^ qii Vitia al 1 st RENTE UMP Nt | I! Bi ] | pr rx DAP " ANG TOI TN il à ^ " I D p i. nh "y ar 1 PONAT 19 no "LU Jd "A IT Y n » T n N Tm TT VEM P NO M PIN IN TE : MH | À j b ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FEN NI C AK. TOMUS II. Dr LIBRARY NEW YORK SOTANICAL GARDEN. HELSINGFORSIZE. EX OFFICINA TYPOGRAPHICA A. W. G RÓJNDAHL. MDCCCXLYII DX en | ron A 2 OIMPRIMATUR: — G. F. 4urworr, Tv A Lr k i Yarsnıı gto wav. JAVA TOS BIO WS LAXCELORSBIACHETLR * * PMR wo LOT TRA DOT B t | à "'vurjsodv AR \ i IwuyDonodw 0 .- = AMF: ACTA SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNI C XE. HELSINGFORSIA. EX OFFICINA TYPOGRAPHICA A. W. GRÓNDAHL. MDCCCXLVII. SANS rar a A : TE | p A alat T ru P "Aha VON LUE CUTE: AONO ; Je mw $i qu EEK "DOMUM ] | «A r "^. A mis 7e E' ecd a | P u Vv wre: « E Low . " "n ü u Eu L - "m. > - Li m T m s Á " - P - nd * > % d = nce » 4, - » * | B s * > y LA T V E _ 4 - à . 2. BE ' B AAA AV (SS A LV AAA LE VAAVAAAA VA LE 32 1 AA VAAT LA AV o0 UV AAA n 3R A R y N ; TABLE ba ARTICLES CONTENUS DANS CE TOME. y Pages Du QUPD MMC EE ELE EE IX. Liste, des Membres de la Société .......:...---?* x. Compte rendu pour 1838—1847 .............:. XXL Utkast till en undersökning om Tyska Landet i Finland, af 3. AST ENPPRING M Ct PAT MIO 10 EINHEDESAN d xm Description d'une livrée inconnue de l'Anas Stelleri, supposé dans sa deuxième année, d’après des individus tués aux environs d'Helsingfors le 29 Mai 1841, par V. FArcx 61. Om Babingtonitens kemiska sammansättning, af A. E. Arrre 65. Analys af tvenne i Finland förekommande varieteter af Sma- AEN ohio 7. 1 Note sur la determination de la valeur de (1 +)” pour ragd5oab1A. ; M odyen qii y pe isole ee z—0y gn N. G. » ScHUETÉN, ..... .* TEES CSS NEP N IY Remarque sur les démoustrations de deux théorèmes insérés daus le Journal de Mathématiques de M. Liouville, T. III, p. 477, 478; par N. G. »s SCHULTÉN .... Détermination. des polygones réguliers. commensurables avec le carré! du rayon du cercle y circonserit, par N. G. DENS c UID ÉTÉ Mr Eire nt AM E Bo Yuerligare bidrag ull kännedomen af de i Lappland funna gamla Vigterne (T. 1, sid. 731), af G. G. HÄLLSTRÖM Bidrag ull kävnedomen om Maske "de Klimat-fórhàllande: Om lufivarmen pa Carlö; af G. G. HÄLLSTRÖM .. Bidrag till kännedomen om Finska orters Klimat-förbällande: Om luftvarmen i Wóro; af G. G. Hirrsrnów ... Anatomisk. beskrifning af Cerebral-Nerverne hos Färat (Ovis Av RE Jo BONSDORER refer 0. 00020 ante Critisk undersökning om Riks-Marsken C'as Flemings döds- dag, af W. G. Lacus :......,:....,..., Försök au för åtskilliga orter i Europa bestämma Norrske- pets: årliga ‚periodicitet, åf J. H. ERLÖE ........ Considérations sur la relation qui existe, dans quelques cas I , eig partieuliers, entre la valeur d’une fonction uniforme d’une seule variable et celle de sou coefficient differenuel du premier ordre, par N. G. oz SCHULTÉN........ Pages 99. 103. 107. 119. 131. 145. Note sur les conditions de réalité du développement ascen- dant ou descendant des fonctions uuiformes d'un nom- bre quelconque de variables, par N. G. or SCHULTÉN De apparitionibus Aurorz borealis in septentrionalibus Euro- pe parübus, disserit G. G. HànnsrRÓMw........ Granskning af grunderne för ausvarighet hos en af starka drycker ófverlastad, vid företagen eller uraklläten hand- ara DAB, Hide euere t zs ‘De pressione aunosphæræ telluris per quindecim annos Hel- singforsiz observata, a G. G. Härrströn. Sectol. Observationum thermometricarum in Plymouth per omnes horas anni institutarum computum exhibet J. H. Exrór Coleoptera:diebus XV—XXVII Decembris anui MDCCCXXXIX ad Rio Janeiro lecta,.a.,B.>F. SAHLBERG . + .... Anteckningar om Mustela Lutreola, af V. FAnck....... Description d'un exemplaire du Larus Leucopterus de Faber, tué prés de la ville d'Helsiugfors en hiver 1836, par VET TICK: 07069,7059 MIEL 28180 FL ms mma Lectiones Plotinianæ, exlibite a J. J. Teneström..... Resolution de léquation indéterminée y — Cos zx en non.- bres rationnels, par N. G. oz SCHULTÉN ....... Note sur la fraction contione prolongée à Pinfini m: (rmn +1) — m : (m 4- 1) — m^": (m^ + 1) — ..,0à m, Hamm RL. 449. 499. 923. VI désignent des entiers positifs quelconques, par N.°G. DX SCADUTEN ANNE ZE ole roo i. iR Los. 699. Afbandling om Finlands titel af Stor-Furstendóme och Her- tig Johans Finska Fôrläningar, af W. G. Lacus.... 637. Notices sur le Larus Glaucus rencontré dans le Golfe de Blihland,: par ;Vj. BAR Xue cul. i25 eddie aa Considerations sur les fractions continues infinies à numéra- ^ teurs et dénominateurs entiers et fractions composantes moindres que l'unité, par N. G. »z SchuLTEn.... 661. Démonstration de ce que les irrationuels 75 et /3 ne sauraient, étre les logaritlimes Neperiens de nombres rationnels, par] N.-GZ»z-BonurdE. PUERO eier ent, 681. Nägra historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland, af F. W. Pırpınc. (Andra Styckei) ...-....... 687. Note sur la théorie de la convergence des suites, par N. G. ba SMOMULTRNO MEM ret ee N ane IT Démonstration d’un théorème d’Arithmeuque, par N. G, »x ERBEN EON ee Me ee D Bidrag till Prakteiderns (Fuligula Spectabilis, Bonap.) Natural- Historia, SEM. wow WEYGHT Mr N ee INPUT Om en Medusae-art i Adriatiska” Hafvet, af I. Irmonı.. . 761, Om Proportional-Planer, af C. G. TAWASTSTIERNA ... 777. VII Pages Coleoptera diebus XV—XXVII Decembris anni MDCCCXXXIX ad'Rio Janeiro lecta, a R. F. SAHLBERG. (Continuatio) 787. Analys af Hornblende "från Engsó i Kimito, af A. Moserc 807. Anmärknivgar om den Romersk-Catholska Hierarchiens in- flytande" pa Finland, af G. Ris ......... ... 91d. Försök att bestämma den genuina racen:af de i Finland boende Folk som tala Finska, af C. von HAARTMAN 845. Déducuon de quelques résultats généraux relatifs à la théo- rie des fractions continues, par N. G. oz ScHULTÉN 861. . Adnotationes in Monographiam Formicarum Borealium Eu- rope, auctore, W. NYLANDER «4... ...-. 51.551825. * Berechnung von Beobachtungen des täglichen Ganges der Temperatur in einigen arctischen Gegenden, von J. J. NUERYANDER-..-95 5350s föl; MW m. ge 945; Deduction de quelques fractions continues dont les sommes ne sauraient étre des nombres d’especes données, par LM Goansi HU TE Seren... s.c urs 1009. Démonstration d'un théorème relatif aux fractions continues dont les sommes sont racines d'équations du second degré à coefficients rationnels, par N. G. »s Scuvr- "E. OT Yo Tolet ant Most dee sers: 1093. vit x Pages Formular Paschalium Gaussianarum cum Delambreauis comparatio earumque ex bis deducendi periclitauo, auctore AMÉMMORENTID S oc de mM da 22.240231. Additamentum Aduotatiooum in Monographiam Formicarum Borealium Europa, auctore W. NYLANDER ..... 1041. Démoustration de la périodicité de la fraction continue 1 :m — 1:ní —1:m^ —.. à dénominateurs entiers posi- üfs > 1, lorsqu'elle représente une racine irrationuelle d'une équation du 2° degré à coefficients. rationnels, par N. G. »x SCHELTEN > aie me te ME. » TUE Om Svenska Spräkdialecten i Nyland, af A. J. Hırrına. 1077. Speciel jemfürande beskrifoing af Hufvudskälsbenen hos Laken, Gadus Lota Zinn., af E. J. Bonsporrr.. 1177. Beskrifuing af ett missbildadt Cranium hos en Man, jemte nágra anmärkningar öfver uppkomstea och betydelsen af de så kallade Ossicula Vormiana, af E. J. Bons- DONEIMNHGDL as en Add ala, diis Yoda cr ES. Minnes-tal öfver GUSTAF GABRIEL HÄLLSTRÖM, hället vid Vetenskaps-Societetens Årsfest deu 29 April 1845, af J. J. NERVANDER, A ce Tome appartiennent 34 plauches, =S NICOLAI om FÖRSTE, KEJSARE oca SJELFHERRSKARE öfver hela Ryssland samt STOR-FURSTE till Finland &c. &c. &c. Vin ynnest och Nädiga benägenbet, med Gud Allsmáküg: 'Tro- män och Tjenare, Ordförande och Ledamöter uti Finska Veten- skaps-Societeten! Sedan I hos OSS i underdånighet ansökt, det den förmån kunde Finska Vetenskaps-Societeten i Nåder beviljas, att, ull befordrande af dess vetenskapliga relationer, få inom Kejsare- dömet och Finland portofritt med posten afsända bref och pa- quetter, äfvensom på enahanda sätt få sig med posten ullsándt hvad i vetenskapligt afseende kunde till Societeten adresseras, så hafve VI 1 Nåder funnit godt tillåta Finska Vetenskaps-Societeten att åtnjuta den ansökta portofriheten för bref och paquetter inom Finlaod; men hvad deremot angår Eder auhällan om dylik för- mån inom Ryssland, vilje VI icke derull bifalla, såsom innefat- tande ett undantag ifrån de inom Kejsaredömet 1 allmänhet gäl- lande Författningar; hvilket härigenom varder Eder tll underdä- nig efterrättelse i Näder meddeladt, jemte tillkännagifvande att sár- skild skrifvelse i ämnet till Post-Directionen nu äfven afgär; Och VI befalle Eder Gud Allsmäktig, Nädeligen! Helsingfors, den 8 November 1842. Enlig HANS KEJSERLIGA MAJESTÄTS Esczr Beslut och i DESS Höga Namn, DESS tillförordnade SENAT för Finland: A. THESLEF F. L. G. v. HAARTMAN, W. KLINKOVSTRÓM. AUGUST RAMSAY. LARS SACKLEEN. LARS JÁGERHORN. . B. U. BJÓRKSTEN. Wırm GYLLING, NICOLAI ex FÖRSTE, KEJSARE oc SJELFHERRSKARE öfver hela Ryssland samt STOR-FURSTE till Finland &c. &c. &c. Vin youest och Nädiga benägenhet, med Gud Allsmäktig: Tromän och Tjenare, Ledamöter af Finska Vetenskaps-Societeten ! I anleduing af Eder derom gjorde underdäniga hemställan, hafve VI icke allenast velat i Näder ulläta det mà eu summa af Ett Tusende Rubel Silfver af Finska Statsmedlen utbetalas, för att an- vändas till betäckande af den skuld Societeten genom utgifvandet af dess Acter sig äsamkat, utan ock Nädigst funnit godt hugna Societeten, under loppet af Tio år, med ett årligt anslag af Fem Hundrade Sjutio Rubel sagde mynt, utófver det henne år 1839 beviljade, att, likaledes af Finska Stats-Verkets behällningar, ifrån och med innevarande år utgå: Hvilket, samt att Gouverneuren i Nylands Län, uti nu afgäeude bref, blifvit anbefalld, at, uppå an- mälan, nästnämnde anslag, af tillgångarne i härvarande Landt-Rän- teri utanordua och framdeles, så länge anslaget forıfar, på de àr- liga reqvisitions-förslagen till Länets Stat upptaga låta, VI gifve Eder härigenom i Nöder tillkänva, jemte;det anordning à förstsagde summa, till inlósen af berörde Ränteri bifogas. — VI befalle Eder Gud Allsmäktig, Nádeligen Helsingfors, den 10 Julii 1844. Euligt HANS KEJSERLIGA MAJESTÄTS Ecer Beslut och i DESS Höga Namn, DESS tillförordnade SENAT för Finland: A. THESLEFF. L. G. v. HAARTMAN. W. KLINKOVSTRÓM. LARS SACKLEEN. B. U. BJORKSTEN. A. L. Bons, AVAMVAMAAVAARAAVAAS EE EE EL LE EU LL LA LA AA AR AA > MEMBRES DE LA SOCIÉTÉ DES SCIENCES DE FINLANDE. -——— 060 MEMBRES HONORAIRES RUSSES er FINLANDAIS. M. le Prince ALEXANDRE MENCHIKOFF, Aide-de-Camp Gé- néral, Amiral, Membre du Conseil de l'Empire, Chef de l'an- cien Regiment d’Ingrie, Chef de lÉtat-Major de la Marine Impériale, Gouverneur- Général de Finlande et Commandant en chef des troupes y cantonnées, Chevalier des Ordres de S:t Andre avec les insignes en diamants, de S:t Alexandre- Nevsky avec les insignes en diamants, de S:t Vladimir de la 1:re classe, de Site Auve de la f:re classe avec les insignes en diamants, de S:t Georges de la 3:me classe et de S:t Stanislas de la 1:re classe, &c. (Élu membre honoraire le 3 Avril 1843). M. le Comte SErRGE Ovvanorr, Conseiller privé actuel, Mini- stre de l'instruction publique; Membre du Conseil de l'Empire, Chev. des Ordres de S:t Vladimir de la f:re classe, de S:t Ale- xandre-Nevsky avec les insignes en diamants, de l'Aigle blanc et de Site Anne dela f:re classe, avec les insignes en diamants et décoré de la couronne Impériale, &c. (Élu le 3 Avril 1843). XII M. CHARLES WALLEEN, Docteur en droit, Conseiller privé, M. M. Procureur-Général du Sénat Impérial de Finlande, Chev. des Ordres de l’Aigle blanc, de S:t Vladimir de la 2:de classe et de S:te AGE NA la TUM classe décoré de la couronne Imp. (Élu le 3 Avril 1843). LAURENT-GABRIEL DE HAARTMAN, Dir en philosophie, Conseiller privé, Vice-Président du Département d'Économie du Senat Imp. de Finlande, Chev. des Ordres de Aigle blanc, de S:t Vladimir de la 2:de classe, de S:te Anne et de S:t Sta- pislas de la fire classe, &c. (Ein le 3 Avril 1843). le Comte ALEXANDRE »ARMFELT, Conseiller privé, Mini- stre-Secrétaire d'État du Grand-Duché de Finlande, Chev. des Ordres de l'Aigle blanc, de Site Anne de la 1:re classe, de S:t Stanislas de la 1:re classe, &c. (Ela le 3 Avril 1843). . FRÉDÉKIC-GUILLAUME STRUVE, D:r en phil. et en droit, Conseiller d’État actuel, Directeur de l'Observatoire central de Poulkova et Premier Astronome, Chev. des Ordres de S:te Anne et de S:t Stanislas de la 1:re classe, de S:t Vladimir de la 3:me classe, &c. (Élu le 3 Avril 1843). M. Pavr-Hzxm: Fuss, D:r en phil. Conseiller d’État actuel, Secrétaire perpétuel de l'Académie Imp. des sciences de S: M. M. M. XII Pétersbourg, Chev. des Ordres de Sie Anne et de S:t Sta- nislas de Ja 1:re classe, de S:t Vladimir de la 3:me classe, &c. (Élu le 3 Avril 1843). JEAN GADOLIN, Dr en phil. et en médecine, Professcur émérite de l'Université de Finlande, Chev. des Ordres de S:t Vladimir de la 3:me et de Site Anne de la 2:de classe. (Éln le 3 Avril 1843). : MEMBRES HONORAIRES ÉTRANGERS. le Baron Jacques Brnzzrivs, D:r en phil. et en méd., Professeur, Secrétaire perpétuel de l'Académie Roy. des scien- ces de Stockholm, Chev. de l'Ordre de S: Stanislas de la 1:re classe, &c. (Élu le 3 Avıil 1843). GroncE WAHLENBERG, Dir en phil. et en méd., Profes- seur de médecine ct de botanique à l'Université. d'Upsal, &c. (Élu le 3 Avril 1843). Jöns SvAnNBERG, Dir en phil. et en tléologie, Profes- seur émérite de l'Université. d'Upsal, &c. (Élu le 6 Nov. 1843). FRÉDÉRIC- GUILLAUME ARGELANDER, Dr en phil, Pro- fesseur d'astronomie à l'Université de Bonn, Chev. des Oidres M. M. M. XIV de S:t Stanislas de la 2:de et de S:t Vladimir de la 4:me clas- se. (Élu le 7 Avril 1845). Isnagn Hvasser, D:r en phil. et en méd., Professeur de médecine à l'Université d'Upsal, Chev. de l'Ordre de S:t Vla- dimir de la 4&me classe, &c. (Élu le 24 Avril 1849). MEMBRES ORDINAIRES, * Section des sciences mathématiques. et physiques. Jean-Jacques NERVANDER, D:r en phil, Professeur de physique. et. Directeur de l'Observatoire magnéüque à l'Uui- versité d’Alexandre, Chev. de l'Ordre de S:t Vladimir de la 4:me classe. (President actuel de la Société). Nıcoras NonpENskrOLp, D:r en phil, Conseiller d’État, Sur-Intendant des mines de Finlande, Chev. des Ordres de S:te Anne et de S:t Stanislas de la 2:de classe, de S:t Vladi- mir de la 4:me classe, &c. . NATHANAËL-GÉRARD DE SCHULTÉN, D:r en phil, Pro- fesseur de mathématiques à l'Uuiv. d'Alexandre, Chev. des Ordres de Site Anne et de S: Stanislas de la 2:de, et de S:t Vladimir de la 4me classe. (Secrétaire perpétuel de la Société). M. M. M. M. XV . Victor Hanrvarr, D: en phil, Juge des mines honoraire, Commissaire des mines. Henri-Gusrave BorEnius, D:r en phil, Professeur- Adjoint de mathématiques et de physique à PUniv. d'Ale- xandre. CHARLES-GUSTAVE TAVASTSTIERNA, Conseiller d'État, ci-devant Directeur général de l'Arpeotage, Chev. des Ordres de S:t Vladimir de la 4:me et de S:te Anne de la 3:me classe, (President de la Société depuis le 29 Avril 1844 jusqu'au 29 Avril 1845). II. Section d'histoire naturelle. CHA RLES-DANIEL »z HaaRTMAN, D:r en phil. et eu méd., Conseiller d'État, Directeur-Général des établissements sauitaires de Finlande, Chev. des Ordres de S:te Anne de la 2:de et de S: Vladimir de la A:me classe. (President de la Société depuis le 29 Avril 1845 jusqu'au 29 Avril 1846). Immanuez Irmont, D:r en phil. et en méd., Professeur de médecine à l'Univ. d'Alexandre, Chev. de l'Ordre de S:t Vla- dimir de la 4:me classe. (Vice-Président actuel de la So- ciété). . CHARLES-RENAUD SAHLBERG, D:r en phil et en méd, Professeur émérite de l'Univ. d'Alexaudre, Chev. des Ordres M. M. M. XVI de Ste Anne et de S:t Stanislas de la 2:de et de S:t Vladi- mir de la 4:me classe. Nicoras-AmmaHaw »Unsrs, D:r en phil. et en med, Conseiller de. College, Professeur emerite de lUaiv. d’Ale- xandre, Chev. des Ordres de Site Aune et de Sz Stanislas de la 2:de et de S:t Vladimir de la 4:me classe. (Président de la Société depuis le 29 Avril 1842 jusqu'au 29 Avril 1843). le Comte CnuarLes-Gustave MAnNERHEIN, D:r en phil, et en droit, President de la Haute Cour de Justice de Vi- bourg, Chev. des Ordres de S:te Anne et de S: Stanislas de Ja 1:re et,de S:t Vladimir de la 4:me classe. . Jean-Macnus »z TrNcsTROÓM, D:r en phil. et en méd., ci-devant Professeur de zoologie et de botanique à l'Univ. d'Alexandre. ALEXANDRE re NORDMANN, D:r en phil., Conseiller d'État, Professeur d'histoire naturelle au Lycée-Richelieu à Odessa, Chev. des Ordres de S:t Vladimir de la 4:me et de S:te Anne de la 3:me classe. CHRÉTIEN Steven, D:r en phil, Conseiller d'État actuel, Iospecteur de l'économie rurale dans les Gouvernements meri- dionaux de la Russie, Chev. des Ordres de S:t Vladimir de la XVII ' 3me et de S:te Anne de la 2:de classe décoré de la couron- .M. M. M. ne Imp. Everr-Jures Bonsporrr, D:r en méd., Professeur de physiologie et d'anatomie à l'Univ. d'Alexandre. (Éla membre ordinaire le 3 Avril 1843). Lıurent-Henrı Törnrorn, D: en phil. et en méd, Archiätre, Professeur de chirurgie et de l'art des accouche- ments à l'Univ. d'Alexandre, Chev. de l'Ordre de S:t Vladimir de la 4me classe. (Élu le 24 Avril 1846). III. Section d'histoire et de plulologie. JEAn-GaBRIEL »e Bowsponrr, Dir en phil. et en droit, Conseiler d'État, ci-devant Camérier au Senat Imp. de Fia- lande, Chev. des Ordres de S:te Anne de la 2:de classe dé- core de la couronne Imp., et de S:t Stanislas de la 2:de clas- se, &c. . GUILLAUME-GABRIEL Lacus, D: en phil. et en droit, Professeur du droit commun de Finlande à l'Uuiv. d'Alexan- dre, Chev. des Ordres de S:te Anne et de S:t Stanislas de la 2:de et de S: Vladimir de la 4:me classe. (President de la Société depuis le 29 Avril 1843 jusqu'au 29 Avril 1844). 3 XVIII M. JEeAnN- GABRIEL Linsen, D:r en phil, Professeur d'élo- M. M. M. M. quence et de poésie à l'Univ. d'Alexandre, Chev. des Ordres de S:t Stanislas de la 2:de et de S:t Vladimir de la 4:me classe. FrÉDÉRIC-GuiLLaume PiprirNG, Dir eo phil, Conseil- ler d’État, Membre du Senat Imp. de Finlande, Professeur émérite de l'Univ, d'Alexandre, Chev. des Ordres de S:te Anne de la 2:de et de St Vladimir de la 4:me classe. . GABRIEL REIN, D:r en phil, Professeur d'histoire à l'Univ. d'Alexandre, Chev. de l'Ordre de S:t Vladimir de la A:me classe. (Président de la Société depuis le 29 Avril 1846 jus- qu’au 29 Avril 1547). ÉriE Lünnror, D:r en méd, Médecin de l'arrondissement de Kajana. JEAN-ÅNDRÉ SJÖGREN, Dir en phil, Conseiller d’État, Membre effectif de l'Académie Imp. des sciences de S:t Pé- tersbourg, Chev. de l'Ordre de Sie Anne de la 3:me clas- se, &c. JEAN-ÅNDRÉ HirriNG, Prevôt, Pasteur de la paroisse de Nykyrka, Agrégé aux Ordres de S:t Vladimir de la A:me et de Sie Auue de la 3:me classe. XIX M. GABRIEL GEITLIN, D:r en phil, Professeur de la littéra- ture orientale à l'Univ. d'Alexandre, Chev. de l'Ordre de S:t Vladimir de la 4:me classe. (Élu le 24 Avril 1846). M. Nıcoras-Asraman GYLDÉN, D:r en pbil, Professeur de la littérature. grecque à lUuiv. d'Alexandre. (Élu le 24 Avril 1846). | 6 sa pe u P i ne. rv aestu, UOS IN. ar * 4 2 CRM A 1 || En ARARAASAA VARAMAMAMMAA AA AAA AAAAARAARAAAASAARAASASAAA 13AA1AAAAA COMPTE RENDU DE LA SOCIÉTÉ DES SCIENCES POUR LES ANNÉES 1838—1847. ne la publication du Tome Il! des Actes de la Société étant' ache- vée par celle du 4° Cahier mis au jour actuellement, nous donne- rons ici un exposé sommaire des travaux de la Société depuis son institution le 13 Avril 1838, ainsi que de quelques autres circon- stances liées essentiellement à son histoire depuis l'achévement du Tome ©, dont les premières feuilles renferment les faits principaux de ce dernier genre jusqu'au mois d'Avril 1842. La haute bienveilance de Sa Majesté l'Empereur en- vers la Société ne s'est pas restreinte aux faveurs insignes qui lui ont été accordées à la suite de sou institution. Notre auguste Souverain, qui ne laisse échapper aucune occasion de coutri- buer au progrès des lumières en tout genre, a daigné conférer à cette association deux gráces nouvelles bien importantes: en 1842, la franchise du port des lettres en Finlande, tant. pour les propres envois de la Société que pour ceux que lui adressent ses corres- poudants, et, en 1844, une dotation nouvelle de 570 Roubles d’ar- gent par an, assignde sur la caisse d'état du Grand-Duché pour djx aunées consécutives, ainsi qu'une graüfication de 1000 Roubles XXII d'argent, payable sur les mêmes fonds, pour lacquittement des dettes assez considérables qu'avait contractées la Société pour la publication de ses Actes +). Affranchie d’entraves économiques grâce à ces preuves mulupliées de la munificence Impériale, la Société des sciences de Finlande sent vivement l'obligation de ré- pondre, autant qu'il sera en son pouvoir, aux vues généreuses et élevées de son auguste Bienfaiteur. Se voyant à méme de poursuivre sans interruption sa car- rière, la Société a cru ne devoir plus différer de compléter, con- formément aux reglements, son organisation par l'élecuon de mem- bres honoraires. Le premier choix de ce genre a eu lieu le 3 Avril 1843; les suivants le 6 Novembre de la méme année, le 7 Avril 1845 et le 24 Avril 1846. Les noms des hommes illustres et savants, que la Société a eu l'honneur de s'associer par ces choix, font l'ornement de la liste de ses Membres placée ci- dessus. Les membres ordinaires de la Société, an nombre de Vingt- quatre en Avril 1842, ont été depuis augmentés de Quatre, élns le 3 Avril 1843 et le 24 Avril 1846. Les noms de ces membres, tant anciens que nouveaux, ainsi que quelques remarques relati- ves à la succession de la présidence, se trouvent insérés daos la liste citée, RETIRE SES +) Les Rescrits Impériaux relatifs à ces deux gıäces se trouvent imprimés en téle de ce volume. XXIII La vive satisfaction qu'a éprouvée la Société des circonstan- ces heureuses et des acquisitions honorables dont nous venons de faire mention, a été troublée par plus d'une perte douloureuse. D'abord elle s'est vue, à sou grand regret, privée du doyen de ses fondateurs, M. Gustave Gabriel Hällström, Docteur en philosophie et en théologie, Professeur. de physique à l'Uuiversité d'Alexandre, Membre de plusieurs Sociétés savantes ct Agrégé aux Ordres de S:t Vladimir et de S:te Anne, décédé le 2 Juin 1844, à la suite d’une courte maladie, à l’âge de 68 ans. Ce vé- téran respectable, en même temps l’ornement et l'appui de la So- ciété, y prit, malgré sou âge avancé, le plus vif intérêt. Appele par la haute considération de ses confrères à diriger les délibéra- tions préliminaires relatives à la fondation de la Société, ainsi qu'à la première présidence depuis le 28 Mai 1838, il se trouva, dès le commencement méme, plus étroitement lié à ce corps savant qu'aucun autre de ses membres. Le zèle acuf pour les intérêts de la Société, qui animaït le défunt dans ces deux fonctions, ne se refroidit pas lorsqu'il les eut quittées. Vingt-cing communica- tions scientifiques, dont quatorze d'un intérêt particulier insérées dans les actes de la Société, en sont les témoins irrécusables. Ce n'est pas ici le lieu d'exposer toutes nos obligations à ce savant vénérable, encore moins de tracer sa vie et ses mérites éminents tant littéraires qu'administraufs: une main plus habile a payé ce tribut de la Société dans Péloge du défunt. prononcé en 1845 et publié à la fin de ce volume. — Outre la perte irréparable dont XXIV nons venons de faire mention, la Société a en à regretter celle de trois membres honoraires, élus tous le 3 Avril 1843, savoir M. le Comte George Cancrin, Général d’infanterie et ancien Mini- stre des finances de la Russie, décédé le 22 Septembre 1845; M. Hans Järta, ancien Gouverneur civil de Suede, décédé le 6 Avril cette année; et M. Alexandre Aimé Thesleff, Gévé- ral d’infanterie, Adjomt du Gouverneur-Général de Finlande et Chargé des fonctions de Vice-Chancelier de l'Université. d’Alexan- dre, décédé le 15 Novembre cette année. Le premier, homme d'état. d'une. célébrité européenne, joigeant la gloire littéraire à celle d'une carrière longue et brillante qui a pnissamment influé sur l'administration de l'Empire. et méme sur celle de la Fiolande ; le second, réunissant les qualités si diverses d’historien profond et éclairé, d’écrivain excellent et de législateur célèbre; le troisième, de sa place élevée, veillant avec la méme. sollicitude aux intérêts de la science et à ceux de l'administration publique de notre pa- trie — tous, enfin, enlevés par la mort aux justes hommages de uotre Société, lui ont laissé des regrets aussi sincères que lé- gitimes. La liste suivante contient les titres des Mémoires lus à la Société les années 1838—1847, avec des renvois aux Actes pour ceux de ces ouvrages qui par les auteurs ovt été mis à sa disposition, 5 Nov. 4 Févr. 8 Avnl. 25 Avril XXV En 1838. N. G. de Schulten, Note sur la determination du troisième côté d'un triaogle rectiligne, au moyen des deux autres et de l'angle compris (T. L p. 151). En 1839. H. G. Borenius, Deductio tironum usui accommodata formularum commodissimarum ad computandos angulos trianguli. rectilinei ex daus ejus lateribus (T. I, p. 159). N. G. de Schultén, Mémoire sur la théorie géomé- uique des angles solides (T. I, p. 101). . C. R. Sahlberg, Cicadæ tres nove Fennicz (T. I, p. 85). I. Ilmoni, Misceller om Vulkanen Ætna (T. I, p. 749). G. G. Hällström, Variationum pressionis Atmosphere terrestris. in locis longe a se distantibus concordantium examen (T. I, p. 1). N. G. de Schulten, Mémoire sur les principes fonda- mentaux de l'Algébre (T. I, p. 31). I Ilmoni, Om en Medusæ-art i Adriatiska fTafvet (T. Il, p. 761). Le C:e Mannerheim, Description d'une nouvelle espèce du genre Physodactylus (T. I, p. 93). XXVI 25 Avul. 29 Avril. 3 Juin. 14 Oct. C. R. Sahlberg, Några anmärkningar om Xylopha- gus Maculatus (T. f, p. 163). N. Nordenskiöld, Quelques remarques sur la Tan- talite en Finlande, et recherches sur sa cristallisation (T. I, p. 119). G. G. Hällström, Specimina mutaü currente sæculo tempori, quo glacies fluminum annuæ dissolutæ sunt (T. ; p.129). N. G. de Schulten, Considérations sur la manière la plus convenable d'établir les principes du Calcul Diffe- rentiel (T. I, p. 413). J. J. Nervander, Miunes-tal öfver Pehr Adolph von Bonsdorff. N. G. de Schulten, Anmärkning rörande Parallel- theorien. H. G. Borenius, Determinatio superficiei, intersectione continua omnium generis dati linearum prodeuntis (T. I, p. 381). N. G. de Schultén, Framställuing af de grunder, hvari- genom sädane satser i Geometrien, som till sitt in- nehäll icke bero af Proportionalitets- begreppet, men här- ulls blifvit endast med anvàndniog af detta begrepp be- 4 Nov. 9 Déc. 6 Avril. 25 Avril. XXVII visade, kunna oberoende af detsamma ull sin riktighet conslateras. N. G. de Schulten, Memoire sur la determination des courbes, qui dans chacun de leurs points ont un con- tact d’un ordre déterminé avec une courbe de genre donné. N. G. de Schulten, Note sur la théorie analyüque des niaxima et minima (T. I. p. 171). C. R. Sahlberg, Nova species generis. Phytocoris (Fal- lén), ex ordine Hemipterorum (T. I, p. 411). En 1840. G. G. Hallström, Clima Helsingforsie, ex observa- tionibus undecim annorum erutum (T. I, p. 177). N. Nordenskiöld, Description du Gigantholite (T. I, p- 377). N. Nordenskiöld, Description du Xénolite, nouveau mi- néral (T. I, p. 373). G. G. Haällström, |. Observationum thermometricarum ia Madras, Rio-Janeiro, Plymouth, Salzuflen, Apen- roa, Boothia, Porta Carica et Matotschkin-Schar per omnes fere horas anni insütbtarum, computus (T. I, p. 263). XXVIIL 25 Avril. N. Nordenskiöld, Beskrifoing af en ovanligt stor Játte- gryta, samt några dermed sammanhängande phanomener (T. I, p. 477). ——— N. G. de Schulten, Note sur la seconde courbure des lignes courbes. ——— N. G. de Schultén, Anmärkningar rörande Geometriska Proportions-láran. 20 Juillet. C. R. Sahlberg, Synopsis Cimicidum Fenniæ. ——— N. G. de Schulten, Observationes quxdam) de usu Geometrie ad illustranda principia Analyseos. ——— F. G. Pipping, Några historiska underrättelser om Bok- tryckeriet i Finland. Första Stycket (T. I, p. 527). ——— Le Cie Mannerheim, Observations relatives aux sexes 8 ment de P’Hydaticus Verrucifer (T. I, p. 249). des Coléoptères Hydrocanthares en général, et spéciale- ——— G. G. Hallström, De direcuonibus ventorum in Fin- landia spiranüum (T. I, p. 571). 7 Déc. G. G. Hällström, Aumärkniugar om vattenytaus uti Östersjön och Medelhafvet tidtals skeende höjuiogar och sänkningar (T. I, p. 401). ——— N. G. de Schulten, Sur le développement le plus con- venable de la théorie analytique des maxima et mir nima. 1 Mars. 5 Avril. 26 Avril. 29 Avril, 25 Oct. XXIX En 1841. G. G. Hállstróm, De tempore regelationis et conge- lationis aquarum fluminis Kyro (T. I, p. 387). C. G. Tavaststjerna, Om Proportional-Axlar (T. I, p. 489). N. G. de Schulten, Note sur les premiers principes de l'Algebre (T. I, p. 395). N. Nordenskiöld, Beskrifning, af Kaemmererit, ett nytt mineral från Siberien (T. I, p. 483). N. Nordenskiöld, Uppgift af de ställen i Finland, der Kiselgur blifvit funnen. N. Nordenskiöld, Beskrifning af Amphodelith. N. G. de Schulten, Note sur l'équilibre des fils ela- stiques assujétis à des conditions qui en rendent la forme discontinue. F. G. Pipping, Utkast till en historisk afhandling om Almanachor och Calendrar, författade och i tryck ut- gifne af Finnar, eller annars för Finland, samt i synner- het pà Finska spráket. G. G. Hällström, Ny mätning af Åbo Slous höjd öfver hafsytan, jemte slutsatser om Södra Finlands hój- ning öfver hafvet (T. I, p. 519). XXX 6 Déc. G. G. Hallström, Uudersókniog om ett i Finska Lapp- marken gjordt Fynd af gamla Vigter och Mynt, m. m. (T. L p.791). ——— N. G. de Schulten, Note sur la clarté mathématique 24 Jan. 14 Févr. 14 Mars. des objets lumineux dont les rayons ont été réfractés ou réfléchis sous des angles d'incidence très-peuts (T. I, p. 505). En 1842. G. G. Hällström, På seduare observationer grundadt tillägg ull afhandlingen: De directionibus ventorum in Finlandia spirantium (T. J, p. 571). N. G. de Schulten, Considérations ultérieures sur les principes du Calcul Différeauel (T. I, p. 687). N. Nordenskiöld, Utkast till eu Examinations-System för Mineralierne (T. I, p. 627). A. J. Hipping , Utkast ull en undersókoing om Tyska Landet i Finland (T. II, p. 3). N. G. de Schulten, Remarque sur la détermination de la valeur de IX pour x = co, Ix étant le logarithme Né- périen de x et z un exposant quelconque positif iodepen- dant de x (T. I, p. 741). J. J. Nervander, Ueber das Vorkommen einer bisher uebersehenen Undulation im Gange der täglichen Tem- peratur- Curve (T. I, p. 755). 14 Mars. 25 Avril. 29 Avril. 6 Juin. 10 Oct. XXXI PF. Falck, Description d'une livrée inconnue de l'Anas Stelleri, supposé dans sa deuxième année, d’après des individus tués aux environs d’Helsingfors le 29 Mai 1841 (Gd pdt). N, G. de Schulten, Deducuon de la theorie des pa- ralleles d’un principe nouveau. N. G. de Schultén, Aumärkuingar öfver Geometriens Axiomer. A. E. Arppe, Om Babinetonitens kemiska samman- sättning (T. II, p. 65). G. G. Lagus, Critisk undersókning om Riks-Marsken Clas Flemings dódsdag (T. II, p. 285). A. Moberg , Aualys af tvenne i Finland förekommande varieteter af Smaragd (T, II, p. 71). PF. Falck, Anteckningar om Mustela Lutreola (T. I, p-, 523). J. J. Tengström, Lecüones Plounianæ (T. H, p. 533). N. G. de Schulten, Note sur la déduction de la valeur de (1 +)" pour z — o (T. Il, p- 81). J. H. Eklöf, Observationum Thermometricarum in Ply- mouth per omnes horas anni institutarum computus (T. IL p. 449). XXXII 5 Déc. J. H. Eklöf, Försök au för ätskilliga Orter 1 Europa bestämma Norrskenets årliga Periodicitet (T. IT, p. 299). En 1843. 6 Févr, E. J. Bonsdorff, Auatomisk beskrifning af Cerebral- Nerverne hos Färet (Ovis Aries) (T. II, p. 145). ——— G. G. Hällström, Bidrag tll kännedomen om Finska Orters Klimatförhällande: Om luftvarmen. på Carlö (T. I» 119. ———— NN. G. de Schulten, Remarque sur les démonstrations de deux théorémes iusérés dans le Journal de Mathé- matiques de M. Liouville, T. IIT, p. 477, 478 (T. II, p. 99). ——— N. G. de Schultén, Note sur un point de la théorie des fractions continues. 6 Mars. G. G. Hällström, Xuerligare bidrag till kännedomen af de i Lappland funna gamla Vigterne (T. IL, p. 107). ——-— G. G. Hallström, Bidrag ull kännedomen om Finska Orters Klimatfórhállande: Om luftvarmen i Wóro (T. II, p. 131). ——— N. G. de Schulten, Determination des polygones ré- guliers commensurables avec le carré du rayon du cercle y circonscrit (T. II, p. 103). 6 Mars. 3 Avril. 29 Avril. XXXIHI N. G. de Schulten, Considérations sur la relation qui existe, dans quelques cas particuliers, entre la valeur d'une fonction uniforme d'une seule variable et celle de son coefficient différentiel du premier ordre (T. II, p. 317). N. G. de Schultén, Note sur les conditions de réa- lié du développement ascendant ou descendant des fonctions uniformes d'un nombre quelconque de varia- bles (T. IL p. 347). N. G. de Schulten, Cousiderations ultérieures sur quel- ques points d'analyse traités daus le premier Tome de ces Actes. G. G. Hällström, De apparitionibus Aurore borea- lis in septentrionalibus Europ: parübus (T. IL, p. 363). F. Falck, Description d'un exemplaire du Larus Leu- copterus de Faber, tué prés de la ville d'Helsingfors en hiver 1836 (T. II, p. 529). F. Falck, Nouces sur le Larus Glaucus rencontré dans le Golfe de Finlande (T. II, p. 655). M. von Wright, Bidrag ull Prakteideros (Fuligula Spe- ctabilis, Bonap.) Naturalhistoria (T. U, p. 751). N. A. Ursin, Granskniog af grunderne för Ausvarig- het hos en af starka drycker öfverlastad, vid füreta- gen eller uraktläten handling (T. IT, p. 377)., XXXIV 29 Avril. 13 Juin. 8 Janv. 5 Févr. G. G. Lagus, Skildriog af de öden Finlands Adeliga Slägter undergingo till följd af oroligheterne 1 Konung Sigismunds och Hertig Carls ud. G. G. Lagus, Afhandling om Finlands’ titel af Stor- Furstendóme, och Hertig Jobans Finska Förläningar (T. IL, p. 637). | G. G. Lagus, Geographisk undersókniog rörande” Grän- serne emellan Savolax och Tavastland. G. G. Lagus, Bidrag till kànnedom om Läneindelnin- gen i linland. N. G. de Schulten, Note sur la détermination. de la direction de courbure des lignes planes dans le systeme de coordonnées polaire. En 1844. PF. G. Pipping, Några historiska underrättelser om Bok- tryckeriet i Finland. Andra Stycket (T. II, p. 687). N. G. de Schulten, Résolution de l'équation. indéter- minée y = Coszx en nombres rationnels (T. II, p. 617). G. G. Hällström, De pressione atmosphæræ telluris per quindecim anuos Helsingforsiæ observata. Sectio I (T, II, p. 393). N. G. de Schulten, Note sur la fraction continue pro- longée à l'infini m:m + 1 — m :m 4-1 — m": 5 Févr. 4 Mars. 1 Avril. XXXV m^ 4-1 — ..,0ü m, m’, m” ,. . désignent des entiers posi- ufs quelconques (T. IF, p. 629). F. G. Pipping, Om, eu i Kejserliga Senateus för Fin- land Arkif gjordt Fynd af en härulls okänd Manuale Aboënse, tryckt pä pergament, utan angifven tryck- ningsort, åren 1520—22. AR. F. Sahlberg, Coleoptera diebus XV—XXVII Decem- bris anni MDCCCXXXIX ad Rio Janeiro lecta (T. II, p. 499 eı 787). N. G. de Schultén, Considérations sur les fractions con- ünues iufinies à numérateurs et dénominateurs entiers et fractions composantes moindres que l'unité (T. II, p. 661). A. Moberg, Aualys af Hornblende från Engsó i Ki- mito (T. IL, p. 807). G. G. Hällström, Om orters Klimatiska olikhet, be- dömd efter tiden för Flyufäglars ankomst och afgäng, samt Växters blomning och mognad. N. G. de Schulten, Considérations sur les poiuts sin- guliers des surfaces. N. G. de Schulten, Demonstration de l'irrationnalité des lignes trigonométriques dans quelques cas particuliers où leurs arcs correspondants sont rationnels. XXXVI 1 Avril 29 Avril. 7 Oct. 3 Déc. 3 Févr. 3 Mars. 7 Avril. G. G. Lagus, Undersökuing om de Beskickningar, som i början af 1600-talet för sig gått ifrån Persien ull Sverige. G. G. Lagus, Om Karelska Lagsagans uppkomst. C. G. Tavaststjerna, Om Proportional-Planer (T. I, p. 777). N. G. de Schultén, Démonstration de ce que les irration- nels /2 et /3 ne sauraient être les logarithmes Népé- riens de nombres rationnels (T. II. p. 681). N. G. de Schultén, Note sur la théorie de la con- vergence des suites (T. II, p. 733). En 1545. N. Nordenskiöld, Beskrifning af Lindseit, ett mineral från Orrijervi Koppargrufva. N. Nordenskiöld, Några anmärkniogar rörande Phe- pakitens kristallisation. N. Nordenskiöld, Försök att bestämma det relativa vär- det af Räg frän särskilta ställen. N. G. de Schulten, Démonstration d'un théorème d’Arith- metique (T. II, p. 745). J. M. de Tengström, Uppgifter avgående Emys Histrio, ' eu ny Skóldpadde-art' ifrån Norra Amerika. N. Nordenskiöld, Beskrifning' af Adelpholih, ett pytt mineral från Tammela Socken. 7 Avnl. 29 Avril. XXXVII J. J. Nervander, Om de oregelbundna variationerne i Magnetiska Declinationens dagliga gång. N. G. de Schultén, Note sur la convergence des sé- ries, dans quelques cas qui échappent aux règles gé- nerales. N. G. de Schulten, Démonstration de quelques théo- rémes relaüfs au développement des fonctions d'une seule variable en séries convergentes. N. G. de Schulten, Considerations sur le dévelop- pement de l'expression (a + bx + cx°)" suivant les puis- sances ascendantes de x. N. G. de Schulten, Note sur la convergence et le dé- croissement des termes des séries, dans un cas tres- étendu. N. G. de Schulten, Note sur la convergence des sé- ries dont les termes ne finissent pas par prendre tous le méme signe. C. D. de Haartman, Försök att bestámma den ge- nuina racen af de i Finland boende Folk, som tala Fiuska (T. II, p. 845). G. Rein, Anmärkniogar om den Romersk-Catholska Hierarchiens inflytande pà Finland (T. II, p. 813). 3 XXXVIII 29 Avril. J. J. Nervander, Mianes-tal öfver Gustaf Gabriel Hällström. 10 Nov. N. G. de Schulten, Déduction de quelques résul- tats généraux relatifs à la théorie des fractions conti- nues (T. II, p. 861). ——— N. G. de Schulten, Démonstration nouvelle de lir- rationnalité générale de la somme des fractions continues infinies dans un cas trés-étendu. 1 Déc. E. J. Bonsdorff, Speciel jemförande beskrifning af Huf- vudskälsbenen hos Laken, Gadus Lota Linn. (T. IL p. 1277). © ——— N. G. de Schulten, Déduction de quelques fractions continues dont les sommes ne sauraient être des nom- bres d’especes données. (T. II, p. 1009). — —— .N. G. de Schultén, Quelques remarques relatives à la Geometrie sphérique. En 1846. 9 Févr. G. Nylander, Adnotationes in Monographiam Formi- carum Borealium Europæ (T. IT, p. 875). — — J.J. G. Lagus, Bidrag, förnämligast ur Plutarchus, till Spräkforskniogens Historie. 2 Mars. N. G. de Schulten, Note sur la convergence des fractions continues infinies à numérateurs et dénominateurs positifs. XXXIX 24 Avril. J. J. Nervander, Berechnung von Beobachtungen des täglichen Ganges der Temperatur in einigen arclischen Gegenden (T. I, p. 945). — J. J. Nervander, Ueber die Anwendung der Me- thode der kleinsten Quadrate zur Berechnung von Beo- bachtungen der täglichen Temperatur-V ariation. ——— F. G. Pipping, Några Historiska underrättelser om Bok- tryckeriet 1 Finland. Tredje Stycket. ——— N. G. de Schulten, Démonstration d’un théorème re- laf aux fractions continues dont les sommes sont ra- ciues d’équations du second degré à coefficients ration- nels (T. II, p. 1023). ——— N. G. de Schulten, Cousidérations sur le développement des fonctions algébriques. 29 Avril. 4. J. Hipping, Om Svenska Sprákdialecten i Nyland (T. IL, p. 1077). 25 Ma. 4. F. Borenius, Formularum Paschalium Gaussiana- rum cum Delambreanis comparatio earumque ex his de- duceudi periclitauo (T. IL, p. 1031). 19 Oct. F. Nylander, Eriophori Monographia. ——-— E. J. Bonsdorff, Beskrifning af ett missbildadt Cranium hos eu Man, jemte några anmärkningar öfver uppkom- XLII Finlande (Societas pro Fauna et Flora Fennica), lesquels seront insérés dans une Appendice aux Actes de notre Société, ayant pour titre: "Notiser ur Sällskapets pro Fauna et Flora Fennica Förhandlingar,” dont le premier cahier va paraitre incessamment: 1847. 12 Avril. C. Lundahl, Anmärkningar om tvenne med Parus Si- hiricus Gmel. fórvexlade Mes-arter. ——— G. Nylander, Muullide, Scohidæ et Sapygidæ Boreales. —— M. de Wright, Melsingfors traktens Fogel-Fauna. — — J. M. J. de Tengström, Bidrag ull Finlands Fjäril-Fauna. 17 Mai. G. Nylander, Swôdda Anteckningar. 6 Déc. G. Nylander, Aduotationes in expositionem Monogra- phicam Apum Borealium. C. Lundahl, Helminthologische Beiträge. Outre les mémoires ci-dessus spécifiés la Société a reçu un nombre assez considérable d’autres communications scientifiques, détaillées daus les comptes rendus qu’elle publie anuuellemeut dans la gazeue générale de Finlande. Le nombre anuucl de ces communicatious , lesquelles nous ue saurions spécifier sans prolixi- té, a été en 1838 1839 1840 1841 7 1842 1843 1844 1845 1846 1847 et, de leur nombre total, la M. A. E. Arppe de 1 E. J. Bonsdorff -- 2 H. G. Borenius - - 2 G. Crusell ---- 1 F. Falk ----- 4 C. A. Gottlund - - 1 C. D. de Haartman 1 C. R. Holst - - -- 1 G. G. Hallström- - 8 I. linoni ----- 10 G. G. Lagus --- 4 — —— XLIII Société a été redevable à M. J. G. Linsen -- 1 A. Moberg - -- 1 .J. J. Nervander = 23 N. Nordenskiold - 13 J. J. Nordstróm - 1 P. Nylander - - 2 C. R. Sahlberg - 3 N. G. de Schulten 4 J. M. de Tengström 3 L. HA. Tornroth - 1 XLIV Les notes climatologiques et météorologiques reçues par la Société ne sont pas comprises dans ces nombres. Déjà M. Häll- ström, dans un mémoire présenté le 1 Avril 1844, avait. fixé lauention de la Société sur luulité de recueillir soigneusement quelques faits zoologiques et botaniques dont l'observation est à la portée de tout le monde, tels que larrivée et le départ des oiseaux de passage, la fleuraison des plantes et la feuillaison des arbres, etc. En poursuivant l'idée de son prédécesseur, M. Ner- vander proposa à la Société de faciliter, au moyen de tables convenables, la collecuon des faits cités, ainsi que celle de quel- ques autres phénomènes, comme la pluie, la neige et la gréle, la congélation et la debäcle des rivières, la force et la direc- tion des vents, etc.: projet agréé avec plaisir par la Société, qui chargea M. Nervander de la rédaction des tables en question. Celui-ci lui présenta, le 1 Déc. 1845, le manuscrit de ces tables, qui furent aussitôt imprimées et distribuées dans le pays. Cette entreprise a eu tout le succès desirables Plus-d’une centaine de ces formules, renvoyées à la Société avec les annotations requi- ses, et le nombre considérable des demandes de nouveaux exem- plaires, ont prouvé d'uue manière bien satisfaisante le zèle de nos compatriotes pour les recherches en question, ainsi que la justesse de l'idée de M. Nervander, laquelle promet à l'ave- nir' de beaux résultats pour la climatologie de notre patrie, — Une autre mesure de la Société, dont nous nous permettons de faire ici mentioo, sera utile eu même temps aux progrès de la XLV météorologie et à la connaissance de notre climat encore si peu étudié. La Finlande ne manque pas d'observations thermométriques et baro- métriques poursuivies avec persévérance; mais elles sont communé- ment dépourvues de deux qualités bien essentielles, savoir une dispo- sition convenable et une exactitude assurée tant pour les instruments mémes, que pour leur emploi. Pour obvier autant que possible à ces deux défauts, la Société s'est décidée, il y a deux ou trois aus, à en- voyer, avec des instructions détaillées, des baromètres et thermo- mètres d’une justesse reconnue en quelques endroits de notre pays choisis de préférence, savoir Sordavala, Kuopio, Wüta- saari, Kajana, Uleaborg et Hammarland, d’où des obser- vateurs habiles et zélés lui font parvenir annuellement des ré- sultats météorologiques, dont la science ürera avec le temps un profit réel. Les Actes de la Société ont été transmis jusqu'ici aux éta- blissements littéraires. suivants : En Finlande. L'Université Impériale d'Alexandre. L'Observatoire de l'Université, Le Gymnase d'Abo. XLVI Le Le La — Gymnase de Borgo. — — de Vibourg. — — de Wasa. — — de Kuopio. Corps des cadets de Finlande. Société Imp. économique de Fiulande. — — des médecins de Finlande. — — de la littérature finoise. — — de l’histoire naturelle de Finlande. En Russie. L'Académie Impériale des sciences de S:t Pétersbourg. L'Observatoire central de Poulkova. Le Lycée Imp. d'Alexandre à S:t Pétersbourg. ' Le Comité scientifique du Corps des mines. L'Académie Imp. médico-chirurgicale de S:t Pétersbourg. La La — La Commission archéographique auprès du Ministère de l'ia- struction publique. Société Imp. minéralogique de St Pétersbourg. — — pharmaceutique de S:t Pétersbourg. Bibliotheque de l'Ermitage Impérial. XLVII La.Bibliotheque Impériale et publique de S:t Pétersbourg. Le Musée Roumiantsoff de S:t Petersbourg. L'Université Imp. de S:t Pétersbourg. — — — — — de Moscou. ————— de Kharkov. ————-— de Kiev. La Société Imp. des naturalistes de Moscou. Le Lycee-Richelieu à Odessa. A l’'Étranger. L'Académie royale des sciences de Stockholm. ———— — des belles-lettres, d'histoire et d'antiqui- tés de Stockholm. L'Académie Suédoise. La Société royale des sciences d’Upsal. L'Uviversité royale d’Upsal. — -— — — de Lund, — — — — de Christiania L'Association physiographique de Christiania. XLYIII La Société royale des sciences de Copenhague. L'Université royale de Copenhague. L'Académie royale des sciences de Berlin. — — — — — — — de Munich: La Société royale des sciences de Gottingue. L'Association des médecins de Hambourg. L'Académie royale des sciences de l'Institut. de Paris. La Société royale d'agriculture, histoire naturelle et arts utiles de Lyon. La Société royale de Londres. La Société a reçu avec reconnaissance les dons suivants. De la Société Imp. économique de Finlande: Kongl. Finska Hushällniogs-Sällskapets Handlingar, Första o. An- dra Tomen. Åbo, 1803, 1807; 2 vol. in-8°. Kejserl. Finska Hushällu.-Sällsk. Handlingar, Tredje Tomen. Äbo, 1819; in-8°. Underrättelser från Kongl. Finska Hushällnings-Sällskapet, N:o 1, 2. Åbo, 1807; 2 cab. in-8*. XLIX Underrättelser från Finska Hushällnings-Sällskapet, N:o 3, 4. Åbo, 1808, 1809; 2 cah. in-8°. a eu Kejserl. Finska Hashállaings -Sállskapet , N:o 5—9. Åbo, 1816— 1819; 5 cah. in-8°. BE FER ARTEN Kejserl. Finska Hushällnings-Sällskapet, Andra Samlingen, N:o 1—8. Åbo, 1823—1826 ; 8 cab. in-8°. Redogörelse för Kejserl. Finska Hush.-Sällsk, göromäl ifr. 8 Nov. 1824 ull 1 Nov. 1844. Ábo, 1828— 1845; 10 cah. in-8°. Tidning för Landthushällare, af C. C. Böcker; 1—4 årgången. Åbo, 1827—1831; 2 vol. in-&. Om Skogars skötsel 1, Norden, af C. C. Böcker; Första Delen. Äbo, 1829; in-8°. Anteckuingar om Bien och deras skötsel i Finland, af A. J. Win- ter. Åbo, 1818; in-8°. Samling af Föreläsningar för Fogde-Eleverne vid Finska Landt- . o LJ bruks-Institute. Abo, 1845; in-4°, Le méme ouvrage en finois. Des brochures relatives à l'économie rurale, au nombre de 35. De la Société des médecins de Finlande: Finska Läkare-Sällskapets Handliogar, I—III Band. Helsingfors, 1841—1847; 13 cah. in-8°. De la Société de la littérature finoise : Kanteletar, I—III Kirja. Helsingissä, 1840; 3 vol. in-8*. Suomen Kansan Sanalaskuja. Helsiugissä, 1842; in-8°. Wiina-myrkystà Surullinen Tarina. Helsingissä, 1844; in-8*. Suomen Kansan Arvoituksia. Helsingissä, 1844; in-8°. Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen; Fjerde årgången 1844. Helsingfors, 1845; in-8°. De la Direction des manufactures de Finlande: Manufactur-Directionens i Finland till Hans Kejserliga Majestät afgifna underdániga Arsberättelse för åren 1844 och 1845. Helsiofors, 1846; iu-4°. Du Bureau général de l’Arpentage : Les cartes des paroisses du Gouvernement de Nyland, avec les descriptions y relatives. LI De la Société Imp. des naturalistes de Moscou : Bulletin de la Société Imp. des naturalistes de Moscou, Tomes XVIII, XIX et XX, 1—3. Moscou 1845—1847; 11 cah. in-8*, Rapport sur la séance extraordinaire de la Société Imp. des na- turalistes de Moscou du 22 Février 1847. Moscou, 1847; in-S”. Du Conseil de ? Universite Imp. de Kharkov : Oóospbuie npenozasauia mpeawerosb Bb llwmeparopckowb Xaps- KOBCKoNb Ynuuseponrerb,na 1822, 1829, 1847 yue6nbixB ro4. Xapskosb 1845-—1847; 3 cah. in-4°. Ortyerp o cocroanin lIwmeparopckaro XapbKoscraro Yunsepeu- TeTa, 3a 1842 akaaemuwueckii ToAb, u piu, TPON3HECCHHBIA Bb TopxecrBenoub coópauur 30 Asrycra 1845 roaa. Xaps- Kopp, 1845; in-8°. AKTb Bb llwmeparopckows Xaprkosckowb yuusepcmrerf 30 Asrycra 1846 u 30 Anr. 1847 roa. Xaprkoss, 1846, 1847; 2 cah. in-8°. Annales Scholae Clinice Chirurgicæ Cesareae Universitatis Char- coviensis, ann. Academ. MDCCCXLV—VI, Charcoviæ MDCCCXLVI; in-8°, LIT Du Conseil du Lycée-Richelieu : Toanuami AKtTb Bb (umersesckoub Jluueb, Gvemit 17 Iona 1845 rosa u 22:ro lioua 1847 roaa. Ouecca, 1845, 1847; 2 cah. in-4°. De l'Académie royale des sciences de Stockholm: Kongl. Vetenskaps-Akademiens Haudlingar för år 1839—1845. Stockholm, 1841-1847; 8 vol. in-8*. © LI . LJ LI Arsberättelser om framstegen i Fysik och Kemi, afgifne den 31 Mars 1839 och 1540. Stockh., 1840, 1841; 3 vol. in-8°. ——— framstegen i Kemi och Miveralogi, afgifne den 31 Mars 1841, 1842 (2:a Deleu), 1845, 1844, 1845 o. 1846. Stockh., 1811—1846; 6 vol. in-8°. Technologiens framsteg, afgifne den 31 Mars 1839, 1840 och 1841: Stockh. 1840—1843; 3 vol. in-8°. — — Botaniska Arbeten och Upptückter för ären 1838 —1842. Stockh., 1842, 1844; 2 vol. in-8°. nyare Zoologiska Arbeten och Upptäckter för åren 1837—1840. Stockh., 1841; in-8°, Årsberättelse om Zoologiens framsteg under åren 1840 -- 1842, 1—3 Del. Stockh., 1843, 1844; 3 vol. in-8°. LIII Årsberättelse om Zoologiens framsteg under åren 1843 och 1844; 1, 2 Del. Stiockh. 1845, 1847; 2 vol. in-8*. Berättelse om framstegen i Fysik åren 1843 och 1844. Stockh., 1847 ; in-8°. ——— Astronomiens framsteg för åren 1837— 1841. Stockh.; in-8°. Öfversigt af Kongl Vetenskaps-Akademiens Fórhandlingar för áren 1844—1846 och fór 1847, N:o 1—-6; in-8°. Tal af Kongl. Vet.-Akademiens Præses, Grefve M. Rosenblad. Stockb., 1840; in-8°. — — — —— —— — Frühere C. G. von Brinkman. Stockh., 1843 ; in-8*. — — —— —— — —— Hans Järta. Stockh.; 1843; in-8°. Tal vid Prasidii nedläggande, af A. Anckarsvärd. Stockh; 1842; in-8. — — — — ——— N.G. Sefstrôm. Stockh., 1846; Om Hinduernas Théogoni, Philosophi och Kosmogoni, af M. Bjórnstjerna. Stockh., 1843; in-8°. LIV De l'Académie royale des belles-lettres, d'histoire et d'antiquités de Stockholm: Kongl. Witterhets-, Historie- och Autiqvitets-Academiens Hand- lingar, 15:e o. 16:e Delarne. Stockb., 1839, 1841; 2 vol. in-8°. Anteckoiugar ur Kongl. Wit.-, Hist.- och Antiqv.-Acad. Dagbok, m. m. för är 1843, af B. E. Hildebrand. Stockh., 1844; iu-8*. Auglosachsiska Myat i Sveuska Kgl. Myut- Kabinettet, funna i Sveriges jord; ordu. o. beskr. af B. E. Hildebran d. Stockh., 1846; in-4°. De l’Académie Suédoise : Svenska Akademiens Handlingar, ifrån år 1796; Delarne 9—18 o. 20. Stockh., 1822—1843; 11 vol. in-8°. De la Société royale des sciences d' Upsal: Nova Acta Regiae Societatis Scientiarum. Upsaliensis, Vol, XI, xit et XII, 1. Upsalie, MDCCCXXXIX-MDCCCXLVI; 3 vol in-4”. Kongl. Vetenskaps-Societeten 1 Upsala. Berättelse af J. H. Schró- der. Upsala, 1845; in-8”. Du College Academique de Christiania: Nyt Magazin for Naturvidenskaberue, af den physio graphiske Forening i Christiania, Bind. I—IV et V: 1, 2, Christia- nia, 18..—1846; 17 cab. in-8°, LV Norges gamle Love indtil 1387, udgifne ved R. Keyser og P. A. Munch; Förste Bind, Christiania, 1846; in-folio. Codex Diplomatarius Monasterii Sancti Michaelis, Dergeosis Diæ- cesis, vulgo "SXunfalif? dicu, cooscripuus anno Chr. MCCCCXXVII, — — nunc primum in lucem editus a P. A. Munch. Chri- stianie MDCCCXLV; in-4". Registrum. Prædiorum et redituum ad Ecclesias Dicecesis Bergen- sis seculo p. C. XIV:to pertinentium, vulgo dictum ”Bergend Salp(finb" — — edidit — — P. A. Munch. Christanie, MDCCCXLIIL; in-#. Den Ældre Edda — — udgivet — -— af P. A. Munch. Christiavia, 1847 ; iu-4°. Det Kovgelige Norske Frederiks Universitets Aarsberetning for 1840, 1842 o. 1844; 3 cah. in-8". . Enumeratio plantarum. Vascularium, quz circa Christianam spon- te nascuntur, auctore M. N. Blytt. Christianis MDCCCXLIV; in-4*. Commentatio de quibusdam casualium | formis in lingua latina, auctore L. C. M. Aubert, Parüc. 1 & 2, Christianiæ, MDCCCXLIII et MDCCCXLIY ; in-4°. Commentatio de Sanchuniathone ejusque interprete Philone Byblio, auctore F. L. Vibe, Christianiæ, MDCCCXLI ; in-4*. LVI Observationes criticæ in primam Ciceronis Antonianam, auctore L. C. M. Aubert. Christianis, MDCCCXLI; in-4°. Di-quisitiones de mutationibus, quas patitur momentum acus mag- netice auctore Chr. Hansteen. Christianis, MDCCCXLII ; ia- 4*. Delphinus Leucopleurus. Nova species descripta ab H. Rasch. Christiani, MDCCCXLIII; in-folio. De vesiculis seminalibus Dissertatio, quam — — defensurus est auctor F. C. Faye; Pars posterior. Skienæ, MDCCCXLI; in-8°. Des écrits académiques de moindre étendue, au nombre de 10. La Société royale des sciences de Copenhague: Det Kougelige Dauske Videnskabernes Selskabs Naturvidenskabeli- ge og Mathematiske Afhandlinger, Deel. 8—12. — Kióbenhavn, 1841—1846; 5 vol. in-4. — — —— —— —— —— ——— Historiske og Phi- losophiske Afhandlinger, Deel. 6, 7. Kiôbenhavn, 1841, 1845; 2 vol, in-4. -— —————————— M edd store de NOT ste Aarhundrede 1742—1842, udarbeidet efter Kilderne af C. Molbech. Kiöbenhavn, 1843; in-8°. LVII Censura commentationum et (Quaestiones propositæ annis 1843, 1844, 1846 et 1847; in-8°. Oversigt over det Kgl. Danske Vidensk. Selskabs Forhandlinger og dets Medlemmers Arbeider i Aar. 1842— 18406. ' Kióben- havn, 1843—1847 ; 5 cah. in-8°. De VP Academie royale des sciences de Munich: Abhandlungen der Mathematisch-Physikalischen Classe der Kö- niglich: Bayerischen Akademie der Wissenschaften, Bände 1— HI u. IV, 1—3. München, 1832—1846; 2 vol. et 6 cah. in-4. —— —— —— Philosophisch-Philologischen Classe der Kó- nig. Bayer. Akad. der Wissensch., Bände I—III u. IV, 1—3. München, 1835—1847; 1 vol. et 9 cah, in-4°. —— —— —— Historischen Classe der Königl. Bayer. Akad. Et der Wissensch, Bände I—III u. IV, 1—3. München 1833 —1846; 11 cab. in-#. : Gelehrte Anzeigen, Bände VII—XXIIL München, 1838—1846; 17 vol. in-4. Bulletin der Kónigl. Akademie der Wissenschaften, Jahrgang 1846, N:o 1—77 ; in-4°. Die Ueberbleibsel der altägyptischen Menschenrage, vou Dir F. Pruner. Müuchen, 1846; in-4. LVIII Ueber das Studium der Greichischen und Römischen Alterthümer, von E. v. Lasaulx, München, 1846; in-4°. Ueber die Ordalien bei den Germanen, von G. Phillips. Mün- chen, 1847; iu-4°, Almanach der Königlich bayerischen Akademie der Wissenschaf- teu für das Jahr 1847; in-8*. De la Société royale des sciences de Gottingue: Commentationes Societatis Regioe Scientiarum. Gotungensis Recen- tiores, Volumen III. Gouingz, MDCCCXLI; in-4°. Abhandlungen der Königlichen Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen, Bände I, II. Göttingen, 1843, 1845; 2 vol. in-4*. Nachrichten von der Georg-Augusts Universität und der Königl. Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen, von Juli bis December 1845; in-8°. De la Société royale d'agriculture, histoire naturelle et arts utiles de Lyon: Annales des sciences physiques et naturelles, d’agriculture et d'in- dustrie, publiées par la Société royale d’agriculture, etc., de Lyon, Tom. V—VII, pour les années 1842— 1844; 3 vol. in-8'. LIX Du Conseil de l’Université royale de Coimbra: Ephemerides Astronomicas calculadas paro Meridiano do Obser- vatorio da Universidade de Coimbra, para o auno de 1846. Coimbra, 1844; in-8°. Le méme ouvrage pour l'année 1847. De Particuliers: Astronomische Beobachtungen auf der Sternwarte zu Bonn, von D: F. W. A. Argelander; Erster Band. Bonn, 1846; iu-4°. Alme Academie Albertinæ tria Sæcula — — gratulatur — — F. G. A. Argelander, Bonnae, CIDIDCCCXXXXIIIL; 10-4°. De fide Uranometriæ Bayeri Dissertatio Academica. Scripsit D:r F. G. A. Argelander. Bonnae, CDIDCCCXXXXI; 104. — De l'auteur. Calculi differentiarum. finitarum inversi Exercitationes, auctore E. G. Björling; Pars La et ILa (Ex Acus Reg. Soc. Scient. Upsal). Upsalie, MDCCCXLIV et MDCCCXLV; in-4. Doctrine serierum infinitarum Exercitationes, auctore E. G. Björ- ling; Pars La et Il:a (Ex Ac. R. Soc. Sc. Ups). Upsalie, MDCCCXLVI; in-4°, LX Theorematis in T. VII p. 266 propositi demonstratio, auctore D:e E. G. Bjórling (Ex Archiv f. Math. u. Phys. von Gru- vert); in-8*. Quid in Analysi Mathematica valeant signa x” &c. disquisitio, auct. D:e E. G. Björling (Ex Arch. f. M. u. Ph. vou Grunert); in-8*. — De l'auteur. Berättelse öfver inträffade förändringar vid Gymnasium i Kuopio, ifrån dess insüftelse d. 24 Aug. 1844, afgilven d. 14 Juni 1847 at F. Collan. Kuopio; in-4. — De Pauteur. Über den Galvanismus als chemisches Heilmittel gegen örtliche Krankheiten, von D:r G. Crusell S: Petersburg, 1841; in-8*. Erster, zweiter und dritter Zusatz zu der Schrift: Ueber den Gal- vanisınus als chemisches Heilmittel u. s. w., von D:r G. Cru- sell. Sit Petersburg, 1842, 1843; 2 cah. in-8. — De l'auteur. Correspondance mathématique et physique de quelques célébres géomètres du XVII siècle — — publiée — — par P. H. Fuss; Tom. I, IL S: Petersbourg, 1843; 2 vol. in-8. — De Tediteur. Om Entophyter paa Slimhiuderne af det döde og levende men- neskelige Legeme, af A. Hannover. Kióbenhavn; in-8*. — De l'auteur. LXI Versuche zur Bestimmung der Elasticität und Festigkeit verschie- dener, auf Königlich Hannoverschen Eiseuhütten verfertigter Stabeisensorten, — — mitgetheill von J. F. L. Hausmann; in-8°. — De l’auteur. Un recueil de Dissertations académiques, pour la plupart ancien- nes, en 77 volumes in-4° et 53 vol. in-8". — De M A. La- vonius à Stockholm. Bibliographia Hodierna Fenniæ — — utgifven af J. W. Lillja. Abo, 1846; in-8°. — De éditeur. Die Cephalopoden des Salzkammergutes aus der Sammlung Seiner Durchlaucht des Fürsten von Metternich. Ein Beitrag zur Paläontologie der Alpen, von Fr. Ritter von Hauer. Wien, 1846; grand vol. in-4°. -— De S. A. S. M le Prince de Metternich. Untersuchungen über die tägliche Veränderung der magnetischen Dechnation, von J. J. Nervander; Erstes u. zweites Heft (Tiré du Bulletin scientifique, pnblié par l'Ac. Imp. des sc. de S:t Pétersbourg). 2 cah. in-8°. — De l’auteur. Versuch einer Monographie des Tergipes Edwardsii — — von A. von Nordmann. Sit Petersburg; ia-4, — De l’au- teur. 6 LXII Mineralogisch-chemische Abhandlungen von A. v. Osersky (Aus den Verhandlungen der Kais. mineralog. Gesellschaft zu S:t P-burg). S: Petersburg, 1843; in-8°. Geognostischer Umriss des nord-westlichen Ebhstlands, von A. v. Osersky (Aus den Verhandl. d. K. miner. Gesellsch. zu S:t P:burg). S:t Petersburg, 1844; in-8". — De l’auteur. Das Kaiserthum Russland, von Prof. Dir P. A. F, K. Possart. Zweiter Theil, Topographie. Stuttgart, 1841; in-8*. Die Russischen Ostsee-Provinzen Kurland, Esthland und Livland — — dargestellt von Prof. D:r P. A. F. K. Possart; Erster Theil (Kurland), zweiter Theil (Esthland). Stuttgart, 1843, 1846; 2 vol. in-8°. Wegweiser für Fremde in S:t Petersburg, — — von Prof. D:r P. A. F. K. Possart; in-8. — De l’auteur. Suomi, Tidskrift i fosterländska ämnen, för 1841, 1842, 1843. Helsiogfors, 1841—1843; 3 vol. in-8°. — Des rédacteurs. Scriptores. Suecici Medü Evi caltum culturanque respicientes — — edidit D:r J. E. Rietz; I, IL Lunde, MDCCCXLII, MDCCCXLIIL; 2 vol. in-8*. Eo Wadseoa Nunnas Bóubok — — u!gifren — — af J. E. Rietz. Luud, 1842; in-8°. En Syndares omvändelse, et quäde från Medeltiden, ntgilver af J. E. Rietz. Luud, 1842; in-8. — De Z'éditeur. PLXIII Un recueil d'ouvrages différents, la plupart anciens, au nombre de 61, en 9 volumes in-4° et 59 vol. in-8&, — De MP. U. PF. Sadelin à Hammarland. Histoire de la Société royale des sciences d’Upsal, par J. H. Schröder. Upsala, 1846; in-4. — De l’auteur. Nouveaux Catalogues d’Etoiles doubles. S:t Petersbourg, 1843; in-folio. Tables des positions géographiqnes principales de la Russie, rédi- gées par M" W. Struve. S: Pétersbourg, 1843 ; in-4°. Sur le Coefficient constant dans l’aberration des étoiles fixes, dé- duit — — par M" W. Struve. S:t Pétersbourg, 1843; in- 4. — De l’auteur. Sjó- och Stapel-Staden Fredrikshamns Historia — — af P. G. Wikman. Wiborg, 1846; io-8°. — De l’auteur. Förteckning öfver de fórnámsta Brittiska och Fransyska Haudskrif- ter uti Kongl. Bibliotheket i Stockholm, af G. Stephens, Esq. Stockholm, 1847 ; in-8°. Helsingfors en Décembre 1847. N. G. de Schultéo. — dá ————- a (1 h v hn 0x } e eiat "M NT Ÿ le 4 une a] vip er a {ve E we 4 PAS A | : A A | m uid Ty ard idi NP n 4 5 il ya D. COMMENTATIONES SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICÆ. TOM IL 1% "i i DE "T i M A RE : à dé ny In LI & 1 * ur A " À A A * N V £ $ * * gå . 4 ag 21 | LI N LA oo i f 1 43311111111111111117111111111111431111111111111121111311111134 1 1 V1 133 13 13 3 1 313 3 13 3 N UTKAST TILL EN UNDERSÖKNING OM TYSKA LANDET I FINLAND, ar AND. JOH. HIPPING. (Föredr. för Vet. Soc. d. 14 Febr. 1842.) B Su sh ArHandkine narin, af. Udait,- har jag därmed velat antyda min önskan huru densamme bör anses och bedómmas. En historisk undersökning kann alldrig göra anspråk på fullständighet, om den icke noga genomgår, granskar och utreder alla dithörande omständigheter, så att resultatet klart och tydligt må framstå, ull båtnad för vettenskapen. Utan detta vilkor kann vettenskapsmannen alldrig därvid fästa någon särdeles upmärksam- het, och saken måste såsom mörk och oafgjord förfalla. Det vore derfóre att strácka mina ansprák hógre àn jag bór, om jag skulle vága med en fullständig undersókniog i ett vettenskapligt ämne, dà min ställning i samhället, oberáknadt min oförmåga, den jag blygsamt måste erkänna, däremot lägger oöfvervinnerliga hinder i vägen. Ty 4 AND. Jon. HiPPING utom det att jag såsom lärare i en vidsträkt församling på landet, måste egna min tid åt dryga och ansvarsfulla embetsgöromäl, är jag äfven därigenom skild ifrån begaguandet af de vetenskapliga källor, som ett Bibliothek erbjuder. Jag har således intet annat val, för att betyga min djupa erkänsla för den heder mig vederfarits, såsom vald Ledamot i Finska Vettenskaps Societeten, än att på deua sätt, under form af utkast frambära hvad jag efter min för- måga och ófrige förhållanden kunnat åstadkomma. Det ljus som hos mig enskilt uppgått öfver en och annan del af mitt Fädernes- lands älsta historia, och hvilket jag här och måhända framdeles vill söka att utveckla, må tjena såsom vinkar för dem hvilka fram- deles egna sin uppmärksamhet åt dessa ämnen. Ibland de många strödda uppgifter rörande Finland i äldre üder, som i Ryska Chrónikorne förekomma, har ingen synts mig mera vigtig och ull sitt innehåll värd att förklaras, än den berät- telse som år 1311 innehåller, beträffande det krigståg som No- wogoroderne dä fóretogo emot Hämäläiset i Finland. Äfven jag har försökt uti en, år 1820 af mig författad och dà utgifven Afhand- ling kallad: Bemerkungen iiber einen in den Russischen Chroni- ken erwähnten Kriegszug der Russen nach Finland, aw framstäl- lade äsigter jag härom hyst och äunu till en del hyser, men mä- ste bekänna att ännu mycket återstår att förklara som dà undgick min uppmärksamhet, och många omständigheter att rätta, hvilka ag då, af brist på localkännedom och öfyad historisk blick, ej förstod att uppfatta. Af sådan anledning har jag ausett mödan Undersökning om Tyska Landet i Finland, 5 värdt att ännu en gång recommendera ämnet till eu nogare grausk- ning. Den åberopade Citaten i Ryska Chrönikan iyder i Svensk öfversättning sålunda: ”År 1311 drogo Nowogoroderne i Krig till ”Tyska landet öfver hafvet till Jämerne, anförde af Furst Dimitri ”Romanowits, och sedan de seglat öfver hafvet, intogo de allraförst ’Handelsfloden, förbrände byarne,*)togo hufvudmännen ullfånga och ”nedhöggo boskapen. Där blef Constantin Ilii Son Stanimerovits un- "der jagandet ihjälslagen. Därefter intogs Svarta floden också hel och ”hållen. Längs med Svarta floden kommo de ull Staden /Zanaja, ”Staden intogs och upbrändes, men Tyskarne drogo sig till Bor- "gen som var af en särdeles fastighet, och belägen på en bergs- ”höjd dit man på intet sätt kunde komma, och skickade för att ”begära fred. Men Nowogoroderne gäfvo ingen fred, utan blefvo "dàr tre dagar och tre nätter, härjande i Socknarne däromkring, ”förbrände de stora byarne, förstörde sädesfälten, och lemnade af . "boskapen ej ett horn qvar. Begifvande sig därifrån intogo de ”Kauhala floden och Perno floden, hvarefter de seglade ut ät "hafvet, och kommo alla lyckligt till Nowogorod tillbaka, till gläd- ”je för Erke Biskopen och hela staden”.**) Au dessa upgifter som äfven förekomma 1 2:a Nowogorod- ska och Woskresenska Chrönikorne, gälla Finland, tager jag för *) Ceao betyder egentelisen en by invid nágon Kyrka. +") 1 Hora. p- p. 573 tryckt i IIpoaoaxenie apenuim Pocciückop Bnsacoenkn. 4. IT. 6 AND. Jon, HIPPING afgjordt, emedan här omtalas Jan (BM'b) hvilket folk, euligt hvad Lehrberg uti sin Afhandling "Uber die Wohnsitze der Jemen med oomkullstóteliga bevis ådagalagt, voro de i Finland bosatte Hämäläiset. Enligt hans där utvecklade äsigt skulle Kumo elf haf- va varit handelsfloden, och Vanaja Tavastehus Slot. Men ehuru det visserligen måste medgifvas, att vid Kumo elfs utlopp allüd drif- vits en betydlig handel, så blifver hans fórklariog likväl ganska konsulad, för att pà denna vägen fà Ryssarne ut ull Perno floden. Dessutom fanns däj vid Tavastehus Slow ännu icke någon stad, och Chrönikan talar likväl både om Stad och Borg såsom ifrån hvaraudra skilde. Jag sökte derföre förflytta det omtalta Krigs- tåget till Fiulands södra kust, och uttalade min åsigt af saken så- luuda, att med Handels floden borde förstås Pojo viken hvaruti den å faller, invid hvilken nu Svartå Bruk är anlagdt, och som for- dom sannolikt burit namn af Svarta án. Därifrån skulle Ryssarne enligt min då hysta tanke hafva haft lättare att komma till Ta- vastehus, hvilket jag med Lehrberg antog vara ett med #anaÿa, (Vånå) och sedan därifrån åter ned ull hafskusten, där Kauhala by i Esbo Socken förekommer, hvarifrån de seglat ull Perno, och så vidare ut med Finska viken tillbaka till Nowogorod. Dessa mi- na åsigter hafva såsom grundade på skäl och sannolikhet, äfven af andra historieforskare blifvit godkände, såsom ock i hufvudsaken litet. däremot torde vara att invända. Väl har en okänd författare uppträdt med en liten afhandling införd i Helsingfors Morgonblad för år 1839 N:ris 39, 40 och 41, däruti han söker göra den hy- Undersökning om Tyska Landet i Finland, 7 pothese gällande, Br det omtalte Krigstäget icke skulle angä Fin- lands södra kuster, utan västra stranden af Ladoga där Vuoxen har sitt utlopp.!) Men ingen som äger någon grundlig insigt i Nordens älsta bistoria kan gärna fästa sig därvid. Sedan författaren med ett ovanligt sjelfförtroende förklarat de af Lehrberg, Karamsin och mig yttrade äsigter i ämnet för alldeles ogrundade, antager han, stödjande sig pà D:r Sjögrens forskningar om Jämernas fordua hemvist, att de i 14e århundradet varit bosatte vid Ladogas vä- stra strand, där han uppvisar namn som äfven likna dem i Chró- nikan anfórda, och slutar däraf att här var den rätta handelsfloden dit Nowogoroderne sträckte sin kosa för att uti Nemzen landet som han kallar det, bekriga Hämäläiset. Att på fullt alfvar veder- lägga denna hypothese blifver så mycket mindre nödigt, som tun- gomälet rójer att författaren icke ens begynt, mycket mindre full- ändat nägot egenteligt studium, hvarken afde Ryska Crönikorne, eller andra den Finska medeltidens historia upplysande skrifter. Att bygga på blotta namn är en altför svag grund, dà fråga är att utreda ett i mörker insvept historiskt factum. Därtll hör en klar öfversigt af alla dithörande omständigheter, så vidt de kunna inhemtas, hvilka man måste så passa tillsamman, att ingen motsägelse i sjelfva da- ta upstår, utan att, där händelsen ej är med historisk visshet angif- ven, man likväl kann någorlunda skönja sanningen som ligger i bak- grunden. Att författaren skulle äga en sådan förmåga, därom bär hans afhandling ej det riogaste vittne, tvärtom skulle man tro att altsammans är en product af en liflig imagination. Att Vuoxen varit en 8 AND. Jona. HIPPING handelsflod, är ivgen ny idée, ty redan Subm hyste denna fór- inodan, och Kall i sin nya uplaga af Suhms verk vàámner äfven därom, men dä ingenting hitåt syftande förekommer uti de han- delu rörande fördrag som i betydlig mängd ifrån medeltiden ännu fionas i behåll, så kan jag svårligen tro att Goulands farare eller Tyska handlande genom Wuoxen skulle hafva öpnat sig någon handelsväg, om icke just mot slutet af Hanseförbundets ullvaro, då hela Carelen redan var en Svensk besittuing. Ty en handel som drefs af Tyskar måste här ju menas, då det uuryckeligen står, att Nowogoroderne tågade ull Tyska landet emot Hämäläiset. På den- na vigtiga omständighet bar författaren alldeles icke fästat någon uppmärksamhet, i det han uti en Note säger: "Att Ryssarne med ”oamnet Nemetz fordom kallade hvar och en som ej talte Ry- "ska, är en bekant sak.” Men för mig åtminstone är det obekant, och sannohkt för mången annan. Likaså behändigt gör han La- doga till haf, som blifver nödigt för att enligt Chrünikans utsago få Ryssarue öfver hafvet ifrån och ullbaka till Nowogorod. Hans förmenta grundliga skäl därtill äro, 1:0 att "man i fordna tider au- sig Hvita hafvet och Ladoga utgöra samma haf.” 2) — Männe Nowogoroderne 1 hvilkas Stad Chrönikan författades , kunde va- ra så okunniga? 2:0 "De omkring Ladoga nu boende benäm- na denna sjö allmänt haf.” — Ja, finnarne, ty hos dem betyder Meri både sjö och haf, men under min tieäriga vistelse i Ryss- land , hörde jag ingen Rysse benämna Ladoga, annorlunda än Jac aocxoe Osepo. 3:0 "Fór Ladoga fanns i äldre tider ingen be- Undersökning om Tyska landet i Finland. 9 stämdt antagen benänming ”utan kallades denna Sjö af olika skrift- ”ställare olika,” t. ex. af Nestor och hans Samtida Stora Neva Sjön, af andra åter hvita träsket” ew. Men om Författaren bade gjort sig mödan att se efter hos Nestor, så skulle han hafva fun- nit, att just på det ställe där Nestor talar om Stora Neva, uti hvilken floden IXolchof gjuter sitt vatten, står tydeligen: n smeyenmb Bb 03epo seamkoe Hen», 40 ”Exempel finnas därpå au Rys- sarne benämnt flere större sjöar haf, Peipus Sjön t, ex. kalla- des fordom "l'schudiska hafvet.” Äfven detta är falskt. I Apesnaa Poccuickaa Maporpadia står p. 188 A phra Haposa zbimexkaa u3b Myackaro Osepa och på samma sätt kallas Peipus Sjön äfven uti G. F. Millers l'eorpajuueckin Jlexcuxon. Jag har med afsigt anfórdt de skäl som i berörde arbete blif- vit begagnade såsom bevis att Ladoga Sjön varit det haf hvar- öfver Nowogoroderne seglade, då de år 1311 drogo uti Krig emot Hämäläiset, på det mitt förut fällda omdöme ej må synas obilligt och förhastadt. Det är oförsvarligt att på sådane grunder vilja misstänka Chrönikskrifvaren för den inconseqvense att denna gång hafva skrifvit af i stället för sjö. Skulie författaren hafva kändt Nowogorodska Chrönikan, hvil- ken han med så mycken dristighet åberopar, så hade han säkert icke heller undgått att fästa sin uppmärksamhet uppå hvad uti samma Chrönika på föregående sida för år 1310 finnes upptecknadt, hälst 2 10 AND. JOH. HIPPIN C, det just rörer samma ställe, hvarom nu fråga är, nemligen Wuo- xens utfall i Ladoga Sjön. Det heter där: BAbro ET MI Xo- Amua Hosoropoaum BAOAIAXb M BAONBAXb Bb 03epo, MA OM zpbxy Y3Lepey, cpuôuma Topoxs nos» na noposf, à »emxsim cubmagme, d. à. År 1310 seglade Nowogoroderne på lodior och fartyg ut i Sjön, och gingo till floden Userva, anlade där en ny fästning på en bergshöjd, och ruinerne skaffades bort”. Till förklaring häraf vilje vi äfven meddela hvad den gamla Ryska Hy- drografien anför om floden Userva och därmed vsammanhang svå— ende sjöar och floder*). Det heter där: A u3b osepa ((Je6ons) binteksa pbxa Boxca u naaa Boxca Bb Ö3epo p» Y3epBo. A ua. V3epsa osepa Bbimeksaa Phka Yzopsa u masa Bb Kopeabckoe O3epo. À xopeabckoe o3epo maao Bb Oaepo s» HeBo, a /laaosxckoe Osepo momp. A ma yemp pfxu ysopssr ma ocmpoBy rpaxb Ko- pena, d. v. s. Ifrån Rebon flyter floden 7/oxen och Wuoxen faller i sjön Userva. Men ifrån sjön Userva går floden Usorva och faller i Karelska sjön. Men Karelska sjön har sitt utlopp i Nevasjön, som ock (kallas) Ladoga sjön. Men vid mynningen af floden Usorva ligger på en Ö Staden Korela”. à) Då man nu vet att med Staden Korela menas Kexholm, så har man med detsamma reda på Usorva flodens utlopp, dit No- wogoroderne Ár 1310 ankommo och anlade den nya fästningen på den gamlas ruiner. Mea dessa ruiner hafva åter afseende up- på dea underräuelse som förut i Chröntkan under Ár 1295 blif- *) p. 180. Undersökning om Tyska Landet i Finland. 