar». — Också 
här är det af nöden att varna mot en äfven hos språkmän 
icke sällsynt förblandning af denna elliptiska ordfognings- 
lyp med en snarlik, men alls icke elliptisk sammansättnings- 
typ, nämligen den då förra sammansättningsleden utgöres af 
ett gruppord, t. e. upp-och-ned—vånd (jfr det elliptiska »upp- 
och nedgående tåget»), rå-och-rörs— hemman, Handels-och 
-sjöfarts — tidning, tusen-och-en-natt— sagorna, vatten-och-bröd- 
— straffet, ut-och-in— vänd, jårn-och-blod— politik, hök-och-dufva- 
— leken, Stånk-och-flikar— beslaget, fram-och-tillbaka—sprin- 
gandet, Vitterhets-historie-och-antikvitets — akademien (obs. icke 
tre, utan en akademi; jfr med ellips »Vetenskaps- och Landt- 
bruksakademien») ; 



^ Massor af hithörande exempel anföras af Bebo, a. st.» s. 31 ff. 



— 84 — 

många förbindelser af ett sammansatt ord och en ord- 
fogning, hvars andra ord år detsamma som det, som utgör 
den andra (och elliptiska) leden i det sammansatta ordet, 
t. e. riks- och allmän telefon, affärs- och juridiska uppdrag, 
siden- och andra tyger, vaktmästare- eller dylik plats m. m. ^ 
Mindre ofta är förbindelseledernas ordning den omvända, så 
att ordfogningen blir det elliptiska uttrycket, t. e. propedeutiska 
(kurser) och öfningskurser, engelska (hamnar) och kontinen- 
talhamnar; 

talrika förbindelser af två ordfogningar med gemensamt 
andra led, t. e. »Herr (Lundström) och fru Lundström», »första 
(gången) och andra gången», »han både vill (hjälpa mig) 
och kan hjälpa mig» eller med från det uttryckligen gifna 
formellt afvikande supplering t. e. »denna (företeelse) och 
dylika företeelser», »två (kronor) och en half krona», »jag 
har icke (glömt det) och skall icke glömma det». Äfven 
härvidlag måste man akta sig för att med dessa elliptiska 
förbindelser förblanda sådana skenbart likartade, som icke 
äro af elliptisk natur, t. e. »en blå och gul (= blågul) fana» 
med »en blå (fana) och en gul fana». Jämför vidare t. e. 
det elliptiska »det är inte jag (som är sjuk), utan du som 
är sjuk» med det icke elliptiska »jag och du äro ett», där 
pluralformen äro utvisar, att subjektet är det som en enhet 
uppfattade jag och du. Denna pluralform är därför här vida 
bättre motiverad än t. e. i det analogiskt bildade »både jag 
(är sjuk) och du äro sjuka (jfr »första och andra seklerna» 
eller »seklet»», men blott »det första och andra seklet»; »la- 
tinska och grekiska språken», men »det latinska och det gre- 
kiska språket»), Elliptiskt är »det svarta (fåret) och det hvita 
fåret äro sjuka», icke elliptiskt »det svarta och hvita (dvs. 
brokiga) fåret är sjukt» *, tvetydigt — åtminstone i skrift, un- 



^ Se Berg, a. st., s. 38. 

' Paul nekai*, med orätt, ellips i båda fallen och anser antagandet 
af sådan vederlagdt genom det egendomliga i konstruktionen af engl. the 



— Sö- 
der det att i tal tempo- och intensitetsförhållanden vanligen 
lämna nödig upplysning — »svarta och hvita får gå på än- 
gen». Likaså kan man i sådana fall som »docenten och 
amanuensen L.» eller »riksdagsmannen, professorn och rid- 
daren B.» endast af den öfriga konstruktionen se, huruvida 
fråga är om två, resp. tre personer (i hvilket fall ellips före- 
ligger) eller om blott en enda (i hvilket fall uttrycket icke 
är elliptiskt). I t. e. »docenten, kaptenen och skolynglingen 
L.» kan man redan på grund af titlarnas oförenlighet inse, 
att man har att göra med tre personer. 

Från dessa nu behandlade verkliga eller så att säga 
lefvande ellipser måste noga skiljas de blott historiskt- 
etymologiska eller så till sågandes döda, dvs. de f. d. ellipser 
som icke längre äro några sådana, emedan — vanligen på 
grund af uttryckets täta användning — en betydelseförskjut- 
ning ägt rum, så att livad som en gång var ett elliptiskt ut- 
tryck och taget för sig endast betecknade en del af en idé, 
nu betecknar denna idé i sin helhet, utan att man vidare 
behöfver, ja ofta icke ens längre kan, utfylla detsamma. 
Sådana fall, hvilka det vore lika olämpligt att kalla för (aktu- 
ella) ellipser, som det vore att kalla t. e. skavank, lekamen, 
stackare o. d. för sammansatta ord från ny sv en sk synpunkt, 
äro bl. a. följande: 

sådana enkla ord som t. e. /)anfc(rutt), rcA''(ommenderadt 
bref), i;i^gf(ilans), kaffe-rep [art isering], s/drf(erska), Syerf(elius), 
»lilla (prin)5eÄÄai2», Magda(\ena), (Mar)g're/a, (Kri)stina eller, 
med någon liten ombildning af den bibehållna delen, dille 
(delirium), Sigge (Sigurd, Sigfrid o. d.), labbis (laboratorium), 
deken eller dekis (dekadans) o. d.; 

sådana sammansatta ord som t. e. skjuts((krd), kilo- 



german and french languages och fr. les langiies francaise et allemande. 
Men därigenom drifves han ock till att neka ellips äfven i ty. die deutsche 
und die französische Sprache, ja i die deutsche Spraclie nnd die französische. 



— 86 — 

(gram), Söder(inalra), riA's(telefon), dricA's(pengar), pilsener- 
(öl), »dricka porla (vatten)», 7nanÅ:(Iikör), 6/i/erte(penna), tomte- 
(gubbe), tokajer(\in), »krono, frälse och sÅ:a//e(hemman)»» 
Sorra /atfn(läroverket), »ta en \acker student^exavnen), prakt(isk 
teologisk examen), (förberedande) ^/(osofisk examen)», Gu5/a/i;a 
(Gustaf A-dolfs församling), te(kopps)fat, kam(ulls)garn, band- 
(\h{)stoI, w(källar)dricAra, te/e/bn(byrå)/röfcen, cigarr(hoå)fröken, 
bäfver(h&rs)hatt, lårk(iTÅds)svamp,korn(blom)blå, Arons(iorps)' 
ros, kälk(esi3ids)borgare \ ö/(butelj)/:or/r, arm(l}us)stake, lak-- 
rits(roi)puIver, elfen(hens)hmt, kommunaI(sikvnino)ordforande, 
fri(kyrko)mickel, jungfru(mané)bår, tretton(dsigs)aflon eller, 
med någon liten ombildning, sylta (syltkrog), serafen (sera- 
fimerlasarettet), bondis (bondånger), probis (probenreuter, 
profårskandidat) o. d.; 

sådana ordfogningar som t. e. hin (onde), den tredje (da- 
gen) I nionde (månaden år adertonhundra)/ii7/i5/u, en half (bu- 
telj) öl, »betala tionde (delen)», klockan år tio ((timmar) sla- 
gen), tre (koppar) kaffe, godnatt (dvs. en god natt önskar jag 
dig), min tillkommande (man, resp. hustru), tiodubbelt (renadt 
(brännvin)), ((öd)in/iiAa) tjänare!, hvem som helst (det kan 
vara), »när han (hade) somnaty>, »det kostar fem (kronor) och 
tjuge (öre)», »tåget går (klockan) fem (timmar) och tjuge (mi- 
nuter)», ♦)du borde då ha dig fem och tjuge (par spö)» och 
särskildt en mängd genom ellips uppkomna, af det helas första 
begynnelse bestående titlar på sånger, böner o. d., t. e. Hör oss 
Svea, Dåne likasom åskan, bröder, osv.). Fader vår samt fram- 
för allt de talrika exklamativa meningarna (se § 24) af tjrpen 
att du inte blir trött (är förvånande)!, att tänka sig något så- 
dant (är nästan omöjligt)!, om du visste, hvad jag är ledsen 
(skulle du bli högst smärtsamt öfverraskad)!, den som vore i 
hans ställe (vore verkligen att lyckönska)! 



* Se T. Hjelmqvist, Bibliska personen namn, s. 19 noten. 



— 87 - 

§ 19. Horfologrisk exkurs 2: Brakylogri* 

Ännu mindre än dessa f. d. ellipser får man med den 
verkliga ellipsen sammanblanda en hop företeelser, som dock 
ofta ^ dit hänföras, men som jag i stället vill beteckna såsom 
»brakylogiska». Från ellipsen, det förkortade uttryckssät- 
tet, skiljer jag nämligen^ brakylogien, det korta uttrycks- 
sättet, hvars lindrigaste former äro det knappa (»lakoniska») 
och det sammanträngda (»koncisa»). Jag fattar sålunda 
termen brakylogi i väsentligen samma bemärkelse som Ger- 
ber, då han definierar: »Brachylogie . . Rede . . in der das 
Selbstverständliche wegbleibt» ^. Denna företeelse är på sätt 
och vis ellipsens raka motsats. Under det att nämligen de 
elliptiska uttrycken för att rätt begripas kräfva supplering ur 
situationen eller sammanhanget, göra de brakylogiska icke 
detta, utan äro i det väsentliga fullt begripliga ändå (jfr Ger- 
bers nyss citerade ord). Men de kräfva i och för rätta upp- 
fattandet större själfverksamhet hos åhöraren, detta just eme- 
dan den talande gjort så litet — stundom så litet som öfver- 
hufvud möjligt är för att ej bli alldeles obegripen eller miss- 
förstådd — i fråga om det formella utarbetandet af uttrycket, 
och emedan situationen ofta icke alls ger någon ledning, utan 
allt kommer att bero på den hörandes (resp. läsandes) egen 
»eftertanke». Vi ha här, för att ännu en gång åter\'ända till 
den förut begagnade bilden, hvarken en växelblankett eller en 
bristfällig sedel, utan en sådan i miniatyr, som därför kräfver 

* T. e. ännu väsentligen hos Sweet, New english grammar I, 41, och 
väl äfven Cedebschiöld, a. st., s. 172 ff., ehuru han ej använder själfva or- 
det 'ellips*. Jfr not 3. 

' Redan i min Inledning till modersmålets betydelselåra 1901, 2 
uppl. 1903. 

* Die Sprache als Kunst I, 490 (1871). Sweet, a. st., begagnar for 
en del af de brakylogiska företeelserna termen »condensation». Mikkelsen, 
a. st., s. 451 brukar »ellips» eller »Udeladelse» nästan blott om brakylo- 
giska, däremot »Underforstaaelse» om hvad jag kallar elliptiska företeelser. 
K. Ntrop i Tidskrift for Filologi 3 Riekke VI, 46 f. använder visserligen 
termen »brakylogi», men menar därmed hvad jag kallar ellips. 



— 88 — 

större uppmärksamhet, eventuellt kanske förstoringsglas, för 
att valören må kunna konstateras. Eller för att använda en 
annan bild: vi ha att göra hvarken med en i detalj fullt utförd 
eller med en oafslutad, delvis icke ens antydningsvis utförd 
teckning, utan med en till sina hufvuddrag medelst några 
raska streck »skisserad» sådan. 

Naturligtvis är skillnaden endast relativ — delvis be- 
roende på »tycke och smak» ^ — och gränsen således rätt 
sväfvande mellan det brakylogiska uttryckssättet och dess 
motsats, det abundanta (»utförliga» eller »breda») uttryck- 
sättet, som i sina längst gående former kallas pleo na sm och 
tautologi. Dessa sistnämnda båda termer hållas sällan 
strängt isär, ån mindre pläga de klart definieras, men synas 
mig lämpligen kunna bestämmas så, att den förra afser en 
partiell ^, den sednare en total semologisk upprepning» 
som vid tautologien stundom kan vara äfven morfologisk. 
Pleonastiska äro då sådana uttryck som t. e. en gammal 
gubbe, den blåa asuren, gammal och grå, jag såg det med 
mina egna ögon ; tautologiska ^ däremot t. e. i lefvande lifvet, 
stöld och tjufveri^ »de voro väl körda, ja, det voro de» och 
med äfven morfologisk upprepning t. e. »ack, acA% hon bara 
gråter och gråter» eller (utan grafisk upprepning) »100 — 
säger hundra — kronor». 

Trots den onekliga relativitet, som sålunda måste till- 
skrifvas detta begrepp, är dock brakylogiens tillvaro oom- 
tvistlig på vissa områden, inom hvilka den till och med kan 
sägas vara regel. Sådana äro bl. a. 



' Man ifrågasätter emellertid aldrig brakylogi, såvida ej ett utför- 
ligare uttryckssätt därjämte förekommer i språket. 

* Jfr J. C. A. Heyse, Fremdwörterbuch, 17 uppl. (1896), s. 650: 
»Pleonasmus . . bes. die Hinzufugung von Worten, deren Bedeutung 
schon in dem Hauptworte enthalten ist.» En väsentligen af\'ikande upp- 
fattning förfäktar O. Reinholdsson, Sur les pléonasmes syntaxiqucs de Van- 
cien firancais (Stockh. 1900), s. 3 AF. 

* Se utfiirligare Noreen, Om tavtologi i Spiidda studier (1895), s. 52 ff. 



— 89 — 

det tidiga barnspråket, där företeelsens orsak tydligen 
är att söka i bristande språkkunskap och -vana, t. e. pappa 
hatt, dvs. *se nu har pappa sin hatt på sig* eller något dylikt; 

telegramspråket, där grunden ligger i ekonomiska hän- 
syn, 1. e. cigarrerna morgon ilgods, snuset slut, dvs. 'de be- 
gärda cigarrerna komma i morgon såsom ilgods, den önskade 
snussorten har däremot beklagligtvis för tillfället tagit slut*; 

raonumenters språk (s. k. sten st il), ordspråk och val- 
språk, i hvilka samtliga fall man har att söka orsaken i este- 
tiska syften, t. e. på Kr. Claésons grafvård y>framåt, inåt, upp- 
åtyy, där hvart ord för sig innehåller en hel lefnadsfilosofi in 
nuce, eller y>sådan herre sådan dräng», »i dag röd i morgon 
död», Oskar I:s valspråk »rått och sanning», Oskar II:s »brödra- 
folkens väl»; 

kommandospråket, där grunden väl ligger i behofvet af 
att hushålla med tiden S t. e. för fot gevär!, rättning höger!, 
bröstet ut!, hvem där?: 

öfverhufvud gärna uppmaningar och utrop, där grun- 
den är af emotionell natur S t. e. kom! (dvs. jag vill att du 
kommer) — åtminstone då det yttras till en bland många 
{jfr strax nedan) — skämt åsido!, bort det!, stackars gosse!, 
^n sådan människa! 

I allmänhet kan man säga att brakylogien företrädesvis 
tillhör och kännetecknar den lifliga framställningen, t. e. »Jag 
ut, hon in! Jag in, hon ut! Kort sagdt: storartadt fiasko!» Vi- 
dare är att märka, att den är mycket vanligare i poetisk än i 
prosaisk stil; jag erinrar blott om Stagnelius' »Detta bojaren och 
nu med sörjande stämma monarken» o. d. I prosaisk normal- 
stil och i mellanstilen träfTas sällan motsvarigheter härtill, 
och de göra då ett något pretiöst intryck, t. e. »Så långt 
Aftonbladet. Helt annorlunda Dagens Nyheter . . Återstår 
Svenska Dagbladet» *. Å andra sidan är den lägre stilen 

^ Se härom utförligare i Ljudläran, prosodien (frasens kvantitet). 
• Jfr Cederschiöli>, a. st., s. 285. 



- 90 — 

mycket rikare på brakylogier än mellanstilen, t. e. »han är 
iiite sjuk (att döma af allt) hvad jag vet», »ja törs inte (gå) 
ut», »hon ska (fara) dit», »hon är (rest) till staden» o. d. 

Är ett utförligare uttryckssätt i ett visst fall öf\'erhufvud 
sällsynt, synes det mig olämpligt att känneteckna det vanliga 
kortare uttryckssättet såsom brakylogi ^ utan bör då fast- 
mera det utförligare stämplas såsom abundant, t. e. »kom 
(du)h) — yttradt till en ensam person (jfr strax ofvan) — 
»jag skrifver (bref) till N. N.», »jag önskar dig inte (vara) 
annorlunda (beskaffad) än du är», »han är (befintlig) i Upp- 
sala», »hon är (härstammande) från Uppsala» o. d. * Ville 
man i dylika fall tala om brakylogi, så finge man ock anse 
dylik förefinnas it. e. trähandel jämfördt med handel med 
trävaror eller trästol jämfördt med stol af trävirke, en konse- 
kvens som också tycks hafva dragits af E. Tegnér, då han 
en gång ^ anfört just dessa båda fall såsom exempel på »all- 
dagliga, så att säga ordinarie ellipser». En ännu radikalare 
konsekvens skulle till och med leda till att anse det som 
brakylogi, då ett betydelseelement icke erhåller något annat 
uttryck än det — visserligen fullt tydliga — som består i en 
blott prosodisk modifikation af de i yttrandet för öfrigt ingå- 
ende ljuden, t. e. vokalens öfverlängd i stor (dvs. mycket 
stor), starkt fallande »ropton» i vokativen pappa! (dvs. hör 
då för all del på mig, pappa I), stigande »frågeton» i du tvif- 
lar? (dvs. tviflar du verkligen?), en serie af sjunkande inter- 
valler i du bär dig åt! (dvs. jag kan icke nog uttrjxka min 
förvåning öfver och mitt ogillande af hur du bär dig åt) o. d. 
— hvilket vore orimligt. 



* Jfr ofvan s. 88 not. 1. 

« Cedebschiöld, a. st., s. 175 f. räknar dessa och dylika fall till »ute- 
slutandet» (dvs. ellipsen). Exempel på ett äfven efter hans åsikt abundant 
(»omständligare») språkbruk anför han s. 191 flf., men flertalet af dessa äro 
snarast tautologiska efter min uppfattning. 

' Se Forhandlinger paa det andet nordiske Filologmede, s. 47. 



TREDJE KAPITLET. 

Meningens hufvudarter. 

§ 20. Interjektionell och kommunikativ mening. 

I § 3 (s. 14 fr.) har framhållits, att språket såsom så- 
dant är väsentligen ett medd el elsemedel (för idéer) och 
därigenom skiljer sig från sin utgångspunkt ^- såväl i indi- 
videns som släktets historia — nämligen lätena (jfr 1, 17 fF.), 
hvilka liksom öfriga instinktiva rörelser äro blotta uttrycks- 
medel (för känslor). Men detta hindrar naturligtvis icke, att 
språket jämte sin egentliga (»specifika») uppgift att meddela 
idéer äfven undantagsvis kan i större eller mindre utsträck- 
ning därjämte lösa en annan uppgift, t. e. att uttrycka käns- 
lor — ja hvarför inte också den att framkalla handlingar 
(jfr § 23) — liksom t. e. gåendet jämte det, att det till sin 
förnämsta och egentliga uppgift har att vara ett fortskafTnings- 
medel, äf\'en kan användas till en uppfriskande kroppsöfning 
(»motionering»). Och intet hindrar, att båda uppgifterna 
lösas samtidigt, hvarvid understundom det, som i allmänhet 
plägar vara biuppgift, kan för tilifållet få vara hufvudsak, 
liksom i dansen ju våra ben väsentligen användas för att på 
konstnärligt sätt markera en viss rv'tm, men därjämte dock 
onekligen i viss mån äfven — såsom annars vanligen — 
tjänstgöra såsom fortskaflningsmedel eller rörelsevehiklar, nå- 
got som endast den okonstnärlige dansören härvidlag gör till 
deras hufvuduppgift. Att ett dylikt förhållande äger rum i 



— 92 — 

fråga om »utropet», hvilket inom språkets sfär spelar samma 
roll (att »skaffa sig luft») som motioneringen inom gåendets, 
har med rätta betonats af Cederschiöld \ Detsamma har 
framhållits af R. G:son Berg * rörande poesien, hviiken för- 
håller sig till prosan liksom dansen till gåendet, något som 
förbises af den kälkborgareuppfattning, som vill af hvarje 
dikt ha en »behållning» i form af en idévaluta. 

Tillämpa vi nu denna synpunkt på frågan om menin- 
gens betydelseinnehåll, så erhålla vi en tudelning, alltefter- 
som meningen hufvudsakligen tjänar till att skaffa ut- 
tryck åt eller till att meddela upplysning om den talan- 
des själslif. Meningar af förra slaget äro mera »subjektiva», 
de af det sednare slaget mera »objektiva». De förra kunna, 
om man så vill, kallas 'känsiomeningar', de sednare 'tanke- 
meningar* i analogi med äldre tyska författares indelning af 
orden i »empiindungswörter» och »begrifTswörter». Jag kallar 
dem interjektionella ^ respektive kommunikativa me- 
ningar. Vår indelning bhr alltså: 

1. Interjéktionella meningar, som hufvudsakligen 
äro afledare för en psykisk spänning hos det talande sub- 
jektet; men märk väl, endast hufvudsakligen, aldrig uteslu- 
tande — de vore annars icke språk (se I, 8 och V, 14 fT.) 
— hvilket synes däraf, att de ej gärna användas i enrum, 
utan förutsätta sympatiskt stämda åhörare *. De äro sålunda 
mer eller mindre ofrivilliga, stundom äfven icke fullt med- 
vetna, uttryck för känslor, stämningar, sinnesrörelser eller 
lidelser, medelbarligen också tecken för de lifliga åskådningar, 
föreställningar, fantasier eller tankar, som framkallat dessa 



» A. st., s. 96 ff. 

' »Lennart Hennings», Språkliga iakttagelser i Tavaststjernas arbeten» 
s. 2 ff. (Finsk Tidskrift 1899). 

• Jfr MiCHAiiLis Senhochdeiitsche Grammatik, s. 126: »Inteijektions- 
sätze». 

* Jfr E. Martinak, Psychologische Vntersuchungen zur Bedeutungslehre, 
s. 86 f. 



— 93 — 

känslor, stämningar osv. På grund däraf ha de en »mono- 
logisk» karaktär, tydligast framträdande hos en stor del af 
de en vidsträckt latitud, alltifrån det mest brakylogiska till 
det mest abundanta framställningssätt (den »kväfda svordo- 
men», resp. den »långa ramsan»), omfattande s. k. svor- 
domarna samt hos flertalet af de interjektionella meningar, 
som bestå af ett enda ord — om ock ofta ett »gruppord» — 
de s. k. interjektionerna, hvilka kallas så \ emedan de 
ofta inslungas midt i och sålunda vålla afbrott uti det för 
öfrigt kommunikativa sammanhanget. Däremot är det ut- 
förda resonemang, som vanligen afses med termen »monolog», 
antingen ett retoriskt konstgrepp, som visserligen icke till for- 
men, men i realiteten vänder sig till åhöraren (eller läsaren), 
eller ock en förstucken dialog mellan det ituklufna subjek- 
tets båda hälfter, beroende på en inre strid mellan ett »bättre» 
och ett »sämre», ett klokare och ett dummare osv. jag. 

öfverhufvud är själfva gränslinjen mellan interjektionella 
och kommunikativa meningar omärklig och ytterst sväfvande. 
Detta beror i all synnerhet därpå, att uttryck, som ursprung- 
ligen formats i kommunikativt syfte, så ofta kunna med tiden 
komma att nedsjunka till »sekundära» interjektionella menin- 
gar, t. e. ett hvardagligt go morn, som oftast icke säger en 
smul mera än en vänskaplig nick, samt de flesta svordomar, 
som ju ingalunda innebära, hvad de tyckas utsäga, utan all- 
mänt erkännas vara endast »kraftiga interjektioner»; liksom 
därpå, att omvändt många ursprungligen (»primära») inter- 
jektionella meningar kunna höja sig till kommunikativa, t. e. 
aj aj aj i betydelsen »jag märker alltför väl, hur grundligt 
du dummat dig». Det är därför lämpligt att ordna de inter- 
jektionella meningarna efter stigande frändskap med de kom- 
munikativa, hvarvid det visar sig, att de otvunget kunna in- 
delas i tre underafdelningar: de impulsiva, de repulsiva 



' Ordet betyder ursprungligen (på latin): ni^ellankast, inskott. 



— 94 — 

och de kompulsiva, h vilka nedan (§,^ 21 — 23) behandlas 
hvar för sig ^ 

2. Kommunikativa meningar, som hafva till hufvud- 
uppgift att meddela upplysning om den talandes förnimmelse-, 
känslo- och viljelif. Alltefter detta olika innehåll få vi inom 
deras vidsträckta område åtskilliga underarter, som tämligen 
omärkligt gå öf\'er i hvarandra. Dock kan man lämpligen 
särskilja åtminstone följande tre hufvudtyper, allteftersom 
hufvudvikten ligger på att upplysa något rörande känslo-, 
förnimmelse- eller viljelifvet: de exklamativa, de narrativa 
och de voluntativa, hvilka nedan (§§ 24 — 26) behandlas 
hvar för sig. 

§ 21. Den impulsiva meningen. 

Den impulsiva * meningen är det jämförelsevis rena 
känsloutbrottet ^ en akustisk motsvarighet till denafDel- 
briick * förträffligt skildrade »manifestierende Gebärde». 
Den står närmast det rena lätet (se I, 17 ff.), i likhet med 
hvilket den hufvudsakligen ger luft åt en öfvermäktig känsla 
genom att instinktivt i ljud utlösa själsspänningen. Men den 
skiljer sig från lätet icke blott genom sin »artikulerade» fo- 
netiska beskaffenhet (se I, 20), utan äfven genom att till 
biändamål ha att tillkännage tillvaron af det förhandenva- 



^ Jfr den väsentligen likartade indelningen hos K. W. L. Hetse, 
Deutsche Schulgrammatik, 22. aufl., s. 246 f.. System der Sprachwissenschafl, 
s. 72 f., Steinthal, Grammatik, Logik und Psycttologie, s. 307 ff., Einleitiing 
in die Psychologie und Sprachwissenschafl, s. 366 ff. och Lazarvs, Leben 
der Seele, 3. aufl., II, 112 ff. Jfr ock i ^iss mån Sweet, New english Gram- 
mar I, 151 f. och Cederschiöld, a. st., s. 96 ff. 

' Steinthal och Lazarus använda termen »pathognomische», Sweet 
»emotional», Heyse »Empfindangslaute im engcren Sinne». Den af Ceder- 
schiöld använda termen »utrop» är särskildt därför olämplig, att den lika 
bra eller bättre passar för hvad jag kallar den exklamativa meningen och 
äldre svenska grammatikor allmänt benämna »utropssats». 

' Lazarus: »Ausdruck des Gefuhls». 

* Grundfragen der Sprachforschung, s. 56 ff. 



— gö- 
rande själstillståndet, sålunda just det som är hufvudändamål 
för den exklamativa meningen, till hvilken vi här ha ett blott 
rudiment, ofta förbundet med den mera utvecklade exkla- 
mationen, t. e. »q/, hvad det gör ondtl», »hii, så hemskt här 
är!» o. d. En strängt logisk underindelning är här omöjlig 
att åstadkomma, eftersom känslorna omärkligt gå öfver i hvar- 
andra och dessutom ofta äro mycket »blandade», hvadan de 
sällan ha specifika (dvs. för hvarje särskild af dem egendom- 
liga) språkliga uttryck. En och annan interjektionell mening, 
— företrädesvis det väl blott i högre stil förekommande 0.^ 
som representerar patos i allmänhet — kan efter omständig- 
heterna uttrycka en hel mängd vidt olika, ja de flesta slag 
af känslor. Men flertalet af ifrågavarande meningar tjäna 
dock blott till att uttrycka en viss, mer eller mindre bestämd 
grupp af känslor. De exempel, som här nedan anföras, afse 
därför blott att meddela morfemer, som ofta eller oftast upp- 
träda såsom representanter för den grupp af känslor, under 
hvilken de här uppföras. I denna mening fattadt ha vi så- 
lunda t. e. såsom uttryck för 

obehag, smärta, lidande: puh (så varmt!), hutetii (så 
kallt!), aj, ojf (finländskt) voj; jämför inom det mimiska 
språket sådana åtbörder som kastningar på kroppen för att 
uttrycka smärta o. d.; 

nedslagenhet, ledsnad, missräkning, br^^deri, vemod, sorg: 
håhåjaja, åhåjamån, hm, ack, (o) ve: jfr vaggningar på krop- 
pen, runkande på hufvudet, rifvande bakom örat; 

misshag, missbelåtenhet, vedervilja, afsky: nånå, h(ii)m, 
brr, uff, usch (baj), fy, tvi; jfr rj^nkande af pannan eller nä- 
san, demonstrativt spottande, att slå afvärjande från sig med 
armarna; 

ringaktning, förakt: pytt, bah, d/i, bevars, tja, tatata, 
äsch, äsch, isch; jfr axelryckning, att vända ryggen åt någon, 
räcka lång näsa eller räcka ut tungan; 

förtrytelse, vrede: ha, anamma och en massa andra 



— 96 — 

svordomar såsom blixt och dunder, fan anfäkta, skock millio- 
ner granater osv.; jfr stampande, att skära tänder, knyta 
näfven eller slå den i bordet; 

fruktan, rädsla, fasa, skräck: hu, uj, uh, öfverhufvud 
mycket få, såsom naturligt är på grund af ifrågavarande 
känslors och sinnesrörelsers förlamande inflytande; jfr ryg- 
gandet, förstelnandet; 

förvåning, öfverraskning, häpnad: ah, aha, åh, åhå, ih, 
ojoj, hoho, kors (i alla mina dar), prosit, morjens, minsann, 
himmel, for katten, uasserra (tre), hva böfveln, hva (for något) ; 
jfr att spärra upp ögonen, höja ögonbrynen, bli lång i synen, 
slå ut med armarna eller slå ihop händerna; 

belåtenhet, tillfredsställelse, nöje, vällust: jojomän, nam 
nam, maffens, ah (så skönt); jfr minen att slicka sig om 
munnen ; 

munterhet, glädje, jubel: hahaha (hehehe, hihihi, hohoho, 
håKåhå, håhähå, höhöhö), hej(san), hopp(san), tralala, (hej)- 
falleralla, kille ville vipp bom bom, »för hej filinkeli» (F. A. 
Dahlgren), hurra (hvaremot halleluja väl knappast produ- 
ceras instinktivt och sålunda är en verklig exklamativ me- 
ning); jfr hoppande och skuttande; 

beundran, förljusning: lull lull, bravo, bravissimo, hurra 
(hvaremot helt väl är en verklig exklamation liksom ock det 
ovanliga eja, uttryckande förtjust hopp eller åtrå); jfr att 
sträcka fram armarna, slå hop händerna (instinktivt, hvare- 
mot den vederbörligen iscensatta, så att säga »artikulerade» 
applåden är en verklig exklamation). 

§ 22. Den repulsiva meningen. 

Den repulsiva^ meningen eller den s. k. ljudmålnin- 
gen (dvs. målandet medelst språkljud, liksom man med »ton- 



' Stcinthal, Lazarus m. fl. använda termen »onomatopoetische)», 
Heyse »Schallnachahmungen», detta sednare en både för trång och äf\'en 
för öfrigt olämplig term (jfr s. 0). 



— 97 — 

målning» betecknar ett försök att måla medelst musikaliska 
toner) söker uttrycka det intryck, som en liflig varseblifning 
(dvs. en sinnlig iakttagelse) gjort på den talande, och är en 
akustisk motsvarighet till hvad Delbruck ^ kallar »die nachah- 
mende Gebärde». Den uttrjxker sålunda i första hand en sub- 
jektiv stämning, men är i andra hand ett Ijudsymboliskt åter- 
gifvande — ett så att säga genljud (däraf termen »repulsiv» *) 
— af själfva varseblifningen ^ Liksom vid den impulsiva 
meningen är visserligen äfven här hufvudsaken ett instinktivt 
uttryckande af ett själstillstånd, sålunda en motsvarighet till 
det sympatiska leendet eller gråtandet, den antipatiska ansikts- 
CorvTidningen eller kroppsryckningen, det bekanta fallet att 
man vid åhörande af musik ofrivilligt slår takten eller, då 
man hör dansmusik, ej kan hålla fötterna stilla o. d. ^ Men 
här föreligger ännu tydligare än vid de impulsiva menin- 
garna en rent språklig biuppgifl, nämligen den att karakteri- 
sera det förhandenvarande själstillståndels yttre anledning. 
Vi ha sålunda här ett rudiment till den narrativa meningen 
(hvarom se § 25 nedan), med hvilken också ofta den repul- 
siva i så att säga illustrerande syfte omedelbart förbindes, 
t. e. »ding dång, klockorna ringa», y>pang, där small ett skott», 
»huj, det går undan» ^. 

Detta illustrativa karakteriserande är, äfven då det som 
skall »målas» icke själft är ett ljudfenomen, möjligt tack 
vare de s. k. sinnesanalogierna ^ Liksom t. e. en valsmelodi 

* A. st., s. 59 ff. 

' »Die Einwirkung des Objekts auf das Subjekt wird i ni Laute vom 
Subjekt nach aussen zuruckgeworfen» Steinthal. 

' »Ausdruck der gefuhlserregenden Anschauung» Lazarus. 

* Jfr om d3'lika företeelser utförligare Wundt, Völkerpstjchologie I, i, 
s. 321 fr. 

* I japanskan skall detta förbindande vara ytterst vanligt, t. e. »åskan 
mullrar, gorogoro», »åskan knallar, gachigachi», »solen glittrar i daggdrop- 
parna, pikapikan; se C. Munzinoer, Die Japaner (Berlin 1898), s. 34. 

* Se om detta begrepp Schéele, Det mänskliga sjålsUfoet, s. 225 AF.; 
om företeelsens förklaring se A. Marty i Vierteljahrschrift fur wisscnschaft- 

Soreen, Vårt språk, Bd V. 7 



— 98 -^ 

kan återges medelst vissa mjuka kroppsrörelser, en polka- 
melodi medelst andra, mera stötlika, eller liksom den förra 
melodien kan karakteriseras genom en våglinje, den sednare 
genom en vinklig sådan, så kan naturligen omvändt en rö- 
relse eller en kontur symboliseras af ljud, således också af 
språkljud. Vi kunna t. e. symbolisera spinnandet af en tråd 
genom en ton, som vi »utspinna», så, att han än »sväller 
ut», än »förtunnas». Och då vi t. e. ju finna en viss färg 
i en viss omgifning vara »skrikande», så ligger ju den möj- 
ligheten nära till hands att symbolisera denna dess beskaffen- 
het genom ett skrik ^ Att sinnesanalogierna bero därpå, att 
kvalitativt olika sinnesinlrjxk kunna alstra samma känslo- 
stämning, antas allmänt. Men, såvidt jag vet, har först Marty 
påpekat och sedan Larsson närmare utvecklat, att det för- 
hållandet, att så i ett visst fall sker, beror på att de för till- 
fället ifrågakommande sinnesintrycken verkligen äro i viss 
mån likartade, nämligen i afseende på sina kvantitativa för- 
hållanden såsom r\'tm, intensitet, tids- och rumsförhållanden 
o. d. Vi finna en likhet, betecknad genom användandet af 
samma språkliga uttryck, mellan den »utsvällande» tonen 
och den utsvällande tråden, emedan dessa båda verkligen 
äro rytmiskt lika. En ton som upptar lång tid kalla vi »lång», 
en som gör ett starkt intiyck »stark», och vi symbolisera i 
ljud storlek genom lång kvantitet, styrka genom stark inten- 
sitet, t. e. »en stor karl» med öfNcrlängd på o anger en 
mycket stor karl, »en kraftig vilja» med öfverstyrka på -af- 
en mycket kraftig vilja. Men många af detaljerna äro här- 

liche Philosophie X, 71 och utförligare H. Larsson, Poesiens logik^ s. 111 ff. 
(jfr emellertid Wundt, Völkerpsychologie I, i, 323). En mjxket förtjänstfull 
språklig monografi i detta ämne är R. G:son Beros Sinnesanalogier hos 
Almqvist (Språk och stil I, 49 ff.). 

^ Jfr historien om den blindfödde som föreställde sig skarlakansrodt 
såsom »liknande en trumpetstöt» (se Larsson, a. st., s. 113). Omvändt 
liknas en ton vid en färg i »näktergalens blågröna drillar» o. d. poetiska 
bilder. 



— 99 — 

vidlag ännu oklara. Så t. e. hvarför vi finna en lon i dis* 
kanten vara »hög» och en i basen »låg», men icke desto 
mindre symbolisera litenhet med »höga» och storlek med 
låga toner, t. e. då vi uttala de spärrade orden i »en liten 
liten gosse» relativt högt, men i »en stor stor karl» rela- 
tivt lågt på tonskalan. Att detta problem icke är löst blott 
genom påpekandet af att små barn pläga frambringa diskant- 
toner, men stora karlar bastoner, utan att grunden nog ligger 
djupare, torde framgå af den omständigheten, att en vokal 
med »hög» egenton (t. e. i) kan symbolisera såväl högt läge 
i rummet som litenhet och en vokal med »låg» egenton (t. 
e. ii) såväl lågt läge i rummet som storhet, såsom bl. a. fram- 
går af Gabelentz' ^ notis om khi, khä, khu i bengaliskan, 
hvilka ordvarianter betyda resp. 'där uppe', 'där borta' och 
'där nere' (jfr vårt tripp trapp truU), samt hans historia om 
den lille gossen, som sade mem, då han menade en tallrik, 
men mum, då han menade ett stort fat, och mim mim mim, 
då han menade stjärnorna, som sade likill om en dockstol, 
men lukuU om en länstol, och papa om sin far, men piipii 
om fadern iklädd päls ^. 

Alltefter arten af de sinnesintryck, som skola återges, 
kan den repulsiva meningen vara af två hufvudsakliga slag: 

I. Imitativ (»onomatopoetisk» i inskränkt bemärkelse) 
eller s. k. Ijudhärmande *, då sinnesintrycket själft är af akus- 
tisk beskaffenhet, således något slags ljud (annat än män- 
niskoröstens egna språkljud). Man får noga akta sig för att 
härvidlag fatta »härmande» så bokstafligt och groft som förr 



^ Die Sprachwissenschafi, s. 389, resp. s. 65. 

* Om ljudsymbolik — till hvllken företeelse jag återkommer I annat 
sammanhang — se tillsvidare följande litteratur: J. Grimm, Cber den Ur- 
sprung der Sprache, s. 39 f., K. W. L. Heyse, System der Sprachwissen- 
schafl, s. 77 ff., C. L. Merkel, Phgsiologie der menschlichen Sprache, s. 79 
flf., G. Gerber, Die Sprache als Kiinst I, 220 ff., O. Svahn, Det muntliga 
foredragets konst I, 249 ff., W. Wundt, Völkerpsychologie I, i, 326 ff. 

* Wundt, a. st. I, i, 312 ff. använder termen »Schallnachahmung». 



— 100 — 

oftast skett och ännu stundom sker S ehuru redan Steinthal * 
och Lazarus ^ lifligt inskärpt ononiatopoesiens instinktiva och 
framför allt ljudsymboliska karaktär. Ett verkligt här- 
mande eller efterapande kan nämligen icke åstadkommas 
annat än i fråga om de mänskliga språkljuden, enär vi icke 
kunna »göra efter» andra ljud, utan endast symboliskt 
transponera dem till våra språkljud \ Så t. e. säger uret 
icke tick tack, utan det frambringar sina för detsamma all- 
deles specifika momentana ljud (»knäppningarna»), hvilka vi 
symbolisera medelst — »öfversälta» till — våra i viss mån lik- 
nande explosivljud A*, p, t, på allehanda sätt kombinerade i 
iick tack (ty. iicken, eng. tick; jfr eng. piiapat om hjärtats 
»ticktack»), »uret pickar» och »uret knäpper», hvilka sednare 
båda uttryck just på grund af sin (sekundära) imitativa ka- 
raktär ha uti kampen för tillvaron segrat öfver andra möjliga 
beteckningar för samma företeelse; dvs. uret säger hvarken 
pick eller knäpp (eller iick) och har sålunda ej lärt oss ut- 
trycken picka och knäppa (och ty. ticken), utan emedan dessa 
i vårt språk befintliga uttryck visat sig väl ägnade att sym- 
bolisera urets ljudprodukter, ha vi så att säga lagt dessa ord 
i urets mun. Då vi nu ju pläga rytmiskt gruppera urets 
knäppningar i grupper på två och två, så symbolisera vi 
vidare denna speciella rytm genom den vokaliska motsatsen 
i:a i tick tack. Att just dessa båda vokaler utvalts, beror 



' T. e. ännu hos A. Kock, Om språkels förändring (1896), s. 35 f.,. 
där det bl. a. heter: »Af de skrämda hönsens gackack(ihk) har bildats 
kacklOf af ankornas läte snattra, af hundvalpens skall bjåbba . . Sä har 
steglitsen kallats efter sin lockton sliglii . . Bofinkens muntra lockton pink 
eller pnk återfinnes i hans benämning fink hos oss och i Tyskland, under 
det att en af hans drillar, som börjar med fri—, har foranledt hans latinska 
namn frigilla, fringillan^ osv. osv. 

' Einleitung in die Psychologie und Sprachwissenschaft, s. 376 f. 

■ Das Leben der Seele, 3. aufl, II, 119. 

^ Med rätta säger Lazarus, a. st., s. 123: »Eine vollkommen gleichc 
Wiederholung des Gehörten känn nicht erwartet werden; die Schällc der 
Natur werden in menschliche Töne ubersetzt». 



— 101 — 

väl på inflytande från de många andra imitativa meningar 
af typen piff paff, kling klang, klipp klapp, där vokalerna i 
och a på grund af sin höga, resp. låga egenton få tjänstgöra 
som symboler för höga, resp. låga toner (pistol-, resp. gevärs- 
skott osv.); jfr ofvan s. 99. 

Jag går nu att lämna en del exempel på imitativa me- 
ningar. De talrikast representerade bland hithörande fall äro 
följande: 

djurläten, t. e. hundens vou vov, enligt C. F. Dahlgren 
voff voff, enligt V. Benedictsson hau hau, kaiteixs jam jam (jfr 
jama) eller miau, kons mii eller bu, fårets bä, svinets öfföff eller 
ro/f ui (F. A. Dahlgren), björnens briim bräm (jfr brumma), 
tuppens kukeliku eller kukulikii, gåsens gäck gäck, gökens kuku, 
kråkans kra(k) kra(k) eller krax krax (jfr kraxa), ugglans 
klåuitt, ufvens u u eller uhu, sparfvens tirlirili (Palmaer) eller 
psitt psiti (gulsparfven enligt Bondeson), fågelkvitter i allmän- 
het tirli tirlii eller tirlili (C. F. Dahlgren), grodans koak koak 
(jfr kväka); 

instrumentala toner, t. e. dragspelets dudeli dudeli dej 
(Fröding), fiolens pling plingeli plingeli pling (F. A. Dahlgren) 
eller pling plang . . kling klang . . klingeli plingeli klingeli 
plang (Bellman), basfiolens pong pongtuli pongtiili (Bellman), 
harpans pling plingeli plång (eller plang eller plang, Bellman), 
trumpetens tra ra ra eller trutututi tiituti (C. F. Dahlgren), 
basunens tra rara tra rara (Karlfeldt), klockornas bing bång 
eller ding dång, glasens kling klang (jfr klinga) eller blott 
klang (»klang, din skål» Bellman), bjällrans klang (»klang, 
min vackra bjällra» Topelius); 

allehanda buller, t. e. trummans tam tam tam eller donk 
donk donk (jfr dunka) eller bom bom bom (alla tre hos Frö- 
ding), urets tick tack, piskans klatsch (jfr klatscha) eller pitsch 
(»pitsch, hör han smäller med piskan» Bellman), skjutvap- 
nets paff — eller, om skotten äro flera, piff paff puff — eller 
pang (detta äfven om andra smällar såsom örfilen, smällen 



— 102 — 

i en dörr o. d.) eller bom (jfr homma)^ resp. bom bom, eller 
det sällsynta knaps (jfr Bellmans »skytten går bort, och 
knaps, uti bergena smäller»), rifljudet — af tändstickor, pap- 
per, tyg o. d. — raisch (jfr den mera ovanliga användningen 
hos Topelius: »ratsch, det sprakar nog en frost i björk och 
tall»), brakljudet kratsch (»kratsch, ett brak i skogen» Tope- 
lius, »kratsch, där störta ramlande torn» C. F. Dahlgren) 
eller knak (jfr »det sa knak genom skogen» Fröding), slask- 
och plaskljuden skvapp eller skvatt (jfr skvätta) eller plums 
(jfr piamsa)^ klunkljudet kluck kluck (jfr klunka), knacknings- 
ljudet knack (»knack knack knack, en knackning hördes på 
rutan» Palmaer; jfr knacka) samt åtskilliga mera enstaka fall 
såsom Rydbergs »och vinden drog med hi och ho» (där vis- 
serligen hi och ho för tillfallet fungera som glosor) eller C. 
F. Dahlgrens »plang, där sprang min alt». 

2. Ljudsymbolisk * (i inskränkt bemärkelse; jfr ofvan 
s. 97), då sinnesintrycket icke är af akustisk art, hvadan fo- 
nemets symboliska natur är uppenbar och heller aldrig blifvit 
misskänd. Hithörande fall äro, åtminstone på vårt språks 
nuvarande stadium, jämförelsevis sällsynta och förtydligas 
synnerligen ofta genom en omedelbart sig anslutande kommu- 
nikativ mening. Oftast är det här fråga om att symbolisera 
rörelsefenomener, t. e. »dingelidang [jfr dingla], det hänger 
och slänger», »wps, horta var han», »/im/, det går undan», 
»pladask (jfr pladaska 'smocka'], där låg han», »ringeli ringeli 
[jfr ringla], kommen nu hit!» (tilltal till ormar; C. F. Dahl- 
gren). Sällsynta äro exempel på symbolisering af ett ljusfeno- 
men, t. e. Bellmans »hirr, det blixtrar ur kastellgluggarna». 
Ett exempel på symbolisering af något så abstrakt som stor- 
hetsförhållanden erbjuder det allmänna uttrycket tripp trapp 
trull, som står det ofvan (s. 99) nämnda bengaliska khi khä 
khil sQmologiskt mycket nära. 



' WVNDT, a. st. I, I, s. 313 använder termen »Lautbild». 



— 103 — 

i^ 23. Den kompulsiva meningen. 

Den kompulsiva meningen eller det interjektionella »till- 
ropet» ^ är i främsta rummet uttryck för en starkt känslo- 
betonad drifts Men då denna drift i regeln är riktad mot 
eller afser någon annan — vanligen en annan människa 
eller ett husdjur — får uttrycket till biändamål att påverka 
denne andre i någon viss riktning. Här föreligger alltså en 
ansats till dialogiskt tal och ett rudiment till den hortativa 
meningen (hvarom se § 26, 2), med hvilken hithörande inter- 
jektioner ofta förbindas, t. e. »hoj, vänta så att jag får tala 
med digl», »tjohej, friska tag!», »ptro ptro, inte så fort!» De 
viktigaste hithörande fallen äro, gruppvis ordnade, följande: 

»lystringen»,som afser att fasta någons uppmärksamhet vid 
den talande eller understundom vid något annat, t. e. hoj, 
ohoj, se, si, hoUa, det nästan uteslutande gentemot kypare 
använda pst och det företrädesvis i telefon brukade hallå. 
Samma lystringssyfte tillgodoses för öfrigt icke så sällan 
genom rena läten såsom harkling, hostning och flera sorters 
hvissling. Till lystringen ansluter sig närmast den direkta 
»hälsningen», åtminstone sådan den vanligen bedrifves. Emel- 
lertid är äfven den mest intetsägande hälsning icke uteslu- 
tande af interjektionell natur, utan därjämte af kommunikativ 
åtminstone såtillvida, att den innebär ett mer eller mindre 
sympatiskt konstaterande af igenkännande vid möte, t. e. god 
dag. Detta kommunikativa element tyckes vid den s. k. af- 
skedshälsningen vara enrådande, så att t. e. adjö väl blott 
utgör ett konstaterande af själfva skilsmässefaktum (jfr den 
ömmare innebörden i »viftning», vare sig med hand eller 
näsduk o. d.). Den mellan hälsningen och afskedshälsningen 



* Jfr WuNDT, a. st. I, I, 322 not: »die inteijectionalen Zurufe . . sind 
. . unmittelbare Gefuhlslaute». Heyse använder termen »Lautgebärde odcr 
Begehrangslauti», Sweet »imperative inteijection». 

' Jfr Lazarus, a. st. II, 126: »Triebäusserungen mit einem Affekt be- 
gleitet, welcher sich in Tonen äussert». 



— 104 — 

i viss mån förefintliga funklionslikhelen gör, att många ut- 
tryck kunna användas både som det ena och det andra, t. e. 
morjens, tjånis, i slang hej. Märkvärdigt nog gäller detta om 
god morgon, god middag och god afton, men icke om god 
dag, som blott brukas som hälsning, och ej heller om god 
natt och adjö, hvilka blott användas som afskedshälsningar; 

»hyssjningen», som afser att vinna tystnad, t. e. s, sch, 
hyss, hysch, ts, tyst ^ Ett specialfall är den för småbarns 
tystande, lugnande och söfvande afsedda »vyssjningen», t. c. 
vyss(i)ysserwyss), som vid större motstånd från föremålets 
sida öfvergår till det mera energiska vyssj uyssj eller det 
ännu en grad kraftigare by by: nonchalantare är vyssa lulla 
och rent skämtsamt tussa tussa långskånken; 

maningsropet, t. e. hoppta, hoppsa(n), hej(san), tjo(hej)^ 
kör i vind, otålighetens nå, seså, välan, grundläggarnas håli- 
hej, de anfallandes hurra och diverse andra stridsrop eller 
härskrin. Hit hör ock »skålandet», t. e. gutår, klang, skål: 

lockropet, mest användt gentemot djur, t. e. kiss till 
katten, gyss till svinet, tipp till hönan. En afart häraf är 
nödropet, t. e. ojojoj, hjälp: 

varningsropet och stoppsignalen, t. e. ptro till hästar, 
stopp, hålL Nära besläktade äro skrämskott och hotfulla till- 
målen (jfr hotandet inom åtbördsspråket) såsom buh till 
barn, schas företrädesvis till djur, hut å hut samt diverse 
svordomar, t. e. for fan; 

det vädjande (»provocerande») tillropet, t. e. nå (, hvad 
tycks?), (Är det inte bra,) hva! m. m., söm är att jämföra 
med den vänskapliga puffen i sidan o. d. inom åtbördsspråket, 
acklamativa rop (af instämmande och bifall, jfr bifallsnicken), 
t. e. topp, kör (till), hör, bravo, bravissimo. 



* En kombination af lystrings- och liyssjningselenicnterna ha vi i de 
hortativa meningar som »äska ljud», t. e. Mina damer och herrar! Ärade 
publikum ! 



— 105 — 
,^ 24. Den exklamativa meningren. 

Den exklamativa meningen eller det kommunikativa 
utropet står nära den impulsiva interjektionella meningen 
(se § 21), ur hvilken den utvecklats och med hvilken den 
ofta förbindes, t. e. O, så bra (det är)! o. d. (se s. 95 ofvan). 
Hvad här meddelas är i främsta rummet upplysning om den 
verkan en viss företeelse utöfvat på den talandes känslolif, 
särskildt såsom framkallande någon viss sinnesrörelse. Men 
liksom vid allt patetiskt tal öfverhufvud är fallet, uttrycker 
man sig härvidlag i regeln mycket brakylogiskt, så att det 
framför allt viktiga subjektiva momentet — som för resten 
nog i allmänhet tillräckligt tydligt framgår af situationen eller 
af talet beledsagande åtbörder, miner o. d. — endast ytterst 
knapphändigt kommer till språkligt uttryck, under det att 
själfva det upprörande objektiva faktum jämförelsevis utför- 
ligt omnämnes. I t. e. att han kunde göra så! ligger icke 
detta yttrandes raison d'étre i upplysningen att »han kunde 
göra så)), utan i den latenta fortsättningen »det kan jag icke 
kraftigt nog uttrycka min förvåning öfver och mitt ogillande 
af», hvilket allt nu faktiskt uttryckes endast och allenast genom 
den egendomliga konstruktionen med begynnande att i förening 
med de för den ifrågavarande sinnesrörelsen specifika modu- 
lationen, intensiteten och kvantiteten ^ Likaså i t. e. en så- 
dan narr du är! (»att jag svårligen träffat maken» eller något 
dylikt), hur vackert här är! (»har man svårt att i ord ut- 
trjTka»), hvad du är envis! (»är rentaf. häpnadsväckande»), 
dår det är den egendomliga ordföljden samt valet af prono- 
mina, som jämte de prosodiska egendomligheterna uppbära 
det speciellt exklamativa; jfr du är en makalös narr, här är 
ovanligt vackert, du är fasligt envis, meningar som alla hafva 
en vida objektivare prägel. I ännu andra fall såsom det var 
(mig) en huggare att springa! eller det var (då) besynnerligt! 
o. d. är det valet af preteritum i stället för presens som spelar 

^ Sc härom Ljudläran, prosodien kap. 2 — 4. 



— 106 — 

samma roIP ; jfr det mera objektiva det är en huggare att 
springa eller det är besynnerligt. 

Någon alldeles specifik flexionstyp har, som vi finna, 
den exklamativa meningen icke utvecklat, så franit man ej 
vill säga — hvad man med ganska stor rätt kan göra — 
att vi ha en hel massa flexionstyper, i det att hvarje sär- 
skild sinnesrörelse äger ett specifikt flexiviskt uttryck i de 
prosodiska egendomligheter, med hvilka den ganska konstant 
är förbunden, hur olika än meningens konstruktion må i de 
olika fallen vara beskafTad. Och detta prosodiska element 
är ensamt för sig alldeles tillräckligt för att konstituera den 
exklamativa meningen, ty medelst dess riktiga applicering 
kunna vi få äfven sådana konstruktioner som du är fasligt 
envis, det är besynnerligt o. d. att bli af exklamativ innebörd, 
något som vi i skrift ange medelst det s. k. utropstecknets, 
visserligen mycket vacklande, användning. Utan denna spe- 
ciella — vanligen emfatiska — prosodiska beskaflenhet höra 
däremot de citerade meningarna till nästa grupp, de narrativa 
meningarnas. Dit öfvergår också lätt hvarje exklamativ me- 
ning genom upphäfvande af den för densamma egendomliga 
brakylogien. Känslan är ju, som det med rätta heter, out- 
sägbar. Klädes den i ord, så upphör den att vara äkta känsla, 
emedan den för dess beskrifvande nödiga reflexionen som 
bekant i hög grad minskar dess intensitet *. 

§ 25. Den narrativa meningen. 

Den narrativa meningen eller (den kommunikativa) ut- 
sagon — ty. »aussagesatz» — har sin yttersta rot i den re- 
pulsiva interjektionella meningen (se § 22), med hvilken den 
vid behof kan förbindas, t. e. »klatsch, nu smäller det» (C. 



* Se härom närmare J. Kjederqvist, Ett fall af preteritum i stället 
för presens i svenskan (Lund 1898), s. 37 flf. 
' Jfr Ljudläran, prosodien kap. 2. 



— 107 — 

F. Dahlgren) o. d. (se s. 97 ofvan). Detta slags mening af- 
ser att meddela den talandes teoretiska uppfattning af till- 
varons företeelser, momenter af hans förnimmelselif, vare sig 
direkta iakttagelser eller fantasi- och tankebearbetningar af 
dylika. Den hittills mest gängse termen »påståendesats» — 
ty. »behauptungssatz» — är, såsom särskildt Gomperz * fram- 
hållit, olämplig såsom varande för trång, ity att »die Behaup- 
tung, d. h. der sprachliche Ausdruck einer Uberzeugung» 
blott är ett species af »die Aussage» och ej gärna kan om- 
fatta den enkla underrättelsen (livad Gomperz kallar »Mittei- 
lung», ehuru »Nachricht» vore bättre). 

Alltefter graden af den bestämdhet, med hvilken den 
talandes uppfattning framställes, indelar jag den narrativa 
meningen i tvenne underarter: 

A. Den deklarativa eller fastställande meningen, 
som meddelar livad den talande vill ha fastslaget såsom ett 
faktum, vunnet genom iakttagelse af något objektivt, således 
livad som på engelska heter »statement» ^, ett konstaterande 
af någots verklighet; detta vare sig iakttagelsen i fråga rör 
något konkret och yttre, t. e. nu skiner solen^ eller något ab- 
strakt och inre, t. e. årlighet varar längst, eller något mellan- 
stadium, t. e. definitionen * triangeln år en tresidig råtlinig 
figur. Det specifika språkliga uttrycksmedlet för att ange 
den deklarativa karaktären hos en mening är användningen 
af s. k. indikativa verbalformer såsom bjuder, bjöd o. d. 
eller ock vissa verbala 'hjälpord' (ordaffixer, »hjälpvärber») 
såsom år, åro, var, blir, kommer att osv., medelst hvilka sed- 
iiare bildas s. k. perifrastisk (eller »omskrifven») indikativ; 
t. e. han snålar (snålade) på maten, resp. han år (var) snål 

^ Zur Psychologie der logischen Grundthatsaclien, s. 64. 

• SwEET, Sew englisti grammar I, 172: »sentences of statement». 

■ Jfr SiowARTS förträffliga definition på definition. Logik, 2. aufl. I, 
370: »Eine Definition ist ein Urtheil, in welchem die Bedeutung eines einen 
BegrifT bezeiclinenden Wortes angegeben wird». 



— 108 — 

på maten, han sjuk-nar (resp. blir sjuk) hvar vår i influensa. 
Men andra konstruktionssätt förekomma därjämte äfven så- 
som — utan satsform — orått fånget lått förgånget, sådan 
herre sådan dräng, ja visst (t. e. som svar på frågan »är du 
glad?»), Pettersson (t. e. som svar på frågan »hvad heter du?») 
m. m. Om man så vill, kan man underindela den deklara- 
tiva meningen alltefter graden af den förvissning, den talande 
hyser eller åtminstone låter påskina, i tvenne arter: 

1. Den notificerande meningen eller underrättelsen, 
som är uttryck för en åsikt, t. e. han är snål,, det vet jag inte, 
(är du sjuk?) ja. 

2. Den vindicerade meningen eller påståendet, som 
är uttryck för en öfvertygelse, t. e. han är snål (med »öfver- 
styrka» på det indikativiska elementet), jag vet det inte, (du 
är inte sjuk) jo. 

Denna distinktion har emellertid för oss föga språklig 
betydelse, eftersom den ej kan sägas i svenskan ha skapat 
några grammatiska kategorier. Den har ju nämligen ej 
ledt till någon specifik flexion ^ om man ej vill såsom så- 
dan räkna den emfatiska intensiteten (öfverstyrkan) å den 
vindicerande meningens indikativform, något som dock har 
sig svårt, eftersom dylik emfas användes i många andra s}'f- 
ten och i många andra slags meningar under vissa förhål- 
landen. 

Om den talandes förvissningsgrad sjunker under det 
för en notiflcerande mening normala måttet, komma vi så 
omärkligt öfver till 

B. Den fiktiva eller föreställande meningen, som 
meddelar hvad den talande icke för sin del gör anspi^åk pä 
att få betraktadt som ett faktum. Det specifika uttrjTks- 
medlet för att ange den fiktiva karaktären hos en mening är 
användningen af s. k. konjunktiva verbalformer såsom 

^ Såsom däremot fallet är i engelskan, där t. e. / see är notificerande, 
men / do see vindicerande. 



— 109 — 

bjöde, gåfve, toge o. d. ^ eller vissa verbala hjälpord (»hjälp- 
verber») såsom skall (skulle), lär, tor (torde), kan (kunde), 
må, måtte o. d. De medelst dessa sednare bildade »perifras- 
tiska» konjunktiverna brukas emellertid icke, såsom fallet 
är med de enkla konjunktivformerna, för att utan åtskillnad 
representera alla eller åtminstone de flesta betydelsenyanser 
inom den fiktiva meningens vidsträckta område, utan de ut- 
märka i regeln hvar sin särskilda skiftning af detta slags 
mening, skapa sålunda hvar sin grammatiska kategori. Vi 
ha alltså här att skilja på flera underarter af fiktiv mening, 
af hvilka de tydligast utpräglade äro följande sex: 

1. Subjunktiv eller refererande (dvs. återgifvande) 
mening, som återger något i dess egenskap af att vara en 
annans utsago ^ en hörsägen, som den talande därför icke 
kan eller vill direkt ikläda sig ansvaret för. Så länge me* 
ningens egenskap af att vara hörsägen uttryckes genom ett 
själf ständigt ord (jfr of van s. 34) såsom såges, berättas, för^ 
täljes, hetes, anses o. d., befinna vi oss ännu inom de notifi- 
cerande meningarnas område, men då däremot uttryckandet 
af denna meningens karaktär sker genom användandet af 
(enkel eller perifrastisk) konjunktiv, sålunda medelst en fle- 
xionstyp, ha vi att göra med en verklig subjunktiv. Jämför t. e. 
han säges vara sjuk med han lär eller skall vara sjuk, jämför det 
sades vara så bra det här tyget med det skulle [aldrig lärde!] 
vara så bra det här tyget eller det bekanta »och detta skulle ut- 
göra balansen i Europa». Då man såsom i de båda sista exemp- 
len förelägger den refererade utsagon själf — men icke där- 
för nödvändigtvis dess eget refererade innehåll — tiU för- 
fluten tid, ha vi för oss den beryktade »oratio obliqua» eller 
det indirekta anförandet. I fråga om detta är, i motsats 
till förhållandet vid den till nutiden förlagda utsagon, den 
enkla konjunktiven det specifika uttrycksmedlet, t. e. profes- 

* Men icke bjude, gifve, tage o. d., hvarom se § 26. 

* »Einen fremdeii Gedanken» for att tala med Michaélis. 



— 110 — 

som vore sjuk (hettes det), han finge därför icke gå ut, men 
hölle ändå föreläsningar hemma osv. — Om vi sålunda här 
ha att göra med en nära släkting till den notificerande me- 
ningen, så ha vi å andra sidan en anförvandt till den vindi- 
cerande meningen uti följande fall. 

2. Moderativ eller modest (dvs. blygsamt, anspråks- 
löst) påstående, som uttrjTker ett anspråkslöst förmenande, 
sålunda visserligen en öfvertygelse, men en som framkastas 
som en sorts försöksballong med antydan om att den genast 
indrages, därest den ej är väl sedd, t. e. jag skulle ha (eller 
jag hade) god lust att försvinna, jag skulle tro att han passar 
för platsen, jag såge gärna att du komme, jag såge helst (eller 
jag skulle helst se) honom afskedad. Stundom är det icke så 

mycket en öfvertygelse som icke fastmera en vilja, som an- 
tydes, hvarigenom en öfvergång till den desiderativa meningen 
(se § 26, 1) bildas, t. e. jag skulle vilja veta hennes namn, vi 
skulle önska litet mer af samma sort, det vore roligt att få vara 
med. — I intimt förhållande till den modesti, man sålunda 
visar i fråga om egna åsikters (och önskningars) häfdande, 
står det tillmötesgående gentemot andras eller den undfallen- 
het gent emot det faktiska, som ådagalägges genom använ^ 
dande af 

3. Permissiven eller medgifvandet, som anger ett 
dylikt tillmötesgående och hvars specifika 'hjälpverb* är må, 
t. e. (det) må (så) vara, det må (eller får) han gärna göra, 
må mitt öde gestalta sig hur som helst, må han (eller han må) 
komma. Stundom användes låt i stället för må, t. e. låt så 
varOr. låt honom komma, Arkaiserande, förnämligast i lagstil, 
brukas äfven s. k. oplativform (se § 26, 1, b), t. e. vare 
saklös, behålle han arfvet, äge lika rätt, hafve ingen talan o, d. 
(ofta omärkligt öfvergående i den hortativa meningen, se § 
26, 2); fullt modernt är bland dylika uttrjxk väl blott vare 
härmed huru som helst och möjligen komme hvad som komma 



— 111 — 

vilL — Från permissivens opartiska ståndpunkt öfvergår man 
till en något positivare sådan genom användande af 

4. Potentialen eller möjlighetsmeningen, som fram- 
ställer ett visst antagande såsom ganska rimligt eller åtmin- 
stone möjligt. Uttryckes detta förhållande medelst ett själf- 
ständigt ord, såsom kanske, kanhända, möjligen, möjligtvis, 
rimligtvis o. d., befinna vi oss ännu inom, det visserligen mer 
eller mindre tveksamma, påståendets område. Annorlunda 
då vi använda de för potentialen specifika hjälpverberna kan 
(kunde) och torde (arkaiskt lör), af hvilka det förra uttrycker 
möjlighet, det sednare rimlighet, t. e. han kan (eller kunde) 
komma att befordras, han torde bli befordrad, han kan (resp. 
torde) vara sjuk, det torde (eller tör) var bast. Många andi*a 
uttryckssätt förekomma emellertid därjämte, t. e. det skulle 
kunna hända, man skulle tycka det, jag må då (eller jag får 
då) säga att det år bra vackert, det skall väl gå för sig, det 
år väl bäst, i hvilket sistnämnda exempel väl har öfvergått 
till att blifva ett rent 'hjälpord' (man skulle kunna säga 
»hjälpadverb»; jfr det gr. äga). — Ännu något positivare ut- 
trycka vi vår mening genom 

5. Suppositiven eller sannolikhetsmeningen, som 
framställer en gissning eller en såsom sannolik ansedd för- 
modan, och som till sitt specifika hjälpverb har måtte, t. e. 
han måtte vara sjuk, jag måtte väl få göra det, det måtte vara 
roligt. Äfven här kan man ibland betjäna sig af ett »hjälp- 
adverb», i det man i stället för konstruktionen med måtte 
använder nog, t. e. han är nog sjuk, under det att vi, därest 
vi i stället för nog använda ord med så pregnant betydelse 
som sannolikt, säkerligen o. d., ännu måste anse oss vara 
inom påståendets område, t. e. han är sannolikt sjuk, det är 
säkerligen roligt. — Ändtligen, därest vi ha klart för oss, hvad 
det är, som skulle kunna upphöja vårt antagande till rangen 
af visshet, alltså känna till den s. k. förutsättningen eller 
villkoret därför, så använda vi 



— 112 — 

6. Konditional eller betingad ^ mening, som anger 
ett på vissa bestämda förutsättningar beroende antagande» 
vare sig dessa förutsättningar äro möjliga eller omöjliga (tänk- 
bara eller otänkbara). I sednare fallet ha vi att göra med 
den s. k. irreala konditionalen, som dock i svenskan ej för- 
anledt skapandet af någon särskild grammatisk kategori. Det 
speciflka uttrycksmedlet är nämligen för båda slagen af kon- 
ditional antingen enkel konjunktiv eller en medelst hjälp- 
verbet skulle omskrifven (perifrastisk) sådan, t. e. i så fall 
blefve jag (eller skulle jag bli) bra glad, ett dylikt handlings- 
sätt vore (eller skulle vara) hedrande for dig, i Tyskland finge 
dylikt [om det hände] aldrig passera onåpst, ett dussin håraf 
skulle [i händelse af inköp] kosta mig 5 kronor, under andra 
omständigheter [än de som faktiskt nu föreligga] gåfue han 
nog (eller skulle han nog ge) med sig. 

§ 26. Den voluntativa meningen. 
Den voluntativa* meningen eller viljemeningen (ty. 
»satz des begehrens») utgår från den kompulsiva interjektio- 
nella meningen, med hvilken den ofta förbindes, t. e. eja, 
vore jag där! — interjektionen eja torde aldrig förekomma 
isolerad — vyssa lulla, sof nu snällt! eller nå, raska på nu! 
Det som här meddelas är innehållet i den talandes begär- 
och viljelif. Alltefter graden af dennes afsikt att medelst sitt 
uttalande vinna och hans tilltro till möjligheten af att genom 
detsamma kunna vinna ett resultat (att influera på händel- 
sernas gång, att förändra tillvaron o. d.) indelas voluntativen 
lämpligen i två, omärkligt i hvarandra öfvergående, hufvud- 
arter: 



* »Villkorlig» vore en bra term, därest man ej löpte fara att få »vill- 
korlig mening» förblandad med det gängse »villkorssats», dvs. den sats 
(resp. mening) som innehåller själfva villkoret. 

' Sämre synes mig den stundom, t. e. af Brugmann, använda ter- 
men »volitiv», som för mången snarare torde påminna om volare flj^ga än 
om velie eller voluntas vilja. 



— 113 — 

1. Desiderativ eller öiiske-mening (ty. »wuiisch- 
satz»), som blott uttrycker en önskan — »das machtlose 
Begehren» som Brugmann så riktigt benämner den ^ — dvs. 
som ej gör anspråk på att kunna föranleda någon åtgärd, 
ländande till förverkligandet af det åtrådda. Har själfva ön- 
skandet ett särskildt uttryck genom ett själfständigt ord, så 
ha vi ännu att göra med en narrativ mening, t. e. jag vill 
(eller hoppas få) dö, jag önskar dig lycka, jag ville (eller 
skulle vilja) vara död, de båda förra exemplen deklarativa, 
det sista snarast en moderativ fiktiv mening. I motsatt fall 
ha vi för oss en verklig desiderativ, t. e. måtte jag få dö! 
(eller o, vore jag död!), lycka till! (eller måtte dn lyckas!). 
Alltefter sin olika stämning bildar denna två ganska tydligt 
skilda underarter: 

a) Desperativen eller den hopplösa önske-menin- 
gen, som uttalar önskningar, hvilkas uppfyllande man an- 
tingen rentaf vet vara omöjligt — t. e. o, att jag aldrig (hade) 
sett honom! — eller ock misströstar om, i alla händelser icke 
vågar hoppas på, kort sagdt s. k. »fromma» önskningar. Då 
den missmodiga stämningen ju i regeln är framkallad af kän- 
nedomen om alla de, ofta oöfverkomliga, »om och men», 
som ställa sig i vägen för önskningens realiserande, så är 
desperativen tydligen nära släkt med den konditionala fiktiva 
meningen (se ofvan s. 112). Också använder desperativen i 
likhet med konditionalen såsom normalt uttrycksmedel enkel 
konjunktiv, däremot sällan den i konditionalen så vanliga 
perifrastiska konjunktiven med hjälpverbet skulle, t. e. vore jag 
väl död och hegrafven! [som jag gudnås inte är], eja, vore 
jag där! [men det är jag inte, och jag kommer troligen aldrig 
dit], finge jag bara fem minuter på mig! [men det får jag väl 
knappast], om han ändå ginge snart! [men det ser inte så ut], 

* OHktigt bestiimma däremot Koppin och Imme densamma såsom 

»ein die Wirklichkeit ignoricrendes, ideclles Begehren»; se T. Im»ie, Die 
Fragesätze I (Cleve 1879), s. 9 f. 

Noreen, Vårt språk, Bd V. 8 



— 114 — 

o, att han eller om han ändå (eller bara) blefve kryare innan 
dess [men det vågar jag väl inte hoppas på], om da bara 
vore så sjuk som jag eller — med det sällsynta skulle — du 
skulle bara vara så sjuk som jag (ofta med följande kondi- 
tional: »så finge du se» o. d.), om du vore kung (ändå)! 
eller du skulle (eller borde) vara kung (»så» osv.). Som vi 
af exemplen se, skiljer sig emellertid desperativen vanligen 
från konditionalen genom användningen af en inledande in- 
terjektion (o, eja o. d.) eller genom bruket af inflickade 
'hjälpadverber' (bara, ändå o. d.). — Uttryck för »blandade 
känslor», för växlande fruktan och hopp i fråga om vår ön- 
skans uppfyllande föras lämpligast till nästa art af deside- 
rativen, nämligen 

b) Sperativen eller förhoppnings-meningen, som 
uttalar en önskan, om hvars uppfyllande man hyser ett mer 
eller mindre starkt hopp. Är detta hopp ännu bemängdt 
med fruktan eller tvifvel, användes gärna samma hjälpverb 
som vid den suppositiva fiktiven (se ofvan s. 111), nämligen 
måtte, t. e. måtte han (bara) komma!, måtte du bli nöjd!, 
måtte jag gå i land därmed! Mera sällan, men med något 
större innebörd af tillförsikt, användes den permissiva fiktivens 
(se ofvan s. 110) hjälpverb må, t. e. må det gå dig väl!, må 
jag inte befinnas ovärdig detta förtroende! Annars användes 
normalt den enkla verbalform, som hittills plägat kallas »pre- 
sens konjunktiv», men som jag efter denna dess specifika 
användning benämner optativ, t. e. Gud vare med dig!. Gud 
forbjude!. Gud bevare dig därför!. Gud gifve dig framgång!, 
ske alltså!, lefve konungen!, lefve du lycklig och sälH, ära vare 
Gud!, gånge det så hvarje affälling! och en hop svordomar af 
typen djäfvulen anamme dig! Stundom användes äfven s. k. 
imperativ (jfr s. 116), t. e. lef väl!, må alltid väl!, sofiro!, 
dö i frid! m. m., där det ej kan vara fråga om något slags 
»uppmaning». Ej sällan förekomma därjämte konstruktioner 



— 115 — 

utan verbalform, t. e. lycka till!, välkommen!, lycklig resa!, 
hell dig!, ve dig! 

När en önskan uttalas, om också icke just i förhopp- 
ning att åhöraren därigenom skall mera kraftigt manas att 
göra något för dess förverkligande, så dock för att åtmin- 
stone i någon mån egga honom därtill, därest han kan eller 
gitter, t. e. när det heter må eller måtte du stå på dig eller 
om du ändå stode på dig i examen! — i dylika fall äro vi 
nära uttryckssättet stå på dig i examen!, dvs. vi glida oför- 
märkt in i nästa meningskategori, 'desiderativens motsats: 

2. Hortativen eller uppmaningen (ty. »aufforde- 
rungssatz» Paul, Imme m. fl., »heischesatz» Heyse, Wunder- 
lich m. fl., eng. »sentence of hortation» Sweet), som uttryc- 
ker en vilja, den där gör anspråk på att medelst silt utta- 
lande kunna utöfva inflytande på realiserandet af det åstun- 
dade ^ Detta uttalande kan än ha karaktären af en bön, 
s. k. prekativ, t. e. ge en stackars blind en slant!, än af ett 
förslag (råd, anmodan), s. k. propositiv, t. e. tag dig en 
promenad ibland!, tag dig en cigarr där i lådan!, än af en be- 
fallning (inklusive förbud), s. k. jussiv (inklusive »prohi- 
bitiv» eller »preskriptiv»), t. e. kom ögonblickligen!, gå inte 
på orått trottoar! — allt distinktioner som emellertid för svensk 
grammatik ha jämförelsevis ringa vikt och betydelse, enär, 
såsom de redan anförda exemplen utvisa, dessa olika bety- 
delsekategorier i regeln ej ledt till uppkomsten af skilda gram- 
matiska kategorier (jfr dock s. 116). 

Har själfva uppmanandet fått ett själfständigt språkligt 
uttryck, befinna vi oss ännu formellt sedt inom den narra- 
liva meningens område, vare sig den deklarativas eller den 
fiktivas, t. e. jag tar mig friheten anhålla om er dotters hand. 
Jag skulle be att få låna ett kilo kaffe, jag råder (eller 
skulle råda) dig att promenera flitigt, jag befaller dig att 

' Väsentligen på samma sätt uppfattas saken af Paul, Prinzimen, 3. 
aufl., s. 119. 



— 116 — 

komma ögonblickligen, ehuruväl i realiteten det narrativa ele- 
mentets innebörd vanligen förflyktigas, så att skillnaden i be- 
tydelse blir minimal från de verkligt hortativa meningarna, 
i hvilka uppmanandet har ett blott flexiviskt uttrjxk. Detta 
består då oftast och specifikt i användandet af s. k. impe- 
rativa verbalformer, t. e. sitt ned!, gråt inte!, arkaiserandc 
sjungom!, äten och dricken! Emellertid brukas äfven optativ, 
t. e. man b jude lyckan handen!, den där öron hafver till att 
höra, han hö re!, eller, och detta oftare, en perifrastisk impe- 
rativ, bildad medelst hjälp»'erberna skall (mer eller mindre ut- 
prägladt jussivt) och skulle (modest jussivt eller propositivt), 
t. e. du skall hedra din fader och din moder (=: hedra din 
osv.), du skall icke dräpa, du skall icke röka så mycket, du 
skulle (verkligen) skämmas, du skulle inte göra så ^ Vill den ta- 
lande ange sin medverkan till utförandet, så användes låt(om) 
oss, t. e. låt(om) oss gå nu!, låt(om) oss inte bli för högljudda! 
Vidare brukas ej sällan indikativ och då företrädesvis med 
jussiv innebörd, t. e. nu går vi!, du stannar!, du däremot 
packar dig i väg genast!, så gick vi då!, man tager en matsked 
(eller en matsked tages) till hvarje liter, elever antagas i stad- 
gad ordning, aktas för stötar!, öppnas julafton!, förvaras lig- 
gande!, eller ock s. k. infinitiv verbalform, detta mest till 
barn och företrädesvis i prohibitiv användning, t. e. sofva snällt 
nu!, inte göra så!, aldrig narras mera! Ändtligen användes 
ytterst ofta starkt brakylogiska — ofta äfven elliptiska — 
konstruktioner utan hvarje verbalform, t. e. inga öfverdrifter!, 
hit med biljetten!, ned med förrädaren!, bort med tassarna!; så 
i all synnerhet vid rekvisitioner och kommandon, t. e. en 
half öl!, mina stö flår!, framåt marsch!, för fot gevär!, alle man 
ombord!, af med hatten! 



' Däremot ha bör, måste, får lof att knappast ännu öfvergått till 
verkliga imperativa hjälpverbcr, t. e. du bör (= har skyldighet att), måste, 
får lof att bada dagligen. 



— 117 — 

Särskildt viktiga äro följande tvenne, på stark braky- 
logi beroende, afarter af den hortativa meningen: den allo- 
kutiva (se § 27) och den interrogativa (se § 28). 

§ 27. Den allokutlva meningen. 

Den allokutiva meningen eller tilltalet utgör en ut- 
bildning af lystringsinterjektionen (se s. 103), med hvilken 
den ofta förbindes, t. e. hallå, du där borta!, skeppare, ohojl, 
morjens, Pettersson! Det egendomliga för allokutiven är, att 
den aldrig upplyser om hvad man vill, hvilket får bli en 
cura posterior att redogöra för, utan blott att man vill nå- 
got samt — och häri ligger dess väsentliga skillnad från 
lystringsinterjektionen — hvem man fördenskull vänder sig 
till. Man kan därför ock säga, att alla allokutiva meningar 
innehålla precis samma uppmaning, nämligen den att skänka 
den talande uppmärksamhet, och detta betydelseinnehåll plä- 
gar därför sällan uttryckas på annat sätt än genom en mer 
eller mindre utpräglad »ropton» — vanligen med fallande 
tonalitet och öfverstark intensitet — undantagsvis genom en till- 
fogad vanlig jussiv mening såsom hör på!, se opp!, märk väl! 
o. d. Däremot skilja sig de allokutiva meningarna i fråga 
om föremålet för uppmaningen, och då detta ju måste vara 
något substantiellt, komma de sålunda att sakna verbala 
former, men nödvändigtvis att innehålla substantiviska så- 
dana, t. e. [hör opp,] Kalle!, Mina damer och herrar!. Bäste 
broder!, Högtärade hr kommissarie! o. a. öfverskrifter i bref 
o. d. I de språk, som ha en särskild substantivform med 
allokutiv funktion, kallas denna form vokativ ^ En sådan 
saknas såsom normal böjningsform i nysvenskt riksspråk, 
men finnes t. e. i det norrländska Degerfors-målet, där exem- 
pelvis namnet Anna (med grav taktform) i vokativen heter 

* Jfr Heyse, System der Sprachtvissenschaft s. 433: »Der Vocativ ist 
der nominale Ausdruck eines Begehrungssatzes.» För öfrigt hade redan 
stoikerna insett, att vokativen är en själfständig mening. 



\ 



— 118 — 

A^nna (med akut taklfonn). Äfven i riksspråk kan man då 
och då stöta på samma fenomen, t. e. det vid vissa sinnes- 
rörelser, såsom stor förvåning, stundom hörda pappa, mamma 
i stället för det normala pappa, mamma ^ 

,^ 28. Den interrogatlva meningen. 

Den interrogativa meningen eller frågan utgör en rik 
utveckling af den vädjande tillropsinterjeklionen, med hvilken 
den ju ock stundom förbindes (se s. 104). Idén att inran- 
gera den interrogativa meningen under den hortativa såsom 
ett specialfall af denna har jag först framställt i min artikel 
'Något om ord och ordklasser' (i Nordisk tidskrift 1879), 
härigenom bjärt afvikande från äldre sätt att indela menin- 
gen. Förbigående ännu äldre indelningar vill jag hår blott 
nämna, att Imme i sin samma år utgifna afhandling 'Die 
Fragesätze' (s. 9) efter föredöme af Koppin * på följande sätt 
indelar meningarna (»die Sätze»): 1. Sätze der Erkenntnis: 
a. Fragesätze, b. Behauptungssätze; 2. Sätze des Begehrens: 
a. Wunschsätze, b. Aufforderungssätze. Vida bättre synes 
mig då Heyses gamla och åtminstone ännu i Deutsche Schul- 
grammatik, 22. aufl., s. 250, bibehållna indelning i 1. Sätze 
der Erkenntnis: a. Behauptungssätze, b. Vermutungssätze; 
2. Sätze des Begehrens: a. Fragesätze, b. Wunschsätze, c. 
Heischungssätze. Delvis bättre, men också delvis mycket 
sämre förefaller mig den allra nyaste (1898) mig bekanta in- 
delningen, nämligen Pauls ', som ser ut på följande sätt: 
1. Aussagesätze, 2. Aufforderungs- (und Wunsch-)sätze, hvar- 
dera slaget med sin »pendant» i form af fråga: a. Frage- 
(aussage)sätze, b. Frageaufforderungssätze (eller »deliberative 
Fragesätze»). Väsentligen samma uppfattning som jag har 
däremot C. T. Michaélis (1889) — förmodligen själfständigt 

* Jfr vidare Ljudlåran, prosodien, kap. 3. 

* I Zcitschrift fur das Gymnastalwesen 1878. 
8 Prinzipieth 3. aufl.. s. 121. 



— 119 — 

— uttalat, i det han ^ definierar frågan såsom en »bestimmle 
Aufforderung . . Auskunft zu geben». 

Utan alt inlåta mig på en i betraktande af den i det 
föregående gifna utförliga framställningen af min åsikt täm- 
ligen öfverflödig kritik af det afvikande uppfattningssätt, som 
kommer till synes i de nyss anförda äldre klassificeringarna 
af meningens arter, framställer jag omedelbarligen min egen 
definition af den interrbgativa meningen. Frågan är en af 
verklig eller, såsom t. e. vid kateketisk undervisning, finge- 
rad okunnighet föranledd uppmaning till åhöraren att med- 
dela upplysning om hvad han i en viss sak vet, anser, före- 
slår eller befaller. Den afser alltså att framkalla ett s. k. 
svar, som enligt hvad nyss sagts måste utgöras af en narra- 
tiv eller hortativ mening. Endast i så fall är det nämligen 
ett direkt svar, som lämnas. En exklamativ mening kan 
däremot endast i oegentlig mening erkännas såsom ett svar. 
Ett indirekt sådant kan man ju visserligen sägas få, om 
t. e. på frågan tycker ni om surströmming? svaras nämnarn, 
så läckert!; men tydligt är, att detta »svar» ej behöfver vara 
framkalladt af frågan, utan är ett relativt själfständigt uttryck 
för den andres känslor med afseende på surströmming och 
kanske lika väl inställt sig, om den förste talaren kommit att 
nämna ordet surströmming i helt annat sammanhang, t. e. jag 
såg surströmmings går på torget. Detsamma gäller desiderativa 
meningar — som man för resten just icke har någon glädje 
af att framkalla, eftersom de ju uttrycka »das machtlose Be- 
gehren» (se s. 113) — t. e. hvad tycker du om min plan?: 
måtte den lyckas! eller hvad tyckte du om mitt tal i går?: 
om du ändå aldrig hållit det!, i hvilka båda fall det direkta 
svaret ju varit jag tycker, att det vore bra, om den lyckades, 
resp. jag tycker, att det hade varit bra, om det aldrig hållits. 
Ännu oegentligare äro s. k. afvisande svar i exklamativ form. 



^ Neuhochdeutsche Grammatik, s. 113. 



— 120 — 

t. e. då på frågan år det sant, att herrn år konkursmåssig? 
svaras å hut, sådan oförskämdhet!, hvilken tydligen icke ens 
indirekt besvarar den gjorda frågan, utan blott uttrycker för- 
trytelse öfver att denna framställts. 

I normala fall väntar sig emellertid den frågande na- 
turligtvis ett egentligt och direkt, alltså verkligt otvetydigt 
upplysande svar, och han kan ofla icke underlåta att ana 
eller önska, att detta svar utfaller i en viss riktning eller 
under en viss form. I så fall händer det mycket ofta, att 
han i frågan ofrivilligt röjer eller frivilligt antyder denna 
sin ståndpunkt. Detta sker därigenom, att han grammatiskt 
formulerar densamma så mycket som möjligt, dvs. så myc- 
ket som är möjligt utan att förrycka dess interrogativa ka- 
raktär, i öfverensstämmelse med de uttrycksmedel, som 
känneteckna den meningskategori — narrativ eller hortativ 
af olika slag — dit det presumerade svaret hör, eller dit 
den narrativa mening skulle höra, som den frågande själf 
skulle åstadkomma, därest han vore nödsakad att uttala 
sig i ämnet annat än interrogativt. Man kan därför ur- 
skilja flera olika slag af frågor, som till formen och delvis 
äfven till andemeningen erinra dels om de narrativa me- 
ningarna med alla deras olikartade underafdelningar, dels 
om de hortativa. Kort sagdt: eftersom den frågande vanligt- 
vis i någon mån anar arten, om också icke innehållet, af det 
direkta svaret, så använder han uti sin fråga i regeln samma 
slags verbalformer, som han väntar sig erhålla i svaret, och 
man kan därför i viss mening tala om deklarativt, subjunk- 
tivt, moderativt osv. formulerade frågor, t. e. år han hemma? 
(jfr deklarativt han år eller år inte hemma), skall det vara 
så bra det? (jfr subjunktivt det skall vara så bra det), skulle 
du inte vilja svåra på det? (jfr moderativt jag skulle vilja 
svåra på det), må jag icke likna mig vid konung David? (jfr 
permissivt du må vål likna dig vid konung David), måntro 



— 121 — 

han år sjuk? (jfr potentialt han torde vara s/ufr), måntro inte ^ 
han år sjnk? (jfr suppositivt han år väl eller nog sjuk), skulle 
den affären löna sig? (jfr konditionalt den affären skulle löna 
sig). De på hortativt svar beräknade frågorna, t. e. hvad 
skall jag göra? (jfr du skall göra det och de/ = gör det och 
det!) eller skall jag resa? (jfr du skall resa = res!) äro hvad 
äldre författare mena med termen 'deliberativa frågor' (Pauls 
»Frageaufforderungssåtze»). 

Viktigare och framför allt vida mera omdiskuterad * än 
denna indelning af frågan, alltefter den af det förmodade 
svaret föranledda formuleringen af densamma, är den, som 
utgår från frågans egen natur, och till hvilken vi nu öfvergå ^. 

Det är för livar och en uppenbart, att det är en stor 
skillnad såväl i afseende på min frågas form som på dess 
betydelseinnebörd, om jag t. e. frågar så: »heter han Pet^ 
tersson?» eller så: »hvad heter han?» Men det är icke så 
alldeles lätt att säga, hvari denna skillnad består, och det 
har därför också visat sig vara synnerligen svårt att finna 

^ Den päfallande negationen i denna och några andra af de nyss 
anförda frågorna, på hvilka man väntar sig ett jakandc svar, har erhållit 
sin skenbart underliga betydelse (»kanske snarast», »ju» eller något dylikt) 
genom afl>leknande af den ursprungliga nekande uti meningar med emfa- 
tisk negation, t. e. ar han inte sjuk, där man således ifrågasätter ett upp- 
dykande tvifvcl på att det f5rhåller sig så, som man antar, dvs. en miss- 
tanke om att det inte förhåller sig så. Denna misstanke formuleras i 
frågeform och då naturligtvis med negation. Jfr vidare Imme, Die Frage- 
sätze II (Cleve, 1881), s. 14 f. 

• Se företrädesvis Imub a. st.. I, 11 AT., II, 4 f.; Paul, Prinzipien, 3. 
aufl., s. 121; Heyse, Deutsche Schiilgrammatik, 22. aufl., s. 250; MichaSlis, 
yeuhochdeutsche Grammatik, s. 113; Weoener, Vntersuchungen uber die 
tjrundfragen des sprachlebens, s. 76; Svs^eet, New english grammar I, 173; 
MiKKELSEN, Dansk Sproglwre, s. 388; Sutterlin, Die deutsche Sprache der 
Gegenwart, s. 307 f.; Wundt, Völkerpsychologie I, ii, 254 f. Inom den 
svenska grammatiska litteraturen förekommer mig veterligt intet enda ut- 
talande i ämnet eller ens omnämnande däraf (frånsedt den i nästa not an- 
förda uppsatsen af mig). 

' Efterföljande utredning är i allt väsentligt meddelad redan i min 
artikel 'Två olika slags frågesatser' (Språk och stil I, 1 fT., 1901). 



— 122 — 

lämpliga termer för dessa båda arter af fråga. Också råder 
härutinnan ännu ingen enighet, och en auktoritet som Paul 
anser för sin del, att alla hittills gjorda förslag äro mer eller 
mindre förfelade; en mening som jag icke kan annat än 
biträda. 

Intetsägande och af upphofsmannen själf lämnade utan 
motivering äro Heyses termer: 1) subjektiv eller formell, 
2) objektfy rfJcr materiell fråga. En klart uttryckt, om också 
icke alldeles riktig, tanke ligger däremot till grund för Feuss- 
ners — af Paul såsom relativt goda betecknade — termer: 
1) satsfråga, 2) ordfråga, eller som det hos vissa författare 
mera filosofiskt heter: 1) omdömesfråga, 2) begreppsfråga. 
Härmed vill man hafva sagdt, att i det förra fallet hela om- 
dömet (meningen), i det sednare fallet blott ett moment däri 
ifrågasattes. Samma synpunkt har föranledt Sweets indel- 
ning il) allmänna och 2) speciella frågesatser liksom Mik- 
kelsen i 1) helhets- och 2) enskildhetsfrågor. Den uppfatt- 
ning af förhållandet mellan de båda frågetyperna, hvilka i 
de nu nämda terminologiska förslagen framträder, innehåller 
nog en väsentlig sanning. Men icke har denna genom de 
valda termerna blifvit sj^nnerligen lyckligt uttryckt eller mo- 
tiverad. Ty med eu viss rätt har Imme anmärkt, att t. ex. 
i frågan har pappa kommit i dag (med öfvertryck på i dag), 
icke hela meningen, utan blott en dess del (tidsadverbialet) 
ifrågasattes; och dock hör tydligtvis denna fråga närmare ihop 
med typ 1 (har pappa kommit i dag?, heter han Pettersson?) 
än med typ 2 (når har pappa kommit?, hvad heter han?), 
hvilket bl. a. framgår däraf, att densamma liksom alla frå- 
gor af första typen måste besvaras med antingen ja eller 
nej, under det att frågor af andra typen aldrig kunna så 
besvaras. 

Emellertid är — djupast sedt — denna Immes kritik 
af termen »satsfråga» icke så riktig, som den vid första på- 
seende ser ut att vara. Det är nämligen att märka, att det 



— 123 — 

kritiserade åskådningssättet, strängt logiskt formuleradt, borde 
uttryckas på följande sätt: 1) Den ena frågearten är den, som 
ifrågasätter själfva kopulan i ett omdöme, alltså berättigan- 
det af subjektets och predikatets förknippning, uttryckets ka- 
raktär af att vara en mening, omdömets existensberättigande 
såsom sådant; i en matematisk formel uttryckt aj=:b, t. e. 
heter han Pettersson, som representerar den strängt logiska 
formuleringen hans-namn är? Pettersson. 2) Den andra fråge- 
arten är den, som söker finna det felande predikatet i ett 
för öfrigt fardigbildadt omdöme, alltså röjer okunnighet om 
beskaffenheten hos den ena af omdömets båda delar, icke 
någon ovisshet om själfva "omdömets berättigande såsom så- 
dant; i en matematisk formel uttryckt a = JC, t. e. hvad he- 
ter han, som representerar den strängt logiska formuleringen 
hans-namn år hvad. Om vi nu vidare besinna, att i Immes 
exempel har pappa kommit i dag det logiska (eller om man 
så hellre vill: psykologiska) subjektet är pappas ankomsttid, 
predikatet åter är denna dag, och att det just är berättigan- 
det af dessa båda föreställningars förknippning som ifråga- 
sattes: så finna vi, att det ifrågavarande exemplet verkligen 
hör till den första frågearten och med ganska god rätt kan 
kallas en omdömes- eller meningsfråga i motsats till den an- 
dra gruppen: glosfrågorna — ty så måste man benämna 
dem, eftersom »ord-» eller »begreppsfråga» tydligtvis är ett 
alldeles för trångt begrepp, då ju frågan ofta gäller icke ett 
»ord», utan en ordfogning. Ganska vilseledande äro däremot 
Sweets termer »allmänna» och »speciella» frågor, ty t. e. 
frågan har pappa kommit i dag? är onekligen mycket speci- 
ellare än frågan når har pappa kommit?; och dock skall den 
förra kallas en allmän, den senare en speciell fråga. Bättre 
äro då Mikkelsens termer, helst om de något omändras, så 
att de få heta 'totala' och 'partiella' frågor. 

Det mått af befogenhet, som en från dylika synpunkter 
utgående terminologi äger, är emellertid — såsom redan till- 



- 124 — 

varon af t. e. Immes kritik visar — icke så alldeles lätt 
alt inse. Därtill kommer — och detta är en vida viktigare 
omständighet — att densamma ej tagit hänsyn till den utan 
tvifvel allra viktigaste olikheten mellan de båda frågearterna» 
nämligen den jag redan ofvan vidrört: att den ena ifråga- 
sätter förhållandet mellan tvä kända tankeelement (a^b}, 
den andra söker det ena elementet i ett till sin art gifvet 
förhållande (a^=x). Då så är, gör man väl i att slå in på 
en annan terminologisk väg. Detta har Delbruck gjort genom 
sina termer: 1) Bestätigungsfragen (bekräftande frågor) och 
2) Verdeutlichungsfragen (förtydligande frågor). Dessa ut- 
tryck med den uppfattning af sakförhållandet, som däri 
uppenbarar sig, har accepterats af Imme, dock med den 
ändring — i ord, icke i sak — att han kallar den andra 
gruppen för Bestimmungsfragen (bestämmande frågor) eller 
Pronominalfragen (pronominella frågor), af hvilka båda alter- 
nativer det sednare är afgjordt förkastligt, åtminstone såsom 
motsats till Bestätigungsfragen, enär det ju i betraktelsen in- 
blandar en icke semologisk (betydelseinnehållet afseende), 
utan morfologisk konstruktiv (ordfogningselementernas be- 
skaffenhet afseende) synpunkt genom att fasta sig vid, att 
dylika frågor pläga innehålla ett pronominellt ord. 

Den Delbruckska terminologien har äfven accepterats 
af Wegener, som emellertid ytterligare förbättrat den andra 
gruppens namn genom att kalla densamma Ergänzungsfragen 
(utfyllande frågor). Och på sitt vanliga precisa sätt har han 
angifvit, hvari den egentliga skillnaden mellan de båda grup- 
perna består: den förra äskar bekräftelse (bestätigung) på 
en förmodan, den sednare supplering (ergänzung) af en 
obekant led i föreställningssammanhanget. Emellertid har 
Paul mot den förra termen med rätta invändt, att den är 
olämplig såsom innebärande presumtion af ett jakande svar. 
Men man afser ju med en dylik fråga (heter han Pettersson?) 
icke att vinna »bekräftelse», utan antingen ett bekräftande 



— 125 — 

eller ett förkastande af sin framställda förmodan. Denna 
svårighet har Wilmanns, till hvilken Michaélis och Brugmann ^ 
anslutit sig, sökt undgå genom sina termer: 1) Entscheidungs- 
fragen och 2) Ergänzungsfragen, som vi skulle kunna, så att 
säga, öfversätta med deciderande och supplerande frågor. 

Icke förty har jag mot alla dessa senast nämnda termi- 
nologiska förslag, äfven i deras mest förbättrade gestalt ^, en 
i mitt tycke mycket graverande invändning att framställa. 
Med allt erkännande af det riktiga i den synpunkt, de utgå 
ifrån, måste jag med klander anmärka, att de alla karak- 
terisera en fråga icke efter dennas egen natur, utan efter 
svarets. Ty det är ju dock icke frågan, utan svaret, som 
kan utgöra vare sig ett afgörande eller ett utfyllande, ett de- 
ciderande eller supplerande. Jag måste därför se mig om 
efter nya termer, sådana som verkligen karakterisera den 
olikhet, hvilken ligger i själfva frågan och utgör grunden 
till att det af densamma framkallade svaret blir af det ena 
eller andra slaget. Dylika termer synas mig lämpligen kunna 
vinnas genom anslutning till de latinska verberna rogare 'före- 
slå' och qucerere 'söka', respektive 'fråga' med eller utan eget 
förslag till lösning af frågan. Alltså blir min indelning: 

I. Rogativ eller — på svenska — underställande 
fråga (rogation, förfrågan, ty. anfrage; formel a=Lb), som i 
»undrande och spörjande» form framställer ett förslag till 
mening (resp. omdöme) och af svaret kräfver ett gillande 
eller förkastande af detta förslag. Frågan hör sålunda till 
hvad jag kallat expressiva uttryck (se s. 65 ofvan), svaret 
däremot helt eller delvis (åtminstone i naturligt tal) till de pro- 



* Kurze vergleichende Grammatik, s. 648. 

^ En sådan kan jag icke finna i det allra färskaste förslaget, Wundts 
indelning i 1) Zweifelsfrage (tvifvelfråga) och 2) Thatsaclienfrage (faktum- 
fråga), där jag icke är i stånd att upptäcka indelningsgmnden. — Sutter- 
lins 1) Entsclieidungs- och 2) Bestimmungsfi*age utgör i fråga om andra 
termen ett baksteg från Wilmanns' och en återgång till Irames terminologi. 



— 126 — 

nominella (se s. 65 f.), t. e. ja, jo, nej o. d. Det vanliga 
uttrycksmedlet för en rogation är ett slag af s. k. invers eller 
omvänd ordföljd, med den fmita verbalformen placerad före 
»subjektet» och i hela meningens spets, t. e. sofver han?, 
år han sjuk? — detta af det psykologiska skäl, att den finita 
formen ju innehåller kopulan, som här just är det ifråga- 
satta, alltså det viktigaste, det i intressets förgrund längst 
framskjutna; jämför den motsvarande plats som i en kvestion 
(se nedan), af samma skäl, tillkommer frågepronominet. 
Mera sällan, och då med en viss fiktiv anstrykning hos me- 
ningen, inledes eller — mera sällan — afslutas rogationen 
med månne eller måntro, efter hvilka vanlig »rak» ordföljd 
brukas, t. e. månne (måntro) han är sjuk?, sofver han mån- 
tro (månne)? Men det är icke nödvändigt att använda nå- 
gotdera af dessa konstruktionssätt, utan rogationen kan myc- 
ket väl uppvisa den annars för narrrativa satser karakteri- 
stiska konstruktionen, t. e. du kommer (ju)?, och det har 
du gjort?, du år vål trött? I så fall framgår satsens roga- 
liva innebörd blott af det för alla frågesatser gemensamma 
specificum (soin sålunda icke heller vid de förra konstruk- 
tionssätten saknas): den s. k. frågetonen, hvilken i vårt 
språk utgöres af en stigning på tonskalan, normalt uppgå- 
ende till en ters eller kvart, men äfven stundom till en kvint 
(vid eftertrycklig fråga), en sext (vid fråga med anstrj^kning 
af öfverraskning) eller septima (vid fråga med bismak af 
tvifv^el och ogillande) ^ 

II. Kvesitiv eller sökande fråga (kvestion, utfrågan, 
ty. ausfrage; formel a = ar), som söker en obekant glosa 
(resp. faktor i omdömet), tillsvidare antydd genom ett »in- 
terrogativt pronomen», och som af svaret kräfver meningens 
supplering genom angifvande af pronominets expressiva värde 
i det föreliggande fallet. Här är alltså frågan (delvis) pro- 

' Se därom utförligare i Ljudläraii, prosodien, kap. 4. 



— 127 — 

nominell, svaret däremot expressivt, t. e. hvad heter han? 
(Pettersson), når kommer han? (i morgon), har mår han? 
(bra). Som synes, utgöres det specifika uttrycksmedlet af 
ett i meningens början placeradt — detta på grund af att det 
representerar det psykologiskt viktigaste begreppet (jfr s. 126) 
— frågeord (hvad, när, hur o. d.) samt omvänd ordföljd. 
Undantagsvis kan man dock använda rak ordföljd och då 
sluta meningen med ett tvärt afbrott, utfyllande pausen med 
frågande minspel eller åtbörder, t. e. han heter . . . ?, han 
kom I . .? Frågetonen kan i en kvestion krympa hop så, 
att hela den stigande modulationen förlägges till frågeordet, 
om nämligen detta uttalas med emfas. Annars tillkommer 
den äfven i detta slags frågor hela meningen. Det är sålunda 
åtminstone för svenskan fullkomligt främmande, hvad Sweet 
(I, 174) uppger gälla för engelskan, nämligen att »special 
interrogative sentences [dvs. kvestioner] are distinguished 
from general interrogative sentences [dvs. rogationer] by 
being uttered with a falling tone» och med stigande ton en- 
dast då, när den talande önskar få svaret upprepadt. 

Kvestionen är på sätt och vis i ännu högre grad en 
fråga än rogationen, enär den förra frågeformen ännu skar- 
pare framhäfver den okunnighet hos frågaren, som ju utgör 
yttersta grunden till allt frågande. 

Såsom ett tredje, med de nyssnämnda båda sidoordnadt, 
slag af frågor uppföras af flera författare de s. k. disjunktiva, 
af Imme (II, 41 ff.) kallade »Wahl- öder Entscheidungsfra- 
gen», af Sutterlin (s. 308) »bestimmte Entscheidungsfragen», 
af Sweet (I, 174 f.) benämnda alternativa frågor. Äfven här 
skiljer den sistnämnde vidare emellan allmänna och speciella 
frågor. Men hans allmänna alternativa frågor äro ingenting 
annat än vanliga rogationer eller kvestioner, blott affattade i en 
mera utförlig — hvad jag kallar »abundant» i motsättning mot 
»brakylogisk» (se s. 87 f. ofvan) — form. Ty exempelvis hans 



^ — 128 — 

är du färdig eller inte? ^ betyder i sak ingenting annat än den 
mera kortfattade rogationen är du färdig?, eftersom hvarje 
proposition på bifall förutsätter och i sig innebär en mot- 
svarande proposition på afslag. Likaså är t. e. har han 
studerat i Uppsala eller i Lund eller vid ett annat universitet? 
blott en annan, mera abundant formulering af den kvesitiva 
frågan vid hvilket universitet har han studerat?; är det fågel 
eller fisk eller hvad for ett annat djur? är detsamma som hvad 
är det för ett djur? osv. Vanligen är denna abundanta 
formulering tillkommen i det pedagogiska syftet att under- 
lätta svaret genom angifvande af de möjliga och särskildt de 
i första hand sig erbjudande svarsalternativerna. 

Sak samma med Sweets speciella alternativa frågor. I 
t. e. har han studerat i Uppsala eller i jAind? frågas näm- 
ligen icke annat eller mera än i rogationen har han studerat 
i Uppsala? (eller har han studerat i Lund?), Den som får 
den sednare, mera brakylogiskt affattade frågan besvarad, får 
ju veta precis detsamma som genom ett svar på den förra, 
mera abundant formulerade. Ty den som vore i stånd att 
fråga på förra sättet, utginge tydligtvis från det axiomet, att 
om mannen i fråga icke studerat i Uppsala, så hade det varit 
i Lund; och denna sin visshet — ingalunda någon sin oviss- 
het — ger han i förra fallet uttryck åt genom det ursprung- 
ligen rent deklarativa tillägget eller i Lund, d. v. s. annars * 
[är det] i Lund. Men sedan numera den abundanta rogatio- 
nen kommit att uppfattas som två i omedelbar följd fram- 
ställda frågor (1. har han studerat i Uppsala? 2. har han 
studerat i Lund?), så har svaret nödgats att i stället för pro- 
nominell karaktär (ja eller nej) antaga expressiv sådan (i 
Uppsala eller i Lund), alltså se ut så som annars endast vid 



* Den abundanta frågeformen föranleder vanligen en abundant svars- 
form, t. e. ja, jag är färdig, resp. nej, jag är inte färdig. 

* Obs. att eUer en gång betydt och ännu understundom kan betj'da 
»annars», t. e. tig, eller du är dödens!, gå, eller jag kör ut dig! 



rvMi^iUlnfng tv^n 



sJ:lu*'K 'I Mdii. 



FÖRSTA DELEN. 



Allmän inledningr till den nysvenska grammatiken. Band I 



Kap. 1. Xysveaska graiiUDatikeas bci^rupp. 2. Nysvenskans 
fWlmlskapsrorhiUlanden. B» Nysvenskans språkoinräde, riksspråk 
och ilinlekter. 4. Nysvensknns periotler uch källor. 5. Den ny- 
svenska sprAklbnik ningens hisloria, 6. BibHoijrjilisk oiVfrisTkl af 
4e %'ik(iga?<le h]i]i!pme<]]en fnr det nutttta sludicL M' nysvenskan. 






ANDRA DELEN. 



Ljudlära. 



Afdelnlng L Fonetisk Inledning: (Fonetik): Kajj, I. SprakJjn- 
Uros akustiska hesknirenhel (foncysk nknstik). 2. Talorganerna (fo- 
netisk anntoniiX 3* Artiknlationen (roncU^k fysiologi}. 

Afdelning IL Deskriptiv Uudlära, A. Kvalitativ Ijudirirft: ' 
Kap. K De enskilda språkljuden. 2. Ijudfört^indclsernn (kondiinii- 
lion^lilni)* B. Frosodi. Kap. K Sonontet och !slafvebehildning* Band IL 
2. KvantUel (uHalstia). 3. Intensitet (IrytrksiyrkH), 4- Tonaiiiet (ton- 
höjd). 

Afdelnlng IIK Ety motorisk IjL^dlära. A. MetfidoioKi^k in- Band [IL 
ledning: Kap, L Alhnnnna anniiirknm*jor. 2. UtlalsförändrlnKiirnas 
onsaker, 3- UttaisrortlndrinjiMrnas resultat, 4* Om begreppet yiid- 
lag. D. Sonanterna; L Nysvenska ljudlagar: a. KvaUtaliva. L De 
frän rorns%'easkan ärfda vokalernas utvcekling, 2* Vokalerna i lånord, 
b. Kvantitativa, c. Intensitetsfonlndriiif^ur. d. TonalitetHfonlnd ringar. 
U. Spår al ältlre ljudlagar. C, Kon.sonunterna. Band i V, 



TREDJE DELEN. 

Betydelselära- Band v. 

Afdelntng' L Inledning. j 

Afdelntng IL Dtäkrlpttv betydelsetära: A. Kategortiam ' «^ 
(hiran om de graminatiska katejjorierna): Kap. L Seniemernas huf- '^ 
vutUndeljtinf^. 2. Mxpressiv oeh prononunell hetytlelse. IJ, Menin- | *^ 
l^vns hnfvudarterv . * B. l''unktionstiira (hlran om de gratnmalrska 
ftinktionerna)« 

Af del ning HL Etymologlsk bet^^ delselära. Band VL 



FJÄRDE DELEN. 

Band VII, Form lära. 

Afdelnln^ I. Inledning. 

Afdelning ti* DesJcrtptlv fornilJLra: 
A. toi fiibihIningstArn: T, [,t^nm om ordet. \h IJtrstn oilT 
anirugn ingen (synt;i\K 
Band VUL 11 Bujiiin|j?(l^r». 

Bsuid IX. Af delning HL Eiymologlsk forml&ra. 

Register till band I Vtll. 

HaiMl IVireli^a redan handen 1 oih ti lutlstAndtgl !iAtni handi^n 
111, V oeh VII till större eller intadre del ffiinlijija inirinuHkHpt, hiii- 
iUin (ryckninjt^en knn rort>jft >^kidigen raskt, 

t)^ arbeleLs blirvande läxiire forinodHKen An» ititreN!$criidc d^n 
ene tnera af etl, ilen iimlrc mera af ett annat parti, komma baiidcu 
I, 111, V oeh VII alt samii^U^l ut^^ihus i luUltn rt 4 Ull K ark. Prisicl 
är beräknadt till 25 ure jjer nrk I okCavlormat 4>eh k(»miner ^rllji(en 
oli utgifvai* ett hdft- band eller Ufight :WN* sidor. Kostnaden h»v 
Mibsk riberudl exrmplar blir %åli*dcs 4 A 5 kr |Ki^r ur. 

Fraurslalhi ingen skall utan att i iiåj*on tnån förtiLsc d«t in*|C!CI- 
skapliga inneht^llels kraf pt> r\akt1ie( ocb KriindUKh(^I ?iöka bllfi^a p& 
sanimn il,i\uii i f^od taenhiK |K»pidAr och sii jiedngtigisk som mojligl. 
det Corra för att ^öra boken flgnad Ull sjrtirstudtuni, det Mntmire för 
alt gOra licn användbar såsom lilrobok för hdgre vetenskapliga stu* 
(Ut*r, sarskildl vid \hru imivtTsilid, 

Subskription molta^es i alla liakhidor. 

Lunfl, rebniari VMi, 



C. W. K. Gleerup 

Fiirhif^bcitiha ijdc'1 , 



t tifiiL lii*riÉMi:»li7t tiiiUirTckcd* 4^ lit/f 



Häitet 



!"ns z ki\ 




Se subskriptionsanmälan å oinslagets följande sidort 




8ITRSKRIPTI0NSANMALAN. 



n iiågol sa nar fullsli^iidig, utförlig ocli eltcr moderna språk- 
vetenskapliga principer utarbetad nysvcnsk graninialik sak- 
nas tills dato. Och dock torde få böcker vara af verkligt 
behof ftiera påkallade an en dylik. Den är ett det viktigaste hjålp- 
niedel för alla slags språkvelenskapliga studier i vart land, ty mo- 
dersmålet utgör del ojilmförligt bästa grundlaget för hvarjc försök 
all klarlägga språklifvets allmänna lagar och företeelser. Hen är en 
nödvändig förutsättning för tillkomsten af redan allt för länge sak- 
nade tidsenliga, elementära Inroböcker för modersmålsundervisnin- 
gen vid våra högre och lägre skolor. Dess åstadkommande är för 
öfrigt helt enkelt en nationell plikt, ty en nation äger intet rikare 
och fylligare uttryck för sin egenart än modersmålet, och ett grund- 
ligt studium af detta åligger därför hvar och en, som vill söka lyda 
det gamla vishelsbudel: känn dig själfl 

Klt arbete, som vill söka fylla denna lucka i vår litteratur är 

VÅRT SPRÅK 

nysvensk grammatik i utförlig framställning" 

af 

ADOLF NOREEN. 

Verkets plan är följande. Del sönderfaller i fyra delar samt 
ett utförligt register till del hela och är afscdt att bindas i nio barid 
å hvanlera '>()() ä GOO sidor. Inuehållel i sin största allmänhet och 
dess fördelning [>A de olika l)an<kMi och delarna framgår af följande 
öfversikl: 

KortsäUiiiii»» n oinsI;«g«'ls 'A, o. i. siUui"* 



— 129 — 

kvestioner är brukligt. Detsamma gäller ett exempel sådant 
som Immes var Alexander eller Hannibal forntidens störste 
fältherre? Trots svarets expressiva beskaffenhet är detta icke, 
såsom Imme vill ha det till att vara, en kvestion, utan en 
rogativ fråga, där eller Hannibal utgör en parentetisk dekla- 
ration. Utvidga vi den till var Alexander, Hannibal eller 
Cesar forntidens störste fältherre? så ha vi att göra med tvä 
successiva rogationer (var A, forntidens störste fältherre? var 
H. forntidens störste fältherre?) plus ett deklarativt tillägg 
(annars var det Cesar), Men en kvestion blir det dock aldrig 
af den. Än tydligare ha vi en rogation, och en enda sådan, 
i t. e. var Scipio den äldre eller den yngre större som fält- 
herre? = var Scipio den äldre större än den yngre som fält- 
herre? (annars var det den yngre som var större än den 
äldre, ty endera var nog större än den andre). Att emeller- 
tid på sådant sätt formulerade rogationer stå kvestionerna 
nära, vare därmed icke förnekadt; ty det sist anförda exemp- 
let kan utan ändring i sak äfven uttryckas så: hvem af de 
båda Scipionerna var större som fäWxerre?, hvilket utgör en 
klar kvestion. 

Alls ingen fråga i egentlig, dvs. semologisk, mening är 
den s. k. retoriska (eller oratoriska) frågan. Denna defi- 
nieras riktigt af Imme (I, 24 f.) såsom en mening hvilken 
som helst, den där formellt liknar den interrogativa — vis- 
serligen med den inskränkningen, att dennas viktigaste känne- 
tecken, frågetonen (se ofvan s. 126 f.), saknas — men icke 
tarfvar eller ens äskar något svar, utan fastmera redan i sig 
innehåller ett sådant, och som bjuder åhöraren ett färdigt 
tankeinnehåll, hvilket just på grund af sin ovanliga utliycks- 
form skarpare inpräglar sig i medvetandet och ännu afgjor- 
dare kräfver beaktande, än det utan den interrogativa formu- 
leringen skulle vara i stånd till. Så t. e. är ju vill du laga 
dig i väg genast! detsamma som laga dig i väg genast!; hvad 

Noreen, Vårt språk, Bd V. 9 



— 130 — 

net jag! betyder jag vet intet, och vet du hvadl är till bety- 
delsen ungefar identiskt med hör på! 

Semologiskt sedt kunna dylika meningar vara af mycket 
olika art. Det är därför en stor öfverdrift, när t. e. Micha- 
élis * sätter likhetstecken mellan retorisk kvestion och exkla- 
mativ mening, och likaså då Paul * förklarar alla exklama- 
tiva meningar vara (dvs. ha formen af) retoriska frågor, 
något som vederlägges af de exempel, som ofvan s. 105 läm- 
nats, t. e. att han kunde göra så!, en sådan narr du år! At 
samma öfverdrift lutar Imme, som dock själf lämnar en 
mängd goda exempel på retoriska frågor, hvilka äro annat 
än exklamativa meningar. Sådana utgöra dock onekligen en 
stor procent af de retoriska frågorna, ja kanske lejonparten; 
men då visst icke enbart med kvesiliv, utan äfven med roga- 
tiv formulering. Så t. e. uttryckes förvåning såväl medelst 
var det meningen! eller år det rim och reson hår! som me- 
delst hvad vill det här såga! eller hur i all världen bår du 
dig åt!; öfveraskning både med träffar jag dig här! eller är 
det du, din kanalje! och med hvad ser jag! o. d.; häpnad än 
med är detta kristna människor!, än med hvad får man icke 
upplefva!; skrytsamt jubel med var det inte det jag sade! lika 
väl som med hvad var det jag sade!; förtrytelse såväl med 
skäms du då inte! eller år du rent besatt! som med hur bår 
du dig (inte) åt!; misströstan icke mindre med är det väl lönt 
att spjärna mot sitt öde! än med hvad förmå vi mot ödet! osv. 
Vid alTektens aftagande nedsjunker den exklamativa me- 
ningen till en rent deklaraliv, t. e. är du så envis! (dvs. 
ungefar du år bra envis), är det röf vare jag råkat ut for! och 
hvem vet hvad framtiden bär i sitt sköte!, eller ock till en rent 
fiktiv, t. e. vore det inte bra tokigt gjordt! (dvs. ungefär det 

^ Xeuhochiieutsche CMrammatik, 2. aufl. (1898), s. 122: »Rhetorisclie 
Krgänzungsfragen heisscn aucli Ausrufungssätze». 

^ Prinzipien, 3. aufl., s. 122: »Nichts anderes eigentlich als rhetorische 
Fragen sind die sogenannten Ausrufungssätze)). 



— 131 — 

vore jii bra tokigt gjordt) och hur skulle det kunna vara möj- 
ligt! Mycket ofta antar den en mer eller mindre utpräglad 
hortativ karaktär, t. e. med kvesitiv formulering hur under- 
står du dig att göra så! (dvs. understa dig inte att göra så!), 
hvad står du där och hänger för! (dvs. stå inte där och häng!) 
eller — och detta oftare — med rogativ formulering skall du 
gå redan! (eller går du redan!, dvs. gå inte änf), ser du mot- 
net därborta! (dvs. se molnet därborta!), hör du ekot af åsk- 
knallen!, vet du inte hut!, vill ni vara så god och säga mig 
det!, får jag be om fatet! osv. 

§ 29. Kategorien modus. 

