RERO A-Ö IRA TRAIL STAN YI TITT VITA ITA 
> AYO VON IT - . 
selfarn en frovarse 


ke at KO YYLDOHRY DORA XY YR YYrTIIIT 
MALARIA SIKA örsejne FITA LINES 
be TI ACK LYNN ve MINSKA . så 


s 227098 70t é v.? = | vg ö etv.P:;"å 
| FRIN fgr sars SfE 28000 POCKET GAST FOOT FOS TEVE IOK FAT FRIAR 
ee tira ÅN POM AMRA b esdve tt UTA SMART IOC I MLA PRV NA CROCI AA Pt VA (AX RO 
KLOT TATSAA KATRO ASTON RUT PT FIRST AR IST TTR TITT FRI TAS TOT TATE TYST ARI SALTA TOC TIA IT YIIITA 
| & 


SR FANS Y RAG - l 909 ATT DHNI TP etsas via 
IFÖ SST LI FELAA KRIICF ÖLEN ST I ITA LIT IK PAT IISI SPIS FELT RITA IS FLICK FLAT III VS SLIPS FA FELT III TKA 
FÖREAT SIFO ATOL T FAT GREAT IST ALS IA ROT FAT VEN 


etsas ö 
KYSS RASAR 


PTK TAR TIONE CMT SY LARS IX ; 
rg | - KT safe Ca | ae | - 
FR KS STARKT TITT RIAL ITA TESLA SAN RATTAT SITT RITA I TTT IATA 
HILLARY LH II TATTO PAP IT II VAL RKA , 
TFT HIHI ILTF HON 
es 05) S FISH IFA NAR ee fet. SLADDRIGA 
RET FAÄTSYYAT SOC MAROTTOT YST VY TSDOM AOI TT DANSA 
es fPeg PT VITTISL I AISA PA ST TIPS NO TARY KIRAN 


etietas te bat. 
+ FOT FIAT vå 


: MJ ”e [SJ 08 
ere cabttlafa ars? LETA SOT LE IN 
SST FIILTL FL DTI PT SALLA SFS Vad EN TANNER 
NSI ARSA ATTILA ST TIA forborlyAk Srkdl Bel TEN IR NEN REN KANE 
NE TT RAA ST ST RT Fd FSD VENVER EA SN ANOR RER 
QAR SET RT VE SY TSAR AASE KVAR dalen 
ATVLL TITT VAD INA XSSAALG ES 


ARTICLE MSIE 
ford aratvg 200v8ata sr ANN ere? 
LERA VAT NUTS ISAF KSO KNM ve ell vegas 
KRATRAR YTA NI KA AES IST TIG SVT MARI SAST TSL PRO LYATA 
ÖVR fo SATAN VISAS i v j 


el vrrRrrlrr 
OR KACSAET TIPS FAM IT IPA LT RIIT IFALL TTR 
DIC ROS LAR Pr AAA AK KPI RR VAA PRAK bea TOR SV [PETE NS 
TYRIA ERT KATT TATE PITT IATA LILI FAT AAT SR SPOT SATAN A LIL TOTT RAT SVIT TARA IA LIA TITT ATEA 
TRI FIF TIIR EPS TIL LA VTT FA III ATS FILL LA SFTI AT IIT STASIS AL SFTI ITA Vd 


Pr AAA Sar FR St 1) 


N 


AR 


SRA 


nn År 
SN 


W V Se 


4 


OR 


EX 
LIBRIS 


IL 


2 


ON RIPLEY 


I 


vå 


mithsonian Institution Libraries 


S 


ME 


NS 


: ARD 0 
RAN KAS | 


Fm FR | a HERE SE 
3 - va | N + Å | 
v k SY : Sö 
| , 1 ; : ; 


NN 
Ö 


SN 
a så 
mg 
ön el = 
z + ENS 
ve f 
LL k & 
a Nu Le ER FÅ 
- tt + k FR > Y 
JB 9 > ra Så 
YR 101, Å 
- | 


ng 


NAR 


(NI 
ER fan 


4 


Professor GARL J. SUNDEVALL, 


TECKNADE OCH LITHOGRAPHIERADE 


AF 


PETER ÅKERLUND. 


TRYCKT HOS 1 & Ar IS, 1856. Na 


, 


Äg, 
Hr 
ER SG NA 


OM AK 
0 Ny 


i 


RUSE gr 


SN Pa 


a FI 


i 4 

Män a 

fler Kö jer; 
vn 


EG 


MAA CMA SER MBA se Ar AREA ey SE 


| ; 33 SA 
el2L0 7, ger FEM it ALA PIE NG 


3 EV 
AE PR ant veg RE Sr Er fl Rb | 
a fåekom met, SKOOG AA g EA 2 ftenyt Pre SR AA ENE edt JF AD aAa TAR falig APL AMG NER FER SS | id 
POA Sfellindla Ko Fo? Al CPEPECRO kon SA AREA Csamlsgarg ET and fidn fs Ggedren syl edt all FA Fa 


pl så mds Poker AG Alg 2 FE Pl ratt Mosel 
Zz GJ Ht Se Éé (ALLA 2 REG oHLAOLHG FS OPEL a ROPS JAS 0 Aga fötmdnea PCM (BMA CCOLPPE 


/ Fu z / 
Z Zz / DERA EA 
AE År 2 2 el ”m RR RN a 406 ye (Eda MOACHÉ — OC a al oå AE ATT Ae LEN SR SMULA 


ER G0A 2 Sd BENA Grd Aa svnbager pad äm Re Zet Aja RER felat PA CE living. 


; ög er förssad MÅ Dten med Ma « AA aa oem JL KRA SE FERLCEETO per LR VA a 
Er AK 3 0 


ög ! få RR : CS RA Arr 
di Hard tack bAdt Arta hl ulan ft af Faa ARA omm mm soneilig KT RE JR Lp ko Geokg Brr (AR ed Gore borr cd ef 


KR Å FÅ MA aka 


Z G / 
Pla fara AA 


SR é 


sek Ope Gerrata Ka 


og EA Fd 


> 


re 


LOPP OO HE 


18. 


Förord. 


eeeenated 


Efter att hafva, under de sednare åren, stadgat mina egna åsigter af Foglarnas systematiska anordning, hade jag ofta tänkt 
på att lemna en populär framställning af dessa åsigter med tillämpning till Skandinaviens eller Europas fogelarter. Detta 
företag blef dock alltjemt uppskjutet, emedan ingen särskild anledning fanns att skynda och emedan andra göromål upptogo 
tiden. Men då jag nyligen blifvit anmodad att lemna en text till det planchverk, hvaraf början härmed utgifves, så låg den 
tanken nära, att här meddela den påtänkta framställningen. Den text, som här kommer att lemnas, blir således författad med 
hufvudsakligt afseende på fogelelassens systematiska fördelning; på annat ställe hoppas jag få ännu mera detalj redovisa samma 
ämne. Att här lemna en utförlig beskrifning och naturalhistoria öfver våra fogelarter, skulle vara utan ändamål, då vi redan 
äga en sådan uti Nilssons Skandinaviens Fauna, ett classiskt arbete som är i hvars mans hand och af hvars ornithologiska 
del en ny upplaga är under arbete. Afhandlingen om de särskilta arterna kan således här inskränkas till en ganska kort 
characteristik med några uppgifter om den geographiska utbredningen och ett eller annat drag af deras öfriga naturalhistoria. 

Figurerna äro ämnade att utgifvas i systematisk ordning med blott de omflyttningar, som kunna behöfvas för arternas 
sammanställning på plancherna. De figurer som stå tillhopa på samma planche, äro tecknade efter en och samma skala, 
hvilken alltid finnes uppgifven nedtill på hvarje planche. Småfoglarna visas oftast i 1; af naturliga storleken. Till en bör- 
jan lemnas blott figurer af de arter som verkligen tillhöra vårt land; de som väl blifvit här funne, men som ännu ej äro med 
visshet kände såsom ständige invånare af Skandinavien, åtminstone vid någon viss årstid, eller som blott kunna betraktas såsom 
tillfälligtvis hitkomne, utelemnas, för att slutligen upptagas i ett supplement. Till detta supplement måste äfven en och annan 
figur besparas, för hvilken nu ej finnes passande original att tillgå. Denna plan för arbetet var redan från början antagen, 
men de 8 första plancherna voro redan färdiga innan det blef fråga om text och innan jag tagit en närmare befattning med 
utgifvandet. Texten kommer att utan afvikelse följa den antagna systematiska ordningen och att på sina ställen, men utan 
mummer, upptaga sådana arter, som här böra anföras, men som ej egentligen tillhöra vår Fawna. 


Stockholm d. 15 September 1856. 
Carl J. Sundevall, 


SOS 


TAN 
EAARAR 39 


SERA TE SR fl RE eh 


SÅR. 


fl 


så fy Ås 
UNT ÅA 


SYRUSKA POGHARNA. 


Första Ordningen. 


TÄTTINGAR eller SMÅFOGLAR. | 


7 (Passeres Linn. — OÖOscines ”). 


U: denna ordning sammanfatta vi en mängd små fogelarter, 
som hafva till hufvudsaken lika bildning, nemligen Sparfvar och 
de med dem närslägtade, såsom Stiglite, Siskor, Domherrar m. Ra 
vidare Ärlor, Rödstjertar, Löfsångare, Stensqvättor, Trastar, Mesar 
och Talgoxar, Starar, Kråkor, Svalor, Lärkor 0. s. v. Dessa äro 
med få undantag just de, som i dagligt tal pläga benämnas små- 
foglar, hvilket namn rätt väl skulle kunna användas för hela 
Ordningen, ty de flesta hithörande arterna äro små, och betyd- 
ligt mindre än största antalet af dem som utgöra de öfriga ord- 
ningarna af fogelklassen. Likväl äga vi 1 svenska folkspråket ett 
annat namn: Tättingar, som redan förr (") blifvit användt för 
denna ordning och som af flera skäl förtjenar företrädet. Namnet 


Tätting användes visserligen, på många orter, mest för de invid 


- 


husen allmännast förekommande sparfarterna, särdeles för Grå- 
sparfven -och Gulsparfven; men detta användande af namnet synes 
kunna vara på samma sätt att förstå, som, t. ex. då allmogen vid 
en del af Skånska kusten använder namnet fisk nästan uteslutande 
för torsken. Ursprungligen synes namnet Tätting hafva varit mera 
allmänt och beslägtadt med namnen Titling och Tita eler Tylta, 
af hvilka det förra ännu på Island och Fär-öarna brukas för alle- 
handa småfoglar. Det sednare användes på samma sätt i flera 
af våra provinser, såsom i namnen Entita, Topptita, Göktyta, och 
återkommer något förändradt uti namnet ”Talltete, som i Svealand 
och Norrland brukas för Parus-arter. I Östergötland kallar man 
Gråsparfven Täckling, hvilket namn. möjligtvis kan vara en för- 


ändring af namnet PTätting; men det kan dock äfven vara ett helt annat 


(") Namnet Öscines auvändes af mig för största delen af denna Ordning i K. Vet. Acad:s Handlingar 1835; sedan af Keyserling & Blasius, 1840, m. fl. författare. 


("") T. ex. i de talrika upplagorna af Regnérs allmänna begrepp af Vetenskaperna, en för sin tid högst berömlig och allmänt begagnad lärobok. 


Svenska Foglarna. I 


2 FÖRSTA ORDNINGEN. 


ord, härledt af ordet tak, och utmärka de foglar, som oftast 
pläga vistas på taken. 

De till denna ordning hörande foglarna hafva äfven blifvit 
kallade Sångfoglar, hvilket såvida är rigtigt att större delen bland 
dem sjunga och att i allmänhet de flesta foglar söm äro utmärkte 
för en verklig sång, höra hit, såsom Näktergalen, Trastarna, Löf- 
sångarna, Canariefogeln, Siskorna 0. s. v.; men ett betydligt antal 
af dem kunna ej sägas vara sångfoglar, såsom Kråkorna, Nöt- 
gkrikorna, Mesarna och ett stort antal utländska former, hvilka dock 
alla, genom hela sin bildning, så nära likna de nyssnämnde, att de 
icke kunna afskiljas från dem, utan tydligen höra till samma 
naturliga ordning. Dessutom finnas åtskilliga arter af de öfriga 
ordningarna, som låta höra en sång, ofta af ganska utmärkt De- 
skaffenhet, t. 
snäppor och hafsänder 0. s. v. 


ex. Göken, Vakteln, Hönstuppen, Orren, ätskilliga 
Dessa äro således sångfoglar, utan 
att derföre höra till Tättings-ordningen, 

Vi ställa denna Ordning främst i fogelklassen, hufvudsakligen der- 
före, att de hithörande arterna uti sina kroppsdelars form och 
genom åtskilliga lifsyttringars beskaffenhet, visa en utbildning, som 
öfverträffar den hos alla andra fogelordningar och hvarigenom de 
äro bestämdt skilda från dem alla. De skulle således ej kunna 
intaga något annat rum, än det första, utan att störa den Natur- 
liga formserie, som samtliga Ordningarna af klassen bildar. Men 
de äro väl passande att intaga detta rum, emedan de ostridligt 
äro de, som bäst af alla uttrycka idéen af fogelnaturen och så- 
ledes böra anses för de högst utbildade bland foglarna. Man har 
vanligen uppfört Roffoglarna såsom de högsta i klassen, för deras 
styrka och för de fräöktansvärda klor och näbbar, som gifva dem 
förmågan att mörda och förstöra de öfriga. Detta var en åsigt, 


värdig den tid, då den råa styrkan och medel till andras under- 


tryckande ansågos för de högsta egenskaper bland menniskorna. 
Men ehuru rofdjuren äro nödvändiga länkar af skapelsen, och 
nödvändigt måste vara de starkaste, så kan man dock ej antaga 
att blotta rofdjurs-naturen utgör ett kännetecken på djurisk full- 
komlighet. Denna måste utmärkas af andra lifsyttringar, Som, i 
förening med utbildning af yttre formen, antyda en högre stånd- 
punkt. | | 

Fullkomligheten hos en fogel består icke företrädesvis uti 
utmärktare själsförmögenheter, såsom hos Däggdjuren, utan den 
yttrar sig hufvudsakligen i en stor rörlighet och liflighet samt 
dermed i sammanhang stående förmåga att gifva läte. Inga andra 
djur märkas så mycket och bidraga så mycket att gifva lif ät 
naturen, som foglarna. Då man kommer till ett land af främ- 
mande naturbeskaffenhet äro vanligen foglarna de första djur som 
ädraga sig uppmärksamheten och de äro, näst efter växterna, de 
Naturprodukter, som mest bidraga att gifva en viss karakter åt 
naturen. Ett landskap der inga foglar ses eller höras, förefaller 


dödt och ödsligt, hvaremot fogelsång eller till och med blotta 


närvaron och rörelsen af foglar gifver en hög grad af lif och 


glädtighet åt trakter, som annars skulle synas alltför enformiga. 
Foglarna äro liksom bildade för att röra sig, synas och höras, 
och inga andra former bland dem kunna anses vara de högst 
utbildade I klassen, än sådane, som i hög grad äga dessa egen- 
skaper. Förmågan att vistas och röra sig fritt och ledigt, lika 
väl på marken som i träden och i luften samt att genom ut- 
märkta, melodiska läten gifva sin närvaro tillkänna, måste anses 
såsom kännetecken på högt utbildade foglar. Dessa egenskaper 
finnas allmänt förenade hos största delen af de arter som vi räkna 
till. första ordningen, men icke, eller blott sällan, hos dem som 
tillhöra de öfrige. Småfoglarna öfverträffa i allmänhet de öfriga 


TÄTTINGAR. 3 


i förmågan att röra sig med lätthet på flera olika sätt. De flesta 
hoppa lika vigt på marken som bland trädens grenar och bevisa 
genom sin egenskap af flyttfoglar att de förmå bruka sina vingar. 
Roffoglarna flyga ofta starkare, men de röra sig ovigt både på 
marken och uti trädkronorna. Papegojorna och flera af dem som 
höra till den andra fogelordningen, och som af många anses vara 
högre utbildade än Tättingarna, hafva likaledes oftast en mindre 
mångsidig rörelseförmåga; de som klättra väl, eller annars röra 
sig behändigt i träden, pläga röra sig dåligt på marken (t. ex. 
Gökarna, Hackspettarna), eller tvärtom, såsom förhållandet är 
med Höns och Vadare. Dessutom finnes sångförmågan allenast 
hos få slägten af alla dessa lägre ordningar. 

Fogelsången, som vi måste betrakta såsom den högsta bland 
alla yttringar af djuriska läten och djurisk rörelseförmåga, förtje- 
när att nägot närmare skärskådas. 

För att tydligare bestämma begreppet fogelsång, böra vi, utom 
denna, äfven med några ord omtala de öfriga läten som före- 
1.o Den 
egentliga sången, som frambringas, endast under de stunder då 


komma hos foglarna. Man kan urskilja följande slag: 
fogeln är fri från näringsbestyr och fri från passioner, såsom en 
sysselsättning under ledigheten; således oftast under hvilan, eller 
under en, särskildt för sängens skull, företagen flygt, såsom af 
Lärkan. Sången är alltid utmärktast under fortplantningstiden 
och många foglar låta blott höra den då. Den kan till och med 
hos många anses såsom ett uttryck af den vid denna tid vaknade 
driften, eller såsom en yttring af behagsjuka: men dess egentliga 
väsende är dock att: vara en förlustelse under ledigheten från 
arbete och passioner. Sedan ungarna blifvit utkläckta afstannar 


sängen, men många foglar börja åter om hösten och fortsätta till 


Van- 
ligen är det blott hannarna som sjunga; men af ätskilliga slag, 
t. ex. nägra BSparfarter och Sädesärlan, sjunga äfven honorna. 


och med under kallaste vintern, såsom t. ex. Strömstaren. 


Detta lärer isynnerhet vara temligen vanligt under första hösten, 
eller förr än fortplantningsdriften samt deraf följande förändringar 
och omsorger börjat. Sångförmågan förekommer inom alla fogel- 
klassens ordningar. Gökens kuku, Kalkontuppens buller, Orrens 
spel och Hönstuppens galande äro lika verklig sång som Näkter- 
galens skönaste drillar, och Horsgökens besynnerliga läte, om 
hvars heskaffenhet man ännu ej är fullt enig, måste utan tvifvel hit- 
räknas. Men sången är fullkomligast och allmännast hos arterna 
af Tättings-ordningen. 

2:0 De vanliga läten, som man hos småfoglarna plägar be- 
nämna locktoner, eller qvitter, och som de flesta af dem, samt många 
af andra ordningar, låta höra allt som oftast, äfven då de äro syssel- 
satta med annat, såsom att söka föda, samt isynnerhet då de 
om hösten och vintern draga omkring flockvis eller då de flyga längre 
sträckor. Dessa läten äro vanligtvis korta och entoniga samt lika 
hos båda könen. 
att uppfylla behofvet af muskelverksamhet. 
allmänna eller mindre tydliga hos de bättre sångfoglarna och ofta 
mera ljudeliga hos en del af de arter som sjunga dåligt eller 
allsicke. Sådant är Gässens, Ändernas och Hönsens vanliga läte. 
Mesarna, Kungsfogeln, Snöskatan (Turdus pilaris), m. fl. dåliga 


sångare låla nästan ständigt höra det och lemna derigenom en 


De frambringas, liksom sängen, utan afsigt, för 
De tyckas vara mindre 


ofta rätt god ersättning för de mera harmoniska ljud, som de ej 
förmå frambringa. Det är genom dessa enkla läten, som flera 
arter bland småfoglarna om vintern ge en icke ringa grad af lif 


och trefnad åt våra annars ödsliga skogar. Hit måste man äfven 


A FÖRSTA ORDNINGEN. 


räkna Kråkans kraxande, Skatans skratt m. fl. dylika fogelläten, 
som mera sällan frambringas, men äro så mycket starkare och 
utmärktare. 

3:0 De särskilda läten hvarigenom foglarna liksom tillropa 
hvarandra, locka till sig ungarna, varna dem eller kamraterna för 
fara 0. 8. v., samt de skrik eller utrop som förorsakas af fruktan, 
vrede, smärta m. m. Dessa läten pläga vara helt olika med 
de förutnämnda, men af flerfaldig beskaffenhet. — Hos somliga 
fogelarter är dock temligen ringa skillnad mellan alla dessa olika 
sorter af ljud, t. ex. hos Gråsparfven. | 

Just derigenom att den egentliga fogelsången frambringas 
under hvilan, såsom ett uttryck af kraft och välbefinnande, visar 
den sig vara uttrycket af ett högre djuriskt lif än det, som blott 
har afseende på naturbehofvens” uppfyllande. Den förorsakas af 
ett öfverskott af lefnadslust och begär efter verksamhet; den är 
säledes af fullkomligt lika beskaffenhet med sången och med all 
yttring af skön konst hos menniskan. Liksom denna beror fogel- 
sångens beskaffenhet på medfödda naturanlag, men är, åtminstone 
till en viss grad underkastad förbättring genom öfning och stu- 
dier. Yngre foglar göra tydliga försök, flera gånger, innan de 
"lyckas att taga den ton de tycka om och de äldre lära ofta af 
andra. Den vinner beständigt genom öfningen, hvarföre gamla 
foglar pläga sjunga bättre än de unga, och burfoglar, som aldrig 
upptagas af omsorger för egen och andras näring, bli ofta bättre 
sångare än de som lefva fria, isynnerhet då de hållas tillhopa 
med andra, af hvilka de kunna lära. 

Hos foglarna af ”Tättings-orduingen finnes nemligen ej blott 
förmågan att sjunga, utan äfven känsla för musik. De hafva 
begär att höra den och förmåga att uppfatta, till och med att 


lära och återgifva den. Det är bekant att man kan lära ganska 


- kan leken öfvergå till ett ännn högre sträfvande. 


många fogelarter att sjunga vissa lättare arier; ofta får man höra 
dem som i fria tillståndet efterhärma andra, bättre sångfoglars 
toner, (t. ex. Saxicola rubetra och Lanius collurio), och mången 
torde hafva roat sig med det ganska lätta, men verkligen ange- 
näma experimentet, att medelst en pipa eller flöjt, eller blott 
genom ihärdigt hvisslande af arier, uti en småskog samla omkring 
sig alla de småfoglar som finnas i granskapet. Dervid komma 
ej blott de egentliga sängfoglarna, utan äfven Mesar, Kråkor, 
Korsnäbbar m. fl., hvilka älska sången ehuru de sjelfve ej förmå 
frambringa den. 

Bland Däggdjuren, som i så många andra hänseenden äro 
högre bildade än foglarna, märkes blott undantagsvis någonting, 
som liknar säng; t. ex. hos många Gnagare. I allmänhet äro deras 
läten osammanhängande och omelodiska. Fiskarna, som blott 
tyckas lefva för att äta och fortplanta sig, äro stumma. Förmågan 
att gifva läte från sig finnes bland de ryggmärgslösa, lägre dju- 
ren, hufvudsakligen bland insekterna, hvilka, liksom foglarna, äro 
bildade för att äga en stor rörlighet och hafva förmåga att flyga, 
hvarföre de bland de lägre djuren äro detsamma, som foglarna 
äro bland de högre. Af dem äga Bi, Flugor, Cicader, Gräshop- 
por m.fl. förmågan att gifva starka, uthållande läten, hvilka dock 
åstadkommas genom yttre delars verksamhet. De öfriga lägre dju- 
ren äro i allmänhet stumma. | 

Samma  behof af verksamhet i en glad rigtning som alstrar 
sången, yttrar sig på ett annat sätt, i form aflek, hos barn och hos 
däggdjurens ungar; men då leken vanligen upphör med ungdoms- 
åldern, så fortfar sången genom hela lefnaden; hos menniskan 
Äfven hos 
foglar yttrar sig begäret alt leka, men tydligast såsom en mot- 
sats mot säng eller en ersättning för densamma, hos de mest ut- 


TÄTTINGAR. 5 


bildade formerna af de lägre ordningarna, och isynnerhet hos 
några Vadare, såsom Tranan och den syd-amerikanska Palamedea; 
till och med Brushanens strider äro af samma beskaffenhet. Det 
märkes äfven, i ringare grad, hos höns och änder, ehuru större 
delen af de rörelser, som förefalla oss såsom lek hos dessas ungar, 
knapt äro annat än en yttring af snålhet, för att fånga insekter och 
annat dylikt till föda, liksom det, som förefaller oss såsom lek 
hos fiskarne. — Hos Roffoglarna finner man ej en sådan lust. 
De utmärka sig framför de flesta öfriga foglar, genom större 
kroppskrafter och starkare synförmåga; möjligtvis äfven genom 
styrka i de öfriga yttre sinnesorganerna, men de använda dessa 
gåfvor blott för att tillfredsställa sin glupskhet. Roffogeln hvilar 
antingen för att sofva eller för att speja efter rof; sångfogeln 
hvilar under det han, för att uttrycka sin glädje, uti sång upp- 
stämmer sin Skapares lof. 

Det är sannolikt att säångfoglarna haft ett icke ringa infly- 
tande på den börjande utvecklingen af menskliga bildningen; ty 
ehuru denna egentligen mäste bero på medfödda själsförmögen- 
heter, så hafva dock dessa behöft väckas och lifvas af de yttre 
omgifvelserna. Under det första naturtillståndet, innan menni- 
skans egna verksamhet och konstdrift hade förskaffat ämnen att 
tänka öfver, ägde de omgifvande naturföremålen vida större be- 
tydelse, såsom väckningsmedel för det slumrande sinnet, än de 
kunde hafva sedan någon civilisation redan uppstått; och denna 
sednare måste derföre i sin första början hafva till en god del 
artat sig efter intrycken af den omgifvande naturen: Nyhollän- 
darnes förnämsta lekar bestå i en efterhärmning af Känguruhs 
rörelser och de nord-amerikanska vildarna muntra sig med att före- 
ställa Bäfverns, Elgens och andra djurartere beteende. Men knapt 


lära andra inflytelser af den omgifvande naturen hafva haft en 


Svenska Foglarna. I. 


lika stor förmåga att uppväcka det poetiska sinnet och lifva käns- 
lan för det sköna i naturen, som fogelsången, hvilken gladde de 
i vildmarken lefvande menniskorna, liksom ännu alltid skogens 
sångare förnöja den kringirrande vallgossen, och lärkan, den på 
åkern arbetande landtmannen. Efter fogelsången torde menniskan 
hafva bildat sin egen första sång, hvaraf ännu spår finnas qvar: 
Samojeden sjunger efter alfogeln (Anas glacialis) och en likhet 
med trastsången tyckes vara omisskännelig i vår egen folksång. 

Den utmärktaste af alla sängfoglar är utan tvifvel den euro- 
peiska Näktergalen. Ingen annan fogel är känd som frambringar 
så melodiska och omvexlande samt starka och ihållande toner. 
Dernäst komma en mängd trastartade foglar, såsom våra vanliga 
Trastar (Turdus musicus och T. merula) samt vår Lärka. De 
bästa sängfoglar i andra verldsdelar äro närmast att jemföra med 
dessa. Indiens beryktade Bulbul (Pycnonotus bengalensis och sanno- 
likt andra arter af samma slägte), har i sin sång mycken likhet 
med vår sångtrast. Den i Nordamerika beprisade »Mockingbird« 
(Mimus polyglottus), som allmänt anses för den förnämsta sän- 
garen i hela Amerika, utmärker sig isynnerhet genom sin förmåga 
att efterhärma andra foglars eller äfven djurs och menniskors läten, 
och att derigenom gifva en stor omväxling åt sin sång, men to- 
Vidare 
kunna såsom utmärkta sångare anföras åtskilliga sparfartade fog- 


nerna äga ej det behag som hos vära bättre sångfoglar. 


lar, t. ex. Canariefogeln från canariska öarna, af hvilka han fått 
sitt namn, samt många af de sylvia-artade, såsom vär bylvia hor- 
tensis, Indiens Copsychus -saularis och en mängd arter, kringspridda 
i de flesta länder. Oriolus-arterna, som äro utbredda öfver nästan 
hela den gamla continenten och hvaraf den europeiska arten, O. 
galbula, någongång förvillat sig till vårt land, utmärka sig genom 


vackra flöjt-toner, som dock äro föga omvexlande. De 
2 


rena, 


6 FÖRSTA ORDNINGEN. 


Australiska Gymnorhina tibicen och G. »organicum« låta höra en 
ganska varierad säng af rena, orgellika toner, som är rätt vacker 
ehuru ej liflig och låter liksom vore den med möda framprässad. 
Underrättelserna om fogelsången i andra verldsdelar äro visser- 
ligen . ej utförliga, men dock pläga de resande omtala de arter, 
hvilka mest utmärka sig genom sina läten. Af dessa underrättel- 
ser kan man sluta, att i allmänhet äro både de heta och de kalla 
ländernas sångfoglar underlägsne dem i de tempererade climaten 
samt att Amerikas vida stå efter dem i gamla continenten. Bland 
alla verldsdelarna tyckes Europa (inom bokskogsregionen) och 
vestra tempererade Asien, hvilka tillhopa utgöra Näktergalens 
region, hafva de bästa och i förhållande till hela antalet af fogel- 
arter, de flesta goda sängfoglarna. Sydamerika och Australien 
torde - vara minst väl lottade i detta hänseende, ehuru äfven der 
förekomma många arter, hvilkas sång är att jemföra med den af 
våra medelmåttigare eller mindre utmärkta Sylvier och Fringiller 
(t. ex. några af de nyholländska Meliphagine eller rörtungade). 
Indiens sångfoglar tyckas, särdeles i de nordligare trakterna, öfver- 
träffa dem i andra heta länder, och af egen erfarenhet kan jag 
anföra, att fogelsången i Bengalen föga står efter den i Europa, 
då nemligen Europas Näktergal undantages. Den föreföll mig 
nära lik den i mellersta Sverige, som ligger utanför nämnde fogels 
region, men den är dessutom ganska uppblandad med främmande 
sträfva eller skrikande ljud, emedan ett stort antal foglar lefva i 
de heta länderna, som endast hafva härda, entoniga, ofta ängsliga 
läten. De hos oss förekommande Kråkorna och en och annan 
Buteo eller Uggla samt Hackspettar, Cypselus, Sitta o. s. v. höras 
ej mycket och deras läten äro ej att jemföra mot de oljud och 
buller samt de ängsliga, genomträngande läten, som der nästan 


beständigt och öfverallt höras af talrika Papegojor, Bucconiner, 


Gökarter, Glador, BStare-arter o. s. v., samt flera af sjelfva sång- 
fogelordningen. Då vår Gök har ett vackert, angenämt läte, så 
äro de två i Bengalen allmänna arterna af samma slägte af all- 
deles motsatt beskaffenhet; den ena (Cuculus ejulans n.) är en af 
de ängsligaste, den andra (C. niger L.), en af de bullersammaste 
skrikare man kan höra. Dylika omelodiska fogelläten lära före- 
komma tämligen allmänt i alla heta climat, och man måste tillstå 
att i de länder, hvarest de ej, såsom i Indien, omväxla med tal- 
rika, välljudande och starka röster, bör den vilda Natur-concerten 
ej vara af särdeles harmonisk art. I Europa sakna vi dock ej 
medel för jemförelser, ty på de ställen hvarest Råkan (Corvus 
frugilegus) uppslagit sina bopålar, såsom t. ex. i somliga byar på 
Skånska slätten, förer denna ett oljud, som säkert ej öfverträffas 
i sjelfva Indien. Och likväl, ehuru allt detta larm någongång kan 
förefalla tröttande eller besvärligt, så lärer dock aldrig totalintryc- 
ket deraf förefalla oss obehagligt, utan snarare motsatsen, såsom 
oftast är händelsen med yttringarna af lif i naturen. 

Innan vi sluta denna afhandling om fogelsången böra vi göra 
rättvisa åt en del af de foglar som allmänt pläga anses vara full- 
komligt i saknad af all sång. Detta är visserligen det vanligaste 
förhällandet bland de följande ordningarna, men bland första ord- 
ningen (Tättingar) tyckes det endast inträffa på ett mindre an- 
tal arter. Korpen synes vara en af detta antal och hos den van- 
liga Gräsparfven kan man knappt urskilja de ljud, som skola 
föreställa en slags sång, från det vanliga lätet. Men mångfaldiga 
arter finnas som hafva så svag och obetydlig sång, att man van- 
ligen ej märker den, hvarföre de orätt anses såsom alldeles utan 
förmåga deraf. Sådan är t. ex. Skatan, hvilken allmänheten ej 
plägar tillerkänna någon säng, och likväl höres denna ej sällan, om 
vären eller om hösten, af Skator som sitta ensamma och ostörda. 


TÄTTINGAR. Då 


De gifva då ofta från sig ett svagt, pipande och jollrande läte, 
som är en verklig, ehuru temligen ofullständig sång. Hos den 
indiska Skatan (Pica rufa) är detta samma läte vida starkare och 
tydligare. - Till och med den vanliga Kråkan (Corvus cornix) 
« låter understundom, ehuru mera sällan, under liknande förhållan- 
den, höra en säng af pladdrande och knirkande toner, som dock 
är ännu ofullkomligare än Skatans. Nötskrikan härmar ofta andra 
fogelläten och Talgoxen sjunger om våren rätt lustigt, ehuru to- 
nerna ej höra till de mycket omvexlande. Detsamma är förhål- 
landet med flera andra arter af slägtet Parus. — Ladusvalan (Hir. 
rustica), som ej heller plägar räknas bland sångarne, låter ofta, 
då hon 
gång, som är rätt munter ehuru den låter som om den vore fram- 
prässad med någon svårighet eller gom om hon pratade smått för 
sig sjelf. Efter densamma har landtfolket uppgjort en historia om 


hvad svalan berättar. 


sitter stilla och ensam, höra en skärrande, pladdrande 


Hon säger nemligeu sqvallrande och för- 
. ett rödt 
nystan och en sa...ax«, hvilket har afseende på folksagan, att hon 
varit kammarpiga hos jungfru Maria, men blifvit förvandlad till 
fogel emedan hon stulit ett nystan rödt garn och en sax, af hvilka 
hon nu, till straff, får bära det förra under halsen och den sed- 
nare i stjerten. — Sjelfva Härfogeln, som dock saknar sångmuskler, 
låter höra en tydlig sång uti det entoniga läte: »up! upl« som 
gifvit honom sitt latinska namn Upupa. 

Sängen är dock ej den enda lifsyttring hvarigenom Tätting- 
Detta sker 
äfven genom den konstdrift som röjer sig i sammansättningen af 
boet. De flesta småfoglar sammansätta sitt bo med en utmärkt 
skicklighet, . göra det stadigt och djupt skälformigt samt pryda det 
ofta smakfullt med mossa, här o. d. — Mänga förse sitt bo med 


trytsamt: »min fru har förlorat min fru har förlorat. . 


ordningen utmärker sig framför de öfriga foglarna. 


tak och många bygga det hängande, af de besynnerligaste former, 
med konstrikt anbragt ingäng 0. s. v. Bland de öfriga foglarna 
träffar man ej, så vidt jag känner, dessa särdeles konstiga bygg- 
nader; blott nägra få af dem som mest närma sig till Tättingarna 
bygga bo, som äro att jemföra med de enklare och vanligare af 
dessa sednares; t. ex. Colibri och några Cypseli. Roffoglarna samt 
de vadare och vattenfoglar, som bygga i träd, lägga blott konst- 
löst sammandragna bon, som äro nästan platta eller hafva obe- 
tydlig fördjupning för äggen. Mängden af de öfriga äro, till sin 
skicklighet att bygga, underlägsna äfven de minst konstfärdiga af 
första ordningens arter. Detta förhållande förtjenar att ihågkom- 
mas såsom nog märkligt, ehuru det, såsom bevis på företräde i 
djurisk utveckling skulle kunna anses vara af mindre vigt än det 
som blifvit sagdt om sången; ty bobyggnaden utgör hos foglarna 
blott ett bihang till fortplantningsdriften och ligger helt och hållet 
inom den omedvetna instinktens område. 
färdige lemnas boet och besökes icke åter. 


Då ungarne äro flyg- 
Det är säledes ej ett 
hemvist, eller ett skydd mot köld och oväder, utan blott en vagga 
ät affödan, och nästa är bygger fogeln ett nytt, fullkomligen lika- 
dant, ofta af materialier, tagna af det förra. Behofvet att bygga 
måste uppfyllas och ingen öfning eller förkofran i konsten finnes. 
Emellertid utvisar den större konstdriften en högre utvecklad in- 
stinkt eller en större fullkomlighet i de kroppsdelar som äro verk- 
samma vid byggandet. | 

Anmärkningsvärdt är, att foglarnas konstdritft, äfven inom 
första ordningen, icke är utbildad i samma förhållande som sång- 
förmågan, utan snarare i motsatt förhållande med den. De slägten 
som äro utmärkta för sin bobyggnad, äro i allmänhet dåliga sån- 
gare, t. ex. slägtet Ploceus och nära derintill stående arter, slägtet 
Aegithalus och andra former af Mesarnas familj, hvaribland vi äfven 


8 FÖRSTA ORDNINGEN. 


kunna anföra vår Parus caudatus; Cinnyris-arterna, de ameri- 
kanska Icteri, Svalorna, Skatan m. fl. 
utmärktaste sångfoglarna, såsom Näktergalen, Trastarna, Sylvierna 
0. 8. V., bygga enkelt skålformiga bo, som visserligen äro rätt 


Deremot se vi att de 


vackra och väl sammansatta, men dock höra till de enklare inom 
denna fogelordning. Den brist på konstfärdighet hvarmed den 
vanliga Lärkan bygger sitt bo, som är föga bättre sammansatt än 
snäppornas eller hönsens, anvisar till och med åt denna fogel en 
låg plats uti första fogelordningen, ehuru utmärkt han är såsom 
sångare. Många äro dock som både bygga och sjunga illa, såsom 
Kråkor, Skrikor, Gråsparfvar m. fl. Möjligtvis skola vi äfven lära 
känna någon väl begåfvad form, som är mästare i både sång och 
byggnadskonst; men det vanliga förhållandet bland foglarna är 
likt det bland menniskorna, att blott det ringare antalet utmärker 
sig genom sina snillegåfvor eller sin verksamhet, och att svårligen 
någon hinner till mästerskap mera än i en rigtning. Foglar och 
menniskor likna hvarandra ytterligare deruti, att dessa företräden, 
hvarigenom några utmärka sig framför mängden, bero på med- 
födda lyckliga anlag, öfver hvilkas ägande ingen kan berömma 
sig sjelf. De hafva fått dem »såsom en skänk ofvanifrån, utan all 
sin förskyllan eller värdighet.« 

Ännu märkbarare synes Tättingarnes företräde framför alla 
de öfriga foglarna då man studerar bildningen af deras kropps- 
delar. Man finner då, först, att de till sina former, mest af alla, 
äro skilde från vattenfoglarna, hvilka, både såsom vattendjur och af 


flera skäl, måste ställas sist i klassen. Sedan finner man att Tät- 


tingarna utgöra den bäst karakteriserade och tydligast afskilda af 


alla fogelordningarna, samt att de kroppsformer, som utgöra 
kännetecknen på denna ordning, utvisa en högre kroppslig utbild- 
ning. Men för att visa detta måste vi något uppehålla oss vid 
dessa foglars yttre former. 

De foglar som tillhöra första ordningen skilja sig från alla 
andra genom följande kännetecken ("): 

De största vingtäckfjädrarna (som sitta på underarmen, cu- 
bitus) betäcka blott halfva längden eller en mindre del af motsva- 
rande armpennor. 

Baktån är stor, starkare än de öfriga tårna och försedd med 
större klo än de. Hon är bred vid roten och stående i samma 
plan som de öfriga tårna. 

Dessutom äro tre tår rigtade framåt, af hvilka den yttre är 
vid roten hopväxt med den mellersta. 

Alla foglar som tillhöra de öfriga ordningarna ("") afvika 
alltid i ettdera af dessa hänseenden eller aldra oftast i dem alla. 
Täckfjädrarna äro hos dem stora, så att de räcka betydligt längre 
ut, öfver mer än hälften af armpennorna, och dessutom vida tal- 
rikare än hos första ordningens arter. Baktån, som egentligen är 
den innersta, eller första af tårna, är hos de öfriga foglarna oftast 
liten, vid roten smalare och upplyitad öfver marken samt försedd 
med en klo som är mindre än mellantåns. Baktån saknas till och 
med ofta i alla de öfriga ordningarna, men aldrig i den första. 
Några få slägten som höra till andra Ordningen hafva visserligen 


vingarna bildade såsom hos Tättingarna, nemligen de brokiga 


() Af det som här anföres, synes, att jag ännu anser mig befogad att bibehålla samma omfång för denna fogelordning som då den först framställdes. i K. Vet. Acad:s Handlingar 
1835, under namn af »Volucres» (pag. 958 och 65). De efter denna tid gjorda upptäckterna synas mig blott föranleda till en förbättring i den systematiska fördelningen 
inom denna ordning, men ej till en sönderdelning deraf. Det var en origtig uppfattning, att denna högst naturliga fogelgrupp, på anf. ställe, vidare fördelades uti fyra skilda 


»”Ordines» och detta misstag rättas nu. 
(2124) Papegojor, Hackspettar, Roffoglar, Höns, Vadare, Vattenfoglar. 


TÄTTINGAR. 9 


Hackspettarna (Picus), Göktytan och några af de utländska 
Bucconina; men dessa hafva annorlunda bildade fötter, med blott 
två tär framåt; yttre tån är bakåtrigtad och den egentliga baktån 
är helt liten, eller saknas. — Några andra foglar, t. ex. dagroffog- 
larna, hafva stor baktå, försedd med stor klo; men den är vid 
roten smalare och hos dem äro vingtäckfjädrarna stora och talrika. 

Hos arterna af första ordningen äro vingarna vanligen breda, 
emedan armpennorna i förhållande till kroppen äro större än van- 
ligt bland foglarna; till antalet äro de 9, sällan 10 eller 11. 
Näst efter dem följa blott en rad stora täckfjädrar; hos alla andra 
foglar finnes 3 eller flera rader af dylika. Äfven hos Tättingarnas 
ungar och uti vinterdrägten ser man ofta små, dunlika rudiment 
af två rader, som dock äro alldeles undangömda af nästa rads fullt 
utbildade fjädrar. Dernäst följer en rad af små fjädrar som hafva 
omvändt, läge mot de öfriga i vingen, och sist ligga, i flera rader, 
de små täckfjädrarna, som blott betäcka sjelfva armen och roten 
af de nyssnämnde, samt äro vida mindre än hos de öfriga foglarna 
och ej så talrika som hos dem. Dessa olikheter märkas lättast 
då man jemför vingarna af två nyss döda foglar af olika ord- 
ningar, t. ex. af en sparf och en hök, snäppa eller and. Hos dessa 
sednare äro armpennorna ej så mycket skilda från täckfjädrarna 
och dessa synes alla temligen lika; hos sparfven finnes deremot, 


såsom hos alla arter af första ordningen, en bestämdare olikhet mellan 


de skilda raderna af fjädrar, hvilket tillkännagifver en större ul- 
bildning. 

Hos de flesta foglar äro handens pennor (remiges primarie) 
till antalet 10. Blott undantagsvis förekomma 11. Men hos största 
antalet af Tättings-ordningen är den första helt liten, betydligt 


kortare, på den hoplagda vingen, än armpennorna, eller till och 
med ej större än de nästliggande täckfjädrarna. Denna vingbild- 
ning mäste vi anse för den fullkomligaste af alla. Utom första 
ordningen finnes den blott hos några få närgränsande af nästa 
ordning, t. ex. slägtet Jynx. -Deremot är första vingpennan lång 
hos Vattenfoglar, Vadare, Roffoglar, samt, inom första ordningen, 
hos Kråkorna och hos de flesta af dem som sakna sångmuskler 
(hvarom mera straxt nedanför). Hos en annan, mindre del af 
de arter, som tillhöra första ordningen, äro deremot handpennornas 
antal blott 9, hvilket man skulle kunna föreställa sig uppkomma 
genom ett fullkomligt försvinnande af den första; men denna har 
aldrig funnits hos dem, utan den penna som börjar raden är verk- 
ligen den första och denna plägar vara lång. Blott 9 handpen- 
nor finnas isynnerhet ofta hos de sparfartade foglarna. Uti de 
öfriga familjerna förekommer detta antal hos en jemförelsevis min- 
dre del, hufvudsakligen Amerikanska arter. Men inom de öfriga 
fogelordningarna tyckes det blott finnas hos ett enda slägte, nem- 
ligen sl. Indicator i Afrika, som hör till de gökartade foglarna af 
andra ordningen ("). 

Det som nyss anfördes om tärnas bildning hos Tättingarna 
är ej mindre utmärkande. Baktån är hos dem ofta något kortare 
än sidotårna, men alltid tjockare och således till volumen ofta 
större än de. Den yttre formen anföres här såsom ett alltid lätt 
synligt kännetecken; men den egentliga olikheten, som hittills aldrig 
blifvit anmärkt, ligger deruti, att hos arterna af första ordningen ärbak- 
tåns långa böjmuskel med sin sena, fullkomligt skild från den muskel 
som böjer kloleden af de tre framtårna, hvarföre baktån hos dem kan 
böjas oberoende af framtårna, Hos alla andra foglar äro deremot se- 


(k) Vida flera egenheter uti vingarna af olika fogelordningar omtalas i K. Vet. Ac. Handl. 1843 och i Cabanis Orn. Notiser, i Wiegm. Archiv 1847. 


Svenska Foglarna. I. 


10 FÖRSTA ORDNINGEN. 


norna af dessa två muskler förenade, så att alla tårna måste bö- 
jas på en gång. Hos de förra är således baktån fri och väsent- 
lig; hon finnes alltid och är den starkaste af alla. Hos de sednare 
är hon blott ett bihang till de öfriga tårna; hon är icke väsentlig 
och saknas derföre ofta eller är liten och svag. Jemförelsevis 
kunna vi erinra derom att menniskan är det enda af däggdjuren, 
som har inre tån större än de öfriga och tummen (inre fingern) 
fullt fri. 

Den märkvärdiga öfverensstämmelsen mellan den nyss omtalade 
bildningen af fötterna, med den af vingarna inom första ordningen, 
ger åt håda dessa formförhållanden en större betydelse än de skulle 
kunna äga hvart för sig. Båda äro tydliga, högre utbildningar af 
extremiteterna och ingenting liknande förekommer hos de foglar, 
som vi af andra anledningar måste anse säsom lägst. Vi måste 
således deraf styrkas i den åsigten att Tättingarna höra till de 
högst utbildade af foglarna. 

Tättingarnas klor äro vanligen hoptryckta. Huden är, på föt- 
terna och särdeles på tarsen (mellanfoten "), fast och tätt åtsit- 
tande, intill benet, samt beklädd af stora, hela, hornartade, ehuru 
tunna sköldar, hvilka frampå tarsen oftast äro 7. De öfriga fog- 
larna hafva vanligast fötterna beklädda af en mindre fast hud, 
som på tarsen ej ligger tätt intill benet, och således är rörlig, 
samt är beklädd af talrikare, mindre och tunnare hornsköldar. 
Hos vattenfoglarna är denna hud oftast nätlik, till utseendet nästan 
såsom fisk- eller ormskinn. 

Största delen af de foglar som höra till första ordningen 
hafva en alldeles egen bildning af mellanfotens baksida eHer såla 


(planta tarsi). Denna betäckes nemligen ej af små sköldar eller 
fjäll, såsom hos de öfriga foglarna, utan är beklädd, från hälen 
till v.p. i af längden, af två stora, hela lameller, eller sköldar, 
en på hvardera sidan, hvilka baktill förenas genom en långsgå- 
ende söm. Blott nedersta delen af sålan, näst öfver baktån, är, så- 
som hos de öfriga foglarna, beklädd af små fjäll. — Härifrån afvika 
bland de europeiska foglarna af första ordningen, blott de egent- 
liga Lärkorna (Alauda L.) och Härfogeln (Upupa), hvilka båda 
slägten hafva tars-sålan beklädd af flera små sköldar, åtskilda af 
tvärsömmar eller mellanrum; men bland de utländska, och särde- 
les amerikanska arterna, finnas ett stort antal sålunda afvikande 
fogelslägten. 

Denna olikhet i bildning är vigtigare än den i början skulle 
synas. Den anmärktes först af Keyserling & Blasius (i Wirbel- 
thiere Europas 1840) och blef sedan närmare undersökt af Cabanis, 
som efter densamma (i Wiegmanns Archiv 1847) systematiskt 
ordnat de foglar som vi räkna till första ordningen. Han har 
derigenom lemnat oss en naturenlig fördelning och en redig öfver- 
sigt af dessa foglar, som ensamme äro nära likså talrika som alla 
de öfriga ordningarnas arter tillhopa, och som förut voro på mång- 
faldigt sätt hopblandade, dels sinsemellan, dels med former som 
icke höra hit. Nu kunna alla dessa utan svårighet igenkännas 
och ordnas efter ett skiljetecken som är ganska lätt synligt, äfven 
på uppstoppade exemplar. Kännedomen om fotsålans utseende 
hos dessa foglar, har således på en gång upplyst ett capitel af 
naturkunskapen, som förut hörde till de aldra oredigaste och dunk- 
laste inom området af de högre djurens historia. 


(+) Mellanfoten (Tarsen), som baktill slutas i hälen, är hos menniskan kort, bred och platt, och stöder helt och hållet mot marken. Foglarna deremot, liksom hundar, hästar och 
boskapskreatur, trampa blott på tårna och hafva lång, smal mellanfot, som föres upprät, så att hälen står högt öfver marken. De äro hvad man kallar tågångare (digitigrada); 


menniskan, liksom björnen m. fl., äro hälgångare (plantigrada). 


TÄTTINGAR. 11 


Hos foglarna är det temligen vanligt, att nedra ändan afluft- 
strupen, der den skiljer sig i två grenar, som gå till lungorna, är 
nägot utvidgad eller annars utmärkt af större, eller särskildt bil- 
dade ringar, vid hvilka alltid några små muskler fästa sig, och 
man har antagit att foglarnas stämma bildas i detta nedra strup- 
hufvud (Larynx inferior), liksom att däggdjuren allenast hafva ett 
struphufvud, i luftrörets öfre ända, och blott der bilda sitt ljud. — 
Hos största delen af de foglar som höra till första ordningen och 
som vi benämna Tättingar, finnes på det anförda stället en egen 
muskelbeläggning, som består af 5 par små muskler, hvilka allde- 
les bekläda nedre struphufvudet och som blifvit kallade sångmusk- 
ler.  Otvifvelaktigt bidraga de att åt de egentliga sångfoglarna 
gifva en större förmåga att bilda omväxlande, vackra och ihål- 
lande toner, hvarföre namnet kan vara rigtigt. Men de finnas 
äfven hos de hithörande arter som sjunga dåligt eller allsicke, 
såsom Korpen, Kråkan, Gråsparfven m. fl., och de äro alltid lika- 
dana hos honorna som hos hannarna, ehuru de förra vanligen ej 
sjunga. Dessutom saknas dessa muskler hos alla de öfriga ord- 
ningarnas arter, ehuru åtskilliga af dessa, såsom förut nämndes, 
låta höra en ganska ljudelig sång (t. ex. Göken, Orren, Snäpporna, 
Alfogeln). De äro således att betrakta såsom en högre utbildning 
af organerna för andedrägten och rösten, för att fullkomna fogel- 
sängen, ehuru de hvarken äro nödvändiga för densamma, eller 
ensamme äro tillräcklige att frambringa den. 

Dessa muskler få isynnerhet en större betydelse derigenom, 
att de nästan alltid sammanträffa med den nyss omtalade högre 
utbildningen af tarsens baksida. Så vidt vi hittills känna äro alla 
de foglar, som hafva tars-sålan beklädd af hela lameller, äfven 
försedda med sångmuskler; och Lärkorna (Alauda L.) äro de enda 


kända foglar som hafva detta sednare apparat utan att tillika äga 


det förra. Här finna vi således åter ett sammanträffande af högre 
utbildade kroppsorganer, liksom det kort förut omtalade, af vin- 
gens och tärnas form, hvarigenom vi bestämde gränserna för hela 
första ordningen. Den nu omnämnda utbildningen af tars-sålan 
finnes endast i sällskap med de s. k. sängmusklerna och endast 
inom första ordningen, men hos största delen af dess arter. 
Sedan detta blef upptäckt, har man velat inskränka denna 
fogelordning till de arter som äro försedde med verkliga sång- 
muskler, och derifrån utesluta alla dem, som ej äga dem fullstän- 
diga. Detta måste vi dock anse såsom en alldeles origtig åsigt. 
Derigenom uteslutes nemligen från denna ordning ett stort antal, 
gärdeles af amerikanska småfoglar, som till hela sitt yttre utseende 
(habitus) och sitt lefnadssätt, såväl som till de flesta delarnes 
skapnad, så nära likna de vanliga formerna af våra småfoglar, 
att de förr ansetts tillhöra samma slägten som dessa, och att de 
i alla händelser icke kunna skiljas långt från dem. Det kan 
nemligen ej vara rätt att afskilja de amerikanska Tyrannin&e och 
Fluvicoline i en annan fogelordning, än våra Muscicape och Saxi- 
col&; att på samma sätt åtskilja amerikas Synallaxis från gamla 
continentens Malurin&e; Cinclodes, Furnarius, Geositta m. fl., från 
Anthus och Alauda; Anabates och Dendrocolaptes, från Sitta och 
Certhia; Thamnophilus, Psaris etc. från Lanius — Garrulus; Cham&eza 
m. fl. Myiotherine, från Turdine o. s. v. — De sålunda afskilda 
till större delen amerikanska fogelfamiljerna, hos hvilka det så 
kallade sångapparatet saknas, men nedre larynx ofta är något eget 
skapad, bilda icke tillsamman en naturenlig ordning eller grupp, 
emedan de sinsemellan visa olikheter, som äro större än de form- 
skillnader som finnas mellan dem och andra fogelformer som äga 
sångmuskler. De kunna således endast bilda en naturlig grupp i 
förening med dessa sednare, så att alla tillhopa utgöra en enda 


12 FÖRSTA ORDNINGEN. 


fogelordning, och vi kunna icke anse sångmusklerna vara af den 
vigt, att deras när- eller frånvaro skulle bestämma gränserna emel- 
lan ordningarna. Men vi måste gå ännu längre, så att vi ej en 
gång antaga dem såsom kännetecken för första ordningens indel- 
ning, och detta torde behöfva en utförligare förklaring. 

Då man öfverskådar alla de fogelformer, som vi räkna till 
första ordningen ehuru de sakna sångapparat och hafva delad 
tars-såla, så finner man snart, att de flesta af dem sluta sig gan- 
ska nära intill hvar sin af dem som äga sängapparat och hafva 
hel tars-såla. 
Ordningen utgöres således af två serier, 


Några exempel härpå anfördes nyss. Hela första 
som ätskiljas genom 
hvarandra så, alt 


nästan hvarje afdelning af den ena, motsvarar en afdelning af 


de anförda kännetecknen, men stå jemte 
den andra. — Men dessutom känna vi, såsom förut nämndes, 
ett slägte, nämligen Lärkslägtet (Alauda &L.), som i anseende 
till sångapparatet öfverensstämmer med den ena serien, och till 
tarsgerna med den andra, utan att dock kunna uppföras såsom 
en tredje series. Möjligtvis skall man framdeles lära känna att 
samma förhållande äger rum med någon annan, ännu ej tillräckligt 
känd fogelform. Vi måste således söka att få afgjordt till hvilken- 
dera af de två serierna Lärkorna rätteligen böra räknas, samt 
huruvida man bör fördela första ordningen efter sångmusklernas 
eller efter tars-sålans beskaffenhet. 

Vanligtvis har man antagit, att Lärkorna mest närma sig intill 
de sparfartade foglarna (Fringillin&), samt till Piplärkorna (släg- 
tet Anthus), hvilka båda fogelgrupper äro försedda med sångappa- 
ratet. Men då man eftersöker de mellanformer, hvarigenom Lär- 
korna skulle förenas med dem, så finner man dem ej, utan dessa 


fogelgrupper befinnas, oaktadt den ej ringa yttre likheten, vara 


ganska bestämdt åtskilda från hvarandra, ehuru de obestridligt 
höra till samma ordning. 

Vid jämförelsen med den andra serien, der sångmusklerna 
saknas, blir förhållandet alldeles likadant. Äfven här finner man 
tvenne beröringspunkter, nämligen, först med slägtet Upupa, som 
till fötternas bildning (bakklon, tärna, sålan) mycket likna Lär- 
korna, och som till färgteckningen, fjäderbildningen, till och med 
till näbbens form, visar betydlig likhet med det underordnade 
Lärke-slägtet Alemon (A. deserti St.). — Den andra, ännu mera i 
ögonen fallande likheten med dem, finner man hos de amerikan- 
ska Lärkorna, slägtena Geositta, Furnarius m. fl., af hvilka flera 
arter, äfven i sednare tider, varit förda till slägtet Alauda, (t. ex. 
A. cunicularia, tenuirostris, fissirostris). Dessa tillhöra sydamerikas 
steppländer, hvarest de motsvara de egentliga Lärkorna i gamla 
continenten, hvilka äro talrikast i södra Afrika, midt emot de 
amerikanska Lärkornas förnämsta hemland; men båda formerna 
tyckas dock vara bestämdt åtskilda genom en något olika bildning 
af tars-sälan och genom sångapparatet, som saknas hos den ame- 
rikanska formen. Lärkorna stå således ganska isolerade och 
kunna lika väl föras till den ena som till den andra serien. 

Under sådana omständigheter drager jag ej i betänkande att 
classificera Lärkorna efter det yttre kännetecken som finnes, pem- 
ligen efter tars-sålans beskaffenhet; det vill säga, att antaga dess 
olika struktur såsom förnämsta fördelningsgrunden mellan de två 
serierna af Tättings-ordningen. 

Detta förfarande torde misshaga mången. Det är nemligen 
en ganska allmän åsigt, att de inre delarnas form alltid är af 
större värde för djurens systematisering, än de yttres; men detta 
är en stor villfarelse. Oftast händer det visserligen, att de vigti- 


TÄTTINGAR. 13 


gare inre delarna gifva de säkraste kännetecknen för djurens in- 
bördes slägtskap, så att t. ex. hjertats, hjernans och ryggradens 
beskaffenhet är något olika hos de olika klasserna och med full 
säkerhet utvisar till hvilken klass ett djur hörer. Men vi må ej 
förglömma att den yttre hudbeklädnaden, af hår, fjädrar eller fjäll, 
lemnar kännetecken för de högre klasserna, som äro lika allmänt 
giltiga som hvar och en af de characterer, hvilka hemtas af inre 
delar, och vida tydligare än någon af dessa, ehuru de nämnda 
Likså 


kunna vi anföra, att det ännu ej är afgjordt, huruvida fiskslägtet 


delarna (hår m, m.) äro de ytligaste som finnas hos djuren. 


Amia och några andra, dylika, böra, efter hjertats byggnad, föras 
tillsammans med Ganoiderna, eller, efter de yttre delarna, klassi- 
ficeras med de bukfeniga fiskarna. 

Det är visserligen det vanligaste förhållandet, att de inre de- 
larna äro nästan lika bildade hos närslägtade arter; men detsamma 
är äfven förhållandet med de yttre delarna. Fall inträffa till och 
med, då man kunnat åtskilja närstående former efter betydliga 
olikheter uti vissa inre delar, ehuru ingen tydlig skillnad kunnat 
uppsökas i de yttre (t. ex. Clupea alosa och finta). Inre delar kunna 
variera, eller visa sig individuellt afvikande, lika väl som de yttre. 
Det är ganska vanligt att träffa individuella afvikelser hos musk- 
ler, hos kärl och nervgrenar, uti tarmkanalen o. s. v.; de kunna 
till och med finnas i de stora åderstammarna, i hjertat och hjernan. 
Med ett ord, vi måste öfvergifva den föreställningen att hvarje 
olikhet hos en inuti kroppen belägen del, vore det ock en af de 
för lifvet aldra vigtigaste, nödvändigt måste bestämma en zoolo- 
gisk fördelning, samt att de så kallade anatomiska charactererna 
alltid, äfven då de tagas alldeles ensamma, skulle vara bättre än 
de som hemtas af yttre delar. Tvärtom måste man, vid de ofta 


Svenska Foglarna. TI: 


förekommande tillfällen, då det blir nödvändigt att göra eller att 
karakterisera artificiella zoologiska afdelningar, antaga desamma 
efter så constanta kännetecken som möjligt, och helst efter yttre 
delar, hvilka kunna undersökas och controlleras af alla och som 
således bäde lemna full ledning åt den som söker underättelse 
(hvilken ofta är rätt behöflig, äfven för den mest förfarne), och 
gifva full säkerhet, att fördelningen verkligen blifvit gjord efter den 
angifna grunden. Det är i enlighet härmed, som vi redan bestämt 
oss för att indela första fogelordningen i två serier efter tars-sålans 
beskaffenhet och ej efter muskelbeläggningen på luftstrupen. Ifall 
detta sednare, inre organet, antoges till indelningsgrund, så blefve 
fördelningen ej derföre naturenligare, men den blefve ofullständig, 
eller, ifall den utfördes, skulle det ganska väl kunna hända att den 
blefve falsk. Det är nemligen ännu, oaktadt Joh. Mällers utmärkta 
undersökningar och rika tillgång på materialier, ej bekant huruvida 
de väl bestämda fogelgrupperna: Paradisea, Epimachus, Buphaga, 
Meliphaginge, Ocypterus, Pardalotus, Menura, Oxyrhynchus och ett 
stort antal andra slägten som höra till första ordningen, äga eller 
sakna sångapparat. Alla dessa skulle således behöfva utelemnas 
eller införas gissningsvis. Detta sednare har ock verkligen skett, 
men på sådant sätt, att man antagit, att de slägten som hafva 
delad tars-såla äfven skulle sakna sängapparat, ehuru Lärkorna 
lemna ett tydligt exempel på möjligheten af motsatsen. Indelnin- 
gen har således de facto blifvit gjord efter det yttre kännetecknet, 
ehuru det inre blifvit uppgifvet såsom grund, hvilket förfarande 
ej kan vara att anbefalla till efterföljd, och hvarje tillfälle som 
erbjuder sig att undersöka ett exemplar af något bland de nyss 


anförda fogelslägtena kan möjligtvis visa att den är felaktig. 


14 FÖRSTA ORDNINGEN. 


Vi hafva i det föregående omtalat några kännetecken hvari- 
genom alla arterna af första fogelordningen öfverensstämma sins- 
emellan och skiljas från alla andra foglar; men dessa skiljemär- 
ken äro ej de enda som finnas; de äro blott de beständigaste af 
dem, som äro lätta att se. Vi kunna således exempelvis tillägga 
att hufvudet i allmänhet, hos första ordningens arter, är större i 
förhållande till kroppen, än hos de flesta andra foglar. Detta 
härrör af hjernans storlek, som gör att ceranii öfre del blir mera 
upphöjd och kullrig, hvaraf ansigtsvinkeln blir större, och att nack- 
hålet (för ryggmärgen) blir beläget något mera undertill, liksom 
hos de högre däggdjuren. Emellertid finner man att några af de 
högsta formerna i de nästföljande två ordningarna (Papegojor, 
Hackspettar, Falkar, Ugglor) hafva nära lika stor hjerna som 
Tättingarna och att en af de lägsta bland dessa, den australiska 
Menura, har litet hufvud liksom hönsen. Man finner till och med 
att hjernan, och således äfven hela hufvudet, i allmänhet är min- 
dre i förhållande till kroppen hos de större arterna (t. ex. Kråk- 
slägtet), än hos de mindre. 

Såsom förut anfördes äro arterna af första ordningen i all- 
mänhet- små. De äro öfverhufvud mindre än arterna af de föl- 
jande ordningarna. Den största af alla är den nyssnämnda Me- 
nura, som är af en vanlig hönas storlek. Dernäst komma Korpen 
och Kräkorna. De öfriga äro mindre, och största antalet äro min- 
dre än vår vanliga Gråsparf. Likväl höra de minsta af alla fog- 
lar ej till denna ordning, utan till slägtet Trochilus (Colibri) af 
nästföljande ordning. — De minsta arterna af de öfriga, lägre fogel- 
ordningarna, äro ungefär lika så stora som de medelstora af den 
första; såsom t. ex. Sparfugglorna och Falco sericeus från Java 


bland roffoglarna; Vaktlarna och slägtet Hemipodius bland hönsen; 


de små Snäpporna (Tringe, Charadrii) bland Vadarna; Storm- 
vädersfogeln (Procellaria pelagica) bland småfoglarna. 

Vi indela de arter, som tillhöra första ordningen, på följande 
sätt: 


Första Serien. 


Tarsens baksida är (från hälen till 3 af längden) beklädd afen odelt 
hornlamell på hvardera sidan, utan mindre sköldar. (Alla hittills under- 
sökta arter hafva befunnits vara försedda med sångmuskler). 

Cohors 4: Fringilliformes (Finkartade foglar) med kort, tjock, conisk 
näbb; underkäkens kanter äro starka, hvassa och inåtböjda, mot 
hvarandra, samt bakåt höga (så att de äro från munvinkeln starkt 
uppstigande och ofta bilda en kortare flik. De närma sig alltid gom- 
hvalfvet och betäckas af öfverkäkens kanter då ej dessa äro ofull- 
ständiga). — Hit höra slägtena Loxia, Fringilla, Emberiza. 

Coh. 2.: Turdiformes (Trastartade). Näbben är oftast smal, framåt 
sträckt från cranii botten, med låga kanter på underkäken (hvilka 
möta dem af den öfre) och hakans vinkel är ej utsträckt framom 
näsborrarnas öppning. Klorna måttligt hoptryckta; den meller- 
sta sned. Vingen af måttlig storlek (3 till 5 gånger tarsens längd). 
Tungan medelmåtttg. — Anthus, Motacilla, Turdus, Sylvia, Parus, 
Lanius etc. (samt Tanagree, Maluri och talrika utländska slägten). 

Coh. 8. Scansores (Klättrare). Klorna stora och hvassa, starkt hop- 
tryckta, med platta sidor; den mellersta ej sned. (Hos alla andra ' 
foglar är mellantåns klo sned, så att inre kanten är högre upplyftad; 
eller utböjd; och spetsen något utåt riktad). För öfrigt är näbben, 
tungan, vingarna m. m. bildade såsom hos föregående familj. — 
Sitta, Certhia. 

Coh. 4. Hirundiniformes (Svalor). Vingarna ganska långa och föt- 
terna korta: vingen, från leden, omkring 10 gånger längre än tarsen. 
Armpennorna räcka blott till halfva vinglängden. Inga borst vid 
munvikarna. — Hirundo. | 


TÄTTINGAR: 15 


Coh. 5. Corviformes (Kråkartade). Näbben stor (stark eller lång), 
med hakans vinkel framdragen, framom näsborrarna (understundom 
ganska föga, men alltid tydligt). Fötterna vanligen stora; vingarne 
måttliga eller större, men ej öfver 5 å 6 gånger tarsens längd; käk- 
kanter och klor vanliga. — Sturni, Garruli, Corvi, (samt Icteri, 
Paradisezx, Epimachi m. fl. utländska). 

(Coh. 6. Tubilingues (Rörtungade) med långt utsträckbar, rörformig 
tunga. — Dacnides, Nectarinie, Meliphagine. — Denna är den enda 
hufvudafdelning af första serien, som saknas i Europa). 


Andra Serien 


med tarsernas såla beklädd af flera, mindre sköldar (eller sällan naken, 

med blott hinnartad beklädning). Sångmuskler finnas hos Lärkorna, 

men saknas, så vidt man känner, hos alla öfriga hithörande foglar. 

Fam. 1. Alaudin2& (Lärkor). De bakre armpennorna långa (så att de, 
på den hoplagda vingen, räcka ut mot vingens spets); de öfriga 
i spetsen hjertlikt inskurna; första vingpennan ganska liten. — 
Alauda, (Alemon): 

Fam. 2. Upupin2e (Härfogelartade). Armpennorna nästan lika långa, 


i spetsen rundade. — Tars-sålans sköldar bilda en enkel rad. — 


Upupa. 

(I Europa saknas alla de öfriga hithörande fogelfamiljerna, såsom: 
Myiotherine, ”Ampelidinze», Psaris, Rupicola, Pipre, Tyrannine, Todus, 
Anabatine, Dendrocolaptes; — Menura, Eurylemus etc.). 


Då det allenast är fråga om Skandinaviens, eller Europas, 
fogelfauna, som blott innehåller ett ringare antal arter, är det 
skäl att på ofvanstående sätt förenkla methoden. Ifall en öfver- 
sigt af alla kända fogelarter skulle framställas, så borde hvardera 
af de här uppräknade afdelningarna (Cohors 1, 2 0. s. v.) ytter- 
ligare fördelas i mindre afdelningar, eller så kallade familjer; 
men i vår fauna skulle de flesta af dessa familjer, allenast få en, 
eller några få arter hvardera. De kunna således ganska väl 
utelemnas. 

De sparfartade foglarna ställas först; icke derföre att de böra 
anses såsom de högst utbildade, ty dem måste man söka bland 
de trastartade; utan derföre att de äro till formen ganska afvi- 
kande från andra foglar, hvilket isynnerhet visar sig genom skap- 
naden af deras underkäk, genom det stora antal arter som blott 
hafva 9 handpennor 0. s. v. — De kråkartade foglarnas långa 
hakvinkel visar en likhet med större delen af Vattenfoglarna och 
Vadarna, och den långa tungan hos sista cohorten erinrar om Am- 
fibiernas bildning. Vi sätta således dessa fogelgrupper sist, emedan 
ingenting annat finnes, som åt dem kan anvisa en högre plats. 
Äfven Svalornas stora förmåga att flyga är en ensidig utbildning, 
som de äga på bekostnad af fötternas användbarhet och som ät 
dem bestämmer en något lägre rang inom första ordningen. 


16 ' FÖRSTA ORDNINGEN. 


Första Serien. 


Arter som hafva tarsens baksida beklädd af två hela långs-sköldar. 


ER OA RE 


Första Cohorten. 


Finkartade Foglar (Fringilliformes). 


Bland de kännetecken som utmärka dessa foglar är intet 
annat så eget och så i ögonen fallande, som bildningen af under- 
käken, hvilken nyss förut uppgafs såsom hufvudsaklig charakter 
för denna cohort. Genom de starka, inät eller mot hvarandra 
böjda kanterna af underkäken, hvilka bakåt äro ganska höga, bli 
dessa foglar skickliga att sönderkrossa eller afskala de frön, hvaraf 
de lefva. De hafva således en slags förmåga att tugga födan, 
liksom Papegojorna, och båda dessa fogelgrupper få derigenom 
en viss, aflägsen likhet, eller »analogic« med däggdjuren. Många 
andra foglar, såsom Starar, ”Trastar, Lärkor, Höns m. fl., äta 
äfven växtämnen och frö, men de svälja dem hela och med på- 


sittande skal, hvarigenom det ofta händer, att de åter lemna ifrån 


sig växtfrön oskadade, så att dessa kunna slå rot. Det påstås 
till och med att Mistelns frö ej gro utan att hafva blifvit uppmju- 
kade i Trastens mage, hvilket man redan i forntiden visste att 
berätta. Ännu brukar man understundom låta 'Trastar o. d. fog- 
lar äta bär med hårdare frö, för att uppmjuka dem och göra dem 
lättare grobara; men ifall man till detta experiment skulle råka 
välja en art af de finkartade foglarne så blefve man narrad 
emedan denne, till följe af sin underkäks bildning, krossar eller 


skalar fröet, hvarigenom det blir dödadt. — En del af de Fink- 


- spetsen. 


artade eller Sparfartade foglarna lefva uteslutande af växtfrön. 
Ur bär pläga de utplocka kärnorna och bortkasta det omgifvande 
köttet. 
och mata sina ungar dermed. Denna olikhet i lefnadssättet Synes 


Men dessutom förtära en del arter om sommarn insekter 


vara uttryckt genom en olikhet i yttre formen, ty de arter som 
förtära insekter hafva, liksom de egentligen insektätande fogelar- 
terna af denna ordning, en liten inskärning vid sidan af näbb- 
Sådana äro Bofinken, Gråsparfvarna och Emberiza- 


arterna. De, som lefva uteslutande af frö, sakna denna lilla in- 


skärning, såsom Canariefogeln, Siskorna och Korsnäbbarna. Emel- 
lertid lemnar detta hak ej alltid ett säkert kännetecken, ty 
ofta är det otydligt, eller finnes hos somliga och saknas hos andra 
exemplar af samma art (t. ex. hos Fr. chloris). 

Dessa foglar hafva mindre ögon än andra foglar af lika stor- 
lek, och oftast små, af täta, korta fjädrar betäckta näsborrar. 
Näbben är kägellik, kort och vid roten tjock, vanligtvis icke rätt 
framätsträckt, utan något nedåt rigtad, så att käkarnas fogning, 
sedd från sidan, bildar en böjning eller vinkel der hornslidan bör- 
jar. Denna vinkel synes tydligast på underkäken. Tungan är 
ganska liten, oftast hård och helbräddad, särdeles hos de rent frö- 
ätande arterna. Den tyckes hos dem icke vara ett smakorgan. 


FINKARTADE FOGLAR. 17 


utan är reducerad till ett verktyg för att fasthålla och vända de 
frön som fogeln skalar och äter. Fötterna och vingarna äro af 
medelmättig storlek. 

Alla europeiska arter af denna cohort hafva blott 9 hand- 
pennor, (remiges primarie) och i allmänhet äro öfver hälften af 
de bekanta arterna så beskaffade; men i den heta zonen, uti Afrika 
och södra Asien, lefva talrika arter som äro försedda med 10 
Bland dessa 


som utmärka sig för stor konst- 


handpennor, af hvilka den första är ganska liten. 
sednare arter finnas mänga, 
färdighet i sammansättningen af sina bon. Vära flesta arter, och 
särdeles Bofinken, bygga ganska vackra bon, hvilka dock oftast 
ej äro försedda med tak. Gråsparfvarnas bo äro dock öfvertäckta, 
med blott ett ingångshål vid sidan, men de äro löst och illa sam- 


manfogade. 


1. KORSNÄBBSLÄGTET (Loxia L.). 


Käkarnas spetsar korsa hvarandra. — Den besynnerliga bild- 
ning af näbben, hvaraf detta slägte fått sitt namn och hvarige- 
nom det skiljer sig från alla andra kända fogelslägten, består der- 
uti, att underkäkens spets uppskjuter på endera sidan om den 
öfre, men hos somliga individer på högra, hos andra på venstra 
sidan. 
vuxen, då underkäkens spets hastigt tillväxer. På mindre ungar, 
tagne ur boet, ser näbbspetsen ut såsom på vanliga foglar. — 
Öfverkäken saknar inskärning vid spetsen. Underkäkens kanter 
äro blott på ett kortare stycke, bakom midten, uppstående såsom 
en vinkel. Stjerten är temligen kort, djupt tvåklufven, med 12 


Svenska Foglarna. I. 


äfven ifall de redan haft röda fjädrar. 


Denna bildning uppkommer först då ungen är nära full- ' 


ganska styfva, tillspetsade pennor. — Uti den hoplagda vingen 
Af de hit- 
hörande arterna äro bannarna smutsigt gulröda och honorna grå- 


räcka armpennorna ej till & af hela vingens längd. 


aktigt gula; men i första året äro ungarna grönaktigt grå och 
mörkfläckiga.  Märkvärdigt är, att då hannar uppfödas inne ji 
rum, bli de vid nästa fjäderfällning gulaktiga liksom honorna, 
Detta har föranledt den 
origtiga åsigten, att hannarna, såsom yngre, skulle vara röda och 
att de, såsom äldre och fullt utbildade, skulle bli grågula, hvilket 
förhällande i sanning skulle hafva varit högst besynnerligt, emedan 
foglarna alltid med ären få högre färger. 

Korsnäbbarna lefva hufvudsakligen af barrträds-frö, hvilka de 
utplocka ur kottarna; men dessutom äta de gerna hvarjehanda 
andra frö, såsom t. ex. kärnorna ur rönnbär. De hafva den egen- 
heten att ofta fortplanta sig ganska tidigt på våren eller redan 
midt under vintern, ehuru marken är betäckt af snö; men dess- 
utom träffas ofta bo med ägg eller ungar längre fram på somma- 
ren. Våra arters bon äro öfvertäckta och mindre fast samman- 
satta. — Uti sitt beteende hafva de mycken likhet med Papegojor. 
Liksom dessa äga de en utmärkt styrka i näbben, hvarigenom de 
förmå att söndergnaga de hårda tallkottarna och afbita trädqvistar, 
hvarföre man cj kan hafva dem inneslutna i burar med trädspje- 
lar, dem de lätt afskära. De klättra behändigt omkring grenarna, 
liksom i buren, och äga förmågan att använda fötterna såsom 
händer, för att hålla eller vända födan. Utan att egentligen vara 
flyttfoglar, föra de ett kringstrykande lif, så att de vissa är äro 
allmänna der de förut saknats. Deras säng är högst obetydlig 


och svag, så att man sällan märker den, eller ger akt derpå. 


18 | FINKARTADE FOÖGLAR. 


1. Stora KorsnäBren (Loxia pityopsittacus Bechst.). PI I, 
fig. 1, 2. — Näbben tjock, nästan lika hög som underkäkens längd 
(omkring 14 millimeter hög). Vingens längd 100—1053 millim. 
Vingen gråsvart utan ljusa tvärband. Näbbryggen är starkt böjd, 
till v.p. + af en cirkelbåge och käkspetsarna äro korta, starka. — 
Dess. vistelseort är inom barrskogsregionen; således i större delen 
af Skandinavien, långt inåt Lappmarkerna, men i Finmarken är 
den ej anmärkt, Äfven kommer den blott sällan till Skåne. — 
(Loxia pytiopsittacus ("") Bechst. Naturg. — Nilsson Skand. Fauna). 


2. Mindre Korsnärren (Loxia curvirostra L). Pl. I, fig, 3, 
4, — Näbben mindre tjock, med längre utdragna, smalare spet- 
sar: dess höjd 11 till 12 millimeter; näbbryggen bildar knappt + 
af en cirkelbåge och underkäkens spets skjuter fram öfver öfver- 
käken. Vinglängd 95—100 millimeter. 


den föregåendes. 


Färgen alldeles lika med 
De skilja sig nästan endast genom näbbens olika 
styrka och skulle rätt väl kunna anses såsom blotta racer eller 
varieteter af samma art, hvilka dock fortplantas såsom bestämdt 
åtskilda. Båda hafva lika lefnadssätt och lika vistelseort eller ut- 
bredning: Båda förekomma äfven i mellersta Europa men äro der 
något mindre än hos oss, samt i norra Asien. — (L. eurvirostra 


Linn. Fn. Sv. 224. — Nilss. Fn.). 


3. Bänper-KorsnäBBen (Loxialeucoptera Gm.). Pl. I, fig. 5 
och II, 1. — Vingen svart, prydd med två breda, hvita tvärband. — 
De båda största raderna af täckfjädrar äro nämligen i spetsarna 
bredt hvita. 
med ännu något smalare näbb. 


Hela fogeln är något mindre än den nästföregående 
Hannens färg blir något högre 


(+) Detta namn, som på Svenska betyder tallpapegoja, har från början, och 


röd, än hos de båda förra. Vinglängd 85—90 mm. -Näbbens 
höjd 10 mm. — Denne arten tillhör egentligen Sibirien och norra 
Ryssland; vid Archangel är han allmän (Liljeb.); men tidtals $es 
exemplar hos oss, eller äfven i andra delar af Europa; t. ex. 
1845, då flera erhöllos på åtskilliga ställen i Sverige, samt i 
Tyskland, Belgien och England. Under hösten är 1856 hafva flera 
stycken erhållits här omkring Stockholm. Sannolikt qvarstanna 
de här, men tyckas ej betydligen föröka sig, och det är ej utan 
tvekan som vi uppföra dem såsom en verkligen svensk fogelart. 
Uti Nordamerika förekommer samma fogel allmänt; men exem- 
plaren derifrån kunna vid jämförelse igenkännas på sin något sma- 
lare näbb (9 mm.), och något smalare: hvita spetsar på täckfjä- 
drarna. Äfven hannens färg tyckes vara något mörkare, men 
öfriga uppgifna skillnader hafva befunnits origtiga. (Denna är 
L. leucoptera Gmel., L. falcirostra Lath. — Exemplar från Europa 
och Asien äro: L. bifasciata Brehm, Isis 1827. — Sundev. Vet. 
Acad. Öfv. 1846. 37. — Bonap. Consp. 527. — L. tenioptera Glog. 
Handb. 354. — L. leucoptera Nilss. fn. — Liljeb. Vet. Acad. H. 
1850. 291). 


2. DOMHERRSLÄGTET (Pyrrhula Briss.). 


Näbben kort, tjock, starkt kullrig med öfverhängande spets 
utan tydliga inskärningar vid sidorna. Fötterna korta: tarsen 
mindre än 3 af vinglängden. — Armpennorna räcka till v.p. + af 


vingen, och stjerten är längre än på Korsnäbbarna. Från de ar- 


sedan nästan alltid blifvit orätt stafvadt, genom förväxling af i och y. Det bör stafvas:pityopsittacus. 


SLÄGTET PYRRHULA.. : 19 


ter, som straxt nedanför uppföras under slägtet Fringilla, skilja 
de sig genom sina något kortare fötter. De röra sig sällan på 
marken, äro rent växtätande och tillhöra nordliga climat eller höga 
bergländer. 


4. Tanisiten (Pyrrh. enucleator). Pl. IL fig. 2,3; — mörkt 
röd (hannen) eller grågul (honan) med breda, hvitaktiga kanter 
på de större täckfjädrarna. Stjerten klufven. Näbben något litet 
Vinglängd 107—110 m.m. ”Tarsen 
21. — Denne är den störste af de finkartade foglarna i Europa 
oeh en bland de största bekanta. 
blott den af barrskog bevuxna delen af Lappland och tillgränsande 
delar af Norrland (såsom Vesterbotten), och är ej känd uppåt 
fjäldtrakterna eller i Finnmarken. — Om sommarn tyckes han 


hoptryckt med rundad ryggköl. 


Hos oss tillhör han egentligen 


icke finnas så sydligt som i Värmland och Dalarna. Om vintern 
kommer han dock somliga år i mängd till trakten af Stockholm 
och någongång, ehuru sällan, ända till Skåne. Han finnes ock i 
Till lefnadssättet liknar han Kors- 


näbbarna lika mycket som till färgen, hvilken på samma sätt för- 


norra Asien och Nordamerika. 


ändras då han uppfödes 1 bur, och liksom de kan han klättra 
kring grenarna, ehuru mindre vigt; men han har ej samma fär- 
dighet att afbita qvistar och kan derföre hållas innestängd i träd- 
bur. HSången är äfven starkare och vackrare, men dock föga ut- 
märkt. Han låter ofta höra den om sommarnätterna och kallas 
derföre i Norrland: Nattvaka. — (Loxia enucleator Linn. S. N. 
och En. Sv. — Pyrrh. enucl. Temm. Man. 1. 333. — Corythus 
enuel. Cuv.; — Nilss. Fn. — Fringilla enucl. Mey. Gloger Handb. 
346). 

Anm. Efter Temminck förer jag denna fogel till slägtet Pyrrhula 
med hvilket han äger närmaste slägtskap och hvarigenom all ovisshet 


om namnet försvinner. Han har nämligen af Vieillot blifvit, först år 
1807, gjord till typus för slägtet Pinicola, hvilket sedan, år 1816, af 
samme författare ändrades till Strobilophaga, och 1817, af Cuvier, 
till Corythus. Då man bibehåller slägtet Fringilla odeladt, kunde 
det vara skäl att äfven ditföra dessa båda arterna. Jag bibehåller dock 
här slägtet Pyrrhula emedan detta blifvit vanligt i vår fauna. 


5. Domreeres (Pyrrh. vulgaris). Pl. II, fig. 4,5; — stjerten 
tvär; kroppen ofvan rent grå med svart hufvud och hvit öfver- 
gump; undertill röd (hannen) eller rödgrå (honan). Näbben är 
något mera bred än hög, med rundad, ej kölad rygg. Vinglängd 
90 mm., tars 17. — Ungarna äro gulgrå utan svart på hufvudet; 
men vingen är, såsom hos de äldre, svart med hvitaktigt, bredt 
tvärband. 

— Domherrn klättrar ej såsom Tallbiten, eller blott dåligt, och 
lefver af allehanda frö- och bär-kärnor samt, i brist på bättre, af 
trädknoppar. Sången är svag och obetydlig, men denna fogel har 
mycken förmåga att lära sjunga lättare arier, och hans vanliga 
loekton är ett rent, flöjtlikt: tu — i! Hos oss finnas de om som- 
marn i hela landet, till och med här och der i Skåne (Wallengr.), 
samt längt opp i Lappland (Gellivare, Qvickjock). De häcka i 
täta skogssnår, der de hålla sig tysta och dolda, så att man då 
sällan blir dem varse. Om vintern draga de sig åt söder och bli 
då allmänna i mellersta och södra Sverige, hvarvid en del torde 
härifrån flytta öfver åt mellersta Europa. Vanligen pläga de vara 
i rörelse och låta höra sin lockton under kallt, klart väder, men 
hålla sig dolda och tysta under blidväder. Utom Skandinavien 
bebor Dombherrn större delen af Europa och norra Asien, men 
finnes ej i Amerika. I Pyreneerna är han e) sällsynt, men på 
Sicilien har den blott sällan blifvit sedd (Malh.). Likväl äro de exem- 


plar som lefva i de sydligare länderna (Frankrike, Tyskland) nå” 


20 FINKARTADE  FOGLAR. 


got mindre och något litet starkare färgade än de nordiske. Vin- 
gen är omkring 8 mm. (4 tum) kortare. Man har derföre velat 
uppföra två skilda arter af Domherrar i Europa, och uppgifvit att 
dessa vidare skilde sig genom någon olikhet i vingpennornas re- 
lativa längd; men denna olikhet är alldeles ej constant och den 


obetydliga färgskillnaden är allt för tydligt en följd af olika cli- 


mat, hvarföre vi ej kunna antaga denna artskillnad. Vanligast 
är första vingpennan obetydligt längre än den 5:te. — (Lozia 
pyrrhula Linn. — Pyrrhula vulgaris Temm. Man. — Nilss. Fn. — 


Fringilla pyrrh. Mey. Gloger Handb. 326. — Pyrrh. sanguinea 
(Klein) Liljeb. Vet. Acad. H. 1850. 290. — Pyrrh. coccinea et P. 
rubicilla Bonap. Consp. 525). 


3. FINKSLÄGTET (Fringilla Linn.). 


Näbben kägelformig med lika länga käkar (understundom 
kullrig). Gomen hvälfd, utan knöl, blott försedd med 3 smala, 


något upphöjda streck. Fötterna oftast större i förhällande till 


kroppen (än hos Pyrrhula): tarsen $ af vingen eller längre. 


Anm. De hithörande arterna äro något skiljaktiga till form och 
ännu mera till lefnadssätt, hvarföre de rätt väl kunna åtskiljas i flera 
genera. Men svårigheten att förena en indelning i naturliga grupper 
med de antagna genera och särdeles med deras systematiska namn, så- 
vida man ej vill af hvarje art göra ett eget slägte, gör, att jag hellre 
här bibehåller ett enda stort, i flera naturliga grupper fördeladt, genus. 


a) Siskor (Acanthis Bechst.; Keys. & BI. ”) 


Näbben tunn, hoptryckt, med rät, hoptryckt ryggköl, inböjda 
käkkanter och långdragen, fin spets, fullkomligt utan inskärning. 


Inga borst vid munvikarna. Stjerten klufven. Fötterna korta; 
(tarsen 3 af vingens längd). — De lefva endast af frö, kelst olj- 


aktiga; hoppa sällan på marken, men klättra kring grenar och 


qvistar. 3 

6. SncurtsEn (Fr. carduelis). PI IV, fig. 1.2. —— Stjerten föga 
klufven; näbben temligen stor, ofvan, vid roten trind, sedan kölad. 
— Vingpennorna svarta; vid roten, utåt, bredt gula, med liten 
hvit fläck i spetsen. Stjertpennorna svarta; de två yttre på hvardera 
sidan, med stor hvit fläck före slutet; de öfriga med liten hvit spets. 


Ryggen brun; ansigtet rödt; nacken svart; tinningarna hvita. 


Undertill hvit, på sidorna rödbrun. — Honan har blott något 
mindre lifliga färger än hannen. — Ungen i nästdrägten (fig. 2) har 
hufvudet och ryggen smutsgrå, utan rödt och svart. — Denne är 


en af våra vackraste foglar och en god sångare. Han lefver af 
frö, mest af tistelartade växter, kardborrar 0. d., hvaraf han på 
tyska kallas Distelfink. Namnet Stiglits tyckes vara bildadt efter 
hans vanliga lockton. Han förekommer allmän i hela södra Sve- 
rige och Norge, är äpnu allmän vid Upsala; finnes i Vermland 
och Dalarna, men är ej känd i Lappmarkerna. Öfverallt stadnar 
han qvar om vintern, men ströfvar då omkriug familjevis, mest på 
åkrarna. — (Fring. carduelis Linn. — Nilss. Fn. — Carduelis 


elegans rec.). 


7. GRÖNSISKAN (Fring. spinus). PL IV, fig. 3, 4; — grönaktig; 
hela näbbryggen kölad; stjertpennorna vid roten bredt gula; två 
blekgula band öfver vingen. Hannen har gult bröst; en stor fläck 


på strupen och hufvudet ofvan svarta; blott kroppens sidor svart- 


(5) Äldre namn äro: Carduelis Briss., Chrysomitris Boie m. fl., hvilka dock tillhöra enskilda arter. 


SLÅGTET FRINGILLA, 21 


fläckiga. — Honan är mera gråaktig, mörkfläckig, utan svart på 
hufvudet. — Vingen omkring 70 millim. — Finnes om sommarn 
i större delen af Sverige och Norrige, men i Lappland sparsamt 
och ej öfver barrskogen (sedd vid Qvickjock af Löwenhjelm); ej 
känd i Finnmarken, och om sommarn sällsynt i Skäne; om vin- 
tern  deremot allmännare söderut. Hon vistas mest i småskog, 
och lefver helst af al och björkfrö; bygger i träd; sången består 
blott i en kort qvittrande drill. — (Fring. spinus Linn. — Nilgs. 
Fn. — Genus Chrysomitris Boie). 


8. GråsiskAn (Fring. linaria L.). Pl. ITIL fig. 4, 5, 6; — 
gråaktig, mörkfläckig, med bredt högröd panna och svart haka. 
Underkäkens höga, inböjda sidokant bildar två skilda flikar på 
hvardera sidan (hvarigenom denna art skiljer sig från alla andra 
kända arter). Färgen visar sig ganska olika efter årstid, kön, 
ålder och elimat. Vanligast se vi dessa foglar om vintern, sedan 
de på hösten fått nya fjädrar. De äro då ofvan ljust gulgrå (af 
Bak- 


ryggen och kroppens undersida äro hvita, åt sidorna tecknade med 


de breda, bleka fjäderkanterna) och svartaktigt fläckiga. 


smala, svartaktiga fläckar eller streck. De fullt utbildade hannarna 
hafva dessutom bröstet blekt rosenrödt och oftast äfven bakryggen 
än blekare öfverdragen af samma färg (fig. 5, 6). 

Denna drägt ändras mot slutet af vintern, åtminstone i nor- 
den, liksom genom urblekning, så att hela fogeln synes hvitaktig. 
Fläckarna bli blekare och försvinna nästan fullkomligt på bakryg- 
sen samt bröstet, och det svarta omkring näbbroten får en blekt 


gråbrun, gråaktigt glänsande färg. Detta utseende finnes hos 


(CK) »Var- borealisv är här felaktigt och bör utbytas mot: Var magnirostris: 


Svenska Foglarna. I. 


exemplar skjutne i Lappland i April månad, och torde möjligtvis 
tillhöra en hyperboreisk race, som dock visserligen ej utgör en egen 
art; men en början till en dylik urblekning tyckes förmärkas hos 
en del af dem, som fås här omkring Stockholm, långt fram på 
vintern, i Mars, April; men ej hos alla. 

Genom brämfällningen om våren försvinner den bleka färgen. 
Ryggen blir svartbrun med mindre breda, föga ljusare fjäderkan- 
ter; men vingarnas täckfjädrar hafva, liksom i vinterdrägten, 
breda, ljusa ändar. Bakryggen och bröstet få hos honan större, 
mörka fläckar, hos hannen högre röd färg, än i vinterdrägten, 
Det svarta omkring näbbroten och det röda på de äldre hannar- 
nas bröst och bakrygg blir renare o. s. v. (Fig. 4). 

Hos oss förekomma. tvänne" racer af denna fogel, som vid 
första påseendet synas ganska väl åtskilda, nämligen: 

a) Stornäbbade racen, pl. II, fig. 4,5 ("). — (Sundev. Vet. Ac. 
H. 1840, 59; — bLinaria alnorum et L. holbölli Brehm Handb. 
— Acanthis holbölli, Bonap. Consp. 541); — med stor näbb: 
11 å 12 millimeter från munvinkeln, eller från pannvinkelns spets, 
och den svarta fläcken på hakan stor, af näbbens längd eller än 
längre. Vinglängden 75 till 80 millimeter. Tarsen 15 å 14 milli- 
Hela fogeln är något större och gröfre bildad, än den 
följande och näbben är, genom sin storlek, blott vid roten betäckt 
af ansigtets fjädrar, äfven i vinterdrägten. 

b) Smånäbbade racen; pl. II, fig. 6. (Vet. Ac. H. Il ce — 
Lin. betularum Brehm. — Ac. linaria Bonap. 1. e.). Näbben är 
blott 8 aå 10 millimeter lång och, i vinterdrägten, åtminstone till 


meter. 


22 | FINKARTADE FOGLAR. 


halfva längden täckt af fjädrar. Det svarta på hakan är ännu 
kortare än näbben; vingen 71 till 73 millimeter ; tarsen 14. 
Dessa båda racer likna hvarandra föröfrigt i allting, äfven 
uti färgens olikhet efter årstid och kön, och man finner ofta 
mellanformer, som ej med säkerhet kunna hänföras till någondera. 
Vi kunna 
således icke uppställa dem såsom skilda arter, ehuru det bör anmär- 
kas att de vanligtvis hålla sig åtskilda i olika flockar och att den 
större, starkare racen, uppgifves mera vistas i alträden, hvilkas 


Äfven tyckas bådas läte och flygt vara alldeles lika. 


små men hårda frökottar de lättare sönderbita; hvaremot den min- 
dre racen skulle företrädesvis vistas bland björkar och helst lefva 
af deras frö. Men ofta finner man dem på motsatt vis, och båda 
racerna tillhopa besöka rönnträden, för att ur deras bär utplocka 
kärnorna, hvilka de tyckas finna särdeles smakliga. Om sommarn 
vistas Gråsiskorna af båda racerna endast högt opp i norden i 
vårt land, nämligen i Lappland, uppåt fjäldhöjderna (C"), mest uti 
björk- och videregionerna, ända till gränserna för den ständiga snön, 
och det är ej bekant att de kläcka någonstädes inom de odlings- 
bara delarna af Sverige. ' Sjelf har jag i Augusti sett dem i Fin- 
marken, vid Alten och nära Nordeap, men kan ej uppgifva hvil- 
kendera racen som der fanns, emedan åtskillnaden då var mig 
obekant. <Öfverhufvud känner man ännu ej huruvida de båda 
racerna öfverallt finnas tillhopa eller hafva nägot olika utbredning. 
På Spetsbergen kan Gråsiskan ej förekomma, emedan hon der 
skulle sakna föda. Den fogel derifrån, som af Scoresby blifvit 
ansedd såsom Fr. linaria, var utan tvifvel en unge af Emberiza 


nivalis, som der finnes i mängd. 


På hösten flytta de ut mot söder. 
kring Stockholm, pläga de anlända i stora flockar omkring med- 
let af October. 
än längre, ända till Skåne och öfver hafvet till Tyskland och 
Frankrike. Vid Paris kallas de: Grand Cabaret. Båda varieteterna 


Till mellersta Sverige, 


En del stannar qvar öfver vintern; andra flytta 


flytta lika långt. Mot slutet af vintern draga de åter uppåt, så 
att de omkring Stockholm pläga bli talrikare i Mars och alldeles 
försvinna i slutet af April. Liksom alla nordiska flyttfoglar visa 
de sig i ganska olika antal. Somliga år komma de i otalig mängd; 
andra år kunna de vara tämligen sällsynta. Såsom nyss anfördes 
öfvervintra en del ända högt opp i Lappland. 

Gråsiskans läte är i allmänhet sträft och sången är föga ut- 
märkt. Hon plägar dock hållas i bur såsom en liten vacker, 
treflig och lättfödd fogel. 


Sjäska; i Skåne, ömsom TIrisk och Siseronika eller Sisserönnika. 


Vid Stockholm kallas hon vanligen 


Detta sednare namn, som äfven är vanligt i Danmark och Norrige, 
synes vara en förändring af: Rönn-siska. -— (Fringilla linaria L. 
— Nilss. Fn. — Liljeb. Vet. Ac. H. 1850, 290. — Genus Acan- 
this Bonap. Consp. 540). 


Utom Skandinavien finnes Gråsiskan i alla nordliga länder. 
Den är allmän i BSiberien. De exemplar jag sett från Nordamerika 
(Californien — Canada) hafva ej visat någon olikhet med våra 
smånäbbade exemplar. Från trakten kring Archangel har Prof. 
Liljeborg -hemfört exemplar i sommardrägt, som synas något litet 
afvikande. De likna nämligen i allt vår stornäbbade form, men, 


åtminstone somliga exemplar, hafva näbben mera conisk, knappt 


() Utan tvifvel skulle skrifsättet Fjäld vara det rätta, enligt uttalet i Norrige och på sina ställen i Sveriges fjäldtrakter. — Fjäll finnas på fisk: men fjäld är ett egentligen Norskt ord, 
som ursprungligen betyder Fält, T. Feld. De första invandrarne af Götisk stam funno nämligen i Norrige, dels dalar bevuxne af skog, dels öppna fält, Fjäld. Men dessa sed- 
nare finnas i Norrige blott ganska högt öfver hafsytan, och öfver trädvegetationen, der de utgöra sjelfva landshöjden, hvari dalarna äro fördjupningar. Namnet Fjäld blef såle- 
des derstädes snart synonymt med högland, stor bergshöjd, och slutligen, uti stadbospråket, med bergsklippa. Hvarje resande i Norrige skall finna denna åsigt rigtig. 


SLÄGTET FRINGILLA. Sn sö 


En annan varietet af samma art 
finnes om sommarn i det mellersta och sydliga Europas högre 
bergstrakter, såsom i Alperna, och kommer om vintern nedåt slät- 
terna i Frankrike, Italien, till och med Sicilien och Grekland. 


märkbart intryckt på sidorna. 


Den liknar fullkomligt vår smånäbbade varietet; men är bestämdt 
mindre (vinglängd blott 65 mm.), och något mörkare, eller star- 
kare färgad, så att t. ex. bröstet, och isynnerhet bakryggen, aldrig 
bli hvita, utan ännu mera, än på de svenska exemplaren, äro 
öfverdragne af en gulbrun färg hos honorna. Detta är sannolikt 
en verkan af climatet och en följd deraf, att vinterdrägten, i det 
sydligare luftstrecket, ej bäres så länge som i norden. Denna 
varietet är Vieillots Linaria rufescens. 

Ännu en annan fogelform, som åtminstone kommer nära till 
Gråsiskans climatiska varieteter, är Linaria canescens (Gould, Bp. 
Consp. 541; — L. hornemanni Holb. — Fr. borealis Temm.), som om 
sommarn bebor Nord-Grönland (norr om 699 N. lat.) och om 
vintern ej flyttar från landet, till och med sällan visar sig i södra 
delen deraf. Den, är betydligt större och gröfre än våra största 
exemplar (vingens längd 85 mm.; tarsen 1735), med betydligt 
större, tjockare fötter. Näbben är ej längre än på våra stornäb- 
bade exemplar, men tjockare, och trind, knappt märkbart intryckt 
på sidorna. Vinterdrägten är hvitaktig, fullkomligt lik den ofvan 
beskrifna, som understundom träffas hos våra vanliga varieteter i 
Lappland. Enligt Hollböll skall den blott bära sommardrägten 
omkring 3 månaders tid, och hannen skulle i denna drägt full- 
komligt förlora det röda på bröstet och bakryggen, som finnes i 
vinterdrägten; men denna sednare uppgift synes alldeles otrolig 
(såsom Liljeborg, på anf. st. anmärkt). Samme författare uppgifver 


dessutom att förhållandet skulle vara lika hos den egentliga Fr. 


linaria, som om våren kommer till Grönland från Amerika, endast 
bebor landets södra hälft och om hösten återflyttar till Amerika. 
— Man har uppgifvit att den Grönländska Lin. canescens någon- 
gång skulle vara funnen i Europa; men sannolikt beror detta på 
förväxling med den lika”färgade, bleka, nordiska vinterdrägten. 


b) Hämplingar (Linota Bonap. Gloger 1842). 
Näbben nästan fullkomligt kägelformig (eller kullrig), ej hop- 
tryckt, med rundad näbbrygg, och kort, ej hvass spets, med ingen 
Stjerten starkt klufven. 


eller otydlig inskärning. Inga borsthår. 


Äfven dessa synas uteslutande lefva af frö och växtämnen. 


”) Med rätlinigt conisk näbb. 


9. VinterHämprinGen (Fr. flavirostris). Pl. II, fig. 3; — 
grägulaktig, mörkfläckig med ofläckad, blekt grågulaktig strupe 
och haka. — Näbben är liten, rätlinigt kägellik, om vintern gul. 
Klorna långa och fötterna större än på de öfriga. Öfvergumpen 
är hos de äldre ljusröd, men hufvudet har intet rödt. 
75—77; tarsen 16 mm. — Bebor om sommarn fjäldsidorna; är 
allmän vid Tromsö i Augusti (Liljeb.), men föröfrigt är dess till- 
Blott om vintern och i flyttningstiderna fin- 


Vinglängd 


håll ej noga kändt. 
nes han i mellersta och södra Sverige, i mindre antal, men kom- 
mer då understundom till Skåne och Tyskland. Till lynnet är 
han vild och otämjelig. — (Fr. flavirostris L. — Nilss. Fn. — 
Fr. montium Gm. Temm. Man). 


PENTA SIN 
Ving- 


10. HäÄMPLINGEN (Fr. cannabina). 
strupen hvit, midtåt gräfläckig, utan svart fläck på hakan. 
och stjertpennorne i båda kanterna bredare hvita. Vingen 78 till 


(") Äldre namn äro Chlorig, som ensamt tillhör Fr. chloris, och Linaria, som illa blifvit af Bechstein och de nyare användt för Fr. Cannabina. 


24 FINKARTADE FOGLAR. 


80 millim.; tarsen 163. — Hannen har rödbrun rygg, grått huf- 
vud, om sommarn med högröd hjessa, ljusrödt bröst, hvit buk. 
I vinterdrägten döljes det röda af de gråaktiga fjäderkanterna. 
Honan och ungarna äro gråaktiga, något fläckiga. — Hämplingen 
är en af de allmännaste foglarna i södra hälften af Skandinavien, 
men tyckes knappt finnas långt norr om ekskogsgränsen, vid 60 
å 61? N. lat.; åtminstone icke upp mot Lappland. Han vistas i 
småskog, eiler på slätter der buskar och häckar finnas, uti hvilka 
han bygger. 
som mest hålla sig på marken och som lätt igenkännas af de 


Mot slutet af sommarn samlas de i stora flockar. 


rena, vackra locktoner som hvarje fogel låter höra, då han flyger 
opp. På åkrarna söka de mera efter frön af åkerkål o. d. än 
efter sjelfva sädeskornen, men helst förtära de hampfrö, hvaraf 
fogeln fått sitt namn. Om vintern flytta de söderut, ända till 
norra Afrika. En och annan qvarstannar dock understundom i 
södra Sverige. —  (Fringilla cannabina Linn. — Nilss. Fn. — 


Linota cannabina Bonap. Consp. 539). 


41.  GRÖNINGEN (Fr. echloris). P1 V, fig. 3, 4; — hela krop- 
pen grönaktig med ving- och stjertpennorna mot roten bredt gula. 
Vinglängden omkring 985 millim.; tarsen 17. — Hannen är klarare 
grön, utan fläckar; honan gröngrå med mörkare, föga tydliga 


fläckar. - Näbben är större än på de föregående arterna och har 
oftast en liten inskärning- vid spetsen. — Han förekommer, ej 


sällsynt, i buskmark och skog uti södra och mellersta delarna af 
Skandinavien, till och med i Dalarna och Helsingland, men ej 


uppåt Lappmarken. I Skåne är han om sommarn sällsynt, men 


nägra få qvarstanna dock och fortplanta sig der, i de vildare 


skogstrakterna. Om vintern blir han der vida allmännare, ty 
ehuru denna art ej kan kallas flyttfogel, så draga dock åtminstone 
en del mot söder om vintern, men en del qvarblifva äfven uti de 
nordligaste trakterna som fogeln bebor, såsom omkring Stockholm 
och Upsala. Samma art finnes äfven allmän i mellersta Europa 
samt i södra Huropas högre bergstrakter, och derifrån drar en 
del om vintern öfver till norra Afrika. Liksom af många andra 
fogelarter pläga de exemplar, som bebo de sydligare länderna, 
vara något mindre och något klarare färgade än de nordiska. — 
Fogeifängare i Stockholm pläga kalla denna fogel: Svenska, hvil- 
ket synes vara en förkortning af det lika vanliga namnet: Svensk 
Canariefogel. Detta sednare namn torde mera hafva afseende på 
färgen, än på den föga utmärkta sången. Hans vanliga namn i 
Skåne är Gröning, hvilket på somliga andra orter användes för 
Gulsparfven.  Grönhämpling skulle vara ett ganska passande 
namn. — (Loxia chloris Linn. — Fringilla chloris Nilss. Fn. — 
Chlorospiza ehloris Bonap. Consp. 513. — Ligurinus Koch, sed 
Ligurinus Briss. — Fr. spinus). 


"") Hämplingar med kullrig näbb. 


Ingen hithörande art tillhör Sveriges fauna, men följande två 
fogelarter kunna på detta ställe omnämnas. 

RÖDHÄMPLINGEN (Fr. erythrina). 1"); mörkgrå, med starkt kullrig näbb. 
Hannen har hufvud, hals, bröst och bakrygg högröda; buken rödaktigt 
hvit; ryggen rödaktigt grå; vingarnas fjäderkanter ljust rödaktiga. Ho- 
nan är askgrå, under smutshvit med strupen fläckig af mörkgrått. Ving- 
längd 78 mm. ”Tars 18. — Inom Sveriges gränser känner man blott att 
ett enda exemplar af denna art blifvit funnet, nämligen en hona. som 
fanns på Gottland om hösten 1839 (""), sannolikt väderdrifven under 
flyttningen från Finland, hvarest denna fogel ej är sällsynt. Han till- 


(«) De arter, som ej”anses' tillhöra vår fauna, uppföras såsom en egen följd, med ordningsnumret efter namnet och mindre stil. De komma att afbildas i supplementet. 


(ok) Se Vet. Ac. Handl 1840 sid. 39 och 18414, 212. 


SLÄGTET FRINGILLA. 25 


hörer hela östra Europa och vestra Siberien, men kommer sällan, och 
blott om vintern, till östra delarna af Tyskland. Till lefnadssätt och 
utseende har han mycken likhet med Hämplingen. Han sjunger bra 
och vistas mycket på marken, helst vid vatten. För sin kullriga näbb 
har han ofta, men orätt, blifvit förd till slägtet Pyrrhula. — (Loxia 
erythrina Pall. — Pyrrhula erythr. Temm. Man. — Nilss. Fn. — Genus 
Carpodacus Kaup; — Erythrospiza Bonap. — OCarpod. erythrina 
Bonap. Consp. 5834). 


CANARIEFOGELN (Fr. canaria Linn) 2. Ehuru denna fogel icke kan 
lefva i fritt tillstånd hos oss, så är han dock så allmänt känd, att jag 
anser mig ej böra alldeles förbigå honom. Han härstammar från de Ca- 
nariska öarna och har derifrån blifvit utspridd, såsom burfogel, kring 
hela jorden, för sin utmärkta sång och isynnerhet för den ovanliga lätt- 
het hvarmed han trifves och fortplantar sig i fångenskapen. Han är, 
liksom hunden, hästen m. fl., ett af de djur, som tyckas vara skapade 
för att bli ett bihang till menniskan. I tama tillståndet blir han ofta 
blekgul, utan fläckar; men de som lefva vilda i hemlandet äro ofvan 
gröngrå med täta, mörkgrå fläckar, utan ljusare vingband och med föga 
tydliga, gulaktiga ögonbryn. Undertill äro de tämligeu jämnt gula, utan 
svarta fläckar på bröstets sidor. Vingen 72 till 75 mm. Tarsen 17. 


ce) Finkar (Fringilla et Coccothraustes). 


Näbben tämligen stor, nästan rätlinigt conisk med något 
trubbig, svagt nedböjd spets, som vid sidorna har små inskärnin- 
gar. Vid munvinkeln finnas 5 å 6 tydliga borsthår. Underkäken 
är, liksom på alla de föregående, lika bred som den öfre, med 
sidodelen (Gnathidium) hög, verticalt ställd och bildande en spet- 
sig vinkel bakåt, nederst mot fjädergränsen. De yttre stjertpen- 
norna ha ett stort, hvitt fält. — De hithörande arterna lefva till 
en betydlig del af insekter och mata sina ungar dermed. 


12. ÖTENENÄCKEN (Fr. coccothraustes). P1 V, fig. 5 3; 
6, unge. — Näbben ovanligt stor: så hög som hela hufvudet; 


Svenska Foglarna. I. 


bakryggen gulbrun. — Kroppen är gulgråaktig med mörkare, 


brun rygg och svart haka; vingen svart med en stor, hvitgrå 
fläck på täckfjädrarna; de flesta, mellersta vingpennorna svarta, 
blåglänsande, i spetsen tvära med spetsig, utböjd yttre vinkel. 
Stjerten föga klufven; de två mellersta pennorna bleka; de öfriga 
svarta, med inre fanet i spetsen, till 3 hvitt. Vingen 105 å 100 
mm. ATarsen 22. — Hannen har vackrare färg än honan och 
klart grå bakhals. Ungarna äro blekare, undertill något fläckiga, 
utan svart på hakan o. 8. v. | 
Denne fogeln finnes sparsamt, här och där i Sveriges södra 
hälft, från Skåne till Värmland, Dalarne och Vestmanland. Möj- 
ligtvis förekommer han ännu något längre åt norr, och han upp- 
gifves af Zetterstedt såsom sedd i Åsele-trakten. Äfven i södra 
delen af Norrige förekommer han, ehuru sällan. Dessutom finnes 
han i större delen af Europa och i det sydligare Sibirien genom 
hela Asien och på Japan; men ingenstädes tyckes han finnas all- 
mänt. Han är ej regulier flyttfogel men ströfvar omkring om 
vintern och säges isynnerhet då, understundom komma till sydli- 
gare länder, såsom Italien. Dessutom förer han ett kringströf- 
vande, ziguenarlikt lefnadssätt och bortflyttar ofta från en ort se- 
dan han uppehällit sig der några års tid. Sålunda häckade han 
tämligen allmänt uti trädgårdarna i staden Lund under några års 
tid på 1820-talet, men försvann plötsligen och sågs ej sedan der- 
städes på flera år. Han vistas nästan blott i träden, lefver af 
allehanda frö och kärnor och förmår klyfva körsbärsstenar för att 


åtkomma kärnan. — (Loxia coccothraustes Linn. — Fringilla 
coce. Ill. — Nilss. Fn. — Gen. Coccothraustes Briss. — Bonäp. 
Consp. 506). 

7 


26 FINKARTADE FOGLAR. 


13.  Borisken (Fringilla celebs). Pl IV, fig. 5, 6; — 
bakryggen grågrön; underkäkens kant bakåt rundad, helbräddad. 
— Hannen har blågrått hufvud och brun rygg; bröstet, strupen 
och hufvudets sidor gräröda. Vingen svart med två hvita tvär- 
band, hvaraf det främre, på de små täckfjädrarna, ganska bredt. 
Stjerten svart; yttersta pennan hvit, vid roten till öfver en tredje- 
del svart och vid spetsen, utåt, svartaktig; den nästföljande svart 
med en stor, spetsig hvit fläck i ändan. Vingen 88 mm.; tarsen 
19. — Honan är något mindre, ofvan gråbrun, under ljusare grå- 
aktig, med vingar stjert och bakrygg såsom hos hannen. Färgen 
blir, hos båda könen, obetydligt förändrad uti vinterdrägten. 
Hannens hufvud blir dock något smutsfärgadt af de brunaktiga 
fjäderkanterna, som mot våren affalla. 

Bofinken är en af våra allmännaste skogsfoglar. Han bebor 
i mängd hela södra och mellersta Sverige, samt Norrland och 
Vesterbotten och finnes, mindre talrik, uti nästan hela den egent- 
liga barrskogsregionen af Lappmarken, äfvensom långt uppåt Nord- 
landen i Norge. Han flyttar bort öfver vintern, men hörer, jemte 
Lärkan och Staren till de flyttfoglar, som lemna hembygden sent 
och återkomma tidigt. Uti Skåne räcker hans bortevaro oftast 
mindre än fem månaders tid, så att man redan i Mars månad 
får höra hans starka och muntra, ehuru ej mycket varierade säng. 
Då snöyra vid denna tid ofta påkommer efter en längre tids vac- 
kert väder, komma Bofinkarna i mängd in till husen, bland sparf- 
varna, och om man vid sådana tillfällen fångar eller skjuter sparf 
till stek, så igenkännas bofinkstekarna på sin tydligt beska smak. 
Liksom af flera andra flyttfogelarter, stannar en och annan Bo- 
fink qvar öfver vintern, till och med i mellersta Sverige; men 
dessa kunna allenast betraktas såsom sällsyntare undantag. Vida 
flera stanna qvar i det mellersta Europa, och ännu flera i det 


sydliga, såsom Italien och Sicilien, men mänga af dem som om 
våren återkomma till oss torde under sin vinterfärd hafva besökt 
Afrika. 
foglar. 


Detta gäller ännu mera om de flesta af våra öfriga flytt- 
Utom värt land är Bofinken om sommarn talrik i hela 
mellersta Europa, till Alperna, och uti Siberien, samt på bergshöj- 
derna i de sydligare länderna; men till norra Afrika torde han 
endast komma om vintern såsom flyttfogel från Europa. Den 
fogel som der ersätter hans ställe och som blifvit kallad Fr. 
spodiogenia, skiljer sig dock ganska föga från Bofinken, nämligen 
blott till färgen: han är blekare, med grön rygg och hufvudets 
sidor grå. — Af Bofinken flytta hannar och honor ej tillhopa, 
utan i skilda flockar och vid olika tid, så att de flesta hannarna 
om hösten pläga flytta bort något förr, men äfven, om våren, 
återkomma en till två veckor tidigare än största mängden af ho- 
norna. Emedan båda könen af denna art, under alla årstider 
hafva betydligt olika färg, så är detta lätt att iakttaga och väl 
bekant för landtfolket i flera delar af Sverige. I Tyskland har 
man äfven iakttagit en sådan åtskillnad, men der uppgifves att 
honorna bäde flytta bort tidigare och återkomma sednare än han- 
narna, hvilket äfven hos oss förtjenar att med uppmärksamhet 
efterses. En dylik skillnad under flyttningen, mellan olika kön 
eller åldrar af samma art är känd hos många andra fogelarter och 
torde vara allmännare än som är bekant. Bofinkens bo är bland 
de vackraste som byggas af våra vanliga småfoglar. Det är 
visserligen ej särdeles konstrikt, utan helt enkelt, djupt skälformigt 
eller halfklotlikt, utan tak; men- det är ganska tjockt och fast 
sammansatt af strån m. m., med platt, skarpkantad öfre brädd 
och utanpå beprydt af lafvar, mossor: o. d., som göra att det på 
afstånd är svårt att urskilja från den gren hvarpå det hvilar, men 
som på nära håll gifva det ett särdeles nätt och vackert utseende. 


SLÄGTET FRINGILLA. ay 


Vanligtvis står det på en gren, 5 å 8 alnar öfver marken; äggen 
pläga vara omkring fem, blekt gråblå med mörka prickar och 
streck. De kläckas efter knappt 14 dagars rufning och åter efter 
lika lång tids förlopp flyga ungarna ur boet. Föräldrarna mata 
dem flitigt med insekter och larver. Första kullen ägg läggas i 
slutet af Maj; den andra vid midsommarstiden. — (Fringilla cg- 


lebs Linn. — Nilss. Fn. — Bonap Consp. 507). 


14. ”Norrovistes (Fring. montifringilla). Pl V, fig. 1, 
2. — Bakryggen hvit; underkäkens kant baktill inskuren, med en 
afskild, spetsad vinkel; armhålan, under vingen, beklädd af klart 
gula fjädrar. — Sedan vinterdrägtens grå fjäderkanter affallit, få 
de äldre hannarna svart hufvud och framrygg; strupen, frambröstet 
och skullrorna äro klart brungula; vingen är främst brungul; der- 
efter svart med två orent hvita tvärband. — Honan är mera grå- 
aktig; nacken är ljusgrå, med två mörka, vågiga långsband och 
skullerfjädrarna samt de små vingtäckarna äro svartaktiga med 
blekare kant. — De yngre hannarna likna honom, men igenkän- 
nas på vingens och skullrans färg, som liknar den hos de äldre 
Vingen 90 till 86 mm. Tarsen 19. 
Om sommarn bebor Norrqvinten blott den högre norden, der 


hannarna. 


han ersätter Bofinken; men båda träffas dock tillsamman i den 
öfre delen af barrskogsregionen. Han finnes i Finmarken (t. ex. 
vid Alten; ovisst om äfven vid Hammerfest och Nordeap) samt 
uppåt fjäldsidorna i Lappland, så långt björkskogen räcker. I 
Norrige följer han fjällsträckningen längre mot söder och häckar 
allmänt på Dovre fjäld i tallskogsregionen och deröfver, samt på 
dess norra sluttning, i Guledalen, ända långt ned i granskogen. 
På samma sätt bor han norr om Bofinken, och till en del till- 


hopa med den, genom hela norra Asien; men det synes ganska 


ovisst huruvida ett ringare antal bo och häcka på de högre 
Från sitt stamhåll i norden utvandrar 
I Norrland och 
mellersta Sverige uppehålla sig dessa flockar ej länge och blott 


bergen i mellersta Europa. 
han, i September eller förr, flockvis mot söder. 


ganska få individer qvarstanna här och der öfver vintern, De 
flesta draga ned åt Tyskland och Frankrike, men blott få komma 
ända ned till det egentliga södra Europa, såsom Italien och Grek- 
land. Dock hafva exemplar blifvit sedda ända ned på Sicilien 
(Malh.). I Skåne qvarstanna de i större mängd endast de år, 
då Bokträdet gifvit ymnig frukt. 
käraste vinterföda och bokskogen utgör deras egentliga vinter-till- 
håll. I April börja de åter draga norrut, och anlända i Maj eller 


Bokollon äro nemligen deras 


Juni till sina sommarstationer, der de lefva alldeles på samma 
sätt som Bofinken. Till och med boet har största likhet med 
dennes; men lätet är sträft och föga angenämt. — Liksom många 
andra, särdeles nordiska djurarter, är Norrqvinten somliga år min- 
dre allmän, men deremot andra år högst ymnig, så att individerna 
Sådana år 
komma de i otaliga flockar, såsom moln, ända ned till Frankrike 
der de äro väl kända under namn af Pingon d'ardennes (Arden- 
nerfink). Buffon har antecknat åren 1735, — 57, — 65, samt 
1774 och 75, då de infunno sig der i ovanlig mängd. Vintern 
år 1819 till 20 kommo de likaledes i otalig mängd och emedan 
Boken i Skåne detta år hade gifvit ovanligt ymnig frukt, så qvar- 
stannade de der i så stor mängd, att de uppväckte oro bland 
landtfolket. Man spådde krig, pest eller andra olyckor; foglarna 
ansågos såsom aldrig förr sedda o. 8. v., på samma sätt som man 
Norr- 


tyckas vara mångfaldiga gånger flera än vanligt. 


ofta hört då något mindre vanligt naturfenomen inträffat. 
qvintarna drogo den gången bort i fred och hafva sedan många 
gånger visat sig der, men ej, så vidt jag känner, så talrika som 


28 FINKARTADE FOGLAR. 


Då ymmig tillgång finnes på föda, bli dessa fog- 
Deras kött har en besk smak liksom Bo- 


nämnde vinter. 
lar omåttligt feta. 
finkens. 


d) Gråsparfvar (Pyrgita Cuv. Passer Briss.). 

Näbben ojämnt och kullrigt conisk, med något trubbig, svagt 
nedböjd och vid sidorna inskuren spets. Tydliga borsthår finnas 
Underkäkenus sidodelar stå snedt, så att käkens 
Fjädergränsen bildar, nedtill vid underkäken, 
Kroppsfärgen är grå, med 

Stjerten är nästan jämn, 


vid munvinkeln. 
bredd nedåt aftager. 
blott en trubbig, eller ingen vinkel. 
ryggen fläckig af svart och rödbrunt. 
grå, utan hvitt. — De lefva helst af mjöliga frön samt af insek- 
ter; bygga illa hopsatta, öfvertäckta bo, i hus, trädhälor o. d.; 
"hoppa och flyga tungt och hafva ej någon egentlig sång. 


15. Husspareven (Fring. domestica). Pl. VI, fig. 1, 2; — 
underkäkens kant hel; tinningarna (gråhvita) utan svart fläck, 
stjerten svagt urnupen. — Hannen har svart strupe, hufvudet ofvan 
klart grått med ett rödbrunt fält långsåt hvardera sidan, bakom 
ögonen. Honan har blek strupe och smutsgrått hufvud, med 
breda, gulgrå ögonbryn. — Vingen 75—980 mm.; tarsen 20. 

Denne, menniskans trogne följeslagare, förekommer i större 
delen af gamla continenten öfverallt der åkerbruk idkas och stä- 
der eller beständiga boningsplatser finnas. Emedan han älskar 
att lefva stilla, på ett ställe under hela året, och helst äter samma 
sädesslag som menniskan, har han öfverallt lemnat vildmarken, 
för att söka de civiliserade folkslagens sällskap; eller möjligtvis 
har han utbredt sig från ett stamland, genom att följa efter de 
åkerbrukande folken; men med nomader och vildar följer han ej. 
Sälunda är Gråsparfven, med åtskilliga små olikheter i färg och 


storlek, utspridd öfver hela Europa, utom det aldra nordligaste. 
och hela Asien, utom det nordligaste (och östligaste?). Han 
finnes ända ned i Indien samt på Ceylon och Java, och i hela 
norra Afrika, ända till de stora öknarna. I Calcutta är han lika 
allmän som i Stockholm och den derstädes förekommande variete- 
ten är föga olik den svenska; den har blott något klarare färger, 
såsom en följd af det varmare climatet. — Exemplaren från Java 
äro något mindre (vinglängd 72 mm.), med rent hvita kinder. — 
I Sennaar och i Grekland förekommer en lika liten varietet, hos 
hvilken det hvita och det svarta är renare och den rödbruna fär- 
gen är lifligare samt ännu mera utbredd, så att framryggen är 
starkt rödbrun med blott några små svarta streck i stället för 
fläckarna; men det svarta på strupen är större än på den svenska 
varieteten. — Deremot erhåller man från trakten af Constantinopel 
en race af Gråsparfven, som till storlek och färg nära liknar den 
svenska, utom det, att det rödbruna bakom ögat är ännu mindre, 
med tydligare bvita fjäderspetsar, som bilda ett långsgående hvitt 
band. — Den varietet, som bebor hela Italien, är något mera af- 
vikande, i det att det rödbruna på hannens hufvud är utbredt 
öfver hela hufvudets öfre del och hela bakhalsen; ögonbrynen äro 
tydliga, rent hvita, och framryggens fjädrar äro i yttre fanet ej 
rödbruna, utan liksom urblekta, ljust gulgrå. Denne plägar anses 
såsom en egen art (Fr. italie Vieill.; — Fr. cisalpina Temm.) — 
Uti Spanien, Sardinien och hela norra Afrika förekommer en va- 
rietet, hvaraf hannen har hufvud och rygg tecknade nästan på 
samma sätt som den nyssnämnde; men dessutom är den svarta 
färgen på strupen ännu mera utbredd och fortsatt af svarta fläc- 
Näbben plägar äfven vara större än 
Äfven denne kar fått ett eget namn 


kar långsåt kroppens sidor. 
på de öfriga varieteterna. 
(Fr. hispaniolensis Temm. — »Passer salicarius Vieill.« ubi ?). 


SLÄGTET FRINGILLA. 29 


Dessa olikheter i färgen inskränka sig hufvudsakligen till de 
delar, som hannarna hafva olika med honorna, såsom hufvud och 
strupe. Honorna äro mera lika öfverallt, eller blott olika genom 
något mer eller mindre rena färger. Ryggfjädrarna pläga äfven 
vara i yttre fanet bleka hos de varieteter, hvilkas hannar hafva 
Hannarna visa deremot tydliga små olikheter i 


Så t. ex. har en i Tyskland allmän varietet, 


dem så färgade. 
de flesta länder. 
det svarta på strupen vida större, än den i Sverige vanliga, och 
ofta fläckigt af rödbrunt. Dessutom bli ryggens fjädrar ofta (mot 
slutet af sommarn?) utåt bleka, liksom hos de syd-europeiska va- 
rieteterna. Denna race finnes äfven på Gottland. — I det sydli- 
gare Afrika lefva några, ännu mera afvikande foglar, hvilka 
rätteligen anses för skilda arter, och en af dessa, Fringilla ar- 
cuata, intager i hela södra Afrika gråsparfvens ställe, med hvil- 
ken han företer mycken likhet i lefnadssätt, liksom i färg, ehuru 
Uti Amerika och 


Australien saknas Gråsparfven och hans samslägtingar fullkomligt. 


han icke lärer bygga uti husen, såsom denna. 


Denne fogelns nordliga gräns infaller, såsom nämndes, der 
åkerbruket upphör. Han infinner sig snart vid de nybyggen, som 
anläggas i vildmarken, både i Lappland och i Siberien, samt utåt 
stepptrakterna -i Asien, så snart säd varit odlad der ett par år; 
men han går dock ej uppåt fjällen eller långt åt norr. I Sverige 
kan hans egentliga norra gräns antagas i trakten af polcirkeln. 
År 1838, då vintern hade varit ganska långvarig, fans han, i 
September, ej längre norrut, än till Öfvertorneå (664? N. lat.). 
Andra år finnes han vid Kengis och understundom lärer han före- 
komma vid Muonioniska och vid Juckasjärvi (omkring 68” N.); 
men vid Karesuando och vid Alten i Finmarken, hvarest äfven 


något korn odlas, lärer han ej hafva varit sedd. — Emedan Gr3- 
sparfvarna lägga flera kullar om året, hvardera af 5, 6 eller flera 
rätt försvarligt, så kunna de göra betydlig skada på säden; men 
i de flesta fall torde de fullt ut ersätta denna skada genom att 
bortplocka en mängd insekter och larver, som skulle kunna göra 
ännu större förödelse. De förtära dessutom knoppar, blad och 
allahanda grönsaker. 

Synonymi. Fringilla domestica Linn. — Nilss. Fn. I, 510 (") 
Genus Passer Briss. Bonap. Consp. 508. 


16. ”Trävsparrves (Fring. montana). Pl 'V, fig. 7. — 
Underkäkens kant midtpå inskuren med en hög, bakre flik; tin- 
ningarna hvita med en stor svart fläck, stjerten rundad. — Båda 
könen äro lika till färgen. Hela hufvudet är ofvan rödbrunt; stru- 
pen är svart; de stora och de mellersta täckfjädrarna i spetsen 
hvita. Tarsen 193. 


Till lefnadssätt och utseende liknar han nära den föregående, 


Vingen omkring 68 millimeter. 


men är vida lifligare och håller sig ej så uteslutande i menniskors 
grannskap, utan träffas ofta ute i löfskog, der han bygger i ihåliga 
träd. Om vintern häller sig åtminstone en del omkring gårdarna 
och uti städerna, utan att flytta bort. I södra Sverige är han, 
liksom i hela mellersta Europa, högst allmän. Äfven omkring 
Stockholm är han vanlig, till och med i de yttre, på trädgårdar 
rikare delarna af staden, men nästan blott på vissa, inskränktare 
ställen der han förekommer i mängd. Norrut tyckes han upphöra 
förr än Gråsparfven att reguliert finnas. Åren 1838 och 1846 


sökte jag honom förgäfves uti hela Norrland och blott vissa år 


(ks) Sedan 3:dje upplagan af Nilssons Skand. Fogelfauna nu utkommit citerar jag alltid denna. 


Svenska Foglarna. 


30 FINKARTADE FÖGLAR. 


torde han förekomma så långt opp. Löwenbjelm fann honom ej 
vid Lycksele, som väl plägar räknas till Lappland, men dock har 
betydlig sädesodling och samma natur och climat som det egent- 
liga Norrland. Dock uppgifves han af W. v. Wright (i Jäg. Förb. 
Tidskr. I, 293.), såsom allmän år 1832 vid Mauno i Torne lapp- 
mark (68£” N. lat.) och af Nilsson såsom sedd i Norrige un- 
gefär lika nordligt. Möjligtvis kan man förklara denna olikhet i 
uppgifter derigenom, att fogeln så långt norrut, enligt Wrights 
uppgift, är flyttfogel, och att han endast ditkommer under vissa 
perioder, såsom då vintern under flera års tid varit mindre sträng? 
Till och med vid Stockholm mäste ban till en del vara flyttfogel, 
emedan exempiarens antal uppenbart är vida mindre om vintern än 
om sommaren. Hvad som än mera bekräftar denna åsigt är, att 
på Gottland, hvarest denne fogel för öfrigt icke finnes, hafva ett 
par exemplar blifvit sedda under vintern. — I Evropas sydligaste 
länder skall denne arten vara sällsynt och inom Afrika finner jag 
honom blott antecknad i Egypten. Deremot förekommer han genom 
hela Asien, åtminstone inom den tempererade zonen, ända ut på 
Japan och i södra China, samt märkvärdigt nog äfven på Java. 
Riksmuseum i Stockholm äger exemplar från alla dessa ställen, 
som äro fullkomligt lika med de svenska, hvilket visar att denne 
ej är så fallen för att variera efter olika trakter, som den förre. 
Enligt en uppgift af Schlegel (i Krit. Ubers.) skulle han i förra 
århundradet ha blifvit införd till Java, från Japan. 

Trädsparfvens sång är föga bättre än Gråsparfvens, och består 
blott af ett sträft qvitter, som låter ungefär såsom: Kipp kipp 
kjäpp! Men ofta plägar en hel flock, isynnerhet under småregn 
eller mulet väder, samla sig tätt i en buske eller häck och med 
denna säng uppstämma en concert, som väl ej hörer till de 


mest välljudande, men dock är ganska munter. En dylik säll- 


skaps-sång får man någon gång höra äfven af Hussparfven, ehuru 
mindre liflig. 

Synon. Fringilla montana Linn. — Nilss. Fn. 518. — Bonap. 
Consp. 508. s 


4. SPARFSLÄGTET (Emberiza)., 


Näbben kägellik; öfverkäken något smalare än der, undre, med 
en stor, hoptryckt längsknöl i gomhvalfvet och tydlig inskärning 
vid spetsens sidor. 

Näsborrarne äro större (understundom ej fjäderbetäckte), of- 
van halftäckte af en hvälfd, läderartad hud. Gomhvalfvet är. ej, 
sågom hos alla de föregående, bredt och jämnt hvälfdt, med 3 eller 
5 fina upphöjda långs-linier, utan det är smalt med 3 stora, tätt 
liggande längs kölar, af hvilka den mellersta bildar den stora knö- 
len. Bakom denna ligger en djup tvärintryckning. 


a) Öfverkäken har ofullständiga, inböjda sidokanter och 
ganska hög, framtill tvär gomknöl. 
långt framom näsborrarna. 


Underkäkens vinkel räcker 
Bakklon är medelmåttig och krökt. 
Vingen medelmåttig (armpennorna räcka något öfver 3 af ving- 
längden). De hithörande flytta ej bort, såsom de öfrige arterne 


af slägtet, utan qvarstanna i eller nära omkring hembygden öfver 
vintern. 


17. KORNLÄRKAN eller KornspaArrven (E. miliaria) Pl VI. fig. 
3, — grå, fläckig, stjerten utan hvitt. Näbben tjock med ganska 
hög gomknöl. — Denne arten är störst i slägtet. Isynnerhet är han 
mera tjock i kroppen än de öfrige. Vinglängd 97 mm. Hanne 
och hona äro lika till färgen. — Inom Skandinavien finnes Korn- 


lärkan blott i Danmark samt i Skåne och Halland. Till Bohuslän 


SLÄGTET EMBERIZA. 31 


kommer hon blott sällan; ett exemplar skjutet af W. v. Wright på 
Oroust d. 6 Juni 1837, finnes på Riksmuseum. Föröfrigt träffas 
hon i hela det sydligare Europa, i norra Afrika och en stor del 
af Asien. Hon undviker skogstrakterna och uppehåller sig endast 
på odlade slätter der ymnig tillgång finnes på föda, som om vin- 
tern består af frön, och om sommaren till en god del af insekter. 
— Hon är tung och trög, bygger på marken uti åkrar och ängar; 
flyger ej längt och flyttar ej från hemorten. Blott under kalla 
vintrar med djup snö ser man dem samlas intill gårdarna. Äfven 
på marken rör hon sig mindre lätt, ömsom springande och hoppande. 
Sängen, som består af en kort, men rask strophe, höres lika väl 
om vintern som om sommaren och ofta under flygten. 

Synon. Emb. miliaria Linn. S. N. XII; — Nilss. Fn. I. 449. 
— Genus Spinus Möhr. Gray Catal. of Gen. 1352. — Cyn- 
ehramus Bonap. Consp. 463. — Crithophaga Cabanis Mus. 
Hein. 127. 


18. Gursparreven (Emberiza citrinella) Pl. VI fig. 4, gam- 
mal hanne; — fläckig, ofvan mörk, med rödbrun bakrygg; un- 
der gul. Vinglängden 85 till 92 mm. Tars. 21. De två yttre 
stjertpennorna på hvardera sidan hafva en stor, hvit, spetsad fläck 
i ändan på inre fanet. De äldre hannarnes hufvud och strupe 
äro om vintern gula med mörka fjäderkanter, men om sommarn, 
efter brämfällningen mera rent gula, liksom undersidan. Ho- 
nang hufvud är gröngrått, fläckigt. Ungarna äro mera gråaktiga 
och fläckiga än de äldre. 

Gulsparfvren är åter en af de foglar, som gerna vistas vid 
menniskoboningar, för att der dela födan med oss, samt med möss 
och gräsparfvar; men han uppehåller sig der blott öm vintern. 


Så snart den blidare årstiden inträffar, hos oss i April, något 


förr eller sednare, lemnar han de bebygda platserna och sprider 
gig uti skogar och lundar, eller på sådana åkerfält som äro om- 
gifna af "buskmark eller skog. De egentliga slätterna tyckes ej 
vara honom behagliga, äfven der åkrarna omgifvas af häckar, 
såsom omkring Lund. Ehuru Gulsparfvarna om vintern ofta utgöra 
största antalet af de sparfvar som synas omkring husen och inuti 
städerna, så pläga de dock ej tillbringa natten derstädes, utan, ifall 
en småskog finnes i grannskapet, äfven på en half mils afstånd, 
De hålla 
sig då helst till vissa ställen, der täta buskar finnas, uti hvilka 


eller kanhända längre, så draga de dit i skymningen. 
samma foglar, i stort antal pläga sätta sig hvarje afton. De äro 
således väl bekanta med stället och flyga direkte in uti den buske 
i hvilken de ämna tillbringa natten. I Skåne välja de helst små, 
tätt stående bokebuskar, på hvilka de torra löfven pläga qvarsitta 
hela vintern och lemna skydd. Det är i sanning ganska öfver- 
raskande för den dervid ovande, som råkar befinna sig på ett 
sådant ställe, hvarest förut intet lefvande förspordes, att på en 
gång, straxt efter solens nedgång finna sig omgifven af hundrade- 
tals små foglar, som komma qvittrande, något strödda, men tätt 
efter hvarandra, och försvinna i buskarna, der de förblifva tysta 
och orörliga. I gryningen försumma de ej att återvända dit, der 
de blifvit vande att finna föda. De flyga lätt och starkt, så att en 
väg af en half svensk mil ej tyckes böra upptaga mera än 6 till 
8 minuter; de förlora således ej mycken tid på sin lilla utfart. 
Nordligast 


träffas han utmed ”Torne-elf, hvilken han följer ända till landets 


Gulsparfvén bebor större delen af Skandinavien. 
höjning, omkring 673? N. lat. Så långt finnes han reguliert; men 
ofvanför denna landthöjning, till Muonioniska, Karesuando 0. 8. v. 
kommer han mera sällan. Utmed de öfriga Norrländska elfvarna 


går han likaledes till eller inom lappmarksgränsen. TI Norrige 


32 


träffas han ännu norr om Trondhjem, i hvilken stad han är ymnig; 
men ehuru enstaka exemplar blifvit träffade ända opp i Finmarken, 
gå kunna dessa blott anses som dit förvillade. I de öfriga delarna 
af Europa är han öfverallt allmän, utom i de aldra sydligaste, 


såsom södra Italien och Sicilien, dit han blott någongång om vin- 


tern skall komma. TI Vestra delen af Asien är han allmän, ända 
ned åt de turkiska länderna; men söder om Medelhafvet till Afrika 
kommer han aldrig; icke heller till det östliga Asien och ännu 
mindre till Amerika. 

Ehuru Gulsparfven flyger väl, så är han dock ej egentlig flytt- 
fogel, utan qvarstannar öfver vintern i födelsetrakten. Möjligtvis 
torde dock menniskoboningarna och åkerbruket hafva gjort någon 
liten ändring, i hans ursprungliga lefnadssätt, så att han nu om 
vintern drager mindre omkring, än han skulle göra, ifall han ej 
öfverallt funne ladugårdar, gödselhögar, hästspillning på vägarna 
0. 8. v. der han finner frön att lefva af. En benägenhet att flytta 
kortare sträckor märkes dock hos denna art. Vid öfre delen af 
Torne elf uppgifves han såsom flyttfogel (af Malm). Uti Quickjock 
och Jockmock i Lule lappmark förekommer han -om sommarn, 
men ej om vintern, och till Europas sydligaste trakter säges han 
blott komma vid denna sednare årstid. Äfven har det ofta förefallit 
mig sannolikt, att antalet af de Gulsparfvar, som om vintern träffas 
på skånska slättbygden, vore vida större än det, som om sommarn 
kan finnas utspridt i detta landskaps mera trädbevuxna trakter. 
Ett närmare aktgifvande härpå skall väl löna mödan. Uti Luleå 
stad och vid Lycksele uppgifvas dock Gulsparfvarna stanna qvar 
öfver vintern, åtminstone till en del. 

Under hela sommarn läter Gulsparfven ofta höra sin ganska 
högljudda sång, som blott består i en kort strophe, såsom titititititity-h, 
oftast med den sista långdragna stafvelsen två till tre toner lägre 


FINKARTADE FOGLAR. 


Han sitter då vanligen i toppen af en buske eller 


än de öfriga. 
Hvarje par har sitt, tämligen vidsträckta område i 


ett lågt träd. 
skogen, der kamraterna ej få görå intrång. Boet bygges vid mar- 
ken bland gräs eller smått ris. Det är fast och väl sammansatt, 
djupt skälformigt, men öppet, såsom alla samslägtingarnes. Äggen 
pläga vara 5; de äro utmärkt vackra, af en klar, ljust rödgrå 
färg, med violettskiftande molnfläckar samt rödaktigt svarta vin- 
kelstreck och prickar. — På marken rör sig Gulsparfven med 
lätthet, oftast hoppande jämfota, men understundom springande ett 
par steg med skiftesvis rörda fötter. | 

Synon. Emberiza citrinella Linn. et omn. — Nilss. Fn. I, 455. 


b) Arter med öfverkäken föga smalare än den undre, 
gomknölen ej högre än käkkanterna och baktäns klo af vanlig 
form: kortare än tån, krökt. — Hakans vinkel räcker knappt 
framom näsborrarna. Vingen är något kortare: armpennorna räcka 
Stjerten klufven med de två sidopennorna 
(Euspiza etc.). 


till + af vingens längd. 
tecknade med hvitt, såsom på Gulsparfven. 


19. Onzrrtorasen (Emb. hortulana), Pl. VIL fig. 1 3; 2, 9; 
— Näbben tämligen stor, rätlinigt conisk, med tydliga, ej inböjda 
öfverkanter; buken blekt rödbrun. — Hela fogeln liknar Gul- 
sparfven; färgen är ofvan fläckig såsom hos denne, men bakryggen 
är grå, utan rödaktig anstrykning. Vinglängd omkring 86 mm. 
tars- 20. — Hannen har rent askgrått hufvud och strupe, men 
hakan och ett band från underkäken äro blekt gulaktiga. — Hos 
honan äro hufvud och strupe något mörkfläckiga. — Ungarna i 
sin första drägt hafva hufvud och strupe tätt svartfläckiga utan 
rent grå färg; äfven den gula hakan och buken äro småfläckiga. 

Denne fogelarten har blifvit ryktbar såsom en läckerhet för 


bordet. Han har nämligen en synnerlig fallenhet att, särdeles om 


SLÄGTET EMBERIZA. 33 


hösten, vid god tillgång på föda, bli ganska fet, och då han under 
höstflyttningstiden är högst allmän i södra Europa, har man funnit 
på, att ej blott döda honom för att genast begagnas, utan äfven 
att fånga dessa foglar och göda dem, för att få dem så feta som 
möjligt. För detta ändamål hållas de i mörka kamrar, som upp- 
lysas med lampsken, hvarigenom man får dem att äta hirs och 
hafregryn nästan under hela dygnet. 
bekant under Roms lysande tidehvarf, före Augusti tid, och be- 
skrifves af Varro, som kallar fogeln Miliaria, af milium, hirs; ännu 
fortsättes den och skall isynnerhet drifvas i stor skala på Cypern. 
Det uppgifves nämligen att 80 till 100,000 stycken ärligen blifvit 
derifrån utförda. För att förvaras förvällas de och inläggas i 
ättika med kryddor. Utan tvifvel har dock mången gulsparf, grå- 
sparf eller annan närslägtad fogel blifvit med god smak förtärd 
Detta namn, OÖOrtolan, är af italienskt 


Denna industri var redan 


under namn af Ortolan. 
ursprung och är blott en förändring af latinska ordet hortulanus. 
trädgårdsmästare, uppkommet deraf att fogeln i södra Europa all- 
mänt vistas i trädgårdarna. Hos oss lefver han i småskog och 
buskmark, här och der, men är ingenstädes rätt ymnig. Han finnes 
om sommaren, häckande, i mellersta delen af Skåne och genom 
hela landet, ända opp i Lappland, ofvanför barrskogen. Vidare 
bebor han hela det öfriga Europa, samt vestra hälften af Asien. 
I södra Ryssland skall han vara högst ymnig och det är utan tvif- 
vel derifrån som de skaror komma, hvilka föranleda den stora 
fångsten af denna art på Cypern. Denna ö tyckes nämligen bli 
foglarna en passande hviloplats under deras flyttning från Ryssland, 
rätt söderut öfver svarta hafvet och mindre Asien. Han är regulier 


flyttfogel.. En del torde qvarstanna öfver vintern i södra Europa. 


(I) Med figur af denna art måste väntas till Supplementet. 


Svenska Foglarna. I. 


Till norra Afrika kommer han i mängd vid denna årstid, och en 
del lära äfven qvarstanna der öfver sommaren. Der finneg Orto- 
laren tillhopa med en annan, högst närslägtad, starkare färgad 
och något mindre fogel, Emb. cesia Räpp., som rätt väl kan 
vara en uti ett ännu sydligare climat uppkommen förändring af 
samma art. Lefnadssättet om sommaren liknar Gulsparfvens, men 
Ortolanen är mera trög och hans sång något sträfvare. 

Synon. Emb. hortulana Linn. -— Nilss. Fn. 459. — Glog. Handb. — 


Bonap. Consp. 465. — Gen. Glycyspina Cab.; Gray Catal. 1345. 


20. VipEspArevenN (Emb. rustica) ("'J, sparffläckig: buken 
hvit (med brunröda fläckar på sidor och bröst). Ögonbrynen, ba- 
kom ögonen, breda och förlängda, samt en fläck i nacken, hvita 
eller hvitaktiga. — Näbben rätlinig, med näbbryggen svagt intryckt 
framom näsborrarna, och käkkanterna något inböjda, räta. Vinglängd 
omkring 78 mm. Om sommaren har hannen svart hufvud med 
en hvit linea långsåt hjessan, samt rygg och bröst brunröda: — 
honan har mörkt gråaktigt hufvud med strecket långsåt hjessan 
och ögonbrynen blekt gråaktiga; bröst och sidor fläckiga af brun- 
rödt. — En ung fogel i nyss anlagd vinterdrägt är till färgen nära 
lik Säfsparfven i samma tillstånd, utan blekt streck på hjessan, 
men igenkännes lätt genom den hvitaktiga fläcken i nacken, den 
något längre näbben, af anuan form, och några få, starkare brun- 
röda fläckar på bröst och sidor. — Denne arten tillhör egentligen 
Japan och östra Siberien, bortom Baikal, der han är allmän, men 
har äfven blifvit funnen hos ogs. Ett par, hanne och hona, blefvo 
nämligen skjutna af B. Fries den 20 Maj 1821, inne på gården 
vid gästgifveriet i Haparanda, der de, under påkommen snöyra, 


34 FINKARTADE FOÖGLAR. 


hoppade bland andra sparfvar. Sedan blef det nyss ofvan be- 


skrifna yngre exemplaret skjutet den 6 Sept. 1835 af J. Wahlberg 


vid Långsjön, 3 å 4 mil från Luleå stad. Desssutom skall ett 


exemplar (enligt Nilsson) vara funnet af Dr Sahlberg före, 1835, 
och, enligt uppgift af M. v. Wright, skall han hafva sett ett vid 
Kuopio den 10 Sept, 1848. Det är således ganska sannolikt, att 
denne fogeln verkligen finnes utspridd i landet norr om Östergjön: 
men då han företrädesvis blifvit eftersedd af alla resande åt det 
hållet under de sednare 30 åren, utan att flera än de uppräknade 
exemplaren veterligen blifvit påträffade, så skulle det ännu kunna 
dragas i tvifvelsmål huruvida han verkligen bibehåller gig der och 
tillhör landet. 

Synon. Emb. rustica Pall. — Gm. — Nilss. Fn. 466. — 
Schlegel Fn. Japon. tab. 58. 


EMBERIZA pusilla (3); lik de föregående arterna, med näbben bildad 
såsom på Emb. rustica. I sommardrägten är hufvudet rödgrått, ofvan 
med ett svart band vid hvardera sidan. Bakom ögat en svart linea, som 
omgifver den rödgrå örontrakten. Kroppen undertill hvit; sidorna och 
kräfvan tätt svartfläckiga. Ögonbryn och haka äro hos hannen ljusare 
rödgrå, hos honan hvitaktiga. Vinglängd: 3 73, 9 68 millim. — Teck- 
ningen på hufvudet och de svarta fläckarna nedpå strupen bibehålla sig 
äfven i vinterdrägten någorlunda tydliga. Dessutom skiljer sig denne 
arten från Emb. schoeniclus genom näbbformen, ifrån Emb. rustica ge- 
nom bristen på hvit fläck i nacken, och han är mindre än båda. Han 
är allmän i Siberien och i trakten af Archangel. Liksom de föregående 
är han flyttfogel och kan lätt komma att finnas utom sitt egentliga om- 
råde. Museum i Stockhom har fått exemplar deraf, skjutna kring Wampu 
i China i December. Ett exemplar skall vara funnet i Skåne af Prof. 
Nilsson (enligt Liljeb. 1. c.) och ett träffades i November 1842 i Holland. — 
(Emb. pusilla Pall. — Lath. — Schegel Krit. Ub. p. 34; — Liljeborg, Vet. 
Ac. H. 1850. 294. — Nilss. Fn. 469). 


EMBERIZA aureola (4). — Ehuru ännu ej träffad hos oss torde denne 
utmärkt vackre sparfarten böra här anföras såsom en vid Archangel, 


(") Det är dock ovisst om han finnes vid Nord Cap och i östra Finnmarken. 


och derifrån ända ned mot trakten af Petersburg, samt genom Biberien 
allmän fogel, hvaraf ett och annat exemplar lätt kan förvilla sig hit, 
Han igenkännes alltid genom sin gula undersida, hvarigenom han liknar 
gulsparfvren; men från denne skiljer han sig genom näbben, som har 
lika form med Ortolanens. Hannen är, om sommarn, ofvan starkt brun- 
röd med ansigtet, kinderna och öfre delen af strupen svarta; undertill 
höggul med ett brunt band öfver bröstet. — Honan är undertill blekgul, 
utan band öfver bröstet; offan fläckig af den bland sparfvarna vanliga 
färgen, men med brunröd bakrygg, nästan som gulsparfven. Till storle- 
ken är han något mindre än denne sednare; vinglängd: 3 '79, 9 75 mm. — 
(Emb. aureola Pall. — Liljeb. Vet. Ac. H. 1850, 292. — Nilss. Fn. 458). 


21. Särsesreven (Emb. schoeniclus) Pl VI fig. 5, 6, 7; — 
sparffläckig med hvit buk; näbben liten med något bågböjd rygg 
och starkt inböjda öfverkäkskanter. — Genom dessa kännemärken, 
och särdeles genom näbbformen, skiljer man lätt ungarna och 
vinterdrägten af denna art från de nyss förut beskrifna samsläg- 
tingarna. I vinterdrägten är hufvudet gråaktigt och fläckigt... Äf- 
ven om sommarn har honan ej någon rätt utmärkande teckning, 
men igenkännes dock af ett svartaktigt fält på hufvudets sidor, 
under ögat och ett dylikt vid strupens sidor. Hannen är deremot 
om sommarn högst utmärkt af sitt svarta hufvud och sin svarta 
strupe, omgifne af en hvit gräng och åtskilde af en hvit fläck på 
kinderna. — Vinglängden: 3 80; 9 74 mm. 

I norra delen af landet är denne en af de ymnigaste foglarna 
om sommaren. Han bor mest opp i björk- och vide-regionerna. 
Afven i Finnmarken finnes han. I Augusti såg jag honom vid 
Alten, och Liljeborg vid Tromsö C"). Men han finnes äfven i barr- 
skogsregionen, nedåt landet, samt, mera sällsynt, på vissa passande 
lokaler i de sydliga landskapen, till och med i Skåne, såsom i 
norra delen af denna provins och omkring den sg. k. norra åsen 


(N. O. om Ringsjön). Han håller sig på våta ställen bland buskar 


SLÄGTET EMBERIZA. 


och snår, vistas nästan blott på eller nära marken och bygger of- 
tast vid vatten. Om hösten, då han redan anlagt vinterdrägten, 
flyttar han mot söder och träffas då allmän, t. ex. på skånska slät- 
ten, men öfvervintrar ej der. 1 April drager han åter mot nor- 
den. Han bor vidare om sommaren i hela mellersta och östra 
Europa samt i Siberien. Om vintern stanna några få qvar i Tysk- 
land och Frankrike; men de fleste öfvervintra i södra Europa t. ex. 
på bicilien. Blott få tyckas komma öfver till Afrika, och särskilt 
är han knappt sedd i Egypten. 

Synon. Emberiza schoeniclus Linn. — Nilss. Fn. 462. — Gen. 
Cynehramus Boie (nec. Moehr.); — Schoenicola arundinacea 


Bonap. Consp. 463. 


c) Arter med lång bakklo. 

Baktåns klo är längre än sjelfva tån och blott svagt böjd. 
Vingarne äro långa, så att första armpennanr knappt räcker till 2/3 
af hela vinglängden. Näbbens gomknöl låg, såsom hos de näst- 
Näsborrarne tätt fjäderbeklädde. — Desse arterne 
tillhöra högsta norden samt fjäldtrakterna och finnas rundtomkring 


hela kalla zonen. 


föregående. 


De lefva blott på marken, der de springa så- 
som Lärkor. (S1. Plectrophanes). . 


22. LAPPSPARFVEN (Emb. lapponica) Pl. VI fig. 3, 4; — 
ofvan fläckig med brunröd halsrygg; alla vingpennorna svartaktiga. 
Vinglängd: 3 90, 9 85 mm. — Ganska nära lik de nyss förut be- 
skrifna arterna, och isynnerhet Emb. rustica, skiljer sig Lappsparf- 
ven genom sina långa vingar och sin längre, rätare bakklo. Äf 
ven näbben är bildad såsom på de flesta af förra afdelningens 
arter: rätlinig med låg gomknöl och kort hakvinkel. Buken är 
hvit, vid sidorna svartaktigt fläckig och stjerten är tecknad såsom 


35 


på förra afdelningens arter: svartaktig, de två yttre pennorna med 
stor hvit fläck i spetsen. I sommardrägten har hannen svart huf- 
vud och strupe, med hvita ögonbryn, som bakom ögat äro för- 
längda och breda. Honan har hvit strupe och svartfläckigt huf- 


vud. — I vinterdrägten är hufvudet gulgrått, fläckigt; strupen är 


hvitaktig, men hos hannen fördoldt svart. — Lappsparfven bebor 


om sommaren de högre trakterna af Lappland, i vide-regionen, 
ofvanför björkskogen ända opp i Finmarken; men finnes hvarken 
i den ännu högre snö-regionen, eller längre nedåt landet. VWVidare 
förekommer han genom hela norra Asien och Nordamerika samt i 
Grönland; men ej på BSpetsbergen och: knappt på Island. Han 
lefver och bygger på marken; hannen sjunger vackert och flitigt, 
ofta under flygten, såsom en Lärka eller Anthus; sången säges 
likna Hämplingens. Tämligen tidigt på hösten flyttar han ut och 
tyckes dervid ej uppehålla sig förr än i mellersta Europa; åtmin- 
stone ser man honom då ej i det sydligare Sverige. Öfver vintern 
säges en del stanna i Italien, men ända ned till Sicilien och norra 
Africa tyckas de ej komma. 


Synon. Fringilla lapponica Linn. — Emberiza lapp. Qvensel 
Sv. Zool. 1; — Nilss. Fn. 472; — Fring. calcarata Pall. — Emb. 
cale. Temm. Man. — Genus Centrophanes Kaup. — Bonap. 


Consp. 462. Ytterligare om denna art; jämf. Löwenhjelm i Vet. 
Ac. Öfv. 1858. 


23.  SNÖSPARFVEN (E mb. nivalis) Pl. VIL fig. 5, 6, 7; — De 
flesta armpennorna hvita, (utåt något svarta). — Äfven de flesta 
täckfjädrarna äro, åtminstone utåt, hvita och hela fogeln synes till 
största delen hvit. De tre yttre stjertpennorna äro hvita med svart 
Kroppens undersida hvit. — Hannen har om sommarn rent 


hvitt hufvud och svart rygg. — Hos honan äro hufvud och bröst 


spets. 


36 FINKARTADE FOGLAR. 


gråaktiga och ryggen svartgrå. — I vinterdrägten är ryggen fläckig 
och hufvud och bröst mer eller mindre öfverdragne af grågult. — 
Ungen i sin första drägt är mera grå: ofvan gulgrå; hufvud och 
rygg svagt mörkfläckiga; under smutsigt hvit med mörkare gräå- 
aktigt bröst. Ving och stjertpennor såsom hos de äldre. — Denna 
färgfördelning, med så mycket hvitt, är egen för Snösparfven; men 
äfven näbbformen är så. Näbben är liten, med låg gomknöl och 
smalare, något böjd öfverkäk, liksom hos Säfsparfven; men med 
långt framdragen hakvinkel, såsom på slägtets första afdelning. 
Vinglängd: gammal 3 108; 9 100 mm. Tars 21. 

Snösparfven är, jemte den förut, sid. 23, omtalade gränländ- 
ska Gråsiskan och den ostsiberiska Fringilla aretoa, den nordli- 
gaste af alla tättingar. På Spetsbergen, der han ymnigt förekommer, 
är han den ende arten af denna ordning och rundt omkring is- 
hafvets kuster bebor han både gamla continenten, Amerika och 
Grönland så långt norrut som land finnes. Island, Färöarna och 
norra Skottlands berg äro bland hans sydligaste sommartillhåll. I 
Skandinavien tyckes han hålla sig utmed kusten blott på dess 
nordligaste del, vid Nordeap och i ostfinnmarken, der all skogs- 
vegetation upphört; men i vida större antal bebor han fjälden, 
inom snöregionen, ofvanför Lappsparfvens hemvist. I dessa ödsliga 
trakter finnas visserligen små, rätt vackra fjäldblommor, här och 
der spridda bland de glesa lafvarna på marken, men ingen grön 
växtmatta betäcker gruset der det är naket för snö och inga bu- 
skar eller träd gifva omvexling åt slätten. Snösparfven är der ett 
ansenligt och väl märkbart föremål, och han tager sig rätt väl 
ut då han ses springa långs marken eller utbreda sina hvita vin- 
gar till flykt. Under hela den korta sommarn finnas der pölar af 
öppet snövatten, hvilka, märkvärdigt nog, innehålla mygglarver i 


ymnighet, mest af slägtet Chironomus. Dessa larver krypa opp på 


vattenpölarnas bräddar för att der undergå sin förvandling och utgöra 
då den förnämsta sommarfödan åt denna och några få andra foglar 
som der förekomma. Från dessa föga uppvärmda sommartillhåll 
utflyttar Snösparfven i stora skaror i September, då vattnet till- 
fryser. Insekterna upphöra nu att finnas hvarföre foglarna lefva 
af frö, bär o. d. De uppehålla sig först i den närmaste omgif- 
ningen och draga sednare på hösten längre åt söder, men flyga 
öfver skogstrakterna, och uppehålla sig blott på slätterna, som då 
hafva någon likhet med deras hemvist. Jag känner ej huruvida 
några qvarblifva i vår högsta nord, men Hollböll påstår att några 
få öfvervintra i sjelfva Nord-Grönland, norr om 69? N. lat. På 
Island öfvervintra de allmänt, Det är ej sannolikt att någon enda 
skulle qvarblifva på spetsbergen, der vinternatten utgör 4 månader 
eller mera. De som hos oss flytta åt söder tyckas hvarken länge 
eller i stort antal uppehålla sig på mellersta Sveriges slätter, t. ex. 
i Östergöthland, der flockar dock understundom ses om vintern; 
men i stor mängd. draga de omkring på skånska slätten under 
hela vintern, dock ymnigast kring jul och nyårstid, då snösparfs- 
flockarna utgöra verkliga prydnader och gifva lif åt denna slätt- 
bygd. Största mängden göra derefter ett besök på några veckor i 
Tyskland och Frankrike; men att en och annan förirrat sig ända 
ned till Italien eller norra Grekland hörer till sällsyntheterna. Märk- 


värdigt är att de tyckas undvika vissa trakter, som eljest skulle 


synas vara dem väl passande, t. ex. de stora slätterna i Mark i 


Tyskland (Brandenburg), hvarest de ganska sällan träffas, ehuru 
denna trakt ligger rätt söder om södra Sverige (jfr Naumannia 1855: 
223). Mot vinterns slut draga de åter mot norr och redan i April 
återkomma de allmänt till Lappmarken, t. ex. Karesuando, innan 
våren ännu börjat der. Ehuru Snösparfven flyttat långt åt söder 


har han således ej träffat något varmt climat utan lefvat i en 


SLAGTET EMBERIZA. ' dt 


ständig vinter. Han tyckes ej trifvas annat än bland snödrifvor, 
med hvilka hans hvita färg öfverensstämmer: han är en äkta snö- 
fogel. — Under sina sydliga vandringar bli flockarna ansenligen 
medtagna, ty dessa foglar hafva liksom samslägtingarna den olyc- 
kan att öfverallt anses för ganska välsmakliga till stek. Snösparf- 
vens fransyska namn är Ortolan de neige. 

Uti de sydligare högländernas snöregioner qvarstannar snösparf- 


ven ej, men han ersättes der, på Caucasus, Alperna och Pyrene- 
erna, af en annan snöfogel, Fringilla nivalis, som till färgen, de 
långa vingarna m. m. nära liknar honom, men har annorlunda bil- 
dad näbb och är en verklig Fringilla. 

Synonymi. Emberiza nivalis Linn. — Nilss. fn. I, 475. — Ge- 
nus Plectrophanes rec. 


RAKA 


Andra Cohorten. 


Trastartade Foglar (Turdiformes). 


Denna grupp, hvars kännetecken blifvit angifna förut, sid. 14, 
är den artrikaste i hela fogelklassen. — Uti vårt land innehåller 
den nära en sjettedel af alla våra fogelarter och i de varma cli- 
maten, särdeles af gamla continenten, utgör den en ännu större 
del af hela fogelfaunan. Såsom förut anmärktes anse vi dessa fog- 
lar vara de, som renast af alla framställa fogel-ideen och som så- 
ledes böra anses såsom typen bland fogelskaran. De utmärka sig 
icke genom någon särskild, framstående egenhet i formen, såsom 
alla de öfriga hufvudafdelningarne af första ordningen, hvarföre vi 
ännu icke lyckats att charakterisera dem annat än genom flera 
sammanstämmande kännemärken, hvarigenom de jämföras med de 
öfriga, eller genom negativa kännetecken. Deras underkäk har ej 
en sådan egen bildning som hos de sparfartade eller hos de kräåk- 
artade foglarna; klorna och tårna hafva ej de egenheter som ut- 
märka klättrarne; vingarna äro ej så långa som hos svalorna och 
tungan är ej utsträckbar och rörformig. De framställa en mera 


allmän bild af hela första Ordningen, men utgöra icke desto min- 
Svenska Foglarna. TI. 


mindre at växtfrö. 


dre en högst naturlig grupp. De äro i allmänhet små och svaga 
och flertalet bland dem utmärka sig nästan mindre än andra fo- 
gelgrupper genom granna, lysande färger; men de äro i allmän- 
het utmärkt lifliga och röra sig med lätthet både på marken, bland 
trädkronorna och i luften, och bland dem finnes ett jämförelsevis 
stort antal goda sångare. De flesta äro i vårt climat flyttfoglar och 
lefva af insekter, eller om vintern af bär och frukter, men vida 
Största antalet hafva den ' lilla inskärning vid 
näbbspetsens sidor, och de styfva, borstlika fjädrar (Vibrisse), stå- 
ende i en rad utmed sidan af munvikarna, hvilka man plägar an- 
se såsom kännetecken på insektätande foglar, och som anfördes 
såsom äfven tillhörande de insektätande arterna af första cohorten. 
Men båda dessa formförhållanden tillhöra nästan blott arter af 
första Ordningen. Utom den träffas de allenast hos några få släg- 
ten af Andra Ordningen, såsom hos Caprimulgi och Coracias, och 
saknas inom de öfriga Ordningarna (Roffoglar, Höns, Vadare, Vat- 


tenfoglar), ehuru ganska många insektätande slägten finnas bland 
10 


38 TRASTARTADE FOGLAR. 


dem. Både näbbhaket och borstfjädrarna äro således mera ett uttryck 
af yttre formutveckling, än ett kännetecken på en viss sort af föda 
eller ett medel för att lättare fånga insekter. 

De hithörande arterna kunna fördelas i två stora serier, näm- 
ligen 1:o de som hafva blott 9 handpennor (remiges primariee), 
och 2:0 de som hafva 10. Den förra serien är hufvudsakligen 
- amerikansk och innefattar de stora familjerna Tanagringe och Syl- 
vicoline, hvilka sednare i America motsvara våra BSylvier. I gam- 
la continenten hafva vi af denna serie blott några få former och 
i Europa endast Ärlorna (Motacilla och Anthus). — Den andra se- 
rien, som är den vida talrikaste, tillhör hufvudsakligen gamla con- 
tinenten och har i Amerika blott ett ringare antal representanter, 
af slägterna Turdus, Troglodytes och några dermed närslägtade. 
Denna sednare series är isynnerhet den som utmärker sig såsom 
mest utbildad, som innefattar de bästa och talrikaste sångarne och 
de konstfärdigaste byggmästrarne. De som hafva 9 handpennor 
äro i allmänhet dåliga sångare; men en betydlig del af dem (Ta- 
nagre) utmärka sig genom lysande eller brokig färgprakt. Emel- 
lertid ställa vi dem först, emedan de mest närma sig intill första 
Cohortens arter: öfvergången mellan formerna af Tanagra och 
Fringilla är omärklig. Dessutom utgör vingpennornas beskaffen- 
het och antal en väsentlig ledning för vår systematiska anordning. 
Vi uppräkna först de arter, som hafva blott 9 handpennor, men 
anse dem dock mindre fullkomliga än de näst följande, ty förlu- 
sten af den första vingpennan, är visserligen en utbildning, men 
af samma beskaffenhet som den, hvilken hos individet förorsakas 
af ålderdoms-svaghet, såsom förlusten af hår, tänder o. sg. v. Den 
är en utbildning, som antyder ett tillbakagående och en ringare 
grad af fullkomlighet. — Dernäst följa de som hafva 10 handpen- 
nor, och först de, hos hvilka första pennan är ganska liten. Des- 


se äro uppenbart de högst utbildade foglarne. Slutligen komma 
de som hafva första pennan lång. 
Då ett betydligare antal arter och slägten af denna Cohort till- 


höra vår fauna uppföra vi dem här fördelade i följande familjer. 


Första Familjen. 


Ärlelika Fogolar (Vippstjertar; Motacillin2&2). 


Handpennorna blott 9. De inre (3) armpennorna till formen gan- 
ska olika de öfriga och förlängda, så att en af dem räcker: nära 
till vingspetsen. 

De hithörande. foglarne utmärka sig genom smärt, spenslig växt, 
höga fötter, tunn näbb, inga eller obetydliga borsthår. Hos alla 
våra arter är första vingpennan lika lång med de två eller tre föl- 
jande. Genom armpennornas nyss anförda beskaffenhet, samt ge- 
nom sin springande, ej hoppande rörelse, äfven som genom den 
hos de flesta vanliga färgfördelningen, äga de mycken yttre lik- 
het med Lärkorna samt med de små Vadarna (Tringa; Charadrius 
hiaticula). Till de förra närma de sig dessutom genom den van- 
ligen förlängda bakklon; med de sednare öfverensstämma de i se- 
den att vippa på stjerten samt deri, att de fleste helst vistas vid 
vatten, och liksom dessa undergå de dubbel ruggning. De få näm- 
ligen både vår och höst nya fjädrar med undantag af de stora 
ving- och stjertpennorna, som blott om hösten ombytas. Dub- 
bel ruggning förekommer dock äfven hos en stor del af nästa fa- 
miljs arter. ) 


1 PIPLÄRKE-SLÄGTET (Anthus Bechst. ). 


Färgen orent gråaktig, svartfläckig, lika hos båda könen. Stjerten 
medelmättig (betydligt kortare än vingen). — Yttersta stjertpennan 


SLÄÅGTET ANTHUS. 39 


är alltid utåt hvit; inåt, mot roten, snedt svartaktig; den andra i 
spetsen hvit. —  Desse foglar lefva blott af insekter. De bygga 
öppna bo på marken. Hannarne hafva en kort, föga klangfull 
sång, som de ofta låta höra under det de flyga, på ett eget sätt 
sväfvande med utspända vingar, nästan som Lärkorna, med hvilka 


de hafva nära likhet i färgen. 


24.  SKÄRPIPLÄRKAN (Anthus obscurus) PI. IX fig. 1; — of- 
van mörkgrå, under orent hvit med större, obegränsade, mörkgrå 
(ej svarta) fläckar på bröstet. Yttersta stjertpennan till mindre än 
Intet svart streck från underkäken 
Bakklon är oftast lång, men böjd. Näbben är, 
framom näsborrarna, föga tjockare än tarsen. Näbb och fötter 
Vinglängd 80 till 88 millimeter. — De äldre han- 
narne hafva, i sommardrägten, strupen och hufvudets sidor öfver- 


halfparten smutsigt hvitaktig. 
utmed strupen. 


mörkt färgade. 


dragne af en blek, rödgrå färg. 

Denna Piplärka bebor hos oss blott kala, klippiga eller ste- 
niga stränder vid Östersjön så väl som vid Kattegat samt långs 
utmed Norrige, ända upp i Finmarken, och är allmän vid Nord- 
cap. Uti Skåne förekommer hon på klippstränderna vid Kullen, 
samt på ett och annat ställe vid Östra Kusten. Äfven vid Venerns 
kuster har hon blifvit funnen. — Föröfrigt är hon känd på Bri- 
tannien och Färöarne, der hon är allmän. — De flesta flytta bort 
öfver vintern, men tyckas knappt gå längre söderut än till kusterna 
kring Nordsjön. Många qvarstanna dock; åtminstone i Bohuslän 
(enl. Wright) och gifva med sitt vanliga korta, fint hvisslande läte 
tillkänna, att äfven något lif finnes på de oftast fula, ödsliga strän- 
der som de bebo. 

Synon. Alauda obscura Penn. — Lath. — Anthus obsc. Keys. 


& Blas. n:o 166. — Bonap. Consp. 247. — Anthus rupestrig Nilsgs. 
Orn. Sv. — et Skand. Fn. 390. 

Säsom en förändring af denna arten, genom inflytandet af ett 
torrare och mildare climat, torde man rättast böra betrakta An- 
thus aqvaticus Bechst., som bebor klippiga berg i mellersta och 
södra HEuropa, äfven inuti landet, och som flyttar ned till Medel- 
hafskusten. Han skiljer sig från vår fogel genom sin ofvan renare 
grå färg, utan inblanning af grönaktigt; genom mindre, blekare, 
eller, hos gamla hannar, nästan inga fläckar på bröstet, och genom 
renare hvitaktig färg på yttre delen af yttre stjertpennan. — Den- 
na del är nämligen på den nordiska fogeln mera blekt gråbrun 
än hvit. Emellertid äro exemplaren af A. obscurus från Norrige 
något större än de sydsvenska och dessa sednare närma sig både 
till färg och storlek till A. aqvaticus i mellersta Europa. (Se Lil- 
jeborg, Vet. A. Handl. 1850, 317). -- Uti Nordamerika förekommer 


en ännu något mera skild form: A. ludovicianus (Gm.) Bonap. 


25. ÄNGPIPLÄRKAN (Anthus pratensis) Pl. VII, fig. 7; — 
fläckarna ofvan och undertill rent svarta; på bröstet små, be- 
gränsade. Näbben framom näsborrarna ej tjockare än tarsen. 
De fyra första vingpennorna ungefär lika långa. Bakklon vanligt- 
vis längre än tån och föga böjd. Strupen hvit eller otydligt gul- 
aktig, med en svart fläcklinea på hvardera sidan, från, under- 
Vinglängd: 3 omkring 80 mm; 9 75. — Hanne och hona 
Äfven ungarna skilja sig ej märkbart. 


käken. 
är alldeles lika till färgen. 
Den nya höstdrägten har en svagt grönaktig skiftning, som sak- 


nas i sommardrägten. 


Om sommaren bebor denne fogeln mest de nordliga trakterna. 
Han är allmän i hela Finnmarken och i Lappland ända opp, så långt 


40 TRASTARTADE FOGLAR., 


Vide och Dvärgbjörk växa, och vidare ned åt landet, äfven vid 
hafskusten. I mellersta Sverige blir han mindre allmän, men fö- 
rekommer dock häckande i alla provinser, till och med på ett och 
annat ställe i Skåne. Helst bebor han sumpiga ängar med torf- 
jord; men äfven klippor i skärgårdarna, liksom den förra. Äfven 
i mellersta Europa finnes han häckande, samt i högre bergstrakter 
1 södra Europa. Det synes ovisst om han finnes i norra Asien, 
der han tyckes ersättas af följande art ("). Den östligaste trakt, der 
vi bestämdt känna att vår vanliga form af A. pratensis finnes, 
är den, söder om hvita hafvet (Liljeborg). Vid Odessa skall 
blott den nästföljande förekomma (Nordm.). — I Amerika finnes 
han ej. — Denne fogel utflyttar sent; många lemna ej Lappland 
förr än i October. I södra Sverige bli de vid denna tid högst all- 
männa och draga omkring på fälten i stora skaror, som dock al- 
drig äro tätt slutna. I Tyskland uppehålla de sig ända till i De- 
cember, hvarefter de förekomma i Medelbafsländerna och norra 
Africa, tills de i Februari och Mars återvända. Till oss komma 
de så snart marken blifvit fri från snö, och uppehålla sig då mest 
på väta ängar, der de vid uppflygandet låta höra sitt svaga läte, 
som låter såsom: ist! ist! I allmänhet visa de sig då ej skygga ,och 
springa omkring på öppna ställen utan att dölja sig. 

Synpon. Alauda pratensis L. — Anthus pratensis Bechst. — 
Nilss. Fn. 394. — Bonap. Consp. 248. 


26. RÖDHALSAD PIPLÄRKA (ÅA. cervinus), Pl. VII fig. 6, 2 fe 
nära lik den föregående, men något större: Vinglängd hos hannen 


hvilkendera formen äfven ett yngre exemplar hörer. 


omkring 86, hos honan 80 mm. I sommardrägten äro strupe och 


ögonbryn ljust rödgrå. Vinterdrägten saknar den grönaktiga an- 
strykning, som samma drägt har hos Anthus pratensis. — Den 
rödgrå färgen på strupe och ögonbryn är hos hannen ganska stark 
och undantränger de svarta fläckarne på halsens sidor samt nedåt 


bröstet. Hos honan är han vida blekare. För öfrigt märkes in- 


» gen olikhet med den nyssnämnda; näbb, vingar, bakklo, de svar- 


ta fläckarnas fördelning och form m. m. äro alldeles lika, så att 
man endast genom aktgifvande på de nyss anförda olikheterna, 
kan åtskilja dessa båda foglar, då de hafva vinterdrägten. Det 
är till och med svårt att anse dem för verkligen åtskiljda arter, 
ehuru man genom öfning och jämförelse oftast kan bestämma till 
Jag åtskiljer 
dem här endast för att derpå fästa mera uppmärksamhet. A. cer- 
vinus är icke allmän hos oss, och tyckes om sommarn blott bebo 
den högre norden, i synnerhet i östra Finnmarken; men han är 
äfven funnen vid Tromsö och i Lappland. I Ryssland och norra 
Asien, skall han deremot vara allmän, ända ut på Kamtschatka. — 
Han har vidare blifvit funnen längre söderut, såväl i Tyskland och 
södra Europa som i Asien och på Japan (se Noten vid A. pra- 
tensis); exemplar, skjutna i December vid Vampu i China, hem- 
fördes af D:r Kinberg med Fregatten Eugenie, 1853, och Heden- 
borg fann honom Africa, ända ned i Nubien, der han igenkändes 
på sin ganska utmärkta sommarfärg; men det är ej med visshet 
bekant huruvida han der träffas äfven om sommarn, eller om de 
derstädes funna exemplaren varit nordiska, som erhållits kort före 


(4) Anthus pratensis omnännes ej uti Middendorfs sednare arbete (Reise. . II, 2 pag. 164—5) såsom funnen i BSiberien, och någon osäkerhet råder vid bestämmandet af de der an- 
förda arterna. Dock torde det väl få antagas såsom säkert, enligt citationen af Keys. et Blas., att hans »A. cervinus» är den samme som vi här gifva detta namn (n:o 26), och 
att således hans figur (P1. XIV. 1) skall föreställa denna. — M:s A. rufogularis torde deremot vara en motsvarande varietet af ÅA. obscurus, hos hviken både hanne och hona hafva 
en starkare rödaktig" fårg på strupen. Från Japan omtalas Gi Fn. Jap.) en varietet af A. pratensis; men de olikheter med den europeiska, som uppgifvas, visa påtagligen att 


exemplaren varit af ÅA. cervinus i vinterdrägt. 


"SLÄGTET ANTHUS. 41 


eller under, flyttningen norrut, sedan de nyligen anlagt sommar- 
drägten. Hos oss har han några gånger blifvit funnen af H:r 
Meves uti trädgårdar här i Stockholm, under höstflyttningen i Sep- 
tember månad, då han haft full vinterdrägt, och ett par då fångade 
hannar hafva blifvit uppfödde inomhus till dess de, något före med- 
let af Maj, erhållit ren sommardrägt. Under höstflyttningen hafva 
dessa exemplar utmärkt sig genom den skygghet, hvarmed de hållit 
sig dolda bland lägre växter, i potatesland o. s. v., hvilket tyckes 
visa en olikhet med det lefnadssätt man är vand att finna hos A. 
pratensis. Dock kan man, till dess mera derom blir bekant, ej 
veta hvad inflytande sommartillhållet kan utöfva härpå. 

Synon. Motacilla cervina Pall. Zoogr. (Jämf. noten vid A. 
pratensis). — Anthus cervinus Keys. et Blasius. — Liljeborg, Vet. 
Ac. H. 1850, 279 och 318. — Bönap. Consp. 248. — A. praten- 
sis var. cervinus, Sundev. Vet, Ac. H. 1840, 44. — Nilss. Fn. I. 


396. — ÅA. prat. japonicus Fn. Jap. XXIV. 


27. TRÄDPIPLÅRKA (Anthus arboreus) Pl. VII, fig. 4; — till 
färgen ytterst lik A. pratensis: ofvan gråaktig svartfläckig, med små, 
tydligt svarta fläckar på bröstet, och ett svart streck utmed stru- 
pens sidor från underkäken; men näbben är, näst framom näsbor- 
rarna, v. p. dubbelt så tjock som tarsen; fjerde vingpennan är al- 
tid betydligt (3—53 millimeter) kortare än de tre första; bakklon 
altid något kortare än tån och mera krökt. Vinglängd hos båda 
könen omkring 85 millimeter; tarsen 20 å 21. — Frambröstet och 
kroppens sidor hafva altid en smutsgul anstrykning. I vinterdrägten 
har hela öfre sidan samma, något grönaktiga färgskiftning som hos 
A. pratensis. — Trädpiplärkan kommer sednare på våren och bort- 
flyttar tidigare än den förra, och går ej så långt mot norr som 


Svenska Foglarna. I. 


hon, men har dock blifvit funnen i Lapplands skogsregion, ända 
opp till Qvickjock och Enaretrakten. I de sydligare delarna af 
landet är hon om sommaren vida allmännare än den nyssnämnda. 
Hon uppehåller sig nästan blott i skog eller bland buskar och träd, 
på hvilkas grenar hon ofta ses springa, hvilket aldrig är händelsen 
med Ängpiplärkan; men liksom denna, bygger hon allenast på 
marken, Såsom sommarfogel bebor hon äfven hela det öfriga Eu- 
ropa, men mot vintern flyttar hon öfver Medelhafvet, hvarvid dock 
ett ringare antal lära stanna qvar i vår verldsdels aldra sydliga- 
ste länder, såsom på Sicilien. Deremot synes det som om en del 
flyttade öfver equatorn, ända ned till södra Africa. Ett exemplar 
af denna arten, som nu finnes bland Riksmusei samlingar, blef 
nämligen funnet af J. Wahlberg d. 14 Dec. 1841, i en skogig 
bergstrakt ofvanför Kafferlandet, vid Limpopos källor, mellan 25 och 
269 5. lat. eller nära 600 mil rätt söder om Medelhatvet. 

Uti hela Asien, utom BSiberiens aldra nordligaste del, förekom- 
mer äfven Trädpiklärkan, men åtminstone till en del med någon 
liten förändring i färgen. Äldre forskare hafva ej gifvit akt på 
de små olikheter vid hvilka man nu lärt sig att fästa uppmärk- 
samheten och i allmänhet äga vi blott föga kännedom om djuren 
i den vestra, mot Europa belägna delen af Asien. Detta är orsa- 
ken hvarföre denna fogels, så väl som många andras utbredning 
mot öster, är föga känd. Emellertid anser Middendorff sig hafva 
funnit exemplar af Anthus arboreus, ända bort i östra delen af 
Siberien, vid Ochotska hafvet, som fullkomligt likna de europeiska. 
De flesta exemplaren, som derstädes erhöllos i början af somma- 
ren, beskrifvas dock såsom: ,något mindre än de europeiska, med 
något lifligare grön skiftning ofvan, och blott små, otydliga, eller 
nästan inga mörka fläckar på sjelfva ryggen. Bröstets svarta fläc- 

11 


42 TRASTARTADE FOGLAR. 


kar voro deremot något större och i synnerhet bredare.” Dessa 
foglar voro således af den varietet som allmänt förekommer i sö- 
dra Asien, åtminstone om vintern. Jag har sjelf funnit den all- 
män omkring Calcutta i Februari månad (") och har exemplar 
deraf att jemföra, skjutna vid Wampu uti China i December. Des- 
sa hafva, äfven i vinterdrägten, alla de nyss anförda olikheterna 
med våra exemplar, hvartill kan läggas, att det svarta strecket 
från underkäken, utmed strupens sidor, är något mindre tydligt och 
alt 4:de vingpennan blott är omkring 2 millim. kortare än de 3 
första. Vinglängd omkring 80 mm.; tarsen 20. Sannolikt är det 
denna varietet som blifvit beskrifven under ett eller flera af nam- 
nen ÅA. similis, maculatus, agilis m. fl. hvilket dock ej kan afgöras 
efter de beskrifningar som finnas. — Den varietet som bebor Ja- 
pan (Schlegel, Fn. Japon. 58, pl. XXIII) lärer knappt skilja sig 
från den nyss beskrifna, ehuru ryggens svarta fläckar på den ci- 
terade figuren föreställes nästan så stora och tydliga som hos den 
europeiska. — I Bengalen, der dessa foglar voro på sin vinter- 
station, såg jag dem, i små flockar af fem eller sex, springa om- 
kring på marken bland buskar och träd, äfven in emellan bonings- 
husen på landet. Uppskrämda satte de sig altid i träden. I de- 
ras mage fanns blott frön. 

Synom. Anthus arboreus Bechst. — Temm. Man. — Nilsgs. Fn. 
I. 398. — Bonap. Consp. 248. — Afven denna har i våra tider 
blifvit typ för nya genera, under namn af Dendronanthus! Blyth; 
Pipastes Kp. m. fl. 


28. FÄLTPIPLARKA (Anthus campestris). Pl. VIII fig. 5;— 
tarsen omkring 25 millimeter lång; (på alla de föregående arter- 
na blott 20 till 22 mm). — Kroppen ofvan gulaktigt grå, utan 


orönaktig anstrykning, med små, otydliga, mörkare fläckar; under- 
till hvitaktig, öfverdragen af grågult, med helt små, svartaktiga 
fläckar blott frampå bröstet, eller nästan utan fläckar på äldre 
exemplar. Ögonbrynen ganska breda, bleka. Ett tydligt streck 
framom ögat och två streck från underkäkens rot svarta. — På 
hvardera sidan äro de två yttre stjertpennorna utåt brungulaktigt 
hvita: den första med hvit, den andra med svart spole. Näbb och 
fötter större än på de föregående arterna. Bakklon vanligen nära 
så lång som som tån och föga böjd. Vinglängden hos hannen om- 
kring 90, hos honan 85 millimeter. — Ungarna i sin första drägt 
hafva större, svartare fläckar frampå bröstet, och öfre sidans fjä- 
drar äro svarta med blek, grågul kant, hvarigenom de få ett olika ut- 
seende med de äldre; men föröfrigt gäller den ofvan gifna beskrif- 
ningen äfven för dem. ” 

Hos oss finnes denne arten blott i de sydligaste landskapen: 
Skåne, Halland, Öland och Gottland, der han vistas på torra, san- 
diga fält eller ljung och enehedar. — I det mellersta Europa fin- 
nes han här och der på dylika ställen. — På södra Rysslands 
stepper är han allmän, men utbredningen vidare mot öster är 
ej väl känd. I norra Africa och i Arabien träffas han, åtminstone 
om vintern. 

Synon. Anthus campestris Bechst. — Nilss. Fn. 388. — Gen. 
Agrodroma Swains.; — Bonap. Consp. 247. — Anthus rufe- 
scens Temm. 

STORA PIPLÄRKAN (A. richardi); (5). — Tarsen 30 millimeter. — 
Större än de öfriga i slägtet; något större än sånglärkan. Yttre stjert- 
penan nästan alldeles hvit, utom vid roten; den andra med ett stort hvitt 
fält utåt. Baktån är ganska stor med lång, föga böjd klo. Färgen lik- 


nar ganska mycket den föregåendes, hvarföre vi ej behöfva återupprepa 
beskrifningen derpå. Vinglängd 97—92 mm. — Ett exemplar af denna 


(") Se Physiogr. Sällsk. Tidskrift, Lund 1837—8, sid. 85, samt Öfversättn. i Annals and Mag. of Nat. Hist. för 1846, pag. 258. 


SLAÅGTET ANTHUS. A3 


art erhölls vid Fredrikshall i Augusti 1843, och ett annat blef taget på 
ett ångfartyg i Calmare sund d. 18 October 1856 af H:r L. Borns. Detta 
sednare var en ung hona, i ny vinterdrägt, som möjligtvis kan vara född 
samma år i Sverige; men vi kunna dock ännu ej anse fogeln såsom till- 
hörande norden. Han är förut känd från södra Frankrike och Spanien. 
Äfven är han funnen i södra Tyskland, Grekland, s. Ryssland och Cau- 
casus, men ingenstädes allmän. I England har, liksom hos oss, ett eller 
annat exemplar blifvit sedt. 

Synon. A. richardi Vieill.; — Keys, et Blas. n:o 171; — Rasch, 
Nyt Magazin V, 38. — A. macronyx Gloger Handb. 269. — Genus Co- 
rydalla Vig.; Bonap. Consp. 247. 


2. ÄRLE-SLÄGTET (Motacilla). 
Färgen renare (grå och hvit, eller gul och grönaktig), ej fläckig, 
(något olika hos hanne och hona). Stjerten nära så lång som 
vingen, eller längre. — Föröfrigt likna de nära slägtet Anthus; 
springa såsom de, vippa med stjerten, och lefva blott af insekter; 
men de sjunga ej flygande. 


29. SÄDESÄRLAN (Mot. alba), Pl. IX fig. 7, 8; — grå, under 
hvit; stjerten föga längre än vingen, på hvardera sidan med två 
hvita pennor. Bakklon krökt, något kortare än tån. — Vinglängd 
hos hannen omkring 88 millim.; honan 85 till 80. — I sommar- 
drägten äro hufvudets sidor med pannan bredt hvita; hela strupen 
samt hufvudet ofvan svarta. I vinterdrägten är hela hufvudet, of- 
van grått; strupen hvit, med en svart gördel framom bröstet. — 
Honan liknar hannen men har något mindre rena färger, så att en 
äldre hona har samma färg som en ung hanne. 

Sädesärlan finnes om sommaren i nästan hela Europa. I Lapp- 
land går hon så långt uppåt skogsregionen, som nybyggen finnas, 


t. ex. vid Qvickjock, Juckasjärvi, Karesuando, och i Norrige ända 


till Tromsö (69'/2), men uppåt fjällen och i den egentliga Finn- 
marken saknas hon. I det sydligaste Europa, såsom Italien, skall 
hon om sommarn blott hålla sig på de högre bergstrakterna. Om 
vintern flytta de till Africa och blott få sägas stanna qvar i Me- 
delhafsländerna, t. ex. i Sicilien. — Liksom Gråsparfven är Sädes- 
ärlan ganska vidsträckt utbredd, och der den vanliga europeiska 
formen deraf slutar, vidtaga andra, som ytterst nära likna den- 
samma och hafva fullkomligen samma lefnadssätt, men skilja sig 
derifrån genom små olikheter i färgen, hvilka tyckas hafva utbil- 
dat sig genom inflytelsen af climatet eller kanhända, lika mycket, 
genom en inre benägenhet för uppkomsten af dylika små race- 
eller slägtolikheter. Det är mig ej med säkerhet bekant huru långt 
åt öster Sädesärlans, hos oss vanliga färg bibehåller sig oförändrad; 
men midt i Asien märkes en liten förändring deruti, att det hvita 
på vingtäckfjädrarna blir bredare och renare, så att desse fjädrar 
synas hvita. Än längre mot öster, uti östra delen af Siberien, fram- 
träder ett svart streck genom ögat, som hos våra exemplar blott 
är svagt antydt uti de yngres vinterdrägt men sedan försvinner; 
ryggen blir i sommandrägten svart, och hos de aldra östligaste, 
från Kamtschatka och Japan, äro dessutom de flesta vingpennorna 
hvita med svart spets ("). — Uti hela Indien, såväl i Bengalen 
som i Decan är, åtminstone under vintermånaderna den nyss- 
nämnda Sädesärlan med hvita vingtäckfjädrar (men utan svart li- 
nea genom ögat) högst allmän. Jag har ej funnit bestämdt upp- 
lyst, huruvida hon stannar qvar der öfver sommarn, men förmo- 


dar, efter egen iakttagelse att hon om våren, i April, flyttar mot 


norden. I sommardrägten får hon svart rygg. En hona som jag 
skjutit i Bengalen d. 22 Mars, har en inblandning af svarta fjä- 


drar på ryggen, som utvisa att denna färgförändring är gemensam 


('y Mot lugens Ill. Temm. Man. III; — Bonap. Consp. 250. — Middendorff/Reise II, 2, 166. — Kittl. Kupf. 21, 1. — Mot. alb eola var. Pall, 


44 TRASTARTADE FOGLAR. 


för båda könen ("). — En dylik färgförändring föregår hos den 
engelska Sädesärlan, hvarom mera strax nedan. I Africa från A- 
byssinien till Cap finnas dylika svarta och hvita racer, hos hvilka 
dock färgfördelningen är ännu mera förädrad, (M. vidua); och i 
Abyssinien finnes en grå race, som endast skiljer sig från den van- 
liga europeiska derigenom, att 3 stjertpennor på hvardera sidan 
äro hvita (M. 
hos vår art). 
Öfverallt blir Sädesärlan lätt förtrolig med menniskan och vi- 


longicauda Ripp. Stjerten är dock ej längre än 


stas gerna omkring husen och inuti städerna der hon är en treflig, 
med nöje sedd gäst, som utmärker sig framför våra flesta öfriga 
foglar genom sin vackra, fina skapnad och sina lätta rörelser; men 
hennes sång är föga utmärkt, och består blott uti ett obetydligt 
qvitter. Uti Stockholm är hon en af de allmännaste foglar, som 
under hela den blida årstiden ses springa omkring på öppna plat- 
Men hon 


vistas äfven ute i vildmarken, såsom på enefält och gärden, samt 


ser, och på de murar och hus, der hon har sitt bo. 


ända ute på de kala klipporna i skärgårdarna. Hon bygger bland 
stenar, eller i hål uti murar, tak eller träd, till och med i jordhå- 
lor, altid med något skydd ofvanifrån. Boet består blott af en täm- 
ligen konstlöst sammandragen bale af strå. Hon lägger 5 till 6 


gråaktiga, tätt prickiga ägg; först i Maj; sedan en ny kull längre : 


fram på sommarn. Ungefär 4 veckor åtgå från det att äggen läg- 
gas till dess ungarna är flygfärdiga. — Sädesärlan kommer om 
våren till Tyskland i början af Mars. Uti Skåne plägar hon visa 
sig under första hälften af April, och ungefär samtidigt i mellersta 


Sverige. I Stockholm plägar hon infinna sig på de vanliga bo- 


platserna omkring d. 15 till d. 20 April. Till Lappland (Qvick- 
jock, Karesuando) kommer hon i slutet af April eller början af 
Maj. Hon lemnar dessa nordligaste trakter i September, men mel- 


lersta och södra Sverige ej förr än i October. Hon är känd och 


älskad af alla och har hos oss fått många namn, såsom: Ärla, Sä- 


desärla, Ringärla, samt, af sin ständiga rörelse på stjerten, Vipp- 


stjert. I Stockholms skärgård kallas hon Isspjerna, emedan hon 


vanligen kommer medan ännu isen ligger qvar. — I södra Skåne 
kallas hon Gadegrim (Gatugrim) 0. 8. v. 


Synon. Motacilla alba Linn. — Temm. — Nilss. Fn, 375. — 


Bonap. Consp. 250. 


ENGELSKA SÄDESÄRLAN (6), är en af dessa färgvarieteter som vi nyss 
omtalat. — Uti hela Storbritannien (England, Skottland och Irland) fin- 
nes nämligen ej den varietet som bebor hela det öfriga Europa, utan de 
der allmänna BSädesärlorna hafva i sommardrägten hela ryggen svart 
liksom de asiatiska varieteterna, och det svarta på strupen är utvidgadt 
långs åt kroppens sidor, hvarest den vanliga varieteten blott har grå fjä- 
drar. Vanligen märkes äfven en antydning till ett svart streck genom 
ögat, men vingtäckfjädrarna äro blott i kanten hvita. Storlek, lefnads- 
sätt m. im. är aldeles såsom hos vår Sädesärla. Denna varietet träffas 
understundom, under flyttningstiden, i Frankrike och till och med i Ita- 
lien. Äfven till vår vestra kust har den någongång förvillat sig. Ett 
exemplar erhölls vid Götheborg d. 21 Mars 1843, och i Danmark skall 
hon likaledes hafva blifvit sedd en gång om Fark. Enligt uppgift i Nils- 
sons fauna (Ed. 3, 579) skulle hon till och med fortplanta sig vid Göthe- 
borg. — (Mot. lugubris Temm. Man. I, 253; — Vieill. Enc. p. 404, abs- 
que cit.. Temm. — Mot. yarrellii Gonld B. of Eur. 1836; — Bonap, Consp. 
250. — Nilss. Fn. 3876 och 379. 


LÅNGSTJERTAD ÅRLA (Motacilla sulphurea Bechst.) (7), grå, un- 
der gul; stjerten betydligt längre än vingen, på hvardera sidan med 3 
till större delen hvita pennor. Fötterna äro bleka. Bakklon kortare 


(") Denna är Mot. luzoniensis Scop., M. alba y bath. (ex. Sonnerat); — Mot. madrespatana Briss., Gen. Lath. n:o 2 (ur Raji Synopsis; men icke M. madresp. Linn. som är en Zos- 
terops, efter Brisson, förvexlad med denna). — M, picata Vig. Z. Proc. 1831, 114. — M. dukhunensig Sykes Z. Pr. 1832, 91. — M. alboides Hodgs. As. Rex. XIX (1836). — 


M. alba var., Sundev. Physiogr. Tidskr. Lund 1837, 84. 


SLÄGTET MOTAOCILLA. 45 


än tän, krökt. Vinglängd omkring 80 mm.; stjert 95. I sommardrägten 
är strupen svart, åt sidorna begränsad af hvitt. I vinterdrägten är stru- 
pen hvit; kroppen ofvan grönaktigt öfverdragen, under blekgul. — Uti 
Nilssons fauna underrättas vi att ett exemplar af denna fogel blifvit fun- 
net vid Skånska kusten norr om Öresund, i December 1843. Äfven i 
norra Tyskland förekommer han blott accidentillt; men han är allmän i 


- mellersta Tyskland och hela det öfriga, sydligare Europa, samt i södra 


hälften af Asien. — (Mot. sulphurea Bechst. Nat. G. D.)— Gloger Handb. 
255. — M. boarula Lath (nec. Linn.) — Nilss. Fn. 379. — Genus Palle- 
nura Bonap. Consp. 250. 


30. GULÄRLAN (Mot. flava), Pl. IX fig. 4, 5,6; — ofvan grön- 
aktig, under gul; stjerten oftast något kortare än vinglängden; på 
hvardera sidan med två, utåt hvita pennor. Näbb och fötter svarta. 
Bakklon föga böjd, oftast något längre än baktån. Vingen omkring 
80 mm. Stjerten omkring '75. 

Af denna fogel finnas hos oss två artförändringar, en sydlig 
och en nordlig, hvilka äro åtskilda genom hannarnas sommardrägt, 
men föröfrigt äro hvarandra så lika, att jag ej anser dem kunna 
uppföras såsom skilda arter. 

a) Vanliga gulärlan (fig. 4, 3; 5, 2), igenkännes på den 
något ljusare färgen. Hannen har om sommarn ljust, blägrått huf- 
vud med smala, hvita ögonbryn, och hufvudets sidor, under ÖgO- 
nen, mörkgrå. Hela kroppen är undertill höggul, med en bred 
hvit gräns omkring hakan. Honan har mindre rena färger; orent 
gröngrått hufvud med breda hvita ögonbryn: undersidan blekare 
gul med nästan hvit strupe och några smutsgrå fläckar framom 
bröstet. — I vinterdrägten få båda könen hela öfversidan grågrön, 
med samma färg på Kufvud och rygg; undersidan blekare gul med 
hvit. strupe och en gulbrun anstrykning långsåt sidorna samt fram- 
om, bröstet: — (Mot. flava Linn. et omn.). 

b) Nordiska Gulärlan (fig. 6, 3) är, vid jämförelse, något 


Svenska Foglarna. I. + 


mörkare färgad i alla drägter. De yngre hannarnes hufvud är 
mörkt askgrått med nästan rent svarta sidor, under ögonen, men 
med hvita ögonbryn, såsom hos den vanliga. Hos gamla hannar 
blir hufvudet nästan svart; dock synes altid hjessan eller nacken 
något gråaktig. Ögonbrynen försvinna, så att de blott synas an- 
tydda genom genom en fördold, hvit fläck vid fjädrarnas rot. — 
Ryggen är mörkt grönaktig ock undersidan starkare gul, än hos 
den vanliga racen, understundom med föga blekare gräns vid ha- 
kan. Framom bröstet stå vanligen några mörkt gråbruna fläckar, 
hvilka hos den vanliga racen blott finnas, helt bleka, på yngre 
hannar och. på honor. — Honan har intet svart på hufvudet. Hon 
är blott något starkare färgad än den af vanliga racen, så att hon 
tämligen väl kan igenkännas vid jämförelse, men svårligen urskil- 


Jas efter en beskiifning. — Detsamma gäller om båda könens vin- 
terdrägt. — (Mot. flava var., Sundev. Vet. Ace. H. 1840, 47. — 
Nilss. Fn. 383. — Lövenhj. V. Ac. Öfv. 1844, 211. — Budytes 


nigricapilla Bonap. Consp. 249). 

Hos oss finnes den vanliga racen i södra delen af Sverige, 
ungefär till Dalelfven (609 Lat.). Hon är ännu allmän vid Stock- 
holm och Upsala, men är sällsynt i vestra delen af landet: Ve- 
stergöthland, Bohuslän o. s. v., der hon dock berättas hafva varit 
allmän i början af 1800 talet, Äfven i de östra och södra land- 
skapen tyckes hon nu vara vida mindre ymnig än då. I Norrige 
skall hon helt och hållet saknas. Deremot börjar den nordiska 
racen att finnas på Dovrefjäld, samt i Sverige, uti låglandet, vid 
Ångermanälfven (63? lat.) och bebor sedan hela landet mot norr, 
ända opp i Finnmarken, der hon finnes vid Alten och Hammer- 
fest, men knappt vid Nordeap och i östra Finnmarken. I Läppland 
tyckes hon ej gå opp öfver barrskogsregionen. Mellan de båda 

12 


46 TRASTARTADE FOGLAR. 


racernas område är ett bredt bälte, hvarest inga andra Gulärlor 
tyckas finnas, än de exemplar af den nordliga racen, som någon- 
gång kunna visa sig der under flyttningstiderna. Dessa hafva äf- 
ven understundom blifvit sedda i det sydligare Sverige, då de un- 
der flyttningen, i första hälften af Maj, uppehållit sig en eller ett 
par dagar, t. ex. vid Götheborg, i Nerike och Östergöthland, såväl 
på öppna ställen som i skogstrakter. Särskildt har Jägmästaren 
Lundborg i bret uppgifvit, att han flera gånger vid nämnde tid sett 
dem, 8 å 10 stycken tiilhopa, i norra delen af Östergöthland, ”uti 
djupa skogstrakter dit ej den vanliga Gulärlan kommer”. Likså 
hafva de ofta blifvit sedda under flyttningen, här och der i Tysk- 
land, Belgien, och sannolikt äfven i södra Europa, sågom längre 
fram omtalas. 

Utom Skandinavien finnes den nordliga varieteten i norra Ryss- 
land (vid Archangel, Liljb.), och genom hela Siberien, opp till 71" 
lat. ända till trakten af Ochotska hafvet (Stanowoj-bergen, Midd.); 
men ej vid Ochotsk och på Kamtschatka. Middendorff säger, att 
de derstädes hafva blygrått hufvud och till färgen synas vara midt 
emellan de båda europeiska racerna. — Den vanliga sydsvenska 
racen finnes i nästan hela det öfriga Europa, utom England och 
Irland. I Ryssland går hon, liksom hos oss, till v. p. 609 lat. 
(Petersburg Liljb.) och hon skall äfven förekomma om sommarn 
på Sicilien och i Turkiet (Rumelien), men sannolikt ej i Afrika. 
De europeiska Gulärlorna äro i flyttningstiderna högst allmänna i 
hela norra Africa, men tyckas midt om vintern draga längre ned 
åt denna verldsdel, ”söder om Nubien” (enl. Heuglin). Vi hafva 
genom Hedenborg erhållit exemplar i vinterdrägt från Sennaar, 
hvilka tyckas höra till den nordliga varieteten, och, genom J. Wahl- 
berg; en hanne, ända ned från Cafferlandet, skjuten d. 23 Mars 


vid Port Natal (30? s. lat.). Denne är i full sommardrägt och lik- 
Det kan 
synas tvifvelaktigt huruvida han verkligen kommit från vår verlds- 


nar fullkomligt dem, som finnes uti mellersta Europa. 


del, eller om de, som komma så långt söderut, förmå att flytta 
tillbaka hit. — De exemplar som jag sett från Java och Indien 
hafva varit i vinterdrägt. De tyckas blott komma dit på flyttning 
från det nordligare Asien. 

Omkring de sydliga gränserna för Gulärlans sommar-område 
finnas färgförändringar deraf, liksom vid de nordliga. De som bo 
i Turkiet skola, enligt v. d. Mähle, hafva betydligt lifligare färger 
än de i Tyskland. Sannolikt skilja de sig ej från dem i Dalma- 
tien och Italien, hvilka blifvit uppförda såsom en egen art, under 
namn af M. cinereocapilla. Dessa äro till färgen midt emellan 
de båda förut beskrifna racerna, men synas något klarare färgade 
än den nordliga och hafva blott otydliga fläckar framom bröstet. 
Hannens hufvud är ofvan ej så mörkt som bos de nordliga, men 
på sidorna svart, och de bleka ögonbrynen saknas eller äro blott 
otydliga. Skillnaden är dock så ringa, att man blott vid jemfö- 
relse märker den. I samma länder har man afskiljt ännu en ”art” 
med svartaktigt hufvud, under namn af M. feldeggi; men enligt 
de kännetecken som blifvit uppgifna, synes det mig troligt, att den- 
ne s. k. art är densamme som vår nordiska varietet. Man torde 
nämligen der hafva, under vårflyttningen, påträffat exemplar som 
voro stadda på resan till Lappland, efter att redan hafva under- 
gått vårruggningen. — En något mera åtskild form af Gulärlan är 
den som både vinter och sommar bebor Africa, Mot. melanoce- 
phala (Licht.), hvaraf hannen har kolsvart, nästan glänsande huf- 
vud. Vi hafva exemplar deraf från Sennaar och Dongola. Den 


uppgifves äfven vara funnen i Egypten, samt i Grekland, (en 


förväxling med den nordiska Gulärlan kan dock möjligtvis hafva 
skett). En fullkomligt likadan fogel skall bebo ökentrakterna i 
mellersta Asien (Buchariet; jämf Licht. Doubl. n:o 415). 