11 vit meddelad, nemligen , att Svenskarne med sin Anförare Sigge anlade en fástming uti Karelen, hvilken Nowogoroderne samma år förstörde, sedan Sigge och allt hans manskap blifvit slagne. Det tyckes således framställa sig tämmeligen klart för tanken, att då tå- get skedde ull VWuoxens utlopp vid Karelska sjön, då den anlag- da fästningen kallades Korela, och då Chrönikan uttryckeligen säger att man seglade öfver sjön Ladoga, här ingalunda kann up- stå fråga om Hämämaa och Hämäläiset. Huru är det ens möjligt, att man året derpå sedan den Svenska fåstningen redan var ruinerad, skulle hafva återkommit till samma ställe, för att kriga emot Häme- läiset? Och hvarföre skulle det nu heta Tyska landet? Och hvar- ifrån skulle nu staden 7/azaja och den otillgängliga borgen hafva kommit, då man redan året förut förstört altsammans? Det är icke sannolikt att Hämäläiset 1 12:te århundradet bodt omkring Wuo- xen. Icke heller här jag kunnat komma på en sådan tanke, i följd af de undersökningar som D:r Sjögren anstält öfver Jämernas ford- na boningsplatser. Han är för mycket routinerad uti den histo- riska Critiken, för att ens kunna uppkasta en sådan hypothese. Hvad han med någorlunda visshet tror sig kunna påstå, är att Hä- mäläiset i 11:e Århundradet funnits omkring Onega, och deremot vill jag ingenting hafva att invända. Men däraf följer alldeles ic- ke att dessa Hämäläiset sedermera invandrat till Finland, sedan de förut spridt sig omkring Ladoga sjön. Hämäläiser hafva ganska väl kunnat finnas i Finland, på samma tid som deras Stambröder bodde omkring Onega. Ty D:r Sjögren anmärker ganska rigtigt 21 AND. JOH, HIPPING. att Jidme folket varit mycket utbredt omkring hela det nordliga Ryssland, och sannolikt utgjort hufvudstammen af Finska Nation, Derpå syftar ock hans yttrande att alla Tschuder voro Ilüdmäldi- set, men alla Hämäläiset voro derföre icke Tschuder, hvilket åter strider emot Schlözers menivg som antager Tschjud såsom ett ge- mensamt namn. för alla Finnar. Jag vllåter mig här en aumärk- ning som gifver vigt åt Sjögrens påstående, och hvarpå denna min agtningsvärde vän, så vidt jag kunnat märka, icke förut fästat sin upmärksamhet. Ordet Tschjud, öfver hvars ursprung mången grublat, såvida det hvarken är Ryskt eller Finskt, är rent och ägta Götiskt eller Skandinaviskt, huru man vill kalla det. Ty pod (1. Tsjod) betyder Folk en hel nation, (populas, natio). Sålunda hette fordom Svenska folket Svipisd och Göta folket Gautpiód, äfvensom or- det ànnu på Island har samma betydelse. Med detta ord betek- nade således Skandivaverne hvilka i de första århundradena efter Christi börd besökte Ryssland, det folk som då bebodde landet. Obekante med deras språk och det namn de gäfvo sig sjelfve, be- nämnde de dem helt enkelt Djód, och detta namn bibehöll sig se- dan äfven efteråt då slaverne blefvo Herrar öfver Norra Ryssland. Såsom underkufvade och svaga, måste Finnarne nöja sig med att räknas ibland Piodi (lägsta pöbeln) då de andra (Slaverne och Varegerne) ansågo sig för Segrare och Herrar. Småningom utträng- des dessa Tschjuder, och de som längst försvarade sin frihet, dro- go sig åt Lifland där ännu spår förekomma efter dessa det Nord- iga Rysslands urinnevånare, *) Undersökning om Tyska Landet i Finland. 13 De skäl som redan om ock i största korthet blifvit anförda, torde tillfyllest ädagalägga, att Nowogoroderne år 1311 allde- les icke gjorde något härtäg ull Wuoxen, mycket mindre au där vid denne tiden skulle hafva bodt några Hämäläiset. Eu skäl skul- le likväl ännu varit nödigt att omorda, måhända det vigtigaste af dem alla, men det framställer sig sjelf vid denua afhandlivgs slut, c att rätt utföra min tanke. Det så vida det annars lyckas mig är nämligen den omständigheten, hvarpå man fästat nog liten uppmärksamhet, att Chrönikskrifvaren uttryckeligen uppgifver nam- net på det land dit Nowgoroderne styrde sin kosa. Han säger, att de giogo till Tyska landet emot Hamäläiset. Att utreda huru detta bör förstås, är ett föremål för denna lilla Afhaodling. Jag haridet föregående satt altför mycken vigt däruppå att Lado- ga aldrig kallas haf utan endast sjö, och har på sådan grund ansett mig berättigad att utan vidare betänkande bestämdt påstå att tà- get måste hafva skedt genom Neva floden ut i Finska Viken. Då ej annat val finnes så synes detta vara ganska naturligt. Men för- än vi gå vidare vill jag bemöta en liten invänning som häremot kunde göras, och som vid första åseendet icke tyckes vara utan all slags vigt och betydelse. Den frågan kunde nemligen upkastas: då Ladoga allüd benämnes sjö, och man af sådan orsak vill söka det omnämnda hafvet vid Newans utlopp, månne det är med visshet afgjordt att icke det vatten som då vidtog, eller Fin- ska viken, också kallades sjö? och om nu så vore, månne icke mitt förut utförda bevis då måste komma att sakna sin bindaude 14 Asp. JOH. HIPPIx6G kraft? — Man lärer ej kunna neka det, likaså litet som att värkeli- gen Finska viken omkring Cronstadt burit namn af sjö och icke haf. I ofvananförda gamla Hydrografie dà vattudragen omkring Ladoga och Newa beskrifvas, förekommer följande: A Bsı6oprp Fpazb cmoumb Ha Komauub o3eph, ma oseph ocmporp Komaund aa octpoBb 6epesoBoï d. à. Staden Wiborg ligger vid Kotlin- ska sjön, och i denna sjö äro öarne Kotlina och Björkö belägue”. Litet efteråt] heter det åter: A om» Bri6opra o3epo Komauxo BAOAb Clo NAMBACCAMB Bepemb; a NONeperb HAMBACCAUD BepcHrb. A x3» Konnuma Os3epa BoumeKaa pbka Hesa, u naaa Bb /laaoxickoe Osepo etc. d. à. Ifrån Wiborg håller Kotlinska sjön i längd 150 verst, och i bredd 50 verst, men ifrån Kouina sjön utgjuter sig floden Neva och faller i Ladoga sjön”. Man måste medgifva att liget af Kotlinska sjön är allt för noga bestämdt för att kunna misstydas, och saken är dessutom mycket väl bekant. Kotlinska sjön är en benämning på den del af Finska viken som ligger emel- lau Newa flodens utlopp vid Cronstadt och Wiborg. Namnet nyu- jades icke allenast af Ryssarne, utan förekommer äfven hos utländ- ska författare 1 12:te och 13:e århundradet, och kallas af dem Kettlin- gen*) Men buruvida med anledning häraf, detta vatten verkeligen allud hetat Kotliuska sjön, och icke annorlunda, vill jag lemna oafgjordt, ty vi hafve en lika god Auctoritet för motsatsen, uti den ärevör- dige Nestor, som tydeligen säger (p. 7) att Newa floden faller ut i Z'aregiska hafvet. Mig tyckes det så, att Finska viken i sin hel- +) Se: Sertorius Hansisches Urkundenbuch, ibland annat för 1269, p. 97. Undersökning om Tyska Landet i Finland. 15 het allid af Ryssarne erhållit namn af haf, men i anseende där- till, att den ö hvarpå nu Cronstadts fästning är anlagd fordom bar namn af. Kotlina Ostrow (Kittel ön) kallade man Croustadska viken Kotlinnoi Osero, hvilken benämning sedermera i dagligt tal utsträcktes äfven på det öfriga vattnet som ansågs höra Nowogo- roderne till, eller till och med Björkö. Med denna förutsättning blifver det så mycket mera naturligt att Nowogorodernas omtalade krigståg måste hafva skedt förbi Björkö utåt den egenteliga Finska viken, och kunde således icke syfta åt någon annan del af Finlands kuster än just dit jag i min förra afhandling anvist, eller ull vårt nuvarande Nyland”). Men ehuru jag à ena sidan och i hufvudsaken ej kan gå ifrån den åsigt jag en gång fattat, så följer däraf icke a e sa att jag i alla delar gillar de äsigter som fordom syntes mig tydliga och klara. Jag måste tvärtom tillstå att vid jämfürandet af många hithörande omständigheter, flera saker framställa sig i en annan dager än den, hvari jag då såg dem, och tarfva följ- agteligen en nogare undersökning, än jag vid den tiden, dels af brist på lokalkännedom, dels och förnemligast i saknad af en me- ra utbildad forskningsförmåga, var i stånd att åstadkomma. Så vill det förekomma mig alldeles otroligt att Pojo viken skulle hafva varit den omtalade" Handelsfloden. Jag stödde väl min förmodan hufvudsakligen, på det skäl att fordom en stark handel blifvit drif- ven omkring Eknäs trakten, hvilket också har sin rigtighet; men detta berättigar icke att kalla det till flod som ögonskenligen är en bafsvik, då Ryssarne svårligen kunnat så groft misstaga 16 Asp». Jon. HIPPING sig om förhållandet. Dessutom möter härvid den svårighet att om Pojo viken varit bandelsfloden , så blefve Svarta floden endast en fortsättning af densamma, emedan Svartå vattnet faller in i Pojo viken, då likväl Chrönikan säger att Ryssarne ifrån handelsfloden seglade till Svarta ån. Därnäst framställer sig såsom en orimlighet att det i Chrönikan omtalade //anaja kunnat vara Wänä invid Ta- vastehus, emedan Ryssarne som följde vattudragen ej kunde ej eller vågade så djupt intränga i landet. Swartå vattudraget sträcker sig ej längre än till Wichtis, hvarifrån ännu räknas 8 mil ull Tavast- hus, dit Ryssarne alltså genom vilda ödemarker nódgats framträn- ga. Mycket vågadt synes det ock vara att anse Wanaja för Tava- stehus stad, som enligt bvad man vet, är långt sednare anlagd, ty ingalunda kan Slouet därmed förstås, sisom särskildt betecknadt 5 sjelfmant, att ett sådant framtägande hade för Ryssarne vari med ordet Aemunbup. Den anmärkning framställer sig också ganska betänkeligt i ett fientligt land där de ej hade några stódje- punkter. Huru lät hade ej återtåget kunnat blifva för dem af- skurit? Och hvem skulle bevaka deras floua så länge? Och hvad skulle sluteligen ändamålet med en sådan fård kunnat vara, som enligt beskrifning var så brådstörtad, att de ej dröjde där länge än tre dagar och tre nätter. Jag erkänner således óppenbhjerügt, att jag af namnens likhet (Wanaja och Wånå) samt Lehrbergs háfdvunna Aucto- ritet, låtit förleda mig till ett påstående som saknar tillförlitlig grund. Alla omständigheter tyda därhän att det omtalade krigståget gäl- de sjökusten, och huru saken ifrån denna synpunkt betragtad må Undersökning om Tyska landet i Finland. 17 kunna på ett mera tillfredsställande sätt fórklaras skall nu blifva ett föremål för vår uppmärksamhet. Chrönikan begynner sin berättelse med att säga det Nowo- goroderne tågade ut öfver hafvet ull Tyska landet aut kriga emot Hämaläiset. Här är altså tydligen uttaladt hvem kriget gälde och hvar fienden borde nppsókas. Fienden var Hämäläiset som bodde i Tyska landet. Hvardera af dessa begge omständigheter fordrar ett särskildt skärskådande, ehuru de hänga noga ullsamman. Att Nowogoroderne ofta hade stridigheter med ett folk som af dem kallades Jam, men sjelfve benämnde sig Zamalaiset är af de Ry- ska Chrönikorne nogsamt bekant. Men mycken svårighet har mött att med säkerhet kunna bestämma hvar detta folk egenteligen bod- de, eller bättre sagdt, hvar den del af Hämäläiset bodde, som i 12:e, 13:e och 14:e århundradet blefvo af Nowogoroderne förfölj- de och med krig hemsökte. Lehrberg antog såsom afgjordt, at de, så långt histori- ska urkunder gå ullbakas, allud haft sitt hemvist i Tavastland, där de ännu bo, och på denna förutsättning bygde han sedau sin Af- handling om Jämerne den han med en ovanlig combinationsför- måga förstod att göra icke allenast interessant utan ock ófverty- gande. Men mya forskningar uti detta ännu med mycket mörker omhóljda ämne, anstälde af vår förtjenstfulle Landsman D:r Sjó- gren tyckas göra den ásigt ganska saunolik, att de äldsıa ströftåg 3 48 AND. JOH. HIPPING emot Hämäläisety dem de Ryska Chrönikorne omtala, blifvit utför- de på närmare håll, och således alldeles icke gällt det egenteliga Finland. Om fórhállandet värkeligen vore sådant, så torde likväl, enligt hvad jag redan förut härom yttrat mig, häraf icke kunna med ullfórsigt den slutsats dragas, att Hämäläiset först i 12:e och 13:de årbundradet skulle hafva bosatt sig 1 Finland. Det är mera sannolikt och med historiska principer öfverensstämmande att tro det Hämäläiset fordom bebodt icke allenast en del af Fin- laud utan ock de nordliga trakterne omkrivg Ladoga och Onega, än alt antaga det de därifrån sedermera utvandrat ull Finland. En sådan hastig utvandring af ett folk som ej var fätaligt låter knappt tänka sig, så länge man ej kan upptäcka en större impuls än här är synlig. Det går ej så lätt att sätta en hel folkmassa i rörelse, sedan den engäng öfvergifvit sitt Nomadiska lefnadssätt och valt åkerbruk Bch boskapsskötsel ull sitt yrke. Dessutom strider detta emot det Fiuska lynnet, som hällre tål och lider, än finner sig uti alt genom svåra motgångar störas i sin behagliga phlegma. Då Nestor uppräknar Hämäläiset iblaud Rysslands skattskyldige folk så måste de redan haft en bestämd boningsplats, och om, såsom D:r Sjögren söker utreda, Hämäläiset omkring Onega först i 12:e ärhuvdradet blefvo skauskyldige, så hiodrar ju sådant ingalunda oss att tänka och antaga, det de öfriga Hämäläiset redan förut va- rit skatiskvldige. När och af hvilken avledning sädant skulle haf- va skedt, torde framdeles kunna utredas, vu är ännu icke tiden in- ne. Men det medgifver jag rätt gärna att Hämäläiset i urminnes Undersökning om T'yska landet i Finland. 19 uder helt och hållet: bodt innom Rysslands gränsor, Jdär Finska Nation intog en betydlig laudssuácka, och att småningom en in- vandring At Finland för sig gäw. I sådant fall är det icke alleuast möjligt utan ock i bögsta grad sannolikt att någon del af denna folkmassa qvarstaduat omkring Onega och Ladoga, och där smá- ningom sammansınultt med Kyssar och Karelare. En sådan qvar- lefva af de redau förut till. Finland invandrande Hämäläiset voro sannolikt de, hvaraf Dir Sjögren tror sig finna spår omkring Onega uti 12:te århundradet. Eu noggran undersökning om Spräk- dialecternas utgreuingar, lemnar ofta ganska iuteressanta resultater i dylıka frágor som dessa, där den historiska bokstafven ej talar nog tydligt, och man måste tillstà att Tatischefs och Boltins redan längesedan uttalade ófvertygelse om Hämäläisets vistande norr om Ladoga, den Lehrberg sökte vederlägga, redan längesedan skul- le hafva blifvit åt glömskan öfverlemnad, om icke densamma se- dermera blifvit understödd af skäl, hemtade ifrån de Finska munn- arternas iobördes förhållande, hvilka ofta tydligare än mången hi- storisk auteckning utpekar vägen den vi böra gå, för att cj famla förgäfves 1 en mörk forntid. Men lemnom detta, för att återvända till vårt ämne, Så län- ge inga skäl förekomma som kunde rubba min öfvertygelse, antager jag såsom afgjordt att Hämäläiset redan är 1311, ja långt förut bodde i Finland. De omnämnas ju redan år 1240 och 1256 såsom deltagande i de expeditioner som då af Svenskarne emot Nowogo- rod anställdes, och etthundrade år därefter omvämnas redan uti 20 AND. Jon. HIPPING Finska Kyrkans handlingar ätskilliga uti Tavastland belägna fór- samlingar, såsom Hattula, Wänd, Hauho och Saxmäki +). Emed- lerud blifver det alltid mörkt och svårt att förklara, hvad som mà hafva gifvit anledning till den långvariga fiendskap som rådde emel- lan Nowogoroderne och Hämäläiset, och förmådde de fórstnámn- de att uppsöka sina vederdelomän i ett aflägset laud, där deras boningar skyddades af de vildaste skogar och ödemarker. Att här var fråga om ett vägradt beroende, lärer man kunna taga för gifvit, men huruvida detta beroende nu först skulle göras gällande, eller om man såg sig tvungen att förnya och befästa ett gammalt, det kan och vill jag àunu icke afgóra. Dock synes det sednare vara mera sannolikt och i sådant fall torde Hämäläiset an- tingen en längre tid hafva försummat att erlägga den vanliga árs- skatten, eller ock såsom uppstudsiga undersátare sökt rifva sig löse ifrån den öfriga Statskroppen. | Ty det var ingenting ovanligt, att ibland de många små stater som bildade det Ryska riket, än den ena än den andra, sökte afskudda sig beroendet, så snart minsta ullfälle därtill yppades, äfvensom just däruti låg en hufvudorsak till de oupphórliga krig och strider åt alla möjliga håll, som upp- tog Regenternas tid, och hvilka visserligen ofta föranledde ull stör- re inkräktningar. Men då det i äldre tider talas om skatter och skattskyldige, få vi ingalunda därom göra oss en sådan föreställ- ning, som skulle Regeringen hafva öfverallt infört ett uppbördssätt +) Porthan Chronicon Episcoporum, yp. 245. Undersökning om Tyska landet i Finland. 21 af Kronomedlen i likhet med våra tiders, Nej sådant var icke möjligt, utan man nöjde sig med en viss summa penningar eller naturalier som sannolikt af någon mäktig man ibland landets egna, blifva uppburne och till vederbörande aflemnade. Ew sådant upp- bördssätt användes af Svenska Regeringen ännu i bórjan af 17:de ärhundradet uti Ingermanland och Kexholms làn. Att Hämäläiset äfven haft sädane Ruhtinat, eller Paämiehet som beskatiade lan- det och sedan däraf aflemnade en viss contingent át Nowogoro- derne, är mer än sannolikt, äfvensom det är lätt begripligt att des- sa, sedan Svenskarne fingo öfverhand i landet kunde dels betvingas, dels öfvertalas att sluta sig tll dem och öfvergifva sin fordna öf- verhet. Ett sådant ondt kunde ej annorlunda än genom krig af- hjelpas, och vi tro oss sålunda hafva kommit saken någorlunda på spåren då vi i detta förhållande också igenfinne hufvudorsaken till den uppenbara fiendtlighet, som började i 12:te och fortfor i de följande århundradena, emellan Ryssland och Sverige, hvilkas Regenter dituls lefvat uti den största förtrolighet och vänskap. En annan: fråga som härmed står i noga samband, är denna: bodde Hämäläiset dà endast i Tavastland såsom nu, eller. stráckte de sig ända ned till sjókusten, där för närvarande folk med helt annat tungomäl anträffas ? Frågan är af vigt och kan ej i hast af- göras. Man máste fórut hafva reda uppå huru det förhåller sig med de där nu boende Svenskar, om de tillhöra en forntid, eller äro alt anse såsom en seduare tiders colonisation ifrån Sverige. Sedan blir tid att tala om Finnarne. Utan prevention för något 22 AND. JOH. HIPPING system måste mao med oväld anse saken; ty utan tvifvel har deu gått för raskt tillväga, som utan skäl antagit att; Finlands Sven- ska invånare först efter Svenskarnas eröfring flytat ull landet. Men förrån vi helt och hållet kanua egua vår uppmärksamhet åt detta ämne, måste vi förut söka förklaring öfver det uuryck som på anförda ställe ı Chrönikan förekommer, att nemligen Ryssarne seglade år 1311 ull Tyska landet au kriga emot Hämeläiset. När har man någonsin hört talas om ett Tyskt land i Fin- land? Ingen af dem som beskrilvit detta lands öden, hafva därom haft den ringaste aning, och huru skulle vàl sådant bafva kunnat blifva okändt, om värkeligen ett Tyskt land här hade existerat? Månne man icke här mer än någonsin hade skäl att. betvifla Chrö- nikskrifvarens pålitlighet? Vi vete ju bestämdt huru och af hvilka folkstammar landet vid denna tiden var befolkadt. I det egenteliga Finland bodde Suomalaiset, i Tavastland Håmäåläiset, i Österbot- ten Kainulaiset, i Wiborgs Län Karjalaiset, och hela sjökusten åt söder ifrån Kimito ända till Kymmene var såsom man förmo- dar och uppgifver intagen och befolkad af Svenska Kolonister. Hvar skulle man dà möjligwis kunna placera det Tyska landet? Är Chrönikskrifvarens uppgift pålitlig, så måste antingen Hämäläi- set hafva bodt uti Tyska landet, eller ock låg Hämenmaa just bredevid detsamma. Men månne icke just detta antyda att Ryssar- nes Jäm icke varit våra Hämäläiset, utan måste sökas på något au- nat ställe där Tyskar förekomma, t. ex. i Lieflaud, där Jamburg tyc- kes vara en återklang ifrån Jämerne. Så trodde också Sehlözer, Undersökning om Tyska landet i Finland. 23 som vanligen brukade se skarpt. Men vid alla de krig som Rys- sarne förde i Licfland, och dem Chrónikan omförmäler, fórekom- mer ej ett ord om Hämäläiset, dä däremot Tschjuder och Wa- tialaiset ofta nämnas. Hade de bodt i Liefland, så kunde de aldrig undgå att deltaga uti de stora där fórefallande rörelserna. Likasä dä Hämäläiset omtalas, stå de alldrig i beröring med Liefländska folkstammarne, utan de fórekomma antingen allena, eller i förening med Svenskar, Tyskar, Suomalaiset och Karelare. Huru skall dà uttrycket Tyska landet förstås ? Tysk heter på Ryska Hbmenb hvilket ord äfven betyder stum (en som ej kan tala). I anledning däraf hafva några velat two att Ryssarne begynt kalla Tyskarne HbEmuyn derföre att de ansågo dem, såsom okunnige i Ryska språket, för stumma, och emedan Tyskarne voro de första utlänningar som besökte Ryssland, fingo de bibehälla samma namn, ehuru enligt Ryssarnes tanke alla utlän- ningar voro stumma. Men denua Etymologi är ganska trivial och oanvändbar. Ingen utlänning kom till Ryssland, utan att kunna gö- ra sig begriplig, och så oförståndiga voro ingalunda Ryssarne, att de ej skulle kunnat urskilja främmande tungomäl, dà de innom sitt eget land nog kunde erfara att äfven andra språk funnos ån det Ryska. Det vill alltid blifva ett vanskeligt ting och fäfäug möda att utleta anledningen till namnen på folkslag och länder. Det är på dessa etymologiska ströftåg som man lättast utsätter sig före att blifva löjlig. Men skulle jag i afseende à Ilhmeyb våga på en gissning, så ville jag snarare härleda ordet ifrån floden Niemen, 21 AND, JOH. H1PPING emedan Tyskarne bodde bakom densamma dä de först af Ryssar- ne blefvo kände. Men vare bármed huru som hälst så bidrager namnet ingenting till upplysning af närvarande frága. Lehrberg som vid förklaringen af ifrågavarande vigtiga historiska tilldragelse, nog fäste sig vid ordet Tyska landet anser detsamma här vara synonymt med Svenska landet, emedan år 1311 hela södra ku- sten af Finland, då redan enligt hans tanke var befolkad med Sven- ska inbyggare. Han går i sit raisonement därifrån ut, att Ryssarne icke alltid bestämt angifva namnet på de folkslag hvarom fråga är, utan kalla dem rätt och slätt Tyskar, hvarpå han äfven anförer några bevis. Så talar t. ex. Dwinska Chrönikan för år 1555 om Tyskar, då man likväl vet att här är fråga om Engelsmän och i 1:a Nowogorodska Chrönikan för åren 1268 och 69 kallas Dan- skarne Tyskar. Men utom det att på ingendera stället fråga är om något land, så kan man icke heller med visshet bestämma hvad. med de omtalte Tyskarne förstäs. Oaktadt Danskarne voro herrar i Liefland, så värkade de ändå i samråd med Tyska Ordens Bröderne, hvilka redan förut där nedsatt sig, och det är således icke under om de här inbegripas under ett. och samma namn. Att åter Engelsmännen vid Dwina benämnas Tyskar torde shåfva kommit: däraf att. seglat- sen>fbrbi Nordcap ull Archangel mu först af Engelsmännen: blef uppfunnen, ‘och Nowogoroderne lära ännu icke så noga hafva vetat af hvad Nation dessa nykomne voro. Man får: således icke af dessa tillfälliga och högsı sällsynta afvikelser, och hvars grund Undersökning om Tyska landet i Finland. 25 man ännu icke så noga känner, draga den allmänna slutsats, som skulle benämningen Tyskar utan åtskillnad hafva blifvit använd äfven på andra Nationer. Om jag också ville medgifva, att så- dant varit fallet med Engelsmän, så har man åtminstone inga skäl att tro det Ryssarne blandat Svenskar och Tyskar med hvar- andra, då det är obestrideligt att begge dessa Nationer voro af Ryssarne ganska väl kände. Ibland de folk som bodde omkring Waregiska hafvet nämner Nestor tydligen: Svenskar, Norrmän och Tyskar, hvilket bevisar att han hade noga kännedom icke allenast om ländernas läge invid Östersjön, utan ock om de folkslag som bebodde desamma. Svenskarne stodo dessutotu med Ryssarne uu den mäst vänskapliga förbindelse ifrån urminnes tider, så att ull och med de Regerande husen befryndade sig med hvaraudra, och huru skulle det dä låta tänka sig, att man i Ryssland varit okun- nig om folkets rätta namn? Lättast skulle man väl komma ifrån saken om man antog att ordet Tyska var ett skriffel, som Chrö- nikans författare af tanklóshet ulläut sig, och hvilket lätt vore hul- pet därmed att man i stället för Tyska satte Svenska landet. Så- dane misstag äro uti en Chrönika om ej förlåtliga, åtminstone möj- liga. Men om misstaget ofta förnyas, och man på flere ställen fin- ner Tyska och Tyskar, där man hade skäl att vänta Svenska och Svenskar då får man ej mera tänka på skriffel och misstag , ej mera förkasta Chrönikans utsago såsom falsk och opálilig, utan snarare misstänka att man sjelf är förblindad och missledd af nå- gon förut fattad åsigt, hvars halıbarhet man ej tillräckeligen pröfvat. 4 26 AND. JOH. HIPPING Och sädant är just förhällandet med Tyskarne och Tyska landet dit Ryssarne seglade för att bekriga Hämeläiset, ty det är ej endast för år 1311 som de omtalas, utan man stöter jämväl på dessa namn både före och efter nämnda expedition. Och hvad som särdeles väcker uppmärksamhet, är att äfven Svenskarne där- emellan jämte Tyskarne nämnas, så att man à ena sidan tydli- gen ser att Chrönikskrifvaren förstått göra skillnad dem emellan, men å andra sidan åter råkar i förlägenhet och tvifvelsmál, hvil- kendera af dem skola anses såsom värkande och handlande uti den stora striden med Hämäläiset, som i 12:e, 13:de och 14:de ärhundradet föregick i Finland. För att härom öfvertygas, och likasom med en blick kunna öfverskåda, huru Tyskar och Svenskar på olika tider framträda invecklade i samma stridsfråga, nemligen Finlands eröfring, vill jag i Chronologisk ordning, och med iakttagande af den största kort- het framställa, hvad uti Nowogorodska Krönikan härom finnes upptecknadt, nemligen: ”År 1142 kom en Svensk Prins (Knuasp) jämte en Biskop med 60 Snäckor, och öfverföllo handlande som kommo öfver hafvet med 3 skepp, och blefvo ófvervunne, så att ej en enda undslapp. "Samma år hade Hämeläiset gjordt infall i Nowogorod- ska landet och. blifvit slagne af Ladoganerne" >). +) L Hosa. 393. II. Hosa. 24. Hım. II, 84. Undersökning om Tyska landet i Finland. 27 "Ár 1164 kommo Svenskarne under Ladoga, meu invänare- na uppbránde sina hus, slóto sig jämte sin Befälhafvare in i fäst- ningen, och sände bud om hjelp ull Nowogorod. : Om en lördag kommo de för Staden, men kunde ivgenting uträtta. De ledo stor förlust och drogo sig ull floden Æoronaja. På femte dagen kom Storfursten med Nowogorodare och Posaduiken Sakarief, och slo- go dem. Med 55 snäckor hade de aukommit, hvaraf 43 blefvo tagne, och de öfrige återvände belastade med sårade” *). "Ár 1231 kommo Tyskar med lifsmedel och mjöl och ut- rättade mycket godı” **). ”År 1240 kommo Svenskarne med stor makt och Norrlän- dare och Suomalaiset och Hämäläiset med en myckenhet skepp. Svenskarne med sin Furste och sina Biskopar lade an 1 Newan vid Ishoras utlopp, och ville erófra Ladoga, ja kort att säga, Now- gorod och hela Nowogorodska gebietet. Men ännu bevarade oss den barınhertige Guden, och frälste oss ifrån främlingarne, som emot Guds vilja hade ansträngt sia möda; Ty dä underrättelse ankom ull Nowogorod aw Svenskarne voro i Ladoga, dröjde Furst Alex- ander ej ett ögonblick, utan ófverfóll dem med, Ladoganer och Nowogoroder och segrade ófver dem d. 15 Juli pà den heliga Ky- rlls och Julitta dag. Sveuskarne ledo ett stort nederlag. Deras anförare Spiridon blef slagen, också en Biskop, såsom några påstå, *) I. Hona. 403. II. Hosa. 34. Haus. HI, 194: >?) L Hor. 499. U. Hon. 120. 28 AND. JOH. HIPPING samt öfverhufvud en stor mängd menniskor. Och de lastade 2:ne skepp med förnäma mäus kropparı och skickade dem förut bort utåt hafvet, men de öfriga liken blefvo nedgräfde. Och ännu sam- ma natt förrän de ságo dagens ljus, drogo de med skam där” ifrån” *), ”År 1256 kommo Svenskar, Hämäläiset och Suomalaiset och Didman och hela trakten och en stor här, och de begynte upp- föra en befästniog vid Narova. Då var ingen Storfurste i Now- gorod. Nowogoroderne sände bud ned tll Fursten efter truppar, och skickade äfven omkring i Wolosterne att uppbjuda folk. Då dessa Gudförgätne sådant hörde foro de sin väg öfver hafver” **), "1283 kommo Tyskarne med eu här genom Newan till La- dogasjön, och slogo Nowogorodska Köpmän ifrån Obonesh; La- doganerne kommo öfver dem då de ännu voro i Neva och strid- de med dem” ***). 71284 kom Tyska fältherren Zrund jämte Tyskar med led- jor och snäckor och förde sit manskap genom Nevafloden till Ladoga och ville bära upp skatt ifrån Karelen. Men Nowogoro- derne med sin Anfórare Sten och Ladogonerne ansatte dem vid Nevas mynning, och slogo dem så att de måste vända ullbaka i September månad” +). +) II. Hona. 132 ff. ++) I. Hona, 533. »**) I. Hona. 559. DI Hora. 560. Undersökning om Tyska landet i Finland. 29 71292 kommo Svenskarne att kriga med 800 man. En del vände sig ät Karelen, en annan del ät Ishora, men nägra blefvo af Karelerne slagne, andre tillfängatagne” >). 71293 kommo Svenskarne och anlade en fästning 1 Karelska landet. Samma år fastetiden sände Storfursten André Alexandre- wits, Furst Roman Glebowitz och Possadniken Jurij Mischinits och Tysatski Andreas med, ett litet antal Nowogoroder ull den Sven- ska befästningen och angrepo densamma med styrka. Där blef den kácka Iwan Klekotsewits med många dugliga män skjuten. På samma natt inträffade ock för våra synders skull ett tüväder, vatt- net steg omkring staden och hästarne saknade fourage. Och de vände om och kommo lyckligt hem, utom Iwan Klekotsewits som dog af sima blessyrer” **). 71295 anlade Svenskarne med sin Anförare Sigge en liten befästning i Karelen, men Nowogoroderne förstörde densamma, slogo Sigge, och ingen mann undkom” *** 1300 kommo Svenskarne med stor magt öfver hafvet till Neva, fórde byggmästare med sig hemifrän, och en berómd bygg- mästare ifrån Páfven i Rom, och anlade en stark befästning där Ochta faller ut 1 Nevan, försäg den med kastmaschiner, och kalla- de densamma nog skrytsamt Landskrona. Ibland dem befann sig +) 1. c. 562. **) 1, c. 563, 564. ***) L c. 565. 30 AND. JOH. HiPPING ock Konungens Medregent den man kaliade Marschalk. De saue nu utmärkta män i borgen under Stens anförande, och foro sina färde. Men Storfursten André var dà icke i Nowogorod. År 1301 kom Furst André med truppar ifrán Susdal och ryckte med No- wogoroder och Ladoganer ut emot Sveuskarne. Fredagen för pingst på Patric dag angrepo de fästningen som med all sin styrka ej gaguade de högmodiga, den blef intagen, och besättningen dels nedhuggen, dels i bojor bortförd, men sjelfva fästningen uppbrän- des och förstördes” *). 71310 gingo Nowogoroderne med lodjor och skepp öfver Sjön (Ladoga) till floden Userva, och anlade där en ny fästning, men ruinerne af den gamla förstördes,” (här menas den som Sven- skarne är 1295 anlade **). "1311 drogo Nowogoroderne i krig ull Tyska landet öfver hafvet emot Jümerne &c. (Texten finnes förut in extenso uppta- gen i början af denna Afhaudling). ”1313. Posadniken i Ladoga ryckte ut med Ladoganerne i krig, men för våra synders skull kommo de förbannade Tyskarne och angrepo Ladoga och uppbrände staden” ***), 71314 mördade Karelarne Befälbafvaren som Ryssarne hade i den Karelska fästningen och kallade Tyskarne ull hjelp. Men *) 1. c. 568, 569. **) 1. c. 573. ++) |. c. 577. Undersökning om Tyska landet i Finland. 31 Nowogoroderne med sin Anfórare Fedorof öfverföllo dem, ätertog Korela samt slogo ihjäl Tyskarne och de Karelska förrädarena” +). ”1317 kommo Tyskar i Ladogasjön och slogo ihjäl många Oboneshka Köpmän” **). 71322 kommo Tyskar au belägra Karelska staden (Kexkolm) men kunde ej intaga densamma. Samma år gick Storfursten Jurij med Nowogoroderne ull den Tyska staden Wiborg och angrep densamma med sex kastmäschiner, ty den var starkt befästad. Mån- ga Tyskar i staden blefvo dödade, en del häugde, och en del förde in ät landet. Sedan belägringen varat en mänad lópte man storm, men förgäfves, och mängen tapper man stupade för vára synders skull? PF), 71323 gingo Nowogoroderne med Furst Jurief och anlade en fästving vid Nevas mynning på Nöttön (Nöteburg). Dit kommo utskickade ifrån Svenska Konungen och afslóto fred pà de gamla villkoren” +). 71337 mördade Karelarne, med üllbjelp af Z'yskarne, Ryssar, mänga Nowogoroder och Ladoganska Gäster (Köpmän) samt hvar och en Christen som bodde i Karelen. Och dà flydde mänga Christna ifrån den Tyska Staden” ++). MG 1577. **) L. c. 581. ***) L c. 583. + Le. 585. Th L c. 600. 32 AND. JOH. HIPPING 71338 om vären gingo Nowogoroderne med sin Anfórare Fe- dorof till Neva och blefvo stäende under Orechovets (Nöteburg) och skickade ull Ziyska befälhafvaren Sten men det blef ingen fred, och Nowogoroderne ätervände till Nowogorod. Tyskarne i füre- ning med Karelarne mördade många Obonesare, gingo för Lado- .ga och uppbráude dess förstäder, men staden fingo de icke. Dà kommo unga Nowogorodare med sina Anfórare och bestormade den lilla Tyska Staden Korela, ödelade. landet, brände byarne och slagtade boskapen, och återvände hem med fångar. Samma är Bingo Tyskarne ut ifrån Staden att kriga emot Toldoga, och därifrån tågade de ull Votska landet *). Samma år kommo utskic- kade ifrån Tyska Staden Wiborg, att afhandla om fred och sade' Svenska Konungen önskar icke att ofred mà vara med Nowogo- rod, men detta har Sten gjordt efter eget hufvud. Och Nowogo- roderne afslóto fred, på samma sätt som förut med Storfursten Jurij vid Neva, men om Kobilitska Karelen afgick Sändebud tll Konungen. 1348 sände Magnus Konung i Sverige utskickade ull No- wogorod att afhandla om Religion - - - Och Nowogoroderne sände ull Maguus Tysatshi Abram, Kusma Twerdislaw och några >ojarer. Abram med de öfriga kommo till Nöteborg, men Magnus var dà pà Bjórkó med hela sin styrka. Nóteborgarne bjódo Abram att han ej skulle gå utur staden, men Kusma med de öfriga gin- *) L c. 601 och 602: 2 Undersökning om Tyska landet i Finland. 33 go till Magnus. Kusma talade: Vi hafve med ingenting föroläm- pat eder, och han svarade: J skolen antaga min tro, hvarom icke så kommer jag ull eder med hela min styrka. Och han lätt Kus- ma med de öfriga gå, och de återvände till Nöteborg, och Mag- nus skyndade efter med hela sin här. Och han skickade att döpa Ischorerne till sin tro, och den som ej ville blef tvungen. Då No- wogoroderne hörde huru Magnus betedde sig i Ischora, sände de emot honom Onzifor Lukinits, Jacob Kotoff, Michael Fefilatof - — - Gud halp Onzifor, Zyskarne blefvo slague flere gånger, fórrádar- ne bestraffade, och utom de tre slague, kommo alla lyckligt till- baka ull Nowogorod. - - - Då skickades bud till Storfursteu Se- men Iwanits att komma till hjelp - - dä han dröjde sände de bud ull hans bror Iwan — han kom. Men undertiden hade Magnus intagit Nöteborg &c. *) 1351 gingo Nowogoroderne att kriga uti Tyska districtet — och kommo till Staden Wiborg och uppbrände hela nejden. An- dra dagen gjorde Tyskarne utfall ifrän Staden, men Nowogoro- derne föllo öfver dem, och drefvo Tyskarne üllbaka i Staden och slogo ibjäl några Zyskar. Och brände hela districtet omkring sta- den, och mördade många Tyskar, qvinnor och barn, men sjelfve drogo de sig tillbaka, och kommo lyckligt till Nowogorod. Samma är gingo Nowogoroderne till Dorpat, och utvexlade de Tyskar som de tagit ifrån Svenskarne vid Nöteborg, emot Abram, Kusma, +) Le. 616, f. 5 34 “AND. JoH, HIPPING Alexander och André och deras vänner som voro pà sjón hos Svenska Konuogen Magnus" *). "1411 kommo Svenskarne aw kriga och intogo Nowogorod- ska förstaden Tiverski men Nowogoroderne gingo straxt emot Svenskarne, anfórde af Furst Semen Olgordowits. Och dà de kom- mo in i Svenska landet uppbrände de byame och plundrade dem, men mänga af Svenskarne flydde, och en del togs till fánga, men Wiborgska förstaden intogs och uppbrändes, hvarefter Nowo- goroderne återvände med ett stort antal fångar” **). Vid författandet af detta utdrag bar jag endast valt sädane ställen i Chrönikan där antingen Svenskar eller Tyskar omtalas, och därvid helt och hållet förbigått allt hvad densamme innehål- ler om Ryssarnes anfall emot Hämeläiset och Karelarne, och des- sas motsvarande ströftåg innom Ryska gränsen, ehuru de ofta stå i noga samband med hvarandra. För att erhålla ett. klart begrepp om tillgången af hela denna märkvärdiga politiska catastrof, som upptog en tid af mera än 200 år, vore visserligen nödigt att läsa allt uti ett sammanhang, men i detta afseende hänvisar jag till min afhandling Om Neva och Nyenskans där allt hvad bit hórer blit- vit utförligt afbandladt, ehuru icke till alla delar efter de åsigter jag sedermera fattat, och hvilka jag framdeles vill bjuda ull att utveckla. Icke heller har jag upptagit de ställen i Chrönikan där Tyskarne i Liffland omtalas, såsom alldeles icke hörande bit. De 23:156:1621,. 3. EL o. 72682, Undersökning om Tyska landet à Finland. 35 fóra ocksä vanligen sitt eget namn och kallas Pleskofska Tyskar emedan deras krigståg och bedrifter hufvudsakligen stod i beröring med Plescau och dess omgifning, likasom Tyskarne emot Preussen kallas Preussiska Tyskar. Aw de Tyskar om hvilka i utdraget talas, helt och hållet äro skilda ifrån dessa, och endast tillhöra Finland där de visa sig verksamme dels ensamme dels i förening med Syen- skarne, är så klart att några vidare bevis icke äro behófliga. Äf- veusà visar det sig uppenbart, att namnen Svenskar och Tyskar alldeles icke enligt Lehrbergs åsigt, kunna hållas för synonyma eller utan afsigt nyttjade om och för hvarandra, emedan en sådan vårdslöshet icke/är tänkbar hos en Chrönikförfattare som i det öfri- ga röjer så mycken ordning, kännedom och kärlek för sanningen. Det blifver derföre af vigt, att söka få reda på orsaken, hvarföre uti en fejd som endast synes angå Ryssland och Sverige, ett tre- dje folk blifvit inblandadt, som så mycket man hittils känner, haft alldeles ingenting med saken att göra. Vid uppmärksam genomläsning af de ofvan anförda citaterne, kan man icke undgå att anmärka den omständighet som röjer sig vid användandet af begge dessa benämningar, att nemligen Svensk allud förekommer, då fråga är om något som tillhör Svenska na- tion i sin helhet, eller då Konungen handlar såsom Statens Öf- verhufvud, eller då expedition utgick ifrån Sverige. Derföre heter det om år 1142 att en Svensk Prins öfverföll &c. 1164. Svenskarne kommo under Ladoga. 36 AND. JOH. HIPPING 1240 och 1256 kommo Svenskarne med Hämeläset och Suomalaiset &c. 1292 kommo Svenskarne aw kriga &c. 1293 anlade Svenskarne en fäswwing i Karelen och samma år angrepo Ryssarne den Svenska fästningen. 1295 anlade Svenskarne en liten befästning 1 Karelen. 1300 kommo Svenskarne och anlade en fästning vid Neva. 1323 kommo utskickade ifrán Svenska Konungen ull Nöte- borg. 1348 sände Svenska Konungen utskickade till Nowogorod. 1411 kommo Svenskarne att kriga. Däremot om tilldragelsen betraktas sásom nägonting enskildt, eller att handlingen skedde i Finland, eller utgick ifrån Finland, dà är ej fnera fräga om Svenskar, utan Tyskarne framträda, och all blifver Tyskt, Sálunda kommo 1931 Tyskar med lifsmedel. 1283 kommo Zyskar i Ladoga och stridde med Obonetska Köpmän. 1284 kommo Tyskar och ville bära upp skatt ifrån Karelen. 1311 drogo Nowogoroderne tll Zyska landet emot Hämä- läiset. 1313 kommo de fórdómda Zyskarne och brände Ladoga. 1314 gjorde Karelerne uppror, och kallade Tyskarne till hjelp. Undersökning om Tyska Landet i Finland. 37 1317 kommo Tyskar 1Ladoga och slogo Oboneska Köpmän. 1322 belägrade Tyskar Kexholm, och Nowogoroder ryckte emot Tyska staden Wiborg. 1337 mördade Karelarne med tillbjelp af Tyskarne flera Ryssar och Nowogoroder. 1338 kommo unga Nowogoroder till den lilla Tyska Sta- den Korela, och utskickade ifrån Tyska Staden Wiborg, kommo att handla om fred, . 1351 gingo Nowogoroderne att kriga i Tyska districtet. Fäster man sig vid denna skillnad som visserligen är ganska märkvärdig, sà framställa sig tvänne omständigheter, hvilka päkalla en närmare uppmärksamhet och förklaring. Allraförst kan man ej und- gà att fräga, hvarföre Wiborg som är 1295 anlades af Svenskarne sedermera kallas den Z'yska Staden. Den borde ju fà heta Svensk dà den af Svenskar anlades och alltid af Svenskar innehades. Vis- serligen synes det sä, men saken kan ändä förhälla sig annorlunda. Alla de anlägguingar hvarom Chrönikan för denna tid talar voro ingalunda Stáder utan befástade borgar. Under brinnande ofred var ej tid att tànka pà grundandet af städer hvilka endast under fri- dens lugn kunna florera, utan man behöfde fästningar att skydda sitt land och betrygga sitt välde. Derföre anlades Wiborg, Kex- holm, Landskrona, Nöteborg och Narwa, alla vid utloppet af floder, där en större handel blef drifven. Slawonska ordet To- pPoab som i Chrönikan förekommer, betyder både Stad och fäst- 33 AND. Jon. HIPPING. ning, men i hivilkendera bemärkelse order på hvarje ställe bör ta- gas, måste genom jämförelse af andra biomständigheter utletas. Wiborgs Slow blef af Svenskarne anlagdt, men Wiborgs Stad exi- sterade sannolikt redan förut säsom nederlagsplats för den Karel- ska handeln, hvilken sásom den öfriga handeln i Norden läg i Ty- skarnes händer. I Slottet var Svensk besättning, men i Staden där- invid bodde Tyskar och Karelare om hvarandra. Sålunda blifver det klart, huru det kunde blifva möjligt att då Wiborg 1322 be- lägrades, många Tyskar i staden blefvo dödade, hängde och bort- förde, ehuru Slottet ej kunde intagas, samt huru alla Christna (af Grekiska trosbekännelsen) år 1337, flydde bort ifrån den Tyska Staden. Sådane tog man ingalunda in på fästningen, utan de bodde i Staden, hvarifrån det var làtt, att ifrån förföljelsen undkomma. ©) Den andra omständigheten, hvilken såsom mörk äfven tarf- var fórklaring, är frågan, hvarfóre Chrönikskrifvaren icke kallar Fiulaud ett Svenskt land, då landet likväl var af Svenskarne inta- get, och äfven af Svenska inbyggare på kusterne befolkadt. Begge dessa omständigheter lemna fulla skäl att kalla landet Svenskt. En- ligt min åsigt af saken, kan jag härå icke uppställa någon natur- ligare förklaring, än den, att Ryssarne ansågo Finlands eröfring så- som en Usurpation, och följakteligen icke ville eller kunde erkän- na Svenskarnes besittningar därstädes såsom en deras lagliga till- hórighet. De följde en grundsats, hvilken alla tider erkändts såsom rigtig, att ett land aldrig kan anses hafva förbytt Öfverhet, förr- än sådant genom fredsslut, eller annan laglig act blifvit godkändt. Undersökning om Tyska landet i Finland, 39 Sådant skedde med Finland allrafürst genom freden i Nüteborg 1323, och intill dess kunde Nyland icke kallas Svenska landet ej heller Wiborg den Svenska Staden. Men såvida Wiborg ännu efteråt benämnes den Tyska staden, så torde orsaken dertill få sö- kas icke i några politiska förhållanden utan snarare däruti, att Sta- den värkeligen var bebodd af Tyskar, och det således öfvergäu till en vana att benämna densamme Tyska Staden. Men hvarfóre skulle Nylaud heta Tyska landet? Var detta blott ett infall, eller låg också något skäl dárinunder? Jag vill för- söka, att till förklaring häraf, framställa de äsigter, som vid jäm- förelsen af hvarjehanda omständigheter, synas mig vara mest sanno- lika. Ofvan TES uppsatts i Ryska Chrónikau skall därvid ull en början handleda oss. Pojo viken, kan såsom redan förut blifvit anmärkt, icke vara den Handelsflod hvarom Chrönikan talar. Då fråga är om han- delsflod, förutsätter det en förbindelse med den inre delen af lan- det, så att icke allenast de högre upp belägne orternas inbyggare kunde medelst densamma komma ut till hafvet, utan ock au flo- den i sig sjelf var omgifven af odlade och bebyggda ställen, byar och köpingar, som underhöllo handelsrórelsen dels med upplands- boerne dels med utlänningen. Sädane länkar som förena den all- männa handels-industrien uti ett land, bilda sig vanligen vid ut- loppet af större floder. Men Pojo viken går ej längre än till Pojo Kyrka, och stränderne på båda sidor om densamma, äro såsom 40 AND. JoH. HIPPING bekant, alıför sterila, sandiga och till bebyggande i allmänhet me- ra otjenliga. Väl berättas att stark handel i fordom tima blifvit drifven omkring Ekenäs, hvilket jag ock anser troligt, i anseende till dess beqvämliga läge vid hafskusten, men däraf får man ej slu- ta till en handelsflod, så länge en sådan ej i negden af Ekenäs kan upptäckas. Namnet handelsflod gifver oss rätt att tänka på nà- got stort och vidt omfattande, och i detta afseende hade ej Lehr- berg sä orátt dà han tänkte på Kumo Elf, emedan densamme står i förbindelse med många stora vattudrag i det inre af landet, och Björneborgs redd dessutom” är tjenlig för sjöfart. Men den histori- ska kritiken tillåter oss icke att tänka på Kumo elf, såsom altfôr aflägsen. Allt háotyder att Ryssarnes tåg gällde södra delen af Fin- land, och där måste Handelsfloden uppsökas. På Åbo kan man här icke tänka, ty det var en Svensk besittning, och än därstädes kallas dessutom af Ryssarne Po/naja. Men det är bekant att Ta- vastländska handeln redan i fordna tider, banat sig väg till Uske- la och Haliko, hvaraf ännu Salo köping står såsom en talande minnesvård. Intet ställe på Finlands södra kust finnes för handel mera tjenligt och passande, ty ännoa i dag, ehuru Städerne genom erhållne Privilegier och andra omständigheter i mångfaldigt afse- ende invärkat på handelus gång i landet, har Salo bro sin be- tydelse, och likasom af ålderdomen ärfda inflytelse. Väl drifves här icke mera någon utländsk handel, emedan all landshandel blif- vit hämmad genom mångfaldiga förbud, som allt ifrån Gustaf den Estes tid, till städernas upphjelpande utkommit, men Salo är ännu Undersökning om Tyska landet i Finland. 41 jämte Haliko, och torde länge fürblifva den ort där Finska skär- gården concentrerar sin handel med Upplandsboerue, hvilka här emot utbyte af fisk, aflàmna säd och andra landtmanna-produkter. Salo och Haliko ligga nära invid hvarandra, och i denna negd skulle jag vilja uppsöka handelsfloden, den jag forgäfves sökt pas- sa in på något annat ställe. Men man behöfver ej söka, emedan floden är gifven. Vi hafve såväl Salo som Haliko äar, hvilka beg- ge falla in i Haliko viken, ett stycke ifrån hvarandra, och hvar för sig kunna passa sásom handelsflod. Den förra tager sin bórjan i Sommarnäs Kapell af Somero Socken, och flyter sedan genom en del af Kijkala ull Uskela Socken, förbi S:t Bertills Kapell ned ull Salo, eller numera Uskela Kyrka, och sedan ned i Haliko viken, hvilken åter i'skapnad af en bred flod, förbi Angelniemi Kapell och hela Kimito Socken, faller uti Finska viken. Denna vik intar i längd något öfver 40 verst, och ungefär samma afstånd är ifrån Sommarnäs träsk till Salo åns utlopp i Viken, så att hela längden blefve något öfver 80 verst. Haliko 4 begynner i S:t Mårtens Soc- ken, går sedan genom Uskela och Haliko Socknar, förbi Haliko Kyrka och Åminne Gård, där den några verst ifrån Salo Åns ut- lopp, äfven faller ut i Haliko viken. Den som äger någon local kännedom af landet, måste tllstå att för de bördiga Tavastländska Socknarne någon mera naturlig och gen väg åt hafvet till, ej kan uppvisas, än genom Tammela, Somero, Nyby och Uskela, eller un- gefär i den rigtning som Salo à utvisar, hyarföre jag också fram- 6 42 AND. JOH. HIPPING för alla andra floder i landet särdeles fäst min uppmärksamhet vid densamma. Då vi ej äga några kartor ifrån så aflägsna tider, så kunne vi ifrän detta håll ej vänta något stöd för min uppkastade åsigt, men nog borde mau förmoda, att äfven annorstädes, än just i Ryska Chrönikan, kunna finna upplysning om en flod som för både utländsk och inländsk handel måste hafva varit af stor betydelse. Den älsta Geografiska beskrifuing öfver Finland, som jag känner, är den som innefattas uti Ziegleri Scondia, och hufvudsakligen upptager en förteckning öfver alla vid Reformations- tiden kända församlingar i Finland. Denna förteckning torde han hafva erhållit af Johannes Magnus, hvars bekantskap han skall haf- va gjordt i Rom, men det hela tyckes viuna att han därjemte haft några äldre kartor dem han rädfrägat. Med all den ofull- ständighet hvarom arbetet bär vittne, förekommer där likväl något, som för vårt ändamål är anmärkningsvärdt, och hvilket jag här vill afskrifva. Han begynner Finlands geografiska beskrifuing sålunda: Occidentalis lateris dıscriptio: Littus Custa Castrum Abo Civitas Rasburgum Hango promoutorium Aucoper fluvii! Ostia Wiburgum Novum Castrum Undersökning om Tyska landet i Finland. 43 Tavastie domus Lacus Peynthe Caput ipsius borealius Super Occidentali latere Qvod seqvitur Ancoper fluvii emissio Super lateri orientali Inde conjungitur priori capiu. Huru förvända begrepp Zieglerus gjordt sig om Finlands belägenhet kan man redan iuhemta af denna korta framställning. Pä dess västra kust sätter han högst upp Kustó, sedan Äbo, Ra- seborg, Hangóudd, Ankoperfloden, Wiborg, Nyslot och Tavaste- hus. Af alla dess insjóar känner han endast Päyene, hvarifrán An- koperfloden skulle hafva sitt utlopp. Men det är ej haus geografi- ska kännedom som jag här ull upplysning vill begagna, jag faster mig blot vid Ænkoperfloden, hvilken är den enda flod uu Fin- laud som han uti sitt arbete uppgifver. Att det måste hafva varit en vigtig och äfven hos utläuningen ganska väl känd flod, bör man således häraf med skäl kunna sluta. Men hvilken flod i Fin- land bör härmed förstås, ty ett dylikt namn förekommer ingenstä- des? Icke heller finnes i Finska språket något ditåt ljudande ord, ej heller i Svenskan, och mycket mindre i Ryskan. Men såvida namnet 1 alla fall någorstäds ifrån måste hafva sin upprinnelse, så har jag sökt den bos utlänningen. Man finner det ock uti den dia- lect som under medeltiden nyitjades i öfra delen af Tyskland, och 44 AND. JOH. HIPPING, ännu talas omkring Bremen. Copen kópa, Copenschaft handel, förekommer ofta uti de gamla Hansa Skräna, och Coper (köpare, handlande) nyttjas äonu i Plattyskan. Ancop svarar således emot Tyska ordet Ankauf, och .4nkoper emot Ankäufer, Upphandlare, Kópman. Ancoperfluss vore således en ren öfversätining af han- delsfloden, och i så måtto hade man redan hunnit ett steg längre dà man ser att värkeligen en flod i Finland varit hos Tyskarne känd, under namn af Handelsfloden. Men därmed är ännu icke mycket vunnit, då man ej vet hvilken flod därmed torde menas. Zieglerus uppgifver väl Ancoperfluvit emissio ifrån Pajene Sjön, och i den händelsen vore handelsfloden funnen, ty det är Kym- mene som har sitt utlopp ifrån Päjene. Men jag litar ej mycket på Ziegleri uppgift, hälst Kymmene aldrig kunnat vara någon handelsflod, äfven i det afseende att vid dess utlopp ingen han- delsrórelse hvarken fordom eller nu ägt rum. Jag fäster mig en- dast vid hvad Zieglerus kunnat veta, och det är, att en han- delsflotta funnits vid hvars utlopp någon större förbindelse emellan utlänningen och landets inbyggare ägt rum. Detta gifver han ock ullkänna därigenom att han icke egenteligen talar om Ancoper flu- vius, utan om Ancoper fluvii Ostia. Det var detta Ostium som hos utlänningen var kändt, och där handelsrörelsen ägde rum. Men Ostium betyder Æmynning, eller som det i medeltidens handlin- gar kallas Amynne eller rätt och slätt Mynne. Så v. ex. fórekom- mer uti det fribref som Nowogoroderne lemnade Tyskarne och Gottländarne af är 1231, fóljande mening: Si venerit lodia in oc- Undersökning om Tyska landet i Finland. 45 cursum mercatoribus in Aldagen vel in Æ#olcowe minne, recipiet &c., hvarom Utgifvaren af Sartorii Hansishes Urkundenbuch J. M. Lappenberg, p. 37, yttrar sig: "Wenn nach der Handschrift ge- lesen werden muss Minne, so weis ich nicht was das bedeuten soll.” Det är säledes Aminne som man mäste uppsöka, för att fà reda pà Handelsfloden, och det finne vi utan svärighet vid Haliko och Salo äars utlopp där ännu en stor Egendom tillhörig Grefliga Armfeldtska Famillen bär samma namn. Detta Herregods ägor upp- tager allt landet emellan dessa begge åar, och ingen ting är na- turligare än att namnet på Egendomen är en qvarlefva af den be- nämning hvarmed stället under medeltiden af utlänningar beteck- nades. Ja, jag anser det utom allt tvifvel att Åminne Gård räknar sin uppkomst ifrån de Tyska handlande som i Medeltiden här ha- de nedsatt sig, ehuru våra historiska källor ej sträcka sig så långt, att man kunde utreda hvilken slägt den allrafórst må hafva ull- hört. Troligtvis bildade sig också Egendomens ägovidd småningom sedan Tyskarnes inflytande upphörde, och jordegendomarne i lan- det erhållo sina bestämda gränsor. 7) Au stärka min bypothese om handelsflodens belägenhet, kunde jag ännu åberopa Salofloden såsom till sin betydelse mot- svarande densamme. Man säger ännu Salubod, Salutorg, till Salu hvarföre skulle man då icke kunna säga Saluflod eller Sa/ud för att utmärka det ställe dit folk ifrån särskildta ställen samlades för att utbyta sina varor. Orden och betydelsen ligga här så nära hvarandra, att några etymologiska konstgrepp till bevisning icke 46 AND. JOH. HrPPING behófva användas: Men såvida Salo äfven är et Finskt ord som betyder skogbeväxt Ö, eller tjock skog i allmänhet, så vill jag öf- verlemna åt mera kunnige att bedömma hvilkendera af dessa fö- reslagna bärledningar bör kunna anses vara mera antaglig. Hafve wi således lyckats, såsom jag förmodar, att på icke alldeles lösa grunder antyda hvad man i Medeltiden förstod med Handelsfloden i Finland, så känne vi också yttersta gränsen för Ryssarnes omnämnda Sjö-expedition. Det gälde nemligen den för- vämsta handelsväg i södra Finland, som gick ifrån djupet af Ta- vastland ned till Finska viken, och som först sedan Åbo begynte florera småningom drog sig ditåt. Nu återstår att äfven bestämma läget af de öfriga ställen dem Chrönikan omnämner, för au där- igenom få reda på utsträckningen af det land som där kallas 7y- ska landet. Sedan handelsfloden var intagen, eller ráttare sagdt, alla de anläggningar som där ull handelns befordran fórekommo, blifvit förstörde, och landet däromkrivg utplundradt, uppsökte Ryssarne det andra vattudraget hvilket de kände såsom en ledtrád för han- deln i Södra Finland, hvilket var Svarta floden eller Svarta ån. Dermed förstår jag den å som genom Svartå bruk, förbi Karis Kyr- ka och Bilnäs faller ut i Pojo viken. Här förekomma väl flera stora vattufall, som göra bätfärden uppföre omöjlig, men därvid få vi ej fästa oss. Vattudragen ivåt landet voro i fordua tider väg- visare, men ej segelleder. Ty då andra vägar ej funnos måste man Undersökning om Tyska landet i Finland. 47 följa floderna åt, för att hitta fram i landet. Läugs med floderne och de större vattudragen sökte folket sig ut till hafvet för au komma i beröring med utlänniogen som köpte deras varor och gaf dem sina behof. Vi få således ej tänka att Ryssarne brydde sig om att segla långt uppför floderne, ty det hade ofta blifvit für dem omöjligt, kanske någon gång också farligt, utan de uppsökte flodernas mynning där de förstörde handeln som var lifsprincipen för hela landets bestånd. Vi fiuna äfven vid Karis eller Svartå à utlopp i Pojo viken en Egendom med namn af Åminne, vu ullhö- rande H:r Öfverste-Lieutenant Linder, hvilket bevisar att också här fordomdags varit stark handelsrörelse, ehuru ej af sådan utsträckning som vid Salo Å. Hela Hijdenväsi stora Sjö har sitt utlopp genom Svartå, och denna sjö öppnar ett vidt fält ull communication emel- lan flere Socknar: ty üll Hijdenväsi stöta Lojo med Nummis Kapell, Karislojo och Wichtis, hvilka Socknar åter genom mindıe vattu- drag stå i förening med Loppis, Nurmjärvi, Esbo, Kyrkslätt och Sjundeå. Men huru Ryssarne genom Svartå skulle komma till Wa- naja blilver svårt att fatta, om vi därmed skola förstå Wänä in- vid Tavastehus. Ty i sådant fall hade de ifrån Wichus ännu att vandra 80 verst genom vilda ödemarken, hvilket vågstycke de in- galunda füretogo sig. Jag förmodar således att Wanoja varit nå- gon större by eller kóping som legat nära eller omkring Svarta, men sedan blifvit förstörd så att man ej mera känner dess läge. Måhända kan man likväl änvu i framtiden upptäcka det. Tills vi- dare måste man átnója sig med återklangen af namnet som finnes 48 AND, JOH. HIPPING bevarad i Wanjarwi och /F'anjoki af hvilka det förra är ett träsk hvars vatten genom det sednare faller ut i Hijdenväsi pä dess öf- ra ända i Wichus Socken. Det är också gauska sannolikt och med sjelfva naturliga läget öfverensstämmande att Wanjärvi var den högsta punct dit Ryssarne medelst denna vattuledning framträngde. Likväl vill jag icke yrka detta med visshet emedan inga lemuingar efter nägon gammal stad där fórekomma, och namnet kan ocksä vara blott en tillfällighet. Hvarfôre jag snarare tror att Wanaja varit belägit i Karis eller måhända Ingå, är, utom hvad redan blifvit anfördt och sjelfva sakens natur synes antyda, att det på en brant klippa belägna starkt befástade citadellet dit Tyskar- ne retirerade sedan Wanaja blifvit förstördt, ej kan vara något an- nat än Raseborgs Slott. Den som närvarande tagit detsamma i ögonsigte, kan ej tvifla därpå, ty det är enligt Chrönikans utsago, bygdt på en otillgänglig klippa. Också hänvisar dess bygnadssätt på en högre ålder än Bo Jönsons tid, om hvilken man dessutom ej vet annat än att han innehaft Slottet. Mera härom kanske en annan gång. Den tredje floden som Ryssarne besökte och där sannolikt äfven stark handel idkades var Kauhala. Aut med någorlunda viss- het bestämma dess läge möter större svårighet än begge de före- gående. Eu by af samma namn är känd och ligger uti Kyrkslätt Socken, vid öfra ändan af Lojärvi träsk, hvars vatten genom en li- ten à flyter förbi Esbo gård ut i Finska viken. Denne Esbo à an- såg jag i min förra förklaring hafva varit den omnämnda Kanha- x Undersökning om Tyska landet i Finland. 49 lafloden. Men aldrig har Esbo à kunnat fà namu efter en by som ligger långt därifrån, och dessutom förstår jag icke hvad Ryssarne här skulle haft aw göra, då stället icke antyder någon handels- plats. Mera passande hade i det hänseendet varit att besöka inlop- pet till Helsingfors och Wanda à, men jag tror icke att denna à någonsin burit namn af Kauhala. Däremot blifver alit klart, om jag skulle våga föreslå att i stället för Kauhala läsa Kiala. Skil- naden är obetydlig, och en förväxling af au och i ganska förlåt- lig hos en Scribent i Nowogorod, som ej kunde så noga känna huru hvarje Orts namn rätt uttalades. Kiala är en stor, och så- som dess Fiuska namn låter förmoda, ganska gammal egendom, belägen invid Borgå à. Nästan snedt öfver på andra sidan ligger lemningarne efter den gamla Borg som här i fordomtima varit uppförd, och hvaraf både ån och Staden fått sitt namn. Sauno- likt heue likväl denna à i älsta tider icke Borgä utan Kiala à, invid hvars mynning äfven Tyska Handlande likasom på de förut nämnda ställena nedsatt sig och etablerat en handelsrörelse, hvaraf sedermera en stad uppväxte som, begåfvad med Privilegier, är känd under namn af Borgå. Är det så, så hafve vi med detsamma fun- nit den tredje vägen medelst hvilken utlänningen såg sig i ullfälle aut blifva Herre öfver landets producter. Ty Borgå à flyter ge- nom Hollola, Orimattila och Borgå Socknar, i en sträckning af 11 mil ut i hafvet. Lägge vi ännu härtill Mentzälä à, som genom Mentzälä Socken och Borgnäs Kapell af Borgå Socken äfven fal- 7 50 — AND. Jon. HIPPING. ler ut i Borgå fjärden, så hafve vi reda uppå en stor och betyd- lig del af Finlands öfra Socknar, hvilkas inbyggare längs med des- sa begge åar, alla drogo sig ned åt Borgå, likasom de äunu i våra tider på Borgå drifva sin mästa handel. Det fjärde ställe dit Finlands inre handel banat sig väg och som äfven låg vid sjókusten var Perno floden. Euligt Chrónikan var denna flod den sista som af Ryssarne besöktes. Dess vatten går genom Elimä, Artsjö, Lappträsk och Perno Socknar i en sträc- ka af ungefär 6 mil, ned till Forsby Bruk, och så vidare till Per- no Kyrka, där floden vidgar sig ull stora fjärdar, som sluteligen förena sig med hafvet. Ända till Forsby Bruk är god segelled, så att äfven större fartyg kunna komma, fram, och det är just här, där Bruket i 17:de årbundradet blef aulagdt, som jag förmodar att ofvannämnde Socknars handel i medeltiden concentrerade sig. Man kan med skäl sluta så, dà man känner att en stark landt- handel här blifvit idkad allt intill sednare tider, och ännu i min ungdom besöktes stället till och med af Åbo och Åländska skär- boer, hvilka med sina fiskbåtar, årligen 20 à 30 ull antalet, här utbytte sin fisk emot penningar eller andra landtmanna-produkter. Genom Staden Lovisas anläggning, drogs denna handel ifrån Per- nofloden, helt och hållet till sistnämnde ställe. Sålunda hafve vi efter Ryska Chrönikans anvisning funnit icke allenast den rigtning som Finlands bandel i forna tider tagit och buru densamma làogs med de förnänısta vattudragen banat sig Undersokning om Tyska landet i Finland, 51 väg ned till hafvet, utan ock omfånget och utsträckningen af det land som af Nowogoroderne kallades Tyska landet. Vi tro oss böra antaga att det i väster ej sträckte sig längre än ull Haliko, emedan den egenteliga Svenska besittniogen, (Abo Civitas) bàr emottog, men ifrån Haliko åt öster sträckte sig Tyska landet än- da till Kymmene elf och innefattade således hela den del af lan- dets södra kust där Svenska språket nu talas såsom modersmål. *) I en sednare ud då handelsförbindelserna blifvit genom all- männa vägar i landet underlättade, hafva omnämnde i fordna tider vigtiga handelsfloder förlorat sin betydelse, men sjelfva vägarnes rigtoing visa ännu för den uppmärksamme, hvad som legat till grund för deras första banande och anläggning. De större eller hufyudvágarne i landet äro ej på någon viss ud, i följd af öfverhetliga påbud eller enskildta ansträngningar, ifrån ödemarken uppbrutne, utan de hafva redan i de mäst af- lägsna århundraden småningom bildat sig genom fotstigar af men- niskor och kreatur, efter den rigining som närbelägna floder och vattudrag, hvars stränder vanligen voro bebodda, gåfvo vid han- den. Sålunda måste vi tänka oss uppkomsten af vägen ifrån Ta- vastland till Haliko, som efter Åbo anläggning, kanske ock re- dan förut, upptog en annan väg som följde Pemar och Aurajoki åar, allt intill Biskopsstaden. Längs med Hijdenväsi vattudraget går landsväg ifrån Wichtis genom Lojo och Karis förbi Svartå till Po- jo. Längs med Borgå och Mentzilä åars vattudrag går landsvägen 52 AND. Jon. HIPPIN G. allt upp till Hollola, och ifrån Perno Kyrka leder väg uppåt Mör- skom, Lappträsk, Artsjó, Elimä, Juhis &c. Alla dessa vägar stå såsom mionestecken ifrån vår älsta tid, och vittna om en füregän- gen krafiyuring. De antyda Civilationens gång 1 vårt land, ty ren bildning och välmäga kan alldrig uppstå hos eu folk, förrän cou- ductörer derüll bildat sig genom allmänna vägar. Denna erfarenhet lemnar oss historien. Sedan jag sålunda sökt och bestämt omfånget af det Tyska landet i Finland, borde undersökningens föremål nu blifva att när- mare utreda beskaffenheten och fürhällandet med detta i vår hi- storia förut okáuda land. Men dà jag för att kuuna fullfölja en sá- dan undersökning, wäste bygga på annan grund och botten än våra inhemska bjelpkällor erbjuda, och ämnet således, åtminstone till en början, måste synas alldeles främmande, så bar jag velat spara detta till en annan tid. I förhand må jag blott, och likasom i förbigående antyda min enskildta öfvertygelse, som är at Ty- skarne på Finlands södra kust haft, oberoende af Sverige, en han- delsförbindelse etablerad, förmedelst hvilken de icke allenast gjor- de sig ull Herrar öfver landets materiella tllgånger, utan ock sat- te sig i besitining af sädane orter där handeln visade sig mäst hflig och iogripande. Anmärkningar 1) p. 7. Ur den i texten omnämnda och i Helsingfors Morgonblad för är 1839 N:o 39, 40 och 41 införda Afhandling om Jämerne och särdeles om ett af Nowogorodernas krigståg emot detta folk, förekommer äfven i Borgå Tidning för samma år N:o 76, en kort uppsats om Jämerne med anledning af den förenämnde, författad af numera afledne Prosten och Kyrkoherden i Walkjärvi Doctor Johan Strålman. Utan anspråk att vilja anses såsom hi- storie forskare, söker han likväl i likhet med sin föregångare att göra den åsigt gällande, som skulle Nowogorodernas tåg emot Jämerne (Hämäläiset) år 1311, hafva gällt Ladogas västra strand, och icke det södra Finland såsom man hittills förmodat. Men i stället att låta dem gerad öfver Ladoga segla till sin bestämmelseort, förmodar han att de allraförst begifvit sig till Peipus sjön, och sedan därifrån upp med Narova floden till finska viken, hvarifrån de vändt sig åt Neva floden och så in i Ladoga längs med finska kusten upp till Suvando, som genom ett litet näs, Taipale kalladt, är skildt ifrân Ladoga sjón. Denna Suvando som är en gren af Wuoxen, anser han hafva varit Svarta floden, emedan den af Ryssarne så kallas. Kiviniemi åsen, där Su- vando och Wuoxen löpa tillsamman, antager han hafva varit 7/anaja, ihvars närhet det på en bergshöjd liggande otillgängliga Castellet måste hafva varit uppfördt. Kauhala floden var enligt hans tanke, den del af Wuoxen som flyter genom Kaukola Kapell af Räisälå Socken, och Pernofloden Wuoxens utfall i Ladoga nära till Kexholm, Pärnäkoski kalladt. Högst besynnerligt måste det förefalla hvar och en, att Nowogoroderne för att komma upp till Kexholm, skulle hafva valt den långa omvägen genom Peipus sjön och Finska viken, då man känner att Wolchof floden vanligen och redan i älsta tider, så- som farled af dem begagnades, men ännu mera otroligt skall det synas, att de begagnat samma väg, för att såsom Chrönikan uttryckeligen säger, vid återresan kunna komma öfver hafvet. Men dylika labyrinther uppkomma dà man vill begifva sig ut på historiska ströftåg, utan annan vägledning och 54 AND. JoH. HIPPING. biträde än sin goda inbillning. Skälet till krokvägen som Prosten Sträl- man valde, låg likväl hufvudsakligen däruti, att han ville få fatt på Jämerne som enligt hans tanke mäste hafva bodt omkring Narva, där ännu staden Jamburg skall bära vittne om deras fordna hemvist. Ideen har han tagit af Schlözer, som ocksä sütter Jämerne i Lifland, ehuru denna äsigt redan länge- sedan blifvit öfvergilven, dels af det skäl alt Jamburgs namn, i stället att här- ledas ifrån Häm eller Zlämäläiset snarare torde komma af Ryska ordet ama, och beteckna den dal invid hvilken Jamburg är belägen och hvarigenom Lugafloden flyter ut i hafvet, dels och förnämligast derföre, att inga spår till Hämäläiset någonsin i Lifland förekomma. Vid de ströfläg som Nowogoro- derne hitát anställde, bade de alltid med Tschjuderne alt göra, och landet omkring Narva helte i äldsta tider Watland, äfvensom folket kallade sig sjelf W'atialaiset. Man ser dessutom att hela systemet grundar sig endast på en förmodan. Neva floden har icke heller burit namn at Handelsflod, ehuru vis- serligen handlande till och ifrån Nowogorod, måste passera densamma. Den kallas af Ryska Författare rätt och slätt Neva, samt af de utländska dels Neu dels Nyen. 2) p. 8. De underrättelser om Norden som Grekiska och Romerska For“ fattare lemnat, äro icke allenast ganska otydliga, utan viltna tillika om en högst begränsad kännedom af allt hvad till Norden hörde. Ingen anledning förekommer till den förmodan, att det ófra Scandinavien af dem blilvit be- sökt, hvarfóre de icke heller kunde göra sig därom ett rigtigt begrepp, och ännu mycket mindre om det nordliga Ryssland, och det haf som begränsar dess nordliga stränder. Däremot kan man icke bestrida, att Bernstenskusten (måhända densamma som i de Nordiska Mytherne kallas Glæsis vellir) i ur- minnes tider varit både känd och besökt af Fenicier och Romare, hvarföre det är mycket troligt att det nordliga Europa, allrafórst genom dessa Bern- stens-sökare, för söderns bebyggare blifvit känd och beskrifven. Enligt hvad man känner hemtades bernsten egenteligen ifrån Preussiska kusten, men älven i mindre qvantité ifrån andra Östersjöns stränder. När derföre de gamle be- skrifva att Bernstenskusten låg invid ishafvet (Mare glaciale) så har man däraf velat draga den slutsats, som skulle, enligt deras föreställning, Östersjön och Ishafvet hafva varit förenade, eller utgjort ett och samma haf. Om en sådan tanke verkeligen hos dem ägde rum, torde likväl ingen med visshet kunna Undersökning om Tyska landet i Finland. 55 pästä, ty mig fórekommer det som Romarena icke skulle haft den ringaste kännedom om hvad vi nu kalle Ishalvet. Att Östersjön af dem erhöll en sädan benämning, kan hafva sin enskilta grund däruti, att densamme, ätmin- stone till en del, fryser om vintern, hvilket af Romarena, såsom boende iett varmare klimat, ansägs vara nägot högst besynnerligt. Men om ocksä Ishaf- vet enligt deras föreställning hade hängt tillsammans med Östersjön, så måste vi i tankarne flytta oss så lång tid tillbaka, att detta missförstånd aldrig kan finna tillämpning för en tilldragelse i 14:de århundradet. Dock — det är icke härom som den egenteliga frågan vällfver sig. Författaren till den i texten åberopade Afhandlingen, talar ej om Ishafvet och Östersjön, utan om Ladoga och Hvita hafvet, hvilka efter de gamlas föreställning skulle halva utgjordt samma haf. Men om så hade varit, så kunna dessa forna tider, för att få skälet bindande, ej flyttas längre tillbaka än till 12:te — 14:de århundradet då en sådan föreställning skulle hafva varit rådande, Önskligt hade emed- Ld lertid varit att erfara, pa hvilka skäl Författaren grundat en sädan fürmodan. I de Ryska Chrönikorne torde man fåfängt leta därefter, och allraminst i den Nowogorodska, såvida Ladoga och Hvita hafvet ligga Nowogorod alltför nära, för att där kunna vara okända. Likaså litet förekomma spår till en sådan föreställning hos utländska Författare, såsom Saxo, Adam af Bremen m. fl. medeltidens Författare. Sturleson och de Isländska sagorna nämna ej eller någonting härom. Om de digtade sagorna blifver här ej fråga. ?) p. 10. Den i texten åberopade Ryska Hydrografien (/4peszan Pocciá- ckaa Maporpadia, coAep;tangaz Ormucauie Mockosckaro Tocyaapersa pAK», IIpourokos?, Oseps, Krayaseh, a Kakuro uux» l'opoABt, u ypoynıya, u na kakom» OHbIA pascToanim, HCAaHaA Hukoraem» Hosukorsım». C. IL:6ypr& 1773 roa. 8:0) innehåller en beskrilning ófver-den stora General-Charta, som år 1559 författades öfver hela Ryska riket, uti Rosräd i Moscau, och hvilken seder- mera 2:ne gänger, neml. är 1027 och 1680, pà Zarens befallning, blef änyo copierad. Ofvannämnde Hydrogralie utgafs efter den beskrifning öfver Char- tan som 1680 förfatlades, men sedan man älven pälunnit den förra af 1627, blef äfven densamma utgilven år 1792 under titel: Knnra 6ormony Yep- Temy, mau Apermaa Kapra poceinckaro l'ocyaaperBa mouosaeunaa Bb P 03- paar» m ormmcanıma m» xuury 1627 roaa. C. IL6ypr& 1792 roga &vo. Begge upplagorne som i det mästaord för ord ófverensstümma, räknas numera 56 AND. JOH. HIPPING. ibland libri rari isynnerhet den sednare, och innehälla vigtiga bidrag till ut- redande af hvarjehanda Rysslands äldsta historia betrüffande ämnen. Sälunda finner man al denna Hydrografie, att Ladoga som hos Nestor och Nowgo- rodska Chróniken kallas sjö äfven i 16:e och 47:e århundradet bar samma namn och att det således på intet vis låter tänka sig att det tåg som Nowo- goroderne år 1311 utförde öfver hafvet emot Jämerne, skulle hafva gällt La- doga och Kexholm. Eljest bör anmärkas att Ladoga också i äldre tider kallades stora'Newa sjön, hvilket namn förekommer hos Nestor och äfven i Hydrografen, såsom Synonymt med Ladoga. Så heter det p. 193. ”Ladoga sjön, som ock kallas Neva, håller på norra sidan i bredd 80 verst.” Likväl synes det som Ladoga bade varit det rätta namnet, då fråga var om sjön i sin helhet. Nam- net Neva nyttjades egenteligen om södra delen af Ladoga, likasom den del däraf som låg utanför Kexholm, kallades Karelska sjön. I Ryska Chröni- korne, heter Kexholm alltid Korela, hvilket namn äfven finnes upptaget på några äldre Charlor. Käkinsalmi är ortens finska namn, hvilket Svenskarne sedermera förbytt tll Kexholm. ^) p. 21. Om de af Romarena beskrefna Scyther varit samma folk, som sedermera under namn af Tschjuder spelade en så vigtig rôle i Rysslands hit storia, torde blifva svårt att afgóra. Namnen hafva någon likhet med hvar- andra, älvensom alla omständigheter synas antyda att Tschjuderne likasom Seytlierne innehaft en betydlig del af nuvarande Europeiska Ryssland. Ty ehuru, enligt de Ryska Chrönikornas uppgift, hvarje gång Tschjuderne intogo en fiendtlig ställning emot Nowogoroderne, skådeplatsen för deras krig upp- tager den del al landet som låg väster om Nowogorod; eller nejden omkring Pleskow åt Lifland till, där man ännu i trakten af Narva upptäcker en liten folkstam som kalla sig Tschjuder, så förekommer äfven på andra orter i det inre af Ryssland, benämningen Tschud, den man tillegnar ett folk, hvars till- varo på orten, åtminstone traditionen bevarat i minne. Något utförligare om Tschjuderne i Ingermanland, innebálles i min bok: Neva och Nyenskans 1:a Delen p. 121 ff, Schlózer ville antaga Tschud såsom ett gemensamt namn för hela finska folkstammen, hvilken mening jag icke kan gilla. Namnet Tschjud har saunolikt kommit utilvän, och har icke blilvit lånadt ifrån Tschjudiska eller Finska språket, för hvilket ett sådant ord är alldeles främmande, hvar- före och mycken anledning förekommer att tänka på det af mig föreslagna Undersökning om Tyska landet à Finland. 57 Isläudska ordet piod. Att äfven Leibnitz i sina Miscellaneis p. 64 deriverat Tschjud, ifrån det gamla góthiska ordet Thiuth har jag nyligen erlarit. Se Strahlenberg das Nord und Östlichee Theil von Europa und Asia p. 47. Hos Ulphilas förekommer ordet Thiudai tvåfaldig bemärkelse: 1:0 Folk i allmän- het Joh. 18: 35. 2:0 ZZedningar Matth. 