[AP Förteckning öfver de till närvarande tid kände, i Sverige förekommande spindelarter, utgörande ett antal af 253, deraf 132 äro nya för svenska Faunan. Af N. Westring. MM. Wi 5 keso sa mt KE dög a vas S tta siden ; NR rt bl BES d sn) i mil Kal ae ÄJ - ad (4 nt ed | .] $ j - ES RE AN bär NTE ARN äns td ä | MR ande NE Frisk ARR k 4 I HEN lera ha HR a Är ofSr F & Vg d ( art . AH pra fir. vb Ae Öfertygad; att Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Sam- hället icke utan interesse torde emottaga hvarje anteck- ning, som rörer vårt lands zoologiska naturförhållanden, synnerligast hvad beträffar våra - egne och angrän- sande kustprovinser, får jag äran öfverlemna ett bidrag i "nämnda afseende genom vidfogade förteckuving öfver de Spindelarter, hvilka till och med innevarande års slut blif- " vit kände, såsom tillhörande Sveriges Fauna i allmänhet, & men deribland största delen under mina sextonåriga forsk— ”" ningar: förekommit såsom gemensamma för trakten kring Götheborg; i följd hvaraf samma förteckning kan anses | äfven såsom en tämmeligen fullständig öfversigt af vår . local-fauna för nämnde djur, hvilkas efterspanande här- > städes icke före min tid ägt rum, med undantag af de Y knapphändiga forskningar, som af vår utmärkte Arach- -& nolog Herr Professorn och Riddaren Sundevall vid dess SY kortare besök härstädes någon gång blifvit företagne. .; Det torde icke vara utan interesse att erfara, det ifråga- + varande förteckning upptager icke mindre än 241 arter, - eller dubbelt så många, som af fyra naturhistorici före mir tid blifvit i skrift bekantgjorde, såsom tillhörande - den Svenska Faunan. Innan Herr Professorn och Riddaren Sundevall ut- ' gaf sitt arbete öfver Svenska Spindlarne, hade hans trenne MER trekewr Jourekla 28 föregångare, Clerck, Linné och De Géer tillsammans upp- täckt och beskrifvit ett antal af endast 70 arter af nämnde djur. Sedan den sistnämndes tid hade nära ett halft se- kel förflutit, inom hvilken långa tidrymd icke någon an- nan i Sverige än Professor Sundevall uppträdt såsom forskare i nämnde djurklass. Sundevall upptager i sitt arbete, under titel: Svenska Spindlarnes beskrifning, infördt i Kongl. Vetenskaps Academiens Handlingar för åren 1829, 1831 och 1832, ett antal af 106 arter. Men vid en närmare pröfning af Sundevallska Typsamlingen, den jag har haft tillfälle granska och jemföra med exem- plaren i min samling, har det befunnits, att det af honom uppdagade artantal egenteligen utgör 120; deribland 14 arter dels blifvit såsom varieteter upptagne under andre, mycket nära liknande, men i sjelfva verket constant åtskiljde species, och dels såsom icke namn- - gifne befinnas uppställde vid slutet af samlingen, un- der etiquetten: species nove vel dubie, och hvilka senare Professor Sundevall, enligt sitt förklarande i nämnde Handlingar för år 1832, å pag. 171, icke kunnat intaga i beskrifningarne till följe af djurens hastiga hopkrymp- ning under den korta och otillräckliga tiden för medhin- nandet af deras naturenliga beskrifning. — Efter en nog- grann jemförelse med exemplaren i min samling, deri, med undantag af 2:ne arter, alla de öfrige äro till finnandes, har jag kunnat med full säkerhet utreda, att förenämnde 14 arter tillhöra nya species, hvilka uti de af Professor Sundevalls föregångare utgifne arbeten icke finnas upp- tagne, men de der till största delen hafva blifvit beskrifne af Franske och Tyske Auctorer, såsom äfven tillhörande dessas fädernesland. Det första arbete, vi hafva öfver Svenska Spind- 29 larne, utgafs af Clerck år 1757; och då, såsom förut är nämndt, Professor Sundevalls arbete utkom år 1832, så finna vi, att icke mindre än trefjerdels sekel förflutit, under hvilken långa tidrymd förenämnde 1207 Spindelarter varit det högsta antalet, som kan anses hafva varit kändt eller synligt i någon svensk samling. Då jag under 16 års forskningar uti ifrågava- rande djurklass, företagne, i följd af en trägen tjenstebe- fattning, endast under några knapphändiga mellanstunder, lärt känna omkring dubbla artantalet, för det mesta in- samladt i trakten kring Götheborg, — alltså på egen hand nära lika så många arter som af de förenämnde fyra naturhistorici blifvit uppdagade under en mångdub- belt större tidrymd, hvarunder djuren af dem efterspa- nats i de flesta provinser af Riket, från Skåne ända upp- åt Lappland — så torde visserligen nämnda artnumerär synas disproportionerlig, eller måhända betraktas såsom vore den följden af ett rikhaltigare förråd på nämnde djur i den Götheborgska trakten än å andre orter. Men min öfvertygelse är, att den verkliga orsaken, hvarför den, förnämligast under Clercks, Linnés och De Géers tid, bekantgjorda artnumerären blifvit så ringa, egenteligen bör anses hafva härledt sig från den origtiga uppfattningen af de ensamt för sig beståndande distinctions-characte- rerne de mycket assimilerade arterne emellan, hvilka cha- racterer nämnde naturhistorici hämtat endast af djurens färgteckning och icke af de öfrige af mycket större vigt varande extensiva märkena. Följden af en sådan ensi- dighet blef att, emedan färgteckningen förekommer" i en förvillande likhet en mängd arter emellan, och dess- likes företer sig i en normal form hela slägten igenom, flere åtskiljde arter då” blefvo förenade med hvarannan, 30 såsom skulle de hafva varit en och samma art; och tvärt- om blef en egen art, med individer som hade endast va- rierande färgteckning, särskild till tvenne eller flere olika arter. Då dessutom djurens ändamålsenliga conserverande till alla delar icke på den tiden var kändt, så hade for- skarne icke heller några naturenliga, sinsemellan compa- rativa typer, att vid en efter tid och läglighet fortgående, complett genomförd, granskning, beskrifning och syste- matisk anordning begagna såsom säkert rättesnöre; hvil- ket blott till en del kunde åstadkommas med en vack- lande ledning af de till följe af djurens vansklighet of- tast påskyndade och dervid icke alldeles så rigtigt träf- fade afbildningar; — dessa senare, hvad beträffar dem af Clerck, bifogade med allt för korta beskrifningar, likasom fallet är med beskrifningarne i Linnés arbete. — Utaf Herr Professor Sundevall deremot hade med rätta den bättre åsigten gjorts gällande, att distinetions characte- rerne böra hämtas från munnens och öfriga delars form och proportion sinsemellan, från ögonens varierande läge å hufvudet och deras ställning inbördes, samt från krop- pens olika hår- eller taggbeväpning m. m., dock tillika att den mer och mindre afvikande färgteckningen borde af- ses. Tyvärr kom Professor Sundevall, i följd af mera vidtomfattande tjenstebestyr och den deraf förorsakade brist på tillräcklig tid, att allt för tidigt afsluta sitt ar- bete; hvarföre också spindelfaunans completterande under hans tid måste inskränka sig till ett ringare antal arter, än hvad hans fortsatta forskningar ofelbart skulle hafva uppdagat. E Då Professor Sundevalls förut omnämnde arbete ut- kom, som i systematiken och de förträffligt utförde be- skrifningarne öfverträffade allt hvad i den vägen emane- oo EE 31 rat från hans föregångare, blef en gynsam fart gifven åt araneologiens nog mycket försummade studium, som, hvad mig sjelf beträffade, så mycket mera animerades, som jag vid samma tid lyckades att, efter flerehanda fruktlösa ex- perimenteranden, slutligen inventera eller, rättare sagt, att till ett ändamålsenligt och vid alla tider och omstän— digheter utförbart bruk förbättra methoden för conserve- randet af ifrågavarande djur; genom hvilken method, i förening med observerandet af flere vigtiga, förut förbi sedde distinetions characterer, samt genom flitig forskning och undersökning af de snart sagdt mikroskopiska arterne, hvilka helt och hållet åsidosatts, t. ex. slägtet Erigone, deraf bland 40 arter de 36 äro nya, jag kunnat lyckas, att i så betydlig mån, som nämndt är, tillöka vår in- hemska spindelfauna. Nämnda conserveringsmethod, som jag framdeles icke skall underlåta att publicera, har jag emedlertid både direct och indirect meddelat åt flere, både äldre och yngre Entomologer, som interesserat sig derför, bland hvilka senare jag får nämna studeranden af Gö- theborgska Nationen T. T. T. Thorell, som, med särde- les nitälskan för det Arachnologiska studiet, under 5 års tid redan sammanbringat en collection af 200 arter, uti 800 af honom sjelf insamlade och enligt min me- thod utmärkt väl conserverade exemplar, och hvilken jag har att tacka för åtskillige bidrag i Spindelfaunans completterande; hvartill tillfälle äfven lemnats genom Herr Professorn och Riddaren C. H. Boheman samt Docenten N. J. Andersson, hvilka sistnämnda haft godheten vid någre vetenskaplige resor i Lappland tillvarataga de der- vid förekomne spindelarter. Åfven har Herr Med. Doct. J. A. Carlsson biträdt mig med flere nya arter utur sin ganska talrika samling. 32 Ifrågavarande af mig härjemte afgifne förteckning har jag, för mera vetenskaplig nytta skull, riktat dels med korta beskrifningar å antingen nya, eller å de efter en del auctorers arbeten icke igenkänneliga arterne, dels med nödige Synonymer, grundade på Sundevallska Typ- samlingen jemte beskrifningarne, samt efter bästa förstånd och urskiljning hämtade utur andre Auctorers — de egentlige Systematikernes — arbeten, deribland sådane förekomma, hvilka dels under sine samtidige arbeten med andre collegers, och dels i följd af ignoration om vissa auctorers långt före dem utgifne arbeten kommit att för en mängd arter adoptera helt andra namn, än dem som en gång förut blifvit åsatte; hvilket fel af någre aucto- rer begåtts till och med för sådane afbildningar i Clercks arbete, ja, äfven för beskrifningar i Professor Sundevalls arbete, hvilka utgöra de aldrabästa och mest igenkän- liga, äfven för den, som icke är arachnolog. Då en del arter, hvaribland flere med sinsemellan mycket conforma särskiljningsmärken, icke kunnat, i brist af tillräckelige och väl conserverade exemplar samt någon fullt tillförlit- lig beskrifning, med säkerhet utredas till sin identitet, så har jag, för att icke blifva skyldig till förenämnde felsteg, reserverat mig genom ett vid den åberopade Sy- nonymen utsatt frågtecken. Före afslutandet af en tillimnad descriptiv afhand- ling öfver Svenska HSpindlarne, hoppas jag till stor del ytterliga kunna complettera listan öfver dessa djur; der ibland nya arter allt jemt tillkommit, och hvaraf en del, erhållne till granskning från annan hand, icke med sä- kerhet kunnat bestämmas, såsom varande något skadade under en längre transport, hvarföre de alltså måst denna gång uteslutas utur ifrågavarande förteckning. 33 I sammanhang härmed får jag antyda den förmodan: att efter flitigare forskningar här och der i provinserne, ännu ett hundra nya arter, och deröfver, torde kunna upptäckas; hvadan vi måhända kunna antaga, att Sven- ska spindelfaunans artnumerär med tiden torde uppgå till omkring 350. Götheborg i Dec. 1850. Förteckning öfver de till 1850 års slut kände, i Sverige förekommande Spindelarter, utgörande ett antal af 241, deraf 120 äro nya för den Svenska Faunan; försedd med Synonymer, samt med korta beskrifningar öfver dubiösa och för Vetenskapen nya arter. Obs. De arter, som äro nya för den Svenska Faunan, äro be- tecknade med en stjerna. För de arter, som dels icke af auctorn sjelf, och dels icke vid Götheborg blifvit funne, är anteckning i ena eller andra fallet vid- fogad. Alla andra arter äro tagne af auctorn, vid Götheborg. Det gemensamma slägtnamnet för alla arter, » Araneus» hos Clerck, »Aranea» hos Linné, De Géer och Fabricius, är uteslu- tet vid artnamnet. FAM. I. Epeirides Sund. VPnjatelag Latr.). I. EPEIRA Walck. angulata Clerck, (9), De Geer, Koch, Walck?, Sund.; tagen i Skåne af Prof. Sundevall. (1) diadema Lin., Walck., Hahn, Sund., Koch; = diadema- tus & Peleg Clerck; cruciger De Géer. (1) Såsom synonym vill Koch icke hänföra I. angulata, utan cornuta Walck,; hvilket synes origtigt. Clercks figur å S tyckes tillhöra en annan art, En hanne, som jag fått från Lappland, tagen af Docenten Andersson, liknar alldeles Kochs figur N.o 894, på Tab. 879. BI. Schreibersii Hahn liknar mycket exemplaren i Sundevalls Typsamling. Säkerligen torde några arter, till structuren och ögonställningen lika med BE. angulata, förekomma hos oss; hvilket af framtida rön närmare torde kunna utredas. 3 34 . pyramidata Clerck, Sund., Koch; = scalaris Walck., Hahn. marmorea Clerck, Walck., Sund., Kock; == aurantio-ma- culata De Geer. quadrata Clerck, Walck., Sund., Koch; = 4-maculata De Geer. umbratica Clerck, Walck., Sund., Hahn, Koch; = cica- tricosa De Geer. sclopetaria Clerck; = virgata Hahn; sericata Koch; se- ricata 9 Clerck. Besynnerligt nog har Prof. Sundevall icke påträffat denna, åtmin- stone kring Götheborg allmänt i hus, aldrig på växter, förekomman- de art, som skiljer sig från de någorlunda liknande I. patagiata och cornuta genom thoracis brunsvarta färg ; framdelen af abdomens nor- mala rygg-area,å ömse sidoraf den mörka triangulära basalfläcken, icke öppen, utan alltid tillsluten af en hvit båge, som utgör en fort- sättning af areans vågiga sidokant. Låren inunder, åtminstone på lefvande exemplar, mörkt punkterade på den ljusfärgade delen; bakre tibixe tillsammans med patellen 8 mill. på hannen; 6 på honan. patagiata Clerck, Koch; = ocellatus Clerck, apoclisa (var); dumetorum Hahn; . «+= «+. sl ) Walck. cornuta Clerck; = apoclisa Hahn; arun-(—) —& Hinaden I TeOORY AN a ast ku jan enda a ne Sund. E. cornuta skiljer sig från patagiata genom frånvaron af den bru- na midtelfläcken eller ringen på bakre tibierne och metatarserne, samt derigenom att, åtminstone alltid på honan, främre tibiernes alla taggar äro svarta, icke en del hvitaktiga med svart bas. På växter, äfven på bryggor nära vatten, + lutea Koch. + gollers Walck.; = agalena Hahn; Atea sclopetaria Koch. adianta Walck.; = segmentata Sund., Miranda pictilis Koch. cucurbitina Clerck, Walck., Sund.; = viridis punctata De Geer; Miranda cucurb. Koch. ; fusca De Geler; = Meta Meriane Koch; inclinata, var. b. Sund.; inelinata, var. ce. Walck.? Träffas ymnigt i källare, aldrig af mig tagen på växter, der E. segmentata (= inclinata var. a Sund.) förekommer. 