Slutligen hafva vi att omtala den engelska Gulärlan. Bri- 
tanniens climat tyckes hafva haft ett eget inflytande på arterna af 
detta slägte, emedan båda de, som verkligen äro inhemska der 
(M. alba och M. flava) hafva blifvit betydligen olika med samma 
arter i hela det öfriga Europa. Vi hafva redan talat om Sädes- 
Gulärlan har i England, Skottland och Irland, äfven i 
sommardrägten, 


ärlan. 
hufvudet ofvan och på sidorna grönaktigt, af 
samma färg som ryggen, med gula ögonbryn (Budytes rayi Bonap. 
— Mot. flaveola Temm.). Denna form skall äfven, enligt Malher- 
bes Fn. Sicil., vara sedd i vestra delen af Frankrike: Bretagne och 
nedåt Pyreneerna, (månne under flyttningen, liksom i vestra de- 
len af Belgien). Om vintern har hon blifvit återfunnen i Africa, 
ända ned vid Gambia och Guldkusten (Hartlanb W. Afr). 
Gulärlan vistas ej vid husen, såsom Sädesärlan, utan uppe- 
håller sig på fuktiga ängar, der hon bygger ett aldeles öppet, nå- 
got bättre hopsatt bo, bland gräset. Såsom sångfogel står hon 
ännu lägre än Sädesärlan, ty man kan knappt urskilja något läte 
hos henne, som föreställer sång, Hon kommer sednare och flyttar 
bort tidigare än Sädesärlan. Sedan ungarna i slutet af sommarn 
flugit ut, draga de familjevis omkring med föräldrarna. De äro då 
högst skygga, hvilket förefaller så mycket ovanligare som Gulär- 
lan under fortplantningstiden aldeles icke är skygg. Detta lef- 
nadssätt är gemensamt för båda våra racer, och så vidt man af 
uppgifterna kan sluta, för alla dem som omtalas i det föregående. 
Synon. Mot- flava L. — Nilss. Fn. I. 381. 
varieteter utgöra slägtet Budytes Cuv. hvartill kommer en mera 
skild asiatisk art, M. citreola. Jämiå. Bonap. Consp. 249. — Sundev. 


Denna och dess 


| 


SLÄGTET MOTAOILLA. AY 


Vet. Ac.. H. 1840, 47. — Om Mot. flava, cinercocapilla Savi och 
melanocephala, jfr. Bonap. Fn. Ital. 


Andra Familjen. 


Trastlika Fooglar eller Sångare (Turdine). 


Handpennorna 10; den första ganska kort. Näbben tunn med en 
liten inskärning vid sidorna af den korta, svagt nedböjda spetsen. 
Näsborrarna (oftast) nakna, ofvan halftäckta af en hvälfd, läderar- 
tad hud. Ganska få slägten sakna borsthår vid mungiporna. 

Denna familj, som vi uppföra såsom den typiska uti hela för- 
sta Ordningen, är äfven den artrikaste af alla, såväl i allmänhet 
som inom vår fauna. De hithörande arterne innefattades af La- 
tham hufvudsakligen i de stora slägtena Turdus och Sylvia, hvil- 
ka dock dessutom innehöllo många aldeles främmande element. 
Sedan man börjat frånskilja dessa och sönderdela de båda stora 
grupperna har delningen ständigt fortgått, så att nästan hvarje art 
blifvit uppförd såsom ett eget slägte och dessa talrika slägten haf- 
va i nyare ornithologiska methoder blifvit fördelade i ett stort an- 
tal, ofta långt åtskilda familjer. | 

Flera ganska märkliga olikheter i lefnadssättet förekomma bland 
de talrika hithörande arterna, utan att vara antydda genom betyd- 
liga eller motsvarande formskillnader. De fleste hithörande foglar- 
ne lefva ensamme, kringspridde i skog och på beväxta ställen, 
der de mest vistas bland grenarna af träd och buskar. Blott få 
af dem visa den bland de Sparfartade och Kråkartade foglarna 
vanliga böjelsen att bilda stora flockar, och att mycket vistas på 
släta marken, t. ex. Turdus pilaris; men dessa flockar äro icke 
tätt slutna. Några lefva mest bland klippor och stenar, såsom Saxi- 
cola. Cinclus är en fullkomlig vattenfogel ehuru han, genom alla 


AS TRASTARTADE FOGLAR. 


sina formförhållanden, tydligen hörer till denna familjen. — De 
fleste lefva helst, och altid om sommarn, af insekter; om vintern 
och i nödfall, af bär och frukter, men ej gerna af frö eller knop- 
par. De äro således icke förstörande för växterna, såsom de 
Finkartade foglarna understundom kunna anses vara. Allmän- 
nare än arterna af de öfriga fogelfamiljerna, bygga de bo bland 
grenarna af träd och buskar; några få bygga uti trädhål, eller 
bland stenar t. ex. Saxicola, och ännu färre på marken, men då 
åtminstone i skog eller buskmark, såsom Sylvia trochilus, hvars bo 
dock är öfvertäckt. — De äro i allmänhet sångfoglar och knappt 
lärer väl någon art finnas, som saknar sång-läte. Äfven i förhål- 
lande till hela antalet af kända arter tyckas flera goda sångare 
finnas inom denna familj, än bland någon annan, och de utmärk- 
taste af alla höra hit: i Europa och Asien, Näktergalar, 'Trastar, 
Sylvier; i America slägtet Mimus o. s. v. Men äfven bland dem 
och ganska närslägtade med de aldra utmärktaste, finnas arter 
hvilkas stämma är svag och obetydlig eller föga märkbar, såsom 
hos oss Snöskatan, och Kungsfogeln. — En del arter hafva dub- 
bel ruggning; andra, ofta högst närslägtade, rugga blott en gång 
om året. 


3 TRAST-SLÄGTET (Turdus) 


innefattar större arter med hoptryckt, starkare näbb; näbbryggen 
jemn, afkullrad, utan intryckning framom näsborrarna. Tarsernes 
främre. sköldar hopvuxne till en enda, hel och slät betäckning. (Dock 
äro de 2 eller 3 kortare, nedersta sköldarna, vid tårna, alltid af- 
skilda, och på yngre foglar ser man ofta märken efter skillna- 
den mellan de öfriga). Stjerten hel och jämn eller något rundad; 
medelmåttig (omkring 2/, af vinglängden); helt och hållet af mörk 
(svartaktig eller grå) färg. Borsthåren korta, tydliga. Vingen 


tämligen lång, med första pennan ganska liten, 3:dje och 4:de längst. 
Hos de flesta är yttre skillnaden mellan könen, samt mellan som- 
mar. och vinterdrägt ingen eller obetydlig. Ungarna (af alla ar- 
terna, utom den sista) igenkännas af små, gula långs-fläckar på 
ryggen. — Detta slägte är i flera afseenden märkligt. Arterna äro 
i allmänhet de största uti hela denna familj, och näst efter några 
af de kråkartade, höra de till de större af Tättings-Ordningen. 
En af de största är vår Dubbeltrast. 
känner omkring 60 arter, hvilka alla ganska nära likna hvarandra 


De äro ganska talrika; man 


och säledes utgöra ett högst naturligt slägte, som svårligen kan 
delas i flera, ehuru detta blifvit försökt, men som visar åtskilliga 
nog märkliga olikheter i lefnadssätt och har en inom första Ord- 
ningen ovanligt vidsträckt utbredning: arter deraf finnas i alla 
verldsdelarna. Tre af dessa arter tillhöra ensamt Europa (med 
mindre Asien) och höra till de för denna verldsdel karakteristika 
djuren, nämligen T. merula, torquatus och pilaris. Många at släg- 
tet höra till de utmärktaste bland sångfoglarna; men våra arter äro 
lika mycket bekanta såsom villebråd, med namnet Kramsfogel, 
under hvilket namn man räknar Trastar, Sidensvansar och Dom- 
herrar samt en och annan mindre sort, hvilka alla om hösten 
och vintern pläga fångas i donor och snaror med bär till lockmat. — 
Trastarna äro mera bär- och fruktätande än de öfriga af denna 
familj, men lefva dessutom, om sommarn, af större insekter, mask, 
sniglar o. d. I allmänhet äro de glupska storätare. Alla bygga 
öppna bon, bland trädgrenar. -— Äggen pläga vara omkring 5 aå6 
blågrå eller grönaktiga, brunprickiga. 


31. SnösKAraN (Turdus pilaris) Pl IX, fig. 1; — fram- 
ryggen rödaktigt brun; hufvud och bakrygg askgrå, kroppen under- 
till hvit; strupe och frambröst brungula, tätt svartfläckiga, Vinglängd 


ne Ät na så oas ÄN RN 


SLÄGTET TURDUS. 49 


omkring 140 mm. — Hon är den allmännaste af våra Trastarter 
och till lefnadssättet ganska afvikande från alla de öfriga, ehuru 
formen till alla delar öfverensstämmer med deras. Snöskatan lef- 
ver nämligen i sällskap, nästan såsom en del kråkartade foglar. 
Om vintern draga de omkring i stora flockar, som dels hvila i 
träden, der de ofta i chorus låta höra sin svagt snattrande och 
sagta pipande sång; dels vandra de omkring att söka föda, halft 
gående och hoppande, på fälten, helst på enehedar, der enebären 
utgöra deras bästa föda. Dessa flockar äro dock ej tätt slutna, 
utan skingras och förenas efter omständigheterna. Så snart någon 
flyger opp, hvilket ofta händer, låter hon höra sitt vanliga skrik, 
schackacktjack! — Om våren och sommarn bygga de colonivis i 
skogslundar ofta hundradetals tillhopa, så att flera bon kunna fin- 
nas på ett träd. Der föra de ett bullrande lefnadssätt och väsnas 
i synnerhet mycket då någon främmande, djur eller menniska, nal- 
kas deras hemvist. På aflägsnare ställen, der de ej lärt känna men- 
niskans öfverlägsenhet, pläga de flyga emot de ankommande och 
söka förjaga dem genom att beskjuta dem med sina exerementer, 
hvarföre man vid en större sådan coloni mäste rymma fältet, ifall 
man vill undgå att bii alldeles öfverhöljd. Hundar, kor och andra 
djur som närma sig, blir vanligen på detta sätt emottagna. Möj- 
ligtvis kan den gamla sagan om Harpyierna, hvilka redan omtalas 
af Homerus, grunda sig på dessa foglars beteende, ifall de, såsom 
kan synas troligt, i äldsta tider hafva fortplantat sig i Thracien 
eller andra länder närmast norr om Grekland. 

Om sommarn träffas Snöskatan ymnigt mot Norden. Hon bor 
så långt opp i Lappland och Finmarken som barr- eller björkskog 


finnes; således vid Enare och Alten, men knappt vid Hammerfest:; 
är allmän i mellersta Sverige och kläcker omkring Stockholm, 
samt ända ned i Småland och Blekinge (nära Carlshamn), men 
ej så vidt jag känner i Skåne. Äfven på några ställen i mellersta 
Tyskland och i Britannien skall hon finnas häckande, men nuför- 
tiden knappt i sydligare länder. Det är ovisst huru långt hon 
sträcker sig mot öster. Möjligtvis finnes hon utåt Siberien, men 
jag finner henne ej bestämdt uppgifven östligare än i Finland 
(Wright), N. Ryssland (Lilj.) och Ryska Lappland (till 683? Lat., 
Baér) ("). 5 

Om vintern drager väl Snöskatan mot söder, men mera såsom 
stryk- än såsom flyttfogel. Hon träffas allmän om vintern vid 
Stockholm, Upsala och Carlstad, i Nerike och Dalarna samt i södra 
Finland; sannolikt ännu nordligare, ty enligt underrättelse från 
Aptekaren Dyhr i Skellefte, har hon blifvit sedd derstädes vintertid 
(nära 65”). Men i Skåne är hon då ganska ymnig på enehedar; 
och till södra Ryssland, Tyskland, Belgien och Frankrike, till och 
med ofta till Norra Italien och Grekland kommer hon då i stora 
flockar, som draga omkring till Mars Månad, då de åter begifva 
sig norrut. Till Sicilien och Sardinien komma de mera sällan och 
blott under stränga vintrar. Räppell säger sig till och med då 
hafva sett dem i Nubien. 

Synon. Turdus pilaris Linn. — Nilss. Fn. — Gloger Handb. 
181. — Bonap. Consp. 269. — Genus Arceuthornis Kaup. 


32. DUBBELTRASTEN (T. viscivorus), Pl. X, fig. 6; — ofvan 
ljust brungrå, under hvit med täta, svarta fläckar som på strupen 


(4) Uti Pallas Zoogr, I, 454 och 5, hafva Turdus musicus och T. pilaris blifvit så förblandade att man ej kan begagna de der lemnade uppgifterna. Både beskrifning och historia 


under båda dessa namn innehålla blandade uppgifter om båda arterna. 


Svenska Foglarna. I. 


13 


50 TRASTARTADE FOGLAR. 


äro smala, pillika; på bröstet rundade, på buken mindre. Vingen 
undertill hvit. Stjerten brungrå; de två eller tre yttre stjertpen- 


norna i spetsen, inåt, med hvit fläck eller kant. Vinglängd om- 


kring 150 mm. — Ungarna hafva på ryggfjädrarne gulaktiga små 


fläckar med en svartaktig fläck i spetsen. 

Denne, den störste af våra Trastar, tillhör egentligen Europa, 
der han mot norr finnes ungefär till gränsen af Lappmarkerna: i 
Vesterbotten, vid Lycksele och vid Throndbjem. (Jag har dock 
sjelf, i”Augusti 1838, sett ett troligen förfluget exemplar vid Alten, 
70” Lat.) Han är ingenstädes talrik, men finnes genom hela lan- 
det och häckar äfven i Skåne; likaså i hela mellersta Europa, 
från Irland till norra Ryssland och Caucasus, samt på högre bergs- 
trakter i södra Europa. I norra Asien är han ej funnen och i 
central Asien (Himalaja, Nepal) ersättes han af en högst när- 
slägtad art, som väl skulle kunna anses för en. blott varietet. — 
Liksom Snöskatan är Dubbeltrasten ej egentlig flyttfogel, men drar 
sig dock om vintern något söderut. Han finnes qvar öfver vintern 
på samma trakter som anfördes vid förra arten, förekommer då 
något allmännare än om sommarn i sydligare orter, och har blif- 
vit träffad ända ned i Egypten. — Han lefver mest enslig af våra 
Trastar; är ofredlig och afundsam, och ses vanligen bortjaga kam- 
raterna så väl som andra foglar från det rönnträd der han slagit 
sig ned, äfven sedan han ej längre orkar äta af bären. Hans sång 
har någon likhet med den nästföljandes men höres mera sällan 
och består blott af korta, afbrutna slag. Det är denne som isyn- 
nerhet gerna äter mistel-bär och utplanterar dem, hvaraf han äfven 
kallas Misteltrast. 

Synon. Turdus viscivorus Linn. — Nilss. Fn. I, 245. — Bonap. 
Consp. 269. — Typ för sl. Turdus. — Om denne och alla våra 
arter se Ekström, Jäg.-Förb. Tidskr., II, 678. 


33. TALTRASTEN (T. musicus) PI. X, fig. 5; — gråaktig, 
under hvit med svarta fläckar; vingens undre täckfjädrar blekt 
brungula. Stjerten af ryggens färg. Vinglängd nära 120 mm. 

Såsom en af de allmännare skogsfoglarna i större delen af 
landet, är denne öfverallt väl känd för sin högljudda, klara säng, 
som han flitigt låter höra från talltopparna mest mot aftonen och 
sent utåt natten under hela sommarn. OÖftast består denna sång 
af några få, ständigt återupprepade, korta slag, ungefär såsom: 
tjatu, tjati! blandade med ett och annat ordlikt läte; men dessa 
toner äro vackra och starka, genljudande på långt håll, och hafva 
en något sorglig klang som väl passar till det ödsliga utseendet 
och stillheten i våra barrskogar. Den liknar »ett sorgeqväde öfver 
Men om våren och 


under fortplantningstiden, till något efter midsommar, låter han ofta 


den korta sommarn, den döende naturen». 


höra en sammanhängande rask sång, hvaruti samma, vanliga slag 
utgöra grundtonen, men som är högst varierad och har ett utmärkt 
behag. Detta inträffar mest om morgonen tidigt, men äfven någon- 


gång längre fram på dagen, till och med på eftermiddagen. Ofta 


har sången likhet med en declamation, hvilket föranledt allmogen 
hos oss att kalla denne fogeln Tal-trast och att liksom i andra 
länder, på hvarjehanda sätt eftersäga hans tal, hvarom man må 
läsa Ekströms uppsats i Jägare Förbundets Tidskrift 1883, sid. 684. 
En af de vidsträcktast utspridda af dessa öfversättningar, som äfven 
derstädes anföres, innefattar ett hånlöje öfver mången bondes för- 
farande. I Östergöthland hörde jag, några årtionden tillbaka, en 
något olika version deraf, sålunda: Se på bonden, den token :|1]: 
säljer oxen:l[|: kör stuten:||: se hur han stretar:||: slaktar kon ha 
ha ha ha..! — Annars kallas han vanligast, i Östergöthland, 
Klädra, i flera andra landskap Klära, eller ock Vaka, "Nattvaka, 
Fjällstare o. s. v. Namnet Sångtrast är visserligen ganska pas- 


SLÄGTET TURDUS. K4 


sande för denna arten, men det är ej ett af de bland allmogen 
brukliga; dessutom äro flera Trastar goda sångare. — Hans vanliga 
lockton är ett fint: zipp; zipp, som utsäges så svagt, att man skulle 
tro sig höra en af våra aldra minsta foglar. Han är skygg; äter, 
såsom de fleste smäåfoglar, ganska mycket, och hoppar ofta omkring 
på marken för att söka föda; men han lefver mest enslig och, liksom 
de öfrige af slägtet, sjunger han blott från träden. Såsom en märklig 
egenhet kan anföras, att hans bo, som är halfklotlikt och öppet, 
inuti är smetadt med ett murbruk af lera och rutten ved af träd- 
stubbar, fästadt med fogelns saliv. Boet har 4 tums inre diameter 
och bygges mellan qvistar af barrträd. 

Hos oss är han verklig flyttfogel. Om sommarn finnes han i 
hela Skandinavien, utom det nordligaste. Inom skogsregionen i 
Svenska Lappmarkerna och i Nordlanden skall han förekomma, 
ehuru mera sällsynt; men ej i fjäldtrakterna och Finnmarken. Han 
kläcker endast i skogig mark; dock knappt i Skånes bokskogar, 
men väl, i samma provins, der barrskog och björk förekomma. 
Föröfrigt bor han i hela det öfriga Europa, till och med, på bergen, 
i Italien och Sicilien; samt uti Siberien ända till Ochotzska hafvet 
(Middendorff) ("). — Om vintern kan han anses flytta ut från 
hela Skandinavien ehuru en och annan qvarstannar i de sydligare 
Äfven från Tyskland utvandra de; men i Euro- 
pas medelhafsländer och särdeles i norra Afrika (Algieriet—Egypten) 
De tyckas dock 
I Italien och Sicilien lefva de då af Oliver 
och andra frukter och fångas i stor mängd för att tillfredsställa 
dessa trakters gourmander. 


kustprovinserna. 
Mindre Asien och Arabien tillbringa de vintern. 


ej gå långt inåt Afrika. 


Synon. Turdus musicus Linn. — Nilss. Fn. 351. — Bonap. 
Consp. 270. 


34. RÖDVInNGE-TrRAsTEN (Turdus iliacus) Pl. X, fig. 2; — 
groppens sidor och vingen undertill starkt brunröda. Kroppen 
ofvan gråbrun, under hvit, framtill svartfläckig. Ögonbryn breda, 
hvitaktiga. Stjerten af ryggens färg. Vinglängd omkring 110 mm. 

Mera nordlig än den föregående, är denne allmän i Lappland, 
så långt opp som verklig skog växer. Alten och Utsioki (70? lat.) 
torde dock höra till hans nordligaste tillhåll. Söder om lappmar- 
kerna är han om sommarn mindre allmän, men är dock funnen 
häckande i mellersta Sverige, såsom i norra Vermland, i Nerike 
och vid Stockholm samt på Gottland. — Utom Sverige häckar han 
än sydligare: i Liffland, Curland och Estland, och finnes i vestra 
hälften af Siberien (Pallas. — Sedd vid Irkutzk af Middendorf). 
Från Norden flytta de ut i September, October, och begifva sig 
till norra Afrika eller södra Europa, t. ex. Grekland. Många skola 
qvarstanna i England, men ej i Belgien, der de blott draga ige- 
nom. De tyckas ej flyga långt åt gången utan träffas, höst och 
vår, öfverallt i mellanliggande länder, såväl i Sverige som Dan- 
mark, Tyskland och Frankrike. Man har der anmärkt, att de väl 
äta allehanda bär och gerna vistas i Vinbergen, men att de ej 
förtära vindrufvor. Dock kallas denne arten i Tyskland Weindrossel, 
förmodligen emedan han kommer dit till vinskörden. — Denne är 
något mera sällskapslik än de nästföregående, och ofta sjunga 
några stycken tillhopa i ett träd. Sången är svag, men vacker 
och tämligen varierad, så att denne kan anses för Lapplands för- 
nämste sångfogel. En af hans vanligare stropher kan någorlunda 
liknas vid ett tonfall af 8 eller 9 närliggande, i ordning lägre 
semitoner, af hvilka de två eller tre första tagas långsammare, de 
öfriga hastigare såsom två trioler; men de sista upplösas till ett 


svagt, nästan skrattande läte. I Juni månad skall han flitigt låta 


(") Sannolikt kan det vara denne som menas, då Pallag (Zoogr. I, 456) efter Stellers uppgift anför, att T. pilaris fins på Kamtschatka. Jemf. noten till T. pilaris. 


52 TRASTARTADE FOGLAR. 


höra sig under de ljusa nätterna. Jag känner ej något eget namn 
för denna art, från hans egentliga hembygd, hvilket dock väl 
bör finnas. 

Synon. 'T. iliacus Linn. — Nilss. Fn. 356. -— Bonap. Consp. 


270. — T. illas Pall. Zoogr. 


35. Kontrasten (Turdus merula) Pl. X, fig. 3 3; 49; — 
Ofvan och under svart eller svartbrun, utan hvita fläckar eller 
Vinglängd nära 130 mm, — Hannen är helt och 
Honan är svart- 


fjäderkanter. 
hållet svart med gul näbb och svartbruna fötter. 
brun; undertill något ljusare med svaga, mörkare fläckar och blek 
haka; näbb och fötter mörkbruna. — Ungarne likna honan, men 
hafva på bröstet täta mörkt gulbruna och svartaktiga fläckar, samt, 
på ryggen, små gulbruna streck midt-åt fjädrarna. 

Denne är åter en allmän och utmärkt sångfogel, som dertill, 
genom sin rena, svarta drägt och sina viga rörelser har ett ganska 
vackert utseende. Liksom de föregående sjunger han nästan blott 
från träden ehuru han annars gerna vistas på marken eller bland 
låga buskar och bygger oftare nära marken. — Han är skygg 
och smyger fram bland buskar, om hösten familjevis, sedan mera 
ensam, men kommer oftare än de tre föregående ut på slätterna, 
i trädgårdar, potatesland o. d. Ofta låter han höra det bland 
trastarna allmänna varningslätet: tack ack! Sången liknar Tal- 
trastens, men är svagare och består af ännu renare toner, hvar- 
före han i detta hänseende kan anses öfverträffa denne; dock 
har han ej den bizarra och raska omväxling som Taltrasten. 
I Tyskland är han berömd för sin förmåga att lära melodier. — 


Hans sommartillhåll är nästan ännu mindre nordligt än Taltrastens. . 


I Lappland är han sällsynt, men har dock blifvit funnen vid 
Hornavan (66 lat.) och ungefär lika långt opp i Norrige. Nå- 


got sydligare, i Medelpad, Jämtland och vid Trondhjem (om- 
kring 63") är han allmän, liksom sedan nedåt landet. I Skåne 
kläcker han allmännare än T. musicus. — Vidare bebor han så- 
som häckfogel hela Europa, äfven Sicilien och Grekland, samt 
Syrien, och uppgifves till och med finnas "hela året” i Algiriet 
(Malh.). Åt öster finnes han allmänt i mellersta och södra Ryss- 
land, men tyckes ej vara sedd i Siberien. — Hos oss är han 
till större delen stannfogel. De äldre och särdeles hannarne 
bli qvar öfver vintern, åtminstone till en del, i Upland, Nerike 
och Dalarna (omkring 609 lat.) och sannolikt ännu nordligare. 
De yngre draga mot söder, så att de om vintern knappt träffas 


i Skåne och Danmark. Endast om vintern ser man koltrasten i 


Egypten. 
Synon. Turdus merula Linn. — Nilss. Fn. I, 367. — Bonap. 
Consp. 274. — Genus Merula Leach. 


36. RINGTRASTEN (Turdus torquatus) Pl. X, fig. 6, 7; — 
ofvan och undertill svart, med ljusgrå kanter på vingfjädrarna och 
bred hvit gördel framom bröstet, eller små hvitaktiga fläckar på 
bröstet. Vinglängd omkring 130 mm. Fötterna svartaktiga. — 
Hannen är svart med gul näbb och hvit bröstgördel. — Honan ofvan 
brunaktigt svart, undertill renare svart med brunaktig bröstgördel. — 
I vinterdrägten få fjädrarne, isynnerhet under kroppen, blekgrå 
kanter och bröstgördeln är hos hannen orent hvit, hos honan ofta 
föga märkbar. — Ungarne äro svarta utan bröstgördel, med hvit- 
aktig haka; undersidans fjädrar ha en hvitaktig tvärfläck framom 
den rent svarta spetsen. 

Liksom Snöskatan är Ringtrasten, till lefnadssättet men ej till 
formen, något afvikande från de öfriga, men afvikelsen är af mot- 
satt beskaffenhet. Han är den mest enslige och skygge af våra 


SLAGTET 


Trastar och vistas helst bland stenras och branta, sönderbrutna 
klippor. Der bygger han i små buskar eller ock på sjelfva mar- 
ken, mellan stenar. Föröfrigt är hans beteende nära likt Koltrastens, 
men han är hos oss flyttfogel. Om sommarn finnes han i Norrige 
ända opp omkring Lofodden (68 å 690) och derifrån nedåt de 
högre bergen, såsom på Dovre och i Guldbrandsdalen, sami inåt 
svenska Lappmarken i dvärgbjörks-regionen, eller än högre, på 
klippiga och steniga ställen. Längre söderut är han hos oss blott 
känd i ' Bohuslän, i bergen på Tjörn och Oroust, — Utom Scan- 
dinavien finnes han i Britannien och i mellersta Europas berg: 
Hartz, Riesengebirg, Alperna; sannolikt äfven i norra Apenninerna. 
I "Pyreneerna skall han vara allmän (enligt Malh. Sicil.). Vidare 
uppgifves det att han finnes i Ryska Lappmarken (norr om hvita 
hafvet), på Krim, i Caucasus och i norra Persien. I de mellan- 
liggande slättländerna är han blott känd under flyttningstiderna, 
vår och höst; såsom i södra Sverige (men knappt åt östra sidan 
och i Finland) i Danmark, Belgien, Tyskland o. s. v. I Grekland 
och Algiriet är han antecknad såsom någon gång sedd om vintern. 
På Sicilien skall han oftare förekomma enligt Malherbe, som dock 
ej uppgifver ärstiden. — Ringtrastens sång skall vara mindre ut- 
märkt; den beskrifves dock olika. Jag har ej sjelf hört den. 

Synon. Turdus torquatus Linn. — Nilss. Fn. 363. — Bonap. 


Consp. 274. — Genus Thoracocincla R:bach). 


TuURDUS varius Pell; (8), gråaktig. under hvit; på hela kroppen, 
äfven på hufvudet, har hvarje fjäder en halfmånlik, svart spets och en 
gulaktig fläck näst framom denna. Första vingpennan är helt liten; 2 
lika lång som 4. Stjertpennorna äro 14! — de 2 yttre svarta, utåt snedt 
grå; 3, 4, 5 svarta, mot roten grå; 6 och 7 helt och hållet gråaktiga; 
den andra utifrån, i spetsen bredare hvit (10 mm.); några af de öfriga 
med en vida mindre hvit spets. —Han liknar mycket T. viscivorus, men 


Svenska Foglarna. I. 


TURDUS. 53 


igenkännes genast på sin tätt svartfläckiga ofvansida och är något litet 
större: vinglängd 160 mm.; Tars 34; stjerten (från roten) 125; — Näbb, 
från munvinkeln 30, framom näsborrarna 16. 

Denne Trast, som är märkvärdig för sitt bland Första Ordningens 
arter ovanliga antal stjertpennor, tyckes egentligen tillhöra östra Asien. 
På Japan skall han i sednare tider oftare vara funnen. Först blef han 
känd från mellersta delen af södra Siberien, genom Pallas, som dock ej 
sjelf hade sett honom, utan blott meddelar en god beskrifning af 8. G. 
Gmelin, från Krasnojarsk vid Jenisei, samt uppgiften att Steller funnit 
honom vid Burgusinsk (i Dauurien, vid Bajkal). Der måste han dock ej 
vara allmän, emedan sednare resande och särdeles Middendorf ej funnit 
honom. Men flera spridda exemplar hafva sedan blifvit funna förvillade 
till Europa, nämligen: ett vid Metz, 1788 (enl. Schinz); — ett i södra 
England, Jan. 1828 (Eyton) — oeh ett hos oss, i Jemtland, senhösten 
1837. Detta fanns nämligen uti ett fogellass derifrån, i Stockholm, Ja- 
nuari 1838, då det inköptes för Riksmuseum, hvarest det nu förvaras. — 
Dessutom uppgifves ett ex. vara »i September månad» erhållet på Helgo- 
land (Boie); — ett vid Elbe (Gould) — och ett vid Wien (Isis 1845, 564). — 
Slutligen skulle ett ex. vara funnet på Fyen, hvilket nu förvaras uti 
Zool. Museum i Lund. Det har blifvit inköpt af en Naturaliehandlare i 
Hamburg. Men enligt den beskrifning, som Nilsson lemnar deraf, i Fauna, 
I, 350, är detta icke af den Asiatiska arten, utan det är af den ytterst 
nära liknande T. lunulatus Lth., som allenast bebor Nya Holland (icke 
Java). Ett annat ex. af denna sednare art uppgifves af Yarrell vara 
funnet i England och möjligtvis kan någotdera af de tre nyss anförda 
exemplaren, från Helgoland, Elbe och Wien, hvilka ej blifvit tillräckligen 
beskrifna, vara af denna eller den väl skilda, Javanska arten. 

Att en fogel från östra eller mellersta Asien kan förirra sig till Eu- 
ropa är redan märkvärdigt; men att en art från Java, eller ännu mera, 
en från Australien, skulle flytta hit, synes föga sannolikt. Det torde så- 
ledes anses förlåtligt om man, åtminstone tills vidare med misstro be- 
handlar dessa uppgifter, hvilka möjligtvis kunna härleda sig från Natu- 
raliehandlare, som ej känt, att den javanska så väl som den australiska 
arten äro skilda från den nord-asiatiska, hvilken med visshet blifvit fun- 
nen i Europa. Både den javanska och den australiska arten äro i sina 
hemländer allmänna och hafva ringa värde i naturaliehandeln; men en 
dylik, i Europa funnen, ovanlig fogel betales ej blott ganska högt, utan 
plägar väcka mycket uppseende då han förekommer. — För jemförelses 
skull må här anföras att: 


14 


54 TRASTARTADE FOGLAR. 


T. (Oreocincla) lunulatus, från Australien, har 12 stjerbpennor; an- 
dra vingpennan lika med den 6:te; näbben mycket större än T. varius: 
från munvinkeln 34 mm. ; från näsborrarne 19; vinglänvgd omkring 132 mm. 

T. malayanus, från Java, har 14 stjertpennor; vingpennor och näbb 
såsom T. lunulatus; vinglängd omkring 138 mm. 

Synon. Turdus varius Pall. Zoogr.; — Sundevall Vet. Ac. Handl. 1840, 
17. — Nilss. Fn, I, 348. — Oreocincla varia Cabanis Mus. Heinean. 6; — 
T. aureus Schinz. Fn. Eur. — Bonap. Consp. 269. — Kjerbölling Ornith. 
Danica 144. — Typ för sl. Oreocincela Gould. — Monografi af detta 
slägtes arter, se Sundev. i Cabanis Journ. fär Orn. 1857, 159. 


4. STENSQVÄTTE-SLÄGTET (Saxicola). 
Stjerten tvär, vid roten bredt hvit; tämligen kort G af vinglängden 
eller än mindre). Tarserna ganska höga (nära hälften af stjer- 
tens längd), framtill med hel beklädnad liksom hos Turdus. — 
Näbben är, såsom hos de flesta af denna familj, svag med större näs- 
borrar, öfver hvilka den smala näbbryggen bildar en. liten upp- 
höjning; hoptryckt, men vid roten något bred, med medelmåttigt 
stora borsthår. De egentliga Saxicole äro ganska talrika och 
kringspridda i gamla Continenten, men finnas ej i Amerika och 
Australien; de flesta tillhöra dock norra Afrika. De vistas på 
öppna fält, till och med i öknar, helst der sterhögar finnas, i hvilka 
de kunna bygga. De lefva ensamma, eller åtminstone aldrig i flock, 
äro lifliga och oroliga, hoppa muntert omkring, vippa på stjerten 
och låta ofta höra sitt något sträfva läte, men sjunga dåligt. — 
Med dem förena vi här Buskärlorna, som komma dem ganska 
nära, men skilja sig genom: ofvan fläckig färg, mindre eller intet 
hvitt på sjerten samt något kortare näbb. De bygga öppna bon 
och undergå dubbel ruggning. Dessa arter äro ej talrika, men 
lika vidsträckt utbredda som de egentliga Stensqvättorna. De 


kunna, om man så behagar uppföras såsom ett eget slägte (Pra- 
ticola). 


37. STENsQVÄTTAN (Saxicola oenanthe), Pl. XI, fig. 1, 
20"); — de två mellersta stjertpennorna till 4, de öfriga öfver 3 
samt öfvergumpen hvita. — Färgen är gråaktig, ej fläckig. Han- 
nen är, i vårdrägten, ofvan klart askgrå, under hvit, med rent 
svarta vingar, ett bredt svart band genom ögat och hvita ögon- 
bryn samt panna. Strupen är blekt gulaktig. Honan har samma 
färger, men orevnpare, och har blott ett brunaktigt band genom 
ögat. — I höstdrägten, som de få redan i Juli eller Augusti, bli 
de ganska olika. Kroppen är då ofvan rödaktigt gulgrå, under 
rödgulaktigt hvit; med breda rödgrå kanter på vingpennorna. De 
äldre hannarna igenkännas äfven då på renare färg och svartaktig 
fläck genom ögat. Vinglängd, hos hannen omkring 95, hos honan 
knappt 90 mm. 

Stensqvättan är en af de foglar som ganska väl trifves i de 
mest olika yttre omständigheter. Hon tillhör egentligen de öppna 
fälten, men finnes äfven i något skogiga trakter, blott en och annan 
öppen plats eller täppa der förekommer och hon är allmän från 
Nordeap och de högre fjällen, bland den ständiga snön, genom 
hela Skandinavien och hela Europa. -Hon är en af de vidsträcktast 
utbredda foglar och finnes genom hela norra och mellersta Asien, 
ända ut på Kamtschatka, samt på Färöarna, Island och Grönland, 
men ej i Amerika. Under vintern lemna de Europa, så att de 
äfven på Sicilien äro flyttfoglar, ehuru en och annan af denna, 
såsom af många andra arter, kan qvarstanna i de sydligare län- 
derna. De äro då ytterst talrika i norra hälften af Afrika, och 
ses ofta midt i de stora ökentrakterna, men gå ej långt mot söder. 
De sydligaste ställen hvarifrån de med säkerhet äro kända, äro 
kusterna vid Nilen och Senegal; båda vid pass 169 Nordl. lat. — 


I Asien hafva de ej blifvit antecknade såsom sedda mellan vänd- 


(") På P1. XI hafva numrorna vid figurerna 1 och 2 råkat bli förväxlade. De böra der ombytas för att bli enliga med förklaringen under planchen. 


SLÄGTET SAXICOLA. 55 


kretsarna. Det är ovisst huruvida några qvarstanna i Barbariet 
öfver sommarn. — Såsom flyttfoglar höra de till de tidigare. De 
infinna sig i södra Europa i Mars; i södra och mellersta Sverige 
vanligen under första bälften af April och i Lappland i början 
af Maj. Sängen består blott af en kort, något skärrande drill. Boet 
utgöres af en föga vårdad bale, som lägges under skydd bland 
stenar, eller i ett jordhål. Äggen äro omkring 5 å 6, blekblå 
utan fläckar. 

Synon. Motacilla oenanthe Linn. — Saxicola oen. Bechst.; — 
Nilss. Fn. 286. — Bonap. Consp. 303. 


38. BusKÄRLAN (Saxicola rubetra) P1. XI, fig. 3, 4; — 
rödgrå, ofvan tätt svartfläckig; stjertpennorna (utom de två mel- 
lersta) vid roten, något öfver 4, hvita; strupen brungul. — Ving- 
längd omkring 74 mm. Första vingpennan helt liten; 2 lika lång 
som 5 eller 6. Öfvergumpen har samma färg som ryggen. 

Tidigt på våren undergår denna art fjäderväxling, i stället 
för den hos de flesta foglar vanliga brämfällningen. I den nya 
drägten har hannen: hufvudets sidor svartaktiga med ett långt hvitt 
band öfver ögat och ett dylikt från hakan, under örat; strupe och 
bröst skönt brungula; buken hvit; ett hvitt band frampå vingen, 
vanligen öfvertäckt af skullerfjädrarna. Honan har samma färger, 
men mindre rena, blandade med gulgrått. — Efter fortplantnings- 
tidens slut, i Juli eller Augusti, anlägges vinterdrägten genom den 
vanliga, fullständiga ruggningen. I denna drägt qvarstår ännu 
samma teckning, men med orena, rödgrå färger, som vid jemförelse 
Det hvita bandet öfver 
ögat är rödgrätt; bandet under ögat samt det på vingen försvinna; 
på strupen stå några brungrå fläckar; ryggfjädrarna få en liten 
ljusgrå kant i spetsen. 


synas ganska olika med sommardrägtens. 


Ej fullt så ymnig som den förra, är dock denna en hos oss 
ganska allmän fogel, som bäst trifves i ängsmark med buskar, 
men äfven på åkrar, der häckar eller spridda buskar finnas, eller 
blott höga tistlar, på hvilka hon gerna sitter. Mindre orolig än 
Stensqvättan är hon dock ganska rörlig och munter. Lätet är 
nästan på samma sätt smackande, men sängen renare och mera 
varierad. Likväl tyckes hon mindre hafva någon egen, vackrare 
säng, än förmågan att efterhärma andra, medelmåttiga sångfoglar. 
Märkligt är att denna böjelse, att härma andra, tyckes vara mera 
utvecklad i den högre norden än i södra Sverige. Hon finnes 
ända opp i Lappland, men ej öfver barrskogsregionen (och ej veter- 
ligen i Finmarken) ; är allmän i hela mellersta Europa och häckar, 
i det aldra sydligaste, såsom Italien och Sicilien, i de högre bergs- 
trakterna. Åt öster tyckes hon ej öfverskrida Ural och Caucasus. 
Hon flyttar till Afrika och anses äfven på Sicilien för flyttfogel 
Till oss kommer hon vida sednare än Stensqvättan, i slutet ar 
April eller omkring d. 1 Maj. Boet bygges öppet, bland högre gräs 
och örter vid marken eller i låga buskar. Äggen äro klarare blå 
än Stensqvättans. 

Synon. Mot. rubetra Linn. — Sylvia rubetra Lath.; — Saxicola 
rub. Bechst. N. G. Deutschl.; — Nilss. Fn. 238. — Pratincola 
rubetra Koch. — Bonap. Consp. 304. — Namnet Buskärla som 
användes här och der för åtskilliga småfoglar, hvilka lefva bland 
buskar, tyckes mig särdeles väl passande för Saxicola rubetra, 
hvarföre det torde vara att föredraga framför namnet Busksqvätta, 
som är tungt att uttala och ej brukas uti folkspråket. Uti namnet 
Buskärla tycker man sig igenkänna ursprunget till det fransyska 
Bouscarle, som ännu lärer brukas i Provence för små Sylvier, och 
som torde hafva bibehållit sig från gamla tider, då ett götiskt 


språk talades derstädes. Buffon hade fått detta namn derifrån på 


56 TRASTARTADE FOGLAR. 


en ritning af en mindre Sylvia, som återgifves i Pl. Enl. 655, 2, 
och citeras efter hans Fauvette grise (Sylvia cinerea; Ois. X). 
Enligt Bonapartes F:ne Ital. tillhörer det den sydeuropeiska Sylvia 
cetti. (B. har sednare, i C. R. 1853, deraf försökt bilda ett nytt 
systematiskt namn, Buscarla! för Emberiza lesbia Gm.) 


SAXICOLA rubicola, (9); nära lik buskärlan, men med mörk, svart 
eller gråaktig, haka och ofvanstrupe. — Något mindre än den förra; 
vinglängd omkring 61 mm. Första vingpennan betydligt längre än hand- 
täckfjädrarna; 2 lika med 7. Stjertpennorna hafva knappt något hvitt 
vid roten. Bröstet är starkare brungult; den hvita fläcken på vingen är 
större. Hannen i sin sommardrägt är ofvan svart med öfvergumpen och 
en stor fläck på halsens sidor hvita; ryggen föga fläckig af grå fjäder- 
kanter; öfre delen af strupen och hufvudets sidor rent svarta. Hos honan 
är strupen upptill med hufvudets sidor mörkgrå och fläcken på halsens 
sidor gråaktigt hvit. I vinterdrägten blir denna teckning otydlig. 

Ett exemplar blef funnet vid Malmö, julaftonen 1851; äfven har den 
blifvit sedd i Danmark, men arten tillhör ej norden utan bebor södra 
Europa, till och med ett och annat ställe i mellersta Tyskland, norra 
Frankrike och Belgien. Vidare i norra Africa och genom hela Asien, 
ända till Japan. I södra Afrika förekommer en ytterst nära liknande art, 
som dock" vanligen anses för skild. Hon flyttar, och kommer tidigare 
än den förra. — (Motac. rubicola Linn. 8. N. — Sylvia rubic. Lath. — 
Saxic. rubicola Bechst. — Temm. Manuel. — Gloger Handb, 197. — Kjeer- 
belling Orn. Dan. 152; — Hultmark Vet. Ac. Öfv. 1852, 116. — Nilss. 
En. 291. — Pratincola rubicola Koch.; — Bonap. Consp. 304). 


5 RÖDSTJERT-SLÄGTET (Luscinia Linn.). 


Stjerten tvär, medelmåttigt lång ("/; af vinglängden; hos de fleste 
rödaktig), altid utan hvitt vid roten eller på sidorna.  Tarserna 
höga med hel främre betäckning. Näbben tunn, hoptryckt, svag. 

I det yttre finnes knappt någon annan skillnad mellan detta 
slägtet och det nästföregående, än stjertens längd och färg, MNäb- 
ben är på samma. sätt bildad, med stora näsborrar öfver hvilka 


näbbryggen bildar en liten upphöjning. Borsthåren pläga äfven 


vara något mindre. Fötterna såsom hos Saxicola; tarsen fullt '/3 
af vinglän:&len eller något mera. Lefnadssättet visar den olikheten, 
att de hithörande arterna vistas mest i smäåäskog eller biand täta 
buskar eller i träd, der de hålla sig mera dolda, utan att visa ett 
så oroligt lynne som arterna af slägtet Saxicola. De sjunga bättre, 
dock i högst olika gradationer, och hafva ej det sträfva, smackande 
lätet som de förre. "Dock finnas i alla dessa hänseenden tydliga 
öfvergängar. Arterna visa sinsemellan några små olikheter, huf- 
vudsakligen i färgen, efter hvilka man visserligen, då fråga är om 
alla kända arter, kan fördela dem i flera naturliga grupper, eller 
genera. Men emedan dessa skillnader äro ganska ringa och alla 
våra "arter dervid nödvändigt måste åtskiljas såsom typer för hvar 
sin grupp, så är det onekligen rättare att i vår, och i hela Euro- 
pas Fauna, behålla dem tillhopa såsom ett enda slägte. En märklig 
omständighet är att vingarnes form hos dessa foglar är olika hos 
hvarje art, utan att lemna någon ledning vid deras fördelning i 
Alla de hithörande - arterna tillhöra gamla conti- 
Hos de äldre 


är kroppen ofvan brungrå (eller, hos några utländska arter, svart), 


mindre grupper. 


nenten; ingen är känd i America eller Australien. 


utan fläckar; men ungarna hafva hela öfversidan tätt blekfläckig, 
af en gulaktig, något mörkkantad fläck midt åt hvarje fjäder. 


39. RorGers (Luscinia rubecula) Pl. XII, fig, 1, 2; — 
stjerten grå, (knappt märkbart rödaktig); första vingpennan be- 
tydligt längre än handtäckfjädrarna; den andra lika med den 8:de 
eller 9:de. — Färgen är grå, under hvitaktig med frambröstet, 
strupen och hufvudets: sidor rödgula. Vinglängd omkring 70 milli- . 
meter. — Ungarna äro blekfläckiga med hvitaktig, gråblandad 
strupe, utan rödt. De igenkännas dock lätt från dem af följande 
arter genom stjertens grå färg. 


SLÄGTET" LUSCINIA. 57 


Rotgeln är en af Europas egna foglar som ej blifvit funnen 
öster om Ural och Caspiska hafvet. Men liksom de fleste andre 
europeiske arter finnes han äfven i mindre Asien. Blott om vin- 
tern flytta en del öfver till norra Afrika; de fleste qvarstanna dock 
i södra Europa, der de vid denna tid äro kände såsom flitiga, muntra 
sångare, men äfven i stor mängd fångas och dödas. Äfven i Eng- 
land skola en stor del gvarstanna. Hos oss flytta de bort ganska 
sent och återkomma tidigt. Mot norr finnas de uti Jemtland (till 
64!) och i Vesterbotten (sedd vid Skellefte, nära 659; Löwenhj.) 
men ej inom Lappmarkerna. Söderut förekomma de häckande 
ännu på Sicilien. — En hvar känner denna lilla trefliga fogel och 
har väl mången gång fägnat sig åt det täcka utseende han får, 
så väl genom sina lätta men säkra rörelser bland buskarna och 
på marken, som genom sitt "altid lågande bröst", eller åt hans 
vackra, ehuru afbrutna och ej starka sång från träden. Vanligast 
förråder han sin närvaro genom en kort, smattrande lockton, som 
ofta höres sent på aftonen, särdeles om hösten. — Han bygger ett 
tämligen stort bo af mossa m. m. i trädhål eller på marken, mellan 
trädrötter, helst med något skydd ofvanifrån. Äggen äro blekt 


färgade, prickiga af gulbrunt. 


Synonymi. Motaecilla rubecula Linn. — Sylvia rubec. Lath. — 
Bechst. — 'Temm. — Lusciola rub. Keys. & Blas. — Nilss. En. ed. 
3: 315. — Genus Dandalus Boie, Isis 1826; — Rubecula 


Brehm.; Bonap. Consp. 295. 


40. Norpriea NÄKTERGALEN (Luscinia philomela) Pl XII, 
fig. 3; — brungrå med något mera rödaktig, enfärgad stjert; un- 


dertill "blekt gråaktig, hakan hvitaktig, med ett otydligt, gråaktigt 
band på hvardera sidan. Första vingpennan liten; den andra 
längre än den 4:de; 3:dje längst. Vinglängd omkring 85 mm. — 
Hanne och hona äro lika; ungarna fläckiga. 

Näktergalens simpla färg, som kan kallas ful i jämförelse med 
de flesta andra foglars, har blifvit till ett ordspråk. Han öfver- 
träffas deri af ingen annan, europeisk art, och är i detta hängeende 
lik några andra sångare af slägtet Sylvia, såsom S. hortensis. 
Efter denna färg har han fått sitt fransyska namn, Rossignol, af 
roux, rödbrun. De germaniska folken hafva deremot benämnt ho- 
nom nattens sångare: Nightingale, Nachtigall och Nattergal, såsom 
han kallas på danska samt i svenska folkspråket, der han före- 
kommer. Namnet Näktergal är, såsom thy värr många ord i vårt 
skriftspråk, ombildadt efter utländskt mönster, efter det tyska Nach- 
tigall, som är ett gemensamt namn för båda de bekanta arterna. 
Nu pläga fogelfängare i Tyskland kalla den nordliga arten 
Sprosser ("). — Hos oss finnes, så vidt vi känna, blott denne sed- 
nare arten. Han bebor endast de sydligaste landskapen: Skåne, 
med sydligaste delen af Halland, Blekinge. södra delen af Calmar 
län, Öland och Gottland; men ej allmänt, utan blott här och där, 
på vissa inskränktare trakter. Vidare finnes han i Danmark, i 
norra och östra delarna af Tyskland, i Polen och i Ryssland, ända 
till 61” Lat., vid Ladoga och Onega, samt i vestligaste delen af 
Siberien, Caucasien och Persien. Märkvärdigt är att han i östra 
delen af Finland förekommer ända opp till 639 lat., der han väl 
ej är allmän, men dock, enligt uppgift af Hr M. v. Wright, finnes 


årligen och på flera ställen. Vintern tillbringar han i Syrien, 


(4) Det latinska namnet, Luscinia, är otvifvelaktigt en sammandragning af Lucicinia, lundsångare. I Grekland kallas Näktergalen ännu Aödéni, efter det gamla Andwv, af 
aerdw, sjunga. På ryska heter han Solovéi, af Slavitj: fira, prisa; således ungefär liktydigt med: den utmärkte, beprisade. Hans namn i Italien och Spanien likna det fran- 


syska och äro af samma rot, 
Svenska Foglarna. I. 


15 


58 TRASTARTADE FOGLAR. 


Arabien och Nordöstra Afrika. — Uti de vestra och södra delarna 
af Europa saknas denne, men ersättes genom den följande. — 
Linné berättar, i Fauna Suecica, att Näktergalar funnos på Svart- 
sjölandet i Mälaren och på Fullerön, samt vid Upsala och Sigtuna. 
Nu finnas de ej i dessa orter och det är svårt att afgöra huruvida 
ej något misstag kan ligga till grund för Linnés uppgift. Jag vågar 
dock vara benägen för denna tro, emedan jag sjelf, till och med 
i Skåne, hört Sylvia schoenobenus utgifvas för Näktergal. 

Vår Näktergal bebor endast småskog eller de lägre buskarne 
vid större skog, såsom hassel o. d., i grannskapet af vatten. Han 
kommer omkring d. 1 Maj och börjar då genast låta höra sig. 
Men såsom namnet antyder sker detta mest om natten; aldrig midt 
på dagen då det är klart och varmt. Deremot sjunger han vid 
hvilken tid som helst på dygnet då det är mulet eller småregnar, 
till och med under blåst och ruskväder, och då ofta synnerligen 
ifrigt. Han sjunger endast sittande i buskar, en eller ett par alnar 
öfver marken och sitter aldrig högt opp i träden. 
marstiden, då ungarne blifvit kläckte, tystnar han. Den som vill 
höra Näktergalen behöfver ej hålla sig tyst; tvärtom kan man ofta, 
genom att prata, skratta och isynnerhet sjunga, narra honom att 
låta höra sig då han ej annars skulle hafva gjort det. Han har 
nämligen i hög grad konstnärernas vanliga fel, att högt skatta sin 
egen förmåga och att afundas den som vill täfla. Man hör tydligt 
alt de inbördes söka öfverskrika hvarandra; men då de äro af 
ovänlig natur och derföre altid bo tämligen långt åtskilde, så tycker 
gig en hvar af dem vara den förnämste. Dock, fastän olika indi- 
vider sjunga något olika väl, så höra de likväl alla till de för- 
nämsta, ty denne fogels sång öfverträffas af ingen annans, men 
kan anses jämngod med den följandes. Vår Näktergal öfverträffar 
vida sin sydligare samslägtinge i anseende till sångens styrka, men 


Vid midsom- 


efter de flestes mening är hans sång ej fullt så behaglig som den- 
nes. Man kan någon gång under lugna sommarnätter höra honom 
på en half svensk fjerdingsvägs afstånd. Hans sång är nästan 
starkare än Taltrastens och vida mera sammanhängande, såsom 
en lång melodi, som af Bechstein och flera författare blifvit åter- 
gifven med ord, hvilka, då de utföras hvisslande, icke illa angifva 
dess beskaffenhet. — Då denna sång med skäl är mycket omtalad, 
men ganska få personer i större delen af Sverige äga tillfälle att 
höra den, så tillåter jag mig att här åter afskrifva början deraf, 
något förändrad i skrifsättet, i enlighet med hvad jag sjelf hört. 
De cursiva bokstäfverna utmärka längre utdragna ljud: 

Tiu, tiv, tiv, tiv | spetju zqua | tio tio.,.... tix | qwiätsio, 
qwutsio, qwutsio, qwåtsio | zqvo zqvo zqvo zqvo | tsy tsy tsy ..... 
tsi | qwörror tju zqva pipiqwisi | o. 8. v. 

Dessa stropher utgöra omkring en tredjedel, af hela det van- 
liga qvädet, som, med små förändringar, ständigt återupprepas, 
men som af olika individer tages något olika, kortare eller längre 
0. 8 v. Mången, som föreställt sig att han i denna beryktade sång 
skulle finna melodier å la Mozart och Beethoeven, har tyckt sig 
bli mycket bedragen då han fått höra den; men efter en något 
närmare bekantskap dermed har dock sannolikt hvar och en delat 
den allmänna beundran öfver hvad den vilda, omedvetna naturen 
förmår åstadkomma. Sångens styrka gör att mängden af Näkter- 
galar tyckas vara" större än den verkligen är, i förhållande till 
andra foglar; ty dä man på en gång får höra alla bannar som 
finnas i- hela trakten, kanske 5 å 10 stycken, så förefaller detta 
gBåsom ett stort antal. Hos oss äro de dock ingenstädes mycket 
talrika. I det sydligare Europa fångas de så mycket, att man 


klagat öfver deras förminskande. I Tyskland tagas de för att 


hållas i bur, men äro i flera af detta lands stater fridlyste. Längre 


SLÄGTET LUSCINIA. 


söderut bortfångas de jemte andra foglar, under flyttningen, ofta 
blott till stek, hvilket än mera förminskar antalet. — Liksom alla 
samslägtingarna lefva de hufvudsakligen af Insekter och deras 
larver; men om hösten förtära de lika mycket bär. De som hållas 
i bur, matas med mjölmask, som är larven af 'Tenebrio molitor, 
hvilken lätt kan uppfödas i större kärl, uti mjöl och gammal hattfilt, 
som af denna larv begärligt ätes. — Näktergalens bo är skål- 
formigt; det sättes i små buskar eller bland ris, nära marken eller 
högst ett par fot derötver. Äggen äro omkring 5, mörkt brungrå, 
enfärgade. 

Synonymi. Sylvia philomela Bechst. Naturg. D. III, 507; — 
Temm. Man. — Gloger Handb. 213; — Lusciola philomela Keys. 
et Blas. n:o 233; — Nilss. Fn, Ed. 3: 305; — Philomela major 
Öw. — Bonap. Consp. 295. — $Se föröfrigt noten vid nästa art. 


SYDLIGA NÄKTERGALEN (Luscinia vera)("), (10); ytterst lik den 
förra men något mindre, ofvan och på stjerten något mera rödaktig; 
andra vingpennan ungefär lika med den 5:te; den 4:de nära lika med den 
3:dje; ingen märkbart mörkare infattning vid hakans sidor. Vinglängd 
81 mm. 

Åtskilligt som rörer denna arten blef redan anfördt under den förra. 
De äro äfven så lika till lefnadssättet, som i yttre utseendet. Det som 
gör, att dennes sång kan anses äga företrädet är, att hans toner ännu 
mera öfverensstämma med våra, och äro rena från sådana skärrande 
läten som förefalla oss mindre välljudande. Hos en god sångare räknar 


59 


man 24, ända till 30 olika stropher i qvädet. Den sydlige arten flnnesi 
hela vestra och södra Europa, från England till södra Ryssland, Caucasus 
och en del af vestra Asien, Uti dessa östliga trakter finnes han således 
tillhopa med den förre. Mot norr går han ända opp uti Holstein och 
Schlesvig, samt lärer äfven vara funnen på Danska öarna, jemte L. phi- 
lomela. Om vintern äro de allmänna i Algiriet och i hela norra Afrika. 
Nilsson har utredt att blott den förre arten finnes inom Sveriges gränser, 
men anför, att ett honom förevisadt exemplar af denna, »uppgafs vara 
Svenskt». Jag skulle dock tro, att detta hörrört af den förr brukliga 
seden, att i inhemska samlingar insätta utländska exemplar af de arter, 
som man förmodade finnas i landet, utan påtecknad underrättelse hvar- 
ifrån de kommit. 

Synon. Motacilla luseinia Linn. (ex Auctoribus citatis, neque ex des- 
cripto specimine suecano); — Sylvia luscinia Lath.; — Bechst. — Temm. — 
Gloger Handb. 210. — Kjerbolling Orn. Dan. 174; — Lusciola luscinia 
Keys. et Blas. n:o 234. — Nilss. Fn. Ed. 3: 340. — Philomela luscinia 
Bonap. Consp. 295. 


41. VANLIGA RÖDSTJERTEN (Luscinia phoenicurus) Pl. 
XII, fig. 4, 5; — stjerten och öfvergumpen brunröda; de 2 mel- 
lersta pennorna svartaktiga; bröstet ljust, röd- eller hvitaktigt. 
2:dra vingpennan ungefär lika med den 6:te; 3 och 4 ungefär 
lika långa; 5 något kortare. Vinglängd: 3 81, 9 75 mm. — 
Hannen har om sommarn: hufvudet ofvan grått, med panna och 
ögonbryn hvita; hufvudets sidor och öfre delen af strupen svarta; 
bröstet klart gulrödt. — Honan har hufvudet gråaktigt, med något 


(") Enligt nyare tiders åsigter om namnens prioritet måste nödvändigt det slägte, som innefattar Näktergalen, kallas Luscinia, hvilket är det äldsta af alla hithörande slägtnamn, 
gifvet af Linné i första upplagan af Systema Nature," 1735, ehuru han sjelf sednare ändrade det. Gerna skulle man väl se det ombytt till Lusciola, efter Keys. & Blasius, 
hvarigenom namnet luscinia kunde qvarstå såsom artnamn; eller till något af de gamla namnen: Erithacus eller Ruticilla; men dessa hafva dock blifvit så använda, att 
de endast kunna begagnas då detta större genus delas. Det i zoologiska nomenclaturen vida yngre namnet Philomela, hvilket, såsom genus-namn, altid blir synonymt med 
Luscinia, kan ej insättas i dess ställe, utan måsteinödvändigt bibehållas såsom artnamn för den nordliga Näktergalen, för hvilken det infördes af Bechstein, som först åtskilde 
de båda arterna. Namnet Curruca, som af Bechstein antogs för denna gruppen, hade redan förut, af Möhring, och sedan af andra, blifvit så missbrukadt att det icke kan 
användas såsom slägtnamn. Ifall man ville, med Bonaparte upptaga det Brissonska artnamnet (Luscinia) major, hvilket dock altid blir orätt, så qvarstode ändock Luscinia 
såsom slägtnamn. Men till följe häraf måste ett annat artnamn gifvas åt Bechsteins Sylvia luscinia. Att på denna öfverflytta namnet philomela, som tillhör CE andra 
arten, är blott att göra en namnförbistring och Pallas'g Mot. ajédon är synonym med denna sednare, Jag har ej kunnat finna något bättre än det som här i texten föreslås: 


Lugcinia vera. 


60 


ljusare, grå strupe; bröstet framtill smutsigt gulgrått, buken hvit. — 
I vinterdrägten äro hannens starkare färger öfvertäckta af bleka, 
gråaktiga kanter. — Ungen är blekfläckig, men igenkännes af 
stjertens färg, som är lika med de äldres. 

I skogslundar och, kanske företrädesvis, i trädgårdar, äfven 
inne i städerna, är han vanlig öfver hela landet: från Skåne 
ända opp inom polcirkeln, i Lapplands barrskogar, men ej der- 
öfver eller i Finmarken. — Han häckar dessutom i hela det öfriga 
Europa, men i dess sydligaste delar, såsom Sicilien, blott på bergs- 
höjder. Ovisst är huru långt utåt Asien denne fogel oförändrad före- 
kommer. Redan vid Volga är han, enligt Pallas, högre färgad, 
och i Altai samt längre österut finnas andra, närstående former 
(L. aurorea, erythrogastra) af hvilka honorna och de yngre lätt 
kunnat af Pallas och äldre forskare förväxlas med den europeiska. 
Middendorf fann ej vår &L. phoenicurus i Siberien. Till Africa 
komma de om vintern, men många sägas qvarstanna i Europas 
medelhafsländer. — De vistas mest i träd och bygga i hål uti träd 
eller murar, äro lifliga och särdeles ökända för den dallrande=rö- 
relse med stjerten, hvaraf de ofta benämnas Qvicksgjertar, men 
äfven för hannens vackra färgteckning och muntra, högljudda sång. 
Denne består, såsom hos de flesta foglar, nästan blott af en enda 


något utdragen stroph. 


Synonymi. Motacilla phoenicurus Linn. — Sylvia phoen. 
Lath.; — Lusciola phoen. Keys. et Blas. — Nilss. Fn. Ed. 3; 
318. — Genus Ruticilla Br. — Ruticilla phoenicurus Bonap. 
Consp. 296. 


SVARTA RÖDSTJERTEN (Lusc. tithys, 11); ofvan och undertill grå; 
stjerten och öfvergumpen (som den förres) rödaktiga, med de 2 mellersta 
pennorna svartaktiga; 2:dra vingpennan ungefär lika med den '7:de; 3—5 
nästan lika. Vinglängd omkring 85 mm. — Hannen är mörkgrå, blott 


TRASTARTADE FOGLAR. 


midt under buken något hvitaktig; strupen, bröstet och hufvudets sidor 
svarta, utan hvita ögonbryn. En hvitaktig fläck på vingen. Honan har 
alla öfre delar brungrå; undersidan föga ljusare, utan rödaktigt på 
bröstet. 

I mellersta och isynnerhet i södra Europa är denne allmännare än 
den förre. Han är äfven häckfogel i hela norra Africa och i Levanten; 
men fins ej långt inåt Asien. I norra Tyskland är han redan mera sällsynt 
och i Danmark blott accidentell. Hos oss har han några gånger blifvit 
funnen, både i äldre tider och under sednare åren, men blott i spridda 
exemplar. Ett sågs d. 6 Juni 1857 i Örebro stad, af Hr OC. G. Löwen- 
hjelm. Ett annat som blef skjutet af Hr Meves i Stockholm, d. 9 Sept. 
1854 och nu förvaras på Riksmuseum, är en ung hanne, möjligtvis född 
i trakten. Något häckande par kan således hafva funnits, eller kanske 
ännu årligen finnas: men detta veta vi ej och ännu äga vi intet bevis 
alt arten tillhör landet och bibehåller sig här, ifall ett par, som möj- 
ligtvis nu kan finnas, skulle upphöra att bygga. Vi måste således tills 
vidare anse honom för en främling. Han lefver ej i skog utan bland 
klippor och stenar, samt synnerligen gerna på murar och hus, ofta inuti 
städerna. Han bygger äfven der och sjunger ännu flitigare och starkare 
än vanliga rödstjerten. — (Sylvia tithys Scop. — Lath. — Lusciola tithys 
Keys. et Blas. — Nilss. Fn. Ed. 3; 322. 


42. BLAHAKEN (Lusc. suecica) Pl. XII, fig. 6, 7; — stjer- 
ten från roten till något öfver midten brunröd; det öfriga och hela 
de två mellersta pennorna svartaktiga. — Vingen hos g omkring 
74, 9 71 mm. 
ligen något kortare än 3 och 4. Färgen ofvan brungrå, med 
hvita ögonbryn; buken orent hvit. Hannen har altid ett blåaktigt 
band framom bröstet, nedtill begränsadt af brunrödt. Om sommarn 


Andra vingpennan ungefär lika med 6:te; 5 van- 


är hela strupen glänsande blå med en stor rödbrun fläck midtpå; — 
i höstdrägten bli haka och strupe hvitaktiga, med ett blåaktigt, 
nedtill svart band framom bröstet, hvarefter den vanliga brunröda 
färgen följer. Honan har altid denna sednare teckning, men ban- 
det framom bröstet begränsas ej nedtill af rödbrunt. Hos de yngre 
saknas dessutom nästan all blå färg, och bröstbandet består blott 


SLÄGTET LUSCINIA. 61 


af små svartaktiga fläckar. — Ungarna i höstdrägten, äro fläckiga, 
med en stor hvitaktig strupfläck. 

I Scandinavien är denne utmärkt vackre fogel inskränkt till 
den högre norden och fjäldtrakterna, hvilket är märkvärdigt, emedan 
han finnes i hela det mellersta Europa, i låglandet. Dock äro de 
der förekommande exemplaren något olika, sågom strax nedanför 
omtalas. Hos oss bebor han om sommaren Lappland och fjäld- 
trakterna, från Nordcecap åtminstone till Dovre; mest opp uti vide 
och björkskogsregionerna; men äfven nedåt barrskogsregionen och 
ända ned i Vesterbotten och norra Finland. Ett par gånger hafva 
hannar om sommarn blifvit träffade i sydligare provinser, nämligen 
en d. 21 Juni 1849 på Tjörn i Bohuslän och en d. 2 Juni 1847 
vid Ottenby på Öland; dessa kunna dock hafva varit sådana, som 
af yttre skador eller andra orsaker blifvit efter. Men under flytt- 
ningstiden i September, hafva de blifvit funne på mänga ställen: 
vid Christiania, i Skåne och Danmark, uti Stockholm, på Gottland 
och vid Helsingfors; men de hålla sig dolda i busksnår, potates- 
land o. d. ställen, hvarföre man ej lätt får se dem. Samma varie- 
tet som hos oss (med brun strupfläck hos hannarna) finnes i norra 
Ryssland och genom hela Siberien; ej blott så nordligt som här, 
utan äfven vida längre mot söder: i östra Siberien ända ned till 
55? lat. (Midd., Pall. — Han är ej anmärkt på Kamtschatka). — 
Om vintern flytta de ut. Exemplar af den nordiska varieteten 
hafva blifvit sedda i Egypten, Nubien och Abyssinien (sannolikt 
från Ryssland); från Lappland gå de troligen öfver Tyskland åt 
vestligare delen af Afrika, der de dock, i vinterdrägten, äro svåra 
att skilja från den andra varieteten. Malherbe har under flytt- 
ningen funnit dem i östra delen af Frankrike, Under alla års- 
tider lefva de undangömda i täta snår, bland små buskar 0.” d. 


Svenska Foglarna. I. 


och vistas mest på marken, der de springa omkring, oftast med 
skiftevis rörda fötter, såsom Ärlorna. De bygga på marken, på 
fuktiga ställen. Sängen är vacker och tämligen varierad, men ej 
stark och högst egen. 


läte, blandadt med klarare, klocklika toner, nästan såsom af en 


Det mest utmärkande derulti är ett surrande 


Lira. 

Synon. Mot. suecica Linn. — Sylvia svec. Lath, — Motac. 
coerulecula Pall. Zoogr. — Cyanecula cerulec. Bonap. Consp. 
296. — Lusciola suecica Keys. et Blas. — Nilss. Fn. Ed. 3, p. 310. 


Sydliga varieteten (Lusc. suecica var. cyanecula), (12); skiljer sig 
från den förra, endast deruti, att fläcken på hannens strupe G sommar- 
drägtem) är mindre och glänsande hvit i stället för brunröd, eller saknas 
aldeles hos de äldre. Hos honan och i vinterdrägten saknas den röd- 
bruna färgen ofvanför bröstbandet, eller på det ställe der fläcken har sin 
plats. Föröfrigt äro färger, dimensioner, vingpennor, läte och lefnadssätt 
lika hos båda. Man har således svårt att anse den uppgifna lilla färg- 
skillnaden för annat än en följd af yttre omständigheter. Den bör så 
mycket lättare kunna uppstå, som strupens färg ändras, hos denna art, 
genom en partiell, dubbel ruggning. — Den sydliga varieteten finnes i Tysk- 
land, Frankrike, Polen och södra Ryssland. Af de uppgifter jag har att 
tillgå är det svårt att bedömma huruvida hon om sommarn äfven tillhör 
de ännu Ööstligare och sydligare länderna. På Sicilien tyckes hon (enl. 
Malherbe) blott vara känd under flyttningstiden. Då äro de äfven sedda 
i Algiriet; de torde tillbringa vintern än sydligare. — Den af Pallas om- 
talade varieteten (Bf, om hösten, vid Jenisei; Zoogr. I, 481) synes endast 
hafva afseende på vinterdrägten, hvilken altid anlägges före flyttningen. — 
(Cyanecula wolffii, obscura et leucocyana Brehm, — C. suecica Bonap. 
Consp. 296). 


6 LÖFSÄNGARE-SLÄGTET (Sylvia, Lath.). 


Näbben tunn med tydlig, smal ryggköl; (som är något upphöjd 
öfver de tämligen stora näsborrarna, liksom hos de flesta slägten 
af denna Familj). Borsthåren små, men tydliga. Tarserne framtill 


16 


62 | TRASTARTADE FOÖGLAR. 


klädde af v.p. 7, skilda tvärsköldar; vanligen något kortare än '/z 
af vinglängden. Stjerten medelmåttig (”/: af vinglängden). 

De hithörande arterne äro enkelt färgade, gråaktiga, på sin 
höjd något fläckiga eller undertill gula. 
liten; 3 och 4 eller 2 och 3 längst. De äro i allmänhet små, 
sjunga vackert och flitigt, lefva bland qvistarna af buskar och träd, 
eller. bland säf, och komma sällan på marken, der de tydligen ej 
äro väl hemmastadde. 


Första vingpennan är 


De fleste bygga i buskar; dock några äfven 
Af de flesta äro hanne och hona lika till färgen och 
ungarna nära lika de äldre. Slägtet kan fördelas i några naturliga 
grupper som vi här framställa, utan att anse dem behöfva i vår fauna 
få skilda slägtnamn. 


vid marken. 


a) Grå arter med hel, tvär stjert och yttre stjertpennorna 
nägot kortare, mot spetsen hvita. -- De undergå dubbel ruggning, 
äro starkt bygda, vistas gerna bland täta eller taggiga buskar och 
visa, uti beteende och form, till och med färg, en ej ringa likhet 
med Törnskatan. — (Sylvia Lath. med 8. cinerea, Motacilla 
sylvia L., såsom typ). 


43.  TÖRNSMYGEN (Sylvia cinerea) Pl. XII, fig. 1 ("). De 
inre armpennorna och större täckfjädrarna med bred, rödgrå kant: 
ryggen rödaktigt gråbrun; vinglängd 72 mm. — Kroppen undertill 
renare hvit; hos hannen, i sommardrägten, på bröstet öfverdragen 
af rosenrödt, hos honan af rödgult. Yttre stjertpennan till större 
delen hvitaktig. Fötterna bleka. 


(F) Namnet Törnsmyg, liksom Svarthätta (n:o 47) och några andra, har jag, såsom gosse, 


Bland täta, och gerna bland taggiga buskar, såsom törne, 
hagtorn, stickelbär o. d. bygger denne fogel allmänt, äfven på 
åkerfält der enstaka buskar finnas. Han är liflig och ondsint, 
hoppar modigt omkring i buskarna, då man nalkas boet, och ropar 
kurrr! eller tack! sjunger vackert och gör derunder ofta en liten 
volt i luften. — Han tyckes ej finnas långt åt norr. Nilsson har 
sett honom "norr om Trondhjem"; jag sjelf i Helsingland (62? lat.). 
Enligt Wright häckar han vid Kuopio i Finland (63? lat.). Vid 
Stockholm och nedåt, genom hela landet, samt i Skåne och Dan- 
mark är han vanlig. Likså i hela det sydligare Europa; äfven på 
Sicilien, såsom häckfogel; men han är blott antecknad i vestra delen 
af Asien. I Afrika är han allmän om vintern såsom flyttfogel från 
Till oss återkommer han i början af Maj. 

Synonymi. Mot. Sylvia Linn. — Sylvia einerea Lath. — Nilss. 
Fn. 300. — Bonap. Consp. 293. 


Europa. 


44. ÄrtsmrcEn (Sylvia curruca) Pl. XIII, fig. 2; — ofvan 
askegrå (utan rödbrunt); under renare hvit; en mörk fläck på 
hufvudets sidor; yttre stjertpennan till större delen, 2:dra i spetsen, 
hvit. Vingen 63 mm. — Nära lik den förra, men mindre, med 
kortare, starkare näbb, mörka (blygrå) fötter o. sg. v. 

Äfven till lefnadssättet liknar han nära den föregående. 
Han har ock samma geografiska utbredning. Äldre svenska namn 
för denna äro Kruka och Ärtfogel: det förra, liksom det latinska 
curruca, efter samma läte, kurr! som nämndes vid den förra arten ; 


omkring år 1816, lärt af en gammal, fattig jägare och fogelfängare, Pär Jäger kallad, 


som då, på ålderdomen vistades i Lund. Efter skånska dialekten uttalade han detta namn såsom: Körnesmy. Sedan minnes jag mig dock aldrig hafva hört det. Det 


öfverensstämmer med namnet Gärd-smyg och sannolikt äfven med det tyska: Grasmicke, som, enligt Gloger, 
något dylikt; äfven med det danska: Gres-smutte och Dige-smutte. — Namnet Sångare är af Nilsson antaget för 
varit brukadt i folkspråket. " Det blir ofta i sammansättningar något tungt att uttala, men är dock, tills vidare, 


att tillgå. 


Handb. 235, tyckes hafva uppstått af ett äldre: Grau-smiäge eller 
slägtet Sylvia, efter det nyare tyska: Sänger, men har aldrig 
en god nödhjelp att äga, der ej gamla inhemska namn finnas 


SLAGTET SYLVIA. 63 


det sednare torde äfven vara härledt från detta läte, hvilket blifvit 
uppfattadt såsom: ärrr! eller kan det möjligtvis vara gifvet af nå- 
gon fogelälskare, som sett honom bo och vistas bland trädgårds- 
ärter, ("habitat in hortis inter pisa”, Retz. Fn. 254). Detta är 
ganska vanligt, men det torde dock ej böra anses för en hans 
utmärkande egenskap, att företrädesvis bo bland ärter. 

Synon. Motac. curruca Linn. — Sylvia curruca Lath. — Nilss. 
Fn. 298. — Bonap. Consp. 1 c. 


45. HÖKFÄRGADE SÅNGAREN (Sylvia nisoria) Pl. XII, fig. 3, 
4; — större, ofvan grå, med hvitaktiga spetsar på vingtäckfjädrarna 
och några af de yttre stjertpennorna. Hela undersidan hvit, hos 
äldre hannar med täta, mörkgrå tvärstreck, en före ändan af hvarje 
fjäder. — Hos honan och de yngre är undersidan hvitaktig, med 
otydligare grå tvärstreck blott utmed kroppens sidor. — Under- 
gumpen har altid grå, böjda streck. Fötterna blekare. Vinglängd 
86 till 81 mm. 

De äldre hannarna hafva fullkomligt samma färg och teckning 
som Sparfhöken (Nisus), till och med gul iris i ögat, hvilket an- 
nars är ovanligt bland Sylvierna. Till lefnadssättet skall denne 
arten nära likna de båda föregående, eller hålla sig ännu mera 
dold, än de, bland buskar, der han ock bygger. Sången säges 
vara tämligen vacker. Derunder skall han, liksom Sylvia cinerea, 
göra en volt i luften, och liksom de båda föregående låter han 
ofta höra skorrande och smackande läten. — Hos oss är han blott 
funnen i östra delen af Skåne, i Blekinge, samt på Öland och 
Gottland, och der blott på vissa, inskränktare trakter. Dessutom 
är han sedd i Danmark, Tyskland och norra Italien, samt i södra 
Ryssland (Kasan, Ewersmann), och i Levanten (Malh.), men ej i 


Frankrike och England. — Om vintern har han blifvit funnen 
långt in i Afrika, i Nubien och Sennaar. 

Synon. Sylvia nisoria Bechst. — Nilss. Fn. 302. — Adopho- 
neus nisorius Kaup; — Bonap. Consp. 295. — Intet namn ur 
svenska folkspråket är mig bekant för denne fogeln. Jag har der- 
före här begagnat en öfversättning af det systematiska namnet, 
hvilken bör förkastas då ett bättre namn erhålles. 


b) Grå arter med tvär stjert, utan hvitt. 

Till sina delars bildning, till färg och till lefnadssätt likna de 
ganska nära de nästföregående, men öfverträffa dessa isång. Lik- 
som de förra äta de bär om vintern och bygga uti täta, helst 
taggiga buskar. Äggen äro, liksom deras, färgade (ej hvita) med 
mörkare fläckar. Ruggningen uppgifves olika, enkel eller dubbel; 
den är ytterst svår att lära känna, emedan de nya fjädrarna nära 
likna de gamla. | 


46. EGENTLIGE LÖFSÅNGAREN (Sylvia hortensis) Pl. XII, 
fig. 7 "Häcksångare" ; — gråaktig, undertill orent hvit; hufvudet 
af lika färg med ryggen. Vinglängd 80 millimeter.  Tarsen 20 
Olika kön och åldrar äro i det närmaste lika till utseendet. Andra 
vingpennan nästan så lång som den 3:dje och vida längre än 
den 4:de. 

Ifall någon af våra småfoglar bör kallas sångare, så är det 
utan tvifvel denne, som säkert är den flitigaste sångaren af alla 
våra arter och den bäste näst efter Näktergal och Trast. Han är 
allmän och förekommer nästan öfverallt der tätt buskage finnes 
samt låter höra sig alla tider på dagen, men ej om natten, och 
lårgt fram på sommaren. 'Tonerna äro väl ej så starka och klara 


64 TRASTARTADE FOGLAR. 


som de båda nyssnämndes, men hela sången är munter och treflig 
och fortsättes oafbrutet länga stunder, vida längre än de fleste 
öfrige foglars sång, med mycken omväxling. Den är ofta under fort- 
plantningstiden blandad med utmärkt vackra slag, men altid utan 
sken af anspråk. Den utgör ett slags musikaliskt joller, som ge- 
nom sin liflighet och genom det uttryck af fridsam belåtenhet, 
hvarmed det utföres från ett grönt och vackert löfhvalf, aldrig un- 
derlåter att anslå åhörarens sinne. Märkvärdigt nog kan det sy- 
nas, att en så allmän och ofta hörd fogel ej tyckes äga något eget 
namn i vårt folkspråk. Orsaken härtill är sannolikt den, att han 
håller sig dold bland löfven samt att det los oss varit föga bruk- 
ligt att fånga dylika små foglar, för att uppföda dem inne. Nord- 
boen var fordom altför mycket omgifven af vildmark för att sätta 
stort värde på dess invånare och altför mycket upptagen af kam- 
pen mot ett hårdt climat för att vilja skaffa sig nya omsorger för 
sitt nöje. 
senliga pladdrare, som väl ofta kunde roa honom, men som dock 
hvarken hade några synnerligen utmärkta toner, eller någon färg 
eller skapnad, som kunde fästa uppmärksamheten. Detsamma 
gäller om många andra af våra små arter, som ej hafva egna, 
allmänt kända namn. Helt andra förhållanden äga rum i sydligare 
länder. Fångsten af småfoglar har der varit idkad från äldre tider 
och utgör en betydande industrigren, om hösten, då de från Norden 
kommande flyttfoglarna hvila der, innan de begifva sig längre sö- 
derut. Denna industri är thy värr så betydande, att hon ej blott 
förminskar antalet af småfoglar der på stället, utan äfven hos oss. 
Men äfven i södra länderna har denne arten knappt något eget 
namn. Han är en af dem som i Tyskland kallas Grasmäcke, 


(") Brissons »Fauvette (Curruca», III, 372) är en art under slägtet Ficedula, Brisgs. 
cinerea), men med felskrifning af: 6 fr. tums längd, i stället för 5 tum. Ensamt ur 


beskrifning är tydligen fig. i Pl Enl 579,1. uppgjord. — Detta allt utgör S, hortensis (Gm), Lath. sp. 3, — 


Han lärde således ej att känna den lilla grå och oan- 


(hvarom se noten vid n:o 43) eller Dornreich, och en af dem 
som i Frankrike kallas Fauvette, (af färgen: fauve, gulgrå), 
Becfin, Figuier 0. s. v. — Hans vanliga tillhåll är i täta buskager 
eller större häckar, naturliga så väl som de med konst anlagda. 
Han vistas således ock i trädgårdarna, ehuru vida mindre hos oss 
än i de länder, hvarest mindre skog finnes, der han har blifvit 
kallad Trädgårdssängare (Garten-sänger; Sylvia hortensis). Detta 
namn är i vårt språk något tungt att uttala och dessutom i värt 
land mindre riktigt, hvarföre vi här utbytt det mot namnet Löf- 
sångare, som i alla afseenden synes oss bäst passa för denna fogel. 
Men emedan detta namn förr varit användt för Löfsmygen (Sylvia 
trochilus, nedan n:o 49), hafva vi här kallat honom: »egentlige» 
Löfsångaren. — Han finnes ända opp i Lappland, inom den verk- 
liga skogsregionen; således på ett och annat ställe inom polcir- 
vid Qvickjock, 679 Lat. (Löwenhjelm), och derifrån 
genom hela landet; i Finland samt här och der genom hela Europa 


keln, t. ex. 


till och med södra Ryssland. Dock träffas han sannolikt blott 
under flyttningstiden i denna verldsdels aldra sydligaste länder. — 
Af Africas faunister omtalas han föga; jag finner blott anfördt att 
han blifvit sedd i Egypten om våren (Heuglin). Men Riksmuseum 
i Stockholm har genom J. Wahlberg fått exemplar deraf ända ned 
från Cafferlandets bergstrakter, skjutne i November månad. Jag 
finner honom ej uppgifven från Siberien eller mellersta Asien. 
Synon. Motac. salicaria? Linn Fn. et S. N. — Sylvia hortensis 
Penn. Brit. Zool. — 8. hort. 8, Lath. Index, sp. 3. — 8. hor- 
tensis Bechst.; — Nilss. Fn. 294. — Temm. —L Genus E pilais 


Kaup. — Gen. Curruca (hortensis) Bonap. Consp. 294, nec 
Briss. CI). 


Dess beskrifning tyckes vara gjord efter ett dåligt exemplar af Sylvia curruca (eller kanske 
denna beskrifning har Buffon hemtat hela sin beskrifning af »La Fauvette» och efter samma 


Om namnet Ficedula, som ofta brukas för Sylvier, se vid sl. Muscicapa. 


ju SLÅGTET SYLVIA. - 


47. SVARTHÄTTAN (Sylvia atricapilla) Pl. XII, fig. 5, 6; — 
grå, under hvitaktig; hufvudet ofvan, hos hannen svart, hos honan 
och ungarna rödbrunt. — Vinglängd 75 till 78 mm., tarsen 22. 
Andra vingpennan kortare än den 5:te; 3 och 4 längst. 

I de flesta hänseenden liknar hon den föregående och är lika 
god sångare som den. I Tyskland värderas hon till och med mera, 
hufvudsakligen derföre att hon lättare kan uppfödas i bur. Hon 
döljer sig mindre och vistas mera opp i höga träd, hvilket allt, 
Jemte hufvudets färg, gjort henne mera bemärkt, hvarföre hon fått 
namn der hon förekommer, hvilka i allmänhet tyda på hannens 
calott. I "Tyskland kallas hon Mönch, Schwarzplättel m. m. — 
Hos oss är hon mindre allmän, men förekommer lika långt mot 
norden som $S. hortensis. Äfven mot söder och öster tyckas de 
vara lika långt utbredde: de finnas i Ryssland, men saknas i Si- 
berien. Svarthättan utflyttar, äfven från södra Europa, till Africa, 
der hon blifvit funnen i Barbariet, Egypten och Nubien. 

Synon. Motacilla atricapilla Linn. — Sylvia atrice. Lath.; — 
Nilss. Fn. 296. — Curruca atric. Bonap. Consp. — Gen. Mona- 


chus Kaup. 


c) Grönaktiga arter, 

undertill hvita eller gula; stjerten urnupen eller svagt klufven. — 
De vistas och smyga, såsom de förre, bland qvistarna af träd och 
buskar, men, med undantag af den sista, nog afvikande arten (n:o 
51), bygga de öfvertäckta bo på marken, bland gräs eller små 
buskar och hafva hvita, rödprickiga ägg. Äfven dessa torde rugga 
två gånger om året, ehuru meningarna derom äro delade. (Genus 
Phyllopneuste Mey.). 


Svenska Foglarna. I. 


48. SKOGS-KNETTERN (Sylvia sibilatrix) PI. XIV, fig. 2 
("Grön-Sångare”); — ofvan lifligt grönaktig; under hvit; strupen 
med hufvudets sidor och ögonbrynen ljusgula; ett mörkgrått streck 
genom ögat; 2:dra vingpennan lika med den 4:de. Vinglängd: 
3 75, 9 70 mm. — Näbben är, liksom hos de flesta Sylvier, tunn 
och hoptryckt, blott vid roten något utvidgad. Från de två följande 
skiljer sig denna genom sin klarare färg och de ofvan anförda 
kännetecken. Vingpennorna hafva klart gulgröna, i spetsen hvit- 
aktiga kanter. Men i allmänhet äro dessa tre arterna så lika, att 
de lätt af den ovande förväxlas. 

Mera än de öfriga Sylvierna vistas denne fogeln i stor skog 
och företrädesvis i bokskog, der han bebor de höga, täta lundar 


af stora träd, som i Skåne kallas skogshult. Han finnes dock 


äfven i yngre lundar af andra trädslag, såsom björk, men tyckes 


ingenstädes vara rätt allmän. Det är mig ej bekant att han före- 
kommer nordligare än vid Stockholm och Upsala samt Helsingfors 
och Kuopio i Finland; här dock sällsynt. Söderut häckar han till 
och med på Krim samt i Italiens och Siciliens högre bergstrakter, 
men utflyttar till Afrika derifrån, liksom från de nordligare länderna. 
Uppgiften att denne fogel skulle förekomma utåt Asien, i Dauurien, 
synes bero på en förväxling med en närslägtad, men väl skild art, 
S. eversmanni Middend. — Han bygger på eller nära marken, 
liksom de två följande. Sången är ej vacker, men ganska egen; 
man har sökt uttrycka den med stafvelserna: ipp sipp sipp .. 
serrrrr! Den höres från träden och ofta under en sväfvande flygt 
mellan två grenar. Det här begagnade, gamla svenska namnet, 
Skogsknetter, har varit anfördt vid Sylvia cinerea och 8. tro- 
chilus; men synes mig ännu hellre tillkomma denna. Slutet af detta 
17 


66 TRASTARTADE FOGLAR, 


namn tyckes ej illa uttrycka det skallrande ljud, hvarmed han 
slutar sin sång. 

Synonymi. Motac. sibilatrix Bechst. Naturf. 27, p. 47, 1792. — 
Sylvia sibil. Bechst. N. G. D. — Temm. — Gloger Handb. 220. — 
Sylvia sylvicola Montagu, Linn. Tr. IV, 1798 (ec. cit. nom:s Bech- 
steinii); — Lath. suppl. 2:dum. 237. — Phyllopneuste sibilatrix 
Bonap. Consp. 289. — Ficedula sibil. Keys. et Blas. — Nilss. 
Fn. Ed. III, 328. 


49. LörsMmYGEN (BS ylvia trochilus) Pl. XIV, fig. 3; — ofvan 
gulaktigt gröngrå; ögonbryn-strecket dunkelt gulaktigt; fötterna 
bleka; 2:dra vingpennan något längre än den 6:te. — Vinglängd, 
3 omkring 70 mm.; 9 65 (ungarna ofta blott 60). Hufvudets 
sidor, under ögat, blandade af grått och gulaktigt. Undersidan: i 
sommardrägten hvit; på strupe och undergump blekgul; på bröstet 
med blekgula streck. — Ungarna i första drägten äro blekgula 
midtåt hela undersidan. — I höstdrägten är hela undersidan star- 
kare gul, men något gråblandad åt sidorna. 

Af alla våra Sylvier är denna säkert den allmännaste. Knappt 
lärer väl någon skogsdunge eller större trädgård med buskage eller 
häckar finnas, der ej något par bygger och der man ej får höra 
dess milda, trefliga, ofta tämligen länge fortsatta, men svaga sång 
och dess starkt hvisslande lockton: huit! huit! som fogeln ofta 
upprepar under det han smyger fram bland qvistar och löf för att 
fånga insekter. — Han är utbredd öfver hela Europa. Mot norden 
är han sedd så långt opp som björken bildar skog: vid Alten 
(70? Lat.), Kautekeino och norr om Enareträsk samt i Ryska 


lappmarken. I söder finnes han om sommarn uti Europas sydli- 
gaste bergstrakter. — Ganska mänga, sannolikt de som komma 
från norden, sägas stanna qvar öfver vintern i medelhafsländerna, 
men största antalet begifva sig till norra delen af Africa, der de 
under denna årstid äro högst ymniga. Det är ej bekant om de 
gå långt ned åt denna verldådel; men de flytta långsamt, uppe- 
hålla sig under vägen, och återkomma dock någorlunda tidigt; till 
oss något efter medlet af April. Likväl är denne en af de foglar 
hvaraf vi fått flera exemplar från Cafferlandet genom J. Wahlberg. 
De äro alla skjutna i December till Februari månader; men det 
är dock svårt att föreställa sig, att denne svagt flygande fogel 
skulle kunna flytta från Europa ända dit, eller derifrån kunna 
återgå hit. — Ovisst är huru långt Löfsmygen finnes inåt Asien, 
men i östra Siberien ersättes han af en högst närslägtad art (Sylvia 
eversmanni), som har mörkare fötter och mindre gult i kropps- 
färgen ("”). 

Löfsmygens bo bygges på marken bland gräs o. d. vid en 
tufva eller buske, i skogsmark. Det är öfverbygdt, men löst sam- 
mansatt, af strå, löf o. d. med fjäder inuti. Äggen äro hvita, röd- 
prickiga, vanligen 5 till 6. 

Synon. Motacilla trochilus Linn. — Mot. acredula L. Fn. 263 
(hab. vernali); — Sylvia troch. Lath. — Phyllopneuste troch. Bonap. 
Consp. 289; — Ficedula troch. Keys. et Blas. — Nilss. Fn. Ed. 


3, 330. — Genus Phylloscopus Boie. 


50. GRANSÅNGAREN eller Grankäxan (Sylvia abietina) Pl. 
XIV, fig. 4; — ofvan grågrön; fötterna mörka, svartaktiga; 2:dra 


(") Sannolikt är det denna som Pallas, i Zoogr. I, 494, beskrifver från Siberien såsom M. trochilus; men han tillskrifver honom lätet af 8. locustella, som äfven finnes ända ut 
östra Siberien. — Pallas's Mot. acredula (pag. 496) tyckes skilja sig från både denna, 8. abietina och 8. sibirica genom bristen på blekt streck öfver ögat; hvilket dock möjligen 


kan bero på ett skriffel. 


SLÅGTET SYLVIA. 


vingpennan lika med '7:de; 2, 3 och 4 i det närmaste lika långa. 
Vingen: 3 63; 9 60 mm. — Färgen är ytterst nära lik den förres; 
gröngrå, med dunkelt gulaktiga ögonbryn, m. m. Undertill är 
kroppen ät sidorna något mera gråaktig än hos S. trochilus. I 
sommardrägten är kroppen ofvan mera gråaktig än hos den förre; 
undertill hvit med ganska svag, blekgul anstrykning; — i höst- 
drägten är han ofvan tydligare grönaktig, undertill hvit med svaga 
blekgula streck på bröstet, ungefär så, som den förres sommar- 
drägt, men strupen är knappt gulaktig. — Äfven storleken är lika 
med den förres; men de största vingpennorna äro kortare: de 
öfverskjuta de främre armpennorna blott med 12 eller 13 milli- 
meter; (hos 5. trochilus med 18, eller hos en ung, nyss fullvuxen 
hona, med 16 mm.). 

Så lika denne och nästföregående art äro till yttre utseendet, 
så visa de dock betydliga olikheter i Iefnadssättet. 
isynnerhet olika. 


Sängen är 
Hos 5. abietina finnes intet af den förres be- 
hagliga, omväxlande sång, utan hon sitter i toppen af ett träd, 
bland småskog eller vid öppna ställen, och skriker idkeligen : tjipp, 
tjäpp, tjäpp, tjipp, tjäpp . . o. s. v. utan omväxling. Oftast plägar 
hon då sitta i granar, men äfven, ej sällan, i björkar eller andra 
träd. Det är denna sång som föranledt det ofvan anförda namnet 
Grankäxa, hvilket dock icke lär vara allmänt brukligt. Det bil- 
dades för tillfället, då jag en gång, i Norrland, frågade en bond- 
gosse om han kände den lilla fogeln, som lät höra gig från en 
trädtopp; hvarpå han svarade: "åh! det var en riktig käxa". Namnet 
är uttrycksfullt för denna art, som åtminstone ej i vanlig mening 
är sångare, och anföres här emedan det ej lyckats att i folkspråket 


6'7 


finna något namn för honom. — Denne är en af de foglar, som 
häcka i Tyskland och än sydligare, samt i norden, men ej i det 
mellanliggande, sydligare Sverige. I Norrige finnes han nära pol- 
cirkeln (enl. Nilsson). I Sverige är han ej sedd uti det egentliga 
Lappland; han tyckes nämligen ingenstädes gå öfver granskogens 
gräns, men finnes i Vesterbotten (t. ex. vid Skellefte), och vid 
Lycksele. I ryska Lappland finnes han ett par grader norr om 
poleirkeln (Liljeb.). Från dessa norra gränser är han tämligen 
allmän ett stycke söderut: han är funnen i häckningstiden vid 
Archangel och Kuopio (63); jag såg honom i Helsingland (vid 
Söderhamn, 61'/39), samt på Dovrefjäld och vid Throndbjem. Möj- 
ligtvis finnes han ännu något längre ned, men vid Upsala, Stock- 


holm, Christiania och derifrån åt söder har han hittils endast blifvit 


antecknad under flyttningstiden, som om hösten inträffar sent. Vid 
Stockholm är han vanlig i slutet af September; uti Skåne ses han 
i October eller t. o. m. November. Vidare häckar han i Frank- 
rike, Tyskland och på södra Europas berg, äfven på bicilien, samt 
öster ut, i södra Ryssland, och på Krim, hvarest granträdet full- 
komligt saknas. — I östra Siberien ersättes han, liksom den före- 
gående, af en föga skild, något mera gråaktig art, 5. sibirica 
Midd. som möjligtvis kan vara den af Pallas beskrifna Mot. acre- 
dula (se noten vid föregående art). — Om vintern finnes han i 
hela norra Afrika samt i Europas medelhafsländer (såsom Sicilien) 
der han således anses stationär. 

Synon. Sylvia abietina, Nilsson Vet. Ac. H. 1819; — Skand. Fn. 
Ed. 1 et 2; — Ed. 3, p. 333 (Ficedula abietina). — Gloger Handb. 
218. — Sylvia rufa Bechst. N. G. D. et rec. (nec. Gm., Lath. ("). — 


(") Sylvia rufa Gm.; Lath. Ind. n:o 27, är ensamt beskrifven efter Brisson III, 387, Curruca rufa, som är en obestämd art, kanhända 8. cetti?, hortensis eller knappt 8, cinerea, 
men säkert ej 5. rufa Bechst. — Figuren i Pl. Enl, 581, 1, som citeras hit, är obestämbar. Den kan möjligen föreställa en illa ritad 9. hortensis, och synes vara uppgjord 


efter Brissons nyss citerade beskrifning. 


68 TRASTARTADE FOGLAR. 


5. collybita Vieill. Eneycl. 466 (god beskr. och Natural-historia). — 
Phyllopneuste rufa Bonap. Consp. 289. 


51. BASTARD-SÅNGAREN (Sylvia hypolais) (") Pl. XIV, fig. 1 
("Brednäbbad Sångare”); — grönpgrå, undertill ljusgul; näbben ned- 
tryckt, ganska bred, med räta sidor (se fig. 1, b). — Vinglängd 
75 till 79 mm. 
norna räcka ej fullt till ”/, af vingen; 3:dje vingpennan är längst; 


Tars 20. Vingarna äro tämligen långa; armpen- 


2:dra längre än 5:te. — Hanne och hona lika. 

Genom näbbens breda form afviker denne från alla de före- 
gående arterna och liknar nästan Flugsnapparna, från hvilka han 
dock skiljer sig genom näsborrarna, borsthåren m. m. Ännu mera 
öfverensstämmer han med Rörsångaren (n:o 53) och har, liksom 
denne, nedtryckt panna. Med de tre näst föregående sammanföres 
han blott för likheten i färgen och för lättheten att derefter fördela 
slägtet, men han afviker betydligt från dem, både i form och lef- 
nadssätt. Han bygger ett öppet, djupt skålformigt bo mellan qvistarna 
i högre buskar. Äggen äro utmärkt vackra, blekröda med svart- 
aktiga streck och fläckar. Sången är mera besynnerlig än vacker, 
ofta länge uthällande och i hög grad varierad, med talrika in- 
blandade läten, som äro härmningar efter andra, i grannskapet bo- 
ende foglar, ej blott sångfoglar utan äfven andra, såsom skata, 
hackspett, Tornfalk o0o. s. v. Hans egna toner låta till en stor del 
såsom om de vore med möda framprässade och det hela hopfogas 
utan att utgöra ett sammanhängande helt, men är dock oftast 
ganska muntert. — Fogeln vistas helst i mindre löfskog, trädgårdar 
o. d. — I Norrige har han blifvit sedd så långt opp som "vid 
gränsen af Helgeland" (Nilsson). Inom Sverige är han funnen i 


Jemtland och Ångermanland, omkring 639 Lat., liksom i Finland 
vid Kuopio. I Ryssland förekommer han vid 64", nära Archangel 
(Liljeb.). I mellersta och södra Sverige är han i många trakter 
allmän. — Dessutom finnes han i större delen af Europa; men i 
Frankrike, Italien och norra Afrika (Algieriet) är han sällsynt eller 
saknas och ersättes af en väl åtskild art, 5. polyglotta Vieill., 
med kortare vingar och andra pennan lika med den 6:te. — Inåt 
Asien är han ej heller funnen , men till Afrika kommer han om 
vintern, och torde då gå långt ned åt denna verldsdel, hvilket kan 
slutas dels deraf, att han sällan är antecknad såsom funnen i norra 
Africa (blott "i Egypten om våren”); dels deraf att han är en af 
de sednast återkommande arterna. Till oss kommer han efter 
medlet af Maj. 
Cafferlandet hafva vi genom J: Wahlberg fått ett exemplar, skjutet 


Äfven från Sicilien utflyttar denna art. — Från 


i Mars månad, hos hvilket jag ej förmår upptäcka någon olikhet 
med de svenska, och flera hafva blifvit funna af andra resande, 
som deri trott sig se en annan art (8. obscura Smith I1.). Huru- 
vida dessa äro utvandrare från Europa måste dock tills vidare 
lemnas oafgjordt. Vi hafva omtalat flera andra dylika foglar från 
samma trakt, såsom af sl. Anthus, Motacilla, Sylvia hortensis. 
Synonymi. Mot. hippolais Linn. (diagn. nec descr). — Sylvia 
hipp. Lath. — Bechst. Nat. G. D. — 8. hypolais Glog. Handb. 
221. -— Sylvia iecterina Vieill. — Hypolais salicaria Bonap. Consp. 
288. — Ficedula hypol. Keys. et Blas. — Niles. Fn. Ed. 3: 324. 


d) Arter med starkt rundad stjert, utan hvitt. 
Färgen gråaktig, ofta mörkfläckig; pannan nedtryckt och lång- 


sträckt. Vingarne synas tämligen små till följe af jämförelsen 


(") Detta namnet måste skrifvas hypolais, hvilket är ett gammalt grekiskt namn på Sylvier. Genom misstag, har det oftast varit stafvadt: hippolais. Jag kan ej påminna mig 
att någonsin hafva hört ett svenskt namn för denna fogel. Det enda som nu plägar begagnas: Bastard-näktergal, är tydligen nytt och infördt från Tyskland. 


SLÄGTET BYLVIA. a 69 


med fötterna, som äro något större och gröfre än på de flesta 
föregående: tarsen är något längre än '/3 af vingen. — Desse ar- 
terne lefva mest vid vatten, bland rör och säf. Deras bon sättas 
vanligast mellan nägra rörstrån, vid hvilka de fastbindas med fina- 
re gräs. De äro öppna, skälformiga, hopsatta af gräs, som isyn- 
nerhet bildar en ganska tjock botten. — (SI. Calamodyta 


Mey.; sednare Calamoherpe, Boie; sist Salicaria, Selby, K. et Blas.). 


52. SärstiGEn (Sylvia sehoenobenus), PI XIV, fig. 5; 
ofvan gulgrå, mörkfläckig, undertill smutsigt hvitaktig; ett bredt 
hvitaktigt streck öfver ögat. 

Vinglängd 60—065 mmn.; tarsen 21—22. Öfvergumpen rödgrå. 
Näbben från 
Andra vingpennan nära så lång som den 3:dje 


Stjertens undre täckfjädrar hvitaktiga, utan fläckar. 
midten hoptryckt. 
och större än den 4:de. 

Nästan öfverallt i åar och sjöar, uti större vass och rörbän- 
På sådana ställen träf- 
fas han i Norrige ända opp till nära 70? lat. (vid Tromsö Lilljeb.); 


kar, finnes denne fogel under sommaren. 
men inom Sverige tyekes han ej gå så längt mot norr. Jag fin- 
ner ingen bestämd uppgift alt han blifvit sedd norr om Gefle (nä- 
ra 619). Men vid Stockholm och Upsala, i sydligaste hörnet af 
Dalarna och i sydliga Värmland är han ej sällsynt. I Finland 
finnes han vid Helsingfors, men ej vid Kuopio. I södra delen af 
Norrige anses han sällsynt. Söderut träffas han i hela det öfriga 
Europa (på Sicilien, Malbh.; vid Odessa, Nordm.), men jag känner 
ej hvarpå man grundat uppgiften, att han äfven skulle förekomma 
1 Siberien. Öm vintern är han allmän 1 Mindre Asien, Egypten 
och Nubien. — Han bygger mellan rör 0. d. nära öfver vattnet 
eller dystränderna och håller sig mest dold bland vassen; men han 


Svenska Foglarna. I. 


förråder sin närvaro därstädes genom sin sång, hvilken han gan- 
ska flitigt låter höra under större delen af sommaren, isynnerhet 
sent på aftnarna och tidigt på morgonen, eller nästan hela natten 
igenom vid midsommarstiden, då vi i norden ej hafva mörkt. 
Denna sång är länge ihållande och, ehuru han till större delen 
består af skärrande, sträfva toner, så är han dock omväxlande och 
rätt vacker. Han förefaller så mycket trefligare, då man ej just 
plägar vänta sig munter foglalåt från vattnet och vassbänkarna, 
där grodorna äro mera allmänt kända invånare. 


Synon. Motac. schoenobenus L. Fn. — Sylvia sch. Lath. (pars); 
— Calamoherpe sechoenob. Nil:s. Fn. Ed. 3, 336; — Sylvia phrag- 
mitis Bechst.; — Temm. Man.; — Gen. Calamodyta Bonap. 
Consp. 287. 


53. Rörsångaren (Sylvia arundinacea), Pl. XIV, fig. 6; 
ej fläckig; ofvan brungrå med en svag rödaktig anstrykning, isyn- 
nerhet på bakryggen. Näbben stor, bred, nedtryckt, med nästan 
räta sidor (liksom på S. hypolais, N:o 51). 

Kroppen är undertill smutsigt hvit med svag brungul anstryk- 
ning på bröst och sidor. De yngre äro betydligt mera rödaktiga, 
särdeles undertill, än de äldre, hos hvilka ofta knappt något spår 
af denna färgen kan upptäckas. Första vingpennan är helt liten: 
kortare än handtäckfjädrarne; den andra tydligt (2 mm.) kortare 


än den 3:dje och lika med den 4:de eller 5:te. Handpennorna 


öfverskjuta de främre armpennorna med 16 eller 17 mm. — Vin- 


gen, hos 3 v.p. 66, 2 62 mm. Tars 24—22. 

Enligt äldre uppgifter skulle denne arten finnas i mellersta 
Sverige, men någon bestämd lokal uppgafs ej. I sednare tider har 
han blifvit funnen i stora vassbänkar vid Göteborg och på flera 


18 


70 ” TRASTARTADE FOGLAR, 


ställen i Södra och Vestra Skåne (Landskrona, Näsbyholm, m. f. 
st.). Möjligtvis förekommer han på många ställen i landet, men 
kan lätt hafva blifvit förbisedd, 
förre håller sig dold bland vassen och har något svagare samt 


emedan han ännu mera än den 
mindre omväxlande sång. I Danmark är han allmän, liksom i 
Tyskland och södra Ryssland. TI norra Afrika finnes han allmän 
om vintern och, såsom det vill synas, äfven om sommaren. — 
Boet bygges endast ute öfver vattnet mellan 3 eller 4 rörstänglar. 

Synon. Sylvia arundinacea Lath.; 
— Vet. Ac. Öfv. 1850, 183 och 290. — Calamoherpe arundina- 


cea Böonap. Consp. 285; — Nilss. Fn. 340. 


— Bechst.; — Temm. Man.; 


54? BSriuvua palustris Bechst, — brungrå med svag, smut- 
sigt grönaktig anstrykning (utan rödaktigt), isynnerhet på bakryg- 
gen. Föröfrigt är denne fogel, till färg, form och storlek, så nära 
lik den föregående, att de knappt utan jämförelse kunna åtskiljas. 
Afven näbben har fullkomligt lika form. — Ehuru vingspetsen hos 
S. palustris oftast tyckes vara något längre, så erhålles dock ej 
deraf något bestämdt skiljemärke, ty hos 4 hannar (från Tyskland) 
som jag har att undersöka, räcka handpennorna 17, 17, 18 och 
20 mm. utöfver armpennorna (jämf. uppgifter vid förra arten). 
Hos alla är andra vingpennan lika med 4:de eller obetydligt läng- 
re, men kortare än 3:dje, som är längst. En vida större olikhet 
skall finnas mellan dennes och den föregåendes lefnadssätt, hvil- 
ket ock föranledt deras äåtskiljande. 95. palustris skall nämligen ej 
lefva bland vassen, ute öfver vattnet; utan på torra landet, bland 
nässlor, säd 0. d., men dock altid i grannskapet af vatten. Bo 
och ägg uppgifvas altid vara olika med den förres, och sängen 
gkall vara helt olika, men mycket vackrare. 
verkligen vara två skilda artor; 


De tyckas säledes 
men besynnerligt. är, att de altid 


lära förekomma tillsammans. Så säges det förhålla sig i mellersta 
Europa. I södra Skåne, der 8. arundinacea upptäcktes för några 
år sedan, uppgifver Nilsson, att äfven S. palustris är tämligen all- 
män, och bland de exemplar jag erhållit från Göteborg, finnes ett, 
som vida närmare öfverensstämmer med den sednare än med den 
förra. — Sjelf har jag ej haft tillfälle att se dessa båda arter lef- 
vande, och känner ej i hvad mån ungarna af 8. palustris skilja 
sig från de äldre. ; 

Synon. Sylvia palustris Bechst. Naturg. Deutschl. — Gloger 
Handb. 225. — Salicaria pal. Keys. et Blas. N:o 201; — Kjer- 
bölling, Orn. Dan. 164; — Calamoherpe pal. Nilss. Fn. 340. 


Anm. Då denne fogeln först uti 3:dje upplagan af Nilssons 
Fauna blef uppgifven såsom svensk, voro redan pl. 14 och 15 af 


detta arbete lithografierade. En figur kunde således ej då lemnas. 


Men äfven ifall detta varit möjligt, hade föga skäl funnits dertill, 
emedan den ringa olikheten mellan S. arundinacea och S. palu- 
stris svårligen skulle kunna återgifvas riktigt uti figurer, så att den 
blefve lika tydlig som i en beskrifving. Vi utelemna således helt 
och hållet figuren af S. palustris. 


Srrvu turdoides Mey. (13), ej fläckig; ofvan gulgrå, undertill orent 
hvit med rostgul anstrykning på sidorna och bröstet; näbben hoptryckt; 
vinglängd 90 å 100 mm., tars. 30 å 31. — Denne fogel anföres här med 
afseende på den, som omtalas i nedanstående anmärkning och som är 
oviss. — Sylvia turdoides är till färgen och de flesta delarnas form nära 
lik de båda nästföregående (85. arundinacea och palustris), men skiljer 
sig från dem genom sin betydliga storlek; hon är nästan så stor som en 
mindre Trast. Äfven till lefnadssättet liknar hön S. arundinacea. Hon 
finnes i nästan hela Europa söder om Östersjön (till och med Holstein), 
samt i Asien och Afrika. — Turdus arundinaceus L. S: N. X; — Lath.; 
— Sylvia turdoides Mey. — Temm. — Salicaria turd. RE ct Blas. N:o 
199. — Sylvia turdina Gloger Handb. 227. 


SLÅGTET SYLVIA. 71 


Anm. Under namn af Calamoherpe media har Hr ÅA. Malm, i 
Vet. Ac. Öfv. 1851, sid. 159, beskrifvit en vid Götheborg funnen fogel, 
som nära liknar S. turdoides, men skiljer sig derifrån genom något min- 
dre storlek och första vingpennans beskaffenhet. Hos det beskrifna 
exemplaret var nämligen vinglängden blott 82 millimeter och tarsen 28. 
Första vingpennan var lika lång som handtäckfjädrarna. På S. turdoi- 
des plägar hon vara betydligen kortare. — Detta exemplar, som uppgafs 
vara en hanne, blef skjutet d. 22 Augusti 1849 uti vassen, i elfven vid 
Götheborg; ett annat hade blifvit skjutet derstädes i Maj 1850, men hade 
kommit bort, utan att bli undersökt. Jag känner ej att flera blifvit sed- 
da. Jag har visserligen sett det beskrifna exemplaret, som förvaras uti 
Zool. Samlingarna i Götheborg, men tilltror mig ej att derefter kunna 
antaga en ny fogelart, skild från S. turdoides. Innan någonting kan med 
visshet bestämmas härom, måste man dels hafva flera, öfverensstämman- 
de exemplar, dels äga närmare kännedom om de förändringar som 8. 
turdoides undergår efter ålder och kön. Ejheller anser jag mig kunna 
efter de anförda, få iakttagelserna, uppföra en vårt land tillhörande fo- 
gelart (obestämd, eller under namn af S. turdoides?); intet bevis är mig 
nämligen bekant, att han fortfarande lefver här i landet; han kan nu 
blott antecknas till närmare undersökning. — (Jämf. Nilss. Fn. Ed. 3, 
sid. 336 och 342.) 


SYLvVIA aquatica Lath. (14), gulgrå; ryggen svartfläckig; hufvudet 
ofvan svartaktigt med ett gulgrått band midtåt och breda gulgrå ögon- 
bryn. — Till storlek och färg nära lik 8. schoenobenus, men väl skild 
derifrån genom hufvudets teckning. — Anföres här såsom funnen i Sles- 
vig (vid Flensborg) och ej sällsynt i Tyskland. Han lefver bland starr 
och säf ungefär såsom Säfstigen. — (8. aquatica Keys. et Blas. N:o 205; 
— Kjerbölling Orn. Dan. 169; — 5. cariceti Gloger Handb. 233.) 


Anm. Bylvia cariceti Naum. skiljes af flera författare från den 
nästföregående, hvilken hon i allt liknar, utom deri, att denna har några 
små, svartaktiga långsstreck på kroppens sidor och på strupen. — Utan 
att kunna afgöra huruvida hon verkligen bör anses för en egen art, näm- 
ner jag henne här såsom funnen på Seeland. $Se Kjerbölling Orn. Dan. 
169. — Gloger förenar denna och den förra såsom en art under namn 
af 5. cariceti. 


SyYLviA locustella (15), ofvan gröngrå, svartfläckig; under 
orent hvitaktig (hos de yngre med små svartaktiga fläckar på strupen); 
undre stjerttäckfjädrarna långa, med smala svartaktiga långsfläckar, en 
midtåt hvarje fjäder. Storlek af S. scehoenobenus. — Äfven denna har 
blifvit funnen i Slesvig och Holstein, och nämnes i anledning deraf här. 
Hon bebor större delen af Europa, söder om Östersjön, samt hela södra 
Siberien, ända till trakten af Stilla Hafvet. Hon är märkvärdig för sin 
sång, som uppgifves fullkomligt likna det vanliga lätet, som vår allmän- 
na Gröna vårtbitare (Gräshoppa, Locusta viridissima) förorsakar genom 
gnidning af vingarna. Fogeln låter dock höra detta läte mest om nat- 
ten då Locusta är tyst eller blott låter höra ett annat, vida kortare och 
svagare läte. Han är högst skygg och svår att få se och vistas bland 
låga buskar och snår. — (Sylvia locustella Penn. Br. Zool.; — Lath. — 
Kjerbölling Örn. Dan. 170. — Gen. Locustella, Bonap. Osp. 280.) 


SyLvia superciliosa Lath. (16); smutsgrönaktig, under gulaktigt, 
smutsigt hvit; två gula tvärband öfver vingen, bildade af de två största 
täckfjäderradernas gula spetsar. — Till storleken är denne fogel knappt 
större än Kungsfogeln: Vinglängd hos 3 55 mm.; 9 50; tars. 18. — 
Hufvudet är hos bannen: ofvan något mörkare än ryggen, med pannan 
och hjessan midtåt något blekare (liksom en svag antydning till Kungs- 
fogelns gula hjessa). Ögonbrynen blekgula; ett mörkt streck genom ögat; 
armpennorna i yttre kanten gulaktiga. Stjerten urnupen. Första ving- 
pennan liten (ej större än handtäckfjädrarna); den andra lika med den 
3:de; den 4:de obetydligt längre än 3 och 5. 

Denne fogel hör till dem, som sannolikt, förr eller sednare bli fun- 
na hos oss. Han erhölls först genom Pennant från Ryssland och be- 
skrefs af Latham; fanns derefter af Pallas i Dauurien och har sednare 
blifvit några få gånger träffad i Europa: ett exemplar erhölls i Dal- 
matien; ett i England 1838; ett par vid Berlin 1845. Men i större antal 
har han blifvit funnen i östra Siberien af Middendorf, vid Ochotzska 
hafvet, där han tyckes vara talrik, liksom i Indien, hvarest han träffas 
äfven under fortplantningstiden. Men under de sednare åren, från 1846, 
har en på ön Helgoland bosatt ornitholog, Hr Gätke, funnit, att flera 
exemplar hvarje år, i September och October, visa sig på denna ö, där 
de ses ensamma hoppa omkring i kålvårdar och andra planteringar mel- 
lan husen, men uppehålla sig ganska kort tid, sannolikt blott en dag 
eller mindre ("). — Då fogeln sålunda visar sig på ön hvarje höst, är 


(') Åf de många sedda exemplaren hade han erhållit 8 stycken till slutet af 1858, och ett af dessa har genom Brukspatron J. W. Grills godhet kommit till Riksmuseum 
i Stockholm. Fogeln borde rätteligen hafva följt näst efter N:o 50 (8. abietin&), men uppföres här, emedan sidan 68 redan länge varit tryckt. 


42 TRASTARTADE FOGLAR. 


det tydligt, att han är stadd på flyttningen söderut, från något land i 
norr därifrån, som han årligen bebor, och detta land kan svårligen vara 
något annat än Jutland eller Norrige. 

Både till form och lefnadssätt har han närmaste likheten med de 
gröna Sylvierna (ofvan N:o 48—50). Den likhet som man velat finna 
hos honom med Kungsfogeln, består blott i den ringa storleken, den 
blekgula teckningen på vingen och den något blekare färgen midtät han- 
nens hjessa. Liksom de förra lefver han enslig och ostadigt kringsmy- 
gande, helst i löfskog, men ej i större sällskap såsom Kungsfogeln. 
Boet, som blifvit iakttaget i Indien, af Blyth, i Mars månad, är öfver- 
täckt och försedt med 2:ne öppningar, men vida bättre sammansatt än 
Löfsmygenvs och fästadt högre opp öfver marken, under en trädqvist, 
hvilket läge är mindre vanligt för fogelbon. 

Synonymi. — Sylvia superciliosa Lath. Ind. Örn. N:o 63 (ur Gen. 
Syn. II, 459 N:o 61); — Regulus proregulus (Pall.) Keys. et Blas. Wirb. 
N:o 214; — Regulus modestus Gould. Eur.; — Gätke, Naumannia 1858, 
419; — Phyllobasileus superciliosus, Cabanis, Journ. fär Orn. 1853, 81 
(utmärkt monografi med hopställning af allt dittils kändt om arten). 


7. JERNSPARFSLÄGTET (Accentor). 


Näbben tunn med nedtryckt, rundad (blott öfver spetsen kö- 
lad) näbbrygg. Alla öfriga delar äro bildade såsom hos slägtet 
Sylvia, med hvilket vår hithörande art visar ganska nära likhet. 
Färgen är ofvan fläckig; stjerten medelmåttig, något klufven. Tar- 
serna ha framtill åtskilda sköldar; borsthåren små. Den art för 
hvilken slägtet blifvit bildadt (Ace. alpinus) lefver på Alperna. 


55. JErnspPaArrven (Ace. modularis), Pl. XV, fig. 1; ryg- 
gen rödbrun, svartfläckig; hufvud och undersida mörkgrå; stjerten 
svartbrun, utan hvitt. — De stora vingtäckfjädrarna i spetsen hvit- 
aktiga. — Vinglängd 70—65 mm. 


Denne är åter en af de arter som om sommarn bebo den 
högre norden och mellersta Europa, men ej den sydligare delen af 
Sverige. Här förekommer han blott under flyttningstiderna, och 
då, efter som det synes, nästan blott i de sydligare kusttrakterna, 
såsom i Skåne, Halland och Bohuslän. Vid Stockholm ses han 
blott högst sällan; men redan vid Gefle skall han (enl. Hartman) 
ofta förekomma häckande. Likväl tyckes han hos oss, om sommarn 
hufvudsakligen bebo ännu nordligare trakter, från Norrlands högländ- 
tare delar, inåt landet, och därifrån norrut genom Lappland ända 
inom polcirkeln (vid Qvickjock enl. Löwenhjelm), samt på Norriges 
fjäldsidor, så längt stor skog växer, men han har ej blifvit sedd uppåt 
Finmarken. I Finland skall han kläcka ända ned vid Kuopio (639). I 
mellersta Europa, från Engiand til Ural, uppgifves han däremot om 
sommarn ej blott finnas tämligen allmänt i de högre bergstrakterna, 
utan äfven i låglandet, såsom i Belgien, norra Frankrike och England. 
Äfven i Danmark säges han häcka (Kjerb.). I Italien och Sicilien skall 
han endast bygga på de högre bergen. — Från de Nordliga trak- 
terna och från Tyskland utflyttar han till Södra och vestra Europa. 
Uti England, Belgien, Frankrike, Italien, Sicilien och Mindre Asien 
skall han vara allmän hela vintern; men jag finner honom ej an- 
tecknad säsom sedd i Afrika. Att en och annan skulle öfver- 
vintra i södra Sverige torde väl höra till undantagen; men ofta 
ses han där medan ännu snö ligger qvar, emedan han kommer 
tidigt, i Mars, April. och lemnar oss gent ut på hösten. — Längs 
igenom hela mellersta och norra Asien har denne fogel ej blifvit 
antecknad; men på Japan förekommer han åter; dock något litet 
förändrad till färgen. Exemplaren därifrån hafva en svag anstryk- 
ning af purpurglans på ryggen och sakna de bruna fläckarna, som 
våra ex. hafva på kroppssidorna. Föröfrigt äro de lika de euro- 
peiska... —  Fogeln vistas mest bland buskar och: snår samt i ung 


SLÄGTET -ACCENTOR. 73 


barrskog; bygger öppet bo, helst i en taggig buske och lägger 5 
grönblå ägg. 'Han sjunger smånätt, och léfver om vintern till -en 
betydlig del af frön, såsom de Finkartade foglarne, Lärkorna m. fl.; 
hvilket är en nog betydlig egenhet hos en art af denna familj. 

Syn. Mot. modularis Linn. — Sylvia mod. Lath. — Bechst. 
— Accentor mod. Koch; — Nilss. Fn.; — Gloger Handb. 287; — 
Bonap. Csp. 305. — Genus Tharrhaleus Kaup. — (Var. från 
Japan: A. mod. rubidus Fn. Jap. p. 69.) 


8. GÄRDSMYGSLÄGTET (Troglodytes). 


Näbben ganska tunn och ihoptryckt med otydlig eller ingen 
inskärning vid spetsen; inga borsthår vid munvikarna. Vingarna 
korta, starkt convexa, rundade, med första vingpennan nära hälf- 
ten så lång som den: 3:dje; 3, 4 och 5 nästan lika långa. 


ten rundad, hel, kortare än ?/3z af vinglängden. 


Stjer- 
Tarsen hög, med 
flera främre sköldar. Färgen rödbrun med mörka tvärvågor. — 
Slägtet är i Amerika rikt på arter och bildar jemte flera andra där 
förekommande slägten, en egen afdelning af denna familj; men i 
gamla continenten finnes knappt mer än en art, som dock är vida 


utbredd. 


56. . Gärpsmrcen (Troglodytes europeus) Pl. XV: fig. 3; 
ofvan mörkt rödbrun, under blekare, med svaga, mörka tvärvågor 
på rygg. vingar, kroppsidor och stjert. — De större vingpennorna 
i yttre fanet fläckiga af hvitaktigt och mörkbrunt. 
'Tars. 17. 


Svenska Foglarna. I. 


Vinglängd om- 
kring 45 mm, 


Ehuru en af våra minsta foglar, är Gärdsmygen en af de vid- 
sträcktast utbredda, som tyckes öfverallt stanna qvar i hemorten 
Jag känner ej någon bestämd uppgift att han fin- 
nes inom Svenska Lappmarken eller Nordanfjälls i Norrige; men 
Sunnanfjälls, samt uti Svenska Norrland (till 649) och vid Kuopio 
i' Finland (63), samt därifrån söderut, är hän utbredd öfver hela 
Europa ända till de sydligaste öarna. 


öfver vintern. 


Han uppgifves äfven såsom 
inhemsk i Algiriet (vid Bona) och är vanlig i Vestra och Mindre 
Asien. Uti Norra Asien har han ej blifvit funnen, men väl uti de 
nordindiska bergländerna (Nepal &c.) samt på Japan. Exemplaren 
derifrån hafva väl blifvit uppförda såsom egna arter; men de från 
Japan tyckas ej visa någon olikhet med dem från södra Europa, 
och de från Indien 'synas, enligt beskrifningarna, blott afvika ge- 
Dessutom förekom- 
mer han på Island och Feröarha, der han benämnes Rindill och 


nom något tydligare fläckar och tvärstrimmor. 


Musarbrodir (mössens broder). På Grönland finnes han icke, men 
ett par af de amerikanska arterna, både i Norra och Södra Ame- 
rika, likna så nära den europeiska, att man har svårt vid att anse 
dem såsom därifrån skilda. — Han är ett litet muntert och oro- 
ligt djur, som ständigt hoppar omkring och kryper fram bland 
småbuskar, stenar o. d. hvarunder han för stjerten upprätt och ofta 
låter: höra sitt sträfva läte: errr! srrrr &e. — Öfverallt där han 
Hos oss har han 
fått namnen Gärdsmyg, Tummeliten, Baskakung m. fl. Det sist 


finnes har! han blifvit bemärkt och benämnd. 


anförda, af baska, som i Skåne betyder ris, grenar o. d. till brän- 
sle i bakugnen, emedan han ofta ses hoppa i dylika rishögar invid 
husen. Understundom sjunger hannen ganska småtäckt och hans 
sång är om sommarn ovanligt stark för en så liten fogel, men 
vanligen kort och tämligen enformigt hvisslande. Han låter äfven 


19 


'7A TRASTARTADE FOGLAR. 


höra sig vackra vinterdagar och någongång om hösten undér sol- 
sken och blid luft, då sängen är mycket svagare. Gärdsmygen 
lefver af insekter men förtär om hösten äfven bär. Under vintern 
ser man honom någongång, i brist på bättre, plocka köttsmulor 
eller talg af utkastade ben o. d. vid husen: — Boet är ganska 
stort, fast och väl sammansatt af mossa m. m.; öfverbygdt, med 
ingång på sidan. Det sättes väl fördoldt mellan qvistar och ris, 
eller mellan trädrötter, och skall ofta innehålla 10—11 små gul- 
hvita, rödfläckiga ägg. Såsom snäll byggmästare är fogeln flitig 
1 utöfningen af sin konst; man har iakttagit att hannen, under det 
honan ligger -på äggen, ofta sysselsätter sig med att bygga, mera 
än att sjunga, och att han då ofta uppsätter ett eller flera bon till 
tidsfördrif, hvilka dock icke bli fulländade. 


liga förhållandet med andra, ännu konstrikare bobyggare i de var- 


Detta samma är vån- 


mare länderna; t. ex. det med Finkarna nära förvandta slägtet 
Ploceus.. Hannarna af detta slägte äro under honans liggningstid 
ständigt syselsatta med att förfärdiga flera af sina konstigt hop- 
satta, hängande bon, men fullborda dem då aldrig i bottnen. Vid 
denna tid, då de äro i sitt högsta välbefinnande, hafva godt om 
föda och äro utan omsorger, drifvas de af en inre kraft till verk- 
samhet i fall de äga någon högre konstfärdighet som kan bli före- 
mål derföre. De flesta af våra $måfoglar låta då höra sina vack- 
raste qväden, déh de låta då höra dem fullständigt. 


som af naturen blifvit hänvisade till den mödosammare byggnads- 


De däremot, 
konsten, öfva sig däruti. Men då de sakna: sitt vanliga, älskvärda 
biträde, tyckas de slutligen ledsna; hvem kan väl undra deröfver! 
Kanhända: behöfves: ock honans: snille och fintlighet för att rätt 
sammansätta det vigtigaste af boet, som är bottnen med balen :för 
äggen. | 


Synonymi. ' Motacilla troglodytes L. — FBSylvia trogl. Lath. — 
Troglodytes europaeus Leach; — Bonap: Consp. 221. — Nilss. En. 


405. — Trogl. parvulus Koch. — Gloger Handb. 384. 


9. STRÖMSTARESLÄGTET (Cinclus). 
Näbben tunn, hoptryckt, utan tydligt hak vid spetsen. Inga 
borsthär. 
garna äro tämligen små emot den något tjocka kroppen, och star- 


Främre tarsbeklädnaden hel; stjerten kort, tvär. — Vin- 


kare convexa, men föröfrigt bildade såsom på Trastarna: första 
vingpennan föga större än handens täckfjädrar; 2, 3 och 4, nästan 
lika långa och bilda vingspetsen. Hela fjäderklädnaden är tät och 
elastisk såsom hos Simfoglarna, och liksom hos dessa äro pannans 
fjädrar ganska korta, -— Af detta slägte äro några få arter kända, 
som "äro spridda i alla verldsdelar utom Afrika och Australien, och 
hafva den märkvärdiga egenheten att lefva såsom vattenfoglar, ehu- 
ru deras fötter och flesta delar äro bildade fullkomligt så, som hos 
de öfriga Trastartade foglarna.: Blott fjäderklädnaden visar någon 
likhet med Simfoglarnäs. ” 


57. Srtrömstaren (Cincelus aquaticus) Pl. XI fig. 5: svart- 
grå med hvit strupe. — Vinglängd omkring 90 mm. Ryggfjädrar- 
na hafva svart kant; På de äldre, och särdeles på hahnarna, äro 


hufvudet: och bröstet (bukens framdel) öfverdragna af rödbrunt. — 


Ungarna hafva nästan hela undersidan hvit med svarta fjäderspetsar. 
Hos: oss fortplantar sig Strömstaren nästan endast Kögre opp 
mot Norden, i Lappland och uppåt fjäldtrakterna, ända till grann. 


SLÅGTET CINCLUS. 75 


skapet af snöregionen, och långt öfver polcirkeln ända opp i Ost- 

Finmarken (omkring 709 lat. enl. Nordvi). Nedom dessa trakter 
är han om sommarn åtminstone mindre allmän, men finnes likväl 
här och där i det inré åf landet, tämligen långt nedåt. Jag såg 
honom i Gudbrandsdalen i Juni; i sydliga delen af Dalarna skall 
han finnas hvarje sommar; vid Finspong i norra delen af Öster- 
göthland häckade Strömstarar ett par år på 1840-talet enl. Hr 
Lundborg, 'och 'Hr C.:'G. Löwenhjelm såg "honom i Augusti 1847 
nära Jönköping. Om vintern qvarstanna en del i hemorten, äfven 
uti Lappland, så länge forsar finnas som ej tillfrysa eller bli vat- 
tentoma. De fleste draga dock söderut och träffas då öfverallt där 
öppet vatten finnes; helst vid svaga forsar, men äfven vid sjöar, 
ända” ned i Skåne. Uti Stockholm omkring Norrbro, där vattnet 
aldrig tillfryser, uppehålla sig nästan hvarje vinter två eller tre par 
från November till framuti Mars, och ses der ofta dyka ned i vatt- 
net eller sitta och sjunga på isen eller på stensättningen. Än of- 
tare märkes deras närvaro af deras vanliga; korta, skarpt skärran- 
de läte: srrr! srrr! -— Utom Skandinavien finnes Strömstaren i hela 
Europa och i vestra hälften af Asien, men ej allmän och om som- 
marn blott i bergstrakter. Likväl uppgifves det att han häckar i 
Danmark, der sådana" ej finnas (Kjerbölling) I Grekland skall 
han likaledes häcka (v. d, M.), men till Sicilien lärer han blott 
komma någongång om vintern. I Afrika är han ej känd: 

Af denna utbredning tycker man sig finna att hans flyttning 
och förekommande bestämmes af tillgången. på vatten och att han 
sannolikt ej, eller sällan, flyttar öfver något bredare'haf, såsom 
mellan Skåne och Tyskland, Danmark och Norrige. — I östra 
hälften af Asien ersättes han af ett par andra arter, hvilka dock 


af många blott anses för färgförändringar af den europeiska; näm-. 


ligen: OC. leucogaster Ewersm., i mellersta Siberien och Altai, 


som har undersidan hvit ända till fötterna; och C. pallasii Tem., 
Äfven 
de som bo i det sydligare Europa afvika något från de nordiska 


i Östra Siberien och Japan, med hela kroppen svartbrun. 


genom klarare färger i allmänhet, eller (i östra Europa) genom 
mörkare färg, som hos de äldre blir svartbrun under bröstet (C. 
melanogaster Br.). I Syrien skall deremot underbröstets färg bli 
ljusare rödbrun. 

Strömstaren lefver. mest af vattenlarver och små Crustaceer, 
som han upphemtar ur vattnet genom dykning. Han simmar så- 
som «en and, dyker ofta i rätt starka forsar och springer utmed 
bottnen att söka näring. Sjelfva boet är skålformigt, och ej stort, 
anbragt i jordhålor eller mellan stenar o. d. vid stranden af en 
bäck; men det är omgifvet af en stor massa, liksom en bolster 
af mossa, hvarmed fogeln först uppfyller tomrummet uti sjelfva hå- 
let, där boet sedan lägges. Äggen uppgifvas vara rent hvita. — 
Strömstaren blir lätt tam, då han är ganska vänlig och tillgifven. 

Syn. Sturnus cinclus Linn. — Cinclus aquat. Bechst. — Nilss. 


Fn. 371. — Bp. Csp. 225. 


10. KUNGSFOGELSLÄGTET (Regulus). / 


Näbben hoptryckt, ganska tunn och näsborrarna öfvertäckta af 


en enda, liten, glest strålig fjäder. — Tarserna äro tämligen höga 


Borsthåren vid näbben medel- 
Vingarna ej korta, bildade så- 


och hafva framtill hel beklädnad. 


måttiga. Stjertien tydligt klufven. 


som hos Sylvia, Turdus &c., med första pennan liten; 3 och 4 
längst. De hithörande arterna äro ganska små. Till sitt lefnads- 


sätt likna de nära arterna af slägtet Parus, hvarföre man ofta an- 


76 TRASTARTADE FOGLAR. 


sett dem närmast beslägtade med dessa, men till alla sina delars 
bildning öfverensstämma de så nära med Sylvia och Luscinia, att 
de ej kunna aflägsnas från denna familj. Den enda betydliga af- 
vikelsen från dem utgöres af den eget bildade fjäder som betäcker 
näsborrarna; men dessa sednare äro alldeles lika med dem hos 


föregående elägten. 


58. KunGsrocrin (Regulus cristatus) Pl. XV, fig. 2; grå- 
aktigt grön, under blek; hjessan lysande gul; hufvudets sidor ble- 
kare, enfärgade. Vinglängd 53 mm.; tars 17. 


brokig af svart och hvitaktigt. 


Vingen är något 
Hjessanvs fjädrar äro ganska länga) 
de på sidorna äro svarta och kunna läggas öfver samt aldeles be- 
täcka de mellersta, klart gula. "Hos hannen är hjessan brandgul; 
hos honan ljusgul. Ungarna, i nästdrägten, likna de gamla men 
sakna det gula på hufvudet. 

Denne är den minste at alla Skandinaviens foglar; hela läng- 
den" utgör "omkring 90 mm. (3'/2 tum). I kroppen 'är han något 
mindre än Gärdsmygen, men han har längre vingar och stjert.. Han 
finnes i hela Skandinavien, utom i de högre fjäldtrakterna. Upp- 
("vid Nordcap”, Rasch efter 
Rathke) är säkert felaktig; men i Svenska Lappland går han nä- 
stan så långt opp som barrskog växer. (") Vidare finnes han i hela 
det öfriga Europa, men i Medelhafsländerna, om sommarn blott på 
bergshöjder. Till Belgien skall han endast komma om vintern. Af 
Afrika bebor han Algiriet. Uti Siberien finnes han, ehuru sällsynt 
(Pallas), men på Japan lärer han vara allmän. : Den i Nordame- 
rika vanlige R. satrapa är ganska föga skild från vår art. — Kungs- 


fogeln är ej egentlig flyttfogel utan tyckes till en del stanna qvar 


giften att han finnes i Finmarken 


öfver vintern, äfven i ganska nordliga trakter, såsom vid Kuopio, 
i Dalarna och vid Stockholm; men det är dock tydligt att de. då 
1 allmänhet röra sig mot söder: I Skåne äro de sällsynta om, som- 
marn, men bli om hösten. högst ymniga. Likså märkes det tydligt 
i norra Tyskland att ett ej ringa antal då kommer öfver ;dit här- 
ifrån! ;— Under större delen af året draga, de omkring;i stor mängd 
tillhopa, i skog och trädgårdar, der de, för att plocka ,små, insek- 
ter" samt dessas ägg och larver; klänga öfver och under. grenarna 
i träden, utan att någonsin komma ned på marken, och låta stän- 
digt höra sitt korta, hvisslande läte. Under fortplantningstiden, då 
de : sprida sig parvis, låta de dessutom höra en liten, svag sång. 
Boet är skålformigt, men väl sammansatt, fast och för en så liten 
fogel: ganska stort. . Det sättes mellan granqvistar, väl doldt. Äggen 
sägas vara många: 6 till 10, blekröda med ljust rödgrå fläckar och 
föga större än sockerärter. Namnet Tumme-liten brukas hos O0ss 
ömsom för denna och för Gärdsmygen. 


Synon. : Motac. regulus Linn. — Sylvia regulus Lath.; — 
Temm. Man. 229. — Regulus cristatus Koch; — Nilss. Fn. 428. 
— BpuCep.. 2041: 


Recvrvs ignicapillus (17) som blott skiljer sig från den förra ge- 
nom ett svart band genom ögat, ofvan begränsadt af ett hvitaktigt, samt 
genom något mindre storlek, har blifvit funnen på Seland, ehuru, efter 
som det vill synas, ej såsom ständig invånare. I Tyskland och detsyd- 
ligare Europa är han tämligen allmän. Han är något mindre än den 


föregående och således den minste fogel i Europa. — Sylvia ignicapilla 
 Brehm. — Temm. Man. — Regulus ignic. Naum. -— Nilsson Fauna 430. 


— Gloger:Handb. 397... —  Kjerbölling; Orn, Dan. 192. 


(") Sannolikt upphör han egentligen med Granen. och nordligast omkring Muonio elf i Torne lappmark, omkring 689 lat; men finnes dock på ett och annat, till elimatet gynnadt 


ställe ofvanför granträdet, såsom vid Qvickjock (enl. Löwenhjelm). 


SLÄGTET ORIOLUS. | 27 


GYLLINGSLÄGTET (Oriolus). 


Näbben stark, tämligen stor: från munvinkeln längre än tarserna, 
hvilka äro korta, framtill beklädda af flera sköldar. Näsborrarna långt 
åtskilda, belägna helt och hållet framom ansigtets fjädrar, ofvan half- 
täckta af en hård, hornartad valvel, som föga skiljer sig från näbbens 
hornbeklädnad. Vingarna långa, med första pennan så lång som arm- 
pennorna eller något längre. Färgen gul eller gulgrön. Borsthåren äro små. 

Detta slägte uppföres här såsom ett bihang till Trastfamiljen, ehuru 
det rätteligen kan, jemte flera utländska slägten, utgöra en särskild fa- 
milj. Här är det dock ej skäl att göra denna åtskillnad, då slägtet Ori- 
olus ej engång tillhör vår fauna. 


SOMMARGYLLING (Öriolus galbula) (18); hannen höggul med svarta 
vingar och stjert samt en svart fläck mellan öga och näbb. Honan gul- 
grön, under blekare, hvitaktig, med små svartaktiga långsstreck. — Hos 
båda könen äro stjertpenuorna, utom de två mellersta, i spetsen gula. — 
Storlek af en trast: vinglängd omkring 150 millim. Tears 23. 

Enskilta exemplar hafva några gånger blifvit sedda i Sverige på 
ganska olika tider och ställen, men det är ej bekant att fogeln någon- 
städes tagit sig ett ständigt hemvist eller att den någonsin reguliert före- 
kommit i hela Sverige, Norrige eller Danmark. De här träffade exem- 
plaren äro ännu endast att anse såsom hit förvillade under flyttnings- 
tiden, sannolikt från Finland eller de sydligare Östersjöländerna, der han 
reguliert förekommer. I Britannien skall han förhålla sig såsom hos oss, 
men föröfrigt bebor han hela Europa, äfven det aldra sydligaste, t. ex. 
Sicilien; likså vestra Asien (Siberien, Syrien). I Afrika lefver han om 
vintern. 'Riksmuseum i Stockholm äger flera exemplar både från Nil- 
länderna och från Cafferlandet, dödade i December till början af April. 
Han uppehåller sig i löfträd uti skog och trädgårdar, är ganska skygg 
och orolig; döljer sig väl bland löfven samt låter derifrån höra sin sång, 
som består af några få, vackra, flöjtlika toner, hvilka klinga nästan så- 
som: Orioli, tutelitu o. s. v., vanligen åtföljda af ett sträfvare skrattläte. 
Han kommer sent och flyttar tidigt bort, håller sig öfverallt i låglandet 
och lefver af insekter, larver samt bär, särdeles körsbär. Boet är öppet, 
skålformigt, fast och väl sammansatt samt fastbundet vid qvistar eller 
grenar uti löfträd. 

Oriolus galbula Linn. et omn.; — Nilss. Fn. 232; — Glog. Handb. 392. 


Svenska Foglarna. I. 


Tredje Familjen. 


Törnskatelika Foglar f(Laniine). 


Handpennorna 10: den första kort. Näbben stark med tydlig 
inskärning vid spetsen, som är starkare nedböjd. Näsborrarna 
korta, rundade, öfvertäckta af små, borstlika fjädrar, utan hvälfdt, 
naket lock ofvantill (eller detta är ganska litet, otydligt och be- 
fjädradt). — Tarserna äro i allmänhet kortare än de föregåendes. 

De likna ganska nära förra familjens foglar, och afskiljas från 
dem blott till följe af den väl behöfliga fördelningen af det stora 
artantalet. Äfven till lefnadssättet likna de närmast flertalet at 
förra familjen; de vistas mest i träden, men de äro mindre goda 


sångare och visa en större grad af roflystnad. 


11. FLUGSNAPPARE-SLÄGTET (Muscicapa). 


Näbben nedtryckt, ganska bred, med skarp ryggköl. Näsbor- 
rarna till större delen öfvertäckta af små, borstlika fjädrar. Borst- 
håren vid munvikarna stora (ett par af dem räcka fram om näs- 
borrarna). — Fötterna korta: tarsen betydligt mindre än + afvin- 
gen, som är lång och bildad såsom på Sylvia: rät, med första 
pennan liten; 3 och 4 längst. 

De hithörande arterna hafva stora vingar och flyga väl. De 
lefva mest af insekter, dem de fånga i flygten, och komma sällan 
på marken. Deras bon äro illa sammansatta, utan tak; de läggas 
vanligen i trädhålor. — Ungarna äro fläckiga. 


20 


78 TRASTARTADE FOGLAR. 


Slägtet bibehålles här odeladt, emedan detta hittils varit van- 
Skulle 
man vilja dela det, så måste våra arter fördelas i tre genera med 
M. grisola, atricapilla och parva såsom typer. Då äfven de utländ- 
ska slägtformerna medräknas torde de rättast uppställas såsom en 
särskild familj. 


ligt och emedan nomenelaturen ännu ej är väl bestämd. 


59. GRÅA Frucsnarraren (Muscicapa grisola), PI. XVII, 
fig. 1; grå, under hvitaktig, hufvud och bröst mörkfläckiga. Näb- 
ben, från munvinkeln, af tarsens längd. 

Vingen omkring 87 millim. Tarsen 16. Tarsen” har mindre 
än & af vingens längd och framtill flera tvärsköldar, af hvilka dock 
nägra, hos de äldre, sammanväxa. Vingar och stjert äro mörkgrå 
med blott smala, blekare fjäderkanter. — Hanne och hona lika. — 
Ungen ofvan grå, hvitaktigt fläckig; undertill hvit med fjädrarnas 
sidokanter grå. a 

I hela Skandinavien finnes denne art öfverallt der skog växer. 
Jag såg honom i slutet af Augusti vid Alten (70), och H:r Nordvi 
har i bref uppgifvit, att han någongång blifvit funnen häckande 
lika nordligt i östra Finmarken. I hela Lappland är han tämligen 
vanlig och uti Stockholm hörer han till de allmännaste foglarna. 
I Skåne och andra föga skogiga trakter är han mindre allmän. 
Likså utbredd är han öfver hela Europa och öfver vestra delen af 
Asien: såväl i Siberien som i Mindre Asien. Till och med i Al- 
 giriet uppgifves han finnas "under hela året” (Malh.). — Öfver 
vintern utflyttar han från hela Europa, till Afrika, der han sanno- 
likt går långt nedåt. Han återkommer nämligen sent om våren i 
hela Europa: till Sicilien omkring början af Maj; till oss några 
dagar sednare. Från Cafferlandet hafva vi erhållit exemplar deraf, 


hvilka rätt väl kunna vara europeiska. Denne fogel flyger nämli- 
gen ganska starkt och får därigenom, samt genom sina korta föt- 
ter, en viss likhet med svalorna. Han tyckes ock, nästan så ute- 
slutande som de, lefva af insekter som han griper under flykten. 
Efter att hafva tagit en insekt plägar han återvända till sitt förra 
ställe, för att snart företaga en ny utflykt efter ett annat rof. Ge- 
nom denna sed kan han med fördel användas inne i rum, att hålla 
dem rena för flugor, utan att han nedsmutsar andra ställen än det, 
der han plägar sitta. Men om man i rummet insätter en 2 å 3 
alnar hög käpp, ofvan försedd med en tvärslå, eller gren, och stå- 
ende i en sandlåda på ett mindre 'ofta besökt ställe, så väljer han 
snart denna till sin hviloplats. . Denne fogels rofgiriga natur yttrar 
sig äfven i hans tysthet. Den svagt skärrande sången höres sällan 
och är af det aldra ofullkomligaste slaget; deremot låter han ofta 
höra sin lockton, som är ett kort, fint hvisslande: isst Böet är 
skålformigt. Det sättes i trädhål eller inom ett lossnadt barkstycke, 
ofta utan betäckning ofvanifrån, men äfven ofta djupt inne i hål. 
Ett par hade sitt bo under flera års tid, här i Stockholm, uti en 
rörformig takränna af jernbleck, som var utsatt för solstrålarna, så 
att det är svårt att förstå huru både föräldrar och ungar kunde 
uthärda den deraf uppkommande hettan. Ett annat par: byggde på 
ett landtställe uti ett hål som var anbragt utmed en dörr för att 
der inlägga nyckeln, ehuru flera personer dagligen gingo ut och in 
och ofta, vid nyckelns inläggande eller uttagande, med handen vid- 
rörde boet. Äggen äro omkring 5, ganska olika de flesta andra 
småfoglars: smutsigt hvitgrå med tämligen jämnt spridda, blekt 
brunröda fläckar. ; 

Syn. Muscicapa Briss III, 357 (typ för slägtet Muscicapa); 
häraf: Gobemouche Buff. och — Muscicapa grisola Linn. $. N. XII, 


SLÄGTET MUSCICAPA. 


328. — Mot. ficedula L. Fn. Sv. 251. — Musc. grisola, Lath.; — 
Temm.; — Nilss. Fn. 265. — Gen. Butalis Boie Isis 1826, 973. 
— B. grisola Bonap. Osp. 317. 


60. Bzrorica Frucsnarrearen (Muse. atricapillay, PI XVIL 
fig. 2, 3; näbböppningen betydligt kortare än tarsen; de tre sista 
armpennorna utåt bredt hvitkantade; andra vingpennan något kor- 
tare än den 5:te. | 

Vinglängd 76—980 m. m. '”Targs 17; tarsen större än +$ af 
vinglängden, med hel främre beklädnad. — Hannen i sommar- 
drägt: ofvan svart med en. liten hvit fläck i pannan, gråaktig 
öfvergump och en stor hvit fläck på vingen, på de största arm- 
täckfjädrarna; 6:te till 10:de handpennorna vid roten hvita, så långt 
som . handtäckfjädrarna räcka... Undertill rent hvit. Stjerten svart; 
hos yngre exemplar med 2 eller 3 pennor på hvardera sidan utåt 
hvitkantade. — Hannen i höstdrägt och Honan: ofvan jämnt 
gulgrå utan hvitt i pannan; undertill smutsigt hvitaktig; de stora 
vingtäckfjädrarna blott i spetsen smutshvita. Ving- och stjertpen- 
nor såsom i sommardrägten, men honan har alltid 3 stjertpennor 
på hvardera sidan: bredt hvitkantade.. — Ungen fläckig såsom af 
förra arten, men igenkännes af den vida mindre näbben och de 
små fläckarna på ryggen. 

Vida mindre svale-artad än den förre, närmar sig denne tyd- 
ligen till Sylvierna både genom sitt utseende, sin starka, rätt vackra 
sång och sin föda. Han fångar väl insekter liksom den förre, men 
förtär dessutom, mot hösten, allehanda bär, till och med fikon och 
vindrufvor i södra Europa, hvaraf han där fått namnen Becfigue, 
Beccafico, Ficedula, Sycalis. Detta ombyte i födan väljer han till 
och med redan i Augusti eller September, långt förr än någon 


brist på insekter börjar märkas. Slutligen öfverensstämmer han 


79 


med Bylvierna deri, att han undergår dubbel ruggning, hvarigenom 
hannens betydliga färgförändring blir möjlig. — Han är nuförtiden 
en af de vanligare småfoglarne i hela landet från Skåne till något 
inom polcirkeln och han är funnen ända opp till 709 lat. (i Ost- 
finmarken, enl. Nordvi). Omkring Stockholm och Upsala är han 
ganska allmän, hvilket möjligtvis ej var händelsen på Linnés tid 
ty i Fauna Suecica anföres han blott såsom känd från Skåne. 
Dock är detta ingalunda ett bevis, att fogeln då ej fans i meller- 
sta Sverige. Liksom många andra, kanske de fleste foglar, visar 
denne någon ombytlighet i sitt förekommande, och jag kan be- 
stämdt  uppgifva att han nu (1858) är vida mindre allmän här, i 
trakten omkring Stockholm, än han var under större delen af 1840- 
talet. — Han finnes vidare i större delen af Europa, till och med 
södra Ryssland, men är ej anmärkt i Siberien. Till medelhafslän- 
derna tyckes han endast komma under flyttningarna, då han är 
högst ymnig där och har den olyckan att vara bekant i Italien 
såsom läcker stek och såsom bärätare, hvilken kan fångas i sna- 
ror. I norra Afrika skall han finnas under vintern. — Det löst 
och illa hopsatta boet lägges i trädhålor och innehåller 4—5 blekt 
blå, ej fläckiga ägg. En del fortplanta sig i andra året, innan 
hannen fått svart drägt, och är grå liksom honan, och i dessa 
exemplar har man ofta trott sig se en annan fogelart. 

Synon. Ficedula Briss. 1II, 369 (3 autumn. et 2; typ för 
slägtet Ficedula). FE? Muscicapa atricapilla L. S. N. XII, 326 (ur 
Fn. Sv. Ed. 1, N:o 30; uteglömd i Fn. Ed. 2). — Lath. et rec. — 
Nilss. Fn. 269. — Musc. atric. och M. muscipeta (autumn. et junior) 
Bechst. — Muse. luetuosa Temm. Man. — Typ. gen:s Muscicape 
Boie; Bonap. Consp. 317 (nec Brisg.). — Gen. Hedymela Sundev. 
Vet. Ac. Öfv. 1846, 223; men orätt: i fall Musc. atricapilla anses 
generice skild från M. grisola, måste hon efter Brisson kallas 


80 


Ficedula; hvilket namn icke kan, såsom de nyare antagit, gifvas 
åt de gula Sylvierna, som utgöra sl. Phyllopneuste [eller rättare: 


Phyllopseustes] Mey. 


61. HaALsBANDS-FLUGSNAPPAREN (Musc. collaris), PI. XVII, 
fig. 4; ytterst lik den föregående, men med alla handpennorna, 
utom ett par af de första, vid roten bredare hvita, och den andra, 
något längre än den >5:te. Föröfrigt äro storlek, form och, till 
större delen, äfven färgteckningen, aldeles lika med den förres. 
Blott hannarna visa, i sommardrägten, betydliga olikheter: de hafva 
hela pannan hvit och en bred, hvit ring omkring bakhalsen. Bak- 
ryggen är hvit och det hvita på handpennornas rot sträcker sig 
omkring 5 millim. bakom täckfjädrarna. Stjerten har, hos de yngre, 
något mera hvitt än hos den föregående; men hos de äldre afta- 
ger detta, så att den vid några års ålder blir aldeles svart (enl. 
Temm.). — Hannar i höstdrägt och honor kunna i de flesta fall 
skiljas från dem af föregående art, genom de otvan angifna, all- 
männa känmetecknen. Äfven kan man anmärka att första ving- 
pennan är kortare hos denna, än hos motsvarande ålder eller kön 
af den föregående. Hon är, hos M. collaris, på äldre hannar, be- 
tydligen kortare än handtäckfjädrarna; på honorna blott obetydligt 
(1 mm.) längre. Hos föregående art är hon på äldre hannar v.p. 
1 mm., på honorna omkring 3 mm., längre än handtäckfjädrarna. 

Hos oss är denne fogel blott funnen på Gottland, hvarest han 
skall vara vida allmännare än den föregående. Han har dessutom 
blifvit sedd i Danmark några gånger, ehuru ej såsom ständig in- 
vånare. Till och med i större delen af Tyskland skall han blott 
irreguliert visa sig; men i södra Frankrike, Schweitz och Österrike, 
samt i Italiens bergstrakter och på Krim, är han en vanlig som- 


marfogel. Likså uppgifves han vara allmän i Algiriet och om 


TRASTARTADE FOGLAR. 


våren finnas i Egypten och Arabien. Till lefnadssättet skall han 
nära likna den förra, men dock hafva någon liten olikhet i sång 


och lockton. | 
Syn. Musc. collaris Bechst. — Glog. Handb. 402. — V. Ac. H. 
1846, 222, Meves. — M. albicollis Temm. Man. — Nilss. Fn. 273. 


Muscicara parva (19), gråaktig, under hvitaktig, stjerten svart, på 
hvardera sidan med 4 pennor från roten till 3 hvita. — Hos äldre han- 
nar är strupen rödgul ända ned till bröstet och hufvudets sidor blågrå. 
— De yngre sakna fullkomligt denna teckning. — Vingen utan; hvitt. 
Andra vingpennan lika med den 6:te. Vinglängd 65 millim. Tars. 17 (Q). 
Tarsbeklädnaden hel; näbb såsom de föregåendes; borsthår n. mindre. 

Inom Sverige har denne fogel ännu ej veterligen blifvit sedd, men 
ett exemplar deraf (en äldre hona) togs d. 24 Maj 1855 af H:r Kräper, 
under stark dimma, på ett ångfartyg under seglingen i Östersjön i trak- 
ten af Landsorts fyrbåk (söder om Stockholm). Ett exemplar blef äfven, 
för många år tillbaka, fångadt vid Köpenhamn. Han skall ej reguliert 
förekomma i Europa, annat än i de sydöstra trakterna: Österrike, Un- 
gern, Turkiet och södra Ryssland (ungar om hösten, Nordm.). Söder om 
Caucasus är han allmän. Likså vid Calcutta i Februari och Mars; sed- 
nare flytta de bort. Jag finner ingen olikhet mellan exemplaren derifrån 
och de europeiska, .ehuru man vill påstå, att de äro af två olika arter. 
— Till form och färg liknar denne fogel mycket Rotgeln, men till lef- 
nadssättet tyckes han hafva någon likhet med slägtet Parus. Han vistas 
bland de större trädens grenar och klänger omkring dem för att söka 
insekter. 

Syn. Muscic. parva Bechst. Ed. germ. Lath. (et Nat. G. D.) — Temm. 
Man. — Gloger Handb. 401. — Sundev. Physiogr. Tidskr. 1837, '73 (ex 
India). — Nilss. Fn. 268. — Dimorpha leucura Hdgs. — Blyth (sed vix 
Musc. leucura Lth.). — Saxie. rubeculoides Sykes Z. Pr. 1832, 92. — 
Gen, Erythrosterna Bonap. — B. Consp. 318. 


12. "VARFOGELSLÄGTET (Laninus). 


Näbben hoptryckt, ganska hög och stark med stör utskärning 
vid spetsen och en tydligt framskjutande tand näst bakom den. 


SLÄGTET 8. 
ÄGTET LANIU 81 


Stjerten starkt rundad eller graderad. — Borsthåren medelmåttiga; 
tarsen har v.p. + af vinglängden och är framtill beklädd af flera 
sköldar. .— De hithörande arterna. hafva, genom sin starka näbb 
med krökt spets, någon likhet med de egentliga roffoglarna, och 
blefvo af denna anledning fordom sammanförda med dem. De 
utmärka sig äfven genom styrka och rofgirighet. De lefva mest 
af större insekter, såsom 'Skalbaggar, Humlor o. d., men de större 
arterna förtära dessutom möss, småfoglar o. d. De bygga öppna 


bon mellan grenar eller qvistar. 


62. VWVarrocérns (Lanius excubitor),; PI. XVIII, fig. 1; 
ofvan ljusgrå, under hvit. Första vingpennan nära hälften så lång 
som den' längsta; andra — "'7:de. Stjerten längre än vingen, med 
mellersta pennan längst; de öfriga gradvis kortare, i ändan bredt 
hvita. — Från näbben : genom ögat, ett bredt svart, ofvan hvit- 
kantadt band. Skullran hvit; vingen svart och hvit. 
Vingen 116 mm. -Tars 27. 


Namnet Varfogel kommer af hans varsynthet. 


Hanne och 
hona lika. 
Han begagnas 
nämligen af falkjägare för att tillkännagifva ankomsten af roffog- 
lars dem han varseblir så snart de äro innom sigte, hvarvid han 
låter höra ett eget, kort läte. — Han är tyst och enslig, sitter 
vanligast stilla i toppen af ett träd och har blott ett högst obe- 
tydligt " sångläte. Han hörer till de foglar som ej flytta långt mot 
söder 'om vintern. Om sommarn finnes han hos oss hufvudsakli- 
gen inom Lapplands skogsregion och närliggande trakter, så väl 
Dock skall han äfven 


häcka på ett och annat ställe i mellersta och södra Sverige. Där 


mot söder som ända opp till Östfinmarken. 


ser man honom annars nästan blott höst och vär, till och med 
midt om vintern; men han är ingenstädes allmän. I mellersta 


Svenska Foglarna. TI. 


Europa från Belgien till södra Ryssland förekommer han om som- 
marn i skogstrakter; möjligtvis äfven i södra Europa, och från 
Afrika (Egypten, Nubien) hafva vi exemplar, skjutna om vintern. 
Omkring gränserna af Europa förekomma flera något olika fornier 
af denna fogel, hvilka ömson blifvit ansedda SäSOm blotta elima- 
tiska varieteter eller såsom egna arter. I Europas medelhafsländer 
samt södra Ryssland förekommer (jemte den vanliga?) en form 
som är något mörkare grå (L. meridionalis Temm.). Den som 
bebor hela Siberien uppgifves vara något större, med hvit öfver- 
gump 0. s. v. (L. major Pall), och i Nordamerika förekomma ivå 
föga skilda former. — Den vanlige europeiske arten säges bygga ett 
stort bo, af risqvistar m. m., i träd. Han lefver af insekter, ödlor, 
t. 0. m. småfoglar, hvarföre han hatas af dessa sednare, liksom 
Hökar och Ugglor; och liksom dessa får man ofta, om hösten, se 
honom förföljd under flykten af svalor, ärlor och andra småfoglar, 
som väl ej kunna göra honom mycket ondt, men som dock ej 
kunna underlåta att uttrycka sin förargelse mot sin fiende. 

Syn. Lanius excubitor Linn. et omn. — Nilss. Fn. 276. — 
Bp. Osp. 363. 


Laniws minor (20), ofvan grå, under hvit (öfverdragen af svag rosen- 
färg); hela pannan och hufvudets sidor svarta. — Vingen omkring 115 
mm.; tars 25. Färgen nära lik den förres, men vingar, stjert m. m. till 
formen såsom hos de två följande. Näbben kortare och tjockare än 
hos båda. | 

Denne invånare af hela" mellersta och södra Europa samt norra 
Afrika har åtminstone ett par gånger blifvit funnen i Skåne och en eller 
annan gång i Danmark. Ett exemplar skall äfven vara erhållet vid Hel- 
singfors. Söder om finska viken är han vanlig. Han berömmes såsom 
en god sångare, som isynnerhet är utmärkt för Sin förmåga att återgifva 


de :itoner han hör af andra. — (Lanius minor Gmel. p. 308. — Temm. 
et rec. — Nilss. TI. fig. hft. 18. — Fn. 279. — Kjzrböll. Orn. Dan. 121). 
21 


82 TRASTARTADE FOGLAR. 


LaAnwivs senator Linn. (21). Ofvan svart med hvit skullerfläck, un- 
der hvit; nacke och bakhals brunröda; panna och hufvudets sidor svarta. 
— Vingen 100 mm. Tars 24. Till formen aldeles lik den följande. 

Äfven denne tillhör ej vårt land, men väl det sydligare Europa och 
norra Afrika. Uti Danmark skall han vara sedd ett par gånger, men 
ännu ej, så vidt jag känner, i Sverige. Till lefnadssättet skall han likna 
den följande. — (Lanius senator Linn. Syst. Nat. X, 94 (uteglömd i Ed. 
XII). — L. pomeranus Sparrm. Mus. Carlss. 1 (et Gm.). — L. rufus Gmel. 
301 (nec Linn. XII, 137). — Temm, Man. — L. rutilus Lath. — L. rufi- 
ceps Bechst. — Glog. Handb. 134. — Enneoct. rufus Bonap. Csp. 362). 


63. Törnskatan (Lanius collurio), Pl. KVITTO ar 


ryggen rödbrun. — Vingen omkring 92 mm.; tarsen 23, 24. För- 
sta vingpennan föga längre än handtäckfjädrarna; 2 något längre 
än 5:te. Stjerten betydligt kortare än vingen (v.p. $); jämn, med 
yttersta pennan kortare. — Hannen: ej fläckig; hufvud och bak- 
rygg klart grå; under hvit med rödaktig anstrykning. Ett svart 
band genom ögat. De mellersta stjertpennorna svarta; de öfriga, 
från roten, bredt hvita: på de yttersta är öfver + af pennans längd 
hvit. — Honan ofvan rödgrå med en fin, mörkgrå båglinia på 
hvarje fjäder på ryggen; under hvit med tydligare båglinier på 
bröst och sidor. Blott bakom ögat en brunaktig fläck. Stjerten 
brungrå; yttersta pennan med hvita kanter och derinom en svart- 
aktig linia. — Ungarne lika honan, men mera rödaktiga, med tyd- 
ligare, svartaktiga båglinier, äfven på hufvudet. Stjerten med svart- 
aktig linia inom kanten på alla pennorna. 

I Lappland och Nordanfjälds i Norrige saknas Törnskatan. 
Hon tyckes ej finnas i Jämtland och vara sällsynt i hela Norrland. 
Dock har jag i Juli månad sett henne i Ångermanland och vid 
Umeå! I Finland är hon sedd omkring Kuopio. Vid Gefle, Stock- 
holm och Christiania samt derifrån söderut är hön allmän. 'Hon 
är utbredd öfver hela Europa och vestra delen af Asien (ovisst 


flera arter af slägtet. 


huru långt), men lärer vara sällsynt i Grekland och andra lika 
sydliga trakter. I Afrika (t. ex. i Nubien) är hon vanlig (men 
möjligtvis blott under vintern ?). Uti södra Afrika förekommer hon 
åter, både i Capcolonien och i Cafferlandet. Exemplaren derifrån 
äro något mindre än de svenska (vingen 90—88 mm.), men annars 
aldeles lika dem. Dessa exemplar tyckas dock hafva bott och 
fortplantat sig der; ty ehuru skjutna i- December, hafva de dock 
slitna vingpennor och synas vara nära ruggningen. Uti vestra 
Asien, Dauurien och Indien, ersättes denna af en: ylterst mnärsläg- 
tad art (L. phoenicurus Pall. L. cristatus L.). Ännu längre öster- 
ut, på Japån och Sundiska öarna, förekomma andra, något mera 
afvikande, men dock närslägtade former. Uti Amerika sak- 
nas de. — Hos oss kommer Törnskatan sent, i Maj, och flyttar 
tidigt bort. Hon vistas allenast bland buskar, helst taggiga, så väl 
i småskog, som ute på slätten, långt från skog, och! ses knappt 
någonsin sitta på marken. eller högre: opp i träden. Hon är oro- 
lig och ondsint, sjunger någongång, fast ej ofta, rätt! vackert och 
efterhärmar ganska! bra andras foglars läten. Hon lefver mest af 
större insekter, och har den egna seden att uppspetsa. dem, som 
hon ej orkar förtära, på vissa; taggiga buskar i grannskapet afsitt 
hemvist. Detta lärer isynnerhet vara: en af de syselsättningar, 
hvarmed hannen förlustar sig under honans liggningstid. Såsom 
half roffogel är han mindre: böjd för att fredligt sjunga eller bygga. 
Samma sed tillhör äfven L. phoenicurus i:Indien och sannolikt 
Det påstås att FTörnskatan äfven fångar öd- 
lor och småföglar. I fångenskapen äter hon dem gerna. 

Synon. Lanius collurio L. — Fn. Sv. 81. — Nilss. Fn. 281. 


Typ för sl. Enneoctonus: Boie. 


SLÄGTET AMPELIS. 


13: SIDENSVANSSLÄGTET (Ampelis). 


Näbben kort, föga hoptryckt; vid roten bred. Näsborrarna 
tätt betäckta af fina fjädrar. Inga tydliga borsthår. Stjerten jämn, 
tämligen kort (ej 3 af vinglängden). — Några få arter, som nära 
likna hvarandra, finnas i de nordliga delarna af Europa, Asien och 
Nordamerika. Den sydligaste af dem tillhör Japan. De hafva 
långa spetsiga vingar, med första pennan ytterst liten; korta fötter; 
tofs på hufvudet, samt egna, röda bihang på vingarna. De synas 
vara tämligen afvikande från alla andra fogelslägten och förenas 
ej med något annat genom mellanformer. 


64. Simrnsvansen (Ampetis! garrulus), Pl XVII, fig. 4; 
rödgrå, stjertspetsen gul; handpennorna vid spetsen gulkantade. 

Handtäckfjädrarna: och armpennorna i spetsen hvita; under- 
gumpen rödbrun. De flesta armpennorna hafva i spetsen ett af- 
långt, högrödt bihang;-i form af en liten platt, hård och glänsande 
skifva. Understundom ses ett mindre: dylikt i spetsen af stjert- 
pennorna, — Hanne och Hona äro lika till det yttre, men kunna 
någorlunda säkert skiljas på hakans svarta färg, som hos hannen 
är renare och lika svart ända till den nästan tvära, nedre gränsen; 
hos "honan: är däremot det svarta nedåt mera utbredt och små- 
ningom blekare. — Ungarna i första drägten sakna svart färg på 
hakan och röda spetsar på armpennorna. — I första ruggningen 
(om: hösten) tillkomma båda delarna, men fogeln igenkännes ännu, 
åtminstone: ett år, på handpennorna, som i spetsen säkna hvit kant. 
— Vid en ny ruggning få dessa pennor i”/spetsen en bred hvit 
kant, som bildar en' vinkel med den gula fläcken på yttre fanet. 
— Vinglängd 115, tars 20 mm. 


83 
Anm. De röda spetsarna på stjertpennorna förhålla sig gan- 
ska olika. Oftast saknas de aldeles, äfven hos gamla foglar; men 


ej sällan synas de såsom en liten röd prick i spetsen på några af 
pennorna. Ibland äro de större på de mellersta, ibland på någon 
af de yttre pennorna; de kunna vara nära hälften så stora som 
på armpennorna, hvilket dock är högst sällsynt. Dessa bihang i 
stjertpennorna finnas lika väl hos yngre hannar (hvilka ännu ej 
fått hvit kant i spetsen af handpennorna), som hos de gamla, och 
de kunna vara lika stora hos de förra som hos de sednare; men 
jag har ej sett dem hos honor. Ej sällan är fjäderskaftet i pen- 
nornas' gula del rödt, äfven utan röd spets; stundom äro de sista 
4 till 8 fanstrålarna aldeles, eller blott i spetsen, röda, och då altid 
hårda och styfva. Öfverhufvud synes det på stjertpennorna rätt 
tydligt, att den röda spetsen är sjelfva den först bildade ändan af 
fjädern, som blifvit inbäddad i ett ymnigare lager af färgadt horn- 
ämne, hvarigenom strålarna ej kunnat utbilda sig, utan blifvit lik- 
som hopklibbade med hvarandra och med skaftet till en platt skif- 
va. Äfven på armpennornas bihang ser man nästan altid, på yttre 
sidan, 1 till 3 strålar, som vid roten äro fria och utbildade, men 
sedan förenade med den röda: skifvan. 

Från alla våra öfriga Trastartade foglar afviker Sidensvansen 
genom sin: nästan rena växtdiet. Han lefver af allehanda bär och 
frukter, såsom enbär, rönnbär, nypon 0. 8. v. samt i södra län- 
derna af drufvor, hvaraf namnet Ampelis är härledt. I fångenska- 
pen förtär han aldeles: ej insekter, såsom redan de gamle förfat- 
tarne hade anmärkt. Likväl är det troligt att ungarne dermed 
matas: (") — Denne fogels fortplantning har länge varit okänd. 


Inbyggarne i de delar af Lappland, där han vistas om sommarn, 


(') Då detta blad är färdigt att tryckas, lär jag känna, att H:r Meves i Stockholm, under en resa i Jämtland, sistlidne Augusti träffåt ett par Sidensvansar med en' kull ungar, och , 
att han i kräfvan och näbben: hos de gamla funnit talrika, mjuka insekter (isynnerhet af sl. Hirtea och Ephemera) jämte bär af Empetrum, hvarmed de matade ungarna. 


SÅ TRASTARTADE . FOGLAR. 


känna intet därom, men undra sgjelfve däröfver. Han bygger näm- 
ligen i ödsliga skogstrakter och håller sig då tyst, smygande undan 
för hvarje fara, utan att med det ringaste läte eller genom oro 
förråda det ställe där boet finnes. Likväl lyckades det nyligen 
en Engelsman, H:r Wolley, att erhålla flera bo, sedan han i några 
års tid rest i Lappland, hufvudsakligen i afsigt att finna ägg och 
bo af denna, af Garrulus infaustus m. fl. nordiska arter (se Zool. 
Proc. 1857, 24 Mars). 
ningar åt inbyggare, på de trakter där dessa foglar finnas. 
svansen sätter, enligt hans uppgift, 
bo på grenar af större eller mindre barr- eller löfträd, 


Han erhöll dem genom att utfästa belö- 
Siden- 
nästan såsom Taltrasten, sitt 
som äro 
Det är skålfor- 
omkring 6 tum i yttre diameter, sammansatt 


angripna af skägglaf (Usnea, Alectoria 0. d.). 
migt, tämligen stort: 
grässtrån och, ytterst, 


af skägglaf, af talrika torra trädqvistar. 


Äggen äro vanligen 5, rödgråaktigt hvita med svartbruna prickar. 
Ägg hade blifvit funna något före medlet af Juni; men ett nybygdt 
fanns d. 29 


Juni. En, äfven till R. M. skänkt hona, som var tagen på boet, 


bo, utan ägg, som H:r W. skänkte till Riksmuseum, 
har den färgdrägt, som ofvan  beskrifves för de yngre (i andra 
äret), hvilket visar att fogeln fortplantar sig före sin fullständiga 
färgutveckling. 

Sidensvansen bebor om sommarn Lapplands: barrskogsregion 
och, åtminstone omkring norra delen af Bottniska viken, låglandet 
ända till hafskusten. H:r Wolley skall hafva fått sina bon i trak- 
ten af Muonioniska (68 lat.), och i de nedan citerade skrifterna 
om fogelns fortplantning uppgifves han vara funnen häckande vid 
Kemiflodens utlopp och på öarna utanför Uleåborg (659). I 
trakten af Kuopio (63) skall han vara sedd midt under sommarn 
(Wright). 
vara funna (enl. Nilsson). 


Till och med i norra Wärmland (60—61”) skola ungar 


Härvid bör man dock ihågkomma att 


så snart fogelungar lemnat boet, behöfva de:ej många dagar för 
alt förflytta sig till ansenliga afstånd från födelsebygden. —  Där- 
emot tyckes BSidensvansen ej vara funnen mycket långt åt norr. 
De nordligaste ställen jag känner äro: Enare Lappmark (68—69??), 
hvarest han, enl. uppgift i bref af H:r Nordvi, skall hafva ett 
(Han skall t. o. m. vara sedd ända 


hvilket dock väl endast kunnat 


eget namn blånd Lapparna. 
opp vid Tana elf, omkring '70?, 
vara dit förvillade exemplar.) W. von Wright fann honom i 
Juni månad 1832, vid Muonio elf, ej nordligare än vid 683", i trak- 
ten af Karesuando (Nilss. Fn.; Jäg. förb. 1832), men ganska all- 
män något åt söder därifrån (672). 

Det synes häraf troligt att Sidensvansen hos' oss fortplantar 
sig i de öfre trakterna af Norrland, inom öfre delen af gransko- 
gens region, samt ett stycke, men ej särdeles långt opp, i den 
lappländska tallregionen. — Han finnes: vidare om sommarn i norra 
Ryssland och längs igenom hela, Siberien, samt; mindre allmän, i 
Nordamerika; således rundt omkring jorden, i södra delen af kalla 
zonen, utom Grönland, hvarest skog ej!finnes. 

Ett annat drag, hvarigenom denne fogel skiljer sig från de 
flesta öfriga trastartade foglar. är att han, liksom kråkor och sparf- 
var, lefver i stora, tätt slutna flockar under hela den kallare de- 
len af äret.. — Utflyttningen om vintern är ganska irregulier och 
tyckes rätta sig. ej blott efter tillgången på föda, utan äfven efter 
ett ganska ombytligt antal af individer, eftersom fortplantningen 
vissa år lyckats bättre än andra. Ganska ofta öfvervintra en del 
rätt nordligt, t. ex. i Vesterbotten (vid Skellefteå), och år 1847 
sågos de om vintern vid Kalix (66? lat.). . Till Stockholm komma 
de nästan alla år; understundom, några år å rad, i stor mängd; 
vintern 1856—7, 


Äfven följande vinter sågos blott 


sedan, under några år, ganska fåtaliga; t. ex. 
då blott högst få varit synliga. 


SLÄGTET AMPELIS. 85 


få; men den ovanligt milda vintern 1858—9 äro de ytterst ymniga 
ännu i Februari. I Skåne samt i mellersta Europa ser man dem 
blott vissa år, eller några är efter hvarandra; men en och annan 
gång i stora flockar. Ofta, under strängare vintrar, komma de till 
Odessa. I Belgien sågos de nästan årligen, i Dec.—Febrnuari, på 
1830-talet. Vintern 1844—5 syntes de i mängd i Baden. Ganska 
sällan träffas de i Frankrike och England. Något oftare har det 
händt att de kommit ända ned till Italien, såsom 1530 och 1551, 
då de fångades i stor mängd vid Modena, Bologna etc., och år 
1841 sågs en flock i oliveskogarna i Algiriet. Detta hörer dock 
till undantagen; i allmänhet är Sidensvansen en snöfogel, som ej 
älskar de blidare climaten. — Denne fogel är tyst och lugn; han 
låter :blott sällan höra ett högst obetydligt sångläte, men äter glupskt. 
Han flyger starkt och igenkännes därunder på den egna, något 
Ned på marken tyckas de sällan komma, om ej 


De röra sig där ovigt och illa hoppande. Mot 


ojämna rörelsen. 
för att dricka. 
våren sägas hannar och honor skilja sig i olika flockar. 

Synonymi. Ampelis Linn. S. N. 1735 (Ampelis Aldrov. 1599). 
— Amp. garrulus L. S. N. XI et Fn. Sv. — Lath. — Nilss. Fn. 
Ed. 1, 155. — Bonap. Consp. 336. 

Bombycilla Vieill. Analyse, 1816 (Bombycilla, ”Schwenckfeld, 
1603; et Briss. 1760: vol. II. in gen. Turdino). — Bomb. garrula 
Vieill. Diect., et Enc: 766. — Gloger Handb. 389. — Nilss. Fn. 
Ed. 3, 238. 

Om de röda fjäderspetsarna, jämf. Andersén Vet. Ac. Öfv. 1859, 
219. — Om fortplantningen m. m. Nilsson Fn. Ed. 3: I, add. p. 571. 
— Wolley, Zool. Proc. 1857, 35. — Nordmann, Journ. för Orn. 
1858, 307. 


Fjerde Familjen. 
Mesar (Parin2). 


Näbben ganska kort och stark, kullrig, utan inskärning vid 
spetsen, som är rät, och oftast något trubbig. Näsborrarna gmå, 
runda, tätt beklädda af fjädrar (utan hvälfd hinna). — Denna fa- 
milj är en af de bäst begränsade och mest naturliga. Alla arterna 
hafva långa, mjuka, nästan glanslösa och föga elastiska fjädrar; 
medelmäåttiga vingar och fötter. Tarsen omkring + af vingens längd, 
framtill beklädd af flera sköldar. 
vingpennan kort, men betydligt längre än handens täckfjädrar; 2:dra 


Hos alla våra arter är första 
lika med 8:de eller 9:de; 4 och 5 längst. Tungan är i spetsen 
tvär, med 4, delade (pensellika) borst. Näbbens form är dock mest 
egen. Den hos de föregående foglarna vanliga inskärningen vid 
näbbspetsen saknas derigenom, att den är dragen längre tillbaka 
och där bildar en otydlig, rundad, långsträckt bugt. Hos alla ar- 
ter af denna familj ser man derföre att öfverkäkens kant bildar en 
liten utvidgning under näsborrarna, näst bakom denna lilla bugt. (") 
Borsthår finnas, men små och tilltryckta. 

De hithörande arterna äro små, högst lifliga och oroliga, ny- 
fikna, men icke skygga. De draga omkring i små, spridda floc- 
kar, som beständigt ömsa plats, klänga omkring grenar och qvi- 
star, der de söka föda, och låta ständigt höra sina ömsom fina 
och sträfva locktoner. De äro i hög grad allätande och förtära 
så väl insekter och dessas ägg, som andra djuriska ämnen, frö, 
frukter m. m De flytta icke bort om vintern, utan slå sig då 


ofta tillhopa med andra arter af slägtet, och till flocken sälla sig 


(") Näbbhaket uppstår genom en liten skillnad mellan den del af näbbens hornslida som bekläder det egentliga öfverkäksbenet (Max. superior, hvilket bildar näbbens sidokanter), 
och den del som tillhör mellankäksbenet (Os intermaxillare, hvilket bildar näbbspetsen). Hos Parus är den förstnämnde delen ganska kort, blott belägen under näsborrarna. Båda 


dessa ben äro dock hos foglarna fullkomligt hopvuxna. 
Svenska Foglarna. TI. 


22 


36 TRASTARTADE FOGLAR. 


vanligen "Trädkrypare, Nötväckor eller Kungsfoglar, hvilka alla låta, 
hvar på sitt sätt, så att det blir muntert och lifligt i skogen där 
hela detta sällskap drager fram. Men de fleste arterne besöka 
ätven slättbygderna, där som finnas häckar, trädgårdar eller blott 
spridda träd. Ned på marken komma de aldrig eller åtminstone 
sällan. Deras sång är af aldra ofullkomligaste sorten och består 
hos de flesta blott af läten som likna vanliga locktoner, hvilka ofta 
upprepas under det de oroligt röra sig omkring bland grenar och 
qvistar. Emedan de fortplanta sig ganska starkt, så äro de i all- 
mänhet talrika och emedan de ej dölja sig, utan tyckas göra allt 
för att visa sina små personer, så bidraga de mera än de flesta 
andra djur, att under vintern lifva den ödsliga naturen. Uti hela 
sitt väsende: sin rundade form och grå färg, sina mjuka hårlika 
fjädrar, sina ostadiga rörelser och sin allätande beskaffenhet, få de 
en viss likhet med möss, som väl knappt lärer undfalla någon. 
Man skulle till och med kunna föreställa sig att de deraf fått sitt 
vanliga Germaniska namn: Meise, nämligen att detta ord härledde 
sig af det nära lika ljudande Määse, och ursprungligen hetat Mäise- 
vogel, Wald-Määse eller något dylikt. Detta blir ännu troligare 
deraf, att deras vanliga namn i England än i dag är Tit-mouse, 
och att 'Talgoxen i Danmark kallas Mus-vitt; ett namn som jag i 
Skåne hört användas för Nötväckan (Sitta), under formen: Mus- 
veta. Dock skrefs det tyska namnet på 1500-talet (af Gessner 
I alla 


händelser synas dessa foglars fransyska namn Mesange samt det 


m. f).) liksom nu: eine Meise, die Meiss, t. o. m. Maise. 


svenska, norrska och danska Meis eller Mes och det holländska 
Mees vara af samma rot som det tyska Meise. — Dessutom be- 
nämnas de ofta hos oss Tita eller Tyta (uti Altita, Entita, Tom- 
tita), hvilket namn öfverensstämmer med det norrska Talgtit, Heen- 
getite, och det engelska Tit-mouse och Tom-tit, men tyckes hafva 


haft en något allmännare betydelse, liksom namnet Tilling på Is- 
land och Färöarna. 
Oväderstyta, som är en allmännare benämning för foglar som sy- 


Det återkommer i namnet Göktyta, samt i 


nas vid oväder, Strandtita (små Totani eller Tring&e) 0. s. v. 


14. MES-SLÄGTET (Parus). 


Stjerten medelmåttig (kortare än vingen), något klufven, med 
yttersta pennan något körtare. -— De fleste hafva hufvudet ofvan 
samt strupen svarta och kinderna hvita. Hannar och honor äro 
lika; äfven ungarna likna de äldre, men äro något mattare färga- 
de. — Dessa arters utseende och lefnadssätt omtalades nyss; men 
då vi afskilja nästa slägte (Orites) så återstå några egenheter att 
nämna, hvarigenom de båda slägtena skilja sig. Desse, de egent- 
lige Parus-arterne, bygga, uti trädhål, tämligen konstlöst hopsatta 
bo, i hvilka de lägga ett stort antal, 10 till 12 eller flera ägg, 
som äro hvita med rödaktiga prickar. Mången gång finner man 
dock deras bo inuti gamla Skatebo o. d. st. Då de bygga i ett 
trädhål pläga de utvidga detta, genom att hacka i den murkna 
veden, och "i allmänhet ser man dem ganska ofta hacka, nästan 
som de egentliga klättrarna på sådana födoämnen som de endast 
derigenom kunna 'sönderdela, t. ex. hårdare frukter, större insek- 
ter, ben, ostbitar m. m., hvarvid de begagna fötterna för att fast- 
hålla stycket. Arter finnas i alla verldsdelar utom Sydamerika 
och Australien. | 


65. Toremesen (Parus cristatus), Pl. XVI, fig. 2; grå, 
under hvitaktig, hufvudet med spetsig, upprättstående tofs. — VWVin- 
gen: 3 65, 2 58 mm.; tars 16. 


SLÄGTET PARUS. 87 


Bland våra arter har denne finast näbb och, jemte den näst- 
följande, mesta likheten med slägtet Sylvia, eller snarare med 
Kungsfögeln, hvilken han ej heller mycket öfverträffar i storlek. — 
Toppmesen vistas helst i barrskog, 
eget drillande lockton. I Skandinavien och Finland finnes han till 
63 åa 64? n. lat., väl ej sällsynt, men icke heller ymnig. Vid 
Stockholm är han vanlig. "I Skåne ser man honom däremot sällan 
och blott på få ställen. Han skall dock häcka vid Wram (vid 
Linderödsåsen, enl. Liljeborg) och jag har ett par gånger om hö- 
sten sett spridda exemplar i skogarna en mil norr om Ystad. I 
Danmark lärer han ej förekomma. 


der han lätt igenkännes på sin 


Öfver hela mellersta Europa 
är han sparsamt utbredd, från Frankrike till Polen och Ryssland 
samt Caucasiska länderna; men tyckes ej förekomma i det” egent- 
liga södra Europa, och hvarken inåt Asien eller i Afrika. 


är således en af Europas mest egna fogelarter. 


Denne 
Det ofvan antag- 
na svenska namnet är tämligen vanligt" i Svealand, där fogeln all- 
männare förekommer. Han kallas där äfven Meskung, samt Hatt- 
mes och Granlus, hvilka båda namn äfven ofta beteckna andra 
arter af slägtet. ; 

Syn. Parus cristatus Linn. — Nilss. Fn. 413. — Gen. Lo- 


phophanes Kp. — Bp. Osp. 228. 


66. Svartmeses (Parus ater), Pl. XVI, 
under hvitaktig; hufvudet och hela strupen svarta med hvita kin- 
der och en stor hvitaktig fläck i nacken. 


fig. 4; mörkgrå, 


— Vinglängd omkr. 60 
mm.;, tars 16. Vingen svartaktig; täckfjädrarna 1 spetsen hvita. 

> Liksom 'den förre, har denne tunnare näbb än de följande, 
och, liksom den, föredrager han barrskog och kommer mera säl- 
lan in till husen. Äfven till sin utbredning möt norden likna de 


hvarandra; ty Svartmesen tyckes knappt finnas öfver 63 å 64” n 


lat. i Sverige och Finland, och är om sommarn sällsynt i Skåne. 
Men om vintern träffas han där oftare, då äfven spridda exemplar 
kömma öfver till Danmark. Han finnes uti hela mellersta Europa, 
samt på bergshöjderna i Italien och Sicilien, vid Caucasus och ge- 
Man har till och 
med trott sig igenkänna honom uti målningar från Japan. Han, 
hvilket dock lärer 


bero på förväxling med en närstående art. — Jag har ej hört nå- 


nom hela 'Siberien, ' ända till Japanska hafvet. 
har varit uppgifven såsom funnen i Algiriet, 


got verkligen svenskt namn som särskildt tillhör denna. Allmogen 


skiljer honom ej från de följande arterna. 


Synon. Parus ater Linn. — Nilss. Fn. 411. 


67. Tarcoxen (Parus major), Pl. XVI, fig. 3; ofvan grön- 


aktig, under gul; hufvud, strupe och ett band längs bröstet svarta; 


kinderna hvita; en fläck i nacken gulaktig. — Vingen omkring '77 
mm.; tarsen 20. Yttersta stjertpennan utåt snedt hvit. 

Såsom både den störste arten i slägtet och ganska allmän 
samt den vackrast färgade, är Talgoxen den, som mest synes. 
Men ' det som isynnerhet gör honom väl känd, är hans' begär efter 
djurisk föda; ty det är för att söka efter kött och talgbitar, ben 
och afskräden, som han under hela den kallare årstiden vistas 
omkring husen, där han, äfven på slätltbygden, är ett slags vanligt 
bihang, liksom sparfvar och möss. Hans rofgirighet gör, att han, 
åtminstone i fångenskapen, anfaller och dödar andra småfoglar, 
öfta större än han sjelf, då han altid säges hacka hål på deras 
hufvud för att åtkomma hjernan. — Redan under de första vackra 
vårdagarna, innan snön ännu smält bort, får man höra Talgoxen 
gjunga sina få, men starka, glada och vackra toner: tuditu, tuditu, 
— sizida 0. s. v., eller såsom bonden, i Skåne och i Östergöth- 


land, tycker sig höra honom klaga: lite hö! Kort derefter 


38 


lemnar han husen för att under sommaren bygga och bo isko- 
gar och lundar, eller understundom i större trädgårdar. Han 
är allmän i hela Sverige ända till Norrland, men finnes äfven, 
mera sparsamt, inom en del af södra Lapplands barrskogsregion, 
till och med någongång har han blifvit sedd inom polcirkeln. Uti 
hela det öfriga Europa är han allmän, äfven i Medelhafsländerna, 
och genom hela mellersta och norra Asien förekommer han, ända 
ut till Japanska hafvet (Udskoi, Midd.). På Japan ersättes han af 
en högst närstående art, som dock är något mindre och undertill 
ej gul, utan gulaktigt gråhvit (vingen 66 mm. — P. minor Fn. Jap. 
Tab. 33). Inom Afrika finnes han i Algiriet, men ej i Egypten. — 
Ända opp i Norrland qvarstanna en del öfver vintern i hembyg- 
den; men att en del; draga omkring något mot söder synes tydligt 
och man antager i norra Tyskland att många om vintern . komma 
öfver dit från oss. 

Syn. Parus major (typus generis) Linn. et omn. -— Bonap. 
Csp. 229, — Nilss. Fn. 408. 


68. 'Larepemeses (Parus cinetus Bodd. P. sibiricus Gm:), 
Pl. XVI, fig. 5;' ofvan gråbrun, på hufvudet föga mörkare (men icke 
svart): strupen svart. .Undertill hvit, på sidorna rödgrå. 

Vinglängd: S$, 67, ?,:63 mm.; tars 18,17. Stjerten lika lång 
som vingen (68, 64 mm.), :klufven, med de flesta pennorna lika 
långa; blott de yttersta 2 på hvardera sidan något (3 och 7 mm;) 
kortare. Handpennorna med fin ljusgrå kant; 2 lika lång med 9. 
Armpennorna med något bredare, blekgrå kant. 

Norr om Talgoxen bor denne, den mest nordiske af Mes- 
arterna: Han har fått namnet: sibiricus, ehuru ej med rätta; hvar- 
om se nedan i anm:n vid synonymien. Inom Skandinavien tillhör 


han egentligen blott -tallskogsregionen i Lappland och på fjäld- 


TRASTARTADE FOGLAR. 


sidorna, ehuru han äfven kan träffas om sommarn något utanför 
dess gränser. Han är allmän vid Alten (709) samt finnes vid 
samma latitud i Ostfinmarken, enl. Nordvi, men ej vid Hammer- 
fest, der all barrskog upphört. BSydligast förekommer han på Dovre 
(62) och kanhända något af de sydligare fjälden, men blott uti 
tallskogen, öfver granen. Inom Sverige finnes han från 68 å 692, 
till Lyckseletrakten, ,64—065?. Men höst och vinter ströfvar han 
nedåt Vesterbotten och Norrland, och kommer någongång, fast 
sällan, till Upsala och Stockholm, såsom vintrarna 1838—9 samt 
1842—3. Under sistnämnde vinter hade en liten flock till och 
med förirrat sig ända ned till Bohuslän (enl. Wright). De östli- 
gaste ställen, där han blifvit anmärkt, äro Enare Lappmark (Malm) 
och Kuopio i Finland, dit han någongång kommit om .,hösten 
(Wright). — Det är ej bekant att han ännu blifvit sedd vid hvita 
hafvet eller annars i Ryssland och vestra Siberien; men vid Jenigei 
träffade Middendorf, omkring polcirkeln, en fogel som så nära lik- 
nar .den lappländska att han väl tills vidare måste anses vara af 
samma art, ehuru såsom en något skild varietet, som altid kan 
igenkännas (se nedan). Längre österut tyckas blott skilda, ehuru 
närstående arter finnas. 

Lappmesen vistas mest i tallskog, mindre ofta bland al eller 
björk, och liknar till lefnadssättet ganska nära de båda nästföl- 
jande. Liksom de, uppehåller han sig mest bland spridda större 
träd eller i glesare ung skog. Hans vanliga läte är kortare än de 
följandes, nämligen dels ett gröfre och sträfvare arrr! eller urrr | — 
Han bygger i ihåliga träd såsom de öfrige. 

Synonymi. Parus' cinctus Boddaert Tabl, ex Pl. Enl '708, 3. 
— Gray, Genera. — P. sibiricus Gmel. p. 1013. — Lath. N:o 25. 
+ Temm. Manuel. I, 295. — Nilss. Fn, 414..— Bp. Csp. 230. — 
P. lapponicus Lundahl, Helsingf. Not. I (1848), pag. 1. 


dels ett finare: prréi. 


SLÅGTET PARUS. 89 


Ånm. Vi upptaga här det äldsta af alla, åt denna fogel, efter Lin- 
néanska methoden, gifna namn och åsidosätta aldeles det hittils vanliga: 
P. sibiricus, som är oriktigt och vida yngre. Detta sednare namnet 
: gafs af Gmelin åt Buffons beskrifning (Mes. å ceinture blanche, Oig. V) 
och åt den dertill hörande figuren (Pl. Enl. 708, 3). Det exemplar, hvar- 
efter denna figur och beskrifning voro gjorda, fanns i Mr. Mauduits sam- 
ling, och af Buffons något orediga framställning synes, att man ej rätt 
säkert visste antingen det var från <Dannemarck eller från Biberien", 
men att Buffon antagit detta sednare, emedan fogeln ej omtalas i Möllers 
Prodromus Zool. Danice. Dock är nämnda figur, som råkar vara en af 
de bättre bland "Planches Enluminées4, en ganska trogen afbild af den 
lappländska formen, men ej af den sibiriska, och visar att fogeln varit 
från Norrige, som då utgjorde en del af <Dannemarck". — Alla följande 
beskrifningar, till och med Temmincks, äro tydligen hemtade ur samma 
källa. Pallas har aldrig sett någon form af dessa foglar, men citerar, 
efter 5. G. Gmelin, och såsom en varietet af P. palustris, en kort dia- 
gnos, hvarom se strax nedan: — Den första originalbeskrifningen efter 
Buffons, är af Zetterstedt, som först fann fogeln inom Skandinavien (Zett. 
Resa 1821 p. 249: <P, sibiricus och P. lugubrist med figur). Dernäst föl- 
jer den art Nilsson (Skand. Fn. 1824, p. 284). Det blir häraf tydligt, att 
namnet P. sibiricus allenast tillhör den Skandinaviska formen af fogeln, 
och ej varit gifvet åt den siberiska, förr än af Middendorf (Sibirische 
Reise II, 2, 1853, p. 155—06), där den dock uppföres såsom en varietet 
af P. sibiricus. — Denna form eller varietet: 

"Parus sibiricus, formå major", "ad Jeniseam, sub circe. polari< 
(Midd. 1. c.), skiljer sig från vår Lappmes allenast genom något blekare 
färg och isynnerhet genom en blott otydlig anstrykning af rödbrunt på 
kroppens sidor. Den olikhet i vingens och stjertens längd, som af M. 
uppgifves ("62 och 72 mm."), finnes ej på ett af M. sjelf hemfördt ex., 
som Riksmuseum erhållit från Petersburg. På detsamma är vingen 68 
och stjerten 69 mm. 

Den andra siberiska formen: "P, sib. forma typica", inter Amga 
et Aldan d. 16 Apr.4 (Sibir. Orient. 609 lat.) Midd. 1. c., skall vara till 
färgen fullkomligt lik den förra, "utan rödbrunt på kroppssidorna', men 
betydligt mindre: "Vingen 55, stjerten 65 mm." 

Till denna sednare hör utan tvifvel den <Parus cinereus lenensis", 
Svertica fusco", som Pallas (Zoogr. I, 558, Nota sub P. palustri) säger 
vara sedd af Gmelin senior vid Lenafloden, ej långt från den trakt hvar- 
est Middendorf mer än 100 år sednare träffat honom. 


Svenska Foglarna. I 


Än längre österut, vid Ochotzk och på Kamtschatka, ersättas dessa 
af en annan, närslägtad art med brunt (ej svart) hufvud: P. rufescens 
Audubon; — P. ferrugineus (Lundahl l. c., c. fig. opt.), hvilken äfven 
finnes i N. V. delen af Nordamerika. Han är starkare färgad, med rygg 
och kroppssidor mörkt rödbruna, samt mindre: Vingen 62 till 58; stjer- 
ten omkr. 52 mm. 


69. Tarrirtan (Parus borealis), "Pl. XVI, fig. 7; grå, under 
hvitaktig; hufvudet ofvan med bakhalsen och öfre delen af strupen 
rent svarta utan glans; armpennorna med bred hvitgrå kant, som 
är betydligt ljusare än ryggens färg: 

Vinglängd: 3 65, 2 61 mm.; tars 17, 18. Stjerten blott 1 
till 3 mm. kortare än vingen; med de två sidopennorna på hvar- 
dera sidan betydligt (3 och 7 å 8 mm.) kortare än de öfriga, som 
äro lika långa. — Den svarta förgen på strupen räcker omkring 
1 tum nedåt, men på nedre hälften hafva fjädrarna ljusa kanter. 
Näbben är ej tjockare än hos föregående art, med öfverkäken täm- 
ligen spetsad och något längre än den undre. Liksom hos den 
föregående och nästföljande, är första vingpennan dubbelt så lång 
som handtäckfjädrarne; 2 = 9; 3 något större än 7; 4, 5 och 6 
nära lika. Hufvudets sidor äro rent hvita. — Om sommarn är 
färgen öfver och under mera gulgråaktig; om vintern mera rent 
grå och hvitaktig. 

I hela Skandinavien finnes denne art. Han förekommer något 
mindre ymnigt i södra landskapen, där följande art är vanligare, 
men tilltager i mängd mot norden, och denne, jemte Lappmesen, 
äro de enda Parus-arter, som förekomma i Finmarken och det 
egentliga Lappland. ”Talltitan går dock ännu högre opp än Lapp- 
mesen, till och med öfver björkskogen, opp i dvärgbjörks- och 
videregionen, Uti mellersta Sverige, omkring Stockholm, äro denne 

23 


90 TRASTARTADE FOGLAR. 


och följande art ungefär lika allmänna. — Äfven i mellersta Europa, 
Tyskland och Belgien, finnes vår Talltita, men det är ovisst huru 
vidsträckt hon är utbredd mot söder, emedan man först i sednare 
åren funnit henne vara skild från den nästföljande och flera andra, 
nära liknande former; men hon finnes på Island, omkring hvita 
hafvet samt, enligt Middendorf, genom hela Siberien, ända ut till 
Japanska hafvet. — Till lefnadssättet liknar hon aldeles den föl- 
jande, men lätet är olika. ”Talltitans vanliga lockton låter såsom: 
tjiljitä—h! med sista tonen sträf och utdragen; eller blott såsom: 
tää—t! Vid Alten, där hon i stor mängd förekommer tillhopa med 
Lappmesen, hördes hon ofta gifva ett läte som nära liknade dennes. 

Namnen 'Talltita, samt Entita och Meshätta äro egentligen sy- 
nonymer och användas lika för båda dessa arter, som vanligen ej 
ätskiljas. Jag har här begagnat det förra namnet för den mera 
nordliga arten, emedan det synts mig vara det vanligare i Svea- 
land; det sednare namnet användes af likartad grund för den syd- 
ligare arten. Ett annat, i en stor del af Sverige vanligt namn för 
dessa båda, samt för P. ater, är ”Tall-tete eller blott Tete eller 
Täte. 


Norrland på P. borealis, som där är den ende allmänne arten. I 


Detta sistnämnda är till och med det vanligaste namnet i 


det föregående (sid. 1) uppgafs detta såsom närslägtadt med Tita; 
men rigtigare synes vara, att det har afseende på dessa foglars 
närgångna, ”tetiga" väsen samt på det vanliga lätet af P. borealis. 
Tete är nämligen neutrum, ej femininum. 

Syn. Parus borealis Selys Mem. de Brux. 1843, 212; et Rev. 
Zool. 1843, 213. — Liljeb. Vet. Ac. H. 1850, 283. — Weallengr. 
Vet. Ac. Öfv. 1849, 311. — Nilsson Fn. 419. -— Obs. P. frigoris 
Selys, 1. &, torde ej vara skild från denna. 


70. MrstHärran eller Entitan (Parus palustris), Pl. XVI, 
fig. 6; grå, under hvitaktig; hufvudet ofvan och en mindre fläck 
under hakan svarta; armpennornas kant grå, ungefär så mörk som 
ryggens färg. 

Vinglängd 65—62 mm.; tars 17. Stjerten omkring 7 millim. 
kortare än vingen, med blott den yttersta pennan 3 å 5 mm. kor- 
tare än de öfriga. — Den svarta fläcken på strupen är vida min- 
dre än hos den förra; vanligtvis ej längre än näbben. Den svarta 
calotten sträcker sig ej ned på ryggen och har en ganska svag, 
blåaktig glans, som aldeles saknas hos den förra. Näbben något 
kortare och tjockare, samt, ofvanifrån sedd, trubbigare än hos den 
förra. — Varierar efter årstiderna liksom föregående. 

Denne i hela södra Sverige, ungefär till 61” lat., högst all- 
männe art, upphör mot norden och lemnar i Norrland och Lapp- 
land helt och hället rum åt den förra. P. palustris finnes äfven i 
hela mellersta Europa; jag har exemplar deraf från Belgien och 
Tyskland. 


bredningen af de i sednare tider bestämda, högst nära liknande 


Sannolikt finnes den äfven i södra Europa, men ut- 


formerna, är "ännu ej utredd. Skillnaden mellan denna och före- 
gående art, samt några dylika utländska, är föga större än den 
mellan de olika racerna af Gråsparfvar, eller af Gräsiskor, och 
fiera andra, i det föregående omtalade foglar och man stannar i 
ovisshet hvilka som böra anses vara verkligen åtskilda, eller blott 
I södra Frankrikes bergstrakter och på 
som i alla hänseenden närmast 


varieteter af en enda art. 
Alperna finnes en annan form ("), 


liknar P. borealis, men är något större. I Nordamerika finnas två 
arter, af hvilka den ene, P. atricapillus, är något större, den ans 


dre, P. carolinensis, något mindre än våra två arter, och som bå- 


(") Parus alpestris Bailly; P. lugubrig Fainm, R. Zool. 1850, 276; — Ala 68 mm.; OC, 62; T. 173; rectricib. utr. 3, subgradatis; pennis cubiti, extus, colore vix pallidiore, quana 


dorsi, limbatis. Cetera ut in P,. boreali. 


SLÅGTET PARUS. oå 


da afvika ganska föga från de europeiska, men hafva det svarta 
på hufvudet, och isynnerhet på strupen, ännu större. 

Ehuru nära denne och den nästföregående likna hvarandra, 
så igenkänner man dem dock-:genast på lätet. Locktonen af P. 
palustris är renare och mera klangfull. Man har ganska träffande 
sökt återgifva den med stafvelserna: dia dia hizi ä ä, men dess- 
utom låter han höra flera variationer af samma ljud, uti hvilka ej 
det långdragna, sträfva ä-ljudet förekommer, som utmärker P. 
borealis. 

Synon. tillhopa med föregående Parus palustris Linn. et omn. 
— Gen. Poecila Kp. — P. palustris Selys, 1 ce. — Bonap. 


Consp. 230. — Nilss. En. 417. 


71. Bråmeses (Parus ceruleus), P1 XVI, fig. 1; grön- 


aktig, under gul; hjessan ljusblå, omgifven af hvitt, och derefter 
af en svartblå linea som går genom ögat. 

Vinglängd: 3 66, 2 63 mm.; tars 16. Stjerten 53. — Näb- 
ben är tjockare än på alla de föregående, men varierar dock rätt 
betydligt. Genom ögat går ett svartblått streck, som i nacken för- 
enas med det svartblå halsbandet. Midt i bröstet finnas några 
svartaktiga fjädrar, som antyda det hos andra arter, såsom Talg- 
oxen och flera utländska, befintliga bröstbandet. Honan har något 
mattare färger än hannen. 

Lika liten och nätt som de fleste arterne i slägtet och till 
färgen nära lik Talgoxen, men med blått i stället för svart, är 
denna säkert den vackraste af dem alla. Han är ock den minst 
nordlige af alla våra arter och upphör redan långt söder om Lapp- 
markerna. Jag har ej fått någon underrättelse att han är sedd 
norr om Gefle (vid 61” lat.). Derifrån är han utbredd öfver hela 


Ruropa, med inbegrepp af öarna i Medelhafvet, och mot öster, till 


Wolga, samt öfver mindre Asien, ända till Caucasus: men han är 


hvarken funnen i Afrika eller Siberien. Uti norra Afrika ersättes 


han af en högre färgad form (P. ultramarinus), som är något 
mindre, med svart hjessa och blåaktig rygg. 