6: 7, 32. Älven i sednare bemärkelsen passar ordet på Tschjuderne, hvilka ännu länge bibehöllo sig såsom hedningar, sedan Christendomen var införd i Ryssland, enligt Erkebiskop Makarii i Nowo- gorod bref afär 1534, och hans efterträdare "Theodosii bref af år 1548, däri klago- mål föres öfver deras hedniska seder och vidskepelser. Se Neva och Nyenskansl.c. , “) p. 15. Att Kottlinska sjön värkeligen sträckt sig ända till Wiborg, synes klarligen af förut åberopade Ryska Hydrografie, där det p. 185 heter: Staden Wiborg ligger vid Kotlinska sjön; i samma sjö ligger ön Kotlina” och ön Björkö,” och p. 188. ”Staden Zvangorod och Zugodev (Staden Nar- vas ryska namn) ligger emot Wiborg på andra ändan af Kotlinska sjön vid floden Nerova.” Vid Wiborg vidtog således det egenteliga halvet, som låg alldeles utom det Ryska gebitet, och på sådan grund icke kunde' upptagas uti Hydrografien. Men om namnet Kotlinska sjön redan i 12:e och 13:e århun- dradet var allmänt kändt och användt, eller om det efteråt uppkommit, se- dan Systerbäck blef riksgräns emellan Sverige och Ryssland, är numera svårt att algöra. Likväl, eburu namnet ej finnes i någon Chrönika, synes det förra sannolikt, af orsak att ordet Kettlingen förekommer i en gammal ur- kund af 1269, innehållande en ülverenskommelse emellan Furst Jaroslaw Jaroslawitsh och Nowogoroderne samt Tyska och Gottländska utskickade till befästande af deras gamla handelsprivilegier. *) p. 38. Att Wiborg, redan långt förrän Slollet därstädes af Svenskarne år 1293 anlades, existerat såsom stad, eller nederlagsplats för den Tyska han- deln, kan man sluta af de olika uttryck, hvaraf Chrönikskrilvaren, då fråga är om Wiborg, vid särskilda tillfällen begagnar sig. Då Wiborg år 1293 anlades kallas den Svensk befästning för alt antyda att fórsvarsverket tillhörde Sven- skarne, men då Ryssarne år 1322 tågade emot Wiborg heter den Tyska Sta- den, emedan man här icke talade om Slottet ensamt, utan om hela Wiborg 8 58 AND. JOH. HIPPING hvartill äfven Slottet hórde. Att Tyskarne eíter dess anläggning af Sven- skarne, skulle hafva intagit detsamma, och sälunda gifvit anledning till be- nämningen af Tysk Stad är icke troligt, men väl kan man förmoda att Sven- skarne och Tyskarne spelade under ett täcke. Det fürtjenar ock anmärkas, att dä Chrönikskrifvaren är 1322 taler om 7yska Staden Wiborg, han tilläg- ger att den varstarkt befästad, hvaraf man kan sluta att här fanns bäde Stad och Fästning, så vida de murar som nu omgifva Staden äro i sednare tider uppförde. Samma förhällande torde ock ägt rum med Kexholm eller Korela, där äfven Tyskarne sannolikt haft nägot handelsfactori. Den fästning som Svenskarne är 1295 anlade i Karelen, blef samma är af Ryssarne förstörd, och en annan pä dess ruiner är 1310 af dem anlagd. När derföre icke dess mindre år 1338 talas om Tyska Staden Korela, hvilken af Ryssarne bestor- mades, sä synes deraf följa, att Staden och Fästningen Kexholm voro skilda ställen, af hvilka den förra innehades af Tyskar och den sednare af Ryssarne. 7) p. 45 Ziegleri Schondia tryckt 1532 och 1536 har jag ej haft tillfälle att se, men väl ett aftryck däraf som är bifogadt Alb. Kranziüi Chronicon Re- gnorum Agvilonarium tryckt i Frankfurt 1575. Jag känner således icke hel- ler de Originalupplagorne åtföljande Chartor, af hvilka en som rörer Norden, enligt Warmholtz N:o 8 har följande titel: Tabula contineus Chersonesum Schondiam, Regna autem potissima Norvegiam, Sveciam, Gothiam, Fin- landiam, Gentem Lapponas: Auctore Jac. Zieglero. Men i Rikskanzlern Grefve Romanzoffs i S:t Petersburg Bibliothek, fanns en Charta, copierad i Florenz efter Originalet som ägdes af en viss M:r Galilei, med titel: Carte de la Scandinavie par Jaqves Zieglerus de Strasbourg, annexé a l'ouvrage d'André Tulvius Romain, intitulé Holmie | Civitatis Svetie deplorabilis ex- cidii per Christiernum Cimbrici Regem historia Argentorato MCCCCCXXXII, hvilken jag förmodar vara samma Charta som åtföljer Ziegleri Schondia. Märkvärdigt är likväl att Warmholtz ingenting känner om Fulvius och hans arbete, hvars titel äfven afviker ifrän den beskrifning om Konung Christierns blodbad, som Zieglerus lemnat i slutetaf ofvannämnde Schondia. (Se Warm- holtz N:o 2952). Men dä detta är en sak som tillkommer Bibliografer att be- dömma, villjag endast nämna att författaren till nämnde Charta haft en ganska inskränkt kännedom om Finland och öfriga åt öster liggande länder. Ty landet har här utscende af tvenne länga hallöar, skilde ifrän hvarandra genom en djupt Undersökning om Tyska landet i Finland. 59 gående hafsvik kallad Peynte, i hvars midt en ö är belägen. För öfrigt delas landet i tvenne Provincer Ostrobotnia och Finlandia emellan hvilka en stor bergsrygg stryker fram. I Österbotten finnes ingen annan ort utsatt än Kors- Aolm och ön Nerpa, men i det egenteliga Finland förekommer på västra balfön, öfverst Kusta, sedan Åbo, Rasburgum, Ingia och Hanga, På östra halfön synes endast Wibors och Novum Castrum. Bakom Wiborg utvidgar sig Finska viken till ett stort haf. Newa synes alldeles icke, men midt emot Hangö ligger Neogrodo vid Östersjön i samma sträckning som Revalia. En så stor okunnighet om ländernas värkeliga läge lemnar mig anledning till den förmodan att Chartan torde tillhöra en äldre tid, än den hvaruti Zieglerus lefde, eburu han för att komplettera sitt arbete, begagnat densamma och lå- tit den utgå under sitl namn. Vore den af Zieglerus sjelf författad, så hade den ock blifvit fullständigare, emedan att dömma af beskrifningen som upp- tager till och med nästan alla dåvarande Kyrksocknar i landet, han synes haft om Finland en någorlunda god kännedom. Men på Chartan finnes ej en gång Ancoperfluvius utsatt. På en gammal Charta bifogad Herbersteins Mo- scovia synes älven en del af Finland, men ännu mera vanstäldt än på deu förutnämnde. Blott så till vida har jag fäst mig därvid som till vänster om Raseborg eller Rosenburg som stället på Chartan kallas, en betydlig flod fin- nes upptagen, som möjligen kunde vara den af utlänningen så väl kända handelsfloden. En annan högst märkvärdig Charta öfver Europeiska Norden, författad som jag vill minnas i 13:e århundradet, förvaras i Hertiginnan af Parmas Bibliothek, hvaraf äfven i Grefve Romanzoffs Bibliothek en Copia fö- rekommer. Charlan i stort format är utfórd med den slórsta elegance, men författarens kännedom om Norden är icke heller mycket att skryta af. Emedlertid förtjena vissa namn uppmärksamhet. Åbo t, ex. heter Turon och landet deromkring Turonma, Finska viken benämnes Mare Hochlan- dir, Byssland Rurima etc. *) p. 51. Ehuru det egenteliga Tyske landet i Finland icke torde hafva sträckt sig längre än till Kymmene Elf, så synes likväl tydeligen, att Tyskarne utvidgat sin handelsindustri äfven inåt Ryska sidan. Utom sjelíva Wiborg som af dem var bildad till nederlagsplats för den Karelska handeln, var äfven en viss landsträcka omkring Staden åt dem upplåten, eller af dem 60 AND. Jon. HIPPING intagen, under namn af Tyska districtet, enligt hvad Chrönikan uttryckeligen förmäler. Då samma förhållande inträffade med Kexholm, så låter sig för- moda, att Tyskar innästlat sig öfverallt längs med sjökusten, där nägot till- | fälle till handel-yppades, utan att man likväl får räkna hela kusten såsom hörande till deras område. Tvenne tryckfel varda till rättelse anmärkte: p- 21 rad. 4 str blifva läs blefvo. » 44 , 17 „ handelsflotta läs handelsflod. 4^AA2A131A13A1A111111114A4 1AA1 13A411111A1A*NA1 VA 13111113 1311 VR 141 0A 5 114 1 3131 3 13 31 11A 1 134 (VS 9 DESCRIPTION D'UNE LIVREE INCONNUE DE L’ANAS STELLERI, SUPPOSÉ DANS SA DEUXIEME ANNEE, D'APRÉS DES INDIVIDUS TUES AUX ENVIRONS D’HELSINGFORS LE 29 MAI 1841, PAR V. FALCK. (Lu à la Société, le 14 Mars 1842.) Tus Stelleri on Dispar, quoique déjà mentionné par Retzius et plus tard par Nilsson, n'a pourtant pas été compté parmi les oiseaux de PEurope dans l'édition du Manuel d'ornithologie de Temminck, paru l'an 1820. Ce n'est que vingt anudes plus tard que cet auteur en parle dans son suppléinent de l'onvrage précité, comme s'égarant quelquefois en Suéde et en Allemagne, et plus rarement en Angleterre. Quoiqu'il en soit, je puis certifier, qu'au moins quelques couples de cet oiseau se montrent régulièrement, ; au mois de Mai, sur les côtes de Ja Baltique: car depuis l’année 1838, la première de mes observations en ces contrées, j'en ai an- nuellement reçu des individus tués anx environs d'Helsingfors, et 62 PV. Fuzcx encore cette année, vers la fin du mois de Mai, un groupe com- posé de trois mäles et deux femelles, a été vu près de l'isle de Karlô, éloignée d'Helsingfors d’une dixaine de verstes. En tout j'en ai possédé huit exemplaires, dont quatre mäles et deux feinelles en livrée parfaite, antérieurement décrite par les ornithologistes, et un couple de jeunes, dont je n'ai encore vu la description dans aucun ouvrage. C'est en conséquence de quoi je me suis permis d’adresser ce mémoire à la Société, me flattant qu'en faveur de la science, elle voudra bien agréer uu début en ce genre,. quand méme il serait de la plus mince valeur. L’apparition réguliére de ces oiseaux sur nos cótes pourra, à l'aide d'observations continuées, douner quelques renseignemens sur leurs migrations périodiques inconnues jusqu'ici; de méme que leur propagation. Selon Pallas, le seul qui nous en ait donué quel- qu'indication d’après Steller, l'Asie. et l'Amérique. Septentrionale lui ont été assignées pour demeure; mais il parait néanmoins, que quelques individus passent Phiver dans un climat moins rigoureux. L’observation de Temminck, qu'on rencontre quelquefois de ces oiseaux en Angleterre, jointe à celle de leur apparition sur les có- tes de la Baltique, fait supposer, que leurs migrations s'effectuent du Sud-ouest au Nord-est, quoiqu'on ne connaisse pas encore le pays où ils se trouvent en hiver. Graba n’en ayant pas vu aux isles de fer, ni Faber et Thienemann en Islande, ni Boye sur les côtes de la Norvège, ni Gaimard au Spittsberg, de méme ue cet oiseau n'étant pas observé dans la Laponie, ni dans le q I , P Description d'une livrée inconnue de l'Anas Stelleri. 63 golfe de Botbnie, la mer Dalüque, aux environs du golfe de Fin- lande, parait être le point le plus septentrional où il se rencon- > P I I | tre en Europe. On le voit en général par couples, quelquefois en petits groupes, souvent en compagnie de l'Anas Glacialis, ce qui lui a valu le sobriquet suédois "Al. Förrädare” *). Sa nourriture consiste en coquillages bivalves et insectes marins. Description du mäle: Espace entre le bec et l'oeil ainsi que les côtés du cou, brun tirant sur le gris: occiput et derrière du cou, brun noirätre. La huppe seulement indiquée, grisätre, entre- melde de plumes blanches au reflet pistache. De chaque cóté de la téte une grande tache blanchátre, dont quelques plumes s'éten- dent des deux cótés du derriere du cou. Le dessous du cou, noir mat, plus foncé sur les cótés. Le collier, large d'un pouce, de couleur noiràtre. Haut de la poitrine blanchátre, transversalement marbré de gris. Le reste de la poitrine, abdomen et ventre, d'un brun foncé marbré de roux et de marron, transversalement entre- mélé de noir, qui domine presque entièrement dans les parties in- ferieures. Les plumes du dos, gris-noirätres bordées de blanc. Sca- pulaires grisätres, irrégulièrement entremélés de blanc, de noir- mat et de bleu-métallique. Les longs scapulaires, plus courts que chez le vieux mäle, de couleur grisátre ainsi que le miroir. Couvertures de la queue, noires au reflet bleu. Pennes de la queue, gris-noirà- *) Traitre de l'Anas Glacialis. 64 F. FALCK tres, bec et pieds un peu moins forts que chez les vieux, grisátres ou couleur de plomb. Iris brun. (Voir la figure N:o 1). La jeune femelle ressemble assez à la vieille, ayant à peu prés les mémes teintes que la femelle de l'Anas Spectabilis, seule- ment elle en diffère par des couleurs plus päles, le roux et le marron n'étant que faiblement indiqué et se trouvant le plus sou- vent remplacé par le gris. (Fig. N:o 2). Ces individus, évidemment sur le point de revéur leur cos- tume habituel, ne paraissent pourtant pas être de la dernière cou- vée, surtout si l'on compare leur livrée à celle attribuce par T e m- minck et Nilsson aux jeunes de lPannée. Selon l'opinion des chasseurs côuers, les individus en question doivent au moins avoir atteint leur deuxieme anuée; assertion assez probable, vu la res- semblance superficielle de cet oiseau et de l'Anas Mollissima >), dont il se pourrait bien qu'il possede toutes les livrées du jeune âge, la double mue, et le costume d'été. C’est aux ornithologi- stes voyageurs de résoudre ce probleme intéressant, qui n'a pu être ici que légèrement indiqué, *) Une ressemblance bien plus frappante encore existe entre le pélage de l’Anas Stelleri et celui de l'Anas Spectabilis, surtout chez les femelles: malheureusement les livrées diverses de ce dernier nous sont également inconnues. 41111111151*111111114111111131111111134413 143 34 134444 $3 44 3414 AAA 413 113 3131 131313111 3A 1 5 A 19 OM BABINGTONITENS KEMISKA SAMMANSÄTTNING, P. pde A. E, ARP P E. (Föredr. för Vet. Soc. d. 25 April 1842.) — — 0004 ——— — Masson, ehuru sedan många år, ull följe af Levys kristal- lografiska bestämningar, ansedd för ett sjelfständigt mineral, har dock ull sin kemiska sammansättning varit föga undersökt. Ty Childrens blot qvalitaüfva analys lemnade icke den ringaste upplysning om bestándsdelarnes qyantitatifva förhållande och tyc- kes dessutom hafva blifvit verkställd på ett icke nog rent mineral, att dömma af hans uppgift, att Babingtoniten innehåller äfven Ti- tansyra. Ty af detta ämne har jag, oaktadt dess eftersökande i alla de vid analysen! funne bestándsdelarne, icke kunnat upptäcka något spår. Men dà Babingtoniten förekommer åtföljd af fint in- sprängdt Titanjern, är det förklarligt huru vid Childrens ana- lys Titansyra kunnat framställa sig, om han försummat, att förut med magnet utdraga allt det mekaniskt inblandade Titanjernet. 9 66 A. E ARPPE Då jag på Herr L. F. Svanbergs Laboratorium varit i ullfülle att undersöka detta sällsynta, hitills blott vid Arendal på- träffade, mineral, går jag att framlägga resultatet af denne under- sökning, men vågar förut anföra några ord rörande de mineralier, som med Babingtoniten stå i närmaste samband. Amfibol- och Augitslägterna ianefatta fossilier af stort intres- se och flere utmärkta Kemister hafva sysselsatt sig med deras un- dersükning. P. A. von Bonsdorff viste, med ullbjelp af läran om isomorfa kroppar, att Amfibolerne i allmänhet kunna uttryckas genom formeln r$? + 375? och H. Rose var den förste som be- stämde Augiterna såsom bisilicater af enatomiga baser, represente- rade af formeln r5; om man med r betecknar de baser, som hål- la en atom-syra med en atom-radical. En stor mängd analyser bestyrka dessa formler, men vid flere till dessa grupper fórda spe- cies afvika de funne resultaterna högst betydligt ifrän den, genom de uppställda formlerne antydda, sammansättningen. För att öf- vertyga sig bárom, behófver mau blott granska analyserne på sá- dana Amfiboler och Augiter, som icke innehålla nägon lerjord; ty de lerjordshaltiga har man svårt att bringa i ölverensstämmelse med nägon formel, sävida man icke med L. F. Svanberg anser dem representerade af en granatterm med en eller flere atomer af ett bisilicat. Skärskädar man således analyserne på de lerjordsfria Hornblenderna från Gullsjö, Fahlun och Cziklova samt Suálsten från. Taberg, med iakttagande af de correctioner, som, efter L. F. Svaubergs anmárkning, blifva en följd af den ingäende Fluor- Om Babingtonitens Kemiska sammansättning. 67 halten, så finner man, at de vida närmare föreställas genom for- meln rS?+ 278? än genom 78° + 375° Vidare sammanfaller Strál- sten från Penusilvauien med Augitens formel r$? och bland Au- giterna tráffar man på Malakolithen från Taberg, som helt natur- list sluter sig till Amfibolens formel 75? -4-3r5* Häraf tyckes så- ledes följa, att till Augit- och Amfibolslägterna mineralier blifvit förda, hvilka för mycket afvika från grundtyperna, för att, såsom varieteter der kunna ingå. Men dá, à andra sidan, Syrehalterna i syran och baserna förhålla sig i formeln r$? 4-378? som 9:4, i rS? som 2:1, samt i rS? + 27S? som 7:3, så är skillnaden emel- lan dessa förhållanden så ringa, att den verkliga sammansättniogen lätt döljer sig bakom de fel, som allüd "äro förenade med alla mineral-analyser. Skulle deremot förhållandet 5:2 äfven päträf- fas, svarande mot formeln r$? + r5; så blefve af bisilicater- nas föreningar med trisilicater serien r$? r$?-- rS; rS? + 2rS; rS? + 3rS$2 rS? bekant och allt skäl vore förhanden, att ull häfvande af den oreda, hvaruti Amfibolerne och Augisterne ännn till en stor del äro invecklade, underkasta alla Jänkarne emel- lan rS? och rS? noggranna, af den kemiska analysen årfölja kristallografiska mätningar. Att det är Babingtoniten, som re- presenterar detta förhällaude rS? + rS; foljer af den analys jag af densamma utfört, hvarigenom tillika några Mineralogers sup- position förfaller, att äfven Babingtoniten borde subsumeras under Augiterne eller Amfibolerne. Att åter någon osäkerhet vid bestám- mandet af formeln för Babingtoniten icke gerna kan uppkomma 68 A. E. 4nPPE genom fórvexliug med de andra beslägtade formlerna, inses deraf, att i formeln r$? + rS? förhållandet emellan syreqyantiteterna 1 syran och baserna, 5:2, skiljer sig från samma. fórbállande i r$? med 4l, i rS! 4- 2rS? med À, som är jemt dubbelt större án mot- svarade differens i formlerna r.S?--278* och r$?4-37r5; der den är blott 44, hvilken rioga skillnad isynnerhet torde hafva bidragit till sammanblanduingen af Augiter och Amfiboler. Härmed: har jag velat ädagalägga, att Babingtoniten tll sin kemiska constitution är ett eget mineral, äfvensom antyda det intresse, detta. mineral, såsom bildande en naturlig länk uti en vigug kedja af deu oorga- niska naturens fóreningar, bór äga för Mineralogen. För bläsrör smälter Babiogtoniten ensam till ett. brunt, med Soda till ett grönt glas, med Borax och Fosforsalt visar den jer- nets vauliga reaclioner. Af Saltsyra i kokning sönderdelas den, ehuru ganska läng- samt, jag har derföre föredragit, att genom glódgning med kol- syradt Kali-Natron decomponera det finslammade, med magnet renade, i exsiccator öfver Svafvelsyra torkade mineralpulvret. Den brända massan löstes i svag Saltsyra, Kiselsyran utgelatinerades och upptogs, samt behandlades i Brunners apparat med Fluorväte. Det härvid icke förflygtigade försattes med Svafvelsyra och koka- des efter utspädning, för att utfålla Titansyra, hvaraf dock intet kunde upptäckas; ur lösningen afskiljdes med Ammoniak och oxalsyrad Ammoniak små qvantiteter af Jernoxid och Kalk, hvil- Om Babingtonitens Kemiska sammansällning. 69 kas vigter afdrogos från Kiselsyrans, som sålunda blef bestämd. -— Den lösning, hvarur Kiselsyran blifvit afskiljd, fälldes med Am- moniak, sedan Jernet förut blifvit oxideradt med Saltpetersyra. Fällniogen kokades med kausukt Kalı, hvarigenom lerjorden ut- drogs, som derefter utfälldes med kolsyrad Ammoñiak, sedan Salt- syra förut blifvit i öfverskott tillsatt. Från lerjorden afskiljdes Ki- selsyra och pröfvades på Titansyra genom kokoiog med Svafvel- syra. — Jernoxideo, som 1 Kali blifvit olöst, löstes i Saltsyra och fälldes med bernstenssyradt Natron. Den vägda falluingen löstes i Salisyra; den härvid olösta Kiselsyran vägdes och pröfvades till sin renhet för bläsrör; lösningen pröfvades pä Titansyra, sedan Vinsyra blifvit üllsatt, genom fällning med Hydrothion-Ammoniak, afdunstning till torrhet och Viusyrans destruction i glödgning. — Den solution, hvari efter Kiselsyrans uigelatinerande fälluingen med Ammoniak blifvit gjord, försattes med oxalsyrad Ammoniak, Oxal- syrade kalkjorden affiltrerades, vägdes såsom kolsyrad och behand- lades med utspädd Äuiksyra till afskiljande af Mangan, som vägdes och afdrogs från den erhållna kolsyrade Kalkens vigt. — Lósuingarne efter oxalsyrade Kalken och Jernoxideu sammanslogos och fälldes med Hydrothion-Ammoniak ; fälluingen löstes i Salısyra och fälldes med kolsyradt Natron; kolsyrade Mangauoxidulen for- vandlades genom glüdgning till Manganoxid-oxidul. — Talkjorden utfälldes, efter Svafvelinangans afskiljande, med fosforsyradt Na- tron, sedan Svafvelväter förut blifvit afrókt och solution öfvermit- tad med Ammoniak. — Atı glödgningsförlusten icke utgjordes af annat än vatten, har jag genom särskildta försök ófvertygat mig. 70 A. E. ÄRPPE Enligt detta förfarande har jag funnit Babingtonitens procen- tiska sammausáttoing vara följande: Kiselsyra . . won 00, 54 4. Syrehalt !, vn. 28.27. Kalkiord . o RE US 8D. Jernoxidul . . . cat ib c ai eii toa tae + for We “aan: PC 11. 60 Talkjords 2 7 D D Be ES 0. $5. Se d Manganoxidul . , . TER a - Sö D. 30. Levjonds ade Heu ui: Glödguingsförlust . . 0. 9. 10U. 5. Syrehalterna uti de enatowiga baserna förhålla sig här ull syrehalten i Kiselsyran som 2:5; ty om man beräknar ifrån deu seduare, blifver syrehalten hos de förra 11. 81, hvilket med en ganska liten qvantitet afviker från det funna resultatet. Dä dessu- tom Kalkjordens och Mauganoxiduleus gemensamma syreqvantiteter äro lika med Talkjordens och Jernoxidulens, sà läter detta fossils kemiska constitution pà det noggrannaste uttrycka sig genom mine- ralogiska formelu : mn | . s.s fe hvilken, transformerad ull kemisk, blifver eller med åsidosättande af de ringa qvantiteterna af Talkjord och Manganoxidul: 3Ca Si + Fe? S? 4A3313131313113131131311131111411144111 411311134 1111113111111 1111131111 11 3 3 13 431A 13 1 13 3A 1 A11 1 4A ANALYS AF TVENNE I FINLAND FÜREKOMMANDE VARIETETER AF SMARAGD, AF A. MOBERG. (Föredr. för Vet. Soc. d, 6 Junii 1842.) der hafva i Finland blifvit faune i Kuortane socken i Öster- botten, i Tammela och Somero sockuar i Tavastland samt i Ki- mito socken uti Åbo läns skärgård, eller på nästan alla de orter, der tantalit blifvit observerad, förekommande ullsamman med detta mineral uti gångart af albit-granit; och är det anmärkniogsvärdt, att dessa begge så olika mineralier nästan allud åtfölja hvarandra, då de uti ofvannämnde gångart förekomma *). Dessa smaragder innehålla äfven såsom färgande ämne en ringa qvantitet tantalit, troligen af samma beskaffenhet som de tantalit-kristaller, med hvilka de äro sammanfogade. I största mängd och redigast utbil- dade, ofta ganska stora kristaller förekommer smaragden uti Kai- +) Quelques remarques sur la Tantalite en Finlande, et recherches sur sa cristallisation par N, Nordeuskiöld; Acta Societ. Scient, Fenn. T. I, Fasc. I, pag, 121, 72 A. MOBERG dasuo qvartsbrott vid Penikkoja by i Somero socken och Kiwi- wuorenwehmais nära Torro by i Tammela socken, ifrån hvilka orter äfven de smaragder, hvilka af Herr Ofver-Intendenteu och Riddaren N. Nordeuskiöld yonestfullt blifvit mig ull under- sökning meddelade, härröra. Somero smaragden är öfverhufvudtaget till färgen brun, dock förekomma ofta ivom samma kristaller jemte de bruna äfven hvitgrå och hvitgula, nästan färglösa partier, stundom äfven grön- aktigt gula, samt ger ljust liffårgadt pulver; smaragden från Tam- mela är grön eller blågrön och ger fullkomligt hvit pulver. För öfrigt öfverensstämma de i egenskaper med de vid Broddbo nära Fablun i Sverige förekommande, af Friherre Berzelius beskrifna smaragder; — vid försök att bestämma deras specifika vigt utföll deusamma för Smaragd från Somero emellan 2,676 och 2,703, och för Smaragd ifrån Tammela emellan 2,705 och 2,730. A. Brun Smaragd ifrån Somero. Sıycken af en ren kristall sönderslogos och krossades på stälstäd samt refvos och slammades uti kalcedoumortel. Af det fi- naste pulvret, torkadt 1 stark hetta, afvägdes 2,071 gramme, blan- dades noga med omkring 4 gånger dess vigt kolsyradt kali och natron (5 d. KC + Ad. Na C) samt glódgades i platinadegel ófver dubbel spritlampa ungefár en timmes tid. Den hopsmälta massan, som 1 midten var af grönaktig färg, macererades med vatten och upplöstes sedan uti utspädd chlorvátesyra, hvarvid endast lättsim- Analys af i Finland förekommande warieleter af Smaragd. 73 mande flockiga partiklar af kiseljord, men icke något odecompo- neradt ‚mineral, blefvo: olösta, samt afdunstades i porcellanskäl óí- ver vattenbad ull. fullkomlig torrhet. Efter fuktning med concen- trerad chlorvätesyra ‚öfvergöts massan med vatten, den olösta ki- seljorden uuvättades, torkades och glüdgades i platinadegel. Vig- ten deraf utgjorde 1,333 gr. Uu den sura lösningen inleddes en ström af svafvelbunden vätgas, 1 ändamål att utfälla den tennoxid, som möjligen kunde ingå 1 mineralet. Men ehuru lösningen långsamt grumlades af eu g och gult sediment, som vid vätskans upphettning lätt afsaue sig efter upptagning på filirum och tvättniog nästan fullständigt upp- löstes uti vätesvafladt svafvel-ammonium, samt vid tillägg af chlor- vätesyra åter utföll, befanns deua dock vid behandling med sal- petersyra och glödgning i platinadegel ej: qvarlemna något resi- duum, och. var således endast svafvel. Det i vätesvafladt svafvel- ammonium olösta upplöstes i salpetersyra, iutorkades och glódga- des, men lemnade endast på degelus boten ett ródt ovägbart an- flog af jernoxid, som löstes uti litet chlorvätesyra och lades till det öfriga. Sedan solutionen, från hvilken den af svafvelväte. förorsaka- de fällningen blifvit afskiljd, genom kokning blifvit befriad från nämnde gas, och jernet deruti genom ullsatts af några droppar sal- petersyra ‚blifvit åter förvandladt ull chlorid, fälldes densamma, ef- 10 74 A. MoBERG ter afsvalning, med kausük ammoniak. Den ymniga, voluminösa och nästan färglösa fällningen upptogs genast på filirum, tvättades först något med kokhett vatten, derpå med det sednast genomgång- na af kiseljordens tvättvatten försatt med litet kaustik ammoniak samt ytterligare fullkomligt med hett vauen. Fällningen ställdes att torka, och den genomgångna lösningen jemte tvättvattnet afdun- stades i lindrig värme till torrhet; hvarefter salmiaken genom lin- drig upphettning förjagades, resten glödgades och upplöstes i vat- ten; det dervid olösta togs på filtrum, tvättades, glödgades och väg- des, samt befanns utgöra 0,034 gr. och vara i chlorvätesyra olösligt. Då nyssnämnde fällning blifvit halftorr, så at filtrum väl kunde lossas ifrån tratten, uttogs detsamma; fällningen lades, på sätt vanligt är, uti en silfverskål och ófvergóts med en concentre- rad solution af kausükt kalı i ulträckligt öfverskou samt upp- värmdes ganska lindrigt, så länge något af densamma syntes upp- lösas. Efter utspädning: med vatten filtrerades lösningen, och den på filirum stannade jernoxiden befanns vid vägning utgöra 0,070 gr. Solutionen ytterligare utspädd genom jernoxidens tvättvatten upphettades i silfverskäl till. kokning, hvarvid den genast begynte grumla sig. Kokningen fortsattes raskt något öfver en half timme, då den afsaua fällningen upptogs på filtrum och tvättades med kokhett vauen. Vid glödgnivg och vägning utgjorde densamma 0,259 gr., men då vid dess lösning i utspädd svafvelsyra 0,004 gr. förblefvo olösta, återstå för berylljord 0,255 gr. Analys af i Finland förekommande varieteter af Smaragd. 75 Den genomgångna lösningen, hvarifrån berylljorden genom kokning blef utfilld, blandades med tvättvattnet och upphetta- des ännu ytterligare till kokning, men dà densamma icke syntes vidare grumlas, utgöts den efter afsvalning 1 ett dekantherglas och försattes med chlorvätesyra, till dess den derigenom först utfällda lerjorden åter blifvit upplöst, hvarefter den ånyo utfälldes med i öfverskott tillagd kolsyrad ammoniak. Fällvingen upptagen på fil- trum, uttvättad med bett vatten, torkad och glödgad, vägde 0,369 gr, hvaraf, efter afdragning af 0,028 gr., som vid dess upplösning i svafvelsyra stannade olöst, lerjorden utgjorde 0,341 gr. Utur den ifrån lerjorden affiltrerade lösningen afsaue sig, vid dess afdunstning ull nära torrhet, ingen lerjord, men med kaustik ammoniak erhölls derutur en fällning af berylljord utgó- rande i vigt 0,009 gr. — Vid upplösning af jernoxiden uti chlor- vätesyra erhölls äfven ett olösligt residuum af 0,002 gr. samt vid lösningens fällning med kaustikt kali ren jernosid, hvilken tvättad och glödgad vägde 0,031 gr. Det i kali upplösta, utgörande så- ledes 0,037 gr. befanns vid utfällning med chlorvätesyra och kol- syrad ammoniak, hvaraf fällniigen åter fullständigt upplöstes, vara berylljord. De i syror olösliga återstoderna förenades alla efter glödg- ning och väguing samt pröfvades med fluorvätesyra, hvilken derat lemnade 0,006 gr. olöst, som antogs vara tantalsyra, och det öf- riga kiseljord. 1 [7] A. MOBERG B. Blägrön Smaragd från Tammela. Analysen verkställdes fullkomligt enligt samma method som den föregående. Af det finslammade pulvret afvägdes 1,95 gr., blandades med 4 gånger dess vigt kolsyradt kali och natron och glódgades en timme. Massau löstes i chlorvätesyra, afdunstades ull torrhet, fuktades med chlorvätesyra, ófvergóts med alkohol, uppvärmdes och löstes i vatten, hvarvid 1,272 gr. kiseljord al- skiljdes. Sedan lösningen med lika liten framgång som vid den fö- regäende analysen blifvit behandlad: med syafvelväte, samt ifrán denna gas befriad, försattes densamma efter tillsatts af salpetersyra med kaustik ammoniak 1 litet öfverskott, hvarigenom en ymnig fällning, genom sin rödbruna färg ullkännagifvande ett större qvan- tum jernoxid, erhölls. Fällnivgen upptogs på filtrum och tvättades, det genomgångna afdunstades till torrhet, glódgades och begöts med vatten, då 0,022 gr. kiseljord. blef olöst. Deu nyssomtalte bruna fällningen digererades med kau- stikt kali, hvilket lemnade olöst ett brunt residuum, som vid glödgning och vägning befanns utgöra 0,06 gr. och vid behand- ling med chlorvátesyra. gaf 0,001 gr. kiseljord, i anledning hvar- af jernoxiden upptages ull.0,059. gr. Det i kali upplösta kokades, efter utspädning med. vatten, då en hvit fällning af berylljord er- hölls, efter tvättning och glódgning utgörande 0,252 gr. Lerjorden Analys af i Finland förekommande varieteter af Smaragd. 77 utfälld och upplöst förmedelst chlorvätesyra, utfälldes ånyo med st. kolsyrad ammoniak och befanns vid vägning utgöra 0,312 g D Berylljorden gaf vid behandling med svafvelsyra eu olös- ligt residuum af 0,004 gr. och.lerjorden likaså 0,002 gr. Uu solution efter lerjordens utfällning afsaue sig vid afdupstoing ull nära torrbet 0,003 gr. lerjord, men den filtrerade vätskan gaf med kaustik ammoniak icke någon fällning. — Af kiseljrden blef vid prófning med fluorvätesyra endast 0,002 gr. olöst. Resultatet af dessa analyser är således följande: Brun Smaragd ifrån Somero. Blågrön Smaragd ifrån Tammela. Funnet i procent. Funnet i procent. Kiseljord . 1,395. — 67,359. Kiseljord . 1,299. — 66,615. Berylljord 0,264. — 12,747. Berylljord 0,248. — 12,749. Lerjord . . 0,341. — 16,465. Lerjord .. 0,313. — 16,514. Jernoxid . 0,031. 1,497. Jernoxid . 0,059. 3,026. Tantalsyra 0,006. 0,290. Tantalsyra 0,002. 0,102. 2,037. " 95,398. 1,921. 99,006. Jemföras desamma med den af Friherre Berzelius an- eauska ställda analys af Broddbo Smaragd, finner man lätt, att de g nära dermed öfverensstämma, om nemligen, på sätt nämnde För- fattare gjort, man anser endast kiseljord, berylljord och lerjord ingå såsom väsendtliga bestäudsdelar uti mineralet *). Till under- +) Afhandlingar i Fysik, Kemi och Mineralogi. Fjerde delen, sid. 192: 78 A. MOBERG lättande af denna jemfórelse mà det ullätas mig att sammanställa de sälunda erhállua resultaterne: Broddbo Somero Tammela Smaragd. Smaragd. Smaragd. Kiseljord . . . 68,64. 69,75. 69,48. Berylljord . . . 13,40. 13,20. 13,30. Léon. 27 7717596: 17,05. 17,22 100,00. 100,00. 100,00. Denna beräkning torde likväl ej vara alldeles riktig, såvida qvantiteten af tantalsyran i alla är uppenbart för liten för att kun- va upptaga hela mängden af i mineralet förekommande jernoxidul. Öfverskotiet af denna bas måste således vara förenad med en au- nan syra, 1 hvilket afseende kiseljorden här ensam är att tillgå. Antages derfóre det fárgande ämnet vara tantal- cch kiselsyrad jernoxidul (Fe de, Fe Si) blifver, efter dess afdraguing, resultatet följande: Broddbo Somero Tammela Smaragd. Smaragd. Smaragd. Kiscljord . . . 6841. 69,21. 68,31. Berylljord . . . 13,50. 13,44. 13,81. Lerjord . .: +: 18,09. 7,39. 17,88. 100,00. 100,00. 100,00. Vid anställandet och första beräkningen af dessa analyser var Kapten Awdejeffs afhandling om beryllü atomvigt ännu Analys af i Finland förekommande varieteter af Smaragd, 79 icke publicerad, hvarföre beräkningen skedde i enlighet med den förut allmänt antagna sammansättningen af berylljorden. Likväl ansåg jag ofvananförda resultat icke väl öfverensstämmande med det utur Frih. Berzelii formel GS" + 25? härflytande: TENOR ED ROR 7. 207227 Beryljord ... 0,1 2%. 4409 Bere... S 01071 utan hellre ledande till den naturligare formeln G.$?4-2.45; en- ligt hvilken det beräknade resultatet blefve: Kiseljord . 5 3 2 : . 6981 Bérylljard . eau 140004298 Lerjord.., Es wet ee 226 hvilket visserligen ej heller rätt väl, men likväl närmare än det för- ra, öfverensstämmer med analyserna. Klaproths analys af Sma- ragd från Peru och Gmelins analys af Broddbo Smaragd bi- drogo att öka denna formels sannolikhet. — Men emedan genom ofvannämnda afhandliug det blifvit utredt; att berylljorden innehäl- ler 63,258 procent syre, i stället för 31,17, kan ej heller denna användas. Jemföras syrehalterna uti smaragdens beståndsdelar en- ligt ofvananförda analyser med hvarandra, finner man dem uti be- rylljorden (efter nyssnämnda sammansättning) och lerjorden nästan lika stora, samt kiseljordens något mer än två gånger så stor som begges tillsammantagne, hvarföre, om detta större eller mindre öf- verskott af kiseljord, ehuru konstant uu alla bittills bekantgjorda 80 A. MOBERG analyser; anses som observationsfel, härrörande af afnötning från morteln eller dylikt, formeln GS? + AS; d. v. s. GS? + ATS? eller. G? S*- Al Sv, förefaller sannolikast. Är berylljorden en- och en-atomig, kunde likväl äfven GS’+ AS d. v. s. 3 G Si+ AI Si vara möjlig. Den beräknade sammansättuingen blifver en- ligt alla dessa formler: Kiseljod 72... «267,215 Berylliord , , .,. . .. 4135841 Lerjordo -—. 5.0, "9 48758 100,000. I anseende till dessa 'formlers enkelhet torde svårligen uti dem kunna åstadkommas någon förändring, ledande ull resultat, som med analyserna närmare öfverensstämma. — AS EEE EN N SEN SE En N Een UVI UVI VUE VAS AAA 111114111111114413414111314 3A 13414314 13 3 A11 3 A 1 1 13 NOTE SUR LA DETERMINATION DE LA VALEUR DE (1-- «)" POUR w-—o, PAR N. G. SCHULTÉN. (Lu à la Société, le 7 Nov. 1842.) —— 00 e — L: méthode ordinairement employée pour la détermination. dont il s’agit, consiste, comme on sait, dans la déduction de la va- leur de (14) pour m= co, m Etaot un entier posiüf, et la démonstration que cette valeur coincide avec celle de EN (+2) pour z-— 0 lorsque z est un nombre positif quelconque, démon- stration indépendante de la déduction citée et fondée sur ce que la formule "Te (+4) 11 S2 N. G. » SCHULTEN se trouve toujours comprise entre deux autres, qui pour u=0 prennent toutes deux la valeur dout il s'agit. Quelque satisfaisant que paraisse ce raisonnement, il m'a semblé qu'on rendrait la. dé- duction de la limite en question en móme. temps plus directe et plus rigoureuse, si l'on ne séparait point le cas ou z est de la forme nt de celui où z ne l'est pas, mais considérait immédiatement x comme un nombre positif guelconque. C’est un essai à cet égard que je vais soumettre aux géometres, en me .flatiant qu'ils vou- dront bien l'agréer à cause de l'importance de la determination dont il s’agit pour Ja déduction des principes du Calcul Différenuel. Quel que soit z, pourvu qu'il soit positif et n’excede pas l'unité, on aura évidemment = {IN m —=m+a, m étant un entier posiüf et c un nombre quelconque qui ne franchit pas les limites o et +1, et par suite móc (1 += (14-2, (ur. e Or le facteur A+) ne dépassant pas les limites 1 Sur la valeur de (1+u)" peur u=o. 83 (cz e (+27 on a visiblement (42 — (ta felt Ut B étaut un nombre qui ne franchit pas les limites ^ et +1. Donc A+) = (+ u si, pour abréger, on pose pa +0" (+ ut J=23 et par conséquent (bar - [a — au] at =(1+ Ay (1 4-2)* — uy (14-7 = (1 + iy Us, si l'on pose encore (5 [t + a) 1] — 0 = 20. 84 N. G. »s SCHULTEN Or : ed diode ppl = Bd =1+m. m ZEE ED me e min - + => HR D + Es) (A) + : i "As Y P5 -—3)— 2 (I i .( m )» =1+1+75(1 — #5 tp z)0—zZz- X 4 (di —+)( (==) (14 — +) 1 n+1 n . m-1 ] Tere» Um Je! Um me ‘(241) HER ; m6 m, ? n étant un entier positif quelconque indépendant de rn, mais ne surpassant pas ce dernier. De plus les termes du second membre de cette équation, contenus entre les [ ], sont tous posiufs, et le second de ces termes est moindre que 1 n4-1? le troisieme moindre que Ac (n4 1%? 1 Sur la valeur de (1+u)* pour u=o. 85 et ainsi de suite jusqu'au dernier inclusivement, qui est moindre que RA (a 4-1)"7^? d’où résulte que la somme de ces termes est moindre que 1 1 1 id-ttorzptU ag pas c'est-à-dire que 1 dubia" T [73 ? et, à plus forte raison, que Cette somme étant en même temps plus grande que 1, elle pourra visiblement être exprimée par 2; 9 étant un nombre rationnel qui dépend des entiers m et 7, mais pour des valeurs quelconques de ces nombres ne franchit pas les limites o et +1. Nous aurons donc S6 N. G. ps SCHULTÉN (141721414: 500—231) --10—2—2)4.. -1c14:—24ox—iemxea. oan d — Ru uad =1+1+ Stat regt raexti doge d Ne endi due, a; b, .. d, ainsi que a, b, . . d, étant des nombres déterminés qui ne dépendent que de z, et 6, bieu que dépendant de m et de n, n'outre-passant pas, quels que soient ces enters, les limites o et +1. Mettant, pour. abréger, 1+1+ + tre (+0 2 et a b d 1 EN Ten KIA NE cc eram IIo LUCI 0 EE RN 1 ^ Sur la valeur de (14-4) pour u-— o. A 1 on aura donc A+) 2f p. Si, de plus, on désigne par 9 ce que devient 8 par la substitution de m +1 au lieu de m, et qu'on pose HH st + (+0 =S) a b d 1 Op a b DER mt GeEip (m + 15-1 RO x EL RS PESTZOLI on aura évidemment 2 1 mal , et par conséquent 7 1 m A 1 (pice AN ee ee =f+p— UV d) Donc u-8[04 1) (A+ SB S oes UC Bla tg + + gi], = [A + u)* — 1] up a (1 4- 2)" u,, ut =[(1+u)” 1]0 9) BUD [rz pp e] 8 Öp N. G. pv: SCHULTEN et par consequent 4-24 =(1+4)" +, m -f E [Uy Art 0A +9 — 9 zi 4) V à 1 (1 +u)t (6 — 0 =f+ 8 E PSOE LE + AAN gt 9)]; 1 & (8 — ee u ae i pr 2480 ad (0 9 39a" —1]0 9)— Ken" [9 — g tat ty) Or 6 1 1 1 1 1 u—gxitGrDG3 7047 TgG xpi (mn +17"? 1 5 1 1 | um uxid Gi CENTER F)(c-2) ^c)? DUET 1 1 = n (a-41)n4d42 R+1? 1 1 1 Vut uxge*2— (4d! 1 1 < n (^41)? (n4-2)? c'est-à-dire 1 Sur la valeur de (14-u)' pour u—o. 89 6—1— ay xx, quelle que soit la valeur de m; d’où s'ensuit que de méme n 0-1 — GE: c'est-à-dire n 07 GP Enfin, il est évident que 6 > 6. Prenant donc pour z un nombre entier arbitraire, et posant u sullisamment petit pour que, pour cette valeur et toute autre comprise entre elle et zéro, Bl + ut — 1] (0— 6) soit molndre que n An 3-1)? (0 + 2)? et + Uta — 1] FH) — BU tu [9 — 9 +), indépendamment de son sigue, moindre que 12 90 N. G. ns SCHULTEN 1 1 1.2..2 '(2n 4- Aj? (2 +2)? ce qui sera toujours possible *), nous aurons évidemment *) Une valeur de z qui remplit cette condition sera celle qui est en méme temps moindre que n 3(n-F1j (3-2) et rend l'expression Ir 1 Y r g,T «Cfi 9) T (1 Tu) [9. 9, +35 *9)] moindre que T WERE me 1.2..2 9(n4-1) (»4-2)? ff 9, et pj élant ce que deviennent les valeurs de f, fi g et y lorsqu'on y remplace 0 et Ö par l'unité et y change le signe de tous les termes négalifs., Car si Pon désigne une telle valeur de u (qui sera évidemment possible, puisque x pourra être rendu aussi pelit, et m aussi grand, qu'on voudra) par z, la valeur de m y correspondante par m', la valeur de JADI he g,- 4f, o) t (E 9) [m 9 9; op +9)] . y relative par v, une valeur de x quelconque moindre que u par uj les valeurs de «, fp met 9y correspondautes par &, Py m et 9, la valeur 72 de 4 correspondante à m 4-1 par 6; -et enfin la valeur de o+[U+tu — 110-9) Rt [s — Yta SV Sur la valeur de (1 uf Bohr u= 0. 91 0 + B(8— 0)=< 9, <1— Gps | et (6 — HR It — 1] (6 — 0) 1L — eg ep Xoep epa? 6 B (1-54) (0 — 0) 1 — orm D n ar et 10H Hat 1 ee ! ] m9 ms n [coe o UU: + 1)° (2 +2) ? 1 1 TR In ta fe d’ou resulte que, daus le cas ou g+ [0 + — 1] (4-9) Hr [p — gos Ug) serait. positif, l'expression D ARR ED EG [ra uy*— 1] (f 9) — B + uy [p — gt ors UV + 9)] 14 relative à z; rendue positive si elle était négative, par v/ on aura visiblement g (a quy* -— 1] (d"— 4”) = m) ; vov, 1 1 d 25 "x + lj (4 +2)" 92 N. G, p SCHULTEN sera de méme positive et Tx et, dans le cas oü N \ , 1 , gt [1 — 1] 0-9) — IC Fw [p — 9s v] serait négatif, la méme expression sera encore positive (puisque E 1 s 1 1.2.,n' 2(n 4- 1)! (a 4- 2) 1.2..n' (n4- 1)? 1 1 1 x LENS Kuren) 4 1 , \ L c'est-à-dire, comme auparavant, <,4— 7: L'expression dont il s'agit devenant, en vertu de ce qui pré- cède, nécessairement positive et moindre que 4 1 VE m pour une valeur de z suffisamment petite, et continuant de lêtre pour des valeurs de z quelconques encore plus petites, il s'ensuit donc que la valeur de la formule a aur se trouve renfermée entre les deux limites 1 1 4 dae isa up d.n et tittat (+, pour une valeur de u quelconque positive et moindre que quelque 1 Sur la valeur de (1+u)* pour u=o. 93 limite, déterminée que nous désignerons par A , le; nombre entier n, dont la valeur n’influe que sur celle de cette limite, étant entie- rement arbitraire +). Au moyen de ce résultat il sera facile de prouver que, dans le cas de z — 0, la formule dont il s'agit prend exactement la valeur 1 1 1 P didcoimbre: IST TER ED 1 mt ar 5g ou 2 désigne un entier positif parfaitement arbitraire et u un nombre réel et déterminé dépendant de 7, mais coutenu entre les limites o et +1. Pour rendre cette démonstration aussi rigoureuse que com- porte la nature du sujet, il faudra l'appuyer sur les principes sui- vants, qui sont autant d'axiomes analytiques, dont nous avous déjà *) Il est facile de se convaincre qu'un nombre compris entre les limites ci- dessus pour une valeur quelconque de l'entier n, s'en trouve toujours contenu pour une valeur de n moindre que celle dont il s’agit. En effet, si l'on nomme ce dernier z, on aura 4 4 1 :2.-(01) 1 1.2..(7 4-2) 1 73.3. apt rie a ur puisqu'en vertu de l'équation 1 1 1 TFA RF gay (n +41) évidemment Cape 1 1 HA GEAYGUEZ) T RF) GR ».-0 323—343) 94 N. G. ps SCHULTEN fait usage dans un mémoire imprimé dans le premier Tome des Actes de cette Societé. 1:0 La valeur particuliére que prend une fonction uniforme quelconque pour une valeur déterminée de la variable dont elle dépeud, est nécessairement ou reelle, non infinie et déterminée, ou imaginaire, ou infinie, ou enfin indeterminee. 2:0 Si une fonctioo uniforme quelconque prend une valeur imaginaire pour*une valeur parüculiere de la variable dont elle dépend, il y a toujours d’autres valeurs de cette variable plus | grandes et plus petites que la valeur particulière citée, qui ren- deut encore la valeur de cette fonction imaginaire. 3:0 Si une fonction uniforme quelconque devient infinie pour une valeur particuliere de sa variable, et qu'elle reste réelle, finie et déterminée quelque pres qu'approche cette variable de la valeur particulière citée, cette fonction se trouvera nécessairement plus grande qu'une quantité donuée quelconque pour toutes les valeurs de sa variable comprises entre quelque limite déterminée et la valeur souvent citée. 4:0 Si une fonction uniforme quelconque se trouve indeter- "T RET J ; minée pour une valeur particulière a de sa variable, et qu'elle reste réelle, finie et déterminée quelque pres qu'approche cette variable de a, les plus grandes et les plus petites valeurs de cette fonction 1 Sur la waleur de (l+u)* pour u— o. 95 pour celles de sa variable comprises entre a et une limite quel- conque, ne pourront se rapprocher au-dessous d’une certaine quan- uté, indépendante de cette limite *). Eu vertu de ces principes la formule 1 (1 4 2)* ne pourra évidemment prendre, pour z —0, d'autre valeur que celle que nous venons d'assigner. Car 1:0 Cette expression ne saurait devenir zmagznaire pour u=o, puisque, d’après le second principe, elle deviendrait alors imaginaire pour des valeurs positives de z, ce qui wa pas lieu. 2:0 Elle ne saurait devenir non plus infinie ui indetermi- née pour u=0, puisqu'alors, d’après le troisième et le quatrième rincipe, elle ne pourrait évidemment étre renfermée entre des li- P pe; I +) Ce dernier principe s'éclaircit par la construction de la ligne représen- 2 , : 5. 11 b } "A tee par l'équation y — Sin —, cà y se trouve indéterminée pour x — c, cC. x Du reste on observera quil y a des fonctions, qui, bien qu'uni- formes en général, prennent, pour quelque valeur particuliére de leur variable, des valeurs différentes selon que celle-ci sera arrivée à cette valeur parliculiére par des changements en l'un ou en l'autre sens. Telle est par ex. la fonction qui, pour z — o, devient nulle ou infinie suivant que v aura diminué jus- qu'à cette limite comme positif ou comme négatif. Il est évident que, dans ce cas méme, les principes précédents ont encore lieu, pourvu qu'on y suppose la variable dont il s'agit changée dans le sens qu’il faudra. 96 N, G. oz SCHULTEN mites telles que nous venons de déduire; d'ou résulte enfin, au moyen du premier principe, que 3:0 Elle prendra, pour z — o, une valeur réelle, non infi- nie ev déterminée, qui sera nécessairement celle que nous avons indiquée, puisqu'autrement, en supposant dans le cas de zz o ri; 1 1 1 ym N BEN WEIT TU TD 1 í Gta) 214145013 oe Bay t TÉ), où w serait un nombre déterminé hors des limites o et +1, et n un entier donné arbitrairement, on pourrait évidemment donner à u une valeur positive moindre que la limite relative à z désig- née précédemment par 2, pour laquelle on aurait al 1 + 1 Ku (4 + x) =1+1+ tros tr ant ad T$, w se trouvant encore hors des limites o et +1; ce qui serait contraire à ce que nous avons prouvé ci-dessus *). *) Le raisonnement fondé sur les quatre principes précédents, par lequel nous venons de lirer la valeur exacte de 1 a T uj pour z— 0 de celles des limites de cette expression pour des valeurs quelconques finies de u comprises entre zéro et une limite déterminée, est nécessaire dans plusieurs autres délerminations analogues, pour les rendre aussi rigoureuses que possible. Nous citerons pour exemple la déduction de la valeur de Sinu u pour u=o, sur laquelle repose la diflérentialion des fonctions trigono- métriques, ainsi que celle des fonctions exponentielles sur la détermina- tion actuelle. 1 Sur la valeur de (1+u)* pour u- o. 97 La valeur de l'expression 1 A+ pour z —0 étant par ce qui précède déterminée rigoureusement dans la supposition que z soit positif pendant son décroissement jusqu'à zéro, on pourrait demander si cette expression prend la méme valeur pour 4 =0, si u diminue jusqu'à cette limite comme négalif. Pour répondre à cette question, il n'y a qu'à déter- miner la valeur de 1 s v) pour » —0, dans la supposition que z soit posiuf pendant son décroissement jusqu'à zéro; ce qui se fera immédiatement par la substitution connue laquelle donne IX L bx 4 —2) *2[(1 4 xy ], équation ayant lieu pour des valeurs quelconques de v et de x liées eutre elles par la relation indiquée, d’où résulte évidemment que 13 98 N. G. op: SCHULTEN pour x —0, v et x ayant l'un et l'autre décrà jusqu'à cette limite comme positifs. Or, d’après ce qui précède, la valeur de cette derniere formule s'exprime, dans le cas dont il s'agit, par IH tt tm +£); 2ER) donc 1 L2 (—»j prendra la méme valeur pour v —0, lorsque v décroit jusqu'à cette limite comme positif, et par conséquent aussi A+) pour 4 —0, si 4 tend vers cette limite comme négatif. 4A573311311113311131' 111711*3121111131131311111323141313311 132131331 3 313 1 3 13 43 31 3 3A 2 15 13 34 3 5 & 09 REMARQUE SUR LES DÉMONSTRATIONS DE DEUX THEOREMES INSÉRÉS DANS LE JOURNAL DE MATHEMATIQUES DE M. LIOUVILLE, T. III, P. 499, 428; PAR N. G. or SCHULTÉN. (Lu à la Société, le 6 Févr. 1843.) | démonstrations ingénieuses, par lesquelles M. Terquem étab- lit, à endroit cite, que Ze périmètre de tout polygone régulier inscrit dans un cercle, l'hexagone excepté, est incommensurable avec le rayon du cercle, et qu'il en est de méme de tout poly- gone régulier cérconscrit au cercle, à Pexception du carré, ne sont pas tout-à-fait complètes, puisqu'elles ne comprennent pas le cas où le nombre des côtés du polygone inscrit ou circonscrit serait de la forme 2*3; m et n étant des nombres entiers positifs quelconques ou zéro. Quelque facile qu'il soit de combler cette petite lacune d'un tra- vail d’ailleurs digne de tout éloge, il m'a paru convenable d'y 100 N. G. px SCHULTEN consacrer quelques lignes, pour mettre hors de doute les belles verites dont il s'agit. J'observe done que chacune des fonctions ‘trigonométriques kn 2z Cos =, Cost et Cos 25 est irrationnelle en vertu des relations 27 97,2 Cos (2.5) = 0 —2(Cos 3) — 1 2 er C qe À 22 20 Cos (3. 75) 2—1- 4(Cos 3) — 3 Cos"; IT 9442 zy --1— =) Cos (2.5) —-E1— 9 (Cos 5; 15 et que par conséquent, eu vertu de l'équation connue Cosa 2 2^ (Cos +) — p. 2^" "(Cos A" PU, 27 (Cos £7 Aline E p-6 M Mt 0 29), (Cos Fiir; les fonctions ox ox Cos Sp et Cos Up sout irrationnelles, quel que soit l'entier p; d’où résulte immédiate- . . om . ment (en observant encore Virrationnalite de Cos 17) que la fonction Cos (as IR 1 Sur les démonstrations de deux théorèmes géométriques. 101 où m et z sont des entiers positifs quelconques ou zéro, ne sau- rait être rationnelle que dans les cinq cas suivants m=0 EM m=0 m = 2 m=11 n=0f -0|'. vi nzo[' n=1J Maintenant les périmétres de deux polygones réguliers de g côtés, Pun inscrit et l'autre circouscrit au cercle dont le rayon est l'unité, s’expriment respectivement par 97 TERMES qV 2 (1 im Cos 7 E 29V - + Cos 77 i : et ces formules sont évidemment irrationnelles dans tous les cas 97 É où Vest Cos. Donc, si q est de la forme les perimetres en question ne pourront être rationnels que lorsque g aura quelqu'une des valeurs 1; 2, > 4 et 6. La substitution de ces valeurs (à l'exception des deux pre- miéres, qui ne répondent à aucun polygone) daus.les formules ci- dessus fournit, pour la première, les résultats 3/3, 4V2, 6, et, pour la seconde, ceux de 6V3, 8, 43; 102 N. G. pr SCHULTEN d'ou résulte qu'entre tous les polygones réguliers iuscrits ou cir- conscrits au cercle dont le rayon est l'unité et ayant. le nombre de leurs cótés de la forme LOS Thexagone inscrit et le carré circonsorit sont les seuls dont les périmètres soient rationnels, c’est-à-dire commensurables avec le rayon. M. Terquem ayant, daus le travail cité plus haut, prouve qu'aucun polygone dont le nombre des cótés soit divisible par un uombre premier plus grand que 3, n'a son périmètre commensu- rable avec le rayon du cercle y inscrit ou circonscrit, les deux théorèmes dont il s'agit sont donc complétement démontrés, J’ajouterai la proposition suivante analogue aux théorèmes de M. Terquem, qui résulte immédiatement de ce qui precede joint à la déduction de ce savant geometre: De tous les polygones réguliers inscrits et circonscrits à un cercle quelconque, le triangle, le carré et lhexagone in- scrits et circonscrits sont les seuls dont le carré du cóté soit x commensurable avec celui du rayon du cercle. 4AAMAAAAAAAAAAATAAAAAAAAARAAAAASATAAATAAAAAAAAA V AAAAAAAA AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA DÉTERMINATION DES POLYGONES RÉGULIERS COMMENSURABLES AVEG LE CARRE DU RAYON DU CERCLE Y CIRCONSCRIT, PAR N. G. » SCH UL TEN. (Lu à la Société, le 6 Mars 1843.) Lc — OOo rr 2% » oq (5s c . L aire d'un polygone régulier de g côtés inscrit dans le cercle dont le rayon est l'unité, s'exprime par gV i(1— Co (1 — Cos D), et cette formule est évidemment irrationnelle dans tous les cas où l’est Cos 27 g Or d'une Note que je viens de présenter à cette Société, jointe à une déduction de M. Terquem insérée dans le Journal de Mathématiques de M. Liouville (T. III, p. 477), il ré- sulte que om Cos 7 104 N. GC. DE SCHULTEN n'est rationnelle pour d'autres valeurs entieres de z que celles de bn 2 9$, 04. ets 6; ; . . ; An . . Donc, si g est un enter par, Cos 7 ne saurait être ration- nel que daus les cas de Pr poème Rap MV De plus, l'équation connue 1 -1 25 = 27 9-2 = D os SINE Cos 27=1=2" (Cos7T)'-q.2' "(Cos N +14 2.9" (os 7 y — etc., dont le second membre doit étre continué jusqu'aux puissances me Ir P { E négatives de Cos, nous fait voir que, lorsque q est un entier impair, la foncuon 2 (Cos T» et par suite celle de Cos = z9 (Cos 2 — 1), a * IT ne pourra étre rationnelle que dans les cas où le sera Cos 22 c’est à-dire pour g=41, 3. Les polygones réguliers de S5 M 0; OL CIRE côtés étant, en vertu de ce qui précède, les seuls dont l'aire ne soit pas décidément irratioonelle, il n'y aura qu'à substituer ces valeurs au lieu de g daus la formule ci-dessus Sur les polygones réguliers inscrits dans le cercle. 105 1 An aV + — Cos 7), pour arriver à la determination dont il s’agit. Cette substitution conduisant aux valeurs respectives 33 3y 3 m FARA 2, >» 2/2 et 3; on voit donc qu'entre tous les polygones réguliers inscrits dans an cercle quelconque, le carré et le dodécagone sont les seuls dont Paire soit commensurable avec le carré du rayon du cercle *). *) Le résultat ci-dessus fait voir qu'une inexaclitude sur le sujet actuel s'est glissee dans l'ouvrage cité de M. Terquem (p. 478). 14 (p | 1 uu ^ M E y po e" eie (ei vau Be ES pe E wy E > i sias : «ak Mur, “ogg at yr e ng ad | m a NN ch tv SÅ Te VAR dao "3 |j peas E eo tori vacas ia jer oi on ca End cow ACA. aa oth 4 e À tab ie a mE i i "S 3 A y ius viuit 5 abbas si do 1er ah Ubi hb x Pot » TE i. tidy ren an ar di. 2 Gr - a j 1 T TIU i^ Mb M UK wert 3. Py "s NUTS Ze A rt veniam rer SUN. ch. Sterne ie: 4 LI x har u At” * TI Leod mv — | ilh inp Pr RE me Y». uh Pe "T 1: a « B " e i Lr Rr ib. v " P^ es ic bi. » [y ' Å A sl VY 43353131331311111111111131113 131 134131111313 33 3 A3 3 3113 3 2 3 3 3 13 13 43 3 34 1 $3 1 3 1 1 1 11 3 13 1 1 1 1*8 YTTERLIGARE BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN AF DE I LAPPLAND FUNNA GAMLA VIGTERNE (SE T. I, SID. 231); AF G. G. HÄLLSTRÖM. (Fóredr. för Vet. Soc. d. 6 Mars 1843.) —— 000 e —Á Ar en synnerlig tillfällighet har händt, att ibland åtskilliga Anti- qviteter, som blifvit nära samüdigt fuuna på åtskilliga orter kring Östersjön, äfven forntidens vigter med üllhórande Vägbalancer fle- restädes förekommit, hvilka genom sin så väl yttre form som inre Leskaffenbet omisskänneligen röja deras gemensamma eller samtida upphof, och otvifvelakügt uppdaga det vigtssystem, som för om- kring 800 år sedan i nordligaste delen af Europa begagnades. Den 6 December 1841 ullät denna Societet mig att inför sig få fóredraga en kort undersökning om en forntids Vägbalance med dess vigter, som samma år blifvit funna i Finska Lappmar- ken *), och något dessförinnan hade, enligt hvad nig unmera är bekant, Professoren, Stats-Rådet Kruse i Dorpat, biträdd af Pro- fessorerne Parrot, Mädler och Paucker, förehaft undersök- *) Se denna Societets-Acter, "T. I, s. 731 följ. 108 GUST. G4Bn, HÁLLSTRÓM ning af alldeles enahanda uti Estland, Lifland och Kurland funna Vägbalancer och vigter, hvilken undersökning den förstnämnde in- tagit i sit nyligen i tryck utgifna arbete: Necrolivonica >). De af bemälde Stats-Råd, i ett kapitel af detta arbete, med påskrift: die Palfersche Waage, beskrifoa och undersökta effec- terne äro 1:0 en Vågbalance med Skålar och tre vigter, funna år 1837 1 Ascheraden i Liflland, och aftecknade på en nämnde ar- bete åtföljande lithographierad Tab. 53; 2:0 en Vágbalance med Skålar och 10 vigter, inlagda uti en dosa af Mctallbleck, och fuu- na år 1839 i en gammal Skans i Palfer i Estland vid Kosch, af- tecknade på Tab. 54; 3:0 en vigt, funnen 1839 i Stabben, och en annan i Hasau, begge ı Kurland, samt afiecknade på Tab. 53. Dessa begge Väghalancer äro, likasom den 1 Lappland funva, och en i Museum i Köpenhamn förvarad **), fórsedda med tvenne led- gångar att kunna ihopvikas; och i syonerhet är äfven för öfrigt en sådan likhet 1 formen emellau fynden i Palfer och Lappland, att sedan det förra är på Kruses Tab. 54 aftecknadt, någon rit- ning på det Lappska är alldeles öfverflödig. Den Lappska Balancen, då begge armarne äro utsträckta PI , BB > utgör i längd 56 Pariser-linier, och Skålarnes diameter är 33 li- nier. Dessa äro så djupa, att de kullstjelpta mot hvarandra kunna +) Necrolivonica oder Alterthümer Liv-, Esth- und Curlands &c. von D:r Friedr, Kruse, Dorpat 1842, Fol, ++) Se Nordisk Tidsskrift for Oldkyndighed, Kjöbenhavn 1832, 1 Bind, sid, 403, Om i Lappland funna gamla vigter. 109 jemt innefatta den hopvikna Balancen med alla vigterna, alldeles sä, som det om den Palferska vägen och dess vigter är uppgifvet. Deremot är den Palferska Balancen, enligt ritningen, 571 lier làng (begge armarne troligen icke så olika som Fig. 1, Tab. 54 visar), och Skálarnes diameter är 30 linier. Begge Balancerna äro på ändarne eljest lika utsirade, men den Lappska slutar sig med tvenne hörn, dä ändarne på den Palferska äro afrundade. De Pal- ferska Skälarne visa inue i bottnen en inristad cirkel, som omgif- ver en med cirkelbägar uppritad fyruddig stjerna, dä de Lappska deremot hafva i bottnen fem concentriska cuklar. Det visar sig säledes, att dessa Balancer áro endast i gauska fä oväsendtliga om- ständigheter olika. Äfven deras vigter äro efter utseendet hvarandra så lika, som vore de komna ifrån samma fabrik. De märken, märkpunkter, hvarmed de skiljas ifrån hvarandra, synas mig, så väl i afseende på deras utseende, som 1 synnerhet för deras på särskilda vigter befiudiga antal, fórtjena en särskild nppmärksamhet. Blaud så väl de Lappska, som de Palferska, förekomma märkpunkter af skiljak- tigt utseende, nemligen à en del af dem finnes endast en iuslagen fördjupad punkt, å andra en upphöjd punkt i midten med en tätt deromkring liggande fördjupad cirkel; men à de flesta är me- delpunkten insänkt, och den omgifven af en upphöjd cirkel, hvil- ken vidare omgifves af en fördjupad cirkel. På den Lappska, lika- som på den Palferska, med fyra punkter på hvardera sidan märk- ta vigten, bestå punkterne af små grundt inristade eller slagna cirk- gten, I $ 8 110 Gusr. G4Bn. HÄLLSTRÖM lar, fórenade tvà och tvà med krokigt slingrade streck i form af ett bakvändt S, men dock med den skillnad, att dessa streck på den Palferska gà diagonalt, eller i kors, mea på den Lappska parallelt med hvarandra. Alla dessa omständigheter vore af föga märkvär- dighet om de icke ådagalade, att de Lappska och Palferska vig- terna äro till sin uppkomst samtidiga, och üllkännagifva sin tids sätt att. tillverka sádane. Den vigtigaste omständigheten härvid är dock märkpunk- ternas antal. Jag har förut) yttrat min tanka vara, att detta antal tilikànnagifver antalet af de enheter, som vigterne innehálla; men Parrot och Kruse påstå tvertom, att märkpuokterna alldeles icke beteckna några enheter, utan äro endast godtyckligt valda skiljetecken för Vigterne, till bvilken slutsats de föranleddes deraf, at de icke fingo enheternas antal att passa in med märkens, då i synnerhet de Vigter, som på begge sidor hade olika antal punkter, gjorde egentliga svårigheten. De räknade nemligen antalet af punk- terna endast på ena sidan af Vigterne, då man, efter min tanka, bör sammanlägga märkens antal ifrån begge sidor, hvarigenom rätta förhållandet påtagligen uppdagas. — Att de icke äro god- tyckligt antagna skiljemärken, finner man tydligen af deras jemfö- relse med Vigternas storlek; men då man anställer denna jemfö- relse, bör man väga med den Våg ull hvilken de höra, och all- deles icke med nutidens känsligare Vågar, hvilka uppdaga sådana olikhéter i Vigterne, som med begaguande af de gamla tröga Vå- +) Uti denna Societets-Acter, T. I, s. 733. Om i Lappland funna gamla vigter. 111 garne ej kunnat märkas, och derföre i denna jemförelse bóra fór- bises. Det vore en synnerlig ullfällighet, om det utan afsigt vore tillkommet, att alla vigter, som väga lika, så väl af de Lappska och de Palferska inbórdes fór sig, som ock af begge slagen emot hvarandra, äfven äro lika märkta. Då dertill kommer, att, om jag med (..)(-) betecknar den Vigt, som på begge sidor är märkt med wä punkter, med (:)(::) den som har tre punk- ter på den ena och fyra på den andra, o. s. v, man finner vigteu (-) (- -) (Lappl.) = (-) (+ -) (Palfer.), (9) (Lappl) = (++) (++) Palfer.), (::) (::) (Lappl.) 2 (::) (::) (Palfer.), 2 () Q (Lappl.) = (++) (++) (Palfer.), 20)()=0:)() 26263276362; 2()-)4-6)(0322632€9 (00) 269) €» oc s. vs äfvensom skilnaderna (9€62—00 = (: :) (: :) — (..) 6) =(::) (5) — (3) (1) e (5) (5) — €:) 6) så kan man omöjligen undgå att deraf sluta, det märkpunkternas antal måste beteckna antalet af de innehållna vigtsenheterna. Ehu- ru således enheten af dessa Vigter saknas i begge samlingarne, så 112 GUsT. G4BnR. HÁLLSTRÓM väl den Lappska som den Palferska, sä mäste dess värde, uttryckt i våra nu brukliga vigtsenheter, finnas, om hvarje individs efter våra evbeter bestämda vigt divideras med antalet af dess ifrån begge sidor sammanlagda märkpunkter. Och denna bestämmelse med ullbjelp af de Vigts-iudivider, à hvilka märkpunkterna äro fullt och redigt bibehállua, blir så omisskäunelig, att man utan tvekan kan derefter üllbaka uppgifva huru många märkpuukter funnits på dem, som genom rost eller annan åkomma förlorat dem. Til vägviog af de Lappska Vigterna har jag för sistnämn- de behof begagnat härvarande Universitets Physikaliska Instrument- Cabinet tillhöriga ypperliga Våg, gjord af Littman i Stockholm, och Franska Gramm-vigter ifrån godkänd Atelier i Paris, om hvilkas riktighet intet tvifvel bör uppstå, hvilket jag derföre väm- ner, emedan Kruse yrkar, att man till i frågavarande vägningar ej borde nyttja andra än Nürnberger Medicinal-Vigter, såsom de sä- | kraste. Mig synes intet skäl vara att ause det ena slaget af Vigter bättre än det andra, allenast de äro med lika omsorg gjorda. Det kan jag efter anställd jemförelse försäkra, att ofvannänınde Gramm- vigter i det nogaste öfverensstämma med Medicinal-vigterne på Universitets-Apotheket härstädes, efter deras rätta förhållande 1 Gramm = 16,096 Medic. gran. — Emedan Parrot och Kruse vid vägning af de Palferska Vigterna nyttjat Medicinal-gran, men jag för de Lappska begagnat Grammer; så vill jag, då jag nu för jemtórelses skull här framställer dem alla, äfven uppgifva begge vigtsslagen. De följa i ordning efter sin storlek. Om. i Lappland funna gamla vigter. 113 Vigtsenhelen innehäller Fundort. Franska Med.Gran. Grammer. ‚Nüruberg. 4 | Med.Gran. 1. ()0)....... 1)| Lappland.| 2 | 129,03 3. ()()- +... 2) Lappland. Grammer. 8,016 | 64,02 | 4,008 139,75 | 8,682 | 69,88 | 4,341 2 o ELLE) egaun} 2 Ken n ROME . 3)) Lappland.| 3 | 197,80 | 12,289 | 65,93 | 4,095 ; Utan tecken . ; 4) Ascherad.| 3 | 202,00 | 12,550 | 67,33 | 4,183 5. Utan tecken . . 5)| Stabben. | 3 | 206,20 | 12,811 | 68,73 | 4,270 AUTO FAR! 6)| "Palter. | 3! 219,70 | 13,640 | 73,23 | 4,548 le re 7) Gottlaud, | 3 | 220,46 | 13,697 | 73,49 | 4,566 ghgjh 10. S). Palter, | 3 | 221,75 | 13,777 | 73,92 | 4,592 aibi unt 9)| Lappland.| 4 1 267,37 | 16,611 | 66,84 | 4,153 1) Ar oregelbundet mángkantig, groft arbetad; har en redig punkt pà en sida, och en oredig på två andra. Utan åkomma välbehällen, men nu efter väg- ningen isägad, för att få synbart att hela stycket består af messing. 2) Alldeles välbehällen, men med mindre omsorg arbetad. 3) Ganska välbehällen, har endast en ingrópning pà en sida; är värdslöst ar- betad, 4) Är af jernrost något skadad, så att märken troligen derigenom försvunnit. 5) Är starkt jernrostad. 6) Nästan helt glatt och oskadad, 7) Uppgilves hafva två märkpunkter på hvardera sidan, men efter dess stor- lek borde på den ena finnas allenast en. Eller månne, i händelse fyra punkter otvifvelaktigt fotefinnas, den skulle förlorat af sin vigt så mycket, som nära svarar mot en enhet? 8) Skadd och groft arbetad; på ena sidan flygtigt märkt med ett kors, 9) Välbehållen och väl rund, har endast en liten upphöjd rostfläck. 15 114 GosT. GABR. HÁLLSTRÓM 10. (--)(--) » . - - 10)| Lappland.| 4 | 273,79 | 17,010 || 68,45 4,252 11. (--)-).... 11)) Palfer. |4 | 276,10 | 17,153 | 69,02 4,288 12. (:)(:)...12) Palfer. |6 | 38420 | 23,869 | 64,03 | 3,978 13. Utan märken 13)! Sverige. | 6 7,50 | 24,074 | 64,58 | 4,012 6 6 7 14. Utan tecken 14), Palfer. 25,056 | 67,22 : 399,65 | 24,829 | 66,61 | 4.138 15. (5) 535. MB) ine 403,30 182 (0) EE Ls 16), Ascherad. 494,95 | 30,750 | 70,71 | 4,393 17. (2262) ms LL Palfer. |7 | 496,15 | 30,824 | 70,83 | 4,103 STR 18)| Hasan. | 7 | 496,80 | 30,865 | 70,97 | 4,409 19. (::)(::) - + + 19)| Lappland.| 8 | 515,14 | 32,004 | 64,39 | 4,001 90. (::)(+) + - + 20)| Lappland.| 8 | 516,42 | 32,084 |. 64,55 | 4,010 91. (::)(::) ... 20)| Palfer [8] 524,10 | 39,583 | 65,51 | 4,073 10) Har många upphöjda rostfläckar, hvaraf ock märkpunkterna blifvit otydliga. 11) Icke alldeles glatt, något nölt, 12) Något skadd och med jernrost besalt. 13) Skall vara af rost betydligt skadad, och troligen derföre utan synbara märkpunkter. 14) Groft arbetad, välbehällen. 15) Alldeles oskadd och glatt. 16) Bostad; andra sidan har troligen haft märket (:.). 17) Betäckt med jernrost, så alt på ena sidan endast två punkter synas, på den andra Ire. 18) Märket är ej tydligt för rost; andra sidans alldeles icke kännbart, har tuo- ligen varit (:.). 19) Märkpunkterna äro partals förenade med krokiga streck. Är väl arbetad, och någorlunda väl behållen, ehuru på flere ställen skadad af jernrost. 20) Fullkomligt välbehällen. Korset på ena sidan-är ganska grolt infiladt; der synas lemningar af en sådan inslagen krans, inom hvilken märkpunkterna pläga belinnas. Kanske har der i början varit (::), och den således inne- hållit nie enheter, men blilvit genom det grofva korsets infilning förvand- lad till en åtta. 21 Ne Är temmeligen starkt besatt med jernrost på begge sidor, så att cna sidans tecken är endast hallt synbart, den andras alldeles icke. Om i Lappland funna gamla vigter. 115 29, (::)(::) ... 22 ]Lappland.| 8; 532,65| 33,002] 66,58 | 4,1 23. (::)(::) ... 23] Sverige. | 9| 601,28| 37,356| 66,81 4,151 Be Fra 24| Palfer. | 9| 614,50| 37,979| 6828 | 4,219 25. Utan tecken 25,| Palfer. | 9! 618,05 f 38,308 68,67 | 4,266 36. (i:)(:) ... 26 | Lapplaud.| t0]. 650,45 | 41,032 66,05 | 4,103 27. Utan märken 27)| Lappland.|10| 625,60 38,867. 62,56 | 3,887 98. (4-) (43-Y . . . 28)| Ascherad.!23 |1560,00, 96918] 67,83 | 4,214 29. (10) (11) - +. 29) Lappland.|2 4| 1614.67 | 100,315 | 67,28 | 4,179 30. Med sirater 30 | Sverige. sl 2325,00 | 144,446 | 66,43 | 4,197 | 22) Välbebällen och vàlarbetad, hamrid. 23) Uppgifves halva märken (::) (::, men dess storlek tillkännagilver, att den måste haft (::) på ena sidan, ehuru en punkt nu kan vara utnölt, 24) Välbehällen, men alskalvad på ena sidan, der den förmodligen haft (::). 35) Fórtráffligt bibehållen. 26) Fullt felfri, bamrad. 27) Är nu utan märken, emedan dess begge plana sidor äro mycket frätta af jernvost, hvarfóre jag förut ansåg den ej lörtjena något afseende. Dock emedan den väger närmast mera än N:o 25, och säledes troligen fordom haft märken (::)(::), sa har jag här upptagit älven denna, ehuru den för- lorat betydligt genom ros!ningen. 28) Det synes, som skulle man funnit det obeqvämt att med antal af märk- punkter beteckna antalet af vigtsenheter, när dessa uppgingo till en större mängd, hvarföre denna fullkomligt väl behållna vigt har märken (+) (+) med runda knoppar på hvarje spets af korsen. Derlöre kan man ock en- dast sannolikt efter storleken uppgifva enheternas antal. 29) Märkpunkterne på denna välbehällna Vigt äro så stora, inslagna inom run- da kransar, att al dem ej flera fått rum, än 10 på den ena och 11 på den andra plana sidan. Dess storlek ådagalägger dock, att den måste innehålla 24 vigtseuheter. 30) Uti uppgiften om de i Sverige nyligast funna vigterna nämnes, alt tre af dem påträffats på Gottland och en i hngerinanland; utan bestämmelse hvilken eller hvilka tillhöra hvardera orten. Jag har derföre benämnt dem endast sásom Svenska. 116 GUST. G4BR. HAÂLLSTROM Arithmetiska medeltalet af dessa i sista kolumnen förekom- mande värden gifver det resultat, att enheten för dessa vigter skul-- le varit = 67,093 + 1,935 Medicinal-gran = 4,2057 + 0,102 Fran- ska Grammer; men denna beräkniog förutsätter, att bestämmelsen efter de små vigterna är lika säker som medelst de större, hvilket euligt sakens natur ej är fullt rikugt. Tillägger man deremot hvar- je stycke voteringsrätt efter sin storlek, och anställer räkningen ef- ter kända saunolikhets-grunder, så finnes vigtsenheten hafva varit = 4,166 + 0,123 Grammer = 67,056 + 1,980 Medicinal-gran. Ville man dock bortlemna fyra de sista vigterne N:ris 27, 28, 29, 30, om hvilka man kunde med något sken af skäl påstå, at jag godtyckligt i dem antagit antalet af vigtsenheterna; så fin- nes, efter samma grunder som ofvanfóre, och med begagnaude af de ófriga, vigtsenheten = 4,189 + 0,156 Grammer. =67,426 + 2,511 Medic. gran. Hvilketdera man ock af dessa ganska litet från hvarandra skilda värden vill antaga, så faller dock 4,266 Grammer eller 68,662 Medicin. gran, som är vigten af den fordna Byzantinska So- lidus aureus och vuvarande Ryska Solotnik") inom gränsorna för deras sannolika värde, hvaraf tillbaka bör slutas, att enheten för så väl de Palferska som Lappska Vigterna varit den Byzantinska So- +) Se Krug, zur Münzkunde Russlands, s. 134. Om i Lappland funna gamla vigter. 117 lidus aureus eller Rysslands nuvarande Solotmik. Att dessa medel- värden äro en, eller en och en half, gran lättare än Solotniken, är ett skäl mera till styrka för min mening, emedan man nödvän- digt måste antaga någon genom nötning fórorsakad minskning i de ursprungliga vigterna. — Till deras tjenst, som kunde vara hu- gade att ytterligare undersöka denna sak, må jag här anteckna, att den Palferska vigtsenheten blifvit uppgifven af Parrot — 31 Medic. grau (godtyckligt antagen), Kruse =52 — — (såsom varande en Romersk Denarius). J Sluteligen må mig tillåtas meddela hvad jag om de 1 frå- gavarande Lappländska vigternas material erfarit. Äfven i sättet att vara skadade öfverensstämma de Palferska och Lappländska Vig- terna med hvarandra. De af dem begge, som hafva något fel, haf- va det af jernrost, som antivgen sitter på dem 1 större eller min- dre upphójuimgar, eller ock bortfrätt stycken af dem. Med skäl frågar man hvarifrån väl denna rost kommit? Kruse anmärker, att något jern funnits vid axela af den Palferska vågen, hvarifrån rosten kunnat fördelas på vigterna; men i det Lappländska fyndet fanns utom vigterna ej minsta jern. Man kunde säga, att sådant der ursprungligen funuits, men att det nu mera efter oxidationen är märkbart endast i den rost, som sitter på vigterna; men man är eji behof att godtyckligt antaga deuna fórklariegsgrund. Om den på Gotland fuuna vigten (här N:o: 7) uppgafs bestämdt; att den utgjorde en jernkula, ófverdragen medett-wuunt skal af 118 Gusz.G42n. HÁLLSTRÓM bronz *). Jag tillstår att jag i början förmodade något misstag i deuna uppgift, men erkänner nu att misstaget låg i min förmodan. Ibland de Lappländska vigterne finnes ep, som på två sidor synes hafva förlorat mer än en twredjedel af hela massan, hvilken jag ock derföre, såsom ofvan är uppgifvet, ej intagit i jemförelsen med de öfrige. Den har uu på en af de rostade sidorna blifvit planflad, så att den metalliska ytan ren framstår, hvarigenom det uppdagats, att den är gjord af smidjern, men varit öfverdragen med ett tunnt skal af bronz, som på de oskadda sidorna så tätt fastsitter vid jer- net, att iotet mellanrum ens med Microscop kan varseblifvas. När man med kännedom om ett sådant förhällande betraktar, de öfriga vigterna, finner man, att de af dem, som visa rostfläckar, fått dem mifrån sin egen ınassa. Tvifvelsutan har der varit något: hål i brouz-bekläduingen, hvarigenom vatten insluppit och förorsakat rostningen, emedan man tydligen ser att rosten inifrän utskjutit, vidgat hålen i brouzskalet, och upprifvit kanterna deraf. Dessa så beskaffade vigter afficieras ock af Magueten; både dragas de deraf, och ställda nära till en känslig Compassnål förorsaka de deunes deviationer och oscillatiouer. Sädane äro i Lappläudska samliogen N:ris 9, 10, 19 och 27; hvaremot alla de öfrige hvarken äro rost- skadade, ej heller dragas af Magneten eller verka på Compassen, och bestå således af brouz. Det var en af dem (N:o 26), hvars specifica vigt jag faun (T. L, sid. 733) vara 8,851, och hvarefter jag dà orätt bedümde alla de öfriga. *) Se T. I, sid. 736. 4$*1133131121111111111111A11311 41311 1114211 111 111 1111111141441 13AA 1 311111311 13A V 1A A V A 1A 1A t 0 BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM FINSH.A ORTERS RKLIMAT- FORHALLANDE: OM LUFTVARMEN PÅ CARLÖ; MEDDELADT AF G. G. HÄLLSTRÖM. (Fóredr. för Vet. Soc. d. 6 Febr. 1843.) u 0-60 —— D: man vill noga känna Finlands klimat i dess särskilda lands- orter, är angeläget att gifva akt på dessas närmare eller aflägsnare läge i afseende på hafvet, som på två sidor omgifver detta land. Man vet nemligen att insular- och littoral-klimat i allmänhet be- tydligen skilja sig från kontinental-klimat, hvilket sistnämnda i syu- nerhet utmärker sig genom större skillnad i värme-extremerne, så att vintrarne inne i landet är kallare, och sonirarne varmare än vid bafskusten. Denna skillnad är i den mån mera märkbar, till ju vidare haflandet stöter, hvarföre den väl hos oss bör vara min- dre i ögonen fallande, emedan Bouniska och Finska Vikarna ej äro stora verldsoceaner, men dock ej heller alldeles obetydlig i synnerhet vår- och hösttiderne. 120 GusT.G4Bn. HÄLLSTRÖM Den tjeuligaste ort i norra Finland för att iakttaga angrän- saude hafs verkan på luftvarmen |ár tvifvelsutan Carlö, belägen i Bouniska Viken vid 65° nordlig lautud, 4 mil i vester ifrån Uleä- borg. Jag har från Kejs Finska Husbällniogs=Sällsk pets Archif erhållit del af ett utförligt sammandrag af 20 års Thermometer- observationer, auställda på nämnde à åren 1817— 1836 af däva- rande Kyrkoberden derstädes, numera Kyrkoherden 1 Ija Pastorat af Uleäborgs Län, Prosten och Ordens Ledamoten E. J. Froste- rus. Jag har ausett dessa. med uunärkt omsorg och uthållighet gjorda” observationer vara af den vigt för det nordliga landets kännedom, att jag trot mig böra begagna det mig meddelade ull- ståndet att offentliggöra dem, hvarföre jag auhäller om rum för desamma uti denna Societets Handlingar. Luftvarmen har blifvit antecknad dagligen kl. 6 före mid- dagen, kl. 12 middagstiden och kl. 6 om afıonen, efter anvisning af en i fria luften i skugga upphängd qvicksilfver-thermometer med centigrad-skala. Sammaudraget och summeringarne äro af Ob- servatorn sjelf gjorda, sådane de härhos följa: Om lufivarmen på Carlo. 121 Januart. kl. 6£.in. Februari. | Mars. År kl. 19. |kl.6 e. m.[kl.6£.m.l kl. 12. |kl.6e.m.|kl.6£.m.