35 & Menardi Latr.; = fusca Koch (Meta); Walck.? Tagen " vid Götheborg af Stud. T. Thorell. — segmentata Clerck.; = inclinata Walck.; inclinata, var. a. Sund.; Zilla reticulata Koch. atrica Koch (Eucharia); = calophylla Sund. (de exem- plar i hans samling, som hafva röda mandibler; ab- domens sidor nästan alltid färgade med rödt; han- nens palper mycket långa, längre än framlåren; 2:dra leden + af frambenens lår, 4:de längre än deras pateller. calophylla Walck.; Zilla calophylla Koch; calophyla Sund. (de exemplar i hans samling, som hafva grå- svarta, stundom, i torkadt eller spritlagdt skick, beckbruna mandibler; abdomens sidor sällan blanda- de med rödt; hannens palper korta, 2:dra leden knappt 1 af framlåren, 4:de, eller radial-leden, mycket kor- tare än patellen å frambenet. + montana Koch (Zilla). conica De Géer, Walck., Sund., Hahn; = Singa conica Koch; tagen i Upland, Skåne och Småland af Prof. Sundevall; i Lappland af Prof. Boheman; i Wermland af Med. Doct. J. 4. Carlsson; i Upland af Stud. Thorell. ” prominens Sund., från Söderto i Skåne; förvarad un- der detta namn i Sundevallska Typsamlingen, bland » species novem.» &: thorax tegelröd; abdomen mörkbrun, i ryggen en långsgående gulröd linea, huden hård, ymnigt beströdd med intryckta punkter, de mörkringade benen med tydliga taggar. Säkerligen en sällsynt art. Närstående slägtet Singa, Koch. + bicornis Walck., Kock; från Upland, Prof. Boheman x Ullrichii Halm; = dromedaria Koch (non Walck.); ) (2) ung hona från Upland, Stud. Thorell « «+ + + (2) Både BE. bicornis och Ullvichii hafva de 2 bakre mellanögonen sins emellan icke märkbart mera approximerade, än de 2 främre; genom 36 " ceropegia Walck.; = Hp. selopetaria Hahn; Miranda cerop. Koch. >” melanocephala Koch (Singa). " albovittata Westr. in man. ; Med hvit midtelfäck å thorax; hannens ben med tydliga taggar; månne ock honans? annars mycket lik melanocephala och nigrifrons, hvilka hafva enfärgad thorax. ” nigrifrons Koch ( Singa); = Lpeira Herii Hahn & Walck. är sannolikt densamma. I. TETRAGNATHA Walck. extensa Linné, De Geer, Walck., Hahn, Sund. " obtusa Koch (Ubers. des Ar. syst.). I brist af färska exemplar icke fullt ut bestämbar; tagen vid Boke- dalen, nära Götheborg, af Stud. Thorell. FAM. TI, Theridides, Sund. (Inequitele Latr.). I. LINYPHIA Walck. resupina Wider, Walck., Koch; = montana Clerck, — Sund.; resupina domestica De Geer. å clathrata Sund.; = multiguttata ”Wider, Koch, Walck. + thoracica Wider, Walck. bucculenta Clerck, Sund.; = cellulanus I Sund.; The- ridion reticulatum Halm; Bolyphantes trilineatus Koch: Linyphia reticulata Walck. — Theridion albomaculatum var. b. Sund. ” phrygiana Koch, Walck. hvilken character den skiljer sig från J. dromedaria Walck, som, enligt denne auctor, har förstnämnda ögon tydligt approximerade, likasom på E.an- gulata. Kochs för E. Ullrichii åberopade synonym: HE. dromedaria Walck., bortfaller alltså. Walckenaer antager såsom synonym med sin bicornis Hahns Ullrichit; hvilket synes felaktigt, då jag granskar de af Koch lemnade, all- deles olika figurer, samt de exemplar jag eger oförändrade från det natur- liga utseendet. 37 erypticola Walck.; = nebulosa, var. u & B Sund.; fur- cula Koch. domestica Wider, Walck.; = nebulosa, var. Y Sund. Skiljer sig från crypticola (= nebulosa var. a & B Sund.) genom den bruna thorax, som är enfärgad och saknar den svartgrå gaffel- formiga midtellinien; metatarserne med 8 taggar nära basen, ingen tagg vid midten eller der nedom, socialis Sund.; = tigrina Wider, Walck., Koch; bucculenta Walck. ” gracilis Westr. in man. Abdomen, likasom på L. domestica, med gula, motliggande linier eller, när dessa sammanflyta, med transversella, vinkelformiga bågar; ingen tydlig tagg ofvanpå låren, ej heller på metatarserne. Mångfal- digt mindre än domestica; thorax knappt en millimeter. Tagen vid berg, mellan bredvid växande gräs, montana Lin., Walck., Koch; = triangularis I Clerck; Sund.; resupina silvestris De Geer. triangularis Walck., QS Clerck; = marginata Wider, Koch; (tagen vid Upsala af Stud. Thorell.) peltata Wider, Walck.; (tagen i Norrland af Prof. Bohe- man.) hortensis Sund.; = quadrata Wider; frutetorum Koch, Walck. pusilla Sund.; = pratensis: Wider, Walck., Koch; The- ridion signatum Hahn, 9 junior. " frenata Wider, Walck.; = Iheridion pallidum Koch. alticeps Sund.; = Bolyphantes alpestris Koch; Boly- phantes stramineus Koch? " pallescens Westr. in man. Brungul, benen utan mörka ringar, oftast på hannen anlupne i rödt; abdomen antingen grå eller gulbrun, enfärgad, men ofta på lefvande exemplar tecknad ofvan på anus med en oval, gråhvit fläck, inget af låren med någon tagg ofvanpå, metatarserne med 3—4 tag- gar, spridda kring midten; clypeus rak, icke inåt bugtig såsom på ID. alticeps, dess höjd icke dubbelt så stor som det spatium, som upptages af de 4 mellanögonen; honans sexualskida (epigyne Walck.) mycket lång, nästan längre iän frambenens tarsal-led; mycket lik L. rufa, som skiljer sig genom benens längdordning: 4, 1, 2, 8; si- 38 sta metatarserne nemligen större än frambenens metatars, som har endast en synlig tagg inunder midten; sexualskidan mycket kort. Bland höga plantor, i skogar. . . N . pygmaea Sund.; = tenebricola Wider, Walck., terrico- la Koch. + angulipalpis Westr. in man. JSF: thorax och de enfärgade benen blekröda; abdomen mörk, en- färgad, månne alltid? Palpernes cubital-led (patellarled Sund.) tre- kantig, ofvanpå med ett borst, lika långt som tibiernes taggar; me- tatarserne ofvanpå, mellan basen och midten, med en enda tagg; låren ofvanpå utan någon tagg. Tagen under gamla löf. tnigrina — — — id — = — 3 Thorax (1 mill. lång), jemte abdomen svart, denne på ryggen med en rad tvärsgående, gulgrå bågar, eller med en å ömse sidor tandad fläck (vitta); de enfärgade benens taggar på tibierne + gång längre än sjelfva ledens diameter; bakre tibie med endast 1 tagg nära ba- sen och spetsen; alla metatarserne icke med en enda tagg; låren ofvanpå med en tagg, föga synbar; honans sexualskida kort. Torkade han- nar lätt förblandbara med LIL. pusilla. (= pratensis Wider), hvars hanne på framtibie& icke har längre taggar, än hvad ledens diameter utgör. Tagen vid gräsrötter och under gamla löf. + concolor Wider, Walck. + dorsalis Wider, Walck.; = Argus rufus Walck. Xvrufa Wider; = Argus rufus Walck. + comata Wider; = Argus comatus Walck. I. TAPINOPA Westr. in man. + longidens Wider (Linyphia); = Linyphia longidens & Theridion alveolum Walck. III. PACHYGNATHA Sund. Clerckii Sund.;s = Theridion mawxillosum Hahn; Pa- chygn. Listeri Koch; Linyphia masillosa Walck. Listeri Sund. De Géerii Sund., Koch; = Theridion vernale Hahn; Pachygnatha OClerckii Koch (juniores); Linyphia De Géerä Walck.? IV. ERO Koch. 39 variegata Koch, Walck.; = Theridion thoracicum Wider. V. THERIDION Walck. redimitum Lin., Hahn, Koch; = ovatus, redimitus & Uneatus Clerck; coronata De Geer; lineatum Walck.; ovatum Sund. lunatum Clerck, Sund.; = tepidariorum Koch. formosum Clerck; = sisiphum Walck., Hahn; lunatum Koch. +x gaxatile Koch, Walck. + pictum Walck., Koch; = ornatum Hahn. + denticulatum Walck. + varians Koch?, från Skåne;tagen af Med. Doct. J. A. Carlsson. Ett hoptorkadt exemplar, hvars abdominalpietur icke kan utrö- nas, skiljer sig från Th. denticulatum och tinctum genom färre fläc- kar på benen, så att framlåren hafva endast en mörk punkt eller ring nära spetsen; på de bakre låren finnes knappt någon synlig fläck; thorax blekgul såsom på T. tinctum; genital-leden på hannens palper, (eller klubban), mycket tjockare, lika tjock som mandiblernes gemensamma bredd, tinetum Walck.;; = longimanum Sund.; irroratum Koch. " minimum Wider, Walck.; = Heloisu Walck.? (Tagen vid Trondhjem af Prof. Boheman.) sisyphus Clerck, Sund., Koch; = nervosum Walck., Hahn. + carolinum MWalck.; = dorsiger Hahn; (tagen i Wester- göthland af Stud. Thorell.) | > hamatum Koch (Phrurolithus); = paykullianum- Walck. Hist. nats drar. 4; fiv4: castaneum Clerck, Sund.; = Pucharia cast. & Hera Koch; paykullianum Walck. - Aptéres II, p. 295. Från Upland; tagen af Sundevall. (3) (8) Walckenaerska synonymen för T. hamatum et castaneum kan icke med visshet utredas. Beskrifningen med figur å hans 7. paykullianum uti Hist. nat. d. ar. 4, f. 4 passar bäst för Th. hamatum Kock. Uti suites a Buffon, aptdres II, p. 295, der äfven 7. paykullianum beskrifves, angifyes fötterna som mörkrin- gade, hvilken character tillkommer Th. castaneum Clerck, eller Bucharia Hera Koch, hvilken senare äfven åberopas af Walck. såsom synonym. T. hamatum har enfärgade fötter; dock antyda de af Koch lemnade figurer en mörk ring i leder- nes spets; hvilket å mina exemplar icke är skönjbart. 40 serratipes Schranck (Aranea); = Phalangium phaleratum Panz.; Drassus phaleratus Sund.; Asagena phalerata Sund.; Asagena serratipes Koch; Theridion signatum Walck.; 4- signatum Hahn; dispar Sund., under hvilket namn 2:ne torkade honor äro beskrifne. quadripunectatum Fabr., Walck., Hahn, Sund.; = Fucha- ria bipunctata Koch; punctata De Geer. albomaculatum De Geer, Sund. var. a, Halmn; = di- spar S&S Sund.; maculatum Walck.; Phrurolithus co- rollatus Koch. (Var. b. Sund. är en hoptorkad hona till Linyphia bucculenta). x guttatum Wider, Walck., Koch. x pulchellum Walck.; = vittatum Koch. + triste Hahn, Koch, Walck.? (tagen i Westerg. af St. Thorell.) + flavomaculatum Koch (Micryphantes); tagen i Westerg. af Stud. Thorell. VI. EPISINUS Walck. + truncatus Walck., Koch. VII. ERIGONE Savigny. longipalpis Sund.; = Argus longimanus Walck. x dentipalpis Wider (Theridion). > nudipalpis Westr. in man. = serotina Koch? (palper- nes beskrifning icke öfverensstämmande). Hannens palper långa; humeral-leden, som inunder saknar taggar, täflar i längd med framlåren; cubital-leden dubbelt längre än fram- tibians patellar-led, både ofvan och under hårlös; radialleden hälften kortare, utåt bred, öfre spetsen förlängd till en smal, undre till en tjock tand; inåt smal, krumböjd. Skiljer sig från E. longimana ge- nom genitalledens tjocklek, som är mer än dubbelt större än fram- lårens diameter; bröstet, likasom på longimana, slätt, glänsande. Thorax ofvanpå fint chagrinerad. — 9: palpernes radial- och digi- tal-led beckbrun, den förre utåt tilltjocknad, den senare, likasom på E, erythrocephala, quisquiliarum och monoceros, småningom tillspetsad. Tagne under gammalt löf. " longimana Koch; = Theridion longipalpe Wider. + gcabristernis Westr. in man. ; 41 &: palperne långa och ungefär lika med nudipalpis; lamellen of- vanpå sjelfva genitalorganerne mycket lång, päronformig eller utåt afsmalnande och här krumböjd; thorax ofvanpå, likasom på nudipal- pis, åt margen rugulös; men bröstet icke slätt, utan tydligt cha- grineradt. Tagen under stenar. + cornuta Wider (Theridion); = Micryphantes camelinus Koch; Argus cornutus Walck. + conica Westr. in man. &S: thorax brunsvart, hufvudet uppskjutande till en vertical knöl, denne conisk, toppen icke trubbigt convex, utan något spetsig, för- sedd med några korta hår; främre mellanögonen belägne i knölens topp, de bakre mellanögonen bakom dennes bas, på sjelfva thorax, , Tagen under stenar. SSibbeollss id. = &S: thorax mörkröd eller brun, + mill. lång; hufvudet bakom bakre mellanögonen lutande, likasom tillbakatryckt, i nedplattningens öfre kant 1 knöl, lika tjock som benpatellerna, endast hälften så lång som dessa; å ömse sidor af hufvudet en intryckt punkt. ”Ta- gen under hafstång på Särö stränder. > monoceros Wider (Theridion); = Argus monoceros Walck. + elevata Koch (Micryphantes). x elongata Wider (Theridion); = Micryphantes inequalis Koch; Argus elongatus Walck. + antiea Wider (Theridion); = Micryphantes tibialis Koch; Argus anticus Walck. + bicornis Wider (Theridion); = Argus bicornis Walck.; Miryph. cespitum Koch. + bicuspidata Koch? (Micryph.); = Argus bicusp. Walck. De 2 bakre mallanögonen äro, likasom på H. bituberculata, beläg- ne nedom de 2 hufvudknölarnes bas; icke, såsom Koch påstår, i top pen på sjelfva kvölarne, såvida icke hans spindel, emot all förmodan, är en egen art. Nämnde ögon kunna i anseende till sin plattbet och litenhet icke skönjas utan starkare förstoring. + bituberculata Wider (Theridion); = Argus bitub. Walck. > retusa Westr. in man. S: hufvudet likt det på E. gibbicollis, men det saknar knölen. Palpernes 4:de led, eller radialleden, likasom på gibbicollis, trekan- tig, ellér ofvanpå uppskjutande till ett hörn, hvilket är reguliert, 4 42 icke såsom på denna försedt med något krumböjdt bihang. 9: huf- vudet af vanlig form, palperne likaså, eller sista leden cylinderfor- mig, icke tillspetsad.. Tagen på samma ställe som gibbicollis. Se anmärkningen om QQ, under E. simplex. + erythropus Westr. in man. 0: thorax svart, ofvan och under slät, glänsande, hufvudet bak- om occiput verticalt och obetydligt uppstigande, sedan framåtlöpande i rak linea; hufvudets sidor med en djup, oval fördjupning, denna perpendikulärt förlängd; pannan något tillbakatryckt, korthårig, främre mellanögonen beläigne midt på facialdelen, de bakre mellanögonen i högsta toppen. Skiljer sig från BE. elongata genom mycket mindre upphöjdt hufvud; från pusilla genom thoracis icke chagrinerade yta samt mycket större hufvudgrop; från parallela genom dennas radställde intryckta punkter på thorax, Palpernes klubba lika bred som pan- nan; cubitalleden något kortare än frambenens pateller, Tagen un- der stenar. + pusilla Wider (Theridion); = Argus pusillus Walck. + parallela Wider (Theridion); = Argus parallelus Walck. + subequalis Westr. in man. Leh JS: thorax brunsvart, under otydligt, ofvanpå synbart chagrinerad; pannan convex, icke tillbakatryckt; occiput baktill obetydligt upp- höjdt öfver thorax; de 2 sidoögonen bilda en gemensam, liten knöl, grannskapet emellan dessa och de bakre mellanögonen med en otyd- lig, intryckt punkt eller horizontel grop; främre mellanögonen belägne å 4 af facialdelen, räknadt ifrån munnen; månne litet högre?; pal- pernes cubital-led kortare än frambenens pateller; deras klubba dub- belt tjockare än framlåren. Q: saknar den intryckta gropen vid hufvudet; palpernes sista led tillspetsad. Tagne under gammalt löf. + scabricula — id. — S: thorax brunsvart, under och ofvanpå chagrinerad, något opak, men med hufvud och clypeus släta, starkt glänsande, likasom polera- de; sidorne af hufvudet med en grund, oval fördjupning, pannan ej tillbakalutande, korthårig; ögonen föga kullrige, svåra att skönja, de 2 främre mellanögonen belägne midt i facial-delen, de bakre i frontal-vinkeln, mycket aflägsne från de förstniimnde; de 2 sidoögo- nen dubbelt aflägsnare från de främre mellanögonen, än dessa sins- emellan; hvarföre ögonen, likasom på I. monoceros, stå nästan par- vis, och intaga en föga bredare än lång yta. Palperne af medel- måttig längd; cubital-leden lika lång som frambenens patell. QP: chagrineringen å thorax sträcker sig äfven till kinderna och clypeus; ögonen som hafva normalt läge, mera kullriga, och således tydligare; gropen vid hufvudets sidor saknas, Hufvudet, likasom på 43 hannen, hvarken vid sidorna eller bakåt med någon intryckt gräns- skillnad emellan det och pars thoracica. 