Af de nu behandlade meningskategorierna ha i nysvens- 
kan endast fyra, den deklarativa, den fiktiva, den sperativa 
och den hortativa, gifvit upphof åt fullt tydliga och oomtvist- 
liga kategorier, dvs. fått hvart sitt särskilda uttryck i och 
genom böjning. Denna kallas modus -böjning och känne- 
tecknas af tillvaron eller icke-tillvaron af vissa verbala, dvs. 
i verbparadigmet uppträdande, böjningselementer, nämligen 
dels modala suflixer med eller utan samtidig inre böjning af 
ordet (t. e. gif : gifv-er : gifv-e : gåfv-e), dels modala hjälp verber 
(t. e. är, lär, skalt^ skulle, må, kan, torde, måtte). 

Inom den grammatiska hufvudkategorien modus ha vi 
alltså fyra specialkategorier, hvilka betecknas med följande 
termer: 

1. Indikativ, det specifika uttrycksmedlet för den 
deklarativa meningen, dels »enkel», t. e. i Karl gråter, Karl 
grät, dels »perifrastisk» (jfr s. 107 ofvan), t e. i K. är sjuk, 
K. blef trött. K, kommer att resa. Stundom användes indi- 
kativ äfven såsom uttryck för jussiv uppmaning (se s. 115 
ofvan), t. e. du stannar!, du gör inte om det där! 

2. Konjunktiv, det specifika uttrycksmedlet för fiktiva 
meningar — dock icke den permissiva — och för den de- 
sperativa önskningen, dels enkel, t. e. i det subjunkliva pro- 



— 132 — 

fessorn vore sjuk — hettes det — och finge ej gå ut, det mode- 
rativa jag såge gärna hans afskedande, det konditionala det 
ginge nog båttre i morgon, det desperativa om du vore kung 
ändå!, dels perifrastisk, t. e. det subjunktiva professorn lär 
vara sjuk, det potentiala det torde (eller tor) vara häst, det 
suppositiva han måtte vara sjuk, det konditionala det skulle 
vara bra roligt, det desperativa du skulle vara kung bara! 

3. Optativ, det specifika uttrycksmedlet för permis- 
siva och sperativa meningar, dels enkel — detta dock i per- 
missiv användning endast arkaiserande (se s. 110 ofvan) — 
t. e. i det permissiva åge alla lika lott och det sperativa 
lefve konungen!, dels perifrastisk, t. e. i det permissiva rf^/ /iiå 
så vara och det sperativa måtte han komma! Stundom an- 
vändes den äfven såsom uttryck för uppmaningen (väl före- 
trädesvis den propositiva, se s. 115 f. ofvan), t. e. man bjude 
(eller må man bjuda) lyckan handen! 

4. Imperativ, del specifika uttrycksmedlet för den 
hortativa meningen i inskränkt bemärkelse fsåledes med ute- 
slutande af dess afarter, den allokutiva och den interrogativa, 
se s. 117 öfvan), dels enkel, t. e. i A-o/ii /iz7/, dels perifrastisk, 
t. e. i du skall hedra din fader och din moder. Stundom an- 
vändes den äfven som uttryck för sperativ önskning, t. e. 
lef väl! 

Såsom ofvan (s. 126 och 106) framhållits, ha vi i ny- 
svenskan strängt taget äfven en interrogativ och flera exkla- 
mativa niodus, kännetecknade af frågetonen, resp. olika slags 
»utropstoner» ^ Då emellertid dessa böjningssätt ännu äro 
sä godt som alldeles oundersökta (och för öfrigt till sin natur 
mycket svårundersökta), då vidare de icke fått uttryck — 
frånsedt frågetecknet och det mångtydiga utropstecknet — i 
skrift, och då de uteslutande röra sig med prosodiska fak- 
torer, åt hvilka språkvetenskapen ännu så länge olyckligtvis 

^ Jfr mina Spridda studier, andra samlingen, s. 34 f. 



— 133 — 

icke kan ägna samma uppmärksamhet som åt de Ijudkvali- 
tativa faktorerna, så förbigår jag dem såsom varande mindre 
handgripliga, ja svåråtkomliga, här utan att därför i likhet 
med föregående författare i nysvensk grammatik * förbise deras 
tillvaro. Detta förbiseende är emellertid mindre underligt än 
det att — visserligen icke grönländskans, men däremot — 
franskans och engelskans skarpt utpräglade interrogativa mo- 
dus (ai'je, as-tu, a-t-il osv., respektive do you have osv. i 
motsats till indikativen y'a/, tu as, il a, resp. you Imue) så all- 
mänt ^ förbises, liksom ock förhållandet är med dessa båda 
språks negativa modus, dvs. den som har till uppgift att ut- 
trycka, att ett försök till bildande af en mening misslyckats 
för den talande ^ En dylik modus, hvars tillvaro allmänt 
erkännes i fråga om t. e. finskan och lapskan, föreligger 
nämligen otvetydigt i franskans je ne donne pas osv., engels- 
kans / do not give osv., ty t. e. fra. sjön dånnpa, tyn dånnpa, 
in dånnpa är alldeles att likställa med fi. en anna, et anna, 
ei anna, dvs. en förbindelse af negativt pronomen och nega- 
tiv verbform. Någon flexivisk motsvarighet till denna nega- 
tiva modus äger nysvenskan icke, utan på sin höjd kan man 
spåra en svag ansats därtill i det »ironiska» tonfall, som 
beledsagar t. e. du år flitig, i fall detta uttryck afser att be- 



* Ett undantag bildar Es. Tegnér, Språkets makt öfver tanken, s. 64 
noten, där tUlvaron af vår »modus interrogativus» klart och träffande 
framställes. 

' Ett undantag utgör för engelskans vidkommande Swket, Wonls, 
logic and grammar, s. 30 (1876), där »the interrogative» uttiyckligen häf- 
das såsom en modus. I A new english grammar I, 114 (1892) samics denna 
riktiga uppfattning vara öfvergifven, i det att »interrogation» hår icke 
uppföres under »Mood)), utan under »Miscellaneous Forms» och kallas en 
»auxiliary form». 

■ Jfr Paul, Prinzipien, 3. aufl., s. 119, Siowart, LogfiÅ:, 2. aufl., s. 150. 
Till sitt ursprung är den negerade meningen en af den talande själf med 
ett nej besvarad rogation, alltså två meningar som med tiden för uppfatt- 
ningen sammanflutit till en enda, t. e. han kommer? inte, hvaraf blifvit 
han kommer inte. 



— 134 — 

tyda du är icke flitig. Annars användes nämligen i vårt språk 
regelbundet själfständiga ord såsom icke, ej\ inte för att an- 
gifva negering. 

Att jag ej bland modus upptar infinitiv och particip, 
faller af sig själfl. Att de ej höra hit, har framhållits redan 
af Heyse 1856 ^ och bland senare författare exempelvis af 
Michaélis * och Sweet ". Icke förty föras de under modus i 
så sena grammatikor som Mikkelsens (s. 202) af år 1894, 
Lindström-Heikels (s. 71) af år 1899 och M. Kristensens * af 
år 1903. Gör man så, måste man emellertid definiera mo- 
dusbegreppet på något helt annat sätt, än jag och de flesta 
andra författare pläga. Lindström-Heikel och Kristensen ha 
ingen annan definition än den, som tilläfventyrs skulle kunna 
tänkas^ ligga i öfversättningen af termen »modus» med »ut- 
sägesält», resp. »made», hvilka uttryck ju dock i sak platt 
intet upplysa. Mikkelsens definition (s. 201) åter försvarar 
ej hans åtgärd, ty den lyder så, att modus är det sätt, hvarpå 
ett verbs betydelseinnehåll »tsenkes at staa i Forhold til en 
Ting». Här tyckes således vara fråga om samma uppfattning, 
som klarare uttryckes af Sweet, då det hos honom (I, 105) 
heter att »moods» äro »forms expressing difTerent relations 
between subject and predicate». Denna uppfattning är efter 
min mening alldeles oriktig, men den har gamla anor, sär- 
skildt hos den »logiska» skolan inom grammatiken. Så t. e. 
heter det hos Heyse i hans 'System' (s. 412 f.), att satsens 
modalitet år »die Weise der logischen Wrknupfung von Sub- 
ject und Prädicat», och (s. 429) att modus år »der Aus- 
druck der Modalität durch eine Flcxion des Verbs». Men 
redan i hans 'Schulgrammatik' framställes saken riktigare, 

* System der Sprachwissenschaft, s. 429, liksom äfven i Deutsche Schiil- 
grammatik (22 uppl., s. 64 och s. 176). 

» Neuhochdeiitsche Grammatik, s. 76 (jfr 2. aufl., s. 79 och s. 81). 
^ A new english grammar I, 105. 

* Dansk sproglcere for voksne, Kph. 1903, s. 25 och s. 27. 



— 135 — 

i det att där (22 uppl., s. 250) satsniodalitet säges vara »das 
Verhältnis, in welchem das ausgesagte zu der geistigen Thä- 
tigkeit des Redenden steht», och (s. 176) modus »druckt die 
Denkform aus, iiiiter welcher Subject und Prädicat durch 
die Vorstellung des Redenden mit einander verknupft werden». 
Dvs. att modus här ej längre har att göra med förhållandet 
mellan subjekt och predikat, utan med hela meningens för- 
hållande till den talandes uppfattning, eller såsom W. Heikel 
redan 1856 så riktigt uttrycker sig ': »modus säger, huru satsen 
af den talande är menad ... är framställningssättet». 
Därför är det också skeft, då Michaélis * låter modus be- 
teckna »das Verhältnis des menschlichen Wortes und Ge- 
dankens zur Wirklichkeit», hvarigenom definitionen göres för 
trång och bringas att afse ett objektivt i stället för ett sub- 
jektivt förhållande. 

Det rätta i denna punkt synas mig redan de gamla 
grekiska grammatici ha funnit, då de (särskildt ApoUonios 
Dyskolos) ange modus vara tecken för den talandes tpvj^iKr) 
öiådeöig, hans själiska disposition för tillfället. På alldeles 
samma ståndpunkt ställa sig de modernaste forskare såsom 
Brugmann och Oertel, för hvilka modus är »eine Aussage 
uber eine Seelenstimmung des Sprechenden, uber einen sub- 
jektiven Zustand, zu dem die Handlung die objektive Ne- 
benbestimmung biidet, auf die sich dieser Zustand bezieht» ^, 
respektive »the attitude of the speaker toward the utterance» *. 
I väsentlig anslutning till denna urgamla uppfattning bestäm- 
mer jag för min del begreppet modus på följande sätt: 

Modus är den grammatiska kategori, som uttrycker 
hvilken roll innehållet i en mening spelar för den talandes 
själslif, hur det »ter sig» för honom: som en källa till glädje 



* Kort lärobok i Swensk och Allmän Grammatik, s. 37. 
» A. st., s. 75 f.; likaså i 2. aufl., s. 79. 

■ Kurze vérgleichende Grammatik, s. 578. 

* Lectures, s. 287. 



— 136 — 

eller sorg, som ett faktum eller en blott möjlighet, som före- 
mål för en »from önskan» eller en energisk vilja osv. i oänd- 
lighet. Just ur denna ytterst subjektiva karaktär hos ifråga- 
varande kategori förklaras, att »tonfallen», dessa själsstäm- 
ningarnas specifika uttryck, här spela en så stor roll som 
grammatiskt uttrycksmedel, t. e. i och genom »frågetonen» 
och de många olikartade »utropslonerna» (jfr s. 132 ofvan). 



FJÄRDE KAPITLET. 
^ Sememernas förhållande* till hvarandra. 

,^ 30. Begreppet nexus. 

En glosa, uttrycket för ett tankeelement, kan, såsom jag 
ofvan (s. 40) framhållit, i det verkliga språklifvet aldrig upp- 
träda isolerad (utan endast såsom ingående i en mening, 
uttrycket för en hel tanke), lika litet som växtlifvet bjuder 
oss isolerade blad, stammar, rötter o. a. växtdelar. Men lik- 
som denna växtdelarnas hufvudindelning i rot, stam, blad 
osv. vinnes och endast kan vinnas genom ett skärskådande 
af den roll den ena eller andra delen spelar i sammanhang 
raed de andra och inom det hela, så måste ock en klassi- 
fikation af glosorna till första och viktigaste indelningsgrund 
ta arten af det (tanke)sammanhang, hvari den ena glosan 
står med den andra vid deras gemensamma uppträdande 
såsom leder (»membra») i en större enhet. Detta samman- 
hangsförhållande ^ — som naturligtvis kan förefinnas lika väl 
i fråga om meningar som glosor — de båda lederna emellan 
kallar jag deras nexus eller samband. Detta kan, alltefter 

* Uttrycket »forhållande» tages här i betydelsen af det t^^ska »bezie- 
hiing», icke »verhåltnis», dvs. det är ej fråga om hur två föremål förhålla 
sig vid en jämförelse dem emellan (t. e. en fågel och ett träd), utom om 
huru de förhälla sig med hänsyn till hvarandra (t. e. en fågel och ett 
träd, i hvilket den sitter — eller icke sitter). Jfr rörande »verhältnis» och 
»beziehung» Wundt, Logik, 2. aufl., s. 122 f. med dithörande not. 



— 138 — 

graden och arten af ledernas själfständighet gentemot hvar- 
andra, vara af tvenne slag, som jag benämner adnektiv nexus 
eller kortare uttryckt adnexion och konnektiv nexus eller 
konnexion, termer hvilka, om man så vill, skulle kunna 
försvenskas till 'anknytning' och 'förknippning' liksom ock för- 
tyskas till 'anknupfung' och 'verknupfung'. Hvarken synpunk- 
ten för Indelningen eller denna själf utgör någon nyhet, men 
en lämplig och allmänt vedertagen terminologi saknas hittills. 
Man skulle kanske utan större men kunna med Sweet ^ tala 
om »coordination» och »subordination», på svenska 'sam- 
ordning' och 'underordning', liksom Siitterlin * använder ut- 
trycken »beiordnung» (men därjämte äfven »nebenordnung», 
»aneinanderreihung» och »nebeneinanderordnung»!) och »un- 
terordnung». Dock synas mig dessa termer alltfgr lätt kunna 
leda tanken hän på logisk begreppssubordination o. d., andra 
olägenheter onämnda, hvarför jag anser mig böra undvika 
dem. För ordfogningar, som icke ha satsform, ha t. e. 
Sutterlin ^ och Brugmann * till beteckning af deras olika slag 
af nexus infört termerna »erweiterungsgruppe» och »beslim- 
mungsgruppe», hvilka emellertid, frånsedt deras olämpliga 
begränsning, lida af det grundfelet, att ej kunna få inter- 
nationell användning, samt af det föga mindre att ej kunna 
läggas till grund för — ofta behöfliga — härledda ordforma- 
tiqner. A andra sidan har man sedan gammalt för ordfog- 
ningar med salsform de allmänt gängse termerna »paratax» 
och »hypotax». Men att söka utvidga dessas betydelse till 
att omfatta all slags nexus, synes mig på grund af den hit- 
tillsvarande betydelsens långa häfd betänkligt och väl snarast 
ledande till villervalla, hvartill kommer, att de illa stämma 
med den öfverordnade termen 'nexus' — och att för harmo- 

' A new english gramniar I, 18 och 33. 

' Die deutsche Sprache der Geyenwart. s. 235 och s. 70. 

» A. st, s. 251 och 304. 

* Kiirze nergleichende Grammatik, s. 633. 



— 139 — 

niens skull utbyta denna mot vare sig »syntax» eller *tax' 
förbjuder sig själft. Jag ser mig därför nödsakad att an- 
vända termerna adnexion och konnexion och öfvergår nu till 
att närmare bestämma hvad jag därmed förstår. 

1. Adnexion är det förhållande, då lederna äro rela- 
tivt själfständiga gentemot hvarandra, men stå i ett gemen- 
samt och likartadt afhängighetsförhållande till något annat 
(eller detta i motsvarande afliängighetsförhål lande till dem), 
hvilket just utgör grunden till deras sammanhang, och gent- 
emot hvilket de äro väsentligen likställda (»koordinerade»), 
något som bl. a. framgår däraf, att lederna utan väsentlig 
ändring af betydelseförhållandet kunna byta plats. Med an- 
vändande af en bild kan man förlikna förhållandet med det, 
som äger rum mellan tvenne krokar, hvilka äro upphäktade 
bredvid hvarandra på en och samma spik. Såsom normal- 
exempel på adnektiv nexus kan anföras y>kimg Ring och hans 
drottning till gästabud fara», jämfördt med det konnektiva 
förhållandet i det bekanta »kung Ring med sin drottning till 
gästabud far» ^ Andra exempel äro: »han (både) skrifver 
och låser, jämfördt med det konnektiva »han sitter och låser 
(där icke något både kan insättas) eller det äfvenledes kon- 
nektiva »han pluggar och låser» (= pluggläser) ; »små, blå 
blommor» i motsats mot det konnektiva »små blå blommor»; 
vår blågula [dvs. blåa och gula] fana» jämte det konnektiva 
»gröngula [dvs. i grönt stötande gula] fläckar»; »svara (an- 
tingen) ja eller nej»!, jämfördt med det konnektiva »filfrasen 
eller jårfven är ett glupskt djur» (där icke något antingen kan 
inskjutas). 

Icke blott — såsom i de nu anförda exemplen — glosor, 
utan äfven meningar kunna stå i adnektivt förhållande till 
hvarandra, men på grund af den grad af själfständighet, som 
tillkommer meningen såsom sådan, stå i detta fall de med 



* Jfr latinets ego tiiqiie vid sidan af ego teciim o. d. 



— 140 — 

hvarandra förbundna lederna jämförelsevis fria ej blott gent- 
emot hvarandra, utan äfven gentemot den enande gemen- 
samma uppgift, som de ha att språkligt lösa. De kunna 
därför liknas vid två föremål, som röra sig i samma riktning, 
förenade af ett band, som inom vissa gränser lämnar dem 
stor frihet i detaljerna. Som exempel må anföras »våren 
kommer: fågeln kvittrar, skogen löfvas, solen ler, och de lösta 
floder dansa»; »han gråter, men hon skrattar»; »antingen gråter 
hon eller skrattar han, så att det alltid är ett fasligt stim- 
mande». 

Om de olika speciella arterna af adnexionsförhållandet 
se § 31. 

2. Konnexion ^ är det förhållande, då lederna äro så- 
tillvida afhängiga af hvarandra, att den ena är till för den 
andras skull och icke för tillfallet har någon språklig raison 
d'étre annat än i sammanhang med den andra. De äro för- 
bundna med hvarandra, icke — såsom vid det adnektiva 
sambandet är fallet — medelbart genom något tredje, utan 
omedelbart. Med begagnande af samma bild som ofvan (s. 
139) kunna vi förlikna förhållandet med det, som äger rum 
mellan tvenne krokar, hvilka äro upphäktade på hvarandra. 
I ett sådant fall är det ju i allmänhet oväsentligt och likgil- 
tigt, hvilkendera kroken man betraktar såsom varande den, 
»på hvilken» den andra är upphäktad; men endera måste 
man ju dock — om ock genom ett rent godtyckligt val — 
vanligen hålla fast (i handen eller på annat sätt) för att 

' Termen är förut aiivnnd både i trängre och i vidare betydelse än 
den jag här tillägger densamma. Det förra är fallet dels hos Wundt, Logik, 
2. aufl., s. 122, där termen afser livad jag nedan (se ii 33) kallar adjunktiv 
konnexion, dels hos K. G. Westman i Pedagogisk tidskrift 1900. s. 270, där 
termen användes om hvad jag nedan (se § 32) kallar predikativ konnexion. 
Det sednare är fallet hos Sweet, A neiv english grammar I, 32, där »con- 
nectivc forms» fä vara sådana, som ha till uppgift att visa »the relations 
hetwecn words in sentences», dvs. uttrycka ungefar allt, som jag sam- 
manfattar under begreppet nexus. 



— 141 — 

möjliggöra den andras påhäktande. På samma sätt är det 
inom språket ofta eller oftast beroende på rent godtycke, 
hvilken af glosorna — ty endast sådana, icke meningar, 
kunna stå i konnexionsförhållande — man vid en konnektiv 
förbindelse väljer till att vara och i öfverenstämmelse därmed 
låter morfologiskt utmärkas såsom den principal a (den 
grundläggande, grundlaget), dvs. den med hvilken den andra, 
den accessoriska (tilläggsglosan, tillägget), är förknippad eller 
just håller på att förknippas (eller, såsom man också kan ut- 
tr>xka sig, till hvilken den »hänföres» såsom »bestämning» ^). 
I t. e. »att barnet gråter plågar mig» utgöra de kursiverade 
orden den principala glosan (och de öfriga den accessoriska), 
och inom denna kunna vi sedan åter särskilja barnet såsom den 
principala glosan i förhållande till gråter såsom den accesso- 
riska. Men denna roUfördehiing är visst icke grundad i sa- 
kens egen natur, dvs. beror icke på de ifrågavarande glo- 
sornas betydelse i och för sig. Uttrycka vi t. e. samma tanke 
medelst »barnefs gråtande plågar mig», så finna vi att barnets 
är accessoriskt i förhållande till gråtande såsom principalglosa; 
säga vi »det gråtande barnet plågar mig», så är återigen det 
gråtande accessoriskt och barnet principalt; säga vi ändtligen 
»denna barngråt plågar mig», är däremot barn- den accessoriska 
och -gråt den principala glosan i dessa båda sememers inbördes 
förhållande. Likaså står saken vid t. e. »Stockholms [acc] 
stad fprinc] har vackert läge», jämfördt med »staden [acc] 
Stockholm [princ] har vackert läge» osv. Öfverallt är det 
endast uttryckens morfologiska egenskaper, som säga oss, 
hvar vi ha att söka den principala, respektive den accessoriska 
glosan. 



' Såsom WoNDT. Logik, 2. aiifl., I. 122 och Stolt i Mind XVI, 189 f. 
(jfr ock ofvan s. 20) påpekat, leder nämligen hvaije konnexioi^ till ett när- 
mare bestämmande af ena ledens innebörd genom den andras. Genom den 
ena krokens pähaktande Gxeras ju alltid den andra, därest denna förut vnr 
i viss mån rörlig. 



— 142 — 

Termerna »principal» och »accessorisk» har jag upp- 
tagit från Raoul de la Grasserie ^ som dock använder dem med 
en något, om ock obetydligt, afvikande innebörd. De i vissa 
nysvenska språkläror brukade termerna »hufvudord och bi- 
ord» * eller »hufvudord och bestämning» ^ kan jag ej begagna 
mig af. Först och främst emedan det ju långtifrån alltid är 
fråga om »ord»,* utan stundom om blotta delar af ord, t. e. 
barn- och -gråt i det strax här ofvan anförda exemplet, stundom 
ock om ordfogningar, t. e. principalglosan att barnet gråter och 
den accessoriska plågar mig i ett annat exempel här ofvan. 
Men äfven om jag förändrade »hufvud- och biord» till »huf- 
vud- och biglosa», blefve dessa termer ej lämpliga, enär de 
illa korrespondera med de gängse och äfven af mig bibe- 
hållna termerna hufvud- och bisats (jfr s. 58 ofvan); att t. e. 
nödgas säga, det bisatsen att barnet gråter är hufvudglosa 
i förhållande lill biglosan plågar mig, som är hufvudsats 
inom meningen »att barnet gråter plågar mig» — det är 
lindrigast sagdt opraktiskt. Hvad slutligen termen »be- 
stämning» angår, så är den olämplig, dels emedan den icke 
tillräckligt markerar sitt sammanhang med komplementster- 
men »hufvudord» (resp. -glosa), dels emedan den af andra 
författare, t. e. Paul, användes i inskränktare betydelse. Sut- 
terlin * talar om »das Icitende (bestimmte)» och »das abhän- 
gige (bestimmende)», termer som visserligen dikterats af 
samma syn på saken som den, hvilken varit bestämmande 
för de la Grasseries af mig accepterade terminologi, men som 
i olikhet med denna sednare icke kunna utan vidare till- 
godogöras af det svenska grammatiska språkbruket, än mindre 
af det internationella. 



* Psychologie dn langage, s. 17. 

- Så t. e. SiHWARTZ i Snensk språklåra (af E. Schwartz och A. 
Noreen), s. 38. 

" Så t. e. Bråte, Svensk språklära, s. 160; förkortad uppl., s. 137. 
•* Die deutsche Sprache der Gegenwarf, s. 235. 



~ 143 — 

Konnexion är, allteftersom den uttrycker en skeende 
eller skedd förknippning, af två väsentligen olika slag: predi- 
kativ konnexion eller kortare uttryckt predikation och 
adjunktiv konnexion eller adjunktion. Om den förra se 
närmare nedan i § 32, om den sednare i S 33. 

Därest tvenne sememers nexus har, såsom synner- 
ligen ofta är fallet, erhållit ett särskildt språkligt uttryck, så 
består detta i ett visst slags hjälpord \ en s. k. partikel, en. 
term från hvars omfång jag då i likhet med Schwartz *, 
Michaélis ^ m. fl. uteslutit såväl »adverb» som interjektion. 
Partiklarna kunna vara såväl adnektiva, t. e. »kung Ring och 
hans drottning» eller »dit far icke jag utan du», som kon- 
nektiva, t. e. »kung Ring med sin drottning» eller »dit far 
icke jag utan dig». Bland de sednare har man af ålder, men 
utan egentligt trängande behof, med särskilda termer beteck- 
nat å ena sidan dem, som anknyta (dvs. inleda ett membrum 
bestående af) en glosa utan satsform, t. e. »jag grät uid hans 
död» eller »jag tröstar mig med att sjunga», å andra sidan 
dem som anknyta en glosa med satsform, t. e. »jag grät när 
han dog» eller »jag tröstar mig med a// jag kan sjunga». De 
förra kallas preposi tioner, de sednare ha hittills plägat 
benämnas »subordinerande konjunktioner», i stället för hvil- 
ken långsläpiga och äfven för öfrigt skäligen olämpliga term jag 
använder den kortare, på sätt och vis genom sammandrag- 
ning af den längre nyskapade termen subjunktioner. Huru 
nära dessa båda arter af konnektiva partiklar i själfva verket 
stå hvarandra, framgår bäst däraf, att man i så stor ut- 
sträckning använder samma morfemer för båda dessa slag af 
sememer. Jämför t. e. följande par af prepositionella, resp. 
subjunktionella konstruktioner: »han är sjuk sedan kalaset» 



* Om detta begrepp se Formläran, inledningen. 

' A. st., s. 40. 

■ Seuhochdeutsche Grammatik, 2. aufl., s. 9. 



— 144 — 

och »sedan han var på kalas», »han kommer innan aftonen» 
och »innan det blir afton», »han gick oaktadt faderns förbud» 
och »oaktadt fadern hade förbjudit det», »Karl är större än 
sin far» och »än hans far var», »jag gör som alla andra» 
och »som alla andra ha gjort», »det skedde icke förrän vid 
soluppgången» och »förrän solen gick upp»; jfr ock den ringa 
morfologiska olikheten mellan »jag går utan din tillåtelse» och 
»utan att du ger mig din tillåtelse» m. m. dylikt. 

Anses det behöfligt att äga en särskild term för den 
adnektiva motsvarigheten till en subjunktion, så kan därtill 
lämpligen användas objunktion, hvarmed sålunda må för- 
stås en partikel, som adnektivt anknyter en glosa med satsform 
eller en mening, t. e. »jag vet. att du är fattig, men att han 
är rik», »om du talar, eller om du skrifver, är likgiltigt», »jag 
läser icke, utan jag skrifver», »tack och farväl!» Och tarfvas 
en term för prepositionens adnektiva motsvarighet, så kan 
därtill väljas seposition, som sålunda betyder en partikel 
hvilken adnektivt anknyter en glosa utan satsform, t. e. »han 
är fattig men ärlig», »klädd eller oklädd gör till saken föga», 
»jag väljer icke honom utan henne», »mottag mitt tack och mitt 
farväl I» Det intima sammanhanget mellan objunktioner och 
sepositioner framgår däraf, att, såsom de nyss anförda exemplen 
visa, i allmänhet samma morfemer fungera i båda använd- 
ningarna. Också har man hittills tämligen allmänt samman- 
fattat dem — utan att åt någondera kategorien förunna ett 
särskildt namn — under den gemensamma termen »koordi- 
nerande konjunktioner», en åtgärd som dock är föga lämplig, 
så länge man låter den korresponderande termen »subordi- 
nerande konjunktioner» afse blott subjunktionerna och icke 
tillika omfatta prepositionerna. 

Vi erhålla på så sätt följande indelning af partiklarna: 

A. Adnektiva partiklar, som förmedla ett adnexions- 
hållande: 

a. Sepositioner, som anknyta en glosa utan satsform. 



— 145 — 

b. Objunktioner, som anknyta antingen en glosa med 
satsform eller en mening (med eller utan satsform). 

B. Konnektiva partiklar, som förmedla ett konnexions- 
förhållande: 

a. Prepositioner, som anknyta en glosa utan satsform. 

b. Subjunktioner, som anknyta en glosa med satsform. 
Emellertid kan det understundom visa sig praktiskt att 

ha att tillgå en sammanfattande term för å ena sidan seposi- 
tioner och prepositioner, å andra sidan objunktioner och 
subjunktioner. För det sednare ändamålet ägnar sig synner- 
ligen väl den gängse termen konjunktion, om blott man 
från dess omfång utesluter sepositionerna, som hittills fått gå 
in under rubriken koordinerande konjunktioner, trots att pre- 
positionerna icke inrymts under de subordinerande. För det 
förra ändamålet åter måste jag nyskapa termen apudposi- 
tion, eftersom det önskvärda »adposition (apposition)» för- 
bjudes af den på annat sätt fixerade betydelse, som denna 
term sedan gammalt äger. Vi kunna alltså indela partiklarna 
äfven på följande sätt, som ju i sak fullständigt öfverens- 
stämmer med det nyss ofvan uppställda schemat: 

A. Apudpositioner, dvs. partiklar som anknyta en glosa 
utan satsform: 

a. Sepositioner, som göra detta adnektivt. 

b. Prepositioner, som göra det konnektivt. 

B. Konjunktioner, dvs. partiklar som anknyta en glosa 
med satsform eller en mening (med eller utan satsform): 

a. Objunktioner, som göra detta adnektivt. 

b. Subjunktioner, som göra det konnektivt. 

§ 31. Adnexion. 

Det adnektiva förhållandet kan väsentligen vara af föl- 
jande fyra slag: 

1. Kopulativt, då förbindelsens leder tänkas såsom i 
realiteten förbundna och därvid från den valda synpunkten 

Noreen, Värt språk, Bd V. 10 



— 146 — 

harmonierande med eller åtminstone icke svärande mot hvar- 
andra, så att de alltförväl kunna sammanfattas till en enhet. 
Alltefter ledernas positiva eller negativa beskaiTenhet kan man 
härinom urskilja fyra underarter: 

a) Positiv kopulativ, då båda (eller alla) lederna äro 
positiva, dvs. båda (resp. alla) bejakas. Detta förhållande 
kan uttryckas dels — och så vanligen — »syndetiskt» (resp., 
•därest lederna äro flere än två, »polysyndetiskt»), dvs. me- 
delst användande af partiklar, dels »asyndetiskt», dvs. utan 
anlitande af dylika, i hvilkas ställe paus ^ användes mellan 
lederna, dels ändtligen — mera sällan — medelst ledernas 
sammansättning med hvarandra. 

De partiklar, som vid syndes, resp. polysyndes, före- 
trädesvis användas, äro och, i högre stil äfven samt, stundom 
äfvensom och liksom ock, t. e. »Andersson och Pettersson (ock 
Lundström och jag)», »jag och min hustru samt våra barn» 
— detta närmast att uppfatta som ett (a -\- b) '-\- c — »han 
äfvensom [eller liksom ock] hans kolleger». Vill man uttryck- 
ligen framhålla, att förbindelsens leder icke utgöras af hvar- 
andra särskildt närstående föreställningar, så användes den 
Ivåledade partikeln både . . ock, i högre stil äfven såväl . . 
.som (ock) eller så . . som (ock), vid energiskt framhållande» 
särskildt af andra leden, icke blott . . utan äfven eller utan 
ock(så), t. e. y>både det ena och det andra», »såväl det ena 
som (ock) det andra», »så i Ijuft som (ock) i ledt höllo de 
hop», »han är icke blott sjuk utan äfven fattig»; jfr sådana 
förbindelser af hvarandra närstående föreställningar som »sjuk 
och svag», »matt och kraftlös» o. d., vid hvilka intet både 
kan tillsättas, än mindre icke blott . . utan äfven användas. 
Har förra leden — eller båda — satsform, så användes som 
adnektiv partikel stundom det tvåledade, ursprungligen och 
egentligen till nexus divisivus (se 4 nedan) hörande dels . • 



' I skrift betecknad medelst komma. 



— 147 — 

dels (ock), sällan däremot både . . och, t. e. y>dels är det möj- 
ligt, dels [är det] (ock) i hög grad önskligt», mindre gärna 
»både är det möjligt och i hög grad önskligt)) (men natur- 
ligtvis gärna »det är både möjligt och i hög grad önskligt)), 
eftersom förra leden här är möjligt — icke det är möjligt — 
och alltså saknar satsform). 

A syn des förekommer jämförelsevis sällan i sin renhet 
såsom i t. e. »tyst, hopkrupen salt hon på sin palh), »jag 
sjunger, jag dansar så glad i mitt sinn)), »i Sverge, i Tysk- 
land, i Italien, hår, där, öfverallt förekommer dylikt daglig- 
dags)). Äro lederna flere än två, användes vanligen en bland- 
ning af asyndetiskt och syndetiskt uttryckssätt, i det att de 
båda sista lederna förbindas medelst partikel, de föregående 
däremot icke, t. e. )) Andersson, Pettersson och Lundström)), 
»A — n, P — n, L — m och jag)) osv. 

Ur den tvåledade asyndetiska ordfogningen har den 
kopulativa sammansättningen ^ uppvuxit. Såsom exem- 
pel må anföras Sverge-Norge, Slesuig-Holstein, »Södermanlands- 
Närkes nation)), ))turné Håkansson-Suennberg» '^, »Collin- 
Schlyters upplaga)), »svensk-norsk konsul)), »matematisk-natur- 
vetenskapliga sektionen», blågul (jfr konnektivt gullgul, ljusgul, 
gröngul m. m,; jfr s. 139 ofvan), döfstum, blekfet, kärälsklig (ännu 
hos Stiernhielm kär älskeligh), kitsliglistigt (Fröding), tjugufem 
(20 4" 5; jfr femtio, som är 5 X 10), hundrasju (jfr det konnek- 
tiva sjuhundra, dvs. 7 X 100). skrifläsemeioden. Sällsynta äro 
motsvarande kopulativa sammansättningar med syndetisk ut- 



* I språkvetenskaplig litteratur ofta efter indiskt föredöme kallad 
»dvandva^-kompositum. 

' Noga att skilja från de icke hithörande sammansatta familjenam- 
nen af typen TroUe-Bonde, Peterson-Berger, där lederna snarast stå i kon- 
nezionsforhållande till hvarandra, så att det hela är att fatta ungefar som 
»en Peterson, den där ock är en Berger» osv. Ursprungligen hithörande^ 
ehuru för längesedan afsöndrade, äro familjenamnen af typen LiUiehöök, 
Lundström, som en gång betydt »sköldemärke (verkligt, resp. fantiseradt)» 
sammansatt af lilja och hök, resp. lund och ström». 



— 148 — 

gångspunkt, t. e. uppochned\hnd m. m. (se s. 83 ofvan), noga 
att skilja från de elliptiska sammansättningarna af typen 
mipp- och nedgående tåget» (hvarom se utförligt a. st. ofvan). 

b) Negativ kopulativ, då båda (eller alla) lederna 
äro negativa, dvs. båda (resp. alla) förnekas. Om då — 
hvilket är jämförelsevis ovanligt — negationen erhåller ett 
särskildt (från den adnektiva partikeln skildt) uttryck, så an- 
vändes liksom vid den positiva kopulativen partikeln och 
(med eller utan ett i det följande näst efter negationen in- 
flickadt heller) eller ock asyndes med ett heller i det följande. 
Sålunda blir t. e. det positivt kopulativa »stenen är svart och 
fyrkantig» med en lätt ändring förvandladt till »stenen är 
inte svart och inte (heller) fyrkantig» eller »inte svart, inte 
heller fyrkantig». Äro lederna — positivt tagna — till sin 
betydelse mer eller mindre disjunkta (dvs. skilda species af 
samma genus) S kan härvid och utbytas mot det egentligen 
till nexus adversativus (se 2 nedan) hörande men, hvarvid i 
det följande användningen af heller är obligatorisk, t. e. »välj 
inte svart, men [eller och] inte heller hvitt!» Mera sällan ut- 
bytes heller mot också, som då måste placeras omedelbart 
efter men, t. e. »inte svart, men också inte hvitt». Emeller- 
tid saknar negationen oftast ett särskildt uttryck och uppgår 
i den tvåledade partikeln hvarken . . eller, t. e. »huarken svart 
eller fyrkantig». 

c) Positiv-negativ kopulativ, då förra leden är 
positiv, den andra negativ. Äro härvid lederna — positivt 
tagna — disjunkta, kunna både och och men brukas, t. e. 
»svart och inte hvitt» eller »svart, men inte hvitt». Äro de 
däremot interfererande (dvs. delvis täckande hvarandra i 
fråga om omfång) ^ så måste men (med eller utan ett föl- 
jande däremot) användas, t. e. »han är (val, nog, visserligen) 
svart, men (däremot) inte fyrkantig». Mera sällan kan där- 

^ Jfr om disjunkta, korrelata, konträra, kontingcnta och interfere- 
rande begrepp Wcndt, Logik, 2. aufl., s. 134 flf. 



— 149 — 

emot ensamt ersätta men, t. e. »svart, däremot inte fyr- 
kantig)). 

d) Negativ-positiv kopulativ, då förra leden är 
negativ, den andra positiv. Äro då lederna — positivt tagna 
— interfererande, så brukas men (med eller utan ett följande 
väl eller däremot), t. e. ))inte svart, men (päl [eller däremot]) 
fyrkantig». Äro åter lederna disjunkta, användes utan (med 
eller utan ett följande däremot), t. e. »välj inte svart, utan 
(däremot) hvitt!», »det är inte fågel, utan fisk». 

2. Adversativt, då förbindelsens leder tänkas visser- 
ligen såsom i realiteten med hvarandra förenade, men dock 
därvid åtminstone i viss mån svärande (kontrasterande) mot 
hvarandra. Förbindelsen kan från morfologisk synpunkt 
äfven här vara än syndetisk, än asyndetisk. I förra fallet är 
det specifika uttrycksmedlet, oberoende af om lederna äro 
positiva eller negativa, partikeln men, mindre ofta och^ den 
förra ofta, den sednare alltid förstärkt medelst något af ut- 
trycken dock, likväl, emellertid, å andra sidan, icke desto mindre, 
det oaktadt, trots det, i alla fall, ändå, undantagsvis (se s. 150 
nedan) väl eller åtminstone, liksom ock förra leden kan för- 
stärkas medelst väl, å ena sidan, visserligen eller nog, t. e. »han 
är (väl, å ena sidan, visserligen, nog) sjuk, men (dock, likväl, 
emellertid, å andra sidan, icke desto mindre, det oaktadt, trots 
det, i alla fall, ändå) glad». Ett utbyte af det positiva ut- 
trycket sjuk mot det synonyma negativa inte frisk leder icke 
till annan ändring än att väl och nog ej gärna användas i 
förra leden, t. e. »han är (visserligen) icke frisk, men (dock 
osv.) glad». Utbytet åter af andra ledens positiva uttiyck 
glad mot det synonyma negativa inte ledsen föranleder alls 
ingen ändring af denna led, icke ens om äfven förra leden 
är negativ, t. e. »han är (visserligen) inte frisk, men (dock 
osv.) inte ledsen». 

Särskildt intressanta äro de afvikelser i utlrjTkssättet, 
som uppträda, därest den ena leden, i det följande kallad 



— 150 — 

a-leden, utgör negationen af något som i förhållande till den 
andra leden, i det följande kallad 6-leden, är subordineradt 
(dvs. species i förhållande till genus), hvarvid det är likgil- 
tigt, om detta andra led har positiv eller negativ form. Står 
ft-leden först, inträder ingen annan förändring än att till a- 
ledens förstärkande glosa, om en sådan öfverhufvud före- 
kommer, ytterligare lågges eller ock i stället för densamma 
insattes ett därför eller fördenskull eller för det, t. e. »tyget 
är mörkt [eller: inte ljust], men (därför [dock]) inte svart» 
eller »det där är (visserligen) en fågel, men (ändå) inte en 
tupp». Står däremot a-leden först, utbytes i fo-leden de van- 
liga förstärkningsglosorna, af hvilka i nu förevarande fall 
knappast de starkaste — det oaktadt och trots det — kunna 
användas, ofta mot väl eller åtminstone, t. e. »tyget är inte 
svart, men åtminstone mörkt» eller »det där är inte en tupp, 
men väl en fågel». Likaså därest de båda lederna beteckna 
kontingenta (dvs. till hvarandra omedelbart angränsande be- 
grepp) ^ och den förra leden har negativ form, t. e. »han är 
(visserligen) inte sjuk [eller: svart], men väl sjuklig [eller: 
svartaktig]» eller »det är inte hummer [eller: tre], men åt- 
minstone kräftor [eller: två]». I de båda sistnämnda fallen 
kan emellertid men väl utbytas mot ehuruväl eller fast(än), 
t. e. »tyget är inte svart, ehuruväl mörkt» eller »han är inte 
sjuk, fast(än) sjuklig». Detta utgör en intressant öfvergång 
till status koncessivus (se ,^ 43, 7), alltså en konnektiv 
nexus. 

Vid asyndes åter — som i de två sistnämnda fallen ej 
så gärna förekommer — inträder ingen annan förändring än 
att men saknas, hvaremol förstärkningsglosorna nu äro obli- 
gatoriska, t. e. »sjuk, dock glad», »mörkt, därför (likväl) inte 
svart» eller »inte sjuk, väl sjuklig». 

Ur asyndetiska ordfogningar uppvuxna adversativa 



^ Jfr Wr.vDT a. st. 



— 151 — 

sammansättningar förekomma visserligen, men äro säll- 
synta, t. e. sötsur (min) eller sursöt (sås). 

3. Disjunktivt, då förbindelsens leder tänkas såso^i 
hvarandra ömsesidigt uteslutande alternativer. Det specifika 
uttrycksmedlet härför är den Ivåledade partikeln antingen 
(eller endera) . . eller, stundom med tillfogadt ock eller också: 
ehuru väl äfven ensamt eller utan föregående antingen under- 
stundom kan användas, t. e. »det skall vara (antingen) svart 
eller hvitt». Äro lederna tre, upprepas eller, t. e. »han måtte 
vara (antingen) sjuk eller elak eller möjligtvis bådadera» eller 
vid negativ formulering: »inte frisk eller inte snäll eller kan- 
ske ingendera». Äro lederna disjunkta, kan antingen . . elt^r 
(. . eller) utbytas mot de egentligen divisiva (se 4 nedan) 
dels . . dets (. , dels) eller än . .än (. . än), t. e. »trianglar äro 
dels [eller: än] rätvinkliga, dels [resp. än] trubbvinkliga, dels 
[resp. än] spetsvinkliga». Ha lederna — eller åtminstone 
den förra af dem — satsform, utbytes antingen i högre eller 
mellanstil mot vare sig (i högre stil äfven mot elwad), därest 
förbindelsen i sin helhet står i status konditionis (se § 42, 2) 
i förhållande till en hufvudsats, t. e. »jag afskyr honom, 
vare sig [eller: ehvad] han är kristen eller hedning», hvarvid 
ett tredje alternativ ej tankes såsom förefintligt (jfr däremot 
sådana både till tankegång och uttryckssätt helt afvikande 
fall som t. e. »jag afskyr honom, om han är kristen och om 
han är hedning, men inte om han är mohammedan»). Utom 
detta speciella fall af användning såsom konjunktion kan 
vare sig äfven användas såsom hithörande »apudposition», i 
det fall att de båda alternativerna tyckas den talande vara 
skäligen likställda, för att inte säga likgiltiga, i fråga om 
företräde, t. e. »skänk mig vare sig [hellre än: antingen] ditt 
hat eller din kärlek!» 

Asyndetisk förbindelse är här i det hela sällsynt, t. e. 
»gif mig en fem, sex stycken!» Vid s. k. indelningar är 
dock, därest lederna äro flere än två, asyndes — vare sig 



— 152 — 

ren eller blandad — ganska vanlig, 1. e. »trianglar äro råt- 
vinkliga, trubbvinkliga (eller) spetsvinkliga», 

4. Divisivt, då förbindelsens leder tänkas såsom hvar- 
andra ömsesidigt supplerande, så att hvardera afser sin sär- 
skilda »del» af ett helt. Denna supplering, resp. detta hela, 
kan tänkas vara antingen af lokal eller temporal natur. Vi 
få därför två specialfall: 

a) Lokal di v i si v, uttryckt medelst den tvåledade par- 
tikeln dels . . dels eller delvis . . delvis. Den sednare leden 
kan därjämte förses med ett före dels gående och eller ett 
efter detsamma följande ock(så), t. e. »Nessus var kentaur, 
dvs. del(vi)s människa (och) del{vi)s häst» eller »trakten är 
dels skoglös, dels ock skogig». Endast i händelse förbindel- 
sen på grund af sakens natur icke kan misstolkas såsom ko- 
pulativ, kan det blotta och användas, t. e. »tyget är svart 
och hvitt», naturligtvis på olika partier af sin yta, således 
delvis det ena, delvis det andra. 

b) Temporal divisiv, uttryckt medelst den tvåledade 
partikeln än . . (och) ån eller, om den temporala innebörden 
skall särskildt kraftigt framhäfvas, ibland . . och ibland, t. e. 
»han är ån här, ån där, ibland frisk och ibland sjuk», »ån 
var det han, ån var det hon». 

§ 32. Predikativ konnexion. 

Med predikaliv konnexion eller kortare uttryckt predi- 
kation — ungefär hvad Wundt ' kallar »geschlossene Wort- 
verbindung» och Sutterlin ^ »geschlossene Gruppe» ' — för- 
står jag hvarje konnexionsförhållande, som anger en skeende, 



^ Völkerpsychologie 1, ii, 310. 

' Die deuische Sprache der Gegenwart, s. 306. 

' Båda dessa termer taga emellertid ingen hänsyn till att konnexio- 
nen ofta icke rör sig med »ord» (utan med delar af sådana) och än oftare 
ej leder till en (ord) »grupp». Så t. e. utgöras i lat. amat 'han älskar* de 
morfologiska representanterna för konnexionslederna af »verbalstammen» 
ama- och »andeisen» -/. 



— 153 — 

dvs. (i den talandes själ) just försiggående, förknippning af 
en principal och en accessorisk glosa (jfr § 30). Den prin- 
cipala glosan är här närmast ett deterininanduni, som först 
genom den accessoriska glosans tillträdande blir ett deter- 
minatum. Jämför t. e. den predikativa konnexionen rosen 
blommar med den adjunktiva (jfr § 33) den blommande rosen^ 
däri samma principala glosa — rosen — redan är determi- 
nerad. På samma sätt förhålla sig blomman är hvit till den 
hvita blomman och 'strider' år en verbalform till verbalformen 
'strider* s^mt jag^ ser till mitt seende (där livad som i den 
konnektiva förbindelsen var accessorisk glosa — ser — blif- 
vit principalglosa — seende — och omvändt). Predikationens , 
resultat och språkliga uttryck är alltså, liksom i de nyss an- 
förda exemplen är fallet, en åtminstone semologiskt sedt — 
men ofta eller oftast äfven morfologiskt — tvåledad mening 
(jfr s. 51 och 56 fl*, ofvan) ^ 

De båda lederna pläga med från logiken och psykolo- 
gien lånade termer kallas subjekt (detta den principala glo- 
san) och predikat (detta den accessoriska glosan) ^ en 



* Jfr B. Erdmänn, Logik I, 241: »Der Satz [dvs. meningen; se s. 52 
ofvan] ist die pradikativc Verknupfung von Worten [rättare seniemer; jfr 
fö reg. not]». 

' Samma uppfattning af termerna subjekt och predikat tråffas bl. a. 
hos MiCHAiäLis, Neuhochdetitsche Grammatik, 2. aufl., s. 7: »Die zu bestim- 
mende Vorstellung heisst das Subjekt (Sa tzgegcn stånd), die Bestimmung 
das Prädikat (Satzaussage) des Satzes . . In dem Satze: Zeit ist Geld, ist 
Zeit das Subjekt, ist Geld das Prädikat»; hos Siowart, Die Impersonalien, 
s. 75: »Diejenige [Vorstellung], die als die zu Grunde liegende betrachtet 
wird, heisst Subjekt, die andere auf sie bezogene und sie bestimmende Prä- 
dikat»; och hos Steinthal (citerad af Marty i Archiv fur systematische 
Philosophie 1897, s. 316): »Der Begriff, an welchen der andere geknupft 
wird, ist das Subjekt, der welcher angekniipft wird, das Prädikat». Att 
med Bråte, Svensk språklära^ s. 161 (förkortad uppl. s. 137) m. fl. läro- 
boksförfattare i stället för subjekt och predikat säga »subjektsdel» och 
»predikatsdel», i det man begränsar termerna subjekt och predikat till att 
afse blott den i sista hand principala glosan inom den som subjekt, resp. 
predikat fungerande delen af meningen — så ännu Beckman, Svensk språk- 



-- 154 — 

gemensamhet i termer mellan språkvetenskapen å ena sidan, 
logiken och psykologien å den andra, hvilken inom alla dessa 
vetenskaper bragt stor villervalla åstad * och på sistone för- 
anledt åtskillig strid. Denna gäller förnämligast den frågan, 
om man med dessa termer numera verkligen menar detsam- 
ma inom logiken som inom psykologien — ett sporsmål som 
mindre angår oss här — och om det förhåller sig så, som 
Sigwart (a. st. s. 76), Marty (a. st s. 182) m. fl. anse, näm- 
ligen att det språkliga subjektet, resp. predikatet är »der- 
jenige Redelheil, der das logische * Subject (resp. Prädicat) 
des im Satze ausgesprochenen Urtheils bezeichnet» (Sigwart), 



lära, s. 192 f. och 195; jfr mina anmärkningar härtill i Sprkk och stil V, 
91 f. — och alltså låter t. e. i den flitige gossen låser blott gossen, icke den 
flitige gossen vara »subjekt» eller i Zeit is t Geld blott is/, icke ist Geld vara 
»predikat», finner jag blott olägenlieter vid. 

^ Se liärom särskildt A. Martys orienterande, men till sitt resultat 
efter min mening väsenUigen förfelade uppsats Cber die Scheidung von 
grammatischem, logischem und psychologiscbem Subject resp, Prädicat i 
Archiv fur systematische Philosophie 1897, s. 174 flf., 294 ff. och speciellt 
s. 309- flf. 

' Andra säga »ps3xhologische», utan att de därmed tyckas mena 
något väsentligt annat än »logische»; däri ger jag Marty rätt. Wdndt, a. 
st. I, II, 259 ff., som anser, att denna trefaldiga distinktion »die durch die 
vermengung von Logik, Grammatik und Psycliologie entstandencn Verwir- 
rungen niclit gelöst, sondern vermehrt habe», liåller före, att det åtmin- 
stone »fur den Aussagesatz» gäller, att »logisches und grammatisches Sub- 
ject, logisches und grammatisches Prädicat nothwendig zusammenfallen», 
och att »das logische Subject . . immer auch das psychologische Subject ist», 
samt klandrar de gjorda forsöken att på den »ps3xhologisch betonten Satz- 
theil den Namen des Subjectes [bör, såsom SfrrERLiN, Das Wesen der 
sprachlichen Gebilde, s. 150, visat, fastmera heta »Prädicates»] zu ubertra- 
gen». För denna satsdel, »die beim Sprechen im Biickpunkt der Aufmerk- 
samkcit steht», föreslär han i stället termen »die dominierende Vorstellung»- 
Att Wundt härigenom »die Verwirrung nocli grösser gemacht hat», häfdar 
J. v. RozwADOwsKi, Woribildung und Woribedeutnng, s. 65 f. (1904), icke 
utan framgång. Däremot kan jag icke dela Hozwadowskis ljusa tro på att 
hans eget bidrag till frågans utredande »hoffentlich endlich einmal die Ver- 
wirrung beseitigen wird», och att därigenom »allés sich hoffentlich end- 
gultig erledigt». 



— 155 — 

eller om det i stället förhåller sig så, som de af Marty kri- 
tiserade Steinthal, Wegener, v. d, Gabelentz, Lipps, Paul, B. 
Erdmann och äfven andra såsom Stout ^ m. fl. ända ned till K. 
G. Westman ^ påstå, nämligen att »mit dem . . Satzsubject und 
-Prädicat stimmt . . das Subject und Prädicat des Urteils [dvs. 
det logiska subjektet, resp. predikatet] bald uberein, bald 
nicht» ^ och att »psychologisches und granimatisches Sub- 
jekt, resp. Prädikat nicht ininier zusammenfallen» *. Skar- 
past pointeras motsättningen af Westman *, som säger psyko- 
logiskt subjekt och predikat »stå till och med i oförsonlig 
strid med de grammatiska kategorier, hvilka äro faktiskt gifna 
i språket», detta efter att ha lämnat en utförlig, men efter 
min mening delvis öfver målet skjutande kritik af den mot- 
satta åsikten. Själf sluter jag mig helt till Lipps (och Pauls) 
ofvan citerade formulering af förhållandet och öfvergår nu 
till att med exempel belysa detta. 

Först måste vi då höra den trots alla skiftande formule- 
ringar dock i sak ganska konstanta definitionen på hvad som- 
liga författare kalla psykologiskt, andra — utan att mena något 
väsentligt annat, äfven om de tro sig göra det ^ — logiskt 
subjekt och predikat. Enligt Stout (hvars hithörande utta- 
lande citeras ordagrant sid. 41 not 2 i det föregående) är 
[psykologiskt] subjekt det i medvetandet redan förhanden- 
varande tankeelement, som utgör basen och utgångspunk- 
ten för en vidare tankeutveckling, och denna sednare är 
[psykologiskt] predikat. Detsamma menar Paul, då han * 
säger, att »das psychologische Subjekt die zuerst . . vorhandene 
Vorstellungsmasse ist, an die sich eine zweite, das psycholo- 
gische Prädikat anschliesst». Likaså v. d. Gabelentz, hos 



» Mind XVI. 192. 

* Pedagogisk tidskrift 1900, s. 276. 

* Lipps, Grundztige der Logik, s. 20. 

* Paul, Prinzipien, 3. aufl., s. 111. 

* Jfr ofvan s. 154 not 2. 



— 156 — 

hvilken del heter *: »das psychologische Subjekt ist das, wor- 
iiber der Sprechende den Hörenden denken lassen . . will, das 
ps5'chologische Prädikat dasjenige, was er daruber denken 
soU». Andra härmed i sak öfverensstämmande definitioner 
äro ytterligare följande: Wegeners * »das [logische] Subject 
ist das intresselöse Bekannte . . das logische Prädicat das 
Neue und Intressierende . . öder noch besser gesagt das Wert- 
volle»; Lipps* (a. si.) »wir erkennen in Sätzen das Subjekt 
und Prädikat am sichersten, wenn wir uns die Frage ver- 
gegenwärligen, auf welche der Satz die Antwort giebt. Das 
in der . . Frage gegebene ist das Subjekt, das in ihr gefor- 
derte ist das Prädikat» eller, som jag med min terminologi 
skulle uttrycka saken, »predikatet är det af den talande själf 
solverade — resp. i en verklig frågesats icke-solverade — x 
i en kvesitiv fråga (a = x [jfr ofvan s. 126 f.])»; och Sig- 
warts ^ »streng genommen musste das zuerst im Bewusst- 
sein gegenwärlige als Subject, das ergänzend hinzutretende als 
Prädicat genommen werden». Hit hör. ock väsentligen min 
vid flera tidigare tillfällen framställda »populära» definition: 
»subjekt är det man talar om, predikat det man talarom», 
liksom ock Sigwarts * »vorerst nur äusserlich» gifna distink- 
tion: »Subject ist dasjenige, wovon etwas ausgesagt wird, 
Prädicat dasjenige was ausgesagt wird». 

Att nu verkligen meningens subjekt, resp. predikat ofta 
uttrycker just detta tankesubjekt, resp. -predikat är obestrid- 
ligt. Så t. e. i Våren kommer : fågeln kvittrar, skogen löfvas 
osv. eller i hästen gnäggar, oxen bölar, fåret bråker, gåsen 
kacklar och många andra dylika, företrädesvis till poesien 
eller abc-boken hörande meningar. Men i det mera verkliga 
och dagliga språklifvel äro fallen af oöfverensstämmelse kan- 

* Zeitschrift fur Völkerpsychologie VI, 378. 

' rntersuchiingen uber die Grundfragen den Sprachlebens, s. 20 och 30. 
■ Die Impersonalien, s. 19. 

* Logik, 2. aufl.. I, 25. 



— 157 — 

ske lika talrika som de om öfverensstämmeUe vittnande ^ 
När t. e. modern förskräckt rusar hänemot barnkammaren, 
tillropande sin man »barnet skriker!», så torde hon mena 
»det som frambringar det skrik, vi nyss hörde, och som du 
antog härröra från en katt, är — vårt barn I», och då är 
skriker tydligen psykologiskt subjekt, det gifna, och barnet är 
psykologiskt predikat; men icke kunna vi kalla barnet för 
predikat, resp. skriker för subjekt i grammatisk bemärkelse. 
Säga vi: »Karl reser i morgon till Berlin, Erik återvänder i dag 
till sin skola, men Olof stannar ännu en vecka här hemma», 
så äro Karl, Erik och O/o/ både psykologiskt och grammatiskt 
sedt subjckter, och återstoderna af de tre meningarna äro 
både psykologiskt och grammatiskt sedt predikater, livar i sin 
mening. Men ta vi den första meningen ensamt för sig, så 
kan visserligen förhållandet vara likartadt, men då kan 
också, såsom Paul * framhållit, del inträffa, att Karl eller i 
morgon eller till Berlin är psykologiskt predikat, allteftersom 
man vill framhäfva af hvem, när eller hvart resan före- 
tages, och då år meningens i hvart af de tre fallen olika 
beskaffade återetod psykologiskt subjekt, alltså resp. morgon- 
dagens Berlin-resenär, Karls afresa till Berlin, Karls morgon- 
dagsresa. Ytterligare exempel på omöjligheten af identifika- 
tionens genomförande torde vara öfverflödiga. Blott det må 
tilläggas, att alla interrogativa pronomina såsom sådana nöd- 
vändigtvis äro psykologiskt predikat, eftersom de just fram- 
hålla hvad som i tankegången icke är »gifvet» (dvs. psyko- 
logiskt subjekt), t. e. »hvad behagas?», »hvad är en triangel?», 
»hvad är ett pronomen?» — jfr den deklarativa meningen »hvad 
är ett pronomen», där hvad naturligtvis är både psykologiskt 

' I Japanskan lär enligt C. Munzinoer, Die Japaner (Berlin 1898) 
öfverensstämmelsen vara afgjord regel, i det man t. e. konstruerar: »den i 
rummet inkomna är hvem?», »det goda görande människor äro få», »de 
japanska riksdagsmedlemmarnas antal är trehundra» osv. r stället för »hvem 
har kommit in i rummet?» osv. 

» A. st. s. 260. 



— 158 — 

och grammatiskt subjekt — f^hvem har gjort detta?», »/lyar 
bor du?, yiiiär kom du?» osv., men grammatiskt predikat äro 
de väl ändå icke, åtminstone icke alltid. 

Lika litet vinna vi identitet mellan grammatiskt och 
»logiskt» subjekt, resp. predikat, om det logiska subjektet 
deflnieras så, som sker t. e. hos Sigwart: »Subject in . . enge- 
rem Sinne ^ . . das Ding, das eine Eigenschaft hat öder eine 
Thätigkeit ausubt» eller i väsentlig öfverensstämmelse därmed 
hos Wundt*: »Der Gegenstand ist das Subject; die Eigen- 
schaft öder der Zustand bilden das Prädikat». Hos båda 
framställes alltså subjektet såsom varande det mera substantiella, 
predikatet såsom det mera accidentella. I öfverensstämmelse 
härmed kallar ock C. Svedelius " sin »terminus a quo» (dvs. 
subjektet) uttryckligen för »une certaine substance», och 
K. G. Westman, som i denna punkt är hans anhängare, de- 
finierar ^ grammatiskt subjekt som det språkliga uttrycket för 
»det föremål, hos hvilket en tilldragelse, lifsyttring eller ett 
nytt attribut iakttages». Detta må väl gälla i många fall, 
men långtifrån i alla. Väl t. e. i en sådan mening som dii 
har äran håraf, men om vi uttrycka samma tanke med 
samma tankeelementer i och genom följande ord: äran häraf 
är din eller tillkommer dig, så är ej din, resp. dig gramma- 
tiskt subjekt, ehuru det likaväl som du i förra fallet uttrycker 
»det föremål, hos hvilket» äran iakttages som attribut. Jämför 
vidare sådana meningar som din är makten (gentemot det 
liktydiga du har makten), idén är min eller af mig (: jag har 
fått idén), rösten är Jakobs eller tillhör Jakob (: Jakob äger 
rösten), lättjan förfäar honom (: han förfäas af sin lättja), detta 



^ Die Impersonalietu s. 75. En därsammastädes lämnad definition 
på subjekt »in wei terem Sinne» är redan ofvan s. 153 not 2 citerad; en 
tredje, mera psykologisk, och en fjärde, preliminär, af samme förfottai*e se 
s. 156. 

« Logik, 2. aufl.. I, 161. 

» Vanahjse du langage, Uppsala 1897, s. 17. 

* Pedagogisk tidskrift 1900, s. 278. 



— 159 — 

dödsfall var mig högst öfverraskande (: jag blef högst öfuer- 
raskad af detta dödsfall) m. 11., där »substansens» uttryck 
icke fungerar som subjekt. Och hur afgöra, hvar vi ha sub- 
jektet, om uti meningen uppträda två eller flera lika sub- 
stantiella, ja individuella föremål?! Eller då meningen blott 
bjuder på några lika litet substantiella saker? 

Att den gifna deflnitionen på (logiskt = grammatiskt) sub- 
jekt icke duger i fall sådana som »Fredrik II var sin tids störste 
fältherre» eller »dygden är det högsta goda», där man har 
att göra med två lika konkreta, resp. abstrakta föremål, med- 
ges af Wundt (a. st.). Men han tror sig, om ock med en 
viss tvekan — »wenigstens fiir mein Denken», heter det — 
kunna påstå, att äfven för dessa fall gäller åtminstone det, 
att subjektet är »der konstanter gedachte BegrifT», predikatet 
åter »eine veränderlichere Vorstellung», och han anser sig 
därför kunna för alla fall häfda, att subjektet är »ein Ge- 
genstand des Denkens», predikatet däremot »ein variablerer 
Bestandtheil des Gedankens». För min del finner jag det vara 
vida riktigare att med Michaélis ^ säga: »Jeder Satz enthält 2 
Vorstellungen: erstens einen Gegenstand, der zu bestimmen 
ist, zweitens einen andern Gegenstand. ., v^^odurch der erste 
Gegenstand zu bestimmen ist», och jag vill därför bestrida 
riktigheten af denna Wundts uppfattning, därest den gör 
anspråk på att innebära något annat än att det ena uttrycket 
genom en godtycklig akt af den talandes vilja fått uppdraget 
att fungera som principal glosa, det andra uttrycket åter af 
samma subjektiva skäl — dvs. skäl som ej ligga i före- 
målens natur, utan i den talandes sätt att se saken eller i 
hans vilja — anvisats rollen af accessorisk glosa. För resten 
kan jag för min del icke inse annat än att t. e. »fröken Pet- 
tersson» är lika mycket »föremål (Gegenstand)», respektive 
lika »variabel» vare sig hon uppträder i meningen fröken P. 

* yeuhochdeutsche Grammatik, s. 6; 2. uppl. har Vorstellung i 
stället för Gegenstand. Spärrningarna härröra från förf. själf. 



— 160 — 

är den skönaste kvinna i.Sverge eller i meningen den skönaste 
kuinna i Sverge är fröken P,; och dock är fröken P,, i fall af 
normalt sätl alt uttrycka sig, subjekt i den förra, däremot 
predikat i den sednare meningen, detta »wenigstens fur mein 
Denken», Det förefaller mig nämligen som ett öfverskattande 
af svårigheten att kunna skilja på subjekt och predikat i de 
fall, då »the two are of nearly equal importance», att såsom 
Sweet * säga det vara »almost a matter of indifference which 
idea is regarded as subject and which as predicate». Såsom 
exempel anför han veckans första dag är söndagen och sön- 
dagen är veckans första dag, men jag kan icke medgifva, att 
ens här skillnaden mellan de båda uttryckssätten är oväsent- 
lig, detta lika litet som — för att ytterligare förenkla exemplet 
— vid de båda matematiska expressionerna a = ft och 1) = a. 
Ty visserligen är det sant, att om a är = />, så är ock ft = a, 
men det är en sak för sig, och hvad som här är af vikt, 
det är att a = & upplyser något rörande a, under det att 
/; = a upplyser något rörande b. 

Att emellertid icke ordningen mellan lederna är något 
vidare användbart kriterium på subjekt och predikat — så- 
som Westman (a. st.) vill göra gällande. — är lätt att visa 
med massor af exempel, där predikatet helt eller delvis går 
före subjektet, utan att vi ha att göra med de af Westman 
medgifna »afvikelserna från det normala»: fråga och starkt 
känslobetonad framställning. Så t. e. heter det ju hår bor 
han, nu slutar regnet, brännvin dricker jag aldrig, det tror inte 
jag, ledsen är han, men sjuk är han inte, gråter gör hon hela 
dagen, ett snille var Karl XII näppeligen osv. Och är väl tri- 
angel subjekt i meningen triangel kallas en tresidig rätlinig figur, 
hvars uppgift — liksom meningens en tresidig rätlinig figur 
kallas triangel — är att meddela en kortare term i stället för 
det vidlj^ftiga tresidig rätlinig figur, icke såsom meningens 



A new english grammar I, 18. 



— 161 — 

triangel år en tresidig råtlinig figur den att definiera ordet 
(resp. begreppet) triangel? Om vi medge, all jag är predikat 
i meningen gärningsmannen (det) år jag, så är väl yag' också 
predikat i den på vanligare sätt konstruerade meningen jag 
är gärningsmannen, hvilken likaväl som den förra talar om, 
hveni som är gärningsmannen, icke hvad jag är för något 
(hvadan alltså de båda meningarnas olikhet i fråga om kon- 
struktionssätt ej erbjuder någon parallell till det nyss här 
ofvan diskuterade fallet a = ft gentemot b = a). 

Hvarför, fråga vi oss sålunda, är boken subjekt i me- 
ningarna (den hår) boken tillhör eller äges af Karl och (den 
här) boken äger pärmar, men icke i (den här) boken äger 
Karl *? Som vi sett, icke därför att ordet boken namnes 
först, ty i så fall skulle boken vara subjekt äfven i det sista 
exemplet; icke därför att ordet boken är uttryck för hvad 
som tankes (eller föreställes) först, dvs. är psykologiskt sub- 
jekt, ty detsamma gäller äfven om boken i det sista exemplet; 
icke därför att ordet boken betecknar det företrädesvis sub- 
stantiella i meningen, dvs. är logiskt subjekt, ty det gör ordet 
Karl i minst lika hög grad, och Karl är väl inte något mera 
substantiellt i det sista exemplet, där detta ord ju är subjekt, 
än i det föregående. Och hvarför fatta vi olika ord såsom 
subjekt i den här hunden [subj.] äger en snäll husbonde och 
i den här hunden äger en snäll människa [subj.]? Och ändt- 
ligen, hvarför kan i det förra af dessa sist anförda exempel 
en snäll husbonde till nöd vara subjekt, under det att i det 
sednare af dem den hår hunden omöjligen kan vara subjekt? 

B. Erdmann, som * skarpt pointerar skillnaden mellan 
»logiskt» och »grammatiskt» subjekt, resp. predikat, tror sig ha 
nöjaktigt preciserat det grammatiska subjektets begrepp genom 
att definiera det som »den satsdel, om hvilken man — om också 
icke i själfva verket eller förståndsmässigt sedt, så dock — en- 

' Karl i båda fallen uttalad t med öfvertryck. 

' Logik I, 233 ff. (1892). 

Soreen, Värt språk, Bd V. 11 



— 162 — 

ligt hvad ordens grammatiska förhållanden utvisa, 
uttalar sig». Men detta är ju en cirkeldefinition, som icke 
säger det ringaste, förrän upplyst blifvit, h vilka de gram- 
matiska förhållanden äro som utvisa subjektsfunktionen, och 
hvarför dessa förhållanden applicerats just på denna del af 
meningen och icke på den andra. Det enda värdefulla i Erd- 
manns definition är den däri liggande hänvisningen på att 
man icke kan tala om grammatiskt subjekt eller predikat, 
utan att några grammatiska, dvs. rent språkliga, distinktioner 
dem emellan förefinnas, som göra dem till hvar sin gram- 
matiska kategori (jfr ofvan s. 32 fF., särskildt s. 37). 

Alla dessa resonemanger ha sålunda ej gifvit oss någon 
djupare insikt i subjektets och predikatets natur, än vi fingo 
redan genom min inledningsvis gifna definition af dem såsom 
varande meningens principala, resp. accessoriska glosa (se 
ofvan s. 153), dvs. att den talande — ganska godtyckligt — 
ger dem rollerna af det hvarvid, resp. det hvarmedelst 
förknippningen sker. Frågan blir nu: finnas några språkliga 
uttrycksmedel, hvarigenom den talande kan tillkännage denna 
rollfördelning, dvs. äro subjekt och predikat ej blott psyko- 
logiska kategorier, utan äfven grammatiska sådana (jfr s. 26 
ofvan)? Och särskildt gäller det att få veta: finnas några 
hithörande flexiviska uttrycksmedel, någon hithörande böj- 
ningstyp, dvs. äro subjekt och predikat grammatiska katego- 
rier icke blott i vidsträckt bemärkelse (»betydelsekategorier», 
se ofvan s. 33), utan äfven i inskränkt (och vanlig^ bemär- 
kelse (jfr s. 35 ofvan)? 

Snarast kan detta sägas vara förhållandet med predi- 
ka tet, hvarför vi nu först vända oss till detta. I de flesta, 
men långtifrån alla, meningar utmärkes nämligen predikatet 
genom tillvaron inom detsamma af ett flexiviskt element, ^en 
s. k. köpiilan, dvs. ett affix — eventuellt af den art, som 
jag kallar affixord eller hjälpord (se närmare härom i Form- 
läran, inledningen) — som anger predikativ konnexion eller, 



— 163 — 

för att tala med Jerusalem \ uttrycker predikatsfunktionen 
i motsats mot predikatsinnehållet. Kopulan utgöres dels af 
modala, temporala o. a. s. k. hjälpverber, dvs. hjälpord 
(affixord) med verbala ändelser, dels af modala, temporala 
o. a. ändelser hos vissa enkla former inom verbalparadigmet. 
Såväl de ena, de »perifrastiska» (eller »omskrifna»), som de 
andra, de »enkla», med kopula försedda verbalformerna sam- 
manfattas under benämningen de finita (verbal)formerna. 
Exempel * på en enkel finit form är »Karl haltar», på en 
perifrastisk, dvs. med hjälpverbskopula försedd, däremot »Karl 
är halt» På samma sätt förhålla sig »Karl haltSiåe: Karl 
vsp halt», »jag /rö//nar: jag blir trött», »Gud beskydde dig!: 
må Gud beskydda digl» och »jag huggit (tills min krafl för- 
gått): jag har huggit (tills osv.)», där huggit i förra fallet är 
finit form, i sednare fallet däremot blott en del af den finita 
formen har huggit. 

När man i och genom en enkel finit form fått fatt i en 
del af (eller eventuellt hela) predikatet, är det jämförelsevis 
lätt att få reda på återstoden af predikatet samt på subjektet. 
Så t. e. inser man ju lätt nog, att i meningen »den här bo- 
ken äger Karl» det 'att äga*, som ligger i äger, hänför sig till 
Karl, som således är subjekt, och man finner vidare, att det 
själft i sin tur bestämmes af en ny accessorisk glosa, nämligen 
den hår boken, genom livars tillträdande 'ägandet' närmare 
specificeras till att vara ett visst bestämdt 'bokägande', hva- 
dan den här boken tydligen faller inom predikatets sfär. 
Omvändt inser man äfvenledes lätt, att i »den här boken 
tillhör (eller åges af) Karl» det 'att ägas' (eller 'tillhöra'), som 
ligger i den finita formen, hänför sig till den här boken, som 
således är subjekt, och vidare, att det själft i sin tur be- 
stämmes af Karl, så att det närmare specificeradt är ett 'att 
vara Karl-tillhörighet'. 

>' Die Urtheilsfunction, s. 215. 
* Däri kopulan tryckts med fetstil. 



— 164 — 

Något svårare ställer sig saken, då kopulan utgöres af 
ett hjälpverb. Hvad är det t. e. som tillsammans med år 
utgör predikatet i meningen den skyldige år jag? Månne icke 
jag, som i alla händelser tillhör det psykologiska predikatet? 
Att år vore att uppfatta som hjälpverb åtyag', är ingen orim- 
lig tanke, då t. e. i det melanesiska språket på Annatom (en 
ö bland Nya Hebriderna) af de personliga pronomina bildas 
t. o. m. enkla finita former, så att man uttrycker sig så, som 
om vi på svenska sade jagde, dude, hände lefva i stället för 
jag, dn, han lefde osv. ^ (jfr fra. sjön, tyn, in dånnpa, fi. en, 
et, ei anna, se ofvan s. 133). Och ännu vanskligare blir det 
att på språkliga grunder afgöra hvad som är »grammatiskt 
predikat», då, såsom ofta är fallet, ingen kopula finnes, t. e. 
lycklig du!, stackars Olle!, han brottslig!?, du hår!, 'han ut, 
hon in, leken slut, allt förbV, orått fånget lått förgånget, sådan 
herre sådan drång, öga for öga, tand for tand m. m. 

Situationen skulle nu kunna räddas, om subjektet å 
sin sida vore språkligt kännetecknadt som sådant, vore en 
grammatisk kategori. 1 viss mån är detta fallet i sådana 
språk, som äga en »subjektskasus», den s. k. nominativen, 
ehuruväl — såsom Finck * påpekar — dennas nytta till största 
delen upphäfves genom dess användning äfven såsom s. k. 
predikatsnominativ, en »gedankenlose Ubertreibung der Kon- 
gruenz», i hvars ställe det naturliga vore en »ackusativ» så- 
som i danskans »det er mig», engelskans »it is me>y (jfr 
prepositionskasus i stället för nominativ i tyskans »zum Manne 
werden», svenskans »bli //// stoft» o. d.). Men i svenskan äger 
numera subjektet intet specifikt uttrycksmedel alls. Och äfven 
de i vanliga läroböcker förekommande försöken att bestämma^ 
hvilka slags ord o. a. språkformer som kunna användas 
såsom subjekt, äro förfelade. Som subjekt tyckes nämligen 

^ Se N. Finck, Der dcuische Sprachban als Ausdruck deuischer Welt- 
anschauung, s. 85 (Marburg 1899). 



— 165 — 

hvilken som helst språkform — utom de finita ^ — kunna 
fungera, t. e. rocken är glömd, jag är glömd, den döde är 
glömd, gömdt är inte glömdt, ait gömma är ofta alt glömma, 
öfner nog finns att glömma, tre är mer än två osv. Några 
formella språkliga hinder torde därför icke finnas för att t. e. 
anse de kursiverade orden vara subjekt i följande meningar: 
här skall dansas, där borta [= det där stället] är Ijufligt ^, af 
det gråa papperet finnes ännu kvar, i morgon [= morgonda- 
gen] är min födelsedag, »i Balders hage där är min valplats, 
är min värld» ^ »natt var i gården (, nornorna kommo)», 
mörkt är i skog, i min själ är lugnt [eller: lugn; jfr däremot: 
i min själ råder liignj, nu är tid att lägga sig [= detta ögon- 
blick är rätta tiden att osv.], hur mås o. a. d. 

Så mycket är i alla händelser visst: i nysvenskan har 
subjektsfunktioncn ingen specifik form ställd till sitt förfo- 
gande. Då, såsom vi sett, en nysvensk mening ofta icke 
heller äger något språkligt kriterium på hvad som inom den- 
samma utgör predikatet, så är klart, att vi i fråga om me- 
ningar af sistnämnda art icke kunna på språklig väg afgöra, 
hvad som är subjekt eller predikat, dvs. vi ha här intet från 
det psykologiska (resp. logiska) subjektet eller predikatet 
skildt »grammätiskt» subjekt eller predikat. Vilja vi i sådana 
fall öfverhufvud tala om subjekt och predikat, så måste vi 
därför med dessa uttryck, som då naturligtvis icke kunna 
afse några »grammatiska» kategorier *, mena psykologiskt (eller, 



' För resten kan ju äfven en finit form användas som subjekt, därest 
den betraktas icke i sin egenskap af finit semem, utan som blott foneni, 
t. e. »strider är en verbalform», detta att jämföra med »tpk är en outtalbar 
Ijudförbindelsc» o. d. fall. 

' Jfr på sätt och vis engl. there is . ., da. der er . . 

^ Märk, att meningen icke är den, att »min värld» ligger uti Balders 
hage, utan att Balders hage just är hela »min värld». Alltså kunde ut- 
trycket också utan ändring i betydelse lyda så: Balders hage det är osv. 

•* Jfr mina ofvan s. 37 åtcrgifna uttalanden af Claeson, Stout och 
Bréal samt följande af Wundt, VÖlkerpsijchologie, I, ii, 200: »vor allem ist 
hen'orzuheben, dass Subject und Prädicat an sich logische, also ursprung- 



— 166 — 

om man så hellre vill, »logiskt») subjekt och predikat. Jäm- 
för exempelvis med hvarandra följande par af morfologiskt lik- 
artade, men semologiskt olikartade meningar, i hvilka sub- 
jektet är framhäfdt medelst kursivering: jag är åkare (, han 
kontorist): jag är säljare (, köpare är han); jag är professor 
N. [vid presentation]: jag är [den efterfrågade] professor N, ^; 
Andersson är (som du ser) den längre af de båda: Andersson 
är den längre af de båda (som du där ser); allt detta (som 
du ser framför dig) är Södermanland: allt detta (, vackert, 
bördigt m. m., som du fordrar) är Södermanland. Visserligen 
kommer man härigenom till sådana, kanske i mångens tycke 
svårsmälta konsekvenser som att 5 kr. är — af språkliga 
skäl — subjekt i t. e. 5 At. behöfvas ytterligare och 5 kr. äro 
ytterligare behöfliga (däri kopulan utgöres ej blott af äro, utan 
i viss mån äfven af -a i behöfliga); däremot — af psykolo- 
giska skäl — predikat i 5 kr. är hvad som ytterligare behöfves 
och 5 kr. är mitt behof ytterligare. Men detta är ju ej värre än 
att 5 kr. hör till predikatet — äfven efter den hittills gängse 
uppfattningen — i 5 kr. behöfver jag ytterligare. Likaså är 
det kursiverade subjekt — af psykologiska skäl — i »//// ord- 
förande valbare äro: kuratorer, seniorer och graduerade», men 
predikat — af grammatiska skäl — i »//// ordförande må kunna, 
väljas: kuratorer osv.»; du är — af psykologiska skäl — 
predikat i du är gärningsmannen eller den skyldige, men — 
af grammatiska skäl — subjekt i du har gjort det, m. m. d. 
Allt detta är emellertid oundvikligt, så länge man vill hålla 
på det gamla förfaringssättet att under den grammatiska ter- 
men »predikat» inrymma hvarje foneni, som tillsammans 
med kopulan bildar en morfologisk enhet, utan att taga hänsyn 

lich nicht . . grammatische . . Begriffe sind. Man wird . . sicherlich giit 
thiin, sic aus diesem ihrem eigentlichen Gebiet nicht auf ein anderes zu 
ubertragcn . . und, wo man es mit andern Begriflfen zu thun hat, lieber 
auch andere Namen wåhlen.» 

^ Jfr tyskans lielt afvikande konstruktionssätt i detta fall, nämligen 
resp. »ich bin professor N.»: »professor N. bin [!] icli,» 



— 167 — 

till om det också semologiskt sedl representerar det verkliga, 
dvs. psykologiska predikalet; alltså till dess att man bekvämar 
sig att analysera 5 kr. hehöfvas ytterligare på följande sätt: 
subjekt — naturligtvis psykologiskt — är ytterligare behof, pre- 
dikat — psykologiskt — är 5 åt. jämte kopulan, som i detta 
exempel utgöres af -as jämte vokalkvalitetens ändring från o 
i behof till ö i hehöfvas \ 

§ 33. Adjunktiv konnexion. 

Med adjunktiv konnexion eller kortare uttryckt ad- 
junktion — ungefär hvad Wundt ^ kallar »ofTene Wortverbin- 
dung» och Sutterlin ^ »offene Gruppe» * — förstår jag hvarje 
konnexionsförhållande, som anger en skedd, dvs. (i den talandes 
själ) redan försiggången, förknippning af en principal och en 
accessorisk glosa (jfr § 30), alltså resultatet af en predikativ 
konnexion, t. e. den blommande rosen, som förutsätter till- 
varon af predikationen rosen blommar, eller vackert formad, 
som på samma sätt utgår från ett formen år vacker, eller 
dricker vin, som förutsätter ett drycken är vin. Den princi- 
pala glosan är alltså här icke, såsom vid predikationen var 
fallet, närmast ett determinandum, utan redan från början 
ett determinatum. Adjunktionens språkliga uttryck utgör 
därför en tvåledad — icke mening, utan — glosa. För de 



^ Jfr Sutterlin, Die detitsche Sprache der Gegenwart, s. 318 f., af 
Iivars inånga sunda uttalanden följande här må anföras: »Der psycholo- 
gischc Satzgegenstand [dvs. subjektet] und die psychologische Satzaussagc [dvs. 
prcdikatet] sind , . heute an keine bestimmte sprachlichc Form gebunden . . 
Wenn . . einer . . bemerkt . . das Haus kaiife ich, so ist das Neue, also die 
Aussage, in dem Worte ich enthaUen, das sprachlicb Satzgegenstand ist, 
der Satzgegenstand aber in den vorausgehenden Worten das Haus kaufe. 
Wollte man die sprachlichc Form mit dem Denken in Einklang bringen, so 
miisstc man sägen Käiifer des Hauses ist . . (bin) /cft.» Jfr ofvan s. 157 not 1. 

* Völkerpsychologie, I, ii, 310. 

« A. st., s. 251. 

^ Båda dessa termer lida af en ensidighet, analog med den ofvan s, 
152 not 3 framhållna rörande de korresponderande termerna. 



— 168 — 

mot predikalionens båda leder (meningens »subjekt» och »pre- 
dikat») svarande båda lederna inom adjunktionen använder 
jag — i viss mån anslutande mig till de af Sweet ' begagnade 
uttrjxken »head-word» och »adjunct-word» — nyskapade 
termer, i det att jag kallar den principala glosan för huf- 
vudglosa, den accessoriska åter för b i glo sa. De rätt ofta 
förekommande termerna »hufvudord» och »biord» ^ kunna 
med deli vidtomfattande innebörd, hvarom här är fråga, icke 
användas, enär termerna ofta icke afse ord, utan ordfog- 
ningar eller orddelar. För de fall, då det verkligen är fråga 
om ord, kan man naturligtvis utan olägenhet, ja stundom 
lämpligen använda uttrycken hufvudord och biord. Har bi- 
glosan formen af en »sats», så plägar den kallas »bisats», 
något som jag icke heller finner skäl att göra invändningar 
mot, blott man icke af detta språkbruk låter förleda sig att 
tro, det h varje »bisats» är en biglosa, och glömmer att med 
en »bisats» äfven förstås en principal glosa, som har satsform 
(jfr ofvan s. 58 och 142). 

Äfven för uttryckandet af själfva det ifrågavarande kon- 
nexionsförhållandet har jag måst nyskapa en term: adjunk- 
tion. Detta emedan de hittills använda eller föreslagna samt- 
liga synts mig vara af olika skäl olämpliga. Då t. e. Wundt ^ 
kallar förhållandet för »determination» (och dess leder för 
»determinatum», resp. »determinant»), så synes mig detta 
uttryck vara såsom hithörande grammatisk term olämpligt, 
emedan äfven predikationen (se § 32) innebär ett »delermi- 
nerande» eller bestämmande. Den af Sweet * nyskapade termen 
»assumption» får hos sin upphofsman beteckna ett något 
trängre begrepp, än jag med min »adjunktion» afser, hvar- 

* A new engtish grammar. I, 16 och 33. 

' Bråte, Svensk språklära, s. 160 (förkortad uppl. s. 137) och Beck- 
man, Svensk språklåra, s. 197 och 193 ha den olämpliga motsättuhigen 
»hufvudord» och »bestämning.» 

* Logik, 2. aufl., I 144 fT, och Völkerpsychologie I, ii, 78 AF. 

* A. st., s. 17, 



— 169 — 

till kommer, att Sweets term icke synes mig vara lika uttrycks- 
full. Det af Sweet (a. st.) förkastade »atlribution» har — 
frånsedt Sweet^ icke synnerligen tungt vägande invändning, 
att del skulle leda tanken åt logiskt håll — den olägenheten, 
att det redan tagits i anspråk af Wundt för en användning 
med inskränktare betydelsesfär, liksoiii ock den därmed in- 
timt sammanhängande och redan allmänt gängse termen »attri- 
but», såsom vi strax nedan skola se, afser blott ett special- 
fall af hvad jag kallar »biglosa» och därför ej lämpligen kan 
ersätta denna term. »Adjektion» vore ett lämpligt uttryck, 
därest det, icke, liksom det i dess släptåg följande »adjektiv 
förbindelse» o. d., alltför mycket ledde tanken hän på den 
gängse termen »adjektiv», som ju redan har en tämligen 
fastslagen betydelse. 

Den gängse granimatiska schablonen benämner biglosan, 
allteftersom den hufvudglosa, hvartill den hör, är en »sub- 
stantivform» eller icke, attribut, resp. adverb i al, från h vil- 
ket sednare man olämpligt nog vanligen afskiljer »objekt», 
»predikativ» och stundom äfven »agent». Så t. e. får på 
landet heta attribut i lifuet på landet, men adverbial i lefua på 
landet och en på landet lefvande individ; allmänt är attribut i 
allmänt bruk, men adverbial i allmänt bruklig och 50/11 all- 
mänt brukas: snabbat) attribut i en snabb resande och ett 
snabbt resande, men adverbial i en snabbt resande: ung skall 
vara attribut i ung dog han, men adverbial (eller »predika- 
tiv») i han dog ung: ogift uppges vara adverbial (»predika- 
tiv») i han lefver ogift men attribut i han lefver, ogift och 
trumpen. Jag omnämner detta blott i föregående utan all hår 
yttra mig om denna indelnings och terminologis värde \ efter- 
som frågan tydligen icke är af semologisk, utan af morfo- 
logisk- och närmare bestämdt syntaktisk natur. 

Till vårt förevarande ämne hör däremot den sedan gam- 



* Jfr tillsvidare Wundts uttalande, Völkerpsychologie I, 11, 287;))Ad- 
verblum . . ist im eigentlichen Sinn^ Attribut des Verbalb.egriffs». 



— 170 — 

malt gängse indelningen af biglosan i epitet och apposi- 
tion ^ Skillnaden mellan dessa båda slag af biglosor fram- 
går af en jämförelse mellan följande parvis ordnade exempel 
på det ena och det andra, h varvid den glosa, som i hvarje 
fall är epitet, resp. apposition, framhäfls genom kursivering: 
docenten Pettersson (ir sjuk): Pettersson, docenten (, är sjuk); 
en skräddar Palm (höll tal): Palm, en skräddare (, höll tal); 
Uppsalaprofessorn Ångström (sysslade med spektralanalys): 
Ångström, (som var) professor i Uppsala (, sysslade osv.); han 
dog ung: han dog, gammal som gatan; han läser högt: han 
läser, högt och tydligt; han är allvarsamt sjuk: han är sjuk, 
allvarsamt nog. Visserligen pläga termerna epitet och appo- 
sition begränsas till att gälla s. k. attributer, men detta utan 
skäl, ty, såsom af de nu anförda exemplen framgår, uppträ- 
der samma motsättningsförhållande äfven hos s. k. adverbi- 
aler. Hvad som utgör det för motsatsen konstituerande är 
icke så alldeles lätt att säga. I den språkvetenskapliga litte- 
raturen har jag icke lyckats upptäcka en något så när tillfreds- 
ställande definition på någondera termen. 

Klarast, men väl också minst träffande sakens kärna, 
är Brates definition *: »attribut [om denna olämpliga inskränk- 
ning se strax här ofvan], som omedelbart utan paus anslu- 
ter sig till hufvudordet, kallas epitet, attribut, som är skildt 
från hufvudordet genom paus, kallas apposition». Häremot 
är nu till en början att invända, att den här framställda 
iakttagelsen rörande förekomsten af paus icke är fullt riktig. 



* Att märka är, det tyska — men icke engelska — författare liksom 
ock den svenska kommitté, som utarbetat 1882 års »Betänkande» (se I, 291 
i det foregående), med »apposition» mena hvarje substantiviskt »attribut» 
i samma kasus som hufvudordet, hvarigenom hela motsatsen epitet: appo- 
sition upphäfves. Det olämpliga häri har uppvisats af V^ E. Scuultz: Gram- 
matiska iakttagelser (i Linköpings läroverksprogram 1894—5), s. 7; jämf5r 
ock F. GiSTAFSöON, Attribut, predikativ och apposition (i Tidskrift utg. af 
Pedagogiska föreningen i Finland, 1885). 

' Svensk språklära, s. 166 f.; förkortad uppl. s. 141, 



— 171 — 

i ty alt paus stundom kan utebli mellan en apposition och 
dess hufvudglosa, så att t. e. i »han satt kvar, nöjd och be- 
låten» eller »Hvasser, notarien, bor där och där» appositio- 
nens begynnande n-ljud kan sammansmälta med hufvudglo- 
sans slutande r-ljud, eller omvändt i »frry och munter närmade 
han sig oss» appositionens slutande r-ljud sammansmälta 
med hufvudglosans begynnande n-ljud till ett apiko-alveolart ti 
(se I, 435), hvilket naturligtvis förutsätter och bevisar, att 
mellan r och n ingen paus förefinnes. Men vidare — och 
delta är den viktigaste invändningen — är definitionen byggd 
på ett sekundärt kännetecken och därför otillfredsställande, 
ungefär på samma sätt som om man definierade en tredje- 
klassvagn såsom 'en järnvägsvagn hvari man färdas för 3,5 
öre per kilometer'. Den ifrågavarande pausen användes näm- 
ligen just emedan en apposition (och icke ett epitet) följer, 
dvs. appositionen skapar pausen, ej tvärtom. H varför vi i 
bland ha paus mellan bi- och hufvudglosa, ibland icke, därom 
lämnar Bråte ingen upplysning, men skälet torde kanske skola 
antydas genom tillägget: »appositionen kan äfven betraktas 
som en själfständig ordgrupp [dvs., enligt B:s terminologi, 
hvad jag kallar 'mening']». Det är mycket möjligt, att den 
kan så betraktas, men frågan gäller då, hvarför den det 
kan, då den ju dock i alla fall icke är en själfständig mening. 
Lika mycket eller litet få vi veta hos Sweet, då det he- 
ter S att apposition äger rum »when . . the two [glosorna] 
are almost coordinate», och då biglosan »is, as it were, de- 
tached from its head-word» [medelst en paus? eller hvad är 
det som här åsyftas?]. Lika dunkla äro Falk och Toi-p, då 
de ^ definiera apposition som »en fri [på hvad sätt fri?] til- 
foielse af et nomen til et andet, som betcgner samme person 
eller ting». Då Heyse säger ^ att appositionen »nicht als 



^ A. st., I, 33, resp. I, 19. 

' Dansk-norskens syntax, s. 98. 

' Deutsche Schulgrammaiik, 22. aufl., s. 257. 



— 172 — 

eine dem Substantiv bereits einverleibte Nebenbestimraung 
betrachlet werden känn, sondern den Charakter eines ver- 
kiirzten Nebensatzes hat», så är detta redan en smula 
bättre. Det innebär nämligen den riktiga iakttagelsen, att 
appositionen icke i samma grad som epitetet är »införlifvadt» 
med sitt hufvudord, åtminstone icke »redan» är det, utan håller 
på att bh det, hvilket starkt påminner om ett predikations- 
förhållande (jfr ofvan s. 152 f.). Den psykologiska grunden 
härtill har Wegener riktigt utvecklat ^ och hans utredning 
utmynnar däri, att appositionen är en »nachträglichc Correc- 
tur unserer mangelhaften Darstellung», dvs. meddelar en bi- 
glosa, som den talande ej från början hade klart för sig att 
åhöraren behöfde ha fogad till hufvudglosan. I öfverens- 
stämmelse härmed betonar Wegeners efterföljare Wunderlich^ 
att appositionen är »ihrer Anlage gemäss ein Nachtrag», 
som har att tillgodose »dem Bedurfnisse eine Kennzeichnung, 
die ihrem Zweck nach nicht geniigt hat, durch weitere Mittel 
zu verstärken». Men detta betonande af appositionens »nach- 
trags»-karaktär är farligt, enär det lätt leder till att man i 
likhet med Sutterlin ^ anser appositionen vara att morfologiskt 
beteckna såsom »der nachgestellte Beisatz [dvs. »attribuf»]». 
Härigenom råkar han genast in i svårigheter på grund af 
sådana fall som Karl den store, Ludvig XIV o. d., hvilka han 
söker komma ifrån genom att förklara dem vara »förblek- 
nade». Ja det äro de, och det i den grad att den store osv. 
ej längre äro appositioner, utan epiteten Den helige är na- 
turligtvis lika väl epitet i Erik den helige som i den helige 
Erik, men däremot apposition i y>Erik, den helige (, inte den 
läspe och halte)». På samma sätt förhålla sig Bengt lagman 
och lagman Bengt till »Bengt, lagman i Östergötland»; rosor 
hvita, rosor röda (ty. röslein rot) och huita rosor, röda rosor 



^ Die Grund fragen des Spracblebens, s. 32 fF. 

* Der deiitsche Satzbau, s. 117. 

' Die deiiische Sprache der Gegenivart, s. 253. 



— 173 — 

till »rosor, hvita, inte röda (, vill jag ha)»; gossen hår och den 
här gossen till y>gossen, den här^ inte den där (, var det)» osv. 
Djupast har som vanligt Paul sett ^ Riktigt påpekar 
han, att i fråga om hvad jag kallar epitet »die Stellung ent- 
scheidet nichts». Härtill vill jag dock knyta den anmärk- 
ningen, att — såsom redan Bråte observerat — detsamma 
nog också gäller i fråga om appositionen. Ty visserligen är 
docenten apposition i »Pettersson, docenten, är sjuk» och där- 
emot Pettersson apposition i »docenten — Pettersson — är 
sjuk», men t. e. i »tillfrisknad, återtog han sitt arbete» är 
tillfrisknad (och icke han) apposition, i »en fullständig öde- 
mark, utbreder sig landet milsvidt» är det en fullständig öde- 
mark (icke landet) osv. Epitetet anger Paul, ehuru han icke 
använder denna term, vara den bestämning, vid hvilken »das 
Verhältnis als schon bekannt vorausgesetzt wird», under det 
att genom hvad jag kallar apposition »etwas Neues mitgeteilt 
wird», och — fortsätter han — »dann nähert sich das Ganze 
der Natur eines Satzes [dvs. 'mening']». Denna riktiga iakt- 
tagelse, att appositionen meddelar något åtminstone jämförelse- 
vis »nytt», synes mig just förklara den normala tillvaron af 
paus mellan appositionen och dess hufvudglosa. Pausen 
tjänstgör nämligen som besinningstid för talaren och skärper 
uppmärksamheten hos åhöraren *. Häremot talar ej den om- 
ständigheten, att appositionen ofta inledes med »som bekant», 
t. e. Weierstrass, som bekant den förnämsta auktoriteten på 
detta område, ty faktiskt betyder ju ett »som bekant» ofta 
eller oftast »hvilket jag ej vet om jag vågar förutsätta som 
bekant». — Pauls synpunkter ha upptagits af Siitterlin, som 
bestämmer sin »nachgestellte Beisatz» så, att den »hebt eine 
Eigentiimlichkeit noch nachträglich [om det obefogade i detta 
uttryck se s. 172 ofvan] als neu und wichtig hervor», un- 
der det att »der vorgestellte Beisatz [dvs. epitetet] gewöhn- 

* Prinzipien, 3. aufl., s. 265. 

' Jfr närmare i Prosodien, kap. 2. 



— 174 — 

lich nur eine bekannte Vorstellung nebenher wieder auf- 
frischt». 

Själf skulle jag — i närmaste anslutning till Paul — 
vilja uttrycka saken så, att epitetet anger adjunktionsförhål- 
landet såsom både från den talandes och den tilltalades syn- 
punkt naturligt, ja ofta själfTallet, under det att appositionen 
utgör så att säga en presentationsceremoni, som innebär, alt 
den talande medger, att livad som från hans egen synpunkt 
är ett adjunktionsförhållande (dvs. resultatet af en redan 
undangjord predikation), möjligen från den tilltalades syn- 
punkt sedt är ett predikationsförhållande (dvs. innebär till- 
komsten af ett nytt och intressant faktum), något hvartill 
dock talaren för sin del ej vill göra det, eftersom livad han 
för tillfället vill predicera, är något annat och viktigare än 
hvad appositionen anger. Jämföra vi t. e. med hvarandra ut- 
trycken »rfen skålmen P. har tagit min hatt» och »P., den skål- 
men [^= han är nämligen, som ni nu skall få höra, en skälm], 
har osv.», så synes mig tydligt, att genom det förra uttrycks- 
sättet — med epitet — P:s skälmnatur anges såsom oomtvist- 
ligare och allmännare erkänd än genom det sednare. Gent- 
emot »docenten P. har sagt mig det» innebär ett »P., docen- 
ten [= det är nämligen docenten, som det är fråga om], har 
osv.»i att bestämningen docenten föreföll den talande så själf- 
fallen, att han till en början utelämnade den, tills han kom 
att tänka på att den kanske ej var lika själffallen för åhöraren. 

Appositionen intar således en mellanställning mellan 
epitetet och predikatet. Den är så att säga ett i situationens 
förgrund framskjutet epitet eller omvändt ett undanskjutet, 
blott i förbigående ^ omnämndt predikat, som just därför ej 
förlänas fmit form. Man kan följa predikatets utveckling ge- 
nom appositionens mellanstadium till epitetet. Så t. e. är 
lagman predikat i en personförteckning, upptagande bl. a. 

^ »NebcnhcD), som Sutterlin säger om epitetet, pansar alltså bättre 
om appositionen. 



— 175 — 

Bengt, lagman. Det ar apposition i Bengt, lagman, blef gift 
med Sigrid, (kallad) den fagra: När så ändtligen appositio- 
nerna lagman och den fagra tillräckligt ofta fogats till Bengt, 
resp. Sigrid, för att adjunktionen skall kunna anses vara all- 
mänt erkänd, öfvergå de till att vara epiteter i Bengt lagman 
och Sigrid den fagra = lagman Bengt och den fagra Sigrid. 
Det är därför ofta hart när omöjligt att afgöra, om man har 
det ena eller andra för sig. Ett godt praktiskt kännetecken 
på appositionen ha vi emellertid däri, att den på grund af 
sin nära frändskap med predikatet oftast eller kanske alltid 
kan genom en lätt ändring fås att formellt efterlikna detta, 
dvs. förses med kopula och vanligen äfven ett »formellt» 
subjekt. Så uppslår en s. k. appositionell bisats, hvilken 
blott är en mera abundant (se ofvan s. 88) formulerad appo- 
sition — liksom omvändt den brakylogiska appositionen, dvs. 
apposition i inskränkt och vanlig mening, icke är en »för- 
kortad bisats», utan en blott antydd sats, dvs. en glosa som 
på grund af sin nyhetsdigra innebörd jämförelsevis lätt skulle 
kunna förvandlas till en, ofta »parentetiskt» anbragt, mening 
med satsform — t. e. »Napoleon, (som var) fransmännens 
förste kejsare, dog i fångenskap» (jfr »Napoleon — han var 
fransmännens förste kejsare — dog i fångenskap»); (när han 
blef) drucken, var han oregerlig»; »han är sjuk, beklagligtvis» 
(= hvilket är beklagligt); »han dricker, (och det [= han 
dricker]) åmtals. 

En annan svårighet, som äfvenledes sammanhänger med 
appositionens hälft predikativa natur, är att afgöra, hvart den 
hör såsom bestämning. Detta blir ofta en smaksak, hvarvid 
man mera låter bestämma sig af yttre grunder, såsom for- 
mell kongruens eller grannskap, än af inre grunder, såsom 
betydelsesammanhang. Så t. e. i »glad gick han till sitt ar- 
bete» eller »han gick glad till sitt arbete» hänföra vi tydligen 
glad till han, under det att vi i »gladt gick» osv. eller »han 
gick gladt» osv. lika otvetydigt föra gladt till gick. Men hvar 



— 176 — 

hör med glädje i »med glädje gick han» osv. eller »han gick 
med glädje» osv. eller »han gick till sitt arbete med glädje»? 
Jämför vidare t. e. »massan, bragi Ull raseri, störtade sig 
öfver honom»: »bragt till raseri [eller rasamie] störtade sig 
massan öfver honom»: »/ raseri störtade» osv.: »massan stör- 
tade sig I raseri [eller rasamie] öfver honom», där i de två 
sista exemplen i raseri synes lika väl kunna hänföras till 
massan som till störtade sig \ 

En biglosa kan i sin tur vara hufvudglosa i förhållande 
till en ny biglosa, som då kan vara epitet till en apposition 
eller apposition till ett epitet eller epitet af andra ordningen 
(dvs. epitet till ett epitet), af tredje ordningen (dvs. epitet till 
ett epitet af andra ordningen) osv., resp. apposition af 2, 3 
osv. ordningen, t. e. »dagens hjälte, skräddar [epitetet till 
apposition] Pettersson»; »dagens hjälte, Pettersson, skräddarn» 
[apposition af 2 ordningen]; det efter min mening [epitet af 
2 ordningen] bästa stycket»; »det bästa stycket, efter min 
mening» [apposition till epitetet bästa]. Härvid kunna epile- 
ter hopas vida mer än appositioner, t. e. »den om riket [om 
riket är epitet — till den . . högt förtjänte — af 3 ordningen] 
högt [ep. -- till den . . förtjänte — af 3 ordn.] förtjänte [den om 
riket högt förtjänte är ep. — till kung — af 2 ordn.] kung [ep. af 
1 ordn.] Ludvig» eller »(den) ovanligt [ep. af 4 ordn.] all- 
mänt [ep. af 3 ordn.] omtyckte [ep. — till e. o. professorn i latin 
i Bonn — af 2 ordn.] e. o. [ep. af 2 ordn.] professorn [ep. af 
1 ordn.] i latin [ep. — till e. o. professorn — af 2 ordn.] i Bonn 
[ep. — till e. o. professorn i latin — af 2 ordn.] Schultze» \ 
Såsom redan af dessa exempel framgår, måste man noga skilja 

^ En detaljerad specialundersökning rörande apposi tionens arter och 
natur är liögeligen önskvärd. Tills vidare har man blott att tillgå den 
lilla, men goda exempelsamlingen i N. L[inder8] Atiributsbestämningar, 
Stockh. 1900. 

• Obs. att äfven om man säger: prof. S. i Bonn, är i Bonn epitet 
till prof. 



— 177 — 

mellan å ena sidan en biglosa till en biglosa och å andra 
sidan en biglosa till en med biglosa försedd hufvudglosa, 
hvad man lämpligen skulle kunna kalla »hufvudglosa af 
andra ordningen». Så t. e. skiljer sig typen (en) mycket [ep. 
af 2 ordn.] liten [ep. af 1 ordn.] gosse högst väsentligt från 
typen {en) vacker [ep. af 1 ordn. till hufvudglosan af 2 
ordn. liten gosse] liten [ep. af 1 ordn. till hufvudglosan af 
1 ordn. gosse] gosse eller, hvilket är detsamma, (en) liten 
vacker gosse — ty äfven här är vacker bestämning till liten . . 
gosse ^ — och än mer naturligtvis från typen (en) liten, vacker 
[dvs. och vacker] gosse, där en annektiv, ej konnektiv för- 
bindelse af de båda epiteterna föreligger. Jämför ock första 
halfva sidan (=: halfsidan) med första, halfva, sidan, där halfva 
(= hon som bara är half) är apposition. Ett fall sådant 
som kungen af Danmarks bröstkarameller (där af Danmark, 
icke af Danmarks, är epitet till kungen) eller danska kungens 
bröstkarameller (där danska är epitet till kungen, icke till 
kungens [dvs. kungen tillhöriga]) är alldeles likartadt med ett 
sådant som mig tillhöriga bröstkarameller, dvs. glosorna -s 
och tillhöriga äro epiteter af första, kungen af Danmark, dan- 
ska kungen och mig epiteter af andra ordningen. 

Man plägar sedan gammalt indela epiteterna — och 
väl äfven appositionerna, ehuru detta ej uttryckligen fram- 
hålles — i två slag, allteftersom de uttrycka eller icke ut- 
trycka något som ligger i hufvudglosans begrepp, alltså äro 
strängt taget umbärliga eller icke ^. Det förra benämnes af 
Kern ^ »veranschaulichendes (sog. epitheton ornans)», det 
sednare »unterscheidendes (artbildendes)», under det att Mi- 
chaélis S som olämpligt uppdelar det sednare slaget i tvenne 



* Obs. hufvudtonviktens plats här, liksom i det förra exemplet, på 
oacker, icke på liten. 

* Jfr Paul, Prinzipien, 3. aufl., s. 127. 

" Grundriss der deutschen Satzlehre, 3. aufl., s. 21. 

* Neuhochdeutsche Grammatik, 2. aufl., s. 52 f. 

Noreen, Vårt språk, Bd V. 12 



— 178 — 

utan verklig skillnad sinsemellan \ kallar dem »schmucken- 
des (Epitheton ornans)», resp. »erweiterndes» och »artbil- 
dendes» ^ Hos de antika författarna heta de »epitheton ornans» 
och »ep. necessarium» (dvs. dekorativt, resp. nödvändigt ep.), 
af livilka termer den förra ofta ses använd äfven af nutida 
författare, ehuru stundom i annan mening än den ursprung- 
liga, i det den än sammanblandas med livad de gamle kal- 
lade »ep. perpetuum» ^ dvs. den episka diktens »stående» 
(eller »fasta») epitet, som ju blott utgör en underafdelning 
af »ep. ornans» ^ än godtyckligt begränsas till ord af viss 
känslohalt*. Då vi sakna allmänt vedertagna svenska ter- 
mer för ifrågavarande två klasser af epiteter, använder jag 
här uttrycken »karakteriserande» och »distingverande», ge- 
nom hvilka man synes mig rätt väl komma åt sakens kärna. 
Parvis ordnade exempel på dessa båda slag äro: den snabb- 
fotade Akilles : den vredgade Akilles; den gode Guden : den 
kristne guden; det röda guld : omyntadt guld; en Guds ängel 
: dödens ängel; en triangel, som ju har tre sidor, måste ha 
tre vinklar: en triangel, som har en råt vinkel, måste ha två 
spetsiga. 

Denna indelning af epiteterna bjuder emellertid endast 
på ett par specialfall af det ytterst mångskiftande betydelse- 
förhållande, som jag kallar »status» och nu går att i en sär- 
skild paragraf skärskåda. 

,^ 34. Begrreppen status och kasus. 

Med status menar jag det speciella betydelseförhållan- 
de, hvari en biglosa kan stå till sin hufvudglosa. Termen 
är för första gången använd och definierad i min lilla skrift 



* T. c. mler runde Tiscli» : y»der grane Bar»! 

■ Så t. t*, af CEDER.SCHIÖLD, 0/11 svc/iskan som skriftspråk, 2 uppK, s. 31. 
^ Jfr A. M. Alex ANDERSON i Nordisk familjebok. Epitet, 

* Så R. G:80N Berg, Epifeton ornans hos Vitalis (i Språk och stil, 
V, 121). 



— 179 — 

'V^årt modersmåls grammatik och dess indelning' (Visby 
1898) ^ Dess begrepp sammanfaller till god del med livad 
som i åtskillig, i synnerhet något äldre grammatisk litteratur 
kallas för »kasus». Denna sistnämnda term har nämligen, 
såsom jag redan i min uppsats 'Något om ord och ordklas- 
ser' (Nordisk tidskrift 1879) påpekat och klandrat ^, hittills 
tagits än i semologisk, än i morfologisk betydelse, hvaraf en 
stor och beklaglig villervalla orsakats. Så t. e. heter det, än 
att i fadern gaf gossen boken de tre substantivformerna stå i 
olika kasus, resp. nominativ, dativ och ackusativ, än att de 
stå i samma kasus, »grundformen» eller hur man nu mån- 
de kalla den. För att råda bot härpå måste man ovillkor- 
ligen med olika termer utmärka det semplogiska och det 
morfologiska förhållandet. Jag säger därför, att i det anförda 
exemplet orden fadern^ gossen och boken ha olika status, 
men samma kasus. Således inför jag för kasus i semologisk 
betydelse den nya termen status — en öfversättning af det 
populära uttrycket »ställning i satsen» — och förbehåller 
den gamla termen åt kasus i morfologisk betydelse. Detta 
emedan den grammatiska litteraturen visat en allt bestäm- 
dare tendens att definiera kasus — i den mån en verklig 
definition försökts — såsom ett rent morfologiskt begrepp. 

Denna småningom skeende fixering af termen kasus i 
nu nämnd riktning visar sig också tydligt i våra skolgram- 
matikor. Så t. e. heter det visserligen ännu hos Sundén — 
i väsentlig öfverensstämmelse med äldre författare, t. e. Mo- 



* K. G. Westman, som i Pedagogisk tidskrift 1900, s. 271, upptar min 
term, använder den dock i en på tvåfaldigt sätt modifierad betydelse, i 
det han dels utsträcker den till att afse ej blott det adjunktiva, utan äfven 
det predikativa konnexionsförhällandet, dels låter den syfta på den prin- 
cipala glosans förhållande till den accessoriska, icke såsom hos mig på den 
accessoriskas förhållande till den principala. 

• Termens tvetydighet är för resten klart framhållen redan af Moberg, 
Försök till en lärobok osv. (1815, 2 uppl. 1825), s. 30 IT., särskildt noten 
ä s. 32. 



— 180 - 

berg ' och Svenska Akademiens språklära (1836) * — i hans 
'Svensk språklära*, 3 uppl. (1875), s. 45: »Kasus (ställnin- 
gar i satsen) äro fyra: . . . Dock . . nominativen, dativen och 
ackusativen . . hafva en gemensam form». Här ha vi så- 
lunda en ren och klar semologisk (funktionell) bestämning 
af det ifrågavarande begreppet. Men i samme författares 5 
uppl. af samma bok (1885), s. 50, liksom ännu i hans 'Svensk 
språklära i sammandrag', 15 uppl. (1903), s. 73, råkas föl- 
jande på motsägelser rika och mellan båda ståndpunkterna 
haltande definition: »Kasus (ställningar i satsen) kallas 
de former [!], som substantivet antager i följd af sin ^ an- 
vändning i satsen. Kasus äro fyra: ..Dock betecknas nu- 
mera endast genitiven genom en särskild ändelse s, hvaremol 
öfriga kasus inom samma numerus äro lika [I]». En rent 
morfologisk definition ha vi däremot t. e. hos Bråte, 'Svensk 
språklära (1898), s. 68 *: »De former, som substantiven an- 
taga som bestämningar och hufvudord till andra ord, 
kallas kasus. Svenska språket har blott två kasus». Sam- 
ma ståndpunkt intar —- utan direkt definition af termen - 
Beckman i sin 'Svensk språklära* (1904). Ett försök att i 
definitionen framhäfva båda synpunkterna utan att förblanda 
dem gör Lindström(-Heike])s 'Svensk grammatik', 2 uppl. 
(Hälsingfors 1899), s. 63, enligt hvilken kasus äro »de for- 
mer, som substantivet antager i följd af sin olika använd- 
ning i satsen» [så långt lika med Sundén], till antalet två, 
men den ena af dessa »erhåller olika namn efter den ställ- 
ning [dvs. funktion] substantivet antager i satsen», nämligen 
nominativ, ackusativ och dativ. 

Äfven den utländska skolgrammatiken tar numera all- 



^ A. st., s. 30: »Kasus bet<K:knar |mark detta uttrycks tvetydighet!) 
ett visst förhållande . .» 

' S. 83: »Kasus betecknar de olika ställningar eller förhållanden . .» 
' Su. språkl. i sammandrag inskjuter här ordet »olika». 
* Likalydande i den förkortade upplagan af år 1905, s. 58. 



— 181 — 

mänt termen kasus i rent morfologisk betydelse. Så redan 
Heyse (1856), enligt hvilken kasus äro »Flexionsformen», 
som »ein unabhängiges (resp. abhängiges) Verhältniss des 
Gegenstandswortes ausdrucken» \ Likaså Michaélis (1889) h 
»Casus . . Formen, welche . . Abhängigkeitsverhältnisse be- 
zeichnen»; Sutterlin (1900) *: »von Fallen finden sich . . noch 
vier vor [alltså är det fråga om former]. Alle diese . . bo- 
zeichnen Beziehungen im Satzganzen»; Mikkelsen (1894) *: 
»Til at udtrykke de forskellige Forhold, hvori et Navneord 
kan staa i en Ssetning, findes der i Almindelighed i Spro- 
gene forskellige Forholdsformer (Kasus).. I nuvaerende 
Dansk . . kun to». 

Under sådana förhållanden är det tydiigtvis det mest 
praktiska att låta kasus vara en morfologisk term och skapa 
en ny af semologisk innebörd. Jag definierar därför kasus 
som den grammatiska kategori, hvilken har till sin specifika 
uppgift att representera betydelsekategorien status, dvs. genom 
flexiviska medel ange, huruvida en glosa är hufvud- eller 
biglosa och i sednare fallet eventuellt — i mycket olika ut- 
sträckning inom olika språk — antyda den närmare beskaf- 
fenheten af dess betydelseförhållande till sin huf\'udglosa. 

Men godkänna vi denna definition, så få vi taga föl- 
jande konsekvenser af densamma, hvilka bjärt svära mot 
den gängse grammatiska litteraturens framställning af kasus- 
läran. Vi ha då att behjärta hufvudsakligen treggehanda: 

1. Kasus förekomma ej blott, såsom Heyse, Bråte m. fl. 
påstå, hos substantiver, dvs. såsom leder i ett s. k. substan- 
tivparadigm, utan hos allt språkmaterial, som fungerar så- 
som biglosa. Så t. e. i det s. k. adjektivparadigmet, och detta 

* System der Sprachwissenschafl, s. 433. Jfr samme forf:s Deutsche 
Sclinlgrammatik, 22. aufl., s, 268: »Casus . . sind . . die Formen . .» 

• Neuhoctidentsche Grammatik, s. 34; jfr 2. au fl. s. 36. 

• Die dentsche Sprache der Gegenwart, s. 143. 

* Dansk Sproglcere, a. 169. 



— 182 — 

icke blott som ett rent kongruensfenomen, ett fall som Heyse 
erkänner, t. e. i »döma någon ohördan», »i allo lande» o. d.; 
utan äfven såsom själfständigt motiverad kasus, t. e. i »has- 
tig-t uppblomstrande», »uid-a ber5'^ktad», »a//-s ingen», »nyss 
anländ» o. d. (»ådverbiala») bildningar. Ja till och med 
verbet måste tillerkännas kasusformer, t. e. i »dugg-» eller 
»ÖÄ-regnar» (pcrifrastiskt uttrjxkt »duggar och regnar», resp. 
yyöser och regnar»), »resande talare» eller »resetalare» (pcri- 
frastiskt »talare, som reser»), »stulen lycka» (pcrifrastiskt 
»lycka, som .stulits») o. d. 

2. Kasus förekommer ej blott, såsom Heyse, Brale m. fl. 
framställa saken, hos ord, utan äfven hos allehanda ordfog- 
ningar, t. c. »kungen-af-Danmark-s * bröstkarameller», »högst- 
salig-Hans-Majestäf-konung-Karl-Johan-s död» *. Detta icke 
minst hos sådana ordfogningar, som ha satsform. Så t. e. i »jag 
hör dig sjunga» eller »jag hör att du sjunger» äro dig sjunga 
och att du sjunger olika oblika kasus af du sjunger: jfr »jag 
hör din sång» eller »jag hör du sjunger», i hvilket sistnämnda 
fall kasus rektus användes i stället för oblik sådan. Andra 
exempel på kasus-böjda satser äro »minnet af att Magdeburg 
forstörts» (jfr af Magdehurgs förstöring), »han dog medan 
Karl XI regerade» (jfr under Karl XI:s regering), »haji blef 
sjuk, emedan han låst för mycket» (jfr genom för mycken läs- 
ning), »han reste, innan terminen slutade» (jfr före terminens 
slut). 