| kl. 12. |kl.6e.m. 817 | — 12,69| — 11,81 1817 1818 |-— 9,55 — 9,55 1819|— 4,17, — 3,48 1820 | — 22,73 | — 21,85 1821 | — 17,21 | — 15,95 1822 — 8,32) — 7,64 — 0,35)+ 1453/+ 0,61 = — 13,00 9| —13,76 fra ^E 5,96 — 20,50 |— 16,75, — 16,63|— 6,29 — 92,19! — 4,00 — 15,06 | — 11,56| — 13,11] — 19,71] — 7,52|— Hj —40,08|— 8,08|— 9,50 — 940, — 7,60; — 9,80 1 1824 | —- 10,91 | — 10,09 —41,50|— 7,86 |— 10,18 | —19,04| 19,78] 15/67 == 14,24 | — 11,95 | — = 8,23 — 3,10 — 3,81 1825|— 9%17)— —11,32|— 8,00|— 9,07 1826 | — 8,64] — 7,27 1807 | — 10,60|— 8,92 — '$80|— $,40|— .$,00| — $,39,— 3,8|— 5/74 ‚00 6501-1422 | — "| 477|-- 0,38| — 1377 ii — 13,5 | — 11,70/— 12,48 ; 8,08|— 7,25|— 6,92|— 10,09|— 1,97|— 4,90 1829 | — 12,71|— 12,10| —13,11 |— 18,76|— 15,37 |— 17,08|— 14,87 | — 7,561— 10,33 1830 | — 10,61, — 9,82| — 10,97 — 12,101 — 10,30 —11,08|— 7,30|— 9,89|— 4,30 1831 | — 17,42] — 16,03| —15,78 1— $45|— 713,— 7,50|— 19,99 — 6,92|— 8,06 1839 | — 482|— 3,48|— 3,18 |— 447!— 2,33|— 3,60|— 6,33|— 9,98! — 3,87 1833 — 5,00|— 5,31|—.5,88 |— 11,39 — 9,97|— 11,00] — 13,81 | — 8,63] — 10,65 1834 | — 18,08| —17,191—17,69 |— $,001— 7,37,— 8591|— 823|— 4,35|— 5,76 1835 |— 9,16| — 8,63|— 9,58 |—1024|— $,45|— 9,00|— 8,17|— 2,04|— 5,08 1836 | — 15,07|—13,11|—13,20 |— 11,64|— 10,07|— i1,68|— 6,77|— 3,25|— 4,77 N: ue dri P | delial | — 11,61 — 40,63 —11, 35 11,35 |— 10,71 ir PET 9,66| — Ps CAE 5,17 +) Qvicksillver, som DURS 17 Januari 1820, kl. 6 e, m,, en timme státt ule i fria luften, belanns stelnadt och kunde hamras. 16 1836 I me- deltal — 3,53 — 5,77 — 5,50 — 1,07 — 0,13 + 0,80 — 3,80 26,17 + 0,27 — 1,83 — 0,92 k1.6 f.m. Gusr. GannR, HÄLLSTRÖM April. kl. 12. 3,29 1,18 ; 1,13 4,73 6,10 3,10 3,17 4,50 3,60 4,43 2,47 — 143 — 0,23 — 1,07 1,25 -- 0,41 k1.6e.m. 0,50 0,03 3,93 5,00 0,43 0,67 4,69 2,30 2,82 0,47 — 2,83 — 0,92 52,00 1,32 — 1,69 — 0,25 — 1,34 1,42 10,97 9,37 8,59 11,77 9,04 9,64 7,38 Om lufivarmen på Carlo. 123 Augusti. kl.6f.m. + |Kl.Ge.m.|kl.6f.m.| kl. 42. |kl.Ge.m.|kl.6£m.| kl. 42. 16,65 14,58 | 18,65 813 | 12,93 | 9,63 1818 | 20,13 | 26,90 | 24,94 | 11,00 | 16,00 | 13,00 | 7,48 | 11,33 9,71 1819| 18,851 | 2407 | 23,41 | 19,00 | 23,65 22,09 | 14,40 | 19,53 | 16,40 1820| 17,64 | 23,50 | 23,07 | 16,04 | 19,74 | 19,22 13,00 | 16,60 | 14,95 1821 | 14,40 | 20,07 I 18,33 | 14,29 | 48,06 | 17,39 | 8,83 | 13,37 | 10,87 1822 | 15,09 | 19,59 | 17,25 | 15,69 | 22,38 19,92 6,25 10,55 8,65 1823 | 16,23 | 20,52 | 19,00 15,45 | 19,23 | 17,77 847 | 1197 | 10,83 1 14,52 | 20,48 | 19,03 | 149,77 | 18,65 | 17,26 | 10,70 | 44,57 | 19,47 1825 | 13,90 1858 | 17,71 13,17 | 16,30 | 15,70 9,62 | 13,86 | 11,69 | 1826 | 19,13 | 24,16 | 2226 | 15,18 | 21,04 | 19,32 6,65 | 1050 | 8,81 1827| 13,40 | 16,54 | 1537 | 14,15 | 17,73 | 16,97 8,72 | 1245 | 10,94 1828 | 13,05 7,92 | 16,85 | 11,68 | 16,44 | 15,48 3,65 8,40 7,08 1829| 14,18 | 19,34 | 17,92 | 10,39 | 13,45 I 12,65 7,47 | 1123 9,73 1830 | 12,73 | 16,44 | 1529 | 1058 | 13,76 | 12,69 5,55 | 10,40 8,38 1831) 13,92 | 18,97 | 1697 | 1135 | 16,34 | 13,98 4,08 9,02 7,10 1832 | 10,52 | 1457 | 1322 | 908 | 1305 | 41,52 | 496 | 715 | 5,65 18331 12,13 , 16,03 | 14.23 8,23 | 11,85 | 10,39 6,70 | 10,95 8,90 1834 | 15,14 , 1982 | 17,55 | 13,77 | 418,48 | 16,19 6,52 9,90 | 8,28 | 1835 | 11,63 | 15,95 14,98 8,58 | 13,24 | 11,37 7,38 | 11,88 | 10,23 1836 | 10,33 | 4417 | 12,83 | 9,50 | 1426 | 1150 | 431 | 813 | 5,92 11,70 | 9,83 L ine- r deltal| 14.68 FER 18,08 12,72 17,12 15,56 7,59 *) I September månad 1825 blefvo inga observationer anställda, de här in- tagua talen äro medium aritlım. al de föregående årens uppgifter för sam- ma månad, 124 GvsT. GaBn. HÁLLSTRÓM October. November. December. Àr kl.6£.m.| kl. 42. | kl.6e.m. k1.6e.m.|k1.6£.1n.| kl. 42. |kl. 6 e. m. 1817 1,48 5,13 2,99 — 4,87 |-- 17,22 | -- 15,96 | --16,85 P 631 8,74 7,06 +1,17 |+ 0,45|+ 0,03|-- 0,29 1819| 2352| 4,87 2,87 — 9,76 |-- un 16,39| --17,75*) 18201 4,191 6,00 4,68 — 1,07 |-- 7,581 -- 600 8,71 ıs21| 8,00! 10,55 9,00 —4,70/|-- | 5,43|-- 4,94 -- 4,87 1822| 3,21| 5,61 3,06 —loj0!|-- 9,58|-- 9,96|-- 2,19 1893| . 519 | 8,03 6,03 — 5,37 |-- 6,03|-- 5,61,— 6,45 | 1824 | — 2,50 | 0,50 | — 0,20 --5,07 à 9,71|-— 9,48|--10,06 1825 | 0,990| 2,70 1,20 — 0,45 |-- rum "part 4,26 1826 dod 7,97 6,48 + 0,70 |-- ln 19771-1949 182 1,21 | 3,03 1,51 — 2,94 |-- 3,74,— 3,46|-- 3,95 1328| 2,68| 4,98 3,68 —9,33[-- on 9,22|— 9,50 1929 | 415| 3,03 1,58 — 488 |-- $,92|-- 9,03|-- 8,36 1830| 1,76! 411 3,08 | + 0,32 | + 1,45 | 4 0,95 |-- 7,87 |-- 7,82|-- 7,69 - 1831 1,52| 3,05 2,24 | — 3,12 | — 2,35 | — 2,55 |-- 916|-- 8,53|-- 9,99 1832| 323] 494 4,00 | — 3,22 | — 2,53 er 5,63|-- 5,32|-- 5,65 1833| 468| 6,02 5,27 | — 0,12 dd M -- 887|-- a 8,42 1834| 0,40| 2,02 0,90 | — 8,22 ce) Ma -- 902|-- 8,481-- 8,20 1855| 2781 435 3,39 | — 6,05 — 50 | — 6,83 |-- 17,23 |-- 16,15 | —16,69 1836 | — 1,16 | 0,81 | — 0,281 — 4,03 | — 3,15 | — 3,83 |- 860|-- 8,31|-- 8,84 [ me- | RIS dd deltal| — 2.64 7,62|-- 8,01 *) Den 30 December 1819 om morgonen kunde qvicksillver, som ölver nat- ten stâtt i en kall förstuga, hamras. Om luftearmen på Carlo. 125 Ehuruväl en ullfórlilig uppgift om medelvarmen för hvarje månad ur dessa, få gängor om dagen och på ovanliga timmar an- ställda, observationer svårligen kan utletas, och jemfórelse med an- dra örter derefter ej lätteligen göras; kan dock klimat- skillnaden mellan Carlö och någon annan känd ort, t. ex. Helsingfors *) så- lunda tydligen varseblifvas, att man jemförer dessa orters varme för hvarje månad för de begagnade tmmarne. Sålunda finner man varmen i Helsingfors större än på Carló: Ikl. 6 f. m.| kl. 12. |kl. 6 e. m. army 2b | 2247 3:44 3:68 | B:hruarget uod, | 2,68 3,95 4,13 Mars, mI TE! i 1:05 0,90 | 1,74 T 51 ei i ut M 1,90 0,90 1,18 «Made. vet RS 2,00 1,37 1,78 Jur owe lA 1,05 0,83 1,63 Jud 38. 4. à — 0,21 | —038 | — 045 | AU ee. — 013 | 0,49 | 0,56 | ce ip NE Sj CA I La | 1,82 | (etober Ces i. 2X 1,59 | 242 | 2,76 November . ..... 2,27 | 3,19 | 3,49 | December ...... 2,41 | 3,29 3,37 +) Se det. Soc. Scient. Penn, Vol. I, p. 181 &c. 126 Gust. G4BR. HÁLLSTRÓM Af denna jemförelse inhemtas det ofórmodade resultat, att dà vintrarne 1 Carlö äro omkring 3 och 4 grader kallare àn i Helsingfors, Juli månad tvertom på det förra stället är 1 grad varmare än på det sednare. Dock synes skäl vara att härvid gifva akt på den omständigheten, att icke alla års observationer på Carlö hafva sina motsvarande uti Helsingfors, då endast åren 1829—1836 äro för begge orterna gemensamma. I det förra decennium, åren 1817—1826, hade Carlö betydligen varmare somrar än i det sed- nare, och måhända var fallet detsamma äfven 1 Helsingfors, ehuru detta i brist på observationer ej kan visas. Rättast synes derföre vara, att anställa jemförelsen endast för de gemensamma åren, då följande skillnader framställa sig: Varmare i Helsingfors än på Carlö kl: 12. Ikl. 6 e. "| 5 vec tray Nes en GL CR 3586 2599 Bebrüun ma ere Men 4,65 4,77 | AT E LIUC. PRET TS 3,36 3,94 Sup ELEC elle 3,39 3,19 a N 3. hm. 3,45 3,87 Juni cS d Ko OLE dre 2,43 3,74 Jul. cn OE Sc 2,03 25,29 PES CURE ed 3,20 113,35 | Beptember 5 » : . «in. 3,02 3,25 | October AN $779 et. TENIS 3,56 | November ££. AE 3,33 3,94 December‘. « 1. 425 4,74 4,57 I medeltal ; 12948 e 3,44 | 3,61 Om luftearmen på Carlo. 127 För att få de än återstående bestämningarne noggrannare, har jag för middagsvarmen uträknat följande equation, der z bety- der tiden, räknad i månader ifrån början af Januari, och » dere- mot svarande varme: v = 3595 + 13,93 Sin (30. z + 250? 20') + 0,954 Sin (60. n + 353. 51) *). Deraf finnes för medlet af hvarje mänad: Varmen Varmen OR een weg Januar .’. . ^ ...|— 10563 | — 954 1509 Behsuame de 0.100 — 8,58|— 7,65 | — 0,93 | Mis eM A Fm el 080 dpi P apt Sio | 247 | 2,43 | + 0,04 | Maj... llo: "d tod d 86H | «5892 [5.031 DRE ca C Cu 15,48 ms + 0,65 TE EUR rr ot E 19,46 1822 | + 1,24 | Augusti. 61... Sy 1742 17,53 | — 0,4 September ...... um 12,44 | — 0,74 | Getober =. AR 4,81 4,70 | + 0,11 November ......|— 23,35 | — 3,00 | + 0,65 December... .... — 7,62] — 806| + 0,44 *) En tredje här tillagd term gór föga minskning i skillnaderne, och är äl- ven i och för sig i förevarande undersökning umbärlig, 128 GusT. GABR. HÄLLSTRÖM hvaraf erhälles för bestämmande af tiden för stórsta och minsta middagsvarmen de _ 7. 20 — 13,93 Cos (30? n + 250? 20°) + 1,908 Cos (60. n + 353. 51), som visar, alt största middagsvarmen intráffar vid z = 6,842, eller den 25 Juli; men minsta middagsvarmen vid z — 0,407, eller den 12 Januari, Förmedelst eqvationen: 0=3595+ 13,93 Sin (30.72 4- 250? 20") -- 0,954 Siu (60. zz 4- 353. 51) finnes den tid dà middagsvarmen är =0, neniligen vid 2 — 3,107, eller den 3 April, och z — 10,089, eller den 2 Noveniber. Säkert är således, att ifrån 26 November ull 3 April är vinter i Carló; men icke är det derföre sommar ifrån 3 April ull 26 November. Om sommarens längd kan man sluta af den tid, då luftvar- men är äfver 0? och jorden är ofruseh, redav kl. 6 om morgnarne. För detta. behof är eqvationen för denna morgonvarme uträknad: v = 0358 + 12,73 Sin (30. n + 242! 59') + 1,083 Sin (60.n + 61. 53), der tidsberäkningen börjar från den 1 Januari. Den gifver följande jemförelse: Om luftearmen pá Carlo. 129 E. a | — 11:61 | — 1079 | — 0,82 IT ee — 10,71 | — 11,02, + 0,31 Mts — 852) — 851| — 0,01 Nn. oor NUT — 337|— 345| — 022 (SE ep KR 3,88 4,00 | — 0,12 CODE de PUES MTS | 11,01 10,61 | + 0,40 ment 14,68 14,11! + 0,57 Ant... ala der ole 12,72 13,20 | — 0,48 September ..: . ste . 7,59 8,53 | — 0,94 SE A 2,64 2,15 | + 0,49 November (37.7... — 3,341 — 3,86! + 0,52 December o... — 8,01|— 831] + 0,30 Deraf finnes tiden för minsta morgonvarmen vara vid 2=1,101, eller den 3 Februari, samt tiden för största morgonvarmen vid 2 = 6,792, eller den 20 Juli. Morgonvarmen blir 0° vid z = 3,680, eller den 20 April, och vid z = 9,837, eller den 25 October. Nära deremellan kan man antaga jorden vara ofrusen och öppen för vegetationen, hvüket nàrmare, àn man hade förmodat öfverensstämmer med förhållandet i Helsingfors (jemf. T. I, sid. 228). 17 Mor Ew divi we T Tine 5 e Bao Loser ose &o0.— | $888 d OR. 08.0 4- LoLS itg ep + Papeete 2 sens ONE ad Lits ELS LT ch | T t À ; u ; * je sen aleninı M uabir send Tata A ru ati ; i i (lus 2e N. d h ! Nu ji FA LUC YS | n "TD Po dida f mb "9ll» +01: tr 4 die ) v ?! ; 41 Fall ie [] E TW PLI p ] RATE dk Los i m > LI Ke pe RR, SKA . wdinsvof | | 8 101% "pov : E: Uc iit Salto ME jr duis sd ot insb vitio fr LER Des ^") (MEL Va | mora TID dro uae 10 net ab u and CEE 2 ANE po Bubvuno ober’ Mie coB greg ETT M vins x iv E D to : ve ud TN Pho bg FR di a 1 ba M bow waruréiéansrsy Hd x E on T R # a n AE " (mm ineat "n AN in? a 0 / A N E LI Mgr carro m vo amante 4 " A xi LA REA - ne TP " L ' LS a Ned | Er LE ENDS je | | B + X - - B LÀ M » I" ds GM " N wA be eh di + ' ' eft » o ' + W^ T FE = i 4313A1141311511111311341111333141311311 13111331 343 3 134A 3 3 41 13 3 V1 1 3 3 3 V4 1 1 13 3 A 1 1 1 1 0 1A BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM FINSKA ORTERS KLIMAT- FÖRHALLANDE: OM LUFTVARMEN I WÖRO; AF G. G. HÄLLSTRÖM. (Föredr. för Vet. Soc. d. 6 Mars 1843.) —— m$ 0-650 —MM— Ar ihärdigt nit för inhemtande af önskad kännedom om sin fo- sterbygds klimat-förhällande, hade framlidne Sacellanen i Wöro Församling af Wasa Län, Vice Pastoren Phil. Dir Henric We- gelius 1 en oafbruten üidsfóljd af 25 år, nemligen åren 1800—1824, derstädes anställt meteorologiska observationer, dem han sedermera ull K. Finska Hushällnings-Sällskapets Archif öfverlemvat, De bi- bringa ullfórlilhg upplysning om klimatet i medlersta Finlands ve- stra del, och böra icke blifva obegagnade, hvarfóre jag, efter att af der befintliga varme-anteckningar hafva gjort ett sammandrag, anhåller att derát få en plats uti denna Societets Handlingar. 132 GvusT. GABR HÄLLSTRÖM Observations-orten, invid Wóro Kyrka, är beligen under 63° 9' nordlig Latitud samt 8° 18° vestlig Longitud ifrån Peters- burg, och auteckningarne äro gjorda tre gängor dagligen, mest kl. 7 £ m., kl. 12 om middagen samt kl. 9 e. m., efter anvisnin gar- 5 ne af en qvicksilfver-thermometer med centigrad skala. Följande áro de i frága varande sammandragen: Medel-varinen. A kl.7f.m. 1800) —12,08 18011 — 4,89 180 | —12,00 1803| —15,29 1804 — 11,58 1805| — 7,29 1806 | — 8,93 1807 | — 13,19 1808) — 684 1809, —18,64 1810|— 7,93 1811| — $52 1812| — 7,81 1813| —10,03 1814 | —20,39 1815| — 5,13 1816| — 8,32 1817| — 5,00 1818|— 7,59 1819— 3,29 1820| —17,39 1821 | —11,61 1829| — 7,87 1823| —10,71 1824 Med. Om lufwarmen i Foro. Januar i. M. 12. — 9,29 — 3,90 —10,05 —13,29 —10,61 — 5,81 — 442 —10,81 — 5,71 —16,26 — 6,52 — 6,93 — 6,26 — 5,64 —18,10 — 6,81 — 6,45 — 3,74 9]— 5,71 — 216 —15,39 hi — 5,87 — 9,13 — 3,32 Största | Minsta kL9e.m.| varm. | varm. —11,90} 35 |—32,0 — 5,22 40 |—24,0 —1011| 3,0 |--30,0 —14,39| — 4,0 |—34,0 —11,81| 2,0 |—300 — 739| 50 |—26,0 — 9,13] 1,0 |—36,5 —12,90! 3,0 |-33,5 — 6,84| 230 |—29,5 —18,00; — 4,0 |—32,5 — &03| 3,0 |—23,0 — 781) 20 |—28,0 — 7834| 2,0 |—20,5 —10,03| 30 |—30,5 _20,33| 1,0 |—34,0 — 7,841 20 |—30,0 — 7,03 3,00 | —31;0 — 4,42 3,0 | —18,0 — 6,45 2,0 1—31,0 — 993| 3,5 |—11,0 —18,45 0 |—38,0 —11,35| 40 |—31,0 — 7,45) 1,5’ 9220 — 10,20 0 - — 3,87 1—15,5 Februari. Medel-varmen. kl. 7 fan. — 7,72 —11,13 —18,13 —10,29 —16,14 —13,14 —11,11 — 7,00 kl. —11,52|— —11,36 —12,14 12. 3,93 — 8,29) — 97| 1,96] — 27.92 =S 9,79| — 5,91 kl.Je.m. — 6,93 — 9,59 — 4,54 — 9,71 —13,31 —12,04 —11,04 — 6,14 — 10,83 — 1418] —10,03 j| — 10,46 — 4,10 — 8,53] Största | Miusta varp. varm, 40 /|—23,0 40 |—240 3,5 |—926,0 15 |—30,0 2,0 |—30,0 30 |—31,5 40 |—31,0 3,0 |—18,5 7,0 |—929,5 3,0 |—35,0 2,0 |—30,5 10 |—30,0 3,5 |—27,0 40 |—30,0 0 |—23,0 3,5 |—25,0 1,0 |—36,0 20 |—23,0 10 |—22,0 20 |—23,0 45 |—280 40. |—23,0 50 |— 9,0 2,0 |—28,0 4,0 |—15,0 2.08 126,04 133 | | | | | | | | 134 Gus. GABR HÄLLSTRÖM År 1800 1801 1802 1803 1804 1805 1805 1307 1808 1809 1810 1811 1812 1813 1814 1815 1816 1817 1818 1819 1820 1821 1822 1823 1824 À M Med. u Mars. Medel-varınen. Största | Minsta Medel-varmen. Största | Miusta k1.7£.m.| kl. 12. |kl.9e.m. kt. 7£an.| kl. 49. |kl.ge.m.| varm. | Varm. varm, varm. —12,20|— 3,07|— 8,55! 2,0 |—265 |4- 3,20] 7,83 |+ 3,131 18,5 ,—13,5 — 450|— 0,20|— 3,23| 7,0 |—170 |4- 2,33| 5,80 |+ 3,43] 170 |— 6,0 E aul+ 1,40|— 1,74| 5,5 |—14,0 |+ 0,43! 5,50 |+ 168| 16,0 |— 9,0 — idle 0,$7,— 3,61] 95 1—26,0 |+ 0,67| 7,38 |+ 2921 15,0 |— 9,0 | z bel 3/4|— or 40 |—330 |— 0,23) 717 |+ 357| 150 |— 8,0 — 7,92 0 — 458| 60 |--20,0 |— 0,83| 6,43 |4- 0,27| 12,0 |—10,0 110,81 — 487|— 6,77| 7,0 |—97,0 : 1,90! 4,80 |4- 0,60] 12,5 |—13,0 — 9,16/+ 1,18|— 6,74| 9,9 [—24,0 |— 4,97| 2,20 |— 2,93; 10,0 |—18,0 Eh — 0,221 — 6,13! 6,5 |—21,5 I— 6,37| 2,47 |— 293|. 9,5 |—240 —11,87|— 400|— 9,10| 6,0 ,—270 |— 4,87| 330 |— 2,00! 11,0 |—18,0 —14,45,— 3,22|— 9,91] 2,5 |—29,0 |— 4,27) 4,37 |— 1,40] 11,0 |—16,0 — 3,29|+ 2,13| — 145 9,0 |—414,0 |— 4,63! 4,33 |— 0,40| 12,0 |—20,0 —10,68|— 4,39]— 6,64| 80 |—22,0 |— 4,43] 2,33 |— 1,57| 90 |—20,0 — 4,68|+ 1,42|— 2,93) 80 |—20,0 |+ 0,20! 6,20 |+ 1,26) 13,0 |— 5,0 — 6,52!+ 0,29|— 4,52] $0 |—93,0 |+ 0,73| 7,07 |+ 2,101 17,5 |— 7,0 — 5,22|+ 0,42]-- 352] 7,0 |—ıs,0 |+ 0,60! 450 |+ 2,67| 15,0 |— 5,0 EM — 3,51|—10,06| 4,0 |—27,0 - 246| 6,30 |— 0,60| 13,0 |—13,0 |— 959|— 2,77|— 645| 7,0 |—310 |— 0,63| 3,70 |— 0,23 140 |—14,0 |— 5,58|4- 139|— 2,48) 45 |--300 |— 413! 3,77 |— 1,73| 150 |—190 — 6,90|4- 0,06| — 4,64| 6,0 !--25,0 |— 9,50| 4,47 |— 0,77| 15,0 |—13,5 — 745|— 0,48|— 4,93| 6,0 |—260 + 1,13) 6,10 |+ 2,93] 12,0 |—10,0 — 8,03| — 4,06| — 6,10 —28,0 |4- 1,03] 7,20 I+ 1,30) 160 |— 8,0 — 0,26|4- 2,64|+ 1,03 — 7,0 |4- 3,73| 9,03 |+ 4,87| 210 — 2,42|+ 1,59| — 0,91 — 11,0|+ 0,03) 3,60 |4- 0,63| 7,0 = 649 4- 0,84|— 3,97 —21,0 |— 0,33 17,0 | — 7,81] — 0,48| — 5,09 —22,72| — 0,97 Àr 1800 1801 1802 1803 1804 1805 1806 1807 1808 1809 1810 1811 1812 1813 1814 1815 1816 1817 1818 1819 1820 1821 1822 1823 1824 Med. kl.7f.m. 7,64 10,39 5,19 8,60 8,93 5,58 6,13 4,45 6,23 5,90 3,10 5,93 kl. 12. 10,18 15,42 9,00 14,69 15,68 10,71 12,68 9,58 17,45 12,45 9,03 12,00 11,39 11,84 10,84 12,00 15,29 14,42 12,64 12,90 14,07 12,37 13,22 8,86 Om luftvarmen i Wöro. Maj. Medel-varmen. kl.9e.m, 6,23 10,51 5,74 9,82 10,06 Stürsta varın. 19,0 25,0 16,5 22,0 28,0 21,5 22,0 21,0 24,0 24,0 18,0 21,0 24,0 20,0 25,0 23,0 25,0 26,0 23,5 22,0 23,0 23,0 21,0 20,0 Miusta varin, | | | | | | | Medel-varmen. kl.7f.m. 10,25 11,30 11,75 12,48 13,17 12,30 11,57 11,83 11,93 12,37 10,93 15,13 10,87 13,00 10,73 11,77 13,90 12,57 11,47 13,83 14,00 9,70 | | kl. 12. 13,98 15,45 16,33 18,02 18,20 16,03 16,23 18,41 20,33 20,30 17,83 22,30 16,73 17,80 19,80 17,03 19,90 14,93 17,67 22,40 20,97 12,93 15,63 18,73 17,47 k1.9e.m. 9,82 11,01 11,10 12,45 12,50 10,60 11,80 13,63 15,37 14,60 12,40 16,77 11,33 12,33 14,60 11,50 10,80 12,83 12,40 15,03 15,20 10,25 13,00 14,33 13,60 Största varm. 20,0 24,0 22,0 135 Minsta varm, 5,0 136 Gusr. GABR. HÄLLSTRÖM Juli, Augusti. Medel-varmen. Medel-varmen. Största | Minsta Största | Miosta År jkL7fm.| kl. 42. |kL9e.m.| varm. | varm. [kL7f.n.| kl. 42, |kL9e.m.| varm. | varm. 1800] 14,21 | 17,81 | 13,13 | 24,0 10,0 | 11,63 | 16,66 | 11,03 | 24,0 8,5 is! 15,15 | 20,00 | 1529 | 29,5 | 110 | 919 | 1382 | 9,68 22,0 | 4,0 18021 12,54 | 17,00 | 13,16 | 25,0 | 10,0 | 12,15 | 17,68 | 12,77 | 93,5 | 70 1303| 17,21 | 21,55 | 15,61 | 30,0 | 11,0 | 1581 | 20,45 | 15,03 | 97,5 5,0 1804| 18,45 | 23,74 | 19,74 | 32,0 | 13,0 | 13,58 | 20,06 | 14,03 | 310 | 8,0 1805| 17,03 | 21,84 | 15,97 | 290 | 9,0 | 14,90 | 21,58 | 15,87 | 300 | 6,0 1806| 14,71 | 19,39 | 14,26 | 29,0 | $0 | 1422 | 18,48 | 1606 | 27,0 | 10,0 1807| 15,68 | 23,25 | 16,90 | 32,0 | 80 | 14,45 | 22,00 | 1561 | 330 | 5,0 1808] 15,42 | 23,22 | 16,32 | 32,0 | 10,0 | 12,26 | 20,26 | 1452 | 24,0 | 3,5 TE 15,16 | 21,77 | 15,35 | 29,5 ! 40,0 | 13,29 | 23,19 | 1613 | 08,5 9,0 1810] 13,45 | 20,90 | 14,97 | 31,0 | 80 | 11,74 | 21,64 | 13,35 | 980 | 6,0 1811| 16,74 | 23,74 | 17,93 | 35,0 9,0 I 12,61 | 19,61 | 14,42 | 29,5 7,0 1812| 13,74 | 19,16 | 15,19 | 27,0 90 | 12,04 | 22,13 | 1593 | 32,0 | 5,0 1813| 19,26 | 25,93 | 19,52 | 32,0 | 9,0 | 11,90 | 20,52 | 1416 | 99,5 | 8,0 4814| 18,06 | 24,19 | 18,00 | 32,0 | 14,5 | 12,58 | 21,61 | 14,94 | 29,0 3,5 1815| 11,16 | 19,74 | 11,16 | 260 | 100 | 1426 | 22,16 | 45,77 | 29,0 | 7,0 1816| 17,10 | 23,22 | 18,16 | 31,0 | 130 | 12,87 | 17,84 | 12,45 | 93,0 7 1817| 16,96 | 22,81 | 16,45 | 31,0 | 120 | 1243 | 1926 | 13,55 | 240 | 30 isis] 19,19 | 27,62 | 19,77 | 33,0 | 10,0 9,26 | 17,77 | 10,94 | 93,0 2,0 1819! 17,90 | 25,55 | 18,03 | 32,0 | 100 I 1445 | 25,39 | 15,80 | 310 | 7,0 1820) 15,97 | 22,71 | 17,00 | 31,0 | 9,0 | 13,68 dE 19,03 | 13,39 | 28,0 | 60 1521! 13,10 | 16,30 | 13,55 | 21,5 | 9,0 | 1191 | 1622 | 11,53 | 205 | 5,0 1822) 14,20 | 18,71 | 15,26 | 24,0 I 1340 | 20,26 | 15,65 | 25,0 8,0 1823] 16,00 | 20,36 | 16,42 | 245 14,52 | 1939 | 15,16 | 28,0 5,0 1924| 14,48 | 19,13 | 15,68 | 26,5 12,62 | 17,39 | 13,69 | 21,0 | 10,0 1641 | 2948 = 12,79 | 1 1406 | 20,84 | 6,22 Om luftvarmen i Woro. 137 September. October. Medel-varınen. Största | Minsta Medel-varmen. År |kl.7f.m.| kl. 42. Ikl.9e.m.| varm. | varm. varm. kl.7f.m.| kl. 42. | kl.9e.m. Med.| 7,14 | 13,60 Största | Minsta | 1800] 433 | 12,50 | 6,28 | 19,5 |+ 40 4,40 1,5 |— 3,0 | 1801| 6:57 | 12,48 | 7,27 | 18,0 |— 3,0 3,10 51| 11,5 |— 4,5 1802] 6,07 | 10,18 | 6,97 | 16,5 0 440! 7,27 5,55| 11,0 |— 3,0 1803] 6,53 | 12,13 | 7,87 | 18,0 0 0,23! 5,51 1,72| 13,0 |—11,0 1804) 7,60 | 14,37 | 996 | 21,5 0 4.42] 7,03 5,07| 440 |— 3,0 ; 1805) 7,68 | 12,33 | 8,53 | 180 |— 20 |— 251 245 |— 1,%0| 13,5 |—20,0 1800| 8,07 | 13,00 | 10,70 | 255 |— 2,0 1,99| 6,16 1,9| 145 |—13,5 1807| 5,47 | 13,57 | 807 | 200 |— 3,0 in| 4,58 471| 12,0 |— 8,5 1808| 7,33 | 13,17 8,87 | 20,5 - 0,5 6,00| 8,90 6,26| 19:0 |— 3,5 1809] 7,40 | 13,60 | 9,17 | 245 |-- 3,0 2,68| 6,77 3,55| 445 |— 3,0 | : 1810! 6,30 | 13,90 | 8,73 | 195 | 0 400! 6,06 29,84) 460 ,— 7,0 i$11] 5,27 | 13,27 | & 70 | 19,0 n 10 |— 010! 3,16 0,64) 11,0 !—11,0 i 440 | 11,33 | 623 | 1*0 H 20 | 3,32] 6,31 3,71] 150 |— 2,5 wi 9,30 | 16,83 | 11,77 | 24,0 |— 5,0 |— 0,23] 351 122| 75 |— 8,0 1814] 6,33 | 13,53 | 8,23 | 210 0 1,22| 5,00 2,35| 14,0 - 9,5 1815| 7,60 | 13,20 | 957 | 190 |— 1,0 1,29| 6,90 in 450 |— 8,0 1816| 7,20 | 15,10 | 920 | 21,5 0 2,90! 6,06 349! 4540 |— 8,0 777 | 14,70 | 8,87 | 21,0 : 1,0 1,2%| 3,03 208] 11,0 |— 7,0 ısıs| 7,00 | 13,07 | 8,50 | 21,0 |— 40 493| 9,10 | dl 135 11— 4,5 | 1819] 9,17 | 17,10 | 10,47 | 25,0 0 1,39| 5,48 4,771 440 |—15)0 18201 8,20 | 16,50 9,87 | 93,0 |+ 3,0 2,51| 6,19 sa 1L0 |— 4,0 1821| 7,70 | 14,03 | 9,03 | 16,0 Ü 6,71| 9,97 7,22] 440 |+ 1,0 1822| 7,67 | 19,55 0 3,101 6,61 | | —In5 1823| 7,50 | 12,13 0 6,26| 9,32 1824| 10,13 | 15,46 + 3,0 1,61 138 År [el 1800] + 1801 | — 1802, — 1803| — 1804 | — 1805|— 1806 ,— 1807 |— 1808 |— 1809] — 1810 |— 1811|— 1812|— hus D 1814| — 1815|— 1816|— diu 1818 |4- 1819) 1820 | — 1821 |— 1822 | — 1823 - 1824| — Med.| — 2,50|— —M — —— Medel-varınen. GUST. GABR. HÄLLSTRÖM fun, | kl. 12. |Kkl.Je.m. L1 |+ 4,80 4- 1,50 L,88|4- 0,35 3,02|— 2,18 6,07|— 4,37 a 0,80 4,00|— 3,40 2,73|— 1,20 3,20|— 1,57 1,87|— 0,20 4,60|— 3,17 5,50 ,— 2,10 0,73 |4- 0,40 5,93| — 3,50 1,36 |d- 2,26 0,57 |d- 0,73 0,78|4- 0,50 1,93| — 0,33 3,93| — 2,47 0,57 |4- 1,95 7,17|— 460 9,00| — 0,80 1,70| — 0,47 0,23|+ 1,20 2,60|— 0,71 223] — 0,77 - E — 0,33 — 2,68 6,60 2,67 4,07 2,70 4,63 5,37 1,10 — 5,57 + 1,00 — 0,47 -- 4,00 — 0,30 0.95] = 2,25] 6,16 [15,80 — 7501 M m mn m November. Stürsta varm, — — Minsta värm, | | | December. Medel-varmen. + 0,50|4- 0,79 —\798|—| 632 — 6,68 —14,35 —10,19 — 6,93 — 4,61 — 6,93 —11,29 nl — 6,42 — 5,48 —11,97 — 6,67 — 6,42 — 4,68 — 3,45 —15,36 — 0,55 —12,93 — 8,74 — 3,32 a RR om n s mm ei — 6,25 —13,61 — 8,84 — 7,39 — 3,45 — 6,20 —10,10 — 0,19 — 5,01 — 4,29 —10,7 — 5,76 al — 413 — 2,87 —13,94 + 0,84 —41,68 — 7,81 — 2,71 — 0,81|—- 0,03 — 2,51|— 2,50 — 6,39 —- 4,68|— 5,87 E 5,78|— 6,74| | kl. 12. |k1.9e.m. + 0,13] — 7,37 — 5,87 —14,87 — 8,68 — 7,74 — 445 — 6,08 —11,32 530,74 — 6,81 — 5,61 —16,19 — 6,84 — 7,35 — 4,90 — 3,51 —14,61 — 0,93 Största varm. Minsta varm. 5,0 |—19,0 3,0 |—30,0 3,0 |—292,0 4,0 |—29,0 4,0 | —22,0 2,0 | —23,0 2,0 |—19,0 2,5 |—19,0 1,0 |—24,0 2,5 |—19,0 2,5 |—94,0 759 1—20,0 2,5 |—27,0 2,5 |—93,5 4,5 |—92,0 3,0 | —25,5 40 |—12,5 0,5 |—97,0 5,0 |—13,0 4,0 |—37,0 1,0 |—24,0 4,5 |—17,0 —17,0 —13,0 —95,0 2,00 | —21,5s Om lufivarmen i IVöro. 139 Om man härefter anställer jemförelse mellan Belsingfors och Wöro, finner man varmen i Helsingfors större án ı Wóro: I9. kl. 9 e. m. 1:10 1551 1,28 2,51 | 0,20 Id iz tem. \ ibd mus: een 1718 | Eebugaria i-us 232 | LD EPA SCIE es e 1,08 Apte LE 0,5 idc 0,34 ME, me SO 0,25 — 0,09 HOME, ete, UE 1,14 E Lun [ 0,71 | | nh wur ote 0,06 — 0,86 Mate TAN o s Pepe tre 0,98 51 — 0,13 September, ".. . 1,99 — 0,59 1,2 GctoDe eee 2,43 1,07 225 November. . ."... 1,91 1,79 2,29 December. . . . .. 2,26 1,40 2:125 hvaraf synes, att middagsvarmen om hösten och vintern är omkring 11 grad större i Helsingfors än 1 Wöro, men tvertom om somma- ren 2 grader mindre, hvilket tydligen är en följd af den förra or- tens littoral läge. Sannt är väl, att äfven Wöro Socken gränsar till hafvet; men deu punkt deraf, invid Moderkyrkan, der observatio- nerne äro anställde, är belägen omkring 2 mil ifrån hafvet, och erfarenheten lärer, att man ej behöfver förflytta sig många mil in- ät landet, innan man finner förändring uti klimatets art att. vara httoralt, / 110 Gusr. G4Bn, HÁLLSTRÓM La . öv . . . Annu mer i ögonen fallande visar sig denna olikbet mellan nämnde orter, om man jemförer varme-extremerna för dem begge. Sålunda finner man 1 Januari. . Februan . Marsi. sc April}. =." 2 Te oe NAS fare fö per USA Suli ELE Angusu . September October November December Största varm.| Minsta varm. större i Hel-|större i Hel- singfors än i|singfors än i Würo. Wöro, 0226 5315 | — 0,22 3,04 — 0,66 3,04 — 2,70 | — 0,04 15,0 | — 3,28 — 308 | 2086 | — 3,46 | — 4,43 : —273 | 162 | — 1,29 1,80 ! — 0,28 2,30 0,13 4,12 0,59 2,93 hvilken jemfórelse ädagalägger, au största varmen i Helsingfors är eudast 1 Januari, November och December mänader nágot stórre än ı Wöro, men om sommaren nära 4° miudre; äfvenså att ınin- sta varmen i Helsingfors väl är om vintern 4° och 5° större än i Wóro, men om sommaren 3° och 4” mindre, d. à. au Wöro har kallare vintrar iuen. varmare somrar än Helsingfors. Beräknvivgen efter förestående observationer har gifvit för varmen om middagen kl. 12, då tiden z räknas från årets början: v = 027 + 14,38 Sin (30. n + 253° 167) + 0,004 Sin (60. n + 10. 35), med ullbjelp hvaraf finnes: Om luftvarmen i W'oro. Middagsvarmen 1 Wóro: LI Observerad.| Uträknad. | Skillnad. Januari Ly... | — 8:29 |. — 7367 NAME I«Bebrosri. t9 c-r — 5,91 | — 5,85 | — 0,06 MSN LEA NIS UOCE — 0,45 | — 1,07 | + 0,99 Apl...... «ee 9,29 | 9,88 | — 0,54 Maj :b-salio. Lt." 12,35 12,55 | — 0,20 Junis 22.2.0: Eee 17,82 18,23 es 0,46 Jah NE see. | 2561 21,07 | + 0,54 Augusti i fots esl e Lege. | 19,78 19,47 | + 0,31 September. . - : . .. 13,60 14,05 | — 0,45 Oubher. TTD 6,16 5,56 | + 0,30 November ...... — 0,95 | — 1,05 | + 0,13 December ....... — 5,73 | — 6,18 | — 0,45 Likaså finnes morgonvarmen kl. 7 £ m. i Wóro: v = 1954 + 12,51 Sin (30. 2 + 247° 27) + 1,418 Sin (60. 2 + 101. 29), och Observerad. Uträknad. | Skillnad. Tahnları Meets. + ee — 997 | — 9350| — 0,17 Februamb5;. . 1.6 ! — 9,79 | — 10,31 | + 052 ES . à euis — 7,81 | — 7,4| + 037 vs Us io Av - — 0,97 | — 1,15| + 0,21 Mag oro wel... ox 6,65 6,59 | + 0,06 SEN ae seo BRANDON 12,22 12,80! — 0,58 AF "ces el eco mE 19.73 15,00 | + 0,73 Ausus uM Dru. 12,79 12,81 | — 0,02 September :...... 7,14 7,81 t 0,67 KO ctoDera EE. 1: 2,44 2,11 | + 0,35 November. , . .. .. | — 2,50 | — 2,96 | + 0,46 December . . . . ... | — 7,51 | — 703| — 0,48 141 142 GvsT. GABR HÄLLSTRÖM Deraf finnes största middagsvarmen i Wóro inträffa vid 2 —6,669, eller den 20 Juli; men minsta middagsvarmen vid z = 0,414, eller den 12 Januari. Vid 0° är middagsvarmen dà z= 2,713, eller den 21 Mars, 1 och 7—10,323, eller den 9 Nov. Morgonvarmen kl. 7 f. m. är 1 Wöro störst vid z7 = 6,472, eller den 14 Juli, minst vid z — 1,186, eller den 5 Februari. Morgonvarmen är=0° vid 7 — 3,059, eller den 19 April, och z — 9,896, eller den 26 Octob., emellan hvilka sistnämnda gránsor jorden måste kunna räknas vara ofrusen, närmast likasom i Helsingfors och Carlö (se ofvan T. I, s. 228, och 'T. II, s. 129). Också infaller islossningen 1 Wöro nä- ra samma tid om våren, eller den 22 April i medeltal (se T. f, sid. 393). Skillnaderna mellan största och minsta varmen i Wöro für hvarje månad, beräknad efter medeltalen af alla 25 åren, visar fül- jande uppställning: Om luftwarmen i Würo. 143 Grader. Tanoap Pe mU. oe 29,88 Februari ........ FR 00.09 Mas oer VT vss A 3E | 29,08 | "poll ET Aot 25,44 NIU TOSS. » ABER 2232 JDE sr. cet. ELSE | 21,24 | Juli de ee | 19,08 Augusti ‚(sms Perle a 20,62 September. .......... | 20,90 October zu 1. leer HS 19,76 November... leno 21,96 Deegmher.. 2.2 200... Ke 24,18 hvilken förtjenar jemföras med en dylik för Helsingfors (se T. I, sıd. 227). NE -— TI e DOT“ MM Deus Pre d ; j eos d ies. T | TT TE e T — b Let DT: SAONE p " OT ON ese ET COR DUM NT Bi i didi ‘1h x 3 o NAN m. pbi — ‘ NL an , 4^A413A313113111111111111111113111141411411311111111141114143411A11111A 1411 AAA AAA ANATOMISK BESKRIFNING AF CEREBRAL-NERVERNE FÁRET (Ovis Aries); EVERT JULIUS BONSDOREF. (Föredr. för Vet. Soc. d. 6 Febr. 1843.) J. Nervus olfactorius. Plane hos färet utgör i hela sin sträckning, inom hufyud- skålen, mera en del af hjernan, än detta är fallet hos menniskan, sa att den är att anses sásom en omedelbar fortsättning af en egen lob, som vi vilja kalla Zobus olfactorius. Lobus olfactorius (Pl. I, B.) är belägen tätt under den bakre loben af hjernans hemisphær frän hvilken den skiljes genom en ganska djup fåra som ända till bottnet ófverdrages af pia ma- ter, dà arachnoidea, likasom en brygga, går öfver från Zobus ol- 19 146 Nep rr E. I. BONSDORFF Jactorius på hjero-hemisphæren. Denna Zobus olfactorius begyn- ner omedelbart vid bakre ändan af hjern-hemisphærens bakre lob, hvilken äfven här skiljer sig från den öfriga delen genom ganska svaga sulöi cerebri, och kan man likna denna del af hjeru-hemis- phærens bakre lob. med en triangel, hvars bas är vänd nedåt. Den- na triangulära yta, hvilken vi vilja kalla Aadır Jobi olfactorii, (Pi. 1, n. 1) fortsättes, framåt afsmalnande, af den form som planschen utvisar, emellan ‚den.bakre loben och corpora quadrigemina. Lukt-lobens rot böjer sig nu på hvardera sidan omkring de hos fåret ganska stora prominentie anteriores, s. nates af corpora quadrigemina, och crus cerebri, mer och mer tilltagau- de i tjocklek, och bildar sålunda corpus Jobi olfactorü af sådant utseende som Pl. I, D. utvisar, hvilken äfven ntgór den egenteliga luktnervs-loben. Ifrån den bredaste delen böjer sig vidare lukt-loben uppät emellan den bakre och främre loben af hjernans hemisphær småningom afsmalnande, samt böjer sig härifrån mera framåt och är likasom hopklämd, hvarföre vi vilja kalla denua collum lo- bi olfactorü (Pl. I, n. 2). Framät forısättes Inkt-lobens hals sá- som luktnerv (nervus olfactorius), hvilkens substans helt och häl- let är, analog med hjernans cortical-substans och blott i nedre kan- ten har en hvit strimma Stria alba nervi olfactorii (Pl. I, u. 3), bestående af så kallad: medullar. eller; fibrös substans. Då nerven sålunda uppnått erista galli sväller den till den väl kända bulbus cinereus (Pl. I, n. 4), som hos fåret är vida starkare än hos men- niskan- Om Cerebral-Nerverne hos Färet. 147 Bulbus cinereus” är beligen på sidan af crista galli, öfver lamina cribrosa ossis ethmoidei, af ganska lós consistens och mór- kare färg än den som tillhör hjernans cortical substans. I sitt inre innehåller den en håla; hvilken, nog betydelig, fortsättes i luktner- ven äfvensom sjelfva loben och står i omedelbart sammanhang med hjernans sido-ventrikler, samt innehåller ett lika beskhaffadt klart se- rum med det som i normala fall finnes i hjervans ventrikler, Ifrån buibus cinereus utgå nu de egentelige luktnerv-grenarne, hvilka ull antal ganska betydeligt variera, ull näsan, och kunna såsom äfven fallet är hos menutiskao med skäl indelas i 2 Classer nenıl.: A) nerver tillhörande nüshálens skiljovägg och B) Zabyrinthens nerver. A) Rami interni s. septi narium (Pl. I, Fig. 1), äro färre till antal än de som tillhöra labyrinthe, 8, 10 eller 12 och utgå från inre sidan af bulbus cinereus, genom den inre serien af hå- len i silbenet. Iokomme i näsan fórlópa de emellan septum och slembinnan i motsvarande fåror à det förra och utgrena sig qvast- formigt divergeraude i slemhinnan à septum narium. B) Rami externi s. labyrinthici (Pl. I. n. 5), äro flere - till antal än de förra, 20 ull 30 och utgå från yttre delen af bul- bus cinereus utan någon egentelig ordning. Genom hålen i den yttre delen af silbenet tränga de ut ur hufvudskálen och utgrena sig såsom de förra men à slemhinnan i näsans labyriuth der de syuas med hvarandra ingà plexus artade fóreningar. 148 E. J. BONSDORFF Alla de egeuteliga luktnerv grenarne fórlópa, dà de utgà ifrán bulbus cinereus, ı slidartade productioner af dura mater, som änuu bekläder dem dà de tränga genom foramina ethmoi- dea, men, inkomna 1 nüsbálan, lemna de denna slida och utgrena sig, blott ófverdragna af pia mater, à slemhinnan, hvarfóre de äro af en särdeles lös consistens och svåra, att vidare förfölja med scal- pellen. Luktnerveu hos fåret skiljer sig egenteligen i det afseendet från samma nery hos menniskan att den cerchrala delen utgör li- kasom en del af hjernau, en egen lob, dä denna nerv hos menni- skan uppkommer med 3 särskilda rötter. Särdeles eget förhällande framställer sig äfven i det afseende att deu cerebrala delen af lukt- nerven äfvensom bulbus cinereus utgöres af en håla sammanhän- gande med sido-ventrikeln i hjernan, och att denna häla är fylld med serum, ett förhållande som blott blifvit observeradt hos mensk- liga foster, i ett tidigare utvecklings-stadinm. II. Nervus opticus (Pl. H, n. Fig. 8, n. 7. PLIV, n. 53). Syn-nerven hos färet genomborrar, vid foramen opticum, de bägge bladen af dura mater och förlöper genom nämnde hål in 1 ógonhálan. Yid nervens gäng genom foramen opticum fort- sättes det yttre bladet af dura mater såsom ögonhälans perios- teum och ófverdrager äfven den yttre sidan af orbita *). Det inre +) Ogonhálan hos fåret är icke öfverallt, med undantag af fissura orbitalis superior och inferior begränsad af ben, säsom fallet är hos menniskan , utan blott den inre väggen, Den yttre väggen af ögonhälau, som gränsar till fossa temporalis, bildas hos färet af en fast sibrös hinna med dubbla Om Cerebral-Nerverne hos Fáret. 149 bladet af dura mater öfverdrager deremot i ögonhälan sjelfva sya-nerven, som derigenom erhåller en gauska stark slida. Nerven förlöper framåt, och mera utåt än hos menniskan, under m. obli- quus superior och rectus superior genom m.retractor oculi i det conformiga rum som omslutes af ögats raka muskler, till ögats sclerotica, hvilken den genomborrar. Här aflägger den nu sin fi- brósa slida och utbreder sig i det inre af ógat säsom Retina, bak- om corpus vitreum. Likasom hos menniskan innehåller orbital delen af syn-nerven en canal, porus opticus, i hvilken arteria och‘ vena centralis förlöpa. Genast dà syn-nerven genom foramen opticum inträngt 1 ôgonhälan emottager den: a) Rami communicantes n. optici et ganglii sphæno-pala- tini (Pl. IV, n. 52), ull utseendet röda organiska trádar, vauligen två ull antalet, hvilka, temmeligen tjocka och försedda med ett Inxurierande neurilem, ifrån ganglion spheno-palatinum inferius förlöpa uppåt 1 ögonhålan ull undre ytan af nerven, der de ibland synas bilda ett ganglion (Pl. IV), som öfverdrages af en fast, nästan fibrocartilaginös, massa. Ifrån detta ganglion tränga nu finare trådar inom syn-nervens slida uti porus opticus, der de synas åtfölja arteria centralis, i det inre af ögat, ehuru det icke lyckats mig att förfölja dem ända dit. Ty för att förfölja deras förlopp blad, Af dessa 2, blad är det inre en omedelbar fortsättning af ögonhå- lans, det yttre deremot en fortsättning af tinning-gropens periosteum. Emellan bägge dessa blad af den fibrösa slidan förekommer en kornartad substans, som jag likväl icke närmare undersökt. 150 E. J. BONSDORFF emellan syn-nervens fibrer måste deras fibrósa slida öppnas och dà Llhíva de af en så lös cousistens att de knappt vidare kunna förföljas med scalpellen. Syn-nerven hos fåret skiljer sig icke vä- sendteligen från samma nerv hos menniskan. 111. Nervus oculomotörius (Pl. II, Fig. 3, n. 8). Denna nerv är hos fåret af lika tjocklek som hos menni- skan och genomborrar, invid processus clinoideus posterior, hjer- nans dura mater, som här utgör likasom en fortsättning af ten- torium cerebelli. Här förlöper den nu i en canal af dura mater, på sidan af sella turcica och öfver sinus cavernosus, ull fissura orbitalis superior, hvarest den är genom ganska fast cellváfoad ull ett knippe förenad med z. trocMearis och första gren af den tre- delte nerven, samt förlöper på undre och iure sidan af det 4:de nervparet in i ögonhälan. Kort för än den uppnår fissura orbita- lis superior befinnes densamma redan dela sig i sina 2 grenar som äro af ganska olika tjocklek, neml. Æamus superior och in- Jerior. a) Ramus superior (Pl. II, Fig. 3, n. 9) är betydeligen mindre àn den undre gren och utgär frän den inre och undre si- dan af nervens stam, med fibrer som sammansälta en något afplat- tad nerv-gren, hvilken går snedt öfver inre sidan af nerv-stammen, med hvilken den likväl ännu genom cellväfnad är nära” förenad. Den böjer sig likväl snart framåt, numera helt och hållet skiljd från den undre gren, och förlöper låvgs öfre randen af den fól- Om Cerebral-Nerverne hos Färet. 151 jande gren. Då den uppnått hufvudet af m. rectus oculi superior kröker den sig hastigt snedt under z. trochleuris, och förlöper framåt, längs bakre randen af m. rectus superior i hvilken den sluteligen förlorar sig och skickar átven en ganska fin gren till m. levator palpebræ superioris. b) Ramus inferior (Pl. II, Fig. 3, n. 10) är betydeligen starkare än den föregäende och att anses säsom fortsättningen af sjelfva nerv-stammen. Der den ligger i fssura orbitalis superior emoltager den en fin ramus communicans från m. nasociliaris (Pl. IL, Fig. 3, n. 16) och, inkommen 1 ögonhälan, förlöper den framät och inàt, pà inre sidan af ram. nasociliaris n. ophtalmici, snedt emot syn-nerven, med hvilken den bildar en spetsig vinkel. Här sänker den sig nu ned på yttre sidan af densamma emellan m. rectus och obliquus superior och, delar sig i tre grenar. A) Ramus externus (Pl. IL: Fig. 2, n. 14), den starkaste af dem alla, utgör fortsättuiugen af ifrågavarande gren: af z. ocu- lomatorius, och afgifver snart från främre randen: a) Radix brevis ganglii ciliaris (se PI. IIT) som ibland är sa kort att ganglion är beläget tätt vid främre randen af den- samma, och upptager på den häremot svarande bakre randen en gren af radix media superior ganglü ciliaris (se Pl. IIT). Nerven fortlöper sedermera emellan m. rectus oculi exter— nus och internus nedåt emot hotinet af ögonhälan, böjer sig här 152 E. J. BONSDORFF mera framät, snedt öfver m. rectus inferior och säuker sig i m. obliquus oculi inferior. b) Aamus medius (Pl. III, n. 3) är af alla den mindsta och kan med skäl anses såsom en gren af den föregående. Den utgär dels ifrán den främre randen af den yttre gren, dels ifrän sjelfva delningsvinkeln, är kort, och förlöper framåt och inåt för att med flere grenar sänka sig i m. rectus inferior. Under detta förlopp gifver den ibland en ganska fin gren som sänker sig i syn-nervens slida der den förlorar sig. c) Ramus internus (Pl. II, n. 4) utgår ifrån främre eller öfre randen af nerven inåt och förlorar sig snart i im. rectus oculi internus med flere mindre grenar. Ganglion ophtalmicum s. ciliare (Pl. II, n. 5) förekom- mer hos fåret betydeligen starkare än hos menniskan, af smutseul färg, oftast belägen tätt vid främre randen af den yttre gren af det 3:dje nervparets undre gren, under syn-nerven, ungefär à dess halfva fórlopp 1 ógonhálan, emellan den bakersta delen af m. re- tractor oculi och rectus inferior samt externus. Detta ganglion ligger bär inbáddadt i något fett, af afläng gestalt, convex på sin yttre yta och plan eller litet concav på den inre. Ifrån detta gang- lou utgå nu ciliar-nerverne på sätt nedanföre närmare skall beskrif- vas, och genom 4 rötter står. detsamma 1 förening med andra nervcr. \ Om Cerebral-Nerverne hos Fâret. 153 * LL .7* LI e . a) Radix longa ganglii ciliaris (Pl. I, n. 6) utgår, ı fis- sura orbitalis superior, från inre randen af m. nasociliaris och förlöper emellan m. retractor oculi och rectus inferior samt ex- ternus för alt sänka sig i den ófre randen af ganglion ciliare. b) Radix brevis ganglü ciliaris (Pl. IIT) är hos fåret vanligen kortare än hos menniskan sà att den ofta helt och hållet saknas, så vida gangliet med sin bakre rand ligger på främre ran- den af ramus externus af det 3:dje nervparets undre gren. Ibland kan den likväl urskiljas ehuru kort. c) Radix media superior s. a n. sympathico exorta ganglü ciliaris (Pl. MI, n. 7) utgår från ganglion sphæno-pala- tinum superius framät och nedät, emellan m. rectus oculi exter- nus och rm. retractor oculi, emot den yttre gren af det 3:dje nervparets undre gren. Kort fórr àn den uppnár nyssnämnde gren af n. oculomotorius delar den sig 1 2 grenar af hvilka den ena sänker sig i bakre randen af ifrågavarande gren af zm. oculomoto- rius, den andra deremot dels sänker sig 1 samma nerv, dels för- löper under densamma directe till sjelfva ganglion ciliare. d) Radix media inferior s. a. ganglio spheeno-palatino petita (Pl. IL, Fig. 2, n. 6) utgår från yttre sidan af den tredelte nervens andra gren, förlöper framåt och uppåt in i ógonhálan, der den trävger in emellan m. rectus externus och inferior 20 154 E. J. BONSDORFF till gangiion ciliare, i hvars yttre rand den sänker sig med 2 grenar. Genom dessa såkallade rötter erhåller sålunda ganglion ci- liare 3 olika beskaffade fibrer från andra nerver neml. motoriska, genom radix brevis, från m. oculomotorius; sensitiva, genom ra- dix longa och media inferior, ifrån de 2 första grenarne af z. trigeminus, samt organiska ılrau ganglion cervicale supremum, genom radix media superior och troligen äfven genom radix media inferior. Dessa olikartade fibrer förenas nu plexusartadı med hvarandra i det inre af sjelfva gangliet så att äfven ganglie-kulor förekomma spridda emellan desamma. Dessa fibrer utgå åter ur gangliet, ifrån dess främre ända i de-såkallade eiliar-nerverne. Nervi ciliares utgå från främre ändan af ganglion ciliare med två väsendteliga stammar (se Pl. III. Af dessa är den ena, som, temmeligen bred, går under syn-nervens stam längs med dess yure sida, starkare och sónderdelar sig, då den uppnår bakre ytan af sclerotica, i flere, 10 till 12, fina nervi ciliares, hvilka genom sclerotica hära syn-nerven intränga i det inre af ögat. Inkomne i ögat förlöpa de framåt på yttre ytan af choroidea till iris. Den mindre ciliar nervstammen (Pl. HI) är något mindre än den föregående. och förlöper, på undre ytan af syu-nervens stam, framåt emot sclerotica der den sóuderdelar sig 15 à 6 ci- liar-nerver, hvilka i sut vidare förlopp fórbálla sig alldeles såsom de öfriga ciliar-nerverne. Om Cerebral-Nerverne hos: Füret. 155 IF. Nervus trochlearzs s. patheticus (PL, Fig. 3, n. 11). Denna nerv, hos fåret till sio tjocklek icke skiljd från den bos menniskan, intränger, nära processus clinoideus posterior, emellan de bägge bladen af dura mater, som utgöra tentorium cerebellt, adi förlöper i en canal af dura mater, på sidan af sella turcica och sinus cavernosus, ull fissura orbitalis superior. Här àr den belägen emellan de bägge hufvudgrenarne af den fö- regäende nerven, och medelst fast cellväfnad ull eu knippe förenad med desamma och den tredelte nervens. förste gren. Genom /issura orbitulis superior inkomwen i ögonhälan, "förlöper nerven snedt framåt inät och uppåt öfver den öfre gren af n. oculomotorius, m. rectus oculi superior och levätor pal- pebræ superioris, och delar sig, vid yure randen af den sednare muskeln, i sina 2 slutgrenar en yttre och en inre (se PI. II, Fig. 3) hvilka bägge utgrena sig i m. obliquus superior. Under deua förlopp emottager den följande grenar: a) Rami tentorii, (Pl. II, Fig. 3, n. 12) 1 eller 2 ganska fiva grenar, hvilka, af ett mera ródagtigt utseende eller rättare icke så hvita som vanligen de nerver som tillhöra det cerebro-spinala perv-systemet, genom särskilda canaler emellan de båda bladen af tentorium cerebelli förlöpa bakifrån snedt framåt och inåt för att förenas med stammen af n. trochlearis der den ligger i sin canal af dura mater *). EB AB beten valla *) Dessa af Bidder först observerade och benämnde nervi tentorii hvilka han likväl ansåg såsom grenar ifrån m. trocAlearis, äro hos fåret ganska 156 E. J. BoNSDORFF b) Rami communicantes nervi trochlearis secundarii cum nervo trochleari, 2 ull antalet, en posterior (Pl. II, Fig. 3, n. 13) och en anterior (Pl IL Fig. 3, n. 14). Bägge, ganska fina nerv- trádar, komma ifrán ram. trochlearis (se nedanfóre) af den tre- delte nervens fórsta gren, och förena sig med n. trochlearis. Den bakre communications-gren förenas med stammen af nerven, der den ligger ófver m. rectus superior och den främre förenas med den yttre slutgren af n. trochlearis. Det 4:de nervparet hos fåret förhåller sig ganska lika med samma nerv hos menniskan utom att den genom ofvananfórde 2 communications-grenar erhåller fibrer ifrån den tredelta nervens första gren. V. Nervus trigeminus s. divisus s. sympathicus medius, den tredelte nerven. Denna nerv utgöres hos fåret, såsom ock hos menniskan, af 2 särskilda portioner neml. en större och en ;nmindre portion (portio major och minor), af hvilka den förra bildar den välkän- da Gasserska halfmånformiga nerv-knuten (Ganglion semilunare mycket svårare att preparera än hos kalfven, så att jag ej lyckats för- följa dem mer än ett litet; stycke. Likväl, med afseende à den vinkel hvilken de bilda med stammen af det 4:de nervparet, skulle jag anse me- ra skäl vara förhanden att betrakta dem såsom grenar, kommande från annat håll, och tager man i betraktande deras icke hvita färg torde man med skäl kunna anse dem såsom grenar af sympalhiska nerv-systemet hvilka åtfölja artererne. Om Cerebral-Nerverne hos Färet, 157 Gasseri), utan att den mindre porüon deltager i bildmingen af deusamma. Dessa begge portioner stå äfven hos fåret i ett alldeles enahanda förbällande ull hvarandra som de främre och bakre röt- terne af spinal-nerverne. Dä den större portion sväller till gan- glion Gasseri, förlöper den mindre portion af nerven i en fåra af samma ganglion och, ehuru den visserligen står i förening med de särskilda grenarne af den stora portion, förenas den först vid den peripheriska ändan af ganglion Gasseri med den större por- tion i den tredelte nervens 3:dje gren. Förhållandet emellan hvardera af dessa 2 portiomers stor- lek är alldeles enahanda såsom hos menniskan. Stammen af denna nery förlöper mera framåt än hos men- niskan och litet utåt till tentorium cerebelli, öfver den ófre vin- keln af tinningbenets pyramid genom en öppning i dura mater emellan dess bägge blad. Här sväller den stora portion tll Gan- glion semilunare Gasseri (Pl. Il, n. 8). Detta ganglion, beläget på inre sidan af tinningbenets pars petrosa, sammanbänger à bägge sina ytor särdeles à den inre, medelst korta och starka fibrösa trädar med den närliggande dura mater. Dess form är nästan lika beskaffad med samma ganglion hos menniskan, men liknar hos -färet likväl genom sin större con- vexitet mera ett spinal ganglion och är äfven till färgen mera röd- agtigt ull följe af en starkare inblandning af gangliós nerv-substans från Ganglion cervicale supremum. 158 KE. JS BONSDORFF Med ganglion cervicale supremum ingår detsamma före- ping genom ganska staika wádar (Pl. IH). a) 4 ull 5 temmeligen starka trådar (Pl. III, n. 9) hvilka, uppsügaude från ganglion cervicale supremum genom bulla tym- pani och medelst cellväfnad ull ett knippe förenade, sänka sig i bakre randen af det Gasserska Ganglion. Af dessa förlöpa en del trádar emellan deu lilla och stora porüon af den tredelta ner- ven och inyälva sig i fibrerne af samma nervs 1:sta och 2:dra gren. b) Eu ganska stark tråd (Pl. HL n. 11): som, : kommande från inre sidan af gang/ion cervicale supremum, ntu att gà in 1 bulla tympani, förlöper i en ränna à inre sidan af densamma och sedermera. tätt förbi inre sidan af den tredelta nerveus lila por- tigh, för att sänka sig i deu andra gren af tregeminus kort efter det densamma' utgätt fräu ganglion semilunare eller i sjelfva del- ningsviukelu. Från inre sidan af ifrågavarande ganglion uigá fima wädar som öfvergå 1 sinus cavernosus, meu dessa synas ull följe af sin färg och lösa beskaffenhet egenteligen vara grenar ifräu gan- glion cervicale supremurm. Ifrån den convexa rauden af gangliet utgå nu 3 särskilda grenar af ganska olika styrka: L Ramus ophtalmicus (Pl. IL, fig. 3, n. 4). IL Zamus maxillaris superior (Pl. III, n. 15); och IL Ramus maxillaris inferior (Pl. III, v. 68). Om Cerebral-Nerverne hos. Pret. 159 Af dessa äro de 2 första i bórjan med hvarandra förenade till en stam, men skilja sig likväl efter ett gausha kort förlopp, ifrån hvarandra. Den första gren, som är den mindsta af dem alla, förlöper ifrån främre randen af gangliet nästan rakt fram och litet uppåt genom fissura orbitalis superior ı ögonhålan; deu andra, som är betydeligen starkare än den 1:sta, förlöper framåt och litet nedåt geuom foramen | rotundum. ut ur hufvudskälen; och den 3:dje, den starkaste af alla, förlöper nästan rakt nedåt ut genom foramen ovale och upptager nästan, hela den lilla portion af nerven. De 2 första grenarne utmärka sig genom sitt förlopp framåt, då den 3:dje gren förlöper medät. I. Ramus primus s. ophtalmicus, Nervi Trigemini (Pl. II, fig. 3, n. 4). Den tredelte nervens första gren. Denna gren som, såsom ofvaufóre blifvit anfördt är den mindsta af den tredelta nerveus 3:ne grenar, utgår ifrån den ófre och främsta delen af ganglion Gasseri, nästan horizontelt under dura mater och n. trochlearis, vått vid ytre sidan af z. oculo- matorius och abducens, ull fissura orbitalis superior. Kort förr äu den uppnár fissuren delar den sig i 3 väsendtliga grenar *), hvilka likväl genom cellväfuad ännu äro med hvarandra förenade, newl. A) Nervus nasalis s. nasociliaris, B) Nervus lacrymalis och C) Nervus trochlearis secundarius. +) Ramus frontalis, som finnes hos menniskan, har jag ej kunnat finna hos låret, 160 E. J. BONSDORFF A) Nervus nasalis s. nasociliaris (Pl. If, Fig. 3, n. 15) den starkaste af dem alla, utgár frán inre sidau af deu tredelta nerveus första gren, genom /issura orbitalis superior 1 ögonhälan. Iakommen i ögonhälau, förlöper den framåt under hufvudet af m. rectus och obliquus superior, emellan det tredje nervparets öfre och undre gren, suedt öfver syn-nerveu, på inre sidan af m. re- tractor oculi, ull ólre randen af m. rectus! internus, längs hvil- ken den vidare förlöper emot iure väggen af ögonhälan. Ungefär à midten af sitt förlopp blir den bredare och delar sig vid främre delen af m. rectus internus, hvarest den är belägen öfver arteria ethmoidea, i sina 2 slutgrenar: ramus ethmuidalis s. nasarius och infratrochlearis. Under deua förlopp afgifver den följande grenar: a) Ramus communicans ad ramum inferiorem nervi oculomotorii (Pl. IL, Fig. 3, n. 16). En ganska fin gren, hvilken, i fissura orbitalis superior, utgår från inre sidan af nerven under eu ganska spitsig vinkel och efter ett kort förlopp öfvergär i bakre” randen af tredje nervparets undre gren. b) Radix longa ganglü ciliaris (Pl. U, Fig. 3, n. 17. Pl. TIL n. 69) utgår i /issura orbitalis superior ifrån inre sidau af nerven framät emellan m. retractor oculi och rectus inferior nedät emellan m. rectus externus, och inferior emot det här be- findteliga ganglion ciliare, i hvilkens ófra rand den sänker sig för att inblanda sina fibrer med dem i berörde ganglion. Kort förr än den sánker sig i ganglion ciliare afgifver den en Om Cerebral-Nerverne hos. Füret 161 z &) Ramus ciliaris internus longus hvilken, an att. fürc- nas med ganglion ciliare, förlöper mera framåt längs, undre ytan af syn-nerven, och i sitt vidare förlopp förhåller sig såsom de óf- rige ciliar-nerverne. im c) Nervus ciliaris internus superior longus (Pl. IL Fig. 3, u. 18) utgår från yttre sidan af nerven, nästan midt emot ur- sprunget för den länga roten af ganglion ciliare, och förlöper framåt och litet utåt, emellan början af m. retractor oculi och rectus superior, igenom det emellan dessa: muskler belintliga rete mirabile vasculosum. Härifrån går den vidare framåt emot bakre ‚ytan af bulbus oculi; der den,.emellan fibrerne af im. retractor oculi, genomborrar scZerotica och sedermera förhåller sig såsom ciliar-nerverne. d) Ramus ad glandulam Harderi (Pl. II, Fig. 3, u. 19) utgår ungefär à midten af nervens förlopp från eu derstädes be- dindig ullsvälluing eller utbredning af nerven och förlöper inåt, ‚snedt öfver m. rectus: internus, hvarefter den intrüuger i den Harderska körteln.. Denna nerv är af!lösare sammanhäng än” de _egenteliga cerebral-nerverne och innehåller troligen; åtminstone till det mesta, fibrer ifrån ganglion cervicale supremum sont förlöpa emellan fibrerhe af den tredelte nervens första- gren. e) Ramus ethmoidalis, s. nasarius s. nasalis anterior ) AM LE u. p “m. t + re x j * "nti = "pf - (Pl. I, Fig. 1, n..9) äv üdgot mindre än Rinfratrochlearis; ifiüu ' 3 WS Ate ai , AN emer) B4 cm 162 E. J. BONSDORFF hvilken den viker mera inåt näsan. Efter ett kort förlopp iatränger den genom foramen ethmoidale i en liten canal, genom hvilken den kommer inom hufvudskálen öfver lamina cribrosa ossis eth- moidei. Här förlöper den i en liten canal af dura mater vid främre och yttre randen af lamina cribrosa, på yure sidan af bul- bus cinereus, hvarest den synes bilda en liten gangliös oval ull- svällniog, Ganglion ethmoidale *) (Pl. I, Fig. 1, n. 11) ifrån hvilket nervi nasales superiores, som uedaufóre skola beskrifvas, utgå. Nerven aftager sedermera i tjocklek och framtränger genom ett af de främre hålen i lamina cribrosa, genom en canal af dura mater, under ‘processus nasalis af panubenet i näsans cavitet. Här förlöper den nu vidare öfver slembinnan i en liten ränna af concha suprema; sedermera, omgifven af brosk 1 en ránna à un- dre ytan af näsbenet, vid hvars främre rand den delar sig 1 sina 2 slutgrenar: ramen externus och internus. Under detta förlopp afgifver denna very följande grenar: a) Rami nasales superiores (Pl. I, Fig. 1, n. 10. Pl. V n. 10). Till antalet 2 eller 3, af hvilka en är tjockare än de an- dra. Dessa utgå från Ganglion ethmoidale, genomborra dura ma- ter, och framtränga genom 2 eller 3 af de främre. bålen i lamina +) Detta ganglion är troligen detsamma som den af Neurologien så högt törtjente Professor Jacobsson i Köpenhamn, vid min sednaste vistelse derstädes, hade godheten att för mig omnämna. Han hade observerat det hos hästen och. några. andra djur, ej hos låret, men påstod, såsom jag vill påminna mig, detsamma förekomma i det inre af bulbus cinereus, Om Cerebral-Nerverne hos Fáret. 163 cribrosa för at utgrena sig i slemhinnan à concha suprema och yttre delen af näsans labyrinth. B) Rami nasales anteriores interni (Pl. V, n. 7) 2 eller flere ganska fina grenar hvilka utgå från nerven under dess förlopp i rännan af concha suprema och utgrena sig i den här belägna slemhinnan, E y) Ramus internus s. septi narium (Pl. V, n. 9) skiljer sig vid undre ändan af näsbenet från den följande och förlöper nedåt och framåt. Den delar sig soart i 2 nästan lika tjocka gre- nar som utgrena sig 1 slemhinnan à septum och den ytue väggen af nedre delen af näshälan. 0) Ramus externus (Pl. V, n. 8) delar sig äfven snart i 2 grenar r. nasocutaneus och anterior. Den mindre eller r. nasocuta- neus, förlöper mera utåt, vid undre randen af näsbenet, under m. cempressor nasi der deu utgrenar sig 1 den närbelägna huden à ryggen och flygeln af näsan. Deu 7jockare,r. anterior, är aw anses såsom fortsättningen af stammen, förlöper i samma riktning nedåt, kommer ut ur näshålan, under m. compressor nasi och förlöper öfver näsans brosk ända ull spetsen af näsan. Under detta förlopp gifver den flere fina grenar till den närliggande huden öfver näs- brosket. f) Ramus infratrochlearis (Pl. IE, Fig. 3, m. 21) viker ifrån r. ethmoidalis under en spitsig viukel utåt wärs öfver ar- 164 E. J.-BONSDORFF teria ethmoidea, dà den dels gifver, dels emottager några fina gre- nar till och ifrån r. etAmoidalis. Dessa nervtrådar utgå från hvar- dera nerven i sjelfva. den vinkel som de bilda med hvarandra. Härigenom uppstår. i delningsviukeln af förenämnde 2 nervgre- nar en plexus: som. vi vilja kalla plexus ethmoideo infratroch - learis: Nerven fortlöper sedermera, böjande sig mera utåt snedt öfver m. rectus internus, emot inre ógonvinkeln och Zrochlea der den delar sig ı följande 3 slutgrenar: e) Ramus ad glandulam Harderi +) är den mindsta af dem alla och af lösare textur, förlöper genom en betydelig mängd feit, som närmast omgifver körteln, utåt och framåtemot Glandu- la Harderi, och delar sig; kort förr än den uppnår körteln, i 2 a 3 grenar hvilka förlora sig i körtelns substans; (Om denna gil- ler detsamma som blifvit sagdı om en förut beskrifven gren till Harderska kórteln). ' gj Ramus superior är starkare än den följande, och utgår från frámre sidan af nerven framåt, uppåt och inät ull inre ógon- vinkeln , der den delar sig i flere större och mindre grenar hvilka förlöpa på undre sidan af mn. orbicularis palpebrarum à fre ögon- locket. Här skicka de mindre grenar som genomborra muskeln +) Stundom kommer denna! gren från stammen af zi: nasociliaris (se Pl, I, Fig. 3, n, 19). Om Cerebral-Nerverne hos Füret. 165 h uterena sig i huden vid inre ógonvinkelo, näsroten och ögon- oc 5 8 $ 2 5 brynen samt bilda, genom föreningar med grenar ifrån deu följande gren, en plexus, som vi vilja kalla P/exus palpebralis superior internus. Ifrån denna plexus gà nu fina grevar ull huden, con- junctiva oculi och plica seminularis samt starkare grenar, ull m. orbicularis palpebrarum der de förena sig med ramus in-. fra-orbicularis ifrån n, facialis. 7) Ramus inferior är något mindre än den föregående gren, förlöper framåt och mera utåt, sammanhänger genom finare grenar med den föregående, och deltager sålunda i bildningen af plexus palpebralis superior internus. Medelst grenar som genom- borra. m. orbicularis palpebrarum wgrenar den sig i huden à medlersta delen af öfre ögonlocket. B) Nervus lacrymalis, (Pl. II. Fig. 1 n. 4. Fig. 2 n. 1) föga mindre än ram. nasociliaris, bred och i förhållande tunn a utgår under en spetsig vinkel från yttre sidan af ram. opAtaémi- cus i sjelfva fissura orbitalis superior, suedt framåt och utåt, lángs bakre och yttre väggen af ögonhälan, öfver orbitalytan af ala ma- jor ossis sphaenoidei öch delar sig ungefär på halfva vägen üll tår kórtela i: sina 2 slutgrenar den inre mindre r. Zäcrymalis stricte sic dictus :och den yttrè starkare 7. zygomaticus.- Under detta fórlopp afgifver den fóljande grenar: . a) Nervus .ciliaris externus longus superior (Pl. II. Fig. 1 ». 5) en fin nery som förlöper snedt framåt öfver m. rectus su- 166 E. J. BoNsDORFF perior ull främre delen af sclerotica der den genomborrar m. re- tractor oculi. och sclerotica och i sit vidare förlopp förhåller sig såsom ciliarnerverne. b) Ramus ciliaris externus longus inferior. (Pl. Il, Fig. 1 n. 6) utgår ifrån den vinkel som uppstår der z. Zacrymalis utgår frän ramus ophtalmicus, förlöper ófver n. abducens, emellan m. reclus oculi superior och externus, genom fettet på yttre sidan af mm. retractor oculi och der här befinteliga rete. mirabile vasculo- sum. Vid främre delen af m. retractor oculi delar den sig gaffel- formigt i 2 grenar, som bägge böja sig i eu liten båge under främ- re delen af m. rectus superior, och tránga genom fibrerne af m. retractor für at genomborra sclerotica, hvarefter de förlöpa li- kasom de ófriga ciliarneverne till iris. Denna nerv gifver der den går tvärs iuât under m. rectus superior och det 3:dje parets óf- re gren a) Ramus ad ganglion ethemoidale, en gauska fin och inconstant gren, som viker ifrån den yttre långa ciliar nerven tvärs inåt under m. rectus superior och ram. superior n. oculomoto- rii, der den förenar sig med 2 yiterst fina trådar ifrån sn. Znfra- trochlearis. Nerven förlöper derpä vidare längs arteria ‘ethmoi- dea och förlorar sig dels i arterens slida dels åvföljer den arte- ven och öfvergär i ganglion ethmoidale: c) Nervus lacrymalis stricte sic dictus (Pl. II. Fig. 1 n. 7) utgör den ime slutgren, och viker under en spetsig: vinkel ifrån Om Cerebral-Nerverne hos Fåret. 167 ramus zysomaticus, inåt och framåt emot tär-körtelu. Då den kommit under densamma delar den sig 1 2 väsendtliga grenar a) en mindre ramus posterior och f) en tjockare ram. anterior. a) Ramus posterior, (Pl. II. Fig. 1 n. 8).den bakre slut- gren af den egenteliga tär-körtel-nerven, emottager 2 commnni- cations grenar ifráu ram. zygomaticus och fortlöper på uudre ytan af tår körteln i en båge med sin convexa sida vänd bakåt. Ifrån denna båge gå nu mångfaldiga fina sidogrenar, så väl ifrån den convexa som den concava sidan, dels såsom communications gre- ner till denna främre gren, dels in emellan loberne som samman- sätta sjelfva körteln. Dessa grenar åtfölja merendels körtelus tal- rika utförs-gångar och bilda sålunda en plexus larymalis 1 hvil- kens bildning: grenar ifrån den främre slutgren och ram. zygoma- ticus äfven deltager. Huruvida fina grenar verkeligen sluta i körteln har jag, e- buru det synts mig så, icke med bestämdhet anatomiskt kunnat utreda. Dock synes mig denna nervs lösare beskaffenhet gifva an- ledning ull den förmodan att densamma i rikt mått innehåller 6r- ' ganiska nerver och att dessa verkeligeu sluta i sjelfva körteln. Fortsättvingen af denna tår-körtel-nervens: bakre slutgren kommer fram under främre randen af körteln , derifräu dess grenar sedei— mera fortlöpa med ett slingrande förlopp sålunda att en gren löper emellan 2 af de talrika: utförsgångarne hvilka äfven af desamma — förses med. fina grenar, till ófre ógonlockets tar- Li 168 E. J. BONSDORFF sus. Vid den bakre randen af Zarsus delar sig hvar och en ‚nervgren i 2 slutgrenar en yttre och eu inre. Den yttre gär utåt och bakåt på undre ytan af ögonlocket och gifver grenar vill m. orbicularis palpebrarum och den närliggande huden; den inre gren åter går framåt och inåt under tarsus och skickar gre- : 5 À i : T nar till conjunctiva palpebræ samt såsom mig syntes tll glandule Meibomian«. .B) Ramus «anterior (Pl. II. Fig. 1.n. 9) den främre och tjockare slutgren af .deu egenteliga | tàr-kórtel-nerven, förlöper framåt, under den främre delen af körteln med en slingrande gång noder tarsus och förenar sig här med den ivre gren af den under s närmare beskrifne bakre gren, samt en ramus communicans från 2. subcutaneus malc (Pl. II. Fig. I, n. 11.) Dess grenar sluta i conjunctiva palpebre och de COL körtlarne. d) Zamus zygomalicus s. externus, s. posterior nervi lacrymalis, (Pl. II. Fig. I n. 10) är vida starkare án den inre gren eller den egentliga tár-kórtel-nerven och att anses såsom fortsättning af stammen. Nerven viker under en spetsig vinkel mera utát och uppät ifrán 7. lacrymalis, och, törlöpande vå inre sidan af den fibrösa hinna, som begränsar den yure väggen af ögonhälan, genomborrar den, under arcus zygomaticus, densamma. Sà- lunda inkommen i fossa temporalis, böjer den sig, äuföljd af ar- teria z gomatica , omkring främre randen af m. temporalis, bak- ät. Genom en fin gren, ram. communicans n. lacrymalis cum Om Cerebral-Nerverne hos-Füret. 169 nervo zygomatico, (Pl. II. Fig. 1 n. 12) som förlöper pà inre si- dan af arcus zygomaticus, förenar den sig med n. lacryimalis, och, kort förr än den, under berörde arcus zygomaticus, kommer frarn ull ansigtet, upptager den ram. communicans n. subcutanei male cum m. zygomatico (Pl. Il. Fig. 1 n. 11), genom hvilken den sä- lunda står à förening med m. subcutaneus male. Stammen af nerven förlöper; sålunda förstärkt, fram till ansigtet under arteria temporalis, ingår här starka föreningar med rarus temporalis posterior af n. facialis, gifver grenar till huden vid den yttre ó- gonvinkelu och à arcus zygomaticus samt förlöper vidare bakåt, 5 delad i 2 grenar, till huden framför det yttre örat. e) Ramus temporalis anterior, den mindsta af tårkörtel- nervens grenar och icke altid förekommande, utgår ifrån öfre ran- den af z. lacrymalis, der densamma skiljer sig ifrån 7: ophtalmi- cus, och fortlöper under de näst förut beskrifne grenarne längs bakre väggen af ögonhälan bakåt och utåt, mot främre randen af ala major ossis sphoenoidei. Sedan den genomborrat periosteum gär den genom ett litet häl i främre och yttre delen af ala major och kommer sälunda iu i frámre delen af fossa temporalis der den skickar sina grenar tll den härbelägna m. temporalis. C) Nervus trochlearis secundarius, (Pl IL Fig. 3 n. 22) en ganska fin nerv, som, i fzssura orbitalis superior, utgår från öfre randen af den tredelte nervens fórsta gren, och förlöper framät, 22 170 KE. J. BoNsponrr genom cellväfuad förenad med m. lacrymalis. Genom fissura or- bitalis superior inkommen i ógonhálan, förlöper den under huf- vudet af m. obliquus superior och sänker sig i inre randen af samma muskel der den delar sig i finare grenar hvilka, i det inre af muskelu, ingå plexus-artade föreningar med grenar af det 4:de nervparet. Förr än nerven utgrenar sig i nyssnámnde muskel skic- kar den 2 rami communicantes, en posterior och en anterior, (Pl. IL. Fig. 3 n. 13 & 14) ull z. trochlearis. Af hvad som nu blifvit anfördt, finner man att den första gren af den 3-delte nerven hos fåret skiljer sig ifrån samma gren hos menniskan hufvudsakligen derigenom att hos fåret ingen 7. Jrontalis fiunes och att nyss beskrifue z. trochlearis secundarius ifrän ifrägavarande nery utgär och utgrenar sig 1 m. obliquus supe- rior. Dessutom må här anmärkas ganglion ethmoidale hvilket icke blifvit observeradt hos menniskan, utom mindre afvikelser i de sär- skilda nervgrenarnes olika relativa storlek hos fåret och menniskan, i hvilket afseende ram. zygomaticus n. lacrymalis hos fåret i stor- lek vida öfverträffar samma gren hos menniskan, och de 2 n.n. cili- . . c e » ares longi externi, som utgå från 7, lacrymalis. II. Ramus secundus m. trigemini s. nervus maxillaris superior (Pl. II, Fig. 3, n. 3. PL III, n. 15). Den andra gren af 7. trigeminus, eler n. maxillaris su- perior, är vida starkare än den första och utgår från Ganglon se- Om Cerebral-Nerverne hos: Füret. 171 milunare, i början förenad med r. ophtalmicus till en ganska kort stam. Nervus maxillaris superior skiljer sig snart ifrån deusam- ma emedan den, förlöper litet nedät, och horizontelt framát, bildan- de eu afplattadt rund nerv-stam, på inre sidan af kilbenets ala- major, under dura mater ull foramen rotundum. Genom nyss- nämnde hål går den ut ifrån hufvudskälens cavitet till fossa sphæ- nomaxillaris, hvarest den ligger inbäddad i en riklig qvaniitet fett och breder sig mera ut till en ganska platt nerv-stam. Här lig- ger nu på inre sidan af nervstammen Ganglion sphænopalatinum Meckelii äfvenledes rikt inbäddad i fett och genom korta trádar förenad med sjeltva nervstammen, dock så att detsamma beqvämt kan lyftas upp ifrån ifrågavarande nervstam. Detta förhållande ådagalägger tydeligen att den andra gren af m. trigeminus har föga eller ingen del i bildningen af sjelfva nerv-knuten. Då nu ifrå- gavarande nerv-stam kommer ut genom foramen rotundum, utgå från densamma flere nerv-grenar i ganska olika riktoingar dels ifrån sjelfva gaugliet som längre fram närmare skall beskrifvas, och dels ifrån sjelfva nervstammen. Alla dessa mångialdiga grenar kan man med skäl sammanföra under 2 väsendtliga classer 1) de som utgå från yttre sidan och 2) de som utgå från inre sidan af n. maxillaris superior, dà vi betrakta Nervus infraorbitalis såsom omedelbar fortsättuing af den tredelta nervens andra gren. 1) Grenar hvilka utgå ifrån den yttre sidan af ner- vus maxillaris superior. Tfrån den yttre sidan af 7m. maxilla- 172 KE. J. BoNsDORFF ris superior utgå nu framåt och uppå följande 7 väsendteli- ga grenar, A) Nervus subcutaneus male. B) Radix media inferior ganglii ciliaris. C) Nervus palpebralis inferior posterior. D) Nervus palpebralis inferior anterior. E) Nervus alveolaris superior anterior major. V) Nervus alveolaris, superior anterior minor och G) Nervus alveolaris superior posterior. A) Nervus subcutaneus malæ (Pl. II, Fig. 1, n. 13) utgär ifrån yttre sidan af den 3-delte nervens andra gren, antingen från vinkeln emellan den 1:a och andra gren, eller ifrån den andra gren kort efter det den skiljt sig från n. ophtalmicus. Genast vid sitt ursprung sammanhänger den genom en Aamus communicans med n. palpebralis inferior posterior och kommer genom //ssura or- bitalis inferior iu i ögonhälan. Här förlöper den genom fett, un- der m. rectus inferior, med en liten båge, i samma riktning som n. lacrymalis, mät och framåt i bounet af ógonhálan öfver dess periosteum och delar sig, ungefár på halfva vägen i ögonhälan, i sima 2 slutgrenar: den mindre ram. externus och den starkare ramus internus. Under detta förlopp afgifver den följande grenar: a) Ramus ad m. rectum oculi. externum, (Pl. II, fig. 1, n. 14) en ganska fin gren, som, utgående från inre sidan af nervus Om Cerebral-Nerverne hos. Färet, 173 subcutaneus förlöper inåt under rete mirabile vasculosum och sän- ker sig i den öfre hälften af m. rectus externus, der den delar sig i finare grenar, hvilka à det iure af muskeln förenas med grenar af z. abducens. b) Ramus externus (Pl. U, Fig. 1, n. 20), är, mindre än den inre gren, ifrån hyilken den viker under en spetsig vinkel utåt. Förlöpande làngs ytwe väggen af ögonhälan delar den sig snart i 2 grenar, en inre och yttre. a) Ramus internus,s. ramus communicans rami externi nervi subcutanei cum m. lacrymali stricle sic dicto s. ramus la- erymalis. (Pl. Il, Fig. 1, v. 21) viker inåt och förenas med den egenteliga tär-körtel-nerven. B) «Ramus: externus s. r. communic: r.- extern n. subeu- tan. c. ramo zygomat. n. larymal. s. ramis zygomaticus (Pl. II, Fig. 1, u. 11) viker: utåt och ófvergàr dels à ramus zygomaticus af nervus lacrymalis, dels: under arcus: zygomaticus ut. üll an- sigtet der den ingår förening med grenar af 7. facialis. c) Ramus internus (Pl. U, Fig. 1, n. 21) är nägot star- kare än den yttre gren och att anses säsom fortsättning af n. sub- eutaneus. Y botinet af ögonhälan förlöper den öfver periosteum under m. obliquus oculi inferior och kommer frampå inre ytan af m. ‚orbicwlaris palpebrarum à nedre ögonlocket. Här, gifuer den följande grevar: 174 E. J. BoNsDponrr a) Rami communicantes ad nervum palpebralem, infer. posteriorem, (Pl. II, Fig. 2, n. 24) en eller 2 gauska fina grenar, hvilka förenas med grenar af n. palpebral. infer. poster. ull ple- xus palpebralis inferior som nedauföre närmare skall beskrifvas. B) Fina grenar till coujunctiva och huden vid den yttre ôgonvinkela, hvilka här ingå förening med grenar af z. /acry malis och facialis. y) Starka grevar som gå under nedre ögonlockets tar- sus till den närbelägna conjunctiva och troligen ull Glandule Meibomiane. B) Radix media inferior ganglü ciliaris (Pl. IL, Fig. 2 n. 6) utgår, nära ursprunget för m. subcutaneus male, ifrån den yttre sidan af nervstammen och förlöper framåt och uppåt in i ögonhålan. Här tränger den emellan m. rectus oculi externus och inferior emot det derstädes befintliga ganglion ciliare. Då den kommit nära gangliet delar den sig i 2 grenar af hvilka den främre är dubbelt starkare än den bakre, men hvilka begge likväl intränga genom yttre randen af ganglion ciliare. Kort efter sitt ursprung gifver den a) Ramus ad m. rectum oculi externum en fin gren som, efter ew kort förlopp, intränger 1 m. rectus oculi externus. C) Nervus palpebralis inferior posterior, (Pl. IL, Fig. 2 n. 7) starkare än n. subcutaneus male, utgår den icke långt ifrån Om Cerebral- Nerverne hos Färet. 175 ursprunget för den föregående nerven, och förlöper nästan paral- lelt med den föregäende framát oeh uppät in i ögonhälan. Unge- für på halfva vägen delar den sig i 2 grenar: en öfre och en undre gren. ; a) Ramus superior, (Pl II, Fig. 2 n. 25) den ófre gren, fortlöper, i samma riktning med stammen, üll iore ytan à medler- sta delen af det nedra ógonlocket der den medelst fina bágformigt förlöpande communications-grenar förenar sig med, grenar af z. subcutaneus male och m. pa/pebralis inferior anterior, genom bvilka föreningar en plexus bildas som vi vilja kalla plexus pal- pebralis inferior (se Pl. II, Fig. 2). Denna plexus är belägen på iore ytan af nedre ögonlocket och härifrån gà nu grenar till den närbelägna conjunctiva oculi äfvensom grenar hvilka, dels synas sluta i m. orbicularis palpebrarum, dels genomtränga denna mu- skel för att utgrena sig i den här belägna huden. b) Ramus inferior (Pl. II, Fig. 2 n. 26) viker från stam- men under en spetsig vinkel och delar sig snart i 2 grenar en inferior och superior, af hvilka den förra mindre öfvergär i den följande nerven, ungefär à midten af dess förlopp, och den andra starkare gren upptager stammen af den följande, eller 7. palpebralis inferior anterior. D) Nervus palpebralis inferior anterior (Pl. I, Fig. 2 n. 8); utgär framom den föregäende ifrán samma sida af nervstam- 176 | E. J BoNsporrr men oeh förlöper pa samma sätt parallelt med den föregående, men öfvergär, pa ofvan aüfórdt sätt, i ramus inferior af den fö- " | regäende nerven. E) Nervus alveolaris superior anterior major (Pl. II. Fig. 2 n. 16) utgär från yttre “dan laf nervstammen, med hvilken deu förlöper ett stycke uti fossa sphoenopalatina 1 samma riktning, längs ófre randen af m. znfraorbitalis. Korit förrän deli uppnár bakre öppningen ‘af canalis infraorbitalis delar den sig i 2 và- sendteliga grenar: a) A externus och b) A. internus a) Ztamus externus (Pl. II. Fig. 2n... 18) viker under eu spetsig vinkel. ifrån deu inre gren nedát emot bakre ytan af tuber maxilla superioris, hvarest deu genom foramen alveolare po- sterius superius ioträoger och utgreuar sig i rôtterne af den bakersta oxeltanden ; men delar sig, just dà den är i begrepp: att intränga 1 canalen, i en r. adscendens och descendens. a) Ramus adscendens süger uppåt, längs bakre ytan af tuber maxillae superioris. och förenas med en gren af ifrägava- rande nervs. inre gren. B) Ramus descendens är starkare än den uppstigande gren, och. förlöper såsom den förra längs tuber maxille superioris nedåt för att förena sig med den uppstigande 'greu af nervus alveo- 3 laris superior posterior. - Om Cerebral- Nerverne hos. Färet ail b) Ramus internus (Pl. IL Fig. 3 n. 23) fórlóper, säsom fortsättningen af ifrågavarande nerv, i samma riktniog med 7. in- fraorbitalis, 1 canalis. infraorbitalis. Så snart den inträugt i canalen gifver den: a) Ramus ad sinum laerymalem (Pl. IL Fig. 3 n. 24) förlöper suedt uppåt och framåt genom en liten canal in i sinus lacrymalis, hvarest den skickar sina. grenar till slemhiunan. B) Rami alveolares posteriores, (Pl. IL. Fig. 3 n. 25) 2 eller 3 till antalet, hvilka intränga genom häl 1 deu hit gränsande delen af tuber maxillare och, förlöpande nedåt, intränga i den bakersta oxeltanden, samt ingå förening med ganglion alveolare posterius (se Pl. IL Fig. 2 n. 17). Sedan nerven nu afgifvit dessa grenar aftager den 1i tjocklek och förlöper framät, i en uppàt con- vex båge uu canalis infraorbitalis öfver arteria infraorbitalis, och lägger sig derpà på yttre sidan af arteria och nervus infra- orbitalis, så att den från inre sidan af desamma betäckes. Här upptager den 2 eller 3 fina communications-grenar ifrån un- dre ytan af n. infraorbitalis (se Pl. II Fig. 3) och förlöper, så- lunda förstärckt, till roten af den 4:de oxeltanden der den ytterligare emottager fina communications-grenar (Pl. II. Fig. 3 n. 26) ifrån nervus alveolaris anterior minor. Genom dessa föreningar upp- kommer en ganska vacker p/exus bildning 1 canalis infraorbitalis, som kan ses blow dà man lindrigt lyftar upp nervus infraorbitalis 23 178 E. J. BONSDORFF ifrån sin canal. Denna plexus kalla vi plexus supra-maxillaris infraorbitalis. Plexus supra-maxillaris infraorbitalis, (Pl. II. Fig. 3). Denua p/exus, belägen i canalis infraorbitalis à wakten af de 2 sista oxeltänderne, under zm. och a. infraorbitalis, och af den form som planschen utvisar, sammansättes af grenar ifrån nervus alveolaris anterior major och minor samt infraorbitalis. Härifrån utgå nu finare grenar till hvar och en af de främre oxel- tänderne utom den bakersta, sålunda likväl att den 4:de och 3:dje tanden mera erhåller sina grenar ifrån nervus alveolaris superior anterior major, dà de främre erhålla dem ifrån 7. alveolaris an- terior minor. F) Nervus alveolaris superior anterior minor (Pl. IL Fig. 3 n. 27) utgår från undre randen af nerv-stammen, kort efter det n. spheenopalatinus utgäu ifrån densamma, och förlöper i fossa spheenopalatina, åtföljande nervstammeus uudre rand, framát emot bakre öppningen af canalis infraorbitalis. Kort förr än den uppnår denna canal delar den.sig ı 2 skiljda grenar den mindre ramus inferior och den starkare ramus superior. a) Ramus inferior (Pl. IL. Fig. 3 n. 28) skiljer sig uuder en spetsig vinkel ifrán stammen och förlöper framät och snedt nedät genom en egen beu canal under canalis infraorbitalis 1 Si- nus maxillaris. loakomwmen i anthrum Highmori förlöper den i Om Cerebral-Nerverne hos" Füret. 