'Tagne under stenar, + pheopus Koch (Micryph.); = Theridion pheopus Walck. + brevipes Westr. in man. S: thorax och abdomen svarta, den förre slät, blank, med un- dantag af margen, som under stark lup synes rugulös; benen röd- bruna, korta; frambenens pateller knappt kortare, än hälften af tibise; tarserne lika långa som metatarserne. Abdomen punkterad likasom på den föregående arten, men skiljer sig från denna genom thoracis otydliga chagrinering; hufvudet tydligare skildt från thorax genom den vanliga sidointryckningen; abdomens hud, på ett torkadt exem- plar, ej så hård att den står convext spänd, hvilket utgör en säll-- sam egenhet hos E. pheopus. Tagen under gammal sjötång vid Särö stränder, x rurestris Koch (Micryph.). graminicola Sund.; = Micryph. rubripes Koch; Argus gramuinicolis Walck. rufipes Sund.; = Micryph. crassipalpus Koch; Argus crassipalpus Walck. + robusta Westr. in man. (Från Lappland; tagen af Prof. Boheman). 9: Thorax och de enfärgade benen castanjröda; tillhör de stör- re arterne; thorax 13 mill. lång; den normala sidointryckningen bredvid hufvudet föga synlig; pannan bred, lika bred som I—4 af thoracis midt; occiput convext, mera upphöjdt än stället, der bakre mellanögonen äro belägne, Mandiblerne mycket stora, mer än dub- belt tjockare än framlåren, vid basen convext upphöjda, fint kornige eller rugulösa, deras längd 3 gånger så stor som clypei höjd; pal- pernes sista led tillspetsad, likasom på erythrocephala, quisquiliarum, monoceros m. fl., icke bredare än basen af främre benens metatarser. + pinguis — id. — å JS: thorax och ben castanjröda, benens tibie och tarser mörkt rödbruna; thorax, sedd under skarpt synglas, vid margen rugulös, dess yta, likasom abdomens, starkt glänsande, likasom öfverdragen med olja; denne senare grågul eller brunaktig, ofta mörkt punkterad; mandiblerne vid basen föga kullriga, ofvan den föga afsmalnade spetsen urhålkade. Honans mandibler på spetsen svagare urhålkade ; abdomen med särdeles långa, men glesa hår. Kroppsstorlek nästan som I. robusta. Tagen under stenar, på leriga och fuktiga ställen. + erythrocephala Koch (Micryph.). 44 > quisquiliarum Westr. in man. Q: thorax (1 mill. lång) och ben rödbruna, den förra ofvanpå och in- under chagrinerad; mandiblerne ej tjockare än främre låren, mot spet- sen mycket afsmalnande, ofvanpå denna djupt insänkte; palpernes hu. meral-led utåt småningom tilltjocknad, radial-leden med en tofs af 5—6 styfva hår. Honan mindre; palpernes sista led tillspetsad; framtibix, såsom på hannen, tjockare än bakre tibie, Allmän under löf hela sommaren igenom. + equalis Koch? &: thorax och ben blekt gulröda, den förstnämnde slät; palper- nes cubital-led mycket mindre än frambenens pateller, i spetsen med ett starkt borst eller en tagg, lika grof med den som förekommer på slägtet Linyphie ben; radial-leden dubbelt längre och tjockare, utåt med en hake; frambenens tibix tjockare än bakbenens. Tagen under gamla löf. + chelifera Wider (Theridion); = Argus cheliferus Walck. > isabellina Koch (Micryph.); från Westerg.; tagen af Stud. Thorell. + simplex Westr. in man. 0: thorax och ben rödbruna, den förre + mill. lång; ryggen bak- om occiput och bakom de eftersta mellanögonen något insänkt, samt elypeus nedom de främre mellanögonen äfven intryckt, i följd hvaraf den af ögonen upptagna arean synes framskjutande till en liten knöl; palpernes cubital-led conisk eller af samma form som frambenens pa- tell, men klenare och kortare; radialleden af samma längd eller circa 3 af nämnde patell, utgör till skapnaden likasom en regulier fortsättning af förenämnde coniska cubital-led, eller såsom en rakt afskuren del af denna; båda tillsammans äro + gång längre än fram- benens pateller; radial-leden försedd i spetsen med en mycket liten, föga urskiljbar tand. 9, tagen bredvid &, är alldeles lik E. retusa; eller månne alternativ förvexling skett?. Tagen under löf och gam- malt gräs vid sjöstränder. + Sundevallii — id. — Thorax (3 mill.) rödbrun, benen gulröda, främre tibie och tarsi brunröda; de förra inunder å ömse sidor med en serie af 3—4 starka borst eller taggar, de senare med 5 dylika, som på hannen synas vara finare, på sistnämnde ställe successivt aftagande i längd; hvilken be- väpning på benen utgör en utmärkt egenhet, olik den hos alla an- dra arter af Erigone. Tagen under löf. + gibba — id. — Q: thorax (+ mill.) ofvanpå åt sidorne och öfverallt på bröstet chagrinerad eller rugulös, rödbrun likasom benen; mycket bred, cir- 45 kelformig; hufvudet knappt bredare än 4 af thoracis midt, skiljdt från denna genom en djup intryckning. Den rödbruna abdomens hud qvar- står merendels efter döden convex, likasom på E. pheopus; thoracis rygg mycket kullrig; ögon-arean, sedd på sidan, bildar en mindre, upphöjd knöl. Tagen under löf + parasitica Westr. in man. Q: thorax (3 mill.) jemte benen gulröda, occiput högre än stället för bakre mellanögonen, dessa platta eller otydligt kullriga, belägne dubbelt längre från främre mellanögonen än sinsemellan, och nästan på samma sätt från bakre sidoögonen, hvarföre hela ögon-arean inta- ger en föga bredare iän lång yta; endast främre mellanögonen bilda en svag upphöjning öfver pannans plan. Abdomen varierar, likasom på E. quisquiliarum, med gulgrå eller brunaktig färg, ofta med mörka fläckar eller ränder. Tagen vid brädden af en myrstack. + tessellata Koch? (Micryphantes). Något mindre än E. parasitica; skiljer sig från denna genom clypei mindre höjd än hvad längden af det spatium utgör, hvilket upptages af främre ögonraden; ögonen i bakre serien sinsemellan lika åtskiljde, alla fyra föga kullriga, de båda sidoögonen ej heller bildande någon gemensam knöl, såsom hos många andra arter; främre metatarserne knappt längre än tarserne. Tagen under sten. Det är svårt att bestämma om denna eller den förra bör hänföras till EZ. tessellata Koch. VIII. PHOLCUS Walck. + opilionoides Schranck (Aranea); Koch; = phalangioides I Walck. FAM. III, Drassides Sund. (Tubitele Latr.) SEGESTRIA Walck. + Bavarica Koch. JAN senoculata Lin., Walck., Sund., Hahn, Koch. DYSDERA Walck. " Hombergii Scop. (Aranea); Walck., Kock; = gracilis Wider?. "Tagen på ön Hisingen, nära Götheborg, i Augusti 1836, af Med. Doct. J. A. Carlsson. III. TEGENARIA Walck. + atrica Koch. 46 domestica Clerck, De Geer, Walck., Sund. (Agelena), Koch. civilis Walck., Koch, Sund. (Agelena); = domestica De Geer. IV... AGELENA Walck. labyrinthica Clerck, Walck., Sund., Halmn. V. TEXTRIX Sund. lycosina Sund., Koch; = Tegenaria lWcosina Walck.. NIE; PHILOICA Koch. > linotina Koch. VIL HAHNIA Koch. + pusilla Koch. + pratensis Koch. + gsilvicola Koch; = Tegenaria silvicola Walck. Apt. IV. VII. p. 464. APOSTENUS Westr. in man. X fuscus Westr. in man. Tagen i Westergöthland af Stud. Thorell. Benen blekbruna; thorax och abdomen mörkbruna, den förra 13 mill. lång, framåt afsmalnande, med ryggen horizontel; främre ögon-serien nedåt böjd, eller uppåt convex, med sidoögonen ganska stora; abdo- men tecknad på ryggen, antingen med en serie transyerselle bågar, eller en rand (vitta) af rödbrun färg, ibland å ömse sidor med en rad hvita punkter, bestående af sammangyttrade hvita, korta, grofva hår eller fjäll, hvarmed hela ryggen är glest beströdd, ungefär såsom på Hahnia silvicola; främre benens tibie, likasom på denna art samt I. pratensis och Lycodia spinimana, försedde med 2 rader långa, ned- liggande, grofva taggar, 5—6 i hvarje rad; metatarserne med 3 tag- gar. IX. LYCODIA Sund. (Consp. Arachnidum). > spinimana Sund. (Lyccena); = Dolomedes Lycena Walck; Zora spinimana Koch. PHRUROLITHUS Koch. + festivus Koch. + minimus Koch; tagen af Stud. Thorell. 47 XL MICARIA Westr. in man.; = Macaria Koch. fulgens Walck. (Drassus); = Clubiona formicaria Sund. ; Drassus relucens Latr., Hahn; Mac. fastuosa Koch. pulicaria Sund. . (Clubiona) ; = Macaria formosa Koch. XII. DRASSUS Walck. fuscus Latr., Sund., Koch. sericeus Sund., Walck., Koch. > Troglodytes Koch. " infuscatus Westr. in man. Tagen i Upland af Stud. Thorell. Thorax (2$+ mill.) jemte benen mörkt gråbruna eller grå, tarserne svartaktiga; abdomen gråsvart; mandiblerne vid basen icke särdeles kullrigt utskjutande framom clypei kant; thoracis rygg rak, ej framlöpande i en båge; bakre ögonserien rak, hvarken framåt eller tillbakaböjd, genom hvilken sistnämnde character den skiljes från D. fumosus. Från D. troglodytes skiljer den sig genom den dystrare färgen, mandiblernes platthet och thoracis otydliga convexitét långs- efter. Tagen under löf, på Särö i Halland, lucifugus Walck; = Drassus melanogaster Latr., Hahn; Pythonissa lucifuga Koch. > lugubris Koch? (Pythonissa); (från Lappland; tagen af Prof. Boheman). Ögonställning och mundelar såsom på Dr. lucifugus, från hvilken den skiljer sig genom den rödbruna färgen på thorax och ben, som är likadan som hos Drassus fuscus. Thorax 43—5 mill, lång. femoralis Wider (Filistata); = nocturnus var. ec, abdomine immaculato Sund.; Pythonissa fusca Koch. x fumosus Koch (Pythonissa). maculatus Wider (Filistata); = nocturnus var. b. Sund. ; Python. maculata Koch; Drassus gnaphosus Walck.? subterraneus Koch (Melanophora); = nocturnus, var. a, totus niger Sund. petrensis Koch (Melanoph.); = nocturnus var. a. Sund. ; svart; främre låren på midten gulrödaktiga. 48 De båda sistnämnde äro synonyma med Dr. ater Latr., Walck., Halm. x pusillus Koch (Melanoph.); (från Westergöthl.; Stud. Thorell). varianus Koch (Pythonissa); = nocturnus var. c, abdo- mine maculato, Sund. XII. DRASSODES Westr. in man. lapidicola Walck., Sund., Hahn, (Clubiona); = Drassus lapidicola Koch. + geverus Koch? (Drassus); (tagen i Lappland af Doc. N. J. Andersson). S: thorax 5 mill., abdomen gråbrun, på ryggen en serie af mot- liggande fläckar och ofvan anus några bågar af gulblek färg; skiljer sig från Dr. lapidicola genom palpernes structur; dessas cubital-led ofvanpå långsefter convex, tanden i radial-ledens spets lika lång som diametern af sjelfva artikelns bas; mandiblerne knappt så långa som 3 af frambenens metatarser, eller hela tarsal-leden; åtminstone icke längre än denna sistnämnde. XIV. ARGYRONETA Walck. aquatica Lin., Clerck, De Geer, Walck., Hahn, Koch. XV. ANYPHAENA Sund. . : accentuata Walck. (Clubiona), Sund.; = Agelena 'ob- scura Sund.; Clubiona punctata Hahn; (från Wester- göthl.; Thorell). | XVI. AMAUROBIUS Koch. + ferox Walck. ( Clubiona) ; Koch. atrox De Geer; Walck., Sund., Haln (Clubiona); Koch. XVII, CHEIRACANTHIUM Koch. x nutrix Walck., Hahn (COlubiona); Koch; = Drassus ma- oillosus Wider. erraticum Walck. (Clubiona); = Club. virescens Sund. ; Cheir. carnifex Koch. XVIII. DICTYNA Sund. benigna Walck. (Theridion), Sund., Koch. 49 + latens Walck. (Theridion), Koch. pectita Sund. (tagen i Skåne af Sund., men fanns ej i hans Typsamling). XIX. CLUBIONA Walck. amarantha Walck., Hahn; = pallidulus Clerck? (CO NDUGA JCOB SAST srt MD Rss är för I OL Hannens mandibler, på de motsittande sidorne, från ) serica midten ända till spetsen, urhålkade. ST holosericea Lin.? De Geer, Walck., Hahn . . Hannens mandibler ofvanpå mycket convexa, på de motsittande sidorne försedde på midten med en urhålkning; deras tjocklek lika stor som yttersta ledens längd på frambenen. + terrestris West. in man. (An erratica Koch?) Thorax 8 mill., sjelfva margen likasom det öfrige af thorax, jemte benen och abdomen gulbleka, mandiblerna rödbruna, hannens 4—1 af frambenens metatarser; dess mandibler utåt urhålkade, som på C. amarantha. Tagen under löf. + Jutescens — id: — J: thorax (3 mill.) jemte benen gul eller rödaktigt gul; mandib- lerne beckbruna, framåtlutande, lika långa, om ej längre än fram- benens metatarser, smala, knappt tjockare än framlåren, inåt nästan alldeles från basen urhålkade. På buskar. + fuscula — id. — (An trivialis Koch?) SS: thorax (24 mill.) jemte mandiblerne mörkbruna, dessa ofvanpå raka, ej tydligt kullriga, vid basen något tjockare än främre låren, i ej längre än frambenens metatarser eller än thoracis halfva längd, inåt ingenstädes, till och med ej vid spetsen försedd med någon ex- cavation. Till färgen mycket lik den bruna varieteten till C. ama- rantha. Tagen under löf och stenar. » corticalis Walck.; = comta Kock? (juniores?) . XX. SPARASSUS Walck. virescens Clerck, Koch; = roseus - Clerck; wviridissima De Geer; smaragdulus Walck.; smaragdinus Sund.; Micrommata smaragdina Latr., Halmn. + ornatus Walck., Koch. 50 FAM. IV, Thomisides "Sund. (Laterigradw Latr.). I. THOMISUS Walck. + lanio Koch? (Xysticus). + bifasciatus Koch (Xysticus). cristatus Clerck, Sund.; = Xysticus viaticus (Tin?) Koch. x Ulmi Hahn; (från Lappland; tagen af Prof. Boheman och Docenten N. J. Andersson). + pini Hahn; = KXysticus cinereus Koch; (var?). " setosus Westr. in man. Q: blekgul, abdomen och benen med ymniga, svartbruna fläckar, den förre på ryggen med en serie fläckar eller linier å ömse sidor; såväl låren som benens öfriga leder, likasom thorax och abdomen med tydliga uppstående borst, på denna sistnämnde lika långa som taggarne på frambenens tibime; dessa taggars antal är 2, emellan basen och spetsen ställde, 1 dessutom på sjelfva spetsen, liten, föga synlig; skiljer sig från brevipes genom dennes hårlöshet, med undan- tag på tarserne. Under löf. dorsatus Fabr., Sund., Halm, Koch; = floricola Walck.;> (från Westergöthland, Stud. Thorell; från Upland, Skåne etc., Prof. Sundevall). > horticola Koch (Xysticus). + brevipes Haln; = Xysticus praticola Koch (2). " scabriculus Westr. in man. Tagen vid Upsala af Stud. Thorell. QP thorax (13 mill) jemte abdomen skroflig, båda delarne jemte palperne beströdde med mycket korta, trubbiga borst, hvilka under starkt synglas synas klubblika, eller utåt småningom tilltjocknade; frambenens tibixe, likasom på T. horticola och brevipes, med endast 2 taggar emellan basen och spetsen, abdomen nästan tecknad som på T. setosus och brevipes citreus De Geer, Sund.; = vatius GClerck; calycinus & dauci Walck., Koch; pratensis Hahn; citreus Walck. > horridus Fabr., Koch: = truncatus Walck. II. PHILODROMUS Walck. fuscomarginatus De Geer; = Artamus corticinus Koch? 51 Ph. fuscom.: Sundevall, enligt beskrifningen å den utbildade honan, som tyvärr saknas i Typsamlingen. De derstädes uppställde smärre exemplaren tillhöra en annan art, måhända den här efteråt uptagne Ph. cespiticolis Walck. (från Upland och Lappland, Prof. Sundevall och Boheman; samt från Upland, Stud. Thorell.) ; [P: thorax (24 mill.) jemte benen gulröd, abdomen brunröd, rundt omkring anus omgifven med ett mörkare band, som ofvantill begrän- sas af en hvit båge. Skiljer sig, likasom Ph. limbatus och cinereus, från alla andra Philodromer genom det större antalet af taggar å ömse sidor å framtibie, hvilka utgöra i raden 5 och ej 3. limbatus Sund., Hahn, Koch; = argentatus Walck. (2). + cinereus Westr. in man. Tagen i Lappland af Do- centen N. J. Andersson. 