Synon. Parus ceruleus Linn. et omn. — Nilsson Fn. 422. — 


Genus Cyanistes Kp. — Bonap. Osp. 229. 


Parvus cyaneus (22), hufvudet och alla undre delar hvita; ofvan 
ljusblå med ett svartblått band genom ögat och ett mörkblått tvärband 
öfver nacken. — De största vingtäcktjädrarna samt de flesta vingpen- 
norna blå med breda hvita spetsar. Stjerten blå, åt sidorna hvit. VWVin- 
gen 65 mm.; stjerten 60; tars 16. Näbben är ännu tjockare än hos Blå- 
mesen, och stjerten något rundad, hvilket, jemte det hvita hufvudet, gör 
att denne kan anses för en mellanform mellan den nästföregående och 
den nästföljande; men stjerten är dock ej längre än hos de flesta före- 
gående, hvarföre han måste räknas till slägtet Parus. Han bebor hela 
Siberien och europeiska Ryssland till trakten omkring Wolga, och utgör 
således i Asien en ersättning för Blåmesen. Någongång, fast sällan, sä= 
ges han om vintern komma vesterut, till Tyskland, och han uppgifves 
en gång vara sedd på Fyen samt en gång i Sverige, vid Säby i Söder- 
manland. 

Parus cyaneus Pall. It. — Gm. — Pall. Zoogr. I, 552, — Nilss. Fn, 
423. — Kjerbölling Orn. Dan. 185. — P. SAR Mus. Carlss. N:o 25. 
— Cyanistes azureus Bp. Csp. 


15. STJERTMES-SLÄGTET (Orites). 


Stjerten betydligt längre än vingen, ej klufven, med sgidopen- 
norna, gradvis, mycket kortare. — Näbben är lika kort och tjock 
som hos de sista af förra slägtet, men mera spetsig. Vingar och 
fötter samt isynnerhet stjerten äro, i förhållande till kroppen, nå- 
got längre än hos de egentliga Mes-arterna och färgen är något 
olika deras, hvartill kommer att ungarna äro olika tecknade med 


99 TRASTARTADE FÖGLAR. 


de äldre. Afven lefnadssättet afviker något från de föregåendes. 
Stjertmesarna bygga utmärkt vackra, fast sammansatta, öfvertäckta 
bo, mellan qvistar, och ej i trädhål såsom de förre, men äggen 
äro lika talrika som deras, och prickiga af rödbrunt. Stjertmesarne 
äro mera fredliga och sällskapslika än de förre, och klättra vida 
sämre, men sjunga något tydligare än de. Den långa stjerten ger 
dem ej blott ett eget utseende, utan inverkar äfven betydligt på 
deras hela sätt att röra sig och att flyga. PSåledes, ehuru de äro 
ganska närelägtade med de egentliga Mesarna, så saknas ej skäl 
alt derifrån afskilja detta slägte, isynnerhet då man åtskiljer släg- 
tena Saxicola och Luscinia, Sylvia och Accentor o. sg. v. 


72. ArtiraN eller Stjertmesen (Orites caudatus), Pl. XV, 
fig. 4, 5; ryggen svart, skullrorna rödgrå; kroppen under och huf- 
vudet hvita. . 

Hos en äldre hanne är vingen 63 mm.; stjerten 95; tarsen 
18; hela hufvudet rent hvitt; de inre vingpennorna utåt hvitaktiga; 
de 3 yttre stjertpennorna utåt rent hvita. — Honan är något min- 
dre, och mattare färgad. — Ungen har hufvudets sidor med nac- 
ken svartbruna, men liknar föröfrigt någorlunda de äldre. Ännu 
hos de ett-åriga qvarstår ett mörkt streck öfver ögat. 

I kroppen är Altitan mindre än alla våra egentliga Mesarter, 
ehuru vingen ej är kortare. Hon är den, som genom sin ringare 
kroppsvolum kommer närmast intill Kungsfogeln, och är genom sitt 
hvita hufvud och sin oskuldsfulla uppsyn en af de täckaste varel- 
ser man kan se. Hennes lynne motsäger ej det milda utseendet. 
I fångenskapen visar hon ofta en märkvärdig böjelse att mata sina 


kamrater eller hjelpa dem som behöfva det. Der får man t. ex. 


se 'huru de, som blifvit fångade med limspö och insläppta i samma 
bur, söka att med näbben rensa hvarandras fjädrar från det qvar- 
blifna, besvärliga limmet; huru makarna, då det är kallt, söka att 
värma hvarandra och huru de i öfrigt bevisa hvarandra all den 
ömhet och allt det bistånd som deras belägenhet och förmåga 
tillåta. 
träd. Under större delen af året lefva de familjevis, i små, tätt 


I fritt tillstånd vistas de helst i skog eller lundar af löf- 


slutna flockar, som sällan dröja länge i ett träd utan alltjemt ila 
oroligt framåt. Under blåst få de, genom den långa stjerten och den 
mjuka, yfviga fjäderklädnaden, en ganska ojämn och sväfvande 
flykt och hafva svårt att styra kosan rätt. Hastigt sedda vid så- 
dana tillfällen, tycker man sig någongång se ulltappar som drifva 
för vinden. — Lätet har likhet med de förras, men är betydligt 
svagare och mera enformigt. — Mot norden tyckes Altitan finnas 
till 62 å 639 n. lat. 
nordligaste jag sjelf sett voro i den öfversta tallskogen på Dovre- 
I hela det öfriga Europa, till och med Sici- 
lien och Grekland, förekommer hon i de flesta skogstrakter, lik- 
Men i östra delen af detta land är denne 
fogel betydligen mindre än i Europa (vingen 55, tarsen 15 millim.) 
utan att någon olikhet märkes i färgen (enl. Middend.). På Japan 
lefver slutligen en lika liten form, som altid skall bibehålla ett 


bäde i Sverige, Norrige och Finland. De 
fjäld, i Junii månad. 


som uti hela Siberien. 


mörkt streck öfver ögat och som därföre blifvit ansedd såsom en 
särskild art (P. trivirgatus Fn. Japon.). 


Syn. Orites Moehr. (Parus caudatus vet.). — Parus cauda- 
tus Linn. S. N. ed. X. — Bechst. — Temm. — Nilss. Fn. 425. — 
Lanius L. Fn. Sv. 83 et 84. — Mecistura Leach, — Bonap. 


Osp. 231. — Acredula, Koch. -— Cab. Mus. Hein. 90. 


FÖRSTA ORDNINGEN: TÄTTINGAR. 93 


Tredje Cohorten. 


Hlättrare (Scansores). 


I det föregående (sid. 14) uppgafs det hufvudsakliga känne- 
tecken, hvarigenom de egentlige klätterfoglarne skilja sig från alla 
andra foglar, nämligen, att klorna äro starkt hoptryckta, stora och 
ganska hvassa, med platta sidor, och isynnerhet, att den mellersta 
ej är sned, utan har båda kanterna af lika höjd och nästan lika 
form. Samma -bildning återfinnes äfven hos de klätterfoglar som 
tillhöra Andra Ordningen, nämligen Hackspettarna, hvilka dock i 
andra hänseenden äro ganska olika med dessa; men på de öfriga 
foglarna är altid mellanklon tydligt sned, med inre kanten utböjd 
eller lägre än den yttre och spetsen något utåt rigtad.  Klorna 
äro stora, ej blott på längden, utan äfven genom sin höjd i för- 
hållande till de smala tårna, ty de äro fullt ut så höga som sjelfva 
tån, eller ännu något högre; hos alla andra foglar är klon sma- 
lare än sjelfva tån. Härtill kommer att Klättrarnes tumme eller 
baktå är större och starkare i förhållande till kroppen, än hos 
andra foglar; han är, utom klon, längre än sidotårna och föga 
kortare än mellantån. Genom denna längd af klor och baktå får 
hela foten en betydlig storlek: största vidden mellan klospetsarna 
på de utspända tårna är nära lika med halfva vingens längd. Hos 
de flesta öfriga foglar utgör den blott 3 af vinglängden eller min- 
dre. Det är denna bildning af tår och klor, som ger åt dessa 
foglar förmågan att klättra, eller att lätt och obehindradt hoppa 


opp eller ned på en slät trädstam eller bräda, eller under en slät 
gren som är tjockare än att de -kunna gripa omkring honom. 


Några andra fogelslägten, såsom Korsnäbbar, Mesar och Papegojor, 


sägas väl äfven klättra; men deras klättring är af ett helt annat, 
vida ofullkomligare slag; de klänga nämligen blott öfver och 
under smalare qvistar, omkring hvilka de kunna gripa med klorna, 
men förmå ej att gå uppåt en slät stam. Ehuru olika dessa båda 
slag af rörelser äro, så har man hvarien i vårt eller i andra språk 
bestämdt olika uttryck för dem, af d na naturliga grund, att den 
ena sorten rörelse är aldeles främmande för menniskan och för 
de djur som äro oss närmast bekanta. Man torde dock med af- 
seende på foglarna rätteligen böra skilja mellan: klättra ("), såsom 
Klätterfoglarna, och klänga, såsom Mesarna, - Denna åtskillnad 
är dock ej altid iakttagen i det föregående. — Hos alla foglar af 
denna Cohort är näbbspetsen hel (utan inskärning vid sidorna) 
samt rät eller knappt nedböjd, och borsthåren vid munviken sak- 
nas eller äro otydliga. De lefva mest af insekter, 

Denna Cohort är den minst artrika i hela första Ordningen; 
man känner ännu ej fullt 50 arter, och till vår fauna höra alle- 
nast två. Men deras afskiljande från den förra, största Cohorten, 
blir dock nödvändig för den rediga öfversigtens skull och såsom 


en följd af de tydliga kännetecknen, Då man jämför våra båda 


(f) Ännu närmare uttryckes denna sort rörelse genom det numera föga brukliga ordet Speta (opp åt ett träd). Deraf kommer Spit eller Spett, Hackspett. 


Svenska Foglarna. I. 


24 


94 ORDN. 1. TÄTTINGAR. 


arter kan man lätt bli böjd för den tron, att denna grupp är rent 
af artificiell. De äro nämligen ganska olika sinseméållan och tyc- 
kas hafva mindre likhet med hvarandra, än med några af de före- 
gående. Sitta tyckes närma sig till slägtet Parus, och Certhia till 
Troglodytes samt flera dermed beslägtade utländska (Drymoeca, 
Cisticola),. Men händelsen är den, att just våra båda slägten ut- 
göra de yttersta och mest olika af alla de hithörande. De sam- 
manbindas småningom genom en series af slägten, hvaraf de flesta 
tillhöra Asien och Australien (Sittella, Climacteris m, fl.) och ett, 
södra Europa ('Tichodroma). 1 Nordamerika finnas arter af båda 
våra slägten; i Sydamerika saknas de fullkomligt, och ersättas ge- 
nom slägtet Dendrocolaptes, som tillhör första Ordningens andra 
Series. Uti Afrika kunna de äfven anses saknas, då blott den 
europeiska Certhia finnes i norra kustlandet. 

Dessa, liksom alla Klätterfoglar, intaga blott en lägre rang i 
sin Ordning. De hafva knappt någon egentlig sång, bygga konst- 
lösa bo i trädhålor och lägga tämligen många hvita, rödprickiga 
ägg. De flyga ej väl och röra sig ännu sämre på marken, dit de 
sällan komma. De utmärka sig blott genom sin klättring, som 
väl är en rätt vacker konst, men enformig och af ett slag som ej 
kan räknag bland fogelelassens högre attributer. Liksom alla an- 
dra foglar, som bygga i hålor uti träd, murar 0. sg. v. tillbringa de 
äfven natten på sådana ställen. 


1. NÖTVACKE-SLÄGTET ($itta). 


Näbben rät, trind, nästan af hufvudets längd, med något trub- 
big, ej nedböjd spets. Näsborrarna tätt betäckta af borstlika fjä- 
drar. — Stjerten är kort, föga längre än halfva vingen; jämn, med 


mjuka, i spetsen rundade fjädrar. Vingen medelmåttig, med första 


- pennan helt liten, föga längre än täckfjädrarna; 4 och 5 längst. — 


Både genom näbbens form, näsborrarnas beskaffenhet och fjädrar- 
nas utseende, samt genom sitt oroliga lynne, visa dessa foglar nå- 
gon likhet med Mes-arterna, från hvilka de dock skilja sig i så 
många hänseenden, att de ej kunna uppföras i samma familj 
med dem. 


'73. Nörväcran (Sitta europea), Pl. IX, fig. 1; ofvan blå- 
grå, undertill hvit; undergumpen och kropps-sidorna rödbrunaktiga 
med hvitaktiga fläckar. — Vingen omkring 86 mm.; stjert 473 
tars 20. Genom ögat går ett svart band. De 3 yttre stjertpen- 
norna med grå spets och en stor hvit fläck vid spetsen, på inre 
fanet. Strupe och bröst äro hos de Skandinaviska exemplaren rent 
hvita och den brunröda färgen på sidor och undergump är hos 
hannarna tämligen stark men hos honorna helt blek. Föröfrigt äro 
hannar och honor lika, äfven till storleken. 

Hos oss bebor denne fogel alla skogstrakter uti södra hälften 
af landet, till omkring 609 n. lat.; d. ä. ungefär till Ek- och Has- 
selskogens norra gräns; jag känner ej att han finnes norr derom; 
men ännu vid Stockholm är fogeln ganska allmän. Äfven i Ryss- 
land tyckes han saknas norr om ungefär samma gräns, och i Fin- 
land, som helt och hållet ligger norr om 60", har blott ett eller 
annat, dit förvilladt exemplar blifvit sedt. 
utan qvarblifver i hembygden hela året. 


Nötväckan flyttar ej, 
Genom denna omständig- 
het måste man förklara den olikhet, som finnes mellan våra exem- 
plar, och dem som lefva söder om Östersjön. Hos dessa sednare, 
som bebo ett mildare climat, är nämligen undersidan nästan jämnt 
öfverdragen af svag rostfärg, så att blott strupen och kinderna äro 


rent hvita, Storleken är äfven något mindre (vingen omkring 84 


COH. 3. KLÄTTRARE. 


mm.), men: föröfrigt finnes ingen skillnad. Denna varietet, som 
man velat anse för en, från vår, åtskild art (S. cesia Mey. et W.), 
finnes i hela det öfriga Europa till och med på Medelhafsöarna 
och Krim samt i Caucasus. Men i mellersta Ryssland skola exem- 
plaren fullkomligt likna våra (Liljeb.). Uti Siberien, ända bort mot 
Japanska hafvet är denne fogel ännu något mera afvikande. Han 
är där till färgen lik vår, men mindre, med kortare tars, klenare 
näbb och något olika teckning på stjertpennorna (5). Uti mellersta 
Asiens bergstrakter finnas flera former som äro ännu mindre och 
hafva hela undersidan mer eller mindre starkt rödbrun. 

Nötväckan lefver om sommaren mest af insekter, men om hö- 
sten och vintern mera af allehanda kärnor och frö, såsom bok- 
och ekollon, hasselnötter, frö ur gran- och tallkottar m. m. De 
hårdare af dessa frön förstår hon att fästa i en grenklyfta eller på 
annat passande ställe, att vidare fasthålla dem med klorna och att 
bearbeta dem med näbben tills skalet är bräckt; men hon hugger 
ej hål i ved såsom Hackspettarna. Hennes läte är starkt; det 
vanligaste låter såsom: tjutt, tjutt, tjututt, tjututt! Hon utmärker sig 
från mängden af foglar genom att samla förråd af nötter o. d. 
samt att med jord tillmura en del af öppningen till det hål hvari 
hon lägger sitt bo. — Andra Svenska namn på denna fogel äro 
Musveta och Bläspit. 

Syn. Sitta europea Linn. — et auct. — Liljeborg Vet. Ac. 
Öfv. 1851, 275. — Nilss. Fn. 184. — Var. Eur. medie: S, cesia 
Mey. et Wolf. — Brehwm. Zeit. f. Zool. 1849 Sept. 


95 
2. TRADKRYPARE-SLAGTET (Certhia). 


Näbben böjd, hoptryckt, nästan af hufvudets längd, med fin 
spets. Näsborrarna nakna, med hvälfdt halflock. Stjerten tämli- 
gen lång (så lång som vingen) med styfva, spetsiga, utåt gradvis 
kortare pennor. — Färgen är hos alla kända arter gråaktig, blekfläckig. 
Fjädrarna äro mjuka, ullika, liksom hos Troglodytes och några 
andra Sylvia-artade foglar med hvilka Trädkryparen visar någon 
likhet. 


74. Träverrearen (Certhia familiaris), Pl IX, fig. 2; 
ofvan mörkbrun, tätt blekfläckig med brungul bakrygg; under rent 
hvit. Näbben kortare än tarsen; bakklon nästan längre än tån. — 
Vingen: 3 65, 2 60 mm.; tars 16. Midtpå hvarje vingpenna är 
ett bredt gulaktigt tvärband, omgifvet af mörkbrunt. 

Trädkryparen synes förekomma något litet nordligare än Nöt- 
väckan. I Finland skall han finnas vid Kuopio under hela äret; i 
Sverige har han blifvit sedd ända opp i Medelpad (62 —63"), och 
är ännu tämligen allmän i trakten af Gefle (61) samt i Upland, 
Nerike och södra delen af Dalarna, omkring 60” lat. I Norrige 
tyckes han endast vara sedd Sunnanfjälds. Vidare finnes han uti 
hela mellersta Europa, men det är ovisst huru långt mot söder. 
Det”uppgifves visserligen att C. familiaris finnes i hela södra Eu- 
ropa, på Sicilien och i Algiriet; men det synes mig troligt att den 
Certhia som är allmän där, är en annan närstående art. Vår OC. 
familiaris finnes nämligen i Savoyen och Schweitz blott högre opp 
i bergsträkterna där barrskog växer och har blifvit beskrifven så- 


(") Sitta uralensis Licht., Glog. Handb. 377, nota. Keys. et Blas. N:o 144. — Gastreo niveo, hypochondriis crissog. rufescentibus, albo mixtis; snperciliis ante oculos albis: 
rectricibus, utr. 2, extus latius albis, apice, extus, angustius cinereolimbato; 3—5 nigris, summo apice cano-limbato. Ala 80 mm.; T. 17; OC. 50. Mus. Stockh. — 5. europea. Midd. 


Reise, Vert. 156. — 8. sericea Temm. Man. IV. 645. 


96 ORDN. 1. TÄTTINGAR. 


som en ny art, CO. coste. Den som där varit ansedd såsom &C. 
familiaris, och som därstädes lefver i låglandet och dalarna, är en 
Der- 
emot torde det vara vår art som finnes långs igenom hela Siberien 
(Pallas) och ända till Japanska hafvet (Middendorff). I Thibet, 


Himalaya och i Indiens bergstrakter, samt uti Nordamerika finnas 


närstående form, som väl mäste anses såsom skild art ("). 


flera dylika ganska närstående former, eller arter, som alla utmär- 
ka sig nästan blott genom starkare eller mörkare färger, större 
eller mindre näbb 0. 8. v. 

Öfverallt där Trädkryparen finnes stannar åtminstone en del 
qvar öfver vintern i hembygden. Han förstår äfven då att i bark- 


springor, knoppar m. m. uppsöka insekter och larver till sin föda, 


men får i nödfall åtnöja sig med ett och annat litet frö. Han: är 
altid i rörelse, klättrar beständigt på trädstammarna nedifrån upp- 
åt, och, hunnen till en viss höjd bland grenarna, flyger han ned 
för att åter börja närmare roten på samma, eller på ett annat träd. 
Dervid låter han ofta höra sitt skarpt ljudande: Sit! eller Srrih! 
och är så litet skygg, att man ofta ser honom tätt bredvid sig. 

Syn. Certhia familiaris Linn. — Lath. — Nilss. En. 181. — 
Bonap. Csp. 224 (2). — CO. coste Bailly, Obs. sur les ... Ois de 
Sav. 1847. — Gerbe R. Zool. 1852, 162 (OC. nattereri Bp. Osp. 
2242). — (Om C. coste och OC. brachydactyla jämf. Sundevall, 
Cabanis Journ. f. Orn. 1855, 61). 


Fjerde Cohorten. 


Svaleartade Foglar (Hirundiniformes). 


De ovanligt långa vingarna och korta fötterna utgöra det mest 
1 ögonen fallande kännetecknet på de Svaleartade foglarna. Det 
är handpennorna, som äro så förlängda, att de yttre armpennorna 
blott räcka till halfva vingens längd; men dessa sednare (armpen- 
norna) hafva den hos Sängfoglarna vanliga längden: de räcka till, 
eller något utöfver roten af stjertpennorna. Handpennorna äro 9 


fullständiga, hvartill oftast kommer en ganska kort eller rudimentär 


första penna, liksom hos större delen af hela Tättingsordningen. — 
Fötterna äro korta, men väl utbildade, hvarföre alla egentliga Sva- 
lor kunna gå på marken, ehuru detta sker med någon svårighet. Tår- 
na äro fullkomligt så danade som hos alla andra arter af första 
Ordningen; men tarsen är ganska kort, blott omkring 17; af hela 
vinglängden, eller &+ af afståndet från vingknäet till spetsen af de 
yttre armpennorna. Hos de öfriga formerna af Tättingsordningen 


(f) OC. brachydactyla Br., obscurior, gastreo toto pallide cinerascente; rostro longiore (a fronte 16 mm.; ab ang. oris longiore quam tarso); urgue postico paullo breviore 
quam digito. (Ungue brevi, nec digito brevi, ab altera sp, differt.) Ala 63 mm. Targs 16. — Mus. Stockh. e Germania. 


COH. 4. SVALEARTADE FOGLAR: 97 


har tarsen minst +, men vanligast omkring 4 af denna sednare 
längd; d. ä. omkring $-—+1 af hela vinglängden. 


Genom sina långa, starkt bygda vingar och dertill hörande 


starka muskler hafva Svalorna fått en god ersättning för den hos 
dem inskränktare rörelsen med fötterna. De hafva en flygförmåga 
som isanning är märkvärdig genom den hastighet och den ledig- 
het, hvarmed de förflytta sig genom rymden och liksom lekande 
eller för sitt nöjes skull tumla om i den vackraste ringdans i luf- 
ten. Vi hafva ofta tillfälle att betrakta detta skådespel, t. ex. då 
man om sommarn åker med stark fart och ser Svalorna följa med 
åkdonet hela milen framåt, sväfvande omkring detsamma i stora 
aflänga kretsar, eller, dagligen vid samma årstid, då de flyga om- 
Vid båda dessa tillfällen märker man dock 
snart, att deras rörelser äro beräknade mera för nyttan än för 


kring våra boningar. 


nöjet, i det de under flygten fånga insekter till föda; men deras 
ovanligt skarpa syn och säkra rörelser göra, att de se. en 
mygga eller fluga långt förr än de komma i hennes grannskap och 
att den afvikelse i flygten, som de gjorde för att gripa henne, icke 
syntes vara tillfällig, utan tycktes vara en nödvändig del af den 
Efter 


en vid många tillfällen och på flera olika sätt gjord uppskattning 


luftiga dans, hvarmed de en lång stund fägnat åskådaren. 


af Svalans fygt, tror jag mig med full säkerhet kunna uppgifva, 
att 50 alnar (d. ä. 100 fot) i secunden icke är förmycket tilltaget, 
då hon flyger fort. Detta gör en Svensk mil på 6 minuter, eller 
10 mil (nära en grad i meridianen) i timman. — Vi se att Sva- 
lorna, utan att tröttna, flyga omkring nästan oafbrutet i hemtrak- 
ten under största delen af den långa sommardagen. Således om 
man blott antager att de vore i rörelse 10 timmar på dygnet, hvil- 
ket ej torde 'vara förmycket, så kunna de på denna tid hafva flugit 


Svenska Foglarna. I. 


en väg, som, utlagd i rät linea, skulle göra en sträcka af nära 
100 mil. Men man kan väl knappt betvifla att en Svala, som vore 
satt i nödvändighet att anstränga sig, t. ex. ifall hon, såsom ej 
sällan händer, råkat vilse ut öfver oceanen, kanhända stormdrifven 
eller jagad af en roffogel, skulle kunna på ett dygn flyga dubbelt 
gå långt, eller närmare 200 mil, d. ä. så längt som från södra de- 
len af Sverige till Algier. Vid jämförelsen med andra foglar fin- 
ner man, att en lika stark eller ännu något starkare flygförmåga 
äges af några få andra foglar, nämligen Tornsvalorna (sl. Cyp- 
selus) och de egentliga Falkarna, bland hvilka en art, Lärkfalken, 
till och med griper yngre Svalor i flykten. De trögare flygande 
foglarna, t. ex. Gråsparfven, tyckas däremot knappt hinna till mera 
än hälften af Svalans hastighet. Under resan på jernväg har man 
någongång tillfälle att med åkdonets fart jämföra hastigheten af 
foglar, som flyga åt samma håll. Jag har dervid några gånger i 
Tyskland tyckt mig finna, då trainen gått med där vanlig, stark 
fart, efter 6 geogr. (v. p. 4 Svenska) mil i timman, att Gråsparf- 
ven blir betydligt efter; äfven Kråkan har tyckts ej hinna med, 
Jag har aldrig fått tillfälle att 


Dock må det anmärkas, att 


men Dufvan fyger förbi vagnen. 
på detta sätt jämföra Svalans flykt. 
denna jämförelse är ganska svår att göra riktig och att mina egna 
ganska få iakttagelser torde behöfva betydliga rättelser. 

Det är ej blott genom rörelseverktygen som Svalorna afvika 
från de öfriga Tättingarna. Deras ganska korta och svaga näbb 
samt ovanligt breda gap ger dem ett aldeles eget utseende, hvarpå 
de genast igenkännas, äfven ifall man ej ser deras vingar och föt- 
ter. Näbben har altid vid spetsen den lilla inskärning, som finnes 
hos de flesta af denna Ordnings arter; men BSvalorna sakna full- 
komligt de borst (vibrisse) vid munvikarna, som man vanligen 

25 


98 ORDN. 1. TÄTTINGAR. 


plägat anse såsom utmärkande för de insektätande foglarna. Lik- 
väl äro Svalorna de mest ingektätande af alla foslar. De lefva 
uteslutande af mygg, flugor och andra mindre insekter, hvilka de 
endast fånga i flykten. I de kallare climaten kunna de således 
blott finnas såsom flyttfoglar; de äro det t. o. m. äfven i södra 
Europa; men inom heta zonen lefva många arter som qvarblifva 
hela året i samma trakt. — Svalorna äro sällskapslika och bygga 
oftast 'coloni-vis. Öfverallt tyckas arter finnas, som gerna bosätta 
sig omkring menniskors hemvist och där bli trefliga, omtyckta gä- 
ster. Deras bon ligga altid under tak eller skydd ofvanifrån och 
äro ofta bygda med konstfärdighet; men märkvärdigt är, att de 
fleste af dessa lätta, nästan blott flygande varelser, antingen ut- 
gräfva sina bon i djupa hål i jorden eller sammansätta dem, icke 
af finare ämnen, utan af hopklibbad dyjord, som fogeln hemtar vid 
vatten och bär, under flykten, i munnen, hvarje gång såsom en 
större klump. Denne blir dervid öfverdragen af fogelns sega spott, 
hvarigenom jordklimparna både häfta bättre vid hvarandra, och 
efter torkningen få en betydligare fasthet. Flera arter i de heta 
länderna lägga dock blott en konstlöst hopdragen, föga djup redde 
af strå, fjäder o. d. — Svalornas sång är obetydlig och svag. 

I hela norra Europa, så långt som floder och insjöar om vin- 
tern betäckas af stark is, under hvilken man plägar draga med 
not, är en saga sedan äldre tider gängse, att Svalan tillbringar 
vintern i dvala på sjöbottnen, under isen, och historier berättas 
om Svalor som blifvit uppdragna med isnoten. I förra århundra- 
det hade Klein uti Ost-Preussen hopsamlat många inför domstol 
bevittnade uppgifter om BSvalor, som blifvit på detta sätt upptagna, 


hvilka han publicerade i sin "Historie Avium Prodromus" (4:0, 


Läbeck 1750). Från äldre tider har det dock varit bekant att 
Svalorna flytta bort från Europa till varmare länder öfver vintern. 
Aristoteles kände detta mer än 300 år före vår tideräknings bör- 
jan och i sednare tider hafva Naturforskare allmänt insett det 
orimliga uti att en fogel, och i synnerhet den starkt flygande Sva- 
lan skulle kunna ligga under vatten, afstängd från luften, utan att 
qväfvas och dö inom en kort stund, samt att hon skulle kunna 
De hafva derföre helt enkelt, och 
med skäl, förkastat der allmänna meningen såsom orimlig, och 


rugga under: ett sådant läge. 


såsom en af dessa mångfaldiga sagor, som öfvergått till folktro, 
Så behandlade 
Buffon denna saga på 1780-talet oaktadt Kleins nyss anförda bevis 
och de fleste Ornithologer efter den tiden hafva gjort likaledes (”). 
Likväl återkommo berättelserna därom allt som oftast med mycket 


och som varit grundade på felaktiga iakttagelser. 


sken af trovärdighet, utan att man ansåg nödigt att anställa en 
närmare forskning efter de orsaker som möjligtvis kunde hafva 
föranledt dessa besynnerliga berättelser. -En sådan forskning före- 
togs dock i anledning af en år 1849 till Vetenskaps-Academien 
inlemnad berättelse, som finnes införd i Academiens Öfversigt 1849 
sid. 181. För att utreda förhållandet utfästades under några års 
tid premier för Svalor, uppfångade om vintern under isen eller 
blott i vattnet; men inga Svalor erhöllos, utan blott förnyade upp- 
gifter om sådana som blifvit funna för många år tillbaka och en 
brefväxling uppstod, hvarigenom det slutligen utreddes, att dessa 
uppgifter, sannolikt alla eller till största delen varit föranledda af 
Strömstarar, som på sitt vanliga sätt dykt ned i vattnet i grann- 
skapet af isnot och blifvit deruti uppfångade samt ansedda för Sva- 


"lor. Jag får hänvisa till redogörelserna för detta ämne, som fin- 


(") "Linné tyckes dock hafva blifvit förledd att sätta tro till de hos oss allmänt gängse berättelserna. Uti Syst. Nat. XII, 345, säger han, under Hirnndo rustica: »unaque cum 
urbiea autumno demergitur vereque emergit.» I Fauna Suecica nämner han dock ingenting därom. i 


COH. 4. SVALOR. 99 


nas intagna i Vet. Acad:s Öfversigt, först på nyss anförda ställe: 
1849, 181; därefter 1850, 6 och slutligen 1854, 135. 


vågar jag anse ämnet vara i det närmaste utredt, ehuru ännu möj- 


Härigenom 


ligtvis någon omständighet kan återstå som kunde förtjena att upp- 
lysas. Således tyckes Nilsson vara mera benägen för att antaga 
den flera gånger framställda förklaringen, att någon Svala kommit 
före islossningen, nedfallit i en vak och blifvit uppfiskad (se Skand. 
Fauna, 3:dje uppl., 256—260). 
ligen vara antaglig för Preussen eller södra Sverige, där Svalor 
välicke komma före islossningen, medan man ännu kan draga is- 


Denna förklaring torde dock svår- 


not, ej heller för dem som blifvit upptagna kring nyärstiden. 
Genom sin skapnad utgöra Svalorna den bäst afskilda af 
Tättingsordningens hufvudafdelningar, hvilka vi här kallat Cohorter. 
De kunna och böra således, ehuru fåtaliga de äro, ej sammanslås 
med någon af de öfriga nufvudafdelningarna. De äro dock något 
talrikare än Klättrarne, ty v. p. 90 arter äro kända, hvilka finnas 
spridda i alla verldsdelar. I hela Europa äro blott 6 arter kända, 


af hvilka 3 äfven bebo vårt land. Hit hörer: 


SVALE-SLÄGTET (Hirundo). 


Vi bibehålla här detta slägte odeladt, ehuru man i sednare 
tider har sönderdelat det i många små slägten; men vi anse denna 
delning öfverflödig, åtminstone i vår Fauna. Vära tre arter skulle 
därigenom komma att åtskiljas i tre olika slägten, hvilkas namn 
vi här, såsom vanligt, anföra till slut, uti hvarje arts synonymi. 
Alla våra tre arter hafva klufven stjert. Olika kön och åldrar 


äro till färgen nära lika. 


75. Lavuvsvaras (Hirundo rustica), Pl. XVII, fig. 5; svart- 
blå, under hvit; pannan och öfre delen af strupen mörkröda med 
ett bredt svart band nedom det röda på strupen. Alla stjertpen- 
norna, utom de två mellersta, hafva en rundad, hvit fläck midtpå 
inre fanet; den yttersta pennan på hvarje sida är utdragen i en gan- 
ska lång och smal spets. — Vinglängd 125—120 mm. Hos gamla 
hannar äro de smala, jämnbreda och trubbiga yttre stjertspetsarna 
omkring 50 millim. långa utöfver nästa stjertpenna. På ungarna i 
första året äro de knappt 20 mm. och något bredare. — Den nya 
drägten, som de blott till en del tyckas få före bortflyttningen om 
hösten, är fullkomligt lik den de burit om sommarn, utan särskildt 
färgade kanter, fläckar 0. d. | 

Bland våra arter är det isynnerhet Ladusvalan, som ådrager 
sig mesta uppmärksamheten; hon är den allmännaste och den 
vackraste till hela utseendet samt utmärker sig framför de öfriga 
genom sina lediga och behagfulla rörelser i luften. Nordligast fö- 
rekommer hon i Norrska Finmarken, vid Alten (70? lat.), samt vid 
Vardöe (704), där hon årligen visar sig om sommarn, men utan 
att häcka. 


Söder om dessa orter träffas hon, för fjäldhöjdens skull, ej förrän 


Hon skall äfven någongång vara sedd vid Hammerfest. 


i Lappmarken omkring 684”, vid Enontekis, Karesuando och Iva- 
lajoki; men därifrån mot söder finnes väl knappt någon by eller 
gård ända ned till Medelhafvet och på dess öar, där ej Svalan bör 
under den varmare årstiden. ER 

Uti Afrika skall Ladusvalan under hela sommarn bebo områ- 
dena Algier och Tunis, hvilka äro de nordligaste i denna verlds- 
del; men i de öfriga trakter af Afrika, hvarest man träffat derna 
fogel, tyckes han ej häcka. Det är således troligt (ehuru ännu. ej 
säkert) att Ladusvalan ej häckar närmare Equatorn, än omkring 
359 latitud. Till ännu sydligare orter tyckes hon blott komma för 


100 ORDN. 1. TÄTTINGAR. 


att där tillbringa vintern. Men vid denna årstid är hon allmän 
från Egypten till Abyssinien och Senegal, samt troligen än längre 
nedåt. I södra Afrika förekommer hon ej sällan. Riksmuseum 
äger 2:ne hannar därifrån, skjutne i November: den ene vid Port 
Natal, af J. Wahlberg, 1839; den andre vid Knysna, på sydkusten, 
af Victorin, 1854; samt ett tredje ex., skjutet af Wahlberg högre 
opp i Cafferlandet, d. 14 Febr. 1840 ("). Då det ej är bekant, 
eller ens sannolikt, att Ladusvalan häckar i Syd-Afrika, blir det 
sannolikt, att dessa exemplaren äro från Europa eller från Afri- 
kas nordkust. Det stora afständet utgör intet hinder ifall verkli- 
gen, såsom det synes troligt, en del Svalor hafva en naturlig drift 
att flytta denna vägen. Ty de något öfver 700 Svenska milen i 
rät linea, från Algier till Cap, skulle enligt förut gjorda beräkning, 
lätt kunna genomfaras af en Svala på en vecka eller ännu min- 
dre, ifall hon färdades rätt fram; men behöfva, äfven med högst 
betydliga krokvägar, ej upptaga öfver en månads tid. 

Näst söder om Ladusvalan hor, åtminstone i nordöstra Afrika 
(Egypten till Abyssinien) en högst närslägtad art, H. cahirica 
Licht. (H. riocourii, H. boissoneautii, H. savignii auct.), som af 
många anses blott såsom en varietet af den europeiska och endast 
skiljer sig från henne genom brunröd undersida samt obetydligt 


mindre storlek, men som uppgifves stanna qvar i hembygden under 


Där måste hon 
dock vara sällsynt eller kanske rent af accidentell, då hvarken 
Lindermayer eller V. d. Mähle träffat henne. 


uppgafs af Temminck vara funnen i Grekland. 


Uti Asien finnes vår Ladusvala i vestra Siberien, ungefär till 
Jenisei, och det är sannolikt derifrån, som hon om vintern infin- 
ner sig såsom flyttfogel i Indien. Jag har sjelf där sett några 
exemplar, d. 23 Mars 1828, i granskapet af Calcutta. — I östra 
Siberien, ungefär från Baikal och ända ut på Kamtschatka, skall 
Ladusvalan vara undertill roströd, liksom den nyssnämnda i norra 
Afrika, men för öfrigt i allt: storlek, färg, lefnadssätt, bo, ägg, 
likna den europeiska (Pall.; Midd.). — På Japan uppgifves hon 
vara "fullkomligt sådan som i Europa" (Fn. Jap.); men jag anser 
dock otvifvelaktigt att den där lefvande Ladusvalan är samma race 
eller varietet (H. panayana Gm.) som allmänt finnes på Java samt 
öarna och länderna deromkring. Denna afviker blott genom något 
mindre storlek (vinglängd omkr. 110 mm.) och något större ut- 
bredning af det röda på strupen hos de äldre. 
jag har alt jämföra, finnas svarta fläckar af olika form och storlek 
på de undre stjerttäckfjädrarna hos tre (dels äldre, dels yngre), 
men saknas fullkomligt hos ett (troligen en äldre 7). Af dessa 
exemplar äro de 3 skjutne i December—Januari (vid Wampu, Ma- 
nilla, Batavia) och ett i September (vid Malacca; ett är från Java, 


Bland 95 ex., som 


hela året. Denna är ej antecknad såsom boende i Algirien; men utan uppgift). Det tyckes således som om fogeln skulle finnas där 
(") Detta ex. saknar könsbestämmelse och är i ruggning. De tre största vingpennorna äro gamla; de öfriga fällda och utom den 4:de återvuxna. — Till ytterligare undersök- 


ning må här anföras, att bland de i Afrika fällda exemplar af H. rustica som jag sett, har den ofvannämnda hannen från Port Natal (i Nov.) samt ett ex. från Tunis, som antin- 
gen tyckes vara en hona eller en yngre hanne (i andra året), hela spetsen af de två mellersta, undre stjerttäckfjädrarna rent svart, till v.p. 6 mm. längd. Hos 2:ne andra ex. det 


från Cafferl., Febr., och hannen från Knysna) finnes blott en liten aflång fläck omkring skaftet, nä 


som hosg våra och hos de flesta europeiska ex., 
vilsekommen under höstflyttningen från Europa. 
och finner den ej heller af andra beskrifven. 
således att bestämrma deras flyttningsvägar. 
A. Malm, har 


ra spetsen på dessa två fjädrar. Slutligen saknas hvarje tecken till denna fläck, lik- 


hos en gammal hanne (?) från Tunis och en ung 3, tagen af H:r Forgell d. 15 Oct. midt ute i Atl. Ocean vid 2209 mn. lat.; troligen 
Jag har ännu ej fått tillfälle att jämföra exemplar från södra Europa; känner således ej huru nämnde fläck förhåller sig hos dem 
Möjligtvis kan den eller andra dylika små tecken bli ett medel att igenkänna hvarifrån en om vintern skjuten Svala härstammar, och 


i Emellertid finnes samma, eller en nära liknande teckning hos H. rustica på flera ställen, ty en gammal 3, hemförd från Enare af H:r 
en rundad, svart fläck (omgifven af hvit brädd) i spetsen af de två nämnda fjädrarna. 


LADUSVALAN. 101 


säsom flyttfogel från nordligare trakter (Siberien, N. China, Japan 2). 
Det är skada att författare hittils i allmänhet föga brytt sig om 
att upplysa dessa för foglarnas kännedom vigtiga omständigheter 
och att resande så sällan förse de erhållna exemplaren med de för 
detta ändamål nödvändiga uppgifterna af kön, dag och ställe. 

Dessutom finnes i hela Nordamerika en form (H. rufa Gm.) 
som är undertill. brunröd och som väl knappt är skild från den 
ostsibiriska; till storleken m. m. är hon aldeles lika med våra 
exemplar. Hon flyttar om vintern till Sydamerika. — Af det of- 
van anförda synes, att vår Ladusvala finnes, oförändrad, i hela 
Europa och vestra Asien, samt, åtminstone om vintern, i hela Afri- 
ka; och att utanför detta område bo, i alla verldsdelar norr om 
ZEquatorn, Svalor, som väl knappt kunna anses för annat än geo- 
grafiska förändringar. af samma art, hvilka tillbringa vintern i mot- 
svarande sydliga länder. Hon kan således sägas förekomma på 
nästan hela jorden, med undantag af kusttrakterna omkring norra 
ishafvet med hela Grönland och Island, samt Polynesien, södra 
Australien och sydligaste delen af Amerika. 

Vid Svalans, såsom alla andra foglars flyttning märker man 
årligen att spridda exemplar ses längt före största antalet, och åter 
försvinna, samt att ankomsten är ganska skiljaktig olika år. Det 
blir således svårt att bestämma när Svalan egentligen kommer, 
både i allmänhet och för hvarje särskildt år. Men vid jämförelsen 
af talrika uppgifter finner man dock, att ankomsten i allmänhet 
sker tidigare i sydligare länder och sednare i de nordliga, samt 
att man såsom ett medeltal för den största mängdens ankomst kan 
uppgifva följande tider. Hon plägar komma till Europas medel- 
hafsländer i slutet af Mars; — till mellersta Tyskland och Belgien 


omkring medlet af April; — till Skåne och andra af våra sydliga 


Svenska Foglarna. I. 


kustländer omkring d. 1 Maj; — till Stockholmstrakten 8 dagar 
sednare; — till Norrland omkring medlet af Maj, — och till Lapp- 
land något efter d. 20 Maj. — Genom Pallas veta vi att Hir. 


rustica kom till Gurjew, vid norra ändan af Caspiska hafvet (479 
N.), d. 15 Mars 1770, samt att den östliga afarten plägar komma 
till Dauurien i början af Maj och till Kamtschatka i Maj månad. 

Bortflyttningen om hösten tyckes ej ske i en lika ordning, 
utan torde rätta sig dels efter tillväxten af den sista kullen af 
ungar, dels efter kölden eller tillgången på föda. De uppgifvas 
vanligen flytta bort från Grekland, Sardinien och sydl. Spanien "i 
September"; — från Tyskland, liksom från södra Sverige i slutet 
af September eller början af Öcetober. — Från Stockholmstrakten 
pläga de afresa omkring d. 25 September; — från Lappland (Ka- 
resuando) v.p. d. 25 Augusti, då frosten ännu ej börjat; — men 
i Alten torde de qvarstanna ännu något längre. Jag såg dem där 
ännu d.. 28 Aug. 1838, då de af folket ej ansågos skola flytta förr 
än i början af September. — Däremot uppgifver Pallas, att de 
lemna Ryssland (vid Petersburg?) redan "i Augusti”. 

Ehuru man med skälig visshet kan uppgifva att Svalan om 
vintern varit 4 å 500 mil eller ännu längre bort från oss, i det 
inre af Afrika och ströfvat vida omkring där, så återvänder hon 
dock om våren, utan att fara vilse, till samma ställe där hon bodde 
förra året. Hon är genast vid ankomsten fullkomligen hemma- 
stadd och igenkänner tydligen stället. Man ser dem derföre ge- 
nast, första morgonen, sätta sig på ställen, där de förr ofta plägat 
sitta, och med en liten sång, så god de kunna bestå den, helsa 
den kära hembygden. Vi hafva redan förut (sid. 7) omtalat Ladu- 
svalans sång, som låter rätt småtreflig och är vida muntrare än de 
två följande arternas; han höres oftast om morgonen och endast 


26 


102 ORDN. 1. TÄTTINGAR. 


då de satt sig att hvila, helst i solskenet. Snart börjas reparatio- 
nen af det gamla boet, eller, om det är förstördt, uppsätta de ett 
nytt i grannskapet af samma ställe där de förr bott i fred. Öfver- 
allt där civiliserade folkslag bo, har Ladusvalan lemnat vildmarken 
och söker menniskans sällskap. Våra hus passa henne bättre än 
alla andra ställen. Hon uppsätter altid sitt bo under tak, helst 
vid bjelkar o. d. i uthus, stallar eller på vindar, där hon har fri 
passage ut och in, om ock blott genom en liten glugg. Mera säl- 
lan ser man det fästadt, liksom följande arts, blott under en tak- 
list. Det sammansättes af jord och är upptill aldeles öppet i form 
af en half skäl eller bägare; tjockt och starkt, af v.p. 6 tums dia- 
meter och ännu något större höjd, samt inuti med bale af strå, 
fjäder o. d. Understundom skall hon bygga i skorstenar, utan att 
eky röken; hvilket uppgifves ofta inträffa i England. Blott i folk- 
tomma länder, eller sådana, hvarest endast finnas kringströfvande 
nomader eller vildar, såsom i vidsträckta delar af Siberien och 
Nordamerika, sätter hon boet på branta klippväggar, i stort antal 
tillsamman. Af hennes böjelse att bygga inuti hus, synes det tro- 
ligt, att hon föredrager grottor och klipphålor, där sådana äro att 
tillgå; men jag finner dock ej detta uppgifvet; däremot instämma 
Siberiens och Nordamerikas faunister däruti, att så snart en trakt 
blir bebygd, lemnar hon klipporna för att flytta in i husen. Allt 
det här anförda, om bo och lefnadssätt, gäller lika om alla de 
ofvan anförda varieteterna, äfvensom att äggen af alla äro lika: 
hvita, rödprickiga, till antalet omkring 5, och att två kullar upp- 
födas, där sommarn ej är altför kort, såsom i Lappland. 

Liksom alla andra Svalor lefver denna endast af insekter som 
fångas under flykten. Ofta ser man henne, flygande tätt utmed 
valtnet, taga mygg, flugor o. d. som hvila på ytan, eller till och 
med sådana insekter som befinnas nära under densaroma, hvarvid 


vattnet stänker högt omkring. Man har trott att hon gjorde skada 
genom att borttaga bi; men det har befunnits, att hon förstår akta 
sig för dem som hafva gadd och derigenom kunde vara farliga, 
och blott tager de gaddlösa drönarne, hvilka, såsom onyttiga, ut- 
drifvas ur kupan af arbetsbien. — Modigt förföljer hon roffoglar, 
till hvilkas antal hon, liksom äldre ornithologiska författare, räk- 
nar Varfogeln (Lanius excubitor); men svårligen kan hon väl till- 
foga dessa någon skada. — Om dagen ser man denna Svala nå- 
gongång sätta sig på tak, pålar eller torra grenar i toppen af träd 
och öfverallt der elektriska telegrafer äro inrättade tyckes hon finna 
ett synnerligt nöje i att sitta, oftast i långa rader tillsamman, på 
telegraftråden. Under hela fortplantningstiden och nyss sedan un- 
garne äro fullvuxna, hvilar hela familjen om natten i boet, eller 
under tak i dess grannskap. Men efter fortplantningstidens slut 
pläga de tillbringa nätterna i vassbänkar, sittande tätt tillhopa på 
rörstråen. De bli vid denna tid långt skyggare än förut. — Då 
flyttningstiden nalkas sätta de sig gerna om aftonen och morgonen 
i större antal på ett högt tak eller annat passande ställe; men då 
flyttningsdagen är inne komma de om aftonen, talrikare än vanligt, 
till en af dessa samlingsplatser, som årligen tyckes vara densam- 
ma i hvarje trakt, och afresa derifrån då det blifvit mörkt. Floc- 
ken skingras troligen snart under resan och om våren återkomma 
de spridda eller blott några få tillsamman. Sannolikt styra de 
kosan under första natten rätt söder ut, då 530 mil eller mera icke 
synes vara en för lång färd för dem till nästa morgon; men om 
dagen tyckas de mot söder flyttande Svalorna sväfva omkring nä- 
stan såsom vanligt om sommarn samt både fånga insekter och 
understundom sätta sig till hvila. De som komma flyttande om 
våren, pläga däremot flyga högt och rätt fram. Vi känna ej med 
säkerhet huru långt de draga bort; blott det, att Svalorna från 


f LADUSVALAN. 


Europa tillbringa vintern långt ned i Afrika, till en betydlig del 
söder om de stora öknarna och söder om vändkretsen, där de 
säkerligen, liksom andra flyttfoglar under vintertiden, ströfva om- 
kring utan att hälla sig till en viss trakt. — Då de lemna oss har 
ruggningen nyss börjat på sjelfva kroppen. Den fortsättes och full- 
bordas under vintern, då ving- och stjertpennor måste ombytas; 
men emedan de då vistas på orter, hvarifrån vi ej kunna få dem, 
så är förloppet af ruggningen ej bekant. Såsom upplysande för 
våra Svalor kan här anföras, att ett exemplar af den förut nämn- 
da sydöstra afarten (H. panayana), skjutet vid Manilla i början af 
Januari 1853 och hemfördt af D:r Kinberg med fregatten Eugenie, 
har den första fullständiga vingpennan i båda vingarna, men ej 
flera, under tillväxt. 


Svalans fullkomliga oskadlighet för menniskan, den förtroliga ' 


tillit hvarmed hon infinner sig hos oss och hvarmed hon, utan att 
för oss dölja sitt bo och sin afföda, tyckes sätta dem under vårt 
beskydd mot rofdjur och andra farligheter, samt det nöje hon skän- 
ker oss genom sitt trefliga sällskap, hvilket isynnerhet är märkbart 
i landsbygdens enslighet, göra, att landtfolket nästan öfverallt, i 
det stora område hon bebor, hyser en innerlig tillgifvenhet för 
henne, som ofta liknar en religiös förbindelse: hon är en gästvän 
som det är synd att ofreda. Tartarerna i Asien älska henne lika 
högt som den svenske Bonden. 
ske äfven i Grekland, anställer man jagt på Svalorna och har ut- 
funderat flera sätt att fånga dem, för att använda dem till mat! 

Synonymi. Hirundo rustica L. et auct. — Nilss. En. 253. — 
Gloger Handb. 414. — Bp. Consp. 338. — Hir. domestica Pall. 
Zoogr. I, 528. — Egentliga typen för sl. Hirundo. 


Blott i Italien och Sicilien, kan- 


103 


76. Hus-svaran (Hirundo urbica), Pl. XVII, fig. 6; svart 
med blå glans; hela undersidan, från näbb till stjert. och öfver- 
gumpen hvita. — Stjerten är starkt klufven, men yttersta pennan 
ej mycket längre än den nästföljande. Fötterna (tarser och tår) 
äro helt och hållet betäckta af korta, hvita fjädrar; hvilket är nä- 
stan eget för denna art, ej blott bland Svalorna utan inom hela 
Tättingsordningen. En annan, närslägtad art på Borneo uppgifves 
dock äfven hafva befjädrade fötter. Ungarna i första drägten sak- 
na nästan all blå glans, äro gråaktiga på strupen. och hafva breda 
hvita kanter på de större armpennorna. Likså få de äldre, i höst- 
ruggningen, som börjar redan tidigt i Augusti, gråaktiga fjädrar på 
strupen och undertill. Vinglängd omkring 110 millimeter. 

Denna Svala finnes liksom den föregående i hela Europa, 
med samma gränser mot norr, eller ännu något nordligare, ty hon 
häckar i Ostfinmarken, ända opp på Vardö. — Hon bebor äfven 
Algiriet och dessutom hela norra Asien, ända ut till Stilla hafvet 
och på Kamtschatka, utan att visa sådana färgförändringar som 
den förra; men hon är ej känd i Amerika. — Hon flyttar bort 
och återkommer i det närmaste vid samma tider som den förra, 
men tyckes ej flytta så långt mot söder. Några exemplar sägas 
qvarstanna öfver vintern i södra Spanien (enl. Machado). De fle- 
sta tyckas öfvervintra i Egypten och Nubien (Räpp.) eller i Nil- 
länderna” (Heuglin), men hon är hvarken känd från Senegal eller 
andra trakter längre nedåt Afrika. Äfvenså lär hon blott sällan 
förekomma i norra Indien. — Lefnadssättet liknar mycket den för- 
ras; men Hussvalan bygger ej inuti husen, utan på yttre väggarna, 
helst under takutsprånget på större hus eller kyrkor och hennes 
bo är tillslutet på sidorna samt, då det behöfves, äfven upptill, så 
att blott ett litet rundt hål är lemnadt såsom ingång. Boet ger 


gåledes vida bättre skydd mot regn och köld, och det torde vara 


104 ORDN. 1. 


därföre som denna Svala, vida oftare än den förra, bygger på 
branta klippväggar. Sådana colonier skola finnas på flera ställen 
i Europa, äfven ej mycket långt bort från bebodda trakter; utan 
tvifvel på samma ställen der de funnos förr än landet var bebodt 
af folk, som uppförde större byggnader, ty numera lära väl nya 
colonier endast anläggas på dessa sednare. I Lappland och Nor- 
rige äro flera ställen kända där dessa colonier finnas, af hvilka 
några anföras i Nilssons Fauna; i södra Sverige är det mig blott 
bekant att de förekomma på berget "Falkflöget" i Bohuslän (Ekstr. 
Götheb. Handl. I, 33) samt på Gottlands kalkklippor (V. A. Öfv. 
1849, 206). I denna Svalas bo lefva en mängd parasitinsekter, 
ännu ymnigare än i den förras. Äggen äro rent hvita. — Hus- 
gvalans sång eller qvilter höres vida mindre än den förras; hon 
går ännu sämre på marken än den förra och sätter sig blott nå- 
gongång på taken; aldrig på pålar, telegraftrådar o. d. eller i vass- 
bänkar. Hon hvilar mest i boet, och hänger sig vanligtvis fast, 
liksom klängande, utanpå boet under det hon matar ungarna, hvil- 
ket Ladusvalan ej brukar göra. 

Någongång plägar Gräåsparfven intaga denna Svalas bo, som 
han tyckes finna rätt beqvämt inrättadt och som besparar honom 
mödan att bygga etl eget. Ifall ett sådant försök göres under det 
att svalboet begagnas af sina rätta ägare, så försvara sig dessa och 
vid deras nödrop ankomma kamraterna i stor mängd och torde 
understundom lyckas att fördrifva inkräktaren. Om dessa små krig 
är en saga gängse, som jag icke vill utgifva för sann, utan anser 
höra till folkpoesiens område, ehuru hon efter berättelse anföres 
af Linné (i S. Nat.) samt en och annan gång blifvit återupprepad 
i sednare tider (t. ex. af Tarragon, Revue Zool. 1843, 323). Man 
säger nämligen, att då Svalorna ej förmå utdrifva Gräsparfven, så 


TÄTTINGAR. 


hemta de skyndsamt jordklimpar af samma sort som de, hvaraf 


boet är bygdt, och inmura sin fiende. 
Synon. Hirundo urbica L. et auctt. — Nilss. Fn. 261. — 
Genus Chelidon Boie. — Bonap. Osp. 343. 


76. b. Hybrid Svala (af Hir. rustica och urbica). — 
En blandning af båda de föregående arterna träffas någongång, 
ehuru ganska sällan. Gloger beskrifver (Handb. 417) en sådan 
från Schlesien och ett exemplar finnes i Riksmusei samlingar, hit- 
skänkt på 1830-talet af W. von Wright, som funnit det i trakten 
af Kuopio i Finland. Båda äro nyss utflugne ungar i nästdrägten. 
— Det sednare exemplaret är: ofvan gråsvart med obetydlig blå 
glans; öÖfvergumpen är smutshvit, svagt öfverdragen af rödaktigt 
med några grå fläckar; pannan har, närmast näbben, några små, 
blekt rödgrå fjädrar, - Undersidan smutshvit med blekt roströdaktig 
strupe. Gördeln framom bröstet synes blott något litet mörkare 
rödgrå. Vingar och stjert helt och hållet svartgrå, utan hvita fläc- 
kar eller kanter. Btijerten bildad såsom hos H. urbieca. Fötterna 
blekt färgade; på tarsens och tårnas sidor försedda med strödda, 
hvitaktiga fjädrar, — Denna Svala är således på nästan hela öfver- 
sidan och stjerten lik H. urbica, men genom pannans och under- 
sidans färg samt vingarna, mera lik H. rustica. Glogers exemplar 
tyckes hafva haft tydligare gördel framom bröstet och mörka föt- 
ter samt saknat den bleka fläcken i pannan. Dess läte var olika 
med båda föräldrarnas. Det är väl knappt möjligt, att en H. ru- 
stica och en H. urbica, som hafva så olika. bo och sedvanor, skulle 
kunna bilda ett par, som bygde bo och uppfödde ungar tillsamman. 
Dessutom var Glogers exemplar uppfödt och taget i ett bo af H. 
rustica, bygdt inuti ett stall. Man måste således antaga den af 


SLÄGTET HIRUNDO. 105 


honom - lemnade förklaringen öfver .hybriditetens uppkomst ;, nämli- 
gen att. .honan af H. rustica någongång på våren blifvit utestängd 
från stallet och varit nödsakad att söka skydd öfver natten i: ett 
af de utanför befintliga boen af H. urbica, samt där kommit i för 
nära beröring med boets ägare. 


77... Bacgesvaras (Hirundo riparia), Pl. XVII, fig. '7; ofvan 
mörkt gråbrun, under hvit med bred gråbrun: gördel framom brö- 
stet.. — Vinglängd.v.p. 105 : millimeter. Äfven denna har nägra få 
fjädrar på fötterna, men blott nederst på tarsens baksida. 
tämligen . djupt  klufven. 


Stjerten 


Liksom: de . båda ficsnnde neg denna Svala dag : Opp i 
Finmarken omkring :70? n. Jlat., samt i. Lappland och därifrån ge- 
nom, hela Europa, till. Medelhafvet, samt i hela norra Asien, ända 
till Kamtschatka. 
'hon ; söker hvarken klippor eller menniskoboningar utan håller sig till 
de trakter hvarest finnas sandiga backar med lodräta branter, eller hö- 
ga, branta flodstränder, i hvilka hon utgräfver sitt bo. 


Dessutom tillhör hon äfven. : Nordamerika; men 


. Där sådana ej 


finnas saknas hon, t. ex. på Gottland. — Hon uppgifves äfven fin- 
nas "i Egypten och Nubien hela året" (Räppell). — Hon kommer 
och afflyttar ungefär samtidigt med de två föregående: än några 
Vid Karesuando (683) såg 
jag henne ännu i mängd, men sannolikt färdig att afresa, d. 9 Sept. 
1838, då de bådar; öfriga arterna längesedan voro flyttade. Lik- 
som . Hussvalan tyckes Backsvalan ej gå mycket långt mot söder. 
En ; del., skola t. o. m. qvarstanna på Sicilien och i andra trakter 
vid Medelhafvet. I Amerika öfvervintra de talrikt i Florida. — 
Boen ingräfvas horizontellt, såsom nyss anfördes i lodräta branter 


dagar före, än något sednare än de. 


af ren sand eller: åtminstone lög, sandig jord, 3 till 6 fot, såsom 
en smal gång, rätt in, vanligtvis i stort antal nära tillsamman, 
men ej, längre ned än några få fot under brinkens öfre yta. Ba- 


Jen, lägges i ändan jaf denna, gång. Äggen äro rent hvita. : Nå- 


gongång. säges ; dock denna art bygga i hålor, t. ex. mellan sten- 
sättningen i bro-kar 0. d. 

Hirundo riparia Linn. et auct. — Nilss. Fn. 262. 
— Cotyle riparia Bp. Osp. 342. 


-Synonymi. 


| Femte Cohorten. 


Kråkartade Foglar (Corviformes). 


Det hufvudsakliga kännetecknet som förut: (sid. 14) uppgafs för 
denna Afdelning at första Ordningen är, att hakans vinkel sträcker 
sig: framom näsborrarna. . Denna: bildning synes bäst då man sät- 


Svenska Foglarna. I. 


ter tummens nagel vid ändan af hakvinkeln, lodrätt mot mun- 


springan, och betraktar näbben från sidan. Man ser då tydligt, 
t. ex. på Staren, att hakvinkeln räcker v.p. 2 millimeter framom 


21 


106 > TÄTTINGAR. 


den gröp, hvaruti näsborrarna äro belägna och ännu något längre 
framom deras öppning. Hos slägtena Corvus, Garrulus m. fl. räe- 
ker hakans vinkel nästan så längt fram som dé borst, hvilka öf- 
vertäcka näsborrarna. Samma ' förhållande äger rum hos några 
arter af sl Emberiza bland de Sparfartade foglarna, hvilka dock 
äro väl utmärkta genom underkäkens form. Äfven förekommer det 
hos några af de slägten som tillhöra Första Ordningens andra 
Series, och ofta bland de öfriga, lägre fogelordningarna. Där- 
emot är hakvinkeln hos den största mängden af förstå Ordningéns 
arter, och i synnerhet hos alla de Trastartade, något kortare än 
gropen för näsborrarna, så att han ej räcker framom sjelfvå näs- 
öppningen. 

Ehuru ringa denna olikhet än synes varå, så är hon döck 
tydligen af stor vigt i foglarnas bildning. Hon lemnar ej blott ett 
godt artificiellt skiljetecken mellan tvänne stora Afdelningar, Tur- 
diformes och Corviformes, som annars skulle vara ytterst svåra att 
karakterisera, utan hon begränsar äfven den sednare af dessa Af- 
delningar på ett högst naturenligt sätt. - Föröfrigt är de Kråk- 
artade foglarnes näbb vanligen långdragen, eller stor, med hak vid 
spetsen af den öfre eller af båda käkarna, hvilket dock ofta bort- 
slites och fullkomligen försvinner hos äldre foglar. Hos de före- 
gående Afdelningarna af denna Ordning är näbbens tillväxt nästan 
omärklig sedan fogeln flugit ut ur boet; men hos dessa (de Kråk- 


artade) är tillväxten ofta rätt betydlig, så att han ej blott ersätter ET IA 
ningen på spetsen, utan verkligen ökar näbbens längd. En Stare 


eller en Kråka i nästdrägt har mycket kortare näbb, än en äldre 
fogel. Men hos några, såsom Nötkråkan, är slitningen $å stark, 
att näbben hos gamla exemplar blir kortäre än hös de yngre i 
andra året. — De Kråkartade foglarne spatserå vånligtvig säkert 
och gravitetiskt, med skiftevis rörda fötter och nicka på hufvudet 


för hvarje steg, hvarpå de genast igenkännas från de föregående, 
som hoppa jämfota eller springa fort framåt, eller ock gå osäkert 


'och illa på marken, såsom Svalor; Klättrare m.fl. — Med undan- 


tag af fortplantningstiden lefva de fleste tillhopa i stora, slutna 
flockar, som draga omkring under mycket buller och skrik. De 
äro 1 hög grad allätande och kunna lefva af kött, insekter, frukter, 
frö och allehanda födoämnen, hvarföre de äro lätta att uppföda i 
fångenskap. De pläga ock lätt bli tama, men äro besvärliga för 
den bland dem 'allmänha böjelsen att stjäla och undangömma ly- 
sande - småsaker, såsom silfver och guldnipper, 'skedar m. m. af 
metall, glas o. d. Denna böjelse att snatta och att gömma dylikt, 


som föröfrigt ej kan vara dem nyttigt, är svår att förklara, isyn- 


nerhet som de vanligtvis snart glömma bort det undangömda. De 
äro i allmänhet ganska dåliga sångare, men utmärka sig oftast 
genom starka, skrålande läten, som ungefär motsvara de trast- 
artade och sparv-artade foglarnas locktoner, och de 'lära lätt att 
härma ' hvarjehanda toner eller t. 0. m; melodier samt isynnerhet 
att eftersäga ord. Deras bon byggas på ganska olika sätt; ofta i 
hålor uti träd, klippor eller hus, men så vidt jag känner, aldrig på 
blotta marken. 


De hufvudsakliga, hithörande Familjerna, som dock i den eu- 
ropeiska faunan icke behöfva särskildt uppräknas för det ringa 
antalets skull af här förekommande slägten och arter, äro följande: 


Icterinze, . med blott 9 handpennor; lika Stararna; finnas blott i 
Amerika. — SI. Ageleus, Icterus, Cassicus, Fale paa tl: 
(Allå de följande hafva 10 handpennor.) | ORD 


Sturnin&, med ganska liten förstå vingpenna och hvälfdt half- 


lock öfver näsbörrarnåa. '— Blott i gamla Continenten. — Stur- 
nus, Gracula, Lamprotornis m. fl. 


KRÅKARTADE FOGLAR. 


Strepering, med tämligen kort första vingpenna och nakna näs- 
borrar. — Blott i Australien och länderna däromkring. 
Garruling, med kort första vingpenna, dock större än handens 
täckfjädrar, och näsborrar utan mjukt lock, men täckte af borst- 
lika, tilltryckta fjädrar. — I nästan alla verldsdelar. — Gar- 
rulus, Cyanocorax, Pica, Cryptorhina, Nucifraga et cet. 
Corvine, med ganska långa vingar; första pennan längre än 
" armpennorna; näsborrar såsom de nästföregående. — I ala 
verldsdelar. — Corvus, Pyrrhocorax, Fregilus. i 
Paradisex, med långa vingar och täta, silkeslika fjädrar öfver 
näsan; — blott på och omkring Nya Guinea; samt 
Epimachi, med lång, smal och böjd näbb; 
som de förra samt 1 Australien. 


— 1- samma trakter 


Till vårt land höra följande: 


1. STARE-SLÄGTET (Sturnus). 


Handpennor 10: den första helt liten, kortare än täckfjädrar- 
na; den andra (eller 3:dje) längst. Näsborrarna nakna, aflånga, 
ofvan 'balftäckta af en hvälfd, läderartad hud. Näbben smal. — 
Uti öfre vecket af den hvälfda näshuden ses altid hos de yngre 
och ofta hos de äldre en rad af ganska små fjädrar, ämnen till 
de: följande slägtenas nästäckfjädrar.  Stjerten är urnupen och kort: 
blott hälften så lång som den tämligen långa och: spetsiga vingen. 
DB egentlige Stararne hafva, såsom fullvuxne, långsträckt, något 
nedtryckt näbb med rät, något trubbig och utplattad spets utan 
inskärning vid sidan. Men hos ungarna i första drägten är näb- 
ben vida kortare, med något hoptryckt och lager spets, försedd 


med ' tydligt hak vid sidan. 


107 


78. Srtaren (Sturnus vulgaris), Pl. XVII, fig. 5, 6; svart- 
aktig med smala bleka kanter på ving- och stjertpennörna. — 
Äldre, i sommardrägt: svart med grön och violett glans; fjädrarna 
smala, spetsiga med en liten gråaktig, blek spets. Näbben gul; 
Vinglängd 130 mm. — På gamla hannar för-= 
svinna ofta de bleka fjäderspetsarna på undersidan och hufvudet ; 


fötterna ljusbruna. 


— honan har dem altid större och metallglansen mindre vacker, 
undertill föga märkbar. — Näst efter höstruggningen äro fjädrarne 
i spetsen något bredare och rundade; näbben svartaktig. — Un- 
garna i nästdrägt: mörkgrå med breda rundade fjädrar, utan fläc- 
kar. Hakan hvit; buken hvitblandad. Vinglängd 120 mm. eller 
mindre. Om näbbens form hos ungen, se näst ofvanför. 

Staren är en af våra allmännaste foglar, men finnes ej mMycC- 
ket långt opp mot norden. 
ända opp till 67? lat.; 
han är bekant. 


I Norrige lärer han dock förekomma 
i Palten, hvilket är det nordligaste ställe där 
Därifrån skola ofta några exemplar komma öfver, 
genom sänkningen i landthöjden, till det innanför, i Svenska Lapp- 
marken belägna Qvickjock; men annars finnes Staren inom Sverige 
ej nordligare än i norra Ångermanland (Nilsson) och uti Umeå stad 
(Löwenhj.), båda vid 64” lat. I Finland träffas han vid Helsing- 
fors, men icke vid Kuopio (63”), och i Ryssland torde han ejheller 
finnas mycket längre opp än omkring 60". Från denna nordliga 
gräns bebor han om sommarn Europa, öfverallt, till och med öarna 
i Medelhafvet, samt, något förändrad, äfven norra Afrika (Algier och 
Tunis).- Dit, och till Egypten, komma dock Stararna från Europa i tal- 
lösa skaror om vintern; men ett icke mindre antal, kommande norr- 
ifrån, qvarstannar i Europas medelhafsländer och några få dröja 
öfver vintern i vida nordligare trakter, såsom i Frankrike och Tysk- 
land. Utåt Asien finnes han i steppländerna till öfre Jenisei och 


Altai (i Sajanska berget) vid 51 å 52! lat. och sannolikt ännu 


108 > TÄTTINGAR. 


något nordligare, men knappt längre åt öster, Äfven skall han 
finnas i mindre Asien, Persien och norra Indien; men möjligtvis 
blott om vintern, liksom i norra delen af Arabien. — Då han ej 
flyttar långt mot söder, återkommer han tidigt på våren. 1 södra 
Sverige infinner han sig redan i Mars; vid Stockhohnstrakten van- 
ligen några dagar sednare i samma månad, eller i April, ehuru 
snö och is ofta ännu ligga qvar. Genaåst efter ankomsten börjar 
han låta höra sin besynnerliga sång, som består af några få vack- 
rare, men mest af gnisslande och surrande, éj starka läten och som 
är mera lustig än vacker. Han är: högst sällskapslik och lefver ej 
blott flockvis, utan stare-flockarna pläga gerna : slå sig tillhopa med 
Kråkor eller Råkor, som föra ett någorlunda lika lefnadssätt. Lik- 
som flera andra kräkartade foglar vistas han gerna bland betande 
boskapshjordar och sitter ofta på djurens rygg för att befria dem 
från insekter, 'stynglarver och annan ohyra; : hvilken tjenst dessa 
synas tacksammeligen erkänna, i det de låta foglarna få vara al- 
deles ostörda. Födan utgöres föröfrigt mest af mask och insekter; 
blott i nödfall tillgriper han kött, på gödselhögar, af döda djur 
0- 8. V., men: dödar ej sjelf vertebrerande. djur. — Boet lägges 
altid i hålor; 


hål uti murar, kyrkor och andra byggnader, eller i hålor uti branta 


hos oss oftast i ihåliga träd, men äfven rätt ofta i 


klippväggar i de länder hvarest sådana äro allmännare än hos oss, 
såsom i mellersta Asien. På flera orter, och hos oss isynnerhet 
på Gottland, äro Stararne en sort husdjur, ät hvilka man på taken 
uppsätter holkar eller lådor af bräder, med hål på sidan, hvaruti 
de bygga. Delta skall, 
hvarest Staren hålles i en slags helig vördnad, ungefär såsom Sva- 
lan hos oss. Äggen äro 5—6, blekt blågröna. 

De BStarar som bo öfver sommarn i södra Europa och norra 


Afrika hafva blifvit ansedda för en skild art, Sturnus unicolor, 


enligt Pallas, vara allmänt i Ryssland, 


emedan kroppens: fjädrar, genom det varmare climatets inverkan, 
få en mörkare färg med blott svag, brunaktig glans, hvari det grö- 
na och violetta föga synes, och åldeles sakna den blekgrå färgen 
1 spetsen. Dock lära dessa grå spetsar finnas hos yngre. foglar 
och hos en del, äfven äldre exemplar, synas mer eller mindre tyd- 
liga. Denna varietet, $om ännu ytterligare behöfver: studeras, sä- 
ges börja redan i Ungern -och södra Ryssland med ett mindre an- 
tal. individer, och blir söderut allt mera allmän, så att hon på 9Si- 
cilien är den vida öfvervägande, och dét är denna varietet som finnes 
i betydligt antål häckande i det.aldra nordligaste kustlandet.af 
Afrika, vid Tunis, Algier etc. 

Synonymi.: Sturnus vulgaris Linn. — Pall; Bögar Tys 418. a 


Gloger Handb. 165. — Nilss. En.: 223: — Bp. Osp.: 421. 


ROSENSTAREN (Sturnus roseus; 23); ryggen och undersidan blekt 
gråröda (eller nästan hvitaktiga); hufvud, hals, vingar och stjert svarta. 
Vinglängd omkring 125 mm. — Elan fjädrar, isynnerhet hos han- 
nen långa, bilda en tofs. Näbben är kortare än Starens och hoptryckt, 
med hak vid den något nedböjda spetsen. Vingar, stjert m. m. såsom 
hos Staren. — Ungarna äro brungrå, något blekare än starungar; med 
otydliga fläckar på bröstet samt mörkare vingar och stjert; annars SAR- 


"ska lika dem. 


För den anförda näbbformens skål har denne fogel oftast ansetts 
skild från Stareslägtet och af Cuvier (i Regne An. 1817) blifvit kallad 
Gracula rosea, hvilket dock ej kan antagas såsom rätt. Dels hade fogeln 
redan år 1815 af Temminck blifvit uppförd såsom typ för ett eget slägte, 
Pastor; dels har han vida större likhet med Stararna än med den egent- 
liga Gracula (Gr. religiosa L. från Java); således bör han antingen upp- 
föras i ett eget slägte under namn af Pastor roseus, eller bör han föras 
till slägtet Sturnus, såsom vi här gjort efter Pallas m.fl. utmärkte natur- 
forskare. Nordmann, som mest: af alla har studérat honom, anser orätt 
att skilja honom från Stararna. Att förena honom. med dem torde här 
vara så mycket riktigare, som man därigenom undviker att uppföra ett 
särskildt slägte för en art som ej egentligen tillhör vår fauna.” Från 
Stare-slägtet skiljer han sig hufvudsakligen blott genom näbbformen 


KRÅKARTADE FOGLAR. Ty 109 


och de breda, trubbiga fjädrarna, hvilka hos äldre Starar äro något oli- 
ka bildade; men i bäda dessa hänseenden öfverensstämmer han nära 
med de yngre Stararna, såsom synes af det som ofvan anföres, i beskrif- 
ningen af Stareslägtet och af St. vulgaris. — Till hela sitt beteende, 
lefnadssätt och yttre utseende (utom färgen) liknar han så nära vår van- 
liga Stare, att en hvar som ser honom lefvande ej kan undgå att mär- 
ka det. 

Denne fogel är märklig för sitt kringströfvande lefnadssätt, hvarige- 
nom han oftare än andra europeiska foglar träffas såsom tillfällig gäst i 
länder, där han ej bor eller reguliert förekommer. Hans egentliga hem- 
land är Caucasiska länderna och Tartariet, eller Steppländerna från Dons 
utlopp till öfre Irtisch och Altai omkring 509 lat. och söder derifrån, 
men ej norr om Altai (troligen ej heller östligare). Vidare bebor han 
norra Indien (och sannolikt det mellanliggande östliga Persien), samt 
förekommer ofta i södra Indien och på Ceylon, dock sannolikt blott så- 
som flyttfogel om vintern, — Vanligen anföres han äfven såsom en invå- 
nare i hela Afrika; hvilket dock endast beror på Levaillants diktade 
uppgift (Ois. VAfr. 96), att han funnit denna fogel i Namaqvalandet uti 
Sydafrika. Tvärtom visar det sig nu, att han icke finnes i hela Afrika. 
Han är ej en gång sedd i det intill Asien gränsande Egypten, af de talri- 
ka resande som i sednare tider lemnat noggranna underrättelser om det- 
ta lands foglar, ehuru han tyckes ströfva från Svarta hafvet ned åt Sy- 
rien. Han finnes nämligen vid Trebizond (enligt Abbott, Z. Pr. 1834, 51) 
och vid Aleppo (enligt Russell) om sommaren. — Från de anförda stepp- 
länderna ströfvar han vissa år, men ej alla, om våren, i stora skaror 
inåt de mera trädbevuxna och odlade trakterna af södra Ryssland, samt 
därifrån genom Bessarabien, nedåt Turkiska länderna. Dessa” skaror 
börja komma redan i Mars och April, hvarefter de qvarblifva i landet 
under en stor del af sommaren, men uppehålla sig ej stadigt på vissa 
trakter, utan stryka omkring flockvis, där de finna föda, som hufvudsak- 
ligen utgöres af Gräshoppor och andra insekter samt Mullbär och Körs- 
bär, Ehuru ett ungefär lika antal hannar och honor finnas, så ses dock 
inga qvarstanna för att fortplanta sig (Nordm. 1. c.). -- Utan tvifvel är 
det från dessa skaror, som mindre flockar utsprida sig åt alla håll i 
Europa. I Grekland ser man dem ofta, redan i Maj eller Juni; men äf- 
ven kunna flera år förbigå utan att de synas. Understundom komma 
sådana flockar till Italien och mera sällan ända till östra delen af Tysk- 
land (Schlesien, enl. Gloger). Skingrade sprida de sig vidare åt alla 
håll, så att väl intet land i Europa finnes, med inbegrepp af Lappland, 


Svenska Foglarna I. 


som ej någongång får besök af enskilda exemplar af denna art. Ofta 
följa dessa foglar med flockarna af Starar; men då dessa skingras för 
fortplantningens skull, irra deras följeslagare ensamma omkring tills de 
förgäs. Fogeln synes alltså blott accidentellt förekomma i hela Europa, 
utom Donska stepperna, hvarest han årligen förekommer, samt sydliga- 
ste Ryssland, Turkiet och Grekland, hvarest han ofta förekommer i stor 
mängd om sommaren, ehuru utan att där fortplanta sig. 


Detta kringströfvande i stort antal, utan att fortplanta sig, är isan- 
ning märkvärdigt, isynnerhet som Nordmann visar, att Könorganerna 


verkligen utveckla sig på vanligt sätt vid vanlig tid (i Maj—Juni). Att 
dömma efter de beskrifningar som finnas häröfver, ser det ut som om 


(des — se 


ymniga i hans hembygd, och att större delen (kanhända i andra året) 
följde dessa insekter åt andra håll; men att de, engång väl utkomna till 
främmande orter, förlorade driften att qvarstanna och bygga bo. Denna 
åsigt motsäges ej af det man känner om deras fortplantning. Enligt 
Nordmann bygga de i stor mängd, och coloni-vis, liksom Stararna. uti 
hålor i klippor och träd, omkring östra delen af Svarta hafvet och i 
Caucasiska länderna. Dock lära sjelfva boet och äggen ännu vara obe- 
kanta. I dessa trakter bli ungarne flygfärdige i början af Juni, hvaref- 
ter flockar af ungar, som följa sina föräldrar, snart börja visa sig i södra 
Ryssland (vid Odessa), hvarest de sedan synas ända till i slutet af Sep- 
tember. Men i Augusti skilja sig de unga från de gamla och bilda egna 
flockar, och det är vid denna tid, som Lindermayer säger sig i Grekland 
blott hafva sett flockar af ungar, hvilka dock endast visa sig en kort 
tid. Af dem som sålunda utvandra torde ett större antal förgås än de 
som återvända till hemlandet. Inom Sverige, från Skåne till Lappland, 
hafva förirrade exemplar, åtminstone 8 gånger blifvit antecknade under 
de sednare 30 åren och sådana hade redan blifvit anmärkta på Linnés 
tid. De hafva varit af båda könen. Två funnos i Juni, fyrai October— 
November; för de öfriga är tiden ej uppgifven. 


Synonymi. Turdus roseus Linn. — Lath. — Sturnuus roseus Pall. 
Zoogr. I, 420; — Nordmann, Demid. Voy. III, 123 och 307 (utförlig Na- 
turalhistoria, Anatomi m. m.). — Pastor roseus Temm. Man. 1815 et 
1820; — Bp. Consp. 421. — Gracula rosea Cuv, R. An.; — Gloger 
Handb. 169; — Nilss. Fn. 229: — Illum. fig. II, 159. 


28 


110 TÄTTINGAR. 


2. SKRIKE-SLAGTET (Garrulus). 

Vingarne medelmåttige (armpennorna räcka till v. p. & af hela 
vingen), rundade. Första pennan längre än täckfjädrarna men 
kortare än armpennorna, 4, 5 och 6 längst. — Näbben medel- 
måttig, men stark, med rät munspringa och hak vid den något 
böjda, hvassa spetsen, i båda käkarna, — Näsborrarna tätt öfver- 
täckta af borstlika fjädrar. — Stjerten medelmåttig (något kortare 
än vingen), hel och något rundad. 

De hithörande arterna lefva mera ensliga än de öfriga Kråk- 
artade foglarna och afvika dessutom från dem däruti, att de kom- 
ma sällan ned på marken, där de gå illa och hoppande; men de 


äro oroliga, nyfikna och rofgiriga samt skrika och larma betydligt 


(hvaraf troligen namnet Skrika är härledt). 


79. NörsKrikan (Garrulus glandarius). Pl XIX fig. 1; 
— rödgrå; handtäckfjädrarna glänsande, ljusblå med svarta tvär- 
band. — Några af armtäckfjädrarna och tummens fjädrar hafva 
samma vackra färg. Armpennorna svarta; 1—5, på första hälften, 
En stor fläck vid näbbroten och många små i pan- 
nan svarta. Stjerten svartaktig; öfvergump och haka hvita. 
längd v. p. 180—190 mm. 

Inom ekeskogsregionen, eller till 60 å 61! lat. är Nötskrikan 
hos oss allmän i de flesta skogstrakter; men hon träffas ännu nå- 
got längre opp. Enskilta exemplar hafva blifvit sedda vid Qvick- 
jock och något norr om Umeå. 


utåt hvita. 


Ving- 


Nilsson anför att hon inom Sve- 
rige finnes till södra Ångermanland (v.p. 63) och i Norrige ända 
till norr om Trondhjem. Dock måste hon vara sällsynt så långt 
opp. I Finland skall hon vara allmän vid 639. Därifrån finnes 
hon söderut genom hela Europa, till och med på Sicilien samt i 


Spanien och Grekland; men i Norra Afrika ersättes hon af en 
starkare färgad varietet eller art (G. melanocephalus) som har 
hufvudet ofvan svart. Äfven mot öster: i östra Ryssland (Permien), 
på Krim och i mindre Asien antager Nötskrikan en dylik färg, 
och sådan finnes hon utåt mellersta Asien, och i södra Siberien 
till trakten af Jeuisei eller Lena. På Japan träffas åter en varie- 
tet som närmare liknar den europeiska, med hufvudet ofvan hvitt, 
evartfläckigt. De uti Himalaya och norra Indien förekommande 
arterna af slägtet äro mera afvikande. 

Nötskrikan qvarstannar hela året i hembygden eller stryker 
omkring i trakten om vintern, då flera pläga följas åt, ehuru täm- 
ligen spridda. — De förtära bär, frukter, ekollon, insekter, mask, 
ödlor m. m. och beskyllas för att uppsöka och förtära fogelungar 
och isynnerhet ägg. Ollon och dylikt hopsamla de på vissa 
ställen till framtida behof, men bortglömma ofta sin skatt. De 
äro i ständig rörelse, men flyga vanligen blott korta stycken, mel- 
lan träden. Ofta härma de andra foglars och djurs läten ganska 
väl. Deras egna läten äro många, ganska olika, med oftast kor- 
ta och sträfva. Boet bygges af risqvistar, strå m. m. bland trä- 
dens grenar, utan synnerlig konst. Det är icke djupt, och inne- 
håller 5 till 6 ägg, som äro gråaktiga med små brunaktiga fläckar 
och prickar. 

Synonymi. Corvus glandarius Linn. — Pica gland. Weagl. 
Syst. — Garrulus Briss., — Cuv. — Garr. glandarius Nilss. fn. 
1824, 139; — Ed. 3, 210. — Bonap. Consp. 375. — Anm. I 
svenska folkspråket heter denne fogel vanligen blott Skrika eller 
Ollonskrika, eller, i Skåne, Skogsskata. Däremot användes 
namnet. Nötskrika i Nerike för Nucifraga, enligt Grill i Vet. 
Ak. Öfv, 1856, 151. Men denna sednare har på andra orter det 


i skrift upptagna namnet Nötkråka. 


KRÅKARTADE FOGLAR. F 444 


80. Larserikan (Garrulus infaustus). Pl XIX fig. 2; — 
rödaktigt grå; stjerten orent gulröd med de två mellersta pennor- 
na gråbruna. — Några af vingtäckfjädrarna af samma färg som 
stjerten; hufvudet ofvan svartbrunt. Vinglängd 140 mm. 

Norr om Nötskrikans region vidtager denna. Hon skall fin- 
das ända ned till Dalelfven omkring 604? lat. men blir ej allmän 
förr än omkring 62". 1 Finland tyckes hon ha samma gränser 
och i Norrige finnas ännu något sydligare; men i Ryssland skall 
hon vara allmän vid 609 och i östra Siberien ända ned vid 55" 
lat. De sibiriska exemplaren äro något ljusare och något mera 
rödaktiga till färgen. Mot norr finnes hon så långt som barrskog 
växer och något längre opp, uti björkskogsregionen. Hon är all- 
män vid Alten och i Ostfinmarken omkring 70”, men ej vid Ham- 
merfest. Hon är en af de aldramest stationära foglarna, som al- 
drig tyckes frivilligt aflägsna sig från hembygden och således lef- 
ver inom samma gränser om vintern som om sommaren. Men 
det händer dock att enskildta exemplar kunna förvilla sig längre 
hemifrån. Det berättas att sådane blifvit sedda vid Stockholm, ja 
till och med i Småland, och i Schlesien (Gloger) hvilket dock be- 
höfver: bekräftelse. Att hon blifvit uppförd i Danmarks fauna lä- 
rer väl endast bero på hennes förekommande i Norrige. 

Lika allätande som den förra, är Lafskrikan ännu mera rof- 
girig och knappt torde någon annan fogel likna henne i nyfiken- 
Hon tyckes lefva enslig, men vanligtvis 
Ofta sitta de 


stilla och tysta i träden då man kommer i grannskapet, så att 


het och dumdristighet. 
finnas flera nära tillsamman, inom en mindre trakt. 


man ej märker dem, förr än helt plötsligen en af dem skriker ut 
ett bredt, kort: tjäh! eller något dylikt, och flaxa fram och be- 


trakta den ankommande, hvarefter stundom flera gifva sig tillkän- 


na på ungefär lika sätt. Mången gång skrika de ej förr än man 


, 


gått förbi dem eller stått en stund på stället. Det är ganska van 
ligt att de sitta stilla utan att bry sig om att man skjutit ett skott 
helt nära dem eller dermed fällt en af kamraterna i ett träd strax 
bredvid, så att de först en stund därefter gifva sig tillkänna ge- 
nom ett läte eller en rörelse. Det besynnerliga i hela deras be- 
teende och den fullkomliga likgiltigheten för sina likars, och för 
sina ungars öde har gjort, att folket, öfverallt där de finnas, anse 
dem med en sort afsky och kalla dem "stygga foglar", som ej 
bebäda något godt. Samma likgiltighet visar, under fortplantnings- 
tiden, den af makarna, som ej ligger på äggen, då man nalkas 
boet; hvaremot den som för tillfället ligger i redden icke läter 
bortskrämma sig, utan blir liggande stilla; hyilket gör att man ej 
har ringaste anledning att tro boet finnas i grannskapet och såle- 
des ej finner det, om ej genom en tillfällighet. Detta har gjort 
alt boet ganska sällan blifvit funnet och plägar vara obekant äf- 
ven för folket i de trakter där fogein är allmäu, samt att äggen 
länge varit aldeles okända. De funnos hos” oss, såsom det synes, 
först på 1850:talet, af Lappar i Ostfinmarken, som Prosten Som- 
merfelt hade undervisat att söka dem; hvarefter de där och på 
Några år förr hade dock Mid- 


Boet sättes i stor skog på träd- 


flera ställen, erhållits af resande. 
dendorf funnit dem 1 Siberien. 

grenar, ofta högt opp. Det är öppet med 32—4 tums invändig 
diameter; består af strå, utåt med talrika, finare trädqvistar, laf 
0. d., och är inuti belagdt med dun af ängsull och isynnerhet med 
fjäder af Ripor, Tjädrar o. d. som finnes fälld på marken. Det 
Middendorf fann i Ost-Sibe- 
Äggen äro 5, smuts- 


är redan färdigt i Mars eller April. 
rien ett bo med 3 nakna ungar, d. 16 April. 
grönaktigt hvita, med gråbruna och grönaktigt bruna fläckar, som 
vanligen stå tätast omkring storändan. Längd omkring 30, diame- 


ter v. p. 20 mm. Men de variera betydligt både till färg och 


112 TÄTTINGAR. ' 


storlek. Sommerfelt meddelar, att om man klifver opp i trädet, 
där man råkat få se ett bo, och tar fogeln som "ligger på äggen, 
samt kastar honom bortåt, så återvänder han dock och söker att 
åter få lägga sig i boet medan man ännu är qvar i grannskapet. 
— Denna fogels läte är af ganska mångfaldig art; oftast sträft, of- 
ta jamande, gnällande o. s. v., men ej sällan låter han höra hvar- 
jehanda toner som utgöra en icke förkastelig sång. I sitt beteen- 
de och i lätet, äfvensom uti de lisa, icke elastiska fjädrarna, visar 
han någon likhet med Mesarua, men han eger ej deras liflighet. 

Synonymi. Corvus infaustus Linn. Fn. — Garrolus infaustus 
Boie. — Niles. fn. 213. — Middend. 157. — Sommerfelt V. A. Ö. 
1861. — Corvus mimus Pall Zoogr. I, 395. — Perisoreus inf. 
Bonap. Consp. 375. — Hans vanligaste svenska namn är Röd- 
tjuxa; men föröfrigt har han många namn, hvilka anföras af Nilg- 
son. 


SKATESLÄGTET (Pica). 


Stjerten mycket längre än vingen, med de mellersta pennorna 
gradvis längre. Vingar och näsborrar såsom hos Garrulus. Näb- 
ben något större, med något böjd munspringa och otydliga hak 
vid spetsen. 

Skatorna likna, till lefnadssättet ganska nära Skrikorna, men 
Mindre tydlig är deras likhet med Kråk- 


slägtet, hvarmed de pläga förenas. 


de gå bättre på marken. 


81. Skatan (Picea europea), Pl. XIX, fig. 3; — Svart; 
skullerfjädrar och buk hvita; vingar och stjert med präktig grön- 


och blåaktig glans. Handpennorna med större delen af inre fa- 


net hvitt. Vinglängd v, p. 195 mm, — Ett gråhvitt band öfver 
stjertfästet; undergumpen svart. ; 

I fall Skatan vore en sällsynt fogel, så skulle hon utan tvifvel 
vara ansedd för en af de aldravackraste; men vanan att bestän- 
digt se henne gör att hon blir ansedd för ett af dessa alldagliga 
Att man dock 
uppfattat henne såsom ett litet täckt föremål och funnit behag i 


föremål, som ej äro värda mycken uppmärksamhet. 


hennes lätta och vackra rörelser, synes af den gamla, i Götaland 
allmänt spridda gåtan, som har afseende på Skatan: Lilla lilla 
lätta, hoppa öfver stälta, luden som ett får, har inte” enda hår”. 
Det som isynnerhet nedsätter henne i landtfolkets aktning och gör 
henne förhatlig, är hennes smak för kycklingar, andungar 0. d. 
under den tid hon sjelf har ungar, samt för körsbär och söta pä- 
ron eller andra frukter sednare på sommaren, äfvensom för alle- 
handa matvaror, kött, fisk m. m. som kunna åtkommas. Genom 
denna olofliga böjelse utsätter hon sig ofta för förföljelser och obe- 
hagligheter af många slag. Man förstör hennes ägg och nedrifver 
hennes bo, och likväl sätter hon så stort värde pä menniskors 
grannskap och dermed följande förträffliga matförråder, att hon 
qvarblifver och bygger omkring våra boningar. På många orter i 
Sverige är den meningen rådande bland allmogen, att om mån 
blott låter Skatan vara i fred, så gör hon ingen skada, hvilket 
väl torde kunna vara till en del riktigt, såvida, att vid små landt- 
gårdar eller torp, der Skator bo, har det ej varit vanligt att bätt- 
re fruktträd funnos att göra skada på och att flera kycklingar 
blifvit uppfödde än som med lätthet kunde bevakas. Men dessu- 
tom kan man gerna tilltro Skatan den klokheten, att ej göra ska- 
da i en dylik liten gård, vid hvilken hon bor och där hon finner 
sig bevakad samt lärt närmare känna personerna, i fall tillgång 


på lifsmedel finnes på något afstånd. Hon är nämligen till en 


KRÅKARTADE FOGLAR. 


förvånande grad slug och listig. Hon förstår ganska väl att und- 
vika försåt samt att bedömma om någon vill göra henne skada. 
Ifall blott en af de Skator som bo t. ex. i en by, sett verkan af 
skjutgevär, äfven icke riktade mot henne sjelf, så vet hon ej blott 
att akta sig sjelf derföre, utan hon förstår äfven att varna de öf- 
riga kamraterna i trakten för faran, så att jägaren må försöka hu- 
ru han vill att skjuta en Skata, han kommer ej inom skotthåll. 
Vid sådana tillfällen, liksom då en roffogel, räf eller annat rof- 
djur visar sig, pläga alla Skator, som finnas i grannskapet, 
samlas i flock, skratta ock hålla ett förfärligt väsen, flygande om- 
kring i trädtopparna, så att de alltid hafva fienden i sikte. Om 
jägaren går in i ett hus, eller gömmer sig för att ligga i försåt, 
så förstå de rätt väl att undvika det farliga stället; men sedan de 
hafva sett honom aflägsna sig, skingras de och bli lugna, samt 
frukta ej att komma nära intill menniskor, som ej bära det mor- 
diska instrumentet. Vanligtvis säger man, att "Skatan vädrar krutet” 
och detsamma påstås om Kråkor och flera andra foglar, men al- 
deles utan grund. Skatan har lika svag lukt som alla andra fog- 
lar och rättar sig nästan uteslutande efter synen (Jämf. härom 
under Korpen). Fin och stark lukt finnes endast hos Däggdjuren 
(och Insekterna?). 

Skatan finnes vid bebodda ställen, ungefär så långt opp som 
granen växer, eller ännu något längre ifall stället erbjuder en ym- 
nigare tillgång på födoämnen, såsom afskräden af kött, fisk o, d. 
Hon finnes således till och med vid Hammerfest, nära 71", ehuru 
där ej växa andra träd än låga björkar och Vide-arter; men vid 
gårdarna och fiskeplatserna längre opp, omkring Nordcap, saknas 
hon. Vid Alten (709) är hon allmän. 
hon blott komma till mera bebodda ställen som ligga inom tall- 


Inom Lappmarken tyckes 


Svenska Foglarna I. 


113 


skogens region, säsom Karesuando och understundom Arjeplog. Däri- 
från mot söder finnes. hon i hela Europa; dock säges hon saknas på 
Sardinien (Cara p. 26), ehuru hon är allmän på Sicilien.  Ejheller 
finnes hon på Island. — På de anförda, aldra nordligaste ställena, 
flyttar hon reguliert bort öfver den mörkaste delen af vintern, 
men återkommer tidigt: i Mars eller April. För öfrigt finnes hon 
i hela Europa qvar på samma ställe under hela året. Likväl sy- 
nes det troligt, att en stor del öfverallt flytta, eller åtminstone 
draga vidt omkring under den kalla årstiden. Utom dem, som 
bo i trakten och vistas vid bebodda ställen, ser man, åtminstone 
i södra Sverige, ofta Skator som om vintern tillbringa större de- 
len af dagen i skogen och som, uppskrämda från byar, där de 
infunnit sig för att söka föda, genast flyga till skogs och i all- 
mänhet synas vara främmande för orten. Jag har iakttagit detta 
förhällande. på ställen hvarest inga Skator plägade bygga i sko- 
gen. Det inträffar nämligen äfven hos oss, ej så sällan. att Ska- 
tor bygga i enstaka träd långt bort från bebodda ställen, eller | 
mindre skogslundar, eller i yttre kanten af större skogar. I de 
sydligaste länderna skall detta vara det allmännaste förhållandet. 
Men föröfrigt är det vanligt, att de Skator, som eljest hålla sig 
omkring husen, i byar eller städer i en viss trakt, om vintern till- 
bringa nätterna i skogslundar, ofta 1—; mil från sitt vanliga hem- 
vist. — I nedre Egypten infinna sig skator om vintern (Räpp. 
Henugl.); men de som bebo norra Afrika längre vesterut, i Algiriet, 
och bli qvar där hela året, anses utgöra en annan art (Pica mau- 
retanica). De skilja sig från våra exemplar endast genom sin nak- 
na, blåaktiga ögonkrets (orbita). — Utåt vestra Asien finnes Ska- 
tan ungefär till trakten af Dauurien : i södra Siberien, ej så nord- 


ligt som hos oss, och i Tartariet, der hon, liksom i Ryssland, skall 


29 


114 SLÄGTET PIOCA. 


vara högst ymnig, samt i Persien och Afganistan; men ej i Indien 
eller. Nepal. Ovisst är om hon finnes längre ät öster i meller- 
sta Asien; men på Japan och i China åtorfinnes en form, som är 
något större, med längre vingar (200-210 mm.). Sannolikt är 
det denna form, som enligt Pallas skall finnas på Kamtschatka 
och Kuriliska Jarna. Slutligen finnes i det inre at Nordamerika 
två former, en större och en mindre, som blott i dylika småsaker 
afvika från vår allmänna, och en tredje med gul näbb. 

Skatans bo är ett i sitt slag tämligen eget konststycke. Det 
bygges af qvistar och taggigt ris, mellan grenarna af löfträd, nära 
klotrundt, med tak, och med ingång från sidan, och har omkring 
Undre delen innehåller mycket jord samt en 
Det blir färdigt ganska tidigt på vå- 
I trädlösa trakter uti syd- 


en aln i diameter. 
bale af rötter, strå m. m. 
ren, ofta i Mars eller början af April. 
ligare länder skall det någongång byggas i låga buskar. — Ska- 
tans sång omtalades i det föregående; hennes vanligaste skrattan- 
de läte är ej att förlikna vid sång, utan är oftast ett varningstec- 
ken, förorsakadt af något ovanligt föremål, eller af vrede, fruktan 
eller glädje. Att hon lätt blir tam, lätt lär att tala och är be- 
gifven på snatteri, är allmänt kändt. 

Synonomi. Pica varia s. caudata Auct. vet. — Corvus pica 
Linn. — Pall. Zoogr. I. 389. — P. melanoleuca Vieill. Enc. 883; 
— Wagl. Syst. n:o 1. — Pica europeea, Cuv. — P. caudata Keys. 
et Blas. 150 (med citation af Linn. Syst. Nat. VI, hvarest dock 
dessa ord, anförda under slägtet Corvus, ej äro ett namn, utan en 
definition, liksom de på samma ställe anförda termerna: ÖCornix 
frugivora, Cornix cinerea m. fl. hvilka ej upptågas såsom namn). 
— Nilss. fn. 3, 204; — Bp. Consp. 382. — P. varia Schl. Krit. 
Ub. — et Fn. Japon. 81. — Cleptes pica Cab. Mus. H. 229. 


NÖTKRÅKE-SLAGTET (Nucifraga), 


Näbben långdragen, rät, kägelformig, med sliten, något trub- 
big och nedtryckt, rät spets (oftast utan hak); BStjerten tvär me- 
delmåttig eller något kortare ($ af vinglängden). Näsborrar såsom 
Garrulus och Pica; vingarne såsom hos dem, eller något litet läng- 
re — De hithörande arterna utgöra en mellanform mellan 9Starar 
och Skrikor eller Kråkor. 
het i kroppsfärgen, näbben och stjerten, men de skilja sig från 
Till lefnads- 


Med de förra hafva de mycken lik- 


dem genom näsborrarnås och vingarnas beskaffenhet. 


sättet likna de nära Skrikorna. — Inuti har underkäken, vid hak- 
vinkeln, en hög, men kort köl, som torde gagna vid sönderklyf- 
ningen af nötter. — Tungan är kort, platt, med 2 spetsar: en 


liggande på hvardera sidan om nämnde köl, 


82. NörrråKan (Nucifraga caryocatactes) Pl. XIX fig. 
4; — mörkbrun, tätt hvitfläckig. — Vinglängd 190, hos honan 
180 mm. Vingar och stjert äro svartaktiga. Stjertpennorna, utom 
de två mellersta, i spetsen hvita; de yttre till v. p. 1 tums längd. 
Hufvudet ofvan utan fläckar, mörkbrunt; undergumpen hvit. För- 
öfrigt har hela kroppen i spetsen af hvarje fjäder, en liten hvit, 
afläng, skarpt begränsad fläck. Näbb och fötter svartaktiga. 

Ehuru nästan öfverallt sällsynt, eller åtminstone sparsamt före- 
kommande, torde dock denne fogel vara vidsträcktare utbredd än 
Med undantag af det för Nötkråkan märk- 
värdiga året 1844, finner jag henne ej med säkerhet hos oss an- 


vi med visshet känna. 


tecknad nordligare än i Upland och Värmland; men i Norrige 
skall hon, enligt Nilsson, finnas något norr om Trondhjem, och i 
Finland är hon sedd högst sällsynt vid 639 lat. — Föröfrigt är 


I 


KRÅKARTADE FOGLAR. 115 


hon med säkerhet funnen hos oss och antecknad i Nerike, Sö- 
dermanland, Bohus län, Vestergöthland, Småland (vid Eksjö och 
Femsjötrakterna), i det norra samt i det högländta, mellersta Skä- 
ne (Liljeb.), och på Gottland. 
hanne i en skogstrakt en mil norr om Ystad. 


Den 4 Januari 1836 skjöt jag en 
Äfven på Danska 
öarne skall hon årligen förekomma. Utom Skandinavien finnes 
hon i Tysklands och Frankrikes bergstrakter, Schweitz och Apen- 
ninerna (Gloger), samt i Bessarabien (Nordm.), och är ytterst säl- 
lan funnen, vintertiden, på Sardinien (Cara); vidare i Ryssland 
och vestra Siberien sällsynt, men i östra Siberien allmän (knapt 
öfver 64", Midd,) samt på Kamtschatka och sannolikt på Japan. — 
I bergländerna norr om Indien har man funnit ett par ganska föga 
afvikande arter. 

Nötkråkan qvarstannar hela äret i sin hembygd, och förekom- 
mer, såsom nyss anfördes, nästan öfverallt sällsynt. Men somliga 
år ökas antalet högst betydligt, då utflyttningar företagas i större 
mängd om hösten, sannolikt emedan fädan blir otillräcklig i hem- 
bygden. I Siberien, där fogeln lärer vara allmännast, torde dessa 
utvandringar ske ofta, såsom mau kan se af Pallag's berättelse, 
och att de äfven i Europa lidtals inträffat synes af de uppgifter som 
de Selys hopsamlat, om åtta sådana mellan 1754 och 1836, de 
flesta inom Frankrike. Men den enda utvandring af detta slag, 
hvarom vi äga utförligare underrättelser, inträffade år 1844 och 
förmärktes åtminstone i hela norra och vestra Europa. De nord- 
ligaste ställen, hvarifrån underrättelser därom blifvit bekanta äro: 
Qvickjock (679) och Sorsele (652"), bäde inom det egentliga Lapp- 
land, öfver granskogen, samt Lycksele (enl. Löwenhjelm) och 
Jämtland, hvarifrån Riksmuseum erhöll flera exemplar. Därifrån 
hade de förekommit åt söder genom alla svenska provinser: från 


Upland och Östgötaslätten samt Värmland och Bohuslänska skär- 


gården till nästan alla delar af Skåne. På Seland hade de synts 
i stor mängd, samt vidare i Holland, Belgien, Frankrike och S. 
V. Tyskland (Baden). Åt östra sidan hade 'de förmärkts i Fin- 
land och trakten af Petersburg, men underrättelser saknas öfver 
förhållandet längre söder ut. — I Sveriges mellersta provinser 
började de märkas i slutet af Augusti eller strax efter sedan un- 
garne blifvit fullvuxne; men de väckte ej särdeles uppmärksamhet 
förr än de i första hälften af September började flytta eller stryka 
längre omkring. I Upland och Södermanland tyckas de hafva va- 
rit allmännast omkring slutet af September och början af October, 
hvarefter de aftogo. Men öfverallt i hela det sydligare Sverige 
och de öfriga nämnda länderna, hafva de förekommit samtidigt; 
de hafva börjat visa sig i början af September och synts ymnigast 
mot medlet af October, hvarefter de aftagit. I alla mindre sko- 
giga länder (Öster och Vestergöthland, Bohusläns skärgård, Skåne, 
Belgien, Frankrike) har man uppgifvit att de drogo omkring, sprid- 
da i små flockar af 5 till 10 stycken och flyttade mot söder; san- 
nolikt emedan detta varit verkliga förhållandet, som bättre kunnat 
märkas på slättbygder. 

I början trodde man öfverallt att dessa flockar kommit från 
andra länder och blott flyttade igenom; här gissade man att de 
kommit från BSiberien! hvilket dock tydligen ej är möjligt. Man 
kan ej finna någon annan rimlig förklaring öfver detta fenomen, 
än den, att dessa foglars fortplantning lyckats ovanligen väl det 
året; mödligtvis sålunda, att fullvuxna ungar blifvit efter nästan 
alla lagda ägg, då kanhända under andra år blott ett och annat 
De ojämförligt flesta af de 
Då födan om hösten 


började tryta för det ovanligt stora antalet, tvingades de att stryka 


af äggen plägar ge flygfärdiga ungar. 
exemplar som då erhöllos voro årsungar. 


omkring för att söka derefter och småningom råkade de i en slags 


116 SLÄGTET NUCIFRAGA. 


flyttning mot söder. Sålunda har det sannolikt öfverallt, i en del 
af September, varit de i grannskapet födda exemplaren som visat 
sig; i October hafva de ankommit, som voro från aflägsnare trak- 
ter. Säkert har största antalet förgåtts af svält eller blifvit dö- 
dade at människor och rofdjur, eller drunknat, kanhända i Öster- 
sjön och Medelhafvet Men öfverallt hafva många exemplar qvar- 
stannat, hvarföre de under följande vintern och hela året 1845, i 
allmänhet syntes vara talrikare än vanligt, --- Däraf att de träf- 
fades långt opp i Lappland, skulle man kunna sluta, att de äfven 
vanliga år finnas där, men ej blifvit anmärkta. Detta är visser- 
ligen möjligt, ehuru det förefaller mindre sannolikt. Deras nordliga 
förekommande kan möjligtvis äfven förklaras därigenom, att ut- 
vandringarna hemifrån ej blott skett i sydlig riktning, utan äfven, 
till någon mindre del, i nordlig. Detta är så mycket troligare, 
som Nötkråkan ej hör till de egentliga flyttfoglarna och säledes sak- 
nar den instinkt som leder dessa sednare. Men äfven verkliga 
flyttfoglar befinnes ofta hafva förvillat sig opp till Lappland, t. ex. 
Råkan. 


utvisa. 


Hvilketdera som är det rätta skola framtida iakttagelser 
Då det är 1850 (i Aftonbladet n:o 259) berättades från 
Torneå. att några Nötkråkor blifvit sedda där, hvilka förmodades 
vara stadda på flyttning mot söder, så omtalades det äfven, på 
samma ställe, att en Stork (Ciconia alba) blifvit sedd i lappmar- 
ken ofvanför, hvilken säkert ej hade kommit från norr. Öfver- 
allt i norra orterna var fogeln obekant för jägare och för invå- 
narna i allmänhet. 
Nötkråkan är alldeles ej skygg. Hon lefver mest tyst och 
förstår att väl dölja sig och kan således ofta finnas i en trakt 
utan att bli sedd af den som blott vistas där en kortare tid. Men 


ofta nog låter hon höra hvarjehanda läten som likna dem af Skri- 


mest omtyckta föda, höst och vinter. 


Till flykten och födan 
liknar hon närmast Nötskrikan och hon. äter kanske ännu omått- 
Ekollon och isynnerhet hasselnötter, samt i 5Si- 


ka, Skata eller, efter uppgift, af Hackspett. 


ligare än denna. 
berien, nötterna af Pinus cembra, utgöra hennes hufvudsakliga och 
Hon klyfver nötterna med 
tillhjelp af den omtalade inre näbbkölen; men det uppgifves 
dessutom, att hon ofta håller dem fast med fötterna och hackar 
hål uti dem med näbben. Äfven berättas hon ofta klänga på trädens 
stammar eller grenar och hacka häl i barken, för alt uttaga larver 
eller insekter. Genom detta bruk af näbben slites han ganska 
starkt på spetsen, och då han tillika med åldern tilltar i tjocklek, 
så hafva i allmänhet de äldre exemplaren tjockare, men betydligt 
kortare näbb än de unga; efter hvilken olikhet man tt. o. m. an- 
sett de äldre och de yngre såsom skilda arter. Hakans hud, un- 
der tungan, kan, hos denna, utvidgas starkare än hos andra fog- 
lar, såsom en stor säck, i hvilken hon säges bära nötter och ol- 
lon, dels för sitt vinterförråd, dels för att genast förtäras på be- 


qvämligt ställe. Man säger att boet lägges i trädhål. 


Synonymi. Corvus caryocatactes Linn. — Lath. 39; — Pallas 
Zoogr. I. 397; — Gloger Handb. 162. — Genus Nucifraga Bris- 
son II, 59; — Nucifr. caryocatactes Temm. Man. 117; — Keys. 


et Blas. n:o 148. — Cab. Mus. Hein. 229; — Bonap. Consp, 383. 
— Nucifraga guttata Vieill. Enc. 897. — Gen. Caryocatactes 
Cuv, 1817. — Car. guttatus Nilsson Orn. Sv. I, 90; — Skand. fn. 
217; — Kjerböll. Danm. fugle, 88. — Om utvandringen år 1844, 
se Löwenhj. Vet. Ac. H. 1845,.451; — Niusson 1 6; — Sundev. 
Årsb. 1844, 163; — Öfv. 1844, 188; — Selys, Bull. de Brux. 
1844, II, 298. 


KRÅKARTADE FOGLAR. 117 


5. KRÅKSLÄGTET (Corv us). 


Första vingpennan längre än de yttre armpennorna. — Vin- 
garna äro ganska långa, så att första armpennan ej uppnår 2 af 
hela vingen. 3:dje och 4:de pennorna längst. Näbben stor och 
stark med något böjd rygg och -munspringa. Näsborrarne utan 
hvälfdt lock, (oftast) betäckte af långa och ganska tätt liggande fjä- 
derborst.  Stjerten medelmåttig, rundad. Färgen svart, med stark 
glans, eller svart och grå. — De hithörande foglarne äro i all- 


-mänhet stora, och Korpen är den störste af alla med sångappa- 


rat försedda foglar. Den Australiska Menura, som hör till för- 
sta Ordningens Andra Series, har: högre fötter och hals, "men 
är ej större i kroppen. — Alla arterna af slägtet bygga ganska 
enkla och konstlösa bo: ej djupa och: utan tak, af pinnar och qvi- 
star, blandade med jord och förseddå med bale af hvarjehanda 
mjuka ämnen. Äggen äro af älla arterna grönaktiga eller blåak- 
tiga med små, vanligen täta, mörka fläckar. 


83. " KorrPEn (Corvus corax) Pl. XX fig. 1. — Svart med 
violett glans. BStjerten ganska siarkt rundad, nästan tillspetsad. med 
de två mellersta pennorna längst. — Vinglängd 420—450 mm. 
Näbben är större och ”har. starkare: böjd rygg) än- hos våra öfriga 
arter; hans längd, från pånnan, är större än tarsens längd. 'Näs- 
borsten räcka långt öfver halfva näbben. >» Liksom hos de näst- 
följande öch de festa arter af slägtet, bestå strupens fjädrar af 
sammanhängande fan, ock äro fasta samt något glänsande, af af- 
lång, 'spetsad form, men synas i ändan mer eller mindre tvåklufna. 

Korpen finnes utbredd öfver hela Europa, från ishafvets kust 
och sjelfva! Nordcap' samt fjäldhöjden, till medelhafvets kuster och 


Svenska Foglarna I. 


öar, samt på Island och Grönland. Af Afrika bebor han endast 
nordligaste delen: Algiriet (och sannolikt nästliggande ' länder), 
men ej Egypten. Vidare finnes han i hela norra och mellersta 
Asien, 'med inbegrepp af Mindre Asien och Kamtschatka, samt i 
största delen af Nordamerika, från ishafvet till Mexiko. Dock här 
man i sednare tider velat anse den Amerikanska korpén såsom 
en skild art, ehuru ännu inga verkliga skiljetecken äro uppgifna. 
I Södra Asien är han okänd, liksom i hela Afrika, söder om At- 
las. I många böcker finner man en något större varietet deraf, 
under namn af C. major, uppgifven såsom en invånare af södra 
Afrika, hvilken uppgift dock endast härleder sig från en af de 
många osanningar hvarmed den bekante resanden Levaillant rik- 
tat ornithologien. — Öfverallt är Korpen stannfogel, så att han på 


sin höjd om sommaren flyttar från slätten till skogarna eller från 


låglandet till bergshöjderna. - Detta sednare skall isynnerhet Vara 
händelsen i Medelhafsländerna, där han endast bygger på höjder- 
na. — Det är bekant att han i allmänhet är ganska slug och 
skygg, så att man ej. lätt kommer honom nära. Men denna skygg- 
het tyckes han helt och hållet hafva bortlagt vid ishafvets kuster, 
både i Europa, på Grönland och i Nordamerika, i hvilken omstän- 
dighet man åter velat finna anledning till alt se en artskillnad. 
Dock finnes ingen formskillnad och. olikheten i skygglet beror 
tydligen endast därpå, att korpen i högsta norden aldrig” förföljes 
och lefver vid hafsstranden, hvarest han blifvit vand att nästar ome- 
delbart af menniskan emottaga sin bästa föda, nämligen dels uti 
och omkring hennes boningar, dels på de ställen där fiske idkas. 
Tvärtemot de flesta kråkartade foglars sed, lefver han mest enslig; 
men i högsta norden visar han sig mera sällskapslik. Man får 
där ofta se flera, tillsammans och Hollböll berättar att de i Grön- 


30 


118 KRÅKARTADE FOGLAB. 


land understundom om vintern samlas till -hundradetal kring af- 
skrädeshögar. lefnadssätt och rofgirighet äro väl bekanta; 
äfvenså de vanliga, starkare läten han ofta låter höra under flyk- 
ten och hvaraf det vanligaste krrack! krrack! eller korrp!  gifvit 
anledning" till ordspråket: 


Hans 


korpen ropar sitt eget namn, Men 
mindre känd är Korpens sång. Den har äfven varit obekant för 
fogelkännare i allmänhet, hvarföre jag i det föregående (sid. 6) 
begålt samma stora orättvisa mot denna vår vän, som de flesta 
menniskor pläga begå, genom att vilja aldeles utesluta honom från 
sångarskarans antal. Sedan den anförda sidan blef tryckt, och 
just i anledning deraf, har jag fått veta, af personer som ägt tama 
korpar, att han någongång låter höra en ganska svag, gnolande 
och framkrystad sång, af ungefär samma beskaffenhet som skatans 
och kråkans och, liksom deras, ej utan en och annan klar och 
vacker ton, hvarvid han sträcker halsen" framåt med våglika rörel- 
ger. Detta skall isynnerhet inträffa under vackert väder, då han 
är rätt förnöjd, såsom då han är väl mätt och kunnat dertill stjä- 
la ett stycke kött, eller ett ben, eller en silfversked eller något 
annat dylikt för att undangömma samt lyckats att komma i säker- 
het med sin skatt på ett tak eller i ett träd. Men endast de per- 
soner med hvilka han är mycket god vän, kunna komma nog nä- 
ra för att höra hans musik. Att han utmärkt väl lär att eftersäga 
ord är allmänt kändt. | nl 

Vanligtvis tillerkänner man Korpen och hans samslägtingar 
en utmärkt fin lukt, och påstår att de kunna vädra as på otroligt 
långt håll. Detta är dock ett fullkomligt misstag och det är gan- 
ska lält att öfvertyga sig därom, att korpen så väl som (alla an- 
dra  foglar hufvudsakligen rätta sig efter synen: och blott i ringa 
mån efter lukten. Man behöfver blott utlägga ett dödt, starkt 
stinkande djur på ett ställe där det föga synes sa öfvertäckamt 


korpen. 


det med mossa, jord eller: dylikt, som: ganska väl döljer det, men 
ej hindrar lukten att kännas, och man skall finna att hvarken kor- 
par eller andra foglar blifva det varse. Dock måste: det utläggas 
om natten så, att ej skator eller kråkor <£e: hvad som förehafves, 
ty i annat fall förstå de rätt väl att något är för dem att få, och 
försumma "ej tillfället, då korpen snart, från långt: håll ser, att de 
äro sysselsatta och beger sig ned att” deltaga i kalaset. Ifall man 
lyckats att utlägga och dölja ett as, utan att någon af: dessa fog- 
lar märkt det, så finna de det ej. om inte händelsevis, Men om 
stället blifvit något förändradt från sitt förra utseende, eller om det, 
hvarmed djuret blifvit öfvertäckt, ådrager sig uppmärksamhet, så 
inträffar det snart att någon kråka eller skata, till följe af sin 
vanliga nyfikenhet, kommer att undersöka det nya föremålet, . och 
då de kommit på några alnars afstånd, känna de på lukten hvad 
där finnes fördoldt. Fullkomligt deteamrma gäller om de;heta län- 
dernas stora asfoglar, Gamarna (Vultur L.). 

Synon. Corvus corax Linn. et omn; — Nilss. fn. 188; — 
Bonap. Consp. 387. — C. corax var. littoralis Holböll Orn. Bidr. 
till Grönlands F:a.—: C. leucopheus Vieill. Enc. 877: hvitbrokig, 
individuell varietet från Färöarna. 


: 84. Krårzas | (Corvus cornix) Pl. XK fig. 2; — grå. med 
svart hufvud och strupe samt" vingar och stjert. — Vinglängd om- 
kring 315 mm. Näbben stor med tämligen starkt böjd rygg, och, 
från pannans tvära gräns, något kortare vän! tårsen.: Näsborsten 
räcka jämt till halfva näbpens längd. Strupens fjädrar såsom hos 
Stjerten jämnt, Men: ej mycket, rundad, med 'de 2: meller- 
sta pennorna något litet längre än de nästföljande. — (Anm. På 
Pl. XX bar .kråkans figur blifvit något för stor i förhållande till 
de öfriga). | 


1 SLÄGTET CORVUS. | 219 


kn Knappast finnes väl någon fläck hos oss, i' städerna och: på 
landet, .;i skogstrakter och slättbygder, där ej Kråkan är. väl be- 
kant... Hon finnes omkring Nordceap, vid gårdarne på Magerö, och 
vid Hammerfest samt i Lappland så långt opp som : barrskog  väx- 
er. : Därifrån finnes' hon: genom hela Europa, : samt /på : Afrikas 
norra kust, där hon säges fortplanta sig (i nedra Egypten, Heugl.; 
men i Algiriet lärer hon vara högst sällsynt enl. .Loche). I Grek-= 
'I- Asien skall hon 
finnas utåt Siberien till Lena, men knappt längre, och ej i Stepp- 
(Jemf. Svarta Kråkan). I Amerika saknas hon 'full- 
komligt. — Pä de festa trakter synes Kråkan stationär, och qvar- 


land anses hon dock blott visa sig om vintern. 
länderna: 


blifver hela året omkring byar och städer; men i Lappland och 
Finnmarken är hon regulier flyttfogel. Uti de mågot sydligare 
trakterna, såsom större delen af Norrland och på vissa ställen 
såsom i Småland, utflyttar hon från det 
Säledes 


öfvervintrar hon t. o. m. i Skellefte, kanhända ännu längre | opp 


längre ned åt landet, 
inre af låndet till hafskusten, där hon dock. qvarstannar. 
utmed kusten. - Det är dock tydligt att endel Kråkor om 'vintern 
stryka ganska vida omkring och visa sig flockvis. än här än där. 
Till norra Afrika skola de då komma öfver från Europa. — Un- 
der fortplantningstiden är Kråkan: mera rofgirig och förgriper sig 


då någongång på Kycklingar och andra fogelungar samt ägg, om 


hon kan åtkomma dem; men föröfrigt gör hon. oss ingen. skada, 
utan snarare nytta genom att bortrensa insekter; afskräden m.m. 
Till lefnadssättet skiljer hon sig från Korpen hufvudsakligen blott 
genom sin /sällskapslikhet, i det Kråkorna under hela: året utom 
fortplantningstiden, slå sig tillsamman i stora: skaror, som ofta: äro 
blandade med dem af Räkor, Kajor och Starar. 
plantningen lefver hon spridd. ;Boen, som byggas i träd; på, eller 


Men under fort- 


nära invid stammen, finnas aldrig flera nära tillsamman. 


Synon. Corvus 'Corniz Linn; — Nilss: En::192; — Gloger 
Handb. 150 (tillhopa med Svarta Kråkan). — Se SR RR 
— Genus Corone Kaup. = 0 Ånge 


2 


3! Svarta (KrårKan (Corvus corone. 26), Aldeles svart med. blåaktig 
glans. Form, storlek och dimensioner. fullkomligt lika den grå Kråkans. Vi 
återupprepa således ej här beskrifningen af näbb näsborst, strupfjädrar, 
stjert 'm. m. utan hänvisa till förgående art. 

Sannolikt är svarta Kråkan ej en skild art från den grå, utan blott 
en färgvarietet deraf, De äro till lefnadsätt, läte och alla egenskaper 
utom färgen fullkomligt lika, men förekomma oftast skilda i olika trak- 
ter. Inom Sverige har ännu aldrig någon Svart Kråka bevisligen blif- 
vit funnen, men ofta har man trott sig se sådana i ungar af Råkan. På 
många stalle där svarta och grå Kråkor förekomma blandade, såsom 
ofta i Tyskland, sägas de ej sällan para sig tillsamman, då ungarna 
få ett blandadt utseende, med mindre grå färg än OC. cornix, och dessa 
hybrider finnas, åter parade med någondera af de rena racerna. I Frank- 
rike är svarta Kråkan allmännast, men den grå finnes vid kusterna, och, 
i de flesta europeiska länder tyckas båda förekomma. Likaså i Siberien, 
där 'Middendorf träffade dem, dels blandade, dels traktvis fördelade; men; 
tvärtemot förhållandet i Europa, fann han den svarta Kråkan såsom 
flyttfogel ända opp vid polcirkeln, blandad med de grå vid Jenisei. Där- 
emot sågos blott svarta Kråkor vid Lena och öster derifrån, ända till 
Ochotzk. De finnas till och: med på Japan. I Nordamerika förekom- 
mer en fogel, Ö. americanus Aud. som nära liknar isevarta Kråkan och 
varit ansedd för att verkligen vara denna art, men som dock skiljer sig 
genom något mindre storlek och mindre tydligt skilda fjädrar på strupen. 
— (Corvus corone Linn. 8. N. X;:— Temm. Man.I, 108; -- Nilss. En:) 


20 83. RåxAn (Coorvus frugilegus) P1... XX fig. 3; — Alde- 
les! /svart, violett-glänsande, med smalare! näbb. Strupens , fjädrar 
rondade, med »spridda,' ej sammavhängande strålar, så att hvarje 
fjäder 'i' naturliga läget, ej synes: särkildt. -Stjerten /har:.de,.4 
mellersta pennorna lika långa; ;sidopennorna aftaga gradvis..— 
De äldre foglarne hafva förlorat näsborsten och alla fjädrarna i 


ansiktet, hvars hud: är skroflig och askgrå. Deras näbb, är, från 


120 KRÅKARTADE FOGLAR. 


pannäns fjädergräns, så lång som tärsen. Vinglängd omkring 310 
mm, — Årsungarna, i första drägten, hafva näsborst och fjädradt 
ansikte, såsom alla öfriga arter af slägtet, samt betydligt mindre 
näbb. 
fjädrar m.m. '' Somliga af dem hafva hakans fjädrar hvita (Cor- 


De igenkännas dock lätt från våra öfriga arter på strupens 


vus clericus Sparrm). 

Af Sverige bebor Råkan blott den aldra sydligaste delen, Skå- 
hes slättbygd, samt ett och annat ställe på Öland och Gottland ; 
men spridda, förvillade exemplar träffas ofta nog i andra provin- 
ser, såsom i Halland, Bohuslän och Östergötbland. — De skola 
till och med hafva försökt bosätta sig på några af dessa sednare 
ställen. Linné berättar (Gottl. Resa sid. 11—12) att några Räkor 
verkligen. hade haft bo i Norrköping under flera års tid, och Ce- 
derström, att de byggt i granskapet af Carlstad; men de tyckas ej 
kunna bibehålla sig där. De flesta exemplar som ankomma till 
dylika, nya ställen, infinna sig vanligen om våren, och äro sanno- 
likt sådana, hvilkas bo blifvit förstörda i sydligare trakter och som 
råkat vilse under det de sökt. efter ett för sig passande ställe. 
Såsom vanligt, då foglar förvilla sig utom sitt egentliga område, 
irråa de omkring eller fortsätta den engåmg började riktningen och 
tyckas hafva förlorat den instinkt som annars plägar leda dem. Man 
har till och med! funnit Råkor i Lappland, inom polcirkeln; såsom 
i Qvickjock, där en Råka enl. Löwenhjelm hade vistats under 2:ne 
vintrar, utan att /förstå att flytta därifrån, mot söder. — I Dan- 
mark är Råkan” allmän, liksom i hela det mellersta Europa. Men 
till" medelhafsländerna, till och med södra Frankrike och norra Ita- 
lien samt Macedonien och till norra Afrika kommer hon blott så- 
som: flyttfogel öfver vintern. 'I Ryssland skall hon vara särdeles 
ymmnig, äfvensom i 'steppländerna uti det närgränsande vestra Asi- 
en, till! öfre Irtish och Ob: Längre mot öster tyckes hon ej hafva 


blifvit sedd på fastlandet, hvarföre hon i Asien änseö begränsad af 
sistnämnde flod. Då hon uppgifves förekomma i Afganistan och 
Kashmir (Blyth) kan detta väl endast vara om vintern. Dock sy- 
nes det sannolikt, att hon kan finnas här och där genom hela 
mellersta : Asien, ty på Japan förekommer hon åter. — Såsom 
flyttfogel afreser hon ganska sent och kommer tidigt tillbaka; från 
Skåne är hon oftast ej borta mera än November t. 0. m. Febru- 
ari, eller 4:månader. 

Råkan hörer till:de mest sällskapslika foglar, ty hon lefver 
ej blott i flock höst och vinter, utan bygger äfven colonivis, ofta 
till hundradetal på ett ställe och oftast flera bo i ett träd. Dessa 
bo sättas i de högsta grenarna, nära toppen af stora löfträd; de 
äro tämligen små, i förhållande till fogeln, och icke djupa, hvarföre 
äggen ej skulle: ligga qvar under blåst, utan att fasthållas af för- 
äldrarna. Almar | tyckas utväljas företrädesvis dock ser man 
ofta Räkor bosatta i andra träd, i byarna eller kring kyrkorna, 
där de få vara i fred, eller t. 0! m.'i” yttre kanten af skogslun- 
dar. Här föra de ett bullrande”lefnadssätt, och låta ständigt höra 
sitt sträfva, kraxande läte. Tidigt om våren, medan de bygga, 
slåss de och stjäla pinnar ur hvaråndras bo, men bli derefter åter 
de aldra bästa vänner och trognaste grannar. 
och larma: när ungarna i Maj-Juni blifvit fullvuxna, då de flock- 
vis,ppläga i kretsar flyga omkring träden för att: öfva ungarna i 


flygkonsten. 


Isynnerhet skrika de 


Sednare på sommaren draga de ut omkring fälten 
om ''dagen, men”'låta flitigt höra "af sig innan de på morgonen 
flyga ut och då de om aftonen kommit hem för att tillbringa nat. 
ten i träden. — Råkan trifves endast i slättbygder, och helst där 
lätt, sandhaltig, men fruktbar jord finnes, hvarest hon upplockar 
insekter och deras larver, samt, då tillgången derpå är mindre, 


äfven frö och korn. ' Dessa söker hon djupare ned i jorden än 


dä sa ee. 


SLÄGTET CORVUS. 121 


-samslägtingarna och bortsliter dervid näsborsten och ansikisfjädrar- 


na, hvilka dock på denna fogel snart af sig sjelfva skulle affalla, 
äfven utan att slitas. bort... Man påstår att hon på fälten förstör 
möss, hvilket dock ej är sannolikt. Hon är uppenbart mindre 
rofgirig än alla de öfriga arterna af slägtet och gör vid husen in- 
gen skada på kycklingar 0. .d. Däremot är hon ett af de djur, 
som äro verksammast att förhindra den allt för stora förökelsen 
af gräsmask, rågmask och andra i jordytan lefvande insektlarver. 
— Jag har aldrig hört att Råkan skulle äga något säng-läte. 
Synon. Corvus frugilegus Linn. — Nilss. Fn. 196. — Bonap. 
Osp. 384. — Genus Trypanocorax Kp. — Anm. Uppgiften att 
mellanklon på Råkan och några närslägtade arter skulle vara 
kamlik (Bonap. 1 c.) inträffar ej på de exemplar jag har att tillgå. 


86. Kasan (Corvus monedula) Pl. XX fig. 4; — grå- 
svart med. ljusgrå nacke. — Vinglängd 220—240 mm. Hufvudet 
ofvan, med ögontrakten och öfre delen af strupen, svarta. Vingar 
och stjert äfven svarta, . Näbben kort, -blott 3 af tarsens längd, 
men stark, kägellik, med föga böjd munspringa.,, Stjerten nästan 
tvär; blott de två yttersta pennorna något kortare. Iris hvitaktig. 
— De yngre äro dunklare färgade, med mörkgrå nacke utan tydlig 
gräns. 

Sticklerstads kyrka i Norrige (63i” lat.) uppgifves af Nilsson 
såsom det nordligaste ställe i Skandinavien, där Kajan bygger; 
men i det något sydligare Trondhbjem tyckes hon ej reguliert före- 
komma och 1838 fanns hon där icke under hela Juni månad. 
Äfven vid Ohristiania förekommer hon blott i flyttningstiderna. 
Inom Sverige har hon blifvit sedd i Helsingland vid 629 (d. 1 Maj; 
Exemplaret finnes på Riksmuseum). Vid Kuopio i Finland (63?) 


Svenska Foglarna I 


förekommer hon blott någongång om våren, ensam, men Lilljebörg 
såg henne i Archangel (nära 65). — Först omkring 60? lat. tyc- 
kes hon finnas och bygga något oftare, såsom i Carlstad, Fahlun, 
Upsala samt i Landtkyrkor i trakten af Helsingfors, och i Götha- 
land bygger hon tämligen allmänt i kyrkor och andra större bygg- 
nader, där hon får vara i fred, så väl istäderna som på landsbyg- 
den. Äfven bygger hon i ihåliga träd, hvilket sednare dock ej hos oss 
torde vara mycket vanligt. — Vidare finnes hon och fortplantar 
sig genom hela Europa och är allmän på öarna i Medelhafvet 
samt i norra Africa, vid Algier och Tunis, där hon är aldeles så- 
dan som hos oss. (I nedra Egypten skall hon finnas, enl. Räp- 
pell, men årstiden nämnes ej. Heuglin har ej sett henne där). — 
Genom -hela mellersta Asien och på Japan är Kajan en af de all- 
männaste foglarna. I östra hälften af detta område (Dauurien— 
Japan) är hon dock något olik de europeiska exemplaren. Stör- 
sta. delen äro något mörkare till färgen, dels med blott en' större, 
grå fläck på tinningarna eller några hvitgrå streck där och i nac- 
ken; dels med nacken och bakhalsen grå, såsom i Europa, eller 
(hos hannar) mer eller mindre rent hvita. Ett mindre antal (tro- 
ligen gamla) hafva dessutom hela buken hvit (C.: davuricus Pall). 
Man har uppgifvit små olikheter i storleken, tarsens längd och 
vingpennornas förhållande, mellan denna varietet och den euro- 
peiska, med vid närmare efterseende befinnes allt detta variera på 
fullkomligt samma sätt hos individer från Europa och från Asien 
Att dessa foglar icke äro två skilda arter, utan blott climatiska 
varieteter, synes dessutom däraf, att öfvergångar emellan båda de 
yttersta formerna redan börja visa sig i europeiska Ryssland. I 
Macedonien är Kajan under hela året ganska allmän, och har all- 
tid en stor, hvit fläck på halsens sidor, liksom ofta i Asien; men 


SJ 


122 KRÅKARTADE FOGLAR. 


i Grekland tyckes hon närmare likna den som finnes hos oss. 
Likså har man uppgifvit att en art svart Kaja (OC. spermologus) 
skulle finnas i Frankrike; men Fransmännen sjelfve känna den ej, 
eller blott såsom de ofta förekommande, mörkare färgade, yngre 
exemplaren, och alla försök att anskaffa en sådan till Riksmusei 
samlingar hafva hittills varit fåfänga. 

Kajan är flyttfogel hos oss och sannolikt i en stor del af det 
område hon bebor; men liksom Råkan är hon ej länge borta, och 
det är vanligt att en del, sannolikt de äldre, stanna qvar öfver 
vintern. I Skåne ser man, åtminstone under mildare vintrar, ett 
icke obetydligt antal (möjligtvis till större delen komna norr ifrån ?) 
och tillv och med i Upsala händer det ofta att en och annan drö- 
jer öfver. Under sin flyttning sent på hösten ser man dem i Små- 
land, på orter, hvarest de annars ej, eller snarsamt förekomma, 
draga söder ut i små flockar, som flyga lågt och alltsomoftast "slå 
ned för att hvila eller söka föda. — Till sin föda och till lefnads- 
sättet har Kajan största likhet med Råkan, men hon är vida nNfli- 
gare och mera nyfiken och bvgger ett ännu vida simplare bo, som 
blott består af en konstlöst hopdragen redde, hvilken alltid lägges 
under tak eller uti hål; helst i stora, gamla byggnader, såsom 


nyss anfördes. 


Men, liksom andra foglar som bygga i hål, läg- 
ger hon sin bale ej alltid under ett ofvanliggande tak eller i ett 
horizontelt hål, utan ofta i ett, som är lodrätt nedgående utan be- 
täckning ofvantill. På de ställen där höga, lodräta bergväggar före- 
komma, i hvilka finnas hål eller remnör, begagnar hon dessa, 
hvilket skall vara det vanligaste i Asien och ej vara sällsynt i sö- 
dra och mellersta Europa; I. ex. på ödarne Trinisi vid Colocyn- 
thia i Grekland (v. d. Mihle). Ofta lägges redden flera alnar djupt 
ned, i smala skorstenar, hvarest det är svårt att förstå hura fo- 
geln kan hjelpa sig opp och ned. Äfven uti klippor skall han 
ofta välja sådana djupa, lodräta hål. — Makarna äro hvarandra 
bögst tillgifna; man ser dem nästan alltid tillsammans, äfven utom 
fortplantningstiden, när de i större flockar sätta sig uti träd för 
att tillbringa natten, då Se hela flocken Sam, pr sitta Parvis 
fördelad. j | 

Synon. Corvös monedula Linn. — Nilss. Fn. 200. — QC. 
spermologus Vieill. Ene. — Asiatiska varieteten: C. dauuricus 
Pall. Zoogr. I, 387: — Middend. Reise III, 159. — Fn. 


Japon. 
pl. 40, 41. — Genus Lycos Boie; Bonap. Csp. 384. 


"FÖRSTA ORDNINGEN, 493 


(Första Ordningen, Tättingar.) 


Andra Serien. 


Arter som hafva tarsens baksida delad, eller klädd af flera mindre sköldar. 


Ehuru vår Fauna blott har 2:ne hithörande, sinsemellan gan- 
ska olika slägten, som tillhopa endast innnehålla 4 eller 5 arter, 
så uppföra vi dock denna ”BSeries”' här, på sitt ställe, hufvudsakli- 
gen för att derpå fästa uppmärksamheten, men hänvisa för öfrigt 
till. det som derom . säges förut, sid. 14. och 15.: Här bör dock 
anmärkas, att man någongång får se exemplar af foglar, hörande 
till första Serien, hos hvilka endera af tars-sålans längsskenor, el- 
ler båda, genom en sort missbildning äro delade i två eller flera 
stycken, genom tvärsömmar, och således, antaga utseendet af att 
höra till andra Serien. Bland våra foglar är det isynnerhet Si- 
densvansen, hos hvilken denna missbildning understundom för- 


märkes. 


1. LÄRKESLÄGTET (Alauda). 


Näbben kortare än hufvudet, nästan trind (eller svagt hop- 
tryckt), utan tydligt hak vid spetsen. | Näsborrarne ofvan halftäck- 


te af en hvälfd, läderartad hud, och dessutom hos våra arter täckte af 
Demiare 


borstlika. fjädrar. — Första - vingpennan ganska liten. 


armpennorna betydligt längre än de yttre. De flesta armpennor 


na och 2 eller 3 handpennor i spetsen hjertlikt inskurna. + Stjer- 
Tarsens baksida (såla) har 5 till 7 


tvärsömmar, utom nägra, tätt hopstående, nedtill vid -baktån. De 


ten är oftast något klufven. 


härigenom åtskilde sköldarne sluta tätt tillsamman, både sinsemel- 
lan och med beklädnaden på tarsens framsida. Egentligen äro 
dessa sköldar tvådelade, så att de bilda en yttre och en inre rad: 
men de inre äro ganska små, så att de föga synas och samman- 
flyta ofta med de yttre. — Med undantag af ett par sydafrikan- 
ska arter, hafva alla Lärkor starka, föga böjda klor, och baktåns 
klo ganska läng, nästan rät. | 

Lärkorna tillhöra hela gamla continenten (och kallare delen 
af Nordamerika), men äro talrikast i södra Afrika. De hebo mest 
slätter, springa på marken såsom höns och liksom dessa pläga de 
bada i sand eller lös jord samt, vid fara, trycka sig tätt intill mar- 
ken. De lefva af frö, som sväljas hela, och af andra växtämnen, 
men om sommaren helst af insekter. Deras bo består . endast af 
en enkel, illa hopfogad, ej djup bale, på blotta marken. Aggen 
äro gråaktiga, brunprickiga, hvarigenom de äro svåra att urskilja 
från marken hvarpå de ligga och således ej lätta att upptäcka. 
Flera bland Lärkarterna hafva en utmärkt vacker sång, som de; 
mest låta höra under en egen, sväfvande eller kretsande. flygt 


124 ORDN. I. 


hvarunder de ofta stiga ganska högt, tills de åter sväfva tillbaka 
ned i boets grannskap. Två af våra arter torde kunna räknas till 


sängfoglarna af första rangen. 


87. MBSåÅncGrÄrKkaAN eller den egentliga Lärkan (Alauda ar- 
vensis) Pl. VIII fig. 1; — gråaktig, svartfläckig; yttre stjertpen- 
nan hvit; på inre fanet, mot roten och intill, svartaktig; andra 
Näb- 
Stjerten 


pennan med hvitt yttre fan. — Vinglängd 110—120 mm. 
ben blek, ofvan mörkare; fötterna ljust rödbrunaktiga. 
starkare klufven; så lång som från vingleden till spetsen af de 
första (yttre) armpennorna. Kroppen undertill orent hvit; strupen 
med små, tätt stående, svarta fläckar. Första vingpennan ytterst 
liten; den andra i yttre fanet hvit; 2, 3 och 4 nngefär lika lån- 
ga. — Ungarne, i första drägten, hafva hela ryggsidans fjädrar 
trubbigt rundade, svartaktiga med: bred, blekgrå kant. — I den 
nyss anlagda vinterdrägten (October eller tidigare) äro fjädrarne, 
äfven hos de äldre, rundade, med breda, rödgrå sidor och dessu- 
tom, åtminstone på rygg och hufvud, med smalare ljusgrå kant; 
men genom slitningen på sidorna bli ganska snart, redan midt 
under vintern, hela öfre sidans fjädrar spetsade, liksom pillika, 
och förlora 'det rödaktiga utseendet. | 
Bland alla våra foglar, eller rättare, bland alla: våra djurar- 
tér, finnes ingen annän, som synes så mycket som Lärkan och 
som i "lika hög grad bidrager att sprida lif och glädtighet öfver 
de trakter "hon ' bebor. ' Hön tillhör egentligen slätten, och finnes 
icke/ i skog; men om blott några stycken åker och äng rödjas och 
odlas 'i skogsbygden, så infinner sig snart något par Lärkor för 
ätt där bosätta sig. Vanligen förekommer Lärkan hos oss tillho- 
pa med Stensqvättan; men denna sednare trifves endast på de 


ställen där stenhögar, stengärden eller klippor finnas. Lärkan äl- 


TÄTTINGAR, 


skar däremot den lösa jorden, som är bevuxen med gräsarter, 
hvartill våra egentliga sädesslag höra, eller med andra åkerväxter. 
Hon är således mindre beröende af lokalen och kan på de stora 
slätterna finnas i betydligare antal. Men det är just på dessa stäl- 
len, hvilka sakna skogens mängfald och behag, som en god säng- 
fogel är af värde för att skingra enformigheten, och man måste 
tillstå, att Lärkan gör detta på ett utmärkt sätt. Det är ej blott 
hennes väl bekanta, raskt drillande samt bäde ovanligt starka och 
ovanligt länge, utan afbrott fortsatta sång, hvilken fägnar den som 
vandrar öfver. slätten; under det'att sinnet lifvas' af den muntra 
sängen, njuter "åskådaren ej mindre af att betrakta det utmärkt 
vackra sätt hvarpå hon oftast utförer densamma; stigande rätt, el- 
ler i kretsar, opp i höjden med utbredd stjert och hastigt rörda 
vingar, ofta så högt att hon -knappt mera synes; derefter länge 
stillastående, liksom hängande i luften under en oafbrutet fortsatt, 
lifligt drillande sång och slutligen långsamt sväfvande, med stilla, 
utspända vingar, tillbaka ned till samma ställe hvarifrån hon sjun- 
gande uppsteg mot höjden. Genom denna vackra, ensamt för sån- 
gens skull företagna flygt, hvilken, såsom gymnastiskt konststyc- 
ke, knappt torde öfverträffas "af något annat, som fogelverl- 
den har att uppvisa, höres och synes Lärkan vida omkring och 
kan så mycket bättre uppfylla sin bestämmelse, att bringa omväx- 
ling och lif i den trädlösa slättens enformighet. Hon är därjämte 
den flitigaste af alla sångfoglar,' som låter höra 'sig under alla ti- 
der på dagen, till och med kort före solens nedgång; och ända 
från sin ankomst, i slutet: af vintern; till långt fram i Augusti. 
Men det förhåller 'sigomed" Lärkans 'sång såsom med. allt; som är 
mycket vanligt: man värderar ' det föga och ger ofta knappt akt 
derpå. '' Men>att Lärkans glada toner "i: allmänhet qvarlemna 'ett 
angenämt; om än föga medvetet intryck; synes bäst af den fröjd 


SLÄGTET ALAÄUDA. 125 


som alla, människor erfara, då: de först om våren få höra. dem. 
Det är vanligt att sedan vi någon tid varit i afsaknad af ett godt 
och någon omständighet återför det i vårt minne, då först veta 
vi att uppskatta det till sitt fulla värde. Man säger vanligtvis att 
denna fröjd vid första mötet med Lärkan förorsakas af en erin- 
ran, om ; den , vackra årstidens annalkande. Men om så vore, så 
skulle en blick i Almanackan under slutet af vintern förorsaka 
samma glada" känsla, och dagjämningsdagens inträde (v. p- .d. 20 
Mars) lemnar, utan: att förorsaka en tydlig glädje, vida säkrare 
underrättelse om vårens annalkande än Lärkans. första sång, |som 
i södra Sverige ofta höres omkring d. 1 Februari. då ännu två 
mänaders kallyvinter med. suö, och yrväder, och vidare två måna- 
ders ful, vår, kan återstå. Glädjen öfver: Lärkans återkomst för- 
orsakas säkerligen af det lif och den trefnad hon skänker genom 
sin sång. Menphuru; emottaga vi väl ofta den ;glada sångerskan? 
Jo, nästan hvar och en, som, bär ett skjutgevär, har; vanligtvis in- 
gen annan tanke i beredskap, till. följe af glädjen att,åter sej och 
höra -henne, än den, att skjuta. ned. hemne, för att fägna sig åt 
«det. vackra skottet" : att utan all nytta mörda en liten stackars 
varelse, . som gladde sig öfver: sin tillvaro. och som därigenom 
fröjdade andra. Vanligtvis lyckas detta genast vid; första försöket; 
ty att skjuta ned en sjungande Lärka är ganska lätt och visar 
alldeles ingen skicklighet som är värd att omtala hos en jägare. 
Däremot är denna allmänna lust, att uttrycka sin glädje genom 
en ' mordbragd, ! ett tydligt bevis på: den rå öfversittare-natur eller 
den lättsinnighet som omedvetet beherrskar de festa menniskor, 
till oeh med dem som: föröfrigt äro goda och känsliga. Kunna vi 
väl hoppas att en tilltagande bildning skall'betydligen förminska den- 
na och dylika böjelser. — Hos oss har sedan äldre tider qvarstått 


USvenska Foglarna I 


det bruket, att den första Lärka, som om våren sköts i trakten 
af Stockholm och upplemnades till. Kongl. Slottet, blef betald med 
en dukat. Men det är med stor tillfredsställelse som man, under 
innevarande vår, 1859, sett i tidningarna kungöras, att detta pris 
väl ij år blifvit utbetaldt, men för sista gången; och att således 
denna sanction af ett orimligt bruk nu upphört. 

 Lärkans sång är lifligast under fortplantningstiden, som räcker 
ända till långt efter midsommar. Hon lägger nämligen åtminstone 
två kullar om året, men ganska många par förlora sina ägg eller 
ungar genom rofdjur eller inträffande olycksfall och mäste börja 
ånyo. Derefter blir sången, under den hetaste årstiden, mindre 
omväxlande och upphör i slutet af Augusti. Någon tid därefter 
börja Lärkorna mer och mer att slå sig tillsamman i spridda floc- 
kar, som senare om hösten draga omkring på fälten, och vid vin- 
terng. början flytta de småningom bort. Af alla våra flyttfoglar är 
Från 
Skånska slättbygden är hon månget år endast borta 6 veckors tid, 


Lärkan den som dröjer kortaste tiden på sin vinterresa. 


från medlet af December till Januari månads slut; men oftast plä- 
ga de dock: flytta bort före December och återkomma i Mars, 
hvilket äfven är det vanliga i mellersta Sverige. De aflägsna sig 
ej långt, ty i södra Europa, såsom Italien, Grekland och södra 
Frankrike, stanna de allmänt qvar. Några få sägas qvarstanna 
redan i Tyskland. ; 

Lärkans egentliga gräns mot norr synes infalla där åkerbru- 
ket upphör, eller, i låglandet, ungefär vid polcirkeln. Hon finnes 
tämligen reguliert vid Öfvertorneå och skall, enl. Nilsson, i Norrige 
finnas till Ranenfjorden; hvilka båda ställen ligga något norr om 
66” lat. 
ta sig vida längre opp, på de ställen där något åkerbruk finnes 


Exemplar träffas väl ej sällan, och torde äfven fortplan- 


dI2 


126 TÄTTINGAR. 


såsom viu Karesuando (öfver 689), Juckasjärvi, Gellivare och 
Qvickjock, samt (enl. Malm) i trakten af Tromsöe i Norrige (693); 
dock torde de väl knappt på något af dessa ställen förekomma 
reguliert och årligen; åtminstone är detta händelsen vid Karesu- 
'Till des- 
sa ställen inom Lappland 'kommer Lärkan ej förr än i Maj. Till 


ando (enl. Lestadius) och vid Qvickjock (Löwenhjelm). 


och med ända upp i Ost-Finmarken skall Lärkan någongång fin- 
nas och häcka. Sommerfelt hade där fått ett bo med ägg och 
sjelf, hört henne sjunga år 1851, men ej sedan. Ejheller anför 
han något Lappskt namn för Lärkan, ehuru Lapparna eljest hafva 
namn på alla där förekommande foglar, äfven helt oansenliga, fö- 
ga sjungande arter. — I Riksmusei samling finnes en hanne; (san- 
nolikt en årsunge) med fullständig, nyss erhållen vinterdrägt, skju- 
ten af Malm vid Utsjocki (nära 709) d. 15 October 1841. Lär- 
kan plägar annars ej häcka i Enare lappmark och lemnar de 
nordligaste ställen hon bebor, t. o. m. trakten af Haparanda, re- 


dan i: September. i 


Från dessa nordliga trakter finnes Lärkan och fortplantar sig 
i hela Europa, men lärer dock blott till ringa antal dröja öfver 
sommaren i Medelhafsländerna (Spanien, Italien, Sicilien) och skall 
då ej finnas i Grekland. Däremot blir hon om vintern högst ym- 
Den- 


na Lärkas sång var alltså obekant för de gamla Grekerna; men 


nig därstädes, och drager omkring flockvis, utan att sjunga. 


Aristoteles skiljer dock noga mellan denna, söm där blott: lefver 
flockvis, och tofslärkan, som lefver ensam. Hon skall då äfven i 
betydlig mängd besöka norra Afrika, såväl Egypten som 'Algiriet. 
I Asien finnes hon genom hela Siberien till Ochotzka hafvet, ”åt- 


minstone till 62 å 63" lat. (Midd.), samt på Kamtsehatka (enl. 


Steller, hos Pallas). Det synes dock sannolikt att dessa sistnämn- 


da kunna vara af samma sort med dem på Japan, hvilka utgöra 
en närslägtad, men något skild art, hvilken Steller, på 'sin tid och 
utan tillfälle till jämförelse, ej kunde” anse skild.” "Asiens Lärkor 
öfvervintra i Persien och mellersta Asien, samt” i Nepal; men 'é&j 
nedåt Indien, hvarest de ersättas af en nära liknande, men mindre 
väl sjungande art (ÅA. gulgula Frkl.).” Pallas uppgifver att Lärkan 
i”Dauurien sjunger bättre än 'annorstädes. Mee Md 
: Synhon. ”Alauda arvensis Linn. '— Nilse. Fn." 432; — 'Bonåp. 
Consp. 245: — Al: celipeta Pall Zoogr. 524: — AL ”dulceivox 
Hodgs. (från Nepal). BAR MESIN LEAR ENE 


88, ” TRäprärkan (Alaudaå arborea) PL VIF fig: Bin 
Stjerten "föga klufven, kortare; yttersta pennan, mot ändan, utåt 
grå; de tre (eller två) följande rent svarta med”en liten trékan- 
tig, hvit fläck midt i spetsen. -— Vinglängd 95—90 mm. -;- Kropps- 
färgen nära lik den förras, men handtäckfjädrärna äro svarta, i 
spetsen hvita. Hufvudets fjädrar ' bilda én något tydligare 'tofs. 
— Näbb och fötter "bleka; ”såsöm ”hos den förra. -Stjerten vida 
kortare än från vingleden till armpennornas spets; han håller föga 
mera 'än halfva vinglängden. — Ungarna likna Sånglärkans, men 
igenkännas "lätt på 'stjertfjädrarnes färg. MRS 0 LD 

Från sina öfriga samslägtingar afviker Trädlärkan däruti, att 
hon helst uppehåller sig 'i skog och ofta sitter >i träd; men hon 
vistas dock mest på märken, bland: träden, och springer: där: såsom 
andra "lärkor ' på slätten samt bygger äfven där)! Det är dock: ej 
den täta, egentliga skogsbygden, som hon älskar, utan: mera de 
mindre. skogar «och lundar, isynnerhet af barrträd; som” ligga blan- 
dade. med öppna. fält. » Under flyttningstiderna, i Mars—April | och 
i September-—October ses hon årligen på slättbygderna och' uppe- 
håller sig där en kortare tid. Hon sjunger ofta sittande i en träd- 


SLÄGTET ALAUDA. 127 


topp,» och ännu oftare under en. flykt, som i mindre. skala liknar 
sänglärkans, men som börjar och slutar i en trädtopp; på båda 
sätten. låter hon höra sig lika mycket om natten som om dagen. 
Sjelfva sången är tämligen svag och ej på långt när så rask och 
liflig eller. så länge uthållande som Sånglärkans, men den är mild 
och högst behaglig, och tonerna äro rena, ofta, flöjtlika samt hvar 
för sig välljudande, Detta gäller äfven om hennes vanliga lockton, 
som hony;nästan alltid låter höra under flykten och , hvarpå man 
snart märker hennes närvaro. h 


> Trädlärkan tyckes ej gå långt "mot norr. Hon förekommer 
ännu mot Gefle (nära 619) men synes ej hafva blifvit funnen nord- 
ligare. "Hon häckar ' här och där i hela Upland och i parkerna 
omkring Stockholm, samt i OCarlstadstrakten, äfvenså i sydvestra 
delen af Finland, 'men ej ända opp till Kuopio. 'Därifrån förekom- 
mer hon till och med i nordöstra hälften af Skåne, samt vidare 
här och där ända ned till Medelhafvet.' Dock skall hon ”ej häcka 
i Grekland, men väl i Rumelien; (uti Italien, Sicilien m. fn., san- 
nolikt blott på bergshöjderna:) Österut blir hon redan sällsynt i 
europeiska Ryssland och tyckes aldeles ej vara fannen i hela Asi- 
en, annat än i det s. k. Mindre Asien, dit hon torde komma från 
dén norr därifrån belägna delen af Europa, samt på Libanon (enl. 
Gloger). — Hon öfvervintrar i södra Europa och i Afrikas norra 
Hon tyckes alltså vara en af de foglar som nästan 


Mindre Asien och norra Afrika, där 


kustländer. 
uteslutande tillhöra Europa. 
Trädlärkan finnes om vVidtern, kunna, i zoologiskt hänseende, sam- 


mantäknås med Europa. 

Synon. Alauda arborea Linn. — Nilss. En. 440. — Gloger 
Handb. 275. — Bonap. Consp. 245 (cit. Pallasii falsa). — Gen. 
Corys R-.bach. 


89. Sanorärgan (Alauda alpestris) Pl VII fig. 3; — 
rödgrå; ögonbiynen och öfre delen af strupen ljusgula, ett band 
under ögat och en stor tvärfläck öfver strupen svarta. — Vinglängd, 
3 110. 2100 mm. 
pannan främst blekgul, därefter bredt svartaktig, med något längre, 


Näbb och fötter svartaktiga. I sommardrägten är 


svarta fjädrar åt sidorna, hvilka hos hannen kunna bilda en liten 
tofs bakom hvardera ögat. Blott ryggen är svagt mörkfläckig. 


Stjerten är ganska föga klufven, något längre än från vingledén 


till de yttre armpennornas spets; de två mellersta pennorna grå; 


de öfriga rent svarta; den yttersta i yttre fanet hvit; den åndra 
med en smal, hvit kant utåt. — I vinterdrägten blir pannans gula 
och svarta färg nästan dold af de gråaktiga fjäderkanterna. — 
Ungarne i första drägten äro ofvan svartaktige med en smutshvit, 
trekantig fläck i spetsen af hvarje fjäder; kroppen uuder hvit; stru- 
pen grå, svartblandad, öfverst gulaktig. Stjerten någorlunda så- 
näbb och fötter gråaktiga. 
Sandlärkan är en högnordisk fogel, 
lefnadssätt har mycken likhet med Snösparfven. Hon går dock ej 
så längt mot norr, ty hon är ej känd från Spetsbergen. Af Skan- 
dinavien bebor hon Finmarken, där hon är tämligen allmän längsåt 
kusten öster om Nordcap, samt en och annan fjäldtrakt, såsom 
berget Walli vid Qvickjock, där hon blifvit sedd under fortplant- 
ningstiden (Löwenhjelm, Vet. Ac. H. 1843, 395) och hvarifrån 
Riksmuseum äger en flygfärdig unge, tagen i boet d. 3 Juli 1852. 
Utom Skandinavien finnes hon långsåt Ishafvets kust i hela norra 
Asien, men dock ej på dess aldra nordligaste udde, som öfvéersti- 


som de äldres; 
som till vistelseort och 


ger '75? lat.; samt i Nordamerika. — På mellersta Asiens högre 
berg: Altai. Caucasus och i Persien, bo några, föga artvikande ar- 
ter. — Från sitt nordliga hemvist afflyttar Sandlärkan” familjévis 


i slutet af Augusti då höstruggningen föregått, och drar' sig gimå- 


128 | TÄTTINGAR. 


ningom mot söder, så att hom om vintern inträffar i södra Sverige 
samt i Tyskland, tillhopa med Snösparfvarna, och ofta i flock till- 
sammans med dem, men alltid blott i ringare antal. Hon är en 
af dessa snöfoglar, som aldrig komma långt åt söder. De som 
träffats om vintern i norra Arabien äro af den sydligare racen 
rättare A. dilopha). 
Liksom Snösparfven återvänder hon tidigt mot norr, och i Maj 


eller arten, från Persien (A. bilopha Temm; 
infinner hon sig i granskapet af sitt hem, där hon strax, eller i 
Juni, bygger på, något sumpiga ställen. Till fortplantning, föda 
och lefnadssätt i allmänhet liknar hon ganska nära Säånslärkan, 
men hennes sång skall vara föga utmärkt och blott genom de 
drillande tonerna hafva någon likhet med dennas. Boet är gan- 
ska enkelt, hopsatt blott af grässtrån; äggen, 4—5, gulgrå med 
gråblå och bruna fläckar, vanligast tätt stående omkring den stör- 
re ändan. — Hon sjunger aels sittande, dels uppstigande i luften 
såsom andra Lärkor; trycker sig såsom dessa och låter, då hon 
flyger opp, höra en klagande lockton. Man har uppgifvit att hon 
helst. uppehåller sig på sandiga trakter, hvaraf hon i Finmarken 
skulle kallas Sandlärka, och att hon till och med under fytt- 
att heldre söka 
sand- än lerjordstrakterna. Detta har blifvit anmärkt först i Nord- 


sedan i. Tyskland och slutligen hos oss (Nilss. En.). 


ningen och under vintern iakttager detsamma: 


amerika, 
Men att hon äfven slår ned på lerjord, synes af Löwenhjelms iakt- 
tagelser i Vet. Ac. Öfv. 1859, sid, 393. Det kan således hafva 
varit något helt annat än den sandiga marken som bestämt hen- 
nes vistelse, på de ställen där hon blifvit sedd. ; 
Inom , Skandinaviens gränser var denna Lärka ej "känd förr 
än år 1837, då Mag. 5. Lovén i Augusti månad besökte östra 
Finmarken och där träffade henne aldeles ej sällsynt (se Vet. Ac. 
Handl. 1840, p. 41), — Sedan har hon flera gånger blifvit fun- 


nen, både i samma trakt och i några andra delar af norra Skan- 
dinavien, samt ännu oftare om vintern i det sydliga Sverige, och 
mera sällan i Danmark. Emellertid kan man ej häraf draga den 
slutsatsen, att hon först i sednare tider kommit till Finmarker och 
Lappland från östligare trakter. Tvärtom finnas tämligen tydliga 
bevis för motsatsén; ty redan Klein hade på 1740 till 60:talet fått 
2:ne exemplar, hvaraf det ena blifvit fördt med ett. fartyg från 
Vid sam- 
ma tid blef hon afbildad af Frisch, efter ett exemplar från 'Tysk- 
land, bvarest hon sedan oftare förekommit. 


Norrige till Danzig; det andra var fångadt i "Preussén. 


Emedan fogeln.. först 
blef bekant uti ' Nordamerika, genom Catesby, så trodde. Klein 
sina båda exemplar vara därifrån, stormdrifna till: Europa; men 
sedan man genom Pallas fick: veta att samma art fanns allmänt i 
Siberien, så antog man, att de europeiska exemplaren voro komna 
därifrån på sin vinterflyttning. Emellertid är detta, tämligen osan- 
nolikt och man kan nu, med. skälig visshet påstå, att åtminstone 
Att fogeln 
förut. undgått uppmärksamheten hos oss, är ganska lätt begripligt: 
ty/dels visar.shan. sig blott sällan, här och där, 


det i Norrige funna exemplaret var från Finmarken. 


och detta endast 
om vintern, då ornithologerne oftast pläga vistas hemma; dels har 


fångsten: af småfoglar aldrig varit mycket, idkad hos,;oss; dels, och 
- isynnerhet, var fogelkännares antal i hela Skandinavien, blott för 


ett par årtionden tillbaka, så ringa, att ganska, mycket måste gå 
déras kännedom förbi. . Först. sedan Nilsson; år 1824, 


Fogelfauna, kunde denna kännedom allmännare spridas, och, först 


utgaf sin 


många år derefter, sedan flere ynglingar, som. ,ägde fallenhet för 
detta studium, blifvit spridde öfver landet och lärt känna de van- 
ligen förekommande foglarna, kunde dessa mindre märkbara, säll« 
syntare arterna, börja att bli bemärkta. Mången Alavida” alpestris 
kan således hafva blifvit skjuten i Sverige och stekt ellér bortkastad, 


SLÄGTET ALAUDA. 129 


utan att det blifvit bekant, till och med för skytten sjelf och :det- 
samma kan af likartade orsaker hafva händt i Tyskland och an- 
dra länder. Framtiden skall beständigt visa, att mycket, äfven nu, 
dagligen föregår i vårt srannskap, som vi gerna skulle lära att 
känna, utan att vi dock äga ringaste kunskap derom. | 
Alauda alpestris L. Syst. Nat. X, — Nilss. Fn. 
442; — Gloger Handb. 272. — A. nivalis Pall. Zoogr. I, 519. — Genus 
Otocorys Bp. Osp. 146 (skrifves orätt Otocoris). 


Synonymi. 


TOFSLÄRKAN (Alauda cristata. 25), ofvan gråaktig med svartaktiga 
fläckar; några af hjessans fjädrar bilda en smal tofs, som då han ned- 
fälles, skjuter ut bakom nacken; stjerten kortare, knappt klufven. — 
Vinglängd 105—100 mm. Färgen nära lik Sånglärkans, äfven strupen 
är på samma sätt fläckig, samt näbb och fötter bleka; den förra ofvan 
grå. Vingpennorna äro intill bredt grågula. Stjerten såsom hos 'Träd- 
lärkan, betydligt kortare än från vingleden till armpennornas spetsar; 
men de mellersta pennorna knappt märkbart kortare; yttersta pennan 
svartgrå, utåt bredt gulbrun. med blekare, hvitaktig ytterkant; den föl- 
jande svart med smal, hvitaktig ytterkant; de följande svarta utan hvitt; 
mellersta paret grå. — Näbben längre än hos de föregående. 

Tämligen många exemplar af denna art hafva blifvit funna i Sverige; 
Nilsson uppräknar 4 från Skåne och ett från Upsala, tillvaratagna un- 
der de sednare 25 åren. Dock synes man ännu ej ha tillräcklig ånled- 
ning att betrakta dessa annat än såsom enstaka, hit förvillade exemplar. 
Fogeln tillhör hela mellersta Europa ända till Östersjön och Curland, 
samt hela Södra Europa och Norra Afrika; men i Britannien tyckes han 
förekomma liksom hos oss, blott sporadisk. Åt öster finnes han ivestra 
delen af Siberien, samt i Tartariet, Persien och Mindre Asien. Öfver- 
allt stannar hotellen qvar under hela året, dragande omkring famil- 
jevis under vintern. Hon vistas helst i sandiga men bevuxna trakter och 
undviker berg, skog och stenig mark; men uppehåller sig gerna på vä- 
gar och omkring hus, där spillning finnes. Hou springer raskt, såsom en 
liten hönsfogel och reser dervid den spetsiga tofsen rätt opp. Sängen 
prisas för sina vackra, rena toner, men hon låter ej ofta höra densamma. 
Hon skall hafva mycken lätthet att lära melodier samt förmåga att min- 


nas dem. 


Svenska Foglarna I 


Synonymi, Alauda cristata Linn. — Nilss. Fn. 437; — Gloger 
Handb. 273. — A. cristata et A. galerita Pall. Zoogr 523-—4; — Ga- 
En 10 cristata Bp. Consp. 245; — Cab. Mus. Hein, 125. 


2. HÄRFOGELSLÄGTET (Upupa). 


Näbben ganska lång och smal, något böjd, med trubbig spets. 


Käkarne inuti platta (hvilket är alldeles eget för detta slägte), blott 


vid roten med en urhålkning för den ytterst korta, och orörligt 
fastsittande, trekantiga tungan. Näsborrarne vid näbbroten, nak- 
na, utan tydlig mjuk hinna. — Första vingpennan betydligt längre 
än handtäckfjädrarne; armpennorna sinsemellan ungefär lika långa, 
i spetsen knappt inskurna. > består blott 
Tarsens baksida (säla) har blott en rad af 8 eller 


Stjerten tvär, medelmåttig 
af 10 pennor. 
9 sköldar, sinsemellan tätt förenade genom tvärsömmar (och ofta 
med några afskilda, mindre fjäll, vid yttre sidan); men skilda från 
främre tarsbeklädnaden genom ett litet mellanrum som är beklädt 
af mjuk hud. Klorna föga böjda; den bakre nästan rät, såsom 
hos Lärkorna. Hufvudets fjädrar ganska långa och ej smala; de 
två mellerste raderne bilda långsåt hufvudet en ovanligt stor, hop- 
tryckt tofs, som kan uppresas. — Blott nägra få arter äro kända, 
Detta 


slägte är det enda i Europa förekommande af första Ordningen, 


hvilka äro utbredda öfver nästan hela gamla Continenten. 


hos hvilket det så kallade sångapparatet saknas. 


XIX fig. 5; rödaktigt 
Tofsens 


d0. Häzrroceris (Upupa epops) Pl. 

grågul; vingar och bakrygg svarta med hvita tvärband. 

fjädrar med bred svart ända; de flesta näst före ändarna hvitak- 

tiga. På hand och stjertperinorna finnes blott ett, hvitt tvärband 
33 


130 TÄTTINGAR, ANDRA SERIEN. 


Vinglängd c:a 150 mm. Näbben, från pannans fjädrar, hos g3 
vanligen 53, hos 2 46 mm. varierar dock betydligen, och plägar 
vara mycket längre på exemplar från mellersta Europa. — Ungen 
i nästdrägt är till färgen alldeles lik de äldre men näbben är be- 
tydligt kortare; på nära flygfärdiga ungar blott 25 till 30 mm. 
Han tillväxer dock ganska hastigt. 

Denne, genom sin ovanliga hufvudprydnad, sin långa näbb, 


från pannans fjädrar. 


sin egna färgteckning, sitt läte m. m. högst utmärkte fogel före- 
kommer hos oss ganska sparsamt. Han bebor den glesare, af 
stora träd och buskar blandade skogen, helst löfskog, i grarnska- 
pet af öppna fält och omväxlande med kärr och sumpmark. I 
Skåne och i Danmark förekommer han på många dylika ställen, 
men ingenstädes i större antal. Dessutom har han synts mig vara 
ganska ombytlig och ej vistas många år å rad i samma trakter. 
På Öland skall han oftare förekomma i norra trakten; men på 
Gottland blott sällan. Han tyckes ej finnas långt mot norr. I 
Södermanland och på Mörkö förekommer han med säkerhet. Riks- 
museum äger 2:ne nära flygfärdiga ungar, tagna ur boet i Söder- 
menland i trakten af Trosa, en den A Juli 1835 och en i Juni 
1838. Vid Stockholm äro enstaka exemplar ett par gånger sedda 
och skjutna; äfvenså i Upsalatrakten och vid Westerås, men det 
är mig obekant att fogeln där fortplantar sig. Norr om Svealand 
skall han äfven någon gång vara sedd och i Finmarken hafva nå- 
gra förekommit. Ett exemplar blef skjutet vid Alten af Hr Tho- 
mas år 1836, och sednare 2:ne, vid olika tider, i Ostfinmarken, 
enl. Hrr Nordvi och Sommerfelt. 
anses såsom enstaka, dit förvillade, då mälaretrakten, eller unge- 
fär 60” latitud, tillsvidare torde vara att antaga såsom Härfogelns 
I Norrige skall han enl. Nilsson 


Men dessa exemplar kunna blott 


egentliga norra gräns i Sverige. 
förekomma i Grefskaperna (mellan 59 och 609). — Utom Skan- 


dinavien finnes: han i hela det gydliga Europa; mindre allmän, så- 
som :hos oss, i vestra hälften, men mycket allmännare i den östra, 
såsom i Ungern och södra Ryssland: här både i Stepperna och 
på odlade ställen (Nordm). I norra hälften af Ryssland och i 
Finland finner jag honom däremot ej antecknad. Af Asien bebor 
han vestra hälften, till Jenisei eller Dauurien (med Persien?) och 
bergländerna norr om Indien samt t. o. m. i Bengalen, hvarest han 
är allmän och efter ;som det vill synas stannar qvar öfver somma- 
ren. Sjelf såg jag honom år 1828, så sent som d. 20 April, nära 
Calcutta, Likaså skall han förekomma på Japan. — Härfogeln är 
regulier fyttfogel. Sedan han i September lemnat de nordligare 
länderna blir han i samma månad högst ymnig i södra Europa 
(Grekland, Italien, Sicilien, Andalusien) hvarest ett vida mindre 
antal bygga. Några få stanna qvar öfver vintern där, samt t, o- 
m. i södra England, men de fleste draga öfver till Afrika (Egyp- 
ten, Algierien m. m.) dit de anlända i Oktober för att stanna öf- 
De återvända till södra Europa i Mars, April. Till 
Söder om 


ver vintern. 
Sverige komma de något sednare, omkring d. 1 Maj. 
norra Afrikas öknar förekommer åter en form (U. senegalensis 
Sv.) som blott tyckes vara en något starkare färgad varietet af 
samma art, och en dylik finnes i södra Indien samt på Ceylon. 
Härfogeln vistas mest på marken, där han dels spatserar gra- 
vitetiskt, såsom Staren eller Kajan, dels springer fort såsom Lär- 
korna. Han är ganska skygg och sätter sig alltid i träd då han 
uppskrämmes. Det berättas, att han, öfverraskad af en roffogel 
eller skrämd af en kråka eller annan större fogel som oförmodadt 
kommit så nära, att han ej kan flyga undan, söker dölja sig ge- 
nom att trycka sig tätt intill marken med utbredda vingar och 
stjert samt rätt uppstående näbb, hvilket erinrar om Lärkornas och 
hönsens sed att vid fara «trycka sig« till marken, ehuru de göra 


SLÄÅGTET UPUPA. 131 


detta på ett enklare sätt. Flykten är ojämn och liknar den af 
Nötskrikan. Hans vanligaste läte, som höres ganska långt, låter 
såsom: upp upp upp! upp upp upp! aldeles enformigt, men under 
långa stunder oafbrutet upprepadt, liksom efter takt. Det liknar 
mycket bullret af årorna i en ekstock som ros-någorlunda hastigt, 
och första gången jag sjelf hörde det ansåg jag det verkligen vara 
så, emedan en liten insjö fanns i grannskapet. Detta läte är en 
verklig sång; det förorsakas ej af fruktan eller passioner och är 
ej ett varningstecken eller en lockton, utan fogeln sitter derunder 
stilla i ett träd, -på en tjockare gren, och synes fördjupad i sitt 
bemödande att musicera för sitt nöje. Jag känner ej om äfven 
honorna frambringa detta läte. Det har föranledt fogelns latinska 
namn Upupa, som öfvergått till fransyskan under formen: Huppe, 
hvilket ord sedan, i detta språk blifvit en benämning på tofs i 
allmänhet. Efter samma läte har man i Skåne bildat namnet 
Popp och i Danmark Herpop. Svenska namnet Härfogel, som 
är allmänt antaget i skrift, tyder på hans ståtliga utseende, med 
fjädrar i hatten, och hans mindre vanliga förekommande, såsom 
ett förebud till härars ankomst eller krig, hvilket i förra tider allt 
som oftast förspordes i våra nu lugnå och lyckliga bygder. Tof- 
sen bäres oftast nedfälld, men uppreses någon gång, äfven under 
flykten, och ännu oftare då fogeln blir uppmärksam på något nytt, 
eller i anledning af lidelser, såsom vrede och kärlek, hvilka ofta 
ligga hvarandra nära. 

Till föda väljer Härfogeln helst stora insekter af allahanda 


slag, hvilka han. först säges döda. Hans korta, orörliga tunga och 


ovanligt bildade näbb göra, att han ej kan svälja på vanligt sätt, 
utan måste begagna ett konstgrepp för att få i sig hvarje bit föda. 
Han tager nämligen hvarje stycke med näbben och kastar det 
opp i luften samt uppfångar det åter med vidt utspärradt gap så, 
att det faller med tämligen stark fart ned i svalget, bakom den 
lilla tungan, hvarefter svalgets muskler kunna förrätta nedsvälj- 
ningen. Mången torde aldrig hafva gifvit akt därpå att det är ett 
ganska sammansatt apparat som vi och de flesta djur sätta i verk- 
samhet hvarje gång vi svälja. Härfogelns sätt att gå tillväga der- 
vid har blifvit bekant genom fångna exemplar; han blir nämligen 
lätt tam och skall då vara rätt tokrolig samt sin husbonde gan- 
ska tillgifven, ungefär såsom en Stare. Till bo väljer han träd- 
hål, ej högt öfver marken, eller hål i murar. Det är högst enkelt 
och säges endast hafva en obetydlig, konstlöst sammandragen bale 
af rutten ved, boskaps-spillning och något litet mossa, hvarpå 4 till 
9 ägg läggas, hvilka äro af ganska ombytlig, ljust rödgråaktig färg 

Från äldre tider har det varit uppgifvet, att ungarnes ex- 
ecrementer bli qvarliggande i boet, och på dess kant, och att 
dessa, samt den kreaturs-spillning som uppgifves altid finnas i ba- 
len, skola förorsaka den starka, elaka lukt, som altid kännes ur 
detta bo och af därifrån uttagna ungar. Likväl har man i sed- 
nare tider befriat Härfogeln från anklagelsen att vara så mycket 
orenligare än andra foglar, sedan man funnit att stanken kommer 
af en naturlig afsöndring från svanskörteln hos ungarna, hvilken 
upphör sedan de blifvit fullvuxne. 


Synon. Upupa epops Linn.; — Nilss. En. 178;— Gloger, Handb. 472. 


132 


Andra Ordningen, 


SPITAR (Volucres +). 


(Scansores, Strisores och en del af Clamatores Cab.). 


De foglar hvilka här sammanföras såsom en Ordning visa myc- 
ken yttre likhet med dem af första Ordningen och tyckas ej 
vara mindre utbildade än de, hvarföre de oftast blifvit med dem 
sammanblandade; men de skilja sig dock från dem i hög grad, 
genom tydliga kännetecken, ty de bibehålla i allmänhet samma, 
både yttre och inre bildning af de flesta delar, som alla de föl- 
ande fogelordningarna. De skilja sig således från Tättingarna ge- 
nom baktän, som alltid är mycket mindre och smalare än sido- 
tärna och hvars klo är betydligt mindre än mellantåens (eller rät, 
liksom missbildad, hos slägtet Centropus). Baktån är ej väsentlig 
och saknas ofta hos dem som hafva yttre tån bakåtvänd (t. ex. 
Picus tridactylus), och hans största böjare-sena (senan af Flexor 
hallucis profundus) är alltid förenad med senorna af de 3 fram- 
tärnas gemensamma böjare. — Tarsens såla (eller baksida) är all- 


tid mångdelad, såsom fjäll eller mindre 'sköldar. Vingarnes' storå 


armtäckfjädrar räcka oftast långt ut öfver halfva längden af arm- 
pennorna och de mindre täckfjädrarna äro vida talrikare samt ord- 
nade i flera rader, än hos första Ordningens arter. Likväl finnas 
några arter af denna Ordning, som hafva täckfjädrarna bildade i 
det närmaste liksom Tättingarne, nämligen de brokige Iackspet- 
tarne och några utländska slägten bland de Gökartade (Indieator, 
Megalema, Rhamphastos), men dessa äro genom sina partåiga föt- 
ter väl skilda från alla andra fogelordningar.. — Äfven vingpennorna 
likna oftast dem hos de lägre Ordningarna i det, att första ving- 
pennan i allmänhet är en af de längsta. Mera sällan är vingen 
kort och rundad, då första pennan är ungefär lika med armpen- 
norna, eller något kortare (såsom hos en del utländska Gök-arter). 
Hos Hackspettarna är hon ganska liten och hon saknas fullkom- 
ligt "hos" ett 'slägte, Indicator, som således blott har 9 hand- 


pennor. 


»x) Namnet Volucres begagnades af mig i en annan betydelse än här, uti Vet. Acad. Handlingar 1835, sid. 65; men öfverflyttades af Bonaparte, i Consp. Avium, 1850, 
sid. 57, till en afdelning af Foglarna, som ungefär motsvarar den, hvilken här framställes (dock med afdrag af Psitteci och med tillägg af de Oseines som sakna sångapparat). Då 


detta namn blifvit mera kändt genom Bonapartes arbete och i sanning bättre passar 


på detta ställe, så torde det helst böra bibehållas här, för andra fogelordningen. — Namnet 


Spit (pl. Spitar) är egentligen ett äldre svenskt namn för Hackspett, Dpett (Picus), hvilket slägte innehåller största antalet af våra, till denna Ordning hörande arter. Det är här- 


ledt af ordet Speta (jämför förut, sidan 93). 


SPITAR (VOLUCRES). 183 


Mindre tydligt äro denna Ordningens arter genom bestämda 
kännetecken skilda från dem af följande ordningar, nämligen från 
Roffoglarna och isynnerhet från Hönsen, med hvilka många former 
hafva en nära likhet. Emellertid hafva de ej Roffoglarnas hvassa, 
nästan trinda klor, ej heller Hönsfoglarnas ofvan hvälfda näbb, 
och genom blotta yttre utseendet äro de väl igenkännelige från 
båda. De hithörande foglarna utmärka sig i allmänhet, liksom de 
af första Ordningen, genom -sitt, i förhållande till kroppen, stora 
hufvud. Äfven äro de oftast utmärkta genom små och svaga 
eller ovanliga bildade fötter. Endast bland dem finnas fog- 
lar, hvilkas fötter äro så små och svaga, eller illa bildade, att de 
äro odugliga eller föga tjenliga för gåendet (Cypselus, Trochilus, 
Aleedo m. fl.). Några Valttenfoglar sakna väl äfven förmågan att 
gå, men detta kommer deraf, att deras föröfrigt stora och starka 
fötter äro utbildade till kraftiga simredskaper. Öfver hälften af 
denna Ordnings arter hafva blott 2 tår framåt riktade, emedan 
den yttre (5-ledade) tån är riktad bakåt, jämte den egentliga bak- 
tån (Papegojor, Hackspettar, Gökar), hvilken bildning ej förekom- 
mer inom någon annan fogelordning än denna. Omkring hälften 
af de öfriga hafva de 3 framtärna ganska långt hopvuxna sins- 
emellan, hvilket ej förekommer inom de följande ordningarna. Hos 
de återstående, hvilka hafva tre framåt riktade, ända till roten 
åtskilda tår, äro fötterna i allmänhet ganska små och svaga (Tro- 
chili, Cypseli, m. fl.). — Af fotens inre delar har jag funnit, att den 
egentlige ländmuskeln (Glutgus) saknats hos alla undersökta hit- 
hörande arter (liksom hos alla Tättingar) och att de håda Musculi 
Vidare äro 
de foglar som hitföras, i allmänhet bildade för att lefva bland trä- 


Peronei varit ofullständiga eller saknats hos de festa. 


dens grenar, hvarföre den egentlige baktån, ehuru ofta liten, plä- 


gar vara ställd med sin rot i samma plan som framtårna.. Han 


är dock vid roten upplyftad, eller saknas understundom, hos dem, 
som hafva yttre tån bakätvänd, hvilken således ersätter tummens 
ställe. Äfven stjerten visar den egenheten, att han hos de flesta 
består af blott 10 pennor. 

I jämförelse med den artrika men enformiga första Ordningen 
(Tättingar), synes den Ordning, som vi här framställa under namn 
af Spitar (Volueres), vara ganska mångformig, eller sammansatt 
af flera, sinsemellan nog olikartade fogelgrupper. Dock skall man 
snart inse att dessa grupper, hvilka uppräknas i det schema öfver 
hela Ordningen som lemnas här strax nedanför, icke äro mera 
olika sinsemellan, än många af dem, som tillhopa ingå uti de föl- 
jande fogelordningarna, t. ex. Ugglor och Dagroffoglar, hvilka 
tillsamman utgöra roffogelsordningen, men sinsemellan visa ganska 
betydliga olikheter i bäde de yttre: och inre delarnes bildning. 
Detsamma är förhållandet med Hägrar, Storkar och Snäpp or, 
hvilka tillhopa bilda största delen af Vadare-ordningen, samt i 
ännu högre grad med Änder, Fiskmåkar, Pelikaner och 
Pinguiner, som med skäl sammanföras i en ordning under namn 
af Simfoglar. Alla dessa äro sinsemellan lika så skilda som Pa- 
pegojor, Gökar, Hackspettar, Kungsfiskare, Biätare, 
Håningsfoglar m. fl. hvilka : utgöra Spit-ordningen. -På detta 


ställe hafva vi, utom de foglar, som egentligen utgöra denna Ord- 


ning, tillagt en grupp, Dufvorna, hvilka äro de mest afvikande »> 
och kanhända rätteligen böra anses utgöra en egen Ordning. Emel- 
lertid sker detta här, blott för att undvika att i vår fauna uppföra 
en egen Ordning för de 3 eller 4 arter af Dufvor som finnas hos 
os8. Jag hänvisar för öfrigt till deras beskrifning. 

De foglar som egentligen tillhöra andra Ordningen lefva till 
största delen i de varmare luftstrecken och isynnerhet mellan vänd- 


Hos: oss äro de fåtaliga; endast 13 arter höra hit, och 
31 


kretsarna. 


134 ANDRA ORDNINGEN. 


till hela Europas fauna räknas blott 20. De äro i allmänhet 
tämligen små och något mindre än de af följande Ordningar (Rof- 
foglar, Vattenfoglar), men något större än Tättingarne. Medelstor- 
leken är ungefär lika med den af en Trast, eller något drygare. 
De störste arterne, som äro några Papegojor och isynnerhet några 
arter af Hornfoglarna (Buceros), äro något större än de största 
bland ”Tättingarna (Korp; Menura), men betydligt mindre än de 
största bland Roffoglar, Höns, Vadare och Vattenfoglar. Å andra 
sidan, ehuru Spitarne i allmänhet, eller i medeltal, äro större än 
Tättingarna, så finnas dock bland dem de minsta af alla foglar; 
ty nägra arter bland de hithörande Håningsfoglarna ('Trochili) äro 
mindre än de minsta af Tättingarna och således minst uti hela fo- 
gelskaran. 


Ehuru Spitarne sakna det så kallade sångapparatet, så följer 


icke däraf att de alldeles ej kunna sjunga. Tvärtom finnas flera 
bland dem, som låta höra en i alla hänseenden verklig, ehuru ofta 
ofullkomlig säng. Detta är isynnerhet allmänt inom Gökfamiljen 
 (Cuculine). 


dock vackra sång är vär bekant, och i de varma länderna finnas 


Vär allmänna Göks enkla och blott tvåtoniga, men 


talrika Gökarter, som äro högst flitiga sångare och sjelfve tyckas 
vara ganska intagna af sin musik, fastän den ej alltid är vällju- 
dande efter vårt menskliga sätt att bedömma toner. Nattskärrans 
surrande ljud är äfven ett verkligt sängläte. ehuru ganska ofull- 
Till och med 


Göktytans vanliga vårläte har tydligen karakteren af sång. Bland 


komligt, om det bedömmes efter samma måttstock. 


alla dessa är det, liksom bland Tättingarna, allenast hannen som 
sjunger; men bland -Papegojorna låta båda könen höra en mängd 
läten, som måste anses vara en slags sång eller ersätta dess ställe. 
De i tamt tillstånd vanligare, Amerikanska arterna låta nästan blott 
höra en mängd högst olika, pladdrande, ordlika läten eller sorl, 


blandade med hvarjehanda något renare toner, hvilket sker liksom 
för tidsfördrif eller nöje och således af samma anledning som 


- sängfoglarnas sång. Ett par Afrikanska och flera Australiska Pa- 


pegojor låta däremot ofta höra vackrare toner som hos några ar- 
ter omväxla med en ganska behaglig sång. Isynnerhet är den 
lilla gröna, svartvågiga Psittacus undulatus från Australien, som 
i sednare åren blifvit mera vanlig i Europa, utmärkt både för sina 
egna toner och för sin förmåga att noggrannt återgifva andra fog- 
lars sång. 

I anseende till bo-byggnaden äro denna Örduaings arter i all- 
mänhet ganska underlägsna dem af första Ordningen. Bäst af alla 
bygga Håningsfoglarna ('Trochili) hvilkas bo närmast kunna jäm- 
föras med dem af de vanliga Finkarna, Trastarna och Sylvierna. 
De sättas öppna mellan blad eller qvistar, äro djupt skålformiga 
och utan tak, men ganska fast och väl sammansatta af strå och 
dylikt samt ofta utanpå beklädda af spindelväf eller andra ämnen 
såsom prydnader, ungefär liksom Bofinkens bo är beprydt med 
lafvar. Arterna af Cypselus bygga dels af jord, såsom Svalorna; 
dels lägga de, såsom vår art, blott en bale af fjäder, strå o. d. 
hvilka ämnen de hoplimma med ett slem, som afsöndras ur de- 
ras svalg, och en närslägtad art, He miprogneesculenta, bygger 
i klipphålor på Ostindiska öarna, de bekanta ätliga fogelboen, 
hvilka äro fästade vid klippväggen och helt och hållet bestå af 
samma slemmiga ämne. Äfven andra slägten torde finnas som 
bygga tämligen väl, men inom denna Ordning tyckes inga före- 
komma, som förfärdiga sådana konststycken som boen af Ploceus, 
Icterus, Oriolus, Troglodytes, Aegithalus m. fl. bland Os- 
cines. De flesta lägga blott en högst enkel, illa eller knappt or- 
dentligt sammansatt bale i ett hål uti träd, i jorden eller mellan 
stenar; men en del utgräfva detta hål eller göra det tjenligt till 


bo, såsom Hackspettarne i träd och Kungsfiskrarna (Aleedo) i jor- 
den. Papepojorna sägas värpa i trädhålor utan att inlägga någon 


särskild bale för äggen. Det förtjenar anmärkas att äfven inom 


denna fogelordning, är det just de, som hafva de bästa eller tyd- 


ligaste sänglätena, hvilka hygga sämt. De egentlige Gökarterne, 


som sjunga bäst, bygga alldeles ej sjelfve, utan inlägga sina ägg 
1 andra foglars bon och öfverlemna hela omsorgen om sin afföda 
åt dessas ägare. 


De foglar som höra till Andra Ordningen kunna på följande 
sält sammanställas: 


1:0. Partåiga (Zygodactyl2e) 

med den yttre (5-ledade) tån mer eller mindre fullständigt bakåtvänd 

(således två tår framåt och två bakåt, då ej tummen saknas). 

Cohors 1. Psittaci (Papegojor): hela fotens hud (med tarsens fram- 
sida och såla) delad i små, tätt sittande fjäll (alla de följande hafva 
större sköldar på tarsens och tårnas öfre sida). Fötterne vanligen 
svaga, oftast något sneda och nästan plantigrada. Näbben ovanligt 
kort och tjock, starkt nedböjd. 

Cohors 2. Pici (Hackspettar): tungan långt utsträckbar, masklik. Näbb- 
ben rät, stark, smalt kägellik, kantig. Klorna, ganska starka, hop- 
tryckta och krökta; den mellersta icke sned. Picus; Iynx. 

Cohors 3, Coccyges (Gökartade foglar): Näbben af vanligare form, 
oftast på ändan något böjd. Tungan ej långt ntsträckbar och klor- 


na af vanlig form. — Rhamphastos; Bucconine; Cuculin2e; 
Galbulee. 


2:0. Skildtåiga (Choristodactyle) 


med yttre tån framåtvänd och ända till roten skild från mellantån; så- 

ledes (hos alla utom Trogon) tre åtskilda tår framåt och en bakåt. Näbb- 

roten fast och hård, utan kullrig, mjuk hud öfver näsborrarna. 

Cohors 5. Hiantes (Gapfoglar): vingarne tämligen stora med 10 eller 
flera (till 15), icke små armpennor. Fötterna svaga med tunn horn- 
beläggning och svag, inåtvänd baktå, eller andra ovanliga rikt- 
ningar af tårna. Gapet är hos de flesta ovanligen stort. — Trogon 
(andra tån bakåtvänd, jämte tummen): Caprimulgugs; Colius. 


SPITAR. 135 


Cohors 6. Holopodes. (Helfotade): Vingarne såsom hos de nästföre- 
gående. Fötterna starka, med fasta hornplåtar och stark, bakåtvänd 
baktå. (Gapet är ofta tämligen stort). — Podargus; Coracias; 
Atelornis. 

Cohors 7. Macrochires (Långvingade): vingarne ovanligt långa, med 
blott 8, eller än färre, ganska små och korta armpennor. Fötterne 
små och svaga, med tunn fjällbeläggning frampå, och blott tunn, slät 
hud på tars-sålan, men med starka, hoptryckta, hvassa klor. (Den 
inre byggnaden ganska egen). Trochilus: Cypselus. 


3:0o. Samtåäiga (Syndactylie) 
med de tre framtårna långt sammanvuxna: den inre till nära hälften, 
den yttre till mer än hälften, förenad. med mellantån. Näbben tämligen 
lång eller stor. 
Cohors 7. Syndactyl& innefattar alla de till denna afdelning höran- 
de slägtena, nämligen: Merops, Alcedo, Prionites och Bu- 
Ceros. 


4:o. Dufvor (Columbe) 


skilja sig från alla de föregående genom de stora, kullriga, hudartade och 

mjuka lock, som ofvantill betäcka näsborrarna. Fötterna äro medelmåt- 

tiga, men starka, med 3 åtskilda tår framåt och en tämligen stor baktå, 

som vid roten är bred och icke upplyftad öfver marken. Dessutom äro 

de, till sina inre delar ganska olika bildade med de föregående. 

Cohors 8. Alla hithörande arter kunna sammanfattas under ett enda 
stort slägte, Columba L. 


Frågan hvilka af alla dessa fogelgrupper som stå högst eller 
lägst, kan på olika sätt besvaras. Foglarna äro i allmänhet min- 
dre olika till sin utbildning, hvarföre ofta en förfaltare ansett för 
Oken sökte 


bevisa att bland alla foglarna voro BStrutsarne, samt därnäst Vatten- 


högst dem, som en annan ansett lägst, och tvärtom. 


foglarne, de fullkomligaste, och sångfoglarne de lägste; ty han be- 
dömde deras fullkomlighetsgrad blott efter jämförelsen med Dägg- 


136 ANDRA ORDNINGEN. 


Jag ha på andra grnnder trott mig komma till ett full- 
komligen motsatt resultat. I enlighet med det som i det föregå- 
ende blifvit yttradt om foglarnes fullkomlighet, synas mig de Gök- 
artade foglarna vara de högst utbildade af denna Ordning och 
Men de hafva ej derföre 


djuren. 


motsvara de ”Trastartade af den förra. 
blifvit ställda först. Liksom de Finkartade (Fringilliformes) upp- 
fördes först bland ”Tättingarna, så böra Papegojorna (Psittaci), 
som motsvara dem i denna Ordning, här intaga främsta rummet, 
dels till följe af en viss analogi med Däggdjuren, som yttrar sig 
i en större utveckling af nervsystemet och själsverksamheterna, i 
förmågan att på visst sätt lugga födan, alt använda extremiteterna 
gåsom händer 0. s. v.; — dels emedan en bättre formseries der- 
igenom vinnes genom hela Ordningen. 

Då blott ett ringa antal slägten och arter förekomma hos Oss, 
förbigå vi deras vidare fördelning och hänvisa blott till den, som 


här, näst ofvan lemnades. 


1. HACKSPETTSLÄGTET (Picus). 


Yttre tån bakätvänd (således blott två tår framåtriktade). Tun- 
gan längt utsträckbar, köttig, smal och trind. Stjertpennorna spet- 
siga, styfva; de yttre gradvis kortare. Näbben stark, rät, kantig. 

Detta slägte är ett af dem, som äga den mest egendomliga 
bildning i hela fogelskaran, hvarföre vi måste lemna en något ut- 
förligare beskrifning däröfver. Näbben är smalt kägelformig, blott 
något kortare än hufvudet, men ganska stark och bildad för att 
hugga häl i träd. För detta ändamål är ändan alldeles rät och 
kilformig (vigglik), med en hoptryckt, skarp egg, såsom på en yxa, 


i spetsen af öfverkäken. Näsborrarna äro hos: alla: våra och hos de 


flesta utländska arter betäckta af täta fjäderborst. Från deras öfre 
brädd afgår en köl eller upphöjd linea framåt, mot öfverkäkskan- 
ten, parailelt med den kölade näbbryggen. — Tungans utsträck- 
barhet beror, liksom hos alla andåra längtungade foglar ('Tubilin- 
gues, Trochili) derpå, att de bakre, ledade tungbensgrenarne äro 
ganska långa och lägga sig, då tungan är indragen, bakom nac- 
kens sidor och-upp öfver hjessan. De omgifvas af muskler som 
kunna skjuta fram dem och hela tungan. Tungspetsen är hornar- 
tad, hvass, och försedd med hullingar för att uti hålen i bark och 
ved kunna genomstinga och derifrån utdraga insektlarver eller så 
kallade trädmaskar, af hvilka dessa foglar till större delen lefva, — 
Hackspettarnes Vingar äro, isynnerhet hos de svartbrokiga ar- 
terna (P. major och närslägtade), bildade nästan fullkomligt så- 
som hos Tättingarna: med kortare och mindre talrika armtäck- 
fjädrar, större armpennor, 10 eller 11 till antalet, och ganska kort 
första vingpenna: hon plägar vara blott något längre än hand- 
täckfjädrarna. — Fötterna äro bildade för klättringen uppåt släta 
trädstammar. För denna sorts rörelse är det alldeles ej väsendt- 
ligt, att tärna sitta parvis: två framåt och två bakåt, hvilket sy- 
nes däraf, att Papegojorna och Gökarna hafva sådana fötter, men 
alldeles ej kunna klättra; de förrre klänga blott mellan smalare 
grenar och qvistar, som de kunna omfatta med tårna eller näbben, 
och de sednare sakna äfven denna förmåga; hvaremot Sitta och 
Certhia, som klättra förträffligt, hafva 3 tår framåt och en bakåt. 
Väsendtligt för klättringen är, att klorna äro ganska krökta, hvassa 
och starka, så att de förmå hugga sig tillräckligen fast uti veden 
eller barken, eller dess ojämnheter; de äro hos Hackspettarna, lik- 
som hos de klättrande arterna af första Ordningen, ganska hop- 
tryckta, men dock så starka, att de synas högre än sjelfva tån, 
och mellanklon är ej sned såsom hos andra foglar, . Det är vidare 


SLAGTET PICUSi ' 


väsendtligt, att hela foten är tillräckligen stark och stor) med kort 
tars och; långa, starka tår både framåt, och. bakåt, hvarigenom den 
kan ; gripa fast i, ett, stort stycke af rädstämmens yta. Derföre 
hafva de klättrande bland  Tättingarna ovanligt stor baäktå; men hos 
Hackspettarna, hvilkas egentliga baktå är ganska liten och svag, 
eller , till och med kan saknas; blir: klättringen. möjlig derigenom, 
att, den stora, yttre tån är vänd bakåt och ersätter tummnens ställe. 
Emellertid ligger denna bakåtvända tå ej fullkomligen rätt och sta- 
digt bakåt, hvarföre den ej alltid skulle bli. ett tillräckligt bakre 
stöd vid. .svårare ställningar. under klättringen. Det är för att af- 
hjelpa. denna brist, som Hackspettarne fått en klätterstjert, som 
lemnar ett säkert biträde under, denna: rörelse. — Stjertens form 
beskrefs, nyss;! pennorna äro, spetsiga, styfva, utåt gradvis kortare, 
Bland 
Tätltingarna är stjerten sådan. hos slägtet Certhia och hos det Ame- 


samt 1 ,ändan ,ganska spänstiga och något nedåt böjda. 


rikanska , slägtet ,D endrocolaptes, hvilka äfven klättra. Men 
denna form ; hos , stjerten, är, dock ej alltid mödvändig för samma 
sort rörelse, ty Sitta har kort och mjuk stjertyiehuru hon klättrar 
lika: spällt som, Hackspettarna. . Hos,idessa sednare äro  stjertpen- 
norna,, blott 10; men. vid ,hvardera sidan om: stjerten sitter «en gam- 
ska kort, men, tämligen bred, rundad och- mjuk fjäder, som skulle 
kunna. anses, för. en .stjertpenna: och ,äfven. blifvit så ansedd af 
Nitzsch, som:;bestämdt räknade, 12. stjertpennor: hos Picus (Ptery- 
logr. sid, 136, et, 138)...,.Dock ligger: denne fjäder alltid -ofvanpå 
den yttersta.; egentliga sijertpennan och; är med: roten fästad något 
högre jän den, hvarföre, jag ej kan,anse den; för! annat än en övan- 
ligt : utbildad, täckfjäder. . Denna besynnerliga struktur synes: vara 
egen för Hackspettarna och Iynx. 


De, fleste, Hackspettar, gå, till. följe af fötternas: skapnad.; gan- 


ska: illa och otympligt hoppande på marken, och ej mycket ofta 
får man se dem sätta sig, liksom andra föglar. på en smalare 
gren, som de Kunna omfatta med tårna; dock förhåller sig detta 
betydligen olika hos olika arter: men de' röra sig så mycket mera 
och lättare på trädens 'stammar och tjockare grenar, till och med 
under dessa, med ryggen nedåt... De äro oroliga och sitta nästan 
aldrig stilla om dagen, utan äro då i ständig rörelse för att ar- 
beta och söka föda, hvarvid de ofta låta höra ett eget kort och 
hvåsst läte, som har ganska mycken likhet hos de flesta arter. 
De uppehålla sig: nästan / blott: på torra stammar eller tjöckare gré- 
nar, rundt omkring hvilka de med lätthet speta för att söka träd- 
ritask.., Om en Hackspett hugger i ett till utseendet helt och oska- 
dadt träd, så kan man vara öfvertygad, att stället där han arbetar 
är: skadadt och: innehåller insekter eller deras larver. Han  bedöm- 
mer.utan tvifvel dessas närvaro till en del efter det ljud som" deras 
rörelse «och bett i veden eller barken kunna "förorsaka, men ännu 
mera efter den! olika beskaffenheten af det ljud, som uppkommer 
af hans | egna rörelser och hugg på ytan: Detta ljud' måste näm- 
ligen bli olika eftersom den underliggande veden är lefvande eller 
torr, 'oskadad eller genomborrad af insekter. ' Att synen ofta lem- 
nar god ledning, kan ej betviflas, men efter lukten tyckas foglarne 
i allmänhet: vida: mindre kunna rätta sig: Utom de larver och pup- 
por: som dinnas inuti veden m. m. äta Hackspettarne: gerna andra 


insekter :'- skalinsektér, fjärilar, myror 0.:8. v.: Men de svart- och 


-hvitbrokiga arterna; sägas äfven: om "hösten och vintern förtära kär- 


norna af större frön; såsom ur nötter :och:ur barrträdskottar, hvilka 

de sätta fäst uti en: träd- eller grenklyfta, hvarefter de sönderhacka 

skalet med: näbben. Att: Brokspettarne på detta sätt sönderhacka 

barrträdskottar, är ganska vanligt om vintern, 'och för detta ända- 
v 35 


138 ORDN. 2. SPITAR: 


mål synes hvarje Hackspett hafva vissa, väl passande trädkyftor 
som han uppsökt inom .det område han bebor, uti hvilka han fä- 
ster och sönderhugger kottarna eller nötterna. Dessa ställen igen- 
kännas om vintern lätt af de talrika fjäll och stycken af kottar som 
nedfalla på snön under trädet. Sannolikt smaka dock de insekt- 
larver, som pläga finnas uti koltarna, bättre än sjelfva fröen. Hack- 
spettarnes hufvudsakliga och mest omtyckta föda blir alltid de in- 
sekter och larver som finnas inuti bark och ved, och för att er- 
hålla dem arbeta: de: flitigt på de af sådana djur skadade träden. 
Men ej mycket mindre arbeta de på utvidgaudet af hål efter af- 
fallna grenar och andra hålor som de finna i träden, för att deraf 
bereda åt sig, dels sofställen för natten, dels bon. Liksom alla 
foglar, som. lägga ägg i trädhål, tillbringa de äfven nätterna uti 
sådana, och äro sällan nöjde med dem som de finna färdiga, utan 
hugga i och omkring dem, för att göra dem djupare, eller beqväm- 
ligare, eller blott för att tillfredsställa sin böjelse att hugga i ved, 

Boen göras naturligtvis ännu rymligare och beqvämare än sof- 
ställena. Dertill utväljes ett ofta ganska litet hål i en trädstam, 
högt opp, åtminstone 5—6 alnar öfver jorden, och i allmänhet hö- 
gre opp ju större arten är. De största bygga gerna 20—30 alnar 
högt. Men, i brist på redan bildade hål, hugga de'ofta sjelfve ut 
sådana i utdöda och skadade ställen af trädstammarna, hvilka äro 
lättare att bearbeta än de friska. 
grenar, gå vanligtvis. först rätt inåt genom de nyare och friskare 
vedlagren, derefter lodrätt nedåt i:den äldre veden, som smånin- 
gom  förmultnar. då. den är utsatt för luft och vatten, och denna 
forin, få alltid Hackspettarnes bo. Det ursprungliga hålet utvidgas 
och rensas åt alla håll, ingången göres rund och tillräckligen stor, 
taket blir mer: eller mindre hvälfdt, det inre hålet utvidgas, och 


den murkna veden samt spånorna som uthuggas af den friska, ut- 


Hålen i träd efter bortfallna. 


kastas och ganska föga eller knappt något deraf qvarlemnas såsom 
bale. Äggen äro af alla arterna hvita, af ganska rund form och 
små i förhållande till fogeln. De större arterna lägga 2—5, de 
mindre 4—6 ägg. Båda makarne omväxla att rufva äggen och 
mala ungarne gemensamt. 

Utom  fortplantningstiden lefva Hackspettarne spridda ' och 
ensliga. Man beskyller dem för att vara afundsamma och 'ej tåla 
sina likar i grannskapet; men äfven sjelfva beskaffenheten af de- 
ras lefnadssätt, tillåter dem ej att vara sällskapslika, emedan hvar 
för sig. måste arbeta länge på en gren eller stam för att få den 
föda han söker och kan hvarken afbryta detta arbete för att följa 
andra, som finna sig föranlåtna att lemna stället, eller vänta 'på 
andra, sedan han: ej mera har något att finna. En flock måste 
således nödvändigt snart bli skingrad. Dock följas i allmänhet 
makarne åt under hela året. De pläga aldrig vara långt åtskilda, 
och sedan ungarne lemnat boet följa de föräldrarna någon tid, så 
att hela familjen är samlad inom ett mindre område, af ett par 
hundra alnars' vidd, och sammanhålles af de äldres locktoner. 