179 en fåra af benet under slemhinnan snedt framåt och ulgrenar sig endast i den här belägna slemhinnan. b) Ramus superior s. alveolaris (Pl. II. Fig. 3 n. 29) ut- gör fortsättningen åf nerven och förlöper 1 canalis infraorbitalis, med en liten uppåt convex båge, emellan 2. infraorbitalis och canalens periosteum, tll mellanrummet emellan den 4:de och 5:e oxeltanden, der den förenas med den iure gren af den föregående nerven, och grenar ifrån z. infraorbitalis à plexus supramaxilla- ris. En temeligeu stark gren, (se Pl. IL. Fig. 3) som utgör den omedelbara fortsättningen af ifrågavarande nerv, öfvergär 1 trakten af den tredje oxeltandeu 1 den yttre portion af n. infraorbitalis *) G) Nervus alveolaris superior posterior (Pl. I. Fig. 2 n. 15) utgår i fossa sphoenomaxillaris från yttre sidan af nervstam- meu och fórlóper snedt nedät pà yttre sidan af stammen af arte- ria infraorbitalis ull bakre ytan af Zuber maxillare hvarest den, genom foramen alveolare posterius inferius, inwánger till roten af den bakersta oxeltanden. Då den är i begrepp att tränga genom detta hål delar den sig i 2 grenar ramus adscendens och de- scendens. a) Ramus adscendens süger uppåt långs bakre ytan af tuber maxillare och förenas med ramus descendens af nervus atveolaris anterior major. *) Nervus infraorbitalis kommer ut genom foramen infraorbitale med 2 portioner en yttre och inre hvilka redan i canalis infraorbitatis äro frân hvarandra skiljda. 180 E. J. BONSDORFF b) Ramus descendens (Pl. Y. Fig. 2. n. 18) förlöper ned- åt i en fåra af benet, à bakre ytan af tuber maxillare, under pe- riosteum som den fórser med nervgrenar, och sträcker sig med si- na sista grenar äfven tll munn-vinkeln der den synes ingå förenin 8 y 5 5 med grenar af nervus buccinatorius. En gång har jag à denna nerv, dà den inträvet i foramen alveolare posterius observerat ett ovalt rôdaktigt ganglion, Gang- lion alveolare posterius, hvilket genom nervträdar stod i förening med de flesta af alveolar-nerverne, men icke funnit detsamma con- stant. (se Pl. II. Fig. 2 n. 17). IL Grenar hvilka utgå från den inre sidan af nervus maxillaris superior. Ifrän den iure sidan af den tredelte nervens andra gren ut- gär nu egenteligen blott en nerv-stam neml. zervus sphænopala- tinus och dessutom en liten nerv till m. obliquus oculi inferior. A) Nervus sphoenopalatinus *) Pl. IL n. 16), utgår från +) Likasom alla de nerver, som utgå från den inre sidan af n. maxillar!s superior, här, såsom mig synes, med skäl sammanfattas i en större: z, sphænopalatinus, så skulle jag äfven anse det vara redigare och med fór- hällandet mera ófverensstámmande att, vid den anatomiska beskrifningen af de nerver som utgå från den yttre sidan och som ofvanföre blifvit närmare beskrifne, sammanfatta dem alla 1 en stam: n. infraorbitalis, så alt på detta sált den andra gren af n. triseminus skulle betraktas sä- som sönderdelande sig i 2 hufvudgrenar den yttre, n. infraorbitalis och den znre, n. sphenopalatinus, hvilka äfven genom arteria sphænopala- tina äro från hvarandra bestämdt skiljda. Nervus infraorbitalis skulle Om Cerebral-Nerverne hos Fáret. 181 inre sidan af stammen, är ganska stork men platt tryckt och fort- löper, inbäddad i feu, på inre sidan om arteria sphænopalatina vill foramen. spheenopalatinum. Då den ligger i foramen sphe- nopalatinum delar den sig i 2 väsendiliga grenar a) den öfre m. nasopalatinus och b) den undre nm. pterygopalatinus , hvilka nedaufóre skola beskrifvas. Nervus sphænopalatinus är särdeles utmärkt genom det nära förhållande i hvilket det träder ull det sympathiska nervsystemet, medelst det väl kända Ganglion sphe- nopalatinum. Detta ganglion förekommer hos fåret dubbelt neml. ett öfre och ett undre (Ganglion spheenopalatinum inferius och superius) hvilka bägge stà i ett nära samband med hvaraudra. Det undre ganglion spheenopalatinum ligger mera på ófre sidan af n. nasopalatinus Scarpe, det ófre gauglion äter straxt under nervus abducens, emellan den första och andra gren af 3 geminus. Dä hvardera af dessa ganglier hos färet erbjuder ett nágot skiljdt förhållande, och det ófre ej finnes hos menniskan skall jag, ehuru desamma egenteligen böra betraktas i sammanhang med det sym- pathiska nerv-systemets förlopp inom hufvudet, likväl, sedan jag förut mera specielt betraktat alla de grenar som utgå från zz. sphæ- nopalatini 2:ne ofvannämnde hufvudgrenar, betrakta dessa ganglier. således betraktas såsom gifvande alla de grenar som gà utåt från yttre si- dan af nerv-stammen och som redan blifvit beskrifne och n. sphænopa- latinus såsom algifvande de grenar som gà inåt, och i det följande skola beskrifvas, För analogiens skull med beskrifuingen af dessa nerver 1 anatomiska handböcker, har jag likväl olvanför beskrifvit de utåt gående nerverne såsom utgående från sjelfva stammen al n. maxillaris superior. 182 E. J. BoONSDORFF a) Nervus nasopalatinus (Pl. III. n. 17). utgår från iure sidan af nerv-stammen, der dess ursprung undangömmes af gang- lion spheenopalatinum inferius, och fortlüper under kroppen af det främre os sphenoideum, nàra crista spheenoidalis, horizon- tlli framåt, på inre sidan af och under zervus infraorbitalis li- tet nedåt och delar sig snart i sina 2 hufvudgrenar a") n. naso- palatinus Scarpe och a?) m. nasalis superior posterior, hvilka redan i sjelfva stammen, genom en der befintelig fära, kunna ät- skiljas, så att deras fibrer med behörig fórsigüghet kunna förföljas hvar för sig genom Ganglion sphænopalatinum, ull n. maxilla- ris superior. Eu del fibrer af n. nasopalatinus Scarpa låta förfölja sig bakåt ull 2 vidianus. a') Nervus nasopalatınus Scarpe (Pl. IV. n. 61) viker under eu spetsig vinkel ifrán den fóljande med en bäge uppät ull sidan af vomer 1 näsau. Här förlöper den nu framåt och li- tet nedåt i su/cus nasopalatinus af samma ben, derpà på sidan af crista nasalis partis horizontalis maxille | superioris, 1 en der befintelig fåra, till foramen. incisivum, genom hvilket nerven für- lóper vidare längs inre randen af os maxillare ull den främre ändar af samma hål. Under deua förlopp convergerar nerven från hvardera sidan och förenas bägge nerverue med hvarandra på un- dre ytan af främre delen af corpus ossis intermaxillaris, uü eu liter blekgult platt ganglion af et platt senapskorns storlek, d. à. ganglion incisivum. Om Cerebral-Nerverne hos Färet. 183 Ganglion incisivum (Pl. IV. n. 63). Ifrån främre randen af deua ganglion har jag med säkerhet observerat 4 små grenar (Pl. IV) gäende till det värtartade organer som hos färet finnas i munn- caviteten under den yttre öppvingen af näshålan. Beträffande detta ganglion incisivum må anmärkas att jag egenteligen funnit det- samma, såsom 4:de Planschen äfven utvisar, till det mesta tillhö- rande högra sidans n. nasopalatinus Scarpæ, så att det emotta- ger blott en fin gren från samma nery på vänstra sidan, hvilken äfven, utom denna gren till ganglion incisivum, gifva 2 slutgrenar (Pl. IV) hvilka, utan att intränga i gangliet, öfvergå ull de värtar- tade organerne. Kort efter det nerven kommit ifrån näshålan i munhålan förekomma å ytan af hvardera sidans nerv 2 ganska fina ganglier (Pl. IV. n. 62) hvilka, likasom små vårtor, sitta på densamma, hvarför vi må kalla dem, Ganglia verrucosa n. na- sopalatini Scarpæ, vid första påseendet synas de såsom icke egen- teligen tillhörande sjelfva nerven, men, undersökas de närmare, fia- ner man att de verkeligen sitta fast vid densamma. Dä en sådan neryknut, sedan slidan blifvit söndrad, betraktas i det sammausatta microscopet finner man densammas finare sammansättning utgöras af primitiveylindrar, hvilka förlöpa inom knuten, bildande tarmlika gyri och visande en ganska skön plexus bildning (se Pl. I. Fig. 2). Emellan dessa gyri af primitiv-fibrerne märkas dessutom en och annan ganglie kula. (Pl. I. Fig. 2 n. 1) *) Primitiv-fibrerne synas, +) Då jag förut hade observerat dessa vårtlika ganglier hos fåret och, med microscopets tillhjelp; funnit förloppet af primitiva fibrerne inom desam- 184 E. J. BONSDORFF F efter att i detta ganglion hafva bildat ofvan beskrifne gyri, åter öfvergå i fortsättningen af nerven och förlöpa här såsom vanligt parallelt med hvarandra. Just dà nervus nasopalatinus Scarpe kommer i näsans cavitet gifver den a') En fin ramus nasalis till slem-membran å näsans skiljovägg, och sedermera under hela sitt förlopp blott en eller 2 ganska fina grenar till membrana schne- deriana? a?) Nervus nasalis superior posterior. (Pl. III. n. 18) Nå- got mindre àn deu föregående utgår denna nerv ifrån stammen af 'm. nasopalatinus, kort efier det densamma gàtt genom foramen spheenopalatinum, och viker under en spetsig vinkel ifrån den fö- regående gren nedåt, åtföljande arteria nasalis, emot bakre randen af concha inferior. Kort förr än den kommit hit, delar ma, anmodade jag en af våra Medicine Studerande Mag, C. v, Haartman, hvilken just var sysselsatt med den anatomiska undersökningen af denna nerv hos menniskan, att noggrant undersöka , om icke desamma äfven skulle finnas hos menniskan. Resultatet häraf var alt 1 canalis incisivus verkeligen ett sådant ganglion förekommer aldeles såsom den af Mag, v. Haartman sjelf efter naturen tecknade 3:dje figuren å första Plan- schen utvisar. Då jag i microscopet undersökte primitiv-fibrernes för- lopp i detta ganglion fann jag dem icke bilda sådana tarmlika gyri såsom hos fåret, utan att primiliv nerv-cyliudrarne bilda ett ganska tält nerv-nät med rhombiska maskor emellan hvilka gangliekulor fórkommo ehuru sparsamt, kanske emedan nerven en längre tid hade blilvit förva- rad i sprit förr än den blef i microscopet undersökt, Delta ganglion skiljer sig älven från ganglion verrucosum hos fåret derigenom att det icke siller såsom en utväxt på nervstammen, utan utgör likasom en till- svällning af hela nerven, Om Cerebral-Nerverne hos. Füret. 185 den sig i 2 grenar: den mindre b') ramus superior, och den större b?) ramus inferior. , . . . LI .. b) Ramus superior (Pl. II, n. 19) är vida mindre än den följande gren och viker i en liten båge, convex bakåt och nedåt, ifrån stammen. Den fortlöper framåt, sedan den mottagit en röd- agüg organisk nervträd ifrån Ganglion sphenopalatinum infe- rius, och skickar nu en fin inconstant gren: Ramus pharyngeus bakåt, hvilken utgrenar sig i öfversta delen af svalget. Sedan ifråga- varande nerv afgilvit berörde ram. pharyngeus fortlüper den, ge- : : : : : nom meatus narium superior, pa ytre sidan af conca inferior, der den utgrenar sig 1 slemhiunan. b^) Æamus inferior (Pl. I, n. 20) utgör fortsättningen af nervus nasalis superior posterior, och fordóper, pà iure sidan af arteria nasalis, ı en fåra bakom den hakformige bakre ändan af concha inferior. Sålunda kommen 1 meatus narium inferior gif- ver den några grenar till slemhinnan och förlöper sedermera längs inre ytan af os intermaxillare, emellan benet och slemhinnan, genom en fibro-carulaginös massa. Smäningoni afiagande i styrka, skickar den sina sista grenar ull slemhinnan 1 meatus narium in- ferior ända intill den yure óppuingeu >). +) Denna nerv förlöper således i meatus narium inferior på samma sätt som n. nasalis anterior öfver conena inferior. 24 186 E. J. BONSDORFF b) Nervus pterygopalatinus s. palatinus (Pl. III, n. 22), är, såsom fortsättniogeu af stammen, betydeligen starkare än 7, na- sopalatinus och, likasom sjelfva x. sphænopalatinus, plau wyckt utifrän inät. Den viker ifrán den föregäende under en spetsig vin- kel nedät, och förlöper, sedan den emottagit 2 à 3 korta trädar (Pl. HL n. 23) ifráu ganglion sphænopalatinum inferius, pa in- re sidan af arteria sphænopalalina 1 fossa sphænopalatina. Här blifver den bredare och fortgår på yttre sidan af pars perpendi- cularis ossis palati, samt pà inre sidan af arteria palatina de- scendens, af hvilken den äfven äuföljes, emot ófre öppningen af canalis palatinus. Här delar den sig nu i trenne grenar «) z. palatinus anterior, f) n. p. medius och y) n. p. externus. a) N. palatinus anterior s. major (Pl. III, n. 24) utgör forisáuningen af m. pterygopalatinus och är den starkaste af alla dess grenar. Den förlöper nedåt och mera framåt än de följande, på inre sidan af arteria palatina descendens, ı canalis palati- nus major, blir under sit förlopp bredare och upplóser sig 1 trá- dar hvilka plexusartadt omslingra arteren. Jemte arteren kommer den ut ur canalen genom dess nedre öppning i mun-caviteten emellan palatum osseum och dess mjuka betäckning der den än- nu omslingrar arteren och snart delar sig i sina 2 slutgrenar ram. externus och internus af hvilka den seduare är starkare, och bägge förlöpa genom en betydelig qvantitet feu. Under deua fór- lopp gifver den följande grenar: Om Cerebral- Nerverne hos Fürel. 187 œ) Nervi nasales posteriores, 2 fina inconstanta grenar hvilka utgà frán uerven fórr än deu kommit in 1 canalis palati- nus och tráoga inät genom smä häl i pars perpendicularis ossis palati i bakre delen af den nedre näsgängen, i hvars slemhinna de u!grena sig. B) Ramus internus (Pl. IIl, n. 26), den inre slutgren af n. palatinus anterior, utgår ifrån stammen, just der den är i be- grepp att genom foramen palatinum anticum wänga i munhälan, och fórlóper mera inät àn den yttre gren under gom-huden vid pa- latum durum. Här breder deu sig mer, ju längre den kommer, och utgrenar sig med mångfaldiga grenar, hvilka genom communica- üous-trádar äro, dels med hvarandra, dels med grenar af ramus externus och palatinus medius, förenade ull en plexus som vi vilja kalla pZexus palatinus anterior (Pl. III, n. 29). Ifrån denna plexus utgå nu grenar till membrana pulposa palati ända ull den främsta delen af gom-hudeu. 7) Ramus externus (Pl. III, n. 25), den yure slutgren af n. palatinus anterior, viker utåt under en spetsig vinkel ifrån den füregñende, kort efter det nerven kommit ut ur sin canal, och for- löper emellan gom-huden och benet; fórenas, medelst communi- cations-grenar, med den föregående ı plexus palatinus anterior och gifver grenar till gom-huden samt tandköttet på inre sidan af de 3 främsta oxeltänderne. B) Nervus palatinus medius s. internus (Pl. IIT, n. 27), är betydeligt mindre än den föregående, hvilken den åtföljer et 188 E.J. BONSDORFF stycke och förlöper, pà yttre sidan af arteria pharyngea, uti ca- nalis palatinus medius, genom hvilken den kommer in i mun- câviteten, till bakre delen af gommen. Här dels utbreder den sig i grenar, hvilka gà till den närbelägna gom-hnden och gingiveu af den fjerde oxeltanden, och dels förenar den sig genom eu ramus communicans (Pl. IIT, n. 28), med nervus palatinus anterior. Der den ligger i canalen gifver den en inconstant fin gren som förlöper ett stycke i canalen, men sedermera viker inåt, genom en egen fin canal i processus pyramidalis ossis palati, ull gom-seglet i hvilket den utgrenar sig vidare. y) Nervus palatinus parvus s. externus (Pl. III, u. 30), ligger af alla gom-nerverne mest bakát och fórlóper af dem mest nedät och utät bakom processus pyramidalis af gom-benet, ät- följande arteria pharyngea. Den delar sig snart i 3 mindre slut- grenar (Pl. IID, hvilka divergeraude förlöpa genom fettet och ut- grena sig 1 bakersta delen af gom-huden och ófversta delen af pharynx, samt skickar en stark gren ull tonsillen. B) Ramus ad m. obliquum oculi inferiorem (Pl. II, Fig. 3, n. 30), en ganska fin nerv, som utgår från iure sidan af nerv- stammen, hvilken den följer ett stycke. Sedermera viker den inät i ögonhälan under Glandula Harderi hvarefter den förlorar sig i m. obliquus inferior. C) Nervus infraorbitalis (Pl. IL, Fig. 3, n. 6), utgör den omedelbara fortsittmngeu af den tredelte nervens andra gren, och Om Cerebral-Nerverne hos. Färet. 189 är starkare än någon af de grenar som ifrån samma nerv-stam ut- gå och hvilka ofvanföre blilvit beskrifne. Bildande en något platt tryckt nerv-stam, likasom sjelfva n. maxillaris superior, förlöper den i alldeles samma direction, horizontelt, till den bakre öppnin- geu af canalis infraorbitalis dit den åtföljes af arteria infraor- bitalis. I canalen förlöper z. infraorbitalis framåt, under arteren med samma namn, i en uppåt convex båge, men lägger sig på halfva vägen genom canalen på ivre sidan af arteren som af den- samma från samma sida betäckes. Deu i canalen breda nerven ut- göres af flere fascikler, som genom lös cellväfnad äro med hvaran- dra plexusartadt förenade, och kommer genom foramen infraor- bitale ut ur canalen till ansigtet. Redan förr än den kommer ut ur canalen är den delad i 2 skiljda portioner en starkare yltre och en inre mindre (Pl. ID, hvilka, genom arteria infraorbitalis skiljda, komma ut ur canalen genom foramen infraorbitale, som äfven, genom en fibrös eller benartad lamell, är afdelad i 2 afdel- ningar, en för hvardera portion. Här äro de belägna omedelbart på periosteum och omgifna af fett, under m. levator labii supe- rioris aleque nasi och levator anguli oris, och skicka sina slut- grenar till läpparne. Under detta förlopp afgifver nerven följande grenar: a) Rami communicantes ad plexum supramaxillarem in- fraorbitalem, (Pl. IL, Fig. 3), ganska korta grenar, 2, 3 eller 4 vill antalet, hvilka utgå från undre sidan af nervus infraorbitalis, kort efter det den emottagit communications-grenar ifrån 7. den- 190 E. J. BONSDORFF talis superior anterior, major och minor. Dessa ingå föreningar med nyssuämnde grenar ifrån de främre 7. n. dentales i plexus supramaxillaris, hvarifrån sedermera grenar gà ull de särskilda tandrötterne. För öfrigt gifver den inga grenar under sitt förlopp genom canalen, förr än den, under förut nämnde' 2 muskler, kom- mer fram till ansigtet. b) Portio externa s. inferior (Pl. VII, n. 29). den yttre portion, utgöres af 3, stundom 4, temeligen starka grenar af hvilka, en del fórlópa framåt, öfver a. infraorbitalis, andra under den- samma. Dessa stå genom förenings-trädar 1 förening, dels med grenar af ansigis-nervens r. bucco-labialis superior, dels med den inre portion, och sammansätta sålunda plexus infraorbitalis af deu form som Pl. VIII utvisar och belägen under m. levator la- bi super. aleque nasi. Härifrän utgå nu mångfaldiga grenar, som alla, närmare làppvinkeln, sluta i härrötterne och hudpapillerne à öfre läppen. c) Portio interna s., major (Pl. VIII, n. 28). Den inre Portion är starkare än den föregående, och utgöres af blow en stark platt rund. nerv- stam, hvilken snart delar sig i 2 olika star- ka grenar, en yttre och en inre gren. «) Den yttre gren (Pl. VII, n. 32) är betydligen min- dre, förlöper framåt under a. infraorbitalis, och upptager en stark communications-gren (Pl. VIIL m. 30) ifrån den yttre portion. Fortsättningen af nerven fortlóper sedermera, parallel med den inve Om Cerebral-Nerverne hos Färet. 191 gren, under ett slingrande förlopp, och utgrenar sig i huden à ófre láppen under näsborren. B) Den inre gren (Pl. VII, nm. 33), utgör fortsättningen af n. infraorbitalis, och förlöper, jemte den nyssbeskrifne gren, med ett slingrande förlopp framåt. Denna gren förenar sig svart med communications-grenar frän den yttre för att, 1 fórening med dessa, vidare utgrena sig i huden à ófre läppen och näsborrarne. Sedan vi ofvanfóre specielt betraktat alla de grenar som utgå från den tredelte nervens andra gren, skola vi nu öfvergä ull en närmare betraktelse af Ganglion Sphænopalatinum Meckelü s. Rhinicum, hvilket, såsom ofvanfüre äfven blifvit anfórdt, hos fåret förekommer dubbelt. 1) Ganglion sphoenopalatinum | inferius s. rhinicum s. Meckelii (Pl. HE, n. 31), ligger inbäddadt i en ganska betydlig mängd af eu hviu fast fett, på inre ytan af m. sphænopalatinus, med hvilken det äfven genom förenings-trädar är förenadt, dock löst så at det, efter behörig præparation, 1 någon grad kan lyftas upp ifrån samma nerv. Det förekommer af något oregelbunden form, vanligen 4- eller 3-kantigt, mer och mindre tjockt och af rödagtig färg, löst betäckande öfre delen af nervens inre yta, och emottager följande betydeliga rötter: A) Radix longa s. nervus vidianus communis (Pl. II, n. 32). Denna nerv utgór sammanfauningen af motoriska nerv-fibrer, 192 E. J. BONSDORFF kommande från 7. facialis genom nervus petrosus superficialis 4 : i. : ; major, och organiska nerv-fibrer ifrän ganglion cervicale supre- mum, genom den såkallade ramus profundus nervi Vidiani (Pl. HI, n. 33). Den, för bägge dessa olikartade grenar, gemensamma stammen af nervus vidianus *) förlöper, på sätt närmare skall beskrifvas vid 7. /acialís, genom canalis Vidianus framåt och delar sig, dä den kommer ut genom främre öppningen af canalen, stundom i 2 grenar, af hvilka den öfre mindre **) förenas med ramus communicans ganglü spheenopalatini inferioris cum ner- . o „ o t. . vo optico, den andra åter, som är att betraktas såsom fortsättnin- gen af stammen, går framåt genom fettet och insäuker sig i bakre randeu af ganglion spheenopalatinum inferius. B) Radix brevis (Pl. IN, n. 34), hvilken, kommande från inre sidan af zervus sphænopalatinus, förenas ull en stam med radix longa och insäoker sig 1 bakre kauten af gangliet. +) Denna betraktelse af n. vidianus är väl alvikande från den vanliga åsig- ten, men hos fåret framställer sig detta förhållande, enligt mina speciella undersökningar, ganska tydligen såsom mig synts. Fibrer ifrân n. facza- lis bar jag tydeligen förföljt i n, petrosus superficialis major och tvekar ^ således icke att med Bidder betrakta densamma såsom en gren af z. facialis. Fibrer som ilrån n,sphenopalatinus skulle ölvergåi n. vidianus, har det ej lyckats mig alt anatomice förfölja, ehuru den a1 Neurologien så högt förtjente Valentin i sitt utmärkta arbete, de functionibus ner- vorum cerebralium, påstår della. Dock vill jag härmed ingalunda med visshet bestrida sanningen häraf, af misstroende till mig sjelf och akt- ning lör en auctoritet sådan som Valentin, ++) Denna gren saknas ganska ofta, Om Cerebral-Nerverne Los. Füret. 193 C) Flere mindre och korta grenar som, kommande frän inre sidan af nervus spheenopalatinus, insànka sig uu. ifrägava- rande ganglion. Dessa äro nu de nerver som vi skulle anse såsom rótter för ganglion sphenopalatinum inferius. Dessutom utgå från det- ta ganglion grenar som, utmärkta genom sin rödagtiga färg, inne- hälla till det mesta organiska fibrer ifrån z. sympathicus. Dessa äro: a) Rami communicant. g. sph. palat. inferioris cum nervo optico (Pl. IV, n. 52). Dessa, varierande ull antal, 1, 2 eller 3, utgå ifrån ófre kanten af gangliet och förlöpa genom fettet uppåt i ögonhälan till undre ytan af syn-nervens slida. Här upptaga de stundom den öfre slutgren af n. vidianus då ew litet ganglion bildas på undre ytan af syn-nerven (PI. IV). Då detta ganglion förekommer, utgå en starkare och 2 eller 3 ytterst fina grenar från detsamma eller såsom en omedelbar fortsättning af commuuications-grenarne och genomborra nervens slida. för att, emellan syn-nervens fibrer intränga i porus centralis, der de sy- nas åtfölja den här belägna arteren. b) Rami ad n. pterygopalatinum (Pl. II, n. 23), 2 eller 3 korta uerv-trádar, hvilka från undre randen af gaugliet ófvergà 1 frámre randen af n. sphenopalatinus, hvarefter de, förlöpande framåt och nedåt, längs inre ytan af 7. pterygopalatinus, förenas med samma nery. 25 194 E. J. BONSDORFF c) Ramus communicans cum ganglio sph. palat. supe- riore (Pl. IIl, n. 35), en temmeligen stark. tråd, som utgår, från bakre ändan af ganglion sphænopalatinum inferius, *) ifrån en gemensam stam med dess radix brevis, snedt uppät och bakät till undre randen af gangl. sph. palat. superius. d) Nervus ciliaris internus longus, (Pl. TIL n. 36) tem- meligen tjock och af lös consistens, förlöper, ifrán öfre och främ- re randen af gaugliet, utåt, framåt och uppåt genom #ssura pha- nomaxillaris iu i ögouhälan genom en betydelig mängd fett, emel- lan m. rectus oculi inferior och internus, ull inre sidan af scle- rotica. Här genomborrar den sc/erotica och förhåller sig seder- mera såsom de ófrige ciliar- nerverne. e) Nervus nasalis internus superior (Pl. II, n. 38), en ganska fin gren, hvilken, utgående ifrån gangliet litet framom den föregående framåt och utåt genom fettet, snart sväller ull ett gan- ska litet bjertformigt ganglion (se Pl. ID, af ródagug färg och med spetsen vänd inåt stammen. Ifrån detta lilla ganglion utgå nu 2 starkare grenar än sjelfva stammen af ifrågavarande nerv. «) Ramus internus (Pl. IN, n. 39), förlöper inåt, genom fettet, emot bakre delen af näsans cavitet och utgrenar sig å slem- hinnan 1 nedre delen af näsans labyrint. *) Denna gren kan äfven, och kanske med mera skäl, betraktas såsom en rot af gangl, sph. palat. superius vill gangl. sph. p. inferius, Om Cerebral- Nerverne hos Fåret. 195 B) Ramus externus (Pl. IN, v. 40), förlöper utåt och fór- lorar sig i fettet à främre delen af ógouhálaus undre yta. f) Nervus nasalis internus inferior (Pl. III, n. 21), är af lös consistens och utgår ifrån främre kanten af ganglion sphæno- palatinum genom fettet wärs under 7. zasopa/atinus Scarpe, ofta förenad med dess stam och åtföljande arteria nasalis, framåt och nedåt emot bakre delen af concha inferior der den nästan hel och hållen förenar sig med rarus superior af n. nasalis po- sterior, men älven med sina grenar förlorar sig i slidan af nyss- nämnde arter. g) Ramus ad nervum nasopalatinum Scarpe, så kalla vi en fin gren som, åtföljande 7. nasopalatinus Scarpe, utgär ifrån g. sph. palat. och snart fortlüper jemte fibrerne af n. zaso- palatinus Scarpæ inom denna nervs slida. Icke mer än ett litet stycke bar det engång lyckats mig att, jemte fibrerne af .n. na- sopalatinus Scarpæ, förfölja denna organiska nerv-träds fibrer, hvilka à friska färhufvuden utmärka sig genom sin rödagtiga färg. Likväl skulle jag förmoda att dessa fibrer fortgå ull de à 7. na- sopalatinus Scarpe befinteliga och ofvan anmärkte vårtlika gan- glier äfvensom till ganglion incisivum, af samma nerv. h) 2 fina grenar hvilka åtfölja arteria nasalis och för- lora sig i dess slida. : 14896 E. J. BONSDORFF 2) Ganglion sphænopalatinum superius *) (Pl. III, n. 41). Detta ganglion, beläget vid undre randen af zm. abducens, kort förr än den tränger genom fissura orbitalis, 1 vinkeln emellan de 2 första grenarne af den tredelte nerven, och af den form som figu- ren å planschen utvisar, står i en ganska nära förening med det sjette nerv-paret och är genom fast cellväfnad ull eu knippe fóre- nad med z. abducens och den tredelte nervens fórsta gren. Tem- meligen tjockt, och innehällande betydelig qvantitet organisk nerv- substans, som den till det mesta emottager ifrän ganglion cervi- cale supremum, genom de fibrer som ófvergà 1 ganglion semilu- nare Gasseri och sedermera fórlópa emellan fibrerne af den tre- delte nervens fórsta gren, emottager detta ganglion dessutom mo- toriska nerv-fibrer ifrån z. abducens, och sensiuva ifrån n. oph- talmicus ehuru desse blott med svårighet kunna urskiljas. Med ganglion sphenopalatinum inferius stär det i förening genom ramus communicans (Pl. III, n. 35), som redan blifvit beskrifven, (p. 194 under c). Ifrän detta ganglion, som innehäller ganglie ku- lor i icke ringa mängd, utgå: a) Radix media superior ganglii ciliaris (Pl. IE, n. 7), som närmare blifvit beskrifven ofvanföre (pag. 153, c). b) Ramus ad r. secundum n. trigimini (Pl. TIL, n. 42), utgår, emellan den föregående och communications-gren med +) Jag har länge varit oviss om att betrakta detta ganglion, som ej finnes motsvarande bos menniskan, såsom hörande till gang. sphanopalatinum, men har stadnat dervid ati, åtminstone tills vidare, så betrakta detsamma: x Om Cerebral-Nerverne hos Füret. 197 gangl. sph. palat. inferius, genom fettet nedåt och framåt, iune- hällande i sin. början betydeligt organisk nerv-substans. Denna gren förlöper sedermera ett stycke längs inre ytan af z. maxillaris su- I y 8 J .perior, hvarefter den förenas med fibrerne af n. infraorbitalis. Såsom de såkallade grans-&nutarne af den sympathiska nerven, genom de föreningar desamma enl Retzius *) ingå, så väl med de bakre som främre rötterne af spinal-nerverne, utom sina egna organiska fibrer, äfven invehålla sensitiva och motoriska fibrer, så innehåller äfven ganglion sphenopalatinum | inferius dessa 3 slag af fibrer. Sålunda erhåller deua ganglion organiska fibrer genom z. petrosus profundus från ganglion cervicale su- premum ; motoriska fibrer genom 7. petrosus superficialis major från z. facialis och sensitiva genom den korta roten från 7. sphenopalatinus, och skickar sina vegetativa trådar till lukt- och syn-organet der desamma reglera afsündringen af de särskilda i dessa sinnes-organer fórekommande organiska vätskor, och hvilka, vid upptagandet af de för hvardera egna sinues-intrycken, spela en ganska vigug role. Den andra gren af den tredelte nerven hos färet öfverens- stämmer till det mesta med samma gren hos menniskan. I största korthet må likväl anmärkas att den fôrnämligast skiljer sig genom n. n. palpebrales, som finnas beskrifne p. 174 och 175, hvilka icke förekomma hos menniskan; genom p/exus supramaxillaris infra- *) Meckel Arch, f, A. u, Phys. 1832, p. 260. 193 E. J. BoNsponrr orbitalis (beskrifven pag. 178) hvilken hos fåret icke är belägen i anthrum Highmori wan 1 canalis infraorbitalis. Det af Boch- daleck hos menniskan funna ganglion supramaxillar har jag ej kunnat finna, men väl ett ganglion à z. dentalis superior poste- rior, ehuru detta icke förekommit constant Om nu detta skall motsvara ganglion supramaxillare hos menniskan lemnar jag der- hän, åtminstone Öfverensstämma de i det hänseendet att, enl. Va- lentin (Hirn. u. Nervenlehre), icke heller ganglion supramaxi lare hos menniskau fórekommer constant. Dessutom utmärker sig det af oss kallade ganglion sphenopalatinum superius hos fåret, hvaremot intel svaraude blifvit funnet hos menniskan, dà det af oss kallade ganglion sphænopalatinum inferius helt och hållet ull sit förhällande motsvarar ganglion sphoenopalatinum hos menniskan. Il, Ramus tertius nervi Trigemini s. nervus maxillaris inferior (Pl. HI). Den 3:dje gren af den tredelte nerven är hos fåret, likasom hos menuiskan, den starkaste af alla dess grenar och innefattar, utom nerv-fibrer ifrån den stora portion, äfven den mindre eller motoriska portion af nervus trigeminus, hvilken egenteligen gif- ver grenar till tugg-musklerne och derfóre af Paletta kallades nervus krotaphitico buccinatorius *). +) Enligt Fäsebeck utgår den lilla. portion af Trigeminus hos menniskan, frán hulvudskälen, genom ett eget häl som han kallar foramen interrup- tum. Om Cerebral- Nerverne hos. Füret 199 Ibland nyare anatomer har Fásebeck *) ansett den mindre portion såsom en från z. Zrigeminus skiljd nerv, hvilken han be- nämnt lika med Paletta. Vi anse emedlertid dessa olika: portio- ner af den tredelte nerven stående i samma förhållande ull hvar- andra, som z. vagus och accessorius Fillisü, och skola derfóre äfven här särskildt betrakta hvardera portion. 1) Portio minor s. n. krotaphitico buccinatorius (Pl. HI, n. 43) förlöper, afplattad inifrån utåt, litet framåt inom hufvudskä- len i en fåra af ganglion semilunare Gasseri, med hvilket den äfven är temmeligen fast förenad genom en fast, nästan fibrös cell- väfnad, utan att likväl deltaga i bildningen af detsamma. Sålunda förlöper den nedåt ull foramen ovale genom : hvilket den jemte den 3:dje gren af den stora portion går ut ur hufvudskålen. Re- dan förr än den kommer ut ur hufvudskålen gifver den: a) Ramus communicans ad nervum ophtalmicum (Pl. HT); en ganska kort och plait gren hvilken, med några fibrer, öfvergär i r. ophtalmicus och snart fórblandas med dess fibrer. b) Ramus communicans ad nervum maxillarem superio- rem (Pl. III), en ganska tunn och platt gren, innehållande ganska få fibrer, som, på samma sätt som den föregående, invifver sina fi- brer med dem af den tredelte nervens andra gren. Nerven förlöper nu framåt, i en fåra emellan n. maxillaris superior och inferior, platt, bildande en båge (Pl. IIT), convex framåt, och genom korta *) Die Nerven des Menschl, Kopfes, 200 SU. BONSDORFF trådar sammanhängande med den rödagtiga gangliósa nerv-massa som ligger på inre ytan af ganglion Gasseri, viker sedermera ater bakåt och löper nu, ganska platt, i en fåra af r. maxillaris inferior med hvilken den går ut ur hufvudskälen. Straxt under foramen ovale delar den sig i 2 grenar: en främre och en bakre gren, af hvilka deu förra förlöper framät, under en spetsig vinkel, ifrån ram. maxillaris inferior; deu seduare åter, som är mindre och ganska platt, utgår likasom fortsättningen af den of- vanfóre nämnde bägen och förlöper bakät, snedt ófver iure sidan af r. maxil/aris inferior. A) Ramus anterior (Pl. ID), utgör en ganska kort och platt stam, hvilken löper framåt, i en fåra af den tredelte nervens wedje gren, genom cellväfnad med densamma ganska nära förenad, och delar sig nästan genast 1 5 grenar: a) N. massetericus. b) N. temporalis profundus anterior, hvilka fórlópa utåt. c) N. buccinatorius. d) N. pterygoideus internus och e) N. pterygoideus externus, hvilka förlöpa inåt. a) N. massetericus (Pl. UI, n. 44) är ganska stark, och går ut från stammen, straxt under foramen ovale, utåt och uppåt, bildande en rund nery-stam. Emottagande fibrer äfven ifrån den stora portion, förlöper den, tätt under ala major ossis sphhenoidei, Om Cerebral-Nerverne hos Färet, 201 och upptager en ganska stark tråd från bakre ändan af ganglion oticum (Pl. VIL Fig. 1, n. 15), hvarefter nervea förlöper vidare uppät till condylus maxillæ inferioris. Här förlöper den, längs främre randen af densamma, böjer sig mera utät omkring fästet för m. pterygoideus externus och förlöper vidare, emellan con- dylus och processus coronoideus maxille inferioris, ull inre ytan af m. masseter, emellan hvilkens yttre och inre portion den gär vidare för att utgrena sig 1 hvardera portion af muskeln. Uu- der deua förlopp afgifver den dessutom följande grenar: a) Ramus temporalis (Pl. IT, Fig. 2, n. 22) utgår från ner- ven förr äv den uppnått condylus maxillæ, går utàt och uppåt delande sig i 2 greuar, hvilka utgrena sig i den bakersta delen af tinning-muskeln, B) Ramus pterygoideus externus, en ganska fin gren, som utgår ifrån z. massetericus, ungefár der den föregående gren ut- Ê 1 1 j 3 N gär, och skickar sino grenar till m. pterygoideus externus nära dess fäste under nedre käkens cundylus. y) Ramuli articulares (Pl. II, Fig. 2, n. 23), 2 à 3 gan- ska fina grenar, hvilka utgå ifrån nerven der deu går fram längs condylus. Dessa synas mig egenteligen utgrena sig i den i käk- ledgäugen befiuteliga meniscus, och äro icke motoriska utan här- röra af en uüllblandning af sensitiva fibrer från den stora portion af n. trigeminus. 26 202 E. J. BONSDORFR b) Nervus temporalis profundus posterior (PI. III, n. 45) utgår, något mindre än 7. rnassetericus, emellan denna och n. buccinatorius, ifrån stammen uppåt och utåt, emottagande genast en gren ifrån bakre ändan af ganglion oticum. Nerven böjer sig derpä, under ala magna ossis sphenoidei, uppåt och förlöper öfver periosteum à planum semicirculare, under m. temporalis i hvilken den utgrenar sig i flere grenar. c) Nervus buccinatorius, (Pl. III, n. 46) den starkaste af alla de grenar som utgå ifrån den främre gren af n. krotaphitico buccinatorius, förlöper framåt, och emottager, spart efter sitt ur- sprung, på inre sidan en stark gren ifrån främre ändan af gangli- on olicum (Pl. VII, Fig. 1, n. 14), äfvensom den på yttre sidan emottager en dylik, ehuru mindre, gren ifrån bakre ändan af gan- glion oticum. (Pl. VII, Fig. 1, n. 15). Härpå förlöper nerven litet uppåt, på yure sidan af m. pterygoideus internus, eller emellan denna och nedre delen af rm. temporalis, och böjer sig nedåt omkring främre randen af m. temporalis, bakom tuber maxillæ superioris, emellan m. masseter och buccinator, snedt framåt och nedåt under ductus Stenonianus. Här genomborrar den nu till en del m. buceinator och förlöper, aftagande 1 styrka, emellan den yttre och inre portion af samma muskel, ända till làpp-vinkelo, der den gifver sina sista grenar till läppens muskler: m. orbicu- jaris oris, depressor anguli oris och den hit hörande delen af buccinator, samt ivgår förening med grenar afi z. facialis och Om Cerebral- Nerverne hos Färet. 203 den yttre portion 7. infraorbitalis. Under detta förlopp gifver den följande grenar: a) Ramus temporalis profundus anterior (Pl. II, n. 47) är temmeligen stark, och utgår från 7. buccinatorius, kort efter dess ursprung, fórlópande emellan processus coronoideus maxillae inferioris och den här sig fästande zn. temporalis, hvarefter den utgrenar sig i den hithörande delen af m. temporalis. B) Rami buccinatorio-pharyngei (Pl. IM, n. 48), 2 ull 3 fina grenar, hvilka utgä frán undre sidan af nerven, der den för- löper bakoın tuber maxillæ, och förlöpa nedåt tll slemhionan à den ófversta delen af pharynx samt tandköttet vid den bakersta oxeltanden. Dessutom skicka de äfven en gren till tonsillen, som . o så . .no = synes ingå förening med grenar ifrån z. palatinus externus s. parvus. 7) Ramus buccinatorio-stenonianus (Pl. VI, n. 26) utgår frän öfre randen af stammen, der den lägger sig emellan m. mas- seter och buccinator, och förlöper emellan dessa muskler mera framät än stammen. Dà den uppnär ductus stenonianus delar den sig 12 grevar (Pl. VI), af hvilka den ena kortare förlorar sig i ductus Stenonianus; den andra starkare (Pl. VI) gifver genast en gren till samma utförsgäng, och förlöper vidare längs med den- samma, men lemnar den sluteligen och förlöper, af lós consistens, sásom en vascular-nerv, längs slidan af den gemensamma stammen för a. coronaria labü superioris och inferioris. 204 E. J. BONSDORFF 0) Ramus buccinatorio-massetericus utgår från undre ran- den af nerven, kort efter det den föregående utgått från densam- mas öfre rand, och förlöper emellan främre delen af m, masseter och. den ibékrél randeutaf den från nedre käken kommande portion af m. buccinator, för att utgrena sig ull det mestä 1 den hiv hó- rande delen af m. masseter och i m. buccinator. Fortsättningen af nerven förlöper nu ull läpp-vinkeln på sätt ofvanföre blifvit an- fört under detta föriopp gifvande grenar blott ull. mm. buccinator. d) Nervus pterygoideus externus (Pl. II, n. 49), den mindsta af alla dessa grenar, utgär frán stammen nástan pà sam- ma ställe der den föregående utgick, i början betäckt af den främ- re delen af ganglion oticum, irán hvilket den genast vid sit ur- sprung emottager en communications-gren, och förlöper inàt, hvar- efter den snart utgrenar sig 1 m. pterygoideus externus, icke långt från dess fäste. B) Ramus posterior (Pl. II). Denna bakre gren af n. krotaphitico buccinatorius, alldeles platt och. betydeligen mindre än den främre, förlöper bakåt, snedt öfver stammen af 7. maxil- laris inferior, à hvilken den ligger i en fåra, och på iure sidan betäckt af ganglion oticum. Härifrån afgå nu följande grenar: a) Nervus pterygoideus internus går nästan rakt nedåt, på inre sidan vid sitt ursprung betäckt af ganglion oticum, så att detta ganglion måste lösas från sin öfre kant om man ville se nervens urs] "mung. Om Cerebral-Nerverne Los. Färet. 205 Vid den convexa randen af gangliet kommer nerven åter fram, sammanhänger här ganska nära med detsamma, af hvilket den äfven synes emottaga organiska trädar och delar sig snart i 3, 4 eller 5 mindre | grenar, hvilka alla vidare utgrena sig i m. pterygoideus internus. Sedan nu den bakre gren, af ifrågavarande merv-portion, afgifvil nyssbeskrifue nerv, böjer den sig bakåt, uuder den bakre ändan af ganglion oticum, med hvilken den äfven är ganska nära förenad, och gifver: b) Nervus tensoris tympani, (PL III, u. 50) den mind- sta af alla härifrån utgående nerver, förlöper bakåt under ganglion oticum ifrån hvilket den äfven synes upptaga organiska fibrer. Den fortlöper vidare; på sidan af tuba. Eustachii cartilaginea, 1 semi- canalis m. tensoris tympani, på iure. sidan af-muskeln, 1 hvilken den utgreuar sig. Fortsättningen af ramus posterior n. krotaphitico bucci- natorii altager nu, sedan. den afgifvit nyssbeskrifne grenar, i styrka, och fortgår ganska platt och tunn, bestående af några få: fibrer. Sedan den böjt sig omkring iden gemensamma stammen för 7. Zin- gualis och alveolaris inferior iflàtar. den sina. fibrer 1 den sed- nare nerven, hvilka öfvergå 1 7. mydoALyoideus,. som är en moto- risk gren af n. alveolaris- inferior; och i det följande skall be- skrifvas, 206 E. J. BONSDORFF 2) Portio major s. descendens nervi trigemini s. n. ma- xillaris inferior wgår ifrån den bakersta delen af ganglion semi- lunare Gasseri och förlöper, gemensamt med portio krotaphitico- buccinatoria, nästan rakt nedåt ut ur bnfvudskälen genom fora- men ovale. Dä den kommit ut ur hufvudskälen delar den sig geuast 1 2 portioner: A) den frámre, ramus anterior, som är starkare och B) den bakre, ramus posterior, som helt och hållet ófvergàr i m. auricularis anterior ell. temporalis superficialis. A) Ramus anterior s. truncus communis nervi lingualis et alveolaris inferioris (Pl. II, n. 51), utgör den förenade stam- men af n. lingualis och alveolaris inferior, och fórlóper nedät genomborrande m. pterygoideus externus. Härpä delar den sig i sina 2 hufvudgrenar: a) nervus lingualis och b) alveolaris infe- rior, af hvilka den sednare är något mindre än den föregående. Denna främre gren af den tredelte nervens 3:dje gren, är särdeles utmärkt genom ganglion oticum Arnoldi, som är belägen på dess inre yta och längre fram mera specielt skall beskrifvas. a) Nervus lingualis (Pl. IU, n. 52) skiljer sig under en spetsig vinkel ifrån z. alveolaris inferior, och förlöper nedät och något framåt, suedt öfver inre sidan af samma nerv. Kort efter det den skiljt sig från nervus alveolaris, upptager den 1 sin bakre rand den från m. facialis kommande chorda tympani. I början bildar den en rund nerv-stam, men blifver, efter några linjers för- lopp, mera bred än tjock och består, ofta redan här, af tvenne Om Cerebral-Nerverne Los Fáret, 207 portioner, en främre och en bakre, som genom lós cellväfnad äro med hvarandra förenade till en stam och, i fall denna bortta- ges, med làuhet kunna átskiljas. Nerven förlöper sedermera, med bägge portionerne genom fastare cellváfnad med hvarandra närma- re förenade, emellan m. pterygoideus internus och den nedre delen af m. temporalis, som fäster sig pà nedre käkens processus coronoideus, blifver här äter bredare och ligger längre ned emel- lan ramus maxillæ inferioris och den här sig fästande sn. ptery- goideus internus. Utan att hitintills hafva afgifvit några grenar kommer den nu, på inre sidan af den bakersta oxeltanden, emel- lan m. hyoglossus och mylohyoideus, in i mun-caviteten dä de bägge förut omnámnde portionerue skilja sig. från hvarandra, så- lunda att a’) den yttre portion såsom z. sublingualis går ull inre sidan af framtänderne, a?) den inre åter eller n. lingualis stricte sic dictus går ull tungan. a) Nervus sublingualis (Pl. III, n. 53) är vanligen mindre än den egenteliga tung-nerven, vid hvilkens främre rand den på ofvan anfördt sätt ett stycke förlöper. Då den, emellan m. my lo- hyoideus och hyoglossus, skiljer sig ifrån z. lingualis under en spetsig vinkel förlöper den, i en lös cellväfnad, mera framåt än den och med ett slingrande förlopp på inre sidan af m. mylo- Avoideus eller emellan denna och m. genioglossus, under Glan- dula sublingualis åtföljande arteren med samma namn. Vid främ- re randen af m. genioglossus böjer den sig uppåt och förlöper i en fåra, på sidan af spina mentalis interna, hvarest den gifver 208 KE. J. BONSDORFF sina sista greuar till tandkóuet af framtänderne. Sedan den skiljt sig från 2. lingualis sammanhänger den genom 2 eller 3 rami tommunicantes fran den egenteliga n. lingualis med denna nerv, och. gilver under sit förlopp följande grenar: a) Rami sublinguales (Pl. IH, n. 54), ull antalet 2, 4 eller 5 ganska fina grenar och af lös consistens, hvilka, utgående från främre sidan af nerven, fórlópa framåt och uppåt för att utgrena sig 1 glandula sublingualis. B) Ramuli gingivales molares (Pl. UI, n. 55), 5 à 6 gan- ska fina grenar, hvilka slingrande utgå ifrån ‚öfre randen af ner- ven, under dess förlopp; på inre sidan af m.; mylohyoideus, och utgrena sig i tandköuet å inre sidan af de 4 eller 5 bakre oxel- tànderne af nedre käken: y) Rami gingivales incisivi (Pl. IIT, n. 56), 4 eller 5 ull antalet, af hvilka de medlersta, såsom fortsättningen af nerv-stam- men, äro de starkaste. Dessa nerver böja sig från ivre sidan af nedre käken uppåt och framåt, på sidan af spina mentalis inter- na, och äro med hvarandra förenade ull en plexus, som vi vilja kalla Plexus gingivalis anterior, ılran hvilken fina grenar utgå till tandköttet, då andra ganska starka grenar, utan att deltaga i denua plexus, såsom omedelbara fortsältningar af nerverne gà ull samma ställe. a^ Nervus lingualis stricte sic dictus (Pl. IIl, u. 57) är något starkare án den föregående; längs hvilkeus bakre rand den Om Cerebral- Nerverne hos Färel. 209 förlöper pa sätt ofvanfóre blifvit anfördt, Den skiljer sig från ram. sublingualis ı det den förlöper mera nedåt, emellan m. genioglos- sus och styloglossus, ull tungan, och delar sig här i 2 slutgrenar: en bakre mindre, ram. posterior, s. dorsalis lingue, och en främre starkare, hvilka bägge, med ett slingrande förlopp, emellan förrberörde muskler, intränga i tungan. Under detta förlopp gifver den följande grenar: a) Ramus pterygoideus internus, (Pl. IH, n. 58) en fin gren, som utgär frän bakre randen af nerven, redan förr än ram. sublingualis, der deu ligeer emellan undre delen af m. pterygoi- deus internus och mylohyoideus, skiljt sig från densamma, och insänker sig, efter ett kort förlopp, i nedersta delen af m. pterygoi- deus internus. p) Ramus ad membranam mucosam Oris, en ganska fin . hd o gren, af lös consistens, som kort efter den föregäende, utgär frän undre randen af nerven och utgrenar sig à slemhinnan vid tung- roten. y) Ramus ad arteriam sublingualem, eu fin gren. af lös consistens, förlöper à slidan arteria sublingualis. 9) Rami communicantes ad n. sublingualem (Pl. II, n. 59), 2 eller 3 fina grenar, hvilka utgà frán främre randen af ner- 27 210 KE. 4. BONSDORFF ven och förlöpa, dels under glandula sublingualis, dels igenom sjelfva glandelu, för att förenas med stammen af z. -sublingualis. €) Ramus posterior s. dorsalis linguæ (Pl. III, n. 60), in- tränger ungefär à midten af tungan, emellan m. s/yloglossus och genioglossus, i densamma och delar sig i mångfaldiga grenar af hvilka en stor del förenas med grenar ifrån z. Aypoglossus, en annan del gà öfver densamma och emellan nyssnámnde muskler for att vidare intränga i tungans substans hvarest de utgrena sig 1 papillerne à midten af tungans rygg. 9) Ramus anterior s. major (Pl. HL, n. 61), är betydeli- gen starkare än den föregående och intränger på samma sätt som den i tungan. ' Här utgrenar den sig quastformigt med flere gre- nar, plexusartadt med hvarandra förenade, hvilka under ett sling- rande förlopp, dels ingå fóreniog med grenar af z. Aypoglossus ; dels utgrena sig i huden af tungans öfre yta. Fortsättningen af nerven förlöper, åtföljande arteria ranina, under vägen skickande grenar och säluuda afiagande i styrka, samt convergerande med samma nerv från andra sidan, ända till tungspetsen, der den ytter- ligare ingår förening med un. Aypog/ossus. Genom föreningen af grenar på ofvan anfórdt sätt ifrån n. sublingualis, lingualis och ar Str Aypoglossus uppstär, emellan m. styloglossus och genioglossus 8 Plexus lingualis, Pl. MI. b) Nervus alveolaris inferior (Pl. III, n. 62) uppkommer från den stora portion af z. trigeminus, men emottager äfven, sá- Om Cerebral-Nerverne Los Fåret. 211 som ofvanfóre blifvit anfórdt, motoriska fibrer ifrån z. krotaphitico- buccinatorius och utgör först eu stam med nervus lingualis. Nerven förlöper på ytra sidan af den föregående, men skiljer sig snart från densamma derigenom att den går mera bakåt och nedåt, under m. plerygoideus externus, på inre sidan arteria maxillaris "interna. Sålunda uppnår den nedre käkens foramen alveolare posterius, genom hvilket den tränger in i canalis alveolaris äL- följd af arteria alveolaris inferior. Dà nerven kommer in i ca- nalen upplöses den i fascikler så att desamma plexusartadt utbreda sig omslingrande arteren och kommer med 2 särskilda portioner, genom arteren skiljda från hvarandra, genom foramen mentale ut ur samma canal. Under deua förlopp afgifver densamma följande grenar: «) Ramus mylohyoideus (Pl III, n. 63), en temmeligen stark gren, som utgår från bakre randen afnerven, förrän den ännu hel och hållen skiljt sig från 7. lingualis, och förlöper nedåt och framåt i nedre käkbenets sulcus mylohyoideus, hvilken öf- verdrages af en stark fibrös väfnad, så att densamma härigenom blifver en canal. Här går nerven fram emellan käkbenet och den hitstötande delen af m. pterygoideus internus, böjer sig snart mera framåt och skickar grenar tilll m. mylohyoideus. P) Ramus alveolaris inferior posterior (Pl. VI, n. 8) ut- går från främre randen af nerven framåt, i början af canalen ät- 212 E. J. BoNSDORFF följande stammen ett stycke, men böjer sig sedermera framåt och nedåt, hvarefter den delar sig i grenar så att en liten plexus Gang- lioformis förekommer i sjelfva delnings-vinkeln. Denna Plexus ganglioformis inframaxillaris (Pl. VI, n. 9), emottager sina gre- var ifrån sjelfva nerv-stammen och skickar grenar vidare förenade, dels med hvarandra, dels med grenar omedelbart från sjelfva nerv- stammen, så att. plexus inframaxillaris posterior härigenom upp- står (Pl. VI, n. 10). Ifrån denna plexus inframaxillaris, belägen i canalen litet ofvanom käkbenets vinkel, utgå grenar till den pul- pósa massan omkring den sidsta oxeltanden, den härbelägna diploe af benet och de 2 sista oxeltànderne. y) Ramuli dentales (Pl. III, n. 11), 3 ull antalet, hvilka utgå omedelbart ifrån nerv-stammen snedt framåt och uppåt ull de 3 främre oxeltänderne. 9) Ramus dentalis inferior anterior (Pl. VI, n. 12), ut- går från undre randen af nery-stanımen, kort förrän den kommer ut ur canalen genom foramen mentale, och förlöper ett stycke, ätféljande nery-stammen och arteren. Der nery-stammen viker uppåt emot foramen mentale, delar den sig i 2 grenar (PI. VI), af hvilka den ena emottager en rarus communicans (Pl. II, n. 13), från ramulus dentalis ull första oxeltanden. Härpä utgrenar den sig jemte denna ramus communicans i en ganska fin och tät plexus inframaxillaris anterior (Pl. VI, n. 14), af den form som plan- Om Cerebral-Nerverne hos Färet. 213 schen utvisar. Ifrån denna plexus utgå grenar nedåt i en egen fin ben-caual till de 4 framtänderne +). Då nu nerven kommer ut genom foramen mentale ull ansigtet är den delad i 3, genom arteren skiljda portioner, hvilka äro belägna under m. depressor labii inferioris. Wär utgrena de sig vidare, innefattande ramus mentalis och labialis inferior, såsom planschen VIII utvisar och bilda, genom täta och starka föreningar med ansigts-nervens r. labio-mentalis, plexus men- talis (Pl. VIII, n. 27). Ifrån denna plexus utgrena sig de ull ifrägavarande nerv hürande grenarne i hud-papillerne och hár-rót- terne, dà grenarne af z. facialis sluta i de hithórande musklerne. Ramus posterior af den tredelta nervens portio major utgóres af: B) Nervus auricularis anterior s. lat. s. temporalis su- perficalis (Pl. VI, n. 16) viker under en nästan rät vinkel, ifrán den främre portion och förlöper, emellan arteria maxillaris in- terna och temporalis, under m. pterygoideus externus rakt utàt på yttre sidan af nedre käkens condylus. Här delar sig nerven i 3 väsendteliga grenar, den bakre, medlersta och främre, hvilka alla utgå från samma ställe af nerven och bilda plexus temporalis internus (Pl. V]). +) I denna plexus har jag ofta observerat elt ganglion inframaxillare an- terior (Pl. VI, n. 15). 214 FE. J. BoNsponrr a) Nervus auricularis anterior, den bakre gren (Pl. VI, n. 17) förlöper, under parotis, uppåt och utåt, bakom condylus maxille inferioris, ull ivre sidan af arteria temporalis. Här fór- löper den, tätt vid yttre sidan af arteren, igenom den, här på ar- teren, belägna, plexus ganglioformis (Pl. VI, n. 5), af ansigts- nervens ramus temporalis, med hvilken den äfven sammanhänger. Nerven skickar nu en fin gren som ätföljer slidan af arteria tem- poralis, och fórlóper vidare uppät och bakät under p/atysma- myaides, genom feutet framför det yttre örat, der den delar sig i 2 grevar, en bakre, (Pl. VI n. 20) som utgrenar sig i huden framför örat och sammanhänger med grenar ifrån ansigts-nervens r. temporal. posterior och en främre (Pl. VI, n. 19) som slutar med fina grenar 1 huden ófver órat *). b) Den medlersta s. ramus communicans profundus cum nervo faciali (Pl. VI, n. 21) förlöper djupare under parotis nedåt, temmeligeu stark under arteria facialis, och förenar sig, så snart den kommit fram under artereo, med den här belägna stammen af ansigts-nervens r. bucco-labialis super. Gevast vid sitt ursprung gifver denna nery antingen 2 fina särskildt uppkommande grenar, eller en, som snart delar sig i 2 mindre grenar, hvilka synas gà till bottnet af meatus auditorius, de så kallade ram meatus audi- torü profundi (Pl. VI, n. 18). +) Stundom delar den sig i 2 grenar redan förrän nerven gått genom plerus ganglioformis, dà bágge skiljda gä genom samma plexus. (Pl. VI, n. 19 & 20) Om Cerebral-Nerverne hos Färet 215 c) Den främre gren eller ramus commurätans major cum nervo faciali, (Pl. VI, n. 22) den starkaste af alla 3 grenarne, för- = o E 1 mls na . löper nedåt och utåt under parotis, men böjer sig, sedermera framät, öfver yttre. ytan af zn. masseter, inbäddad i fett under zn. platys- mamyoides och delar sig i 2 slutgrenar: DU. " N c) Ramus inferior (Pl VI, n. 23) utgör, såsom starkare, fortsättningen af nerv-stammen och förenas, såsom Pl. VI utvisar, medelst flere grenar, med stammen af ansigts-nervens rarus bucco- labialis superior *). B) Ramus superior, s. zygomaticus den mindre (Pl. VI n. 24) förlöper framåt och förlorar sig 1 m. platysmamyoides och zygomaticus samt huden ungefär à midten af ausigtet. Kort efter det sjelfva nerven skiljt sig från stammen, gifver den en eller 2 zami communicantes som förena sig med grenar af n. Jacialis. Sedan vi nu 1 det föregående beskrifvit förloppet af alla de nerver som utgå ifrån den tredje gren af den tredelte nerven, skola vi ófvergà till en närmare betraktelse af det af Arnold upptäckta GangZon oticum. *) Stundom förenas denna gren icke med ansigls-nerven, utan gifver sina grenar till huden och m, zygomat. och p/atysma. se Pl. VIII. 216 E. J. BONSDORFF Ganglion oticum s. Arnoldi (Pl. VU, Fig. n. 22). Detta ganglion är betydeligen starkare utveckladt hos fåret än vanligt är hos menniskan, ehuru detsamma äfven här förekommer af en ganska varierande tjocklek. Så förekommer det stundom ganska tjockt, och då innehållande en betydlig mängd vanlig pulpös gangliös nery- substans, stundom åter alldeles tunnt såsom ett blad och det af mera blek färg*). Dess öfriga dimensioner äro temmeligen con- stanta, så att det allud framställer en nerv-knut, af eu halfmän- formigt utseende, såsom planschen utvisar, beläget straxt under fo- ramen ovale, på iure ytan af den tredelte nerveps tredje gren, och betäckande ursprunget för 7. pterygoideus internus samt m. tensoris tympani. Här ligger det inbäddadt i något fett, vid stammen af arteria menıngea media, med sin bakre hälft under den främre ändan af tuba Eustachü cartilaginea. Beläget på den inre sidan af nerv-stammen, der z. massetericus och tempo- ralis profundus utga från den yttre sidan, utgör den genom sina begge längsträckta ändar den främre och bakre, hvilka hvardera på sätt nedanför närmare skall beskrifvas, förenas 7. buccinatorius och massetericus eu stark gangliós ring orkring sjelfva nerv- stammen. (Pl. VIL Fig. 1, n. 15). Detta ganglion emottager följande rötter: A) Radix sympathica (Pl. VII, Fig. 1, n. 13) hvilken, uppstigande från ganglion cervicale supremum, làngs stammen af +) Under formen af en plexus, såsom den, enl. Fäsebeck, ofta fórekom- mer hos menniskan, har jag ej funnit detsamma hos färet. Om Cerebral-Nerverne hos Fåret. 217 arteria maxillaris interna och meningea media, dels med en, dels med 2 grenar iusánker sig i den undre randen af gangliet. B) Radix motoria utgöres af korta fibrer hvilka, komman- de ifrån den. bakre gren af n. krotaphitico buccinatorius, just der den gifver 4. tensoris tympani, Ofvergà i den uudre ytan af den bakre delen af gangliet, som äfven här är mera tätt förenad med nerv-stammen än på andra stillen. Ehuru jag icke anatomiskt kunnat framställa några sensiti- va rötter som skulle öfvergå uti ifrågavarande ganglion, förmodar jag likväl au äfven dessa finnas och komma ifrån den stora por- tion af den tredelte nerven. Ifrån ganglion oticum utgå följande communications-grenar: a) Ramus communicans anterior c. nervo buccinatorio (Pl. VIL, Fig. 1, n. 14) är temmeligen stark och utgör den främ- re ändan af det halfinänformiga ganglion. Efter ett kort förlopp làngs inre sidan af m. buccinatorius öfvergär den hel och hållen i inre sidan af samma nerv. b) amus communicans posterior c. n. masseterico & buc- cinatorio (Pl. VII, Fig. 1, n. 15) är betydeligen bredare àn den främre och viker, nágot smalare än sjelfva gangliet, omkring den bakre randen af den tredelte nervens 3:dje gren på dess yure si- da och delar sig här öfver ursprunget till 7. mnassetericus i 3 grenar: 28 218 E. J. BONSDORFF a) Ramus ad n. massetericum (Pl. VIL. Fig. 1) är den starkaste af dem alla och förenas hel och hållen med stammen aí n. massetericus. B) Ramus ad n. temporalem profundum (Pl. VID, den medlersta och minsta, förenas med stammen af n. temporalis prof undus. ;) Ramus communicans posterior c. n. buccinatorio, (Pl. VII, Fig. 1), den främsta och längsta, förlöper framåt för att fö- renas med 7. buccinatorius på dess yttre sida, alldeles motsvaran- de det ställe af nerven der den frámre communications-gren in- sänker sig 1 dess inre sida. Nyssbeskrifne fortsättning af ganglion oticum på mewv- stammens yttre sida innebäller talrika ganglie kulor. c) Ramus communicans ad n. pterygoideum | internum (Pl. VIL Fig. 1, n. 21) utgår från den convexa randen af gaugliet, är temmeligeo stark och fóreuas med n. plerygoideus internus. d) Ramus communicans ad m. petrosum superficialem minorem (Pl. VII Fig. 1, n. 12) är ganska fin och utgår från den bakre àndan af gangliet, der densamma svänger sig om den bakre randeu af nerv-stammen. Den förlöper härifrän bakät, längs ire sidan af zuba Eustachiana cartilaginea, genom en fibro- carulagimós massa, sedermera snedt öfver sm. tensor tympani, vid Om Cerebral-Nerverne hos Färet. 219 hvilkens bakre rand den förenar sig med m. petrosus superficialis minor ull en gemensam stam i den Jacobsonska nerveu *). e) Ztamus communicans ad ganglion Chordæ tympani, (Pl. III, n. 66), en kort gren som, utgående ifrån den bakre ran- den af ganglion oticum, förlöper nedåt och bakåt für att. insáuka sig i den frámre randen af ganglion Ch. tympani. N. tensoris tympani, som man äfven beskrifvit såsom en gren ifrån ganglion oticum, har ofvaufóre blifvit beskrilven såsom en gren af x. krutuphitico buccinatorius. Deu 3:dje gren af deu tredelte nerven hos fåret skiljer sig icke väsendteligeu från samma nerv hos menniskan, utom derutin- nan att hos fåret icke finues något ganglion submaxillare, äfven- som derigenom att 7, temporalis superficialis hos fåret ingår vida starkare föreningar med 7. facialis än fallet är hos menniskan, så att nerven nästan hel och hållen öfvergär i 7. facialis, med un- dantag af r. auricularis anterior och zygomaticus som utgöra en ganska liten del af hela nerven **). FI. Nervus abducens (Pl. II, n. 13). Denna nerv, hos fåret lika stark som hos meuniskan, för- löper. bakifrån framåt och genomborrar, vid processus clinoideus posterior, dura mater. Härifran förlöper den nu, i en canal af *) Denña nerv utgör, i förening med: en gren frân n. facialis, den säkal- lade n. petrosus superficialis minor, Se nedanlöre om n. facialis, **) Dessa löreningar variera likväl ganska mycket i styrka, såsom ofvanfüre älven blifvit anmärkt. M 220 E. J BONSDORFF dura mater framåt, suedt öfver den tredelte nervens tredje gren, genom det under Aypophysis cerebri befinteliga rete mirabile va- sculosum, snedt öfver den andra gren af Zrigeminus, och viker härifrån snedt utåt och framåt, emellan andra gren af Zrigeminus och z. oculomotorius, vil fissura orbitalis superior. Der den går fram öfver andra gren af 7. trigeminus är den med densamma ganska nära förenad, äfvensom i fissura orbitalis genom fast cell- väfnad förenad till eu knippe med z. ophtalmicus och oculomo= torius, Då nerven kommit ull fissura orbitalis superior sänker den sig emellan 1:sta och 2:dra gren af trigeminus och förlöper genom oftanümnde fissur in i ögonhålan, emellan de bägge hufvu- dena af musculus rectus externus, i hvilken den vidare utgrenar sig. Men dessutom gifver den: a) AR. ad m. retractorem oculi, (Pl. TIT, n. 14), en gan- ska fin gren, hvilken förlöper rakt framåt och intränger i ändan af m. retractor *) s. bulbosus oculi, i hvars inre densamma slutar med finare grenar. Der n. abducens àr belàgen i fissura orbitalis superior, emellan de 2 första grenarne af den tredelte nerven, är ganglion sphænopalatinum superius beläget vid dess undre rand och står genom korta fibrer med detsamma i förening, hvarutom den ge- nom fast cellväfnad med detsamma förenas. Denna nerv förhåller sig hos fåret i öfrigt lika som hos menniskan, och afviker blott derutinnan att ganglion sphænopa- *) Gurlt. Handb. d. vergl. Anat. &c. Om Cerebral-Nerverne hos Färet, 221 latinum superius med densamma står i ofvanfóre beskrifvet fór- hållande, och att deu gifver en gren äfven tll m. bulbosus oculi, hvilken muskel icke har någon motsvarande muskel hos menuiskan. VII. Nervus facialis s. communicans fceici (Pl. VII & VIIL n. 1). Lika tjock med samma nerv hos menniskan förlöper stam- men af z. facialis, jemte sin lilla portion ell. filamenta nervea Vrisbergii, i eu fåra af hórsel-nerven, med hvilken den äfven är nära förenad, i ;neatus auditorius internus üll botinet af den- samma, hvarest den intränger i canalis Fallopii. Här erhåller den en ganska stark slida, och. bildar en ullsválluiog intumescentia ganglioformis s. ganglion geniculum, samt skiljer sig. nu ifrån hörsel-nerven derigeuom att den förlöper i en liten båge, convex framåt, nerven böjer sig sedermera i canalen bakåt och åter litet framåt, hvarefter den genom foramen stylomastoidum kommer ut ull ansigtet. Här ligger. den nu under parotis och delar sig genast i flere grenar som längre fram särskildt skola betraktas. Ganglion geniculum s. plexus ganglioformis, (Pl. VIL, Fig. 1, n. 23), belägen just der m. facialis, inkommen 1 canas Fallopii, böjer sig bakåt, är rund, trekantig af gulagug färg och genom en communications-gren fórenad med hörselnerven, vid hvilkens främre rand densamma är belägen. Fullkomligen likt ett ganglion, genom den plexus-bildning som characteriserar fibrerne i det iore, utmärker den sig genom ganglie kulor hvilka, ehuru hos 229 E. J BONSDORFF olika subjecter tll mänvgd, varierande, förekomma, emellan. dess pri- mitiv-librer *). > Detta igavglion emouager följande nerver: a) N. petrosus superficialis tertius, (Pl. VII, Fig. 1, n. 24), en ganska fin nerv som, uppkommande vanligen med 2 fina grevar, hvilka fórlópa längs arteria meningea media på iure si- dau af ganglion oticum, och sammansätta eu nerv-stam, hvilken förlöper bakåt och litet uppåt längs aba Eustachiana Cartila- ginea. Vid inre sidan af bulla tympani synes denna nerv stå i foreuing med de längs bulla tympani uppsügande grenarne ifrån ganglion cervicale supremum. Nerven förlöper vidare i samma riktning och insäuker sig stundom 1 undra sidan af gangliet, stun- dom åter i n. petrosus superficialis major, mom hvilkens fibrer deu vidare förlöper till ganghnet, "Denna nerv, härrörande ifrån grenar, hvilka längs artererne uppsuga ifrån ganglion cervicale supremum, förser ganglion geniculum sed organiska fibrer. b) Ramus communicans c. n. acustico inferior (Pl. VIL, Fig. 3, v. 0) **) är en gren, hvilkeu Arnold betraktat såsom ut- gåcude från z. facialis tll hórsel-nerven, men, synes mig tydligen utgå från 7. acusticus, särdeles dess: pn vestibularis. Dess. fibrer ólvergà dels à gangliet dels, och äfven de flesta, fortsättas omedel- bait 1 2. pelrosus superficialis major. *) Detta ganglion skulle jag lörınoda utgöra ett ganglion, analogt med Sin- nes-ganglierne, och sásoim sådant, central- punkten för de mimiska rörel_ serne ? **) Ham. communicans c. n. acustico superior har jag icke kunnat framstäl- la hos lärel, men lörnekar icke dess närvaro: Om Cerebral-Nerverne Los Fáret. 223 o . . . * P Då n. petrosus superficialis major, enl. V aleutin, älven innehäller grenar ifrån den andra: gren af den tredelte nerven; er- håller deua gonglion ifrån denna sina sensitiva fibrer, äfvensom jag oå ifrån den bakre ran- flere gånger tyckt att korta trådar äfven utg den af ganglion semilunare Gasseri ull ganglion genieulum, men är likväl ej rätt säker härpå ánun, | Motoriska fibrer erháller dena ganglion. åter ifrän z. faciaZis sjelf, så att detsamma äfven inne- håller de 3 slagen af olika functionerande nerv-fibrer, som i all- mánhet üllhóra de egentliga ganglierne. Ifrån ganglion geniculum utgå följande nerver: a) Nervus petrosus superficialis major (Pl. VIL, Fig. 1, n. 20) innehäller väl fibrer från stammen af 7. facialis, men, kau- ske ull större mängd, fibrer som, ifrån den delen af n. acusticus hvilken öfvergär i dess ramus vestibularis, pa densamma öfvergä genom ramus communicans inferior n. acust. c. n. faciali och förlöper, omgifven af en gauska stark slida, framåt snart uppta- gande två korta trådar (Pl. II n. 67) ifrån n. sympathicus. Ge- nom hiatus canalis Faliopii kommer den ut på sidan af tuba Eustachii Cartilaginea, och upptager, vid främre randen af bulla iympani, den yure portion af de, från ganglion cervicale supre- mum, uppstigande grenarne, ell. m. petrosus profundus, (Pl. II, n. 33). Gemensamt med densamma bildar den nu en nerv-stam, den såkallade mervus vidianus, hvilken, af mera ródagug färg, förlöper vidare framát i en fára pà sidan af processus pterygoi- deus . ossis. sphænoidei och snart intränger i canalis vidianus 224 E. J. BONSDORFF genom hvilken den kommer ut i fossa sphenomaxillaris. Wir öfvergär den i ófre randen af ganglion sphenopalatinum infe- rius och synas mig dess fibrer till största delen fortsättas omedel- bart i z. nasopalatinus Scarpe. Genom denna nerv torde så- lunda ganglion incisivum erhålla motoriska fibrer. Under sitt förlopp i canalis vidianus gifver nerven: a) Rami pharyngei, (Pl. IV, n. 45), vanligen 2, ibland 1 eller 3 fina grenar hvilka, genom fina caualer i benet uttráuga ur canalis vidianus och utgreua sig i slemhinnan à svalget. Beträffande fibrerne som ingå i dessa fina nerver är jag ófvertygad att de innehålla fibrer ifrån det organiska nerv-syste- met, och tror äfven att de icke iunehálla fibrer z. facialis utan ifrån den tredelte nervens andra gren. B) Nervus petrosus superficialis minor, (Pl. VII, Fig. 1, n. 11) en fin gren som, utgående dels ifrån undre ytan af sjelfva ganglion geniculum, dels ifrån sjelfva stammen straxt under sam- ma ganglion, förlöper nedåt och litet bakåt tvärs öfver m. tensor iympani, der den genom en ytterst fin tråd synes förenas med n. tensoris tympani. Här förenar den sig snart med ram. ad n. pe- trosum superficialem minorem ifrån ganglion oticum och sam- mansätter en stam *) som, tilltagande 1 tjocklek, förlöper bakåt i +) Den sålunda sammansatta stammen utgör den under namn af n. Jacob- sonius väl kända nerven, hvilken likväl dess berömde uppläckare ansåg såsom en gren ifrån n. glossopharyngeus. Att jag, till följe af mina un- dersökningar rörande förhållandet hos fåret, afvikit från denna åsigt Om Cerebral-Nerverne hos Füret. 225 cavilas tympani under promontorium och upptager en eller två fina grenar ifrán' plexus sympathicus vid bulla tympani. 1 fo- ramen jugulare förenar den sig sedermera med stammen af z. glossopharyngeus, utan att här likväl finnes något ganglion mot- svarande ganglion petrosum glossopharyryngei hos menniskan. Ifrån denna z. eller plexus Jacobsonius utgå nu grenar ull fenestra ovalis och rotunda såsom Bendz har framställt 1 siu förtjenst- fulla” afhandling, de ganglio otico et anast. Jacobsonii. Under det nerven vidare förlöper i canalis Fallopii gilver den följande grenar: a) Ramus ad m. Stapedium, en ganska fin nerv, som ut- går från inre sidan af nerven snedt inåt och förlorar sig ı m. Sta- pedius. b) Chorda tympani (Pl. IIl, n. 64) är temmeligen tjock och utgår från stammen af nerven, kort förr än den utgår genom foramen stylomostoideum, böjer sig uppåt och litet framåt då den går genom canalis chorde tympani in i trumhälan. Här för- löper den nu med en convex båge emellan malleus och crus lon- gum incudis, ännu uppåt, men böjer sig snart framåt nedåt och hoppas jag att måtte ursägtas mig. Om jag, vid framdeles skeende un- dersökningar å andra djur, finner att jag misstagit mig, skall jag icke underlåta alt rätta detsamma; ty undersökningen af detta partie har för- orsakat, åtminstone mig, den största svårighet, och kanske kan det vara af mig förhastadt att, utan att vidare utsträcka undersökningen till andra djur, vika ifrån en sådan auctoritet, 29 226 E. J BONSDORFF inåt, för att geuom Fissura Glaseri wänga ut. Härifrån förlöper den nedåt och framåt suedt ófver n. maxillaris inferior under m. pterygoideus externus och öfvergär i den bakre randen af m. lin- gualis med hvilkens fibrer den sammañflätar sig. Genast vid sitt ursprung gifver den en förenings-gren tull 7. auric. m. vagi (Pl. VIL, v». 12) och sväller, kort förr än den kommer ut genom Fis- sura Glaseri, ull ett ovalt och, i förhållande till nervens tjocklek, gauska stort ganglion chordæ tympani (Pl. IH, n. 65) som emottager en ram. communicans (Pl. II, ‘n. 66) ifrån ganglion oticum *). c) Ramus communicans ad ramum auricularem n. vagi, (Pl. VIL Fig. 2, n. 11), en ganska fin nerv, som utgår från den bakre ytan af nerv-stammen, ett stycke förlöper genom fibrös väf- nad nära förenad med stammen och öfvergär efter ett. kort för - lopp ánuu 1 cavalen 1 ramus auricularis n. vagi. d) N. auricularis profundus s. posterior (Pl. VIII, n. 4) uppkommer i sjellva foramen stylomastoideum fráu den yttre SI dau af nerv-stammen, böjer sig hárifrán uppåt öfver processus mastoideus bakom örat och delar sig, kort efter sitt ursprung, i två grenar, bvilka likväl ibland särskildt utgå från nerv-stammen. +) Då gangl. maxillare icke finnes hos fåret; såsom hos menniskan, och lik- väl Chorda tympani hos fåret för ölrigt förhåller sig lika som hos men- niskan, skulle jag tro all detta ganglion Chordæ tympani är att betrak- tas såsom analogt med ganglion maxillare hos menniskan. Glandula submaxillaris hos fåret erhåller organiska nerv-trádar omedelbart ilrån ganglion cervicale supremum. Om Cerebral-Nerverne hos Fåret. 227 a) Ramus occipitalis är beiydeligt mindre än den fóljan- de, förlöper mera bakåt och utgrenar sig i m. occipitalis *). B) Ramus musculo-auricularis (Pl. VII, n. 6) är betyd- ligen starkare än den föregående, böjer sig mera framåt under örats ringbrosk der den, redan förut delad i två starkare grenar hvilka här ingå föreniug med r. auricularis m. vagi, utgrenar sig i de många musklerne under ringbrosket. e) Nervus Styloceratoideus, (Pl. VIL, Fig. 2, n. 2) en fin nerv som utgår från nerv-stammen ı foramen stylomastoideum snedt nedåt och litet bakåt och utgrenar sig 1 m. Styloceratoideus (Gurlt). f) Nervus biventericus (Pl. VIL, Fig. 2, n. 3) är nägot starkare än den föregående och utgår från samma ställe af nerven nedåt och liter framåt. Framkommen ull den främre randen af m. Styloceratoideus **) genomborrar den denna muskel, och förlöper vidare nedåt för att utgrena sig i den bakre buken af m. digas- tricus maxille inferioris. g) Nervus Stylohyoideus (Pl. VIII, n. 7) utgår från nerv- stammen i foramen stylomastoideum, stundom äfven kort efter det nerven genom berörde hål utkommit, förlöper snedt nedåt och framåt och upptager, då den uppnår den öfre randen af den två- bukige käk-muskelns bakre buk, en ramus communicans (Pl. VIII, » *) Stundom har jag icke kunnat finna denna r. occipitalis, men väl de 2 rami communicantes ull r. auricularis n. vagi (Pl. VILL n. 5). ++) Så kallad af Gurlt. 