3. Kasus behöfva ej vara hela ord, utan kunna utgöra 
blotta delar af sådana, alltså vara »affix» ^ t. e. talarkon- 



* Eller: kungen-s-af-Danmark, där 'kiiiigcn af Danmark' är böjdt 
medelst inflx i stället för medelst suffix, säsom allmänna svenska höjnings- 
vanor kräfva. 

' I vnlgär stil har jag träffat sådana hildningar som »hon-som-är- 
gifl-s hror» och nmannen med-den-omöjliga-näsan-s föräldrahem», det sed- 
nare äfven hragt till högre [!] stil med formen »mannen-s med den omöj- 
liga näsan föräldrahem». 

" Se om denna term närmare i Formläran, inledningen. 



— 183 — 

sten (= talarens konst), flygfisk (= flygande fisk), läkemedel 
(zz= läkande medel), diigfgfregna (= duggande regna). 

Antalet kasus i nysvenskan år icke vare sig två, såsom 
Bråte o. a. nutida grammatici hålla före, eller fyra, såsom 
Sundén o. a. något äldre författare efter tyska grammatikors 
mönster påstått, eller ens sex, såsom grammatikförfattarna 
före Sundén i allmänhet på god tro efter latinska gramma- 
tikans föredöme antogo, utan de äro hart när legio. Redan 
från den gängse grammatikens egen ståndpunkt är en sådan 
karghet som den ofvan påpekade oberättigad. Då man — 
med ytterst få undantag - allmänt erkänner tillvaron af 
perifrastiska tempus såsom »fiilurum» skall göra, »perfektum» 
har gjort osv., så hvarför icke då också såsom kasus, låt 
vara perifrastiska, erkänna t. e. af Frankrike i »konungen af 
Frankrike», som ju är alldeles likvärdigt med »Frankrikes 
konung», osv.? Det gamla sexkasus-systemet erkände åtmin- 
stone tillvaron af »ablativen» af gossen o. d. — naturligtvis 
emedan latinska grammatikan upptog denna kasus — och 
Svenska Akademiens språklära (s. 85 f.) är nog konsekvent 
att utbyta termen abiativ mot »prepositionskasus» och anse 
den föreligga vid alla medelst någon som helst preposition 
bildade uttryck ^ Men på grundval af min definition af 
kasusbegreppet måste vi gå vida längre och erhålla en massa 
kasus, som dock lätt kunna uppdelas i större och mindre 
grupper. Vi få då följande indelning af nysvenskans kasus: 

I. Kasus rekt US ^ (Heyses »unabhängiger Casus») har 
till specifik uppgift att ange, att ett morfem fungerar såsom 



* Jfr WuNDT, Völkerpsychologie I, ii, s. 68: »Weiin in iinsern neuc- 
reii Sprachen die Wortformen der Casus bis auf geringe Reste verschwun- 
deii sind, so sind damit die Casus seibst nacli ihrein psychologischen und 
logischen Begriffswert nicht verloreii gegangen, sondern sie sind im Gegen- 
theil ungleich reicher geworden, indem nun Pråpositionen weit iiber die 
in dem ursprunglicljen Casussystem gezogenen Grenzen iiinaus dem Aus- 
drucke der BegrilTsverhältnisse dieneu». 

* Termen är, liksom dess motsats kasus ol)likYUs, införd af stoikerna. 



— 184 — 

hufvudglosa (hvilket icke hindrar, att samma form undan- 
tagsvis kan fungera som biglosa, t. e. en tallrik jordgubbar, 
två glas vin, tre lass hö o. d.). I svenska riksspråket finns 
blott en kasus rektus, som vi därför lämpligen kunna kalla 
grundformen -t så t. e. också Bråte, Lindström-Heikel 
och Beckman — i det vi helt naturligt välja denna form till 
»grundform» ^ inom det kasuella paradigmet. I dialekterna 
kan man emellertid liksom i vissa främmande språk anse 
sig inom ett substantivparadigm äga två olika slag af kasus 
rektus, som då få heta nominativ och vokativ. Det förra är 
då det specifika uttrycket för den principala glosan uti en 
mening, det sednare för en hel (allokutiv, se s. 117 ofvan) me- 
ning, t. e. nom. Anna : vok, A'nna i Degerfors-målet (jfr ofvan 
s. 117 f.). Men uppförandet af vokativen som ett slag af kasus 
innebär onekligen ett utvidgande af kasusbegreppet, sådant 
jag ofvan definierat det, nämligen som en grammatisk kate- 
gori, den där afser glosan, icke meningen. Skulle man vidga 
begreppet därhän, så borde ännu snarare till kasus föras 
äfven sådana former inom ett substantivparadigm, som ut- 
trycka en annektiv — ej blott en konnektiv — förbindelse, 
t. e. latinets tuque, som då är en kasus rektus »copulativus» 
jämförd med t. e. tecum, som är så att säga en kastis oblik- . 
vus »comitativus». Och i konsekvens härmed finge man då 
ock lof att kalla och i t. e. han och hon för en prepo- 
sition, som styrde kasus rektus i motsats mot den kasus 
oblikvus styrande prepositionen med i han med henne. Detta 
allt spelar emellertid ingen roll inom det svenska rikssprå- 
kets grammatik, som i alla händelser saknar vokativ och så- 
lunda är befriad från de svårigheter, som vokativens infö- 
rande i det grammatiska systemet uppkallar. 

II. Kasus oblikvus eller »oblik kasus» (Heyses »ab- 
hängiger Casus») har till specifik uppgift att medelst morfo- 



' Om detta begrepp se närmare i Formläran, inledningen. 



— 185 — 

logisk ändring af grundformen ange, det ifrågavarande mor- 
fem fungerar såsom biglosa. Alltefter den härvid till använd- 
ning komna morfologiska bildningsprincipen kunna vi indela 
kasus oblikvus i tre hufvudarter: 

A. Kasus suffixalis, bildad medelst sufBxala föränd- 
ringar af grundformen (jfr franskans prefixala kasusbildningar 
med au, du osv.). Här ha vi att skilja mellan två hufvud- 
sakliga fall: 

1. Kasus inkongruens, som icke har att uppvisa 
några kongruensfenomener \ dvs. biglosan antar ej olika form 
alltefter hufvudglosans ohka beskaffenhet — därigenom känne- 
tecknande ej sin egen, utan dennas art — utan har blott att 
uppvisa det for biglosans egen status karakteristiska rektions- 
fenomenet ^: kasussuffixet. Detta är väsentligen olika inom 
olika paradigmer (hvarför den gängse grammatiken plägat 
med olika termer — genitiv, adverb osv. — benämna kasus 
inkongruens inom olika paradigmer). Lämnande de närmare 
detaljerna åt formläran, dit de ju höra, anför jag här till 
ämnets belysning blott några af de vanligaste fallen bland de 
många olikartade hithörande kasusbildningarna: 

Inom substantivparadigmet ha vi t. e. med suffix-addition 
sådana fall som Bosfröm^s filosofi, satans (duktig) karl, 
hjärtats begär, hjärta-ns beskedlig, tids nog, en^dels pro- 
fetera, de^ras möte; med suffix-subtraktion Jesu (grundform 
Jesus) ord, Falu (: Falun) grufva, Mose (: Moses) lag; med 
suffix-byte Trollhått^e (: Trollhättan) kanal, konsistori-i (kon- 
sistorium) beslut, d'ig (: du) tillgifven, h^onom (: han) värdig, 
h^-enne (; hon) trogen, d-em (uttaladt damm eller damm; 
grundform de) tillkommande. 

Inom adjektivparadigmet t. e. vid-a bekant, trolig^en sjuk, 
såker-ligen rätt, nyss anländ, hjårtlig-t välkommen, all^om 
bekant. 

^ Om begreppet »kongruens» se närmare i Formläran, inledningen. 
' Om begreppet »rektion» se närmare i Formläran, inledningen. 



— 180 — 

Inom verbparadigmet t. e. res-ande konstnär, se-ende ögon, 
lefu-ande lifvet, forvilla^nde ^ lik, sjunger fortjusa-nde ^ ha något 
ligg-andes (jfr med förskjutning af hufvudglosan till rollen af 
biglosa »kommer spring-andes», där kommer numera tjänstgör 
som ett slags hjälpverb åt springa). 

Inom satsparadigmet t. e. jag hör dig sjunga (: du sjunger). 

2. Kasus kongruens, som utom rektionsfenomenet äf- 
ven har att uppvisa kongruensfenomener, t. e. Bosiröm-sk 
filosofi, -ske filosofen P., -ska hemmet; stul-en lycka, -el nöje, 
-na fröjder; spruck-en dörr, -et fönster, -na väggar; hjärt^Iig 
hälsning, -lige vän, -liga hälsningar; satan^isk karl osv. (Jfr 
satans karl); skog^ig mark osv.; d-in vän, rf-i7/ hus, d-ina 
vänner (: du ^^ hans: lian =^ Boströms : Boström). 

B. Kasus komponens, bildad genom grundformens 
öfvergång, med eller utan annan än prosodisk förändring af 
densamma, till en sammansättningsled, fogad till hufvudglosan 
(nästan alltid framför denna; jfr dock § 40, 1), t. e. kalfskinn, 
morbror (uttalad t morr^; grundform mor), skogs-mark (läs 
skocks^; jfr kasus inkongruens skogs), lifsiid (läs liffs-; }{r livs), 
s/arfsläkare (grundform städ), kruk\å\i (: kruka), kyrkorM 
(: kyrka), bilderbok (: bilder), mannamod (: man), nationalhjälte 
(: nation), e/e/nen/arundervisning (; elemenierna), sädespris (: 
säd), (/a/karl (; Dalarna), vattuskråck (: vatten), kollegiesLfgUi 
(; kollegium), siffertsd (: siffror), samfårdsmedel (: samfärdsel), 
duggregn, botemedel, lärodikt, rfric A-s vatten, sannolik osv. — 
Stundom kan en semologisk förskjutning mellan sammansätt- 
ningslederna äga rum, så att den ursprungliga hufvudglosan 
med tiden alltmera kommer att uppfattas såsom biglosa och så 
småningom nedsjunker till ett rent suffix (jfr franskans sufflxala 



^ V^erbal stam men är här icke, såsom i de gängse skolgrammatikorna 
uppges, förviU-, resp. förtjus-; se mina anmärkningar i Språk och stil \\ 
86 (och Pedagogisk tidskrift 1898, s. 401), på grund af hvilka nu också 
Beckman(-Saxkn), Svensk språklära, Stockh. 1905, s. 91 fT. ändrat den gamla 
framställningen i uppl. af 1904, s. 92 ff. 



— 187 — 

kasus på -ment af urspungliga sammansättningar med -menie). 
Då så skett är alltså kasus komponens öfvergången till en 
suffixal kasus, t. e. bituis (ursprungligen = på bitars vis), 
eocempelvis (= till exempel), delvis (= endels), hoptals, stundtals, 

C. Kasus partikularis, bildad vanligen af grundfor- 
men, mera sällan af en suffixal kasus (se 1 nedan), medelst 
ett hjälpord. en s. k. partikel (jfr ofvan s. 143 fF.). Alltefter 
hufvudglosans olika morfologiska beskaffenhet — utan eller 
med satsform — erhåller denna partikel namnet preposition 
eller subjunktion (jfr ofvan s. 143). Vi erhålla sålunda två 
slags partikulära kasus: 

1. Kasus prepositionalis, bestående af en partikel 
jämte en grundform (eller mera sällan en oblik suflixal form, 
se a — c nedan), som till sin morfologiska beskaffenhet icke 
utgör en »sats» (dvs. innehåller en finit verbalform). Ur- 
sprungligen har partikeln varit hufvudglosa, men så har en 
förskjutning af betydelseförhållandet ägt rum (jfr B ofvan), 
så att den ursprungliga biglosan blifvit till en af partikeln 
(såsom biglosa) »styrd» hufvudglosa, t. e. han hoppade a'/" 
hästen >- han hoppade lätt af ha' sten ; han tog frå'n gossen 
boken >- han tog boken från gossen >- från go'ssen tog han 
boken; han hällde /' glaset^ han hällde i glaset tre droppar 
>> han hällde tre droppar / gla'set: han satte på' gossen roc- 
ken > han satte rocken på gossen > på go'ssen satte han 
rocken; jfr han drack u'r gla'set^\\2i\\ dra'ck ur gla'set, 
Alllefter prepositionens plats i förhållande till det af densamma 
styrda morfemet erhåller den namnen anleposition, post- 
position eller cirkumposition, hvadan vi ytterligare kunna 
indela prepositionalen i tre specialfall: 

a) Kasus antepositionalis, t. e. foten på bordet (= 
bordets fot, bordsfoten), konungen af Frankrike (= F" rank- 
rikes konung, franska konungen), en trakt med skog (= skogs- 
trakt, skogig trakt), resan till staden (= stadsresan) o. d. 
Stundom är antepositionen förbunden icke med grundformen 



— 188 — 

utan med en suffixal kasus inkongruens, t. e. gå till kungs, 
till bords, skjuta till måls, i söndags, med honom (henne, dem, 
dig, mig). Emellanåt är denna bildad på ett för prepositio- 
nalen egendomligt sätt, t. e. till sjöss (jfr kas. inkongr. sjös), 
i morse (: morgons), i somras, i julas, i nåder, i andanom, 
svika I dryckjom, man ur huse, bränd d båle m. m. 

b) Kasus postpositionalis, t. e. bröder emellan, jorden 
rundt, året om, din hjälp förutan, natten utöfuer, gatan utefter, 
hela staden (året) igenom, blif mig [obs. ej jag!] når, backe 
upp och backe ner, år ut och år in. Postpositionen behöfver 
ej alllid följa omedelbart efter det styrda morfemet, t, e. vatt- 
net drack han inte af, faran hade han ingen aning om, det 
var han nöjd med (men »därmed var han nöjd», dvs. vid 
omedelbar postposition ändras grundformen det till en oblik 
inkongruent kasus där, som — inkonsekvent nog — samman- 
skrifves med postpositionen), Iwad skall det användas till? 
(men yyhvartill skall det användas?»). 

c) Kasus cirkumpositionalis, t. e. åt staden till (= 
hänemot staden), på en aln när (=r så när som på en aln), 
för ett år sedan, för skam skull. Några cirkumpositioner 
förenas med oblik inkongruent eller kongruent sufflxal kasus; 
så alltid å . . vägnar samt vanligen för . . skull och i . . ställe, 
t. e. å konungens (eller mina) vägnar, för min (eller fridens) 
skull i hans (eller mitt) ställe. 

Till ytterligare belysning af ofvanstående utredning inför 
jag här nedan sex exempel på ett kasusparadigm, sådant det 
gestaltar sig inom den s. k. substantivböjningen: 

Kasus rektus: skug afgud GQd 

» inkongruens: skogs afgflds Guds' 

» kongruens: skogig afgudisk gud(e)lig 

» komponens: skögs^(mark) afgöda(hus) guds'(tjänst) 

» prepositionalis: af, i osv. skfig af, åt osv. afgud af, for osv. Gud 



Uttaladt skocks. 
Uttaladt Gutts. 



189 — 



Kasus rektus: 


hjärU 


HierU 


du 


» inkongruens : 


hjärtas 


Hiertas 


dig 


» kongruens: 


l^ärUig 


Hiertask 


dtn* 


» komponens : 


hjärte(vän) 


Hierta(fonden) 


dä(skål) 



» prepositionalis: af, till osv. hjärta af,hososv.Hierta af, med osv. dig 

2. Kasus subjunktionalis, bestående af en partikel 
jämte en grundform, som till sin bildning utgör en »sats». 
För att åskådliggöra subjunktion alens nära sammanhang med 
andra kasusbildningar, särskildt prepositionalen (jfr s. 187 
ofvan), sätter jag vid sidan af de följande exemplen de på 
annat sätt bildade synonyma formerna, alltså : »jag hör att * 
lärkan s/ungrer 1= lärkans sång; sedan eller efter det han kom- 
mit =^efiev hans ankomst; medan eller under det (att) du år 
/lär = under din härvaro; /i7fc eller till dess (att) jag dör^=^ 
(in)till min död; når eller då han kom == vid hans ankomst; 
om eller ifall, i håndelse, såframt, såvida, därest du tillåter =^ 
med (eller: i händelse af, under förutsättning af) din tillå- 
telse; innan eller forrån föreläsningen slutar = innsin (eller: 
före) föreläsningens slut; ehuru eller fastän, oaktadt, trots att 
jag är fattig = oaktadt (eller : trots) min fattigdom ; »jag kan 
inte, for (att))> eller »ty, emedan, eftersom, alldenstund, enär, 
därför att jag är sjuk» = för (eller : på grund af, i anledning 
af) min sjukdom; »jag känner till, hur han uppför sig» ^= 
hans uppförande; »jag vet, hvad du menar» ^=: din mening; 
»jag vet, hvart du reser» = din resas mål; »huset, där han 
fror» = hans boningshus; »barnet, som yag d/s/rar» ^^ mitt äls- 
kade barn. Sällan uppvisar subjunktionen kongruensfenomen, 
t. e. »en sanning, hvilken (eller : rfen) du bör minnas» = en 
för dig minnesvärd sanning; men »ett ord, hvilket (cWer : det) 
du bör miVi/ias» 1= ett för dig minnesvärdt ord. 



* Uttaladt dinn. 

* Kan saknas och sålunda grundformen inti*ada i stället för oblik 
kasus lika väl som t. e. i ))gif (åt) Stål en penning äfven!» 



FEMTE KAPITLET. 
De olika slagen af status. 

Naturligtvis äro status till antalet oändliga liksom själfva 
lifvets förhållanden, och det kan därför här endast bli fråga 
om en gruppering i stort sedt. Att åstadkomma en logiskt 
tillfredsställande sådan vore emellertid, redan det, att i viss 
mån och från en viss synpunkt ))förklara hela naturen» — 
för att tala med Thorild — och det öfverstiger i alla händelser 
mina krafter. Den följande klassifikationen vill jag därför 
ha betraktad endast såsom en i hög grad preliminär och 
ofullständig sådan, dock såsom jag hoppas bidragande till 
någon reda i det oöfverskådliga materialet. Jag fortskrider 
från mera utvärtes synpunkter till mera ideella sådana och 
indelar i öfverensstämmelse därmed hela mångfalden af sta- 
tus till att börja med i två stora grupper: 

yttre status (^ 35—39), dvs. förhållanden som afse rum 
och tid; 

inre status (§ 40—43), dvs. förhållanden som existera 
för och uppfattas af (ej sinnena, utan) tanken. 

,^ 35. Yttre status: 1. Essiva, 

Med en essiv status menar jag det fall, då biglosan 
bestämmer hufvudglosan i afscende på det genom densamma 
betecknade föremålets läge (plats, belägenhet) i rum eller 
tid, dvs. då biglosan anger detta föremåls ort eller tidpunkt. 
Vi ha här att särskilja flera specialfall: 



— 191 — 

1. Inessivus* föreligger, då biglosan anger det före- 
mål, som utgör, det genom hufvudglosan betecknade föremå- 
lets plats (lokalitet i rum eller lid). Inessiven kan vara dels 
lokal, dels temporal, dvs. afse rummet eller tiden: 

af) Lokal inessiv uttryckes ge»om allehanda, kasus, 
t. e. inkongruens y>skogens fåglar», komponens »sArogfsfåglarna», 
prepositionalis »fåglarna i skogen» (»arian på åkern ^ och 
orren i furn»). Andra exempel äro: Lunds studenter: de 
lundensiska studenterna: Lunrfastudenterna: studenterna i 
Lund; lifvet hemma : hemli{\ei: lifvet i hemmet (jfr »lifvetpå 
landety>, i Dalarna men på Dal, i Australien men på Mada- 
gaskar , i Italien men på Kamschatka och på Pyreneiska halfon, 
i eller på Jutland osv.); ett ställe i Faust (och öfverhufvud / 
en bok): ett ställe hos Goethe'^ (och öfverhufvud hos en för- 
fattare); en vers i Vergilius (en bok): en vers hos Vergilius 
(en författare); föreläsningarna /idr *: föreläsningarna å denna 
lokal: mottagning i min ^05/a(/; mottagning där jag bor (sub- 
junktionalis). Jämförelsevis sällsynt är användningen af ka- 
sus rektus i stället för oblik sådan, t. e. »min våning Kungs- 
gatan ffo», »stadgandet § 3 regeringsformen» eller »regerings- 
formen ^ 3» o. d. 

b) Temporal inessiv har lika många skiftande ut- 
tr}xk, bland hvilka kasus rektus ingalunda är sällsynt, t. e. 
kasus rektus »föreläsningen nästa måndag (måndag morgon, 
måndagen den 11 dennes), inkongruens »måndagens föreläs- 
ning», komponens »måndagfsföreläsningen», prepositionalis 
»föreläsningen på måndag (jfr »tidningen for måndagen», 
»vårt sammanträfTande om måndag» eller »på måndagen». 



^ Denna och följande statustermer äro dels hånade från de finsk- 
ugriska o. a. språks grammatik, dels af mig bildade i analogi med dessa 
lånade termer. 

' Jfr partitiven i »kanten på (ikern» o. d. 

• Jfr på Goethe, då personen betraktas som ett ting, icke som en 
författare. 

■* Jfr allativen /ii7, ablativen härifrån eller hädan och oblativen hiiåi^ 



— 192 - 

»hans vistelseort om sommarni», »sömnen om natten))). Andra 
exempel äro: ISOO-talets skalder: skalderna på ISOO-talet (jfr 
I 19 århundradet^ under revolutionen): 1772 års revolution: re- 
volutionen (af) 1772: född år 1700: på Karl XII:s tid (under 
Karl XII:s regering) eller - med subjunktionalis — medan (då, 
när, under det, under det att) Karl XII regerade: jag reser (i) 
denna vecka: jag reser i veckan: vårens vindar: vårliga vindar: 
i;årvindar: vindarna om våren: han dog kl. 12: han dog då 
(når, just som) klockan slog tolf eller vid tolftiden (jfr komita- 
tiven — se § 38, 1, a — i »han dog vid min födelse)) eller 
))samtidigt, med att, då, når, just som jag föddes»). 

Skulle biglosan utmärka en samling af två eller flere 
föremål, inom hvilkas område hufvudglosans föremål befinner 
sig, så föreligger en afart af inessiven, nämligen: 

2. Interessivus, då biglosan utmärker föremål, som 
å ömse sidor bestämma platsen för hufvudglosans föremål, 
en plats som sålunda aldrig får — såsom vid inessiven — 
helt eller delvis sammanfalla med de förras. Äfven interes- 
siven kan naturligtvis vara såväl lokal som temporal: 

a) Lokal interessiv uttryckes, då endast tvåsidig 
bestämdhet afses, i regeln genom prepositionen (e)mellan, t. e. 
landet (e)/ne//an floderna, en plats (e)mellan oss (jfr däremot »oss 
emellan sagdt» o. d., då fråga är om en inre status), eller, 
om biglosorna äro två, genom dubbelprepositionen — ej cir- 
kumpositionenl — (e)mellan . . och, t. e. landet (e)mellan Eufrat 
och Tigris, en plats (e)mellan dig och mig. I sednare fallet 
brukas dock äfven kasus komponens, t. e. Falu-Rättvik-b^- 
nan, eller rektus, t. e. järnvägen Stocklwlm-Uppsala. Afses 
däremot flersidig bestämdhet, så uttryckes interessiven van- 
ligen genom prepositionen (i)hland, t. e. min lilla vrå bland 
bergen (jfr däremot »betet mellan bergen är magert»), en plats 
(i)bland oss (då »vi» äro flere än två), agnarna (i)bland hvetet, 
lifvet (i)bland folket, (i)bland allmogen, (i)bland bönderna. 

b) Temporal interessiv kan ju aldrig afse annat än 



— 193 — 

tvåsidig bestämdhet, hvarför ock här regelbundet användes 
prepositionalis bildad medelst (e)mellan, resp. (e)mellan . . 
ochy t. e. någon gång mellan de båda nästa årsskiftena, något 
år mellan 1450 och 1520 (jfr partitiven — se § 39, 1 — i 
»något bland ton-åren» =i af tonåren), någon gång mellan kl. 
1 och 2. Emellertid användes äfven ofta kasus rektus, t. e. 
kriget 1563 — 70. Ofta, särskildt då kasus rektus användes, 
har interessiven en med prolativen (se § 36, 7) besläktad 
betydelse, i det att de båda med hvarandra förbundna bi- 
glosorna ange begynnelse-, resp. slutpunkt för utsträckningen 
af hufvudglosans föremål. Så t. e. innebär »han regerade 
H70—1495» snarast, att han regerade från (och med) 1470 
till (och med) 1495, och i uttrycket »han lefde 1450 — 1520» 
ange de båda årtalen snarast födelse-, resp. dödsår. Dock 
förekommer undantagsvis och väl vulgärt — ja kanske blott 
såsom rent språkfel — annan, rent interessiv, betydelse hos 
dylika konstruktioner, t. e. då det i Illustrerad Svensk Litte- 
raturhistoria af H. Schuck och K. Warburg I, 363 heter: 
»Israel Holmström föddes i Stockholm 1660 — 1665», hvarmed 
naturligtvis icke afses att säga, det Holmström föddes under 
hela den uppgifna perioden, utan blott vid någon tidpunkt 
inom densamma. 

Reduceras de lokalbestämmande punkterna till en enda, 
så att blott ensidig bestämdhet afses, så uppslår: 

3. Adessivus, då biglosan utmärker det föremål, i 
hvars närmare eller Qärmare grannskap hufvudglosans före- 
mål befinner sig. Stundom slår den inessiven så nära, att 
den möjligheten hålles öppen, ehuru icke direkt framställes 
såsom sannolik, att lokalen för hufvudglosans föremål kan 
sammanfalla med den, som tillkommer biglosans föremål; 
ett fall som man kan benämna »sväfvande» adessiv. Äfven 
adessiven är af tvåfaldig art: 

a) Lokal adessiv ha vi t. e. i: hafvets strand: hafs- 
stranden : stranden vid hafvet; landsvägens ena dike : lands- 

Noreen, VArt spruk, Bd V. 13 



— 194 — 

iKigfsdikel : diket uid landsvägen; t^dgf^skåpet : skåpet vid väggen: 
en butik vid [eller, i något lägre stil, på] Drottninggatan, i 
Kolmätargränd, i [eller, i något högre stil, vid] Kungsbacken: en 
plats vid min sida (hos mig, bredvid mig, invid mig, intill mig, 
nära mig, ett stycke från mig ni. fl. nyanser af denna status); 
stå invid (intill) väggen, infor Pilatus osv. Sväfvande adessiv 
uttryckes genom att foga ungefär till en adessiv eller inessiv 
betecknande kasus, t. e. en hviloplats ungefär vid Grindstugan, 
ungefär här, ungefär midt på vägen, gränsen går ungefär i 
södra Småland o. d. 

b) Temporal adessiv föreligger t. e. i: oroligheterna 
vid (strax vid, nära) århundradets början eller inemot år- 
hundradets slut eller när (då) århundradet började, Sväfvande 
adessiv uttnxkes här dels på samma sätt som vid den lokala 
adessiven, t. e. ungefår vid år 1800, dels och oftare medelst 
prepositionen omkring ("eller cirka), t. e. omkring (cirka) 1800 
(eller: år 1800), omkring 1000-talet f Kr. o. d. 

En närmare specialisering af adessiven genom införande 
af ett »lativt» (se S^ 36), dvs. riktning afseende, element i 
fråga om bestämmandet af föremålens läge i förhållande till 
hvarandra och eventuellt äfven till den talande personen ger 
oss följande afarter: 

4. Extraessivus, då biglosan anger den gräns, på 
hvars yttre (dvs. konvexa eller ock från den talande vet- 
tande) sida hufvudglosans föremål helt och hållet befinner 
sig, t. e. åkrarna utanför stadsmuren eller utom staden, vis- 
telsen utomlands eller utrikes. Ett specialfall fiäraf är: 

o. Cirkumessivus, då biglosans föremål är på alla 
eller åtminstone ett flertal sidor omgifven af hufvudglosans 
och således mer eller mindre en enklav i detta, t. e. bältet 
om lifvet (kring lifvet, omkring lifvet): lifbkltet; nejden (om-) 
kring Siljan : .Si(/a/?,snejden; vallarna (om)kring staden : stadens 
vallar; villorna rundt (omkring, kring) staden; jorden rundt 
bo människor. 



— 195 — 

Raka motsatsen till fallen 4 och o är: 

6. Intraessivus, då biglosan anger den gräns, på 
hvars inre (dvs. konkava eller och åt den talande vettande) 
sida hufviidglosans föremål helt och hållet — eventuellt som 
enklav — befinner sig, resp. den tidrymd, som begränsar 
möjligheten af det genom hufvudglosan betecknade föremålets 
uppträdande. Alltså ha vi äfven här att skilja mellan: 

a) Lokal intraessiv, t. e. planteringarna innanför 
stadsmuren, Finlands återeröfring inom Sverges gräns. Stun- 
dom flyter intraessiven omärkligt öfver i inessiv, så att t. e. 
»planteringarna inom stadem) är ungefär liktydigt med »plan- 
teringarna i staden», dock att den skillnaden mellan de båda 
uttrycken torde kunna iakttagas, att »planteringarna» icke i 
det förra, men väl i det sednare fallet fattas såsom en ingredi- 
ens i själfva stadens natur. Däremot ha vi väl att göra med 
rena inessiver vid sådana uttryck som t. e. »vistelsen inom- 
lands» eller »inrikes» lika väl som vid »vistelsen i landet» 
eller »i riket». 

b) Temporal intraessiv, L e. en gång på /re dr (eller 
inom tre års tid), betalning inom tre års forlopp (eller med 
subjunktion: innan tre år forlupit). 

Ännu mera framhäfves riktningselementet vid de föl- 
jande fallen: 

7. Supraessivus, då biglosan anger ett föremål, i 
förhållande till hvilket det genom hufvudglosan betecknade 
föremålet intar ett högre läge, t. e. växterna ofvan(pn\) tråd- 
gränsen, ofvanfor trädgränsen, träden ofvanfor (pfvanom) sand- 
gropen, stenens parti ofvan jord. De oftast använda prepo- 
sitionerna äro emellertid (np)på (pfvanpå) och {upp)öfver, af 
hvilka den förra — men icke den sednare — vanligen anger, 
att föremålen omedelbart eller åtminstone mera fullständigt 
beröra hvarandra, t. e. snön (up)på taket, dynan ofvanpå 
täcket, men molnet (upp)öfver oss, strecket öfuer raden, skyn- 
ket öfuer bysten; märk, att en duk på hufvudet sluter bättre 



— 196 — 

lill än en duk öfver hufvudet Stundom förekommer ock ka- 
sus komponens eller inkongruens, t. e. ^oZ/mattan : golfvets 
matta : mattan pä golfvet, 

8. Subessivus, då biglosan anger ett föremål, i för- 
hållande till hvilket det genom hufvudglosan betecknade 
föremålet intar ett lågre läge, t. e. byggnadens grund : bygg- 
nadsgrunden : grunden under byggnaden, vattnet nerunder bron, 
vatten (in)under bordet o. d. konstruktioner med under, hvil- 
ken preposition användes, då riktningen är jämförelsevis lod- 
rät. Annars brukas bildningar med ned, t. e. vägen nedanför 
staketet, slätten nedanför (nedanom) berget, nedom berget, väx- 
terna nedan(om) snögränsen, nedom snögränsen. 

9. Preessivus, då biglosan anger ett föremål, i förhål- 
lande till hvilket det genom hufvudglosan betecknade före- 
målet befinner sig på dess framsida, dvs. den för betrak- 
tande företrädesvis ägnade eller afsedda, t. e. brunnen framför 
huset, Karl intar närmaste platsen före [eller : framom] Olof. 
Kan en »framsida» ej rimligtvis ifrågakomma, så öfvergår 
preessiven antingen till anteessiv (se Jl nedan) eller till vare 
sig cisessiv (se 14 nedan) eller dess motsats transessiven (se 
15 nedan), i de båda sednare fallen genom att hänsyn tages 
äfven till den talandes plats i rummet. Så t. e. står — åt- 
minstone för mitt språkmedvetande — af två störar ute på 
faltet den före (framför, framom) denandra, som står hiterst 
eller borterst, allteftersom jag antingen tänker mig förbli på 
afstånd, i hvilket fall den hitersta är den mest /ramskjutna i 
riktningen hänemot mig (dvs. utgör närmaste föremålet för mitt 
betraktande), eller ock tänker mig förflyttas hänemot <Jem, i 
hvilket fall den bortersta befinner sig längre fram på min bana 
(dvs. går i täten för oss alla tre). Jämför, hurusom y>fram i 
boken» har alldeles motsatt betydelse, allteftersom fråga är om 
boken såsom oläsl helhet eller såsom delvis läst, och hurusom 
»/ramtiden» är den tid, som jag har framför mig, men som 



-> 197 — 

nuet — hvilket icke i likhet med mig rör sig framåt i tiden 
— har efter sig. 

Preessivens direkta motsats utgör 

10. Poneessivus, då biglosan anger ett föremål, i 
förhållande till hvilket det genom hufvudglosan betecknade 
föremålet befinner sig på dess baksida, dvs. den för be- 
traktande mindre agnade eller icke afsedda, t. e. stolen hak{' 
om) dörren, Karl intar närmaste platsen efter Olof kapp- 
säcken bakpå uagnen, slupen bakefter ångbåten, hjulen bakfor 
vagnskorgen, gödselstacken bakvid ladugården. Kan en bak- 
sida icke gärna ifrågasättas, så öfvergår poneessiven antingen 
till postessiv (se 12 nedan) eller till vare sig cisessiv (se 14 
nedan) eller transessiv (se 15 nedan), så att t. e. af två 
störar den säges stå bakom den andra, som står borterst, 
resp. hiterst, allteftersom jag tänker mig förbli på afstånd 
eller förflytta mig hänemot dem. Jämför 9 ofvan och tve- 
tydigheten vid ett uttryck sådant som »här bak i boken». 

11. Anteessivus, då biglosan anger ett föremål, i förhål- 
lande till hvilket det genom hufvudglosan betecknade föremålet 
intar en tidigare plats, detta vare sig lokalt eller temporalt: 

a) Lokal anteessiv innebär, att hufvudglosans föremål 
vid räkning efter viss princip tidigare uppnås, t. e. »/n-et 
före k i jämka» — ett uttryck som, därest ordet vore skrif- 
vet med hebreiska bokstäfver, skulle anvisa m-et en plats 
icke till vänster, utan till höger om k — »v-ljud framfor t 
öfvergår till f-ljud», »ettan före nian i 1901» osv. Jämför, 
hurusom i ett additionstal den öfversta raden säges stå »före» 
de andra, emedan den betraktas som varande den först 
skrifna (äfven om den i själfva verket icke är det). 

b) Temporal anteessiv innebär, att hufvudglosans 
föremål i det verkliga tidsförloppet utgör eller intar ett tidi- 
gare stadium, t. e. hans försvinnande före förelåsningens slut : 
innan [eller förrän, som dock helst brukas efter föregående 
negation] förelåsningen slutat; hans ankomst före min afresa : 



— 198 — 

forrån (innan) jag afrest; hennes inträde före honom: forrån 
han (märk, att propositionen här konstrueras med kasus rektus). 
Anteessivens direkta motsats utgör 

12. Postessivus, då biglosan anger ett föremål, i för- 
hållande till hvilket det genom hufvudglosan betecknade intar 
en senare plats, detta vare sig lokalt eller temporalt: 

a) Lokal p os tessiv innebär, att hufvudglosans föremål 
vid räkning först senare än biglosans uppnås, t. e. »p-et efier 
s i spå», »nian efier ettan i 1909». Jämför, hurusom i ett 
additionstal en undre rad på grund af våra skrifvanor (se 
11, a ofvan) säges stå »eften> en öfre sådan. 

b) Temporal postessiv innebär, att hufvudglosans 
föremål i det verkliga tidsförloppet utgör eller intar ett senare 
stadium, t. e. hans uppträdande efter förelåsningens shit: efier 
det (att) förelåsningen slutat, sedan forelåsningen slutat. 

13. Obessivus, då biglosan anger ett föremål, som är 
beläget på eller i nära grannskap till en linje, dragen vinkel- 
rätt mot längdriktningen hos hufvudglosans föremål eller ock 
mot det föremål (t. e. en gata, ett sund o. d.), vid hvilket 
hufvudglosan befnmer sig, t. e. fasaden mot Norrbro, framåt 
torget, utåt hamnen, huset gentemot [mera special iseradt ut- 
tryckt: midtemot eller snedtemot] kyrkan, planteringen midtför 
grinden, staden midtemot (midtför) Hålsingborg. Sällan an- 
vändes annan kasus än prepositionalis; stundom dock kon- 
gruens eller komponens, t. e. våstra fasaden : i;a,s/fasaden 
(men ej t. e. iYorW>rofasaden) : fasaden mot våster. 

14. Ciscssivus, då biglosan anger ett föremål, på eller 
i grannskapet af hvars förbindelselinje med den talande det 
föremål befinner sig, som genom hufvudglosan betecknas, t. e. 
milstolpen hitom (på denna sidan om) Grindstugan. Dess 
direkta motsats är 

1'). Transcssivus, dä biglosan anger ett föremål, som 
själft befinner sig på eller i grannskapet af förbindelselinjen 
mellan hufvudglosans föremål och den talande, t. e. milstolpen 



— 199 — 

bortom (på andra sidan om) Grindstugan, boden gentöfver 
[mera specialiserad t uttryckt: midtöfver eller snedtöfuer] torget. 

16. Status lateris då biglosan anger ett föremål, på 
hvars högra, resp. vänstra sida hufvudglosans loreniål befin- 
ner sig, t. e. skylten (till) höger [resp. vänster] om porten, 

17. Status regionis, då biglosan anger ett föremål, 
på hvars norra, resp. södra, östra, västra (nordöstra, nord- 
västra, sydöstra, sydvästra) sida hufvudglosans föremål be- 
finner sig, t. e. trakten norr om fjället (nordanffälls), resp. 
söder om skogen (sunnanskogs). Vid ortnamn brukas ofta 
ofvan(om) i stället för norr om, resp. nedan(om) i st. f. söder 
om, t. e. trakten ofvanom Sundsvall, ofvan Siljan, ofvan Kol- 
mården, resp. nedanom Gäfle, nedan Siljan, nedan Kolmården; 
jfr »uppåt norden» och »neråt södern». 

18. Abessivus, då biglosan anger ett föremål, från 
hvilket hufvudglosans är i påfallande grad aflägset — således 
en direkt motsats till adessiven (se 3 ofvan) — t. e. lifvet 
fjärran [eller borta] från dig, lifvet utomhus, utomlands (men 
icke t. e. uiomskärs, som är extraessiv, se 4 ofvan), »fjärran 
oss vare all misstro» (Ling), torpet långt (en mil osv.) från 
vägen. Ålderdomligare är användningen af prepositionen ur, 
t. e. bo ur vägen, vara ur sikte, ur min åsyn. 

§ 36. Yttre status: 2. Latlva. 

Med en la ti v status menar jag del fall, då biglosan 
bestämmer hufvudglosan i afseende på det genom densamma 
betecknade föremålets riktning vid. en verklig eller blott 
tänkt rörelse ("förflyttning) i rum eller tid, således anger dess 
rörelses riktpunkter. Vi ha äfven här att särskilja flera spe- 
cialfall: 

1. Ablativus, som kan sägas vara en från potentialitet 
till aktualitet öfvergången abessiv, föreligger, då biglosan an- 
ger utgångspunkten för det genom hufvudglosan betecknade 
föremålet. Den kan vara såväl lokal som tcmporal: 



— 200 — 

a) Lokal ablativ, t. e. paketet hemifrån, färden här- 
ifrån [arkaiserande : hädan] : /läc/anfärden (oftast med starkt 
elativ — se 2, a nedan — färgning), brefvet (i)från Stockholm : 
stockholmsbrefsei [kan äfven betyda »brefvet //// Stockholm», 
alltså innehålla allativ; jfr 4 nedan], droppet uppifrån taket: 
takdroppei, bullret nedifrån gatan, isen norrifrån Kuarken, vinden 
utifrån hafuet, ljuset framifrån (bakifrån) fönstret. Sällan an- 
vändes annan preposition än (i)från, t. e. »ett hopp (ut)af 
hästen kan misslyckas», där dock af hästen är tvetydigt, enär 
det kan vara status subjektivus agentis (se S 42, 8, b); jfr 
det otvetydiga »ett fall (i)från hästen». Emellertid användes 
prepositionen undan, därest biglosans föremål själft tankes 
röra sig eller åtminstone tendera därtill, t. e. flykten undan 
vargarna, undan polisen, undan skogsbranden. Vid verber af 
typen hoppa af, springa undan, gå ifrån o. d. brukas kasus 
rektus, t. e. han hoppade af hästen, sprang undan velocipe- 
den, gick ifrån barnet. 

b) Temporal ablativ, t. e. tiden /rån /800 (jfr postes- 
siven efter 1800, hvarvid man ej tänker på tidens lopp), 
utvecklingen sedan reformationen, hans lättja alltsedan (allt- 
ifrån) studentexamen, alltsedan han tog examen, alltifrån det 
(a/O han tog examen. 

Vill man särskildt betona, att utgångspunkten utgör ett 
område, inom hvilket hufvudglosans föremål före rörelsens 
början befann sig, så uppstår 

2. Elativ US, som innebär en öfvergång från inessiv 
till abessiv och är dels lokal, dels temporal: 

a) Lokal elativ uttryckes vanligen medelst prepositio- 
nen ur, t. e. en röst ur hopen, (ut)ur afgrunden, inifrån skogen, 
flykten (ut)ur Egypten, hoppet ur vagnen — jfr från vagnen 
(ablativ), i fall man suttit på kuskbocken eller stått på 
fotsteget och sålunda ej befunnit sig inuti vagnen — ett 
hopp ur sadeln (ty man sitter i, ej på densamma), hans 
bortgång ur tiden (där tiden fattas rent lokalt). 



— 201 — 

b) Tern por a I elativ, t. e. tiden från och med 1800, 
från och med det (att) han blef myndig, ett minne från barn- 
domen (från äldre tider) : ett barndomsminne, en önskan allt- 
ifrån min första studenttid, alltifrån det jag blef student 

3. Oblativus — jfr obessiven Q 35, 13) — föreligger, 
då biglqsan uttrycker det mål, dit hufvudglosans föremål 
tenderar (eller andpunkten för den verksamhet, som hufvud- 
glosans föremål utöfvar), detta dock utan någon antydan om 
att målet uppnås, ja eventuellt med antydan om att det icke 
uppnås (jfr däremot allativen, se 4 nedan). Denna status 
kan äfvenledes vara tvåfaldig: 

a) Lokal oblativ, vanligen uttryckt medelst preposi- 
tionen åt, t e. vägen åt Sala, utåt Grindstugan, uppåt slottet, 
nedåt Flustret, färden inåt hamnen, gatan framåt torget, mar- 
schen bakåt skogsbrynet, en blick hitåt, en tanke hemåt. Ej 
sällan brukas emellertid äfven mot, (hån)emot, t. e. hans 
sträfvan hånemot målet (idealet), tåget mot söder, mot Rom, en 
saknadens blick (hän)emot hembygden, »jag går mot döden, 
hvar jag går». Genom »en promenad åt sjukhuset till» o. d. 
antydes, att målet ej nås eller ens är afsedt att uppnås. 

b) Temporal oblativ, t. e. arbeta framåt kl. 8, sofva 
inemot middagen, det mulnar mot aftonen, han lefde ännu 
bortemot år 1800. 

4. Allativus — jfr a ena sidan adessiven (S 35, 3), 
å andra sidan allativens direkta motsats ablativen (1 ofvan) 
— då biglosan uttrycker det mål, dit hufvudglosans föremål 
tenderar (eller ändpunkten för den verksamhet, som hufvud- 
glosans föremål utöfvar), och detta med antydan om att det 
verkligen nås eller åtminstone är afsedt att uppnås (jfr där- 
emot oblativen, se 3 ofvan). Som vanligt ha vi två under- 
arter: 

a) Lokal allativ, vanligen uttryckt medelst preposi- 
tionen till (häntill, intill, borttill m. m.^, mera sällan genom 
kasus komponens, t. e. en promenad håntill monumentet, skjuta 



— 202 — 

stolen intill våggen, resan tillstaden : s/arfsresan, en lur till Afrika, 
en färd upp till Boden, ned //// Skåne, brefvet //// Stockholm : 
siockholmshre{\ei [kan äfven fattas som abiativ, se 1, a of- 
van]. Sällan användes annan preposition, t. e. »ett hopp på 
hästen», där dock på hästen är tvetydigt, enär det kan betyda 
ofvanpå hästen och sålunda vara supraessiv (se S 3^. 7); jfr 
det otvetydiga »ett hopp upp på hästen» (icke uppå hästen!). 
Mycket sällsynt är användningen af kasus rektus, t. e. resan 
hem : /lemresan. Enslående inkongruenta oblika kasusbild- 
ningar äro hit, dit i t. e. resan hit, dit (jfr s. 191 ofvan med 
not 4). 

b) Temporal allativ, vanligen uttryckt medelst till(s), 
t. e. arbete till(s) kl. 8, intill (tills) sena kvällen, tills sent på 
kvällen. Såsom subjunktion användes vanligen tills (endast 
vulgärt ////) eller i något högre stil //// dess (att), t. e. arbeta 
tills, till dess (att) klockan blir åtta, 

5. Illativus — jfr å ena sidan inessiven (S «io, 1), å 
andra sidan illativens direkta motsats elativen (2 ofvan) — 
då biglosan anger det mål, dit hufvudglosans föremål ten- 
derar (eller ändpunkten för dess verksamhet), men detta med 
antydan om att efter rörelsens afslutande ett inessivt förhål- 
lande uppstår, så att biglosan uttrycker det område, inom 
hvilket hufvudglosans föremål då kommer att befinna sig. 
Vi särskilja äfven här: 

a) Lokal illativ, uttryckt medelst (nt)i, t. e. inträdet 
(ut)i kyrkan, resan in i öknen — jfr inessiven (in)i öknen — ett 
hopp ut i vattnet (jfr »ett hopp uti vattnet» med inessiv; »ett 
hopp i vattnet» är tvetydigt: inessiv eller illativ). 

b) Temporal illativ, t. e. utvecklingen till och med 
år 1800, 

il. Translativus ^ då biglosan anger ett föremål, till 



* I vissa andra språks grammatik kallad »traiisgrcssiv», en term som 
jag dock icke kan använda, enär den icke harmonierar i fråga om bild- 
ningssätt med öfriga »lativer». 



— 203 - 

hvilket och på andra sidan om hvilket hufvudglosans föremål 
fortsätter sin rörelse eller verksamhet (jfr i viss mån trans- 
essiven, se § 35, 15): 

a) Lokal transessiv uttryckes vanligen medelst (i)genom 
eller förbi eller öfver, allteftersom rörelsen tankes passera ett 
inessivt eller adessivt stadium i fråga om higiosans föremål 
eller icke närmare preciseras i afseende på dessa båda alter- 
nativer \ t. e. vägen (tvärs ijgenom skogen, genom Stockholm, 
förbi Stockholm, öfver Stockholm (eller mera affärsmässigt : via 
Stockholm), i leran nedsjunken uppöfver knäna, insnöadt 
(upp)öfver takåsen, en utflykt öfver gränsen, gå öfver gatan, 
kasta boken (ut)öfver staketet. Sällan användes annan pre- 
position, t. e. då rörelsen utmynnar i en subessiv, resp. su- 
praessiv — fall som vid behof kunna betecknas såsom »sub- 
lativ», resp. »supralativ» — »med bindeln sjunken nedunder 
hakan» eller »med glasögonen skjutna upp ofvanför ögonen». 

b) Temporal translativ, t. e. han läste öfver kl. 8, 
till(s) efter kl 12, han lefde ntöfver århundradets sluL 

7- Prolativus^ då biglosan anger ett föremål, som 
genom sin utsträckning normerar riktningen — eventuellt 
äfven utsträckningen (dvs. längden) — hos hufvudglosans före- 
mål till att vara parallell (eller rentaf identisk) med del 
förras : 

a) Lokal prolativ uttryckes medelst de mest skiftande 
prepositioner, t. e. diket (ut)efter landsvägen, gångstigen utmed 
(längs, längsmed, långs, långsmed) stranden, hänöfver heden, 
ntöfver ön (jfr translativen i »en stegring utöfver alla gränser»), 
resan långsefter (långsåt, långs, längs, längsefter) kusten, jorden 
rundt eller (om)kring jorden, en promenad framåt vägen (jfr 



* Vid beho/" kan man lämpligen känneteckna de ifrågavarande tre 
specialfallen medelst termerna »perlativ», »pretcrlativ» och »ren» translativ. 

* I de ural-altaiska språkens grammatik kallad »prosekutiv», men t. 
e. i lapskan »prolativ», h vilken sednare term jag naturligtvis föredrager; 
jfr föregående not. 



— 204 — 

oblativen framåt torget), utåt vågen (jfr oblativeii utåt Grind- 
stugan), inåt gränden (jfr oblativen inåt hamnen) m. fl. spe- 
cialiseringar, t. e. med afseende på huruvida rörelsen ut- 
mynnar i en subessiv eller en supraessiv såsom »vägen ned- 
for (nedefter, utfor) berget, resp. uppfor (uppefter, uppöfver) 
berget (jfr »sublativ», resp. »supralativ», 6, a ofvan). 

b) Temporal prolativ är svår att skilja från temporal 
inessiv, eftersom ju inom tiden endast en riktning finnes och 
det således ej kan bli fråga om att bestämma en viss sådan. 
Dock kvarstår ju alltid det rörelsemoment, som öfverhufvud 
skiljer alla lativa status från de essiva. Detta uttryckes van- 
ligen genom prepositionen under, t. e. »trettiåriga kriget var 
det viktigaste under detta århundrade» (ty kriget tankes såsom 
fortgående under en längre tid; jfr inessiven i »Westfaliska 
freden var den viktigaste i detta århundrade», ty här är fråga 
om en mera punktuell bestämning), »jag var sjuk under 
påskueckan» (jfr »i påskveckan», som medger möjligheten af 
att sjukdomen räckte blott någon dag, under det att i förra 
fallet den troligen räckte flera dagar, ja kanske hela veckan, 
hvilket sistnämnda förhållande kan tydligt framhäfvas genom 
uttrycket »under hela påskveckan» eller genom att välja en 
annan preposition: »påskveckan igenom», detta utgörande hvad 
som i vissa språks grammatik kallas »terminativ» eller »ter- 
minalis»), »vaka under natten» eller »natten utöfver» (detta 
tenderande till terminativ, som dock först klart framträder i 
och genom uttrycket »natten igenom»; jfr »vaka om natten», 
där tidsutsträckningen lämnas alldeles ur sikte), »få arbete 
under sommaren» (terminativt: »öfver sommaren» eller »som- 
maren öfver») eller »sommaren framåt» (jfr »om sommaren»), 
»få arbete under året» eller »for året» (terminativt: året igenom 
eller året om), 

Prolatlven leder oss helt naturligt och nästan omärkligt 
öfver till en grupp af status, som vi ännu kunna räkna såsom 



— 205 — 

»yttre» sådana — dvs. omedelbart afseende rums- och tids- 
bestämning — nämligen hvad jag kallar »status spatii». 

§ 37. Yttre status: 8. Spatii. 

Med en status spatii menar jag det fall, då biglosan 
kvantitativt bestämmer (afger måttstocken för) hufvudglosans 
föremål, dvs. anger dess utsträckning (lat. spatium) i rum 
eller tid. Specialfallen blifva då: 

1. Status mensurae, då biglosan bestämmer hufvud- 
glosan i anseende till mått (lat. mensura), mål, vikt eller 
antal. Vanligen utgöres biglosan af kasus rektus eller af 
inkongruent oblik kasus, det ena eller andra beroende på 
ganska invecklade regler, som jag här icke kan i detalj ingå 
på, utan för hvilka må hänvisas till formläran, dit de ju 
höra. Exempel: en aln lärft, tre tunnland jord, en kanna 
mjölk, en liter brännvin, en skäppa korn, ett glas vatten, en 
tallrik jordgubbar, två lass hö, ett pund ull, en val strömning, 
tre dussin knappar, två (tre, fyra, osv.) stolar ^ Därest huf- 
vudglosan ej betecknar en viss bestämd materia, har biglosan, 
ifall den utgöres af en substantivform, oblik inkongruent 
form, men däremot sin grundform, ifall den utgöres af en 
adjektiv- eller verbalform, t. e. en mils väg (jfr ty. »eine 
meile weges») : vägen är en mil lång, räcker en mil; fyra fots 
stigning : fyra fot hög, stiger fyra fot; en tums tjocklek : en tum 
tjock; en skäppas storlek : en skäppa stor; en kannas rymd: 
rymmer en kanna: en centners vikt : en centner tung, väger 
en centner. Mera sällan förekommer kasus komponens, och 
då oftast i en mera ungefärlig eller figurlig bemärkelse, t. e. 
en tolftumsspik, en handsbredd, fotsdjup snö, manshöjd, mans- 
hög, milsvid, a/nslång, tumsijock, tunnlandsxidd, kannmåiii. 



^ Blott ett enda grundtal har kongruent form: en stol, eU bord; 
däremot tjuguen stolar, tjuguen stycken, tjuguen eller tjugueU kanonskott, 
men blott tjuguett år; jfr Cedersciiiöld, Om grundtalens lexikaliska behand- 
ling, s. 36 f. 



— 206 — 

//i/?/?sack, centneriung, dnssinisil. Dessutom brukas preposi- 
tionalis, bildad medelst po eller af, t. e. ett vägstycke /}å en mil, 
ett afstånd af en mil, en spik på tolf tum, ett lärflstycke på 
en aln, en stigning af fyra fot, en yta på (af) tre tunnland, 
en vikt af tre skålpund, en smörklump på tre skålpund, ett 
antal af tre (fyra, ett dussin osv.), en åhörarekrets af (på) 
fem personer. 

2. Status prctii, då biglosan bestämmer hufvudglosan 
i anseende till det genom densamma betecknade föremålets 
materiella värde (uppskattning, »pris», lat. pretium); den står 
sålunda på gränsen till kvalitativ bestämning, men ännu 
gör sig dock en mera yttre synpunkt gällande, nämligen ett 
föremåls evalvering i synliga mynt- (ursprungligen vikt-)- 
stycken. .De kasus som härvid användas äro dels själfva 
grundformen, t. e. pris en krona, värd (kostar) en krona, en 
krona dyrare; dels inkongruent oblik, t. e. en kronas pris 
(värde, afgift), 100 kronors belopp (böter); dels komponens, 
t. e. en /"emÅTonesedel, en ^/oörescigarr, ett hundrakronorsur, 
en /?u/K/r«lapp (ursprungligen ellips i jämförelse med det 
synonyma hundrakronorssedcl; se s. 85 f. ofvan); dels pre- 
positionalis af olika slag, t. e. köpa till ett pris af en krona, 
få ett pris å 500 kr., betala en skatt på (af) MO kr,, en sedel 
(p)å 5 kr., ett årligt underhåll å (aft 100 kr., köpa russin för 
'25 öre (eller : for 25 öre russin), ett ur //// 100 kr. Med 
distributiv betydelse heter det t. e. »trenne ur å 50 kr.» eller 
»/f// 50 kr. stycket». — Om beröringar mellan denna status 
och status vicis se S 43, 4. 

3. Status intervalli, då biglosan bestämmer hufvud- 
glosan i afseende å det därmed betecknade föremålets tids- 
utdräkt eller den tidrymd (lat. intervallum), som af detsamma 
utfylles (helt upptages, omfattas, behandlas); jfr den tempo- 
rala prolativen (§ 36, 7, b). De kasus som användas äro 
dels grundformen, t. e. han har lektion (arbete) en timme, 
rast (hvila) tio minuter, hans vistelse här en vecka, där två 



— 207 - 

dagar, han sofvcr (hans sömn) ett helt dygn, jag reser tre 
månader om året; dels inkongruent oblik, t. e. en timmes 
lektion, tio minuters uppehåll, en veckas härvaro, ett helt dygns 
sömn, tre månaders tid, en tre års kalf; dels komponens, t. e. 
dagorder, c/ajrapport, natt\ogi, treårsperiod, drsackord, -ar- 
rende, -berättelse, -redovisning, dock att oftast en distributiv 
bibetydelse här uppträder, t. e. cfagtraktamente, ///iilektion, 
recA-oaflöning m. m., där betydelsen oftast torde vara »trakta- 
mente per dagyy eller »for hvar(je) dag» osv., ej »för en dag» 
osv. Ännu mera markerad, ja väl vanligen hufvudsak, är 
denna distributiva bibetydelse, då kasus kongruens på -lig 
användes, t. e. årlig afkastning, årligt underhåll, hans dagliga 
ration, en minutlig afvikelse af en millimeter o. d. med samma 
betydelse som »afkastning per år» eller »för år(et)» osv. 
Däremot inträder denna distributiva bibetydelse icke vid kasus 
kongruens på -ig, t. e. en treårig kalf, och stundom ej heller 
vid kongruenta former på -lig, t. e. en ögonblicklig distrak- 
tion. Ändtligen användas diverse prepositioner, t. e. konung 
för en dag, tjänst-ledighet på (för, under) ett år, han har inte 
varit hemma på en vecka — men »han har varit hemma 
(på) en vecka» — han har varit borta sedan en vecka, sedan 
en vecka(s tid), tillfriskna på tre dar, han svalt (under) tre dar, 
åt inte på tre dar, under loppet af tre dar, en kalf på tre 
månader eller om tre månader, en tid af tre månader. Sväf- 
vande (jfr § 35, 3, a) tidrymd antydes genom inemot, bortåty 
ungefår, cirka, t. e. jag har nog arbete (för) inemot, bortåt^ 
ungefär, cirka en vecka. 

^ 38. Yttre status: 4. KoexistentisB. 

Till yttre status böra väl ock rättast föras de fall, som 
jag sammanfattar under termen status koexistentise (dvs. 
samvaro), och som afse samvaro eller icke-samvaro i rum 
och tid mellan de föremål, hvilka af biglosan och hufvud- 



— 208 — 

g4osan betecknas. Följande hufvudsakliga fall äro här att 
särskilja: 

1. Sociativus, då biglosan anger dylik samvaro såsom 
ägande rum. Hit höra tvenne specialfall: 

a) Komitativus, då biglosan anger ett föremål såsom 
uppträdande i förening med eller i »sällskap» (lat. comitatus) 
med luifvudglosans, alltså såsom bevarande ett visst större 
mått af själfständighet i uppträdandet utan att dock i detta 
afseende vara fullt likställd med hufvudglosans föremål (i 
hvilket fall ett adnexionsförhållande förelåge). Den ifråga- 
varande förbindelsen uppfattas alltså såsom varande af mera 
tillfällig natur (jfr b nedan). Det specifika kasuella uttrycks- 
medlet är, då fråga är om lokala förhållanden, prepositio- 
nerna jämte, tillika med, tillsamman(s) med, tillhopa med, ihop 
med, och då fråga är om temporala förhållanden, samtidigt 
med, t. e. Petterson jämte (tillika med) familj — jfr det ad- 
nektiva »P. och (samt) hans familj» — hans död samtidigt 
med motståndarens seger. Vanligtvis nöjer man sig emellertid, 
åtminstone då fråga är om lokala förhållanden, med det 
blotta med, t. c. kung Ring (tillika) med sin drottning, smul- 
tron med grädde — jfr adnektivt »smultron och mjölk» — 
höns med ris, kyckling med sallat — jfr adnektivt »kött och 
potatis» — det ena (i förening) med det andra. I sådana 
fall som »ett glas med vatteny*, »en tallrik med jordgubbar» 
o. d. har en betydelseförskjutning hänemot status mensura* 
(»ett glas vatten», »en tallrik jordgubbar», se § 37, 1) ägt rum 
i den grad, att vi väl snarast fatta med vatten och med jord- 
gubbar, trots den oblika kasusformen, såsom hufvudglosor 
och däremot ett glas, en tallrik såsom biglosor. 

b) Attributivus, då biglosan anger ett föremål såsom 
uppträdande i mera konstant och afhängig förbindelse med 
hufvudglosans föremål, till hvilket det således utgör ett bi- 
hang, eller af hvilket det rentaf är en, visserligen bjärt fram- 



— 209 — 

trädande, del ^ I alla händelser utgör biglosans föremål ett 
karakteristiskt »attribut» till hufvudglosans ^. Det specifika 
uttrycksmedlet är här prepositionen merf, men ytterst vanlig 
är också kasus komponens och mycket vanlig äfven kasus 
kongruens på -arf, -d, ^dd, -ig och -/. Af den oerhörda 
mängden hithörande exempel må anföras: kvinna med glas- 
ögon : glasögonorm, ett barn med blåa ögon: ett blåögdt barn, 
en gubbe med darrande händer : en darrhåndt (hjulbenU har- 
mynt) gubbe, svin med ring (i näsan) : rzngfmgret : ringadt 
svin, fot med stålsko : stålskodd fot (nyskodd häst), papper 
med stämpel : stämpelpapper : stämpladt papper, trakt med skog : 
skogstrakt : skogig trakt, yxa med skaft : skaftyxa : skaftad yxa, 
insekt (frukt, häst) med vingar : uingfrukt (»yiiigrhästen») : vingad 
insekt (»Qäriln vingad syns på Haga»), gosse med bara fötter : 
fcar/b/alasse (-munk) : barfotad (barbent) gosse, riddare med 
pansar : pansarfregatt : (bejpansradt bröst (»den pansrade näf- 
ven»), karl med skägg : skäggsimpa : skäggig karl, stjälk med 
taggar : taggsvamp : taggig stjälk, soppa med gryn : grynväl- 
ling : grynig soppa, man med grått hår : gråhårsman : gråhårig 
gubbe, krigare med sköld : sköldmö (sA^öWpadda), vagn med 
tre hjul : /yu/ångare : trehjulig vagn, skor med becksöm : beck-^ 
sömsskor : becksömmade skor, bok med bilder : 5i7derbok, karl 
med staf (i hand) : stafkarl, handske med krage : Arra^handske, 
(trädgårds)land med jordgubbar ijordgubbsland, tallrik med 
smultron : smu/Zrontallrik, mannen med lien : /lemannen, ridda- 
ren med svanen : si;aiiriddaren, pojken med tidningarna : tid- 
/?/ngrspojken, gubben med tittskåpet (uppnäsan) : spögubben : den 
uppnäste gubben, skor med höga klackar : högklackade skor, 
ett fat med gröt : ett grötfat, damm med karpar : karpdamm, 

' I detta fall föreligger alltså hos denna status en tendens att öf- 
vergå i en annan, som i fråga om de båda glosornas roll i betydelseafseende 
utgör en direkt ömvändning af partit i ven (se § 39, 1). 

' Därför att jämföra med, resp. noga skilja från, den inre status, 
kvalitativen (se § 41, 3), där fråga är icke om ett yttre »attribut», utan 
om en inre »egenskap». 

Soreen, Värt språk, Bd V. 14 



— 210 — 

mössa med tofs : /o/isvipa, däggdjur med kloak (näbb) : kloak- 
djur (näbbmus), redskap med piggar : piggswin, fisk med myc- 
ket ben : benig (icke »benad», se 3 nedan) fisk, hud med 
fläckar : fläckig (eller om attributet betecknar något som är 
oursprungligt och af ondo : fläckad) hud. Sällsynt är använd- 
ningen af annan preposition än med, t. e. i uti »en fröken i 
trasor» : trasfröken, »hjälten i nattrock och tofflor», en herre i 
(eller : med) storm, i grå ytterrock, i galoscher, en riddare i mörk 
rustning osv. i fråga om kläder o. d., som man är klädd »i» 
(jfr »klädd i päls» o. d.); eller a/" uti »riddare af runda bordet, 
af vasaorden, af den sorgliga skepnaden». Sällsynt är ock kasus 
inkongruens, t. e. en pennans (eller svärdets) man : mannen 
af pennan. Sällsynt är slutligen numera ock det förr ej 
ovanliga sättet att låta biglosan uppträda i kasus rektus, 
placerad efter hufvudglosan, t. e. Kalle fana (vedernamn på 
en uppsalastudent, hvilken på 1870-talet bar sin nations 
fana ^), Olof storhufvud (Rudbeck), Jergen puckel, Kalle 
klumpfot, riddar Blåskägg (där numera en förskjutning af 
lederna inträdt, så att den ursprungliga biglosan blåskägg 
uppfattas såsom hufvudglosa: egennamnet Blåskägg); jfr från 
äldre tider Erik väderhatt, Rikard lejonhjärta, Harald blåtand, 
Sven tjuguskägg o. d. 

Den direkta motsatsen till sociativen — vanligen i dess 
egenskap af attributiv, mera sällan komitativ — är 

2. Karitivus*, som anger icke-samvaro mellan biglo- 
sans och hufvudglosans föremål, så att det sednare »saknar» 
(lat. caret) det förra. Att karitiven har en viss frändskap 
med extraessiven (se § 35, 4) och abessiven (se § 35, 18), 
antydes därigenom, att dess specifika kasuella uttrycksmedel är 
prepositionen utan, t. e. kung Ring utan sin drottning var en 
trumpen gäst, smultron utan grädde föraktar jag, en gryta utan 

* Jfr uppkomsten af sådana familjenamn som Baner o. d., oftast 
syftande ä sköldemärket. 

' Termen lånad från baskiskans grammatik. 



— 211 — 

lock, en dag utan regn (subjunktionellt: utan att det regnar). 
Af andra kasusformationer tycks icke användas annat än ka- 
sus kongruens, bildad dels och mera sällan medelst prefixet 
o- jämte motsvarande sociativa bildning (se s. 209 ofvan), 
t. e. en oskaftad yxa: en yxa utan skaft, en oblodig seger : en 
seger utan blodsutgjutelse, oståmpladt papper : papper utan 
stämpel; dels och vanligen medelst den väl numera fullt till 
suflix öfvergångna ursprungliga sammansättningsleden ^lös 
eller — särskildt om saknaden är af godo — medelst den 
blott på öfvergången till suffix stående sammansättningsieden 
-fri, t. e. barnlös person : person utan barn, hudlöst ställe (på 
kroppen) : ställe utan hud, Ivar benlös (jfr »Johan utan land») 
o. d., väl att skilja från sammansättningar, i hvilka -lös är 
hufvudglosa i förhållande till den föregående sammansättnings- 
leden, t. e. landlös is (dvs. lös från land), ledlös stol (dvs. lös 
i lederna); molnfri himmel (jfr »fri från moln», där fri fun- 
gerar som hufvudglosa): himmel utan moln, kuistfri yed : \ed 
utan kvistar, en flåckfri dräkt (motsats till »en fläckad dräkt», 
under det att t. e. »en fläcklös tigerhud» är motsatsen till »en 
fläckig tigerhud»; se s. 210 ofvan), en flärdfri (och ovanligt 
nog i alldeles samma betydelse flärdlös) man osv. 

En afart af karitiven är 

3. Privativus, som anger, att hufvudglosans föremål 
blifvit »beröfvadt» (jfr lat. privativus »beröfvande») sitt ge- 
nom biglosan uttryckta attribut, hvilket under normala eller 
åtminstone mycket vanliga förhållanden skulle tillkomma det- 
samma. Det specifika uttrycksmedlet är kasus kongruens på 
-ad med eller utan samtidigt prefigeradt af-, som någon gång 
är nödvändigt, någon gång åter omöjligt att använda. Exempel 
utan af- äro benad (ffällad) fisk — men »benfri ansjovis», där 
man ej har att göra med den rena karitiven, som i detta fall 
heter benlös — nackad bof, hasad häst, snoppad cigarr (men 
afsnoppad numera väl blott i öfverförd bemärkelse liksom ock 
skinnad, ursprungligen detsamma som »flådd»). Sällan brukas 



— 212 — 

a/- i t. e. (apskaladt äpple, (af)toppadt träd, oftare däremot- i 
t. e. (af)kvistadt träd (jfr karitivt kvistfri ved), (af)barkadt spö, 
(aQdammadt bord (karitivt däremot damfritt) och med inre 
böjning (af)blådad — oftare dock numera afbladad, se strax 
nedan — växt. Oundgängligt åter är af- i aflifbad (aldrig 
lifuad i denna betydelse!; jfr karitiven liflös) missdådare, af- 
löfvadt träd (jfr attributivt löfvadt) och en mängd andra, 
'mindre vanliga fall såsom ^ afbarradt träd, afbladad växt, 
afblommad kamelia, affjådrad fågel, affröad växt, afgrenad 
stock, afhattad skyl, afhiidad räf, afhåradt skinn, afisadt kvarn- 
hjul, afkalkad hud, afkantad planka, afkedjad hund, afkim- 
madt fat, afknoppad växt, afkoladt järn, afkopplad hund, a/Jfrö- 
/ad/ fartyg, aflossad (-lastad) vagn, aflindadt barn, afmastadt 
fartyg, afnarfvadt skinn, afokad oxe, afpålsad resenär, afriggadt 
skepp, afsadlad häst, afselad dragare, afspäckad säl, afsuaftadt 
stenkol, afsvampad sättpotatis, afsvansad råtta, afinngadt frö och 
med inre böjning afvåpnad krigare; alltsammans fall i hvilka 
motsvarande former utan af- ha altributiv innebörd (jfr 1, b 
ofvan). Dessutom kan man visserligen i en mängd fall äfven 
begagna sig af prepositionen utan, men uttrycket blir då ofta 
tvetydigt, ity att »ett träd utan bark» kan afse både privativ 
och ren karitiv, under det att »ett barkadt träd» nödvändigt- 
vis anger privativ. 

En sorts mellanställning mellan sociativen och dess 
motsatser karitiven och speciellt privativen intar 

4. Exklusivus, som kan vara af tvåfaldig art, allt- 
eftersom den öfvervägande påminner om sociativen eller om 
dess motsats: 

a) Additiv, då sammanhang mellan hufvudglosans och 
biglosans föremål existerar, men detta förhållande i viss mån 
negligeras såsom varande oväsentligt, t. e. »många svenska 
kungar utom [dvs. plus] Karl XII ha varit dyrkade af sina 
soldater», »vi äro tre utom dig», »det kostar en krona utom 

^ Jfr Svenska Akademiens ordbok. 



— 213 — 

porto», I stället för prepositionen utom kan man i tydlighe- 
tens intresse — jfr b nedan och utom vid exlraessiven, t. e. 
vi äro tre utom ringen, dvs. utanför ringen — använda /ör- 
utom, frånsedt, oafsedt, oberåknadt. 

b) Subtraktiv, då sammanhang mellan hufvudgiosans 
och biglosans föremål ej existerar, men detta förhållande i 
viss mån negligeras för åstadkommande af en helhetsverkan, 
t. e. »alla svenska kungar utom [dvs. minus] Karl XII ha 
varit gifta», »alla utom du» (obs. ej nödvändigt dig, ehuru 
»styrdt» af preposition; jfr t. e. alla utom du äro sjuka : alla 
utom dig hatar han). I stället för utom kunna här brukas 
förutom, med undantag af — • hvarpå alltid följer dig, mig 
osv., aldrig du, jag osv. — undantagandes (som i likhet med 
utom och förutom styr du eller dig osv., allteftersom hufvud- 
glosan fungerar som »subjekt» eller icke). 

Ombytta roller gentemot hvad som är förhållandet vid 
sociativen ha biglosan och hufvudglosan vid hvad jag kallar 

5. Status princip a tus, dvs. biglosan utmärker det 
föremål, som innehar hufvudrollen (»principatet») i de båda 
med hvarandra förbundna föremålens inbördes förhållande. 
Allehanda kasusformationer komma här till användning, oftast 
väl kasus inkongruens, hvaremot prepositionalis visserligen 
ofta förekommer, men då ej sällan med en nyans i betydelsen, 
som förskjuter denna status hän emot åtskilliga andra, för 
hvilka den för tillfallet använda prepositionen är ett mera 
specifikt uttrycksmedel. T. e. Petterssons familj (jfr socia- 
tiven: Pettersson med familj) : pettersonska familjen, Arungrens 
svit : den kungliga sviten, fruktens vingar : /rufr/vingarna : vin- 
garna på frukten, båtens segel : båtseglen : seglen på båten, taf- 
lans ram : /a/uc/ramen : ramen på taflan, hudens fläckar : hud- 
fläckarna : fläckarna på huden, flodens strand : /7oc/stranden : 
stranden af floden, cirkelns tangent : c/rA^e/tangenten : tangenten 
till cirkeln, templets förgård : /emjoe/förgården : förgården till 
templet, s/eJrsåsen : såsen till steken, tiggarsiaf : staf åt (for) en 



— 214 — 

tiggare, gros^kläder : kläder åt en gosse, en Guds ängel : en 
ängel hos Gud, karlens skägg : skägget på karlen, papperets 
stämpel : stämpeln på papperet, traktens skog : skogen i (på) 
trakten, stjälkens taggar : taggarna (p)å stjälken, vällingens gryn : 
grynen i vällingen, bokens bilder : bilderna i boken, dammens 
karpar : karparna i dammen, kung Rings jarlar, riddarens 
rustning. 

§ 39. Yttre status: 5. Partitionis. 

Slutligen för jag till yttre status äfven hvad jag kallar 
status partitionis (af lat. partitio »delning»), vid hvilka 
frågan gäller förhållandet mellan delen och det hela, hvarlill 
den hör eller hvari den ingår. Här föreligga följande båda 
specialfall: 

1. Partitivus — det hufvudsakliga hithörande fallet 
— då biglosan utmärker det hela, hvaraf hufvudglosans före- 
mål alltjämt (jfr 2 nedan) utgör en del. Det specifika ka- 
susmärket är prepositionen (ut)af, ofta äfven bland eller på, 
hvilken sistnämnda preposition dock vanligen är utbytt mot 
af, i händelse hufvudglosan själf styres af en preposition, 
särskildt ifall denna är på. Därjämte förekommer emellertid 
mycket ofta kasus inkongruens, ofta äfven komponens. T. e. 
en gren (ut)af trädet (på trädet) : en trädets gren : en trädgren, 
en vik (ut)af hafvet : en hafsvik, de äldre bland (af) präster-- 
skåpet : prästerskapets äldste, en medlem (ut)af föreningen : en 
föreningens medlem : en föreningsmed\em, taket på kyrkan 
(men : på taket af kyrkan) : kyrkans tak : kyrkiäkei, kanten 
på (af) åkern (på kanten af åkern) : åkerns k^ni : åkerkstnien, 
slutet på (af) berättelsen : berättelsens slut, foten på stolen (vid 
foten af bildstoden) : stolens fot : s/o/(5)foten, tinnarna på (af) 
templet (på tinnarna af templet) : templets tinnar : tempelim- 
narna, sista stunden af (i) mitt lif: mitt lifs sista stund, slutet 
på (af) dagen : dagens slut, hälften af mitt rike, en prick af 
lagen, en tunna af rågen (jfr status materiae i »en rdgftunna», 



— 215 — 

se § 41, 1), ett öre af lönen, en bit af tårtan (jfr »en /år/bit», 
som kan höra hit, men dock oftare innehåller status materian), 
en af (bland) de aderton, fyra utaf (bland) dem, den yngre af 
gossarna, den störste af (bland) gossarna, den yppersta af 
(bland) alla, många af (bland) judarna, tre månader af året 
(distributivt : på året, om året eller per år), första månadeU 
af (på) året : årets första månad. Sällsynt är kasus rektus, 
t. e. en del (ett tiotal) soldater (= af soldaterna), några mina 
vänner (= af eller bland mina vänner), i hvilket sistnämnda 
exempel den förskjutning af ursprunglig hufvudglosa till bi- 
glosa och tvärtom kanske redan skett, som otvifvelaktigt ägt 
rum i »många judar» i stället för »många af (bland) judarna». 
Kasus kongruens tycks här alls icke komma till användning. 

En afart af den egentliga partiliven är följande, med 
privativen (se § 38, 3) i viss mån besläktade, men äfven 
densamma direkt motsatta status: 

2. Separativus (jfr lat. separatus 'afskild*), då huf- 
vudglosans föremål ej längre, eller ännu ej, utgör en del af 
det hela, som genom biglosan betecknas. Det specifika ka- 
susmärket är äfven här prepositionen af, som således ofta 
blir tvetydig (möjlig att uppfatta såsom partitivmärke), t. e. 
foten af en gris, huden af kreaturet (jfr privativen i »krea- 
turet utan hud» och den subtraktiva exklusiven i »kreaturet 
utom huden»), bladen af fläderbusken (användas till te). Där- 
jämte brukas oRa den äfvenledes på samma sätt tvetydiga 
kasus komponens, t. e. gfrisfoten, Ärea/urshuden, sällan där- 
emot kasus inkongruens, t. e. (i hög grad tvetydigt) »fläder- 
buskens blad användas till te». Otvetydig är däremot — 
liksom på vid den egentliga partitiven — här prepositionen 
till, som dock blott användes, när biglosan utmärker ett dödt 
föremål, hvarvid antydes en blifvande förening, resp. åter- 
förening, t. e. nyckeln //// kappsäcken, skifvan till bordet, foten 
till stolen. 



— 216 — 

,^ 40. Inre status: 1. Klasslflkationis. 

Status klassifikationis, dvs. de klassiiicerande, afse 
omfångsbestämning. Det föremål, som genom den ena glosan 
betecknas, »är» (såsom del populärt uttryckes) det, som ge- 
nom den andra anges, dvs. det ena föremålet faller helt eller 
delvis inom det andras sfär, det förra i fråga om subordi- 
nerade (dvs. hvarandra öfver- eller underordnade) eller ekvi- 
pollenta (dvs. med hvarandra likvärdiga *) begrepp eller före- 
ställningar såsom stad : Stockholm^ Alexander den stores lärare: 
Aristoteles, det sednare åter vid fråga om interfererande * be- 
grepp eller förestälhiingar såsom neger : slaf. Vi få här fyra 
möjligheter: 

1. Status identitatis, då de båda glosornas föremål 
äro identiska (och de dem afseendé begreppen eller föreställ- 
ningarna alltså ekvipollenta) samt själfva glosorna sålunda 
åtminstone ockasionellt (jfr s. 18 ff. ofvan) synonyma, dvs. 
olika namn på samma sak. Normalt brukas här kasus rektus, 
ofta placerad efter hufvudglosans, t. e. Alexander den stores 
lärare Aristoteles, Ivan lejonriddaren, min far statsrådet, du 
Olle, Härvid förtydligas förhållandet ofta genom ett mellan 
de båda glosorna inskjutet nämligen, dvs. eller eller, någon 
gång det utländska alias, t. e. »en af våra största skalder, 
nämligen Kellgren», »Sverges förste kristne konung, dvs. Olof 
skötkonung», »järfven eller filfrasen», »Orvar Odd, alias O. P. 
Sturzen-Becker». Därjämte förekommer, ehuru sällan, sam- 
mansättningar af typen »pvinsen-regenten», där väl sednare 
leden är biordet, som alltså här undantagsvis bildar en post - 
positiv kasus komponens. Möjligen höra ock hit sådana 
fall med växlande kasus komponens, inkongruens och pre- 
positionalis som rdrfsherrarna : rådets herrar ledamöter : her- 
rarna af rådet, ditt tempels heliga fristad: »den heliga fristaden 
af ditt tempel» (Wallin). 

^ Jfr närmare Wundt, Logik, 2. aufl., I, 131. 
' Jfr ofvan s. 148 med not 1. 



— 217 — 

2. Status generis, då biglosaii utmärker det öfverord- 
nade begrepp eller föreställning — det »genus» — till hvilket 
hufvudglosans föremål hör, eller i hvilket det åtminstone för 
tillfallet inrangeras. Normalt användes äfven här kasus rek- 
tus, t. e. staden Stockholm S namnet Oskar ^ begreppet triangel, 
tecknet kors, titeln professor, ätten Sture. Hit höra väl äfven 
sådana exempel som ministären Boström, fallet Norberg, där 
ursprungligen föreligga attributiva sociativer af typen »Kalle 
fana» (se s. 210 ofvan), hos hvilka emellertid med tiden in- 
trädt en förskjutning dels i fråga om de båda med hvarandra 
förbundna glosornas roller, så att hufvudglosan blifvit biglosa 
och omvändt, dels i fråga om betydelsen af orden »Boström» 
och »Norberg», så att dessa ej längre betyda blott vissa be- 
stämda personer, utan ock en ministär, resp. ett rättsfall. 
Undantagsvis förekommer kasus inkongruens, t. e. stackars 
du (= »stackare du» eller »du, stackare»), stackars Olle, »den 
satans (= satan) Pettersson», vulgärt äfven »den djäfla (== 
djäfvuln) P.» Än mera sällsynt är, att prepositionen a/* eller 
kasus komponens användes, t. e. ett visst slag af jord :jordaH. 

3. Status definitivus (eller som det hittills kanske 
oftast hetat »epexegeticus»), då biglosan anger en specialise- 
ring ® af det öfverordnade begrepp eller föreställning — det 
genus — som af hufvudglosan betecknas; alltså den direkta 
motsatsen till föregående status ^. Här brukas vanligen kasus 
inkongruens eller komponens, t. e. korsets tecken : Arorsteck- 
net, »må träldomens blotta namn» (Kellgren): »ditt Os/rarsnamn 
emot oss klingar» (G. Nyblaeus), Stockholms stad, Sverges 
rike, Stygens flod. Karlsborgs fästning, Västernorrlands län. 



* Obs. att det i fortsättningen måste heta t. e. »är vacker», ej 
»vackert», dvs. att här, undantagsvis, kongruensen regleras af biglosan, ej 
af hufvudglosan. 

' I fortsättningen: »är vackert»; jfr föreg. not. 

' Status speciei vore därför en exakt term, som jag dock ej vilt 
begagna mig af, eftersom den saknar hvaije anknytning till hittills gängse 
terminologiskt språkbruk. 



— 218 — 

triangelns begrepp, språkets gåfva : dnfrefru, flickéb^vn, gran- 
träd, my/Zjord, månniskoslakie, mans-, kvinnsperson, hvalRsk, 
kroppshyddan, rygfgftaflan, /iu/i;u(/knoppen. Ett särskildt in- 
tressant fall af kasus inkongruens är Hans (Hennes, Eders) 
Majestät (Högvördighel, Nåd osv.), som ursprungligen ej hört 
hit, enär de tyska uttryck, af hvilka de nu anförda svenska 
åro eflerbildningar, från början innehållit status possessoris 
(se § 42, 14, a). Jämte de båda såsom nyss nämndt vanli- 
ligaste kasusformationerna förekommer ock rätt ofta preposi- 
tionalis medelst af, t. e. titel af professor : professors titel : pro- 
^fessorsiiteln, exemplar af boken : 6o/fexemplar, studenterna af 
Stockholms nation : Stockholms nations studenter, jord af ett 
visst slag: ett visst slags jord. Ej heller sällsynt är numera 
kasus rektus — som dock i delta fall härstammar från en i 
fornsvensk tid inkongruent kasus — i sådana fall som Växjö 
(fsv. Vcexioar "^ 'Oa, slutligen -o) stift, Aho (fsv. Aboa'^'0) 
stad, Uppsala, Visby och Umeå städer, Hjo samhälle, Norrtälje 
badort, Frövi station osv. genomgående, då biglosans grundform 
ändas på vokal S men äfven annars stundom, t. e. Kalmar stad 
och naturligtvis Borås samhälle o. d., då grundformen ändas 
på s. Sällsynt är däremot kasus kongruens, t. e. stureska ätten : 
stureäiien : Sturarnas ätt, professorlig värdighet : professors- 
värdigheten : pro/essors n. h. o. värdighet. Vanlig är kon-* 
gruent kasus endast af du (sällan jag), alltså din (resp. min), 
t. e. din stackare (åsna osv.), jag min arme tok o. d. ^ 



^ Obs. däremot, att Falu bergslag o. d. innehåller oblik kasus af 
Falun. 

* Se E. SCHWARTZ i Arkiv f. nord. fil. XV, 182 flf., Noreen i Pedago- 
gisk tidskrift 1898, s. 396. Annorlunda E. Tegnér. Om genus, s. 115 ff. 
<= Sv. Ak:s bandi.. Ny följd VI, 325 ff.), som anser status possessoris (se 
nedan § 42, 14, a) här föreligga, en åsikt som i väsentligt förbättradt skick 
framställes äfven af Kock i Arkiv XVI, 241, och som möjligen kan vara 
riktig i fråga om det historiska ursprunget af åtminstone vissa hit- 
hörande fall såsom »ditt dumhufvud» o. d. (hvarefter »din åsna» o. d. då 
skulle vara analogibildningar), men ej i fråga om den nuvarande uppfatt- 
/ 



— 219 — 

4. Status interferentiae, då biglosan och hufvudglosan 
beteckna interfererande ^ begrepp, som i det föreliggande fallet 
ömsesidigt specialisera hvarandra. Vanligast torde här vara 
användningen af kasus komponens, t. e. skräddargesäll o. d., 
hvarvid det får bero på sammanhanget, hvilken af lederna 
som uttrycker det specialiserande begreppet, t. e. »han är 
bara skråddargesäll, inte skräddar/nas/are» gentemot »han är 
skräddargesäll, inte skomakargesåll». Andra dylika exempel 
äro negerslaf, änkedrottning, karlakarl^, karlstackare, tjufpojke 
(väl alltid ett species af pojke, således »skälmaktig pojke», 
ej »pojkaktig skälm»; detsamma gäller i fråga om det med 
omvänd ordning mellan lederna bildade) pojkskälm och pojk- 
slyngel. Lika vanlig är kanske emellertid kasus rektus, 
t. e. (min) bror Karl (där Karl betyder 'person med nam- 
net Karl'), professor Noreen, skräddar Larsson osv. allmänt 
vid s. k. titlar. Sällsynta äro andra kasusbildniiigar. Dock 
förekomma både — med böjning af hvad som i de nyssnämnda 
sammansättningarna utgjorde andra leden! — kasus kon- 
gruens, vanligen på -aktig (detta suffix dock innebärande den 
betydelsenyansen, att hufvudglosans föremål ej strängt taget 
är, utan blott starkt påminner om biglosans eller tvärtom), 
mera sällan på -(i)sk, och kasus inkongruens på -s, sällan -a, 
samt — med böjning af hvad som i ofvannämnda samman- 
sättningar utgör första leden! — prepositional medelst till, 
t. e. slyngelaktig pojke : slyngel till pojke : pojkslyngel, satanisk 
(djäfvulsk) pojke : satans ^ (djäfla) pojke : satan (djäfvul) till 
pojke (jfr huggare till predikant, baddare till poet osv.) : pojk- 



ningen af konstruktionens innebörd; jfr hvad ofvan yttrats om »Hans 
Majestat» o. d., som n u hör hit, ehuruväl detta ej från början varit fallet. 

^ Se ofvan s. 148 med not. 

• Detta ord utgör, semologiskt betrakta dt, numera ingen s. k. tavto- 
logisk sammansättning, ity att den förra leden har fått en betydelse mot- 
svarande det latinska vir (person utmärkt för manlighet), den andra där- 
emot en som svarar mot det latinska mas (person af mankön). 

' Med annan, mildare, betydelse af »satan» än i föregående exempel. 



— 220 — 

sate (/)o/A'djäfvul; men ej »predikanthuggare, poetbaddare» 
o. d.), stackars (dvs. 'olycklige') karl : stackare (dvs. 'ynk- 
rygg') till karl : frar/stackare. 

,^ 41. Inre status: 2. Kvalifikationis. 

Status kvalifikationis afse innehållsbestämning, dvs, 
den ena glosan anger antingen — vid en mera materiell syn 
på saken — det »ämne», hvaraf den andra glosans foremål 
»består», eller — vid en mera ideell betraktelse — den »egen- 
skap», hvaraf det ifrågavarande föremålet »kännetecknas». 
Vi få alltså här flera fall att särskilja: 

1. Status materia*, då biglosan anger det ämne (»ma- 
teria»), hvaraf hufvudglosans föremål helt eller åtminstone 
väsentligen utgöres. Det vanliga uttrycksmedlet är kasus 
komponens eller ock prepositionen a/, t. e. hårlock, cham- 
p/n/o/iomelett, benknapp : knapp af ben, mq/smjöl : mjöl af 
majs, lårjungéhopen : hopen af lärjungar, kvinnoflock : flock af 
kvinnor, fårahjord : hjord af får, dammoln : moln af damm, la- 
gerkrans : krans af lager, stenhus : hus af sten. Sällsynta äro 
både kasus inkongruens och kongruens, t. e. löftrådens (stora) 
grupp, daggens pärlor (: rfagr^pärlorna : pärlor af dagg), en 
gyllene ring (: guldring : ring af guld), poetiskt album (: poesi- 
album^. Däremot är det icke sällsynt, att af utelämnas, 
hvarigenom uppstår det tämligen ovanliga fallet af kasus 
rektus i postpositiv ställning, t. e. en kull (ap änder (: en 
andkixll), en hop (af) knektar (: en knekthop), en samling 
(ap poesier; ja stundom är af här alldeles oanvändbart, t. e. 
en summa pengar (: en penningesumn\a [obs. aldrig : penge-f]), 
en bit tårta (: en /dr/bit; jfr »en bit af tårtan», där partitiv 
föreligger), en dryck vatten, en klunk vin. Om den glosa, 
som utmärker kvantiteten, utgöres af en närmare preciserad 
måttbestämning, förskjutes förhållandet mellan hufvud- och 
biglosa, så att status mensura? (§ 37, 1) inträder. Sådana fall 
som t. e. en famn ved (: vedfsimn), ett glas vatten, ett glas 



— 221 — 

vin (obs. aldrig i samma betydelse vinglas!) kunna möjligen 
ännu vara i någon mån tvetydiga, men t. e. en kanna mjölk, 
en skäppa korn o. d. erbjuda otvetydigt status mensurae. 

2. Status figurae är på så sätt raka motsatsen till 
föregående status, att biglosan här utmärker den så att säga 
form, hvari det ämne gjutits, som hufvudglosan betecknar. 
Den härför använda kasus är vanligen inkongruens, mera säl- 
lan prepositionalis medelst i — som dock lättare kan bli 
tvetydig genom att medge en tolkning såsom inessiv eller 
partitiv — t. e. husets stenar : stenarna i huset, kransens la- 
ger : lagern z kransen, ringens guld : guldet i ringen, hjordens 
får : fåren i hjorden^ källans vatten : vattnet i källan, drufvans 
saft : saften i drufvan osv. 

3. Status kvalitativus (eller, såsom hittills vanligt, 
»kvalitalis») föreligger, då biglosan anger en egenskap (»kva- 
litet») eller ett ideellt innehåll hos hufvudglosans föremål. Det 
vanligaste konstruktionssättet är härvidlag visserligen det, att 
biglosan utgöres af en kongruent form, t. e. ett snällt barn, 
en vacker kvinna, gamla människor osv.; men såsom af 
exemplen synes, äro dessa icke, åtminstone icke i egentlig 
och vanlig mening, några böjningsformer af t. e. något 
»snällhet», »vackerhet», »gammalhet» o. d. Bortse vi därför 
från dessa bildningar, så är af de särskildt för ifrågavarande 
ändamål skapade böjningsformerna prepositionalis medelst af 
den vanligast förekommande, dock att vid sidan af denna ej 
sällan står en vanligen ganska oregelbundet bildad kasus kon- 
gruens, t. e. en sak af vikt : viktig sak, en man af dygd : dygdig 
man, en man af goda seder : sedig och (i olika betydelse) sedlig 
man, en man af förtjänst : förtjänt man, ett namn af betydenhet : 
betydande namn, kvinna af stor fägring : mycket fager kxinnsi. 
Stundom brukas — på grund af analogisk påverkan från den 
attributiva sociativen — med i stället för af, t. e. en man med 
(af) snille : snillrik man, man med (af) talang : talangfull man. 
Sällsynt är kasus komponens, t. e. /lerfersman : man af heder : 



— 222 — 

hederlig man, världsman : man af värld, värdesak : sak af värde : 
värdefull sak, adefeperson : person af adel : adlig person. Än 
sällsyntare är kasus inkongruens (alltså samma konstruktion 
som vid latinets s. k. genitivus qualitatis), t. e. en ärans man : 
man af ära (: »ärlig man», som dock numera har en väsent- 
ligt afvikande betydelse), en andans man : andlig man. 

En blott underafdelning af kvalitativen är hvad som 
plägar kallas status »modi)>, därvid biglosan medelst ord som 
uttrycka någon egenskap eller själsstämning anger det sätt, 
hvarpå den tilldragelse eller handling, som hufvudglosan i 
detta fall uttrycker, försiggår eller företas. Den använda ka- 
sus är här normalt prepositionalis medelst med, hvarjämte 
dock äfven z, på o. a. prepositioner förekomma, t. e. läsning 
med uppmärksamhet, godkännes med nöje, med beröm god- 
känd, anhållan i ödmjukhet, afsked i nåder, afsomnad i frid, 
pluggning på allvar, frieri på narri. Visserligen har biglosan 
äfven ofla kongruent form, men utan att man kan spåra nå- 
gon genomgående bildningsprincip för densamma, hvadan ej 
ilexion i egentlig och sträng menig kan sägas föreligga (^e 
s. 35 ofvan), t. e. uppmärksam läsning, ödmjuk anhållan, 
nådigt afsked, fridfullt afsomnade, allvarlig pluggning. 

4. Status pra^bentis utgör en ömvändning af föregå- 
ende status, ity att glosorna bytt roller, så att biglosan här 
utmärker det föremål, som äger den egenskap eller det ideella 
innehåll, som af hufvudglosan anges. Den uttryckes om hvart- 
annat medelst kasus inkongruens, kongruens (vanligen på -lig), 
komponens och prepositionalis (med hos, i, af, om, som o. a.), 
t. e. faderns ömhet : den faderliga ömheten : /adcrsömheten : 
ömheten hos fadern, en mans mod : manligt mod : mannamod 
: modet hos en man, en kvinnas skönhet : kvinnlig skönhet : 
fry/nnoskönhet : skönheten hos en kvinna, (denna) tankes djup 
: (detta) tankedjup : djupet / (af) denna tanke, nattens kyla : 
den nattliga kylan : na//kylan : kylan om natten, denna hand- 
lings ädelhet : ädelmodet z denna handling, sakens vikt : vikten 



— 223 — 

af denna sak, eremitens lif : cremi/lifvet : lifvet som eremit^ ko- 
nungens vilja : den konungsliga viljan (min konungsliga xHjsl) : 
min vilja som konung, barnets tro : min barnsliga [oftast med 
annan betydelse, ungefär »naiva)>] tro : barnatro : tron hos bar- 
net (men : min tro som barn), en ungkarls vanor : ungkarls- 
vanor : vanorna hos en ungkarl (hans vanor som ungkarl), 
en hjältes död : hjältedöden, hans idé : en idé hos (af) ho- 
nom osv. 

Snarast att sammanföra med dessa nu behandlade, r 
egentligaste mening kvalificerande status är 

5. Status respektivus (hittills oftast kallad »respici- 
endi»), då biglosan anger den synpunkt, från.hvilken huf- 
vudglosans föremål betraktas, eller i afseende på hvilken 
hufvudglosan äger sin giltighet. Det specifika uttrycksmedlet 
är en stor mängd enkla eller sammansatta prepositioner, t. e. 
hans åsikt om (rörande, beträffande, angående, med afseende 
påy visavi) saken, hans åsikt i (rörande osv.^ frågan (äm- 
net), en jätte (i anseende) till kroppen, i fråga om (med hän- 
seende till, med afseende på) storleken, kung till namnet. Ne- 
geras den ifrågavarande synpunkten, så användas andra pre- 
positioner, t. e. erbjuda tillfredsställande säkerhet frånsedt 
(oansedt, med frånseende af) placeringen. Mindre vanligt är 
bruket af andra kasusformationer, t. e. poetisk förmåga : re- 
flexionsiÖTinågB. : förmåga af reflexion, min köttslige broder : 
broder efter köttet (jfr »naturlig» son, dvs. son efter naturen, 
icke efter lagen, således ungefår »olaglig»), min (resp. Petters- 
sons) släkting : släkting till (släkt med) mig (resp. Pettersson), 
P:5 gode vän : god vän /i7/ [högre stil : af, lägre stil : med\ P., 
yrjresmusiker : musiker till yrket, lik fadern [kasus rektus!] : 
likhet med fadern, latinsk grammatik : /a//ngrammatik : gram- 
matik i latin, vokaliska lagar : vokaR^gar : lagar för vokalerna. 

Ett blott specialfall häraf är den i grammatisk littera- 
tur ofta omnämnda status »copiae och inopiae», som före- 
kommer vid hufvudglosor utmärkande tillgång eller brist,. 



— 224 ~ 

t. e. rikedom på (af) guld (gods, nåd, känsla) : guldrikedom : 
känslans rikedom, full af helig anda (af ondt, af — vulgärt i 
— fan, med nåd, med bölder) : nådeixxW : andans fullhet, behof 
af pengar : penningehehof [obs. aldrig : penge-l]. 

Med de föregående fallen nära besläktad och därför 
lämpligast att i detta sammanhang anföra är äfven 

6. Status limitativus (ofta, men oegentligt kallad 
»inre objekt» eller »innehållets objekt») då biglosan anger den 
utsträckning, i hvilken den genom hufvudglosan betecknade 
verksamheten — ty om en sådan är väl här alltid fråga — 
gäller såsom sådan, alltså den begränsning (lat. limes), som af 
biglosan sättes för hufvudglosans valör i fråga om dess bety- 
delseinnehåll. I följd af denna sin uppgift måste biglosan helt 
eller — och detta oftast — delvis utgöra samma semem (dvs. 
ha samma betydelseinnehåll och omfång, jfr s. 21 ff. ofvan) som 
hufvudglosan, vare sig detta gemensamma innehåll uttryckes 
genom etymologiskt besläktade (och morfologiskt sammanhö- 
rande) former, t. e. sjunga en (högstämd) sång, eller icke, t. e. 
äta (läcker) mat. Det förstnämnda fallet, nämligen att bi- 
glosan och hufvudglosan äro af alldeles samma betydelsevidd, 
är ett så sällsynt fall, att jag är oviss, huruvida det öf- 
verhufvud existerar, ehuruväl så vanligen antas. Att det icke 
är fallet i t. e. sjunga en högstämd sång, äta läcker mat, sofva 
en lätt sömn, strida en hjältemodig strid, dricka en bitter 
dryck, spela ett högt spel, lefva ett vildt lif, dansa en vacker 
dans o. d., är uppenbart, enär det i biglosan ingående attri- 
butet (högstämd osv.^ ju specialiserar densamma därhän, att 
uttrycken komma att betyda ungefar : sjunga en hymn, äta 
läckerheter, sofva en blund, strida en hjältekamp, dricka galla, 
spela ett vågspel, lefva röfvarelif, dansa polka osv., hvarige- 
nom ju den skenbara identiteten mellan hufvud- och biglosa 
försvinner och uttrycken bli likställda med sådana, där klar- 
ligen endast partiell identitet mellan hufvud- och biglosa rå- 
der, såsom t. e. sjunga visor, äta korf, dricka vatten, spela 



— 225 ~ 

msi, lefva högt --r där saniiiiaiihangct med status iiiodi fram- 
träder — gå en »patsertiir o. d. Men huru förhåller sig sa- 
ken, därest ett dylikt specialiserande attribut »saknas»? An- 
tingen beror då denna uppfattning — nämligen att attribut 
ej förefinnes — på ett rent förbiseende, i ty att attributet 
verkligen existerar, ehuru det uppträder först i det följande, 
ofta i form af en bisats eller som »apposition», t. e. slå elt 
slag for trosfriheten, ta ett tag med motståndaren, strida en 
strid som är alltigenom hopplös, lefva ett lif, människan ovär- 
digt, eller ock någonstädes i det föregående, t. e. (Tegnérs) 
»Dig jag sjunger en sång», som väl är att uppfatta som »jag 
sjunger en sång åt Dig», dvs. en din hyllningssång. Eller 
ock föreligger något slags eflips, detta antingen på så sätt, att 
»attributet» i fråga är »underförstådt» såsom varande pä 
grund af sammanhanget själfklart, t. e. slå ett slag!, ta ett 
tag!, uttryck som under en viss gifveu situation m^d nöd- 
vändighet komma att få här nyss ofvan angifna speciella 
innebörd; eller ock på så sätt, att biglosan för tillfället 
får uppbära en s. k. pregnant betydelse, dvs. att vid dess 
producerande något sådant som »i ordets fullaste och egent- 
ligaste betydelse» underförstås eller på sin höjd genom pro- 
sodiska uttrycksmedel (intensitets-, tonalitets- eller kvantitels- 
förhållanden) antydes, t. e. »han förstår minsann att lefva 
lifvet» (i detta ords fullaste mening), »nu skall vi slå ett slag» 
eller »ta ett lag» (nämligen ett riktigt duktigt sådant), »ät 
mat!» (och inte sådant, som är ett blott njutningsmedel, eller 
något rentaf oätbart). 

Såsom af ofvan anförda exempel framgår, är det nor- 
mala uttrycksmedlet här kasus rektus, och i denna öfverens- 
stämmelse med objektets konstruktionssätt (jfr lat. »vitani 
vivere» lika väl som »vitam amare») är väl att söka anled- 
ningen till att man i här förevarande fall plägat tala om »ob- 
jekt». Vid användning af verbalsubstantiva på -ande såsom 
hufvudglosor måste dock biglosan konstrueras med preposi- 

Soreen, Vari spruk, Bd V. Vt 



— 226 - 

tionen af, t. e. sjungandet af visor (jfr »sjunga vison)), eller 
bilda kasus komponens, t. e. A*or/atandet (ehuru inlel korf- 
iila, utan blott Ȋta korfn ^ finnes), pa/Zf^ndrickandet osv. 

}$ 42. Inre status: 3. DependentisB. 

Hvad jag kallar status dependentia» afser niigot slags 
förhållande af beroende eller afhängighet (lat. dependentia), 
vare sig detta är ensidigt eller ömsesidigt. En mängd special- 
fall föreligga här: 

1. Status kausativus (eller, som del i latinska gram- 
matikan heter »causa*»), då biglosan anger grund, orsak (lat. 
causa) eller anledning till det, som genom hufvudglosan be- 
tecknas. Den uttryckes vanligen genom en medelst en hop 
olikartade prepositioner eller subjunktioner bildad kasus parti- 
kularis. De vanligaste prepositionerna äro af på grund af { 
följd af Ull följe af öfver (detta särskildt när hufvudglosan 
uttrycker en känsla eller sinnesstämning), /?>r, for . . skull, tack 
vare^^, 1. e. ett skri af smarta, ryVMulQ af vrede, t&nw af glädje^ 
handling af plikt(kdnsla), rodnad af blygsel, stum af häpnad, 
förlamad af skräck, sjuk (till följe) af sina sår, tjänstledig på 
grund af (eller : for) sjukdom, ryktbar för (på grund af) sin 
lärdom, arg för rakt ingenting, strafT for sitt brott, ur stånd 
att tala for tårar, hatad for sin stolthet(s skull), olycklig for 
sin skönhets skull (eller : / följd af, till följe af sin skönhet), 
segra tack vare sitt mod och sin uthållighet: men : glädje öfver 
utnämningen, vrede öfver förolämpningen, häpnad öfver hans 
beteende, Prepositionalis kan dock stundom ersättas af ka- 
sus komponens eller inkongruens, t. e. smärte-, vredesskri, 
.srlrfeber, .syVisjuka, glädjeiixnw, /;//A'/handling, vä llushysning 
(Stagnelius), segerbyte, -rus, -drucken, sÄTacA-förlamad ; eller 
ock: ett smärtans, vredens skri, återseendets glädje, Idygselns 

' Obs. däremot, att niaii i sådana fall som »iita (upp) /;or/"w/i)> eller 
»äta af korfiwny* har att göra med verkligt objekt (se s. 2'M\ nedan). 
^ Om tfciww se 7 nedan (s. '2'M). 



-^ 227 — 

rodnad. Har biglosan satsforin, sa användes om hvartannat 
ett dussin kausativa subjunktioner, t. e. han röt, /[/, for 
(det) att, emedan, alldenstund, eftersom (i lägre stil blott 
efter), därför att, ity att, förty att (de båda sistnämnda arka- 
iserande) han var vred: han var vred på grund af att, öfver 
att, enar, for (det) att [osv. se strax ofvan] han btifvit fbrotåm- 
pad, men : då 1\an jn tytifvit /'. och : /// lian hade btifvit f. 

Ytterst nära denna status stär 

2. Status kondition is (eller »konditionalis»), då bi- 
glosan anger villkor, förutsättning eller betingelse (lat. conditio) 
för del, som genom hufvudglosan betecknas. Kgentligen är 
förhållandet mellan de båda glosorna här alldeles detsamma 
som vid föregående status, blott med den skillnaden att här 
grundens eller orsakens realitet lämnas in suspenso, dvs. att 
det omdöme, som skulle förbinda de l)åda tankeelementerna, 
involverar ett biomdöme, som lämnar grundens reella existens 
därhän ^ Det normala uttrycksmedlet utgöres af vissa pre- 
positionella formationer, t. e. jag kommer / Imndelse af (un- 
der förutsättning af, förutsatt) lians samtycke, posito regn stan- 
nar jag hemma. Oftast har emellertid biglosan satsform, och 
den erhåller då oblik form förmedelst den ena eller andra 
af en mängd olika subjunktioner, t. e. jag kommer, om, så- 
vida, så framt, därest, i falt (att) lian samtycker därtill: när 
solen skiner, sä blir det varmt; då man sagt a, bör man säga 
1). De två sistnämnda exemplen stå ju kausaliven så nära, 
att de med nästan lika stort skäl kunde hänföras dit. Att 
de — liksom vissa kausativer - ha sitt psykologiskt moti- 
verade ursprung ur en ursprunglig lemporal inessiv, resp. 



' Häri besticker sig just slvillnaden nielinii s. k. liypotetiska och 
kategoriska omdömen, hvilkn sålunda ej ixrn, som den gängse logiken lär, 
sidoordnade, än mindre hvarandras motsatser, ulan förhålla sig som spe- 
eies till genus eller, om man sä vill, som tvä omdömen (A -}- b) till ett 
(A), t. e. »solsken (hvars förhandenvaro för tillfället jag lämnar därhän) 
värmer» eller »solsken — jag lämnar dess förhandenvaro för tillfället där- 
hän — värmer», kortare utti"yckt: »Om solen skiner, sä blii* det varmt». 



— 228 — 

poslessiv, framgår af användningen af de frän början speci- 
tikt temporala när och då: jfr den nära frändskapen mellan 
en temporal inessiv som »vid (under) solsken blir del varmt» 
och kausativen »i följd af (tiU följe af m. m.^ solsken blir del 
varmt». 

Nära kausativen står ock 

3. Status normativus (eller »sekutiven»). då biglosan 
anger »normen» eller den ledande synpunkten för del, som 
genom hufvudglosan betecknas. Det specifika uttr\'cksmed- 
let är prepositionerna enligt (i enlighet med^ i öfverensstäm- 
melse med, på grund af) och med någon nyans i betydelse 
efter, t. e. — stående mycket nära kausativen — »enligt (efter) 
min mening tvifvelaktigt, enligt (efter) egen uppgift myndig»; 
mera utprägladt normativt: »dom enligt gällande lag^ efter 
Mose lag, en bearbetning efter Rydquist \ åtgärd på grund af 
(i enlighet med, i öfverensståmmelse med) kungl, furordningen 
af 1851, att döma efter utseendet (skenet), sälja efter vikt, göra 
efter någons önskan \ sång efter noter (gehör), dans efter horn- 
musik, marsch efter trumman» *. Sällsynt är användningen af 
på, t. e. gå på höft, på känn, på ett ungefär, på en slump. 

Raka ömvändningen af det betydelse förhåll ande, som vi 
funnit i de hittills behandlade status dependentia^, erbjuder 

4. Status konsekutivus, dä biglosan anger följden 
(lat. consecutio) eller verkan af det, som genom hufvudglo- 
san betecknas. Det specifika uttrycksmedlet är prepositionen 
till (ofta åtföljd af oblik substantivform på -s) eller före in- 
finitiv (till) att. Mycket ofta användes ock kasus komponens, 
mindre ofta kasus kongruens på '(l)ig eller inkongruens pä 
-ande. Vid satsform hos biglosan brukas subjunktionen så 
att (i mycket hög stil äfven endast att, vulgärt däremot äfven 
endast så). Exempel: ett slag //// döds, jagad till döds, dömd 

" Här märkes lätt den, för öfrigt genom användningen af efter tyd- 
ligt nog markerade, psykologiskt motiverade upprinnelsen ur en nrsprung- 
iig postessiv. 



229 

//// döden, dömd (till) att dö ^: dödsdom, -dömd (jfr status 
respektivus i ///clömd), -fara (jfr respektiven i ///sfara), -offer, 
-sjuk, -skjuten, -strafT (jfr respektiven i ///sstraft), -stöt, -synd, 
-sår, -trött : dödlig synd, ångest, oro, dödligt sår, sjuk : dödande 
ångest, oro : han liar fått ett slag, sår, blifvit skjuten, är trött, 
s^uk, .sy? att han dör (resp. var sjuk, så att han dog); piskad 
//// blods : hlodshixmd : blodig liämd : piskad, sä att han blöder; 
en handling till gagn och glädje : gagnelig och glädjande hand- 
ling: handla, så att det gagnar och gläder; sorgebarn, -bref, 
-bud : sorglig underrättelse (sorgligt budskap^; svartsjuk //// 
raseri : svartsjuk, så att han rasar. På gränsen till resultati- 
ven (se 10 nedan) stå sådana fall som »dansa sig /ro// : vara 
/rö//körd», »byggnaden målas röd (huset målas rödt) : bygg- 
naden r/w/målas». 

Därest följden uppfattas såsom åsyftad (och eventuellt 
ännu icke inträdd eller ernådd), sålunda icke blott såsom 
följd utan därjämte ock såsom »immanent» grund, så före- 
ligger en modifikation af konsekutiven, nämligen 

5. Status finis (eller »finalis» ^), då biglosan uttrycker 
ändamålet (lat. finis), afsikten eller syftet med det, som ge- 
nom hufvudglosan betecknas. Det nära sammanhanget med 
föregående status träder i dagen därigenom, att nästan allde- 
les samma ultiycksmedel användas för båda, i det att äfven 
här prepositionalis medelst till (före infinitiv till att, för att 
eller endast att) eller kasus komponens är det vanligaste. En 

' Däremot kan icke i hö|{svcMi.skuii såsom i (inhindsk svenska att med 
följande infinitiv användas i ett fall sådant som t. e. (Topclius, Läsning för 
harn, femte boken, s. öfi; Stockh. 1880) »Af den häftiga stöten hade kap- 
tenen och allt manskapet fallit att sitta» i stället för högsvenskt så att de 
siitfo. Heidenstams »det mal han jagar slutar att bti fafser att betyda: 
blir till slut] en skenande tiästn måste därför anses som språkfel; jfr »han 
slutar att läsa» = upphör att läsa osv. 

■ Vida bättre vore »spektativus», därest »finalis» ej vore så fastlåst 
som det är, särskildt i sådana uttryck som »finalsats», »flnala konjunktio- 
ner» o. d. 



- 2ao — 

viktig ulViivelsc frän koiisekutiveiis koiistriiktionsätt utgör dock 
användningen af de för status tinis specifika subjunktionerna 
for (att) ocli — i högre stil — på det (att). Exempel äro: 
papper //// omslag, (titt) att slå om med : omslags\}Sippev; tyg 
//// en klänning : klänningsiy^; vapen //// Icastning, (till) att 
Icasta med : kastx^pen; trä (till) att slå med : slagtr^; penna 
(till) att skrifna med : skri f\yei\ivd; ett ord till förklaring : i^li for- 
klarande ord; elixir att ge lif med : lifgifvande elixir : ///Äelixir; 
strafvan //// (efter) oberoende; tvang //// bekännelse : snwmxdix 
tvång fnr att få honom alt bekänna, på det att (for att) han 
må fås att bekänna; född till seger : segerföild, -buren; »rustad 
sä //// strids som sångs» (Tegnér) : .s*/riV/Äi*ustad ; läsa på examen : 
('.rnm^iiÄläsning; gå ut (för) att jaga: han gjorde det för (till) 
att afleda misstankarna : för (på det) att misstankarna skulle 
afledas. A andra sidan visar sig saniniauhanget med kausa- 
tiven i användandet af /or eller för . . skull, t. e. arbete för 
födan (uppehället), göra något /or Snerges väl (jfr //// Snerges 
ngtta eller fördel), en up])o(Tring för barnens (husfridens) skull. 

Mycket nära den föregående står 

(). Status kommodi och inkonimodi, då biglosan ut- 
trycker det, till hvars förmån (gagn, lat. comniodum) eller 
nackdel (skada, lat. incommodum) hufvudglosans föremål är 
till eller åtminstone är afsedt att vara till. Den uttryckes 
genom prepositionerna för (så väl oftast), åt, till eller, och 
detta ytterst ofta, genom kasus komponens, sällan däremot 
kasus inkongruens, t. e. döden för fäderneslandet, strid /7*r 
friden, talet för fosterlandet, rum för resande, byrå för tjänste- 
folk : tjänstefolkshyrvi, biljett för barn : /)ar/ibiljett, toalett /or 
damer : f/amtoalett : damernas toalett, stuga för sjuka : sjuk- 
stuga, pung för pengar : p('/?/?i/jf/pung, vatten för munnen : mun- 
vatten, plats för annonser : annonsphxis (-pelare), en bok för 
i)arn : lyarnhok, läsning för /o/Ay*/ : /"o/Al äsn ing, förmyndaren 
/or barnet : barnets förmyndare, mat för (åt) svin : svinmai : 
svinens mal, foder åi kreaturen : kreaiursUn\vv : kreaturens foder. 



— 231 - 

understöd (hjälp) åt fattiga '.fattigunderstöd (-hjälp), arbeta åt 
(for) sin Iwshonde, lock //// en låda : ett /åfrtock, glas //// vinet : 
ett £;/ng]as, ordbok (register) //// lagen : /af/ordbok (-register). 
I fråga om status inkommodi kan också mot användas, t. e. 
droppar mot (for) tandvärk : tandvärksdro\)in\v, medel mot 
laldrig for!] frossan : frossmedQ], skärm mo/ s/iö/i : .smiskärm. 
Dock är kasus komponens vida vanligare, t. c. insektpulwv 
[icke gärna »pulver mot» och än mindre »för insekter»], 
/Zdc/fvatten, -tvål, /fiigpapper, -svamp, rå/Zgift, nia/ört, storm- 
hake, (på fönster) m. m. 

Såsom ett hithörande specialfall får väl kanske betraktas 
den status, som i latinska grammatiken plägar kallas »ethi- 
cus» och i svenskan väl blott visar sig i och genom formen 
mig i sådana vändningar som t. e. det var mig en led krabat 
(lymmel, skälm o. d.), en duktig karl (huggare, baddare o. d.). 

Nära kausativen (se 1 ofvan) står däremot det fall, då 
»orsaken» är (icke såsom vid den rena kausativen mer eller 
mindre »immanent», utan) af så ulväiies natur som möjligt, 
nämligen en yttre vehikel för en verksamhet. Detta är hvad 
som kallas 

7. Status inslrumenti *, dä biglosan anger medlet eller 
verktyget (lat. instrumentum) för den verksamhet, som genom 
hufvudglosan betecknas. Stundom är det naturligtvis rätt 
svårt att uppdraga gränsen mellan en verklig orsak — med 
ty åtföljande kausativ — och ett blott medel. Då preposi- 
tionen genom användes, ha vi ofta väl kanske snarast alt 
göra med kausativ, t. e. »bli lärd genom flit, frisk genom ar- 
bete, vinna lindring genom lioppety^, men närmare status in- 
slrumenti står dock t. c. »bli rik genom sin Imstru», och otve- 
tydig sådan föreligger i fall sådana som t. e. »få kännedom 
genom href kvitteras A. Nilsson genom K. Pettersson». Det speci- 
fika uttiycksmedlet för ifrågavarande status är emellertid prc- 

* Icke att förvuxlu nicd »instrumentalisH, eii term som vanligiMi får 
afse en k as ii s-format ioii, icke en status. 



— 232 - 

positionen med (mera sällan, men otvetydigare, medelst, arkaise- 
rande formedelst), vid sidan hvaraf dock ofta kasus kompo- 
nens och i högre stil ufven kasus inkongruens förekomma, 
t. e. skuren med knif: AviZ/skuren : knifuens skåra i köttet, styng 
med uårja (nål) : värj- ("/irJZ-^tyng : värjans styng, tala med 
ögonen : ogo/?språk : ögonens språk, jakl med falk : /h/Ajakt, 
slag (rapp) med en käpp : A-cfpprapp : käppens slag, befordran 
med posten (eller : per post) : pos/befordran : postens befordran 
af brefvet var långsam, vinna seger (for)medelst (tack vare, 
genom) list : listens seger öfver redligheten, mord medelst gif^- 
gipmovd, sydd med maskin : uiaÄ/iTi/isydd. Snarast höra \ 
hit afven sådana fall som: korsets förargelse ((lalaterbrefv 
5, n), korsets (dvs. lidandets) väg (psalmboken 285, «), ehuru 
väl det förra kunde uppfattas som kausativ, det senare son 
definitiv (se S 40, 3). 