Genom hela sin bildning 'och sitt derpå beroende lefnadssätt 
äro Hackspettarne: bundne' vid de större träden och i allmänhet 
vid skogsbygden. På stora trädlösa slättbygder förekomma de ej; 
men på de slätter, som äro belägna 'i grannskapet af skogar eller 
på hvilka strödda skogslundar finnas, visa sig somliga arter ofta i 
trädgårdar och mera enskildt stående träd. Äfven äro de kända, 
nära 200 arterna, spridda öfver hela jorden, med' undantag af Au- 
stralien och de Polynesiska öarna, så långt som höga träd växa. 
De saknas således äfven i polarländerna med inbegrepp af island, 
hvarest skog icke finnes. De äro icke flyttfoglar utan hålla sig 
under” hela året någorlunda i samma trakt, ehuru de, såsom alla 


andra foglar, ströfva vidsträcktare omkring under vintern. Deras 


/ 


= 


flykt är tung och starkt hoppande, emedan de under densamma 
ömsom slå några slag med vingarne, hvarigenom de höja sig i 
luften, : och derefter” hålla vingarna stilla, tätt utmed kroppen, då 
de åter sjunka ned. » Lätet är hvasst och kort; antingen blott en 
gång, ungefär såsom tjick! eller hastigt, ofta upprepadt, helst då 
de ombyta plats, dock olika hos skilda arter. Mindre ofta låta, 
åtminstone de: större arterna, då de någon gång sitta stilla, höra 
andra, svagare och något utdragna toner, som tydligen äro en verk- 
lig säng, ungefär så god som den af korp eller kråka. Men dess- 
utom gifva Hackspettarne i allmänhet ett annat läte, som redan 
förr blifvit förliknadt vid fogelsång, och som består däruti, att de 
med ' så 'stor hastighet hugga mot en torr gren, utan att egentli- 
gen hugga hål, att ljudet deraf liknar en trumhvirfvel eller en 
knarrninpg i en torr och sprucken gren. | Detta ljud höres isynner- 
het under parningstiden och allenast då de sitta stilla, sysslolösa, 
liksom hvilande, och ofta upprepas det med korta uppehåll. 

Till följe af dessa foglars ofvan omtalade, beständiga huggande 
i träden, har man ansett dem skadliga för skogen, hvilket dock 
är ett stort misstag. De hugga aldrig i friskt och oskadadt träd eller 
på ett oskadadt ställe af ett träd, emedan de ej hafva någonting 
alt där söka och för att uthugga sitt bo, välja de alltid ett mer 
eller mindre 'skadadt ställe till lättnad i arbetet. De äro således 
blott nyttiga, genom bortrensningen af vedinsekter, men icke skad- 
liga, och det är i sanning löjligt, att man hos oss sökt genom pre- 
mier (skottpenningar), stadgade i lag, befordra utrotandet af Hack- 
spettar, såsom skadedjur, under det man ödelägger ung skog ge- 
nom svedjande och genom anläggning af gärdesgårdar och stängsel, 
hvartill blott unga träd begagnas; hvarest man använder goda 
bräder” till plank och på allt sätt misshushållar med skogen och 


dess produkter. 


SLÄGTET PICUS. 139 


Hackspettarne utgöra en af de likformigaste och skarpast be- 
gränsade grupper i hela fogelskaran, men kunna dock efter små 
olikheter i form, färg och lefnadssätt, fördelas i flera underordnade 
grupper, hvilka man betraktat såsom skilda genera och förökat ända 
till omkring 60. I vår fauna behöfva vi blott anse de vigtigare 
däribland för afdelningar af ett enda slägte: Picus. Arterna hafva 
vanligen starka, vackra eller bestämda färger, med högröda mär- 
ken på hufvudet, åtminstone hos hannarne. De flesta arterna i 
Europa samt i norra och mellersta Asien, hafva röd undergump, 
hvilken prydnad fullkomligt saknas hos dem i Amerika, — Un- 
garne äro, af de flesta arterna, lika de gamla, men hafva mindre 
rena färger. — Hannen skiljer”sig vanligast från honan blott 
genom röd färg ofvanpå hufvudet eller på kinderna. 

I allmänhet hafva Hackspettarne elak lukt af en egen afsön- 
dring från svanskörteln, och anses ej goda såsom stek. Men detta 
hindrar dock ej, att den högre kökskemien kan öfvervinna dylika 
små svårigheter. Hackspettar af våra allmännare arter säljas i 
stort antal på torgen i Stockholm till stek, bland s. k. kramsfogel, 
ock ej sällan hafva de, äfven på de förnämsta värdshusen, fått gälla 
för Beckasiner, samt blifvit förtärda med god smak såsom sådana, 
hvarom jag flera gånger varit i tillfälle att blifva förvissad. 

Dessa foglars egna utseende och lefnadssätt torde hafva bi- 
dragit att göra dem till föremål för vidskepelser och sagor. De 
hörde till de vigtigare foglarne för de gamlas auspicier; Pallas 
omtalar en mängd vidskepelser hos folkslagen i Siberien och hos 
oss saknas ej dylika. Så t. ex. är i vissa orter en saga gängse, 
att man genom dem kan förskaffa sig låsgräs, en växt som för- 
menas kunna öppna alla lås och stängsel. Man bör nämligen, me- 
dan :Hackspetten är ute efter föda till sina ungar, slå en plugg i 


öppningen till hans bo, hvarigenom han vid återkomsten är ute- 


140 ORDN. 2, SPITAR., 


stängd. Han säges då flyga bort och söka låsgräs, genom hvars 
kraft pluggen skall flyga ut, hvarefter han släpper låsgräset, såsom nu 
mera :obehöfligt. Men för att kunna finna detta tillägger sagan 
att man förut bör hafva utbredt lakan omkring trädets rot. - En 
Alla eu- 


dylik saga skall, enligt Pallas, vara gängse: i Ryssland. 


ropeiska arter finnas hos oss... De äro följande; 
1:o Brokspettar: : Svart och hvitbrokiga; mindre. Näbben 
stark, kortare än hufvudet. : Kölen öfver näsborrarna: är stark och 
ligger längre från den hvassa ryggkölen än från käkkanten: (Från 
midten af näbbens sida, fortsättes han parallel med käkkanten;, ut 
till näbbspetsen). . Hakans vinkel föga utsträckt framom näsbor- 
rarna.  (Slägtet Dryobates Boie). 

91. VanrigA HacKsPetten (Picus major) P1; XXIII, fig. 1, hanne; 
Ofvan svart med en stor hvit fläck på hvardera skullran; 
Ett bredt, rent svart band 


utgår från munvinkeln bakåt. — Vinglängd '140 m.m. ; Hanne 


2 unge. 
under hvit, utan fläckar, baktill röd. 
och hona lika till storleken. Hufvudet: ofvan, hos de fullvuxna 
svart. Hannen har högröd nacke. — Ungarne. i första drägten, hafva 
hufvudet ofvan rödt, omgifvet af svartaktigt, och undergumpen har 
blott en blek, röd anstrykning. — Från alla de följande skiljer sig den- 
ne genom sin något kortare och isynnerhet tjockare näbb, som låt alla 
håll är något kullrig. Pannan är smutsgråaktig; hufvudets sidor 
Stjert- 
pennorna: de mellersta 2 paren svarta; de:2 yttre, utåt hvita med 


hvita. Vingpennorna svarta med :3—5 par hvita fläckar. 


två afbrutna tvärband. — Ganska vanligt är det att se, isynnerhet 
ungarna, nedsmutsade af grankåda och nästan gulbruna i ansigtet 
och på bröstet. 

Denne tyckes bland alla Hackspettar vara den allmännaste i 
nästan hela Europa och han (är vanlig utåt Siberien, ända till 


Kamtsechatka. «Hos oss förekommer han i alla landskap, utom ide 
aldra nordligaste; äfven i dem som hafva föga skog. Man får der- 
före någongång se honom på Skånska slätten i trädgårdar och bland 
större träd kring husen, ehuru: dessa:äro belägna: till och med en 
mil från närmaste skog. Mot norr tyckes: han finnas så långt som 
granen bildar skog, men knappt däröfver, i de egentliga Lappmar- 
kerna : eller i Finmarken. : Åt söder finnes han ända ned. i Grek- 
länd; och Italien samt på Sicilien; men. omtalas icke såsom funnen 
i södra» delen af Spanien. . Ej heller förekommer han i Afrika; men 
i Algieriet ersättes. .han af en högst närslägtad art, P. numidicus 
Malh. Liksom de öfrige Brokspettarne kommer denne sällan ned 
på marken. - Detta sker nästan blott då de om. vintern, i brist på 
bättre,.söka sig föda i myrstackarna, uti hvilka de hugga djupa hål. 

Synonymi. Picus major Linn. — Nilss. fn. p. 148, — Gloger Handb. 
4538.— Malherbe Monogr. des Picidées I, 56; ip 16: —— P. , cissa Pall. 


Zoogr. I, 412. 


92. MerraAnspetteEn (Picus medius) Pil. XXIMIH, fig. 3 hanne. Inget 
svart band från munviken (eller blott ett obestämdt gulgrå-aktigt). 
Skullerfjädrarne bilda en hvit, men framåt mindre utsträckt fläck. 
— . Bröstet 


Undergumpen och bakre delen af bröstet ljusröda. 


för 'öfrigt hvitgråaktigt, med tydliga svarta streck vid sidorna. Hos 


båda könen är hufvudet ofvan: rödt. Storleken är något mindre 
Näbben är betydligt 


svagare än hos:vära öfriga arter, rätlinig och mydket smalare, med 


än: den : föregåendes: ' vinglängd 125 'm. m. 
kölarna framåt näbbspetsen otydliga. md | 

Denne: Hackspett tillhör uteslutande Europa kaka egentligen 
Han: saknas i! hela Storbritannien, men 
finnes, ehuru ieke mycket allmän, i östra, delen af Frankrike med 
Belgien, i hela Tyskland och de söder därom liggande, berglän- 


blott dess mellersta del. 


SLÄGTET' PICUS: 1414 


derna. samt i Danmark. - Hos 088 finnes. han i Skåne, /och är där 
icke sällsynt;, men. i de öfriga delarna af Skandinavien tyckes han 
ej förekomma annat än såsom tillfällig gäst. — Han uppgifves vi= 
dare (af Pallas) vara funnen i vestra: delen af ryska området, men 
icke längre österut, mot Ural. Äfven tyckes han saknas i hela 
Södra Europa. Han uppföres väl bland Siciliens foglar, af Mal- 
herbé, men blott med ovisshet, emedan man torde hafva misstagit 
sig på ungar af P. major, hvilket äfven. kan hafva inträffat på an- 
dra ställen. Denne 'är således en af de fogelarter, som äro in- 
skränkta inom ett ganska litet område af jorden. Han liknar de 
föregående till lefnadssättet, men är af alla våra Hackspettar den 
lifligaste och oroligaste. 
den af Ek, Al; Asp. 

Synonymi. Picus medius L. — Nilss. Fn. 150: — Malh. Mon. 
93, t. 20: — 


Han älskar helst löfskogen och isynnerhet 


J3. HvrrreyGGADE HACKSPETTRN (Picus leucon'otus) Pl. XXI fig. 4 
hannen och 5 honan. — Bakre delen af ryggen hvit. Något större än 
de båda föregående: vinglängden 144 m.m: — Till färgen är han nära 
lik; dem, men skiljer sig från båda därigenom att han har hvit bak- 
rygg, och saknar särskild hvit fläck på skullran: Från munviken går 
ett svart band såsom hos P. mäåjor, men bröstets sidor äro svart- 
streckade såsom hos P. medius: Undergumpen och'en del af buken, 
framåt bröstet, ljusröda. Pannan är hos båda könen hvit, men för öf- 
rigt är hufvudet ofvan, hos hannen rödt, hos honan svart. Näb- 
ben är nästan så grof som hos P. major, men längre och rätlinig. — 
Ungen liknar de äldre, men är knappt röd under stjerten. Yngre 
honor ha fjädrarna på hjessans främre del med rödgrå spetsar: 

I motsats till den föregående, är denne en östlig fogel. De 


Svenska Foglarna I. 


sammanträffa i Polen och södra Sverige och utbreda sig därifrån 
åt hvar sin sida.  Picus leuconotus är i Rysslånd och genom hela 
Siberien lika allmän som Picus major. Men han är redan i Eu- 
ropeiska Ryssland (åtm. mot norr och omkring Ural) något olika 
med exemplaren från Polen och Sverige. Liksom hos några andra 
arter åf slägtet blir den hvita färgen där och i Siberien renare och 
något mera utbredd, så att de små svarta fläckarne vid bröstets 
sidor bli mindre, och till en del försvinna hos äldre: foglar. Äfven 
lärer fogeln -oftast vara något större (vinglängd 150 mm); hvar- 
före man ansett de siberiska exemplaren utgöra en egen art (Pi- 
cus  uralengis Malh). Men att detta icke är förhållandet, och att 
olikheterna blott äro ” följder af det torrare och kallare eclimätet, 
såsom/ Gloger för nära 30 år sedan visat, synes däraf, att de 
fleste fogelarter i Siberien undergå en dylik eller motsvarande för- 
ändring. | 4 
Åt söder är denne art inom Europa funnen ända nedåt Grek- 
land; men i de'vestligare länderna förekommer" han ej, så att till 
och med i östra delen af Tyskland blott enskilda, förvillade exem- 
plar tyckas "hafva blifvit sedda. "Inom Skåndinavien finnes 
han spridd' här och där, men är i allmänhet ganska sällsynt. Exem- 
plar hafva blifvit sedda högt opp i Lappland (vid Jockmock, Lö- 
wenhj:), i trakten söder om Trondhjem och i Wärmland. Ofta skall 
han han hafva förekommit i Calmar län, och i större skogstrakter 
i östra Skåne skall han hafva blifvit funnen häckande. Han upp- 
gifves blott bygga i löfträd och helst i Björk, samt lägga 2 eller 
3 ägg, tidigare på våren. 
Picus leuconouotus Bechst. Nat. G. Deutschl. II, 1034 
m. fig. — Nilss. Fn. 146. — Malh. Mon. I, 89, pl. 23. — P. cir- 
ris Pallas Zoogr. I; 410. 


Synonymi. 


36 


142 ORDN. 2. SPITAR. 


94. Lura Haces ettes (Picus minor) Pl. XXIII, fig. 4 hanne, 
Ryggen hvit med svarta tvärband; främst och bakerst 
Minst . af våra arter och en af de minsta i hela släg- 


5 hona. 

rent svart. 
Vinglängd 95 m. m. Undersidan 
Ett svartaktigt band 
Pannan 


tet, föga större än en gråsparf. 
smutsigt hvitaktig, utan rödt under stjerten. 
från .munvinkeln. 'Bröstets sidor med svarta långsstreck. 
främst gråaktig, sedan hvit. Hannen har en stor röd fläck näst 
bakom pannan; men hos honan är samma ställe hvitt. 

Både åt norr och söder är denne vidsträcktare utbredd än 
någon af de föregående. Han finnes nämligen, om än sällsynt, i 
Finnmarken och Lappland så långt opp som skog växer, samt där- 
ifrån genom hela Europa, till och med på Sicilien och Morea; och 
är den ende af våra arter som äfven förekommer i norra Afrika, 
nämligen i Algieriet. — Likaledes träffas han från England genom 
Europa samt Norra och mellersta Asien, ända ut till Ochotzska 
bafvet. 


sina blekare färger med mera och renare hvitt samt de svarta fläc- 


Dock ' igenkännas exemplaren från den högre norden på 
karne mindre. På dem från Siberien försvinna till och med de 
svarta strecken vid bröstets sidor (P. kamtschatensis Malh.); 
hvaremot de från Aigier äro något mindre och hafva starkare 
svart och röd färg, med mindre hvit färg samt mera tydliga svarta 
fläckar (P. ledouci). I södra Asien ersättes han af andra när- 
slägtade arter. Hos oss är han mindre allmän än Picus major; 
men finnes såsom häckfogel här och där, från Finnmarkens låga 
björkskog ända ned i de större skogstrakterna i södra Skåne. 

Synonymi Picus minor Linn. — Nilss. Fa. 152, — Malh. Mon. 
113,; pl. 26. — P. pipra Pall. Znoogr, 1, 414. 


95. TrretÅiGA HACKSPETTEN (Picus tridaetylus) Pl. XXI, 6 
hanne. Har blott 3 tår (den egentliga baktån saknas). — Nästan så 


stor som 'Mellanspetten; vinglängd omkring 122 m.m. Ofvan svart 
med ett: bredt, hvitt band midt åt hela ryggen och bakhalsen, 
hvilket framåt fortsättes i ett hvitt streck till hvardera ögat. Ett 


svart band från munvinkeln. Kroppen under hvit, på sidorna 


" svartfläckig: vid bröstet af långs-streck, derefter af bredare tvär- 


fläckar. ”Hjessans fjädrar styfva, något glänsande, hos hannen 
ljusgula, hos honan hvita. Pannan är hos båda hvit. Äfven 
ungarne, af båda könen, hafva ljusgula fjäderspetsar på hjes- 
san... Af stjertpennorna äro de mellersta (3 par) alldeles svarta, 
och de 2 yttre paren utåt bredt hvita med svarta tvärband. Näb- 
ben är hos denna något längre än hos de föregående: nästan af 
hufvudets längd, och mera nedtryckt, hvarigenom kölarne öfver 
näsborrarna komma alt ligga längre från ryggkölen och närmare 
käkkanten än hos de öfriga. 

"Af alla Hackspettar är denne att anse såsom den nordligaste. 
Liksom den föregående träffas han så långt mot norr som skog 
finnes eller ända opp inom Finnmarken. omkring 70? latitud, men 
han går ej långt mot söder och tyckes hos oss icke förekomma 
regelbundet söder om- Norrland, - Dalarne och mellersta delen 
af Wärmland, eller omkring 61 å 60? lat. 
han dock ut, söder om denna gräns, och har blifvit sedd i Bohuslän, 
Södermanland och ej sällan vid Stockholm. Till och med i Dan- 
mark skall, i October månad, ett ströfvande exemplar vara sedt 
(Kjaerb.) — Han vistas lika väl i löfskog som i barrskog. I Sve- 
rige är han 1 allmänhet sällsynt eller mindre allmän, meni Norge 


Mot vintern ströfvar 


är han högst vanlig och synes där vara den allmännaste af alla 
Hackspettarna. I mellersta Europa träffas han åter på Alperna, i 
Schweitz, hvarifrån han om vintern ströfvar ned åt låglandet, och 
skall något oftare stanna qvar i deicke långt aflägsna, högre bergs- 
trakterna, såsom omkring Böhmen och Mähren 0. & v. — Mot 


SLÄGTET PICUS. | 143 


öster finnes han genom Ryssland och hela Siberien och tyckes där 
i allmänhet gå längre mot söder, så att han (enligt Pallas) skall 
förekomma i låglandet omkring Moscou. De siberiska exemplaren, 
ända från Ural, utmärka sig, liksem de af föregående arter, ge- 
nom en något mera hvit färg och mindre svarta fläckar. Hos de 
äldre skola t. o. m. fläckarne på undergumpen nästan försvinna 
(P. erissoleucus Mh.) — 1 Nordamerika finnas flera arter som yt 
terst nära likna denna, och sinsemellan skilja sig genom mera eller 
mindre' hvit teckning (P. dorsalis, hirsutus, areticus). Men alla dessa 
skilja sig från vår art och öfverensstämma sinsemellan deruti, att 
3 eller t. o. m. 4 stjertpennor på hvardera sidan äro utåt teck- 
nade med hvitt. | 

Synon. Picus tridactylu& L. — Nilss. fn. 154. — Picoides eu- 
ropeus Less. Malh: Monogr I. 170, pl. 38. 


2:0 Svartspettar, svarta, (de utländska ofta brokiga), stora 
Näbben stor, stark, ungefär så lång som hufvudet: kölarne öfver näs- 
borrarna starka, belägne något litet närmare ryggkölen än käkkanten. 


(De utlöpa parallelt med käkkanten blott på sista '/, eller !/s at näb-: 


bens längd). Hakans vinkel utdragen längt framom näsborrarna. 


(Slägtet Dryocopus Boie). 


96 SPELKRÅKAN (Piecus martius) Pl. XXIII, fig 1, hanne. Svart; 
hannen har ock hela hufvudet ofvan rödt:; honan har blott 
röd nacke, — S'örst af våra arter och öfverhufvud en af de största 
i hela slägtet: vinglängden 220—-240 mm. Honan är i allmän- 
het något större än hannen. De äldre hafva gul iris och näbben 
på sidorna hvitaktig: näbbrygg och spets svartaktiga. — De yngre 
igenkännas på den smutsigt röda färgen på hufvudet. 

Spelkråkan vistas hufvudsakligen i större barrskogstrakter och 


är tämligen | allmän i många delar af Sverige. Mot norr tyckes 


hon i låglandet finnas ungefär till polcirkeln och uppgifves till och 
med vara sedd i Enare lappmark (Sommerf. — förmodligen mellan 
67—68"2); men förekommer icke i den högre belägna delen af 
Lappland. Då hon ej uppehåller sig på slättbygden eller långt 
från större barrskog söker man henne förgäfves i våra skoglösare 
trakter, såsom i södra delen af Skåne, dit blott sällan något en- 
staka exemplar kunna! förirra sig. Detsamma är händelsen med 
största delen af mellersta och södra Europa, och med hela Bri- 
tannien. Men hon uppgitves förekomma såsom ständig invånare 
i de skogbevuxna trakterna af mellersta Europa och i berglän- 
derna af det södra, ända ned i Grekland, Sicilien och åtminstone 
norra delen af Spanien. Mot öster finnes hon genom hela Sibe- 
rien och på Japan. Hon saknas i Afrika, Amerika och södra 
Asien. 

Spelkråkan är orolig och ganska svår att komma nära. Eme- 
dan hennes vingar och stjert äro betydligen större i förhållande till 
kroppen, än hos de öfriga Hackspettarna, flyger hon vida lättare 
än de, ofta sväfvande långa styckeu med stilla vingar, och låter 
derunder ofta höra sitt starka och klangfulla läte, ungefär såsom 
kirrgirrkirrkirr och på flera något liknande sätt. — Dock 
tyckes hon alldeles ej flytta och blott sällan, eller till följe af sär- 
skilda, tvingande omständigheter, begifva sig längre bort från hem- 
bygden. — Hanne och hona träffas alltid i hvarandras grannskap. 
Boet sättes ganska högt, omkring 15—16 alnar öfver marken, eller 
högre, i stora tallar. 

Vanligen plägar namnet skrifvas Spillkråka, emedan det 
vid hastigt uttal får ungefär detta ljud och emedan de som ned- 
skrifvit det, ej förstått dess rätta betydelse. Men att detta namn 
rätteligen är Spel- kråka, den kråkan som spelar, blir tydligt för 
hvar och en, som af skogbygdens invånare tager närmare kän- 


144 
nedom om  fogeln, och hör dem säga att ''han spelar så vackert''. 
Med spelet menas lätet, som hos denna art är klangfullare och 
mångfaldigare än hos de öfriga Hackspettarna och hos våra flesta 
andra foglar, och . derunder inbegripes äfven den förut omtalade 
trummningen. —: Namnet Tillkråka, som på somliga ställen 
brukas, torde vara en förändring af det förra. I vissa orter kallas 
fogeln. blott Hackspett. 

Synonymi. : Picus martius L. — Nilss. fn. I, 139. — Dryopi- 
cus martius Malh. Mon. I, 31, pl. 10. 


3:0o Grönspettar. Grönaktiga eller grå. Näbben något kor- 
tare än hufvudet: kölen öfver näsborrarna ligger helt nära intill 
ryggkölen och är svag samt försvinner framåt. Haåkvinkeln räcker 
långt framom näsborrarna. Tungan är längre utsträckbar än hos 
de öfriga. Ungarne hafva näbbens rygg något böjd och ändan 


spetsig, knappt viggelik. (SI. Ge cin us Boie; Chloropicus Malh.) 


97. GrönGrrunern (Picus viridis) Pl. XXI, fig. 1, hanne. 
Grönaktig, hufvudet ofvantill hos båda könen rödt; på sidorna, fram- 
till och kring ögat, svart. Vinglängd 170 m. m., eller något min- 
dre ;hos honan. -—- Hela hättans och nackens fjädrar äro mörkgrå 
med röd spets Hannen har en stor röd fläck uti den svarta 
färgen på kinden, under ögat. Hos de gamla är kroppen ofvan 
utan fAäckar, med. gröngul öfvergump; undertill blekt smutsgrön, 
bakåt mer eller mindre ' fläckig ar mörkgrå, böjda, nästan pillika 
tvärfläckar, isynnerhet hos honan. Vingpennorna svarta med 
hvitaktiga parfläckar; dock otydliga på armpennorna. —  Stjerten 
mörk med. bleka tvärband. Näbben svartaktig. Iris på de. gamla 
hvitaktig: — Ungen (ofta, grå), ofvan med hvitaktiga eller bleka 
fläckar midtpå fjädrarna. Hufvudets sidor och halsens med , små, tätt 


stående, svartaktiga långsfläckar. Undertill. med svarta, vågiga 


ORDN. 2. SPITAR. 


tvärband. På hannen synes den röda :kindfläcken. — Redan i 
Augusti rugga de och antaga de äldres färg. 

Gröngyllingen «finnes allmän och fortplantar sig i södra delen 
af Sverige, ända till omkring 60? latitud (Upsala, mellersta Wärm- 
land). 
ända opp i Jemtland. (Meves), men blott sällsynt, och, efter som 


Äfven längre åt norr förekommer han, och har blifvit sedd 


det synes, är han där ej hemmastadd. Redan vid Gefle lärer han 
saknas. Afven i södra delen af Norrige finnes han, liksom i större 
delen af det ;öfriga Europa, med: England, Spanien (äfven Andalu- 
I Grek- 
land skall han dock vara sällsynt och blott finnas på höjderna. — 


sien), Italien, Sicilien och Grekland samt Mindre Asien. 


Men han saknas uti Irland, i hela Finland (som ligger norr om 
60) och, i hela Norra Ryssland. 
saknas, åtminstone i det nordliga. 


Afven utåt Asien tyckes han 
Likaså saknas han i hela 
Afrika, men ersättes uti Algiriet af en högst närstående art (P. 
algirus. — P. viridis et P. canus Malherbe Ois de PAlg.). -— Grön- 
gyllingen tyckes alltså nästan uteslutande tillhöra Europa till v. p. 
60” latitud. — Han förekommer visserligen i barrskog, men vistas 
dock helst i löfskogarna, isynnerhet i de glesare och mera spridda, 
som bestå af blandade trädsorter, och tyckes särdeles väl trifvas 
där Asp finnes i någorlunda myckenhet, i hvilket träd man ofta 
ser honom , hafva: sitt bo. ; Han går vida bättre och oftare än de 
föregående arterna på. marken, hvarest han oftast söker insekter 
till. sin föda. Myror, myrägg, fjärillarver o. d. förtär han ymnigt. 
Deremot hugger, han mindre än de öfrige i träden, och låter icke 
höra det surrande, lätet, som de frambringa genom att trumma på 
torra, grenar. . Äfven är flykten mera tung och ofta, isynnerhet 
vid uppflygandet från marken, ganska; bullrande, liksom hönsens. 
För öfrigt liknar, han till lefnadssättet: läte, fortplantning m. m., 


de öfriga arterna. På vissa orter kallas han Gyllenränn a och 


SLÄGTET PICUS. 145 


det vanliga namnet uttalas oftast såsom Gröngöling. Denne tyc- 
kes vara Romarnes Picus martius. Den svarte finnes knappt vid Rom. 

Synonymi. :Picus viridis Linn. — Nilss. fn. 141. — Chloro- 
picus viridis Malh. Mon. II, 118. pl '79. 


98. Gräåsperren (Picus canus) Pl. XXI fig. 3 sg. — Grön- 
aktig; hufvudet grått; framtill, på sidorna blekare med ett smalt 
svart streck mellan öga och näbb och ett på kinden. Hannen 
med röd panna. —  Vinglängd, 3 150 m. m.; 9 något mindre. 


Liknar den föregående, men är mindre och olika tecknad på huf= 


vudet. . De gamle hafva röd iris och äro knappt fläckiga undertill. 
Honan har intet rödt på hufvudet. — Ungen är blott på ryggen 
ganska otydligt blekfläckig samt blott på kroppens sidor något 
mörkfläckig, ock saknar ofta det svarta strecket på kinden. 

Hos oss är denne: Hackspett sällsynt i hela det af Gröngyllin- 
gen bebodda området. Dock har han blifvit funnen häckande i 
Calmarlän af Cand. Wetterberg. I Skåne tyckes han ej vara sedd. 
Längre norrut ses han understundom om vintern. — Men från Eke- 
trädets norra gräns, hvarest föregående art upphör att vara vanlig, 
tyckes "denne förekomma något oftare. Han finnes redan vid Gefle 
samt derifrån upp mot Lappmarksgränsen (till v. p. 65” lat., vid 
Lycksele). > Äfven i Södra Norrige förekommer han (vid Chri- 
stiania), samt i Finland ungefär så långt mot Norr som i Sverige 
Ci Södra och Mellersta Finland” Wr.; vid Kuopio). — Egentligen 
tillhör han "Norra Asien (omkring Altai, till Caucasien och ett stycke 
mot Norr) samt Östra Europa (Ryssland, Dalmatien; men är säll- 
synt i Grekland). I Östra Tyskland hör han redan till de säll- 
syntare foglarna och de exemplar som sägas vara funna i Frank- 


rike kunna väl knappt anses annat än såsom enstaka, dit förvil- 
lade. (Ett exemplar uppgifves af Machado vara funnet i Andalusien 
hvilket dock möjligtvis kan hafva varit af den närstående, i Nord- 
afrika vanliga arten, P. algirus). Han är således en' vidt utbredd, 
hufvudsakligen Nordasiatisk fogel, som dock i det östligare Europa 
finnes tillhopa med Gröngyllingen. — Till lefnadssättet liknar han 
nära den föregående, men är mycket lifligare och oroligare, ehuru 
nästan mindre skygg, och afviker i allmänhet ej mycket från det 
hos slägtets flesta arter vanliga. Således uppgifves han flyga bättre 
och understundom låta höra det surrande lätet. 

Synonymi. Picus canus Gmel. Syst. Nat. I, 434 (ex Edw. II, 
65), — Nilss. fn. 144. —-' Chloropieus canus Malh. Mon. II, 124 


pl. 81. -— P. chlorio Pall: Zoogr. I, 408. 


2. GÖKTYTESLÄGTET (Ilynx ”'). 


Yitre tån bakåtvänd och tungan trind, långt utsträckbar (så- 
som hosg Picus). Stjertpennorna nära lika långa, med mjuk, bred 
rundad ända. Näbben liten, rät spetsig, nästan trind (utan kölar). 

Fötterna, tungan och de flesta yttre och inre delar likna dem hos 
Hackspettarna. Näbben är alldeles rät, såsom hos dem, men min- 
dre och spetsigare samt tämligen svag. Hakans vinkel räcker fram 
om näsborrarna. Äfven stjerten,består, såsom hos Picus; blott af 
10 större pennor; men han är mjuk och något längre, och således 
ej bildad för klättring. Då dessutom klorna äro vida mindre starka 
och hvassa än hos Hackspettarna, så följer häraf, att fogeln ieke 


kan speta uppåt trädstammarna såsom de. — Vingarne hafva sam- 


”) Detta namn bör enligt Glogers anmärkning skrifvas och läsas såsom I-ynx; icke Jynx eller Yunx, såsom hittils oftast varit brukligt. 


Svenska Foglarna 1. 


31 


146 ORDN. 2. SPITAR. 


ma form som hos en stor del af Tättingarna, emedan ej blott täck- 
fjädrarne ' äro små och fåtaliga, utan äfven första vingpennanp är 
liten:  Afven färgen, afviker  betydligen från Hackspettarnas; den 
Detta 
och. olikheten i rörelsen gör, att Göktytorna, ehuru nära de likna 
ändock till: yttre: utseendet synas 


är hos de kända arterna grå och något litet svartspräcklig. 


Hackspettarna till sin bildning, 
ganska olika med dem, hvaremot de tyckas nära likna Tättingarna. 
Vingarnes, form utvisar att de höra till de foglar af Andra Ordnin- 
gen (Spitar, Volucres) som mest närma sig till. sångfoglarna. 
Detta slägte tillhör allenast gamla continenten, i hvars tropi- 
ska delar tre : andra arter äro kända, som nära likna den 'Euro- 
peiska, men hafva mörkt rödbrun strupe. ;I Amerika ersättes det 
af slägtet Picumnus, hvars: arter äro ganska små och hafva 
mjuk, men något kortare stjert, och hvars näbb något mera liknar 


den hos Picus. 


XXIII, fig. 7. Grå, fint 
svartspräcklig. — Storleken. af. en Sparf; vinglängd 87—982 m. m. 


99. Görrtrtas (Iynx torquilla) Pl. 


Hanne och hona till färgen lika; fint spräckliga af svartaktiga 
prickar, med :'ett band långsåt nacke och framrygg af svarta fläc- 
kar, samt ett på hvardera .skullran af bleka. eller hvita fläckar, 
framåt omgifne af svart. . Undertill hvit med små svarta pilfläckar. 
Strupen med svarta tvärstreck; hos de äldre blekt gulaktig. Ving- 
pennorna utåt svartaktiga med ljust rödbruna fläckar, Första ving- 
pennan är ganska liten (kortare än täckfjädrarne); den 3:dje 
längst. . Andra vingpennan är lika med:4:de, eller något längre; 
ofta lika med den 3:dje. Stjerten grå, spräcklig, med 4—5 svart- 
aktiga tvärstreck. -Näbb och fötter gulgrå. Färgen är alldeles lika 
vinter och sommar. Ungarne hafva, i första drägten, blott något 


orenare färg. 


Göktytan förekommer i: alla mindre och glesare skogar:af löf- 
träd, eller. dermed blandade, äfven i: lundar omgifna af'en mindre 
slättbygd, såsom oftast är händelsen i södra Skåne; men hon sak- 
nas i den tätare och större timmerskogen och i ren barrskog. -Hon 
är ganska allmän i södra delen af Skandinavien, till v. p. 60” lat. 
men finnes ända till 63” i Jämtland och Ångermanland, eller kan- 
hända ännu något längre opp. I Finland: skall hon finnas: vid 
Cayana,(64"). Uti skogstrakten ofvanpå Dovrefjäld såg jag henne 
d. 6 Juni. — Utom Skandinavien bebor denne fogel hela Europa 
(utom Irland) samt hela mellersta Asien, ända till Japan och Chi- 
na, men , ovisst är om hon där går så långt mot norr som i Eu- 
ropa. Äfven uppgifves hon vara ganska vanlig i Norra Afrika, så 
väl 1 Algiriet, som i Egypten och Nubien, men det behöfver ytter- 
ligare efterses om han där tillbringar sommaren och häckar. På 
förra stället (i ;Algiriet) är detta ej osannolikt; men på sednare 
stället. (Egypten, Nubien' etc.) synes det troligare, att hön blott: vi- 
stas under flyttningstiderna och vintern, ehurä' Räppell APR att 
hon skulle finnas där hela året.” 

Från sitt sommartillhåll dar Göktytan något tidigt; eller 
oftast redan i Anugusti. De europeiska exemplaren tillbringa vin- 
tern i Afrika, hvarest fogeln då ses ända ned i Abyssinien ; men 
ett mindre antal (sannolikt af de nordligare) stanna redan i södra 
Europa. Mot norr återvänder Göktytan tämligen sent, vanligen 
omkring eller efter. medlet. af April, och inträffar blott få dagar 
sednare i södra Sverige än i mellersta Europa; men till Stockholms- 
trakten tyckes. hon ej allmänt komma förr än i början af Maj. 

Strax efter deras ankomst får man höra hannarnes läte från 
toppen af lägre eller högre träd. Det är ganska klart och starkt; 
ungefär såsom: tuj tuj tuj tuj .. 12 till 20 gånger upprepadt, och 
förnyas, med korta uppehåll ofta, under det fogeln qvarsitter på 


Er oR 
2 


PRE 


SLÄGTET IYNX. 14"7 


samma ställe... Sedan” äggens rufning börjat höres det mera sällan 
och snart upphör det alldeles, hvarefter fogeln blott låter höra an- 
dra, svaga eller hväsande läten. Det förstnämnda, starkare lätet, 
som” tydligen är ett sångläte, är öfverallt väl bekant för landt- 
folket, som med: glädje höra det, såsom ett förebud till den vackra 
årstiden och som pläga anse det för ett tecken att såningstiden är 
inne. — Födan utgöres af insekter i allmänhet och hufvudsakligen 
af de större myrorna (stackmyror, Formica ruafa m. fl.), hvilka 
Men Gök- 


tytan kan hvarken hugga hål i ved och bark, eller klättra uppåt 


tagas med den länga tungan, liksom af Hackspettarna. 


träden... Hon sitter, såsom de flesta foglar, på grenar eller qvistar 
och går eller "hoppar ganska skickligt på marken. Blott någon gäng 
får man se henne sätta sig på barken af en upprätt trädstam, för 
att fånga en insekt, liksom vissa småfoglar, -t. ex. Muscicapa atri- 
capilla, | ofta pläga göra. — Hon är ganska fruktsam och lägger 
vanligen 8 till 9, men någongång ända till 14, rent hvita ägg, 1 ett 
trädhål, vid ganska olika böjd; ofta blott 13 aln öfver marken, och 
utan annan' bale, än den multnade ved som förut fanns i hålet. 

Sedan äldre tider har Göktytan väckt "uppmärksamhet genom 
sina besynnerliga åtbörder och särdeles genom sin förmåga att med 
en ormlik rörelse vrida halsen omkring så att näbbet riktas rätt 
bakåt. Hon gör detta alltid då man tar henne lefvande 1 handen, 
och förvrider dessutom ögonen. Redan Aristoteles, som-kallar 
henne Iynx, omtalar denna hennes egenhet. Ännu äldre folksagor 
låta henne: härstamma från en flicka, Iynx, som af Juno förvand- 
lades till fogel. 

Anm. Om man jämför våra nordiska exemplar med dem som 
bo! i södra Europa tt. ex. Dalmatien), så finner man några små 
olikheter, "tydliga verkningar af elimatet, hvarpå man med nägor- 
lunda' säkerhet. kan igenkänna dem. 'De nordliga äro till färgen 


något blekare, med de fina svarta strecken (eller fläckarna) under 


buken V-formiga och icke utdragna på bredden. De sydliga ha 
något starkare färger: och de svarta strecken på buken äro tvär- 
stående (utdragna på bredden), med den V-formiga vinkeln midt- 
på. — De japanska exemplaren skola blott skilja sig från de 
europeiska genom en tydligare anstrykning af gulbrunt undertill 
och något tydligare svarta fläckar (Malh. 1. c.). 

Synonymi. : Iynx torqvilla Linn. — Nilss. fn. I, 156. — Mal- 
herbe Mon. des Picidées II, 289, tab. 121, 4. — Picus iynx Pall. 
Zoogr. I, 416. 


3... GÖKSLAGTET (Cuculus). 


Yttre tån bakåtvänd. 
Näbben tämligen svag och liten, något böjd, med 


Tungan plattad, ej utsträckbar, med 
rundad spets. 
hela kanter. > Näsborrarna runda, försedda med mjuk, upphöjd 
kant, och belägna invid käkkanten. Inga borsthår vid munviken. 
Gökslägtets arter hafva långa, smala spetsade vingar: armpen- 
norna räcka blott till hälften eller + af hela vinglängden och 3:dje 
eller 4:de pennan är längst. De flyga således ganska starkt. Der- 
emot gå de dåligt på marken. Tarsen är ganska kort (så lång som 
a:dje "tån utom: klon), framtill beklädd af blott 4 sköldar. Tärna 
stå väl vända 2 bakåt och 2 framåt, men klorna äro svaga, föga 
hoptryckta och den mellersta ganska sned. Fogeln har således ej 
den ringaste förmåga att klättra. ' Stjerten är tämligen lång, med 
10 pennor, af hvilka de mellersta äro längre, de på sidorna grad- 
vis kortare. Kroppens fjädrar hafva mycken likhet med dem hos 
Dufvorna, emedan fjäderspolen är något tjock och liksom svampig 


med tämligen yfviga, dunlika fanstrålar nedtill. Färgen är vanligen 


148 ORDN. 2. SPITAR. 


gråaktig, oansenlig, med hvit, tvärbandad buk. Honorna och un- 
garna äro fläckiga och ofta ganska olika med de äldre hannarna. 

De egentlige Gökarterne finnas blott i gamla Continenten, men 
äro tämligen talrika i dess varmare trakter: Afrika till Malajiska 
Öarna. De äro storätare och lefva af Insekter, hufvudsakligen fjäril- 
larver, då sådana äro att tillgå. Hannarne ha i allmänhet om vå- 
ren starka läten, som de flitigt låta höra, men som oftast äro fula, 
skrikande eller bullrande; vår Gök utgör häruti ett undantag. Dessa 
foglar äro utmärkta från de flesta andra, derigenom, att de lägga 
sina ägg 1 andra foglars bon, utan att bry sig om sin afföda. Den- 
na sed tillhör äfven de små Guldgökarna (sl. Chrysocoecyx) i Afrika, 
Indien och Australien, hvilka blott afvika från de egentliga Gökarna 
genom mindre storlek, gröna, metalliska färger och vanligt bildade 
fjädrar. Men de öfrige Gökartade foglarne, som äro ganska tal- 
rika i de varmare delarna af de båda continenterna och hafva 
vanligt bildade näsborrar samt kortare, rundade vingar, tyckas i 
allmänhet sjelfve ligga ut sina ägg. Somliga af dem sägas dock 
ej sjelfve bygga bo, utan lägga ägg i sådana som andra foglar 
byggt och begagnat. 


100. Gören (Cuculus canorus) Pl. XXI fig. 4,5. Grå eller mer 
och mindre mörk- eller rödfläckig; underill hvit med svartaktiga 
tvärband. Fötterna gula. — Första vingpennan är hälften så lång 
som den 3:dje, hvilken är längst. Armpennorna räcka blott till 
hälften af de länga vingarna. 

Gammal hanne. Askegrå med blekare. strupe; ofvan icke 
Undersidan (bröst och buk) hvitaktig med svartgrå tvär- 


Stjerten svartgrå med 5 eller 6 små hvita fläckar vid fjä- 


fläckig. 
streck. 
derspolarna och i inre kanten, samt hvit spetskant. Vingpennorna 


inåt hvitbandade. Fötterna gula. Näbben svart, men munvikarne, 


liksom ögonlockens kanter och Iris gula. Vinglängd omkring 215 
m. m. — Gammal hon a: plägar vanligen hafva brunaktig rygg 
och gulbrun anstrykning på framhalsen; men somliga äro till fär- 
gen nästan lika hannen; andra äro mer eller mindre fläckiga af 
mörkt eller rödbrunt, isynnerhet ofta på vingar, stjert och strupe. 
De äro vanligen något mindre än hannarne:vinglängd omkring 210 
m.m. — Unge om hösten : mörkt brungrå med smala hvita fjäder- 
kanter och flera hvitaktiga fjädrar i nacken. Hela undersidan 
hvitaktig med svartgrå tvärband, som stå tätare på strupen. . Rygg 
och vingar hafva ofta, och isynnerhet hos honorna, större eller 
mindre rödbruna tvärfläckar.  Stjertens fläckar bilda tvärband och 
äro ofta till en del rödaktiga. Vinglängd omkring 200 m. m. 

Afvikande färgteckning, som ej sällan träffas hos äldre och 
yngre honor (se fig. 5): ofvan rödbrun med svartgrå tvärfläckar:; 
under hvitaktig, med tvärband som vanligt. De hvita fläckarna 
på stjert och vingpennor äro såsom hos de vanliga exemplaren. 
Den rödaktiga färgen är ganska olika utbredd: understundom är 
den på öfvergumpen nästan ren (utan svarta fläckar). ” Det är ovisst 
huruvida så färgade hannar förekomma hos oss, men bland ho- 
norna får man se öfvergångar från de mest grå till de mest röda. 
Röda individer sägas vara allmännare i de sydligare delarna af 
Europa, än mot norden. 

Göken är en af de foglar som har den starkaste flygförmåga, 
hvarföre han utan tvifvel på ganska kort tid tillryggalägger den 
långa vägen från sitt vintertillhåll, i det inre af Afrika, till våra 
nordligare trakter. Om sommaren bebor han hela Europa och 
norra Asien, från Irland och Spanien till Kamtsehatka och Japan. 
Mot norr går han nästan så långt opp som skog finnes och träffas 
regelbundet ända opp öfver poleirkeln samt på fjäldplatåen, äfven 


där, hvarest blott småskog finnes i dalarne; men i Finmarken tyckes 


GÖKSLÄGTET. 


han ej vara hemmastadd. Dock uppgifver Sommerfelt att han nå- 
gongång höres i trakten af Warangerfjorden (Ostfinm. '70"), ehuru 
icke alla år, Äfven i Asien tyckes han finnas till trakten kring 
polcirkeln. I Europas sydligaste länder, Spanien—Grekland skall 
han ses i stor mängd under flyttningstiderna, och några lära äfven 
qvarstanna öfver sommaren i bergstrakterna (i Sicilien; Andalu- 
sien). — Deremot uppgifves han ej qvarstanna i Norra Afrika (Al- 
gieriet samt Egypten—Nubien), utan blott visa sig där under flytt- 
ningstiderna, då han uppehåller sig i lundar och trädgårdar samt 
äter fjärillarver. Hela antalet tyckas således tillbringa sommaren 
i Europa och den till klimatet motsvarande delen af Asien, samt 
vintern i de tropiska delarna af Asien och Afrika. En ung fogel, 
som blifvit fannen på ön S:t Thomé i Guineabugten (Hartlaub, W. 
Afr.) torde hafva kommit dit från Europa. 

I det egentliga Afrika, från Senegal och Nubien till Cap, fin- 
nes en art (C. gularis St.), som ytterst nära liknar vår Gök men 
har något blekare färg och större hvita fläckar på stjerten, samt 
längre: gul näbbrot. Ovisst är om han har samma läte som vår art, 
men stundom tyckas de knappt visa någon rätt tydlig olikhet. De 
öfrige arterne äro mera tydligt skild, och bo samtlige i de var- 
mare klimaten; vår Gök är den ende af hela den talrika Gök- 
familjen, som bor och fortplantar sig i den kallare delen af tem- 
pererade zonen; men liksom samslägtingarne älskar han värmen, 
hvarföre han kommer sent och flyttar tidigt bort från oss. Han 
anländer i April till södra Europa men till Sverige sällan förr än 
ett godt stycke in uti Maj, och lemnar oss åter redan i Augusti. 
Man uppgifver att de gamle hanarne flytta först; derefter honorna, 
och sist ungarne, ofta ej förr än i början af September (eller än 


sednare i England). 
Svenska Foglarna I. 


Han torde således vara en af de foglar 


149 


som vistas den kortaste iden i sitt egentliga hemland; nämligen 
hos oss 3 eller knappt 4 månader. Men han är äfven mindre än 
de flesta andra foglår unden vid hembygden och vid sitt eget 
slägte. Det är väl bekant att han ej bygger bo och hvarken be- 
kymrar sig om sina ägg eller uppföder sina ungar, utan värper i 
andra foglars bo, och öfverlemnar åt dem hela omsorgen om affö- 
dan. Detta har varit väl bekant sedan forntiden och omtalas re- 
dan af Aristoteles; men alla dermed i sammanhang stående frågor 
äro dock ännu ej upplysta. 

Såsom sjelf insektätande, lägger Göken sina ägg allenast hos 
de foglar, som mata sina ungar med insekter, hvilket dock är hän- 
delsen med de vida flesta af våra småfoglar, och få bland dessa 
finnas, hos hvilka Gökägg icke blifvit funna. Äggen läggas oftast 
hos foglar, som äro flera gånger mindre än Göken sjelf, såsom hos 
Sädesärlor, Piplärkor (Anthus), Sylvier; till och med hos den lilla 
Kungsfogeln (Regulus), som är föga större än Gökens hufvud, men 
ganska sällan hos trastar och aldrig hos dem som äro än större. 
att bli 
endast 


Detta är ej blott en följd af hans svaghet och fruktan för 
fördrifven, utan äfven af den instinkt som säger honom att 
småfoglarne välja en för hans slägte passande föda åt sina ungar. 
Skrikor (Garrulus), Skator, Kråkor, Hackspettar m. f. skulle sanno- 
likt illa passa till fosterföräldrar åt Göken. — Han lägger sina ägg 
både hos de foglar som bygga öppna, fritt stående bon, hvilka äro 
de talrikaste, såsom de ofvan anförda, och hos dem hvilkas bo äro 
öfvertäckta, såsom Löfsmygen (Sylvia trochilus), Gärdsmygen m. fl. 
samt hos dem som bygga inuti trädhål eller under stenar, såsom 
Sädesärlan och KRödstjerten. Det uppgifves att Gökhonan värper 
på marken, tidigt på morgonen, medan boets ägare äro ute, och 


Detta är högst sannolikt, emedan ägget 
38 


inbär ägget i munnen. 


ORDN. 2. SPITAR. 


150 


svårligen skulle kunna på annat sätt inkomma i ett öfvertäckt bo, 
hvarest icke är rum för + af Gökens kropp samt långa vingar och 
stjert. Detta antages allmänt efter uppgift af den snillrike men föga 
pålitlige Le Vaillant, men det är ovisst att någon sedan sett det. 

Såsom orsak dertill, att Göken ej sjelf ligger ut sina ägg, 
uppgifves den omständigheten, att äggen ej, såsom hos de flesta 
andra foglar, utvecklas i äggstocken snart efter hvarandra, utan 
blott långsammare, med ungefär en veckas mellantid för hvarje, 
och att således de första skulle vara skämda innan de sista hun- 
Gökhonan, som lägger 4 till 6 ägg, uppsöker således 
Det upp- 


nit värpas. 
flera fogelbon och lägger efterhand ett ägg i hvartdera. 
gifves väl att två Gökägg blifvit furna i ett bo, men detta lärer 
blott högst sällan inträffa, i fall annars uppgiften är riktig. -— Ett 
annat exempel på det förutseende, som råder öfverallt i naturen, 
är, att Gökäggen icke äro på långt när så stora i förhållande till 
modrens kropp, som hos andra foglar, utan ganska små. De äro 
något olika, men vanligen knappt större än Gråsparfvens, ehuru 
denne fogel har mindre än hälften af Gökens längd och + af hans 
volum. De äro således till storleken föga olika med de flesta 
småfoglars ägg. — Men ännu märkvärdigare synes den i sednare 
åren (först af Kunz) gjorda iakttagelsen, att Gökäggen vanligtvis 
(om ej alltid) till färgen visa mycken likhet med dem af den fo- 
gelart, i hvars bo de läggas. 
af Motacilla, Anthus, Alauda m. fl. likna helt nära dessa foglars 


De flesta, som pläga finnas i boen 


ägg: gråaktiga med täta, mörka prickar; hvaremot man t. ex. hos 
Rotgeln (Lusce. rubecula) funnit dem gulaktiga med brunröd teck- 
ning och hos Buskärlan (Saxie. rubetra), ljusblå utan fläckar, o. sg. 


v. 7”). Orsaken härtill och det närmare sammanhanget dermed äro 


ännu obekanta; men gissningsvis torde man kunna antaga, att den 
Gökhona som är uppfödd i boet af en viss fogelart (t. ex. Busk- 
ärlan) ej blott får egenskapen att värpa ägg som till färgen likna 
dem af denna art, utan äfven får en böjelse att sjelf lägga ägg 
uti samma arts bo. Detta ämne förtjenar dock högeligen att nog- 
grannt undersökas. 

Ur det lilla ägget kläckes naturligtvis en liten unge; men denne 
växer ganska fort och äter med en sådan glupskhet, att fosterför- 
äldrarne hafva svårt att föda honom; snart fyller han nästan hela 
boet och tillegnar sig all den föda de kunna förskaffa samt gapar 
och skriker ständigt efter mera, då andra småfoglar ofta pläga bi- 
träda med att frambära insekter åt honom, liksom de i allmänhet 
pläga bemöda sig att hjelpa alla fogelungar, som de tro vara i 
nöd. — Man har ända sedan Aristoteles tid påstått att Gökhonan 
utkastar eller uppäter boets egna ägg, att Gökungen uppäter de 
Öfriga ungarna samt till och med att fosterföräldrarne sjelfve, för- 
tjusta öfver äran att få uppfostra ett så stort och ståtligt barn, 
skulle utkasta sina egna ägg eller ungar. Men säkert är att detta 
sednare är ogrundadt och att småfoglarne ej känna skillnaden på 
äggen: de rufva äfven på en rund sten som inlägges i boet. Uti 
Gökungen se de blott en unge som behöfver föda och värme, och 
alla sådana äro de af sin naturdrift benägne att hjelpa, äfven utom 
Likväl 
blir han vanligen snart ensam i boet och man har genom anställda 


boet. Lika säkert är att Göken icke äter sina kamrater. 


försök fått veta, att han verkligen utkastar sina fostersyskon. Ge- 
nom att uppföda gökungar inne i rum och hos dem inlägga ägg 
och ungar af småfoglar, har man fått se, att han förstår, att med 
skicklighet sticka stjerten under dem och sålunda lyfta dem opp 


+x) Se Kunz, Naumannia, Hft. 2 (1850) p. 51, —- och isynnerhet Baldamus, Naum. 1853, 307. — Uti Cabanis Journ. 1853, Extraheft. p. 50, lemnar Wodzicki underrättelser, 
som, ifall de äro rätt uppfattade, strida mot mycket af det man hittills trott sig känna om Gökens fortplantning. 


GÖKSLÄGTET. 151 


på sin rygg, i den grop som bildas mellan vingarna, samt att der- 
(Se Jenner, Philos. Tr. 1788). 
gökungen lemnat boet, får man se fosterföräldrarna följa honom 


ifrån vältra dem ut. Äfven sedan 
och mata honom; men han lär sig ganska snart att sjelf skaffa sig 
föda, som då finnes i ymnighet. — Enligt nyare iakttagelser skulle 
modren äfven söka att hafva någon omsorg om sitt barn. Man 
säger sig hafva iakttagit, att hon endast lägger ägg inom det om- 
råde som hon, jämte sin hanne, om våren utvalt åt sig att bebo; 
att hon tidtals besöker de bo hvari hon lagt ägg och att hon kän- 
ner sina ungar då de komma ut; men att hon bjudit till att mata 
dem, synes ej vara iakttaget, och hon vistas ej med dem tillhopa 
i sällskap. — Göken är således den mest enslige af alla våra fog- 
lar och ett af de minst sällskapliga bland de högre djuren: modren 
vistas ej hos sina ungar och hjelper dem ej en gång medan de 
äro små och behöfva hjelp. — Man får aldrig se två eller flera 
Gökar i sällskap och: blott sällan nära intill hvarandra. Blott i 
början af sommaren, under fortplantningstiden, ser man att en 
hanne och en hona vistas i samma trakt, som hon tyckes hafva 
utvalt åt sig att bebo, för att där lägga ägg, och hvarifrån de ge- 
mensamt söka bortdrifva andra af sin egen art. Där vistas de 
mest åtskilda; aldrig ser man dem sitta tillhopa eller följas åt tätt 
tillsamman, men ofta får man se dem liksom lekande förfölja hvar- 
andra, med kärleksyttringar, som, sedda på afstånd, hafva starkt 
tycke af slagsmål. 

Göken vistas helst i de trakter, hvarest löfskog omvexlar med 
öppna fält och ängar; således just i dem, som äfven för oss äro 
vackrast och behagligast. I den stora och täta skogen samt på 
större slättbygder, förekommer han sällan, och blott på kortare be- 
sök. — Hans föda utgöres hufvudsakligen af fjärillarver, och, efter 
som det synes, företrädesvis af dem som ha styfva taggiga hår, 


t. ex. af Bombyx caja och andra dylika arter. Dessa larver ätas 
ej af de flesta andra foglar och tyckas vara farliga för dem, eme- 
dan deras afbrutna hår fastna i magens inre hud, där de förorsaka 
inflammation. Men Göken täler det förträffligt och torde snarare 
befinna sig väl af detta retmedel, såsom en drinkare af en sup. 
Alla de Gökar man undersöker om sommaren, då dylika larver 
vanligen alltid finnas i mängd, hafva hela magens insida tätt be- 
klädd af deras hår, som sitta djupt instuckna med den afbrutna 
ändan i magens hinna, och starkt fästade geuom sina taggar, som 
vända spetsarna uppåt och således verka såsom hullingar. Genom 
magens egen, krällande rörelse komma alla håren att ligga ordentligt, 
i samma riktning, så att magens inre yta ser ut alldeles såsom 
ett stycke råttskinn. Samma besynnerlighet ses äfven hos andra 
arter af Gökslägtet och är en af de många egenheter som utmärka 
I allmänhet är vår Gök, liksom hans samslägtingar, 
en glupsk storätare, som dock gör nytta genom att bortrensa en 
otrolig mängd larver både i träden och på småväxterna. 1 brist 
på larver förtär han gerna andra insekter: Skalbaggar, Gräshop- 
Mot slutet af sommaren träffar man ofta, isynnerhet 
de yngre, i trädgårdar, spatserande på marken, bland käl o.d. för 
att bortplocka kälmaskar. Då förtära de yngre äfven bär, bland 
hvilka isynnerhet uppgifvas de af Sprakved (Rhamnus frangula), 
och vid denna tid bli både unga och gamla ganska feta. Om vå- 
ren då Göken nyligen anländt, finnes magen vanligen icke hårig 
inuti, emedan de tagghåriga larverna då pläga saknas. 

Strax efter sin ankomst låter hannen höra sitt väl bekanta 
sängläte; ku ku! ku kul, som han plägar upprepa många, väl 20 
eller flera gånger å rad, sittande i toppen af ett större löfträd, på 
Han sätter sig hvarken 


detsamma. 


por 0. 8. V. 


en tjockare, torr, eller föga löfrik gren. 
inuti tätt lummiga trädkronor eller på de finare grenarna, som 


152 


vagga för vinden och ej gifva säkert stöd åt håns svagä fötter. 
Han sitter då i den ställning som visas af fig. 4, med något hän- 
gande vingar, och plägar nicka och lyfta stjerten för hvarje rop. 
(Obs. dock att båda figurerna visas sittande på allt för smala gre- 
nar).  Flitigast galer han morgon och afton; hos oss ända till mid- 
natt, då vi om sommaren ej hafva mörkt. Äfven höres han midt 
på dagen under mulet eller kyligt väder, men plägar under star- 
kare solhetta vara tyst. Han upphör att sjunga, eller ”gala”, i 
början af Juli, då fortplantningstiden upphört och ungarne börja 
kläckas och flyga ut; eller, enligt den vanliga sägen hos oss, tyst- 
nar han då han får se det första hölasset. — Honan galer ej, 
utan låter blott höra ett svagt, otydligt läte, och svarar understun- 
dom på hannens sång, under den egentliga fortplantningstiden, med 
ett nästan hackspett-artadt, men svagt läte. Ungarnes ljud, hvar- 
hvarmed de från boet skrika på mat, är ett svagare, hväsande eller 
skärrande läte. 

Att Gökens sång, ehuru enkel och utan all omväxling, är för 
oss i hög grad behaglig, behöfver ej berättas för någon. Man plä- 
gar förklara detta derigenom, att den är en påminnelse om den 
vackraste tiden på året, Maj—Juni, den enda då han höres, och 
man skulle kunna antaga denna förklaring för god, ifall ej så 
mycket annat: gröna fält och lummiga träd, granna blommor och 
munter foglalåt, herrligt väder m. m. lemnade samma påminnelse 
utän samma verkan; dessutom glädjas vi mången gång öfver att 
höra Göken under fult väder, som äfven då, ofta inträffar. Man 
skulle kunna föreställa sig att göktonerna fägna oss emedan de äro 
de enda fogeltonér som äro rena och fullkomligt eller nära öfver- 
ensstämma med våra musiktoner. Utan tvifvel är detta orsaken, 
hvarföre vi vanligen föredraga Gökens enformiga läte framför många 


andra foglars ganska lifliga och varierade sång. Men då man, för 


ORDN. 2. SPITAR. 


alt få ”höra göken”, färdas lång väg och njuter deraf ej blott 
under ett dygn, utan under hela den tid han låter höra sig, så 
skulle vi, om man, äfven i den vackraste trakt och under det skö- 
naste väder, utsatte en person alt på flöjt återgifva göktonerna, 
hvilket kan ske med fullkomlig noggrannhet, ganska säkert vara 
både mätta och trötta deraf inom några minuters förlopp, såvida 
vi ej trodde det vara den rätta Göken som spelade. Det är såle- 
des hvarken årstiden eller sjelfva musiken som förorsakar det be- 
hagliga intrycket; utan det är känslan deraf, att dessa toner äro 
ett uttryck af fröjd och belåtenhet hos en vårelse, som för öfrigt 
är oss fullkomligen obegriplig och främmande. De äro de enda 
ord af hans språk som vi förstå och vi fröjda oss med honom un- 
der det vi känna att det är samma natur och samma goda gåfvor 
som göra oss båda lyckliga och lefnadsglada. — Göksången va- 
rierar något litet. Af de två tonerna är den första alltid högre; 
den andra, som får tonvigten, tages vanligen 4, men af de bästa 
sängarne 5 semitoner lägre. Mindre goda sångare taga den ofta 
blott 3 semitoner lägre (t. ex. d a! eller d b! eller d h!). Då de 
skrikit sig hesa, eller mot sångtidens slut, gifva de ofta falska eller 
hväsande, eller liksom hickande ljud och sluta eller blanda dem 
ofta med helt olikartade, skrattande eller pladdrande läten, såsom 
Somliga Gökar fördubbla första tonen, 


såsom: kuhuku! -— De flesta andra foglars sång och öfriga läten 


schakakakaseh! oo. s& Vv. 


motsvara ej våra musiktoner och kunna således icke uttryckas i 
noter. 

Göken är ganska skygg och varsam och är en af de foglar 
som -har den starkaste flygförmåga. Genom sina långa, spetsiga 
vingar och sin starka fart, får han under flykten någon likhet med 
en Falk, hvilket torde hafva föranledt sagan att han förvandlas till 


hök. Denna saga var redan gammal och allmän i forntiden. Ari- 


NATTSKÄRRESLÅGTET. 153 


stoteles: :omtalar och vederlägger 'den, samt förklarar den genom 
den nämnda likheten; samt därigenom, att de små Hökarna (Sparf- 
hök; Falk); komma 4ill Grekland om vintern, då Göken är bortflyt- 
tad: — «Man - skulle kunna föreställa 'sig att äfven småfoglarne: 
Svalor; 'Ärlor mv fl. 'misstoge sig på hans utseende, emedan man 
ofta ser dem förfölja honom, liksom roffoglarna och Varfogeln, då 
han kommer ut 'på fältet. 'Men snarare torde detta vara en följd 
af deras, instinktlika kännedom att han är en besvärlig och för de- 
ras egen afföda farlig snyltegäst i deras bon. 


Synonymi. , Cuculus canorus L. — Gloger Handb. 446; — 
Nilss. fn. ,160; -— Yarrell Brit. B. 189; — OC. borealis Pall: Zoogr. 
I, 442. — Den röda varieteten: OC. hepaticus Spårrm. M. Carlss. 


dd, et C. rufus Bechst. Nat. G. D. II, 195. 


4. . NATTSKÄRRESLÄGTET (Caprimulgus). 


Fötterna svaga med 3 tår framåt, som äro från roten åtskilda, 
men till första leden förenade med en mjuk hud. Mellantån dub- 
belt så lång som sidotårna och försedd med en tämligen stor, gan- 
ska sned och, inåt, kaämlikt tandad klo. 

Dét ofvan anförda är tillräckligt för att åtskilja Nättskärrorna 
från alla andra slägten af denna Ordning; men vi tillfoga följande, 
ytterligare beskrifning af dessa eget oe besynnerligt bildade fog- 
lar. — Fötterna äro icke särdeles små, men svaga. Tarsen är blott 
så lång som mellantån utom klon och hos de egentliga Nattskär- 
rorna icke upprätt: han hvilar alltid på baksidan, eller sålan; hvar- 
före dessa foglar knåppt kunna stå opp eller gå, utan ligga på bu- 

Svenska Foglarna. I. 


ken då de "ej flyga. Baktån är liten, smal och inåt (ej bakåt) 
vänd. | 

Näbben är ganska liten, tunn och svag med något böjda 
spetsar; men gapet är ovanligen stort: klufvet ända bort, midt un- 
der de stora ögonen och vid hvardera sidan försedt med v. p. 8 
ganska stora och starka borsthår. Tungan är dock helt liten. 

Näsborrarne skjuta ut liksom hos Gökarna, men något län- 
gre, i form af små runda tuber af mjuk hud: 

Vingarne äro ganska långa: 10—212 gånger mellantäns längd, 
med: 12 armpennor, hvaraf den första räcker till vingens halfva 
längd, men knappt till stjertroten. Handpennorna äro 10: den an- 
dra längst; 1 och 3 ej mycket kortare. 

Stjerten tämligen lång, nägot rundad, af 10 pennor. 

Fjäderklädnaden är tät och mjuk, af gråspräcklig färg, unge- 
fär såsom hos Ugglorna, och liksom dessa, äro Nättskärrorna natt- 
foglar, hvilka dock lefva blott af insekter. : Äfvenledes hafva 
de stora ögon och stora öronöppningar. — I likhet med Gökslägtet, 
och de nästföljande 'slägtena, finnas de öfriga, talrika arterna blott 
1'de varma länderna, och den europeiska arten kommer sent och 
bortflyttar tidigt. 


101. NAtTtskÄärrRanN (Caprimulgus europeus) PL XXI, fig.2 (3); 
vinglängd 200 till 175 om. 
svartprickig, med större, svarta långsfläckar, isynnerhet på skuller- 


m: — Hela ofvansidan: askegrå, tätt 


fjädrarna, som äfven-ha ett par rader äf hvitaktiga fläckar.  Un- 
dérsidan blekt grågul med smala, vågiga, svartgrå tvärstreck, som 
under bröstet stå ganska tält, men på magen (bakom fötterna) äro 
längre åtskilda. Ett tvärband på strupen och ett band från mun- 


viken, under ögat, hvita, och några fläckar på vingtäckfjädrarna 
39 


154 ORDN. 2. SPITAR. 


brunaktigt hvita.» De äldre af båda könen ha strupen svartaktig 
med små bleka och några hvita fläckar, och skullerfjädrarna till 
större delen svarta, vackert tecknade med hvitt och grått. — Han- 
nen har på inre fanet af de: tre första vingpennorna, efter -:midten 
af dem, en stor, rent hvit, rund fläck som på andra pennan äfven 
räcker ut på yttre fanet, samt en ungefär tums-lång, hvit spets på 
de två yttre paren stjertpennor. —' Honan har något mindre svart 
på skullrorna; fläcken på de tre första vingpennorna är brunaktig 
eller smutshvit och de yttre stjertpennornas spets är gulaktig, gräfläc- 
kig. — Ungarne äro mera jämnt grå, med mindre svarta fläckar. 
De sakna de ofvan beskrifna märkena på ving- och stjertpennor, och 
ha strupen tvärvågig, liksom bröstet. De äro alltid något mindre: ving- 
längd omkring 180 m. m.; hos de äldre är den vanligen något öfver 190. 

Denne fogel finnes om sommaren och häckar i hela Europa 
till: något öfver 60” latitud. 
Gefle (v. p. 61”); men är knappt iakttagen betydligt längre norrut. 
(En uppgift att: han 'skulle vara sedd: vid Sorsele i Lappland är 


I Sverige är han tämligen allmän vid 


ganska oviss). , I Finland skall Nattskärran reguliert förekomma vid 
Kuopio (63). 
Siberien och synnerligen allmän i Steppländerna i dess, vestra del 


Il Asien omtalas hon af Pallas såsom funnen utåt hela 


(vid Irtish och kring Caspiska hafvet); men ovisst är huru långt 
hon går mot öster. Nyare resande hafva längst österut, i Mand- 
sehuriet och på Japan, ej funnit denna, utan :'en nära liknande art 
€C: jotaka), hos hvilken 'hannens stjert ej har de hvita fläckarna 
spetsen, utan ett litet stycke därifrån, O. 8. Vv. 
I norra Afrika tyckes Nattskärran blott förekomma om vintern 
(ovisst är dock förhållandet i Algiriet, hvarest hon äfven blifvit 
funnen). Men: till. och med från. Cafferlandet har; J.: Wahlberg 
hemfört ett exemplar, skjutet 1840, innanför Port Natal d. 2 Febr., 


således under vår vinter. Dessutom finnes i Sydafrika, ända ned 


omkring: Capstaden, en art, C. smithii, som knappt:.synesvära 
med säkerhet skild från vår. Af denna är åtminstone honan blott 
något blekare; med mindre svart än på de äldre exemplaren hös oss 
och med samtliga de hvita fläckarna tydligare brungula eller isabells 
(Mäånne en till Södern 


utflyttad »och; där naturaliserad :europé? Hannen är mig obekant).— 


färgade än hos den egentliga OC. europegus. 


Från Europa tyckes dema art helt och hållet utflytta öfver vintern. 
De. uppgifvas komma vid eller efter hälftemwaf April till Grekland (Lin- 
derm.) och vid samma tid till Sicilien (ungefär med Vaktlarna; 
Malh.), samt bortflytta därifrån i Oktober. 
Maj och flytta bort i September, stundom i början, stundom först 


Till oss komma de i 
efter hälften af dessa månader. Sannolikt tillbringa en del vintern 
långt ned i Afrika, | 
Nattskärran vistas hufvudsakligen i glesa skogar, eller på och 
omkring de små trädlösa slätterna i skog, bland ljung och kort 
I Ryssland och Si- 
I Tyskland sä- 


ges hon mest hålla sig till barrskogen, hos oss finnes hon lika väl 


gräs, men ej bland högt gräs eller i sädesfält. 
berien skall hon mest finnas i de kala stepperna. 


i ren löfskog (t. ex. i Skåne). 

Att Natiskärran är en nattfogel anfördes ofvan, i slägtets be- 
skrifning, äfvensom att; hon icke kan gå, åtminstone icke med nå- 
gorlunda lätthet. Hon tillbringar sin mesta tid med: att ligga på 
buken, stundom i solbaddet, stundom i tät skugga. på blotta mar- 
ken, eller på en klippa eller, liggande tjock gren nära marken, 
men sitter ej, eller sällan, på mindre, eller blott några alnar öfver 
marken upphöjda grenar. Hon blundar dervid, och öppnar ögat 
småningom, då man nalkas henne, men flyger vanligen ej opp förr 
än man är ganska nära, (Anm. att på figuren visas ena foten fri, 
hvarigenom kroppen synes något upplyftad, hvilket ej är rätt, men 


har skett för att visa tårnas utseende). 


NATTSKÄRRESLÄGTET. 155 


/ 
Då: hannen sålunda sitter Om nätterna, isynnerhet i början af 


sommaren, låter han höra sin sång, som består af ett ömsom gröfre 
och finare: läte, som; liknar surrandet af ett spinnrockshjul.  Un- 
derstundom höras flera nära , hvarandra och då omväxlande. Afven 
honan skall vid boet låta: höra ett svagare, skärrande läte. 
(Genom sina stora vingar flyger Nattskärran lätt och starkt, 
men ostadigt: och fladdrandé,; kastande sig upp och ned eller åt 
sidorna. I skymningen och i månskenet ser man henne ofta inne 
1 städerna flaxa omkring: hustakeny och ofta sätta sig på dem. 
Liksom; Flädermössen hå .de vissa jagttrakter, som de undersöka 
krihgflygande, alltid samma väg; så att då man ser: en sådan flyga 
kan man vara; tämligen säker, att snart åter få se densamma på 
Under full dager är hon stillå, och, liksom Ugglor- 
Liksom Roffoglärne 


samma ställe. 
nä, sannolikt äfven under den mörka matten. 
lefver. hon i allmänhet enslig. . Hennes föda består af större insek- 
ter, .mest . Nattfjärilar och  Skalbaggar (såsom Melolonthe) hvilka 
hon griper i flykten eller äfven då de silta, till och med på marken, 
Enligt. iakttagelser, gjorda för lång tid sedan i England; skulle hon 
ej - blott: tåga insekterna med munnen, utan äfven, under flykten, 
gripa dem med foten och genast stoppa dem i munnen (Yarrell); 
men detta tyckes ej sedan vara bekräftadt. 

'oNattskärran bygger intet bo, utan värper i Juni 1 en liten, 
möjligtvis med foten utskrapad, fördjupning på bara marken, van- 
ligen under en buske: Äogen äro 2, smutshvita med askegrå och 
mörkt gulbruna, icke mycket tätt stående fläckar eller kroklinier. 
De äro så stora .som Säångtrastens ägg, men smalare och längre, 


ofta lika tjocka i båda ändar. Ungen är i början  dunbetäckt. 


att uppflyga från en jämn yta om de läggas derpå. 


5. TORNSVALESLÄGTET (Cypselus). 


Fötterna ganska små med alla 4 tårna framåtvända och korta, 
men väpnade med stora, starka, hoptryckta, samt ganska krokiga 
och hvassa klor. | 

Tärna äro ställda parvis, så att den 2:dra och 3:dje, hvilka 
ärd lika stora, äro något mera åtskilda. Första (d. ä. inre) tån, 
eller tummen, är något mindre än de öfriga, och består såsom van- 
ligt: blott af'2 leder; men de tre öfriga, bestå hvardera af 3 leder, 
hvilket är eget för detta slägte. : Tarsen är fjädrad och kortare 
än mellantån med klo: blott ungefär zy af vinglängden. — Näb- 
ben är ganska liten och svag, men vid roten bred och plattad. 
Gapet är oformligen stort, liksom hos den föregående, men saknar 
borsthår, och tungan är liten. — Näsborrärne öppna sig i,en 
hud på näbbroten, men äro ej framskjutande. 

Vingarne ganska långa genom. de långa handpennorna; 
men både öfver och underarmen äro ovanligt korta.  Armpennorna 
äro blott 7, ovanligt små: de räcka ej på långt när till stjertroten 
och blott till + af vingens längd, samt äro myeket kortare. än de 
stora handtäckfjädrarne (se -fig.). Handpennorna 10: den andra 
längst; den första föga kortare. . Några, de: första, äro starkt böjda 
i spetsen. — BStjerten består af 10 pennor och är klufven. Han 
räcker ej ut till vingspetsarna. 

Fjäderklädnaden är fast och elastisk, af mörk, ej fläckig färg. 
Dessa » foglar höra, genom sina vingars skapnad till de starkaste 
flygare i hela klassen, men äro genom sina små, illa bildade föt- 
De hafva till och med ej alltid lätt 
Dock sker 


ter oskickliga att gå eller stå. 


detta utan fötternasi tillhjelp, med några vingslag: Deremot haka 
de sig så mycket bättre fast i klängande ;ställning med de starka 


156 ORDN. 2.1 SPITAR. 


4 


klorna. Några närstående arter: ($1. Acanthyllis och Hemiprogne) 


i varmare länder hafva dock något bättre bildade fötter. Dessa 
foglar äro märkvärdiga för sin 'bobyggnad, hvarom mera nedan. 
För den allmänna yttre likhetens skull, såsom långa vingar 
och stark flykt, små fötter, liten näbb m. m., pläga dessa foglar 
öfverallt af landtfolket benämnas Svalor och de hafva äfven af 
Zoologerna varit sammanförda med dessa. Först Illiger åtskilde 
dem '1811 såsom »”ett eget slägte (Cypselus) och man har sedan 
funnit dem så olika bildade med Svalorna, och med alla som höra 
till första Ordningen, att de tydligen höra till en annan ordning. 
Skelettet visar sig vid första ögonkastet helt olika och nästan detsamma 
är förhållandet med: de flesta andra inre delar. Men äfven de yttre 
visa 'de 'betydligaste' olikheter: man jämföre blott fötter, vingar och 


stjert hos dessa 'och hos de svaleartade foglarna. 


1402. ”Porssvaran (Cypselus apus) Pl. XXI'-fig. 1; jämnt svart- 
aktig med gråhvit fläck på öfre delen af strupen. — De äldre mör- 
kare, med svag, grönaktig glans; vinglängd 170—180 m. m. Kö- 
nén äro lika, eller honan ofta något större än hannen. — Ungarne 
något mindre, och något mera gråaktige, utan tydlig glans; med 
pannan framtill gråaktig och de flesta vingpennorna med fin hvit- 
aktig kant. 

Tornsvalan, som äfven allmänt kallas Ringsvala, eller i Skåne 
Solsvärta och i Bohuslän Svalhök, är en af de vidsträcktast ut- 
bredda foglar. Hon finnes i Europa långt norr om polcirkeln: vid 
Enare (69) samt vid de mera högländt belägna Karesuando och 
Juckasjärvi (68), samt är därifrån, ända ned till 'Medelhafvet, en 
vanlig somrmargäst. — Uti Asien uppgifves hon af Pallas vara ut- 
spridd genom BSiberien och särdeles ymnig' i: Dauurien (vid Bajkal); 
men nyare resande (Middendorf, Schrenck) ha ej funnit henne i 


den östligaste delen af Siberien och i Amurlandet. - Ej heller om- 
talas hon såsom sedd på Japan. 

Uti Afrika säges Ringsvalan vara ganska allmän i Algieriet, 
men. årstiden uppgifves ej. . Föröfrigt synes hon blott under flytt- 
ningstiderna förekomma i Norra Afrika, åtminstone i: Egypten. 
Sannolikt > vistas en stor del om vintern ännu längre ned i Afrika. 
I Sydafrika och ända ned omkring Capstaden är hon tämligen all- 
män, och alla de exemplar jag sett därifrån, för hvilka tiden varit 
angifven, voro dödade under vår vinter eller höst. Riksmuseum äger 
2:ne ex. från Kafferlandet, skjutna af J. Wahlberg d. 13 September 
och 8 Januari; samt 2 från Cap, af Victorin, i Januari (Jfr. Grill 
Anteckn. Vet. Ac. H.. 1858: II n:o 10, sid, ,41). "Alla dessa, kunna 
rätt väl vara från Europa; äfven den som dödades den 13 Sep- 
tember kan hafva haft en hel månads tid till resan, hvilket för 
dessa foglar är mera än tillräckligt. . Emellertid: måste detta'när- 
Alla de Sydafrikanska exemplaren visa några 


tydliga olikheter med våra, hvilka dock synas mig tillhöra den nya 


mare undersökås. 
höstdrägten som Tornsvalan 'ej får hos 'oss, > Den märkligaste af 
dessa olikheter är att strupens hvita fjädrar hafva breda mörkgrå 
skaftstreck. Hos våra exemplar finnas väl äfven sådana, men yt- 
terst fina och otydliga. fång 

Denne fogel vistas i Europa lika kort tid som Göken, eller än 
kortare. Han kommer till: Södra Europa i medlet af April, till oss 
efter början eller: först i medlet af Maj och bortflyttar öfver” allt 
kort tid efter: sedan ungarne flugit 'ut, eller vanligen i medlet af 
Augusti eller något sednare; någon gång, under tidiga och varma 
somrar, redan i slutet af Juli. (Under innevarande år försvunno de 
i Stockholm d. 5 eller 6 Augusti). Ofta ses enskilta par, som 
värpt sent, qvarhållas betydligt längre än de öfriga, till dess un- 
garne äro fullvuxne; men i detta fall försvinna de genast efter 


TORNSVALESLÄGTET. 157 


sedan - desse första gången lemnat bort, eller högst ett par dagar 
derefter... Ungarne äro nämligen genom vingarnas bildning och 
bröstmusklernas styrka genast färdiga i konsten och flyga väl vid 
första försöket. Ofta finner man dock dem som, troligen genom 
slagsmål med syskonen, kommit ut för tidigt, innan vingpennorna 
äro fullvuxna, då de falla ned och ligga hjelplösa på marken. I 
allmänhet synas dessa foglar vara ofredliga. De slåss om' platsen 
för sina bon och tyckas gerna vilja tillegna sig dem af Svalor och 
Sparfvar. Ofta får man se dem hänga sig fast utanpå ett Svalebo 
och-titta in genom öppningen (såsom på vår figur); men då de ej 
kunna äta Svalorna eller deras ungar, blir det ovisst hvad egentliga 
meningen dermed kan vara, om ej att söka efter derag ägg. 

Då Tornsvalan genom sina fötters bildning alldeles ej kan gå 
eller. blott stödja sig sittande på fötterna, äro hennes rörelser in- 
skränkta till flykten och en sort klättring på boet eller sofstället. 
Ute: ses: hon ständigt flygande, utan att någonsin komma ned på 
marken eller på ett träd o. d. Men hon är mästare i konsten och 
flyger nästan beständigt lika fort som de egentliga: Svalorna då de 
sträcka ut i starkaste fart. Hon torde till och med något öfver- 
träffa dem i hastighet och rör sig i stora kretsar, oftast högt i luf- 
ten för att fånga myggor och andra insekter, både stora och små, 
som utgöra hennes enda föda. Derunder låter hon ofta höra sitt 
fina och gälla skrik och man hör ofta, rätt tydligen, det hväsande 
ljudet af vingarnas friction mot luften. Emellertid synes mig Torn- 
svalans flykt ej hafva den ledighet och det behag som de egentliga 
Svalornas. — Vanligen ser man några nära tillhopa, hvilka dock 
ej egentligen följas åt, annat än då ungarne nyss flugit ut och följa 
föräldrarna. - Hon fortsätter att flyga omkring till sent ut på aftonen, 
ofta en timmas: tid efter solens nedgång, då det likväl ännu hos oss 
är ganska ljust. 

Svenska Foglarna 1. 


Boet lägges i klipphålor, eller, enligt hvad man uppgifver, äf- 
ven i trädhål, men i bebodda trakter nästan blott uti hål i murar 
eller under taktegel eller takspån eller annars under tak, i kyrkor 
eller på vindar, dit fogelm komma in genom en trång öppning, genom 
hvilken han måste klänga sig fram med de hvassa klornas tillhjelp, 
och ej såsom Ladusvalan som endast begagnar en öppning genom 
hvilken hon obehindradt kan flyga in. — Bjelfva boet, eller egent- 
ligen balen, är tämligen stor och tjock i form af en ganska ut- 
plattad, rundad eller: något aflång skål af något öfver 100 m. m. 
tvärlinia, tätt sammansatt af strå, risqvistar o. d. med inblandade 
ulltappar, fjädrar, tyglappar m. m., hvilka byggnadsämnen äro fast 
sammanlimmade med det tjocka slem som afsöndras 1 fogelns svalg 
(ur dess salivkörtlar?) och som torkar såsom gummi. Detta slem 
är så ymnigt, att hela boet derigenom utgör en fast massa. Ingen 
särskild, mjukare bale finnes för äggen. — Äggen äro 2 eller 
3, något större än:  Sparfägg, rent hvita, af långsträckt form, men 
med ena ändan tydligen tjockare. 

Andra arter hafva ännu ymnigare slem. och en liten art, lIe- 
miprogne esculenta, som finnes i stor mängd på indiska öarna 
samt i länderna deromkring, bygger de s. k. ätliga svalboen, hvilka 
endast bestå af detta slem, fästadt vid en klippa, såsom en tunn, 
utplattad påse eller plattad skål af knappt 3 tums största tvärlinia. 
De äro af ett blekgult, halfgenomskinligt utseende, ungefär såsom 
gummi eller husblås, och hafva blott ett ringa antal vidfästade 
strån, fjädrar 0. d. Dessa foglar bygga kolonivis i stor mängd 
på vissa klippor, hvarest boen nedrifvas, hvarefter de rensas från 
främmande ämnen och utgå i handeln i stora qvantiteter. Mest 
säljas de i OChina, hvarest de ätas såsom en läckerhet och anses 
vara ganska stärkande. De uppblötas i varmt vatten, då de svälla 
ut nästan såsom gelée, till en flerdubbel volum. Det ämne hvaraf de 

40 


158 ORDN. 2. -SPITAR. 


bestå, är starkt qväfvehaltigt och utgör en egen form af slem, som 
man kallat Neorsin. (Om dess beståndsdelar, se Berzelii Års- 
berättelse 1839, 687). 

Synonymi. Hirundo Apus Linn. — Cypselus apus Iliger Prodr. 
1811; — Gloger Handb. 421; — Yarrell, Br. B. II, 260 (Swift); — 


Nils. fn. I, 250. 


BLÅKRÅKESLÄGTET (Coracias). 


Fötterna medelmåttigt stora och starka, men korta: tarsen blott 
så lång som mellantån utom klon, och ofjädrad. De 3 framtårna 
från roten skilda, utan mellanhud; olika långa: den inre 3, den 
yttre öfver + så lång som mellantån. 

Baktån är vänd rätt bakåt och mycket mindre: än : sidotårna, 
men vid roten stödande på marken och bred, af den mjuka, ut- 
bredda huden. Hans klo är ungefär lika med sidotårnas, eller ofta 
något större; men alltid betydligt mindre än mellanklon, som är 
gned och helbräddad. 

Näbben stor och stark, dock betydligt kortare än hufvudet, 
med rundad näbbrygg; kägellik, rät, med smal, hakformigt böjd 
spets. Afven underkäken är i spetsen något nedböjd. Gapet 
tämligen stort, med v. p. 6 starka, men ej långa borsthår vid 
hvardera sidan. Tungan 'medelmättig. Hakans vinkel räcker 
knappt fram om näsborrarna. — Näsborrarna nakna, snedt lig- 
gande vid näbbrotens sidor, såsom en smal, rät springa. 

Vingarne tämligen stora, med 13 armpennor, af hvilka den 
första räcker till 3, de längsta något öfver $af hela vingen. Hand- 
pennorna 10: den 2:dra, eller 2 och 3, längst; 1 föga kortare (läng- 


den varierar dock). Armtäckfjädrarne räcka, såsom vanligt i denna 


ordning, långt öfver halfva armpennornas längd. — Stjerten medel- 
måttig, nästan jämn, af 12 pennor. — Fjäderklädnaden fast, afen 
lysande, vanligen blåaktig färg. 


103.  BråKråras (Coraeias garrula) Pl. XXI fig. 3. Blekt, 
glänsande blåaktig med rödbrun rygg. Vinglängd omkring 200 m. m. 

Denna är den enda af de verkligen till vår fauna hörande 
foglarna, som visar något af den starkt lysande färgprakt, som är 
vanlig bland heta zonens arter. Större delen af kröppen har en 
starkt glänsande, något i grönt stötande, blekblå färg. På strupen 
bilda fjädersträlarne midtåt hvarje fjäder en smal rand, som är tä- 
Rundt 


omkring näbben äro fjädrarne blekare, hvitaktiga. Rygg och skul- 


tare och: derigenom lifligare, men föröfrigt ej olika färgad. 
lerfjädrarne rödbruna. Öfvergumpen och de minsta vingtäckfjädrarne 
mörkare, glänsande violettblå. De större täckfjädrarne ljust, dun- 
klare grönblå. Handpennorna svarta, utåt öfverallt violett blåglän- 
sande, Handtäckfjädrarne, rent ljusblå. De 2 mellersta stjertpen- 
norna smutsigt brungrönaktiga; de öfriga svarta, utåt blåglänsande, 
med hvit, utåt blekblå ända, som blir småningom längre på de 
yttre pennorna. Den yttersta har en kort, smalare, svart spets, som 


öfverskjuter de nästliggande. Näbben svartaktig. Iris brun.  Föt- 
terna brungula. — Hanne och hona lika; ungarne orenare 
färgade. 

Den nya höstdrägtens fjädrar börja redan visa sig här, före 
flyttningen. Några ses, både på rygg, hufvud och bröst på ett 
exemplar, skjutet vid Stockholm d. 22 Augusti. På exemplar från 
Rhodos och Nubien äro de vida talrikare: De äro på ryggen mörkt 
gråbruna; på hufvud, hals och vingar likaså, men något dragande i 
grönaktigt; på undersidan bleka, smutsigt gulgrå. De ljusare strec- 


ken på strupen äro tydliga och nästan hvita, Handtäckfjädrarnes 


BLÅKRÅKFSLAGTET. 159 
+ 


spetsar äro nästan svartaktiga. Vingpennornas ruggning tyckes 
alltid börja med de minsta. De nya vingpennorna äro svarta och 
sakna fullkomligt den sköna blå glansen på öfra sidan. — Rugg- 
ningen" tyckes gå långsamt under höstmånaderna; men i Februari 
synes en ny ruggning föregå, då den lysande sommarfärgen anläg- 
ges. (Se härom Mevesy Vet. Ac. Öfv. 1860, 193). 

Hos oss finnes Blåkråkan till omkring 60” Latitud eller unge- 
fär till Ekeskogens norra gräns. Vid Stockholm och Upsala samt 
midt vinne ivlandet vid samma latitud är hon ännu tämligen all- 
män, men redan vid Gefle är hon högst sällsynt och åt norr der- 
ifrån är hon knappt sedd, om ej något utströfvande, förvilladt 
exemplar. Ungefär samma norra gräns tyckes hon ha i Ryssland. 
Hon "skall" äfven finnas i vestra delen af Siberien (till Irtish och 
Altai, Pall.), men ej längre åt öster. Äfven i vestra Europa, så- 
som, England, Holland och Belgien, samt (enl. Vieillot) i norra hälf- 
ten af Frankrike, tyckes hon blott förekomma såsom 'accidentell, 
ehuru de engelske faunisterne uppräkna tärligen mänga exemplar, 
(Yarrell anför v. p- 20) som veterligen blifvit funna i hela Stor- 
britannien under flera årtionden. Äfven bos oss skall hon vara 
sällsynt mot vester (i Bohuslän, enl. W. v. Wright). Mot söder 
är hon allmän i hela Europa och häckar i mängd i Grekland, Si- 
cilien och södra Spanien. — Uti Afrika anföres hon såsom allmän 
i Ålgiriet, men thyvärr ej med närmare uppgift om årstiden. (Då 
likväl Malherbe säger att hon är allmän där ”au mois d'Aott no- 
tamment”, tyckes man deraf kunna sluta att hon häckar i landet). 
I Egypten och Nubien lärer hon blott finnas under flyttningstiderna. 
Äfven denna tyckes således tillbringa vintern långt ned i Afrika, 
t. o. m. ända ned i Cafferlandet, hvarifrån hon länge varit känd. 
De exemplar vi äga från Nubien äro i höstdrägt (men sakna upp- 
gift på tiden). De som J. Wahlberg hemfört från Cafferlandet äro 


en hanne, d. 24 Februari, i ruggning, och en hona, d. 9 Mars, i 
nästan ren sommardrägt. Men om man jämför med flyttningstiderna 
så inses, att dessa rätt väl kunna vara från Europa. -— Till södra 
Europa ankomma de första exemplaren i början af April, men såsom 
vanligt anlända de flesta efterhand, något sednare; de flytta derifrån 
i September. I södra Sverige börjar hon visa sig i början af Maj 
och afreser vanligen i slutet af Augusti. Vid Stockholm är hennes 
vistande ännu något kortare. 

Blåkråkan är en skygg och ostadig men grälaktig och buller- 
sam fogel, som ej länge plägar hålla sig stilla. Hon flyger ut- 
märkt lätt, men ojämnt, ehuru ej så ojämnt som Naltskärran. Un- 
der vackert 'väder får man se dem förlusta sig med att flyga uppåt, 
tämligen högt, tumlande om och liksom lekande, samt åter rätt 
ned, hvarunder de flitigt låta höra sitt vanliga, sträfva läte: rack! 
rack! — Hon bebor endast glesa skogar, omväxlande med ängar 
eller fält och i hvilka finnas spridda större träd, isynnerhet Ekar 
som hafva torra eller föga löfrika, tjockare grenar, från hvilka är 
fri utsigt. På dessa, liksom på pålar o. d. sätter hon sig för att 
speja efter föda, som består af större insekter och larver, gniglar 
0. 8. V., äfven små grodor. Hon blir aldrig länge qvarsittande utan 
flyger. snart till en annan gren, eller ned på marken för att gripa 
sitt rof, allt under utstötande af sitt rack! rack! På marken går 
eller hoppar hon tämligen tungt och obeqvämt, samt ej länge: blott 
för att fånga ett bestämdt rof. — Med sina samslägtingar ligger 
hon i ständig strid, liksom med roffoglar och kråkor; d. ä. med 
dem som lefva af någorlunda lika födoämnen som hon sjelf; de 
öfriga lemnar hon i fred. Men, besynnerligt nog, likväl bo och 
bygga nästan alltid flera par nära intill hvarandra. 


aldrig i flock eller sällskap, utan hvarje par lefver för sig. — De 


Dessa «lefva 


bygga i ihåliga träd, såsom Ekar och Aspar, vanligen i hål med 


160 i ORDN. 2. SPITAR. 


liten öppning; någon gång i Gröngyllingbo. Här inlägga de blott 
en tämligen illa "hopasatt bale af strå och stickor, löf o. d. öfverst 
med en och annan fjäder. Äggen äro rent hvita, till storlek och 
färg lika dem af Skogsdufvan (Columba oenas) men till antalet 4 
eller 5, då Dufvan aldrig lägger flera än 2. f 

Det uppgifves att Blåkråkan mot hösten äter Ollon eller andra 
af våra frukter, hvilket dock torde:bero på förväxling med Nöt- 
skrikan. Hos oss stannar hon väl aldrig qvar tills Ollonen bli 
mogna eller blott fullvuxna. I södra Europa skall hon då begär- 
ligt äta fikon. 

Synonymi. Coracias garrula L.; Gloger Handb. 433; — Nilss. 
fn. 235; — Galgulus Briss. II, 64; — Vieillot Enc. 866. 


BIÄTARESLÄGTET (Merops). 


Fötterna ganska små med de 3 framtårna, från roten, långt hop- 
vuxna: deu yttre med 3 leder, den inre med hela första leden, förenade 
med mellantån. Näbben af hufvudets längd, jämnt bågböjd och smånin- 
gom afsmalnande uti. den ganska fina spetsen. 

Näbbens rygg är hvasskölad och dess sidor plattade, hvarigenom 
näbben i genomsnitt synes fyrkantig, Gapet är tämligen stort, klufvet 
midt under ögat, utan tydliga borsthår. Tungan lång och smal, men ej 
utsträckbar. Näsborrarne täckte af fjäderborst. — Vingarna ganska länga 
och spetsiga med 13 armpennor, af hvilka den första ej räcker till 3 af 
vingen och de flesta äro i spetsen hjértlikt inskurna. Handpennorna 10: 
den första ganska liten; den andra längst. — Stjerten har 12 pennor: de 
2 mellersta oftast med lång, smal spets. — De små fötterna äro nakna, 
liksom hos Vattenfoglarna, opp öfver häl-leden och på ändan af tibia. 
Tummen är bildad såsom hos Coracias, men med klon betydligt mindre 
än den på sidotärna. 

Fjäderklädnaden är fast och prydd af rena, lysande färger, liksom 
hos Blåkråkeslägtet, med hvilket Biätarne visa mycken likhet. Liksom 
de föregående slägtena (Cuculus, Caprimulgus, Cypselus, Coracias) tillhöra 


dessa sednare hufvudsakligen den varmaste delen af gamla fastlandet 
men innefatta en typisk, ganska vidt utbredd art, som äfven visar sig 
långt opp i den tempererade zonen. | 


BiätAREN (Merops apiaster. 25). Pl. 70 fig. 1. Ofvan rödbrun, under 
grönblå med klart gul strupe, omgifven af svart. — Vinglängd omkring 
150 m. m. Pannan är hvit, bakåt öfvergående i blått. Ryggen bakåt 
småningom gulaktig. Ving- och stjertpennörna mörkt grönaktiga; de 
förra i spetsen svarta. Af stjertpennorna ha de 2, mellersta blott en gan- 
ska kort, smal spets, som öfverskjuter de följande. Iris röd. Hanne och 
hona lika. ; 

Ungarne likna de gamla, men hafva dunklare färger och smutsigt 
grönaktig rygg samt brun iris. Äfven är stjerten jämn. Vinglängden v. 
p. 140 m. m, l 

Biätaren tillhör de varmare länderna, till v. p. 459 lat., eller något 
längre opp, i södra Europa och den närmaste (vestligaste) delen af 
Asien (till Jrtish Pall.) samt Persien. Men äfven i Afghanistan, Kasch> 
mir och N.V. Indien skall han förekomma. Han synes vara talrikast i 
sydöstra Europa (Grekland) och i Mindre Asien, men förekommer äfven 
allmän i sydligaste Ryssland, Caucasien, och utmed Donau i Ungern. 
Derifrån, mot vester, blir han mindre allmän, så att han saknas i Al- 
perna och blott finnes ganska spridd i södra Tyskland samt mellersta 
delen af Frankrike; men i södra Frankrike är han vanligare och i Spa- 
nien allmän, äfvensom 1i Italien och på de stora öarna. — Af norra 
Afrika bebor han under sommaren hela Algiriet i stor mängd. Utmed 
Nilen tyckes han blott fortplanta sig ned uti Sennaar (Heuglin), men icke 
i Egypten, hvarest han dock finnes ymnig under flyttningstiderna. Län- 
ore ned åt Afrika, t. ex. vid Senegal, är han visserligen funnén men det 
är obekant om han där fortplantar sig. Vi återkomma till denna fråga. 


Då Biätaren är en af de foglar som flyga starkt och äro fallna för att 
ströfva vida omkring, så visar han sig ofta i trakter, som ligga utom, 
och ganska långt norr om det nyss beskrifna området, hvilket han egent- 
ligen bebor; men omständigheter måste finnas, oberäknadt höstkylan, 
som göra att han ej tyckes kunna bli hemmastadd där. Hans lysande 
färger och ovanliga utseende, samt hans sätt att öppet visa sig där han 
finnes, göra äfven att han synes mera än andra dylika foglar, som kan- 
hända sprida sig utåt i lika stort antal. I större delen af Tyskland och 
i norra hälften af Frankrike skall han blott sällan förekomma; mest så- 
som ensam, förvillad fogel, men äfven flera tillsamman, dock utan att 
visa sig årligen eller på vissa bestämda ställen och jag känner ingen 


BIÄTARE-SLÄGTET. 161 


säker uppgift att han häckat norr om Österrike. I Belgien och Holland 
tyckes han ej hafva blifvit anmärkt, men i Storbritannien har man sam- 
lat underrättelser om ett tämligen betydligt antal (v.p. 30), som tidtals 
visat sig sedan 1794, hvaribland ett ex. uti Irland. Några hafva förekom- 
mit i Danmark. Afven hos oss hafva de blifvit antecknade; första gån- 
gen, så vidt bekant är, i början af Juni 1816, då ett par visade sig i 
Nedraby, en mil norr om Ystad. Hannen blef skjuten och var en af de 
första foglar jag såsom gosse försökte att stoppa opp. -— En erhölls i 
Augusti 1829 i Högsäters S:n af Dalsland och uppstoppades samt förva- 
rades af Hofpredikanten O. Fryxell, som sedan skänkt exemplaret till 
Riksmuseum. — Vidare visade sig en liten flock af 6 stycken den 19 
Maj 1858 vid Täfvelsås, nära Wexiö, hvarest de uppehöllo sig 3 dagars 
tid i en Asp uti trädgården, och fångade Humlor; 2:ne blefvo skjutna af 
Kyrkoh. N. Wieslander, som skänkte det ena ex. till Riksmuseum, det 
andra till Lund. De öfriga försvunno från orten. 

Biätaren är ganska ömtålig för kallt eller blott kyligt väder, hvar- 
före han flyttar ut om hösten från hela det område han bebor, inberäk- 
nadt Algiriet, för att tillbringa vintern längre ned i Afrika. Han säges 
utflytta "från Södra Europa i September och återkomma dit i Mars samt 
under hela loppet af April. En betydlig del af dessa foglar tyckas kom- 
ma ända ned till sydspetsen af Afrika, t. ex. omkring Capstaden, hvar- 
est fogeln synes vara allmän i December—HFebruari, då den trakten har 
sin varmaste sommar, Alla de omkring Cap, i östra delen af Capkolo- 
nien och i Cafferlandet dödade eller sedda exemplar, för hvilka jag sett 
tiden uppgifven, hafva träffats där mellan den 18 November och den 11 
Mars; de flesta dock i Januari (se Grill, Anteckn. af Victorin, Vet. Ac. 
H. II (1858) n:o 1, p. 46). Flyttningen sker flockvis, ofta af hundrade- 
tals tillsamman, och öfverhufvud plägar fogeln alltid lefva i sällskap. 
Utom fortplantningstiden får man vanligen se en mindre flock sitta på 
de högre och tjockare, helst torra grenarna af ett träd, hvarifrån hvar 
för sig gör utflykter för att fånga de insekter, som han ser. Födan ut- 
göres nämligen allenast af större insekter, helst Bi och Humlor, af de 
arter som samla håning, hvilka de svälja utan att skadas af gadden. 
De flesta insekterna tagas i flykten och bäras i näbben till trädet deri- 
från fogeln flög ut, hvarest de förtäras. Derunder läter han höra sitt 
nästan hvisslande och något skärrande läte, som ofta, vid hans återkomst, 
upprepas af dem som sitta i trädet; annars hör man dem sällan gifva 
ljud. Det vanliga lätet plägar i bokstäfver uttryckas med: sisikryi! 
Flykten är snabb och lätt, oftast med stilla vingar, ganska lik Svalor- 


Svenska Foglarne TI 


nas, kretsande och lekande med hastiga omkastningar, ömsom hög och 
låg. Deremot går han ganska dåligt och troligen aldrig på marken: 
men det påstås att han i de gångar, som leda in till boet, plägar springa 
baklänges. — Han vistas icke uti tätare skog utan helst bland mera 
spridda träd, i lundar eller trädgårdar omgifna af öppna fält och, fram- 
för allt, i backig mark. 

Sina bon utgräfver han coloni-vis, ofta i ganska stort antal nära till- 
sammans, i branta backar af lös jord, eller i höga flodstränder, sanddy- 
ner vid hafvet o. s. v. De sägas bestå af en 3-—6 fot lång, nästan hori- 
zontell, men något uppåtstigande gång, som innerst har en liten utvidg- 
ning, hvarest äggen läggas på en obetydlig bale af mossa. Yttre Öpp- 
ningen säges vara mycket liten,” föga öfver 2 tum i diameter; men 
sedan skall gängen vara vidare, så att en knytnäfve eller arm lätt går 
in. Äggen äro 5 till 7, nära klotrunda, glänsande hvita och tämligen 
stora i förhållande till fogein. — Om natten hvilar han äfven i hålor, i 
brinkar eller i klippor, murar ,o. s. v. eller i trädhäl. — Det förtjenar 
anmärkas att Biätarens hud är ganska fast, liksom för att motstå bi- 
stygn, för hvilka han dock. tyckes vara skyddad genom sin fjäder- 

lädnad. 

Synonymi. Merops apiaster Linn. et omn. -— Gloger Handb. 437; 
— Nilss. En. 175. 


KUNGSFISKARE-SLÄGTET (Alcedo). 


Fötterne ganska små med de 3 framtårna vid roten långt hopvux- 
na (bildade alldeles som hos föregående slägte). Näbben läng, alldeles 
rät (men spetsad och nästan fyrkantig, såsom hos Merops. — Gapet är 
tämligen stort, långt klufvet, utan borsthår. Tungan ganska liten, plat- 
tad, ej utsträckbar. Fjäderklädnaden är lysande färgad, liksom den hos 
Merops; men kroppsformen är ganska olika: kort, tjock, med korta, run- 
dade vingar och kort stjert. Armpennorna 13. Handpennor 10: den för- 
sta icke mycket kort. Stjertpennor 12. 

De hithörande arterna äro talrika i de varma delarna af gamla con- 
tinenten. De egentliga Alcedines; som lefva af fisk, äro små med 
ganska liten stjert och glänsande ljusblå bakrygg, som icke kan döljas 


af scapularfjädrarna. — Andra, sl: Halcyon m. fl.; som äro ännu talri- 
kare i samma trakter och mest lefva af insekter, äro något större, van- 
41 


162 ORDN. 2. SPITAR. 


ligen med glänsande ljusblå bakrygg, liksom hos de nyssnämnda; men 
scapularfjädrarne äro så stora och talrika, att de kunna fullkomligt öf- 
vertäcka bakryggen, och stjerten är något längre, nästan medelmåttig, 
samt näbben tjockare. — En tredje hufvudform af Kungsfiskrarna är 
slägtet Ceryle, hvaraf arter förekomma både i gamla fastlandet och i 
Amerika. Dessa hafva små scapularfjädrar och bakryggen dunkel, af 
lika färg med den öfriga ofvansidan: icke blå; vanligen mörkt grå eller 
grönaktig. Äfven dessa förtära till en del fisk. — Detta lefnadssätt, som 
tillhör en stor del af dessa foglar, nämligen att hufvudsakligen lefva af 
fisk, är märkvärdigt, då det föröfrigt icke förekommer hos andra foglar 
än Vattenfoglarna, de större Vadarna och några få Roffoglar. Man har 
anmärkt att det utgör en ny likhet mellan Kungsfiskrarna och Hägrar- 
na, hvilka redan likna hvaradra genom hela bildningen af näbb och 
hufvud. 


KUNGSFISKAREN (Alcedo ispida. 26) Pl. 70 fig. 2. Ofvan mörkt grön- 
aktig med hela ryggen och öfvergumpen långsåt, samt talrika tvärfläckar 
på hufvudet och mindre fläckar på vingarna, glänsande ljusblå. Under- 
sidan roströd med hvitaktig strupe. Ett band genom ögat roströdt, slu- 
tar bakåt i en hvit fläck. Stjerten lysande mörkblå. Fötterna mönje- 
röda. Föga större än en Gråsparf: Vinglängd '76 mm. Näbb 35—933 
mm. Honan har blott något mindre lifliga färger än hannen och obe- 
tydligt kortare näbb. 

Kungsfiskaren är tämligen vidsträckt utbredd i mellersta och södra 
Europa samt i motsvarande delar af Vestra Asien och i Norra Afrika, 
men tyckes ej gå långt mot söder. I olikhet med de föregående arter- 
na, uppgifves det, att nästan öfverallt, hvarest han årligen häckar qvar- 
stanna åtminstone en del öfver vintern; men att en stor del flytta mot 
söder är tydligt deraf, att fogeln blir talrikare i södra Europa om vin- 
tern. I Afrika är han blott känd från Egypten, hvarest han allenast 
tyckes förekomma om vintern (Heuglin), sawt från Algiriet, hvarest han 
skall vara allmän; (jag har ej funnit uppgifvet vid hvilken årstid, men 
sannolikt torde han dock finnas där hela året). I alla Europas sydligare 
länder och i mindre Asien skall han vara allmän under hela året, och 
: han uppgifves regelbundet oeh årligen förekomma samt häcka i Irland 
och England, Holland, Norra Tyskland, mellersta Ryssland, samt utåt 
Asien: till Altai och öfre Jenisei. Hans egentliga hemland torde alltså 
kunna antagas sträcka sig ungefär till 559 lat. (eller kanhända något 
längre. i Ryssland?) Närmast Norr om denna gräns, såsom i Skottland, 
på danska öarna och i Estland uppgifves han väl ännu förekomma, till 


och med häckande, men dock ej regelbundet eller allmänt. Äfven hos 
oss hafva exemplar flera gånger blifvit sedda, isynnerhet i Skåne, dit 
de sannolikt kommit från Danmark. Der sägas de några gånger hafva 
förekommit parvis: men det är dock ännu ej bekant att de fortplantat 
sig, och i alla fall hafva de ej bibehållit sig, hvarföre de ännu icke 
kunna betraktas såsom hörande till landet. Enskilda exemplar uppgif- 
vas hafva blifvit sedda, en gång vid Halmstad, 1852, och ända opp vid 
Hörningsholm (på Mörkö vid Södermanland; Nilsson) samt” vid Arendal 
och Christiania (Rasch). -— I östra och södra Asien finnes denne fogel 
ej; åtminstone ej fullt sådan som i Europa; men han ersättes af en an- 
nan art eller climatisk varietet, Alcedo bengalensis Gm., som blott 
skiljes från den europeiska genom ännu något lifligare färger (dock med 
fullkomligt lika teckning och färgfördelning), mindre storlek (vinglängd 
68—70 mm.) men längre näbb (38 mm.). Denne finnes i hela Indien, 
China, Japan och Amurlandet. De afrikanska arterna äro något tydli- 
gare skilda från vår. 

Kungsfiskaren flyger ganska snabbt, men tungt och alltid lågt, med 
täta vingslag och ej långt åt gången. Han går högst dåligt och aldrig 
på marken. Han vistas endast vid vatten: omkring sjöar och åar eller 
små dammar, hvarest han plägar sitta orörlig, ofta hela timmar, på en 
påle eller gren öfver vattnet, för att lura på rof. Detta griper han med 
näbben genom att störta rätt ned i, vattnet, hvarifrån han lika hastigt 
äter flyger opp. Hans föda utgöres isynnerhet af småfiskar, såsom Ell- 
ritzor (Cyprinus phoxinus) o. d., men äfven, i brist på fisk, af vatten- 
insekter och larver. Dessa sväljas hela, men fiskben o. d. uppkräkas 
sednare. Han ses alltid ensam och tyckes derföre ej någorstädes före- 
komma i mängd. Blott under flygten låter han höra ett kort, svagt läte, 
såsom tick! — Boet utgräfves i en brant strand eller s. k. åbrink, vid 
vattnet och några alnar öfver dess yta. Det liknar Strandsvalans och 
Biätarens. Ingången är tämligen trång, omkring 3 fot lång, innerst ut- 
vidgad till en något större, rundad kammare. Ingen annan bale lärer 
finnas än de uppkräkta fiskbenen; men emedan boet plägar begagnas 
flera år å rad kunna dessa bli rätt ymniga. Äggen äro 5—8 eller t. o. 
m. flera, glänsande hvita, nästan klotrunda. Hannen säges mata sin hona 
under liggningen, och båda gemensamt mata ungarna, först med större 
vatteninsekter, sedan med fisk, som uppkräkes ur matstrupen. 

Synonymi. Alcedo ispida L. et omn. — Gloger Handb. 439; — 
Nilss. Fn. I, 172; — Yarrell Br. B. II, 223. 

Denne fogel kan, såsom icke svensk, ej hafva ett eget svenskt namn, 
men man har ömsom kallat honom Kungsfiskare, efter det engelska 


KUNGSFISKARE-SLÄGTET. 163 


Kingfisher, och Isfogel, efter det tyska Eisvogel.. Jag har valt det förra, 
som uttrycker. det märkvärdigaste draget af fogelns lefnadssätt. Det 
sednare namnet kan tyckas vara orimligt för en fogel som älskar vär- 
men och undviker isen; med det är ej härledt af Eis (is), utan af Eisen 
(jern). Det -har, enl. OC. Gessner, under medeltiden äfven haft formen 
Eisenvogel och Eyssengart, af jern-rost-färgen på fogelns bröst... Detta 
sistnämnda tyckes betyda Jerngördel. 


DUVE-SLÄGTET +) (Columb a) 


igenkännes lätt från alla andra genom den egna bildningen av de 
flesta kroppsdelar, och särdeles genom ' den starkt kullviga, tjocka 
och mjuka huden öfver näsborrarna (jämför sid. 135). 

Näbben är tämligen liten och svag, vanligen knappt av halva 
huvudets. längd, rät, midtpå liksom hopsnärjd av en tvärsgående 
intryckning. Rothälften ovantill mjuk genom den tjocka, starkt kull- 
riga hud, i hvars sidor näsborrarne öppna sig såsom smala, full- 
komligt  tillslutbara, längsgående springor.  Överkäkens spets-hälft 
hård, upphöjdt kullrig med svagt nedböjd, något trubbig spets. 
Hakans vinkel räcker långt framom näsborrarna. 

Huvudet är litet mot kroppen, såsom hos Höns och Vatten- 
foglar, men med hög, tvärt uppstående panna och tämligen litet 


gap, emedan munöppningen ej är bred och ej kluven långt bak- 


om näsborrarna) visar en icke otydlig likhet med det bos slägtet 
Charadrius. 

Fötterna medelmäåttiga, med kort tars; men starka, med de 3 
framtårna fullkomligt skilda: mellantån betydligt längre än de nä- 
stan lika långa sidotårna. Baktån ej mycket kortare än sidotår- 
na, och vid roten, genom den tjocka, mjuka huden, nästan bredare 


än de, samt ej upplyftad, utan ända från roten stödande mot mar- 


ken. Alla tårna med bred, mjuk, småvårtig, men platt (ej knölig) 


såla. — Klorna något trubbiga, föga krökta; den bakre ungefär 
så stor som sidoklorna eller något större. — Tarsen ungefär så 


lång som mellantån utom klon, tämligen tjock, baktill och på si- 
dorna mjuk, av de tjocka, köttiga tåmusklerna, som beklädas av 


en mjuk, vårtfall hud (liksom hos Vattenfoglarna och en del av 


Hönsen. De föregående ha oftast små och tunna muskelbukar till 
täsenorna och härd tarsbeklädnad). 

Vingarne räta, spetsade (oftast långa): andra vingpennan (el- 
ler 2 och 3) längst; den första ej mycket kortare. Armpennorna 
12—214. Stjertpennorna 12 (eller 14), breda, medelmättiga (eller 
hos några få - arter långa). 

Fjäderbeklädnaden är högst egen: tät, med fjäderskaften, utom 
spetsen, ganska tjocka och mjuka (liksom svampiga, bestående av 
ovanligt stora celler) och fanet nedtill liksom ulligt eller dunlikt 


af de länga, mjuka småstrålarne. — Aven huden är ovanligt 


om . näbbroten.  Borsthår saknas. Hela huvudet med näbben (ut- skör, ehuru knappt tunnare än hos de flesta andra foglar, — Stor- 


”) I svenskan skrifva vi vanligtvis: Dufva, liksom blifva, skrifva, lefva, hafva, af, knif, gif, haf, lof, skråf, afvig o. s. v. Men dessa och dylika ord uttalas ej så, ty 
det f som finnes uti dem höres icke och har trohgen aldrig varit uttaladt. Det brukliga skrivsättet är således orimligt och felaktigt, och de nämnda orden borde rätteligen i 
skrift, liksom; i tal, heta: Duva, bliva, skriva, leva, hava, av, kniv, giv, hav, lov, skråv, avig o. s. v. — Detta riktigare skrivsätt ser illa och besynnerligt ut, nämligen i 
svenskan, för det ovanda ögat; men i andra språk, där det är vanligt, stöter det ej. Man läser och skriver i latinska ord: novem, novus, levis (ej nofvem, nofvus, lefvis): i 
fransyskan: avaler, avoir, naval, novice, neveu (icke afvaler — nefveu). I danskan finna vi orden: blive, skrev, kniv, lov, leve for at skrive o. s. v. ganska riktiga, och i 
vårt eget språk finna vi ej f vara nödvändigt i sådana ord som: bevis, använda och en mängd ur andra språk upptagna, såsom: nerv, november, navigation (vi skriva ej befvis, 
nofvember, men ofta, orätt: nerf). — För att visa att även vi kunna skriva rätt, om vi vilja, har jag i denna avhandling, om Duvorna, utelemnat det överflödiga f där det fö- 
rekommer ; men anmärker här, att då f bestämdt uttalas, bör det ock skrivas, även emot härledningen, såsom isynnerhet framför £, bt. ex. i: löfte, skrift, haft (av lova, skriva, hava). 


164 ORDN. 2. SPITAR. 


leken är ej betydlig: vår Ringduva hörer till de större arterna 
af egentliga Duvor; men flera arter finnas som äro föga större än 
Sparvar. Färgen är hos våra vilda arter blågrå; i de varma 
länderna ofta grön eller brun 0. s. v. — Hanne och hona äro 
lika till det yttre och ungarne visa föga olikhet med de äldre. 

Duvorna gå lätt och väl på marken, steg-vis, men aldrig hop- 
pande eller egentligen springande. De flyga även i allmänhet lätt 
och starkt och klappa med vingarna då de flyga opp. De vistas 
mycket, eller mest, på marken, hvarest de söka sin föda, som de 
plocka med näbben, utan att skrapa med fötterna såsom Hönsen. 
Deras föda utgöres nästan uteslutande av växtfrön, dels stora, så- 
som Ekollon 0. d., dels små, såsom gräsfrön. Våra arter äta helst 
Blott i nödfall taga de bär, blad o. d., till och 


Genom sin frödiet överträffa de ej blott Hönsen, 


frön af ärtväxter. 
med : små djur. 
som äro tämligen allätande, utan även sjelva Siskorna. Men födan 
uppmjukas, liksom hos Hönsen, i den stora krävan, innan den ned- 
går i magen. De dricka mycket genom att suga eller liksom pum- 
pa in vattnet, och bada såväl i vatten som i sand. 

I allmänhet leva Duvorna flockvis, i stora, tätt slutna skaror, 
spatserande på marken för att söka föda och sättande sig i träden 
för att hvila. 
då hanne och hona dela alla omsorger. 


Men under fortplantningstiden leva de parvis, 
De äro väl bekanta för 
sin inbördes ömhet och för hannens trägna courtise, då han kutt- 
rar för sin maka. En av deras vanligaste ömhetsbetygelser är att 
de mata hvarandra ur krävan, hvilket man plägar kalla näbbas 
De bygga i träd, klipphålor o. d., alltid högt över 


Boet är glest och illa hopsatt af qvistar m. m. samt 


eller kyssas. 
marken. 
nästan platt, utan särskild tätare bale; eller det består, liksom flera 
av de föregåendes, blott av en större, groft hopfogad bale. Derpå 
läggas) blott 2, hvita ägg. 


Dock uppgives att somliga, mindre 


arter även kunna lägga 3 ägg; andra, större, blott ett. Dessa 
ruvas skiftevis af makarna, hvilka icke hava liggfläckar, såsom de 
flesta andra foglar. De mata även ungarna gemensamt, nämligen 
först med ett eget, grötlikt, något mjölkartadt ämne, som börjar 
avsöndras ur krävan hos både hanne och hona vid liggningstidens 
slut; — det är en slags antydning till mjölkavsöndringen hos Dägg- 
djuren. Snart få dock ungarne frö som blivit uppmjukade i för- 
äldrarnas kräva. 

Ungarne äro, då de kläckas ur ägget, liksom alla de föregå- 
ende foglarnes, outbildade, blinda och nakna. Liksom Sångfoglar- 
nes och Spitarnes ungar, måste de uppfödas någon tid i boet in- 
nan de kunna gå och flyga samt sjelve söka föda, hvarigenom 
Duvorna mycket skilja sig från Hönsen. 

En av Duvornas egenheter är deras brist på läten. Om man 
undantager de små ungarnas pipande efter föda, får man knappt 
av dem höra annat läte, än det så kallade kuttrandet, hvilket de 
fullvuxne hannarne låta höra, blott under fortplantningstiden, såsom 
ett uttryck av passion och egentligen blott i makans närvaro, då 
han för henne betygar sin ömma låga eller då han tillkallar hen- 
ne. Ofia får man väl höra samma läte av ensamt instängda han- 
nar (t. ex. av Turtur- och Skrattduvor); men det åtföljes då av 
oro, och av rörelser som utmärka lidelsen. Det är således ej fullt 
Jämförligt med fogelsängen, som väl kan bero av fortplantningsti- 
den, då den vanligen är starkare och livligare än annars, men 
som icke beror av ögonblickets passion, utan tvärtom endast yttras 
under lugna stunder, säsom ett uttryck av behovet att tillkännage sitt 
välbefinnande. Den avstannar alltid vid inträdet av lidelsen, som 
plägar åtföljas av andra, mindre tydliga, omelodiska läten. — Duv- 
hannarnes kuttring är ett kort och starkt, kurrande, men vanligen 
välljudande läte, som ofta upprepas och som är väl igenkänneligt 


DUVE-SLÄGTET. 


för de olika arterna, Av de mindre (Turturduvorna) är det finare 
och starkare. Det bildas allenast i den nedre delen av luftstrupen 
(eller dess grenar?) utan att munnen dervid öppnas såsom vid de 
flesta andra foglars läten, men halsen böjes och utspännes, isyn- 
nerhet över krävan, hvilket antyder det arbete, hvarigenom luften, 
till frambringande av ljudet, prässas mellan lungorna och vissa 
delar av luftstrupen, utan att utgå genom munnen. — Utom detta 
läte får man av fullvuxna Duvor ej höra annat än ett svagt och 
och kort murrande, även med tillslutet näbb, såsom ett uttryck av 
förargelse eller ångest, dels då de gripas av en människa eller ett 
rovdjur, dels vid deras små inbördes oenigheter, hvilka dock blott 
mera sällan påkomma. Detta läte upprepas ej ofta, men det hö- 
res av båda könen. Duvorna låta utom det nyssnämnda, svaga 
lätet ej höra någon yttring av smärta, vrede o. d. samt ingenting 
som kan förliknas vid andra foglars locktoner eller sång eller vid 
de flesta andra, högre djurens skrik. Nästan det enda hvarpå man 
hör att en flock Duvor finnas i grannskapet, är det dem egna 
klappandet med vingarna då de flyga opp: och då de äldre, ge- 
nom detta läte, kunna ge ett tecken åt de yngre, att fly eller följa 
sig, så skulle man kunna anse det såsom en slags ersättning för 
locktonerna. — Duvornas här omtalade brist på läten och derav 
följande vanliga tysthet, kan ej annat än för dessa foglar utmärka 
en lägre utbildningsgrad inom fogelklassen och man tycker sig 
häruti finna en likhet hos dem med de lågt stående, egentliga 
oceanfoglarna, Procellarinerna, hvilka, liksom Duvorna, i allmän- 
het. flyga utmärkt väl och vackert men, åtminstone under sitt vi- 
stande på vida havet, aldrig låta höra något annat ljud än ett 
svagt murrande med tillslutet näbb, då de komma i strid om fö- 
dan. (En del av dessa skola dock, om nätterna, under fortplant- 


ningstiden iåta höra besynnerliga starka läten.) 
Svenska Foglarne TIL. 


165 


Av Duvorna finnas arter utspridda i alla jordens länder utom 
de  aldra kallaste, inom polcirkeln belägna. Nära 300 arter äro 
kända, och dessa alla likna hvarandra i form och levnadssätt så 
nära, att de blott tyckas utgöra ett enda stort naturligt slägte. 
Likväl har man, på det nu brukliga sättet, sökt fördela dem i fle- 
ra slägten efter färgen och andra små olikheter som finnas; och 
det har gått här såsom vanligt då naturliga genera sönderdelas, 
att avdelningarna blivit mänga, men föga åtskilda och oftast utan 
tydliga skiljemärken. Bonaparte har antagit 87 slägten, till hvilka 
kommer ett, Lophyrus (eller ,,Goura"”), som rätteligen bör av- 
skiljas och som innefattar blott 2:ne, de största kända arterna, OC. 
coronata och OC. victorie, från Sundiska öarna och Nya Guinea. 
Dessa äro betydligt större än vanliga tama Höns och bära en prakt- 
full, eget bildad tofs på huvudet. — Att Duvorna visa många be- 
tydliga olikheter med alla andra foglar, så att man ansett dem ut- 
göra en egen ordning av fogelklassen, hava vi dels ovan anfört 
(sid. 133 och 5), dels synes det av den nyss givna beskrivningen. 
Dock har man, kanhända derföre att de blott synas utgöra ett 
enda slägte, vanligen förenat dem med andra, och oftast med Hön- 
sen, hvilket dock är uppenbart oriktigt och nästan blott tyckes vara 
föranledt derav, att den vanliga Duvan är en allmän tamfogel, som 
överallt ses i sällskap med tamhönsen och skötes jämte dessa. 
Förövrigt är alla delars form, fjäderbeklädnaden och hela levnads- 
sättet högst olika med Hönsens, och ungarnes utveckling åtskiljer 
dessa båda fogelgrupper fullständigt. Blott några inre delar, såsom 
magen och krävan visa likhet, och hos båda är det vanligt att rygg- 
vertebrerna sammanväxa (liksom hos sl. Falco); men förövrigt är 
skelettet helt olika bildadt. Den övergång mellan båda, som man 
trott sig finna uti em afrikansk Duvas levnadssätt, är en av de mån- 


ga fabler som den bekante resanden Le Vaillant uppgjort. Likheten 
49 


166 ORDN. 2. SPITAR, 


med hönsslägtet Pterocles beror allenast på detta slägtes, bland 
Hönsen ovanligt långa och spetsiga vingar, hvilken form dock 
återfinnes inom alla fogelordningar. — Närmast synas oss Duvor- 
na gränsa intill de näst förut, här beskrivna fogelslägtena, med 
hvilka de hava ungarnas utvecklingssätt, den enkla bobyggnaden, 
de hvita äggen m. m. gemensamt. Man kan även anföra att Du- 
vorna likna de egentliga Gökarna genom fjäderklädnaden, Coracias 
genom fötternas form, flygten, äggen o. s. v. Dock blir slägtska- 


pen även här ej rätt tydlig. — Hos oss förekomma följande arter. 


104. RINGDUVAN (Columba palumbus) PI. XXXI fig. 2; 
blågrå med ett hvitt band långsåt vingens yttre kant, och (hos de 
äldre) en stor hvit fläck nedpå halsens sidor. — Vinglängd 245 
mm. Denna är den största av våra Duvarter och en av de stör- 
sta i hela slägtet; men vingens handpennor äro, i förhållande, ej 
så långa som på de två följande, hvarföre den första armpennan 
räcker till nära ”/, af hela vinglängden. Stjerten något rundad. 
Tarsen något kortare än mellantån utom klon, och framtill, vid 
roten fjädrad. Yttre tån något längre än den inre. — Kroppens 
grå färg är ovan dunklare; buken nästan rent hvit. Vingen har 
inga svarta fläckar, men de yttersta täckfjädrarnas yttre fan är 
hvitt. Handpennorna svartgrå, med smal, hvit yttre kant. Halsryg- 
gens sidor med grön och violett glans, nedtill med en stor hvit 
fläck. Dess fjädrar ligga fjäll-likt, i sneda rader. Framhalsen grå- 
röd (vinfärgad). Stjerten undertill svart med ett bredt, hvitt tvär- 
Näbbet rödt med blekgul främre 
hälft. Iris blekgul. — Ungen har dunklare färg och saknar me- 
tallglansen samt den hvita fläcken på halsen. 

Ringduvan finnes tämligen allmän och häckar i större delen 
av Skandinavien. 


band midtpå. Fötterna ljusröda. 


Hennes norra gräns tyckes infalla vid 64? eller 


65” latitud. De nordligaste ställen hvarest jag med säkerhet vet 
henne vara funnen äro: Stördalen, norr om Trondhbjem (Nilsson); 
Åhre i Jämtland (63!/;”; Meves); vid Ångermanelven (63; allmän 
d. 20 Juli); Kajana i Finland (64; vanlig häckfogel; Malmgren). 
I Ryssland sågs hon av Lilljeborg nära Archangel (64'/,). — Från 
denna gräns förekommer hon och häckar i hela Europa, i de trak- 
ter, hvarest skog finnes; från Irland till Ural (allmän vid Kasan 
Pall), och från Spanien till Grekland; sannolikt ock i mindre Asien 
hvarest hon är funnen om vintern. Aven i Algiriet uppgives hon 
förekomma under hela året; men i Egypten och förövrigt i Afrika 
är hon icke känd. — Det är ovisst, huruvida Ringduvan i oförän- 
dradt skick förekommer öster om Ural. Pallas säger blott att hon 
uppgives vara sedd vid Jenisei af Messerschmidt, hvilket dock tor- 
de hava varit den varietet, eller närstående art, med rödgrå hals- 
fläck (C. cesiotis Bp.), som blifvit funnen i Tartariet, Cashmir och 
vestra Himalaya. — I Norden är Ringduvan bestämd flyttfogel. 
Hon kommer vanl. till oss i början av april, till och med i slutet 
av mars, då ofta snö och is ligga qvar, och lemnar oss i septem- 
ber eller october. I Södra Europa skola många bli qvar över 
vintern. I Grekland tyckas alla qvarstanna, men draga omkring i 
landet och på öarna, ty det är ej bekant att de flytta över till E- 
gypten; men från Italien—Spanien flytta en del till Algier och 
"Tunis, hvarest de bli talrikare om hösten. 

Denne fogel vistas i skog och helst i barrskog. Blott om hö- 
sten, under flyttningstiden, då de samlas i flock, göra de besök 
på slätterna. Annars leva de spridda eller parvis och i allmänhet 
äro de ganska skygga eller varsamma. Vid uppflygandet smälla 
Födan består 
huvudsakligen av växtfrön, som alltid sväljas hela: från ek- och 


bok-ollon till gran- och tall-frö. — Boet bygges tidigt om våren, 


de starkare med vingarna, än de övriga arterna. 


DUVE-SLÄGTET. 167 


tämligen högt opp på trädens grenar; det är glest sammansatt av 
trädpinnar och innehåller 2:ne hvita ägg, först i Maj, sedan i Juli; 
men dessa övergivas av föräldrarna så snart de bli störda. — 
Denna arts läte eller kuttring har mycken likhet med tamduvor- 
nas; det är starkt och vanligen 5-stavigt, ungefär såsom : ruckucku- 
kuku! som ofta upprepas. 

Columba palumbus Linn. — Nilss. Fn. I, 554; — 
Palumbus torquatus Leach.; — Bonap. Osp. II, 41. 


Synonymi. 


105. SKOGSDUVAN (Columba enas) Pl XXXI fig. 3; blå- 
grå; vingen utan hvitt men med en liten svart fläck på hvardera 
av de sista 2 armpennorna och 3 å 4 större täckfjädrarna. — Ving- 
längd v. p. 200 mm, Första armpennan räcker föga över halva 
vinglängden. Stjerten nästan tvär. 'Tarsen som hos den föregåen- 
de.  Sidotårna lika långa. — Kroppen ovan smutsgrå, men hela 
bakryggen och buken blågrå. Huvud och hals ej mörkare än 
kroppen, men halsens sidor, hos de äldre, nedtill med stark grön 
och violett glans.  Strupen rödgråaktig. Stjerten grå med bred 
svart ända; men yttersta pennans yttre fan, utom den svartaktiga 
ändan, gråhvitt. Fötterna blåaktigt ljusröda; Iris brun; näbb hvit- 
gul med rödaktig näshud. — Årsungarne sakna den gröna glan- 
sen på halsen. 

Denna, som ömsom plägar kallas Skogsduva och Vildduva, 
är i södra delen av landet den allmännaste arten, men blir norrut 
mindre talrik och finnes ej så långt mot norr som den förra. Hen- 
nes » nordliga gräns tyckes infalla vid 60 till 61” N. lat. eller nå- 
gorlunda lika med Eketrädets norra gräns. Hon häckar vid Gefle 
samt i södra delen av Dalarna och av Värmland, men tyckes ej 
vara antecknad längre norrut. Likså finnes hon blott i sydvestra 


delen af Finland (kring Åbo, 60'/;”) men ej längre mot norr. Ve- 


sterut är hon ännu mera begränsad mot norden, tyshon är ganska 
sällsynt i Belgien och Holland, och säges inom Storbritannien 
blott förekomma på få ställen, i södra delen av England. Föröv- 
rigt finnes hon i skog uti hela Europa, liksom den förra, ändå ut 
mot Ural och Medelhavet, samt i Mindre Asien (Smyrna) med 
Kaukasus och Armenien (Erzerum); — men liksom Ringduvan sy- 
nes hon icke vara funnen i Asien öster om Ural, och därifrån 
känner man ej en gång någon närstående art eller varietet. Inom 
Afrika förekommer hon, liksom den förra, blott i Algier och Tu- 
nis, hvarest hon häckar. — Äfven denna arts flyttning förhåller 
sig alldeles som Ringduvans. Till oss komma de ungefär liktidigt 
om våren, 

Skogsduvan” liknar den förra ganska mycket till levnadssättet; 
men hon är något mindre skygg, vistas mera på öppna fält och 


bebor företrädesvis sådan glesare lövskog, hvarest gamla, ihåliga 


träd, helst Ekar, finnas, ty hon bygger uteslutande i trädhål och 
helst tämligen högt opp. Lätet är kort och tvåtonigt, ungefär så- 
som: ruck-kui eller ou-u! som hannen ofta upprepar, understun- 
dom långa stunder då han sitter stilla, hvarigenom lätet hos den- 


na art får vida mera likhet med fogelsång, än hos tama Duvan. 


Synonymi. . Columba livia Gessner, Av. 307; — Biset (Oenas 
et Vinago) Bélon, Öis. 311; — (Biset Buff., in art. de Col. dome- 
stica; habetur ejus varietas fera). — Col. oenas (fera), Linn, 5. N. X. 
(In ed. XII, post Brisson, cum livia confusa). — OC. oenas bLath.; 
— Bechst.; — Temm.; — Nilss. Fn. I, 558; — Bp. Csp. II, 49. 


KriPPouvan (Columba livia. 27) Pl. XXKXI fig. 1; blågrå med hvit 
bakrygg och två breda, svarta band över vingen; hufvud och hals mör- 
ka; halsen med stark grön och violett glans. — Nära lik den föregående 
men något större: vinglängd omkring 230 mm. Vingens och övriga de- 
lars form såsom hos föregåeude (se dess beskrivning). Strupens nedre 


168 ORDN. 2. SPITAR. 


del (krävan) är mörkgrå med stark violettröd glans. Framryggen och 
vingens utsida rent och vackert ljusgrå. Bakryggen hvit men stjertfästet 
grått. Hela buken mörkgrå. Stjerten som Skogsduvans. Vingbanden 
utgöras av ett bredt svart band på yttre fanet av de 4 eller 5 sista arm- 
pennorna och nästan alla de största täckfjädrarna. Fötterna ljusröda. 
Näbbet mörkt rödaktigt med hvitaktig näshud. TIris gulröd. — Honan 
plägar vara något mindre än hannen. 

Denna Duva, som är den vilda urstammen till Tam duvan, tillhör 
icke Sveriges fauna, och det är för jemförelsens skull, men egentligen 
orätt, att hon blivit avbildad bland våra vilda fogelarter. Hon finnes vild, 
så vidt man känner, blott på ett enda ställe i hela Skandinavien, näm- 
ligen på 3:ne små öar (enligt Nilsson: Rennesö, Ornö och Mosterö), be- 
lägna i Buckefjorden, 1 å 2 mil norr om Stavanger (599 lat.). Att hon 
icke är vidare utbredd hos oss, beror sannolikt derpå, att hon ej här fin- 
ner för sig passande ställen; ty hon bygger endast i klippor av basalt 
och vissa sorter kalksten, hvilkas hål och remnor hava en för henne 
tjenlig form. Men då hon icke flyttar bort, utan qvarbliver i samma 
trakt under hela året och på sin höjd strövar omkring i grannskapet 
under vintern, så är hon liksom bunden vid de bergstrakter hvarest hon 
bygger. — Utom Skandinavien är hon tämligen utbredd i och närmast 
omkring Europa, på de ställen hvarest sådana klippor och berg finnas, 
som hon älskar. Nordligast finnes hon på Färöarna (649 lat.); vidare på 
Shetland (609), på Orkneys och Hebriderna samt på Skottlands kuster; 
på några ställen uti Irland och sydliga England, men ävenledes blott vid 
hafskusterna. 'Särdeles allmän är hon omkring Medelhavets kuster, både 
på fastlandet och öarna, och finnes även 1 Algieriet samt på Canariska 
och Capverdiska öarna. 

Uti Asien tyckes den egentliga, vilda OC. livia ej vara funnen annat 
än i Mindre Asien samt vid Caspiska havet i Kaukasus (vid Tarku, Me- 
netr.). Men dessutom finnes i hela Indien och Persien en varietet (C. 
intermedia Strickl.), som blott skiljer sig från OC. livia genom grå bak- 
rygg och något dunklare färg på framryggen, och som bebor pagoder 
och gamla hus lika väl som klipphål, även långt från större vatten. 
Dessa Duvor finnas överallt i stor mängd och äro dels vilda, dels mer 
eller mindre tama; man skulle nästan vara böjd för att tro de förra 
blott vara förvildade. Det bör ihågkommas att därstädes, bland både 


tama och vilda finnas, ehuru mera sällan, exemplar med hvit bakrygg. 
Hit måste man även räkna dem, som finnas i Tartariet och Altai (vid 
Irtish Pall), samt i Armenien (vid Erzerum). Till dessa Duvor, med 
vanligen grå bakrygg m. m. höra även de, som i otalig mängd bebo 
klippor och ruiner omkring Nilen, från Pyramiderna vid Cairo ända till 
södra Nubien, hvarifrån jag sett talrika exemplar. De skola även finnas 
i klipporna kring Röda hafvet och i öknen (Gloger). — Men hvarken 
vilda eller förvildade Klippduvor synas vara kända från mellersta och 
södra delarna af Afrika samt östra hälften af Asien. 

Förvildade Duvor tyckas knappast finnas hos oss, då de som tidtals 
utflytta från duvslagen och bosätta sig i kyrkor och torn, väl oftast åter- 
gå, eller omkomma, under våra strängare vintrar; men i Tyskland äro 
de vanliga och sägas hava oftast grå, men även, ej sällan, rent hvit 
bakrygg. Utan tvivel är förhållandet lika med den C. livia som man 
uppgivit finnas i Ungern och Turkiska länderna samt i södra Ryssland»). 
Men nästan överallt hvarest Klippduvan finnes, tyckes hon vara mer el- 
ler mindre blandad med förvildade Duvor eller med sådana, hvilkas färg 
antyder en blandning med Tamduvor. En av de vanligaste bland dessa 
antydningar är, att vingtäckfjädrarne hava en svartaktig fläck i spetsen. 
Sådana finnas både bland dem med hvit och med grå bakrygg, samt 
med ganska olika antal och form af de svarta fläckarna, såväl i Indien 
och Egypten som i Europa. Hos oss ser man ofta sådana tama;i Tysk- 
land äro de allmänna, även såsom förvildade. De skola likaledes före- 
komma på Färöarna (Gloger), och i England äro de ganska vanliga. 
Man får ofta se dem skjutna, i salubodarna i London, jämte äkta Klipp- 
duvor och annat vildt. För dessa har Blyth föreslagit namnet C. affi- 
nis (Drafts for a Fauna Indie, Journ. As. Soc. XIV, 862, Not). — En 
annan dylik varietet, som tyckes vara föga olik den asiatiska med grå 
bakrygg, är CO. turricola Bp. från Italien. 

Liksom förhållandet är med många andra fogelarter, finna vi utom- 
kring gränserna för den egentliga Klippduvans område, flera något litet 
avvikande former, om hvilka det kan synas ovisst huruvida de äro att 
anse såsom blott lokala racer eller såsom egna arter. Sådana äro: 
Klippduvan från Senegal, CO. gymnocyclus G. R. Gray (CO. livia Hartl. 
W. Afr.), som är något mindre än den europeiska, med starkare färger 
och något grövre näbb samt bredare naken ögonkrets; allt skillnader, 


+) Pallas” uppgift att Klippduvan skulle vara högst allmän i södra Ryssland, vid Don och Volga, och där bo i klippor vid stränderna samt i kyrktorn och flytta till Per- 
sien över' vintern, beror säkert på förväxlingen mellan OC. livia och C. cenas, hvilka båda P. ej åtskilde. Den beskrivning han lemnar av ett ex. från Volga, är av en OC. enas 
och uppgiften om levnadssättet är tydligen efter därvarande tama och förvildade Duvor. — I En. Pontica säger Nordmann sig icke känna, att den vilda C. livia finnes i dessa trakter, ” 


DUVE-SLÄGTET. 


som äro vanliga hos exemplar från varmare länder; — vidare, den från 
Abyssinien, C. schimperi Bp., som skall vara något större, men föröv- 
rigt ej tyckes mycket skilja sig från den nyssnämnda och således måste 
komma ganska nära C. livia. — C. rupestris Bp. (C. cenas var. rupestr. 
Pall.), som beskrives av Pallas, från Dauurien, näst öster om Baikal, 
har ett hvitt tvärband över stjerten, men tyckes förövrigt vara lik den 
egentliga C. livia: — OC. leuconota Vig. från Himalaja, har, utom 
stjertbandet, hvit halsrygg och buk. Alla dessa uppgivas ha hvit 
bakrygg. 

Tama Duvan härstammar, såsom förut nämndes, från Klippduvan. 
Hon har, liksom flera andra husdjur, blivit tamd ganska tidigt och långt 
före skrivkonstens uppfinning; hon omtalas i de äldsta sagor och berät- 
telser som finnas, såsom i berättelsen om Noach, och hos Homerus, 
Även hava Tamduvorna ganska tidigt blivit vida kringspridda, åtmin- 
stone i södra Europa och Asien; nu torde de vara av Europeerna in- 
förda i jordens flesta länder. Dock skulle det vara av stort interesse att 
erhålla noggranna uppgifter över deras förekommande, ej blott i Ame- 
rika och Polynesien, utan till och med i Asiens östra länder, sjelva Chi- 
na inberäknadt, hvarest de nu sägas finnas i otalig mängd. Hos oss 
förekomma de över hela landet. De träffas till och med (åtminstone 
tidtals) på flera ställen inom Lappland, ävensom i sjelva Finnmarken 
(Hammerfest, Vadsö), samt vid de Danska colonierna på Grönland t. ex. 
(Godthaab (649), enl. Holböll. En av Tamduvans sednaste utflyttningar 
är den till ryska colonierna vid Amurflodens mynning, dit några få par, 
enligt Sechrenck, fördes år 1855 från colonierna i Dauurien. Hon fanns 
ej uti. Chinesernas och Mandschuernas colonier i samma land. I Japan 
skola dock tama Duvor hållas och benämnas Phado (Pall); sannolikt äro 
de ditkomna från China. (Troligen är det tama Duvor som i Temm. 
Man, IV omtalas såsom hemförda från Japan. I Fauna Japonica näm- 
nas de ej.) 

Man har ofta betvivlat att de mångfaldiga och ganska olika racerna 
af Tamduvor kunde härstamma från blott en enda, ursprunglig, vild 
art, och likväl synes detta vara det enda antagliga. Dels känna vi in- 
.gen annan art, än C. livia, från hvilken de kunde härstamma, utom de 
nyss anförda, hvilka sjelva torde vara varieteter af Klippduvan, då de 
nästan blott skilja sig från henne i färgen, och således likna henne vida 
mera, än en stor del av de tama racerna; — dels inträffar ett liknande 
förhållande bland de flesta andra husdjur, såsom hunden, färet, tamhön- 
sen 0. 8, v,. Racebildniugen har bland tamdjuren fortgått från uräldriga 


Svenska Foglarne IL, 


169 


tider, liksom nu, dels tillfälligtvis, dels med avsikt, genom urval av 
ovanligt eller efter önskan bildade individuer till fortplantning. Den 
fortgår sålunda ännu, t. ex. i England, hvarest man söker bilda fancy 
races" (fantasi-racer) lika väl av duvor som af hundar, hästar och andra 
hemdjur. Bechstein har till och med följt Duvans förändring i tama 
tillståndet, från de i Tyskland vanliga, halv-vilda fältduvorna, till flera, 
ganska mycket förändrade tamracer. — Att uppgöra en lista på dessa 
racer skulle bli alltför vidlyftigt; några av de utmärktare, som oftare 
förekomma, äro följande: 

Kropperten eller Kroppduvan (var. gutturosa) som har förmågan att 
uppblåsa halsens främre, nedre del (krävan) till en oformlig storlek, ofta, 
till utseendet, större än den övriga kroppen, men som annars kan vara 
av ganska olika utseende och färg. Samma förmåga finnes i ringare 
grad, hos alla Duvor och märkes under hannarnes kuttring. — Bred- 
stjertade Duvan (var, laticauda: Pigeon paon: Shaker) kan slå upp stjer- 
ten i hjulform, liksom Kalkon och Påfogel. Denna stjert är föga för- 
längd men har många, ända till 32 fjädrar, utbildade till likhet av stjert- 
pennor. — Jakobinen eller Kronduvan (var. cucullata) har fjädrarna i 
nacken och en rad nedåt hvardera sidan av bakhalsen, uppåtböjda. Den- 
na rad fortsättes ofta frampå krävan. — Fjösbenta Duvan har fötterna 
befjädrade, isynnerhet på sidorna av tarsen, och ofta även av tårna. — 
Dessutom förekomma, mera i något varmare länder än hos oss, racer af 
ganska olika storlek: från Ringduvans till mindre än Skogsduvans storlek; 
— med betydlig olikhet i näbbets längd: från 1/3 till blott '/, tum; — med 


bred, naken ögonring, — med kluven stjert, till formen som på Hus- 
svalan 0. s. v. — Tummeletten (var. Gyratrix), som flyger utmärkt snabbt 


och derunder tumlar om i luften, plägar ha ganska kort näbb och naken 
orbita. — Men dessa och mångfaldiga andra, äro dock icke bestämda, 
skilda former. Tvärtom kunna de fortplantas med hvarandra och fram- 
bringa blandad, fruktsam afföda, så att t. ex. en Kroppert kan tillika 
ha tofs och fjädrade ben; racen kan bibehålla sig ren, eller förändras 
vidare, efter menniskans vilja. Hos somliga racer blir t. 0. m. lätet 
(kuttringen) förändradt jämte formen. De som ha ett bullrande, trum- 
hvirvel-likt läte kallas i Tyskland Trommeltauben (Trumduvor). 

I det sydligare Europa skiljer man mellan egentliga Husduvor (Pi- 
geons de voliere; Hoftauben), och Fältduvor (Feldflöchter; Pigeons des 
colombiers) som sägas »leva i ett halv-vildt tillstånd», emedan de helst 
söka sin näring ute på fälten, — De förra innefatta alla de racer, hvarav 
några nyss anfördes, som genom en, under många generationer fortsatt 

43 | 


170 ORDN. 2. SPITAR. 


skötsel och instängning i duvslag, samt genom urval av individer till 
fortplantning, blivit mest förändrade till seder, levnadssätt, färg, storlek, 
form m. m. Dessa flyga vanligen mera åtskilda och hålla sig vid husen, 
men fordra mera omvårdnad och måste födas hemma emedan de ofta ej 
förstå att sjelve söka sin föda. Flera av dessa racer, bland hvilka en 
del blott äro till färgen, andra även till formen förändrade, äro s. k. 
Mäånadsduvor (Pig. mondains), som fortplanta sig nästan en gång i må- 
naden och ofta uppföda 9 kullar om året, hvardera av 2 ungar. Hos 
oss torde de dock sällan hinna att uppfostra så många. — De sednare 
(Fältduvorna) hållas i mellersta och södra Europas städer och byar uti 
duvhus, men äro dock mindre tama. De samlas helst i stora flockar 
som flyga omkring på fälten, och utflytta gerna till kyrkor eller ruiner, 
hvarest de åtnjuta full frihet. De äro till seder och form alldeles lika 
de vilda, eller blott föga förändrade, t. ex. med uppböjda fjädrar i nac- 
ken. Till färgen äro största antalet mer eller mindre förändrade, men 
bland dem som leva mest fria, bli ganska många nära lika den vilda 
Klippduvan: blågrå med glänsande hals och 2 svarta band på vingen, 
ehuru, även bland dessa, de flesta ha grå bakrygg. Likväl ser man 
även ofta dem som ha hvit bakrygg och fullkomligt likna Klippduvan. 
Sådana finnas till och med bland de verkliga Husduvorna. Hos oss tyc- 
kas 'de vara mindre allmänna. (Dock ser jag nu, sedan ett års tid, dag- 
ligen en sådan midt i Stockholm.) Dessa två huvudsorter, Fält- och 
Husduvor, äro naturligtvis ej bestämdt åtskilda utan kunna lätt övergå 
till hvarandra och en del kunna lika väl räknas till den ena sorten som 
till den andra. Här i norden äro de väl ännu mindre skilda, än i syd- 
ligare länder. 

Den vilda Klippduvans levnadssätt liknar den tamas. Båda skilja 
sig från de två föregående arterna deruti, att de aldrig sätta sig i träd, 
att de undvika skog och ej flytta. Den vilda bor, såsom nyss anfördes, 
blott i klippor, och hon tyckes helst bo nära hafskusten. Hon väljer en- 
dast de klippor, som högt opp ha djupa, otillgängliga hålor och klyftor. 
Men liksom andra foglar, som bo i klippor, tyckes hon gerna trivas i 
större byggnader, såsom kyrkor och stora ruiner, där hon får vara i 
fred. Den tamda bosätter sig gerna uti sådana, och både där och i klip- 
por lever hon i god grannsämja med Kajor och Tornfalkar, som välja 
samma sort boställen. Bland de tama Duvorna är det hannen som ut- 
söker platsen för boet och ditkallar honan, samt efter mycken ömhets- 
betygelse och ställets behöriga invigning, börjar draga stickor och strå 
till balen, hvilken hoplägges af honan. Efter 8 dagars förlopp lägges 
(enl. Bechstein) första ägget och det andra 2:ne dagar sednare. Sedan 


ruvas båda äggen 18 dygn. Dock uppgives det, att ruvningen kan vara 
en dag kortare eller längre, efter luftvärmans beskaffenhet. Honan lig- 
ger den mesta tiden, men hannen aflöser henne omkring kl. 9 f. m. och 
3 e m. och ligger 1 till 3 timmar åt gången. Då ungarne äro kläckte 
få de den första dagen ingen föda, sedan matas de, ungefär i 6 dagars 
tid, med det förr omtalade mjölklika ämnet ur föräldrarnas kräva, hvar- 
efter de få av dessas vanliga föda, blott uppblötad i krävan. På 9:de 
dagen öppnas ögonen och strax derefter börja de stora pennorna utväxa. 
Vid 14 dagars ålder äro de tämligen fullfjädrade och börja lemna balen, 
men matas ännu inne i duvslaget. Vid 4 veckors ålder flyga de ut och 
börja sjelve äta; men först vid 4 månaders ålder äro de fullt utvux- 
ne (Bechst.). — Föräldrarne börja ofta ånyo paras då ungarne äro 8 
dagar gamla, och lägga ägg då de börjat lemna balen. Således åtgå 
ungefär (18+1+14) 33 dygn eller något över en månad för hvarje par 
ungars uppfostran, och efter denna beräkning skulle 9 kullar upptaga 
minst en tid av 297 dagar, eller nära 10 månader, och” blott 68 dagar 
eller ej fullt 10 veckor återstå av året. I fall dessa uppgifter äro rik- 
tiga för alla racer av Duvor, så synas knappt flera än 10 kullar om året 
möjliga, då väl någon hvila behöves. Aristoteles omtalar att Duvorna i 
Grekland uppfödde 10 kullar; men man kan knappt anse den uppgift 
för tillförlitlig, som han fått från Egypten, att de derstädes värpte 11 
till 12 gånger om året. — De mindre domesticerade racerne sägas läg- 
ga 3, och den vilda Klippduvan blott 2 kullar om året. — Hannens väl 
bekanta läte är vanligen 3-stavigt, ungefär såsom: kurrkuruh! några 
gånger upprepadt; men även ofta något längre (4—5-stavigt) eller ock 
kortare. — Duvorna äro sällskapslika och högst fredliga. De bli nästan 
blott retade av svartsjuka och då man närmar sig deras späda ungar. 
Vid dessa tillfällen låta båda könen höra ett svagt kuttrande och slå 
med vingarna med en styrka som man ej skulle vänta hos dem. —- 
Duvorna sägas kunna uppnå ända till 20 års ålder; men de flesta skola 
dock blott hinna till 10 eller 12 år. 

Så väl den vilda, som de flesta racer av tama Duvor höra till de 
foglar, som äro utmärkta för snabb flykt. Detta jämte deras kärlek till 
maka och ungar har gjort att man tidigt påfunnit att använda dem som 
brevbärare emellan långt aflägsna ställen. För att bli rätt tjenliga för 
detta ändamål böra de först några gånger övas att söka sig hem från 
gradvis tilltagande avstånd; men inom blott nägra få mils avstånd skall 
detta knappt behöfvas. Man har gjort många försök för att utröna de- 
ras hastighet, hvilka tyckas visa att de kunna flyga 6 till 10 svenska 
mil i timmen, på en sträcka av 20 å 30 mil. Det vill säga att de flyga 


DUVE-SLÅGTET. 171 


en svensk mil på 10, till 6 minuter, eller med en hastighet av 30 till 
50 alnar i sekunden”). De flyga dock icke så fort som Svalorna, för 
hvilka jag trott mig finna denna större hastighet (50 alnar i sekunden). 
åtskilliga racer av Husduvor skola vara bäst att”använda till brevbärare, 
emedan de ha mest kärlek till hemmet. Bechstein anser Fältduvorna 
odugliga, och uppgifver att de ej komma hem från blott några få mils 
avstånd, hvilket dock låter föga troligt. I England och Holland har man 
utbildat en egen race till Brevduvor (Carriers), hvilka utmärka sig genom 
långt näbb och starka vingar. Bruket av Brevduvor omtalas av Plinius 
(från Antonii tid, kort före Chr. f.), men ej av Aristoteles (330 f. Chr. f.), 
hvilket dock icke bevisar att de voro okända på hans tid. De tyckas ha 
varit använda av Egyptierna från uråldriga tider, och finnas föreställda 
i en egyptisk sculpturtavla från 1300 f. Chr. f. (L. Adams, Ibis 1864, 26). 

I fall den vilda europeiska Klippduvan antages vara artens urstam, 
så synes det som om hon skulle ha spridt sig från Europas medelhavs- 
kust åt vester utmed havskustens klipptrakter, både i Europa och Afri- 
ka, med bibehållande av färgen (såsom hvit bakrygg m. m.); samt åt 
söder och öster till Egypten och Asien, och här mera inåt continenten, 
med något mera färgförändring (racerna i Himalaja och Dauurien). Men 
den här allmännare blågrå bakryggen torde vara en följd av de härstä- 
des, sedan uråldriga tider ymniga Tamduvorna. Genom studium av de 
vilda och halv-vilda racerna från andra länder, torde det bli möjligt att 
utreda denna fråga, liksom den, huruvida Duvan blivit ursprungligen 
tamd på flera ställen (t. ex. i Egypten, Persien, Grekland?), eller kring- 
spridd såsom tam från ett enda land. 

Synon. Columba vet.; Gessner; Bélon (= domestica); — Pigeon fu- 
yard Bélon Ois.: 312 (fera et submansueta); — OC. enas var. domestica 
Linn. S. N. et En. Su. — Biset, Col. livia, Briss. I, 82 (fera; non vero 
Biset Belonii et OC. Zivia Gessn., que sunt C. cenas L.). — OC. domestica 
et C. romana Briss. I (illa = submansueta, hec = Hoftaube Germ.). — 
C. domestica, cum Var. livia, Gm. et Lath. — Haustaube (C. domest. et 
livia) Bechst. N.: G. III, 971. — OC. livia (Biset) Temm. Man. II, 446; — 
C, livia auct., Gloger Handb, 482; — Nilss. Fn. ed. 3: I, 561, — OQO. livia, 
C. turricola et C. intermedia Bp. Csp. I, 47, 48 (de CO. leuconota, rupe- 
stri et schimperi ibid., v. supra). — C. coenas Pall. Zoogr. I, 559 (preter 
var. ad Volgam, p. 560, que est C. cenas vera). ” 


TurturvDuvAN (Columba turtur; 28) P1. LXX, fig, 3, 4. Ovantill röd- 
brun, svartfläckig; stjerten starkt rundad, svart, med de flesta peunornas 
spetsar och den ytterstas yttre fan hvita; buken hvit. — Liten: ving- 
längd omkring 170 mm, Tarsen så lång som mellantån utan klo och 
vid roten alldeles ofjädrad; sidotårna' lika långa. De äldre (fig. 3) ha 
ljusgrått huvud: bakryggen samt den betäckta kroppssidan och vingens 
undersida rent grå; framryggen mörkare brun; skullerfjädrarne och de 
fleste vingtäckfjädrarne midtpå svarta med ganska bred, gul- eller röd- 
brun brädd; men de yttre små och de flesta stora täckfjädrarna rent 
grå. Vingpennorna svartgrå. Vid halsens sidor står en stor tvärfläck 
av svarta fjädrar med smal, hvit ändkant. Strupen med krävan ljust 
rödgrå; buken hvit. Iris rödgul; fötter röda; näbb svartaktigt. — Ungen 
i första drägten saknar halsfläcken och har ovantill dunklare färg, med 
de flesta små täckfjädrarna smutsgråaktiga (se fis. 4, som dock visar ett 
ex. 1 ruggning). 

Turturduvan tillhör egentligen södra Europa med mindre Asien, samt 
hela norra Afrika; men hon är dock utbredd över hela mellersta Europa 
ända opp till södra hälften av England och till Östersjön, ej blott i norra 
Tyskland, utan även i södra Ryssland, nästun till Finska viken och till 
589 lat. Det är ovisst huruvida hon förekommer i vestra Asien längre 
än till Ural och Caspiska havet (allmän vid Lenkoran; Ménétr.); men i 
östra hälften av Asien saknas hon och ergsättes av följande art. I Dan- 
mark är hon blott sedd såsom tillfällig, liksom i södra Sverige. Det är 
således förvånande att hon tyckes förekomma alltsom oftast och nästan 
reguliert i norra delen av Skandinavien. — De flesta tillfällen då denne 
fogel blivit antecknad hos oss finnas samlade i Nilssons Fauna Ed. 3, 
1858. De äro följande: 4 gånger i Skåne (år 1813; oct. 1847; somma- 
ren 1848 och 9); 1 ex. i Vestmanland, nov. 1888, ung; 1 vid Hudiksvall, 
aug. 1840; 1 ung vid Enontekis 1837, och 2 vid Qvickjock, hösten 1841. 
Dessutom underrättelsen att en liten flock plägat visa sig vid Qvickjock 
om hösten flera år å rad; samt att fogeln blivit funnen 3 gånger i Nor- 
rige (enl. Rash, Nyt Mag. IV, 170). — Sedan har uppgiften erhållits, att 
den funnits 2 gånger i Norrige (id. ibid. V, 41). I Nérike erhölls 1 ex. 
i Sept. 1857, och ett par gånger ha sådana förekommit i Ostfinmarken 
(enl. Sommerfelt). Av de uppräknade exemplaren voro en del ungar i 
första drägten, såsom de från Vestmanland och Enontekis, hvilka nu 
förvaras i Riksmuseum. 


+) Flera ex. anföras i Yarrells Brit. Birds; men uppgiften derstädes att en Duva hade flugit från Rouen till Gent, som i rät linea antages vara 150 eng. (= 21 svenska) 


mil på 1!/, timma, måste bero på ett misstag. 


172 ORDN. 2. SPITAR. 


Enligt alla dessa uppgifter ser det verkligen ut, som om några Tur- 
turduvor hade bosatt och fortplantat sig i norden. Oftast hava de blivit 
sedda vid Qvickjock (679), dit de uppgivas komma från N.V., genom den 
sänkning i fjäldhöjden, som där går ut till havet. Det tyckes alltså som 
om de kommit från Norrige och att man kunde vänta att där, kanske 
i trakten av Saltensfjord i Nordlanden (mellan 57 och 589 lat.), finna en 
liten coloni av denna art, liksom den av &C. livia 100 mil sydligare. De 
flesta övriga, i Skandinavien sedda exemplaren kunna dels vara komna 
därifrån, kanske stadda på flyttning, dels vara blott förvillade. Dock 
må detta allenast vara sagdt såsom en lös gissning att vidare undersö- 
kas. Jag anser ej Turturduvan kunna upptagas såsom en nordisk fogel, 
förr än vi närmare lärt känna att hon verkligen så är och oavbrutet 
fortplantar sig i landet. 

Turturduvan lever i glesare skog eller i mindre lundar, men vistas, 
utom fortplantningstiden, mest familjevis på slätterna, För övrigt liknar 
hon till levnadssättet närmast Ringduvan, och kan, liksom denna, väl täm- 
jas, men icke fortfarande hållas såsom husdjur. "Hon flyger, liksom de 
föregående, utmärkt väl, och är flyttfogel. De europeiska exemplaren 
tillbringa vintern djupare in i Afrika. De flytta bort från Medelhavs- 
länderna i september och återkomma dit i april. Till och med i Al- 
gieriet och Egypten, där de äro allmänna vår och höst, tyckas de ej 
qvarstanna över vintern. Boet lägges på smalare trädgrenar och är glest 
sammansatt av torra qvistar, I mellersta Europa sägas de uppföda två 
kullar om året. Lätet varierar på åtskilliga sätt, men skall vanligast 
låta såsom: turr-turr, turr-turr etc., hvarifrån latinska namnet, turtur, 
härleder sig, 

Synon. Columba turtur Linn. S. N. — Nilss, Fn. I, 567; — Turtur 
auritus Raj, Bp. Csp. II, 61. 


STÖRRE TURTURDUVAN (Col. orientalis; 29), nära lik den föregående, 
men betydligt större, med undersidan, ända bakom fötterna, ljust röd- 
gär. — Vinglängden omkring 195 mm.; kroppens storlek nästan lika 
med Skogsduvans, men stjerten är något längre, Hos både gamla och 
unga äro alla delars form och färgteckning (utom den nyss anförda på 
buksidan) lika med dem hos Turturduvan, hvarföre vi ej behöfva åter- 
upprepa beskrivningen. Även iris är gulröd. Dock är fjädrarnes färg 
överallt något mörkare än på Turturduvan, och kanterna på stjertpen- 
nornas ändar, samt på halsfläcken, äro alltid blekt grå 1 stället för 
hvita. 


Denna Duva, som blivit upptagen i vår fauna under det yngre, av 
Temminck givna namnet, C. gelastes, anses av många blott för en 
östlig form eller race av Turturduvan, hvilket väl torde kunna försva- 
ras; men då tydliga olikheter finnas, är det rättare att här åtskilja 
dem. Den nu ifrågavarande ersätter Turturduvan i östra hälften av A- 
sien, hvarest hon finnes, åtminstone från Dauurien (C. turtur var. major 
Pall.), ut till Ochotska havet (vid Stanovoibergen, 559 och något nordli- 
gare, Midd.) samt i Amurlandet och Japan. Även finnes hon i Hima- 
laya. Mot söder förekommer hon, åtminstone om vintern, i hela Indien, 
och i östra indiska halvön, ända ned på Malacca (Blyth), samt i södra 
China, hvarifrån hon först blev känd genom Sonnerat. Riksmuseum äger 
ett ex., skjutet i trakten av Cantonii December. — Hon är flyttfogel 
och kommer till Amurlandet omkring den 1 maj. Schrenck har derstä- 
des noga studerat hennes levnadssätt, som alldeles liknar Tuturduvans. 
Aven lätet är detsamma (enl. Middendorf, samt det här uppfödda exem- 
plaret). 

Det var högst oväntadt att vid tvänne långt åtskilda tillfällen finna 
denna östliga fogel i norra delen av Sverige, isynnerhet som båda voro 
ungar, 1 första hösten. Det första fanns i dec. 1842 i ett fogellass från 
Herjeådalen; det andra blev i october 1850 fångadt i en skogstrakt, 1!/, 
mil vester om Piteå, och sändes i Augusti 1851 levande till Stockholm, 
såsom skänk till Riksmuseuam, av Skeppsbyggmästaren J. Pettersson. 
Här uppföddes det i bur av Hr F. W. Meves, ända till dess ruggningen 
om hösten 1853 var fulländad, då det dödades den 20 December, för att 
uppstoppas. — Då bäda dessa exemplar voro unga ser det visserligen 
ut som om de varit födda i grannskapet; men man må dock ihågkom- 
ma med hvilken hastighet en starkt flygande fogel, såsom en Duva, kan 
förflytta sig, t. o. m. några hundrade mil, om hon anstränger sina kraf- 
ter, t. ex. då en liten flock blir jagad av rovfoglar och skingrad. 

Synon. Columba orientalis Lath. Index, n:o 48 (ex Sonnerat It. 
Ind. II, 177); — Blyth Catal. 286. — C, turtur major, ex Dauuria, Pall. 
Z00gr. i, 565. — C. rupicola ibid. 566 (juv.); — Bp. OÖsp. II, 60. — 
C. gelastes Temm. PI, Col. 550; — Fn. Jap. tab. 60 b.: — Sundev. V. 
Ac. Öfv. 1851, 183; — Nilss. Fn. I, 569; — Middend. Reise IL 480, — 
Col. turtur var. gelastis, Sehrenck, Amur I, 389. 


ÖKRATTDUVAN (Col. risoria: 30), ljust gulgrå med ett svart, blekkan- 
tadt tvärband på bakhalsen, — Något större än vanliga Turturduvan, 
men vingen något kortare, omkring 165 mm. Kroppen nästan enfärgad, 


dd 5 4 & Ar 
TG 


DUVE-SLÅGTET. 


varierar mer eller mindre gråaktig. Vingpennorna svartaktiga. Under- 
gumpen rent hvit. 

Denna Duva anföres här, emedan hon ofta hos oss hålles i bur; hon 
plägar orätt benämnas Turturduva. I det sydligare Europa hålles hon 
allmännare tam, inne i rum, och fortplantar sig i fångenskapen. Man 
skall till och med understundom hålla henne i duvslag, då hon likväl 
måste väl skyddas för vinterkylan, för hvilken hon är ganska ömtålig. 
Det är ej med visshet bekant när eller hvarifrån hon ursprungligen 
kommit till Europa. Aldrovandus, som mot slutet av 1500-talet först 
avbildar henne, kallar henne Turtur indieus (Ornith. II, 510), men utan 
att särskildt redogöra för detta namn. I Indien finnes visserligen en 
ganska närstående vild art (Columba risoria fera Blyth), som dock är 
nästan helt och hållet brungrå, med mörkgrå undergump. Halsbandet 
är som hos den tama; stjertpennorna undertill svarta, med lång hvit 
spets på alla utom de två mellersta. — Det synes mig dock sanno- 
likare, att den tama Skrattduvan närmast härstammar från en liten 
Duva, som anses vara av samma art (Turtur risorius Räpp. et Heugl.) 
och som tämligen allmänt bebor ruiner och öde hus i Egypten. Den- 
samma finnes, sannolikt ursprungligen vild, i Nubien, Abyssinien och 
Arabien, men man tyckes hava försummat att närmare göra sig reda 


Svenska Foglarne I. 


173 


för henne, då hon synes ha varit ansedd såsom förvildad. Denna är 


ovantill brungrå; ansikte, hals och bröst ljusare, vackert rödgrå; under- 


gumpen hvit; stjert som den indiska. — Men förövrigt torde dessa båda 


blott vara att anse såsom lokala varieteter av samma art, och i allmän- 
het finnas, i hela Afrika samt i de varmare delarna av Asien, en mängd 
högst närstående former av Duvor, som hava halsband liksom Skrattdu- 
van och något mörkare kroppsfärg samt äro dels något större, dels något 
mindre än den tama racen. — Uti europeiska Turkiet, i och omkring Bal- 
kan, skall även förekomma en av dessa arter, som är större och mör- 
kare än den tama, ehuru fullkomligt vild (se derom Naumann i Wiegm. 
Archiv 1837, 106; — Nordmann En. Pont. 216). Denna synes dock ge- 
nom sitt läte och sitt utseende vara alltför mycket skild från vår tama 
art, för att kunna, såsom man förmodat, anses för dess urstam. Besyn- 
nerligt är att hon icke blivit funnen i de kringliggande länderna: Grek- 
land, Ungern, Sydryssland. 

Skrattduvan har fått namn av sitt oftast skrattlika läte, ungefär så- 
som: hihihirihri! Även honan låter höra dylika läten. De neph 2 ägg, 
tre gånger om året, och ruva dem 16 dygn. 

Synonymi. Columba risoria Linn. 5. N. -— Beckstett Nat. G. D. 
III, 1087; — etc. v. supra. 


44 


174 


Tredje Ordningen. 


ROVFOGLAR (Accipitres). 


(Bapaces Cuv.) 


Genom sitt blotta yttre utseende äro Rovfoglarne så utmärkta, 
att en hvar, även den icke övade, genast igenkänner dem såsom 
hvilket kan synas besynnerligt, då man ger akt på de 
Dag- och Natt- 
rovfoglar, eller Hökar och Ugglor, äro nästan till hvarje del av 


Rovfoglar, 
stora olikheterne mellan de olika sorterna derav. 
sin kropp olika bildade. De inre delarne visa sig även så olika 
som de yttre, och likväl finnes någonting som ger dem en inbör- 


deg likhet och som gör, att de alltid varit sammanförda och till- 


hopa ansedda såsom en enda, naturlig fogelordning, samt att man 
ofta, av ovanda, får höra en Hök eller Falk benämnas Uggla, eller 
tvärtom. Men denna inbördes likhet blir, .då man börjar närmare 
undersöka dem, ej blott svår att inse, utan ju mer man jämför 
deras högst olika bildade delar, såsom huvud, ögon, näbb, vingar, 
fötter, fjäderklädnad, desto mer misströstar man om att finna nå- 
gonting gemensamt hos dem, som kan tjena såsom kännetecken 
för hela Ordningen. Imellertid är det ej nog med det obestämda 
yttre intrycket, eller att åt hvars och ens naturliga känsla över- 
lemna bestämmandet huruvida en fogel hör till Rovfogelsordningen 
eller ej: en verklig kännedom om foglarna fordrar, att vi med 


visshet. må kunna bedömma detta. Vanligtvis anföres det starka, 


krokiga och hvassa näbbet samt de lika bildade klorna såsom 'eg- 
na för Rovfoglarna; men då man vid jämförelsen finner, att lika 
starkt, krokigt och hvasst näbb finnes hos Papegojorna samt hos en 
del Finkar, Höns, Vattenfoglar m.fl och lika stora samt ännu 
mera krokiga och hvassa klor hos många andra; t. ex. :hos alla 
Klättrare, kan man lätt bli frestad att anse dessa delars form så- 
som alldeles icke utmärkande för Rovfoglarna. 
att starka och krokiga klor, tillsammans med starkt och krokigt 


Likväl ser man, 


näbb, redan blir en för dem nästan egen sammanställning, samt 
att man vid ett närmare aktgivande på dessa och några andra de- 
lars form, finner flera egenheter, som ensamt tillhöra Rovfoglarna. 
För denna fogelordning kunna vi alltså angiva följande såsom 
kännetecken: MNäbbet kort, ganska starkt bildadt, med lodrätt ned- 
böjd spets och näst framom pannan beklädt av en hud (vaxhuden). 
Fötterna starka, med stora, krokiga, coniskt syllika och nästan 
trinda klor: av hvilka den inre är starkare och mera krökt än de 
övriga. Vingar och ögon stora. — Det är alla dessa delars form 
som i förening giva åt Rovfoglarne det egna utseende, hvarpå 
man igenkänner dem. Dock torde en något närmare utredning 


av detta ämne behövas. 


ROVFÖGLAR. ' 178 


Näbbets" styrka synes isynnerhet på dess tjocklek vid roten, 
så att det är åtminstone hälften så högt som cranium, och att 
näsborrarna stå långt åtskilda, samt att dessa, som alltid äro be- 
lägna tämligen högt opp över käk-kanten, i näbbets nakna, hår- 
då del, äro rundtomkring, även mot ansiktet, omgivna av hårda 
Näbbet är alltid 
kortare än sjelva huvudet, orörligt fastväxt vid pannan och rätt 


delar, nämligen av ben, beklädt av hornslidan. 


framåt sträckt, så, att munspringan fortsättes rätt fram från cranii 
botten. (Hos Papegojor och Finkar är munspringan nedåt böjd.) 
Den långa, överhängande näbbspetsen är ganska stark, spetsig och 
undertill platt (icke urhålkad) samt lodrät mot munspringan. — 
Den 's. k. Vaxhuden är en tämligen tjock ytterhud, som bekläder 
näbbroten, mellan och omkring näsborrarna, men som hos Ugglor- 
na är ganska otydlig. En sådan finnes dock även hos Hönsen. 

Rovfoglarnes huvud är i allmänhet stort, ehuru icke så, som 
Tättingarnes, men större än hos Höns, Vadare och Vattenfoglar 
av lika storlek. Såsom vaniigt, är det mindre i förhållande till 
kroppen hos de större arterna. Minst är det hos de amerikanska 
Gamarna. — Ögonen äro i allmänhet större än hos andra lika 
stora foglar; hos de medelstora (Falkar, Hökar) är hornhudens ut- 
åt synliga diameter ungefär lika med '/, av cranii längd. De sto- 
ra arterna ha dem mindre och Gamarne minst; men Nattugglorna 
ha störst ögon bland alla foglar: 

Vingarne äro alltid stora och starka, hvilket är väsendtligt för 
Rovfoglarna, som behöva flyga starkt. De hava liksom de följan- 
de Ordningarna talrika och stora täckfjädrar, som bekläda vin- 
gens yttre sida och betäcka vida mer än armpennornas halva 
längd. Handpennorna äro 10: den första lång, vanligen längre än 
den 10:de, men alltid kortare än en, eller 2 å 3 nästföljande. Arm- 


pennorna variera mellan 12 och 27: antalet är minst hos Ugglor- 


na; störst hos Gamarna. — Efter armpennornas olika längd före- 
komma 2:ne olika former av vingarna, som göra att flykten blir 
ganska olika hos olika slägten. En del, och isynnerhet Falkarne, 
ha korta armben och ett mindre antal armpennor, som äro tämli- 
gen korta: de yttre räcka knappt till stjertroten, då vingen är 
hoplagd; men handpennorna äro långa, hvarigenom den utsträckta 
vingen blir lång och smal. Dessa arter röra vingarna med korta, 
starka slag och flyga oftast med stor snabbhet rätt framåt, men 
kunna förövrigt, liksom Svalorna, flyga väl på flera andra sätt. 
— Hos andra är underarmen lång, med större antal armpennor, 
som äro betydligt längre, hvarigenom den utsträckta vingen blir 
både lång och bred. 
Örnar, Glador m. fl. 
vackert med nästan stilla vingar i stora kretsar, hvarunder de ofta 
stiga till en ganska betydlig höjd i luften för att speja efter rov. 
I "dessa kretsar tyckas de singla långsamt framåt, emedan vi då 
se dem på stort avstånd; men det är dock tämligen lätt att finna, 
att] de röra sig framåt med ganska stark fart, åtminstone omkring 
20 alnar i sekunden, ty med mindre fart skulle de ej kunna fort- 
fara att uppbäras av luften då vingarne hållas stilla; men oftast är 
farten vida starkare. De fleste, och isynnerhet Örnarne, kunna 
dock "även med pilens hastighet störta sig från höjden ned på 


Sådane äro isynnerhet Gamarne, men även 
Desse flyga vanligtvis jämnt och utmärkt 


sitt rov. 

Stjertpennorna äro 12, och aldrig färre; men hos Perenopterus 
alltid, och hos de övriga Gamarna ofta 14. — Hela fjäderklädna- 
den är hos Rovfoglarna fast och elastisk, och hos unga foglar i 
första drägten äro fjädrarna i detta hänseende nära lika dem hos 
de äldre. 

Fötterna stora och starka, med ganska starka muskler och 
tjocka senor, samt tjock, hård ytterhud som hos många (såsom 


ä 


176 ORDN. 3.  ROVFOGLAR. 


Ugglorna) är tätt fjädrad;. men hos: de flesta är den fördelad i små, 
vårtlika stycken eller fjäll. Då tvärsköldar finnas på tarsen, äro 
de, .Jiksom nästan alltid på tårna, korta:och talrika. Tärna äro från 
roten åtskilda och utbredda; oftast med ett hudveck vid roten, mel- 
lan de två yttre.. Ofta ha de stora, utskjutande mjuka knölar eller 
hud-dynor under mellersta och sista leden, och dessa äro större, 
ju mindre fötterne äro tjenlige för gåendet på marken.  Näst-sista 
leden är ganska läng och den sista (kloleden) är: starkt böjlig, så 
att klon kan helt och hället böjas ned under: tån, hvilket är eget 
för Rovfoglarna. — Baktän är vid roten smalare, och. alltid :kor- 
(Hos Ugg- 
lorna och de amerikanska Gamarna är hon vid roten något upp- 
lyftad.) 

Klornas form utgör en av Rovfoglarnas utmärktaste egenheter, 


tare än framtårna, men förövrigt ganska olika bildad. 


och visar blott ganska få undantag. Klorna äro oftast ej större, 
starkare eller hvassare än hos åtskilliga andra foglar, och vanligt- 
vis äro de icke så krokiga som hos Hackspettar m. fl.; men de 
äro mera trinda, så att största bredden ligger midtpå sidorna, och 
emedan ..de alltid :äro något hoptryckta, så blir genomskärningen 
oval eller eliptisk.. Dock är intryckningen under klon (sålan) ofta 
icke smalare än klons största bredd; men hon är ej djup, vanligen 
platt, och saknas understundom (Pandion, Elanus). Dessutom av- 
smalna klorna jämnt och småningom från roten mot ändan och 
äro säledes ganska långspetsade. (Hos andra foglar ha klorna 
platta, ofta långsåt intryckta sidor, och djupt intryckt såla, antin- 
gen de äro hoptryckta eller utbredda, och ändan avsmalnar mot spet- 
sen starkare än det övriga av klon). Rovfoglarnes yttre framklo är 
betydligt mindre än de övrige; den inre är deremot starkare och 
krokigare, samt vanligtvis större än mellanklon och lika med den 


bakre, då denna 'är stor. (Em dylik utbildning av denna klo åter- 


finnes hos några Vadare och Vattenfoglar; t. ex. Grus och Mor- 
mon.) | 

Rovfoglarne äro i allmänhet stora. Till dem höra de slörste 
bland. de flygande foglarna, nämligen några av Gamarna: Condo- 
ren från Andiska bergen och den store californiske Gamen (Ca- 
thartes gryphus och CO. californianus), hvilka hava omkring 6 alnars 
vingsträckning, Näst derefter. komma ett par Gamar från Afrika 
(Vultur : nubicus och V. auricularis) och sedan de enuropeiske Ga- 
marne (V. monachus och V. fulvus). Något mindre äro våra Ör- 
nar. — Minst av alla äro Falco cerulescens från Ostindien och 
Strix minutissima från Brasilien, bäda av en Dombherres storlek. 
Duvhö- 


ken och Vråkarne kunna anses för medelstora. — Honorna äro 


Annars höra Sparvhöken och Tornfalken till de mindre. 


betydligt : större än hannarne, men ofta mindre vackra och utsi- 
rade till form eller färg. 

Från de föregående två Fogelordningarna skilja sig Rovfog- 
larne väsentligen genom ungarnes utveckling. De kläckas nämli- 
gen ur ägget, liksom ungarne av alla de följande Fogelordningar- 
na, fullt beklädda med tjockt dun på alla de kroppsdelar som se- 
dan få fjädrar. Dunet är nämligen en början till fjädern som, då 
denne utväxer, sitter på hans ända, men snart derifrån avfaller. 
Dessa. ungar ha tämligen fullbildade extremiteter och öppna ögon, 
men de kunna ej gå, utan måste, liksom ungarne av de två före- 
gående: Ordningarna, uppfödas i boet av föräldrarna tills de kunna 
flyga. Dock matas de ej såsom Tättingarnes och Spitarnes ungar; 
utan de taga sjelve och sönderstycka födan, som föräldrarne blott 
inlägga i boet... Således, ehuru de till sin utveckling bilda en ö- 
vergång mellan de föregående och de efterföljande foglarna, så 
komma de (dock närmast. intill de följande (Höns, Vadare, Vatten- 


foglar) och likna de föregående (Spitar, 'Tättingar) blott deruti, 


- 


ROVFOGLAR. 


att ungarne icke kunna sjelve gå. De förhålla sig i detta hänse- 
ende alldeles säsom Storkar, Hägrar, Pelikaner m. fl., med hvilka 
de i de flesta hänseenden ha mera likhet, än med de två första 
fogelordningarna. 

Liksom de nyssnämnde (Storkar etc.) visa Rovfoglarne gan- 
ska ringa konstfärdighet i sin bobyggnad. Deras bo är, då det 
sättes under öppen himmel, stort och illa hopfogadt, men ovanpå 
nästan platt; det tyckes allenast genom trampningen midtuti få en 
liten concavitet. Många, säsom en del av Ugglorna, tyckas knappt 
sjelve inlägga nägon särskild bale. -— Äggen äro till antalet oftast 


få: 2—4, De ruvas ensamt av honan, som av hannen förses med 


föda; men båda draga föda åt ungarna på sätt som nyss anfördes. 


De uppföda blott en kull ungar om året. 

Genom sina starka vingar röra dessa foglar sig med största 
lätthet och hastighet genom luften, såsom nyss omtalades; men de- 
ras fötter äro, oaktadt sin styrka och utbildning, oftast nästan o- 
dugliga för att gå; de hoppa blott ovigt framåt, så mycket som 
möjligt med vingarnes tillhjeip. Dock kunna Gamarne gå tämli- 
gen raskt stegvis, ehuru de blott göra det i grannskapet av döda 
djur, hvarav de leva; och ett par mycket avvikande, långbenta 
slägten (Gypogeranus i Afrika och Dicholophus i Sydamerika) sprin- 
ga ganska starkt och lätt. Även skola några få långbenta arter, 
både av Hökar och Ugglor, gå eller springa tämligen färdigt. Der- 
emot äro fötterna hos alla bildade för att gripa och bära eller 
fasthålla rovet, ävensom att upptaga och bära byggnadsmateriali- 
erna till boet, hvilket är dem eget inom fogelklassen. De övrige 
foglarne taga och bära med näbbet, men Papegojorna taga födan 
och föra den till munnen med foten. 

Namnet tillkännager dessa djurs föda. De kunna ej livnära 


sig av växtriket, utan förtära uteslutande djuriska ämnen; en del 
Svenska Faoglarne TIL. 


177 
taga helst levande däggdjur eller foglar; andra, amfibier eller fi- 
skar; men nägra, isynnerhet mindre arter, låta sig nöja med in- 
sekter, sniglar, mask o. d. och Gamarne leva uteslutande av döda, 
större djur, Somliga arter förtära till och med helst dem som äro 
rutna; de synas vara till för att bortrensa dessa från jorden och 
förtära även exkrementer samt allehanda djuriska avskräden. — 1 
allmänhet äta Rovfoglarne glupskt då tillfälle deriill gives, men de 
kunna ock svälta otroligt länge, ända till hela veckor, utan att 
betydligt lida derav. Denna förmåga är starkast hos de asätande 
Gamarna, av hvilka somliga sägas kunna uthärda svält ända till 
6 veckors tid, men, då de få tillgång på föda, sluka i sig så myc- 
ket, att de ej förmå flyga upp förr än efter någon tids digestion. 
Hår och andra ofördöjliga eller osmälta ämnen uppkastas av alla 
Rovfoglar såsom avlånga bollar, genom munnen, och denna upp- 
kastning tjenar ej blott att bortskaffa odugliga ämnen ur kroppen, 
utan förorsakar tillika en för dem behövlig rensning av magen och 
matstrupen, hvarföre de må illa om de ej, jämte födan, få sådana 
ämnen, hvarav dessa bollar bildas, såsom hår, fjäder o. d. — I 
fritt tillstånd tyckas Rovfoglarne aldrig dricka, emedan de djuriska 
safter de förtära äro tillräckliga; ej heller bada de, utan överlem- 
na ät regnvattnet att rensa fjädrarna; men då de äro fångna hålla 
de tillgodo med båda delarna, ehuru ej så ofta som andra foglar. 

Det är en vanlig mening att Rovfoglarne, liksom de kråkar- 
tade och andra som leva av as, skulle ha en utmärkt fin lukt, 
som huvudsakligen ledde dem till döda djur, och att de skulle 
kunna känna lukten derav på ganska långt, ja, ända till en mils 
avstånd! Vi kunna dock ej anse denna mening för riktig, utan 
äro övertygade att Gamarne, samt alla foglar, huvudsakligen rätta 
sig efter synen, som hos dem är starkare än hos andra djur, och 
att de blott i ringare mån samt på nära håll kunna följa luktsin- 

45 


178 ORDNINGEN 3. 


nets ledning. Vi hänvisa förövrigt till det vi yttrat om foglarnes 
lukt under Korpens historia, förut sid. 118, och tillägga att lukt- 
organets "form hos foglarna tydligen visar, att det är föga utbil- 
dadt. Det består av en ganska liten näscavitet som blott inne- 
häller en obetydlig lamell för luktnervens utbredningar, och är 
tydligen långt ofullkomligare än hos samtliga däggdjuren. Desgs- 
utom se vi, att Örnar, Hökar, Korpar m. fl. om vintern finna nyss 
döda, ej stinkande djur lika lätt som rutnade djur om sommaren. 
De se dem nämligen från ganska långt avstånd; men oftast torde 
de stora Rovfoglarna bli uppmärksamma på stället derigenom, att 
de på långt håll se Kråkor eller Skator från närmaste grannskap, 
som redan börjat hålla måltid. Det är allenast för att speja efter 
as eller rov, som Örnar, Gamar m. fl. flyga i kretsar, ända opp 
bland molnen. 

Från uråldriga tider har man besjungit och beprisat den styr- 
ka och det mod hvarmed Rovfoglarna mörda och plundra för att 
föda sig. Man har tyckt det vara en ståtlig hjeltebragd, att en 
Örn griper och dödar en hare eller hjortkalv eller annat stort vil- 
lebräd, som dock ej kan försvara sig. Man har beundrat Gamar- 
nes, Örnarnes m. fl:s sköna kretsande flykt, högt opp över den re- 
gion hvaruti andra jordens barn pläga vistas, och uppfinningen att 
dressera Rovfoglar till jagt i de förnämes tjenst har upphöjt deras 
anseende. Man hade således, redan på Homeri tid, uppfattat dew 
såsom , ädla" djur, som intaga främsta platsen bland foglarna, då 
Örnen, den starkaste och rovgirigaste bland dem, ansågs för den 
förste och ädlaste bland alla. Det är dessa åsikter, från en tid, 
då mord, plundring och de svagares förtryckande voro ädla mänsk- 
ga idrolter, som gjort att man vant sig vid att alltid uppräkna 
Rovfoglarna först i fogelklassen, och vanans makt har gjort att de 
även av nyare naturhistorici varit ansedde såsom de fullkomligaste 


och högst utbildade bland foglarna. Dock ha Ornithologerna brukat 
att, till följe av Gamarnes styrka och storlek, som blivit mycket 
berömda (1. ex. av Buffon), ställa dessa foglar främst, oaktadt deras 
mindre nobla levnadssätt. — I sednare tider ha andra åsigter gjort 
sig gällande och man har insett att Rovfoglarna hvarken framställa 
en bild av fogellivets och fogelformens högsta fulländning, eller vi- 
sa en överensstämmelse med däggdjuren, som skulle kunna giva 
dem företrädet bland foglarna. Tvärtom finner man att flera drag 
av deras levnadssätt, såsom deras glupskhet och deras föda, ute- 
slutande av rov, samt deras förmåga att svälta länge, äro egen- 
skaper som ge dem likhet med ormar och fiskar, samt att deras 
former, både yttre och inre, mest likna dem hos Vattenfoglarna, 
hvilken likhet ökas genom deras lifsyttringar i allmänhet, såsom 
bristen på sängläten och konstfärdighet, samt genom ungarnes ut- 
vecklingssätt. Vi anse dem alltså blott intaga tredje rummet inom 
fogelklassen. Men enligt den åsikten, att Rovfoglarne äro ädla" 
i den mån de mera uteslutande föda sig av levande, varmblodiga 
djur, mäste Ugglorna nödvändigt bli de ädlaste av alla, och vi 
gilla denna åsikt såvida. att vi ställa dem främst inom Rovfogels- 
ordningen, icke just för deras högtidliga uppsyns skull, utan der- 
före att de onekligen äro mest utbildade såsom rovdjur. Sist kom- 
ma då Gamarne, hvilka äro de minst fullkomliga rovdjuren och 
mycket närma sig till de derefter följande Hönsen, Vi uppföra 
således: 

1:o Nattrovfoglar (eller Ugglor; Accipitres nocturni), som ha Ögo- 


nen riktade mer eller mindre framåt, hvarigenom de kunna se på sam- 
ma föremål med båda ögonen; och 

2:0 Dagrovfoglar (Accipitres diurni), med ögonen, såsom vanligt 
hos foglarna, riktade utåt sidorna. Hit höra Falkar, Hökar, Örnar, 
Gamar. 


ROVFÖGLAR, 179 


Första Avdelningen. 


Nattrovfoglar (eller Ugglor; Aceipitres nocturni). 


Ögonens riktning, mer eller mindre framåt, är bland foglarna 
alldeles egen för Ugglorna och beror på en lika egen bildning av 
skallen. Denne är bredast baktill och avsmalnar framåt näbbet, 
hvarigenom ögonhålen få en riktning snedt framåt, som än mera 
ökas genom fjäderbetäckningens och sjelva ögats egna bildning. 
Ugglorna få härigenom ett framåtvändt ansikte, som ger dem en 
sort menniskolikt utseende, hvilket förefaller oss ganska fult, eme- 
dan det, liksom andra sådana likheter (t. ex. hos Aporna) tyckes vara 
en carricatur av vår egen bild. Detta ansikte blir ännu tydligare 
derigenom, att det omgives av små, tättstående, fasta fjädrar, som 


vanligen äro utmärkte genom annan färg, och rundtomkring bilda 


en krets eller gräns (limbus facialis; även kallad krage, krans el- ” 


ler slöja). Denne ansiktskrets ör tydligast vid sidorna, på yttre 
sidan om öronöppningen, hvarifrån han går dels över ögat till 
näbbroten, dels under öga och näbb, för att förenas med den från 
andra sidan. — Sjelva ansiktet, eller kretsen omkring ögat (vanli- 
gen kallad ögonkretsen) betäckes, liksom örontrakten hos alla fog- 
lar, av fina, glest sträliga, men styva fjädrar, hvilka hos Ugglorna 
äro längre och utgå strålformigt rundt omkring ögat samt sluta 
Framtill betäcka de näbbets rot. — Öron- 
öppningen är ganska stor, och vanligen högre än ögat. ;Han be- 


mot ansiktsgränsen. 


täckes hos de flesta arter, från främre (inre) sidan, av en halveirkel- 
formig hudflik, som är en fördubbling av den hud, hvilken betäcker 
sjelva ögonglobens yttre sida, och bildar ett lock. På detta lock sitta 
de utåt riktade ansiktsfjädrarne. Det kan sluta tätt intill den hud- 
fåll vid örats ' yttre sida, hvaruti ansiktskretsens fjädrar: sitta fästa- 


de, och säledes fullkomligen tillsluta örat. Dessa båda delar, loc- 


ket och hudfållen, utgöra bräddarne av en yltre öroncadvitet, som 
är betydligt större än sjelva öronhålet, och som, då locket öpp- 
nas, ytterligare utvidgas genom ansiktskretsens fjädrar, hvilka nn 
bilda detta ut-öras yttre brädd, liksom öronsnäckan hos oss. Hos 
Nattugglorna är detta yttre öra ganska stort, och visar, inuti, hos 
flera arter, en besynnerlig olikhet på båda sidor, emedan sjelva 
öronhålan öppnas olika högt, och hos många finnes en mjuk, sned 
tvärlist, som på ena sidan ligger över, på den andra under sjelva 
öronhålet, hvilket i sanning är en ovanlig brist på symmetri hos 
ett av de högre djuren. (Så hos 5. flammea, otus, mexicana ). 
Ugglornas huvud är ganska stort och synes ännu större genom 
de yviga fjädrarna. Många arter ha vid pannans sidor ett par fjä- 
dertofsar, som kunna nedfällas och uppresas, och vanligen benäm- 
nas öron - eller horntofsar. : De bestå av 8—10 fjädrar, som utgå 
något över ansiktskretsen, och bilda en liten egen, tydlig rad o- 
vanför yttre hälften av ögat. Denna rad omgives rundtomkring 
av ett litet fält utan fjädrar. — Sjelva ögongloben har en alldeles 
egen form. Den närmar sig ej till klotformen, utan liknar nästan 
en stympad conus, som i båda ändar är starkt kullrig och som har 
den coniska omkretsen starkt intryckt. — WNVäbbet är till en betydlig 
del: doldt mellan borstlika fjädrar. Dess vaxhud är liten och sak- 
nar tydlig främre kant. — Hela fjäderklädnaden är mjuk och nä- 
stan silkeslen, emedan fjädrarne äro långa och ganska fina; men 
deras textur är dock ganska fast. — De stora vingarne ha särde- 
les lång underarm (jämf. under n:o 114) men blott 12—18 arm- 
pennor. Första handpennan är hos många ej längre än den 10:de, 
och hos mänga arter bildar yttre fanets brädd, på denna eller på ett 
par flera pennor, genom strålarnes böjning i spetsen, liksom en fintan- 
dad, mjuk frans. Alla vingpennorna äro, isynnerhet hos Nattugg- 


lorna, ovanligt mjuka, hvarigenom dessa foglar flyga utan att för- 


180 : 
orsaka ringaste ljud i luften och således kunna smyga sig på sitt 
rov om natten, utan att röja sig i förtid. — På de starka fötterna 


är, hos de flesta arter, och hos alla våra, ej blott hela tarsen tätt 


befjädrad, utan även tårna, ända ut till klorna; men i varmare 
länder äro tårna hos de flesta arterna blott beklädda av glesa, styva 
borst, liksom hos de 3 sydländska arter, hvilka här nedan beskrivas. 
Tärna äro tämligen korta, med den nästsista leden lång och de övriga 
ytterst små. Inre tån ej mycket kortare än den mellersta; yttre 
tån är (utom hos några australiska arter) betydligt kortare än den 
inre, och kan vändas bakåt. nästan som hos Gökar, Papegojor m. 
fl. Spitar. 


tad. — Inre klon är icke så mycket olik de övriga, som hos dag- 


Baktån mycket mindre än de övrige och något upplyf- 


rovfoglarna. 

Skelettet är likså eget bildadt som de yttre delarne. Orani- 
um, hvars yttre form nyss förut omtalades, består av tjockt och 
cellulöst, liksom svampigt ben, hvarigenom storleken betydligen ö- 
kas. Det har hög och kullrig hjessa, ofantliga ögonhål med blott 
ett litet orbital-utskott över ögats yttre sida. Nacken är bakifrån 
plattad och utskjuter åt sidorna med en benlamell, som baktill och 
utåt omfattar öronöppningen, hvarigenom nacken blir den bredaste 
delen av hela skallen! — Bröstbenet är ganska litet med 2:ne dju- 
pa utskärningar baktill ät hvardera sidan. Det yttre nyckelbenet 
(furcula; gaffeln) är ganska längt, smalt, svagt och föga böjdt; 
även det inre är långt och smalt. — Tårnas ovanliga bildning är 
nyss beskriven. 

Ugglorna, och isynnerhet Nattugglorna, äro bland foglarna, 
hvad Katterna äro bland däggdjuren: de rovgirigaste av alla, hvil- 
ka så vidt som möjligt endast förtära rov, som de sjelve taga le- 
Dock äro de vida mera 


nyttiga än skadliga för oss, emedan deras mesta byte utgöres av 


vande; blott i nödfall äta de döda djur. 


ORDNINGEN 3. 


råttor och möss; men de förtära även foglar, åmfibier, insekter o. 
s. v. Då de få mera rov än de behöva, undangömma de en del 
i mörka hål för kommande behov. — De äro, liksom Katterna, i 
allmänhet nattdjur, ty även de s. k. Dagugglorna äro mycket i 
rörelse under skymningen; Nattugglorna äro framme endast under 
mörkret, och blott då höras deras skrikande, ofta hemska läten, 
som ej sakna likhet med Katternas. Men Nattugglornas skrik hö- 
res ej blott under fortplantningstiden, utan under hela året, och 
oftast, såsom en liknelse till fogelsång, då de sitta stilla och sysslo- 
lösa. Dessutom låta de ofta höra ett smällande eller knäppande 
med näbbet, som synes vara en yttring av förargelse. — Att de 
ha fin hörsel synes på deras utbildade yttre öron (se nyss förut). 
— De flyga vanligen rätt fram, lågt och något ojämnt, samt ej 
med ovanlig hastighet, men äro alldeles oskickliga att gå på marken, 

Ugglorna fortplanta sig i allmänhet tidigt på vären, då honan, 
som ensam ligger, har en ganska stor liggfläck. Äggen äro hvita 
och nära klotrunda, och läggas av de flesta arter i träd- eller 
klipphålor på en ganska obetydlig bale, eller i övergivna bo av 
Kråkor, Skator 0. d. — Ungarne komma ej sällan ut ur boet me- 
dan ännu dunet qvarsitter; men då detta avfallit ha de, av flera 
arter, i sin första drägt ganska olika utseende med de äldre. E- 
mellertid bära de denna drägt blott en kort tid, hvarföre man 
mindre ofta får se dem i densamma; ty redan i juli eller början 
av augusti inträffar ruggningen, som föregår jämnt och hastigt, 
hvarefter de i allmänhet nära likna de gamla. Likaledes inträffar 
de äldres ruggning tidigt på året och avlöper ganska hastigt. — 
Av de flesta arter äro hanne och hona till det yttre lika, utom stor- 
leken; ty honan är alltid större än hannen. 

Anmärkningsvärdt är, att ehuru Ugglorna ej kunna vara mera 
skadliga för andra foglar, än Hökar och Falkar, så synas de dock 


UGGLESLÄGTET. | 181 


vara långt mera hatade. Knappt kan en Nattuggla visa sig om 
dagen förrän hon anfalles av Kråkor och Skator. Dessa göra 
henne väl ej mycket ondt; på sin höjd kunna de ge henne ett el- 
ler annat föga farligt hugg, eller rycka ut någon fjäder; men de 
larma och skrika samt flyga och hoppa hotande omkring henne. 
Av deras larm ditlockas flera, även småfoglar, till och med Hö- 
kar, som tyckas dela den allmänna oviljan. Det är detta hat, som 
gör, att Ugglor med fördel kunna användas för att framlocka fog- 
lar, som man vill fånga eller skjuta, hvilket konstgrepp redan var 
väl bekant i forntiden och beskrives av Aristoteles. Man skulle 
nästan kunna föreställa sig, att Ugglans ovanliga utseende och e- 
genskap av nattdjur uppväckte de andres nyfikenhet och förvåning, 
men att derjämte en känsla av hennes oskadlighet om dagen in- 
gåve dem dristigheten att tillika yttra sin hämnd och sin förargelse 
mot det nattliga rovdjuret. Dock ser man att småfoglarne även 
hata och förfölja andra för dem skadliga foglar, såsom Hökar och 
Lanius excubitor. 

Ugglorna visa sinsemellan ganska betydliga olikheter, på hvil- 
ka deras fördelning i talrika slägten blivit grundad, men då dessa 
olikheter i enskilda delars form, i hela yttre utseendet, i storlek 
och i levnadssätt, ej alltid motsvara hvarandra och dessutom fin- 
nas hos nästan hvarje art, hvarigenom fördelningarne bli ganska 
många, så föredraga vi att, såsom hittills varit öfligt i vår fauna 
bibehålla alla arterna i ett enda slägte. Om detta skulle fördelas, 
så mäste de 13 arter, som finnas i Europa, åtminstone skiljas i 10 


8. k. genera. Vi uppföra således endast 


UGGLE-SLÄGTET (Strix), 


hvars beskrivning och kännetecken upptagas i det näst föregående. 
Vi fördela det på följande sätt: 


Svenska Foglarne. 


1:o Nattugglor, 


Yttre öroncaviteten är mycket högre än ögats tvärlinea och 
försedd med ett stort rundadt lock. Ansiktskretsen fullständig, gå- 
ende högt opp över ögat. — De flesta hithörande arter se dåligt 
om dagen och äro i rörelse blott under skymningen samt under 
mindre mörka nätter, men draga sig undan i hålor eller på mörka, 
lugna ställen, både om dagen och under alldeles mörk, mulen natt, 
samt i oväder. Dock finnas några arter, som för formens skull 
måste hiträknas, ehuru de både kunna se och jaga om dagen. 

a) Örat ganska stort (betydligt högre än huvudskallen). Hela 
pannan kölad av de hopgående, stora ansiktskretsarna, hvilkas fjä- 
drar vid örat äro S-formigt böjda. Andra vingpennan längst; den 
första föga kortare; ingen i fanet inskuren. Inga horntofsar. -— (De 


nyares sl. Strix). 


TORNUGGLAN (Strix flammea) 31. — Ovantill klart grå, fint mörk- 
prickig, med små hvita fläckar, omgivna av svart, och alla fjädrarne mot 
roten gulaktiga. Undertill vackert, blekt brungul eller hvit, med små, 
spridda mörka fläckar. Ansiktet gråaktigt med brun omkrets och fläck 
vid ögat. — Vinglängd omkring 280 mm. — Undertill äro de yngre 
mera rödaktiga; de gamle blekare, hannarne till och med ofta rent hvita. 
Iris mörkbrun. Den korta stjerten räcker ej till vingarnes spets, men 
fötterna äro ganska höga: tarsen 63 mm. lång, kortfjädrad; tårna blott glest 
klädda av styva borst. Ansiktet är helt och hållet concavt samt ganska 

Av denna Uggla har veterligen blott ett enda exemplar blivit fun- 
net i Sverige, nämligen på ett fartyg i Ystads hamn, i october 1834 
(Nilsson); sannolikt stormdrivet eller överfördt från Tyskland. Hon till- (' 


hör således icke vår djurverld, men jag kan dock ej underlåta att här > P7 


uppräkna henne först, emedan hon onekligen är den, såsom Uggla, högst 
utbildade arten i helar slägtet. Hon förekommer tämligen allmänt i hela 
södra och mellersta Europa, ända till Östersjön, ävensom i mellersta 
Asien, så vidt som hus och ruiner finnas, ty hon bebor helst dessa. Men 
även i Afrika, både norra och södra, i Ostindien och Australien finnas 
Ugglor, som blott tyckas skilja sig från den europeiska genom sin än 


46 


182 d 


renare hvita undersida och derföre blivit ansedda såsom egna arter (Str. 
splendens A. Br. i Afrika; S. candida etS. javanicaisödra Asien; SS, deli- 
catula i Austr.). Dock finnas i Afrika (Sennaar, Senegal) exemplar (troli- 
gen de,yngre), som fullkomligt likna de europeiska. Likaså finnas i bå- 
de norra och södra Amerika några ytterst närstående arter, som dock 
ha tydligen längre tarser (S. pratincola, perlata, furcata). 

Tornugglan flyttar ej. Överallt där ordentliga hus finnas uppförda 
av människor, bebor hon uteslutande dessa, utan att låta sig störas av 
rörelse och buller, t. ex. av klockringningen i kyrktorn. I det sydligare 
Europa skall hon ofta bo inne i duvslagen, helt fredligt tillhopa med 
Duvorna, utan att skada dessa eller deras ungar, och man lemnar hen- 
ne i fred, då hon huvudsakligen lever av råttor o. d. — Då denna Ugg- 
la sitter stilla, visar hon, i ännu högre grad än de flesta följande arter- 
na, underliga och ganska ombytliga, ofta till utseendet putslustiga åthä- 
vor, såsom nickningar och bugningar, omväxlande med rak ställning, för- 
ändringar av ansiktets form m. m. Då hon sover eller hvilar plägar 
hon sammandraga ansiktet, så att det nedåt avsmalnar i en längre, trub- 
big spets; vid andra tillfällen kan det göras nästan rundt. Även lätet, 
som höres vid alla årstider, är mera ombytligt och ohyggligt än av an- 
dra Ugglor: än såsom ett oförmodadt och hastigt uttstött skrän, än ja- 
mande, snarkande, stönande o. s. v. Allt detta ökar hennes redan i sig 
sjelf ovanliga och hemska utseende, och liksom hon, genom sin färg och 
sin fina teckning, samt genom sin silkeslena men likväl elastiska fjäderkläd- 
nad, är den vackraste bland Ugglorna, så är hon även, genom sin form 
och sina åtbörder, den besynnerligaste eller spöklikaste och från den 
vanliga fogelformen mest avvikande bland de europeiska arterna. Hon 
överträffas i detta sednare hänseende blott något av ett par arter från 
Afrika och Australien (S. capensis, 8. tenebricosa o. s. v.). 