228 E. J. BoNsDorrr n. 8) som ilrän ganglion cervicale supremum svänger sig om- kring tungbenet och uppstiger hit. Nerven förlöper vidare suedt öfver den bakre buken af nyssnämnde muskel och sänker sig, dels i den långa senan af siylohyoideus, dels i den köttiga portion af samma muskel. h) Nervi parotidei posteriores, (Pl. VII, n. 9), en eller två fina grenar, hvilka utgå dels från stammen, kort efter det ner- ven kommit ut genom foramen stylomastoideum, dels ifrån någon af de 2 ófre grenarne af ausigt-nerven, och förlöper framåt under parous, 1 hvilken de utgrena sig. Dessa nerver äro lósare än de öfriga grenarne af m. facialis och utgöras troligen af fibrer som, kommande ifrán det sympathiska nerv-systemet, inväfva sig ibland fibrerne af ansigts-nerven. Dä ansigts-nerven kommit ut genom foramen stylomastoi- deum är den hel och hällen betäckt af parotis och utgór en plat, gauska stark och kort, nerv-stam, som snart delar sig i 3 väsendteliga grenar: i) Ramus Zygomaticus primus, K) bucco-la- bialis superior och 1) Jabzo-inentalis, af hvilka likvàl de två sed- nare ofta förut äro med hvarandra fórenade till en kort stam. 1) Ramus Zygomaticus s. temporalis posterior (Pl. VII, n. 10) uppkommer, på förut anlórdt sätt, ifrån stammen af nerven, böjer sig under parotis uppåt, framför det ytre örat ätföljande arteria temporalis. Nerven utgór en rund nerv-stam, hvilken lik- väl snart breder ut sig på ytue ytan af arteria temporalis och Om Cerebral-Nerverne hos Füret. 229 delar sig i två grenar, hvilka sig emellan lemna en lucka, genom hvilken arteren förlöper, men åter under arteren förenas med hvarandra ull en stam som förlöper uppåt öfver yttre ytan af m. temporalis emot yttre ógon-vinkeln. Här grenar den sig i tre vä- sendteliga slutgrenar som vi vilje kalla ram. palpebro-nasalis in- ferior, r. supraorbitalis och r. frontalis. Der arteria temporalis lóper genom nyssbeskrifne nerv bildar nerven på yttre ytan af arteren eu bredt ställe, som vi vil- je kalla plexus ganglioformis n. facialis (Pl. VI, n. 5), *) i hvil- ken jag likväl icke kunnat observera några ganglie kulor. I denna plexus ingå'nu starka förenings-trädar ifrån ram. auricularis af den tredelta nervens n. temporalis superficialis. Under detta för- lopp afgifver ifrågavarande nery följande grenar: a) Rami parotidei, (Pl. VIII, n. 11), vanligen 2 till anta- Jet, hvilka utgå ifrån främre randen af nerven, kort efter det den skiljt sig från nerv-stammen och, fórlópande framåt emellan lo- berne af parotis, förlora sig i densammma. e som ofvanfóre blifvit Om dessa gäller samma anmärkning gjord vid nervi parotidei posteriores, och har jag ibland seu dem utgå från ett litet ganglion, som vi vilja kalla ganglion tem- porale (Pl. VIL, n. 12). B) Rami auriculares, (Pl. VII, n. 13), 2 eller 3 fina ner- ver som utgå från bakre randeu af nerven, af hvilka en utgår kort *) Denna plexus fórekommer likvàl icke constant. 230 E. J. BoNSDORFF förr än den bildar plexus ganglioformis, de tà andra åter of- vanom densamma och förlöpa bakåt, ull en del åtföljande arteria auricularis anterior. Här ingà de starka föreniugar med ram. auricularis anterior från den tredelta nervens tredje gren och ut- grena sig 1 m. paratideo-auricularis och fronto-scutularis samt nägra andra af de små muskler som draga örat framåt. y) Ramus palpebro-nasalis inferior, (Pl. VIII, n. 14) den starkaste af ifrügavarande nervs 3 slutgrenar, förlöper mera framåt, under nedre ógonlockets m. orbicularis, ända fram ull näs- roten, der deu förenas med grenar ifrán 7. infratrochlearis af den tredelta nervens första gren. Under deua förlopp gifver deu mångfaldiga grenar, hvilka alla sluta 1 den här belägue delen af ögats ring-muskel. ; 9) Ramus supraorbitalis (Pl. VIIL, n. 15) utgör ofta eu gren af den föregående och är den miudsta af nerveus sluigrenar. Den förlöper mera uppåt än deu föregående ólver arcus supra- ciliaris och gilver under deua förlopp fina grenar ull den bärbe- ligue m. orbicularis palpebrarum och huden eller den fasta cellväfnaden under huden öfver arcus supraciliaris. c) Ramus. frontalis (Pl. VIII, n. 16) utgör den öfversta af förenämnde slutgrenar och är ganska stark, förlöper under hu- den och m. platysma och utgrenar sig i huden eller cellväfna- den under densamma på pannan. Genast efter det ifrågavarande Om Cerebral-Nerverne hos Färet. 251 gren skiljt sig frän stammen gifver den en ramus communicans (Pl. VIII, v. 17) tull ramus zygomaticus af n. /acry malis, dà den kommit ut ur fossa temporalis. l) Ramus facialis magnus s. bucco-labialis superior, Pl. VII, n. 18), den starkaste af de nämnde 3 slutgrenarne, förlöper, genom partis öfver masseter och buccinator, vidare framåt spedt öfver arteria facialis under m. zygomaticus. Härefter sänker den sig emellau m. Zevator anguli oris och labii superioris alæque nasi nedåt, och delar sig här i två portioner eller slut- grenar, hvilka äter mängfaldigt dela sig ı finare grenar. Under detta förlopp emottager den flere långa och starka communica- tions-grenar ifrån ramus temporalis superficialis af den tredelte nervens tredje gren, hvilka derstädes finnas närmare beskrifne och äro framstallde à 6:e Planschen, dessutom emottager den, vid bakre rauden af m. buccinator, en gauska stark ramus commu- nicans fran ramus labio-mentalis. Under deua förlopp afgifver D den fóljaude grenar: a) Ramus parotideus inferior, en fin gren som, kort ef- ter det nerven skiljt sig frán stammen, utgär frän dess ófre rand och efter ett kort förlopp förlorar sig i den undre delen af parotis. B) Ramus zygomaticus, (Pl. VIIL n. 19) en fin gren, som utgär frán nerveus ófre rand, kort förr än den uppnär bakre randen af m. buccinator, och utgrenar sig i m. zygomaticus. 232 E. J. BoNsponrrF y) Rami ad m. platysmamyoidem, (Pl. VII, n. 20) van- ligen 2 ull antalet, fima grenar hvilka, kort efter den föregående, utgå från nervens undre rand- för att utgrena sig i den delen af m. platysmamyoides som betäcker den ytwe ytan af m. bucci- nator, 9) Rami buccinatorü, (Pl. VIII, n. 21), äfvenledes 2 ull antalet, hvilka utgå från nervens undre rand och utgrena sig i m. buccinator. Sedan nerven nu afoifvit föregående grenar delar den sig i 2 hufvudsakliga grenar, en öfre och en undre. €) Ramus superior (Pl. VIII, m. 22) är starkare än den följande och gifver, kort efter det den skiljt sig från densamma, en gren ull m. levator labii superioris aleque nasi, (Pl. V Il n. 24) hvarefter nerven vidare fortlöper under berórde muskel och gi utgrenar sig 1 mängfaldiga finare grenar hvilka, dels utgrena sig öfre läppens m. orbicularis, dels ingå starka och täta föreningar med làpp-grenarne af zm. infraorbitalis. 9) Ramus inferior, (Pl. VIII, n. 23) betydligen mindre án den föregående, förlöper framåt ull ófre läppen nära mun- vinkeln. Här, dels utgrenar den sig 1 m. orbicularis oris och dels ingår den föreningar med den undre portion at läpp-grenarne från n. infraorbitalis. Bägge dessa slutgrenar af r. bucco-labialis su- perior deltaga sålunda i bildningen af plexus infraorbitalis. m) Ramus labio-mentalis (Pl. VIII, n. 25) är mindre än den föregående och vanligen förenad med densamma ull en stam. Om Cerebral- Nerverne hos Füret. 233 Den förlöper mera nedät än den föregäende under parotis, och böjer sig, nära nedre käkens vinkel, något framåt. Härifrån förlöper den nu vidare, öfver den nedersta delen af m. masseter, långs nedre käken, här endast betäckt af m. platysmamyoides och hu- den, under m. depressor labü inferioris, då den delar sig i sina två slutgrenar. Under detta förlopp afgifver denna nerv: «) Ramus communicans ad n. bucco-labialem superiorem (Pl. VIII, n. 26) utgär frán ófre randen af.nerven uppät, längs främre raudeu af zn. masseter under p/atysma och förenas, sedan deu gifvit en fin gren ull m. buccinator, medelst 2 grenar med ramus buccinatorius af den föregäende nerven (se Pl. VIII). B) De 2 slutgrenarne af ifrägavarande nerv förlöpa framät på undre ytan af m. depressor labi inferioris och utgrena sig i mängfaldiga finare grenar, hvilka dels sluta i nyssnämnde muskel och m. orbicularis oris à nedre läppen, dels ingå föreningar med 8 grenar af n. mentalis och deltaga sålunda i bildningen af plexus mentalis. (Pl. VIII, n. 27). Nervus facialis skiljer sig väsendieligen ifrån samma nerv hos mevuniskan derigenom att här endast 3 grenar ifrån stammen utgå till ausigtet utan att dessa genom communications-grenar äro med hvarandra förenade till en plexus som hos menniskan före- kommer under namn af plexus anserinus. Om således här denna plexus saknas, framträder hos fåret denna bildning så mycket star- 30 234 E. J. BONSDORFF kare i den ófre och undre läppen, der desamma, dels förenas med grenar af den tredelta nerven, dels utgrena sig i musklerne. Inga af dessa grenar gà till huden utan alla stadna, sasom äfven Rapp *) har visat hos några skälar, i musklerne. Sålunda böra läpparne hos fåret ull de på nerver rikaste organer i hela kroppen. VIII Nervus acusticus (Pl. VII, Fig. 1, .n. 25. Fig. 3, n. 2). Denna nerv, hos fåret af lika tjocklek som hos menniskan, inträder jemte ansigtsnerven, hvilken den upptager i en fåra, i meatus auditorius internus. Bägge nerverne fórlópa här ända till bottnet af den inre hörselgången, men skilja sig här ifrån hvar- andra derigenom att hörsel-nerven intränger 1 den såkallade ófre gropen och fórlóper mera bakàt àn z. facialis. Genast delar sig sedermera hórsel-nerven i sina 2 grevar r. cochlearis och vesti- bularis som redan förut i stammen kunna ätskiljas, eburu desam- ma genom cellväfuad äro med hvarandra förenade. Uuder detta förlopp afgifver den: a) Ramus communicans inferior ad n. facialem, (Pl. VII, Fig. 3, n. 6) en ganska stark gren, utgår ifrån den bakre randen af nerven förr än densamma skiljt sig 1 sina tvenne grenar, och üllhór sålunda egentligen z. vestibularis, och förlöper snedt nedåt och litet framåt. Efter eu kort förlopp öfvergär den ull en del i +) Verrichtungen d. fünften Nerven paars. Om Cerebral-Nerverne hos. Fåret. 235 ganglion geniculum af n. facialis, men ull det mesta fortsätta sig dess fibrer oafbrutet i z. petrosus superficialis major *). b) Nervus cochlearis s. ramus anterior (Pl. VII, Fig. 1, n. 26) förlöper framät utät och nedàt emot spindeln af snäckan, med fibrerne spiralformigt vridna intránger den 1 den här belägna canalen och skickar genom fina häl fina nerver, hvilka utgrena sig pà snäckans spiralblad. c) Nervus vestibularis s. ramus posterior (Pl. VIT, Fig. 3, n. 3) förlöper äfven nedåt men mera bakåt än den föregående och delar sig, genast dä densamma skiljt sig från den föregående, i trenne grenar: 1) r. posterior, 2) r. medius och 3) r. inferior, hvilka vidare intränga 1 caza/es semiciculares der de utgreua sig i saccus oblongus och rotundus. Huru dessa grenar i sin vidare utgreniug förhålla sig, bar jag icke närmare undersökt. Anmärkas må likväl att, der dessa grenar utgå ifrån z. vestibularis, en svag rödagtig ullsvällning förefinnes, hvilken innehåller gauglie kulor. IX. Nervus glossopharyngeus (Pl. IV, n. 3). Det nionde nerv-paret uppkommer med 2 rötter, en. bakre starkare och en främre, hvilken är ganska fin. Bägge rótterne för- löpa ull foramen jugulare hvarest de närma sig det tionde nerv- +) Arnold betraktade denna gren såsom ulg&ende ifrån m, facialis, men Valentin (Hirn u. Nerven-Lehre 1841, p. 442) anser med skäl densam- ma til det mesta innehålla fibrer som ifrån m. acusticus öfvergä på nm. facialis. 236 E.J. BONSDORFF paret. Den bakre roten sväller genast, vid öfre randen af foramen Jugulare, ull ganglion jugulare superius s. Mülleri, (Vl. IV, n. 1) utan att den främre roten deltager i bildningen af detsamma. Ner- ven förlöper vidare, genom foramen jugulare, uu en egen canal af dura mater, hvilkens bakre vägg äfven skiljer nerven ifrån det 10:de nerv-paret. I sjelfva foramen jugulare emouager den en yuerst fin gren (Pl. IV, n. 68) ifrån bakre randen af ganglion. cervicale supremum, eller ifrån communications-gren emellan nyss- nämnde gauglon och z. Aypog/ossus samt en communicalions- gren från ganglion jugulare n. vagi, (Pl. IV, n. 4) och sväller något till, dock utan att här något ganglion petrosum s. infe- rius fórefinnes. Ganglion jugulare s. Mülleri (Pl. IV, n. 1) är hos fåret ganska tydligt, bakifrån framåt bredare än inifráo utåt och är sà- lunda något plattadı framifrån bakåt, nästan hjertformist med ba- sen vänd uppåt och spetsen nedåt. Dess läge är i sjellva foramen Jugulare framför ganglion jugulare n. vagi, från hvilken den likväl skiljes genom en förlängning af dura mater. Detta ganglion o emottager från stammen af m. vagus, förr än dess ganglion jugu- lare blifvit bildadt, en fin, remus communicans som sänker sig 1 ófre randen eller basen af gangliet. Stammen af n. glossopharyngeus fortsätter nu sin gång, i den omförmälde canalen af dura mater, genom foramen jugu- lare och ulltager något i tjocklek, dä deu kommer ut ifrån sam- Om Cerebral-Nerverne hos Färet. 237 ma häl. Härifrän gär densamma vidare framfór vagus, medelst fast cellväfnad med densamma fórenad, uti en fära à främre ytan af plexus ganglioformis och sammanhàuger, medelst flere korta trådar, med denna p/exus sålunda att den dels emottager grenar ifrån plexus dels vill samma plexus skickar dylika. (Pl. IV, n. 5). Ungefär à midten af p/exus ganglioformis aflägsnar ner- ven sig från vagus, böjer sig mera framåt på ytwe sidan af gan- glion cervicale supremum och framför den hos fåret obetydliga carotis cerebralis, emellan m. stylopharyngeus och constrictor superior. Här emottager den yuerligare en fin ramus communi- cans från plexus ganglioformis n. vagi och delar sig derpà i sina tre slutgrenar: a) ramus ad plexum nervorum mollium, b) ramus pharyngeus och c) ramus lingualis. a) Ramus ad plexum nervorum mollium, (Pl. IV, n. S) af lös textur och den mindsta af nervens 3:ne slutgrenar, utgår från stammen nedåt och liuet framåt ull bifurcation af carotis communis, der den ingår förening med nervi molles från gang. Ä De 2 cervicale supremum. Denna gren, ifrån glossopharyngeus, utgöres af fibrer, som tillhöra såväl glossopharyngeus som vagus och kanske n. accessorius Villisii, såvida de flesta fibrer af den gren Le , . som glossopharyngeus emottager ifrän plexus ganglioformis n. vagi tydeligen ófvergà i densamma, och innehåller dessutom orga- niska nerv-fibrer som, ifrån p/exus nervorum mollium genom densamma öfvergä i stammen af nervus glossopharyngeus. Deuna 238 XE. J. BOoONSDORFF starka inblanduing af organiska fibrer torde vara orsaken ull denua greus üfvervägande lösa beskaffeuhet samt ródaguga färg, hvarige- nom densamma väsenduigen skiljer sig från de ófrige grenarne af samma nerv. b) Ramus pharyngeus (Pl. IV, n. 9) gär ut ifrán stam- men framåt och litet uppåt, åtföljande arteria pharyngea, och gifver genast vid sitt ursprung: «) En ramus communicans till det 10:de nerv-parets ra- mus pharyngeus (Pl. IV, n. 10) upptager sedermera en fin ra- mus communicans från ramus, pharyngeus n. vagi, går under m. constrictor superior och delar sig snart 1 2 slutgrenar (PI. IV) hvilka förlöpa framät och uppät samt dela sig vidare ı 5 ull 6 finare grenar, hvilka intränga 1i m. constrictor supremus, tensor och Zevator palati mollis. Den inre af ofvannämnde slutgrenar gifver kort efter det den skiljt sig frän den yttre: B) En ganska stark ramus communicans (Pl. IV, n. 11) ull ramus pharyngeus n. vagi. c) Ramus lingualis s. anterior (Pl. IV, n. 12) àr vida starkare än någon af de 2 föregående grenarne, och utgör fortsätt- ningen af stammen. Den förlöper emellan m. stylopharyngeus och constrictor superior, bildande en liten båge, bakifrån framåt och utåt, öfver m. hyoglossus emot ryggen af tungroten, tätt under huden à tungan. Under detta förlopp gifver den följande grenar: Om Cerebral-Nerverne hos Färet, 239 a) Ramus ad plexum nervorum: mollium (Pl. IV, n. 13) förlöper nedåt och förenas med p/exus n. n. mollium. B) Rami Stylopharyngei, 2 eller 3 tll antalet, hvilka ut- grena sig 1 m. stylopharyngeus. y) Ramus palatopharyngeus, (Pl. IV, n. 14) en ganska stark gren, som förlöper uppät och inät och snart delar sig i 4 à 9 finare grenar med ett sliogrande förlopp, hvilka alla utgrena sig i slem-membran af velum palati och m. stylopharyngeus. Fortsàtningen af ramus lingualis, der den ligger à tung- roten öfver m. Ayog/lossus, delar sig snart i 3 à 4 mindre grenar hvilka, under spetsige vinklar utgà ifrán stammen framät tätt under huden och dela sig i finare grenar, som, med hvarandra commu- nicerande, bilda ett tätt nerv-nät med rhombiska maskor, hvarifrån fina grenar utgå ull papillæ vallate. Längre än ull hälften af tungan har det icke lyckats mig att förfölja dessa grenar, hvilka läugre fram mot tungspetsen blifva finare och finare. I några fall har jag observerat å ramus lingualis n. glos- sopharyngei, der dess ramus palato-pharyngeus och lingualis skilja sig ifrån hvarandra, på inre sidan af tungbenet ett, i förhål- lande ull nervens tjocklek, ganska starkt ganglion, som vi vilja kal- la ganglion linguale n. glossopharyngei (Pl. V, m. 21). Ifrån detta ganglion, hvilket, innehällande betydelig mängd ganglie ku- lor, är aflängt, bakulls spetsigt och framtill trubbigt, utgå 5 fina 240 E.J. BONSDORFF grenar: 2 kortare från den ólre kanten till m. stylopharyngeus och 3 vida làngre (Pl. V, u. 23) utgå från den nedre kanten af gangliet. Af dessa 3 grenar utgrena sig 2 1 slemhinnan à bakre väggen af tungroten och den 3:dje i m. cerathyoideus brevis (Gurlt). (PI V, n. 24). I flere. fall har jag likväl icke kunnat finna detta ganglion särdeles tydligt, dock har jag i alla fall allud fun- nit à det ställe der ramus lingualis och palafo-pharyngeus skil- ja sig ifrån hvarandra, en liten utbredning och fôrtjockning af nerven, och äfven ı dessa fall ganglie kulor 1 det inre af densam- ma, ehuru fà ull autalet. I de fall der ofvan beskrifne ganglion linguale glosso- pharyngei varit föga märkbart, (Pl. IV, n. 15) har nervens stam i foramen jugulare synts mig tjockare, än i de fall dà nyssuämn- de ganglion varit starkt utveckladt *). Nervus glossopharyngeus hos fåret ófverensstámmer, 1 af- seende à de ifrån densamma utgående nerverne, fullkomligen med samma nerv hos menniskan, men skiljer sig väsendieligen derige- nom att ganglion petrosum ej fines hos fåret, äfvensom genom förekommandet af ganglion linguale, ehuru detsamma, såsom of- +) Jag skulle derföre anse delta ganglion motsvara ganglion petrosum hos menniskan. I fall så vore, synes mig delta vara ett starkt, ur anatomien hämtadt, bevis för riktigheten al den förtjenstfulle Valentins äsigt af ganglion petrosum såsom sinnes-ganglion för smak-sensalion. Hos fåret är della ganglion mera beläget inom gränsorne för sin verksamhet, än hos menniskan. Om Cerebral-Nerverne hos Füret. 241 vanfóre blifvit anfórdt, förekommer gauska olika utveckladt hos särskilda individer, X. Nervus vagus s. pneumogastricus. Det tionde paret el. Lungmag-nerven går ut från huf- vudskälen genom foramen jugulare pà bakre och yttre sidan af n. glossopharyngeus och sväller, der den ligger i berörde häl, ull eit. ganglion, kalladı ganglion jugulare s. radicis nervi vagi. Efter bildningen af deua ganglion fortgår stammen, som nu inom sin slida upptagit nervus accessorius Villisii pa ye och bakre sidan af z. glossopharyngeus, framför stammen af nervus hypo- glossus, med hvilken den äfven sammanhàoger medelst en fibrös slida, samt sväller derpà, 1 tum under foramen jugulare, ull ett 9 : 5 : S est 1 aflüogt ganglion, den såkallade plexus ganglioformis nervi vagi. (Pi. IV, n. 18). Härifrån förlöper nu nerven öfver z. hypoglossus, der densamma böjer sig framät, emellan carotis communis och vena jugularis interna och upptager, vid nedre ändan af p/exus ganglioformis, den ifrån ganglion cervicale supremum komman- sang! , gang n de stammen af pars cervicalis m. sympathic. (Pl. IV). Denna sympathiska nerv-stam kan ànnu i bórjan af sin fórening med det 10:de nerveparet, ungefär 4 tum urskiljas såsom förlöpande längs främre rauden af vagus, men sedermera sammansmälta begge ner- verne, under det fortsatta förloppet, till en nerv-stam. Denna stam fortgår i samma riktning à halser emellan carotis communis och 31 219 E. J. BONSDORFF vena jugularis interna samt emellan arteria och vena subclavia i bröstcaviteten bakom lungroten till @sophagus längs hvilken nerven vidare forlóper och genom foramen ossophageum inträn- ger 1 buk-caviteten. Ganglion jugulare s. radicis n. vagi (Pl. IV, n. 17) lik- nar hos fåret, till sio yure form, fullkomligen ett spinal ganglion och är beläget uu sjelfva foramen jugulare pà yure sidan af ganglion jugulare n. glossopharyngei, samt omgifvet af ett gan- ska fast fibröst neurilem. Ifrån deua ganglion utgå följande nerver: a) amus auricularis (Pl. VIL, Fig. 2, n. 8) utgår från bakre och undre randen af ganglion jugulare, bakıfräu utåt och litet framåt, genom en fin krokig canal à skiljoväggen emellan fo- ramen jugulare och canalis Fallopü iu uti sistnämnde canal. Här lägger sig nerven på bakre sidan af m. facialis och bildar, kort förr än den uppnår nyssnámnde nerv, ett ganglion genicu- lum *) (Pl. VII, Fig. 2, n. 9). Ifrån nyssnàmnde ullsvüllning böjer sig nerven litet framåt, löper i en fåra af nerv. facialis, åt hvil- ken den gilver en r. communic. (Pl. VIL, Fig. 2, n. 10) och emottager en kort r. communicans (Pl. VIL, Fig. 2, n. 11) som, längs hela sin sträckuing löper i en fåra af ansigts-nerven, ifrån hvilken den utgär. Fortsättningen af ram. auricularis löper ned vidare i en fara af m. facialis, lángs bakre randen af chorda tympani, från +) Huruvida detta ganglion innehåller ganglie kulor har jag icke undersökt, Om Cerebral-Nerverne Los Pret. 243 hvilken den äfven emottager en fin communications-gren, (Pl. VII, Fig. 2, 0. 12) nedåt i cana/is Fallopü ull dess nedre öppning. Kort för àn nerven uppnàr foramen stylomastoideum böjer den sig framåt och delar sig i 2 grenar, hvilka likväl i canalis Fallo- pi genom cellväfnad ännu äro med hvarandra förenade ull en stam hvilken förlöper snedt öfver stammen af z. facialis och, nà- ra foramen stylomastoideum, genom ett hål å främre väggen af Fallopiska eanalen, uti den af Arnold hos menniskan upptäckte canaliculus mastoideus. Ifrån denna canal kommer ifrågavarande nery nu fram bakom örat och skiljer sig först här i sina 2:ne grenar: a) ramus externus och f) znternus. a) Ramus externus (Pl. VII, Fig. 2, n. 15) förlöper me- ra utåt och framåt bójande sig öfver arteria auricularis poste- rior och öfvergär stundom i ganglion auriculare posterius, (Pl. VID) stundom äter förenas den med ansigts-nervens r. auricularis posterior. B) Ramus internus (Pl. VII, Fig. 2, v. 14) förlöper un- der arteria auricularis posterior. Vid främre randen af arteria auricularis posterior kommer. den fram och förenas med gang. auriculare posterius. Ganglion auriculare posterius *) (Pl. VII, Fig. 2, n. 16) är beläget emellan bakre väggen af det yure örats ringformiga *) Detta ganglion har jag icke funnit constant, och, der detta saknats, före- ningen starkare emellan ansigts-nervens och det 10:de nerv-parets ram. auricularis. 244 E. J. BONSDORFF brüsk och arteria auricularis posterior. Till formen platt och oregelbundet fyrkanugt emottager det: a) En ganska fin sympathisk nerv-trád? (Pl. VII, Fig. 2, n. 23) som förlöper längs arteria auricularis posterior och tro- ligen kommande från Gangl. cervicale supremum, üfvergär i ganglion auric. poster. Ifrån deua ganglion utgå följande nerver: a) Ram. meatus auditorii hvilken, genomborrande bakre väggen af örats ringbrosk, utgrenar sig i slemhinnan à deu yttre hörsel-gängen och órats der befinteliga glandler? b) A. vascularis, (Pl. VII, Fig. 2, n. 18) en fin nerv som utgår från ófre ändan af ganghet och förlorar sig i slidan af a. auricularis posterior, c) Utom denna utgär frän öfre randen af ifrägavarande ganglion en gren till huden öfver det yttre örat (Pl. VII, Fig. 2, n. 19) och utgör likasom fortsättningen af det 10:de nervparets ram. auricularis uppät. Plexus ganglioformis s. nodosus, (Pl. IV, n. 18) n. vagi är hos fåret något starkare än hos menniskan, och begynner lika högt med ganglion cervicale supremum, d. ä. framför öfre än- dan af första halskotan, men sträcker sig längre ned än detta. För öfrigt är denna knut till sin structur lika beskaffad med den hos menniskan, nemligea att denna ullsválluing egenteligen utgöres af sammanflätade nerv-fibrer ifrän z. vagus, accessorius och glosso- Om Cerebral- Nerverne hos Fåret. 245 pharyngeus, hvilka skilja sig från hvarandra och‘ genom intersti- tell cellväfuad med hvarandra förenas så au likväl grå organisk nerv-substans förefinnes emellan nerv-fibrerne, såväl i det inre af denna plexus som å dess yta. Såsom hos menniskan, så står äfven hos fåret denna plexus emellan plexus och gangle formation, kanske dock hos fåret mera analogt med ett ganglion. Ifrån den- na plexus ganglioformis utgå följande grenar: A) Rami communicantes brevis n. glossopharyngei, (Pl. IV, n. 5) af hvilka en del gå ifrån z. glossopharyngeus ul va- gus, andra åter ófvergà ifrån plexus ganglioformis på stammen af n. glossopharyngeus. Dessa förenings-trädar emellan glossopha- ryngeus och vagus, förekomma egentligen vid den ófre ändan af plexus ganglioformis. B) Ramus communicans longus (Pl. IV, n. 6) utgår från plexus ganglioformis och förenas med stammen af glossopharyu- geus, sedan den redan skiljt sig från z. vagus. C) Ramus pharyngeus (Pl. IV, n. 19) utgår från öfre delen af oftanämnde plexus och dess frámre rand, och förlöper framåt och litet nedåt, Snart upptagande en förenings-träd från föregående ramus communicans longus delar den sig 1,2 grenar: a) ramus adscendens och b) r. descendens. a) Ramus adscendens (Pl. IV, n. 20) förlöper framåt och uppåt, i samma riktning med ram. pharyngeus glossopharyngei, med hvilken den äfven genom förenings-trädar sammanhänger och 246 E. J, BONSDORFF utgreuar sig med densamma gemensamt i constrictor pharyngis superior. b) Ramus descendens, (Pl. IV, n. 21) vida starkare än den uppstigande gren, fórlóper nedät pà inre sidan af glandula submaxillaris, och upptager en làng fin förenings-träd frán nedre ändan af ganglion cervicale supremum. Förr än denna gren fó- renas med ifrägavarande gren emottager r. descendens af n. pha- ryngeus 2 ull 3 grenar (Pl. IV, n. 23) ifrån plexus nervorum mollium, hvarigenom den ülltager i tjocklek och utgrenar sig med flere finare grenar 1 coustrictor medius. Fortsättningen af nerven fórlóper med en slingrande gäng nedät, pà bakre väggen af pAa- rynx, der den delar sig i flere finare grenar, hvilka utgrena sig i constrictor inferior och, med hvarandra förenade till en plexus, àunu upptaga en lång fin nerv hvilken, uppkommande med dub- bla rötter, den ena från r. Zaryngeus superior n. vagi, den an- dra från nedre ändan af ganglion cervicale supremum, vi vilja kalla ram. Zaryngeo-pharyngeus. (Pl. IV, n. 26). Sälunda före- kommer hos fåret egenteligen 2 plexus pharyngei: c) superior och fp) inferior. «) Plexus pharyngeus superior (se Pl. IV) bildas till det mesta genom grenar ifrán ram. pharyngeus glossopharyngei och üll.en del äfven af ram. adscendens rami pharyngei nervi vagi. Ifrån denna plexus utgå grenar till ófre delen af pharynx och velum palati. Då likväl n. accessorius Villisii inflätar sig 1 stam- Om Cerebral- Nerverne hos Fáret. 247 men af z. vagus, förr än ramus pharyngeus ifrån densamma utgår, kan man med behörig fürsigtighet emellan fibrerna af z. va- gus förfölja fibrer af accessorius tll 10:de nerv-parets ram. pha- ryngeus, så att man häraf finner att m. accessorius äfven deltager i bildningen af denna p/exus. Inga wädar från ganglion cervicale supremum har det lyckats mig att förfölja ull plexus pharyngeus superior blott en fin trád som sammanhänger med plexus nervo- rum mollium och åtföljande arteria pharyngea har jag kunnat förfölja, men ej sett densamma förena sig med p/exus utan troli- gen öfvergär denna i slemhinnan à ófre delen af pharynx. B) Plexus pharyngeus inferior (Pl. IV, n. 24) bildas der- emot till det mesta af ramus pharyngeus m. vagi genom dess ramus descendens samt af trådar ifrån ganglion cervicale supre- mum, hvilka ófvergà i den förr omnämnde ram. laryngeo-pha- ryngeus nervi laryngei superioris. Likväl torde denna plexus äf- ven erhälla fibrer af n. glossopharyngeus genom den ram. com- municans som ifràn glossopharyngeus öfvergar pa ram. pha- ryngeus n. vagi, (Pl. IV, n. 7). Ifrån plexus pharyngeus infe- rior utgå grenar till medlersta delen af pharynx. D) Zamus laryngeus superior (Pl. IV, n. 25) utgär un- gefär från midten af plexus ganglioformis, litet nedanom ursprun- get-för ram. pharyngeus, och delar sig, nästan straxt vid sitt ur- sprung 1 tvenue grenar: a) ramus laryngeo-pharyngeus s. la- ryngeus externus och b) ramus laryngeus internus. 248 E. J. BONSDORFF a) Ramus laryngeo-pharyngeus. s. externus (Pl. IV, n. 26) uppkommer ‚med 2 rötter; deu \starkare (Pl. IV, n. 27). fràn r. laryngeus superior, den svagare (Pl. IV, m. 28) ifrån! ganglion cervicale supremum. Bägge dessa róter omfatta en arter och förenas sedermera till en stam som gàr framåt mot nedra delen af pharynx. Då nerven uppnår dess bakre vägg, skickar deu flere fina grenar med ett slingrande förlopp, som utgrena sig 1 constric- tor inferior och förenas med ram. descendens af 10:de nerypa- reis ram. pharyngeus ull plexus pharyngeus inferior som of- vanföre blifvit beskrifven. b) Ramus laryngeus internus (Pl. V, m. 28) är vida starkare än den föregående och at anses. såsom fortsättningen af sjelfva nerv-stammen, fortlöper, åtföljande arteria laryngea supe- rior, pa inre sidan om carotis, swaxt under dess bifurcation, me- ra framåt och inåt än den föregående, ull öfre delen af larynx. Här förlöper den under arteria laryngea och tränger genom öf- versta delen af zn. constrictor superior och ett hål i öfre randen af carlilago thyreoidea in 1 larynx dà den genast delar sig i tvenne slutgrenar, hvilka redan: förut kunde; skiljas, men dock medelst cellväfnad äro med hvarandra förenade: a) ramus supe- rior s. epiglotticus och 9) ramus inferior s. descendens. a) Ramns epiglotticus, (Pl. V, n. 31) är dubbelt svagare än den följande, går tvärs framåt mot bakre väggen af epig/ottis, der den delar sig i flere grenar hvilka sluta i m. aryepiglotticus, Om Cerebral-Nerverne hos Färet, 249 hyo-epiglotticus och thyreo-epiglottieus, samt skickar fina grenar hvilka slà sig omkring den iure randen af epiglottis och utgrena sig 1 slemhinnan à inre ytan af epiglottis. B) Ramus descendens s. inferior delar sig genast i tvà ganska olika starka grenar: «) ramus arytenoideus och (9)r. la- nyngo-trachealis. a) Ramus,arytenoideus, (Pl. V, n. 32) betydligen svagare än den följande, förlöper tvärs framåt och något inåt emot bakre väggen af cartilagines arytenoidei, der den med flere fina grenar slutar 1 zn. m. arytenoidei transversi och obliqui, samt med en starkare gren genomborrar musklerne för att utgrena sig 1 slemhin- nan af berörde muskler. B) Ramus laryngo-trachealis s. descendens (Pl. V, n. 29) är vida starkare än den föregående och att betraktas såsom fort- sättningen af den inre gren af z. laryngeus superior. Deu förlö- per långs inre ytan af cartilago thyreoidea rakt nedåt ull slutet af larynx och förenas vid nedre randen af cartilago thyreoidea med fortsättniogen af stammen till z. Zaryngeus inferior, sålunda likväl att hvardera nerveus fibrer ännu kunna skiljas i början af sin fürening, men sedermera sammansmälta, så att större delen af nerven forllöper i en stam med laryngeus inferior. En gren af densamma ram. trachealis (Pl. V, n. 34) sänker sig emellan den nedre randen af Cartilago cricoidea och luftrörs-ringen der 32 250 E. J. BONSDORFF den utgrenar sig à slemhinnan i ófre delen af Zrachea. Under deua förlopp gifver den likväl, kort efter det den skiljt sig ifrån ram. arytenoideus, en fin gren (Pl. V, n. 33) som förlöper uppät och framåt öfver bakre randen af cartilago cricoidea och öfre ytan af m. crico-arytenoideus för att utgrena sig i slemhinnan à bakre väggen af cartilago arytenoidea. Der denna gren utgår ifrån nerven förekommer en liten gangliös ullsvälloing, plexus ganglioformis, (Pl. V, n. 30) hvilken, pa samma sätt som gan- glion linguale glossopharyngei, hos olika individer förekommer ganska olika utvecklad, men dock altüd torde innehålla gauglie ku- lor. — Fortsättningen af z. vagus har jag icke vidare undersökt. Det tionde nerv-paret hos fåret skiljer sig väsendteligen ifrån samma nerv hos menniskan, derigenom att densamma hel och hällen upptager cervical-delen af den sympathiska nerv-stam- men inom sin slida. XL. Nervus accessorius Villisit, Bi-nerven. (Pl. IV, n. 29). Denna nerv gär ut ifrán hufvudskälen genom foramen ju- gulare, iunesluten i en gemeusam slida med, samt pä bakre sidan af, n. vagus. Der den gär fram pà bakre sidau af ganglion jugulare nervi vagi, moltager deu, utan att deltaga i hildningen af berörde ganglion, 2 à 3 fina rami communicantes från detsamma och öfvergär, straxt nedanom ganglion radicis n. vagi, i en med va- gus gemensam stam, så att man likväl ull största delen kan ur- Om Cerebral-Nerverne hos Färet, 251 skilja de ull accessorius hörande fibrerne, der de förlöpa längs bakre randen af vagus. Då dessa fibrer uppnå den öfre ändan af plexus ganglioformis delar sig nerven i två gauska olika starka grenar: a) en inre och b) en yttre gren. a) Ramus internus, deu inre gren, àr vida mindre àn den följande och bestär blot af 3 mindre facikler, hvilka, under en spetsig vinkel skiljande sig från den följande gren, fórlópa mera ivärt så att den svänger sig om på yttre sidan af vagus. Denna inre gren af accessorius skiljer sig nu 1 finare grenar, af hvilka «) En del sammanväfvas med fibrerne i plexus ganglio- formis ; B) Eu del tydeligeu ófvergà 1 ram. phüryngeus n. vagi. y) Största delen ófvergà från yttre sidan af vagus till dess ramus laryngeus superior. 9) Eu annan del åter förlöpa längs bakre sidan af 10:de nerv-parets stam nedåt. Af dessa gå en del fibrer vidare dels på bakre, dels på yttre sidan af samma nerv-stam, en annan del åter samla sig à bakre randen af vagus vid nedre ändan af plexus ganglioformis ull en temmeligen stark gren. €) Ramus communicans n. vagi et accessori (Pl. IV, n. 32) som, utom fibrer egenteligen tillhörande accessorius, älven synes innehälla fibrer tillhörande vagus. Denna förlöper nedåt och óf- 252 E.J. BONSDORFF vergür pä främre randeu af ramus externus accessorü, med hvil- kens fibrer den snart förenas sà att de icke vidare kunna skiljas. b) Ramus externus (Pl. IV, n. 31) àr vida starkare och utgör fortsátniogen af nerven. Fórlóper mera bakåt och nedåt på yttre sidan om stammen af nervus hypoglossus och vena jugula- ris interna samt upptager på sin främre sida ofvananförde ramus communicans accessori et vagi. Denna nervs vidare fórlopp har jag ej undersókt. XII. Nervus hypoglossus, Tungans rörelse-nerv. (PL, IV;.m..33: PA 886). Det 12:te paret förlöper med två skiljda strängar, en främre mindre och en ba£re starkare, genom hvar sin canal af dura mater pà inre sidan af arteria meningea postica, genom foramen condy- loideum ut ifrån hufvudskälen. Nervens bägge strängar förblifva ännu, sedan desamma kommit ut genom foramen condyloideum, skiljda, blow medelst cellváfnad med hvarandra förenade, och fórlópa ned- ät bakom stammen af vagus der de förenas ull en stam sålunda att den främre svänger sig omkring bakåt på inre sidan af den bakre strängen. Stammen förlöper nu nedåt och litet framåt, på inre sidan af binervens yttre gren, och upptager här hela den uppstigande gren af den första cervical-nerven. (Pl. IV, n. 34). Sedermera förlöper stammen af n. hypoglossus, åtföljande a. lin- gualis, på ytre sidan af plexus ganglioformis och carotis com- Om Cerebral-Nerverne hos Färet. 253 munis nàra dess bifarcation mer och mer framät, sälunda bildan- de en svag bäge. Längs undre sidan af nyssnämnde arter förlöper n. hypoglossus vidare, på inre sidan af den bakre buken af m. digastricus och längs ófre randen af m. stylohyoideus under gaf- felgren af tungbenet. Här skiljer den sig ifrån arteria lingualis, förlöper på yttre sidan af portio baseoglossus m. hyoglossi*) och delar sig, förr än den uppnår den undre randen af m. hyoglossus, emellan denna och m. mylohyoideus, i sima tà slutgrenar ram. genioglossus och styloglossus. Under detta förlopp gifver den föl- jande grenar: a) Ramus communicans nervi cervicalis 1:mı (Pl. IV, n. 34). Ehuru de flesta fibrer, som sammansätta denna, äro att be- traktas såsom kommande ifrån cervical-nerven, hafva likväl nà- gra fibrer synts mig öfvergå ifrån z. hypoglossus på nämnde cer- vical-nerv. b) Ramus descendens (Pl. IV, n. 35) utgår ifrån stammen af m. hypoglossus, bakom arteria carotis communis, förlöper härifrån nedåt bakom carotis, skickar en fin gren (Pl. IV, n. 36) till ram. communicans n. vagi et accessori. (Pl. IV, u. 32) **) pr c) Ramus hyothyreoideus (Pl. V, n. 27) är en ganska fin nerv som, utgående ifrån Aypog/ossus, der den ligger emellan 7n. stylohyoideus och bakre buken af digastricus, förlöper nedåt på *) Arteria lingualis förlöper på inre sidan af m. hyoglossus. **) Det vidare förloppet af denna nerv har jag icke undersökt, 254 E. J[. BoNSDORFF inre sidan af m. siylohyoideus, och sedermera vänder sig mera utåt på yttre sidan af m. kyothyreoideus i hvilkeu den sederme- ra slutar med flere fina. grenar. d) Rami hyoglossi, (Pl. V, n. 36) två ull tre finare gre- nar, hvilka utgå ifrån ófre randen af nerv-stammen, mellan m. hyoglossus och mylohyoideus, och förlöpa emellan bakersta de- len af m. styloglossus och Ayoglossus för att slutligen utgrena sig ı den sednare muskeln. Kort efter det nerven afgifvit föregående grenar till Zyo- glossus, blir den nu bredare och delar sig i sina 2:ne ofvanföre omnàmnde. slutgrenar, som, ehuru från hvarandra skiljde, likväl i början förlöpa nära invid och medelst cellväfnad förenade med hvarandra. e) Ramus genioglossus (Pl. V, v. 37) är betydeligen star- kare àn r. styloglossus och gifver genast: a) Ramus geniohyoideus, (Pl. V, n. 38) går nedåt och framät under eu spetsig viukel frán stammen och utgrenar sig i m. geniohyoideus. ^ . . . - o . Sedan z. genioglossus afgifvit föregående gren ull sm. ge- niohyoideus böjer sig nerven uppåt, omkring främre randen af rn. baseoglossus och på inre sidan af arteria sublingualis, åvföljd af arteria ranina, emellan m. genioglossus och styloglossus, ull un- dre sidan af tungan. Här förlöper den med eu slingrande förlopp, Om Cerebral-Nerverne hos Färet. 255 jemte arteria ranina, ända till spetsen af tungan. Under hela detta förlopp upptager den fina communications-grenar ifrån ram. lingualis n. trigemini, hvilka bägfornigt med hvarandra ingå före- ningar. Dessa bägformiga föreningar, rari communicantes poste- riores n. lingualis c. n. genioglosso, (Pl. V, n. 41) blifva allt starkare närmare tungans spets, sà att bägge nerverne 1 sjelfva speisen förlöpa nästan i en gemensam slida (se Pl. V, n. 42). Dessutom afgifver denna gren af Aypoglossus 8 à 10 finare upp- stigande grenar hvilka, utgrena sig 1 m. genioglossus der den ut- breder sig i tungan. e) Ramus styloglossus (Pl. V, n. 39) är litet mindre än den föregående gren, på hvars yure sida den förlöper emellan rn. mylohyoideus och hyoglossus under eller på yure sidan af arte- ria sublingualis, hvilken sålunda skiljer de bägge slutgrenarne af hypoglossus ifrån hvarandra. Äfven denna iakttager ett slingrande förlopp och sänker sig snart i m. styloglossus ull hvilken deu hufvudsakligen afgifver sina grenar, äfvensom den troligen gifver grenar till de egna fibrerne för m. lingualis. Atfóljande arteria ranina förlöper den ända till tungspetsen, äfven här utgrenande sig i m. styloglossus. Under sitt förlopp upptager, eller hellre öf- vergår den medelst communicalions-grenar, likasom r. genioglos- sus pa ram. lingualis trigemini, under spetsiga vinklar. Sålunda förser z. Aypoglossus, utom de muskler som er- hålla grenar af dess ramus descendens, följande muskler med 256 E. J. BoNSDORFF motoriska nerv-wädar: m. Ayothyrevideus, hyoglossus, geniohyoi- deus, genioglossus, styloglossus och lingualis. Nerveu ingär dessu- tom, under hela sitt förlopp, täta föreningar med ram. lingualis af trigeminus så att man här nästan anatomiskt kan bevisa z. Aypo- glossi fullkomliga öfvergäng 1 ram. lingualis trigemini hvarigenom deu af Carus yttrade äsigten: att blott en olika riktning af innerva- tions-strómmen, centripetal ell. centrifugal, utgör grunden till den olika function i de sensitiva och motoriska nerverne. Vore förhäl- landet sådant, har man att betrakta alla de ofvan anförda commu- nications-grenarne, emellan z. Aypoglossus och r. lingualis trige- mini, såsom grenar af hypoglossus, der innervations-strómmen från centrifugal öfvergär ull centripetal och ram. lingualis trigemini sásom ensemblen af alla grenar ifrån z. hypoglossus. N. hypoglossus skiljer sig icke vüsendieligen ifrån samma nerv hos menniskan. Ganglion cervicale supremum Systematis nervorum ganglosi. (Pl. IV, n. 37). Likasom hos menniskan, sà är äfven ganglion cervicale su- premium det största af alla ganglier som förefionas hos fåret, och varierar till form, storlek och läge mindre än hos menniskan. Bety- deligen mindre än samma ganglion hos menniskan, förekommer det allud af en något afläng oval form, 3 tum långt och 43; tum bredt, såsom Planschen utvisar. Detta ganglion, af ródagug färg och fa- stare substans än hos menniskan, är beläget straxt nedanom bulla Om Cerebral-Nerverne hos Färet. 257 tympani framför öfversta ändan af första halskotan, på inre sidan af carotis cerebralis och n. glossopharyngeus, och framfór stam- men af nervus vagus med hvilken den genom ganska fast cell- väfnad sammanhänger. Den ytre ytan af detsamma är mera con- vex än den inre, som likväl äfven är något convex, sjelfva gau- glion sálunda i förhällande tjockare àn hos menniskan. Om hos menniskan detta ganglion längs halsen fortsättes medelst en sjelfständig nerv-stráng, utgörande cervical-delen af det gangliösa nerv-systemet, framträder hos fåret eu härifrån alldeles afvikande förhällande, emedan den gangliösa nery-stammen, efter ett kort förlopp at $ tum ifrån ifrågavarande ganglion, hel och hållen öfvergär i stammen af 7. vagus, straxt under dess plexus ganglioformis, (Pl. IV) längs hvilkens främre rand den sedermera förlöper, sålunda att desamma ännu ungefär 1 tum kunna ätskiljas; men sedermera förlorar den sig helt och hållet emellan fibrerne af n. vagus. Ifrán detta ganglion, som utgör liksom central-delen af det sympathiska nerv-systemet, utgå nu ganska mängfalldiga gre- nar hvilka, utmärkta genom sin ródagüga färg, kunna med skäl indelas i 2 Classer: 1) Grenar hvilka utgå från nedre ändan och 2) Grenar hvilka utgå ifrån den öfre ändan af gangliet. - 9 Oo t . 1) Grenar hvilka utgå från nedre ändan af ganglion cervicale supremum. 33 258 E. J. BONSDORFF Dessa utgä egenteligen med tre skiljda portioner, dà äfven fortsättningen af sympatbiska nerven nedåt, som utgör den baker- sta portion, tages med i räkningen. Dessa 3 portioner skola vi ut- märka säsom den bakre, framre och medlersta. A) Den bakre portion (Pl. IV, n. 38) utgör fortsättningen af ifrågavarande ganglion i cervical-delens nerv-stam, går ut ifrån den bakre randen af ifrágavarande ganglion nedät och nägot bakät samt sänker sig, på sätt ofvanföre blifvit anfördt, 1 stammen af ner- vus vagus. B) Den frámre portion (Pl. IV) är nästan lika stark som den föregående, af lösare textur än densamma och utgår från främre randen och nedre ändan af ganglion cervicale supremum framåt och nedåt, under en spetsig vinkel aflägsnande sig från den nyss betraktade portion. Vidare förlöper den på inre sidan af carotis och delar sig svart i 2 grenar, hvilka sänka sig ull bifur- cation af carotis communis, der densamma ytterligare delar sig i flere grenar, hvilka omslingra carotis med dess här utgående gre- nar, och sålunda bilda plexus nervorum mollium. Ifrån denva por- tion utgå nu flere mindre grenar som alla utmärka sig genom sin lösa textur och rödagtiga fürg och åtfölja de här belägna artererne. a) En fin gren som åtföljer arteria pharyngea och, slingrande sig omkring densamma, gifver en gren som utgrenar sig i glandula submaxillaris. De sista af dessa grenar synas utgrena sig i slemhinnan à öfversta delen af pAarynx. Om Cerebral-Nerverne hos Färet. 259 b) En fin gren som åtföljer arteria glandule submaxil- laris och med samma arter utgrenar sig i glandeln. c) En något starkare gren som åtföljer arteria laryn- gea superior till det inre af larynx, i hvars slemhinna dess sid- sta grenar sluta. d) En temmeligen stark gren som åtföljer arteria lin- gualis (Pl. IV) och jemte samma arter utgrenar sig 1 tungan, för- o J 5 o 2 modeligen i dess slemhinna. e) En fin gren som åtföljer carotis cerebralis uppât, hvilken jag likväl icke lyckats vidare förfölja. f) Flere platta grenar hvilka omslingra stammen af carotis facialis ı den vinkel der arteria lingualis och maxillaris inter- na skilja sig från hvarandra. Af dessa åtfölja nu 1 eller 2 den hos fåret starka arteria maxillaris interna, förlöpa under tuba. Eustachii och sänka sig i den convexa rauden af ganglion oticurn g) En lång och fin gren (Pl. VIII, n. S) som, slingrande sig omkring tungbenet, förlöper uppåt och förenas med stammen af r. stylohyoideus fran n. facialis. NY Colly C) Den medlersta portion, (Pl. IV) af alla den mindsta, utgår ifrån den nedre ändan af gangliet i sjelfva vinkeln emellan de 2 föregående portionerne, förlöper nedåt och delar sig i tven- ne ganska olika grenar. 260 E. J. BONSDORFF a) Den sympathiska roten (Pl. IV) ull n. Zaryngeo-pha- ryngeus som är ganska kort och förenas, med den ifrån r. /a- ryngeus n. vagi kommande roten, ull z. Zaryngeo-pharyngeus. b) Den sympathiska roten till ramus pharyngeus nm. vagi (Pl. IV) är betydhgen längre än den föregäende, förlöper nedät och framát emot bakre väggen och ófre delen af pharynx, samt ôfvergär hel och hållen i r. pharyngeus n. vagi. 2) Grenar hvilka utgå från den öfre ändan af gan- glion cervicale supremum, Ifrån den ófre ändan af ganglion cervicale supremum utgå: a) Ramus comn. nicans ad n. hypoglossum (Pl. IV, n. 39) förlöper nästan tvärs bakåt och litet uppåt genom fettet och förenas med stammen af n. hypoglossus. b) Ramus communicans ad ganglion jugulare m. vagi, (Pl. IV, n. 69) en gauska fin gren, som, utgáende frán bakre randen af gangliet, stiger uppåt och bakåt genom fettet snedt óf- ver n. glossopharyngeus ull foramen jugulare, der den förenas med ganglion jugulare n. vagi. c) Ramus ad n. glossopharyngeum, (Pl. IV, n. 68) en ganska fin gren, som i foramen jugulare förenas med stammen af n. glossopharyngeus *). *) Denna gren utgår ofta såsom en gren ifrån den föregående communica- tions-gren till g. jugulare n. vagi, och stundom utgà alla, dessa under Om Cerebral-Nerverne hos Füret. 261 Fortsättningen af ganglion cervicale supremum gär nu, med 2 väsendteliga portioner, uppät och framät mot inre och un- dre ytan af bulla tympani, en bakre och en främre porüon hvil- ka åter, dels genast vid siu utgång ifrån ganglion cervicale, dels efter eu kortare förlopp, skilja sig 1 flere mindre trådar. A) Den bakre portion, (Pl. III, n. 9) något starkare än den främre portion, utgöres af 3 ull 4 särskilda wådar, af hvilka en utmärker sig genom sin tjocklek. Alla dessa intränga nu i ett hål à undre och bakre ytan af bulla tympani in i densamma, der de förlöpa, genom en fibro-cartilaginös massa, emellan benet och cavitetens slemhinna, med en uppåt convex båge, framåt och litet uppåt, utbreda sig vidare och framkomma genom ett hål på inre och främre sidan af bulla tympani, hvarest de äro belägne på Zuba Eustachii ossea. Här blifva de särskilda trädarne plat- tare, förenas, dels med hvarandra, dels med den främre portion ifrån öfre ändan af ganglion cervicale supremum och gå dels öfver i Zidianus, dels skicka ganska starka trådar ull gangl. se- milunare Gasseri. — Eu del af dessa trådar samlas till en tem- meligen tjock och platt nerv-gren som går framåt, snedt öfver ganzlion Gasseri, för au förenas med den andra gren af n. tri- geminus. (Pl. II, n. 11). Förr än ifrågavarande bakre portion kommer ut ur bulla tympani skickar den: a, b och c beskrilne, grenar med en gemensam stam ifrån den bakre randen af gangl. cervicale supremum. 262 E. J. BONSDORFF a) En eller två rami communicantes ad n. Jacobsonium, korta trådar, hvilka utgå kort efter det ifrågavarande bakre por- tion inkommit i bulla tympani och suart fórenas med den Jacob- sonska nerven. b) Ramus communicans superior ad n. petros. super- Jicial. majorem, (Pl. III, n. 67) en fin gren, som utgår ifrån ifrå- gavarande portion och med två grenar förenas med n. petrosus superficialis major 1 canalis Fallopü. c) En gren ull rete vascusosum mirabile under Aypo- physis cerebri. (Pl. VIL n. 7). b) Den främre portion, (Pl. HT, n. 10) något mindre än den nyss beskrifue, utgöres af omkr. 4 särskilda wádar, mindre än de som ingå i den bakre portion, och intränger icke genom et, bål à bulla tympani utan uti en fibro-cartilaginös massa på iure sidan af densamma. Här förlöper den i en canal, bildande en nå- got convex båge uppåt, ull början af tuba Eustachii cartiluginea, der den fórenas med den nyss beskrifne bakre portion. À fóre- niugsstüllet blir den nägot plattare och skickar trädar, som med den föregående portion gà ull ganglion semilunare Gasseri tri- gemini. Den starkaste af de särskilda trädar som samımansätta denna portion förlöper framåt, upptagande starka trådar ifrån den bakre portion, och sammansätter med den från facialis komman- de m. petrosus superficialis major, nervus vidianus (Pl. Ill, n. 32) Deuna förlöper med en nedåt litet convex båge, längs iure Om Cerebral-Nerverne hos Fåret. 263 ytan af tuba Eustachiana cartilaginea, aflägsnar sig derpà ifrån densamma, derigenom att den förlöper mera framåt 1 en fåra af ala magna ossis sphænoidei genom canalis vidianus ull gan- glion sphenopalatinum. Nerven sänker sig ull en stam, förenad med den korta roten af gangl. sphenopalalinum inferius och communications-gren emellan det ófre och undre ganglion sphæ- nopalatinum ı ganglıet. Härifrän fortsätta de sympathiska trädarne vidare sitt für- lopp, gemensamt med den ifrån andra gren af n. trigeminus kom- mande zervus nasopalatinus Scarpa, på sätt vid denna nerv närmare blifvit anfördt, ull foramen incisivum geuom hvilket den kommer in 1 munn-caviteten. Kort efter det densamme kommit i munn-caviteten bildas på inre sidan af nerv-stammen 2 små gan- glier hvilka likna värtartade utväxter pà nerven (ganglia verrucosa) (PI. IV, n. 62) och fortsätter sedermera sitt förlopp vidare framåt, långs undre ytan af os intermaxillare, convergerande med den från audra sidan så att bägge förenas med hvarandra i det opar förekommande ganglion incisivum. (Pl. IV, n. 63). De öfriga till pars cephalica n. sympathici hörande gan- glier, hvilka fórekomma à flere cerebral-nerver, bafva ofvanföre blifvit värmare beskrifne hvar och en efter beskrifningen af de nerver à hvilka de fórekomma, och förbigäs derföre här. fab T ie ud 50 e | b Jui | | LP. REINER TEN da ] i dor DTI A i n Uns ifi "mo T 23 LN MN iod aps, branle sits Fr 1s 1 E" - JA Dario raa tn io. T and Vie, wär ne Mas Wo aha nM aires Abos iy y ive» Rain, slvdynab hier ” h 3 ÅN LEE vibue ‚ho phó, sole ‚sallatay LI ie NUR : DN ere de à QT) paul de ij, ew 16 n E anii LE sb sd vi^ isst spp , "x: ] . Eg nissan sbuouts ! j In icd, rest T E ERR igb Tr nid 4 ya‘ E ETE la abis etm U et share) ds sadi FR ET "9 XM hé ‘(pates E buvant D ; vr quoil si hayımlına vg ing doo, {Ko "n Yu ww - CU VAT wee L^ "enr nu. m X ^ FAURE noire CAE be AB) e d FER ns 2 | (5 M a y aber ^ "m, e E tira zul lina: aon uE Mi J g " x 4 1107 she" ri Kr RA lavo ed noise dure CETTE 1 no Ir mm Deynaniito EC ^ HA nb Ar RR efti doo! out Era Ar | Lu oo OEM) sb rdi («od | u ^ dU Eti a 431111113111131211111131111111111111111111111141111311211111111111313111 1311111111111 31 11» FÖRKLARING öfver de bifogade Planscherna. I(————— PL I Fig. 1. A) Hôgra hemisphæren af stora hjernan. Fig. 2, B) Lobus olfactorius, C) M. rectus oculi superior. D) M. Obliquus oculi superior. E) Yttre delen af näsans labyrinth. F) Dura mater. 1) Radix lobi olfactorii. 2) Collumd:o d:o. 3) Stria alba lobi d:o. 4) Bulbus cinereus, 5) Nervi labyrinthici. 6) N. nasociliaris. 7) N. trochlearis. 8) N. infratrochlearis, 9) N. Ethmoidalis. 10) Origo n. n. nasal. superior. 11) Ganglion ethmoidale s. plexus ganglioformis n. ethmoi- dalis. Framställer primitiv nerv-fibrernes tarmlika slingringar i de vid beskrifningen af n. nasopalatinus Scarpæ, anmärkte yärt- lika ganglierne (ganglia verrucosa). 1) En ganglie kula, 2) Stammen af n. nasopalat. Scarpæ, 34 266 Fig. 3. Fig. 1. E. J. BoNSDORFF Framställer stammen af n. nasopalatinus Scarpæ, under dess förlopp i canalis incisivus hos en menuiska. 1) Ganglion n. nasopalatiui Scarpa, an g. verrucosum ovis ? PI. IE. Nerverne præparerade frân högra sidan inifrän utät, A) Superficies interna ale majoris ossis sphanoidei. B) Diploé af samma ben. C) Bulbus oculi c. m, retractore s, bulboso oculi. ^ D) M. Rectus oculi internus abscissus. E) M. Rectus oculi externus. F) Superficies inlerior glandulæ lacrymalis. G) Arteria sphanopalalina. H) A. infraorbitalis, T) A. ophtalmica. 1) Nervus infraorbitalis. 2) N. sphænopalatinus. 3) R. nasociliaris n. opthalmici abscissus. 4) N. lacrymalis s. lat. 5) N. ciliaris externus longus superior. 6) N. ciliaris externns longus inferior. 7) N. lacrymalis s. str. 8) R. posterior n. lacrymalis s. str. 9) R. anterior d:o d:o. 10) R. zygomaticus n. lacrymalis s. lat. 11) R. communicans n. subcutanei male ad r, zygom. n. erymal. 12) R. communic. r. anter, n. lacrymalis et n. zygomat. 13) N. subculaneus mala. 14) R. n. subcutanei male ad m. rectum o. externum. 15) Radix media inferior ganglii ciliaris. 16) N. palpebralis inferior posterior ganglii ciliaris. la- Fig. 2. Om Cerebral-Nerverne hos. Fårel. 17) N. palpebralis inferior anterior ganglii ciliaris. 18) N. abducens. 19) R. n. abduc. ad m. bulbosum oculi. 20) R. externus n. subculanei malae. 21) R. internus r. extern. n. subcutan. male. Föreställer venstra hälften af ett hufvud med nerverne parerade frän yttre sidan. A) M. orbicularis palpebræ inferioris. B) Superficies externa plani semi-circularis. C) Meniscus maxillæ inferioris.. D) M. obliquus oculi inferior. E) Pars m, temporalis. F) M. Rectus oculi externus. G) M. r. o. inferior. 1) Nervus lacrymalis s, lat. 2) N. lacrymalis s. str. 3) R. zygomaticus n. lacrymalis, 4) N. ciliaris externus longus inferior, 5) N. subcutaneus mala. 6) Radix media inferior ganglii ciliaris. 7) N. palpebralis inferior posterior. 8) N. palbebr. infer. anterior. 9) R. opthalmicus n. trigemini abscissns. 10) R. tertius n. trigemini. 11) R. secundus n. d:o. 12) N. infraorbitalis. 13) Ganglion ciliare. 14) R. externus r. inferioris n. oculomotorii, 15) N. alveolaris posterior. 16) N. alveolaris superior anterior major. 17) Ganglion alveolare posterius. 18) Ramus descendens n. alveol. sup. posterioris, 267 pre- Fig, 3. E. J. BONSDORFF 19) N. buccinalorius, 20) R. temporalis n. buccinator. 21) N. masselericus. 22) R. temporalis n. masseterici, 23) R. R. articulares n. d:o.1 24) R. communicans n. subcutami male et n. palpebralis infer. poster. 25) R. superior n, palpebralis infer. poster. 26) R. inferior n. palpebr. inferior. poster. Framställer nerverne à hógra hälften af ett hufvud, præpare- rade inifrän utàt. A) Superficies interna alæ majoris. B) M. Rectus oculi superior, C) Obliquus oculi superior. D) Glandula Harderi. E) Gl. lacrymalis. F) Cellulæ labyrinthicæ nasi. G) Arteria pterygopalatina. H) A. infraorbitalis. I) A. ophtalmica, K) Anthrum Highmori. L) Sinus lacrymalis. 1) Ganglion semilunare Gasseri. 2) R. tertius n. trigemini. 3) R. secundus n. trigemini. 4) RB. primus d:o d:o. 5) N. pterygopalatinus, 6) N. infraorbitalis. 7) N. opticus. 8) N. oculomotorius. 9) R. superior n. oculomotorii. 10) R. inferior d:o d:o, Om Cerebral-Nerverne hos Färet. 269 11) N. trochlearis. 12) R. R. tentorii n, trochlearis. 13) R. communicans n. trochlearis secundarii et n, trochlearis posterior. 14) R. communicans n. trochlearis secundarii et n. trochlearis anlerior. 15) N. nasociliaris. 16) R. communic. n nasocil. et r. infer. n. oculomotorii. 17) Rad. longa ganglii eiliaris. 18) N. ciliaris internus superior longus. 19) R. R. n. nasocil. ad glandulam Harderi. 20) N. ethmoidalis abscissus. 21) N. infratrochlearis. 22) N. trochlearis secundarius. 23) R. internus n. alveolaris superioris anterior. majoris. 24) R. n. alv. super. anter. major. ad sinum lacrymalem. 25) R. R. alveolares posteriores n. alveol. super. anter. major. 26) R. R. communie. n. alveol. super. anter. min. et n. alveol. sup. anter. major. - 27) N. alveol. super. anter. minor. 28) R. inferior n. alv. super. anter. min. 29) R..super. s. alveolar. n. alveol. super. anter. minor. 30) Ramus ad m. obliquum inferiorem. PI. HEN. Föreställer högra hälften af ett hufvud, på hvilket nerverne áro præparerade fràn inre sidan. A) Pars musculi Sternocleido-mastoidei. B) Superficies interna m. temporalis. C) Constrictores pharyngis. D) Pars m. pterygoidei interni. E) M. mylohyoideus. F) M. styloglossus. 270 E. J. BoNSDORFF G) Lingua. H) Superficies interna laryngis. I) Os hyoides. K) Bulla tympani aperta. L) Pars ossis occipitis. M) Maxilla inferior. N) Glandula sublingualis. O) Superficies interna buccæ. P) Membrana pulposa palati, Q) Concha inferior. R) Membrana mucosa meatus, narium infer. elevata. S) Cellulæ labyrinthicæ nasi. T) Os nasi. U) Glandula lacry malis. V) M. obliquus oculi superior. X) Pars m. Recti superioris. Y) M. rectus oculi externus. Z)) M. rectus oculi inferior abscissus. A) M. rect. oculi internus abscissus. a) Carolis communis. b) Arteria lingualis. c) A. meningea media. d) A. pterygo-palatina. 1) N. opticus elevatus. 2) R. inferior n. oculomotorii. 3) R. medius r. infer. n. oculomotorii, 4) R. internus d;o d:o. 5) Ganglion ciliare. 6) Radix longa ganglii ciliaris. 7) Radix media superior ganglii ciliaris. 8) Ganglion semilunare Gasseri. 9) Portio posterior ramorum e. G. cervic. supremo adscendent. Om Cerebral- Nerverne hos Färet. 271 10) Portio anterior r. r. e. G. cervic, suprem. adscendent. 11) Ramus e. G. cervic. suprem. ad ramum secundum nm. tri- gemini. 12) N. nasociliaris. 13) N. abduceus. 14) R. n. abducentis ad m. bulbosum s. retractorem oculi. 15) R. secundus nervi trigemini, 16) M. sphænopalalinus. 17) N. nasopalatinus. 18) N. nasalis superior posterior, 19) Ram. superior n. nasal. super. poster. . 20) Ram. inferior n. nasal. super. poster. 21) N. nasalis internus inferior. , 22) N. pterygopalatinus. 23) R. R. e. gangl. sphaenopal. infer. ad n. pterygopalatinum. 24) N. palatinus anterior s. major. 25) R. externus n. palalin. majoris. 26) R. internus n. palat. majoris. 27) N. palatinus medius. 28) R. communicans n. palat, med. ad n. palat. anter. 29) Plexus palatinus anterior. 30) N. palatinus parvus. 31) Ganglion sphænopalatinum inferius, 32) N. vidianus. 33) R. profundus nervi vidiani. 34) Radix brevis ganglii sphaenopalatini interioris. 35) Ramus communicans gangl. sphænopal, inferior. & super. 36) N. ciliaris internus longus abscissus. 37) N. naso-palatinus Scarpæ abscissus, 38) N. nasalis internus superior. 39) R. internus n. nasal. inter. super, 40) R. externus n. d:o d:o. . 272 E.J. BoNSDORFF 41) Ganglion :pbzenopalatinum superius. 49) R. Gangl. sphaenop. super. ad ram, secund. n. trigemini. 43) Portio minor trigemini s. n. krotaphitico buccinatorius. 44) N. massetericus. 45) N. temporalis profundus posterior. 40) N. buccinatorius, 47) R. temporalis profundus anterior n. buccinatorii, 48) Ramus buccinatorio-pharyngeus. 49) N. pterygoideus externus. 50) N. tensoris tympani. 51) Truncus communis n. lingualis et alveolaris inferioris, 52) N. lingualis s. latiori. 53) N. sublingualis. 54) R. R. sublinguales n. sublingualis, 55) Ramuli gingivales molares n. sublingualis. 56) R. R. gingivales incisivi. 57) N. lingualis s. strict. 58) R. pterygoideus internus n, lingualis s, str. 59) R. R. communic. n. lingualis c. n. sublinguali. 60) R. posterior n. lingualis. 61) R, anterior s. major n. lingualis. 62) N. alveolaris iuferior. 63) N. mylohyoideus. 64) Chorda tympani. 65) Ganglion Chordæ tympani, 66) Ramus communic. gangl. oliei et gangl. Chord. tymp. ab- scissus. 67) R. profund. vidianus superior, 68) R. maxillaris inferior n. trigemini. 69) Rad. longa ganglii ciliaris. 70) N. facialis. 71) N. petrosus superficialis major. Om Cerebral-Nerverne hos Fürel. - 273 72) N. glossodharyngeus. 73) N. Hypoglossus. 74) N. vagus. 75) R. externus n. accessorii Villisii. 76) R. descendens n. hypoglossi. 77) Ganglion cervicale supremum. 78) N. Jacobsonius abscissus. 79) R. pharyngeus n. glossopharyngei. 80) R. n. glossopharyngei ad plexum n. n. moll. 81) R. lingualis n. glossopharyngei. 82) R, communicans inter n. vagum et glossopharyngeum. 83) R. pharyngeus n. vagi. 84) R. laryngeus super. d:o, 85) R. laryngeo-pharyngeus n. vagi. 86) R. communicans inter gangl. cervicale supremum et n. hypoglossum, Pl. NW. Föreställer venstra hälften af ett hufvud på hvilket nerverne äro præparerade frän inre sidan. A) Vomer. B) Septum narium. C) Process. pterygoideus. D) Tuba Eustachii Cartilaginea. E) Os palati. F) Membrana pulposa palati, G) M. genioglossus. H) Lingua. I) M. M. Constrictores Pharyngis, K) M. Constrictor super. abscissus. L) Pars Musculi recti capitis antici majoris, M) Superficies interna musculi temporalis. 274 E. J. BoNSDORFF N) Glandula submaxillaris. O) M. stylohyoideus. P) M. digastricus. Q) Pars glandulæ Parotidis. R) Bulla tympani. S) Os hyoides. T) M. longus colli. U) Os oceipitis, ,V) Atlas. X) M. rectus oculi superior. Y) M. rectus oculi internus, a) Carotis communis. b) Carotis cerebralis. c) Art. pharyngea inferior. d) Art. laryngea superior. e) Art. lingualis. f) Art, pharyngea. g) Art. glandulæ submaxillaris. h) Rete mirabile Art. ophtalmicæ. i) Ductus Wartonianus. 1) Ganglion jugulare n. glossopharyngei. 2) Nervus Jacobsonius. 3) N. glossopharyngeus. 4) Ramus communicans inter. ganglion jugulare N. vagi & glossopharyng. 5) Rami communicantes breves inter. plexum ganglioformem n. vagi & n. glossopharyngeum. 6) Ramus communic. longus inter n. vag. & glossopharyng. 7) Ramus communie. inter n. glossophar. & R. pharyngeum n. vagi. 8) Ramus ad plexum nerv. mollium, 9) Ramus pharyngeus n. glossopharyngei. Om Cerebral- Nerverne hos Füret. 275 10) R. communic. inter Ramum pharyng. n. RS & Ram. pharyng. n. vagi. 11) R. communic. inter Ramum pharyng. n. glossopharyng. & Ram. pharyng. n. vagi. 12) R. lingualis n. glossopharyngei. 13) R. communic. inter r. lingual. n. glossopharyngei et plex. n, n. mollium. 14) R. palatopharyngeus. 15) Ganglion linguale n. glossopharyngei. 16) N. vagus. 17) Ganglion jugulare n. vagi. 18) Plexus ganglioformis n. vagi. 19) R. pharyngeus n. vagi. 20) R. adscendens r. pharyngei n. vagi. 21) R. descendens d:o d:o. 22) R. communic. gangl. cervical. suprem. ad r. descend. (N. 21). 23) R. communic, ad plexum n. n, mollium. 24) Plexus pharyngeus inferior. 25) Ram. laryng. super. n. vagi. 26) N. laryngeo-pharyngeus. 27) Radix n. laryugeo-pharyugei e. r. laryng. super, n. vagi. 98) Radix sympathica n. laryngeo-pharyngei. 29) N. accessorius. 30) N. intern. n. accessorii. 31) R. externus d:o. 32) R. communic, inter n. vagum & accessorium, 33) N. hypoglossus. 34) R. adscendens n. cervic. 1:mi. 35) R. descendens n. hypoglossi' abscissus. 36) R. commuuicans inter N:o 35 et 32, 37) Gangl. cervic. supremum N. sympath, 38) "Truncus cervicalis n. sympathici. KE. J[. BONSDORFF 39) Ramus communic. gangl. cervic. suprem. Nervi symp. et n. hypogl. | 40) Ram. commun. inter Gangl. cerv. supr. et gangl. jugul. n. vagi. 41) Portio posterior e, gangl. cerv, supr. adscend. 49) Portio anterior d:o d:o d:o. 43) Ram. comm. inter gangl. cerv, supr. & Ram. secund, n, trigemini, 44) N. vidianus. 45) Ram. pharyngeus n. vidiani. 46) Rad. sensitiva Gangl. sphænopalatini inferioris. 47) Gangl. sphænopal. inferius. 48) Ram, commun. inter gangl. sphænopal. inferius & super. 49) Gangl. sphænop. super. 50) N, abducens, 51) N. oculomotorius. 52) R. communic. inter gangl, sphænop. infer. & n. optic. 53) N. oplicus, 54) Ram. ciliaris internus longus gangl. sphænop. infer. 55) N. trigeminus. 56) R. tertius n. trigemini. 57) Gangl. oticum. 58) R. secundus n. trigemini. 59) N. infraorbitalis. 60) N. sphaenopalatinus. 61) N. nasopalatinus Scarpa. 62) Ganglia verrucosa n. nasopalatini Scarpa. 63) Gangl. incisivum, 64) N. nasalis super. posterior. 65) Rami nasales interni superiores. 66) N. facialis, 67) N. acusticus, Om Cerebral-Nerverne hos Füret. 277 68) R. communicans gangl. cervicalis supremi cum m. glosso- pharyngeo. 69) R. e. Gangl. cervical. supr. ad gangl. jugulare n. vagi. Pl. W. Forestiller venstra hälften af ett hufvud, på hvilket nerverne üro præparerade fràn inre sidan. A) Slemhinnan af Concha suprema. B) Concha inferior. C) D:o media. D) Vomer. E) Septum narium. F) Cartilago narium. G) Pars horizontalis ossis palati. H) Membrana pulposa palati, 1) Superf. interna musculi temporalis. K) Glandnla submaxillaris. L) M. rectus capitis anticus major. M) Constrictor pharyngis superior. N) Superficies interna pharyugis. O) M. Crico-arel ynoideus posticus. P) M. M. Aretynoidei. Q) Epigloltis. R) Superficies interna laryngis. S) Lingua. T) M. Genioglossus abscissus. U) M. Styloglossus. V) M. Genio-hyoideus. W) Ramus ossis hyoidei. X) M. Mylo-hyoideus. Y) M. Digastricus Maxillæ inferioris. Z) Corpus ossis hyoidei (Gaffel-grenen af Os hyoides). a) Carotis communis, 278 E. J. BONSDORFF b) Art. Lingualis. c) Art. sublingualis, d) Art. laryngea superior. 1) N. opticus. 2) N. oculomotorius. 3) N. abducens. 4) N. trigeminus, 5) N. Nasalis s. Nasociliaris. 6) N. ethmoidalis s. nasalis anterior. 7) Rami nasales anteriores interni nervi ethm. 8) Ram. externus N. ethm. 9) Ram. internus d:o. 10) Ram. nasalis sup. nerv. ethmoidei. 11) Ram. infratrochlearis n. nasociliaris abscissus. 12) N. infraorbitalis. 13) N. sphænopalatinus. 14) Gangl. sphænopalat, infer. 15) N. Nasopalatinus Scarpa. 16) N. Vidianus. 17) Gangl. sphænopalatinum superius. 18) Gangl. ram. communicantium gangl. sphaenopalatini iufe- rioris cum N. optico. 19) Gangl. oticum. 20) Gangl. cerv. suprem. 21) G. linguale nervi glossopharyngei. 22) Ramus lingualis d:o. 23) Rami ad membranam mucosam pharyngis *). 24) Ramus ad m. ceratohyoideum brevem (Gurlt). 25) Rami pharyngei N. glossopharyng. & vagi. 36) N. hypoglossus. *) Af dessa à pl. med 23 betecknade grenar äro de 2 ifrån üfre kanten utgående grenar- ne = r. palatopharyngeus som utgrenar sig i m. stylopharyngeus. Om Cerebral-Nerverne hos Färet. 279 27) Ram. hyothyreoideus n. hypoglossi. 28) R. laryngeus internus, r. laryngei super. n. vagi, 29) N. laryngo-trachealis. 30) Plexus Ganglioformis n. laryngei interni, 31) R. epiglotticus n, laryng. iuterni. 32) R. aretynoideus d:o d:o. 33) R. d:o n. laryngo-trachealis, 34) R. trachealis, 35) N. laryngeus inferior. 36) R. R. hyoglossi n. hypoglossi. 37) R. Genioglossus. 38) R. Geniohyoideus. 39) R. styloglossus. 40) N. lingualis. 41) R.R. communicantes posteriores n.lingualis cum n. geniogl. 42) R. d:o d:o d:o d:o . anteriores. 43) N. Vagus. PI. VE. Föreställer den högra hälften af ett fár-huf- vud, hvarest nerverne äro præparerade frän yttre sidan. A) Auricula. B) Oculus. C) Superficies externa maxillæ superioris m, masseter, ablato. D) Pars m. masseteris. E) M. buccinator. F) Lingua. G) Maxilla inferior canal, alveolar. apert. H) M. orbicularis palpebrarum. I) Tendo m. stylohyoidei. K) Ductus Stenonianus, a) Carotis communis, b) A. temporalis, FE. J. BONSDORFF c) A. maxillaris interna. d) A. alveolaris inferior, 1) N. facialis, 2) R. temporalis posterior n. facialis. 3) R. bucco-labialis superior d:o. 4) R. labio-mentalis n. facialis abscissus. 5) Plexus ganglioformis n. facialis, 6) R. stylohyoideus n. facialis. 7) N. alveolaris inferior n. facialis. 8) R. alveolaris inferior posterior n, alv. infer. 9) Plexus ganglioformis inframaxillaris. 10) Plexus inframaxillaris posterior. 11) Ramuli dentales. 12) R. dentalis inferior anterior. 13) R. communicans n. dent. infer. anter. 14) Plexus inframaxillaris anterior. 15) Ganglion inframaxillare anterius, 16) N. auricularis anterior s. lat. s. Lemporalis superficialis. 17) R. auricularis anterior s. strict, 18) R. meatus auditorii ? 19) R. anterior n. auricularis s. strict, 20) R. posterior n. auricularis s. str, 21) R. communic. profundus n. auricular. et n. facialis. 22) R. communic. major n. auricul. et n. facialis. 23) R. inferior n. N:o 22. 24) R. zygomaticus n. N:o 22 abscissus. 25) N. buccinatorius. 20) R. n. buccinatorii ad ductum Stenonianum. 27) N. massetericus. FI. WEN. Föreställer en del af venstra hälften af ett hufyud, pà hvilket nerverne áro preeparerade fràn inre sidan. Om Cerebral-Nerverne Los Färet, 281 Fig. 1. A) Rete vasculosum mirabile. B) Pars bulle tympani. C) Cochlea. D) M. pterygoideus internus. a) Carotis communis. b) A. meningea media, 1) Ganglion semilunare Gasseri, 2) R. Lertius n. trigemini abscissus & elevatus. 3) N. glossopharyngeus. 4) Gauglion Mülleri n. glossopharyngei. 5) N. vidianus. 6) N. masselericus. 7) N. temporalis profundus. 8) N. buccinatorius. 9) N. pterygoideus externus, 10) N. Jacobsonius. 11) N. petrosus superficialis minor. 12) R. e. Ganglio otico ad n. petros. superfic. minor. 13) R. e. gangl. cervic. supr. adscendens ad gangl. oticum. 14) R. communicans anter. gangl. otic. c. n. buccinatorio. 15) R. communicans posterior gangl. olici c. n. masseter. tem- poral. profund. et buccinator, 16) N. tensoris tympani. 17) R. e. gangl. cervic. suprem. adscendens ad rete vasculosum mirabile, abscissus. 18) R. cochlearis n. acustici. 19) N. facialis. 20) R. petrosus superficialis major. 21) R. communic. g. otic, ad n. plerygoid. extern, 22) Ganglion oticum Arnoldi. 23) Ganglion geniculum n. facialis. 24) N. petrosus superficialis tertius. 25) N. acuslicus. Fig. 2. A) Superficies articularis atlantis, B) Condylus ossis oceipitis. C) M. obliquus capitis abscissus. 36 Fig, 3. E. J, BONSDORFF D) M. temporalis. E) Oculus, F) M. Styloceratoideus (Gurlt). G) Meatus auditorius externus. H) Superficies externa nas. - a) Carotis externa. b) A. maxillaris externa. c) A. temporalis. d) A. auricularis posterior, 1) N) facialis. 2) N. styloceratoideus. 3) N. biventericus. 4) R. labio-mentalis n. facialis, 5) R. bucco-labialis super. n. facialis. 6) R. temporalis posterior n. facial. 7) Ganglion jugulare n. vagi. 8) R. auricularis n. vagi. 9) Ganglion geniculum r. auricul. n. vagi. 10) R. communicans r. auricular. n. vagi c. n. faciali. 11) R. communicans n. facialis ad r. a. n. vagi. 12) R. communicans Chords tympani c. ram. auric, n, vagi. 13) Chorda tympani, 14) R. internus r. auricularis n. vagi. 15) R. externus d:o d:o. 16) Ganglion auriculáre posterius. 17) R. meatus auditorii e. gaugl. auric. poster. 18) R. vascularis ganglii auric. poster. ad arter, auric. poster. 19) R. auricularis n. vagi. 20) N. auricularis posterior n. facialis abscissus. 21) R. auricularis inferior n. auric, posterioris. 22) R. stylohyoideus n. facialis abscissus. 23) Rad. sympathica gangl. auricul, posterioris. Füreställer stammen af n, facialis och acusticus. 1) N. facialis. 2) N. acusticus. 3) R. vestibularis n. acustici. 4) N, facialis i canalis Fallopii. [I Om Cerebral-Nerverne hos Füret. 283 5) N. pelrosus superficialis major abscissus. 6) R. communicans n. acuslici inferior ad gangl. geniculum et n, petros. superfic. major. 7) Ganglion geniculum. PI. WHEN. Föreställer vänstra hälften af ett hufvud, med nerverne preparerade från yttre sidan, A) Auris externa. iB) Arcus zygomaticus: C) Condylus ossis occipitis, D) Maxilla inferior, E) Pars parotidis: F) Oculus. G) M. orbicularis palpebrarum elevatus, H) M. Zygonaticus. I) Pars Platysma-myoidis, K) M. Masseter, L) M. buccinator. M) M. levator labii superioris alæque nasi, elevatus; N) Labium inferius, elevatum. O) Pars m. orbicularis oris elevat. P) M. Styloceratoideus (Gurlt). Q) M. Digastricus maxilla inferioris. R) Ductus Stenonianus, S) M. parotideo-auricularis. T) Adeps fosse temporalis. U) M, depressor labii inferioris. V) Angulus oris. X) M. temporalis. 1) N. facialis. 2) R. auricularis n. vagi. 3) R. R. zygomatici n. lacrymalis. 4) R. auricularis posterior n. facialis. 5) R. R. communicantes n, auric, post. et r, auricularis n. vagi. 6) R. musculo-auricularis n, auricularis posterioris, 7) N. Stylohyoideus. 8) R. communicans e. G. cervic. suprem, ad n. stylohyoid, 281 FE, J. BONSDORFF 9) R. parolideus posterior. 10) R. temporalis posterior n. facialis, 11) R. parotideus n. temp. poster, 12) Ganglion temporale ? 13) R. auricularis n, temp. poster. 14) N, palpebro-nasalis inferior n. temp. poster. 15) R. supra-orbitalis n. temp. poster. 16) R. frontalis n. temporalis. 17) R. communic. n. temp. poster. et n. zygomatici. 18) R. bucco-labialis superior n. facialis. 19) R. zygomaticus n. bucco-labial. super. 20) Rami n. bucco-lab. super. ad m. platysmamyoid. 21) R. buceinatorius n. bucco-lab. super. 22) R. superior n. bucco-lab. super. 