9: thorax (3 mill.) jemte mandiblerna rödbrun; abdomen på ett spritlagdt exemplar (måhända afnött) mörkgrå, tätt beströdd med hvita punkter, månne dessa icke äro sjelfva roten af de afnötte hå- ren ?; framtibig å ömse sidor med en rad af 5 taggar, icke 3. aureolus Clerck, Walck., Hahn, Sund. cespiticolis Walck.? = fuscomarginatus Bund.; se an- I ; märkningen förut, vid Ph. fascomarginatus. Från Skåne, Sund. Mindre än Ph. aureolus, thorax 13 mill; liknar mycket ungarne till nämnde art; såväl thorax som abdomen glänsande, dennei ryg- gen med antingen spridde hvita, fjäll-lika hår, eller med dessa punkt- vis (sammangyttrade); anus å ömse sidor med en brunsvart, mindre, linea. De undersökte exemplaren hade abdomen ganska mycket afnött. fallax Sund.; = dispar Walck.? Gråhvit; utmärker sig för en å abdomen framtill belägen spol- formig eller lancettlik brun eller sammetssyvart fläck, såsom hos Ph. formicinus; emellan densammas spets och anus alternerande gråhvita och bruna bågar; sidorna bruna med 2—3 snedställde, hvita strek. Tagen med bhåf, bland ljung. tigrinus De Geer?, Sund., Walck? = lavipes Lin., Halm. + griceus Koch (Artamus); = pallidus Walck? (Från 52 Upland, Stad. Thorell; från Lappland, Boheman & Andersson). oblongus Walck., Hahn; = trilineatus Miller? Sund.; Thanatus parallelus Koch (2). formicinus Clerck; = rThomboica & rhombiferens Walck.; rhomboicus Halm; Thanatus formicinus Koch (Öbers. des Ar. Syst.) FAM. V, Lycosides Sund. (Citigrade Latr.) I. LYCOSA Walck. lignaria Clerck, Sund.; = blanda Kock? (Från Up- land, Stud. Thorell; från Lappland, Boheman; från Westergöthland, Doct. J. A. Carlsson). + saccigera Walck.? Liknar jemte några andra arter, hvilka icke ännu äro riktigt be- stämde till sin identitet, LC. monticola, genom characteren af de 3 linierne å thorax; ifrågavarande art har medlersta eller rygglinien något bredare, denna likasom sidolinien merendels föga hårbetiäckt eller håren afnötte, till färgen, likasom kinderne, mandiblerne, pal- perne och benen olivgula, låren på lefvande honor ofvanpå fläckige af svart, hos hannen mera otydligt; dennes palper olivgula, med de 2 ytterste lederne ymnigt svartludne, håren lika långa som cubital- leden; den olivgula färgen på radial-leden, eller den penultima, fram- lyser emellan de svarta håren. Abdomens piectur olivgul. monticola Clerck, Sund., Walck., Koch; = paludosa Hahn. sylvicola Sund.; = lugubris Walck? alacris Koch.; silvi- cultriz Hahn. amentata Clerck, Sund.; = saccata Hahn; paludicola Koch. saccata (Lin?), Koch, Walck.? Skiljer sig från den jemnstora L. amentata, ja, till och med från alla jemförliga, derigenom att thoracis enfärgade margen, coxerne och en stor del af låren ofvanpå äro beströdda med tämmeligen täta nedliggande hyvitgrå hår, så att dessa stäljen med blotta ögonen sy- nas likasom hyitpudrade. 53 paludicola Clerck, De Geer, Sund.; = fumigatus Clerck?, Koch?, nigra Koch. pullata Clerck, Koch.; = paludicola, juniores, Sund. borealis Sund.; en för mig okänd art, som ej finnes i Sundevalls Typsamling. Tagen i Lappland, af Prof. Sundevall; förmodas vara densamma som £L. lignaria. fabrilis Clerck, Sund., Walck.; = melanogaster Hahn; fabrilis 2 adult. Koch; captans Walck.?? inquilina Clerck; = trabalis I Sund.; fabrilis I adult. Koch. trabalis Clerck; = trabalis 9 Sund.; vorax SI BSund.; vorax Walck., Koch. X taeniata Kock; = mnivalis Sund.? hvilket är svårt att bestämma efter det i Sundevalls Typsamling förva- de torkade exemplaret; kan endast skiljas från tra- balis derigenom, att thoracis sidor äro enfärgade, eller utan den med margen parallelt löpande gul- bruna bindeln. (Tagen i Lappland, af Boheman). barbipes Sund.; = sabulosa Hahn; inquilina Koch. Yngre individuer synas mig vara IL. cruciata Sund., hvilken art jag icke kunnat granska till sin identi- tet, i anseende till någon felaktighet å Sundevallska exemplaren (4). (4) Beskrifning på hannens framtibie har jag icke kunnat finna hos någon annan anuctor än hos Sundevall. Walckenaer och Koch hafva oriktigtvis anfört den i synonymien: den förre under L. armillata, den se- nare under L. clavipes = armillata Walck., cuneata &” Sund., hvilken har ovalt och icke, såsom på barbipes, reguliert tilltjocknade framtibix; dessa sistnämnde på barbipes inunder tydligt ludne af längre, svarta hår. LI. bar- bipes är föga mindre än trabalis eller ruricola; elavipes är knappt så stor som pulverulenta Clerck. Ehuru Kochs figur å L. inquilina S icke tydligt utmärker framtibiernes form, så tillhör den helt visst L. barbipes. MWalc- kenaer lär aldrig sett denna art, 54 pulverulenta Clerck, Sund.; = cuneata Koch, Sund., 2; gasteinensis Koch?; graminicola Walck.; vorax Hahn; cuneata Clerck? clavipes Koch; = cuneata Sund. 5; armillata Walck.; (Från Skåne, Doctor J. A. Carlsson; från Upland, Stud. Thorell.) nivalis Clerck?, Koch; = aculeata Sund. leopardus Sund.; = farinosa Koch?? (Från Skåne och Halland, Prof. Sundevall). Ett spritlagdt exemplar från Gottland, taget af Studeranden D. 5. Högberg, med thorax föga hårig, jemte mandiblerne brunsvart, glänsande, framtill föga afsmalnande; abdomen ofvanpå hvit- och brunhårig, med 3 långsgående rader af mörka punkter, låren och efterföljande benleder ofvanpå med breda, brunsvarta fläckar, sjelfva benens grundfärg brun eller rödgul; thorax 4 mill, lång. cinerea Sund., "Koch; (tagen i Skåne, och Blekinge, samt på Öland och Gottland, af Prof. Sundevall). ruricola De Geer, Sund., Hahn; = agretyca Walck.; trabalis Koch. piscatoria Clerck, (non Koch); (tagen i Westergöthland, af Stud. Thorell. Brun eller grönaktigt brun, thoracis yttersta margen hvithårig, sidenglänsande; thorax 5—53 mill., således lika stor som LI. ruricola eller mychet större än I. piratica; rudimenter af serierade hvita o punkter synas å abdomen. piratica Clerck, Walck., Sund., Hahn, Koch. Il. DOLOMEDES Walck. fimbriatus Lin., Clerck, Sund.; = paludosa & margi- nata De Geer; fimbriatus, limbatus, marginatus & plantarius Halm; marginatus Walck.; fombriatus Koch; undatus Clerck? > III. OCYALE Savigny. 7 mirabilis Clerck, Sund., Koch; = Dolomedes mirab. Walck., Ialm; rufofasciata De Geer; Ocyale rufofa- sciata Koch. 55 IV. SPHASUS Walck. "lineatus Latr. (Ozyopes), Walck., Koch; (tagen i Lapp- land, af Prof. Boheman och Docenten Andersson). FAM. VI, Attides Sund. (Saltigrade Tatr.). I. SALTICUS Latr. formicarius De Geer, Sund., Koch; = Attus form. Walck.; (tagen på Gottland af Prof. Sundevall). HH. ATTUS Walck. scenicus Lin., Clerck, Walck., Sund,; = albofasciata De Geer; Calliethera histrionica Koch. lineolatus Sund.; = Calliethera scenica Koch, (seniores); Zebranea & tenera Koch, (juniores). muscosus Clerck; = tardigradus Walck.; Salticus Rump- fä Latr., Hahn; Attus striatus Sund,; Marpissa mu- scosa Koch; (striatus Clerck, juniores??). hastatus — Clerck; = pini De Geer; Dendryphantes ha- status Koch; A. pint i Sundevallska Typsamlingen, och citerad under ÅA. muscosus N:o 7, derå beskrif- ningen icke passar, men väl för ÅA. pubescens Koch. 4. rudis Sund. är densamme som pini, och sak- nas i samlingen, men lär blifvit flyttad under nam- net Å. pini. Tagen i Upland, af Prof. Sundevall. > medius Koch (Dendryphantes); från Lappland, tagen af Boheman och N. J. Anderson. saxicola Koch (Euophrys); = Euophr. rupicola Koch?; pubescens Sund. (Tagen i Skåne och Blekinge, af Sund., i Lappland, af Boheman). erucifer Sund.; = rufifrons Sund. (5 adult.); crucige- rus Walck.; Salticus crux Hahn; Euophrys erucifera Koch. 56 arcuatus Clerck, = grossipes Walck., Hahn; Euophrys — arcuata Koch; tagen i Lappland af Docenten N. J. Andersson. : cupreus Wealck.; = atrovirens Sund.; Heliophanes cu- preus Koch; Heliophanes flavipes, truncorum et metal- licus Koch äro sannolikt endast varieter. + frontalis Walck.; = Salticus maculatus Wider. > heterophthalmus Wider? ( Salticus); = Attus heteropht. Koch; (från Westerg., T. Thorell). x brevipes Hahn (Salticus); = Muarpissa brevipes Koch; Attus annulipes Walck.? + vulpinus Sund.; = Dendryphantes auratus Koch? (för- varad under namnet »vulpinus» i Sundevallska Typ- samlingen, bland »species nove»). Thorax och abdomen mörkt rödbruna, benen gulrödaktiga med ledfogningarne mörkare; thorax likasom på A. muscosus och brevipes ofvanpå till största delen platt, sedan brant nedsluttande, icke såsom på de fleste andre Atti med basal-decliviteten begynnande ända från midten eller tredjedelen af ryggen. insignitus Sund.; = Littera V insignitus Clerck; quin- quepartitus Walck.; Fuophrys quinquep. Koch; Salti- cus quinquepartitus Hahn. faleatus Clerck, Sund.; = coronatus Walck.; limbatus, abietis & Blancardii Hahn (Salticus); Euophrys falcata Koch; flammatus Clerck. + tigrinus Koch (Iuophrys); = Salticus agilis & gracilis Hahn; Attus tigrinus Walck. + striolatus Koch (Attus). + letabundus Koch (FEuophrys); (tagen i Lappland af Docenten N. J. Andersson). terebratus Clerck, Sund.; = psyllus Walck.; Euophr. terebr. Koch. pubescens Walck?, Koch (Euophrys); = V notatus Clerck? 57 Skiljer sig från A. pubescens Sund. (= sazicola Koch.) derigenom, att thoracis och abdomens hårbetäckning för det mesta är gråhvit, men på sazicola mycket blandad med rödbrunt; det tredje hvita punkt- paret, strax efter midten på sazicole abdomen, särdeles stora, lika- som sidenglänsande; främre ögonserien på A. pubescens Walck, tydli- gen tillbakaböjd, d. v. s. bågens convexitét nedåt vettande. Tagen på solbelysta ställen, på yttre husväggar, vid bergsfötter etc. niger Walck., Sund.; = Huophrys aprica Koch; ta- gen på Gottland af Prof. Sundevall. Följande, af Clerck och De Geer beskrifne arter, äro för mig okände: ARANEUS HAMATUS Clerck; torde vara densamma som Koch beskrifvit under namnet: Singa hamata. Den liknar något till färgteckningen Linyphia cla- thrata Sund. (multiguttata Wider). ARANEUS CELLULANUS Clerck; tyckes tillhöra släg- tet. Theridion, och är säkerligen densamma som Kock upptager under namnet: Meta cellulana. ARANEA TUBERCULATA De Geer; = Ero tubercu- lata Koch; Theridion aphane Walck. ARANEUS MARGARITATUS Clerck; tyckes vara skiljd från Araneus tigrinus De Geer, och tillhör möjligen Plhilodromus jejunus Walck. & Koch. Följande arter kunna icke med full visshet hänföras till någon bestämd, utan till 2:ne eller flere arter: ARANEUS VIRGATUS & Clerck; tyckes vara en ung I antingen till Fpeira diadema eller E. angulata, eller till någon denna senare liknande, mig obekant, art. ARANEUS X-NOTATUS Clerck; synes tillhöra endera af Fpeira atrica,. calophylla eller montana; troligast den sistnämnda. 6 58 ARANEUS ACULEATUS Clerck. Clercks påstående, att den spindel, han haft för ögonen, varit försedd med ovanligt tjocka taggar på låren, såsom figuren äfven utvisar, torde helt visst grundat sig på en synvilla, uppkommen deraf, att det af Clerck på- sedda exemplaret, som säkerligen varit spritlagdt eller af annan vätska mnedklibbadt, företett den nor- mala hårbetäckningen sammangyttrad i fasciclar, hvilka, flygtigt påsedda, liknat taggar. HFiguren framställer helt visst en varietet till antingen Ar. (Lycosa) fa- brilis, eller, måhända rättare, till inquilinus. Sunde- vall åberopar, såsom synonym till Lycosa aculeata (ni- valis Koch), nämnde spindel — dock med ett fråg- tecken. Clercks figur till aculeatus visar samma stor- lek som för fabrilis; men aculeata Sund. är betyd- ligen mindre, eller icke större än LL. sylvicola Sund. (alacris Koch). Bihang. Sedan afslutningen af föregående förteckning, hafva följande 12 nya spindelarter tillkommit, hvadan allt- så totalsumman blifver 253, i stället för 241, och antalet af de för Svenska faunan nya arter 132, i stället för 120. (FAM. I, BEpeirides.) I. EPEIRA Walck. - X agalena Walck., Koch (Atea); = Sturmii Hahn. Ta- gen i Uppland af Stud. T. Thorell. Allmän der- städes i ung barrskog. (Plats i systemet efter E. sollers.) 59 + trifasciata Koch (Singa); = Plwurolithus trifasciatus Koch? Tagen i Uppland af Thorell. (Pl. i syst. före E. nigrifrons.) Q: liknar mycket Z. nigrifrons, isynnerhet dennas varietet med brunsvart thorax, Thoracis längd 13 mill., grundfärgen, likasom på abdomen, svart eller mörkt brunsvart; den förres sidokant, som åt- minstone på det undersökta torra exemplaret är valkigt upphöjd, brun- gul; den senare (abdomen) med en regulier hvit eller gul långs- gående linea midt på ryggen och en dylik på hvarje sida samt å ömse sidor af buken, som är enfärgad, svart. Benen gulbleka; de främres lår jemte öfrige leder brunaktiga; tibiernes spets, synnerligast på de två sista paren, mörkbrun. Benen sakna tydliga taggar; dock hafva tibie nedom basen 2—3 tagglika borst. (FAM. II, Theridides.) I. LINYPHIA Walck. + parvula Westr. in man. Tagen i Uppland af Thorell. (Pl. i syst. efter L. dorsalis.) Thorax mörkare, mandibler och ben ljusare gulgrå. Abdomens pictur å de undersökta, torkade exemplaren ej skönjbar. Thoracis längd + mill.; främre tibie tillsammans med patellen knappt längre än 114 mill. Mannens radial-led å palperne icke, såsom på L. concolor, med 1—2 långa borst; humeral-leden knappt hälften längre än fram- benens pateller. I likhet med L. nigrina, concolor och dorsalis skil- jer den sig från närstående arter derigenom, att metatarserne icke någonstädes hafva taggar, — icke en enda. Honans epigyne synes vara kort, och icke, såsom på L. concolor m. fl., långt utdragen, VII. ERIGONE Savigny. + reticulata Westr. in man. Tagen i Uppland af Thorell. (PI. i syst. efter E. subequalis.) Thoracis längd 4—1 mill., svart; ytan, sedd under skarpt försto- ringsglas, fint chagrinerad eller rutig, och tillika glansig, icke opak; hufvudet baktill ej på något sätt intryckt, utan sammanlöpande med thoracis rygg i en regulier convexitet Framlåren nära spetsen, å den framåt vända sidan, med en kort tagg; hvilket är högst säll- synt hos slägtet Erigone. Patellerne i spetsen, tibie nedom basen och midten med ett vertikalt, groft borst, dubbelt längre än sjelfya ledernas diameter, tillochmed något längre. Cubital-leden på hannens palper kulformig, mycket liten, knappt öfver + af benpatellernes längd; yttersta leden, tillsammanstagen med lamellen, tjockare än framlåren, + coriacea Westr. in man. Tagen i Uppland af Thorell. (Pl. i syst, efter E. scabricula.) / 60 &S: thorax svart eller brunsvart, ofvan och under fint chagrinerad, opak; hufvudet jemte clypeus slätt, glansigt; det förra vid sidan med en djup grop, hvars botten, uppåt, ej kan skönjas, eller derstädes lika- som perforerad; hufvudet något uppstigande, så att nacken synes in- tryckt, och icke sammanlöpande med thoracis rygg lhvarken i en rak eller convex rigtning; den annars vanliga gropen, bakom thoracis centrum, saknas, De främre mellanögonen belägne i 4 af facialhöjden, de bakre i frontalvinkeln; dessa sinsemellan 2—3 gånger mer isär- stående, än de främre, hvilka stå nästan dubbelt längre åtskiljde från de främre sidoögonen, än från hvarandra; de 2 bakre mellanögonen be- lägne mycket långt från de 2 främre. Palpernes yttersta led, tillika ” med den ofvanpå liggande lamellen, dubbelt tjockare än framlåren. " rugulosa Westr. in man. Tagen i Uppland af Thorell. (Pl, i syst. efter P. coriacea.) 