Synon. Strix flammea L, XII; — Temm. Man. 91; — Gloger, Handb. 
111; — Nilss. Fn. 133. 


b) Örat mycket högre än skallen. Andra vingpennan längst, 


och i yttre fanet inskuren; den första föga kortare, i inre fanet, 
nära spetsen inskuren. (Horntofsar finnas). — (S!. Asio Briss.; 


Otus Cuv.). 


106. HOrRNuGGLAN (Strix otus). PI. XXV fig. 1, — gul- 
aktig med svartgrå långsfläckar och vågiga tvärstreck; horntofsar- 


ROVFOGLAR, 


na länga. — Vinglängd omkring 290 mm. — Iris gul, Ansiktet 
gråaktigt, blott vid ögats inre sida svart. Vingarne räcka något 
över stjertspetsen. VWVingpennorna brungula med svarta tvärband. 
Kroppen ovantill tätt mörkspräcklig. 

Denna Uggla, som blir qvar i sin hembygd under hela året, 
är allmännare i södra: delen av Sverige, men tyckes dock reguliert 
förekomma till 60 å 61" lat. (Gefle, Dalarna, Värmland). Norr 
om denna gräns är hon åtminstone ganska sällsynt, då jag ej fin- 
ner någon uppgift om hennes förekommande där; men likväl äger 
Riksmuseum ett exemplar, som av J. Wahlberg skjöts vid Wittjärvi, 
nära Luleå, den 29 Juli 1835. Det är ock sannolikt, att en så 
bestämd Nattuggla som denna, ej gerna vistas i dessa nordligare 
trakter, hvarest ingen mörk natt finnes under 3 månader av året. — 
Likså skall hon finnas, ehuru sällsynt, i Södra Finland vid nämnde 
latitud; men ett enstaka exemplar har dock blivit sedt ända opp 
vid Kuopio (63). — Mot söder förekommer hon i hela Europa, 
till och med i Spanien och Grekland, samt i Algieriet och Mindre 
Asien. — I Egypten säges hon någongång förekomma om vintern; 
men förövrigt saknas hon i Afrika. — Uti mellersta Asien är hon funnen 
i Himalaya samt ända ut vid Ochotska havet (vid Amurs utlopp och 
Udskoj, 50—55"”) — I större delen av Nordamerika finnes en art, 
som, att dömma efter beskrivningarna, ej synes skild från 9. otus, 
men som dock av nyare amerikanska författare uppföres under ett 
eget namn: Otus wilsonianus. 

Hornugglan uppehåller sig endast i skog eller på trädbevuxna 
ställen. Hon är något trög och sömnaktig samt ganska ömtålig 
för starkt ljus och döljer sig om dagen i täta snår eller trädkronor. 
Om vintern strövar hon omkring i små flockar och föredrager då 
barrskog, som vid den tiden lemnar mörkare skydd mot ljuset. 
Möss o. d. utgör hennes huvudsakliga föda. Under sin jägt ses 


UGGLESLÄGTET. | 183 


hos någongång i skymningen hålla sig stilla på ett ställe, fladdrande 
med vingarna liksom Tornfalken. Lätet är ett starkt, mot slutet något 
höjdt hu-uk! 
ännu starkare ljud, såsom vumb, vumb! hvilket höres på ganska 
långt håll. 
Ekorrar o.d. eller i trädhål, men besvärar sig knappt med att ditlägga 


Vid ' fortplantningstiden låter hon dessutom höra ett 
Hon lägger i April 4—5 ägg i gamla bo af Kråkor, 


en ny bale. — Under parningstiden antager hon ett alldeles eget 
sätt att flyga: långsamt, liksom taktvis hoppande, då hon vid hvarje 
höjning smäller med vingarna, såsom duvorna (Gadamer, Naum. 1852, 
hft. 3, p. 12). Fångad såsom unge blir hon ganska tam. 

Synonyni. Strix otus L. — Temm. — Nilss. Fn. I, 115. (Typ för sl 
Asio Briss. Otus Cuv.). 

107. JORDUGGLAN (Strix brachyotus) Pl. XXV fig. 2; gulaktig 
med svarta, på ryggsidan stora och tätt stående längsfläckar, utan 
tvärstreck. Horntofsarne ganska små (synas blott då de uppresas). — 
Vinglängd omkring 300 mim. Iris höggul. Ansiktet gråaktigt med svarta 
ögonkrets: det är inåt smalt, åt yttre sidan bredare. Handpen- 
norna brungula med svarta tvärband, men den första till ”/; utan svart. 
Vingarne räcka ungefär jämnt med stjerten. 

Ehuru en bland de till formen utmärktare Nattugglorna skyr 
denna ej ljuset och ser rätt väl om dagen, då hon likväl helst 
håller sig stilla. Hon är märklig såsom den enda verkliga flytt- 
fogel bland våra Ugglor och såsom en av de vidsträcktast utbredda 
foglar på jorden; ty hon förekommer i alla verldsdelarna utom Au- 
stralien. - Hennes egentliga sommartillhåll tyckes vara norden, 
ovanför skogsgränsen, i de s. k. vide och snöregionerna, hvarest 
hon är tämligen allmän, från Finmarken till Jämtlands och Norriges 
fjäldtrakter. Hon förekommer således ända till ishavet, och är fun- 
nen häckande vid Karasjok (70). Uti de sydligare trakterna av 
Skandinavien finnes hon nästan blott under flyttningstiden, men har 


dock ännu ej är säkert bekant. 


dock även någon gång, ehuru sällan, blivit sedd midt under som- 
maren på slättbyggden, hvarest hon möjligen kan ha häckat, hvilket 
Ungefär lika synes förhållandet 
vara i mellersta och södra Europa, hvarest hon dock uppgifves 
oftare häcka, såsom i Tyskland, Ungern, Frankrike, i Sicilien på 
höjderna o. s. v. Om vintern blir hon allmän i Algieriet samt i 
Nilländerna, ända ned i Nubien och Abyssinien; men en del sägas 


dock qvarstanna redan i Tyskland och ännu flera i Södra Europa. 


— Utåt Asien är hon funnen ända till Ochotzka havet, samt både 


vinter och sommar i Indien. — Även i Amerika finnes en art, hos 
hvilken jag ej finner någon bestämd olikhet med Europeiska ex- 
emplar. Denna är allmän i Nordamerika, hvarest hon av de nyare 


kallas Brachyotus cassinii. Densamma finnes ock i Sydamerika 


(Brasilien, Chili). Till och med på Sandvichsöarna skall hon vara 


funnen. | 
I motsats till den föregående, undviker Jordugglan skogsbygg- 
den och vistas helst på slätterna, på lågländt, fuktig mark eller 
nära vatten. Hon plägar där sitta på marken, bland tuvor, gräs 
eller små buskar och flyger, då hon uppskrämmes, mera likt en 
hök, ofta längre bort eller rätt opp i luften, till betydlig höjd, 
hvarifrån hon fortsätter i stora kretsar såsom en Glada eller Kärr- 
hök. Enligt Nilsson skall hon, sannolikt vid boet, flyga högt opp 
och åter sänka sig lodrätt ned, under det hon klappar genom att 
slå vingarne tillhopa under sig. Lätet, som då och då höres under 
flykten, liknar det av en hök eller glada, ungefär såsom tjöu! 
tjäu! eller nästan skällande såsom vau-au-au. Ett dylikt läte skall, 
enligt Lövenhjelm, även höras av 8. otus och S. bubo. Födan består, 
utom möss, till en stor del av insekter, särdeles Gräshoppor. — 
Äggen läggas på en tuva, bland gräset på marken, nästan utan vidare 
underlag. 


184 ROVFOGLAR 


Synonymi. Noctua major Briss. I., 511. — (Ej beskr. av Linné; blott 
nämnd i Fn, Sv. 73, efter Rudbecks »Strix tota flammear”). — Strix bra- 
chyotus Forster, Phil. Tr. vol. 62 p. 384. — Lath. Ind. N:o 11; — Temm. 
Man. I, 99; — Gloger Handb. 119; — Nilss. En. I, 117. — S. ulula Lath. 
N:o 27 (nec Linnei); — Tengm. Vet. Ac. H. 1'793, 277; — Pall. Zoogr. 322; — 
S palustris Bechst. N. G. D. II, 906; — Brachyotus pal. Bonap. Csp. 51. 
— &S, egolius Pall. Zoogr. I, 309. — (Typ. för SI. Brachyotus Gould. Bp.) 


c) Örat ungefär av skallens höjd; inga horntofsar. 


Första vingpennan kortare; 3, 4 eller 5 längst. —  Stjerten 
räcker ut över vingspetsarna. — (De 3 första arterna äro större, 
med stor, fullständig ansiktskrets; första vingpennan så lång som 


den 8:de eller 10:de; de 5 första i fanen inskurna). 


108, KATTUGGLAN (Strix aluco) Pl. XXV fig. 4; gråaktig 
(eller rödaktig), över och under med nästan lika tätt stående, 
svarta långsfläckar och vågiga tvärstreck; ansiktet grått, utan svart. 
Stjerten svagt rundad; räcker något utöver vingarna. — Vinglängd 
260—280 mm. Iris mörkbrun. 
små, föga märkbara, mörkare fläckar, som bilda 4—5 otydliga 


Ansiktets fjädrar tecknade med 
ringar kring ögonen. Ansiktskretsen tätt småfläckig. På vingens 
yttre sida stå några stora, hvita fläckar, hvilka dock även finnas 
på de följande arterna. Kroppens grundfärg är hos oss oftast smuts- 
grå, men understundvm rödaktig (såsom figuren), hos både hannar 
och honor. I sydligare länder skall den rödaktiga färgen visa sig 
oftare, och starkare röd än hos oss. 

Denna, den allmännaste av våra Ugglearter, finnes ännu van- 
lig vid” Gefle, i Dalarna och Wermland samt sunnanfjälls i Norrige; 
eller, liksom Hornugglan, ungefär till 60—-61" lat.; men tyckes icke 
vara träffad längre åt norr därifrån, ävensom icke i hela Finland. — 
Vidare finnes hon åt söder i hela det övriga Europa: från England 
till Ural (dock ej i Irland) och från Spanien till Grekland, samt 


i mindre Asien och i Algiriet. — Hon är ej känd från Asien, öster 
om Ural och Caspiska havet, och finnas säkert icke längre ned åt 
Afrika eller i Amerika. Hon är således en av Europas mest egna 
djurarter. — Hon flyttar ej, utan stannar i hemtrakten hela året 
och tyckes ej ströva mycket omkring om vintern. — Hon vistas i 
skog, och mindre lundar, även glesare, allenast där finnas ihåliga 
stammar och täta skuggiga kronor. Ofta besöker hon om vintern 
trädgårdar på slättbygden och kommer fram till husen, om blott 
enstaka träd finnas däromkring. Hon är den enda av våra Ugglor 
som någongång, om dagen samt midt på natten, döljer sig ikyrk- 
torn, lador eller uthus; om aftonen, till sent på natten är hon ute 
i rörelse, eller hvilar på en gren. Det är då som hon låter höra 
gitt väl bekanta, obehagliga skrik, eller sin Ugglesång, ungefär så- 
som kivitt! eller klävitt! hvilket bland vidskepligt folk varit ansedt 
för ett olycksbud och ett råd att kläda med hvitt, såsom till be- 
grafning. Om våren vid fortplantningstiden, låta hannarne höra 
sitt icke vackrare tjutande: hu! hu! huhuhuhu..! — Födan är så- 
som de förres, och om denna, så väl som de, någongång skulle förgripa 
sig på en Rapphöna, eller till och med på en utestängd Kyckling eller 
Duva, så är dock den nytta de göra genom jagt efter råttor 
och möss vida övervägande. — Äggen läggas i större trädhål med 
ringa underlag. 

Synon. Strix aluco L. En. Sv. et SN. (var. cinerea). — S. stridula L. 


(var rufescens). — S. aluco Temm.; — Gloger; — Nilss. Fn. 126. — (Typ 
för sl. Syrnium Sav.) 


109. LAPPUGGLAN (Strix lapponica) PI. XXIV fig. 1; 
askgrå med svartaktiga långsfläckar och tvärvågor; ansiktet något 
mörkare grått, med 8—9 tydliga, mörka, concentriska ringar om- 
kring ögat och, vid insidan, med en svart halvmåne, framåt om- 


UGGLESLÄGTET. 185 


given av hvitt. — Stor: vinglängd 460—490 mm. Iris gul. Näb- 
bet gulaktigt. Hakan svartaktig, med ett hvitt tvärband åt sidorna. 
Stjerten starkare rundad och längre än på den förra. Denna och 
den följande ha ansiktesytan större, men ögonen mindre, i förhål- 
lande till huvudets storlek, än de föregående arterna. 

Denna ståtliga Uggla tillhör hosg oss blott Lapplands barrskogs- 
region och den närmast därintill belägna delen av Norrland (Ve- 
sterbotten, norra Ångermanland). Hon är till och med sällsynt i 
den högre delen av tallregionen (såsom vid Karesuando 68”/;?) 
och saknas fullkomligen i björkregionen. Från detta hemland strö- 
var hon ut, somliga vintrar, så att man funnit enstaka exem plar 
ända ned i Södermanland, Närike, Wärmland 0. s. v. Även i 
Norrige och Finland tyckes hon leva under lika förhållanden som 
i Sverige. — Man har uppgivit att hon åter förekommer och fort- 
plantar sig längre åt söder, nämligen i Lithauen (omkring 55; Ty- 
zenhaus, Revue Zool. 1851, 575), och några få exemplar hava blivit 
funna där samt i det närgränsande Ostpreussen. Likväl behöver 
denna: uppgift ny bekräftelse, då de funna exemplaren möjligtvis 
blott varit utvandrare från Norden. Utom Europa finnes Lapp- 
ugglan genom hela Siberien och i Kamtschatka (Pallas); men san- 
nolikt blott norr om 60! (bos Jakuterna, Pall). 


hela norra delen af Nordamerika en art, Strig cinerea Gm., som väl 


Vidare finnes i 


blott kan anses för en geografisk varietet av Lappugglan, men som 
dock skiljer sig från henne genom något mörkare färg, mörkgrått 
i stället för hvitt framom ögat och blott 6 ringar omkring detsamma. 
Denna säges i Canada fortplanta sig ända ned vid 45! (Montreal) 
och någongång ströva ut till 402. 

De festa underrättelser vi äga om denna Uggla tyckas för- 
skriva sig från Nordamerika. Pallas lemnar högst få uppgifter om 


Svenska Foglarna. 


den : Sibiriska och nyare resande nämna henne knappt. Hon 
skall leva af möss (Pall) och av foglar (Gloger; M. v. Wright). 
Att hon föga besväras av dagsljuset är tydligt, då hon tillhör norden, 
som ej har mörkt om sommaren. Hr Aptekaren Dylr i Skellefte har 
meddelat, att en familj af 5 stycken, mot slutet av Augusti 1851 
uppehöll sig uti ett skogbevuxet myrland, '/; mil från Skellefte. De 
satte sig helst på stubbar, sällan i träd och aldrig i toppen. Lätet 
liknade nästan en hundvalps skällande. (Från Amerika uppgifves 
lätet ungefär såsom: hu hu hu hu huh). Dyhr skjöt 2:ne af un- 
garna d. 25 Augusti, hvarefter de övrige försvunno från orten. 
Dessa ungar, som benäget överlemnades till Riksmuseum, voro ännu 
i första drägten såsom synes på några små lemningar av dun > 
men de äro dock nästan lika med de gamla. De ha blott en obe- 
tydlig blekgul insprängning i färgen, och ansiktsfjädrarne äro ännu 
tämligen korta med blott 7 å 8 mindre tydliga ringar. Den svart 
och hvita fläcken vid ögat finnes redan, ehuru mindre än hos de 
äldre. Enligt uppgift af v. Seth meddelar Nilsson att hon bygger 
ett ganska stort näste i ett högt träd eller på en hög stubbe, samt 
att äggen äro 2, smutshvita och ovala. 'Tyzenhaus säger att boet 
är glest, bygdt av grenar (buchettes) utan inre beläggning. (Om 
den Amerikanska uppgives att hon bygger i toppen af de största 
barr- eller lövträd). 

Synonymi. Den Amerikanska: Strix cinerea Gm; Lath N:o 22 


(ex Arct. Zool.) — Svainson, Fn. bor. Am.; — Audubon: — Syrnium 
cin, Baird. Report. 1858, p. 56. — Tyzenhaus Rev. Zool. 1851, 571. 


Den Eur. Asiatiska: S. lapponica Thunb. V, A. H. 1789, p. 184; 
— Retz: Fn: 1800, 79 (ex Mus. Carlss. fasc. V, adhuc non edito); —Nilsson, 
Orn. Sv. I, 58; — Temm. Man. I, 54; — Nilss. Sk. Fn. ed. 3: I, 120; — Ty- 


zenh. I. ce - S. barbata Lath. n:o 34 (ex Syn. Supl. 50; Pennant; 
descr. manca, forte ex auditis vel litteris Pallasii?); — Pall. Zoogr. 1811: 
47 


186 | ORDN. 3. ROVFOGLAR. 


I, 318: — Gloger Handb. 110. — (Typ. för sl. Ulula Bp. OÖsp. 53; men 
ej Ulula Cuv.). 


110.  SLAGUGGLAN (Btrix uralensis) Pl. 
ljusgrå med svarta långsfläckar, nästan utan tvärvågor. 


XALV flv RR; 
Ansikts- 
ytorna grå med fina, mörka fjäderskaft, men utan fläckar. Stjerten 
längre, gradvis tillspetsad. -— Stor: vinglängd 360—370 mm. Iris 
mörkbrun. Näbb gult. — Ungen i första drägten är helt och hållet 
mörkt rödbrun med svartbrun teckning (Fritsch). 

Samma geografiska utbredning i Europa som den förras, tyckes 
äfven tillhöra denna; men hon är allmännare i Norden och torde 
oftare än den förra ha bosatt, t. 0. m. fortplantat sig, på ett-eller 
annat ställe längre åt söder. Inom Skandinavien och Finland före- 
kommer hon alldeles såsom den förra: icke hland klippfulla berg, 
utan i den stora, jämna landsträcka uti Lappland och närmast 
däromkring, som är bevuxen av barrskogar, och hon anföres såsom 
stannfogel uti Gouv. Wologda (60---64"). Utom dessa norra trakter 
att hon skall finnas, icke sällan, i 
Estland och Lifland (Meyer), i Polen (Gl.) och Galizien samt i Norra 


Fritseh uppgifver henne 


av Europa, har man uppgivit, 


Ungerns skogiga bergstrakter (Kornh.) 
bestämdt såsom häckande i Böhmerwald samt avbildar en unge 
1 första drägten därifrån. Pallas, som upptäckte denna Uggla, såg 
henne blott d. 30 Sept. 1769 i Ural, kring Sterlitamak vid Kama, 
34” lat. (Mäånne 
stadda på en utvandring från norden?). — I Asien är hon allenast 
känd från den östligaste delen, vid Ochotzska havet, hvarest Mid- 


Hon var där ymnig, men alla voro utsvultna. 


dendorf och Schrenck om vintern funnit 3:ne exemplar mellan 50 
och 60?; 


hade starkare, renare färger. 


hvilka dock voro något mindre än de europeiska, och 
I Amerika är hon ej funnen. 

Till levnadssättet är denna ännu mindre känd än den förra; 
troligtvis likna de hvarandra mycket i detta hänseende. Slagugglan 


skall vara ganska skygg och flyga snabbt samt se väl även om 
dagen. Hon säges med djerfhet anfalla andra större foglar, såsom 
Hökar och Hägrar, och uppgives bygga i klipphålor eller ihåliga 
träd (Gl). 

Synon. Strix uralensis Pall. Reise (1771) I, 455; — Gm. 295; 
= Pall sZoogr. I; 319;,— Temm. Man, ; — Fritsch. Eur. 62 (Syrnium). — 

. funerea var uralensis Lth. n:o 35. — Strix liturata Tengmalm Vet. 
2 H. 1793, 267 (ex Mus. Grill. Catal. Mscr. p. 4.); — Nilss. Orn. SV. De 
Skand. Fn. 124; — Gloger p.98. — (Typ för sl. Ulula Cuv; Ptynx Bg. 
Csp. 53). 


111. PERLUGGLAN. (Strix tengmalmi), Pl, XXV fig. 3; — 
ovantill mörkbrun med talrika, hvita, runda fläckar; under hvit och 
brunfläckig; ving- och stjertpennor av kroppens färg med parvis 
— Vinglängd .160—180 m.m. Liten, 
med - amiktskretsen över ögat avbruten, och mindre hög, Första 


Stjerten medelmåt- 
Fötter och tår yvigt hvitfjädrade. 


stående, hvita tvärfläckar. 


vingpennan = 6; blott 1—53 i fanen inskurna. 
tig, nästan tvär. Iris gul. An- 
sikte ljusgrått med svart fläck vid inre ögonvrån och tätt småfläc- 
kig yttre gräns (utanför örat; på figuren för mycket svart). : De 
hvita fläckarna på huvudet små; på ryggen större, men nästan 
dolda under de bruna fjäderkanterna. Undersidan varierar betyd- 
ligt; på de äldre hannarna hvit, föga fläckig. 

Liksom de två föregående, finnes Perlugglan ej över Lapplands 
barrskogsregion; men hon fortplantar sig vida sydligare än de, näm- 
ligen. åtminstone i hela Svea land, såsom vid Stockholm och på 
Kolmorden, hvarifrån Riksmuseum äger en unge, skänkt av Jägm. 
Lundberg. Hon tyckes dock överallt förekomma mindre allmänt, 
men är, såsom nattdjur och liten, svår att observera. Om vintern 
strövar hon ut, såsom det tyckes, långt från hembygden. Hon har 


då blivit skjuten vid Qvickjock, norr om sitt vanliga hem, och 


UGGLESLÄGTET. 187 


ofta kommit i betydligt antal till Skåne (se Nilss. Fn.). — Vidare 
uppgives hon stundom förekomma i Tyskland och i Ungern, samt 
någongång om vintern hava förvillat sig ända till norra Italien. Ek 
Rysslands skogstrakter skall hon finnas ända ut mot Ural (Wo- 
logda, 60”), samt, långt mot söder (Charkow, 50”); men i Asien 
tyckes hon ej vara funnen. I Nordamerika finnes en art, Ny /c- 
tale richardsoni (S. tengmalmi Aud.), som ganska nära lik- 
nar denna, och kanhända bör anses dermed likartad. (Uppgiften 
att den amerikanska skulle ha längre stjert, lärer vara falsk, enl. 
Kaup.) 

Perlugglan vistas mest i skog, men kommer om vintern ut till 
lundar och trädgårdar på slätten (såsom i Skåne). Hon är trög 
och håller sig gömd om dagen i hål, eller åtminstone i trädens kro- 
nor. Hennes klagande eller smått skällande läten äro ej särdeles 
utmärkta. Ett sådant bo fanns d. 2 Maj 
1841 av Studeranden Häggblad, vid Järfva, 'l; mil norr om Stock- 
holm, uti ett djupt hål i en asp, hvaruti en Skogsduva haft ägg 


året förut. Äggen voro 6, hvita ovala, av något olika form (men 


Hon värper i trädhål, 


såsom ” vanligt, ej ovata; ett är 33 m.m. långt, 27 m.m. i diam.). 
De lågo nedbäddade i mylla, trädspån o. d. med v.p. 1 tum dylik 
jord över äggen, och derovanpå lågo 12 st. Sorices utan huvud. 
Embryo var i 3ne av äggen betydligt större än i de 3 övriga. 
Honan, som togs i boet, hade hela buksidan, från anus till längt 
fram på bröstet, naken. Äggledaren var ganska stör. Inom krop- 
pen hade ett ägg över 20 m.m. i diameter, 6 å 7 andra, omkring 
5—8 m.m. — H:r Meves sköt i Jämtland en gammal, stadd i rugg- 
ning d. 9 Augusti. — I Danmark skall man flera gånger ha funnit 
denna art i kyrkor. 


Synonymi. Strix tengmalmi Gm. p. 291 (ex Tengm. Act. 
Stockh. 1783, 46); — Temm. Man. I, 94; — Nilss. Sk. Fn, ed, 2: p. 104; — 


ed. 3: p. 129. — Strix dasypus Bechst; — Glog, Handb. 107. — 
SS. funerea L. 5, N. X (ex Fn. Sv. ed. I, n:o 51: descr. mala, potius 
Str. nisoriam exhibens; sed ex Icone Rudbeckii fol. 170, "Noctua major 
irid. pall. luteis» inscripta, desumta; quee, teste Nilssonio, hanc sp, osten- 
dit. Nec S. funerea L. XII, que = nisoria). — Nilss. Orn. Sv. I, 66; — 
Sk. Fn. ed. 1824: 101. — S. noctua Tengmalm. Act. Stockh. 1793, 
287: — Retz. En. Sv. 84, — (Typ. för sl. Nyctale Br.). 

Det är nödvändigt att alldeles förkasta namnet Strix fune rea, 
som först hos Linné är ovisst och sedan av honom sjelv blivit förväxladt, 
samt följaktligen av sednare förf. blivit brukadt på olika sätt. Det har 
dessutom råkat användas för 2:ne arter, för hvilka det minst passar. — 
Jämför under n:o 115. 


2:0 Dagugglor. 


Öronöppningen ungefär av ögats höjd, utan tydligt lock (men 
kan dock tillslutas, såsom en långs-springa). 
mindre tydlig än hos de föregående; den fortsättes upptill, blott genom 


Ansiktskretsen liten, 


en ögonbryns-kant, tätt över ögat. — De flesta se tämligen väl om 
dagen; men några äro lika ljusskygga som flera bland de före- 


gående. 
a) med horntofsar. 
Stjerten lätt rundad; räcker ej Iångt ut över de stora vingarna. . 


DväÄrceuven (Strix scops). 32. — liten, grå, fint mörkspräcklig, med 
smala, svartaktiga långsstreck, som på undersidan äro starkare. Långsåt 
hvardera skullran står en rad klart gulaktiga, bakåt svartbräddade fläckar. — 
Vinglängd omkring 150 m.m. Iris gul. Horntofsar långa, av kroppens färg. 
Tår nakna. — Till formen är denna Uggla nära lik Berguven, men liten, 
fin och nätt. Dock är första vingpennan — 5; 2 — 3; blott 1—38 inskurna, 
Underkäken saknar nästan den hos andra Ugglor vanliga, djupa inskär- 
ningen vid spetsens sidor. 

Ehuru denna lilla, vackra Uggla icke blivit funnen hos oss eller i 
vårt grannskap, upptager jag henne dock här, såsom en ganska märklig 
europeisk art. Hon finnes allmän i hela södra Europa och förekommer 
ända opp i mellersta Frankrike, södra Tyskland, Ungern och södra Ryss- 
land; — samt i Vestra Asien, till ungefär lika bredd, och i Indien; även- 


188 ORDN. 3. ROVFOGLAR. 


som i hela Norra Afrika. Spridda exemplar äro funna i England och 
mellersta Tyskland. — Från de flesta anförda trakterna flyttar hon om 
hösten, och antalet skall då betydligen ökas i Nordafrika; men en stor 
del skola dock qvarstanna i medelhafsländerna. — Hon uppehåller sig 
helst i trädbevuxna bergstrakter, och lägger ägg sednare än andra Ugg- 
lor, eller knappt förr än i Juni, uti klipp- eller trädhål, utan särskild 
bale. Hon blir lätt tam och skall då vara ganska nöjsam genom sina 
besynnerliga och lustiga uggle-åtbörder. Vårtiden låter hon om aftnarna 
höra ett klagande, men ej obehagligt läte, ungefär såsom chiu! chiu! — 
Hon skall vara ganska skygg för dagsljuset. 

Strix scops Linn.; — Lath. 18; — Pall. Zoogr. I, 310; — Gloger 
p. 114; — Malh, Sic. 46; — Scops Zorca Bp. Osp. 47. — (Typ för 
sl. Scops Sav., Ephialtes Keys. et Bl.). 


112. Brrovves (Strix bubuo), Pl. XXIV, fig. 1; — gul- 
aktig med tättstående svarta långsfläckar och fina, mörka tvär- 
vågor; horntofsarne stora, svarta, inåt gulaktiga. — Störst och star- 
kast bildad i hela slägtet: vinglängd 430—480 m.m. Iris brand- 
gul. Översidan mörk med föga gult, — En stor, hvit tvärfläck på 
strupen. Första vingpennan 
lika med den 6:te; 3:dje längst; 1—4 i fanen inskurna. Ansiktet 
Dess omkrets 


Stjerten räcker utöver vingspetsarna. 


något större än på de följande arterna; smutsgrått. 
förenas, ett stycke under näbbet, med den motsatta. 

Berguven, som ock kallas Hornuv eller vanligast blott Uv, 
har en ganska vidsträckt utbredning. Han förekommer häckande 
uti Lapplands barrskogsregion, samt därifrån ända ned i Skånes 
I Finmarken har han blott nå- 


'gongång blivit sedd enstaka, om vintern, sittande vid havsstranden. 


större och ödsligare skogstrakter. 


Vidare förekommer han i hela Europa och uppgives finnas både 
vinter och sommar i hela Spanien, Sicilien, Grekland 0. s.v., även- 
som i ÅAlgieriet; men blott om vintern skall han visa sig i nedre 
Egypten. -— I hela norra Asien är han allmän, men har där blivit 
ansedd såsom en skild art (Bubo sibiricus Eversm.; B. cinereus 


Gray), emedan exemplaren därifrån varit blekare, med hvitaktig 
eller blekgrå grundfärg, i stället för den gulaktiga i Europa. Dock 
ha nyare resande funnit att många exemplar, ända ut vid Ochotz- 
ska havet, fullkomligt likna de europeiska. Sannolikt är det de 
äldre som bli blekare genom climatets inverkan; en likartad för- 
ändring märkes hos de flesta fogelarter, som finnas både i Europa 


och Siberien. -— I Indien finnes en annan närslägtad, men bestämdt 
åtskild art (Bubo bengalensis), som är mindre, med starkare röd- 
gul färg. — I Amerika saknas Uven fullkomligt, liksom i största 


delen av Afrika. 
der namn av S. bubo, ansedd vara från Sydafrika. 

Större, glesare och helst bergiga skogstrakter utgöra Uvens för- 
nämsta tillhåll; men han vistas gerna hvar som helst, blott där fin- 
Ofta träffar man honom på de 


Det är den indiska arten som orätt blivit, un- 


nas antingen träd eller klippor. 
nakna, klippiga öarna i Norriges och Bohusläns skärgårdar, hvarest 
han sannolikt uppehåller sig för att fånga sjöfogel eller till och 
med fisk; ty man har uti, eller vid Uvens bo, funnit lemningar, som 
visa att fisk utgör en del av hans vanliga föda. Denna: består 
annars av harar, större foglar, såsom Gäss, Orrar, Rapphöns o. d. 
ävensom Kräkor, hvilka väl känna sin fiende, och om dagen, mot 
honom yttra ett raseri, som kommer dem att nästan glömma sin 
vanliga försiktighet. Han föraktar ejheller råttor och möss. Schrenck 
berättar, att Amurlandets invånare pläga skaffa sig levande Uvar, 
som hälla jagt på råttorna i och omkring deras hus. Om vintern 
ser man Uven ej sällan gå på as, i brist på bättre föda. — Uven 
ser ganska väl om dagen och tyckes ej vara besvärad av ljuset, 
åtminstone i skuggan eller då det är mulet. Han varseblir derföre 
andra rovfoglar och Kråkor på långt håll, så snart de visa sig, 
samt håller sig tydligen beredd till motvärn, och flyr undan för 
Jägaren, som han ser på avstånd. Men likväl håller han sig mest 


UGGLESLÄGTET. 189 


stilla om dagen och jagar morgon och afton, till och med då det 
är tämligen mörkt. I folkrika, väl odlade och föga skogiga länder 
måste en så stor rovfogel snart bli utrotad; men då Uven, liksom 
de flesta andra ugglor, utan att vara egentlig flyttfogel, strövar vida 
omkring, höst och vinter, infinner han sig snart från andra håll, 
och träffas derföre ännu, till och med häckande, här och där i 
mellersta Europa. — Boet sammansättes av löst och illa hoplagda 
grenar, betäckta av finare qvistar, mossa o. d. Detlägges antingen 
bland. klippor, eller, då sådana ej finnas, på avbrutna, tjockare träd, 
till och med på gamla stenmurar. Äggen läggas i April. — Under 
parningstiden låter han om nätterna höra silt dova läte, som, utan 
att vara skrikande, höres på långt håll, ungefär såsom uhu! blan- 
dadt med hvarjehanda mera gnisslande eller bullrande ljud. 


Synonymi. Strix bubo Linn.; — Nilss, Fn. I, 110. — Bubo ma- 
ximus Sibb. Keys. et Bl. n:o 52. — B. atheniensis Sr Csp. I, 48. — 
(Typ för sl. Bubo Dumeril, Cuv.). 


113. FJÄLDUGGLAN (Strix scandiaca eler nyctea) 
Pl. XXIV, fig. 3, 3; — hvit; honan och de yngre med mörkbruna 
tvärfäckar, men ansiktet alltid rent hvitt. Horntofsarne ganska små. — 
Stor: vinglängd 410—440 m.m. 
tvärtöver, tätt under näbbet. 


Iris gul. Ansiktskretsen liten; går 
På vanligt ställe finnas några små 
fjädrar som kunna uppresas och som på ett nyss dödadt exemplar 
igenkännas såsom motsvarande Uvens horntofsar, här äro de dock 
knappt längre än pannans fjädrar. Stjerten rundad, räcker föga 
över vingspetsarna. — (Fig. " visar en hona, sedd på avstånd. På 
unga honor sammanflyta de mörka fläckarna nästan till tvärband). — 
Denna är den enda av våra arter, som' blott har ett NP inskär- 
ningar i bröstbenets bakre ända. 


Den hvita färgen utmärker denna Uggla såsom en invånare av 
den kalla höga norden. Hennes hemvist är, om sommaren, blott 
det trädlösa, mest snöbetäckta landet ovanför all skog, men rundt 
omkring hela kalla zonen; således, i Skandinavien, allenast den 
höga fjäldplatåen ovanför skogsgränsen, från Ostfinmarken till Dovre 
fjäld och än längre ned i Norrige. — I norra Asien och i Nord- 
amerika bebor hon det låga landet norr om skogsregionen, ända 
opp till ishavet, och hon finnes i hela Grönland, som alldeles sak- 
nar träd och skog, ehuru det sträcker sig ned till 60? latitud. Även 
på det skoglösa Island skall hon finnas i ringare mängd 7). — En 
del qvarbliva om vintern i dessa kalla och vid den årstiden mörka trak- 
ter; men årligen ströva då mänga ut, till kringliggande orter, hvarest 
de huvudsakligen uppehålla sig på större, öppna fält. Somliga år, 
dels då Fjäldmössen utvandra, och sannolikt dels då de sjelve alt- 
för starkt förökat sig, flytta de om hösten ut i stor mängd och 
komma ända ned till Skåne, samt någongång, till och med över havet, 
till norra Tyskland. Utan tvivel är det efter sådana utflyttningar som 
man funnit Fjäldugglan i Est- och Lifland, i södra delen av Sibe- 
rien samt i Tartariet o. s. v. På dessa sydliga orter fortplantar 
hon sig ej och det är icke bekant att hon bosatt sig i Alpernas 
snöregion. Men det synes ej heller troligt, att de så långt utvan- 
drade exemplaren återvända till hemhygden. De äro förvillade och 
irra sannolikt omkring tills de omkomma, hvilket tyckes ske gan- 
ska snart. 

Födan utgöres av små däggdjur, huvudsakligen rått-arter; men 
även harar. I fångna tillståndet äter hon gerna fisk; men röricke 
foglar, om ej i största nödfall. . 
att hon alldeles ej sjelv fångar foglar. 


Det synes till och med sannolikt, 
Pallas fann aldrig lemmnin- 


+) Av den år 1861 härifrån utgångna expeditionen till Spetsbergen hemfördes därifrån ett exemplar, som dock sannolikt blott varit dit förvilladt från annat håll, då det 


knapt är möjligt att denna Uggla kak livnära” sig därstädes. 


Svenska Foglarna. 


Andra resande ha ej heller sett henne där. 


(Se Malmgren Vet. Ac. Öfv. 1863, 114.). 
48 


190 ORDN. 3. ROVFOGLAR. 


gar av Ripor, utan blott av möss, i ett stort antal, som han i Si- 
berien undersökte. — Dagsljuset är för denna Uggla icke besvä- 
rande; hon ser rätt väl om dagen, men jagar ej blott då, utan 
även i skymningen. Hon flyger lågt och rätt fram samt flyttar ef- 
ter som Fjäldmössen förekomma, hvarföre hon ofta hastigt blir all- 
män på ställen där hon förr varit sällsynt, eller tvärtom. — Genom 
flera sammanstämmande iakttagelser har det blivit bekant, att hon 
lägger många ägg: åtminstone 6, men vanligen 8 till 10. (Nils- 
son; Sommerfelt).. De äro mera avlånga än andra ägg av slägtet 
och värpas omkring början av juni. Boet består blott av en obe- 
tydlig fördjupning i marken, på en kulle, utan annan bale än nå- 
gra strån. De gamla försvara boet modigt. (Se Liljeborg, Vet. 
Ac. Öfv. 1844, 212), 


Synonymi. Strix scandiaca Linn. S. N. X (ex Fn. Sv. 46, 
et ibi ex Icone Rudbeckii, Bubo Scandianus inscripta, cristis arrectis); — 
Fn, Sv. Ed. 2; — S. N, XI; — Gm.; — Lth: n:o 6. 

Strix nyctea L. X etc. — Lth. 223 — Temm. — Nilss. Fn. 
I, 96. — 

S. nivea Thunberg Vet. Ac. Handl. 1798, 184, 3; — et S. nivea 
Daudin Traité, 1800 (ex Le Vaill. Afr. 45, 3); — Gloger Handb. 97. — 
Nyctea nivea Bp, Osp. 36. 

S, candida Lth. Suppl. Ind:s (ex 8. nivea Daud.). — (Typ för sl. 
Nyctea Steph., Bp.). 

Anm. Det vanligen antagna namnet Strix nyctea, som betyder 
nattuggla, är för denna art särdeles opassande och har av flera förf. bli- 
vit utbytt mot det mera passande, men vida yngre namnet 8. nivea. Då 
det likväl är upplyst, att Linnés 8. scandiaca verkligen är denna 
Uggla, bör detta namn äga företrädet, såsom lika gammalt med namnet 
S. nyctea. 


b) Egentliga horntofsar saknas.. 
Stjerten räcker längre ut över vingarna, som äro mindre i förhål- 
lande till kroppen, än bos de föregående, med 3:dje eller 4:de pen- 


nan längst. — De hithörande arterna kunna uppresa de fjädrar, 


som bilda ansiktskretsens yttre vinkel, över ögat, och som äro något 
längre än de närgränsande, men som icke utgöra avskilda tofsar, 


såsom på de näst föregående arterna. 


114. "SPARVUGGLAN (Strix passerin a), Pl XXV fig. 6, — 
ovantill brun med små, hvita, runda fläckar; under hvit med sma- 
lare bruna långsfläckar; tårna tätt fjädrade. — Minst bland våra 
Ugglor och föga större än de aldra minsta kända arterna: Ving- 
längd omkring 100 m.m. Iris gul. Ansiktet litet, brunt och hvit- 
fläckigt utan tydlig omkrets; hakan bredt hvit. <Stjerten svagt 
rundad, brun med 5 hvita, hela, smala tvärband. Vingarne, i för- 
hållande till kroppen, mindre än på våra övriga Ugglor, med be- 
tydligt kortare överarmsben: dessa räcka på skelettet blott till bäc- 
kenets framända; hos de övriga till eller utöver lårets ledskål. — 
Tarsen är föga längre än mellantån utom klon. 

De nordligaste ställen där Sparvugglan blifvit funnen tyckas 
vara Lycksele (643”), hvarifrån Riksmuseum erhållit flera exem- 
plar, samt Cayana i Finland (64”) hvarest hon skall vara ganska 
sällsynt. I det egentliga Lappland tyckes hon ej förekomma; ty 
Lycksele, som i politiskt hänseende diträknas, har åkerbruk och 
granskog, och tillhör Norrland genom hela sin naturbeskaffenhet. 
Därifrån mot söder, samt ända ned i södra Småland och sannolikt 
även Blekinge, förekommer hon bäde vinter och sommar, ehuru, 
I Skåne är Hon hittils, blott 


mera sällan sedd om vintern, men ända ned i södra delen (t, ex. 


såsom det synes, överallt sparsamt. 


i Dec. i skog vid Högestad, en mil norr om Ystad m. fl. st.). — 
I mellersta och vestra Europa tyckes hon knappt finnas, men nå- 
got längre mot söder, såsom på Alperna, i Steyermark och Ungern 


ot. 0. m. i Grekland, liksom i Ryssland och i Caucasus, skall hon 


reguliert förekomma. Sannolikt finnes hon ock genom hela mel-' 


UGGLESLÄGTET. 191 


ersta Asien, ty hon är funnen nära Ochotzska havet, både i Si- 
re 6 2 h 
berien och i Amurlandet (50--60"). 

Sparvugglan uppehåller sig i skog och är, åtminstone om vin- 
tern, i rörelse om dagen, så väl som i skymningen ; hon tyckes 


blott vara besvärad av klart sölsken. Hon är mera livlig och rör- 


lig än de flesta andra Ugglor, samt, för sin storlek, ett slarkt rov- 
djur. Hon fångar och förtär småfoglar som ej äro mycket min- 
dre än hon sjelv, såsom Sparvar, Talgoxar o. d. och är även 
i stånd att bära en sådan i flykten; — dessutom: fångar hon möss 


och större "insekter. ”Dikväl blir hon såsom fången lätt tam och 


visar då ett mildt och vänligt lynne, samt blir genom sin nätta 
figur och sina tokroliga, men behagligt utförda vändningar och åt- 
hävor, ett litet trevligt och roande sällskap för en fogelälskare. 
Om fortplantningen uppgives att hon lägger v.p. 5 ägg, i trädhål, 
utan särdeles underlag. — Lätet skall vara ett gnisslande hY eller 


hö, något likt det av. ett osmordt hjul. Det höres i skymningen, 


morgon och afton. 


Synonymi, Strix passerina Linn. Fn. Sv. et S. N. (cum sy- 
nonymis, paucis S. noctuzxe); — Nilss. Fn. I, 107, — Bp. Csp. 36. — Lund- 
berg. Jäg. Förb. Tidskr. 1863, 175. — S. acadica Temm.; — 8&. 
pygme&aa Bechst. — Gloger Handb. 101. -—- (Typ för sl. Glaucidium Boie). 


Miservas UGGua (Strix noctua), 33. — Brun, hvitfläckig; under- 
till hvitaktig, tätare brunfläckig; tårna glest besatta med borstlika fjä- 
drar. — Liten: vinglängd 150—160 m.m. Iris gul. " Ansiktet litet, med 
otydlig omkrets, brunt eller mörkare grått; men hakan och trakten un- 
der ansiktskretsen hvita. Stjerten tvär, brun, med hvitaktiga, avbrutna 
tvärband. — Till storlek och yttre utseende liknar denna art mest S. 
tengmalmi (n:o 111), men till form och färg, den näst föregående (114). 
Hon har varit förväxlad med dessa, men skiljes lätt från dem båda ge- 
nom sina nästan nakna tår, 'Tarsen är högre än hos alla de föregående: 
nära dubbelt så lång som mellantån utom klon. Stjerten räcker ej längt 
utöver vingarna. | 


I hela södra och mellersta Europa ända till Östersjön och i södra 
hälften av Ryssland är denna Uggla allmän. Hon skall vara vanlig på 
Jutland och Fyen; men är sällsynt på Seland och har, så vidt bekant 
är, blott blivit funnen en enda gång i Skåne, nämligen i Lomma kyrka, 
belägen vid sundet, 4 mil från Lund, i början av 1800-talet. I Grekland 
och hela norra Afrika (sannolikt ock i flera sydliga länder) har hon en 
något mera rödaktig färg, hvarföre exemplaren därifrån av många anses 
utgöra en särskild art, (S. meridionalis Risso). — I Asien finnes 
hon till Afghanistan och Himalaya, men icke i Indien (Blyth). — Hon 
flyttar ej och är en av de foglar som stadigast förbliva i hembygden, 
hvilket synes derpå, att helt smala vatten hindra hennes utbredning, så- 
som i Danmark. I Holland är hon ganska allmän, men i England fin- 
nes hon blott sällan och tillfälligtvis. Hennes flykt är dock tämligen 
snabb, men hoppande, nästan som hackspettarnas. 

Denna Uggla är en av dem, som mest vistas på bebodda ställen, 
och ehuru hon visserligen träffas bland klippor eller i glesare skogar 
eller på andra ställen, hvarest låga, ihåliga träd finnas, Så uppehåller 
hon sig dock helst i kyrkor, ruiner och uthus, och är ofta allmän inne 
i städerna. I Athen skall den därstädes förekommande varieteten ha 
varit ganska allmän, fordom liksom nu. "Hon kallades där Glaux 
(YAavE) och var den åt Minerva helgade Ugglan, som tillika utgjorde en 
sort vapen för staden. Det är ovisst hvilka gamla vidskepelser och folk- 
sägner som kunna ha legat till grund för denna utmärkelse; men hen- 
nes vistande i husen och i templen, såsom en slags frivilligt husdjur, 
ungefär såsom Svalan, samt hennes underliga, ömsom högtidliga och 
putslustiga upptåg och åtbörder, ha utan tvivel dertill bidragit, genom 
att från äldsta forntiden ge henne ett slags anseende i folkets ögon. — 
Till levnadssättet liknar hon Nattugglorna. Om dagen håller hon sig 
stilla, ehuru hon ej är mycket ömtålig för ljuset, utan ofta visar sig 
framtittande i gluggar och fönster; men hon säges endast jaga och vara 
1 rörelse under mörkret samt i skymningen, då hon skall visa sig rätt 
livlig och ganska ofta, även utom fortplantningstiden, låta höra sina lä- 
ten. Dessa äro vida mindre starka och skrikande än de större Nattugg- 
lornas läten, men ha dock likhet med dem och äro ganska ombytliga. — 
Det uppgives att hon fångar små foglar och insekter; men huvudsakliga 
födan utgöres av råttor och möss, hvilka hon, även då hon är mätt, sä- 
ges döda, liksom för ro skull, och låta dem ligga. — Hon värper 4—7 
ägg inne i hål eller på vindar, kyrkhvalf, bjelkar 0. & v. utan un- 
derlag. ; 

Synonymi. Noctua (Glaux Grac.) Gessn., Aldrov., Belon. — Noctua 


192 ORDN. 3. ROVFOGLAR. 


minor Briss. I, 514. — Typus generis Athene Boie: Noctua Sav. et Vet. 
nec Linn. 

Strix noctua Scop, Ann. I; 21 no 15, et — Lath. 31 (De- 
seriptio pessima, vix agnoscenda; que vero inter Striges europeas, nul- 
lam preter hanc, antiquitus Noctuam vocatam et nin Carniolia vulgaremr, 
designare potest. Non est S. aluco, ob »staturam columbe et irides fla- 
vas”; non S. brachyotus, »in sylvis frequens»; reliquee minime). — S&S. 
noctua Licht. Verz. 1823, p. 60 (cum cit. S. noctuzxe Retzii, de qua mox 
infra). — Nilsson Sk. Fn. 1825, 82; — Gloger Handb. 103. 

Strix passerina Lath. n:o 45 (néec S. pass. Linn.); — Temm. 
Man. 92. 

Noctua glaux Savigny, Descr. de PEgypte; Ois: p. 105 (1810). 

Strix nudipes Nilss. Orn. Sv. I, 68 (1817; nec S. nudipes Lath.), 
cum cit, descr:s Retzii; Str. noctug&, in Fn. Sv. 1800, p. 34; que vero 
est descr. S. tengmalmi, »digitis ad ungues fere plumosis»”, sed synonyma 
4 posteriora sunt hujus. — Strix psilodactyla Nilss. Sk. Fn. 1824, 
38; et Ed. 1858, 104. 


115. HÖKUGGLAN (Strix nisoria) Pl XXV fig. 5, — 
ovantill brun, hvitfläckig, under hvit med smala, svarta tvärstreck. 
Ansiktet blekgrått, vid örat omgivet av ett bredt, svart band från 
hjessan till”strupen., — Vinglängd 230—250 m.m. Iris gul. Stjer- 
ten tämligen lång, gradvis tillspetsad, med smala, hvita, böjda tvär- 
streck. 'Tarsen kortare än hos andra Ugglor: betydligt kortare än 
mellantån utom klon. 

Lapplands skogstrakt, både Björk- och isynnerhet "'Tall-regio- 
nen, utgör Hökugglans egentliga hem. Det är ovisst huruvida hon 
fortplantar sig längre nedåt Norrland eller i ännu sydligare trakter, 
annat än på de ställen som ha subalpinsk natur, såsom norra Jämt- 
land och ”fjäldsidorna i Norrige ; men, i början av Juli, så snart 
ungarne flugit ur boet, börjar hon stryka omkring familjevis. — 
Nedät mellersta och södra Sverige visar hon sig blott sent på hö- 
sten och om vintern. Hon kommer väl ej dit alla år, men dock 


oftare än de övriga lappländska arterna. Man har förmodat att 


hon skulle stanna qvar och fortplanta sig, till och med i norra 
Skåne, men ännu fiunes, så vidt jag känner, intet bevis derföre. 
Då hon utvandrar komma ofta enstaka, och någongång, men säl- 
lan, talrika exemplar ända ned till Tyskland och Böhmen, till och 
med till Ungern. — I norra Ryssland och utåt hela Siberien samt 
i Nordamerika är hon allmän. I dessa länder, som äro kallare än 
Europa, fortplantar hon sig sydligare än hos oss; t.ex.1 Stanovoi- 
bergen vid Ochotzska havet, vid 55—60" lat. (Midd.). 

Utan att besväras av dagsljuset är Hökugglan mest i rörelse 
om dagen och gömmer sig ej, utan sätter sig ofta i trädtopparna 
eller på torra grenar, hvarifrån utsikten är fri; men hon jagar dock 
även i skymningen. Hon är livligare och flyger starkare än alla 
de föregående, och liknar under flykten mera en Sparvhök eller 
Falk än en Uggla; men på kortare sträckor, såsom mellan träden, 
flyger hon ryckvis eller hoppande. Hon uppehåller sig i skogar 
och mindre lundar, och kommer ej in till husen. Vanligtvis är 
hon föga skygg, emedan hon, i de ödsliga skogar hvarest hon är 


uppfödd, ej haft tillfälle att göra bekantskap med människan, och 


knappt med andra lika farliga fiender. Hennes födå är densamma 
som de föregåendes. Lätet, som blott höres om dagen, uppgives 
vara ett icke synnerligen starkt krikri krikri..; eller av ungarna, 
medan de stryka omkring med föräldrarna, ett klagande eller ja- 
mande ljud. — Från äldre författare uppgives, att Hökugglan mnå- 
gongång bygger sjelv, i högre träd, men att hon oftast lägger sina 
2—3 ägg i övergivna skatebon. Meves träffade vid Åreskutan, i 
norra Jämtland, d. 11 Juli, en familj av 4 eller 5 stycken, och 
fällde 2:ne av ungarna, som redan då voro stadda i stark ruggning till 


höstdrägten. 

Synonymi. Strix ulula L. S. N. X; — Fn. Sv, ed. 2, p. 26 
(descr. bona); —S. N. XII, 133 (c. synonymis S. brachyoti confusa et Descr: 
omissa); — Nilss. Orn. Sv. I, 64, — et Sk. Fn. 1824, 85, — Bonap. Csp. 36. 


UGGLESLÄGTET. "193 


5. funerea LS. N. XII (sed rion S. fun. X. Conf. sub n:o 111); — 
Lath. n:o 35; — Nilss. Skand. Fn. ed. 2, 30, — et ed. 3, 101; 
Man. I, 86. 

S. nisoria Mey. Estl. 31; — Gloger Handb. 100; — Kaup. Monoogr. 
— Lundberg, Jäg. Förb. Tidskr. 1863, 177. 

S. doliata Pall. Zoogr. I, 316. — Typ för sl. Surnia Dum. 

Av denna synonymi inses, att det äldsta systematiska namnet för 
denna art är Strix ulula, hvilket derföre borde användas för henne; 
men att Linné sjelv, i Syst. Nat. XII, förbytt detsamma på ett sätt, som 
gjort, att hon av sednare författare blivit kallad 8. funer ea, och att 
namnet S. ulula blivit användt för 8. brachyotus. Då härtill 
kommer, att namnet Ulula egentligen, och alltid hos äldre författare 
tillhör någon av de äkta Nattugglorna (t. ex., hos Brisson, 8. aluce), och 
således av Linné blivit högst illa användt, för den egentligaste av alla 
dagugglor, samt att den av honom gjorda förväxlingen sedan förorsakat 
den största oreda, så finnes ingen annan utväg, än att för denna art an- 
taga det nyare, men väl kända och av alla rätt använda namnet S. ni- 
sOria, samt att förkasta det illa och för flera arter använda namnet 
S. ulula. Att detsamma måste ske med namnet 8. fun erea nämn- 
des förut, sid. 187, under n:o 111, 8. tengemalmi. 


— Temm. 


SERVE SATS LADATEE IDE VE 


Rovfoglarnes Andra Avdelning. 
Dagrovfoglar (A ccipitres diurn 1 


Uti Rovfogelordningens allmänna beskrivning hava vi anfört 
mycket av det som Natt- och Dag-rovfoglar ha gemensamt, både 
1 anseende till form och lifsyttringar; här kunna vi blott anföra 
det viktigaste eller mest synliga av det, hvarigenom de sednare 
skilja sig från de förra. 


Svenska HFoglarna. 


I hela sin bildning visa dagrovfoglarne en vida större över- 
ensstämmelse, än Ugglorna, med den vanliga fogelformen. Ögonen 
sitta, såsom på alla andra foglar, vända ut åt sidorna och 
sjelva ögat är nära klotrundt; huvudskallens sidor äro någorlunda 
parallela och nacken är utstående samt vida smalare än skallens 
mellersta del. Härigenom blir deras ansikte ej så platt och fram- 
ätvändt, som Ugglornas, och i allmänhet ge de mest åt båda sidor 
på en gång. Likväl kunna de feste se "rätt framåt, på samma 
föremål med båda sina starkt kullriga och utstående ögon, då de 
sänka munnen nedåt och 'se över näbbet, hvarvid fjädrarne på hu- 
vudets sidor något utspärras och hela ansiktet får ett ganska uggle- 
likt utseende. En ansiktskrets, som liknar den hos Dagugglorna, 
finnes hos några få slägten (isynnerhet hos Circus; otydligare hos 
Falco; men horntofsar äro ej kända hos någon Dagrovfogel. Öron- 
öppningen är såsom hos de flesta foglar, mindre än ögat och kan 
icke, såsom hos Ugglorna, tillslutas. | 

Näbbet är vid roten beklädt av en tydlig vaxhud, hvars 
främre kant alltid är bestämd och väl synlig, men de hårlika fjä- 
drar, som hos Ugglorna betäcka näbbet, eller åtminstone dess rot, 
saknas här och ersättes blott av några få, tilltryckta, åt olika håll 
riktade borst mellan näbb och öga. Endast hos Alpgamen (Gy- 
paötus) ligga borsten nästan som hos Ugglorna. 

Vingarnes olika bildning är redan till en del anförd under 


rovfoglarnas allmänna beskrivning, med avseende på olikheterna i 


sättet att flyga; ytterligare måste den omtalas vid hvarje slägte. — 
Här omnämna vi blott en av Wilh. von Wright anmärkt egenhet, 
att nägra av de första, bland de stora armtäckfjädrarna, alltid äro 
större än de följande, och tyckas bilda en liten särskild rad, som 
ger ät den utbredda vingen ett ovanligt utseende. Hos våra arter 


49 


194 ORDN. 3. ROVFOGLAR. 


lära dessa fjädrar i allmänhet vara 6 (såsom hos Duvhöken), eller 8 
(såsom hos Örnarna). De kunna endast med säkerhet räknas på 
en utbredd färsk vinge. — Vid fötterna anmärka vi här, blott att 
tårna alltid, och tarserna oftast, äro nakna, samt att den yttre tån 
icke är vändbar och vanligen är längre än den inre. 


Skelettets olikhet med Ugglornas är gauska märkbar. Om. 
skallens allmänna form talades nyss; dess benmassa är tunnare än 


hos Ugglorna, men hård och fast, och pannan höjer sig knappt över 
näbbroten. Från de flesta övriga foglars skalle utmärker sig dag- 
rovfoglarnas, genom ett ganska stort och långt orbital-utskott (tår- 
benet?), som utgår över främre ögonvrån och sträcker sig snedt 
bakåt, över ögat. Här bildar det en hos de flesta dagrovfoglar 
ganska märkbar, utstående ögonbrynskant, som ger ett eget, be- 
stämdt karakters-uttryck åt dessa foglars ansikte. Dock är denna 
kant ej utstående hos de egentliga Gamarna (Vultur fulvus m. fl.), 
hvarigenom deras ansikte synes karakterslöst. — Bröstbenet är stort, 
med stark hvälvning och stark kam samt blott et! par inskärningar 
(eller hål) baktill. 


det yttre (gaffelbenet) utmärker sig isynnerhet genom sin styrka 


Båda nyckelbenen äro korta och starka, och 


och sin rundade böjning. 

De flesta Dagrovfoglar äro tysta och och låta blott sällan höra 
sina läten, som äro starka och skrikande, men entoniga, eller min- 
dre varierande än Ugglornas. Dock finnas några, såsom Tornfal- 
ken, Buteo och Gladorna, som skrika mycket, isynnerhet under 
fortplantningstiden, både vid boet och då de flyga. Man har uppgivit 
att en Afrikansk art, Melierax musicus, närslägtad med vår 
Davhök, skulle ha en angenäm sånsstämma; men denna uppgift, 
som ej tyckes vara bekräftad av nyare resande, synes mig vara en 
bland de många fabler, hvarmed Le Vaillant riktat ornithologien. — 
Om Rovfoglarnes bon talades uti Ordningens allmänna beskrivning. 


Dagrovfoglarne bygga i allmänhet ganska stora bon, som äro något 
bättre än Ugglornas och sammansatta av hoplagda grenar, qvistar 
o. d. De begagnas vanligen många är å rad och ökas då årligen 
med ett nytt lag, hvarigenom de ofta växa till en ganska betydlig 
storlek. Äggen äro få till antalet, ej fullt så runda som Ugglornas 
och vanligen mer eller mindre röda eller brunfärgade eller fläckiga, 
men med otydliga fläckar och ej så vackert tecknade som Tättin- 
garnes. Honan har under liggtiden 2:ne stora liggfläckar. 
Ungarne av de flesta arter äro, i den första fjäderdrägten, gan- 
ska olika de äldre, och de behålla denna drägt länge. Ruggningen 
börjas väl om hösten, men avslutas sällan då, utan fortsättes van- 
ligen långsamt och högst oregelbundet under hela vintern och föl- 
jande vår. Många arter bibehålla ännu efter första ruggningen, 
eller till och med ytterligare ett år, mer eller mindre samma färg- 
drägt som första året, och i detta fall är det vanligt att de fort- 
planta sig innan de erhållit den utbildade färgen. Men somliga 
individer bibehålla ungfärgen eller ungfjädrarna vida längre än an- 
dra av samma art. Även de äldres ruggning går oregelbundet lik- 
som de yngres. Dagrovfoglarna äro häruti ganska olika med 
Ugglorna och visa, liksom i flera andra hänseenden, en anmärk- 


ningsvärd likhet med Fiskmåsarna (Larus). 


Om Falkjakten. 


En egen märkvärdighet hava dagrovfoglarne erhållit derige- 
nom, att man funnit på att använda dem, liksom Hunden bland 
de fyrfotade rovdjuren, till jakt. Det är isynnerbet de egentlige 
Falkarne (sl Falco) som, genom sin rovgirighet, sin snabba 


flykt, och sin, i förhållande till storleken, betydligare styrka, äro 


DAGROVFOGLAR. 195 


dugliga såsom jaktfoglar och som derföre blivit på detta sätt be- 
gagnade. Av dem har denna sort jakt fått namnet Falkjakt ; men 
dessutom har man, för densamma, ganska mycket användt de egent- 
liga Hökarna (sl. Astur, Nisus), hvilka i duglighet föga efter- 
giva Falkarna. Även andra rovfoglar, såsom V råkar och isyn- 
nerhet Örnar, sägas ha varit begagnade till jakt, hvilket väl kan 
vara möjligt; men de få uppgifter härom, som finnas, tyckas ej 
höra till de säkrare, och i alla händelser har deras användande ej 
varit allmänt. De hava ej kunnat vara rätt tjenliga, då Vråkarna 
äro för litet dristiga och hellre taga paddor och möss än foglar och 
större villebråd; Örnarne äro alltför stora för att med lätthet hand- 
teras. Likaledes finner man i äldre skrifter anfördt, att Korpar, 
Kråkor och Varfoglar (Lanius) blivit inövade och brukade 
för samma ändamål, ehuru man kan ha skäl att tvivla på dessa 
uppgifters riktighet. — Det är isynnerhet de till jakt bruklige rov- 
foglarne, Falkar och egentliga Hökar, som under medelti- 
den kallades ädla; de övrige kallades oädla, såsom ej brukliga eller 
dugliga för den ädla jakten. Men Örnen räknades dock till de 
ädla, i anledning av hans från den äldsta forntiden beundrade och 
beprisade styrka och rovgirighet samt höga flykt. 

Den egentliga Falkjakten bestod deruti, att en inövad rov- 
fogel, som jägaren förde med sig, buren på handen, släpptes, för 
att gripa en fogel eller ett mindre däggdjur, som redan var i sikte, 
t. ex. en Häger som man såg komma flygande, eller en av jä- 
garen eller hans hund uppstött Rapphöna, Hare o. s. v. Då 
Falken släpptes avtogs en huva eller mössa, hvarmed man annars 
betäckte hans huvud för att hindra honom från att se och derige- 
non hålla honom stilla. 

Under denna jakt hände det visserligen ofta, att ett sådant 


villebråd som Rapphöns o. d. hvilka ej ha stark flykt, blev fånget 


ganska snart, eller innan det hunnit utom jägarens åsyn, och i detta 
fall kunde denne utan synnerlig svårighet komma efter och taga 
bytet. Men i många eller de flesta fall gick rovets gripande ej så 
fort och lätt. Vid sådana tillfällen bar det af långt bort, ofta mils- 
långt eller utom ögnasikte, över berg och slätter, kärr och åar, 
buskmark och skogar, eller in uti dessa sednare, och med en ha- 
stighet sådan som fogelns flykt eller harens språng. Här var det 
ej möjligt att följa med, och knappt att kunna komma riktigt efter 
till fots. 


rovet och Falken sjelv; ty denne må vara huru väl dresserad som 


Men det är angeläget att komma snart för att taga både 


helst, så återkommer han dock ej sjelvmant till jägareu och bär 
ännu mindre det fångade villebrådet till honom, även i fall det är 
ett mindre djur, som han förmår bära. Tvärtom dröjer det ej länge 
innan han börjar äta derav och om jägaren ej infinner sig snart 
så återtager han sin frihet efter att ha ätit sig mätt. Såsom vand 
vid folk, hus och buller är han visserligen ej särdeles skygg, och 
beger sig ej genast långt bort eller till vildmarken, hvarföre det 
ofta vid sådana tillfällen lärer kunna lyckas att söka rätt på ho- 
nom, ännu efter ett par dagars förlopp. Om han då lockas av en 
Falkjägare som han han känner och som medför sådant kött som 
| För att vid 


dylika händelser kunna lättare återfinna Falkarna eller göra dem 


han tycker om, så plägar han åter kunna fångas. 


bemärkta av personer, som kunde lemna underrättelser om dem, 
plägade man sätta en liten bjellra på deras ena fot; men likväl lära 
dock Falkar ofta ha gått förlorade vid sådana tillfällen... För att 
ej förlora nöjet av jakten och dessutom mista både Falken och 
villebrådet 'är det således nästan nödvändigt att vid Falkjakt vara 
till häst. 


ej alltid äro lätta att få samt isynnerhet, alt deras dressering är 


Men blott den omständigheten att de bättre jaktfoglarna 


ganska gevår och långvarig och fordrar mycken övning och skick- 


4 


196 ORDN. 3. ROVFOGLAR. 


lighet, gör att en sådan dresserad fogel måste bli ganska dyr och 
att han i alla händelser är svår att förskaffa sig, även i fall han är 
av en allmännare art. —- Falkjakten behöver alltså en större till- 
rustning, och är kostsam, utan att kunna inbringa mycket villebråd. 
Den är således icke ett passande yrke för den fattige jägaren och 
har sannolikt ej mycket varit utövad blott för att erhålla villebråd. 
Åtminstone har den ej blivit bibehållen och utbildad för detta än- 
damåäl, för hvilket man alltid haft vida enklare och tjenligare me- 
del, såsom snaror och nät, jakt med skjutgevär, till och medi form 
av pil och bäge, jakt med hundar o. s. v. -— Deremot var falk- 
jakten så mycket mera egnad alt utgöra en förlustelse för de rika 
och mäktiga, och såsom sådan har den spelat en ej obetydande 
roll i verlden. 

Falkjaktens första uppkomst är och skall alltid bli obekant, 
då den utan tvivel skett, liksom så många andra uppfinningar, till- 
följe av en händelse; men med visshet kunna vi uppgiva att den 
härstammar från nagot av Nomadfolken i mellersta Asiens stlepp- 
Den äldsta 
av alla kända underrättelser derom är av Ctesias, en grek, 
som omkring 400 år f. OC. f. vistades vid Persiska hovet såsom lä- 
kare hos Artaxerxes Mnemon. Xenophon berättar (Anab. I, 10,18) 
att han var med Artaxerxes i slaget vid Cunaxa (är 401) och att 


länder, eller de s. k. Tartarerna, de gamles Scyther. 


han läkte det sår som Konungen där fick i bröstet av siu yngre 
broder Cyrus. Uti sitt arbete om Indien har denne Otesias omta- 
lat att Pygrmeerna, ett folkslag i Indiens grannskap, brukade jaga 
med Ornar, Hökar o. 8. v. och han har beskrivit dessas dressering 


någorlunda så, som den ännu i sednare tider skedde i Europa. 


”) Ordagrannt översatt, ovsporrare, d. ä. oxryttare, ty i äldsta tider var hästen obekant för Grekerna. 


ha ansett honom för en slags oxe (taurus). 


Men Heeren visar (Ideen, I, 1, cap. 3) att man med namnet Pyg- 
meer förstått invånarna i! Lilla Thibet och länderna däromkring, 
och flera omständigheter göra att Ctesias berättelse måste anses för 
den första till Europa komnå underrättelsen om ett bruk bland de 
Tartariska nomaderna, som sedan oavbrutet bibehållit sig bland 
dem. Dessa folkslag bebodde då, liksom nu, Turkestan och de 
vidsträckta steppländerna norr om lilla Thibet, och utbredde sig 
redan i äldsta tider långt inåt Europa, samt innehade just de trak- 
ter, steppländerna öster om Kaspiska havet, som äro Hästens fä- 
dernesland. Dessa hava varit de första som tamt detta djur och 
gjort det till husdjur. Bland dem blev hästens bruk tidigt allmänt, 
och i äldsta tider voro de, liksom ännu, allmänt ryttare. Från 
dem har den tama hästen kommit till Europa; nämligen först till 
Thracien, och det har varit en därifrån till Thessalien invandrad 
folkstam, hvilken i den gamla grekiska sagan kallas Centaurer, 
Hästmenniskor ”), och som omtalas i nämnde land långt före 
Trojanska kriget, och före Herrules; således över 1200 år f. CO. f. — 
Men just i dessa samma länder finnas åtskilliga till jakt dugliga 
rovfoglar, och deribland en av de bästa (Falco sacer. Schl.; Ssakar 
Arab.), och det kunde ej fela att jakten med Falk, så suart den 
genom en tillfällighet blivit uppfunnen, skulle bli ett välkommet och 
passande nöje för dessa beridna och kringsvärmande, nästan sysslo- 
lösa halv-vildar, hvilka med passion älska äventyrliga företag och 
stark  kroppsrörelse. Den har sednare spridt sig till alla uomad- 
folken i mellersta Asien, såsom Mongoler, Mantschuer och Araber, 
så att då Europeerna, under medeltiden, först. lärde känna dessa folk 
och dessa länder, idkades falkjakten där allmänt och i en så 


De lärde först känna den genom Centaurerna och tyckas i början 


FALKJAKTEN. 197 


storartad skala att ingenting sådant förekommit i Europa, t: ex. av 
Gengiskan och shans efterträdare, hvilka foro ut på jakt med hela 
aärmeer och, betraktade: dessa: övningar .såsom den bästa skola för 
sina krigare. : 

Mellan nomaderna i mellersta | Asiens steppländer och de kring- 
boende, åkerbrukande folken i det sydligare Asien, rådde från ur- 
åldriga tider. det bittraste hat, den oförsonligaste fiendskap. Noma- 
den , är alltid. färdig att bryta in på grannens område för att plun- 
dra samt för att afbeta hans åkrar och ängar; hvarföre han alltid 
av denne är avskydd.och':ansedd såsom vilddjur, missfoster, troll- 
karl. 0. 8. Vv. som. ej: förtjenar annat än,att utrotas från jorden. 
Mellan sådana grannar finnas knappt andra meddelanden än av döds- 
hugg och de lära ingenting, av hvarandra, om ej att plundra och mörda. 
Härigenom blir det förklarligt, att en sysselsättning som var så pas- 
sande för de jaktälskande persiska magnaterna, och som borde ha 
varit .så,, välkommen bland dem, dock var dem i äldre tider allde- 
les obekant. Om, den hade. varit känd. och utövad i Persien, så 
hade Ctesias icke berättat derom såsom om en besynnerlighet, egen för 
ett folk bortom Indien, och.vi hade dessutom säkert fått underrät- 
telser derom genom Grekerna, 1:' ex. genom Xenophon, som sjelv 
var en ivrig jägare och med, förkärlek omtalar Persernas jakt, eller 
genom dem; som till en stor del utgjorde Alexanders och' derefter 
beleucidernas armee :och :hovfolk. Dock har falkjakten i något 
sednare tider, och långt före 1200-talet, spridt sig både till Persien 
och andra åkerbrukande länder i:Asien, troligen genom de noma- 


diska eröfrarna. 1 China skall den, enligt Sehlegels uppgift efter 


inhemska källor; 'ha varit införd redan: 6 å& 700 år före C.-f,; men 


för Araberna torde den knappt ha blivit bekant förr än de, under 
Khaliferna, på 6 och '700-talet efter O: f., kommo i beröring "med 
mellersta Asiens folkslag. Under Muhammeds tid tyckas de ej hava 


Svenska Foglarna. 


känt den, ty Koranen: (författad 622—-632) nämner intet derom. 
Ett ställe deruti (Sura 5, vers 6) som varit ansedtför att ha avse- 
ende derpå, talar endast om: små rovdjur (Vesslor och: Mustela furo) 
som, man ännu brukar för att taga kaniner o. d. — Med Araberna 
blev sedan falkjakten utbredd över hela norra Afrika, hvarest den 
ej förr varit känd. De gamle Egyptierne kände visserligen ganska 
väl den: hos; dem allmänna Falkarten: och 'höllo honom i religiös 
vördnad samt avbildade honom' överallt/ i skulptur, målning och 
skrift; men att använda honom: till jakt förstodo de icke, såsom 
man velat antaga av en eller annan misstydd målning från dem. -— 
Till och med i Amerika var falkjakten utövad då Europeerna upp- 
täckle denna verldsdel; nämligen i stor skala hos Mexikos Furstar 
och i mindre skala: uti Peru, hvarest den ännu skall fortfara bland 
infödingarna. : Sannolikt hade den även kommit till Amerika från 
Asien. 

Vid hvilken tid falkjakten börjat i Luropa och hvarifrån den 
kommit, är något ovisst. Vi kunna blott med säkerhet uppgiva, 
att den icke varit allmännare känd eller utövad här i början av 
300-talet,.. men att den derefter kan spåras uti några få, föga be- 
stämda "yttranden i skrifter från medeltidens början, Thyvärr äro 
dock . underrättelserna- både få och torftiga från denna mörka tid, 
då . litteratnren avstannade och den gamla grekiskt-romerska bild- 
ningen hotades med undergång genom de från Asien och från Nor- 
den. inbrytande råa eller: halv-vilda folkslagen' och då där herrskade 
ett allmänt upplöshings-tillståhd, "hvarifrån en vy verldsordning och 
ny bildning först efter lång tids förlopp skulle utgå. En ny litte- 
ratur; som närmare berörde detta ämne, började först under kors- 


tägstiden (sannolikt ej före 1200-talet, hvarom mera nedan); men 


de författare som då skrevo befallade sig icke med ämnets historia, 
hvilken de ej. kände, och de som i sednare tider började forska 
50 


198 ORDN 3. 


derefter, kommo fram "med de mest oriktiga uppgifter, grundade 
på missförstådda ställen i den gamla, dem då tillgängliga littera- 
turen, såsom, att Ulysses lärt känna Falkjakten i Troja, att den om- 
talas på ett ställe. hos Profeten :Baruch: 0: 8. v. "Andra antogo att 
Det är först under 


detta århundradet, sedan den gamla: litteraturen blivit mera känd 


den först blivit uppfunnen under korstågen. 


och noggrannare genomsökt, som man lyckats komma sanningen 
närmare på spåren. Vi skola här meddela de hittils kända upp- 
gifter, av hvilka man kan sluta till tiden för falkjaktens början i 
Europa. Liksom andra dylika källor äro de i sitt ursprungliga 
skick -ej utan interesse för kännedomen om den tid då de ned- 
skrevos. 

Utom den nyss: anförda berättelsen av OCtesias, finnes i den 
gamla Europeiska : litteraturen före 4:de århundradet, "blott ett par 
otydliga uppgifter som tyckas angå falkjakten. Aristoteles 
omtalar nämligen. (Hist. An. IX. 24, 4; omkr: 330 år f. OC. /f.) att 
invånarne i det fordna Cedropolis i Thracien jagade småfoglar i 
sällskap med hökarna och delade bytet med-dem. De uppskrämde 
foglarna ur vassen: vid en liten sjö, .då dessa av 'hökarna drevos 
tillbaka ned i samma  vassbänkar, hvarest de blevo dödade med 
käppar. Detta är tydligen: en missförstådd anteckning efter en illa 
framställd berättelse om en togelfångst med tillbjelp av hök, san- 
nolikt av: samma beskaffenhet som den, under en något sednare tid 
i Italien brukliga, -hvarom vi tala här strax nedanför. — Vidare 
berättar Plinius (X, 5; — död 69-år e. C. f.) att en Örn (trö- 


ROVFOGLAR. 


ligen Hök eller Falk) blivit uppfödd av en jungfru i staden Sestos 
(vid Hellesponten), och sedan av tacksamhet fört till henne små- 
foglar och annat villebråd-o. 8, v: Utan tvivel har detta yttrande 
avseende på en verklig falkjakt, sannolikt härstammande från no- 
madlandet, hvilken: dock ej blivit fortsatt, emedan man ej förstått 
att fånga och dressera nya rovfoglar. 

Fogelfångst med tillhjelp av en hök finnes omnämnd uti några 
få andra yttranden hos Författare mellan Plinius och 300-talet. 
Martialis, som vistades i Rom och sedan i Spanien, hvarest 
han dog år 100 e. CO. f., 60 år gammal, säger i ett av sina Epi- 
ogrammer (XIV, n:o 216): ”Höken, rövaren bland foglarna, nu fogel- 
fängarens tjenare, bedrager dem som fångas och förebrår sig ej 
derföre”. — Derefter förekommer, i Oppiani Cynegetica (jakt- 
bök), som anses vara skriven i början av 200-talet, följande strof: 
”Fogelfängarens sysselsättning är "angenäm, ty på jakten bär han 
ej svärd, ej lie, ej spjut; men honom följer till skogen en hök 
(xwpx0s) och långa snören samt det gula, fuktiga limmet och långa 
rörkäppar” (Cyneg. I, v. 62—5). —- Hvad som menas på dessa 
två ställen upplyses fullständigt uti ett 3:dje dylikt arbete; nämli- 
gen Dionysii Ixeutica (Fogelfängeri), som är skrivet något sed- 
nare >). att en del Hökar äro raska till att 
jaga och förstöra isynnerhet Duvcr;.. ete.. 


Derulti säges, I, 6: 
: ”andra deltaga i män- 
niskors jakt, fängslade, men injagande fruktan hos de'foglar som 
jagas; desse fånga mest lärkor och svalor” (de äro således små 
arter); 


samt, III, 5, hvårest beskrives huru fogelfängåren sätter 


») Detta lilla arbete om foglarna, i 3 böcker, har förr varit kändt blott genom: stympade Manuscript, och under namn av Ixeuticum varit tillskrivet Oppianus, 
kanhända emedan flera likheter finnas med hans arbete; t ex. III, 1, hvarest det nyss anförda stället ur Cynegetica finnes med någon förändring återgivet. Men en . uppgift i 
början och i slutet av 'ett fullständigt, sednare funnet Msecr. upplyser, att det är författadt av en Dionysius, och skrivet till en »Ceesar et Imperator», »hela jordens beherr- 


skare», alltså en romersk Kejsare. 


] Av det som i slutmeningen säges till denna gynnare, ser man att han ej varit Kristen, utan dyrkare;av de gamla grekiskt-romerska Gudarna, 
och således antingeu varit en av Ciesarerna före år 310, eller Julianus Apostata, 360—363. — I Firmin Didots Grec. XXII, 
Aucupio»; sedan, i:Pars 2,:1851, efter det fullstäudigare manuscriptet, såsom »Dionysii de Avibus». 


1856, upptages arbetet först såsom »Oppiani de 


FALKJAKTEN. 199 


sin medförda Hök vid ett träd, då småfoglarne i trädets krona, 
förfärade av hökens åsyn, ej våga röra sig och blott se på honom 
samt sålunda lätt fångas (med limspö, nät o. s. v)j — Här är så- 
ledes icke fråga om en av höken sjelv gjord fångst — Fogelfångst 
med lockfogel, med limspö, nät o. s. v. samt med: Uggla, omtalas 
redan, såsom vanlig, av Aristophanes, Aristoteles. m. fl, 3 å 400 
år f. O. f. 

Näst efter nyssnämnda skrifter förekomma ett par hithörande 
yttranden av Julius Firmicus Maternus från Sicilien, uti 
hans arbete: Matheseos 'libri Octo, som skall vara författadt åren 
336 och 7, men som ej innehåller Mathemätik, utan är ett utför- 
ligt arbete över Astrologien, hvilken på den tiden i Rom kallades 
”maihesis”. Uti detta arbete uppgives (Lib. V. cap. 7, att den 
som födes då Venus finnes i Aquarii constellation ”skall bli begi- 
ven på jakt och fogelfångst, men. förövrigt lat, melankolisk, odug- 
lig” ete. ”Han skall beflita sig om' att uppföda hökar (”alere Ac- 
cipitres, Falcones, Astures, Aquilas”) och dylika foglar, samt hästar 
till jakt”. — "Vidare förekommer i samma arbete, V, 8: de som 
födas då Mercurius är i Jungfrun, bli starka, företagsamma, kloka; 
uppföda hästar, hökar till fögelfångst, jakthundar. (”nutritores equo- 
rum, accipitrum, faleonum, ceterarumqg. avium que ad aucupia per- 
tinent, similiter et canum . .', qui sunt ad venätiones accomm odati”), — 
samt, VIII. 14, att ”den som födes vid Svanens uppgång, skall fånga 
foglar eller handla med dem, eller med skicklighet lära foglar att 
sjunga efter människosång, eller med omsorg uppföda åtskilliga sor- 
ter foglar eller Duvor (palumbes)”; men 'om hökar "och jakt finnes 
här ingenting. — Ännu ett annat ställe i samma' arbete har genom 
felskrivning varit citeradt såsom innehållande antydningar om falk- 
jakten, nämligen VI, 4, hvarest dock hvarken foglar eller jägare 
nämnas; det innehåller blott horoscop för slavar. — Det första av 


dessa ställen är märkvärdigt såsom det äldsta, hvarest namnen 
Faleo och ÄAstur förekomma (Du Cange 1. e.). Det har även av 
alla nyare författare varit ansedt såsom det äldsta otvivelaktiga 
bevis att falkjakten då var känd, och så ser det visserligen ut; 
men då rovfoglar lika. väl kunna ;uppfödas (ali, nutriri) blott för en 
sådan : fogelfångst som den nyss förut omtalade, synes det mig vida 
sannolikare alt dessa ställen endast ha avseende på denna. 
Annorlunda är förhållandet med några yttranden, som före- 
komma i..en samling brev, skrivna av C. Sollius Apollina- 
ris Sidonius, född i Lyon 428, av förnäm Gallisk slägt; un- 
der sin. medelälder använd såsom statsman och krigare både i Gal- 
lien och i Rom; Biskop i Clermont i Auvergne år 473 och död 
484. Han säger (Epistolar. IV; Ep. 9) om V e ctius, en annan 
förnäm. Gallier, som han nyligen lärt känna, att denne. ej stod efter 
någon uli att dressera, undersöka och föra hästar, hundar -och hö- 
kar (in equis, canibus accipitribus instituendis, spectandis, circum- 
ferendis | nulli, secundus”). Här talas om att dressera hökar (eller 
falkar), hvilket ej kan ha varit för annat än jakt, och sysselsätt- 
ningen med. dem framställes såsom en ridderlig idrott, passande 
för en: förnäm . man. Här är således, utom allt tvivel fråga om 
verklig falkjakt.. — Uti ett annat av: dessa brev (III epistola 3) skri- 
ver BSidonius till sin svåger Hecdicius, en högt ansedd man 
av förnäm  gallisk slägt från Auvergne, som blev romersk Patricius, 
sedan han. avslagit - Vestgöternas. anfall. mot nämnde provins, och 
som. var: son av Avitus, hvilken år 455—56 var romersk Kejsare. 
S. uppfordrar denne att :komma landet till hjelp mot Göterna, och 
yttrar dervid: ”Här (i Auvergne) lekte du; först (såsom gosse, eller 
yngling) med boll, hök, hund, häst, båge” ...: av hvilket ställe man 
trott sig kunna sluta, att H. infört falkjakten i Gallien (Busch, Er- 
find: IV; 2 p. 14, art. Falkenb.), hvilket dock icke kan vara hän- 


200 


delsen, ty det visar snarare, att den redan var allmänt i bruk då 
H. var en yngling; d. v. s. efter medlet av 400-talet, (troligen nå- 
got före 4'70; ty hans far, Avitus, var jämnårig med Sidonius, enl. 
Epist 1, Lib. III, hvilket BSid. skrivit såsom Biskop, på 470-talet, 
liksom det nyssnämnda, Ep. 3, Lib. III). Detta bekräftas deraf att 
samme Sidonius, i sitt lovtal över Avitus (Sidon. Carm. VII, vers. 
202 et seqq.) prisar dennes skicklighet i falkjakten. 

Enligt en annan berättelse skulle "Frankernes 'Kung” Mer o- 
v&us, som år 451 vari förbund med Rom och sedan erövrade 
en del av Norra Gallien, ha vistats en längre tid sysslolös på 
Abtey i Tours, då Gonderan, en hans följeslagare, tillsagt ho- 
nom, att de borde taga sina” foglar, hästar och hundar och ge 
sig ut på jakt (Falconaria a Carolo d'Arcussia, . . Tysk övers. av 
L. Jennis, Frankf. a. M. 1617, Cap. 26; — ur Gregor. 'Turmensis 
Hist. Francorum V, Cap. 14, 191). 

Vid denna tid började de götiska och germaniska folken an- 
taga något av den romerska bildningen och att erhålla skrivna la- 
gar, som till en del lära härstamma från slutet av 400- och början 
av 5000-talet; såsom den av Gundibald. Konung i Burgund, 
hvilken uppgives vara från år 505; den Frankiska (Lex Salica) som 
säges härstamma ända från 420, m. fl. — Uti dessa lagar nämnas 
Falkar eller Hökar (Accipiter, Acceptor, Sparverius) såsom jakt- 
foglar av stort värde, ty betydligt ansvar, böter eller: annat straff, 
stadgas för alt stjäla eller döda dem, hvarav man kan sluta att 
dresserade rovfoglar menas. Dessutom anföras, i: ett par av dessa 
lagar, nanm, hvarav detta tydligen synes; såsom i Lex Baivario- 
rum, som skall höra till de äldre. Tit. 20, L. 1, bestämmer plikt 
för att döda ”den hök, som kallas Cranch-ari” (Kranich-aar); — 
L. 2 dets. för Ganz-hapuch (Gänsehabicht), — L. 3, för Anat-ha- 


puch (Enten-h.; And-hök), o. s. v. Det skall dock ej vara säkert 


ORDN. 3.  ROVFOGLAR. 


alt dessa namn och bestämmelser härstamma ända från lagarnes 
första redaction.— Det obetydliga som anföres om foglar m. m. 4 
Justiniani lagverk (såsom: Digesta Lib. 43, Tit. 24, i slutet 
av $- 22) publiceradt år 333, synes blott ha avseende på den äldre 
brukliga fogelfångsten, med eller utan bök. db q 

Förövrigt tyckas inga uppgifter om Falkjakjen vara kända från 
5 och 600 talen; men några förekomma från '700-talet, då vi finna 
att den varit fullt utbildad ochi stort flor såsom furstligt nöje. 
Konungen i Kent i. England, Athilbert (eller Hedilbert, lat. 
Athebaldus) sände ett. brev jämte, en silverbägarentill Biskopen i 
Maintz Bonifacius, som dog är 754, och bad honom skaffa 


sig 2:ne Falkar, som voro övade på Tranor (menades kanhända 


Hägrar?),; emedan man: ej kunde få sådana i England. -Bonifacius 
svarade att han sände honom en hök och två, falkar (”unum acci- 
Du Cange III, 191, art. Falco, ur Bonif. 


Epist. ..). — Tvivelaktig förefaller deremot en uppgift, som. finnes 


pitrem et duos falcones”. 


i flera böcker, avskriven från den ena till. den andra, men utan 
uppgift av den ursprungliga källan, (t. ex..i Ersceh:et Gr. Ene. 1. c.), 
alt Beda i England, som dog 735, skulle ha skrivit något derom. — 
Uti de Frankiska Konungarnes förordningar (Capitularia), som ännu 
finnas i behåll, talas flera gånger om. detta. ämne och först i 
Karlomanni Principis. (Carl d. stores farbrors) Capit. 1, da- 
tum a:o Chr, 742. I Caroli Magni Capit. a:o 769, Cap. 2, 
förbjudes presterskapet att: jaga med Falkar (”accipitres et faleones 
non -habeant interdicimus”); hvilket förbud förnyades vid kyrkomö- 
tet i "Tessin 850 (Syn. Ticin, Cap. 4: ”non canibus aut accipitribus 
vel capis, quos vulgus falcones vocat, perse venationes exerceant”), 
hvilket visar att de andlige jagade så, att det väckte uppseende. 
Jakt med hundar hade redan förr blivit dem förbjuden. på flera 


kyrkomöten, ända från 500-talet. I andra av:OCarl d. Stores Capi- 


FALKJAKTEN, 201 


tularia omtalas, såsom ordinarie embelsmän, ”Falceonarii nostri”, 
hvaraf synes att han hade flera, och i ett brev av Carl till hans 
son Pipin (Kung i Italien, död 810) nämnas de även CJ AA BAG 
cit. art. Falconarius, Falconeria, p. 191, 192). 

Av det här anförda synes, alt den första säkra uppgift om 
verklig Falkjakt (den av Sidonius) härstammar från medlet av 400- 
talet, med hvilken en annan, ehuru mindre säker (den om Kung 
Meroveus) är någorlunda samtidig; alt flera bekräftande uppgifter 
tyckas förekomma från 500-talet och att flera säkra underrättelser 
derom finnas från 7- och 800-talet, men att alla äro från Frank- 
rike eller dess grannskap. Den tyckes altså ha kommit i bruk 
något före medlet av 400-talet, i nämnda land, hvilket ger mycken 
sannolikhet åt den av Schlegel, (i Traité de Fauconnerie) fram- 
ställda gissningen, att den blivit införd i Europa med Hunnerna. 
— Desse voro ett nomadiskt folk från Asien, av Tartarisk eller 
Finsk stam, närslägtadt med de n. v. Kirgiserna och Turcomanerna, 
såsom deras avkomlingars, Magyarernes eller Ungrarnes språk tyd- 
ligen utvisar. De inbröto i Europa år 375 och anföllo Götherna 
som bodde vid norra sidan om Svarta havet; då en del av dessa, 
Östgöterne, mellan Don och Dniepr, blevo underkuvade och 
fortforo att vara det, dock under sina egna Konungar, så länge 
Hunnernas välde ägde bestånd, ehuru de undertiden flyttade vester 
ut. Vestgöterne deremot flydde undan till södra sidan om 
Donau, hvarest en del Göter, som antagit kristendomen genom 
Ulphilas och derföre blivit utdrivna, redan hade bott i 20 år. 
De kommo snart i strid med Romerska väldet, inföllo först i Grek- 
land, sedan i Italien, samt utflyttade därifrån år 410 till södra 
Frankrike och till Spanien, i hvilka länder de stiftade det Vestgö- 
tiska riket med Toulouse till huvudstad. Såsom ganska visst kan 
man antaga att en mängd Östgöter hade flytt undan Hunnerna och 


Svenska Foglarna. 


följt med sina vestliga anförvandter, samt att en sländig samfärdsel 
ägde rum mellan Öst- och Vestgöter, även efter skilsmessan. Det 
blir således ganska troligt att Falkjakten genom dem kan ha blivit 
först känd i Frankrike och aft den ursprungligen kommit till Eu- 
ropa med Hunnerna. Desse hade inga förbindelser med södra Eu- 
ropas övriga länder, utan stodo i fiendtligt förhållande till alla 
kringboende folkslag. 

Från 10:de och följande århundraden finnas åter sådana upp- 
gifter från mellersta Europa som från Carl den stores tid. Man 
får uti dem göra bekantskap med Protohieracarier, eller chefer för 
Huru högt ansedd Falkjakten 
var synes derav att Kejsar Fredrik II av Hohenstaufen sjelv 
skrev ett arbete deröver. Fredrik II blev Kejsare år 1209 vid 15 
ärs ålder; företog ett korståg 1228 och dog 1250. Det nämnda 
arbetet, som har titeln: De arte venandi cum avibus (Om konsten 


de kungliga Falkenärerna 0. sg. v. 


alt jaga med foglar), synes vara till största delen skrivet förr än 
han begav sig till Orienten, men avslutadt efter återkomsten där- 
ifrån, ty nästan blott slutet derav innehåller underrättelser från 
Österlanden, och nära slutet GCI, cap. 78) säges att, ”falkarnes 
dressering i det föregående var beskriven sådan som den sedan 
gammalt varit bruklig i Europa (”antiquior penes nos”), men nu 
följer beskrivningen på ett bältre, av Araberna uppfunnet sätt, näm- 
ligen att dressera dem med huva eller mössa (capellus), hvilket var 
det bästa han i Orienten hade lärt rörande Falconeriet. — Delta 
sätt blev snart allmänt i Europa; förut hade man brukat att hopsy 
Falkens ögonlock för att hålla honom blind under början av täm- 
jandet, hvilken method ännu i vär tid skall brukas hos Tartarerna. 
— Kejsar Fredriks arbete är ett av de äldsta bekanta över detta 
ämne och ett av de bästa. Deruti urskiljas noga de olika arterna 
af både stora och små rovfoglar som då begagnades, hvilka be- 
51 


202 ORDN. 3. ROVFOGLAR. 


nämnas: ”Girofalco, Sacer, Peregrinus, Gentilis, Lanarius, Astur, 
Nisus och Sparverius.” Den förstnämnde innefattar både den is- 
ländska och den norrska varieteten (F. gyrfaleo L.) och var redan 
då väl bekant från båda ställena; den grönländska kunde då knappt 
vara känd. Om Falkjaktens äldre historia finnas i Kejsar Fredriks 
arbete inga uppgifter och namnens förklaring är i allmänhet oriktig. 

Falkjaktens utövning fortfor alltjämt att vara lika allmän bland 
de förnäma och rika; men sjelva falkonerarekonsten eller konsten 
att fånga och dressera rovfoglarna, fortfor såsom en sort frimureri 
eller ett skräyrke inom vissa orter och familjer. Den fortplantades, 
liksom annan jaktkonst, samt handtverk och yrken i allmänhet under 
medeltiden, blott genom tradition och övning, och erhöll, liksom 
dessa, sin egen vidlyftiga terminologi, i det hvarje dithörande före- 
mål och handling, ända intill foglarnas kroppsdelar, föda och för- 
plägning, fick en från allmänna språkbruket avvikande benämning, 
som var obegriplig för allmänheten. Av skrifter kunde denna konst 
ej inhemtas, ty ehuru många arbeten deröver utkommit efter Kejsar 
Fredriks tid, så voro böcker dock länge både sällsynta och dyra, 
och konsten att läsa var icke allmän, t. o. m. sedan boktryckeri- 
konsten på 1300-talet börjat mera sprida sig. Dessutom äro åt- 
skilliga små konstgrepp att iakttaga, som icke omnämnas i böc- 
kerna och som blott kunde läras genom övning. Det är t. ex, ej 
möjligt ait utan våld sätta huvan på en Falk, förr än man får lära 
att göra en liten, knappt märkbar rörelse med handen, hvarpå fo- 
geln sitter, så att dennes uppmärksamhet derav upptages, då huvan 
lätt påsältes om rätta ögonblicket iakttages. Men då Falkjakten 
alltjämt bibehöll sig i lika angeende vid alla Furstehov och bland 
den rika adeln, så utgjorde kännedomen om allt dithörande en 
väsentlig del av en ädlings uppfostran, liksom fäkta, rida, dansa 
m. m. Först under de sednare 300 åren har konsten att läsa, och 


sednare, att skriva, kommit till en lika ära. Mest ansedd och ut- 
övad torde Falkjakten ha varit i Frankrike, ända till Ludvig XIV, 
vid hvilkens hov torde ha förekommit de största och praktfullaste 
tillställningar av detta slag, som blivit sedda i Europa; men efter 
skjulgevärens betydligare förbättring under de två sednare århun- 
draden har denna sort nöje småningom avtagit i vår verldsdel, så 
alt det numera (1860) knappt någorstädes idkas i stort, ehuru 
Falkonärer på stat ännu finnas qvar vid flera av de Kungliga och 
Furstliga hoven, t. ex. i Haag uti Holland, hvarest Falkjakter ännu 
för nägra årtionden sedan skola ha varit i bruk. Sednast i bör- 
jan av 1840-talet skola sådana ha blivit tillställda därstädes av ett 
för detta ändamål bildadt sällskap. som dock nu tyckes ha slutat 
sin verksamhet. 

En rovfogels dressering sker med tillbjelp av svält och mör- 
ker, i det han under hela lärotiden knappt får äta sig någorlunda 
mält annat än då han riktigt utfört det som han för tillfället skulle 
lära, och han hindras genom huvan från att se, hvarigenom han 
hålles stilla och avhålles från att rymma. Huvan avtages endast 
då han behöver se för undervisningens eller jaktens skull, eller om 
natten, för att ge honom tillfälle till behövlig hvila samt att upp- 
kasta hår- och fjäderbollar efter födan. Ty även då han matas 
med en deg av hackadt rent kött, hvilket är det vanliga, måste 
man, på det han må bibehålla helsan, uti denna föda inblanda fjä- 
der, här eller blånsuddar, genom hvilkas uppkastande, i form af bol- 
lar, han kan rensa magen. Detta hindras av huvan emedan hon 
tätt omsluter svalget, näst under näbbet. Under lärotiden får 
han såsom belöning, hvarje gång han gjort rätt, en liten muns- 
bit föda, men långt ifrån nog att han derav kan bli mätt, förr än 
övningen för dagen är slutad. Detsamma måste iakttagas även se- 
dan han är full-lärd, då han skall jaga flera gånger samma dag. 


FALEJAKTEN.: 208 


Men något måste han hava hvarje gång, ty han förrättar det ho- 
nom förelagda allenast för att få mat, och icke säsom hunden, för 
att utöva eller visa sin konst och av tillgivenhet för sin herre, med 
hvilken falken aldrig blir en förtrolig vän och följeslagare. Då han 
gripit och till jorden nedslagit rovet, måste Falkonären såsom förut 
nämndes skynda till stället medan han hvilar efter jakten, bjudande 
honom omtyckt föda, som för de stora falkarna bör vara en levande 
duva, då han lemnar rovet för att förtära denna. -— Det omtalas 
ofta i nyare skrifter att man, för att tämja en äldre rovfogel, må- 
ste under någon tid hindra honom från sömn och hvila, genom att 
endast giva honom ett ej fastgjordt hjul att sitta på, så att han 
ständigt måste hålla sig uppe med vingarna. Detta sätt lärer ock 
ha varit försökt, men i sednare tider har det allmänt blivit förka- 
stadt och anses blott onödigtvis förstöra hans krafter och helsa. 
Tvärtom bör han behandlas med vänlighet och alltsomoftast smekas 
eller avputsas med en duvevinge, ty beröring med fingrarna är 
skadlig för hans fjädrar. 

En fångad fullvuxen Falk av de större arterna dresseras på 
följande sätt. Sedan klospetsarne blivit avklippte övas Falken först 
under 4 å 5 dagars tid att sitta på Falkonärens hand, som är be- 
täckt med en läderhandske, samt att där emottaga föda. Under 
hela denna tid får huvan icke tagas av, hvarföre den tämligen 
knappa födan måste bestå av rent kött, utan inblandadt hår o. d. 
hvarav bollar skulle bildas; men sedan fogeln blivit tamd, och 
lugnt äter på handen, behöves ej mera detta försiktighetsmått. Der- 
efter bäres han under en veckas tid flitigt omkring på handen för 
att vänjas vid buller och rörelse, människor, hästar, hundar o.s.v. 
och då han ej mera visar sig rädd, avtages huvan ofta, att han 
även må lära att ej sky för hvad han ser. Sedan läres och övas 
han under 2 å 3 veckors tid att komma då han kallas och sätta 


sig på handen, dit han naturligtvis i början måste lockas genom 
mat. Midare åtgå en a två veckor att öva honom att inne irum- 
met taga en levande duva, som i början är fästad vid ett kort, 
sedan vid ett allt längre snöre. Då han tagit duvan får han för- 
tära henne, hvarav han blir mätt, hvarföre detta blott kan företagas 
en gång om dagen. Derefter fortsättes samma övning ute i fria 
luften, först med duva, sedan med höna, och slutligen får han an- 
falla en tupp, som skriker och försvarar sig, hvarigenom ,de flesta 
Falkar i början skygga tillbaka och somliga behöva fortsätta denna 
övning flera veckor, ända till ett par månaders tid. — Hittils. har 
både Falken och hans rov varit fästade vid ett långt snöre; men 
nu företages åter övning på duva, då falken får flyga alldeles fri 
och alla föregående övningar genomgås ånyo, hvarefter man plägar 
öva 2:ne falkar att gemensamt anfalla ett rov. — Hela denna läro- 
kurs, från första början, plägar upptaga 4 å 5 månader. — Der- 
efter återstår att lära falken jaga den sort djur eller fogel, för 
hvilken man huvudsåkligen vill begagna honom, såsom Häger, 
Glada, andra rovfoglar, Skata, Kråka, Fasan, Rapphöns, Ander, 
Hare, Kanin m. fl, hvartill fångade levande exemplar begagnas. 
Undervisningen för dylik jakt, isynnerhet på de större arterna, 
måste länge fortsättas och i allmänhet måste jaktfoglar hållas i 
ständig övning och vana att lyda, samt flitigt och dagligen bäras 
på handen; ty de glömma ganska snart hvad de lärt och bli oly- 
diga samt återtaga snart sin naturliga vildhet om de någon tid lem- 
nas i ro. — Till jakt på Häger och Hare äga blott de största 
Falkarterna erforderlig styrka, och tvänne böra begagnas tillhopa, 
emedan en ensam ofta misslyckas. Båda dessa sorter jakt fordra 
ganska . lång  övningstid. — Harjakten är svår att inlära, emedan. 
Falkarne ej gerna av egen naturdrift anfalla djur på marken. Man 
måste dervid, efter hela den här ovan beskrivna lärokursens genom- 


204 ORDN. 3. 


gående, ånyo börja inne i kammaren med ett uppstoppadt har- 
skinn, som sedan användes ute och släpas med långt snöre först 
mindre hastigt, sedan av en person till häst i fyrsprång, hvarefter 
en tam levande hare användes. Då Falken tagit denna får han en 
levande duva till belöning. 

De större Falkar som blivit tagne i boet och uppfödde hemma, 
lämjas vida lättare, men äga ej förr än efter ett eller ett par års 
ålder tillräcklig styrka att användas på större villebråd. +De små 
arterna, såsom Falco &esalon och Astur nisus tämjas aldra lättast. 
De bli vanligen dresserade på 2 å 3 veckor, men kunna endast 
användas på småfoglar, eller på sin höjd på Rapphöns. — Även Duv- 
höken (Astur palumbarius) är vida lättare dresserad än de stora 
Falkarna, men han brukas endast på Kanin, Rapphöns, Fasan och 
mindre vildt. Han kan ej flyga så snabbt som Falkarne, men har 
den fördelen framför dem, att han kan göra hastigare vändningar 
under flykten och således även kan jaga i skog eller buskmark, 
hvarest t. ex. Fasanen gerna vistas, samt att han af egen drift gri- 
per sitt rov på marken. Vid dresseringen får han blott bära hu- 
van oavbrutet under de två första dagarna, och det huvudsakliga 
är att mycket och ständigt öva honom alt sitta på handen, komma 
dit då han kallas (genom hvissling o. d.) samt att tåla buller och 
rörelse av folk, hundar m. m. Derefter övas han genast på en 
viss sort villebråd, hvarvid levande exemplar strax kunna användas. 

Den mest ansedda falkjakten har sedan äldre tider varit den 
på Häger, ty dels är deuna eu av de vackraste och mest under- 
hållande, dels kan den bättre än de flesta andra på förhand an- 
ordnas, så alt man ej behöver fara ut förgäves att söka villebråd. 
Vid all falkjakt består det egentliga nöjet uti att se och följa alla 
de försök som göras, å ena sidan att anfalla och besegra, å den 
andra att undvika och it. o. r., i nödfall, att försvara sig, hvarvid både 


ROVFOGLAR. 


den anfallande cch den anfallne ofta visa en oförmodad slughet 
och oväntade drag av beräkning eller instinkt. Men Hägern äger 
uti sina stora vingar och sin starka flyktförmåga, goda medel att 
göra Falkens seger svår och striden långvarig, Det är märkvär- 
digt att se huru rovfogeln och den anfallne tyckas väl känna hvar- 
andra. - Hägern så väl som andra foglar, beter sig olika för att 
undgå olika sorter rovfoglar, och dessa använda helt olika sätt för 
att anfalla olika sorter villebråd, såsom Häger, Trana, Svan, Rapp- 
höns, andra rovfoglar o. 8. v., och dessa planer av anfall och för- 
svar iakttagas ända från början. Hägern ser Falken, även på stort 
avstand, ifrån det ögonblick då denne släppes, och börjar genast 
stiga mot böjden, emedan han vet, eller känner, att Falken allenact 
anfaller ovanifrån samt att han ej har någonting att frukta så länge 
han kan hälla sig över honom, och för att lätta sig och kunna 
flyga fortare, uppkastar han den fisk som han vanligtvis bär i krä- 
van för att ge åt sina ungar. Falken deremot flyger aldrig rakt 
emot Hägern, utan liksom helt likgiltig, ut åt sidan för att på av- 
sländ vinna höjden. Han vet sig dock alltid kunna upphinna Hä- 
gern då tillfället blir gynnande; men snart närmar han sig och 
den mest omväxlande tävling begynner. Då nu ändtligen Falken 
hinner högt över och med all sin kraft samt hela sin tyngd störtar 
ned på Hägern, för att gripa fast honom med klor och näbb samt 
med detsamma nedslå honom till jorden, gör denne en lätt och 
skicklig vändning, hvarigenom han undviker slaget, då Falken far 
långt förbi och kommer djupt ned innan han är i stånd att hejda 
sig, hvarefter han åter måste höja sig och ånyo söka att komma 
över. Detta förnyas vanligen många gånger å rad och om blott 
en enda Falk användes, så händer det lätt, att denne antingen blir 
utmattad av de talrika fåfänga försöken, eller att Hägemn räddar 
sig 1 en skog eller i vatten, hvaruti han lodrätt nedstörtar. eller att 


FALKJAKTEN; 205 


båda de stridande avlägsna Big så längt bort att de rentav förloras 
ur sikte och ej kunna följas, då även Falken går förlorad. Man 
har derföre vanligen brukat att släppa två Falkar tillhopa, hvilka 
då i början flyga åt hvar sin sida och sedan omväxla med anfal- 
len, hvilka ändock Hägern en lång stund plägar kunna undvika. 
Det är denna jakt som vanligast kallas den stora eller ädla 
falkjakten och som mest blivit idkad av jordens stora, och den är 
så beskaffad att den endast kan idkas av dem som äga vidlyftig 
Dertill be- 
böves en någorlunda jämn hed av åtminstone en och annan svensk 


jordrymd av passande beskaffenhet att fritt disponera. 


mils vidd, utan åkrar, ängar och andra odlingar som kunde ned- 
trampas och förstöras, utan stängsel eller åar och större kärr, som 
skulle hindra jaktens framfart, men på ena sidan gränsande till en 
skog, hvaruti en hägerkoloni bygger bo, och på den andra sidan 
till vatten, dit hägrarne dagligen komma för att fiska. Mellan 
dessa ställen inväntas de överflygande hägrarne. — Denna jakt kan 
nästan blott företagas i Juni och Juli, eller under den tid då hä- 
grarne ha ungar, hvilka de mata i boet. Sedan rugga falkarne, 
då de äro oskicklige atwt jaga. Bästa tiden på dagen är efter mid- 
dagen, kl. 4 till efter solens nedgång, då hägrarne återvända hem 
med föda åt ungarna. Då jakt tillställes medföras vanligen flera 
falkar, för att efter hvarandra användas. 
Falkonärer, hvilka måste vara till häst för att kunna följa jakten 


De skötas endast av sina 
och återtaga falkarna jämte rovet. Alla övriga personer äro blott 
åskådare; men vid dessa tillställningar pläga ofta hundradetals per- 
soner, damer och herrar, vara inviterade att deltaga i nöjet, hvilka 
dels äro till häst, för att på närmare håll kunna följa med, dels placeras 
de på höjder och andra ställen hvarest fältet kan väl öfverskådas. 
Då man har tillfälle att välja sin plats, bör man ställa sig så, att 
vinden kommer från det håll, dit Hägern ämnar sig; och Falkarne 


Svenska Foglarna. 


böra ej släppas förr än Hägern är några huudrade steg förbi, hvar- 
igenom Falkarne få förmånen att flyga mot vinden, — Understun- 
dom komma Falkarne sinsemellan i strid om rovet; men då de 
alltid ha avtrubbade klor och näbbspets samt näbbtänder, pläga de 
ej göra hvarandra mycken skada; ej heller kunna de av samma 
skäl spänna sig häårdt fast i rovet. Hägern äger väl i sitt starka 
hvassa näbb ett mäktigt försvarsvapen, hvilket han dock ej kan be- 
gagna förr än han kommit ned på marken och således har ettfast 
stöd, men då kan han ofta vara farlig för Falkarna och även 
Falkonären, som skyndar sig fram för att taga honom och för att 
ge falkaärna hvar sin duva, måste väl akta sig för hans hugg, som 
pläga riktas mot ögonen. — En för denna jakt utmärkt tjenlig 
hed, som ända till vår tid varit begagnad dertiil, finnes i Holländ- 
ska provinsen Geldern vid slottet Loo, v. p. 3 sv. mil norr om 
Arnheim. Den har flera svenska mils utsträckning och nära midten 
derav finnes en liten skog hvarest årligen mera än 1000 par hägrar 
bygga bo, på en eller flera mils avstånd från de vatten i hvilka 
de fiska. 

Jakten på Glada är lika underhållande som den på Häger och 
hörer till den stora jakten, men då Gladan lever mera enslig och 
aldrig förekommer i större antal på hvarje ort, inträffar tillfället 
alt jaga henne mindre ofta och jakten kan ej med säkerhet på för- 
hand bestämmas. — En av de foglar som är särdeles nöjsam att 
jaga med falkar, är vanliga Skatan, som väl ej har stark flykt, men 
som med en utomordentlig slughet och väl avpassade, oförmodade 
vändningar, förstår att undvika och förvilla sina förföljare, och der- 
igenom skall lemna ett högst underhållande och nöjsamt skådespel: 
Om skog eller träd, eller häckar, eller blott buskar firnas i grann- 
skapet, så flyr hon dit och förstår så väl att dölja sig eller att und- 
fly åt motsatia håll mellan grenarna att kon ofta befriar sig. En 

62 


208 ORDN..3:. ROVEOGLAR. 


Falk lärer icke kunna gripa henne på: sådana ställen och då flera 
begagnas skall ofta en biträdande person behövas, som driver henne 
ut ur det tätare buskaget. — Vi kunna ej bär beskriva de olika 
sorterna falkjakt och enskiltheterna dervid, ejheller en mängd så- 
dana som tillhöra ' dresseringen och denna. jakt i allmänhet; men 
den som önskar närmare upplysning häröver kan finna den i Sv. 
Jägare-Förbundets nya Tidskrift 1864, sid: 3 och 106, hvarest 
isynnerhet berättas utförligt om anordningarna för falkjakten här i 
Norden; — vidare i slutet av samma årgång; samt isynnerhet uti 
det förut citerade, stora arbetet av Schlegel et Verster van 
Wulverhörst: Traité de Fauconnerie, Leyden- 1846, m. figg. 
(stor regal-folio; ursprungliga priset 563 Thl..= 153 Rdr: Rmt). 


2. FALKSLÄGTET (Falco). 


Näbbet kort, med em stark, spetsad tand (eller vinkel). i. över- 
käkskanten, näst bakom den: nedböjda spetsen (se Pl. 26, fig. 1, Db). 
Näsborrarne runda med en liten, hård:knöl, såsom en prick midtuti. 
Vingarne långa, spelsiga, med andra vingpennan:1 än gst. Tar- 
serne korta med huden på alla sidor tätt, nätformigt delad, utan 
större sköldar. 

Genom denna beskrivning äro :Falkarne väl. skiljde från alla 
andra rovfoglar, ehuru hvarje kännetecken för sig förekommer hos 
andra slägten: näbbtanden finnes hos sl. Harpagus i Sydamerika; 
pricken i näsborrarna hos Polyborus i samma land; andra ving- 
pennan är längst hos sl. Elanus i varma, länderna, hvilket, liksom 
flera andra rovfoglar, har sådan hud på tarserna, som Falkarne; 


men endast; hos dessa förekomma de anförda kännetecknen tillhopa. 
Utom näbbtanden ha Falkarne den. hos flera. andra rovfoglar före- 
kommande utböjningen midtpå överkäkskanten. - Deras iris är mörk- 
brun. De leva, i fria tillståndet, av varmblodiga djur som.de sjelve 
fånga levande, och mest av foglar hvilka de: nästan. ensamt gripa 
i: flykten, i det de ovanifrån störta sig på rovet; men de mindre 
arterne fånga även insekter. Endast i nödfall tillgripa de döda 
djur: De flesta Falkar höra till de mest snabbflygande foglar, så 
att. de till och med överträffa Svalorna. . Men de äro mindre skick- 
liga vän flera. andra att: under flykten göra oförmodade hastiga vänd- 
ningar; hvarföre väl flygande foglar, t. ex. Duvor, länge kunna freda 
sig för dem. De hava i allmänhet för sed att, sedan de dödat sitt 
rov, flyga bort dermed för att förtära det på ettannat ställe, såsom 
en kulle, klippa o. d. — Äggen äro rundade, smutshvita, och mer 
eller mindre fläckiga av rödbrunt. De fleste arterne lägga dem på 
otillgängliga klippor, eller ock i klipphålor, utan, eller nästan utan 
underlag, eller på bara marken ; men..helst torde gamla bo av andra, 
större. fogelarter begagnas, hvilka äro genast färdiga och ,beqväma; 
ty sjelve tyckas de ej förstå alt bygga eller bädda åt sig.— Rugg- 
ningen börjar tidigt, i Augusti, och föregår mera fort och reguliert 
än hos de: följande. slägtena. —-- Falkarter förekomma i alla verlds- 
delar. och. climat.. De hålla sig mest på öppna ställen eller bland 
enstaka och spridda träd och jaga aldrig uti tätare skog. 


VANLIGA. JAKTFALKEN (Falco communis) Pl. XXVIfig. 2. 
Tämligen stor: 15—18 verktum lång; ovantill. svartgrå, under hvit- 
aktig, svartfläckig. Under ögat nedgår, från munvinkeln, en stor, 
svart fläck, som är betydligt bredare än ögat och v.p. 3 gånger så 
läng. — Första vingpennan är något längre än den 3:dje. — Blott 
den första är 1 inre brädden, nära spetsen, inskuren, och blott den 


FALKSLÄGTET, 207 


andra i yttre kanten, mot ändan, urnupen. Mellantän (utom klon) lika 
med, eller något längre än tarsen. — Dessa sednare anförda känne- 
tecken, äro egna för denna och ett par närslägtade, utländska arter 
samt den lilla, Lärkfalken (n:o, 119) och några, dess utländska sam- 
slägtingar.  Likaledes är det för alla dessa eget, alt handens täck- 
fjädrar äro betydligt längre än de yttre armpennorna (hvilket tydli- 
gen synes. på figg. 2 och 4). | 
Hos hannen är vinglängden omkring 310 mm, hos honan v.p. 
350 millim. (123 och 14 verktum). Hela kroppslängden utgör från 
15. till: 18 tum (370—450 mm). 
efter första ruggningen, huvud och hals ovantill svartaktiga; ryggen 


Den äldre hannen har genast 


och vingarnes utsida vackert grå med tätt stående, svartaktiga tvär- 
fläckar och svarta streck utåt fjäderspolarna. Stjerten grå med svar- 
tare, ej begränsade tvärband och hvit spetskant. Kroppen är un- 
dertill hvitaktig; främst på strupen rent hvit; derefter och på brö- 
stet med svag, blekröd anstrykning och små, svarta långs-streck. 
Fläckarne på, buken bredare, rundade eller hjertlika. På kropps- 
sidorna, som äro vackert blekgrås; samt under stjerten, bilda de 


smala, svarta tvärband. Fötterne gula. 


Honan liknar hannen men har större svartaktiga fläckar både 
på övre och undre sidan och den vackra rödaktiga samt blekgrå 
anstrykningen undertill saknas eller är mindre tydlig. Den saknas 
även på något yngre hannar. 

Årsungen är ovanltill svartbrun med gulbruna fjäderkanter, men 
blott ganska få, dolda, gulbruna fläckar. 
de ljusa fjäderkanterna bredare och blekare, så att pannan vanli- 
gen är smutshvit och nacken har stora bleka fläckar. Undertill är 
kroppen gulbrunaktigt "hvit med stora, tätt stående, breda, svart- 
aktiga långsfläckar, men främst på strupen blott med fina streck. 


I pannan och nacken äro 


Fläcken vid munvinkeln är ofta blekstrimmig. <Stjerten. svart- 
brun med gulbruna parfläckar och bredare hvit spetskant. 

Ehuru denne Falk är betydligt mindre än den följande, upp- 
föra vi honom först i ordningen, såsom den högst uibildade av alla 
dagrovfoglar och i förhållande till sin storlek en av de starkaste. 
Det var denne, som allmännast begagnades till jaktfogel, emedan 
han finnes i alla länder av Europa och emedan han, genom sin 
läraktighet och sitt mod är en av de bäste. för detta ändamål och 
allenast står efter de. stora falkarna genom sin ringare styrka, be- 
roende på mindre storlek... Det var alltså denne, som huvudsakli- 
gen kallades Falk, Falco, och som. i Frankrike uteslutånde 
benämndes Faucon; alla övriga rovfoglar som användes hade 
andra namn. ennes vanliga namn i Tyskland var Schlecht- 
falke, hvilket på medeltidens språk icke betydde dålig falk, utan 
”rätt och slätt falk”, egentlig falk. Då han förekom 
nästan över allt kunde han anskaffas utan att bli så omältligt dyr, 
som de: store falkerne från höga norden, hvilka endast kunde hål- 
Emellertid har 
han ingenstädes visat sig egentligen allmän, utan förekommer Ööver- 
allt blott spridd och fåtalig, Redan på 1200-talet hade han fått 
namnet peregrinus (främmande, resande), emedan man ej rätt 
De som erhöllos, fånga- 


las av Furstar och de” rikaste enskilda personer. 


visste hvar han hade silt egentliga hem. 
des till en stor del under den kallare årstiden, då dessa falkarsdels, 
flyttade från Norden, dels lemnade bergstrakterna och således vi- 
sade sig allmännare i det sydligare Europas slättbygder samt an- 
sågos komma från andra trakter. Men en stor del togos även så- 
som ungar i Alperna och andra bergstrakter, hvarest falkjägarne 
rätt väl visste att denne fogel årligen fortplantar sig. — Hos oss 
finnes han spridd i alla landskap, ända inom polcirkeln. De nord- 
ligaste mig bekanta ställen i Sverige, der han häckar, äro Njunnats 


208 ÖRDN. 3. ROVFOGLAR. 


fjäld vid Qvickjock (67), enl. Löwenhjelm, och Juckasjärvi (nära 
68”) hvarifrån Riksmuseum äger en hona, skjuten av Malm d. 17 
maj. Enligt Sommerfelt äro ägg funna ända opp i trakten av Syd- 
varanger i Norrige (c:a 70”) och fogeln visar sig understundom, om 
hösten, ännu nordligare i Finmarken. I Norriges klippfulla kust- 
land och skärgårdar, såsom i Lofoden, träffas han utan tvivel lika 
nordligt; ty han tyckes helst hålla till i berg och skärgårdar nära 
havet och vid sjöar. Även i Skåne häckar han på ett och annat 
ställe, såsom i den steniga höjden invid Odensjön, vid Röstånga 
Gästgifvaregärd och i landthöjden vid Wram. — Mot söder finnes 
denne Falk säsom häckfogel i de högre, bergiga trakterna, ända 
ned mot Medelhavet (i Grekland, Sicilien, Spanien). Han skall även 
tämligen allmänt förekomma i Norra Afrika, men det synes ovisst 
om han där häckar eller blott infinner sig såsom flyttfogel, ty han 
flyttar regelbundet. Från oss avreser han tämligen sent om hösten 
och återkommer redan i Mars. Mot öster förekommer samma art 
genom hela Siberien och på Japan, samt i Indien, hvarest dock ett 
par varieteter, som igenkännas på små olikheter i färgen, såsom 
mörkare, svartaktig översida samt rödare strupe och bröst 0. 8. Vv. 
äro vanligare, liksom på Java och Nya Holland. Falco melanogenys 
Gould., från Australien, anses af Schlegel blott för en tillfällig va- 
rietet av vär Falk. BSlutligen finnes genom hela Amerika, från 
Canada till Magellans sund, en falkart som ej genom någon märk- 
bär olikhet kan skiljas från vår, ehuru man ansett honom såsom 
skild och givit honom namnet F. anatum. — Denne falkart 
finnes således över nästan hela jordklotet och torde kunna anses 
för den, i oförändradt skick, vidsträcktast utbredde bland alla fogel- 
arter. Endast den form derav som tillhör Södra Afrika (från Cap, 
åtminstone till 8. tropiken), är märkbart skild och oftast igenkän- 


nelig, men blott genom sin mindre storlek: vinglängden är hos 


hvardera könet v.p. 2 tum (50 m.m.) mindre än hos europeiskå 
exemplar. Det är dock ganska vanligt att de exemplar av en art, 
som bo i ett betydligen olika climat, visa betydliga olikheter i 
storleken, och oftast att de från ett varmare climat äro mindre. 
Säledes, då inga andra tydliga, constanta skiljemärken finnas, kan 
man svårligen anse den sydafrikanska formen för annat än en va- 
rietet. Hon benämnes dock Falco minor eller F. com m u- 


nis minor Schl. — 


Jaktfalken lever av sådana foglar som vistas på öppna stäl- 
len, och mest av Änder samt andra Vattenfoglar, hvilka oftast stå 
honom till buds och alltid gripas i flykten. Liksom andra falkar- 
ter lemnar han oftast skogsfogeln i fred då den flyr in uti skogen. 
Vanligen säges han blott äta det bästa köttet av sin fångst, men 
icke inelvorna, om ej i nödfall; men det är orätt då man sagt att 
han aldrig ånyo besöker ett rov hvarifrån han blivit bortjagad. 
Man har anmärkt att han gerna viker undan och lemnar sitt byte 
ät Vräkar, Glador och andra dylika rovfoglar, som äro honom vida 
underlägsna i styrka, då de komma för att dela med honom; hvil- 
ket i sanning är en besynnerlig eftergivenhet. — Äggen läggas på 
otillgängliga klippor eller någongång uti övergivna större togelbo 
på nakna trädstammar, utan att ny bale inlägges. — De äro om- 
kring 4, smutsigt hvitaktiga, mer eller mindre rödaktigt fläckiga. 
Ett par begagnar gerna årligen samma bo, 

Synonymi. Falco communis Gm. p. 270; — Lth, n:o 67 (efter 
Brisson, sp. 4, Falco: ung fogel); 2 Cuvier, Tabl. Elem. 1798, et Regne 
An. 1817 et 29; — Schlegel, Krit. Ub. 11; — Vogels v. Nederl. p. 6; — 


Traité de Fauconn., p. 24, pl. 7, äldre; 8, ung. — Musée du Pays bas, Falco, 
Paddla 


Falco peregrinus Gm p. 272; — Lath. n:o 72 (Briss. sp. 6, 


äldre) Bechst. Naturg. II, 745 (1805): — Temwn Manuel, I, 22; — Nils 
Fn, I, 21; — Gloger Handb, p. 38, 


FALKSLÄGTET. 209 


Anda från Bechsteins tid och isynnerhet genom Temmincks Manuel 
(1820), har det föga passande namnet peregrinus blivit allmänt an- 
taget för denna art; i det föregående ha vi redogjort för dess uppkomst. 
I dess ställe antaga vi det av Cuvier, redan 1798 valda, i alla avseenden 
mera passande namnet communis, hvilket såsom systematiskt namn 
är lika gammalt, ty båda härstamma såsom sådana från Gmelins upp- 
laga av Syst. Nature (1788; se här strax förut). Namnet communis 
har egentligen avseende på denna arts allmännare förekommande och 
begagnande i Falconeriet, men kam även antyda dess gemensamhet för 
alla verldsdelarna. Linné har ej benämnt denna fogel, som var honom 
obekant, men har ansett de äldre beskrivningarna derav tillhöra andra 
arter som han kände, såsom F. gyrfalco och F, palumbarius. 


117. STORA JAKTFALKEN (Falco gyrfaleo), Pl XXVI fig. 1. 
— Stor: nära alnslång; översidan svartgrå med hvitaktiga kanter och 
fläckar vid fjädrarnes brädd; undersidan hvit, tätt svartfläckig. Den 
svarta fläcken vid munvinkeln liten eller otydlig. 

Denne falkart har de 2 första vingpennorna i inre brädden, 
samt andra och tredje i den yttre, närmare spetsen, utskurna. Hand- 
täckfjädrarne räcka på vingen knappt längre än de yttersta arm- 
pennorna, och mellantån är något litet kortare än tarsen. (Lika- 
dant är förhållandet hos de 2 följande arterna och flera utländska). 
— Vinglängden är hos hannen omkring 350 mm, hos honan om- 
kring 400 mm: — Årsungen är på hela översidan mörkt gråbrun 
med ganska smala, ljust gulbruna fjäderkanter och nästan utan 
bleka fläckar. Stjertens ljusa tvärband äro avbrutna och bilda brun- 
gulaktiga parfläckar. 
stående, breda, svartaktiga fläckar, som blott överst på strupen 
saknas eller bilda smala streck. Nacken har några hvitaktiga fläc- 
kar... Den svarta fläcken under ögat hopflyter med den mörka fär- 
gen på huvudets sidor. — Hos de äldre är hela översidan, med 
inbegrepp av huvudet, svartgrå; på rygg och vingar med små, run- 
dade, askgrå fläckar som bilda 2 eller flera avbrutna tvärband på 


Kroppen undertill smultshvit med stora, tätt 


Svenska Foglarna. 


hvarje fjäder. Stjerten har ungefär lika breda, svartaktiga och askgrå 
tvärband, 13 av hvardera färgen, och hvit spetskant. Hela under- 
sidan hvit med svarta, mindre fläckar, som på strupen äro helt små, 
såsom små streck; på kroppens sidor äro de breda, tvärstående. 
Den svarta fläcken vid munvinkeln är tydlig, men mycket smalare 
än ögats bredd. Näbbet är blåaktigt, i spetsen svart; fötterna grön- 
aktiga. 

Vanligen är huvudet, på de äldre, ovanpå mörkgrått med hvit- 
aktig panna och förövrigt utan hvitt. Men en gammal hona, om 


hösten fångad i norra Ångermanland (64”), har breda hvita sido- 


kanter på alla huvudets fjädrar, så att det svarta blott qvarstår så- 


som smalare streck. Undersidans svarta fläckar äro betydligt min- 


dre än vanligt och ryggens samt vingfjädrarnes fläckar äro nästan 


hvita. Fläcken vid munvinkeln består blott av några fina svarta 


streck. M. e. o. hela teckningen är fullkomligt sådan som hos 


äldre exemplar från Island, men storleken öfverensstämmer med de 
svenska exemplarens. 

Av denna fogel finnas några avarter som blott skilja sig ge- 
nom den oftast tydligt olika färgen hos de äldre, samt genom nå- 


got olika storlek. De äro följande: 


1:o Hvita falken eller Grönlandsfalken (Falco candicans Gm., — Schle- 
gel), störst av alla: vinglängd, 3 370, 2? 420 mm; säsom äldre, rent 
hvit, blott på rygg och vingar mer eller mindre svartfläckig; näbb gult 
men fötterna ofta blekt blåaktiga. — Årsungen liknar något den 
ovanför beskrivna, men har smalare fläckar på undersidan, hvitt huvud 
med svartaktiga långsfläckar, samt smutshvita fjäderkanter och tätt stå- 
ende småfläckar på rygg och vingar. Fläcken under ögat är tydlig, men 
smal; stjerten såsom hos en ung F. gyrfaleo; näbb och fötter blåaktiga. 
Hela teckningen är således någorlunda lik den på en äldre Islandsfalk; 
men grundfärgen är brunaktig och stjerten olika. 

Denna form är, genom sin färg, mest avvikande och uppföres verk- 
ligen av Schlegel såsom egen art; men rättast synes oss att blott be- 
trakta den såsom en climatisk eller lokal race, jämte de följande. Den 


d3 


FÖ: ORDN. 3. ROVFÖGLAR. 


är huvudsakligen känd från Nordgrönland (norr om polcirkeln), hvarifrån 
dock många om vintern flytta ut till Sydgrönland, till och med till Is- 
land. Men samma hvita Falkrace finnes utmed ishavet genom hela Nord- 
amerika, samt på Kamtschatka och i Ost-Siberien. Schrenck beskriver 
ett ex., fångadt i Mars månad vid Nertschinsk. (Vögel d. Amurl. 228). 

2:0 Islandsfalken (F. gyrfalco islandicus Schl.); — knappt mindre än 
Grönlandsfalken. Den äldre fogeln har hvitt, tätt svartstrimmigt eller 
svartfläckigt huvud; svartgrå rygg och vingar med hvita fjäderkanter och 
små tvärfläckar av samma form som hos svenska exemplar. Stjerten 
såsom hos dem; hela undersidan hvit med mindre, svarta fläckar, som 
dock betydligen variera i form och storlek såsom hos alla dessa avarter. 
De äro dock alltid minst uppåt strupen, störst och tvärstående på kropps- 
sidorna. Näbbet blåaktigt. — Årsun gen liknar, till färgen, fullkom- 
ligen den skandinaviska, och är blott något större. — Denna form finnes 
blott på island, men lärer där vara tämligen allmän. 

3:0 Sydgrönlandsfulken (F. gyrfalco groenlandicus Schl.); föga mindre 
än de båda förra; till färgen nära lik den nästföregående; är blott känd 
från Sydgrönland, men tyckes knappt vara väsentligen olik den isländ- 
ska formen. 

4:0 Norrska eller Skandinaviska racen (F. gyrfalco auct.; — 
F.: gyrfalco norvegicus Schl.); minst och mörkast färgad av alla; 
nyss beskriven under n:o 117. Egentliga skillnaden från Islands-racen 
skulle, utom storleken, vara den, att de äldres huvud, är ovantill svart- 
grått, utan hvita fjäderkanter; att de små fläckarne på rygg och ving- 
fjädrar icke äro hvita, utan smutsgråaktiga, och att undersidans fläckar 
äro mindre; men att detta icke alltid slår in, tyckes den förut, sid. 209, 
beskrivna honan utvisa. -— Denna race är blott väl känd från Skandina- 
vien, hvarest han om sommaren uteslutande bebor fjäldbygderna, ovanför 
skogsregionen, även inom Svenska gränsen, från Wardöhus till sydliga 
delen af Norrige. Allmännast skall han vara i Ost-finmarken. Dock 
torde den stora falkrace som finnes i norra Ryssland, i Ural och utåt 
norra Siberien samt i Altai vara lik den norrska. Middendorf såg den 
ända opp vid ishavet, i Tajmyrlandet (75? lat.), men redogör ej närmare 
för densamma. TI östra delen av Siberien vidtager, såsom nyss nämndes, 


en hvit race. (Uti mellersta Siberien kan således en övergångsform vara 
att förmoda). | 


Dessa olika racer, eller avarter, bo alltså under tämligen lika 
förhållanden, inom polcirkeln och i dess-grannskap, rundtomkring 
jorden. i båda continenternas nordligaste. kalla och skoglösa delar; 


men på Spetsbergen träffas ingen av dem. De föra överallt samma 
levnadssätt, och föda sig huvudsakligen av Ripor, hvarföre den 
Norrska falken av Lapparna kallas Riefsak-falle (Ripe-falk): men 
vid kusterna leva de mest av vattenfoglar och försmå ingalunda 
andra fogelarter. — Om vintern ströva många av dem ut, åt sö- 
der, för att söka föda, och visa sig då på slättbygderna; men långt 
hemifrån tyckas de ej ofta gå. Hos oss förekomma de då någon- 
gång i Norrland och vida mera sällan i södra Sverige; man skall 
till och med ha sett någon i Tyskland (Gloger), samt i Holland 
(Schlegel), och det uppgives att man i England och Skottland er- 
hållit exemplar av både den norrska och isländska formen. Den 
nord-grönländska visar sig ofta om vintern på Island samt än of- 
tare i Sydgrönland, och även från Siberien ströva de ut mot söder 
(såsom till Nertschinsk, 50” lat.). 

De olika racerna av stora jaktfalken ha sedan äldre tider va- 
rit använda såsom jaktfoglar, och de ha alltid varit, för sin styrka, 


högre värderade, än andra sådana. Sannolikt blev den norrska 


racen först känd, och redan i början av 1200-talet tyckes det länge 


ha varit vanligt att Falkjägare reste till Norrige, för att på Dovre 
eller andra fjäldtrakter fånga Falkar. Fångsten skedde med slagnät, 
som Falkjägaren bevakade, gömd i en närbelägen, väl övertäckt jord- 
hytta, hvarifrån gingo dragtrådar till nätet, till lockfogeln, som var 
en duva 0. 8. v. Dessutom hade han en Varfogel (Lanius excubi- 
tor) som genom sina olika rörelser och anskri gjorde honom upp- 
märksam på ankomsten av olika sorter rovfoglar. Ännu i sednare 
tider har man sett Falkjägare återvända från Norrige med 40 å 50 
falkar. — Men redan på 1200-talet, voro Islandsfalkar kände och 
begagnade. Kejsar Fredrik nämner, i sitt förut omtalade arbete 
(HM, cap. 4) ”Girofalco” från höga norden och isynnerhet från Is- 


land. Det tyckes dock som om dessa sednare på hans tid ej varit 


FALESLÄGTET. , 241 


länge och till större antal i bruk; ty man gjorde ingen skillnad 
mellan dem och de norrska, Men i en sednare tid åtskildes de 
noga av falkjägarna, då de isländske värderades betydligen 
högre, dels såsom större, och derigenom starkare, dels emedan de 
äro av ett lugnare och mildare lynne, och således lättare att hand- 
tera... De av norrska racen, hvilken bibehöll namnet Gyrfalco, Gier- 
falke, Gerfaut, ital. Girofalco, äro obändiga och elaka sinsemellan 
samt mot andra Falkar >). — Med de isländska följde understun- 
dom hvita falkar, hvilka nämnas redan av de äldre författarna. 
Sannolikt voro de tagne på Island, om vintern. Det är ej troligt 
att de under medeltiden kunde vara tagne i Grönland, ehuru man 
vet att förbindelse fans mellan colonierna därstädes och Island samt 
Norrige, från Grönlands upptäckt, 982, till början av 1400-talet. 
Derefter tyckes denna förbindelse ha avstannat, tills den åter bör- 
jade på 1720-talet, genom Egede; men även efter denna tid tye- 
kes ingen anledning vara att tro falkfångst ha blivit idkad på Grön- 
land. Emellertid erhöll man i Europa ett mindre antal ”hvita fal- 
kar”, som värderades högst av alla för deras sällsynthet och vackra 
färg; men förövrigt ha Falkjägarne aldrig ansett dem utgöra en 
skild race från Islandsfalken, med hvilken de ha lynne och alla 
egenskaper gemensamma. Zoologerne hava i allmänhet ansett dem 
blott såsom gamla exemplar av F. gyrfalco och först i sednare åren 


(efter 1840) har de olika racernas inbördes förhållande och natur 


blivit utredd, huvudsakligen genom BSchlegels skrifter. 


») De anförda namnen, Gyrfalco m. fl. voro redan på Kejsar Fredriks tid så mycket brukade och så gamla att deras rätta betydelse var förlorad. 


Synonymi. 1:o Vanliga racen: Falco gyrfalco Linn. S. N. X, 
(ex Fn. Sv. et Rajo); XII; Gm.;; Lath. 68 (Pl. Enl. 210); — Keys. et Blas. 
Av, sp. 9; — Schlegel Krit. Ub. p. II et 5; — Traité de Faueonnerie, 
Gerfault, p. 15; pl. III et IV. — F. gyrfalco norvegicus 
Schl. Mus. Pays bas I. 

2:0 JIslandsfalken: Falco islandicus Gm. 275 (ex Briss.): — 
Lath. sp. 69 (cum F. candie. Gm); — F. candicans islandicus 
Schl. Krit. Ub. p. I eb 1; — Faucon dIsl. Traité de Faucösip. 18, 
pl. Il; — F. gyrfalco islandicus Schl. Mus. Pays bas I. 

3:0 Hvita falken: F. candicans Gm. 275 (ex Brisson etc.); 
Keys, et Blas. sp. 8; — Schlegel Krit. Ub. p. 1; — Traité de Fanc. jSERS 
pl. I (Faucon blanc). — Mus, d. Pays b. I. — F. groenlandicus 
Hancock, Athenezum 1833, 613. 

4:o Sydgrönlandsfalken: F. arcticus Blasius, Naumannia 1857, 
838; — Forts, zu Naumanns Vögel D. 1860, p. 19; — F. gyrfalco 
groenlandicus Schl. Mus. Pays bas I p. 13. 

5:0 Alla racerna tillhopa under ett namn: F. islandicus Temm. 
Man, I, 17. — F. gyrfalco Nilss. Orn. Sv; I, 38; — Skand, Fn. (Ed. 
1858) p, 6. — F. candicans Gloger Handb. p. 41. 

Jämf. dessutom Blasius, i tilläggen till Naumann; — flera Afh. i 
Naumannia 1855: av Wallengren p. 247; — Schlegel, 251 (alla kända 
arter av Falco); — Kjerbölling p. 489. 


TARTARISKA JAKTFALREN (Falco sacer) 34; ovantill mörkt gråbrun med 
smala, gulbruna fjäderkanter, men nästan utan fläckar. De mellersta 
stjerbpennorna nästan enfärgade, brungrå med blott 13 par brungula fläc- 
kar närmare ändan. — Ett i Sverige erhållet exemplar har: Vinglängd 
320 mm. (123 verktum). Kroppen undertill hvit med talrika, svartaktiga 
långsfläckar. Fläcken vid munvinkeln tydlig, svart, men smalare än ögats 
bredd. Huvudet har ovantill svartbruna fjädrar med ljusa fjäderkanter, 
som bakåt bli bredare, så att nacken är blekt rödbrun med blott smala, 


Han ansåg dem här- 


ledda antingen från gyrus (krets; såsom flygande i krets) eller fråu grekiska orden hieros (helig) eller kyrios (herre), men ingendera av dessa gissningar är antaglig. 
Dessa namn äro säkert endast förändringar av Gier-falke (snål-falk, rov-falk) eller av Geyer, hvilket ord nu användes blott för Gamarna (Vultur), men fordom 


har varit ett allmänt namn för alla rovfoglar, utmärkande deras glupskhet (girighet; Gier). ; för j ; 
ex. tyska redactionen av det förut omtalade förbudet vid mötet i Ticino, 750, mot jakt »mit.  .Geyern oder Capis, die man gewöhnlich Falken nennt», — Dessa namns 
Djure eller Gjure, är ej sannolik, Snarare är detta namn härledt av Gyrfalco, och har följt med fogeln dit, — Uti 


t. 
härledning från det persiska namnet på samma art: 


det nyss förut anförda lappska namnet Riefsak-falle är slutordet, falle, enligt uppgift av Sommerfelt, en lappsk förändring av det svenska och norrska namnet Falk. 


Att det varit brukligt även för jaktfoglarna synes av flera ställen i gamla skrifter, 


Denna 


förändring beror på Lapparnes mjuka, välljudande språk och derav följande oförmåga, eller ovana, att uttala två consonanter (Ik) tillhopa, 


212 ORDN. 3. RÖOVFOÖGLAR. 


svartare streck. Panna och ögonbryn hvitaktiga. Stjertpennorna äro 
gråbruna med hvitaktig spets och ett mindre antal bleka, rundade fläc- 
kar, som dock på inre fanet äro breda på tvären. Mellersta pennorna 
ha blott mot ändan en yttre och 2 inre fläckar; på de följande bli désse 
småningom flere, så att den yttersta har vp. 12 par fläckar. På bakre 
delen af scapularfjädrarna står, på hvardera sidan, en större, rund, smuts- 
hvit fläck. De undre vingtäckfjädrarna äro på rätsidorna brunsvarta med 
större, runda, hvitaktiga parfläckar (men de störste, o m vän de fjädrarne, 
synas såsom vanligt, på den utåt vända sidan, blott ljusgrå med blékå 
fläckar). Alla delar äro till formen lika med dem hos föregående art. 
Denna beskrivning är gjord efter det enda exemplar som veterligen 
erhållits i Sverige, Det skall, enligt berättelse, i början av detta århun- 
drade (före 1810) ha blivit genom en snöstorm, på senhösten, kastadt 
emot Lunds Domkyrka så våldsamt att det nedföll till marken. Det blev 
då upptaget och överlemnadt till dåv. Bot. Demonstratorn, sedan Zool. 
Professorn OC. F. Fallén, som uppstoppade det. Från Honom kom det till 
den på sin tid stora Paykullska nåturaliesamlingen och med denna till 
Naturhistoriska Riksmuseum i Stockholm, hvarest det nu förvaras. Det 
tillhör en art som förekommer i sydöstra Europa (Ungern, Galizien, Grek- 
land, södra Ryssland)samt i stora Tartariet och Arabien, och ända ned 
uti Nubien. — Denne Falk skiljer sig från alla andra bekanta arter ge- 
nom det ringa antalet fläckar på stjerten och derigeénom, att den äldre 
fogeln bibehåller samma teckning och nästan samma färg som årsungen. 
Vårt exemplar är ovanligen litet, ty alla mig bekanta beskrivningar upp- 
giva större dimensioner (3 360, 7 ända till 380 mm. vinglängd) och der- 
med överensstämma de mig bekanta, utländska exemplaren. Men Pallas 
säger sig känna 2:re varieteter, nämligen en större (”quam Sa cruim 
auctorum puto»), från Ural, och en mindre, som är ganska allmän i hela 
Tartariet; det är alltså troligt att det i Sverige erhällna exemplaret är 
en ung hanne av denna sednare race, — För Falkjakten har denne fogel 
varit ansedd ungefär lika i värde med vanliga jaktfalken, och han är 
den som huvudsakligen begagnas af Tartarer, Kälmucker, Araber m. fl. 
i Asien. Av Europas falkjägare har han sedan äldre tider varit bekant 
under namn av Sacre, Sakerfalke, Falco sacer, hvilket 
namn icke betyder helig, utan är detsamma som det arabiska Sakr 
(hök), hvilket utmärker rovfoglar i allmänhet och som redan på 1200- 
talet hade kommit med denna art från Orienten. Kejsar Fredrik omta- 
lar honom under namnet Sacer — Likväl har han aldrig blivit allmän 
i Europa och var derföre föga känd av Zoologerna, samt förväxlades ti- 
digt av dem med andra arter. Bélon (på 1500-talet) tyckes vara den 


ende zoolog som Känt honom, men allenast såsom jaktfogel; ty det som 
han säger om dess Naturalhistoria är uppenbart falskt, beroende på för- 
växling; t ex. att han skulle finnas allmänt vild i Frankrike. De föl- 
jande Zoologerne ha blott avskrivit Bélon, eller hvarandra, äuvda till Baf- 
fön, Gmelin och Latham; men Linné hår förbigått F. sacer, såsom isyn- 
nerhet obestämd, utan att nämna honom. — Bland nyare Zoologer var 
Pallas den förste som kände denna fogel, och som kände honom väl, 
från hans hemland; men tillfölje av de äldre, dåliga beskrivningarna åän- 
såg han fogeln vara densamine som medeltidens Eanarius, Falkjägarnes 
Lanier, Lannerfalke, hvilken är en helt annan art, och kallade honom F. 
lanarius, hvilket namn derefter antogs av Naumann och Temminck 
och har sedan blivit allmänt bibehållet. Men sedan 1840-tälet har Schle- 
gel, som noggrannt studerat hela Falconeriet, visat det här nämnda för- 
hållandet och sökt åt de gamla arterna återge deras gamla namn, hvilka 
av Zoologerna blivit misskända och förväxlade, och vi anse oss böra följa 
en så väsentlig rättelse. — Att Sehlegels och vårt användande av rnam- 
net sacer är riktigt synes till en del av Pallag's framställning och sy-= 
nonymi, Men hvad som till en god del tyckes ha bidragit att bibehålla 
den nyare, av oss för oriktig ansedda benämningen är, att Linnés beé- 
skrivning av F. lanarius (i Få. Sv. och S: N.) tämligén bra passar 
på dehna art. Nilsson har först beskrivit det Svenska: exemplaret och 
bestämt det efter Linné såsom F. lanarius. Emellertid visar en när- 
mare undersökning, att Linnés ursprungliga beskrivning (i Fb. Sv. Ed. 
1746, sp. 61) är så kort och ofullständig, ätt den tyckes vara nedskriven 
ur minnet eller efter någon ganska lös uppgift; — vidare att beskrivnin- 
gen i Syst. Nat, 1766 är betydligen förändrad (sannolikt efter Brisson), 
samt att ingen uppgift finnes i Fn. Sv, över dennå fögels förekommande 
i Sverige, såsom vid alla andra fovföglar, för hvilka anföres åtm. stället 
eller svenska namnet. Men dessutom synes det mig tydligt, att Linnés 
beskrivning passar bättre på årsungen av den rätta Falco lanarius 
från Afrika, som beskrives här strax nedanför och söm är Falkonärernes 
Lannerfalke, Lanier, Laånarius. Denne är såsom ung nära lik den art 
vi här avhandla (F. sacer Schl.), men åtskiljes derigenom att han har 
ffäckar långsåt hela stjerten och hvitaktigt huvud med svarta långsfläe- 


kar, såsom Linnés beskrivning uppgiver. Det synes mig alltså, som om 
Linnés F. lanarius verkligen varit av den afrikånska arten och ej av 
den tartariska; men att Linnés hela kännedom derom berott på en kort 
och ofullständig, muntlig eller skriftlig uppgift. Schlegel har begått ett 
stort misstag uti att förklara både Linnés och Nilssons F. lanarims för 
unga ex. av F. gyrfålco. — Efter antagåndet av de här framställda rät- 
telserna, få vi för denna art följande synonymi: 


FALKSLÄGTET, 


Sacre, Sakerfalke, Falco sacer Falconariorum et Ve- 


terum (Bélon; Gessner, et ex his Brisson, Buffon). — F, sacer Gm., — 
Lath. 75 (male ex Briss.) 
FF, lanarius Pallas Zoogr. I, 330; — Naumann Vög. D.;; — Temm. 


Manuel; — Nilsson, Ornith. Sv. I (1817), 44; — Skand. Fn. Ed. ör 
Keys. et Blasius, Wirb.; — F. lanarius Gloger Handb. 40. — (nec F: 
lanar. Vet. et Linnéi). 

F. sacer Schlegel Traité de Fauconn. 17, pl. V; — Abhandl. III, 
17: — Revue ÖCrit. p. II et 9; — Musée des Pays Bas I, 16 (»saker»); — 
Fritsch, Vög. Eur. p. 32, tab. 2 f. G, 7. 


Den nyss omnämnde Europeiskt-Afrikanske arten som blivit förväx- 
lad med den här beskrivna, och som har sin egen, ej så ringa historiska 
märkvärdighet, bör benämnas Falco laniarius, eller för den gjor- 
da namnförväxlingens skull, kanhända bättre: EF. barbarus. Han 
skiljer sig från F,. sacer i följande: De äldre ha en teckning och färg 
som är ganska olik ungarnas och en av de vackraste bland rovfoglarna: 
Rygg och vingar gråbruna med rödgrå, bredare fjäderkanter: ryggen 
främst svartaktig; mot stjertroten ljusare blägråaktig med svartare fläc- 
kar; på vingen med grå och svartaktiga tvärband. Undersidan hvitaktig 
med ljust gråröd anstrykning och små svarta fläckar; huvudets övre del 
ljust rödaktig med fina, svarta långs-streck, som äro flera framtill; pan- 
nan hvit; fläcken under munvinkeln smal, svart; stjerten mörkgrå med 
12 ljust rödgrå tvärband. — En ung fogel är ovantill mörkt gråbrun med 
ljusa fjäderkanter, undertill brungulaktigt hvit med stora fläckar; huvu- 
det, i ny drägt ljust brungulaktigt, i äldre, sliten drägt, urblekt, hvitak- 
tigt; alltid med svarta långsstreck eller smala fläckar, tätt stående i pan- 
nan, som framtill är hvit; svart fläck vid munviken; stjertpennorna svart- 
aktiga med v.p. 11 par rödaktigt hvita tvärfläckar, men blott på ytter- 


fanet av de mellersta, och hvitaktig spets. Storleken såsom Falco sacer, 


eller något mindre. — Allmän i norra Afrika; men finnes även i Dal- 
matien och Grekland. Den hölls helig av de gamla Egyptierna sannolikt 
för sin vackra färgs skull och finnes i mängd balsamerad samt avbildad 
bland deras målningar och hieroglyfer samt såsom särskilda sculptur- 
arbeten. I antiqvariska beskrivningar därifrån plägar han kallas »Sparv- 
hök», Han användes förr i Europa och ännu av Araberua till Falkjakt. 
— En del exemplar (från Tunis; men ock från Algier och Nubien) 
visa talrika små, mer eller mindre bleka fläckar på rygg och vingfjädrar, 
liksom F. gyrfalco, och ha ansetts utgöra en egen art, eller varietet; men 
denna olikhet synes dock blott vara individuell, liksom flera andra olik- 


Svenska Foglarna. 


213 
heter i fläckarnas storlek, form och antal, samt i färgeu, ty denne Falk 
varierar rätt betydligt. — Artens synonymi blir följande: 

Lanarius,Lanier,Lannerfalke Faleonariorum et Veterum: 
Bélon et, ex eo, Brisson. Lanerius Imp. Freder. IL. — Falco la- 
narius Linn. Fu. Sv. et Syst, Nat. (v. mox Supra); — Schlegel, Krit. 
Ub. p. II et 11; — Traité de Fauc. 19 t. VI (Lanier). — Fritsch Vög. 
Eur. p. 33, t. 5, f. 1,2; — FF. lanar. grecus Schl. Mus. P. B. p. 15. 
— (Non vero F; lanar. Pall, Nilss., Temm. ete.). — F. feldeggi Schl. 
Abh. IIT p. 3, t. 10 et 11 (sed emendatum: F. lanarius, ibid. p. 16); — 
Suäsemihl Eur. 


Varietas: Faucon. alphanet ou tunisien Falconar.; — Schlegel Tr, de 
Faucorin, pag. 23 (fig. 0). — Falco barbarus Linn. 8. N. X et XII 
(Ex CATE TID: 23 6825 Tune lamus)e oa Lathugnson es scen tanypterus 
Licht. (in Mus. Berol.), Schl. Abhandl. III p. 8 et 16, t. 12, ERE 
lanarius alphanet ibid. p. 16 t. 14. — F. lanarius nubicus 
Schl. Mus. des P. B. 15: — Obs; Nornen FE. barb arus, recenter, male 
adhibitum est pro F. peregrinoide Temm. = F, punieeus Le Vaill. jun. 


118. DYVÄRGFALKEN (Falco saloon), Pl XXVI f. 3; — 
liten, gråaktig, fläckig; blott haka och framhals rent hvita; huvu- 
dets sidor hvitaktiga, tätt svartstreckade, med blott ett smalt, svart- 
akligt streck från munvinkeln. — Vinglängd hos hannen 195, hos 
honan 215 millim. (eller omkring 8 verktum. Hela längden om- 
kring 15 tum). Denne kan sägas vara en miniatur-bild av Stora 
jaktfalken; han har alla dess former och nästan även dess färg. 
Tärna, vingpennornas utskärningar, och handtäckfjädrarne äro så- 
dana som de beskrivas vid nämnde arl; stjerten är, såsom hos den, 
tämligen läng, och räcker 30—40 mm. utöver vingspetsarna. Dvärg- 
falken avviker dock däruti, att första vingpennan är knappt så lång 
som den 4:de, och den andra obetydligt längre än den 3:dje. Dess- 
utom är, hos de yngre (men ej hos de äldre), 3:dje vingpennan in- 
till svågt inskuren. — Färgen är hos äldre hannar på hela över- 
sidan askgrå med svarta fjäderspolar; undersidan ljust rödbrun med 
smala svarta längsfläckar; blott framhalsen hvit. En stor fläck på 


54 


Sa ORDN. 3. ROVFOGLAR. 


bakhalsens sida av bröstels färg.  Stjerten grå med lång, svart ända 
(35--40 mm.) och liten kvit spetsfläck, samt v.p. 6 smalare svarta 
tvärband, mest på inre fanen. Näbb svartaktigt; fötter gula. — 
Honan har hela översidan ljusare brungrå, med mörka streck och 
brungula fjäderkanter; undersidan och halsen, nästan rundtomkring, 
hvita eller blekt gulbrunaktiga, med bruna fläckar. ”Stjerten 
gräbrun med 7 blekt gulbruna, eller grå, hela tvärband. — Ungen 
såsom honan, men ovantill mörkt gråbrun med rödbruna tvärfläc- 
kar och fjäderkanter. Stjerten mörkbrun med rödbruna fläckar (6 
å 7 par) och hvitare spets. 

Dvärgfalken bor om sommaren nästan blott i trakten av pol- 
cirkeln (t. ex. på högre berg i norra Jämtland (633) samt längre 
åt norr, ända opp i Finmarken. Men på några få trakter är han 
då funnen även längre mot söder, såsom på Gottland (Lilljeb. V. 
Ac. H. 1850, 271) och i Bohusläns skärgård (Wright, Göteb. Handl. 
1850, 71). Även bebor han Island och Shetland samt Skottland, 
och uppgives vara funnen häckande på flera ställen i England, i 
Havoyen, t. o. m. i Grekland. Utom Europa häckar han utåt hela 
Siberien, och fanns av Middendorf ända bort vid Japanska havet 
(Aldan, Udskoi; 559 lat.) 


delen av Amerika; men i Förenta Staternas område ersättes han 


Han skall t. o. m. finnas i nordligaste 


av en annan, högst närslägtad art (F. columbarius). — Mot vintern 
flyttar han hemifrån och visar sig isynnerhet då uti södra Europa 
samt i Norra Afrika, ända ned uti Sennaar. — Han lever huvud- 
sakligen av småfoglar och i nödfall av möss eller större insekter: 
men han har stort mod och säges understundom anfalla vida större 
djur och foglar, t. o. m. Gäss. Han är den ende av de små Fal- 
karna som varit brukad till jakt, men detta har skett ganska myc- 
ket, för fångst av Lärkor, Trastar o. d. till och med av Rapphöns. 
Han är av mildt lynne och läraktig och skall kunna dresseras på 


mindre än 14 dagars tid, till och med utan att huva behöver an- 


vändas. Kejsarinnan Catharina II i Ryssland lät, enl. Pallas, ärli- 


gen dressera sådana falkar åt sig men släppte dem åter lösa efter 


jakt-tidens slut. I Orienten skall Dvärgfalken ha varit begagnad 


alt jaga Tranor, då många, ända till 30 å 40 stycken släpptes på 
en gång. — Denne Falk lägger ofta sina ägg såsom de föregåen- 
de, på klippor eller träd, men även ofia på bara jorden, bland 
ljung, hvilket skall vara det vanliga i Britannien. — Aggen äro om- 
kring 4, rödbruna, brunfläckiga, tämligen lika Tornfalkens; men de 
uppgivas ock såsom smutshvita, fläckiga av rödbrunt. Cämf. Schle- 
gel Traité; Yarrell; Sommerfelt, Ostfinm.). 

Synonymi. Denne är åter en av de arter som Linné ej känt och 
som blivit av andra illa framställd. Gmelin och Latham anförde 
honom efter Brisson såsom 2:ne arter under namnen Falco lithofalco 
(3 vetus) och F. esalon (9 et juv.). Men emedan man snart fann, hvad 
falkjägarne länge känt, att dessa båda hörde tillhopa, kunde blott det 
ena namnet användas, då Cuvier, i Tabl. Elem., 1798, begagnade det 
sednare, F. cesalon, hvilket derefter blivit autaget av nästan alla Ornitho- 
loger i Europa, utom Skandinavien. — Men hos oss infördes av Ret- 
zius, i Fauna Sv., 1800, namnet F. lithofaleo, hvilket blivit användt i 
Nilssons arbeten och derifrån av alla förf. i Sverige, Norrige och 
Danmark. Emellertid anser jag tillbörligt att vi här rätta oss efter fler- 
talet, isynnerhet då Cuviers namngivning är äldre än Retzii, hvil- 
ket är orsaken, att jag åter här begagnar ett i vår fauna nytt namn. 

För dem, som vilja efterse denna fogel hos andra författare, anföras 
här några få, de huvudsakligaste: 

F, cesalon Cuv. Tabl. Elem.; — Regne Anim. I817 et 29; — Pallas 
Zoogr. 1811; — Temm. Manuel; — Naumann; — Gloger Handb.; — 
Yarrell Brit. B.; — Keys. et Blasius; — Schlegel, Rev. Crit.; — Traité 
de Fauc.; -— Musée des Pays bas; — Fritsch, Vög. Eur. I, 1858. — Såsom 
vanligt har fogeln fått flera olika slägtnamn: Falco, Hypotriorchis, /Esa- 
lon 0. $S. v. : å 

I. lithofaleo Retz. Fn. Sv.; — Nilsson, Orn. Sv; 1817; — Skand. En. 
1824,—35 och +—-58; — Kjzerbölling, Danm. Fugle 1852, och talrika andra 
skrifter. 


FALKSLÄGTET. : 215 


119. LÄRKFALKEN (Falco subbuteo), Pl, XXVI fig. 4;— 
liten, svartaktig; undertill hvit, svartfläckig; byxor och undergump 
(hos de äldre) rödaktiga; huvudets sidor under ögat och en stor 
fläck från munvinkeln svarta. — Vinglängd 250—270 mm., men 
hela kroppslängden ej mycket över 300 (12 tum). Vingarne äro 
alltså i förhållande till kroppen betydligt längre, än hos de före- 
gående, och räcka något utöver stjertändan. Liksom Dvärgfalken 
nära, men i mindre skala, liknar F. gyrfalco, så synes denne nästan så- 
som en förminskad upplaga av F. communis. Alla former (såsom 
tårnas, handtäeckfjädrarnas och vingpennörnas proportioner och dessa 
sednares inskärningar) äro såsom hos den, och färgteckningen av- 
viker föga. — De äldre äro på rygg och vingar rent svartgrå 
med svarta fjäderspolar; byxor och undergump starkt och klart 
brunröda; stjertpennorna mörkgrå, inre fanet stötande i rödbrunt. 
med 12 mörka, undertill svartare tvärband. — Honan har dock 
ofta (sannolikt i första nya drägten) mindre ren färg: ovan mera 
svarlbrun; stjerten mera lik de yngres 0. s. v. -- Ungen, i för- 
sta drägten, har hela översidan svartbrun med blekt rödaktiga fjä- 
derkanter; hela undersidan gulaktigt hvit med stora svarta fläckar 
och baktill knappt eller ej mera rödaktig, men blott med smala 
svarta streck; stjertpennorna svartbruna med 12 avbrutna, brunröda 
tvärband och hvit spets. 

Lärkfalken går ej mycket långt mot norden, men finnes dock 
i låglandet till v.p. 63 å 649, i Medelpad och Ångermanland samt 
lika långt opp i Finland, vid Kuopio och Kajana. I Norrige skall 
han ej finnas nordligare än i Hedemarken (61 å 629, näst söder 
om Dovre fjäldhöjd). Förövrigt är han allmän i hela Europa samt 
utåt norra Asien ända till Kamtschatka. Han häckar ännu i Spa- 
niens högre bergsbygder, i Savoyen och i länderna näst norr om 


Grekland, men knappt i läglandet ända ned vid Medelhavet. Det 
blir härav troligt att han ej fortplantar sig i Algieriet, hvarest han 
dock uppgives vara ganska allmän; men sannolikt blott om vin- 
tern, Överallt flyttar han nämligen bort på hösten för att åter- 
komma tämligen tidigt på våren; men tyckes ej sträcka sina van- 
dringar långt åt söder. I Egypten visar han sig då, men ej” all- 
mänt. Även vet man att han om vintern kommer till China och 
Nepal i mellersta Asien. — Han uppehåller sig helst på öppna fält, 
där spridda träd finnas, i hvilka han gerna sitter; men även i gle- 
sare skog, helst under fortplantningstiden. -— Genom sina långa 
vingar och sin starka byggnad flyger han snabbast bland rovfog- 
larna och bland alla europeiska fogeliarter. Han överträffar betyd- 
ligt de större Falkarna och är den ende som förmår att gripa Sva- 
lan, till och med 'Tornsvalan (Cypselus) i flykten. Derföre är han 
ock den ende rovfogel för hvilken Svalorna ha respekt. De flyga 
helt lugnt och utan fruktan i grannskapet av en hök eller stor Falk 
och förfölja ofta dessa; men visar sig blott en Lärkfalk, om även 
på avstånd, så få de brådtom, låta höra sitt varningsläte, hvarmed 
de eljest äro sparsamma, och skynda att fly åt alla håll eller att 
gömma sig i vass och på andra säkra ställen. — Han lever hu- 
vudsakligen av småfoglar, hvilka han, såsom andra Falkar, griper 
i flykten, hvarföre Lärkorna, då de se denna sin fiende, skynda 
alt slå ned och trycka sig tätt intill marken bland gräs o. d. då 
de äro i säkerhet. Men han fångar ock större Ingekter. Han blir 
lika lätt dresserad som Dvärgfalken, men duger föga såsom jakt- 
fogel och har blott undantagsvis blivit begagnad, emedan han ej 
iakttager jaktreglorna, utan ofta under förföljandet av ett villebråd lem- 
nar detta ur sikte och roar sig med en liten utflykt för att fånga 
en förbiflygande Ållonborre eller annan större insekt. — Boet läg- 


216 ORDN. 3. ROVFOGLAR. 


ges. på större träd men består väl oftast av ett gammalt kräkbo, 


som utan vidare inredning begagnas, Äggen äro smutshvita eller 


blekt gulbruna, brunfläckiga. 


Synonymi. Falco suwbbuteo Linn. En. Sv. et Syst. Nat.; — Lath. sp. 
114; — Pall. Zoogr. I, 332; — Nilsson Skand. Fn. I, 25; — Gloger Handb, 
36; -— Schlegel Traité de Fauc. p. 33; — Fritsch Eur. p. 37. — Typ för 
sl. Hypotriorchis Boie. 


ÅFTONFALKEN (Falco vespertinus) 35; —liten; hannen mörk- 
grå, utan fläckar, undertill något ljusare; byxor och undergump brunröda, 
stjerten enfärgad, svart; — Honans huvud och hela undersida blekt 
rödaktiga; rygg, vingar och stjert grå, tätt svartbandade. — Vinglängd 
240--250 mm., men hela kroppslängden blott omkring 280; de långa vin- 
garne räcka något utöver stjerten. På båda könen äro näbbroten, den 
nakna ögonkretsen och fötterna gulröda, men på torra ex. bli de gula. 
Hannen har de stora vingpennorna utåt hvitgrå, inåt utan fläckar. Ho- 
nan har talrika, hvita fläckar på deras inre fan. Hon har vidare en 
yttre, svart ögonkrets; hvitaktig panna och framhals samt en ljust röd- 
brun antydning till den vanliga fläcken nedom munvinkeln, och svurta 
streck eller fläckar undertill, på sidorna. 

Denne Falk, den minste i Europa, är märklig, både för sitt levnads- 
sätt och för den nyss beskrivna, betydliga olikheten i båda könens färg 
och teckning. Han är ganska sällskaplig, tvärtemot det hos andra rov- 
foglar vanliga. Gamarne ses väl oftast många tillhopa, men blott eme- 
dan de samlas kring en åtel; Aftonfalken söker deremot samqväm med 
sina likar, och, i brist derpå, med tornfalken. Vanligen samlas många, 
20—30 stycken, i en tät flock som gerna slår ned i ett träd och därifrån 
oör sina utflykter. Under flyttningen samlas de till hundradetal. De 
äro mest i rörelse om aftonen, efter solens nedgång tills fullt mörker 
inträffar, hvilket även är denna art eget, och låta mycket höra sitt läte, 
som liknar de övriga små Falkarnes samt hackspettarnes, men är mera 
välljudande. Födan utgöres huvudsakligen av större insekter, och blott 
sällan av någon liten fogel, jordräåtta, ödla o. s., v. Denne Falk är såle- 
des fullkomligen oduglig till jakt. — Han bygger under tak, nämligen i 
trädhålor, och inlägger sjelv en liten bale av mossa, hår o. d.; men han 
tycker än bättre om dem som redan äro färdiga, inredda av andra fog- 
lar, såsom Skator, och Kajor, och säges ofta erövra deras bon genom 
att fördriva de rättmätiga ägarna, — Äggen sägas vara ljust rödaktiga 
med ridbruna småfläckar, -— Arten tillhör Östra Europa, från Grekland 


till v.p. 639 lat. i Ryssland (nära Archangel), och Vestra Siberien, samt fin- 
nes därifrån, sannolikt, genom hela mellersta Asien. I Alnärlandet är han 
åter allmän (c:a 309 lat. — Schrenck). Från Ungern skall han ej sällan 
komma till Tyrolen och Schweitz, men i Europas övriga, mellersta och 
Vestliga länder ses han blott undantagsvis såsom förirrad. Detta är för- 
hållandet redan i Finland, och ännu mera hos oss. Han har dock blivit 
antecknad 3:ne gånger såsom sedd, nämligen vid Upsala, vid Nyköping 
och i Skåne (Jfr. Jäg.-Förb. tidskr. 1862, 75 Not.). Ymnigast tyckes han 
vara i södra Ryssland, men sannolikt fortplantar han sig ej sydligare än 
i norra Grekland. Över vintern utflyttar han i stor mängd från Grek- 
land och visar sig då i Nilländerna, ända hed i Abyssinien. 

Såsom oduglig jatt jaga har denne Falk alltid varit förd, jämte föl- 
jande art, bland de s k. oädla falkarna; men det är dock tydligt att 
han, till hela sin form, närmare överensstämmer med de föregående och 
isynnerhet med F. subbuteo, hvilken hannen nära liknar till färgen. Yttre 
tån är något litet längre än den inre; mellantån är föga kortare än tar- 
sen och leddynan midt under tårna är ganska stor. Blott första ving- 
pennan är i inre, och blott den andra i yttre fanet, urnupna. Men vin- 
gar och stjert äro längre än på de föregående, och handtäckfjädrarne 
äro knappt längre än första armpennan. 

Synonymi. JFaleo vespertinus L. Syst. Nat. XII (descr. orig.); — Pall. 
Zoogr.: -— Temm. Man.; — Nilss. Fn. I, 32; — Schlegel, Mus. P. bas, 
32, — Erythropus wvesp. Fritsch Eur. 39. — Falco rufipes Beseke Vög. 
Curl. 1792; — Gloger Handb. 32; — Kjerbölling Danm. F:; 28. 


120. TORNFALKEN (Falco tinnunculus) Pl. XXVI fig, 
; vinglängd 240—-250 


mm. — Den äldre hannen har rygg och vingar ljust brunröda 


5, 6; — översidan klart, brunröd, svartfläckig; 


med: blott. få, ganska små svarta fläckar; huvud, bakrygg och stjert 
klart blågrå; stjerten: med bredt; svart bälte vid ändan och kort 
hvit spets. Hela undersidan vackert, blekt gulröd, med små, svarta 
långsfläckar... Fläcken vid munviken är smal, svartaktig; de stora 
vingpennorna utåt svartbruna, ofläckade. — Honan har hela 
översidan, med huvud :och sljert, brunröd med svarta tvärfläckar; 
undersidan, blekare rödgul, svartfläckig; stjertens tvärband 11 smala 


» . NN. Oo 7 
och ett bredt vid den hvita ändan. — AÄrsungen liknar honan 


FALKSLÄGTET: : 


men har större svarta fläckar. — Från alla de töregående skiljer 
sig denne; derigenom, att sidotårna äro lika långa och mellantän, 
utom klon, betydligt kortare än tarsen (blott 3 av dess längd). Av 
vingpennorna äro 1 =4 och 2=3; 1 och 2 intill inskurna, 2 och 
3 ntåt urbuktade. Stjerten rundad och längre än hos de före- 
gående. é 

Tornfalken är för de flesta väl bekant, då han är en av de 
foglar som gerna slå sig ned i människans grannskap. Han trives, 
liksom Kajan,  obeskrivligen väl uti större, helst förfallna stenhus, 
kyrkor och torn, magaziner o. d. uti hvilka finnas hål i väggarna 
eller under: taket, hvarest han kan bosätta sig under sommaren, 
även inne i större städer, och han föredrager dessa ställen, då de 
finnas att tillgå, framför de klippor eller ihåliga träd, hvarest han 
han : haft sitt ursprungliga hem och hvarest han ännu på många 
orter bor qvar. En gång bosatt, t. ex. i en kyrka, lever han fred- 
ligt tillhopa med Kajorna; men på de ställen hvarest han ej van- 
ligen bott, blir ett nykommet par, som vill söka sig en bonings- 
plats, vanligen fördrivet av dem; ty Kajorna äro icke benägna för 
införandet av nyheter. ”Tornfalken tillhör isynnerhet fruktbarare 
slättbygder men bebor även ofta bergstrakter och plägar vara all- 
män där han finnes, samt är en av de vidsträcktast utbredda fog- 
lar. Han tyckes hos oss förekomma mera allmänt utspridd till 
omkring 60” lat.; men finnes dock på många ställen vida längre 
mot norr där lokalen är passande, såsom i Jämtland, till och med 
i Lappland; enl. Löwenhjelm vid Arjeplog (66"), Tjeggelvas, och 
vid Wihrijaur (673 ") — samt isynnerhet i Norrige: uti norra delen 
av Gudbrandsdalen och, utmed kusten, ända opp vid Tromsö (693 ”). 
Här bygger han i bergsklipporna (Lilljeborg). I Finland skall han 
vara allmän och häcka ännu vid Uleåborg :(65” ; Malmgr.). — Sö- 
derut är han en allmän sommarinvånare i hela Europa, ända till 


Svenska Foglarna. 


217 


Medelhavet; men överallt flyttar han bort över den kallaste delen 
av vintern (i Spanien Nov.:—Febr.), ehuru många sägas dvarstanna, 
t. ex. i Grekland (kanhända av dem som kommit från HOTET Je 
norra delen av Afrika, ända ned i Sennaar och Kordöfan samt vid 
Senegal finnes han, alldeles sådan som i Europa; men vi sakna 
uppgifter, 'till:och med: för Algier, huruvida han är häckfogel eller 
blott kommer dit över vintern. — Utåt Asien finnes Tornfalken 
ätm. till Nepal och Dauurien, men har på sednare stället något 
blekare färg än hos oss. Middendorf träffade honom ända opp 
vid Boganida (71" lat.), hvarest han visade något mörkare färg. 
Deremot finnes han sådan, som i Europa, uti hela Indien och på 
Ceylon, men blott såsom vinterfogel. Ovisst är ännu om han förekom- 
mer i Östsiberien; men i Japan och China finnes allmänt en varie- 
tet med något mörkare färg och större svarta fläckar. Flera an- 
dra, något mera tydligt skilda 'racer förekomma i Gamla Verldens 
övriga länder, (F; moluccensis i Malayasien; cenchroides i Austra- 
lien; punctatus på Madagaskar; rupicola och rupicoloides i Syd- 
afrika) och i hela Amerika förekommer en series av dylika, föga 
skilda varieteter av den högst närslägtade F. sparverius. 

I olikhet med de föregående arterna griper Tornfalken sitt rov 
helst på marken. Han lever mest av Möss, Ödlor Sniglar och större 
insekter, särdeles Gräshoppor, och fångar även fogelungar, men 
blott sällan äldre smä-foglar, hvilka han icke kan taga i flykten. — 
Han är således för oss mera nyttig än skadlig och bör helst lem- 
nas i fred. Han blir lätt tam, men en dressering till jakt kan ej 
gerna komma i fråga, Då han ser ett rov på marken, plägar han 
hålla sig stilla midtöver på en punkt i luften, starkt fladdrande 
med vingarna, till dess han lodrätt nedstörtar för att gripa sitt byte, 
hvilket. bland rovfoglarne är eget för denna och de nyssnämnda, 
närslägtade, samt för F. 'vespertinus. — ' Äggen äro till antalet 


55 


218 , ORDN. 3. ROVFOGLAR, 


vanligen 3 åa 5, rödbruna eller gulbruna: och tätt brunfläckiga, men 
variera ganska mycket. De läggas oftast inne i hålor, under tak, 
men även ofta på klippavsatser eller i gamla kråkbo o. d. Upp- 
giften att han stundom bygger ett eget bo på trädens grenar torde 
behöva bekräftelse, men oftast synes han ej stort mera än andra 
falkar besvära sig med att samla materialier, blott till en ringa 
bale. 


Synonymi. Falco tinnunculus L.; — Temm, Man.; — Nilsson Fn. I, 
34; — Gloger Handb.; — Schlegel Mus. P. B. I, 25; — Tinnunc. alaudarius 
Fritsch, 41. — (Gen Cerchneis Boie; Tinnunculus Vieill. etc.). 


3. HÖKSLÄGTET (Astur). 


.. Vingarne korta, rundade: räcka föga över halva stjertens längd; 
med 4:de pennan längst. Fötterna starka, långa: sjelva fotstycket 
(tarsen) omkring + av vinglängden, samt både framtill och på bak- 
sidan (fotsålan) beklädd med tvärsköldar (hvilka dock ofta samman- 
växa till en odelad hud, såsom en stövel). 

Desse äro, i förhållande till sin storlek, "de rovgirigaste, och 
starkaste bland rovfoglarna, jämte falkarna, och de äro djervare än 
dessa samt föda sig,liksom de, blott av levande rov, hvilket de dock 
mest gripa på marken, eller, under låg flykt, nära marken, hvar- 
före de i Falconeriet kallas lågt flygande, Oiseaux de bas 
vol. Dock flyga de ofta rätt högt, i stora kretsar. — De ha stark 
byggnad: näbbet är något hoptryckt och mindre starkt än falkar- 
nes, med en stor rundad utbuktning eller flik på sidokanten, men 
utan tandvinkel framtill. Näsborrarne avlånga. Den korta vingen 
har ej mycket mera än hälften av hela kroppslängden. Första ving- 
pennan är ungefär lika med 7:de—10:de; de 5 första (1—5) iinre 


kanten urnupne och 2—6 i den yttre något urbuktade; handtäck- 
fjädrarne mycket kortare än första armpennan. ”Tår långa: den 
mellersta (utom klon) betydligen längre än halva fotstycket; den 
yttre längre än den inre; den yttre och den mellersta med tämli- 
gen stor dyna midtunder. TIris är gul. Fötterna gula. 

121.  DuUvHÖKEN (Astur palumbarius), Pl XXVII: fig. 2, 
gammal; 3, ung. — Stor: vinglängd 320—370 mm. — Äldre 
hanne: på övre sidan tämligen rent mörkgrå; huvud gråsvart, 


med hvita ögonbryn och nackfläckar. Undertill hvit med tättstå- 


ende, svartaktiga tvärstreck. Stjerten mörkgrå med 6 breda, svart- 


aktiga tvärband (hos de äldre förkortade, såsom stora fläckar). — 
Honan likadan, men färgen ovantill gråbrun. — De yngre, 
på översidan gråbruna, med fjädrarnes ända mörkare, rot och si- 
dokanter bleka, isynnerhet på hals och nacke. Hela undersidan 
gulhvit med smala, svartaktiga långsfläckar. Stjertens tvärband 
bredare, med en inre, svartaktig och en yttre, blek, nästan hvit- 
aktig, buktig gräns. Ofta äro blott 4 tydliga på övre sidan; men 
6 på den undre. 

Duvhöken, som även kallas Hönshök eller Slaghök, är i krop- 
pen så stor som de störste falkarne; hela längden utgör Om- 
Fötterne ha alltid tydliga tvärsköldar både framtill 


och på sålan av fotstycket. 


kring en aln. 


De äro ovanligt grova och starka samt 


"beväpnade med de, i förhållande till kroppen, största klor bland 


alla våra rovfoglar. Allt visar att denne är en stark rövare och 
man kan gerna säga att han är den skadligaste av alla våra rov- 
foglar. Han är ock, jämte Uven och Örnarna, en av dem, för 
hvilkas dödande svenska jägeristadgan av år 1864 bestämt skott- 
penningar, nämligen 2 Rdr. Han lever av allahanda foglar, från 


Gås och 'Tjäder, ända till småfoglar, såsom ”Talgoxar o. d., samt 


HÖKSLÄGTET., 219 


av mindre däggdjur: harar — möss, men tyckes framför andra 
föredraga Hönsfoglar och Duvor. Helst griper hän sitt rov på 
marken, men även i träd eller i flykten. Ehuru han ej kan flyga 
så fort som Falkarne, och häruti ej mycket överträffar Duvorna, så 
tager han dock dessa lika bra som de, emedan han kan göra korta 
och hastiga vändningar, vida bättre än Falken, och ihärdigt förföl- 
jer Duvan samt kan anfalla henne även från sidan. Denna hans 
vighet i flykten, gör att han kan jaga nästan lika bra i skog, till 
och med i tämligen tät skog, som ute på fältet. Vanligen sitter 
han dold, lägre ned i en trädkrona för att speja efter rov, eller 
söker han derefter flygande, och smyger sig på detsamma med en 
utmärkt list och beräkning, genom att flyga dold bakom stängsel, 
häckar 0. d. tills han är helt nära. Det är ganska vanligt hos oss 
att en Duvhök på kort avstånd följer en jägare till dess dennes 
hund stöter upp en Rapphöna eller annat villebråd, då Höken strax 
är framme och griper rovet midt för jägarens åsyn och flyger bort 
dermed. Ofta visar han en nästan otrolig djervhet uti att anfalla 
Höns, Duvor o. d. inne på bebodda ställen och imänniskors grann- 
skap. — Såsom vi förut omtalat blir han tämligen lätt dresserad 
till jaktfogel, och han är den ende som har kunnat löna sig att 
hålla, såsom sådan, för en mindre rik person. Då han kan släp- 
pas på Rapphöns, Orrar, unga Harar m. m. och i sydligare länder 
på Fasaner, Kaniner 0. d., sträcker sig jakten. sällan så långt bort 
att icke jägaren kan följa med. 

Duvhöken är ännu tämligen allmän hos oss,i alla större skogs- 
trakter, och häckar till och med i Skånes skogar, ehuruväl i min- 
dre antal. Han finnes så långt mot norr som hög skog växer och 
saknas således blott i den egentliga Finnmarken över 70", eller kom- 
mer blott dit någongång, på kortare besök. Mot söder blir han 


sällsyntare, men finnes dock häckande ända ned i södra Europas 


i nedre Egypten. 


bergstrakter, såsom "i Spanien, t. o. m. i Andalusien, på Sicilien 
och i länderna näst norr om Grekland. Om vintern förekommer 
han oftare i dessa länder, då särdeles de yngre flytta ut; men de 
flytta ej långt och blott få lära visa sig i Algieriet samt än färre 
De gamle bli mest, eller till en stor del, qvar i 
hembygden över vintern, till och med högt upp i Lappland. — 
Likaledes finnes han utåt hela norra Asien, ända till Ochotzska 
havet och i Kamtsehatka; men i dessa östra trakter skall han of- 
tast vara blek eller mer och mindre hvit till färgen, hvilken varia- 
tion även understundom ses hos oss. I Nordamerika förekommer 
han ock, och är därstädes, såsom ung, fullkomligt lik den europei- 
ska; men äldre exemplar få något svartare huvud och något finare, 
mera vågiga tvärband på bröstet, hvarföre man åtskilt dem såsom 
egen art: Falco atricapillus Wils. — Överallt bor han 
om sommaren blott i större skog och föredrager barrskogen. 
Boet lägges i större träd, och det påstås dels att han alltid sjelv 
bygger eller åtminstone årligen påbygger och förbättrar det, dels 
att hvarje par plägar ha flera bo som de omväxlande begagna 
olika år. Dessa bo äro byggda av grenar och omkring 3 foti dia- 
meter. Äggen läggas tidigt på våren. De äro stora som hönsägg, 
gröngrå — hvitaktigå och mer eller mindre brunaktigt fläckiga: 
Kläckningstiden uppgives vara 3 veckor. — Duvhöken fångas lät- 
tast i hök bur, som kan vara helt enkelt gjord, av starkare träd- 
spjelar, eller bättre av ståltrådsnät, med fall-lock; v.p. 2 alnar i 
fyrkant. Den bör ha en nedre avdelning hvari ett par höns sättas 
såsom lockfoglar, | 


Synonymi. Falco palumbarius Linn. — Gloger Handb. 47; — Astur 
pal. Keyserl. et Blas. sp. 34; — Nilss. Fn. I, 39; — Schl. Tr. de Fauc. 
p. 88 (Autour), pl. X, XI; — Lindblad, Jäg.-Förb. Tidskr. 1863, 244: ut- 
förligt om fogelns jakt och fångst. — (Genus: Astur Bechst. -— De- 
dalion Sav.). 


220 ORDN. 3. ROVFOGLAR. 


122.  SPARVHÖKEN (A stur nisus) Pl. XXVII, fig. 1 (äldre). 
— Liten: vinglängd 200—235 mm. — Äldre hanne: Ööversi- 
dan renare mörkgrå, med vanligtvis dolda, hvita fläckar på skull- 
ran och nacken. Undersidan hvit med talrika, svartaktiga (till en 
del rödbruna) tvärstreck, och åt sidorna mer eller mindre, blekt 
rödbrun. BStjerten har 6 mörka tvärband, som vanligen på översi- 
dan äro otydliga. — Honan lika tecknad, men oftast: ovantill 
brungrå, med större hvita fläckar i nacken; undertill ej eller föga 
rödbrun; stjertbanden mörkare och tydliga; — De yngre ovan 
gräbruna med gulbruna fjäderkanter och gulaktiga nackfläckar; un- 
dertill gulhvita med bröstets tvärband bredare och böjda, nästan så- 
som hjertlika tvärfläckar, samt gulbruna med mörka kanter. 

Till färg och teckning liknar Sparvhöken den föregående nä- 
stan lika mycket som till form och levnadssätt, men han är flera 
gånger mindre, och skiljer sig betydligen genom fötternas form. 
De äro ganska smala, men starka. Hos de yngre är fotstycket 
(tarsen) ofta beklädt av större fjäll, som på hela framsidan, men 
blott på en mindre del av baksidan, äro större och bilda tvärsköl- 
dar; men dessa fjäll sammanväxa snart till en odelad, hård hud. 
Tårna synas genom sin smalhet oformligt långa. Övriga delar så- 
som den förres. BStjerten räcker omkring 100 mm. (4 tum) utöver 
vingarna. | 
Sparvhöken är, liksom Duvhöken, ganska vidsträckt utbredd. 
I Skandinavien finnes han så långt opp som skogen räcker, ty han 
bygger och bor endast i skog, och helst i barrskog, men han skall 
någongång om sommaren ses ovanför den större skogens gräns i 
Finmarken; något mera söderut blir han allmän. I hela det övriga 
Europa är han likaledes häckfogel, ända till medelhavet, och det 
är. sannolikt (ehuru ej säkert bekant) att han såsom sådan fin- 


nes i Algieriet; men i hela norra Afrika blir han om vintern all- 


män. Han bebor även hela norra och mellersta Asien, ända ut på 
Japan och i Nepal; men till det egentliga Indien kommer han blott 
om vintern. Uti Sydafrika och i hela Amerika ersättes ban av nå- 
gra former, som knappt kunna anses för annat än obetydliga färg- 
varieteter, t. e. A. rufiventer från Sydafrika, med något mera röd- 
aktig färg undertill; A. madagascariensis, knappt. skild från vår; 
A. fuscus i hela Amerika, med någon liten olikhet i fläckarnas 
form på bröstet; men från alla dessa ställen, Cap— Brasilien, får 
man ock exemplar som ej visa den ringaste olikhet med vår art. 
— Även av denna stannar ett mindre antal qvar i hembygden över 
vintern; men de flesta flytta ut från alla kallare länder. De kom- 
ma derföre om hösten i stort antal till slättbygderna mot söder, 
såsom i Skåne, Tyskland o. s.v. — Han är lika djerv samt, i 
förhållande till storleken, lika stark som Duvhöken, och flyger kan- 
kända ännu något starkare. Han slåss modigt med Kråkor, Kor- 
par och andra Hökar, och är en förskräckelse för alla småfoglar, 
utom Svalorna. Ofta ses han, på bebodda ställen och i wmänni- 
skors grannskap, eller inne i städerna, oförmodadt störta ned bland 
en flock gräsparvar, samt gripa och bortföra en, och det är om 
denna som man ofta får höra berättas att han förföljt och tagit 
Sparvar ända in i husen, genom fönster eller dörrar. Hans litenhet 
gör att han måste hålla sig till mindre rov, men likväl angriper 
han understundom Duvor eller yngre Rapphöns, hvilka han dock 
ej kan flygande bära bort. Även förtär han mycket Möss. — 
Denne fogel har varit använd till jakt på Vaktlar m, m. Om dres- 
seringen ha vi förr talat. | 
Boet lägges på större barrträd i skog. Det är sammansatt av 


tätt lagda qvistar och tämligen stort: inre diametern v.p. 9 tum 


(Jämf. Meves, Vet. Ac. Ö. 1860, 189). 
aktigt smutshvita, åt större ändan mer eller mindre brunfläckiga. 


Äggen äro 3 till 6, grön- 


EEE I "SN USS US 


HÖKSLÄGTET. 221 


Synonymi. Falco nisus Linn.; — Gloger Handb. 49; — Accipiter 
fringillarius Auct.; — Ace. nisus Pall.; — Fritsch. Eur. 44; — Astur ni- 
sus Auct.; — Nilss. Fn. I, 43. — Schl. Traité de Fauc. p- 40, pl. XII. 


4. KÄRRHÖKSLÄGTET (Circus Bst.). 


Fötter, vingar och stjert ganska långa. Fotstycket (tarsus) 
smalt och så långt som huvudskallen med näbbet samt både fram 
och baktill beklädt av större tvärsköldar. Näbbet litet, svagt, mera 
hoptryckt, med nästan jämna käk-kanter (utan tand eller tydligt 
utstående flik) ock utan inskärning vid underkäkens spets. 

Dessa arter ntmärka sig genom sin smala kroppsbyggnad, med 
långa extremiteter, och skilja sig från föregående slägte genom 
det svagare näbbet och de långa vingarna; från det följande hu- 
vudsakligen genom längre, smalare fötter och smalare, mera lång- 
sträckt form. Den svagt rundade stjerten är något längre än 
kropp och huvud tillhopa (då halsen hålles i vanlig ställning), och 
vingarne räcka till stjertspetsen, eller nära till densamma. 
Handtäckfjädrarne, hvilka, liksom på de flesta foglar, sluta vid 
halva vinglängden, räcka något över stjertroten; (hos de egentliga 
hökarna räcka de ej ut till stjertroten). Tredje vingpennan är 
längst och den första är lika med den sjette, eller något litet län- 
gre eller kortare. Tvärsköldarne på fotstyckets baksida 
(svarande mot fotsålan) äro vanligen blott hela och tydliga på en 
sträcka nedanför midten av detta stycke; nederst (över baktån) äro 
de alltid fördelade, och ovanför midten samt överst, på sjelva hä- 
len, äro de delade till små, runda eller sneda fjäll. Hela fotstyc- 
ket är något längre än mellantån med klo, och dynorna eller hud- 


Svenska Foglarna. 


knölarne under mellersta tålederna äro tämligen stora, men blott 
kullriga; ej förlängda såsom på Hökar och Falkar. Klorna äro 
smala och föga krökta. 

Vidare äro Kärrhökarne utmärkte av en halskrage eller ansik- 
teskrets, alldeles sådan som hos Dagugglorna. Han består av små, 
tält sittande, smala och böjda, mera täta och spänstiga fjädrar; 
börjar ett stycke rätt bakom ögat, bildar en halveirkel omkring 
öronöppningen och fortsättes vanligen tvärt över strupens övre del. 
Hos somliga arter är han dock framtill, eller helt och hållet, min- 
dre märkbar. (På PI 28, fig. 3 är han tydligare utmärkt genom 
mörka streck). Denna bildning är ganska ovanlig, ty den finnes 
knappt tydlig på flera än de två anförda fogelslägtena; men den 
utvisar dock ej mera en närmare slägtskap mellan dem, än andra 
dylika fjäderbildningar;t. ex. tofsar på huvudet, kluven stjert 0. 5. v. 
Tvärtom utgöra Kärrhökarne en motsats mot Ugglorna genom sin 
smärta bildning och sina långa, smala extremiteter, samt isynnerhet 
genom den bland rovfoglarne ovanliga, ganska betydliga olikheten 
1 färg och teckning mellan hannar, honor och ungfoglar. Dock ha 
Kärrhökarne, nästan som dagugglorna, något större öronöppningar 
än de övrige dagrovfoglarne. — Fjäderdrägtens färg ändras hos 
hannarna åtminstone två gånger, så alt de ej få utbildad färg förr 
än i tredje äret, eller än sednare; honorna få den redan i andra 
året (efter första ruggningen), hvilket dock torde förhålla sig något 
olika hos skilda arter. 

Av Kärrhökarna finnas arter spridda kring hela jorden, utom 
i de kallare länderna, och de äro, åtminstone i de tempererade 
climaten, ordentliga flyttfoglar. De undvika bergiga och klippfulla 
trakter samt tätare skog och vistas helst på slättbygder, nära vat- 
ten. — De flyga vanligen jämnt, men icke särdeles hastigt, svä- 
vande framåt med stilla vingar, eller liksom simmande genom luf- 


026 


222 | ORDN, 3. ROVFOGLAR. 


ten, oftast helt lågt, blott få alnar över marken, då de speja efter 


föda. Denna består mest av grodor, ödlor, möss, större insekter, 


sniglar o. d.; men de förtära även gerna harungar och mindre fog- 
lar, fill och med Rapphöns, ifall de kunna överrumpla dessa då 
de ligga stilla, ty att gripa dem i flykten förmå de icke. Även 
sägas de fånga fisk i grundt vatten.  Särdeles skadlige skola Kärr- 
hökarne bli under fortplantningstiden derigenom, att de framför allt 
annat synas eftertrakta fogelungar. såsom av hönsfoglar, änder, 
snäppor 0. d., samt ägg, hvilka de erhålla genom att jaga bort 
liggande fogelhonor av de arter, som värpa på marken, till och 
med av de större andarterna. — Understundom ser man dem flyga 
högt, svävande i kretsar, nästan såsom Gladan, och de äro i rö- 
relse långt ut på aftonen, under skymningen; men midt på dagen 
tillbringa de mycken tid med att sitta stilla: och hvila. De sitta 
då mest på marken, dolda bland spridda buskar eller högt gräs, i 
sädesåkrar o. s. v.; eller på kullar, stenhögar och andra, föga upp- 
Ehuru 


mycket de vistas på marken, så gå eller spatsera de hvarken ofta 


höjda föremål; men sällan eller knappt någonsin i träd. 


eller ledigt; de sitta mest stilla och hoppa blott då och då några 
steg, eller även en längre sträcka framåt, för att gripa ett av sina 
vanliga rov. — Deras bo utgöres blott av några strån, pinnar o. d. 
såsom bale, och läggas, liksom hönsens m. fl. på bara, platta mar- 
ken, och ej på upphöjda ställen, klippor, träd o. s. v. såsom -de 
övriga rovfoglarnes. Äggen äro hvitakliga, vanligen utan fläckar. 

Slägtets 4 europeiska arter kunna på följande sätt karakteri- 
seras: 

a) de 4 första vingpennorna i inre fanet djupt inskurna;2—5 i yttre 
fanet inbuktade. (De första armpennorna räcka betydligt ut över hand- 
täckfjädrarna: 1 tum eller mera. Första pennans inskärning ligger jämnt 


vid handtäckfj:s spets). 
C. eruginosus, vingarne räcka till stjertspetsen; färgen mörk. 


OC. pygargus, vingen räcker föga över i av stjertens längd, 

b) blott de 3 första vingpennorna inåt, och 2—4 utåt, inbuktade. 
(De första armpennorna ej längre än handtäckfjädrarne. Vingen är så- 
ledes hos dessa ganska smal). - 

C. pallidus, vingen räcker till stjertspetsen. Första vingpennans in- 
skärning ligger jämnt vid handtäckfj:s spets. Färgen blekare, 

C. cineraceus, vingen räcker till eller utöver stjertspetsen. Första 
vingpennans inskärning ligger något över 1 tum (c:a 30 mm.) bakom 


handtäckfj:s spets. = os 


123. KÄRRHÖKEN (Circus &ruginosus L.) Pl. XXVIIL, 
fig. 4, 5; — (Artens kännemärke, se näst ovanför). Vinglängd, 
3 400, ? 430 mm.; — tars 80—985. — Ungfogel (fig. 5), mörk- 
brun, huvud ovantill och haka gulbruna (eller urblekta, ända till 
hvitt). 
handpennorna. 


Hela vingen undertill svartaktig med kort, blek rot på 
Stjertens översida svartbrun med blek spets; stjert- 
fäste nästan av kroppens färg. Översidans fjädrar ofta med röd- 
brun spets. Kragen otydlig, ej fläckig. Iris mörkbrun. — Gammal 
hanne (3 år, eller äldre) översida mörkbrun; huvud, hals och strupe 
hvita eller gulaktiga med svartaktiga streck; kragen tydlig, blek, 
svartstreckad, framtill fullständig. Vingen utåt mer eller mindre 
grå; handpennor undertill svarta med hvit rot; undre täckfjädrar 
hvitaktiga. Buk och byxor mörkt rödbruna; stjert askgrå, pen- 
norna inåt och i spetsen mer och mindre smutsrödaktiga, men med 
inga eller smala, otydliga tvärband. Iris gul; ben gula. — Honan 
antager, såsom äldre, liksom hannen i andra året, mer eller mindre 
av den äldre hannens drägt, och säges vid högre ålder bli honom 
nära lik; men iris förblir mörk. — Färgen varierar förövrigt; man 
får t. ex. se yngre ex. med hela huvudet mörkt. — Näbbet är hos 
denna art något större, men vid roten mindre högt än hos de föl- 
Jande, hvarföre nväbbryggen är nästan parallel med munspringan 
och näbbet synes, liksom Örnarnes rakt, blott i spetsen krökt. 


 KÄRRHÖKSLÄGTET. 223 


Kärrhöken tyckes mera än de övriga arterna av slägtet hålla 
sig vid vatten. Hos oss förekommer han blott spridd och tämligen 
sällsynt i södra hälften av Sverige, såsom i Skåne, på Öland, vid 
Göteborg och i Östergötland, samt i Mälaretrakten, nära Stockholm, 
hvarest han häckar; men redan vid Upsala skall han blott mera 
sällan förekomma och längre norrut tyckes han ej vara sedd. — 
I Norrige har blott ett enda exemplar hittils blivit funnet, nära 


Christiania (Collett). — I Danmark och i det övriga Europa före- 


kommer han oftare, såsom i England och isynnerhet i södra Ryss- 
land. Enskilda par sägas häcka på Sicilien samt i norra Italien 
och norra Grekland, men om vintern blir fogeln allmän i södra 
delarna av dessa länder, då han för en kortare tid helt och hållet 
utflyttar från de nordligare länderna, och i stället visar sig i norra 
I Siberien skall han enligt Pallas vara 
(Sannolikt fin- 
neg han blott i vestra Siberien som föga blivit undersökt av de 


Afrika, ända ned i Nubien. 
allmän, men omtalas ej därifrån av nyare resande. 


nyare). Deremot skall en till färgen föga olika varietet vara all- 
män i Himalaya och Indien (Blyth, Catal.;y Jerd. Ind.). I södra 
Afrika ersättes han av en närstående art, CO. ranivorus. — Äggen 


läggas i Maj, på en ringa bale på marken, nära vatten, eller även 
på större tuvor i kärr. De äro 5—56, grönaktigt smutshvita; men 
skalets insida är renare och starkare grön. Medan honan ligger 
på äggen skall hannen ofta tumla omkring ganska högt i luften, 
omkring boet, då han mycket låter höra sitt skrikande läte. 


Synonymi. Falco &ruginosus L. Fn. Sv. et S.N. (junior); — 
Lath. n:o 53; — Nilss. Fn. Ed. 38, 82. — Circus &rug. Keys. et Bl. 
sp. 39. — Falco rufus Gm.; — Lath. n:o 51 (senior); — Retz. En. 65; — 
Gloger Handb. 89; — Accipiter circus Pall. Zoogr. I, 362. 


124. BLÅHÖKEN (Circus cyaneus) Pl. XXVII fig. 1,2; — 


(Artkännetecken, se under slägtets beskrivning). Vinglängd: 3 omkr. 


340 mm.; 2 370; tars. 70—80. Ansikteskretsen är alltid fullstän- 
dig och går tvärtöver strupen; vingen räcker blott till v.p. $ av 
stjerten (är v.p. 23 tum kortare än den). Av vingpennorna är. 
1=7; 4 nästan =3; övergumpen alltid hvit. — Gammal hanne: 
ljust blågrå, hela buken hvit. Stierten grå; de 3 sidopennorna med 
hvitlt inre fan; de fleste pläga ha omkring skaftet 6 till 7 grå fläc- . 
kar eller vinkliga tvärstreck. Handpennor svarta, blott vid roten, 
undertill hvita. Iris klart gul. — Aldre hona och ej fullt utbildad 
(2 å 3I-årig) hanne: översidan mörkbrun, blekfläckig; undersidan 
hvit, tätt långsfläckig av brunt. . Ansikteskretsen hvit och tätt brun- 
fläckig (hvarje fjäder midtåt svartbrun, på sidorna hvit). Stjerten 
ljus med 6 reguliera, mörkbruna tvärband: det första smalt; det 
sista, (vid spetsen) bredast: nära 2 tum. Iris brungul. Handpen- 
nor undertill hvita, med breda, mörkbruna, sneda tvärband. — Års- 
unge: mörkbrun med brungula fläckar och fjäderkanter; undertill 
ljust brungul med mörkbruna längsfläckar. Ansiktskretsen starkt 
fläckig. Stjert och handpennor sågom honans; blott något mörkare, 
mera brungula. 

Denne är än mera sällsynt hos oss än den föregående och 
tyckes knappt häcka i södra hälften av Sverige, hvarest han blott 
varit funnen under flyttningen, höst och vår; men han häckar i 
Norrland. Riksmuseum äger en hanne, skjuten 1835 av J. Wabhl- 
berg ovanför Luleå, vid boet, hvaruti funnos nykläckta ungar (da- 
gen är ej antecknad), och han uppgives vara sedd vid Muonioniska 
(68; — ”nicht selten”; A. v. Nordmann, Ubers.). I Norrige är 
han ej med säkerhet träffad (Collett); men i Finland är han an- 
märkt, under flyttningen, vid Kuopio (63”). I Ryssland är han all- 
männare och uppgives såsom häckfogel från Archangel till Svarta 
Likså i mellersta Europa, särdeles i Holland samt i hela 


Den skall t. o. m. häcka på Jutlands ljunghedar (Kjerb.) 


havet. 
Britannien. 


224 ORDN. 3... ROVFOGLAR. 


Mot söder anses han fortplanta sig i länderna norr om Grekland, men 
skall blott visa sig under den kallare årstiden i Europas sydligaste delar 


och i norra Afrika. Uti Siberien skall han vara allmän (Pall), och 


har blivit funnen långt öster ut. Middendorf uppgiver ett ex. från 
Nertschinsk, och Schrenck ett, från Amga (biflod till Lena c:a 60"), 


båda funna i slutet av April. Om vintern infinner han sig inorra 


Indien. I största delen av Amerika finnes en hökart, F. hudsonius 


L., F. uliginosus Gm., som blott skiljer sig från denna genom nå- 
got litet högre fötter, men ej till form och färg, och som knappt 
kan anses för en skild art. 

Äggen läggas, liksom de övriga arternas, på en föga utmärkt 
bale; men oftare på torra landet, längre från vatten, såsom i sädes- 
åkrar, bland ljung eller småbuskar på fält och hedar 0. sg. v. De 
likna den föregåendes och äro, såsom bans, inuti klart gröna, men 


visa oftare otydliga, mörka fläckar på ytan. Man har anmärkt 


att hannen deltager i äggens ruvning. Om levnadssättet se föröv- 


rigt under slägtets beskrivning. 


Synonymi. Falco pygargus L. S. N. X (ex Albin. II, t. 5 et III t. 3; 
2 v. jun.); — et XII (Briss. Edv. Non in Fn. Sv.); — Retz. Fn. Sv. 64 
(3, 2); — Gloger Handb. 91. — F. cyaneus L. XII (ex Edv. 225, 3): — 
Lath. sp. 94 (3,2): — Temm. Manuel; — Keys. et Blas. sp. 36 (Cir- 
cus); — Schlegel; — F. strigiceps Nilss, Orn, Sv. I, 22; — Skand. Fn. 
Ed. 3, p. 90 (Circus). 

Anm. Ett bestämdt svenskt namn torde knappt finnas för denna 
sällsynta art; — namnet Blå hök föreslås här efter den äldre hannens 
färg. Namnet Sumphök torde här vara mindre lämpligt. 


STEPPHÖKEN (Circus Pallidus) 36. Pl. XXVIII fig. 3 (ung 2). — Kän- 
netecknen anföras nyss förut). Vinglängd: 3 325 —350 mm.; 2 360—370; — 
Fotstycket '70, 80 mm. 'Ansikteskretsen är väl fullständig, men ofta fram- 
till mindre tydlig, Av vingpennorna är vanligen I —=6 och 4 betydligt 
kortare än 3. — Den gamle hannen liknar mycket den föregående, men 
plägar vara något blekare blågrå och kan även under flykten urskiljas 
från honom genom vingarnes mera hvita undersida. De flesta handpen- 


norna äro nämligen grå, undertill hvita; blott 3—5 med lång, svart spets 
(2 har kortare svart spets). Stjerten grå: sidopennorna hvita med v.p. 8 
bredare, grå tvärband. — Gammal hona: översida mörkt gråbrun, med hu- 
vud, hals och vingar blekfläckiga; undertill hvitaktigt rödgul med bruna 
långsstreck och fläckar. Ansiktskretsen blek, tätt mörkfläckig; stjerten 
brun, sidopennorna bleka; alla med v.p. 4 breda, mörka tvärband. Hand- 
pennorna undertill hvita, snedt svartbandade. — Hannen i mellandrägt 
liknar honan, men har hvitare, tätt brunstreckad undersida; varierar för- 
Övrigt betydligt genom ruggningen och har delvis de äldres eller yngres 
drägt. — Årsungen är ovantill mörkbrun med brungula fjäderkanter samt 
bleka fläckar i nacken och frampå vingen. Ansiktskretsen brungul eller 
blekare, ej fläckig. Hela undersidan ljust brungul, nästan utan fläc- 
kar. Stjerten mörk med 5 breda, än mörkare tvärband (sidopennorna 
mellan banden bleka). Handpennorna såsom honans. 