Intressantast bland hithörande exempel äro de, i hvilka 
hufvudglosan utgöres af en verbalform. I detta Eall har näm- 
ligen biglosan ofta formen af kasus reklus och har därför 
hittills vanligen förblandats med verkligt »objekt» (se 9 ne- 
dan). Kmellertid förekommer stundom äfven vid verbalformer 
en alternativ konstruktion med preposition, t. e. betala något 
med pengar : hctnlii pengar för något :/;f'/?/i//i|7elik vid, kasta 
(med) en sten öfver kyrktornet : ett kast med en sten : s/e/ikast, 
spela (med) kort eller tärning : spel med kort eller tärning : A'or/- 
spel, spela (på) fiol : fiolmusik : fiolens musik, i\ka med (på) 
järnväg eller efter två hästar, men åka skridsko [alltid utan 
preposition) .ÄAnVysAoåkning, begäfva någon med en liel för- 
mögenhet, men ge någon en hel förmögenhet (hvilket sist- 
nämnda exempel naturligtvis icke mer än det näst föregående 
erbjuder något »objekt» i och med de kursiverade orden). 

Kn ny modifikation af kausativen få vi fram genom ett 
närmare skärskådande af de fall, då hufvudglosan betecknar 
en (i och genom handlingar ådagalagd) verksamhet (aktion) 
eller öfverhufvud ett utöfvande (funktion) af något. Därvid 



— TM\ — 

tänka vi oss nämligen i regeln någon eller något, som utför 
denna verksamhet — vare sig direkt eller mera indirekt med 
tillhjälp af något verktyg eller annat medel — eller är re- 
presentant för och bärare af detta utöfvande. Uttryckes nu 
denna någon eller delta något i och genom biglosan, så er- 
hålla vi en ny status, nämligen 

8. Subjektivus, då biglosan anger utöfvaren af det 
(handlande, tillstånd, procedur, process o. d.), som genom 
hufvudglosan betecknas. Man kan här skilja på två fall, 
allteftersom hufvudglosan uttrycker ett tillstånd (en oförän- 
derlig funktion) eller en verksamhet (en serie af funktioner, 
innebärande en förändring af tillståndet). Vi få alltså: 

a) Status fungentis — öfvergående i status pra^bentis 
(^ 41, 4), i fall funktionen kan betraktas som en »egenskap» 
hos biglosans föremål — då hufvudglosan betecknar ett »till- 
stånd». Den uttryckes vanligen genom kasus inkongruens 
(alldeles undantagsvis kongruens), mera sällan komponens, 
t. e. barnels sömn, hans (min) död, Fredrik I:s regering : 
A-m/i/joregering. På gränsen till status pra»bentis stå (enligt 
hvad nyss ofvan påpekats) t. e. faderns vilja : faders\\\\si, mo- 
derns kärlek : /no(/prskärlek, hans (mitt) minne (är klent) : 
f/ia/?/iaminne o. d. 

b) Status agentis, då hufvudglosan betecknar en »verk- 
samhet». 1 likhet med föregående uttrjTkes denna status 
vanligen genom kasus inkongruens (endast rent undantagsvis 
kongruens) eller komponens, men dock — i motsättning till 
föregående — därjämte synnerligen ofta genom prepositionalis 
med af, t. e. sohiaternas uppror : so/f/a /upproret : ett uppror af 
soldater, en omyndigs brott : brott af en omyndig, häxors dans : 
/ia.rdans : dans af häxor, kvinnors arbete (regemente) : kimno- 
arbete (-regemente, kvinnfolks^ÖTn) : arbete af kvinnor, da- 
mernas fria val : ett påhitt af damerna, (han är) mig kär (min 
älskling!) : älskad af mig (kär för mig!). Hit hör naturligtvis 
allt som i den gängse elementargrammatiken plägar kallas 



- 234 — 

»agent», t, e. slukad af en nanj, dragen af elt lokomotiv osv., 
ehuru det är obefogadt att, såsom oftast sker, inskränka 
denna term till att blott afse konstruktioner med »passivt 
verb». Kj alldeles sällsynt ar användningen af kasus rektus, 
t. e. kvitteras A. Silsson, gifvet å Stockholms slott den 7 jan. 
1900 Oscar, bevittnas (justeras, godkännes) O. Pettersson, 

Men en verksamhet (eller en funktion) äger i regeln ej 
blott en utöfvare, utan ock ett föremål för densamma. Ut- 
trycker biglosan detta föremål, så föreligger 

9. Status objektivus, vid hvilken biglosan anger före- 
målet — eller, som det ofta får heta, det »aflicierade» (jfr 
Kl nedan) eller »yttre (jfr S 41, 6, s. 224 ofvan) objektet» 
— för den aktion eller funktion, som genom hufvudglo- 
san betecknas, detta antingen direkt eller åtminstone indi- 
rekt genom angifvande af utöfvaren. Denna synnerligen 
vanliga status kan uttryckas medelst alla möjliga kasus. Bland 
de oblika äro myckel vanliga först och främst kasus kom- 
ponens och prepositionalis, bildad oftast medelst af, men 
äfven med anlitande af allehanda andra preposi tioner; vanlig 
är i något högre stil kasus inkongruens, minst vanlig där- 
emot kongruens. T. e. /f/A7tändare : ländandet af lyktan : lyk- 
tans tändande, iii*A*/i/u/.vpublikation : publikation af nrkunder : 
urknndernas publikation : nrkundliga publikationer, latinsiu- 
diet : studiet af latin : latinets studium : latinska studier, krea- 
tnrssiöUi : stöld af kreatur, A\i/rAväktare : kyrkans väktare, barn- 
dop : dop af barn : barnets dop, /lårklippning : klippning af 
håret : hårets klippning, /)oA'katalogisering : katalogisering af 
Imcker : tnkkernas katalogisering, ordforande\i\\ : val af ordfö- 
rande : ordförandens val (kasserades), /yVi/Z^minnet : roinnet af 
hjälten : »den tappres minne det blifver» (Geijer): ditt minne 
(skall länge lefva), /"»//mriAAsgranskning : gransknmg af full- 
makter : fullmakternas granskning, /?//Ji/astormande : storm- 
ningen af boryen : fåstninyens stormande, fåny-, ,sA*o<7vaktare : 
väktare af snin : fånyarnas väktare, fosterlandski\v\Qk : kärlek 



— 235 — 

(sång) //// fosterlandet (men: kär / någon) : fosterlandets föi- 
sYar(are) : fosterländska sånger, tålamodsprof, -|)röfvande : pröf- 
vande (for) tålamodet^ (fudsfrukimi, -tro ; fruktan för Gud 
(men: tron, tanken på (ind). Jämför ytterligare de skiftande 
prepositionerna i sådana fall som: en prydnad for sitt stånd, 
hälsning //// vännerna, förtröstan på Gud, hätskhet (hån) mot 
sin nålyörare, seger öfuer fienden, leda nid arbetet, strid (kamp) 
med (mot) öfvermakten, sträfvan efter rikedom, längtan efter 
(eller med ursprunglig allativ: ////) landet. 

Kasus rektus användes aldrig, då hufvudglosan utgöres 
af en suhstantivform, men väl stundom i förhindelse med 
adjektivformer, t. e. trogen (mot) sin herre, sin nan bevågen, 
sin monark underdånig, sin make (men med oblik form:rf/f/, 
honom) huld, sin välgörare (men oblikt: oss, eder, dem) höge- 
ligen förbunden o. d. Ytterst vanlig däremot är denna kasus, 
då hufvudglosan utgöres af en verbalform — paiiicipier däri 
inberäknade — och i detta fall är den väl det vanligaste ut- 
tr}'cksmedlel för objektet, t. e. vakta kgrkan, tända lyktorna, 
älska(nde) fosterlandet, stjäla kreatur, publicera urkunder, 
pröfva(nde) tålamodet, döpa barn(et), klippa hår, studera /«- 
tin, katalogisera böcker, hedra sitt land, varsebli (bli varse) 
fienden osv. Men att grundformen skulle vara — fränsedl 
några oblika pronominalformer såsom mig, dig, honom, dem 
osv. — den enda vid verbal hufvudglosa använda kasus, är 
ett groft, ehuru allmänt gängse, misstag, såsqm redan utförligt 
uppvisats af (i. Borgström i uppsatsen 'Om objektet' * (där dock 
fortfarande mycket får hela »objekt», som ej rimligtvis kan 
så benämnas). Borgström har nämligen där påpekat, dels 
att adjektivformer ofta stå med objekt (jfr de nyss ofvan 
meddelade exemplen: trogen sin herre osv.)*, dels att detta vid 
både adjektiv- och verbal former mycket ofta konstrueras med 

' I tidskriften Vcrdaiidi fiir 1897, s. 27:J IT. 

- Att äfven siibstantivformer kunna förbindas med objekt, har lian 
däremot icke observerat. 



- 2a<) - 

allehanda propositioner \ 1. e. rädd /?)r honom (jfr da. »ranl 
/uii))» ulan prcposition), vred (ilsken) på någon (jfr däremot 
»»vrede, ilska mot någon»), tacksam (välvillig, artig) mot henne, 
kär / alla flickor m. m.; tigga pengar |]imitativ| af de rika 
(men utan preposition: tigga a'f (/é*/n deras pengar), längta 
(sucka, tra, sträfva, törsta) e/7#»r/r/7ip/ (men: eftersträfva /riVie/*), 
stjäla kreatur [limitativ] från grannen (men utan preposition: 
»stjäla friVn» eller »fränstjäla grannen hans kreatur»), krusa 
(fjäska, frukta, bäfva) for motparten [jfr respektiven i »bäfva 
for sina lyarns lif» o. d.J, kämpa (gyckla) med sin motståndare, 
synda mot Gnd, bryta (mot) ofnerenskommelsen (lagen), hälsa 
(tänka, hoppas, tro, förargas, förtörnas, skälla, vredgas) på 
sin nån (men: hälsa pä' sin nån), se (känna, lukta, höra, 
smaka) på något (men: »se pjV denna />o/o» och »se denna 
Iwk»), hälsa (till) sina bekanta, lyssna //// mig (men: »hör 
i?i/f/» eller »hör psV mign eller »hör på mig»), be //// Gud 
(men med följande respektiv: be Gud om något), längta //// 
/a/ir/p/; jag längtar marken, jag längtar .s7en«r/je» (Heidenstam)^ 
röra (vämjas, ledas) nid maten (men äfven »röra maten» och 
alltid »vidröra maten»), le (grina, skratta) åt honom (men: 
bele, skratta ut honom), befalla (ofver) sina tjänare, härska 
(segra) öfner alla (men: behärska, besegra alla) m. m. d., 
där i allmänhet prepositionen tydligt nog röjer objektivens 
psykologiska upi)rinnelse ur nägon mera yttre status. 

' Jfr iiunicra äfvcn (1. Köutjms, Hemevkungen uher den Begriff luitl 
(iic Tcile des grammalisehen Siilzes (Kiel 1905), s. 25 f.: »die Notwcndigkeit, 
;iiich ciii präpo.sitioiiales Objekt aiizuerkenneii, erhellt beispielsweise daraus, 
dnss in syn takt i schen Verbindungen, \vic spän. 'el padre ama al hijo* öder 
frz. *j*ai de Targent' (grundfalsehlich sog. TeiUingsartikel), das dem Prädi- 
kalo nachfolgende und von ihm abhangige Substantiv doch garniclit änders 
denn als Objekt sich auffassen lässt»; och han tillägger med allt skäl: »Ks 
bedarf die Lehre vom Objekt sowohl uberhaiipt als auch in bezug anf die 
elnzelnen Sprachen noch einer grundliclien Hevision». 

- Väl alldeles isoleradt är Heidenstams: »han trär silt hemhinds kaj». 

^ Om det obefogade i klandret af denna konstruktion se H. (i:soN 
»Kitiis Stiiidea! och sfiiislik (i Stockh. Dagblad 4 apr. 1902). 



— 2H7 - 

Följande tveniic, mycket vanliga afarter af objekt äro 
af särskildt intresse och förtjäna därför att här intaga en sär- 
ställning: 

a) Parti ti v t objekt föreligger, då biglosan utmärker 
ett föremål som icke i sin helhet, utan endast till någon 
större eller mindre del är objekt för den genom hufvudglosan 
betecknade verksamheten. Det specifika uttrycksmedlet är 
prepositionen af, t. e. äta af korfven (jfr den rena objektiven 
i »äta [hela] korfven» och limitativen i »äta korf»), dricka 
af vinet (jfr »dricka vinet» och »dricka vin»), en diyck af 
vinet, köp af det liar tyget!, ta af sina besparingar. Jfr den 
partitiva status instrumenti som föreligger i ett sådant fall 
som »han gaf honom [objekt] af sitt öfverflöd)>, dvs. han be- 
gåfvade honom med en del af sitt of ver flod (jfr s. 232 of van). 

b) Korrelativt ^ objekt föreligger, då hufvudglosan 
utmärker (hvarken själfva verksamheten eller dess utöfvare, 
utan) det medel, som användes för att göra det föremål, som 
genom biglosan betecknas, till objekt för en viss — ofta eller 
oftast icke i och genom själfva språkmaterialet antydd - 
verksamhet. De båda glosorna beteckna sålunda pä sätt och 
vis »korrelata» föremål, de där stå till hvarandra i ett af den 
ifrågavarande verksamheten och dess utöfvare förmedladt in- 
bördes sammanhang och ömsesidigt förhållande. Det speci- 
fika uttrycksmedlet är kasus komponens, t. e. A'orA*skruf (dvs. 
skruf hvarmed man drar upp korkar), />a/)perssax (sax hvar- 
med man klipper papper), po/a//sklubba (att krossa potatis 
med), /esked (att röra om te med), pennknU (att formera 
pennor med), socA-ertång (att gripa socker med), såsslef (att 
servera sås med), stöfvelkneki (att afdraga stöflar med), eld- 
gaffel, yd.T/press, nagelRl, dynggrepe, m/irbräcka, /lö/knäppare, 
ycrfbärare [ett husgeråd, icke en person], .s/eAvändare, mat- 



^ »Indirekt» vore den kanske mest exakta termen, som dock är 
oanvändbar, enär uttrycket vanligen användes i vidt afvikande betydelse 
(af skäligen oklar innebörd). 



— 23K ~ 

liäniU^re, ///issläckare, .va/j^varniare (jlV daremol den normala 
objektiven i yVirnbärare, /ir//}//}(/5häIlare, .so/visare o. a.). 

Men det ar emellertid icke nog med att en verksamhet 
förutsätter en utöfvare (agent), ett medel (instrument) och 
ell föremål (objekt). Den plägar afven, om lyckan Tir god, 
leda till ett resultat i form af en produkt eller en elTekt. 
Uttryckes detta genom biglosan, sä föreligger 

10. Status resultat i v US, då biglosan anger resultatet 
- hittills vanligen, men mycket olämpligt, kalladt det »effi- 
cierade objektet» ^ i motsats till. det »afficierade», dvs. det 
egentliga och verkliga objektet (se 9 ofvan) — af den verk- 
samhet, som genom hufvudglosan betecknas. Det är tydligt, 
att denna status står den ofvan (under 4) behandlade kon- 
sekutiven ytterst nära, så att gränsen (mellan å ena sidan 
»verkan, följd», å andra sidan »resultat, produkt») ofta är 
svår att uppdraga. Också ha båda dessa status samma pre- 
positionella uttrycksmedel, nämligen ////. Denna preposition 
användes emellertid endast i de fall, då äfven objektet fått 
språkligt uttryck, t. e. hans [objekt!| val (kröning) till ko- 
/?/i/?(/, välja (kröna, utropa) någon //// konung, han [obs. att 
objektet här fungerar såsom principalglosa *^1 valdes till konung, 
bären kokas (bärens kokning, koka bären) //// mos, dubba 
någon //// riddare, döpa barnet //// Olof, befordra honom //// 
professor, förkläda (kläda ut) sig //// tiggare, upplåta ett rum 
//'// samlingslokal, leja någon //// dräng, promovera någon //// 
doktor, taga någon //// make (maka). Sällan användes annan 
preposition, t. e. slå (hugga) något / stgcken (bitar); jfr 
konsekutiven »gå / kras». Är däremot icke objektet uttryckt, 
så står biglosan, därest luifvudglosan ulgöres af en specifik 

' Äfvcn »produkt objekt», se M. Nyua.xhh, Xorron Sifnht.v (Kra 1906). 
s. \H) f. 

- .Ifr \Vk.stm.an i Vedaijof^isk tidskrift för !!)()(), s. 298 f., och KriiniNos 
(a. st., s. 23) påpekande af att vid passiva verb »das Sat/subjekt iiur schein- 
bares Subjekt, das Adverl)ialsul)staiitiv |dvs. agenten | dagej»en wirkliches 
Subjekt ist». 



— TM) — 

verbalforni \ i kasus rektus '^ (ofta stående på gränsen till en 
postpositiv kasus komponens, så att t. e. laga mat, hugga 
ned o. d. antingen redan öfvergått elier åtminstone hålla 
på att öfvergå till »gruppord » •^); därest åter hufvudglosan 
utgöres af en sul)stantivforni — älven sådana som äro för 
substantiv- och verbparadigmet gemensamma * — ■ så står 
bigiosan i kasus* komponens, i högre stil åfven i kasus in- 
kongruens eller prepositionalis med af, T. e. hugga ved 
(jfr objektiven i t. e. »hugga ueden i ännu mindre bitar) : 
/'(?r/liuggning (-huggare) : vedens^ huggning: huggningen (hug- 
gandet) af veden ^, välja konung : konunga\i\\ : konungens val 
(skedde på allmänt riksmöte; jfr objektiven i t. e. konungens 
val till ordförande för kongressen): val af konung, koka sylt 
(jfr objektiven i t. e. koka syltet för att ta bort jäsningen): 
.si/Z/kokning : syltets kokning : kokandet af sylt, baka skorpor : 
skorphak : skorpornas bakning : bakandet af skorpor, bilda 
myter : iiif^/bildning : myternas bildning : bildandet af myter, 
bygga ett hus : hushygge : husets byggande : byggandet af huset, 
dubba riddare : rirfdarcdubbning : riddarnas dubbning : dub- 
bandet af riddare, promovera doktorer : (/oA7or6'promotion : dok- 
torernas promovering : promoverandet af doktorer, bryta nya 
banor : /banbrytande, lägga grund : gfninr/läggande, rödja väg : 
i;ä(7rödjare, ti-jxka en l)ok : bokirycktAve, leja dräng (men ob- 
jektiv i »leja en annans drängy>), taga maka (men objektiv i 
»)taga malxon från honom»), skära pipor (i vassen; men 

^ Med »specifika verbalfonner» menar jag sådana, som aro egendom- 
liga för verbparadigmet, dvs. icke ingå afven i ett substantiv- eller adjektiv- 
paradigm, såsom förhållandet år med t. e. dlamie(t), käranile(n), kaUad(i), 
drucken, -cl o. d. 

^ Det är endast i detta fall som den hittills plägat kallas (cfficieradt) 
»objekt». Att denna term härvidlag användts, beror naturligtvis på att latinet, 
tyskan och fornsvenskan här, liksom vid det verkliga objektet, använda 
kasus »ackusativus». 

'' Om denna term se Formläran, inledningen. 

* Jfr s. 238 not :J. 

'" Kan äfven vara objektiv. 



- 240 - 

objektiv i »skära sönder pipan»), Pä gränsen Ull olijektiven 
står t. c. arbeta på en aflmndling o. d., till limitativen t. e. 
gråta blod, skrifva bref o. d. 

Ett med det ofvan under 10, b behandlade Tullt analogt 
fall föreligger i den korrelativa afart af resultativen, som 
uppstår genom att hufvudglosan utmärker (hvarken själfva 
verksamheten eller dess utöfvare, utan) det medel, som an- 
vändes för att medelst en viss — ofta eller oftast icke i och 
genom själfva språkmaterialet antydd — verksamhet åstad- 
komma det resultat, som genom biglosan betecknas. Det 
specifika uttrycksmedlet är äfven här kasus komponens, t. e. 
vedyxa (dvs. yxa hvarmed man hugger, så att »ved» upp- 
står), Äo/ri/i-, ArdÅ-pulver (pulver, som man ger in, så att 
sömn, resp. kräkning uppstår), pi/i-, tidningsiyress (jfr det 
korrelativa objektet i fcre/press), ^/a&*5maskin, braständare [ett 
husgeråd, icke en person; jfr det korrelativa objektet i grädd- 
skummare]. 

Liksom en verksamhet förutsätter ,en utöfvare, så förut- 
sätter ock produkten en sin upphofsman eller åtminstone en, 
om ock opersonlig, ursprungskälla. Stå hufvud- och biglosa 
till hvarandra i förhållandet af produkt och upphof eller 
omvändt, så erhålla vi följande tvenne nya status: 

11. Status provenientije (eller 'producentis'), då bi- 
glosan betecknar upphofvet (»proveniensen», dvs. upprinnel- 
sen) till det, som genom hufvudglosan angifves. Man kan 
här vid behof nödtorfteligen särskilja trenne specialfall: 

a) Status procreatoris (af lat. procreator 'alstrare') \ 
då biglosan betecknar den eller de lefvande väsen, af hvilken 
eller hvilka det genom hufvudglosan betecknade föremålet är, 
rent sexuellt betraktadt, födt eller från hvilken, resp. hvilka 
det härstammar, vare sig omedelbart eller genom andra genera- 
tioners förmedling. De normala uttrycksmedlen äro dels, och 

* Den gamla, i och för sig mycket goda termen »genitiv» ar ej har 
användbar, eftersom den ju med tiden kommit att betyda sa mycket annat. 



— 241 — 

detta i synnerhet i högre stil, kasus inkongruens på -$ (såsom 
Tanligt.hos vissa pronomina ersatt af kongruens, t. e. min, icke 
jags) eller prepositionalis med af, dels åter, och detta i syn- 
nerhet i lägre och mellanstil, prepositionalis med till eller åt, 
t. e. en god faders son: son af (till) en god far, af (till, åt) en 
garfoare; hans. (min) ^ dotters son : son af en dotter till ho^ 
nom (mig), till en dotter af honom (mig); konungens harn: 
barn af (till) konung Oskar II; Petterssons dotter : dotter af 
(till, åt) P. *; detta folks döttrar: »söner af ett folk (som 
blödt)», »du folk af frejdad stam» (dvs. förfader?); trädets 
frukt: frukten af — aldrig till eller åt såsom i fråga om 
människor och djur — detta tråd. Mera sällan — och aldrig 
af egennamn — användes kasus komponens, t. e. brorson 
(men: fcrorsdotter, -barn), systerson, -dotter, sonson, -dotter, 
dotterson, *-dotter, konungaharn, kaninnngBrnsL (: kaninens 
ungar : ungarna till en kanin födas blinda). Mycket sällsynt 
äro — frånsedt de ofvannämnda pronomina — kasus kongru- 
ens, t. e. de kungliga barnen, petterssonska barnskaran, de 
nordiska folken (jfr ett barn af Norden), allt fall som väl dock 
ej erbjuda exempel på denna status i sin renhet. 

b) Status auktoris, då biglosan anger den eller de in- 
divider, som (icke sexuellt, utan) intellektuellt eller materiellt 
äro upphofsmän (lat. auctores) eller skapare af hufvudglosans 
föremål. Den uttryckes genom alla slags kasus om hvart- 
annat, t. e. Snoilskgs dikter : dikter af Snoilskg, Rafaels ma- 
donna : en madonna af Rafael, en Bellmans dikt, en snilleblixt 
[hithörande blott då snille fattas personligt; annars innehål- 
lande kvalitativ], 5ni7/rfoster [alltid hithörande] ; de /arssons/ra 
teckningarna, uallinska psalmboken (skolan), linnéska syste- 
met, linneanska trädgården. 



^ Hithörande bigiosor af 2 ordningen (se s. 176 ofvan) utmärlias liar 
medelst spärrad liursivering. 

' T^Petterssona Olle» betyder nog i allmänhet »P:s son Olof», men 
kan väl ock afse hans springpojke eller någon annan hans underlydande. 

Noreen, Värt språk, Bd V. 16 



— 242 — 

c) Status originis, då biglosan anger något, som på 
ett iner 'elJer mindre opersonligt sätt är ursprung (lat. origo) 
eller källa till hufvudglosans föremål. Den uttryckes van- 
ligast genom kasus inkongruens på -s (hos vissa pronomina 
alltid utbytt mot kongruens) eller prepositionerna af^ efter, 
från, mera sällan genom kasus komponens, t. e. solens ljus: 
ljuset af (från) solen : so/ljuset, hjältens aska: askan efter hjål- 
ten; karlens lik : liket af (efter) karlen, fläderbuskens blad : bla- 
den af fläderbusken [om dessa båda uttrycks tvetydighet se 
s. 215 ofvan], getens mjölk: mjölk af en get : getmjölk (-ost), 
arfvet efter min far : mitt /arsarf, ett arf af (från) gamla fäder : 
fädernesLvf, knifvar från Eskilstuna : eskilstunaknii\av, ost från 
Schweiz : schweizerost, en kojans son o. d. Märk särskildt mot- 
sättningen mellan å ena sidan »Horn af Åminne, Josef af 
Arimatia, Jesus af Nasaretn o. d., å andra sidan »gross- 
handlar K. från Göteborg, häradshöfding P. från Skåne» osv. 
i fråga om modernare och qiindre högtstående personligheter. 
Stundom användes äfven — utom i de ofvan antydda prono- 
mina — kasus kongruens, t. e. svenskt ]ärn : järn från Sverge,^ 
rysk kaviar : kaviar från Ryssland, arabiska hästar : hästar från 
Arabien. 

En med status instrumenti (se 7 ofvan) besläktad afart 
af status originis föreligger, då biglosan icke anger själh^a 
ursprungskällan, utan verktyget eller vehikeln för frambrin- 
gandet af den produkt, som af hufvudglosan betecknas, t e. 
hyfvel-, såg- filsp&n. 

Den raka ömvändningen af status provenientiae utgör 

12. Status produkt i, då biglosan anger afkomman, 
alstret, produkten eller öfverhufvud något, som ur det af 
hufvudglosan betecknade upphofvet härflyter eller härstam- 
mar. Det torde vara onödigt att uppdela denna status i 
specialfall (prokreati, operis o. d.), motsvarande de vid före- 
gående status angifna (se 11, a— c ofvan), Uttrjxksmedlen 
äro här af lika mångfaldig art som i det näst föregående fallet. 



— 243 — 

Vanligast är användningen af kasus inkongruens, därnäst af 
prepositionerna till, åt (dock aldrig vid . förhållande till en 
»auktor»),. af (dock aldrig vid prokreationsförhållande, detta 
väl emedan den psykologiska utgångspunkten här ej utgöres 
af ett äblativförhållande, för hvilket ju af är ett normalt ut- 
tryck); så kasus komponens och sällsyntast kongruens. T. e. 
dotterns (sonens) far (mor) : far (mor) till (åt) en dotter (sori), 
fars mor: mor //// (åt) far : farmor, konungens moder: moder 
till (åt) konungen : konungamddTen, P:s förfäder : de p^ska 
anorna (stammödrarna o. d.) S diktens författare : författaren af 
(till) en dikt : romanförfattaren (jfr A*an/a/komposi tören, akvarell- 
målaren o. d. som står resultativen ytterst nära, se 10 ofvan) : 
poetisk [tvetydigt 1] författare, /or^/agre/^ upphofsman : upphofs- 
mannen //// detta forslag, skolans grundläggare : grundläggaren 
af skolan, världens skapare, flodens källa» sakens ursprung : 
ursprunget /i7/ detta, ekens hemland, det ondas upphof osv. 

Men hufvudglosans och biglosans föremål kunna ock 
vara med hvarandra intimt förbundna, utan att någotdera 
behöfver vara mera ursprungligt än det andra. Denna art 
af ömsesidigt beroende (samhörighet, förvandtskap, frändskap, 
affinitet) leder oss till 

13, Status reciprocitatis (dvs. ömsesidighetsförhål- 
lande), då biglosan utmärker något, som står i ett (vare sig 
sexuellt eller andligt betraktadt) nära förhållande till huf- 
vudglosans föremål, utan att därför någotdera kan sägas inta 
en ursprungligare eller underordnad ställning, i det att fast- 
mera- båda förutsätta hvarandras tillvaro på samma nivå. 
Förhållandet uttryckes oftast medelst kasus inkongruens (resp. 
hos vissa pronomina kongruens), t. e. hustruns man, mannens 
hustru, Gustafs flamma» fästmö, bror, syster, svåger, kusin, 
släkting» vän(inna), kamrat, landsman, Annas fastman, hans 
(resp. sin) änka [men icke »hennes änkling» i motsvarande 

' Jfr att däremot hvarken lode konungska, konungsligas eller y>kung- 
liga föräldrarna]» betyder detsamma s,om »konungens föräldrar». 



— 244 — 

betydelset]. Ofta brukas äfven prepositionalis, t. e. bror 
(syster) till Gustaf, fästmö åt (/i7/) Gustaf, änka efter en pro^ 
fessor. Sällsynta äro såväl kasus komponens, t. e. bond- 
hustrun, professorsmkzn, som — utom vid de ofvannämnda 
pronomina — kongruens, t. e. de petterssonska släktingarna. 

Intar däremot någotdera föremålet en underordnad ställ- 
ning — såsom otvifvelaktigt fordom var forhållandet äfven 
med t. e. )»hustrun», så att då ett »Gustafs hustru» betydde 
»den hustru som G. äger» i detta ords egentligaste mening 
— så komma vi öfver till 

14. Status possessiv US, dvs. det fall då mellan de 
båda kontrahenterna existerar ett äganderättsförhållande eller 
åtminstone det förhållandet, att den ena disponerar, styr eller 
befaller öfver den andra. Härvid föreligga två hvarandra all- 
deles motsatta fall: 

a) Status possessoris (af lat. possessor 'ägare*), då 
biglosan utmärker den som »äger» (disponerar, befaller, styr), 
t. e. tiggarens (min) hund (slaf), professorns glasögon, gossens 
kläder, P:s pigor (drängar) osv. I stället för den ojämförligt 
oftast brukade kasus inkongruens (resp. hos vissa pronomina 
kongruens) förekommer någon gång prepositionalis med af 
t. e. »slaf af sitt begåri» (Tegnér): begärens slaf. Däremot är 
det näppeligen ett possessionsförhållande, eller åtminstone 
intet utprägladt sådant, som uttryckes medelst prepositionema 
hos, vid och i uti sådana fall som t. e. drängarna hos Pers- 
son, kyparna hos Svanfeldt, tjänstemännen vid kommerskolle- 
giet (: kommerskollegiets tjänstemän), ämbetsmännen i staden 
(: stadens ämbetsmän), liksom ej heller medelst kasus kom- 
ponens i ett sådant fall som A-of/e^ietjänstemännen. Intres- 
santa äro de på franskt inflytande beroende fallen af (post- 
positiv) kasus rektus, t. e. hotell Belfrage, villa Andersson, 
dvs. B:s hotell, A:s villa. 

b) Status possessionis (af lat. possessio 'besittning, 
egendom*), då biglosan utmärker det som »äges» (disponeras. 



— 245 — 

befalles, styres), t. e. husets ägare: ägare af (till) huset : hus- 
ägare, hundens herre : herre till en hund (jfr »herren till 
Östanål»), drängens husbonde : husbonde åt en dräng, Frank- 
rikes konung : konung af Frankrike, Rysslands kejsare : kejsare 
öfver (af) Ryssland : ryska kejsarn, lampans ande, vår drott- 
ning osv. Såsom synes användas här allehanda kasus, af 
hvilka dock inkongruens och prepositional med af, till, åt 
äro de vanligaste. 

I en massa andra fall än de ofvan exemplifierade tala 
vi visserligen om »ägande» af något, men detta uttryck tas då 
i en öfverförd och ofta mycket oegentlig betydelse. Vanligen 
har man i så fall att göra med status principatus (se ofvan 
s. 213 f.). 

§ 43. Inre status: 4. Konkordi» oeh diskordi». 

Hvad jag ka)'lar status konkordiae (lat. concordia 'en- 
dräkt') och diskordise (lat. discordia 'tvedräkt') afser för- 
hållanden af öfverensstämmelse eller motsättning. De vikti- 
gaste fallen äro följande: 

1. Status komparationis ^ föreligger, då två föremål 
jämföras (jfr lat. comparatio 'jämförelse') med hvarandra i 
fråga om någon viss gemensam egenskap, hvarvid de befinnas 
helt eller delvis stämma med, respektive (graduellt) skilja sig 
från hvarandra. Hufv^udglosan utgöres här af ett uttryck för 
själfva egenskapen, genom hvars förmedling de båda före- 
målen bringas i jämförelse med hvarandra; biglosan åter i 
regeln (jfr s. 247) af ett uttryck för det af de båda före- 
målen, som utgör det, hvarmed del andra — primärt gifna 



^ »Komparativ», såsom termen lyder i de kaukasiska språkens gram- 
matik, vore i och for sig det lämpligaste uttrycket, men är nu oanvändbart, 
eftersom det redan är i vår grammatiska litteratur allmänt gängse i en 
helt annan betydelse. För öfrigt passar den af mig valda termen bra i 
betraktande af den latinska grammatikens hithörande »ablativus compara- 
tionis», som enligt min terminologi innebär »status komparationis diffe- 
rentiie» (se s. 246 nedan): 



— 246 — 

— jämföres. Tvenne tydligt skilda specialfall kunna här 
urskiljas: 

å) Status ekvativus ^ (jfr lat. aequus lika', sequatus 
likställd'), då egenskapen tillkommer de båda föremålen i 
samma eller ungefar samma grad eller åtminstone på ett 
snarlikt (liknande, likartadt; jfr similitativen, se 2 nedan) sätt. 
Denna status uttryckes vanligast genom prepositionen (jfr s. 
143 f. ofvan) som, men äfven andra kasusbildningar, framför 
allt komponens, användas ymnigt, t. e. han är stark (har 
styrka) som en björn, rik som Kresus, from som ett barn : 
barnafvom : barnsligt from, god som en ängel : änglagod, vacker 
(glad, stolt) som en gud : gurfavacker (-glad, -stolt) : gudomligt 
skön (gudomlig skönhet), hög som en kämpe : kämpähog, stor 
som en jätte: jättestor, klar som dagen : solklar, grym som en 
djäfvul : djäfvulskt (sataniskt) grym (djäfvulsk grymhet), god 
som (själfva) himlen : himmelskt god, varnande som en profet : 
profetiskt varnande, torr som fnöske : snustorr; jfr vidare krit-, 
snö-, liljéh\it, natt-, beck^, sotsvart, gullgul, himmelshlä, rosen-, 
tegel-, purpur-, korall-, cinnoherröd, klot-, äggrund, sten-, hen- 
hård, dgh]öt, Utgöres hufvudglosan af en specifik verbalform, 
så kan i stället för som användas for eller ock kasus rektus 
inträda, t. e. visserligen »han betraktas som förrädare», men 
»anses for (som) förrädare» och »kallas (for) förrädare», ehuru 
återigen »har namn (om sig) som förrädare» eller »har rykte 
(om sig) som girig(buk)». — Om själfva uttrycket för egen- 
skapen af brakylogiska skäl utelämnas, så att de båda med 
hvarandra jämförda föremålens glosor få direkt bestämma 
hvarandra, t. e. »en sten (stor) som ett hus», så ha vi alt 
göra med en ny status: similitativen (se 2 nedan). 

b) Status differentia? (af lat. differentia 'åtskillnad'), 
då egenskapen tillkommer det ena föremålet i högre (eller 
lägre) grad än det andra. Biglosan konstrueras här genom- 

* Termen lånad från de kaukasiska språkens grammatik. 



— 247 — 

gående med prepositionen (jfr s. 143 ofvaii) ån, samtidigt 
med alt hufvudglosan, dvs. uttrycket för egenskapen, antar 
en särskild form, den s. k. komparativen, bildad antingen 
suffixalt (medelst -are, -re o. d., alltid uttryckande högre 
grad) eller perifrastiskt medelst användande af hjälporden 
mer(a) eller mindre, vanligen ställda före, sällan efter sitt 
hufvudord, t. e. du är lyckligare (bättre) än jag [vulgärt: 
mej], mer(a) anspråksfull ån hon, lycklig mer(a) * ån de flesta, 
mindre pålitlig ån han. Är hufvudglosan sammansatt af ett 
biord och ett hufvudord, kan komparativen inställa sig såväl 
hos biordet som hos hufvudordet, t. e. du är oftare sjuk 
(sjuk oflare) ån jag, lyckligare (mera lyckligt) lottad ån han, 
lyckligt utrustad mer ån de flesta: ofta sjukare (mycket lyck- 
ligare) ån han. 

En afail af denna status uppstår, då två (icke föremål, 
utan) egenskaper jämföras med hvarandra. I så fall brukas 
aldrig den enkla, ulan blott den perifrasliska komparativen, 
t. e. han är mer(a) stolt ån egenkår, stolt mer(a) ån egen- 
kär, mer(a) lärare ån vetenskapsman, lärare mer(a) ån for- 
skare. 

2. Status similitativus, då biglosan anger något, som 
hufvudglosans föremål är i något afseende snarlikt, påmin- 
nande om, »liknande» (lat simile, ty. ähniich), mera sällan 
exakt »lika» (lat. sequum, ty. gleich). Similitaliven, som 
historiskt sedl väl genom ellips och brakylogi utvecklats ur 
ekvaliven (se 1, a ofvan), använder normall samma ullrycks- 
medel som denna status, nämligen prepositional bildad me- 
delst som, vid hvars sida här dock stå flera alternativa par- 
tiklar: liksom, lik, likt, å la, i fråga om alldeles exakt likhet: 
lika med, t e. ögon [klara] liksom stjärnor, hår [mjukt] som 
(likt) sjögräs, ben [smala] som (å la) kålkstakar, rygg [kro- 
kig] som (likt, lik) en språttbåge, en vilja [hård] som järn (jfr 

^ Jfr den historiska upprinnelsen af sedermera och ifttermer(a) af 
fsv. sidher mer och yler mer. 



— 248 — 

status materiae i »en vilja af jårny^; genom kontamination af 
båda uttrycken samt påverkan från nästa status uppstår en 
sådan konstruktion som »en vilja som af järn»). Liksom vid 
ekvativen brukas äfven här ytterst ofta kasus komponens, 
t. e. järnvilja, ånglahsirn (: ett barn [Ijuft] som en ångel)^ ben- 
ved, toffelblommsi, korsblommsi, hårkkcl, A*ora/fläppar, purpur- 
kinder, silfverrösi (dvs. en röst [ljus och klar] som silfoer; 
förekommer åtminstone hos Stagnelius '). Dessutom före- 
kommer stundom kasus kongruens på -aktig, t. e. en spök-- 
aktig figur, ett farsaktigt slagsmål o. d. 

Från denna status är ett mycket ringa steg till den 
nästa: 

3. Status analogiae, då biglosan utmärker något, hos 
hvilket man kan iakttaga något i sitt slag likartadt (mot- 
svarande, »analogt») med det genom hufvudglosan beteck- 
nade, dvs. hufvudglosans föremål påminner icke (såsom vid 
similitativen) direkt om biglosans, utan om något, hvilket 
såsom en egenskap, ett attribut o. d. tillkommer eller tillhör 
detsamma. De normala uttrycksmedlen äro liksom vid före- 
gående status dels som (likt m. m«) — detta dock med den 
viktiga skillnaden, att efter som kan följa än grundformen, 
än någon oblik kasusform — dels kasus komponens, hvar- 
jämte mera sällan kasus kongruens eller inkongruens före- 
komma, t. e. en hy som liljan(s) är sällsynt: liljehy: (hon ägde) 
liljans hy, läppar som en neger(s) misspryda sin man: neger- 
läppar: (han hade) negerns läppar, en \ä\i som eken(s) : ekens 
växt, lukt som (af) en törnros : törnro^lukt : (denna ört har) 
törnrosens lukt, smak som (af) /öA^ ; /o/rsmak, en vind som om 
våren (som vårens) : ydrvindar (midt på vintern) : vårliga vin- 
dar (i januari), ett sinnelag som (hos) ett barn (som ett barns): 
barnasinne : barnsliga förhoppningar (hos en gammal man), 
ett lif som en röfvare(s) : ett riktigt röfvarlif : lefva en röfvares 

^ Jfr den bekanta af Atterbom använda och af Leopold parodierade 
»silfvertonen». 



— 249 — 

lif, en kyss som af en brQder : en broderskyss : en broderlig 
hälsning, ett väder som om hösten : /los/väder : höstligt väder, 
krokodili&rar, björnijåusi m. m. Bland de i det hela säll- 
synta fallen af kasus kongruens äro de medelst sufflxet 
-mässig bildade jämförelsevis vanliga, t. e. en dårhnsmässig 
patient, beslutmåssig församling, affärsmässig synpunkt, kon- 
kursmässig handlande, ehuruväl här oftast en för ifrågava- 
rande status främmande bibetydelse af 'lämplighet, befogenhet 
o. d.' spelar in. 

En intressant afvikeise i fråga om konstruktionssättet 
erbjuda de fall, då hufvudglosan utgöres af en specifik ver- 
balform, ity att biglosan då ofta uppvisar kasus rektus, t. e. 
smaka (som en) lök, lukta (som en) törnros, lefva (som en) 
röfvare, hoppa (som en) kråka. Användes däremot konstruk- 
tionen med som, så måste i regeln biglosan förses med ar- 
tikeln en (ett) — såsom ock i de nyss anförda exemplen 
skett ^ — emedan vi annars i stället för status analogiae erhålla 
status prsebentis (se ofvan s. 222 f.), t. e. lefva som röfuare, 
som eremit, hvilket ju är något helt annat än att lefva »som 
en röfvare, som en eremit)). För öfrigt böra dessa båda 
status äfven annars hållas noga isär, eftersom de i det hela 
i fråga om uttryckssätt, ehuru icke i fråga om betydelse, så 
nära öfverensstämma. 

En öfvergång från de nu behandlade status konkordia^ 
till de på visst sätt motsatta status diskordia; bildas af den 
en sorts mellanställning mellan båda intagande 

4. Status vicis, då biglosan betecknar något såsom (i 
visst afseende) lämpligt eller ägnadt att låta sig ersättas eller 
företrädas af hufvudglosans föremål eller ock omvändt att 
själf ersätta eller träda i stället ())vikariera))) för detta sed- 
nare. Det specifika uttrycksmedlet är kasus prepositionalis, 
bildad medelst antepositionen i stället for eller kortare blott 



* Dock kan man rent undantagsvis säga »det smakar som lök». 



— 250 — 

för eller ock cirkumpositionen i . . ställe, denna sednare sty- 
rande oblik form, t. e. jag ger dig hästen i stället for oxen, i 
oxens (i mitt) ställe, strj^k i stället for pengar, »mitt rike for 
en häst», öga [nämligen den enes] for öga [nämligen den 
andres] och tand for tand, ett for allt, få belöning for sina 
tjänster, betalning for skjutsen, en rock for 50 kr. Sistnämnda 
exempel visar oss en öfvergäng till status pretii (§ 37, 2)» 
som klart föreligger i sådana konstruktioner som »en 50- 
/:ro/iors-rock» eller »en rock till 50 kr. Ett sådant exempel 
åter som »taga något for [dvs. såsom] skämt (alluar)» visar 
det nära sammanhanget mellan föregående status och den 
nu förevarande. 

En helt annan synpunkt än den af de båda föremålens 
likvärdighet lägges till grund för betraktelsen, då man, såsom 
ofta sker, i stället för preposilionen for begagnar mot, t. e. 
lån mot revers (pant), likvid mot kvitto, varor mot kontant 
likvid o. d. Vi närma oss härvid de status, som afse ett verk- 
ligt motsättningsförhållande, och särskildt utvisa de nämnda 
exemplen en öfvergång till 

5. Status oppositivus, då biglosan betecknar något, 
som alls icke öfverensstämmer med hufvudglosans föremål, 
utan tvärtom till detsamma står i ett förhållande af motsats 
(»opposition»). Det språkliga uttryckssättet härför utgör en 
öfverföring och tillämpning på det ideella området af det^för 
de utvärtes förhållandena obessiv och oblativ brukliga och 
består därför vanligen i användning af prepositionen (e)mot, 
t. e. »en mot tio ställdes» — där ännu den rent fysiska bilden 
är lifligt antydd — krig mot turken (jfr oblativen »tåget mot 
turkarna»), en damm mot öfversvämningar, botemedel mot 
lungsot (jfr status inkommodi, med hvilken denna status ofta 
flyter samman ; se § 42, 6), tröst mot sorgen, lagen mot strejk- 
tvång, ett tal mot lagförslaget,, giftermål mot min vilja, en ut- 
gång mot all förmodan, »stolthet [någons] mot stolthet [någoa 
annans]», hålla ett mot tio (jfr status vicis, se 4 ofvan). Ett 



~ 251 — 

exempel sådant som »han är liten (är rakt ingenting) mot ho- 
nom» visar ett nära sammanhang med status komparationis 
differential (se 1, b ofvan), ty »liten mot (dvs. i jämförelse 
med) honom» innebär detsamma som »mindre än han». Säl- 
lan brukas annan preposition än (e)mot, t. e. i juridisk stil: 
Andersson kontra Pettersson. Än mera sällan användas andra 
k^susformationer, t. e. turkiska kriget, strejk(tvångs)lsLgeu, af 
hvilka exempel det sednare dock snarare uppvisar status 
respektivus (se s. 223 ofvan). 

Under det att vid oppositiven motsättningsförhållandet 
anges såsom varande faktiskt och kanske olösligt, så antydes 
däremot den vare sig faktiska eller blott ifrågasatta konflik- 
tens lösning genom en segrande öfvervikt hos hufvudglosans 
föremål vid de följande två fallen: 

6. Status restriktivus, då biglosan utmärker något, 
som ehuru motsatt hufvudglosans föremål dock endast i nå- 
gon, vanligen ringa, mån mäktar inskränka eller modifiera 
dess valör eller innebörd. Den lUtryckes medelst partiklarna 
om ock, om ån, låt vara, på hvilka följer en glosa af om 
möjligt kongruent formation, under det att de i subjunktioneli 
användning kunna alternativt ersättas af åfven om, t. e. hans 
vänlighet om ock butter : åfven om (om ån, om ock, låt vara 
att) den år butter, deras antal om ock (om ån, låt vara) litet : 
åfven om (om ån osv.) det år litet, hans stolthet om ån (låt 
vara) omårklig : åfven om (om ån osv.) den år omårklig. Ofta 
torde dessa partiklar utan nämnvärd olikhet i betydelse kunna 
användas äfven vid följande, restriktiven mycket närstå- 
ende, fall: 

7. Status koncessivus, då biglosan utmärker något 
mot hufvudglosan motsatt, som dock icke alls mäktar in- 
skränka dess valör eller giltighet. Den uttryckes medelst 
partiklarna trots eller oaktadt och, om biglosan utgöres af 
en adjektivform, ehuru eller fastån; som subjunktion använ- 
des i högre stil trots att, ånskönt, oaktadt (att), fastån och 



— 252 — 

ehuru(vål), i mellanstil blott oaktadt, fastån och ehuru, i lägre 
stil vanligen fast Exempel: hans glädtighet trots (oaktadt) 
sin svåra sjukdom : trots att (oaktadt, oaktadt att, fastån, ehuru, 
ehuruvåf) han år illa sjuk, hans ärlighet trots (oaktadt) sin 
stora fattigdom, genomärlig ehuru (fastån, fast, ånskönt) utfattig. 
Omvändas förhållandena så, att hufvud- och biglosa 
byta plats och roller, förvandlas koncessiven till en adnektiv 
förbindelse (se ofvan s. 149), t. e. sjuk men (dock) glad, fattig 
men (dock) ärlig, fattig och dock ärlig. 



SJÄTTE KAPITLET. 
Glosans hufvudarter. 

§ 44. Inledande anmärkning. 

Det är här visserligen icke fråga om den betydelse, en 
glosa möjligen skulle kunna tänkas äga, lösryckt ur meningen; 
ty en glosas innebörd kan aldrig bestämmas utan hänsyns- 
tagande till den mening, hvari den ingår. Jämför t. e. den 
olika betydelse, som tillkommer halta i: där går halta Olle: 
halta inte!: han brukar halta: de halta äro kasserade: (i högre 
stil) båda gossarna halta: (i lägre stil) halta [dvs. haltade] 
han? osv. Men a andra sidan är det här heller icke fråga 
om den betydelse, en glosa äger väsentligen på grund af sitt 
förhållande (ty. »beziehung», icke »verhältnis» *) till en annan 
glosa, med hvilken den är inom en mening förbunden (vare 
sig adnektivt eller konnektivt), något hvarom de båda före- 
gående kapitlen utförligt handlat. Utan här är fråga om 
den betydelse en glosa äger icke så mycket på grund af sin 
»nexus)>, som fastmera på grund af sin egen beskaffenhet, 
sådan denna framstår vid en jämförelse* med andra glosor, 
vare sig dessa äro med den förra förbundna eller icke. 

Då nu en glosa icke är det språkliga uttrycket för ett 
omdöme — ty dettas uttryck är ju »meningen» (se s. 51 
ofvan) — utan för dettas beståndsdelar, för tankeelementer 



' Jfr s. 137 noten i det föregående. 



— 254 — 

(icke för tankar), så inse vi af den s. 16 f. ofvan meddelade 
öfversiklen af hvad som öfverhufvud kan utgöra en »bety- 
delse», att glosorna kunna representera livad som i filosofisk 
litteratur benämnes med någon af termerna varseblifning, 
individualföreställning, universalföreställning och begrepp, en 
serie, som innebär ett fortskridande från allt konkretare 
(innehållsrikare, individuellare, mer eller mindre vid bild 
knutna) till allt abstraktare (innehållsfattigare, allmännare, 
bildlösare, slutligen rent bildlösa) idéer. Här är emellertid 
ju ej fråga om en indelning fråfi filosofisk, utan från språklig 
synpunkt, dvs. under hänsynstagande till hvilka kategorier 
som fått språkligt uttryck och sålunda äro grammatiska 
kategorier (jfr s. 32 ff. ofvan). Vi erhålla då en hufvud- 
indelning af glosorna alltefter deras betydelse (i ofvan an- 
gifven bemärkelse) uti substantiella (se § 45) och acci- 
dentella (se J5 46) glosor, hvarvid visserligen sammanhanget 
med den nyssnämnda filosoflska indelningen i viss mån an- 
tydes genom de för de substantiella glosornas underindel- 
ningar använda termerna konkreta och abstrakta glosor (se 
jii 45), ehuru dessa termer här, inom språkvetenskapen, af 
ålder och med rätta tagas i en väsentligt annan bemärkelse 
än den i filosofiskt språkbruk gängse. 

§ 45. Substantiella glosor. 

Med substantiella glosor eller kortare uttryckt sub- 
stansglosor (»namn» i mycket vidsträckt bemärkelse) menas 
här sådana glosor, som ange något såsom varande, eller 
åtminstone tänkt såsom varande, ett »föremål» för sig, ett 
underlag (»substrat») för bestämningar, t. e. egenskaper, 
verksamheter, tillstånd, förhållanden m. m. *; kort sagdt be- 
nämningar på hvad vi kalla ting, vare sig »verkliga» så- 



^ Jfr WuNDTS (Völkerpsychologie I, ii, 160) definition på »substans» i 
logisk mening: »dasjenige. was wir als die Grundlage wechselnder Zustände 
voraussetzen». 



— 255 — 

dana * eller blott »tänkta)) *, alltså hvad Heyse kallar ))gegen- 
standswörter)), Mikkelsen m. fl. ))navneord)) och de flesta 
grammatikor ))substantiv)) ^. Denna sistnämnda term hänvisar 
jag för min del till formläran, där den ju ock redan har och 
alltid haft en allmänt erkänd hemortsrätt. Besluter man sig 
nämligen icke för att låta denna term äga en enbart morfo- 
logisk innebörd, utan låter den äfven representera här ifråga- 
varande semologiska, så kommer man till ledsamma konse- 
kvenser i fråga om uttryckssättet: man nödgas kalla sådana 
substantiella glosor som skriker i t. e. »skriker är tvåstafvigt)) 
för ett substantiv, liksom ock de kursiverade orden i »en . 
hekant gick förbi)), »den. gode älskar sina medmänniskor)), 
»gammal är ändå äldst)), »liten lefver än)) osv.; och man måste 
å andra sidan neka att såsom substantiver erkänna sådana 
icke-substantiella glosor som de kursiverade orden i ))det var 
skada [=illa])), ))han är sjukling [=sjuk] för tillfallet)), ))han 
är dumbom [= dum] nog för att göra det)), o. d. 

De substantiella glosorna äro af två väsentligen olika 
slag, för hvilka jag använder de allmännast gängse termerna 
konkreta och abstrakta. 

1. De konkreta eller verkligt substantiella glosorna 
())namn)) i mindre vidsträckt bemärkelse) — Sweets »sub- 
stance(-word)s)), Mikkelsens ))virkelighedsnavne)), Sutterlins 
))dingbezeichnungen)), Michaélis' ))dingnamen)), Brugmanns * 
»substanzbezeichnende substantiva)) — äro benämningar på 
))verkliga)) substanser ^ sålunda antingen personer (t. e. jag^ 

^ Dvs. »an bestimmte Schraiiken des Raumes und der Zeit gebun- 
den» (Paul, Prinzipien, 3. aufl., s. 68). 

* Dvs. »losgelöst von räumlicher und zeitlicher Begrenzung» (Paul, 
a. st.). 

^ Gemensamt för alla dessa mina föregångare är emellertid, att de i 
motsats till mig begränsa sina respektive termer till att gälla blott ett 
visst slags »ord», icke besinnande att de lika bra passa in på vissa slags 
ordfogningar. 

* Grundriss der vergleichenden Grammatik II, 429. 

' Jfr »ein wirklich selbständiger Gegenstand» (Heyse, Deutsche Schiil- 



— 256 — 

snickar Eriksson, Folkungaåtten^ Oden^ en ängel. Gud *) eller 
andra »varelser» (t. e. näcken, Pegasus, den svarta hästen, ett 
blötdjur) eller ock »saker» — vare sig lefvande, dvs. växter, 
eller döda — (t. e. en blåklocka, makartsbuketterna, Uppsala 
domkyrka) eller ändtligen andra sinnliga företeelser (s^idana 
»fenomener» som t. e. ett okvädinsord, detta språng, denna blom- 
mas doft, en smekning). Det är äfvenledes h|ir\'jdlag i första 
hand likgiltigt, om vi ha att göra med uttryck för varseblif- 
ningar, t. c. det här ljudet, den där kritiken, eller minnesbilder 
såsom oår frånvarande käre P., Stockholms slott, eller fantasi- 
bilder, t. c. djäfvulen, din tillkommande, eller allmånföreställ- 
ningar, t. e. (en) blomma, (en) ton, eller »konkreta» (dvs. af 
bilder beledsagade) begrepp såsom (en) triangel. 

Om de konkreta glosornas indelningsgrunder och arter 
se kap. 7 nedan. 

2. De abstrakta eller blott fingeradt substantiella glo- 
sorna — Sweets »attribute(-word)s»*, Mikkelsens »tankenavné», 
Sutterlins »verdinglichungen», Heyses och Michaélis' »begriffs- 
namen» — äro benämningar på blott tänkta substanser, dvs. 
sådant som är föremål blott för tanken och icke direkt för 
sinnena (om de ock, liksom allt annat själiskt innehåll, tftck 
vare dessas förmedling uppstått), kort sagdt s. k. tanketing '. 

grammatik, 22. aufl., s. 87), »cin voii Natur selbstandiger GegenstAnd» 
(MiCHAi^Lis, \euhochdeutsche Grammatik, 2. aufl., s. 39), »etwas Selbst&n- 
diges (Wirklichcs öder Erdichtetes) . . heisst konkretes Substantiv» (k&liV| 
Grundriss der Deutschen Satzlehre, 3. aufl., s. 71). 

* Således ej blott kroppsliga — genom sinnena uppfattbara — eller 
sinnliga ting, såsom man ofta får se och höra saken framställas. 

' Härunder inrymmer han dock allt hvad jag kallar accidentella 
glosor (se § 46 nedan). Detta med rätta, enär ju både de accidentella 
och de abstrakta glosorna verkligen ange de hos »substanserna» förekom- 
mande »attributerna» (jfr nedan s. 256 med noten). 

' »Vorstellungen, welche als selbständige Gegenstände gedacht wer- 
den» (Heysf. a. st., s. 88), »gcgenständlichgedachte BegrilTe» (St^TTSRLiii, 
Die deutsche Sprache der Gegenwart, s., 89), »cin nur selbständig ge- 
dachter Gegenstand» Michaélis, a. st.). 



Kiirhfilliiiiifl fn'iri rttiivh»|t«^K H. \iiht. 



FÖRSTA DELEN. 

Allmän inledning titi den nysvenska grammatiken. Bnnå L 

Kajh t. Nysvcnskn gra in ma Likens he^reisp. 2. NvKvca^^kunN 
fn1iidskti|iitfurlninaniJen, S. Kviivciisknns s]iriikoiimuk% rik^^pri^k 
och dinlekter. 4* Xysvcn^skuns penodcr och kJiHor. 5. Den ny- 
»venskn siprAkibrskn ingens liintoria. 6. Hihliognifkk orversikt iif 
*l** viktigaste lijätpiiRMllen fijr ttet nutida sUidict af nysvctisktin. 



ANDRA DELEN, 



Ljudlära. 



Afdelnlng L Fonettsk inladning (Fotidtlk): Ki.^i. I. S|jiakjjii- 
riens akvt!$tiska liesknfUMihi^t < fonetisk aknstik). 2* Tnloigancrnn (fo- 
netisk anatomi K 3, ArtikuUitionen ( fonetisk fvMoJoj^r». 

Afdelnln^ IL Deskriptiv UudlAra. A. K % a t i i a 1 1 v I j u ti I a ru : 
Kiip, L Ut* eriskllcin språkljuden, 2. t.jmlforbintteJsennt (koinblna- 
tiansläm), ti* Prosodi, Kap* 1, SonoHlel ocli s^tafvelsebilHnin^. 
2, Kvantitet (uttfilstid). 3. InteriJsitet (Iryekslyrkaj. 4. Tonalilet ((on» 
Uöjit). 

Afdeintng III. Etymologlsk (judlära. A. Alelodolni^isk In* 
Irdnitt^: Kap. 1. Altrnäiniit aninarknin^:n\ 2. 'rallorändrin«^nnnis 
ursnken 3. Tal fönuntrinj;a nias iTstiUat. 4. öm bej^reppet Ijiniiag. 
B. Sonanterna: I, Nysvenska fjuiiöfvergimgar: a. Kvalilaliva for- 
åndrjtigar. 1. !>c frän forn.^ivcnsk tid ärttla sonanternas ntveeklini?. 
2- Sonanternn i liinord. b. Kvantitativa frirAn<t ringar e. Inlensitets- 
forimdringar. iL TonalilelsforandniiKar, IL Spar af iVldre tjndof- 
vergi** nu,i^ i (I K * m s n 1 1 a n t e r n a . 



Band IL 



U 

I? 



Band IV. 



TREDJE DELEN. 



Betydelseiära, 

Afdelnin^ L Inledning. 



Afdelning III. Etymoioglsk beiyd^lselåra. 



Band V. 



Afdelntng II* Deskriptiv lietydelselåra; A. Kaleguiilärn 
tlänm om ile grammatiska kalegonernai: Kap* 1. Seniemernas bnf- !'« 
viulinddning, 2. Kvprt^ssiv ocli (irfincinduell l>elydelse. Ii. Men in* 
gff^as iHifviidnrtcr. L Seineniernas [im hällande till b varandra. *i. De 
otjka slagen af status, ti. (dosans InifviHiarler . , H. l'"tinklionslara 
tiftraii om de grammatiska bmktionerna^. 



Band VL 



F]ARDE DELEN. 

Banii VII, Formlära* 

Afdelnlnir I. Inledning, 

Afdelnlnr H* Deskrlptlir foroilåra: 

A. FnrmbildiiinM^lriru: T IMt^n imti ordet. II. Lilnin Otil 
ijrdroxiiingca v^^ynlax;. 
Bana VUL 11 HitjiiJfi|(slJlr.i 

Band nc. Afdelnlng lU. Eiymolo^Lsk formlåra. 

Register Ull band 1 IX, 

timrat furvljgga reiliui l>unik*ti I uvU II rultstimdigl .snnit bittiilrtt 
fri. v ucli VII till Äl6rrc eller mindie ilcl lartllga i num usk HjH^ fiv«» 
dmt lr\ckningt'ii knn r<»rlgu skiiUgeti raskL 

UA ;irl>t'teLs lilifviinik' irisiire IVmiiotlUgei] »in» inliTssenult* den 
tnir utcra :ii ett, ilen »lulre laer^ ut elt :iniint (jarti, ktHtitiiri hnndcn 
1, TIL V acli VII alt !*amfidigl iilgifvas» i häflen ;^ 4 lill H nrL PoMi 
;ir lier^iknnfM Ull 25 orc fUT nrk i oklnvformnt mit kunimt^r ifiiigtn 
tilt id^ifviis liieniot eti tndll bmid eller l)ö}<st 25(K>idor. Kc>»lii!iitcii 
Hur .^viib^ikrilicradt e3kMit|i]nr blir hiUcdes litig&l 1 kr per i\r* 

Kriiinvlilllii]rtf:;ca ^kldl iikui att i ni1|;oii mun Rirbhc det vclcn- 
*ik2T|>li||;a innclulllets knif ]»i\ extiktlirt *icli jirumlligJiet söka blrfvii jj;! 
^aniniii gån^ i gud iiieiung |jt)|»tili'ir ueb sn \ivtin^ngji%k sam ttujjlltst, 
I let rörrii fur uU gura boken ilgiiail till HJjllfHliidium, det sednarc fbr 
all |4tirii den användbar äåiioin lärobok U\v M^w vcleriHkn[dig« %tu* 
fil er, Mtrnkibll vid \åni luiiversiiek-r 

Subskription m<Jllji|ies i aUa bokli^diir. 

lAintl. frtjrnrtri 100*1 



C. W. K. Gleerup 



I\irla^sbi>kbaiitleK 



r.iTiiil, llirrUnfsftkfi llokliyfkirriÉl. VHuk 



(Bd. v, 3.» 




(^£g3-^ 



■^ |wi^^\yttft*i#-^ ^OJ, 



LUND, C. W. K. GLEERUPS FÖRLAG 



M 



Se subskriptionsanmälari å omslagets följande sidor. 



SllB8KRlPTI0NSANMÄLAiN 



^f? 11 iiilKol iiä nfu* fiiUstAndig, ulfurlig och eflcr iiiodernfl spr.V 
rf^r^H vclenskapHga i)rincipcr lU^rhHa*! nysvcnsk grnmmattk %^l 
/tjVjtr^^ nas Vi\h tiato, Och il ark ttutte få böcker värn uf verkli^;: 
ht-ltof tiiern puk;iUnfle fm eu dylik. Den Ar ett det viktigaste hjålp^ 
nicdcf för £ilb slags spnikvetcii?ik»|>liga stmlit*r i vi^ii hm<l, ty mo- 
derMuAlt^t utgör det ajåiti Tor ligt båsin grufitlliigH U^r liv^rjc föl Vik 
att klaiifi^ga si»råklifveb iilbiiuniiei logar och företeelser. Den ilr en 
nÖ<ivfltvdig föriiKilttiiiiig för tillkomsten nf redan allt far lötige sak- 
nade iidsenligii, eleiijcntiira lärohöcker för luodersnnllsnndervhiitn- 
gen vid våra bögre och lagrc skolon t>ess åstndkommanile år ttiv 
iifrigt bell eiikcU en nationell plikt, ty en ujdlon figcr inlet rikare 
ijch fylligare ullryck för sin egcnnrL i\ii tnodersuisllet, och «^U grund 
ligt stud i 11 in af detta Åligger diirför hvar och en« som vill söka lyd o 
det gamla visbet.Hhtidet: k;'inn dig s^jAtft 

Ett arbele, mum vill !*oka fylla denna iuckn i var lUlprulur är 

VÅRT SPRÅK 

nysvemk grammatik i ulfSiife- fi-amstältningf 



ADOLF NOREEN. 



Verkelst plan i»r följantle, l)fl <*fi«derndler i fyra delar xanit 
el t tiLforligt register Ull det licla och ^r nfsedt att bindas i nio band 
Q hvnrdera 50tl å I5(M3 %Uiov. toneliåltel Tsin storvla allmänhet ort» 
dess fördelning på de ollkii bunden pcH dehinijt fmmgAr af ftMjandr 
ofver^ikl: 

t^ortiéliUUfiii A oifitta^«>l3i X n» 4, villor. 



— 257 — 

De representera sålunda opersonliga och på samma gång 
okroppsliga föreställningar eller begrepp, hvarvid det i första 
hand är likgiltigt, om vi ha att göra med s. k. egenskaper, 
t. e. skönhet, visdom, att vara vis, eller tillstånd, t. e. sömnen, att 
sofva, eller verksamheter, t. e. skrifning, ett skrifvande (utan 
ända), att skrifva, eller skeenden (förlopp, ty. »vorgänge»), t. e. 
(hans) uppväxt, att åldras, eller förhållanden, t. e. afstånd, fram- 
tid, öfverensståmmelse, hårvaro, att sämjas m. m. d. Vi ha, kort 
sagdt, här att göra med blotta bestämningar, tänkta (och i 
följd däraf grammatiskt behandlade) såsom vore de själf- 
ständiga ting \ 

Motsättningen konkret : abstrakt har endast i mycket 
ringa grad erhållit språkligt uttryck, dvs. dessa psykologiska 
kategorier ha i sin motsättning mot hvarandra endast ofullstän- 
digt utpräglats i och genom grammatiska sådana. Visserligen 
finnas i nysvenskan några få suffixer, som lagda till konkreta 
uttryck förvandla dessa till abstrakta, så att man t. e. af barn 
erhåller barn-dom, af dåre : dårskap, tjuf: tjuf-nad, tok : tok-eri, 
kättare : kätter-i, boströmian : boströmian-ism. Och visserligen 



^ Jfr WuNDT, Logik, 2. aufl.. I, 124: i^Menschlichkeit ist so gut ein 
Eigenschaftsbegriff wie menschlich, und Wörter wie Lage, Gäng, Siellung 
bezeichnen nicht minder einen Zustand wie die Verba liegen, gehen, ste- 
ken . . die substantivische Form macht es leichter möglicb diese Eigen- 
schaft im Denken als einen Gegenstand zu behandeln» (»Man darf wohl 
behaupten, dass obne diese Crrungenschaft eine Sprache das Organ höherer 
Kultur nicht sein känn», yttrar med rätta Körtino i sin ofvan s. 236 not 
1 anförda skrift, s. 21); Steinthal(-Misteli), Abriss der Sprachwissenschafl, 
II, 2 (Berlin 1893): »Schönheit ist nur sprachlich ein Substantiv und ver- 
bleibt sachlich eine Eigenschaft, und der Infinitiv des Verbs bezeichnet trotz 
der nominalen Form eine Tätigkeit»; Jessen, Dansk Grammatik (Köpenh. 
1891), s. 21: »Ved ab strået Substantiv forstaaes et, der grammatisk be- 
handles, som om det havde betegnet noget Concret, skjent det realiter be- 
tegner en Forestilling, der forestilles om et Subject9. Och redan 1815 hade 
den förträfflige Mobbrg (Försök till en lårobok &c., s. 28) kort och klart 
uttryckt saken så: »Abstrakt kallas ett sådant subst., som egentligen ut- 
märker en beskaffenhet, ehuru denna föreställes såsom ett för sig sjelft 
bestående ting». 

Sorten, Vårt språk, Bd V. 17 



St:it.sKi!imois.sA;siiAi,A;>. 



n nilMol iå nar (MlKiaiidiAUlfSrligqcli etter moderna 
wiriwkaiillgu princJptT iilnrheliwt nysvensk gramffliK 
nas U\h ,Un. «)eli ,lorfe loni» (i liAckrr vara af v 
»>cU..r ...mi pAlcalladf «n «•« d.vlik. !),.„ «,- et. ,m Tfkli^nsie 
medel f8r »Ila sln«s ,s|irakvcl«isk»|.li«a .(udler t xåvt I ■ >-l «^ 
<lor»miUft ul«ör dol ojiiinrarligt hästn giundbgct för 1. 
m klari<1«gfl sjirÄkliAets nllmäniin l««ar .icli fflrelMUer. Den 
iiödvHndlu IrtniKilltninsj för lilikomvteii nr redan alM f»r Mage 
tiadr lidstijJiK».. deniciiiaiu' irttobuckiT Wr woderMniUsv 
gen vid viira högre ocli Jsigre sk„Inr. tk-w ästndkomn* 
Afrigt licJI nikclt i«ti iialioacH t.ffkt. ly «i iijtUoii ä«cr • 
wcli rylligan- uUryck för *Ju rgciiart Un iiMulut 'sinålci, odiett) 
ligt slniliiini of dcUu Ällggcr dnrTör livjrr .nli ni, »om rH» »»li« 
iUft tiamia visbclvhudclr k»riri dtf{ sjfllfl 

Eli arbete, sum vill »oka fvil;i drnoa luckn i »Ar Hl(|;rotot 

VÅRT SPRÅK 

nysvensk grammatik i utRrHo* ftr^mstaflniner 



ADOLF NOREEN. 



Vtik.i 



<^l 



— 257 — 



De representera sålunda opersonlig ocii på 
okroppsliga förestållniDgar elJer begrepp, hrarrki dti i fö, 
hand är likgiltigt, om vi ha all gon med s. k. esextiéjiT:. 
t. e. skönhet^ uisdam, att vara iv, eiier *''**#4*wi £_ ^ *f<2r.Afa» 
sofva^ eller verksamheter, L e. såa^ue»^ €C stri^^zindtt * x^^ 
ända), att skrifaa, eller skecnda |lar>:f^ tj. »Tirzuooe* . ^ 
(hans) uppuQOct^ a it åldras, cDer BA t "■ yinWaL :. <: a:%r#£.T«i: -^xz^ 
Öd, öfverenssiämmebe^ MmaroL «lr jbet-ov x^ 2c. c "* ^a^ c -, 
sagdt, bär att göra med Uolla ^ ii imiiMii|,a ^OMia im--^ 
följd däraf grammaliski hrfcanrfmå' i iiiim 'vm o» f«^^^ 
ständiga ting ^ 

Motsättningen konkret : jöfccruåi: jik^ ^iiiBir ir*. • -^^ 

rmga grad erhållit sprikl^ ntrr^-tx- ir-i^ osaa i*- m^uiu^ • _^^ 
kat^orier ha i sin motxåttniifcg bkc x-^ietsbici ^kobc iiiulic:^^^^ 

digt utpräglats i och genom 

finnas i nysvenskan några fa sa^n^r. 

uttryck försandla dessa till abstraiå.:LiL. f^ at mm .ra. 

ertiSAler barn-dom, af dåre : dårskm^^ r xr' iiir^i«L . *• 

^"öÄarc : fcäfter-i, t>oströnuan : basiréagaaM-^ma. \rx 





' Jfr WcNDT, Logiks 2. ni^ L 154: 
fö^^^SfnschaflsbegrifT wic m^nscftlicÉ. ob^ ir 
'^^^^^cYmen mcht minder einco 
d\e substantlvische Form 
\m Oenken als einen 
^n, dass ohne diese 
i^cht sein kannt. Yttrar 

skrift, s. 21); SmmAU-UiMTtzs '^ 

^lUcb <^ii^c Eigcn^chaft, uué der i^ 
ij„aKn *''^'"m cine Taligkdl^; 

i)j, pVed abstract 
^ Jpl i>m dx'! huvde iHt^pKf »q 



iJ« 






— 258 — 

har man äfven åtskilliga fall af med hvarandra korresponde- 
rande konkreta och abstrakta suffixer, t. e. bggg-ning : bygg- 
ande, öppn-ing : öppna^nde, rök^else : rök-ning (af fläsk) och 
rök-ande (af tobak), stårk-else : stårk-ning (af skjortor) och 
stårk-ande (af försvaret), hack-else : hack-ning (af kött) och 
hacka-nde (på piano), tåck-else : tåck-ning (af ett tak) och 
täck-ande (af en utgift). Men fallen äro för få, uppträda utan 
någon konsekvens och röja ingen enhetlig bildningsprincip, så 
att t. e. — i motsats till förhållandet inom de nyss anförda exem- 
pelgruppema — gttra-nde är vanligen konkret, men gttr-ing 
vanligen abstrakt, åk-ning och åk-ande båda abstrakta, ja 
böj-else, böj-ning och boj-ande vanligen alla tre abstrakta. 
Det är till och med ytterst vanligt — för att icke rentaf säga 
öfvervägande vanligt * — att ett och samma språkliga uttryck 
uppträder än med konkret, än med abstrakt betydelse, t. e. 
»han är en verklig storhet på sitt område» eller »en af sta- 
dens förnämsta storheter» (dvs. stora män), men »hans stor» 
het (dvs. egenskap att vara stor) har slagit honom åt huf- 
vudet»; »han är en stor talang» : »hans stora talang på piano»; 
»jag har i dag sett en riktig skönhet» : »hennes skönhet har 
tjusat alla»; »på väggen hängde en teckning» : »han är lärare 
i teckning»; »plocka den där £;dx/e/i» : »han har stannat i 
växten»; »målningen har gått at» : »målningen tog lång tid»; 
»loppet på bössan är igengrodt» : »han hejdade sig i loppet»; 
»föreningens styrelse har blifvit omvald» : »landets styrelse är 
vanskött»; »en gräsbevuxen gång»:»sBken är i gång»; »en 
af riksens rdd» : »han har inte råd därtill»; »affären stänges 
kl. 8» : »affären lyckades»; »denna afsiktligt framkastade dum- 
het gjorde mycken lycka» : »hans dumhet är kolossal»; »Hen- 



^ Icke för ty framställes saken ofta såsom ett undantagsforhållande. 
så t. e. ännu hos Mikkelsen, Dansk Sproglcere, s. 150 (1894), och i Dania X, 
146 ff. (1903), ehuru redan den af honom och andra danska grammatici 
alltför mycket förbisedde Jessen, Dansk Grammatik, s. 21 (1891), tycks ha 
haft en riktigare syn på saken. 



— 259 — 

nes nåd är utgången» : »hennes nåd mot sin tjänare är alltför 
stor»; »han är en framstående per^on/i^/ie/» eller »inga person- 
%/ie/er/» : »han saknar utpräglad personlighet»; »han satte dit 
vakt»: »han höll vakt»; »han var hennes enda kärlek» (dvs. 
älskade) : »Ardrfe/f (dvs. att älska) är lifvets mening»; »sven- 
ska vindrufvor äro en sällsynthet» : »deras sällsynthet är på- 
fallande» osv. 

Emellertid äga vi åtminstone två morfologiska bildnings- 
typer, som äro alldeles eller nästan alldeles specifika för den 
abstrakta kategorien — om också icke egentligen i dess mot- 
sats mot dén konkreta — nämligen »infinitiven» och »gerun- 
diet», t. e. (att) bita(s), att gå, resp. bitande(t), gående(t). 
Om dessa liksom öfverhufvud rörande de abstrakta glosornas 
olika arter och dessas uttrycksmedel se kap. 9 nedan. Här 
må blott ytterligare tilläggas och — till bemötande af en ny- 
ligen uttalad, men för visso alldeles oriktig åsikt ^ — uttryck- 
ligen betonas, att ehuru väl sålunda motsatsen konkret: abstrakt 
icke fått något skarpt utprägladt eller åtminstone icke något 
lätt gripbart språkligt uttryck, är denna distinktion dock af 
stor vikt för grammatiken. Detta framgår särskildt däraf att, 
såsom Mikkelsen * och delvis redan Jessen * riktigt framhål- 
lit, abstrakter nästan alltid sakna pluralform och i regeln 
äfven artikel, i synnerhet obestämd sådan, dvs. rättare uttryckt, 
att kategorierna numerus och species spela ingen egentlig 
roll i fråga om abstrakter. Så t. e. äro ungdomar, dumheter, 
teckningar alltid konkreta och likaså i regeln en ungdom, en 
dumhet, en teckning samt vanligen ungdomen, dumheten, teck- 
ningen (och naturligtvis alltid ungdomarna, dumheterna, teck- 
ningarna), under det singularformen utan artikel — den »all- 



^ »Det har slet ikke nogen indflydelse på ordenes böjning, om de 
er abstrakter eller konkreter», »regeln om abstrakter og konkreter er . . i 
virkellgheden ganske överflödig» m. m. (Dahleruf i Dania X, 67, resp. 68 f.). 

» I Dania X, 148 ff. 

' Dansk Grammatik, s. 21 f. 



— 260 — 

manna» formen (se s. 77 ofvan) — oftare är abstrakt än kon- 
kret, t. e. ungdom, dumhet, teckning. Märk ock, att därest 
öfverhufvud bestämd form hos ett abstraktum användes, denna 
då mycket ofta till sin betydelse är likvärdig med och sålunda 
blott ett stilistiskt alternativ vid sidan af den allmänna for- 
men, t. e. ))fattigdom(en) är en hård lott», y>nöd(en) bryter 
lag», y>dumhet(en) väcker löje». ))sömn(en) är ett oafvisligt be- 
hof» osv. 



§ 46. Accidentella glosor. 

Med accidentella glosor eller kortare uttryckt acci- 
densglosor menas här sådana glosor, som ange något såsom 
varande blott bestämning hos något annat (»substratet», jfr 
s. 254 ofvan). De utgöra sålunda benämningar på »substan- 
sernas» allehanda »attributer» (t. e. egenskaper, verksamheter, 
tillstånd, förhållanden m. m.). men märk väl med betonande 
af att det som glosan betecknar är blott en dylik bestämning 
och icke — såsom vid de abstrakt substantiella glosorna är 
fallet — därjämte något som genom en tankeoperation erhål- 
lit en konstlad tillvaro såsom något i viss mån eller på visst 
sätt själf ständigt, för sig bestående föremål (för tanken). Så 
t. e. ange ljus — nämligen såsom abstraktum, icke det kon- 
kreta »ett ljus» eller »det där ljuset» — Igsande och Igser 
visserligen alla tre det ju icke i och för sig, utan blott hos 
en lysande kropp existerande ljusfenomenet, men blott de 
två sednare uttrycken ange verkligen det ifrågavarande feno- 
menet såsom »inherent», alltså så som det i realiteten är, 
under det att däremot uttrycket ljus söker isolera fenomenet 
från sin källa och förläna det en fingerad själfständig till- 
varo. På samma sätt förhålla sig glans till glänsande och 
glänser, hat till hätsk och hatar, kärlek till kär och älskar osv. 

Motsatsen substantiell : accidentell är vida bättre språk- 
ligt utpräglad än den ofvan (s. 257 ff.) behandlade motsätt- 



— 261 — 

ningen konkret : abstrakt. Visserligen är det äfven här ofla 
förhållandet, att ett och samma fonem uppträder än med 
den ena, än med den andra betydelsen, dvs. än som substan- 
tiell, än som accidentell glosa, t. e. »svart (= svart dräkt) 
kläder dig inte», men »en svart frack»; »jag tycker inte om 
vildt» (= villebrådskött): »ett vildt djur, som stirrar vildt)); 
Petterssons (= familjen P.) är inte hemma» : »Petterssons gosse 
är sjuk»; »hår (= detta ställe) är vackert» : »professorerna 
hår (=de härvarande) äro talrika»; »af det gula papperet 
(z=z någon kvantitet gult papper) finns ännu kvar» : »resten 
af det gula papperet slumpas bort»; »snål spar, fan tar» : »en 
snål person»; »raskt vågadt är hälft vunnet» : »ett raskt vågadt 
företag»; »gömdt är inte glömdt» : »ett väl gömdt föremål»; 
»gjordt är gjordt» : »gjordt är gjordt»; »grönt är hoppets färg» : 
»ett grönt staket»; »ondt skall med ondt fördrifvas» : »ett ondt 
samvete»; »lagom är bäst» : »han är lagom stor» och en 
massa andra fall, där liksom i de redan anförda ett ord, 
som i regeln fungerar accidentellt, mera undantagsvis upp- 
träder såsom substantiellt, samt ett mindre antal fall, där 
det motsatta förhållandet äger rum, t. e. »slakt och vänner 
samlades» : »de äro slakt» (= besläktade); »vid årets slut»: 
»pengarna äro slut» (=: förbrukade); »en glänsande bet (resp. 
A-orfi//)» : »han blef bet (resp. kodilj)»; »en stackars s/MWing» : 
»han är sjukling (=isjuk) för tillfället»; »en dumbom utan 
like» : »han är dumbom (= dum) nog för att göra det». Men 
i det stora hela är skillnaden mellan de båda kategorierna 
väl utpräglad genom allehanda slags för den ena eller andra 
kategorien karakteristisk böjning, i synnerhet medelst afflxer. 
Huruledes på så sätt accidentella glosor bildas af substanti- 
ella, får jag strax här nedan tillfälle att tala om. Här må 
blott, mera preliminärt (om detaljerna se kap. 7 och 8 i det 
följande), något yttras om hur det motsatta förfaringssättet, 
den s. k. substantiveringen, dvs. substantiella glosors bild- 
ning af accidentella, äger rum. 



— 262 — 

Lägges en s. k. adjektivstam till grund, så användes för 
bildandet af abstrakter ^ i regeln suffixet -hc/, t. e. vis-het, 
mera undantagsvis andra suffixer såsom i bruial-iteU galen- 
skap, glömsk-a, ortodox-i, prgd-eri, servil-ism o. a.; för bil- 
dandet at konkreter ^ ofta -ing, t. e. fuUing, mera sällan 
andra suffixer såsom i stygg-er (blott mask.: fem. stygg-a), 
fransk-a, privat-ist o. a. Utgå vi åter från en s. k. verbal- 
stam, så äro de för substantivering användbara suHixerna 
ännu mycket talrikare och till största antalet öfver\'ägande ab- 
straktbildande såsom -(n)ing, -else, -tion, -(ajn och -(er)i i t. e. 
släck-ning (jfr konkret bygg-ning), forstör-ing (: k. fortår-ing), 
föd-else (: k. spök-else), muntra-tion, forskyll-an, dyrka-n (; k. 
predika-n), spioner-i, ras-eri. Specifikt konkretbildande är 
framför allt -(a)re, t. e. köp-are, beråtta-re, och alltefter ar- 
tikelböjningens beskaffenhet antingen specifikt konkretbil- 
dande eller specifikt abstraktbildande är -(a)nde, t. e. sök- 
ande(n), svara-nde(n) i motsats mot sök-ande(t), svara-nde(t). 
Exempel på suffixer, som ungefär lika ofta uppträda konkret- 
och abstraktbildande, visa bl. a. fod-a : röt-a, inhågna-d : 
sakna-d, spå-dom : kånne-dom, märk-e : tyck-e, bygg-nad : vörd- 
nad, göd-sel : kör-sel, kunskap : vetskap, betjån-t : nåps-t. 

Utom suffixer användas emellertid i båda fallen prefixer 
eller om man så vill hjälpord (se VII, 10 f.) och detta i lika 
stor, ja kanske större utsträckning. Af adjektivstammar an- 
vändes då, ojämförligt oftast i konkretbildande syfte, dels 
och detta oftare den »bestämda» formen på -e, -a med före- 
gående »artikel» den, det, de, dels mera sällan den »obe- 
stämda» formen med föregående »aiiikel» en, ett (men i plu- 
ralis en adjektivform utan artikel). Exempel på det förra till- 
vägagångssättet äro den förre, den onde, det goda, det inre, de 
kungliga, de saktmodiga, på det sednare en kristen, en svensk. 



^ Hvarmed jag har — som alltid — blott vill ha sagdt, att de ifråga- 
varande uttrycken i öfvervägande grad ha att uppvisa denna betydelse- 
innebörd. Jfr ofvan s. 258. 



— 26» — 

på bådadera den, resp. en resandcy den, resp. en främmande 
osv., detta så regelbundet, att orden på -ande i skolgrammatiken 
och gängse ordböcker rentaf uppföras såsom både »substan- 
tiv» och »adjektiv». Af verbalstammar åter bildar man en 
form med specifikt abstrakt innebörd, den s. k. infiniti- 
ven, föregången af — man kunde säga »artikeln» — att 
(som dock under vissa förutsättningar kan, under andra 
måste utelämnas), men för öfrigt antingen alldeles lika med 
den rena verbalstammen, t. e. att gå (dvs. gåendet), att odla 
(dvs. odlandet), eller ock bestående af denna med vidfogadt 
sufHx -a, t. e. att ät-a. 

De accidentella glosorna sönderfalla i två grupper, allt- 
eftersom den ifrågavarande bestämningen (»accidensen») me- 
delst själfva språkformen anges antingen såsom varande re- 
sultat af en gjord iakttagelse (rörande »substansen») ^ eller 
ock såsom varande innehåll uti en just skeende dylik S t. e. 
å ena sidan »Erik den halte och låspe», å andra sidan »Erik 
hällar och läspar», resp. yyhaltade och läspade)), ty äfven detta 
sednare uttryck innebär en nu skeende iakttagelse, ehuru 
visserligen rörande ett fenomen i det förflutna. För dessa båda 
grupper — såvidt de karakteriseras af specifika språkformer 
— använder jag termerna »assumptiv» (dvs. »på förhand 
antagen, förutsatt») och »finit» (dvs. »begränsad till det ifrå- 
gavarande tillfället»), den förra i närmaste anslutning till 
Sweet ^ den sednare i full öfverensstämmelse med allmänt 



^ Förhållandet mellan substans och accidens är alltså här det af 
»adjunkUon» (se s. 167 ofvan). 

* Förhållandet mellan substans och accidens är alltså här det af 
»predikation» (se s. 152 f. ofvan). 

' A neiv english grammar I, 17: »If insteadof stating some attribute 
or qualiflcation about the subject, we take it for granted . . the predicate 
becomes an assumptive (commonly called 'attributive')». * Attribu tiv* vore, 
synes mig, en mycket lämplig term, därest icke 'attribut' hittills alimänne- 
ligen brukats i en annan, mycket inskränktare betydelse (se s. 169 ofvan). 



— 264 — 

gängse grammatiskt språkbruk. Vi erhålla alltså följande 
tvenne hufvudafdelningar: 

1. Assumptiva glosor, som omnämna något såsom 
ett redan gifvet accidens — vare sig en s. k. egenskap i 
inskränkt bemärkelse eller ett s. k. förhållande — hos nå- 
got annat, t. e. »blårutiga byxor», »den snälle Olof», »balen 
I går» eller »i söndags», resp. ^drcfa^^balen, söndagsholen, »fa- 
derns hus», resp. /acfernehuset (jfr ty. »das uåierliche haus»), 
»flickan, som trampade på brödet». För att utmärka en glo- 
sas assumptiva karaktär betjänar man sig i allmänhet af det 
flexiviska medel, som jag ofvan s. 179 ff. skildrat och kallat 
k a susbildning. Men som denna gestaltar sig något olika 
alltefter sememernas olika innebörd från en viss synpunkt, 
så måste denna synpunkt först skärskådas och, innan jag 
exemplifierar kasusbildningen, läggas till grund för en indel- 
ning af de assumptiva glosorna (om hvilkas indelning såväl 
från denna som från andra synpunkter se närmare kap. 10 
i det följande). 

Den antydda synpunkten, hvilken väsentligen återkom- 
mer nedan vid behandlingen af de finita glosorna, består 
däri, att vissa assumptiva glosor ange en egenskap eller elt 
förhållande såsom mera permanent, konstitutivt och generellt 
tillkommande det substantiella, till hvilket den (resp. det) är 
knuten (resp. knutet), under det alt andra assumptiva glosor 
åter ange egenskapen eller förhållandet såsom på ett mera 
tillfälligt, oväsentligt och speciellt eller, om man så vill, på 
ett (i afseende å tid, sätt o. d.) begränsadt sätt tillhörande 
sin substans. Jämföra vi t. e. med hvarandra »en drucken 
karl» och »en nyss drucken skål», »i kommande tider» (= i 
framtiden) och »en till bröllopet kommande gäst», »en for- 
tjusande flicka» och »flickan, förtjusande honom med sitt le- 
ende», »han är tvungen att resa» och »han är af sin förmyn- 
dare tvingad till denna resa», en öppen dörr : en öppnad dörr, 
en brun hy : en solbränd hy, en arg människa : en förargad 



— 265 — 

människa, en tydlig stil : en läslig stil, en orörlig pjäs : en icke 
flyttbar pjäs, fläckig : fläckad, rynkig : rynkad m. m. ^ så finna 
vi lätt, alt hvart och ett af de förra exemplen känneteckna 
karlen, tiderna osv. medelst en egenskap, som gäller så att säga 
i allmänhet och utan inskränkning, under det att de sednare 
exemplen ange ungefar samma egenskap, men med framhål- 
lande af att den antingen utgör innehåll i en försiggående 
eller resultat af en försiggången process eller åtminstone möj- 
liggör en dylik. Dessa sednare ha sålunda i sig något pro- 
cessuellt (något »skeende») eller med andra ord uttrj'ckt : de 
ha del i de för flertalet af de finita glosorna så särskildt 
karakteristiska temporala, modala o. a. inskränkningar i fråga 
om skeendet (försiggåendet) *. Jag kallar dem därför i väsent- 
lig öfverensstämmelse med gängse grammatiskt språkbruk för 
participiella (dvs. 'delhafvande') glosor, de andra däremot 
för adjekta (dvs. utan vidare 'tillagda'). 

Detta motsättningsförhållande (och den därpå grundade 
distinktionen) är det (resp. den), som mera dunkelt håller 
på att arbeta sig fram hos Sweet ^, då han talar om 'perma- 
nent' och 'changing attribules', hos Wundt* i talet om 'die 
relativ constante Eigenschaft' och 'der variable Zustand' 
och Sutterlin ^ då denne skiljer mellan 'dauernde' och 
'vorubergehende Eigenschaflen', ehuru de — åtminstone 
de två förstnämnda — äflas att härigenom få fram motsätt- 
ningen mellan ett s. k. »adjektiv» och ett s. k. »verb», ett 

' Se Rydqvist, Su. språkets lagar I, 450 f. samt den synnerligen rik- 
haltiga exempelsamlingen hos H. Lindroth, Om adjektiven ng af particip 
(Lund 1906), s. 29 ff. 

^ Jfr Brugmann, Kurze vergl. Grammatik, s. 319: »Da das einem Sub- 
stantiv beigegebene Adjektiv nicht bloss auf eine zum Wesen des Substan- 
tivbegriffs gehörige Eigenschaft geht, sondern auch auf eine, die ihm nur 
in einer gewissen Lage öder zeitweilig zukommt, so känn es an Qualitäten 
des Verbums teil bekommen, es wird zum Verbaladjektiv öder Partizip». 

» A. st. I, 36 och 12. 

* Völkerpsychologie I, i, s. 476. 

'^ Die deutsche Sprache der Gegenwart, s. 77. 



— 266 - 

försök som måste misslyckas \ då ju, såsom vi nedan få se, 
ungefär samma motsättning visar sig inom själfva det »ver- 
bala» området, de flnita glosornas, t. e. i ett sådant fall som 
»skryt stinker» vid sidan af »ägget stinker». Ja äfven inom 
de substantiella glosornas sfär visar sig en motsvarande före- 
teelse; jfr t. e. en drinkare : en drickande, en åkare : en åkande, 
en handlande : en af de handlande i stycket, en ölutkörare : 
ordets hörare och görare, åklagaren : kåranden m. m., hvarom 
se närmare nedan i kap. 7, § 52. 

Jag öfvergår nu till att i korthet och preliminärt — se 
vidare i kap. 10 nedan — skärskåda hvartdera af de nämnda 
båda slagen af assumptiva glosor med särskildt afseende ä 
deras bildning: 

a) Adjekta glosor bildas — frånsedt s. k. bisatser med 
eller utan som o. d. — nästan uteslutande (eller åtminstone 
vida öfvervägande) af substantivstammar medelst hvilken 
som helst af de s. 183 ff. of van nämnda kasusformationerna. 
Sålunda användes dels en oböjlig kasus inkongruens på -s, 
t e. fader-s, fadern-s, sällan på annat ljud såsom -i (i stället 
för grundformens -us eller -um), t. e. Paul-i, konsisiori-i, eller 
-a, t. e. lag-a, framtid-a, eller -u (för grundformens -ms), t. e. 
Jesu; dels en kasus komponens af flera olika typer, t. e. 
grus-mark (= grusig), a//i;ars-man (= allvarlig), ving-håsi 
(i= vingad); dels en kasus prepositionalis med allehanda pre- 
positioners tillhjälp, t. e. mark af grus, häst med vingar os\,; 
dels och i synnerhet en böjlig kasus kongruens medelst en 
mängd olikartade suffixer, af hvilka några bland de allra 
vanligaste äro: -ad, t. e. uing-ad, stubbsvans-ad, och med 
samtidigt prefix be-horn-ad: -aktig, t. e. dår-akiig, skurk-aktig, 
ofta med utpräglad betydelse af status similitativus (se s. 247 
f. ofvan), t. e. spök-aktig, fars-aktig; -ig, t. e. grus-ig, dggd-ig. 



^ Detta har ock insetts af Sutterlin, Das Wesen der sprachlichen 
Gebilde, s. 78 f., 152 f., och J. v. Rozwadowski, Wortbildung iind Wort- 
bedeuiung, s. 84 f. 



4 — 267 — 

me$'ig, fån^ig: -wA% t e. arab^isk, djur-isk, fosforist-isk, med 
en mängd utvidgade biformer, t. e. musik-alisk, fragment- 
arisk, arom-atisk, prelat-ensisk, karakter-istisk, israel-itisk, ad- 
vokat-orisk: "lig, t e. allvar-Iig, fred-Ug, godiyck-lig (jfr -lig 
såsom participbildande, se nedan under b); -måssig, med ut- 
präglad betydelse af status analogia; (eller rättare en afart 
af denna, se s. 248 f. ofvan), 1. e. affårs-måssig, dårhus-mås- 
sig: 'Sam, t. e. allvarsam, fridsam (jfr dock om dess normala 
användning nedan under b); sk, t. e. finsk, lapsk, berlinsk, 
lutersk; -t, t e. hjulben-t, gladlyn-t. Exempel på mindre van- 
liga hithörande suffixer äro: -al, t. e. fenomen-al, monument-al; 
-bar, L e. last-bar, år-bar (vanligen dock participbiidande, 
se nedan under b); -rf, t. e. blåög-d, omljud-d; -ell, t. e. 
form-ell, med utvidgade biformer såsom i princip-iell, grad- 
uell; -erad, t. e. mustasch-erad, proportion-erad; -iv, t. e. in- 
stinkt-iu; sen, t. e. harmsen, sorgsen; slig, t. e. barnslig, 
brottslig, kroppslig; -år, t. e. element-år; -ös, t. e. skandal-ös, 
vulgärt suin-(j)ös. 

b) Participiella glosor, hvilka då de ha formen af 
ett enda ord pläga kallas participier, bildas nästan uteslu- 
tande af verbalstammar medelst allehanda suffixer, som ge 
upphof åt böjliga kongruenta former. Blott ett af dem bildar 
(suflxalt oböjliga) inkongruenta ord, nämligen -nde med bi- 
formerna -ande och -ende, t. e. kalla-nde, åt-ande, böj-ande, 
gå-ende, som bildar det s. k. »presensÄ-participiet, en ganska 
oegentiig benämning, enär denna form visst icke alltid eller 
ens företrädesvis anger någon »nutid», utan på sin höjd en un- 
gefärlig samtidighet med den substantiella glosa, till hvilken 
participiet hör. Så t. e. skilja sig i »hon kom, klädd som her- 
dinna och bårande en fana» de båda participierna icke i fråga 
om den tid, till hvilken de äro förlagda — i båda fallen en 
förgången tid — men väl i afseende på sitt förhållande i fråga 
om tid (i ena fallet preexistens, i andra fallet koexistens) till 



— 268 — # 

det de bestämma \ De öfriga, alla mer eller mindre vanliga, 
suffixerna bilda dels det s. k. »preteritiÄ-participiet *, som 
anger det ur en afslutad process framgångna resultatet, t. e. 
-rf i hiila-d, höj-d och med samtidig »inre» böjning utsöf-d 
(= som sofvit ut), 'dd i tro-dd, bry^dd, -en i gifv-en och med 
samtidig inre böjning bund-en (till binda), -t i köp-t osv.; 
dels participier med modal karaktär såsom å ena sidan par- 
ticipium possibililatis, som anger en passiv möjlighet, å andra 
sidan participium fakultatis, som anger en aktiv förmåga. 
Det förra af dessa bildas visserligen äfven det mycket ofta 
medelst något af de nyss nämnda suflixerna -rf, -rfrf, -en, -f, 
t. e. hårdaga-d, låttsöf-d, hårdflå-dd, snarstick-en (eller snar- 
stuck-en), tröglås-f, men vida oftare medelst -bar, t. e. bränn- 
bar (som kan brännas, möjlig att bränna), realiser-bar, trans- 
porter-bar, eller -lig (-elig, -erlig), t. e. antag-lig, lås-lig (jfr 
lås-bar 'värd alt läsa'), åt-lig (jfr åt-bar), bebo-elig, vet-erlig 
och särskildt många med prefixet o-, såsom o-kuf-lig, o-rubb- 
lig: till verbalstammar på -era däremot vanligen -abel, t. e. 
realis-ahel, transport-abel, vari-abel. Participia fakultatis åter 
använda vanligen suffixet 'bar, t e. gro-har (som kan gro, i 
stånd att gro), håll-bar, strid-bar. Ännu en annan betydelse- 
nyans uppvisa ändtligen participia facilitatis (eller tendentise), 
i det de ange en benägenhet, ett anlag eller en fallenhet för 
det som genom verbalstammen betecknas. De använda oftast 
suffixet -sam, t. e. afhåll-sam, fundersam, tveksam, skämt- 
sam, mera sällan -aktig, t. e. slös-aktig, skrgmt-aktig, eller 
-en, t. e. nårgång-en (till gå), påflug-en (till flyga), eller -ig, 
t. e. slingr-ig, sup-ig, våltal-ig, sås-ig, söl-ig (båda blott i and- 
lig mening : som såsar, resp. sölar; jfr den adjekta kropps- 

* Jfr StTTTERLiN, Die deutsche Sprache der Gegenwart, s. 227. Väsent- 
ligen riktigt framställes ock förhållandet hos Beckman, Sv. språklära, s. 126; 
däremot icke hos Bråte, Sik språklåra, s. 135 (rätt däremot i den för- 
kortade upplagan, s. 115). 

' Äfven kalladt »perfekt-particip». Riktigast vore »resultativt» par- 
ticipium. 



— 269 — 

liga betydelsen i »såsiga, soliga fingrar», dvs. behäftade med 
sås, resp. nedsölade), eller -lig (-erlig), t. e. ombyt-lig, oro-lig, 
fog-ligy krus-erlig, eller -sen, t. e. efterhängsen, tilliag-sen, eller 
-(i)sk, t. e. glömsk, glupsk, inbilsk, svårm-isk. 

Somliga författare kalla dessa sednare participier utan 
temporal karaktär — i motsättning till de »rena» participierna 
(eller participier i inskränkt bemärkelse), som äga sådan 

— för »verbaladjektiver» \ en term som dock äfven stundom 
tages i betydelsen af participier öfverhufvud, således som ett 
sammanfattningsnamn för rena participier och verbaladjek- 
tiver i inskränkt bemärkelse ^, kort sagdt i samma betydelse 
som jag här tagit termen particip. Att för öfrigt gränsen 
mellan ena och andra slaget af participiella glosor är sväf- 
vande liksom ock den mellan participiella och adjekta glo- 
sor, säger sig själft och åskådliggöres särskildt genom den så 
ytterst vanliga öfvergången från participiell till adjekt natur ^ 
och omvändt*. 

2. Finita glosor, som omnämna något såsom ett just 
för tillfället hos något substantiellt iakttaget accidens — egen- 
skap, tillstånd, verksamhet, förlopp (»skeende») o. d. — alltså 
som något som »prediceras» (jfr s. 153 ofvan) om en sub- 
stans, t. e. »byxorna åro blårutigay>, »balen ägde rum i går», 
»huset tillhör fadern», »flickan trampade på brödet». Detta be- 
grepp är det, som många författare afse, då de definiera. »verb» 

— borde åtminstone heta »finit verb» — från synpunkten 
af dess användning i satsen, nämligen såsom predikat. Så 

* Så t. e. Paul, Prinzipien , 3. aufl., s. 336 (»DIe Teilnahme an dem 
Tempusunterschiede ist der charakteristische Unterschied des Part. von 
dem sogenannten Verbaladjektive»), Bruomann, Kiirze vergL Grammatik, s. 
319, 610, och H. Lindroth, Om adjektivering af particip, s. 10, på samma 
gång som de samtliga taga termen »particip» blott i inskränkt bemärkelse 
och afstå frän någon sammanfattade term för particip och verbaladjektiv. 

* Så t. e. Bruomann, Grundriss der oergl. Grammatik II, 423, och 
WiwEL, Sgnspunkier for dansk sproglare, s. 164. 

' Se särskildt Lindroth, a. st, s. 29 fT. 

* Se t. e. Paul, a. st. 



— 270 - 

t. e. G. F. Schcemann ^ enligt hvilken verbels väsentligaste 
kännetecken är »die Fähigkeit einem Subjekte ein Prädikat 
zuzuteilen», Michaelis, hos hvilken det heter *: »Verba . . sind 
Wörter, die das Stattfinden eines Vorgangs öder das Dasein 
eines Zustandes bezeichnen», och Sutierlin, som anser ^ att 
»das Verbum ist die Wortart, die das Prädikat biidet». Men 
att dessa och dylika definitioner icke lyckats definiera »ver- 
bet», är tydligt af den omständigheten, att så mycket af det, 
som allmänneligen erkännes icke vara »verb», dock kan ut- 
göra predikat ^ dvs. fungera finit, t. e. »Allt lugnt! Hvem 
där? Lycklig du! Han brottslig? Oräii {Smgei lått förgånget 
I dag röd i morgon död. Ur syn ur sinne>y. Däremot är det 
naturligtvis fullt riktigt, när Sweet säger/, att »the gramma- 
tical function of a finite [ett viktigt och riktigt tillägg] verb 
is to serve as a predicate-word», ty härmed är ju ej påstådt, 
att verbalformer eller ens att finita sådana äro de enda som 
kunna fungera predikativt. utan blott att de, eventuellt jämte 
andra slags språkformer, göra det. Och vi kunna gå så långt, 
att vi säga, det de äro det normala uttrycksmedlet för pre- 
dikatsförhållandet (jfr s. 163 ofvan). Ty under det att de 
ofvan citerade verblösa meningarna äro dels verkliga rester 
från, dels moderna efterbildn ingår af ett urgammalt, i många 
främmande språk ännu allmänt bevaradt, stadium i språk- 
utvecklingen, på hvilket den psykologiska kategorien finit 
glosa eller, om man så vill, predikatsförhållande ännu icke 
utpräglats till en grammatisk kategori, så ha vi däremot i 
normala fall att göra med en verklig och påtaglig sådan, 
tack vare den s. k. kopulan, som just är den finita glosans 
specifika uttrycksmedel (jfr s. 162 ofvan). 

^ Die Lehre von den Redeteilen (Berlin 1862). 
' Neuhochdeutsche Grammatik, 2. aufl. s. 9. 
' Das Wesen der sprachlichen Gebilde, s. 152. 

* Detta framhålles också uttryckligen af Sutterlin, Die deutsche 
Sprache der GegenwarU s. 322. 

^ A new english grammar I, 93. 



— 271 — 

Som jag redan s. 163 ofvan utvecklat, uttryckes den 
grammatiska kategorien kopula uti nysvenskan dels perifras- 
liskt, dvs. medelst s. k. hjälpverb (jfr VII, 10 f.), bildande 
»omskrifna» verbalformer, dels sufflxalt, dvs. medelst suffixer, 
bildande ))enkla» verbalformer, hvartill kommer ett tredje bild- 
ningssätt medelst inre böjning (se VII, 87 f.) med eller utan 
samtidig suflixal utbildning. De hjälpverber, som användas, 
äro normalt år (var osv.) och blir (blef osv.), t. e. han år 
halU blir sjuk, var hår, blef borta, har varit att beklaga. 
Men äfven många andra än dessa kunna undantagsvis an- 
vändas, i det att vissa verbalformer, som i regeln ha en rätt 
speciell betydelse, i vissa förbindelser fått en så »afbleknad» 
betydelse, att de helt och hållet eller åtminstone väsentligen 
fungera som kopula, t. e. han ligger (=är) sjuk, ligger på 
landet, si7/er fången, sitter fast, går (= blir) förlustig något, 
står skrifven där, står i begrepp att resa m. m. d. De till 
användning kommande suffixerna åter äro de s. k. finita ver- 
baländelserna -(ejr, '(e)s, -(d)de(s), '(t)t(s), 'it(s) osv., hvarom 
se Formläran. Dessa kunna fogas så väl till adjektiv- som 
till substantivstammar. 

Det förra fallet är synnerligen vanligt, hvarvid i regeln 
så förfares, att af adjektivstammen bildas medelst tillfogande 
af -a en verbalstam (som sålunda är lika lydande med ad- 
jektivparadigmets form på -a), till hvilken de finita ändel- 
serna -r, -s osv. läggas, t. e. r-former såsom skygg-a-r, halt-a-r, 
stram-a-r, ömm^a-r, slö-a-r, uppmårksamm-a-r, hörsamm-a-r, 
vårdslös-a-r, snål-a-r, ruttn-a^r eller s-former såsom snål-a-s, 
envis-a-s, tredsk-a-s, stursk-a-s, galn-a-s. Utvidgade former 
af detta a-suffix äro t. e. -gra, -na, -ska, såsom i vred-ga-s, 
lik-na^r, gles-na-r, bråd-ska-r, grön-ska-r, samt framför allt 
det ytterst vanliga -era i kokett-era-r, inkommod-era-r m. m., 
i sin tur utvidgad t i stoltsera- r. Särskildt ofta träder -era i 
förbindelse med adjektivstammar på -isA-, hvilkas k dock i 
verbalstammen saknas, t. e. ekonomis-er a-r, teoretis-era-r, este- 



— 272 — 

tis-era-r, tgrannis-era-r^ sympatis-era-r (=är ekonomisk os\.); 
ja i harmoni-era-r, som semologiskt sedt afgjort närmast asso- 
cierar sig med harmonisk (ej harmoni), saknas både s och 
k. På liknande sätt bildas till adjeklivstammar på -ig ver- 
balstammar på -a utan föregående -igr, t. e. hungr-a-r, ifr-a-r, 
drist-a-r, rossl-a-r, fubbl-a-r, fuml-a-r, flit-a-r, frod-a-s, ångs- 
l-a-s (= är hungrig osv.). A andra sidan förekommer det 
äfven, ehuru mindre bfla, att verbaländelserna — i så fall -er, 
-es osv. — fogas direkt till adjektivstammen utan något för- 
medlande -a-, t. e. läck-er (= är läck), djårfv-es, hvarvid stun- 
dom inre böjning tillkommer, t. e. blänk-er (: blank), tyng-er 
(: tung), träng-er (: trång), räd-es (: rädd). 

Bildningen på grundval af substantivstammar visar oss 
samma hufvudtyper, ehuru hvarken så talrikt representerade 
eller så rikt varierade, t. e. gäst-a-r, snobb-a-r (associerar sig 
lika mycket med snobbig), fån-a-r (lika väl till fånig), 
blomm-a-r (väl äfven blomma-r), skalk-a-s, kväll-a-r, aftn-a-s; 
parasit-era-r, prestafv-era-r, puls-era-r^ post-era-r, filosof-era-r 
(associerar sig minst lika lätt med filosofisk), kulmin-era-r 
(: kulmen), result-era-r (: resultat): rival-isera-r, nomad-isera-r, 
kristall-isera-r (kanske snarare till kristallisk): vittn-a-r (: vittne), 
ek-a-r (: eko); amma-r. 

Som exempel på fall, där inre böjning spelar den för- 
nämsta rollen, må vara nog att anföra: svälter, som ungefar 
är lika med »är svulten», spricker ^=^ blir sprucken (ellev spräckt), 
bröts = blef bruten, sken ^= var skinande, söp = var supare 
eller (blott för tillfället) supande. Dylika fall äro emellertid 
icke på långt när så vanliga som de genom rent yttre böj- 
ning bildade, och i stort sedt kan man alltså säga, att mot- 
satsen mellan kategorierna finit och icke-finit ' i nysvenskan 

^ Lämpligare, icke blott på grund af kortheten, vore att säga »in- 
finit», en term som dock liar den lilla olägenheten att hittills vanligen ha 
varit knuten endast vid vissa s. k. verbalformer, hvilka, därest termen 
accepterades i här ifrågasatt betydelse, då finge bli »infinita i inskränkt 
bemärkelse». 



— 273 — 

normalt kommer till språkligt uttryck på så sätt, att finita 
glosor bildas af icke-finita genom att sätta antingen vissa 
hjälpverb före eller vissa sufflxer efter de sistnämnda. 

De finita glosorna kunna i sin tur indelas alltefter den 
ställning de intaga till tidsbegreppet. Detta är den skillnad, 
jag redan ofvan (s. 266) antydt med exemplet »skryt stinker : 
ägget stinker», och som engelskan så utprägladt framhåller 
genom t. e. »he speaks english» (han är engelsk-talande) gent- 
emot »he 15 speaking english» (han håller på att tala engelska) ^ 
Vi erhålla nämligen från denna synpunkt två olika grupper 
af finita glosor, hvilka af Sweet * kännetecknas medelst ter- 
merna »indefinita» och »deiinita tempora», benämningar som 
emellertid synas mig rätt olämpliga, emedan de allt förmyc- 
ket påminna om uttrycken »infinita» och »finita». Olämp- 
liga äro äfven de af Heyse ^ (och Paul *) använda termerna 
»absoluta» och »relativa tempora», enär man med »relativt 
tempus» ju vanligen menar något annat än hvad här är i 
fråga; se i det följande vid behandlingen af tempuskategorien. 
Vida bättre äro då R. de la Grasseries ^ termer: »indetermi- 
nerade» och »determinerade tempora»; men de dela dock med 
de redan nämnda det felet att utge sig för att vara en indel- 
ning af »tempora», hvilket de i själfva verket icke äro och 
icke kunna vara, åtminstone icke om man med »tempora» 
menar olika arter inom tidskategorien. För min del föredrar 
jag — enär ju här frågan gäller, huruvida tidskategorien 
öfverhufvud är (nödvändigtvis) med i spelet eller icke — 
att för ifrågavarande båda slag af glosor använda de mera 



' Jfr ock den på väsentligen samma synpunkt beroende, ofvan be- 
handlade indelningen af de assumptiva glosorna i adjekta och participiella. 
« A. st., I, 103. 

' Deutsche Schulgrammatik, 22. aufl., s. 176. 
* A. st., s. 252. 

^ De la catégorie du temps (Paris 1888), s. 7 och 146 ff. 
Noreen, Vårt språk, Bd V. 18 



— 274 — 

karakteriserande, af mig nyskapade, termerna »intemporala» 
och »temporala». Vi få sålunda: 

a) Intemporala (af andra författare stundom kallade 
»aoristiska», stundom »konstaterande») finita glosor, som 
icke ange sitt innehåll såsom bundet vid någon viss tid, ja 
eventuellt såsom existerande oberoende af all tid, dvs. öfver- 
hufvud icke fallande inom tiden, t. e. P. stammar (så ofta 
han talar), solen lyser och värmer (om också inte för tillfäl- 
let), jorden vrider sig kring sin axel (alltid och oafbrutet), 
P. år blind (från födelsen), nöd bryter lag, en triangel år en 
tresidig råtlinig figur (enligt själfva sitt begrepp), skönhet for- 
går, det onda år odödligt osv. Mitt uttryck »intemporal» 
bör alltså icke öfversättas med »tidlös» (ty. zeitlos), en term 
som af åtskilliga författare användts, men af G. Herbig ^ med 
allt skäl förbättrats till »zeitstufenlos», dvs. just »tempuslös» 
= intemporal. »Tidlös» är nämligen förvillande, enär, såsom 
af ofvan anförda exempel framgår, här ej är fråga blott om 
»tidlösa» processer och förhållanden, utan äfven om sådana, 
som äga rum »alltid», dvs. i alla tider. Tidsbegreppet är 
alltså icke nödvändigtvis ur spelet, men det är i denna sak 
likgiltigt. En omedelbar följd häraf är, att de verbala tem- 
pusformerna, då de användas såsom intemporala glosor — 
och eftersom vi ej äga någon särskild verbalform med intem- 
poral funktion, någon »aorist», så måste ju tempusformerna 
ofta så användas — icke äga den kronologiska valör, som 
annars tillkommer dem och för hvars skull de egentligen äro 
till. Därför äro t. e. ett presens och ett preteritum härvidlag 
likvärdiga, så att man, abstrakt sedt, skulle kunna i ty fall 
välja hvilket som helst af dessa tempora. Vanligen använ- 
des emellertid, såsom i de ofvan anförda exemplen, presens- 
former, eftersom ju dessa äro de i allmänhet oftast förekom- 
mande och därför närmast till hands liggande. Men då fråga 

^ I Indogermanische Forschungen VI, 245 ff. 



275 — 

är om ett meddelande rörande någol som existerade i en för- 
fluten tid — hvilket icke är detsamma som alt den fmita 
glosans förknippning med den motsvarande substantiella till- 
hör förfluten tid — så kunna alternativt preteritiformer an- 
vändas, t. e. »Karl den store var (eller : år) medeltidens störste 
regent», »ichtyosaurus oar (eller : år) en ödla, men hade (eller : 
bar) fenlika extremitet er», »Plalo ansåg (eller : anser), att . .» 
osv. ^ — Om den morfologiska skillnaden mellan intemporala 
och temporala glosor se nedan under b). 

b) Temporala finita glosor, som ange innehållet såsom 
bundet vid viss bestämd tid (lat. »tempus», hvaraf ter- 
men), t. e. jag forelås-er (för närvarande), jag förelås-te (i går), 
jag har förelås-t (nyss), jag kommer alt förelås-a (i morgon). 
Såsom af exemplen synes, uttryckes glosans temporala karak- 
tär dels genom vissa enkla verbalformers ändelser, dels peri- 
frastiskt genom vissa »hjälpverb» i förbindelse med vissa 
ändelser. Dessa, vare sig enkla eller perifrastiska, verbalfor- 
mer kallas »tempora», och den viktiga grammatiska kategori, 
för hvilken de utgöra de speciflka representanterna, heter 
tempus. Rörande dennas närmare indelning liksom rörande 
de temporala glosornas öfriga indelningar, från andra syn- 
punkter, får jag hänvisa till kap. 11 i det följande. 

Att emellertid tempusformema, isynnerhet »presens», få 
fungera icke blott som temporala, utan äfven som intempo- 
rala glosor, ha vi nyss sett. Dock finnas ansatser till en 
morfologisk skillnad mellan dessa båda slag af finita glosor. 
Visserligen ha de ofvan anförda exemplen till fullo ådagalagt, 
att båda slagen af glosor begagna sig än af enkla, än af pe- 
rifrastiska verbalformer; men icke för ty visar sig hos de 



^ Detta forhållande är icke att förblanda med den af J. Kjederquist, 
Ett fall af preteritum i stället för presens i svenskan, utförligt behandlade 
och förträffligt belysta företeelsen, att under vissa förutsättningar preteritum 
kan uppträda med rent temporal presensbetydelse, t. e. »det var en otäck 
dimma det här», »det var ledsamt, att du skall resa» o. d. 



- 276 - 

temporala en tendens att företrädesvis anlita enkla, hos de 
intemporala glosorna åter en tendens att företrädesvis begagna 
perifrastiska former med år, resp. var. Så t. e. brukas »A. 
är halty> eller »A. är slö» otvifvelaktigt oftare och hellre om 
en permanent företeelse än om en tillfällig, under det att det 
omvända är förhållandet med »A. hallar» eller »A. slöar». 
Likartadt är motsatsförhållandet vid sådana fall som: han 
år envis \ envisas med att.., år djårf : djårfves att.., år flitig 
(af naturen): flitar (för tillfället), år en snobb : snobbar med 
att . ., år en skalk : skolkas med flickorna, hon år kokett : 
koketterar för honom, är amma (yrkesmässigt) : ammar (sitt 
barn), hästen år skygg : skyggar för något, här år starkt eko : 
han sjunger så det ekar i skogen osv. 

§ 47. Af slutande anmärkningr* 

Den indelning af glosorna efter deras betydelse, som 
jag här ofvan företagit, kan utan egentlig förändring i sak 
omändras, om man så vill, på så sätt, att man först indelar 
alla glosor i dels konkreta, dvs. benämningar på verkliga 
substanser i ofvan (s. 255 f.) angifven mening, t. e. slaf, dels 
abstrakta, dvs. benämningar på accidenser (substansens 
»attributer»). Dessa sednare få då vidare indelas i substan- 
tiellt och accidentellt tänkta, dvs. å ena sidan sådana 
som, ehuru de äro blotta accidenser, dock tänkas och i följd 
däraf grammatiskt behandlas som om de vore substanser, 
t. e. tvång, och å andra sidan sådana som tänkas och be- 
handlas såsom rena accidenser, t. e. tvungen, tvingad, år 
tvungen, tvingas. De sistnämnda indelas sedan, på sätt som 
ofvan skett, i assumptiva (dels adjekta, t. e. tvungen, dels 
participiella, t. e. tvingad) och flnita (dels intemporala, t. e. 
år tvungen, dels temporala, t. e. tvingas). En sådan indel- 
ning tycks motsvara Wundts tankegång \ då han — visser- 

^ Völkerpsychologie I, ii. s. 483 ff. 