0”: thorax svart, inunder och ofvanpå, med undantag af ögon-arean och clypeus, groft chagrinerad eller skroflig, opak; hufvudet vid si- dorne med en mindre, vinkelformigt intryckt grop, den ena vinkelsidan belägen bakom bakre sidoögonen, den andra nedom de bakre mellan- ögonen, ej olikt gropens utseende hos FE. coriacea, hos hvilken den- samma dock är större till omfång och djuplek; nacken ganska obetyd- ligt intryckt; hufvudet vid bakre mellanögonen icke högre än thora- cis centrum; stället för den normala gropen, bakom nämnda centrum, slätt, alldeles utan någon grop; ögonen i främre serien stå sinsemellan nästan lika långt isär; de två bakre mellanögonen föga mer åtskiljde än de två främre, och från dessa föga längre än sinsemellan. Pal- pernes yttersta leder, eller sjelfva genital-leden, tillsammanstagen med lamellen, knappt tjockare än framlåren; humeral-leden, likasom på E. coriacea, icke längre än hälften eller 4 af framlåren. > penicillata Westr. in man. Tagen i Uppland af Thorell. (Pl, i syst. efter E. simplex.) &S: thoracis längd + mill., brunsvart, ofvan och under slät, glan- sig; hufvudet af vanlig form, icke tydligen mera upphöjdt än thoracis rygg; ögonställningen vanlig; palpernes genital-led, tillsammansta- gen med lamellen, dubbelt tjockare än framlåren; cubital- och ra- dial-leden, hvar för sig, kortare än benpatellerne, den sistnämnde leden, likasom på I. quisquiliarum, Linyphia resupina och elathrata, försedd med en hårtofs; men håren, som äro grofva och raka, äro icke längre än sjelfya ledens diameter, nästan kortare. " conyvexa Westr. in man. Tagen i Uppland af Thorell. (Pl. i syst. efter E. tessellata.) Q: thorax och ben röd- eller brungula; hufvudet baktill ej in- tryckt, utan sammanflytande i en regulier convexitet med thoracis rygg; 61 de två främre mellanögonen, likasom på E. parasitica, belägne från elypei kant öfver munnen något längre än från bakre mellanögonen, och icke, såsom på den närstående FE. tessellata, något kortare. Från båda nämnde arter skiljer den sig derigenom, att bakre sidoögonen ligga midtför de bakre mellanögonen, så att de jemte dessa bilda en rak, och icke, såsom i allmänhet, framåtböjd serie, (eller hvars con- vexitet är rigtad bakåt). Framlåren mot spetsen, å den framåt vända sidan, med en eller två korta taggar, likasom på E. reticulata. Fram- benens metatarser, likasom på E. parasitica, tydligen längre än tar- serne, icke, såsom på I. tessellata, lika långa som dessa. JI: thoracis färg brungul; palpernes yttersta led jemte lamellen dubbelt tjockare än framlåren, radial-leden med en sporre, belägen å yttre sidan. Undantagandes ögonställningen, mycket lik E. reticulata. (FAM. III, Drassides.) XIX. CLUBIONA Walck. > pallens Ham, Koch. Tagen vid Götheborg. I Upp- land af Stud. Thorell. (PL. i syst. efter I. lutescens.) P: thorax endast 13 mill. lång, jemte abdomen röd- eller brunak- tigt gul; mandiblerne af samma färg. SS ?: ett exemplar, taget i Uppland, synes tillhöra denna art, ehuru färgen är gulblek, såsom på E. terrestris. Mandiblerne å de emot hvarann vända sidorne, inåt, utan all slags urhålkning, såsom på E. fuscula. Palpernes radial-led, såsom på HE. terrestris, förlängd till en tand, hvars spets dock icke är något utdragen och krumböjd, utan reguliert vigglik. (FAM. IV, Thomisides.) I. THOMISUS Walck. + lineatus Westr. in man. Meddelad af Stud. Thorell, som erhållit densamma af Herr Adjuncten Marklin, hvilken efter uppgift tagit spindeln någonstädes i Sverige, utan att rigtigt minnas orten. (Pl, i syst. efter Th. pini.) SS: den äldre med thorax brunröd, utan någon pictur; den yngres (som vanligtvis har lika färg med modern) är gulblek,. med en brun linea långs kanten och en å ömse sidor på ryggen, samt en otydlig dylik- på hufvudet. Abdomen brun eller gulbrun, med transverselle gulhvita bågar eller linier, 2—4 till antalet; dessa antingen sam- manhiängande eller en del af dem utplånade på midten; på den äldre 62 2, båda afbrutne i midten; på den yngre 4, af hvilka den 1:ste och 3:dje på nämnda sätt förete sig. Benen rödbruna, låren och tibie utåt svarta; de 4 främre låren till hälften och tibia till —i sålunda fär- gade; de efterste af nämnde leder blott till | svarta. Främre tibim inunder, å ömse sidor, med en serie af 4 taggar, men på sidorne med endast en, föga synbar tagg, belägen nära basen. Alla de föregående arternes hannar hafva på sistnämda ställe 8 taggar, ställde i rad. (Månne de 2 taggarne af en händelse blifvit afbrutne på den nu be- skrifne arten ?). Thoracis längd 2 mill.; främre tibim tillsammans med patellen af samma längd + deplanatus Westr. in man. Tagen under barken af IL: tall, i Uppland, af Stud; Thorell. (Pl. i syst. efter Th. setosus.) Q: thoracis längd 14 mill.; densamma jemte abdomen mörkare, benen ljusare brun- eller grågula. Abdomen och thorax mycket ned- plattade, hvarföre djuret lättare än dess samslägtingar kan inkrypa på låga ställen, Från alla andra, mig bekanta arter, skiljes den lätt derigenom, att främre ögonserien är alldeles rak, eller sidoögonen icke, såsom på andra arter, högre belägne än mellanögonen, hvilket likasom blifvit en följd af det knappa spatiet ofvan dessa ögon, för- orsakadt af pannans nedplattning, eller af lågheten af den vanlige knölen, hvarpå de 2 sidoögonen pläga sitta. (FAM. VI, Attides.) ATTUS Walck. + petrensis Koch? Tagen i Uppland af Thorell. (Pl. i syst. efter A. vulpinus.) &S: tillhör de minsta arterne; thoracis längd blott 1 mill. Icke allenast främre ögonens omkrets, utan hela clypeus öfvertäckt med cinoberröda, nedliggande hår; mandiblerne gulröda; palperne till en del svarta; humeral-leden vid basen, cubital- och radial-leden hel och hållen gulbrun; denne sistnämnde utåt beklädd med hvita hår, sträckande sig öfver basen af lamellen; benen smala, svarta, främre tarserne till största delen rödgula; patellerne med öfrige leder på de 2 bakre paren till en del svarta, med rödgula ringar. Thorax långt åt basen nedplattad, nästan likasom på A. muscosus, brevipes och vulpipus, så att den vanliga basal-decliviteten blifvit kort och icke långsträckt; thoracis rygg å ömse sidor med en bred oval linea, hvars ändar äro afsmalnade och något böjda åt motsatta håll, till färgen gulhvit; icke olik samma pictur på A. falcatus &. Benhöfterne in- under och maxillerne blekt gråhvitaktiga. Abdomens rygg synes tecknad med en serie af transverselle bågar, till färgen rödbruna. RR Ca Förteckning, jemte några anteckningar, öfver de i Bohuslänska skärgården observerade foglarne; af Wilh. von Wright. MW. (Fortsättning.) ste a p OJ ; SA å d SR FELPSNG EAA AS Ner AE ya REN SN fy "dd - Ordo 6. Gralle. AWA? Ghin cinerea Bechst. tillhör ej denna skärgård, fast- än hon observeras en eller annan gång under vårflyttnin— gen sträcka häröfver och t. o. m. stundom slå ned för hågon dag. Den 8:de Maj 1847 uppehöllo sig 6 st. en hel dag på en åker vid Morlanda, men sträckte mot qvällen åt ONO. och den 2:dre Maj 1850 syntes en Trana sträcka rakt i Norr. Detta var blott tredje gången jag under mitt fleråriga vistande i Bohuslän sett Tranan vid Oroust, ehuru hon skall häcka ej längre härifrån, än i trakten af Hunne- och Hallebergen i Westergöthland. Fulica atra Lin., som skall vara allmän i Göthaelfs täta vassar, visar sig sannolikt ganska sällan ute i skärgården; åtminstone är hon af jägarne der alldeles okänd, och blott en gång, den 29:de Mars 1845, har jag anträffat henne i saltsjön, utanför Oroust. Gallinula crex. Lath. anländer till skärgården vanli- gen inom sednare hälften af Maj, och bortflyttar ej förr- än längre fram mot hösten. 7 66 Den första hördes 1843 den 11:te, 1845 den 25:te och 1846 den 22 Maj; och den sista syntes 1848 den 2:dre Oktober samt 1850 den 19:de September. Hon är temligen allmän i orten. Anm.: Gallinula porzana och chloropus Lath. samt Rallus aquaticus Lin. förekomma vid Göthaelf, enligt trovärdig uppgift, men äro ej af mig anträffade på Oroust. Också finnes här, mig veterligen, imgen tjenlig lokal för dessa foghar. Scolopax rusticola Lin. häckar, så vidt jag känner, ej på Oroust, men förekommer ganska allmänt under höst- och vårflyttningen der. skog eller busktrakter finnas. Om våren visa de första sig vanligen redan i första hälften af Mars och om hösten i Oktober. Under dessa års- tider träffas hon här en längre tid qvar; om hösten ända in i December, ja någon gång ännu sednare, och om vå- ren ännu i' slutet af Maj; men man hör sällan henne »stracka» såsom der hön häckar. S. gallinago och N S. gallinula Lin. synas, likasom Morkullan, under flyttningstiderna temligen allmänt. rån Oktober månad finner man dem, särdeles gallinula, vid diken och vatten- gölar, på ljunghedar, ofta högst uppe på de höga bergen, ända till så långt fram på hösten, att kölden isbelaggt allt vatten och tvingar dem att flytta. Den förra, eller gallinago, finnes här, fastän ej i större antal, hela somma- ren och häckar, t. o. m. ute på de större öarne. Anm.: Sannolikt förekommer äfven S. major, åtminstone under flytt- ningstiderna, här i skärgården, fastän jag ej observerat henne; ty hon träf- fas då vid stränderna af Göthaelf, i sällskap med sina samslägtingar. I » « | 143 131 1812 13] 13 TID FRSHTGUU SSE OVE lan fa AE URUSEATERS 13 18 lg 13 15; 13 76 Svanens vigt varierar mellan 15 och 28 €4. v.v., men är vanligen om- kring 20. För undvikande af vidlyftighet lemnar jag alla vidare reflexioner, hvartill ofvanstående mätningar kunde gifva anledning, och det så mycket hellre, som de sjelfmant framstå för den, som vill göra sig mödan nogare granska dem, Anser cinereus Mey. förekommer långs hela kusten under sträcktiden höst och vår allmänt och häckar, enligt uppgift, vid Göthaelf samt sannolikt på flera ställen i när- heten "). Hon träffas ej sällan midt i sommaren, enstaka eller några tillsammans ute vid de yttre skären. Jag har observerat 6 st. i en flock vid Wahlö, söder om Göthe- borg, den 24 Juli och dagarna derefter, samt 3:ne i säll- skap vid Hållö den 17 i samma månad, likasom ett och annat par vid andra tillfällen, äfven i Juli månad. Må- hända äro alla dessa sådane hannar, som för ruggnin- gens undergående slagit sig tillsamman och flyttat från sina, på ägg liggande honor åt hafvet — såsom Prof. Nilsson säger i sin fauna att de göra — eller ock, hvil- ket synes sannolikare, blott sådane hannar, som alldeles saknat honor för året, ty såväl bland gässen som nästan alla andra, åtminstone sjöfoglar, är hannarnes antal öfver- vägande. Det förefaller äfven besynnerligt, att denna fogel i sitt vilda tillstånd alldeles skulle öfvergifva hona och ungar, då han i det tama så troget och modigt för- svarar dem. Äfven har prof. S. Lovén träffat på Spets- bergen ett par tillsamman med deras ungar. ÅA. segetum träffas äfven i denna skärgård under flytt- ningarna, men, mig veterligen, ej under sommaren, om ej vid Göthaelf, der stora flockar Vildgäss skola uppehålla sig åtminstone långt fram på våren, och några par af denna art måhända äfven stanna qvar öfver sommaren. +) Herr Malmlén har uppgifvit,” att han aldrig observerat hvarken denna eller någon annan vildgås häckande i Götheborgstrakten. A. W. M. TT A. albifrons Bechst. träffas, likasom segetum, höst och vår under flyttningstiderna, ehuru, som det synes, i rin- gare antal. A. torquatus Frisch. har jag observerat endast un- der vårflyttningen vissa år, i mindre flockar ; stundom hvi- lande på vattnet ute i den yttre skärgården. Troligt är dock att hon visar sig här äfven om hösten. Anas tadorna Lin. är allmän från tidigt om våren, sednare hälften af Mars, till September. Endast sällan ses någon qvar ännu i Oktober. De första syntes: 1842 den 14:de, 1843 den 18:de, 1845 den 31:ste, 1847 den 21:ste och 1848 den 14:de Mars. Anm.: Prof. Nilsson nämner i sin fauna, att Grafanden anländer till Skåne mot slutet af April och början af Maj, och det synes således af of- vanstående att hon kommer hit, nordligare, omkring en hel månad tidigare. I denna skärgård lägger honan sina ägg i "stenmalar” stundom långt från stranden, ej i hålor som hon sjelf gräft, och hannen öfverger ej honan förr- än ungarna äro halfväxta. Ungar, tagna helt små, trifvas särdeles väl och blifva mycket tama, Herr löjtnant Kilman på Tofta eger för närvarande 6—7 st. Grafänder, tagna förliden sommar som ganska små ungar, men jag vet ej om de fortplan- tat sig. Denna vackra and skulle säkert egna sig väl till ett nyttigt hus-djur. Huden på näbben är så mjuk att den sköna, högröda färgen nästan alldeles försvinner vid minsta påtryckning af ett finger. Epidermis synes sjelf sakna nästan all färg och få den blott af det underliggande blodet. A. boschas Lin. tillhör hela året denna skärgård. En del häckar tillochmed, på de yttersta större skären, vid små torfdammar, men dock allmännare vid de mindre in- sjöarne, som finnas på Oroust och Tjörn m.fl. ställen. Rv September månad anlända ofantligt stora svärmar, hvilka uppehålla sig dels på de grunda hafsvikarne, dels i in- sjöar och torfmyror, så länge de äro isfria, Sedan vistas 78 de omkring de yttre skären, der hafvet sällan tillfryser. Endast sådana vintrar, då hafvet alldeles tillfryser, synes en del flytta härifrån så länge som isen ligger, men iäf- ven då stannar en stor del qvar och uppehåller sig i de aldrig tillfrysande strömmarne. Anm.: Gamla hannarne anträffas ofta, antingen ensamme eller vanli- gen några få tillsamman, under sommardrägtstiden och isynnerhet medan vingarne sakna till flygt dugliga pennor, i slutet af Juli och början af Sep- tember (tiden varierar äfven hos de egentliga änderna något) i helt små med tätt gräs beväxta dammar, ute på de aflägsnare yttre skären och i så- dana insjöar, hvilka hafva vassrika stränder. "I allmänhet rugga honorna något sednare, isynnerhet de som haft ungar för året. De unga hannarna få ej vinterdrägten så tidigt som de gamla. ÅA. clypeata Lin. ses ganska sällan i skärgården. På museum i Götheborg förvaras ett exemplar, skjutet vid Göthaelf, der hon ofta lär förekomma. A. acuta Lin. visar sig under flyttningstiderna, of- tare i den södra, än i