23) R. interior d:o d:o. 24) R. ad m. levator. labii super. alæque nasi, 25) N. labio-mentalis. 26) R. communic. n, labio-mental. et n. bucco-labial. super. 27) Plexus mentalis. 28) Portio interna n. infraorbitalis. 29) Portio externa d:o. 30) R. communic, magnus inter port. extern, & intern. n. in- fraorbitalis. 31) R. communic. major n. tempor. superficial. et n, facialis. 2) R. externus port. intern. n. infraorbitalis. R. internus d:o d:o. R. R. n. temporal. superficial. ad m, Platysmamyoidem, N. temporalis superficial. s. strict; R. N. 31 ad m. zygomatic. Co Co Co Co Co A + o a NP u u St Rüttelser. P. 169 lin. 15 1. ramus. P. 245 lin. 8 1. breves. pi | 1. uppåt. >» 250 , 13 1. detsamma. 2511830571933 des » 2951 , 61. fascikler. ba LTD God » 202 » 9 1. vasculosum. >» 200 2%, 8 L utgör, in 111,1 B) st 210 á A ^ pa a » 266 53, 30 l n. palpebr. infer. poster. d Sal ^ 1 je M » 267 „ 11. n. palpebr. infer. anter. » 9232 , 171 D). » 268 , 6 L subcutanei. wir 23111) >» 280 , 9L u. alveolaris inferior, 4A3A31131A1111111111111111111111 141111311411111111111111111111A11AA1 VAA AAA 1A 1 1 A XA 1 ENA CRITISK UNDERSÖKNING OM RIKS-MARSKEN CLAS FLEMINGS DÖDSDAG, AF WILH. GABR. LAGUS. (Uppläst pà Finska Vetenskaps-Societetens Ärshögtid den 29 April 1842) !). — 0100 — — Ws rseuto s, på särskilta ställen af sin Scondia Illustrata*) och efter honom Werwing?) von Stiern man”), Dalin”), Fant) med flere, förtälja att den i Sveriges och Finlands Historia så ryktbare Riks-Marsken Cras FLEMING 7) aflidit den 13 Maj 1597. Detsamma tförmäler äfven Fryxell, hvilken, enligt hvad ?) Noterna äro sedermera tillagde. 2) VIII: 47; XV: 153. >) Konung Sigismunds och Kon, Carl IX Historier, I: 347. ^) Registret till Girs’ Kon. Johan Ill Chrónika; Svea och Gotha Höfdinga- Minne, I: 82; II: 311. 3) S. R. I1. 1V: 356. *) Utkast till Svenska Hist. II: 126; Observationes, Resp. J. J. Alner, in Illustrem FLemıncorum Gentem 10. Den i nämnde Disputation in- förda uppgilten, grundar sig pà v. Stiernmans Genealogiska Taflor. Men högst anmärkningsvärdt är det, att en i flere alseenden deremot stridande berättelse, rörande detaillerne af Frrwiwcs död, 1ürekommer i samma Disputation 4, hvarest den 13 April förmäles hafva varit Frr- MINGS dödsdag. 7) Friherre till Wik, Herre till Svidia, Qvidia och Tuna. Berörde Friherre- skap Wik utgjordes af det såkallade Wiksbol, belåget i Sjundeå Socken. 286 M. G. Lacvs det vill synas, grundat sin uppgift på ett bref ifrån Ebba Sten- bock, FrLEminGs Enka, dat. Åbo den 5 Juni sistnämnde. är *). Oaktadt sådane auctoriteter, af hyilka en del, såsom samtida, tyc- kas äga fullt vitsord, har jag dock redan i längre tid varit osäker om uppgiftens riktighet. Mina tvifvelsmål väcktes först genom ett bref ifrån Olof Sverkersson, dat. Lindö i Tenala den 10 Maj 1597, hvilket Dalin”) åberopat och i utdrag meddelat. I detta bref skildras åtskillige af Kon. Sigismunds anhängare; men — med förbigående af den förnämste, Cr As FrrwiNc! Vidare skrif- ver Olof Sverkersson, det Konungen borde tillstyrkas att tillförordna allenast en Befälhafvare i Finland, som kunde vara både Krigs-Öfverste och Landshöfding, på det ingen split måtte uppvåxa. Detta tycktes mig för ivgen del äga ul- lempning på förhällanderne, medan FLEMING lefde, och det gif- na rådet nästan sakna all meting. FLEMING kallar sig de senare åren af sin lefnad: Svea Rikes Råd, Riksens Marsk, Öfver- Admi- ral, General-Fält-Öfverste och Landshöfding samt Stäthällare óf- ver hela Storfurstendömet Finland. Det. var i sanning inga toma, betydelselösa titlar han sålunda uppräknar: alla grenar af Landets, så civila som militära förvaltning, voro i hans kraftfulla hand fö- renade, ingen Svensk undersäte har, före eller efter honom, varit i Tuna, fordom Biskops-Tuna, som af Kon. Johan HI blifvit förlänt åt Cras Frrwixc, ligger i Roslagen, Akers Skeppslag och Socken, jfr. Tunelds Geogr. ölver Sverige, 8:de uppl., utg. at N. W. Forsslund, I: 498. *) Berättelser ur Sv. Hist, *) Anf. st. Om Clas Flemings dödsdag. 287 besittning af en så vidsträckt makt och myndighet, och han utóf- vade, ull följd af sin Konungs oinskrünkta förtroende, nära nog alla en Regent ullkommande rättigheter, På sädane grunder syntes det ifrägavarande brefvet, i stället för att, enligt Dalins förme- nande, vara skrifvet innan FLEMINGS död, genom hela sitt sam- manhang förråda, aw det blifvit författadt under den oro och de bekymmer, som just FLEMINGS frånfälle hade förorsakat hos Ko- nungens anhängare. Mina twifvelsmål ökades sedan jag haft ullfal- len att göra mig närmare bekant med detaillerne af FLEMINGS Embetsmanna-lif. Ett stort antal af honom utfärdade Skrifvelser, rörande Fiolands Administration, finnes i behåll och är af mig begagnadt; och för ingen vecka, nästan ingen dag under hans si- sta år, saknas vedermälen af hans drift. Sedan hau dämpat bond- upproret i Österbotten, Tavastland och Satakunden, var han åter- kommen till Åbo d. 19 Mars. Den 20, 22, 24 i samma månad har han på Åbo Slott vidtagit åtskilliga Regerings-åtgärder. För -den 28 Mars åberopar väl Fryxell”) et af FrEminG aflåtet bref ifrån Storkyro Prestgård; men i afseende endera på datum eller stället torde skrif- eller tryckfel ägt rum; åtminstone var FLE- MING bestämdt den följande dagen, eller den 29 Mars i Åbo. Ifrån Åbo Slot har han den 30 Mars utfärdat flere skrifvelser, ibland andra en angående Knape-frihet för 17 1 Randasalmi Soc- ken bosatte hemmansägare, hvilka deltagit i dämpande af bond- upproret; likaledes har han på Åbo Slott den 2 April meddelat 2°) Berätt, IV: 241. 283 IV. G-.L4GUus åtskilliga föreskrifter. Äfven befiunes han sistnämnde dag ifrån sin egendom, Qvidja, hafva kungjort en Proclamation, beträffande den ed, som af de orolige Savolaxarne borde tagas; deu 3 April ut- färdade han, likaledes på Qvidja, några Ryttare-frihetsbref; dylika frihetsbref för 17 Ryttare i Sääxmäki härad hafva af houom blifvit gifne på Pickala den 4, och åtskilliga sädane för Ofra Satakunda härad, jemväl på Pickala, den 6 April. Efter siswämnde dag herr- skar i Handliogarue eu fullkomlig tystnad, rörande FLEMING. Att under de återstående 37 dyguen af FrEminGs lifstid intet tecken till verksamhet bos denne eljest utomordentligt drifüge man kuunat upptäckas, väckte så mycket mer min förundran, som han, enligt hvad historien förmäler, icke låg sjuk före sit fränfälle, utan hastigt afled; aw han, hvilken dött under eu resa till Nyland, den enda man känner, att han år 1597 dit företagit sig, på en tid, då det gälde hans Konungs Krona, dà Arméen och Flouau bor- de utrustas, kunde i 5 à 6 veckor uppehålla sig 1 nejden af sina Nyländska egendomar, aflàgsnad ifrån Styrelsens medelpunkt, Åbo, föreföll mig i högsta grad oförklarligt. Till minskande af ifrága- komne uppgifis trovärdighet, bidrog äfven att FLEMINGS dotter, Catharina, beräuar att henues far dótt i April, ehuru visserli- gen saken derigenom icke kunde anses vara med fullkomlig säkerhet afgjord, så vida hennes Relation är uppsau år 1643 och således inemot 50 år efter sjelfva tilldragelseu "). Tvifvelsmälet öfvergick, genom anställda combinationer, till subjecuf öfvertygelse om ofta- 2) Se Fru Catharina Flemings skriftel. Relation om sin Broder, Hr Joh. Fleming, införd i Lenboms Anecdoter om Namukunnige och Märk- Qm Clas Flemings düdsdag: 289 berörde uppgif oriküghet. Derüll bidrogo i synnerhet 2:ne i Svenska Riks-Arkivet befinteliga skrifvelser ilräu Hert. Carl, da- terade Nyköping. Den ena till Hans Buk af den 14 Maj 1597, innchäller en befalloiog, att der han fürnimmer nágre af Frx- MINGS anhang sig något fürelaga vele skall han dem antaste och till Hans Fursteliga Nûde före; i deua bref yuras vidare, att FLEMING haft i sinnet att anrätta ett blodbad på denna sida, hvar hans uppsåt så fått sin framgång, som han i sin- net haft hafver. Innehället tyckes således antyda, att FLEMINGS död redan var Hertigen bekant. Det andra brefvet, til Hans Hansson och Pål Jóransson, af den 17 Maj, är àunu tydli- gare. Herügen skrifver: 77 förnimme af visse lidender att Gud hafver den blodhunden CLAs FLEMINGS grofva missgerningar straffat och honom genom en hastig afgång uli sin grymhet Jalla låtit. Au underrättelsen om FLEMINGS död således på nå- gra få dagar kunnat binna från Nyland tll Åbo och derifrän öf- ver hafvet ull: Stockholm samt sedan vidare till Nyköping, är nà- got, som serdeles för de tiderne, då man ännu var obekant med de sedermera upptäckta medlen att lätta communicationen, näppe- ligen kan anses sannolikt. Dock — man må icke bestrida möjlig- heten deraf, att ett ilbud på några dygn kunnat ullryggalägga den omnämnda väglängden. Till objecuf visshet uti ifrågavarande ämne leddes jag slut- ligen af flere sammanträffande omständigheter. Arvid Ericsson värdige Svenska Män, I: 42. Det der angifna årtalet, 1599, är uppenbar- ligen tryckfel. 37 200 JF..G. LAGUS skrifver ifrån Narwa den 14 Maj 1597, at han erhållit under- rättelse om FLEMINGS död”), hvarutom i Nils Rasks skrifvelse af den 8 Maj 1597 säges bestämdı at FLEMING aflidit den 12 April, och är denna dag med bokstäfver uttryckt”)... Frågan af- göres äfven genom eu Gödik Finckes bref ull Bertill Ivars- son, Axel Kurck, Hans Ericsson, Hartyik Henricsson och Bengt Söfringsson — Kon. Sigismunds trogne an- hängare — af följande lydelse: jag later eder samt. broder- ligen förnimma att jag hade affardat min post till. Cras FLEMING med Nyslotts och dess Läns ärender och emellertid han på vägen stadd var, fick han berättelse att Gud allsmäk- tig hafver kallat Hans Herlighet genom den timliga döden ifrån denna usla verlden, hans själ Gud evinnerligen hugsvale. Brefvet är dateradt Porkala den 21 April 1597 '5. 7) Innehållet af detta bref är meddeladt i Gottlunds Förteckning öfver Handskrifter i Nordiska Historien, N:o 148. Härvid bór dock anmärkas att Gottlund under N:o 146 intagit utdrag af ett annat bref ifrån Arv. Ericsson, äfven dateradt den 14 Maj, men ifrån Baresund. Ettdera datum måste således vara oriktigt. 7) Denna skrifvelse, hvilken jag för flere år sedan på Svenska Riks-Arki- vet läste och afskref, har nyligen af en annan hand blifvit införd i Tid- skriften Suomi 1842, H. 1, s. 37. Då föredraget af mig hölls, kände jag ännu icke Mich. Ericssons bref till Lars Trulsson, hvilket seder- mera blifvit infördt i Suomi 1842, H. 4, s. 56. Berörde bref bekräftar ock min mening. #) Det anförda brefvet förekommer i Göd, Finckes Copixbok, som 1706 flyttades frân Kanckas gård till Åbo Hofrätt och numera förvaras på Svenska Riks-Arkivet. Om Clas Flemings dödsdag. 291 I Finska Senats-Arkivet finnas ock Haudlingar, som inne- hålla de mest bindande bevis för den mening, att FLEMING icke aflidit d. 13 Maj. Jag må derföre anföra dem. — Af Historien är det bekant, att genast efter FLEMINGS död, Sigismunds an- hängare affärdade et Sändebud till Polen, för att meddela Ko- nungen den bedröfliga underrättelsen och inhemta föreskrifter och fórhállningsorder. Derull utsågs Måns Ivarsson Stiernkors”). Nu är i behäll ett qvitto, utfärdadt af samme Stiernkors öf- ver af Häradsskrifvaren i S. Finland Tönne Knutsson uppburne 70 daler, i hvilket Stiernkors säger: den tid jag blef affár- digat till Polen, och är berörde qvitto -gifver i Åbo den 15 April. Saken upplyses än vidare af tvenne räkningar öfver kost- naderne vid transporten af FLEMINGS lik, af hvilka jag mà full- ständigt uppläsa den ena, såvida den dels bidrager ull bestämman- de af FLEMINGS dódsud, dels ock lemnar upplysuing, angående den utomordeutligt stora procession, som mäste hafva beledsagat hans lik. I Jöran Olssons Räkenskaper, för Haliko och Pikis Härader 1597 fórekommer följande: Till Herr Cıas Fremincs Likfärd när det fördes ifrán Tenala till Abo Slott uti 3 nattläger efter Bengt Söf- ringssons och Haus Ericssons förfordringsbref datum den 15 April 97 samt det som fördes ifrån S:t Mårtens Socken: Skräddbrüd 4 Tunnor. : Sven Bröd 8Y T'a. ")Dalin Anf st. —— 292 MW. G. Liıcvs Her Öl 5 T:r. Sven Öl 7 T:r. Arter 10 kappar. Smör 3 Lispund. Kött och Fläsk 91 Lisp. Torr Fisk 31 Lisp. Lax 2 Lisp. Ljus 3 marker. Oxar 3 st. Fär 6 st. Harar 20 st. Hôns 10 st. Foglar 18 st. Utfordrat: Hafra 13 Tunnor. Hô 13 Amar. Halm 18 Kerfvar. I den andra räkningen af sistnämnde år för Näsegärd he- ter det: Ahr fördt af Nasegárd till Bjerno Prestegárd, thå Her Cras FrEsiNGS döda Lekamen fördes ifrån Tenala och till Åbo, datum den 17 April 97: Skradt bród Y Tunna. &c. &c. Om Clas Flemings dödsdag. 293 Af det anförda finner man således, att Cras FLEMING lefvat ännu den 6 April, och att han aflidit så làng tid innan den 15, som fordrades för Likets transport ifrän Pojo ull Tenala Socken; och dà det åberopade fórfordringsbrefvet är uthändigadt af Bengt Söfringsson, hvilken, enligt Historiens vitsord, var en af Kon. Sigismunds trognaste anhängare och af Cras Frr- MINGS mest begagnade underbefälhafvare, och dä denne, stamfar für Gyllenlodska ätten, bodde på sin Sätesgärd Olsböle i Te- nala, är det i högsta grad sannolikt, att det var till denna egen- dom, Liket den sistnämnde dagen bade anländt. Under sädane omständigheter är allt skäl för handen att antaga, det Cras Frx- MING aflidit antingen den 13, eller, enligt hvad Nils Rask i det förut åberopade brefvet berättar, den 12 April”). 15) Fant har i den not, 6 åberopade Disputationen på ett ställe uppgifvit Frrwrwos dödsdag hafva varit den 13 April, ehuru han i sin seder- mera ulgifna Svenska Historia ändrat detta till Maj. Att, vid bestäm- mande af mänaden, ett tryckfel i berörde Disputation skulle hafva in- smygt sig, är så mycket mindre troligt, som den deri förekommande be- rättelsen om Fremines frånfälle för öfrigt befinnes vara med verkliga förloppet ófverensstámmande. Fant, som ivifvelsutan begagnat någon icke uppgilven, men pålitlig kalla, skrifver nemligen: Z/e Regni Mare- schallus et Amiralis, Gubernator. l'inlandice obiit 1597 d. 13 April in Cemiterio ecclesie Pojo, cum a villa sua Pikala Aboam profisceretur. Denna och Nils Rasks uppgilt kunna lätteligen concilieras. Ty när man uppmärksamt följer berättelsen om ifrågavarande dödsfall, sådan den förekommer hos Fryxell, blir det i hög grad sannolikt, att Fr r- M1NG aflidit om natten emellan den 12 och 13 April Detta bestyrkes ock af Mich, Ericssons i not. 12 omnämnde bref. — Fremixcs för 204 IV..G.- L4G vs Man må icke föreställa sig, at den fråga, som nu syssel- satt oss, vore likgilug. Redau i allmänhet är all historisk sanning af vigt och inflytande. Deua gäller i synnerhet om tidsbestämnin- gar. Tiden är nemligen den största af alla makter. Timmar, mi- nuter, secunder afgöra ofta Rikens öden; ja de gifva icke sällan riktniog åt hela verldsbistorien. Hvem, — för at häraf göra ul- lempuing på händelser, dem vi sjelfve öfverlefvat, — hvem vågar med säkerhet påstå, au Sveriges historia under de sista Decen- nierne icke kunnat få en annan utvecklivg, derest Hof-Jägmästaren von Greiff den 13 Mars 1809 hade några secunder senare kommit till Borggärden vid Lejonhvalfvet af Stockholms Slott; eller monne verldens utseende icke skulle hafva kunnat blifva helt och bållet förändradt, om, under slaget: vid Waterloo, Napoleons Order till Grouchy hade framkommit några timmar tidigare? — Serskildt, hvad Cras FLEMING avgår, synes mig bestämmandet af hans dödsdag vara af eu utmärkt betydelse. Det är ett offer åt hans vódnadsbjudande skugga, och tillvägabragt derigenom hans ráufárdiggórelse. Ty i sanning, FLEMING hade icke kunnat stå ull svars på ”Häfdernas Allberjarting,” i händelse den 13 Maj delse-är finnes, mig vetterligen, icke nägorstädes uppgifvet. Att han vid sitt frånfälle varit en gammal man, kan dock af åtskilliga omständighe- ier med säkerhet slutas. Ty den 9 Febr, 1557 erhöll han af Hert.Johan en donation; och som han i brefvet kallas Vår Z'roman, hade han väl . dà redan uppnått en ålder af åtminstone 25 år, Riks-Räd blef han troli- gen 1561; Lagman i Södra Finland d. 12 Mars 1562. Utan fara för miss- tag torde man således kunna antaga att Fremine, dà han dog, var öf- ver 60, kanske nära 70 är gammal. Om Clas Flemings dödsdag. 295 verkligen skulle hafva varit hans düdsdog. Deu 13 Maj inträffade, enligt nya stilen, på den 25: segelleden hade således redan i vec- kotal varit öppen och farbar; och FLEMING skulle svikit sin Mo- narks förtroende och missvårdat hans interessen, derest Flottan och Arméen då icke varit från Finland utrustade och ull och med redan till Sverige aulände, för att üllintetgóra Hertig Carls för- rädiska stemplingar. Och, — sådan är åtminstone min öfvertygelse, — om endast några få veckors längre lifstid af ödet hade blifvit FLEMING beskärd, så skulle Hertigens anslag, att störta sin Brors- son, sin Konung från Thronen, aldrig hafva lyckats. Hertigens belägenhet våren 1597 var yuerst vädelig. Hela Finland och flere Svenska fasta orter i Konungens våld, och FLEMING i spetsen för en talrik och segersam här! FLrEmInGs planer och Carls farhåga uttryckas uti det bref, jag redan anfört, och hvarest upp- rorets dämpande, på Hertigens språk kallas att anställa ett blod- bad på denna sidan. Au FreuiNG verkligen vidtagit alla nódi- ga anstalter till förfåktande af sin Monarks rätt och bästa, upply- ses ock af följande i Svenska Riks-Arkivet befintliga Svarsbref ifrån Hertigen till Hans Hansson, dat. Örebro den 20 April 1597: 7i hafve af Edert bref förnummit att Hr Cras FLE- wiNG skall late hålla opå utrusta skep med alt arkli från Abo och fürsamla mycket folk, så ock lathe opbäre fetalie öf- ver hela Finland både med rått och orätt så mycket som han i sommar till förtäring behöfva kan, och med förste öpet ar- bete sig till Sjös och dà hafver med sig alla de Skutor och 295 IV: G. L4cvs båtar som han der öfverkomma kan. Ei bref af ungefär ena- handa lydelse afgick ock den 21 April tull Osterbottuingarne. Några ytterligare detailler, rörande FLrEminGs frånfälle, ullåter jag mig friheten att i korthet tillägga. Orten, der hau slu- tat sina. dagar, är af Fôrfattarene olika uppgifven. Peringsköld”") ide T . . . " och von Stiernman berätta att han blifvit skuten i Osterbouen, Leucqvist och Porthan^) och efter dem Uggla”) au hau dött på sin egendom Svidja. Men at han aflidit i Pojo förtäljer hans samtida och aufórvandt CLas Frenınc till Kaskis”); och är stället äonu närmare bestämdt genom Ebba Steubocks af Fryxell åberopade bref, äfvensom af Fant”): Au Lencqvist och med honom Porthan uppgifver Svidja, härrör tvifvelsutan deraf au FLEMING dog i Nyland, der berörde egendom, elter hvilken han ock kallades Svidja Clas, är belägen. Men här må i förbigående anmärkas, att han mera sällan uppehöll sig på denna sin egendom, utan, då han var förrest till sina Nyländska gods, vistades han vanligen på Pickala. Orsaken härull var onek- ^) Monumenta Upland. I: 52, 28) Åbo T:r 1774, s. 84. 1) S. R. Rädsläugd, 4:e Afdeln. 13. ^) I sin bok: Res in Fennia qui mutarint et variarint per Uctennium. Som berörde bok hör till de stórsta typographiska rariteter, mà berättelsen om tilldragelsen fullständigt här inlöras: Cum ex prœdio suo Abogiam contenderet in via incidit in morbum: atque invalescente evritudine in Pojo fatis concedit. ?) Se noten 16. Sedermera har stället ännu ytterligare blifvit bestämdt ge- nom Mich. Ericssons bref, äberopadt i not. 13. Om Clas Flemings dödsdag. 297 ligen den, au Svidja ligger oppe i landet, Pickala deremot vid ku- sten, hvarifrån communicationen var lätt med Abo, Helsingfors och Refle. Berättelserne äro icke heller öfverensstämmande om stället, der FLEMING ligger begrafven. Messenius, Peringsköld, v. Stiernman, med flere, uppgifva Borgå Kyrka: von Stiernmau, i ett af sina arbeten 7), Pemara Kyrka. Men det är fullkomligen afgjordt, att han, såsom Fryxell och Fant fôrtälja, hvilar i Pargas Kyrka, jemte Fadren Eric, öfver hvilken ännu en ovan- ligt stor Grafsten är att bese. Förstnämnde orikuga uppgift har tvifvelsutan sålunda uppkommit, att då det hos Messenius läses: FreminGius in Nylandia veneficiis interiit et funus Abogiam delatum in propinqua humatur Ecclesia Borgensi, har genom orätt läsning af Manuskriptet eller genom tryckfel Borgensi in- smygt sig i stället für Pargens ^). ^) Registret till Wer wings Chrónika I: Fremıne, Clas och Pemar. >) Att Messenius icke kunnat mena Borgå, synes uppenbarligen deraf att han säger orten vara, i afseende på Åbo, propinqua. 38 Fire 198880 UT met nm Fr biis T Haha QUE LR " "a n m füxodilen, . br | B ils Sr PL DENT MEETA A mus AAC Y dioit reo reg beds nt sb, — A ám Ó EUIS d A Kar #2 Im Bay X gr "ho yu d 4 O8 LP MALO LE be vini + Va iadkisch ass : 50 ) b nist E I p m ME T4 aligggd hais Mio: AM ec quo 3 1 mao toss pu 7» n ebiaba: AO BE ern Mo. melti ; sg ss diva HAS wr u. br 2 MEET c uiu 16d 1 voa hit Aa ^ d ss Mo wi — N " an pin COUR "bogus d r5 TEL EEE Tai}, © | imag un Sana mew ^ CH à aiii Ada obicosiho à di £i un N ccr n" GIN yn N } Am à E : ! 5131773 e Nr # V. P UT MERE Ex | Jj 4 ^ L " " V (A a Perf, angue n feci: MP 2 | j V Oe isa adeo Le nt ME A re à: e ded vidit P. dd M habe lo Al ad j bei i" „allge! „ich; À is Sark nöd D tege Mou me NN AN dev Nue 24 "ie hon E 4 dut r A ic Le : , rM IN » A "AA" ‘ " , $11111133113123123111211311311311111123 13413111114 11311341 ARS RAA 13 3 3 3A3 3 33 3 A1 3 A 1 3 A1 111» FÖRSÖK ATT FÖR ÅTSKILLIGA ORTER I EUROPA BESTÄMMA NORRSKENETS ÅRLIGA PERIODICITET, AF JOHAN HENR. EKLÖF. Stud. vid Kejs. Alex, Univ. (Foredr. for Vet. Soc. d. 5 Dec. 1842.) — se —— Bag som genom sin prakt redan väckte de Gamles upp- márksamhet, bar isynnerhet uti den nyare tiden blifvit ett ämne och en pröfvosten för Naturforskares skarpsinnighet. Utan att inlä- ta mig 1 uppräknandet af de mänga hypotheser, som blifvit fram- kallade att förklara detta Fenomens Natur, anmärker jag blott, att det synes vara en af solvärmen beroende Elektromagnetisk före- teelse, emedan, såsom nedanföre skall visas, dess periodiska åter- komst är en funktion af Solens Longitud. Denna dess Periodicitet bar ännu mera än dess Natur blifvit olika bestämd af olika Fysici, Detta bör dock ej förefalla besynnerligt, emedan locala omständig- heter yttra en ganska stor inverkan på den. Så t ex. kan Sydlän- 300 JoóH. HENR. EXLÓF ningen se flera Norrsken under Sommarmánaderne än Nordbon, emedan den sednares ljuså nätter fórlindra. deras synbarhet. Flere andra orsaker till denna skiljaktighet kunde ännu anföras; men som de egentligen ej höra ull. utredningen: af mitt föresatta ämne, har jag ej velat ingå ı närmare detalj om dem. — Här bifogas Tabellen, lävad ur Gehlers Physikalisches Wörterbuch‘ neu bear- "beitet, WIF B, 4:e Abthäl, «Leipz. 1833, 8. 147,. hvarifrån: jag erhållit. mina data vid ^ bestámningen af den ärlıga Periodiciteten. Upplysningsvis bör nämnas att Observationerna af Cotte äro hem- tade ifrän Lehrbuch der Meteorologie von L. F. Kämtz. Drit- ter Band. Halle 1830, ‘p..468: SE NCGCEGERCHOR Lond.Societeten! 10 | 12 | 33 | 15! "3| 1| 3| 8|24 45 | 20 | 29 Gin) io) 40! 44 | 57 | 25| an) 1| 293 ja 57 | 46 d Bro . 3 did. 8| 6l47 ll 1| 0| 2|. 9 19|32]| 14| 8 ålor Ten „A 9 | 90 | 401 224 3| ol’ı E. 45 | 24 «| Beckaséllá sa 4|-9|21| 5|^3|-4|- 617 "e 3|7 Woeidikt 25i. 22 $|12|13| 7| 31-0 en" 8116] 5| 6 Maürdni: sns 21|27|29 |12| 1|. 5| 7] 9134 | 50 | 96 | 15 Musschehbroeh. | A9.| 47 | 92 1103 | 110 | 34 | 37.59 | 64 | 74 | 47 | 34 Eisénlohr. ....| 2 |:/9|434.45|. 81/2155 [41476 us h 5403 nn. 13 10 | 8|. 6|. 3/:.0 1 8|16|25|18| 8 Gbttärsuic loc 27 | 40..55.|-421.21| 171 46:251 56.40.1281 26 *)Dessa uppgifter äro samlade ifrån flera spridda orter. (Se Gehler, a. st., s. 147). de l'Isle. ,.. Musschenbroek| 6.53 Om Norrskenets ärliga Periodicitet. 301 Dessa tal angifva huru många Norrsken hvarje Observator bemärkt uti hvarje månad. Men som den ena anställt sina obser- vationer under en lävgre tid än den andra, har han ock set ett större antal af dem än den sednare; hvarigenom händer att dessa Observationer, som de äro, icke kunna jemföras sinsemellan: För alt befrias från denna olägenhet har jag tagit min uwllflykt ull Procenter; det vill säga uppställt följande analogie: Summan af alla hvarjes observationer förhåller sig ull hvarje enskildt observa- tionsantal, såsom 100 tll x= Procenten. Om kalkylen utföres för hvarje Observator skildt, fås följande sinsemellan eomparabla vär- den: Obseryator. | Jan. |Febr. | Mars | Apr. Maj | Juni S3| 0.94 13 123.59 16- 04| 11. 32 1° REC TC 5.66| 9.43 11.32| 2.83 Lond. Societet.| 4.95| 5.94 -88122.98! 9.90 10.42 |11.46 » Celsius... . 86| 0 26 14. 84| 11. 98 6.30| 4.72 0. 79| 0. 00 25.20111. 02 3.86, 8.58 15. 84 z 1. 49| 0.50 | 13.64! 3.41 Beccari ....| 4.55|10.93 8.80113. 20 | Weidler ... 14.30 17.60, 5.50 Mairan ....| 9.17|11.79| 9.61| 5.24| 0.44, 2.18 5[21.84|11.35| 6.35 6.27/12.26|13. 73,14. 67| 4.53 9.86] 6.27| 4.53 Eisenlohr . . ,| 9.30 10.9414. 94 17.93| 9.0| 2.30 , 5.75 112.64, 6.90, 9.20| 5.75| 3.45 | | I | | | | 1.29 À 0.43! 6.87 me : 5.58 | Muncke . ...110.66| 8.20! 6.56) 4.92| 2.461 0.00 | 1.64 | 6.56|13.12|20. 49! 14. 75| 10.66 | Cotte. . . . . .| 6.59] 9.76113.41]10. 491 7.561 4.15 | 3.90 | 6.10113. 66 Ne 6.831 6.34 302 Jou. HENR EKLÖF ' De flesta af dessa i samma rad förekommande Procenter utvisa, att Norrskenet följer en bestämd Lag, hvarefter det årligen Periodiskt återkommer. För att bestämma denna Lag och ur ifrå- gavarande Procenter utesluta alla möjligen förekommande Irregu- lariteter samt derigenom noggrannare utpeka den periodiska gäu- gen af Norrskens-kurvan, underkastade jag dem kalkyl efter min- sta qvadrat-methoden. Betyder således m månaden, räknad ifrån början af Januari och P, procenten i m:te månaden samt &P, de beräknade pro- centernas saunolika afvikelse från de observerade, så har man funktions-formelu , D, — 8.33 + Sin (m.30°+ U’) + w” Sin (m.60°+ U^) 4- wu" Sin (m, 90°+ U”) hyarefter berörde procenter blifvit behandlade. Om Norrskenets ärliga Periodicitet, 303 Kincn: Berlin. ; Åren 1707—1735. P,=8.33 + 3. 46 Sin (m. 30° + 110? 22) | 4-6. 97 Sin (rm. 60° + 265° 27’) + 3. 37 Sin (m. 90° + 277° 35). £P, 1.51. Procent. Procent. NManad |see9—— — — "Ieffer. | Manad |" | Difter: Gifven Beräkn Gifven | Beräkn. Jan=0| 5.66| 2.81 |+2.85 6| 2.83| 1.27 |+1.56 11 9.43 | 11.89 |— 2. 46 7| 3.77| 3.67 |+0.10 2 | 16. 04 | 15.80 |+ 0. 24 81949743 | 1234129791 3|11.32]| 9.95 -F 1. 37 9 | 23. 59 | 19. 29 [+ 4. 3 4| 2.83| 3.69 |—- 0. 86 10 | 11. 32 WF 5| 0.94| 1.82 |- 0.88 11| 2.83| 3.36|— 0.53 Det stórre Minim. inträffar d. 16 Juli, och deremot svarar Procent. 1.26. Det mindre Minim. — 1 Januari, — — 1.28. Det mindre Maxim. — 10 Mars, — — 15.94. Det större Maxim, — 19 Octob., — — 19. 39. 304 n JOH: HENR ExLÓF Londonska Societeten. London. Åren 1 716—1750. P, 28,38 +5.66 Sin (m. 30° + 121° 32’) 45.33 ‚Sin {m. 60° + 257° 557) 4- 1.57. Sin (m.90° + 243° 26"). &eP, — 2. 20, Procent, Procent, Mânad À} Dien; | Màpad | — — | Diffes, Gifven | Beräkn. Gifven | Beräkn. 0| 4.951 5.67 |— 0.72 6| 1.491 0.85 |+ 0.64 1| 5.941 9.03 |-3.09 71 3.96| 5.39|-— 1. 43 2 | 15. 84 | 12. 16 |+3. 68 8 | 11.88 | 12. 42 | — 0. 54 3| 7.43] 8.79 | — 1. 36 9 | 22. 28 | 18. 01 |+ 4. 27 4| 1.49] 2.47 |— 0. 98 10! 9.90] 16. 43 |— 6. 53 5| 0.50 j- 0.55j+ 1. 05 1111436] 9.29 [+ 5.07 Det större Minim. inträffar d. 17 Juni, och deremot svarar Proc. — 0.58, Det mindre Minim, — 14 Januari, — — 5.69. Det mindre Maxim, — 16 Mars, — — 12. 16, Det storre Maxim — 25 Octob., — — 18. 43. Om Norrskenets årliga Periodicitet. 305 Czrsivs. Upsala. Åren 1716—1733. P, — 8.33 + 5.42 Sin (m. 30° + 101° 48°) + 3. 94 Sin (m. 60° + 283° 24) + 0.94 Sin (m. 90° + 281° aon eP,, = 0. 65. Procent. Procent. Mänad Differ. | Mànad Differ. Gifven Beräkn. Gifven Beräkn. 0|10.42| 9.79|-- 0. 63 6| 0.52| 1.15 |—0. 63 1 | 11. 46 EA. 7| 5.99| 5.49 |4- 0. 50 2 |14.84| 12.93|4- 1.91 8 | 10. 94 | 11. 29 |— 0. 35 3|.6.51| /7. 96|— 1. 45 9 | 14. 84 | 14. 42 |+ 0. 42 4| 2.86| 2.3602-0.50| 10 | 11.98 | 12. 48 |— 0. 50 5| 6.26|-0.08--0.34| ı1| 9.37| 9.18 [+ 0. 19 Det större Minim. iutráffar d, 19 Juni, och deremot svarar Proc. — 0.11. Det mindre Minim. — 27 Decemb., — ei lp 8. 85. Det mindre Maxim, — 1 Mars, — — 13. 65. Det större Maxim, — 18 Octob. _ — 14, 45. 39 306 JoH. HENR. EXLÓF Scuon r. London? Ären 1717—1742. P,,—.8.33 + 5. 58 Sin (m, 30° + 143° 10^) -- 6. 94 Sin (m. 60? + 267? 17”) 4.47 Sin (m. 90? + 288? 28). eP,, — 1. 66. Procent. Procent. Månad | — — | Differ! [| Mänad || ———- —-| Differ. Gifven Beräkn. Gifven Beräkn. O | 6.30 3.58|4- 2. 72 6 1.57| 0.74 |+ 0.83 1 A. 72. 8.52|— 3. 80 7-177509 || 7:48 | — 0. 39 2413.39 | 11.38|4- 2. 01 8 | 14. 96 | 16. 96 |— 2. 00] e to e » e 3| 8.06| -8.01|--0. 65 20.99 |+4. 21| —1. 68 10 | 11.02 | 14. 85 |— 3. 83 5 | 0.00 |—0.59/+ 0. 59 || 1116.30 | 5.57 |- 0.7 Det större Minim. inträffar d. 22 Juni, och deremot svarar Proc. — 0.74. Det mindre Minim. — 6 Januari, — — Ap sc Det mindre Maxim. — 14 Mars, — — 11.38. Det större Maxim. — 12 Octob., — — 21. 06. Om Norrskenets årliga Periodicitet. 307 DE r'Isrr. Petersburg. Ären 1726—1730. P,, — 8.33 + 3. 99 Sin (m. 30° + 129° 41^) + 7.77 Sin (m. 60° + 278” 28) + 1. 17 Sin (m. 90? + 272° 30) &P,, = 1. 03. Procent. Procent. Månad Differ. | Månad |_- ' … : | Differ. Gifven Beräkn. | Gifven Beräkn. 0| 3.86 3. 76|4- 0.10 6:6. 0:31 10772: 20831 1 8. 58 | 10. 70|— 2. 12 2:15:16:187 8. 24 — 1.37 2 | 17. 17 | 14. 69|-- 2: 48 8 | 18. 03 | 16. 43 |+ 1. 60 — 0. 06 © — 2 + > -— CN Cn ^2 3| 9.44 | 10. 30|- 0. 86 1.29| 2.43|— 1. 14 10 | 10. 30 | 11. 95 |— 1. 65 00. 0 |— 1. 6614- 1. 66 111 5.58]. 3.89 |+1. 69 Det större Minim, inträffar d. 19 Juni, och deremot svarar Proc, — 1.72. Det mindre Minim, — 0 Januari, — — 2:59; Det mindre Maxim. — 14 Mars, _— —. — 14.70; Det större Maxim. —.; 7 Octob; — — 18.87. 308 JOH. HENR. EKLÖF Brccanr, Bologna &c. Áren 1727—1751. P, —8.33 + 1.97 Sin (m. 30 + 48^ 38)) T- 4. 85. Sin (sm. 60° + 305? 49^) + 3. 24 Sin (m. 90° + 245° 37^). eP,, = 2. 34. Procent. Procent. Månad re: N Differ. | Månad = "ew c UDiffer. Gifven Beräkn. IGifven Beräkn. 01575551 99:3104 530339 6482 7. 621= 0:80 1110.23] 14, 28] — 4.05 720 7. 951,8. O6 011 2 | 23. 86 | 17. 83 |+ 6. 03 8| 7.95] 8.49 |— 0.54 31155:081 10:04 1— 4. 36 9 | 13. 64 | 10. 56 |+ 3. 08 4| 3.41| 2.33 |+1.08 10| 3.41| 8.65 |— 5. 24 5| 455| 3.55 |+1.00 11| 7.95) 3.45 |+ 4. 50 Det största Minim. infaller d.26 Maj, och deremot svarar Procent. 1.79. Det mellersta Minim. — 27 Decemb., — -— 2.81. Det minsta Minim. — 27 Augusti, — — 7.92. Det minsta Maxim, — 2 Augusti, — — 8.24. Det mellersta Maxim. — 21 October, -— — 10.70. Det största Maxim. — 9 Mars, -— — 18. 14. Om Norrskenets årliga Periodicitet. 309 WEIDLER. Wittenberg. Ären 1731—1750. P„=8.33 + 3.29 Sin (m. 30° + 104^ 46") + 5.33 Sia (m. 60° + 303" 25^) + 0. 76 Sin (m. 90° + 300° 58) ep 4. 64. Procent. Procent. Namad|-———— mifer T$ Månad je —: ————- Buffer: Gifven Beräkn. Gifven Beräkn. 0| 8.801 8.62 |+0.18 6| 2.20| 3.28 |— 1. 08 4 | 13.20 | 13. 64 |— 0. 44 7112.10 | 8.88 |+ 3.22 2 | 14.30 | 13. 84 |+ O. 46 8 | 8.80 | 13. 46 | — 4. 66 3| 7.70 | 8.35 |— 0.65 9 | 17. 60 | 13. 07 |+ 4. 53 4| 3.30| 2.38 |+ 0.92 10| 5.50| 8.42 |— 2. 92 5| 0.00| 0.45 |—O0. 45 11| 6.60| 5.57 |+ 1. 03 Det större Minim. inträffar d. 11 Juni, och deremot svarar Procent. 0.42. Det mindre Minim. — 15 Decemb., — — De Det mindre Maxim. — 28 Septemb, — — 14.07. Det stórre Maxim. — 1 Mars, — — 14. 61, 310 Jon, HENR. EKLÖF Maıran. Paris? Ären? P„=8.33 + 5. 81 Sin (m. 30° + 130° 54) +4. 47 Siu (m. 60° + 279" 27) +3.36 Sin (m. 90° + 316° 15) aP, = 0. 88: Procent. Procent. Månad | =" | Differ | Mänad Gifven Beräkn. Gifven Beräkn. 0 | 9.17 | 8.20 |+ 0.97 6-| 23..06 | (4.54 | 1. 52 1 | 11.79 | 12. 83 |— 1. 04 7118.93 | 5..29 |— 1. 36 2| 9.61 | 9.91 |—0.30 8 14.85 | 15.13 |= 0. 28 3| 5.24| 3.63 |+ 1.61 9 | 21. 84 | 19. 95 |+ 1. 89 4 | .0.44 | 01. 88 |— 1.44 10 | 11.35 | 13. 32 | 1. 97 5.| "3. 18 | 098.237 IP. 09 111 6.55 | 6.01 |#0.54 Det största Minim. inträffar d. 14 Juli, ochi, deremot: svarar Proc. 1.54, Det mellersta Minim. — 11 Maj, — E 1.85. Del minsta Maxim. — 9 Juni, — — 2,91. Det minsta Minim. — 23 Decemb., — — 5.67. Det mellersta Maxim. — 18 Februari, -— — 12.93. Det största Maxim. — 12 October, — 20.02. Om Norrskenets årliga Periodicitet. 311 MUSSCHENEROEK. Utrecht óch Leiden. Åren 1716—1744. P,= 8.33 -- 2. 29 Sin (m. 300 4- 336?. 8) 4-3. 64 Sin (m, 60? + 251° 16‘) 4-1. 40. Sin (m. 90°-+ 86* 34). PP 0: 91 Procent. Procent. Månad || tes! |IDiffer. [|| Månad ||. 192074 _ [Differ. Gifven Deráku. - Gifren Beräkn: OM 6.53 || 5.45 |+1.08 6| 493] 4.07 |+0.86 1 6297 7.06 1-0. 79 À 7. 86 7. 26 |+ 0. 60 2 | 12. 26 1111. 47 |4- 0. 79 811.8. 53 9. 99 |— 1. 46 3.1113. 73 1115. 09.121756 9 9.86 |, 8.71 |+ 1. 15 4 | 14. 67 | 12. 68 |3- 1. 99 10| 6.27| 6.32 |—0.0»5 5| 453| 6.44|- 001 | -11 um C [7*] gu + t2 | © [92] DO Det större Minim. inträffar d, 11 Juli, och deremot svarar Procent. 4. 00. Det mindre Minim, — 0 Januari, — — 5. 35. Det mindre Maxim, — 19 Septemb., — — 10. 04. Det större Maxim. — 20 April, ^" — — 15.16. 312 JOH. HENR. EKLÖF EısenLour. Carlsruhe. Åren 1779—1831. P„=8.33 4- 2. 73 Sin (m. 30° + 337° 28) +5.11 Sin (m. 60° + 282° 59) + 2. 34 Sin (m. 90° + 170° 0') el —1.101 Procent. Procent. Mänad Differ. | Månad | —— || Differ. Gifven | Beräkn. Gifven Beräkn. OMM 2.307 2.8910. 59 615 39751! 65290270754 1110.34| 8.61 |+ 1. 73 7 112. 64 | 10.35 +2 29 2 | 14. 94 | 16. 72 | — 1.78 8 | 6.90 | 9.70 |— 2. 80 3 | 17.23 | 16. 69 [+ 0. 54 9 |; 9,20 |: 7.45 |3- 1.75 9.20 | 8.36 |+ 0. 84 101 5.75 | 6.00 |— 0.25 | d Det större Minim. inträffar d. 6 Januari, och deremot svarar Proc. 2.59. b 2.30| 3.20 |— 0. 90 11 | 3481 3.70:[=0. 25 Det mindre Minim, — 17 Juni, - — 3.18. Det miudre Maxim, — 26 Augusti, — — 10. 63. Det större Maxim, — 0 Mars, — — 18.13. Om Norrskenets ärliga Periodicitet. 313 Muncke: Spridda Orter. Åren 1801—1830. P,=8.33 3-7. 14. Sin (m. 30°+ 133° 15‘) + 3.29 Sin (m. 60° + 256° 45") + 1. 22 Sin (m. 90° + 341° 40). eP,,= 0. 65. Procent. Procent. | Mahüd |. |} Biffer! I Mánid |. | Differ! ; Gifven | Berükn: Gifven | Beräkn. | 0 | 10.66 | 9.49 |+1.17 6| 1 64 | 0.87 |--0. 77 1| 8&20| 8.89 |=0. 69 7| 6.56 | 6.27 4-0.29] 2| 6.56| 6.80 |- 0.24 8 | 13. 12 | 14. 66 | 1. 54 3| 4.92| 4.32 |-- 0. 60 9 | 20. 49 | 18. 64 |+1. 85] 4| 2.46| 2.50 |-o.04| ^ 10! 44.75 | 15.66 | 0. 91 5| 0.00] 0:73 |-0.73| — 11|10.60| 11.13 Lol Minimum inträffar den 4 Juli, och deremot svarar Procenten 8.32. Maximum | — — 16 October, — _ 18. 64. 40 314 Jon. HENn. EkxLÓr Corrr. Paris, (Montmorenci). | Áren? P„=8.33 + 1.21 Sin (m. 30^ + 71* 44) + 4. 07 Sin (m. 60° + 279° 46‘) +0.71 Sin (m. 90 + 14° 4). eP,,= 0.64. "Procent. Procent. Mänd| | Differ. | Mánad | — | Differ. Gifven | Beräkn. Gifven | Beräkn, 0| 6.59| 7.02 |- 0. 43 6| 3.90| 3.38 |- 0. 52 1| 9.76 | 10. 47 |-0. 71 7| 6.10| 7.57 |- 1. 47 2 | 13.41 | 12. 21 |4- 1. 20 8 | 13.66 | 12.09 |4- 1.57 3 | 10. 49 | 11. 16 | - 0. 67 9 | 11.22 | 11. 76 |- 0. 54 4| 7.56| 7.70|—0. 14] 10| 6.83) 7.58 |- 0. 75 5| 415| 3.87 [40.28 11| 6.34| 5.15 cod Det större Minim. inträffar d. 3 Juli, och deremot svarar Procent. 2.96, Det mindre Minim, — 16Decemb, — — Un. Det mindre Maxim, — 19Mars, — — 12.23, Det stórre Maxim. — 28September, — — 12.67. Om Norrskenets ärliga Periodicitet. 315 Om man nu ger akt på tiderna för Maxima och Minima, sådana de i det föregående blifvit bestämda, finner man: att Ma- xima i de flesta fall infalla omkring æquivoctierna och Minima kring solsttierna; eller att Norrskenen uppnå sitt största antal, dà Solens Longitud är omkring 0° eller 180° och sitt minsta, dà den- samma är omkring 90? eller 270°. Sädan var àfven deu Lag, hvarefter Mairan ànsàg Norrskenens årliga periodicitet rätta sig. Men denna Lag är icke ull fullo tillräcklig att för alla ställen framställa gången af Norrskens-curvan. För nordligare Lativider tyckes den väl passa in; men de sydligare afvika derifrån betyd- ligt. Ty i stället för tvenne Maxima och tvenne Mivima angifva Observationerna från Södern icke mindre än tre Maxima och lika många Minima. Det Maximum, som ej antydes af nordligare Ob- servationer, infaller efter Beccari 1 början af Augusti och efter Mairan i början af Juni; Minima åter förefinnas på sådana tider, att man ej med tillförlitlighet kan säga, hvilket af dem icke skulle angifvas af nordligare Observationer; de måste derfóre lemnas à sido; men det Maximum, som infaller under Sommarmånaderna, väcker desto större uppmärksamhet som de nordligare Observatio- nerne just dà angifva ett Minimum. Troligtvis förekommer också uti Norden den tiden ett Maximum, ehuru de ljusa nätterna för- hindra dess synbarhet, hvilket åter ej är fallet med Södern. — Om man således undantager denna nyss omtalta abnormitet, blif- ver Mairans Lag gällande såväl för Södern som Norden. Endast de af Muncke samlade Observationer framställa ett enda Maxi- 316 Jon. HENR Exrór mum och et enda Minimum, hvaraf ses, at de ej passa vil ull- sammans med hvarandra. Med förbiseende af dem syues säledes Mairanska Lagen bli af de öfriga fullkomligen styrkt och be- sannad. Det äterstode ännu, att afgóra den mycket omtvistade frä- gan, huruvida det stórsta Maximum infaller om vären eller om hösten. Väl finnas här åtta fall mot fyra, som ställa det största Maximum om hösten; men som dervid ej synes vara rådande någon bestämd regel, som t. ex. skulle rátta sig efter Polhöjden, och om jag begagnat mig af andra Observationer, som möjligtvis angifvit det största Maximum äga rum om våren, kan jag ej draga någon slutsats deraf. Hurudant förhållandet är såväl med tiden som med den densamma tillkommande procenten för det största Maximum för de här ifrågavarande orterna, finnes i det föregäen- de angifvet, hvarföre jag hänvisar dit. QVASTAMAATVATTAR A ERITREA EVER ERNEUTEN ERT EAN CONSIDERATIONS SUR LA RELATION QUI EXISTE, DANS QUELQUES CAS PARTICULIERS, ENTRE LA VALEUR D’UNE FON- CTION UNIFORME D’UNE SEULE VARIABLE ET CELLE DE SON COEFFICIENT DIFFERENTIEL DU PREMIER ORDRE; PAR N. G. »- SCHULTEN. (Lu à la Société, le 6 Mars 1843.) SA Bien quil n’y ait eu. général aucune liaison entre une valeur par- uculiere d'une fonction uniforme d'une seule variable et la valeur correspondante de son coefficient différentiel du premier ordre, il existe cependant des cas très-étendus où une telle relation.a lieu, et il importe d'autant plus d'y faire attention, que, dans ces cas- là, se présentent immédiatement les valeurs des coefficients diffé- rentiels de la même fonction daus un ordre quelconque, ce qui dans plusieurs recherches analytiques est d'une grande utilite. Les cas exceptionnels dont il s'agit sont ceux ou 1:0 La fonction prend une valeur infinie pour une valeur non infinie, réelle et déterminée de sa variable, en se trouvant continue *), ou du moins en general continue, quelque pres que celle-ci approche de cette valeur. *) Cette expression est ici employée dans son sens ordinaire qui, comme on sait, est celui que Ia fonction en question, dans les limiles établies, 318 N..G. rs SCHULTEN 2:0 La fonction prend une valeur non infinie, réelle et déterminée pour une valeur infinie de sa variable eu restant con- tinue, ou bien en général continue, quelque grande que soit cette variable. 3:0 La fonction prend une valeur indéterminée pour une valeur non infinie, réelle et déterminée de sa variable ou bien pour une valeur de celle-ci infinie, en se trouvant continue ou en général continue, dans le premier cas, quelque pres que sa variable approche de la valeur en question, et, daus le second, quelque grande qu'elle soit. Pour le premier de ces trois cas, si l'on pose la fonction continue quelque prés qu'approche sa variable de la valeur qui la rend. infinie, des considérations géométriques trés-simples portent à conclure que son coefficient différentiel du premier ordre se trouve alors ivfini, ce que pariissent aussi supposer des auteurs tres-céle- bres sur le Calcul Différentiel *). Ayant considéré plus attentive- ment ce sujet, je n'ai cepeudant pas tardé à reconnaitre l'impos- sibilité de prouver rigoureusement cette propositión, et j'en ai été conduit à la véritable théorie de ce point du Calcul Différentiel et de quelques autres y analogues, laquelle j'ai l'honneur. d'offrir actuellement à Ja Société. ne prend que des valeurs réelles, non infinies et déterminées, Si, dans ces limites, la continuité de la fonction n'est interrompue que par des valeurs zso/ées infinies ou indéterminées, nous la nommons en general continue entre les mémes limites. ) Voyez p. ex. la T'heorie des fonctions analytiques, 2:e Edit., Chap. F', la 8:e Lecon sur le Calcul des fonctions et le Traité du Cale: Diff. et du Calc. Zntégr. de Lacroix, T. I, Chap. I. Sur un point du Calcul Différentiel. 319 I. Soit d'abord la fouction en question continue dans les cir- constances déterminées ci-dessus pour chacun des trois. cas dont il s'agit. Une fonction uniforme quelconque de z, qui s'évanouit avec z, étant représentée par fu, et sa dérivée par rapport à 4 par fu, le quotient fh h ne saurait, d’après un théorème connu, franchir les limites deter- minées par les valeurs de fu le plus et le moius avancées vers l'infini posiüf depuis z=o jus- qu'à z— A, pourvu que les fonctions fu et f'z restent l'une et lautre continues pour les valeurs de z comprises entre ces mémes limites *). Si maintenant on désigne par Fx une fonction uniforme quelconque de x, qui se trouve infinie pour une valeur de x non infinie, réelle et déterminée désiguée par a, et qui reste continue quelque prés que x approche de a, nous allons d'abord prouver, an moyen du théorème cité, que la dérivée de Fx par rapport à x (que nous representerons par F'x) ne saurait prendre, pour x=a, une valeur non infinie, reelle et déterminée. Supposons, pour fixer les idées, que a soit positive, et que Fx le soit de méme pour toute valeur de x comprise entre a et quelque limite moindre que a; et posons d'abord que F'x soit *) Voir le premier Tome de ces Actes, p. 445. 320 N: G. 22 SCHULTEN , continue pour des valeurs de x quelconques comprises entre a et la méme limite. Si actuellement a — g désigne une valeur de x quelconqne contenue entre a et la limite citée, et a — g + Zz une valeur quel- conque de la méme variable intermédiaire entre a— g jet a, la fonction | F (a — g t u) — F (a — 8) et sa dérivée par rapport à z M" (a m32& dr 2), rempliront évidemment les conditions établies dans le théorème ci- té pour les fonctions f et f, d'ou résulte que la fonction F(a—g+h)—F(a— x) ] A. ne franchira pas les limites déterminées par les valeurs le plus et le moins avancées vers l'infini positif que pourra prendre la fon- etion F(a—g+h) pour des valeurs de % quelconques comprises entre sa valeur ac- welle et zéro. La premiere de ces limites, ou celle qui est la plus avancée vers linfini posiuf, étant désignée par F' (a — gt), où A, ne dépasse pas les limites o et A, on aura donc, pour des valeurs de g et de % quelconques assujéties aux conditions ci-dessus, EE — = SE fr > - £F (a +? F(a = 2n x m NS qa? a 7 m +" +Sin (2) [Cs — x) (na +42)" +1 |ar + 19 Sn? 485" InP [14 94" en [e — E) RERUM +07 ] (nm + m" 2n" Arın? (nx Tizx— 7 ye 2n CRE 7 fra 5) (a+ 2 "+87 2n uu) 2n 4nP (are où 4 ne dépasse pas les limites o et 1, quels que soient les entiers n et p. Or il est visible que cette dernière expression surpasse toute quantité donnée lorsque z devient suffisamment grand, pourvu que p22 et mem c’est-à-dire pour p=3 et une valeur quelconque de l’enuer m plus grande que 5. Donc la fonction dx free sera nécessairement infinie pour x = 1, si m 2 5 *). L'exemple précédent éclaircit encore la nécessité de la sup- position actuelle que la foncton donnée soit continue pour des +) L'intégrale en question se trouve infinie, dans le cas de x —1, pour des valeurs de m moindres que 6; mais la démonstration de cette vérité étant un peu plus compliquée, nous nous sommes contentés de la dé- duction précédente, comme suffisante au but actuel, 328 N. G. pns SCHULTEN valeurs de sa variable voisines de celle qui la rend iufiuie. En effet la fonction S: dr en ; 1 e o 14 (E— x)" 4-Sin( ——) 1—x qui, d’après ce qui précède, devient infime positive pour x= 1 lorsque 27 > 5 (2 étant un entier positif), croit indéfiniment pour des valeurs de x plus grandes que l'unité, d’où s'ensuit qu'elle reste infinie positive pour toute telle valeur de x. Or la dérivée de cette fonction 1 14 (1 — x)" + Sin ( =) prend, à mesure que x augmente au-dessus de l'unité, toutes les valeurs positives et déterminées possibles. La foncuon en question, qui n'est continue que pour x<1, se trouve donc iufinie pour x 2» 1, et sa dérivée prend cependant alors des valeurs quelconques 1 non infinies, réelles et déterminées. La même foncuou conduit encore facilement à d’autres, dont les dérivées se trouvent zÉnagi- naires pour une valeur non infinie, réelle et déterminée de leur variable, bien que les fonctions elles-mêmes prennent alors une va- leur infinie. Nous citerons pour exemple celle de JS, 36 t@-9V1, asapt- #2) pma) qui se trouve infine pour x —2, et dont la dérivée prend alors la valeur de ot SESSION Sh Sur un point du Caleul Differentiel. 329 Une intégrale plus simple que la précédente, savoir dx ee o + Sin 2 présente encore les circonstances que mous venons de remarquer, puisqu'elle se trouve infinie pour toute valeur positive de x, qui x . n'est pas moindre que “ro 3 et sa dérivée prend en méme temps des valeurs quelconques po- sitives et déterminées non moindres que 4. Cette intégrale ne prouve cependant pas, ainsi que celle de dx Sr Pe ENA Vara ET 1) 1—x l'existence d'une fonction continue jusqu'à une valeur déterminée de sa variable, dont la dérivée se trouve pour cette valeur indé- terminée, bien que la fonction elle-même prenne alors une valeur infinie *). — +) Les exemples précédents conduisent au résultat singulier, que les fon- clions 1 1 nm E Je m £ 1 : 1 o 1+(1— x) T Sin (1) o 1+Sin(——) \ : ; expriment lune et l'autre les ordonnées d'une ligne composée d'une courbe et d'une droite jointes ensemble, et par conséquent sont discon- tinues dans l’ancienne acception de ce mot. 42 330 N. G. ps SCHULTEN Passons au second cas énoncé ci-dessus, où une fonction uniforme prend une valeur non infinie, reelle et déterminée pour une valeur infinie de sa variable, en restant continue quelque grande que soit cette variable. Nous allons prouver que sa dérivée se trouve alors ou zu/fe, ou indéterminée entre des limites qui com- prennent nécessairement zéro. Designons par Fx la fonction dont il s’agit, et par a la valeur non infinie, réelle et déterminée qu'elle prend pour x 22; posons, pour fixer les idées, que Fx soit positive pour toute va- leur de x positive et plus grande qu'une. quantité donnée, d’où rósulle que a sera de méme positive; enfin supposons d'abord que la dérivée de Fx par rapport à x, ou Fx, ze change pas de signe pour des valeurs quelconques de x plus grandes que la quanüté citée. Ceci établi, si la résolution de l'équauon y — Fx par rapport à x conduit à Meum et la dérivée de, F,y relativement à y est désignée par Fly, nous aurons Fa d'ou résulte que y ne change pas de signe non plus pour des valeurs de y comprises entre a et quelque limite moindre que a; et que par Conséquent la fonction Fy sera, pour ces valeurs de 2 Sur un point du Calcul Différentiel. 331 J^ non seulement continue mais encore uniforme. Cette fonction prend encore une valeur infinie pour la valeur non infinie, réelle et déterminée a de sa variable, en vertu de l'équatiou ges Prio qui conduit à © = Fa. Il faudra donc, d’après ce que nous avons démontré ci- dessus, que Fia soit ou znfinie, ou indéterminée entre des limites dont l'une est infinie et Pautre ne saurait étre négative *); d’où s'eusuit immédiatement, au moyen de l’équation ‚ 1 Pun Pa | que Æ'(c) est nécessairement ou nulle, ou indéterminée entre des limites dont l'une est zéro et l'autre ne pourra étre négative. Posons actuellement que Z"x change de signe pour des valeurs de x plus grandes qu'une quantité quelconque. En mettant, par la supposition de 1 m mp? F"x sous la forme LE | PF cette fonction de z aura donc la propriété de changer de signe ein I. are er : ) Voir le théoréme établi dans le premier Tome de ces Actes, p. 442, qui ne cesse pas d’avoir lieu méme pour des valeurs infinies ou indetermi- nées de 9/1, qui ne la font pas changer de signe. 332 N. G. »s SCHULTÉN pour des valeurs de z positives et moindres qu'une quantité quel- conque, d’où il faudra conclure qu'elle ne ‘saurait prendre, pour u=o, ni une valeur nom infinie, réelle et déterminée qui ne soit pas nulle, vi une valeur infinie. Car i| est évident que Fr se trouvant, par l'hypothèse, réelle pour des valeurs de x positives aussi grandes qu'on voudra, 7"x le sera de même pour de telles valeurs de x *j, et par conséquent F(L) aussi, pour des valeurs de z positives au-dessous d’une limite quelconque. Donc cette der- niere fonction, qui change eucore de signe pour de telles valeurs de z, ne pourra prendre, pour z —0, une valeur non infinie, reelle et déterminée qui ne soit pas nulle, puisqu'elle ne saurait différer d'une telle valeur moius qu'une quantité donnée quel- conque, pour toute valeur de z au-dessous d’une certaine limite, ce qui devrait cependant, dans ce cas, avoir lieu en vertu du principe analytique cité ci-dessus dans la détermivation de Fa. Il sera encore impossible que la méme fonction devienne pour u = 0 infinie, puisquen vertu de l'uniformité de la fonction F elle change de signe en passant par zéro, et non pas en passant par Pin- fini. Elle deviendra donc zu//e pour des valeurs de u positives au- dessous d'une limite quelconque, ce qui répugne à ce qu’elle soit infinie pour z — o, puisque ne devenant pas imagivaire quelque pe- tite que soit z, elle prendrait, daus ce cas, nécessairement des va- leurs plus grandes que toute quantité donnée, pour des valeurs de u quelconques au-dessous de quelque limite déterminée. *) Premier Tome de ces Actes, p. 432. - Sur un point du Calcul Différentiel. 333 La foncuon P ne saurait non plus prendre une valeur imaginaire. pour u=o, en vertu d'un principe cité dans ce qui précède, puisqu'elle reste réelle quelque petite que soit z. Il faut donc qu’elle devienne, pour z—0, ou nulle, ou indéterminée entre des limites qui com- prennent nécessairement zéro, puisqu'autrement elle ne pourrait pas- ser par zéro pour des valeurs de # moindres qu'une quantité quel- conque, et que cela ait par conséquent aussi leu pour la fonction F'x, dans le cas de x —co +). Nous avons supposé dans ce qui précede que la foncuon Fx ft positive pour .toute valeur de x positive et plus grande qu'une quantité donnée. Si x eüt été posée negative, ou tantôt positive tantôt negative, pour toute valeur de x positive au-des- sus d'une limite donnée, ou bien si les valeurs de x, au lieu de positives, eussent été supposées negatives, le résultat final que nous venons d'obtenir relativement à la valeur de Fx daus le cas de x-—co, aurait encore eu lieu, comme le montre visiblement la deduction précédente. L'expression f: dx Sin (+) offre un exemple très-simple du cas où 7" (co), dans la supposi- uon actuelle relative à Fx, prend une valeur indeterminee. +) Voir ce Tome p. 94, princ, 1:r. 334 N. G. ps SCHULTEN Cette fonction est évidemment uniforme et conlinue pour toute valeur de x, et sa dérivée Sin (x^) se trouve, pour x—co, indéterminée entre les limites — 1 et +1. Elle prend de plus, pour x —co, une valeur non infinie, réelle et déterminée, ainsi que nous allons le prouver. On a d'abord évidemment = z VE VF 9 dx Sin(a*)— dx Sin(x^)4- J. dx Sin(a^)4- ,, dx Sin(x”)+ &c., o0 0 & Ir le nombre des termes du second membre de cette équation etant infini. Or, z étant un entier positif quelconque, l'expression VT) VA dx Sin (x°) Var sera évidemment positive si zz est pair, et négative si z est impair. De plus z étant pair, on aura V (n-1)& V (n4-1)& . FE dx Sin (x°) > ja dx Sin (4^) Y na "Vin3-3)n , « Y (n 4- 1)1 — Van et n étant impair Var (2+2)7 N 72 dx Sin (x) > dx Sin (a?) ” (441,7 Y (nl) " «Y (n la — V na Sur un point du Calcul Différentiel. 335 ce qui n'est pas difficile de prouver par la construction de l'équa- tion y = Sin (x°). Les termes de la série précédente changent donc de signe alternativement et décroissent en méme temps continuellement au- dessous d'une valeur donnée quelconque, d’où s'ensuit qu'elle con- verge vers une limite non infinie, réelle et déterminée moindre que son premier terme, c'est-à-dire moindre que Va; puisqu'évidemment VA Y. dx Sin (3?) < va. Donc la fonction 4 fax Sin (a7) prend, pour z—co, aussi une valeur non infinie, réelle et détermi- née; ce qu'il fallait prouver. Les considérations précédentes conduisent à un résultat géométrique assez singulier, que je ne me rappelle pas d’avoir vu remarqué par les auteurs de la théorie des lignes courbes. C’est celui que l’asymptote droite d’une courbe men est pas toujours tangente à distance infinie, comme on le suppose commnnément: remarque facile à étendre aux asymptotes en général, et qui uc parait pas saus utilité pour en compléter la théorie. 336 N. «GG. »s SCHULTEN Pour le Zroisieme cas, où une fonction uniforme prend une valeur zindeterminde pour une valeur non infinie, reelle et determinde de sa variable, ou bien pour une valeur de celle-ci infinie, en se trouvant, dans l'un et l'autre cas, continue lorsque sa variable tend indéfiniment vers la valeur en question, désiguons, : 9 19 30 comme auparavant, par Fx la fonction dont i| s’agit, que nous supposons d'abord indéterminée pour une valeur de x non infinie, réelle et déterminée represeulde par a. Quelles que soient les limites de la valeur indéterminée Fa, la fouction Fx se trouvera nécessairement tantôt croissante, tantôt décroissante, pour des valeurs de x comprises entre a et une li- mite quelconque a’ indéfiniment proche de a, les diflérences des plus grandes et moindres valeurs de la méme fonction surpassant, pour ces valeurs de x, toujours quelque quantité non infinie, réelle et déterminée. Apres cette remarque, soit que Fx conserve le méme sigue entre x — a et x —a, soit qu'elle change continuelle- ment de signe entre ces limites, il ne sera pas difficile de prouver, d'une mauiére analogue à celle que nous avons employée ci-des- sus pour le premier cas, que la dérivée de Fx par rapport à x prendra, entre trois valeurs de x relatives a F'x=o qui se suc- cedent immédiatement, des valeurs quelconques réelles comprises entre des limites positives et négatives indéliniment grandes à me- sure que les trois valeurs citées se rapprochent de a *); d'ou il faudra conclure que ——— *) Nous croyons pouvoir nous dispeuser de développer ici cette démon- Sur un point du Calcul Différentiel. 337 Fa se trouve, dans le cas actuel, nécessairement indéterminée entre les limites — co et --co. Si la fonction Fx, en restant continue quelque grande que soit x, se trouvait indéterminée pour x —co, nous allons d'abord prouver que sa dérivée F'x ne saurait prendre, pour ==, ni une valeur non infinie, reelle et déterminée qui ne soit nulle, ni une valeur indéterminée entre des limites qui ne compren- nent pas zéro, n enfin une valeur infinie. En effet, si l'on pose 1 X = T5 on aura | dec e) = Pu, et par conséquent X P(—) ; LE cw Or la fonction uniforme Fu, qui reste continue quelque peüte que soit z, se trouve, par Phypothese actuelle relative à Fx, indéterminée pour z — o. Donc, en vertu de ce qui précède, Fi sera zndéterminée entre les limites — co et T co; d'ou résulte que pre = RUE LS stration, qui offre une application peu diflicile, mais un peu prolixe, du théorème précédent relatif aux limites de 338 | N. G. or SCHULTEN ‚A FC) ne saurait prendre, pour z— 0, ni une valeur nor infinie, reelle et déterminée qui ne soit nulle, ni une valeur zndéterminée entre des limites qui ne comprennent pas zéro, ni enfin une valeur infinie, puisque, dans chacun de ces trois cas, l'expression prendrait nécessairement une valeur infinie, au lieu de devenir in- déterminée entre les limites ci-dessus, comme il le faudrait, Donc F'x ne saurait non plus prendre, pour x — co, aucune de ces trois especes de valeurs. Il est encore impossible que F’(co) soit actuellement ima- ginaire, puisque Fx, et par conséquent aussi Z"x, ne prend que des valeurs réelles quelque grande que soit x, d’où résulte qu’il en sera de méme de Fo quelque petite que soit z, et que par conséquent cette dernière expression ne saurait devenir imaginaire pour 4-0. La foncuon dont il s'agit Fx ne prenant, pour x—co, une valeur non infinie, réelle et déterminée qui ne soit nulle, ni une valeur indéterminée entre des limites qui ne comprennent pas zéro, ni une valeur infiuie, ni enfin une valeur imaginaire, prendra donc, dans ce cas, une valeur ou zu//e ou indéterminée entre Sur un point du Calcul Differentiel, 339 des limites qui comprennent nécessairement zéro, tout. comme ci- dessus lorsque F'(c2) était posée non infinie, réelle et déterminée. Les résultats généraux obtenus dans ce qui précède pour la valeur de Fx dans le cas où Fx se trouve indéterminée, s'é- claircissent par les expressions trés-simples Sin —), SinV x, Sinx et —Sin(x), 1— x dont les dérivées respectives 1 Coi: — z CosV x mA I MEN prennent, la première pour x = 1 et les trois dernières pour x=cs, Cosx et 2xCos(x°) respectivement une valeur déterminée entre — co et +co, une valeur zu//e, une valeur indéterminée entre — 1 et +1 et une valeur indéterminée entre —c et +co. II. Dans ce qui précéde la fonction en question a été suppo- sée continue dans les circonstauces mentionnées plus haut p. 317, 318 relativement aux trois cas dont il s’agit, Si, dans chacun de ces cas, elle ne se trouvait qwen general continue dans les mé- mes circonstances, les résultats deduits précédemment par rapport à sa fonction dérivée du premier ordre subsisteraient encore avec quelques modifications, que nous allons faire connaitre. D'abord il est évident, par la méme raison qu'auparavant, que la dérivée de la fonction en question ne saurait, daus aucum 840 N. G. »s SCHULTÉN des trois cas cités, prendre actuellement une valeur imaginaire pour la valeur de x dont il s'agit. Puis les considérations précédentes relatives au premier cas nous apprennent qu'une fonction de x se trouvant continue quelque prés qu'approche x d'une valeur non infinie, réelle et de- terminée a qui rend cette fonction infinie, la dérivée de la méme fonction par rapport à x ne pourra prendre, pour x=a, qu'une valeur infinie ou indéterminée avec lune des limites y relatives infinie; et la déduction ci-dessus relative au Zroisieme cas nous fait de méme connaitre qu'une foncüon de x restant continue quelque prés qu'approche x d'une valeur non infinie, réelle et de- termiuce a, qui rend cette fonction indeterminee, la dérivée de la méme fonction par rapport à x se trouvera, pour x — a,, inde- terminée entre les limites — oo et +»: résultats, dont se tire facilement cet autre, qu'une fonction de x désignée par Fx se trouvant en general continue quelque prés qu'approche x d’une valeur non infinie, réelle et déterminée a, qui rend cette fonction soit infinie soit indéterminée, la dérivée de la méme fonction F'x ne pourra prendre, pour x — a,, une valeur non infinie, reelle et déterminée. En effet, la fonction en question Fx prenant, par l'hypothèse, des valeurs isolées infinies ou indéterminées pour des valeurs de x indéfiniment proches de a,, il faudra que, quels que soient les changements de Fx qui auront amené ces valeurs in- finies ou indéterminées, cette fonction prenne, pour des valeurs de x indefiniment proches de «,, des valeurs infinies ou indetermi- Sur un point du Calcul Differentiel, 341 nées jusqu'auxquelles elle aura conservé sa continuité, d'ou s’en- suit, par suite des résultats que nous venons de citer, que Fx en prendra, pour de telles valeurs de x, de móme d’infinies ou d’indeterminees entre des limites dont l'une au moins sera infinie; ce qui, d’après le principe analytique cité ci-dessus p. 321, 322, répugne à ce que Fa, soit non infinie, réelle et déterminee. La valeur de Fa, ne pouvant, dans le cas actuel, être ni imaginaire ni reelle, non infinie et déterminée, elle sera donc nécessairement infinie ou indéterminée, l'une des limites y relatives étant dans ce dernier cas infinie. L'existence de l'un et de l'autre cas parait, prou- vée par les expressions 1 Tang( —) 1 Fa EX À * — | 2 ) (L— 9 (1 4- Si(4—)) et Tang C *, Sin [ Tang G = 2] qui toutes quatre se trouvent ez général continues pour des va- leurs de x indéfiniment proches de l'unité, les deux premières de- venant pour x —1 infinies et les deux dernières, dans le méme +) On pourrait remarquer que ces fonctions ne doivent pas être rappor- iées à la classe des fonctions uniformes, parce qu'elles prennent, des valeurs doubles pour certaines valeurs de x; mais du moins ces valeurs doubles ne sont elles pas toutes deux non infinies, réelles et determinees, auquel cas il n'eüt pas paru convenable de les ranger dans cette classe. D'un autre côté, si l’on en excluait les fonctions qui prennent des va- leurs doubles méske infinies, on serait obligé d'en bannir p. ex. la fon- clion trés-simple —- 342 N. G. ve: SCHULTÉN \ cas, indetermindes: car les dérivées respectives de ces fonctions sont visiblement telles, que celle de la premiere de lune et l'au- we couple prend, pour x— 1, une valeur infinie, tandis que celle de la seconde se trouve, dans le méme cas, indéterminée entre — netto. Pour le second cas en question, il est évident qu'une fon- ction Fx se trouvant, dans ce cas, ez général continue pour des valeurs de x indéfiniment grandes, l'interruption de sa continuité pour des valeurs de x isolées ne pourra avoir lieu que par des valeurs indeterminees entre des limites de plus en plus retrecies à mesure que x augmente et coincidant enfin entre elles pour x=w: car la fonction Fus) ne saurait, d'aprés un principe ana- lytique plusieurs fois cité, prendre pour z— 0 une valeur non in- finie, réelle et déterminée et se trouver en. méme temps, pour des valeurs de x indéfiniment petites, infinie ou indéterminée entre des limites dont la différence surpasse une quantité donnée, d’où s'ensuit que Fx ne pourra non plus se trouver pour x=c non infinie, réelle et déterminée, comme on le suppose actuellement, et deveuir en même temps, pour des valeurs de x indéfiniment grandes, infinie ou indéterminée entre des limites telles que nous venons de citer. Ceci observé, quels que soient les changements de la fonction Fx qui auront amené les valeurs zndéterminées dont il s’agit, cette foncüon prendra, pour des valeurs de x crois- sant au delà de toute limite, necessairement des valeurs indéter- minces jusqu'auxquelles elle aura conservé sa continuité, d’où ré- Sur un point du Calcul Différentiel. 313 sulte, par suite de ce qui a été démontré sur le Zroisieme cas, que F'x prendra actuellement des valeurs indeterminees entre — ow et +» quelque grande que devienne x, et partant aussi PL quelque petite que soit z, et que par conséquent on pourra prouver d'une manière entièrement analogue à celle des pages 340 et 341, que cette dernière fonction sera pour z- o nécessairement aussi Zndéterminée entre — oo et +», ce qui conduit à la méme conséquence pour Æ'x relativement à x— c. L'existence du cas dont il s'agit se prouve par l'expression TG: 1 14 Sn) ! qui pour x — 00 se réduit à l'unité en se trouvant en méme temps indéterminée pour des valeurs de x aussi grandes qu'on voudra. Eufin, si la fonction Fx prend une valeur indeterminee pour x —0, en se trouvant infinie ou indéterminée pour des va- leurs de x isolées indéfiniment grandes, il faudra que, quels que soient les changements de Zw qui auront précédé ces valeurs in- finies ou indéterminées, cette fonction prenne, pour des valeurs de x croissant au delà de toute limite, nécessairement des valeurs infinies ou indéterminées jusqu'auxquelles elle aura gardé sa cou- tinuité, d’où résulte, d’après ce qui a été prouvé pour le premier et le troisième cas, que F'x pourra prendre des valeurs soit in- finies, soit indéterminées: entre des limites dont l'une sera infinie, quelque grande que devienne x, et qu'il en sera par conséquent de méme de Z"(L) quelque petite que soit 4: résultat, dont se 344 N, G, rs SCHULTEN : ürera, par le méme raisonnement qu'aux pages 340 et 341, évi- : : ‚A k^ : demment cet autre, que la fonction Z"(7) pourz- o, et par suite Fx pour =», se trouve nécessairement de méme soit infinie, soit indéterminée entre des limites de la même espèce. La possi- bilité de l'un et de l'auve cas se prouve par les fonctions tres- simples Tang(a) et Tanga, qui pour x=w prennent toutes deux des valeurs indéterminées entre — oo et + en se trouvant infinies pour des valeurs de x indéfiniment grandes, et dont les dérivées deviennent pour x = respectivement infinies et indetermindes entre +1 et +. Une fonction uniforme quelconque d’une seule variable se trouvant continue ou en général continue pour des valeurs de sa variable indefiniment proches d'une certaine valeur non infinie, réelle et déterminée, la dérivée de cette fonction jouira de la méme propriété relativement à cette valeur particuliere *). Il résulte donc de ce qui précède, qu'une fonction uniforme quelconque se trouvant continue, ou en général continue, quelque prés qu'ap- proche sa variable d'une valeur non infinte, réelle et déterminée qui rend cette fonction infinie ou indéterminée, la dérivée de la même fonction dun ordre quelconque prendra, pour la valeur en question, nécessairement aussi une valeur infinie ou indeterminde *) Premier Tome de ces Actes, p. 428—438. Sur un point du Calcul Différentiel. 345 avec l'une des limites y relatives infinie; d’où s'ensui ultérieure- ment que p. ex. un terme quelconque du développement ascen- dant de f(x + 4) relativement à Z s'étant trouvé in/ini ou inde- terminé pour une valeur de x particuliere non infinie, réelle et déterminée, au voisinage de laquelle ce terme reste continu ou en général continu, tous les termes suivants du méme développement, quel qu’en soit le nombre, se trouveront, pour cette valeur de x, aussi infinis ou indéterminés: résultat digne de remarque, qui ne parait pas avoir été démontré jusqu'à présent d'une manière générale et rigoureuse. à Sir AT Mi \ | Wusri'üfo 7 wo ee 7 dM Aer | i Jen | uidi un Rc di 23 4l LE ETE LUN CET TER HOO : Bri AS A HP BA ÄRA RR TE Pm ET SR Jd (Old ra: iib: waste editer LUE a T uL violer 31139- toy Juno Ys Bron 31 sie es or be | inp „pie | ob ovgib and asian ae , our > ann sub ' sand "i uai munemób D "^ quem Uwe. ee A Muss Ivi "must E Wh v i "Dus ea: "00 I AOL, Are » + '& Founded oue du , d Ehen“: 2 aM wu er et. 4AA1A1A3A1241A1A11A11141A341A A 3A 4 AA 4A $A 31A 344 44 AA M4A1A MAA MA A A MAMMA MVMMMAMMAAMAMYY, NOTE SUR LES CONDITIONS DE REALITE DU DEVELOP- PEMENT ASCENDANT OU DESCENDANT DES FON- CTIONS UNIFORMES D'UN NOMBRE QUELCONQUE DE VARIABLES; PAR N. G. » SCHULTEN. (Lu à la Société, le 3 Avril 1843.) — 6.0 — Le cas singulier ou un coefficient différenuel d'une fonction d'une seule variable se trouve imaginaire, a été éclairei il y a long- temps par des considérations géométriques; mais à cet éclaircisse- ment prés, qu'on s'est contenté de présenter par des exemples particuliers au lieu d'y employer un raisonnement général, on n'a, que je sache, rieu établi de clair et de précis sur l'état de la fon- ction développée dans le cas où les termes de son développement se trouvent imaginaires. Une théorie de ce sujet en méme temps parfaitement rigoureuse et assez générale pour embrasser des fon- cüons et des développements d’un nombre de variables et d'une forme quelconques, m'ayant par cette raison paru tres-desirable, jai cru devoir m'appliquer à la rechercher, et c'est le résultat de ce travail que j'ai l'honneur de soumettre actuellement à la Société, ‘348 N. Ci or SCHULTÉN Je commence par observer que dans ce qui suit il ne sera question que de développements à exposants réels, et qu’en par- lant des coefficients d'un développement quelconque, je suppose les variables indépendantes contenues dans les termes incomplexes y relatifs constamment positives. Soit actuellement au" + bu" + cu? 4- -* ew + gu le développement ascendant d'une foncüon uniforme d'une seule variable fu, qui prenne des valeurs réelles pour toute valeur dez contenue entre les limites o et 2 *); je vais prouver que, À étant positive, les coefficients du développement précédent D, Gr SP quel qu'en soit le nombre, seront tous réels, et, A, étant negative, les termes de la série at 1} ey cet (= ty jouiront de la même propriété. Posons d’abord 3 positive, et considérons l'équation Ja = au^ + gu; il s’agit de prouver la réalité du coefficient a. 1 Soit, s'il est possible, a imaginaire. La fonction Ju +) On observera qu'ici et dans ce qui suit les valeurs d'une variable com- rises entre certaines limiles ne sont jamais censées passer par l'infini. P ] P Sur la théorie du développement des fonctions. 349 qui, d’après la definition du développement en question *), se change en a pour uz — o, deviendra. donc, pour cette valeur de x, imaginaire, d'où s’ensuit, par un principe analytique connu **), que la méme fonction restera imaginaire pour quelque valeur de u positive et moindre que 2, laquelle je designerai par u. Or fi se trouve réelle par l'hypothése, et u' lest de méme parce que u est positive et zz réel, d’où résulte que l'expression sera aussi reelle: résultat contraire au précédent. Donc a ne sau- rait être, dans P’hypothese actuelle relative à 2, imaginaire. La réalité de a prouvée, celle des autres coefficients bo Te en résulte immédiatement. Car, si l’on pose Ju — au" = fui, fu =bw + qu, où bu” est le premier terme du développement ascendant de fiv on aura évidemment par rapport à z. Or la fonction f;z jouit, ainsi que fu, de la propriété de rester réelle pour des valeurs quelconques de u com- prises entre o et A, puisque le coefficient a a été prouvé réel. Donc la démonstration précédente relative à l'équation f" - au? + qu s'appliquera également à celle de *) Voir le premier Tome de ces Actes, p. 424 ++) L. c. p. 429, princ. 3). 350 N. G. or SCHULTEN fiui z bu" + gu, d’où résultera la réalité du coefficient 5. Posant ultérieurement fis — bu" = fu, ou aura la relation Jeu = enti gui de laquelle se tirera, de la méme maniere, la réalité du coefficient c; et la continuation de ce procédé couduira, comme on voit, à celle de tel nombre des coefficients du développement au^ + bu" +-.ewW + qu qu'on voudra. Soit maintenant Ja limite À négative, c'est-à-dire = — u, w étant positive. ,L'équation fu 2 au^ + bu" +. eu + qu ayant lieu pour une valeur de z quelconque, et celle de étant identique pour 4 =0 soit que z prenne cette valeur comme positive soit qu'elle y parvienne comme négative, il est évident qu'en posant u=—v, on aura encore identiquement tant Sur la théorie du développement des fonctions; 351 f(— v)=a(— v)" t b(— v) +. e(— vy + 9(— v) c'est-à-dire f(— v)2a(— 1)ytv" + b(— 1). »" +. e(—1y. v^ + q(— v) -- 1) pour toute valeur de ©, que qc (Soy ou pour z — o; d’où s'ensuit que le second membre de l'équauon 1) constitue encore le développement ascendant du premier. Or la fonction fu prenant, par lhypothèse, des valeurs réelles pour toute valeur de z comprise entre les limites o et — uU, celle de f(— v) en prendra évidemment aussi pour des valeurs de v quelconques comprises entre o et u. Donc, en vertu du premier cas de ce théorème, les, coefli- cients a(—1y K—1y..«—1y seront actuellement tous réels; ce qu'il fallait prouver. Posons maintenant au” + bu” + >> eu’ + qu le développement descendant de la fonction fu, dont les valeurs soient réelles pour toutes les valeurs de 4 contenues entre les li- mites + co et À, le signe de co étant le méme que celui de 2; il 352 N. G. ve SCHULTEN sera facile de démontrer que, comme précédeniment, les termes de la serie seront tous réels si À est positive, et qu'il en sera de méme de ceux de la serie a(—1y (i. e fy si À est negative. L'équation fu = au" + bu" +..ewW + qu ayant lieu pour Zouze valeur de 4, et celle de qu — = 0, d'apres l'hypothèse, pour 1 p 5s l'équation JG) = a" + bo" +..er’+g(4)..2) sera évidemment identique pour toute valeur de v, et celle de pour » —0; d’où il faudra conclure que le second membre de l'équation 2) forme le développement ascendant du premier. Or la foncuon fz se trouvant, par l'hypothèse, réelle pour toute valeur de 4 contenue entre + co et A, le sigue de cc étant celui de À, il en sera de méme de Sur la théorie du développement des fonctions. 353 pour toute valeur de v comprise entre o et lt Donc, en vertu du théorème prouvé ci-dessus pour des dé- veloppements ascendants, les coefficients £51:Dy e seront actuellement tous réels si A est positive, et a(—T) | Ip et); e seront de méme si cette limite est negative. Des deux théorémes analytiques que nous venons de prou- ver résultent les conséquences suivantes, qui ne paraissent pas avoir été établies jusqu'ici d'une maniére rigoureuse et générale: 1:0 Si une fonction uniforme d'une seule variable se trouve réelle pour toutes les valeurs de sa variable comprises entre deux limites déterminées de signes différents, ou bien non comprises entre deux telles limites *), les coefficients de son développement par rapport à cette variable, dans le premier cas ascendant, dans le second descendant, seront tous réels, sait qu'on regarde la va- riable en question comme positive, soit qu'on en change le signe. 2:0 Si, dans le développement ascendant ou descendant d'une fonction uniforme d'une seule variable, quelque coefficient +) Il faudra ici se rappeler la remarque insérée dans la note p. 348. 45 3 354 N. G. ve SCHULTEN se trouve imaginaire pour un signe déterminé de la variable, cette fonction ne saurait prendre des valeurs rée//es pour toutes les valeurs de sa variable du signe dont il s'agit comprises, daus le premier cas, entre zéro et uue limite déterminée quelconque, dans le second entre une telle limite et l'infini. 