— 277 - 

ligen vid indelning från »psykologisk» synpunkt — såsom 
»konkret» blott erkänner det som är förbundet med en »ade- 
kvat bild», under det att allt som ej kan ledsagas af en dylik 
kallas »abstrakt» i mindre eller högre grad. Så t. e. är spe- 
lare konkret, men spelande, spelar och spelning alla abstrakta 
och detta i så måtto att hvarje följande uttryck bland dessa 
är abstraktare än det närmast föregående. En dylik indel- 
ning är kanske, strängt vetenskapligt sedt, att föredraga fram- 
för den här af mig lämnade, men då den utan egentligt prak- 
tiskt gagn väl mycket afviker från den hittills allmänt gängse 
uppfattningen, hvilken inskränker användningen af termerna 
konkret och abstrakt till det substantiella området, så har 
jag ansett mig icke böra acceptera den, om ock jag icke 
ogillar densamma. 

Detta måste jag däremot numera göra i fråga om den 
terminologi, som jag själf år 1879 använde ^ och som ännu 
år 1903 användes af V. Dahlerup * samt 1904 af den honom 
följande H. G. Wiwel ^ På denna ståndpunkt, som lifligt 
försvaras af Dahlerup, indelar man alla glosor i konkreta 
och abstrakta, allteftersom de afse något »yttre», kroppsligt, 
sinnligt, eller något »inre», andligt, osinnligt. Konkreta äro 
då t. e. kropp, svart, svärta, svärtar, abstrakta däremot själ, 
god, godhet, älskar och, åtminstone för Wiwel som utan all 
reservation begränsar »konkret» till hvad som »kan iagttages 
med en eller flere Sanser», äfven — Gud, djäfvulen, ängel, 
himmelriket, helvetet^. Då Dahlerup och Wiwel drifva detta 
åskådningssätt till sin spets, ha de just därigenom för mig 
klargjort dess betänkliga konsekvenser. Dahlerup visar t. e. 



^ Se Något om ord och ordklasser (i Nordisk tidskrift). 

• Se Abstrakter og konkreier (i Dania X, 65 flf.), särskildt s. 70 flf. 

■ Se Hjcelpebog i Modersmaalets Sproglare, s. 61. 

^ Till samma ledsamma konsekvens kommer man genom att som 
Bråte, Sv, språklåra, s. 62 (likaså i den förkortade upplagan, s. 52), låta 
abstraktum vara det som betecknar något »såsom saknande utsträckning i 
rummet». 



- 278 — 

hurusom enligt detta, efter hans mening enda riktiga, sätt 
att se saken adjektivformen hård är konkret då fråga är om 
en sten, men abstrakt då fråga är om ett sinnelag ^ Detta 
leder emellertid, såsom Mikkelsen i sin kritik af Dahlerups 
åsikt mycket riktigt påpekat *, därhän att äfven ordet hårdhet 
är konkret i förra, men abstrakt i sednare fallet. »Stenens 
hårdhet» och det af alla såsom konkret erkända »en hårdhet 
(resp. hårdheter) i huden» måste sålunda föras till en och 
samma grupp (konkreternas) i motsats mot »sinnets hårdhet», 
som hör till en annan (abstrakternas). Men nu torde dock 
alla vara eniga om hvad jag ofvan s. 259 framhållit, att hvad 
man allmänneligen menar med »abstrakt» morfologiskt kän- 
netecknas af sin bristande eller åtminstone j^tterst ringa för- 
måga af numerus- och speciesböjning; och i detta afseende 
stämma ju stenens och sinnets hårdhet med hvarandra, under 
det att de stå i motsats till en hårdhet eller hårdheter i hu- 
den, uttryck som ju äfven onekligen stå i skarp semologisk 
motsats till de båda förra. Det synes därför mest praktiskt 
att låta just denna motsats betecknas genom termerna kon- 
kret och abstrakt *. Den motsats i betydelse, för hvilken 
däremot Dahlerup vill taga dessa termer i anspråk, har ju 



* A. st, s. 71. 

» Se Dania X, 151. 

■ Förträffligt yttrar redan Heyse, System der Sprachwissenschaft, s. 
395 f.: »Der grammatische Unterschied der Substantiva concreta und ab- 
stracta beruht nicht auf dem Gegensat^e des Sinnlichen und Unsinnlichen, 
sondern darauf, ob die Substantialität real, das ist als in der Wirklichkeit 
objectiv bcstchend, öder bloss ideal als einc dem an sich Unselbständigen 
im Geist verliehene Begriffsform gesetzt wird. Auch die Benennung des 
Unsinnlichen öder Ubersinnlichen ist ein concretes Substantivum, wenn 
es als selbständige individuelle Substanz fur sich, als wirklicher Gegenstand 
gedacht wird: Gott, Geist, Seele, Zeit. Dagegen känn der Inhalt des ab- 
stracten Substantivums auch ein sinnlich wahrnehmbares sein, z. B. die 
Schönheit, Grösse u. s. w.; denn sein Wesen liegt darin, dass es einen attri- 
butiven Begriff, sei er sinnlich öder unsinnlich, das ist die der Substanz 
inhärirende Eigenschaft öder Thätigkeit u. s. w. als solche unter die Form 
der Substantialität fasst». 



— 279 — 

hittills och af ålder kallats »egentlig» och »öfverförd» bety- 
delse, och att i stället för dessa uttryck — om hvilkas större 
eller mindre lämplighet jag i detta sammanhang ej vill yttra 
mig — använda konkret och abstrakt svär tvifvelsutan allt- 
för mycket mot gängse grammatiskt språkbruk och synes i 
alla händelser vara onödigt. 

Till sist må anmärkas, att gränsen mellan konkreter 
och abstrakter liksom mellan adjekta och participiella (jfr 
ofvan s. 269) samt intemporala och temporala glosor är, na- 
turligtvis, mycket sväfvande och flytande, ehuru som vi sett 
därför icke utan sin grammatiska vikt och betydelse. 



SJUNDE KAPITLET. 

De konkreta glosorna. 

§ 48. Indelning: från synpunkten af sememets förmigra 
att logiskt Indelas. 

De konkreta glosorna kunna naturligtvis indelas från 
en mängd olika synpunkter. En af de viktigaste eller åt- 
minstone mest grundläggande bland dessa torde vara den som 
afser deras förhållande i fråga om möjligheten att logiskt 
indela den idé, hvaraf en konkret glosa är bärare. Från denna 
synpunkt erhålles indelningen i de två grupper, som jag med 
af mig nybildade termer benämner: individua och dividua ^ 
dvs. icke indelbara, resp. indelbara (af lat. dividere 'indela'; 
jfr den logiska termen »division», begreppsindelning). 

1. Individua eller individnamn äro sådana kon- 
kreta glosor, som beteckna, vare sig ett eller en samling af 
flera, individuella föremål (varseblifningar eller individual- 
föreställningar, se V, 16 f.), hvilka alltså icke kunna logiskt 
indelas i flera olika slag — men väl eventuellt mekaniskt 
uppdelas i flera olika beståndsdelar, se § 49 nedan — t. e. 
den hår kritbiten, de där trianglarna, en häst går där på ängen, 
tre hästar stå i mitt stall, min salig far, alla mina böcker, jag, 
vi, de tre judarna ha gått sin väg, kungen och prinsarna samt 
öfuerstens ha redan kommit. Liksom de flesta andra slag af 

' Beckman, Sv. språklära, s. 18, har från mig upptagit dessa termer, 
men använder dem i en annan och efter min mening olämplig bemär- 
kelse. Se nedan s. 293 not 2 och 294 not 1. 



— 281 — 

glosor kunna naturligtvis äfven individnamnen vara antingen 
(se V, 65) pronominella, så att de alltefter omständigheterna 
— den förhandenvarande situationen — beteckna än det ena, 
än det andra individuella föremålet (eller grupp af dylika), 
eller expressiva, som så till vida ha en »fix» betydelse, att 
de alltid beteckna eller åtminstone af se (jfr V, 64) att be- 
teckna ett och samma individuella föremål (eller grupp af 
dylika). Till det förra slaget höra alla de exempel, som här 
ofvan anförts. Expressiva individnamn äro däremot t. e. 
den man som räddade Sverge från alt dela Polens öde, tredje 
Gustaf, staden vid Fyris, samtliga bisittarna i Sverges vittra 
areopag, parisiska blodbröllopet, året efter Kristi börd 190^. 

Ett expressivt individnamn plägar, därest det utgöres af 
ett enda ord — om ock ofta ett »gruppord» (se VII, 24) — 
kallas proprium eller egennamn (»namn» i inskränkt och 
vanlig betydelse; jfr ofvan s. 254 och 255). Sådana äro t. e. 
namn på personer — s. k. personnamn — vare sig det är 
fråga om verkliga personer såsom Gustaf III S Gustaf II Adolf, 
Erik Gustaf Geijer, Karl den store ^ Ansgarius, Blot-Sven, Brahe, 
Petterssons, eller blott fantiserade sådana som Oden, Lun- 
kentus, Svea, Nore; vidare korporationer såsom Gnistan, Trat- 
ten, Svenska akademien. Högsta domstolen. Bibelkommissionen: 
djur såsom Brunte, Karo, Pegasus, Leviatan; lokaliteter — 
s. k. ortnamn — såsom Carolina rediviva, Kuggis, Drottning- 
gatan, Danviken, Stockholm, Dalarna, Sverge, Slesvig-Holstein, 
Förenta staterna, Vänern, Östersjön, Svarta hafvet, Götaälf, Kin- 
nekulle, Kolmården, Ladugårdsgärdet, Svältorna, Alperna, Fär- 
öarna; himlakroppar o. a. astronomiska företeelser såsom 
(planeten) Af ars, Sirius, Kräftan, Karlavagnen, Vintergatan ; liX- 
teratur- och konstalster såsom Dagens nyheter. Nordisk famil- 
jebok. Ord och bild, Hygiea, Vapensmeden, Martyrerna, (ope- 

* Men icke det ofvan anrörda »tredje Gustaf», som utgör en ordfog- 
ning, icke ett gruppord. 

' Men ej »den store Karl», som är ordfogning, ej gruppord. 



- 282 — 

ran) Kronjuvelerna, (skådespelet) Tapto, (Lionardos) Nattvar- 
den, (Hasselbergs) Näckrosen, Kampanilen: diverse industri- 
alster såsom ballongen Svenske, skeppen Vega och Skidhladner, 
lokomotivet Framåt, cigarrsorten Norma, tobakssorten Gula 
lacket; historiska tilldragelser och tidpunkter såsom Kalaba- 
liken, Bartolomeinatten, Hedsjra, Reformationen, Rokokon, Gref- 
vefejden. Klubbekriget, Nittonhundrasjuan (t. e. ))1907:an)) eller 
»1907 är snart ett minne blott») o. d. samt, om och i den 
mån de verkligen öfvergått till gruppord, sådana fall som 
Trettiåriga kriget, Våstfaliska freden. Heliga alliansen. Yttersta 
domen osv. 

På gränsen till de pronominelia individnamnen stå de tal- 
rika ord, hvilka visserligen inom en viss bestämd krets af 
människor äro, på grund af sin inom denna krets »predo- 
minerande» betydelse (se s. 21 ofvan), otvifvelaktiga proprier, 
men iätteligen kunna inom en annan krets åsyfta ett annat 
föremål, t. e. — antag att vi befinna oss i Stockholm — 
Slussen, Operan, Riddarhuset, jämförda med sådana allmän- 
giltiga proprier som de uppsaliensiska Luthagen, Gustavianum 
o. d.; eller — om vi välja en vidsträcktare horisont — Kul- 
len, Sundet, Kanalen, jämförda med deras i fråga om betydelse 
oändligt mycket stabilare synonymer Kinnekulle, Öresund, La 
manche osv. Skillnaden mellan propriet Slussen och det pro- 
nominelia individnamnet kungen (vanligen = Gustaf V) är 
nämligen för en stockholmare blott graduell, i ty att det sed- 
nare ordets pronominelia användbarhet och användningsmöj- 
ligheter blott äro ännu mera ögonskenliga och medvetna än 
det förras. 

Snarast helt och hållet utanför propriernas område falla 
sådana ord, medelst hvilka man icke gör anspråk på att 
ha på ett specifikt sätt namngifvit något till skillnad från 
något likartadt, om ock dessa ords predominerande betydelse 
afgjordt är af proprie-natur såtillvida, att de sällan af någon 
människa appliceras på annat än ett visst bestämdt exemplar 



— 283 — 

af den art, som ordet egentligen afser att beteckna ^ Sådana 
äro t. e. månen (jfr de mindre bekanta månarna till Saturnus 
och Jupiter), solen, jorden (jfr Tellus, som just afser att skilja 
vår jord från andra likartade planeter), himlen, paradiset, värl- 
den, helvetet, djåfvulen (betraktad endast såsom primus inter 
pares). När däremot Gud odisputabelt kännes och erkännes 
som ett proprium, så beror detta just därpå, att Gud icke 
medgifves vara en gud bland andra gudar. När åter Satan 
jämförelsevis lätt häfdar sin rang som proprium, så beror 
det väl till god del på tillvaron af en specifik biform i och 
för artnamnsanvändningen, nämligen sate. Och då däremot fan 
har svårt för att göra sig gällande såsom proprium, så beror 
det väl väsentligen på att ordet knappast användes annat än 
i svordomar, där det betyder ungefär ingenting. 

Ändtligen plägar man från proprierna afsöndra sådana 
ord, som beteckna en individgrupp med reflexion på att hvarje 
dess del är med hvarje annan likartad och det hela således 
ett »släkte». Ty visserligen medger man såsom Kem *, att 
ett egennamn kan beteckna »ein Einzelwesen öder viele», 
men man fordrar i likhet med nämnde författare, att i det 
sednare fallet dessa många »zusammen keine Gattung bilden». 
Därför erkänner man ej såsom proprier t. e. »folkungaätten 
(folkungarna)», »mänskligheten (människosläktet, människorna) 
har (ha) sig döden förelagd», »judarna äro ett högst intelli- 
gent släkte» o. d., ty hvarje del sl! judarna (människorna, 
folkungarna) är en jude (människa osv.), hvilket af själfva 
språkformen antydes, under det att hvarje del af ett sådant 
allmänt erkändt proprium som Antillerna, Förenta staterna, 
Petterssons, Pyrenéerna icke är resp. en Antill, en Förent siat, 
en Pettersson, en Pyrené, utan »en af Antillerna, af Förenta 
staterna, af Petterssons» och »en del af Pyrenéerna». 



* H varför ock Mikkelsen, Da. Sproglcere, s. 151, räknar dem till 
»Egennavne». 

* Grundriss der deatschen Satzlehre, 3. aufl., s. 72. 



— 284 ~ 

Innebörden af termen egennamn är, som synes, ganska 
sväfvande och svårbestämbar, detta så mycket mera som 
den aldrig varit föremål för någon riktigt grundlig utredning ^ 
Också äro de gängse definitionerna i allmänhet mycket onöj- 
aktiga och gå rätt vidt i sär. Några af dem äro för vida, 
därigenom att de, om ock oafsiktligt så dock i realiteten, 
utgöra deflnitioner af individnamn i allmänhet. Så är t. e. 
klarligen fallet med Heyses definition *: »Propria, Eigennamen, 
Benennungen von Einzelwesen (Individua)», eller som det 
utförligare, men knappast riktigare eller klarare heter ^: »Pro- 
prium, Individuum in seiner empirischen Einzelheit ohne 
Rucksiclit auf seine allgemeine Natur öder Gattung», enligt 
hvilken så vidt jag kan förstå, både jag och solen måste 
komma att hänföras till proprier. Likaså Kerns*: »ein Ein- 
zelwesen öder viele, die aber zusammen keine Gattung bil- 
den», enligt hvilken definition icke blott jag och solen, utan 
dessutom t. e. öfverstens (äro bortresta) och allmogen bli pro- 
prier. Man invände härvid ej, att de i dessa glosor ingå- 
ende »Einzelwesen» ju bilda »Gattung» människa, resp. bonde, 
ty då bilda ju ock på samma sätt de »Einzelwesen», som 
ingå i de allmänt erkända propriema Antillerna och Förenta 
staterna eller Svältorna hvar sin »Gattung», resp. ö, stad och 
ofruktbar mark; ja öfverhufvud flnnas ej några som helst 
föremål, som ej tillsammans bilda — från någon synpunkt 
— någon »Gattung», om ingen annan så dock åtminstone 
den af 'tankeobjekt' eller 'ett visst något*. Samma för stora 
vidd hos definitionen träffas ännu hos Bråte*: »egennamn.. 
beteckna något som ett enskildt, en individ»; Sutterlin *: 

^ Brates försök i Nystavareii IV, 6 ff. är det utförligaste jag känner 
till, men är trots sitt rika material alldeles otillfredsställande. 
' Deutsche Schiilgrammatik, 22. aufl., s. 87. 
' System der Sprachivissenschaft, s. 396. 
* A. st, s. 72. 
^ Sv. språklåra, s. 61. 
^ Die deutsche\Sprache der Gegenwartf s. 89. 



— 285 — 

»Eigennamen, die nur einen bestimmten einzelnen Gegenstand 
benennen»; och väl åfven Michaelis ^: »Die Eigennamen be- 
zeichnen Wesen (Personen und Sachen), die nur einmal 
vorhanden sind», där jag dock ej förstår det af författaren 
själf särskildt framhäfda »nur einmal», hvilket synes strida 
mot den gamla sanningen, att »ingenting är nytt under solen», 
och som, därest det möjligen skall fattas såsom betydande 
»blott i ett enda exemplar», leder därhän, att Karl, Pettersson, 
Tivoli o. a. dylika ytterst vanliga ord måste — just emedan 
de äro så vanliga, alltså icke förekomma »nur einmal» — 
uteslutas från propriernas område. 

o 

A andra sidan äro för trånga sådana definitioner som 
Wiwels *: »Egennavne (Proprier), som vilkaarligt tillaegges 
en eller noget uden at overferes paa andre med de samme 
Egenskaber» (detta sista, i parentes sagdt, ett besynnerligt 
tillägg, enär ju ingenting är i fråga om allmänt erkända pro- 
prier vanligare än att de, uppgifvande sin proprie-natur, öfver- 
föras från det ena föremålet till det andra, t. e. en Napoleon, Ci- 
cero, Apollo, ett Aten, en kalabalik osv.) och Beckmans ^: »Egen- 
namn kallas ett substantiv, som betecknar ett särskildt föremål 
med ett för detta särskildt antaget namn». Dessa defmitioner 
tyckas nämligen sålunda af egennamnet fordra, att det genom 
en särskild så att säga döpelseakt skall ha mer eller mindre 
godtyckligt tilldelats namnets bärare eller af denne antagits; 
något som visserligen passar in på en massa, i synnerhet nu- 
tida, fall, t. e. dopnamn, nyantagna familjenamn, nybyggda vil- 
lors ochnyskapade gods' namngifning, boktitlar, konstprodukters 
namn m. m., men däremot icke på en hop annat, särskildt af 
äldre datum, t. e. ortnamn af typen Lund, Kullen, Dalarna, Vät- 
tern 'vattnet', Elbe 'älfven', mytologiska namn såsom Oden och 
Pegasus, familjenamn som Andersson (efter stamfadern Anders), 



^ Neuhochdeutsche Grammatik^ 2. aufl., s. 40. 

• Hjcelpebog i Modersmaalets Sproglare, s. 60. 

• A. st. s. 18. 



— 286 — 

Uggla och Lilliehöök (efter sköldemärket, resp. -märkena), 
historiska tilldragelser såsom Grefuefejden, Bartolomeinatten 
m. m. d. 

I sak, om ock icke i form, är det rätta väsentligen träf- 
fadt redan af gamle Moberg ^ i hans yttrande: »Ett Eget Namn 
(Nomen proprium) är ett Nomen, som utmärker en person 
eller sak från andra af samma slag», däri jag dock skulle 
vilja utbyta det vaga »från andra af samma slag» mot det 
mera sägande »i dess individuella bestämdhet, dvs. till åt- 
skillnad från allt annat och särskildt sådant, med hvilket af 
en eller annan anledning kan befaras någon förblandning». 
Med samma reservation kan jag äfven gilla Mikkelsens*: 
»Navne hvorved man skiller enkelte ting af samme Art fra 
hverandre» och Cederschöld-Olanders ^: »Egennamn . . hvilka 
enkom användas för att skilja en särskild person, ett sär- 
skildt djur eller en särskild ort från andra af samma slag», 
där dock en olämplig begränsning af egennamn till blott per- 
son-, djur- och ortnamn införts. Närmast min uppfattning 
kommer Sv^^eet *, som tydligt och klart begränsar »proper 
names» till hvad jag med min terminologi kallar »expressiva 
individnamn» (se s. 281 ofvan) samt dessutom särskildt be- 
tonar dels vikten af att namnet af ser — om det också ofta 
icke lyckas (jfr s. 64 ofvan) — att vara specifikt för sitt före- 
mål, dels att, där sådan afsikt icke förefinnes, namnet ej är 
ett proprium, äfven om det skulle råka att beteckna blott ett 
enda föremål i hela tillvaron, t. e. solen. Hvad som ytter- 
ligare behöfver betonas är dels — hvad Sweet visserligen ej 
förbisett — att termen ej gärna tillätes syfta på ordfogningar, 
utan blott på ord, på sin höjd på gruppord, så att t. e. väl 



^ Försök till en lärobok &c., s. 28 (i båda upplagorna). 
» A. st, s. 150. 

» Svensk språklåra för folkskolor (Lund 1904), s. 6. 12 uppl. (1906) 
är detta stycke struket. 

"* A new english grammar, I, 57. 



— 287 " 

Bariolomeinatten, men ej »det parisiska blodbröllopet» erkån- 
nes för egennamn, väl Förenta staterna, men ej »Nordameri- 
kas förenta stater» (där visserligen första ordet, men knap- 
past de följande erkännas som proprier); dels att det ideala 
propriet är i högsta grad konventionellt. Härmed menar jag, 
att namnet är gif vet och bäres icke på grund af sakens natur, 
dvs. för alt från någon viss synpunkt karakterisera sitt före- 
mål, utan det är fullkomligare ju etymologiskt ogenomskin- 
ligare eller mera isoleradt det är, enär det då måste — såsom 
också afsedt är — karakterisera föremålet såsom ett visst 
något, betraktadt i sin helhet och icke från någon särskild, 
genom det etymologiska sammanhanget antydd, sida. Så t. e. 
är Lund, så länge det verkligen betyder en 'lund' eller ett 
ställe, som utmärker sig för en sådan, ej ett sådant fullblods- 
proprium som sedan det kommit att beteckna en 'stad*, skulle 
denna ock möjligen sakna hvarje tillstymmelse till 'lund'; 
namnen Karl Trggger behöfva ej, ja böra ej ens, ange att 
bäraren är en verklig 'karl' eller en 'trygg' personage; Dufva 
och Svinhufvud äro proprier först sedan de icke längre kunna 
fattas såsom innebärande det, som af deras etymologiska 
sammanhang antydes; osv. Man kan alltså säga både, såsom 
några gjort, att egennamn betyda just ingenting — notabene 
från synpunkten af att ange egenskaper eller annan speciell 
beskaffenhet — och, såsom andra med större fog gjort, att 
egennamn betyda mycket mer än andra ord, i ty att de ange 
individens totala och således oändligt rika innehåll, visserli- 
gen utan all analys af detsamma. 

Sammanfattande skulle man sålunda kunna säga: egen- 
namn äro ord, som afsiktligt och så vidt möjligt utan 
hänsyn till det etymologiska sammanhanget användas för att 
skilja ett visst bestämdt individuellt föremål — vare sig ett 
partitivum ('uppdelbart') eller impartitivum ('ouppdelbart'), 
se § 49 nedan — från något (eller några) i visst afseende 
närstående, äfvenledes individuellt (resp. individuella) föremål. 



- 288 - 

Då jag säger »såvidt möjligt utan hänsyn till det etymo- 
logiska sammanhanget», så tänker jag särskildt på de fall 
då det är företrädesvis svårt att upprätthålla nämnda fordran, 
nämligen vid poetisk personifikation af abstrakter, t. e. i Leo- 
polds »vid hafvet på ensliga stranden satt Sorgen», Stiern- 
hielms fru Lusta osv., där den ursprungliga betydelsen enligt 
skaldens intentioner bör skina igenom egennamnets för- 
klädnad. 

2. Dividua eller artnamn äro sådana konkreta glosor, 
som beteckna hela klasser af i viss mån likartade föremål 
(sålunda universalföreställningar eller begrepp, se V, 17), 
hvilka alltså kunna logiskt indelas i flera olika underarter 
— eventuellt med sina särskilda speciellare artnamn — t. e. 
yyiriangeh (eller »triangeln» eller »en triangel» — se s. 77 
ofvan — eller »hvarje triangel) är en tresidig rätlinig figur» 
eller med alldeles samma innebörd »trianglar» (eller »alla 
trianglar) äro tresidiga råtliniga figurer»; »hästen (en häst, 
hvarje hast) är ett fyrfotadjur» eller »(alla) hästar (häs- 
tarna) äro fyrfotadjur»; »Alexander den store var kung, men 
Bucefalus var en häst» (jfr »det där är en kung», t. e. i kort- 
spel); »Vättern är en vacker sjö»; »han är en (riktig) Judas» 
eller »Herkules»; »det där är en Rembrandt» (dvs. tafla af 
Rembrandt); »det var en sannskyldig Bartolomeinatt» ; »hans 
mor var en Brahe» (= medlem af familjen Brahe); »den ro^ 
merske kejsarn» (eller »en romersk kejsare» eller »hvarje romersk 
kejsare) blef gud efter sin död» eller »(alla) romerska kejsare 
blefvo gudar» &c.; »Kristus är icke en gud, utan han är Gud». 

Under det att de flesta författare äro eniga om använd- 
ningen — ehuru, såsom vi sett, visst icke om deflnitionen — 
af termen egennamn eller proprium, så går däremot här deras 
terminologiska sedvänjor allt hitintills vidt isär (endast där- 
utinnan öfverenstämmande, att de nästan aldrig afse annat 
än ord, med förbiseende af de semologiskt likställda ordfog- 



— 289 — 

ningarna). Heyse ^ t. e. använder termen »communia», Sweet * 
det nära öfverensstämmande »common nouns», men Micha- 
elis * (som dock i motsats mot Heyse och Sweet från termens 
område utesluter »materialia») termen »generalia»; Heyse och 
Michaelis båda alternativt »Gemeinnamen». Siitterlin ^, Mik- 
kelsen * och Wiwel • åter begagna den af andra och i all syn- 
nerhet äldre författare ofta, men i mer eller mindre afvikande 
betydelse och med skiftande omfång ^ använda termen »appel- 
lativa», af Sutterlin alternativt ersatt med »Gattungsnamen», 
af Mikkelsen och Wiwel med »Fsellesnavne». Och liksom 
termerna så gå ock definitionerna isär, utan att dock nå- 
gon kan sägas ha träfiTat det rätta. När t. e. Heyse låter 
sina 'Gemeinnamen' »eine Mehrheit öder Menge gleicharti- 
ger Gegenstände öder Theile bezeichnen», så blir tydligen 
en konsekvens häraf, att exempelvis Antillerna, Alperna och 
Förenta staterna höra hit. Då åter enligt Michaelis »Generalia 
bezeichnen Wesen, die vielfach vorhanden sind», så böra Karl, 
Andersson och Berga vara af detta slag. Ett annat fel är 
gemensamt för de öfriga tre ofvan citerade författarnas defi- 
nitioner: Sutterlins »Dingwörter . . die jeden beliebigen Ange- 
hörigen öder jeden Teil einer Gattung bezeichnen»; Mikkel- 
sens »Navne, der ere faelles for alle Ting af samme Art»; 



^ Deutsche Schulgrammatik, 22. aufl., s. 88. 

» A. st, s. 54, 

' Neuhochdeatsche Grammatik, 2. aufl., s. 40. 

* Die deutsche sprache der GegenwarU s. 89. 

* Da, sproglcere, s. 150. 

" Hjcelpebog i Modersmaalets Sproglcere, s. 60. 

^ T. e. hos Heyse och Michaelis såsom underafdehiing af deras »com- 
munia», resp. »generalia» vid sidan af den förres »coUectiva» och »materi- 
alia», den sednares »collectiva» (enär hans »materialia» såsom ofvan nämndt 
icke inrymmas under »generalia»). Äfven Sundén, Bråte och Beckman 
satta appellativer såsom sidoordnade med kollektiver och »ämnesnamn», 
de båda förra dock alternativt användande termen »släktnamn» (som emel- 
lertid lätteligen kan missuppfattas såsom varande synonym till »familje- 
namn»). 

Soreen, Vårt språk, Bd V. 19 



— 290 - 

Wiwels »Navne, der kan anvendes om alle, der har visse 
Egenskaber til faelles»; hvartill sluter sig Beckmans ^ »Art- 
namn., gemensamt namn för en mängd föremål, som ha 
en viss likhet». Dessa definitioner passa nämligen på pro- 
nominella individnamn såsom »hästen» (eller »en häst) går 
där på ängen», »den där triangeln är rätvinklig» o. d., men 
de passa alldeles icke på artnamn såsom »häst» (eller »häs- 
ten» eller »en häst) är ett slags fyrfotadjur», »det där är en tri- 
angel» o. d., ty dessa sednares egendomlighet består just precis 
däri, att de icke beteckna »jeden beliebigen» inom en »Gat- 
tung» eller »Ting af samme Art» eller »föremål som ha en viss 
likhet» osv., utan däremot själfva »arten», dvs. allmänföre- 
ställningen såsom sådan (resp. begreppet såsom sådant). 
Och att de nämnda författarna .själfva afse något sådant, 
trots sina olämpliga definitioner, synes af deras valda exem- 
pel: »gosse, flicka, författare, skog» o. d., icke »gossen» eller 
»en gosse» osv. 

Äro nu de psykologiska kategorierna individ- och art- 
namn äfven grammatiska kategorier i svenskan, dvs. ha 
vi några flexiviska medel att markera skillnaden, några me- 
delst hvilka vi kunna förvandla det ena slaget till det andra 
och omvändt? Ja, men endast i ofullständig mån, enär de 
ifrågakommande böjningselementerna långtifrån alltid ha ön- 
skad påföljd, detta beroende på att de ej ha ifrågavarande 
användning till sin specifika uppgift (se s. 76 ofvan). Emel- 
lertid begagnas med denna reservation den obestämda arti- 
keln till att af ett individnamn (som icke själft redan är 
försedt med dylik) göra ett artnamn, t. e. »han är en Napo- 
leon, de äro (ena) verkliga Napoleoner, Köpenhamn är ett sann- 
skyldigt Aten, en Brahe flyr ej, en Rembrandt kostar tusentals 
kronor» o. d. Ar individnamnet själft försedt med bestämd 
artikel, försvinner denna i regeln vid den obestämda arti- 
kelns tillträde, t. e. »det blef en kalahalik (jfr Kalabaliken), 

» A. st., s. 18. 



— 291 — 

det ar en hel vintergata af ordenssljänior (jfr Vintergatan), (ena) 
riktiga Pyrenéer till berg, ett förlofvadt land (jfr Det förlo fvade 
landet) vinkar där i ^ärran». Rätt ofta kvarstår den dock, 
och detta kan vara fallet ej blott då -en, -et, -na antingen 
ej ursprungligen äro eller ej längre kännas såsom artikel, 
t. e. »det är ett riktigt Italien, ett annat Turkiet, ett båttre Da- 
larna», utan äfven annars, t. e. ett riktigt Långholmen, ett nytt 
Danviken. Men hur ofullkomligt uppgiften i brist på ett spe- 
cifikt uttrycksmedel löses, synes af de många fall, då allde- 
les samma former fungera som »obestämda» pronominella 
individnamn, t. e. »där på gatan går en Napoleon» (dvs. en 
viss bestämd individ, som är »en Napoleon» i verklig art- 
namnsbemärkelse), »en Brahe dog nyss, en Rembrandt hänger 
där på väggen» osv. 

A andra sidan kan den bestämda artikeln användas 
— ehuruväl vid bildningen af »egennamn» härvidlag icke 
råder någon konsekvens — till att på omvändt sätt af art- 
namn skapa individnamn, vanligast pronominella sådana, 
t. e. »hästen står i spiltan» eller »hästarna stå i spiltorna», 
men äfven ofta egennamn, i synnerhet moderna sådana, t. e. 
Kullen, Gnistan, Kräftan, Reformationen, Dalarna, Alperna, Krön- 
juvelerna osv. (jfr dock Berg jämte Berget, Sund : Sundet, 
Ed : Edet, Dal : Dalen, Stockholm : Långholmen osv.). Hur ofull- 
komligt emellertid äfven denna princip tillämpas, framgår 
utom af nyssnämnda inkonsekvenser äfven och allra bäst 
däraf, att hästen o. d. äfven kan fungera såsom artnamn, 
t. e. i »hästen är ett fyrfotadjur» o. d. (se s. 77 ofvan), 
där man har s. k. »generisk» artikel i motsats mot s. k. »in- 
dividuell» sådan. Ett korollarium af den »individuella» arti- 
kelns bruk på ofvan nämndt sätt är, att individnamn väl 
kunna ha och faktiskt också mycket ofta ha bestämd artikel, 
men ej gärna, såsom sådana, anta detta slags artikel, något 
som dock äger rum vid vissa, i synnerhet kortare, familje- 
namn (mera sällan dopnamn), t. e. Bildt-en, Kruse-n (Nils-en, 



— 292 — 

Erik-en, Mia-n) o. d. i syfte att ge uttrycket en familjär an- 
strykning, så att t. e. Bildten betyder »den bekante Bildt, allas 
vår vän Bildt» eller något dylikt. — Dessutom är att märka» 
det talrika familjenamn genom användning af speciella suf- 
fixer bildas af artnamn, ehuruväl sammanhanget med stam- 
ordet icke är i högre grad — och ofta icke alls — medvetet, 
t. e. Al-ander, --bom, -én, -enius, -ner, -i/i, -inder, -sén, -stedt m. m. 
Om sålunda gränsen mellan individnamn i sin allmän- 
het och artnamn är grammatiskt ganska ofullkomligt mar- 
kerad, så ställer sig dock saken annorlunda i fråga om de 
expressiva individnamnen (och sålunda egennamnen) jäm- 
förda med artnamnen. De förra kunna nämligen aldrig i 
egentlig mening böjas i fråga om numerus (jfr § 49 nedan), 
dvs. om de ha singular form aldrig antaga plural sådan, och 
om de ha plural form aldrig utgöra verklig plural till något 
annat egennamn. Detta forhållande ligger ju i sakens natur, 
eftersom en viss bestämd individ icke såsom sådan kan mång- 
faldigas. Därför, då vi t. e. tala om »våra Karlar» eller om 
»tre Nordenskiöldar», så ha vi här ej ^ att göra med pluraler 
af egennamnen Karl, resp. Nordenskiöld, utan af de lika ly- 
dande artnamnen med betydelsen 'person med namnet Karl', 
resp. 'Nordenskiöld'. Och lika litet är t. e. Antillerna plural 
i egentlig mening till vare sig Cuba eller Portorico eller någon 
viss annan af samtliga Antillerna (men väl till det pronomi- 
nella »en af Antillerna»); ej heller Bagge Sicilierna plural 
till vare sig Sicilien eller Neapel. Egennamn kunna alltså väl 
ha, men icke anta plural form. 

§ 49. Indelning från synpunkten af möjligheten att me- 
kaniskt uppdela föremålen. Kategorien numerus. 

Då de allra flesta konkreta glosor — endast Gud, en 
ängel o. a. dylika andeväsen undantagna — afse något i både 
^ Såsom Beckman, a. st, s. 19, besynnerligt nog förmenar. 



— 293 — 

tid och rum befintligt (jfr s. 255 f. ofvan), så är tydligt, att det 
som af dem betecknas i regeln kan mekaniskt sönderdelas 
i mer eller mindre likartade beståndsdelar. Men det är här 
icke fråga om denna abstrakta möjlighet, utan om huru- 
vida det språkliga uttrycket afser att väcka till lif någon 
reflexion på denna möjlighet, eventuellt antyda dess skedda 
eller skeende realisering. Från denna först af mig framdragna 
synpunkt erhålla vi en indelning ^ af de konkreta glosorna i 
hvad jag med nybildade termer kallar impartitiva och par- 
titiva, dvs. icke sönderdelbara, resp. sönderdelbara (af lat. par- 
tire 'fördela'; jfr det logiska språkbrukets »partition», meka- 
nisk delning, i motsats mot »division», logisk indelning). 
Alltså: 

I. Impartitiva' äro sådana konkreta glosor, som be- 
teckna föremål, hvilka icke anses kunna (mekaniskt) uppde- 
las i flera sinsemellan likartade delar. Sådana glosor kunna 
vara såväl — hvilket vanligen förbises ^ — individua, t. e. 
jag, Adolf Noreen, Stockholm, Dalarna *, som dividua, t. e. 
präst, människa, kreatur, ödla, träd, blåsippa, stol, »han har 
kopporna» ^ »han har köpt sig nya byxor» ^ »det där är en 
fisk, en ek» osv. 



^ Framställd af mig redan 1898 i Vårt modermåls grammatik och 
dess indelning, s. 9, och därifrån med föga forändring i sak, ehuru med 
andra termer, upptagen af Beckman i Si;, språklåra, s. 19 (1904). Oför- 
ändrad är min uppfattning och indelning refererad hos M. Kristensen, Dansk 
sproglcere for voksne, s. 79 (1903). 

• Beckmans »individua» (jfr s. 280 noten), hvarinom han dock inrym- 
mer äfven mina »totalitetskollektiver» (B:s »oegentliga kollektiven»). 

' T. e. af Beckman, som tillämpar ifrågavarande indelning blott på 
artnamn (mina »dividua»), men icke på egennamn (hörande till mina »in- 
dividua»). 

*• Att man här icke tänker sig någon delbarhet, synes af sådana 
konstruktioner som y^det sköna Dalarna», »Dalarna, det ligger norr om 
Västmanland» (ej »de ligga» osv.) m. m. d. 

' Att ordet konstrueras med de (såsom artikel och anaforiskt pro- 
nomen) är en kvarlefva frän den tid, då det ännu var ett parti tivum (nå- 
got som pluralformen fortfarande antyder). 



— 294 — 

II. Partitiva ^ äro sådana konkreta glosor, som be- 
teckna föremål, hvilka det betraktas såsom möjligt att (me- 
kaniskt) uppdela i mer eller mindre likartade delar. Dessa 
äro af två olika slag: 

A. Materialia eller ämnesnamn (ty. »stofiTnamen») 
äro uttryck för föremål, hvilkas delar betraktas såsom varande 
likartade med det hela, hvarför ock hvarje om än så liten 
del bär samma namn som det hela *, t. e. »jårnfet) är dyrt 
nu» (jfr impartitivet i y)jårnei är hett nu»), »han åt/isA%fick 
ouetby eller »bannor», »det är af trä, af ek» osv., bräder, klä- 
der, pengar, sopor, grönsaker. Såsom Mikkelsen * riktigt på- 
pekat, karakteriseras materialia gentemot impartitiva i syn- 
taktiskt afseende därigenom, att kvantitativa förhållanden i 
fråga om de förra (i regeln) utmärkas genom motsättningen 
mycken : liten, hos de sednare däremot genom stor : liten. Jfr 
t. e. mycket vatten (det myckna vattnet) : ett stort vatten (det 
stora vattnet), mycket bräder : ett stort bräde, det myckna jär- 
net : det stora järnet osv. Dessutom har Beckman * riktigt 
anmärkt, att de förra kunna bestämmas af all, men icke hel, 
de sednare däremot tvärtom, t. e. »han åt all fisk : hela fisken, 
allt järn är användbart : hela järnet är hett» osv. 

B. Kollektiva eller sammelnamn äro uttryck för 
föremål, hvilkas delar icke betraktas såsom varande likartade 
med det hela, hvarför ock hvarje del i regeln — om sällsynta 
undantag se nedan 2, a) — bär ett annat namn än det 



^ W1WEL8 (a. st., s. 61) »kollektiven) och Beckmans (a. st., s. 19) 
»dividua», hvarifrån han dock uteslutit mina »totalitetskollektiveri» (B:s 
»oegentliga kollektiver»); jfr s. 280 noten. 

' Jfr Heyse, a. st., s. 88: »unhcgrenzte Stoffe in unbestimmter Aus- 
dehnung, so dass jeder einzelne gleichartige Theil mit dem Namen des 
Ganzen belegt wird» (ungefar lika lydande i System der Sprachwissenschaft, 
s. 396); SiJTTERLiN, a. st., s. 89: »Dingc, die man teilen känn ohne ihr We- 
sen zu verändern». 

■ A. st, s. 150. 

* A. st., s. 19. 



- 295 - 

hela ^ t. e. kortleken (: kortet)^ människor (: en människa). I 
anslutning till Beckman * särskiljer jag två olika — visserli- 
gen ofta i hvarandra öfvergående — slag af koUektiver, hvilka 
jag benämner: totalitets-, resp. pluralitetskollektiver. 

1. Totalitets-kollektiver (Beckmans »oegentliga kol- 
lektiver») äro sådana, vid hvilka öfvervägande reflekteras 
på delarnas egenskap att bilda ett helt och sålunda )>totali- 
tets)>-synpunkten är den förhärskande. Detta kommer syntak- 
tiskt till synes, genom att dessa kollektiver i motsats till plu- 
ralitetskollektiverna ^ låta för framhäfvande af totaliteten sig 
bestämmas medelst hela (icke gärna all, allt, alla), liksom 
de kvantitativt bestämmes medelst stor (ej mycken, -et eller 
mången, -et, -a). Exempel härpå erbjuda först och främst 
många ord, som medelst suffixet -skåp äro bildade (nästan 
alltid) af substantivstammar, t. e. »hela grannskapet är här 
församladt» (jfr pluralitetskollektivet i »allt manskapet har 
gått ombord»), »hela det stora sällskapet (: allt det myckna 
herrskapet) har rest»* »hela borgerskapet, prästerskapet och rid- 
derskapet)) (: »all den myckna boskapen, resp. redskapen» : dock 
arkaiskt äfven »allt Sverges ridderskap»), »hela gemenskapen» 
(= gemene man). Vidare några medelst suffixet -het bildade 
(nästan alltid) af adjektivstammar, t. e. »hela den stora kristen- 



* Jfr Hetse, System der Sprachwissenschaft, s. 396: »eine Gesammt- 
heit von Individuell einer Gattung zu einer Einheit zuzammengefasst. . Hicr 
kommt nur dem als individuellc Einheit gedachten Ganzeii, nicht den Theilen, 
woraus es besteht, die Benennung zu»; Kern, Grundriss der deutschen Satz- 
lehre, 3. aufl., s. 71: »eine Melirheit gleichartiger Gegenstände» ; Michaelis, 
a. st, s. 40: »Sammelnamen bezeichnen zusammeiifassend Mengen gleich- 
artiger Wesen»; Bruomann, Kurze vgl. Grammatik, s. 336: »Bezeichnuiig 
einheitlicher Zusammenfassung von Melirheitlichem». I skarp — och öfver- 
drifven — motsats härtill står Beckmans (a. st., s. 20) definition på »egent- 
liga kollektiver, d. v. s. ord som beteckna en mängd föremål, hvilka icke 
tänkas sammanfattade till ett helt». 

» A. st., s. 19 f. 

' Men i öfverensstämmelse med de impartitiva glosorna, med hvilka 
de därför af Beckman sammanföras till en grupp; jfr s. 293 not 2. 



— 296 — 

heten» (: »alla de många kristna»), mänskligheten (: alla männi- 
skor), allmänheten, öfverheten, samt några medelst -i eller -eri 
af substantivstammar bildade, t. e. aristokratien, byråkratien, 
hierarkien, rytteriet, resp. gendarmeriet, maskineriet, sceneriet. 
Härtill komma diverse andra bildningar utan någon genom- 
gående princip, hvarvid den kollektiva betydelsen sällan är 
knuten vid ett suffix såsom i kolonn-ad (samling af på visst 
sätt ordnade kolonner), utan i regeln är knuten vid bela mor- 
femet eller, om det är sammansatt, dess sista led, t. e. bland 
enkla ord adeln (: adelsmännen), hären (: krigarna), »fienden 
{.'fienderna) är talrik)), skogen (jfr dels ämnesnamnet i »all skog 
är nedhuggen», dels pluralitetskollektivet »alla de många trä- 
den»), hjorden, »hela skolan har fått lof», »ett helt tjog (ägg), 
par, dussin (näsdukar)», »hela (det stora) folket fordrade som 
en man hans afsättning» (: »allt det myckna folket har gått och 
lagt sig» eller »folk pratar så myckel»), hela Arkipelagen, 
hela Pyrenéerna (: alla Antillerna, Filippinerna) och -ingr-afled- 
ningar af verber såsom förening, (för)samling : resp. bland sam- 
mansatta ord studentkåren (: studenterna), kortleken (: korten), 
människosläktet. Vetenskapsakademien, Spetsbergen, Nederlän- 
derna, Förenta staterna, sjätte klassen (: sjätteklassisterna). Att 
gränsen mot pluralitetskoilektiverna stundom är mycket sväf- 
vande, synes af ett sådant fall som att man utan egentlig 
betydelsedifferens kan säga vare sig »hela världen vet» eller 
»all världen vet» (= alla människor veta), hvartill kommer 
att all arkaiskt kan brukas i stället för hel, t e. i det ofvan 
citerade »allt Sverges ridderskap» = »hela Sverges ridderskap». 
2. Pluralitets-koUektiver (Beckmans »egentliga kol- 
lektiver») äro sådana, vid hvilka öfvervägande reflekteras på 
det helas egenskap att sönderfalla i delar och sålunda »plu- 
ralitets»- eller mångfaldssynpunkten är den förhärskande. 
Detta kommer syntaktiskt till synes därigenom, att dessa kol- 
lektiver i motsats till de förra bestämmas i sammanfattande 
syfte af all (allt, alla) och kvantitativt af mycken (-et, -na) 



297 — 

eller mången (-et, -a), t. e. »all den myckna ungdomen här 
på orten», »(all) fisken leker redan», mången präst, många 
präster, alla prästerna, hvarje präst osv. (en mängd andra 
exempel se ofvan under 1). Men framför allt och lättast 
igenkännas pluralitetskollektiverna på vissa för dem specifika 
suffixer, de s. k. pluraländelserna, medelst hvilka de ojäm- 
förligt flesta hithörande kollektiver äro bildade. De vanli- 
gaste af dessa ändelser äro -ar, -er, -or, -r, -n och -s, t e. 
eld-ar (jfr ämnesnamnet i »göra upp e/d»), uin-er (jfr såsom 
ämnesnamn »tre slags i;in»; på samma sätt förhålla sig tyger : 
tyg osv.), uåg-or, ko-r (fiende-r), dik-en, öfversten-s (äro resta) 
m. m.; se vidare nedan under de båda underafdelningarna 
a) och b). Pluralitetskollektiverna kunna nämligen indelas, 
allteftersom delarna betraktas som så likartade, att de kunna 
få bära samma namn, eller icke — en, så vidt jag vet, hittills 
alldeles förbisedd distinktion — i två olika klasser, som jag 
benämner: homo-, resp. heterogena. 

a) Homogena pluralitetskollektiver äro sådana, vid 
hvilka hvarje del af det hela bär samma namn som hvarje 
annan, t. e. hästar(na), där hvarje dels namn — den s. k. 
singularen — är (en) häst eller hästen eller perifrastiskt en af 
hästarna (eller, då frågan är om blott två, den ena af hästarna). 
Hit höra de allra flesta af våra s. k. pluralformer, men äfven 
några andra pluralitetskollektiver, ty t. e. inom »ungdomen 
på orten» är hvarje del själf en ungdom, bland »den fisk 
som leker om våren» är hvarje del en fisk, och af mången 
präst eller hvarje präst är hvar och en särskild en präst, I 
dessa sällsyntare fall bär alltså hvarje del samma namn icke 
blott som hvarje annan, utan ofta äfven som det hela, liksom 
ju förhållandet genomgående är vid ämnesnamnen, från hvilka 
dock de här ifrågavarande fallen semologiskt skarpt skilja sig. 

b) Heterogena pluralitetskollektiver äro sådana, vid 
hvilka hvarje del af det hela bär ett särskildt namn, nämli- 
gen så snart detta har formen af ett enhetligt ord och icke 



— 298 - 

ultryckes perifrastiskt (dvs. genom flera sådana). Så t. e. 
heter »singularen» till kollektivet vi visserligen likformigt för 
alla delarna en af oss (alltså perifrastiskt formad), men an- 
nars med mera specialiserad innebörd dels jag — som alltid 
är en nödvändig semologisk beståndsdel af vi — dels du 
eller ^ han eller ^ hon eller * Andersson, Pettersson osv., af 
hvilka sednare beståndsdelar ingen särskild är den enda nöd- 
vändiga, men alltid åtminstone en måste förefinnas, så att 
delarna till sammantagna blifva minst två (men aldrig jag + 
jag). Likaså heter »singularen» till ni antingen en af er eller 
ock du — som är nödvändig beståndsdel — jämte han 
eller * hon eller ^ A eller ^ B osv. Till de duger såsom »sin- 
gular» — frånsedt en af dem — såväl han -\- hon -f- A + . . . 
som A + B. . ., men icke han -j- (samma) han (-\- han. . .). Till 
»(de äkta) makar(na)» heter singularen dels make(n), dels ma- 
ka(n): till foräIdrar(na) dels fader(n), dels moder(n). Sgsko- 
n(en) äro ursprungligen alltid och ännu rätt ofisi = broder(n) -j- 
sgster(n). Öfverstens utgöras af öfversten -\- öfversiinnan (+ of- 
verstens son -|- öfverstens dotter -\- eventuellt ännu flere medlem- 
mar af samma familj); Pettersons likaså 2l{ herr P. -{- fru P. -{- 
fröken P. osv. efter behag eller behof '. (De fyra) ständerna 
buro som bekant olika namn, och både inålfvorna och Sjustjär- 
norna göra så än i dag. Hvad hvarje del af kollektivet man 
(i t. e. f>man tviflar allmänt härpå» o. d.) bär för namn, är 
väl — äfven för ett än så speciellt fall — omöjligt att be- 
stämma, men att delarna ej bära samma namn, och att detta 
kollektiv sålunda är heterogent, är dock tydligt. 

Såsom redan af det föregående blifvit tydligt, är det 
bland dessa kategorier endast en, pluralitetskoUektivernas, som 
skarpt utpräglats till grammatisk kategori, i det den medelst 
en specifik böjning kännetecknar hithörande glosor i mot- 



^ Eventuellt: jämte. 

' Jfr rörande dylika pluralitetskoUektiver på -s den grundliga utred- 
ningen af G. A. TiSELius i Språk och stil VII, 126 ff. 



— 299 — 

sättning till dem som tillhöra någon af de öfriga här ofvan 
behandlade (psykologiska) kategorierna. Denna böjning är 
oftast yttre och suffixal, t. e. genom tillfogande af -ar, -er, 
'or, -r, -n, hvilka suffixer alla i regeln bilda homogena plu- 
ralitetskollektiver, och -s, som i regeln bildar heterogena så- 
dana. Mera sällan är den därjämte inre, t. e. mödr-ar^ nätteer 
(gett-er), bönde-r, och mycket sällan uteslutande inre, t. e. 
mån (: man), bröder (: broder), gäss, dvs. jåss (: gås). En så- 
dan, på ena eller andra sättet böjd form kallas en plural. 
Den grundform, af hvilken denna medelst böjningen bildats, 
kallas singular. Singularen och pluralen utgöra i nysven- 
skan de s. k. nu me rus-kategorierna, dvs. ange, huruvida en 
glosa är ett pluralitetskollektivum eller ej \ Syntaktiskt kan 
en plural till yttermera visso bestämmas, därest så tarfvas, 
medelst själfständiga ord eller ordfogningar, som ange det 
antal delar, hvaraf det förhandenvarande pluralitetskollekti- 
vet består. Dessa äro de (plurala) s. k. kardinaltalen 
(»grundtalen»), ett slag af »numeralia» eller »räkneord», dvs. 
glosor som afse aritmetiska förhållanden. Alltefter graden 
af sin precision (dvs. mer eller mindre precist angifvande af 
antalet) äro dessa kardinaltal af två olika slag: 

a) Exakta kardinaltal (Michaelis' * »bestimmte Grund- 
zahlwörter») äro sådana, som ange den ifrågavarande plura- 
lens exakta och absoluta numeriska valör, t. e. två (stundom 
ersatt af ett pa'r, som däremot i formen ett pär,', vanligen 
hör till nästa grupp, se nedan P) eller, då pluralen är »be- 
stämd», (de) båda eller bägge, tre, fyra (vid räkning af 
strömming äfven ett kast), tio (vid räkning af hudar äfven 
en däcker; i vissa andra fall stundom en dekad), tolf (alter- 

' En specifik »dual» ha vi blott i båda eller hågge (= de två) samt 
makarna (= maken + makan). Ett sådant ord som föråldrarna är visser- 
ligen oftast dualt (= fadern -{- modern), men stundom också pluralt (= fä- 
derna -\- mödrarna). För öfrigt kan naturligtvis hvilken plural som helst 
vid UUfalle ha dual innebörd. 

* Neuhochdentsche Grammatik, 2. aufl., s. 69. 



— 300 — 

nativt i vissa fall ett dussin och en tolft), tjugo (stundom ett 
tjog), sextio (sällan en skock, t. e. kålhufvud), åttio (vid räk- 
ning af fisk äfven en val), etthundrafyrtiofgra (i fråga om 
vissa varor äfven en gross), en mgriad, en million m. m. d. 

/?) Vaga kardinaltal (Michaelis* »unbestimmte Grund- 
zahlwörter», Heyses ^ »unbestimmte öder allgemeine Zahiwör- 
ter». Brates, Beckmans m. fl:s »obestämda räkneord») äro 
sådana, som på ett vagt (dvs. sväfvande) och — i förhål- 
lande till enheten eller helheten — relativt sätt ange plura- 
lens valör, t. e. »ett pär (dvs. två ä tre) kronor» \ några, 
vissa, somliga, åtskilliga, en del, få, många (mången, -et), tal- 
rika, en mängd, en hop, en massa, alla, samtliga. De vaga 
kardinaltalen kunna ofta utan men för rätta uppfattandet af 
uttryckets innebörd — brakylogiskt — utelämnas och få då 
suppleras ur sammanhanget, t. e. »hans (alla) hästar äro väl- 
födda, jag ser (några) hästar där borta på ängen, hästarna 
äro (alla) magra» osv. Däremot kan ett exakt kardinaltal ej 
utelämnas utan att uttryckets betydelse därigenom förvandlas 
till en vag sådan. 

Att i fråga om pluralformen — liksom fallet är vid andra 
morfologiska bildningar — själfva den plurala formen icke 
är i den mening specifik representant för en pluralitetskol- 
lektiv betydelse, att den skulle alltid uppbära en sådan, 
ha vi redan i det föregående sett bevis på. Så t. e. ha vi 
funnit (jfr s. 288 ofvan), att frasen »hästar(na) äro fyrfotadjur» 
är likvärdig med »en häst» (eller »hästen» eller otvetydigast 
»häst) är ett fyrfotadjur» ; dvs. att hästar(na) här är imparti- 
tiv glosa, syftande på den odelbara arten »häst», ej på en 
samling hästindivider (»hästar»). Och det hjälper ej att i 
stället säga »alla hästar äro fyrfotadjur», ty uttrycket blir 
likafullt impartitivt. Alla hästar är nämligen i detta sam- 



' Deutsche Schulgrammatik, 22. aufl., s. 59. 

' Ett par skor (strumpor, byxor, glasögon o. d.) är däremot i van- 
liga fall intet pluralitetskollektivum. 



— 301 — 

manhang hvad K. O. Erdmann ^ med en lyckligt funnen term 
kallar en »distributiv plural» i motsats till en »kollektiv plu- 
ral», som vi ha t. e. i »alla hästar i världen uppgå nog till 
minst några millioner». De båda slagen skiljas lätt där- 
igenom, att i förra fallet kan alla utbytas mot hvarje, i 
sednare fallet åter mot samtliga, t. e. »alla ordinarie profes- 
sorer — tagna hvar för sig (dvs. distributivt) — pensioneras 
vid 65 års ålder» == »hvarje ordinarie professor pensioneras 
osv.», men å andra sidan »alla ordinarie professorer — tagna 
tillsammans eller som en summa (dvs. kollektivt) — bilda 
det större konsistoriet» = »samtliga ord. prof. osv.». 

Men en pluralform kan ha ännu andra semologiska 
funktioner. Den kan nämligen i vissa fall äfven represen- 
tera ett ämnesnamn, t. e. »han fick bannor (= ovett) för att 
han kastat ut pengar (= mynt) på att köpa godter (= nam- 
nam)». Och den kan representera ett totalitetskollektivum, 
t. e. »hela Spetsbergen är obebodt», i hvilken fras den syn- 
taktiska konstruktionen på hvarje punkt ådagalägger, att det 
här icke kan vara fråga om något pluralitetskollektivum. 

Omvändt är den plurala numer uskategorien äfven i så 
måtto ofullkomligt utbildad, att singularformer i stor utsträck- 
ning kunna användas lika väl såsom representanter för plu- 
ralitetskollektiver som för andra kategorier. Så t. e. kan 
järn i frasen »jag tycker inte om hans nya järn» vara både 
pluralitetskollektivum (=hans många nya strykjärn eller 
pressjärn) och impartitivum (== hans enda nya strykjärn eller 
pressjärn) och ämnesnamn (=hans lager af tackjärn eller 
stångjärn). Folk är heterogent pluralitetskollektivum i »allt 
hans folk [= tjänstefolk] är enigl», homogent pluralitetskol- 
lektivum i »alla hans folk [= stater eller nationer] äro. eniga» 
och totalitetskollektivum i »hela hans folk [= nation] är 
enigt». Ungdom är än impartitivum, än pluralitetskollekti- 
vum i »denna ungdom [= denna unga person eller dessa 

^ Dit Btdeutung des Wortes, s. 42 f. 



— 302 — 

unga personer, kortare uttryckt »ungdomar»] behagar mig», 
totalitetskollektivum åter i »nejdens hela ungdom är försam- 
lad» och slutligen abstraktum i »hela hans ungdom [= ung- 
domstid] förflöt stilla» eller ännu tydligare i »hans ungdom 
[== ungdomlighet] framlyser ur allt hans görande». Bord är 
än impartitivum, än homogent pluralitetskollektivum i »jag 
beundrar snickarens bord» (ett eller flera); jfr »han har inte 
ett hår på hufvudet»: »alla hans hår äro räknade»: »han 
saknar alldeles hår» m. m. d. Särskild t konsekvent saknas 
pluralböjning, såsom varande i detta fall öfverflödig, efter 
kardinaltal, dock blott hos vissa ord, som utmärka ofta 
räknade föremål (eller mått), t. e. sex (eller några) tum, fot, 
mil, liter, öre (detta dock blott omedelbart efter kardinaltalet, 
hvadan det heter »sex blanka ören» liksom »dessa ören», 
men däremot »dessa nypräglade sex öre h>) och — med samma 
inskränkning som i fråga om öre — man (t. e. »600 man», 
men »600 tappra män» liksom »dessa mån», ehuruväl å 
andra sidan »dessa tappra 600 man») m. fl. ' 

Till sist förtjänar påpekas, att — då numerus i egentlig 
mening svårligen kan finnas hos annat än konkreta glosor, 
således icke gärna hos abstrakta (jfr s. 259 ofvan) och än 
mindre hos accidentella sådana — den s. k. pluralböjning 
som uppträder inom adjektiv- och verb-paradigmerna icke har 
någon semologisk innebörd af här behandladt slag, utan är 
ett rent kongruensfenomen och såsom sådant uteslutande 
hörande till formläran. 

§ 50. Indelning från synpunkten af föremålens högrre 
eller lägre natur. Kategorien genus. 

Benägenheten att uppgöra rangrullor tycks vara ett all- 
mänt mänskligt drag. Afven de mest primitiva folk indela 

* Dock ören i betydelsen ettöringar. 

' Jfr engl. Tohundreds of men», men »four hundred men» o. d. samt 
hurusom i ungerskan pluraländelsen regelbundet saknas efter ett kardinal- 
tal. Se Jespersen, Growih and sirncture of the english language, s. 190. 



- 303 — 

lillvarons föremål i klasser af högre och lägre rang alltefter 
de till arten högre eller lägre uppskattade egenskaper, som 
de äga, eller som tillskrifvas dem. Och dessa sålunda till- 
skapade rangklasser kräfva som alla andra dylika sitt titel- 
väsen, sina enkom för dem afsedda titulaturer. Med andra 
ord: de ifrågavarande psykologiska kategorierna ta sig uttryck 
i språkliga kategorier, de s. k. genera eller, om de betraktas 
som en enhet, kategorien genus. 

Termen »genus» har hittills i allmänhet, åtminstone i 
elementärare grammatiska arbeten, fått gälla som liktydig 
med (och därför i regeln »öfversatts» med) »kön», ty. »ge- 
schlecht», hvad jag i det följande (se § 51) kallar »sexus», 
en term som för öfrigt redan af Brugmann o. a. bragts i 
användning. Denna äldre och ännu väl öfvervägande gängse 
terminologi är emellertid mycket opraktisk, emedan termen 
genus behöfves och faktiskt inom den mera djupgående och 
på bredare bas byggda allmänna språkvetenskapen också an- 
vändes såsom sammanfattande benämning på en mängd andra, 
genom diverse synpunkters tillämpande uppkomna, special- 
kategorier än de rent »sexuella» (dvs. den klassifikation som 
grundar sig på könsmotsatsen och dennas tillvaro eller icke- 
tillvaro); se härom närmare s. 309 fif. nedan och utförligt i Teg- 
nérs utmärkta och detaljerade arbete 'Om genus i svenskan'. 
Att åter med Tegnér och många andra författare fatta termen 
genus så vidsträckt, att sexus (kön) kan därinom såsom en 
specialkategori — s. k. »naturligt» (hos Tegnér »sexuellt») 
genus — inrymmas, låter sig visserligen till nöd göra, så 
länge man i likhet med Tegnér afstår från att lämna en när- 
mare preciserad definition på hvad man menar med genus. 
Men så snart man skrider till en dylik definition, inställa sig 
svårigheter. Om man med J. Byrne i hans digra och be- 
römda, men efter mitt förmenande fantastiska och på osofradt 
material byggda arbete 'General principles of the structure 
of language' definierar genus såsom »den skillnad som råder 



— 304 — 

mellan konkreta glosor i afseende på deras associationsvis 
tillkomna betydelse af direkta eller indirekta kraftkällor eller 
ock icke-kraftkällor» \ så får jag betyga, att jag för min del är 
ur stånd att inse, hvad motsatserna manlig : kvinnlig : könlös 
ha att göra med tillvaron eller arten af en kraftkälla. Och icke 
så synnerligen mycket begripligare blir saken om man med 
Byrnes anhängare och beundrare F. N. Finck ^ bestämmer ge- 
nus såsom »die klassifikation der substantiva mit rucksickt auf 
die macht, die den durch sie bezeichneten objekten zugeschrie- 
ben wird». Något lättare går det att inrangera sexus under 
genus, om man med Wundt ^ bestämmer genuskategorien till 
att vara uttryck för en »Werthunterscheidung, die Gegen- 
uberstellung einer höheren und einer niederen Classe von 
Objecten», ty det är mycket möjligt, att han, Brugmann ^ 
och deras föregångare H. Winkler ^ ha rätt i att kategorien 
femininum från början haft till uppgift att känneteckna det 
kvinnliga icke så mycket såsom något annat än det manliga 
utan fastmera såsom »eine Art Minderwertigkeit öder ein 
Zuriicktreten der Individualität» (Brugmann), »ein niederes, 
nicht mit dem masculinen gleichwertiges)> (Winkler). Men 
denna teoris riktighet innebär dock blott, att kategorien sexus 
ursprungligen varit och ännu i primitiva språk kan fortfara 
att vara ett slag af genus, icke att så ännu är förhållan- 
det i ett så modernt språk som t. e. nysvenskan och för ett 
så modernt åskådningssätt i kvinnofrågan som det, hvartill 
fleiialet svenskar nu höjt sig. För min del vill jag i väsent- 



^ I originalet (2 uppl., London 1892), I, 9: »Gender . . tlie distinction 
of substantivc objects of Uiought in regard to the sense of them as inde- 
pendent or dependent sources of forcc, or as not sourccs of force, which 
tlie ideas of them takc up by association». 

' Der deutsche sprachbau als ausdnick deutscher welianschauung 
(Marburg 1899), s. 60. 

' Völkerpsychologie I, ii, s. 19 ff. 

* Kurze ugl. Grammatik, s, 361. 

'^ Weiteres zur sprachgeschichte (Berlin 1889), s. 1 ff., speciellt s. 87. 



— 305 — 

lig öfverensstämmelse med Wundt fatta genus såsom det språk- 
liga uttrycket för föremålens indelning i rangklasser, men i 
motsats mot honom betrakta sexus såsom en sjålfständig, 
ehuru förmodligen en gång ur den förra lösbruten, kategori, 
som jag därför behandlar särskildt för sig (i nästa paragraf). 

De synpunkter, från hvilka man utgår vid uppgörandet 
af ifrågavarande rangordning, äro mycket olika hos olika 
folk, vid olika tider och framförallt på olika kulturstadier. 
Så t. e. indela irokeserna (kring kanadiska sjöarna) tillvarons 
föremål alltefter den grad af förstånd, de anses äga, i två 
genera: ett högre, dit öfvermänskliga väsen och alla män 
höra, samt ett lägre, omfattande kvinnor, barn, djur och 
saker ^ Deras grannar algonkin-indianerna åter ha två genera 
alllefler föremålens större eller mindre makt eller nytta: det 
högre för människor, större djur, naturmakterna samt vik- 
tigare vapen och husgeråd, det lägre för allt öfrigt ^ Den 
afrikanska fulbe-stammens språk (»fulde») skiljer alltefter 
själsutvecklingens grad mellan mänskligt och icke-mänskligt 
och har inom det förra af dessa genera särskilda språkliga 
kännetecken på fullvuxna och icke-f ull vuxna, h vartill kom- 
mer att fullvuxen manlig person på ett speciellt sätt fram- 
häfves i och genom språkformen ^. 

Intressantare för oss än dessa nu nämnda genusindel- 
ningar, till hvilka i vårt språk knappast kunna hittas ens 
några rudimentära motsvarigheter, är den indelning alltefter 
graden af organiskhet, som träffas på många skilda håll, t. e. 
hos Dakota- (eller Sioux-)indianerna, i nypersiskan, nyindiska 
dialekter och zigenarspråket *, och som gifvit upphof till de 
två genera, som man ° kallat genus animatum för lefvande 

* Se WiNKLER, a. st, s. 7. 

* WiNKLER, a. st., s. 8. 

' WiNKLER, a. st, s. 30 med not 

* WiMKLER, a. st, s. 5 noten och s. 14 noten. 

* G. Oppert, On the classification of languages, Madras 1879; L, 
Soreen. Vårt språk, Bd V. 20 



— 306 — 

varelser och genus inanimum för liflösa ting och växter; båda 
slagen sammanfattade af L. Adam såsom »vitalistiskt genus», 
af E. Tegnér såsom »animellt genus» (i motsats till hvad 
han kallar »sexuellt genus», jag »sexus»). 

En ansats till en dylik fördelning visar sig, såsom Tegnér 
påpekat, uti nysvenska riksspråket i och genom två företeel- 
ser. Den ena hör till böjningsläran och består däri, att oblik 
form på -5 väl hos genus animatum, men icke gärna hos 
genus inanimum användes för att uttrycka hvad jag kallar 
status partitivus (se s. 214 f. ofvan) ^ Så t. e. säger man 
otvunget Eriks fötter, gossens rygg o. d. jämte fötterna på 
Erik, ryggen på gossen osv. * och likaså ej sällan hästens föt- 
ter eller rygg jämte det väl vanligare fötterna eller ryggen på 
hösten, men däremot väl aldrig annat än i högre (eller ock 
tillgjord) stil bordets fötter eller bokens rygg, utan i stället 
antingen och vanligast (med kasus prepositionalis) fötterna 
på bordet, ryggen på boken eller ock (med kasus koniponens) 
bordsfötterna, bokryggen; jfr hurusom man i ifrågavarande 
betydelse aldrig använder gossfötterna och ej gärna gossryg- 
gen, och att hästfötterna och hästryggen visserligen äro myckel 
vanliga uttryck, men ej heller de gärna brukas i betydelsen 
af 'den ifrågavarande hästens fötter' eller 'rygg', ulan om 
'fötterna' eller 'ryggen på en häst i allmänhet', dvs, då fråga 
är om hästen som dividuum, icke som individuum. 

Den andra hithörande företeelsen uppträder inom ord- 
fogningsläran och består däri, att en singular form af genus 
animatum kan representeras och i fråga om människor också 

Adam, Du genre dans les dioerses langiies, Paris 1883; R. Tegnér, Om genns 
i svenskan, Stockholm 1892. 

^ Af Tegnkr, a. st, s. 46, uegentligt, men i öfverensstämmelse med 
otaliga föregångare, kalladt »possessiv» genitiv. Något possessionsforhål- 
lande i egentlig mening, dvs. ägande- eller dispositionsrätt (jfr s. 244 ofvaii), 
kan ju icke hos liflösa ting ifrägakomma. 

* Då Teonkr, a. st, s. 47, anser att »fölen på mannen låter vanvör- 
digt», så är detta i mitt tycke en öfverdrift 



- 307 - 

vanligen samt i fråga om högre djur mer eller mindre ofta re- 
presenteras af det anaforiska pronomen han eller (vid femini- 
ner) hon och af det interrogativa pronomen huem, under det att 
dessa pronomina vid genus inanimum ej ^ användas annat än 
renl undantagsvis, såsom vid personifikation eller andra försök 
till »poetisk» stil, utan normalt ersättas af den eller det, resp. 
hvilken^ -et eller hvad for en (ett). Så t. e. säger man normalt 
gossen eller statsrådet lian och flickan eller fruntimret hon samt 
vidare tjuren lian eller den och kon hon eller den, resp. stoet 
hon eller det (men, då fråga är om lägre djur, insekten, ma- 
neten o. d. vanligen den, mjöloret, krypet o. d. alltid det); 
däremot normalt lergöken, gunghästen, stolen, dörren den (en- 
dast i ålderdomligt eller dialektalt färgadt språk han, resp. 
hon). Likaså säges det »Iwem af gossarna, statsråden(a), flic- 
korna, fruntimmerna föredrar du?», ja stundom äfven »hvem 
af hästarna, resp. korna, är det som heter Palle, resp. Majros?» 
o. d. *, men däremot icke * »hveni af stolarna, resp. dörrarna, 
tycker du bäst om?», utan blott »huilken af stolarna osv.» 

Att man inom genus animatum kan spåra en om ock 
ytterst svag tendens till en tuklyfning i hvad man med Teg- 
nér* kunde kalla »genus personale», afseende människor, 
och »genus animale», afseende djur, framgår af hvad redan 
anförts och exemplifierats rörande den vida ymnigare före- 
komsten af oblik kasus på -s och användning af det ana- 
foriska pronominet han (hon) samt det interrogativa hvem, 
då fråga är om människor än om djur, särskildt lägre sådana 

' Jag frånser här de många dialekter samt ålderdomligt eller dialek- 
talt färgad t riksspråk, där han och hon åro i denna användning vanliga. 
Jfr nedan s. 326 ff. 

' TEGNKR8 uppgift (a. st., s. 220 not), att hvem »nyttjas aldrig om 
djur» och Beckmans motsvarande, att mhvem . . frågar blott efter personer» 
iSnensk språklåra, s. 86), är nämligen åtminstone för många personers vid- 
kommande ej riktig. 

' Fränsedt rent dinlektalt språkbruk, se nedan s. 311 not 1. 

* A. st., s. 220. 



— 308 — 

(hvaremot husdjuren, särskildt i ägarens eller skötarens mun, 
och i all synnerhet då de bära egna namn såsom Palle, Maj- 
ros o. d., nästan äro människans vederlikar härutinnan). 

Några fullt klart och tydligt utpräglade genuskategorier 
finnas emellertid sålunda ej i den nutida svenskan. Om det 
s. k. »naturliga» eller sexuella genus, som jag ej räknar till 
genus, utan, af skäl för hvilka jag ofvan (s. 303 ff.) redogjort, 
uppför såsom en särskild kategori (sexus), samt om det s. k. 
grammatiska genus, hvilket icke rätteligen kan hänföras vare 
sig — såsom hittills plägat ske — till genus eller till sexus, 
se nästa paragraf. 

§ 51. Indelningr från synpunkten af föremålens könsbe- 
stämdhet. Kategorien sexus. 

Redan en mycket flyktig granskning af tillvarons genom 
konkreta glosor betecknade föremål ger vid handen, att dessa 
dels sakna könsbestämdhet, dels äga sådan, och att i sed- 
nare fallet denna kan vara tvåfaldig: manlig och kvinnlig. 
Tjuren t. e. har manligt och kon kvinnligt kön, under det 
att stenen saknar sådant. I fråga om de genom abstrakta 
glosor betecknade föremålen — de blott fmgeradt substanti- 
ella (se s. 256 ofvan) — bortfaller hela synpunkten, ty att 
fråga om sanningen är manlig, kvinnlig eller könlös är lika 
orimligt som att spörja om Gud är blå, grön osv. eller möj- 
ligen färglös, om gråstenen är snäll eller elak eller något 
midtemellan o. d. Härmed vare ej förnekadt, att abstrakter 
kunna godtyckligt förlänas kön vid s. k. personifikation — 
t. e. då hos Herder-Leopold Sorgen uppträder som männi- 
skans »mor» — eller annan poetisk lifgifning \ Strängt taget 
borde ifrågavarande synpunkt bortfalla äfven vid artnamn 
(se s. 288 ofvan), ty endast individer kunna ha kön, ej klas- 
ser eller arter såsom sådana; alltså t. e. väl gossen, en gosse 

^ Jfr Tegnér, a. st, s. 72 IT., om hvad han kallar »poetiskt genus». 



— 309 - 

och gossarna (då dessa uttryck fungera som individnamn), 
men ej gosse (då detta betecknar en hel klass af föremål), 
ehuruväl hvartdera af de i klassen inrymda föremålen — 
»Iivarje gosse» tagen för sig — äger kön. Emellertid vållar 
den omständigheten, att ett och samma ord vanligen får fun- 
gera än som artnamn, än som individnamn, att det äfven i 
den förra användningen får sexuella karakteristiska; jfr ock 
nedan under I, 3. 

Den grammatiska kategori, som har till specifik uppgift 
att ange något såsom ägande (eller icke ägande) kön samt 
dettas art, är hvad jag kallar sexus (eller kön) i egentlig 
mening — jfr strax nedan — och af skäl som ofvan (s. 304) 
anförts betraktar som en från »genus» skild kategori. Det 
är här liksom vid andra grammatiska kategorier ej fråga 
om hur saken i realiteten förhåller sig, utan blott om huru- 
vida det faktiska förhållandet medelst språkformen markeras. 
Så t. e. äro naturligtvis får och svin könsbestämda föremål, 
och hvarje särskildt får eller svin är af antingen manligt 
eller kvinnligt kön. Men intet af detta anges medelst språk- 
liga former, hvadan glosorna — ej föremålen — får och 
svin äro insexuella (se vidare nedan). 

Då jag här talar om sexus i »egentlig» mening, så afser 
jag därmed att från vårt område utestänga hvad man skulle 
kunna kalla sexus i oegentlig mening, nämligen den gram- 
matiska kategori, som är känd från åtskilliga kaukasiska 
språk och vanligen räknas till det stora och vaga begreppet 
»genus» samt består däri, att ett ord genom sin form angif- 
ves såsom afseende (icke något som själft är könsbestämdt 
på ett visst sätt, utan) ett föremål, som står i intimt förhål- 
lande till (äges af, är knutet vid osv.) något manligt eller 
kvinnligt väsen '. Så t. e. är i dessa språk ordet för 'näsa' 
af »maskulin» eller »feminin» form, allteftersom det afser en 

' Se WiNKLER, Weiteres zur sprachgeschichte, s. 24. 



— 310 — 

mans eller en kvinnas näsa; »maskulinum» och »femininum» 
betyda således ej, att något år en man, resp. en kvinna, 
utan en mans, resp. en kvinnas. En sådan grammatisk 
kategori har vårt språk ej utbildat, men äger nog vissa för- 
utsättningar för eller åtminstone möjligheter till dess upp- 
komst; detta i och genom sådana motsättningsserier som: 
herr-, resp. dambiljelt, -galoscher, -handskar, -hatt, -hytt, -rum, 
-sadel, -salong: karl-, resp. kvinno- eller friintimmersdråkt, 
-stil, -tycke; karl- eller mans-, resp. kvinnsdagsverke, -persed- 
lar (jfr däremot mans-, resp. kvinnsperson, som ange sexus i 
egentlig mening); mans-, resp. kvinnodräkt, -kläder, -namn, 
-röst (jfr däremot mans-, resp. kvinnofadder, som ange sexus 
i egentlig mening); mans-, resp. fruntimmersdräkt, -hatt, -sadel, 
-stil: manlig, resp. kvinnlig dräkt o. d. (jfr manlig, resp. kvinn- 
lig anförvandt, fadder, kusin, släkting o. d., som ange sexus 
i egentlig mening). 

Sexus i egentlig mening är så godt som uteslutande 
karakteristiskt för de semitiska, hamitiska och indoeuropeiska 
språkstammarna (under det att t. e. den så högt utvecklade 
finsk-ugriska saknar denna kategori). Men medan de semi- 
tiska och hamitiska språk stam marna ha blott två sexuella 
kategorier att uppvisa, en manlig och en kvinnlig, på hvilks^ 
— liksom t. e. i franskan till följe af en yngre utveckling 
är fallet — fördelas ej blott de på verkligt könsbestämda 
föremål syftande glosorna, utan äfven, efter åtminstone för 
mig obekanta grunder, alla de öfriga, så äga däremot de 
allra flesta — och ägde ursprungligen alla — indoeuropeiska 
språk minst tre hithörande specialkategorier. I nysvenskan 
få vi först och främst, allteftersom könsbeslämdhet anges eller 
icke, en uppdelning af glosorna i två hufvudkategorier: sexu- 
ella och insexuella, resp. med svenska termer uttryckt kön- 
liga och okönliga ^ 

* Dessa sistunmnda termer äro förut använda af J. Nordvall, Låro- 
bok i modersmålet (1863), och E. Schwartz, Suensk språklåra af E. Schwartz 



— 311 — 

I. Sexuella eller kön liga glosor ange könsbestämda 
föremål och kännetecknas af att de i singularis såsom ana- 
foriskt pronomen använda han eller hon — enligt regler som 
nedan under 1 och 2 anges — samt såsom interrogativt pro- 
nomen, i fråga om människor och stundom äfven vissa högre 
djur ^ hoem jämte hvilken, -et eller hvad för en, ett; hvartill 
kommer att de ojämförligt flesta af dem ha sin singulara 
artikel (en, den, -en, -n) slutande på -/i och icke låta ett kongru- 
erande ord anta ändeisen -/. Sexuella äro sålunda en snäll 
gosse, den snälla gossen (han är sjuk), tjuren (han är stor), 
flickan (hon är vacker), kon (hon är fet). Likaledes sådana i 
fråga om artikel från det normala afvikande och ofta i fråga 
om kongruensfenomenerna vacklande fall som »e// afskedadi 
kammarråd, som blifvit anmodad att biträda», »statsrådet är 
utgången» ^, »är stadsbudet sjuk?» (»hur gammal är stadsbu- 
det?» »vill stadsbudet vara snäll och hjälpa migl»), »att ett 
så vackert fruntimmer kan vara så dum(t)!», »jag mötte ett 
kvinnfolk, som var så illa tilltggad(t) af ovädret, att hon 
grät» (jfr »ett barn - eller: djur — som var så illa tilltg- 
gadt, att det tjöt», alltså insexuellt ^, ehuru naturligtvis hvarje 
barn, resp. högre djur, i realiteten har kön). 

Denna hufvudkategori sönderfaller i trenne specialka- 
tegorier: 

1. Maskulina eller han- kön liga glosor ange manliga 



och A. Noreeii I (1881), men i helt annan betydelse än den, i hvilken jag 
här fattar dem. 

^ Jfr ofvan s. 307 med not 2. Dialektalt brukas hvem äfven om sa- 
ker, såsom påpekats af R. G:son Berg i Språk och stil VI, 247. 

' Jfr det i komiskt syfte tillskapade afsiktliga språkfelet i Striz: 
»Jag hoppas statsrådet är piggt och krytt)). 

■ Däremot — rent undantagsvis — hos A. Österling, Offerkransar, 
s. 25 f. »Ett hvitklädt barn för festen . . bryter akacieblad. När ömt hon 
löfven samlar . . men barnet står där Ijusklädt, med dagg i hår hon ler». 
På liknande sätt heter det i Barnens Julrosor 1901, s. 26: ^ Morotstrollet 
var föi*färligt kår i råttan» och s. 27: »Hon fann., det snälla hederliga 
morotstrollet alldeles oåtligyi. 



— 312 — 

varelser, t. e. Erik, Geijer, Gud, Oden, Brunte, näcken, pojken, 
en son, en oxe. De kännetecknas af det anaforiska pronominet 
han samt däraf att en kongruerande »bestämd» adjektiv- 
form i »singularis», då den står såsom förutgående attribut, 
i högre stil vanligen ändas på -e (annars, frånsedt arkaise- 
rande och dialektalt fargadt språk, nästan alltid på -a), 
och då den står såsom efterföljande attribut vanligen i alla 
stilarter ändas på -e, t. e. käre fader (jfr kära far), min 
gode broder (: min goa bror: jfr »goda gosse, glaset töm!»), 
store Gud (: du är ju stora pojken), den usle nidingen (: den 
här usla stackarn), den gamle Adam (: den gamla stoffden), 
svarte prinsen (: feta Fille; dock svarte Petter i kortspel!), 
röde Jason (: vackra Rosen), lille Viggs åfventyr (: »söta lilla 
goda kongl, sekter!» De Geer) ^ eller Erik den helige, Karl 
den store, Oskar den andre, Håkan röde, Erik läspe och halte. 
Däremot finnas just inga för maskulina ord karakteristiska 
afledningssuffixer, ehuruväl -are och -er i det stora hela kunna 
anses för sådana, t. e. torpare, domare, fiskare, drinkare m. m., 
resp. slarfuer, ffäsker, pojkvasker, toker osv. 

Särskildt förtjänar framhäfvas den maskulina karaktären 
af vissa ord, som i fråga om numerusbildning ha ett femi- 
nint utseende, t. e. en pappa, kollega, pascha, bräcka, land- 
krabba, beckbyxa med plural formerna pappor(na) osv. Masku- 
liner äro likaså några ord med bestämd form - och oftast 
äfven kongruensformer (jfr s. 311 ofvan) på -/, hvilka 
i följd däraf ha sken af att. vara insexuella, t. e. statsråd-et, 
majestät-et (= konungen), stadsbud-et. 

Särskild uppmärksamhet förtjäna ock de talrika masku- 
liner, som äro i semologiskt afseende hvad man kallar epi- 
cena, dvs. kunna, utan någon som helst ändring af de mor- 
fologiska förhållandena, vid behof användas äfven såsom 
åsyftande kvinnliga varelser, t. e. »en individ, vare sig han 
[eller insexuellt : den] är af manligt eller han är af kvinnligt 

^ Jfr Tegnér, a. st, s. 150 flf. 



— 313 — 

kön, äger ett . .», »se på denna vackra kalf, han [eller : den] 
blir nog en bra mjölkko med tiden». Andra dylika äro en 
valp, gris, killing, hare, stenbock (capra ibex; jfr s/engfe/ nedan 
s. 314), kyckling. Det maskulina sexus försvinner ej ens 
om glosans kvinnliga innebörd särskildt markeras genom en 
första sammansättningsled såsom i hönkyckling och kvigkalf, 
hvilka äro maskulina (alternativt insexuella) likaväl som 
tuppkyckling och tjurkalf. Somliga glosor äro än epicena, 
än af specifikt manlig innebörd. Sådana — man kunde säga 
halfepicena — glosor äro t. e. en svensk, häst, hund, katt, 
hjort, som än stå i motsats till resp. en svenska, mårr, tik 
(hynda), katta, hind, än innefatta äfven dessa, t. e. »denna 
tik är en ovanligt snäll hund», »bland mina hästar är den 
här märren den bästa» o. d. 

Om det i riksspråket förr ofta — liksom ännu i dialek- 
terna — men numera jämförelsevis sällan förekommande fal- 
let, att könlösa föremål betecknas medelst maskulint sexus, 
t. e. stolen, han o. d., se nedan s. 327 f. 

2. Feminina eller hon-könliga glosor ange kvinn- 
liga varelser, t. e. Hilda, fru Geijer, Majros, sångmön, nornan, 
älfvan, flickan, en dotter, en ko. De kännetecknas af det ana- 
foriska pronominet hon samt däraf att en kongruerande »be- 
stämd» adjektivform i »singularis» alltid — såvida en dylik 
form öfverhufvud finnes — ändas på -a, t. e. kära mo(de)r, 
min goda syster, heliga Birgitta, sköna Helena, Katarina den 
andra (den stora). Dessutom karakteriseras femininum af 
många för detta sexus afsedda och några till och med för 
detsamma alldeles specifika suffixer, hvarom se närmare nedan 
under a) och b). 

Särskildt måste framhäfvas den feminina karaktären af 
vissa ord med i viss mån maskulint utseende såsom flickunge, 
köksbjörn, (bi)vise, samt af några andra som genom sin be- 
stämda form på -/ ha ett insexuellt sken öfver sig, t. e. fruntim- 
ret, ett kvinnfolk, mitt vif, i viss mån äfven stoet (jfr s. 307 ofvan). 



— 314 — 

Liksom maskuliner (se s. 312 f. ofvan) finnas äfven talrika 
femininer, som äro epicena, t. e. »hvad lieler den här apan ^? 
Hon heter Kalle, för det är en hanne». Andra dylika fall 
äro åsnan (jfr det rent feminina åsninnan), stengeten (»gems», 
capella rupicapra; jfr stenbock ofvan s. 313), dufuan. »Half- 
epicena» äro en get, gås, and, anka, som än äro rena femi- 
niner i motsättning mot maskulinerna resp. en Iwck, gåse 
(eller gåskarl), andrake, ankbonde, än epicena, t. e. »bland 
alla getterna är den här bocken den ostyrigaste» o. d. 

Att äfven många könlösa föremål kunna och förr — 
liksom ännu i dialekterna — i än större utsträckning kunnat 
språkligt inrangeras under sexus femininum, t. e. dörren, hon 
o. d., får jag närmare beröra nedan s. 327 f. Här må blott 
särskild! erinras om de kanske normalt hithörande klockan 
och skutan ^. 

Då tillvaron ytterst sällan har att uppvisa kvinnliga 
väsen utan manliga motsvarigheter af samma art, så blir däraf 
en naturlig följd, att vid sidan af en feminin glosa i regeln * 
står en därmed korresponderande maskulin. Visserligen äro 
dessa båda glosor ej sällan af alldeles olika »stam», t. e. 
far : mor, tupp : höna (se närmare nedan under a), men myc- 
ket oftare äro de bildade af samma stam medelst olika suf- 
fixer, t. e. make : maka, JuUus : Julia, eller olika sammansätt- 
ningsleder, t. e. råfhanne : räpwna, hankatt : honkatt. Allra oftast 
är emellertid helt enkelt det maskulina uttrycket såsom primi- 
tivum lagdt till grund för det feminina, så att detta sednare 
utgör ett af det förra medelst ett särskildt femininsuffix bildadt 
derivatum, t. e. Erik-a, spanjor-ska, prins-essa, biskop-inna; 
ett afhängighctsförhållande som i sin mån talar för oursprung- 

* Förr äfven apinjan, ehuru detta ord ursprungligen icke varit epi- 
cent, utan ett rent och decideradt femininum. 

» Jfr Tegnér, a. st., s. 135 och 69. 

• Till de sällsynta undantagen höra exempelvis barnaföderska och 
— åtminstone hittills — änglamakerska samt namn på diverse fantastiska 
väsen såsom siren, furie, norna, sånggudinna, megåra o. d. 



— 315 - 

ligheten af sexus femininum i förhållande till sexus masku- 
liniim. Mycket sällan äger nämligen det omvända förhällan- 
det rum, dvs. att ett femininum på ena eller andra sättet 
lagts till grund för ett maskulinum, t. e. en brudgum (af brud), 
Armid, Elvir (af resp. Armida, Elvira), Britte, Tilde (af resp. 
Britta, Tilda) o. a. dylika förnamn ^ samt det dialektala barn- 
morsken *mannen till en barnmorska*. Det är framför allt 
denna rika utveckling af lagbundet bildade feminina böjnings- 
former som gör, att vi i den nysvenska grammatiken måste 
uppta sexus såsom en tydligt utpräglad grammatisk kategori 
vid sidan af numerus, species (se s. 76 f. ofvan) och kasus 
samt införa hithörande former i det s. k. substantivparadig- 
met lika väl som dem, hvilka för sin därvaro ha dessa sist- 
nämnda grammatiska kategorier att tacka. 

Vid en närmare granskning af dessa femininbildningar 
finna vi lätt, att de kunna ha en på tvåfaldigt sätt närmare 
specialiserad uppgift. Under det att t. e. profet-issa, redaktr-is, 
Viktor-ia, studentska, pråst-inna endast vilja ange, det vi ha 
att göra med en sä att säga kvinnlig profet, resp. redaktör, 
Viktor, student, präst, så afse däremot t. e. professor-ska och 
prost-inna att beteckna kvinnor som äro gifta med en pro- 
fessor, resp. prost. Vi få alltså två slags femininer, som jag 
med nyskapade termer — ty den ifrågavarande synpunkten 
har hittills varit så godt som alldeles förbisedd af våra gram- 
matiska författare - kallar 'funktionella* (dvs. afseende lef- 
nadsuppgiften) pch 'matrimoniella* (dvs. äktenskapliga). 

a) Funktionella femininer äro alltså sådana glosor, 
som ange ett kvinnligt väsen af samma art eller med samma 
lifsuppgifl (lefnadsställning, yrke, ämbete o. d.) som det 
motsvarande maskulinet. Såsom redan antydt är rätt ofta 
det af ett dylikt femininum och det motsvarande maskulinet 
sammansatta sexuella paradigmet heterotematiskt (jfr VII, 86). 

* Se Norren, Spridda studier, andra samlingeo, s. 121. 



- 316 — 

Sådana fall, till hvilka ett flertal af språkets allra vanligaste 
former höra. äro t. e. man ; kvinna (jfr del matrimoniella 
hustru, hvareniot svarar dels man, dels det stilistiskt högre 
äkta man), karl: kvinnfolk (eller fruntimmer), herre : fruntimmer 
(eller dam), herr P. : fröken (resp. fru) P., kavaljer: dam (i dans), 
gubbe : gumma (stilistiskt lägre käring), gosse (lägre pojke) : 
flicka, yngling : jungfru, sven : mö (eller jungfru), fa(de)r : mo(de)r, 
pappa : mamma, son : dotter, bro(de)r : syster, konung : drottning ' 
(lägre kung : dronning, i kortspel kung : dam), dräng : piga, 
marskalk : tärna (vid bröllop), munk : nunna, mas : kulla, acku- 
schör : barnmorska (äfven homotematiskt ackuschörska), hingst 
eller eventuellt vallack (alternativt äfven häst, se s. 313 ofvan) 
: märr, gumse (eller bagge, högre vädur) : tacka, (far)galt : so 
(lägre sugga), tjur eller eventuellt oxe : ko, ungtjur eller even- 
tuellt stut : kviga, tupp (högre och arkaiskt hane) : höna, drö- 
nare : vise (bidrottning) m. fl., hvartill komma sådana fall af 
halfepicena maskuliner (jfr s. 313 ofvan) som hund : tik (lägre 
det homotematiska hynda), hjort :hind och af halfepicena fe- 
mininer (jfr s. 314 ofvan) som get: bock. 

Ett mellanstadium mellan heterotematisk och homote- 
matisk böjning uppvisa de paradigmer, som bestå af ett par 
sammansatta ord, i hvilka ena leden är mer eller mindre ge- 
mensam, den andra däremot alldeles eller åtminstone i öfver- 
vägande grad olika (vanligen bestående af något bland de 
ofvan anförda enkla orden). Denna sistnämnda, den sexuella 
differensen utmärkande led står oftast sist, t. e. spåman : spå- 
kvinna, trollkarl : trollkäring *, ungersven : ungmö, fästman : fästmö 
(arkaiskt fästekvinna) ^, dubror : dusyster, dalmas : dalkulla, svär- 
son (något lägre måg) : svärdotter, gudson : guddotter, svärfar : 
svärmor ^ (föråldradt svära), gudfa(de)r (lägre guffar) : gudmo^ 
(de)r (lägre gummor), kalkon-, orr-, tjädertupp : kalkon-, orr-, tjä- 



* Äfven matrimoniellt. 

* Att käring ursprungligen är en afledning af karl kännes väl ej längre. 
' Fallet är kanske väsentligen att uppfatta såsom »matrifnoniellt». 



— 317 — 

derhöna, elefant-, råfhan(n)e : elefant-, räfhona, ren-, älgtjur : ren-, 
älgko, dofhjort : dofhind, råhock : råget; ursprungligen äfven 
far-, morbror : faster, moster ^ där man dock nu väl ej längre 
i 'Ster igenkänner syster. Mera sällan står den sexusbeteck- 
nande leden först, t. e. mansperson : kvinnsperson, mansfadder 
: kvinn(o) fadder, tjurkalf: kvigkalf tuppkyckling : hönkyckling, 
hangädda, -kräfta : hongädda, -kräfta och grupporden Hans 
Majestät : Hennes Majestät^. Sällsynt är äfven det fall, att 
paradigmet är sammanfogadt af ett enkelt och ett med detta 
sammansatt ord, t. e. — då det enkla ordet är maskulint 

— neger : negerkvinna, indian : indiankvinna, jätte -.jättekvinna 
(detta dock blott i oegentlig bemärkelse; annars yd//inna) samt 

— då det enkla ordet är feminint (och i alla fallen epicent) 
— - anka : ankbonde, gås : gåskarl (jämte det homotematiskt 
bildade gåsé), and : andrake. 

Vända vi oss nu till det vanligaste fallet, paradigmer 
med rent homolematisk böjning, så är först att märka det 
enstaka fallet han : hon med blott inre böjning. Vid yttre 
böjning är det oftast använda femininsuffixet -ska, lagdt till 
en, stundom epicen, maskulin stam, t. e. hårfrisör-ska, afri- 
kan-ska, spanjor-ska, kreol-ska, ryska (till ryss, h vadan man 
väntar sig en stafning med minst två s), student-ska (jämte 
det epicena student), komedianl-ska (jämte det epicena kome- 
diant), chef-ska (C. J. L. Almqvist ^ jfr nedan s. 319 och 321; 
annars användes del epicena chep, Lundholm-skan och talrika 
andra dylika, alternativt i matrimoniell användning förekom- 
mande, bildningar af familjenamn. Oftast lägges det till ord på 
-are, hvilket då utbytas mot -er-, t. e. arbeterska, baderska, hug- 
gerska (Almqvist *; annars användes det kommuna — se 3 
nedan — huggare), krögerska, marketenterska, månglerska, sier- 

^ Äfven matrimoniella, dvs. med betydelsen *farbrors', resp. 'mor- 
brors hustru*. 

* Äfven matrimoniellt. 

' Icke upptaget i Sv. ak:s ordbok och således väl individuellt. 

* Anfordt af Tegnér, a. st., s. 157 noten. 



— 318 — 

ska, tiggerska, uppasserska eller, med epicena maskuliiier till 
utgångspunkt, skådespelerska, zigenerska och med samtidig inre 
böjning svågerska (: svåger), hvilket sislnänmda lika ofla är 
matrimoniellt, dvs. betyder ej 'kvinnlig svåger', utan 'svågers 
hustru'. Stundom saknas hela -are framför -sfra, t. e. i de af 
epicena maskuliner bildade italienska (: italienare), stockholmska 
(-.stockholmare). Samma stympning vid tillträdet af -ska drab- 
bar de maskulina suffixerna -ack, -e. -er, -ing och sammansält- 
ningsleden -man, t. e. polska (: polack; märk äfven accent- 
flyttningen); finska (: finne), östgötska (-.östgöte) \- andalusiska 
(landahisier): värmländska, dvs. (fonetiskt) -länska (: värm- 
länning, epicent maskulinum); engelska (-.engelsman), norska 
(: norrman). Biformer till -ska äro -iska, t. e. i kines-^iska, por- 
tugis-iska och med »bortfall» af -are i parisiska (-.parisare), upp- 
saliensiska, lundensiska o. d. samt de väl alldeles enstaka före- 
kommande -yska i fransyska (-.fransman, sedan fransos så godt 
som utdött) och ^erska, i förening med inre böjning, i koker- 
ska (som stundom korresponderar med kock, men aldrig med 
[kaffe] /rofrare). 

Det därnäst vanligaste femininsuffixet är väl -inna ^ som 
oftast fogas till ord med epicent mnskulint eller kommunt 
kön, t. e. backant-inna, hjörn-inna, dvärg-inna, gud-inna ^ 
konstnär-inna, landsman-inna, lejon-inna (förr äfven lejinna, 
t. e. hos Adlerbelh och Vitalis *), präst-inna (dock aldrig 
i rent kristen bemärkelse), regent-inna, skald-inna, slafv-inna, 
tigr-inna, träl-inna, varg-inna, vän-inna " och de mera tillfälliga 



' Utdödt är det af Tegnér, a. st, s. 159, från Karl XII:s bibel anförda 
fiendska, i hvars ställe brukas det kommuna fiende. 

* I äldre nysvenska äfven -in/i, t. e. Urban Hiurnes mördarinn *mör- 
derska' (se Noreen-Meyer, Valda stycken av sv. författare 1526 — 1732, s. 
133, r. 24. 

■ I äldre nysvenska förekommer äfven afyndinna, se Tegnér, a. st, 
s. 58 noten, och Sv. akademiens ordbok. 

* Se H. G:80N Berg i SprAk och stil V, 223. 

^ Hos Wadman äfven oväninna, se Tegnér, a. st„ s. 158 not 



— 319 — 

och väl delvis individuella bildningarna chef-inna (Almqvist i 
Purpurgrefven och i Silkeshåren) \ lyml-inna (A. Engström i 
Slrix), missionär-inna (i amerikansk svenska) ^^ pedant-inna 
(Atterbom), sparf-inna (Tranér) ^ thuss-inna (Markalls sömn- 
lösa nätter I) *, engel-inna (Atterbom) * samt med inre böjning 
suågr-inna (: svåger: Tranér, jfr s. 320 nedan) ^. Mera sällan 
lägges det till rena maskuliner (och fungerar då ofta alternativt 
såsom matrimoniellt sufflx), t. e. grek-inna, hårtig-inna ^ in- 
fant-inna, markis-inna ^ negr-mna, prior-inna, ryss-inna (i fin- 
ländsk svenska; jfr högsvenskans ryska, se s. 317 ofvan), tsar- 
inna ^, turk-inna, vård-inna ^, Ord på -e sakna detta före -inna, 
t. e. bildningar af rena maskuliner såsom friherr-inna ^ furst- 
inna ^ grefv^inna ^, herd-inna, jått-inna, kejsar-inna ^ Tur-inna, 
ålskar-inna eller oftast af epicena sådana såsom hjålt-inna, 
jud-inna, lårjung-inna ®, ordforand-inna (i amerikansk sven- 
ska) *, tomt-inna (Creutz) *, vild^inna och särskildt en massa 
dylika afledningar af ord på -are såsom arftagar-inna, fce- 
skyddar-inna, beundrar-inna, beskrifuar-inna, budbår ar-inna, 
deltagar-inna, foljeslagar-inna, foreståndar-inna, författar-inna, 
härskar-inna, ledsagar-inna, låkar-inna (Bottiger, Runeberg) ^ 
lärar-inna, medborgar-inna, medhjälpar-inna, medtäflar-innay 
målar-inna, nybörjar-inna, romar-inna, ryttar-inna, stiftar-inna, 
stormåstar-inna, ståthållar^inna ^, tjånar-inna, vårdar-inna, väl- 
görar-innay åhörar-inna, ågar-inna m. fl. ®. Enastående är det 
icke sällsynta mejer^inna (jämte mejerska) till mejer-ist. Alldeles 
individuella äro väl Tranérs bildningar ströfv-inna till ströfvare 

' Ej upptaget i Sv. ak:s ordbok. Jfr ofvan s. 317 not 3. 
» Se Bero, a. st, IV, 19. 
» Se Berg, a. st.. V, 227. 

* Se Tegnér, a. st., s. 58 noten. 

* Äfvcn matrimoniellt. 

' Åtminstone i bibeln, se Tegnér, a. st, s. 160 noten. 
^ Se Tegnér, a. st., s. 157 f. noten. 

* Leksell, Svenskt Rimlexikon, s. 109 f., anför minst 00 dylika exem- 
pel. Ett på grund af sammanbanget intressant fall är »entusiasmererskan 
och energiskaparinnan» hos A. Vannérus i Svenska dagbladet 4 nov. 1905. 



— 320 — 

(ocli följ-inna till följeslagare!) samt tro-inna, lesb-inna och arg^ 
inna till resp. troer, lesbier och argiver ^ likaså kanske det i 
Sv. Akademiens ordbok anförda cirkass-inna till circassier. 

Ett vanligt suffix för bildande af funktionella femininer 
år äfven -a, t. e. dansk-a, svensk-a, tysk-a och af epicena 
maskuliner dels kait-a, dels med inre böjning hynd-a (jämte 
sällsynt lathynda Wallenberg och fylllujnda Lind) * och det 
väl alldeles individuella svågr-a (: svåger; Tranér) '. Särskildt 
produktivt är -a för bildning af feminina dopnamn till mot- 
svarande maskulina, t. e. Alexandr-a, Paul-a, men för öfrigt 
genomgående med accentflyttning, t. e. August-a, David-a, 
Erik-a, Fredrik-a, Gustav^a. Maximilian^a, Mikael-a, Oskar-a, 
Teodor-a, Ulrik-a osv. (tillsammans minst 45 exempel *). Ord 
på -e sakna detta före -a, t. e. Ebb-a, Helg-^a, kiss-a, lill-a(n), 
mak-a, Sölv-a o. d. samt med inre böjning hona till han(n)e 
och höna till det arkaiska hane (vanligen tupp). Likaså 
saknas maskulinets ^er, '(l)ing och -us före -a, t. e. slarfv-a, 
tok-a (som dock lika väl kunna föras till slarf, tok som till 
slarfver, toker): otäcka till otåcking, ånk-^a (förr såsom titel 
änkefru) till änkling (högre stil änkeman); Alexi-a, Corneli-a, 
Juli-a, Laurenti-a, Magn-a, Oktavi-a, Valeri-a o. d. De utvid- 
gade biformerna -ia, -ina, -la och -na, hvilka alla kräfva 
accentflyttning hos stamordet, fogas »blott till maskulina dop- 
namn, t. e. Anton-ia, Emil-ia, Viktor-ia osv. (omkring 15 
exempel); Georg-ina, Josef-ina, Vilhelm-ina osv. (omkring 40 
exempel); Axel-la, Daniel-la, Emanuel-la, Gabriel-la, Samuel-la; 
Herman-na, Johan-na, Leo-na, 

Af öfriga, sällsyntare suffixer torde det vanligaste vara 
-in, som blott bildar dopnamn, t. e. Albert-ine, Paul-ine, Tho- 
mas-ine m. m. (omkring 20 exempel). Därnäst kommer -is, 

' Se Bero, a. st. V, 223 f. och 227 noten. 

' Se Tegnér, a. st, s. 21. 

» Sc Berg, a. st V, 227. 

* Se K. och S. Norrman i Sv. landsm. VI, 7, s. 13 AF. 



— 321 — 

som fogas till maskuliner på -tor, hvarvid ö synkoperas, 
t. e. ackompanjatr-is, aktr-is, amatr-is, deklamatr-is, direktr-is, 
exekutr-is, improvisatr-is, inspektr-is, inierlokutr-is, instruktr-is, 
lektr-is, levcranir-is, operatr-is, redakt-ris, restauratr-is, skulptr-is, 
vaccinatr-is, hvartill kommer det på analogt sätt bildade 
ambas$adr-is (: ambassadör} samt Almqvists kuriösa — kan- 
ske afsiktligt skämtsamma — »ledamot-rice», dvs. kvinn- 
lig ledamot. Till öfriga maskuliner på -or fogas — såvida 
de icke anlita den regelbundna bildningen på -ska (se s. 
317 f. ofvan) — blott -s, framför hvilkel utgångsformens r 
saknas, t. e. dansö-s, frisö-s (men hårfrisör-ska), massö-s 
(jämte massör-ska), retuschö-s; jfr däremot ackuschör-ska och 
kassör-ska. Vidare ha vi suffixet -issa i de på epicena masku- 
liner byggda poel-issa, profet-issa och det väl individuella 
chef-issa ^ (Almqvist i Purpurgrefven; jämte chefska och chef- 
inna, se ofvan s. 317 och 319) samt de skämtsamma och väl 
något vulgära bond-issa (: bonde), ielefon-issa (: telefonist); hvar- 
till komma diakon-issa, som endast delvis motsvarar diakon, 
och det med egendomlig inre böjning bildade abbed-issa (: ab- 
bot) *. Ändtligen må följande ytterst sällsynta suffixer näm- 
nas : -essä i de alternativt matrimoniella baron-essa, patron- 
essa och prins-essa ^; -ess, som numera blott förekommer i 
negr-ess (jämte neg rinna) ®; -ett(a) i Andre-ett(a), Henri-ett(a) 
och Jacqu-ett(a) samt del väl individuella djåfl-ett (: djåfvul) 
hos Strindberg^; -et i Harri-et (: Harry); -ynja i as-ynja (jfr 
biformen -inja i det ofvan s. 314 not 1 nämnda apinja). 

b) Matrimoniella femininer åter äro sådana glosor, 
som ange en kvinnlig varelse, hvilken är gift (eller åtminstone 
förlofvad) med en sådan manlig varelse, som af den mot- 
svarande maskulina glosan anges. Då bland djuren de sexu- 

* Icke upptaget i Sv. ak;s ordbok. Jfr s. 317 not 3. 

' Strindbergs högst oregelbundet bildade emancip-issa {: emancip-erad ; 
Svarta fanor, s. 39) saknar ett motsva i*ande maskulinum. 

' I äldre nysvenska äfven prinsess, t. e. lios Karl XII. 

* Tryckt och otryckt. I, 55 (meddelande af fil. lic. H. Geijer). 
yoreen. Vårt spi-äk. Bd V. 21 



— 322 — 

ella förhållandena äro föga ordnade, så syfta hithörande glosor 
nästan uteslutande på människor. Liksom vid de funktio- 
nella femininerna finna vi här paradigmer såväl med — helt 
eller delvis — heterotematisk böjning som med homotematisk. 
Exempel på total heteroklis äro (äkta) man : hustru, gift son : 
svårdotter, måg (svårson) igift dotter, morbror: tant (eller moster, 
se s. 317), farbror : tant (eller faster, se s. 317 ofvan); exempel 
på partiell sådan med andra saramansättningsleden sexuellt 
differentierad svårfar : svårmor, fåstman : fåstmö (arkaiskt fåste- 
kvinna), resp. med första leden sexuellt differentierad Hans 
Majeståt : Hennes Majeståt. Vida vanligare än vid de funk- 
tionella femininerna är här det fall, då paradigmet samman- 
sättes af ett ord och ett annat därmed sammansatt, i hvilket 
förstnämnda ord ingår såsom första led. Exempel på dylikt äro 
pråst : prästfru, officer : officersfru, bonde : bondhustru, son : son- 
hustru (vulgärt och dialektalt sonkvinna) S krögare : krögar- 
mor *, nämndeman : nämndemansmor \ såsom vi finna alltid 
med det enklare ordet maskulint. Åtminstone ett exempel på 
det omvända förhållandet, nämligen att femininet är enkelt och 
maskulinet därmed sammansatt, ägde man fordom i paret 
brudgum : brud, där dock numera -gum upphört att vara sam- 
mansättningsled och öfvergått till rent afledningssufflx. 

Vid rent homotematisk böjning medelst suffix är äfven 
här -ska det ojämförligt oftast använda, t. e. general-ska, kam- 
rer-ska, kapten-ska, landshöfding-ska, lektor-ska, major-ska, 
president-ska, professor-ska, rådman-ska, öfverstlöjtnant-ska osv. 
i stor myckenhet, hvartill komma de ofvan (s. 317 f.) nämnda, 
alternativt funktionella, svägerska och de talrika representan- 
terna af typen Lundholm-skan, Därnäst i talrikhet komma 
äfven här bildningarna på -inna, t. e. amiral-inna, biskop-inna, 

* Samma semems tredje form, det ofvannämnda svårdotter, står väl 
stilistiskt sedt obetydligt under eller, i den mån det på sina liåll förefaller 
arkaiserande, öfver sonhustru. 

* Obs. aldrig -moder i denna användning. 



— 323 — 

borgmåsiar-inna, doktor-inna, konsul^inna, prost-inna, stadsråd- 
inna, siiltan-inna, öfverst-inna samt de redan ofvan (s. 319) 
nämnda, alternativt funktionella, friherr-inna, furst-innay grefv- 
inna, hårtig-inna, kejsar-inna, markis-inna, ståthållar-inna, tsar- 
innoy vård-inna. På samma sätt vacklande äro äfven de få 
representanterna för suffixet -essä : baron-essa, patron-essa och 
prins-essa (jfr s. 321 ofvan). Några andra suffixer torde här 
icke komma till användning, frånsedt det i »allmogestil» bru- 
kade '(e)sa, som äfven sträcker sig till djur- och den utom- 
mänskliga världen, t. e. kung-sa, räfu-esa och (hos Bondeson) 
jätte-sa. 

3. Kommuna eller tvekönliga glosor ange efter om- 
ständigheterna än en manlig, än en kvinnlig varelse och kän- 
netecknas i öfverensstämmelse därmed än af de för masku- 
liner, än af de för femininer karakteristiska egendomligheterna. 
På grund af denna deras alltefter de individuella förhållan- 
dena skiftande karaktär har Svenska akademiens ordbok ^ 
för detta sexus infört termen »individens genus» *. Emeller- 
tid synes mig den sedan gammalt häfdvunna och allmänt 
spridda internationella termen »commune» äfven på grund 
af sin större tydlighet vara att föredraga, hvarför jag här 
bibehåller densamma. 

Märkligt nog sakna de båda ord, som i vårt språk oftast 
användas syftande än på manliga, än på kvinnliga varelser, 
nämligen jag och du, nästan alla sexuella kännetecken för 
bestämmande af hvad det i ena eller andra fallet är fråga 
om. Att de äro sexuella, visar sig emellertid därigenom att 
de aldrig ha kongruerande ord försedda med /-suffix, t. e. y>jag 
är stor och stark\ sade lejonet», och en antydan om det skif- 
tande könets art för tillfället lämnas stundom medelst adjektiv- 
ändelserna i sådana fall som »jag är den störste*, sade han». 



^ Se (den preliminära) inledningen, s. 3, sp. 2. 

^ Förkortadt 9ig». I Sv. ak:s ordlista, 7 uppl., användes däremot den 
i mitt tycke bättre beteckningen »mf», dvs. maskulinum och femininum. 



— 324 — 

resp. »yoff är den största\ sade hon». På samma sätt visar 
sig tvekönligheten hos huem, t. e. »hvem är den störste», 
resp. »största?». Såsom otvetydigt kommu na framstå både 
genom den — väsentligen dock blott i högre stil (se s. 312 
ofvan) — skiftande böjningen af adjektivattributet och genom 
användningen af än han, än hon såsom anaforiskt pronomen 
t. e. vän (jfr »han är min gode vän» med »hon är min goda 
vän»), kusin (»min långe kusin, han..»: »min vackra kusin, 
hon . .»), fadder, gemål, gast, person, dumbom, tyrann, gisslan. 
Tegnér ^ anför bl. a. såsom hithörande rival, knnd, anförvant, 
kamrat, patient, tolk, protestant, autodidakt, domestik, artist, 
favorit, doktor, postéxpeditör och påpekar, att många ord med 
de såsom företrädesvis maskulina betraktade ändelserna -e, 
-are, -nde och '(l)ing äro kommuna, t. e. fånge, dåre, 
like, kaxe, undersåte, arfvinge, lärjunge, namne, (barn)unge, 
granne: passagerare, stackare, baddare, huggare, aktieägare 
(jfr däremot ägarinna jämte ägare), blomsterälskare (men mu- 
sikälskarinna jämte 'älskare och alltid älskarinna); frände, 
fiende, främmande, resande, målsägande, klagande, svarande, 
ordförande: främling, affälling, släkting, brylling, syssling, älsk- 
ling, hedning. Många ord, som i och för sig äro antingen 
blott maskulina eller blott feminina, kunna dock ingå såsom 
sednare led i sammansatta kommuna, t. e. slitvarg, blindbock, 
morsgris och fyllkaja. Det samma gäller i fråga om många in- 
sexuella ord, t. e. skvallerbytta, galenpanna, kinkblåsa, retsticka, 
hjälpreda. En intressant särställning inta min (din, sin) nästa 
och en människa eller människan, hvilka uttryck, såsom Teg- 
nér påpekat ^ äro kommuna såsom individnamn, t. e. »Där 
går en människa. Känner du honom (resp. henne)? Känner 
du den där människan? Nej, jag känner honom (resp. henne) 
inte», men däremot feminina såsom artnam, t. e. »människan, 
hon är dödlig» o. d. 

^ Om genus i svenskan, s. 24 och 157 ff. 
' A, st., s. 42. 



— 325 — 

Till sist må anmärkas, att kommuna ord, som förbindas 
med på -/ slutande arlikelformer eller kongruerande adjek- 
tivformer, äro sällsynta, liksom öfverhufvud dylika former 
hos sexuella ord. Dock saknas sådana visst icke, t. e. snille-t, 
viUne-U ^tt (sånde)bud, ett stort nöt, hvilka alla kunna ana- 
foriskt representeras likaväl af hon som han, t. e. »vittnet 
yttrade, att han (resp. hon) själf sett . . .» o. d. 

II. Insexuella eller okönliga glosor ange dels och 
vanligen föremål, som icke äro könsbestämda, dels och detta 
mera undantagsvis föremål, som visserligen äro könsbestämda, 
men hos hvilka man ej vill framhålla denna deras egenskap. 
De kännetecknas däraf, att de i singularis såsom anaforiskt 
pronomen använda det eller den --en formdifferens som 
icke har något med betydelsen att skaffa — samt såsom in- 
terrogativpronomen blott hvilket, resp. -en eller hvad för ett, 
resp. en (men aldrig ^ hvem). Härtill kommer, att synnerligen 
många, ja kanske de flesta af dem ha sin singulara artikel 
slutande på -/ (alltså ett, det, -et, -t mot de öfrigas en, den, 
-en, -n) och låta ett kongruerande ord anta ändeisen -/ (då 
de öfriga kräfva -n). Insexuella äro sålunda både ett litet 
hus, det lilla huset (det är vackert) och en liten stol, den lilla 
stolen (den är vacker), hvarvid vi i båda fallen ha att göra 
med föremål, som af naturen sakna könsbestämdhet. 

Exempel däremot på glosor, som ehuru åsyftande köns- 
bestämda föremål dock i grammatiskt afseende uppträda af- 
gjordt insexuellt, äro jaget, ett jag (dvs. ett väsen som om 
sig kan använda ordet »jag»), barn ', spöke (hvaremot ande 
vanligen är maskulint, sällan insexuelll). troll *, (skogs-, sjö)rå 
(i bestämd form både rået och rån, i sednarc fallet alternativt 
femininum), djur, kreatur, ok, nöt, Ä'a//'(äfven epicent masku- 
linum), sto (äfven femininum, jfr s. 307 och 313 oivnn), föl, får, 
lamm, kid, killing (äfven epicent mask.), svin, gris (äfven epicent 

' Frånsedt dialektalt språkbruk, hvarom se ofvan s. 311 not 1. 

' Frånsedt något sällsynt undantagsfall, hvarom se ofvan s. 311 not 3. 



- 326 

mask.), lejon, lo (bestämd form både lon och /oe/, i förra fal- 
let alternativt mask. eller fem.), höns, kyckling (äfven epicent 
mask.), bi, af hvilka alla, som icke alternativt äro sexuella, 
ha bestämd form på -/. Vill man särskildt framhålla könet 
hos ett genom ett dylikt ord betecknadt föremål, så anlitar 
man sammansättningar, däri specifikt maskulina, resp. femi- 
nina ord ingå såsom förleder, t. e. gossebarn : flickebarn, han- 
djur : hondjur, hingstföl : stoföl, tuppkyckling : hönkyckling. Men 
märkligt nog leder detta icke nödvändigtvis till någon för- 
ändring i fråga om det grammatiska sexus, ty de samman- 
satta orden kunna lika fullt förbli insexuella. Så t. e. heter 
det väl »jag såg ett litet flickebarn; det var så vackert» hellre 
än y>hon var så vacker». Deremot heter det väl alltid »jag 
såg ett fyllsvin: han..» ^ resp. »ett ballejon: han,.», och på- 
fallande är, att insexuella ord, som alls icke eller nästan alls 
icke syfta på könsbestämda föremål, mycket lätt och som 
det tycks konsekvent anta alltefter omständigheterna masku- 
lint eller feminint (eller kommunt, jfr s. 324 ofvan) sexus, 
då de ingå såsom sednare led i sammansättningar, som afse 
varelser med utprägladt kön, t. e. mask. bråkstake S vågvi- 
sare ^, bcckbyxa, landkrabba ^ af stake osv. och fem. näspärla, 
nqbbgädda af pärla, gädda. Omvändt bli maskuliner och 
femininer såsom sednare sammansättningsleder lätt insexu- 
ella, därest det sammansatta ordet ej åsyftar ett könsbestämdt 
föremål, t. e. jordgubbe, ljusknekt af mask. gubbe, knekt och 
smörgås, stenläggarjungfru af fem. gås, jungfru. 