norra delen af skärgården, om våren i April under några dagar, om hösten från medio af Sep- tember till samma tid i Oktober; vanligen i sällskap med Bläsänderna, på Bredvikskihlen vid Tjörn och flera stäl- len. Sannolikt häckar hon ingenstädes i Bohuslän, helst hennes egentliga sommartillhåll är den högre norden, der hon synes vara den allmännaste af de egentliga änderna. Anm.: Den gamla Stjertand-hannen har en utmärkt vacker sommar- drägt, mindre lik honans än de andra egentliga ändernas. A. crecca Lin. är allmän från tidigt om våren till sent på hösten, och äfven någon gång synlig enstaka om vintern. Hon häckar och ruggar på samma lokaler, som Gräsanden. Om hösten förekommer hon i stora skaror på de grunda hafsvikarna och lemnar ej dem förr, än de begynna tillfrysa. Anm.: Krickand-hannen får ej sin vinterdrägt förrän mycket sent på hösten, Jag har fällt en ung hanne den 30 Januari, som då ännu var stadd i ruggning till den. Vingpennorna tappas vanligen mot slutet af Juli. 79 ÅA. querquedula Lin. har blott tvenne gånger anträf- fats af mig i skärgården -— på Sälöfjorden, söder om Marstrand, ett par den 28 Maj (1848) och vid Gåsö, utanför Oroust, ett par den 7 Maj (1849). Enligt upp- gift af herr Mesch, häckar hon vid Göthaelf, och der fällda exemplar finnag på Götheborgs museum. A. penelope Lin. anländer i ringa antal till denna skärgård i slatet af Mars och början af April, men drö- jer då här helt kort. Högst få par stanna qvar här och häcka. Endast vid Fotö, utanför Elfsborg, har jag sett om sommaren några få par, samt en hona med späda un- gar den 30 Juni uti ett litet träsk vid Strömstad. Om hösten anlända deremot stora svärmar Bläsänder och då stanna de qvar till fram i Oktober och stundom No- vember. Anm.: Äfven denna and får sin vinterdrägt mycket sent på hösten, och träffas derföre ej här annat än med ringa början dertill. Alla de ofvanstående, eller egentliga änderna, erhålla sin utbildade drägt redan första hösten, Gräsanden tidigast, de öfriga mera eller mindre sent på hösten; måhända Grafanden undantagen, hvars utveckling är mig ännu obekant, och Bläsanden, hvilken naturligtvis behåller de ljusgrå ung- fjädrarne i stället för gamla hannens rent hvita vingtäckare den första vin- tern. Men äfven dessa skola, enligt iakttagelser af min bror, Ferd, v: Wright, hos en del redan i Maj påföljande vår utbytas mot rent hvita, och den unga hannen vara då utbildad i sin första sommardrägt. Häraf inses Jätt att ruggningen och utvecklingen hos unghannarne af de ifrågavarande änderna sker på en mera bestämd och kortare tid, än hos de unga han- narne af dyk-inderna och Mergi, hos hvilka den fortgår utan. afbrott hela första året. Hos alla änder, utom Grafanden?, så väl de egentliga som dykande, fällas stjertpennorna och 5—6 de större innersta, vanligen med någon sär- deles färg tecknade vingpennorna, ofvanom den s. k. spegeln, tvenne gån- ger om året, likasom den öfriga fjäderbeklädnaden, med undantag af vingen, för resten, hvilken blott en gång ruggar. Derigenom är det möjligt, att nästan alla hannar hafva på dessa delar i sommardrägten ett från vinter- drägten afvikande utseende, 80 Puligula ferina Steph. är en blott tillfälligtvis före- kommande and i denna skärgård och ses här endast un- der hösten och vintern. På Götheborgs museum förvaras en hona, skjuten vid Göthaelf i December månad, och jag eger tvenne hannar, fällde af mig sjelf, den ene 1844 den 29 November, och den andre den 25 Januari 1850. Utom dessa tvenne af mig erhållna, af hvilka den först- nämnda fanns ensam i sällskap med några stycken af Ful. fusca och den sednare, äfven ensam, bland en flock Ful. clangula, har jag ej sett mer än en till; äfven en en- sam hanne, bland 6—7 stycken Ful. eristata, den 28 Ja- nuari 1848. Alla tre de erhållna exemplaren unga fog- lar i deras första höst eller vinter. Äfven skall tvenne stycken blifvit sedda en höst, utanför Tjörn, af herr C. Ekström. F. cristata Steph. synes vara här i skärgården nä- stan sällsyntare än föregående och har endast trenne gån- ger blifvit af mig anträffad härstädes sedan år 1838. Den omständigheten, att de två individuer jag sjelf fällt och alla dem jag annars sett, samt den hona, som finns i Götheborgs museum, varit unga foglar, synes gifva an- ledning till den förmodan, att endast de unga besöka Bo- huslänska skärgården. De ses här samma tid på året som föregående, eller sent om hösten och vintern; ej un- der häckningstiden. F. marila Bonap. är ej så sällsynt som de två fö- regående, ty hon träffas här stundom i temligen stort antal sent om hösten och under vintern; mest ungfoglar, men dock stundom äfven gamla. = Tillochmed under sommaren visar hon sig här en eller annan gång. Min broder, Ferd. v. Wright, såg tvenne gamla hannar, utan- 81 för Tjörn vid Flatholmen, i Juni månad (1840), och jag har äfven sjelf en eller annan gång sett henne enstaka "denna tid. Anm.: Dessa ofvan upptagne trenne "dykänder,” hvilka till näbbfor- men stå närmast de egentliga änderna, förete äfven i deras utbildning större likhet med dem än de öfriga dykänderna; emedan unghannarne redan i sin första höst icke allenast hinna så långt i ruggningen till vinterdrägten att den är nära fullbordad, utom” på de delar, som ligga uti vattnet under sim- mandet, utan äfven få den nära fullt liknande de gamles. De gamle han- narnes sommardrägt har jag ej haft tillfälle se annat än hos cristata. Den liknar ej honan i mycket, utom i det att nacktofsen då är föga längre än hennes. Det är i allmänhet ganska svårt att erhålla de gamle han- narne under sommardrägtstiden, ty de äro då mer än vanligt försigtiga och skygga samt söka dessutom antingen mera dolda eller otillgängliga vistelse- orter. F. fusca Bonap. anträffas i skärgården från slutet af Oktober till samma tid i Maj årligen, men ej i större an- tal. Alla dessa äro ungfoglar? ' Endast någon gång har jag om sommaren sett Svärtan här, och då gamla. Den 20 Augusti (1837) syntes fyra gamla hannar, i de yttre skären, med tappade vingpennor, och den 11 Juni trenne med dessa pennor i behåll. En ung fogel, skjuten den S:te Mars, var öfverallt i ruggning, utom på vingarna. PF. nigra Bonap. förekommer under samma tider af året som Svärtan, men allmännare och ofta i stora floc- kar, samt vanligen längre ute i skären och i öppna haf- vet, der äfven hela sommaren en eller annan mindre flock stundom ses. PF. clangula Bonap. är icke allenast den allmännaste, utan i största antal förekommande dykand i hela Bohus- länska skärgården, måhända Ejdern undantagen, från med- let af September till samma tid i April, och de unga ses här ännu fram i Maj, i mindre antal. Någon. gång an- träffas hon enstaka äfven midt i sommaren i hafvet om- 8 82 kring de yttersta skären utanför Oroust, och på Singelö- fjorden, utanför Fredrikshall i Norrige, syntes flera styc- ken den 14, 15 och 16 Juli (1850). Sålänge vattnet är isfritt i de små insjöarne på Oroust och Tjörn, vistas isynnerhet de unga i dem gerna, och om våren, när i dem blifvit öppet vatten, besökas de åter; men intet par stan— nar qvar för att häcka. Anm.: De gamla hannarne hafva ej full vinterdrägt vid deras an- komst hit om hösten, men få den dock snart, den ena förr, dem andra sed- nare; tiden varierar hos olika individuer betydligt. De unga hannarne begynna (likasom honorna äfven) tidigt mot hösten, någon gång redan innan den första eller ungdrägten är fullt utväxt öfver- allt, att ombyta fjädrar och fortfara dermed hela hösten och vintern, sanno- likt t. o. m. utan afbrott, ända till första sommardrägten blifvit anlaggd; samt befinna sig sålunda i ständig ruggning hela det första året. Som de icke allenast fortskrida olika hastigt med utbytet af ungfjädrarne (den för- sta fjäderdrägten) mot de nya, som bilda den första vinter- eller, måhända rättare sagdt, öfvergångsdrägten, ty den blir ej hos någon öfverallt lik de gamles, utan derjemte få de den ganska olika till utseendet; så att den ena får större hvit fläck vid näbbroten, många svarta fjädrar med grön glans öf- ver hela hufvudet, nästan rent hvit hals och bröst, mycket hvitt på skul- dror och sidor, men den andra en drägt, nära nog lik sin första, med föga hvitt på något ställe, utom der det alltid finnes hos dem redan i ungdräg- ten; så finner man knappt tvenne alldeles lika hvarandra. Detta har ock gifvit anledningen till de flesta ornithologers oriktiga öfvertygelse, att den unga Kniphannen behöfver mer än ett år för sin utbildning. — Det verk- liga förloppet med unghannarnes af alla våra Fuligule och Mergi utveckling är i korthet sådant, att de samtlige, tidigare eller sednare i sin första höst, begynna utbyta ungfjädrarna mot andra, som bilda en öfvergångsdrägt, mer eller mindre lik de gamles vinterdrägt och hvarandras inbördes, och att ruggningen till denna öfvergångsdrägt fortfar hela vintern och våren, san- nolikt hos de flesta med ringa eller intet uppskof den kallaste tiden, tills den öfvergår i och fortsättes af ruggningen till den första sommardrägten; i hvilken fogeln, sedan äfven vingarna fått nya fjädrar, är i utbildad drägt; blott litet öfver ett år gammal. Att Ejderhannen ännu i sin andra vinter har litet svart i spetsarne på de innersta, annars hvita vingpennorna, torde ej vara af sådan betydenhet, att han ej kan anses hafva utbildad drägt. Sannolikt är ingen af ifrågavarande unghannar fortplantningsfärdig förrän i sin andra vår, fastän man ser dem stundom göra samma åtbördor i honans sällskap, som den gamle hannen under parningstiden; ty de träffas oftast flera i sällskap, irrande omkring hela första våren och derpåföl- 83 jande sommaren; men icke så de unga honorna, måhända Ejdern undanta- gen, hvilka sällan synas till och derföre troligast redan värpt. Det bekanta hvisslande ljud, som den gamla Kniphannens vingar låta höra under flygten, saknas alldeles hos den ungas, likasom alltid hos honans, ända tills våren; men då begynner det något höras hos dem, som mest förändrat ung-utseendet. Detta ljudets successiva utbildning är svårt att förklara, då vingarna ej under tiden undergå någon synbar förändring till konstruktionen. Ehuru Knipans födoämnen egentligen bestå i vat- tenväxter, musslor, larver o. 8. v., har jag likväl funnit henne om vintrarna, här i Bohuslän, förtära små fisk, särdeles Gobius bipunctatus, i större mängd, samt hennes kött, tillfölje deraf?, smaka tran mot våren. PF. glacialis Lin., känd i Bohuslän under namnet » Strå», »Stråare», »Galdust», och norrut » Sjöflott», kommer hit i medio af September och vistas här i stora skaror långs hela kusten ända till slutet af April, samt i mindre antal stundom något längre. Blott en enda gång, den 11 Augusti 1837, har jag sett honom här om som- maren. Det var en gammal hanne, i ren men mycket utsliten drägt, hvilken sannolikt qvarblifvit här tillfölje af någon åkomma. Omkring de yttre skären är Alfogelns egentliga tillhåll, och der ser man honom ofta dykande i de häftigaste bränningar, men då hafvet, i stränga vin- trar, tillfryser, flytta de flesta längre bort och endast nå- gra till de öppna strömmarne vid Oroust. Ogerna synes Alfogeln äfven då öfvergifva denna kust, ty man finner honom vid sådana tillfällen i ej ringa antal omkring de yttersta skären, emot hvilkas stränder den i nästan stän- dig rörelse af höjning och sänkning stadda isen sönder- maler sig till en tjock ismörja, arbetande sig ned till bott- nen genom denna tjocka massa efter sin föda. Anm,: Förhållandet med de gamles drägtombyten, oberäknadt det att äfven honan af denna and har olika utseende om sommaren och vintern, och de ungas mutveckliog öfverensstämmer alldeles med hvad ofvanföre är nämndt om Knipan, i hvad ruggningen och tiden för den, samt de unga han- narnes sinsemellan till utseendet olika öfvergångsdrägt beträffar. Den unga hannens näbb liknar första hösten och vintern honans till grundfärgen, eller 84 är blekt blågrå, men har en större eller mindre antydning till det röda tvärband, som, först fram på nästa sommar, sedan näbben svartnat, riktigt framstår, då han ock i öfrigt har sin utbildade drägt. F. mollissima Bonap. tillhör hela Bohuslänska skär- gården året om och är den talrikaste af alla vattenfog- lar. Om vintern är hans tillhåll omkring och utanför de yttersta skären, derifrån större delert, i Mars månad, dra- ger sig mer åt de inre fjordarne. Något sednare, eller vid häckningstidens början i April, tränger en del ännu längre inåt land och häckar vid de innersta fjordarne, så- som Hafstensfjorden, utanför Uddevalla, Ljungskil o. s. v. Härifrån draga de sig åter utåt, längre fram på somma- ren, sedan ungarne blifvit flygväxta; de gamla hannarne och de af honorna, hvilka förlorat sina ägg, något tidigare. Den största delen häckar likväl på de, hvarken längst ut eller längst in, belägna, större holmarne. Äggen läggas sällan på de små, låga, utan vanligen på de större, högre skären och holmarne, ofta ganska högt öfver och långt från vattnet. Om äggen ej så skoningslöst förstördes, t. o. m. då de redan äro halfliggna, att knappast hvar tjugonde Ejder får kläcka ut dem, så skulle denna nyt- tiga fogel, som vida bättre både behöfde och förtjente skydd af lagen, än Gräsanden, sannolikt blifva högst tal- rik, till stort gagn för en klokt öfvad duntägt. Endast under så kalla vintrar, att hafvet alldeles tillfryser långt utanför de yttersta skären, synas HEjdrarne flytta längre bort, emedan de då ej, i likhet med många andra sjö- foglar, infinna sig vid de öppna, inre strömmarna. Anm.: Gamla hannen begynner i allmänhet fälla vinterdrägten i me- dio af Juni månad, ehuru en och annan gör det redan i slutet af Maj och några ej förrän i början af Juli. Mot slutet af sistnämnde månad äro de flesta i sommardrägt och i medio af Augusti utan vingpennor, samt i medio af September med fullt utväxta nya vingar och början till vinterdrägt. Den unga hannen ruggar, säsom redan är sagdt i anmärkningen un- dj ' 85 der Pul. clangula om alla unghannar af Fuligula, Mergus 0. 