Denne hökart tyckes mest tillhöra stepper, eller större gräsbe- 
vuxna slätter i mindre kalla klimat, såsom i mellersta Asien och södra 
Ryssland, kring Wolga, hvarest han lärer vara allmän och fortplanta sig 
i betydligt antal, och derföre har han av Naumann blivit benämnd 8 te p- 
penweihe, hvilket namn vi här upptaga i brist på annat svenskt 
namn. I allmänhet lever och vistas han sydligare än den föregående; 
men i hela mellersta Europa finnas de tillhopa, ehuru denne är sällsyn- 
tare. I Tyskland har han dock blivit funnen häckande. Han tyckes 
vara en av dessa vidt omkring strövande foglar, som oftare visa sig långt 
från sitt egentliga hemland, kanhända ock någon gång häckar, men åter 
försvinner. Hos oss ha flera exemplar blivit funna och tillvaratagna. 
Tvänne från gamla Paykullska samlingen, tyckas, efter uppstoppnings 
sättet, vara härifrån, men de ha varit förväxlade med föregående art, så- 
som ofta varit händelsen. En äldre hona blev av J. Wahlberg skjuten 
vid Djupady på Gottland d. 9 Maj 1834, och ansågs länge för C. cinera- 
ceus, som finnes omnämnd i Nilss. En. 1835. Vidare har en hona (enl. 
Nilsson) blivit skjuten vid Lund 1834, och en nära Göteborg d. 3 Juni 
1853 (beskriven av Malm), samt en hanne, vid Norrköping d. 16 April 
1863, av Jägmästaren Lundborg. Alla om hvilka uppgifter finnas, träf- 
fades på våren och åtminstone en (från G.borg) hade uppehållit sig flera 
dagar i trakten; men ingen säker uppgift är mig bekant, att någon av 
dem häckat. De kunna således rätt väl ha varit blott tillfälliga resande, 
och vi äga ingen säkerhet att arten kan anses tillhöra landet. — I In- 
dien skall denne hök vara ganska allmän om vintern (Oct.— April), men 
han ses ej där om sommaren (Jerd.); sannolikt kommer han blott flyt- 
tande dit från Tartariet, Likså tyckes han förekomma tämligen allmänt 


KÄRRHÖKSLÄGTET. 225 


i hela Afrika. Riksmuseum äger många exemplar från Nil-länderna ge- 
nom Prof. Hedenborg samt från Cafferlandet genom J. Wahlberg, hvilka 
alla äro dödade i December och Januari, hvarav man skulle kunna föreställa 
sig att de vore utflyttade, över vintern, från östra Europa. i Algieriet 
finnas de ock, men årstiden uppgives ej. — Äggen skola likna de före- 
gående arternas, men sägas oftare, eller oftast, ha obestämda, mörka 
fläckar eller prickar. — (En äldre hona är nu avbildad. Pl. LXXII, fig. 4). 

Synonymi. Circus pallidus Sykes, Zool. Pr. 1832, 80; — Keys. et 
Blas. sp. 36; — Schlegel, Revue Orit. p. VI; — Naumann, Vögel D. XIII, 
154; — Blasius, ibid. XIII, 2, p. 31—34. — Nilss, Fn. I, 85. — &€. swain- 
sonit A. Smith, Illustr. S. Afr. 43, 44; — Malm, Götheb. Handl. 1853, 54; 
— Jerdon, Ind. I, 96. 


ANGSHÖKEN (Circus cineraceus) 37, Pl. LXXII, fig. 2, 3. — 
(Artmärke, se under slägtet). — Vinglängd 330—370 mm. Vingarne äro 
hos denna, genom armpennornas korthet, lika smala som hos den före- 
gående, men de äro betydligt längre i förhållande till kroppen, som är 
mindre; 4:de pennan betydligt kortare än 3:dje; I = 6: 2 =4. Ansiktes- 
kretsen framtill otydlig. — Äldre hanne, askgrå; buken hvit med starkt 
brunröda långsstreck. Vanligen är ryggen mörkare och hela översidan 
något mörkfläckig samt armpennorna med 1 eller 2 mörka tvärband. 
Handpennornas hela undersida svart. Iris gul; (den uppgives vara brun 
hos honan och de yngre). — Äldre hona (ej avbildad) mörkbrun, något 
blekfläckig på huvud, hals och vingar. Undertill blekt rödgul med brun- 
röda långsfläckar. Ansikteskretsen blek och mörkfläckig. Handpennor 
undertill hvitaktiga, snedt svartbandade. Stjerten brun med v.p. 5 mör- 
kare tvärband; sidopennorna inåt rödhvita, med breda, rödaktiga tvär- 


band. — Hannen i mellandrägt lik honan, men undertill hvitare med 
smalare, mörkare streck; ryggen har svartaktiga fjädrar o. s, v.; varierar 
betydligt. — Ung fogel, översida mörkbrun med rödbruna fjäderkanter 


och fläckar; bleka fläckar i nacken; undertill starkt brunröd, nästan utan 
fläckar. Mellersta stjertpennorna svartbruna; de på sidorna brunröda 
med mörka, breda tvärband, som dock ofta saknas på den yttersta. 
Nilsson anför i Skand. Fauna några exemplar som erhållits i Skåne, 
höstetiden (Aug, Sept.); men förövrigt är det obekant att denne fogel 
förekommit hos oss. Han tyckes annars finnas överallt tillhopa med den 
föregående: i mellersta och södra Europa, mellersta Asien, Indien (om 
vintern), samt i norra och södra Afrika, hvarifrån vi äga flera exemplar 
skjutna vintertiden. I södra Ryssland skall han vara ganska allmän och 


Svenska Foglarna. 


säges stanna qvar där hela den kalla årstiden (dock sannolikt blott till 
en del?); i England och Irland, Holland och vissa delar af Frankrike är 
han även tämligen vanlig och säges häcka på ängar eller hedar bland 
gräset eller bland buskarna av Ulex europseus, som där tyckes intaga 
samma plats som Enet hos oss. ÅAggen äro smutshvita, oftast utan fläc- 
kar, på insidan ljusgröna. Denne flyger, till följe av sina långa vingar, 
starkare än de föregående, men säges förövrigt likna dem till levnads- 
sättet och, liksom de, ofta vistas vid vatten. 

Synonymi. Circus cineraceus Montagu, Orn. Dict.; — Linn. Trans. 
IX, 188; — Gloger, Handb. 90; — Naum. Vög. D, XIII, 166, et ibid. 2, 
32 (Wiesen-Weihe); -— Nilss, Fn. I, 87; — Strigiceps cinerascens Bp.; — 
Fritsch. Eur, 48; — C. montagui Vieill.; — Yarr, Brit. I, 114. — Det 
här givna svenska namnet är, liksom den föregåendes, en översättning 
av det i Tyskland antagna. 


5. VRÅKSLÄGTET (Buteo). 


Näbb tämligen litet och mindre starkt, utan tand eller flik i 
käkkanten. — Vingarne räcka nästan till stjertspetsen; företa arm- 
pennan mycket längre än handtäckfjädrarne. — Fotstycket ej långt, 
men långsåt hela baksidan beklädt av reguliera tvärsköldar (även. 
då det är fjäderklädt. 

Hit höra medelstora eller större rovfoglar, som äro tjocka i: 
kroppen, med lång, yvig fjäderklädnad och ganska stora, breda 
vingar. Första handpennan är tämligen kort, = 8; 4 längst (eller 
3—5 nära lika); 1—4 i inre fanet, 2—5 i det yttre, utskurna.. 
Näsborrarne långs-ställda, avlånga. Underkäken har vid spetsens 
gidor en rundad inskärning. Stjerten svagt rundad med breda pen-- 
nor. Unga och gamla samt båda könen likna hvarandra tämligen: 
nära till färgen. Iris är vanligen brun. — Dessa foglar äro i all-. 
mänhet tröga och sitta vanligen länge stilla på jordhögar, stenar, 

57 


226 ORDN. 3. ROVFOGLAR. 


kortare stolpar, låga träd o. d. för att speja efter rov, som består 
av möss, reptilier, sniglar, större insekter o. d.; men även under- 
stundom, ehuru mindre ofta, av Höns eller andra foglar, hvilka de 
dock ej kunna fånga i flykten. Möss utgöra deras käraste spis 
och emedan de äro glupska, ständigt hungriga storätare, göra de 
mycken nytta genom deras förödande, hvarföre de i allmänhet böra 
skonas. Deras flykt är jämn och tyst, och liknar Kärrhökarnes. 
Oftast flyga de rätt fram, ej högt över marken, med stilla vingar; 
stundom, mest under fortplantningstiden, flyga de i stora präktiga 


kretsar, till ganska betydlig höjd. 


125. ÖRMVRÅKEN (Buteo vulgaris). Pl. XXVII fig. 4; — fot- 
stycket naket; blott från hasleden till 3 befjädradt. — Vinglängd 
från 370 till 420 mm. Färgen svartbrun, gråbrun eller rödaktigt 
brun, oftast mer eller mindre hvitfläckig, isynnerhet på undersidan. 
Vanligen är hakan hvit, svartstreckad, samt undergumpen hvit och 
svartbandad eller fläckig. Buken har oftast flera hvita tvärband 
eller fläckar. -Stjerten har alltid 10—11 ljusare (bruna, grå, röd- 
Näbb svartak- 
tigt; fötter gula; iris gulbrun. — Ofta är den hvita eller bleka fär- 


grå eller hvita) tvärband och hvitaktig spetskant. 


gen betydligt mera utbredd, särdeles på undersidan, och huvud så 
väl som: rygg derav fläckiga. Varieteter med övervägande eller 
nästan helt och hållet hvit eller hvitlaktig färg, äro ej sällsynta. 
De yngre pläga ha gulaktiga eller rödbruna fjäderkanter och fläc- 
kar. Man har anmärkt att färgfördelningen (av mörkt och blekt 
eller hvitt) kan, genom ruggningen betydligen förändras, och de 
yngre ha: vanligen mera hvitt än de äldre. Man finner ock ganska 
olika tecknade makar, eller ungar av samma föräldrar. 

Ormvråken bor allenast i skog, men ej blott i stora, utan 


även i små skogstrakter, hvarifrån han gör besök utåt åkrar och 


fält för att söka föda. Hos oss är han, från Skåne till Norrland, 
en av de allmännaste rovfoglarna och finnes ilåglandet, eller gran- 
skogsregionen, ända opp till Lappmarksgränsen, men knappt inom 
densamma. Sjelv har jag i September sett honom i det lägre lan- 
det, söder om Muonioniska (nära 68” lat.) och i Norrige förekom- 
mer han allmänt sunnanfjälds. Han bebor vidare hela Europa och 
vestra delen av Siberien, och säges fortplanta sig ända ned i Grek- 
land, Italien och Spanien, men lärer i hela södra Europa vara 
mindre allmän, eller sällsynt, om sommaren. Han säges förekomma 
i hela Algieriet; dock ovisst vid hvilka årstider. I Egypten skall 
han blott visa sig om vintern (Heuglin). Deremot skall en högst 
närstående, men mindre art (B. minor Heugl.) finnas i Nubien och 
Abyssinien. Likså finnes i östra Siberien, China och Japan en 
närstående art (eller kanhända två), med fotstyckena framtill fjä- 
I Nordamerika före- 


kommer även en fogel (B. svainsonii), som föga skiljer sig från 


drade något över midten (B. japonicus Schl.). 


den europeiska. — Från oss utflyttar Ormvråken över vintern (Oc- 
tober-— Mars), ehuru en och annan, någon gång kan stanna qvar. 
I mellersta Europa är detta mindre sällsynt och i hela södra Eu- 
ropa blir han om vintern allmännare. Förr än vi få närmare un- 
derrättelse om förhållandet i Algieriet, kan man ej bedömma huru- 
vida något större antal flytta över Medelhavet. 

Vid flyttningen, isynnerhet om hösten, samlas flera tillhopa, 
ofta 30—350, som följas åt, ej i sluten flock, utan i spridda säll- 
skaper. De slå då ned om nätterna, i skogslundar, eller, på slät- 
terna, i spridda träd, många tillsamman i hvarje träd, då man lätt 
kan fånga dem med blotta händerna, genom att under blåst eller 
oväder, sedan det blivit fullt mörkt, tyst och försiktigt kliva upp i 
trädet och gripa dem om fötterna samt vrida halsen av dem. 
Denna jakt skall idkas på flera ställen i södra Europa, men hos 


VRÅKSLÄGTET. 224 


oss, veterligen, blott vid Skanör och Falsterbo, dit de komma i 
mängd, i October, för att flytta över, men ofta bli uppehållna nå- 
got av vädret, då de hvila om nätterna uti pilträden som finnas i 
tämlig mängd i och vid dessa små städer. 
Fn.) att två personer som biträda hvarandra, på en natt kunnat 
fånga 30—40 stycken, eller flera, och att flera hundrade pläga fån- 
gas årligen. Någon gång skola 20 st. blivit tagna i ett enda träd. 
De sålunda fångade användas till föda, färska eller insaltade och 
äro rätt välsmakliga. — Från Skanörstrakten avflytta de helst un- 
der vestlig vind (sannolikt över Danska öarna och Holstein eller 
Mecklenburg?) — Denne fogels föda består isynnerhet av möss och 
grodor, men han förtär ock ormar m. m. och i fortplantningstiden, 
understundom harungar, fogelungar, eller någongång t. o, m. Rapp- 
höns, Örrhöns 0. d. som kunna överkommas. — Boet är ganska 
stort, 2 fot bredt, eller mera, men dock så väl doldt, att det ofta 
är svårt att se. Det lägges på stora träd i skog, vid stammen eller 
på de största grenarna, men är ofta blott ett utvidgadt och på- 
byggdt Kråkbo, samt, såsom alla rovfogelbo, ej mycket urhålkadt 
midtuti. Äggen äro vanligast 3, grönaktigt smutshvita, mer eller 
mindre brunfläckiga. I boets grannskap Jåter han ofta under flyk- 
ten höra sitt gälla, jamande eller klagande skrik, ungefär säsom 
hiäh ..., hvilket föranledt namnet Q vidfogel; annars är hans 
vanliga namn i södra Sverige Musvåg, liksom i Danmark och Nor- 
rige. Jag känner ej huruvida namnet V rå k begagnas i folkspråket. 


Synonymi. Falco buteo L.; — Lath. 47; — Gloger Handb. 74. — 
Buteo vulgaris Bechst. — Nilss. Fn. I, 70; — Fritsch, Eur. 21; — &£. al- 
bidus Gm. (specim. latius albopictum). — Buteo cinereus Bp. Osp. 18 (ex 
Gm.; sed falso; nam F. cinereus Gm. — F. gyrfalco, ex Edv. 53). 


Nilsson uppgiver (i Sk. 


126. FJÄLDVRÅKEN (Buteo lagopus), Pl. XXVUI fig. 3; — fot- 
stycket tätt befjädradt ända till tårna; stjerten från roten till över 


hälften hvit. — Vinglängd 420—460 mm, 

eller mindre brokig av hvitt eller gulaktigt. 
ket; vanligen har översidan blott hvita eller gulaktiga fjäderkanter 
och fläckar; huvud och hals bleka tätt brunfläckiga; strupe och 
bröst mer eller mindre bleka. 
svarta, hvilken färg, isynnerhet hos gamla hannar, ofta är starkt 
utbredd, nästan över hela bröstet. 
bakre hälft gråbrun, enfärgad; efter första ombytet får den 3 å 4 


Färgen mörkbrun, mer 
Varierar ganska myc- 


Bröstets sidor äro mörkbruna eller 
Hos unga foglar är stjertens 
svartare tvärband. De yngre ha mera hvitt i färgen; de äldre, 
särdeles hannarne bli mörkare. Ögonringen är gulaktigt brun. — 
Näbb och fötter äro hos denra art mindre än hos den föregående, 
ehuru kroppen är något större. Fotstyckena äro ända till tårna 
tätt beklädda av korta, hvitaktiga fjädrar; men hela baksidan är 
naken, med huden bestående, liksom hos föregående art, av talrika 
tvärsköldar, utan fjädrar. 

Denne rovfogel bebor om sommaren allenast den högre nor- 
den, nämligen, i Skandinavien, hela fjäldsträckningen ända från 
Nordkap till långt ned i södra Norrige, ovanför den större skogens 
eller åtminstone tallskogens gräns. Han är i norra Ryssland mera 
sällsynt och i Siberien allmän vid högre latitud, hvarest dock än- 
nu träd växa (t. ex. Pinus larix), samt ända opp mot ishavet. Ovisst 
är om han finnes i östliga delen af Siberien. — Om hösten, i Ok- 
tober, flyttar han, reguliert mot söder och infinner sig då tämligen 
talrik på Skånska slätten, hvarest han uppehåller sig en kort tid, 
innan han besöker Tyskland och andra delar av mellersta Europa. 
Till Europas södra länder kommer blott sällan en eller annan un- 
der snörika vintrar; i Mars och April återvända de till norden. 
Vid Christiania ser man dem blott om våren, icke under höstflytt- 
ningen. En och annan av de äldre stannar qvar hela vintern i sin 
kalla hembygd, till och med i Finmarken. Detta är tämligen van- 


228 ORDN. 3. ROVFOGLAR, 


ligt bland flyttfoglar, och man borde ej, såsom ofta sker, anse en 
vanligen flyttande fogelart stationär derföre, att man sett ett eller 
annat exemplar derav om vintern. — I Nordamerika finnes en högst 
närslägtad art (B. saneti Johannis) som huvudsakligen skiljer sig 
genom något starkare näbb och fötter. Han vistas till en del nå- 
got sydligare, eller inom skogsregionen, och har i allmänhet mör- 
kare, mindre hvitblandad färg, vanligen med svart bröst, såsom 
hos några få hannar i Europa. De Siberiske äro oftast mera hvitfär- 
gade än våra. — Enligt en äldre berättelse skall Fjäldvråken ha 
häckat någongång på Rägen, och nyligen uppgives detsamma från 
Jutland (Kjerböll. Danm. F.); ävenledes från Scarborough i Eng- 
land, hvarest fogeln eljest lärer högst sällan visa sig (Yarrell); men 
i fall dessa uppgifter äro sanna, så höra de till de ovanliga un- 
dantagen. Man har ej förmärkt att denne art stannar på meller- 
sta Europas högre berg. Dock har man allmänt trott Le Vaillants 
uppgift att han finnes i Sydafrika, men detta är bestämdt en av 
denne resandes många osanningar. (Jfr. Vet. Ac, Handl. 4:0, 1857: 
Le Vaill. Ois. d'Afr. n:o 18). 

Denne fogel flyger vanligtvis nära över marken, då han igen- 
kännes på sin mot roten hvita stjert. Hans föda utgöres huvud- 
sakligen av Möss (jämf. under slägtets beskr.), och han torde vara 
den rovfogel, som mest av alla hindrar fjäldmössens alltför starka 
förökande. Dessutom gör han under sina vinterresor samma nytta 
i de länder han då besöker, och förtjenar således i alla hänseenden 
att beskyddas. Det var alltså ett fel då man i Norrige (ännu på 
1860-talet) hade bestämt skottpenningar för alla dödade rovfoglar; 
hvilket hade till följd att norrska hökjägare genomströvade fjäld- 
landet, även inom svenska området, och fångade ungar och gamla 
i stor mängd, huvudsakligen av denna art, som var allmännast 


och lättast åtkomlig. (Jämf. Meves Vet. Öfv. 1860, 190). De skott- 


penningar som erlades för dessa, uppgingo till betydliga summor. 
Enligt Rasch's, Norges Rovdyr og Rovfuglestatistik (i Vidensk. Selsk. 
Forh. Christiania 1861) utbetaltes i Norge, under åren 1846—1860, 
27,251 Spd. 84 Skill. (d. ä. v. p. 109,000 Rdr Rmty för 24,303 
stycken rovfoglar, nämligen Ugglor, Örnar och Hökar tillsamman; 
men en betydlig del av denna summa var utgiven ej blott utan 
nytta, utan till verklig skada. — Boet skall vara stort, 2—3 fot i 
diameter, och sammansatt av ris och qvistar av dvärgbjörk o. d. 
samt inuti nästan platt, sparsamt belagdt med grässtrån och några 
fjädrar. Det lägges på klippavsatser, eller på träd: Middendorf 
fann flera bo uti förkrympta lärkträd högt opp i Siberien. Äggen 
läggas i Juni. De äro 3, och uppgivas vara smutshvita med högst 
variabla, gulgrå eller bruna fläckar, samt på insidan grönaktiga. 
Fogelns namn är i Norrige Fjeld vaag, i Jämtland 5 kenvå sg. 


Synonymi, Falco lagopus Bränn.; — Lath, 33; — Gloger Handb. 73; 
— Nilss. Fn. I, 75; — Fritsch, Eur. I, p. 20. — (Typ. för slägtet Ar- 
chibuteo Br.) : 


6. ÖRNSLÄGTET (Aquila). 


Fotstyckena tätt fjädrade ända till tårna, även på baksidan. 
Fötterna ha inga andra tvärsköldar än 3 eller 4 på hvarje tå, näst 
över klorna. Näsborrarne tvärstående. 

Örnarne äro stora foglar, de fleste äro mer än alnslånga, 
Näbbet är 


ganska starkt, knappt längre än halva huvndskallen; tjockast vid 


starkt byggda och tjocka, med yvig fjäderklädnad. 


roten och derifrån avsmalnande. Överkäkens kant nästan rät ända 


till spetsens böjning, utan tand eller märklig rundad flik. Under- 


ÖRNSLÄGTET. 229 


käken ej urnupen vid spetsen. — Vingarne ganska stora: de 
räcka till, eller nära stjertspetsen; första pennan = 8 eller 7; 3—6 
nära lika långa, men 4 eller 4,5 kunna anses längst; 1—6 intill, 
2-7 utåt inskurna. Armpennorna, omkring 15, ganska långa: den 
första räcker till 2/3 av hela vingen; de bakre till 3/,. — Stjerten 
är rundad, tämligen kort. Fötterna ganska starka, med mycket 
stora, ej hoptryckta klor; blott tårna äro ofjädrade, och klädda av 
värtlikt fördelad, gul ytterhud. Iris brun. Fjädrarne på nacke och 
hals äro smala, spetsade, tämligen långa. Hanne och bona till 
färgen lika men honan något större. — De bo i skog, men jaga 
på öppna fält och leva bkelst av däggdjur som de sjelve fånga; 
dock även av foglar, och i nödfall av Amfibier eller as. 


127. KUNGSÖRNEN (Aquila chrysaötus), Pl. XXX fig. 1, (ung). 
— Svartbrun; nackens och bakhalsens fjädrar långspetsade, brun- 
gula, i ändan blekare; stjerten hvit eller hvitaktigt brokig, med än- 
dan, till 1/8, svart. — Vinglängd något över en aln: hos hannen 
omkring 600 mm., hos honan v.p. 660. — Hela kroppslängden 
22/3 till 3 fot; vingsträckning 3'/.—33/4 alnar. Kroppens flesta fjä- 
drar äro vid roten hvita. Strupen svartaktig, utan fläckar. Fot- 
styckenas fjädrar, på de yngre hvita, på de äldre brungula. 
Dessutom ha de äldre starkare och mörkare färg, med hela under- 
sidan betydligt mörkare och nästan svart strupe. De yngre äro 
nära lika över och undertill, med brunaktig strupe. Av stjerten 
är alltid sista tredjedelen svart; det övriga är antingen rent hvitt, 
eller gråaktigt med stora, brunaktiga fläckar, som vanligen sam- 
manflyta, men på flera ställen åtskiljas af hvitaktiga flammor. 

Denna olika teckning av stierten har varit ansedd för att ut- 
märka tvänne skilda arter: Ac. chrysaötus med mörkfläckig och 
Ac. fulva med rent hvit och svart stjert; men den övriga fullkom- 


Svenska Foglarna. 


liga likheten i alla hänseenden visar, att delta icke kan vara hän- 
delsen. Dessutom förekomma båda sorterna, så vidt man känner, 
överallt tillhopa, ehuru den med mörkare stjert överallt synes vara 
sällsyntare. Man hade sednare antagit att den mörkare stjerten 
antydde en högre ålder; hvilket dock icke är förhållandet, emedan 
både äldre och yngre individer finnas av båda slagen. Den an- 
förda ohkheten synes således vara rent av individuell, så att den 
under hela levnaden tillhör olika individer, hvilket bestyrkes derav, 
att man på fångna Örnar, som varit instängda i 10—20 år eller 
längre, aldrig fått se en förändring av stjertens färg. Detta blir 
dock icke ett säkert bevis, emedan färgförändringen väl skulle 
kunna utebli under fångna tillståndet. Imellertid är frågan: huru- 
vida stjertens olika färg utmärker två skilda arter, eller tillhör olika 
individer av samma art, ännu icke med visshet avgjord; ty vi sakna 
alldeles de enda iakttagelser som skulle kunna upplysa den, näm- 
ligen iakttagelser vid boet, om både makarne och ungarne alltid 
äro i detta hänseende lika, eller stundom förekomma blandade. 
Kungsörnen eller den egentlige, store Örnen, finnes i de flesta 
bergiga eller skogiga trakter af hela Europa, norra och mellersta 
Asien samt nordligaste delen av Amerika; men han finnes överallt 
i ringa mängd, då hvarje par av en så stor och glupsk rovfogel, 
för att kunna föda sig, behöver ett ganska stort område. I större 
delen av Europa och i andra, tätare bebodda länder, söker man 
på allt sätt att förstöra denna, den största och starkaste samt der- 
igenom för oss skadligaste av alla rovfoglar. Då hans storlek all- 
tid gör honom snart bemärkt, så blir han vanligen snart fälld ge- 
nom tillhjelp av giller, skjutgevär m. m. och de stora boen, som 
ej gerna kunna bli länge obemärkta, bli vanligen snart förstörda. 
I mellersta Europa skulle han således längesedan ha varit fullkom- 
ligen utrotad, om ej, då och då, nya, under vintern kringströvande 


58 


230 ORDN. 3-2 ROVFOGLAR. 


exemplar från norden, infunne sig där. Dock lärer han ännu häcka 
på många ställen i Europa. Hos oss sker detta här och där i de 
skogiga och bergiga landskapen, och isynnerhet, såsom det tyckes, 
i de inre nordliga delarna av landet, så långt opp som stor skog 
finnes; alltså ända till Finmarken. Han uppgives till och med ny- 
ligen (omkring 1850) hava haft bo på Jutland i trakten av Lim- 
fjorden (Kjerböll.). 
derstundom bon, liksom i Spanien, Bicilien och Grekland. 
Algiriet är han sedd, men jag har ej funnit någon säker uppgift 
att han där häckat. 

Örnen är ej egentlig flyttfogel, men om vintern strövar han 
Det är då han infinner sig i Skå- 


I Böhmen, Schweitz och Savoyen träffas un- 
Även i 


vida omkring, mest mot söder. 
nes skogstrakter, hvarest nästan årligen ett icke obetydligt antal 
pläga fällas på luderplatser, fångas i sax 0. s. v. — Hans föda be- 
står, så vidt möjligt är, av levande mindre däggdjur, och isynner- 
het harar, men han tager även hjortkalvar, rävar, katter o. d. samt 
foglar, såsom Trana, Orre och Rapphöns, t. o. m: Kråkor, och 
synnerligen Änder. Dessa sistnämnda söka att rädda sig under 
vattnet, men jagas till dess de ej längre förmå att dyka. I nöd- 
fall, och särdeles om vintern går han dock gerna på döda, till och 
med rutna djur. De däggdjur, som söka att försvara sig med tän- 
derna gripas alltid med ena foten i kroppen och den andra om- 
kring nosen, hvarigenom de bli fullkomligt oskadliga. 
han alls icke fånga eller i fria tillståndet förtära. 
Ehuru Örnen helst vistas i stor skog eller på berg bland klip- 
por, och endast bygger där, så jagar han dock nästan blott på 
Han lever vanligen 


Fisk lärer 


öppna fält, mången gång flera mil från boet. 
parvis, så att båda makarna ej äro långt åtskilda och jaga gemen- 
samt, men förövrigt träffas aldrig flera tillsamman, om ej möjligtvis 


2 å 3 som om vintern slagit ned på ett dödt, större djur. Under 


jakten flyger Örnen ganska högt i stora kretsar och då han varse- 
blir ett rov, sänker han sig småningom, kretsande; tills han med 
hoplagda vingar störtar rätt ned, griper detsamma, och bär eller 
släpar det ett stycke bort samt börjar äta derav.. Det lärer dervid 
understundom hända att båda makarne råka i slagsmål om bytet. 
De företaga regelbundet en jakt-tur: hvarje förmiddag, då de dagli- 
gen, vid samma tid, ses kretsa över samma ställen i sitt område. 
Derefter hvila de länge, och pläga åter närmare aftonen fara ut på 
jakt. Tvärtemot de äldre uppgifterna försäkrar Brehm att Örnen 
i fria tillståndet både dagligen dricker vatten och gerna badar 
derulti. 

Boet beskrives såsom ganska stort, 5 till 6 fot i diameter, platt 
och sammansatt av grenar, som ofta äro nära armstjocka, samt 
överst, såsom bale, av finare risqvistar och andra mjukare ämnen. 
Det lägges på stora träd, eller på branta, höga klippor, och begag- 
nas med någon tillbyggnad ärligen, hvarigenom det inom få år blir 
ganska högt. Liksom i många andra stora foglars bon, pläga Spar- 
var eller andra småfoglar, bygga mellan grenarne i boets undre 
del och i ostörd ro uppfostra sina ungar. Äggen som värpas i 
Mars eller April, äro 2, högst 3, smutshvita, mer eller mindre brun- 
fläckiga, och tämligen små, knappt större än Ank-ägg, omkring 66 
mm. i längd. Det är en gammal mening att Örnen har 3 ägg, 
men aldrig uppföder mer än 2 ungar; ibland finnes blott en unge 
1 boet. 
nen förser henne med föda; men båda föräldrarne draga ymnig 


Honan anses ensam ruva äggen i 5 veckors tid, då han- 


föda åt ungarna, hvilken lägges rundtomkring dem i boet, hvarest 
de ofta ha större förråd än de, oaktadt sin glupskhet förmå att 
förtära. Men såsnart de kunna flyga, hvilket inträffar något efter 
Midsommar, upphör föräldrarnes ömhet. Desse drifva då ut dem, 


ej blott från boet, utan från hela sitt vanliga jaktområde, som väl 


ÖRNSLÄGTET, 231 


oftast lärer innefatta en vidd av flera mil, hvarefter ungarne irra 
omkring i vida verlden, sannolikt under flera års tid, tills de sjelve 
börja bygga och fortplanta sig. 

Örnens mod och styrka samt rovlystnad, hans ädla hållning, 
stolta blick, och vackra flykt, ha sedan uråldriga tider, t. ex. redan 
hos Homerus, utgjort föremål för poeternas beundran, och man fin- 
ner ännu, sannolikt mest såsom ett arv från fordom, lovtal över 
dessa hans "goda egenskaper" hos de nyare författarna, hvilka el- 
Jest pläga bemöda sig att blott lemna en skildring av djurens lev- 
nadssätt, t. ex. hos den allvarlige och ingalunda poetiske Gloger. 
Men det är ej blott i Europa som detta händt. Örnen står, liksom 
andra, ungefär lika starka och rovgiriga arter, i lika högt eller än 
högre anseende hos nästan alla, såväl halv-vilda som mer eller 
mindre civiliserade folkslag i hela det stora område hvarest dessa 
foglar finnas. Denna beundran tyckes dels bero på den hos ett 
stort antal människor inneboende böjelsen för grymhet och rovgi- 
righet, dels derpå, att man alldeles oriktigt jämför hans mod med 
det mod som tillhör den utmärkte krigaren, hvilket trotsar de stör- 
sta faror och besegrar öfvermakten; hvilket mod är den enda sort 
av själsstorhet som lätt ses och uppskattas av den stora massan. 
Uti Örnen ser man den ädlaste av alla foglar emedan han är den 
störste, starkaste och rovgirigaste; hans beprisade hjeltedater: att 
döda en hare, ett får eller en hjortkalv, hvilka ej kunna försvara 
sig, eller till och med en räv, som är honom vida underlägsen i 
styrka och vapen, äro dock ej av annan beskaffenhet, än de som 
utövas av Törnskatan, då hon fångar en humla eller torndyvel, eller 
av grodan som slukar en insekt eller en daggmask. 

I sammanhang med denna beundran för Örnen ha uppgifterna 
om hans styrka blivit mycket överdrivna. Under fortplantningstiden 
kan han väl taga unga harar och flygande bära dem direkte till 


ungarna i boet; men svårligen lärer väl hvarje Örn förmå att bära 
en fullvuxen, stor hare, så länge den är hel, annat än helt korta 
sträckor, upplyftad över jorden; förövrigt blott släpa de haren efter 
marken till dess de fätt äta derav, utriva inelvorna 0. s. v. Jag 
har sjelv haft tillfälle att derom övertyga mig vid ett par tillfällen 
och isynnerhet en gång då jag, såsom 13 års gosse jämte en kam- 
rat, båda väpnade med stora påkar, springande förföljde en illa 
skadskjuten hare. 
mark, i södra Skåne, nära den skogstrakt som börjar v.p. en mil 
norr om Ystad. Det hände då att en Örn, på 2 å 300 stegs av- 
stånd från oss, störtade ned såsom från himmelen och tog haren 


Det var i Januari månad och på fullt snöbetäckt 


midt för vår åsyn, samt flög bort med den, släpande honom efter 
marken, till dess han kom till en liten dal, kanhända 20 alnar 
bred, över hvilken han bar haren. Men så snart han kommit över 
den, släpade haren åter. Han hade nu kommit ett betydligt stycke 
längre från oss och satte sig ned på haren samt högg hål i dess 
sida. Men då vi med ökad ansträngning, springande och skrikande, 
äter närmade oss, släpade han haren ett nytt stycke, men släppte 
honom snart och flög bort, så att vi kommo i oqvald besittning av 
bytet. Man torde alltså utan betänkande kunna såsom fabler anse 
alla de berättelser som finnas, att Örnar bortrövat barn, av 2 å 3 
års ålder, och burit dem till sina ungar. Då det tillägges, att så- 
dana barn åter blivit funna levande, t. o. m. oskadda, så är dikten 
fullständig. Örnen spänner alltid sina ofantliga klor djupt in i sitt 
rov, då han griper det, och han dröjer icke länge att hugga ett 
stort hål i dess kropp. Men att Örnar kunnat anfalla och döda 
ensamt liggande, späda barn, sam. äta derav, är ganska troligt. 
Hvad Örnens kretsande flykt beträffar, så är den visserligen 
både hög och vacker, men dock knappt till samma grad som Gla- 


dans och Gamarnes och visst icke högre än deras. Örnen är dock 


232 ORDN. 3. ROVFOGLAR. 


alltid vida mera sällsynt och synes långt mindre än dessa, hvarföre 
det är sannolikt att de gamle författarnes beundran över Örnens 
flygt, ”som är högte än alla andra foglars”, och som ”förskaffat 
honom namnet gudomlig”. till större delen berodde på betraktandet 
av kretsande Gamar. För de gamla voro nämligen dessa foglar 
föga bekanta; sjelva Aristoteles kände uppenbart skillnaden mellan 
Örnar och Gamar blott genom jägares eller herdars berättelser och 
poöterne kände dem säkert ännu mindre. 

Man uppgiver vidare att Örnen blir tamare än andra rovfoglar 
och isynnerhet lärer sig att väl känna vissa personer samt fattar 
Men han lärer dock alltid bibehålla lu- 
sten att återtaga sin frihet, hvarföre han måste hållas väl instängd 


stor tillgivenhet för dem. 
eller fastkedjad. Dessa foglar leva dock ganska länge i fången- 
skap. Uti Wien ha Kejsarne av Habsburgska huset ända sedan 
1200-talet haft för sed att ständigt hålla levande Örnar, hvilken 
fogels bild utgör denna familjs vapen och paraderar nu i det Öster- 
rikiska vapnet. Dervid har man antecknat flera som uppnått en 
ganska hög ålder och isynnerhet en som var 105 år i fångenskap, 
nämligen från 1615 till 1720. Det är alltså sannolikt att de i fria 
tillståndet normalt uppnå mera än 100 är. 

Pallas berättar att denne Örn av Kirgiserna dresseras till att 
fånga anteloper (saiga), vargar och rävar, samt att en sådan örn 
föres ut till jakten med täckta ögon på en stång mellan 2:ne 
Falkonärer som äro till häst. En dresserad Örn skall värderas 
lika med 2 Kameler. Detsamma skulle, enligt Eversmann, brukas 
bland Bashkirerna; men sannolikt är detta bruk ej allmänt. 


Synonymi: 1:o hvardera formen särskild: Falco ehrysaétos Linn. X. 
(ex Fn. Sv, et Will.); — ed. XII; — Lath. sp. 8; — Ag. chrys. Pallas 
Zoogr. I, 341. 


F. fulvus L. X. (ex Will.); — Lath. sp. 4; — PF. canadensis L. X. (ex 
Edw. 1). — Ag. nobilis Pall. I. 338. 

2:o. Båda tillhopa: FF. fulvus Temm. Man.:; — Gloger Handb. 65; — 
Ag. chrysaéetos Keys. et Blas. sp. 27; — Blasius, Naum. Naturg. XIII, 
Forts. p. 7; -— Fritzsch. Eur. p. 8; — Nilss. Orn. Sv. et Sk. Fn. Ed. I 
(F. chrys.); — Sk. Fn. Ed. 3, 47 (Aq.); — F. fulvus et F. chrys. Nilss. 
Sk. Fn. ed. 2, pag. 33 & 44. 


SKRIKÖRNEN (A quila clanga) 38; mörkbrun eller gulaktigt brun; 
stjerten av kroppens färg eller mörkare, enfärgad eller med 8 å 9 mör- 
kare, smala, böjda eller fläckiga tvärband. Vingpennorna svartaktiga; 
alla, även de största, ha på inre fanet blekare (ofta föga tydliga) tvär- 
band eller fläckar och stänkprickar. Näbbet tjockt och starkt, föga hop- 
tryckt. — Betydligt mindre än den föregående: vinglängd omkring 20 tum, 
(500— 530 mm.); stjert 250—2'70; tarsen omkring 80. Näbbet har samma 
yttre form som den förres och varierar på samma sätt, men är knappt 
mindre: således i förhållande till kroppen något större. Isynnerhet är 
den av vaxhud beklädda näbbroten tjockare och kullrigare: vaxhuden 
räcker från pannvinkeln, längsåt näbbryggen, 19 mm. framåt, och tyckes, 
då den ses ovanifrån, upptaga lika stor yta som hela den övriga näbb- 
spetsen. Näsborrarne tydligen avlånga, tvärstående, med övre ändan 
något framåtlutande och hela främre brädden kantad, samt jämnt rundad. 
Munvinkeln ligger midt under ögat (längre än på föreg.). — Kroppsfärgen 
varierar betydligt och blir i Afrika ofta urblekt från gulbrun, till nära 
hvit (A. albicans Ripp.). Huvudet har vanligen lika färg med ryggen, 
men stundom har fjädrarne i nacken, på en mindre fläck, gulaktiga än- 
dar. Iris gul. — Denne Örn har fått namn av det ängsliga och genom- 
trängande skrik han ganska mycket låter höra i fångenskapen, ungefär 
såsom tjeff, tjeff, tjeff...; men även såsom fri säges han skrika ganska 
ofta, både flygande och stillasittande. Han finnes i sydöstra Europa, 
till och med Polen och Ungern, och säges förekomma i vissa delar af 
Tyskland, Vidare bebor han mellersta och södra Asien samt hela Afrika, 
överallt såsom stannfogel. (Riksmuseum äger flera ex. från Cafterlandet 
och Nubien). — Någongång förvillar han sig utom sina egentliga gränser 
och ett exemplar, som nu förvaras i Lund, skall vara skjutet i Skåne i 
September 1842. Arten har i allmänhet varit förblandad med den följande, 
som han mycket liknar och med hvilken han har nära lika levnadssätt; 


ÖRNSLÄGTET. 233 


men han är mera rovgirig, såsom synes av det starkare näbbet. — (Denna 
och följande art afbildas ej, emedan de vida bättre kunna igenkännas på 
beskrivningen än genom figurer. Till yttre utseendet likna de Någor- 
lunda kungsörnen. 

Synonymi. Ag. clanga Pall. Zoogr. I, 351; — Naumann, Naturg. d. 
V. D. XIII, 40; — Blasins, ibid. Forts. p. 10. — Lilljeborg, Orn. Bidrag, 
i Ups. Arsskr. 1860. -—- Agq. nevia Nilss. Sk. En. Ed. 3. — Ag. rapax 
Temm. Pl. Col. 4553. — Ag. nevioides Kp. — Schl. Mus. P, B. 


MINDRE SKRIKÖRNEN (Aq. neevia), 39; mörkbrun, stjert och vingpennor 
svartaktiga, enfärgade, och utan stänkfläckar; dock har stjertpennorna 
ibland otydliga, något ljusare tvärband. — Storleken -plägar vara något 
mindre än den föregåendes, men fötterna något längre. Vingen 480—500; 
tars nära 90 mm. Näbbet är deremot mycket mindre och svagare, samt 
hoptryckt. Isynnerhet är näbbroten hoptryckt och ej bredt kullrig, så- 
som den föregåendes. Vaxhuden synes upptaga knappt hälften så stor 
yta som näbbets. hornslida och räcker, från pannvinkeln, blott v. ps Id 
mm. framåt. Näsborrarne nästan runda, snedt ställda, med främre bräd- 
den kantad och midtpå inbuktad. Munvinkeln ligger midt under ögat. 
Iris gul. 

I Europa är denne art allmännare än den förre. Han finnes i län- 
derna mot sydost och ända opp i flera av Tysklands skogstrakter, såsom 
i Pommern, Meklenburg, Hartz m. fl. st., samt i Savoyen, men knappt 
längre vester ut. (Ett par exemplar, som uppgivas vara funna i England, 
kunna möjligtvis ha varit av föregående art). Dessutom bebor han mel- 
lersta och södra Asien, men icke Afrika, annat än norra delen, om vin- 
tern, såsom flyttfogel. Ett exemplar i gamla Paykullska samlingen, upp- 
gavs vara från Lappland, hvilket möjligtvis kan vara sannt; men upp- 
giften är dock ej säkrare än den från samma museum erhållna, att den 
brasilianske Falco urubitinga- var från Lappland. Emellertid har han 
sedan paraderat i vår fauna såsom en äkta svensk fogel! Hxemplaret, 
som ännu fanns qvar vid Riksmuseum omkring 1840, var högst dåligt, 
men säkert av denna, och ej av föregående art. — Han är bestämd flytt- 
fogel och säges under flyttningen samlas i små flockar av 5 å 6, hvilka 
dock ej flyga tätt tillsamman. — Fogeln är trögare och mindre skygg 
än de flesta andra rovfoglar, och säges leva huvudsakligen av Grodor, 
Ormar, möss o. d. men tar även gerna harungar ävensom foglar, t. ex. 
änder. Han skriker liksom den föregående, eller kanhända ännu mera, 


under det han söker rov. Boet lägges på större träd. Det är omkring 
3 fot bredt, hopsatt av grenar och qvistar, med bale av torra löv, ljung 
o.d. Äprgen, blott 2, uppgivas vara föga mindre än den stora Örnens; 
hvitaktiga med rödbruna fläckar. De ruvas 26 dygn (Bailly). 

Synonymi. Faleo nevius Gm.; Lath. 18 (Briss.sp, 4, ex aliis auct.); — 
Temm. Man. I, 42; — Gloger Handb. 68; — Nilss. Orn, Sv. I, :7. — Sk. 


En. 1824, p. 45; — Ag. planga Vieill. Enc. 1190 (cum” prec. conf.); — 


Bailly, Savoie, I, 96. 


7. -HAVSÖRNSLÄGTET (Haliattas Savi) 

Stora foglar med länga, breda vingar, som räcka nära till 
stertändan. Fötterna grova med nätlikt, fint fördelad hud; blott 
framtill med en rad något större sköldar och blott i övre ändan, 
till hälften eller 3, fjädrade. Näbbet större än på andra rovfoglar 
(utom Gamarna): från pannan, något längre än halva eranium, och 
jämnhögt, knappt nedsluttande förr än över den nedböjda, långa 
spetsen. (Figurerna äro i detta hänseende ej fullt correcta; men icke 
ringa olikhet ses hos olika individer av samma art). Näsborrarne 
ovala, snedt stående, rundt omkring med hård, skarp kant. Stjer-. 
ten tämligen kort, rundad. Klorna av vanlig form: och det vanliga 
hudvecket mellan tärna stort, tydligt.  Käkarnes kanter såsom hos 
Aqvila. 

Vår art av detta slägte är nästan större än Kungsörnen och 
kallas Orn lika väl som den, En annan art, från nordligaste de- 
len av Stilla havet, H. pelagicus, är ännu något större, och störst 
bland de egentliga rovfoglarna (näst efter några Gamarter) "); men 


de fleste hithörande arter äro betydligt mindre, t. o. m, mindre än 


+) Ett exemplar af denna präktiga och sällsynta Havs-örn blef skjutet vid Kamtschatka av Koopvardikaptenen Verngren från Malmö under hans första jordomsegling och 
vid hemkomsten, 1846, jämte talrika andra dyrbara naturalier, föräradt till Riksmuseum i Stockholm, hvarest det nu utgör en prydnad. 


Svenska Foglarna. 


234 ORDN. 3. ROVFOGLAR. 


Glada och Ormvråk, och närma sig, både till form och lefnadssätt, 


så mycket till Gladorna, att de rätt väl kunde förenas med dem i 
elt slägte, Detta är ett huvudskäl hvarföre man, då de föregående 
och följande rovfogelslägtena uppföras såsom åtskilda, icke väl kan 
förena vår Havsörn med det egentliga Örnslägtet. Ett annat skäl 


finnes i fötternas och näbbets olikheter.” 


128. HAVvSÖRNEN (Haliaötus albicilla), Pl. XXX, fig. 2, 3; — 
mörkbrun med hvit, hos de yngre svartspräcklig, stjert. — Ving- 
—4 al- 
nar; "39 verktum. Stjerten, hos de äldre omkring 
300 mm., hos 0 yngre omkr. 350; fotstycket omkring 100. Aldre 
fogel (åtminstone 3 å 4 år) gråbrun med blekare, gulgråaktigt hu- 


längd något c över. 1. Rn mm. Vingsträckning 33 


vud och hals; alldeles hvit stjert; näbb, fötter och iris gula. — Ung, 
gulaktigt brun med fjädrarna i spetsen svartaktiga, på roten hvita; 
huvudet ovantill och bakhalsen till större delen svartaktiga; stjert- 
pennorna i inre fanet hvitaktiga, svartspräckliga, i det yttre och 
mot ändan svartaktiga. Näbb svartaktigt; iris gulbrun. — Hos de 
något äldre, i andra till tredje året, blir stjerten mera hvit och 
kroppsfärgen ändras småningom genom fjäderväxling och urblek- 
ning. — Olikheten i färg och den, hos de yngre, betydligt längre 
sljerten ha gjort, att man länge ansett de äldre och yngre för två 
skilda arter, F. albicilla och F-. ossifragus. Nu vet man dock 
med säkerhet, att de blott skilja sig till åldern, men att färgför- 
ändringen går både långsamt och oregelbundet. 

Havsörnen finnes både vinter och sommar i hela Europa, från 
Nordkap till Medelhavet, men nästan blott omkring havskusterna 
eller i grannskapet av större insjöar eller av de största floderna. 
På samma sätt finnes han genom hela norra och mellersta Asien, 


ut till Stilla havet, smen icke i södra Asien, I Grönland är han ej 


- hvarken så starkt eller vackert kretsande eller så högt. 


ovanlig, men i hela Nord-Amerika saknas han, och ersättes av den 


blott till färgen något skilda H. leucocephalus, hvilken såsom äldre 


Denne 
bor dock mera sydligt och säges icke finnas ända opp till pol- 


är svartaktig med hvitt huvud och hals samt hvit stjert. 


cirkeln, samt är något mindre än den europeiska arten; men även 
vår Havsörn är något mindre i södra Europa än i det norra och 
i Grönland. I Afrika finnes han ej; blott en och annan ses om 
vintern i Egypten, och i Algieriet lärer han blott förekomma till- 
fälligtvis. — Överallt där han reguliert finnes, tyckes han vara all- 
Till levnadssättet 
Havsörnen är vida trögare och flyger 
Flykten 
synes tung och fortsättes med ofta upprepade, men små och ej 


männare, eller mindre sällsynt än Landtörnen. 
visa de båda betydlig olikhet. 


hastiga vingslag. Födan utgöres av mindre däggdjur och av vatten- 
foglar, ungefär som "Landtörnens, men dessutom lever han till en 
betydlig del av större fiskar som fångas med klorna, ur vattnet. 
Då tillfälle gives rövar han gerna fisk från Fiskljusen (Pandion). 


» På döda djur slår han ofta ned, även under den blidare årstiden, 


och visar derigenom, säsom genom sin näbbform och hela sitt ut- 
seende, en ej ringa likhet med Gamarna. — Han tyckes leva i en- 
gifte och makarne jaga gemensamt, hvarunder de, liksom skrik- 
örnarne, ej sällan låta höra sitt gälla skrik, ungefär såsom kri!. 
kri! kri!..., både under flykten och då de sitta stilla, hvarvid de 
luta kroppen starkt framåt, sträcka halsen och öppna vingarna till 
hälften. Under fortplantningstiden sägas hannarne understundom 
slåss förtvivladt. Boet förhåller sig såsom det av andra större rov- 
foglar och finnes lika väl på klippor och på träd. Hannen deltager 
i ruvningen af äggen, som äro två eller tre, hvita eller gråaktiga 
eller mer och mindre brunfläckiga och värpas i April. 


kläckas sent och ungarne bli länge i boet, 


De sägas 
samt hvila där om 


HAVSÖRNSLÄGTET. 235 


nätterna, jämte föräldrarna ännu några veckors tid sedan de kunna 
flyga. Sedan de lemnat boet ströva de omkring ett eller annat år 
innan de sjelve fortplanta sig, och visa sig då inuti landet, långt 
från större vatten, hvarest de äldre aldrig ses. 


Synonymi. Falco albicilla L. S. N. X (Fn Sv.,, Bränn); — L. XII 
(Vultur alb.); — Lath. (Falco) sp. 2: — Temm. Man. I, 49; — Gloger 
Handb. 61; — Nilss. Fn. I, 63 (Aqv. alb.y; — Fritzsch, Eur. 15 (Hal. alb.). 

Junior: F. ossifragus L. XII (Descr. orig. »in Suecia»; Bränn., Gessn.); 
— DLath, sp. 7; — Nilss. Sk, Fn. ed, 1 & 2. 


8. GLADESLÄGTET (Milvus). 


Stjerten lång och kluven. — Gladorna äro medelstora rovfoglar 
av rödaktig färg med smala, spetsiga fjädrar på huvud och hals. 
Näbbet såsom hos föregående slägte, men något mindre. Näs- 
borrarna snedt ställda, avlånga, från övre kanten halvtäckta av en 
mjuk hud. Fötterna korta, mindre tjocka: fotstycket på övre 
ändan fjädradt, blott framtill beklädt av tvärsköldar, förövrigt av fint 
nätlikt delad hud. Klorna af vanlig form; ej stora. Vin garne 
längre än på alla våra övriga rovfoglar; de räcka till eller nära 
den långa stjertens båda spetsar; 3:dje och 4:de pennorna längst; 
första armpennan något längre än handtäckfjädrarne. — Dessa 
foglar tillhöra gamla continenten och Australien, men saknas i 
Amerika. De leva mest av avskräden och små djur, flyga utmärkt 
väl och vackert, i kretsar, större delen av dagen, hvarunder de ofta 
skrika, men liksom de fleste rovfoglar gå de blott ovigt på marken. 


129. EGENTLIGA GLADAN (Milvus regalis), Pl. XXIX, fig. 4; — 
ljusare rödbrun, fläckig.  Stjertklyften djup (omkring 3 tum); stjert- 


pennorna rödaktiga med 10 å 12 mörka fläckar vid skaftet, på 
infanet, (i stället för tvärband); de yttre pennorna mot ändan mörka, 
den yttersta i hela yttre fanet svartbrun. — Äldre: Vingen om- 
kring 500 mm.; stjerten v. p. 320; men hela längden v. p. 640 
(något över 1 aln); vingsträckning nära 5 fot (något över 1500 mm.). 
Fjädrarne på ryggsidan rödaktiga, med blek kant, midtpå bredt 
svartaktiga; på undre delarna, midtåt bleka med svart skaftstreck, 
åt båda sidor -bredt brunröda; på huvud och hals gråhvita med 
smala, svarta skaftstreck. Iris gulhvit. Näbb svart; vaxhud blek- 
gul. — Ung, nästan likadan, men huvudets fjädrar midtpå svart- 
aktiga, med kortare hvitaktig spets. 

Gladan finnes såsom häckfogel i nästan hela Europa, från 
Sicilien, Sardinien och Spanien, till omkring 60” latitud, eller ut- 
med Östersjön ännu något nordligare (Gefle, nära 61"), men den 
saknas i Finland, liksom i hela Norrige, utom den sydostliga delen, 
utmed "Sveriges gräns. Likså tyckes hon icke häcka i Grekland, 
hvarest hon dock blir allmän om hösten och vintern. Då kommer 
hon även till nedre Egypten ochi stor mängd till Algieriet (hvarest 
det är ovisst huruvida hon häckar). Hos oss är hon borta ifrån 
October till Mars. Under flyttningen, särdeles om hösten, resa flera 
i sällskap; man har i södra Europa sett dem ända till 50 och flera 
tillhopa. — Pallas uppgiver att Gladan skulle (om vintern) finnas 
ända ut kring Volga, hvilket dock torde vara ett misstag, ty nu 
skall hon ej en gång finnas i östra delen av Ryssland, t. ex. vid 
Charkow (50” lat., norr från Azowska sjön). Vid Ural, i Caucasi- 
ska länderna och i hela Asien är hon alldeles okänd. Hon är 
alltså en av de foglar som nästan uteslutande tillhöra Europa. Det 
bör dock -härvid anföras att Gladan, som nu saknas i Irland var 
ganska allmän där, ännu för 100 år sedan, men blivit utrotad. Uti 
Smiths History of Cork, 1749, säges att Gladan fanns hela året 


236 ORDN. 3. ROVFOGLAR. 


om och var så allmän att hon ej behövde av honom beskrivas 
(Thompson Fn. of Ireland). 

Gladan är, överallt där hon förekommer, en väl bekant fogel, 
som visar sig mycket, svävande omkring i stora präktiga kretsar, 
med stilla vingar, flera timmar oavbrutet och ofta till en höjd 
hvarifrån hon knappt mera synes för blotta ögat; få andra foglar 
torde flyga med lika liten ansträngning. Hennes flykt synes ganska 
långsam, emedan vi vanligtvis se den på stort avstånd; men en 
närmare uppskattning derav visar, att hon åtminstone rör sig framåt 
med en hastighet av mera än 10 alnar i secunden, d. ä. 2 svenska 
mil i timmen. Hon är dock ganska trög och hvilar mycket, helst 
i träd; men om dagen ser man henne ofta sitta timtals på en sten. 
Ofta ses hon gå eller hoppa tämligen ovigt på marken. Under 
flykten låter hon ofta, under fuktigt väder, höra sitt gälla, lång- 
dragna skrik, såsom: hiäh; hiäh-hi-hi-hi-hiäh! Skånska Bonden 
säger att "Gläntan" mår illa mot regn och skriker: det sviii-der. 
— Födan består mest av grodor, möss, sniglar o. d. ävensom av- 
skräden och döda, ruttnande djur; men under fortplantningstiden 
trakterar hon gerna, då tillfälle gives, både sina ungar och sig 
sjelf med små fogelungar, såsom av gäss, höns, o. s. v. Emeller- 
tid är den skada, hon härigenom förorsakar, obetydlig, isynnerhet 
som hon oftast låter lätt avskräcka sig från anfall, t. o. m. blott 
genom den gamla gåsen eller hönan. — Boet lägges endast i större 
eller mindre skogar, på toppen av tjocka träd. Det liknar de övriga 
större rovfoglarnes, och samma bo torde väl kunna begagnas, un- 
der olika perioder, ömsom av flera arter, såsom av Glada, Fiskörn, 
Havsörn och Stork; men vanligen plägar hvarje bo under en lång 
följd av år begagnas av samma art. Boet tillökes årligen av det 
par som vill där bosätta sig för sommaren, och Gladan använder 


dertill gerna tygtrasor, i smutsigaste tillstånd.  Gladans ägg pläga 


vara 3, smutshvita med spridda brunaktiga fläckar. 


Synonymi. JFaleo milvus Linn. S. N. X (Fn. Sv.). — Lath. 37; — 
Gloger Handb. 81; — Accipiter regalis Pall. Zoogr. 355. — Milvus regalis 
Ranz. (ex Bellon., Briss.); — Keys. et Blas. sp. 32; — Nilss. Fn. I, 66. — 
M. ictinus Sav Egypte. 


BRUNA GLADAN'(Milvus ater), 40; — mörkbrun, ryggsidan knappt fläc- 
kig; undertill mera rödaktigt brun med svarta skaftstreck, omgivna av 
ljusare färg, — Huvud och hals hvitaktigt grå med bredare, svarta skaft- 
streck. Hela stjerten mörkbrun (ej rödaktig); på inre fanen med v. p. 
10 smala, otydliga men nästan hela, mörkare tvärband. Stjertklyften ej 
djup, 25--35 mm. Näbb svart; vaxhud och fötter brandgula; iris gulgrå. 
Något mindre än föregående: vinglängd omkring 440 mm. 

Denne fogel har väl ännu aldrig veterligen blivit anträffad i Sverige; 
men han finnes oss så nära, att det skulle vara mindre underligt om en 
sådan visade sig här. Imellertid skiljer södra delen av Östersjön, hvil- 
ken fogeln är alltför trög att utan tvingande yttre omständigheter över- 
fara. Denna art Glada finnes i hela södra och mellersta Europa och, 
ehuru tämligen sällsynt, ända opp till Östersjön, samt i norra Afrika 
och vestra hälften av Asien, på det sydligare Europas bredd. — I hela 
östra och södra Asien, Australien och Afrika förekomma några högst 
närstående former, som dock skilja sig genom obetydliga olikheter i 
färgen. — Hon flyger lika lätt som egentliga Gladan och förer nära nog 
samma levnadssätt; men hon skriker vida mera, med ett gnäggande läte, 
håller sig nästan uteslutande vid vatten och lever mera av fisk och ruttna 
djur, samt avskräden av alla slag, hvarföre han ofta kommer till bebodda 
ställen. Sjelf säges hon sällan fånga levande rov; men hon uppgives ha 
för sed att anfalla Falkar och Hökar, som gripit sig ett djur, och att flyga 
skrikande omkring dem, då de släppa sitt byte, hvilket hon tillegnar sig. 
Isynnerhet skall den afrikanske Milvus parasiticus, som blott skiljer sig 
från denna genom sitt gula näbb, huvudsakligen leva på en sådan 
snylt-jakt. 

Synonymi. Falco ater Gm. Lath. 38 (ex Briss.); — Gloger Handb. 
382; — Accipiter Milvus Pall. 1. c.; — Milvus niger Keys. & Blas. (nomen 
ex Briss. ubi descr. falsa vel alius sp.); — Fritsch Eur. 26. 


ÖRNSLÄGTET. 237 


9. VESPHÖKSLÄGTET (Pernis). 


Trakten mellan öga och näbb tätt beklädd av små, rundade 
tilltryckta fjädrar, utan borst. — Detta kännetecken är ensamt till- 
räckligt för slägtets igenkännande, då alla Övriga rovfoglar ha borst- 
lika, glesa fjädrar, ställda nästan i en hvirvel, mellan öga och näbb; 
men flera andra goda kännemärken tillkomma. Fötternes hud är 
fjäll-likt delad, utan tvärsköldar på fotstyckena, som äro på roten 
fjädrade. Intet hudveck mellan tårna (hvilket finnes på alla de 
föregående). Klor långa, föga böjda, med stor, bred intryckniung 
undertill. Näbb tämligen stort, men svagt, med jämnt utrundad 
överkäkskant, utan tecken till flik eller utvidgning. - Näsborrar 
(såsom Gladans) sneda, ovanifrån täckta av mjuk hud. Vingar 
slora, såsom hos Vråkar och Örnar. Stjerlen rundad, räcker föga 


ulöver vingspetsarna. 


130. VESPHÖKEN (Pernis apivorus), Pl. XXIX, fig. 2, 3; — 
(igenkännes bäst på de nyss anförda slägtkännetecknen). Ryggsidan 
är mörkbrun, och stjerten gråbrun med 3 (eller 5) bredare, svart- 
bruna och väl begränsade tvärband, samt flera mellanliggande, sma- 
lare, ljusare och mindre tydliga. De två sista svarta banden pläga 
stå ganska långt åtskilda. Alla kroppsfjädrarne vid roten hvita; 
förövrigt är färgen högst ombytlig. Undersidan är stundom mörk- 
brun med svarta skaftstreck, men vanligare hvitfläckig eller hvit 
med stora bruna fläckar, eller nästan rent hvit. Huvudet varierar 
på samma: sätt: brunt, fläckigt — hvitt, ofta med en stor svart fläck 
omkring ögat (se fig. 3). — Dessa olikheter tillhöra icke olika kön 
eller åldrar utan kunna förekomma hos hannar och honor, gamla 
och unga; men de äldre hannarne igenkännas på huvudet, som 
ovantill och på sidorna är askgrått. 


Svenska Foglarna. 


i Skåne. 


Iris hos de äldre hög-gul; 


hos de yngre gulgrå. Storlek ungefär som Ormvråkens: vinglängd 
omkring 400 mm. 

Vesphöken förekommer hos oss till trakten av polcirkeln; han 
är funnen häckande nära derintill, liksom i mellersta Sverige och 
Mot söder säges han häcka till Alperna samt i Böhmen 
och mellersta Ryssland; men i Europas sydligare länder är han dels 
okänd, dels uppgives han säsom blott sällsynt sträckfogel, höst eller 
vinter (t. ex. i Sydryssland, Ungern, Toscana och Sicilien). I norra 
Afrika tyckes han allsicke förekomma, ty Räppels uppgift, att han 
skulle träffas i Egypten och Arabien, bestrides av de nyare resande. 
Dock finnes ett exemplar på Museum i Leyden, som är dödadt 
ända ned i Guinea, på Guldkusten, i Augusti 1842. — Mot öster 
finnes han genom hela mellersta Asien, sannolikt blott i ringa 
mängd, samt på Japan; men 1 Indien och hela Sydasien är han 
okänd. -— Från hela det område han om sommaren bebor, säges 
han utflytta över vintern, October —April, liksom från Sverige; hvar- 
vid han samlas i små sällskaper. Men då han ingenstädes mot 
söder säges allmännare förekomma under denna tid, så är det ovisst 
hvarest han tillbringar vintern. Exemplaret från Guldkusten visar 
att han kan ströva vida omkring, och man skulle kunna föreställa 
sig att han flyttade långt in uti Afrika. Men sannolikt stannar han 
även på närmare håll. Överallt synes han förekomma ganska spar- 
samt, hvarföre blott ett mindre antal kan förekomma om vintern 
i hvarje land met söder, och ifall dessa leva vidt kringspridda så 
måste de föga bemärkas, isynnerhet som: de sannolikt ofta blivit 
förväxlade med Buteo vulgaris. 

Det som mest utmärker denna hökart, är att hans huvudsak- 
liga föda utgöres av Bi och isynnerhet Getingar samt dessas larver 
och puppor. Med mycket och ihärdigt arbete säges han ur jorden 
uppgräva Getingbon, hvilkas, med larver och puppor fyllda kakor, 

60 | 


238 a ORDN, 3. ROVFOGLAR. 


ban dels sjelv urplockar, dels bär till sina ungar. Nyare författare 
påstå, att han aldrig förtär eller ens fångar eller dödar Getingar, 
och säkert är att han icke skulle kunna taga dem i flykten; men 


det är dock vanligt att i hans mage finna ymniga lemningar av 


dessa steklar; möjligtvis av sådana fullvuxna, men ännu ej utflugna 


Geltingar, som han tagit ur kakorna. Han förtär ock bi och humlor 
samt allahanda insekter och synnerligen fjäril-larver, samt dessutom 
sniglar, amfbier, möss, fogelungar o. d. liksom de förut uppräknade 
ehuru de sednare i mindre mängd. Han kan således sägas göra 
ingen skada, men mycken nytta. Även tyckes han, såsom föda, 
på eftersommarn äta bär, liksom Sångfoglarna; men i hans mage 
finnes vanligen ymniga granbarr, löv, blomhängen o. d. hvilka han 
torde förtära av samma orsak, för hvilken andra rovfoglar behöva 


svälja fjädrar, hår m. m. — Boet lägges på träd; det liknar andra 


-rovfogelbon, och säges inuti, eller rättare ovanpå, beläggas med :. 


friska lövqvistar. Äggen skola värpas sent, i Maj eller Juni, och 
vara 2 till 3, rödgula eller blekare, mer eller mindre fläckiga av 
rödbrunt. Han uppgives lätt bli ganska tam, då han gerna lever 
av mjölk och bröd, söta frukter o. d. | 


Falco apivorus L. X (Fn. Sv.); et XII; — Lath. 52; — 
— Nilss. Fn. I, 73. 


Synonymi. 
Gloger Handb. 78; — Pernis apiv. Cuvier RB. A.; 


10. FISKLJUSESLÄGTET (Pandion Sav.). 


Stora arter med trinda klor, utan intryckning undertill, '3:dje 
vingpennan längst. — Klornas bildning är tillräcklig för att skilja 
slägtet från våra övriga rovfoglar, som alla ha klorna undertill 
urgröpta, eller åtminstone platta, med 2 kanter. Ett sydländskt 


slägte, £lanus, har dock trinda klor såsom Pandion; men dess arter 
äro små, med andra vingpennan längst. Fiskljusarne ha dessutom 
några för sig mer eller mindre egna bildningar. Liksom på före- 
gående slägte äro fötterne tjocka, med fjällikt delad hud utan större 
tvärsköldar och utan hudveck mellan tårna; men de äro nästan 
så föga befjädrade som på en del vattenfoglar: fjädrarne på sken- 
benet (tibia) äro ganska korta och fotstycket (tarsus) är blott frampå 
roten svagt fjäderklädt. Yttre tån kan vändas starkt utåt, eller 
nästan bakåt, såsom Ugglornas, och de små vårtor, hvarav huden 
under tårna består, äro taggspetsade, eller försedda med en liten, 
hvass, något böjd hornspets, hvarigenom dessa foglar lättare kunna 
fasthålla de hala fiskar, hvarav de leva. Klorna äro stora, alla 
av nästan lika storlek och svagt hoptryckta; — den mellerste har, 
på inre sidan, vid ryggen, en intryckt, skarpkantad rand. — Näbb 
och näsborrar alldeles såsom på föregående slägte; näbbet är blott 
något större och starkare. Vingarne ganska långa; de räcka något 
utöver stjertspetsen, men tämligen smala: första armpennan betydligt 
kortare än handtäckfjädrarne. Stjerten tvär. 

131. FisKLJUSEN (Pandion haliaétus), P1. XXIX, fig. 1; — 
mörkbrun; hela undersidan hvit, på strupens nedersta del brunaktig 
eller fläckig. Huvud och bakhals hvita, svartfläckiga eller strim- 
miga; ett bredt svartaktigt band genom ögat nedåt halsens sidor. 
Stjertpennorna ha på infanet 6 bleka eller hvita, breda tvärband. 
Vinglängd SE mm. — De 
yngre ha ryggsidans fjädrar hvitkantade, och 6 å 


Näbb svart; iris -gul; fötter grå. 
7 hela, mörka 
tvärband på stjerten. — Fläckarne på huvud och kräva äro mindre 
på äldre hannar, eller försvinna till en del fullkomligt. 

Fiskljusen, som ock benämnes Fiskhök eller Fiskörn, är åter 
en av dessa verldsborgare, som finnas kringspridde i alla jordens 


ÖRNSLÄGTET. 239 


delar. Han förekommer häckande i hela Europa, så långt skog 
finnes, ända från Finmarken till Medelbafsländerna, samt från Irland 
till Kamtschatka och Japan. Vidare finnes han i hela Afrika, ända 
ned i Cap-colonien, samt i Indien, på indiska öarna och i Australien; 
samt i hela Amerika, från Canada till Brasilien och än sydligare. 
Man har visserligen trott sig böra urskilja flera arter, och visst är, 
alt de som bo i varma länder, vid lika ålder och av samma kön 
ha vida mindre svart eller brunt på huvudets och nedre strupens 
fjädrar; men denna olikhet tilltager småningom efter climatet, så 
att ingen gräns kan uppdragas. — I alla något nordligare länder 
är han regulier flyttfogel, och är borta från hemorten ungefär från 
September till April. 
omkring under samma tid, men redan i södra Europa skola många 


I sydligare länder strövar han sannolikt vida 
bli qvar över vintern. Han lever enslig: makarne vistas blott un- 
der fortplantningen tillsamman. Hans föda utgöres endast av fiskar, 
som han sjelv fångar i insjöar, kärr eller floder med klart vatten. 
Då han ser en fisk något nära ytan, stannar han och håller sig en 
stund fladdrande över den, nästan såsom Tornfalken, samt nedstör- 
tar i något sned riktning med framåtsträckta fötter, för att gripa 
fisken med klorna. På betydligt djup kan han ej fånga den, san- 
nolikt knappt vid mer än en fot under vattenytan; dock säges han 
dervid stundom komma helt och hållet under vattnet, men med 
några starka vingslag är han strax åter uppe, och emedan han 
håller sina fjädrar väl avputsade med fettet ur den ovanligt stora 
svanskörteln, så bli de ej våta, utan äro strax befriade från allt 
vatten blott genom en lindrig skakning. Det är tydligt att han 
oftast måste misslyckas i sin fångst, och således måste vara i stän- 
dig verksamhet midt på dagen, för att ej bli utsatt för svält, Med 


sina stora klor och tår kan han naturligtvis ej gripa småfisk, hvar- 
före hans föda utgöres av fiskar ungefär från + skålp. till 4 å 5 
skälp., såsom Gäddor, Id, Laxöring, Ål 0. 8. v., och i sydligare 
länder Karp. Då han vågar sig på betydligt större fiskar lärer det 
understundom hända att han blir neddragen under vattnet och 
drunknar. -Varmblodiga djur rör han icke och sannolikt icke heller, 
eller blott i nödfall, Amfibier. 
han helt och hället vägra att äta kött. 


han alltså i fullkomlig fred, hvarföre de alldeles icke frukta ho- 


Till och med i fångenskapen lärer 
Med Vattenfoglarna lever 


nom, men veta väl att skilja honom från Örnarterna, av hvilka de 
hava allt annat än ett vänligt bemötande att befara. — Boet lig- 
ger alltid på stora träd i skog, ofta längt från vatten. Det liknar 
Gladans m. fl. större rovfoglars bo och har 3 till 4 fots bredd, samt 
ofta än större höjd. Äggen äro 3 till 4. De läggas i Maj—=Juni 
och äro hvitaktiga med större rödbruna fläckar och prickar. — In- 
vändigt är skalet vackert grönt..— Av fogelns levnadssätt synes 
att han ej kan bli egentligen skadlig för oss annat än där som 
finnas anlagda dammar för fisk och isynnerhet Karp; men i dessa 
kan han göra betydlig förödelse, hvarföre han i Tyskland hatas och 
förföljes. Han är dock ganska varsam och svår att åtkomma. Bäst 
fångas han uti slagjern, lagda under vattnet, med fisk till bete. — 
Han lärer ej kunna bli tam och torde böra anses i alla hänseen- 
den för en av de lägst stående Rovfoglar. i 


Synonymi. Falco haliaetus Linn. S. N. X et XII (Fn. Sv. etc); — 
Lath. sp. 30; — Gloger Handb. p. 56; — Pandion fjluvialis Savigny, 
Egypt.; — Pand. hal. Cuv.; Keys. & Blas. sp. 18: — Nilss, Sk. Fn. I, 
62; — Fritsch. Eur. p. 18. — P. carolinensis et cayanensis (Gm): — P. 
leueocephalus Gould (Australia). : 


240 


Fjerde Ordningen, 


HÖNSFOGLAR (Galline). 


Rasores Ill. 


ksöm rovfoglarne utgöra Hönsen en ganska naturlig ordning 
och äro lätt igenkänneliga, genom sitt hela yttre utseende, ehuru 
man snart finner att flera av de hithörande fogelslägtena äro till 
sina flesta delar ganska olika bildade, hvarföre det blir svårt att 
lemna en kort och bestämd difinition för hela ordningen, igenom 
hvilken denna lätt igenkännes och noga avskiljes från alla andra 
fogelordningar. — Imellertid blir den tämligen väl och uteslutande 
bestämd genom följande kännetecken: 

Huvudet är i förhållande till kroppen ganska litet, med kort, 
svagt näbb, hvars öfverkäk är hvalvlik och har trubbig, något ned- 
böjd spets. Fötterna;starka med från roten utspärrade (ej hopvuxna) 
tår, beklädda av hårda, hornlika sköldar och försedda med trubbiga, 
föga böjda klor. Dessutom ha fiädrarne en egen hårdhet och glatt- 
het och äro mindre elastiska samt kännas mindre lena än på andra 
foglar. 

Det lilla huvudet är ett av de drag, som mest utmärker hön- 
sen. De överträffas ej häruti av andra foglar, men många bland 
slägtena av lägre ordningar ha det ejstörre, såsom Gäss, Hägrar och 
andra länghalsade Vadare samt Vattenfoglar. Till och med Duvor- 
na, några amerikanska Gamarter och Lyrfogeln (Menura) bland 


sjelva Tättings-ordningen, ha det knappt större än Hönsen. — Näbbet 
är alltid kortare än huvudet, kullrigt, med böjd rygg och något 
böjd muns3pringa, men tämligen rät undersida. Det är svagt till 
följe av de stora näsborrarna, som äro belägna framom näbb- 
roten och gränsa nära intill näbbkanten, emedan käkbenet där är 
ganska smalt. De äro alltid mer eller mindre övertäckta av en 
mjuk hud, som dock ofta är fjädrad. Underkäken är alltid ganska 
svag. Överkäkens ända är alltid nedböjd samt kullrig, med rundad 
och något bred spets, som skjuter fram över underkäken. En vax- 
hud ovanpå näbbroten förekommer ofta, liksom hos Rovfoglarna. 
Fjädrarne' synas vara mindre utbildade än hos de flesta foglar, 
men kännas, då de vidröras, hårdare och glattare än hos andra. 
Fanet består av temligen grova strålar; men både dessa och sjelva 
fjäderskaftet ha ringa styrka och spänstighet, så att de lätt slå veck 


i stället för att böjas, och vid något hårdare medfart brytas de tem- 


ligen lätt. Småfjädrarne äro härigenom mindre tjenliga, än de av 
andra foglar, att begagna såsom fyllnad i dynor och bolstrar, hvil- 
ket dock sker ganska mycket hos oss, hvarest man (åtminstone i 
Stockholm och norrut) har godt om fjäder av våra vilda hönsarter, 
Tjäder, Orre och Ripa. Då pennröret är ganska litet och dess- 


HÖNSFOGLAR. I | | | 241 


utom, liksom hela fjäderspolen, skört, duga de stora vingfjädrarna 
icke till skrivpennor. - Bifjädern, som på kroppsfjädrarne utgår un- 
der pennrörets navel, på skaftets undersida, är hos de flesta Höns- 
slägten större än vanligt hos foglarna. På en Ripa är den så 
lång som ”/Aa av den egentliga fjädern, men smalare. 

Vingarne äro, hos de flesta Höns, korta, rundade och ganska 
kullriga av de starkt böjda flygpennorna, och äro således tämligen 
dåliga flygredskap. Några slägten ha dem dock långa och mera 
spetsade, såsom Sandhönsen (Pterocles, Syrrhaptes). Men ganska 
allmänt hos Hönsen är det, att täckfjädrarne äro talrikare och 
större än hos de flesta andra foglar, så att de vanligen, på den 
hoplagda vingen, betäcka största delen av armpennorna, hvilka på 
de flesta Höns äro större 1 proportion, än på Vadare och Vatten- 
foglar i allmänhet. — Alla Höns ha 10 handpennor, av hvilka 
dock den första är tämligen kort. Armpennorna äro 12 till 20. 

Stjerten är högst olika bildad, lång eller kort, spetsad, run- 
dad, tvär eller kluven o. s. vy. Hos de flesta Hönsen består den 
av flera än 14 pennor och hos åtskilliga har den 20, eller flera 
än hos andra foglar; men några (sl. Penelope) ha blott 12 stjert- 
pennor liksom de högre foglarne. 

Fötternes form :är ganska ombytlig, såsom synes här nedan 
av beskrivningen på Ordningens olika avdelningar. Några slägten 
(Thinocorus m. fl.) som man väl svårligen kan skilja från Hönsen, 
ha till och med nedre ändan av skenbenet (tibia) naken, liksom Va- 
dare och Vattenfoglar. Baktån är hos en del (Megapodius) nästan 
så stor och till det yttre så beskaffad som hos 'Tättingarna; hos 
andra är den ganska liten och upplyftad över marken, eller saknas 
alldeles. På alla äro de tre framtårna från roten väl åtskilda, ehuru 
oftast förenade genom ett kort, löst hudveck, men icke, såsom 
vanligt är hos de högre foglarna, tätt hopbundna eller hopvuxna. 


Svenska Foglarna. 


Hela tån avsmalnar småningom från roten mot spetsen och har för- 
sta ledstycket längst. Det sista (kloleden) är litet och föga rörligt. 
Alldeles egna för Hönsen äro de sporrar som hos en betydlig 
del av arterna förekomma på fotstyckets baksida. Vanligen är det 
blott hannarne som ha dem utbildade; men på alla de arter, hos 
hvilka sporrar förekomma, ser man dem antydda, även hos honorna 
och ungarna, genom ett hudfjäll eller en liten hornsköld, som är 
större och högre än de kringliggande och som igenfinnes på sam- 
ma ställe, hvarest hannens sporre sitter, hvilket är nedom midten, 
något åt insidan på fotstycket. Sporren är ursprungligen en ut- 
bildning av detta hornartade hudfjäll, som uppväxer i form av en 
kägla, hvilken består av hornämne och blir uddhvass genom nöt- 
ning, liksom boskapens horn. Men liksom hos dessa, utväxer från 
det underliggande benet (tarsus) ett benutskott, som fyller spor- 
rens (liksom hornets) ihålighet. — Dessa sporrar äro goda vapen, 
som mest pläga begagnas vid hannarnes inbördes strider, men 
även understundom tjena till försvarsvapen mot andra djur. 

En betydlig del av Hönsen utmärka sig dessutom genom egna 
utbildningar av huden på eller omkring huvudet i form av nakna, 
mjuka eller nästan läderartade fläckar eller utväxter, t. ex. vanliga 
Hönstuppens kam och hänghudar, Kalkonens hängande slöre över 
näbbet samt hänghud på strupen, och nakna, köttartadt knöliga hud 
på huvud och hals; de nakna kinderna på Höns- och Fasanslägtena 
m. fl. Dylika hud-utbildningar finnas dock även hos flera andra 
foglar, såsom hos några Andsorter, hos några 'Tranor och Storkar, 
hos de amerikanska Gamarna, samt inom 'Tättings-ordningen hos 
flera av familjen Sturnina (Gracula, Sturnus carunculatus, Creadion), 
hos någre Meliphaginer, Chasmorhynchus m. fl. De äro i allmän- 
het röda eller annars vackert färgade och förekomma antingen 


endast hos hannarna, eller mera utbildade hos dem. 
61 


2492 FJERDE 


Hönsfoglarnes vanligaste och liksom normala färg är simpel: 
gråaktig och mörkspräcklig. Nästan alla honor och ungar av denna 
Ordning äro så färgade och största antalet hannar äro föga olika. 
Men av en del arter prunka hannarne med de grannaste färger 
och utmärka sig dertill genom stora och ovanliga utbildningar av 
fjädrar eller hud (såsom Påfogel, Fasan och Hönsslägtena). Över- 
huvud finnas knappt bland andra foglar så betydliga yttre kön- 
skillnader som bland dessa; ty ehuru skillnaden i färger, till och 
med i fjädrarnes former, kan vara lika stor hos några slägten av 
andra ordningar”), så tillkommer hos Hönsen en vida betydligare 
olikhet i storleken, emedan hannarne ofta ha nära dubbelt så stor 
volum, eller vigt, som honorna (t. ex. vanliga Höns, Kalkon, Tjä- 
der, Orre m. fl.). — Av alla Höns äro års-ungarne lika tarvligt 
utstyrde som honorna, eller än mera gråaktiga, men ofta äro de 
dock ganska olika med dem. 

De inre delarne visa, liksom de yttre, åtskilliga likheter med 
Rovfoglarnes, men i de flesta fall en alldeles motsatt bildning. Det 
svaga näbbet förmår ej att sönderdela eller krossa födoämnena, hvilka 
derföre nedsväljas hela. Men de komma först ned uti Krävan, som 
är en stor, hudartad säck vid matstrupen, belägen under huden, fram- 


om gaffelbenet, men till sin function motsvarande de idislande dägg-” 


djurens våmb. Uti denna uppmjukas födoämnena och komma der- 
efter, genom slutet av matstrupen, ned uti Muskelmagen, hvars ca- 
vitet, såsom hos andra växtätande foglar, är tämligen trång, men 
utanpå, åt båda sidor, beklädd med ganska hårda och tjocka muskler, 
och, inuti, med en hård, läderartad hud. Här söndermalas de hårdare 
ämnena genom de båda motsatta musklernas verkan, av den hårda 
maghuden med tillhjelp av grov sand eller småstenar, som dessa 


ORDNINGEN. 


foglar begärligt nedsvälja med födan, samt beredas sålunda för upp- 
lösning av körtelmagens saft och i tarmen, samt i de 2:stora blind- 
tarmarna, hvarmed Hönsen äro försedda. — Skelettet är tämligen 
lätt igenkänneligt på det lilla huvudet med svaga ansiktesben och 
näbb; hopvuxna ryggkotor, hvilkas taggutskott äro förenade tiil en 
hel köl långs åt ryggen; stort bäcken med starka bakre extremite- 
ter och i förhållande små vingar; men isynnerhet genom det alltid 
svaga gaffelbenet, hvilkas båda grenar äro föga böjda och ligga nära 
intill bröstbenet, samt genom det stora bröstbenet, som hos de flesta 
slägten är ovanligen långsträckt bakåt, med långa, smala, frånskilda 
bakre (eller sido-)utskott, och med den ganska höga kölen, som bör- 
Jar långt bakom benets framända. Vingbenen äro ganska korta, och 
båda benen i underarmen (cubitus) äro nära lika tjocka, men starkt 
böjda och ha således ett större mellanrum. De räcka ej fram till 
ändan (Proc. coracoideus) av det stora bakre nyckelbenet. På föt- 
terna är första tå-leden längre och vida tjockare än de övriga: — 
Vingarnes och fötternes muskler ha alltid flera bensenor, men till 
olika antal hos olika slägten. Sådana finnas dock även hos flera 
Rovfoglar, Vadare och Vattenfoglar, ehuru vanligen ej så många 
som hos Hönsen. Musklerne äro i allmänhet stora och köttiga, samt 
fullständigare än hos alla andra foglar; ty ingen muskel, bland dem 
som tillhöra fogelklassen, saknas, men några, som annars pläga sak- 
nas eller blott vara ofullständiga, äro här stora och fullt utbildade 
(t. ex. subelavius, framom pectoralis minor, mellan stora och lilla 
nyckelbenet). Även de båda bröstmuskelparen äro ovanligt stora, 
såsom synes av den höga bröstbenskölen. Då dessa utgöra de 
egentliga flygmusklerna, skulle de tyckas förutsätta en ovanligt stark 
flygförmåga, och i sanning utveckla Hönsen en ganska stor kraft 


+) T. ex. Vidua, Coliostruthus och Euplectes m. fl. bland de Sparvartade; Malurus, Nectarinize, Ptilorynchus; Pholidauges et Calornis, Paradisez et Epimachi; de ame- 
rikanske så kallade Ampelis-arterne, Pipra, Rupicola; — Trogon, Trochili; — Anas Linn. 


HÖNSFOGLAR. 243 


under sin flygt; men sjelfva flygredskapets, vingens, ofullkomliga 
utbildning gör, att denna kraft, hos de flesta arter åtgår till en 
hastig vingrörelse och icke kan bli länge uthållande. 
blir sålunda bullrande men ej långvarig. 

Hönsen äro mest medelstora foglar, i allmänhet något mindre 
än rovfoglarne, men större än Spitarne. 


Flygten 


Tjädern, Kalkonen och 
Påfogeln äro de största av alla; flera sydländska Vaktel-arter av 
en Lärkas storlek: och isynnerhet sl. Hemipodius (som sakna 
baktå), äro de minsta hithörande. "Tamhönsen och Rapphöns- 
arterna höra till de medelstora inom Ordningen. 

Arter av dessa foglar finnas i alla jordens länder och saknas 
blott på de små öarna i Polynesien. Men de flesta äro ej vidt ut- 
bredda, utan tillhöra uteslutande ett enda, tämligen litet område och 
I hela Eu- 
ropa finnas blott 15, bland hvilka endast Vakteln och vår vanliga 
Rapphöna äro utbredda över hälften, eller något mera, av hela den- 


i hvarje land eller trakt pläga ej finnas många arter. 


na minsta bland verldsdelarna. Av våra 7 arter finnas i det egentli- 
ga Sverige (utom Lappland) blott 3 arter i större delen av landet 
(Orre, "Tjäder, Rapphöns); 2 andra (Hjerpe och Vaktel) blott i vissa 
inskränktare trakter, och en (Dalripan) blott vid och nära Lapplands 
eller fjäldbygdens omkrets. Norra hälften av Skandinavien har 5 
arter. Grekland, med hela landet söder om Balkan, tyckes, liksom 
Italien, blott ha 8 eller 9 arter. — De flesta av dessa foglar hålla sig 
vid hembygden under hela året utan att ströva omkring då de fin- 
na födan där. De flesta flyga dåligt eller åtminstone tungt och ej 
gerna eller ofta, annat än då de uppjagas. blott ganska få bland 
dem äro reguliera flyttfoglar; bland de europeiska flytta allenast 
Vakteln och de i södra Europa förekommande Sandhönsen. 
Största antalet Hönsarter tillhöra de fruktbara fälten i de var- 


ma climaten, men sådana finnas, till och med talrika, i alla sorter 


land: i öknar och steppländer leva Sandhönsen (Pterocles, Syrrha- 


ptes); i skog, Orfogelslägtet (Tetrao) m. fl.; på höga, snöbetäckta 
bergshöjder och i polarländerna, Riporna (Lagopus) 0. s. v. 

De fleste vistas blott på marken, och ega förmågan att springa 
ganska starkt. Många hvila dock äfven i träd, såsom Orren, eller 
tillbringa där största delen av sin tid, såsom de amerikanska Jaku's 
(Penelope). I allmänhet undvika de våt och sumpig grund. 

Till Hönsens egenheter hörer att de icke bada i vatten, utan 
1 torr sand eller lös jord, som de uppriva och inskaka mellan sina 
tjädrar, för att derifrån bortrensa främmande ämnen och avfall samt 
ohyra, hvarav de stundom äro mycket plågade. Vid annalkande 
fara, såsom då en rovfogel eller människa närmar sig, är det van- 
ligt att de »trycka sig» tätt utmed jorden med indraget hufvud och 
något utbredda vingar, liksom medvetande att de då likna en jord- 
klimp och således lättast undgå sin fiendes uppmärksamhet. Detta 
gäller isynnerhet om de gråaktigt och fläckigt färgade arterna, hvilka 
utgöra största antalet, samt om de likaså färgade ungarna och ho- 
norna; hvaremot de mera lysande och grannare färgade hannarne 
av en del arter måste använda andra medel att undslippa faran. 
Samma, av instinkten beroende sed återfinnas bland flera andra grå- 
aktiga, fläcktecknade foglar, t. ex. Lärkorna, hvilka även bada alle- 
nast i sand, icke i vatten. Sparvarne bada både i sand och i vatten. 

Alldeles egen för Hönsen är deras sed att krafsa i marken, 
för att med klorna uppriva hvarjehanda smått som tjenar till föda, 
både åt dem sjelva och åt ungarna. Man anser dem vanligtvis för 
växtätande; men de äro 1 hög grad allätande och livnära sig öm- 
som av insekter, larver, mask och sniglar samt av frö och frukter 
jämte växternas stjelkar och blad. Även med köttbitar hålla de 
stundom till godo, såsom man ständigt ser på våra Tamhöns, då de 
slåss om avfall från köken. Ofta äro Hönsarter inskränkte till blott 


244 | FJERDE ORDNINGEN. 


de hårda, ständigt grönskande, eller åtminstone qvarsittande, bladen 
av vissa små växter, såsom Riporna och Orrfoglarne under vintern, 
och de stå sig godt på denna magra kost, likom de idislande dägg- 
djuren på bara halm: men liksom dessa, behöva de mycket vatten 
och dricka mera än de flesta andra foglar. All föda måste sväljas 
hel, då de väl kunna avrycka ett blad m. m. men icke förmå att 
vidare sönderdela det erhållna; hvilken brist dock ersättes av deras 
starka muskelmage och det ymnigare förtärandet av grus och småsten. 

En stor del av Hönsen leva i månggifte, hvilket isynnerhet 
gäller om de större arterna, hvilkas hannar äro grannt färgade eller 
mycket större än honorna, såsom Fasaner och Tamhöns, Påfoglar, 
Kalkoner 0. s. v.; men de fleste leva i engifte, som till och med 
bland många tyckes vara för lifstiden (t. ex. Rapphönsen). Han- 
narne taga ingen del i äggens ruvning eller ungarnes värmande; 
ehuru de som leva i engifte troget följa honan och ungarne samt 
hjelpa till att skydda dessa. Hönsen uppföda blott en kull ungar 
om äret, men de fleste lägga många ägg, överhuvud flera än andra 
foglar; 12 till 20 stycken är ingenting ovanligt. Många arter lägga 
dock ett vida mindre antal, t. ex. Sandhönsen 3 å 4, Påfogeln ofta 
blott 5 å 6. Imellertid är Hönsens fortplantning i allmänhet stark, 
hvilket väl behöves, då de åtgå i stor mängd till föda åt rovdjuren 
och rovfoglarne, samt åt människan. — De fleste bygga inga bon, 
utan lägga äggen på blotta marken, hvaruti honan på sin höjd kraf- 
sat en liten fördjupning, som stundom kan vara betäckt av det på 
stället växande gräset. Dock påstås det att några amerikanska ar- 
ter, sl. Penelope och Crax, värpa i träd, på hvilkas grenar de sägas 
lägga en bale av qvistar m. m. Men inom denna Ordning före- 
kommer den märkligaste av alla olikheter i fortplantningen med 
samtliga övriga foglar, i det att några arter i Australien och på 
dithörande öar icke ruva sina ägg, utan värpa dem uti stora hö- 


gar af blad och jord, hvilka de sammankrafsat och hvarest äggen 
kläckas av solvärmen samt, enligt uppgift, av den värma som vpp- 
kommer genom färska växters sammanhopning, liksom i en nyupp- 
satt hö- eller halmstack. De arter, om hvilka detta gäller, äro de, 
som i nedanstående öfversigt av Ordningen uppföras under »Cohors 
» — Denna utveckling av äggen, som tyder på en likhet med rep- 
tilierna, visar, liksom flera drag av kroppsbildningen och lifsyttrin- 
garna samt den fullkomliga bristen på konstdrift, att Hönsen höra 
till de minst utbildade, eller lägst stående, bland foglarna. 

På honorna av de mera kända Hönsarterna, och sannolikt hos 
alla dem som ruva äggen, blir hela buken under liggningstiden naken, 
såsom en enda stor liggfläck. Detsamma ha vi redan anmärkt hos 
några Rovfoglar, t. ex. Perlugglan. — Äggen behöva tämligen lång 
tid ruvas eller värmas innan de kläckas. 'Tamhönsen ruva dem 
21 dygn; Orren 'och Rapphönsen lika länge; Vakteln 18 till-20, 
Påfogeln 30 dagar. Men ungarne äro, då de komma ur ägget, 
vida mera utbildade än alla andra fogelungar. De ha öppna ögon, 
äro betäckta av tätt dun och kunna genast springa samt söka fö- 
dan och förstå att trycka sig vid fara; men de behöva dock skydd 
och hjelp av modren, samt isynnerhet att värmas och torkas under 
hennes vingar och kropp. Efter några få dagar börja vingpennorna 
att utväxa, då ungen genast börjar flaxa med vingarna och snart 
kan flyga något litet; men den följande utbildningen går vida lång- 
sammare än hos arterna av de föregående Ordningarna, så att 
Hönskycklingen väl behöver ett par eller flera månader för att bli 
fullt utvuxen och fullbildad. — Hela denna utveckling, liksom nä- 
stan allt som hörer till fortplantningen, har en så stor olikhet 
med förhållandet hos Duvorna, att det tydligen visar, att dessa 
foglar icke kunna anses närslägtade med Hönsen. 

Då ungarne mot hösten äro nära fullvuxne inträffar deras första 


HÖNSFOGLAR. | 245 


ruggning, då hela fjäderklädnaden ombytes och de betydliga olik- 
heter visa sig, som hos många arter finnas mellan könen (t. ex. 
av Orren). Ombytet går dock långsamt, liksom de äldres rugg- 
ning. Hos några slägten, såsom Tetrao, Perdix m. fl. förekommer 
en särskild sommardrägt, som anlägges efter parningstidens 
slut och qvarsitter till höstruggningen. Denna drägt, som endast 
tyckes förekomma hos en del Höns, Vadare och Vattenfoglar, är 
vanligtvis blott partiell och intager allenast vissa delar av huvu- 
det och kroppens framdel; men stundom är den mera utbredd 
och hos några Änder (t. ex. de egentl. Gräsändernas hannar) är 
den nära fullständig. Då denna drägt förekommer utan vårrugg- 
ning, består högtids- eller vårdrägten av samma fjädrar 
som vinterdrägten, hvilket är det vanliga hos de nordiska 
Hönsen och Anderna. Men hos Riporna, som även rugga om 
våren, förekomma alla de tre drägterna, och vi få, under detta 
slägte, tala mera derom. Mest torde sommardrägten tillhöra de 
anförda Ordningarnas nordiska arter, hvilka äro utsatta för en 
längre kall än varm årstid och för en ganska stor olikhet i dessa 
ärstiders värma. 
lig än vinterdrägten; — i varmare trakter är antingen sommar- 
och vinterdrägt lika, eller bestående af samma fjädrar; eller, om 
en olikhet finnes, så är den om våren anlagda drägten den vack- 
raste och mest utbildade. Detta är även förhållandet med de 
arter af de högre fogelordningarna, som rugga två gånger om 
året, hos hvilka blott vår- och vinterdrägt, men ingen sommar- 
drägt tyckes förekomma. 

Sterila honor, eller sådana som genom sjukdom i äggstocken, 
kanhända även genom sin ålder, blivit ofruktsamma, förekomma 
oftare bland Hönsen än bland andra foglar. De äro kända bland 
alla tama och bland de flesta allmänna, vilda arter. 


Svenska Foglarna. 


Dessa ho- 


Här är denna drägt gråaktig och mindre pryd- 


nor förändras då genast, vid första fjäderombyte, och antaga, både 
till färg och form, ett utseende, som mer eller mindre närmar 
sig till hannens, samt efterapa mer eller mindre väl hans läte. 
De sterila honorna av hvarje art äro sinsemellan ganska olika; 
en del avvika föga från honornas vanliga utseende; andra kunna 
äga en förvillande likhet med gamla, fullt utbildade tuppar, hvil- 
ket tyckes bero dels av den tid steriliteten fortfarit: om ett eller 
flera år; dels av den ålder vid hvilken den började, hvilket kan 
ske ganska tidigt. Den är iakttagen efter första ruggningen, då 
fogeln blott är några månader gammal, och har befunnits kunna 
vara övergående. (Jfr Sundeyv. Zool. årsb. 1843 et 4, pag. 181). 
Sannolikt står denna sjukdoms vanlighet i nära förbindelse med 
den starka fortplantningsdrift och förmåga, som tillhöra dessa foglar. 

Man är väl ej vand att tillskriva Hönsen en verklig sång; 
men likväl förekomma: bland dem rätt vanligt läten, som helst 
tyckas böra få detta namn. Sådana äro t. ex. Orrens spel och 
Vaktelns slag, hvilka båda äro egna för hannarna och fortsättas 
länge samt upprepas ofta, såsom verklig sång; men de äro mera 
beroende av parningen och upphöra hos hvarje individ, så snart 
han fullgjort sina officia, utan att såsom hos sångfoglarna fort- 
sättas till en slags förnöjelse under äggens ruvningstid. Höns- 
tuppens galande och Kalkontuppens buller kunna väl fortsättas 
under större delen av året, men äro i andra hänseenden egna, 
och alla dessa läten äro mera skrikande eller bullrande och mera 
beroende av vrede eiler andra sinnesåaffekter, än som tillhör en 
verklig sång. 


Hönsordningen utgöres av några ganska naturliga huvud- 
grupper, nämligen: 
62 


te 


DE 


COHORS 1. 
som kunna tätt tillslutas av den mjuka huden, samt mer eller 


Petraonmiformes, med fjäderbetäckta näsborrar, 


mindre fjäderbeklädda fötter, utan sporrar. 

Fam. 1: Pteroclin2 (Sand- och Stepphöns) med ganska 
korta och svaga fötter samt långa och spetsiga vingar. — Från 
gamla continentens varmare öken och steppländer. — SI. Pterocles, 
Syrrhaptes. 

Fam. 2. Tetraonin& (Orfoglar) med starka, medelmåttigt 
stora fötter, och korta, rundade vingar. — I norra delen av båda 
continenterna. — TLetrao; Lagopus. 


COHORS 2... Phasianmformes (Fasanartade) med nakna näs- 
borrar, övertäckta av ett kullrigt, glatt och häårdt hudlock eller 
fjäll, som icke tätt tillsluter öppningen; starka och någorlunda 
stora fötter med tämligen liten, vid roten starkt upplyftad, eller 
ingen .baktå, hvars klo är mindre än framklorna, som äro medel- 
måttigt stora och vanligen något nedtryckta. ”Tarserne oftast för- 
sedde med Sporrar (som allenast tillhöra denna Huvudavdelning 
och hvarom vi talat förut, sid. 241). 
dade. 

Fam. 3. 
hoptryckt stjert, som vanligen föres något upplyftad. Sporrar 
finnas alltid, och oftast nakna hud-bihang på huvudet (tuppkam, 


Vingarne kullriga, run- 


Phasianine (Fasaner och egentliga Höns) med 


hänghudar) samt nakna kinder. De tillhöra blott den varmare 


delen av Asien med Sundaöarna. — SI. Gallus, Phasianus, Argus. 


Fam. 4. Pavonine (Påfoglar) med platt, något lång stjert. 
Sporrar finnas alltid; ofta 2 par. Ofta nakna ställen på huvud 
eller hals, men inga eller blott små hänghudar, (dock horn hos 
Tragopan). 


Pavo, Polyplectron, Lophophorus, Ithaginis, Tragopan Cuv. 


Mest stora arter, från samma land som de förra. — 


46 " FJERDE OBDNINGEN. 


ram. 5. Perdicine2 (Rapphöns) med platt, kort stjert. — 
Sporrarne saknas hos nära halva antalet men finnas hos de öfriga 
och äro hos många 2 par, liksom hos de föregående. Arterna mest 
medelstora eller små; från nästan alla varma eller tempererade 
verldstrakter. — (De ha vanligen blivit sammanförda med Te- 
traones; men högst orätt, då de föga skilja sig från Påfoglarna 
och sammanfalla med dem genom tydliga mellanformer, samt en- 
dast skilja sig genom stjertens längd). — Perdiz (med Franco- 
linus), Ortyx, Cryptonyg, Coturmiz. 

Fam. 6. Tridactylese (Tretåiga), sakna baktå. — Blott små 
arter från gamla continentens varmare delar och Australien. Alla 
utan sporrar. Förövrigt som de förre. — SL. Hemipodius. 

Fam. 7. 


delen nakna huvud och hals, prydda med hvarjehanda hudutväx- 


Gymnocephala (Barhuvade), med till större 


ter. — Vi sammanställa här 2:ne ganska eget bildade slägten, 
som väl sinsemellan synas mindre närslägtade, men som båda 
synas visa ett närmande till Gamarna (Vultur, Cathartes). Egent- 
ligen torde de böra räknas till Familjerna 4 och 5. 

Gallopavo Gessn. Briss. från Amerika, hvarest de företräda sl. Pavo 
(försedde med sporrar). 

Numida Linn., från Afrika; närmast sl. Perdix (utan sporrar). 


COHORS 3. 
föga upplyftad baktå (knappt smalare än framtårna); alla tårnas 


Macronyches: Fötterne ganska stora med stor, 


klor stora, starka, föga böjda, och den bakre nästan så stor som 


mellanklon. Sporrar saknas. Näsborrar nakna, öppna. Vingar 


korta, rundade. — Alla arterna från Australien och kringliggande 


öar. De äro märkvärdige såsom de enda foglar, hvilkas ägg icke 


kläckas genom ruvning, hvarom se nyss förut (sid. 244). Ungarne 
komma fjäderklädde ur ägget. 


HÖNSFOGLAR. 247 


Fam. 8. Catheturinse, med hoptryckt stjert, liksom Fa- 
sanerne och tamhönsen, till hvilka de mycket närma sig. Tjockt, 
kullrigt näbb; en stor del av huvud och hals nakna. — SI Ca- 
theturus (Talegallus!), Megacephalon, Lipoa (Leipoa»). 

Fam. 9. Megapodiins2, med kort, platt stjert, smalare 
näbb och fjädradt huvud. Klorna äro längre och rätare än de 
föregåendes. — SI. Megapodius. 


COHORS 4. Arboricole (Trädhöns), med tämligen lång, 
platt stjert av blott 12 pennor. Fötterne starka med tämligen 
stora, hoptryckta och mera böjda klor; bakklon ej mycket mindre 
än mellanklon. Inga sporrar. Näsborrar nakna (utom hos Oreo- 
Vingar rundade. — De tillhöra blott den varmare delen 
av Amerika och leva i skog, hvarest de mest vistas bland trä- 
dens grenar, på hvilka de bygga enkla, platta bon av qvistar 
och dylikt. 

Fam. 10. Cracin& (Hocco's) med högre tarser och föga 


hoptryckta klor; tjockt hoptryckt näbb, på roten beklädt av en 


phasis). 


vaxhud och oftast med en knöl i pannan, samt hela huvudet ovan- 
till beklädt av upprätta, i spetsen framåt böjda fjädrar. — Crax L. 

Familia 
tydligt hoptryckta klor, smalare näbb 0. 8. Vv. — ÖOreophasis, Pe- 


Penelopine (Jaku's) med något kortare tarser, 


nelope. 


COHORS 5. Struthioniformes (Strutslika höns) med smalt, 
något långsträckt näbb och munöppningen kluven ända bakom 
midten av ögat. 
ska liten, högt upplyftad baktå, som icke räcker ned till marken. 
Stjerten är ganska liten, ofta dold; vingarne korta, rundade; näs- 


borrar nakna. De äro blott mindre eller medelstora arter, som 


Fötterna nakna, starka, utan sporrar, med gan- 


springa starkt men flyga dåligt och i sitt utseende visa mycken 
likhet med Strutsarna samt ha benen i gommen och huvudskår 
lens botten bildade såsom hos dem; men de skilja sig derifrån 
genom fjädrarnes beskaffenhet, genom vingar som äro tjenliga för 
flykt, hög köl på bröstbenet m. m. De tillhöra det tropiska och 
sydliga Amerika, och utgöra blott en enda naturlig familj. 

Fam. 12. Crypturin&e: Sk Crypturus (Tinamus Lath.), 
Nothura, Bhynchotus. 


COHORS 6. 
korta fötter, som äro nakna ända opp på spetsen av tibia (såsom 


Subgrallatores, med långa, spetsiga vingar och 


på Vadarna, till hvilka de utgöra en tydlig övergång). — Sporrar 
saknas; baktån ganska liten; näbb kort, tjockt; näsborrar nakna. 


Fam. 13. Thinocorine, grå, fläckiga (Lärk-färgade) 
med mjuk hud kring näsborrarna. — I södra delen av Sydame- 
rika, hvarest de ersätta gamla continentens Sandhöns. — SI. 


Thinocorus, ÅAttagis. 

Fam. 14. Chionidin&, hvita med en hård och något rör- 
lig vaxhud, såsom en slida, på näbbroten. — Från öar i södra 
ishavet. — SI. Chionis. 


De slägten och arter, som kunna uppföras i Sveriges fauna, 
äro följande: 


1. ORHÖNS-SLÄGTET (Tetrao). 


Näbbroten beklädd av en mjuk, tätt befjädrad hud, som bil- 
dar ett lock över näsborrarna, hvilket kan tätt tillslutas. Vin- 
garne kullrige, rundade: 4:de pennan är en bland de längsta. 


248 FJERDE ORDNINGEN. HÖNSFOGLAR. 


Fotstyckena (tarserna) fjädrade ända ned till tårna. ”Tårna 
nakna. 

Över ögat finnes alltid en naken, vårtfull, röd hudstrimma, 
såsom ett ögonbryn, som blir större och mera högröd under fort- 
plantningstiden och som alltid är betydligt mindre hos honorna 
och om vintern. Ofta är den inviken och dold under fjädrarna. 
Förövrigt är huvudet tätt befjädradt. — Långs under sidorna av 
hvarje tå finnes en kam-lik rad, eller frans, av längre utvuxna 
hornartade hudväårtor, hvilka avfalla om våren, då parningstiden 
slutar, men återväxa om sommaren. 

De hithörande arterne sitta ofta i träd och leva mest i skog, 
hvarföre de, jemte Hjerpen, i mellersta och norra Sverige vanligen 
kallas Skogsfogel, hvilket namn dock icke passar såsom 
slägtnamn; dels emedan det även innefattar Hjerpen, som vi anse 
oss böra avskilja, dels emedan största antalet foglar äro skogs- 
foglar. Det här ovanför antagna namnet Orhöns eller Orfo- 
gel har sannolikt i forna tider varit ett gemensamt namn för 
dem hos oss, liksom i Tyskland och Schweitz.  C. Gessner kallar, 
på 1500-talet, ”Tjädern och Orren: grosser och kleiner Orhan, 
och Albertus Magnus ger, på 1200-talet, samma namn åt Tjädern; 
nu, i Tyskland, Auerhahn. Dessa namn ha nästan samma bety- 
delse som Skogsfogel, och härleda sig, såsom Nilsson anmärker, 
från det gamla namnet Or eller Ur, eller ännu i Skåne Ora, som 
betecknar gammal skog (vild, stenig, ej upprensad; d. ä. Urskog). 
Namnet Orre är blott en förkortning av Orfogel, som ännu i flera 
svenska landskap är Orrens vanliga namn, liksom Aarfugl i 
Norrige. Urogallus är en latinisering av Orhahn. — Vi anmärka 
här blott att en nordamerikansk art, 'Tetrao cupido, icke lever i 
skog, utan blott på skoglösa hedar. 


Den så kallade Skogsfogeln, eller Orhönsen, Orre och 'Tjä- 


der, tillhopa med Hjerpen, utgöra, jämte Dalripor och stundom 
ett ringa antal Fjäldripor, en ganska betydlig exportartikel för 
Norrland och Dalarna. De fångas där om hösten och vintern i 
stor mängd med snaror och uppköpas av fogelhandlare, som in- 
packa dem hårdt frusna uti egna, dertill inrättade slädar, för att 
införas till städerna och isynnerhet till Stockholm, hvarest natur- 
ligtvis största avsättningen blir. En sådan släda plägar, om den 
fylles med blott en sort fogel, rymma v.p. 100 par Tjäder eller 
200 par Orrar, eller omkring 800 stycken av Ripa eller Hjerpe. 
Oftast finnas dock flera arter tillhopa i en släda. — Det har icke 
lyckats mig att erhålla noggranna uppgifter på antalet av de till : 
Stockholm införda fogelslädorna; men efter egen iakttagelse un- 
der flera år och efter förfrågningar i de två s. k. Helsingegårdarne 
vid Hötorget, hvarest dessa fogellass, sedan äldre tider, plägat 
uteslutande taga in, tror jag mig kunna uppgiva att något flera 
än 100 lass, eller slädor, kan antagas såsom ärligt medeltal. 
Detta antal är dock ganska skiljaktigt under olika år, efter den 
olika tillgången på fogel, hvilken mest torde bero på väderleken, 
efter som den varit mer eller mindre gynnande för fortplantningen 
och för ungarnas utveckling, eller t. o. m. blott för fångsten. — 
Då Orrarne utgöra största antalet, eller åtminstone tyckas upp- 
taga halva rummet i lassen, och de dessutom till storleken stå 
midt emellan de övriga arterna, kan deras antal i ett lass upp- 
givas såsom medeltal för alla lassen. Vi få då över 100 lass å 
400 eller 500 foglar, hvilket utgör 40 å 50,000 stycken, som 
kunna anföras såsom ett ganska lågt beräknadt medeltal av årli- 
Men dess- 
utom -hitföres från Dalarna och andra mindre avlägsna trakter, 


gen hitförd skogsfogel, nämligen: blott från Norrland. 


ett mindre, ehuru icke obetydligt antal, som vanligen hitkomma 
ofrusna tidigare på hösten, ofta redan i Augusti. — Priset på 


SLÄGTET TETRAO. 249 


Norrlands-fogel plägar i Stockholm vara: för T Jäderin: dnr 
Rdr paret, eller något mera då blott ensamme tuppar tagas; för 
Orre, 3 å 5 Rdr paret; för Hjerpe, 1 å 17 Rdr för stycket; 
för Ripa, 50 å 75 öre stycket. Men då tillgången varit mycket 
ymnig eller långvarigt mildväder inträffat, samt mot våren, har 
priset ofta varit betydligen lägre, liksom det kan ökas under 
motsatta förhållanden. - Ett betydligt antal fogel lärer vanligtvis 
alltid blivit fördt härifrån söderut, med skjuts; och nu, sedan jern- 
vägarne mot söder blivit öppnade, säges ett än större antal årli- 
gen utföras. — En likartad handel med dessa foglar lärer bedri- 
vas även i Norrige och Finland, samt i Ryssland. Från Norrige 
skall en dylik stor utförsel, huvudsakligen av Ripor, årligen ske 
till England (Yarr:). 

Dessa foglars historia är huvudsakligen utredd av Nilsson 
(Skandin. Fauna), mest efter samlade uppgifter av svenska Jä- 
gare, och så utförligt beskriven, att icke mycket är dervid att 
tillägga. 

Orhönsen visa flera egenheter. 
hvilka båda könen äro ganska olika. 


De äro större arter, av 
De leva i månggifte och 
spela, samt hålla under parningstiden s. k. lek, hvarom vi tala 
mera under Orreus och Tjäderns beskrivning. -— Alla arterna 
ha mer eller mindre tydlig sommardrägt. Stjertpennorna äro 18. 


132. ORREN (Tetrao tetrix), Pl. 33 fig. 1—3; fötterne 
fjädrade ända till tårna; stjerten kluven, med mellersta pennorna 
kortare. än: halva vingen och kortare än de undre täckfjädrarna. 

Den fullt utbildade hannen (fig. 1) är svårt med stark blå 
Armpennorna hvita, med 
En liten: hvit 


fläck synes oftast framom vingen, av några utskjutande, undre 


Svenska Foglarna. 


olans isynnerhet på hals och bakrygg. 
1'/. tum bred svart spets och smal hvit ändkant. 


täckfjädrar. . Undergumpens fjädrar hvita; några äro längre än 
de mellersta stjertpennorna. Ögonbrynen stora, '/» tum breda, 
tätt besatta med syllika, röda hudvårtor.  Stjerten starkt kluven, 
med de 6 mellersta pennorna breda och något kortare än halva 
vingen, de 3 yttre på hvardera sidan, med lång, mjuk, cirkelfor- 
migt utåtböjd spets. — Hela längden v.p. 480 m.m.; vingen nära 
250; mellersta stjertp. 120; Tars 42. 

Yngre hannar, efter första ruggningen, ha ving- och skuller- 
fjädrarna samt huvudet något litet fläckiga av brungult, och stjer- 
tens sidopennor mindre böjda. . 

I sommardrägten (från midsommarstiden till början av 
September) får hannen på huvud och: hals nya fjädrar, som äro 
tvärbandade av brungult och svart.  Strupen blir upptill hvit 
med täta svarta streck. Skullerfjädrarne och de sista armpen- 
norna vattrade av brungult och svart.: ”Tarsen blott framtill kort 
och tätt fjädrad. 

Honan (fig. 2) är betydligt mindre än hannen; gulbrun, 
stundom mera gråaktig; med täta, svarta, något vågiga tvärband 
och fläckar; stjerten såsom kroppen; undre stjerttäckare långa, 
hvita med böjda, svarta tvärband; armpennorna från roten till 
midten (doldt) hvita. Stjertens sidopennor icke böjda; knappt 
ett tum längre än de mellersta. : Dessa, liksom hos hannen, ej 
fullt av vingens halva längd. Hela. längden omkring 410 m.m.: 
vingen 225; mellersta stjertp. 110: den yttersta v.p. 20. m.m. 
längre. 

Sterila hönor bli mörkare och: få ofta mycken likhet 
med tuppen (se fig. 3); men -de som mest närma sig till hannens 
färg igenkännas alltid på den mindre storleken, en fint gulprickig 
vattring på större delen av kroppen: och ett hvitt, svartfläckigt 
tvärband på strupen. Stundom skilja de sig från vanliga Orr- 

63 


250 ; HÖNSFOGLAR. 


hönor blott genom en något mörkare färg med gulbruna fläckar 
i stället för tvärband, obetydligt längre sidopennor i stjerten och 
hvit, föga fläckig undergump. VR 

Ungarne i sin första fjäderdrägt, likna till färgen hönan, 
men skilja sig genom blekt gulaktiga streck långsåt spolarna på 
alla vingtäckfjädrarna; hvit, svartaktigt fläckig strupe; stjertpen- 
norna äro ganska smala och mjuka; brungula, svartbandade, de 
mellersta kortare. Fotstycket är, redan på den nykläckta, dun- 
klädda ungen, framtill befjädradt, ända till tårna. 

Orren är väl ej den störste arten i slägtet, men han är den 
livligaste, modigaste och till hela sitt utseende samt till sättet att 
föra sig, den stätligaste av: alla. Han har utmärkt syn och hör- 
sel samt är alltid vaken och uppmärksam, hvarföre han är svår 
att åtkomma; han springer ganska starkt, flyger lättare och star- 
kare än de övriga Hönsarterna, utom Sandhönsen, och hans spel, 
Han för- 


tjenar således främsta rummet bland våra arter och torde böra 


eller sångstämma, står långt framom alla de övrigas. 


anses såsom den till sina djuriska förmögenheter högst utbildade 
i hela Ordningen. Många, såsom Fasaner och Påfoglar, lysa 
visserligen med: en större färgprakt, men de äro underlägsna till 
sinnesförmögenheter, och Hönstuppen, som i detta hänseende tyc- 
kes komma honom närmast, står efter i flygförmåga. 

Orren tillhör norra och mellersta Europa från Lappland till 
och med Karpatherna och Alperna, ända in uti norra Italien samt 
mellersta Frankrikes bergstrakter; men i det egentliga södra Eu- 
ropa finnes han icke nu och tyckes aldrig ha funnits där. Mot 
norr går han knappt opp över granskogen; således i Sverige blott 
till poleirkeln, eller, i den lägre 'sträckningen omkring Torne 
elv, ända till Muonioniska (68” lat.);: men: ingenstädes till Fin- 
marken. Något längre söderut skall: han dock förekomma ända 


opp i björkregionen. Utåt Siberien finnes han inom nära samma 
latitudszon som i Europa: ungefär 45", till något över polcirkeln, 
samt ända ut till v.p. 530 å 100 mil från Stilla havet. — Alla, 
även de nyare resande, uppgiva att Orren i Siberien är likadan 
som i Europa och omtala icke en form derav, som blivit beskri- 
ven såsom egen art: Lyrurus derbyanus Gould, hvilken till fär- 
gen Hknar en föga förändrad steril höna, men hvars stjert har 
nästan samma bildning som hos en gammal Orrtupp. Denne fo- 
oel, som huvudsakligen lärer varit funnen i norra delen av eu- 
ropeiska Ryssland, och hvarav ett exemplar derifrån finnes i här- 
varande Museum, synes mig icke vara annat än en form av ste- 
rila hönor, hvilket är så mycket troligare, som en härvarande 
steril höna från Finland, ett minne av Wilh. v. Wright, fullkom- 
ligt liknar det ryska exemplaret. Märkvärdigt är imellertid att 
de sterila hönorna österut allmänt tyckas få hannens form på 
stjerten, medan de ännu bibehålla honans färg både på kropp 
och stjert. I Sverige har det tyckts blott vara de aldra mörkast 
färgade, som få hannens stjertform. 


Örren vistas mest i skog som. består av björk eller andra 


lövträd, eller är blandad av löv- och barrträd samt är något gles 


och här och där har släta eller föga trädbevuxna ställen samt 
torvjords botten eller igenvuxna skogskärr. — Han sitter ofta i 
träd, men säges dock tillbringa natten på marken. Han undvi- 
ker hög och tät skog och älskar framför allt en mark, som mel- 
lan träden är bevuxen med småbuskar och risväxter, såsom Ene, 
Lingon och Blåbärsris, Pors, Kråkbär o. d. och isynnerhet hög 
Ljung. - Han bebor t. o. m. ofta skoglösa trakter, hvarest marken 
är tätt betäckt med dylika, höga och frodiga växter, såsom ljung- 
hedar i Sverige, Jutland och Tyskland, samt stepper i Ryssland 
och Siberien. Av dessa vistelseorters beskaffenhet följer, att han 


a ln nn SA nn nn na a nns Sn na nt nn nn nan ÖS nn ta sn 


SLÄGTET ETRAO. 251 


icke kan vara allmän i mycket befolkade och odlade trakter. 
Dock finnes Örren i mindre antal uti nästan alla Skånes, liksom 
Tysklands och Frankrikes skogstrakter, hvarest han skyddas; 
och han behöver där, liksom i månget skogrikt, men mera befol- 
kadt land, t. ex. Småland, skydd av ordnade jagtlagar, utan hvil- 
ket han snart skulle bli utrotad genom jagt med skjutgevär och 
isynnerhet genom fångst med snaror och giller. 

Denne fogels föda är, såsom alla andra hönsarters, ganska 
blandad (se förut, sid. 243). Om vintern får han ofta intet annat 
än bladen av lingonris o. d. samt knopp av björk och andra löv- 
träd, ljung m. m. Om frusna bär, såsom lingon och de då mogna 
enbären kunna åtkommas för snön, så höra de till läckerheterna, 
och allehanda bär förtäras begärligt så länge de finnas, liksom 
insektlarver, sniglar, myrägg o. d. hvilka utgöra ungarnas mesta 
föda. Färska blad och svällda knoppar av lövträden utgöra dock 
alltid en huvudsaklig föda för Orren. Han förtär även sädeskorn 
då de träffas, men säges icke söka dem. | 

Örrarne stanna väl mest qvar i hembygden under hela året; 
men på senhösten och vintern samlas de ofta i små flockar som 
ströva omkring och stundom företaga utvandringar på flera mil, 
hvilket mest torde ske för födans skull, och således oftast in- 
träffar i norden och på fjäldsidorna. Under dessa strövtåg flyga 


de ofta både högt och starkt. De fleste återvända väl mot fort-. 


plantningstiden, i slutet av vintern; men stundom slå de sig ned 
på passande ställen, och sprida sig derigenom till avlägsna trak- 
ter hvarest Orrarne blivit utrotade eller icke förr funnits. Detta 
lärer väl oftast ske av enskilda, äldre tuppar, som i sitt nya hem, 
om de ej bortskjutas eller ledsna och flytta, kunna få vänta länge 
på en maka, och bli s. k. sqvalt-orrar: ensamma hannar i trak- 
ten. — Då starkt snöfall med sträng köld inträffar pläga Orrarne, 


sedan de ätit något knopp, hastigt gräva sig djupt ned i snön. 
(W. v: Wright, Götheb. Handl. 1850, 78). I Siberien sägas infö- 
dingarne passa på att fånga dem medan de sålunda ligga stilla, 
hvilket dock ej torde vara länge sedan vädret åter blifvit bättre. 

Orren lever i månggifte, utan annan förbindelse mellan kö- 
nen, än den ögonblickliga och å ömse sidor tillfälliga, och fort- 
plantningen föregås av lek med spel. "Redan mot slutet av vin- 
tern, eller stundom redan i Februari, börja Orrtupparne spela, 
och i de trakter, hvarest de äro allmännare, börja de snart sam- 
las på lekplatserna, som äro större mossar, | ellet andra mindre 
trädbevuxna ställen, hvilka årligen på samma sätt besökas. Detta 
börjas i mellersta och det något sydligare Sverige vid dagjäm- 
ningstiden, strax efter medlet av Mars, då vanligtvis snön ännu 
ligger qvar; men dock något olika efter årets väderlek: Vid för- 
sta tecken till daggryning, hos oss- nästan ett par timmar: före 
solens uppgång, komma de tämligen samtidigt flygande in på lek- 
platsen, ofta 20 å 30 stycken, och der de äro rätt talrika sägas 
stundom öfver 100:de komma tillsamman. Här börja de genast 
under det daggryningen småningom ökas, springa omkring, spela 
och blåsa, samt, efter hvarje blåsning, hoppa, ofta mer: än 'alns- 
högt, eller resa sig rätt opp och flaxa med vingarne, slå ut stjer- 
ten som ett hjul och göra de befängdaste krumsprång. : Somliga 
springa fredligt förbi kamraterna, andra rusa på dem de möta, 
då båda resa sig opp och stöta samman samt huggas så att fjä- 
drarne ryka omkring, men utan att tillfoga hvarandra svårare 
skador. En och annan stark översittare griper sin svagare mot- 
ståndare med näbbet om nacken och leder honom några slag om- 
kring, liksom vi ofta se kalkonerna göra, men med mindre ilska 
än dessa och liksom blott för att visa sin överlägsenhet. I all- 
mänhet skiljas de stridande snart nog, och den övervunne börjar 


2562 HÖNSFOGLAR. 


ofta ånyo spela och dansa lika väl som segraren. Somlige bli 
dock rent bortdrivne eller hindrade att närma sig hönorna, som 
imellertid ha kommit med, lockade av spelet, och springa om- 
Om ett skott 
avlossas från en på förhand anlagd skjutkoja, eller en person 
kommer gående, så är leken i ögonblicket slut och alla Orrarne 
borta: men då allt åter blivit lugnt komma de snart tillbaka och 
börja ånyo, hvarföre man stundom skall kunna skjuta 4 å 5 gån- 
ger på en lek. Men då dagsljuset vid solens uppgång hastigt 
ökas, flyga alla tupparne opp och sätta sig, hvar i sitt träd, hvar- 
est de då »spela på topp» en stund. Dock återvända de snart 
och fortsätta leken en stund på marken, der hönorna stannat qvar, 


kring, dels inne på lekplatsen, dels utomkring den. 


hvarefter de lemna stället och sprida sig till sina vanliga stam- 
håll. Parningen föregår sedan leken fortfarit någon tid samt vid 
dess slut på morgonen, mest i trakten omkring lekplatsen. 

Så fortgår leken dagligen, naturligtvis icke alltid så regel- 
bundet som den här måste beskrivas, till dess de i trakten va- 
rande individerna fått uppfylla det ändamål som dermed är av- 
sedt; den: plägar fortfara till:i början av Maj. Längre mot norr 
måste den börja och sluta senare; mot söder tvärtom. Men eme- 
dan: hvarje tupp är tillräcklig för flera hönor, sannolikt 5 å 6 
eller flera, och de äldre, starkare tupparne söka hindra de yngre 
och svagare från att närma sig hönorna, så inträffar det ofta att 
flere bli övrige, som haft otur vid leken, och desse fortfara länge, 
sedan de lyckligare lottade slutat, att åtminstone spela och att 
dermed förgäves kalla på en maka. Sådane »Sqvalt-orrar» borde 
t. om. alltid förekomma  talrikt, enär ungefär lika många hannar 
som honor. finnas bland ungarna och således även borde finnas 
bland de äldre. Men vanligen bli vida flera tuppar än hönor un- 


danskjutna; hvilket icke skadar, blott de ej för starkt medtagas. 


Sjelfva spelet är enkelt och nästan entonigt. Det består hu- 
vudsakligen av ett starkt kuttrande eller upprepande av en något 
varierad stroph, som ungefärligen kan uttryckas med: kurr! kurr! 
kurr! kurrkuaruu! kurriku! kurrai! — kurer! kurr! ; 2. 0. 8. v. en 
kort stund, hvarefter följer en stark blåsning, ungefär såsom: 
tschå-i! och derefter ny kuttring. Stundom börjas med blåsnin- 
gen. Kuttringen hålles ungefär i de lägre diskanttonerna d, e, /f, 
och är så stark att den godt höres på 1000 stegs avstånd; under 
gynsamma omständigheter kan den höras ända till '/+ mil. — 
Detta läte är alltför starkt att på nära håll vara behagligt; men 
det är rent och klangfullt, hvarföre det i skog, på något avstånd, 
Det blir liv 
i skogen då Orren spelar och detta meddelar sig åt åhöraren, 


om ock blott 100 steg, blir i hög grad välljudande. 


från den muntra, högt ljudande sången, som. av många föredra- 
ges framför all annan fogelsång. | 
Inom en timma efter solens uppgång slutar leken, och un- 


der den övriga tiden av dygnet lärer man väl, så länge leken fort- 
går, knappt få höra något Orrspel; men efter dess slut, i Maj, 


höres det vanligen även om aftnarna, hvilket torde komma från 
sqvalt-orrarna eller dem som ej blivit tillfredsställda vid leken. 
Under den egentliga sommaren, då sommar- och sedan höstrugg- 
ningen föregår (Juni—Augusti) upphör allt spel, men på hösten 
höres det åter, ehuru ej fullt så livligt som på våren.  Instängda 
Orrar spela flitigare än de fria både på våren och hösten, och i 
de orter, hvarest vilda Orrar finnas, samlas, om vårmorgnarna, 
på deras kallelse, hönor omkring dem, hvilka åter flyga bort, så- 
som vanligt, efter solens uppgång. — Orrhönan har blott svaga, 
pipande eller smackande läten, olika såsom locktoner till ungarna, 
på leken 0. 8. v. id 


I de trakter, hvarest även Tjädrar eller Ripor finnas, komma 


SLÄGTET TETRAO. 253 


dessas hönor ej sällan på orrlekarna, hvarav de hybriditeter upp- 
stå, som här nedan beskrivas. Detta sker, enligt erfarna jägares 
försäkran stundom, ehuru tuppar af de nämnda arterna finnas i 
trakten. Det ser nästan ut som om den muntre Ortuppen och 
hans klangfulla spel skulle äga mycket behag för skogens fjädrade 
Nymfer. 

Då Orrhönan blivit befruktad, lemnar hon leken och söker 
snart bland buskar, ljung o. d. ett ställe att lägga sina ägg. 
Dessa äro till antalet 8—12, ljust gulaktiga med mörkbruna pric- 
kar och fläckar, något mindre än vanliga hönsägg. De läggas i 
en ringa håla, nästan på bara marken, och sägas behöva 3 vec- 
kors ruvning. De kläckas i Maj eller början av Juni, då ungarne 
genast äro färdige att springa och följa modern, som ömt vårdar 
dem. De få snart fjädrar och i Juli—Augusti, vid ungefär 2 må- 
naders ålder, innan de i kroppen äro utvuxne, börja de rugga, 
hvarefter de helt och hållet skilja sig från modern. Hannarne 
få då sin svarta drägt och på båda könen bli armpennorna då 
från roten till eller över midten hvita. 

Fångade Orrar bli icke rätt tama och uthärda icke länge, 
såvida de ej ha stort utrymme med buskar m. m. att röra sig 
uti. Instängde i bur leva de väl aldrig ett år. Små ungar kunna 
fås av Orr-ägg som utkläckas av tamhöns, men de äro ganska 
ömtåliga och dö oftast snart. Det säges dock någon gång ha 
lyckats att uppföda dem. (Om Orrens uppfödande och domesti- 
cering kan läsas v. Greiffs Anteckn:gr p. 96; — Sv. Zool. hft. 7, 
Orre; —  Nilss. fn.; — Jäg. Förb. nya Tidskr. 1866,sid. 111). 

Orren är alltför varsam och skygg att låta jägaren närma 
sig ända till vanligt skotthåll; åtminstone kan detta endast sällan 
ske, genom att krypa dold bland buskar o. d. Man begagnar 
således flera andra jagtmethoder hvarigenom dessa foglar dödas 


Svenska Foglarna. 


i mängd. Men ehuru orrsteken smakar ganska väl då den er- 
hålles, skola vi icke uppehålla oss och läsaren med att noga be- 
skriva sättet att erhålla den, utan anföra blott att Orrar skjutas 
från skottkojor, både på lek och vid andra tillfällen, eller genom 
lockning eller för hund, samt att de fångas i åtskilliga slags sna- 
Vi önska blott att dessa medel icke måtte an- 
vändas så flitigt i vårt kära fädernesland, att den ståtlige fogeln 
blir utrotad, hvilket lättast skulle kunna ske genom bruket af 


ror och  giller. 


snaror och giller; samt att enhvar må anse sig förpligtad att 
tillse de gällande jagtlagarnes efterlevnad; hvartill hörer att icke 
ofreda fogeln eller dess ägg och ungar under hela fortplantnings- 
tiden och ända till dess ungarne blivit någorlunda utvuxne. En- 
ligt nuv. Jagtstadga är Orren fredlyst från d. 16 Mars t. o. m. 
d. 10 Augusti, under hvilken tid det är synnerligen vigtigt att 
icke tillåta dess utbjudande till salu, och att lägga beslag på alla 
som utbjudas. 

I Tyrolen äro Orrens krökta stjertfjädrar en av de mest ef- 
tersökta hattprydnader bland befolkningen, och enligt Brehm 
skall en derstädes gängse folksaga innehålla att hin onde, då han 
visar sig såsom jägare, hvilket ej sällan skall inträffa, bär sådana 
i hatten, då han likvisst igenkännes derpå, att de sitta på högra 
sidan och icke på den venstra såsom hos kristeliga jägare. 


Synonomi. Tetrao s. Urogallus minor Gessn. Av. 454; — Tetrao tetrix 
Linn. X (Fn. Sv.); — Lath. Index II, 635; — Svensk Zool. hft. 7; — Nilss. 
Skand. Fn. Ed. 3, II, 61. — Gloger Handb. p. 508; — Lyrurus tetrix Swains. 
Fn. bor. Am. — Brehm, Il. Thierl. IV, 348. — Lyrurus derbyanus Gould, 
Zool. Pr. 1837, 132 (steril 2; se förut sid. 250). 


Vi uppföra här på ett ställe de hos oss bekanta hybridite- 
terna, eller blandfoglarna af Orre och andra hönsarter; de här- 


stamma sannolikt alltid från Orrtupp och höna av annan art. 
64 


254 | | HÖNSFOGLAR. 


1:o RACKELHANE (Tetrao urogallo-tetricides"), Pl. XXXIV 
fig. 1 5, 2 2; — unge av Orrtupp och Tjäderhöna. — Tårna från 
roten nakna, tvärsköldade; stjerten svagt kluven, med mellersta 
pennorna något längre än halva vingen och längre än de undre 
täckfjädrarne. Armpennorna, hos båda könen, från roten till över 
midten hvita, såsom hos Orren. 

Äldre hanne: svartaktig med hela framhalsen, isynnerhet ned- 
till, purpurglänsande (violett). — Skullror och vingar fint och 
tätt brunprickiga; buk och undergump hvitfläckiga. Längd omkr. 
630 m.m. Vingen 320; mellersta stjertpennorna 200; de yttre 30 
m.m. längre, icke böjda. 

Hona: till färgen nära lik Tjäderhönan (med brungul strupe 
m. 'm.), men stjerten svagt kluven. Storlek ungefär som Orrtup- 
pen: längd 480 m.m. Vingen 250; mellersta stjertp. 140: de 
yttre 12 å 15 m.m. längre. 

En äldre hona har mörkare färg, med några violetta fjädrar 
framom bröstet och flera andra tecken till likhet med hannen. 
Även stjerten är betydligt längre (sidopennorna 200 m.m.) hvar- 
igenom hela kroppslängden blir v.p. 45 m.m. större än hos van- 
liga honor (520 m.m.), medan alla andra dimensioner äro lika 
med deras. Det är obekant huruvida denna förändring alltid fö- 
rekommer hos äldre. honor, eller är en följd av sjukdom i ägg- 
stockarna; men det: förra blir sannolikt derav, att dessa honor, 
såsom blandfoglar alltid äro sterila. 

Rackelhanen förekommer överallt där Orre och Tjäder fin- 
nas tillhopa i samma trakt, men den. är allestädes sällsynt. I 


Stockholm kan man dock få tillfälle att se tämligen många bland 


det förut uppgivna stora antalet skogsfogel som hitföres från 
Norrland, utgörande sannolikt vida över 20,000 ex. årligen av 
Tjäder och Orre tillhopa, bland hvilka troligtvis hvarje år några 
Rackelhanar finnas. Även i mellersta Sverige och Småland före- 
komma de någongång, då de visa sig på orrlekarna, så att de 
äro väl bekanta för många jägare, liksom de varit sedan äldre 
Den äldsta 
publicerade uppgift derom är av Rutenschjöld i Vet. Ak. Handl, 


tider, ehuru de sent blivit kända av Zoologerna. 


1744, hvarifrån fogeln upptogs av Linné och derefter av Brisson 
(1760). 
hos C. Gessner från midten av 1500-talet; men de citerade 


I början trodde dessa förf. sig finna beskrivningar derav 


namnen höra ej hit, utan tillhöra tjäder- och orrhöna samt Moripa, 
såsom Linne redan i Fn. Sv. 1761 riktigt uppgiver. Rackelhanen 
tyckes således icke ha varit väl känd av jägarne i mellersta Eu- 
I Skott- 
land saknades han fullkomligt i början av detta århundrade, 


ropa, ehuru han otvivelaktigt funnits även därstädes. 


då tjädern där var utrotad: men omkring 1840, sedan Lord 
Breadalbane planterat Tjäder på sina skogar, hvarest Orre 
redan fans, visade han sig snart åter (se Zool. Årsb. 1843, 181). 
-- Redan i den nyssnämnda äldsta beskrivningen (1744) anföres 
att fogeln var, under namn av Rackelhane, väl känd av jägare, 
som ansågo honom härstamma från Orrtupp och Tjäderhöna, 
Likväl har en annan 
äsigt blifvit framställd av Hofjägm. H. Falk i Värmland, som 
(i Jäg. Förb. Tidskr. 1834, 797) sökt visa att Rackelhanen oftare 
måste härstamma från Tjädertupp och Orrhöna. Men ehuru hög 


hvilket ännu är den allmänna meningen. 


auctoritet Falk är i dylika fall, kunna vi ej antaga hans mening, 


") Nilsson har för dessa blandfoglar antagit namn, bildade efter de latinska nomina patronymica på ides eller ades (urogallides, lagopides) hvilka dock måste bildas 
efter fadrens eller stamfaderns, och icke efter moderns namn (t. ex. Danaides, Pelides, ZEneades — ättling av Danaus, Peleus, ZEneas). Uti uppl. av Skand. Fn. 1835 
står urogalloides, lagopoides, hvilket är tryckfel. Jag har här försökt att fullständigt utföra den givna idéen. 


MJ 


SLÄGTET TETRAO. 255 


som till betydlig del stödes på antagandet, att 2:ne olika sorter 
Rackelhanar finnas, såsom nödvändigt skulle vara händelsen i fall 
de kunde uppkomma på de två anförda olika sätten. Men detta 
antagande är tydligen föranledt av andras uppgifter och grundadt 
på den tro, som var rådande förr än Nilssons arbeten blevo all- 
mänt kända, att de sterila hönorna voro en sort Rackelhanar. 
Man kan nu med säkerhet uppgiva att blott en sort finnes, då 
alla av samma kön och i samma drägt äro hvarandra lika. Från 
år 1839 ha för Riksmuseum blifvit inköpta 59 exemplar, (derav 
7 år 1842); hvartill komma 5 som förut funnos i samlingen; 
tillhopa 64, bland hvilka blott 2 äro hönor, de övriga tuppar. 
Men alla dessa tuppar ha tydligen varit av blott en enda sort. 
Derjämte finnas flera säkra uppgifter att ung Rackelhane blivit 
sedd eller skjuten i tjäderkull; således kläckt av en tjäderhöna; 
och det är en ganska vanlig iakttagelse att tjäderhönor visa sig 
på orrlek. Bland Riksmusei samlingar finnes en, av framl. Adyv.- 
Fiskal Abr. Roman förärad Rackelhane, som är kläckt av ett ägg, 
hvilket jemte 7 andra togs från en vild tjäderhöna och lades un- 
der en tamhöna. Alla de ägg som kläcktes gåvo hannar av Rac- 
kelhane, men blott en av dessa levde tills han var fullt utbildad. 
Denne dödades efter ruggningen och överlemnades till Museum 
den 22 Sept. 1835, hvarefter han blev uppstoppad. — Om detta 
ämne kan vidare jämföras Nilssons Fauna och Jäg.-Förb. Tidskr. 
för 1866, 229, samt 1864, 95. — Vi tillägga här blott en an- 
märkning om det osannolika i Falks mening då man besinnar 
den högst betydliga olikheten i storlek mellan Tjädertupp och 
Orrhöna: den förre är till volym och vigt 5 å 6 gånger så stor 
som den sednare. Deremot är Tjäderhönan icke betydligt större 
än Orrtuppen. Rackelhanen lärer i fritt tillstånd ej ofta varit 
iakttagen annat än på orrlekar, eller såsom ung, följande med 


modern. Hans föda och levnadssätt liknar utan tvivel närmast 
tjäderns; men han har ingen egen lek och är, såsom de flesta 
blandade djurarter ofruktsam. 


på orrlekar, hvarest han springer omkring och anfaller de spe- 


Hannen infinner sig visserligen 


lande orrtupparna, hvilka han fördriver, emedan han genom sin 
storlek är betydligen starkare än de; men han närmar sig icke 
hönorna, om ej för att hugga dem. Han skingrar och förstör så- 
ledes den lek som han hedrar med sitt besök. Härvid låter han 
höra ett eget slags spel, som har en avlägsen likhet med Orrens 
och består av ett groft, rosslande eller grymtande läte, ungefär 
såsom arr-arr-arr .. . efterföljdt av en ganska stark blåsning. Det 
uppgives att han även visar sig på tjäderlek, hvarest han, genom 
sin av fadern ärvda oförvägenhet, till och med skall fördriva de 
vida större tjädertupparna. 

Synonymi. Rackelhane, Butenschjöld Vet. Ak. Handl, 1744, 181. — Gry- 
gallus Linn. S. N. 1748, p. 28; — Urogallus minor punct. Brisson I, 191; — 
Tetrao hybridus Linn. Fn. Sv. 1761, 73; — T. medius Meyer, Berl. Mag. V. 
(1811); — Temm. Man. II, 459; — T. urogallides Nilss. Skand. Fn. Ed. 1, 
hft. 3, 1828; — Ed. 3: II, 73; — T. hybridus ex urogallo et tetrice Glog. 
Handb. 512; — 7T. medius Brehm JIM. Thierl. IV, 354. 


2:0 RiPoRRE (Tetrao lagopodi-tetricides) Pl. XXKXIV fig. 
3, 5; 4,2; — av Orre och Dalripa. — Stjerten svagt kluven; 
tårna fjädrade (till hälften; sedan klädda av hornringar, vanligen 
övertäckta av fjädrarna); klor som på Ripan. 

Äldre hanne i vinterdrägt: hela översidan svart med fint grå- 
spräckliga fjäderspetsar; undertill hvit; hakan, nedre delen av 
strupen och kropps-sidorna, samt trakten omkring låren svarta 
eller svartfläckiga. Vingarne svarta med stora hvita fläckar och 
fina hvita skaftstreck. Stjerten svart med hvita ändkanter. Längd 
430 m.m.; vinge 250; mell. stjertp. 140; de yttre 25 m.m. längre, 


256 HÖNSFOGLAR. 


föga böjda. Hannen har, liksom Orren, breda, röda och vårtfulla 
ögonbryn, hvilka dock vanligen sammanfalla och döljas på upp- 
stoppade exemplar. | 

Hona i vinterdrägt: hvitaktig, brokig av svart, gulbrunt och 
hvitt. — Hela översidans samt strupens och kroppssidornas fjädrar 
tvärbandade av svart och gulbrunt, med bred hvit spets. På 
rygg och bakrygg äro dessa spetsar längre, hvitgrå svartprickiga. 
Buken hvit. Stjertpennor svarta med bredare hvit spets och utåt 
tätt spräckliga av gulbrunt, mest på de mellersta. Längd 380 m.m.: 
vinge 120; mellersta stjertp. 115: de yttre 10 m.m. längre. 

Riporren är blott känd av ett ringa antal exemplar, erhållna 
i Sverige och Norrige på hösten, efter eller under ruggningen, så- 
ledes i ny vinterdrägt. Sommardrägten är alltså obekant; men 
av qvarsittande sommarfjädrar synes på de flesta att honan, lik- 
som de yngre hannarne, om sommaren är brungul och svartfläc- 
kig. De flesta exemplaren visa någon liten olikhet, hvarav det 
synes som om de hvita fjädrarna ökades under vintern, eller vore, 
liksom hos Riporna, olika hos skilda exemplar. 

Att fogeln är barn av Orre & och Dalripa ? synes dels av 
det blandade utseendet, och upplyses för övrigt derav att hönor 
av Dalripan ofta, i fjäldbygderna, infinna sig på orrlekarna. Han 
finnes naturligtvis blott i, eller nära till de trakter, hvarest båda 
arterna sammanträffa, nämligen isynnerhet i tall- och björkskogs- 
regionerna. Dock är en kull fullvuxna ungar träffad ända ned 
vid Hedemora 1 Dalarna, hvarigenom man lärt känna att fogeln 
sätter sig i träd och har ett groft läte som liknar tjäderns (se 
Levin, Vet. Ak. Öfv. 1847, 201). 

Synonymi. Den äldsta kända underrättelse är av 1788: Tetraoc tetrix 


mas, varietas, Mus. Carlss. 65 (då hybriditeten icke tyckes ha varit anad). — 
T. tetrix var. ("hybrid av Orre och Ripa"), Thunberg, Vet. Ak. Handl. 1808, 


195, tab. 3. — T. hybridus a Tetrice patre et T. subalpino &, Nilss. Orn. 
Sv. I, 303; — I. lagopides, Riporre, Nilss. Skand. Fn. ed. 1; et ed. 3, II, 87. 
— Collett, Christiania . . Örn. 171. — Honan, Vet. Ak. Öfv. 1844, 80. 


133. ”TJäperR (Tetrao urogallus) P1. XXXII, fig. I 5; 2 9; 
3 steril £; — stjerten starkt rundad, mycket längre än halva 
vingen; armpennorna icke hvita mot roten. 

Äldre hanne: svartaktig, ganska fint och tätt grå- eller 
svartprickig, med en stor, rent grönglänsande fläck framom brö- 
stet. — Näbb gulaktigt. 
Hakans fjädrar långa, hängande, svarta. 


De röda, vårtfulla ögonbrynen mindre 
breda än hos ÖOrren. 
Halsen grå, svartprickig; vingar och skullror bruna, svartprickiga. 
Stora hvita fläckar på sidorna, bakom benen. Stjertpennorna svarta, 
med ett par små hvita fläckar bakom midten. Längd 850 m.m. 
Vinge 380; mellersta stjertp. 320; den yttersta 75 m.m. kortare. 

Hona, brokig av gulbrunt och svart. Översidans fjädrar 
svarta med 2 å 3 gulbruna tvärband och gulbrun, svartprickig 
ända; buken gulbrun, svartfläckig, med hvitaktiga fjäderändar; 
hela strupen, isynnerhet nedtill, mot bröstet, brungul, 
föga svartfiäckig. Stjert brungul, svartbandad. Längd 600 m.m.; 
vinge 315; mell. stjertp. 210, sidopennor 10 å 25 m.m. kortare. 

. Hos båda könen förekommer en sommardrägt, som består i 
kortare, smutsigt färgade och något glessiråliga fjädrar på huvud 
och hals, hvilka äro något mera tecknade eller brokiga av gul- 
brunt, än vinterfjädrarne. 

Ungarne likna till färgen modren, men skilja sig genom 
gulaktiga streck långsåt skaften på vingfjädrarna och hvitgråaktig 
underhaka. 

Sterila hönor tyckes proportionsvis oftare förekomma av 
Tjäder än av Orre. De äro stundom till färgen så lika tupparna, 


TJÄDER. 257 


att man blott igenkänner dem på den betydligt mindre storleken. 
Dock är näbbet mycket mindre och överkäken mörkgrå med blott 
gulaktig kant. Ofta, men ej alltid, ha vingtäckfjädrarne breda, 
hvita spetskanter. Vanligen äro stjerttäckfjädrarnes ändar mycket 
bredare hvita, än på hannen, och stjertpennorna sakna! midtpå 
de hvita fläckar, som finnas hos honom. Stjertpennornas längd 
är stundom lika med den vanliga hönans, stundom betydligt större, 
hvilket icke alltid rättar sig efter den mörkare färgen. På ett 
ex. är mellersta stjertp. 255 mm.; den yttersta 195. 

Tjädern är både åt norr och söder något vidsträcktare ut- 
bredd än Orren. Han finnes i Skandinavien så långt mot norr 
som Tallen bildar skog, ända opp i Finmarken vid 70" lat. Sö- 
derut finnes han ännu i Pyreneerna, inåt spanska sidan (enligt 
Brehm TIll., samt Jaubert et La Pomm. R. Zool. 1862, 385). I 
Alperna är han mera känd, men lärer knappt finnas inåt Italien. 
Enligt Lindermayer och v. d. Mihle skall han förekomma tämli- 
gen allmänt i Grekland: uti Akarnanien, t. o. m. Livadien och på 
Euboea, samt troligtvis även i Anatolien. — I Frankrike och de 
flesta länder i mellersta Europa lärer 'Tjädern vara längesedan 
utrotad, utom på de skogiga bergshöjderna och på enskilta gods, 
hvarest han blivit skyddad eller åter inplanterad efter att ha va- 
rit utrotad; såsom i Britannien. (Om Tjäderns återinförande i 
Skottland, se Jäg. Förb. Tidskr. 1868, 53). 
landet i Skåne; men i de fiesta övriga svenska landskaper, hvar- 
est större barrskogstrakter finnas, tyckes han förekomma här och 
där; dock nästan blott i Norrland mera allmänt. 

Utåt BSiberien tyckes 'Tjädern även vara mindre allmän än 
Orren, ehuru han förekommer ungefär lika vidsträckt, till Stanovoi 
bergen eller kanhända ännu längre ut. Det uppgives nämligen 
av flera resande: Steller, Kittlitz, Middendorf, Schrenck, Radde, 


Svenska Foglarna. 


Så är även förhål- 


att i Amurlandet och utmed Ochotzka havet samt i nordöstra Si- 
berien och Kamtschatka ersättes han av en betydligt mindre art, 
som av Middendorf beskrives under namn av Tetrao urogal- 
loides.. Denne skall utmärka sig genom mindre kropp och isyn- 
nerhet mindre näbb, men längre, starkare rundad, eller graderad 
stjert: sidopennorna uppgivas vara 4 å 5'2 eng. tam (117—162 
mm.) kortare än de mellersta, men hela längden (näbb—stjert) 
2/2 eng. fot (836 mm). Dessutom finnas större, rent hvita 
fläckar i spetsen av ving- och stjert-täckfjädrarna, m. m. Der- 
jemte uppgiver samme förf. att denna mindre art eller varietet 
även finnes, jämte den vanliga, på bergshöjder i det övriga Sibe- 
rien och sannolikt i Europa, hvarest en liten tjäderart, T. macu- 
latus, blivit beskriven af Brehm sen:r (Handb. 1831). Vidare sä- 
ges att stjertens längd och fläckarnes storlek variera högst be- 
tydligen, så att vissa exemplar i dessa hänseenden likna den egent- 
liga 'T. urogallus, hvilket allt visar, att en del av dessa foglar 
måste nära likna våra mest tupp-lika sterila hönor, på hvilka 
Middendorfs beskrifning och figurer fullkomligt passa i allt, utom 
stjertens längd (thy värr äro måtten icke väl uppgivna). Härtill 
kommer att hönan och äggen sägas till både färg och storlek icke 
märkbart skilja sig från de europeiska. — Det synes mig således 
högst sannolikt, att ett misstag här egt rum och att sterila hönor 
blivit ansedda för små tuppar. Då det imellertid skulle vara 
högst besynnerligt om alla de nämnda resande i östra Asien en- 
dast hade fått sterila hönor och ingen hanne, torde man väl tills 
vidare få antaga att Tjädern där är mindre och har längre stjert. 
Men mig synes det högst sannolikt, att de anförda variationerna 
i fläckarna och i stjertens längd, till en stor del härröra från 
iakttagelser på vestsibiriska exemplar, och att dessa samtligen 


Detsamma synes mig vara händelsen med 
65 


varit sterila hönor. 


258 HÖNSFOGLAR. 


den lilla race av 'Pjädrar, som stundom skall visa sig i 
Norrige. 

Tjädern uppehåller sig mest i större barrskogar, helst av 
tall med blandning av lövträd och nära vatten. Hans föda be- 
står, liksom Örrens, i allehanda bär, blad och knopp, men dess- 
utom, om vintern, huvudsakligen av tallbarr samt mot våren af 
de unga skotten, s. k. tallstrunt, genom hvilken föda 'Tjäderns 
kött oftast får en svag smak eller lukt av kåda. ”Tallbarr lärer 
dock under större delen av året utgöra" ett av tupparnas förnäm- 
sta födoämnen. Ungarne skola mest förtära myrägg, insekter, 
larver, mask o. d. — Denna fogel är tung och mera trög; hans 
flykt är bullrande och vida sämre än Orrens, och han qvarstan- 
nar i sin hembygd utan att flytta, annat än om vintern, något 
litet, liksom Örren. Hannarne slå sig då tillsamman i flockar, 
som ströva omkring, stundom på flera mils avstånd, men som 
vanligen återkomma före våren. 


över etthundra stycken. 


Man har sett sådana flockar av 
Numera lära de dock i södra hälften av 
Sverige oftare bestå av blott ett ringa antal, 5 å 6, kanhända 
högst 20 å 30. Hönorna leva deremot alltid spridda och ensamma, 
liksom tupparna om sommaren. — Om dagen vistas Tjädern mest 
på marken, så länge den är bar; men då djup snö faller, som 
hindrar honom att där söka föda, flyttar han sig opp i träden. 
Tjäderflockarne sägas då slå sig ned uti en tallskog och qvar- 
sitta i samma träd, dag och natt, till dess de förtärt större delen 
av lättare åtkomliga barr och ämnen till nya skott, då de flytta 
sig till ett annat träd. Stundom skola 5 å 6 stycken sitta i ett 
träd. Vid sådana tillfällen lärer man tämligen lätt kunna smyga 
sig närmare intill dem och nedskjuta 2 å 3 stycken ur ett träd, 


den ena efter den andra, utan att de övrige flyga bort, allenast 
man iakttager att alltid fälla den understa. Då denne faller titta 
de övriga efter honom, liksom undrande hvad han tager sig för. 
Denna jakt måste dock ske med lodbössa, dels emedan man väl 
sällan lyckas komma nog nära för hagelskott, dels emedan hag- 
len träffa flera grenar och således göra något buller i trädet. — 
Även uppgives det att Tjädern, liksom Orren, då det är djup 
snö och kallt väder, plägar gräva ned sig i snön för att där till- 
bringa natten; men förövrigt sitter han över natten i större barr- 
träd, på de nedre, tjockare grenarna. — ”Tupparne äro både gan- 
ska starka och till lynnet ilskna. Man har flera berättelser om 
dem som förföljt djur, till och med människor, som kommit inom 
deras område, och de som hållas tama bli alltid mer eller mindre 
folkilskna. 

Fortplantningen börjar med lek, liksom ÖOrrens. 
går årligen på samma ställen, som äro vissa skogstrakter med 


Denna före- 


större, glesare träd och någorlunda slät mark. Dit komma först 
äldre tuppar från trakten omkring, i slutet av vintern, vid eller 
efter dagjämningen, då vädret börjar bli mildare, och spela en 
tid ensamme, hvarigenom hönorna något senare lockas fram. 
Sjelva spelet har ej på långt när den styrka och klang som Or- 
rens och höres knappt på ett par hundra alnars avstånd. Det 
sker med framstäckt hals, nedfällda vingar och upprest, utbredd 
stjert, och består först i några smackande ljud, ungefär såsom: 
pellep-pellep-pellep”), hvilka av våra jägare kallas knäppningarna, 
och som upprepas hastigare mot slutet, tills han »slår klunken», 
som är ett starkare ljud, ungefär såsom: klickop! hvarefter följa 
flera hväsande toner, något lika dem som höras då ett eggjern 


") För att i trogen korthet kunna framställa vårt ämne nödgas vi här, såsom ofta, ordagrannt upprepa den goda beskrivning som blivit lemnad av Nilsson eller andra 


författare. Det vore svårt att finna andra, lika riktiga uttryck. 


TJÄDER. 259 


slipas; av jägare kallade »sisningarna», Under det han låter höra 
dessa sistnämnda ljud, är han fullkomligt döv och tyckes även 
vara blind, emedan han vrider ögonen uppåt och således icke 
kan se utåt sidan. Jägare bruka derföre att närma sig en spe- 
lande tjäder derigenom, att de stå fullkomligt orörliga till dess 
han slagit klunken, då de under sisningen springa ett stycke 
framåt, men tvärstanna orörliga så snart dessa sluta. Om man 
under sisningen skjuter bom, så märker han icke skottet, hvilket 
kan förnyas. Under den övriga delen av spelet är han, liksom 
vid alla andra tillfällen, ganska skygg och varsam. Sedan hö- 
norna infunnit sig vid leken, är han dock vida svårare att nal- 
kas, emedan de varna honom genom egna, hårdare läten, som 
han förstår. Annars låta hönorna under leken blott höra svagare 
näsljud, hvarmed de giva sig tillkänna. Genom försök på in- 
stängda tjädrar har man funnit, att han under sisningen ser rätt 
väl och avbryter spelet om man räcker handen över hans huvud. 

Under lektiden sätta tupparne sig, efter solnedgången, i vissa 
större träd, hvar och en i sitt. Somliga låta höra ett eget ljud 
när de sätta sig, hvarefter de sitta tysta och stilla hela natten 
tills i gryningen, då de börja spela i trädet, hvarmed de fortsätta 
till nära solens uppgång. Då tystnar Tjädern och flyttar sig ofta 
till toppen av ett annat träd, där han spelar något litet, hvarefter 
han slår ned på marken och fortsätter ofta spelet därstädes för 
att kalla hönorna till sig, samt dansar omkring och gör förtviv- 
ladt höga språng under det han dessemellan trampar hönorna, 
Då fera tuppar komma på samma lek 
Stun- 
dom finnes någon gammal stark tupp, som bortjagar alla de öv- 


den ena efter den andra. 
uppstå häftiga strider hvarvid de illa tilltyga hvarandra. 


riga och gör sig till ensam herre på stället. De sålunda för- 
drivne, vanligen yngre tupparne, som ej heller sednare få tillfälle 


lugna lynne som äro nödvändiga vilkor för husdjur. 


att uppfylla sin naturdrift, spela sedan länge, ända fram i Juni 
månad. — Under den senare delen av lektiden höres stundom 
spel även om aftonen, och spel på hösten, i September, efter slu- 
tad ruggning, är ej ovanligt, ehuru det då icke dagligen förnyas, 
såsom om vären. 

Äggen, som äro smutsgula, tätt brunprickiga, läggas mot slu- 
tet av April eller än senare, i en liten fördjupning på bara mar- 
ken, under en buske eller bland örter och gräs. Yngre honor 
sägas lägga blott 3 å 6; de äldre ända till 15 å 16. De lära 
ruvas nära en månads tid. Ungarne börja rugga i Augusti, in- 
nan de äro fullvuxne, och tupparne lemna modern något sednare; 
hönorna följa henne längre tid. Under ungarnes ruggning om- 
bytas de stora vingpennorna 2 gånger, så att först den 3:dje 
uppsättningen — blir (Jfr Meves, Vet. Ak. Öfyv. 
1860, 214). 

Tjädern är nästan lika svår att uppföda i fångenskap som 
Orren, både då han fångas såsom äldre och då ungar utkläckas 
av tagna ägg. Att göra dessa foglar till husdjur är således väl 
icke möjligt; även derför att de sakna den sällskaplighet och det 
Men då 


Tjäderns uppfödande kan, liksom Orrens, i flera hänseende vara 


qvarsittande. 


interressant och upplysande, anföra vi här att närmare under- 
rättelser deröver kunna erhållas i Nilssons Fauna och uti de 
därstädes citerade avhandlingarna av Adlerberg, i Vet. Ak. 
Handl. 1787, 201, och av Julin, Vet. Ak. Handl. 1801, 241; 
vidare i Brehms uppsats härom i Acta Ac. Cées. Leop. XXI, 
(1846), samt i Lloyds Game Birds, 1866, hvarur uppsatsen om 
Tjädern finnes avtryckt i Jäg. Förb. nya Tidskr. 1868, 51. — An- 
märkningsvärdt är, att de späda ungarna av både Orre och Tjä- 
der, som blivit utkläckte av en kalkon- eller hönshöna, icke lyssna 


260 HÖNSFOGLAR. 


till fostermoderns locktoner, men genast lyda lockningen av en 
anskaffad höna av deras egen art. 


Synonymi. Urogallus major C. Gessn. Av. 490; — Coq de bois ou Fai- 
san bruant Belon, sid. 249. — Tetrao urogallus IL. S. N. X (Fn. Sv); — 
Lath. Ind. II; — Nilsson, Skand. Fn. ed. 3: II, 45; — Gloger Handb. 515; -— 
Brehm, Ill. Thierl. IV, 335; — De Gland & Gerbe Eur. II, 44. 


HJERPESLÄGTET (Tetrastes Keys. & Blas.) 


Fotlederne fjädrade blott till halva längden, eller något län- 
ore på sidorna. Stjerten rundad, med ett svart band vid ändan. 

Näsborrar och näbbrot, ögonbryn, vingar, tärnas sidokammar 
m. m. fullkomligt som på föregående slägte (Tetrao), med hvilket 
-Hjerpen vanligen plägat förenas. Likväl torde hans av många 
författare redan gjorda avskiljande såsom ett eget slägte, vara 
fullkomligen rättfärdigadt, dels genom de anförda kännetecknen, 
dels, och isynnerhet genom: ett betydligen olika levnadssätt, i det 
att Hjerpen lever i engifte utan allmän lek före fortplantningen. 
Dessutom äro: båda könen nästan lika till färg och storlek. Rugg- 
ningen förhåller sig som hos Orhönsen. — Till detta slägte kan, 
utom Hjerpen, föras en art, Z'. umbellus, i Nordamerika, som lik- 
nar Hjerpen och har sådan stjert, med svart band, men av 18 
pennor, och som är nästan så stor som Orren, med fjädrarna 
nedpå halsens sidor stora, nedhängande såsom en kappkrage; 
sannolikt ock ett par andra, senare beskrivna arter. 


134. HJeErRePE (Tetrastes bonasia) PIL XXXIIIM fig. 4 &; 
5 2; — fotstyckena på nedre hälften framtill beklädda av horn- 
aktiga tvärringar, utan fjädrar; stjerten av 16 pennor, rundad, 
grå, svartprickig, med ett svart tvärband vid spetsen. 


Hjessans fjädrar långa, bilda en tofs. Stjerten mer än ”/i av 
vingens längd; de 2 mellersta pennorna utan svart band. Fot- 
styckena framtill på övre hälften, på sidorna något längre ned, 
beklädda med tätt hvitaktiga fjädrar, som vanligen äro så långa 
att de betäcka den nedre, nakna hälften. Kroppen brokig av 
grätt, gulbrunt, svart och hvitt; med svarta tvärband framom fjä- 
drarnas ändar, som på ryggsidan, framtill, äro gråaktiga; på bak- 
ryggen alldeles grå, något svartprickiga; på buken hvita. Kropp- 
sidornas fjädrar rödbruna med svart tvärstreck. Vingtäckfjädrarne 
ha hvit fläck i ändan och fina hvita skaftstreck. 

Hannen har svart överstrupe, omgifven af ett bredt, rent hvitt 
band, som fortsättes över pannan. Längd 340 m.m. Vinge 155: 
stjert 130. 

Honan liknar hannen nästan i allt, utom det att överstrupen 
icke är svart, utan blek, fläckig, mot näbbet smutshvit; omgiven 
av ett orent, något fläckigt, hvitt band. 
150; stjert 120. 

Sommardrägten (i Juli, Augusti) sträcker sig, liksom hos de 


Längd 320 m.m.: vinge 


föregående, blott till huvud och hals, som få kortare, orent fär- 
gade fjädrar, även på strupen, i stället för det svarta och hvita hos 
hannen.  Fjädrarne på fotstyckets övre hälft korta. 

Ungarne i första fjäderdrägten skilja sig från de äldre ge- 
nom de bredare hvitgulaktiga skaftstrecken på vingfjädrarna; 
stjerten är mycket kortare, gulgråaktig, något svartspräcklig, utan 
svart tvärband, 0. s8. Vv. 

Hos 088 
är han allmän i hela Norrland samt Dalarna och Värmland, men 


Hjerpen har ungefär samma utbredning som Orren. 


går mot norr blott till polkretsen, eller på ett och annat ställe 
något längre, såsom utmed "Torne elv, till 68" lat. 
Sverige förekommer han mera spridd och i Götaland blott i några 


I mellersta 


HJERPE. 261 


få trakter norrut, såsom i Dalsland och norra hälften av Bohus- 
län, i Östergötlands norra och södra skogstrakter och i några 
delar av Kalmar län. I det övriga södra Sverige saknas han; 
men i mellersta Europa, till och med mellersta Frankrikes bergs- 
trakter, Alperna och Karpatherna finnes han i många för honom 
passande trakter; i Frankrike skall han t. o. m. på flera ställen 
vara allmän; men han saknas i hela Britannien med Irland. Om 


han finnes längre söderut är ovisst. Riksmuseum äger visserli-- 


gen ett ex. som erhölls 1833 i byte av den bekante Ornitholo- 
gen, Major Feldegg, och som uppgavs vara från Dalmatien, hvilket 
dock möjligen kan bero på ett misstag. — Utåt hela Siberien 


skall han vara allmän ända till Ochotzka havet och ned i Mand- 


schuriet samt i Amurlandet och på ön Sachalien. Mot norr fins 
han där lika långt som hos oss, men saknas i Kamtschatka. (Pall.). 

Tät skog, helst på berg, klippfull och stenig, utgör Hjerpens 
huvudsakliga tillhåll. Han finnes lika väl i stor, tät barr- eller 
lövskog, som i blandad eller mindre skog och 1 täta snår; men 
icke, eiler sällan 1 gles skog, och visar sig aldrig eller blott till- 
fälligtvis utåt slätten. Då han gerna döljer sig och söker skydd 
både mot vädret och mot fiender, flyttar han om vintern in uti 
barrskogen och helst bland gran, som ger bästa skyddet; men 
så länge lövskogen har sina blad i behåll vistas han helst uti 
den. Hasselskog anses i mellersta Europa utgöra hans käraste 
tillhåll: men han föredrager den endast i egenskap av tät små- 
skog, såsom synes derav att han är allmän i Norrland och i Si- 
berien, hvarest hasselbusken fullkomligt saknas. Liksom Tjädern 
vistas han om dagen mest på marken, men sätter sig alltid i träd 
då han blir uppskrämd, och säges även tillbringa natten i träd. 
På marken trycka de äldre sig icke, såsom fälthönsen, men i träd 
förstår han att med största skicklighet dölja sig. Här sitter han 


Svenska Foglarna. 


nästan alltid på större grenar midt i kronan eller lägre ned och 
gerna nära stammen. Flykten är bullrande och aldrig långvarig, 
men ganska snabb; vanligtvis flyttar han sig blott till ett annat 
träd på ett å tvåhundra alnars avstånd. I hembygden qvarbliver 


. han troget under hela året och strövar ej betydligt omkring om 


vintern. ; 

Födan består, liksom Orrens, i knoppar, blommor och blad 
av lövträd och mindre växter samt bär. Ungarne förtära myrägg, 
insekter, mask jämte blad o. d. Barrträden tyckas knappt lemna 
denna fogel någon näring. 

Fortplantningen skiljer sig såvida från de föregående arter- 
nas, att Hjerpen lever i engifte och icke håller allmän lek. Re- 
dan om vintern, före Jul, skilja Hjerparne sig parvis, hvarefter 
hanne och hona troget hålla sig tillhopa, och mot våren, 1 April, 
Maj, höres hannen ofta spela, eller sjunga i en trädkrona, då ho- 
nan sitter i ett annat närbeläget träd. Detta spel är blott svagt 
och består i en något rikare utveckling av det vanliga lätet, lock- 
tonen, som låter ungefär såsom: ti, ti, tititi-ti eller ti-ti-titi-diri 
0. 8. v. Båda könens läten ha mycken likhet, men urskiljas lätt 
av dem, som ofta hört dem. Parningen föregår på marken. — 
Omkring slutet av Maj söker honan sig ett undangömdt ställe 
och lägger der på marken, utan bale, sina 8 till 12 ägg, som äro 
gulaktiga brunprickiga, något större än duvägg. Hon ruvar dem 
3 veckor, nästan oavbrutet, till nära midsommarstiden, då un- 
oarne kläckas och genast äro färdiga att springa och söka föda. 
När honan är färdig att värpa lemnar hannen henne och strövar 
omkring ensam, ända till dess ungarne, i Juli—Augusti äro nära 
flygfärdiga, då han återkommer och följer med kullen, som håller 
tillhopa såsom spridd flock till senhösten eller vintern då den åt- 


skiljer sig parvis. | 
66 


202 HÖNSFOGLAR. 


Emedan Hjerpen döljer sig skickligt och flyger bort oförmo- 
dadt uti den täta skogen, är han vanligtvis svår att skjuta. Men 
när en kull ungfoglar om hösten eller vintern satt sig tillhopa i 
ett träd, skall det stundom lyckas att smyga sig på dem och ned- 
skjuta flera stycken, den ena efter den andra, blott man alltid 
fäller den som sitter nederst. Annars bruka jägare locka honom 
till sig med en pipa, hvarmed fogelns läte kan ganska noga åter- 
oivas. Han jagas och fångas mycket för stekens skull, som vär- 
deras ganska högt, möjligtvis derföre att köttet, och isynnerhet 
det i bröstet, är hvitt, till följe derav att fogeln gerna håller sig 
stilla och ej mycket brukar sina vingar. Många finnas dock som 
sätta mera värde på orrsteken. | 

De Hjerpar, som bebo mellersta Europa, ha ofta livligare 
färger och mera rödbrunt samt mindre grått i sin drägt, än de 
nordiske och siberiske, hvarföre de blivit uppförde såsom egen 
art, 'T. sylvestris L. Brehm. Skillnaden tyckes dock ej vara be- 
stämd eller åtföljd av andra olikheter, utan blott antyda en sådan 
färgvariation som förekommer hos de flesta fogelarter genom in- 
fiytandet av olika climat. 


Synonymi.  Tetrao bonasia IL. S. NI X (Fn. Sv.) — Lath. n:o 15; — 
Nilss. Fn. ed. 3: II, 40; — Lindblad, Jäg. Förb. n. Tidskr. 1864, 181 (utför- 
lig leverneshistoria); — Tetrastes bonasia Keys. & Blas. Vögel N:o 277. — 
Bonasia sylvestris Brehm, Il. Thierl. IV, 356; — Bonasa betulina G. RB. 
Gray, List of. . Galline 1867, 89. 


3. RIPSLÄGTET (Lagopus). 


Näbbrot, näsborrar och vingar såsom föregående slägte. Fot- 
styckena och tårna, utom den sista, korta leden, fjädrade. 

Riporna tillhöra den högre norden och finnas dessutom på 
några höga fjäld, som gå till eller nära snöregionen. De dikna 


Orhönsen i de flesta hänseenden. Liksom dessa ha de näbbro- 
ten betäckt av korta fjädrar, som dölja näsborrarna, och korta, 
rundade, starkt kullriga vingar, i hvilka 3:dje eller 4:de pennan 
är längst. — De nakna, röda ögonbrynen sakna vårtor, men ha 
i övre kanten en hög, kamlikt tandad brädd. Stjerten är medel- 
måttig (något kortare än ”/s av vingen), svagt rundad; med 16 
pennor, som äro svarta, utom de 2 mellersta, som ha kroppsfjä- 
drarnas färg och bli något längre. — Fötterne äro starka, men 
icke långa: tarsen har knappt '/s av vingens längd; beklädda av 
täta, dunlika fjädrar. Blott det sista, lilla 
tåstycket saknar fjädrar och beklädes av 3 hornartade halvringar. 
Den största delen av tån, som saknar ringar, blir, då fjädrarna 


Inga sporrar finnas. 


avfalla, tätt prickig efter deras fästen. 'Tårnas sidovårtor utväxa 
föga och bilda icke tydliga kammar, såsom på sl. Tetrao; blott 
vid den nakna kloleden äro de något utskjutande. 

Klorna äro ganska eget bildade: långa (ungefär lika med 
sjelva tån), nästan räta, nedtryckta, med rundade ändar och ut- 
bredda sidokanter. De fällas årligen om sommaren, då en ny 
klo, som redan sitter färdigbildad inuti den äldres rot, hastigt 
utväxer och undantränger den gamla. Den nya klon är i början 
smal, trind, med inböjda kanter; men hon utvecklar sig efterhand 
och antager den normala formen. Om en klo på en Ripa, dödad 
under våren, klyves försiktigt, så får man se att den gamla klon 
oanska lätt skiljer sig från den nya, som redan då sitter inuti 
och såsom en tunn hornlamell omgiver klobenet.  Klofällningen 
sker midt i sommaren, mellan vår- och sommarruggningen, men, 
liksom dessa, vid något olika tid hos olika individer; oftast i Juli, 
men stundom något före eller efter denna månad, hvarigenom den 
först ansågs föregå, liksom fjäderfällningen, två gånger på somma- 
ren.  Stundom qvarsitter hela den gamla klon på den nya, tills 


RIPESLÄGTET. 263 


hon genom dennas utväxande blir ett litet stycke skild från tån, 
men vanligen avfalla klorna förr, nära samtidigt, eller efterhand 
under en kort tiderymd; eller avfjällas de på ytan och avfalla 
styckevis såsom andra foglars klor och såsom horn- och epider- 
misbildningar i allmänhet”). På en Lagopus alpinus &, som jag 
sköt i Finmarken d. 1 Sept. 1838, satt den gamla mellanklon på 
ena foten fast ungefär 5 millim. från tåspetsen, midtpå den nya 
klon, som hon omslöt så hårdt att en intryckning syntes deruti; 
hvilket dock kom derav att den nya klons sidokanter icke kun- 
nat utbreda sig på det ställe hvarest de omslötos av den gamla 
klon, men väl bakom detta ställe. 

De nordiske Riparterne tyckas vara de enda bland alla fog- 
lar som ha 3:ne nära fullständiga fjäderdrägter om året, nämligen: 
1:o den på senhösten anlagda, hvita vinterdrägten, till hvilken 
stjert- och vingpennor höra, hvilka äro de första av denna drägt 
som utväxa: — 2:0 värdrägten, som erhålles på våren, före fort- 
plantningstiden, i April —Juni, och är grå eller brunaktig, fläckig 
och brokig. Den omfattar alla fjädrarna, utom de stora ving- och 
stjertpennorna, men träffas (hos oss) knappt någonsin fullständig: 
ty då de sista vinterfjädrarne avfalla börjar redan höstfjädrar att 
skjuta fram. Dessutom tyckes det som om buken, midtpå, hos 
en del exemplar eldrig erhölle sommarfjädrar. — 3:0 sommar- 
drägten, som småningom börjar på sommaren efter äggläggningen, 


men ej blir allmännare utbredd förr än på hösten, i September— 
Oktober, och ofta delvis qvarsitter än längre samt således, här, 
egentligen blir en höstdrägt. Den blir, hos Riporna, successive 
lika fullständig som vårdrägten och ersätter denna efterhand över- 
allt, under en ständigt fortgående ruggning, så att samma fjäder 
flera gånger tyckes fällas och återväxa och är här i norden nä- 
stan alltid blandad med nya, hvita vinterfjädrar. Den skiljer sig 
från vårdrägten genom finare vattrade eller prickiga fjädrar, 
hvilka under en längre tid småningom utbytas mot de hvita. 
Det är här ganska lätt att övertyga sig om att icke blott 
alla dessa drägter verkligen bestå av olika fjädrar som efterträda 
hvarandra; utan ock att nästan hvarje fjäder i samma drägt kan 
undergå en flerfaldig förnyelse, då han hvarje gång börjar att 
utskjuta såsom blodpinne, och får ett något litet olika utseende 
med den föregående. Sannolikt är det denna successiva för- 
ändring som föranledt antagandet att hvarje fjäder skulle, qvar- 
sittande, förändras från vinter- till sommarfärg eller tvärtom. Det 
är ganska vanligt att finna dylika mellanfjädrar, t. ex. stjerttäckare, 


som äro sommarfärgade, men till en del hvita. (Jfr Meves, 1. c.). 


135.  FJÄäLDrIPA (Lagopus alpinus"") P1. XXXV fig. 1—4; 
flygpennorna hvita; näbbets höjd 3—9 mm.; vinterdrägten hvit. 
Då vingpennorna äro fullständiga är vanligen den 3:dje längst; 


=) Se härom Meves, i Vet. Ak. Öfv. 1860, 216 (Jemtlands Ornith.) under Lag. alpina, samt förut sid: 213—14, under Tetrao bonasia och urogallus, hvarest en nära 
likadan klofällning beskrives hos dessa arter. — Under förutsättning att klofällningen icke vore allmän hos Riporna, har Prof. E. Bonsdorff, i Upsala Arsskrift I, och sedan 
i Vet. Ak. Öfv. 1862, 77, på anatomisk och fysiologisk grund sökt visa, att den endast är ett sjukdomsfall, föranledt derav att Riporna, då de liksom andra hönsfoglar 
krafsa i marken efter föda, ofta stöta emot med klorna, hvarigenom en inflammation uppkommer i dessas rot, som gör att de avfalla.  Klornas fällning hos desss foglar är 


dock alltför vanlig för att bero på en så tillfällig orsak. Dessutom -avfalla alltid alla klorna, hvilket väl ej skulle hända om yttre skador vore orsaken; även baktåns klo, 


som väl minst blir utsatt för stötar, fälles. 
. . . a . . Rx Oo . . Jat 
> &5) Nilsson har, fullkomligen riktigt, efter Plinius brukat namnet Lagopus såsom femininum (L. alpina, suba ÄR 
io lä Ör ä 3 ör örändr ; E vä : | icus te. etc.) och dessutom 
och detta faller sig lättare, både för ändelsen på us och för det oförändrade bruket av de gamla artnamnen från sl. Tetrao (alpinus lapponicus, albus etc etc.) 


lpina); men då det även kan begagnas såsom masculinum, 


nyare författare mer och mer antagit detta bruk, så tror jag det vara rätt att detsamma bibehålla. 


+ 


264 


2:dra lika med 4:de eller åtminstone betydligt längre än 5:te: 
stundom är dock 4:de lika med a5:te. Handpennornas skaft äro 
vanligen svartaktiga, åtminstone mot spetsen, men stundom hvita, 
isynnerhet om sommaren. Alla stjertpennornas rot ett kort stycke 
hvit, med bestämd gräns; något längre hos honan. Näbb svart. 

Hannen är alltid svart framom ögat. Hela längden 360 mm.; 
stjert 120; vinge omkring 200; tars 31; näbbets höjd vid roten 
8—9 mm. — Vinterdrägten: hela kroppen och de mellersta 
stjertpennorna hvita; ett bredt svart band från munvinkeln till, 
och något bakom ögat. De svarta stjertpennorna med hvit änd- 
kant. Klorna utvuxna, utplattade, bleka. 

Vårdrägten (fullständig i Juli, Augusti): hela ryggsidan med 
skullrorna, halsen och bröstets sidor svarta, något litet blek- 
spräckliga. Överstrupen hvit. Huvudet ovantill med gulaktiga, 
halsen med hvita tvärfläckar; bakhalsen nedtill och hela strupen 
svarta med bredare, hvitaktiga tvärband på en del av fjädrarna, 
som mest sitta fördolda. Ryggens fjädrar ha 2 eller flera smala, 
vågiga, blekt gulgrå tvärstreck. Vingen hvit med några svart- 
aktiga täckfjädrar. Buken hvit. Klorna svarta. 

Höst- (eller sommar-)drägten (Septbr): ryggen, nedre delen 
av strupen och kroppens sidor ha rent grå (n. blågrå), ganska 
fint och tätt svartprickiga fjädrar. De som först framkomma 
(i Augusti) äro mot roten svarta. Huvud och hals som i vårdr., 
dock med tydliga, något bredare, gula och hvita tvärband. Vin- 
gar och buk hvita. Ving- och stjertpennorna ombytas redan nu. 
Honan är framom ögat blekt färgad eller hvit. Något mindre 
än &A: Längd 340 mm.; stjert 100; vinge något över 180; tars 30; 
näbbets höjd 8 mm. — Vinterdrägt som hannens, men utan 
svart på huvudets sidor. 


Vårdrägt svart, brokig av blekt, brungult och hvitt. Fjädrarne 


HÖNSFOGLAR. 


svarta: på huvud och hals med en gulaktig fläck i ändan: över- 
strupen och huvudets sidor gulhvita med små, tätt stående svärta 
fläckar.  Ryggens fjädrar, och en del vingtäckfjädrar, ha smala, 
men tämligen räta, gulaktiga tvärband och smal hvit ändkant. 
På stjertens täckfjädrar, nederstrupen och bröstets sidor äro de 
gulaktiga banden bredare och rätare. Buken hvit, med inblan- 
dade svart- och gulbandade fjädrar. De nya klorna mörkgrå. 

Honans höstdrägt av blågrå, fint vattrade fjädrar på kroppen, 
alldeles som hannens. Huvud och hals som i vådrägten, men, 
liksom hos >, med större bleka tvärband. 

Ungen i första fjäderdrägten har någon likhet med modren, 
men är mörkare. Han är även mörkare än följande arts ungar, 
nästan utan hvit fläck i fjäderspetsarna på ryggen; med mycket 
finare, mera tvärsgående brungula streck och punkter, hvilket 
isynnerhet är märkligt på stjerten. Nederstrupens svarta tvär- 
band äro nästan bredare än de ljusa, brungrå. De grå, finpric- 
kiga höstfjädrarne börja visa sig tidigt, i Augusti, då ungen är 
blott halvvuxen. 

Denne fogel är en av dem som blott trives i de aldra kalla- 
ste, för de flesta andra levande varelser otrevligaste trakter av 
jorden, bland ständig snö och is. Han finnes i Skandinavien på 
hela fjäldhöjden i Norrige och något inåt Sverige, men blott på 
dess högsta del, ovanför all skog. Där bebor han de vidsträckta, 
kala, av lavar och krypväxter fattigt betäckta bergfälten — fjäl- 
den, och uppehåller sig helst på de berglika, genom vittring upp- 
Här 
träffas han vanligen springande omkring eller ofta liggande ut- 


komna stenhögar (»stenören» Barth) som där finnas överallt. 
Under vin- 
tern och fortplantningstiden bebor han dock vanligen denna re- 
gions något lägre del, närmare intill och bland dvärgbjörken eller 


sträckt på marken bland stenar eller på en snödriva. 


5 RIPESLÄGTET. 265 


videt. "Om vintern skall han t. 0. m. ofta flytta sig ända ned i 
skogsregionen. Längst i norr kommer denna Ripa ända ned till 
hafskusten. — Utom Skandinavien förekommer hon sällsynt i 
Ryska lappmarken; mera allmän i norra Ural, ända ned till 61” 
lat. (Brandt, 'Bemerkungen .. Ural; utan årtal!); vidare på Tai- 
myrlandet i Siberien, häckande kring Taimyrfloden, 74? lat., och 
åt norr derifrån; men flyttar över vintern (Sept.—Maj, i vinter- 
drägt) söderut ända till. 66” lat. (Middend.). Sannolikt finnes hon 
än längre österut vid ishavet, :och Radde:har funnit henne på 
bergen i södra Siberien (S.V. och 8.0. från Bajkal) vid 8 å 
10 tusen fots höjd. — Mot vester förekommer hon på de högsta 
bergen i mellersta och morra Skottland samt på Hebriderna och 
Orkneys (Yarr.). Hennes sydligaste hemvist äro Alpernas och 
Pyreneernas snöregioner, hvarifrån exemplar stundom sägas kom- 
ma nedåt Italiens, samt: Asturiens och Galiziens berg. — På Is- 
land, Grönland och Spetsbergen ersättes hon av andra, ganska 
närstående, men dock tydligt skilda arter, eller varieteter”); men 
det är möjligt, to. m. sannolikt, att både L. rupestris Sw. och 
L. americanus Aud. från Amerikas aldra nordligaste trakter, icke 
äro skilda från vår L. alpinus. Jag har icke lyckats att få 
se dem. 

Denna arts utbredning är ganska märkvärdig, emedan de 
flesta områden han bebor äro så långt åtskilda genom varmare, 


väl bevuxna länder, eller av hav, att en förflyttning från det ena 
till det andra nuförtiden ej är tänkbar. Sannolikt lever fogeln 
på alla dessa ställen qvar, ända sedan de, under den s. k. isti- 
den, varit åtminstone successive förenade med hvarandra. 

I de trakter där Fjäldripan lever är ej alltid godt om föda. 
Dock finnes där om sommaren insekter för ungarna samt blad, 
knopp och: blommor av fjäldväxterna, kråkbär o. d. Om vintern 
finnes kräåkris (Empetrum) samt knopp, qvistar och de qvarsit- 
tande bladen på åtskilliga krypväxter: Salix-arter, Saxifraga m. fl. 
hvilka icke alltid behöva uppsökas under snön. | 

Här i norden lärer ruggningen icke börja förr än i slutet av 
April; och det tyckes som om honans ruggning skulle föregå ha- 
stigare än hannens. Väårdrägten blir nästan färdig i början av 
Juni, men ännu finnas talrika vinterfjädrar att ombyta och redan 
1 slutet av följande månad börja höstfjädrar framskjuta, så att en 
nära ständig ruggning fortgår under hela sommaren. Vinterdräg- 
ten tyckes bli färdig i Oktober. — I början av Juni infaller par- 
ningstiden och snart läggas, på bara marken, de 6—12 äggen, som 
äro rödaktigt gula med täta bruna fläckar. -Ungarne kläckas i 
första hälften av Juli och tillväxa i början hastigt: Dock torde 
de knappt bli fullvuxna förr än mot början av September, då de 
likna de äldre i höstdrägt och börja få vinterfjädrar. Intet annat 
spel föregår: fortplantningen, än att hannen låter vid dess början, 


+) Alla dessa likna ganska nära vår Fjäldripa, och deras hannar ha liksom hennes en svart fläck genom ögat. De tyckas även ha samma levnadssätt och läten som 
vår. art; OCT Grönland synas de ha en vårdrägt som liknar den skandinaviska artens (Holböll, Ornith. Beytr.). Men på Spetsbergen tyckes vårdrägten icke komma fram, 
utan det ser ut som om den hvita vinterdrägten genast efterträddes av höst- (eller sommar-)drägt? — Denna höstdrägt har på alla de anförda foglarna en fin svart vattring, 
liksom hos: vår LÅ. alpinus; men grundfärgen är gulgrå 1 stället för blågrå. - Dessutom skilja de sig något» litet sinsemellan: den isländska (Tetrao islandorum Faber) säges 
ha något bredare svart på huvudets sidor och även något hos gamla honor? — Den grönländska (Lag. TATE Brehm, Holböll) är redan End hon förgställes på Pl. 
LXXIII fig. 2. — Den Spetsbergska (CL. hyperboreus Sundev. Malmgren; £L. hemileucurus Gould) är betydligen större och har mera hvitt på stjertroten. — Utan tvivel måste 


vi nu uppför 
gemensamt ursprung. 


Svenska Foglarna. 


Den isländska och grönländska torde dock alldeles sammanfalla; 


a åtminstone en del av dessa såsom skilda och för vår erfarenhet constanta arter eller varieteter; ehuru svårligen den förmodan kan undertryckas att de haft ett 
dc Ö 


67 


266 HÖNSFOGLAR. 


om morgnarna, höra sitt enda och vanliga läte, som är knarrande 
och tämligen svagt, ungefär såsom: errrrrr, hvilket sedan höres 
ofta under hela sommaren, dels då han flyger opp, dels då han 
springer omkring eller då han sitter och blir uppmärksam på nå- 
got ovanligt... Uppgiften att han alltid skulle flyga opp tyst, hvil- 
ken förskaffat honom namnet Lagopus mutus (den stumme) är ej 
riktig, liksom att lätet skulle kunna höras tusen alnar. Honans 
lockton, som är fint pipande, kan återgivas med: i-ack! i-ack! 
Hon lockar: dermed hannen till sig och jägare bruka efterapa 
hennes läte för att locka och döda honom: 

Om de sydeuropeiska Ripornas levnadssätt och läte hava vi 
blott ofullständiga underrättelser, men besynnerlig är den av 
Schinz lemnade uppgiften att L. alpinus på Alperna under dimma 
eller mot regn och snöfall skulle oupphörligen skrika såsom: 
krögögögöögröl! eller önö-göö, önö, göö, och vid andra tillfällen 
låta höra andra ljud. Sannolikt är här ett misstag begånget. 

Nilsson uppgiver att hannen qvarstannar i honans grannskap 
så länge hon ligger på äggen; men övergiver henne så snart un- 
garne kläckas. Detta skulle vara ett högst besynnerligt drag av 
fogelns levnadssätt; men det bestrides av Barth (jfr synon.), som 
säger sig ha iakttagit att hannen, liksom bland många andra 
hönsarter, lemnar honan när hon börjar ligga, då han drager upp 
mot den än högre delen av fjäldet. Här vistas hannarne på de 
förr omtalade stenhögarne, dels ensamme, dels samlade i mindre 
flockar eller sällskaper; men så snart ungarne bli flygfärdige, i 
Augusti eller början av September, komma honor och ungar efter 
och slå sig tillsamman med hannarna, hvarefter de följas åt fa- 


miljevis. Fram på vintern samlas de dock åter i flockar, som 


mera ströva omkring. Denna Ripa flyger ganska starkt och lätt, 
nästan utan buller med vingarna, men men hon flyger icke ofta 
av egen drift, utan brukar hellre fötterna, springande, vanligen 
med indragen hals.  Anmärkningsvärdt är att hon: är ganska 


skygg under fult väder, regn och blåst, men icke under vackert 


väder. 

Synonymi. Lagopus Plin., :Gessn, Briss. (Helvetia). — (Tetrao lagopus) 
"varlietas' alpina minor” Linn. XI, 274 (in fine descr:s). — Hinc: Tetrao al- 
pmus Nilsson Orn. Sv. I, 311; — Gloger Handb. 533; — Lagopus alpina 


Nilss. Skand. fn. (ed. 3; II, 103); — Meves, Vet. Ak. Öfv. 1861, 216; — Barth, 
Jäg. Förb. Tidskr. 1867, 1 (med fig. och utförlig historia). — Lag. alpinus 
Keys. & Blas. Vögel N:o 274; — Middend. Reise, Vögel.p., 191; = Radde, 
Östsib. II, 295; — Brehm TI. Thierl. IV, 376. 

Tetrao mutus, "Lappis Keron'", Montin, Physiogr. Sällsk. Handl. 155 
(Lund 1716—386); — Lag. mutus Leach; — Gray List. of .. Gallinge 91; — 
Degl. & Gerbe, Eur. II, 40. 

Tetrao vulgaris Vieill: N. Dict. — Lag. vulg. Jen.; — Yarrell Brit. B. 
ed. 3: II, 372. — Tetrao lagopus Temm. Man. II, '468 (nec Linn). 


136. DarriraA (Lagopus lapponicus), Pl. XXXV fig. 5,6"); 
flygpennorna hvita; näbbets höjd 12—14 mm.; vinterdrägten hvit. 

Bland vingpennorna är n:o 2 vanligen kortare än 5, eller nå- 
gongång lika dermed. N:o 4 plägar vara längst och 3 föga kor- 
tare, hvilket dock stundom förhåller sig på motsatt vis. Ving- 
pennornas spolar äro, såsom' den föregåendes, vanligen svarta, 
men dock stundom till en del, eller helt och hållet hvita. Stjert- 
pennorna såsom hos föregående art. 

Hanne: längd 390 mm.; stjert 140; vinge 210; -tars 39; näb- 
bets höjd omkring 14 mm. Vinterdrägten lik den föregå- 
endes men utan svart på huvudets sidor. Klor bleka, nästan 
räta, långa (den mellersta 16—18 mm.). 


FR , M - - Nn 3 , i av a . , . Pen , Pen lg 
) Figuren av honan (mot venster) har de svarta fläckarna tecknade efter vårdrägten (i Juni, Juli); men den rödbruna färgen har, vid färgläggningen, på ett stort antal 
exemplar råkat bli lika med hannens färg, hvarföre figuren fått mera likhet med en hona i höstdrägt. 


RIPESLÄGTET. 267 


Vårdrägt rödbrun; huvud och hals ovantill tätt svartfläckiga; 
strupen - nästan fullkomligt utan fläckar; nedtill och frambröstet 
med helt små, mörkgrå fläckar: kroppssidorna och buken med 
svarta tvärband och hvita spetskanter. (Buken tyckes alltid vara 
blandad med hvitt). Ryggen samt ving- och stjert-täckfjädrarne 
svarta med fina vågiga rödbruna tvärstreck och smal hvit spets- 
kant. Fötternes fjädrar hvita (ombytas nu); de nya klorna (Juli, 
Aug.) brungrå. | 

Höstdrägt (Sept.—Dec.) nära lik vårdrägten, men består av 
andra fjädrar, som äro något litet blekare rödbruna och snart bli 
blandade med. hvita. På strupen ha de nya fjädrarne en smal, 
brungrå ändkant; på ryggen och stjerttäckarna äro de tätare och 
finare vattrade eller prickiga av rödbrunt, med mindre tydliga 
tvärlinier. Stjert och vingpennor ombytas nu. Fötternes fjädrar 
bli yvigare. 

Honan något mindre: 370 mm.; stjert 120; vinge 187; tars 
33 — Vinterdrägt fullkomligen lik hannens. 

Vårdrägten (färdig vid midsommar) brokig och tvärfläckig av 
svart, gulaktigt och hvitt; på hvarje del fullkomligt lika med den 
hos föreg. arts hona, så att dessa båda foglar knappt kunna ef- 
ter färgen, åtskiljas och att samma beskrivning passar för båda. 
På Dalripan äro blott de gulaktiga fläckarna och de hvita änd- 
kanterna något bredare. Hos båda varierar färgen något litet: 
blekare eHer starkare. 

Honans  höstdrägt är märkligare än hittills tyckes ha varit 
iakttaget. Efter att under fortplantningstiden ha burit en drägt 
som liknar ungarnes och antyder en vida lägre hudutbildning än 
hannens, får honan nu, på hösten, en drägt som liknar hannar- 
nes höstdrägt och som således är föga olik deras vårdrägt. Hon 
får då rödbruna fjädrar, som på huvud och hals, ända ned till 


bröstet, likna de äldre hannarnes; men på ryggsidan ha de, lik- 
som på de under året födda av båda könen, en något grövre, 
icke finprickig teckning samt, isynnerhet utåt vingarne och bakåt, 
samt över stjerten, gulaktiga, tämligen tydliga tvärstreck. Nedre 
strupens fjädrar äro rödbruna med små, till en del tvärstående, 
svarta fläckar. Även föregående arts hona har en höstdrägt som 
liknar hannens, men som icke liknar hans vårdrägt. 

Ungens första fjäderdrägt liknar tämligen honans värdrägt: 
ryggsidan svartaktig med mera långsgående gulaktiga fläckar och 
liten hvit spetsfläck på hvarje fjäder; undersidan gulaktig med 
svarta tvärband, som äro något smalare än de gulaktiga. De 
först utskjutande vingpennorna äro gråbruna med gulaktiga fläc- 
kar på yttre fanet; men redan då ungen är halvvuxen får han 
hvita pennor. Senare på hösten är ungen fullvuxen och får en 
höstdrägt som fullkomligt liknar modrens. 

Dalripan finnes i Skandinavien från ishavets kust i Finmar- 
ken, nedåt, på hela höjd- och fjäldsträckningen ända ned i Da- 
larna (ungefär till Siljan) och i Norra delen av Värmland samt i 
Norrige, på och omkring fjälden än längre ned. Att hon någon- 
gång är träffad längre söderut i svenska låglandet, är blott till- 
fälligt. Hennes vistande högt opp över dvärgbjörksregionen, är 
även blott kortare, på sommarbesök. Inåt Sverige förekommer 
hon allmän i hela det egentliga Lappland, inom björkskogsregio- 
nen, samt på höjder, belägna inom barrskogsregionerna, t. ex. i 
Lycksele, Åsele, Ångermanland etc., liksom i Dalarna och Värm- 
land; men knappt lärer hon väl någonsin träffas ända ned till 
Östersjön: Detta är anmärkningsvärdt då samme fogel i Finland 
och Ryssland tyckes gå betydligt längre mot söder i låglandet, 
och då han är allmän söder om finska viken, hvarest inga be- 
tydliga höjder finnas, i Estland och Lifland, t. o. m. i Curland, 


268 HÖNSFOGLAR. 


ända ned omkring 57" lat. Längre söderut finnes hon icke; men 
väl genom hela Siberien och Nordamerika. 
land och Island. Inom Biberien fann Middendorf henne i Tajmyr- 
landet ända opp till 72” lat. samt vid Lena, norr om Bajkal, ända 
ned vid 58". I södra Siberien är hon allmän på Sajanska berget 
vid 5—6000 fots höjd (Radde), samt omkring Amurfloden och på 
norra delen av ön Sachalien (Schrenck), allt omkring 50? lat. 
eller något nordligare; ävensom på Stanovojbergen vid Ochotzka 
havet. Sannolikt är det denna art som, enligt Steller, finnes på 
Kamtschatka och Aleuterna. I Amerika finner jag dess gränser 
ej uppgivna, men hon tyckes där ej finnas söder om Canada, 
omkring 50” lat. och säges blott sällan (tillfälligtvis) vara sedd 
inom Förenta staternas område. 

Det är bland buskar och snår eller bland högre ljung med 
små buskväxter, som Dalripan helst vistas, eller i någorlunda gles 
I -Lifland etc. 


skall hon företrädesvis leva på sumpiga ställen med torvjord, be- 


björkskog och nära vatten, t.' ex. bergsbäckar. 


vuxna med ljung och småbuskar, hvarföre hon der kallas Morast- 
huhn, och i norden väljer hon gerna sådana ställen på landthöj- 
den medan ungarne äro små. Födan liknar den föregåendes, men 
utgöres något mera av bär, som ymnigare finnas i hennes region, 
såsom mjölon (Arbutus), blåbär, lingon m. f. samt frön av Ripe- 
gräset (Polygonum viviparum) som även mycket förtäras av Fjäld- 
ripan. Liksom hos föregående art är krävan (åtminstone om vin- 
tern) alltid full av små, v.p. 5 mm. långa stycken av sjelva riset 
Sannolikt är det barken 


Denna Ripa måste ofta om: vin- 


eller grenarna av blåbär, kråkris o. d. 
på dessa som tjenar till föda. 
tern, liksom den föregående, gräva sig djupt ned i snön för att 
finna föda; men båda göra detsamma för att få skydd: mot köld 
och oväder, och den urgamla berättelsen att de stundom gräva 


Hon saknas på Grön-. 


sen är riktig. 


sig gångar under snön lärer verkligen vara sann. — Dalripans 
flykt är bullrande och ojämn samt vida sämre än den förras, men 
hon' är livligare än denna och springer än starkare, vanligen med 
utsträckt hals. ”Hon begagnar således mest fötterna, även på 
längre utflykter, hvilka dock ej ofta förekomma: blott mot hösten 
uppåt fjäldet och om vintern än 'mera nedåt skogen; mest vistas 
hon i födelsetrakten.  Stundom sätter hon sig i träd. "Då hannen 
flyger opp plägar han oftast låta höra sitt vanliga skrattande och 
starkt ljudande läte, ungefär såsom: errrackackackah! hvilket 
dock icke alltid inträffar och, märkeligt nog, skulle det, enligt 
Meyer, aldrig höras i Lifland och Estland, om annars iakttagel- 
Linné m. fl. likna det vid ett gapskratt (»cachin- 
nus»). Då han sätter sig höres hans andra vanliga läte: kavau! 
kavau! hvilket enligt Nilsson på hvarjehanda sätt tolkas av de 
kringboende olika folkslagen. Honans vanliga läte är ett svagare 
njau! eller dji-ah! "Dessutom får man höra ett varningsläte som 
liknar tamhönsens glok! golok! : 

Vårruggningen börjar med April (efter dagjämningen) men 
fortgår långsamt, så att vårdrägten knappt synes bli färdig förr 
än mot midsommar, men först hos honan. Fortplantningen 
måste således föregå medan drägten är ofullständig och i rugg- 
ning. Redan i början av April börjar hannen om morgnarna 
låta höra en slags spel, som består av hans vanliga läten: pirr 
pack prrr och kavau, hvarmed han lockar honan, som svarar med 
sitt njau, då han springande, och stycketals flygande, närmar Sig 
henne, 'hvarunder han någongång låter höra ett gu gu gu gurr 
och tidtals, med bakåtböjd nacke och fällda vingar slår upp och 
utbreder stjerten, nästan som en kalkontupp. Genom härmning 
av honans läten kan han då lätt lockas inom skotthåll. — Ägglägg- 


ningen säges börja redan i Maj månad, men oftare torde äggen 


RIPESLÄGTET. 269 


läggas vida sednare, i Juni, ty vid midsommar och långt deref- 
ter äro nykläckta ungar vanliga. Äggen äro 13—14, gulaktiga, 
tätt svartprickiga eller småfläckiga av mörkbrunt. — I Lifland 
skall vårruggningen börja i Mars. Så snart ungarne äro kläckte 
följa de modern som visar dem den aldra ömmaste omvårdnad 
och utsätter sig för de största faror för att locka rovdjur eller 
menniskor bort från dem, hvarvid hon med en utmärkt förställ- 
ningskonst visar sig såsom lemmalytt och oförmögen att undfly. 
Även hannen qvarstannar i honans grannskap under liggningen 
och förenar sig med familjen då ungarne bli kläckte samt del- 
tager ömt i deras vård. Liksom alla arterne av Orhöns- och 
Ripeslägtena, trycka ungarne sig i gräset vid påkommande fara, 
men de gamle av båda könen trycka sig icke. Mot hösten i 
Augusti—-September äro ungarne fullvuxne och anlägga, liksom 
de gamle, en rödbrun höstdrägt, hvilken småningom, i Septem- 
ber—December, utbytes mot den rena hvita vinterdrägten. 
Stundom erhålles midt under vintern hannar, i hvit vinter- 
drägt och sannolikt ganska gamla, som på flera ställen av krop- 
pen, och mest framtill, ha mörkt rödbruna fjädrar, lika dem i 
Särdeles 


vacker är denna drägt då hela halsen, ända ned mot bröstet, 


vårdrägten, men mörkare och till en del hvitkantade. 


samt huvudet äro rödbruna och den övriga kroppen nästan rent 
hvit.  Nedtill plägar halsen då omgivas av svartbrun färg. Det 
är högst sannolikt att dessa rödbruna eller mörkare fjädrar, så- 
som Meves antagit (se Synon.), utvuxit redan på hösten i stället 
för hvita vinterfjädrar och att de utvisa en benägenhet hos Dal- 
ripan att, liksom Moripan, få den rödbruna drägten redan om 
hösten. Annars plägar denna drägt börja på halsen med några 
svartbruna fjädrar. 


Svenska Foglarna. 


Synonymi.  Tetrao lagopus L. X et XI (ex Fn. Sv. "terrefactus cachin- 
nos edit"; cet. citt. ad sp. preced. referendse). — TY. lagopus Lappis Rehu- 
sak, Montin, Physiogr. Sällsk. Handl. p. 155 (c:a 1780. — Descr. pessima; 
melius definitus ibid. p. 151: Rehusaky? 

Tetrao lapponicus Gm. p. 751 (1788, I zestiv; ex T. lagop. Montinii). — 
Lath:N:og 12; 

T. albus! Gm. p. 750 (9 hab. vernali ex America, ex Edw. 12); — Lath. 
10; — Meyer, Vögel Liv & Esthl. 152; — Lag. albus Audubon, Syn. 307; — 
Baird, N. Am. Birds (Report) p. 633; — Middendorf, Reise, Vögel 190; — 
Uray, List. of... Gallinze, 90. 

T. cachinnans Retzius, Fn. Sv. 210 (1800). 

T. subalpinus Nilsson, Orn. Sv. I, 307 (1817); — Lag. subalpina Nilss. 
Skand. Fn. 1828; et 1853, II, 93; — Lilljeborg, Vet. Ak. H. 1850, 319; — 
Meves, Vet. Ak. Ö. 1860, 215. 

T. saliceti Temm. Man. II, 471; — Gloger, Handb. 529. 


MORIPA (Lagopus scoticus) 41, — P1. LXXTIII fig. 3, ”; — flygpennorna 
och fotledernas framsida gråbruna; näbbets höjd 13 m.m. Ingen hvit vinter- 
drägt. ; 
Hannen. Vinterdrägten fullt svarande mot vår Dalripas värdrägt, men 
anlagd i December, mörkt rödbrun, med täta svarta punkter och smala, vågiga 
tvärstreck. Färgen mörkast framom bröstet; på hela buksidan ha fjädrarne hvita 
ändkanter. - Strupen överst och midtpå klarare rödbrun, utan fläckar. Oftast 
finnes en hvit fläck vid underkäken och hvita punkter i ansiktet. Ögonbryn, 
näbb, klor såsom Dalripans; vanligen ock vingpennornas förhållande; men de 
äro av mörk färg. Storlek fullkomligt såsom föregående (vinge 210 mm.). 

Sommardrägten fullt svarande mot Dalripans höstdrägt, men småningom 
utvuxen tidigt på sommaren (jag finner ej tiden uppgiven vidare än att den skall 
bäras >»hela sommaren och hösten»), säges vara ljusare och ha talrika fjädrar 
med gul (yellow») ändkant. 

Honan är föga mindre. Hennes vinterdrägt skall vara ljusare och der- 
igenom synes mera brokig (av svarta tvärfläckar och ljust rödbruna ändar?) 

Sommardrägten (jfr hannens) brungul; översidan samt hals och frambröst 
med svarta tvärband och gula fjäderspetsar: huvud och övre halsen med blott 
få svarta fläckar; kroppsidorna tvärbandade av svart och gult, »såsom på Dal- 
ripan.» 