Gränsen mellan sexuella och insexuella glosor är i nu- 
tida svenska ytterst sväfvande. Förklaringen härtill ligger 
däri, att alla insexuella ord med /j-artikel i fornsvensk tid 
voro och ännu långt ned i nysvensk tid varit * samt än i 

* Jfr Strix 1907, nr 10: »Kommer inte det sm/ie/ (/ö(//(i// hem igen !» 
' Eventuellt äfven fem. (alltsA kommunt, dock med öfvervikt för 
mask.). 

" Jfr Teonkr, a. st., s. 177 ff. 



— 327 — 

dag uti de allra flesta svenska dialekter fortfarande äro sexu- 
ella, hvilket förhållande har till följd, att äfven mången riks- 
språkstalande ännu så behandlar dem, åtminstone i skrift. 
Detta arkaiserande förfaringssätt kan då närmast bero dels 
på dialekternas inflytande, dels på möjligen förefintligt språk- 
historiskt vetande — ledande till hvad Tegnér kallar »lärdt 
genus» — dels och delta väl i främsta rummet på en föråldrad 
skolundervisning \ som stödd på auktoriteterna Rydqvist (i 
hans senare skrifter), V. Rydberg (i hans tidigare skrifter), 
C. Säve, Th. Wisén, M. B. Richert, A. Hazelius m. fl. * velat 
i »patriotisk» hänförelse återinföra i riksspråket det forna 
och folkliga tillståndet. Men denna tendens tillämpas i mycket 
olika utsträckning i fråga om olika slags ord. Sådana, som 
hvarken tillhöra fornspråkct eller dialekterna, kunna natur- 
ligtvis blott genom en ren fiktion — för att icke säga hum- 
bug — betraktas såsom vare sig maskuliner eller femininer, 
hvilket emellertid icke hindrat våra flesta ordboksförfattare 
att ange kön hos t. e. censur, advokatyr, som hetas vara 
»mask.», filosofi, religion, som skola vara »fem.» osv. Men 
afven många andra ord visa sig mycket motsträfviga mot att 
inrangeras i maskulin- och feminin-facken. Detta gäller i 
synnerhet abstrakter såsom »mask.» kamp, »fem.» strid o. d., 
i något mindre grad konkreterna, t. e. »mask.» mur, stol, 
»fem.» vägg, dörr o. d., som ju ha ett kraftigt stöd i dialek- 
ternas språkbruk. Men då detta språkbruk ju allmänneligen 
är stadt starkt på retur, ja somligstädes i utdöende, så äro 
väl snart nog äfven konkreterna undantagslöst blifna inscxu- 
ella i vårt riksspråk. De ord, som hittills i vår litteratur 
bäst bevarat gammalt feminint kön, äro, såsom Tegnér ^ fram- 

* Hvad Rydqvist, Sv. språkets lagar, II, 292, kallar »ett själfullare 
skolstudium ... en kännedom som ej borde saknas hos någon bildad». 

' Oppositionen mot denna ståndpunkt öppnades af Tegnér i Svensk 
tidskrift 1874, s. 140 fT., och bragtes till afgörande seger genom arbetet Om 
genus i svenskan 1892. 

• Om genus i svenskan, s. 111 f. 



- 328 — 

hållit, de på -a, della naturligtvis emedan de ha så starkt 
stöd i de snart sagdt otaliga nutida verkliga feminina på -a 
af typen maka, Hilda, Konsekventast uppträder det feminina 
karakteristikum, det anaforiska pronomen hon i stället för 
(ieit, i fråga om de båda orden klocka och — åtminstone i 
sjömansspråket — skuta \ som kanske rent af böra betraktas 
såsom normalt feminina (jfr s. 314 ofvan). Men annars är 
det endast en eller annan författare, som om kyrka, stjärna 
osv. oftare använder hon än den *, under det att de äro syn- 
nerligen många, som i detta fall använda hon mer eller mindre 
ymnigt jämte vanligare den. Bland andra ord, som i litteratu- 
ren jämförelsevis ofta uppträda med bevaradt feminint kön, 
nämner Tegnér ^ sol, själ, hand, natt, jord, värld, bok och ros, 
allesamman, såsom vi se, ytterst vanliga ord med starkt rot- 
fäste i våra dial.ekter. Såsom motsvarande exempel på jäm- 
förelsevis ofta bevaradt maskulint kön anför han * ur littera- 
turen måne, dag och död samt allehanda vindtermer såsom 
vind, storm, orkan, bris, il nordan, västan *. Att emellertid alla 
de här ofvan såsorn vacklande nämnda orden verkligen i 
svenskt riksspråk äro äfven i skrift normalt insexuella — möj- 
ligen med undantag af klocka och skuta — liar statistiskt upp- 
visats af Tegnér ^ och de afvikande fallen torde ofta vara att 
betrakta såsom beroende på personifikation (jfr s. 308 ofvan). 
Med nyssnämnda alternativa bevarande af gammalt ma- 
skulint (resp. feminint) kön får ej förblandas den särskildt 
för Stockholms-dialekten och skånskan karakteristiska tenden- 
sen att använda han såsom insexuellt anaforiskt pronomen i 



^ Jfr sjömäns »hon» om skepp i allmänhet, t. e. »Falken» osv. 

' Tegnér, a. st., s. 112, nämner A. N. Sundberg och V. Hydberg samt 
— dock blott i fråga om deras poesi — Topelius, Bottiger. Tegnér, C. F. 
Dahlgren, Vitalis, Atterbom, Stagnelius, Heliman. 

» A. st., s. 138 och 143 fT. 

* Jfr sjömäns »lian» om vinden, äfven utan att ordet vind eller något 
dess synonj^m nämnts i det föregående. 

^ Se t. e. a. st., s. 209. 



— 329 — 

stället för den. Företeelsen har anor åtminstone från Tiäll- 
mans tid (1696). ty enligt denne hölls det »för galant att 
sägia: daggen^ siålen, dören han», exempel som redan de visa, 
att här ej är fråga om något bevarande af ursprungligt masku- 
lint kön. En utpräglad stockholmare i denna punkt är Hall- 
man, som enligt Tegnér * använder han om bok, hand, skål, 
afbön, dristighet, musik osv., dock icke om ord på -a. På Ryd- 
qvists tid sade man ^ redan han äfven om näsa, tunga, fluga, 
skata osv. Numera hör man det till och med om ko o. d. lika 
klart reella femininer. Hos mera vårdade författare äro spår 
häraf sällsynta, men man flnner dock han brukadt t. e. hos 
Leopold om plånboken, hos Runeberg om natten, hos Tope- 
lius om hand och natten *. 

Men — frågar man kanske nu — hvar blir vid alla 
dessa indelningar »neutrum» af? Härpå svarar jag: denna 
term — resp. detta begrepp, om det nu är ett sådant — 
träffa vi ej alls i betydelseläran. Den hör till livad man med 
en olycklig term kallat och ännu allmänt kallar * »gramma- 
tiskt genus», en så oegentlig benämning som väl möjligt, enär 
ju allting i grammatiken är »grammatiskt» (annars hör det 
ej dit). Men detta »grammatiska genus», hvars uppställande 
såsom en särskild grammatisk kategori leder till sådana 
orimligheter som att man slår ihop det maskulina statsrådet, 
det feminina fruntimret, det kommuna vittnet och det insexu- 
ella bordet till ett och samma »kön» (neutrum) och ställer 
dem, märk väl från »könets» synpunkt, i motsättning mot 
det maskulina gossen, det feminina flickan, det kommuna 
gemålen och »realgenus» (del vill här säga det insexuella) 
stolen — detta »grammatiska genus» har, som synes, ej det 
minsta att skaffa med den här behandlade sexus-kategorien 

^ A. st., s. 172. 

' Se Su. språkets lagar, II, 290. 

» Se Tegni§b, a. st., s. 144 och 10 f. 

* T. e. till och med Teonér i sin bok Om genus. 



— 330 - 

(och ej heller med den i § 50 behandlade genus-kategorien). 
Motsättningen neutrum: icke-neutrum * är, såsom jag redan 
ofvan s. 36 f. framhållil, icke uttryck för någon grammatisk 
kategori alls, utan af rent morfologisk, väsentligen syntaktisk, 
natur *. Saken är helt enkelt den, att liksom vi inom nu- 
merus-kategorien ha flera olika sätt att bilda plural, t. e. 
en deklination med pluraländelserna -ar och andra med -er 
'or, -n osv., så ha vi äfven inom species-kategorien (dvs. den 
för hvilken »artikelns» användning - och art — eller icke- 
användning är uttryck, se s. 76 f. ofvan) olika deklinationer, 
nämligen en på -(e)n och en på -(e)L Och lika litet som vi 
föra fängelse(r) och dike(n) till olika »genus» — eller öfver- 
hufvud till olika grammatiska kategorier på grund af den olika 
pluralbildningen, lika litet ha vi skäl att till olika »genus» 
föra fängelse(i) och rökelse(n) på grund af den olika artikel- 
böjningen. Detta har E. Schwartz ^ varit nära att inse, då 
han definierar »kön» såsom »afseende förhållandet till andra 
ord i ordfogningen». Men icke förty behåller han den orim- 
liga termen »kön» * och indelar sina »könliga» (dvs. till 
/i-deklinationen hörande) ord i »han-, hon-, tve- och den- 
könliga», dvs. maskulina, feminina, kommuna och insexuella, 
alltså från rent sexuell synpunkt, hvilket utgör en omkast- 
ning af indelningsgrund och ett språng från formläran in i 
betydelseläran. Till samma fel gör ännu Beckman * sig skyl- 
dig, ehuru han ännu klarare än Schwartz insett sakens rätta 
sammanhang och därför ock ^ undviker termen »kön», i hvars 

^ Hvad Beckman, Su. språkläntj s. 22, med en fyndigt uUänkt, men 
kanske dock ej vidare praktisk, term kallar »utrum». 

' Om dess historiska uppkomst se hypoteserna hos Wheeler i Jour- 
nal of germanic philology II, 528 ff. och öfriga där citerade författare. 

* Svensk språklära af E. Schwartz och A. Noreen, I, 41. 

** .Ifr WiwELs (Synspunkter for dansk sproglcere, s. 97) riktiga utta- 
lande: »Navnene 'fielleskön' og 'intctkön* for n-formen og f-formen er vser- 
dilese og hurde forsvinde». 

* A. st., s. 25 f. 
" A. st, s. 22. 



— 331 — 

ställe han säger »genus», uttryckligen fritagande denna term 
från att ha annan innebörd än den att ange olika »slag» af 
ord, närmast med afseende på deras olika sätt att bilda be- 
stämd form. 



§ 52. Indelning* från synpunkten af föremålens förhål- 
lande till de medelst motsvarande icke-konkreta glosor 
representerade idéerna. Kategorien aktus. 

Hittills har jag blott jämfört de konkreta glosorna 
med hvarandra. Jag öfvergår nu till att ta i betraktande 
deras förhållande till de icke-konkreta glosor, med hvilka 
de livar för sig äro intimt förbundna i och genom ett ömse- 
sidigt korrespondensförhållande. Det är ju nämligen uppen- 
bart, att hvarje icke-konkret glosa, eftersom den icke be- 
tecknar något för sig bestående, utan blott något som finnes 
hos något dylikt (jfr ofvan s. 256 f. och s. 260), med nöd- 
vändighet kräfver tillvaron af en konkret glosa, som anger 
just detta »för sig» verkliga föremål. Så t. e. fordrar åkandet, 
att det finns en som åker (vare sig denne är en åkande eller 
en åkare), och brottsligheten förutsätter den brottslige (eller 
som det ock heter brottslingen). Särskildt är att märka, det 
idéer, som innebära en s. k. handling, förutsätta för den- 
samma icke blott en »grund», utan stundom äfven ett mera 
yttre »medel» och vanligen därjämte ett »mål», ofta ledande 
till ett påtagligt »resultat». Och dessa ideella fordringar ta 
sig i regeln språkligt uttryck. Så t. e. förutsätter allt sopande 
en vare sig mera tillfällig sopande eller mera yrkesmässig 
sopare — t. e. gatsoparen — som medelst en sopa framskaf- 
far sopor. . Morfologiska grupper af denna och annan mer 
eller mindre liknande typ förekomma i vårt språk uti sådan 
mängd och med så fasta bildningsprinciper, att man nöd- 
vändigtvis måste anse dem utgöra en böjningskategori (jfr 
s. 35 f. ofvan), för hvilken jag väljer termen aktus (af lat. 



— 332 - 

actus ^handling* och nära anslutande sig till de gängse ter- 
merna »noniina agentis. actoris och acti», hvarom se i det 
följande). Jag måste nyskapa termen, enär både ifrågavarande 
begrepp och någon term för detsamma alldeles saknas i den 
gängse grammatiken, som ej ens mäktat göra eller åtminstone 
tillgodogöra sig den enkla iakttagelsen, att så godt som hvarje 
nysvenskt verb äger en till sin betydelse abstrakt böjnings- 
form på -ndeft), t. e. spela-nde(t), drömm'ande(t), se-endeff) \ 
och de flesta äfven en till sin betydelse konkret böjningsform 
på -refn), t. e. spela-re(n), drömm-are(n). 

På grund af ofvan lämnade utredning är tydligt, att 
hufvudkategorien aktus inom sig rymmer tre specialkategorier, 
allteftersom den konkreta glosan anger den ifrågavarande 
abstrakta idéens (handlingens, tillståndets, egenskapens osv.) 
bärare, medel eller resultat. Vi få sålunda följande tre fall, 
som jag kallar gerentiala, instrumentala och resultativa kon- 
kreta glosor. 

I. Gerentiala konkreter ange bäraren af en idé, dvs. 
den eller det som utöfvar en viss verksamhet, befinner sig i 
ett visst tillstånd, utmärker sig för en viss egenskap osv. 
Termen är bildad af lat. gerens, -ntis, som betyder just detta, 
och den ansluter sig förträffligt till den från latinska gram- 
matiken direkt lånade termen »gerundium», hvarmed jag be- 
tecknar en motsvarande abstrakt glosa. Jag säger sålunda 
t. e. att sökande(n) är den till gerundiet sökande(t) svarande 
gerenten. 

Allteftersom den idé, som af gerenten representeras, är 
å ena sidan en verksamhet (handling), tillstånd, förlopp (ett 
»skeende», försiggående), kort sagdt ett »förehaf vande» eller 
å andra sidan en egenskap (beskaffenhet, förhållande, rikl- 

' Ett undantag gör i denna punkt i viss mån Bkckmans Sv, språk- 
lära^ som visserligen icke låter dylika former ingå i verbalparadigmet (se 
s. 137 fr.), men dock behandlar dem i sammanhang med infinitiven (se 
s. 120), under hvilken äfven Sv. ak:s ordbok i regeln uppför dem. 



— 333 — 

ning o. d.), erhålla vi två olika slag af gerentiala glosor, 
mellan hvilka dock gränsen är ytterst vag. Ty visserligen 
är det t. e. rätt lätt att skilja på drinkaren och den druckne, 
krigaren och den krigiske m. m. d., men t. e. mellan suparen 
och den supige, slösaren och den slösaktige, förbrytaren (den 
som forbrgter eller förbrutit sig) och brottslingen (den brotts- 
lige, den som år brottslig) o. d. är gränsen hårfin. Ocli liuru- 
vida en slarfver oftast är synonymt med en som slarfvar (resp. 
slarfvat) eller med en som är slarfvig, torde vara mycket ovisst. 
Emellertid särskiljer jag, om ock öfvervägande af morfolo- 
giska skäl, två grupper, som jag kallar aktionella, resp. virtu- 
ella konkreter. 

A. Aktionella konkreler * ange representanter för ett 
förebafvande *. Denna grupp sönderfaller i de indoeuropeiska 
språken sedan urminnes tid ^ i tvenne, allteftersom fråga är 
om ett mera tillfälligt (ofta rent temporärt försiggående ^) 
eller ett mera regelbundet (permanent ^) förebafvande. Jfr 
t. e. det omisskänneliga motsättningsförbållandet mellan en 
sjöfarande och (Henrik) sjöfararen, en resande och resare- 
Bengt, sökanden och lyck-, guld-, GrsA-sökaren, den dröm- 
mande och drömmaren, den spelande och spelaren, den telefo- 
nerande och telefonisten, laboranten och laboratorn, kontrol- 
lanten och kontrollören, musikdirigenten och musikdirektören 
m. m. Som synes äro också dessa kategorier i morfologiskt 
afseende synnerligen väl utpräglade och åtskilda i nysvenskan. 



* Hittills oftast kallade )>nomina agentis», men äfveii ofta — i all- 
deles samma betydelse — »nomina actoris», två termer som jag hellre an- 
vänder för de båda underafdelningar af de aktionella konkreterna (agenti- 
ala och aktorala konkreter), hvarom se strax nedan. 

* Hvad Bruomann, Kiirze ugl. Grammatik, s. 332, kallar »Träger der 
Handlung». 

" Se Brugmamn, a. st, s. 333. 

* »Zeitlich begrenztes» Brugmann. 

* »Dauerndes» Brugmakn. 



— 334 — 

Jag skiljer dårrör i det följande mellan livad jag kallar agen- 
tiala och aktorala konkreter. 

1. Agentiala konkreter (»nomina agentis») benämna 
representanter för ett mera tilirälligt förehafvande, t. e. en 
kårande eller kåranden, svaranden, målsåganden, klaganden, 
ordföranden (brukas äfven aktoralt), resanden, sökanden, före- 
draganden, befåU, jour-, rull-, vakt-hafvanden, vederbörande. 
Som synes är det specifika uttrycksmedlet för denna kategori 
sufflxet '(a)nde, fogadt till en verbalstam, stundom föregången 
af en sammansättningsled, som uteslutande tillhör denna 
form, t. e. målsåganden, ordföranden, befålhafvanden (under 
det att intet målsåga, -åger, -ågde osv. existerar). En dylik 
form bildas af i det allra närmaste h varje nysvenskt verb 
och är således i alldeles eminent mening en böjningsform 
— den agentiala gerentens — i fråga om suffixet alldeles öf- 
verensstämmande med det s. k. presensparticipiet, detta äfven 
därutinnan att efter lång vokal -ande är utbytt mot -ende, t. e. 
en döende, Äfven i semologiskt afseende har denna form rätt 
mycken beröring med »presensparticipiet», hvadan den ock 
plägat kallas »substantiveradt particip», dvs. ett participium 
som antagit substantivböjning. Denna substantivering har i 
nästan alla de ofvan anförda exemplen sträckt sig därhän, 
att sufiigerad bestämd artikel kan användas. Men detta utgör 
ett undantagsförhållande. Vanligen har man ej fortskridit 
längre än till användandet af proklitisk bestämd (och obe- 
stämd) artikel, t. e. den sofvande, sökande, bedjande, leende, 
flyende, gående, stående, döende osv., ej sofvanden osv. 

I stället för -(a)nde, -ende förekommer ej sällan suffixet 
-(a)re med sina båda korresponderande femininformer ^ -erska 
och (det kanske i här förevarande användning vanligare) 
-(a)rinna. Visserligen är -(a)re det specifika uttrycksmedlet 



* Under det att -(a)nde, -ende bildar ord med kommuiit kön, såsom 
också '(a)re kan göra, bildar nämligen detta sistnämnda sufRx vanligen mas- 
kuliner (jfr s. 312), hvarför vid deras sida särskilda feminina former tarfvas. 



— 335 — 

för den aktorala kategorien (se 2 nedan), men liksom stun- 
dom -nrfe-sufQxet inträngt på det aktorala området (se s. 345 
nedan), så har äfven och detta än oftare -(ajre inträngt på 
det agentiala. Sådana fall äro t. e. afsåndare, anstiftare, -erska, 
-arinna, befriare, -erska, -arinna, berättare, -erska, -arinna (men 
sagoberättare, -erska aktorala), deltagare, -arinna, efterträdare, 
-erska, friare (men aktoralt matfriare), gifuare, -arinna (men 
arbetsgifvare, -erska aktorala), »ordets görare och hörare», 
hämnare, -erska, -arinna, köpare, -arinna (men aktoralt uppkö- 
pare, -erska), läsare, rarinna (af bok, bref o. d., men läserska 
till läsare i religiös bemärkelse, ursprungligen ellips af det ak- 
torala bibelläsare), nybörjare, -erska, -arinna, räddare, -arinna, 
segrare, -arinna, själfmördare (: aktoralt lustmördare), '-erska, 
strejkbrytare, utprånglare (kanske lika ofta aktoralt), utställare, 
-arinna, utvandrare, -arinna, åskådare, -arinna och de oregel- 
bundet bildade dråpare (till dräpa), förrädare (: förråda). 
Utan motsvarande maskulinum är t. e. barnaföderska. 

En helt afvikande böjningstyp uppvisa de ursprungligen 
från latinet härstammande verbalstammarna på -era, hvilka 
aldrig bilda hithörande ord på -(a)re och jämförelsevis sällan 
sådana på -(a)nde — t. e. en debuterande, logerande, passerande, 
promenerande — utan i stället utbyta det stamslutande -era 
mot ettdera af de specifikt agentiala suffixerna -ent (dvs. -änt), 
och -ant. Exempel på det förra äro abonnent, assistent S rfiri- 
gent S distribuent, endossent, konkurrent, konsument, kontrahent, 
kontribuent, korrespondent ^ obducent, opponent, pretendent, pro- 
ducent, recensent S recipient, referent *, rekvirent, remittent, resident * 
respondent, subskribent, tangent (i matematiken), trassent; på 
det sednare acceptant, aspirant, auskultant (brukas äfven som 
ren titel), debutant, delirant, demonstrant, duellant, emigrant, 
figurant, gratulant, hospitant, interpellant, kapitnlant, kontrasig- 
nant, kontrollant, laborant, offtciant, prenumerant, protestant 
(sällsynt i denna betydelse), representant, reservant, sekundant, 

' Äfven aktoralt. 



— 336 — 

simulant, speciminani, spekulant, trafikant samt de oregelbun- 
det bildade suppleant * och supplikant (till suppUcera). Utan 
anslutning till några motsvarande verber på -era och i stället 
bildade på substantivstammar äro cession-ant, pask(v)ill'ant 
och det (sällsynta samt) oregelbundet formade tumult-u-ant. 

I stället för -ent eller -ant uppträder stundom det an- 
nars specifikt aktorala -or, t. e. annonsör^ arrangör, hankrutiör, 
debattör, desertör, exportör, flanör, frondör, importör, rapportör 
och utan anslutning till något verb på -era de på substantiv- 
stammar bildade dansör *, polkör (till potk-a), valsör. Utvid- 
gade biformer till -or äro: -atör i ackoinpanjatör, deklamatör, 
improvisatör (alla med motsvarande femininer på -/ris, se s. 
321 ofvan), konspiratör, organisatör, samtliga kanske i större 
eller mindre mån alternativt aktorala; -utör i det oregelbundet 
bildade exekutör (till exekvera); -tör i det äfvenledes oregel- 
bundna introduktör (till introducera, dvs. -sera). 

Ungefär lika vanligt (eller möjligen något vanligare) så- 
som ställföreträdare för -ent, -ant är det ungefär lika ofta 
aktorala eller instrumentala suffixet -cr/or, t. e. deklamatör ^ 
donator, emendator, examinator ^ experimentator, invitator, kom- 
mentator ^, kompilator ^ likvidator, orator, plagiator ^, reformator *, 
tentator ', testamentator, triumfator, usurpator. Sällsynta bifor- 
mer uppvisa exek-utor (till exekvera i juridisk mening; jfr 
ofvan exek-utör i musikalisk mening), promo-tor (till promo- 
vera) och det på en substantivstam byggda attentat-or. 

Rent undantagsvis uppträda i hithörande användning 
följande suffixer: -år i motionär, parlamentär, petitionår, revo- 
lutionär, alla till verber på -era; -enär i resenär till resa; -ar 
i jubilar till jubilera; -ing * i flykting och själfspilling till resp. 



^ Icke (såsom man på grund af supplera väntar sig) supplant. 
' Det motsvarande femininet dansös är däremot rent aktoralt. 
■ Äfven aktoralt. 

* -Ung i germanismen intrång-Ung hos några sydsvenska förf. samt 
Strindberg, som ju också en längre tid vistass \ SQdra Sverge« 



- 337 - 

flykta och spilla; -inge i det oregelbundna arfvinge till årfva; 
-e i hitråd-e ^, folj-e ^ vikarie till vikariera och yWne till vittna: 
-st i det på substantivstammen myteri byggda myterist. 

Slutligen må påpekas, att sammansättningar på -män 
hålla på att öfvergå till suffixatledningar, hvilkas -man vis- 
serligen oftast är aktoralt, men dock äfven stundom hithö- 
rande, t. e. i baneman, borgesman, giftoman, gärningsman, he- 
mulsman, sagesman, skiljeman, syneman, talman, allt ord som 
- möjligen med undantag af giftoman - till sitt kön äro 
kommuna, och däri -man just icke betyder mycket mer än 
'(a)nde eller '(a)re, 

2. Aktorala konkreter (»nomina actoris» ^) benämna 
representanter för ett mera regelbundet förehafvande, ofta rent 
af ett yrkesmässigt (»professionellt») utöfvande af en viss verk- 
samhet. Det specifika uttrycksmedlet härför är, såsom redan 
antydt, sufBxet '(a)re med sina båda femininformer '(a)rinna 
och (det i denna betydelse väl oftast använda) -erska. Det 
fogas i regeln till verbalstammar, stundom föregångna af sam- 
mansättningsleder, som uteslutande tillhöra denna form, t. e. 
löntagare, inteckningsinnehafvare, månniskoätare o. d., utan att 
något löntaga osv. linnes. Och då bildningar på '(a)re före- 
komma eller åtminstone otvunget kunna bildas till de flesta 
nysvenska verber, så måste denna morfologiska typ betraktas 
som en böjningsform - aktoral gerent - af det nysvenska 
verbet. 

I likhet med de agentiala bildningarna afse de aktorala 
visserligen i regeln personer. Dock finnas, särskildt bland 
bildningarna på -(a)re, till icke ringa antal både sakliga 
och djurbenämningar. Exempel på det förra äro behållare, 
bogserare, brånnare (ett slags skepp), dämmare (på piano), 
klyfvare, tiggare, påkörare (vindkåre), saltbildare, sam-, två- 
byggare, seglare (skepp), rysk smällare, strål-, vatten kastare, 

* Äfven aktoralt. 

• Jfr s. 333 not 1. 

Soreen, Värt språk, Bd V. 22 



338 

ståndare, visare, vågbryiare, ångare o. a., hvaraf inånga omärk- 
ligt öfvergå i de instrumentala konkreterna (se II nedan), 
t. e. isbrytare, porterbrytare, Exempej på djurnamn åter äro 
dragare, ftugsnappare, gnagare, gångare, idisslare, insektåtare^ 
klokrypare, knappare, krubh-, vårtbitare, larvödare, spinnare, 
springare, strandpipare, trafvare, iräfrätare, tumlare^ vadare. 
Ojämförligt talrikast äro dock de personliga benämningarna, 
t. e. bedragare, -erska, drinkare (i stället för drickare, dock 
blott i betydelsen 'en som plägar dricka för mycket spiritu- 
ösa*), -erska, drömmare, -erska, forskare, fuskare, förbrytare, 
-erska, förförare, forsonare, hnsliållare \ härskare, -arinna, kän- 
nare, luffare, rimmare, rökare, skämtare, slösare, -erska, snu- 
sare, spelare, -erska, syndare, -erska, »leka tagare», tiggare, 
-erska, tviflare, -erska, tänkare, återlösare, ägare, -arinna, äl- 
skare, -arinna, öfverliggare osv. Exempel på professionella 
aktörer erbjuda bl. a. (kropps)arfoc/are, -erska, bokliandlare, 
bro-, gatläggare, bryggare, -erska, båtbyggare, bärare, eldare, 
fiskare, (lokomotiv)/5rare, förläggare, garfvare, gulddragare, 
krigare, landsmålare, lykttändare, läkare, lärare, -arinna, mu- 
rare, målare, -arinna, målsträfvare, orgeltrampare, oxdrifväre, 
rättare, röfvare, skärslipare, slaktare, sötare, svarfvare, sättare, 
-erska, tjänare, -arinna, trumpetare, åkare, ölutkörare samt de 
oregelbundet bildade bagare, -erska (till baka), be-, bleck-, 
guld-, hof-, koppar-, mässing-, plåt-, puk-, trumslagare (: slå), 
domare (: dömd), fågelfängare {: fånga), jägare, -arinna (ijaga), 
krögare (: hålla krog), latinare (: studera latin), roddare (: ro), 
sångare, -arinna och -erska (: sjunga). Utan strängt motsva- 
rande maskuliner äro femininerna (lejd) gråterska, hushåller- 
ska (jfr hushållare ofvan), knypplerska, kokerska (ett mot- 
svarande niaskulinum blott i sammansättningarna lim-, tran- 
kokare *), nåtlerska (mask. blott i sammansättningen skonåt- 

^ Det motsvarande femininet är professionellt, se strax nedan. 
' Däremot är simplex kokarc instrumentalt, och det enkla kokerska 
motsvaras scmologiskt stundom af kock (se s. 318 ofvan). 



- 339 

lare), sköterska (mask. blott i sammansättningarna A-o-, sjuk- 
skötare), städerska, sömmerska (mask. blott i sammansätt- 
ningarna segel-, tåltsömmare), tuåtterska. 

En sorts specialkategori inom de professionella aktörernas 
grupp utgöra fabrikantbenämningarna, vanligen bildade me- 
delst den utvidgade suffixvarianten -makare, lagd till namnet 
på den produkt, som blir resultat af fabrikantens verksamhet, 
t. e. block-, bälg-, fiol-, flöjt-, guld- (blott presumerad pro- 
duktl), gördel-, handsk-, hatt-, hjul-, håkt-, instrument-, ka- 
kelugns-, kam-, kard-, karduan(s)-, kläder- (nymodigt ersätt- 
ningsord för skräddare), knapp-, korg-, kronometer-, kruk-, 
låst-, modell-, möss-, nål-, paraply-, peruk-, portfölj-, pump-, 
sadel-, schatull-, segel-, sko-, snör-, stock-, sämsk-, tält-, ur-, 
vagn-, violin-, år-makare. Mycket ofta användes makare äfven 
i mer eller mindre oegentlig betydelse och med en ganska 
utpräglad bismak af klander, t. e. bok-, bråk-, fras-, förslags-, 
gräl-, gyckel-, hemlighets-, intrig-, konst-, krångel-, nyhets-, 
prat-, process-, projekt-, proselyt-, puts-, rolighets-, rank-, spek- 
takel-, upprors-, upptågs-, vers-, vits-makare. Af insexuella 
bildningar med -makare har jag blott anträffat fastmakare 
(grof kabel). Stundom träder -slugare i stället för -makare 
vid bildande af professionella aktorsuttryck, t. e. oljc-, rep-, 
tegel-slagare. Ett som det tycks alldeles enstaka fall af suf- 
Hxet -nare erbjuder mjölnare. Föga vanligare äro suffixerna 
-erare och -enerare, hvilka fogas till substantivstamniar, an- 
gifvande det hvarmed aktorn sysselsätter sig. Exempel pä 
(let förras användning äro juvelerare och det inre böjning 
uppvisande arkaiska musketerare (till musköt), på det sednares 
falkenerare och pikenerare, båda arkatserande. Isoleradt är 
-esare i idunesare (jämte idunes) 'medlem af sällskapet Idun' 
En afvikande böjningstyp visa här, liksom i fråga om 
de agentiala konkreterna, verberna på -era, till hvilka aktörs- 
bildningar på -(a)re äro mycket sällsynta. Utom det ofvan 
(s. 337^ nämnda insexuella bogserare ha vi af siidana blott 



340 

de professionella barberare (till del iiiunera myckel sällsynta 
harbera), bladminerare, furnerare, gradpasserare, harpunerare, 
jiisterare, logerare, magnetiserare (hos Kellgren; jfr magnetisör 
strax nedan), myntproberare, nummerpunkterare (hos Kellgren), 
polerare, sorterare, (h^ii)stofferare, iapetserare, vaxpiisserare och 
möjligen ett par till, men de flesta, som synes, föga vanliga. 
I stället är del regel, att -era utbytes mot suffixet -or med 
dess femininformer på -os, -ris, -örska (se s. 321 ofvan), t. c. 
affischör, appretör, ciselör, diskontör, dispaschör, dressör, eklärör, 
emaljör, flankör, frisör, -örska, fnragör, galvanisör, gravör, 
guvernör * (till det knappast längre brukliga giwernera), liyp- 
notisör, intrigör, inspektör, -ris, jonglör, kolportör, kontrollör, 
kiirtisör, kåsör *, magnetisör, markör, marodör, massör, -ös, 
'örska, minor, modellör, montör, nivellör, parfymör, plantor, 
portråttör, raljör, retuschör, -ös, skrodör, skulptör, -ris, stereo- 
typör, sufflör, tiraljör, traktör, (varu)/ra/?spor/ör, voltigör, del 
oregelbundna fabrikör (till fabricera, dvs. -sera) och utan 
maskulin motsvarighet brodös. Sällan fogas -ör till substan- 
livstammar utan motsvararande verber |)å -era vid sin sida, 
t. e. ambassad-ör, -ris, bank-ör, klack-ör, kollekt-ör, silhuett-ör 
och med stympning af substantivstammen entrepren-ör (till 
entreprenad), gross-ör (: (/rosshandel ), kass-ör, -örska (: kassa), 
krönik-ör (: krönika: äldre kronik-ör till fra. cronique). 

Utvidgade biformer till suffixet -ör äro : -adör i assuradör, 
raffinadör: -aniör i leverantör, -antris; -atör i administratör, 
dekoratör, demonstratör, illustratör, konspiratör ^, navigatör, 
operatör, -atris, vaccinatör, -atris; -issör i furnissör; -itör i re- 
petitör och det oregelbundet bildade kompositör ^ (till kom- 
ponera); -ktör i instruktör^, -ktris, konstruktör^: -tör i distri- 
butör, expeditör, och det myckel oregelbundna redaktör, -tris 
(till redigera), hvaremot sammanhanget knappast längre kän- 



' I viss betydelse motsvai^adt pä sfitt och vis af femininet gm>ernani. 
* Hvartill kåsös (ett slags soffa) icke längre är femininum. 
" Äfven ofta agentialt. 



341 - 

nes mellan aktör, -tris och agera samt direktör (vanligen ren 
titel), 'tris och dirigera. Utan verbal motsvarighet är det 
medelst -sör bildade regissör (till substantivstammen regi). 

I stället för -or träffas stundom i denna användning det 
dock ungefär lika ofta agentiala eller instrumentala -ator, t. e. 
administratör, agitator, arrendator, auktionator, destillator, in- 
formator, konservator, laborator, observatör, registrator m. fl. 
(se s. 336 ofvan). En biform -tor kan knappast anses före- 
ligga på grund af direktor och inspektor, hvilka numera stå 
skäligen fria gentemot de mera ovanliga verberna dirigera och 
inspicera. 

Jämte de nu behandlade mer eller mindre specifikt akto- 
rala suffixerna (-are, -ör, -ator och deras biformer) förekomma 
emellertid i aktoral användning många suFfixer, hvilkas spe- 
cifika användning är en annan. Det ojämförligt vanligaste 
af dessa är det annars företrädesvis tendentiellt virtuella (se 
B, 2 nedan) -ist, med kommunt sexus. Stundom ersätter detta 
det vid verbalstammar på -era annars normala -or, t. e. auk- 
tionist, excerpist, komponist (jämte det äldre och väl ännu vanli- 
gare kompositör, hvarom se s. 340 ofvan), manierist, manövrist\ 
ornamentist, protokollist, publicist ^ telefonist *, telegrafist, stereo- 
typist samt det oregelbundet bildade kopist (till kopiera). Vida 
oftare träder det till substantivstammar för att ange professio- 
nella musikaliska exekutörer å det instrument, som af sub- 
stantivstammen betecknas, t. e. basunist, fagottist, fiolist, flöjtist, 
(\sM)hornist, klarinettist, kontrabasist, kornettist, violinist, (vio- 
lon)cellist och med någon stympning af substantivet harpist 
{'.harpa), oboist (loboe), pianist (: piano) samt med utvidg- 
ning af sufiixet instrument-alist och orgel-nist. Till dessa mu- 
siktermer sluta sig några andra dylika såsom de vokalmusik 



* Upptas hos A. Klint, Svensk-tysk ordbok, 1906. 

' Kanske dock icke längre kändt såsom aktoralt i förhållande till 
publicera. 

• Om fem. ielefonissa se ofvan s. 321. 



- 342 

afseende altist, harytonisi, basist, A^or/s/ (till A-ör, jfr synonyniet 
Ixörsångare), solist (;sofo. jfr synonymet solosångare), tenorist 
samt kontrapunktist (och det redan ofvan nämnda komponist). 
Vidare fogas -ist ej sällan lill substantivstammar, som be- 
teckna vetenskaper, för att ange dessa vetenskapers idkare, 
t. e. folkloristy sanskritist och med större eller mindre stymp- 
ning af utgångsformen Imtanist (till botanik), germanist (: ger- 
manska språk), hebraist {: liel)reiska), humanist {: liumaniora), 
jurist {'.juridik), kabbalist (: kabbala), (al^)kemist (: kemi), 
nordist ^ (: nordiska språk), ockultisl (: ockulta vetenskaper), 
orientntist (: orientaliska språk), realist (: realia), romanist (: ro- 
manska språk), slavist {: slaviska språk). I nära sammanhang 
härmed stå sådana bildningar som gradist (: studier för vin- 
nande af den filosofiska graden), hofråttist (: /io/rd//sexamen), 
kameralist (: Aamera/examen), prillist (: juridisk preliminärexsk- 
men, »prillan»)^ Dessa åter närstående till betydelse och 
bildningsätt äro sådana ord, som ange alumner vid läroverk, 
t. e. försteklassist (: första klassen), gymnasist (: gymnasium), 
lyceist (: lyceum), seminarist (: seminarium), förr t. e. hos 
Blanche — klarist och jakobist (.Klara, resp. Jakobs skola) ^; 
tjänstemän i ämbetsverk samt medlemmar af kårer, förenin- 
gar o. d., t. e. apologist (lärare i en apologi), artillerist, blå- 
bandist (: Blå bandet), brikollisl (: Par brikoll), flottist (: flottan), 
gardist (: gardet), infanterist, kanslist, kapellist (: musikkapell), 
kavallerist, korrektionist (: /correA^ionsinrättning), landtmanna- 
partist, odist (: sångsällskapet 01)), verdandist (: föreningen Ver^ 
dandi) *; biträden i affärer o. d., t. e. kontorist, manufakturist 

^ Nybildning, men redan allmänt gängse, åtminstone i Uppsala. 

' Jfr de med det för aktorala bildningar normala -are bildade dim- 
mare (: dimissionsexsnncn), fUare (: teologiko-, resp. juridiko- och mediko- 
filosofisk examen, »fil»), medicinare (: examen inom medicinska fakulteten), 
praktare (.praktisk teologisk examen). 

■ Jfr det moderna, med annat suffix bildade beskowU (: beskowska 
skolan). 

* Jfr heimdalit (: föreningen Heimdal). 



__ 343 — 

(: manufakturhstndei), modist (; modehandel), mejerist, specerist 
(: specerihBudel). Vidare fogas -ist ej sällan till substantiv- 
stammar, som ange den produkt, hvilken genom aktorns verk- 
samhet frambringas, t. e. akvarellist, annalist, bandagist, bel- 
letrist (: »belles lettres»), drogist, encgklopedist, essagist, evan- 
gelist, följetonist, karrikaigrist \ libellist, librettist, novellist, pa- 
neggrist (: paneggrik), prosaist, psalmist; mera sällan den ve- 
hikel, som aktom vid sin verksamhet använder, det verktyg 
han sköter o. d., t. e. (automo)bilist, (bi)cgklist, maskinist, ve- 
locipedist. I ett svårbestämdare förhållande står -15/ till grund- 
ordet i t. e. journalist, prokurist (: prokura), turist 

Vid bildandet af benämningar på vetenskapsidkare har 
-15/ (i sanskritist o. d., se ofvan s. 342) en synnerligen stark 
men numera dock väl något på retur stadd konkurrent i suf- 
lixet -er och dess i arkaiserande eller skämtsam stil förekom- 
mande synonym -as. Dessas sfär är så till vida större, som 
de fogas äfven till namn på konster för att åstadkomma be- 
nämningar på idkare af sådana, men på samma gång såtill- 
vida mindre omfattande, som de uteslutande fogas till ord pä 
-ik, hvarvid accentflyttning från denna stafvelse till den näst 
föregående äger rum, t. e. akusiiker, aritmetiker, -us, botani- 
ker ^, -U5 (jämte botanist), dialektiker, didaktiker, dogmatiker *^, 
epiker, estetiker * (jämte vulgärt estet), etiker, fonetiker, fgsiker, 
-US, grammatiker \ -us, heraldiker, kliniker, kritiker *, -us, lo- 
giker, Igriker, matematiker, -us, mekaniker, -us, metafgsiker, 
'US, metodiker, metriker, mimiker, mnemoniker, musiker^, -us 
mgstiker, numismatiker, obstetriker, oftalmiatriker, optiker, -us, 
paneggriker (jämte paneggrist), pediatriker, polemiker ^ -us, 
politiker *, -us, prosodiker, pgrotekniker, romantiker, rgtmiker '^, 
skolastiker (jämte arkaiskt skolast), statistiker, stilistiker, sgno- 
ngmiker, taktiker, tekniker. En sällsynt biform är -ker, resp. 
-kus, som fogas till en stam på -i i histori-ker, -kus (hörande 

* Se Strlx 1905 nr 51. 

' Korresponderar äfven med ett verb på -icera. 



344 

till historia, icke till historik), kemi-ker (jämte kemist), klassi- 
ker, -kus (: klassis\i2i språk), prosodi-ker (jämte sällsyntare 
prosodik-er, se strax ofvan och jfr I, 406). 

Under det att de hittills anförda sufTixerna alla äro mer 
eller mindre vanliga för bildande af aktorala konkreter, äro 
däremot de många öfriga, som kunna i dylik användning 
påträffas, att betrakta såsom rena undantag. Jag anför bär 
— tillnärmelsevis fullständigt — exempel på hvart och ett 
af dessa : 

-a, fogadt till verbalstam på konsonant i de insexuella 
mjölök-a, skrik-a (en leksak; jfr ock djurnamnet nötskrik-a), 
åkerbind-a. 

-ant, ersättande verbalstammens -era i de oregelbundet 
bildade fabrik-ant och musik-ani till resp. fabricera och mu- 
sicera samt det väl ännu i någon mån hithörande kommend- 
ant, hvars sammanhang med kommendera dock är numera 
mycket svagt. Till substantivstam utan samhörigt verb hör 
komediant 'en som gör komedi' (i den äldre betydelsen af 
'skådespel' i allmänhet). Blott -nt fogadt till verbalstam på 
-a (icke -era) uppvisar det enstaka predika-nt (till predika, 
icke predicera!). 

-d i det insexuella folj~d (af tidningsnummer o. d.). 

-e, fogadt till verbalstam på konsonant i de alternativt 
agentiala biträd-e, folj-e och med inre böjning i det insexuella 
flöt-e {: flyta); ersättande verbalstammens -a i (skål)A'na//€», 
kämpe och de insexuella rulle, spöke. 

-el i de insexuella suängel och vindel (: vinda sig). 

-else i spökelse och de alternativt abstrakta motsägelse, 
styrelse. 

-ent (dvs. -änt) i regent och det oregelbundna skribent 
(till skrifva; jfr skrifvare i fråga om mera mekaniskt arbete), 
de alternativt agentiala assistent, dirigent och resident samt 
kanske i någon mån ännu i de väsentligen till rena titlar 



- 345 

öfvergångna disponent, docent, president och student, som väl 
knappast längre betyda »en som disponerar» osv. 

-ert i ktgfvert (jämte klyfvare), 

-es i idiines (jämte idunesare) 'medlem af sällskapet Mun'. 

-graf (ungefär synonymt med skribent) i lexiko^graf (ii\l 
lexikon) och de med -o- mellan den grundläggande substantiv- 
stammen och suflixet bildade histori-o-graf och det äfven för 
öfrigt oregelbundna epistol~o~graf (till epistel). 

"ing, ersättande verbalstammens slutande -a i ansvaring, 
betjäning, regering (äfven abstrakt) och djurnamnen dopping, 
strandrulling samt möjligen insektnamnet /as/zngf, om nu detta 
associerar sig med fästa. Biformen -Ung ha vi i lärling och 
djurnamnet gräfling (=rgräfsvin); -ning åter i de alternativt 
abstrakta ledning (t. e. elektrisk), lutning, sluttning och stigning. 

"it i beskowit och heimdalit *en som går i beskowska 
skolan', resp. 'tillhör föreningen HeimdaV. 

-nde i handla-nden (men däremot bok-, fri-, gross- osv. 
-handlaren), en månadsrasa-nde, studera-nden; biformen -ande i 
befallningshafv-anden, domhafv-anden, de underlyd-ande; -ende 
däremot blott i en tro-ende. 

-t, ersättande verbalstammens -era i expedi-t, kolonis-t, 
moralis-t och dess -a i betjän-t; fogadt till en oförändrad ver- 
balstam i det insexuella väx-t (äfven abstrakt). 

'tion (dvs. 'fon; undantagsvis skrifvet -sion) med bifor- 
merna -ation och -ition i några ord, som samtliga äro alterna- 
tivt abstrakta, och af hvilka de flesta äro ganska oregelbundet 
bildade af verber på -era, nämligen allusion (: alludera), direk- 
tion {: dirigera), redak-tion {-.redigera)-, indik-ation (: indicera), 
neg-ation, represent-ation; oppos-ition (: opponera). 

-är, ersättande verbalstammens -era i funktion-är och 
mission-är samt de insexuella cirkul-är och formul-är; fogadt 
till substantivstam utan motsvarande verb på -era i kommis- 
sion-är. Annars användes vid substantivstammar någon af 
biformerna -iär (eller -jär, jfr II, 58 not 4) och -när, den 



_ _ 346 

förra då substantivet anger medlet för aktorns verksamhet, 
t. e. gondoljår, hillebardiår, kanoniår, karabiniår (: karbin), 
kyrassiär^ pontoniär (-jär); den sednare då substantivet anger 
föremålet för den aktorala verksamheten, t. e. konstnär, port- 
när, tullnår. 

Däremot är det ingalunda ovanligt, att verbalstammar 
användas oförändrade såsom aktorala konkreter, detta såväl 
då de sluta på -a, t. e. amma, gräshoppa, hora (vulgärt), 
mjöldrgga, rulta, snurra, åkervinda, som — om ock mindre 
ofta — då de sluta på konsonant, t. e. gärdsmyg, kryp, mun- 
skänk, stenbit (fisknamn). Kanske ändå vanligare är att man 
bildar aktorala ord af verbalstammar på -a medelst aflägs* 
nande * af just detta sufflx, t. e. de sexuella kusk, lots, (vakt)- 
post, slaf, städ (vulgärt för städerska), trät, vakt, de insexuella 
fläkt, kornknarr, rökfång, släp, stöd. 

Slutligen må bland sammansättningsleder, som hålla på 
att öfvergå till aktorala suffixer, särskildt framhållas -man, 
-mästare och -karl. Exempel på sammansättningar med -man, 
korresponderande med enkla verber af samma rot som sam- 
mansättningens förra led, äro t. e. handelsman, spelman, spå- 
man (fem. spåkvinna), stridsman, styrman, timmerman *; utan 
dylik korrespondens däremot t. c. befallningsman (ej = 'en 
som befaller"), forman, köpman (ej = köpare, utan tvärtom 
'professionell säljare'!), sjöman, skolman, tjänsteman (som ej 
längre associerar sig med tjäna, hvilket däremot år fallet med 
det arkaiska fem. tjänstekvinna), åkermän (arkaiskt), ämbets- 
man. Exempel på bildningar på -mästare med dylik verbal 
korrespondens äro t. e. badmästare, byggmästare, häxmästare, 
läromästare, murmästare, myntmästare, vaktmästare; utan dylik 
glasmästare, skolmästare, trädgårdsmästare, verkmästare, örta- 



^ Historiskt sedt har i de flesta fall gången visserligen tvärtom varit 
den, att verbalstammen medelst tillägg af -a bildats af det aktoi*ala ordet. 

' Afundsman är kanske snarast att räkna som virtuellt (se B nedan), 
alltså 'en som är afundsjiik*. 



— 347 - 

gårdsmästare m. fl. Exempel på sammansättningar med -karl 
åter äro, med dylik verbal korrespondens t. e. arbetskarl, färg- 
karl, skjutskarl, trollkarl (fem. trollkvinna, arkaiskt och vul- 
gärt trollkona) ^; utan sådana t. e. drefkarl, gårdskarl. Mera 
isolerade fall af dylik öfvergång från sammansättningsled till 
aktoralt suffix erbjuda t. e. skjuts-bonde och det feminina 
kok-fru, i hvilka fall det icke behöfver vara fråga om vare 
sig en verklig bonde eller en fru, ja icke ens en gift kvinna. 

B. Virtuella konkreter ange representanter för en 
framträdande egenskap eller tendens. De kunna således in- 
delas i två, omärkligt i hvarandra öfvergående grupper: ka- 
rakteriserande och tendentiella. 

1. Karakteriserande konkreter benämna represen- 
tanter för en karakteristisk egenskap. Det normala och spe- 
cifika uttrycksmedlet härför är användandet af adjektivpa- 
radigmets s. k. bestämda form på -e, -a med föregående 
»artikel» eller »possessivpronomen» min. Så t. e. betecknas 
genom den onde * (resp. det eller de onda), den druckne (de 
druckna), den (det, de) älskade, den gode, den tjocke, den förre, 
min sköna, min bästa, det goda, det sköna, det fula, det gula, 
det röda, det inre, det yttre, de unga, de gamla, de kungliga, 
de saktmodige osv. den, resp. det eller de, som karakteriseras 
af egenskapen att vara resp. ond (alltså 'ondska'), drucken 
('rusighet'), älskad ('omtyckthet') osv. Mera undantagsvis 
användes adjektivparadigmets s. k. obestämda form, sällan 
utan föregående »artikel», t. e. »gammal är äldst», »liten lefver 
än», »snål spar och fan tar», »blått, brunt, gult och rödt före- 
kommo om hvartannat», »klädd i svart eller grått», »ge någon 
litet hvitt», »plocka grönt», »färskt äter jag inte», »köpa hem 
vildt». Ofta däremot användes denna med föregående artikel 
i singularis, under det att pluralen saknar artikel och vanligen 

^ Horkarl är väl snarast agentialt, hvaremot det arkaiska och vulgära 
fem. horkona torde vara aktoralt. 

* Oftast användt som egennamn. 



— 348 — 

uppvisar adjektivisk ändelse (dvs. -a eller -e), t. e. en bekant 
(pl. »några bekanta», »de äro gamla bekanta»), biltog, blind, 
döf, döfstum, fattig, (siaids)fiillmåktig (pl. fullmäktige), halt, 
lielig (ironiskt), kristen, lam, rik, samtida, trogen, vis, i vissa 
vändningar äfven fet och mager (t. e. »en mager och en fet 
tarfva olika diet), gammal och ung (t. e. »en gammal sätter 
sig svårligen in i hur en ung känner»), liten (t. e. »hon har 
fått sig en liten»), naken (t. e. »kläda en naken»); mera säl- 
lan substantivisk ändelse (dvs. -ar, -er osv.), t. e. maskulint 
dansk(ar), svensk(ar), tgsk(ar) \ feminint kokett(er), insexuellt 
med n-artikel besk(ar)^ brant(er), hög(ar), rått och med ^a^ti- 
kel djup, grund, ljus, lugn. 

Därjämte användas emellertid vissa för substantiviskt 
böjda ord karakteristiska sufflxer, om ock egentligen inga af 
dessa äro för här förevarande kategori strängt speciiika. Ett 
mycket vanligt och för denna kategori nära nog specifikt 
sufflx är dock -er, som emellertid egendomligt nog uteslutande 
hänför sig till adjektivstammar med förklenande betydelse * 
och med ändeisen -ig ^, hvilken utbytes mot det nämnda 
-er. Dessa bildningar på -er äro uteslutande maskulina, samt- 
liga alldeles eller åtminstone i det allra närmaste oböjliga ^ 
och för den högre stilen nästan genomgående främmande, t. e. 
hafser, liper, mjåker, pjåker, smiter, snusker, tafser, visper till 
resp. hafsig osv. De flesta af dem ha vid sin sida biformer 

* Men icke t. e. engelsk, finsk, fransk, norsk. Det i vissa tidningar 
numera synliga en norsk (norsken, norskar, norskorna) lägger väl mera an 
pä att vara försmädligt — i sin egenskap af analogibildning efter en svenskt 
— än på att prestera god svenska, som hittills kraft norrman liksom engels- 
man och fransman. 

' Obs. sålunda, att sufRxet själft icke medf5r denna betydelse och 
alltså icke är att hänföra till s. k. pejorativa (eller »deteriorativa») suffixer. 

• Undantag härifrån äro 3'tterst sällsynta, t. e. de någon gång hörda 
en dummer, en njugger (se Tamm, Om avledningsåndelser hos svenska sub- 
stantiv, s. 49), stygger (se Sv. akademiens ordlista). 

^ Man kan t. e. till mjåker omöjligen bilda en plural mjåkrar^ svår- 
ligen en bestämd form mjäkern och knappast en »genitiv» mjåkers. 



- 349 — 

utan -er, och dessa kortare former stå på stilskalan en smula 
högre än de längre, t. e. f]åsk(er), flabb(er), fnask(er), kläd- 
(i(er), khidd(er), slarf(ver), slusk(er), sudd(er), lask(er), iok(er), 
tölp(er). 

Undantagsvis stå vid sidan af dylika maskuliner på -er 
motsvarande femininbildningar på -a, t. e. slarfva, toka och 
de vulgära hafsa, lipa. Kanske något vanligare är det fall, 
att till ett förklenande adjektiv på -igr bildas (med förlust af 
-/gr) ett femininum på -a, ulan att något motsvarande masku- 
linum " åtminstone något på -er — finnes, t. e, fjolla, lunsa 
(mask. luns\ slampa, slamsa, (flick)s/ä/?gfa och utan förkle- 
nande betydelse blåsa (bläsig ko) till resp. fjollig osv., hvartill 
kommer det insexuella röra (rörig tillställning). 

Däremot användes ej sällan sufflxet -a eller stundom 
blott dess bestämda form -an för att af allehanda adjektiv- 
stammar, vanligen oförändrade, bilda såväl feminina som in- 
sexuella hithörande ord, t. e. de insexuella afuigan ^ (afviga 
handen), bibliskan, blotta, flätan, gula, halfva, helan, hvita, 
långa (en lisk), plattu, rätan (rätsidan), storan (stora teatern), 
urtiman och de feminina Ullan (jfr »Anna /i7/» o. d.), otäcka, 
stygga samt de dels insexuella (afseende ett visst språk), dels 
feminina (afseende kvinna af en viss nationalitet) danska, 
engelska, svenska, tyska m. fl. Inre böjning uppvisa: femininet 
käresta till kärast: fågelnamnet svärta till svart (instrumen- 
talt i sko-svärta o. d.; annars ofta abstrakt); växtnamnet och 
kemiska ämnesnamnet syra till sur (annars abstrakt); väta 
'våt plats*, t. c. »gå inte i vätan» (annars oftast abstrakt). 
Oregelbundet bildadt är ock sänka 'nedsänkt ställe i terrängen*. 

Vidare bildas medelst detta suffix siffernamn, afledda af 
kardinaltal, dels oförändrade i nolla, etta, tvåa, trea, femma ^ 
sexa, sjua, tolfva (äfven namn på ett kortspel), dels med utbyte 

* Alltså här med bibehållande af adjektivstammens -ig. 

* Äfven namn på sedel af viss valör. 



- 350 - 

af kardinaltalets -o (eller -c) * mot -a i nia, tia *. Härtill slu- 
ter sig termen alla i tärningsspel. 

Däremot är det ytterst ovanligt att suflixet -a för bil- 
dande af virtuella konkreter ansluter sig till en substantiv- 
stam, t. e. stump-^a och med inre böjning hon-a (dvs. höna) 
till hon (dvs. hönn). 

Af öfriga suflixer är väl -ing det i hithörande använd- 
ning oftast använda. Det fogas dels till oförändrade adjek- 
tivstammar, t. e. i de sexuella bekanting (vulgärt), elaking, 
fiiling, guling (äfven insexuellt), otäcking, raring, stygging, 
vettvilling (jfr fara vill) och de insexuella allmänning {allmän 
plats), dgring (dgr pjäs; vulgärt), röding (fisknamn), (o)san' 
ning (sant, resp. osant yttrande), dels till synkoperade sädana, 
t. e. i de sexuella galning, gamling, usling, ädling. Delsändt- 
ligen träder det i stället för adjektivsufQxet -ig, t. e. i affäl- 
Ung, brottsling, enstöring, fempunding, framfusing, fyrsiding, grå-- 
skägging, odygding, ostyring, rödhåring, tosing, trehörning, treå- 
ring, vanbörding, vanvetting, åldring. Allehanda andra ovan- 
ligare korrespondenser uppvisa följande- hvar för sig mer eller 
mindre isolerade och ofta mycket oregelbundna bildningar: 
hor tby ting {: bortbytt), ^ärding (: fjärdedel), fördetting (iför 
detta), hedning (: hednisk, arkaiskt heden), inackordering (in- 
ackorderad person ; äfven abstrakt), inföding (: infödd), inhy- 
sing (: inhyses), lätting (: lat), oäkting (: oäkta), snöping (: snöpt), 
tioöring (: tio öre), åtting (: «//ondedel) samt de många på 
-länning, t. e. upplänning, utlänning till resp. uppländsk, ut- 
ländsk osv. Den i hithörande användning sällsynta biformen 
-Ung lägges sällan till en oförändrad adjektivstam, t. e. hvit- 
Ung (fisknamn), sjukling (som icke, såsom man enligt ofvan 
anförda paralleller skulle vänta sig, korresponderar med sjuklig, 

^ Alldeles oförändrade brukas däremot de redan på -a slutande kar- 
dinaltalen fyra och åtta såsom sifTernamn. 

' Äfven namn på sedel af viss valör, en betydelse som i femtia är 
den enda brukliga. 



— 351 — 

utan med sjuk). Något vanligare äro sådana oregelbundna 
bildningar som växtnamnet båndling (bandtång), gunstling 
(: gynnad, »i gunst»), yngling (: ung), älskling (: älskad). Bi- 
formen 'Sling träffas väl blott i skyddsling (: beskyddad). 

Till adjektivstammar på -isk bildas med utbyte af -sk 
mot -ker många hithörande sexuella ord, t. e. akademiker, 
dogmatiker (äfven aktoralt), elegiker, erotiker, fanatiker, fleg- 
matiker, heretiker, hysteriker, klassiker (klassisk författare; an- 
nars äfven aktoralt, se s. 344), koleriker, komiker (komisk 
skådespelare), melankoliker, praktiker, reumatiker, romantiker, 
sanguiniker, satiriker, schismatiker, systematiker, teoretiker, tra- 
giker (tragisk författare eller skådespelare). 

I motsats mot de i det föregående anförda uppträda full- 
komligt principlöst följande suffixer, hvilka samtliga äro i 
hithörande användning mer eller mindre sällsynta: 

-ant i arrestant (: arresterad), delirant (: delirersmde), och 
det insexuella foliant (som är »in folio»). 

-antier (med plural konstruktion) i restantier (: reste- 
rande), 

-are i bakladdare (: bakladdad), enspännare (: enspänd), 
tremastare (: /re/nas/ad) och väl flera dylika. 

-at i adressat (å adressen nämnd), kastrat (: kastrerad), 
petrifikat (: petrificerad), possessionat (ägande po^session), predi- 
kat (: predicevRnde), resultat (: resö/terande), stipendiat (: stipen- 
cfierad). 

-rf i bygd (bebyggd nejd), höjd * (sig höjande terräng). 

'dom i helgedom (: helig), ungdom ^ 

-« eller motsvarande bestämda form -en i dåre (: dår- 
aktig), fåne (: fånig), fånge (: fången), gamlen (: gammal), like. 
Ullen ^, unge (som dock blott i vissa vändningar associerar 
sig med ung, t, e. »hur mår du, min unge?»), i;i7rfe. 



^ Äfven abstrakt. 

' Tamm, Om avledningsåndelser hos svenska substantiv, s. 39, nämner 
äfven ett för mig obekant lången. 



— 3;)2 — 

-else i händelse ^ (något som håndi), styggelse \ ändelse 
(något som utgör ett ords Mmday>). 

-ent (dvs. -änt) i intressent (: mniresserad» i något företag). 

-ess (dvs. -äss) i delikatess ^ finess \ nobless^ (i bet. 'sam- 
ling af alla »/loWa» personer i samhälleV). 

-c// (dvs. -ätt) i blankett (delvis »blankyy lapp), brunett, 
dubblett (dubbel bostadslägenhet). 

'het i ett stort antal ord, som dock alla lika ofta äro 
abstrakta (jfr kap. 9 i det följande), t. e. en barnslighet, be- 
kvämlighet, betänklighet, dumhet, dyrbarhet, enskildhet, faddhet, 
festlighet, förtretlighet, gräslighet, hemlighet, kitslighet, kunglighet, 
kvickhet, ledsamhet^ läckerhet, nyhet, oegentlighet, ohygglighet, 
orolighet, personlighet, platthet, pojkaktighet, rolighet, sevärdhet, 
skamlighet, skändlighet, skönhet, storhet, svinaktighet, af hvilka 
de flesta torde oftast förekomma i pluralis. 

-/ i epidemi (: epidemisk), harmoni * (: harmonisk), in- 
fami S kdkofoni, kätteri ^ (kätterski uttalande). Den utvidgade 
biformen -eri är något vanligare, men de därmed bildade or- 
den äro nästan alla lika ofta abstrakta, t. e. bedrägeri {be- 
drägVig handling), fåneri (: fånig), förräderi (: /orddisk), ga- 
lanteri (»galant» yttrande eller handling), hårklyfveri (: hår- 
klyfvande), kanaljeri (: värdig en kanalje), stolleri (: stollig), 
tokeri (: tokig), tyskeri. 

-in i blondin, karolin (mynt med kung Karls bild). Där- 
emot ange de kemiska termerna kinin, koffein, tein m. fl. icke 
något som karakteriseras af kina, kaffe, te osv., utan tvärtom 
det som är företrädesvis karakteristiskt för kina osv. 

-ist i civilist, gratialist (försedd med gratial), haverist 
(utsatt för have^ri), humorist (ägande humor), kapitalist (ka- 
pitalstark), lungsotist^ (lungsiktig person), privatist (som åt- 
njutit privat undervisning för mogenhetsexamen), sekterist 



* Afveii abstrakt. 

* Se citaterna i Språk och stil 111, 130 och V, 158. 



— 353 — 

(: sekterisk)^ specialist (: speciellt utbildad i viss riktning), sti- 
list (: som har »s/iV»). 

-i7 i favorit (: /aporiserad), fosforit (ett mineral). 

-itet i antikvitet (^i antik), celebritet (: celeber), eventualitet 
(: eventuell), formalitet (: formell), fornåmitet, notabilitet (: no- 
tahel), nullitet (: af noll och intet värde), raritet, specialitet 
(: speciell). 

'kus i fiffikus (: fiffig). 

-osa i ord som korrespondera med adjektivstammar på 
-ös : nebulösa, spirituösa och de pluralt konstruerade kuriosa, 
svinosa. 

-ska i vätska (: våt). 

-skåp i bekantskap, djäfvulskap (: djåfvulsk), båda dock 
väl oftast abstrakta. 

-år, fogadt till substantivstammar i millionår, pensionär, 
visionär och det nymodiga milliardär ^ en ombildning af mil- 
liardör (se nedan) efter millionär. Biformer äro --enär i gäl- 
denär, skuldenär och -onär i aktionär (afrfeägare). 

-ås i fadäs till fadd.- 

-or i medaljör och milliardör. 

2. Tendentiella konkreter benämna representanter för 
en viss mer eller mindre framträdande tendens, riktning, åsikt, 
partiståndpunkt, sympatier, maner o. d. Det härvidlag kan- 
ske oftast använda, om ock visst icke alldeles speciflka (se of- 
van s. 341 ff. och 352 f.), uttrycksmedlet är suffixet -ist, som 
betecknar anhängare af en religiös, politisk, vetenskaplig, konst- 
närlig, litterär, social o. d. riktning. Oftast fogas det till sub- 
stantivstammar, som ange den ifrågavarande riktningens upp- 
hofsmän, ideal, föremål, lösen, föreningsband o. d., t. e. aka- 
demist (: Sv. akademien), alkoholist, anarkist (: anarki), bona- 
partist, budd(a)ist, darivinist, esperantist (: esperanto), fetischist, 
fosforist (: Phosphoros), fyllerist, hellenist, idealist (i betydelsen 

* Se Dagens nyheter för 28 okt. 1906 m. fl. ställen i dagspressen. 
Soreen, Vårt språk. Bd V. 23 



— 354 

'WeaZ-dyrkare*; jfr ide-alist strax nedan), impressionism janse- 
nist, kaluinist, karlist (: don Carlos), lamaist, mammonist, mar- 
xist, morfinist, orleanist (: huset Orleans), protektionist, satanist, 
(saint)simonist, sionist, tomist (: ThomsLS ab Aquino), vagnerist 
(: R. Wagner)\ biformen -alist uppvisa formalist, idealist (den 
som inom filosofien eller konsten sätter 'idéen högst), ma- 
terialist (: materien), naturalist. Då mera undantagsvis grund- 
ordet är adjektiviskt, beror detta väsentligen på en ellips, t. e. 
absolutist (: absolut nykterhet), indiuidualist (: individuell själf- 
ständighet), kollektivist (: kollektiv äganderätt), legitimist (: legi- 
tim tronföljd^, nykterist (: nykterhet), opportunist, partikularist, 
proportionalist (: proportionellt valsätt), rationalist, sensualist, 
separatist (: separat gudstjänst), socialist (: social äganderätt), 
spiritualist, universalist (: universell frälsning). I regeln, ja näs- 
tan undantagslöst, korresponderar med en dylik form på -ist 
en motsvarande abstraktbildning på -ism, betecknande själfva 
riktningen, tendensen osv.; så att böjningstypen socialism: 
socialist osv. är en af våra mera lifaktiga. Ofta saknas emel- 
lertid härvidlag ett, från svensk synpunkt sedt, för båda dessa 
bildningar gemensamt grundord, t. e. altruist, (ana)baptist, 
antagonist, ateist, chauvinist, deist, (in)determinist, egoist, eude- 
monisU exorcist, hedonist, kvietist, nihilist, optimist, panslavist, 
panteist, papist, pessimist, pietist, rigorist, rojalist, sofist, spiritist, 
(mono)teist, terrorist, ultraist, utilist, verist vid sidan af altru- 
ism, (ana)baptism osv.; eller om ett sådant gemensamt grund- 
ord synes kunna spåras, t. e. i adventist, dualist, empirist, fata- 
list, humanist (i betydelsen ^anhängare af /lu/nanis/nen'; jfr 
det aktorala humanist ofvan s. 342), imperialist, kommunist, 
metodist, positivist, purist, realist (en som hyllar realismen: jfr 
det aktorala realist ofvan s. 342) jämte adventism, dualism 
osv., så är detta blott skenbart, enär de ifrågavarande grund- 
orden antingen icke alls eller ock på sin höjd för en lärd 
uppfattning i någon mån associera sig med sina kvasi-afled- 



— 355 — 

niiigar (som visserligen, historiskt sedt, faktiskt äro från de 
förra härledda; jfr VII, 98). 

Emellertid höra en del bildningar på -isin hit, enär de 
i motsats till hufvudmassan af dem (se kap. 9 i det följande) 
ej ha abstrakt, utan konkret betydelse, i det alt de beteckna 
sådana i språkligt afseende egendomliga uttryck, som mer 
eller mindre påminna om (och således tendera åt) något, 
från svensk synpunkt, främmande språk eller språkbruk (jfr 
I, 23 och 25 f.). I förhållande till de - adjektiviska eller 
substantiviska — benämningar, som afse det ifrågavarande 
språket eller språkbruket i sin allmännelighet, äro dessa afled- 
n ingår på -ism vanligen mycket oregelbundet bildade. Dock 
spåras en ansats till regelbunden korrespondens mellan -ism 
och -sk eller -isk, t. e. danism, germanism (till germansk i bety- 
delsen 'tysk'), latinism och med inre böjning fennism (: finsk), 
islandism (: isländsk) ^ resp. arkaism, barbarism, cynism, slavism 
(till arkaisk osv.) samt det konsonantiskt oregelbundna gre- 
cism (: grekisk). Alldeles utan skönjbar regel bildade äro där- 
emot t. e, anglicism (: engelsk), gallicism (: gallisk i betydelsen 
'fransk'), idiotism (: idiomatisk), noruagism (: norsk), provinsi- 
alism (: provinsiell), sofism (: sofistisk), sveticism (: svensk), val- 
garism (: vulgär). Konkreter på -ism utan dylik språklig inne- 
börd äro totalitetskollektiverna mekanism, organism och voka- 
lism till mekanisk osv. 

Med -ist konkurrerar i hithörande användning skarpt 
ett annat suffix, som med hvarje dag antar en alltmer spe- 
cifikt hithörande karaktär, nämligen -än med den utvidgade 
och vanligare biformen -fän, hvartill motsvarande abstrakter 
bildas på ''(i)änism ^. Men i motsats till afledningarna på -ist 
äro de på -(i)an nästan uteslutande bildade på personnamn, 

^ Däremot hör väl strängt taget pnlandism icke hit, dä ju detta nynio- 
diga ord i regeln betyder 'uttryck som tillhör /in /ä/if/s/r svenska*, icke *som 
påminner om eller smakar af dylik*. 

' Ett undantag bildar vegetar-ism jämte uegetar-ian-ism. 



— 356 — 

t. e. med -an : linnean, luteran, mohammedan, nieizschean, rous- 
seaiian, schartauan, zwinglian (jfr däremot kalvinist) till Linné 
osv. samt med uteslutande af personnamnets ändelse arian, 
cartesian, Icestadian, nestorian, pelagian till Arius osv.; med 
-zan (som väl genom lån öf\'erförts från sådana som de sist 
nämnda) åler : boströmian, efterfrödingian \ grundtuigian, gus- 
tavian, haugian, hegclian, jägerian, kantian, lasallian, ritschlian, 
schellingian, socinian, suedenborgian (jämte det vanligare sveden- 
borgare, se strax nedan), vagnerian (jämte vagnerist, se ofvan 
s. 354), valdenströmian (jämte det vanligare valdenströmare, se 
strax nedan), voltairian till Boström osv. Exempel på de, såsom 
nämndt, sällsynta afledningarna af annat än personnamn äro 
republikan och femininet kurtisan, resp. presbyterian, pretorian 
samt med biformen -rian vegetarian (: c;e(/e/abilisk * diet). En 
särskildt pregnant innebörd har (den med -ö/i etymologiskt 
alls icke sammanhängande) biformen -män — hvartill mot- 
svarande abstrakter bildas på -/, icke -anism — i fennoman 
(utprägladt /ins/rsinnad), svekoman (utprägladt 5c;e/i5A'sinnad) 
och de sällsynta angloman (: engelsk), galloman (: gallisk) och 
väl flere. 

Sällsynta konkurrenter till -ist och ''(i)an äro: 

-ant i backant (kvinnlig BacA-«s-dyrkare). 

-ard i dgnamitard, kommunard. 

-are i de folkliga bildningarna svedenborgare och valden- 
strömare (jämte de mera lärda på -ian; jfr strax ofvan). 

-é i epikuré till Epikur(os), 

-id i tegnerid {Teg nér Amiiaior). 

'iker i åtskilliga bildningar till adjektivstammar på -isk 
såsom eklektiker, gnostiker, mystiker, (ny)platoniker, reumatiker, 
skeptiker. En biform -atiker uppvisar schismatiker, 

^ Se H. G:soN Bero uti 1 vår tids lifsfrågor XXVI, 8. 

' Numera stundom ersatt af ny- och ombildningen vegetarisk (som 
dock oftast torde brukas i betydelsen 'vcgetariansk*), hvartiU då oegelarian 
ur en jämförelsevis regelbunden bildning med -an i stället för -sk. 



— 357 — 

-in i karolin (i betydelsen 'vän af Karl XII*; jfr s. 352). 

'ing i våUusting. 

'it i de mer eller mindre lärda hickmanit, hussit, ibsenil, 
jakobiU jesuit, malinit till Hickman osv. 

-dr i reaktionär. 

Alla hittills behandlade tendentiella konkreter äro som 
synes sexuella. Insexuella sådana äro på grund af sakens 
natur öfverhufvud sällsynta. Den enda i någon mån lifaktiga 
gruppen äro orden på '(i)ad, utmärkande skönlitterära alster, 
som gå i en viss persons (författares, skrifts o. d.) genre (ma- 
ner, anda o. d.), som äro — så att säga — ä la den och 
den, t. e. på -adijeremiad (: Jeremias), robinsonad, på -iad ^ : 
lyellmaniad, fahlcrantziad. I en viss mån jämförliga härmed 
äro de vulgära bildningarna på -are : göteborgare (ordlek a la 
Göteborg), sehlstedtare (säng ä la Sehlstedt), stenborgare (likör 
ä la Stenborg), nddevallare (blandning ä la Uddevalla). All- 
deles isolerad! är väl pepparling (svamp som till smaken på- 
minner om peppar), 

II. Instrumentala konkreter (»nomina instrument!») 
ange medlet eller verktyget för en viss verksamhets utöf- 
vande. Den talrikast representerade hithörande ordtypen ut- 
göres af verbalstammar på kort -a minskade med detta 
a-suffix, t. e. bobin, bom (: bomma för), borr, broms, bult, dagg 
(strafFverktyg), dragg, {/iisc/i(apparat), dyrk, faner, fd, flagg, 
(småbröds)/br/n, /Sr^(ämne), harf, hasp (: haspa på), hink 
(: hinka upp), hiss, håf, kam, kitt, portklapp, kork, krats, lack, 
lapp, lim, piglock, mat, (hTÖd)nagg, pirk (fiskeredskap), press, 
puls (fiskeredskap), pump, puns, pust (liten blåsbälg), rasp, ris, 
salt, sikt, sil, skrank (: afskranka), (kork)skruf, skylt, sladd, 
slef, snärt, spik, spröt (: spröta ärter o. d.), stamp, sten, svarf, 

^ Noga att skilja från de ord på -iad, som beteckna en li^^Uningsdikt, 
agnad någon person eller ort, t. e. caroliad, gustaviad (eventuellt »i brons)») 
ocji — ironiskt — boråsiad, alla väl eftcrapningar af de utländska bild- 
ningarna henriade, iliad. 



— 358 - 

såg, såii, (bruiiiis)i;i/ic/ (: vinda upp), visp. Slutar verbal- 
stammen på postkonsonantiskt -/a, -na eller -ra, så utbytes 
i det instrumentala ordet /, n, r mot resp. dl, dii, dr * (skrif- 
vet el, en, er), t. e. betsel, bånsel (sjöterm), fuktel, gissel, göd- 
sel, gördel, haspeU hyfvel, härfvel, kafvel, koppel, mangel, mej- 
sel, nagel (spik), pensel, regel (rigel), sadel, segel, skofvel, skyf- 
fel, spa(t)tel, spegel, stegel, strigel, städsel, stämpel, tygel, (jäm- 
vägs)i;da:e/; vatten: ff ätter, foder, galler (: gallra för), giller, 
halster, klister, knoster, ljuster, plåster, puder, socker, timmer, 
ljuder, årder (plog). En undantagsställning intaga verbalstam- 
mar på -era, i ty att därtill hörande instruraentaler sakna 
hela denna ändelse ^, t. e. affisch, argument, barrikad, basun, 
bokstaf, brons, cement, dokument, emalj, eskort, etikett, galon, 
giljotin, harpan, hektograf, kasern, kloroform, lornjett, magasin, 
mask, missiv, ornament, parfym, pension, plomb, plysch, punkt, 
sond, stereotyp(plsiiisi), tampon, telefon, telegraf, trepan (ben- 
borr), vaccin, vadd, ventil till affischera osv. Skulle ordet här- 
vid komma att sluta på postkonsonantiskt / eller r, utbytes 
detta mot a/, or, t. e. möbel, regel, chiffer, nummer till möb- 
lera osv. Andra mindre regelbundna ändelser visa gummi, 
pomada, reglemente, testamente och titel i förhållande till gum- 
mera (vulgärt också gumma), pomadera, reglementera, testa- 
mentera och titulera. Stundom saknar det instrumentala ordet 
icke blott -era, utan äfven ett eller flera där förut gående 
ljud, t. e. avisera, tapetsera; komma- tera; accent-uera: al- 
kohol-isera "; exempel (: exempl-ifiera). 

Mycket vanligt är ock, att det instrumentala ordet ut- 
göres af en oförändrad verbalstam. Sällan äger detta rum, 
då verbalstammen slutar på konsonant, t. e. (mur)ATön, lås, 
(mortel)s/ö/ eller — och dessa fall äro talrikare — med inre 
böjning (för)band (: binda), bår (: bära), (dy ng)g rep {: gripa), 

* Dock ar i peppar till peppra, 

^ Spaljé behåller dock e från spaljera. 

' Saknas i Sv. akademiens ordbok, men finnes hos Wenström-Jburlixo. 



— 359 ~ 

(brännvins)/nå// (: mäta), plog (: plöja), (lås)vred (: vrida), 
(hvef)våg (: väga). Ofta däremot, då verbalstammen slutar 
på kort -a, t. e. flagga, fläkta, fernissa, färja, gräfta, hacka, (sä- 
des)harpa, (ång)hvissla, (lin)häckla, häfta, häkta, kära, karda, 
klubba, kratta, krydda, linda, olja, piska, raka, räfsa, skallra, 
(hsir)skramla, skrapa, slunga, slägga, sopa, spjäla (: spjäla för), 
spruta, (strump)5/icÅ*a, stötta, (sko)svärta, tjära, trumma, vanna, 
varpa, vifta, viska. 

Endast skenbart härmed fullt likartade äro de, för öfrigt 
icke talrika fall, då till en på konsonant slutande verbalstam 
fogas suffixet -a, t. e. (mur)ferdcAra, fågelskrämma, fästa (fång- 
lina), föda, skära, {flug)smälla, (vagns)smör/a och de af den 
sekundära verbalstammen i participierna slagen och tvagen 
— ej den primära i slå, två — bildade slaga och tvaga. En 
biform -ja visar sig blott i städja. 

Annars är af hithörande suffixer det ojämförligt vanli- 
gaste och lifaktigaste det från sitt specifika gebit — aktörs- 
bildningarna (se s. 337 ff. ofvan) — liknelsevis hit öfverförda 
'(a)re. Detta fogas till verbalstammar på konsonant i sin fullare 
form, till verbalstammar på -a däremot i den kortare formen 
-re. Exempel på det förra äro porterfery/are, (kaffe)&rdn/iare, 
xedbärare, ankar/a//are, sängfösare, huggare (ett vapen), (gar- 
din-, tidnings)/iå//are, (k\Åd)hängare, kdevklämmare, nöiknäC" 
käre, handsk-, nöiknäppare, kylare (mejeriterm), ledare (i tid- 
ning), sknmplöjare (åkerbruksterm), periridare (sjöterm, ett tåg), 
npprymmare (slöjdverktyg), s/ra/bare (verktyg af stål), malmsW/- 
jare, förskärare (knif), gnister-, lamp-, l}ussläckare, höspridare, 
xÅfspännare, sträfvare (sträfbjälke), bref-, tankställare, stöpare 
(krukmakareverktyg), Siftryckare, n&lpåträdare, hrnständare, 
väckare (väckarur; vulgärt äfven 'örflr), hö-, strömydndare, 
fot-, sångvärmare. Exempel på det sednare åter äro Rskffällare, 
]^ennformerare, in-, uihalare (sjötermer, tåg), (mai)hämtare, 
kikare, (kBffe)kokare, luggkrusare, alfluckrare, passare, tand- 
petare, lampputsare, pip-, sädesrenscrre, ropare (lur), halm^/ra- 



— 360 - 

käre, potatis5A*a/are, skoskyddare, cigarrsnoppare, maiisopare, 
amalgam-, klys-, pipstoppare, penntorkare, msilmtuggare, stäng- 
vindare (låg att vinda upp märsst ånger!), hovsiuiskare (ar- 
tilleriterm). En isolerad bildning är hamm-are till hamra. 
Som synes är detta suffix produktivt särskildt i fråga om 
rena yrkestermer. 

En visserligen åtminstone ännu så länge underlägsen 
konkurrent har '(a)re, speciellt inom de tekniska yrkester- 
mernas område, uti suffixet -ator, hvilket liksom '(a)re dess- 
utom fungerar aktörs-bildande (se s. 341 ofvan). Det korre- 
sponderar emellertid, här liksom annars, blott med verbal- 
stammar på -era (hvilken ändelse framför instrumentalsuf- 
fixet saknas), men är vid dylika stammar det normala 
uttrycksmedlet. Under det att sålunda det ofvan anförda penn- 
former-are och några nedan (s. 361 f.) nämnda fall af instru- 
mentalbildningar till verb pä -era medelst annat sufiix (trä- 
dande i stället för -era) äro rena undantag, representeras det 
regelbundna af sådant som ackumulator, detonator (artilleri- 
term), evaporator, exstirpator (åkerbruksterm), (gSLs)generahr, 
indikator (: indicera: mekanisk term), isolator, komparator, 
kompensator, kondensator, multiplikator (: multiplicera), regu- 
lator (: reglera), (haT)renovator, separator. 

Knappast längre på något område produktivt är däremot 
det äfvenledes rätt vanliga suflixet -e (i bestämd form vanli- 
gen -et, mindre ofta -en), som dels och då nästan alltid 
med bestämd form på -et fogas till oförändrade verbalstam- 
mar på konsonant, dels och då vanligen med bestämd form 
på -en ersätter -a hos verbalstammar på -a. Exempel på 
det förra fallet äro hrgne, dämme \ (hufvud)Wdrfc, klånge, 
knåppe, lijse, (bok)märke, spänne, det dialektala stänge, (sko)- 
snöre, styre, sänke, trycke (: trycka af), (bår)/dcA"'e och med 
inre böjning (svin)^e/e (: bita; bestämd form -en), stege (: stiga: 

^ Se Sv. akademiens ordlista, 7 iippl. 



- 361 — 

best. f. -c/i), tillhygge (: hugga till); exempel på det sednare 
fallet åter borste, hände (verktyg att bända med; best. f. -e/), 
flotte (använd såsom färja), hake, haspe (: haspa på), (bröd)- 
kafle, sele, sikte (på gevär; best. f. -et), (hsL{l)skygge (best. f. 
-c/), spjäle, sporre, spröte (best. f. -et), stake, smycke (best. 
f. -e/). 

Stadt i utdöende åter är det en gång så lifaktiga -el 
som fogas till verbalstamraar på konsonant, t. e. bindel, häf- 
vel, klämmel (på hölass), knäppet (på jaktnät), stötel (mortel- 
stöt). Likaså biformen -sel i hkrklädsel och stängsel: till ver- 
balstam på -a i gärdsel. Det nära besläktade -sle uppträder 
i bindsle, bränsle, hängsle och till verbalstam på -a i gärdsle 
(= gärdsel). 

Något vanligare är det annars företrädesvis abstraktbil- 
dande -else, t. e. till verbalstammar på konsonant eller lång 
sonant besvärjelse, blåelse, (horgens)förbindelse, förströelse, rö- 
kelse, smörjelse, stärkelse, täckelse och till verbalstammar på 
kort -a förlustelse, kallelse (till ett sammanträde o. d.), lockelse. 
Af dessa användas dock de flesta äfven såsom resultativer 
(se nedan s. 366). 

I motsats till de i det föregående nämnda uppträda föl- 
jande suffixer endast rent undantagsvis i hithörande an- 
vändning: 

-a i det mycket oregelbundet bildade lega till leja. 

-age (dvs. -af) i bandage (: {örbinda) öch emballage (: em- 
ballera), 

-al i linjal till linjera. 

-rf i hufvud-, väggfeo/iarf (: bona om) och inhägnad (: hägna 
in), undfägnad. 

'dom i läkedom (äfven abstrakt) till läka. 

-ert I siickert (ett slags dolk). 

-ett (dvs. -ätt) i lornjett till lornjera (jämte lorhjetterd). 

-ing i näring; biformen -ning i gödning, svepning. 

-ityr \ garnityr, polityr till resp. garnera, polera. 



- 362 

'iv till verber på -era i (ac)kreditiv : biformen -tiv i det 
oregelbundna korrektiv (: korrigera) och -atio i laxatii), pre- 
servativ, purgatiu, regulativ {: reglera). 

-mang i totalitetskollektivet möblemang (: möblera), 

-ment i supplement (: supple-ra); biformen -ament i in- 
citament (: incit-era), medikament (: medic-inera), ornament 
(: om-era: äfven resultativt). 

-n i tillägnan, uppmuntran. 

-nad i fyllnad, klädnad, prydnad. 

'ter i bläster till b/dsa. Biformen -s/er föreligger i hölster 
om detta ännu kan associeras med hölja. 

'tion, dvs. -(t)fon, i muntration; biformen -ation i (de al- 
ternativt resultativa) dekoration (: dekorera) och illustration 
(: illustrera) och -A'/io/i i instruktion (: instruera). 

'Um i fdtrum till filtrera. 

'ör till verb på -pra i frottör, portör, transportör: bifor- 
men -/ör i desinfektör (: decinfiC'iera) och -a/ör i epuratör (räns- 
ningsmaskin i bomullsspinneri), registratör (för tidningsklipp). 

III. Resultativa konkreter (»nomina acti») ange resul- 
tatet eller produkten af en viss verksamhet. Den talrikast 
representerade ordtypen torde här liksom i näst föregående 
fall utgöras af verbalstammar pä kort -a minskade med 
detta suffix. Exempel härpå, af hvilka de allra flesta äfven 
uppträda med abstrakt betydelse, äro bl. a. bikt, bojkott, bock, 
bråk, bädd, dikt, drill, duns, glam, glimt, gnabb, gnat, (hån)- 
grin, gruff, gräl, hopp, in-, ut-, öfverA^as/, kink, dXklapp (jfr 
det instrumentala poriklapp), knall, knorr, knöt, kol, krafs, 
kalt, käx, larm, mjölk, napp, nick, inpass, plock, prat, påhitt, 
rapp, rep, afskrap, skratt, skri, skrål, skutt, skämt, sorl, sparka 
spärr (spärrad t tryck), stim, stoj, suck, tvätt (t. e. i »hänga 
opp tvätten») och med inre förändring glögg (glödgadt vin). 
Skulle ordet komma att sluta på postkonsonantiskt /, n, r, 
utbytes detta mot resp. ol, an, or (skrifvet el, en, er), t. e. 
afvel, dregel, gnissel, kackel, käbbel, mummel, prägel, rammel. 



— 363 - 

stapel; tecken: alster, buller, klander, klotter, koitter, pjoller, flad- 
der, skvaller, sladder, slammer. En undantagsställning intaga 
äfven här verbalstammarna på -era, i det att hela denna ändelse 
saknas i dithörande resultativa bildningar, t. e. attest, diftong, 
gelatin, grupp, kalkyl, kapun, modell, parodi, portratt^ saliv, 
skelett till attestera osv. Skulle ordet härvid komma att sluta 
på postkonsonantiskt r, så utbytes det äfven i detta fall mot 
dr, t. e. register till registrera. Oregelbundet uppträder någon 
gång -c eller -a såsom korresponderande med verbets -era, t. e. 
linje (: linjera), reglemente (: reglementerd), summa (: summera). 
Å andra sidan saknar ej sällan det resultativa ordet icke blott 
-era, utan äfven ett eller flera därförut gående ljud, t. e. harmo- 
nisera, kolonisera: dialog-isera, gelatin-isera (jämte gelatin-era, 
se strax ofvan), german-isera, ideal-isera, kanal-isera, kristall- 
isera, latin-isera, pulver-isera, rytm-isera: drama-tisera (eller 
dram-atisera); dogm-atisera: klass-ificera. 

Vanlig är ock användningen af oförändrad verbalstam, 
dels sådan på konsonant, t. e. brygg, byk, gnäll, (ur)klipp, 
knäpp, krök, in-, på-, till-, uilågg, ntskaf, skrik, skräll, släng, 
smäll, stick, sting, stänk, af-, särtryck och med inre böjning 
dom (: döma), hsinegäll (: gala), skall (: skälla), (ljus)sken 
(: skina), styng (: stinga), sång {: sjunga); dels på -a, t. e. 
bena^ fläta, fåra, knippa, repa, rispa, rynka, räffla, rämna, 
skrynkla, smitta, stadga, svedja, tugga samt de plurala kol- 
lektiverna bannor, sopor. 

Skenbart likställda härmed äro de af verbalstammar pn 
konsonant eller lång sonant medelst suffixet -a afledda, t. e. 
solbränna, (snö)drifva, 2Aföda, röra, smälta, snäsa (vanligen i 
pluralis), spricka, spya (vanligen i pluralis), intaga samt med 
inre böjning utsaga (: säga) och det plurala skofvor (: skafva). 

Annars är det ojämförUgt oftast uppträdande bland hit- 
hörande suflixer det från abstrakterna lånade, men alltmer 
till ett specifikt uttrycksmedel för här ifrågavarande kategori 
öfvergående och därför till dess konstituerande såsom en själf- 



— 364 — 

ständig kategori mest bidragande, -ing med biformen -ning, 
som fogas till verbalstammar på konsonant eller lång sonant 
oförändrade, till verbalstammar på kort -a däremot med 
förlust af detta -a. De båda suffixformerna äro så fördelade, 
att efter n och er användes alltid samt efter r i öfriga ställ- 
ningar och efter / ofta formen -ing, men annars -ning. Exem- 
pel — som i båda fallen kunna nästan samtliga fungera alter- 
nativt såsom abstrakter — äro i fråga om -ing lagdt till kon- 
sonantiskt slutande verbalstammar knappast något annat än 
förtäring, till verbalstam på kort -a däremot annotering, ut- 
anordning, anteckning, l)esparing, boasering, lyrodering, bron- 
sering, cementering, drapering, dekorering^ eklårering, erinring, 
eröfring, fanering, uppfinning, formulering, fundering, förbening, 
förening, afföring, förklaring, forkoppring, formaning, fdrnick- 
ling^ forordning, forsegling, forsilfring, forstening, förstoring, lif- 
forsäkring, förteckning, förtenning, förveckling, galonering, gar- 
nering, gravering, hopgyttring, Iwissling, kalkering, inkassering, 
lackering, lavering, legering, lämning, nUöning, mening, mon- 
tering, notering, numrering, odling, paginering, plantering, ra- 
dering, Sifräkning, samling, signering, skildring, stilisering, af- 
söndring, tackling, teckning, vaddering, yttring (: yttra sig), öpp- 
ning. Exempel åter på -ning lagdt till konsonantiskt eller på 
lång sonant slutande verbalstam äro anläggning, befallning, 
behållning, beskrifning, beskyllning, beläggning, beställning^ be- 
sättning (t. e. på en klänning), (in)bjudning, byggning, ersätt- 
ning, fyllning, fällning, förgyllning, förhuggning, förhydning, 
förning, afgjutning, upphöjning, krökning, af-, hkvledning, (upp- 
lysning, löpning (t. e. på piano), lösning, röjning, skoning, (fel)- 
skrifning, skärning, {ui)ställning, sändning, in-, öfvevsättning, 
förevändning och med inre böjning gärning (igöra); till ver- 
balstam på kort -a däremot Siibalkning, bestyckning, betalning, 
af-, feiibildning, blandning, bockning, borrning, darrning, af-, 
utdelning, diktning, drabbning, etsning, fernissning, fogning, för- 
kastning, förzinkning, gissning, granskning, hviskning, hyllning. 



- 365 — 

knackning, (för)-/adrf/iJ/?(/, målning, packning, nnderprickning, 
rappning, ristning, (ui)ru$ining, siisning, öfning och det oregel- 
bundet bildade bevillning (: bevilja). 

Som vi ofvan sett finnas ofta resultativbildningar på 
-ing (aldrig -ning) till verber på -era. Vida oftare användes 
emellertid härvidlag suffixet -ation, framför hvilket hela -era 
saknas, t. e. (de i allmänhet äfven abstrakt fungerande) an- 
notation, antecipaiion, argumentation, association, deklamation, 
(sjå\f)deklaration, dekoration (äfven instrumentalt), delegation, 
demonstration, detonation, disputation, donation, formation (kan 
äfven hänföras till forma), gradation, gratulation, gravation (in- 
teckningsbelopp för graverad jord), illumination, improvisation, 
inflammation, insinuation, interpellation, interpolation, invitation, 
kombination, kompensation, kompilation, kontrasignation, kon- 
versation, legitimation, modulation, observation, oration, ordina- 
tion, parentation, prestation, proklamation, recitation, reklama- 
tion, rekommendation (mest i pluralis), reservation, restauration 
(i fråga om konstverk), stipulation, variation, vidimation, (bi- 
skops)i'/5i7a//o/i och med ändring af verbalstammens s (skrif- 
vet c) till k applikation, dedikation, komplikation, notifikation, 
publikation, ratifikation, rektifikation, specifikation, verifikation. 
I stället för -ation förekomma flera mindre vanliga biformer, 
nämligen: -kation \ verifikation (jfr strax ofvan), versifikation ; 
-ktion i (re)konstruktion ; -ition i edition; -sition i deposition, ex- 
position, komposition, opposition, proposition, supposition till de- 
ponera o. a. verber på -nera (med förlust af n); -ution i abso- 
lution, exekution, resolution till absolvera o. a. verber på -vera 
(med förlust af v); -tion, dvs. (t)fon, i definition, expedition, kon- 
stitution, kontribution samt det oregelbundna promotion (: pro- 
mo-vera); blott -fon (skrlfvet -tion, -ktion, -sion, -ssion, -ion 
m. m.) i distinktion (dvs. distipfon : distingera eller disting vera), 
interpunktion (dvs. -pu^fon : -pungera), intervention (: -venera), 
presumtion (: presumera), relation (: relatera) och till verber på 
-dera (med förlust af d) allusion, explosion, kollision, konklusion. 



- 366 — 

preiension (dvs. -iaj^fonipretendera, dvs. -ta^dera eller -tånderd), 
revision, till verber på -tera (med förlust af /) annexion, diskus- 
sion, invention, permission, reflexion, till verber på -sera (med 
förlust af s) recension saml med andra im-e förändringar af ver- 
balstammen distraktion (: distrahera), fiktion (: fingera), injektion 
(: injiciera), korrektion (: korrigera), redaktion (: redigera : M\ei\ 
aktoralt), reduktion (: reducera), suggestion (: suggerera). 

Ett mycket vanligt resultativt suflix är också det annars 
företrädesvis abstraktbildande -eise, som fogas till verbalstam- 
mar, oförändrade om de ändas på konsonant eller lång sonant, 
annars minskade med verbalstammens sitrtijudande -o. Exem- 
pel, af hvilka en mängd alternativt fungera såsom abstrakter» 
äro: på det förra fallet bekännelse, bestämmelse, förebråelse, till- 
dragelse, \il\farelse, siadfästelse, förbrytelse, förnimmelse, förse- 
else, försändelse, an-, ingifvelse, uigjutelse, godt-, kunn-, redo- 
görelse, för-, till-, wilåielse, skrifvebe, förut-, mot-, tack-, till- 
sägelse, inkiiagelse, företeelse: på det andra fallet anfäktelse, 
anklagelse, bakelse, bekräftelse, berättelse, beskärmelse, betrak- 
telse, glädje-, heders-, vördnads-, ömheisbetygelse, frestelse, för- 
bannelse, (mån-, so\)förmörkelse, förnärmelse, försummelse, för- 
villelse, hackelse, hotelse, hädelse, liknelse, missfirmelse, retelse, 
rättelse, skapelse, skickelse, smädelse, (from) stiftelse, tillvitelse, 
uppenbarelse, upplefvelse, välsignelse. 

Mindre talrika, men liksom de föregående stadda i till- 
växt, äro bildningarna medelst det från början än mera utpräg- 
ladt abstraktbildande suffixet -nde med biformerna -ende och 
-ande. Dessa tre suffixvarianter fogas till verbalstammar på 
resp. kort -a, lång sonant och konsonant, t. e. beriktiga^nde, 
förständigande, meddelande, stadgande, uttalande, yrkande, ytt- 
rande: förtro-ende, leende, påstående: andrag-ande, anförande, 
antagande, betänkande, utlåtande. 

Produktivt, åtminstone i lägre och i all synnerhet vulgär 
stil, är äfven suffixet -(a)re, t. e. i blanda-re (en sorts likör- 
blandning), insänd-are (i en tidning), de mellan abstrakt och 



— 367 — 

konkret betydelse oscillerande afbasa-re (risbastu o. d.), af- 
stick-are, fundera-re (i. e. »ta sej en funderare»), huila-re, slum- 
ra-re (»tupplur»), slangartade uttryck såsom Undbladare 'visa 
af Lindblad*, sehlstedtare 'dikt af Sehlstedf (äfven tendenti- 
ellt, se s. 357 ofvan) och med biformen -ianare exempelvis 
bellmanianare 'sång af Bellman'. På gränsen till indigenats- 
namnen (se s. 371 ff. nedan) stå sådana fall som boforsare 'ka- 
non från Bofors', huskvarnare 'symaskin, gevär eller cykel från 
Huskvarna', ottenbyare 'hingst från Ottenby stuteri*, rånåsare 
'sup af Rånäs-brännvin', rörstrandare 'vas eller kakelugn från 
Rörstrand', öfoerrummare 'plog från öfverrum'. 

Knappast längre produktivt såsom konkretbildande — 
men väl såsom abstraktbildande — är suffixet ~(a)n, som i 
sin kortare form lägges till verbalstamm^r på kort a, i sin 
längre form åter till verbalstammar på konsonant, t. e. å ena 
sidan anmoda-n, erinran, fordran, forfrågan, (konunga)/5rsdÅ- 
ran, klagan (t. e. »Ingeborgs»), nystan, predikan, tillågnan, 
verkan, vädjan, önskan: å andra sidan anhåll~an, anmälan, 
ansökan, antydan, begäran, inbjudan, manspillan, hemställan. 
Alldeles oregelbundet bildade äro stygn (oetymologisk stafning ^ 
för styngn) till stinga och sägn (sällsynt i singularis. men van- 
ligt i pl. sägner, dvs. säpndr) jämte vanligare sägen (mera 
-sällsynt i pl. sägner, dvs. sägner) och sällsynt sägen (blott i 
uttrycket »bära syn för sägen») till säga. 

Lika litet eller ännu mindre lefvande är -nad, som läg- 
ges till verbalstammar på konsonant oförändrade, t. e. be- 
klädnad, byggnad, fyllnad, prydnad, väfnad och det oregel- 
bundna skillnad (: skilja sig åt, skiljas) ; till verbalstammar 
på kort -a däremot med förlust af detta ljud, t. e. kostnad 
'utgift', lättnad, sårnad, sömnad. En biform -ad uppträder 
efter n i det oregelbundna spanad till spinna. Från dessa 
bildningar måste skiljas de på -d af oförändrade verbalstam- 

* Lika orimlig som stngna, fågna, rigning, sWtgning, o. d. för resp. 
stungna osv. skulle vara. 



— 368 - 

mar på -na, t. e. blånad, bulnad, hårdnad, rodnad, svullnad. 
Mycket sällan lägges -ef till en verbalstam på konsonant, t. e. 
brygd (: brygga) och det oregelbundna nämnd (dvs. nåmmd *) 
till nämna. Likaså är biformen -dd, som användes till ver- 
balstammär på lång sonant, mycket sällsynt, t. e. grodd, 
snodd, sådd. 

I någon mån produktivt är däremot möjligen suflixet 
'Ut, som inträder i stället för verbalstamslutet -era, t. e. cital, 
derivat, destillat, filtrat, kastrat (maskulint, under det alla öfriga 
äro insexuella med bestämd form på -et) *, plagiat, postulat, pre- 
parat, referat, separat och med ändring af verbalstammens s 
till A- fabrikat. Till verbalstam på a (icke -era) hör siral. 
Jämför för öfrigt de till substantivstammar bildade kemiska 
termerna jodat, klarat osv. 'jodsyradt, klorsyradt osv. salt'. 

Alldeles improduktiva i hithörande användning äro väl 
följande, ännu mer eller mindre talrikt representerade suffixer: 

'äd i bravad (: bravera), raffinad 'raffineradt socker', ru^ 
lad 'hoprullad kött- eller fiskrätt'. Jfr limonad till det myckel 
sällsynta limon 'citron'. 

-amen i komplettamen, tentamen till resp. komplettera, 
tentera. 

-a^s (skrifvet -ens eller ^ans) i korrespondens (jfr nedan 
under -ens; äfven abstrakt), leverans till resp. korrespondera, 
leverera. 

'dom i lärdom (äfven abstrakt), spådom, straffdom samt 
med inre böjning svordom (: svära). 

-e, fogadt till verbalstammar dels på konsonant, t. e. 
för-, omhänge, knyte, kväde, minne ('.påminna sig; äfven ab- 
strakt), efter-, gen-, tiUmäle, (minnes)indr/re, afskräde, smide 
och de oregelbundna yindfälle (: falla; associerar sig möjligt- 
vis lika lätt eller lättare med fälla och är i så fall regelbun- 
det bildadt), fiska/a/i^e (: fånga: icke längre till få), läte (: låta 



^ Jfr I, 429 med not 3 och II, 34. 

* Uppfattas väl oftast som virtuellt; se ofvan s. 351. 



— 369 — 

illa o. d.), tanke (: tänka); dels på -a (som i resultativet sak- 
nas), t. e. arbete, bylte, gröpe 'grofmalen (»gröpad») säd*, häfte, 
knippe, packe, (aker)skifte. Biformen -te träffas i det äfven 
för öfrigt oregelbundna löfte till lofva. 

-ens (dvs. -åns) i korrespondens (jfr ofvan under -a^s) 
och kvittens till verber på -era. 

-em (dvs. -äm eller -em) i filosofem till filosof-era och 
det nymodiga telefem till telef-onera. 

-I, fogadt till verbalstammar på -era, vanligen med ute- 
slutande af detta -era, t. e. biografi, dagerrotypi, dementi, foto- 
grafi, fototypi, garanti, litografi, travesti, xylografi; sällan med 
bibehållande af -er-, t. e. broderi, draperi, kåseri, trakasseri 
(äfven abstrakt). Dessa sistnämnda äro icke att förblanda 
med de något talrikare, som medelst den utvidgade suffix- 
formen -eri äro bildade till andra verbalstammar än dem på 
-era, t. e. fuskeri, kannstöperi, kludderi, klåperi, rimmeri, skojeri, 
skrifveri, alla äfven fungerande såsom abstrakter. Isolerade 
bildningar äro etymolog-i (äfven abstrakt) till etymolog (eller 
kanske snarare etymolog-isera) och fyrverker-i till fyrverkare, 

'is i notis (: not-era) och syrpris (: syrpr-enera). 

-mang i arrangemang och resonemang till verber på -era, 

-mål i klagomål käromål, svaromål, vittnesmål till resp. 
klaga, kära, svara, vittna, 

-o i kvitto och saldo till verber på -era. 

-sel i in-, till-, utförsel och det numera föga brukliga 
afstängsel (jämte det ännu obrukligare Sifstångsle) K 

-skåp i kunskap (: göra underfcu/inig om; äfven abstrakt) 
och räkenskap (: räkna), 

-t, fogadt dels till verbalstammar pä konsonant i jäst, 
upptäckt, utväxt .samt de mer eller mindre oregelbundna (ox)- 
drift, af-, hem-, utgift, klyft 'klyfta', skrifts väft (alla med ut- 
byte af verbets y-ljud mot/") och bunt (: binda,) snitt (: snida); 



' Se Svenska akademiens ordbok. 

Xoreen, Vårt språk, Bd V. 24 



— 370 — 

dels till verbalstammar på -era, som hos resultativet saknas, 
i excerpt, offert^ statut, transsumi och de oregelbundna extrakt 
(:extrahera\ kontrakt (: kontrahera), produkt {: producera). 
Biformen -st fogas till verbalstam på konsonant i inkomst^ 
vinst, till verbalstam på -a med förlust af denna vokal i 
fångst, fortjänst. 

-ur i skulptur (: skulpt-era). Biformen -tur visa de ore- 
gelbundna konjektur (: konjic-iera) och korrektur (Jkorrig-era), 
-atur åter makulatur, registratur och signatur^ alla till verber 
på -era. 

-yr i stället för verbalstammens -era i blessyr, frisyr, 
glasyr, gravyr, lavyr. Biformen -atyr uppträder i karrikatyr 
och det oregelbundna advokatyr (: advocera). 

Rent enstaka fall äro: telegr-am (: telegr-afera), kom- 
ment-ar (: komment-era), segl-ats (: segl-a), kop-ia (: kopAera)^ 
skår-sa (: skär-a) \ profet-ia (dvs. profet-sia : profet-era), apel- 
sinklyfta (: klyfva), slå^tter (: slå). 

En särställning inta (de singular saknande) pluralerna 
på -iana, hvilket i hög grad produktiva suffix lägges till per- 
sonnamn för att ange karakteristiska och helst mer eller 
mindre pikanta yttranden af, stundom äfven om, den ifråga- 
varande personen, t. e. bellmaniana, fahlcrantziana, rydbergi- 
ana, spongbergiana, sundbergiana, tessiniana. Denna lilla spe- 
cialkategori inom de resultativa konkreternas område skulle 
lämpligen kunna kallas »personalia». 



,§ 53. Indelning: f^ån synpunkten af föremålens lokalise- 
ring i rummet. Kategorien lokus. 

Då de konkreta glosorna med ytterst få undantag — 
t. e. Gud, en ängel, djåfvulen o. d. — äro på grund af själfva 



^ Intressant är att iakttaga, hurusom betydelsesammanhanget här är 
lefvande uteslutande på grund af ortografien, enär intet enda ljud är ge- 
mensamt för sko^^a och dess grundval,, verbalstammen /Ver.. 



— 371 — 

sitt begrepp bundna vid rummet (jfr ofvan s. 255 f.), så är 
gifvet, att en dylik glosa i regeln kan kännetecknad och ofta 
också verkligen blir kännetecknad från rumssynpunkt. Detta 
sker dels, i händelse glosan själf icke afser ett rum — alltså 
är en icke »lokal» glosa — genom angifvande af det rum, 
dit den hör; dels, och detta ifall den själf afser ett rum, alltså 
är hvad jag kallar en »lokal» glosa, genom angifvande af 
någonting (person, verksamhet m. m.), som tillkommer detta 
rum såsom för detsamma karakteristiskt. Det förra fallet 
inträffar särskildt ofta i fråga om personbenämningar och 
har ledt till utpräglande inom den här ifrågavarande allmänna 
kategori, som jag kallar lo ku s-kategorien ^ af en special- 
kategori, som jag finner lämpligast att benämna 

1. Indigenatsnamn ^ (»gentilia» i mycket vidsträckt 
mening), dvs. sådana konkreta glosor, som benämna en person, 
familj, stam, nation, ett folk o. d. med hänsyn till det större 
eller mindre territorium (landområde, särskildt ett kultiverad! 
sådant), hvilket denna person osv. i afseende på börd, hem- 
vist (»domicil») eller sysselsättning tillhör. Hit hör således 
i regeln bl. a. hvad man plägat kalla »gentilia» (i inskränkt 
mening) eller folknamn. 

Den oftast anlitade bildningsprincipen för nysvenska 
indigenatsnamn består i användandet af det från ursprung- 
ligen själfständigt ord (fsv. hoe 'åbo') numera till sufTix ned- 
sjunkna 'bo. Detta fogas dels till några lokala artnamn, t. e. 
med s inflickadt mellan grundordet och suffixet bergsbo^ hä- 
radsbo, skärgårdsbo, stadsbo, utan dylikt s gränsbo^ kustbo, 
landtbo (iland), skärbo, slättbo, sockenbo,, öbo; dels till nästan 
hvilket som helst lokalt egennamn, vare sig oförändradt, t. e. 
arvikabo, dalbo (af Dal = Dalsland), karlstadbo, säfflebo, eller 
med inskott (vanligen -s-) näst före -bo, t. e. filipstad!sbo 
(mariestadsbo osv.; jfr kdrlstadbo, kristian^ stadbo osv,), hargsbo. 



^ Af lat. locus 'plats*. 

' Jfr indigenat 'hemortsrätt* och lat indigena 'Inföding*. 



— 372 — 

jönköpingsbo, leksandsbo, landabo (: Land), marstrandsbo, ving- 
åkersbo, mera sällan med stympning af stamordet, t. e. falubo 
(: Falun), nordbo (: Norden), umebo (: Umeå), 

Det därnäst oftast — dock sällan när stamordet ändas 
på vokal — - förekommande bildningssättet består i tillfogande 
af suffixet -are. Särskildt ofta användes detta vid ursprung- 
ligen sammansatta (om ock numera stundom i fråga om ena 
eller andra eller möjligen båda sammansättningslederna mer 
eller mindre fördunklade) ortnamn på -arp (af ursprungligt 
-torp), -berg, -borg, -bro, -burg (tysk form för borg), -bäck 
(i tyska namn -beck), -fors, -hamn, -holm, *kil, -nås, -sund, 
-torp, -vall, -vik, -ås, t. e. alnarpare, åkarpare; falkenbergare, 
grängesbergare, heidelbergare, karlbergare, konradsbergare, kro- 
nobergare, mariebergare, nurnbergare, rosersbergare, wiirtem- 
bergare: björneborgare, göteborgare, hälsingborgare, vånersbor- 
gare; vansbroare, örebroare; brandenburgare, hamburgare, meck- 
lenburgare, oldenburgare, petershurgare; lybeckare, barsebäc- 
käre; hälsingforsare, munkforsare; kristinehamnare, köpenham- 
nare, limhamnare; långholmare, stockholmare: lysekilare; sirång- 
näsare ^; askersundare, östersundare: gottorpare, mosstorpare: 
sundsvallare; våstervikare; boråsare, tranåsare, västeråsare. 
Exempel på bildningar till oförändrade stamord af utländsk 
börd erbjuda — utom de i det föregående redan nämnda — 
atenare, auvergnare, berlinare, bretagnare, dusseldorfare, élsas- 
sare, gaskognare, holsteinare, kölnare, parisare, pfalzare, romare, 
savolaxare, schweizare, stettinare, walesare, wienare. Ortnamn 
på -en mista vanligen hela denna ändelse före -are, t. e. ant- 
werpare, bremare, bömare, hessare, karelare, otterbåckare, preus- 
sare, sachsare, siebenburgare, turingare, tyrolare. Dock inträder 
blott synkope af c i t. e. dresdnare, graubundnare, kårntnare, 
posnare, liksom genomgående i bildningar till stamord på -el, 
t. e. baslare, brysslare, kasslare. Ortnamn på -ern åter mista 

^ Vulgärt ombildadt till dels strångnesare efter tunesare o. d., dels 
strångnensare efter lundensare o. d. 



— 373 — 

före -are sitt e och n, men behålla r, t. e. bajrare, hohenzoll- 
rare, pomrare, ungrare till Bajern osv. Sällsyntare fall af stam- 
ordsstympning visa belgare (jämte belger och belgier, se nedan 
s. 376) till Belg-ien, sardinare (jämte arkaiskt sard) till Sardi- 
nien, österrikare till Österrik-e och dihlströmmare (oftare dill-, 
väl på grund af association med dille 'delirium') till dihlström- 
ska inrättningen. Inre förändringar af stamordet uppvisa ta- 
nesare (: Tunis) och dess vulgära efterbildning sirångnesare 
(: Strängnäs) ^ samt afledningar af ortnamn på -land, hvilka 
sistnämnda utbyta a mot ä, t. e. dalsländare (mycket sällsynt, 
se Sv. akademiens ordbok; vanligen dalbo, se s. 371; stundom 
dalslänning, se s. 375), englåndare (vanligen engelsman, se s. 
379), estländare, finländare (innevånare i Finland, företrädesvis 
af svensk börd; jfr finne s. 378), grönländare, holländare, 
irländare, isländare (vanligen islänning, se s. 375) kurländare, 
livländare, nederländare (som dock för vårt språkmedvetande 
snarare hör till det vanliga Nederländerna än till den sällsyn- 
tare formen Nederlanden och det mycket sällsynta Nederland), 
newfoundländare (vanligast användt om hundar), själländare 
m. fl. dyUka; jfr det mycket oregelbundna flamländare till 
Flandern. 

Den kortare suffixformen -re tycks blott förekomma vid 
några få ortnamn på -a, t. e. toskana-re, uddevalla-re. Mer 
eller mindre vanliga äro däremot flera förlängda former af 
-are, nämligen: 

-anare (vanligen jämte biformen på -an, hvarom se s. 
377), dels till ortnamn på -a (som försvinner före suffixet), 
t. e. afrikanare, amerikanare, korsikanare, veneiianare; dels till 
sådana på -ien (som mister -en), t. e. australianare (mycket 
sällsynt, jfr s. 375), brasilianare, kastilianare, sicilianare; dels 
till sådana på -o (som försvinner), t. e. marockanare, mexi- 
kanare; dels ändtligen i det isolerade hannover-anare. Den 



^ Jfr föreg. not. 



— 374 — 

ytterligare utvidgade formen -iianare träfFas i konstantinopol- 
itanare och neapol-itanare, som dessutom uppvisa inre för- 
ändring af stamordet, i det att dess 9 utbytts mot o i indige- 
natsnamnet. 

-enare i det sällsynta korkgrenare (: Korkgra) 'Korfu-bo' 
och med inre förändring af stamordet det sällsynta damasce- 
nare ^ (: Damaskus), det mycket sällsynta australienare (: Austra- 
lien: jfr s. 375), det föråldrade badenare^ (: Baden; numera 
ersatt af badensare, se strax nedan) och det allmänna italienare 
(: Italien\ i hvilka tre sistnämnda stamordets 9 utbytts mot e, 

-esare oftast till ortnamn på -a (med förlust af denna 
ändelse), t. e. bolognesare, genuesare, kremonesare (: Cremona: 
oftast användt om fioler), maltesare, modenesare^ nauarresare, 
veronesare och de vulgära sigtunesare, ultunesare (båda väl 
bildade efter iunesare, se s. 373). Sällsynt däremot är dess 
användning till ortnamn på -len (som försvinner), t. e. alba- 
nesare (vanligen albanes, se s. 378), aragonesare, eller på -o 
(som försvinner), t. e. milanesare, eller ock till andra ortnamn 
(oförkortade), t. e. Igonesare, piemontesare. 

-ensare (dvs. -ånsare) i dorpatensare, lundensare (båda 
väsentligen blott om »studerade» personer) och med förlust 
af stamordets ändelse australiensare (: Australi-en; mycket säll- 
synt, jfr s. 375), badensare (: Bad-en), bergensare (: Berg-en), 
kanadensare (: Canad-a), kretensare (: Kret-a), strångnensare 
(: Strängn-äs). Den utvidgade formen -iensare träffas i del 
arkaiska ateniensare (nu vanligen atenare, se s. 372) och dess 
efterbildning uppsaliensare (väsentligen blott om »studerade» 
personer) till Uppsal-a. 

-inare i de gentemot sitt stamord mer eller mindre ore- 
gelbundet förändrade bysantinare (: Bysans eller arkaiskt By- 



^ Iakttaget af mig och andra uppsaliensare, men icke upptaget i Sv. 
akademiens ordbok. 

'Se C. N. Öhrlander, Hand-lexikon (1852), och Öhrlander-Leffler, 
Tetraglott-lexikon (s. a.). Icke upptaget i Sv. akademiens ordbok. 



— 375 — 

santiam), floreniinare (: Florens), levantinare (: Levanien), tåren-- 
tinare (: Taranto), trideniinare (: Trient). Blott --nare är till- 
fogadt i alexandrinare ^ till Alexandri-a. 

Ankare blott i pommerinkare (jämte pomrare, se s. 373) 
till Pommern. 