8. v., från sin första höst, den ena tidigare, den andra sednare, oafbrutet till nästa höst, då han får sin utbildade vinterdrägt, nästan fullkomligt lik de äldres, och är fort- plantningsfärdig i derpå följande eller sin andra vår, det vill säga ej fullt två år gammal. Under sin första vinter hafva äfven de unga Ejderhannarne en öfvergångsdrägt, i hvilken knappast tvenne likna hvarandra och den ut- bytes eller öfvergår, utan afbrott i ruggningen, i en sommardrägt som litet eller intet är olik de gamles. NB. sedan äfven vingarna fällt och fått de hvita täckarne och innersta pennorna. Under ruggningstiden, och då isyn- nerhet medan vingarna sakna till flygt dugliga pennor, äro alla Ejdrar, såväl unga som gamla, ytterst försigtiga och rädda, samt vistas hela den ti- den nästan uteslutande vid de allra yttersta skären. Herr Carl Holböll säger, i "Ornithologiske Bidrag till den Grön- landske Fauna” införda i 4:de bandet af "Naturhistorisk Tidskrift af H. -Kröyer", att ”Somateria aldrig mister sin Flyveferdighed" såsom "Hannerne ved Underslegten Anas og nogle Arter af Clangula” — hvilket visar ett väsendtligt och alldeles oväntadt misstag hos den, som annars med en sådan noggrannhet som han observerat foglarne. Icke allenast hannarne, utan äf- ven honorna af Linnés Anas, Mergus, Colymbus, Uria och Alca, eller de här under Ordo 7 och 10 upptagne arter, tappa alla vingpennor på samma gång, en gång om året, äfvensom dessas täckare; och sakna således flygför- måga ända tills de nya hunnit nog utväxa, hvilket vanligen inträffar efter något öfver tre veckor. De sex innersta vingpennorna fällas, såsom på an- nat ställe redan är nämndt, tvenne gånger om året; första gången när som- mardrägten, och andra gången när vinterdrägten anlägges. Oberäknadt det ofvan anmärkta misstaget, öfverensstämma hr Holbölls iakttagelser för det mesta med hvad jag haft tillfälle observera om samma foglar. Om Ejdern, se vidare af M. v. Wright i «Notiser ur Sällskapets pro Fauna et Flora Fen- nica förhandlingar, pag. 65.” Anm. 2: F. spectabilis och Stelleri, hvilka någon gång anträffas på Sveriges östra kust och årligen i Finska viken, hafva mig veterligen aldrig blifvit sedda härstädes. De taga således någon annan väg under flyttnin- garna till och från den högre norden, deras sommartillhåll; månne rätt öf- ver hela Finska landet till Hvita hafvet? i likhet med Larus glaucus. De äro imellertid, så vidt jag känner, aldrig anträffade i de Finska insjöarna, i hvilka de väl borde, likasom Ful. glacialis, hvila och äta-under färden. Mergus merganser Lin. förekommer i Bohusläns skär- gård endast under vintern och våren, i ringa antal. Han anländer hit vanligen i början af Januari och flyttar här- ifrån i April, men någon gång ej förrän i Maj. Hans till- 86 håll här är: om vintern de inre fjordarne, och när dessa tillfrysa, de öppna strömmarne; om våren, sedan isen, åt- minstone vid stränderna, gått upp, äfven de små insjöarne; der han dröjer en eller annan dag före sin bortflyttning. Ingen qvarstannar för att häcka här. Anm.: Som allmänt är kändt, värper Skräckan i ihåliga träd likasom Knipan, stundom ganska högt från marken och aflägse från vatten, samt transporterar de nysskläckta ungarna genast till sjön; men huru detta till- går, är väl ännu ej fullkomligt tillförlitligt iakttaget. Några antaga att modern på sin rygg, der ungarna skulle hålla sig fast, förer dem under en mycket jemn flygt dit; andra att de föras i hennes näbb, en åtgången. Jag har ej haft tillfälle åse huru härvid tillgår, men håller för alldeles påtag- ligt att det sednare är det rätta; det är analogt med så många andra djurs sätt att transportera sina ungar, ock väl det enda verkställbara; ty man har svårt att tro det en alldeles nysskläckt fogelunge, hvilken knappt kan stå på släta marken, skulle kunna hålla sig fast på moderns rygg, medan hon ur boet arbetade sig upp till utgångshålet, hvilket, åtminstone ofta, är be- läget ej obetydligt ofvanom boets botten, der ungarna ligga, om det ock vore sannolikt att den sedan under moderns flygt, huru varligt denna än verkställdes, ej skulle falla af. I sammanhang härmed och i anledning af det af en högst utmärkt ornitholog, såsom allmänt kändt, anförda förhål- lande, att Skräckan, vid påkommen fara, samlar sina späda ungar på sin rygg och skyndsamt på detta sätt simmar undan med dem, anser jag mig böra anföra min egen erfarenhet härom, då den ej öfverensstämmer med det angifna, ännu mindre med hvad andra berättat om Lomen; eller att hon t. o. m, under det hon dyker, förer ungarna med sig på sin rygg. Vid intet af de ganska många tillfällen, då jag på helt nära håll sett Skräckan vara i den belägenhet, att hon behöft så skyndsamt som möjligt undanskaffa sig och sina ungar, har jag sett henne "samla dem på sin rygg", men väl, så- som alltid vid fara, sjelf, i likhet med öfrige simfoglar, särdeles de egente.- lige dykarne, simma så nedtryckt, att af kroppen ej stort mer än litet af ryggen synts öfver vattnet, och derigenom lemna ungarne tillfälle att samla sig så tätt intill henne, att de, vid flygtigare påseende, synts sitta på hennes rygg, der de väl ock ej kunde behålla sig qvar annat än med näbben; men detta göra de ingalunda, utan simma alla med upplyftadt huf- vud, som vanligt. Samma förhållande är med Lomen; och jag bar aldrig sett att hon haft ungen sittande på sin rygg wid uppkomsten ur vatt- net, men väl att den, om hon haft blott en, eller båda, om hon haft tvenne, uppkommit ur vattnet ofta långt skiljda från henne samt hvar på sitt håll. Hela denna sak, antingen ungarna sitta på sin moders rygg eller sjelfve simma jemte henne, torde af mången anses som helt likgiltig; men 37 den hör dock till den närmare kännedomen om foglarnes lefnadsvanor, och förtjenar visserligen att blifva så fullständigt känd som möjligt, och derföre har jag ansett mig böra meddela äfven min erfarenhet och åsigt häri, Om detta hos någon skulle väcka tvifvel om de gamla uppgifternas tillförlitlig- het, samt hog att göra vidare observationer i saken, så är min afsigt vun- nen med anmärkningen. > M. albellus Lin. Såväl unga som gamla individuer anträffas, under kallare vintrar isynnerhet, ej sällan i de öppna strömmarna mellan Oroust och Skaftölandet, dels parvis, dels enstaka; men sednare än den 31:ste Mare har jag cj observerat henne, ej heller tidigare än i Ja- nuari. -M. serrator Lin. förekommer från de innersta fjor- darne till de yttersta skären ganska talrik alla årstider så länge vattnet är öppet. Då det tillfryser öfverallt, utom i de starkare strömmarne, söker han dem. Anm.: Hannarne af intet slägte äro så svåra att erhålla i ren som- mardrägt, som af Mergus. Af albellus har jag ej sett någon, af merganser blott en, men af serrator flera. Också var den gamla hanne af sistnämnde, öfver hvilken jag på naturforskarmötet i Köpenhamn 1840 förevisade en figur, i ej alldeles full sådan; sedan har jag likväl lyckats erhålla några som varit det, åtminstone i det allra närmaste. Tiden för an- och afläggan- det af sommardrägten inträffar mycket olika hos skiljda individuer. Tlos som- liga begynna sommardrägtsfjädrar, visande sig alltid först på hufvud och hals, att framkomma redan i slutet af Mars, hos andra ej förrän i slutet af Maj. Äfven synes denna ruggning gå långsamt för sig, jemförelsevis med den till vinterdrägten. Också har jag ännu den 8:dje Juli sett åtta gamla hannar af serrator i en flock, bland hvilka några syntes ännu i nära ren vinterdrägt, då de öfrige redan hade i det närmaste full sommardrägt. I Augusti månad äro vingpennorna tappade hos hannarne, och härunder ses desse, samlade i mindre flockar, mest vistas vid de aflägsna och yttre skären, ytterst uppmärksamma och försigtiga. Honorna tappa vingpennorna något sednare — i början af September kunna ej alla ännu flyga och hafva ej ut- växta stjertpennor då. Flertalet af hannar begynner anlägga vinterdrägten i slutet af September ocK får den utväxt, på nacktofsen när, hvilken sist blir färdig, inom November månad; fastän en eller annan träffas med nästan full sommardrägt ännu i slutet af Oktober och början af November. Unghavnarnes af slägtet Mergus utveckling öfverensstämmer, som förut är nämndt, med deras af Fuligula, och jag tillägger blott här, an- 88 gående Merganser, att den unga hannens öfvergångsdrägt, hvad kroppen be- träffar, föga afviker till utseendet från honans- och den första ungdrägten, samt att ruggningen synes inom en kortare tid fullbordas än hos de andra; angående albellus, att unga hannens öfvergångsdrägt afviker betydligt till utseendet - från ung- och hondrägten, och slutligen, angående serrator, att fjädrarna i den unga hannens öfvergångsdrägt betydligt likna dem den gamla hannen bär i sin sommardrägt, och att ruggningen begynner, hos de flesta, tidigare på hösten och fortfar hela vintern, våren och sommaren, el- ler tills de erhållit sin första sommar- och dermed äfven sin utbildade drägt, ty då få äfven vingarne de hvita täckarne. Hannarne af alla tre arterne äro fortplantningsfärdige i deras andra vår, honorna med all sannolikhet i deras första. Detta är åtminstone högst troligt, ty man ser inga oparade honor om våren och inga andra hannar än de i öfvergångs- eller utveck- lingsdrägten; och denna behålles ej längre än första året. "Ordo 8. Gaviwm. Sterna arctica Tem. anträffas liktidigt med näst ef- terföljande, och häckande i ej obetydligt antal flerestädes i denna skärgårds norra del, t. ex. vid Wäderöarne, Lin- deskären o. s. v. i sällskap med henne. S. hirundo Lin. är mycket allmän på kusten, både långt inne i fjordarne och ytterst i skärgården. Hon an- länder sent om våren och lemnar oss tidigt. «Kort efter att ungarna blifvit flygväxta ses hon samlad i stora svär- mar och dröjer sedan ej många dagar qvar. TI sista da- garne af Augusti eller de första i September är hon för- svunnen, med undantag af en eller annan, som tillfälligt- vis blifvit efter och då kan dröja någon gång här länge nog. Den första syntes: 1838 den 19:de, 1843 den 8:de, 1845 den 14:de, 1846 den 16:de, 1848 den 10:de samt 1851 den 22:dre Maj. S. caspia Pall. har för några år sedan ännu före- 89 kommit parvis och häckande” på flera ställen i den yttre skärgården, men ses nu mera sällan. Hon är en af de foglar, som sannolikt snart nog alldeles försvinner ur denna. skärgård. Anm.: På museum i Götheborg förvaras några exemplar af Sterna nigra, unga och gamla, samt ett af S. cantiaca; alla fällda der i trakten. Larus tridactylus Jin. ses endast höst, vinter och vår, men ej om sommaren härstädes, och osäkert om ens då alla år. Om vintern 1849 var denna Måse ganska allmän, särdeles i trakten af Klädesholmen, der hon i större antal blef fångad på metkrok af fiskarepojkarne, som använde en liten fisk till bete. Det är mest de gamle, som infinna sig här. Blott en gång, den 19 December 1837, har jag sett och fällt en ungfogel. L. canus Lin. är jemte argentatus den allmännaste och förekommer ganska talrik i hela skärgården, både inne i fjordarne och isynnerhet vid de yttre skären. Un- der vintern synes större delen, särdeles de äldre, flytta härifrån och återkomma i Mars, ty han är denna årstid i långt mindre antal synlig än annars. Anm.: Den af Prof. Nilsson i faunan, pag. 3820, under provisoriska benämningen "Hvitspolig fiskmåse" beskrifna fogel torde näppeligen vara annat än en IL. canus, hvilken helt tillfälligtvis haft hvita spolar i vingpen- norna och gröfre näbb än flertalet, ty man finner stundom individuer äfven af både argentatus, marinus och fuscus med sådana. Storleken varierar isynnerhet hos alla våra Måsar ganska mycket och lemnar derföre opålit- liga karakterer, antingen man mäter näbb, ben eller andra delar. Stundom träffas en argentatus lika stor med en marinus af de mindre och stundom ej större än en stor fuscus. Häraf kommer ock att man ofta har svårt att afgöra om en ung Måse i sin första drägt tillhör antingen den ena eller andra arten, emedan de dessutom äfven till färgen äro då hvarandra myc- ket lika — argentatus bildar då en oafbruten öfvergång mellan marinus och 920 fuscus. Och den, 1. c. pag. 318, såsom i andra året varande Larus oanus, är väl ej annat än en i sitt första år; ty den unga canus får redan till första vintern blågrå skuldror, alldeles lika med de gamla, och vinterdrägt på hufvud och hals, som de, samt i sin andra sommar, eller ett år gammal, i utbildad drägt, med endast något smalare hvitt tvärband på vingpennorna. Min afsigt var från början att här meddela hvad jag trott mig med säker- het känna angående våra Måsartérs utveckling, men jag ser mig nu, åtmin- stone för denna gång, nödsakad afstå derifrån, till följe af brist på tid och ämnets vidlyftighet. Jag vill endast nämna i förbigående, att jag ej funnit något annat kännetecken, hvarvid man med säkerhet kan fästa sig, än vid vingpennorna, hvilka ombytas blott en gång, och det inom en kortare tid, hvarje år, vid bestämmandet af Måsarnes ålder under utvecklingstiden; sär- deles de störres, såsom marinus, argentalus och fuscus. L. argentatus Brin. är måhända den talrikaste af slägtet i denna skärgård. Han vistas visserligen företrä- desvis vid de yttre skären, men träffas äfven i de inre fjordarne t. o. m. häckande i mindre antal. Han är den af Måsarne, som i största antal ses här, äfven under vin- tern, och det synes att endast få, om ens någon, lemna oss denna tid. Deras föda utgöres då för det mesta af sjöstjernor, hvilka de fånga vid de grunda stränderna. Anm.: Vinterdrägten anlägges på mycket olika tid; somliga få den redan i början af September, då andra ännu hafva ren sommardrägt, och sommardrägten likaså. Redan den 15:de Februari har jag erhållit några som förlorat vinterdrägten och andra den 26 Maj med den i behåll. Ungar, både flygväxta och nykläckta, har jag funnit den 20 Juli, IL. glaucus Brin. synes högst sällan besöka Bohus- länska skärgården. Jag har blott sett och skjutit ett par upgfoglar, i deras första vinter, hvilka sannolikt tillhörde samma kull: hannen den 9:de December 1837 och ho- nan den 12:te Januari 1838; sedan hon i flera dagar vi- sat sig på samma ställe, hvarest den förra fälldes. Anm.: Det är besynnerligt att denna fogel ej oftare under vintern be- söker denna skärgård, då han årligen samma tid förekommer temligen all- män i den lika sydligt belägna finska viken. Se härom af M. v. Wright i "Notiser ur Sällskapets pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar", pag. 58 o. f. 91 IL. marinus Lin. och L. fuscus Lin. förekomma från och med Mars till och med Oktober allmänt långs hela kusten; företrädesvis vid de yttre skären, der den sednare isynnerhet synes koloni-vis bebo vissa skär, nästan skiljd från samslägtin- garne. Endast några få af marinus och knappast någon af fuscus öfvervintrar här. Anm.: Larus ridibundus är af mig ej sedd nordligare i Kattegat, än vid Helsingborg. Lestris parasitica var ännu för några år sedan tem- ligen allmän utefter hela kusten, men synes mer och mer aftaga i antal. Han träffas imellertid ännu parvis der och hvar i den yttre skärgården, isynnerhet vid Wäder- öarne. Han anländer hit vanligen i sednare hälften af Maj och flyttar bort kort efter sedan ungarna blifvit flyg- växta. Till häckplats väljer Labben för det mesta något af de yttre, högre och större skären, samt lägger sina två ägg nästan på alldeles nakna berget, i någon liten vrå, likasom Måsen, men försvarar