68 


270 HÖNSFOGLAR. 


Denna Ripa är en av de djurarter som har det minsta området av jorden 
att bebo, och i detta hänseende överträffar hon alla övriga europeiska foglar, ty 
hon finnes blott på de Brittiska öarna: sydligast i Wales (vid 52” lat.) och Ir- 
land (Yarr), samt i Derbyshire (England, 53") och derifrån hela vägen norrut, 
samt på Hebriderna och Orkneys; men icke på Shetland. — Inom varma zonen 
finnas dock, i synnerhet på öar, såsom i Vestindien och än mera på de Ostindi- 
ska och Polynesiska öarna, talrika arter, som tillhöra ett ännu mycket mindre 
område och allenast finnes på en enda liten ö, mången gång vida mindre än 
Skåne eller blott såsom Bornholm. Likså finnas på continenterna i heta zonen 
flera foglar, som äro inskränkta till en enda bergshöjd av ringa omfång, såsom 
Oreophasis i Mexico; flera Trochilus-arter som hvardera blott tillhöra ett enda 
av vulkanbergen i Anderna 0. 8. Vv. 

Moripan vistas huvudsakligen på något sumpiga, morasiga ställen med 
torvjord och på ljunghedar i låglandet. Det uppgives ej om hon träffas högt 
uppåt bergen i norr, där dessa räcka opp inom snöregionen; men uti det milda 
Irland skall hon långt norrut (58” lat.) vara allmän vid 1600 fots höjd, 
hvilket dock ännu är långt från snögränsen. Av de torftiga uppgifterna hos 
de Brittiska faunisterna tycker man sig kunna sluta att denna art till lev- 
nadssättet nära liknar Dalripan, ehuru fortplantningen och sommar-ruggningen, 
till följe av det blidare climatet, inträffa långt tidigare. Det skall vara vanligt 
att äggen redan äro lagda i början av Mars; de sägas vara såsom hos Dalripan, 
omkring 15. — Thompson uppgiver att denna Ripas vanliga läte i Irland, utom 
varningslätet kok (glok), ganska väl plägar återgivas med orden: go go go 
go-back, go-back (gå din väg!), men intet knarrande läte anföres. — I de 
trakter där fogeln finnes lärer han vara ganska ymnig, så att »ett otroligen 
stort antal» årligen avsättes i London och andra brittiska städer, från medlet av 
Augusti till början av Mars; då jagten är tillåten. Under denna jagttid lärer 
det ej vara ovanligt att en enda jägare på en dag roar sig med att mörda om- 
kring 100 stycken, och en jägare skall ha berömt sig över att på en månad 
(31 dagar) ha fällt 1600 stycken. Likväl synes ej antalet avtaga, emedan man 
strängt iakttager att icke ofreda fogeln under hela den förbudna tiden (1 Mars 
—12 Aug.). 

Långt värre än av jagten skola Moriporna stundom medtagas av en pest- 
artad sjukdom, som vissa år rasar bland dem och uppgives vara en slags lever- 
sjuka, åtföljd av intestinalmaskar. Man har ansett fåren, som hållas betande på 
ljungmarkerna, för orsak till denna sjuka. Ripan lärer nämligen ha avsky för fåren. 

Ett försök har blivit gjordt att inplantera denna Ripa i S.V. delen av Ve- 
stergötland, i det att Hrr O. och J. J. Dickson i Göteborg, åren 1861 och 1862 
från Skottland införskrevo ett betydligt antal exemplar, som utsläpptes i trakten 
av Bokedal och Jonsered, 1 å 2 mil öster om Göteborg. I Augusti 1863 sågs 


en kull af 5 ungar och sedan dess lära åtskilliga ha blivit iakttagna, ävensom 
ett betydligt antal flera foglar blivit införskrivna (se härom Jäg.-Förb. n. Tidskr. 
1863, 46 och 223, samt 1868, 64 och 213). Dock kan fogeln ännu icke 
sägas vara, eller med säkerhet bliva en svensk art, hvarföre han här uppföres i 
enlighet med denna åsigt. 

Man har bråkat mycket med frågan huruvida Moripan vore en sjelvständig 
djurart eller blott en artförändring av Dalripan, uppkommen genom det blida 
och fuktiga hafsklimatet i Britannien. Gloger som sökte visa detta sednare, 
har t. o. m. framställt den förmodan att Moripan kunde vara en av Norrmännen, 
på 700- till 1000-talet, från Norrige införd Dalripa, som sedan den tiden hade 
förändrat färg och ruggning. Vi tro väl icke detta vara förhållandet utan för- 
moda att hon lever qvar i Britannien sedan vida äldre tider; men vi betvivla 
alldeles icke att dessa båda fogelarter kunna hava haft samma ursprung och se- 
dan blivit olika, och tillägga blott att detta ännu icke kan bevisas. Man kunde 
väl häremot anföra, att Dalripan i Estland och Lifland icke förändrats och icke 
förlorat den hvita vinterdrägten; men dels äro dessa länder belägna lika nord- 
ligt som den nordligaste delen av Skottland och ha en vida strängare och lång- 
varigare vinterköld; dels kunna andra, icke kända orsaker i Britannien ha verkat 
till en förändring. Likväl få vi här bestämdt förklara, att vi anse Moripan 
höra uppföras såsom en egen art, skild från Dalripan och att detta borde ske 
om än vi kände att de hade gemensamt ursprung. +De bestämda olikheterna i 
färg och ruggning synas oss vara tillräckliga grunder för denna åtskilnad, lik- 
som vi ansett rätt att från Lag. alpinus avskilja en del bland de under denna 
art omtalade högnordiska Riporna, och vi tro en lika åtskilnad böra göras över 
allt hvarest constanta och tydliga för våra yttre sinnen lätt uppfattliga olikheter 
finnas mellan båda könen och vid alla årstider. (Det torde dock vara rätt att 
något annorlunda betrakta de, ofta betydliga men ärftliga olikheter, som uppstått 
i tama tillståndet). Men vi gilla icke bruket att såsom artskillnad anse hvar 
och en liten, obetydlig, ehuru till utseendet constant olikhet; t. ex. en något 
skiljaktig, blå eller grönaktig glans på fjädrarna, eller en blekare eHer hvitare 
färg och bredare hvita fläckar eller fjäderkanter hos nordiska exemplar, samt det 
motsatta hos de sydliga, hvilket allmänt förekommer; eller en ringa skillnad i 
kroppens, eller blott i det högst variabla näbbets storlek 0. s. v. — Dessa små 
olikheter .böra visserligen iakttagas och antecknas, men blott såsom skillnader 
mellan artförändringar, varieteter av arter, hvilka måste tagas med i beräknin- 
gen. Skillnaden mellan arter och varieteter blir visserligen alltid högst obe- 
stämd, så att en person ser artskillnader, der en annan blott ser varieteter; men 
så måste det alltid bli, ty i naturen finnes ingen bestämd gräns eller skillnad 
mellan dessa två begrepp, som vi måste åtskilja, för att ej nödgas driva art- 
skillnaden alltför långt och ända ned till individerna. 


STEPPHÖNSSLÄGTET. | 271 


Synonymi. Gallus :palustris, Murhan, Gessn. av. 231 (ex Boöthio Hist. 
Sc0t.). — Red Game, Moorcock; Will. — Raj. — Bonasa scotica Briss I. 199 
et Attagen, I, 219 (deser. nec Synon.). — Tetrao lagopus y et & Gm (ex Brisa: 

Tetrao scoticus Lath. N:o 15; — Temm. Man. II 465. — Thompson B. of 
Ireland, Ann. Nat. H. XII (1843), 31. 

Lagopus  scoticus (Bed Grouse) Yarr. Br. B. ed 3, II, 364. — Wood Il. 
Nat. H., Birds 639. — Jäg. Förb. n. Tidskr. 1864, 117, m. Pl. (Lindblad): — 
Keys. et Blas. N:o 272; — De Gland et Gerbe, IL 37. i 

Schottische Schneehuhn, Gloger Handb. 530 (not under Tetr. saliceti): — 
Brehm II. Thierl. IV, 375 (under Lag. albus). | 


4. STEPPHÖNS-SLÄGTET (Syrrhaptes). 
Vingarne ganska långa, spetsiga; fötterne ganska korta, med korta, oform- 
ligt tjocka (hopliggande) tår, ludna ända till klorna. Baktå saknas. (För öv- 
rigt se förut, sid. 246, Fam. Pteroclinze). 


STEPPHÖNA (Syrrhaptes paradoxus) 42. — P1. LXXIII fig. 4, 2. 

Hanne: grågul; hela ryggsidan med täta, korta, svarta tvärband; ett bredt, 
svartbrunt tvärbälte över buken. Huvudets sidor och pannan brungula med grå 
fläck på örat; överstrupen brungul, (nedtill knappt begränsad av ett svart streck). 
Framom bröstet ett tvärbälte av flera smala svarta tvärstreck med hvitaktiga 
mellanrum: Vingpennorna gråaktiga; den första längst, med ganska lång spets, 
som räcker ut över stjertändan. De största vingtäckarnes yttre fan, mot ändan 
mörkt rödbrunt. — Stjertpennorna inåt svartbandade, med hvit ändkant; de två 
mellersta med lång, syllik spets. — Längd (utom den långa stjertspetsen v. p. 
280 m.m.; vinge 260; fotstycket 19. 

Honan liknar hannen, men saknar tvärbältet framom bröstet och har i 
stället den gulaktiga överstrupen nedtill begränsad av ett fint svart streck. Hela 
ryggsidan har, i stället för tvärband, böjda, svarta tvärfläckar, som även betäcka 
nedre strupens sidor och vingarna. Den gulbruna och rödbruna teckningen lju- 
sare. Första vingpennans spets mycket kortare, räcker ej ut över stjertändan. 
Hela längden v. p. 260—270 m.m.; vinge 230—240. 

Genom bildningen av sina tår gör denne fogel ett märkligt undantag, ej 
blott från alla övriga Höns, utan även från alla andra foglar. Tärna äro näm- 
ligen korta och ganska tjocka, och båda sidotårna, som äro helt korta, äro, ge- 
nom den ovanligt tjocka, vårtiga fotsålan, tätt förenade med den mellersta. 

Denne besynnerlige fogel bebor om sommaren de Kirgisiska stepperna i 


mellersta Asien, ungefär mellan 40" och 50" lat. och från Caspiska havet till 
Mongoliet (enl. Eversmann, ungefär till en meridian genom utloppen av Ganges 
och Jenisei, men sannolikt än längre mot öster). Om vintern flyttar han ned 
ät söder, mot Himalaya (v. p. 30” lat.), men tyckes knappt överstiga denna 
bergshöjd, ty han är icke funnen inåt den indiska sidan derav. 

Från sitt egentliga hemland göra Stepphönsen tidtals utvandringar, liksom 
Fjäldmössen, sannolikt då de förökat sig alltför starkt. Dessa utvandringar lära 
ofta ske åt öster, till China, enligt hvad vi fått veta under de sednare åren, 
hvarföre fogeln är väl bekant derstädes, såsom en främling »från Stepplandet 
utanför stora muren», och han fångas i stor mängd så snart han visar sig där. 
Mot vester tyckas utvandringarne ske mindre ofta, eller blott i mindre antal, 
och ehuru det kan vara både möjligt och sannolikt att större eller mindre flockar 
ofta nog infunnit sig i Europa, så äga vi dock inga underrättelser att han blivit 
sedd här förr än nu, under de sednare åren. Först d. 9 Juli 1859 blevo 3:ne 
exemplar sedda på vestra kusten av Wales (i Cardiganviken) av en åkerarbetare, 
som sköt ett av dem (enl. Moore, Ibis 1860, 105 m. god fig. av 5). Tvänne 
visade sig d. 23 Juli i trakten av Hobroe vid Marjagerfjorden i n. Jutland, av 
hvilka ett erhölls (Moore 1. c. ur Vidensk. Meddel. 1860, Reinh.); hvarefter 
2:ne, i slutet av Augusti samma år, syntes på Sanddänerna vid havet nära Haar- 
lem i Holland, hvarest de uppehöllo sig till dess det ena, en >, i slutet av Oc- 
tober blev skjutet, då det andra övergav stället (Schlegel Jaarbookje 1860, 183). 
År 1861 sågs i södra Norrige, vid Mandal, i Augusti, en flock av 14 å 15 st., 
hvarav 2:ne blevo skjutna och förvarade, och något senare i samma månad er- 
höllos 2:ne ex. från sjön Öjeren, öster om Christiania. Vidare sågos samma 
sommar, i Norrige, flockar av denna fogel i Söndfjord (vid kusten nära 62” lat.), 
nära Bergen, hvarest 2:ne ex. blefvo tillvaratagna, och nära Stavanger (Collett 
Christiania ...fugle, 176). — Samma år visade de sig i stor mängd i norra 
China (Swinhoe, Ibis 1861, 341). 

Dittils tyckes blott ett mindre antal ha visat sig i Europa, men år 1863 
i Maj, kommo de i tusental, och utbredde sig över större delen av denna verldsdel. 
De iakttogos först i Mähren d. 6 Maj, och 83—14 dagar derefter i Vestpreussen, 
Schlesien, Sachsen och Danmark; samt straxt derefter vid havet i Holland, 
England, Irland, Färöarna m. fl. st. I stor mängd stannade de qvar en längre 
tid utmed hela vestra kusten av Jutland och Schlesvig; samt på Borkum, en 
liten ö norr om Holland, hvarest de uppehöllo sig 5 m:dr (Maj—Sept.) och 
försvunno först i Oktober efterhand, hvarefter de visade sig i Tyskland. På 
våren hade en flock varit sedd vid Pesth och vid Wien, och derefter, i Maj, en 
i Böhmen. — Dessutom hade de blivit sedde vid Brody i Galizien (30” lat. 
Newton 1. e.; tiden obestämd) och i södra Frankrike i Juli, i norra Frankrike i 
October (Olph Galliard, Cab. Journ. 1863, 390). TI Italien hade ett ex. blivit 


272 HÖNSFOGLAR. 


skjutet vid Rimini, i Juli 1863, och ett vid Novara i Piemont, i Februari 1864 
(Salvadori, Ibis 1864, 228). — Aven över Sverige hade dessa foglar dragit fram 
är 1863. I Juli blevo 2:ne ex. skjutna vid Sandsjö nära Filipstad och d. 10 
Nov:b. visade sig 3:ne st. vid Gräsgård på östra kusten av södra Öland, av 
hvilka ett blev skjutet av Hr C. G. Kindberg. Dessa 3 erhållna ex., som alla 
äro honor, finnas uppstoppade på Riksmuseum. Ett ex. hade erhållits på Gott- 
land (Reinh.) och ett par flera nämnas i Jäg.-Förb. Tidskrift 1864. 

Efter 1863 tyckes ingen ny invandring vara iakttagen, men under större 
delen av 1864 träffades i Tyskland, Polen m. fl. st. strödda exemplar, som torde 
ha varit gqvar sedan förra året, och ämnat sig hemåt, men ej funnit vägen. Det 
synes knappt troligt att ännu nägra exemplar finnas qvar levande i Europa. — 
I sitt hemland hade, mot slutet av 1850-talet, fogeln blivit funnen i mängd 
och dess levnadssätt blivit närmare undersökt av Radde, som just år 1863 pu- 
blicerade den Ornithologiska delen af sin resa. Från detta år börjar alltså vår 
närmare kännedom on denna fogel, hvaröver i Europa, i synnerhet erhöllos goda 
underrättelser av Reinhardt från Danmark, och av Altum, från Borkum, (se nyss 
förut). Vidare av Bolle, Holtz, Homeyer, Brehm, Newton (se Synonymien). 

Stepphönsen uppgivas av alla som sett dem i fritt tillstånd, såsom en av 
de starkast flygande bland alla foglar, ehuru flykten i första början lärer 
vara något tung. — Vid uppflygandet sägas de klappa med vingarna, liksom 
Duvorna. Utom under fortplantningstiden leva de flockvis, ofta 100:de-tals till- 
hopa, och flyga i tätt sluten och väl begränsad flock, nästan som Charadrius 
apricarius. — Deremot springa de mindre starkt och blott trippande med små 
steg, såsom en följd af deras korta klumpiga fötter, och av samma orsak bli de, 
liksom de mnärslägtade Pterocles-arterna, hindrade av ganska små föremål som 
ligga i deras väg, såsom små stenar eller en käpp som blott är ett par tum 
upplyftad över jorden. Dock vistas de mycket på marken, dels trippande om- 
kring att söka föda, dels liggande och badande sig i sanden eller hvilande i sol- 
skenet uti en liten utgrävd håla. Uti nyfallen, lös snö, måste de plöja sig fram, 
så att en: stor fåra bildas i snön av kroppen, och det lärer vara vanligt att de 
låta nedsnöa sig. — De fördraga sandig, föga beväxt mark, som är salthaltig 
och frambringar åtskilliga saltväxter, såsom Salsola, Salicornia m. fl. hvilkas 
blad, stjelkar frö m. m., tyckas utgöra deras käraste föda. De äta dock även 
blad och frö av gräs och andra växter. De tyckas vara bildade för mellersta 
Asiens saltstepper och deras smak för saltväxter och salt vatten (?) är utan tvivel 
orsaken dertill, att de vid sitt besök i Europa endast qvarstannade en längre tid 
på hafskusterna, hvarest bådadera finnas. Liksom andra höns dricka de ganska 
mycket och nedsvälja mycket grus i magen. — Lätet är svagt och lika av båda 
könen; enl. Bolle och Brehm, antingen såsom Geläk! Geläk! eller såsom Kärr! 
Kärr! men det uppgives annorlunda av Altum. — De leva alltid parvis; även i 


de stora flockarna hålla sig hanne och hona nära tillhopa. Fortplantningstiden 
börjar redan i Mars, då de eljest fromma hannarne, liksom av andra hönsarter, 
bli stridlystne, ehuru striderna väl aldrig bli blodiga. Men även då leva dessa 
foglar i små flockar tillhopa, och några par lägga ägg tätt tillsamman, i lika 
enkla reddar som de flesta andra höns. Äggen läggas i April eller Maj; de 
äro nästan lika avrundade i båda ändar och ljust brunaktiga, med täta mörkare 
bruna fläckar. Antalet har i Europa alltid befunnits vara 3, liksom hos Pte- 
rocles-arterna; hvilket kunnat iakttagas vid tämligen många tillfällen, både i de 
zoologiska trädgårdarna och i fritt tillstånd, såsom på flera ställen i Danmark 
hvarest många värpte i Maj, Juni, vid första invandringen (Reinh.). Men Radde, 
som sett dem i Asien, uppgiver bestämdt att äggen där äro 4 i hvarje redde. 

Stepphönan visar en märklig olikhet med andra höns deruti, att hannen 
deltager i äggens ruvning. Förövrigt är förloppet av utvecklingen ej väl kändt. 
Sannolikt är det i det närmaste lika med det hos Sandhönsen (Pterocles), hvilka 
tyckas ruva äggen tämligen länge, (något över 3 veckor?) och hvilkas ungar 
äro tätt dunklädda samt genast kunna springa, men [för de korta fötternas 
skull?] ej så raskt som de av andra höns (Bartlett, Z. Proc. 1866, 78). — Det 
uppgives vidare, både från Asien och Europa, att ägg ofta träffas långt fram i 
Juli, hvarav man slutat att Stepphönsen skulle uppföda 2 kullar ungar om året. 
Emellertid är detta så olika med förhållandet hos andra höns, att det måste 
uppväcka tvivel och önskan att det måtte noga undersökas, även hos Pterocles- 
arterna. MNSannolikt kan den senare äggläggningen bero derpå, att den första 
blivit förstörd. Ungarnes utveckling och tillväxt samt hela ruggningen återstå 
likaledes att undersöka hos dessa märkvärdiga foglar, som äro verkliga höns, 
men visa betydliga olikheter med alla de övriga. 


Synonymi. Tetrao paradoxus Pallas. Reise IT, app. 111, tab. EF; — Zoogr. 
II. 74; — Lath. N:o 20. — Genus Syrrhaptes, Il. Prodr. TSTTA — S. parad. 
Ill. "Oav RB. ÅA. — Syrrh. pallasi Temm. Gall; — S. heteroclitus Vieill. Gal. 
pla 222; 


Syrrh. paradozus, Eversm. Bull. de Moscou 1848 (och derifrån i Cab. Journ. 
1853, 292); — Radde. Ibis 1862, 382 (utdrag av Beytr. zur Kenntn. des Russ. 
Röloles, Vol. 23, 1861); — Id. Reise, IT (Ornith.), 287 m. 2 pl.; — Reinhardt, 
Vidensk Meddel. 1863 (äbers. mit Vitsktnen von Altum, Cab. Fot: 1864, 339); 
=—  Bolle, Cab. Journ. 1863, 241; — Altum, ibid. 248, 332, 38T; 392; 
Fritsch, ibid: 296; — ÖOlph Gallinrd, ibid 391 Hittar nd — Jörn -Förb. tele 
1864, 251 m. lags (bindblad). — Dessutom Hera avh. i Cab. Jvurn. 1864, 
och flera, här förut citerade. 

Newton, Ibis 1864, 185-—9222 (samlar föreg. 


avh.gr); — Brehm, TIllustr. 
Thierleben TV, 322 (1867). 


"KAMHÖNSSLÄGTET. 273 


5. KAMHÖNS-SLÄGTET (Gallus). 


Näbb tämligen smalt med naken rot och nakna näshorrar. Huvudet 
ovantill beprydt av en vertikal, fastare hudlamell (kam). Huvudets sidor, 
under ögat, nakna, med tjock, fastare hud. En eller två hänghudar (Slören). 

Stjerten hoptryckt, med 14 stjertpennor, liggande mot hvarandra i två 
sidoplaner; de mellersta något kortare än vingen, de övriga gradvis kortare. Hos 
hannarne äro några täckfjädrar vida längre än pennorna och bågformigt böjda, 
hängande utöver deras ändar. Stjerten bäres alltid något upprest. HFötterne 
ha sporrar. Vingarne korta, starkt kullriga och rundade. Halsens fjädrar 
långa, eller breda, yviga. 

På Honorna äro kammen och hänghudarne oftast små, eller saknas alldeles 
då huvudet plägar vara mera befjädradt. Stjertens täckfjädrar äro korta, och 
av sporrarna finnes blott det förut beskrivna ämnet. — Slägtet tillhör sydöstra 
Asien. 


EGENTLIGA HÖNS (Gallus alector”), 42; — P1. LXXII, 1: vild tupp. 
— Kammen röd med blott få (5 å 6), stora sågtänder; slören 2, halvrunda: 
ett från hvardera av underkäkens grenar. 

Vild hanne. Fjädrarne på hals och bakrygg långa, smala, spetsade, mjuka, 
glänsande gulaktiga; de nedre halsfjädrarne ljusare gula med svartaktiga skaft- 
band. Undertill svart; strupen och bröstets sidor rödbruna, fläckiga. De min- 
dre vingtäckarne rödbruna; de största svarta, grönglänsande; armpennorna utåt 
oulbruna, men intill och vid skaftet svarta. Hand- och stjertpennor svartaktiga. 
De långa stjerttäckarne svarta, grönglänsande. Vinglängd 215; tars 72 m.m. 

Vild höna. Kam och hänghudar vanligen otydliga, Kroppen ljust grå- 
brun med fina, hvitaktiga fjäderspolar. Rygg och vingar fint svartvattrade. 
Bakhalsens fjädrar spetsade, tämligen långa, med bredare, gulaktig, glänsande 
brädd. Vinge 185 m.m., tars 63. 

Den vilda urstammen till våra vanliga tamhöns är i Ostindien ganska vida 
utbredd och på många orter allmän. Han finnes i det egentliga Indien från 
Himalaya till nedåt halvön, ungefär vid 20” lat., men ersättes sydligare av an- 
dra orter. Vidare finnes han på östra halvön, Malacca, Sumatra, Java — Timor, 
(Borneo?) och Philippinerna. Han uppehåller sig dels uti stor, tät skog, dels 
och isynnerhet i täta snår (Jungles; icke »Dschungles») av Bambu eller busk- 


växter och från dessa ställen ses han ofta i flockar av 10—20 stycken (en tupp 
med sina hönor?), besöka närgränsande odlade fält. Det uppgifves att fortplant- 
ningstiden räcker från Januari till Juli och att äggen blott pläga vara 8—12, 
av gulhvit färg, med lika obetydlig redde som tamhönsens.  Tuppens sång eller 
galande läte, hvarmed han är lika frikostig som tamtuppen, skall likna dennes, 
men vara betydligt kortare eller mindre utdraget. Denne fogel tyckes ha en 
bestämd, partiell sommardrägt, emedan Jerdon uppgiver att hannen »ofta efter 
fortplantningstidens slut fäller de långa halsfjädrarna, som ersättas av andra, 
korta och svartgrå fjädrar». 

I tamt tillstånd ha hönsen tidigt blivit utspridda över större delen av gamla 
continenten, till de flesta åkerbrukande folkslag. Märkvärdigt är att de funnos 
på söderhavsöarne, ända ut på Nya Zeeland, Taiti, Havaji till och med på Påskön, 
då dessa öar upptäcktes av europeerna; men till Amerika kommo de först från 
Europa på 1500-talet. De lemna oss alltså goda anvisningar över folkracernas 
utbredande över jorden. — Hönsens kringspridande har skett före historiens tid, 
och deras tämjande, som naturligtvis har skett i deras hemland, Indien, tillhör 
utan tvivel människans äldsta tider, liksom tämjandet av Hund, Oxe, Får och 
flera av våra vigtigaste husdjur. Detta tämjande har säkert icke skett efter en 
förutfattad beräkning av nyttan; utan nyttan har blivit en följd av tämjandet. 
Människan har fordom haft ungefär samma böjelser som nu, och så snart hon 
fästat sig vid ett hem samt börjat idka en sort åkerbruk genom skötseln av mat- 
växter, har hon, till följe av samma böjelse som ännu alltid finnes. qvar, blott 
för nöjes skull eller såsom ett litet sällskap, börjat hemföra och uppföda unga 
djur som tillfälligtvis erhöllos, liksom vi ännu alltjämt hemföra unga Kråkor, 
Starar, 'Tranor m. ff. foglar, Hjort och Elgkalvar o. s. v. I varma länder sam- 
lar man omkring sig Papegojor, Apor, Antilopkalvar m. m. och likaså har men- 
niskan gjort i alla tider. Tusentals djur ha blivit hemförda och uppfödda, hvilka 
icke trivts väl hos människan, utan rymt bort eller dött, eller åtminstone icke 
fortplantat sig i fångenskapen (såsom ännu Orre, Tjäder, Rapphöns, Elg); men 
en och annan gång har man träffat på djur som, tillfölje av sin naturliga be- 
skaffenhet, funnit sig väl i människans sällskap, kunnat leva av där befintliga 
födoämnen, till och med föredragit de mänskliga husen och inrättningarna fram- 
för allt hvad vildmarken hade att erbjuda, och äfven fortplantat sig där. Bland 
dem har en del befunnits kunna bli till nytta, antingen såsom föda, t. ex. svin, 
höns m. f.; eller såsom last- och arbetsdjur: Häst Oxe, Elefant (ehuru denne 


I Alector (alextwp), Väckaren: som kallar folket ur sängen; ett av Tuppens gamla namn. Det här anförda namnet, Gallus alector, har varit förr användt och jag 
har sedan 30 å 40 år vandt mig dervid, men kan ej nu finna hvem som begagnat det. Ett ovanligt namn har visserligen här blivit användt, och en hvar kan välja ett 
annat, som anses bättre, bland de många som varit begagnade; men knappt lärer väl något annat djur finnas, hvars systematiska namn är så obestämdt, enär ett stort an- 
tal sådana blivit föreslagna, såsom synes här nedan av synonymien, utan att något annat blivit -allmänt erkändt, än Linnés Phasianus gallus, hvilket dock ej kan användas 


sedan man överenskommit att Gallus bör anse3 för ett särskildt slägte. 


Svenska Foglarnra. 


69 


274 HÖNSFOGLAR. 


icke fortplantar sig i fångenskapen); eller i andra eller flera hänseenden, såsom 
Hund, Får m. fl.; och dessa ha blivit våra egentliga och bästa husdjur. Säkert 
ha pojkar, som lekt med en tillfälligtvis fången ung häst, först funnit på att 
rida och att förövrigt begagna hästens, för våra behover utmärkta egenskaper. 
Ungefär likså har det gått med Åsnan, som visst icke ersätter hästen, men som 
i andra hänseenden är användbarare än han. Av några andra hästarter ha un- 
gar säkert lika ofta blivit fångna; men de ha ej ägt de egenskaper som göra 
dem tjenliga såsom husdjur, eller blott tjenliga att vistas hos människan och 
under dess herravälde, och följaktligen ha de icke blivit husdjur. Man kan vara 
övertygad att människan på sin första bildningsgrad, såsom åkerbrukare, men 
ännu jägare och fullt förtrolig med den vilda naturen, träffat på alla de djur- 
arter som kunna bli mest gagneliga och passande såsom husdjur och att ingen 
synnerligt nyttig efterskörd är för oss att göra. — Jag vill icke härmed ha sagt 
att de bemödanden som nu göras i stor skala för att accelimatisera och dome- 
sticera djur äro fruktlösa. Utan tvivel skola de betala sig väl genom den ökade 
kännedom om djurlivet som de förskaffa oss, eller på annat sätt, som ingen nu 
anar, även i fall inga nya husdjur skulle vinnas. Vi ha fått våra husdjur utan 
att förut beräkna eller veta det; de ha kommit oss till godo på samma sätt som 
de festa framsteg i vetenskap och i konst, hvilka i allmänhet blott äro följder 
av den lugna, oegennyttiga forskningen, som började såsom ett litet nöje och 
fortsattes för att tillfredsställa enskilta personers vettgirighet, men oftast skedde 
utän ringaste beräkning på, eller aning om en blivande nytta, förr än denna 
stod nära färdig att erhållas. 

Den hönsart vi här avhandla är utan tvivel ett av de djur, som aldra mest 
egna sig till husdjur och säkert har den blivit tam redan vid några av de första 
tillfällen då den råkade i fångenskap. Man berättar oss att i Nubien, Abyssi- 
nien och andra halvciviliserade länder i Afrika finnas tamhöns i ymnighet, lik- 
som hundar, hvilka äga all möjlig frihet och knappt ha någon bestämd ägare 
samt i allmänhet leva i ett halv-tamt eller halv-vildt tillstånd och kunde när 
de ville bli fullt fria och vilda. Men de föredraga att vistas i människans 
grannskap och att mer eller mindre stå i beroende av henne samt fortfara att 
leva i ett halvtamt tillstånd och att när som helst kunna bli fullkomligt tama. 
Helt olika är förhållandet med fångade Orrar, Tjädrar, Rävar, Elgar, Kronhjor- 


tar m. fl. hvilkas naturliga egenskaper göra, att de icke passa till husdjur och 
aldrig skola bli det”). 

Genom hönsens domesticering har människan förskaffat sig ett av de nytti- 
gaste tilläggen till sitt hushåll och dessutom ett ståtligt djur till sitt sällskap. 
Tuppen är en utmärkt vacker fogel som genom sitt välbekanta, glada och klang- 
fulla kuckeliku! kallar oss till verksamhet om morgonen eller helsar den fram- 
lysande solen eller ett börjande omslag till vackrare väder samt ofta dermed 
tillkännager sin närvaro och sitt välbefinnande. Han galer dock även i mot- 
satta fall. Under en längre sjöresa med ett litet segelfartyg, utsläpptes några 
medförda höns på däcket en dag, då det efter flera dagars oväder blev varmt 
och alldeles lugnt, för att få värma och torka sig i solskenet. Hmn stund der- 
efter varseblev jag en högst besynnerlig sjöfogel, som simmade på havet strax 
bakom fartyget, men knappt hade jag fått ögonen på honom, förr än fogeln 
sträckte upp halsen, flaxade med vingarna, sjöng kuckeliku! och försvann i dju- 
pet. Han gol då fjädrarne voro genomvåta och han kände sig börja att sjunka. 
— Genom sin stolta hållning och raska gång, sin stridbarhet och sin ständiga, 
livliga vaksamhet samt sina väl utpräglade sinnesförmögenheter intager tuppen 
ett utmärkt rum bland foglarna, och såväl derigenom, som genom den förvå- 
nande kraft båda könen ådagalägga vid fortplantningen, framställer han sig så- 
som den egentlige typen för hela hönsordningen. 

I tama tillståndet ha hönsen undergått många förändringar till storlek, form 
och färg. Man har Jättehöns (från Ostindien) som äro till vigt och volum åtmin- 
stone 3 gånger så stora som de vanliga, och Dvärghöns, som äro nästan lika 
många gånger mindre. Man har racer utan stjert (s, k. Gumphöns, som sakna 
sista stjertvertebern); andra med 5 tår, med på många sätt utbildad kam, o. s. v. 
och i synnerhet av ganska olika färger. Den största och märkvärdigaste av- 
vikelsen, ej blott från det vanliga hos hönsen, utan från hela den vanliga fogel- 
formen, är dock den som finnes och är ärftlig hos de s. k. tofshönsen, som 
sakna kam, men i dess ställe ha en stor fjäderbuske, sittande på den högt upp- 
höjda, knölformiga hjessan. Denna missbildning härrör av en ännu större så- 
dan i sjelva hjernan, hvars hemispheerer ligga helt och hållet framom de sg. k. 
corpora qvadrigemina och äro högt uppdrivna, hvarigenom hjessknölen bildas. 
De äro dessutom sneda och olika stora, utan att en så stor missbildning i hjer- 


') Vi hava här sökt att tydligen utföra vår egen åsigt, som icke fullt överensstämmer med den som tyckes vara den vanligaste, enligt hvilken husdjuren skulle ha blivit 
tämda för att göras till husdjur; att de blivit mera fullkomligt tama i förhållande till-det derpå nedlagda bemödandet, och att man genom fortsatt, ihärdigt bemödande skulle 
kunna göra hvilken djurart som helst till husdjur. — Denna åsigt är väl icke egentligen framställd uti den bästa avhandling vi äga över detta ämne, nämligen Is. Geoffroy 
S:t Hilaires, om husdjurens ursprung (i Hist. Nat. Gen. des regnes org. 1862; — Översatt i Tidskr. for populare Fremstill. av Naturv., Kjobenh. 1865); men den motsäges 
icke där och kan lätt anses vara den deruti rådande. Till det vi förut sagt i ämnet lägga vi här, att vi, av flera djurarter, blott anse en del, men visst icke alla fångna 
exemplar, ha kunnat bli nog tama för att utgöra stammen för en husdjursart, t. ex. av Hund, Oxe. 


KAMHÖNSSLÄGTET. 275 


sens fruktsamhet i tama tillståndet i allmänhet blivit i hög grad förökad. En 
En höna säges i sydligare 
länder värpa omkring 20 ägg i en kull; men här i norden betydligt mindre: 
i Skåne vanligen blott 12 å 13 och en höna anses där icke kunna ligga på 
flera än 15. Om en del av äggen efterhand borttagas, så att antalet icke blir 
fullt, kan hon, även i Skåne, värpa ända till 80 å 90 stycken på en sommar, 
och de av vissa racer, ända till 100. Vanligen värper hon 2 dagar å rad och 
hvilar den 3:dje, hvilket dock varierar. — Äldre hönor pläga vanligen, även i 
södra Sverige börja värpa omkring medlet av April; men de unga, som äro 
födda tidigt, såsom i Maj, lära ofta, då de hållas i en något uppvärmd lokal, 
börja att värpa midt i vintern, t. o. m. vid jul eller nyårstiden. För att värpa 
12 å 20 ägg åtgå 3 till 4 veckor, och när hönan tycker antalet vara fullt ytt- 
rar sig hos henne ett starkt och tydligt begär att ligga på dem, hvilket hon 
uttrycker med ett eget kacklande läte, då hon bör få följa sin naturdrift. Med 
ruvningen blir hon nu oavbrutet sysselsatt i 3 veckor (21 dygn), då ungarne 
kläckas inom ett par timmars tid. Desse följa sedan modren omkring 5 å 6 
veckor, så att hönan är härav upptagen omkring 3 månader, eller från Mars 
till midsommarstiden. — Det är ganska vanligt, även hos oss, att hönsen åter 
börja värpa Vv. p. 3 veckors tid sedan de blivit fria från ungarna, och att de 
fortsätta dermed tills ruggningen börjar, på hösten. Det är t. o. m. vanligt 
att de utligga en ny kull, om de få behålla äggen; men sent födda kycklingar 
uthärda ej gerna över vintern. För att få friska och starka kycklingar i andra 
kullen bör man låta den första kläckas tidigt och sedan taga ungarna från mo- 
dren vid en månads ålder. Utomlands skall det vara brukligt att taga dem 
från henne redan vid 2 å 3 veckors ålder och lemna dem åt en annan höna 
eller åt en Kapun (castrerad tupp) som lätt skall kunna lära sig att uppfostra 
kycklingar. För denna dubbla fortplantning behöver dock hönan riklig föda av 


säd, och dessutom tillgång på djurisk (qvävehaltig) föda, såsom daggmask, in- 
sektlarver 0. d. eller något litet köttavskräde. — Driften att lägga ägg är hog 
hönsen så stark att de värpa lika bra, fastän ingen tupp finnes i grannskapet; 
men av dessa ägg bli naturligtvis icke ungar. Det skall t. o. m. inträffa, att 
unga höns, uti eldadt rum, börja värpa i slutet av November, efter ruggningen, 
och få ungarna kläckta vid jultiden. — Under hela ruvningen håller hönan en 
jämn värme av omkring 40” C.; den kan dock mot slutet utan skada sjunka ned 
till v. p. 36" eller än längre. I Egypten har man sedan uråldriga tider inrättat 
kläckugnar uti hvilka hundrade- eller tusendetals ägg inläggas i torr sand och 
hållas vid en någorlunda jämn värma av nämnda gradtal, samt kläckas lika 
reguliärt som av höns. 

Då kycklingen kommit ur äggskalet kan han genast springa, och ving- 
pennorna börja utskjuta efter 2 å 3 dygns förlopp. Vid knappt ett par veckors 
ålder börjar han försöka att bruka vingarna, men han är dock ej fullt fjädrad 
förr. än vid 4 veckors ålder, då ungtupparne redan börja slåss och försöka att 
gala.  Ruggningen säges börja med stjertpennornas växling efter ö:te veckan, 
hvarefter följer ombytet av vingpennorna, hvarmed de lära vara färdiga vid om- 
kring 12 veckors ålder, då ruggningen av kroppsfjädrarna börjar. Denna skall 
sedan fortfara länge, ända till flera månader. Detta förlopp torde dock betyd- 
ligen förändras efter olika årstid, värma, föda m. m, Fullkomligt utvuxna och 
färdiga lära kycklingarne icke bli förr än vid ungefär ett års ålder. Även de 
äldres ruggning går långsamt. Den börjar om hösten, i September, och fortfar 
till i början av November, dock olika; hvilken tid är den enda på året, då tup- 
parne fullkomligen upphöra att gala och ingen fortplantning är möjlig. Tuppen 
ruggar något senare än hönan, men hos oss tyckes man ingenstädes ha förmärkt 
ett utbyte av hans långa, vackra halsfjädrar mot korta, gråa, såsom uppgives 
om den vilda. (För kännedom om anförda, nuvarande förhållanden i södra 
Sverige, står jag i förbindelse hos Professor F. Wahlgren i Lund, som benäget 
lemnat sådana från flera håll i Skåne). 

Stundom inträffar det att en höna, yngre eller äldre, börjar gala och an- 
taga en större eller mindre likhet med tuppen: hon har förlorat förmågan att 
värpa, eller blivit steril, såsom förut är omtaladt, sid. 245. Denna förändring 
synes vara allmännare på vissa orter, t. ex. hos ossi Bohuslän, hvarest man 
givit ett eget namn, ZLurr, åt hönor, och derefter åt andra djurarters honor 
som undergått en sådan förändring. (Jämf. härom Vet.-Akad:s Översigt 1845, 
sid. 130—31). 


Synonymi. Genus Gallina L. 1735, — corr. Gallus L. S. N. 1740; — 
Briss. 1760; — Ill. Prodr. 1811. 

Gallus gallinaceus T. 1748 (ex Gessn., Aldrov., Willoughb., Raio etce.); — 
Keys. et Blas. N:o 279. 


276 HÖNSFOGLAR. 


Alector gallinaceus Klein Syst. Nat:lle 154 (1754); — Phasianus gallinaceus 
Pallas, Zoogr. II, 88. 

Phasianus gallus LDL. S. N. X et XII; — Fn. Sv.; — Gm.; — Lath. N:o 
1; — Cuv. Tabl. Elem. — et R. A. ed. 1 et 2; — Lenz, Gemeinn. Nat. G. 


ÖR 223; — Troschel et Ruthe Handb. etc. etc. 

Gallus versicolor et Gallus domesticus Briss. 

Tetrao ferrugineus Om. = Perdiz ferr. Lath. N:o 26 (ex Lath. Gen. Syn. 
II, 766, tab. 66, Y fera. Sp. huc citata: Grande Caille de la Chine, Sonn. 
Voy. Ind. II, 171, male desecr., vix huc referenda); — Gallus ferr. Blyth. Oat. 
242, — G. R. Gray, List of . . . Galline, p. 37; — Jerdon, Ind. III, 537. 

Alector gallus domesticus ”Bechst. N. G. Deutschl. TIIT, 812 ("Ex Paula 
Schranck, Fn. Boica"); — "Alector, Gallus!", Gloger Gem. nätz. Handb. 384. 

Gallus bankiva ”Temm. Gall. III, 654 (ferus. Bankiva est vox javana); — 
Nilss. Sk. Fn.; — Brehm. II. Thierl. IV, 442; — Phas. bankiva et Ph. gallus, 
Oken, Allg. Naturg. Vögel, 604. 

Gallus gallorum! Lesson, Tr. 491; — V. d. Hoeven, Handb. II, 439. 

Levnadssätt, skötsel m. m. jfr. Buffon, Hist. Nat.; Öis. IL 116 (et ed. 
in 8:vo, III, 69), Coq; — Bechstein, Lenz, Oken, Brehm. ll. citt. — När- 
mare om de vilda, se Jerdon, Blyth, Brehm 1. c. 


Utom den här avhandlade hönsarten, finnas i sydöstra Asien några andra 
arter av detta slägte, hvilka även varit ansedda såsom stamföräldrar till tam- 
hönsen. De äro: 


1:0. GALLUS LAFAYETTI Less. Tr. (1831; G. stanleyi? Gray Ind. Il. 
IT; 1832, Y); ganska nära lik den egentliga vildtuppen, men något mindre; 
hannens kam har flera och mindre sågtänder; fjädrarne på hals, rygg, bröst 
och buk gulaktiga med bredt svart skaftstreck. Vingtäckarne sakna den röd- 
bruna färgen och armpennorna äro helt och hållet svarta; stjerten och en stor 
fläck midtpå strupen violettglänsande. Honan uppgives vara föga olik den 
förra. — Finnes blott på Ceylon, där denne art benämnes Junglehöns, liksom 
den förre i Indien. Sannolikt hålles han ofta tamd. Tuppens galande läte skall 
mycket likna vanliga tamtuppens, ehuru det av engelsmännen återgives med 
namnet: George-Joyel — Man har uppgivit att Gumphönsen skulle härstamma 
från Ceylon, hvilket väl ej alltid torde vara rätt, enär de ofta tydligen tillhöra 
arten G. alector; men att de dock även kunna uppstå av den ceyloniska arten 
synes mig sannolikt derav, att jag sett 2:ne tuppar, som genom sina halsfjädrars 
färg, sina även utåt svarta armpennor m. m. tycktes nära likna denna. 


2:0. GALLUS SONNERATI, Temm. Finnes blott på indiska halvön, sö- 
der om den egentliga Vildtuppen. De sammanträffa dock omkring 20 å 21" 


lat., hvarest hybriditeter ofta lära förekomma. Denne har, liksom de förre, 2 
hänghudar vid underkäken; kammen har flera (omkring 12) smala, syllika såg- 
tänder.  Halsens fjädrar tämligen långa och smala, i ändan trubbiga; svarta 
med 2:ne hvitgula, hornartade fläckar, som äro utbredningar av fjäderpolen, av 
samma natur som sidensvansens röda fläckar (jfr förut, sid. 83); den nedre fläcken 
sitter i sjelva fjäderändan. Vingtäckarne långa, med skaftet på samma sätt ut- 
vidgadt i spetsen, till en gulbrun hornfläck.  Kroppsfjädarne äro mörkgrå; på 
ryggsidan med smala, på buksidan med breda, hvitaktiga kanter och skaftstreck. 
Armpennor svarta. Stjerten svagt violettglänsande. Storlek som G. alector 
eller något större. — Honan saknar fullkomligt de utvidgade hornfläckarna; 
är ovantill gulaktig, tätt och fint svartprickig, med hvita fjäderspolar omgivna 
av svart. Bakhalsens fjädrar smala, trubbiga, svartaktiga med bredare gulgrå 
kanter och skaftstreck. Bröstets fjädrar hvitaktiga, svartkantade. — Förr än 
de egentliga Vildhönsen voro närmare kända ansåg man denna art, som blev 
beskriven och avbildad i Sonnerats indiska resa, 1782, för stammen till tam- 
hönsen. Dock tyckes ingen tam race visa närmare likhet med denna och det 
är ej sannolikt att någon derifrån härstammar. Han säges ock vara vildare än 
den andra och svårare att tämja. Hans sångläte uppgives av Jerdon vara ett 
»brutet och besynnerligt tuppläte som är omöjligt att beskriva». Men att det 
har likhet med tamhönsens tyckes man kunna sluta av namnet Katukoli som 
fogeln erhållit någorstädes i Indien. 


3:0.. GALLUS VARIUS (Shaw); G. furcatus Temm. — bebor Java (troli- 
gen ock Sumatra) på de högre bergen, omkring 3,000 fot och deröver. — 
Hannen har helbräddad, blå kam med violett kant, och blott en hänghud, 
midt under övre strupen. Halsfjädarne mindre långa, men i ändan tvära och 
ganska breda, blå och brunglänsande, svartbräddade. Ryggens fjädrar till fär- 
gen som de förre, men småningom mera tillspetsade; de bakre långa, hängande. 
Undertill svart.  Stjerten grönglänsande. Är något mindre än de förre. — Ho- 
nan saknar kam och hänghud och har strupen samt huvudets sidor till större 
delen fjädrade.  Halsfjädrar brungrå med otydlig eller ingen teckning; 1 ändan 
rundande.  Ryggfjädrar svarta, med gulgrå fjäderspets och kant: dessutom bak- 
till och på vingarna med gulgrå tvärband. Bröstets fjädrar brungula med svart 
kant och något ljusare fjäderspole. — Denne hönsart har sannolikt aldrig blivit 
husdjur, men många försök äro gjorda att tämja honom. Han lärer dock vara 
ganska svår att få tamd- och ungarne, även utkläckte av tamhöns, vilja gerna 
rymma bort. Sänglätet säges vara tvåstavigt och låta såsom Kuckry! Kuckry! 


FASANSLÄGTET. 217 


6. FASANSLÄGTET (Phasianus L.). 


Styerten höptryckt (som föreg. slägte), men de egentliga stjertpennorna 
betydligt "längre än vingen; de mellersta gradvis mycket längre, knappt böjda, 
och icke "med hängande spets. — Huvudets sidor raer eller mindre nakna, 
men hela strupen fjädrad. — Huvudet saknar kam, men är ovantill beklädt av 
långa fjädrar, som . oftast bilda en liggande tofs, eller 2 små, som utskjuta vid 
nackens: sidor... Näbbet smalt. ' Sporrar finnas.  Vingarne som förra slägtet. 

Hannarne grannt färgade med” ganska lång stjert. Honorna gråaktiga; 
betydligt mindre. — Hela slägtet tillhör södra och mellersta Asien. 


EGENTLIGE FASANEN (Phasianus colchicus L.), 43; — P1. LXXIV, 2 5; 
— utan egentlig tofs, stjerten rät. — Hannen: huvudet och halsen, till ned- 
om midten, mörkblå, till en del grönglänsande, (utan hvit ring). Hela kroppen 
glänsande gulbrun, något svart och gulfläckig, med blekt purpurskimmer. Rundt- 
omkring halsens nedre del ha de gulbruna fjädrarne en tämligen (1—2 m.m.) 
bred svart kant och äro i spetsen urnupna med den svarta kanten inlöpande i 
en vinkel, ' hvarigenom de synas W-formiga. Ryggfjädrarne ha en hvitgul, svart- 
kantad, V-formig linea och bred, ljust violettskiftande brädd. Buksidornas fjä- 
drar med "stor, svart tvärfläck i spetsen. Stjerten med många smala, svarta 
tvärband: Handpennorna askgrå, med hvitaktiga fläckar på ybtre fanet. — Stor- 
lek ungefär som  orrens; vinge 250 m.m. Stjert omkring 500; tars 70. På 
nackens bada sidor stå fjädarne ut såsom: korta, trubbiga tofsar eller knölar. 
Den nakna ytan på huvudets sidor icke stor, röd; knottrig, med en fjädrad fläck 
under ögat. ; 

Honan mindre (vinge 220 m. m., tars 60; stjert 300); gulgrå, överallt 
tätt svartfläckig, med huvudets sidor nästan alldeles fjädrade. Handpennorna 
såsom hannens. 

Vi uppföra denna präktiga fogel här emedan man försökt att införa honom 
såsom haålvtam i landet och emedan han mycket omtalas i böcker. Hans hem- 
land är trakten omkring Caspiska hävet, såsom i Caucasien och Armenien, samt 
även åt östra sidan av samma sjö, i mellersta Asien. Han anses vara förd av 
Argonauterna till Grekland, från Colchis på östra kusten av svarta havet, vid 
floden Phasis, hvarav han fått namnet Phasianus. Från Grekland har han ef- 
terhand blivit kringspridd i hela södra Europa, hvarest han nu träffas förvildad, 
eller liksom i mellersta Europa: Tyskland, Frankrike, Storbritannien, hälles i 
8. k. Fasanetier, som äro större eller mindre parker med buskväxter och nödiga 
hus eller skjul samt omgivna av en någorlunda hög mur, som den tröge fogeln 
ej gerna överstiger; men husdjur är han ingenstädes och han är alltför vild och 
skygg att kunna bli dét.' Aven i Danmark har det lyckats ganska väl att göra 


Svenska Foglarna. 


honom förvildad på ön Amager vid Kjöbenhavn, hvarest han sednare blivit in- 
skränkt inom ett Fasaneri. Här ha 5 å 600 stycken kunnat skjutas om året, 
hvilken framgång dock huvudsakligen torde vara den ovanligt skicklige före- 
ståndarens, Hr Fredriksens förtjenst (8e Jäg.-Förb. Tidskr, 1864, 21; 1863, 
31; 1868, 164). I Sverige har man några gånger försökt att anlägga Fasa- 
nerier, men misslyckats, både vid ett par herregårdar i Skåne och då försöken 
blivit gjorda vid Stockholm, hvars klimat synes lägga allt för stora hinder i 
vägen. (Se anf. tidskrift, 1863, sid. 4). 

Fasanen lever i lundar och småskog, nära öppna fält, som han ofta be- 
söker. Han springer starkt, men flyger ogerna och sällan av egen drift; men 
uppskrämd plägar han sätta sig i träd, hvarest han ock tillbringar natten. Flyk- 
ten är i början tung och bullrande, men då han genom fortsatt förföljelse blir 
tvungen att taga höjden flyger han ganska starkt och med ringa vingrörelse. 
Imellertid sker detta icke ofta och blott i nödfall; mest vistas han på marken 
hvarest han helst håller sig dold bland snår och buskar, hvilket ock är behövligt 
för hans bibehållande, ty Fasanen uppgives vara en ganska dum fogel, som icke 
förstår att undvika rovdjur och som är lätt att fånga. Han är rädd för allting, 
men vid hastigt påkommande fara säges han alldeles förlora fattningen, så att 
han använder de aldra olämpligaste och mest förvända sätt att rädda sig. Det 
uppgives t. ex. att han icke förstår undfly en hastigt påkommen översvämning, 
utan snarare springer ut i vattnet och drunknar. — Han har intet tuppläte, 
men hannen låter ofta höra ett starkt och groft Kock! Kock! Honans läte 
är svagare. De leva i månggifte ungefär som tamhönsen. Äggen säges vara 
6—12, gröngrå, något mindre än hönsägg. Honan betäcker dem då hon lem- 
nar dem för att söka föda, och ruvar dem omkring 24 dygn. 


Synonymi. Phasianus colchicus L. X. (Albin) et XII; — Lath. N:o 43 -— 
Pall. Zoogr. II, 83; — Gloger, Handb. p. 499; — Nilsson Skand. Fn. II, p. 
11. — Brehm Il. Thierl. IV, 456. 


Bland de talrika Fasanarterna, hvilkas hannar alltid äro praktfullt färgade, 
äro flera som man oftare plägat föra till Europa såsom prydnader, ehuru de 
icke blivit inhemska. Sådane äro: 

Ringfasanen (Ph. torquatus Temm.) från China och Mandschuriet, som 
ganska nära liknar den vanliga, men har en hvit ring kring halsen, nedom den 
blå färgen, samt flera andra, små, men tydliga olikheter: de W-formige fjädrarne 
nedomkring halsen ha hårfin svart kant, som blott från den inskurna spetsen 
inlöper i en starkare spets; bakryggens fjädrar äro i spetsen grå o. s. v. (Ph. 
colchicus, var mongolica, Pall. Zoogr. II, 83). | 

En varietet av denna är den Mongoliske Fasanen, som huvudsakligen 

70 


278 HÖNSFOGLAR. 


tyckes skilja sig från Ringfasanen genom bakryggens fjädrar, hvilka i spetsen äro 
violetta m. m. Han lever i Mongoliet och i Altai ända upp vid 50” lat. och 
skulle möjligtvis vara väl passande att införa i nordligare länder. (Ph. mon- 
golicus Brandt, Bull. de Petersb, IIT (1844) p. 48, Schrenck, Amur, 403). 

Guldfasanen (Ph. pictus) som varit hitförd från China, men hvars egent- 
liga hemland lärer vara Turkestan och Mongoliet, ända opp i Dauurien, och som 
1 färgprakt öfverträffar de flesta andra foglar, är betydligt mindre än egentlige 
Fasanen. Hannen har hela undersidan högröd. Huvudets fjädrar långa, fin- 
delta, ljusgula, bilda en nedliggande, stor tofs. Nackens fjädrar långa, breda, 
tvära, brandgula med svarta tvärband, hänga ned till ryggen såsom en stor hals- 
krage. Ryggen framtill grön, glänsande; baktill gul. De mellerste stjertfjä- 
drarne långa, svagt böjda, svarta med små, rundade, tätt stående gula fläckar 
0. 8. Vv. — Honan är jämnt grågul med täta, tvärstående svarta fläckar. Över- 
strupen smutshvit; ingen tofs. — Hannen av denna art har någon gång i forn- 
tiden visat sig i Egypten och i trakten av Medelhavet och tyckes ha gifvit an- 
ledning till sagan om fogeln Phoenix, av hvilken blott en enda ansågs finnas åt 
gängen, nämligen i Arabien. Han troddes leva 500 år, hvarefter han dog och 
en ny uppväxte ur hans kropp. — Denne flög då med sin faders lik till Egoyp- 
ten, för att begrava det i Soltemplet i Heliopolis. — Fogeln skulle alltså blott 
visa sig hvart 500:de år. — Em annan version är abt han brände sig sjelv, då 
en ny uppväxte ur askan. Den av Plinius lemnade beskrivningen på Phoenix 
passar väl på Guldfasanen, liksom den av Pater Lactantius, på Constantin den 
stores tid. 

Silverfasanen (Ph. nycthemerus L.) från China, som visserligen icke är så 
grannt färgad som många av samslägtingarna, men som genom den enkla och 
smakfulla fördelningen av färgerna, icke tyckes eftergiva dem i skönhet. Han 
är något större än vanlige Fasanen. Huvudet betäckes av en stor, liggande, 
svart tofs. Hela övre delen av kroppen, med vingar och stjert, är hvit med 
fina, svarta, concentriska fjäderstreck; hela undersidan, från näbb till stjert, svart, 
blåglänsande. Större delen av huvudets sidor, från näbbet omkring ögonen, äro 
nakna, röda, och bilda nedtill en liten hänghud. — Honan är brungrå, buk och 
stjert vattrade med hvitt. Huvudets sidor nakna, såsom på hannen. Tofsen 
mera platt, men tydlig, brungrå, i ändan svartaktig och utstående. 


7. PÅFOGELS-SLÄGTET. (Pavo L.). 


Större arter med en hög, upprätt tofs av räta, styva fjädrar, som utgå från 
en liten fläck näst bakom hjessan. De egentlige stjertfjädrarne 18; bilda en 


platt, starkt avrundad, nästan tillspetsad stjert, som är ungefär av vingens längd. 
— På den alltid grannt färgade hannen äro stjertens täckfjädrar ganska talrika 
och mycket längre än stjertpennorna, så att de tyckas bilda den egentliga stjer- 
ten, samt vid ändan försedda med lysande, 3-färgade ögonfläckar. Hela denna 
stora och tunga, dubbla stjert kan uppresas och utbredas såsom ett hjul, hvar- 
till fordras ganska starka stjerbmuskler. Desse ha ock en ovanlig storlek och 
bäckenet är för deras vidfästning större och grövre i förhållande till kroppen än 
hos alla andra foglar. Huvudets sidor äro på båda könen nakna med ett kort- 
fjädradt svart band snedt över ögat. Näbb, vingar, sporrar m. m. som på 
Hönsslägtet.  Arterne tillhöra endast Ostindien. De leva i månggifte liksom 
Fasaner och Höns. 


VANLIGE PÅFOGELN (Pavo cristatus) 44; PI. LXXIV, 1, 5; — tofsens 
fjädrar lika långa, blott i spetsen med en tät, rundad, blågrön fjäderskiva. För- 
övrigt äro de, hos båda könen, ytterst glesstråliga, så att de se ut såsom nakna. 
Till antalet äro de omkring 24. 

Man kan med säkerhet uppgiva, att Påfogeln är den praktfullaste, grannast 
utstyrde, i hela den på praktfullt färgade arter rika fogelklassen. Detta före- 
träde gäller väl närmast om den Malayiska arten (P. spicifer) som här nedan om- 
talas; men mig har det förefallit som om denne, genom ett övermått av grann- 
låt och guldglans, vore mindre vacker är den vanlige. — Hannen av vanliga 
Påfogeln har huvud och hals mörkblå, skiftande i grönt; buken svart, grönglän- 
sande. Hela ryggen har korta, rundade, gröna, starkt guldglänsande fjädrar 
med fin, mörkt glänsande kant. En stor del av vingen, långs utmed ryggen 
(näml. de små täckfjädrarne, skullerfjädrarne och de sista armpennorna) blekt gul- 
grå, vågigt tvärstrimmig av svartgrönt. Långt ifrån att misspryda, lemnar 
denna grå del av vingen en hvila för ögat, som gör att man bättre uppfattar 
den övriga prakten. Vingens mellersta del svart, grönglänsande. Handens pen- 
nor och täckfjädrar brungula. ' Stjertpennorna (dolda under täckfjädrarna) mörk- 
grå. BStjertens täckfjädrar, som utgöra den praktfullaste delen av hela fogeln, 
bilda en stor, övre stjert, som kan bli fullt dubbelt så lång som den egentlige 
stjerten, eller v. p. 4 fot. De synas vara över 100, till största delen vid än- 
dan prydde av en 20—40 m.m. bred ögonfläck, som innerst har en blå-svart, 
rund, framtill inskuren pupill, omgiven av en ljusblå, grönglänsande ring. Denne 
sitter uti en något avlång, metalliskt gulbrun ögonkrets, som åter omgives av 
en grön, guldglänsande färg och av långa, fria, metalliskt färgade strålar. De 
fjädrar som bilda stjertens yttre kant och spets äro utåt franslika och sakna 
oceller. Det nakna på huvudets sidor är hvitt (blir på en torkad hud rödaktigt). 
Vinglängd 450 m.m. tars 105. 

Honan är något mindre (vinglängd 400 m.m.); brungrå med grönglän- 


PÅFOGELSLÄGTET. 


sande hals ; bröst och överstrupe hvita; skullror och en del av vingen svart och 
gräspräckliga; stjerten svartaktig med korta, grå. fint mörkspräckliga täckfjädrar, 
utan oeeller. 

Sterila hönor bli efter ett par års förlopp nära lika hannen, men halsen 
är grön (icke blå. Jfr närmare härom Nilsson 1. C.). 

Påfogeln bebor i vildt tillstånd hela det egentliga Indien, från norra hög- 
länderna (Nepal, Assam etc.) till och med Ceylon. Han är där alldeles sådan, 
som vi ännu, oftast se honom i tama tillståndet, ty ehuru många färgförändrin- 
gar (hvita, brokiga etc.) som uppstått under den långa fångenskapen, så bibe- 
hålla dock de flesta, (genom urval till fortplantningen) den präktiga ursprungliga 
teckningen. — Av några ställen i Bibelns historiska skrifter (1 Kon. bok., cap. 
10, v. 22; 2 Krön. b. 9, 21; jämförda med 1 Kon. b. 928: 10) vinklat. 
fl. st.) synes att Påfoglar omkring 1000 år f. C. f. blevo förda med Salomos 
phoeniciska skepp från Ophir (Indien) till hamnarna Eloth och Eziongeber vid 
norra delen av röda havet, och vidare till Jerusalem. Sannolikt hade Phoeni- 
cierna redan förut hemtat sådana från Indien, I Grekland där Påfogeln kalla- 
des Taos (raws), var han känd långt före Alexander den stores tid, men icke 
allmän, såsom synes av Aristophanes komedi »Foglarna» (v. 269), som är skriven 
under peloponesiska' kriget (omkring 400—420 år f. C. f.). Utan tvivel kom 
han då genom mindre Asiens handelsstäder eller Persien. Under Alexanders 
tid och möjligtvis genom hans indiska fälttåg (328—326 f. C. f.), eller kanske 
redan under hans far Philippus, blev Påfogeln allmännare, såsom synes av Ari- 
stoteles noggranna kännedom om denna fogel och dess skötsel. I Rom var han 
ganska allmän under kejsaretiden. Under medeltiden har han blivit vida kring- 
spridd i det sydligare Europa och ända opp i Tyskland. Men han är dock in- 
genstädes i Huropa förvildad, utan hålles överallt såsom husdjur, till prydnad, 
men knappt för att begagnas till föda, emedan steken är vida sämre än den av 
höns, kalkoner och fasaner. Ännu i Skåne är han lätt att uppföda, men i Stock- 
holms - climat tyckes han behöva alltför mycken omvårdnad. — Vilda Påfogeln 
är i vissa av Indiens mindre befolkade bergstrakter ganska allmän och bebor 
där "högre eller lägre skog med täta snår (jungles), nära vatten och belägen ej 
långt från släta, bördiga fält, hvarest han ofta visar sig i flockar av 30—350 
stycken. Han är nämligen därstädes mycket fredad, enär Hinduerne icke döda 
djur; men engelska tourister lära till tidsfördriv roa sig med att nedskjuta på- 
foglar liksom andra djurarter de påträffa. I samma trakter finnas vanligen även 
Tigrar och man säger 1 Indien att dessa båda djursorter alltid finnes tillhopa. 

Påfogelns föda är densamma som hönsens och fasanernas. Dock är han 
än mera begiven på djurisk föda: insekter, mask, kött. Han säges t. o. m. 
gerna döda ormar och till en del förtära dem. Han flyger tungt och bullrande, 
samt ogerna och ej långt. Deremot springer han så mycket bättre, och vistas 


279 


mest på marken; men tillbringar natten i träd, dit han ock ofta undflyr då han 
uppskrämmes' av hundar eller andra större rovdjur, för hvilka han har mycken 
fruktan. - Hannen låter ofta höra sitt ganska starka, obehagliga skrik: mia-o! 
mia-o! Han har ganska goda sinnesegenskaper och är icke dum, såsom Fasa- 
nen, men han är tydligen egenkär och fåfäng och tyckes vara fullt medveten av 
sin grannlåt och sitt praktfulla utseende, hvilket han på allt sätt bemödar sig 
att visa då man betraktar honom. Han uppslår då stjerten såsom ett hjul, vän- 
der sig åt alla håll, krummar sig och synes vara trakterad av att bli beundrad. 
Då stjerten är uppslagen rycker han ofta på stjertmusklerna så att hela den 
stora skärmen skakas. Vid ruggningen om hösten fällas stjertpennorna redan i 
September, och de nya bli ej fullständigt utvuxna förr än fram på våren; i 
Mars—April. Då inträffar fortplantningstiden. Äggen äro 8—12, i vilda som 
i tama tillståndet; gulaktiga, brunprickiga och fläckiga; de ruvas 28 till 30 dygn. 
I tama tillståndet låter man-dem ruvas av vanliga höns, såsom redan Aristoteles 
uppgiver, eller av kalkoner. Den unge hannen liknar honan och får först i d:dje 
året sin fulla prydnad. 

Av Påfogelslägtet äro 3 arter kända nämligen, utom den allmänna: 

2:0.. Svartvingade Påfogeln (Pavo mnigripennis), sannolikt från Ma- 
layiska länderna eller öarna. Han liknar ganska nära den vanliga arten, och 
ansägs för den egentliga, vilda Påfogeln (P. eristatus ferus) innan den rätte blev 
väl känd. Han skiljer sig huvudsakligen från denna genom bristen på den grå, 
vattrade trakten långsåt vingen. Hela denna trakt är svart med gröna fjäder- 
kanter, liksom på följande art. — Man har haft tillfälle att förvissa sig om att 
han icke är en blandning av dessa båda arter. Honan liknar även den vanliga 
påfogelhönan, men är vida blekare till färgen. 

3:0. Malayiske Påfogeln (Pavo spicifer), från östra Indien: Arracan, 
Birma, Malacca, (Sumatra?) och Java. Båda könen igenkännas lätt på sin tofs 
som består av olika långa, ända från roten tätt stråliga, gröna fjädrar. — Han 
är något större än den föregående och har i synnerhet högre fötter (fotstycket: 
SA 140, försedt med sporrar, 2 130 m.m.). Huvudets sidor har en mycket 
större naken hud än den föregående, hvilken upptill är ljusblå med ett svart 
band från näbbet, snedt genom ögat; nedtill klart gul med svart öronfläck. Hal- 
sen och kroppens framdel gröna, starkt guldglänsande; fjädrarne vid roten svarta 


med en blå fläck. Det övriga nära så som hos föregående art. — Honan är 
vida grannare färgad än de båda förra arternas, och har mycken likhet med 
hannen, men har dock blott korta stjerttäckfjädrar, utan oceller. — Alla arter- 


nas levnadssätt skall vara nära detsamma. 


Synonymi. Vanlige Påfogeln: Pavo eristatus Linn. X (En. Sv.; Gessn. — 
Rai); — NKXII (Briss);y -—  Lath. (Buff. ID; — Temm. Gall. III, Index, 651, 
domesticus: — Bechst. N. G. D. III, 4096; — Nilsson Sk. Fn. II, p. 4 (dome- 


bt 


280 HÖNSFOGLAR. 


sticus); — Jerdon Ind. III, 506; — Blyth, Ibis 1867, 152; — Brehm Ill. 
Thierl. IV, 472. l 

2:0... Pavo nigripennis Sclater Z. Proc. 1860, 221, et 1863, 123: — Blyth 
et Brehm Il nuper citt. — Pavo cristatus primus [ferus] Temm. Gall. IIT, Index, 
650; — Nilsson 1. ec. 

3:0.  Pavo muticus L. XII (ex P. japonensi Aldr. Jonst. c. figg. O 82 malis, 
ubi .calearia omissa; unde nomen "muticus", rejiciendum); — HLath sp. 2 (ce. cit. 
Buff, "Spicifere"); — ,Temm: Gall. III, 632; -— Selater Z. Pr. 1863, 123 (pa- 
tria) et Blyth (sub P. crist.) Ibis 1867, 151; — P. javanicus Horsf.; — P. spi- 
ciferus Shaw. Nat. Misc. 641; — Vieill. Gal. 202: — P. muticus vel spicifer, 
Brehm. TI. Thierl. IV, 472. 


8. KALKONSLÄGTET; Gallopavo Gessn. Brisgs. 
(Meleagris Linn. "'. 


Huvud och en: stor del:av halsen nakna, med svampigt knölig och skrynk- 
lig hud, blott betäckt med glesa, korta borst. Ett långt, smalt slöre på näbb- 
roten, bakom näsborrarna. 

Vingen kort, kullrig, rundad. Stjerten starkt rundad, av 18 pennor; kan 
uppresas och utbredas som ett hjul. — Kroppsfjädrarne i ändan breda, tvära. 
Sporrarne oftast små. — 'Tre arter äro kända från Nordamerika med Mexico. 
Hos 2 av dessa ha de fullvuxne hannarne näst framom bröstet en stor tofs av 
grova hår, såsom  häst-tagel, fästad på en liten knöl, som även finnes hös ho- 
nan. Desse äro de störste bland Hönsfoglarna. 


TAMA KALKONEN (Gallopavo  domesticus), 45; Pl XXIV fig. 4; — 
 Stjerten ej fullt '/s av vingens längd, med tumsbred hvit ända, och därnäst ett 
bredt svart band. - Hannen har tofs framom bröstet”). 

Den hemtamde Kalkonen härstammar från Mexico, hvarest han, före Euro- 
peernas ankomst dit, fans tam hos infödingarna, och därifrån eller från Vestindien 


blev han före 1524 förd-till Europa. - En spansk författare, Fernando de Oviedo, 
som, vistades i Mexico 1521 (alltså näst efter landets upptäckt och erövring 
genom Cortez, 1519—21) berättar i sin Historia över Vestindien (Sevilla 1535; 
Salamanca 1547), att »i Nya Spanien [d. ä. Mexico] fanns en sort stora och 
välsmakliga Påfoglar, hvarav många blivit förda till öarna och till Castiglia del 
Oro [nuv. Venezuela och 'Carthagena] hvarest de uppföddes i de kristnes hus.» 
Han -lemnar derefter en beskrivning av. dem, hvari man tydligen igenkänner 
tama kalkonen. — Av Gyllius (i hans upplaga av, /Elianus, 1538, Lib: 14 Cap. 
32) omtalas och beskrives kalkonen såsom kommen från »Nya verlden»; likaså 
av flera andra författare från den tiden: — Strax efter kalkonens upptäckt i 
Mexico, har han: blivit överförd till Spanien, och derifrån, redan år 1524, till 
England: (enl. Lath: G. Syn.) samt kort derefter till Frankrike. - Han kallades 
då allmänt Indisk tupp, Coq d'inde, Indicher Hahn o. s. v. emedan Amerika då 
oftast benämndes Indien, och han fortplantade och förökade sig samt kringsprid- 
des med en så förvånande hastighet, att han redan före 1550-talet allmänt tyc- 
kes ha varit ansedd såsom en vanlig och i södra Europa, sedan forntiden bekant 
husfogel: Till och med några av den tidens förnämsta. Ornithologer, hyste 
denna mening, t. ex. Bélon i Frankrike och Aldrovand i Italien hvilka båda 
sökte bevisa att Kalkonen var den fogel från Afrika, som i forntiden kallades 
Meleagris, hvilken dock är vår Perlhöna (Numida meleagris L.). I Tyskland, 
och: norrut, har han dock länge - varit åtminstone sällsynt. Conrad Gessner i 
Aörich, som var samtidig med de nyssnämnda, skilde honom väl från de gam- 
les Meleagris och kallade honom först Gallopavo, samt uppgav, efter ett par 
äldre författare, att han var kommen från Amerika; men den anförda oriktiga 
tron fortplantades dock från Bélon och Adrovand till sednare författare, t. 0. m. 
Rai (död 1707), som tyckes ha trott att fogeln vore förvildad i Nordamerika. 
Detta föranledde sannolikt Linné att (i S. N. ed. 2, 1740) ge honom det orik- 
tiga namnet Meleagris, hvilket Linné sedan bibehöll, ehuru han redan 1746 (i 
Pn. Sv.) kände att fogeln var från Nordamerika. Enligt en gammal berättelse, 
hvars ursprung jag icke känner och hvars trovärdighet synes tvivelaktig, skulle 
kalkonen först ha blivit förd till Kalikut i södra Indien och därifrån till Europå, 


”) Det som anföres i början av texten till Tama Kalkonen, samt i Synonymien och under Perlhönan, visar att det av Linné givna namnet, Meleagris, är nog oriktigt 
för att böra här förkastas såsom från gamla tider tillhörigt den afrikanska, fordom liksom sedan, väl bekanta Perlhönan. Således, ehuru detta namn nu är, och länge varit 
brukligt för Kalkonen, har jag likväl här vågat att utbyta det mot ett annat, Gallopavo, som ensamt tillhör honom och som hade tillhört honom två århundraden förr än 
han fick det nya, oriktiga namnet. OÖOKEN har längesedan -gJort, icke blott denna rättelse, utan även användt slägtnamnet Meleagris för Perlhönsen, hvilket sednare dock 
icke synes vara behöfligt och lätt kan leda till förvillelse och oreda. (Jfr i Synonymien till Gallopavo och till Numida). 


”) Vi omtala här blott den tama kalkonsort som finnes hos oss och som tyckes vara densamma hvilken allmänt förekommer i större delen av Europa. Men genom 
brev från M:r G. R. Gray i London erhåller jag nu, då denna avhandlig snart måste tryckas, underrättelsen att i England finnas 2:ne sorter tama kalkoner: en som kallas 
Turkey of the Midland counties hvilken synes vara densamme som vår, samt en annan som kallas Norfolk Turkey, hvilken av Gray auses vara av en skild art och Här- 
stamma från den nordamerikanska Gall. sylvestris. Denna sedhare tama sorten är mig alldeles obekant. C:oS, 


KALKONSLÄGTET. 


hvarigenom han fått namnet »Kalekuttisch Hahn, Gallus calecutensis», hvilket 
redan förekommer hos OC. Gessner, (Icones AV. 1555—60), och hvarifrån sven- 
ska namnet Kalkon härleder gig. (Anm. de flesta som omtala denna historia, 
nämna Kalkutta i st. för Kalikut, hvilket dock är orimligt, emedan Kalkutta, 
1 Bengalen, först omkring 1710 blev en handelsstad). 

Bland de tama Kalkonerna ha uppstått flera färgförändringar, liksom bland 
alla tama djurarter, och dessa torde ha uppkommit redan i Mexico, före fogelns 
införande i Europa ty redan Gyllius omtalar (1533) hvita Kalkoner. Nu före- 
komma de ofta hvita, eller brungula; men de flesta äro dock svartaktiga, och 
bland dessa ser man ganska ofta dem, som sannolikt nära likna den vilda ur- 
stammen. Sådana tuppar äro ganska vackra. Fjädrarne äro över hela krop- 
pen svartaktige, med stark metallglans, skiftande mellan grönaktigt och rödak- 
tigt, samt med den tvära ändkanten svartaktig, knappt märkbar på halsen; tyd- 
ligare, men smal, på framrygg och bröst; mycket bredare (3—7 m.m.) på ving- 
täckfjädrar, bakrygg och kroppssidor. Stjertens övre och undre täckfjädrar svarta 
med gulbruna tvärstreck, och ett bredt, lysande brungrönt bälte, samt derefter 
ett svart tvärband, före den breda, hvita ändan. Stjertpennorna nästan likså 
färgade: svarta med tätt stående, rödbruna, svartprickiga tvärstreck, och ett mer 
än tumsbredt svart, på yttre fanet 2-deladt tvärband fram om den nästan tums- 
breda hvita ändan. De stora vingtäckfjädrarne likna kroppsfjädrarna men ha en 
något brungulaktig färg. Vingpennorna brungrå med hvita pennspolar och många, 
små, rundade, obestämda hvitaktiga fläckar på inre fanet. De flesta armpen- 
norna med bred, hvit yttre kant; några, de sista, i ändan hvita. — Hos oss 
förekommer Kalkonen knappt över 3 '/2 fot lång; vinge 440 m.m.; stjert 330; 
(sidopennan 63 m.m. kortare); tars 132. Vigt ända till 20 skålp. — Honan 
är mycket mindre: hvarje dimension v. p. '/s kortare. Färgen liknar hannens, 
men är mindre ren och lysande. — Även på bvita och gulbruna kalkoner plä- 
gar den beskrivna teckningen, isynnerhet på stjertens och dess täckfjädrars ända, 
mer eller mindre tydligt kunna urskiljas. Till formen tyckas kalkonerna i tama 
tillståndet alls icke ha blivit förändrade, ty i alla länder synas de vara lika, 
utan sådana betydliga förändringar som bland tamhönsen. Man omtalar blott 
en varietet med fjädertofs på huvudet, hvilken dock måste vara ganska säll- 
synt. Det är alltså skäl att tro dem ännu i tama tillståndet finnas fullkomligt 
sådana som i det vilda, hvarom mera straxt nedan. 

Liksom andra sydländska djur älskar kalkonen stark värma och baddar sig 
gerna i solskenet; men han tåler dock ganska stark köld blott den ej är alltför 
långvarig. Det är en lång vinter och kort sommar som fördärvar detta så väl 
som andra sydliga djur. I Sverige tyckes kalkonen derföre endast väl kunna 
trivas i Skåne, hvarest han i någorlunda stor mängd uppfödes. Han är endast 
nyttig för köttet, som är hvitt och mycket värderadt, ehuru mången finner det 


Svenska Foglarna. 


281 


något torrt. I valet av föda är han icke nogräknad, utan förtär allehanda växt- 
ämnen och dessutom, med begärlighet, små djur, såsom grodungar, ödlor, mask, 
insekter o. d. ävensom köttbitar. Han undviker fuktiga och smutsiga ställen 
och behöver för att trivas väl, både såsom ung och gammal, att om dagen få 


vistas på ett någorlunda stort och jämnt, med gräs och allahanda örter, eller - 


ock med träd bevuxet fält, som är torrt, men har tillgång på dricksvatten. Om 
natten behöver han, liksom tamhönsen, sitta högt, i lägre träd, eller på stänger, 
anbragta i hönshuset vid 3 till 6 alnars höjd. I sina rörelser är han tung och 
trög. Han kan visserligen springa tämligen starkt; men uthåller ej länge der- 
med, utan spatserar vanligtvis med långsammare, avmätta steg, och flyger ogerna 
samt vida sämre än de flesta andra hönsarter. Dock sätter han sig ofta i lägre 
träd. Om han, såsom äldre, kastas i vatten, eller faller deruti, så simmar han 


rätt bra, långa sträckor, stundom ända till 100 alnar eller mera. — Mest be- . 


kant är Kalkonen för sin utomordentliga dumhet och för tupparnes besynnerliga 
atbörder. De pösa opp kroppsfjädrarna, slå hjul med stjerten, lägga nacken på 
ryggen och trippa gravitetiskt fram med vingarna skrapande på marken (se fig. 
5), hvarvid de ofta framsträcka halsen och låta höra sitt starka, bullrande läte. 
Detta allt tillhör väl närmast fortplantningstiden, men kan dock upprepas när 
som helst, under hela året, utom på senhösten under ruggningen, och blott man 
betraktar dem visa de sig gerna på nämnda sätt, i all sin prakt och med en 
fåfänga som icke efterger Påfogelns. Äldre tuppar bli vanligen argsinta och an- 
falla säväl människor som tama djur, men mot hundar och allahanda rovdjur 
äro de modlösa och rädda. Mot andra tuppar äro de högst ilskna, hvilket även 
ofta gäller om hönorna och ungarna sinsemellan. 

Fortplantningen, 'som hos större djur plägar vara ringare, är hos kalkonen 
lika stark som hos tamhönsen eller än mindre arter, och driften dertill tyckes, 
atminstone hos hönorna, yttra sig med stor häftighet. En tupp omgiver sig 
med en seralj av 12 eller flera hönor, hos hvilka han vistas tills de lemna ho- 
nom för att värpa och även sedan ungarne blivit något vuxne. Hönan lägger 
vårtiden 12—20 ägg, som äro hvitaktiga med små tättstående, runda, rödak- 
tiga prickar. Då hon har frihet att springa omkring, läggas dessa vanligen på 
ett något avlägset, bland höga örter, ris o. d. väl undangömdt ställe, hvarest de 
äro svåra att finna. Stundom lägger hon äggen strödda, ett här, ett där, hvil- 
ket väl oftast torde inträffa med dem som äro mera instängda. TI alla händel- 
ser gömmer hon dem väl för tuppen som, om han finner stället, lätt kan sön- 
dertrampa dem vid sina enträgna besök. Hon har tydligt behof att ligga på 
äggen och ruvar dem i 27 dygn med den största ihärdighet, hvarunder hon 
även förstår att ganska väl trycka och dölja sig sjelv. Under denna tid visar 
hon sig blott en kort stund hvarje dag, för att äta, då hon betäcker äggen med 
gräs, löv o. d., men mot slutet tyckes hon alls icke lemna dem. Om ungarne 

7 


282 HÖNSFOGLAR. 


någorlunda tidigt tagas ifrån henne värper hon ånyo, liksom hönshönan, och kan 
liksom denna utkläcka och uppfostra en ny kull ungar mot hösten; hvilket dock, 
atminstone hos oss, föga lärer vara värdt att försöka, enär de sent födda un- 
garne icke hinna bli nog utbildade före vintern. Om äggen skattas under värp- 
ningen så lägger hon ett stort antal, men icke så, som hönshönan, emedan be- 
hovet att ligga förr blir oemotståndligt och i fall inga ägg finnas att ruva, så läg- 
ger hon sig på en sten eller hvad som helst är att tillgå och då ingen kläck- 
ning följer, uppgifves det att hon kan bli liggande flera månader och slutligen 
dö derav. | 

De nykläckte ungarne äro i början ganska svaga och behöva jämnt värmas 
av modren. Snart bli de dock qvicka och springa omkring men växa lång- 
samt. Vingpennornas utveckling går fort, ty innan ungen uppnått 2 veckors ål- 
der är första uppsättningen derav färdig, då de kunna flyga upp på en några 
fots höjd; kroppen är dock ännu dunklädd. Under första sommaren äro de gan- 
ska ömtåliga för väta, t. ex. morgondaggen i gräset, och för nässlor, av hvilkas 
bränning de svullna och dö.  Sjelve äro de alltför dumma att kunna akta sig 
för sådant, eller för att falla ned i hålor, brunnar 0. g. v. och modren förstår 
lika litet att avhålla dem från dessa och dylika faror som att skydda dem för 
andra sådana. Hon är visserligen högst öm om dem och värmer dem flitigt 
under sin kropp, men den tama kalkonhönans fintlighet och slughet tyckes vara 
slut med ruvningen. TI början äro ungarnes huvud och hals tätt dunklädda, lik- 
som kroppen: men vid 10 å 12 veckors ålder bli de nakna hos tupparna, som 
då börja slå upp stjerten och skälla. De nakna hudknölarne och slöret, som 
först saknas, börja redan förut visa sig. Första hösten hinna ungarne föga över 
halva den blivande volumen och de uppgivas då icke rugga, men ving- och 
stjertpennor äro då mer än en gång ombytta. Fullvuxne bli de egentligen ej 
förr än derpå följande höst. 


De nu bekanta vilda kalkonarterna äro följande 3:ne: 

1. Gallopavo mexicanus (Gould) som sannolikt är urstammen till vår 
vanliga tama kalkon. Han beskrives av Gould så nära lik det nyss beskrivna 
tama exemplaret, att man svårligen kan tvivla på deras nära slägtskap. Dock 
är den Mexikanske kalkonen mycket större än de hos oss förekommande tama. 
Han är v.p. 4'/3 fot lång; vinge (22'/2 engl. tum =) 560 m.m.; stjert (16'/a t.) 
412; sidopennan (2 +t.) 50 m.m. kortare; tars (6!/2) 170 m.m. Dessa mått 
äro mig benäget meddelade av M:r G. R. GRAY i London, efter ett ex. (5) i 
British Museum, detsamma som Gould beskrivit och ett bland de få som finnas 
i europeiska samlingar. (I Norwich skall, enl. Gould finnas ett annat). Nedre 
kroppsidornas fjädrar sägas dessutom ha bred hvit ända liksom stjertens täck- 


fjädrar, hvilket jag ej sett hos tama kalkoner, ehuru det väl torde kunna finnas 
hos en del av dem. / 

Denne Kalkon, den störste bland Hönsfoglarna, skall ännu finnas vild i 
det egentliga Mexico (söder om vändkretsen). Sannolikt är det samma art som 
även finnes åt norr derifrån, i Nya Mexico (omkring södra delen av Klippbergen, 
30—40"” lat.?), hvarifrån Baird i Washington erhållit några exemplar (hvarav 
en £). Enligt de alltför korta beskrivningarna (1. c.) visa dessa exemplar några 
små olikheter med det nyss omtalade från gamla Mexico, såsom: att stjertens 


pennor, samt övre och undre täckfjädrar och kroppssidornas fjädrar äro i ändan 


blekt brungulaktiga och icke rent hvita; hvilket dock torde härröra av kön och 


alderskillnad. Ehuru det ännu icke är bevisligt att våra vanliga tama kalkoner / 
härstamma från den mexikanska arten, så blir dock detta högst troligt, då man ' 


väl måste antaga att Mexikanerne tamt den art som fanns vild i deras land, 
och det synes mera sannolikt att tama tillståndet förorsakat de små olikheter 
som finnas mellan vilda och tama exemplar, än att 2:ne vilda, nära lika arter 
skulle ha funnits i Mexico och Vestindien, såsom man även velat antaga. 


2. Gallopavo sylvestris Briss. förekommer vild i Nordamerika och är 
att anse såsom en egen art. Han är mindre än föregående men något större 
än vår tama kalkon och skiljer sig från båda genom sin betydligt längre stjert 
med gradvis, starkare avtagande sidpennor: &, längd v. p. 4 fot; vinge 530 
m.m.; stjert 430; sidopennan 102 m.m. kortare; tars 145. Till färgen skiljer 
han sig från den beskrivna tama deruti, att stjertens pennor och täckfjädrar helt 
och hållet sakna hvitt och blott ha en smalare (10—15 m.m. bred) mörkt röd- 
brun ändkant. De 4 å 6 mellersta stjertpennorna äro icke tvärbandade, blott 
tätt prickiga av rödbrunt, och alla ha näst före spetsen ett v. p. 30 m.m. bredt, 
svart tvärband. De störste stjerttäckarne äro mot ändan ett långt stycke (60—980 
m.m.) mörkt rödbruna, utan tydligt tvärband. De nästföljande fjädrarne framåt, 
ha mot ändan ett bredt, starkt rödaktigt metallglänsande band mellan 2 smala 
svarta tvärband. De stora vingtäckfjädrarne till färgen fullt lika med kropps- 
fjädrarna. Vingpennorna tätt tvärbandade av svart och hvitt. Dessutom äro de 
svartaktige ändkanterne på kroppsfjädrarna betydligt smalare än på den tama, 
och fötterne i proportion något högre. — Honan är betydligt mindre (vingen 
460 m.m.), men förövrigt nära lik hannen, blott något mindre lysande.  Stjer- 
tens form som hannens. 

Denne Kalkon fanns förr i hela nuv. Förenta Staternas område, öster om 
Missisippi och även något vester derifrån; men, enligt Audubon, icke ända bort 
till Rocky mountains. Likså uppgives han bebo Canada [ehuru sannolikt blott 
dess aldra sydligaste del?]. Ännu på 1820- och 30-talen var han högst ym- 
nig i alla mindre befolkade och något skogiga trakter, och ännu lära många 


a 


KALKONSLÄGTET. 283 


finnas qvar; men hans förödande skall hastigt fortgå i den mån landet blir mera 
bebodt, och säkert skall det icke dröja länge att han blir inskränkt till vissa 
ställen där han skyddas. — Till levnadssätt, läte m. m., som utförligen beskri- 
ves av Audubon, liknar han ganska nära vår tama kalkon, men springer star- 
kare och hönorna tyckas vara mera fintliga och mera skickliga att skydda un- 
garna. Att dessa kalkoner dock icke äro mycket klyftigare än deras tama släg- 
tingar, synes av det i N. Amerika vanliga sättet att fånga dem i mängd. Ett 
litet hus uppbygges av glest liggande stockar, täckt med ris, och med en ingång 
nedtill, som öppnar sig något innanför väggen. Utanför dörrn och inuti huset 
strös lockmat, som gör att de i långa rader krypa in. Men sedan förstå de 
icke att gå ut samma väg, ehuru ingången står öppen, utan följa väggarna och 
sticka halsen mellan stockarna för att komma ut, hvilket dock icke lyckas. — 
Om hösten flytta de från högre och nordligare ställen söderut, hvilket sker helt 
och hållet till fots, i stora flockar, då tupparne vandra i särskilda flockar, skilda 
från honor och ungar. De flyga endast då de anfallas av rovdjur; men, an- 
komna till en flod, uppsöka de höga strandbräddar, eller än bättre träd, hvaruti 
de flyga upp, och besinna sig en eller flera dagar på den betänkliga överfarten. 
Slutligen flyger dock hela flocken åstad, hvarvid de äldre lätt komma över; men 
många av de yngre falla i vattnet, om det är något bredt, då de likväl fortsätta 
simmande och nästan alltid komma riktigt till andra stranden. Vid framkom- 
sten till en rikare trakt, i November, blanda sig tuppar och hönor, unga och 
gamla tillhopa och fördela sig i små flockar som draga omkring. I Mars, då 
de återflytta, börjar fortplantningen, som förhåller sig så som hos tama kalkonen. 

Det anfördes i noten till tama kalkonens beskrivning, att en tam kalkon- 
race finnes i England som kallas Norfolk Turkey och som torde härstamma från 
G. sylvestris. 


3. Gallopavo ocellata, den 3:dje kända arten av slägtet, finnes i Cen- 
tralamerika (Honduras etc.) Han är mindre än de föregående, knappt över 3 
fot lång, och i allmänhet ganska lika dem, även till färgen; men med vida star- 
kare glänsande fjädrar, som skifta i blått, rödt och grönt, så att hela fogeln är 
nästan så lysande som påfogeln, med hvilken han, såsom Cuvier säger, tävlar i 
prakt och skönhet. Huvudet och en något kortare del av halsen äro nakna utan 
så många hudknölar och veck som på de förra. Blott huvudets övre del har 
en hop, tämligen stora, rundade och mera åtskiljda hudknölar. Slöret är något 
mindre och tofsen framom bröstet saknas alldeles. Dess levnadssätt synes vara 
föga kändt. — Meleagris ocellata Cuv. Mem. du Mus. VI, t. 1. — Gray 
List of . . . Gall. 42; — Temm. Col. 112, 5. — Brehm. Il. Thierl. IV, 485, 


fiol 


Synonymi. Tama Kalkonen: Gallopavo Gessn.; — Aldrov. Orn. II, 35; 
-— Johnston; — Willughby; — Rai Av. 51 et 182; — Brisson Orn. I, 158 
(1760). — Gallopavo americanus Öken Allg. Naturg., Vögel, 616 (god avh.). 

Coq d'inde, Meleagris, Gibber, Belon Ois. 248. 

Meleagris Linn. -En. 1746, et S. N. II, 1748; — Mel. gallopavo L. X (1758) 
et XII; — Lath. (Dindon, Buff.); — Temm. Gall. III, 676; — Bechst. N. G. 
D. III, 112; — Nilsson, Sk. Fn., ed. 3, II, 17; — Brehm Il. Thierl. IV, 484. 

Mexikanska Kalkonen: Meleagris megzicana Gould Z. Pr. 1856, 61; — 
Mel. gallopavo G. RB. Gray List of . . . Gallinge, 42; — Baird, B. of N. Amer. 
618 (an dist?). ' 

Nordamerikanska arten: Gallopavo sylvestris Nove Anglie Bai Av. 51; 
— Gall. sylv. Catesb. I, App. — Brisson I, 158; — Le Conte, Philad. Proc. 
1857, 179. — Gall. amer. Öken 1. c. 

Meleagris americana, Bartram, Trav. 1791; — Mel. fera Vieill Diet; — Gal. 
201. — G. R. Gray List of . . . Galline 42. 

Mel. gallopavo primus Temm. Gall. TII. 676; — Mel. gall. Audubon Orn. 
Biogr.; — et Synops. 197; — Baird, N. amer. p. 616; — Brehm 1. c. 


9. PÄRLHÖNSSLÄGTET (Numida L). 


Huvud och övre delen av halsen nakna. Stjerten kort, nedböjd, bestående 
av mjuka, avsmalnande fjädrar. Sporrar saknas. 

Pärlhönsen tillhöra ursprungligen allenast Afrika, hvarest v. p. 12 arter 
äro kända. Några få bland dessa äro mera eget färgade, men de fleste likna 
hvarandra ganska mycket och ha en ovanlig, men utmärkt vacker teckning: hela 
fjäderklädnaden är svartaktig, tätt beströdd av små rundade, hvita fläckar, såsom 
små mjölkdroppar. Näsborrar, vingar och fötter äro bildade såsom på de näst- 
föregående, Fasanartade foglarna (jämf. förut sid. 246). — Dessa foglar ha va- 
rit väl bekanta i forntiden. Aristoteles anför (c:a 350 f. OC. f.) namnet Me- 
leagris såsom allmänt kändt, men endast på ett ställe, hvarest han blott säger 
att äggen äro prickiga. Kort derefter har Clytus Milesius lemnat en beskriv- 
ning på fogeln, som obestridligen visar att Meleagris var” en Pärlhöna, hvarjemte 
han anför att den uppföddes av presterna i Parthenon uti Athen. Vidare har 
Varro i Rom beskrivit Meleagris (c:a 70 å 80 f. C. f.), och Columella om- 
talar (c:a 50 å 70 e. OC. f.) två slag derav: en med röda hänghudar (troligen 
Numida meleagris) och en med blå (sannolikt N. ptilorhyncha). Vid den tiden 
voro dessa foglar högst allmänna både i Grekland och Italien, hvarest de vär- 
derades såsom god stek och kunde fås för ganska billigt pris, så att fattigt folk 
plägade använda dem till offer. — Anledningen till namnet: »Meleagers fogel 


är väl ej bekant, men tyckes stå i nära sammanhang med en saga, hvilken be- 


| 
d 
| 
' 


284 HÖNSFOGLAR. 


rättas av Ovidius (Metam. VIII, 544), att di Meleager (som deltog i Ar- 
gonautiska tåget, c:a 1300 f. OC. f.) dog, voro hans systrar otröstliga och blevo 
förvandlade till foglar, hvilkas fjädrar överallt buro märken av deras tårar. Möj- 
ligtvis har dock namnet avseende på en nyare Meleager. 


VANLIGA PÄRLHÖNAN (Numida meleagrig L.) 46; P1. LXXIV fig. 3; — 
svartgrå, tätt hvitprickig; halsen framtill ljust rödgrå, utan fläckar. — Något 
större än en vanlig hönstupp: vingen 260 m.m. tars 60. Halsens översta fjä- 
drar smala, svarta; på hjessan finnes hos de äldre en hög, hvitaktig, benhård 
knöl. Den nakna huden på huvudet blågrå; hals- och hänghudar ljusröda (figu- 
ren är färglagd efter uppstoppadt, torrt exemplar). Hanne och hona lika. 

Denna, som är den vanliga hemtamda Pärlhönan, är ursprunglig från Ve- 
stra Afrika: från hela Guineakusten och uppåt till Senegambien, möjligtvis än 
längre mot norr. Derifrån har hon, redan på slutet av 1400-talet, blivit förd 
till Europa och kringspridd såsom tam; och kort efter Amerikas upptäckt har 
hon blivit ditförd samt snart förvildad, både uti flera trakter av fastlandet och 
på de störra öarna i Vestindien. Även i Södra Asien skall hon här och där 
vara förvildad. 

I Södra Afrika ersättes denna Pärlhöna av en annan, ganska närslägtad 
men något större art, N. mitrata Pall., hvars strupe är grå, något prickig 
(icke rödaktig); hänghudarne längre, smalare, högröda med violett basis. — En 
tredje, närstående art, N. ptilorhynchus Ticht., är allmän i Abyssinien och 
södra Nubien. Den har halsen baktill tätt svartfjädrad, och framtill grå, icke 
rödaktig, samt utmärkes isynnerhet av en tofs av tjocka, hornartade 5—10 m.m. 
långa trådar över näsborrarna. MHänghudarne- äro större än på de övriga och 
ljusblå. Denna tyckes ha varit en av dem som Columella beskriver, och sanno- 
likt även den som först blev bekant i Grekland. 

De skilda arterna av Pärlhöns likna hvarandra till levnadssättet lika myc- 
ket som till utseendet. De äro oroliga, skygga varelser, som leva i stora, slutna 
flockar, springa ganska starkt med nedböjd framkropp och hals, och äro nästan 
ständigt i rörelse på marken, löpande och smygande bland buskar, stenar och 
gräs; men sitta i träd om natten, många, tätt tillhopa. Anfallna av rovdjur, 
sätta de sig ock i träd. De flyga ogerna och dåligt och ha ett genomträn- 
gande starkt, obehagligt, kacklande eller knarrande läte, som ofta höres och hvar- 
med de göra ett förfärligt larm då de bli skrämda. De vistas helst på stenig 
och ojämn, men med buskar och örter rikt bevuxen mark och icke ogerna på 
sumpiga ställen. Deras föda är lika blandad som kalkonens och de flesta höns- 
arternes. De bli ganska lätt tama såvida, att de lätt vänja sig vid ett hem hvar- 
est de få mat och skydd, och komma om aftonen dit tillbaka; men om dagen 
löpa de vida omkring och visa ingen tillgivenhet för personer eller ställe, samt 


äro ondsinta och trätgiriga. Honorna lägga 12—20 ägg på undangömda, ofta 
avlägsna ställen, hvarifrån de efter 3 veckors ruvning oförmodadt komma fram 
med en hel flock ungar. Dock vilja de i tama tillståndet, till och med i varma 
länder, sällan ligga ut äggen utan springa ifrån dem, hvarföre man måste upp- 
samla äggen och lägga dem under tama höns. För stark och isynnerhet lång- 
varig köld är Pärlhönan ganska ömtålig; dock lyckas man någorlunda väl att 
uppdraga den i Skåne blott hon om vintern får tillräckligt skydd. De äro en- 
dast nyttiga för köttet och äggen, men kunna lätt bli skadliga i trädgårdar och 
planteringar. 


Synonymi. Meleagris Antiq. et Gessn. -— Brist. — Gallina guinee Aldrov. 
— Gall. numidica al. — Gallus vertice corneo L. 1748; — Phasianus meleagris 
L. 1758; — MNumida meleagris L. 1766; — Gm. — Lath. et ree. — Bechst. 


N. G. D. II, 1142; — Nilsson, Skand. Fn. II, 24; — Brehm. Il. Thierl. IV, 
478; — Gen. Meleagris: M. numidica, Öken, Allg. Naturg. Vögel, 602. 


10. RAPPHÖNS-SLÄGTET (Perdix). 


Huvudet med näbbroten (oftast) tätt befjädradt, blott med en 
liten, knottrig, naken fläck bakom och under ögat; utan häng- 
hudar 0. d. 
lock, som nästan fullt kan tillsluta öppningen. 


Näsborrarne nakne med stort, kullrigt, läderartadt 
ötterne alldeles 
nakne, med väl utbildad bak-klo (hos vår art utan sporrar). Vin- 
Stjer- 
ten platt, kort: knappt längre än halva vingen, svagt rundad. 


gar kullriga, rundade, med 3:dje och 4:de pennan längst. 


Detta slägte har ganska talrika arter; man känner omkring 
60, utspridda i hela gamla continenten, utom i dess kallaste del 
ungefär från 60” N. lat. De amerikanske arterne, hvarav något 
över 30 äro kände, avskiljas såsom slägtet Ortyx, hvilket dock 
ganska föga skiljer sig från Perdix. — Av Rapphönsarterna äro 
de fleste försedde med sporrar; de övrige sakna dem fullkomligt. 
— Bland de förra ha största antalet något långsträcktare form, 


något längre näbb, stora, hvassa sporrar, stundom 2 par 0. 8. V., 


SLÄGTET PERDIX. 285 


och pläga, efter den enda europeiska arten (P. francolinus) kallas 
Frankoliner. Större delen av dem kunna, om så behagas, 
sammanfattas under slägtnamnet Pternistes Wagl. — De övrige 
äro något rundare i kroppen, med kortare fötter och blott små, 
trubbiga, vårtlika sporrar. De ha vanligen hvit strupe, omgiven 
av ett bredt, mörkt band, och ha blivit benämnda Caccabis Kp. 
-— De arter som sakna sporrar äro till utseendet tämligen olika, 
men kunna dock sammanfattas såsom en avdelning av slägtet. 
Hit hör vår art, P. cinerea, som fått slägtnamnet Starna. — 
Dessa tre avdelningar av Rapphönsfamiljen, eller slägtet, utgöra 
dock knappt naturliga, underordnade grupper; men för att få 
sädana, har man i senare tider sönderdeéelat sl. Perdix i nära 20 
smågenera. De Rapphöns, som av de gamla grekiska och ro- 
merska författarna omtalas under namnet Perdix, voro icke av 
vår nordiska art, utan de voro de 3:ne, i södra Europa allmänne 
arterne, P. saxatilis (eller greeca), P. rufa och P. petrosa, 
hvilka tillhöra nyssnämnda avdelning Caccabis, som derföre 
rätteligen borde bibehålla namnet Perdix. Vår art, P. cinerea, 
som även, ehuru sparsammare, finnes i södra Europa, tyckes 
dock av Aristoteles anföras under namnet Attagen; men detta 
namn användes av Plinius för helt andra arter, nämligen för 
Ripan på Alperna (Lagopus alpinus) och för en obestämd art, 
möjligtvis P. francolinus? 

Rapphönsarterne likna hvarandra i allmänhet nära till lev- 
nadssättet: de tillhöra mindre skogen, än de med högt gräs eller 
buskväxter rikare bevuxna trakterna; dels släta fält, åkrar o. d. 
dels klippiga och steniga bergstrakter. De sätta sig icke i träd, 
flyga dåligt, äro i hög grad allätande, leva i engifte och lägga 
talrika ägg, samlas i flock om vintern och hålla sig vid hem- 
bygden, utan att reguliert flytta. 


Svenska Foglarna. 


137. VANLIGA RAPPHÖNAN (Perdix cinerea), pl. XXXI, fig. 
9; — stjertpennorna, utom de mellersta, brunröda. — Sporrar 


- saknas. 


Bland de svenska hönsarterna är stjertens färg ensam till- 
räcklig såsom kännetecken för Rapphönan; men några utländska 
arter ha den lika färgad. — Hannen av vår art är askegrå, 
vattrad med fina, vågiga, svarta tvärstreck och dessutom, på 
översidan, med brunaktiga bredare tvärband. Vingtäckarne och 
skullertrakten med hvitaktiga, svart infattade skaftstreck. An- 
siktet (panna, ögonkrets och ögonbryn) samt överstrupen brun- 
gula. Kroppssidorna med stora, rödbruna tvärfläckar och hvit- 
aktiga skaftstreck. Stjerten lätt rundad, med 18 pennor, hvarav 
de 4 mellersta, liksom täckfjädrarne, grå, spräckliga; de övriga 
klart brunröda, utan fläckar; dock de närmaste intill de mellersta 
med grå kant. Vingpennorna svartgrå med bleka fläckar på båda 
fanen. På bröstet finnes en stor, svartaktigt rödbrun tvärfläck, 
som är omgiven av hvitt och baktill inskuren. Längd omkr. 12 
tum; vinge 155 mm.; stjert 85; fotled 37. — Honan liknar han- 
nen: är knappt mindre, men den stora bröstfläcken saknas, eller 
finnes ofullständigare hos gamla honor; de rödbruna fläckarna 
äro dunklare eller mera gråaktiga och saknas alldeles på rygg 
och skullror, hvarest de ersättas af svartaktiga. — Ungen, i första 
fjäderdrägten, är överallt, utom på buken, mörkare brungrå med 
långa, hvitaktiga skaftstreck. Stjerten rödbrun med de 4 mel- 
lersta pennorna mörkfläckiga. Redan vid första ruggningen får 
han de äldres utseende och är blott något mera gråaktig. — 
Sommardrägten tyckes tillkomma såsom ett slut på höstruggningen 
och består endast i smala, bleka och mjuka fjädrar, hvarmed 
huvudet och halsens övre del på hösten beklädas (i October; 


W. v. Wright, Götheb. Handl. 1850, 78). 
72 


286 HÖNSFOGLAR. 


Hos oss finnas Rapphönsen reguliert t. o. m. på Uplands- 
slätten och möjligtvis ända till Gefle, eller i låglandet något över 
60” lat. Men tidtals draga de sig något nordligare efter den till- 
tagande odlingen och kunna t. o. m. under gynsamma år betyd- 
ligare föröka sig där tills några svårare vintrar förstöra dem. 
De ha visat sig talrika i Helsingland och södra delen av Da- 
larna (Jäg. Fb. Tidskr. 1863, 118); men det synes oss ovisst om de 
utan biträde av menniskan kunna där bibehålla sig. Någon gång 


ha små flockar visat sig i södra delen av Herjedalen, såsom i 


Svegs s:n (62”), hvarifrån Riksmuseum erhållit 2:ne exemplar (3), 
tagna 1 Febr. 1831 och Dec. 1833, jämte uppgiften att de varit 
alldeles obekanta för invånarna, som dock allmänt äro jägare. 
Även i övre Medelpad, till och med i Norrbotten ha förirrade exem- 
plar visat sig (Jäg. Fb. Tidskr. 1868, 190). —I Norrige tyckas Rapp- 
hönsen, enligt Collett, förekomma periodiskt genom invandringar 
från Bohuslän, då de likväl i Christianiatrakten (60" lat.) och 
hela sydvestra Norrige kunna föröka sig rätt ansenligen och hålla 
sig många år, till dess de oförmodadt försvinna och visa sig på 


långt avlägsna orter, såsom norr om Dovrefjäld, i Trondhjems- 


trakten (63"), hvarest de väl kunna lägga ägg, men sannolikt 
icke länge hålla sig. ÖCollett omtalar (1. 6.) sådana invandringar 
åren 1744—56 och 1811 (samt 1864?), sedan de förut varit någon 
tid försvunne från orten, — Även i Finland förekomma Rapp- 
hönsen allmännare 1 södra delen (60—61") och visa sig blott 
ganska sällan vid Kuopio (63) och Kajana (64") utan att där 
förökas. — I hela mellersta Europa äro dessa foglar allmänna 
från Britannien, t. o. m. Ryssland; men i det egentliga södra 
Europa förekomma de blott sällan eller spridda på vissa trakter, 
såsom i södra Frankrike, norra Spanien (Lilford, Ibis 1866, 383), 
norra Italien samt i Grekland ända ned i Thessalien, till grän- 


sen af Hellas. — Österut finnas de i mellersta Asien till trakten 
omkring Jenisei och Altai, samt vidare i Dauurien, öster om 
sjön Bajkal, hvarest de dock äro något litet förändrade till utse- 
endet: de äro något mindre; ansiktets gula färg är blekare och 
hos hannen utsträckt längre nedåt strupen, ofta ända till bröst- 
fläcken, som är renare svartaktig (utan rödbrunt: Radde). — Dess- 
utom ser man en tydlig olikhet mellan sydeuropeiska, tyska och 
nordiska exemplar. Färgerna äro hos de sydliga vida intensivare 
och det röda mera utbredt; de nordliga ha blekare och mindre 
rödaktiga färger. 

Man har uppgivit att Rapphönsen icke äro ursprungliga i 
Sverige, utan att de först vore hit införda på 1500-talet (i början 
derav enl. Nilsson). Då jag icke finner grunden för denna upp- 
gift anförd, så är den mig obekant, såvida den icke kan vara ett 
brev från Johan III (av 1579; se ”Fornskrifter” af Styffe, i Vet. 


Ak:s Öfv. 1849, 101), deruti 8 st. Rapphöns sägas vara erhållna. 


från Tyskland till Kalmar, men 100 st. vidare anbefallas till in- 
förskrivning. Imellertid synes det mig ej sannolikt att Rapp- 
hönsen skulle vara så nya här i landet. De tyckas vara alltför 
allmänt utspridda och ha tydligen här sin naturliga norra gräns, 
i överensstämmelse med förhållandet i Finland och Ryssland. 
Dessutom tyckes invandringen hit i alla tider ha varit lätt och 
öppen för dem: över Danmark, ifall man icke vill antaga det 
högst sannolika, fordna sammanhanget av Skåne med Tyskland. 
Det synes oss altså troligt att de funnits i Danmark och Skåne 
sedan äldsta tider, och att de därifrån spridt sig uppåt Sverige 
redan före den historiska tiden, liksom nu i Norrige; men med 
den skilnad att de i Sverige snart kommit till orter, som voro 
för dem ganska väl passande och hvarest de således för alltid 
qvarstannat, såsom Vester- och Östergötland, Södermanland, Up- 


RAPPHÖNA. 287 


land m. m. Det synes ock troligt att de i senare tider förökat 
sig betydligen mera än förr i dessa landskap, liksom i Småland 
m. fi. st.; hvilket dock icke behöver antyda deras inflyttning kort 
förut, utan möjligtvis blott kan vara en följd af jordens tillta- 
gande odling både på slätten och i risbygden. Det är altså 
möjligt att de ännu på 1500-talet kunnat vara vida mindre talrika 
än nu i de gamla svenska landskapen, så att man mindre känt 
till dem och mindre förstått att fånga dem, samt att man först 
vid den tiden från utlandet lärt värdera dem för de förnämes 
bord, eller icke vetat, att de som funnos här voro av samma 
sort som de hvilka utomlands värderades. Det torde förhålla sig 
med Rapphönsen i Sverige liksom med Kräftorna, hvilka (i Nyss 
anförda ”Fornskrifter”) uppgivas vara till Danmark införda af 
Peder Oxe, mot slutet av 1500talet. Även hos oss utgav Johan 
III, en befallning, år 1574, om Kräftors införande från Tyskland, 
ehuru de säkert på den tiden voro lika allmänna som nu i Sve- 
riges såväl som Danmarks åar och sjöar. Att de få år senare 
voro allmänna vid Upsala och i Södermanland (Rekarne), upp- 
lyses uti nyssnämnda ”fornskrifter”. — Vi hoppas att genom den 
öppna framställningen af våra tvivel på den förra uppgiftens rik- 
tighet, kunna bidraga att framkalla nya bevis för eller emot den- 
samma. Att ben av Rapphöns ännu icke blivit funna i Dan- 
marks ”Kjokkenmoddinger”, bevisar ingenting. Ben af Orre och 
Hjerpe tyckas icke heller vara funna där. — Likaledes tro vi 
icke att den nyss anförda, äldsta antecknade invandringen i Nor- 
rige verkeligen varit den första. Sannolikt ha många sådane 
föregått, ehuru de icke blivit antecknade, då blott få tillfällen 
fordomdags gåfvos för dylika anteckningar. — Möjligtvis föregå 
tidtals ut och invandringar i de svenska landskapen, ungefär 
såsom 1 Norrige, ehuru det i större delen av Rapphönsens egent- 


liga område mindre märkes, då desse foglar där äro mera all- 
mänt och jämnt utbredde; men man känner dock överallt att 
deras mängd är ganska ombytlig, och även i Tyskland omtalas 
deras förflyttningar i större skala mellan olika trakter på obe- 
stämda tider. 

Rapphönan tillhör de fruktbara slätterna och vistas gerna 
bland högre gräs eller andra växter som lemna skydd, såsom i 
sädesfält, potatesåkrar o. s. v. Allrabäst trives hon dock bland 
buskväxter; men hon undviker större och tät skog. I träd sätter 
hon sig aldrig, eller blott undantagsvis; hon vistas ständigt på 
marken springande omkring familjevis, nämligen ett par gamla 
med sina ungar, hvilka under höst och vinter hålla sig tillhopa 
i en liten tätt sluten flock. Mest äro de i rörelse morgon och 
afton, då de söka föda, men ligga midt på dagen gerna stilla. 
De sova ock sittande tätt tillhopa på marken. Flykten är i bör- 
jan bullrande och tung, men längre fortsatt blir den både lätt 
och tyst. Vanligen är den blott helt kort, då hela flocken plägar 
följas åt, så vida den ej genom förföljelse blir tvungen att sprida 
sig för en stund, till dess den av familjefadern åter samman- 
kallas. Under flykten igenkännas de lätt från andra hönsarter 
hos oss på den utbredda stjertens röda färg. 
vintern draga de stundom något längre omkring och flera familjer 
kunna då någongång förena sig till en större flock; men de åter- 
komma och hålla sig vanligtvis ej blott vid hembygden i all- 
mänhet, utan nästan vid födelsestället, eller det fält hvarest de 
äro födda. De torde allenast till en del övergiva hembygden vid 
de tidtals påkommande utflyttningarna, som sannolikt inträffa då de 
förökat sig starkt i en trakt, hvilket även tyckes vara händelsen 
med andra djurarter, som äro kände för att utvandra, såsom Fjäld- 


möss, Sidensvans, Nötkråka, ävensom Flogmyror, Libellulze m. fl. 


På senhösten och 


288 . HÖNSFOGLAR. 


Födan är av ganska många olika slag: allahanda frö och 
korn, bär, hvaribland om vintern enebär; gröna blad, örter och 
knoppar samt ganska mycket smådjur, såsom sniglar och mask, 
myror och s. k. myrägg, samt allahanda insekter och deras lar- 
ver, som utgöra ungarnas föda. Om vintern måste Rapphönsen 
ofta gräva sig ned genom snön för att åtkomma något att äta; 
men då marken är djupt och jämt betäckt med snö, eller då hår- 
dare skare bildar sig derpå kunna de ej gräva sig igenom, och 
omkomma ofta av svält. Man har uppgivit att detsamma skulle 
inträffa vid långvarig barfrost, då de icke förmå att uppkrafsa 
den härdt tillfrusna jordytan för att deruti söka föda. Men detta 
kan endast vara händelsen då de sakna tillgång på rågbrodd 
eller andra växter, som för dem utgöra den bästa vinterfödan. 
I lös snö gräva de hastigt ned sig eller störta sig ned från flyk- 


ten för att undgå rovfoglar, eller såsom skydd mot kölden. Un- 


der snörika vintrar händer det ofta att hela flockar, under yr- 


väder, bli insnöade under broar eller på andra gömställen, hvarest 
de sökt skydd mot vädret, men icke kunna åter arbeta sig ut 
derifrån, utan svälta ihjäl på stället. Sådant händer oftast på 
större slätter, såsom i Skåne, t. ex. vintern 1813—14 och flera 
senare år; men även i norra Tyskland skall detsamma stundom 
inträffa. I busktrakter, eller där blott strödda buskar eller häckar 
finnas, stå de sig bättre, då mera skydd kan fås och någon föda 
oftare kan vara åtkomlig. Stundom bli de räddade genom Haren, 
som genomgräver snön för att sjelf finna föda, då Rapphönsen 
senare kunna fortsätta på samma ställe. Men att de i allmänhet 
skulle bättre motstå vintrarna i de norra, mera skogiga landska- 
pen, än i Skåne, är en alldeles oriktig föreställning (Jfr. Jäg. 
Fb. Tidskr. 1868, 183). — Båda könens vanliga läte är ett skär- 
rande: Gäirrrick! som höres både då de flyga och då de sitta på 


marken, samt oftast är sig likt och blott vid ovanligare tillfällen 
något varierar. Ett svagare kurr kurr! utväxlas stundom från 
föräldrarna, mot de fullvuxna ungarnas kurruck! kurruck! 

Mot våren fördela flockarne sig parvis, då vanligen strider 
uppstå mellan ungtupparna; det är anledning förmoda att de 
ingångna förbindelserna i allmänhet vara för lifstiden. Äggen 
börja läggas i Maj, men äro väl sällan hos oss färdiga till ruv- 
De äro 10—20 stycken, t. o. m. 
flera, enfärgadt gulgrå, och läggas, såsom vanligt bland hönsen, 
utan egentlig bale samt ruvas 3 veckors tid. 


ning förr än i början av Juni. 


Ungarne kunna 
således kläckas omkring midsommarstiden; men då dessa äggen 
ganska ofta bli förstörda av rovdjur och rovfoglar eller annan 
åverkan, och nya måste värpas, så träffar man vanligen ägg eller 
nykläckta ungar vida senare, ända fram i Augusti; dock torde så 
sent kläckta ungar knappt hinna bli nog utbildade för att uthärda 
en svår vinter. Vid en sådan omvärpning läggas alltid ett min” 
dre antal, blott 6 till 9 ägg. Klöverfält utgöra ett av Rapphön- 
sens älsklingstillhåll och där värpa de gerna, men till sin skada, 
emedan dessa fält ganska tidigt avmejas, medan ännu de flesta 
hönorna ligga på äggen, då det stundom händer att de bli dö- 
dade av lian. I fall äggen bli bemärkta utan att de eller modren 
skadas, bör man kasta en handfull örter och gräs över dem, då 
hönan återvänder, i fall hon hade ruvat dem länge. Ungarne 
växa fort; de äro nära fullvuxne på 2 månaders tid och i Sep- 
tember—October rugga de samt bli nära lika de gamla. Under 
tillväxten lida de ganska mycket av väta, hvarföre de under reg- 
niga och kalla somrar till en stor del dö ut (t. ex. 1866—67). 
Hannen vistas under hela liggtiden i honans grannskap och så 
snart ungarne äro kläckte börjar han deltaga i deras vård. Det 
uppgives till och med att han, då modren blir dödad, skall en- 


RAPPHÖNA. 289 


sam kunna uppfostra dem. Så länge flocken håller tillhopa är 
han en ständig väktare, som är uppmärksam på alla faror, under- 
rättar familjen derom och leder dem på flykten. Båda föräl- 
drarne äro mästare i förställningskonst då det gäller de späda 
ungarnes skydd, i det de, för att locka rovdjur eller jägare att 
förfölja dem sjelve och således avlägsna sig från ungarna, låtsa 
sig vara sjuka eller skadade, så att de knappt kunna springa 
eller flyga. Under tiden ligga ungarne orörlige och något spridde, 
till dess faran är förbi och föräldrarne åter kalla dem tillhopa. 
När ungarne bli äldre trycka sig både unga och gamla vid de 
tillfällen då detta sätt att undgå faran passar. Det är ock an- 
märkt att föräldrarne stundom, då de bli oroade, på en kort 
stund flytta alla äggen långt bort. 

Rapphönsen äro utsatta för ett större antal fiender än de 
flesta andra foglar, emedan nästan alla, både stora och små rov- 
djur och rovfoglar gerna förtära dem sjelva eller deras ägg 
eller små ungar. De mest skadlige för både Rapphöns och 
annat mindre vildt äro Duvhök och Räv, samt tama kattor, som 
fått vanan att ströva omkring på fälten, hvilka man derföre 
rätteligen alltid borde döda. Det ofta anförda botemedlet för 
denna vana, att avklippa kattens öron, då dagg och regnvatten 
från växterna rinner in 1 öronöppningarna, är ganska godt, men 
lärer sällan användas. Såsom förstörare av ägg och ungar kunna 
ock anföras Vessla, Igelkott och allehanda mindre rovfoglar, till 
och med Korp, Kråka och Nötskrika. Under en sträng vinter 
har jag sjelv sett Korpen döda och börja förtära en gammal Rapp- 
höna. Mest förödande kan dock alltid den av krypskyttar anställda 
jakten bli, isynnerhet då den förrättas genom fångning med nät. 

Det är i allmänhet svårt att tämja Rapphöns. Exempel sak- 
nas visst icke på dem som, infångade såsom äldre, blivit högst 


Svenska Foglarna. 


tama och tillgivna vissa personer; hvilket tydligen är en följd 
av deras naturliga böjelse för samfundslivet; men man har icke 
fått ungar av dem i tama tillståndet. De späda ungar som in- 
fångas, om ock tillhopa med modern, pläga snart dö, och även 
de som blivit utkläckte av tamhöns ha vanligtvis ej levat länge. 
Dock har detta stundom lyckats tämligen bra, och det är an- 
märkningsvärdt att dessa ungar lyda fostermoderns lock, hvilket 
icke ungar av Orre och Tjäder göra. Såsom högst upplysande 
liksom över dessa foglars levnadssätt och 
natur i allmänhet, kunna vi anföra en utmärkt avhandling av 
TE. Vv. NAcKrRew, i Jäg. Fb. Tidskr. 1867, 193, hvarav fortsätt- 


ning är högeligen att önska. 


1 detta hänseende, 


Derav tyckes det som om Rapp- 
hönsens domesticering, ehuru önskvärd den än vore, knappt skulle 
vara möjlig till följe av deras oroliga lynne samt derav, att de 
icke vilja hålla sig till något visst sovställe, och derföre icke 
bry sig om att om aftonen återvända hem, utan slå sig ned för 
natten hvar som helst, der de överraskas av mörkret och således 
ständigt är utsatta för att bli ånyo förvildade. En nödvändig 
egenskap, som icke kan saknas hos något husdjur, är utan tvi- 
vel böjelsen att även utom fortplantningstiden hålla sig till ett 
visst sovrum, eller ett hem, dit det gerna återvänder hvarje afton. 
Det är ännu obekant huruvida möjligtvis bristen på denna böjelse 
hos Rapphönsen kan övervinnas, ifall man lyckas få dem att 
fortplanta sig i tamt tillstånd. 


Synonymi: Tetrao perdir L. 1735 et deinde; — Perdixz cinerea Lath. 
sp. I (ex Briss.); — Gloger Handb, 544; — Nilss. Sk. Fn. II, 26; -— Brehm, 
Ill. Thierl. IV, 397; — Gray List of.. Gall. 56; — Collett, Christiania. : 
Orn. 173. — Starna cinerea Bp. Comp. List. (1838). 

Särskildt om skydd för vilda Rapphöns, se Jäg. Fb. Tidskr. 1863, 105; 
— 1866, 255; — 1867, 93, 95 och 152. — Om deras uppfödande och täm- 
jande, i samma Tidskr. 1865, 210; — 1867, 93 och 193. 


73 


290 HÖNSFOGLAR. 


11. VAKTELSLÄGTET (Coturnix). 


Vingen mindre kullrig, spetsad, med första eller andra pen- 
nan längst. Stjerten liten, mjuk, bestående av blott 12 pennor och 
nästan dold av gumpfjädrarna. Sporrar saknas. Allt övrigt så- 
som hos Rapphönsen; men arterna äro betydligt mindre. De 


finnas blott i gamla continenten och Australien. 


138. VAKTELN (Coturnix communis) pl. XXXI, fig. 4; — 
hela översidan brungrå med hvitaktiga skaftstreck och svarta 
fläckar; ett smalt hvitaktigt streck långs åt huvudet samt ett 
bredare sådant över hvardera ögat; alla längt bakåt utdragna. 

Denne, den minste av våra hönsarter, liknar nära en halv- 
färdig Rapphönsunge, men skiljes lätt derifrån genom stjerten, 
som icke är röd. Hela längden är v. p. 7 tum; vingen 102 mm.; 
tars. 25. Hanne och hona lika stora. De bleka skaftstrecken 
äro på största delen av kroppen bredare och innefattade av en 
fin svart gräns; de på vingarna smala. Mellan skaftstrecken har 
hvarje fjäder svarta fläckar och 2:ne fina, ljusa tvärstreck. Bu- 
ken hvitaktigt gulgrå. Vingpennor mörkgrå, i yttre fanet blek- 
fläckiga; den andra är vanligen något längre än 1 och 3. Stjert- 
pennor helt smala och små, svartgrå med bleka spetsar och 
tvärstreck. Iris gul; näbb brunt; fötter bleka. 

Hannen har överst på strupen en svartbrun, nedåt bredare 
fläck, som "är omgiven av gråhvitt och har ett svartaktigt streck, 
utgående nederst från hvardera sidan, mot örat. Nedre delen av 
strupen plägar vara mer eller mindre rödbrunaktig med hvita 
skaftstreck; men strupens teckning varierar något. — Honan 
har strupen överst hvitaktig; nedtill gulgrå, småfläckig av svart. 
— BSydländska exemplar, ävensom de äldre nordiska, få livligare 
och isynnerhet mera rödbruna färger. 


Vakteln finnes såsom sommarfogel i större delen av Europa, 
åtminstone tidtals till nära 60” lat., samt ända ut på Irland och 
i Medelhafsländerna. Även i Algieriet lärer han i mindre antal 
fortplanta sig; men i Egypten och övriga delar av norra Afrika 
tyckes han blott vara vintergäst. Utåt hela mellersta Asien fin- 
nes han ända till Chinesiska och Japanska sjön, samt i norra 
China och Japan; men såsom det vill synas, uti en något litet 
sydligare zon än i Europa, och han häckar ännu i norra delen 
av Indien (Ajmeer, Bundelkund; Jerdon). Allmännast skall han 
vara 1 Polen, Sydryssland och vissa trakter av mellersta Asien; 
eller överhuvud vid 50” lat. och något söder derifrån. 
mot norr finnes han mera sparsamt utspridd och i Skandinavien 


Längre 


måste han betraktas såsom en sällsynt fogel, hvilken dock tid- 
tals infinner sig på ett och annat ställe i de fruktbarare sädes- 
bygderna från Skåne till och med Södermanland, Upland och 
Nerike samt sydvestra Norrige, närmast Sverige; fortplantar sig 
och förökas stundom tämligen starkt på flera av dessa ställen, 
för att efter flera eller färre års förlopp åter bli sällsynt eller 
försvinna. Under och före 1820 och 30 talen hörde man honom 
aldrig omtalas hos oss och jag sjelv, som vid nämnda tid mycket 
strövade omkring i Skåne hade aldrig tillfälle att där höra hans 
lätt igenkänneliga läte eller att höra honom omtalas såsom känd 
av jägare. Det kan förtjena här anföras, att då Tegnér år 1822 
i ett mindre skaldestycke hade skrivit strophen: ”Vakteln slår 
på lummig strand” så förstod man i allmänhet, i Lund och i hela 
landet, icke hvad dermed menades. Men då detta såsom alla 
Tegnérs stycken omfattades med stort interesse och det obegrip- 
liga stället ofta omtalades, så blev i en tidning infördt, att med 
Vaktel här menades sångtrast, utan att någon rättelse derpå syn- 
tes. Sedan har Vakteln visat sig uti de nyss anförda landska- 


VAKTEL. 291 


pen samt mellanliggande, och säges under 1850—60talen ha varit 
någorlunda allmän på flera ställen, t. ex. i Skåne, vid Upsala, 
Örebro, Christiania. Utan tvivel har han många gånger förr 
varit på lika sätt utbredd, ehuru vi sakna noga kännedom derom; 
men finné kände honom dock (redan 1746) såsom funnen i en 
rige och i Fischerströms arbete om Mälaretrakten (tryckt 1785) 
anföres han såsom där förekommande. — De som bo längst österut, 
i Japan och Mandschuriet, äro något olika med de europeiska, i 
det att hannen om sommaren har vida mera och starkare röd- 
brun färg och den svartbruna teckningen på strupen saknas eller 
är ofullständig: fjädrarne ha nämligen breda hvita spetsar, som 
mer eller mindre dölja det svarta. — Även i Sydafrika finnes 
allmänt en Vaktel, hvilken, liksom den östlige och indiske, skiljer 
sig från den europeiske genom en något starkare och mera ut- 
bredd rödaktig färg på hannens bröst, strupe och kinder, och 
som har den svartbruna teckuingen på strupen nästan än star- 
kare än vår Vaktel.  Olikheten är ofta tillräcklig för att visa; 
att fogeln icke är från Europa, men vanligen icke tillräcklig för 
att göra honom igenkänd såsom sydafrikansk. Då han dessutom 
träffas där under alla årstider och fortplantar sig i samma land, 
måste han antagas vara där qvarboende, och kan svårligen be- 
traktas annorlunda, än såsom den vanlige Vakteln, som förvillat 
sig ända ned till Sydafrika, men qvarstannat och förökat sig där- 
städes. Man känner ej att han bebor mellersta delen av Afrika. 
— Av det anförda synes att Vakteln är en ganska vidsträckt 
utbredd fogel, hvilket även gäller om våra övriga hönsarter, och 
här må anföras hvad som blev uteglömdt förut (sid. 243) att just 
de hos oss förekommande 7 hönsarterne äro de vidsträcktast ut- 
bredde i hela Hönsordningen, då båda Riporna tyckas finnas 
rundt omkring hela jorden i den kallare zonen, och de övrige 


bebo en stor del av både Europa och Asien. Vakteln är dock 
den mest utbredde av alla. 

Såsom förut anfördes är Vakteln en af de få verkliga flytt- 
foglarna bland hönsen, och hans flyttning utmärker sig genom 
åtskilliga egenheter. I allmänhet utflyttar han mot söder täm- 
ligen tidigt; mest i September, dock ofta förr eller senare; och 
återkommer sent, under Maj månad, eller i södra Europa redan 
Hannarne komma först och fångas i stor mängd utan 
blandning med honor. Flyttningen sker om natten, eller börjar 
åtminstone då. — Vakteln tillbringar vintern i norra Afrika, men 
går längt ned, såsom i Nilländerna ända ned i Sennaar och 
Abyssinien; i Vestafrika till Gambia (Casamanze Verr.) och Cap- 
verdsöarna. De asiatiske draga då ned åt södra delarna av 
samma verldsdel, såsom Indien, och södra China, t. ex. omkring 
Canton, hvarest de lära vara allmänna i December. Några stanna 


såsom i södra Europa, i norra Indien 0. sg. v. 


1 April. 


dock långt förr, 
Till och med i södra England skola några få qvarstanna; men 
märkvärdigt är att de sägas till en del övervintra i södra delen 


av Siberien vid 50” och något högre latitud, hvarest vintern är 


både ganska sträng och tämligen långvarig, såsom i Dauurien 
(Radde) och kring Jenisei, norr om de tidigt snöbetäckta Altaiska 
och Sajanska bergen hvilka de, enl. Pallas, icke förmå överstiga. 
De skola där gräva ned sig under snön och ofta finnas stelnade 
av köld. Möjligtvis kan dock denna uppgift vara grundad på 
iakttagelser av ett mindre antal svagare ungfoglar, som ej för- 
mått flytta? I denna trakt äro de ganska allmänna om somma- 
ren och börja, enl. Radde, komma tidigt på våren, redan midt i 
Mars; men han såg dem ej i stort antal förr än mot slutet av 
April. — Om hösten tyckas Vaktlarne i alla länder avflytta då 
ungarne blivit färdige, hvilket inträffar vid ganska olika tid och 


292 HÖNSFOGLAR. 


hannarne tyckas draga åstad så snart fortplantningsdriften hos 
dem. upphör. En del avresa således redan i Augusti, andra ej 
förr än i October; men de fleste i September. För flyttningen 
samlas de icke i flock, utan en hvar avtågar för sig; men då 
alla resa åt samma håll, så sammanträffa många under vägen, 
och slutligen komma de tillhopa i otalig mängd, isynnerhet där 
bredt vatten hindrar dem, såsom vid Medelhavet. — På sådana 
ställen samlas de så mycket talrikare som de oftast måste vänta 
någon tid på passande väder och lagom motvind, som de be- 
höva för att kunna flyga lätt, och sedan uråldriga tider ha invå- 
narne på dessa ställen lärt sig att draga nytta härav. De fånga 
dem, mest i nät, i ofantlig mängd; man har t. ex. uppgivit att 
omkring 100,000 stycken blivit fångade på en enda dag blott 
utmed kusten av Neapel. Men redan långt förut samt även un- 
der vårflyttningen äro de utsatta för stora nederlag; t. ex. i södra 
Frankrike, hvarest de inläggas för att kringsändas åt flera håll. 
Yarrell uppgiver att under en flyttningstid kunna omkr. 3,000 
dussin derifrån införas av Vaktelhandlarna blott till London. I 
Spanien, Grekland, öarna i Archipelagen, Sydryssland etc. fångas 
de i ofantlig mängd; ön Capri är beryktad för sin vaktelfångst, 
som utgjort förnämsta inkomsten för en där boende Biskop, och 
överallt drives betydlig handel med dem. Deras flyttning och 
fångst beskrives redan av gamla författare: Aristoteles, Plinius, 
Varro m. f. och i Bibeln omtalas huru Israöliterna, under sin 
vandring i Sinaitiska öknen tidtals levde på vaktlar (2 Mos. XVI, 
13; 4 Mos. XI, 31, 32; Ps. 78 v. 27). — Ebräiska namnet var 
Selav; detsamma som det nuv. arabiska Selvi. Nyare författare 
ha visserligen velat tyda detta på en Pteroclesart, eller på Per- 
dix hayi; men den förre låter icke taga sig lätt, som vaktlarne, 
och den sednare kommer aldrig i så stora flockar. — Från Eu- 


ropa flytta de ut genom Spanien, Italien, Grekland och Krim, 
samt över öarna i Medelhavet, för att få så kort sträcka vatten 
som möjligt att överfara. Ty ehuru de flyga bättre än de flesta 
andra höns, så är dock deras flykt både tung och föga uthållig 
samt låg: de hålla sig blott 5 å 10 alnar över vattnet. De bli 
derföre alldeles uttröttade av en så lång flykt som t. ex. från 
Cypern eller Candia till Afrika, eller över Svarta havet 0. s. v. 
Nyligen har man, genom Collett (1. c.), lärt känna att de, under 
dessa längre resor över vattnet, stundom kasta sig ned och hvila 
en stund genom att simma på vattnet, hvarefter de fortsätta resan 
flygande, hvilket Prof. L. Esmark i Christiania hade sett under 
en resa på hösten 1849 i Spanska sjön och Medelhavet; det- 
samma har säkert ofta förr varit observeradt, ehuru icke omta- 
ladt. Framkomna till Afrika har Brehm sett hela flockar kasta 
sig uttröttade ned på stranden, tätt utmed vattnet, och ligga der 
en stund för att få någon hvila; men det dröjer ej länge förr än 
en bland sällskapet reser sig och börjar löpa, då hela flocken 
snart bryter opp och fortsätter resan till fots, springande inåt 
landet. Han säger sig ha anledning tro att de sedan icke, eller 
blott vid få tillfällen taga vingarna till hjelp, utan färdas hufvud- 
sakligen till fots, ehuru de gå åtminstone ett par hundrade sven- 
ska mil nedåt Afrika. Flyttningen mot norr torde väl ske på 
lika sätt. Om vintern leva de icke flockvis, utan sprida sig 
snart och irra ständigt omkring hvar för sig. 

VYakteln är en äkta fältfågel, som endast vistas på öppna 
åkrar och fält, och undviker all skog. Han är livlig och orolig 
samt ständigt i rörelse. Han flyger icke illa men, utom vid 
flyttningen högst ogerna och sällan, vida mindre än Rapphönan, 
samt blott ganska lågt, ett par fot över marken. Mest springer 
han, hvilket sker med nedtryckt kropp och indraget huvud, 


VAKTEL. ; 293 


nickande för hvarje steg samt med en, för en så liten fogel nästan 
otrolig snabbhet. Han är ovänlig och egensinnig: en hvar lever 
för sig utan att bry sig om sällskap. Isynnerhet äro hannarne 
ofördragsamme och ligga under hela sommaren i ständig strid 
med hvarandra om de träffas. Mot honorna äro de nästan lika 
elaka, men av motsatt anledning: av ren och överdriven kärlek. 
Fortplantningsdriften yttrar sig nämligen hos dem med en ytter- 
lig häftighet under större delen av sommaren, hvilket givit forn- 
tidens fogelkännare anledning till den sägen att Vakteln t. o. m. 
sökte behandla sköldpaddan såsom sin maka. Det är under denna 
tid som hannen låter höra sitt högst egendomliga, starkt ljudande 
läte, det s. k. vaktelslaget, hvilket man plägar återgiva med: 
pick vervick! eller bäck den Riick! (det kunde ock uttryckas 
med tupp tu rupp!), hvilket upprepas 4 å 5, men stundom ända 
till 10 å 12 gånger efter hvarandra, med ett förutgående hest 
och skärrande svagare läte. Fogelns latinska namn, Coturnix, 
torde vara bildadt efter hans läte. Det höres mest under aftonen 
och framåt natten. Båda könen låta dessutom höra andra, helt 
svaga locktoner såsom: prickrick! eller bybivi! eller kurrkurr! 
0. 8 Vv. — Högst märklig är Pallag's iakttagelse, som bekräftas 
av Radde, att i Dauurien och åt öster derifrån höres aldrig Vaktel- 
slaget, utan blott det förutgående svagare, skärrande lätet. Men 
samma författare upplysa att fogeln, helt nära derintill: kring 
Jeniser's källor och sedan i hela vestra Asien, slår alldeles så 
som i Europa, och Jerdon uppgiver detsamma om den som träffas 
1 Indien. 

Av Vaktelns nära slägtskap och likhet med Rapphönan har 
man slutat, att han skulle leva i engifte; men verkliga förhål- 
landet lärer vara att han är 1 aldra högsta grad polygam, då 
tupparne om sommaren uppsöka så många hönor de kunna finna, 


Svenska Foglarna. 


utan att särskildt hålla sig till någon av dem och utan att följa 
med någon kull av kläckta ungar. Fortplantningstiden börjas 
strax efter Vaktlarnes ankomst till sin sommarstation, men äggen 
lära sällan vara färdiga till ruvning förr än i Juli månad, hvil- 
ket även säges gälla för Tyskland. De måste vara ganska mycket 
utsatta för att bli förstörda av små rovdjur, kanhända ock sön- 
derslägna av de närgångna och överkära tupparna, ty i hela 
Europa är det vanligt att träffa ägg eller helt små ungar il Au- 
gusti och September. Äggen äro 8 till 14, grågulaktiga med 
svarta och bruna prickar och fläckar, men av ganska ombytlig 
teckning; de ruvas 18 till 20 dygn. Ungarne växa fortare än 
andra hönskycklingar, men följa dock modren inemot en månads 
tid och äro vid 5 å 6 veckors ålder färdige till flyttning. De 
som kläckas så sent att de icke uppnått denna ålder medan ännu 
ett mildt och vackert väder är rådande, förgås utan tvivel samma 
höst eller vinter. Hos oss är Vaktelns förökelse vida mindre 
stark än längre söderut. +D:r J. W. LinDBLAD, som ganska ofta 
träffat Vaktelkullar i Upland, åren efter 1855, har aldrig sett 
flera än 3 till 5 ungar i en kull. | 

Vaktelns föda liknar helt och hållet Rapphönans; den ut- 
göres av frö och korn, gröna blad, mask och insekter, o. s. Vv. 
Han är ganska lätt att uppföda i bur eller annars inomhus och 
märkvärdigt nog blir denne, i vilda tillståndet så osällskaplige 
fogel, såsom fången, ganska lätt tam och vänlig både mot per- 
soner och mot husdjur. I något sydligare länder är det vanligt 
att hålla vaktlar i bur, liksom näktergalar m. fl. för sångens eller 
vaktelslagets skull, hvilket instängda hannar låta höra långt fli- 
tigare än de som leva fria. Det berättas även vara icke ovan- 
ligt där, att landtfolket har dem såsom tama inomhus, då de ofta 
skola lägga ägg; men ungarne sägas vanligen snart omkomma. 

74 


294 HÖNSFOGLAR. 


Under en bättre ordnad skötsel, i någorlunda stort utrymme, skall 


det dock vara lätt att få dem fullvuxna. Likväl torde de, såsom 


flyttfoglar och förövrigt högst oroliga djur, svårligen kunna bli 
tjenlige såsom husdjur? | 

De egentlige Vaktlar som fortplanta sig i Sydafrika måste 
visa flera olikheter med dem som bo norr om 2quatorn, till Lytt- 
ning, fortplantning och ruggning, men vi känna ej mycket härom. 
Det är bekant att de börja allmänt komma till Capcolonien (ut- 
med Afrikas sydkust) mot slutet av Augusti, hvilken tid där 
motsvarar våren hos oss, och att de sednare värpa och fortplanta 
sig samt avflytta efter flera månaders förlopp; men många qvar- 
stanna dock över vintern (Maj-—-Augusti), t. ex. på den lilla, 
föga fruktbara ön Robbenisland, strax utanför Tafelbay vid Cap. 
J. Wahlberg träffade dem i mängd i Natallandet och hemförde 


exemplar, skjutna den 1 Maj, den 13 Aug. och i Oct., hvilkas 

rödaktiga färg visar att de icke äro nordliga vinterexemplar. De 

förtjena synnerligen att där noga studeras. 
Synonymi. Örtyr, antig. grec.; — Coturnixr, antig. latine; — Gessn. 

— Rai. 

Tetrao coturniz IL. (1735—066); — Pall. Zoogr. II, 80; — Oken, Allg. N. G. 
Vögel 578. 

Perdix coturniz Lath. n:o 28; — Temm. Man. II, 491; — Gloger Handb. 
D4931-—1Nilbpa 45 karBasedi 3: Ia 30 sägs RidskroLS03ÖKO er 
Collett, Christiania... Orn. 175. 

Coturniz communis Bonnat. Enc. Meth, Orn. I, 216; — Hartl. W. Afr. 203; 
— Jerdon, Ind. III, 586; — Degl. et Gerbe, Eur: II, 80; — Brehm Ill. 
Thierl. IV, 423; — G. R. Gray List of.. Gall. 59. 

Cot. vulgaris Jard. — Yarr. Brit. B. II, 413. — Cot. dactylisonans Meyer, Liv 
& Esthl. 167; —, Temm., Gall. III, 740; — Layard, B. of S. Afr. 274. 
— ÖOrtygion coturnix Keys. & Blas.; — Radde, Ostsibir. II, 306. 


295 


Femte Ordningen. 


VADARE (Grallge Linn.) 


Des foglar igenkännas i allmänhet lätt på sina länga fötter 


. med nedre ändan av skenbenet (tibia) naken. 


Alla vadare ha, liksom hönsen, ganska litet huvud, men 
näbbet är ganska olika, hos de flesta långt, hos andra kort, så- 
som närmare synes under slägtenas beskrivning. Halsen är lång 
och synes vanligtvis smal, då den ej är beklädd med långa fjä- 
drar, såsom hos Rördrommen och många bland de mindre arterna, 
eller bäres starkt böjd, såsom hos dessa. Dess längd beror dels 
på halsvertebrernas antal, men ännu mera på deras form, då de 
hos de mest långhalsade äro ganska långsträckta. Halskotornas 
antal är hos Vadarna 13 till 17, nämligen hos Tranan och Häg- 
rarna 17; dernäst, hos de Storkartade, 15. — Det kan vara skäl 
att här anföra, att då halskotorna hos alla Däggdjur äro bestämdt 
7, så variera de betydligen till antalet hos Foglarna, som ha 
minst 11 (hos Ugglor och Alcedines); högst 23 eller 24 (hos Sva- 
nerna). Vanligaste antalet är 12 (hos de flesta arter av första 
och andra ordningarna: ”Tättingar och Spitar, med Duvorna). 
Hos Dagrovfoglarna 13, men hos Gamarna 1 å 2 flera; hos Hön- 
sen äro de 13; hos Vadare och Vattenfoglar 13 eller flera. Det 
synes härav att största antalet finnes hos de lägre bildade fog- 


larna. — Ännu större olikheter förekomma hos Reptilierna, då 
Sköldpaddorna ha 6 å 8 halskotor, Krokodilerna 1, övriga Ödlor 
6—3, ehuru svåra att bestämma, då de vanligen äro försedda med 
mer eller mindre utbildade revbens-rudiment, liksom de nedre 
hos foglarna. Hos Grodor, Ormar m. fl. kunna, liksom hos 
Fiskarna, ofta knappt flera sägas finnas, skilda från ryggkotorna, 
än en enda, som bär huvudet. 

Sjelfva bålen är väl stundom hos Vadarne rätt tjock till följe 
av de stora bröstmusklerna och den höga bröstbenskammen, men den 
är alltid från sidorna hoptryckt, hvilket dock icke hindrar dessa 
foglar från att simma; ty de flesta kunna detta, åtminstone till 
någon grad, dock Hägrarne sannolikt minst? Simsnäpporna och 
en del av Sumphönsen vistas i vattnet och simma såsom Änder. 
— Vadarne ha i allmänhet kort stjert. Vingarne äro av ganska 
olika form hos olika familjer; men vanligast starka och långa; 
dock äro de vida kortare hos Sumphönsen, bland hvilka en art, 
som ännu torde finnas på Nya Zeeland, Notornis mantelli, 
icke tyckas äga förmågan att flyga. Det enda exemplar av denna 
fogel som blivit tillvarataget, eller överhuvud kändt såsom levande, 
och nu finnes uppstoppadt i England, blev taget av hundar år 


296 | VADARE. 


1849 vid Dusky bay -på södra ändan av Nya Zeeland. Några 
till samma familj hörande arter av slägtet Ocydromus, som ännu 
finnas på samma ö-land, tyckas ej heller äga synnerlig förmåga 
att flyga. 

Av Vadarnes fötter är alltid skenbenet (tibia) betydligt längre 
än halva bålen; hvilket till och med inträffar hos de kortbentaste 
av alla: Morkullan och Simsnäpporna. Hos många är tibia längre 
Tarsen är alltid längre än halva tibia och stundom 
nära så lång som den. ”Fårna äro dock ofta korta. De äro dels 
alldeles skilda, dels vid roten förenade "med ett hudveck, och 
blott hos Recurvirostra försedda med hel simhud, som dock 
ej räcker till tåspetsarna. (Flamingo, som ock har simhud, hörer 
Dessa, liksom de 


än bålen. 


genom hela sin bildning till Andfamiljen). 
flesta andra kroppsdelar, äro bland Vadarna ganska olika, ej 
blott hos arterna av Ordningens olika huvudavdelningar, utan 
ock hos olika familjer och slägten. Men alla Vadare föra föt- 
terna under flykten sträckta bakut, under stjerten, som de van- 
ligen överskjuta i längd. 

Ruggningen tyckes hos alla de nedan anförda, starknäbbade 
Vadarna, samt hos de större kortvingade (Sumphönsen), vara blott 
enkel: höstruggning. Likså hos några bland de långvingade 
(Tranor och Trappar, samt slägténa Recurvirostra, Numenius och 
Scolopaxz; — men hos de övriga slägtena av de båda artrikaste 
familjerna, Charadrier och Snäppor, samt hos de små och fläc- 
kiga Sumphönsen, föregår även en ruggning om våren, hvilken 
dock ej sträcker sig till de stora ving- och stjertpennorna. (Jfr. 
Meves, Vet. Ak. Öfv. 1854, 258). — Liksom hos Rovfoglarna 
behåller ungfogeln sin första fjäderdrägt över första vintern. 

De flesta Vadare uppehålla sig vid och omkring vattnet och 
tillbringa en betydlig del av sin tid med att vada deruti på 


grunda ställen, hvarest de mest hemta sin föda, som huvudsak- 
ligen består av mindre djur: maskar, insekter, sniglar m. m. 
De större förtära även fisk, grodor, till och med ormar, fogel- 
ungar och ägg, möss o. s. v. Men dessutom ser man att några, 
såsom Tranan och Sumphönsen, isynnerhet mot hösten, livnära 
sig av växtämnen, t. ex. frö och bär samt andra mjuka växtdelar. 
Detta torde till och med vara allmännare än bekant är. — Imel- 
lertid äro de fleste vadare, både genom sin vistelse vid och uti 
vattnet och genom sin föda, av små djur, beroende av climatet, 
så att de icke kunna tillbringa vintern i ett kallare land, ehuru 
de vanligen rätt väl tåla kölden. De avtaga starkt i antal mot 
polerna: på Spetsbergen finnas blott 2 årligen dithörande arter: 
Tringa maritima och Phalaropus rufus, hvilka dock, sanno- 
likt alla, flytta ut om vintern, till Norrige och vidare nedåt, hvarest 
de finna öppet vatten vid havskusten. De övrige här funne va- 
darne tyckas blott varit tillfälliga besökare. I tempererade cli- 
mat och ända opp i Lappland äro de mindre arterne om som- 
maren ganska talrika, der ej träskens uttappning och odling samt 
trafiken vid floder och sjöar förjagat dem; men de äro överhuvud 
flyttfoglar. Hos oss flytta alla Vadare bort över vintern och de 
flytta ganska tidigt, redan i Augusti och September, eller så 
snart fortplantningsbestyret är överståndet. De tyckas i allmän- 
het flytta djupt ned i Afrika, liksom de insektätande småfog- 
larna; och de flyga ännu starkare än de flesta bland dessa. Snäp- 
porna kunna ej långt ifrån mäta sig med Svalorna; Storkar, Häg- 
rar, Tranor m. fl. med Örnar och andra rovfoglar. Blott Sump- 
hönsen tyckas ha svag flykt; men våra arter draga dock åstad 
ända ned i Afrika, först över Östersjön, sedan över Medelhavet, 
hvilket tvivels utan endast blir möjligt derigenom, att de stund- 


tals kunna hvila på vattenytan, liksom Vaktlarne (jfr. sid. 292). 


VADARE. 297 


Framkomne till Afrika sägas, åtminstone flera bland dessa, flytta 
till fots, springande. Men alla Vadare ha ganska starka fötter 
och kunna springa eller gå starkt, ehuru på något olika sätt, 
hvarom mera längre fram. Endast Hägrarne röra sig trögare till 
fots och stå mest stilla på marken eller i vattnet, lurande på rov. 

De flesta arter av Vadare bebo ganska vidsträckta områden, 
och några, såsom Höttringen (Strepsilas) och Sandlöparen (Calid- 
ris) förekomma i alla verldsdelar. Andra finnas i hela gamla 
Continenten, såsom Drillsnäppan (Actitis), Glutten (Totanus glot- 
tis) och Kopparsnäppan (Limosa rufa). Men det är blott de som ha 
rätt stark flygförmåga, hvilka äro så vidt utbredda. De festa 
kortvingade Sumphönsen bebo vida mindre områden och tillhöra 
mest de varmare climaten, hvarest de ej behöva flytta. De äro 
där ganska talrika, men blott några få arter visa sig i de tem- 
pererade climaten till 55 å 60" latitud, och dessa äro vidsträck- 
tare utbredde. 

Då man betraktar sommardrägterna av vissa arter från södra 


Blott Kornknarren går ända opp inom polcirkeln. 


tempererade klimaten, som förövrigt fullkomligt likna de i Nor- 
den förekommande, t. ex. Totanus glottis, så finner man snart 
att de visa någon liten olikhet med samma drägter hos nordliga 
exemplar, men blott i färgen eller fäckteckningen, och man kom- 
mer lätt på den tanken, att de härstamma från nordliga stam- 
föräldrar, som under flyttningen stannat qvar i söder och där 
fortplantat sig, hvarvid ruggnings- och fortplantningstiderna flyt- 
tat sig till följe av olikheten i årstiderna, som äro fullkomligt 
motsatta på de båda sidorna om heta zonen, hvilket åstadkommit 
någon liten förändring 1 fjädrarnas färg. Detta är särdeles märk- 
bart -hos flera sydliga arter Snäppor och Charadrier; utan tvivel 
har samma orsak under längre tiderymder åstadkommit än större 
förändringar. 


Svenska Foglarna. 


Det är icke lätt att finna passande svenska namn för alla 
de mindre Vadarna, i synnerhet emedan flera namn länge varit 
givna i böcker, hvilka dock av en eller annan orsak icke Synas 
rätt lämpliga Men då jag redan på plancherna 36 t. o. m. 47, 
som alla utkommo åren 1862 och 1863, i detta hänseende något 
skilt mig från det som föregående faunister antagit, och nu (1870 
—71), efter att under de sednare åren ha lärt närmare känna 
flera bland dessa namn, ytterligare anser mig böra ändra några 
som då begagnades, så torde jag här på en gång böra redovisa 
för dessa benämningar och de grunder efter hvilka de äro bil- 
För det biträde jag vid detta arbete haft av D:r J. W. 
Lindblad, utgivaren av Sv. Jäg. Förb:s nya Tidskrift, får jag 


dade. 


härmed tacksamt erkänna min förbindelse. 

Det är tydligt att namnen så litet som möjligt böra upp- 
göras vid skrivbordet utan, så mycket som ske kan, böra hemtas 
från folkets mun: från jägare, fogelfängare, arbetare på åkern; 
från skogens invånare, fiskare, kustboar o. s. v. Men då man 
här söker efter namn på fogelarterna, och deribland, på de små 
Vadarna, så finner man snart att flera bland dessa icke ha egna 
namn, utan på sin höjd innefattas uti allmännare, obestämda be- 
nämningar: Snäppa, Strandfogel m. m. samt att namnen på de 
allmännare eller mera utmärkta arterna, stundom äro högst olika 
T. ex. Cha- 
radrius pluvialis (eller apricarius) kallas i Skåne: Ljungvipa, 
Akerhöns, Brockfogel, Ljungspole m. m., bland hvilka namn de 
flesta återfinnas i andra landskap .eller äro därifrån komna; i 
Småland Myrpytta m. m., på Öland, Alvargrim; i Södermanland, 
Det händer dervid att samma namn användes 


på skilda trakter eller t. o. m. flera i samma ort. 


Lerbena, 0. 8. V. 
för flera arter, såsom det nyssnämnda: Akerhöns, hvilket ock ut- 


märker Bapphönan; Kovipa som varit brukadt både för Vanellus 
75 


298 VADARE. 


och för Numenius arquata. Flera sådana exempel finnas vid 
mänga arter. Man måste således ofta välja bland flera namn, 
och detta val måste ske med hänsyn till alla övriga arters namn; 
först då inga brukliga, tjenliga namn finnas att tillgå blir det 
nödvändigt att uppfinna nya. — För detta ändamål måste man i 
första rummet ha klart för sig huru dessa namn böra vara be- 
skaffade för att bli väl tjenliga i dagligt tal. De namn, som äro 


brukliga i folkspråken, äro lätta att uttala, överensstämmande 


med språkets lynne och ljud, vanligen korta, samt, 1 fall de äro 
sammansatta, lätta att förstå och karakteristika; t. ex. back- 
svala, biätare, flugsnappare; ärla, gök, hök, lo, björn, räv, mygg, 
fluga 0. s. v. Sådana äro djurnamnen i alla folkspråk och icke 
sämst hos de s. k. vilda, eller obildade folken, såsom Negrer, 
Araber, Lappar, och sådana måste de namn vara, som nybildas, 
i fall de skola bli tjenliga att ingå i dagliga talet, i vårt folk- 
språk. För att bli allmänt brukliga, på alla orter samt i både tal 
och skrift, måste de tillika vara väl skilda och olika för hvarje 
art, hvilket icke alltid är händelsen med dem som förut finnas 
1 folkspråket, hvarföre det stundom blir nödvändigt att bilda nya 
namn för arter, som redan äga namn i en och annan landsort. 
Det skulle visserligen vara en fördel om de svenska namnen 
alltid kunde bli systematiska liksom de latinska, så att hvarje 
slägte hade sitt egna namn, som genom behöriga tillsatser bleve 
utmärkande för arterna, och man har visserligen redan många 
sådana, bildade i böcker: t. ex.: Sångtrast, Dubbeltrast, Koltrast, 
fingtrast; men detta har ofta endast kunnat ske, dels med för- 
kastande av allmänt brukliga namn som redan funnos i folk- 
språket, t. ex. det brukliga Snöskata (för Turdus pilaris) som 
måst utbytas mot det nya: Björktrast; — dels med uppoffrande 


av de nyssnämnda egenskaperna som äro oumbärliga för orden i 
det talade språket. Man har då, även hos oss, fått sådana 
”halvannanfotslånga” namn, som en stor del av de i tyska böc- 
ker vanliga, t. ex. Bogenschnäbeliger Strandläufer (Tringa subar- 
qvata); Vielfarbiger Kampfläufer (Brushanen) 0. s. v., hvilka 
visserligen kunna vara ganska användbara i böcker, men icke i 
Imellertid kunna de ofta bli 
bättre, hvilket är att recommendera för dem som bildas nya; men 


dagligt tal och minst i folkspråket. 


de gamla, allmänt bekanta djurnamnen äro i alla språk bildade, 
hvart och ett för sin art, utan allt avseende på de närslägtade; 
t. ex. för Hundslägtet: Hund, Varg, Räv; — för Trastslägtet: 
Trast, Klådra, Snöskata, Solsvärta; — för sl. Tetrao: Orre, Tjä- 
der, Hjerpe; — för Totanus: Glutt, Rödbena, Kärrsnäppa; — 
för Andslägtet: And, Vildand, Kricka, Årta, Brunnacke; Knipa, 
Vigge, Svärta, Åda och Gudunge (Ejder), Alfogel. Sådana namn 
kunna ej förkastas eller ändras för att erhålla systematiska namn- 
följder. 

Innan vi avhandla flera bland de små Vadarearternas sär- 
skilta namn, är det skäl att närmare bestämma det begrepp som 
1 vårt språk bör fästas vid namnet Snäppa, som tillägges många 
av. dessa foglar. Detta namn är detsamma som T. Schnepfe, och 
Eng. Snipe, hvilka i likhet med det Sy. Snäppa, härleda sig 
från orden: näbb, snibb eller snip (vinkel, spets) Schnabel, lik- 
som det fransyska Becasse, Becassine, av bec. Ursprungligen 
beteckna alla dessa namn: långnäbbade foglar och isynnerhet 
små vadare med långt näbb. Det tyska och de fransyska nam- 
nen ha redan under medeltiden blivit använda mera specielt för 
sl. Scolopax (med Telmatias): Waldschnepf, Becasse = Sc. rusti- 
cula"); Herrsehnepf, Becassine = Sc. major et gallinago. Men i 


") Det vanliga skrivsättet: rusticola, är oriktigt och borde vara: »uricola (en som vistas på landsbygden, landbo); men såsom namn för fogeln har Plinius och efter honom C. 
Gessner m. fl. bland Patres: rusticula, som är ett feminint diminutiv av rusticus, och kan översättas med lilla bondkvinnan, bondflickan. 


VADARE. 299 


Sverige och England, hvarest Sc. rusticula fått bestämda, egna 
namn: Morkulla, Woodecock, ha de anförda namnen fått en något 


vidsträcktare betydelse. Det engelska Snipe har dock huvud- 
sakligen blivit begagnadt för två bland de mest långnäbbade 
slägtena: ”Telmatias (alla tre arterna) och Limosa (båda sp.) 
Det svenska, Snäppa, har deremot blivit ett vida mera allmänt 
namn, som tydligen varit begagnadt för alla de små, långnäbbade 
vadare, som man särskildt ville utmärka, men som icke hade 
andra, egna namn. Limosa rufa kallas vid Skånes östra kust 
Augustisnäppa, i mellersta Sverige, Kopparsnäppa. Kärrsnäppa 
är ett vanligt namn för Totanus glareola; Drillsnäppa för Actitis 


- hypoleucos. Sjelv har jag, först omkring 1817, hört namnet Mo- 
.Snäppa, av en gammal och skicklig jägare (Bruse i Baldringe, 


1 mil norr om Ystad), användas för Tringa alpina L., och några 
är senare, av en annan (vid Abusa, 2 mil från Lund), samma 
namn, för "Ir. temminckii, hvaremot denne kallade Tr. alpina 
Kärrsnäppa. Dessutom synes ordets allmännare betydelse av 
namnen: Simsnäppa (Phalaropus), Rörsnäppa, Hårsnäppa, Dy- 


osnäppa 0. 8 Vv. Vi kunna således med full säkerhet antaga 


namnet Snäppa såsom en allmän benämning för samtliga de små, 
långnäbbade Vadarna: Scolopacine, Tringarie eller Totaninee, 
såsom de ömsom varit kallade. 

Likväl har, sedan Nilsson år 1835 (i Sk. Fn. II, sid. 212) 
antagit detta namn såsom särskildt slägtnamn för genus Totanus, 
den åsikten börjat göra sig gällande, att namnet uteslutande till- 
hörde detta slägte. Såsom av det föregående synes, bestrida vi 
denna åsikt, ehuru namnets begagnande på anförda sätt kan för- 
svaras dermed, att ”Totani verkligen utgöra ett slags medelform 
bland Snäpporna. Men då dels intet svenskt namn finnes för 
detta slägte särskildt, dels samtliga arterna antingen ha andra, 


egna namn, eller alldeles sakna sådana, och namnet Snäppa blott 
ingår i ett enda äldre namn, för en bland dess arter (Kärrsnäp- 
pan, Tot. glareola), samt icke rätt väl synes kunna användas för 
arterna på det sätt som hittils skett, så anse vi för rättare att 
i ett provisoriskt slägtnamn, som icke upprepas för arterna, in- 
lägga detta slägtes egenskap av medelform bland Snäpporna. Vi 
kalla det altså t. v. Mellansnäppslägtet, Mellansnäppor, då det 
av sig sjelv förstås, att de största arterna: av sl. Numenius och 
Limosa, bli storsnäppor, och de minsta, Tringee, bli småsnäppor; 
hvilka uttryck dock icke torde behöva användas såsom namn, I” 
fall brukliga och bättre stå att finna. Vi skola här genomgå de 
Svenska namn som arterna av sl. Totanus erhållit. 

1 Glutt. Enligt den mening som D:r LIinDBLAD benäget med- 
delat, blir det högst sannolikt att detta namn verkligen är ett 
äkta svenskt och germaniskt namn för Totanus glottis, bildadt 
efter det klart ljudande läte, som denne fogel vid uppflygandet 
plägar låta höra, och som kan uttryckas med: glutt! tudutt! 
tudutt! tudutt! — Detta namn finnes redan hos C. Gessner på 
1500talet, såsom brukligt i Tyskland för vår Tot. glottis. Han 
hade nämligen, från Lucas Scham, en skicklig målare och jä- 
gare i Strassburg, erhållit 12 st. färglagda fogelbilder, hvaribland 
denna art fans, betecknad med namnet Glutt. — Hos oss anföres 
namnet Glutt först av Linné såsom svenskt namn för n:o 142 i 
Fn. Sv. 1746, hvilken i hans sednare arbeten får namnet Scolo- 
pax glottis och är vår Tot. glottis. Sedan förekommer det i Fi- 
scherströms beskrivning över Mälaren samt i alla faunistiska 
arbeten, och är tämligen allmänt bekant bland jägare. Jag har 
hört det under formerna Storglutt och Trädglutt; dock torde det 
helst böra bibehållas utan tillägg, såsom ett gammalt och godt 
svenskt namn. Sjelv har jag förr varit böjd för den tron att 


300 VADARE. 


att namnet härstammade från Aristoteles, som helt kort omnäm- 
ner en fogel: Glottis, hvilken flyttade med Vaktlarna och hade 
en längt utsträckbar tunga. Om denna fogel, som säkert endast 
varit bekant för Aristoteles genom någon fogelfängares berät- 
telse, och som han icke igenkänt, finnes ingen vidare upplys- 
ning, hvarken hos honom eller andra gamla författare, hvarföre 
de nyare icke förstått hvad som dermed menades. &C. Gessner 
jämförde honom med Tyskarnes Glutt; men uppenbart blott för 
namnens likhets skull. Glottis kan dock ej ha varit någon annan 
"än Göktytan, Tynx torquilla, som var väl bekant för Aristoteles 
och av honom beskrives under namnet Iynz. (Jfr. Sundev. Arist. 
Djurarter, foglar n:o 89, 90). 

2 Strandryttare "är en av mig (pl. 40) inventerad översätt- 
ning av det fransyska ”Chevalier”, för Totanus fuscus, som icke 
tyckes ha något svenskt namn, annat än det förr brukade ”svart- 
grå snäppa”. Det fransyska namnet, och derefter det svenska, 
ha avseende på fogelns höga ben och sätt att gå, stolt och högt 
upplyftad, liksom till häst. Möjligtvis kan ett bättre finnas bruk- 
ligt i någon av våra landsorter. 

3 fHödbena är det i både södra och mellersta Sverige van- 
liga, karakteristika namnet på Tot. calidris. Genom förseelse 
har det på pl. 40 blifvit ändradt till Rödbening. 

4 Namnet Strandlöpare, utsatt på pl. 41 för Totanus glareola, 
är ett bland dem, som i likhet med Strandstrigel, i mellersta 
Sverige varit begagnadt ömsom för nämnda art, för Actitis hypo- 
leucos och för arter av sl. Tringa. Då likväl det av Nilsson 
begagnade namnet Kärrsnäppa, enligt hvad senare blivit mig 
bekant, är ett bland jägare i mellersta Sverige skäligen. allmänt 
brukligt och dessutom ganska godt namn för Tot. glareola, så 
bör detta bibehållas, då ett annat namn måste antagas för Tringa 


alpina, som fått detta namn på pl. 41, efter en här, nyss förut 
omtalad jägares bruk, (t. ex. Sumpsnäppa). 

5 Gropsvala är ett namn som jag sjelv under flera årtionden 
i tanken begagnat för Totanus ochropus, för hvilken icke något 
eget, brukligt, svenskt namn tyckes finnas. Denne fogel, som 
mest lever ensam, och oftast träffas under flyttningstiden, plägar 
sitta. i torvgravar eller andra vattengropar eller i bäckar med 
höga bankar, så att han icke synes förr än man kommer honom 


helt nära, då han hastigt och oförmodadt flyger ut, hvarvid han, 


såsom ofta blivit anmärkt, får mycken likhet med en Hussvala 


(Hir. urbica). 
redan skett av Holmgren, ändras till Gropsnäppa, som Synes 


Det anförda "namnet bör dock rätteligen, såsom 


vara ganska passande. | 
6 Drillsnäppa är ett karakteristikt, samt både bland Jägare 
brukligt och av föregående Faunister användt namn för Totanus 
Nam- 
net Strickla, hvarmed den efter bruket bland en och annan jägare 


(Actitis) hypoleucos, hvilket bör bibehållas för denna art. 


blivit betecknad (på pl. 41), har även varit begagnadt för Strep- 
silas och tyckes vara en förändring av det nyss förut (mom. 4) 
nämnda Strand-sirigel, men bör på detta stället utgå. 

Efter denna mönstring av Mellansnäppornas namn komma 
vi i naturlig ordning till namnen för de större och mindre Snäp- 
porna. De största bland dessa äro arterne av Spovslägtet (Nu- 
menius) som redan ha sitt bestämda namn och såsom bågnäb- 
bade m. m. något skilja sig från de övriga. Näst dessa i stor- 
lek kommer slägtet Limosa, som av Nilsson fått namnet Lång- 
näbba, hvilket är ganska betecknande för slägtet; men såsom 
artnamn måste väl de användas, som verkligen finnas, nämligen 
Kopparsnäppa för L. rufa, och Rödspov .(Gottl. Röspoe) eller 


Pdvita för L. melanura, som hos oss blott finnes på Gottland 


SVENSKA NAMN. 5 301 


och Öland. Brushane och Simsnäppa, som redan äga bestämda 
namn, behöva ej vidare omordas. — Vid namnet Skärfläcka (Re- 
curvirostra) må blott anmärkas att det på pl. 38 blivit orätt skrivet: 
Skärflicka. Det bör så mycket säkrare skrivas med ä, som det 
vanligen uttalas med en liten dragning på detta ä. Sannolikt har 
namnet avseende på fogelns skära, rena, men dock brokiga, eller 
fläckiga färger. Av skär, skärgård, kan det icke komma. 

Efter ”Totani följer ett annat tämligen artrikt slägte, Tringa, 
som behöver ett nytt svenskt namn. De dithörande små, oan- 
senliga arterna höra till de för jägare i allmänhet minst kända 
foglar, och för den stora allmänheten kunna de ej äga något in- 
teresse. De största bland dem (Tr. canutus och subarguata) fort- 
planta sig i Norden och visa sig, i större delen av Sverige, blott 
under flyttningstiderna, då de stryka fram långsåt havskusterna. 
De minsta arterna flytta väl genom landet, och en enda (Tr. al- 
pina) fortplantar sig där, men alla äro för litet kända, att hava 
fått egna namn. De förblandas derföre sinsemellan, och med 
andra små, obestämda Vadare under de allmännare benämningarna: 
snäppa, strandfogel, enkel beckassin, strandstrigel 0. 8. V., hvar- 
under även de små Totani, eller t. o. m. de större arterna kunna 
inbegripas. — HBlägtet Tringa har visserligen i böcker, sedan 
1835, blivit kalladt Strandvipa, men detta namn är just ett bland 
dem, som isynnerhet tyckas behöva ändring. Namnet Vipa till- 
hör egentligen blott Vanellus cristatus och har dessutom i folk- 
språket ej fått något annat allmännare användande, än i namnet 
Ljungvipa, för Charadrius apricarius, som är en av den rätta 
Vipans närmaste slägtingar. För det nu varande slägtet Tringa 
har det endast kunnat bli användt derigenom, att Linné, till följe 
av bristande speciell kännedom om de små Vadarna, samman- 
förde de arter, som nu kallas Tringa, med Vipan och med flera 


Svenska Foglarna. 


andra, ganska olika former (såsom Brushane, Rödbena, Höttring, 
Simsnäppa, Kustpipare) uti sitt stora och av alltför olikartade 
beståndsdelar sammansatta genus Tringa. Inblandningen av VWi- 
pan gjorde denna, som var den mest bekanta bland alla, till en 
slags typ för slägtet, ehuru hon vid dess delning icke fick be- 
hålla namnet. 

För vårt slägte Tringa måste vi se oss om efter ett annat 
svenskt namn att begagna tills vidare, eller intill dess en lycklig 
händelse möjligtvis framdrager ett för dem passande namn som 
torde -finnas brukligt, men undangömdt i någon landsort. Då de, 


såsom vi förut sökt visa, verkligen äro Snäppor, finnes intet 
- egentligt hinder att i behöriga sammansättningar använda detta 


namn för arterna derav, t. ex. Kustsnäppa, Spovsnäppa, Sump- 
snäppa, 0. s. v. Hela slägtet kan även kallas Småsnäppeslägtet, 
Småsnäppor, så vida icke ett mera uttrycksfullt namn kan på- 
finnas. Ett sådant synes oss vara det nyss förut anförda nam- 
net Strandstrigel, som stundom av jägare begagnas för allahanda 
små, obestämda eller obekanta Vadare, och deribland både Tringee 
och andra. Detta namn betyder strandstrykare, en som stryker 
omkring på stränderna, och passar således synnerligen väl för de 
flesta arterna av ”Tringe i större delen av Sverige. Man får 
även höra det under form av Strickla. Uti Rietz ”Sv. Allm. 
språket”, anföres det under ordet Strandstrek, som uppgives i 
Helsingland vara namnet på Sandrullingen. Även på andra stäl- 
len användes namnet Strandstrigel mera enskildt för denna togel. 
— Efter att hava anfört detta kunna vi uppskjuta den närmare 
bestämningen av namnen till dess slägtet Tringa kommer att av- 
handlas. 

Om namnet Brockfogel, som vanligen begagnas för Chara- 


drius pluvialis, må särskildt anföras, att det icke är svenskt, utan 
| 76 


302 VADARE. 


är en förändring av det tyska Brachvogel, som icke är egentligt 
namn för någon särskild art, utan i allmänhet betyder: en fogel 
Bechstein använder 
det för sl. Numenius; andra för Charadrius pluvialis, eller Ch. 
squatarola, eller på annat sätt. Vi använda det ej för någon en- 


som vistas på trädesåkrar (Brachfelder). 


skild art eller för ett slägte, utan, i brist på annat, tjenligt namn, 
för hela familjen Charadriinze, hvilka i allmänhet, åtminstone 
under fyttningen och vintern, eller största delen av året, vistas 
på trädesåkrar, sandiga stränder och andra föga bevuxna ställen 
och således då äro ”Brockfoglar”. Detta gäller till och med i 
viss grad om Vipan, som dock utgör det förnämsta undantaget. 
(Se i slutet av sidan 304, om Vadarnes indelning). 

Utom den förut omtalade rikedomen på namn för Chara- 
drius pluvialis, brukliga i folkspråken, har denne fogel sedan 1835 
fått namnet Ljungpipare, som tyckes vara en sammansättning 
från de 2ne bland landfolket brukliga namnen Ljungvipa och 
- Ljungspole, med namnet Regnpipare. Jag känner icke huruvida 
detta sista namn varit brukligt i tal eller blott är bildadt efter 
det tyska Hegenpfeifer; det förekommer i Linnés Syst. Nat. 1740 
och 48, men icke i någondera upplagan av Fn. Sv. eller uti 
Linné torde möjligtvis ha fått det från 
Rudbecks vida äldre, men aldrig publicerade plancheverk över 


hans nyare skrifter. 


Svenska foglarna (”Rudb. pict.” L. Fn. Sv.), hvarest det förekommer 
1 en liten nota, skriven av Rudbeck sjelv och fästad vid pl. 192. 
— I samma planchesamling få på lika sätt Ch. Maticula, pl. 188, 
och Ch. minor, pl. 189, namnet ”Strandpieper”; hvilket gedan 
förekommer såsom svenskt namn (”Strandpipare”) på Char. hati- 
cula i Linnés nyssnämnda arbeten samt i båda upplagorna av 
Fn. Sv. 
vida äldre, tyska ”Pieper”, är således i skrift ett gammalt slägt- 


Namnet Pipare, som sannolikt var hemtadt från det 


namn för Charadrius och har blivit bibehållet såsom sådant av 
Nilsson och nyare faunister, hvarföre skäl kan vara att ytter- 
ligare bibehålla det, åtminstone för de arter som tyckas sakna 
namn i svenska folkspråken: Kustpipare (Ch. squatarola) och 
Fjäldpipare (Ch. morinellus). Det torde även av mången anses 
böra begagnas, såsom redan skett, för de övriga arterna; men i 
detta arbete använda vi hellre ett par bland landtfolket, åtmin- 
stone i vissa landskap, allmänt brukliga namn: Ljungspole för 
Ch. pluvialis, och Sandrulling, för de tre små arterna, som ut- 
göra en egen avdelning av slägtet. (Om detta sednare namn, 


se pl. 37, samt texten längre fram, under ”Pipareslägtet” Chara- 


drius). Ett annat sätt att beteckna de två namnlösa, större ar- 


terna vore det som i skånska folkspråket är användt i namnet 
Ljungvipa för Char. pluvialis. De kunde då kallas Kustvipa och 
Fjäldvipa, hvarjemte även Ljungvipa "borde anses för det rätta 
namnet, hvilket skulle gå an för dessa, Vipans närmaste släg- 
tingar. Vi omnämna detta här såsom ett exempel på namnbild- 
ning, utan att göra vidare bruk derav. 

Vid namnet Ljungspole kan man vara oviss huruvida det är 
en förändring av Ljungspov, eller kanske snarare att spole, som 
här alltid uttalas med en starkare tungrörelse eller tungsmäll 
för det sista Il, är bildadt efter det ljud som ofta höres från 
en större flock som kommer flygande, då man, i det av mång- 
faldiga, om hvarandra ljudande, något olika höga stämmor, sam- 
mansatta ljudet, särdeles mot regnväder, tycker sig höra ett vac- 
kert klingande: spiolifiolispioli.... etc. 
troligt att namnet Spov (”Spof”) är en för skriftspråket gjord än- 


— Det synes t. o. m. 


dring av ett något liknande namn, som varit bildadt efter fogelns 
läte. Så vidt jag känner säges ingenstädes bland allmogen Spov, 
men väl Spoe; t. ex. på Gottland, Rödspoe för Limosa melanura, 


SVENSKA NAMN. 


och ännu mera i andra landskap: spole, uti Vindspole (för Num. 
arqvata). På isländska heter det Spot (Num. pheopus). Rietz, 
Sv. Allm. spr., har Spove, Vass-spove, hvilket sednare jag hört 
på Öland för en Limosa. 

Höttring är ett långs efter Östersjökusten, i Kalmarlän-— 
Roslagen, kanhända längre, brukligt namn för Strepsuas, härledt 
av Hötter som betyder Havstång (Fucus vesiculosus), bland hvil- 
ken fogeln springer på stranden och gräver för att söka små 
Crustaceer, mask, snäckor o. d. Oftast utsäges detta namn för- 
vridet på många besynnerliga sätt, som icke äro lätta att be- 
gripa och härröra derav att folket icke alltid sjelve fatta dess 
betydelse. Man får således höra: Hötrick, Vittring, Viträck, 

v.; möjligtvis kan det norrska namnet Kutterutt 
III, 574), som jag dock ej sjelv hört, komma av 
—- Det namn som genom Ekström fått insteg i 
svenska faunan, Hoskarl, 


Kveträck 0. s8. 
(Act. Nidros. 
samma rot. 
skall brukas i Mörkö skärgård, men 
dock utsägas: Rospigg, hvilket är ett allmänt och väl bekant ök- 
namn på Roslagsboarna; fogeln anses nämligen komma dit från 
Roslagen. Man torde gilla att vi utesluta detta namn. Besyn- 
nerligt är att denne fogel icke tyckes ha något enskildt namn i 
Bohuslän; åtminstone har jag efter flera förfrågningar icke lyc- 
kats där få reda på ett sådant. 

Namnet Ångknarr är ett bland dem som vi här anse oss 
böra utdömma, ehuru det på pl. 45 blivit användt efter bruket i 
böcker. Men då det icke är ett verkligt, i tal brukligt namn så 
bör det icke heller i skrift bibehållas, och då fogeln har flera 
bland Allmogen och i dagligt tal brukliga namn: Kornknarr, 
Ängsnärpa, Ångskära m. fl. så bör det allmännast brukliga bland 


dessa, hvilket vi anse vara det förstnämnda, upptagas även i 


a 303 


I skrift. — Detta anföres här särskildt såsom exempel på ett, 
såsom det tyckes, vanligt sätt, hvarpå dessa boknamn uppkomma. 
Namnet Ångknarr synes oss nämligen vara en förment rättelse 
eller förbättring av de nyss anförda namnen och ha uppstått till 
följe av den thy värr! bland våra s. k. bildade folkklasser van- 
liga motviljan att upptaga någonting så simpelt som ett ord ur 
folkspråket eller ur en landskapsdialekt: ett sådant ord måste 
ändras och förbättras innan det blir dugligt att ingå i de bilda- 
des skriftspråk! Flera av de här förut anförda namnen bära 
tydligt märke av samma skeva begrepp om bildadt språk. Följ- 
den av ett sådant förfarande måste bli betydliga olikheter mellan 
skriftspråket och talspråket, hvarpå svenskan kan visa många 
prov. — Ett annat exempel på en förändring av samma art är 
det förut, sid. 57, omtalade namnet Näktergal i stället för Nat- 
tergal, förändradt efter Tyskan. Denna ändring tyckes redan ha 
skett före 1745, då Linnés Gottländska resa trycktes, ty i denna 
omtalas Nechtergahl. Mången skall anmärka att ordet Nattergal 
låter illa, och så tyckes det för dem som ej äro vanda dervid, 
ty vanan, modet, är allt för mängden av folk. Men Danskarne, 
som upptagit ordet i sitt skriftspråk och äro vanda dervid, finna 
det ganska vackert, liksom vi, då vi läsa det i dansk poäösi. 
Det har den stora fördelen att innehålla ett vackert begrepp 
(nattens sångare), hvaremot allt begrepp blivit bortstavadt ur det 


svenska ”Näktergal”. 


Vi indela Vadarna på följande sätt”): 
Imo. Svagnäbbade Vadare (Grallae debilirostres): näbbet 
hos en del ganska kort, då det är mera fast och hårdt; oftast är 


") Ett utkast till denna fördelning publicerades först av mig uti ”Lärobok i Zoologien” 5te uppl. 1858, dock i något olika ordning; sedan ändradt, i upplagorna 1860 och 1864. 


304 s 


det längre än huvudet och tunnt; alltid med stora näsborrar, sit- 
tande lägre ned, eller under överkäkens halva höjd, i en stor 
näsgrop, som blott betäckes av mjuk hud utan underliggande ben. 

Näbbet är således vid roten blott förenadt med cranium ge- 
nom ett något bredare ben upptill, i näbbryggen, och en smal 
benspjele, i käkkanten; båda beklädda med hårdare, hornartad 
hud; men på överkäkens sidor är, vid roten, mellan nämnde ben 
en stor öppning, som endast betäckes av mjuk hud, hvaruti de 
stora näsborr-öppningarna sitta. Genom denna bildning blir näb- 
bet mer eller mindre svagt eller vid roten böjligt. — De festa 
hithörande arterna äro små; dock finnas även några stora, såsom 


Tranorna. ; 


COHORS 1. Ralliformes (Sumphönsartade Vadare) med 
fastare, på ändstycket hårdt, oftast kort näbb; långa tår, samt korta, 
rundade vingar, hvilkas mellersta pennor äro föga kortare än de 
sista, och dessa ej betydligt kortare än handpennorna. (Undan- 
tag: med längre, något spetsade vingar, några av första familjen; 
— med längre näbb och vingar, sl. Eurypyga). 


Fam, 1. Rallin&e (Sumphöns) utan fjädrar över näsborrarna. Tårna 
länga: mellantån med klo 1, stundom hälften av vinglängden (oftast längre än 
fotleden, då denne ej är förlängd). Baktån är även betydligt längre än på 
de följande. — En stor del av dessa foglar och isynnerhet de siste, äro verk- 
lige Vattenfoglar, som tillbringa sin mesta tid med att simma i vattnet. 
Deras likhet med Hönsen är blott apparent. De borde rätteligen ställas sist 
- bland Vadarna, då ordningen mellan huvudavdelningarna (Cohors 1—4) bleve 
omvänd mot den här framställda, hvilken blivit sådan den är till följe av 
bearbetningens tillfälliga fortgång; 


a) med smalare näbb, av huvudets längd eller mera, och tår utan hud- 
kanter: Parra, Notherodius, Rallus”), Ortygarchus; 


b) med kortare, vanligen tjockare näbb och enkla tår: Ortygometra, Pha- 
laridium, Gallinula, Porphyrio, Ocydromus, Notornis; 


”) De till vår fauna hörande slägtena utmärkas med cursiv stil. 


VADARE. 


c) med bred, läderartad hudkant (simhud) långsåt tårnas båda sidor. 
Fulica, Heliornis (Podoa). 

Fam. 2. Eurypygin&e; näbb längre än huvudet, smalt, rakt, utan 
fjädrar över näsborrarna; stjerten lång (nästan som cubitalvingen), bred, run- 
dad. Vingen stor, rundad, bred; handpennorna tämligen långa. — Blott sl. 
Eurypyga, från Guyana; en högst egendomlig form, även till levnadssättet. 

Fam. 3. Rhinoch&etinge med fjädrar över näsborrarna; medelmåttigt 
långa tår och korta, rundade, kullriga vingar. — Ett par eget bildade slägten 
från heta zonen i Australien sammanställas t. v. här: Rhinoch&etus; Pedio- 
nomus. 


COHORS 2. 
långa vingar, hvilkas mellersta pennor (de första armpennorna) 
äro ganska korta och sneda (kortare, eller ej mycket längre än 
handtäckfjädrarne). 
längre, så att några bland de sista räcka till vingspetsen. — 
Vingarne äro, med få undantag spetsade, med första eller andra 
(Undantag, med 


Tringiformes (Snäppartade Vadare) med 


De följande armpennorna bli småningom 


pennan längst; tårna medelmåttiga eller korta. 
rundade vingar, dels korta: Psophia; dels långa: Grus, Vanellus). 


Fam. 1. Gruin& (Tranor): Stora foglar med ganska långa ben och 
hals; tämligen korta, ej tjocka framtår med smala, spetsiga klor bland hvilka 
den inre är starkare och vida mera krökt än de övrige, liksom hos rovfog- 
larna. — Baktån liten. Munöppningen liten: icke kluven långt bakom ansik- 
tets fjädergräns. Vingarne stora med rundad spets, hvarföre desse foglar 
flyga med stilla vingar, seglande på luften liksom Örnar, Glador, Storkar. De 
följande (Fam. 2—4) flyga skarpare, med hastiga, kraftiga vingslag. — SI. 
Grus, Psophia. 

Fam. 2. Otidin&e (Trappar): mest stora foglar med mindre förlängda 
ben och hals; ganska korta, starka tår, med korta, tjocka, trubbslitna klor; 
utan baktå. Näbb kortare än huvudet, vid spetsen inskuret; munöppningen 


längre kluven: till nära under ögat. Färgen spräcklig. — De leva på torra 
hedar och fält, eller i sandöknar, i gamla continenten. — SI. Otis, Tachy- 
dromus. 

Fam. 3. Charadriin& (Brockfoglar): små eller medelstora foglar med 


hög panna, smalt näbb utan inskärning och utan nedböjd, vanligen något 
trubbig spets. Rotstycket (utmärkt av näsgropen) vanligen något längre än 


VADARE. 305 


ändstycket. Då näbbet är långt är det detta ändstycke som är förlängdt. 
Baktå saknas eller är ganska liten. — Pannan tvärt uppstigande, ganska hög 
över näbbryggen. Munöppningen liten, ej kluven bakom ansiktets fjädergräns. 
— SL Strepsuias, Vanellus, Charadrius, Hoaomatopus, Himantopus. 


Fam. 4. Totanin&e (Snäppor): små eller medelstora arter med liten 
munöppning, såsom de nästföregående; men långt, smalt, något -böjligt näbb, 
hvars rotstycke är betydligt längre än ändstycket. Då näbbet är mycket 
långt är det den av näsgropen fårade rotdelen som är förlängd. Färgen är 
oftast grå, tätt småfläckig. 


a) tårna vid roten förenade med ett hudveck, och huden på tarsens 
framsida nätlikt fördelad. — SI. Recurvirostra, Numenius. 

b) tårna vid roten förenade av ett hudveck; tarsens framsida delad av 
tvärsömmar. — SL Limosa, Machetes, Totanus, Actitis, Macrorhamphus, 
Phalaropus. 

c) tårna ända till roten åtskilda (längre eller kortare än tarsen). — SI. 
Eurynorhynchus; Calidris; Tringa; Telmatias; Scolopax. 


2d0. Starknäbbade Vadare (Grallze fortirostres): näbb 
stort, starkt, alltid längre än huvudet och benhårdt; med små näs- 


borrar, sittande högre upp, närmare mot näbbryggen, tätt omslutna 


av fast ben. — Näbbet är således med en vida fastare rot av 
breda ben förenadt med ceranium. Vanligen är det även tjockare 
och äger derigenom en betydligare styrka än hos de föregående. 


Vingarne äro alltid stora och starka, i spetsen bredt rundade. 


COHORS 3. Pelargi (Storkartade Vadare): med liten, vid 
roten högt upplyftad baktå, försedd med helt liten klo. — Hit 


hörer blott: ; 

Fam. 1. Ciconiin& (Storkfoglar). — De ha pannan något upphöjd 
och kullrig. Munöppningen är, liksom hos de föregående, icke långt kluven, 
och ansiktets sidor, framom ögonen, vanligen fjädrade; men nakna då pannan 
är naken. Taårna medelmåttiga, vid roten förenade av hudveck; klorna korta, 
oftast trubbiga; mellanklon med hel kant, eller blott föga inskuren. Den 
långa halsen föres under flykten rätt framåätsträckt. 


Svenska Foglarna. 


a) Näbbet med hel yta och rät spets (icke krokböjd): Ciconia, Tan- 
talus, Platalea, Ibis. 

b) Näbbets hornyta delad av fogningar (sömmar); spetsen bildar en av- 
skild, starkt böjd klo: Scopus; Baleniceps. 


COHORS 4. Herodii (Hägerartade Vadare), som ha stor, 
ända till roten stödjande baktå, hvars klo är större än mellantåns klo. 


Blott en Fam.: Ardein& (Hägrar). — Desse foglar ha ett lätt igen- 
känneligt utseende och många egenheter i delarnas bildning såsom i synnerhet: 
pannan är nedtryckt, plattad, knappt upphöjd över näbbryggen; ansiktets 
sidor framom ögonen äro nakna. Näbbet är alltid rakt, med munöppningen 
kluven ända bort under ögat. Mellantåns klo kamlik, med den breda, inre 
kanten fint fördelad i reguliera kamtänder, som stå tätt tillhopa, vinkelrätt 
mot klons medellinia. — Den ganska långa halsen föres under flykten böjd, 
dubbel, så att blott näbbet överskjuter nedre böjningen. Näsborrarne be- 
gränsas alltid ovantill av ett smalt, läderartadt hudlock, ungefär så långt som 
sjelva öppningen; men nedtill begränsas de av hårdt, hornbeklädt ben. De 
sitta, hos de mindre arterna, nästan midt på överkäkens höjd; hos de större, 
alltid närmare näbbryggen. Baktån är, såsom av ovanstående diagnos (för 
Cohors 4) synes, till det yttre bildad alldeles som hos sångfoglarna, men han 
är proportionsvis icke så stor som hos dessa, och icke fri, utan, liksom hos 
alla andra foglar, utom första Ordningen, är kloledens böjsena förenad med 
motsvarande senor från alla de övriga tårna. — Hit höra blott slägtena ÅArdea 
och Cancroma. 


Alla de arter som höra till första huvudavdelningen (Svag- 
näbbade Vadare) likna till sin fortplantning Hönsen: de bygga 
intet, eller blott ett mera konstlöst bo. De fleste lägga äggen 
uti en liten fördjupning på bara marken, möjligtvis med under- 
lag av det på stället växande gräset, och ungarne kunna, så 
snart de äro utkläckta, springa omkring och söka föda. — Desse 
foglar kunna alltid springa ganska starkt; men ofta ser man de 
större arterna, såsom Tranan, spatsera långsamt framåt marken. 

De starknäbbade Vadarnes fortplantning liknar deremot Rov- 
foglarnas. De bygga alltid ett öppet och föga djupt, stundom 


nära plattadt bo av grenar och strå, högt opp i träden eller lägre 
1 


306 VADARE. 


ned, t. o. m. på sjelva marken, liksom Kärrhökarne, och ungarne 
matas i boet till dess de kunna flyga. — Desse foglar röra sig 
ock mera trögt på marken. i 


Följande slägten och arter ha blivit funna hos oss: 


I. Sumphönsartade Vadare (Ralliformes). 


Kännetecknen, se förut sid. 304: Svagnäbbade Vadare, Cohors 1, och 
Fam. I. Sumphöns (Rallin&e).”) 


1. KNARRSLÄGTET (Ortygometra Linn.) 


Näbb kortare än huvudet, vid roten något tjockare än tar- 
sen; tarsen både fram och baktill beklädd av tvärplåtar. 

Det är i synnerhet genom tvärsömmarna på tarsens baksida 
(såla) som detta slägte skiljer sig från de övriga s. k. Ralli och 
Gallinul&e, och Kornknarren synes nästan vara ensam i detta hän- 
seende. Men i andra hänseenden skiljer han sig från familjens 
övriga arter, såsom genom kortare tår, genom färg och levnads- 
sätt samt isynnerhet genom sitt utmärkta, alldeles egna läte. Till- 
räckligt skäl blir altså att avsöndra honom såsom eget slägte 
bland de ganska talrika och enformigt bildade Sumphönsen. 


Slägtet Ortygometra bildades av LINNÉ, för Kornknarren ensam, i 
Fn. Sv. 1746 pag. 59; men i Syst. Nat. VI, 1748, tillade han ännu en art, 
”Ort. alis fuscis”, som är WILLOUGHBYS Rallus aqvaticus, hvilket namn Linné 
upptog i 5. Nat. X, 1758, och i Fn. Sv. 1761. Således måste, i den Linné- 
iska nomenclaturen, Örtygometra alltid komma att tillhöra Kornknarren och 
fallus bli slägtnamn för R. aquaticus, ehuru. Linné sjelv senare ändrade det 


rm nn 


förra (till Rallus crex). — Slägtnamnet OÖrtygometra upptogs vidare av LEACH, 
med crex såsom typ, och med tillägg av ett par arter, i Catalogen över Brit. 
Museum 1816 och sedan av flera andra; men alldeles orätt av Keyserl. & 
Blasius, som avskilde crex. — Detta namn härstammar från gamla Grekland 
och anföres av ARISTOTELES, som omtalar Ortygometra såsom en bland de 
foglar hvilka flyttade samtidigt med Vaktlarna. 

Deremot hade BECHSTEIN, som ej kände LINNÉS äldre skrifter, i Ornith. 
Taschenb. II, 1803 bildat slägtet Crex, och kallat arten Crex pratensis, hvil- 
ket bibehölls i hans ”Naturg. Deutschl.” TV, 1809. dCrex är således blott ett 
yngre synonym till OÖrtygometra och bör bortfalla. 

Vidare har Gallin. porzana Lath. blivit uppförd såsom eget slägte, ”Por- 
zana”, av Vieillot (1816), m. fl. — och G. pusilla (Gm) Bechst. (minuta Pall) 
fått namnen ”Zapornia”! Leach 1816, Phalaridium Kaup 1829, och Rallites 
Pucher. 1845. — Bland dessa namn är Porzana ett nyare, Italienskt ord, som 
ej kan upptagas i Linneiska nomenclaturen; Zapornia! är en av Leach, på 
nyss anf. ställe, av bokstäverna i ordet Porzana gjord omflyttning, som sak- 
nar allt begrepp och blott förtjenar att förkastas. Det dernäst förekommande 
namnet Phalaridium kunde väl önskas något annorlunda, men måste dock an- 
tagas för de små arterna, om man vill skilja dem från Rallus och Gallinula. 
Då nu detta frånskiljande av de små arterna blivit gjordt, även i vår fauna, 
och har goda grunder för sig, så bör det bibehållas; men det frånskilda släg- 
tet kan dock icke få namnet Ortygometra. 


139. KORNKNARREN (Ortygometra crex), pl. XLV, fig. 2 (Äng- 
knarr); gulgrå, fläckig med rödbruna vingar. 

Såsom hos alla Sumphöns äro halsen och fötterna mindre 
förlängda, och näbbet något hoptryckt och svagt, med stor näs- 
grop. Näbbryggen slutar bakåt med en smal spets (pannvinkel), 
som inskjuter bland pannans fjädrar. Vingarne äro korta och kull- 
riga, med breda pennor, av hvilka 2 och 3 äro längst, 1 = 5 
Första armpennan räcker knappt till 3 av vingen; de sista äro 


i (£) Namnet Sumphöna, Sumphöns, har av Nilsson, först i Sk. Fn 1835, blivit användt såsom gemensamt namn för alla de arter som då, efter Latham, sammanfördes under sl. 
Gallinula. Vi behålla det här i en ännu något mera utvidgad betydelse, så att det även omfattar sl. Fulica eller hela denna familj av foglar (Rallin&e). Fördelningen av sl. Gallinula 
i Jne genera, gjorde en förändring i de svenska namnen nödvändig, hvilken, i samråd med D:r J. W. Lindblad blivit så utförd, att slägtena fått benämningar, som bättre överensstämma 
med deras levnadssätt och andra omständigheter. Namnet Börhöna (Rohrhuhn) som i Tyskland blivit användt för arterna av sl. Phalaridium (porzana och parvum), passar alldeles icke 
för dem, som undvika alla Rör- och Vassbänkar, men uppehålla sig i kärr bland kort gräsvegetation, hvaremot det är ganska betecknande för Gallinula chloropus, som helst vistas 
bland rör och vass. Namnen äro härefter antagna: Kärrhöna för Phalaridium; BRörhöna för Gallinula. 


SUMPHÖNS. | d07 


betydligt längre, och skullerfjädrarne, åtminstone om våren, så 
långa att de räcka till vingspetsen. Stjerten helt liten, av 12 
mjuka, smala pennor, hvarav de mellersta längst, de övriga grad- 


vis kortare. Fötterne äro tämligen korta och starka; tarsen har . 


tvärsömmar både fram och baktill; mellantån med klo knappt 
längre än tarsen; utom klon betydligt kortare än den; baktån 
med klo föga mer än + av tarsens längd. Utseende och storlek 
som en halv-vuxen Kyckling eller Rapphöna: > vinglängd 135 
mm.; tars 36; mellantå med klo 38. £ något mindre. 

Färgen är på hela övre sidan gulgrå med svarta fläckar, 
men vingarne rödaktige. Huvudets sidor med hela ögonbryns- 
trakten, hos äldre hannar, blågrå; strupen dunklare grå; under- 
hakan och buken hvitaktiga; kroppssidorna med gulbruna och 
hvitaktiga tvärband. Näbb och fötter blekfärgade. — Honan har 
något dunklare färger och gulgråaktig strupe. — Ungen i dun- 
drägt är svart, men de nya fjädrarne få genast någorlunda de 
äldres färg. 

Kornknarren bebor större delen av Europa; i låglandet till, 
och något över polcirkeln; i något sydligare trakter går han 
ofta högt upp åt fjäldet. Hos oss förekommer han till 68” lat. 
(vid Muonioniska); i Norrige uppgives han vara hörd nära 70" 
(vid Tromsö). I det egentliga södra Europa (Spanien, Italien, 
Grekland) torde han knappt finnas annat än under flyttningen. 
I Afrika tillbringar han vintern; men han går långt nedåt denna 
verldsdel och det är t. o. m. sannolikt att han flyttar ända ned 
till Cap, ehuru otroligt detta kan synas, då han flyger både svagt 
och ogerna. J. WAHLBERG hemförde 2ne exemplar, skjutna i De- 
cember och Mars, i trakten av Limpopo (S. O. Afr. 24 å 25” 5. 
lat.), av hvilka det sednare tydligen är i ruggning. Enligt en 
uppgift av GURNEY, i Ibis 1863, 331, skulle han förekomma täm- 


ligen allmänt inåt landet vid Port Natal, men ”blott under som- 
marmånaderna”, hvarmed väl sannolikt menas Europas vinter- 
månader; och LAYARD säger ett exemplar vara funnet helt nära 
Capstaden (B. of S. Afr. 338). I Asien finnes Kornknarren blott 
åt vester, ovisst huru långt, men sannolikt blott närmast intill 
Europa. Han finnes icke uppräknad bland Indiens foglar. 
Denne fogel vistas, olika med alla de följande, nästan blott 
på det torra, helst på åkrar och ängar bland säd och högt gräs. 
Sällan träffas han på sumpiga ställen, aldrig i vattnet och aldrig 
i skog. — Födan utgöres, liksom alla de små Vadarnes, av små 
djur och till en del av växtämnen, t. o. m. mycket av gräsfrön. 
— Det mest utmärkande draget av hans historia är det, för ett 
så litet djur, förunderligt starka lätet, som han idkeligen låter 
höra från sin ankomst, i Maj, till långt fram på sommaren, vid 
nästan alla tider på dygnet, utom under stark värme midt på 
dagen; dock mest morgon och afton i skymningen. Det är en 
verklig fogelsång, som blott tyckes tillhöra hannen under fort- 
plantningstiden, eller så länge ännu äggen äro okläckta. Detta 
för alla bekanta, hårda arrp-snarrp! arrp-snarrp! som höres på 
ganska långt håll är, oaktadt sin strävhet och enformighet, ett 
av dessa muntra naturljud som gerna höras av alla och som sätta 
liv i slättbygdens föga omväxlande natur, liksom Lärkans sång, 
hvilken nästan alltid höres på samma ställen som Knarrens. Ofta 
tycker man sig vara den sjungande eller knarrande fogeln helt 
nära, blott på 10 å 135 alnars avstånd, men han synes dock icke 
och få äro de som riktigt fått se honom i fritt tillstånd, ty han 
äger en verkligt stor talang att springande dölja sig bland gräset. 
Då någon fått skjuta honom har det vanligen blott varit genom 
en ögonblickligt märkbar rörelse i gräset, eller då det lyckats 
att få honom att flyga. Men detta är ganska svårt och lyckas 


308 


ej alltid för blott en ensam hund: Knarren springer med mycken 
snabbhet omkring i krokar och bukter så, att han utmattar och 
förvillar hunden i fall denne ej är av rätt god sort, så att han 
till slut måste överge försöket att gripa fogeln, som dock icke 
flyger opp, utan fortsätter sin väg springande. En god hund 
kan dock alltid lyckas att uppstöta honom, då han flyger helt 
lågt och knappt över 50 å 100 alnar långt. 

Knarren återkommer till oss, från sin långväga vinterresa, 
sent, eller först långt fram i Maj, sedan all vinterkyla är väl 
förbi, och han tyckes flytta bort tidigt, redan i Augusti och Sep- 
tember, eller så snart ungarne äro flygfärdige. Äggen värpas 
sent; knappt förr än midsommar, nästan på bara marken i sädes- 
åkrar eller bland högt gräs. De äro talrika: 9, 10. eller flera, 
hvitaktiga med täta rödaktiga fläckar, och sägas ruvas 3 veckor. 
Stundom träffas de i rågåkrar, ända fram i Augusti, då säden 
avmejas, hvilket dock torde härröra derav att första kullen blivit 
förstörd, då en ny måst läggas. Fogelns brunstighet och han- 
nens förhållande till honan samt ungarna, tyckas nära likna det- 
samma hos Vakteln, liksom fogeln till sitt levnadssätt och sitt 
oroliga lynne har mycken likhet med denne. Ungarne springa 
och följa modren så snart de äro kläckte och äga genast förmå- 
gan att väl gömma sig. 

Synon. Jfr. näst upptill, under slägtet. — Rallus crex L. S. N. ed. X; 
— Vieill Enc.; — Gallinula erex Lath.; — Temm. Man.; — Nilss. Fn. 1858, 
II, 280; — Crex pratensis Bechst.; — TR & Blas sp. 297; — Gerbe, Degl. 
II, 253; — Holmgren Handb. II, 893. — Sv. namn: Kornknarr; Sk. Ång- 
snärpa, Ångskära, m. fli — Om namnet Ångknarr se förut, sid. 303. 


2. KÄRRHÖNESLÄGTET (Phalaridium Kp.) 


De hithörande arterne likna nära Kornknarren och ha näbb, 
vingar och stjert bildade såsom den; men de skilja sig derifrån 


VADARE. 


genom tarsens baksida (såla) som är fint nätlikt fördelad; alla 
tårna äro längre och ha längre klor: mellantån utan klo är fullt 
så lång som tarsen eller något längre; baktån är, med klo, längre 
än 3 av tarsen; färgen är betydligt mörkare, gråbrunaktig. | 

140. EGENTLIGA KÄRRHÖNAN (Phalaridium porzana), pl. XLV, 
fig. 3 (”Gall. porz.”); mörkt gråbrun, halsen med strupen ända 
nedåt bröstet, tätt hvitfläckig. 
mera brungulaktiga med hvita vinkliga streck och små fläckar, 


Ryggen, och vingarne utåt, något 
innefattade i svart; men flygpennorna svartgrå. Kroppssidorna 
mörkbruna med hvita tvärband; buk hvitaktig. — Hannen har, i 
vårdrägt, hela ögonbrynstrakten och underhakan askegrå. — Näbb 
tars 31; 
Honan är nära lik hannen. 


och fötter grönaktiga. Vinglängd 120 mm.; mellantå 
med klo 39; baktå 12. 


Ungen i dundrägt är kolsvart och ganska lik Angknarrens, men 


— 
free 


igenkännes lätt på tarsernas nätlikt delade baksidor. 
Kärrhönan bebor hela mellersta och södra Europa, samt 
vestra Asien, men är icke funnen utåt östra delen av denna 
verldsdel. - Hos oss tyckes hon finnas tämligen spridd, här och 
där i södra och mellersta Sverige; ovisst huru långt norrut, men 
sannolikt föga över ekegränsen. Vid Stockholm och Upsala höres 
hon dock stundom. Om vintern lärer hon vara allmän i Indien, 
och träffas då även i Afrika, men i Sydafrika är hon icke funnen. 
— Hon vistas mest på sumpiga och våta ställen, helst med dy- 
botten och gungvall, bland tätt Starrgräs (Carex, Eqvisetum o. d.), 
vassbänkar, hvarföre det tyska namnet 


men undviker rör och 


Rohrhuhn ej är passande. I vattnet simmar hon både väl och 
ofta, nickande med huvudet, men hon träffas även stundom på 
fast ängsmark, till och med i åkrar. Till sin föda liknar hon 


Knarren, men i förmågan att springa och dölja sig i gräset över- 


SUMPHÖNS. 309 


träffar hon honom. Även uppgives hon blott värpa på sumpiga 
ställen och lägga en bättre bale under äggen, som äro grågula 


med mörka fläckar och punkter. Lätet säges vara ett tämligen 


hårdt, hastigt hvisslande huit! hu-it! som mest höres afton och 
morgon. 