-isare blott i portugisare (vanligen portugis) till Portug-al 

Ett för nordiska ortnamn specifikt afledningssuffix är i 
hithörande användning Ang. Det fogas stundom till ortnam- 
net utan någon förändring af detta, t. e. Ijusdaling, medelpa- 
ding, nössemarking, men oftare försvinner före -ing ortnamnets 
ändelse, t. e. -ad i de på -hårad såsom ekshåring, jössehäringy 
-arna i fåröing, orknöing, österdaling och -e i nårking, skåning. 
De på -en förlora äfvenledes i regeln hela denna ändelse, 
t. e. frgksdaling, gudbrandsdaling, härjedaling, nordmarking, 
telemarking, ålfdaling, men de på -botten — som ju i regeln 
uttalas -bottnnt se I, 428 -- behålla n före -ing, t. e. norrbott- 
ning, väster bottning, österbottning. De många på -land för- 
ändra a till d (jfr -låndare s. 373) och assimilera nd till nn, t. e. 
dalslänning (jämte dalbo, se s. 371), estlånning (jämte estlän- 
dare, se s. 373), gottlänning, hallänning, ingermanlänning, islän- 
ning, jämtlänning (jämte jämte, se s. 378), norrlänning, nglän- 
ning, smålänning, södermanlån ning (lägre stil sörmlänning), 
tavastlänning, upplänning, värmlänning, västmanlänning, ålän- 
ning, ångermanlänning, ölänning, österlänning, till hvilka ana- 
logiskt anslutit sig bohuslänning — således bildadt af Bohuslän 
med suffixet -ning — som numera är, åtminstone i tal, vida 
vanligare än det ursprungliga bohuslåning. 

Ett för utländska ortnamn specifikt suffix är däremot -r, 
som synnerligen ofta inträder i stället för -n vid ortnamn på 
-ien, t. e. abyssinier, andalusier, apulier, aragonier (jämte ara- 
goner, aragones och aragonesare), armenier, assyrier, asturier, 
australier (jämte de mycket sällsynta och kanske delvis rent 
individuella formerna australer, australianare, australienare, 

^ Ej upptaget i Sv. akademiens ordbok. 



— 376 — 

australiensare) \ babylonier, belgier^ drkassier (jämte sällsynt dr- 
kass och cirkasser) S dalmatier^ etiopier, fenicier, frygier, galicier, 
galizier, gallier, georgier, heloetier, illyrier, indier, jonier, kala- 
brier, kalifornier, katalonier, kaukasier, Igdier, macedonier, medier, 
mesopotamier, nubier, patagonier, podolier, polynesier, rumånier, 
schlesier, serbier, sibirier, sgrier^ tessalier, trader^ uirginier, vol- 
hynier. Synnerligen många af dessa kunna» särskildt i plu- 
ralis, alternativt sakna det före -er gående i. Så t. e. — 
utom de redan nämnda mer eller mindre sällsynta aragoner, 
australer, cirkasser — armener, assyrer, belger, galler, inder, 
meder, iraker (: Traden), ehuruväl formerna på -ier i det hela 
torde vara vanligare. Andra bildningar på -er — som det 
tycks utan biformer på -ier — till ortnamn på -ien äro t. e. 
albaner (vanligen albanes^ se s, 378), araber (i äldre nysvenska 
äfven arabier ^ nu vanligen arab), galater, parter, perser. Dess- 
utom förekommer -er stundom vid sidan af ortnamn på -en 
utan föregående i, t. e. egypter (jämte egyptier, se strax nedan), 
galileer (jämte galilé), kaldeer (jämte kaldé), libyer, litauer, 
schwaber; ändtligen någon gång vid sidan af ortnamn, som 
icke sluta på '(i)en, t. e. burgund-er, efeser (: Efes-us; numera 
vanligen efesier, se strax nedan), filipper (: Filipp-i), kartager 
(: Kar tag-o), tessaloniker (: Tessalonik-a). Omvändt träffas -icr 
någon gång i indigenatsnamn, hörande till ortnamn som icke 
ändas på -ien, t. e. efesier (jfr strax ofvan), egyptier (jämte 
egypter, se strax ofvan) till Egypt-en, korint-ier, lacedemon-ier 
och rhodier till Rhodus. Andra utvidgade suffixformer visa 
de numera väl ur bruk komna afrik-aner ^ (: Afrik-a) och 
amerik-aner ^ (: Amerik-a), det sällsynta damask-ener ^ (: Da- 
mask-us), det numera obrukliga alban-eser ^ (: Alban-ien), samt 
de äfvenledes föga vanliga på -(i)ner såsom alexandriner ^ 
(numera alexandrin eller -inare, se s. 375 och 378), dalmatiner 
(jämte dalmat, dalmatier och dalmatin) \ leuantiner (jämte 
leuantinare) till resp. Alexandria, Dalmatien och Levanten. 
^ Se Sv. akademiens ordbok. 



- 377 — 

Utländskt till börd och användt blott vid utländska ort- 
namn är ock suffixet -än, som oftast inträder i stället för kort 
-a hos stamordet, t. e. afrikan (jämte sällsyntare afrikanare), 
amerikan (jämte vanligare amerikanare), birman, javan (jämte 
javanes), korean, korsikan (jämte korsikanare), majorkan, man- 
tiian, meckan, paduan, ragnsan, spartan, syrakusan, tröjan, 
venetian (jämte venetianare). Stundom ersätter det -o, t. e. i 
marockan, mexikan (båda med biformer på -anare) och det 
oregelbundna toletan (: Toledo); eller -en, t. e. i brasilian, sici- 
lian (båda med biformer på -anaré), det endast oegentligt 
hithörande indian till (Våstjindien samt det ett oregelbundet 
Wnskott uppvisande samaritan (jämte det något ålderdom- 
ligare samarit) till Samarien; eller rent undantagsvis -e, t. e. 
i teban. Sällsynt är det ock, att -an lägges till ett ortnamn 
utan egentlig förändring av detta, t. e. hannoveran (jämte 
-anaré), peruan, tibetan. Egendomligt är det enstaka japa'n 
till Ja'pan. 

Ursprungligen utländskt är visserligen ock suffixet -it, 
men detta är numera till den grad försvenskadt, att det nästan 
uteslutande lägges till svenska ortnamn. Af bildningar till 
utländska ortnamn ha vi väl nämligen knappast några andra 
exempel än annamit, kanaanit och det nyss nämnda samarit 
(jämte samaritan), ty de en gång hithörande abderit (: Ab- 
dera), moskovit eller (mindre vanligt) muskovit (: Moskva) och 
karmelit uppfatta vi ej längre såsom indigenatsnamn ^ Däre- 
mot ha vi, företrädesvis i lägre stil och med något skämtsam 
anstrykning, godt om sådana bildningar som falsterboit, fala- 
(n)it, fårneboit, kalmarit (detta väl det vanligaste af dem alla), 
kuopioit, malmöit, salait, irosait, umeåit, vasait, vimmerbyit, 
våxjöit, åboit, åmålit och med förlust af stamordets -a karls- 
kronit, landskronit. Rent skämtsamma äro väl dalboit och 
hjoboit för resp. dalbo, hjobo. 



^ På sin höjd kan abderit ännu så användas. 



— 378 — 

Sällsynta suffixer äro det inhemska -<? (dvs. 9) och det 
utländska -é5. Det förra brukas nästan uteslutande vid några 
ortnamn på -land (hvilket saknas före -c), t. e. finne 'inne- 
vånare i Finland, företrädesvis af finsk börd' (jfr finländare 
ofvan s. 373), gästrike, hälsinge, jute, jämte (äfven jämtlän- 
ning), skotte och med ytterligare stympning af stamordet väsi- 
och östgöte till resp. Väster- och Östergötland, Härtill komma 
de enstaka jude (: Judeen eller Judaland) och weimar-e \ — 
Det sednare åter förekommer fogadt till oförändrade stamord 
i japanes, siames, sudanes, tonkines; till stamord minskade 
med 'ien i albanes, aragones och med -a i genues (jämte ge- 
nuesare), kines. En utvidgad biform -nes visar javanes (jämte 
javan, se s. 377). 

Ytterst sällsynt är användningen i hithörande betydelse 
af följande suffixer: 

-ack i polack (: Pol-en) och -ak i bosniak (: Bosni-en), 

-al i oriental (: Orient-en), provensal (: Provence). 

-ard i savojard (: Savoj-en). 

-al i asiat (: Asi-en). Biformen -eat träffas i det knappast 
egentligen hithörande hanseai *person från en hansestad*, oftare 
dock *medlem af hansan*. 

-é i europé (: Europ-a), kanané (: Kanaan), nasaré (: Na- 
sar-et). Däremot är filisié för 'filipstadsbo* blott ett afsiktligt 
skämt. Detsamma gäller åtminstone från början det mycket 
vanliga, men skämtsamma skarabé för 'skarab-o' och 'skara- 
b^orgare' med ändelse lånad från skalbaggsnamnet. 

-én i antioken (: Antiok-ia), chilen (: Chil-e), damasken 
(: Damask'Us), hellen (: Hell-as). 

"in i dalmatin (: Dalmat-ien), montenegrin (: Montenegr-o); 
blott -/i i alexandrin (: Alexandri-a). 

-is i portugis (: Portug^-al). 

* Förmodligen »haplologiskt)» för ett weimar-are. 



— 379 — 

'Or i spanjor (iSpani-en: jfr II, 58 not 4). 

-o/ i kandiot (:Candi-a); biformen -iot i cypriot (: Cy- 
per-n). 

-sk i dansk och suensk till resp. Dan-mark och Sve-rge. 
Jfr de strax nedan nämnda femininerna på -ska af typen 
engelska, 

'SOS i det nu tämligen föråldrade fransos till Fran-krike, 
Fullt brukligt är däremot det dithörande femininet fran^syska. 

-u i hindu till Hind-ostan. 

Egendomliga bildningar äro ock de mer eller mindre 
sammansättningsartade dal-karl med fem. dal-kulla till Dal- 
arna, ros-pigg till Ros-lagen och de tre på -man : engelsman, 
fransman och norrman med fem. resp. engelska, fransyska 
(jfr strax ofvan) och norska ^ till resp. England, Frankrike 
och Norge. 

Däremot är det långtifrån ovanligt, att hithörande namn» 
isynnerhet folknamn, uppvisa en enklare bildning i förhållande 
till det motsvarande ortnamnet, i det att. indigenatsnamnen 
sakna någon de respektive ortnamnen tillkommande ändelse 
eller sammansättningsled. De vanligaste af dessa fall äro 
följande : -len saknas i alban * (jämte albanes, albanesare och 
altaner), arab (jfr ofvan s. 376), bulgar, cirkass (jfr ofvan s. 
376), dalmat (jfr ofvan s. 376), etiop (jämte etiopier), kroat, 
rumän (jämte rumänier), sarmat, serb (jämte serbier), skan- 
dinav, skgt, slaoon, tscherkess, turkmen, hvartill komma -annien 
i britt och -inien i det ålderdomliga sard (jämte sardinare); 
blott -en i galilé, kaldé, karel (jämte karelare), vend; -iet i 
berber (förr äfven bar ber, barbar — jfr Barbariet — och barb, 
detta sista dock blott om hästar) ^, lombard, mongol, normand. 



* Om det i retsamt syfte använda maskulinet norsk se ofvan s. 348 
not 1. 

' Se Wenström-Jeurling, Suenska språkets ordförråd. Ej upptaget 
i Sv. akademiens ordbok. 

' Se Sv. akademiens ordbok. 



— 380 — 

tatar, turk, vallack: -land i est, fris, grek (fem. grekinna), lapp, 
ryss, tavast, tysk, hvartill kommer göt (: Göt-aland). Isolerade 
fall äro afgan till Afgan-istan, halling till Halling-dalen, pikard 
till Picard'ie, det högst oregelbundna bask till Biscaya, det 
vulgära bleking (annars blekingsbo, men fem. alltid blekingska *) 
till Bleking(e) och det skämtsamma hudik till Hudik-sualL 

2. Lika skiftande som indigenatsnamnen äro till sin 
bildning, lika enformigt regelbundna äro de mot folknamnen 
svarande språknamnen. Dessa äro nämligen med ytterst 
få undantag - - t. e. latin, sanskrit och zend, avestaspråket och 
zigenarspråket — alla bildade af ortnamn medelst sufBxet 
-(i)ska eller rättare sagdt medelst suffixet -a af de mot indi- 
genatsnamnen svarande adjektivstammarna på '(i)sk, t. e. 
engelska, estniska, finska, flamländska, parisiska, stockholmska, 
värmländska osv. Då vi komma att i annat sammanhang 
träiTa dessa adjektivstammar, så förbigår jag här dessa språk- 
namn, endast konstaterande att de utgöra en skarpt utpräg- 
lad hithörande kategori. 

3. De lokala glosorna, dvs. de som känneteckna ett 
'visst rum genom något för detsamma karakteristiskt, ha att 

uppvisa åtminstone tre tämligen utpräglade specialkategorier, 
af hvilka dock de två för.sta delvis öfvergå i hvarandra utan 
någon skarp gräns. Jag väljer för dessa hittills namnlösa 
kategorier termerna officin-, dominie- och domicilnamn. 

a) Officinnamn (af lat. officina 'verkstad' o. d.) äro 
namn på yrkeslokaler, å hvilka en viss verksamhet bedrifves. 
en viss yrkesidkare har sin normala vistelseort eller en viss 
produkt alstras. Det vanligaste sättet att bilda dylika är 
medelst suffixet -eri. I regeln korresponderar detta med det 
professionellt aktorala ord bildande '(a)re, fem. -erska (se 
ofvan s. 337 f.), så att af samma, själfva verksamheten uttryc- 
kande verbalstam — som dock icke alltid gifvit upphof till 

* Eller blekingskvinna. 



— 381 ~ 

ett fullständigt verbalparadigm — bildas dels ett ord på -(a)re, 
resp. -erska, dels med alldeles samma behandling af verbal- 
stammen ett på -eri, t. e. bageri (jämte bagare, -erska och 
— med konsonantisk afvikelse — baka), bleckslageri, blekeri, 
bokbinderi, boktryckeri, borstbinderi, bryggeri, (brännvins-, tjår-) 
bränner i, färgeri, garfueri, gjuteri, gulddrageri, guldslager i, gälb- 
gjuteri, gästgifveri, hofslageri, kopparslageri, kröneri, mälteri, olje- 
slageri, plåtslageri, repslageri, renseri ^ rosteri, (fläsk)röfreri, salpe- 
iersjuderi, sillsalteri, slakteri, sliperi, (bomulls-, tobaks)spinncri, 
sätteri, tegelslageri, trankokeri, tryckeri, valkeri, vaskeri, väfveri, 
åkeri. Fall af motsvarigheten -are (-erska) : ^eri utan spår af 
någon till grund liggande verbalstam äro holländeri 'landt- 
gods som skötes ä la holländare*, hökeri (: hökare), marketen- 
ieri (: markelentare och -erska) och mejeri (: mejerska). Sällan 
lägges -eri, och då utan att någon motsvarande -ar«-bildning 
finnes, till stammar, som afse föremålet för eller produkten 
af en verksamhet, t. e. fasaneri, hönseri, raffinaderi, ränteri 
(: ränta). 

Andra suffixer äro i denna användning sällsynta, t. e. 
det med utgångspunkt i professionellt aktorala ord någon 
gång uppträdande -at, såsom i antikvariat (: antikvari-e), kon- 
sul-at och väl äfven pension-at (: pension-är), eller det än säll- 
syntare -i, såsom i konditor-i. Från uttrycket för verksam- 
hetens produkt åter utgår det med suflixet -c bildade kaf-é, 
dvs. /ra/feserveringslokal. 

b) Dominienamn åter benämner jag sådana glosor, 
som ange de större eller mindre territorier, hvilka utgöra en 
viss persons (en regents, ämbetsmans o. d.) maktsfär — lat. 
dominium — eller åtminstone »intressesfär». De härvidlag ifrå- 
gakommande suffixerna äro väsentligen det inhemska -dömc 
och det utifrån lånade -at, båda fogade till de ifrågavarande per- 
sonernas benämningar. Exempel på det förra suffixets använd- 

^ Af pseudonymen Elsa Törne (1905) nyskapadt ord, som dock 
redan vunnit en ganska vidsträckt spridning. 



382 

ning äro abbot-s-döme, biskop-s-döme, b€rgmåstar(e)''döme^ furs- 
te^n-döme, hertig-döme, (landsjhöfding-e-döme, kejsar(e)'döme^ 
agman-s-döme; exempel på det sednare åter hospodar-aU kali- 
fat, markisaU pastorat, patriarkat, sultanat och det påfallande 
utvidgade pascha^lik-at. Andra suftixer äro mycket sällsynta, 
såsom ^(e)ri i prost-eri och med inre förändring af stamordet 
fogde-ri till kronofogde; vidare -/ uti baron-i, monarki, satrapi, 
ietrarki (dessa båda mycket sällsynta liksom deras stamord), 
hvartill sluter sig det på sätt och vis hithörande (handels)- 
faktori 'varunederlag som skötes af en s. k. handels/ia/r/or'; 
slutligen -skåp i friherreskap och grefskap (: grefv-é) samt, om 
ock i oegentlig mening, grannskap (: grann-é) i detta ords kon- 
kreta betydelse. 

c) Domicilnamn ändtligen äro sådana som ange en 
persons hemvist. Jag frånser här den oändliga mängden af 
från uräldsta tider ända ned till denna dag bildade ortnamn, 
som utgöras af ursprungliga sammansättningar, däri förra 
leden utgöres af ett personnamn (i regeln ställets förste ägares), 
under det att den sednare, ofta under tidernas lopp till ett 
blott suffix öfvergångna, leden anger något slags lokalitet, t. e. 
typerna Eriksftergf, Pålsfcoda (-bo), Knuts^o/, Stensgdrrffen^, 
Gunnerud (-rgd, -röd, -red), Eriks/ad (-sta). Arvidstorp (-orp, 
-arp), Torsas o. d. Ty liksom fallet är med alla öfverhufvud 
någon längre tid brukade egennamn, associera sig dylika ort- 
namn endast svagt eller alls icke längre med sina etymologiska 
beståndsdelar, äfven om dessa ännu finnas kvar i språket så- 
som själfständiga ord. Så t. e. vilja Arvidstorp, BJörnarp o. d. 
icke blott icke längre utge sig för att vara )>torp», utan ej 
heller för att vara hemvist för en Arvid, resp. Björn. Det- 
samma gäller om så jämförelsevis unga bildningar som våra 
dagars Margretehill, Annelund, Sofiero, Man kan därför icke 
inom kretsen af dessa — om icke redan, så dock i denna dag 
eller åtminstone i morgon, t. e. då Annelund icke längre 



— 383 — 

bebos af Anna och dess lund nedhuggits, till sin innebörd 
dunkla — bildningar spåra någon böjnihgskategori. 

En sådan framträder däremot tydligt i de visserligen i 
våra stadssamhällen sällsynta, men i allmogebygderna så 
mycket vanligare bildningarna medelst suffixet -s \ lagdt än 
till yrkesnamn, t. e. skräddarns, skomakarnsy än till familje- 
namn, t., e. Petterssons, Mobergs, än åter till dopnamn, t. e. 
Mickels, Jonas-Pers. I motsats till de ofvan nämnda ursprung- 
ligen sammansatta ortnamnen hålla sig nämligen dessa sednare 
ofta »au niveau» med händelserna, så att t. e. den bostad 
som i går hette skräddarns, dvs. skräddarns hemvist, i dag 
bär och gör skäl för namnet skomakarns. Här kan man 
därför tala om ett verkligt lefvande, domiciinamn bildande 
böjningssuffix* och alltså om en, visserligen inom det egentliga 
riksspråket svagt representerad, grammatisk kategori. 

§ 54. Några rudimentära kategorier. 

Med »rudimentära» grammatiska kategorier menar jag 
sådana, som uppenbara sig endast under form af antingen 
svaga ansatser till en blifvande eller svaga rester af en utdö- 
ende grammatisk kategori. Några af de intressantaste bland 
dessa må här omnämnas och i korthet behandlas: 

1. Diminutiver och ackrescitiver ^ ange föremål, 
som äro mindre, resp. större än det, genom respektive grund- 
ord betecknade, normala. Dessa båda kategorier ha därför 
i sig något komparativt och utgöra inom substantivböjningen 
en sorts motsvarighet till adjektivets »absoluta» gradation — 
t. e. i splitterny, stenrik, stockkonservativ o. d. — hvarom se 
kap. 10 i det följande. De äro i vissa språk väl utpräg- 



^ Se härom- särskildt G. A. Tiseuub i Språk och sUl VII, 146 f. 

^ Termen lånad från den italienska grammatiken. Annars förekom* 
mer äfven termen amplifikativ(er), se t. e. Leskien, Zur Kritik des Espe- 
ranto, s. 35. 



— 384 — 

lade, särskildt såsom bekant i italienskan, där man har t e. 
vid sidan af casa *hus* dels casina^ casella eller casetia 'litet 
hus\ dels å andra sidan casone 'stort hus' och ccurotta 'bastant 
hus* o. d. Och t}'skan är ju känd för sin rikedom på dimi- 
nutiver, t. e. månnchen, männlein vid sidan af mann 'man' 
o. d. I svenskan däremot äro båda slagen svagt represen- 
terade, i det att vanligen ordfogningar med attributivt liten, 
resp. stor (vare sig i kroppslig eller andlig bemärkelse) använ- 
das i stället för specifika böjningstyper af ifrågavarande slag. 
Hvad som emellertid låter sig anföra är följande, hvarvid jag 
behandlar de båda grupperna hvar för sig: 

a) Redan Moberg ^ påpekade, att nysvenskan har en 
ansats till diminutiv bildning i och med användningen af 
det prefixartade små-, som förekommer i stället för attribu- 
tivt liten i t. e. småborgare, -furste, -konung^ -sak, -stad eller 
ännu oftare — och då stående närmare sin vanliga plurala 
betydelse — i materialia och kollektiva sådana som småboskap, 
-fisk, 'fågel, -nubb, -sill, -skog, -spik, -sten, resp. i stället för 
attributivt litet (eller smått) i t. e. småfolk, -herrskap, -skvaller, 
-tryck: hvaremot vanligen sammansättningar af typen skön- 
litteratur föreligga t. e. i de blott plurala småbarn, -blad, -bord, 
-delar, -flickor, -gossar, -gryn, -kreatur, -kryp, -kräk, -mynt, 
'paketer, -pengar, -pojkar^ -rum, skulder, -smulor, -summor, 
-tarmar. I rent fysisk bemärkelse användes emellertid någon 
gång äfven Ull- i stället för små-, t. e. i lillända(n) *, och i 
synnerhet är detta vanligt vid personnamn såsom Ull-Anna, 
-Brita, -Klas, -Olle osv., allt dock helst afseende barn och 
icke småväxta fullvuxna personer. 

Å andra sidan ha Rydqvist ^ och efter honom R. G:son 



1 Försök au en lårobok &c. (1815). s. 181; 2 uppl. (1825), a. 184. 

• LiUfinger, Ullkaiekes(en) och liUtå äro däremot endast i mycket 
oegentiig mening diminutiva, enär de afse endast alldeles speciella slag af 
fingrar^ katelceser och tär. 

» Sv, språkets lagar V, 230. 



F<lil«titUiiliK ti An coMJilrtiiti-u -j ».t lin 



FÖRSTA DELEN. 

Allmän inledning till den nysvenska grammatiken. 

Knp. 1. Nysvenska itraiuimUtkcns be(?fe|ip. 2* Nysvenskans 
fräiidsköpsfiirliiVllaiKicn. 3* Nysvenskans språkområde, riksspiLVk 
och dialekten 4. Nysvenskans perioder ocii ki)llnr* &. Pen ny- 
svenska språkforskningens hisloria. 6* BiUio^rafisk ofversikt af 
de viktjga&te !ijälpniedk*n ftir ilel lUitidii sUidiet af nysvenskan, 



ANDRA DELEN. 



Band I. 
(Arsluudt.) 



Ljudlära. 






Afdelnlng I* Fonetisk inledning r Kup. 1; Spriiklj tidens aku- 
sUskn beskaffenhet (Fonetisk akustik). 2* Den niihiskliii^a talappara- 
ten (Fonclisk analunii), 3, Talorgnnernas verksanihcl eUrr Iratiku- 
Ifitionen (Fonetisk fysiologi), 

Afdelntn^ IL Deskriptiv Uudlära. A. K v.nlitnliv IJiiilhira : 
Kap. K De enskildfl sprukijuden. [TiUrigg (ocli riUlelser). Tryckfel. 
FiVrfatlare- oeh ulgifvare- register. FöJ*sta bände is innehåll. Kfter- 
ord). 2* Ljudforl>indel.serna (kondnnationslfira)* B^l^rosodi. l{ap- 1, Band IL 
S<>noi'itet och slafvelsebildnini*. 2, Kvanlilet (tithVhtid), 3. Inlcn- 
silel (tryckst>Tka> 4. Tonalilel (tonhöjd). 

Afdelntn^ ItL Eiymologisk UudUra. A. MetiMjiilo^isik in-i -^ Bandlll. 
ledning: Kup. f- AUmänna anniarknin^^ar, 2, TalforiindHn|Jarnasl «s 
orsaker. 3* Tat föränd ringarnas resultat. 4. Om begreppet IjndL*g.| ^ 
B, Son an terna: L Nysvenska Ijudöfvergångar: a. Kvahtaliva för- ^ 
ändringar. L De frAn fornsvenisk tid Arfda sontinternas utveckling, 
2* Sonanlerna i lånord, h. KvantihiHva fönlndringar. c* Intensilelv 
föriind ringar, d* Toniditetsförandringar. IL Spåi' al' iddre Ijudot- 
vergängar. C, Konsonanterna. Band f V. 



TREDJE DELEN. 

Betydelselära, 

åfdelning L inledning. 

Afdelnlng JL Deskriptiv betydelselåra: A. Kategori hl ra 
(Idran om de i^rnntmatisku kalegorienui): linp, L Senieniernas huf- 
vudindclning. 2* Bxprcs^äiv oeh pronomincll betydelse. Ii Men in* 
gens hufvndarter. 4. Scnicmenias forhåJlanile till h varandra, 5. De 
oUka slagen af staliis« 6, Glosans hufvudarler. 7. De konkreta glo^ 
sorna ... B. l*'u nk lion^tå ra (ttlran om de gramnialiska fuulctionernn). 



Band V. 



Afdelning HL Eiymologisk betydelsetara. 



Blind VL 



Band VIL 



PJÄRDE DELEN. 



Formlära. 



^ Afdelnln^ L Inledning: K»p. L OMka %Ug iif niorl^m#r. 

r^ I nird k>^atiuiiiin iiiurreiii? 4* Morfologi^ik i^nipperifi^' 

Afddltilng n. Dtskripilv farmlAra: A. ForrtlUllii 

hVrn: I, Luran om nnlet, IL Lanm om ordragnittitQn (j^j^im^ 
Band Yllh H liöjnin^slilni. 

Band tX* Afdelntng IlL Etymologisk formlArft. 

Register till band I IX. 

Iliinvr furelj^ger ledaii band I nirdi|{tryckt och band II rnltslAo* 
digl »iiiiid dr redtm dftviss Iryekln bnndfft III, V ucli VH lill «1ur*v 
eller ittlitdrt* det fiUtliga i mitiimkriiiL hv^tlfin denis uL^lfoiail kaji 
foHgsV skilHgeii rnvkt. 

DA iirbetc*.'»! blitvinulc Ifts^ri* fdrmodUgcn ^*ra iittncsi&ercKle dcii 
ene itteru iif el t, den imdre lueru af ell tiiimil j>aHI, kotisina bnndiiu 
ir, HL V luh VII :dl Hiimliilt^l ulKifviL^ k liäden åltUlKarfc. PrisH 
;11 heifikinidt Ull STi iVrc prr i^rk i MktavforruaL ueb koiutncr ikrligcii 
M utgitvas iiietnol cit hnlfl bfinrl elJcr bOgst 2r>0 sidar. Kostnad* n 
f^r Si II il skr t ber il dl exem p I nr blir ^t4lIedc^i liögsl I kr* per nr 

FraniKtfiltiiiii^en Hk;dl vitnri att i nu^iHi mlin lfor-bi>e dl!t velen- 
!i£kapbgH bineb^Uets knif (»ii ex^kthei ocit ijruiidltf^bel söka bUlV^ i>A 
satiiina gång i ^od mentitg poptd;Vr och sA pedagogisk ^am 0it>Jlu'. 
del Icirfn för wit görn bokea i^Vgaad till ,sjidf:«itrulUim, t\H sédnnre T- > 
uit guru den tmviindbttr aA^^om Lilriibtik fVtr luigre vvlefi%ktipt: 
dier, sarskilill vid våra tiniveniileler, 

Siibskriplinri mctUngej^ i Mn lioklAtfir 

Kund. murs UJCm. 



C. W. K. Gleerup 

TiirbigivlKikliiiQdeL 



1 41 1» a. G^Hhig^kii B^iklrytiei jei, lönx. 



13. Hafkl. 



(Bd. V, 4.) 



rm 2 kr. 




NY5V€N5K GI\/=lWiHTlK 

I UTPÖRUG FF^rtMSTäll-MlNQ 
AF 

ADOLF NOREEN 

FEMTE BANDET 




(^[^ 




~5 Jj^2<f\^t£.t^^s*r^ <^q:>. 



Lund, c. w. k. oleerups förlag 



Se subskriptionsanmälan å omslagets följande sidor. 



sriiSKlIII'Tl()\S\\MAl.AN. 



r^f> "i ^f"t<"»i*^lvEipnj(n uriiicincr ulrirl*eiuil iiVN^^nj^k ^rammnliJ; .iiik* 
^AVx-^V^ lins Ulls if.ilo. Och ilijck Innlf R Ijöckcr vaia af verkligt 
bchof lueini (»itknUfitic Än fii iljlik. Den Ar rli tli*l vlkli|{{i&tr hjål|i- 
medel f<>r al b slng% ^ijnlkvctcnnkajitl^a h hut it* t i vari hiatl, ly mo- 
deniittiilct ulloar *\H oj f) ni fur ligt båMii gnin*llancl f<^r hvai^c fur*ök 
all kluihl^Ka spn^kiilVels nllmunii^ lugnr rn:li rorHct^lsien l>eii hr imi 
11 uti Vi) ml i 1^ li^^rulsattnin*; för ii 1 1 koin sten aF vvilmx Mt filr Innge «uk* 
»iitle litlNenii^Ei» lOrtiifntarn' iärohorkcr för mfiiirrsm/Usnntlrnisnhi- 
gen Vid viii a linj^re och Ini^re skoloj-, l>es% A^tatitkciminaiulr ar tör 
tiFiii^l helt enkiOi cmi nalinrifll (ilikl, ly en nation Tiger intet rikare 
ucU rylh^nrt* uHrvvk IV»t: sin ej?t*nart an moUt*rsmr4iei, och vit grunit- 
Mgl ^ttuliuin iif i|eU« Äii^ger il0rfor hvui- neli en, Mim vill jtoka Jytb 
<lrl KsntTb vishcl^hiHlel: k;inn ills sjtilf! 

I"! 1 1 arh^k\ st*rn vill söka IVIl^i ((eiinn luekn i vAr lifteiiiMir J»r 

VÅRT SPRÅK 

nusvensk grammatik i utrörlig fi^amstSllning 
ADOLF NOREEN, 



Verkets plait är fBljande. Uv\ Nciniferfnller i fyni delar sam* 
elt utférligl register Ull det hela och tii nheäi all binda!* i nU> binid 
A hvjirdera 5()0 a mm sidor. Innehållet i sin största allmänhet och 
ile&s fördelning pn de uHka iuiaden fteli ddarnn lVnniii;iir af FiMjandc 
öfvrrsikt: 



— 385 — 

Berg ^ uppmärksammat, att äfven en sednare sammansätt- 
ningsled håller på att i nysvenskan öfvergå till diminutivt 
affix — i detta fall naturligtvis sufiix — nämligen -unge. 
Under det att t. e. dufange, gåsunge (och vanligen ankunge) 
m. fl. d. äro vanliga sammansättningar med betydelsen *unge 
af dufva' osv., är däremot redan användningen af ankunge i 
betydelsen 'mindre tidningsanka* af diminutiv natur. Åtmin- 
stone på gränsen till diminutivsufflx står -unge i de af Ryd- 
qvist framdragna barn-, lamm- och sötunge ', som ingalunda 
betyda 'unge af ett barn' osv. Och alldeles tydligt är, att 
samma ändelse öfvergått till betydelsen 'litet exemplar' i t. e. 
de hvardagliga eller familjära applåd-, bok-, bref-, kåseri-, ope- 
rett-, panik-, revy-, strejkunge m. m. ® Däremot kan ej -Ull 
så användas, ty t. e. Annalill, Ingalill o. a. d., uteslutande 
feminina, bildningar höra väsentligen till de hypokoristiska 
namnens grupp (se nedan § 55). 

Man skulle väl tänka sig, att våra talrika lånord från tyska 
och romanska språk borde uppvisa en mängd exempel på 
dessa språks talrika diminutivsuffixer, fogade till äfvenledes 
inlånade grundord. Men så är endast i ytterst ringa mån 
fallet, och i fråga om särskildt tyska lån väl icke alls. Frö- 
ken och fanken äro ju nämligen icke en 'liten fru\ resp. 'liten 
fan' (snarare då det sistnämnda af hypokoristisk natur). Lika 
litet äro fånnika, nejlika och fyrk diminutiver till resp. fana, 
nagel 'spik' och fyra. Något gynnsammare ställer sig förhål- 
landet i fråga om de romanska lånorden. Flottilj torde ännu 
oftast vara en 'liten flotta*, men mantilj är alls icke en 'liten 
mantef och pasiilj ännu mindre 'liten pasta\ Kolerin är ju 
ett slags diminutiv till kolera och amorin ett rätt nöjaktigt 
sådant till Amor, men däremot karaffm och violin * numera 

» J Språk och stil VI, 117 ff. 

* Fölunge torde däremot vara till sin' betydelse sä godt som identiskt 
med föh 

' Se Berg, a. st. 

* Ursprungligen diminutiv till viola 'altfiol*. 

Noreen, Vårt språk, Bd V. 25 



- 386 — 

väl blotta synonymer Ull karaff och fiol, under det att nu- 
mera lanternin har mycket litet och tamburin alls intet att 
skaffa med lanterna, resp. tambur. Kartell har för längesedan 
upphört att vara 'liten karta\ och sardell afser nu oflast en 
annan fiskart än sardin, Historiett, kolonnelt, nooellett och 
statyett åter äro ännu tydliga diminutiver till historia, kolonn^ 
novell och staty: möjligen ock Strindbergs feminina djåflett^ och 
Figaros besynnerliga plural slynettor ' till resp. djåfvul och 
slyna. Men däremot finnes föga eller intet kvar af det ur- 
sprungligen diminutiva i balett, chemisett, cigarrett ', duett, fa- 
sett, kaskett, lampett, lansett, operett, palmett, polkett, rosett, 
schalett, stöflett i förhållande till resp. bal, chemis, cigarr, duo, 
fas, kask, lampa, lans, opera, pa/m(blad), polka, ros, schal och 
stöfvel. 

Lika svaga spår ha vi af det gamla inhemska diminu- 
tivsuffixet 'Ung, specialiseradt till djurs ungar, t. e. gåssling 
— i hvars ställe vanligen gåsunge användes — till gås, killing 
till det arkaistiskt i alldeles samma betydelse brukade kid 
och det väl dialektiska källing (normalt i stället kattunge) till 
katt ^. Annars pläga husdjurens ungar bära namn, som i 
förhållande till det fullväxla djurels äro af fullkomligt hete- 
rotematisk natur, t. e. kalf jämte nöt, gris jämte 9vin, ualp 
jämte hund, stundom allernalivt sammansatta med -unge, 
något som i fråga om andra djurs namn är det vanUga, t. e. 
fol eller fölunge ^ jämte häst, lamm eller lammunge jämte får, 
men blott räfunge : räf, kråkunge : kråka osv. Heterolematiska 
diminutivbildningar förekomma för öfrigt äfven i åtskilliga 
andra fall, t. e. kvist till gren, jstuga till hus m. m. 

Alldeles enasläende är väl diminutivsuffixet -rf i dåld 
'liten dar. 

* Se ofvan s. 321 med not 4. 
' Årgången 1905 nr 47. 

* 'Liten cigarr* heter nämligen faktiskt cigarrdgarreU. 

* Jfr ock kyckling till isl. A*«At *tupp\ 
^ Jfr s. 385 not 2. 



— 387 — 

b) Ännu svagare äro ansatserna till ackrescitiv bild- 
ning. På det rent fysiska området brukas väl uteslutande 
sammansättningar med stor-, t. e. storbåt, -gata, -klocka, 
'kyrka, -segel, -skola, -stad, -tå, -ända osv., och äfven på det 
andliga området äro dylika bildningar åtminstone regel, t. e. 
storbonde, -folk, -gubbe, -karl, -kaxe, -man osv. Men här 
förekommer dock en ansats till böjning i och genom använd- 
ningen af prefixet årke- i en viss nyanserad betydelse — 
ungefar »durkdrifven, ytterlig» — t. e. årkebof, -fiende, -fä, 
-kanalje, -kättare, -lymmel, -narr, -nöt, -skojare, -skälm, -åsna 
m. m., mest eller kanske uteslutande förklenliga benämningar 
och .noga att skilja från bildningar med ärke- i betydelsen 
»öfverordnad, af högre rang», t. e. ärkebiskop, -hertig, -ängel. 
Numera ur bruk komna äro väl de af Rydqvist ^ anförda 
exemplen på användning af det från tyskan lånade erts- i 
stället för ärke-, nämligen ertsbedragare, -bof, -skälm. Åt- 
minstone föga brukliga äro väl ock numera de af samme 
författare framdragna fallen af bolm-, stock- och storm- i ac- 
krescitiv användning, nämligen bolmtisiel, stockaristokrat, storm- 
tok, -värk. Fullt gängse är däremot det ackrescitiva häst- i 
hästkur, som dock vanligen är abstrakt, liksom alltid är fal- 
let med hästminne. Väl enastående är en bildning med pre- 
fixet o-, nämligen otal 'ofantligt stort antal', såvida ej möjligen 
oväsen kan föras hit. Dock synes mig detta nu vara full- 
ständigt synonymt med väsen 'buller, oljud', hvadan alltså 
o- här nedsjunkit till ett blott stilistiskt affix (^hvarom se 
VII, 9 f.). 

2. Pejorativer* ange föremål, som äro vare sig fy- 
siskt eller ideellt sedt sämre än det, genom grundordet be- 
tecknade, normala. Äfven denna kategori är i italienskan 
särskildt rikt representerad genom böjningssuffixer, t. e. af 
casa 'hus' dels casaccia 'gammalt näste', dels pejorativt och 

^ Svenska språkets lagar V, 226. 

• Äfven kallade, med en klumpigare term, deteriorativer. 



— 388 — 

på samma gång diminutivt casuccia 'litet ruckel', dels pejora- 
tivt och på samma gång ackrescitivt casoccia 'stort ruckel'. 
I nysvenskan bildas pejorativer vanligen genom samman- 
sättning antingen med sednare leder sådana som -stackare 
(detta med en särskild nyans af beklagande), mera sällan 
'krake, -kräk, -skrålle (de båda sista ofta med en nyans af 
förakt) o. d., t. e. gubb-, karl-, kårng-, pojkstackare, gubb-, 
hästkrake, gubb-, kokråk, kärngskrålle; eller med förra leder 
sådana som skräp-, strunt- (båda med en utpräglad nyans 
af förakt), t. e. skräpprat, -sak, struntgubbe, -karl, -prat, -sak. 
Dock finnas ansatser till en böjningskategori i och genom 
användandet af ett par prefixer. Det vanligare af dessa är 
det annars såsom specifikt suffix för angifvande af konträr 
i motsats fungerande o-, t. e. i sådana fall som odjur 'stort ska- 
dedjur' (alltså med starkt ackrescitiv bismak), ofall (arkaiskt), 
ogräs, olater, oljud, olat (båda gärna med ackrescitiv bismak), 
oseder, oting, otjänst, otyg (jfr »fans/f/gr» o. d.), oår. Mindre 
vanligt till sin användning i förevarande fall är miss-, som 
träffas t. e. i missdåd, missfall, missfoster, missgärning, missljud, 
dessa bildningar noga att skilja från de talrika sammansätt- 
ningar (jfr VII, 20), där miss- står såsom representant för or- 
det miste, t. e. misshugg, -skrifning, -sägning, -tag, -teckning o, d. 

Föga brukliga äro ett par medelst suffixet -ast bildade 
pejorativer: poetast 'dålig poef och det med en viss ackresci- 
tiv bismak försedda kritikast 'dålig och oftast i oträngdt mål 
uppträdande kritiker'. 

3. Slutligen några ord om våra frukt namn (väsent- 
ligen bärnamn) på -on. Denna kategori är visserligen, sär- 
skildt i dialekterna, rätt talrikt representerad ^ och både semo- 
logiskt och morfologiskt tämligen utpräglad, enär frånsedt 
räkneorden 13 — 19 ingen annan ordgrupp karakteriseras af 
ändeisen -on än just den ifrågavarande, som betecknar fruk- 
ter (i dialekterna äfven några andra vegetabilier). Men å 

* Se A. ScHAGERSTRÖM, Om svenska bår- och fruktnamn på -on. 



— 389 — 

andra sidan kan den icke erkännas såsom någon verklig böj- 
ningskategori, ity att livad som går före -on antingen alls 
icke eller blott med stor svårighet låter identifiera sig eller 
ens associera sig med annat nutida språkmaterial. Fullkom- 
ligt omöjliga att analysera — annat än på etymologisk väg — 
äro nämligen för nutida språkmedvetandet t e. fikon, krikon, 
nypon, ollon, plommon, päron, sviskon och det nyligen från 
nordsvenska o. a. dialekter i riksspråket upptagna ^ tisiron 
'svarta vinbär*. Något genomskinligare och sålunda associer- 
barare äro följande bildningar, där vid sidan af formen på 
'On står än en form på den med -o/i alldeles synonyma sam- 
mansättningsleden 'bär, än ett pluralt bildadt ämnesnamn på 
-er, än åter bådadera: hallon jämte, i Närke, hallbär (af hall 
'sten'), hjortron: Västergötland hjorter (jfr i Hälsingland en- 
ligt Ihre hjortron: enligt Rietz hjorterbär 'smultron'), Små- 
land hönson: allmänneligen hönsbär 'Cornus svecica*, Småland 
klason: Roslagen och Småland klasbär (i Roslagen äfven kras- 
bär) 'Rubus saxatilis', kräkon *; allmänneligen kråkbär *Em- 
petrum nigrum', Götaland kröson: Dalsland Arösefcdr (Väster- 
götland, Bohuslän, Värmland, Närke kröser) 'lingon', lingon: 
Dalarna och Norrland lingbär (af Ung 'bärris'; jfr fsv. Ling- 
kepung 'Linköping'), mjölon : mjölbär 'Arctostaphylos officina- 
lis', odon (jfr? od-ört 'Cicula virosa'): Bohuslän obär^ (an- 
nars vanligen öbär) 'Vaccinium uliginosum', olfvon *; Söder- 
manland, Västergötland m. m. ulfbär 'Viburnum opulus'. 



* Se K. LANDTBRUK88TYRELSEN8 Normalförteckning öfver svenska växt- 
namn. 

* Uppges af E. Fries, Kritisk ordbok öfver svenska växtnamnen, men 
utan angifvande af fyndort. Jfr det jämtländska skrikon såsom namn på 
samma växt, citeradt från 1745 — 1907 af A. Lyttkens, Svenska växtnamn, 
s. 593. 

* Se H. Jen88bn-Tu8Ch, Nordiske plantenavne. 

^ Äldst olgon 1638 och senare samt ännu i Småland m. m., se A. 
Lyttkeks, a. st, s. 156 ff. Denna form förhåller sig väl till olfvon såsom 
isl. ylgr (och ylgia) Varginna' till ulfr Varg*, som säkerligen utgör bär- 
namnets stamord. 



— 390 — 

sinultron: Dalarna smulterbår (jfr det säkerligen nära besläk- 
tade miilter 'hjortron'*), äldre nysvenska soalon 1782 'odon', 
1796 'blåbär *: svalbär 1762—1877 'odon', nu i Värmland. 
Närke, Finland m. m. 'blåbär S tränjon : tranbår 'Oxycoccus 
palustris*. 

§ 55. Hypokorism. 

Hypokoristiskt, eller om man så vill 'familjärt'*, 
namn är hvad som hittills vanligen kallats »smeknamn», en 
föga lycklig öfversättning af det tyska »kosename» och det 
grekiska »hypokoristikon», eller ock »kortnamn», en term 
som läpipligast är att använda med en något inskränktare inne- 
börd (se s. 399), eftersom den utgår från en icke alllid tillämp- 
lig etymologisk synpunkt; det bär t. e. onekligen emot att kalla 
det hypokoristiska Lasse för »kortnamn» till Lars, då det 
förra, om ock i viss mån »förkortadl» af det sednare, dock 
icke är det »kortare» namnet af de båda. Med hypokoristiskt 
namn förstås nämligen hvarje sådan ombildning af ett före- 
måls normala namn, som afser att åt detsamma ge en för- 
troligare, intimare, hjärtligare eller lekfullare prägel. Dylika 
namn känneteckna sina föremål så att säga från barnkam- 
marens, familjelifvets och vänkretsens synpunkt. Kategorien 
är i nysvenskan ganska skarpt utpräglad, men uppföres dock 
här mera bihangsvis, emedan den icke är någon gramma- 
tisk kategori i egentlig mening, utan fastmera en rent stili- 
stisk sådan. Ett Olle eller Hedda har nämligen ingen annan 
»betydelse» i egentlig mening (jfr of van s. 18 och 24) än det 
Olof eller Hedvig, hvartill individen i fråga tvifvelsutan döpts, 
utan det förlänar blott åt namnet ett helt annat stämnings- 
värde, af innerlighet, nonchalans o. a. alltefter de speciella 
förhållandena för tillfället. I samma mån som denna stäm- 
ning förflyktigas genom flitig användning af de ifrågavarande 

* Se A. NoREEN, Vrgermanische latitlehre, s. 207. 

' Se A. Lyttkens, a. st., s. 414 ff. 

' Kn term som dock kanske alltför mycket påminner om »familjenamn». 



391 

namnen, upphöra dessa naturligtvis att vara hypokoristiska 
och bli vanliga namn med neutralt stämningsvärde. På så 
sätt ha Ebbe, Harry och Kalle, Ulla, Betty, Jenny, Ellen m. fl. 
för längesedan öfvergått till normala dopnamn, hvilket dock 
icke hindrar, att de ännu undantagsvis kunna uppträda med 
hypokoristisk användning. 

Det i fråga om konkreta glosor vanligaste, ja man kan 
gärna säga speciflka, uttrycksmedlet för åstadkommande af 
dylika namn är, såsom af de redan anförda normalexemplen 
synes, för maskuliner sufflxet -e (sällan efter engelskt möns- 
ter -y, uttaladt -/). t. e. Ville (Villy) till Vilhelm, för femini- 
ner -a, stundom -/ eller (åtminstone i skrift, om ock icke i 
uttal) -y, sällan -en, t. e. Betta, Betty, Bitten till Elisabet. I 
båda fallen fogas sufflxet vanligen till det ursprungliga nam- 
nets första tryckstarka stafvelse, t. e. Hedda af Hedvig; mera 
sällan till en sednare trj^ckstark stafvelse, t. e. Malla af Ama- 
lia, Minna af Vilhelmina; mycket sällan till en Irycksvag staf- 
velse, t. e. Malla af Maluina, Vivi af Olivia, Betta, -y af Eli- 
sabet. Härvid iakttages i regeln, att den före sufflxet gående 
stafvelsens sonant, därest den ursprungligen är lång, förkor- 
tas och den därpå följande konsonanten (som ju i regeln är 
kort, se II, 117) eller mera sällan någon längre fram i ordet 
förekommande förlänges samt resten af det ursprungliga or- 
det utelämnas, t. e. Adde af Adolf, Lasse af Lars. Dock kan 
undantagsvis ännu en konsonant få tagas med framför suf- 
flxet, t. e. Hinke af Henrik (historiskt sett af den äldre bi- 
formen Hindrik), men karakteristiskt förblir i alla händelser 
för ifrågavarande namn, att de alltid i större eller mindre mån 
undergått ellips. De på nu skildradt sätt uppkomna ordsluten 
'bbe, -bba, -dde, -dda, -ffe, -ffa osv. kunna sedan analogiskt 
öfverföras till namn, som ej innehålla något b, d, /"osv., 1. e. 
Bebbe för Bertil, Jödde för Jöns osv., så att vi faktiskt erhål- 
lit och dagligen för bildning af dylika namn använda en 
mängd nya sufflxer på lång konsonant -f~ ^» resp. a. Typen 



392 

i sin helhet är talrikast representerad bland dopnamn och där- 
näst bland familjenamn» men uppträder stundom äfven bland 
andra konkreter än dessa egennamn, alltså bland artnamn. 

Exempel på denna bildningstyp, ordnade alfabetiskt efter 
den för hvarje mindre grupp karakteristiska långa, eventuellt 
förlängda eller analogiskt tillkomna, konsonanten äro bl. a. 
följande \ hvarvid emellertid är att märka, det sammanställ- 
ningarna af de hypokoristiska namnen med andra icke när- 
mast innebära något annat än att ett visst hypokoristiskt namn 
faktiskt mer eller mindre ofta användes i stället för ett visst 
annat namn (i vidsträckt betydelse), t. e. Emma för EmelU 
däremot icke att det ifrågavarande hypokoristiska namnet 
skulle härstamma från och sålunda vara att etymologiskt för- 
klara af det andra, ty t. e. Emma har blott genom s. k. folk- 
etymologi kommit att ansluta sig till Emeli och icke uppkom- 
mit däraf genom någon ellips eller på annat sätt. 

Abbe Abraham, Ebbe Eberhard (men numera vanligen 
ett fullt själfständigt dopnamn), Fabbe Fabian; analogiskt bil- 
dadt Bebbe Bertil. Artnamn: det slangartade fabbe »fabrikör]», 
skämtsamt i stället för »favör» i kortspel. Femininum: Ebba 
(jfr Ebbe ofvan*) och det analogiskt bildade Bibbi Elisabet. 

Adde Adolf, sällan Anders, Edde Edvard, Freddy Fred- 
rik, Ludde Ludvig, Tedde Teodor och, oregelbundet genom 
sin bestämda artikel. Vadden Edvard; analogiskt bildadt Jödde 
Jöns. Femininer: Adda Adolfina, Fredda Fredrika, Hedda 
Hedvig. 

Joffe Josef, Loffe Elof, Muffe Mustafa, analogiskt Guffe 
Gustaf. Artnamn: priffe preferens (i kortspel), syffe syfilis. 

^ Omkring 160 hithörande fall har jag redan anfört i mina Spridda 
studier, andra samlingen s. 14 ocli 119 fT. Någon fullständighet är icke 
heller här ofvan åsyftad och väl omöjlig att åstadkomma, enär nya exem- 
pel dagligen och stundligen uppdyka. 

' Emellertid saknar jag något säkert exempel på det feminina nam- 
nets användning annat än som själfständigt dopnamn. 

• UtUladt med /"-ljud (se II, 72 not). 



— 393 — 

Agge Agaton?. August?, Gregge Greger, Gregorius, Sigge 
Sigfrid, Sigurd, Sigismund, Sixten (ursprungligen Sigsten); 
anal. Bigge Birger, Fregge eller oftare Figge (jfr ty. Fidke och 
ilal. Federigo) Fredrik, Giigge Gustaf, Kigge Kristian?, Ragge 
Ragnar. Fem. Magga, -i Margareta, Magdalena? 

Joje (dvs. Jojje) Georg; anal. Moje Morits, Maurits, Peje 
Per. Fem. . Maja Maria (dialektiskt Marja) och med artikel 
Bojan Ingeborg; anal. Aja Agnes, Kaja Karin. 

Jocke Joakim, Johan(nes), Macke * Malkolm, Nicke (äf- 
ven som artnamn i »döf/i/c/re») Niklas, Nocke Enok, Ricke 
Rikard?, Fredrik?, Sacke Sakarias, Vicke Viktor; anal. Brocke 
Bror. Artnamn: anal. det vulgära ji/cA-e * »gynnare»? Fem. 
Ricka Fredrika. Med bibehållande af två postsonantiska konso- 
nanter från grundordet är Hinke Henrik (jfr ofvan s. 391) 
bildadt ^ Skenbart likartade bildningar på -nke, där dock k 
är oursprungligt, äro Brunke Bruno, Danke Daniel, Janke Jan, 
Jonke Jon, där vi sålunda ha ett suffix -/re vid sidan af de 
nyssnämnda -e i Nicke och -eke i Brocke. Liksom denna spe- 
ciella typ väl väsentligen beror på tyskt inflytande, så gäller 
detta ännu afgjordare de feminina bildningarna med suffixet 
-lA-a såsom Annika Anna, Ellika Ella, Hannika Hanna, Jo- 
hanna, Marika Maria, och rent plattysk är suffixformen -ken 
i t. e. Bricken Britta, Dicken Fredrika (Dika), Lisken Lisa, 
Majken Maja. Däremot torde dess högtyska motsvarighet 
-chen ligga till grund för bildningar på -en sådana som Bit- 
ten Elisabet (Bet), Jetten Henrielt (Jetta), Lotten (ty. Loit- 
chen) Lotta. 

Alle Adolf, Alrik, Fille Filip, Filibert, Hjalle Hjalmar, 
Jolle Joel, Julie Julius, Kalle Karl, Nalle (äfven som artnamn 
med betydelsen 'björn') Natanael?, Olle Olof, Palle Pål, Paul, 



' Kanske närmast utgånget från en mot det norska Makolm sva- 
rande form. 

* Kanske uppkommet under medverkan af gök. 
■ Jfr Brunkeherg af Brunkow. 



— 394 -^ 

Rulle Rudolf, Tolle Torvald, Analolius, Ulle Ulrik, Valle Val- 
frid, Valdemar, Ville, -y Vilhelm, William; anal. Bille Birger, 
Brolie Bror, Lulle Ludvig, Pelle Per, Polle Pontus. Familje- 
namn: Brelle Brelin, Dalle Dal, Dalgren m. fl., Grålle^ Grahl, 
Kille Kihlstedt, W^aZ/e Wallander, Salle Sahlin; anal. Bra/fe 
Brattström. Artnamn: dille delirium, nolle nollissimo (i kort- 
spel); anal. grålle 'grå häst', kille arlekin, rölle 'rödhårig (mans- 
person' eller 'häst'). Fem. Alla Adolfina, Bolla Bothilda, Ella 
Eleonora, Elisabel, Elly, -i Evelina, Ellen Eleonora, Elina, 
Emanuela, Helena, Gulla, -i, -y Gunilla, Gunhild, Hella^ 
-en Helena, Hilla Hilda, //// lliana?^ Kalla Karola, Malla 
Malvina, Magdalena, Malin, Amalia, Mally Matilda, Milla Emi- 
lia, Molly Amalia, Ameli, Pella Petronella, Sälla, -y Rosali(a), 
Silla (Cilla) Cecilia, Tilli, -y Ottilia, Matilda, Tulla Tullia. 
Ulla Ulrika, Villy Vilhelmina; anal. Bolla Ingeborg, Lalla 
Laura, Lilly, -i Linnea, Elisabet, Emeli, Lolla Gloria, Lovisa?. 
Lalla Louise, Sally Sara. Artnamn på -a; prilla preliminär- 
examen. Såsom synes är ifrågavarande grupp synnerligen 
talrik och förmodligen i numerär öfverlägsen alla de öfriga. 

Fem. — motsvarande maskuliner tyckas alldeles saknas 
— Amy (dvs. Animi, -y) Amalia, Ameli, Emma Emeli, Emili 
(därjämte, och väl oftast, ett ursprungligen själfständigt dop- 
namn), Em{m)y Emerentia, Emilia, Ameli; anal. Af //nmi Vil- 
helmina, Maria (Mia), Eufemia. 

Benne Benedikt, Conny Konrad, Danne Daniel, Janne 
Johan (Jan), Jonny Johan, Manne Emanuel, Magnus, Man- 
fred, Tönne Antonius (såvida det ej numera öfvergåtl till ett 
fullt själfständigt dopnamn), Venne Verner? Fem. Anni An- 
tonia, Gunni Gunhild, Henny Henrika, Janna Johanna, Jenny 
Eugenia, Johanna (så vanligen, efter engelskt föredöme). 
Manna, -ie Hermania, Minna Vilhelmina, Minny Vilhelmina, 
Minerva, Stanny Constance, Ton(n)y Antonia. 

* /I-ljudet afscr eu ordlek med adjektivet grå. 
' Jfr dock västgötadial. /// för Elin. 



395 

Fippe Filip, Joppe Josef ^ Jakob S Jäppe Jakob ^, Näppe 
Napoleon. Familjenamn: anal. Frippe Fredriksson, Vippe Vic- 
torin. Artnamn: moppe mops. 

Harry Henrik, Kirre Kristian, Kurre ® Karl Reinhold (samt 
såsom hundnamn; närmast föranledt af Karo?), Murre* Mo- 
rits, Maurits, Pirre Peter ^ Per Reinhold. Familjenamn: Birre^ 
Börresen, Korre Cornelius, Norre Norelius. Artnamn: kurre 
ekorre (fsv. ikiirne) ^. 

Basse Baltsar, Esse Esajas, Gosse Gösta, Hasse Hans, 
Jösse Jöns (äfven i betydelsen 'hare' ^), Kisse Kristian, Klasse 
Klas, Lasse Lars, Masse Magnus, Mats, Måsse Måns, Nisse 
Nils (samt 'tomte' ^), Prisse som hundnamn (väl närmast ut- 
gånget från Prins), Tosse eller Tusse Torsten; anal. Josse Jon, 
Knusse Knut, Rasse Ragnar, Tosse Tor, Tusse Teodor och med 
bibehållande af en konsonant före s Hinse (lån från ty. Hinze) 
Henrik. Familjenamn: Bisse Bismarck, Jasse Janson, Sasse 
Samzelius; anal. Strosse Strokirk. Artnamn: sosse socialist; 
anal. det vulgära gasse gatpojke samt kisse *^ katt. Fem. Lissy, 
Elise, Lisa, Sissa, -z (Cissy) Cecilia, Sigrid, Sjossa Josephine (med 
franskt uttal), Stassa Anastasia; anal. Essie Emeli, Missa Maria 
(Mia), Sissi Sofi och (skrifvet Sisi, som väl afser samma uttal) 
Eufrosyne, hvartill kommer det med artikel försedda lokal- 
namnet Petissan för det äldre »Café Petit» samt med bibehål- 
lande af en konsonant före suffixet -sa Kajsa af det ofvan 



^ Dock närmast utgånget från fsv. losep (jfr ital. Giuseppe), 

* Dock närmast utgånget från fsv. lakop (jfr ital. Jacopo). 

' r-vokalen beror väl på anslutning till kurre för ekorre (fsv. ikurne). 

* tZ-vokalen beror väl på anslutning till sotar/nurrc. 

* Under påverkan från fra. Pierre? 

" /-vokalen torde bero på anslutning till biljardägare (den ifrågava- 
rande Börresens yrke). 

' Jfr äfven sotar/niirre af morian under påverkan af skorstensmur? 

* Om anledningen se T. Hjelmqvist, Förnamn och familjenamn, s. 
92 f. och 98 f. med not 1. 

® Om anledningen se Hjelmqvist, a. st., s. 218 ff. 
^" Om hvars ursprung se I, 459. 



— 396 

(s. 393) nämnda Kaja och Majsa, -en af Maja. Familjenamn: 
Brissa (dam af familjen) Brisman. Artnamn: anal. kossa ko 
och vulgärt sossa so samt med bibehållande af en postsonan- 
tisk konsonant från grundordet det slangartade morsa mor, 
där emellertid rs sammansmält till ^ liksom i de till samma 
sfär hörande, genom sitt feminina sufflx högst påfallande ma- 
skulina bildningarna farsa far och brorsa bror. — Såsom sy- 
nes är den ifrågavarande gruppen mycket talrikt represente- 
rad och torde i detta afseende komma närmast den, där / 
utgör den karakteristiska konsonanten. 

Aite Anton, Artur, Gutte Gustaf, Kitte Kristian, Knutte 
Knut, Ma/fe Mattias, Natte Natanael. Pgtte Pontus, VzV/e Vita- 
lis; anal. Tette eller Tutte Teodor. Familjenamn: Knatte Cnat- 
tingius; anal. Plotte Ploman. Artnamn: anal. putte pudel. 
Fem. Betta, -y eller Bitten Elisabet, Etta eller Jetta, -en Hen- 
riett, Jiitta Judit, Kitta Kristin, Lotta, -y, -en Charlott, Mätta 
Matilda ^ Netta Antoinette, Jeanette; anal. Ditta, -i Fredrika, 
Hetty eller (med samma uttal) Hattie Hedvig. Med beva- 
rande af äfven ett n framför t från grundordet ha vi Ante 
Anton, Bente Benedikt, Bengt, Jonte Jonatan, hvartill kommer 
skolpojksslangens med artikel försedda muntan 'muntliga (exa- 
men)*. Efter mönstret af dessa bildas många namn med ett 
suffix 'te (icke -tte), fogadt till ett grundordets n, t. e. Ante 
Anders, Brynte Brynolf, Dante Daniel, Jante Johan (Jan), 
Jonte Johan (Jon), Mante Emanuel, Svante Sven (men äfven 
ett själfständigt namn, troligen ursprungligen »kortnamn» af 
Svantepolk), Suente Sven, familjenamn som Brunte Brundin, 
Lunte Lundström (hvars / knappast är det samma som det 
i Lunte ingående) och artnamn som brunte 'brun (häst)' 
samt det dialektala mante 'gosse' (dvs. liten man), upptaget i 
riksspråket uti det prohibitiva uttrycket »pass mante!» * 



* Men etymologiskt sedt af MechtUd, mit. Methild. 
' Jfr synonyma uttryck sådana som »nej min gubbe lilla, stopp min 
gosse lilla» o. d. 



- 397 - 

Ett analogiskt tillkommet suffix -nte ha vi så slutligen er- 
hållit i Tente Teodor. 

Fem. — motsvarande mask. torde saknas — Berta Al- 
bertin (men oftast ett ursprungligen själfständigt namn), Gerta, 
-y Gertrud, där den karakteristiska långa konsonanten utgö- 
res af det med ri betecknade ^. 

Fem. — motsvarande mask. saknas — Vioi (dvs. Vivvi) 
Lovisa, Oktavia, Olivia, Viola. 

Exempel på två postsonantiska från grundordet ärfda 
konsonanter erbjuda, utom de redan här och där i det före- 
gående nämnda fallen af detta slag, Afse Absalon (därest öf- 
verhufvud sammanhanget längre kännes, hvilket torde vara 
mjxket tvifvelaktigt) och fem. Alba Albertin, Alda Alexandra» 
Elsa Elisabet (dessutom äfven själfständigt namn), Helma 
Vilhelmina, Hilda Hildegard, Magnhild, Ragnhild (dessutom 
äfven själfständigt namn), Laura Laurentia (men numera of- 
tast själfständigt namn) samt i vulgär stil artnamnet sylta 
syltkrog. 

Sällsynt är, såsom redan ofvan (s. 391) nämnts, använd- 
ningen af suffixerna -e, -a, -en samtidigt med vokallängd i 
föregående stafvelse. Sådana fall ha vi dock i t. e. Loue 
Ludvig, Tore Teodor och fem. Disa Vanadis, Gerda Ingegerd 
(oftast dock själfständigt namn). Fiken Sofia (Fia), Frida 
Helfrid (ofta äfven själfständigt), Ida Adelaide (oftast dock 
själfständigt), Lisen Elisabet (Lisa), Liva Olivia, Thala Natalia, 
Visen Lovisa. 

I jämförelse med det nu behandlade tillvägagångssättet att 
utbyta ordets sednare del mot ett suffix är ett annat — i än hög- 
re grad elliptiskt — förfaringssätt mycket sällsynt, nämligen det 
som består i att helt enkelt utelämna ordets slut och behålla 
blott dess början, i regeln alldeles oförändrad, åtminstone 
kvalitativt, och endast rent undantagsvis en smula förändrad 
i fråga om sin sonantkvalitet eller, än mera sällan, hvad nå- 
gon konsonant beträffar. Exemplen härpå äro något vanli- 



- 398 

gare i fråga om maskuliner än femininer, men dock i det 
hela fåtaliga. Sådana mask. äro A/exander, Bertil Bartolo- 
meus (och äfven ofta numera själfständigt namn), Daniel, 
Mac (dvs. Mack) Malkolm (jfr ofvan s. 393 not 1), Markus, 
Maorimilian, M/nrod, Odalrik * (om nu verkligen sammanhan- 
get fortfarande kännes, något som väl är högst tvifvelaktigt, 
helst formen Odalrik nu är ytterst sällsynt, liksom för öfrigt 
äfven Odal), Sam (dvs. Samm) Samuel, Stannis Stanislaus, 
r/moteus, Tom (dvs. Tåmm) Tomas. Af femininer känner 
jag blott Arfamina, Adéle Adelaide, Elisa eller Elise Elisabet, 
Laura, Magdalena och af familjenamn åtminstone Bore Bore- 
lius, Sz^ec/elius samt med artikel Lacken Leczinsky och det af 
obekant anledning kvasifeminint bildade Länkan Lundqvist. 
Bland de säkerligen icke få hithörande ortnamnen må erinras 
om Gustava Gustaf Adolf (socken i Värmland) och med ar- 
tikel ^ Serafen Serafimerlasarettet. Mycket vanliga äro hithö- 
hörande insexuella artnamn såsom (/zm/nissionsexamen, dricks- 
pengar, /f/osofisk (förberedande) examen, /ofromotiv (i fack- 
lig slang), praktisk teologisk examen, reA-ommenderadt bref, 
W/rstelefon, städerska, telegram (i facklig slang) samt med ar- 
tikel deken dekadans '. Af dessa och dylika äro dock redan 
många så vanliga i normal stil, att deras hypokoristiska färg 
till stor del försvunnit. 

Ojämförligt vanligare är emellertid det alldeles motsatta 
förfaringssättet, nämligen att man med utelämnande af or- 
dets början behåller dess slut oförändradt, ytterst sällan med 
utbyte af -a mot -i, -y eller med någon annan obetydlig för- 
ändring. Men i påfallande motsats mot hvad i de föregå- 
ende fallen varit händelsen, äro här särskildt maskulina bild- 
ningar mycket sällsynta. Jag känner af sådana blott följande: 
Gustus Augustus?, Klas Niklas (försåvidt ett sammanhang 



* Aldre form för VI rik. 

' Hvars påfallande form säkerligen beror pa ordlek med »en serafi». 

' Jfr vidare ofvan s, 85 f. 



— 399 - 

ännu kännes, hvilket i regeln ej torde vara fallet), Sander eller 
Sandy Alexander, Tens Matteus och de oregelbundet bil- 
dade Gusten Gustaf (med artikel), August?, Augustin?, Hans 
Johannes, Pål Leopold, Tönnes Antonius (om verkligen nå- 
got sammanhang längre kännes). Sä mycket vanligare äro 
femininer, af hvilka jag antecknat öfver femtio: Ava Gustava, 
Becka Rebecka, Bella Isabella, Bet Elisabet, Bina Jakobina, 
Urbina, Dika Fredrika, D/n(a) Bernhardin(a),Gerhardin(a), Dora 
Teodora, Ella Gabriella, Elmina Vilhelmina, Etta Henrietta, 
Femia Eufemia, Fia Sofia, Fina Adolfina, Josefina, Frida Al- 
frida, Elfrida, Gina Georgina, Greta Margreta, Gusta Augusta, 
Hanna Johanna (äfven ursprungligen själfständigt namn), 
Helmina Vilhelmina, Ida Alida, Arvida (äfven ursprungligen 
själfständigt), Ina Karolina, Jana Ottiliana, Jata Beata, Jetta 
Henrietta, Kasa Fokasa, Lena Helena, Magdalena, Li Emeli, Lina 
Karolina, Linda Dalinda, Teodolinda, Lisa Elisa, Lotta, -y Char- 
lotta, Manda Amanda, Mida Armida, Milla Kamilla, Mina Vil- 
helmina, Na Anna, Nella, -y Petronella, Neta Agneta, Netta An- 
tonietta, Jeanetta, Nilla Gunilla, Pernilla, Nika Teolnika, Nike 
Berenike, Nora Eleonora, Rika Erika, Fredrika, Henrika, Ul- 
rika, Rina Severina, Sanna Susanna, Sine Eufrosine, Stava Gu- 
stava, Stina Kristina, Talie Natalie, Tea Dorotea, Mattea, Tilda 
Matilda, Tina Albertina, Ingbertina, Trina Katrina, V/na Mal vina. 
Vira Elvira. Af artnamn har jag blott anträffat prinsessa. 

De båda nu senast behandlade typerna, Alex och San- 
der af Alexander, kunna med fullt skäl, eftersom de ju inne- 
bära en verklig förkortning af grundordet och ingenting annat 
därjämte, kallas kortnamn. Denna term torde emellertid 
billigtvis böra utsträckas äfven till följande lilla grupp. Un- 
dantagsvis förekommer nämligen det fall, att ett (dop)namn 
är sammandraget på så sätt, att både dess början och slut 
åi'o i den kortare formen representerade. Exemplen sy- 
nas utgöras blött af femininer, t. e. Baba Barbara, Bri7/a ^ 

^ LJudlagsenligt utveckladt ur den fullare formen. 



— 400 — 

Brigitta, Flora Florentina, Frida Fredrika, Kina Karolina, 
Lova Lovisa, Mia Maria, Nina Nikolina, Thinda Teodolinda, 
Vilma Vilhelmina. — Omvändl är blott midtelpartiet räddadt 
i ett sådant fall som det vanligtvis med artikel försedda Nyan 
*Upsala nya tidning*. 

Alldeles obundna af några som helst formulerbara regler 
äro sådana direkt från barnkammaren stammande, kvasiredu- 
plicerade former som t. e. Dida Fredrika, Nana Ottiliana, 
Nanna Johanna, Ottiliana (äfven ursprungligen själfständigt 
namn), Nina Karolina, Ninny, -i Katarina, Karolina, Sissy Elisa. 

Vi ha i det föregående flera gånger sett, hurusom arti- 
keln -(e)n kan i hypokoristiska naiim förekomma i förening 
med någon af de ofvan behandlade bildningsprincipernas till- 
lämpning. Men äfven ensam kan denna ändelse ej sällan 
användas i rent hypokoristiskt syfte, dvs. utan att på något 
sätt göra formen mera »bestämd» till sin innebörd. Vid 
dopnamn är detta mycket sällsynt, t. e. Eriken, Jeanen, Ebban ^ 
och det i förhållande till grundordet Rut oregelbundet bildade 
Rutan ^. Rätt vanlig, ehuru visserligen blott i lägre stil, är 
däremot företeelsen i fråga om familjenamn ^ särskildt en- 
stafviga sådana, t. e. Eken, Falken, Grottien, Holmen, Hultén, 
Löfven (till Löf), Muncken, Tammen, Därnäst ofta träffas 
den väl hos tvåstaviga på -e och -ing, t. e. Baggen, Kallin- 
gen. Hos tvåledade namn är den i det hela sällsynt, ehuru- 
väl man träffar sådana fall som Lagerbjelken, Liljesparren, 
Lindhulten, Lundquisten, Silf ver stolpen, Winrothen. I något 
äldre litteratur träffas ifrågavarande bildningar mycket oftare 
än nu, men då, som det tyckes, utan någon — åtminstone 
mera utpräglad — hypokoristisk innebörd, t. e. Däcken, Göri" 
zen. Ankarströmmen ^ 



^ Jfr Beckman, Sv. språklära, s. 18 f., där såsom »skämtsamt» språk- 
bruk anföras Kallen, Mian »i alldeles samma betydelse som Kalle, Mia9. 
' Förmodligen afseende en ordlek med rutan. 
• Påpekadt af N. Lindeb, Regler och råd, 3 uppl. (1908), s. 39. 



— 401 — 

Det vanligaste af alla hypokoristiska bildningssått är 
emellertid intet af de redan nämnda, utan det som betjänar 
sig af suffixet -is, vanligen i förbindelse med ellips af en 
större eller mindre del af grundordet. Ursprungligen hem- 
mahörande i skolpojks- och studentslang har detta suffix 
därifrån för längesedan spridls i vida kretsar, men tillhör 
dock alltjämt en mer eller mindre vulgär stil och har en ut- 
prägladt skämtsam anstrykning. Då jag nu här behandlar 
detta suffix icke först, hvartill dess stora utbredning och — på 
sistone dock något aftagande — användning kunde tyckas göra 
det berättigadt, utan vid slulel af min framställning af de 
hypokoristiska företeelserna, så sker detta därför, att ifråga- 
varande suffix på intet sätt är specifikt för det slags glosor, 
som här är fråga om, nämligen de konkreta. Bildningar på 
'is kunna nämligen i semologiskt afseende vara af mycket 
skiftande (dock aldrig fmit) art: abstrakta, t. e. bakis bak- 
rus, hondis bondånger, byxis byxångest, dekis dekadens, kom- 
pis kompaniskap, tumis tu manna hand; assumptiva, t. e. 
korkis korkad, pinis pinkar, slupis stupfull, såvis såverad; ja 
meningar, t. e. mjukis och tjånis, två sidoordnade utvecklin- 
gar af »mjuka tjänare!», grattis (j^g) gratulerar o. d. Men 
lejonparten af dylika bildningar utgöres dock af konkreler. 
Att här anföra någon större exempelsamling är öfverflödigt, 
då sädana finnas flerestädes i tryck ^ hvarför jag inskränker 
mig till att påpeka några af de områden, inom hvilka kon- 
kreta -/s-bildningar förekomma, och särskildt sådana, inom 
hvilka de äro företrädesvis talrikt representerade. 

Till dessa sistnämnda höra knappast dopnamnen, hos 
hvilka nämligen de redan behandlade typerna — särskildt 

^ Se t. e. E. Tegnér i Forhandl inger paa det andet nord. filologmede, 
s. 67 not; anonym förf. (R. G:son Berg?), Anteckningar till en »slangn-ord- 
bok i tidningen Fyris '®/4 1897; R. G:son Berg, En nysuensk ordbildning i 
Aftoubla4et 'V>o 1897; A. Nordfelt, Om ändeisen -is i nysvenskan i Stu- 
dier i modern språkvetenskap, utg. af Nyfil. sällsk. i Stockh. I; rikhalti- 
gast R. G:80N Berg, Skolpojks- och studentslang i Sv. landsm. XVIII, 8. 

Noreen, Värt språk. Bd V. 26 



- 402 - 

typen Olle, Hedda — äro mest i svang, under det alt -is- 
bildningarna ha en alltför vulgär och »skojig» prägel för att 
på detta intima område kunna bli i högre grad populära och 
gängse utanför ett visst begränsadt kotteri. Dock träffas, med 
nämnda inskränkning, sådana icke just sällan, t. e. Huggis 
Hugo — med samma konsonantförlängning som i typen Sigge, 
en företeelse som här annars icke är vanlig — Maltis Malte, 
Oskis Oskar, fem. Ehbis Ebba. Ellis Gabriella, Evis Eva, Ger- 
dis Gerda, Gustis Augusta, Mårtis Märta. Mera spridda äro 
-15-bildningar till familjenamn, t e. Björkis Björken, Hagis 
Hagman, Lekis Lekberg, Molis Molander m. m. Ännu vida 
vanligare äro de i fråga om yrkesnamn, t. e. bokis bokbin- 
dare, bokhandlare, borsiis borstare, docis docent, kvaris anti- 
kvariatsbokhandlare, landtis landtman, lumpis lumphandlare, 
postis posttjänsteman, pro/bis profårskandidat, profryttare, vaktis 
vaktmästare. Lika eller än mer ymnigt uppträda de i fråga 
om nöjes-, yrkes- o. a. mera bekanta lokalers namn, t. e. 
Asis »Asgård» (ordlekande benämning på Uppsala anatomi- 
ska institution), bgsis bysättningshäktet. Gästis Gästgifvaregår- 
den, kändis konditori, Kuggis en viss examenslokal (där det 
alltså »kuggas»), labbis (obs. konsonantförlängningen) labora- 
torium, Opris Operakällaren, spektis * teater (»spektakel»), syltis 
syltkrog, Teknis Tekniska högskolan, Uppsis Uppsala, Zotis 
Zootomiska institutionen. Exempel på de icke sällsynta hit- 
hörande bildningar, som afse andra företeelser inom nöjets 
värld än själfva lokalen, äro champis champagne, kattis katt- 
serenad, maskis maskerad, suagis svagdricka. Omtyckta äro 
ock öknamn på -is såsom flintis flintskallig person, pluggis 
pluggstut, tjockis tjock person o. d. 

Såsom särskildt Nordfelt * gjort troligt, härstammar detta 



^ Föråldrad form, numera öfvergången till spex och i regeln icke 
syftande på lokalen, utan på själfva teaterstycket eller ock teaterföreställ- 
ningen. 

* Se s. 401 noten. 



- 403 

'is ytterst från den latinska (skol)grammatiken och särskildt 
sådana vanliga ord som rudis, finis, gratis, lapis m. m. (jfr 
ock grekiska ord som praxis). Samma latinska ursprung 
föreligger naturligtvis än afgjordare i fråga om det äfvenledes 
Jiypokoristiskt använda -us, som visserligen i finländska dia- 
lekter enligt Vendell ^ kan »tillfogas snart sagdt hvarje verbal- 
och nominalstam», t. e. flintus flintskallig person, kräkas krake 
o. d., men som i högsvenskt riksspråk — och då väsentligen 
blott i slangartadt sådant — knappast förekommer annat än 
fogadt till elt på A" slutande ord eller del däraf, t. e. fiskas 
fiskal, friskas frisk fyr, fräckas fräck person, politikas (direkt 
lån från latinet) politiker, vinkas vink, hvaraf framkallats ett 
nytt suffix -kus i analogibildningen fiffikas fiffig person. Längre, 
äfvenledes ursprungligen latinska ändelser på -as äro -ias i 
t. e. ballerbasius bullerbas och konfusias * konfys person, -rfa- 
rias (jfr de senlatinska abecedarias och dromedarias) i drammel- 
darius drummel ' och det finländska slarfvendarias slarfver, -ibas 
(jfr de bekanta kökslatinska hästibus, kårribus och Skaribus) i 
fråckibas fräck person och rastibas * en som rustar om. 

Af klassiskt, grekiskt-latinskt, ursprung är väl äfven det 
mycket slangartade (frän Ajax, aadax, tenax o. d. lånade) 
suffixet -ax i t. e. professorsnamnen Lidax Liden, Norax No- 
reen, Rydax Rydin, Torax^' Torén och artnamnen profax pro- 
fessor, brglax brylå; jfr för öfrigt de assumptiva fy lax ^ full 
(berusad) och, väl närmast efter lat. tenax bildadt, sjenax 
generad. Sällsynt är det äfvenledes klassiska -ix, som nästan 
uteslutande användes, då likalydande latinska eller grekiska 



* östsvenska monografier, s. 63. 

* Säkerligen delvis beroende på ordlek med Konfucius. 

* Och därjämte ordlek med dromedar. 

* Påverkadt af (krigs)ftus«? 

' Ordlek med den entomologiska termen liksom Borax Borell med 
den kemiska. 

" V-vokalen från fylla. För öfrigt ordlek med det grek. phylax. 



404 

ord finnas att tillgå, t. e. Helix Hellquist, Kalix Karlberg, 
Salix Sahlin, men äfven konix (jämte -is-bildningen konis) 
konjak. 

Från bibeln stammar -ak i mesak mes(aktig person), 
som säkerligen återgår på det i ordlekande syfte upptagna 
Mesak, namn på Sadraks och Abednegos kamrat. Mera osä- 
kert är, hvarifrån den vanligare biformen -bak förskrifver sig. 
Dröbak 'en som rfrönar* torde bero på ordlek med det norska 
stadsnamnet och det synonyma slöbak 'en som s/öar' vara en 
analogisk efterbildning. Prebak 'präst' har möjligen fått sitt 
b och kanske också e- ljudet från prebende och prebendarius 
— i hvilket fall det torde ursprungligen ha afsett teologie 
professorer — och snebak 'en som är »s/ierf» (af starka dryc- 
ker)' kunde då bero på en illasinnad analogibildning. Pubak 
'punsch' åter är väl påverkadt af (arrak, konjak och) tobak, 
kanske särskildt i sammanställningen »punsch och tobak». 
Det mera tillfälliga frubak 'fru' är naturligtvis anologibildadt, 
om också icke särskildt efter det sistnämnda exemplet. 

Enastående, hvart och ett i sin art, äro väl de medelst 
hypokoristiska sufflxer, lånade från romanska språk, bildade 
vulgära pigäsch *piga', bodisko 'en som sysslar vid boddisken" 
och stinkadoros 'stinkande cigarr(er)'. 

Om hypokoristiska bildningar på -//// se ofvan s. 385. 



ÅTTONDE KAPITLET. 
Familjenamnens bildning. 

(Morfologisk exkurs 3). 

§ 56. Inledning:. 

Familjenamn eller »släktnamn)) ^ ange en mänsklig 
individ såsom medlem af en viss familj, hvars stamfar eller 
stamort (eller något annat »ursprunget» angifvande) vanligen 
betecknas eller åtminstone anlydes — ty äfven här spelar 
ellips en stor roll -^ genom det grundord, hvartill den sekun- 
dära bildningen, familjenamnet, närmast ansluter sig. När jag 
här endast i en morfologisk exkurs behandlar denna så rikt re- 
presenterade kategori, så är skälet därtill att söka i den omstän- 
digheten, att det nyssnämnda betydelsesammanhanget mellan 
familjenamnet och dess grundord sällan eller så godt som al- 
drig är för de talande — ja knappast annat än rent tillfålligtvis 
ens för namnets bärare — medvetet. Hur mången är t. e. fullt 
medveten om att en Andersson i regeln är en, hvars stamfar 
hette Anders? Och hur mången ens anar, att Noreen är en, 
hvars stamort varit Nors socken, Wieselgren en gren af släkten 
Wiesel som härstammar från Vislanda osv.? Det ursprung- 
ligen afledda Noreen sammanhänger nämligen numera semo- 
logiskt ej mer med sitt forna grundord än t. e. grotesk med 



^ Jag undviker dock här denna, i och för sig Ju lämpliga, term så- 
som varande i viss mån tvetydig, eftersom Sundén, Suensk språklära i sam- 
mandrag, 16 uppl. (1905), och Bråte ännu i Sv. språklåra, förkortad uppl. 
(1905) använda samma term såsom synonym med »appellativ». 



406 

sitt, grotta, och det ursprungligen sammansatta Wieselgren har 
nu ej mer att skaffa med sina båda källor än t. e. bärsårk 
med sina, björn och sårk, eller lekamen med sina, lik och 
hamn. Alltså står det fast, att den ifrågavarande kategorien 
visserligen är i språkligt afseende ganska utpräglad genom 
tillvaron af rätt fasta bildningsprinciper, men den är ej någon 
egentlig böjningskategori, emedan de för densamma specifika 
uttrycksmedlen ej längre ange något betydelseförhållande 
mellan denna kategori och öfriga specialkategorier inom per- 
sonnamnens allmänna kategori (se ofvan s. 35); jfr däremot 
sådana genom böjningen klart uttryckta förtiållanden som en 
häst: hästar, grefve : grefuinna, kallar : kallade o. d. 

De här ifrågakommande bildningsprinciperna bestå i an- 
vändandet af vissa suffixer, sällan prefixer, fogade till antin- 
gen personnamn - i så fall vanligen dopnamn, t. e. Anders- 
son, mera sällan redan gängse familjenamn, t. e. Ödmansson, 
— eller ortnamn, dessa sednare vanligen underkastade stark 
ellips, så att hvad som af det ursprungliga grundordet kvar- 
står uti familjenamnet i regeln icke längre igenkännes såsom 
varande ett ortnamn, t. e. Sjöström och Suårdström af Svärd- 
sjö. Sällan lägges annat språkgods (än person- eller ort^ 
namn) till grund för familjenamnets bildning. Jag behand- 
lar nu i det följande hvartdera af de tre nämnda hufvudfal- 
len särskildt för sig och tar därvid endast hänsyn till sådana 
grundord, som ännu kunna nödtorfteligen såsom sådana igen- 
kännas. 

§ 57. Bildningrar af dopnamn. 

Till sitt specifika uttrycksmedel ha dessa bildningar suf- 
fixet -son, emellertid rätt ofta ersatt af -sen eller -sén, stun- 
dom af -s, sällan af -i. Jag företar till närmare skärskå- 
dande ett i sänder af dessa fall. 

1. -son. Att typen Andersson icke längre är sammansatt 



— 407 — 

med ordet son, ulan afledt medelst suriixet -son S är ögon- 
skenligt, då t. e. »Sigrid Andersson, dotter af Karl Andersson» 
ju hvarken är en »son» eller har en far med namnet »Anders». 
T}^dligen är -son här ett suffix (jfr VII, 7 f.) lika väl som 
-dom och -lek i t. e. barndom, som ej är någon »dom», och 
storlek (kårlek), som ej är någon »lek». 

Namnen på -son äro legio. Detta först och främst hvad 
beträffar antalet bärare af dylika namn. I 1901 års rikstele- 
fonkatalog finnas på omkring 43,000 namn inemot 10,000 på 
-son, dvs. att i »medelklassen» — som denna katalog väl i 
det hela representerar — hvar fjärde eller femte mansperson 
(alltså ungefar 22 % ) * bär ett dylikt namn, under det att i 
samma års statskalender detta är fallet endast med ungefär 
hvar tolfte person (alltså omkring 8 ?^) ^, dvs. att i »ämbets- 
mannavärlden» dylika namn äro nästan tre gånger sällsyn- 
tare. Inom nämnda myriad utgöres drygt en åttondel ensamt 
af bärare af det talrikast representerade bland alla våra fa- 
miljenamn, nämligen Andersson (Anderson, -zon osv.) med 
1,255 antecknade exemplar (2,92^ af de 43,000)*, hvarvid 
jag liksom i fråga om de här närmast följande namnen bort- 
ser från olika stafningar utan någon fonologisk innebörd. 
Drygt en femtedel (2,030 stycken) utgöres af representan- 
ter för detta namn och det därnäst allmännaste, som är 



* Oftast skrifvet -ssorij t. e. Karlsson» ofta äfveii -son, t. e. Karlson, 
stundom -zön eller -«o/i/i, t. e. Petterzon, Pettersohn, sällan -ssohn, -zohn, 
-szon, -sån eller -ssån, t. e. Zachrissohn, Johnzohn, Pehrszon, Kalsån, Pet- 
terssån; efter s ofta skrifvet (och alternativt äfven uttaladt) -o/i, t e. Clason. 

* Jfr förhållandet i Danmark, där i de större städerna -sen-namnen 
utgöra 53,7 X> dvs. mer un hvarannan person bär ett dylikt, på landsbyg- 
den åter 85,4 ^ I Se F. Nielsen, A. Qlrik och J. Strenstrup, Dansk navne- 
skik (1899), s. 132 fT. 

■ Jfr Danmark, där enligt 1899 års kalender 32,9 <, dvs. hvar tredje 
person, bär ett -.ven-namn. 

* För denna och åtskilliga andra sifferuppgifter i det följande hän- 
visas en gång för alla till E. och A. Noreen, Soenska familjenamn vid hör- 
jan av 1900-talet (1907). 



- 408 — 

(icke, såsom man väl väntar sig, Pettersson, utan) Johans(s)on 
med 775 fall (1,8 .<)^ Dessa båda namn samt Petiers(s)on 
med 697 fall (1,6» V) och Eriks(s)on med 601 fall (1,4%^) ut- 
göra tillsammans minst en tredjedel (3,328) *. Dessa fyra 
samt Nils(s)on med 583 fall (1,86 X), Carls(s)son (Karlsson 
osv.) med 557 fall (1,8^0 och Ols(s)on med 555 fall (1,29^) 
utgöra tillsammans drygt hälften (5,023). Dessa sju åter samt 
Lars(s)on med 493 fall (l,i5^), Svens(s)on med 422 (0,98^), 
Jons(s)on med 370 och Pers(s)on med 254 utgöra tillhopa 
omkring två tredjedelar (6,562). Ändtligen bestå omkring 
tre Qärdedelar (7,422) af alla so/i-namns-ägare af sådana, som 
bära antingen något af de redan nämnda elfva eller ock nå- 
got af namnen Giisiafs(s)on med 214 fall, Jans(s)on med 211, 
Jöns(s)on med 156, Hans(s)on med 151 och Jacobs(s)on med 
128; summa 16 namn. Alla öfriga, till ett antal af öfver 
1,050 (se nedan s. 412) uppgående -50fi-namn uppbäras så- 
ledes tillsammans af blott en fjärdedel af samtliga -son-namns- 
ägare, och hvart och ett af dessa namn understiger i mina 
samlingar talet 100 i fråga om frekvens. 

I statskalendern är, åtminstone för de åtta först nämnda 
namnens vidkommande, ordningsföljden i fråga om frekvens 
densamma som den nu efter rikstelefonkatalogen meddelade; 
dock med den lilla afvikelsen att Carls(s)on kommer — be- 
tecknande nog, eftersom Carl (Karl) förr mera tillhört de 
högre än de lägre samhällslagren — före Eriks(s)on och Nils- 
(s)on, samt att Lars(s)on kommer före Ols(s)on. I Stock- 



^ Här liksom i det följande menas procent af samtliga (43,000) namn, 
icke af ensamt -«on-namnen. 

' Jfr liurusom i Danmark omkring V* af -sen-namnens bärare utgöras 
af representanter för de fyra talrikast uppträdande namnen, hvilka äro: i 
städerna Petersen, tillhörande 5,9 X af alla danskar, Hansen 5,5 5^, Jensen 
5,4^, Nielsen 4,5 ^ (hvarpå följer Andersen 3 ^), summa 21,8^; på lan- 
det Jensen 11,5^, Nielsen 8,4^, Pedersen 8,9^, Christensen 1,9^ (Ander- 
sen 3,7 X), summa 36 ^ ; i statskalendern Hansen 3,6 ^, Pelersen 3,» >^, 
Jensen 2,4^, Nielsen 2,4^ (Andersen 1,4 9^), summa 11,6 5^. 



- 409 - 

holms mantalslängder för 1908, som väl i det hela ganska 
tillfredsställande representera namnskicket i åtminstone mel- 
lersta Sverge, ha samma båda namn ytterligare avancerat, i 
det att Carls(s)on öfverflyglat äfven Petters(s)on, och Lars(s)on 
gått, om ock med nöd, förbi äfven NUs(s)on, Ordningsfölj- 
den blir alltså här denna (som jag meddelar ^ särskildt på 
grund af de både absolute och relative påfallande höga siff- 
ror, hvarmed -son-namnen ståta i själfva hufvudstaden): An- 
der$(s)on 13,135 fall (3,75 ^ af stadens omkring 350,000 inne- 
vånare), Johans(s)on 9,498 (2,7i ^), Carls(s)on 9,265 (2,66^0» 
Petters(s)on 7,306 (2,o9«0. Eriks(s)on 5,911 (1,7%). Lars(s)on 
4,236 (1,21^), Nils(s)on 4,227 (l,2i.%0. 0/s(s)on 3,729 (1,07^). 
Denna trots de olika källornas så från hvarandra afvi- 
kande beskaffenhet ju dock i del stora hela nära öfverensstäm- 
mande ordningsföljd förefaller vid första påseende öfverra- 
skandc i betraktande af att enligt den i De svenska lands- 
målen^ år 1888 meddelade dopnamnsstatistiken de 16 vanli- 
gaste förnamnen (hos 37,191 antecknade manspersoner) då 
voro följande, ordnade efter aftagande frekvens: Karl, Gustaf, 
Johan, Fredrik (jfr hurusom Fredriksson kommer först såsom 
nr 23 i ordningen bland son-namnen enligt rikstelefonkatalo- 
gen och är blott nr 15 i Stockholm), Vilhelm, Axel (jfr Axels- 
son som nr 36 enligt rikstfk.), August, Otto, Adolf, Erik, Hen- 
rik (jfr Henriksson som nr 26 enligt rikstfk. och nr 19 i Stock- 
holm), Nils, Magnus (jfr Magnusson som nr 19 enligt rikstfk.), 
Per, Ludvig, Oskar, Af dessa återfinnas blott de tre första 
samt Erik, Nils och Per i den äfven i fråga om ordnings- 
följden namnen emellan högst afvikande lista, som man på 
grund af -son-namnens relativa frekvens (t. e. i rikslelefon- 
katalogen) kunde rimligtvis vänta sig att finna, nämligen An- 
ders (såsom dopnamn uppträdande först som nr 18), Johan, 



* Efter en notis i Aftonbladet **/8 1908. Barn och gifta kvinnor äro 
ej medräknade. 

» B. VI. h. 7, särskildt s. 21. 



410 

Pel(t)er (som dopnamn först nr 38), Erik, Nils, Karl, Olof 
(som dopnamn nr 19), Lars (som dopnamn nr 28), Sven 
(som dopnamn nr 32), Jon, Per, Gustaf, Jan, Jöns, Hans, 
Jakob. 

Förklaringen till denna motsättning ligger däri, att den 
ofvannämnda dopnamnsstatistiken helt och hållet baserar sig 
på de s. k. högre klassernas namnskick, under det att de 
vanligaste familjenamnen på -son ursprungligen tillhört all- 
mogesöner och således bära vittne om hvilka dopnamn som 
i något äldre tid — början och midten af 1800-talet, då -son- 
bildningarna öfvergå från att vara »farsnamn» för söner till 
att bli familjenamn (äfven för döttrar ^) — voro de inom 
bondeståndet mest gängse. Att det allra vanligaste dopnam- 
net hvad söner beträffar bland allmogen på den tiden var 
Anders, tyckes otvetydigt framgå af den omständigheten att 
namnet Ander$(s)on är i fråga om frekvens hela 62 V öfver- 
lägset nästa namn * och ännu ojämförligt mera öfverlägset 
alla följande. Men. att så ej varit förhållandet i ännu äldre 
tider, kan man med skäl misstänka, då man observerar, att 
de etymologiskt identiska namnen Johans(s)on, Jons(s)on, 
Jans(s)on, Jöns(s)on, Hans(s)on och Johannesson i rikstele- 
fonkatalogen ha tillsammans 1,667 bärare (3,88 < af de 43,000 
där upptagna) och således med nära 33 ?^ öfverstiga namnet i4n- 
ders(s)on, hvadan deras grundord, Johannes, en gång bör ha 
varit vårt vanligaste dopnamn. Detta antagande stämmer 
fullkomligt med förhållandet i registren till våra fornsvenska 
diplomer, där Johannes (och dess biformer) är det ojämför- 
ligt vanligaste och oändligt öfverlägset Andreas (Anders), Så- 
väl enligt våra diplomer intill 1348 (se Dipl. Suec. I — V) 
som under perioderna 1351 — 1400 (Sv. Riks-Archivets per- 
gamentsbref III) och 1401 — 1420 (Sv. Dipl. I— III) är ord- 
ningsföljden i fråga om de åtta vanligaste namnens frekvens 

' Dessa kallades förut AndersdoHer osv. 

' 1,255 Anderssöiicr : 775 Johanssöncr= 162 : 100. 



~ 411 — 

oföränderligen densamma, blott med den oväsentliga olikhet 
källorna emellan, att före 1348 Magnus tycks vara en smula 
vanligare ån Olof och efter 1400 dels Olof något litet vanli- 
gare än Lars, dels Anders högst obetydligt vanligare än Bengt. 
De ifrågakommande registren upptaga nämligen för Johan 15, 
resp. 25 och 20 V« spalter, Nils 9 V»» resp. 17 (jämte 1 spalt 
»Klaus», som kanske redan på den tiden fattades som ett 
från Nikolaus skildt namn) och 11 (jämte 1 7» sp. Klaus), 
Peter 8 V», resp. 15 (drygt) och 11, Lars 4 V* (drygt), resp. 
10 och 7 Vi, Olof 4 V*» resp. 9 (drygt) och 7 Va, Magnus 4 Va. 
resp. 9 och 5 7^» Bengt 3 V«» resp. 4 (drygt) och 4 ^1^, Anders 
3 (knappt), resp. 4 Va och 4 Vs (drygt). 

Att Johan(nes) äfven i det öfriga Norden varit det van- 
ligaste namnet, framgår däraf att i Danmark Jensen och dess 
dubblett Hansen tillsammanstagna uppvisa en frekvens af 
10,9 X i städerna, 13,9^ på landet och 6^ i statskalendern, 
alltså äro vida vanligare än något annat danskt familjenamn; 
och vidare däraf att på Island ännu år 1855 bland öns 30,869 
män icke mindre än 4,827, dvs. 15,6 X, hetle Jon^, hvilket 
förhållande också utgör förklaringen till att namnet Jon i 
nyisländskan äfven användes i samma betydelse som vårt 
»N. N.» Att »den lärjungen som Jesus älskade» var uti den 
äldsta kristna kyrkan den mest älskade namngifvaren, är ju 
ej underligt. Men hvarför aposteln Andreas med tiden ryckt 
upp till en sådan maktställning, utan att mig veterligt vare 
sig Sverges eller protestantismens historia öfverhufvud har 
att uppvisa någon särskildt namnkunnig Anders; liksom ock 
hvarför sjömännens och barnens specielle patron Sankt Niko- 
laus i fornsvensk tid var den näst oftast uppkallade': detta 
återstår för kulturhistorikern att förklara. 



^ Närmast kommo Gudmiindur med blott 2,135, dvs. 6,9^, och Si- 
gurdiir med 1,553, dvs. 5 ^. Se Sv. laiidsm. VI, 7, s. 39 f. 

' Skulle kanske förklaringen härtill vara att söka just däri att han 
var barnens skyddspatron? 



— 412 — 

Hvad nu vidare beträffar antalet af själfva -so/i-namnen 
— icke af deras bärare — så äro de äfven i detta afseende 
öfverlägsna alla andra namntyper \ Jag har för närvarande 
kännedom om 1,056 olika familjenamn på -son (inclusive 
26 af typen Kiellman-Göransson, Ossian-Nilsson och 3 af ty- 
pen Pehrsson-Isaksson) eller, om man medräknar 74 namn 
af typen Anderson-Edenberg (och dess varianter von Samson- 
Himmelstjerna, Nilsson Heden och Anderssontesch), 1,130 styc- 
ken, hvari -son ingår; dvs. 6,4. resp. 6,8 «^ af de mig bekanta 
16,522 nuvarande svenska familjenamnen. Dock är att märka, 
det jag vid beräknandet af denna totalsumma låtit hvarje om 
än så liten stafningsolikhet konstituera ett särskildt namn; 
detta emedan stafningen ju i fråga om familjenamn spelar en 
särskildt stor roll, och en Ljungkvist eller Cruce naturligtvis 
med största bestämdhet häfda, att de bära ett annat namn 
än en Jungquist eller Kruse. En undersökning af hur många 
rent fonetiskt sedt olika namn vi äga, vore visserligen myc- 
ket intressant, men har varit mig omöjlig, dels emedan det 
är så många namn, om hvilkas rätta uttal jag är antingen 
oviss eller rentaf i djupaste okunnighet ^ dels ock emedan 
åtskilliga namn under en och samma stafning inrymma olika 
uttal ^ och jag till på köpet ofta icke vet, när detta är fallet.* 

Hvad -50fi-namnens bildningssätt angår, så är först och 
främst att märka, det de nästan aldrig utgå från vanliga art- 
namn. Af sådana fall känner jag hittills blott följande tre 



' Om man nämligen bortser från de inemot 1,400 namnen på -er, 
hvilka till sin bildning äro af ytterst olikartad beskaffenhet. Se härom 
närmare nedan s. 438 f. 

* Är t. e. Ge(f)vert homonymt med Jå(f)vert eller att uttala med ge- 
såsom Geber o. d.? Är Schonberg homonymt med Skånberg eller att ut- 
tala med f såsom Scholander o. d.? Äro Troein, Troeng, Troéng och Troin 
alla fyra fullt homonyma. 

' T. e. Poignant : ponjaj^ och pomant, Schram; fram och skrQm» 
Eschelsson : ceffdlson och cesMson. 

* Uttalas t. e. Schotte verkligen alltid med sk-? 



— 413 — 

sannolika: Landlmans(s)on, Lotsson af lots^ och Ryttersson 
af ryttare. Hit höra väl ock de något besynnerliga Djurs- 
(s)on och Åkerson, under det alt Bondesson och Borgarson 
äro en smula osäkra, ity att Bonde förekommer både såsom 
dopnamn och, än mera kändt, såsom familjenamn, och Bor- 
garson skulle kunna tänkas utgå, om ock omtydt, från det i 
danskan och äldre nysvenskan förekommande dopnamnet 
Borger^. Vare det emellertid huru det vill med den etymo- 
logiska sidan af saken, så associera sig dock numera alla de 
nämnda namnen otvunget med nutida artnamn och böra där- 
för i en deskriptiv framställning rätteligen så behandlas. 

Däremot är det icke sällsynt att ett -son-namns grund- 
ord utgöres af ett familjenamn, rörande hvilket fall se s. 422. 
I. den ojämförligt stora hufvudmassan utgöres det dock af ett 
dopnamn. Bland denna mängd träffas emellertid knappast 
mer än ett enda fullt säkert exempel på ett kvinnonamns 
användning som grundord, nämligen Göthasson ^ af det unga 
och ännu sällsynta Götha. Säkra förefalla ock Englasson och 
Estersohn, men dessa skulle möjligen kunna härstamma från och 
kanske äfven någonstädes ännu kännas såsom samhöriga med 
de mansnamn Engie — hvaraf väl i alla händelser namnet 
Englesson — och Estrad, som åtminstone ännu på 1870-talet 
förekommo i Skåne och Blekinge *. Bodelson och K(j)erstenS' 
son åter höra väl vida sannolikare till de skånsk-blekingska 
mansnamnen * Bödel (väl af Botolf) och Kjersten 'Kristian' än 
till kvinnonamnen Bodil 'Bothild' och Kerstin. 

Hvad nu åter de till grund för -son-namnen liggande 
maskulina dopnamnen beträffar, så frapperar det vid första 
påseende att finna, det icke blott ett af våra vanligaste (dvs. 
genom mer än 1 ^ bärare representerade) dopnamn, nämli- 



^ Säkerligen icke af det bibliska egennamnet Lot. 

» Se Sv. landsm. VI, 7, s. 27. 

' Mig meddeladt af fröken V. Öländer. 

* Se Sv. landsm. VI, 7, s. 22. 



— 414 — 

gen Teodor (med drygt 1,2 °»r representanter), saknar ett Teodors- 
son vid sin sida, utan att äfven ett motsvarande familjenamn 
saknas till ovanligt många af de rätt gängse (dvs. mellan 0,i 
och 1 ^ utgörande) dopnamnen, nämligen Emil med 0,8 ä 
0,9^, Alfred 0,8 — 0,7 ^v, Ernst 0,5— 0,6 V, Georg och Ferdinand 
0,4 — 0,5 ,<, Julius 0,8 — 0,4 %\ Eugen och Gottfrid 0,2 — 0,s ^, Fa- 
bian, Leopold, Gerhard, Pontus, Kasimir, Charles, Birger, Seba- 
stian, Hampus, Sixten, Eberhard, Patrik, Louis, Artur, Fritiof 
Ragnar, Ossian, Malkolm, Gotthard, Evert och Konstantin 0,i 
— 0,2^, för att nu ej tala om ännu mindre vanliga namn. 
Men förklaringen är helt enkelt den, att dessa dopnamn samt- 
liga äro jämförelsevis unga \ under del att våra -so/i-namn, 
såsom redan ofvan (s. 410 f.) framhållits, äro i det stora hela 
tillkomna på grundval af ett äldre och folkligare namn- 
skick än öfverklassens från de allra senaste århundra- 
dena. Därmed stämmer ock förträffligt, att vi äga en 
mängd -son-namn, som innehålla forntida dopnamn, de 
där numera antingen helt och hållet eller åtminstone i det 
närmaste kommit ur bruk såsom sådana, t. e. Bothwidsson, 
Falesson, Germundsson^ Gislesson, Gullicsson (af fsv. Gudhlek), 
Hermodsson, Ingesson, Sanderson, Santesson, Sassarsson, Sivards- 
son, Sjunnesson, Sonesson, Stenkilsson, Sventesson, Thorvalds^ 
son, Tolfsson, Tollesson, Tuvesson, Törjesson (af fsv. Thyrgils 
eller ock Thyrger), Wagnsson, Velamsson, Wikingsson, Östens- 
son m. fl., af hvilka visserligen ett eller annat kan vara ett 
mycket färskt exempel på fornsvensk »renässans» och sålunda 
utan beviskraft i fråga om äldre namnskick. A andra sidan 
sakna vi naturligtvis icke bland denna massa af -son-namn 
många exempel på bildningar af helt nj^ss utifrån inlånade 
eller till och med aldrig — eller endast så att säga i förbi- 



* Äfven Birger, som sent lånats från fornsvenskan, under det att 
samma namns från fornsvensk tid på normalt sätt, dvs. så småningom, fort- 
plantade form Börje ligger till grund för det vanliga familjenamnet Bör- 
jesis)on. 



415 - 

gående — i svenskan upptagna mansnamn, t. e. Ajaxson, 
Amossony Carolusson, Corfitzson, Ejlertsson, Franksson, Garna- 
lielson, Hillelsson, Jeremiasson, Joabsson, Timotejson (af engl. 
Timothy, dvs. det bibliska Timotheus) o. a. desso likt. 

2. -sen. Den ursprungligen danska (och sedan äfven 
dansk-norska) typen Hansen är icke såsom typen Andersson 
en till afledning reducerad gammal sammansättning, utan har 
alltid för svenskt språkmedvetande tett sig som en tydlig af- 
ledning medelst ett familjenamn bildande sufGx -sen \ lånadt 
från danskan (där det uppstått af son *son' såsom sednare 
sammansättningsled). Denna typ representeras i mina käl- 
lor blott af 211 namn (inclusive 6 af typen Wiel-Hansen) 
eller, om man medräknar 3 fall af typen Hansen-Grut, 214 
namn. Af dessa äro endast ett jämförelsevis obetydligt antal 
byggda på andra familjenamn (hvarom se s. 422) och så godt 
som alla öfriga på dopnamn, som äro mer eller mindre gängse 
först och främst i Danmark (och Norge), men i det stora hela 
äfven i Sverge. Våra vanligaste -sen-namn äro Hansen, Jensen, 
Nielsen, Sörensen och Jörgensen, hvilka i 1901 års rikstelefon- 
katalog dock blott representeras af resp. 19 (dvs. 0,o4?^^ af 
de omkring 43,000 där upptagna individerna), 15, 14, 13 och 
11 bärare och alltså äro i det hela rätt sällsynta. Detta är 
ju också helt naturligt, eftersom dessa namn väl nästan ute- 
slutande bäras af jämförelsevis sent hit invandrade familjer. 
Att så är förhållandet, bestyrkes också kraftigt däraf att, så- 
som vi redan sett, våra vanligaste -se/i-namn äfven äro Dan- 
marks allra vanligaste ^ (jämte Petersen och Christensen, som 
visserligen båda, och i synnerhet det sednare, i Sverge äro rätt 
sällsynta, men af hvilka det förra ådagalägger sin forna större 

* Ortast skrifvet -sen (under det att däremot -son oftast skrifves -sson» 
se s. 407 not 1), t. e. Mortensen, stundom -ssen eller -zen, t. e. Mårtenssen, 
Peterzen, någon gång äfven -szen, t. e. Carlszen; efter s oftast skrifvet (och 
väl äfven uttaladt) -en, t. e. Larsen, 

' Jfr de 1,255 Anderssönerna med sina 2,9*^ ^. 

' Jfr ofvan s. 408 not 2. 



— 416 — 

frekvens genom alt under formen Petersén eller -zén vara det 
vanligaste af våra sé/i-namn, hvarom se nedan under 3). 

3. -sen ^ uppträder visserligen i minst 231 namn, af hvilka 
det vanligaste är Petersén, i 1901 års rikstelefonkatalog buret 
af 18 individer; men af detta stora anlal namn äro endast 
88 i likhet med det nyssnämnda byggda på dopnamn, under 
det att återstoden ej sällan är en utbildning af andra familje- 
namn (hvarom se s. 422). Då namnen af typen Petersén 
nästan alla ha vid sidan af sig namn på -sen (eller -son), så 
måste man antaga, att de till stor eller största delen utgöra 
en ombildning af -^en-namn i anslutning till den så van- 
liga familjenamnstypen på -én (t. e. i Björken, Petrén, Wir- 
sen o, d.), hvarvid särskildt de på -sén (t. e. Forsen af Fors, 
Wirsén af Virserum, Wisén o, d.) kunna ha varit analogigif- 
vande, så att t. e. efter A rosen (af Aros 'Västerås'), Forsen 
o. d. sådana namn som Andersen, Nilsen o. d. ombildats till 
Andersén, Nilsén * osv., hvarpå efter dessa senares mönster 
bildats Carlsén, Eriksén m. m. Möjligen har öfvergången stun- 
dom ock förmedlats af latiniserade former på -enius, så att 
t. e. Clasén uppkommit af Clasénius (såsom Forssén af Forssé- 
nius o. d.) och detta af ett Clasen (jfr Clausen och Clason) 
genom det förr så vanliga tillfogandet af latinsk ändelse. 

4. 'S ^ förekommer fogadt till dopnamn åtminstone i 74 
fall, af hvilka de två vanligaste torde vara Evers (med vari- 
anterna Evertz, Everz, Ewertz *, Ewerz) och Peters (eller Peters) 
med resp. 8 och 7 bärare i rikstelefonkatalogen för år 1901. 
Dessutom förekommer det ej sällan fogadt till familjenamn 



* Oftast skrifvet så, t. e. Svensén, men ofta också -zén» t. e. Jonzén, 
stundom -ssén, t. e. Jonssén, sällan -séen, -cén eller -szén, t e. Ohlséen, 
Olcén, Nilszén; efter s oftast -en, t. e. Andersén. 

' Jfr ombildningen af Peterson och Åkesson till Petersdon och Åkes- 
soon efter Sevön o. d. 

* Äfven skrifvet z, t. e. Henrikz jämte Henriks. 

* Genom folketymologisk anslutning till Edvard äfven skrifvet Ed" 
wertZy ehuru uppkommet af namnet Euert, kortform af Eberhard, 



- 417 — 

(hvaroin se s. 422). De nu ifrågakommande dopnamnen äro 
nästan alla ursprungligen tyska, t. e. i Gerdis (Gertz, Giertz, 
Gjerts, Gjertz, Gjers), Hennings, Sivertz {Siverz, v. Siuers, Sie- 
vers, Siewers, Siewertz, Siwertz, Silvers) o. d., liksom typen i 
sin helhet är ursprungligen tysk, utgörande genitiven af dop- 
namn, »patronymiskt» använda, så att t. e. Peters, Martins 
osv. med ellips af 'son' betyda 'Peters', resp. 'Martins son', 
liksom fallet är med den latinsk genitiv uppvisande typen 
Petri (Martini osv., se nedan under 5). Emellertid förekomma 
äfven -5-bildningar af rent nordiska dopnamn, t. e. Årwids, 
Carls, Fritiofs, Haralds, Ingers (af det sällsynta Inger, väl 
samma namn som det fsv. Inger), Holgers, Torkels. Särskildt 
produktiv tycks dock denna typ ej vara. 

5. -I ^ som sagdt af latinskt ursprung, har jag funnit 
i 27 fall fogadt utan vidare till ett svenskt dopnamn, i 11 fall 
åter ersättande dopnamnets (ursprungligen latinska) ändelse 
'US, Det vanligaste namnet af förra slaget torde vara Pauli 
och af det sednare Petri med resp. 3 och 6 bärare i rikstele- 
fonkatalogen för 1901, alltså i det hela mycket sällsynta. Det 
förtjänar påpekas, att denna mycket gamla namntyp ända in 
i senaste tid varit i .viss mån produktiv, ity att -i-bildningar 
finnas ej blott till sådana dopnamn som i latin och eventuellt 
äfven i svenskan ändas på -us, t. e. Augustini, Erici, Jacobi 
(lacobi, Jacoby), Martini, resp. Alexii, Erasmi (Er asmie). Magni, 
Olai, utan äfven till andra, t. e. Adami (Adamg), Antoni^, 
Danieli, Michaeli (Michaéli), Timoni, Ja man finner så rent 
olatinska bildningar som Carli (Carly; jämte Caroli), Gunnari, 
Hansi, hvilka dock etymologiskt sedt tvifvelsutan väsentligen 
bero på lån från finska dopnamn (jfr fi. Kunnari Gunnar o. d.). 



* Stundom skrifvet -te, -ii, -ij eller -y, t. e. Paulie, Gabrielii, Paiilij, 
Jacoby. 

• Icke Antonii, hvilket visar, att ej det lat. Antonius, utan det sv. 
Anton ligger till grund. 

Soreen, Vårt sprAk, \U\ V. 27 



— 418 — 

— Undantagsvis kan -i fogas äfven till familjenamn, hvar- 
om se s. 422 f. 

Om sällsyntare fall af familjenamnsbildning på grund- 
val af dopnamn se § 59. 

§ 58. Bildningar af familjenamn. 

Familjenamnsbildning på grundval af redan befintliga 
familjenamn äger visserligen oftast rum förmedelst samman- 
sättning, men äfven medelst användande af affixer, vare sig 
pre- eller suffixer. 

1. Det förstnämnda bildningssättet, sammansättnin- 
gen — hvars ortografiska uttryck vanligen är ett bindestreck, 
t. e. Key-Aberg, någon gång utelämnadt. t. e. Schmiedt Suens- 
son, Nilson Manby (Montd^Or * Norderling *), under det att 
sammanskrifning är ytterst sällsynt, t. e. Anders(s)ontesch * 
(jfr Tesch) - kommer oss här egentligen icke vid. Dock 
må i förbigående nämnas följande. 

P>ånsedt 32 fall af typerna Finne v, Melsted, Munck af 
Rosenschiöld ^ och Berg de Lindhe känner jag 216 »dubbel- 
namn», däri åtminstone ena leden är ett familjenamn. Att 
den andra då är ett dopnamn förekommer blott i 6 fall: 
Adrian-Nilsson, Christer-Nilsson, Hakon-Petterson, Ossian-Nils- 
son, Sven-Nilsson och Tarras-Wahlberg^, Af de återstående 
210, som utgöras af två förbundna familjenamn, innehålla 
ej mindre än 107 ett -son- eller (sällan) ett -5^/i-namn såsom 
åtminstone ena leden. Elt -son-namn i båda lederna före- 
kommer i 3 fall: Pehrsson- 1 saksson, Petersson-Stureson och 
Svensson-Arvidsson ; ensamt såsom sednare led i 21 fall, t. e. 
Eidem- Andersson, och ensamt som förra led i 74 fall, t. e. Peter- 
son-Berger, Ett -sen-namn som sednare led träfias i 6 fall, 
t. e. Lindberg-Larsen, och som förra led i 3 fall, t. e. Nielsen- 

* Icke nu i bruk utanför nämnda sammansättning. 
' Enda mig bekanta exempel. 

' Helén-Johansson innebuller icke det kvinnliga dopnamnet, utan fa- 
miljenamnet Helén. 



419 — 

Urdahl^. Såsom exempel på de öfriga 103 namnen må anfö- 
ras Beck-Friis, det vanligaste af alla dubbelnamnen, men dock 
blott represen teradt af 11 individer i rikstelefonkatalogen 1901; 
vidare Bager-Sjögren, Cederqvist-Cederberg, Christie-Linde, Hem- 
ming-Sjöberg, Trolle-Bonde. Stundom saknas numera ena 
leden såsom ensamt namn, t. e. förra leden i Fersen-Gylden- 
stolpe, v. Lantingshausen v. Höpken, Mittag-Leffler, Atoltke- 
Huitfeldt och sednare leden i Hyltén-Cavallius, Juhlin-Dann- 
felt, Montgomery-Cederhielm. 

2. De ifrågavarande prefix er na äro till antalet fem: 
det talrikt representerade von, det rätt vanliga af, det säll- 
synta de och de mycket sällsynta van och mac. Vi vända 
oss nu till hvart och ett af dem i sänder. 

a) De svenska familjenamn som börja med det från ty- 
skan lånade von * — som i något lägre stilarter ofta uteläm- 
nas, så att man t. e. säger »Schéele» i stället för »von Schéele» 
osv. — äro, frånsedt 4 fall af typen von der Lancken och 16 
af typen Vult von Steijern (Staél von Holstein, Berg von Linde 
m. m.), till antalet 215. Af dessa äro 95 bildade medelst 
prefigering af von till gängse familjenamn, vanligen af tysk 
börd, t. e. Bahr, Braun, Döbeln, Friesen, Möller ^ Schéele, men 
äfven stundom af rent svensk, t. e. Andersson, Axelson, Malm- 
borg. Törne, De vanligaste af våra yon-namn torde, om man 
får sluta af rikstelefonkatalogen 1901, vara v. Essen, v. Rosen, 
v. Plåten, v. Post och v. Sydow med resp. 18, 16, 12, 11 och 
11 representanter i nämnda urkund. De äro alltså tvifvels- 
utan i det hela rätt sällsynta liksom i allmänhet våra adliga 
namn, till hvilka ju ock större delen af dem hör. Den längre 
preiixformen von der förekommer lagd till ett namn, som äf- 
ven utan detta tillägg är i bruk, blott i det enda fallet von 
der Luft, 



' -sen i båda lederna träfTas enligt meddelande av Hoppe i Nielsen- 
Tygesen [not vid korrekturläsningen]. 

• 1 skrift mycket ofta förkortad t till v. 