hvarken dem eller ungar så väl som den. Jag har funnit ägg ännu den 15:de Juli och nära fullväxta ungar den 28:de i samma månad. Den första syntes: 1838 den 19:de, 1843 den 8:de och 1845 den 30:de Maj. Anm.: Den hvitbröstade varieteten ses ganska sällan i denna skär- gård. De 6—58 individuer med detta utseende, som jag inalles sett under min långvariga vistelse i Bohuslän, hafva alla synts i den norra delen, oftast vid Wäderöarne. De tvenne jag erhållit hafva båda varit honor, och jag anser Fabers åsigt fullkomligt riktig, då han håller före, att den olika fär- gen ej antyder olika kön, utan är en tillfällighet utan vidare betydelse och oberoende af både ålder och kön, Isynnerhet som Prof. Nilsson alltid fun- nit de med hyvitt bröst deremot vara hannar, och det således är klart att sådane förekomma af hvardera könet. Dessutom är nästan alltid både hanne och hona af de par, som häcka här, mörka, 92 L. pomarina Tem. tillhör ej denna skärgård, men upptages i förteckningen af den anledning att tvenne blefvo fångade härstädes; en gammal fogel den 4:de och en ung den 25:te November 1837. Att de voro komne på en för dem alldeles fremmande ort syntes tydligt, emedan båda voro så förvirrade, att de togos med blotta hän- derna; den förra på Hållö, den sednare inne på cen gård, på Skaftölandet. Ordo 9, — Steganopodes. Sula bassana Briss. har fordom, under den s. k. Sill- fisketiden, varit allmän i denna skärgård och kallades Berghammar, men ses numera här högst sällan, och då vanligen antingen redan död eller så utmattad och för- virrad, att hon fångas med blotta händerna. Den 7:de December 1837 syntes en på Gullmarsfjorden, i medio af April, 1838 dödades en vid Wäderöarne, den 13:de Oktober 1841 såg jag en på Marstrandsfjorden, raskt störtdykande, och 1848 blef en fångad på Tjörn i en torfdamm. Carbo cormoranus Mey. förekommer i ej obetydligt antal, under namnet Ålkråka, långs hela kusten från slu- tet af Augusti till samma tid i April. Endast en eller annan blir qvar äfven under sommaren, men häckar, mig veterligen, ej här. Först anlända de gamla foglarne, de unga komma något sednare. Under så kalla vintrar, att hafvet tillfryser, söka Ålkråkorna sin föda i de öppna strömmarne; dit de komma flocktals straxt efter dagnin- gen och återvända om qvällen, mot skymningen, dels en- staka, dels i sällskap, till deras välkända, ofta härifrån 93 ganska långt aflägsna vanliga nattställen, helt tvärbranta, högre skär, vanligen kallade » Ålkråkeskär», »Skarfsäter» 0. 8. v., hvilka redan på långt afstånd synas hvitgrå af fogel-träck. Här är hon lättast fälld, om jägaren stäl- ler sig på isen nedanföre, en stund innan hon kommer om qvällen för att taga sitt nattläger. När Ålkråkan står på skäret och håller vingarna utsträckta, eller ock flaxar med dem, säger fiskarena att hon svalkar sig, om det än, såsom ofta är fallet, sker i den starkaste vinter. Hvad anledningen härtill är, torde dock blifva svårt nog att veta; men att det ej sker för att torka fjädrarna, som några äfven tro, kan temligen säkert slutas deraf, att Ål- kråkans fjädrar ej blifva våta mera än andra simfoglars, att ej alla som liktidigt lemnat vattnet göra det, och >att det ofta sker sedan hon ganska länge suttit på det torra. Anm.: Ålkråkan fäller ej, såsom de till Ordo 7 och 10 hörande fog- lar, alla vingpennor liktidigt, utan småningom och, som det synes, utan bestämd ordning, hvarföre hon ock ingen tid af året saknar flygförmåga. I November och början af December synas de flesta hafva utväxt, ny drägt på stjerten när, hvilken då ännu saknar en eller annan penna. Liktidigt här- med erhåller hon i nacken, bakre delen af halsen och utsidan af låren nå- gra rent hvita, glest sittande och längre fjädrar än de öfriga, bestående af en helt fin- spole med fahn sittande likt en liten tofs ute i spetsen och för resten naken. De rent hvita, glesa och mjuka fjädrar, hvilka betydligt räcka utom de mörka på utsidan af låren och långs nacken, och som till- höra den s. k. vinterdrägten, framkomma ej förrän i slutet af Januari hos några de största och äldsta, och hos andra först i Februari. De blifva ej fullt utväxta förrän i Mars och behållas ej länge; jag har sett dem fällda redan tidigt på sommaren. Om alla hannar, hvilka redan i öfrigt erhållit sin utbildade drägt, få dem, är osäkert, ty man ser, t. o. m. i Mars må- nad, alltför många gamla foglar utan sådana, för att kunna antaga dem alla vara honor. Med anledning af Prof. Nilssons beskrifning, i faunan pag. 477, öf- ver den gamle fogelns sommardrägt, deri det säges, "att hufvudets sidor, halsen framtill samt sidorna af bröstet äro svartaktiga, med smala, hvitgrå fjäderkanter; bröst, mage och undergump långs midten hvita, med svartak- tiga fläckar;" anser jag mig böra nämna, att jag aldrig här sett någon gam- mal fogel med detta utseende om sommaren, och att jag anser det tillhöra 94 blott de yngre, Hvilka ännu ej fått utbildad drägt. Alla de gamle jag nämnde årstid sett här, hafva saknat allt hvitt och alla hvitgrå fjäderkan- ter, som här ofvan omtalas. En gammal fogel, som fälldes den 5 Augusti, var utan ruggning och hade halsen, bröstet och magen samt undergumpen, eller, med ett ord, halsen och alla undre kroppsdelar svarta med skiftning i blåaktigt; sådan var äfven en annan som fanns vid tillfället i hans säll- skap. 6—7 st. gamla, som jag såg den 17 Juli på ett skär utanför Oroust, och 3—4 st., som syntes i mynningen af Nordre elf i Juli ett annat år, voro likaledes alla helt mörka, med undantag af det ljusa, som ständigt tillhör fogeln, eller den såkallade "halsduken." Af hvad som redan är nämndt, angående Ålkråkans ruggning, ses att de helt fina, mera ett hvitt hår med en liten tofs af fahn i spetsen; än en egentlig fjäder liknande fjädrarne, framkomma redan sådane i samman- hang med den öfriga ruggningen i November och December, och att de så- ledes ej äro lemningar af fullkomligare fjädrar, hvilka förlorat sina fahn, såsom Prof. Nilsson säger i anmärkningen å sid, 475 i sin fauna, angående Skarfvarnas ruggning. De synas ej ens hafva någon gemenskap med den 3, k. vinterdrägtens hvita fjädrar, hvilka framkomma under Januari och Februari, och som hafva ett helt annat, vanliga fjädrar liknande, utseende. Ordo 10. Pygopodes. Podiceps rubricollis Lath. anträffas nästan hvarje vin- ter härstädes, men helt enstaka och i ringa antal. Förr än i December och sednare än den 18:de April har jag ej sett honom. Anm.: Att parningen hos denna art försiggår i rätt uppstående ställ- ning i vattnet har jag haft tillfälle en gång observera; men kunde ej för tätt gräs skull se om foglarne voro vände emot hvarandra eller om hannen stod bakom honan. Ganska sannolikt tillgår den på samma sätt äfven hos öfrige arterna af slägtet. P. minor Lath. har mig veterligen endast en gång blifvit sedd i skärgården; han fälldes af mig den 4:de Oktober (1848) i Torebo-vatten, en liten insjö på Oroust. Colymbus glacialis Lin. är sannolikt högst sällsynt. En gammal fogel, i öfvergång till vinterdrägt och fångad 95 om hösten på koljebackar vid Öroust, erhölls af min bro- der, Ferd. v. Wright, och ett dödt exemplar hittades af mig på stranden af en holme i samma trakt några år sednare, C. arcticus Lin. träffas ej sällan, enstaka eller några tillsamman, från hösten till om våren, i Maj, i den yttre skärgården och om sommaren på de inre fjordarne, så- som By- och Hafsstensfjorden utanför Uddevalla, Ljungs- kil o. 8 v. Den 17:de Juni i år (1851) syntes på förstnämnde ställe 5 par. C. septentrionalis Lin. förekommer ganska allmän från slutet af September till Maj månad, om hafvet ej tillfry— ser, då större delen flyttar längre bort, företrädesvis i den yttre skärgården, men i mindre antal äfven under som- maren. På Singelöfjorden, utanför Fredrikshall, såg jag under ett besök der, den 14:de, 15:de och 16:de Juli i fjol, ganska många af denna Lom. Anm.: Såväl vinter- som sommardrägten anlägges mycket olika tidigt. Man ser en individ i endera drägten redan fullfärdig när en annan ännu ej ens begynt få den. Flertalet rugga till den förra i November och till den sednare i April. Af trenne stycken, fällda den 5 April, var en redan i full sommardrägt, men båda de andra i vinterdrägt. Att vingpennorna fällas först ganska sent om hösten och under öfvergången till vinterdrägten, torde kunna slutas deraf, att jag fällde en Lom den 1:ste November, som var i full ruggning till denna drägt och försedd med blott en tum utväxta nya pennor i vingarna, Parningen förrättas af C. septentrionalis, och sannolikt af alla Co=- lymbi; lika med Podie. rubricollis, eller i rätt uppstående ställning i vatt- net, samt, enligt hvad jag kunnat observera, på det sätt, att hannen stod bakom honans rygg. Hvardera stodo ungefär med halfva kroppslängden öfver vattnet. Det omtalta onaturliga och otroliga förhållande att Lomarne skulle sjelfya döda sin ena unge, har jag aldrig förmärkt, utan tvärtom, att de oftast hafva tvenne ungar med sig. Uria grylle Cath. är ganska allmän i hela skärgår- den. - På vissa ställen, sådane hvilka äro särdeles lämp- 96 liga häckplatser, finnes hon i stort antal under fortplant- ningstiden, Man ser der de gamla flitigt föra mat hyar åt sina ungar ända tills dessa blifva flygväxta och lemna boet — i medio af Juli och någongång tidigare. Här- efter ses de gamle mera spridda, och ungarne antingen enstaka eller 2—3 i sällskap vistas för sig. Den yttre skärgården är egentligen Grislans vistelseort och man ser henne sällan inne i de långa fjordarne. Om vintern stanna de äfven qvar här, så framt hafvet ej alldeles till- fryser. Flertalet af de gamle begynner rugga till vinterdräg- ten i första hälften af Augusti, och till sommardrägten i Januari samt någon gång redan i December, och har tappade vingpennor i slutet utaf Augusti, således i likhet med Lomarne, eller under fällningen till vinterdrägten. Tiden för dessa drägt-ombyten varierar ganska betydligt. Redan i medio af Januari ses flera af de gamla i full sommardrägt, och samma tid i September i vinterdrägt. Fötterna få till vintern en mer eller mindre ' mörk an- strykning af svart på den annars så klara röda färgen, särdeles öfver alla leder och utsidan af benen. De unga få sin utbildade drägt andra hösten, såle- des något öfver årgamla, sedan vingarna, i slutet af Au- gusti, ruggat och fått nya fjädrar; ty då blifva vingtäc- karne hvita — det enda som fattades den unga fogeln för att utan svårighet kunna skiljas från den gamla redan i sin första vinter. I sin andra vår är fogeln fortplant- ningsfärdig. Den gamla Grislan i sin sommardrägt kal- las af fiskarena »Tist» och anses för en från ungen och den gamla i vinterdrägt, hvilka kallas »Sup» och »Per- sup», skiljd art. Hon tros af dem vara bortflyttad om hösten och återkomma om vintern, derföre att de ej hafva 97 kännedom om färgförändringen, utan sammanblanda unga och de gamla i vinterdrägten under det angifna namnet »Sup» eller »Persup». U. Troile Lath. anländer till denna skärgård, i större antal, vanligast mot slutet af Oktober, men stundom ej förrän i November, samt stannar qvar till fram i April, då de åter försvinna, med undantag af ett eller annat "par, som qvarblifver hela sommaren och stundom äfven häckar här. Jag slutar till det sistnämnda deraf att en unge, med ej utväxta vingar, fälldes vid Fiskebäckskihl i Augusti månad. Fogeln kallas af fiskarena »Spetsalka», till skillnad från »Trubbalkan» = Torden, och visar, sär- deles under stark kyla, under sin vistelse här mycken tröghet och föga fruktan för folk. Anm.: Hvad ruggningen beträffar gäller samma som för nästföre- gående, endast med den anmärkning, att denna stundom anträffas något sednare på vintern och t. o. m, ännu i April, med en del af vinterdrägten i behåll. Af 6 st., fällda den 24 April, var blott en i full sommardrågt, de andra i öfvergång dertill, Genom tillfälle här i skärgården att jemföra ett större antal alldeles nyss-skjutna exemplar, har jag kommit till full öfvertygelse derom, att vi ej hafva i Bohuslän mer än en art, eller den ofvan upptagna. Den varierar i storlek och öfriga förhållanden så mycket att man med tillgång på ett större antal individuer kan framvisa en oafbruten series af former mellan yt- terligheterna, och jag delar derföre fullkomligt de ornithologers åsigt, hvilka anse dem utgöra helt tillfälliga form-olikheter, utan afseende på kön, ålder eller lokal. En eller annan linea mer eller mindre på näbb, ben eller an- dra delar synes ingenting betyda. Alea torda Lin. hitkommer liktidigt med U. troile om hösten, men i ringa antal, och flyttar tidigare om våren bort, samt stannar, mig veterligen, aldrig qvar öfver sommaren. Anm.: I medio af September har jag redan funnit flera i öfvergång till vinterdrägt, och i full sådan: en gammal fogel den 15 November, en ung den 29 i samma månad. A. alle Lin. ses i skärgården, särdeles den delen som är belägen mellan Tjörn och Götheborg, nästan år- 9 98 ligen, oftast enstaka men stundom äfven några få i säll skap, under senhösten och vintern; men måste dock räk- nas till ortens sällsyntare foglar. Redan tidigare på vå- ren försvinner hon alldeles och ses aldrig under somma- ren. Det är egentligen denna fogel som här bär namnet » Alkeknott», fastän det oftast tillägges äfven den unga Uria grylle af misstag om fogeln så länge hon ej är fullt utvuxen. Mormon arcticus Illig. blef under en resa, verkställd i norra delen af denna skärgård af afl. Prof. B. Fries jemte mig och flera, anträffad först den 14 Juli 1837 på Soteskär, på Sotefjorden, och dagen derpå äfven vid Wä- deröarne. På hvardera stället häckande; "på det förra i sällskap med DU. grylle uti en ner vid stranden befintlig större »stenmal», på det sednare ensam på en mindre holme kallad S. knappen, der 12—14 par hade sina ägg uti en horisontel, helt låg, men djuptgående klyfta, om- kring 20 fot öfver hafsytan. Fogeln var känd af lot- sarne på Wäderöarne under namn af »Utländsk Alka». Hon skall årligen häcka ungefär i samma antal på nämnde skär eller holme, men ses ganska sällan i någon annan trakt af Bohusläns skärgård. Sydligare än vid Jäfven, ett skär utanför Stångenäs, der hon en gång syntes, har jag aldrig träffat henne. Då jag den 7:de Augusti för- lidet år (1850) besökte Wäderöarne och äfven der den omtalta S. knappen, syntes de gamle flyga fram och åter, men inga ungar ännu framme. Rättelse och tillägg. I början af denna förteckning, införd i dessa handlingar "Ny Tids- följd, 1:sta Häft.< sid. 56 rad. 13 och 14, står: "ehuru då oftast på bergen mera än inne i skogarne," men bör heta: "ehuru då oftast på bergen mera inne i skogarne." På tabellen, sid. 75, tillägges vid bokstäfverna c och d hantecken, (Sie =