Synon. (Jfr. under sl. Ortygometra); — Rallus porzana L. XII; — 
Vieill. Enc. 1062; — Gallinula porz. Lath.; — Bechst. — Temm. Man. II, 688; 
— Nilss.cEn, 1858, IL284: — Imdblad, Jäg. Förb. Tidskr. 1869, 251. — 
ÖOrtygom. maruetta Leach OCatal. 1816; — Crex porz. Naum. Vög. D. IX, 523; 
— Ört. porz. Keys. Blas. sp. 298; — Holmgr. Handb. II, 898; — Porzana 
maruetta Gray; — Gerbe, Degl. II, 256. 


LILLA KÄRRHÖNAN (Phalaridium parvum) 47. Pl LXXVI, Hör Do, 
(”Gallin. pusilla”); översidan gulaktigt brun, på ryggen med få, stora, hopfly- 
tande svarta fläckar och några få smala, hvita streck. På hannen i vårdrägt 
äro huvudets sidor med ögonbrynstrakten, samt hela strupen med underhakan 
och hela bröstet klart blågrå. Bukens bakre del gulbrun med talrika, avlånga 
hvita fläckar, hvardera framtill begränsad av en mindre, svartaktig fläck. Näbb 
och fötter grönaktiga. Vinglängd 103 m. m.; tars 31; mellantån 35, med klo 
43. — Honan är något mindre och har strupen till en stor del hvitaktig, men 
nedtill med hela bröstet gulgrå. — I höstdrägten är undersidan hvit, med grå- 
bruna fläckar på bröst och sidor. — (På vår planche har figuren av denna 
art råkat bli ganska illa färglagd). 

Denne fogel tyckes till utbredning och levnadssätt nära överensstämma 
med den föregående; men han är funnen vida längre öster ut i Asien. Hos 
oss äro blott ett par exemplar erhållna, på Gottland och i Calmar län, 
men skäl kan finnas att tro honom oftare förekomma, och till och med kunna 
upptagas såsom en verkligen svensk fogel, ehuru han, liksom de föregående, 
ytterst sällan blir sedd. Hans läte skall vara starkare och ofta klinga unge- 
fär såsom kick! kick! 

Synon. HRallus parvus Scop. Ann. I (1769) pag. 126. Vi upptaga här 
detta äldsta av alla åt denna fogel givna artnamn, hvilket anföres av GERBE, 
men, besynnerligt nog, icke användes, ehuru man derigenom kan komma ifrån 
den för densamma rådande namförbistringen. — Rallus minutus Pall. it III, 
700; et Zoogr. II, 155; — Ort. min. Keys. Blas.; — Porzana min. Gerbe, 
Degl. II, 259. — Rallus pusillus Gm.; — Lth, sp. 24; — Gall. pus. Bechst.; 
— Temm. Man.; — Nilss. Fn. 286; — Crex pus. Naum. Vög. D. IX, 547. 
Ortygom. pus. Bp.; — Holmer. Handb. 899. 


Svenska Foglarna. 


Anm. TI samma trakter som denne fogel, samt ända ned i Sydafrika 
förekommer en annan art, Rallus bailloni Vieill (Phal. pygmeum Kaup), som 
ganska nära liknar den nyss beskrivna, men skiljer sig genom små, mörka 
fläckar på hjessan, flera och större hvita fläckar på ryggen samt genom bukens 
bakre del med undergumpen, som är svart med hvita tvärband. Den anföres 
här, då den möjligtvis även kan träffas hos oss. 


3. RALLSLÄGTET (Rallus L.). 


Detta slägte skiljer sig icke genom någonting annat från det 
nästföregående, än genom näbbet, som här är tydligen längre än 
huvudet. Båda kunde derföre rätt väl sammanslås såsom ett 


slägte under det äldre namnet Rallus. 


141. VATTENRALLEN (Rallus aquaticus L.), pl. XLV, fig. 1; 
hela översidan, med vingarnas täckfjädrar, gulaktigt brun, svart- 
fläckig; huvudets sidor, strupe och bröst rent grå; kroppssidorna 
och bukens bakre del svarta, hvitbandade. Underhakan hvit. 
Näbb rödt med näbbrygg och framända svartaktiga. Fötterna 
brunaktiga. — — Näbb fr. pannan 40 mm.; vinge 115; tars 41; 
mellantå 41, med klo 51; baktå 17. — Honan är betydligt min- 
dre (vinge 103 mm.), men till färgen såsom hannen. — Ungen i 
första fjäderdrägten har strupen upptill hvit, nedtill och hela 
bröstet gråaktiga, mörkfläckiga. 

Denna art är lika vidsträckt utbredd över gamla continenten 
som de föregående. Han är allmän i hela mellersta och södra 
Europa samt uppgives vara funnen i östra Sydsibirien, i Indien, 
1 Sydafrika 0. s. v. — Hos oss är han erhållen på många ställen 
i södra och mellersta Sverige, ända till Gefle, till och med om 
vintern. Sannolikt är han vida mindre sällsynt än vi känna, 
men hans sätt att dölja sig bland gräs och säv, liksom de före- 
gående, gör att man sällan får se honom. Dessutom tyckes han icke 


ha något utmärktare läte hvarigenom hans närvaro röjes och blott 
78 


310 VADARE. 


mindre ofta låta höra sitt nästan hvisslande: huit! huit! som man 
liknat vid ljudet av ett spö, hvarmed man slår i luften. Han 
vistas mest vid och i vattnet; levnadssätt och fortplantning likna 
nära Rörhönans; han skall ännu mera än de föregående stanna 
qvar över vintern i södra Europa, +t. o. m. i större delen av 
Frankrike, hvarest han är vida allmännare än Ängknarren och 
väl bekant för landtfolket, som fånga honom i snaror utmed 
vattenpölar och dyiga bäckstränder, der han helst uppehåller sig, 
även om dessa ställen äro bevuxna med buskar. 


Synon. (Jfr. under Ortygometra); Rallus aquaticus L. et omn. — Nam- 
net Hall är egentligen fransyskt, sannolikt ursprungligen bildadt för Korn- 
knarren, men.sedan urminnes tider även vanligt för denna. BÉLON beskriver, 
på l1500talet, Rallus aquaticus under namn av Rasle (sedan Råle) noir, och 
Knarren under namn av Rasle rouge eller Rasle de Genet, emedan han gerna 
vistas bland Genista (Genet) som till växtsättet liknar Ljung, men är frodi- 
gare. Vi bibehålla här och tills vidare namnet Rall, som blivit begagnadt 
av föregående faunister, då fogeln väl aldrig fått något eget svenskt namn. 
Man skulle annars kunna föreslå ett sådant som Snäpphöna eller annat. 


4. RÖRHÖNESLÄGTET (Gallinula Lath.). 


Näbb kort. 
pannan till en större, hård och plattad skiva. 


Tårna sakna simflikar. Näbbryggen utvidgas i 

Denna skiva, eller pannplåt, finnes visserligen alltid, men 
ar hos ungarna föga märkbar, blott såsom en helt liten, plattad 
utvidgning, ända tills de äro fullt utvuxne. Även hos de äldre 
blir den betydligt mindre om vintern och är mindre hos honan 
än hos hannen; störst är den hos gamla hannar i varmare länder. 
— Vidare skiljer sig detta slägte från det förra genom sin ännu 
kortare stjert, som blott är något avrundad och består av fastare, 
något bredare pennor; — tårna äro ännu längre och baktån längre 
än halva tarsen; färgen är dessutom mörkare och jämn, icke 
fläckig. Men liksom på de föregående äro tårna skilda ända till 


roten, tarsens hud baktill nätlikt fördelad, framtill försedd med 
böjda tvärsömmar, och vingarne bildade alldeles såsom Kornknar- 
rens. Ruggningen är liksom hos Fulica enkel, blott om hösten; 
alla de föregående rugga även om våren. 


142.  RÖRHÖNAN (Gallinula chloropus Lath.), pl. XLV, fig. 4: 
— sSvartgrå; rygg och vingar mörkt brungrönaktiga; några av- 
långa hvita fläckar på kroppssidorna. Undergumpen på sidorna hvit. 
Näbbspetsen gul, rotstycket och pannplåten röda. Fötterna 


grönaktiga med höggula smalbensringar (ovanför hasleden). &: 


vinglängd 165; tars 50; mellantå 60, 73; baktå med klo 30. — 


Honan något mindre, annars lik hannen. — Ungen i första fjäder- 
drägten är ovantill mörkbrun, undertill mörkgrå, hvitblandad; 
strupen upptill hvit; näbb med pannplåten och fötter grönaktiga. 
— Dundrägten kolsvart; näbb och en liten pannplåt röda; igen- 
kännes lätt på baktåns längd. | 
Rörhönan har en ganska vidsträckt utbredning. Hon tillhör 
egentligen mellersta och södra Europa till v. p. 55" lat., samt 
vestra Asien; men hon skall dock, enligt Collett, ej så sällan 
häcka i södra Norrige samt ända opp omkring Trondhjemsfjorden 
(v. p. 65”); och vid Bodö (v. p. 68") skall hon vara funnen. I 
Sverige äro blott några få enstaka exemplar erhållna på vidt åt- 
skilda ställen: i Skåne, vid vestra kusten och senast, enligt un- 
derrättelse från Hr OC. G. Löwenhjelm, våren 1871 i St. Malms 
socken av Södermanland. Man kan således med rätta draga i 
betänkande att anse henne för en verkligen svensk fogel. — 
Utom Europa finnes hon i norra Afrika, åtminstone om vintern. 
Uti Sydafrika, ända ned i Capcolonien, är hon allmän under 
våra vintermånader (Nov.—April), men tyckes dock icke vistas 
där blott på vinterbesök. J. Wahlberg har hemfört exemplar 


SUMPHÖNS. dd 


från Cafferlandet; Victorin från Södra kustlandet (se Grill, Vic- 
torin, Anteckningar), och av Layard (8. Afr.) anföres hon. — I 
Indien skall hon vara allmänt utbredd och fortplanta sig 1 Aug. 
—BSeptember (enligt benägen uppgift av D:r Lindblad, ur The 
Field, 1869, 254). — I östra Sibirien synes hon ej vara funnen, 
men väl på Japan och Sundaöarna (Gall. orientalis Horsf.) samt 
i China (Swinhoe). På Oahu bland Sandwichsöarna är hön fun- 
nen av Peale (Explor. Exp., se Hartl. Wiegm. Arch. 1852, 93). 
I Australien förekommer en art, Gall. tenebrosa Gould, som blott 
skiljer sig från den europeiska genom bristen på hvita fläckar 
på kroppssidorna. Även Madagaskar har sin varietet (G. pyrrho- 
rhoa), och i hela det varma och tempererade Amerika ersättes 
vår art av G. galeata Licht. som vanligtvis har något längre 
tarser och tår samt större, baktill tvär pannplåt. 
förda varieteterna eller 8. k. arterne övergå dock sinsemellan 
genom mellanformer så, att det ej blir möjligt att uppgöra be- 
stämda gränser, hvarföre flere nyare ornithologer anse sig blott 
böra antaga en enda art. 

I nordligare länder, såsom ännu i Tyskland, är Rörhönan 
flyttfogel, men redan i det sydligare Europa qvarstanna de flesta 
över vintern. Hon börjar komma tidigt på våren, de äldre först; 
och draga bort i september och october. 
kändt att hon flyttar flygande (ej till fots); hon har ock starkare 
flyktförmåga än de förra. Hon är dock än mera vattenfogel, som 
uppehåller sig i små sjöar och dammar med andmat (Lemna), 
säv och vassbänkar, i hvilka hon gerna döljer sig, hvärföre hon 
väl gör skäl för namnet Rörhöna; i hafsvikar träffas hon aldrig. 
Hon är mest i rörelse om dagen då hon ofta ses simma omkring 
i vattnet eller någongång springa på näckbladen, hvilket även 
de föregående arterna genom sina långa tår kunna göra. Hon 


Alla de an- 


Det är med säkerhet 


dyker som en simfogel och klättrar ofta upp på rör och säv- 
stänglarna eller på grenar av pil och andra buskar i vattnet. 
Så väl simmande som gående förer hon stjerten mest upprätt. 
Midt på natten hvilar hon; men flyttningen sker om natten. — 
Födan är såsom de föregåendes eller utgöres kanhända ännu 
något mera av växtämnen, t. ex. andmat (Lemna). Med andra förlikes 
hon ej, utan söker fördriva alla som närma sig, både av samma 
och av andra arter. Lätet är starkt och skarpt men ganska 
varierande, såsom: kurr!; krez!; kex!; kirrkreckreck! 0. s. v. 
Denne fogel lever i engifte, som t. o. m. synes vara för be- 
ständigt, ehuru makarna ej komma på en gång till häcknings- 
platsen om våren. Boet bygges av dem båda, stort, hopflätadt 
av åtskilliga vass och sävarters stänglar och blad, men helst av 
Carex riparia. Det är tämligen djupt, stundom skålformigt eller 
nära halvklotlikt, men förövrigt ganska olika; dels flytande, dels 
hvilande på en grästuva i vattnet. Äggen äro 7—10, rödgula 
med täta grå och mörkt rödbruna fläckar, lika äggen av Sterna 
hirundo. Hanne och hona, som båda ha 3ne liggfläckar: en på 
hvardera sidan och en bakåt, skifta om att ruva dem i 20 till 
21 dygn, då de kläckas. Ungarne qvarbliva första dagen i boet, 
der modren värmer dem; sedan simma de ut i flock och åtföljas 
av båda föräldrarna, som först, under ett par dagars tid, mata 
Båda föräldrarne bli 


dock qvar hos dem och värma dem om nätterna, icke i boet, 


dem, hvarefter de sjelve söka sin föda. 


utan på andra ställen, i grästuvor o. d. Men efter ett par vec- 
kors tid då de äro halvvuxne och börja allmänt bli fjäderklädde, 
köra föräldrarne dem ifrån sig och laga sig till att bygga ett 
nytt bo och lägga en ny kull. Ungarne bli dock tillsamman 
tills de kunna flyga då de för alltid åtskiljas och snart flytta 
bort. 


al2 VADARE. 


Synon. LHulica chloropus L. X et seqq; — Gallinula ehl. Lath.; Bechst.; 
— Temm.; — Naum. Vög. D. IX, 587! — Nilss. Fn. II, 287; — Gerbe, 
Degl. II, 262; -— Holmgr. Handb. — Ungen: Gall. fusca, maculata etc. 


5. SOTHÖNESLÄGTET (Fulica L.). 


Tärna på båda sidor försedda med en bred, läderartad, i 
brädden inskuren hudflik. Näbb kort, med pannplåt såsom före- 
gående slägte 

Utom i tårnas bildning liknar detta slägte nästan i allt det 
förra. Arterna äro ännu något större, men likna Sumphönsen 
till färgen, till bildningen av vingar och stjert, till tårnas längd, 
den täta fjäderbeklädnaden, samt tarshudens beskaffenhet, även- 
som till levnadssättet och ruggningen. 


143. SOTHÖNAN (Fulica atra L.), pl. XLV, fig. 5. — Helt 
och hållet svartgrå; de främre armpennorna i ändan hvitaktiga. 
— Näbb och pannplåt hvita; men efter fogelns död bli de snart 
rödaktiga. Pannplåten slutar bakåt snedt över ögat. Fötterne 
grå med gul smalbensring. — Hanne: vinglängd 200 mm. ; tars 
06; mellantå 78, 96; baktå 35; stjert 55. — Honan alldeles lik 
hannen, knappt mindre. — Årsungen 1 fjäderdrägt mörkgrå, under- 
till med breda hvita fjäderkanter; pannplåten helt liten och lik- 
som näbbet gråaktig. — Dundrägten svart; ansiktet med röda 
vårtor; framom ögonen och en linea under ögat klädda av röda 
duntrådar, hela halsen och vingarne utåt av gulaktiga. 

Även Sothöneslägtet är utbredt över hela jorden, men det 
visar fera, bestämdare artskillnader; isynnerhet har Amerika 
flera tydligare åtskilda former. Vår Sothöna förekommer i hela 
Europa och Asien utom de nordligaste trakterna samt, blott om 
vintern (?) i norra Afrika. I mellersta och södra Afrika ersättes 


hon av en nära liknande art (F. cristata), som har pannplåten 


ganska stor och bakåt mjuk, utskjutande i 2ne stora, fristående 
knölar. 

Mot norr går Sothönan längst opp 1 Norrige, hvarest hon 
skall vara funnen på många ställen, ända till Trondhjemstrakten. 
Att hon skulle fortplanta sig i Ostfinmarken synes högst tvivel- 
aktigt. — I Sverige förekommer hon här och där i sjöarna i de 
flesta provinser från Skåne till 60” lat. (i Upsalatrakten och 
södra Värmland); men hon är icke allmän överallt och sannolikt 
finnas icke rätt många ställen hvarest hon är hemmastadd och 
fortplantar sig. Ett av de förnämsta, liksom sannolikt ett av de 
nordligaste, hvarest hon nu för tiden finnes i mängd, är den 
nog märkliga Hjelstaviken, vid Ekolsund, v. p. 13 mil vester 
om Sigtuna (nära 60” lat.; jfr. Meves, Vet. Ak. Öfyv. 1868, 281). 
— I hela mellersta NR flyttar hon bort tämligen sent, i Oct. 
eller Nov., och återkommer tidigt på våren; men i södra Europa 
döänssana många över vintern. Liksom five flyttar hon 
flygande, om natten; men till flyttningen samlas hon i flock och 
vid den tiden träffas hon ofta i lugna hafsvikar. Om sommaren 
flyger hon sällan och ogerna samt, till utseendet, dåligt; men 
hon simmar och dyker så mycket bättre. Hennes egentliga tillhåll 
är uti stillastående vatten, i små, djupa sjöar eller pölar med 
täta vassbänkar och rörvassar kring stränderna, hvarest hon 
nästan ständigt håller sig i vattnet. — Födan är densamma som 
Sumphönans: växtämnen och smådjur ur vattnet; men hon upp- 
hemtar den gärna genom att dyka ned bland de vid bottnen 
växande  Chara-, Fisk, Grodungar 
o. d. förtär hon icke. — Lätet är kort och starkt, men ganska 
olikartadt, ofta nästan skällande som av en liten hund. 


Potamogeton- m. fl. arterna. 


Förloppet av hela fortplantningen liknar nära Sumphönans. 


Boet är stort, 13 fot i diameter eller mera, hopsatt av Vatten- 


TRANAN. ål? 


växter; alltid i vattnet, ofta flytande och då så tjockt att äggen 
ständigt ligga torra. Dessa äro 8 till 12, stundom flera; blekt brun- 
gulaktiga, med täta, fina, grå och bruna prickar. Makarne leva 
i engifte, ruva äggen skiftesvis i 3 veckor och följa ungarna. 
Under fortplantningstiden är Sothönan ofördragsam och strids- 
lysten och söker fördriva Änder eller andra foglar som hålla sig 
i grannskapet; men snart upphör detta sinnelag och hon lever i 
förtrolig enighet med grannarna, blott de ej komma för nära boet. 
— BSynon. 


Fulica atra L. et omn. 


II. Snäppartade Vadare (Tringiformes). 


Om kännetecknen, se förut sid. 304, Cohors 2 och 


Fam. I Tranor (Gruine). 


6. TRANESLÄGTET (Grus Linn.) 


utgöres av stora arter med ganska lång och smal hals och långa 
ben. Deras kännetecken inses närmare av det som säges under 
Vadarnes systematiska fördelning sid. 303 och 4. De ha tämligen 
stort näbb, vid roten betydligt tjockare än tarsen och hos de 
flesta arter något längre än huvudet, hvarigenom de; liksom ge- 
nom sin storlek samt halsens och fötternas längd få en viss lik- 
het med Storkar och Hägrar. "Till följe derav ha dessa 3 släg- 
ten alltid blivit ställda tillsamman, såsom ”stora Vadare” och 
Linné begick t. o. m., i sina senare skrifter, den oriktigheten att 
förena dem alla under ett enda slägte, Ardea, ehuru han i sina 
första arbeten, Syst. Nat. 1735 och 1740, riktigt hade åtskilt dem 
såsom Ardea, Ciconia och Grus. Dessa tre äro dock ganska 
olika bildade, såsom synes av den här, förut lemnade översikten 
av Vadare-ordningen (sid. 304 och 5). ”Tranorna likna vida mera de 


små, eller gnäpp-artade Vadarna, och i synnerhet de icke fläckiga 


Svenska Foglarna. 


Charadrierna. Näbbet är bildadt såsom hos dessa, men de skilja 
sig från dem genom sin storlek, halsens och benens längd, sin 
starkt böjda, rovfogellika inre klo och sin enkla ruggning. Även 
äro ”Tranorna utmärkta genom lång underarm med talrika arm- 
pennor (omkr. 24) och bredare, rundad vingspets, i det att första 
vingpennan är ganska kort, ej längre än täckfjädrarne, och spet- 
sig; 2 ungefär = 6; 3, 4 och 5 nästan lika. Genom denna ving- 
bildning betingas deras lugna, stadiga, genom luften svävande 


eller liksom seglande, och länge uthålliga flykt. 


144. Egentliga 'IRANAN (Grus cinerea B:st.), pl XLVIIL 
TE Stru- 
pen svart. 


askegrå med kal, svartaktig, bakåt röd hjessa. 


Denne är en av våra största och ståtligaste foglar. Gående 
uppreser han huvudet till nära 2 alnars höjd. En större hanne 
hade: näbb från pannan 110 mm.; vinge 580; tars 270; mellantå 
J5, med klo 120; stjert v. p. 200. 


men är betydligt mindre (vinge 530, tars 230); även hannarne 


Honan liknar hannen i allt, 
äro ganska olika till storleken. Fogelns utseende visas av den 
väl träffade. figuren och behöver ej närmare beskrivas. En av 
dess förnämsta prydnader äro de bakre, hängande och svartaktige 
vingfjädrarne, hvarav en del äro de sista armpennorna, som be- 
tydligt öfverskjuta vingspetsen och äro åtminstone 3; men hos 
gamla hannar flera (omkring 6). Över och jämte dem ses de 
förlängde, strutsfjäderlikt krusige siste täckfjädrarne. Stjertpen- 
norna döljas av dessa och äro räta. 

Tranan tillhör blott gamla contimnenten och är där vida ut- 
bredd. 
kring Donau, men blott i låglandet; hon saknas i alla högländer 


såsom Schweitz och Böhmen, hvilka länder hon t. o. m. under 
79 


Hon bebor Europa från trakten kring polcirkeln till om- 


314 | VADARE. 


flyttningen säges undvika och kringgå. De sydligaste mig be- 
kanta ställen hvarest hon häckar äro i Ungern och vissa öar i 
Donau uti Bulgarien (433$” lat, — Finsch, Cab. Journ. 1859, 385) 
och därnäst i sydöstra Bayern, mot Salzburg, vid 'Tyroler al- 
perna, mellan 47 och 48” lat. (A. Wagner, Minch. Gel. Anz. 
1846, n:o 42), samt i Bessarabien ungefär vid samma latitud 
(Nordm. Fn. Pontica, Demidoffs R.). I Asien, vid Caspiska havet 
skall hon häcka än sydligare: vid 'Terekfl., 44", och vid Kur, 40! 
lat. (Menétries, Catal.), — I vestra Europa (Frankrike, Holland) 
finnes hon, liksom i det södra, blott såsom genomflyttande, och 
1 Britannien saknas hon alldeles, oberäknadt en eller annan dit 
förvillad fock. I dessa länder tyckes hon aldrig ha funnits 
annorlunda än nu. BELON säger, på 1500talet, uttryckligen att 
hon endast fanns i Frankrike om vintern eller på flyttning (Nat. 
des Öys. 187), och om man noga granskar källorna för uppgiften 
att hon fordom varit allmän i England, så kommer man till den 
övertygelsen att blott enskilda flockar tidtals kommit dit men ej 
bosatt sig. — Vidare är hon numera, genom landets odling, all- 
deles utrotad i största delen av Tyskland, men finnes dock qvar 
där, t. o. m. icke sällsynt, i de östliga och norra trakterna, lik- 
som i Holstein och på Danska öarna. 

Hos oss häckar Tranan ända till Lappmarksgränsen, eller 
ungefär så långt som granen växer och säd kan odlas. Hon 
finnes således i Åsele och Lyckseletrakterna, som väl räknas till 
Lappmarken. men icke egentligen höra dit, då de ha norrländsk 
natur. Längst mot norr finnes hon i 'Torne-elvens floddal, ända 
till 68” iat., i trakten av Muonioniska, hvilket torde vara det nord- 
ligaste av alla Tranans sommartillhåll. De som stundom träffas 
längre opp, t. o. m. i Finnmarken, äro endast förvillade exem- 
plar, som strövat ut, utanför sitt egentliga hemvist. Från nämnda 


gräns finnes hon häckande söderut genom hela landet på pas- 
sande ställen, hvilka dock genom kärrens och mossarnes uttapp- 
ning och odling allt mera inskränkas, så att en betydlig olikhet 
På 1820- 
talet häckade hon ännu tämligen mycket på de stora torvmos- 


märkes 1 antalet blott under de senare 30 å 40 åren. 


sarna 1 å 13 mil norr om Ystad, vid Baldringe, Söfvestad m. fl. 
ställen, hvarest hon nu försvunnit eller blivit mycket sällsynt. — 
I Norrige skall hon förekomma häckande på flera ställen sunnan- 
fjälds mot öster, i Österdalen, Valders etc., till nära 61" lat. (El- 
verum, Lejten) och ännu något nordligare i Gudbrandsdalen (Col- 
lett). De som blivit sedda i Nordlanden torde blott ha varit för- 
flugna exemplar, liksom de i Finnmarken. — I östra Europa 
(Ryssland, Polen, Ungern) skall Tranan vara allmäanast. I Asien 
finnes hon, enligt Rappe, ända ut i Buriäternas land (Dauurien, 
vid Baikal och ”Tarai-nor, s. om Nertschinsk), och i China. Men 
på Japan ersättes hon av en ganska närslägtad art (eller varie- 
tet?) med längre näbb, G. longirostris Schl. Fn. Jap. Ovisst är 
huru långt mot söder hon häckar i Asien; men säkert är det 
lott norr om Himalaya-bergen. Vi ha nyss anfört något om för- 
hållandet i Caucasien. 

Blott om vintern besöker Tranan Indien, där hon uppgives 
komma i October till ”Central-indien” och ”Deccan”, således väl 
knappt längre ned än vid 15 å 12” lat. liksom vid Nilen. Även 
i Persien skall hon vara allmän om vintern. — Från Europa 
utflyttar hon till Afrika, men går icke heller där långt ned. I 
Sydafrika, hvarest finnas 3 andra, väl skilda arter: G. paradisea, 
carunculata och regulorum, är hon icke sedd. Hon omtalas blott 
av resande i mellersta Afrika, t. ex. A. E. BrReHMm som säger att 
hennes huvudsakliga vinterstation i östra Sudahn synes vara om- 
kring 'hvita och blå Nilen mellan 12 och 15? n. lat., dit hon 


TRANAN. 313 


kommer i otaliga skaror mot slutet av Oktober och i November, 
för att kvarstanna till Mars, då de efterhand avtåga. Under 
denna tid förtära de endast sädeskorn och göra betydlig skada 
på de stora Durrah-fälten kring floderna. (Brehm, Cab. Journ. 
1854, 79). — Ungefär detsamma berättas av HEuGLIn, som även 
funnit dem 1 stor mängd om vintern i Abyssinien vid sjön Tana 
(eller Tzana; 12” lat. Ibid. 1863. 4). — Ett mindre antal skola 
likväl kvarstanna i södra Europa, både i Grekland, Italien och 
Spanien; en och annan t. o. m. i Frankrike. 

Bland alla foglar tyckes Tranan vara den, hvars flyttnings- 
vägar lättast skulle kunna utforskas, hvilket borde ske genom 
flera personers förenade bemödanden, hvarigenom man från många 
håll i södra och mellersta Europa, i Mindre Asien och norra 
Afrika kunde erhålla uppgifter deröver, om ock ej alltid så upp- 
lysande och fullständiga som de av GOoNzENBACH, i Cabanis Jour- 
nal 1863, 68. Följande underrättelser, som jag hittills erhållit 
och sammanställt, torde tills vidare kunna lemna en allmän över- 
sikt av ämnet. 

Över Tranans flyttning i Sverige finnas iakttagelser medde- 
lade i Vet. Ak:s Öfv. 1844, 46 och 48 t. o. m. 51, mest under 
rubriken: ”Samtidiga Observationer”. Såsom derav synes, börjar 
hon komma till oss i Mars eller April, ganska olika efter väder- 
leken under olika år, och invandringen fortsättes under ett Par 
veckors tid. Utflyttningen om hösten börjar redan i Augusti och 
fortsättes under September eller t. o. m. i October. — Nilsson 
har i Skand. Fn. meddelat ett bland skånska allmogen vanligt 
rim över Tranans ankomst; men antingen översatt det på upp- 
svenska eller meddelat det efter skriftlärda personers uttal. I 
gin ursprungliga skånska form heter det: ”Tredje torsda'n i Thor, 
trer Tranan trin på Skånes jor” (treer trin = träder eller trampar 


Medeltiden för hennes 
ankomst torde dock rätteligen infalla i April månad. Hos oss 
flyttar Tranan mest tämligen rätt åt norr och söder, så att floc- 


steg. Med Thor menas Mars månad). 


karne t. ex. gå rätt över mellan Östergötland och Norrland, förbi 
hela Upland, som med Södertörn skjuter ut i Östersjön såsom en 
halvcirkel.  Flyttningsvägarne tyckas dock vara ganska förän- 
derliga, med dragning åt öster eller vester, sannolikt till följe av 
vinden och andra orsaker. I Stockholm ser man aldrig Tranor och 
de som för övrigt stundom ses flytta inom nämnda halveirkel 
(t. ex. vid Trosa, Tierp o. 8. v.), torde blott vara sådana som 
häckat där inom; ty i norra delen av Upland lära tämligen många 
vistas över sommaren. — En betydlig mängd gå över Vestergöt- 
land, mellan Venern och Vettern, och efter som det vill tyckas, 
ett mindre antal, sannolikt mest från Norrige, följa vestra kusten. 
Alla ”Tranor tyckas om våren komma in i landet över Skånes 
sydkust, och om hösten gå de flesta ut samma väg; men en 
mindre del vika då av från vestra kusten till Danska öarna, 
hvarest de vid den tiden finna bördiga åkerfält att skatta. — 
Alla ”Tranor som bebo Norrige måste flytta genom Sveriges vest- 
kust; ty ingen flyttning äger rum över Kattegat, mellan Norrige 
och Jutland. Enligt benägen uppgift av Prof. STEEnstRUP i Kö- 
penhamn saknas Tranan helt och hållet på Jutland och namnet 
Trane har där övergått till en annan fogel, Ciconia nigra. — 
Genom flera meddelanden känner jag att Tranor överallt flytta 
rätt i norr och söder över Finska viken. 

Bland stråkvägar för Tranan, torde en bland de betydligare 
vara den, som enligt NAUMANN (V. D. IX, 353 och 357) går ge- 
nom en del av Sachsen (Thiiringen), hvarest otaliga ”Tranor om 
våren flyga rätt mot öster, och om hösten mot vester (aldrig mot 
norr eller söder). — Uppgifterna om denna flyttningsväg äro högst 


316 VADARE. 


ofullständiga och sjelv har jag icke haft tillfälle att skaffa dem 
bättre; men enligt Naumanns uppgift synes det som om en del 
derav skulle gå fram nära förbi Köthen — möjligtvis även nära 
Wittenberg och Dessau? Kanhända efter Elbedalen? Flyttnin- 
gen skall här ske så regelbundet att ett ganska stort antal flockar 
årligen, i första hälften av Mars och omkring medlet av October 
(den 13—19) flyga förbi en viss by, hvars namn och läge ej an- 
föres, men hvarest en av Naumanns bröder bodde. Den ostvest- 
liga riktningen tyckes av en stor del Tranor fortsättas (åt NO. 
och SV) över Mainfloden, vid Aschaffenburg, (circa 5 mil från 
Frankfurt), hvarest den omtalas såsom regulier, hvarje höst och 
vår, av JÄcKer (Cab. Journ. 1854, 270). En ost-vestlig flyttning 
nämnes även i samma Journal (1858, 478) av SNELL som, enligt 
benägen uppgift i brev av D:r O. FinscH, lärer ha observerat 
den i Nassau — Genom dessa delar av Tyskland torde alltså 
Tranorna flytta ut från Finland och de sydligare Östersjöländerna 
för att besöka Frankrike, till hvars östra och södra delar vi veta 
att dessa foglar, nu såsom på 1500talet, komma i stor mängd 
vid den tiden, för att förpläga sig på de bördiga fälten och efter 
ett par veckors tid begiva sig vidare åt söder. — Flyttnings- 
tåget viker dock delvis av mot söder redan i Sachsen, ty enligt 
de underrättelser jag fått på resor och enligt strödda uppgifter i 
böcker flytta "Tranorna i Westphalen och Hessen någorlunda mot 
N.: och 5. och samma uppgift har jag fått i Bayern, näst söder 
om ”Thiringen. De som tillhöra Skandinavien och norra Tysk- 
land förena sig sannolikt med detta tåg om hösten och avgå 
derifrån om våren. De som ämna sig till Sverige sägas om 
våren först begiva sig till ön Rägen, hvarest de stundom dröja 
några dagar, för att invänta tjenlig väderlek och vind, då flera 
efterhand tillkomma, hvarefter flockarne begifva sig åstad och 


komma något spridde till Skåne. Om hösten sägas de äfven be- 
giva sig till Rigen, och torde derifrån avgå till det stora tåget 
mot Frankrike. SET 

Ett annat stort flyttningståg, som utmärkt väl beskrives av 
GONZENBACH på nyss anf. st., börjar vid samma årstider: före 
medlet av Mars och vid medlet av October, att gå förbi Smyrna. 
Det är utan tvivel detsamma, hvarav en del, enligt NORDMANN 
(Fn. Pontica, Demidoffs R. IIT), går utmed vestra kusten av Svarta 


havet, förbi Odessa. Det synes högst sannolikt att på denna väg 


 utflytta om hösten Tranorna från Polen och större delen av Ryss- 


land. "Tåget går då åt nedre Donau, över Hellesponten och Smyrna, 
och får förstärkning av dem som komma över Grekland och Ar- 
chipelagen, sannolikt från Ungern. Detta tåg återfinna vi strax 
derpå utmed Nilen, hvarest Traneflockar oavbrutet berättas flyga 
söderut i October och November för att stanna i Sennaar och 
Kordofan, såsom förut nämndes, eller sågom redan ARISTOTELES 
säger ”1 de stora sumptrakter hvarifrån Nilen har sitt ursprung”. 
— Tidigt i Mars börja de småningom avtåga därifrån och taga 
samma väg tillbaka. Grekiske faunisterne berätta t. ex. att Tra- 
nan kommer till Grekland över Archipelagen (sannolikt för att 
fortsätta mot Ungern etc., ty hon häckar icke i Grekland). Vi 
känna således detta tåg till Smyrna och sedan utmed Nilen, un- 
gefär från Delta; men på hvad väg hon kommer mellan dessa 
båda ställen är mig obekant: om det sker över Candia och Me- 
delhavet, direkte till Afrikanska kusten, eller utmed kusten av 
Mindre Asien, omkring Medelhavets östra ända. Denna fråga 
skulle dock lätt kunna besvaras genom observatörer på Candia, 
Rhodos, Cypern och i Syrien, samt vid Alexandria och Suez- 
kanalen. Tranor äro väl antecknade såsom flyttande förbi Aleppo 
i Syrien (nära Medelhavets nordöstra hörn; men det är obekant 


TRANAN. SL 


om de komma dit från Grekland, eller från Svarta havet. Det 
återstår även att upplysa om de flytta över detta hav, t. ex. från 
ikrim, eller möjligen förbi dess östra ända vid Caucasus. 

Det stora antal Tranor, som höst och vår flytta genom Frank- 
rike, kan väl icke komma till eller från Nilen. Men det är ge- 
nom flera bestämda uppgifter bekant att de drags genom Spa- 
nien söderut samt att många flytta över Sardinien och Sicilien. 
Likaledes är det kändt att de komma, mot vintern, över till 
Tunis och Algier (Malherbe, Loche), och genom enskilda under- 
rättelser känner jag att man där anser dem komma från Spanien, 
Baleariska öarne 0. 8 v. — Det är obekant hvarest dessa till- 
bringa vintern; utan tvivel kvarstanna en stor del vid de fioder, 
små sjöar och kärrtrakter som finnas i nämnda länder; men det 
synes icke osannolikt att en del kunna draga över öknen, ända 
ned till Negerlandet och uppehålla sig där, t. ex. vid Nigerfloden, 
sjön ”Tsad 0. s. v.; framtiden skall närmare underrätta oss härom. 

Tranan är en högst sällskaplig fogel, som gärna lever i 
vänskap och fred, både med sina slägtförvandter och med andra 
arter foglar och djur. I fritt tillstånd är hon ytterst varsam och 
skygg för alla personer som förefalla henne misstänkta eller 
ovanliga så att man alltid blott med stor svårighet kan få till- 
fälle att skjuta en. Det är ock från gamla tider bekant att hvarje 
hvilande eller betande flock har en eller fiera, utställda såsom 
vakt, på platser med fri utsikt. Men såsom fången blir hon 
snart ganska tam, och så tillgiven människan som en hund. 
Hon är högst lekfull och yttrar sin tillgivenhet för sina vänner 
med att hoppa och dansa omkring dem, resa och böja sig, slå 
ut vingarna, taga upp stickor och strå från marken och kasta 
dem i luften o. 8. v. I tamt tillstånd, då man mera obehindradt 


kan följa hennes beteende och handlingar, visar hon utmärkta 


Svenska Foglarna. 


9) 


bevis på förstånd och beräkning. Gärna vill hon då tillvälla sig 
förmanskap över hönsen och sandra tama djur samt hålla ordning . 
och skipa rättvisa bland dem, hvilket man till och med sett 
sträcka sig ända till ett herravälde över hornboskapen. — Fri 
lever hon, utom under påstående fortplantning, ständigt flockvis, 
och hvarje flock, stor eller liten, bildar under fiykten en enkel 
rad, bruten i en tämligen nära rät vinkel, med en enda anförare 
främst i vinkeln. Under längre tåg ombytes denne anförare ofta, 
I det att den som flugit främst lemnar sin plats och flyttar bakåt 
på endera av vinkelns ben. En enda sådar vinkelflock består 
ej gärna av flera än 30 å 40 stycken, hvilka säkert äro från 
samma trakt och så mycket som möjligt följas åt; men på de 
stora flyttningstågen, där stundom mångfaldiga mindre fiockar, 
med tillhopa flera hundra, eller över tusende individer samman- 
träffa, flyga desse mindre fockar skilde, men tätt efter hvar- 
andra, så att alla tillsamman synas utgöra ett sällskap. Under 
flykten låter alltid en och annan i flocken, stundom alla tillhopa, 
höra sitt starka, trumpetlika läte, som hördt på avstånd får en 
behaglig klang, såsom av ett valdthorn, och är varieradt der- 
igenom, att honor och yngre exemplar ha något högre, eller finare 
läte. Vi känna något hvar huru angenämt det är att höra då 
Detta läte har 
en ovanlig styrka, så att det höres på ganska långt avstånd, 


en flock 'Tranor om våren bebådar sin ankomst. 
under lugnt väder sannolikt över + mil. Detta står tydligen i 
sammanhang med luftstrupens egna böjning och läge hos dessa 
foglar. Då den kommit fram mellan bröstben och halskotor, böjer 
den sig nämligen tillbaka och ingår genom en stor öppning främst 
i bröstbenskammen uti en stor ihålighet som upptager hela bröst- 
benets längd. Här ligger den böjd i flera krokar, mera hos 
hannen än hos honan, hvarefter den åter utgår genom öppningen 
80 


318 VADARE. 


framuti bröstbenskammen och fortsätter uppåt halsen till mun- 
hålan. — Högst anmärkningsvärdt är att slagsmål stundom upp- 
komma mellan dessa eljest så fridsamma och sällskapliga foglar, 
då de äro samlade i större antal, såsom under höstflyttningen. 
Förloppet dervid är vanligen det, att en stackare i flocken an- 
falles av flera andra och tilltygas så illa att han ej kan med- 
följa på resan, utan qvarlemnas till rov för människor eller andra 
rovdjur. Ett sådant uppträde vid Smyrna beskrives utförligt av 
GONZENBACH (på anf. st.) | 

På marken spatserar Tranan stundom lätt och raskt framåt, 
stundom långsamt med säkra steg och gravitetisk hållning; men 
hon kan även springa, till och med ganska starkt, hvilket man 
dock endast får se hos äldre, som blivit vingskjutna, eller hos 
ungar. En av mina jämnåriga vänner, Julius Brodin, omkring 
18 år gammal, träffade i Juli 1818 (eller 19?) en Tranunge på 
en stor torvmosse nära Söfvestad (1 mil norr om Ystad), och 
försökte att taga honom. Beväpnad med en räfsa sprang han så 
starkt han förmådde och lyckades efter en lång stund med räf- 
san slå ned och fånga Tranungen, som sedan leyde många år 
tam hos Prosten Stenström i Söfvestad: men ynglingen fick av 
ansträngningen en bröstskada som snart slutade hans levnad. 

På de stora fyttningsvägarna finnas vissa ställen, hvarest 
Tran-flockarne årligen slå ned och hvila över natten och märk- 
värdigt nog befinnas stundom dessa hviloplatser i samma trakt 
vara olika om hösten och om våren. På somliga sträckor flyga 
de under flyttningen även om natten: möjligtvis emedan tåget 
blivit fördröjdt så att det icke hinner fram förr än mot morgonen? 
— Under dessa längre flyttningståg flyga flockarne vanligen 
ganska högt, så att man stundom knappt kan se dem mot him- 
melen; man har uppskattat höjden till v. p. 3 svensk mil (4500 


fot) och sannolikt kunna de komma än högre; men lätet höres 
dock tydligt från denna höjd och klingar så mycket vackrare 
genom det stora avståndet. I södra Sverige har jag endast sett 
Tranan flyga om dagen, och aldrig så högt, dock vanligen om- 
kring 3 å 400 fot. 


då dessa stora foglar med nästan stilla vingar segla stadigt och 


Hastigheten förefaller ej särdeles betydlig, 


Jämnt fram genom luften; men de tyckas dock hinna omkring 1 
svensk mil på 10 minuter — eller 6 mil i timmen; dock har 
aldrig tillfälle varit att närmare bestämma detta. 

'Tranans föda hemtas mera från växt- än från djurriket. 
Allehanda gröna växtblad och brodd, bär och frukter, gräs och 
sädesfrö, lökar och rötter utgöra hennes spis vid alla årstider 


och ärter, så väl gröna, som mogna skidor, höra till de begär- 


ligaste, hvarföre större flockar kunna ansenligen skatta sädes- 
och ärtåkrarna, både fruktbärande och nysådda. Av djur söker 
hon helst daggmask, större insektlarver och insekter av alla slag, 
t. ex. gräshoppor, ållonborrar, fjärillarver o. d., men även mindre 
såsom stora flugor. Hon håller ock gärna till godo med små gro- 
dor, tagna på torra landet, ävensom små möss och fogelungar. 
Fisk synes hon icke röra; i tama tillståndet tager hon ej en 
gång den småfisk som bjudes henne. 

Under flyttningstiderna vistas och hvilar Tranan mest på 
fruktbara fält och torr mark i allmänhet; på sina vinterstationer, 
både i Afrika och i Indien, väljer hon till hviloplatser för nät- 
terna små kringflutna sandbankar eller öar i sjöarna och floderna» 
hvarifrån hon om dagen gör utflykter för att söka föda; men på 
fortplantningsorten slår hon sig ned i sanka och dyiga torv- 
mossar eller myrar med vassbänkar och högt starrgräs samt 
gungvall och pölar av öppet vatten, helst bevuxna med spridda 
buskar av al, pil, sälg o. d. samt otillgängliga för människor och 


TRANAN. 319 


större djur, ofta uti skogstrakter. Makarne leva i ständigt en- 
gifte och så snart de återkommit från värflyttningen (hos oss, 
mest 1 April —Maj, något olika, olika år) skilja de sig från sitt 
sällskap och intaga sitt förra boställe eller utsöka åt sig ett, i 
trakten av sin födelsebygd. Nu är det slut med all deras säll- 
skaplighet, de älska ej besök utan vilja vara ensamma och för- 
driva, så vidt de förmå, alla främmande som komma inom det 
tämligen vidsträckta område av kärret, som de anse för sitt. 
Här anlägga de boet så snart gräs och buskar börja att grönska, 
på ett undangömdt ställe, och båda visa nu, så väl som under 
hela fortplantningstiden, en märkvärdig förmåga att hålla stället 
fördoldt, i det att de endast gå någorlunda synliga eller flyga 
opp på långt avstånd derifrån, men alltid förstå att i boets grann- 
skap springa krypande, smygande och gömda så att de ej synas. 
Boet är således ytterst svårt att finna, så mycket mera som det 
alltid ligger doldt på ett nära otillgängligt ställe, på en något 
torrare fläck eller tuva. Det är blott en föga urgröpt men täm- 
ligen stor bale, över en aln i diameter, löst sammanlagd av rig, 
strå, säv 0. d. Äggen äro 2, stora som gåsägg (nära 100 mm. 
långa), med matt yta, blekt gröngråaktiga med ljusbruna fläckar 
och streck, mest åt storändan. Det är (enligt Naumann) sanno- 
likt att båda makarne skiftesvis ruva äggen, och båda ha under 
fortplantningstiden en liggfläck på hvardera sidan om bröstbenet. 
Ungarne- sägas stanna en eller annan dag i boet och matas i 
början; men snart kunna de springa och söka sin föda. De vår- 
das likväl ömt av föräldrarna, men följa dem icke, utan ligga 
mycket stilla, tysta och tryckande sig vid minsta sken av fara, 
hvarföre de äro högst svåra, att finna. Först då de kunna flyga 
lemna de stället. Nu, då ungarne äro fullvuxne, pläga några 
familjer slå sig tillsamman och under en kortare tid dagligen 


flyga ut till sina betesplatser samt åter till det ställe där de till- 
bringa natten, hvilka ställen kunna ligga en eller flera mil åt- 
skilda. En sådan liten flyttning ses även stundom om våren. 

Under fortplantningstiden bada Tranorna i vattnet vid sitt 
hemvist och översmeta fjädrarne på rygg och vingar med den 
jernhaltiga dyen ur kärrets botten. Denna dy fastnar nu på de 
slitna fjädrarna och ger dem en mörkbrun färg med sträv yta, 
som dels går längre ned mot fjäderns rot, dels blott synes på 
en del derav, som ej varit betäckt av en följande fjäder. Men 
snart börjar ruggningen, då de -besmorde fjädrarne avfalla och 
ersättas av nya, som äro rena. Genom kemiska medel har det 
lyckats bestyrka färgens härkomst (hvarom se Meves, Vet. Ak. 
Ö. 1860, 218: Grus cin.). 

Det kan vara skäl att här till slut omtala en fabel som fått 
insteg i Europas fauna och ännu avskrives från det ena arbetet 
till det andra samt finnes berättad i de flesta, även nyaste över- 
sikterna av Europas foglar: att Grus pavonina L. från mellersta 
Afrika, stundom skulle förekomma i Europa, t. ex. på Sicilien 
och att den ”fordom varit allmän på Balearerna”, hvarföre hon 
till och med av BRISSON fått genusnamnet Balearica! — Anled- 
ningen härtill är den, att Prinrus (XI, Cap. 37) säger ”Naturen 
gav huvudprydnader (cirros) åt bhavsänderna, Hackspetten och den 
baleariska Tranan”. Dessa ord ansågos av ALDROVANDUS (i Ita- 
lien, på 1500talet) utvisa, att Plinius känt nyssnämnda art, som 
har en stor, ovanligt bildad tofs på huvudet, hvarföre han be- 
nämnde den Grus balearica Plinii, och utan att undersöka ha alla 
följande låtit narra sig härav. Men om man närmare tänker på 
Plinii nyss anförda yttrande så inser man lätt att han med sina 
”eirros” ej menat annat än en röd fläck eller prydnad på huvu- 
det, liksom hos Hackspettarna, samt att han fått veta, att en på 


320 VADARE. 


Balearerna fångad eller dödad Trana, som säkert icke varit annat 
än en vanlig, under flyttningen ditkommen 'Trana, Grus cinerea, 
haft röd hjessa. Plinius har nämligen, lika litet som Aldrovandus 
och Italiens, liksom Sveriges, Tysklands ete. invånare i allmän- 
het känt, att alla de Tranor som de i mängd se flyga över sig, 
äga samma prydnad. Hvilka havsfoglar (”Fulicarum genus”) Pli- 
nius menat, är obekant (Jämf. Sundevall, Thiere des Arist., 143). 


Synonymi. La Grue, Béelon, Nat. des Oyseaux, 1555, pag. 187; — 
Genus Grus Linn. S. Nat. 1735 et 1740; — Brisson, V, 374; — Ardew sp. 
IL. S. N. ed. V; — Ardea grus ed. X et seqq., Lath. etc. — Grus cinerea Bechst. 
N. G..D. — Naumann Vög. D. IX, 345; — Nilsson Orn. Sv. 1821: II, 34; 
— Skand. Fn. Ed. 3: II, 159; — Gerbe, Degland II, 274; — Radde, Ost- 
sibir. Vögel, 317; --- Jerdon Ind. III, 664; — Brehm, Il. Thierl. IV, 723. 


JUNGFRUTRANAN (Grus virgo L.), 48; — pl. LXX VII, fig. 4; ljus- 
grå med svart strupe; en stor hvitaktig tofs bakom hvardera ögat av långa, 
silkeslena, härlikt fördelade fjädrar. — Vingens bakre täckfjädrar ganska 
långa, räta men mjuka. Hjessan fjädrad, grå. Näbb kortare än huvudet. År 
betydligt mindre än vanliga Tranan: på en större hanne är vinglängden 500 
mm.; tarsen 185. Honan är nagot mindre: vinglängd 450, tars 170, men för- 
övrigt nära lik hannen. 

Bland de kända arterna av Traneslägtet är denna den minsta. Hon lik- 
nar nära vår vanliga art genom färg och totalutseende, liksom till hela sitt 
levnadssätt; men är väl skild från den genom de nyss anförda kännetecknen. 
Till vår fauna hörer hon visserligen icke, men hon anföres här emedan ett 
förvilladt exemplar erhållits i Nerike i Juni 1857. Hennes fädernesland är 
hela mellersta Asien ungefär till 50" lat., från gränsen av Mandschuriet (Dalai 
Noor, Pall.) och Mongoliet, söder om Baikal (Radde), — till sydöstra Ryss- 


lands stepper och (enligt Nordmann) ända till Bessarabien, men icke längre 


mot vester. "Södra gränsen för hennes sommartillhåll är mig obekant, men 
torde gissningsvis kunna antagas utgöras av Himalayabergen och sedan, åt 
vester, ligga mellan 30 och 40" lat.? Den i böcker vanliga uppgiften att hon 
skulle finnas i Turkiet synes ej vara bekräftad och i Grekland synes hon 
blott förekomma tillfälligtvis (enligt Linderm. 1860) eller kanhända i flytt- 
ningstagen från Sydryssland, tillhöpa med vanliga Tranor? I den övriga, 
största delen av Europa, ha blott några få, förflugna exemplar blivit sedda. 


— Deremot lärer hon till icke så ringa mängd om sommaren bebo södra delen 
av Tunis (det gamla Numidien) hvarifrån hon först fördes till Europa på 
1600talet och hvarifrån Riksmuseum fått 2ne exemplar, skjutna i April 1853 
av Med. D:r ÅBERG; samt södra delen av Algieriet, hvarest hon anföres av 
LOCHE. 

Vintern tillbringar denna Trana tillhopa med vår vanliga art i Indien 
samt vid hvita och blå Nilen. Båda arterna leva där sammanblandade, och 
de flytta nästan samtidigt. Av ett ställe som, efter NORDMANN Fn. Pontica, 
anföres av GLOGER i Cab. J. 1857, 106, synes det som om Grus virgo skulle 
flytta över Svarta havet, till och från Krim. Han såg nämligen i April 1836 
en flock av I1 stycken midt ute på detta hav. — Om denna arts förekomst 
i de egentliga Negerländerna (Sudahn) mot vester, känna vi ingenting; men 
nog synes det troligt att de som bebo södra Algieriet och Tunis, om vintern 
draga ned över öknen till Niger, Tsad o. s. v. — Uti det egentliga vestra 
Afrika: Guinea, Senegal etc. är Hon icke känd, men av den utmärkte resander 
LIVINGSTONE säges hon vara sedd ända ned vid Zambesefloden, 13—16? sydlig 
lat.! (enl. Hartlaub, Cab. Journ. 1861, 269). Man kan dock med skäl fråga 
om icke här ett misstag skett på den nära liknande och i den trakten vanliga 
Grus paradisea? 

Jungfrutranan flyger på samma sätt som den vanliga arten. Rangeringen 
i vinkel och vingrörelsen, ävensom lätet äro så lika hos båda arterna, att det 
fordras övning för att kunna åtskilja dem. Båda förtära alldeles samma sort 
födoämnen; men de skilja sig något till levnadssättet, i det att Jungfrutranan 
alltid väljer mera torra ställen och i synnerhet om sommaren blott vistas på 
stora, gräsklädda stepper, samt lägger sina ägg på mindre sumpiga, stundom 
på alldeles torra ställen. Förövrigt gäller om fortplantningen detsamma som 
anfördes under föregående art; men boens läge på det torra gör att de lättare 
finnas, hvarföre ungar icke sällan fås i södra Ryssland, Åven skall denna 
fogelart lätt fås att fortplanta sig i tamt tillstånd. 

Alla som sett denna Trana levande, så väl vild som tamd, äro ense om 
att på det högsta prisa hennes egenskaper. Hon är ännu mera lekfull än den 
större arten och behaget samt smidigheten i alla hennes rörelser tillhopa med 
hennes nätta, vackra figur och den vänliga förtrolighet hvarmed hon förstår 
att närma sig människan, eller särdeles dem hon känner, äro i sanning både 
förvånande och intagande. I dessa hänseenden överträffar hon sin större och 
nordligare samslägting och det är sannolikt till följe av detta fullkomnande i 
hennes beteende som de fleste skriftställare äro benägne att tillerkänna henne 
ännu högre förstånd eller själsförmögenheter än den andra arten. — Då de 
vilda Jungfrutranorna efter vårflyttningen kommit fram till sina sommarstatio- 


j 


TRAPPSLÄGTET. 521 


ner, vistas de (enligt Nordman) ännu en kort tid tillhopa i flock och, till och 
med sedan de åtskilt sig parvis för att börja fortplantningen, samlas de, vackra 
aftnar och morgnar på vissa, passande ställen på steppen, för att dansa och 
roa sig med gymnastiska övningar. De ordna sig då i en krets eller i två eller 
flera rader och äro snart i full dans under mångfaldigt växlande kroppsställ- 
ningar, med utbredda vingar, böjd eller sträckt hals och kropp, hoppande och 
figurerande omkring hvarandra, under det att några bland skaran anställa 
verkliga kapplöpningar från hvilka de tävlande återvända med långsamma, 
säkra steg, och allt detta med lust och gamman i all vänskap och fred. Detta 
torde vara ett slags lek, som tillhörer början av fortplantningstiden, svarande 
mot ÖOrrens lek och som i likhet med denna snart slutar sedan äggläggningen 
börjat komma i gång. Tama foglar äro färdiga att dansa och leka när som 
helst då de träffa sällskap som väcker deras uppmärksamhet. 

Det är dessa egenskaper som väckt alla beskrivares förvåning och av 
dem blivit på hvarjehanda sätt framställda. Fogeln blev först känd i Europa 
genom några exemplar som mot slutet av 1609talet kommo till Paris från 
”Numidien” (s. Tunis), och höllos levande vid slottet i Versailles, hvarest de 
fortplantade sig. De erhöllo där, för behaget i sina rörelser, namnet Demoi- 
selle de Numidie, och blevo utförligt beskrivna, med vidlyftig anatomi, av 
PERRAULT, 1 Hist. de P'Acad. III, partie 2: 1666—99. Han ansåg fogeln ha 
varit känd i Europa under forntiden och trodde att ARISTOTELES omtalat 
honom under namn av Ötus och Scops, som sägas vara ”efterapare och gyck- 
lare med mycket föränderliga ätbörder” m. m., samt att ”Otus har fjäder- 
tofsar vid öronen”; hvilket allt PERRAULT trodde ha avseende på hans De- 
moiselle. Likväl är det rätt tydligt att Aristoteles under de anförda namnen 
omtalat några slags Ugglor. Den av förutfattade åsikter förorsakade blind- 
heten gick så långt, att då Perr. hos Arist. fann uppgiften att Otus liknar 
Glaux (Ugglan), så gjorde han den alldeles förvända anmärkningen, att lik- 
heten troligen blott bestod i fjädertofsar vid öronen. Ej heller hade han 
märkt att Otus, Glaux och Scops av Arist. räknas till rovfoglarna (Gampso- 
nyches. — Vidare härom, se Sundev. Om Arist:s Djurarter, Vet. Ak. Handl. 
1861 — eller Thierarten des Arist. Sthm 1863 p. 97). — Annu besynner- 
ligare är att allt detta, som återfinnes hos Plinius och andra författare, utan 
undersökning blivit upptaget och efter Perrault hänfördt till Grus virgo, 
ej blott av BUFFON utan även av senare ornithologer och att man ännu 
i vår tid velat bibehålla namnet Scops för Jungfrutranan. Dock hade 
redan BELON (i art. Grand Duc och om Ugglorna) insett rätta betydelsen 
av Aristoteles ord, hvilket torde vara orsaken dertill, att Buffon i slutet av 
sin beskrivning om Demois. de Numidie tyckes framställa en riktigare åsikt. 


Svenska Foglarna. 


Men hvarken Beélon eller någon annan författare före Perrault har haft känne- 
dom om Grus virgo. 

I Indien säges denna Trana vara värderad dels såsom god stek, dels för 
falkjaktens skull, emedan hon förstår att försvara sig mot Falken med den 
skarpa och böjda inre klo som tillhör hela slägtet och sannolikt av alla ar- 
terne begagnas till försvar, samt dessutom genom sin vighet länge undgår 
hans förföljelse och således ger ett mycket njutningsfullt skådespel åt de flesta 
människor, som finna nöje uti att se huru det ena djuret kan plåga och för- 
störa det andra. 

Synonymi. Ardea virgo L. S. N. X (Edw. 134 et Alb. III t. 83); — 
L. XII (Briss. V, 388); — Lath. (Pl. Enl. 241 et Buffon, ex Perrault loco 
nuper cit.). --- Anthropoides! virgo Vieill. Diet. et Enc. 1141; — Bp. Csp. II, 101. 

Grus virgo Pall. Zoogr. II, 108 (Historia avis); — Wagl. Syst. sp. 2; 
— Temm. Man. IV, 367; — Naum. Vög. D. IX, 386; — Nordmann Fn. 
Pont. 267 (mores); — Nilss. Skand. Fn. II, 164; —- Autlirop. virgo, A. E. 
Brehm, Cab. Journ. plur. locis; pres. 1857, 86, — et Ill. Thierl. IV, 728; — 
Jerd. Ind. III, 666. 


Familien 2. Trappar (Otidinge) 


jämför förut, under Ördningens indelning, sid 304. 


7. TRAPPSLÄGTET (Otis L.). 


Slägtets kännetecken inses bäst av det som anföres på nyss- 
nämnda ställe. — Näbbet är kort och starkt med stora, avlånga 
näsborrar och tämligen stor munöppning: den är kluven långt 
bakom pannans fjädrar, vanligen ända bort under ögonens fram- 
del. — Stjerten består av 20 (eller något flera) breda pennor och 
är, hos en del arter, betydligt större än hos de flesta andra Va- 
dare. — HFötterne särdeles starka, men ej mycket förlängda: fot- 
leden (tarsen) som är helt och hållet beklädd med nätlikt för- 
delad hud, har knappt mera än + av vinglängden. Baktå saknas 
fullkomligt och de 3 framtårna äro kortare än hos andra Vadare: 


mellantån med klo blott hälften så lång som fotleden, eller än 
81 


VM VADARE. 


kortare. Hos Tranan och flera andra långbenta Vadare träffas 
väl samma längdförhållande; men då de ha betydligt längre tars, 
så blir även mellantåns längd större. Trapparnes tår äro tjocka, 
kantade av en bred fåll, vid roten förenade genom ett litet hud- 
veck. Klorna breda, utplattade, trubbiga, föga böjda. 

Den största egenheten i Trapparnes byggnad, som just nu 
under de sednare åren väckt en icke ringa uppmärksamhet, be- 
står i en för detta slägte alldeles egen, hudartad säck, som hos 
äldre hannar ligger fram uti halsen, utmed strupen och öppnar 
sig under tungan med en ganska vid mynning, men som icke 
alltid finnes. Den upptäcktes före medlet av 1700talet av J. 
DoucraAs i England, hos en hanne av Stortrappen, och omtalades 
först 1740 av ALBIN (uti: Birds III, 36); sedan bättre och med 
figur av EpbvArps (Glean. II, 73: år 1747). 
varit sedd och omtalad av Parras m. fl. och i synnerhet av 
BrLocH, i Berl. Gesellsch. Naturf. Fr. 1782, samt av NITSCH, i 
Naumanns Vög. D. VII, 10. En dylik säck omtalades dessutom 
hos en indisk art, Ö. nigriceps, av SYKeEs i Z. Pr. 1832, och hos 
den australiska (Ö. australis) av Burcrss i Z. Pr. 1855. — Men 
då YARRELL, i London, på 1850talet fick tillfälle att undersöka 
en i Zool. Garden död Trapphanne, och tillkallade 2ne andra 
zoologer, OWEN och MITCHILL, som voro interesserade av att se 


Derefter har den 


den märkvärdiga säcken, så fanns intet spår derav och ej. ett 
tecken till en öppning under tungan. Samma undersökning för- 
nyades sedan med lika liten framgång av YARRELL, ÖWEN m. fl. 
i England. Man må ej undra om ett tvivel tycktes börja uppstå 
derom, att de äldre zoologerna' sett rätt, eller sett med egna ögon. 
— Då gjorde A. NEWTon, föranledd av GLocErs föga passande 


utfall (i Cab. Journ. 1861, 153) mot Engländarnes fåfänga försök 


att finna säcken, en berättelse om allt som dittills var bekant 


om densamma och om de nyare försöken att finna den, hvilka 
ständigt misslyckats (Ibis 1862, 107; översatt i Cab. Journ. 
1862, 135). 
Bulgarien, hvarest Stortrappen är allmän, och hade till följd att 


Denna uppsats blev läst av M:r CULLEN, bosatt i 


han anställde undersökningar och förfrågningar hvilkas resultat 
publicerades i Ibis 1865, 143 och av FLowERr i Z. Pr. 1865, 747. 
Härav upplyses att en ganska stor säck, ända till 12 tum lång, 
med vid öppning, alldeles såsom förr varit beskrivet, verkligen 
finnes hos äldre hannar av Otis tarda, men blott under brunst- 
och fortplantningstiden, hvarefter den småningom blir mindre och 
alldeles försvinner (efter som det vill synas: genom samman- 
krympning, så att säckens botten slutligen kommer att ligga så- 
som slät hud under tungan. där, hvarest nyligen säckens mynning 
fanns). Detta framgår i synnerhet av den berättelse CULLEN 
meddelar av en Tartarisk jägare, som hade dödat omkring 100 
st. Trapphannar och i allmänhet undersökt dem, så att han noga 
kände till förhållandet. Denna uppgift vinner ny bekräftelse ge- 
nom MuriE som (i Z. Pr. 1868, 471) upplyser att en dylik säck 
finnes hos Otis kori i Sydafrika, samt att O. australis & under 
fortplantningstiden, i Maj och Juni, tidtals, då han ansättes av 
brunstighet, rätar upp halsen, utblåser övre delen av strupen, 
slår upp stjerten över ryggen, hvarjemte en säck bildas under 
nedre delen av strupen som hänger ned ett stycke mot marken, 
och att fogeln, sålunda utstyrd trippar omkring en stund under 
det han låter höra ett kuttrande läte, till dess paroxysmen går 
över. (En dylik brunstyttring beskrives även hos Stortrappen, 
och förekommer sannolikt hos alla arternas hannar). På samma 
ställe anföres att vi nu känna säckens tillvaro hos 5 arter av 
slägtet, nämligen de 3 här nämnda: O. tarda, kori och australis, 
samt dertill hos ÖO. nigriceps och O. tetraz. Densamme beskriver 


TRAPPSLÄGTET. | 323 


vidare säcken hos en 6årig O. tarda, med avbildning av öppnin- 
gen under tungan (Z. Pr. 1869, 141). 


Av ”Trappslägtet äro omkring 25 arter bekanta, hvilka alla 
tillhöra de mindre kalla slättländerna i gamla continenten, huvud- 
sakligen stepp och ökentrakterna i Afrika och Sydasien. De 
hålla sig alla till torr mark, utan att, såsom andra Vadare, söka 
kärr och moras. Deras föda utgöres av växter och frö samt små- 
djur. De springa starkt; flyga även rätt väl, men ogärna, lik- 
som Hönsen, hvilka de i många hänseenden likna. De likna hvar- 
andra mycket till färgen, som i allmänhet på översidan är gul- 
brun, fint spräcklig eller tvärfläckig av svart. -— Ehuru naturligt 
detta slägte är, förekomma dock betydliga olikheter i formen, i 
synnerhet uti näbb och stjert, hvilka, om man så behagar, kunde 
utgöra grunden för 3 eller 4 skilda genera; man har bildat 10 
sådana. Vi anföra här dessa olikheter blott såsom grund för 3 
avdelningar av slägtet: 


1:o. Arter med ganska kort näbb (3 av huvudets längd), som är kull- 
rigt med nedböjd spets; vid roten tjockare än tarsen och upptill beklädt av 
fjädrar ända fram över näsborrarna. Stjerten kort: betydligt kortare än halva 
vingen. — Hit höra blott 2 arter, båda europeiska och sedda hos oss: O. 
tarda; O. tetrax. (Egentliga Trappar: Otis L.). 

2:0. Arter med smalare och något längre näbb, som har tydligare av- 
skild spetshälft. Rothälften är nedtryckt, smalare än tarsen och blott bakom 
näsborrarna fjäderklädd. 

a) utan halskrage (halsens fjädrar tilltryckta, alla av lika form); en liten 
tofs i nacken, men ingen på hjessan. — Hit höra över 20 arter, av olika 
storlek, från Strandskatans till Stortrappens, de flesta från Afrika, isynnerhet 
det sydliga; några från Indien och en från Australien, men ingen enda tillhör 
Europa. (De utgöra slägtet Eupodotis! Less.). ; 

b) en rad fjädrar på halsens sidor långa, utstående, bida en krage. 


Hjessans fjädrar långa, hvita; stjerten lång: betydligt längre än halva vingen, 


rundad (Chlamydotis Less.) — Blott en art: O. houbara, med dess varietet 
O. macqueni. 


145. STORTRAPPEN (Otis tarda L.), pl. XLVI, fig. 1, 2; 
huvud och hals enfärgadt ljusgrå. — Kroppen är större än en 
Gås. &, vinglängd 600 mm., tars 150; 2, 460, 120. Rygg och 
vingar rödaktigt gulbruna, med tättstående svarta, bredare och 
smalare tvärband och fläckar. Buken hvit. Vingens större täck- 
fjädrar hvitgrå, hvaray större delen av vingen synes utåt hvit; 
men flygpennorna äro svarta, mot roten hvita. Stjertpennorna 
20 till 22 rödaktiga, vid roten bredt hvita, hvilken färg utåt till- 
tager, så att de yttersta alldeles sakna rödaktig färg. Alla äro 
1 spetsen hvita med ett svart tvärband, och alla, utom de yttersta, 
Iris brunaktig; näbb blekgrått; föt- 
Dunet mellan fjädrarna är blekt rosenrödt. 


ha ett svart tvärband mera. 
ter mörkgrå. 

På den äldre hannen bli fjädrarne vid sidorna av underhakan 
långa, smala, vackert glesstråliga, och stå ut under kinderna såsom 
ett skägg. — Märklig är den betydliga olikheten i könens storlek. 
Honan uppgives vanligen väga omkring 12 $; men hannen dubbelt 
så mycket eller ofta 30 och (enl. Naumann) ända till 38 «. Trapp- 
hannen är en bland de största kända foglar näst efter Strutsarna. 
Bland fogelns övriga egenheter kan anföras hans tunna, sköra hud 
och en obehaglig lukt, lik den av en Kråka, som envist vidhänger 
kroppen, även såsom stekt (Naum.). Detta är orsaken hvarföre 
Trappen av Plinius (på nedan anf. st.) säges vara: utdömd så- 
som föda: (”damnata in cibis”). 

Stortrappen, eller den egentlige ”Trappen, är sannolikt nu- 
mera icke att anse såsom en svensk fogel, men han upptages 
här, tills vidare såsom sådan, emedan han bestämdt uppgives ha 
varit det. Likväl känner jag inga andra uppgifter härom än den 
obestämda, men i östra Skåne nog vanliga sagan, att Trappen 
skulle finnas vid Åhus (SO. från Christianstad); hvartill kommer 


en mera bestämd uppgift av WALLENGREN (Briitzonen; Naumannia 


Ae VADARE. 


1854, 246) enligt hvilken denne fogel (under åren före eller om- 
kring 1860?) skulle ha förekommit icke så sällan nära hans hem- 
vist (öster från Christianstad) samt att han anses ha varit ännu 
allmännare på 1500talet, då godsägarne (till Trolle Ljungby?) 
anställde lönande hetsjakter på 'Trapp med vindthundar. Slut- 
ligen uppgiver NIL88on (i Sk. Fn. 1858) att fogeln ”för 60—70 
år sedan” träffades på Skanörs ljung och på Cimmeredmarken 
(troligen i sydöstra Skåne?). — Men då jag, sommaren 1832, 
under en fotresa i östra Skåne, söder om Christianstad, noga 
efterfrågade 'Trappen, erhölls blott den underrättelsen, att han 
visserligen berättades förr ha varit sedd i trakten av Åhus och 
det ej långt därifrån belägna Vidtsköfde; men att man nu ej på 
en längre tid sett honom där. — Härtill kan läggas att den förste 
som omtalat denna fogels förekommande i Skåne är RrErtzus (i 
Fn. Sv. 1800) utan att någon lokal uppgives. LIinnE kände ho- 
nom aldrig såsom svensk fogel, ehuru han under sin Skånska 
resa, är 1749, två gånger var i Christianstad och besökte de 
större Herregårdarna däromkring samt alla de ställen i hvilkas 
grannskap Trappen sedan uppgivits vara sedd, och överallt noga 
efterfrågade ortens märkligheter, samt dessutom erhållit uppgifter 
om Skånes naturprodukter av LECHE, som varit en god fogel- 
kännare och som väl tyckes böra ha hört något om Trappen, i 
fall denne verkligen då varit någorlunda allmän eller oftare jagad. 

Alla dessa berättelser sammanlagda synas mig sålunda kunna 
förstås, att visserligen en och annan Trapp tidtals, kanske med 
flera årtiondens mellantid, kommit över till Skåne och uppehållit 
sig 1 åkrarna på de ställen han funnit passande; till och med 
att en liten flock någongång kan ha inflyttat och hållit sig i flera 
år samt att möjligen ett eller annat par lagt ägg; men att de 
icke förökat sig, utan efterhand blivit förstörde eller fördrivne av 


jägare eller omkommit under svåra vintrar. Denna åsikt synes 
mig bekräftad genom det här, strax nedan, anförda förhållandet 
1 England. — Enstaka, förflugna exemplar ha dessutom blivit 
sedda vida omkring hos oss, såsom i Östergötland, vid Neder- 
luleå, hvarest J. Wahlberg år 1833 erhöll fjädrar av en Trapp 
som erhållits i den orten, hvilka nu förvaras på Riksmuseum; 
1 Finland 0. 8. v. 

Stortrappens egentliga hemvist kan anses inskränkt till de 
bördigare lågslätterna och steppländerna mellan 36 och 54? N. 
lat. i Europa och Asien, från England och Spanien till Dauurien, 
öster om Baikal; något litet sydligare i Asien än i Europa. Från 
detta stora område avgå dock först och främst alla hög- och 
bergländer, hvarest han aldrig funnits, såsom Schweitz och Böh- 
men, hvarest blott enstaka exemplar varit sedda; — sedan, flera 
lågländer, hvarest han är utrotad, såsom England. Enligt upp- 
oift 1 tidskriften The Field för innev. år 1871 (benäget meddelad 
av D:r Lindblad) har, ungefär sedan 1830, i England förekommit 
omkring ett exemplar hvart annat år; men under sistlidne kalla 
vinter har en större invandring skett utifrån, så att 8 å 10 exem- 
plar erhållits. Likså är han utrotad i Nederländerna, större de- 
len av Frankrike och Tyskland o. s. v. Allmän har han varit 
i Sachsen, och är det ännu i Polen, Sydryssland, Turkiet, Grek- 
land, Mindre Asien med Mesopotamien o. s. v. — I norra Afrika 
uppgives han blott förekomma tillfälligtvis och enstaka. Skåne 
torde ligga utanför hans egentliga område, eller åtminstone ha 
varit ett av hans nordligaste hemvist, enär de anförda ställena 


äro belägna omkring 56” lat. — Trappen undviker skog och 
buskmark, och vistas helst i sädesåkrar, bland högt gräs eller 
andra småväxter, såsom ljung, raps, potates o. s. v. — Han är 


icke fyttfogel; men liksom av de flesta andra stannfoglar slå 


TRAPPSLÄGTET. 325 


sig om vintern flera tillsamman i flock och stryka tämligen vida 
omkring så att de då kunna avlägsna sig långt nog från sitt 
hemvist; dock söka de icke efter ett blidare klimat. — Födan 
utgöres huvudsakligen av de gröna bladen eller stjelkar och 
frukter av lägre växter, allehanda frö och mogna frukter samt 
insekter, mask o. d. Dessa sednare utgöra ungarnes föda, först 
uteslutande, sedan allt mera blandade med växter. — 'Trappen 
är en i hög grad skygg och listig fogel, som väl förstår att be- 
dömma hvilka. personer eller andra levande varelser, som äro 
honom skadliga eller icke, och som förstår att med skicklighet 
undgå jägarens anslag, hvarföre han är svår att erhålla, även i 
de orter där han är allmän. — Efter förnyade förföljelser lemnar 
han snart för alltid den trakt där han varit bosatt. Han lärer i 
synnerhet rätta sig efter den utmärkt starka syn hvarmed han, i 
likhet med de flesta foglar, är begåvad; men enligt av NAUMANN 
anställda iakttagelser skall han ha tämligen svag hörsel, så väl 
som lukt. — Man har uppgivit att Trappen bäst kunde jagas 
med vindthundar, som oförmodadt släppas på honom och taga 
honom under språnget, innan han hinner flyga opp. Detta är 
en gammal saga, som i något annan form återfinnes hos XENO- 
PHON (Anab. I, 5). 
hvarest fogeln ej förr varit utsatt för förföljelser och man till- 


Sannolikt har det lyckats på något ställe 


fälligtvis kommit honom nära; men Naumann förklarar bestämdt 
att detta endast kunnat ske med (yngre) exemplar, på hvilka 
vingarne tidigt en vintermorgon, efter regn och derpå följande 
stark frost, varit av isen så hopfästade att de ej hastigt kunnat 
utvecklas, samt att detta verkligen en och annan gång skett i 
Sachsen, då jägaren känt fogelns nattstation och iakttagit till- 
fället vid passande väderlek, som dock sällan inträffar. Denna 
hetsjakt med hundar omtalas (enligt uppgift av D:r Lindblad) 


Svenska Foglarna. 


såsom en fabel av Howard Saunders, i en uppsats uti The Field, 
4 Febr. 1871, om Trappen i Spanien, hvarest han är allmän. 
Trappen behöver annars ej springa innan han lyfter sig opp 
över marken, utan är genast i full flykt efter ett eller två språng 
med fötterna.  Anmärkningsvärdt är att vingskjutna ”Trappar 
sägas icke begagna sin stora förmåga att springa för att und- 
slippa faran, utan snarare sätta sig till motvärn. 
Fortplantningsdriften yttrar sig tidigt på vären, i Tyskland 
redan i Februari, då hannarne bli oroliga, ströva omkring och 
börja slåss sinsemellan. De krumma sig och uppblåsa halsen, 
slå upp stjerten i hjul och trippa omkring honorna, ofta med 
nedfällda vingar, såsom Kalkontuppar, då de låta höra ett kutt- 
rande, svagt läte, hvilket är det enda som höres av äldre 'Trap- 
par; eljest äro de beständigt stumma. I Mars eller April skilja 
de sig parvis, men det tyckes ej vara avgjordt att de verkligen 
leva i engifte. Honan ruvar ensam i 30 dygn på äggen, som 
läggas nästan på bara marken, bland högt gräs eller i en sädes- 
åker. De äro vanligen blott 2, mindre än gåsägg och mera run- 
dade, blekt grågröna, dunkla, med ljusbruna fläckar. Ungarne 
skola först efter ett par dygns förlopp kunna springa och sjelve 
söka föda; modern framlägger i början födan åt dem och vårdar 
dem med största ömhet på samma sätt som Rapphönshonan. 


Synonymi. Otis Aristot.; — Aves quas tardas Hispania appellat, Plin. X, 


, 22 (29); — Östarde, Béelon, Oys. 235; — Otis tarda L. S. N. X, 154 (Edw. 


73; Alb.; Dodart); — XII, 264; (non in Fn. Sv.); — Lath.; — Retz. Fn. 
Sv. 203 (1800); — Nilsson, , Orn...Sv. IL :p. 1; — Skand. En. Ed, 3, 115; — 
Holmgren Handb. II, 759; — Naumann Vög. D. VII, 12; — Nordm. Fn. 
Pont. 223; — Gerbe, Degland Orn. Eur. II, 95, Outarde barbue: — Yarrell 
Brit. Birds 1856, II, 428. 


Anm. Av synonymien inses att namnet ”tarda” härstammar från Pli- 
nius, som uppgiver att Trappen så kallades i Spanien, hvarest han då, såsom 
ännu, var allmän. Det synes mig knappt troligt att detta namn är det latin- 

82 


326 VADARE. 


ska ordet ”tarda” (trög, långsam) som blivit användt för en så skygg och 
rörlig fogel, hvilken både springer och flyger väl; utan det tyckes vara sanno- 
likare att ”tarda” hos Plinius är ett, kanhända stympadt namn, som fogeln 
haft hos någon del av Spaniens infödingar, möjligtvis av celtisk stam och som 
kan stå i sammanhang med det fransyska Ostarde (Béelon), nu sedan början 
av 1700taiet Outarde, och med det engelska Bustard, hvilket väl sannolikt är 
detsamma som de av C. Gessner anförda Gustard och Bistarda. Att dessa 
namn skulle vara sammandragningar av ”Otis tarda” synes ej troligt, då detta 
namn först bildades av Linné 1758. Uti äldre skrifter förekommer blott ett- 
dera av namnen Otis och tarda särskildt, eller ”Otis s. tarda”. Nu för tiden 
kallas Trappen i Spanien: Abutarda eller blott Butarda, enligt den nyss nämnde 
Saunders, som anser detta namn vara en förändring av: Avetarda. 


LILLA TRAPPEN (Otis tetrax L.) 49. — PI. LXXV, fig. 1, 2 
Storleken som vanliga tamhöns; inga långa fjädrar på halsens sidor. Hannen, 
vinge 240 mm.; tars 68. Huvudet gulbrunt, svartfläckigt; rygg och vingar 
utåt ljust brungula, tätt vattrade med finare svarta, vågiga tvärstreck och 
prickar; buken hvit. Halsen upptill blågrå, sedan svart, med en sned, på 
strupen nedstigande, hvit ring upptill och ett något bredare hvitt tvärband 
nedtill. Bakhalsens svarta fjädrar hos äldre hannar långa, bildande en slags 
mahn. Handpennorna svärta, mot roten hvita; armpennorna och de större 
täckfjädrarne till större delen hvita. Stjertpennorna: de flesta gulbruna, svart- 
spräckliga med 3 smala svarta tvärband; de yttre hvita med 2 och de yttersta 
med blott ett svart tvärband. Dunet, i bottnen av fjäderpälsen, skönt rosen- 
rödt. — Honan lika stor som hannen; till färgen lik honom men med grövre 
svart vattring; halsen ljust gulbrun, svartprickig, med små ljusa, avlånga, 
svartkantade fläckar längsåt fjädrarna, utan långa nackfjädrar. — Ung hanne 
mer eller mindre lik honan. (Om formen, se förut sid. 323, 1:0). 

Denna arts fädernesland är södra Europa, norra Afrika, (Algier, Tunis) 
och vestra mellersta Asien (Tartariet, Caucasien; men icke Sibirien eller In- 
dien och ej långt åt öster), eller ett område, ungefär mellan 33 och 479 N. 
lat. (något nordligare i Frankrike) från Atlantiska havet till och med landet 
öster om Caspiska havet (möjligtvis till högländerna öster om Aral?). Al- 
män är han i Spanien, s. Frankrike, s. Italien, Sardinien, Algieriet, Grek- 
land (Helias) och Turkiska länderna, sydligaste Ryssland med Krim och i 
Caucasien. — Han uppgives väl i de flesta av dessa länder flytta bort om 
hösten och återkomma om våren, vid någorlunda bestämda tider; men han är 
dock lika litet flyttfogel som Stortrappen. Han blott strövar AM ne åt alla 
håll, ännu mera än denne, om vintern, och förirrar sig dervid ofta, så att 


exemplar tidtals förekommit i alla kringliggande länder. LINNÉ upptog ho- 
nom såsom funnen i Sverige; Riksmuseum äger en hona, dödad i Helsingland 
i Dec. 1840 och en från Upland, Maj 1804, och flera äro kända. I England 
äro några, och i Tyskland än flera exemplar erhållna, men märkligt nog, lik- 
som hos oss, blott honor eller yngre hannar. De äro mest funna om vintern, 
då de stryka omkring. 

Till levnadssättet liknar han ganska nära den föregående, är skygg och 
listig såsom denne; slår sig ihop flockvis om vintern; springer starkt och fly- 
ger väl, men vanligtvis blott lågt och ej långt. De som träffas ensamme trycka 
sig vid fara, liksom hönsen. Fransyska namnet är Cane petiére, hvilket lärer 
betyda: fält-and (Anas campestris, cane = and). Ett bevis att man där länge 
känt fogelns slughet, är det som redan berättas av BELON, att man om bak- 
sluga menniskor säger att de likna Småtrappen (”font la cane petiere”). 

Synon. Otis tetrax Linn. X (Albin. Belon); — Fn. Sv. n:o 196; — 
Naumann V. D. VII, 52; — Degl. Gerbe, Eur. II, 100. — Tetrax campestris ! 
Steph. 


HÄALSKRAGETRAPPEN (Otis houbara Gwm.), pl. LXXV, fig. 3. — (Kän- 
netecknen, se förut, sid. 323, 2:0o, b). — Vinglängd: A 360 mm.; tars 90. — 
Av de långa, mjuka fjädrar, som sitta i en rad på hvardera sidan om halsen, 
och bilda en krage, äro de övre svarta, de nedre hvita. Pannans och hjes- 
sans fjädrar långa, mjuka, hvita; de kunna uppresas såsom en kam långs 
hjessan. Rygg och vingar blekt gulbruna, fint vattrade med svarta punkte- 
rade vågiga streck, som midtpå de större fjädrarna äro gröfre och där bilda 
3 å 4 mörkare fläckar. Stjerten blekt gulbrun, svartprickig, med 5 blågrå, 
svartkantade tvärband och hvit, svartprickig ända. — Honan är något mindre 
och mattare färgad; förövrigt lik hannen. 

Denne är en äkta ökenfogel, som tillhör sandöknarna i norra Afrika och 
Arabien. I Algieriet lärer han blott bebo sandtrakterna söder om Atlas. I 
södra Europa färekomma blott spridda exemplar, då och då. 

I de sandiga trakterna uti NV Indien (Pendsjeb och omkring Indus- 
floden) samt i Afganistan och södra Persien finnes en högst närslägtad fogel, 
O. macqueenii, hvilken av somliga anses för en varietet av O. houbara och 
icke alltid lärer vara rätt tydligt skild därifrån, då båda äro något föränder- 
liga, men som vanligen är något större (7 vinglängd 400; t. 100 mm.) och 
i synnerhet skiljer sig genom hjessans hvita fjädrar, som äro i ändan och 
midtåt svarta. Den svarta vattringen på de övre kroppsfjädrarna är finare 
med mera tydliga fläckar; flera stjertpennor på hvardera sidan ha blott 2 blå- 
grå tvärband; på en elle två finnas 3 sådana och på några, de mellersta, äro 
de helt kölen svartgrå. — Aven denne skall ha blivit funnen i Europa, t. 0. m. 


HÖTTRING. BYTA 


ett exemplar i England. Hos oss har endera av dessa foglar visat sig. Ett 
exemplar hade nämligen i Februari 1847 blivit skjutet vid Solberga på Öland, 
av Handl. LOVÉN, som tillvaratog några fjädrar derav, och skänkte dem, ge- 


nom fr MEVES, till Riksmuseum, hvarest de nu förvaras. Deras teckning 


står så midt emellan den på motsvarande fjädrar hos Musei exemplar av O. 
houbara och O. macqueenii, att det ej med säkerhet kan avgöras hvilkendera 
formen de tillhört. 

Synon. Otis houbara Gm. — Lath. — Temm. Man. — Naum. V. D. 
Otis macqueenirz Gray & Hardw,. Ind. Ill. — Jerdon, Ind. III, 612. 


Familien 3. Brockfoglar (Charadriinze). 


Se förut, Vadarnes allmänna indelning sid. 304: Cohors 2, Fam. 3. 
— Om namnet ”Brockfogel”, sid. 301. 


8. HÖTTRINGSLÄGTET (Strepsilas IL). 


En liten men fullständig baktd finnes, hvars klo räcker till 
marken. Nöäbbet något kortare än huvudet, rakt, från midten 
svagt uppåtböjdt; småningom avsmalnande från roten till spetsen: 
ändstycket (framom näsgroparna) icke utsvällt, på ändan ned- 
tryckt, trubbigt. — Underkäken är något tydligare uppåtböjd än 
den övre. Vingen lång, spetsig med första pennan längst. Sista 
(10de) handpennan något kortare än längsta handtäckfjädern, som 
räcker jämt till halva vingen; första armpennan ännu något kor- 
tare; de övriga gradvis längre; 12te 138de längst: (18 finnas). 
Fötter medelmåttiga med de tre framtårna åtskilda vid roten; 
tarsen framtill beklädd med tvärsköldar, förövrigt med nätlik hud. 
Stjert svagt rundad med 12 i ändan rundade pennor. 


Om namnet Höttring, se förut, sid. 303. 


146. HÖTTRINGEN ($Strepsilas interpres), pl. XXXVII, fig. 6, 
gammal & i sommardrägt; — brokig av svart, hvitt och, hos de 


äldre, rödaktigt: strupen upptill (underhakan) alltid hvit. — Hela 
den av vingen betäckta bakryggen hvit, med en svart fläck över 
stjertroten. Buken hvit. Stjerten svart med bred hvit rot och 
hvita ändar; sidopennorna hvita; hos de äldre med blott en svart 
fläck, hos de yngre med ett bredare svart tvärband, före ändan. 
Handpennorna svarta, vid roten hvita. Armpennorna och de 
störste täckfjädrarne till större delen hvita. — Vinglängd 150 
mm.; tars 25; mellantå med klo 25; stjert 58. Storleken varierar 
något, men ännu mera färgen. 

Gammal hanne i vårdrägt: huvud och bakhals hvita; hjes- 
san svartfläckig; underhakan och en stor fläck vid näbbroten 
hvita, åtskilda och bredt omgivna av svart. Strupen svart, fär- 
gen nedtill utbredd åt sidorna. Rygg och vingar svarta med en 
stor rödbrun fläck midt på framryggen, en ännu större på hvar- 
dera skullran, och en lika stor, lång, snedt ställd, på vingtäck- 
Näbb svart; fötter röda. 


Honan lika stor som hannen, med mindre rena färger; hu- 


fjädrarna. 


vudet gråaktigt, fläckigt; det rödbruna på rygg och vingar bilda 
blott mindre och spridda fläckar; det svarta mindre begränsadt. 

Något yngre hannar likna honan och båda könen ha såsom 
yngre mera grått och svartbrunt samt mindre rödbrunt. Ungar 
(i första drägten) äro på hela övre sidan svartgrå: hjessan smuts- 
orå, mörkfläckig: ryggen svartaktig med fjädrarnes sidokanter 
ljusa, utan rödaktigt. Den svarta teckningen på huvud och hals 
blott otydligt antydd av grått. 

De äldres vinterdrägt, som anlägges ganska tidigt, redan i 
Augusti, saknar rödaktig färg och liknar ungdrägten, men är 
mindre fläckig; hos många blott med smala, ljusa kanter på ving- 
täckfjädrarna; varierar för övrigt efter åldern. Den utvisar tyd- 


ligen att fogeln ruggar både höst och vär. 


328 VADARE: 


Ehuru oansenlig denne fogel kan synas, så får han dock en 
stor märkvärdighet derigenom, att han är den fullständigaste cos- 
mopolit i hela fogelskaran, och sannolikt i hela djurverlden, samt 
är i detta hänseende jämngod med människan; ty han finnes ut- 
spridd kring hela jorden; men i alla klimat blott vid havs- 
kusterna, rundtomkring verldsdelarna, och ingenstädes rätt all- 
män. Namnet Höttring, hvarom vi talat förut, sidan 303, är så- 
ledes högst betecknande, då det utmärker hans vistelseorter, över- 
allt i verlden där, hvarest Havstång (Hötter) uppkastas på stran- 
den. Han tyckes ej någonstädes uppehålla sig regelbundet inne 
uti fastlandet, vid floder och sjöar; men under flyttningen från 
Ishavet till sydligare kuster måste dock flera exemplar årligen 
fara tvärt över både Europa, Asien och Nordamerika och man 
Dock 
träffas han blott sällan, emedan han flyger starkt och behöver 


finner honom då stundom i "Tyskland, Schweitz m. m. 


troligtvis blott en eller annan gång stanna för att hvila en stund 
under resan tvärt över en verldsdel, men uppehåller sig ej längre. 
Riksmuseum äger ett exemplar från Wisconsin, vid sjön Michigan 
i Nordamerika, skjutet mot hösten av en där bosatt Svensk, Hr 
Kumlien, och i Afrika är han funnen, följande Nilfloden, i Sen- 
naar samt, av Kirk, vid Nyassasjön nästan midt i Afrika. — 
Såsom häckfogel är han dock vida mindre utbredd och synes 
vara inskränkt till de båda kontinenternas nordliga kuster. Han 
finnes häckande på Island, Shetland och Orkneyöarna (sannolikt 
även i norra Skottland?), på Jutland och Danska öarna, samtliga 
kusterna omkring Östersjön, Sveriges vestra och hela Norriges 
kust, samt vidare Rysslands och Sibiriens nordkust samt Nova 
Zemlia (Baöär), (Kamtschatka? enl. Pallas) och vid Ochotzka havet 
(på ön Schantas, 55” lat., Middend.). Det nordligaste ställe hvarest 
han funnits häckande var vid Taimyrfloden i Sibirien, omkring 


75? lat, där Middendorf träffade både gamla, med ägg i Juni, 
Juli, och årsungar, hvilka alla flyttade bort omkring den 10 Au- 
gusti. Av den något otydliga framställningen ser det ut som 
om en del skulle haft sina ruvningsställen flera mil från havs- 
kusten; även på Island skulle han, enligt Faber, häcka på höj- 
derna, längre från havet (månne en egenhet för den högre norden ?). 
På Spetsbergen erhölls, 1868, ett exemplar, som nu finnes på 
Riksmuseum i Stockholm, och fogeln lärer vara sedd där en 


gång förr av Prof. Newton; men det är ovisst om han kan före- 


komma häckande därstädes. — I Amerika häckar han vid kusten 
av ishavet, i Hudsons bay och på Grönland, men jag finner ej 
gränserna åt N. och S. uppgivna; sannolikt äro de dock någor- 
lunda lika med dem i gamla continenten (55” till något över 70”?). 

På alla andra ställen tyckes det som om denne fogel alle- 
nast skulle förekomma kringstrykande under flyttningstiderna och 
om vintern. Åtminstone är detta med säkerhet förhållandet i 
Europa: vid kusterna av Holland, England, Frankrike och Spa- 
Ävenså vid Afrikas nord- 
kust och vid Röda havet. Vid Svarta havet visar han sig i April 
och October (Nordm.). 


öarna 0. SS. 


nien, samt vid hela Medelhavskusten. 


På kusterna av Indien, China, Sundiska 
v. förekommer han ej sällsynt om vintern, liksom 
långs efter Afrikas båda sidor. Museum äger flera exemplar i 
vinterdrägt från Sydafrika och ett från en av Moluckiska öarna, 
alla dödade under vår vintertid. Även på Australien samt ända 
ned på Van Diemens land är han (enligt Gould) icke rar vid 
samma årstid och i vinterdrägt, och han är funnen på flera bland. 
öarna i alla delar av Polynesien, alltid under nordens höst 
eller vintertid. — I Amerika förekommer han, under norra he- 


mispheerens vinter, i Vestindien och utmed kusten, ända ned i 


Chili. 


HÖTTRING. 329 


Flere av de sydliga ländernas faunister ha framställt den 
förmodan, att Höttringen skulle fortplanta sig inom deras områ- 
den, emedan man där funnit exemplar i högtidsdrägt, men utan 
att kunna med säkerhet uppgiva någon häckningsort. 
Layard om BSydafrika. 


Så tror 
Jerdon menar att fogeln väl kan fort- 
planta sig i norra Indien och Gould säger detsamma om norra 
Australien; men båda erkänna att han icke häckar i dessa län- 
ders sydligare delar, hvarest blott förekomma årsungar eller gamla 
i vinterdrägt. Det är dock högst osannolikt att denne nordlige 
havskustfogel skulle häcka midt inne i Asien uti Himalaya eller 
Nepal, över 100 mil från havet, eller i det heta, Nordaustralien, 
helt nära 2equator. Säkert ha de där funna exemplaren i hög- 
tidsdrägt varit gamla foglar; dels sådane som anlagt denna drägt 
före avflyttningen mot norden om våren, dels sådane som i Au- 
Att han skulle 


häcka på Canariska öarna och Balearerna, såsom varit uppgivet, 


gusti flyttat hemifrån utan att ännu ha ruggat. 


är påtagligen orätt. 

Höttringen lever mest familjevis, 1 små flockar av några 
stycken som följas åt och uppehåller sig endast på fast, sandig 
eller stenig mark. På de ställen hvarest han vistas längre tid, 
avlägsnar han sig icke från hafskusten och icke långt från öppna 
havet. Han går således ej långt in i Norriges djupare fjordar, 
t. ex. i Christianiafjorden, blott till Dröbak (Collett). Man kan 
såsom säkert antaga att han blott går så långt inåt som han fin- 
ner uppkastad havstång eller andra havsväxter och däribland 
finner de smådjur som tjena honom till föda. Dessa torde mest 
bestå av små Crustaceer och snäckdjur, som sökas bland tången 
och under små stenar. Även uppgives han förtära insekter och 
deras larver, mask o. d. Näbbets egna form tyckes dock antyda 
någon betydlig egenhet i födan. — Vid kusten är han livlig och 


Svenska Foglarna. 


lättrörlig, springer och flyger lätt och starkt och är ganska skygg; 
men de som träffats inuti landet, såsom i Tyskland, sägas vara 
dumma och lätta att komma åt, liksom främmande för stället. — 
Han låter ofta höra sitt läte, som är starkt och hvisslande, van- 
ligen först långsamt, sedan hastigare upprepadt, såsom: kiih! 
kih!... kikikikik! och under fortplantningstiden ett hastigt upp- 
repadt: kittiri tittiri tittiti tittiti...! — Om våren kommer han 
sent till häckorten, ej förrän fram i Maj och, till de nordligaste 
ställena, i början av Juni. Fortplantningsbestyret börjas då strax 
och i Juni månad läggas de 3 å 4 äggen i en liten grop på 
torra, något upphöjda ställen, med underlag av blott några på 
stället växande grässtrån, stundom under en liten ljungvippa eller 
enebuske. De äro blekt grönaktiga med bruna eller svarta pric- 
kar och fläckar samt, såsom vanligt, ganska olika till utseendet. 
Ungarne kläckas i Juli och förstå genast att vid fara trycka sig 
till marken, då de äro ganska svåra att finna; men stället hvarest 
de ligga förrådes av föräldrarna genom dessas alltför mycket 
yttrade ömhet och ängslan. I början eller medlet av Augusti äro 
de flygfärdiga då de genast avflytta mot söder. Fogeln dröjer 
således endast 3, eller blott 23 månader på sin sommarstation 
och får derigenom så mycket längre tid att stryka omkring i syd- 
ligare trakter, hvilket gör att han där förekommer allmän och 
torde ha föranledt gissningarna att han skulle fortplanta sig i 
söder. 


Synonymi. Tringa interpres L. X (It. Gottl.; Edw. 141); — Strepsilas 
(interpr.) Illiger, Prodr. 263; — Naumann V. D. VII, 303; — Degl. Gerbe 
II, 154. — Sir. collaris Temm. Man.; — Nilss. Sk. Fn. II, 151. — Morinella 
collaris Meyer & Wolf Taschenb. 


Anm. Utom denna arten finnes en, blott till färgen skild form eller 
varietet, som tillhör vestra kusten av Nordamerika: Strepsilas melanocephalus 
Vig. — Baird, N. Am. 702. Den skiljer sig från den förra blott genom mör- 

33 


330 FÅ - VADARE. 


kare, nästan svart och knappt fläckig färg på översidan och mörkare, gul- 
aktiga fötter. Riksmuseum äger 2ne exemplar, från Qvadra och Aleutiska 
öarna, båda i vinterdrägt, som båda ha hela strupen, ända till näbbet (såle- 
des även hakany svartgrå. 


9. VIPESLÄGTET (Vanellus Linn.). 


Baktån liten, upplyftad, så att klon knappt räcker till mar- 
ken. Vingen bredare, trubbig, med- första pennan kortare än 
2 och 3. 

Näbbet är, såsom på de följande, något kortare än huvudet, 
rakt, smalt, med ändstycket (framom näsborrarna) tydligen ut- 
svällt och kullrigt, samt något trubbig, rundad spets. Fötterna 
medelmåttiga; tarsen är framtill beklädd med 2 rader stora fjäll 
som likna tvärsköldar; på sidorna och baktill med nätlikt delad 
hud. Framtårna vid roten förenade av hudveck; det yttre större. 
Stjerten alldeles tvär, av 12 trubbiga pennor. Vingarne äro väl 
så långa som hos de flesta andra Snäppartade foglar (se sid. 
304, Cohors 2), men skilja sig deruti, att de äro rundade och 
breda. Hos vår art är första vingpennan lika med den 6te; 2 
och 3 längst; sista handpennan och första armpennan betydligt 
längre än handtäckfjädrarne, som räcka någorlunda jämnt till 
vingens halva längd (vingen 220 mm.; handtäckfjädrarne 117: första 
armpennan 137). Vingen får härigenom större bredd. 

Vidare utmärka sig dessa foglar genom en ganska lång och 
nästan trådsmal tofs i nacken, bestående av något flera än 20 
smala fjädrar, som äro rännformiga och omfatta hvarandra täm- 
ligen fast; 6 till 8 av de mellersta äro längst; de övrige grad- 
vis kortare. Denne tofs är till sin form alldeles egen för Vipe- 
slägtet; han föres icke nedfälld, utan är alltid rätt bakut sträckt 
med uppåtböjd spets (ss. figuren). 


Anm. Den hos oss förekommande arten står alldeles ensam genom sina 
bredare och mera rundade, oväpnade vingar samt kortare fötter; men i de 
varmare climaten i både nya och gamla continenten samt i Australien finnas 
tämligen många arter, som ganska mycket närma sig till Vipan, både i form 
och levnadssätt, och utmärka sig genom samma larmande, skrikande anfall 
mot dem som komma nära äggen eller ungarna, samt lika uppmärksamhet på 
faran som hos vår Vipa, hvarigenom de varna andra foglar och bli besvärliga 
för jägaren. Dessa arter skulle rätt väl kunna föras till samma slägte (Va- 
nellus) hvilket ock blivit försökt av några få ornithologer; men de skilja sig 
tydligen genom längre fötter samt smalare, mindre rundade vingar (första 
pennan = 3 eller 4). De flesta bland dessa ha vingleden väpnad med en 
stark, spetsig tagg eller sporre, såsom V. cayanensis i Sydamerika, som har 
lång tofs såsom Vipan; andra sakna tofs (såsom V. albicapillus i Afrika), 
eller ha i stället stora hudflikar på ansiktet (V. lobatus, goensis, tricolor 
i Ostindien); eller sakna alla dessa tillägg (V. gregarius i mellersta Asien). 
Andra sakna baktå och ha ingen eller blott liten tofs; dels med vingsporrar 
(V. spinosus, speciosus m. f.); dels utan dem (V. coronatus), alla i Afrika. — 
Samtliga dessa arter äro huvudsakligen bildade såsom de av nästa slägte. 
Vår Vipa skiljer sig mest derifrån; de övriga närma sig, genom spetsigare 
vingar, brist på baktå m. m. småningom till sl. Charadrius, hvarföre flera or- 
nithologer, t. ex. Wagler, ansett dem alla böra sammanföras dermed, då Vipan 
far namnet Charadrius vanellus, hvilket kan vara ganska riktigt. Andra bilda 
deremot en lång rad skilda slägten av dessa arter, hvilket även kan försvaras, 
enär inga naturliga gränser finnas om man blott antager 2 å 3 eller 4 släg- 
ten. Då likväl alla mellanformer saknas hos oss, så bli slägtena Vanellus och 
Charadrius i vår fauna väl åtskilda och väl begränsade. 


147. VIPAN (Vanellus cristatus), pl. XXXVI, fig. 1, s; — 
grönaktig, undertill hvit med en stor svart sköld framom bröstet 
och rödaktig undergump. | 

Hanne i vårdrägt: huvan med tofsen och ansiktet samt hela 
strupen, från näbb till bröst, svarta. Huvudets och halsens sidor 
hvita med ett svart streck under ögat. Rygg och vingar brun- 
aktigt gröna med en stor, violettglänsande fläck på skullran. 
Buken hvit; undergumpen brunröd. Vingpennorna svarta; de 3 


eller 4 första med lång, blekgrå ända. Stjerten från roten, till 


hälften hvit, sedan svart med hvit ändkant; sidopennorna hvita 
med blott en svart fläck. Näbb svart; ben rödgrå; iris brun. 
Tofsen blir stundom ända till 100 mm. lång. Vinglängd 220 
mm.; stjert 115; tars 46; mellantå med klo 34. — Honan är 
föga mindre, med något orena färger och kortare tofs. — Ung 
fogel i första drägten, med utsvällda tarser, har rygg och ving- 
fjädrarna med en helt smal, svart, ytterst hvitaktig, ändkant; 
strupen upptill smutshvit; tofsen kort o. s. v. — De äldres vinter- 
drägt igenkännes likaledes genom upptill hvitaktig strupe; en 
hvitaktig ändkant eller liten fläck på rygg och vingfjädrarna. 
Vipan finnes allenast i gamla continenten, men hon är ut- 
bredd över en ganska stor del derav. Såsom häckfogel tyckes 
hon dock vara inskränkt till en lång, smal sträcka, ungefär 
mellan 50 och 60” lat., genom hela Europa och Asien. Hos oss 
finnes hon ännu allmän på hvarje sumptrakt eller torvmosse i 
de södra, föga skogiga landskapen, med Öland och Gottland; 
men antalet minskas alltjämt, efter som kärren uttappas och 
odlas. Norrut avtager hon betydligt, men förekommer dock här 
och där genom hela Götaland, allmännare mot vestra sidan, samt 
ända upp i södra Värmland, Nerike och Upland. Spridda exem- 
plar äro sedda vid Gefle och ända till Hudiksvall. — I Norrige 
skall hon vara ganska allmän i landets sydligaste del samt ett 
stycke upp åt vestra kusten, hvarest hon, liksom många andra 
foglar, går vida längre åt norr än i Sverige till följe av det 
mildare klimatet. Hon uppgives nämligen förekomma ända till 
ön Smölen (63+4” lat.), i skärgården utanför Trondhjem. -— I det 
övriga Europa är hon häckfogel: på Irland och i hela England 
samt åt norr t. o. m. på Shetland (omkr. 61” lat.); vidare i Holland 
och nordligaste hörnet av Frankrike (50"), större delen av Tysk- 


land (men ovisst huru långt mot söder), Danmark, Finlands syd- 


VIPA. 133 


kust samt i Ryssland, mot norr, till Ladoga (60). — I Asien 
vistas hon ungefär mellan samma gränser som i Europa, eller 
sannolikt något sydligare, genom hela Tartariet och södra Sibi- 
rien. Hon är allmän i Dauurien, öster om Baikal, och finnes 
ända till kusten vid Ochotzka havet och i Amurlandet. 

Söder om dessa trakter blir Vipan allmän höst, vinter och 
vår, då hon utflyttar från häckningsområdet. Hon uppehåller sig 
då i särdeles stor mängd uti Holland liksom i södra England 
och visar sig talrik, i flockar, över hela Frankrike, Spanien, 


Italien och Grekland, samt i Algieriet och vid Röda havet samt 


mera enskild i Egypten; men icke rätt långt ned åt Afrika. Till 
och med i södra Rysslands stepper (46 —47"), som alldeles sakna 
kärr, är hon allmän den kallare årstiden. Det är sannolikt blott 
under denna tid som hon är ymnig i Ungern, men jag finner ej 
närmare uppgifter häröver. Man vet att Vipan uti södra Asien 
besöker China om vintern och troligtvis är det endast då som 
hon förekommer i Japan. Att hon då infinner sig i Persien följer 
av sig sjelft. Men uti Indien skall hon, enligt detta lands fau- 
nister, endast förekomma i nordvestra hörnet (Pendjeb, 30—35"” 
lat. samt i Cashmir, strax norr därifrån och de tillägga att hon 
där fortplantar sig samt att man funnit ägg av henne (Jerdon, 
III, 644), hvilket, i fall det icke beror på ett misstag, synes 
vara en betydlig anomali. 

Vipan är en av de foglar, som på flera sätt ådrager sig upp- 
märksamheten. Alla hennes rörelser äro lätta och behagliga; 
hon springer sällan fort, men alltid med en viss ädel hållning, 
med vågrätt kropp och tillbakadraget huvud, hvarvid tofsen ej 
litet bidrager att öka anseendet. Mest utmärkt är dock hennes 
flykt, särdeles under fortplantningstiden och så länge ägg eller 
små ungar finnas, då man i sanning under långa stunder kan 


Sö2 VADARE. 


finna nöje uti att blott betrakta den. Båda makarne anfalla 
då hvarje: ankommande djur eller menniska och flyga tätt om- 
kring dem, beständigt skrikande med sitt vanliga läte: ki-vitt! 
ki-vitt!, tydligen i avsikt att skrämma eller locka bort den främ- 
mande. Ingen annan fogel förföljer med sådan ihärdighet en 
människa eller ett. större djur, eller vågar sig så ofta och så nära 
intill dem. Det är i synnerhet hannen, som under denna tid, på 
ett beundransvärdt sätt tumlar om i luften och gör de mest för- 
vånande vändningar. Men han flyger ofta på samma sätt om- 
kring sin hona och i närmaste grannskapet, under det hon ligger 
på äggen, utan att någon främmande visat sig, blott såsom en 
förlustelse eller för att behaga sin maka, hvarunder han oav- 
brutet låter höra några egendomliga, starka läten, som äro olika 
med det vanliga och slutas med ett dovt urr! urr! samt andra 


ljud som tyckas vara bildade mellan vingpennorna. De utgöra 


en slags sång, som endast tillhörer hannen vid denna tiden, un-- 


der det han flyger på nämda sätt, men aldrig höres vid andra 
tillfällen, eller av honan. 

Med undantag av fortplantningstiden är Vipan ganska skygg 
och svår att komma nära. Hon är utmärkt slug och förstår rätt 
väl att bedömma hvilka djur eller personer som kunna vara far- 
liga. Liksom flera andra foglar, igenkänner hon skjutgeväret 
och skiljer väl mellan en beväpnad och en obeväpnad person 
eller mellan arbetsfolk och dem som se mera misstänkta ut. I 
grannskapet av sitt hemvist anfaller hon dristigt de större foglar 
som äro farliga för hennes ägg eller ungar, såsom Kråka, Fisk- 
måk, Glada, Musvåg m. fl. och fördriver dem genom sina envisa 
anfall, men låter dem vara i fred som ej äro farliga, t. ex. Gäss. 
Visar sig deremot en större Falk eller en Duvhök, så känner 
hon sin underlägsenhet och flyr. 


Vipans föda utgöres allenast av små djur: daggmask, snig- 
lar, insektlarver och allehanda insekter, genom hvilkas bortploc- 
kande hon gör nytta, liksom Charadriusarterna. I åkrar söka 
de blott mask, aldrig säderkorn eller brodd; Vipan förtär icke 
vegetabilier. Såsom fången skall hon dock lätt vänja sig vid 
bröd och hvarjehanda sorter föda, samt bli ganska lätt tam och 
tillgiven dem hon lär känna. Det uppgives att hon i hönsgården 
gerna vill tillvälla sig ett förmanskap bland höns och andra 
tamfoglar. 

Om vintern och under hela den tid som ej upptages av 
fortplantningsbestyret, stryker Vipan omkring i större flockar, 
inom hvilka ingen viss ordning iakttages. Dessa flockar samlas 
om hösten, före avflyttningen, och tåget sker både då och om 
våren, nästan blott om dagen, sällan på natten. De uppehålla 
sig om vintern på ganska olika ställen; så väl på torra fält 
som 1 sumpiga orter, men aldrig i skogstrakter eller bäskmark. 
Vipan undviker till och med högt gräs, hög ljung o. d. och 
kommer aldrig in bland vass eller i åkrar med uppvuxen säd. 
Vid alla årstider söker hon dock att vistas någorlunda i grann- 
skapet av vatten, såsom pölar och torvgravar, kärr eller små 
lugnt flytande åar, som hon gärna vill besöka på aftnarna och 
där hon gärna vadar och plaskar; men hon ses sällan vid större 
sjöar eller floder med sandiga stränder och uppehåller sig aldrig 
vid havsstranden. 

Om våren ankommer Vipan ganska tidigt, eller näst efter 
Lärka och Stare som pläga vara de tidigaste flyttfoglarna. I 
södra Sverige ser man henne vanligen i Mars, men ock ofta i 
Februari då vintern är blid; något senare i de mera nordliga 
landskapen. Men hos oss plägar ofta, eller nästan de flesta åren, 


en så kallad wipevinter, med snö, yrväder och stark frost, in- 


VIPA. 


träffa i slutet av Mars eller i April, sedan Viporna äro komna, 
då de lida betydligt, både av kölden och ännu mera av brist på 
föda, och omkomma i mängd i fall kölden räcker länge. Denne 
eftervinter märkes mest i de sydligaste landskapen, hvarest den 
oftast följer på ett långvarigare blidväder, hvarunder flyttfoglarne 
börjat komma”). 

Sedan Viporna om våren kommit till häckningsorten, och vädret 
blir mildare, åtskiljas flockarne parvis och söka sig kläcknings- 
ställen i den trakt där de förr bott eller äro födda. De leva i 
engifte ända till dess ungarne äro flygfärdige; men ovisst är 
huruvida förra årets makar åter förenas; detta är till och med 


333 


liggande lemningarna av en Lärkas eller Piplärkas bo från förra 
året. Äggen äro 4, ljust grönbruna med täta svartbruna fläckar, 
med slätt skal och dunkel, glanslös färg; åt ena ändan coniskt 
smalare, dock mindre så, än de flesta Snäppors ägg, och om- 
kring 50 mm. långa; de ligga alltid med de smala ändarna till- 
hopa, och återläggas så i fall de kommit i oordning; — honan 
lemnar ej boet derföre att någon vidrört äggen utan att skada 
dem. Vanligtvis bli Vipäggen bortplockade för att ätas, kokta 
eller i form av pannkaka och man får på somliga orter höra att 
denna spis botar fräknar; på andra ställen försäkras det att den 
förorsakar samma hudåkomma; men när äggen blivit borttagna 


knappt troligt, emedan de olika könen komma i skilda flockar: 
hannarne komma några dagar före honorna. 


måste modren värpa ånyo, då hon, stundom vid första, men sä- 
kert vid andra omvärpningen, blott lägger 3 eller t. o. m. endast 
2 ägg. 
ännu en gång kunna lägga 2 ägg, men dermed är förmågan för 
året slut. Imellertid gör äggens bortplockning och deras förstö- 
ring av rovdjur, att ägg ofta träffas ganska sent, eller ännu in i 
Äggen läg- Juni månad. 
gas 1 April eller Maj, på ett torrt ställe inom kärrtrakten eller 


De bosätta sig en- 
dast på sumpiga ställen eller på ängar med vattenpölar eller gropar, 
och helst på torvjord. Då de börja sin hushållning, om våren, 
är gräset alltid kort, och de trivas alltid bäst på betesmarker, 
hvarest det fortfarande förbliver så; men om det tillväxer och 


Om de borttagas 3 gånger, så torde väl somliga honor 


blir högt, så lemna de platsen så snart de kunna. Honan ruvar ensam, enligt Naumann, 1 16 dygn; 
om hannens beteende och sysselsättning under denna tid ha vi 
förut talat. 


modren föda åt dem; men det lärer icke dröja över ett par dygn 


ängen, uti en liten, rundad, föga djup grop med underlag av Ungarne kunna strax löpa, och snart framlägger 


några grässtrån. Stundom ligga de på en tätare och bättre lagd 


bale, då man kan bli frestad att tro, att honan begagnat de kvar- innan de sjelve kunna söka den. Vid fara förstå de ända från 


") Om flyttfoglarnes ankomst och orsakerna dertill äro de aldra oriktigaste begrepp rådande. Det är en vanlig tro, som årligen plägar upprepas i våra tidningar i anledning 
av flyttfoglars ankomst, att desse kunna förespå väderleken, så att deras tidiga ankomst bebådar en tidig vår o. s. vy. Detta inträffar visserligen stundom; men de ofta påkommande 
vipevintrarne utvisa dock att foglarne icke äro bättre väderspåmän än de större, ”tvåbenta och ofjädrade djuren”. Det är klart att fyttfoglarne endast rätta sig efter väderleken i den 
trakt, hvarest de tillbringa vintern och att de begiva sig åstad norrut då där blir så varmt att deras hemflyttningsdrift uppväckes; men om den väderlek, som skall följa, veta de intet, 
och aldra minst kunna de känna huru vädret skall bli på den ort dit de ämna sig för att tillbringa sommaren. — Likså är det en vanlig tro, att ”flyttfoglarne, då de om våren träffa 
på kallt och svårt väder, återvända” söderut, till sina vinterstationer, och man har till och med fått veta, att de även i detta fall äro väderspåmän, så att: ”när de återvända blir efter- 
vintern långvarig, men när de stanna kvar, går den snart över”. Det är dock ganska tydligt att de, sedan de en gång framkommit till sina häcknings-orter, alltid stanna kvar, till dess 
- ruggning och andra omständigheter mot hösten uppväckt driften att flytta mot söder; men att de, då svårt vinterväder inträffar, krypa undan och gömma sig där de finna något skydd, 
mellan stenar eller buskar, eller i snön, och att de, i fall ovädret räcker länge, dö av svält och köld eller borttagas av rovdjur (räv, vessla, hök m. £fl.), och således tyckas ha dragit 
bort, eller ”återvändt”. I fall vädret snart blir bättre, komma de åter fram levande, då det synes att de ”stannat kvar”. Under flyttningsresan kunna de visserligen genom svårt väder 
bli länge uppehållna eller, såsom nyss nämndes, förstörda, men icke återvända de då heller mot söder. | u 
ö 


Svenska Foglarna, 


304 VADARE. 


början att trycka sig emot marken, då de äro vida svårare att 
finna än äggen. Vid 2 veckors ålder börja de få fjädrar och 
efter ännu 3? veckors tid äro de flygfärdiga: hos oss vanligen i 
början eller medlet av Juli. Så snart ungarne kunna flyga slå 
de sig tillsamman i flock med andra. FEöräldrarne åtskiljas och 
undergå ruggning i Juli-—-Augusti, samt sälla sig till andra floc- 
kar, hvilka sedan stryka omkring någon tid, och avflytta från 
landet i September — October. 


Synonymi. Vanellus, Antiqv. (Albertus magnus; Gessn., Aldrov. etc. 
— Capella, Bélon (ex Gaza) et plur. antiq. 


Vanellus L. 1735; — Briss. 1760; — Van. cristatus Mey. et Wolff Vög. 


D. 1805, et Täsohent 1810; — Bechst. V. D. IV, 346 (1809); — Temm. 
Man. — et rec. — Nilss. Fn. 3, II, 145. 
Iringa vanellus L. X et XII; — Gm; — Lath. 


Charadrius vanellus Pall. Zoogr.; — Wagl. Syst. sp. 1; — Naumaun V. 
D. VII, 269. 


10. PIPARESLÄGTET (Charadrius &L.). 


Näbb kortare än huvudet, med utsvälld, kullrig och något 
hög ändhälft, samt rät, något avrundad spets (fullkomligt såsom 
på Vipan). 
Höttringens). 


Vingarne med första vingpennan längst m. m. (såsom 
Baktå saknas, eller är ganska liten. 


Slägtets naturenliga fördelning är följande: 


1:o tarserne framtill beklädde med 2 rader större fjäll (såsom de före- 
gående. — Eudromias Boie). 
1. Char. morinellus L. bröstet rödbrunt. 


2:0 tarsernes hud både fram och baktill fint nätlik; översidan svartaktig 
med små, tättstående, rundade, ljusa fläckar i öde olse och tvärbandad 
stjert, som är föga rundad och betydligt kortare än halva vingen. (Charadrius 
L. 1735—1766). 

2. Ch. squatarola (L.) gråhvitfläckig, med liten baktå. 
3 Ch. pluvialis L. (ex Antiq.) gulfläckig, utan baktå, 


3:0 mindre arter med tarshuden fram och baktill nätlik; översidan grå- 
aktig, ej fläckig; med ett bredt hvitt halsband, som omfattar bakhalsen; stjer- 
ten starkare rundad, hvit med ett bredt svart tvärband; något längre än 
halva vingen. I väårdrägten: med svarta och hvita band över pannan och 
förbi ögat. (Egialitis Boie; Sandrullingar). 

4. Ch. hiaticula, näbbrot och ben höggula; alla vingspolarne midtpå, ett kort 
stycke, hvita. 

5. Ch. minor, näbb mörkt; 
övriga svartaktiga. 

6. Ch. alexandrinus, näbb och fötter mörka; första vingspolen hvit; de övrige 
blott midtpå hvita. 


fötter ljusare gula; första vingspolen hvit; de 


Av denna fördelning synes, dels att baktåns när eller från- 
varo är av ringa betydenhet bland de små Vadarna; dels, att den 
sista lilla gruppen, som kallas Sandrullingar, är genom färgen 
tydligt skild från de övriga. 


Om slägtets och arternas svenska namn, se förut, sid. 302. 


148. FJALDPIPAREN (Charadrius morinellus L.), pl: XXXVII, 
fig. 1. — (Kännetecken, se under slägtet, sp. 1.). 
i vårdrägt: översidan mörkt gulgrå, utan fläckar; de yttre ving- 


Gammal fogel 
fjädrarne mörkare med bleka kanter. Huvan svart, framtill med 
täta, grågula långsstreck. Ett band över ögat, kring nacken, 
hvitt. Framhalsen av ryggens färg, men upptill hvitaktig, något 
fläckig, nedtill begränsad av ett smalt, hvitt, framtill svartkantadt 
tvärband. Buken (bröst och mage) rödbrun; bakåt, midtpå svart. 
Vingpennor svarta; den första med hvit spole. Stjert gulgråaktig, 
mot ändan svartaktig med bred, hvit ändkant, utom på de mel- 
lersta pennorna. Näbb svart, tämligen kort och knappt tjockare 


än tarsen. Ben gulgrå. Iris brun. 9: näbb fr. pannan 18 mm; 


vinge 150, stjert 70; tars 33; mellantå med klo 23. 


Hannen är något mindre, men har nästan längre tars, tår och 
stjert, samt mindre rena färger. — Detta senare gäller även om yngre 


PIPARESLÄGTET. 330 


honor. — Fogeln i höst- eller vinterdrägt någorlunda likadan, men 
hela översidan, med huvudet upptill, mörkare, med blekt rödgrå 
fjäderkanter; framhals gulgråaktig, otydligt brunfläckig. Buken 
hvitaktigt rödbrun, bakåt med mage och undergump hvit. Ban- 
det framom bröstet synes knappt, — Unge i första drägten mest 
lik de äldres vinterdrägt, men är mera fläckig och har ännu ble- 
kare, hvitaktig, framtill gulgrå buk. 

Denne fogel fortplantar sig på de ödsliga högslätterna, Fjäl- 
den, över trädgränsen, i norden, och sannolikt endast där. Han 
förekommer på dessa ställen långs åt Norrige ävensom inåt Sve- 
rige, och ända upp i Finmarken; ävenså på fjälden i Sibirien, 
ända upp i Taimyrlandet (75” lat.), och där, icke i låglandet. I 
Sajanska berget, samt ännu något östligare fjäld (s. om Baikal, 
v. p. 50” lat.) fanns han häckande av Radde vid 7500 till 10000 
fots höjd, och han anländer till dessa orter mot slutet av Maj 
eller i början av Juni. — Han fortplantar sig även på höga bergs- 
trakter i norra England, t. ex. nära Carlisle och vid Keswick, 
samt på många ställen i samma trakt (541—55" lat.), hvarest 
höjderna blott ha omkring 2 å 3000 fot, men likväl äga hela 
naturen av fjäld, samt i Skottland och på Orkneys. På Sude- 
terna (mellan Schlesien och Böhmen) har Gloger funnit honom i 
mindre antal häckande; men mera ovisst är det om han före- 
kommer i andra, sydligare bergländer och uppgifterna att han 
skulle häcka i låglandet, i Holland, Schlesien o. s. v. äro sannolikt 
oriktiga. — Från häckningsorterna avflytta de flockvis redan i 
slutet av Augusti och i September, mot söder, och träffas om 
vintern i södra Europa och norra Afrika, ända nedåt Nubien. 
I Indien tyckes han ej vara känd, men väl i Persien. 

Under flyttningen uppehåller Fjäldpiparen sig tämligen länge 
på vissa trakter som han tycker om, men tyckes följa helt olika 


vägar höst och vår. Till Skandinavien inflyttar han om våren, 
mest genom Holstein och Jutland, i April, Maj, samt därifrån 
över Kattegat till södra Norrige, näst öster om Lindesnäs, på 
hvilken sträcka han blott sällan ses under höstflyttningen (från 
senare delen av Augusti till i October). Då tyckes tåget gå 
östligare, och han träffas stundom långsåt Sveriges vestra kust- 
land, samt infinner sig i mängd på vissa sträckor av Sachsen 
(i Anhalt, t. ex. nära Köthen, enligt Naumann), hvarest sällan 
någon synes under vårflyttningen. Mera sällan kommer han åt 
östra sidan av Sverige; dock äger Museum ett par, skjutna i 
Södermanland, i Maj 1832 och en från Lycksele den 2 Juni 1834. 
— Under alla årstider vistas denne fogel på torr, föga beväxt 
mark, aldrig i sumpar och sällan vid vatten,. samt endast på 
större öppna fält. Under flyttningen och hela vintern lever han 
Han är i allmänhet föga skygg och icke listig, 


såsom en följd derav att han så litet får göra bekantskap med 


i mindre flockar. 


människan och lära att akta sig för faran. — Lätet säges vara 
föga starkt, men behagligt skärrande, icke skrikande; man har 
sökt återgiva det med: drrrr! eller diirrrr! drriit! kirby! o. 8. v. 
och vid uppflygandet: dyrrr dytt dytt. Födan utgöres mest av 
insekter: särdeles skalinsekter (Coleoptera), Gräshoppor och Fjäril- 
larver, hvilka jag sjelv funnit, jämte Elater-larver, i magen på 
det enda exemplar jag skjutit. 

Till sina ödsliga, för de flesta andra varelser otrevliga hem- 
bygder, hvarest snö ses under hela sommaren, anländer Fjäld- 
piparen i Maj eller Juni, då fortplantningen snart börjar; men 
han vistas där blott 23, högst 3 månader. Äggen äro blott 3 
och likna Vipägg, men äro mindre och ej så coniska, nästan 
rent ”äggformiga”. De läggas 1 en föga utgrävd håla på marken, 
med underlag av något litet lav, ty gräs är i dessa trakter rart, 


d30 VADARE. 


och båda föräldrarne sägas ruva dem skiftevis. Flera par bo 
vanligtvis nära tillsamman och fogeln är i allmänhet ganska säll- 
skapslik och fredlig. Kort efter sedan ungarne blivit flygfärdige 
Ruggningen sker tidigt. I England upp- 
givas de äldre vara i full ruggning i Juli, på fjäldet, nyss un- 
garne äro kläckte; i Tyskland har deremot Naumann funnit dem 
rugga under flyttningen, i Augusti och början av September. 
Synonymi. Morinellus Gessn.; Aldr. — Charadrius morinellus L. et omn. 
— Yarrell Brit. B. ed. 3; II, 484; — Naumann. V. D. VII, 163. — Löwen- 
hjelm V. A. H. 1843, 400. 


avflytta de mot söder. 


140. KUSTPIPAREN (Charadrius squatarola L.), pl. XXXVI, 
4: OGrdå brockfogel, Char. helveticus”); höstdrägt. — (Jämför 
slägtets fördelning, sid. 334, 2do). 
eller mindre hvitaktiga fläckar och tvärbandad stjert; de långa 


Upptill mörkgrå med mer 


fjädrarna i armhålan svarta. En baktå finnes, som är fullständig, 
med både tå och klo, men så liten, att klon icke räcker till mar- 
ken. Näbbet är något större än på de övriga arterna, föga kor- 
tare än huvudet och vid roten tydligen tjockare än tarsen. -—- 
Näbb från pannan 25 mm.; vinge 195; stjert 85; tars 45; mel- 
lantå med klo 33. & och & lika stora. 

Äldre fogel i högtidsdrägt. Huvudets sidor med hela strupen 


och bröstet svarta; pannan, och en bred rand omkring den svarta. 


färgen, hvita; buken bakåt hvit. Översidan svartgrå, med tätt 


stående rundade, smutshvita fläckar. Bakryggen med hvita tvär- 
fläckar och stjerttäckarne nästan rent hvita, hvarpå fogeln under 
flykten lättast skiljes från följande art. Stjerten hvit med svart- 
grå tvärband: på mellanpennorna, 1 yttre fanet 5 å 6; i det inre 
3 å 4; på sidopennorna smalare eller biott små fläckar. 
pennor svarta, spolen midtpå hvit. 


rena färger. 


Ving- 
Honan har något mindre 


Den om hösten, vanligen i Juli, Augusti, anlagda wvinter- 
drägten är ganska olik. Undersidan är hvitaktig, med strupen 
tätt fläckig av svartgrått. Översidan svartgrå, fläckig och bak- 
till hvit, ungefär som om sommaren; men fläckarne, som i början 
äro blekt gröngula, utblekna snart till smutshvitt, och förändras 
frampå vintern genom fjädrarnes slitning i kanten, så att de bli 
ofullständiga. Ving- och stjertpennor qvarsitta sedan våren och 
äro oförändrade. — Denna drägt bibehålles till på våren, då den 
nya högtidsdrägten erhålles genom fullständig ruggning i April, 
Maj och början av Juni. — Ungarnes första drägt liknar nära 
de gamles vinterdrägt, men bibehåller en gröngulåktig anstryk- 
ning tills den i Augusti fälles och ombytes. 

Kustpiparen, som fått detta namn i böcker, men av jägare, 
för sin likhet med följande art både i utseende och levnadssätt, 
varit kallad Grd brockfogel, är hos oss ganska sällsynt och ses 


blott under flyttningstiderna (Maj, Juli, Augusti), oftast vid havs- 


kusten, men ock stundom om hösten inuti landet, såsom i Nerike, 
enl. Löwenhjelm, vid Mälaren m. m., enl. Lindblad. Han är an- 
nars funnen i jordens flesta länder, nästan såsom Höttringen, men 
överallt mindre allmän. — Inom Skandinavien tyckas ägg eller 
ungar ännu ej vara funna, men fogeln är sedd på flera ställen 
uppå fjälden, midt under sommaren, såsom i Norrige, vid Nord- 


kyn (Malm); Ostfinmarken (Nordvi) samt, inom svenska gränsen, 


enligt Löwenhjelm, på Sulitjelma (67”) och Alkavare (674). Dess- 
utom visar dess förekommande i södra Sverige och Norrige under 
flyttningstiderna, t. o. m. ej sällan om hösten, att han måste år- 
ligen om sommaren fortplanta sig norrut. Fogelns bo och ägg 
tyckas endast vara funna av Middendorff på bergen i Taimyr- 
landet (74 och vid Boganida, 71” lat.) i Juni; men hans före- 


kommande nästan överallt söderut visar att han måste fortplanta 


X 


PIPARESLÄGTET. Sot 


sig på flera ställen i Sibiriens högalper. Nästan likadant är för- 
hållandet i Nordamerika, hvarest han midt under sommaren är 
sedd i nordligaste delen (pelsländerna) samt på Grönland. Dock 
uppgives han vara funnen häckande i Juni av Richardson (Par- 
ry's 2d Voy.) på halvön Melville strax norr om polcirkeln, och av 
Ross (2d Voy.) på ett par andra ställen vid ishavet. Möjligtvis 
kan orsaken att han så sällan är funnen häckande vara, dels 
hans utomordentliga skygghet, även vid boet, samt förväxling 
med Ljungspolen, dels hans mindre allmänna förekommande. 

Under flyttningen och om vintern är denne fogel sedd, utom 
Skandinaviens fastland, på Danska öarna, i Jutland mest om vå- 
ren (Naum.), längre ned åt Europas yestkust, höst och vår; midt 
i Tyskland (Sachsen, Naum.), vid små saltsjöar, om hösten, sällan 
på våren, men alltid flyttande om hösten mot vester, mot havs- 
kusten, om våren mot öster, kommande därifrån! — I England 
och Irland" skall han: icke vara så sällsynt och även ofta till- 
bringa vintern; man anser honom där fortplanta sig norrut, i 
Skottland eller på Feröarna. — 
samt i alla delar av södra Europa utmed havskusterna, i små 
flockar; ävenså här och där i Afrika, ärda ned till sydspetsen 
(Port Natal, 20 Oct. Wahlberg), samt i Asien: Indien, Java, 
Borneo, Japan, Amurlandet. I Amerika flyttar han nedåt Förenta 
Staterna och förekommer om vintern i Vestindien (erhållen från 
S:t Barthelemy, av D:r Goös, sedan min Avhandling om Vest- 
indiens foglar, i V. A. Ö. 1869, var tryckt), samt ända ned i 
Chili. 

Liksom samslägtingarne är han sällskapslik och lever flock- 
vis, om vintern vanligen tillhopa med andra, både större och 
mindre Vadare; men han är mera skygg än de flesta andra. — 
Lätet är, liksom det av följande art, långdraget och låter ängs- 


Svenska Foglarna. 


Under vintern träffas han spar- 


ligt, men det är något finare och vanligen tvåstavigt, ungefär 
såsom tu-vyh! eller hu-tih! (Löwenhjelm) eller tli-e-ih (Naum.), 
och om våren skall han stundom låta höra ett mera sammansatt, 
”Jodlande” läte (Naum.). — Födan är densamma som Vipans eller 
Ljungspolens. — Fogeln vistas, höst, vinter och vär, på tämligen 
torr mark eller fasta stränder, ej på dyig jord och ej på ljunghedar 
(Naum.). — Äggen beskrivas och avbildas av Middendorff såsom 
lika Vipans, men oftast större (54 mm. längd) och mera coniskt 
utdragna (således nära lika dem av Ljungspolen); längden skall 
variera mellan 356 och 48 mm. De äro 4 och läggas i Juni, pa 
marken liksom de nämnda arternas. 


Synonymi. Pardalus'Gessn. (ex Aristot.); — Pluvialis cinerea Aldrov. 
et plerisq. Patrum c. Raio; — Pl cin., Squatarola Venetiis dicta, Willough.- 

Tringa squatarola! ad BI UNG ( Will.; hiemalis); — L. XII, et — 
Fn. Sv. — Vaneilus squatarola Bechst. V. D.; — Charadrius squat. Naumann 
V. D. VII, 249; — Middend. Reise, Vögel, 290; tab. 19 p. I (ovum). 

Iringa kliva L. XII (estiv.; ex Briss. V, 107 Vanellus helv.); — 
Char. helv. Nilss. Fn. 3: Il, 140; — Holmgr. Handb. II, 777. — Squatarola! 
helv. Bonap. Amer. 

Vanellus griseus Gmel. (ex Briss. V, 100; hiemalis). 

Van. melanogaster Bechst. V. D. IV, 357; — Nilss. Orn. Sv. 

Van. varius Bechst. 1. c. 365. (ex Briss. V, 103, hiemalis). 

Squatarola! einerea Flem. (ex antiq.); — Yarr. Brit. B. II, 511. 

Char. hypomelanus Pall. Zoogr.; — Ch. hypomelas Wagl. Syst. 

Kustpipare, Lindblad, Jäg. Förb. Tidskr. 1870, 127 och i synnerhet 169 
(med underr. av Löwenhjelm). 

I fall man vill, enligt antaget bruk, troget följa Linnés nomenclatur, så 
är artnamnet squatarola det rättaste, såsom det äldsta. Men då det är ett 
nyare italienskt fogelfängarenamn, som både är fult och illa passar bland 
latinska termer, hvilket Linné upptagit emot egna principer, och det senare 
av honom sjelv, efter Brisson antagna namnet, helvetica, såvida är orimligt, 
att fogeln blott tillfälligtvis blivit funnen i Schweitz, där han är vida säll- 
syntare än i alla de kringliggande länderna, så skulle det kunna anses för 
rätt att, efter de engelska faunisternas föredöme, begagna det äldsta och hos 
de gamla ornithologerna allmännast använda artnamnet: cinerea (Char. cine- 
reus), hvilket dessutom är karakteristikt för arten. 

85 


338 VADARE. 


150. .LJUNGSPOLEN (Charadrius pluvialis 1L.), pl XXXVI, 
fig. 2 sommardrägt; fig. 3 vinterdrägt. Mörkgrå, tätt gulfläckig. 
(Se förövrigt slägtets fördelning, sid. 314). 

Hanne i sommardrägt: hela översidan svartgrå med små rundade, 
gula fläckar, som sitta många tätt tillhopa, i kanten rundtomkring 
hvarje fjäder; på vingtäckarna äro de något gråaktiga. Huvudets 
sidor, strupe och buk rent svarta, överallt omgivna av ett bredt 
rent hvitt band, som även går över näbbroten kring pannan. 
Stjerten svartgrå med V. p. I smala, smutshvita tvärband, som 
ofta äro ofullständiga på inre fanet. Vingpennorna svartgrå med 
ett kort stycke midtpå spolen hvitt. Näbb svart; fötter gulgrå; 
iris mörk. Näbb från pannan 22 mm.; vinge 185; tars. 40, mel- 
lantå med klo 32; stjert 80. — Honan liknar hannen, men har 
mindre ren drägt; båda variera något, och ungefär lika, till stor- 
(Vingen stundom blott 180). 


Vinterdrägten har intet svart på undre sidan: buk och under- 


leken. 


haka hvita; strupe och bröstets framdel ljusgula med små, tätt- 
stående mörkgrå fläckar. -Halsens baksida och ryggens fläckar 
klarare gula än i sommardrägten. — Ungen i första drägten, nära 
lik vinterdrägten; igenkännes på de utsvällda tarserna. 
Vinterdrägten erhålles genom fullständig ruggning vid häck- 
ningsorterna, i Juli —Augusti, och under flyttningen, då först 
vingpennorna ombytas; dock successive, så att vingen alltid är 
brukbar. 


ter, utbleknar den gula färgen något och, liksom hos alla Vadare 


Längre fram på vintern, i synnerhet uti varmare trak- 


som ha ljusa fläckar i fjädrarnes bräddar, slitas dessa fläckar 
mera än bräddens mörka delar; dock förbliver färgen hos. euro- 
perska exemplar alltid gulaktig, även på bakhals och strupe. — 
Sommardrägten anlägges även under flyttningen, i April —Maj, 
då vingpennorna ej ombytas; först av de gamla, senare av de 


yngre. Endast hos gamla hannar blir den fullständig, 1 Juni, 
vid kläckningsorten, men. fortfar blott en kort tid (högst: 3 .å:4 


veckor) att vara det, då höstruggningen börjar. Honorna och de 


yngre torde knappt någonsin ha fullständig sommardrägt...-«. 


Denne fogel är utbredd. över hela jorden, lika vidsträckt som 
Höttringen; men han: är dock något olika i de skilda.verlds- 
delarna, så att man derefter antagit 3ne skilda arter, hvilka dock 
tyckas övergå i hvarandra och: blott torde böra: anses för varie- 
teter eller racer av samma art. | Hi 

a) Den europeiska: racen har de långa, smala fjädrarna i 
armhålan (under vingen) rent hvita och är, såsom nyss anfördes, 
i vinterdrägten, alltid tydligt gulfläckig, och gul: på halsen. — 
Denne häckar i hela norra Europa med Island, ungefär. 54 å 55" 
lat. och mot norr så långt landet räcker; både i. låglandet och, 
norrut, mest på fjälden, i videregionen; ända till, snöregionen; men 
han tyckes dock icke finnas på Spetsbergen. De:sydligaste häck- 


ningsorterne äro norra England och Irland; (norra Holland (Schle- 


gel) samt Holstein och andra delar av norra Tyskland?! Naum.); 
säkrare: spridda ställen i Schlesvig och Danmark, Skåne 0. s..v: 

I Tyskland, större: delen; av Erankrike och andra: delar: av 
mellersta Europa. vistas han under flyttningstiderna (Mars —April, 
Oect.—Nov.), och dröjer där länge: men under den kallaste, tiden 
på vintern draga de flesta ned till det sydligaste Europa: Spa- 
nien, öarna i Medelhavet, Italien och Grekland; och tillbringa 
där några veckor i stor mängd. » Ett mindre antal flytta över:till 
Afrika: Egypten, Nubien, Algieriet, och exemplar säges vara 
funna ända ned mot. Sydafrika. (Ett. exemplar i Riksmuseum, 
från Paykuliska samlingen, uppgives: vara från Cap, hvilket, dock 
är högst osäkert. Troligare är att det kommit från: Algier)..— 
Genom Tyskland lärer denne fogel fytta; mindre ymnigt och; 


PIPARESLÄGTET. 339 


märkligt nog, i Sachsen (enl. Naumann) om hösten mest flyga 
mot vester, om, våren mot öster, liksom Tranan. 

b) Asiatiska racen: Ch. pluvialis orientalis Schl. Fn. Jap. 
106..t. 62;:— Middend.; — Ch. longipes Temm., Jerd: Ind. III, 
636; —— Ch, fulvus Gm? — har de långa axillarfjädrarna ljust, 
men tydligt ;askegrå; stjertens tvärband tydliga, såsom föregående; 
undre . vingtäckarne ; av blandad hvit och grå färg, liksom hos 
föregående... Vingen. är något kortare än på de båda andra (168 
—162 mm.); men tarsen något längre (438 mm.). Färgen är, i 
vinterdrägten, nära lik den amerikanska racens, men fläckarne 
dock: något gulaktige; den står emellan de båda övrigas. — 
Denna race häckar i norra Asien, sannolikt ungefär så sydligt 
som den europeiska eller något sydligare, samt norrut ända upp 
till. Ishavet... : Middendorff fann honom i Taimyrlandet vid 71 och 
75”. lat, Mot öster är han funnen ut till. Ochotzka havet och 
(under flyttningen?) på Japan; sannolikt bebor han även Kamt- 
schatka; men gränsen mot vester och mot den europeiska racen 
är obestämd, ty man känner ej huru långt hvardera av dem är ut- 
bredd mellan Finland och Jeniseifloden, — eller om de smånin- 
gom ;övergå 1 hvarandra. -- Om vintern träffas denna race ofta 
i hela södra Asien, på Sundiska öarna, Australien och öarna 
längre österut. Riksmuseum äger flera exemplar från dessa trak- 
ter, .hvaribland ett, i full vårruggning, är skjutet under nordens 
vårtid på Australien av: Copv.-kapten Verngren från Malmö. 

ce) Amerikanska racen: Ch. wvirginicus Bechst. Lath:; — 
Borkh.; — Pr. Max. Beytr. Brasil.; — Baird N. Am. 690; — 
Char: marmoratus. Wagl. Syst. sp. 42; — Ch. pluvialis i Wils.; — 
Rich. Fn. bor... Am. 623; — Ch. pluv. americanus, En. Jap. 106. — 
De långa axillarfjädrarne och alla de undre vingtäckarne ljust, enfär- 
gadt askegrå. Stjertens tvärband blött 3 å: 4, högst 6, som synas 


-”- 


nästan blott på yttre fanet, hvarest de i yttre brädden bilda hvitaktiga 
fläckar. Vinglängd 172—180 mm.; tars 40. — Vinterdrägten är re- 
dan tidigt på hösten grå med hvitgrå, något gulbrunaktiga fläckar 
samt gråaktig bakhals och strupe, på hvilka intet gult kan upp- 
täckas; så t. ex. ett exemplar från S:t Barthelemy i Vestindien, 
den 16 BSept. — Midtpå sommaren träffas denne fogel allenast 
vid Ishavet och i pelsländerna, långt norr om de av europeer coloni- 
serade trakterna, som knappt sträcka sig över 50”. Han har ägg 
i Juni; dröjer norrut till i Sept. —Oct. då han tämligen hastigt 
flyttar igenom Förenta Staterna, för att övervintra i Vestindien 
och Sydamerika. Han är sedd ända ned i Chili (Meyen). 

Dessa tre racers levnadssätt tyckes, enligt de beskrivningar 
som finnas, vara fullkomligt lika. De söka icke sumpar, utan 
hålla sig mest på någorlunda : torr mark, såsom ängar, hedar med 
kort, avbetad ljung, samt på torra torymossar eller myrar, och 
endast på tämligen vida, öppna fält. Likväl häcka de rätt ofta, 
kanhända oftast, på rätt sanka och fuktiga mossar. Under flytt- 
ningen besöka de ofta trädesfält, nyss sådda åkrar o. 8. v. Man 
ser dem aldrig i skog eller buskmark och ej bland högväxt Ljung, 
sådan som Orre och Morkulla bebo. Vattnet söker Ljungspolen 
endast för att dricka eller bada, helst om aftonen. — Han är i 
hög grad sällskapslik och lever under hela året, utom häcknings- 
tiden, i flockar, vanligtvis av flera hundrade, som hålla tätt till- 
samman. ' Talrika sådane större flockar visade sig omkring 1820 
80, hvarje höst på alla större slättbygder, från Upland nedåt 
landet, och uppehöllo sig på Skånes vidsträckta slätter från Sep- 
tember till fram i November; t. ex. på fälten kring Lund. Sedan 
skall. antalet vara betydligen, förminskadt. De vistas mycket på 
marken och springa starkt. Midt på dagen, liksom om natten, 
plägar flocken ligga stilla, dold mellan tuvor, åkerfåror o. d., 


340 VÅDARE. 


annars ser man dem sitta eller löpa på en åker eller ett fält, 
och söka föda, då alla följas åt i samma riktning och nära till- 
hopa. Då man närmar sig springa de gerna en lång stund un- 
dan, innan de flyga opp, hvilket sker av alla på en gång, så snart 
de ana fara. Men ehuru ej egentligen skygga, äro de svåra att 
komma nära då de äro samlade i större flock, hvilket även är 
händelsen med de flesta andra foglar. Derigenom att flockarne 
löpa undan för personer som visa sig, bli de lätta att fånga i 
nät, som sättas omkring ena ändan av en åker, hvarest desse 
foglar gärna pläga slå ned. Flera hundrade kunna då fångas 
på en gång, och denna fångst har åtminstone sedan medeltiden 
varit utövad i södra Europa. Bélon omtalar den såsom bruklig 
i Frankrike på 1500talet; men under senare tider lärer den, 
liksom all fogelfångst, ökats betydligt, hvilket sannolikt är orsa- 
ken till antalets minskande hos oss. — Flykten är utmärkt stark 
och säker. På något längre sträckor plägar flocken bilda en 
halvcirkel, som är convex framåt, men icke enkel; under längre 
flyttningståg bilda de en i vinkel böjd linea, ungefär såsom Tra- 
norna. 

Lätet är något långdraget, nästan gnällande och, då det höres 
av enskilda, sittande foglar, vanligen entonigt, såsom plyh! eller 
vyh! Under flykten blir det oftare tvåtonigt såsom tlyi! eller 
huti! — Uti en flygande fock skrika alltid många på en gång 
om hvarandra, hvarav en ständig musik uppstår, hvilken stun- 
dom, hörd från något avstånd, klingar ganska vackert, liksom 
drillande; men på närmare håll låter den gnällande, nästan såsom 
ljudet av ett osmordt ploghjul, hvarför fogeln av skånska bondfolket 
skämtvis kallas hjulandåla. Dessutom låter hannen, under fortplant- 
ningstiden, höra en slags sång, under det han flyger omkring i 
den liggande honans grannskap; den låter ganska bra och utgöres 


av det vanliga lätet, ofta upprepadt, men mera klangfullt, unge- 
fär såsom: talydltalydltalydltalydl... eller: tulutulutulutulu... 
hvarunder han med stilla vingar svävar ett stycke framåt. (Jfr. 
Löwenhjelm i ett par uppsatser om föreg. art). Jag skulle nästan 
tro att det är inblandningen av detta eller ett liknande läte, som 
förorsakar det nyssnämnda, vackert klingande ljudet som ofta 
höres om hösten från större flockar. — Fogelns föda är densamma 
som Vipans, animalisk och dertill, mera såsom bisak, allahanda 
sorter bär, såsom kråkbär (Empetrum), blåbär, lingon m. m. och 
mjöliga frön, t. ex. av Polygonum-arter, samt gröna blad. På 
åkrarna söker han huvudsakligen daggmask, men icke brodd 
eller nysådda korn. 

Fortplantningen börjar med Juni månad, då fogeln redan 
någon tid vistats i trakten kring de sydligare häckningsorterna, 
men nyss kommit till de nordligaste och parningen redan förut 
börjat. Besynnerligt synes att äggläggningen i norden mest sker 
på fjäldhöjderna, såsom förut nämndes, då den i söder blott före- 
går i låglandet. Äggen äro, såsom hos de flesta snäppfoglar, 4. 
De äro starkt coniska och ganska stora: större än Vipägg, ehuru 
fogeln är mindre; omkring 52 mm. långa, grågula med svartbruna 
fläckar och prickar, mest kring storändan, samt mörkgrå genom- 
lysande fläckar i skalet. De läggas i en liten utkrafsad, rund 
grop på marken, med obetydligt underlag, såsom av alla de 
små Vadarna, med spetsiga ändarna tillhopa, och: ruvas ensamt 
av honan 16 å 17 dygn, under hvilken tid hon likväl är borta 
från dem långa stunder på dagen. Omkring den till bo använda 
gropen pläga fiera dylika finnas — liksom grävda under väntan 
på äggläggningen? Hannarne av denna och slägtets övriga arter, 
som ej deltaga i ruvningen, lära icke få liggfläckar, hvaremot 
honorna under fortplantningstiden ha en på hvardera sidan om 


SANDRULLING. . 341 


buken. Båda föräldrarne flyga ängsligt skrikande kring den 
som närmar sig ägg eller ungar, ehuru de icke äro så dristigt 
närgångne som Vipan och ej göra så täta vändningar. Hannen 
säges visa sig mest ängslig för äggen och honan för ungarna, 
hvilket uppgives vara ett vanligt förhållande bland de små Va- 
darna i allmänhet. Ungarne börja kläckas omkring den 1 Juli, 
springa så snart de äro torra och förstå nästan strax att sjelve 
söka födan, samt att trycka sig mot marken och ligga stilla vid 
fara. I 3dje veckan börja de få fjädrar och vid 5 veckors ålder 
(i Augusti) äro de flygfärdige, då de skiljas från föräldrarna och 
slå sig tillsamman i flock med andra ungar. Ruggningen börjar 
nu snart, hvarunder de avflytta från orten. Ungarne draga först 
åstad och komma före de gamla till de trakter söderut, som år- 
ligen pläga besökas, men som de aldrig ha sett och på vägar 
som de aldrig genomfarit. De äldre bilda egna flockar som tyc- 
kas bli uppehållna genom ruggningen av vingpennorna, hvilka 
icke ombytas på ungarna. 
Synonymi. Pardalus Aristot. — Pluvialis omnium antiq. ante Linn. 
— Pluvier Beéelon. 
Charadrius (sp. typica: ”pluvialis”) L. S. N. 1735—48 et Fn. Sv. 1746. | 
Char. pluvialis L. S. N. X et XII (hiemalis); — Fn. Sv. ed. 2 p. 68; — 
Gm.; — LEth; — Cuv. R. A. ed. 1 et 2; — Temm. Man.; — Keys. et 
Blas. spad a Val SNS spur art Brob. INA476 + 
Schlegel, Nederl. — et Fn. Jap. 105; — Middeud. Sib. Wirb. 210. 
Char. apricarius L. X et XII et Fn. Sv. ed. 2 (&estivalis); — Gm; — Lath; 
— Nilsson, Orn. Sv. I, 6; — Skand. Fn. Fogl. ed. 2, II, 128; — 
Holmgr. Sk. fogl. II, 774. — Ljungpipare Jäg: Förb:s Tidskr. 1865, 
192 m. pl. | 
Char. auratus Bechst. Lath 1796 (Pluvialis aurea Briss. V); — Suckow 1801; 
— Bechst. V. D. IV, 395; — Naumann V. D. VII, 139. 
Pluvialis apricarius! Bp.; Degl. Gerbe II, 123. 
Asiatiska och amerikanska varieteterna, se förut. 
Av det här anförda synes, att denna fogels äldsta namn (med undantag 
för ett från forntiden) är pluvialis, hvilket av Linné och de flesta nyare för- 


Svenska Foglarna. 


fattare varit bibehållet såsom specialnamn. Linné, som ansåg fogeln i som- 
mardrägt vara en helt annan, förut obekant art, gav åt denna det nya nam- 
net apricarius, hvilket sedan blivit bibehållet för hela arten av de svenska 
ornithologerna, och blott av dem sedan rätta, förhållandet blev bekant, hvilket 
lärer böra tillskrivas Suckow (eller Bechstein?), men egentligen först blev all- 
mänt bekant genom Temmincks Manuel. Mig synes det gamla namnet, som 
alltid varit brukligt, och ännu är så, överallt utom i Sverige, rätteligen böra 
återtagas, såsom här skett. — I sammanhang härmed erinra vi om det som 
nämndes förut, sid. 302, att denne fogel i Linnés äldre arbeten och i Rud- 
becks fogelverk kallas Regnpipare; icke Ljungpipare, hvilket i senare tider 
blivit brukligt, sannolikt efter Nilssons fauna (1835), där det först före- 
kommer. 


151. Egentliga SANDRULLINGEN (Charadrius hiaticula L.), pl. 
AXNXVII, fig. 2, 3; — översidan brungrå med hvit ring omkring 
halsen; fötter gula; alla handpennornas spolar på ett kort stycke, 
före ändan, hvita. -— Näbb tydligen tjockare än tarsen, 

Hanne i sommardrägt: näbbspetsen svart; rotstycket och föt- . 
terne höggula; kroppens översida gulaktigt mörkgrå, atan fläckar: 
ett bredt band genom ögonen, över näbbroten och ett tvärtöver 
mellan ögonen, bakom pannan, svarta. Pannan och ögonbryns- 
trakten hvita, liksom övre strupen och en bred ring kring nacken. 
Ett bredt svart bälte över strupen, med smal fortsättning nederst 
kring bakhalsen. Hela buksidan hvit. Stjertpennor av ryggens 
färg, med ett bredt, svart tvärband före den hvita spetsen. Yttre 
Näbb 
från pannan 13 mm.; vinge omkring 125: stjert 61; tars 24 å 


pennan nästan helt och hållet, den följande utåt, hvit. 


25: (Vingen är således 5 gånger, stjerten 23 gånger så lång 
Äldre 
honor få lika rena färger som hannen, men sannolikt ej förr än 
i 3dje året. — De äldres vinterdrägt skiljer sig föga från som- 
mardrägten; har dock mera grå översida. — Årsungarne, både i 


första drägten och i ny vinterdrägt, ha gulgrå, upptill mörk näbb- 
86 


som  tarsen). — Honan lik hannen, även till storleken. 


342 VADARE. 


rot; dunklare gula fötter; huvudet utan svarta band; upptill med 
pannan gråaktigt; bältet över strupen, midtpå avbrutet, bildande 
2 ganska stora, mörkgrå fläckar; ryggens fjädrar med gulgrå 
brädd, inåt begränsad av ett ytterst fint, svart streck. På torra 
exemplar blir näbbroten mörk, brunaktig, och fötterna ofta nästan 
lika mörka. 

Sandrullingen finnes i de flesta delar av verlden utmed havs- 
kusterna. Inom gamla continenten häckar han vid kusterna av 
ishavet, Nordsjön och hela Östersjön: således på Island, omkring 
hela Britannien och Irland, Holland, norra Tyskland, hela Skan- 
dinavien med Danmark, Finland och sydöstra kusten av Öster- 
sjön. Vidare utmed ishavet i Europa och Asien, till och med 
Taimyrlandet vid 75" lat. (Middend.), men ovisst är om han fin- 
nes längre österut. Även på Spetsbergen är han funnen, dock 
är det ovisst om han där häckar eller oftare förekommer. Den 
sydligaste uppgivna häckningsorten är kusten av Belgien och 
nordligaste delen av Frankrike (Gerbe, Degl.). Ehuru han oftast 
håller sig på sjelva havskusten, så träffas han dock understun- 
dom häckande vid de sandiga stränderna av större sjöar eller 
floder samt i norden på högfjälden, ända upp i snöregionen; allt 
på längre avstånd från havet, hvilket är iakttaget hos oss så 
väl som i andra länder. Inom Skandinavien lärer han vara all- 
männast i Skåne. — Under flyttningstiderna visar han sig någon- 
gång, ehuru sällan, inuti landet här och där i Europa, samt täm- 
ligen reguliert vid Svarta havet, men i större mängd långs kusten 
av Holland och Frankrike. Under vintern träffas han talrik på 
kusterna omkring Medelhavets allå delar; dock stanna ett mindre 
antal redan vid norra Frankrike, hvaremot andra begiva sig nedåt 
Afrika, där de äro ofta funna, ända ned på södra ändan. J. 
Wahlberg fann dem flockvis vid Port Natal flera gånger i Sep- 


tember--April och hemförde exemplar, som nu äro till hands; 
Victorin träffade dem vid Knysna och Layard vid Capstaden, 
båda i April. 
Amerika är han även allmänt utbredd, men har blivit ansedd för 
Han har 
där oftast något smalare näbb, än svenska exemplar och stundom 


(I Indien tyckes denna art ej vara funnen). — I 
en särskild art och fått namnet Char. semipalmatus. 


något längre vinge, samt den hvita ögonbrynsfläcken bakom ögat 
mindre; men sedan tillfälle blivit att jämföra många exemplar 
från olika länder, anser jag dem icke kunna åtskiljas såsom två 
arter eller igenkänneliga racer. Även den föregivna olikheten i 
simhudens storlek finnes blott på torra exemplar och beror på 
huru den blivit behandlad vid torkningen. — Äldre exemplar 
föreligga från: Grönland, Labrador, Sitka, Wisconsin samt några 
årsungar från Vestindien. (Han uppgives även vara funnen i 
Brasilien, vid Magellansundet och på Sandwichsöarna). 

Denne fogel slår aldrig ned på ängar, bevuxna åkrar o. d. 
ty han vistas allenast på sandjord utan tätare vegetation av gräs 
eller andra växter och helst på ren, hvit flygsand, vid långgrunda 
havskuster, där han springer ut på ebbstranden och söker föda, 
samt dervid ofta kommer att vada eller simma i vattnet. Men 
ännu mera springer han omkring på den torra sanden, och flyger 
blott uppskrämd, eller då det nödvändigt behöves, ehuru han fly- 
ger utmärkt väl och starkt, med få och korta men starka ving- 
slag. Då någon närmar sig springer han undan ett stycke, stan- 
nar och vänder sig om för att se på den ankommande och, i fall 
denne ännu kommer efter, fortsätter han åt samma håll som 
förut, stannar åter, och upprepar detta stundom flera gånger in- 
nan han flyger. Han är dock ganska slug och förstår väl att 
hålla sig på behörigt avstånd. Då han tager till vingarna plägar 
han blott flyga helt lågt ett litet stycke, eller återvända i en 


SANDRULLING. | 343 


större bukt till förra stället; endast under flyttningen flyger han 
högt, och långt i samma riktning. Då han satt sig på marken 


blir han ej stillastående utan fortsätter alltid genast till fots. 


Han springer ganska starkt med täta, snabba steg och tillbaka- 
draget huvud, hvarunder kroppen föreg horizontelt och stadigt, 
utan ringaste vaggning eller skakning av stegen, hvilket ger 
fogeln ett alldeles eget utseende, så att, då man råkat komma 
honom något nära och hastigt får syn på honom, tycker man sig 
se ett litet rullande klot, hvilket föranledt det i alla hänseenden 
karakteristika namnet Sandrulling. 

Detta sätt att springa hade i gamla Grekland, åt denna och 
de två följande arterna förskaffat namnet Trochilus (trochus = hjul, 
rullande trilla), som även blev användt för den närslägtade oeh 
på samma sätt springande egyptiska Krokodilväktaren (Hyas 
egyptius), om hvilken Herodot säger att han, då Krokodilerna 
ligga gapande på Nilstranden, springer in i munnen på dem och 
bortplockar mask och insekter mellan deras tänder, samt att 
Krokodilen, som känner att detta är honom nyttigt, icke skadar 
fogeln. Invånarne berätta ännu detsamma, som ej bestämdt för- 
nekas av nyare resande, hvilka dock blott sett fogeln springa på 
Krokodilens kropp. Samma namn, Trochilus, var även allmänt 
brukligt för Gärdsmygen (Troglodytes europaeus) som stundom 


tyckes likna ett litet klot som rullar fram mellan småbuskarna.” 


Det blev i senare tider illa användt av Linné, för de amerikan- 
ska Håningsfoglarna (Colibri: Polytmus och Mellivora antiq.). 

Utom det anförda sättet att springa, har denne och de när- 
stående arterne (slägtets 3dje avdeln., sid. 314) den egenheten, 
att fjädrarne på hela kroppens undersida äro täta och starkt 
böjda samt elastiska, liksom på Vattenfoglarna, hvilket gör att 
de kunna simma lätt och länge uthållande om detta behöves; 


dock söka de icke efter tillfälle härtill. — Sandrullingen är liv- 
lig, springer omkring, ger läte, och badar, eller äter under natten, 
så länge skymningen varar, men håller sig mera stilla midt på 
dagen. Hans läte, som ofta höres, är ett rent, flöjtlikt: tylli!, 
eller tryi!; stundom många gånger upprepadt, isynnerhet vid boet, 
och då såsom: tyll! tyll! tyll!... eller tryll! — Födan utgöres 
endast av mask, insekter, små crustaceer 0. d., ej av väkstämnen. 

Om våren anlända Sandrullingarne, efter en mera påskyndad 
flyttning, några få tillhopa eller t. o. m. ensamme, till häcknings- 
orten i April eller Maj; senast till de nordligaste ställena. De 
äro då redan parvis fördelade, och makarne, som alltid hålla sig 
nära tillsamman, uppsöka sitt ruvningsställe, hvilket alltid väljes 
på en strand eller bar flygsandsfläck, utan gräs; men, såsom förut 
nämndes, merändels på havsstranden. Här, på bara sanden, i 
en liten väl rundad grop, läggas, 1 Maj månad, äggen som äro 
4, eller, emedan de äro lätta att finna och ofta förstöras, samt 
måste omvärpas, stundom blott 3. De äro omkring 36 mm. långa, 
rödgulaktigt hvita med blandade grå och svartaktiga punkter och 
fläckar; kortare och tjockare än de 2 föregående arternas ägg, 
men dock starkt, coniskt tillspetsade på lilländan. De ruvas 
(enligt Naum.) 15—17 dygn; sannolikt av båda föräldrarna skif- 
tesvis, ty hannen har liksom honan en bar liggfläck på hvardera 
sidan om buken. Midtpå dagen, då det är klart och solvarmt, 
äro dock båda ofta länge borta från äggen. Ungarne äro såsom 
de föregåendes, genast livlige, vårdas på samma sätt och tillväxa 
ännu något hastigare. Då de kunna flyga börjar, såsom vanligt 
hos de små Vadarna, ruggning och avflyttning från orten, hvilket 
stundom inträffar före medlet av Augusti. Då slå sig visserligen 
några tillsamman; sannolikt blott föräldrarne med sina ungar; 
men de äro vida mindre sällskapslika än de större arterna och 


344 VADARE. 


bilda aldrig stora fockar. Flyttningen söderut sker med flera 
och längre uppehåll, mest efter havskusten, hvarför man i Skåne 


ännu kan få se dem i September. 


Synonymi. Hiaticula antiq. — Charadrius hiaticula L. X. etc. — et 
auct. — Nilsson, ”Skand. Fn, ed. 3, II, 124; — Holmgr. Handb. II, 766; — 
Naum. V. D. VII, 191; — Löwenbjelm V. A. H. 1843, 400. 

Amerikanska exemplar: Ch. MMatic. Wils.; — Ch. semipalmatus Bp. 
Wils. (1825); — Wagler Syst. sp. 23; — Baird, Amer. 694; -— Sundev. V. 
A. Ö. 1869, 588 (juv. 2, hornotini, rostro tenui pedibusque (siccis) nigrofuscis), 
et pag. 602. | 


152. LILLA SANDRULLINGEN (Charadrius minor Wolf.), pl. 
XXXVII, fig. 4; — gulgråaktig med hvit ring om halsen, hela 
första vingpennans spole hvit; de följande svarta (utan hvitt). — 
Nära lik föregående art men något mindre, med längre stjert; 
näbbet knappt tjockare än tarsen, alltid svartaktigt; undertill, 
mot roten, blekt eller gulaktigt: fötterna alltid mörkare: smutsgula 
eller gulgrå. — Åldre fogel i sommardrägt: huvudets och halsens 
svarta och hvita teckning såsom på föregående (men pannans 
svarta tvärband ofta baktill hvitkantadt). Stjertens sidopennor 
något mera hvita. &A och 9 nära lika, men honan har, liksom 
yngre hannar, de svarta banden något gråaktiga och smalare. 
Könen till storleken lika: vinge omkr. 106 mm.; stjert 62; tars 
23 (således: stjerten betydligt längre än halva vingen och nästan 
3 gånger så lång som tarsen. Denne har nära + av vinglängden). 
— I höstdrägten, som är föga olik, få de svarta fjädrarne till en 
del grå kanter och ryggens fjädrar gulgråaktiga ändar. — Ung- 
foglarne ha blott mörkgrå antydningar till det svarta, och bandet 
över strupen avbrutet, samt ljusare näbb och fötter. 

Höstruggningen inträffar strax efter fortplantningens slut, i 
Juli, Augusti; vårdrägten är redan färdig då fogeln om våren 


kommer hit. 


Denne BSandrulling, som - blott tillhör gamla continenten, har 
något olika geografisk utbredning med den förra. Han går icke 
så långt mot norr: blott till något över 60", men finnes deremot 
vida längre åt öster, och skiljer sig huvudsakligen deruti att han 
mindre håller sig till havskusterna, men bebor mera de sandiga 
och nakna stränderna kring insjöar och större floder, och kan 
således förekomma överallt midt inne i fastlandet. — Hos oss 
finnes han i Upland samt vid Gefle, i Nerike och södra Värm- 
land samt därifrån mot söder, nästan överallt på passande ställen. 
Även i öster tyckes han i Europa föga överskrida 60? lat. (ut- 
med Finska vikens nordkust, vid Helsingfors; vid Ladoga o. s. Bj 
men i Norrige säges han, utmed vestra kusten, träffas häckande 
ända opp mot Throndhjem (Surendal, 63” lat., Collett). I Eng- 
land skall han vara sällsynt och alldeles saknas i Irland; men 
vid södra Ostersjökusterna är han vanlig och ses någongång ute 
vid havsstranden (t. ex. på Öland). Härifrån finnes han såsom 
häckfogel ända ned i södra Europa (Akarnanien i Grekland; Sar- 
dinien 0. 8. vy.) Även uti Asien är han vanlig och finnes genom 
vestra och östra Sibirien (sannolikt mindre nordligt än i Europa), 
ut emot östra kusten i Amurlandet och norra China. — Under 
flyttningen och om vintern finnes han i hela södra Europa, även 
något inom häckningsområdet, och i Afrika: allmän i Egypten, 
Nubien, 0. 8 v. och är funnen längre ned, såsom på Guinea- 
kusten och vid Mozambik. I södra Asien är han likaledes vin- 
tergäst: i Arabien, Persien, Indien, China och på öarna, t. ex. 
Philippinerna, Celebes, Java. Riksmuseum äger exemplar från 


Manilla och Hongkong (Dec.—Jan.) och sjelv har jag skjutit 


honom vid Hooglyfloden, nära Calcutta (Mars 1828). 
I likhet med den föregående vistas denne fogel på breda, 
obevuxna, sandiga stränder, men vid insjöar och floder, blott 


SANDRULLING. 3453, 


sällan vid havet, och mindre gärna på egentlig, fin sand, än på 
grus och sand, som är mycket blandad med småsten. Stundom 
kan man ock finna honom på sådana ställen, flera hundrade steg 
från vattnet. "Till rörelser, föda och hela levnadssättet liknar 
han nära den föregående; men han är ännu vida mindre skygg. 
Lätet är tydligen olika, ehuru skilnaden ej är stor och svår att 
uttrycka; det låter nästan såsom ett hvisslande djär! eller kirr! 
och är varieradt på flera sätt, såsom den förres. — Till sina 
häckningsorter komma dessa foglar i April eller Maj, redan par- 
vis fördelade och efter fullbordad vårruggning. Äggen läggas 
1 Maj eller senare, på groft grus utan bale. De likna nära den 
förres, men äro något mindre; aldrig över 4, men ofta blott 3. 
Alla omständigheter vid ruvningen samt ungarnas vård och ut- 
veckling förhålla sig lika som hos föregående art. Såsom en 
egenhet för MSandrullingarna uppgives, att den lilla cirkelrunda 
grop, hvaruti äggen läggas, 1 stället för mjuk bale, är belagd 
med små stenar, ungefär av en ärts storlek, hvilka äro tätt hop- 
fogade, nästan såsom ett mosaikgolv. Detta skall isynnerhet vara 
märkbart hos följande art (Ch. alexandrinus). Sjelv har jag icke 
råkat varsebli det. 

Synonymi. Charadrius philtppinus! Scopoli (ex Sonnerat, Itin.); — Gm; 
— LIth. sp. 11. — Degl. Gerbe II, 136; — Ch. curomcus Gm (ex ”Ch. sp. 
ign”, Beseke, Berlin. Schriften, VII, 463: 1787); — Lth. sp. 31; — Keys. 
& Blas. sp. 319 (ZEzgialites). , 

Ch. minor Wolff & Meyer, Vög. D. n:o 15; — Meyer & Wolff Taschenb. 
1810; — Temm. Man.; — Wagl. Syst. sp. 22; — Naumann V. D. VII, 225; 
— Nilsson Sk. Fn. II, 127. — Ch. fluviatilis Bechst. V. D. IV, 422 (1808); 
— Taschenb. III (1810). 

Ch. hiaticula (partim) et Ch. minutus (juv.) Pallas Zoogr. Il; — Ch. 
intermedius Méenéetries Catal. 

Bland alla dessa namn anse vi oss böra bibehålla det hos oss vanligen 
brukliga, ehuru två andra, äldre, finnas. Men av dessa synes oss det äldsta, 
Ch. philippinus, icke böra begagnas för en allmän europeisk och nordisk fogel, 


Svenska Foglarna. 


som blott kommer såsom vintergäst till Philippinerna. Det nästföljande, Ch. 
curonicus, var genom Gmelins oriktiga, från Beseke illa lånade beskrivning, 
alldeles oigenkänneligt och har endast kunnat bestämmas efter Besekes ur- 
sprungliga avhandling, hvarest dock namn saknas. 


133. SVARTBENTA SANDRULLINGEN (Charadrius alexandri- 
nus &L.), pl. XXXVII, fig. 5 (äldre >). — Näbb och fötter svart- 
aktiga; första vingspolen helt och hållet hvit; de följande svart- 
aktiga med ett kortare, hvitt stycke före ändan (dock längre än 
på föregående). 

Näbb något längre än på egentliga Sandrullingen och, såsom 
Näbb 
från pannan 1I5 mm.; vinge 107; stjert 56; tars 26 [således: 
tarsen nära + af vinglängden, och betydligt längre än på de båda 


hos den, något tjockare än tarsen; i alla åldrar svart. 


andra arterna; stjerten (såsom eg. Sandrull.) ungefär av halva 
vinglängden]. Det hvita ögonbrynet icke avbrutet över ögat. — 
Äldre fogel: upptill gulgråaktig, med otydliga mörka skaftstreck 
Pannan ända ned till näbbet, 


med det breda ögonbrynet, hvita; bakom pannan ett bredt, svart 


och något ljusare fjäderkanter. 


tvärbälte, som ej räcker till ögat; ett smalt svart band genom 
ögat. Hela undersidan, med en bred ring om bakhalsen, hvit. 
Intet tvärbälte framom bröstet, men blott en liten svart fläck 
framom dess sidor. De 3 yttre stjertfjädrarne rent hvita; de övrige 
mot ändan bredt brungrå; de mellersta likaså på nästan hela sin 
yta. Hannen har, i vårdrägten, blekt rödgrå färg på hjessan, 
som hos honan föga synes. — Årsungen har grå panna och endast 
grå fläck framom bröstsidan samt genom ögat. 

Till färgen är denna art något olik de båda närslägtade; 
men till form och levnadssätt liknar han närmast den första av dem. 


Hos oss är han föga hemmastadd, ty han tyckes endast före- 
317 


346 VADARE. 


komma på Skanörs ljung och några ställen närmast däromkring 
samt, enl. Holmgren, på ljunghedarna vid Karup utmed Laholms- 
bukten, vid skånska gränsen”). I. sydligaste Norrige har ett 
exemplar erhållits (i Jzaederen). Annars är han vida kringspridd 
i gamla continenten, ungefär till 55” lat., eller något litet nord- 
ligare hos oss (och möjligtvis i England? men knappt i Ostsibi- 
rien och svårligen på något annat ställe). Hans geografiska ut- 
bredning är särdeles märkvärdig, då han i Europa allenast tyckes 
finnas vid havskusterna, men i Asien uppträder såsom häckfogel 
midt inne i det stora fastlandet, vid saltsjöarna omkring 50? 1at., 
3 å 400 geogr. mil från Indiska och Chinesiska haven, hvarest 
han måste uppehålla sig om vintern. 

Utom i Skåne är han i Europa funnen häckande på Danska 
öarna och Jutland (ända upp till Lessö och Fredrikshavn, 573! 
lat.; enl. Kjzerbölling), på Tysklands Östersjökust och Riigen; 
vid Nordsjökusten av Schlesvig och söderut, i Holland och Frank- 
rike (ända ned mot Spanska gränsen) samt på Englands och Ir- 
lands kuster och på Azoriska öarna (38" lat.; Godman, Ibis 1866, 
100). Vidare säges han häcka på Frankrikes Medelhavskust 
(Degl.); vid Adriatiska havet, och vid Svarta havet (på vestra 
kusten; Ibis 1870, 330; norra kusten, Nordmann). — För övrigt fin- 
nes han, väl huvudsakligen under flyttningen och vintern, i hela 
södra Europa: Spanien, öarna i Medelhavet, Italien, Grekland, 


samt norra Afrika. Lindermayer uppgiver att han kommer till 


kusten av Grekland (Hellas) vår och höst, men flyttar norrut för 
att häcka. Vid Röda havet och inuti Afrika, i Sennaar etc. är 
han allmän om vintern och har blivit funnen ända ned i Syd- 
afrika. 

Särskildt må här anföras några häckningsorter för denna 
fogel, som blivit uppgivna, men som dock förefalla tvivelaktiga 
och torde behöva ånyo undersökas, nämligen: 10 Canariska öarna 
enl. Bolle, som säger (Cab. Journ. 1857, 336), att fogeln är högst 
allmän och förmodas fortplanta sig där; — 20, N. Fez (V. Afrika, 


35” lat.; Naumannia 1852, I, 78); — 30 vid saltsjöarna i Sahara, 


söder om Algier och Tunis, uppgiver Salvin sig ha funnit ho- 
nom häckande (Ibis 1859, 355). Dessutom säger Naumann (V. 
D. VII, 114) att han är allmän (under flyttningen?) vid några av 
Ungerns större insjöar, hvilket dock strider emot flera andra 
yttranden hos samma förf. och ej bekräftas av Kornhuber, som 
icke upptager denna art i sin förteckning över Ungerns foglar. 

Uti Asien träffas denne Sandrulling allmän midt inne i fast- 
landet och utan tvivel häckande, på saltstepperna vid Caspiska 
havet (Baku, 40” lat.; Ménétr.) och, enl. Pallas, vid saltsjöarna i 
Tartariet och Mongoliet samt i Dauurien, mellan Argun och Onon 
(öster om Baikal, 50—051? lat.). Här återfanns han av Radde, 
vid sjön Tarei-noor, från 18 April till 2 September, av hvilken 
årstid inses att han här häckat. Längre mot öster är han icke 
funnen förrän i norra Japan (Blackiston, Ibis 1862, 330). Det 


”) Uti Finsch & Hartlaubs Vög. Ost-Afr., pag. 653, uppgives denne fogel vara funnen på Öland, av Meves, som dock blott omtalar honom från Skanör i Skåne (V. A. Ö. 1868, 


272). Flera sådana, ej riktiga uppgifter förekomma, till en del beroende på otydliga upp 


gifter hos författarna, som vanligen icke angiva tiden då en fogel är funnen, men ofta fram- 


ställa sin förmodan att han häckar på stället, emedan han blivit funnen både vinter och sommar; hvilket dock är ganska osäkert då fråga är om de små Vadarna, som ofta börja 
avflytta från häckorten tidigt i Augusti. Här må blott anföras ett par dylika uppgifter, som närmast beröra vårt ämne. — Denne fogel uppgives häcka på Balearerna, enl. Homeyer, 
som dock blott säger att fogeln där förekom i små flockar av 3—10 (således icke då häckande; Cab. Journ. 1862, 422); — likså i Palestina, enl. Tristram, som endast anför att han 
är allmän både vinter och vår, på kusten (av Medelhavet. Z. Pr. 1864, 450). -— Vidare i norra och södra China, enl. Swinhoe, som säger (Z. Pr. 1863, 310) att ”Ch. cantianus” kom- 
mer till Chinas kust om vintern; men beskriver en helt annan fogel (större, med köttfärgade ben, blek färg m. m.) som häckar vid China (Aeg. dealbatus Swinh. Z. Pr. 1870, 138; Ibis 
1370, 361). — I Amerika är vår art ej funnen, men han har blivit upptagen såsom amerikansk, emedan man trott en i Californien funnen fogel (Hiaticuia nivosa Cass.) icke vara en 


skild art. 


STRANDSKATESLÄGTET. 347 


är ganska väl möjligt att en del av de exemplar, som om vin- 
tern träffas vid Chinas kust, kommit från Dauurien och Mongoliet. 
Museum äger exemplar från Hongkong, December. Vidare är 
han allmän i Indien, även inuti landet vid floderna (utan tvivel 
blott kalla årstiden; häckning omtalas ej); i Persien och Ara- 
bien om vintern, samt vid Syriska kusten då och under flytt- 
ningen. 

Detta besynnerliga förekommande av en kustfogel midt inne 
1 fastlandet tyckes endast kunna förklaras derigenom att fogeln 
årligen fortfarit att häcka 1 mellersta Asien, ända sedan den tid 
då denna landsträcka var en vik från ett sydligare hav... Att 
den varit en havsvik synes av de der förekommande saltstep- 
perna och saltsjöarna; Caspiska havet är även en saltsjö. Det 
har ej utlopp och förbliver således alltid salt. 

I Europa lärer denne fogel allenast uppehålla sig på havs- 
kusterna; men under fiyttningstiderna gå en del tvärt över lan- 
det och visa sig någongång, ehuru ej ofta, midt i Tyskland (vid 
saltgölarna i Sachsen, Naum., eller andra vatten; och sannolikt 
på flera ställen. Hans föda och hela levnadssätt överensstämmer 
nära med samslägtingarnas; dock är han mera skygg än de, och 
lätet är tydligen olika: kortare och svagare eller lenare. Han 
uppehåller sig icke så mycket som de båda andra på den rena 
sanden, utan mest på ställen vid kusten, som väl ha sandjord, 
men dock äro bevuxna med kort, avbetadt, gräs eller ljung. 
Enligt Naumann lägger han sina ägg på sådana gräsiga ställen, 


hvilket även synts mig vara förhållandet vid Skanör; men de 


ligga såsom de föregåendes, i en liten uppkrafsad grop, således 
dock på eller -i sanden eller gruset. De äro 4 eller 3, gulbrun- 
aktigt hvita, med grå och svartaktiga punkter och småfläckar, 
samt irreguliera, för dem egna småstreck. 


Synonymi. Charadrius alexandrinus Hasselqv. It. Palsest. 1757, 255; — 
L. S. N. X et XII; et Auct. — Ch. cantianus Lath. Suppl. Ind:s, 1801; — 
Vieill.; — Temm. Man.; — Naumann, V. D. VII, 210; — Nilsson Sk. Fn. 
I, 129; — Ch. littoralis Bechst. V. D. IV, 430; — Finsch et Hartl. Ost- 
Afr. 652; -— Ch. albifrons Mey. et Wolff Taschenb.; — Wagl. Syst. sp. 32. 


11. STRANDSKATESLÄGTET (Heaematopus L.). 


Något större foglar med ganska hårdt näbb, som är betydli- 
gen längre än huvudet, alldeles rakt och starkt hoptryckt. Första 
vingpennan är längst; baktå saknas. 

Näbbets ändstycke längre än rotstycket, och högre än det, 
både upp och nedtill. Ändan starkt hoptryckt, viggelik (ej spet- 
sig). Fötter starka, men tämligen korta; tarsen fram- och bak- 
till med nätlik hud. Pannan ganska hög såsom på de före- 
gående. 

Några få arter äro bekanta, fördelade kring havskusterna i 
alla verldsdelar. Den europeiska finnes icke i Amerika, som 
har egna, men närstående arter. 


154. STRANDSKATAN (Hematopus ostreologus L.), pl. XXXVI, 
fig. 5. — Svart med hvit buk och bakrygg. Näbb, fötter och 
iris högröda. — Handpennorna svarta med ett stycke av skaftet, 
samt yttre fanet, utmed detta stycke, hvita; armpennorna hvita 
med bred svart ända. De större vingtäckfjädrarne, som på den 
hoplagda vingen alldeles betäcka armpennorna, svarta med bredt 
hvita ändar, som bilda ett långsband på vingen. Båda könen 
lika; dock är honan något större och har längre näbb, men icke 
längre stjert och tars än hannen. 

3 näbb, fr. pannan 65; vinge 250; stjert 120; tars 46; mellantå 38. 
hut » 080 se? 604 PP uurd203 vred BR » 59. 


348 | VADARE. 


Vinterdrägten liknar sommardrägten, men har en hvit tvär- 
fläck på övre delen av strupen, hvilken dock möjligtvis blott 
torde tillhöra yngre foglar; ett exemplar från Egypten, dödadt 
om vintern, har den ej. — Ungen i första fjäderdrägten har även 
denna fläck (dock ovisst om alltid) samt mörk näbbrygg, grå- 
aktiga, bleka fötter, och gråblandad färg på ryggen. 

Strandskatan bebor havskusterna kring större delen av gamla 
continenten, men tyckes blott vara häckfogel mot norden, ned 
till kusten av Frankrike och möjligtvis ej längre mot söder än 
vid Bretagne, c:a 48" lat. (att dömma efter uppgiften hos De- 
gland Gerbe). Hon är icke bekant från Sibiriens norra kust, men 
finnes vid Hvita havet och hela kusten av Norrige, hvarest hon 
uppgives fortplanta sig även vid ishavet; vidare, överallt vid 
Kattegat; kring hela Östersjöns kuster; vid Nordsjön; på Frank- 
rikes nordligare kust; omkring hela Storbritannien samt på Feer- 
öarna och Island. Enligt Faber skulle hon på sistnämnda ö icke 
flytta bort om vintern, utan stanna på sydkusten. Även i södra 
England lära de flesta vanligen stanna kvar över vintern, och 
detsamma säges inträffa med en del, vissa milda vintrar, i norra 
Frankrike, Holland 0. 8. Vv. — Ytterligare förekommer denne 
fogel under flyttningen och vintern i nästan alla delar av södra 
Europa, ehuru ingenstädes allmän eller länge kvardröjande: i 
Spanien och Portugal, Sardinien, Sicilien (under vårflyttningen i 
Mars, Malh.); i Italien, Grekland, liksom på kusten av Mindre 
Asien (Smyrna). På Svarta havets norra kust (c:a 45—46") fin- 
nes BStrandskatan åter häckande, men flyttar mot hösten över 
havet (Nordm.). 
till Marocco och Senegambien, Algieriet, där hon säges reguliert 
genomflytta i Mars (Malh.), Tunis, Tripoli, Egypten och hela 
kusten av Röda havet samt vidare nedåt Somalikusten och ända 


Ned åt Afrika kommer hon från Europa, såsom 


till Mozambik (Peters). Vid Röda havet har hon av Heuglin 
blivit uppgiven såsom stannfogel, och skulle alltså fortplanta sig 
där, hvilket dock torde behöva ytterligare bekräftelse. Hon är 
ej funnen i Sydafrika, som har en annan, alldeles svart art, H. 
capensis Licht.). — I Asien finner man henne häckande vid 
Caspiska havet (allmän vid Baku, 40? lat., Ménétr.). Pallas om- 
nämner henne visserligen från vestligaste Sibirien, men då intet 
närmare därom anföres, blir det ovisst huruvida här blott är fråga 
om norra kusten av Caspiska havet eller hon även förekommer 
vid saltsjöarna längre därifrån. 

Östra Asiens Strandskata bör särskildt omtalas då hon ut- 
märker sig från vår form genom sitt i allmänhet längre näbb. 
Det uppgives vara omkring 74-108 mm. långt (2 t. 9 lin. till 
4 tum, Schl.); hvaremot de här förut angivna måtten äro medel- 
tal för äldre europeiska exemplar och 85 mm. är det största mått 
jag funnit uppgivet för ett sådant. För övrigt är den ostasiatiska 
alldeles lika med vår, och då det synes att näbbets längd även 
hos denna betydligt varierar, så finnes intet skäl att anse den 
förra såsom skild art. Denna är funnen vid Ochotzka havet 
(Schantar-ön, 55", Middend.) samt, enligt Pallas, vid Kamtschatka 
och Kurilerna, hvilka trakter dock, i likhet med den till Europa 
gränsande delen av Bibirien, i senare tider blivit föga under- 
sökte och således höra till de delar av jorden, hvilkas djurarter 
äro minst bekanta. Vid kusten av Amurlandet (c:a 50? lat.) 
träffade Radde väl ej Strandskatan, men han fann henne här 
långt inne i landet, vid Amurfloden, nämligen en äldre hona vid 
50, och en nyligen flygfärdig årsunge v. p. 58 svenska (85 geogr.) 
mil från havet. - Att hon förekommer häckande vid kusten torde 
dock säkert kunna antagas, enär hon är känd från Japan, norra 


och södra China (vintern) och Formosa. På Sundiska öarna 


STRANDSKATA. 349 


tyckes denne icke vara funnen; ej heller i Australien, hvarest 
finnes en annan, närstående art (H. longirostris Vieill), som väl 
ej har längre näbb än den ostasiatiska men är tydligt skild ge- 
nom sina vingpennskaft, utan hvita fläckar. 

Pallas och nyare resande uppgiva bestämt att hon icke fin- 
nes 1 hela mellersta Sibirien, till och med Dauurien, eller i när- 
gränsande delar av Tartariet och Mongoliet; likså saknas hon 
vid Asiens ishavskust. Det återstår altså att upplysa hvarifrån 
de ej sällsynta exemplar komma som om vintern visa sig utmed 
båda kusterna av det egentliga Indien, hvilka dock uppgivas 
ha långt näbb liksom de ostasiatiska (4 tum, — 100 mm.; 
Jerdon). 

Strandskatan vistas huvudsakligen på havstranden och i dess 
närmaste grannskap, stundom till ett par hundrade steg därifrån: 
men undantag saknas icke såsom vi redan anfört i Ost-asien. 
I England äro många fall antecknade att hon blivit funnen häc- 
kande flera svenska mil från havet, vid floder eller sjöar, och 
Oftast blir hon väl 
sedd inuti landet under flyttningarna, då några gå över land, 
såsom tvärt över Tyskland (i Sept.—Oect., men ej om våren, 
Naum.), eller över Frankrike mellan Nordsjön och Medelhavet; 
dock torde de flesta följa kusterna så vida detta ej medför allt- 
för stora omvägar. — Hon vistas så väl på låga, rent sandiga 
stränder, som på klippiga och steniga, hvarest hon ofta ses sitta 
på större stenar eller klippspetsar. Liksom alla de föregående 
Charadrierne undviker hon grannskapet av skog och ses aldrig 
bland högt gräs, höga småväxter (ljung o. d.) eller uppvuxen säd. 
Även liknar hon dem uti att vara mycket i rörelse under mor- 
gon och aftonskymningen eller t. o. m. under hela den ljusa 
sommarnatten, men hvila midt på dagen. Vanligen spatserar hon 


Svenska Foglarna. 


hos oss har detsamma någongång inträffat. 


med stadiga steg framåt och springer sällan, ehuru hon kan 
springa så starkt som någon annan, hvilket synes när hon blivit 
vingskjuten och förföljes, då hon ofta kastar sig i vattnet och 
simmar och dyker som en and. Genom samma medel söker hon 
undgå de rovfoglar som äro henne farlige, såsom Duyvhök, Jakt- 
falk, Örn. De små, ännu dunklädde ungarne begagna samma 
räddningsmedel. — Flykten är utmärkt stark och mest rak. I 
grannskapet av ägg och ungar söker hon väl skrämma den an- 
kommande, liksom Vipan, och flyger omkring dem som hon ej 
vågar att anfalla med hugg eller vingslag, men detta sker i större, 
långsträckta kretsar och ej i täta hastiga vändningar. Vid andra 
tillfällen är hon ganska skygg och svår att komma nära, hvilket 
aldramest är händelsen om hösten och vintern då hon drager omkring 
flockvis. Flyttningen sker i större flockar, som på längre sträck- 
tåg flyga ganska högt och ordnade i en vinkel, såsom Tranorna, 
på kortare sträckor flyga de lågt och utan ordning, om hvar- 
andra, samt skrikande, eller rättare pipande, ty deras läte är, 
ehuru tämligen starkt och skarpt, för en så stor fogel ovanligen 
fint, blott hvisslande och finare än lätet av de Sandrullingar som 
vanligen vistas och häcka på samma ställen, ehuru desse äro 
mycket mindre. Det vanliga lätet är kort och enkelt, och låter 
ungefär som ett hvissladt huip! — Födan består ensamt av små- 
djur: mask och insektlarver, små crustaceer (Crangon, Gammarus) 
o. d. Vanligen uppgives att Strandskatan förtär mindre hayvs- 
musslor, såsom de vanliga strandskalen (Mytilus edulig), hvilkas 
skal hon skulle sönderhugga eller öppna, och i sanning tyckes 
hennes starka, hoptryckta näbb vara väl tjenligt för detta ända- 
mål. Degland uppgiver särskildt att hon vid franska kusten för- 
tär arter av sl Venus och Anomia, hvilkas djur han igenkänt i 
hennes mage; men Naumann tyckes alldeles vilja neka henne 
88 


350 | VADARE. 


förmågan att öppna musselskal. Jag känner ej att detta ämne 
blivit närmare undersökt hog oss. 

Strandskatans flyttning mot norr börjar i Mars, och vanligen 
kommer hon till oss, åtminstone i södra Sverige, i April, då 
vinterdrägten plägar vara alldeles avlagd. Snart fördela de sig 
då parvis och börja fortplantningsbestyret; ägg torde dock sällan 
vara att finna förr än i slutet av Maj eller början av Juni. De 
läggas såsom de föregåendes i en liten rund grop utan egentlig 
bale, men gärna mellan stenar, på ställen som äro bevuxna med 
kort gräs och någorlunda fredade för trafik. Vanligen äro de 
icke ensamma, utan fera fogelarter pläga värpa tillhopa, ofta 
nära intill hvarandra såsom, utom Strandskatan, Sandrullingar, 
Tärnor, Fiskmåkar, t. o. m. ofta Rödbenor. Sådana ställen fin- 
nas, och funnos ännu vida mera i början av detta århundrade, 
på kusterna av Skåne, Halland, Bohuslän, Öland och sydöstra 
Gottland; möjligtvis i ännu flera av våra landskap. Särdeles ut- 
märkta för sin rikedom på sjöfogel äro öarna vid Schlesvig och 
på flera ställen något sydligare. Naumann säger sig där hava 
sett misstag om boen, så att ägg av olika fogelarter legat till- 
hopa i ett bo. Strandskatans ägg tyckas normalt vara blott ö; 
men äro ofta, efter omvärpning, endast 2. De äro stora som 
hönsägg och av nära samma form; tjockast nära midten blott med 
något mera spetsad lillända, således ganska olika de övriga små 
Vadarnas ägg; ljust brungula med grå och svartaktiga punkter 
och fläckar. Honan ruvar dem 3 veckor, men tyckes sällan ligga 


på dem midt på dagen, då det är varmt. Det uppgives att han- 


nen väl biträder henne, ehuru ej flitigt, men att han ensam kan 


utligga äggen då honan blir dödad. Ungarnes utveckling och 
deras vårdande av föräldrarna förhåller sig huvudsakligen såsom 
hos Vipan och Charadrierna. Likväl synes det av näbbets egna 


form troligt, att Strandskatan matar sina ungar vida längre tid 
och mera uteslutande än de nyssnämnda, kanhända till och med 
genom födans instoppande i deras gap, liksom Kalungarne. Dock 
är detta ännu blott en osäker gissning, men det förtjenar höge- 
ligen att närmare undersökas. En annan fogel, om hvilken något 
sådant skulle kunna förmodas, är Höttringen. — Så snart un- 
garne kunna flyga åtskiljes familjen; ungarne samlas i flock med 
andra ungar och de äldre med sina jämnåriga, och höstruggnin- 
gen föregår nu, i Juli —Augusti. Likväl börja ungarne snart 
avflytta; men en del stanna kvar hos oss, ända till slutet av 
September. 


Synonymi. Hematopus Bélon (ex nom. hodierno greco); -— Linn. 
1735 et seqq. — Pica marina al. antiq. — (Ostralega Briss, post Linn.). 

Hoematopus ostralegus L. S. N. X et omn. seqq. — Nilsson, Sk. Fr. II, 
155; — Naumann V. D. VII, 321; — Finsch et Hartl. Ost-Afr. 665. 

Anm. Namnet ostralegus (av ostreon, mussla, och legein, samla, plocka) 
är oriktigt bildadt, men har dock nu i mer än 100 år varit begagnadt utan 
ändring eller stundom med ofullständig eller oriktig rättelse. Fullständigt 
rättadt blir detta namn såsom vi här skrivit: ostreologus (musselplockare). 
På planchen står orätt: ”ostrilegus”. 


Familien 4. Snäppor (Totaninee). 


Jämför Vadarnas allmänna indelning, sid. 305, första spalten. 
— Om namnet Snäppa, sid. 298, andra spalten. 


12. SKÄRFLÄCKESLÄGTET (Recurvirostra 1L.). 


Näbb längre än huvudet, smalare än tarsen, mot ändan myc- 
ket smalare och bågformigt uppåt böjdt; ända från roten starkt 
nedtryckt och slätt. Näsfåran utlöper till näbbkanten vid + av 
näbbets längd. Näbbspetsen ganska tunn, med en fin, klolik ända. 
Benen ganska långa; tarsen starkt hoptryckt, fram och baktill 


SKÄRFLÄCKA. 351 


med nätlik hud; tårna ända mot spetsen förenade av en starkt 
utringad simhud. Baktån liten, räcker ej till marken. — Färgen 
ren, hvit och svart, icke småfläckig. 

Detta slägte utgör en slags mellanform mellan Charadrierna 
och de egentliga Snäpporna, ehuru det visar betydliga olikheter 
med båda och med nästan alla Vadare genom den ovanliga fär- 
gen, det högst eget bildade, ganska svaga näbbet och de långa 
benen med simhudar mellan tårna. I det föregående (sid. 305) 
ha vi, för det långa, smala, böjliga näbbets skull, med klolik 
spets, insatt slägtet bland Snäpporna; men lika väl, kanske bättre, 
kunde det sammanställas med Charadrierna, med hvilka det har 
den höga pannan, de korta näsgroparna, den ofläckade, rena färg- 
teckningen gemensam. Vingarne äro bildade såsom hos de flesta 
Snäppor och Charadrier: långa, med första vingpennan längst. 
Dock äro de nästföljande pennorna mindre förkortade, hvarigenom 
vingen blir mera rundad eller mindre spetsig då den utbredes. 
Stjerten är kort, tvär, av 12 pennor. — Fjäderklädnaden gan- 
» ska tät. 

Utom vår art, som tillhör gamla continenten, äro blott ett 
par andra kända: en i Amerika och en i Australien. 


155. SKARFLÄCKAN (Recurvirostra avocetta), pl. XXXVIIIL, 
fig. 1; — hvit; huvudet upptill och -på sidorna, ned under 
ögat, samt större delen af bakhalsen svarta. Ett bredt svart band 
långsåt vingen och ett, bildande en båge över skullran, svarta, 
tillhopa inneslutande en stor hvit skullerfläck. De flesta hand- 
pennorna svarta, vid roten hvita. Stjerten hvit; näbb svart; ben 
Vinglängd 220 mm. Näbb från pannan 


blågrå; iris mörkbrun. 
Hanne och hona lika. 


omkring 90 mm.; stjert 100; fotleden 85. 
— Ungen i första fjäderdrägten har något orenare färger; det 


svarta är brunaktigt. — (Om formen, se under slägtet; om nam- 
net, sid. 301, i början). 

Skärfläckan förekommer över hela gamla continenten med 
undantag av dess mera nordliga del (över 50 å 57" lat.), men är 
ej funnen utom gränserna av Europa, Asien och Afrika. Hon 
tyckes blott uppehålla sig utmed havskusterna, samt inuti landet 
endast vid saltsjöar och, såsom det vill synas, vid några få, icke 
salta, större sjöar eller floder. — I Sverige tyckes hon numera 
endast fortplanta sig på södra delen av Öland. På Gottland 
fans hon ännu 1819, häckande på Närs holme, och 1824 såg jag 
ett par vid Bursviken (båda ställena vid sydöstra kusten, 574" 
lat.), men hon skall sedan ha upphört att visa sig där. Vid 
skånska kusten har hon någongång blivit -sedd; troligen blott på 
flyttning, ty det är ej bekant att hon där häckat. — Denne fogel 
har blivit sedd längst mot norr i Norrige, hvarest spridda exem- 
plar då och då förekommit i södra delen och ända opp i Hede- 
marken (c:a 61” lat., Collett); men det är ej sannolikt att den 
häckat någonstädes i detta land, utan blott kommit dit förvillad 
och enstaka. De nordligaste ställen hvarest Skärfläckan fort- 
plantat sig tyckas vara på nyss anförda ställe på Gottland samt 
vid Limfjorden i Jutland (även vid 57" lat., Kjaerb.). Derefter: 
på Öland (något över 56"), i Pommern och på flera ställen utmed 
Östersjöns sydkust, på Danska öarna, samt vid Nordsjökusten 
av Schlesvig, Holstein och Holland, hvarest hon torde förekomma 
allmännast i Europa. I Britannien är hon sällsynt och omtalas 
blott såsom förekommande, eller även häckande, på spridda stäl- 
len i södra hälften av England (till 53”); men på Irland tyckes 
hon blott vara sedd sporadisk (Yarr. Br. B.). I norra Frank- 
rike uppgives hon blott flytta igenom, men i det södra (Langue- 
doc etc.) säges hon häcka (Degl. Gerbe). Uti södra Europa skall 


2 ENE RR SS LATA TEN 
S JV TITS (At 


352 VADARE. 


hon visa sig på många ställen, utmed Medelhavskusterna, men 
efter som det vill synas, blott under flyttningen. I Ungern fin- 
nes hon, enligt Naumann, vid saltkällorna och saltpölarna om- 
kring Neusiedler och Plattensjöarna, men synes ej vara vanlig 
och nämnes av HKornhuber blott såsom flyttande genom landet. 
Vid saltgölarna i södra Ryssland, närmast Svarta havet skall hon 
deremot vara ganska allmän (Nordm. Fn. Pont.). —I Asien säges 
Skärfläckan finnas häckande vid de talrika saltsjöarna och gö- 
larna midt inne i landet, från Caspiska havet, genom ”Tartariet, 
Mongoliet och Dauurien (Tarai-noor): ovisst om längre mot öster; 
men om vintern träffas hon sydligare i landet, vid havskusten i 
China, Indien och vestra Asien dragande omkring i små flockar 
(Swinh., Jerd., Tristr.). — Likså är hon sedd här och däri alla 


delar av Afrika under Europas vinter. Men nyligen ha vi er- 


hållit uppgiften att fogeln skall fortplanta sig i Sydafrika, såsom 


vid Colesberg (vid Oranjefloden, 31” lat.), hvarest ägg blivit funna, 
och vid Hope Town (Ibis 1869, 76)"); hon har länge varit känd 
såsom icke sällsynt inne uti Caplandet, hvarest saltgölar finnas 
på många ställen; Riksmuseum äger exemplar därifrån, hvilka 
fullkomligt likna de europeiska. Sannolikt måste man här tänka 
sig en sådan överflyttning till andra sidan om &quator som den 
vi omnämnt sid. 297 och som är sannolik för många fogelarter. 
Vida mindre troligt anse vi, att Skärfläckan skulle vara häck- 
fogel .1 Östafrika, norr om 2quator, hvilket nyligen blivit yttradt 
såsom en förmodan (uti Finsch & Hartl. Vögel Ostafr. 757). 

Skärfläckan vistas, såsom av det föregående synes, blott vid 
havskuster och vid saltvattensjöar eller träsk, men icke vid alla 
sådana, utan blott på de ställen som äro för henne passande. 


Liksom nästan alla övriga Vadare lever hon uteslutande av små 
djur; men genom sitt svaga, böjliga, på ändan smala och besyn- 
nerligt bildade näbb måste hon äga en ganska inskränkt förmåga 
att fånga dessa och bli i hög grad bunden, ej blott vid vissa 
sorter derav, utan även vid vissa sätt att gripa dem. Hennes 
fina, svaga näbbspets skulle icke duga för att gräva i jorden; 
icke en gång i den lösaste sand, och hon skulle ej dermed kunna 
fasthålla ett djur som ägde någon kraft att draga sig undan, 
t. ex. en daggmask. Ej heller skulle hon kunna taga större, 
eller även små, hårdare insekter, små snäckor o. d.; hon skulle 
t. o. m. icke kunna föda sig av mjuka insekter, vid hvilkas gri- 
pande hon kunde löpa fara att stöta den svaga näbbspetsen och 
avbryta den mot marken eller en hårdare sjöbotten. Hon är så- 
ledes inskränkt till de små djur, som hon kan taga i vattnet, 
uti eller närmast under ytan och som äro åtkomliga för hennes 
svaga, eget bildade fångredskap. — Sådana djur äro huvudsak- 
ligen små, mjuka Crustaceer, såsom Crangon vulgaris och andra 
små arter som äro allmänna uti vattnet; deribland Cyclops-, Ido- 
thea- och Gammarus-artade djur; sannolikt även Mygglarver, 
t. 0. m. nykläckt, ännu vattenklart fiskyngel av blott några få 
milimeters längd o. 8. v. Dock äro de djur, hvarav Skärfläckan 
lever, ej noga kända, emedan det vanliga och säkraste sättet att 
lära känna dem, nämligen att undersöka magen på nyskjutna 
exemplar, här på flera sätt försvåras. Dels äro dessa djur i all- 
mänhet ganska mjuka och lätt förstörda, så att de efter en kort 
stund bli söndermalna och oigenkänneliga i fogelns mage; dels 
lärer det vara vanligt att Skärfläckan uppspyr magens innehåll 
då hon skadskjutes utan att ögonblickligen nedfalla död. 


») Jag förmodar att med ”Colesberg” menas det länge kända stället av detta namn; läget av ”Hope Town” är mig obekant. Det är ett vanligt men ganska klandervärdt bruk 
att uppgiva föga kända ställens namn utan att på något sätt bestämma deras läge. Finsch & Hartlaub uppgiva, 1. c., att de anförda ställena äro belägna i Damara-land. 


tån 
6 U 


| 


ER SAS ITS AR VN SALE 


SSE, 


r 


FLN 


3 NA 
I | Pr 


f 
X 


. WT 
NOT 


SE 
> 


of 
FN 


4 EVA sh 


> 
i 
A, , 2 
| ska då br 
Dr FÖ Re sö 7 
Ir & Rol dr SER 
fär G ; ; 
. i NES SA Pug 
/ > ÅR EE 
S RR 
- 


; t EN ON NY EF. SSK bd v NEG C = IS IR NE 
FRIA 


AS | Fy Va 


JE