— 420 — 

b) Prefigeradt af, den svenska eiterbildningen och öfver- 
sältningen af nyssnämnda von, förekommer, frånsedt 14 fall 
af typen Lind af Hageby (Munck af Rosenschiöld, Palander af 
Vega m. m.) i det hela uti 50 svenska familjenamn, af hvilka 
38 utgöras af andra nu gängse familjenamn och prefigeradt 
af t. e. af Kullberg, af Malmborg, af Nordin, af Petersens, af 
Wirsén osv., de flesta af svenskt skaplynne, men alla mycket 
sällsynta att döma af rikstelefonkatalogen 1901, där intet af 
dem har mer än ett par tre representanter. 

c) Det ursprungligen franska och, ehuru här med ur- 
sprungligen helt olika betydelse, nederländska de * uppträder, 
frånsedt ett par fall af typen Berg de Lindhe, framför äfven 
annars gängse svenska familjenamn blott i 13 fall, t. e. de 
Berg, de Falsen, de Fre(e)se, de Fries, de Signeul, de Wahl, 
Dessa namn äro samtliga svagt representerade. 

d) Det ursprungligen nederländska van (motsvarande 
det tyska von), som i det hela träflas blott 5, eller om man 
medräknar de 3 fallen af van der, 8 gånger, förekommer pre- 
figeradt namnet AUer samt i förbindelse med följande der före 
Hage och Hagen *. Det med van der synonyma, äfvenledes 
nederländska ter ^ förekommer framför ett äfven isoleradt före- 
fintligt svenskt familjenamn blott i det enda fallet Ter Borch, 

e) Det ursprungligen skotska (gäliska) mac 'son*, som 
öfverhufvud blott förekommer i 8 svenska familjenamn, träf- 
fas prefigeradt i 2 fall: Mac Berlin och Mac Key, 

3) De här ifrågakommande suffixerna äro dels de från 
dopnamnsbildningarna redan kända -son, -sen, -sén, -s och -i, 
dels det för familjenamnen specifika -er med biformerna -ner 
och 'ler. Jag tar därför först i betraktande detta sistnämn- 
da fall. 

a) Visserligen har jag antecknade ej mindre än omkring 



^ I fra. med betydelsen *af, från*, i nederl. 'den*. 
' I dels van der Hagen, dels Van der Hagen, 
■ Af te der =r ty. zur af ni der. 



— 421 - 

155 sådana familjenamn på -er jämte 57 på -ner och 10 på -ler, 
som endast genom nämnda ändelsers tillvaro skilja sig från 
andra förefintliga familjenamn, men endast i ungefär 55 af 
dessa omkring 220 fall tror jag, att man kan erkänna -r-for- 
men vara ett verkligt afledningssuflix, dvs. att den sålunda 
utvidgade familjenamnsfomien otvunget associeras med det 
kortare namnet. Detta torde nämligen först och främst aldrig 
vara fallet med bildningarna på -ner och -ler, så att t. e. 
Forssner (Hellner osv.) och Sandler skulle associeras med Forss 
(Helt), resp. Sund, Detsamma gäller nog ock de tvåstafviga 
namnen på -er såsom Asker, Berger, Hvasser, Klercker, Linder, 
Schticker, Trygger, hvilka säkerligen ej kännas såsom samhöriga 
med resp. Ask, Berg osv. ^ Däremot är -er verkligen af suf- 
fixal natur i trestafviga namn, dock väl med undantag af de 
på "länder och -Under, t. e. Erlander, Helander, Öländer eller 
Collinder, Nordlinder, Sjölinder, som nog icke uppfattas såsom 
några modifikationer af familjenamnen Erland, Heland osv., 
resp. Collind osv., detta väl icke ens i sådana fall, där man kan 
förmoda, att ett etymologiskt sammanhang existerar, t. e. så 
att Öländer en gång bildats af Oland (ursprungligen det upp- 
ländska häradsnamnet?) och kanske omvändt Collind af Col-- 
Under genom s. k. subtraktiv analogibildning; se vidare s. 
432, resp. 437. 

Känslan af verkligt sammanhang i öfriga fall (eller åt- 
minstone ett flertal af dem) har väl sitt förnämsta stöd i det, 
åtminstone inom den personligt intresserade familjen, befint- 
liga medvetandet om att t. e. Alsirömer, Ekströmer, Hagströ- 
mer, Lidströmer och Sandströmer äro vid respektive familjers 
adlande uppkomna förändringar af Alström, resp. Ekström 
osv. Detta faktum har nog i vida kretsar gifvit upphof åt 
den känslan, att t. e. äfven Lindberger, -holmer, -qvister, -sta- 
mer o. d. äro »noblare» biformer till Lindberg osv. 

Den vanligaste typen bland dessa -er-namn är den på 
' Möjligtvis med något enda undantag, t. e. Pfeiffer : Pfeifp 



— 422 — 

"herger med 24 af mig kånda fall: A/i/-, Alm-, Arn-, Ax^, 
Dahl-, Fri-, Frö-, Grön-, Hag-, Holm-, Håll-, Kull-, Kyhl-, 
Lind-, Lund-, Med-, Mo-, Nord-, Ny-, Sjö-, Ström-, Ståhl-, 
Wall- och Återger, Därnäst kommer ^strömer med 12 fall, 
nämligen utom de fem nyss nämnda adliga ätterna äfven 
Bring- ', Eng-, Hellr, Håll-, Ljung-, Ny- och Öhrsirömer. Svagt 
representerade äro öfriga typer, som äro: -qvister i Lind-, Lund- 
och Wallqvister (de två förra äfven skrifna -quister), -marker 
i Jung^, Ljung- och Lundmarker, -heimer i Dal- och Mann- 
heimer, -holmer i Lind- och Sjöholmer samt de hvardera blott 
af ett namn representerade Dahlgrener*, Friedleiffer, Lindsta- 
mer, Lybecker, Löwener, Moliner^, Nordlinger och Vogeler, 

b) -son fogadt till familjenamn förekommer i 104 af mig 
kända fall, af hvilka icke mindre än 30 utgöras af utbild- 
ningar af namn på -man, t. e. Kinmanson, Ödmansson, Exem- 
pel på andra typer äro Ahlgrensson, Bergson, Bendixson, Gran- 
dins{s)on, Linders{s)on, Olaison och Sundvalls{s)on, 

c) -sen med motsvarande användning uppträder i minst 
25 fall, t. e. Anchersen, Andrasen, Boyesen, Hjerizen *, Scher- 
mansen, 

d) "Sén på samma sätt användt är mig bekant i minst 
40 fall, t. e. Ankarsén, Bergersén, Kulisen eller Kullzén *. 

e) -s förekommer åtminstone i mer än 30 fall, oftast 
näst efter r, t. e. Adlers eller Adlerz^. Andra exempel äro 
Hennigs (Hennix), Jennings, Lorichs, Petersens eller -zéns och 
Andrésenz *. Jfr och af Ugglas vid sidan af Uggla. 

f) -I såsom dylikt tillägg har jag visserligen antecknadt 
i omkring 20 fall, men af dessa torde endast de på -éni, t. e. 



* Meddcladt af fröken V. Oiander. 

* Omnämndt af Tamm, Om avleäningsåndeher hos sv. siibsiantiv, s. 49. 
' Kanske ock Lundinner hör hit trots stafningen med nn. 

* Jfr s. 415 not 1. 
« Jfr s. 416 not 1. 
« Jfr s. 416 not 3. 



— 423 — 

Olséni, på -i/ii, t. e. Ahliny ^ Bladini, CoUini, Mqlinie S och på 
-c//i, t. e. Bruzelli (till Brusell), Casselli, Pe/re//i, kännas såsom 
samhöriga med familjenamn på resp. -én, -i/i och -c//. Där- 
emot kännes tvifvelsutan icke ett sådant sammanhang i fråga 
om t. e. Arpi, BollU Flory ^ o. d. vid sidan av Arp, Boll, 
Flor osv. 

Visserligen förekommer äfven -en fogadt till kortare fa- 
miljenamn, t. e. i Lind-en, Nord-en, Ros-en, eller med samti- 
digt prefigeradt, von t. e. i;. Berg^en, v. Franck-en, v. Fries-en, 
men äger icke suffixal natur, enär något semologiskt sam- 
manhang mellan det längre och det kortare namnet näppeli- 
gen kännes. Om andra sällsynta och till sin semologiska 
natur tvifvelaktiga typer se § 59. 

§ 59. Bildningar af ortnamn (och andra ord). 

Hithörande familjenaninsbildningar komma till stånd 
uteslutande förmedelst suffixer, af hvilka en del, såsom t. e. 
'berg, -man, -ström, i form nära öfverensstämma med och 
vanligen äfven etymologiskt utgått från gängse nysvenska ord, 
andra åter såsom -én, -ell, -änder äro af annan art. De fo- 
gas antingen till ortnamnet oförändradt, t. e. Ny-ström från 
Ny (socken) och Nor-een från A^or(s socken), eller vida oftare 
med stark stympning af detta. Därvid behålles då oftast en 
större eller mindre del af ortnamnets början, t. e. Sandberg 
från Sa/?(/hem, Åberg från Ahus, Forsberg från Forsvik, resp. 
Ekman från /sÄrebyborna och Hellström från dels Hellefors, 
dels f/e/gsätra. Men äfven ortnamnets slut kan användas så- 
som familjenamnsstomme, t. e. Sjöström från Svärds/ö (jämte 
Svårdström från samma ort) *. Emellertid är detta samman- 
hang för de flesta obekant eller omedvetet, hvarför trots bild- 
ningssättets ymniga och regelbundna användning här ej kan 



^ Jfr 8. 417 not 1. 

' Jfr hurusom af mjuka tjänare blifvit dels mjukis, dels ijånis m. 
m. d.; se ofvan s. 401. 



424 - 

bli tal om någon egentlig böjning af ortnamn, ledande till 
familjenamn. Snarare associera sig för flertalet af nutida 
svenskar de hithörande familjenamnen direkt med de ord, 
som, sedan ortnamnen på ofvan angifna sätt stympats, nu 
förefalla ingå såsom första led i familjenamnen, t. e. för- 
namn såsom i Bengts-, Carl{ey och Karlberg, familjenamn 
såsom i Adler-, Bratt- och Da(J\)lberg, djurnamn såsom i 
Biörn-, Bjur- ', Duf^ven)- och Falk(en)berg samt framför 
allt växtnamn såsom i Ceder-, Lager-, Palm- och Wide- 
berg eller andra »naturnamn» såsom i Fors-, Holm-, Sjö-, 
Sund-, Å- och Öberg eller Berg-, Eng- (dvs. äng), Hell- (dvs. 
häll). Lund-, Sand- och Skogström. Då våra inhemska träd- 
namn, särskildt de »ädlare», ovanligt ofta uppträda såsom 
första led i hithörande familjenamn, t. e. A(h)l-, Alm-, Ap(j})el-, 
Ask(en- eller Asker-), i4sp(en)-. Björk-, Ek(e eller Eken-), 
En(e)-, Fur-, Gran-, Hassel-, Hågg-, Lindie- eller Linder-), 
Lönn(er)-, Bonn- och Tallberg, så beror detta helt enkelt där- 
på, att dessa af naturliga skäl så ofta ingå i våra ortnamn 
(jfr Al-, Alm-, Apel-, Aske-, Aspetorp osv.). 

Jag ordnar i det följande de if rågakommande suffixerna 
efter aftagande frekvens: 

1. SufTixer som i form väsentligen öfverensstämma med 
nysvenska ord: 

-berg ' känner jag från 861 familjenamn, af hvilka dock 
naturligtvis många etymologiskt sedt utgå från annat språk- 
material än ortnamnsbeståndsdelar, en anmärkning som för 
öfrigt äfven gäller de följande namntyperna. Vanligast af dem 
alla är Lundberg, som i rikstelefonkatalogen för 1901 har 126 
bärare ^ Därnäst kommer enligt samma källa Sandberg med 

* Jfr fsv. biur 'bäfver*. 

* I många [i E. och A. Norebns Svenska familjenamn, s. 106, står ge- 
nom tryckfel 10 i stället för 36] fall skrifvet -hergh, t. e. Enbergh, sällan 
'bårj, -bårg eller -berij, t. e. Hålmbårj, Sundbärg, Stenberij. 

' Jag frånser härvid de olika stafningssätten. Detsamma gäller mina 
följande sifferuppgifter, såvida ej annat särskildt anges. 



— 425 — 

113* individer, så Lindberg 101, Sjöberg 83, Sundberg 76, Holm- 
berg 73, Åberg 68, Forsberg 67, Söderberg 59, Nyberg 47, //a//- 
fccrgf 44, Hedberg 43, Ljungberg 42 och Dahlberg 40 (hvari- 
bland blott en enda Dalberg!). 

-man ^ förekommer i åtminstone 678 namn. Det van- 
ligaste är Bergman med 93 bärare i rikstfk. ^ Så kommer på 
långt afstånd Ekman med 48, Öhman 43, Björkman 41 och 
Boman 39. 

-ström ^ i 567 namn, af hvilka Bergström med sina 114 
bärare kommer främst. Så följa Lindström med 87, iVorrf- 
s/rö/n 77, Engström 67, Nyström 58, Wikström 57, Hellström 
55, Åström 52, Lundström 50, Sundström 48, Ahlström 48, JS/:- 
s/röin 46, Wahlström 46, Söderström 44 och Holmström 40. 
Vi se alltså, att ehuru det finns 111 namn mer på -ma/i än 
på -ström, bäras dock de sednare af mycket fler individer, 
dvs. ha trots mycket mindre antal vida större frekvens. 

-qvist^, 399 fall. Vanligast äro Lindqvist och Landquist 
med resp. 95 och 93 fall. Så komma på långt afstånd Blom- 
qvist 50, Almqvist 47, Bergqvist 47 och Holmquist 36. 

-gren^, 354 fall. Vanligast äro Lundgren 112, Lindgren 
104, Berggren 66, Sjögren 58, Löfgren 54, Ljunggren 41, Da/i/- 
gf ren 41 och Kjellgren 35. 

-lund"^, 233 fall, af hvilka dock ett och annat icke ety- 



* M3xket ofta (nämligen i 103 namn) skrifvet -mann, vanligen på 
grund af tyskt ursprung, t. e. Erdmann, Seligmann, men äfven annars, 
t. e. Nymann, Östermann, 

' Då alla mina frekvenssiffror bero på denna källa, så underlåter Jag 
i det följande att för hvarje gång citera densamma. 
■ Skrifvet -sström i Hedesström. 

* Mycket ofta (121 fall) skrifvet -quist t. e. Almquist, rätt ofta (37 
fall) äfven -kvist, t. e. AlmkvisU sällan -qvisth, -quisth, -qwist, t. e. Rönn- 
qvisth, Liljequisthr Ålmqwist. 

* stundom skrifvet -gren, t. c. Lindegren, sällan -gréen, t. e. Sjögréen, 
mycket sällan -green eller -grehn, t. e. Sjögreen, Lagergrehn, 

* Stundom skrifvet -lundh, t. e. Eklundh. Enastående är väl -länd 
i Eklund. 



— 426 

mologiskt sedt innehålla »samniansättningsleden» -lund, utan 
»suffixet» 'Und, 1. e. Wahlund af Val^unda^ . Vanligast äro 
Eklund 59 (jämte 37 Ekelund), Berglund 52, Björklund 49 och 
Hedlund 39. 

-feldt\ 189 fall, af hvilka dock synnerligen många ej ut- 
gått från ortnamn. Vanligast äro Nordenfeldt och Westfeldt, som 
dock uppvisa blott 10, resp. 7 representanter. Dessa namn 
ha således trots sitt stora antal en synnerligen ringa frekvens. 

'dahl\ 179 fall. Vanligast är Lindahl 43. hvarefler på 
långt afstånd följa Lundahl 16 och Liljedahl 15. 

-vall \ 170 fall. Vanligast äro Lindvall 22 och Grönvall 20. 

'borg'^, 168 fall, som dock jämförelsevis sällan utgått 
från ortnamn. Vanligt är Lundborg 13, alla andra sällsynta, 
hvadan dessa talrika namn ha en ytterst ringa frekvens. 

-holm, 160 fall. Vanligast är Lindholm 27 och därnäst, 
men på rätt stort afstånd Söderholm 13 och Lundholm 12. 

-mark^, 154 fall. Vanligast är Lundmark 15. 

-beck \ 146 fall. Vanligast är Stenbeck 18. 

-sten ^ 145 fall. Vanligast äro Wennersten {Vennersten} 
och Hofsien, dock blott med 10, resp. 8 representanter. 

* Ett likartadt förhållande äger i ännu högre grad rum vid mänga 
af de födande typerna, churuväl jag ej ansett nödigt att hår afsondra 
dessa fall. 

• Mycket ofta (73 fall) skrifvet -feU, t. e. AhnfeU, sällan -fält eller 
feld, t. e. Anfält, Rosenfeld. Enastående hvart for sig äro väl Ceder-feW, 
Hög-fäUt, \ord-feUh, Xäs-fåldt, Sönner-feldtb. 

• Ofla skrifi'et -dal, t. e. Lindal. Enastående är väl -^aal i Stoo- 
pendaaL 

* Mycket ofta (60 fall) skrifvet -waU, t. e. GrönwaU, sällan -«a/, t. e. 
Roosual (De Laval), 

* Någon gång skrifvet -borgh, t. e. Cederborgh. 

** Rätt ofta skrifvet -marek, t. e. Ekmarck. Enastående äro Berg- 
markh och Ca-march. 

^ Mycket ofta (65 fall) skrifvet -bäck, t. e. Stenback, sällan -bceck 
eller -bech, t. e. Fonsbceck, Örbech. Enastående är GoUen-bek. 

• Ofta skri^'et -sién, t. e. Lindsten, sällan -stéen eller steen, t. e. 
WaUenstéen, -steen. 



— 427 - 

-bom \ 133 fall. Vanligast äro Ahlbom 10, Ekbom, Lind- 
bom, Lundbom hvarldera 8. 

-blad^ 118 fall. Vanligast äro Lundblad 24 och Lind- 
blad 20. 

-strand^, 113 fall. Vanligast är Sjöstrand 17, därnäst 
Bergstrand 14 och Ekstrand 13. 

-Iöf\ 88 fall. Vanligast Lagerlöf 10. Nordlöf 7, Eklöf 6 
och Dahllöf 5. 

-Wo/n, 69 fall. Vanligast är Lindblom 34, hvarefter på 
långt afslånd följa Åkerblom 17 och Sjöblom 12. 

De följande, jämförelsevis sällsynta namntyperna basera 
sig mera sällan på ortnamn, ofta däremot på adliga skölde- 
märken, vapen, sigill o. d. samt däri ingående ingredienser: 

-sköld ^, 65 fall. Vanligast äro Reutersköld 12, Norden- 
sköld 8 och Hammarsköld 6. 

-roth \ 58 fall, t. e. Lindroth, Vinroth. 

-crantz'^, 56 fall, t. e. Fahtcrantz, Palmcrantz. 

-hjelm\ 52 fall, t. e. Åkerhjelm med ej mindre än 17 
bärare i rikstfk. 

-lind\ 51 fall, t. e. Wrellind, Åkerlind. 

-gård ^^ 47 fall, t. e. Wingård, Östergård. 



• Stundom skrifvet -bohm, t. e. Lundbohm, 

• Stundom skrifvet -bladh, t. e. Törnebladh. 

• Skrifvet -strandh i Ekstrandh och Nordstrandb. 

• Rätt ofta skrifvet -löu), t. e. Lindelöw. Enastående äro Ek-löv och 
Eke-lööw. 

• Rätt ofta skrifvet -skiöld eller -skjöld, t. e. Hammarskiöld, Ham- 
marskjöld, sällan -sch(i)öld, t. e. Rudenschöld, Cederschiöld. 

• Ej sällan skrifvet -rot, t. c. Hasselroi. 

^ Ofta skrifvet -krantz, t. e. Hiiltkrantz, sällan -krans eller -cranz, 
t. e. H7/ilrra/is, Wimmercranz. Enastående är Oden-crants. 

^ Nästan halfva antalet af dessa namn skrifves -hielm, t. e. Åker- 
hielm. 

• Stundom skrifvet -lindh, t. e. Åkerlindh. 

" Ofta skrifvet -gaard, t. e. Övergaard, och ej sällan -gårdh, t. e. 
Ågårdb. Enastående är Öde-gaardh. 



_. 428 — 

'Stierna^, 44 fall, t. e, Oxenstierna, Palmstierna. 

-fors^, 42 fall, t. e. Lidfors, Liljefors, Lindfors. 

-stam, 36 fall, t. e. Edelstam, Heidenstam. 

-skog *, 34 fall, t. e. Lindskog med ej mindre än 19 bä- 
rare i rikstfk. 

'land\ 33 fall. t. e. Heland, Wikland. 

'by ^ 31 fall, 1. e. Norrby, Sandby. 

'Suård^, 28 fall, t. e. Ehrensuård, Ggllensvärd, Möller- 
svärd, 

'Crona ^, 19 fall, t. e. Olivecrona, Sjöcrona. 

-s/o^ 19 fall, t. e. Dalsjö, Malmsjö. 

-stad, 17 fall, t. e. Fjcestad, Ridderstad. 

'Vik^, 16 fall, t. e. Lundvik, Wettervik. 

'Stråle *^ 13 fall, 1. e. Lagerstråle. Lilliestråle, 

-ö ", 13 fall, t. e. Bergö, Sandö. 

'brand, 12 fall, t. e. Hildebrand, Skjöldebrand. 

'hein\ 12 fall, t. e. Eckhell, Forsshell 

'Stolpe, 12 fall, t. e. Ggllenstolpe, Silfverstolpe. 

'hult'\ 11 fall, t. e. Lindhiilt, Renhult. 



^ Nästan häiften af deasa namn skrifvas -stjerna, t. e. Björnstjerna. 
Enastående är Wallen-stjårna. 

' Stundom skrifvet -forss, t. e. Liäforss. 

' Sällan skrifvet -skoug eller -schoug, t. e. Areskoug, Areschoug. Ena- 
stående äro väl hvart för sig Are-skogh, Heden-skough och Löfuenskoog. 

* Enastående är skrifningen Er-landh. 

* Ej sällan skrifvet -bye, t. e. Mellbye. 

® Ofta skrifvet -sivård, t. e. Reuterswärd. 

' Stundom skrifvet -kronOy t. e. Siökrona. 

® Någon gång skrifvet -5ioc eller -sjoe, t. e. Cronsioe, Wensjoe. Ena- 
stående äro Cron-sice, (Jönsson-) Rö-siö och IJnde-sjöö. 

" Stundom -ivik, t. e. Dellwik. Enastående äro Alm-oyk och von 
Rijs-wijk. 

*® Stundom -stråhle, t. e, Ridderstråhle. 

" Stundom -öe eller -öö, t e. StrömsÖe, Bergöö. 

" Ofta 'håll t e. Berghäll, sällan -héll t. e. EckhélL Enastående 
är Fors-h(pll. 

^" Enastående är skrifningen Ren-huldt 



— 429 ~ 

-ros, 11 fall, t. e. Liljeros, Lindros. 

'brandt\ 10 fall, t. e. AhlbrandU Åbrandt. 

'hammar, 9 fall, t. e. Gyllenhammar, Stenhammar, 

'bjelke*, 7 fall, t. e. Lagerbjelke, Ridderbjelke. 

'horn, 7 fall, t. e. Ekehorn, Jågerhorn, 

-ness^, 1 fall, t. e. Furness, Westness, 

'Suan ^ 7 fall, t. e. Nordensvan, Silfuersuan. 

'björn, 6 fall, t. e. Crusebjörn, Lilljebjörn, 

'brink, 6 fall, t. e. Åbrink, Åsbrink. 

-gell^ 6 fall, t. e. Blanckenfjell, Nordffell. 

'frid\ 6 fall, t. e. Gottfrid, Wahlfrid. 

'hufvud'', 6 fall, t. e. Oxehufvud, Svinhufvud. 

'kloa ® (att utläsa -klo), 6 fall, t. e. Djurklon, Fogelklou, 

-malm, 6 fall, t, e. Lennmalm, Nordenmalm. 

-mo, 6 fall, t. e. Lundemo, Vallmo {Wallmo). 

-rad^, 6 fall, t. e. Amundrud, Fiulsrud. 

-toft^\ 6 fall, t. e. Appeltoft, Rgtoft. 

'torp, 6 fall, t. e. Karstorp, Tollstorp. 

'ås ^\ 6 fall, t. e. Löfås, Tallås. 

'folh '\ 5 fall, t. e. Barfoth, Quarfoth. 

'Sparre, 5 fall, t. e. Silfuersparre, Ulfsparre. 



* Skrifvet -brant i Nordbrant och Wolf brant. 
' Skrifvet -bielke i Adlerbielke och Lagerbielke. 

■ Enastående äro hvar för sig Bjerk-nes, Gun-näs, Stave-nces och 
Told-nåss. 

* Skrifvet -svaan i Ggllensvaan och v. Otter-Ggllensvaan. Enastå- 
ende är Sorden-swan. 

* Enastående äro skrifningarna Thur-fjeld och Turd-fjcell. 

* Enastående är Sig-fried. 

I ^ Enastående är Oxe-hufwud. 

* Enastående äro Björn-klo och Otler-clou, 
' Enastående är Torgers-ruud» 

^^ Skrifvet -tofft i Appelto/ft och Gammellofft. 

'• Skrifvet -aas i Hugnas ocli Rgpaas. 

" Enastående äro Qvar-fodt och Qvar-fott. 



— 430 

-bo S 4 fall, t. e. Rambo, Tambo. 

-grand, 4 fall, 1. e. Stengrund, Wettergrund. 

-hall, 4 fall, t. e. Rosenhall, Weiterhall. 

-hamn, 4 fall, t. e. Kronhamn, Lagerhamn. 

-palm, 4 fall, t. c. Cederpalm, Söderpalm. 

-slåhl, 4 fall, t. e. Björnståbl, Westerståhl. 

-bock i Mtihlenbock, Steenbock och Stenbock. 

-eld i Fineld, Tjerneld och Tuneld. 

-flgcht, -flykt i Leijonflycht, Rosenflykt, Starenflycht. 

-granat i Ehrengranat, Stierngranat, Stjerngranat. 

-hem i Arnhem, Bergenhem, Falhem. 

-bjerta, -hierta i Mannerhjerta, Ridderhjerta, Sabelhieria. 

-knecht i Schildknecht, Schuknecht, Seinknecht. 

-korn i Brieskorn, Fiebelkorn, Haberkorn. 

-loo, 'lou i Ankarloo, Ankarlou, Planting-Bergloo. 

-spetz, -spets i Gyllenspetz, Stjernspets, Stjernspetz. 

-stock i Klopstock, Rosenstock, Weinstock. 

-sund i Carlsund, Hellsand, Torgersund. 

-ulf i Kjerulf, Kjerrulf, Torulf. 

-ankar, -anckar i Nordenankar, Nordenanckar. 

-buske i Ehnebuske, Enebuske. 

-båga i Gyllenbåga, Planting-Gyllenbåga. 

-gast i Kortegast, Wollgast. 

-hus i Enhus, Stockhus. 

-kro{o)k i Gyllenkrok, -krook. 

-nagel i Hollnagel, Kobbernagel. 

-ra(h)m i Gyllenram, -rahm. 

-sch(i)ön i Butenschön, Engelschiön. 

-stubbe i Ekestubbe, Andersson-Ekestubbe. 

-t(h)orn i Hageltorn, -thorn. 

-tvist, -twist i Rosentvist, -twist. 

Exempel på endast i enstaka fall förekommande efter- 

* Enastående iir llar-boe. 



- 431 - 

leder af ifrågavarande slag äro: Lind-arm, Wild-bagge, Sten- 
bihU Wingen-blixt Gyllen-båge (jfr -båga s. 430), von Ut- 
fall, Wahl-fisk, Fröjd-full, Gyllen-gabm, Heden-gran, Nor- 
den^haag, Stål-hand, Stål-handske, Siål-hane, Leijon-hud, Sten- 
hård, Lillie-höök, CarUjude, Renne-kamp, Berg-ktint, Sten-kula, 
Herings-lake, Zetter-ljung, Silfver-låås, Bur-mester, Stål-nacke, 
Öster-plan, Ehren-pohl, Alm-ryd, Ek-sandh, Ulf-sax, Manner- 
skantz. Gyllenskepp, Bram-stång, Seger-sven, Segersåll, Sten- 
udd, Ceder-wern och Törn-å, 

2. Suffixer och andra ändelser, som icke eller åtmin- 
stone icke i nämnvärd mån erinra om nysvenska ord: 

"in ^ med hufvudaccent * träffas i minst 712 familjenamn, 
af hvilka de 374 ändas på -Un, som ofta tillkommit på ana- 
logisk väg, så att t. e. Sjölin (af Sjö-) bildats efter Vallin (af 
Vall-) o. d., och nu uppträder som ett särskildt, lifskraftigt 
sufiix. Vanligast äro Wallin och Lundin med resp. 79 och 
68 representanter i rikstfk. Därnäst komma på långt afstånd 
Nordin 38, Levin 34, Westin 28, Bohlin och Melin 27, Brolin, 
Collin och Molin 24. Sundin 22, Hedin, Hallin och Sahlin 19. 
Ifrågavarande suffix är ovanligt typiskt för familjenamn bil- 
dade af ortnamn. Det härstammar från 1600-talets, väsenf- 
ligen prästsläkter afseende, latiniserade bildningar på ^inus 
och -inius, af hvilka ändelser den förra nu är spårlöst för- 
svunnen och den sednare mig veterligt blott representeras af 
namnen Haqvinius och Kollinius. 

-en* träffas — frånsedt de 231 med suffixet -sén bil- 
dade, hvarom se ofvan s. 416 — i minst 534 namn, hvilka 
liksom de på -in synnerligen ofta utgå från ortnamn. Van- 

* Stundom skrifvet -ien, t. c. Berlien, sällan -ihn, -ine eller -Un, t. e. 
Ålbihn, CauUvine, Brusiin. Enstaka står CoU-ijn. 

' Denna beskaffenhet hos stafvelsen utmärkcs i det följande medelst 
fetstil. 

' Ofta skrifvet -éen^ t. e. Améen, stundom -een, t. e. Soreen, sällan 
-éhn eller -ehn, t. e. Andéhn, Odehn. Enastående skrifningar äro Kor-aen 
och Kor-an, 



- 432 - 

ligast är Andrén med 34 fall, Rosén 30, Norén 24, Nylén 22, 
Linden 21, Wallén 20, Dahlén 19, Rydén 15, Loi/éii 13, Hydén 
och Lunden 12. 

-eii ^ representeras af åtminstone 458 namn, af hvilka 
ej mindre än 154 ändas på -se//*, en ändelse som väl ofta 
tillkommit genom analogibildning, så att t. e. ett Wik-sell 
tillskapats efter mönstret af Fors-ell, Leks-ell (jfr Leksand)^ 
Ors-ell (jfr Orsa), Tros-ell (jfr Trosa) o. d. De vanligaste 
hithörande namnen äro Forssell 23, Thorell 15, Lindell 13, 
Arnell och Sandell 11. Exempel på namn innehållande orl- 
namnsbeståndsdelar äro utom de nämnda äfven bl. a. Ed-, 
Hed-, Kind-, Kärn-, Land-, Lid-, Lund-, Nord-, Nor-, Ryd-, 
Sand-, Svan- samt det förmodligen med ett analogiskt (efter 
Sandell, Lidell o, d.) tillkommet d försedda Sjö-d-ell. 

-SLUder^ med 417 antecknade exenipel, af hvilka 191 än- 
das på 'länder, som väl ofta är analogiskt tillkommet, så att 
t. e. möjligen ett Sjö-lander bildats efter Carl-ander o. d., men 
kanske också ofta är uppkommet på så sätt, att till ett redan 
befintligt familjenamn på -land fogats det ofvan s. 421 f. 
behandlade suffixet -er. Faktum är i alla händelser, att fa- 
miljenamn på -and och -änder ej sällan förekomma vid sidan 
af hvarandra såsom i följande 14 af mig kända fall : Alland-, 
Colland-, Erland-, Heland-, Kielland-, Ohland-, Öland-, Roland-, 
Wejland' (utan -er Weiland), Weyland-, Wikland-, Wiland-, 
Yland' (utan -er Yhland) och Zeland-er, Vanligast bland hit- 
hörande namn äro Molander 19, Nordlander 17, Nyländer, 
Ry länder och Selander 16, Carlander 15 och Melander 13, alla, 
som synes, hörande till den lifskraftiga underafdelningen på 

* Ej sällan skrifvet -éll, t. e. Axéll, sällan -åll eller (på grund af suf- 
fixets uppkomst af äldre -elius, se nedan s. 433) -e/, t. e. FÖrnålU Nobel. 
Enstaka stå Lund-ehll och Mo-éll. 

' I nära en tredjedel af alla fall skrifvet -zell, t e. BörizelU ej säl- 
lan -sselU t. e. Forssell, sällan -såll, -zålU séll eller -cell, t. e. Wersåll, Pet- 
zäll, Wikséll, Lgcell. Enstaka står Li-ssel. 

■ Skrifvet -ahnder i det enstaka Sjöahnder. 



- 433 - 

'länder. Andra exempel, som i likhet med flertalet af de 
redan nämnda innehålla artnamnsbeståndsdelar, äro Bark-, 
Beck-, Berg-, Björk-, Ek-, Fjäll', Fors-, Hag-, Hall-, Hell-, 
Halt-, Hågg-, Högander m. fl., m. fl. 

'ing^y 373 namn, hvaraf 167 på -ling, detta väl ofta 
analogiskt uppkommet, så att t. e. ett Sund-Ung bildats efter 
Hall-ing o. d. Vanligast äro Norling 15, Billing 12, Weslling 
11, alla således hörande till den starkt produktiva gruppen 
på -Ung. Andra exempel på förevarande suffix, fogadt till 
ortnamnsbeståndsdelar, erbjuda Asp-, Branl-, Elfv-, Flod-, 
Gryt-, Holm-, Hulting m. fl. eller med föregående / Ask-, 
Asp-, Berg-, Bjur-, Björk-, Bod-, Broling m. fl. 

-stedt^, 224 namn. Ehuru ursprungligen tyskt och för 
adliga namn karakteristiskt är dock detta sufflx numera syn- 
nerligen vanligt såaom fogadt till svenska ortnamnsbestånds- 
delar. Så t. e. i de tre vanligaste af dem alla, nämligen Sjö- 
stedt 21, Lindstedt 18 och Lundstedt 16. Andra exempel äro 
Al-, Bark-, Berg-, Bjur-, Björk-, Brostedt m. fl. 

-e/uis ', 205, hvaraf 66 på -selius *, sålunda upptagande 
ungefär en tredjedel af hela antalet, liksom namnen på -sell, 
efter hvad vi funnit (se ofvan s. 432), utgöra ungefär en 
tredjedel af dem på -eU; en öfverensstämnielse som icke beror 
på en tillfällighet, eftersom -{s)ell är en direkt afkomling af 
det ålderdomligare -{s)elius. Ehuru dessa namn äro så tal- 
rika, ha de samtliga så ringa frekvens, att intet af dem i 
rikstelefonkatalogen 1901 når upp till 11 bärare. Exempel 
på genomskinliga bildningar af ortnamn äro Bjur-, Fors-, 
Grund-, Hed-, Kind-, Land-, Lind-, Lund-, Nor-, Ors-, Rud-, 

^ Skrifvct -ingh i det enstaka Henningh. 

* Skrifvct -siådt i Eichstådt och Löwstådt, Enstaka stå Malm-stedth, 
Man-staedt och Muhlen-sleih. 

■ Skrifvet -élUis i EsséUus, Sorélius och Asélius» Enstaka står Gum- 
'CeUns. 

* I nära halfva antalet fall skrifvet -zeUns, t. e. AfzeUus; -séliiis 
blott i EsséUus och ÅséUus. 

Xoreen. Vi^rl språk, Bd V. 28 



— 434 — 

Äycf-, Sund-, Soed-, Tros-, Tan- och Aselius. — Under det 
att alltså sufiixet -ell (se ofvan s. 432) representeras af föga 
mer än dubbelt så många namn som -eUiis^ har däremot 
-én (se ofvan s. 431 f.) mer än fem gånger så många repre- 
sentanter som sin utgångsform, nämligen 

enius ^ med 100 namn, hvaraf intet med så många som 
11 bärare i rikstfk. De flesta äro af tydlig ortnamnsupp- 
rinnelse, t e. A(h)l€nius, Arosenius (jfr fsv. Aros 'Uppsala' och 
'Västerås'), Dalenius, Flodenius, Forssenius, Hedenius, Hellenius, 
Morenius, Salenius, Vestenius, A{h)lenius, Åsenius osv. Endast 
skenbart hit höra Hellsienius och Kallstenins, där suffixet rätte- 
ligen är blott 'lus (hvarom se nedan s. 435). — Något gynn- 
sammare ställda äro de äfvenledes till sitt ursprung klassiska 
suffixerna -erus och -erius i jämförelse med sin gemensamma 
dotterform, nämligen 

"ér^ med 86 namn, hvaraf intet synnerligen vanligt. 
Exempel på sådana med anknytning till ortnamn äro Almér, 
Bolmér, Granér, Hjelmér, Holmér, Linnér, Tegnér, Tranér, Tu- 
nér m. fl. Däremot träffas 

-eru5* i ej mindre än 22 namn, hvaraf dock intet sär- 
skildt vanligt, t. e. Dahlerus, Floderus, Hjelmerus, Svederus 
o. a., under det att 

'Brius uppträder i blott 5, ja strängt taget blott i 2, 
namn: Mollerius och Valerius {Vallerius, Walerius, Wallerius), 

Helt annorlunda ställer sig förhållandet mellan -ceus 
(-CU5, -eus) och dess moderna motsvarighet -é: 

-é* är visserligen skenbart betydligt öfverlägset den 
pseudoklassiska suffixformen genom sina 112 representanter. 



• Sällan skrifvet -énius, t. e. Ahlénius. Enstaka står Therm-ctnins. 

• Sällan skrifvet -éer, t. e. Bolméer; -cer i AntBr, Palmasr. Enstaka 
står Maz-er. 

■ I nära hälften af hithörande namn skrifvet -éms, t. e. HJelmérus. 

• Ofta skrifvet -ée, t. e. Andrée, ej sällan -et, t. e. Langlet; -ee i An- 
dree, Petree, TTiornec, -és i Charles och Haqués, -ce 1 Andrce och Blommce. 
Enstaka stå Berl-ét, Tron-H och Denoy-er. 



— 435 - 

men af dessa äro flertalet utländska lån, hvilket också ofta 
tydligt annonseras genom den osvenska stafningen (se s. 434 
not 4). Vanligast är André med 16 individer i rikstfk. Suf- 
lixal användning med anslutning till svenska ortnamn visa 
tydligen sådana fall som t. e. Blomme, Bodé, Hamré, Holme, 
Hulthé, Linné, Rönné, Strömé, Trané. 

'Seus (uttaladt -éus) ^ däremot uppträder i 61 namn, af 
hvilka de allra flesta visa anslutning till svenska ortnamn, 
t. e. Barcbceus, Fåhrceus (jfr Fårön), Ham(b)rceus, Hedceus, 
MorcBus, Norceus, Nyhlceus, TrancBus, Intet af dem är syn- 
nerligen vanligt. 

'ius förekommer, frånsedt de redan behandlade namnen 
på -elius, -enius, -erius och 'inius (se ofvan s. 433 f. och 431) 
— summa 312 — ytterligare i 106 namn, af hvilka 55 stycken 
fördela sig på följande 13 speciella typer (alla med upptakt): 

^adius, 19 fall, af hvilka ej mindre än 17 ändas på 
'Stadius, t. e. Frestadius, Högstadius, Lcengstadius, Lcestadius, 
Rogstadius, Tollstadius osv., alla anslutande sig till ortnamn 
på -stad. De återstående två äro Arctadius och Arcadins, 

'OniuSj 7 fall, t. e. Beronius, Suenonius, Unonius. Den 
moderniserade formen på -OH träffas i några få — t. e. Söron, 
Åbron — af våra 28, mest utifrån lånade, namn med denna 
ändelse ^ 

'VaJlius ^, 4 fall, t. e. Brouallius, Hyltén-Cauallius. 

'ärius, 3, nämligen Acharius, Anagarius, Obbarius, 

'Bsius, 3: Angresius, Dynesius, Maihesius. 

'ingius, 3: Cnattingius, Gothingius, Juringius. 

"Orius, 3: Gregorius, Prceiorius, Lachorius. 

'Osius, 3: Ambrosius, Filosius, Tilosius, 



* Mycket ofta skrifvet -éus eller -eus, t. e. Claréns, Zeihreits. En- 
staka stå Clar-éus och Fåhr-aeus. 

* Skrifven -ön i Anziön och Seuön. Enstaka äro Seo-dn, Chav-oun, 
Åkess'Oon och Peters-don, de två sistnämnda analogiska omhildningar af -son- 
namn liksom Petersén o. d. af namn på -sen (se ofvan s. 416). 

' Skrifvet -waUiiis i det enstaka BrowaUins, 



- 436 - 

-agrius i Anagrius och Enagrius, 

'Bnius i Apianius och Campanius. 

'idius i Aruidins och Lapidius, 

^Ouiiis i Cadovius och Klockhovius. Dessa två utgöra 
den ringa återstoden af en fordom talrikt representerad grupp, 
hvars allra flesta medlemmar emellertid moderniserats till 
namn på -ow, t e. Fernoiv, Rgdow, Rönnoiv, Walldow eller 
Gislow, Herslow, Sallow, Winslow, alla bildade af svenska ort- 
namn — de fyra sistnämnda af sådana på -löf — ehuru ur- 
sprungligen (med eller utan latinsk ändelse) analogibildnin- 
gar efter vendisk-tyska lånord, sådana som Buloiv och Gra- 
boiv. I det hela äga vi minst 101 familjenamn på -ow \ af 
hvilka det vanligaste synes vara i)on Sgdow med 11 bärare 
i rikstfk. 1901. 

-vxl/ius i Aurivillius och Greuillius, 

Af de of riga 51 namnen på -iiis, alla utan upptakt, äro 
många tydligt anslutna till svenska ortnamn, t. e. Beckius^ 
Bergius, Elvins, Fors(s)ius, Lundins, Stenius, Snndius, 

Ett annat, mindre radikalt, sätt att modernisera namn 
på 'ins, än det hvarpå vi sett exemplen -elins > -ell, -enins > 
> en, -erins > -ér, -inius >► -in, -onins > -on, -ovins > -ow och 
'Cens > -é, träffa vi i följande fyra typer på -/, motsvarande 
de ålderdomligare på -elius, -inius och -adius: 

^ellij 20 fall, ofta anslutande sig till ortnamn (och stun- 
dom därjämte familjenamn, se ofvan s. 422 f.), t. e. Granelli, 
Thorelli, Tnnelli, Historiskt sedt en blott variant till samma 
sufflx är 

-e//^ 12 fall, t. e. Graneli (jfr det nyssnämnda Gra- 
nelli). 

-2/71 ^ 14 fall, t. e. de inhemska fabrikaten /i/adi/ii, Co/- 

* Någon gäng skrifvet -ov, t. e. Wahledoo. 

' Stundom skrifvet -eliU t. e. Gabrielii; -éli i Brandéli och Sundéli. 
Enstaka är Micha-éli. 

^ Afvikande stafning visa de livar fur sig enstaka Ahl-iny ocli Mol-inie. 



— 437 - 

/ini, Petrini vid sidan af verkligt (och icke blott såsom de 
nyssnämnda endast skenbart) italienska namn såsom Bian- 
chinL Jfr vidare s. 422 f. 

-adz ^ i Bäckstadi och Torpadie, hvaremot Conradi hör 
till den s. 417 behandlade typen Pauli 

Däremot utgöra de få namnen på -ani (summa 4) och 
'Oni (7) icke moderniseringar af de ofvannämda ändelserna 
-anius och ^onins — möjligen med undantag af T(h)yboni — 
utan äro antingen direkta italienska lån, t. e. Ambrosiani, 
Schucani, resp. Castiglioni, Zanoni, eller höra såsom Stefani 
och Antoni till de s. 417 behandlade bildningarna på -i af 
dopnamn. 

'inder, af omstridt ursprung ^ är ett för familjenamn, 
afledda af ortnamn, mycket typiskt suffix. Af den förmo- 
dade ursprungliga formen -inder finnes blott ett enda exem- 
pel, nämligen i Norinder, Annars har suffixet formen -Under 
— i tillsammans 33 fall — som uppstått antingen så, att från 
Al-, Sel-, Vall-inder o, d. / analogiskt öfverförts till t. e. Nord-, 
Sjö-Under o. d. (jfr de med / utvidgade suffixerna -länder, 
"Un, 'Ung i t. e. Sjölander, -Un, -Ung, Nordlander, -Ung osv.), 
eller ock — eventuellt därjämte — så, att till namn på -lind 
såsom ColUnd, Nordlind, Sjölind fogats det »nobiliserande» 
-er (se ofvan s. 421 f.), h varefter -inder i det enstaka Norinder 
dels abstraherats ur sådana namn som Coll-inder, dels tillr 
skapats vid sidan af Norlinder efter proportionen Ny-ander: 
Ny-lander o. d. 

-ner är ursprungligen tyskt och i det stora hela etymo- 
logiskt identiskt med -når i konstnär, körsnär (användt som 
familjenamn i formen Köersner) o. d. Det förekommer vis- 
serligen som ändelse i minst 227 namn, men af dessa äro 
de allra flesta direkta tyska lån, hvaraf vanligast Werner med 



^ Afvikande sta f ning visar Torp-adie. 

* Se E. Tronéb i Nordisk tidskrift 1882, s. 117, ocli O. Österoren i 
Språk och stil VI, 123. 



-- 438 

27 och därnäst Mörner med 15 representanter i rikstfk. Dock 
har -ner med tiden öfvergått till alt bli ett produktivt sufHx 
vid bildning af familjenamn till svenska ortnamn, så att vi 
nu äga åtminstone inemot 40 sådana namn, t. e. Alner, Alm- 
ner^ Bergner, Bjurner, Blomner, Edner, Ekner^ Fjellner, Fors(sy 
ner, Hallner, Hellner, Holmner, Hultner, Hoarfner, Håggner, 
Högner, Källner, Lidner, Lindner, Ljungner, Norner, Odhner 
(af Odensåker), Rydner, Slrandner, Strömner, Stålner, Wikner, 
Wägner. 

'ler är äfvenledes ursprungligen tj^skt och i regeln ety- 
mologiskt identiskt med -lår i kanslår (användt som familje- 
namn i formen Cantzler) o. d. Det träffas såsom ändelse i 
minst 125 namn, nästan alla tyska län, t. e. de 4 af typen 
NeumuUer, de 5 af typen Löwenadler samt de vanligaste af 
alla på 'ler, nämligen Möller med ej mindre än 75, Malier 
med 17 och Leffler med 14 representanter. Dock är det i 
nutida svenska ej alldeles oproduktivt i hithörande använd- 
ning, t. e. Edler, Gissler (till Gissö), Sandler, Stadier, Sandler, 

-er förekommer visserligen såsom ändelse i 1394 af mig 
kända familjenamn, men i det ojämförligt största antalet af 
dessa är det ej blott -er, utan detta jämte något därförut gå- 
ende, som är af suffixal natur. Så är förhållandet i de redan 
behandlade namnen på -änder, -inder, -ner, och -fer (se s. 432 
f. och 437 f,), summa 803 fall. Vidare i de tyska lånorden på 
-meyer \ till antalet 24, t. e. Kraulmeyer; pä -meister * 7, af hvilka 
det vanligaste är Wachfmeister med ej mindre än 27 represen- 
tanter i rikstfk. 1901 ; på -länder * 5, t. e. Friedlånder; på rmacher 
4, t. e. Schumacher; på -höffer 3, t. e. Meyerhöffer; på -acker 2, 
t. e. Cronacker; på -ancker 2, t. e. Leijonancker ; på -hammer 
2, t. e. Klinghammer : summa 49 fall. I de på -berger, -strö- 

^ I en tredjedel af alla fall skrifvet -meijer, t. e. Krntmeijer: '•meier 
i Kessmeier och Koitmeier. Enstaka står Schön-meyr och, kanske dock med 
annat uttal, Preu-mayr. 

* Skrifvet -mejster i Kjökewejster. 

■ Skrifvet -lender i HoUcnder. 



— 439 — 

mer, -quister m. fl. — summa 56 — för livilka jag redogjort 
ofvan s. 421 f., är -er, i den mån del verkligen är suf- 
fixalt fogadt till familjenamn på -berg, -ström osv. och hör 
således ej hit. Af de sålunda återstående 486 namnen på 
-er utgöres allra största delen af tyska lånord, väsentligen 
namn på yrkesidkare (»professionella aktörer» se ofvan s. 337) 
såsom Bader 'hädare', Bauer 'honde', Becker (Båcker) 'bagare', 
Brauer 'hryggare'. Bottiger 'tunnbindare', Dreijer 'svarfvare', 
Ferber 'färgare', Fischer 'fiskare', Fleischer 'slaktare', Forster 
'jägmästare', Gerber 'garfvare', Harder ^ 'herde'. Häger 'skog- 
vaktare', Jåger 'jägare', Kramer (Cramer, Krenter, ~Cremer, von 
Krcemer) 'krämare'. Kroger (Kreuger, Kreuger) 'krögare', Köh- 
ler (Chöler) 'kolare', Röster (Cöster) 'klockare', Meister 'fältskär' *, 
Meyer 'förvaltare'. Munter och Miinzer 'myntmästare', Pfeiffer 
och Piper 'blåsare', Reuter 'ryttare', Richter 'domare', Scheffer 
'fåraherde', Schlgter (ScblUter) 'fångvaktare', Schneider och 
Schröder 'skräddare', Schurer 'putsare', Wagner och Wågner 
'vagnmakare', Weber 'väfvare' eller indigenatsnamn (se ofvan 
s. 371) såsom Beijer {Beger) 'bajrare', Bre(h)mer 'bremare', 
Böhmer 'bömare', Ehinger 'frän Ehingen', Hanauer, Leipziger, 
Stei(j)er 'frän Steiermark'. De vanligaste af dessa ursprung- 
ligen tyska namn äro Schröder med 18, Meyer med 16, Geyer 
med 12 och Richter med 11 bärare i rikstfk. Emellertid fin- 
nes därjämte åtminstone omkring ett tjog namn, som äro af- 
ledningar pä -er af svenska ortnamnsbeståndsdelar o. d., eller 
som åtminstone otvunget associera sig därmed, t. e. Asker, 
Almer, Berger, Eker, Grunder, Häger, Heder, Hjelmer, Helmer, 
Länder, Linder, Malmer, Norder, Ström(m)er, Såfver, Wester, 
af hvilka de vanligaste torde vara Linder och Wester med 
resp. 15 och 12 bärare i samma källskrift. 

-e (dvs. a) ^ uppträder likaledes som ändelse i en massa 



* Egentligen nederländskt; ty. Herder. 

• Se Pott, Die Personennamen, s. 639. 

■ Någon enda gång skrifvet -é, t. e. JAndhé; -ee i Sneivee. 



— 440 — 

namn, åtminstone 702 stycken. Men endast i ett jämförelsevis 
ganska litet antal fall är -e såsom sådant sufTixalt med anslut- 
ning till ortnamnsbeståndsdelar, t. e. Alme, Berge, Brante^ 
Bromme (jfr Bromma o. d.), Dale, Bure (jfr Burträsk o. d.), 
Gulle, Hamne, Hamre, Hede, Holte, Hulthe, Hägge, Klefue, Linde^ 
Ljunge, Lunde, Rise, Rude, Rijde^ Stade, Stene, Thune^ Wahle, 
Hufvudmassan utgöres nämligen dels af de redan under 1 
(s. 428 IT.) behandlade på -bjelke, -buske, -sparre, -stolpe, -stråle, 
-stubbe (summa 41); dels af ^tt tiotal på -are, t. e. Flygare, 
Förare, Huggare, Jagare, Svarfvare, Resare; dels af en hop 
andra — men alla tvåstafviga — ursprungliga artnamn, t. e. 
Bjelke, Bonde, Båge, Drake, Grefve, Hjelte, Hjårne (såsom art- 
namn numera i formen hjärna). Jute, Kafle, Krabbe (såsom 
artnamn numera krabba). Kulle, Lake, Orre, Puke (fsv. puke 
'djäfvul'), Skgtte, Sparre, Stare, Stolpe, Stråle, Sälle, Törne m. fl., 
af hvilka de vanligaste äro Bagge med 19 och Kempe (Kämpe) 
med 16 individer i rikstfk.; dels af ett 30-tal, väsentligen 
franska, lånord på -ier (utlaladt -ie) S t. e. Bonnier, Cadier, 
Charlier, Charpentier, Fischier: dels ändtligen af ett otal tyska 
lån, än adjektiver i bestämd form, t. e. Braune, Griine, Heise, 
Kru(u)se, Lange, Ruhe 'den skroflige', Schéele, Stille, Wrede, 
än hypokoristiska dopnamn på -(t)ze, t. e. Fritze 'Fredrik', 
Hein{t)ze och Hin{t)ze 'Henrik', Kunze 'Konrad', än (och delta 
vida oftare) dylika på -ke, t. e. Fricke, Gödecke 'Gottfrid', 
Jahnke 'Johan', Lem(b)ke (Lemeke) 'Lambert', Reinicke 'Rein- 
hold', Wil(c)ke (Vilke) 'Vilhelm', än allehanda andra dylika, 
t. e. Gerle 'Gerhard'. Gille 'Gilbert', Göthe 'Gottfrid', Janse 'Jo- 
han', Ro(h)de (Rohde, Rhode) 'Rudolf. Det vanligaste af dessa 
ursprungligen tyska namn tycks vara Fran(c)ke 'från Fran- 
ken' med 12 bärare i rikstfk. 

-dorff^, som jag känner från 59 namn, är ursprungligen 



* stundom skrifvet -iVr, t. e. Plengiér; -ie i Åpiarie, Bursie. Enstaka 
stå CaU-ié och Masrel-iez. 

' Mj^cket ofta -dorf, t. e. Mandorf; efter s skrifvet -ior/f i Beijers- 



— 441 — 

tyskt och förekommer ännu väsentligen blott i tyska lånord 
såsom Friesendorff, Hallendorff, Leidesdorff. Emellertid har det 
i någon mån hunnit öfvergä till suffix med anslutning till 
svenskt ordmaterial, t. e. i Bodorff, Gröndorff, Gylldor/f, Lin- 
dorff, Ljungdorff, Wahldorff och ännu några till. 

'hoff^y äfvenledes ursprungligen tyskt, uppträder i 43 
namn, af hvilka de flesta importerats från Tyskland, t. e. 
AUhoff, Ehrenhoff, Möllenhoff. Dock uppträder det ej sällan i 
förbindelse med svenskt ordmaterial, om ock den svenska 
prägeln stundom är blott ett sken, t. e. Ekhoff, Enghoff, Fur- 
hoff, Klockhoff, Lindhoff, Ljunghoff, St(é)enhoff, Stjernhoff, Wall- 
hoff, Wetterhoff, 

'Stein, också ursprungligen tyskt, förekommer i 41 namn, 
de flesta af dem tyska lån, t. e. Bernsiein, Eckstein, Löiven- 
stein. Dock är detta liksom föregående suffix ingalunda säll- 
synt i förbindelse med svenskt ordmaterial, t. e. i Carl-, Dahl-, 
Ek-, Hult-, Hörn-, Lind-, Malm-, Wahl- och Åkerstein. 

'heim, också urspr. tyskt, har jag träffat i 33 namn, 
flertalet tyska såsom Ehrenheim, Schröderheim. Dock använ- 
des det ofta suffixalt vid svenska ord såsom i t. e. Carl-, 
Dahl-, Fors-, Fält-, Gud-, Lagerheim. 

'bach, i mer än en tredjedel af alla fall skrifvet -back *, 
finnes åtminstone i 32 namn. Det är urspr. tyskt och upp- 
träder dels, och detta öfvervägande, i direkta tyska lån så- 
som Baumbach, Weissbacb, dels fogadt till svenska ortnamns- 
beståndsdelar såsom i Mobach, Sahlbach eller, med den för- 
svenskade stafningen af ändeisen, Ekback, Lagerback, Lidback. 

'holtz ^, urspr. tyskt, uppvisar 21 fall, t. e. de rent tyska 



torff ocli (von) Walterstorff; -dorph i Gnndorph och Hadorph. Om Tes- 
dorpf och Klin-torph ange samma uttal, vet jag ej. 

^ Skrifvet -hå/f i Werdenhåff, 

' -bak i Krumbak. 

' Stundom skrifvet -holz, t. e. liuchhoh. Isolerade hvar för sig äro 
skrifningarna Hein-holdz, Jiein-holds och Betz-hols. 



- 442 — 

Breitholtz, Steinholtz m. fl. Därjämte träffas emellertid stun- 
dom svenska förbindelser sådana- som Berg-, Björk-, Lager- 
och Söderholtz. 

-baum, urspr. tyskt, visar 19 fall, bland hvilka vid sidan 
af tyska lån såsom Birnbaum, Rosenbaum o. d. uppträda lika 
många, där denna ändelse fogats till svenskt ordmaterial, t. e. 
i Ahl-, Björcke-, Carl-, Ek-, Kihl-, Rönn-, Sund-, Söderbaum. 

-vald^ med 14 fall är väsentligen tyskt, t. e. Osivald, 
Evald (Ewald), men visar sig ej sällan i stånd af svensk an- 
knytning, t. e. i Browaldh, Grönwald, Lindevald {-wald). Ljung- 
vald (-valdh, -waldh), 

-born^ med 12 fall är förmodligen^ ursprungligen tyskt 
såsom i Heilborn och Sonneborn (jfr tyska ortnamn som Pa- 
derborn o. d.). Emellertid uppträder -bom lika ofta eller of- 
tare * med svensk anknytning, t. e. i Carlborn, Hagborn, Lund- 
born, Vikborn {Wikborn), h vartill kan läggas det visserligen 
ursprungligen tyska Ahlborn, som väl nu associeras med al, 
och det, efter hvad som tycks, numera utdöda Hedborn, hvil- 
ket, såsom redan Tegnér påpekat, tillkommit på grund af 
Heda socken ^, Detta förhållande är under förutsättning af 
ändeisens tyska ursprung rätt påfallande i betraktande af att 
intet tyskt namn på -bom är eller varit särskildt populärt. 
Är det månne värt Hedborn som gifvit uppslaget till de öfriga 
svenska bildningarna? Eller ligger utgångspunkten för fa- 
miljenamnen på -bom i sådana svenska ortnamn som Gås- 
bom, Sundbom, Born, Borna m. fl., alla af det fornnordiska 



* Ungefar lika ofta skrifvet -wald, t. e. Berwald; -waldh i Browaldh, 
Ljnngwaldh, -valdh i Ljungvaldh. 

* Skrifvet -borne i Oborne. 

' Tegnér a. st. s. 125 tar saken för gifven utan vidare. Jfr emel- 
lertid här ofvan. 

* Det är därför i någon mån missvisande, då Tegnér a. st. säger 
»sällan». 

^ Är familjenamnet Snnneborn en variant till det tyska Sonneborn, 
eller utgår det från det svenska sockennamnct Sundbom? 



— 443 - 

borghund *terrasslik höjd' o. d.? I så fall vore typen Hedborn 
väsentligen af svenskt och endast till en mindre del af tyskt 
ursprung. 

'Creutz med 12 fall förekommer dels i tyska lån såsom 
Adlercreuiz, Berencreutz, dels någon gång med svensk anknyt- 
ning såsom i Blomcreutz och Stjerncreutz, 

'hagen med 9 fall är ursprungligen tyskt såsom i Le- 
wenhagen, Sternhagen. Det har dock redan hunnit bli i viss 
mån produktivt sufflx på svensk botten genom t. e. Grön-, 
Lind' och Stenhagen. 

'el ^ känner jag visserligen från 166 svenska familje- 
namn, men af dessa äro nästan alla tyska lån, t. e. Netzel, 
Pleijel, Quensel, Schlegel och, vanligast af alla, Cassel med 11 
bärare i rikstfk. Dock träffas äfven åtskilliga fall af -el fo- 
gadt till svenska ord, t. e. i Berghel, Brandel, Grundel, Sandel. 

'Off^ träffas, frånsedt de ofvan s. 441 behandlade 43 
namnen på -hoff, i åtminstone 36 andra fall, af hvilka nästan 
hvartenda ett är ursprungligen slaviskt, t. e. Aminoff, Beijnoff, 
Bogdanoff. Emellertid finnas några få fall, där -off ansluter 
sig till ett svenskt ord och sålunda visar en -tendens till att 
bli suffixalt. Så får man väl t. e. uppfatta Edoff, Kålloff, 
Lindoff och möjligen ännu ett par fall. 

'bring synes vara af inhemsk upprinnelse, ehuru ursprun- 
get är oklart. Den ifrågavarande ändeisen förekommer åt- 
minstone i nio familjenamn: Embring, Forsbring, Gullbring, 
Holmbring, Hultbring, Lagerbring, Sjöbring, Thorbring och As- 
bring. Såsom synes, har i alla dessa fall, utom möjligen 
det oklara första, suffixet fogats till svenskt språkmaterial. 
Äro möjligen alla de åtta jämförelsevis unga namnen på 
'bring efterbildningar efter det nionde och förmodligen äld- 
sta, nämligen Lagerbring, som uppstod på 1700-talet genom 



* Skrifvet -/ [!] i Marckhl Miedl och Schrödl; -ell i MankeU och 
Mdnkell: -åll i Mankåll: -41 i Ramel 

• Någon gång skrifvet -of, t. e. Rikof, Sieiof (Ditlof, Frithiof). 



~ 444 — 

adlande af (det ursprungligen norska ^) Bring? Eller ligger 
för den ifrågavarande typen åtminstone delvis till grund det 
bring, som ingår i åtskilliga ortnamn, t. e. Bringehäck, Brin- 
gan, Bringelofia, Bringsgårde, Bringåsen m. fl.? 

* Se Teonér, a. st. s. 132. 



NIONDE KAPITLET. 
De abstrakta glosorna. 

Sedan gammalt har man, och detta med rätta, inom 
abstrakternas område iakttagit en skillnad mellan två stora 
hufvudgrupper — hvad Brugmann ^ kallar »die thätigkeit- 
bezeichnenden» och »die eigenschaftbezeichnenden» — för 
hvilka jag, på grund af att de intimt korrespondera med hvad 
jag kallat aktionella och virtuella konkreter (se ofvan s. 332 
f. och 347), väljer motsvarande termer, alltså aktionella och 
virtuella abstrakler. 

§ 59. Aktionella abstrakter. 

Aktionella abstrakter (»nomina actionis» *) beteckna så- 
lunda ett förehafvande — i detta ords vidsträcktaste betydelse, 
alltså såväl en »verksamhet» som ett »tillstånd», dvs. hvad 
Körting' lämpligt nog kallar »extern», resp. »intern funktion» 
— eller ock ett blott försiggående (skeende, förlopp). För ut- 
tryckande af denna kategori ha vi ej mindre än två speci- 
fika formationer: 

1. Infinitiven, en form med blott verbalt böjnings- 



^ Kurze vergleichende Grammatik, s. 340. 

* I vida inskränktare betydelse — abstrakta verbatafledningar med 
undantag af de ursprungligen sammansatta — användes denna term af G. 
Cederschiöld i Studier öfver uerbalabstrakterna i nutida svenska (1908), 
s. 5 f. 

• Bemerkungen iiber den Begriff und die Teile des grammatischen 
Satzes (Kiel 1905), s. 13. 



- 44() 

och konstruktionssätt. I regeln bildas denna af hvarje ver- 
balstam ^ med eller utan — berocMide på särskilda, inveck- 
lade regler, hvarom se böjningsläran — anlitande af prefixet 
att och med eller utan särskild ändelse enligt följande regel. 
Slutar verbalstammen — i allmänhet föreliggande i sin ren- 
het uti imperativen — på konsonant, så tillfogas suffixet -a 
eller -as (»passiv form»), t. e. fci7-a(s), /nö/-a(s); slutar den 
däremot, såsom oftare är fallet, på sonant, så användes den 
i oförändradt skick, resp. med tillägg af -5, såsom infinitiv, 
t. e. sp€la( -5), fdrstå( s). 

2. Gerundiet S en form med (jämte den verbala äfven) 
nominal böjning samt blott nominalt konstruktionssätt. Äfven 
denna form bildas i regeln till hvarje verbalstam, om ock 
undantagen här äro betydligt flere än i fråga om infinitiven '. 
Bildningssättet är fullt regelbundet det, att till verbalstammen 
fogas en af suffixformerna -ande, -ende och -nde, allteftersom 
stammen slutar på konsonant, t. e. bit-ande, möt-ande, på 



^ Men icke af absolut alla, ty infinitiv saknas t. e. till må, lår, tör 
och måste (dock icke i finländsk svenska, där den välbehöfliga infinitiven 
masta är fullt gängse). 

* Termen användes i väsentligen samma betydelse redan af Moberg, 
Försök till en lårobok, 2 uppl., s. 39, och är synnerligen lämplig i betrak- 
tande af att t. e. iyålskandets (konst)» förhåller sig till »(konsten) att 
ålskani alldeles som latinets gerundium »(ars) amandh till ii>amarey^, något 
som äfven Beckman, So. språklåra, s. 121, insett utan att dock draga den 
terminologiska konsekvensen för svenskans vidkommande. Jfr ock Sv. ak:s 
ordlistas (7 uppl. s. I) efter min åsikt fullt riktiga uttalande, att gerun- 
dierna äro »egentligen ingenting annat än ett slags böjliga infinitiver». 
Cederschiölds (a. st., s. 16 not 1) invändning häremot, att »detta är riktigt 
hvad ursprunget beträffar» — h varmed väl menas, att det icke är rik- 
tigt, hvad den nuvarande betydelsen beträffar — synes mig icke till- 
fredsställande motiverad. 

' Se Cederschiöld, a. st., s. 17 ff., där dock många gerundier till sin 
existens (eller åtminstone vanlighet) förnekas, hvilka för mig äro fullt na- 
turliga, t e. ålskandet (ordet användt äfven af t. e. Beckman, a. st.), syn- 
dandet, struntandet (i något), uppkryandet, tillnyktrandet, fnurrandet, mo- 
tandet, glufsandet, knagglandet, ojandet, vojandet, äskandet, ihopg rotandet^ 
ntuslandet o. a. 



— 447 - 

tryckstark sonant, t. e. forstå-ende, eller på trycksvag sonant, 
t. e. spela-nde. Bestämda formen ändas på -/, t. e. resande-t, 
detta i motsats till förhållandet hos de i sin obestämda form 
likalydande agentiala konkreterna (se of van s. 334), som anta 
-n, t. e. resande-n. 

Denna allniännelighet och regelbundna bildningsprincip 
hos gerundiet göra, att det utan tvekan måste erkännas så- 
som en böjningsform (jfr ofvan s. 35) inom verbalparadigmet, 
en åsikt som jag alltid häfdat (se t. e. ofvan s. 332) och som 
delas af t. e. Tamm och Sv. akademien ^ Jag hänskjuter 
därför dess — liksom infinitivens — närmare behandling till 
böjningsläran. Men jag begagnar tillfället att redan här oppo- 
nera mig mot Cederschiölds * uppfattning, att gerundiet »till- 
hör ju väsentligen skriftspråket^ (i synnerhet dess stelare 
arter), men är så godt som främmande för ledigt och folk- 
ligt umgängesspråk» eller, som det ock heter, att »det lediga 
umgängesspråket har en afgjord motvilja mot nom. actionis 
på -ande». Tvärtom menar jag för min del, att man just i 



O Om avledningsåndelser hos sv. substantiv, s. 31, resp. Ordlista, 7 
uppl., s. I. Däremot anser sig Cederschiöld, a. st., s. 11 (jfr ock s. 16), 
ej kunna gå längre än att medgifva, det gerundiet är »nästan [af mig nu 
spärradt] att betrakta som en böjningsform af verbet», en reserverad håll- 
ning som tycks väsentligen vara motiverad af hans efter min mening icke 
fullt riktiga (jfr föreg. not samt här ofvan i texten) åsikt om den ifråga- 
varande formens mindre rikliga frekvens i förhållande till det befintliga 
antalet verbalstammar. Jag vet icke, hur stor frekvens, han anser sig böra 
fordra för att kunna erkänna en viss moi*foiogisk formation såsom varande 
fullt ut en böjningsform. Men det förefaller mig, att åtskilliga hundratal 
kunde vara alldeles tillräckligt, helst dessa odisputabelt utgöra flertalet af 
alla de tänkbara. Huru många adjektiver ha vi icke, hos hvilka kompara- 
tivformen icke är uppvisad eller ens uppvisbar! Och dock har, och detta 
med rätta, ingen någonsin tvekat att uppf5ra komparativen såsom en be- 
ståndsdel af det normala adjektivparadigmet. 

• A. st., s. 16, resp. 23. 

' Hvarmed Cederschiöld såsom bekant menar — icke som jag det 
språk som begagnar sig af skrifteckcn i stället för språkljud, utan — den 
stilart, som vi företrädesvis använda i skrift och endast mera undantags- 
vis i vårt (dagliga) tal. 



— 448 

otvunget och ledigt ^ samtalsspråk synnerligen ofta påträffar 
sådana, om ock endast inom vissa syntaktiska gränser, på 
hvilkas utredande jag här icke kan inlåta mig. Jag erinrar 
exempelvis om sådana dagligdags hörda vändningar som 
följande, i hvilka jag uteslutande användt sådana gerundier 
som enligt Cederschiöld icke alls eller åtminstone icke annat 
än i högst sällsynta undantagsfall förekomma: »det har varit 
ett oupphörligt äskande hela sommaren i år», »sluta då med 
detta ideliga luktande och smakande på varorna I», »det var 
ett oändligt tyckande, önskande och ämnande, men aldrig ett 
ärligt viljande», »detta är då ett verkligt syndande på nåden», 
y>molandet i tänderna börjar ge sig», »blir det aldrig något 
slut på ert munhuggande?}), »ett sådant hopgrötande af me- 
ningar!», »nu börjades upphällandet af alla rariteterna» osv. 
Att här insätta de af Cederschiöld såsom substituter för de 
enligt hans mening obrukliga gerundierna anförda kortare 
abstrakterna åska, lukt, smak, tycke osv. är, som synes, omöj- 
ligt, och ett försök i denna riktning skulle innebära ett full- 
komligt misskännande af gerundiets egenart, som just är att 
i motsats till andra abstraktbiidningar vara i så hög grad, 
som öfverhufvud möjligt är, liktydigt med inlinitiven (jfr 
strax nedan), alltså vara en under vissa förhållanden använd- 
bar, ja stundom nödvändigt påbjuden böjningsform af denna. 
Emellertid konkurrera med '(a)nde, -ende i viss mån 
flera andra suffixer, framför allt del, om icke till de flesta, 
så dock till ett ofantligt stort antal ^ verbalstammar fogade 



^ Jag säger icke »folkligt» — om man därmed menar dialektalt far- 
gadt — enär i en mängd dialekter ifrågavarande former helt och hållet 
saknas, detta af det enkla skälet att gerundiet, om ock äfven där ytterst 
brukligt, icke bildas medelst suffixet -{a)nde, -ende, utan — liksom i engel- 
skan — medelst -ing. Så t. e. heter det på värmländska: »dä va e fali 
åting, drecking å soving», dvs. det var ett fasligt [ordagrant: farligt] ätande, 
drickande och sofvande. 

' Jfr hurom närmare Cedeiiöciiiöld, a. si., s. 27 fT. 



— 449 — 

-ning, som efter ofvan s. 364 meddelade regler * växlar med 
'ing *. Men för detta -(n)i/igr, liksom för de flesta öfriga 
nedan behandlade suffixer, gäller i en viss motsättning till 
'{a)nde, -ende, att det icke äger samma rent gerundiala, dvs. 
med infinitiven semologiskt likvärdiga innebörd. Ty under 
det att -(a)/K/c, -ende liksom infinitiven markerar förloppet, 
skeendet, alltså har något så att säga »durativt» öfver sig, 
så framhäfver däremot '(n)ing och andra abstraktbildande 
suffixer ofta de enskilda momenterna, t. e. blinkningen i för- 
hållande till blinkandet, hvilket sednare innebär så att säga 
en serie af blinkning-ar (där möjligheten af att använda plural- 
form just beror på uttryckets halfkonkreta natur i motsats 
till den idealiskt abstrakta innebörden i blinkande, ett ord 
som också mycket riktigt saknar pluralform). På samma 
sätt förhålla sig t. e. bugning, [rustning, frgsning, grgmtning, 
gäspning, klåmtning, knarrning, knäppning, krängning, nys- 
ning, skakning, skälfning, sprittning eller de med -ingf-formen 
bildade dallring, fundering, harkling, hvissling, omfamning, 
skallring, slingring, spaning, störing (företrädesvis astronomisk 
term) o. a. till de motsvarande gerundierna på -(a)nde. Ja 
understundom kan t. o. m. -ningr-bildningen afse specialisering 
till en viss bestämd tidpunkt, t. e. i dagning, gryning, ljus- 
ning, märkning, skymning och möjligen ännu några andra fall. 
En annan semologisk skillnad mellan -(n)zn9-bildnin- 
garna och gerundierna på -{a)nde består däri, att de förra 
ofta i motsats till de sednare framhålla handlingen (försig- 
gåendet) såsom en helhet, ett enhetligt fenomen, ett fullbor- 
dadt faktum ^ med frånseende af dess tidliga utsträckning, 
alltså ha något resultativt (eller som det oftast får heta »per- 

^ Se närmare härom hos Tamm, Om avled ni ngsåndeher hos sv. sub- 
stantiv, s. 60, och Linder, Regler och råd, 3 uppl., s. 133 f. 

' Som är enrädande i vissa dialekter, t. e. värmländskan (jfr ofvan 
s. 448 not 1). Å andra sidan träffas i andra dialekter t. e. voterning for 
-ering, -er ande, varder ning för -er ing, -er ande osv. 

' En i viss män likartad observation träffas hos Cederschiöld, a. st,s. 11. 
. Sorten, Vårt språk, Bd V. 29 



— 450 - 

fektivt») öfver sig. Jämför t. e. motsatsen mellan indefileringen 
[så hellre än defilerandet] är redan förbi» och »defilerandet 
[så hellre ån deftleringen] tog hela tre timmar»; »(kapp)- 
löpningen (skridskod/r/ii/igen, rusningen) har inte börjat än»: 
»det var ett fasligt löpande (åkande, rusande)»; »förvittringen 
är långt framskriden»: »förvittrandet pågår». På samma sätt 
förhålla sig t. e. blomning, flaggning, resp. blomstring, hägring, 
medling, segling, smuggling, tornering, vandring till motsvarande 
gerundier på -nde. En följd af denna resultativa tendens 
hos -(n)ingr-formerna är väl dessa abstrakters så vanliga och 
lätta öfvergång till resultativa konkreter, t. e. byggning, öpp- 
ning, yttring m. m., hvarom se ofvan s. 363 AF. — Hos de 
många verber som sakna samhöriga abstrakter på '(n)ing, 
t. e. blåna, glesna, gråna, kallna, mulna, somna, svullna o, d., 
öfvertar gerundiet vid behof den resultativa funktionen; eller 
ock fylles luckan genom anlitande af den -(n)in^-form som 
synnerligen ofta förekommer hos ett prefixafledt eller samman- 
satt verb, trots att dess primitivum ej kan bilda någon dylik, 
t. e. afmagring, afslappning, afsmalning, afsvalning, förkolning^ 
förmultning, förruttning, förtjockning, tillf riskning, uppklarning, 
uppmjukning, ehuru intet magring osv., utan blott magrande 
(och naturligtvis afmagrande) osv. linnes. 

En tredje olikhet föreligger i semologiskt afseende mellan 
-(n)i/i3 och '(a)nde, -ende dårutinnan, att bildningar med det 
sednare suffixet gärna ha öfver sig något aktivt, bildningar 
med det förra däremot något passivt eller reflexlvt Gerundiet 
är alltså företrädesvis synonymt med den »aktiva» infinitiven, 
-(n)ingr-bildningen åter med den »passiva» eller med den 
»aktiva» -}- sig ^. Jämför t. e. motsatsen mellan »jag iakttar 
med ledsnad (glädje) hans ständigt fortgående försämrande 
(resp. förbättrande) af texten»: ». . försämring (resp. förbätt- 



^ Häraf förklaras otvunget det förhållande som Cederschiöld, a. 
st., s. 22, finner »anmärkningsvärdt», nämligen att vissa »reflexiva» verber, 
som sakna gerundium, däremot ha vid sin sida ett abstraktum pä -(n)ing. 



^ 451 — 

ring *) till hälsan)); )) romarnas förstörande af Jerusalem)!): 
)>J:s förstöring genom romarna)); )>utan ytterligare /3rW//ra/irfc 
af (= att förbittra) tillvaron»; ))utan all förbittring (= att för- 
bittras) mot tillvaron)); »hans förmedlande häraf»: »sakens 
förmedling genom honom»; »hans trägna plöjande»: »åkerns 
plöjningyy; »hennes mjölkande, kaffekokande och potatisskalande 
upptar hela dagen»: »kons mjölkning, kaffets kokning och 
potatisens skalning följer jag med lika intresse»; »hans för- 
giftande af sin svärmor är ett faktum»: »hennes förgiftning 
leddes i bevis»; »öfvervaka pigans borstande»: »klädernas borst- 
ning»; »drängarnas skottande»: »snöns skottning (snöskott- 
ningen)»; »skärsliparens slipande»: »knifvens slipning»; »hans 
utvidgande af rikets gränser»: »områdets utvidgning»; »hans 
vårfvande af soldater kröntes med framgång» ; »hans vårfning 
till soldat är ett faktum»; ))hans makulerande af upplagan»: 
»upplagans makulering»; »hans enleverande af henne»: »hennes 
enlevering af honom»; »hustruns ideliga rengörande plågade 
mannen»: »husets rengöring» (eller rengör ning ^), På samma 
sätt förhålla sig t. e. afvånjning, frälsning, förfuskning, lynch- 
ning, matning, röjning, skurning, skärpning, släckning, stymp- 
ning, ngtändning, uthyrning eller med -ing-(orm amortering, 
behandling, dressering, fixering, forsling, förfining, förkonstling, 
förvirring, kristning, kröning, manövrering, sofring, splittring, 
äntring till motsvarande former på -(a)nde. Exempel på -(n)ing- 
former med reflexiv prägel, som saknas hos motsvarande 
-(a)nrfe-form, äro bl. a. besinning, förbrödring, förening, för- 
kofring, förnedring, försoning, föryngring, parning (t. e. dufvors; 
jfr »sammanpara/icfe/ af dufvor»), söndring. 

Jag har varit så utförlig i mina exempel på -(a)nde-h\\å- 
ningens företrädesvis »aktiva» innebörd, emedan Cederschiöld ' 



^ Likaså har det religiösa språkbrukets bättring betydelsen »att 
bättra sig». 

* Däremot alltid tjänstgöring, Å andra sidan alltid »vara i görningen*. 
» A. st, s. 12 flf. 



— 452 — 

nyligen (och först sedan denna min framställning var i allt 
väsentligt fullt utarbetad) framställt den rakt motsatta åsikten, 
nämligen att dessa former i regeln skulle ha »passiv» be- 
tydelse. Emellertid finner jag de ytterst få exempel, han till 
styrkande af sin åsikt meddelar, ej ägnade att rubba min 
ofvan framställda mening. Detta så mycket mindre som 
Cederschiöld själf med vanlig omsikt icke underlåter att an- 
föra ^ ett par omständigheter, som synas mig på ett alldeles 
afgörande sätt vederlägga den åsikt han uttalat rörande det 
normala förhållandet. Den ena utgöres af det förhållandet, 
att, då abstrakt sedt möjlighet föreligger att hänföra en form 
på '(a)nde antingen till en infinitiv på -a eller till en på 
-as, den förra utvägen anlitas, så att t. e. glädjande^ skäm- 
mandet, synandet, finnandet o. d. associera sig med resp. glädja, 
skämma osv., icke med glädjas, skämmas osv. Och finnas 
jämte hvarandra en -(a)nde- och en -(n)ingf-bildning, så föres 
den förra till infinitiven på -a, den sednare till den på -as 
(eller -a sig), t. e. boxande till boxa, men boxning till boxas 
och hängande till hänga, men hängning till hångas (eller 
hänga sig). Jag tillägger för egen del, att härmed väl också 
sammanhänger det äfven af Cederschiöld observerade för- 
hållandet, att, då en infinitiv på -as icke vid sin sida har 
någon dylik på -a, man öfverhufvud undviker att till dessa 
-a5-infinitiver bilda gerundier på '(a)nde och i stället anlitar 
-(n)jngf-bildningar, t. e. andning, brottning (jämte mindre van- 
ligt brottande), knoppning till andas osv. Den andra om- 
ständigheten är ännu mera bevisande och består däri, att, 
ehuru man, därest formen på '(a)nde verkligen vore till sin 
betydelse passiv, borde — jag citerar Cederschiöld — »vänta, 
att af, liksom förhållandet är vid det passiva verbet, skulle 
inleda agenten, det logiska subjektet», dock i verkligheten en 
»motsatt praxis gäller», i det att »det logiska objektet inledes 



1 A, st., s. 13 f. och 21. 



— 453 — 

med a/>>, t. e. »adelns utpinande af sina bönder» ni. m., m. m. 
(se äfven mina ofvan anförda exempel). Dylika konstruk- 
tioner, som Cederschiöld anser »ha i tidningsspråket blifvit 
så vanliga, att de börjat inverka också på annan 'normal- 
prosa'», äro efter min mening de fullt riktiga och naturliga 
samt visa otvetydigt, att formen på '(a)nde normalt har akliv 
och icke passiv innebörd (under det att det motsatta för- 
hållandet äger rum med formen på -(/i)ingf). 

Å andra sidan är det tydligt, att den ifrågavarande be- 
tydelsedifferensens utprägling ännu blott är stadd i sitt var- 
dande, ity att många af de ofvan anförda -(n)ingr-bildningarna 
äfven kunna användas med »aktiv» innebörd, liksom stun- 
dom ock en -(a)ncfe-bildning kan ha »passiv» betydelse, sär- 
skildt i fall intet af följer. Och i många fall kan jag ej 
spåra någon skillnad alls emellan de båda bildningssätten, 
t. e. i fråga om försköning: förskonande, öfuertalning : öfuer- 
talande m. m. Stundom föredrages utan tydlig anledning 
-(n)i/igr framför -(a)nde, t. e. drunkning, fordanskning jämte 
de sällsynta drunknande, fordanskande; och alldeles obruklig 
är den sednare bildningen exempelvis vid slå och två, där 
den alltid ersattes af de äfven såsom -(n)ingf-bildningar mycket 
oregelbundet tillskapade kalk-, tegel-, upp-, yadslagning, resp. 
tuagning. Omvändt saknas ofta -(n)i/i</-bildning såsom t. e. 
vid de flesta infinitiver på -na S vid typerna bedja — där dock de 
oregelbundet bildade röjning till rödja (jämte vanligare röjd) 
och suedning till svedja (jämte det i fråga om betydelseom- 
fång vidsträcktare sveda) göra undantag — ståfja, främja, läppja 
och nyttja *, typen bevärdiga (dock besiktning, oregelbundet 
bildadt till besiktiga), typerna le, ro (dock groning; skåning 



^ Jfr ofvan s. 450 och Cederschiöld, a. st., s. 35 ff. 

' Jfr däremot typerna kvåljning (oregelbundet bildadt är urskillning 
till urskilja), uttånjning — som enligt Cederschiöld, a. st., s. 29 »ännu ej 
vunnit någon häfd»; mig synes det lika oanfaktbart som det enligt Ceder- 
schiöld »redan i bruket stadgade» afvånjning — och härjning. 



— 454 — 

däremot är väl nästan alltid konkret, se ofvan s. 364), fly 
(dock gryning), gå (dock såning) och strö samt typerna dia, 
roa, dua, knäa och töa. 

Med -(n)ing konkurrerar i sin tur suffixet -else, som i 
likhet med det förra visar i motsats mot -(a)nde, -ende en 
åtminstone i våra dagar alltmer framträdande tendens att 
förläna uttrycket en passivtsk karaktär, alltså att skapa en 
motsvarighet till den »passiva» infinitiven, icke den »aktiva». 
Såsom exempel härpå må anföras: Jesu aflelse, min anfåktelse, 
landets bebgggetse (jfr »hans bebyggande af tomten»), Marie 
bebådelse, namnets beflåckelse, Sverges befrielse (jfr »Gustaf 
Vasas befriande af Sverge»), vara utan bekräftelse (jfr dock 
»en myndighets bekräftelse af något» jämte bekräftande), utan 
besmittelse, bönhörelse, barnets döpelse, Kristi efterföljelse och 
efterliknelse, köpets faststållelse, denna min frestelse, hans fri- 
görelse från fördomar, brottslingens frikännelse (och frikän- 
nande, men blott »domarens frikännande af brottslingen»), 
fritagelse härifrån, jungfru Marias födelse (jfr jungfru Marias 
födande af Jesus, harnafodande o. d.), hans förintelse, utan 
förlåtelse, kontraktets förnyelse, känna sig sakna verklig för- 
ståelse för sina sträfvanden (jfr »tränga fram till ett verkligt 
förstående af sammanhanget») ^ Jerusalems förstörelse, min för- 
ödmjukelse, släktets förökelse, helgelse, hemsökelse, hugnelse (hos 
Karlfeldt), hugsvalelse, nattvardens instiftelse (jfr Jesu instiftande 
af nattvarden), hans kallelse till pastoratet (jfr hans kallande 
på hjälp, församlingens kallande af profpredikant), Kristi kors- 
fästelse ^, omskärelse, människans rättfärdiggörelse, världens 
skapelse (jfr skapelse såsom konkret, s. 366), tillintetgörelse, 

^ I följd af danskt inflytande ser man dock numera ofta förståelse 
användt i stället för förstående. — Jag fattar sålunda förhållandet mellan 
dessa båda ord väsentligen annorlunda än Celandeb i Språk och stil IV, 75 f. 

' Då Cederscuiöld, a. st., s. 76, säger» att i stället för korsfästelse 
»i normalprosa hellre» användes korsfästande, synes mig detta bero på 
fcjrbiseendc af den här framhållna betydelsemotsatsen. Enligt min mening 
heter det nqrmalt: »hans korsfästelse», men »der&s korsfästande nf honom». 



~ 455 — 

till vår uppbgggelse, löftenas uppfyllelse, hans upphöjelse, upp- 
rättelse, upptuktelse, uppsågelse, utkorelse, hans väckelse, landets 
ödeläggelse (jfr mongolernas ödeläggande af landet) o. d. 

Emellertid äro väl» åtminstone ännu så länge, de fall 
något talrikare, där -else icke har denna passiviska karaktär, 
utan företrädesvis korresponderar med »aktiva» eller »reflexiva» 
(undantagsvis äfven s. k. deponentiala) inflnitiver, t. e. af- 
svärjelse, afsågelse, afträdelse, anklagelse, beblandelse, begynnelse, 
begärelse, bemärkelse, beredelse, betraktelse (ofta konkret), be^ 
lydelse, eggelse, förberedelse, förföljelse, förförelse, förgängelse 
(oregelbundet bildadt till förgå och förgås), förgörelse, för- 
häfvelse, förnekelse, förruttnelse, försakelse, försmädelse, förströ- 
else, gensägelse (till y>säga emot» och »göra en gensaga»), 
grämelse, händelse, inställelse, jämförelse, lydelse, meddelelse, 
motsägelse, omskiftelse, påminnelse, jordens rörelse, skadegörelse, 
(till göra skada), stadfästelse. Guds styrelse (annars ofta kon- 
kret), tacksägelse (till säga tack), tillf yllestgör else, tillkommelse, 
tillredelse, tillsky ndelse, tillsägelse, tillträdelse, tillvarelse (till vara 
till), umgängelse (oregelbundet bildadt till umgås och »idka 
umgänge»), underkastelse, uppehållelse, upplåtelse, upprinnelse, 
uppståndelse (oregelbundet bildadt till uppstå), villfarelse (till 
fara vill), vistelse, vämjelse, åminnelse (till minnas och påminna 
sig), öfverlåtelse, öfverträdelse. 

Från bildningarna på '(n)ing och '{a)nde^ -ende skilja 
sig de på -eke mycket bestämdt därigenom, att -else nästan 
aldrig fogas till annat än sammansatta eller afledda stammar, 
så att t. e. af mina 101 ofvan anförda exempel endast 17 ^ 
af hvilka många starkt tendera till konkret betydelse, göra 
undantag från denna regel (jfr däremot frälsning, skurning. 



* Äfven om man härtill lägger skapelse och varelse samt det tjog af 
andra konkreter på -else, som jag ofvan s. 344, 352, 361 och 366 anfört, 
nä vi ändå icke upp till 40 dylika fall. Och en högre siffra ernås ej heller 
med tillhjälp af det hos Cbdebschiöld, a. st., s. 70 ff., samlade, till öfver 
200 exempel uppgående materialet. 



— 456 — 

skärpning, resp. frälsande, skurande, skärpande osv. i massa). 
Vi ha t. e. forökelse och npphöjelse, men hvarken ökelse eller 
höjelse, ulan i deras ställe ökning och höjning. Vi ha både 
af-, fri-, gen-, mot-, tack-, till- och uppsägelse, men intet 
sägelse, utan blott sägande osv. 

Vidare kan' man hos sufflxet -else iakttaga en om ock 
svag tendens att rikta betydelsen åt det inre och andliga 
hållet, detta i motsats till -(/i)ingf och än mer till -(a)nde, 
^ende. Jämför t. e. å den ena sidan >:>afvikelse från ämnet» 
eller »från det rätta», å andra sidan »afvikning hos magnet- 
nålen» och »afuikande från orten». Likaså förhålla sig »be- 
redelse till en föreläsning»: y>beredning af hudar»: »beredande 
af rum åt de resande»; »lillredelse till fest»: »tillredning» eller 
»tillredande af medikamenter» ; »väckelse ur syndasomnen» : 
»väckning kl. 6» ; »hans upphöjelse till adligt stånd» : »estradens 
upphöjning tHl manshöjd»; vidare »betraktelse af Guds ord»: 
»betraktande af utsikten»; lidelse 'passion*: lidande 'krämpa* 
o. d.; »lockelse till synd»: »lockande på svinen»; »själens 
uppbyggelse»: »husets uppbyggande» osv. 

Såsom af exemplen framgår, bildas abstraktema på -else 
regelbundet och förmodligen undantagslöst af verbalstammar ^ 
eller därmed likställda ordfogningar. Exempel på detta sist- 
nämnda äro blodsutgjutelse (: utgjuta blod), boigörelse, eds- 
afläggelse (: aflägga ed), efterrättelse (: rätta sig efter), själfbe- 
fläckelse, själfhäfdelse, själfrannsakelse, själföfvervinnelse, skade- 
görelse, tacksägelse, tillnärmelse (: närma sig till), tillvarelse, 
villfarelse. Slutar verbalstammen på -a, så försvinner detta 
före -else, t. e. kall-else till kalla- liksom rör-else till rör-. 
Speciella oregelbundenheter i fråga om bildningssättet visa 
begängelse (: begå) och de redan ofvan nämnda förgängelse, 
umgängelse och uppståndelse, hvars förhållande till uppstå ej 
lyckats bli mönster för de jämförelsevis unga, men redan 

^ Så ock styggelse af det visserligen numera nästan utdöda n^styggas 
vid något». 



— 457 — 

mycket vanliga nybildningarna förståelse och tillståelse, som 
uppvisa fullt regelbunden bildning. 

Till de ofantligt talrika verberna på -era bildas emeller- 
tid aldrig abstrakter på -else, trots att dessa sufiixer väsent- 
ligen tillhöra samma stil, i det att båda företrädesvis äro 
representerade inom de något högre stilarterna. I dess ställe 
användes nämligen suffixet -/b'/i (skrifvet -ion), som dock 
icke visar samma passiviska tendens S som vi funnit så starka 
spår af hos -cfee, men i stället så mycket större benägenhet 
för att göra uttrycket konkret, särskildt med resultativ inne- 
börd (se ofvan s. 345, 362 och framför allt 365 f.). Af de 
nedan anförda 213 exemplen på aktionella abstrakter med 
ändeisen -fon — till hvilket antal kunna läggas de allra flesta 
af de å nyss citerade ställen ofvan anförda, vanligen alter- 
nativt såsom abstrakter fungerande konkreterna, hvarigenom 
siffran stiger till omkring 330, ett tal som skulle än ytter- 
ligare mycket ökas genom medtagande af en hop mera ovan- 
liga facktermer — höra alla till verber på -era utom fem 
(formation, muntration och seglaiion till resp. forma ^ muntra 
och segla: aggregation till aggregat^; disjunktion till disjunki^), 
och liksom de ifrågavarande verberna äro de alla ursprung- 
ligen af utländsk börd. Framför -fan, som alltid kräfver 
bortfall af verbalstammens ändelse -era, går oftast, nämligen 
i 148 — resp. omkring 210 — fall, alltså omkring '/s ^f 
samtliga, -a/- (hvars / dock i lägre stil plägar förstummas), 
t. e. abdikation, accentuation^ acceleration, ackomodation, ad- 
ministration, affektation, agglutination, agitation, aktualisation, 
alliteration, amputation, approximation, artikulation, aspiration, 
assimilation, auskultation, (de)c€ntralisation, cirkulation, citation. 



^ Denna träffas däremot, såsom man enligt s. 450 ff. ofvan kan vänta 
sig, hos bildningarna pä -er-ing, af hvilka ett stort antal äro förtecknade 
hos Cedebschiöld, a. st., s. 44 ff. 

* Etymologiskt sedt dock af ett verb pä -era, 1 militäriskt språk- 
bruk sluter sig ännu formation till formera. 



— 458 — 

cwilisation, degeneration, deklination, demoralisation , deportation^ 
deprauation, derivation, destillation, destination, disputation (väl 
oftast konkret), dissimilation, elimination, emancipation^ emi- 
gration, examination, expropriation, fluktuation, formation (af 
trupper; jfr s. 457 not 2), generalisation, gestikulation, gravi- 
tation, imitation, immatrikulation, improvisation, individualisa- 
tion, information, installation, instrumentation, intonation, itera- 
tion, kanalisation, kanonisation, kapitulation, kassation, kateki- 
sation, kolonisation, komparation, koncentration, kondensation, 
konfirmation, konfiskation, konfrontation, konjugation, konside- 
ration, konsignation, konspiration, konsultation, kontemplation, 
kooperation, kooptation (trots option och adoption), koordina- 
tion, kulmination, lamentation, legalisation, legitimation, likvi- 
dation, manifestation, manipulation, materialisation, meditation, 
navigation, negociation, observation (mycket ofta konkret), 
ockupation, ordination (i medicinskt språkbruk vanligen kon- ' 
kret), organisation, oscillation, oxidation, predestination, prenu- 
meration, preparation, presentation, proklamation (mycket ofta 
konkret), prolongation, promulgation, realisation, reformation, 
rehabilitation, rekapitulation, rekommendation, rekreation, rele- 
gaiion, renovation, reparation, representation (kanske oftast kon- 
kret), resignation, respiration, rotation, sekularisation, separation, 
simulation, spekulation, stagnation, subordination, transfigura- 
tion, transformation, transpiration, trepanation, undulation, vac- 
cination, variation (i musik vanligen konkret), veneration, ven- 
tilation, vibration, vidimation (ofta konkret), visitation till resp. 
abdikera, accentuera osv. samt med utbyte af grundordets s 
mot k t. e. dedikation, exkommunikation, explikation, fabrika- 
tion, klassifikation, multiplikation, pacifikation, provokation, ra- 
tifikation, reduplikation, rektifikation, specifikation, verifikation, 
vindikation till resp. dedicera osv. Utvidgade biformer till 
-ation äro -iation i prononciation (: prononcera) och -kation, 
som användes vid verber på -fiera, t. e. exemplifikation, iden- 
tifikation, modifikation (ofta konkret), mystifikation (ofta kon- 



- 459 — 

kret), personifikation, verifikation (väl oftast konkret) *, versi- 
fikation. 

Vid sidan af detta så godt som normala suffix -ation 
med dess biformer, äro -ition och -ution mycket sällsynta. 
Det förra visar sig i addition, repetition och, med stark för- 
ändring af verbalstammens slutkonsonant, disposition (: dispo- 
nera), rekvisition (: rekvirera). Det sednare förekommer i evo- 
lution (: evol-vera), exekution (: exek-vera) och revolution (: re- 
vol'tera). Vida vanligare är det blotta -tion, dvs. -tfon, hvars 
/ dock efter konsonant nästan alltid och efter sonant åtmin- 
stone i något lägre stil vanligen bortfaller, t. e. dissektion, 
distribution, expedition, formation *, interpunktion, intervention, 
konsumtion, muntration *, prostitution, seglation *, subsumtion, 
substitution till dissekera, distribuera osv. Härvid inträder 
ofta förändring af stammens slutkonsonant, antingen så att 
den helt enkelt bortfaller, t. e. adjunktion, (dvs. adjugfon 
trots adjungera), adoption (dvs. adopfon trots adoptera), aggre- 
gation ^, disjunktion *, funktion (fugfon : fungera), inspektion, 
option, eller ock utbytes mot annat ljud, t. e. h mot p i ab- 
sorption, konskription, preskription, proskription, resorption, sub- 
skription, transskription, g mot k i aktion, reaktion, h mot k i 
abstraktion, attraktion, kontraktion, subtraktion, j mot k i rek- 
tion (och aktion, reaktion, om agera och reagera uttalas med 
y-ljud, se I, 463), s mot A: i deduktion, induktion, introduktion^ 
obduktion, (jre)produktion och reduktion. Våldsammare föränd- 
ringar, angripande äfven grundordets sista sonant eller sonan- 
ter, visa t. e. följande fäll, där er utbytes mot å(st) i diges- 
tion (i högre stil dig- eller dijåstfon, lägre dijåfon), ef mot åk i 
protektion, ipi mot äp i reception, if mot äk i korrektion, isi 
mot äk i (des)infektion och projektion. Bildningar däri blott 



* Hör äfveii till uerificera (se strax ofvan). 
' Jfr ofvan s. 457 (med not 2). 



— 460 — 

'fon — skrifvet 'S(s)ion * — och aldrig ens i högre stil -tfon 
förekommer äro: med bortfall af grundordets näst före -era 
gående konsonant (rf, s eller /) diskussion, diuision, elision, 
emission, (re)flexion, recension, revision, skansion; med utbyte 
af t mot r (som dock i lägre stil kan bortfalla) inversion och 
konversion. Afven sonantlska ändringar uppträda här i föl- 
jande fall, där ed utbytes mot å i cession, im mot ä i kom-, 
pression, ål mot ul i repulsion och ånd mot ag i suspension. 
Enastående är suffixformen -k fon i (re)konstruktion. 

Näst efter -eke kommer väl i fråga om sina bildningars 
talrikhet det, efter hvad som tyckes, förnämligast de högre 
stilarterna tillhörande, rent inhemska suffixet -(a)n, som 
visserligen fordom var vanligare än nu, men som på allra 
sista tiden visat sig åter vara rätt produktivt. I sin kortare 
form fogas det till verbalstammar på kort a, i sin längre åter 
till verbalstammar af annat slag. Exempel på det förra äro 
afvakta-n, anmodan, annalkan, anstiftan, befordran, befråmjan, 
begrundan, beskådan (nyligen äfven skadan % (for)bidan, 
båfvan, början, dagtingan, darran ^ dyrkan, efterfrågan, erin- 
ran, (upp)fostran, fullbordan, forfrågan, forkofran, formodan, 
försäkran, gitjan *, grgmtan, idisslan, (be)ifran, inverkan, kla-- 
gan, (å}kåran, längtan, medverkan, predikan (oftast konkret; 
jfr s. 367 ofvan), påfordran, påverkan, rannsakan, samverkan, 
skrian (t. e. hos Karlfeldt och Tranér), skrymtan, sträfvan, suc- 
kan, talan, tandagnisslan (: gnissla med /änderna), tillfrågan, till" 
skyndan, tillägnan, traktan, trängtan, tuktan, täflan, (be-, for}- 
undran, uppfordran, uppmuntran, vacklan, vädjan, vägran, 
väntan, åkallan, åstundan, äflan, önskan, {till)önskan ; exempel 
på det sednare åter afråd-an, anhållan, anmälan, ansökan, 
begäran, blodspillan (: spilla blod), bönfallan, förmälan (jfr /Sr- 

^ Utom i (re)ftexion (någon gång på grund af inflytande från reflektera 
stafvadt (re)flektion). 

• Se A. Österling, Offerkransar, s. 19. 23 och 24. 

• Se E. Olson i Språk och stil V, 149. 

• Se H. HÄRJESON, Tahiti, s. 59. 



- 461 — 

målning till förmäla sig), hemställan, inbjudan, inrådan, kvidan, 
manspillan (: spilla manskap), tidspillan (: spilla tid), tillbedjan 
(med inskott af j mellan verbalstammen och suffixet), ft7/- 
styrkan, undskyllan ^ Ytterst oregelbundet bildade äro köp- 
slagan till köpslå och de blott -n uppvisande sömn till sofva 
samt, kanske oftare såsom konkreter använda, bön till be{dja) *, 
lögn till ljuga och syn till se. — Ett åtminstone skenbart när- 
stående suffix -en förekommer i de af Cederschiöld ® påpekade 
borgen, lofven och (i lägre stil) hållen * till resp. borga, lofva 
och hålla. 

Vid sidan af de nu nämnda sufHxala bildningarna är det 
endast ännu en bildningstyp, som med väsentligen samma 
betydelseinnebörd som de förra kan sägas vara i högre grad 
vanlig, nämligen den som vi redan råkat, representerad af 
synnerligen talrika exempel, vid behandlingen af de instru- 
mentala och resultativa konkreterna — t. e. dyrk, resp. bädd vid 
sidan af dyrka (upp) och bädda (se vidare § 52, II och III) 
— och som utgöres af verbalstammar på kort -a minskade 
med detta suffix. Sådana äro — frånsedt de redan (ofvan s. 
362 f.) anförda resultativa konkreterna, hvilka (t. e. dikt, rop, 
skämt osv.) i regeln äfven kunna höra hit — t. e. bad, bjäbb, 
brak, bruk, brus, böl (Karlfeldt m. fl.), doft, flit, fröjd, fusk, för- 
var, glam, gläfs, gorm, grymt (Karlfeldt m. fl.), harm, hat, hor, 
hot, jobb, jäf, kif, knorr, kompromiss, krig, (till)lit, lof, os, pris, 
prål, rån, skick, skjuts, spel, sport, start, stim, strejk, svall, sus. 



* Till detta 50-tal exempel kunna läggas många andra, som anföras 
af Cederschiöld, a. st, s. 60 ff., sarskildt ovanligare sådana, anträffade dels 
hos nu lefvande yngre författare (se s. 65 f.), dels hos sådana från tiden 
1526—1850 (se s. 68). 

' Där trots den intima associationen intet som helst etymologiskt 
sammanhang föreflnnes. 

* A. st, s. 69. 

* Gifven (i kortspel) anser jag däremot i öfverensstämmelse med Sv^ 
akademiens ordlista, men i motsats mot Cederschiöld, vara bestämd form 
(af ett sällan hördt gif). Äfven lofoen och håUen torde af mången upp- 
fattas såsom bestämda former (af obefintliga lof, håU). 



- 462 - 

/a/, tarf^ tork ^ trall, tröst, (kngs)tåg, /ö, törst, vrål, oiirm, vård 
osv. * i otaliga fall, hvarvid dock är att märka, det ordet stun- 
dom blott förekommer i bestämd form, t. e. »ta till lipen, luffen, 
schappemy o. d., företrädesvis i lägre, för att icke säga vulgär 
stil. Ändas verbalstammen på postkonsonantiskt -/a eller -ra, 
inträda i stället för -/ och -r resp. -a/ och -dr, t. e. (svin)- 
afvel, buller, fladder, grubbel, gyckel, handel, heder, hunger, 
ifver. Joller, jubel, knussel, käbbel, ocker, prygel, rummet, seger, 
svammel, svindel, trassel, ånger, äckel m. m. ' 

Verbalstammar på -era mista vid ifrågavarande abstrakt- 
bildning hela denna ändelse, t. e. accept, ackord, aktion, ana- 
lys, apoteos, appell, auktion, balans, bankrutt, censur, chikan, 
debatt, debauche, dispens, duell, export, flor, funkHon, galopp, 
harmoni, import, intrig, invit, kalas, kalkyl, kondition, kontrast, 
kontroll, kur, kurtis, marsch, motion, nyans, oktroj, parad, 
parodi, paus, projekt, recidiv, reform (jämte reformation i viss 
speciell betydelse), rekyl, replik, respekt, revolt (jämte det myc- 
ket oregelbundet bildade revolution ^, som användes blott då 
fråga är om revolterande i stor skala), risk, ruin, salut, sank- 
tion, trafik, transport, triumf m. fl., af hvilka många dock lika 
ofta användas såsom konkreter. Går före -era ett postkon- 
sonantiskt r, så inträder i dess ställe -9r, t. e. manöver, mas- 
saker, sekvester till manövrera osv. Vid stammar på -isera 
ändras vanligen -is till -ik, t. e. grammatik, gymnastik, kritik, 
musik, polemik, politik, praktik, men någon gång saknas hela 
detta stamslut såsom i monopol, satir; -ittera åter ersattes af 
-iss i remiss. Vokalisk förändring visa examen (: examinera), 
kulmen (: kulminera) och dispyt (: disputera), Äfven den före 



^ Cederschiöld, a. st., s. 117, aiiser ordet vara ett »neutrum». Emel- 
lertid äi*o sådana uttryck som »kläderna äro på torkemb, »hänga något på 
torken"» o. d. enligt min erfarenhet mycket vanliga. 

' En stor mängd andra exempel anföras af Cederschiöld, a. st» 
s. 96 ff. 

' Ytterligare exempel hos Cederschiöld, a. st., s. 124 ff, 

* Se ofvan s, 459. 



— 463 ~ 

-era gående konsonanten saknas i reiur (: returnerd), sympati 
(: sympatisera) och det vanligen dessutom en afvikande sonant 
företeende debut (dvs. deby, sällan debut) vid sidan af debutera. 
Omvändt saknas blott -ra i defilé, diné, resumé, supé, turné ^ 
Emellertid kunna verbalstammar äfven oförändrade an- 
vändas såsom aktionella abstrakter. Detta förekommer jäm- 
förelsevis sällan, då stammen ändas på kort a, t. e. aga, 
fasa, hicka, hosta, hvila, lisa, läxa (: läxa upp), möda, pina, 
plåga, skada, skrapa, smitta, smarta, svalka, torka, vaka (men 
nsLiivak), vånda, yra, åra och med inre förändring halta 
(: halta) och sveda (: svida); allt former som sålunda mate- 
riellt öfverensstämma med de motsvarande infinitivema, men 
skilja sig därifrån morfologiskt genom sin »deklination» (t. e. 
ägan, fasan osv.). Vida oftare fungera verbalstammar på kon- 
sonant såsom hithörande abstrakter, t. e. brist, drag, dröm, 
fall, fläng, gif (i kortspel; se s. 461 not 4), gråt, hjälp, hvin, 
Sitevhåll, knip, köp, lek, ljud, låt, nyp (kanske blott konkret), 
pip, ryck, skoskaf, skrik, skryt, slit, slut, smek, smäll, strid, stänk, 
svält, tag, tjut, tro, tryck, värk. Ofta visar sig i detta sed- 
nare fall inre förändringar i stammen, af hvilka de vanligaste 
äro växlingarna a : ä och o : ö. Den förra visar sig i förlag 
(: förlägga), kraf (: kräfva), kval (: kvälja), vad (: vädja), val 
(: välja) och med kort a glans (: glänsa), vara i slang(en) 
med (: slänga) samt med konsonantisk växling därjämte kamp 
(: kämpa, dvs. Jfämpa), jordskalf (: fälva), hundskall (: fälla). 
Den sednare växlingen uppträder i behof{: behöfva), bot{: bota), 
dop (: döpa), \aiienflod (: flöda), mord (: mörda), prof (: pröfva), 
rof (: röfva) och med kort o (yttersta) domen (: döma). Säll- 
synta undantagsfall äro växlingarna a:i i klang (: klinga) 
och stank (: stinka), å:i i språng (: springa), tvång (: tvinga) 
och, om man så vill, (laga) fång och gång (ifingo, resp. 

^ Däremot saknas i riksspråket hvarje spår af någon motsvarighet 
till det af Cederschiöld, a. st, s. 113, anförda dialektala abstraktet reger, 
som förhåller sig till regera såsom knorr till knorra osv. och alltså blott 
saknar verbalstammens -a. 



— 464 - 

gingo med en sekundär stam vid sidan af den primära i få, 
resp. gå), å:ö i lopp (: löpa) och sorg (: sörja), å:ä i dråp 
(: dräpa) och intrång (: trånga) samt å:u i förening med 
konsonantväxlingen s, resp. s/r:/" uti sång (: sjunga), skott 
(: skjuta). Rent isolerade fall äro i:e i lif (: lefua), ju : /y i 
(/us (: lysa), ja : ga i hanegåll (: ja/a), saifui »i san/r» (: sjunka), 
u :ju i för-, på^ucf (: bjuda), u:y i lust (: fi/s/a) och d : y i 
ben-, inftro// (: bryta). Slag ansluter sig till den sekundära 
stammen i slagen, icke den primära i slå, 

I jämförelse med ofvan exemplifierade bildningstyper 
äro följande suffixala bildningar rena undantagsfall: 

-a uppträder i knipa, resa, röta, träta (med bestämda 
former på -an) och i det med en särskild, så att säga »ge- 
rundiv»- artad, betydelsenyans utrustade göra (med bestämd 
form på -a/), bildade till verbalstammarna knip, res osv. 
En utvidgad biform af detta suffix är -ya i uilja (: uill), sed- 
vänja (: vara uan). 

'a'd i de till verbalstammar på -era med uteslutande af 
denna ändelse bildade blockad, promenad, parad (i fäktkonsten), 
rockad (i schackspel) ^. I maskerad bibehålles -er- som -ar-. 
Till en substantivstam ansluter sig numera ' kanonad. 

-a'ge (dvs. -a/) ansluter sig likaledes vanligen till ver- 
balstammar på -era med förlust af denna ändelse, t. e. ka- 
rambolage, kolportage, massage (: massera, numera stundom 
omstöpt till massagera efter massage), (nordosi)passage, per- 
sifflage. Till andra verbalstammar höi-a sjötermerna lastage, 
läckage och slitage. 

'amen i de alternativt konkreta (se s. 368) diktamen, 
komplettamen ^ och tentamen till dikt-era osv. 

* Galoppad hör ej hit, enär det ej längre betyder 'handlingen att 
galoppera*. 

* Förr till det omkr. 1800 vanliga verbet kanonera (se Språk o. stil IX, 6). 
' Anföres af Cederschiöld, a. st., s. 45 not 1, såsom »ett kuriosum 

i Lund på 1870- talet». I Uppsala har ordet åtminstone i 30 är varit fullt 
gängse och är så ännu. 



— 465 — 

-a/i's (dvs. 'a^'s} i allians, assistans, assonans, assurans, 
dissonans, extravagans, korrespondens (äfven uttaladt -åns), 
leverans (båda de sistnämnda ofta konkreta), vigilans till alli- 
era sig, assist-era osv. En biform -jangs visar sig i det vul- 
gära ruljangs (jämte rutans) 'låta rullan gå', som dock kan 
betraktas som bildadt till det vulgära ruljera i samma be- 
tydelse. 

-(a)re i snarkare, öfverhalare m. fl., oftare konkreta, sy- 
nonymer till ord på '(n)ing. Jfr ofvan s. 367 \ 

'd lägges till verbalstamraar på -na i hägnad, lättnad, 
mognad, saknad, trånad. Dessutom förekommer det blott i 
brggd (oftast dock konkret), död, följd och hämnd * samt i 
förening med stora inre förändringar i brand (: brinn), färd 
(: far), stöld (: stjäl, dvs. fäl ^) och uppbörd (: uppbär). En 
utvidgad biform -ad visar sig i spanad, högst oregelbundet 
bildadt i förhållande till spinn-a. Vanligare är den väl snarast 
som ett särskildt suffix framstående biformen -nad, som upp- 
träder i (bé)klådnad (vanligen konkret), (be)kostnad, båtnad, 
lefnad, Igdnad, omvårdnad, vördnad till stammarna kläd-, 
resp. kost-a- osv.; vidare i det oregelbundna (bo)skillnad 
(: skilj) och det till en substantivstam sig anslutande tjufnad. 
En biform -dd visar sig blott i rodd och sådd till ro, så. 

-dom i hordom, trolldom och med inskott af e mellan 
slam och suffix kännedom. 

-e i arbete, bete, bggge, om-, uibgte, fiske, flöde, i någons 
följe, gifte, minne, möte, omdöme (: döma om), ha i sikte, arfs-, 
årsskifte, smide, sgfte, af-, an-, bi-, före-, in-, samman-, till-, 
upp-, utträde, (sam)tgcke *, af hvilka många lika ofta eller 



^ Jfr numera ock Cederschiöld, a. st, s. 50 f. 

* Icke hämnad, ehuru hörande till en verbalstam på -na. 

' De bada intimt befryndade orden ha alltså blott /-ljudet gemen- 
samt. Jfr dock den preteritala verbalstammen stal. 

^ Den nuvarande tidningspressens ofta återkommande, på tanklös 
öfverflyttning från norska tidningsartiklar beroende styre för styrelse vill 

Noreeiu Vårt språk, Bd V. 30 



- 466 — 

oftare förekomma i konkret användning. Oregelbundet bil- 
dade äro fiskafånge {: fånga fisk), frånfålle (: falla ifrån), löje 
(: le), skogshygge (: hugga skog), fågel-, i]uiskytte (: skjuta), 
{miss)tanke (: tänka), umgänge (: umgås), uppehälle (: hålla sig 
uppe; jfr uppehåll: hålla upp och uppehålla sig), 

-i's i exercis och servis (oftast konkret) till exerc-era och 
seru-era. 

-mang' till verbalstammar på -era med utbyte af e mot 
d och uteslutande af -ra i abonnemang, ackompanjemang, 
avancemang, bombardemang, deplacemang, endossemeni, engage- 
mang, mankemang och resonemang (ofta konkret). 

-mål med inskott mellan stam och suffix af s i dröjs- 
mål, skonsmål och slagsmål, af -er i giftermål och skriftermål 
samt af o i göromål. 

-nad se ofvan under -d. 

-o i borto-, där-, från-, hemma-, här-, när-, sam-, till-, 
ute-, öfvervaro samt det i förhållande till verbet kommendera 
mycket oregelbundet bildade kommando. 

-sel i blygsel, födsel, höbärgsel ^ hörsel, införsel, klädsel, 
känsel, körset, samfärdsel, skrämsel, skötsel, styrsel, städsel 
(: städja), tillförsel, trifsel, trängsel, utförsel, vigsel, yrsel. Så- 
som synes ha dessa bildningar ofta en passivisk karaktär 
och utgå nästan alltid från verbalstammar på konsonant. 

-skåp i vetskap, med inskott af -en- mellan verbalstam 
och suffix i köpenskap och dessutom med inre förändring 
af stammen i dryckenskap (: dricka), i de båda sistnämnda 
exemplen dock med den speciella betydelsenyans som träfTas 
i och är karakteristisk för bildningar på -eri (se nedan s. 469 ff.). 

-sia i (er)känsla och körsla. 

-t i blåst, fram-, förbi-, genom-, öfver/hr/, näpst, upp- 
täckt, till-, uppi;äx/ samt med genomgripande förändring af 



jag däremot i det längsta betrakta som en öfvergäende företeelse. Jfr mina 
Spridda studier, andra samlingen, s. 71. 

^ Se Tamm, Om auledningsåndeher hos sit. substantiv, s. 80. 



— 467 - 

den till grund liggande verbalstammens både sonantiska och 
konsonantiska förhållanden drift (: drifva), bo-, tidsut-, tvedräkt 
(: draga), flykt (: flyga), frost (: frysa), förlust (: förlora), jakt 
(ijaga), nödtorft (: tarfva), rid t (: rida), tillgift (: -gifua), grus-, 
in-, löf-, torf-, våldtäkt (: taga). En utvidgad biform -kt råkas 
i flykt (: fly) och med vokaländring inom verbalstammen i in-, 
ut-, öfversikt (: se). En annan dylik, nämligen -st, träffas i 
fångst, an-, dit-, fort-, fram-, hem-, hit-, mellan-, åtkomst, 
tjänst och med genomgripande förändringar af grundordets 
stam i gunst (: gynna, dvs. jynna). 

-um i preludium iill preludi-era och jubileum iill jubile-ra, 
Biformen -ium uppvisa delirium och studium till resp. delir- 
era, stud-era. 

-u'r i arkitektur m. m., se nedan s. 472. 

-y'r till verber på -era med uteslutande af denna ändelse 
i bornyr ^, dressyr, tortyr. 

Rent enstaka fall äro: propag-anda (: propag-era), giftas 
(t. e. hos Strindberg) *, segl-ats (: segl-a; ofta konkret), i/i-, 
utlös-en (: -lös-a), lefv-erne (: lefv-a), verkställ-ighet (: verkställ-a), 
vitter-lek (till en adjektivstam; kännes möjligen ännu som en 
sammansättning), älsk-og (:älsk-a), före-, in-, tillsats (: sitt-a; 
oftast konkreta), slå-tter (:s/å; äfven konkret), karakteris-tik 
(: karakteris-era : äfven konkret). 

Jag har tillsvidare förbigått ett par suffixer, af hvilka 
särskildt ett, -(er)/', hör till våra allra vanligaste och speci- 
ellt i fråga om abstraktbildande förmåga täflar med -(n)i