3:0 Si, dans le développement ascendant ou descendant d'une fonction uniforme d’une seule variable, quelque coefficient se trouve imaginaire pour lun et laute sigue de la variable, cette fonction ne saurait prendre des valeurs reelles pour toutes les valeurs de sa variable dans le premier cas comprises, dans le secoud non comprises, entre deux limites déterminées quelconques de signes différents X), La proposition inverse de la premiere dc ces trois consé- quences n'a pas lieu, ainsi que le prouvent les fonctions *) Une fonction qui ne prend pas des valeurs réelles pour toutes les va- leurs de sa variable contenues entre deux limites déterminées, se trouve en general imaginaire pour loules les valeurs de la méme variable com- prises entre denx limites délerminées qui ne franchissent pas les pre- mieres, d’où s'ensuit que, dans les deux dernières conséquences ci-des- sus, les mots "ne saurait prendre des valeurs réelles? peuvent en gé- neral étre remplacés par ces auties plus déterminés "sera imaginaire,” le mot "quelconque" y étant en méme temps supprimé et les mots "positives et negatives” insérés dans la dernière aprés ceux de "sa va- riable.” Celle manière d'énoncer les deux vérités en question, bien que plus déterminée et juste en général (p. ex. pour les fonctions algebri- ques), ne serait. cependant pas applicable à tous les cas (p. ex. à celui trés-simple de (— 1)*), ce qui nous a obligés de les présenter sous la forme négative ci-dessus. Sur la théorie du développement des fonctions. 355 1,2 eUOYyu—l1T41H a ety t6, dont la premiére a pour développement ascendant la série \ I1+u+W+W+.., et la seconde pour développement descendant celle de 1+4 44434. qui l'une et l'autre ont des coefficients réels quel que soit le signe de z, bien que les fonctions elles-mémes se trouvent imaginaires, la premiere pour toutes les valeurs de x positives et negatives comprises p. ex. entre +} et — 1, la seconde pour toutes les valeurs de 4 non comprises p. ex. entre +3 et — 3. Ces deux exemples font encore évidemment voir qu'une valeur de la variable indépendante qui rendrait non seulement réel, mais encore convergent, le développement ascendant ou descen- dant d'une fonction uniforme d'une seule variable, ne rendrait méme pas toujours réelle la fonction dont il s’agit, Pour les fonctions uniformes de plusieurs variables, nous remarquerons d'abord que, pour abréger, nous nous servirons dans ce qui suit de la notation Een.) pour désigner une expression quelconque de la forme at/u'v. . + bEutv‘..+..ctu'v"., d+e+f+..=gthtit..=..=5+l1£m+.., l'indice z exprimant la somme 356 N. G. ve SCHULTÉN d+e+f+.: des exposants contenus dans chaque terme incomplexe. Ceci observé, soit (& u, v,..Y -F (5 u, vy. Fr. (5 ain.) --g(t u o.) le développement ascendant ou descendant d'une; fonction uni- forme f(t, u, v,..) qui après la substitution de as, fs, ys,.. au lieu de £, z, v,.., prenne des valeurs réelles pour toute valeur finie de c, f, y,..*), ainsi que pour toutes les valeurs de s com- prises, dans le premier cas, eutre les limites o et 2, et, dans le second, entre celles de + co et 2, À étant dans l'un et lPautre cas une quantité déterminée positive; nous allons prouver que, a, B j,.. étant positives, les coefficients du développement précédent, quel qu’en soit le nombre, seront tous réels, et, quelques-unes de c, ß, y,.. étant négatives et les autres positives, ces coelli- cients jouiront de la méme propriété aprés le changement du signe des variables 4, z, v,.. auxquelles se rapportent celles de c, ß, y, qui sont négauves. Soient d'abord e, B, 7, .. positives. La substitution de «s, fis, ys,.. au lieu de 2, u, v,.. dans le développement ci-des- sus le changeant, comme on sait, en le développement respecuf de la. fonction +) Le mot //nie est ici pris dans l'acception remarquée p. 688 du premier Tome de ces Actes. | Sur la théorie du développement des fonctions, 357 f(as, Bs, ys, . -) par rapport à s *), on aura donc pour celui-ci (e, B, 7, .-). s" + (e, By. JS +... (a, B, 5 --Y-8 + las, Bs, ys, +), où, en vertu du premier cas du premier théorème ci-dessus, les coeflicients (ce, B. Yr 35 (e, B, 7: .) .. (o, p > 2 seront tous réels pour des valeurs positives quelconques de a, 5 7,-… Or chacun de ces coeflicients est de la forme ao? fil. . A- bo* y. +. co! y ., c’est-à-dire de celle-ci aA+bB-+..cC, où ab; lc désignent les coefficients des termes incomplexes dont se compose le terme complexe correspondant du développement général de au ve) ; ALB. C sont des nombres susceptibles de toute valeur positive possible. De plus il est aisé de prouver qu'une expression de la forme aA+bB+..cC, où a, b,..c sont des nombres déterminés, ne saurait se trouver reelle pour toute valeur positive des facteurs 4, B,..C, sans que chacun des coefficients ab. *) Voir le premier Tome de ces Actes, p. 689, 690. 358 N. G, ps SCHULTEN soit de méme reel: car, en changeant p. ex. la valeur de 4 en A, celles des B,..C restant les mémes, on aura, par P'hypothése, ad+bB+..cC=r) SATTEL esr r, r étant des nombres réels, d’où résultera a A — A)=r—r et par conséquent , Y, Aa 7 valeur évidemment reelle; et par la méme méthode se prouvera visiblement la réalité des autres coefficients b,.. c. Donc le coeffi- cient d'un terme incomplexe quelcouque, contenu dans le dévelop- pement dont il s'agit (& u, v, ..Y d- (& a, v,.)1 +. (Eu vy. Y - of, u, v,..) sera actuellement réel. Soient maintenant quelques-unes de a, f, y,.. négatives, p. ex. a, f, les autres restant positives. L'équation f (t u, v,..) 5 (& uy v,..Y - (& uv. +... (ua vy.) + g (50 v,.-) ayant lieu pour des valeurs quelconques de t, u, v,.., et celle de Ylas, Bs, 75,. ) 5 = . 1 qui s'y rapporte, pour s=o ou—=o et des valeurs que/conques LI finies de c, f, y,.., on aura encore Sur la théorie du développement des fonctions. 359 f(— —ui v,..)2 (—t ur, + —u vy) + (5 — us v,..) J-9(—5 us v,..)-.3) pour toute valeur de £j z, v,.., ainsi que g(—«s, —ps, ys,..) s" ES pour s=0 ou L=o respectivement, et toute valeur finie de cj f, 7,..; d’où résulte que le second membre de l'équation 3) forme encore le développement respectivement ascendant ou descendant du premier. Or la fonction f(as, fs, ys, ..) prend, par l'hypothése, des valeurs réelles pour toute valeur négative de a, ß et toute valeur positive des autres facteurs y,.., ainsi que pour toute valeur de s comprise entre les limites o et À ou +co et A, suivant que le développement en question est supposé respectivement ascendant ou descendant; d’où s'ensuit évidemment qu'il en est de méme de celle de f(— «s, — fs, ys,..) pour des valeurs quelconques po- sitives de & ß, y... Donc, d’apres le premier cas du théoréme actuel, les coefli- cients des termes incomplexes du second membre de l'équauon 3) seront tous réels, d’où résulte immédiatement l'énoncé de la se- conde partie de notre théorème. De la proposition que nous venons de prouver découlent, comme corollaires, les vérités analytiques suivantes analogues à celles des pages précédentes 353, 354: 360 N. G. ps ScHULTEN 1:0 Si une fonction uniforme de plusieurs variables, dans laquelle celles-ci ont été respectivement remplacées par us, Ps, ys,.., se trouve réelle pour toute valeur finie de «, f, y,.. de méme que pour toute valeur de s comprise soit eutre zéro et une limite déterminée positive, soit entre une telle limite et l'infini positif, les coefficients de son développement par rapport à ces variables, dans le premier cas ascendant, dans le second descendant, seront tous réels, soit qu'on regarde ces variables comme positives, soit qu'on en change le sigue d'une maniere quelconque. 2:0 Si, dans le développement ascendant ou descendant d'une fonction uniforme de plusieurs variables, quelque coefficient se trouve imaginaire pour des signes déterminés des variables, cette fonction ne pourra, après la substitution de cs, fs, ys,.: au lieu de ses variables, prendre des valeurs réelles pour toutes les valeurs finies de c, f, 7,.. des sigues dont il s'agit, ainsi que pour toutes les valeurs de s comprises, dans le premier cas, entre zéro et une limite déterminée positive quelconque, et, daus le second, entre une telle limite et l'infini. positif. 3:0 Si, dans le développement ascendant ou descendant d'une fonction uniforme de plusieurs variables, quelque coefficient se trouve imaginaire pour des signes quelconques des variables, cette fonction ne pourra, après la substitution de «s, fs, ys,.. au lieu de ses variables, prendre des valeurs réelles pour toute valeur fine de c, B, ;,.. ainsi que pour toute valeur de s comprise, Sur la théorie du développement des fonctions. 361 dans le premier cas, entre zéro et une limite déterminée positive quelconque, et, dans le second, entre une telle limite et l'infini posiuf, Ainsi que pour les fonctions d’une seule variable, il ne faudra pas renverser le premier de ces trois corollaires, comme le font voir les fonctions —-(- - 1 CT ETS i Sud cra et tu (EN V t—37u—iu | ^ tt —— CE à es ie nn? dont la première a pour développement ascendant la série 1+:— 2u4- ) — Atu + A +.., et la seconde pour développement descendant celle de 9 Dc V MEE C aed qui toutes deux, out des coefficients réels pour des signes quel- conques de Z, z, bien que les fonctions elles-mémes, après la sub- stitution de cs, fs au lieu de £, u, ne puissent évidemment se trouver réelles pour toutes les valeurs de s respectivement coni- prises entre zéro et une limite déterminée positive quelconque, ou entre une telle limite et l'infini positif, quelles que soient méme les valeurs de a, f. CEN KA. ^ " aoi ai pav i v yide rc EG "pon; and, ; casa ol. ob, ad d ECT WE K» T E ains Box $- d VIRES, à sup RN sis Als Sin ss sb a DITE RUNS iun | k ; Jade Suo $t € wp de EN. ada d Z roe vp zt IIS ja code al Yat Aüetidredqoleti me We s coe ede Se E aid po TN bats LE tasses die | Wan «Sii dh sacs Mose eiii à ré T Pre "3 uM crm T |. io LE D (ur POS NL ia ilisoo eb LI ur’ m 29400), dpud ^ ee tie! «al zu die ^ ob Miri ea gti a oan Mt DLL CECI AUTEURS uns: £5] ioni esi ia s ui eipügeionp aiite eignen uH xta He "Ru fta hup haut pt 44r. enn t u ot f I ^ MBs, uoo MN oa — —À ue " E ü "nz I " ix fuod -— 2 a H TM Ne y^ Wat F0 ame) un 1 ha ' -— \ ; u 1 Roi €3AAAAAMAAAAAAATAAAATAA AAA AAA ARAAAAA4AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAARARAAAA AAAAAAAAA AAA V DE APPARITIONIBUS AURORÆ BOREALIS IN SEPTENTRIONALIBUS EUROPE PARTIBUS, G. G. HÄLLSTRÖM. (Societ. exhib. d. 3 April. 1843.) —— wá 9000 — F requentiam apparitionum auroræ borealis duplici rauone varia- bilem esse, jam dudum observarunt nature scrutatores. Seriem namque observationum longioris temporis examinantes, interdum, currentibus annis, frequentiores apparuisse auroras, interdum deinde rarissimas fuisse easdem, facile animadverterunt, Similiter, tempori- bus quando non omuino evanuerunt, aunuis intervallis se ita perio- dicas praebuerunt he apparitiones, ut aliis mensibus crebriores, aliis pauciores, spectandz essent, quarum omnino utriusque generis va- riaüonum causam designare fruswa sunt covati. Annuas hujus variationis periodos speciaüm examinantes ad assumendum facile induceremur, eas ab occasione plus minus fa- vente auroras observandi magnam partem pendere, cum scilicet no- tissimum sit, tam lucem noctium æstivalium in regionibus septen- trionalibus, quarum aurorz vulgatissimum esse solent spectaculum, 46 364 GUST. GaBrR. HárrsTmnÓóm impedimento esse, ne ab observatore vel diligentissimo mensibus Junio .& Julio conspici possint, quam etiam mensis Decembris coelum plerumque nubibus plane obductum hujusmodi observatio nibus instituendis obstare, uude periodum evanescentiæ æstivalis & paucitaus hiemalis non inepte esse derivandamı facile putares. Infi- tandum quidem non est, buic quoque cause aliquid. utique mo- menti in re memorata esse adtribuendum; cum vero mensibus quoque Majo & Augusto, etiamsi partim jam sint satis. tenebrosæ noctes, non tamen nisi pauciores videantur anrOrie, earumque ap- paritiones in regionibus quoque australis Europæ similiter periodi- cæ spectentur, verisimillimum sane. videtur, alii quoque variationes observatas deberi causæ,. cui ‚iwvestigandae iuserviens, si. umquam succedat opus, multiplex consulenda est experientia. Cum vero ubique locorum non omnino eadem soleat esse ratio hujns phæno- meni, ad. plenam ejus cognitionem ante omuia requiritur, tam ut multorum locorum observationes diligenter examinentur & inter se comparentur, qualem. operam ad investigandam annuam pet totam fere. Europam phænomeni rationem. jam suscepit. cl. Eklöf KH), quam etiam ut assiduus, adhibitis multorum. auvorum ejusdem loci observationibus, ad secularem, si aliqua adfuerit, periodum: déter- winaudam impendatur labor. | Exquisitior illa atque longius teinporis intervallum eomple- ctens observationum series, quam collegit Bertholou **),.& qnæ ad secularem auroræ borealis variationem illustrandam afferri. solet, omni non est 'vacua reprehensione. Promiscue namque allatæ snot *) Supra pag. 299 &c. ++) Cir. Dictionnaire de Physique, par M. M. Monge, Cassini, Berth o- lon, &c. Tom. /, à Paris 1793, p. 341, &c. De apparitionibus aurorc borealis. 365 observationes locorum vel maxime a se distantium, ubi diversa non raro esse solet ratio phenomeni auroræ. Apparitiones ejus in sep- tentrione vulgo sunt frequentiores, in regionibus vero australioribus rariores, unde fit, ut si quorundam annorum observationes ex. gr. ex Italia, aliorum e septentrionali Finlandia desumuntur, inepta omnino de horum annorum frequentia oriatur conclusio. Facile igi- tur intelligitur, phanomeno huic illustrando optime | inservituras esse observationes cujusque loci speciatim, vel etiam locorum ejus- dem fere latitudinis geographicæ, modo longius temporis interval- lum complectantur. Hoc quidem respectu magni utique esse pretii, ideoque mi- nime negligendas, æstimamus adnotationes per annos 96 bic in australi Finlandia factas, quarum copia nobis jam adest. Ex obser- vationibus nempe Meteorologicis annorum 1748— 1828 Abox, atque aun. 1829—1843 hie Helsingforsie institutis, sequentem collegi- mus seriem apparilionum aurorz, quam quidem ad explicandam, pro latitudine geographica 60) rei rationem aliquid allaturam esse lucis speramus, lllos autem in hac enumeratione sparsim. omisimus aunos, quibus, sine dubio ob defectum apparitionum, nulle obve- niunt adnotationes aurorz. Memoratu certe digna est periodus hic spectanda absolut fere defectus annorum. 1805— 1823, quam uni- verse Europe communem fuisse docent investigationes a cel. Muncke hanc rem studio examinante institute *), Hic est numerus apparitionum aurore jam memorataruni, secundum annos & menses distributus: +) Vide Gehlers pAysikalisches Wörterbuch, neu bearbeitet, 7x B, 1:e Abtheil. S. 139. hs EAS Jan. |Febr. al | Es a FREE ul lel ——————————— —— À——M—M —— GUST, GaBn, HÄLLSTRÖM Mart. | Apr. | Maj. | Jun. | Jul Aug. |Sept. | Oct BETTE | rales ol 218] JE] Det ar. d d res m ro bo to | ei | | ENS TEA qq, dog da EL. "ARTE TS AE TH ES FINE EXEC SPESGJENAUNN NEN Wet lil p RS ne T RARE cs | | ira to P M) quien 6o | Ed Ist] So | u | Aller BTE St EN | | | e us | Aa E WA zaltreı I Nov laloltoll Ian] - ea Tone Pre a SE cer e De apparitionibus auroræ borealis. 367 «| Mart. | Apr. | Maj. | Jun. | Jul. |Aug. |Sept. | Oct. | Nov. | Dec. me a A— Eee —| 5L 2| os 5,2 MP no a pz mii —|-|- fs d cin PES — 1— l'E | — $ ts | a 3 Temp = 1,1 7 SRE LEONE TO I quus ES 2 lea PL 1134 1 Tree] s eg Eee Mn beer vta 3| 3| 1|—| 3| 12 —|—| 1| 3/—| 11 1| 3) 3| 3|—! 17 4| 5) 3| 3| 4| 24 —|5| 3[.6| 2| 27 205 1-8 T APIS ESA —|-|-|—-|-| 27 er pepe —| 4, 21 ı|—| 8 -— p. cen E 01 3 :|— sue Alu mx E MA een liec DER ENS ool ENL Peg pr. |, | 1ER Te 1 9 — THERON 9 a a a a a 1 E. 1 6 See nes 368 GusT, GaBR. HÄLLSTRÖM Annuas primo hinc investigantes auroræ periodos auimad- vertimus igitur, inter 682 apparitiones ejusdem, Abox & Helsiug- forsiæ hisce 96 annis adnotatas, visas fuisse mense-Jahtlamb.: u. D oL b a ab. | 09 Eebznatdio..] „2. UA lodos] 87 MéruoL 7| LE Sb ur 98i Apnlk ($5.24 — [— 1] EA 5H Mid | a Ben cel dur à Mons À Jub: NT. E71 JuRO RES 39 s Aueudp 21.2]. bbb bip Septembri .| »: fenol | sco fana, bor bs | 28} Octobr =! .- oro fors 1 MA Novembri-| bl .— | -—L—1-— L0 v3 Decémbn :| 1. TN = tc 21 E 61, Summa . . 682, qui vero numeri, ob faciliorem cum apparitionibus aliorum loco- rum comparationem, in seriem, quæ centenas totius summæ partes præbet, redacti hos sistunt valores: Januarib, .| . b el «> 1m kr 9,98|parti cente. Febrüano! JJ. UPS dV väl 8412,76 Mario N ma CORP 14.51 [Apr Lo 4 — 7. — EU 5,95 Majar- ^ d dc EE 1.02 Junio SENA GS oA Julio LA... Laco Li 10,90 Augusto. |. "blos ilc Ee (411 Septembrz |. 1. 17/7 -1407 Octobr . bo b 7-1 1 1499 Nayembrr il ER | 711 L 10,88 141755757) Jw OR LE Le 602 100,00. un E 5 B £e De apparitionibus auroræ borealis. 369 Inde jam, numeris secundum methodum quadratorum mi- nimorum computatis, pro australi Fennia sequentem nanciscimur verisimillimum | apparitionum auroræ borealis valorem, qnalis 4 cuique mensi z, initio hujus numerationis a 1 Januario facto, com- peut: A — 833 + 5,403 Sin (n. 30°+ 99° 42^) + 4,968 Sin (n. 60 + 285. 42) + 0,832 Sin (n. 90 + 211. 47), atque hinc habemus sequentem. comparationem: Valor ! Valor Differ. | Pro medio Datus |Comput. Datus head Differ. Pro medio Januario .| 9,68| 9,731—0,05| Julio ... .| 0,29| 0, +0,29 Februario. | 12,76 | 13,63|—0,87| Augusto .| 4,11| 5,72 |—1,61 Martio ...|14,51]| 13,69|+ 0,82] Septembri | 14,37 | 12,60 |+ 1,77 Apili. . .| 895]. 8,71[+0,24| Octobri. | 14,22) 14,89 |-0,67 Majo ...| $321 2,53|]—1,21| Novembri 10,85 | 11,44 |—0,59 Humio.. „4.1140: |-11 +1,04 Decembri 8,94 | 8,07 |+ 0,87 Hic vero valor A bis quovis anno se sistit jr = 1,986, seu die 1 Martii | maximum, scilicet pro j : PES 9,345, . . . 11 Octobris atque minimum pro | jr = 5,802, sen die 25 Junii In =14.685, : | 20/120 news 370 GvsT. GABR HÄLLSTRÖM Ita igitur hzc ratio aurore a regula Mairaviana parüm aberrare videtur, ut frequentiæ istius. maximum | vernale incidat in diem 21 ante æquinoctium vernale, atque maximum autumnale in diem 17 post æquinoctium autumnale; minima vero utraque, eidem regula convenienter, in respectiva sua solstitia proxime cadunt. Ob proximam latitudinis geographice locorum æqualitatem cum his speciatim comparari merentur observationes auroræ Petro- poli & Upsaliæ collecte, quarum. computum jam supra (pag. 299 &c.) instituit cl. Eklöf. Si senem Petropolitanam denuo quoque proponere vellemus, desumtam e libro de PIslei: Memoires pour servir de l’histoire & au progr. de P Astronomie, Petrop. 1738, p. 79 &c., parum inde afferretur mutationis eorum, qua sunt cal- culi citati fundamenta, quibus igitur acquiescere possumus. — Pro Upsalia vero pleuiorem ex Actis literariis Sveciæ & Actis Aca- demiæ scientiar. Stockholmensis plurium annorum jam collegi- mus observationum seriem, cujus banc proponimus conspectum: De apparitionibus auroræ borealis. 371 Numerus apparitionum auroræ borealis Upsaliæ Mato | MM —— M ————————————— Jan. | Febr. | Mart. | Apr. | Maj. | Jun. | Jul. | Aug. |Sept. | set. |Nov. | Dec. | S:ma 1723| 2| 3| 4| 1| —| —|—|—| —| 92[—|— | 12 1725| 3| 1| 1| 1j) —|—|—|—| 3| —| 1|—| 10 1720 —| 2| 3|—|—|—|—|—1|1—| 3| 1 PL 1727) — | — | 5| —|—|—|—1]| 1| —| 3| 11.—] 10 1728| — 11— |— |1—|1—-|)3 1 2| — | — 7 1729| — | — 1—1—|1—-!1—1—- | — 1| Qv 3 4 1730, — 1 21 — | — | — | - | —| — 2| A4|—|— 8 12315. $172 —6p4-1-1 4|..6| 2|—] 4|. 920 1736| —|—|—|—|—|—1|—|—1 12| 3| 1|— | 16 1737| 4| 1]|—|—|—|—|—|1—|1-—| —| — | — 9 1739| 21:34, 7] 5|] = I— | 2] 7p] 6e 100 10356 1740| 3| 8| 4|—| 1 d^ 2 3 41812 «2.136 zul ale | NON — en 9| 10| — | 4| 34 1742| 5|00 51.2) |. | 1|.84 9lo7]^2|.3| 46 1743| 11069. 81^4']*4 | —[ 2076 Mon 4b CO]. 47 oti eum eme | UT CN NE Er Lis 1745/53: 8 61 — 1 —ÀJJ i — 3 2207 HOT 1746 254:10)0:3 | d; | nes ins 6 14| 9| 7 9 1747]. 3.44 Z7 d — = SU 3181031225515.26 1749, 1 1 2|—|—|—1—1.5 7 2.0.5 OM 89 1749) 31 4| 9| i|-ji-|—|-| 3) 3| 2 4| 29 1750| 3| 6| 41 — | — | — | 1 4 1 41 —ı 1, 24 1751| — | — | 2]—|—|—|—]|— 3 Ou cs vi gu 1752| 8| 9| 6| —|1—|— | — | 1 9| 6| 4|—| 39 1753| — | 3110| 8| —|—1|—1] 2 9| —| 1| 5| 34 Ira) OI guo p — p cse 1 211,31 sd. 17 TN TN EE 1 DL OU 9 1756 1| 2| 1 P RS MU cec: [S:ma | 51 | 89 | 95 | : 0 | 646 nn hBJJ HH nm nn 372 GusT. GABR. HÁLLSTRÓM Habemus igitur hinc in partibus centenis totius summ:e se- quentes valores: Jua wt ye TNT NE 7:00 Pebrunto^ asd qu sep 48,78 Mato [Tr SP EP HOCATERUESAE ALTO Apnh | se.[u 3 02[- PARIS Mao IE. u ame reist jun 1* 1721421. ch. 8, 1200 Jubo d. S To PU |. NA a ke, AupustQ.. Fuulie iu |. Me 7,55 Beptembra SANS 2.1.7, 73 ao, Ddobn|. + 1, a 1-222552 949 Nowemhbri. åf: Id. ds DER l2 7,90 Deeenbet 207157195003 7%. 12 960 S:ma — 100, unde, eliminatis anomalus accidentalibus, pro computandis valori- bus verisimillimis habemus numerum 4 apparitionum aurorz cuique mensi ordinis z; ab initio Januarii sumu, respondentem: A= 8,33 + 5,126 Sin (7. 30°+ 116° 31°) + 5,580 Sin (7. 60 + 303. 12) + 1,242 Sin (2. 90 + 319. 15), cujus ope bi habentur valores: De apparitionibus auroræ borealis. 373 Rs Numer. centen. Numer. centen. Pro medio Differ. | Pro medio | ———— ——— | Differ. Observ, | Comput. Observ. | Comput. — Januario .| 7,90| 9,76|—1,86| Julio . . .| 1,39| 1,88 |—0,49 Februario. | 13,78| 14,25|—0,47| Augusto . | 7,98| 8,52 |—0,94 Martio . .[14,70| 12,77 |-- 1,93| Septembri | 16,41 | 15,03 |+ 1,38 Aprili. ..| 4,80| 6,21)-1,41| Octobri. .|15,48| 15,48| 0 Majo . . «| 031| 0,52|—0,21| Novembri | 7,90110,03 |— 2,13 Junio... Me EE Decembri.| 9,60| 6,54 |+ 3,06 | L—————— ———— — ii. tio EEE unde quoque determinatur : f exsistente n= 1,837, seu die 24 Februari valor AZ maximus | 1 } (à . unc. 54016 b. 129.01: Octobris - exsistente 7; — 5,399, seu die 10 Junii A minimus | \ : n=11,626 . . . 18 Decembris Comparationem instituenti horum valorum cum iis, qui de Helsiogforsia & Petropoli valent, observandum est, apparitiones au- roræ Upsalienses (exceptis quatuor ultimis annis) atque Petropolita- nas omues secundum calendarium Julianum, Aboénses vero (si quinque primos annos exceperis) & Helsiogforsenses secundum Gre- gorianum anuotatas esse. Si omnes ad sülum hunc Gregorianum reducuntur, hec oritur comparato: 374 GUST. G4BR, HÁLLSTRÓM Numerus apparitionum auroræ borealis adfuit maximus circa diem minimus circa diem Petropoli. . . . .| 25 Martii |18 Octobr.| 30 Junii |12 Januarii Aboæ & Helsingforsiæ | 1 — JM — 25 — |20 Decemb. Upsaliæ . . . . .| 6 — |12 — 21 — 29 — Hanc inspicientes comparationem ad concludendum proni fere fieremus, rationem varialionis periodicæ auroræ curreuubus an- nis fuisse mutatam, nisi forte eadem diversitas, in observationibus praecipue Petropolitanis conspicua, iude sit derivanda, quod pau- cores (undecim tantum aunorum) adfuerint hujusce loci observa- tiones, quæ reliquis locis e longiore (Abox 96 & Upsaliæ 28) an- norum serie ortz fuere. Cum autem de hac re, deficientibus jam observationibus, nihil certi statuere possimus, medios tantum valo- res, respectu habito numeri observationum respectivarum, designa- bimus, qui igitur, qualis pro tempore innotescit, rationem auroræ borealis pro latitudine geographica boreali 60? explicabunt talém : Numerus apparitionum auroræ borealis ad Lat. 60° maximus circa diem minimus circa diem | 6 Marui 11 Deinlrisg 23 Junn |25 Decembr. Si eas determinationes, quas calculo suo eruit Eklöf, com- parationis causa ad stilum Gregorianum reducimns, sequentia inno- tescunt maximorum & mivimorum tempora: De apparitionibus aurorce borealis. 375 Numerus apparitionum aurorz borealis fuit minimus circa diem 27 Julii 12 Januarii maximus circa diem Berolini(ann.1707-1735)| 21 Martii |30 Octobr. Upsalie (1716—1733) .| 12 — 29 — Londini (1717—1742) .| 25 — 23 — 3 — 17 — Londini (1716—1750) .| 27 — 5Novemb.?8 Junii |5 — Leidæ (1716—1744) . .| 1 Maji |30Septemb.|22 Augusti12 — Witebergz(1731—1750)| 12 Martii | 9 Octobr.422 Junii |26 Decemb. Parısiis. "ol. . ...|19 — 128 Sept. 3 Julii 16 — Carlsruhe (1779—1831)) 1 — 126 Augusti[I7 Junii 6 Januarii En DTE Non mirabimur, si cuidam. hanc. comparationem examinanti oriretur. suspicio, diversam a ratione nostri vi fuisse indolem ap- pariionum auroræ borealis medio sæculi proxime præterlapsi ob- servatarum, Hane rem attentius exquisituri, seriem observationum Aboénsium & Helsingforsensium in duas dispescimus classes, unam (D annorum 1748—1787, alteram (If) annorum 1788--1843, ido- neo deinde determinantes calculo quales utraque aonuas ostenderet periodos; & sic quidem innotuit, incidisse apparitionum . (serie I in dies 27 Febr. & 12 nn maxima 2. H.... 5 Mati & 8 Octobr. (seria. I in dies 23 Juni & 18 an l. .. HE... . 24 Junü & 22 Decembr. minima quod quidem proxime adeo cum ratione totius seriei observationum 376 GUST. GABR. HÄLLSTRÖM convenit, ut certo iude concludere queamus, nullam intervallo ho- rum 96 annorum in Finlandia animadvertendam indolis mutatio- nem adíuisse, ideoque anomalias aliunde nobis offensas defectui soli numerosiorum observationum deberi. Series tandem allata summæ annuæ observationum Austro- Finlandicarum promiscua apparitionum tam frequeutiorum quam rariorum intervalla ostendit, quod quidem in synopsi Tab. I picta, ubi annis currentibus, in linea abscissarum designatus, respondent ordinate orthogonales, quarum longitudo summam apparılionum auroræ annuam respective praebet, commodissime exponitur, Lucu- lenter inde apparet, variabilem omnino intra hos 96 annos præ- terlapsos fuisse frequenüam eandem, cujus vero variationis legem hinc eruere frustra tentares, Ad indagandam naturam phænomeni, cujus periodi, si aliquae adsunt, non nisi post peracta. plura decen- nia absolvuntur, longioris temporis serie observationum opus sane est. 4AAAAAARAMAATARAAAAAATARAATAMAAAAA NAAAAA AA AATAAAATAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAATATYAAAA AY GRANSKNING AF GRUNDERNE FÖR ANSVARIGHET HOS EN AF STARKA DRYCKER ÖFVERLASTAD, VID FÖRE- TAGEN ELLER URAKTLÅTEN HANDLING, AF NILS ABRAH. URSIN. (Föredr. för Vet. Soc. d. 29 April 1843.) m tager mig friheten att päkalla Societetens uppmärksamhet för ett ämne ur Stats-medicinen, och anhåller att fà närmare granska Grunderne för ansvarighet hos en af starka drycker öfverla- stad, vid företagen eller uraktläten handling; utbedjande mig Societetens godhetsfulla ófverseende, ej så mycket för frågans egen- het, som icke fasunera för oförmågan hos den, som åtagit sig försöket af dess utredning. Frågan, huruvida en Menniska i allmänhet bör kunna an- svara för hvad hon gör eller låter, är i och för sig ibland de svå- vaste att lösa. Den förutsätter en, på noggrann undersökning grun- dad utredning om dess förmåga af sjelfbestämning, om dess fór- måga, att efter förnuftsgrunder bestämma sig att välja emellan godt och ondt, om dess psychiska frihet och ofrihet, — Man har ock- så, ända från den tid, då Forensiska Medicinen uppträdde för att 378 NILS ABRAH. URSIN sträcka Räusläran en hjelpsam, ledande, haud vid dess invecklade forskningar, icke kunnat förena sig om gemensam äsigt deri, hvem det egeatligen skulle tillhöra, antigen deu Rätislärde eller. Láka- ren, att afgóra, om en i fråga vorden menniska kunde ullráknas dess handlingar eller icke. — Onekligt àr väl det, att den judi- ciela undersökningen, som ensam är i stånd, att taga under skär- skådande alla de förhållanden och omständigheter som tillhöra frågan, lättare och säkrare än något aunat, skall kunna i hvarje förekommande fall afgöra om ansvarighet. Den Rättslärde, såsom Philosoph, eller åtminstone, hvad hvarje Rättslärd måste vara, så- som utrustad med grundelig philosophisk bildning, måste kunna genomträoga Mennisko-Själens doldaste gömslen, och derigenom bättre än någon annan komma sanningen på spåren. Men härvid tages för afgjordt, hvad likväl i första rummet alluid borde bevisas, att nemligen den person, som blifvit föremål för jndiciel under- sökning, den anklagade, verkligen är i stånd ull ansvarighet, verk- ligen kan imputeras för hvad han gör eller låter. — Men, hör jag mången fråga, är icke just deta, hvad Philosophen, och säle- des den Räuslärde, är den mäst competente att afgöra? Hvem bättre ån Philosophen, kan lyfta den slöja, som så omsorgsfullt hóljer Psyches alla herrligheter ? — så vill det verkeligen synas. — Men dä Psyche, under sin vandring genom jordlilvet, icke kan göra sig uppenbar anvorlunda än genom det Organ, vid hvilket hon är kedjad så länge Hon irrar här nere, ej kan uppeubara sig annorlunda än genom det somatiska, så måste väl den auses mast Om ansvarighet vid starka dryckers bruk. 379 competent att dömma om Psychiska företeelser, som, jemte det han sóker genomskáda Psyches väsende, fórmár att undersóka det somatiska i all dess detalj, förmår att efterforska och bedömma det Organ, hvarinnom Psyche sitter fängslad. — Utan motsägelse, sä- ledes, mäste det vara Läkaren. Och jag tror mig derföre icke haf- va trädt utom gräusorne af den sfer, mig üllhór, dà jag försökt att närmare utveckla detta ämne. När är då menniskan egentligen att anses såsom ansvarig för sina handlingar? — Man synes vara derom fullkomligen ense, att en handling, begången under ett tillstånd, der den handlande icke varit mägtig bruket af sitt förnuft, icke kan tillräknas. Den Vansinnige, den Förryckte, den Rasande, Fånen och den Blöd- sinte, ingen af dem har man ens velat försöka aw tillräkna, hvad lagstridigt de än hafva begát. Hos dem är förnuftet overksamt. Sjelfmedvetandet, och medvetandet af verlden utom dem är för- svunnet. De kunna icke uppfatta sin egen stálluiog. De stå der, lösta ur allt sammanhang med det förflutna och med det kom- mande, och veta icke inse, än mindre bedömma följderne af hvad de göra eller làta. De veta icke skilja emellan det sanna och det falska, mellan det rätta och det orätta, mellan godt och ondt: För- nufts-motiverne hafva för dem intet värde, emedan de icke förmå att fatta dem. Sjelfbestámningen är således fórlamad eller helt och hållet förlorad. Ofribet är förband. — Lagen, åter, utgår ifrån för- uuft och frihet, och är. rigtad blou emot förnuftiga och fria và- 48 380 NILS ABRAH. URSIN senden. Varelser utan förnuft, som således icke äga Sjelfmedvetan- de och förmåga af Sjelfbeståmving, kan Lagen, straflande, aldrig afse. För psychiskt ofria menniskor har Lagen, sålunda, ingen för- bindande kraft. Men hvad är då mensklig frihet? Kan menniskan företaga, hvad hon vill, — ondt eller godt, — blott hon det vill? — Be- svarandet af denna fråga, hör jag mången såga, ullhör Philoso- phen, och icke Naturforskareu. — Friheten likväl, såsom handling, är dock en Psychisk yttring, bunden, Jıksom all annan meusklig yttring, vid corporisation, och står, som sådan, inom sferen af Na- turforskningens befogenhet; ehuru, som jag gerna medger, mähän- da utom sferen af min förmåga. — Jag vill dock försöka också häri några ord. — För min del tror jag icke på viljans absoluta frihet. Skulle väl viljan, äfven der förståndet visade bandlingens mål vara oförenligt med hvad förnuftet bjuder, skulle viljan här kunna bjuda handlingen? Är viljan i stånd au, fri från all impuls, handla utan motiver, eller till och med emot motiver, efter blott infall och nyck? — Jag tror det ej. — Och vore fallet sådant, vore viljan absolut fri, oberoende af alla motiver, då skuile hvar- je bestraffuing vara utan ändamål, Bestraffningen skulle icke kunna gifva den laglöst handlande någon annan rigtning för dess hand- liogar; emedan viljan, oberoende af alla inflytanden, icke bestäm- des af motiver. — Bestraffning skulle också icke kunna blifva af- skräckande för andra; — ty menniskan kunde icke bestämma sin vilja, då intet motiv verkade på den. Viljan, absolut fri, skulle icke Om ansvarighet vid starka dryckers bruk. 381 böjas af Rättvisans svärd, som hotade den laglóse. — Och sjelfva straffet skulle blifva orättvist, emedan det användes emot något, på hvilket det intet bestämmande inflytande kunde hatva: Mensklig frihet ligger 1 Menniskans Sjelfbestämnings-för- måga genom inre andliga motiv, de der begrunda Menniskans be- slut att göra eller låta. Också bär hvarje Menniska inom sig en känsla af förmåga att efter eget beslut bestämma sina handlingar. Dock bestämmes detta beslut icke af viljan autokratiskt, utan af förnufts-motiv, dem Menniskan ej annat kan än godkänna, emedan de äro Menniskau medfödda, och behöfva blott utvecklas, och det således vore emot Menniskonatur att vägra dem sitt bifall. Eller har någon än funnits, som, vid sitt fulla fórnufts bruk, kunnat på alfvare påstå, att det sanna icke är sant, det sköna icke skönt, det goda ej godt, dygd icke dygd? — Och lemuar Meuniskan de inre andliga motiverne, lemnar hon förnuftsmotiverne sitt bifall, så må- ste hon ock handla efter dem; emedan de bestämma hennes be- slut; oeb utan öfverläggning och utan fattadt beslut kan hon ej handla; ty Menuiskan är icke Automat. Men då skulle ju Menniskan aldrig borda kunna handla emot förnuftets bud, aldrig begå förseelser och brou? — Hon kan det också verkeligen ej, så vidt blow förnufts-motiverne för- mått att klart framträda. Men förståndet, som har sig uppdraget att, vid hvarje förekommande fall, ullämpa förnufts-motiverne, för- ståndet vilseleder, af misstag, stundom sig sjelf och meuniskan. Det 389 NILS ABRAH. URSIN 22 framställer det falska säsom sannt, det fula säsom skönt, det onda säsom godt, lasten som dygd. Dessa, iklädande sig skepnaden af fórnufts-motiver, uppträda dà, leda beslutet, bestämma handliogen ; Och Menniskan gör det orätt är, utan att tro sig göra det. — Häri grnudorsaken. till förseelser och brou. — Häri, för mensk- lighetens fórádling, den djupa betydelsen af ett regelbundet famil- jelif, af en vårdad uppfostran, af ett lyckligt vol utaf umgänges- krets, af en rationelt ordnad Stat. — Och äger Menniskan sjelf- bestämnings-förmäga genom inre andliga motiv, så är bestraffning ändamälsenlig, och kan sålunda blifva rättvis. — Genom nya be- grepp och nya idé-associationer, dem straffet framkallar, och ge- nom de derur framgående nya andliga motiver, kan straffet gifva den förut laglöst handlande en helt annan rigtning för dess beslut, och för dess derpå grundade Sjelfbestämning, och kan för andra blifva ett varnande, ett afskräckande motiv, som i sin mon regu- lerar deras bandlingar till enlighet med lagens fordran. — Strafl- principen bestämmes också derfóre, af de upplystare Criminalister, att vara den, att omstämma den brottsliges skefva begrepps-system ull eu förnuftigt begrepps-system. Den som un i denna betydelse är ofri; den som icke kan efter förnufts-motiver besluta sig till bandling, vare sig nu dessa förnufts-motiver verkliga eller falska, af förståndet skeft framställda, den kan väl begå en lagswidig handling, men ett. brott kan han ej begå, emedan han icke förmår att faua Lagbudet; på honom kan ej straff tillämpas. Hans haodling är väl logstridig, men brott Om ansvarighet vid starka dryckers bruk. 383 är den ej; ty han kunde hvarken inse lagens bud ej heller be- stämma sig sjelf; han kan således, rátvisligen, icke imputeras för hvad han gjort eller làut. Om det nu, såsom jag vill förmoda, lyckats mig att äda- galägga, det illräknandet för fullgjord eller uraktläten handling icke kan äga rum, der Sjelfmedvetandet och förnufter är fórduu- kladt, stördt eller fullkomligen upphäfvet, der förmågan af Sjelfbe- stämning är borta, der ofrihet är förhand, så torde tanken kunna vara blott en enda om de handlingar, som utföras eller uraktlätas under ett af starka drycker öfverlastadt tillstånd. Den druckue är sig sjelf icke mäktig, så man sig i alldagligt tal murycker. Men är ban sig sjelf icke mäktig, kan han icke psychiskt bestämma sig sjelf, så är han ofri; och då är ock grunden borta, bvarfóre han skulle kunva imputeras. Men erfarenheten framvisar gradationer uti ett berusadt ullstånd. Må hända är den af starka drycker berusade icke allud ofri? — Der föreställuingarne, 1 följd af starka dryckers bruk, blott hafva en ovanligare grad af hflighet, der Menniskan är upp- rymd blot, är hvad Tyskarne kalla weinwarm, der àr förständets herravälde öfver handlingarne ännu icke helt och hållet upphäfver. Men vid första gradens egenteligt rus, är redan för hand en ögon- blicklig glömska af alla afseenden och förhållanden. Den rnsige känner sig lyckligare, krafügare, mera oberoende, än ban verkligen ar; och han talar och; handlar i enlighet dermed.; Den abnormt 384 NILS ABRAH. URSIN uppjagade Phantasien tränger Fórstándet tillbaka, och füreställuin- garnes jagade flygt medgifva icke en omtünksammare besinning, ett luguare omdöme. En stegrad reiighet framkallar ur minsta auled- ning våldsamma handlingar; — hans tillstånd år icke mera friu. Vid Rusets andra grad, är den Druckue väl ánou i det he- la vid sina sinnen, ehuru sinnena, samteliga, àro märkbart svagare än vanlig. Men han är redan likasom helt och hållet ryckt utom sig sjelf. Minne och Förstånd hafva, så ull sägandes, fullkomligen öfvergifvit honom; hvarföre han'ock handlar så, som vore han till, blott för det närvarande ögonblicket. Någon föreställning om följderne af dess handlingar finnes icke för haud. Siua öfriga fór- hållanden kan han också icke fatta, emedan hela dess föregående lefnad är försvunnen ur dess föreställning. Här behöfves det blott den aldra minsta auledoing, för att komma lidelserna, de der an- nors också äro hos honom 1 högsta grad stegrade, att upplåga, och våldsamt rycka honom med sig. Uu eu sådant ullståud är Meuniskau för sig sjelf och för audra så mycket farligare, som Lidelsernas magt drar honom oemotständeligen med sig, och han dessutom högst sällan är medveten af, hvad han egentligen har för sig. — I ett sådant ullstánd är den berusade att avses såsom en Förryckt, eller kanske snarare som en Rasande Vansinnig ; och ingen grund är för handen, at dess handlingar kunde honom ullräknas, Vid Rusets tredje eller högsta grad, är den druckne nä- stan alldeles icke mera vid sig sjelf, oeh dess Sinnen hafva också Om ansvarighet vid starka dryckers bruk. 385 så belt och hållet ófvergifvit honom, att han också icke har, eller eus kan hafva, någon föreställning om sitt närvaraude tillstånd. Hvad han under ett sådant gör eller låter, det kan, emedan full- komlig psychisk ofrihet är för handen, honom omöjligen tillráknas. I verkligheten gå dessa särskilda grader af rusigt ullständ småningom och omärkligt öfver i hvarandra, och detta, hastigare eller långsammare, allt efter de derföre bidragande omständigheter. Vid den lindrigaste graden är redan medvetandet fördunkladt, för- minskadt, och fürminskas, under det rusiga ullständets smäningom stegrade grad, ull fullkomlig medvetslöshet; — ett tillstånd, full- koniligen analogt med Vansinnet, framträder. Man har dessutom anmärkt åtskilliga andra, väl mindre be- tydliga, dock upplysande omständigheter, der Ruset röjer en omiss- kännelig slägtskap med Vausinnet. Icke sällan finner man, att den druckne oftare och med mera begär än vanligt, tager sig en pris snus; ja till och med att sådane, som egenteligen icke snusa, begyuna att af sin omgifning oftare begära sig eu pris. Samma begår karakteriserar Vausinnet, och synes hafva sin grund uti det Retningsullständ, hvari Hjernan hos den druckne, likasom hos den Vansinnige, befinner sig. Deu druckne, likasom deu Vansinnige, talar för sig sjelf. Bägge befinna de sig, antingen uu ett exalteradt eller ett deprime- radt tillstånd, förenadt, vid hvardera falle, med en ofórmága alt 386 NILS ABRAH. URSIN länge fästa uppmärksamheten vid ett och samma föremäl, eller att fästa tanken länge vid ett och detsanıma. Menniskan behófver Sprá- ket, eller ett Apparat af Tecken, för att, i allmänhet, i taken fixera eit föremål. Ord, hvaraf mau betjenar sig för aw für tanken för- tydliga föremålet, framställer man för sin betraktelse antingen ge- nom sinnena sjelfva eller genom Inbilluingskraften. De ord, hvilka framträda såsom föremål för sinnena, ord, som man t. ex. hör, fullgöra denna tjenst i högre grad, än ord, som Inbillningskraften radar fram. Då hos den druckue, likasom hos deu Vansinuige, Phantasien bar eu så oregelbunden och hasug flygt, at sådana tecken jaga hvarandra ined den skyndsamhet, au de icke kunna fasıhällas såsom föremål för tanken, så nódgas den druckne och den Vansinuige att objectivera orden, att uttala dem. — Man har också trott sig fina orsaken, hvarfóre deu druckne, likasom den Vansinnige, talar för sig sjelf, ull en del deruti, att Sinne-hallusina- tioner förfölja. dem hvardera. Hvardera tro sig se särskildta Indivi- der, dels bekanta dels obekanta, omgifva sig, höra röster ljuda, och så bortåt; och komma derföre au tala för sig sjelfve. — Samma disposition äger rum för dryckenskap som för Vansinnet. Baro, som äro födda af föräldrar, begrfna på starka drycker, haf- va, enlig Mason Cox's på erfarenhet grundade uppgifter, bestämd disposition för Vansinne, om de också lefva än aldrig så regelbuu- det, och om också deras föräldrar: aldrig: visat minsta spår af Psy- chisk sjukdom. — Erfarenheten har också mer än en gång be- sannat det olyckliga förhållandet, att barn; som alstras under Rus, Om ansvarighet vid starka dryckers bruk. 387 blifva blódsinta. Och detta synes också ligga i sakens natur, att så, ty värr, måste ske; ty alstringen är icke en blott materiel, en somatisk act; den àr tvertom en i högsta grad psychisk, emedan Själen deri tager den lifligaste del. — Anmärkt är också det fac- tum, att den rusige, likasom den Vansinnige, är i hög grad kän- slolós för smärtor och för plågor. — En omisskännelig likhet äger sålunda rum emellan Vansinnet och det bundna tillstånd, som utgór det af starka drycker framkallade. Den af starka drycker öf- verlastade framträder ock, än som en fullkomlig Blödsint, än som en Fáne, än som en vanvettig Narr, än som en rasande Vansinnig. — Och denne skulle dà tillráknas för hvad han, under et sådant tillstånd, gör eller låter? Detta vore detsamma, som att imputera en psychiskt ofri. Men det dryckesrörda ullständet har gradationer. — Psy- chologerue äro dock derom ense, att äfven den lindrigaste grad fórdunklar Sjelfinedvetandet och inskränker säledes psychisk frihet. — Allt rusigt tillstånd synes deríóre, i den mån det fördunklar medvetandet, böra minska den skuld, hvilken den hvälfver öfver sig, som bryter emot Lag; och der inflytandet uppnätt den grad, att ett ofribetsullstánd är för handen, synes intet ullräknande alls kunna àga rum. Men, hör jag mången invända, det dryckesrörda ullständet är et sjelfvälladt tillstånd, och mången gång ett sjelfvälladt i den afsigt, att derigenom blifva i stånd at kunna begå en lagstridig 49 388 © NILS ABRAH. URSIN handling. Hvad derunder föröfvas eller uraktlätes, derfóre bör väl ansvarighet äga rum? — Så vill det väl synas. Och de fleste län- ders Lagbestämningar öfverensstämma också deri, att ett sjelfválladt rus, 1 synbherhet i ändamål att vinna förmåga för ett lagbrott, icke befriar ifrån ausvarighet, — Men också det ofria ullständ, som utgör Vausinnet, är, 1 de flesta fall, ett sjelfválladt, väl icke ett med afsigt sjelfvälladt, men dock allüd, ett sjelfvälladt tillständ. Undersóker man värmare de olycklige som fattats af Vansinnets hemska makt, följer man detta tillständs genetiska utveckling, så skall man, i de aldraflesta fall, sluteligen stadna vid, egen skuld. — Det ifrån förnuftets regulauf afvikande Själshfvet utgör den allmänt disponerande orsaken för all Själsstöriog, allt Vansinue. Det psychiska lifvets afvikande ifrån förnuftet är åter fri handling, är egen skuld. ' Likasom Menniskan ensamt genom förnuftet kan vara fri, så kan bon ock blott genom dess motsatts, genom oför- nuft, blifva ofri. Men ofóroufüg blir hon genom sig sjelf, genom sin egen lefoadsvandel, genom vauvärd af sig sjelf och försum- melse att i tid, då det än stod i hennes makt, tygla känslor och begär, hindra lidelserna att taga herravälde öfver förnuftet. — Vansinnet således i visst afseende sjelfförskylldt. — Den djupttän- kande och om Psychiatrien så förtjenstfulle Heinroth säger der» före: Der Fernunftberaubte ist jederzeit durch Sündigen in diesen Zustand gekommen; och på ett anuat ställe: Die Un- schuld wird nie wahnsinnig. — Vausinvet är då också sjelfvål- ladt, likasom Ruset är det; men det vore i sanuiog att våldföra Om ansvarighet vid starka dryckers bruk. 389 Menniskans rättskänsla, att vela straffa den Vansinnige für det lag- stridiga, han begår. Men der Ruset åter är med afsigt sjelfvälladt, der måste väl straff få äga rum för det lagstridiga, den rusige som nykter ut- tävkt och som ófverlastad utfört? Är det rusiga tillståndet eu. ull- stånd, der sjelfbestámning är upphäfven, der förmågan at efter förnufisgrunder bestämma sig att välja emellan godt och ondt gått förlorad, der psychisk ofrihet år för handen, såsom jag hoppas hafva ådagalagt att det verkligen är, så synes frågan af sig sjelf vara besvarad. Uppenbarligen strider det emot Rättsbegreppet, att straffa en ofri; och således ock, en af starka drycker berusad. Imputa- tion kan blott utveckla sig ur det psychiska tillstånd, som var för hand, då det lagstridiga begicks; och hos den, med afsigt att vin- na kraft för ett lagbrott berusade, är det psychiska tillståndet, un- der ruset, alldeles detsamma, som hos den annors druckoa, — är ofritt, — och således är ingen grund för handen au det kun- de tillräknas som under ett sådant tillstånd göres eller lätes. Men, efter deuna lära, skulle ju dä den, som ämnade be- gà ett brott, blow behöfva öfverlasta sig med starka drycker, för att undgå lagens hämnd? — Ja väl; — men månne icke också detta kunde förekommas, utan att man behöfde gripa ull den yt- terlighet att måsta straffa en ofri? Straffet är icke blott en act utaf den försonande rättvisan. Det är också ett medel att förekomma lagswidiga handlingar. Än- 390 NILS ÂABRAW. URSIN damálet af straff i denna sednare mening blir dä att afskräcka ifrän begäendet af det, som Lagen ogillar. Deterritions-systemet binder sig vid intet förhållande emellan brott och straff. Dess än- damál är endast att förhindra det förbjudna. Och straffet måste alltid anses rättvist, så snart blott detta ändamål vinnes. — I Nor- den satt fordom en Regent, som genom Suraffets stränghet så af- skräckte ifrån tjufnad, att Bonden icke behófde hänga lås för la- dan sin. — Skulle icke, analogt härmed, ett så strängt straff kun- na bestämmas emot dryckenskap, att ingen mera vågade öfverlem- na sig åt denna, Statens väl och bestånd i mer än ett afseende underminerande last? — Straffet blefve då rigtadt emot den med fribet bandlande, och skulle, för öfverträdelsen af Lagbrottet, träffa den med frihet ännu begåfvade. Lagen skulle då icke fälla en psy- chiskt ofri. Men, dà det vore förenadt med yıterlig svårighet, au i hvarje fall kuuna bestämma, när rus begrundat ofrihet, så skulle ock väl mängen verklig skuld förblifva ostraffad? — Ja visserligen. — Men hvad vore det mer? — Den grundtanke, som så välsig- nelserik går fram igenom hela vår Lagstiftning, den, att den oskyl- dige aldrig må saker fallas, att häldre hvarje brotisling må gå straffet fri, än att en enda oskyldig måtte straffas, skulle icke den också kunna göra sig gällande, hvad den rusige beträffar? Brouet bar ändock alltid sina följder med sig mu spåren. Dessa äro de naturliga straffen. Af dem begagnar sig också den Högste Värda- ren af Lag och Rätt, Verldarnes Allgode, Rättvise Styresman, för Om ansvarighet vid starka dryckers bruk. 39t att till bárring återföra Missdádaren. Den brouslige bär allud straffet inom sig, och förr eller sednare vaknar hos honom fulla medvetandet deraf; och dà, — då framträda Afgrundsplågor, hvil- ka, — likt aldrig bvilande Erynnier, — rastlöst förfölja den olyck- lige, uppvägande mångfaldt alla de marter, som det mäst förfinade menskliga bämndbegär någonsin förmått att framkalla. Sanitär ver » Je an | rtu ambu — TT DES At "rds? Le Cn taa a East A à Je 4 na AN agn iiy Lo T ' » ^ | : Li " N + a e v dani 218 N P" A wies end 457 J i n » um I ; IL be Ld Eis Ar ad "TA ea^, dn AX ur. enit T ve p Av $ E ] b E "ww E TUI x cM E LL E SNS ut ES] hen: ie "I IO EP cas, Mtn o pow i anb. on L « " i " L "1 £ B. "LAE 4 den i'i Pan { STE om H & re COTTON dv T ia TM hy PN cad che ; 20 a " ^» ite u Fa 4 vå ims Le . i ovd sg air ui. j (i z- 1605 she Eu id VAT PEERUELUS L WI b. Lie LE jun. x a TU" Mm CETTE Mr. IIR 41131131311111111111111111111111114111*441144441114141A414411143A34141414131131A1A 3 3A 3A 14 DE PRESSIONE ATMOSPHERE TELLURIS, QUALEM PER QUINDECIM ANNOS HELSINGFORSIE OBSERVAVIT GUST. GABR. HÄLLSTRÖM. Sectio I. (Societ. exhib. d. 5 Febr. 1844.) ——— 06-0 e———— — B. asbsen: atmosphæræ telluris perpetuis esse obnoxiam variatio- pibus, cuique statum Barometri quoudianum vel minima examinan- ti diligentia notissimum est. Simul vero expertus est quisque, has- ce variationes intra determinatos limites, etsi diversis locis sepe alios, quos nou solent excedere, contineri. Utennque eædem muta- tiones sese adeo irregulares sæpissime praebeant, ut intra spatium saltem. brevioris temporis omnino accidentales non injuste haberi possint, altentior tamen scrutator, modo diuturniores examinet va- riationes, in illis regulares anımadvertet periodos, quz vel anvuam vel diurnam spectant rationem, & quidem alie pro ahis locorum positionibus geographicis observantur. Facile binc iotelhgitur, lon- gas observationum multis locis collectarum series esse necessarias, quo completa de pressione aéris habeatur cognitio. 394 GUST. GABR. HÁLLSTRÓM Sperans me quoque scientiæ, quam per ætatem colui, quo- dammodo esse consulturum, si seriem observationum barometrica- rum bie Helsivgforsie instituendam pararem, illam per iotegros 15 annos, a die 1 Januarii anni 1829 ad diem 31 Decembris 1843, ita jam prosecutus sum, ut quavis hora diei, a septima matutina ad undecimam vespertinam inclusive, statum Barometri cum Thermo- metro eidem adfixo quotidie annotarem. Quum vero per se pateat, in tanta copia observationum, quarum plus 93000 sic collegi, non potuisse evitari, quin per absentiam observatoris lacunz passim sint orte; indicandum mox est, bas omnes, quz singulatim non nisi paucas respexerunt horas, per interpolationem methodo gra- phica institutam fuisse impletas, in quo tamen negotio illud inge- nue curavi, ut in diario tales fictæ observationes signo eisdem ad- fixo ubique indicarentur, quo, si dubium aliquando suboriretur il- lud, an revera sint hz reliquis immediate inventis saus accommo- date, vera penitius examinari ralio, atque corrigenda, si talia forte animadverterentur, emendari possent, Multiplex atque diuturna ex- perientia mihi persvasit, errores, qui, si hoc modo aliqui irrepse- rint, paucissimas linee Gallicæ partes decimas numquam potuerunt excedere, in extrema summarum ratione formanda non nisi evane- scentis omuino fuisse valoris. Barometrum, quo eodem per totum hoc quindecim anno- rum intervallum usus sum, vulgare est torricellianum, pyxide ad hydrargyrum continendum lignea instructum, atque scalam ferens 8 E „arg mobilem in viginti quatuor divisam pollicis Parisiensis partes, qua- De pressione atmosphere telluris Helsingforsiæ. — 305 mm decimas partes Nonius adjectus, vicesimas igitur lineæ Parisi- ne partes immediate ostendens. Singulæ observationis hoc instru- mento facte error probabilis est = + 0,0161 lin. Paris. = + 0,0362 millimetr. Gallic, unde igitur colligitur, errorem. probabilem, qui in, summa omnium hore cujusvis per totum mensem factarum ob- servationnm restat, esse = + 0,00294 lin. Paris. Me quoque non monente facile intelligetur, una. cum Baro- metro Thermometrum ei adnexum simul fuisse observatum, & utriusque generis observationum summam mediam pro quovis om- nium annorum mense atque pro singulis horis inde esse deductam, qua dein ad temperaturam O^ C correcta est. Hoc facto tales na- etus sum valores: 50 396 GUST. GABR HÁLLSTRÓM | | Mense Januarii puc et | 1830 | 1831 | 1832 | 1833 | 1834 | 183 | Poll. Paris. | 7 a. m..| 342,25 | 339,77 | 334,21 | 335,71 | 337,92 | 334,90 | 33 B. RS 35 90 42 86 96 05 | MH 9 cup, 45 94 48 97 | 33800 07 | 4 fon 43 99 56 | 336,03 | 03 | 335,03 | II put 42 | 340,01 57 05 06 | 04 | 12 merid. 37 00 57 07 01 02 i p.m. 32 | 339,99 56 07 | 337,96 o1| » EN 28 98 61 07 95 o7 | @ 3 97 99 63 08 95 TEE 4 25 95 69 06 96 16| B 5 25 94 70 03 92 19 l br. | 24 91 67 00 94 25 | 1 T3 29 96 | 65 | 335,95 93 29 E AGE EST 99 | 6» 86 92 2 | 9. 28 3490 | e| s2| so] [| 10 . 27 06 61 79 89 39 | | TM 97 08 63 79 86 39 | i De pressione atmosphere telluris Helsing forsie. 397 Summa 6 | 1837 | 1838 | 1839 | 1840 | 1841 | 1842 | | media an- | 3 norum. 68 | 334,77 | 344,04 | 330,41 | 331,96 | 335,40 | 341,48 | 332,18 [336,127 67 81 09 43 | 332,01 56 60 20| 206 67 86 14 45 06 66 67 25 | 266 64 90 22 51 08 73 72 29| 307 Gil 92! 22 | 82| #06! epe té | 31 | 317 53 87 7 48 00 74 70 26| 279 46 88 11 47 | 331,95 73 66 20 250 41 92 09 47 94 74 66 17 | 245 35 93 08 48 97 77 64 19| 254 32 93 06 48 99 80 64 91 | 257 33 98 06 53 | 332,03 84 65 29| 207 34 98 06 54 04 86 65 231 268 35 | 335,01 03 56 03 90 66 24| 277 6 | 1837 De pressione atmosphere telluris Helsingforsie. 399 Eon Se u PE MR isi aiias Summa | 1838 | 1839 | 1840 | 1841 | 1842 | 1843 | | norum, media an- 333,85 | 334,20 | 339,55 | 338,86 | 336,80 | 333,91 |336,000 87 25 74 88 91 89 | . 087 87 31 82 95 92 94| 095 92 li. £37 85 96 94 98 137 334,03 400 Hora diei 7 a. In. L e «NoD d Poll. Paris. 334,70 77 80 84 87 88 88 GusT. G1BRr. HÁLLSTRÓM 335,21 21 338,71 339,00 —————— ——————— ————————————————————— 1829 | 1830 | 1831 | 1832 330,53 1833 338,59 61 64 65 67 65 60 54 50 48 46 46 48 ——— ——————————9———M——— Mense Martild 1834 | norum De pressione atmosphæræ telluris Helsingforsie. 337,89 88 94 | 336,01 96 02 05 09 401 402 GusT. GABR. HÄLLSTRÖM - Mense Ap ül m md | 1830 | 1831 | 1832 | 1833 | 1834 | 188] Poll. Paris. | 7 à. m..| 335,24 | 335,07 | 386,34 | 337,79 | 335,30 | 336,77 | 38 8 |. 95 13 34 84 34 79 | BI... 27 17 39 90| 40 82 [| 10 | 30 21 39 94 43 86 ip... 30 24 38 95 45 87 12 mend. 31 26 40 93 50 88 | 1 p. m. 32 27 39 89 49 85 Bs uL 30 24 36 86 53 84 | Bye od 29 23 31 | 82 51 79 BU. | 29 2 27 81 50 75 2. | 26 13 27 80 51 71 6%. : | 27 11 23 82 | 54 | 70 m... 30 15 24 86 s7| Um go... 1 3? 17 25 | 91 | 61 73 js. .] 37 17 25 91 | 64 7213 LOT AEN 38 . 14 24 86 63 71 1 4 1402, . | 39 | 10 21 80 64 70 De pressione atmosphere telluris Helsing forsice. 403 Summa 1843 | media an- norum. 49 | 338,42 | 334,16 | 338,53 | 336,83 | 336,77 | 335,96 | 335,99 |336,295 45 28 56 83 82 | 336,04 | 330,05 335 51 36 63 83 86 07 09 380 53 36 65 85 88 11 12'| 409 55 33 63 83 89 15 16 419 56 30 61 82 86 15 18 424 56 26 58 82 83 12 18 412 54 21 54 79 80 01 17 387 69 71 02 13 73 73 06 16 78 74 09 19 84 76 14 20 88 7d! 17 21 89 76 18 22 89 75 16 29 93 16 49 | 73 | 76 | 335,97 16 354 51 15 44 72 | 73 | 336,04 14 339 404 GusT. G4Bn. HÄLLSTRÖM Hora diei 1829 1830 Poll. Paris. 7 a. m..| 336,71 | 336,05 8 19 06 9 78 05 10°, 79 07 11 79 07 12 merid. 78 03 1p. ml 77 | 33500 20. 76 94 3%. 74 90 4. #1 90 9. 68 88 ue | 65 93 y 65 97 8 68 | 336,03 9 71 09 10 79 13 11 74 12 | 1531 330,31 39 38 40 40 1532 334,40 4d 51 59 1533 336,70 60 Mense 1534 | 18 335,99 62 | I | I Norum 37 86 89 88 , De pressione 1837 80 335,74 | 337,30 1838 | 1839 1840 337,27 31 33 35 38 38 43 39 45 38 48 34 49 32 46 26 48 20 45 14 44 15 43 18 42 21 43 24 43 25 44 24 40 39 41 1841 | 1842 10 13 16 18 16 13 09 04 337,96 89 86 85 86 87 89 91 atmosphæræ telluris Helsing forsice. AA M — 1343 Summa media an- norum, 335,28 | 336,30 | 335,06 | 336,25 1336,308 339 373 | TM | 406 GusT. GABR HÄLLSTRÖM Mense Ju meg | 1830 | 1831 | 1832 | 1833 Lx Poll. Paris. 7 a. m..| 335,42 | 335,31 | 335,36 | 336,15 | 335,89 | 336,96 | 3 8 | 44 33 37 16 91 98 9 46 38 37 17 94 | 337,01 iuc. bo 48 39 38 18 98 00 TBB Ar 47 41 37 17 | 336,00 | 336,96 12 merid. 45 39 33 15 01 96 1 p.m 43 37 32 09 00 93 2 39 33 29 03 | 335,98 90 3 36 29 25 | 335,97 95 87 4 34 25 16 95 89 83 5 30| 21 08 01 86 so 6 34 18 11 89 85 77 | 7 "E 16 10 91 ga | 27 79] 8. 38 17 11 93 85 so 9. 39 20 14 98 85 84 10 . 41 28 15 | 336,02 S6 85 11. 42 27 16 04 87 85 DRE nn BE NE SE DRE WRITE TE CD SRE TUN CN ar e rn BETT *) Anno 1834 hujus mensis observationes desunt. De pressione atmosphere telluris Helsingforsie. 407 norum Summa > | si 7 - | à ^ media an- 7 1838 1539 1540 1541 1542 1543 | | | norum. 31 | 335,44 | 334,64 | 333,99 | 334,55 | 334,52 | 335,01 | 335,244 34 46 63 | 334,04 58 55 02 266 37 48 64 06 62 57 06 290 38 50 37 49 67 12 71 75 07 322 37 48 313 39 47 63 11 77 67 01 294 36 45 61 07 79 60 | 334,98 265 67 11 69 74 07 323 67 11 75 71 06 I | | | ( I 408 GusT..G4BR. HÁLLSTRÓM ] I | Mense di di Hora did | 1950*) | 1831 | 1832 | 1833 | 1834 | 1835 Poll. Paris. | 7 a.m..| 335,58 | 336,68 | 332,83 | 334,85 | 337,02 | 337,12 | 3 Bae... 59 | 74 83 85 03 10 60 78 86 85 06 08 10 . 61 77 89 87 07 09 11 61 78 90 87 08 07 12 merid. 60 78 90 90 04 07 1 p. m.. 58 75 93 90 03 06 e5^ 56 69 | . 95 89 04 03 855 53 68 94 86 00 00 4 , 51 65 94 86 | 336,96 | 336,98 5. 48 64 96 85 90 97 6 . 50 59 98 82 85 92 7. 51 61 | 333,00 84 84 91 "M 54 56 01 88 84 91 9. 58 58 03 92 87 92 | 004 10 61 60 04 96 ss| 93 | 4 Mo... 64 60 04 98 88 93 | 5 | *) Observationes hujus mensis anno 1829 desunt. De pressione atmosphere telluris Helsingforsie. 409 nnorum Summa media an- norunt. 1341 | 1342 | 1843 33431 | 333,70 | 333,99. | 334,14 36 76 | 334,02 2 D + Rd + RE [^] 410 GUST. G4Bn. HÄLLSTRÖM Bd i | 1830 Poll. "n 7 a. m.. | 334,45 | 333,45 80-..M n d 48 54 50 os... 60 55 e». -. 60 57 idee. 62 61 T 63 61 Br. 65 56 i5: 1. 62 57 AR TREE 58 55 6. | 61 57 AD: : : 58 57 THEE 58 60 bas: À: 57 60 TTE 55 59 fico. | 54 | 54 1831 | 1832 | 1833 | 1834 E 335,37 | 336,05 36 03 34 03 33 04 30 03 27 02 22 01 18 | 335,95 12 | 89 07 86 00 | 85 334,96 88 sl 9 99 94 335,00 98 334,99 | 336,01 96 01 332,21 21 24 28 31 33 34 36 Mense August 337,17 18 20 22 20 19 14 10 00 336,98 93 335 | 1 nl De pressione atmosphere telluris Helsing [orsice. 411 PO AGDE CES SE 0 3 nnorum Summa media an- 1843 norum, 86 51 55 58 79 57 76 423 87 58 53 63 81 65 80 450 87 62 55 65 86 67 81 472 87 66 56 65 89 67 82 481 86 67 56 62 89 63 79 477 82 68 54 60 90 59 76 464 77 70 51 | 58 | 90 56 69 441 75 74 47 55 90 50 61 415 70 76 44 54 | 89 42 57 392 70 74 44 92 88 38 57 377 70 73 | 45 54 86 33 56 374 71 74 48. 56 87 37 56 385 74 74 54 59 89 45 63| 417 75 74 57 62 93 51 68| 437 78 73 58 65 94 55 72| 445 40 81 72 | 58 65 94 54 74| 44 412 Hora diei “1 e . . . . LI LI Li . LI . LI CA . . . LI . E . . . , E . . » . . . . . ggg nn Ve an 1829 Poll. Paris. 334,75 GUST. GABR HÄLLSTRÖM 1830 336,99 337,03 07 10 12 13 | 1831 330,57 64 66 70 1832 333,98 334,04 06 10 Mense Septer 177 | 1833 | De pressione atmospAheerce telluris Helsingforsie. 413 N a nn —————— P — ——" annorum Summa | 336 | 1837 | 1838 | 1839 | 1840 | 1841 | 1842 | | | 1843 | media an- norum. 5,23 | 336,93 | 338,50 | 335,88 | 336,06 | 337,66 | 337,02 | 336,15 [336,573 21 99 57 91 16 73 04 17 619 20 | 337,04 62 93 23 78 09 15 651 09 67 | 336,00 25 81 11 17 684 00 58 336,97 54 96 54 414 GusTmT. GABR HÄLLSTRÖM Mense Octobrü Li Here GET à god | 1830 | 1831 | 1832 | 1833 | 1834 | 182 Poll. Paris. 7 a. m..| 333,88 | 334,75 | 337,41 | 337,22 | 337,77 | 332,84 | 338 "AB | 92 81 46 22 79 85 PE | 94 82 48 24 83 92 TEENS. 95 82 53 25 84 03 11 92 85 52 29 86 | 97 | 19 merid. 89 82 52 26 85 | 98 | 4 p. m 83 80 49 24 82 97 A 79 78 45 21 78 93 "M 72 78 43 19 75 90 |A. 68 76 43 17 71 83 "T 66| 77 44 21 70| | 1084 UT 65 78 46 27 68 | 82 | Wob des 76 45 30 | SI 80| lg. 66 72 46 30 67 75 9. 66 69 45 33 65 71 10 . 64 68 43 32 62 68 ^m 65 De pressione atmosphere telluris Helsing forsice. 415 D n f ccc ccc "norum Summa EE 130 1837 | 1838 media an- 1841 an | 1837 | 1838 | 1839 | 1840 | 4801 | reno | 180 1842 1843 | norum. 1839 1540 1,49 | 335,68 | 333,89 | 341,48 | 335,84 | 333,17 | 333,86 | 332,11 [334,805 92 19| 87 12| | 847 97 25 89 18| 887 336,02 30 94 25 924 61 73 55 57 76 77 07 60 EE 410 GusT. G4Bn. HÁLLSTRÓM Mense Novembr Hora diei 1829 | 1830 | 1831 | 1832 1833 1834 Poll. Paris. 7 a. m..| 334,31 | 337,40 | 334,04 | 339,07 | 333,29 | 333,39 Br... 46 49 gi | | 33 48 50 53 18 17 37 52 ip. «d. 55 59 25 20 40 55 nen. 3 60 67 25 17 45 59 12 merid. 63 71 23 17 45 54 1 p.m.. 63 72 21 18 45 51 2 66 72 22 15 42 49 3 72 77 26 09 39 45 4 75 79 28 10 36 44 5 82 85 27 09 34 41 6 87 89 26 08 29 43 7 91 93 25 10 36 45 8 98 96 24 12 40 48 9 335,00 99 25 17 48 55 jos. :! 07 | 338,03 25 21 53 56 183 De pressione almosphæræ telluris Helsing forsie. 417 annorum Summa 336 | 1837 | 1838 | 1839 | 1840 | 1841 | 4842 | 4843 er | | | | norum. 347 | 334,62 | 333,82 | 337,92 | 335,35 | 334,72 | 333,89 | 336,47 |335,294 | 62 86 96 38 73 94 52 350 63 90 | 338,00 42 76 | 334,02 35 |. . 394 68 93| | 07 45 78| 08 59} 440 71 94 13 45 28 13 60 | 468 Do | 72 90 12 43 77 a 37| 461 76 86 | 03 41 72 16] 43.1 4446 ET 77 85 01 39 70 17 52| 441 80| 85 | 337,99 39 68 20 53 | 446 82| 83 97 38 63 23 55 |. . 451 ; 85 82 95 40 60 26 55 | . .461 E»| 85, so! 93! 40! 58! o7| st. 465 Mal so| 80 93 40| 55 ia 55 |..4m9 j| 8 78 93 al 3 29| 55}. 491 E 83 78 93 44 50 29 57 507 25 80 77 94 47 49| 30 57| 520 E | o7 75 95 50| 49 30 59| 523 418 GUST. GABR HÄLLSTRÖM Mense Decembi Hora diei 1829 1830 1831 | 1832 | 1833 | 1834 1838 : x Poll. Paris. 7 a. m..| 340,90 | 334,18 | 336,03 | 336,72 | 330,57 | 335,13 | 335! Bi. ... i) 54140 37 14 78 61 19 LE 20 47 23 86 64 24 i DATENT! 26 55 23 95 66 30 NM. . 1: 28 55 23 96 64 33 12 merid. 27 53 23 | 94 60 31 1 p. m. 25 47 | 25 | 92 51 25 2 22 d 24 45 27 95 47 23 | 81.741 12 46 29 99 43 23 LUPUS | 26 45 33 | 337,02 38 23 | BR... 33 41 34 03 35 25 d t | 32 38 37 04 28 24 20... 33 39 38 06 25 23 aM... 35 37 39 07 24 26 BX TE 35 37 42 10 20 24 105... +. 35 35 42 14 17 26 TN 36 37 4 15 15 30 De pressione atmosphere telluris Helsingforsie. 419 ınnorum | Süinnià B6 | 1837 30 | 1857 | 1838 1837 | 1838 | 1839 | 1840 | rear | sas | 1803 1839 | 1840 1538 | 1830 | 1640 | 1801 | 1842 | 1843. 1841 | 1842 | Pe ae nori 136 | 337,20 | 336,22 | 339,50 | 339,15 | 335,57 | 334,21 | 335,51 335,845 45 27 29 59 19 63 29 54| 926 ; 33) 4232] 4. a2 |o oos RN plu. q-dgylv qul E | 40 42 66 31 74 50 64 (336,047 154 38 42 67 35 79 59 68| 057 51 | 35 45 65 | 33 78 50 69| 040 50 31 47 64 3! 79 49 71 020 49 | 31 49 60 | 27 | 80 52 74| - . 017 50 32 54 59 25| . 83 50 79 |...017 52 33 60 59 | 23 | 89 46 88 035 55 36 65 61 22 90 47 92| 048 59 35 69 | 62 23 92 42 95 | 049 61 34 | 70 61 22 97 34 97 | 051 64 36 71 63 20 | 336,02 26 98 | 059 67 36 72 64 21 07 20 96 | … 062 70 39 74 68 29 10 18 95... 073 71 | 40 72 | 75 2 14 17 901.081 ————— Án oo Ra Ja 420 GusT. GABR HÂLLSTRÔM Quo horum valorum justus fieri possit usus, necessarium est, tum ut valores qui desunt horarum nocturnarum, ab undecima vesperüna ad sextam matutinam inclusive, restituantur, cum etiam ut vis errorum obseryationis passim forte occurrentium removeatur, quod utrumque assequimur adhibendo fanctionem hanc approxima- tivam, per 30 jam annos in similibus disquisitionibus usitatissimam : B=M+u Sin(n. 15 +2) + a” Sin (a. 30° +”) + "Sin (zn. 45° + 2°) + &c &c, ubi Z est altitudo barometrica ad horam 7, quæ, incipiendo a me- ridie, ubi z — 0, more Astronomorum numeratur, observata, JM me- dia altitudo barometrica, qualem valores omnium 24 horarum de- terminant, atque 4, z, u, &c. coëflicientes sunt constantes, nec non v; v, v, (c. anguli constantes determinandi. ^ Circa eam mox deliberanda venit quæstio, quot termini va- ribiles in usum sint vocandi. Fuerunt quidam, qui putasse videan- tur, eo certiores haberi posse determinationes, quo plures adhibean- tur termini, quod vero sine accuratiore rei examine non potest ap- probar, Si quidem absolute veri haberentur observationes omnes, cerüssimze utique ex usu tot terminorum, quot adsunt observatio- nes, orirentur determinationes. Quum vero non possimus cavere, ne mendis non paucis scateant valores observati, terminorum ni- De pressione atmosphæræ telluris Helsingforsie, 421 miorum usus, qui certitudine verisimili non contentus, nimiam vim erroribus permittit, plus detrimenti quam utilitatis afferet. In casu præsenti tres certe sufficient termini variabile, quum eorum ope residui errores probabiles eos, quos observationum ipsarum sum- m: admittunt, limites non excedant, uti illud in sequentibus cla- rius apparebit *). Circa substitutionem valorum loco eorum, qui pro horis nocturnis desunt, dubia quoque passim a scrutatoribus mota obve- niunt. Verum quidem est, eos per conjecturam tantum assumtos minus esse probandos, ideoque minime admittendos; talibus vero ingenio tantum fictis neutiquam opus est modo aliquatenus fre- quentes simul adsint valores observati. Sic in seriebus supra allatis, ubi inter septemdecim observationes se immediate succedentes, sep- tem tantum nocturnæ desunt, nulla jam opus est conjectura, quippe quum valores deficientes e relatione mutua. datorum, misso omni prolixiori a quibusdam adbibito calculo, facillime & definite om- nino deduci possint, ad quod quidem illustrandum sequentia vale- bunt. Si in expressione generali B=M+u Sin (n. 15 +v') + u” Siv (2.30 + v”) +u”Sin(n. 45 +v”) *) Conferatur de hac re Bessel in Schumacheri Astronom. Nachrichten 1828, N:o 136, ejusdemque Dissertationis Mom. 4. 422 Gusr. GABRr HÄLLSTRÖM numeri z successive substituuntur valores partiales, totum nychthe- meron in quatuor partes æquales dividentes, scilicet n=0; 65:195 :18; eisque correspondentes sunt altitudines. barometricze B=(0) (6); (125 (18); hi oriuntur valores: (0) = A + x Sin v + uz Siov tZ Snv; (6)= M+ u Cosv— x" Sin v’— u” Cosv, (12) = M —u Sin Y+ u’ Sin v’— u" Siuv; (18) = M — u Cosy — u Sin v’+ 4" Cosv; quorum summa tandem prabet hunc. absolutum: (0) + (0) + (12) + (18)=4M, seu JM — 1 [(0) + (6) + (12) + (18)]. Quod vero de illis obtinet valoribus, qui a z —O incipiunt, idem de alis similibus, undecunque iniium sumentibus, osteudi potest. Facto namque nn; atque. m.15°+v = 17; m.30 Fv" —-r; m. 45 +vV'=r; ert B=M+u Sin (u. 15°+ 7) + u” Sin(u. 30 + 7^) + "Sin (u. 45 4- r^); De pressione atmosphæræ telluris Helsingforsiæ. 423 qui valor ejusdem omuino est formæ ac superior primarius. Si igitur exempli causa sumatur initium numerationis horarum a m=1, atque sit intervallum. horarum — 6, i pro 4-0; 0; 12; 19; erit B=(1); (7); (13); (19); adeoque (1) = M+ u Sin r'+ v Sin "+ « Sin r; (7) = M 4- X. Cos - u' Sinr — uw" Cosr; (13) 2 44 — u Sin r + Zu Sior"— x" Sin ri (19) = M — wu Cosr — u” Sin i^ u" Cosr; unde tandem: (1) 4- (7) + (13) + (19) = 477, seu 7=4[(1)+(7)+(13)+(19)]. Simili ratione habebuntur M=}|(2)+ (8) t (14) 4- (20)], =1[8)+ (9)-- (15) + (21)], ı[9+(10)+ (16) + (22) ]; 1[(5) (12) + (17) + (23)]. IF ll Dividatur ulterius totus circuitus observationum quotidiana- rum in sex parles æquales, quarum quavis quatuor complecutur horas. Habetur itaque intervallum. horarum — 4, atque prb uU 1.8. 19 410; 207 erit B-(0; (4; (8) (12); (16) (20). Tum quidem prodibunt hi valores: 424 GusT. GABR HÄLLSTRÖM (0) = M+u Sinr+u' Sinr 4-v Sinr; (4) = M + v Sin 60 Cos r + u Cos 60 Sin r + v Sin 60 Cosr — v. Cos 60 Sinr — u Sinr; (8) — M 4- v Sin 60Cosr— u Cos 60 Sin r — v Sin 60 Cosr — v Cos 60 Sinr J-w Sinr; (12) = M—u Sinr+u Sinr — w Sin "5 (16) = M — u Sin 60 Cosr — u Cos 60 Sin r + u" Sin 60 Cosr —w Cos 60 Sinr 4- v Sin r; (20) — M— u Sin 60 Cos r4 u Cos 60 Sinr — u Sin 60 Cosr — u Cos 60 Sinr — u Sin T qui in summam utrinque redacti praebent (0) 4- (4) + (8) + (12) - (16) 4- (20) 2 624 + 27" Sinz"(1—2 Cos 60), seu, quum sit 1 — 2 Cos 60 — 0, M = $[(0) (4) t (8) t (12) + (16) + (20)]. Similiter habentur M=i[({)+(5)+ (9) (13) t (17) + (21)], = 1[(2)+ (6) + (10) + (14) + (18) + (22)], = À [(3) + (7) + (11) + (15) + (19) + (23)]. In utraque serie valorum JM termini occurrunt nocturna- rum horarum, qui hac ratione facillime eliminantur: e valore 67 = (3) + (7) + (11) + (15) + (19) + (23), subtrahatur 47 = (3) + (9) + (15) + (21), & residuum 244 = (7) — (9) + (11) + (19) — (21) + (25) dabit A= 1 [(7)— (9) - (11)] 3 (A9) — 21) + 93], qui, si memorie sublevandz causa observationes horarum anteme- rit. 297. CRE NU. 7. MD 11, exprimimus signs, . . 919312 AN JUL, OD (BU (R0) De pressione atmospherce telluris Helsingforsie. 425 pomeridianarum autem «+ à ! . . . . . 7, 9, 11, Cor Ne Come au cr. 464 (ERBE (LI), hic erit M= } [(7a) — (9a) + (11a)] +4 (C7) — (Op) + (11p)] % Simili ratione habebitur M —i[(8«)— (100) + (0)] +3 [(Gp) — (10p) + (12)]; nec non M= } [(6a) — (8a) + (10a)]+ 3[(6p)— (8p) + 0p) & sic in ceteris. In opere igitur desideratos valores nocturnos restituendi hoc ordine vulgo processi. Primum mediam totus nychthemeri altitu- dinem barometricam hanc e valoribus datis quaesivi : M-i[(7)— (9) + (01)] t $ [09) — Q1) + Q3); hac vero cognita computavi (12) - 227 — (S) + (10) — (20) + (22) — (0); atque deinde aut (13) 2 4M — (1) — (7) — (19); (14) 441 — (2) — (8) — (20); (15) 2 44 — (3) — (9) — (21); (16) = 4M — (4) — (10) — (22); (17) 2 444 — (5) — (11) — (23); (18) = 444 — (6) — (12) — (0); aut euam, horum ulterius examinandorum causa, *) Hzc eadem est formula, quam ad exprimendum calorem, quasi approxi- mativum fere, proposui in hisce Actis 7. I, p, 336, quem vero abso- lutum omnino esse jam patet. - 496 GUST. GABR. HÄLLSTRÖM (13) 2 2H — (HUN) — (14) = 271 — (10) - (12) — v * (0) — (15) = 247 — (11) + (13) — (16) dnm 2) + (14) — (17) 2 24 — (13) 4- (15) — "a (3)— ER à ) 4: (16) — 42) + (4) — ©. Hzc prolixius, quam alias opus fuisset, attulisse eo consilio utile duxi, quo tandem omnem accusationem de arbitraria. valorum deficientium delectu. & dubium. de acceptorum certitudine. remove- rem, Ita, ut ostendi, hi valores a pluribus observationibus directis simul pendent, ut si quoque error quidam observauonis his adhæ- seat, derivati illii valores. minori tamen viuo probabiliter. laborent. — Cum his deinde omuibus finalem exsecutus sum calculum, & si hujus ope interdum intellexi, valores hos adventitios majorem quam reliquos ostendisse calculi aberrationem, eos correxi, & cum valoribus sic correcüs novum institut calculum, qua ratione tan- dem eam, quz hic sequitur, status barometrici conditionem Hel- singforsie pro singulis mensibus anni erui. De pressione atmosphere telluris Helsing forsice. Januario. 427 B = 336,238 + 0,0747 Sin (n.15°+ 2738) + 0,0798 Sin (n. 30 + 125. 17) + 0,0368 Sin (n. 45 + 220. 45 ); Probabilis error observauonis (e) = + 0,003. Barometrum Lin. Parisin. Hora diei Observ. Comput. Differ. Merid.01336,279 |336,283 | — 0,004 1| 250! 257|—0,007 2| 2451 243 + 0,002 3| 2541 244|4- 0,010 4| 257| 255|+ 0,002 5| 267| 268|— 0,001 6| 268) 275|—0,007 7| 2771 278|—0,001 8| 2861 284|4- 0,002 9| 299| 297 |+ 0,002 10| 313| 316|— 0,003 11| 329| 330|— 0,001 Barometrum Lin. Parisin. Hora diei Observ. | Comput. | Differ. 12|336,322|330,322| 0 13| | 284| . 285 |— 0,001 14| 216| | 218|— 0,002 15 137| 139|— 0,002 16| | 073| 075|—0,002 17 s 048 |— 0,001 18| 670! 070| 0 19| 127 130 |-— 0,003 20| 206] 206| 0 21| 206| 270}— 0,004 22| 307| 304 4- 0,003 23| . 817| 304|+ 0,013 94 428 ANS B = 330,078 + 0,0397 Sin (n. 15°+ 35^ 21) + 0,0436 Sin (n. 30 + 110. 15) + 0,0229 Sin (n. 45 + 168. 4); Gust, GaBn, HÄLLSTRÖM (&) = + 0,002. Hora diei Barometrum Lin. Parisin. Observ. Differ. Comput. Merid.0 [336,146 |336,147 | — 0,001 1 2 3 d 5 6 7 8 9 10 11 12411 0 099! O0 083| 0 079 |4- 0,001 085 |— 0,002 090 |+ 0,002 095| 0 092 |— 0,003 087 |+ 0,002 085 |+ 0,003 088 |-—0,001 Hora diei '!Barometrum Lin. Observ. 336,092 |336,091 335,986 [335,985 982 336,000 [336,006 | 057 Comput. Parisin. 010 982 049 | De pressione atmosphere telluris Helsingforsie. Martio. B = 335,859 + 0,0219 Sin (n.15°+ 5° 6) + 0,0439 Sin (n. 30 +129. 7) + 0,0147 Sin (2.45 + 90. 56); (&) = + 0,002, 429 Barometrum Lin. Parisin. Barometrum Lin. Parisin. Hora diei —— | Hora diei — Observ. Comput. Differ. Observ. Comput. Differ. Merid.0 [335,909 [335,909 | 0 121335,876[335,876| 0 1| ssz| 892|—0,005! 131 857| 856]|4- 0,001 al 865! . 864]4- 0,001 14| | 840| 839 + 0,001 3| 840! 837|2-0,003| 5| 825| S94|4- 0,001 4| 825| 892? |+ 0,003 16) St2| srl O 5| S825, 828] 0,003 17| 804) 805 | — 0,001 61840 | : 847 |—0,007 18| 8o2| 802! 0 7| 870! 874|4- 0,002 19| 807] | $12|— 0,005 8| 903| 8908|4-0005| 20| 839| 833 |+ 0,006 9| 908! 911|—0,003] . 21| 862| 862| 0 10| | 911| 910 |4- 0,001 22| 886| 890|— 0,004 11) 891| 893|—0,02| | 23| 913| 907 |4- 0,006 430 GusT. G4Br. HÁLLSTRÓM Aprili. B = 330,351 + 0,0564 Sin (n. 15? + 22? 40°) + 0,0758 Sin (z. 30 + 136. 38) --0,0120 Sin (n. 45 + 0.18); (s) = + 0,002. Barometrum Lin. Parisin. Barometrum Lin. Parisin. Hora diei Hora dlei|—— ————————— trs Observ. | Comput. Differ. Observ. | Comput. Differ. Merid.0 [336,424 [336,425 | —0,001 1| 412| | 412| 0 2| 387! 3864-0001 3| 354| 357|— 0,003 4| 339| 333|4- 0,006 221 |+ 0,001 5| 323| 326|—0,003 231| 0 335| 339 |--0,004 18| 261) 258|+ 0,003 371| 370 |+ 0,001 19| 295| 297|— 0,002 407 |4- 0,006 20| 335| 338 |— 0,003 434| 436 |— 0,002 21| 380| 376 |+ 0,004 10| 437| 444|--0,007 29! 409| 405 |+ 0,004 11| 431| 425 |+ 0,006 93| 419| 423|— 0,004 12 (336,380 |336,381 | — 0,001 0 272 | — 0,001 235 |+ 0,001 326 © dq A DB » © De pressione atmosphæræ telluris Helsing forsic. 431 Majo. B = 336,294 + 0,0652 Sin (n. 15^ 4- 100? 18) + 0,0493 Sin (n. 30 + 122. 29) + 0,0069 Sin (n. 45 + 325. 42); (e) = + 0,002. Barometrum Lin. Parisin. Barometrum Lin. Parisin. Hora diei _— RE Observ. | Comput. Differ. - Observ. | Comput. Differ. Merid.0 336,395 336,392 |4- 0,003 12 [336,276 |336,275 |+ 0,001 11: 373| ..377|—0,004 | 256| 256| 0 2| 343| 347|—0,004 14] 237! 236 |+ 0,001 3| 315| 311]|4- 0,004 15| 224| 224| O 4| 281| 276|+ 0,005 16| 225| 224|4- 0,001 5| 246| 249|—0,003 17|.-:240| -»240|. 0 6| 233| 235|—0,002 18| 268| 270|— 0,002 7| 235| 236|—ojo01 19| 308| 3006 |+ 0,002 8| 252| 250|4- 0,002 20| 339| 342|— 0,003 9| 271| 268 |+ 0,003 21| 373| 372 4- 0,001 10| 283| 282 4- 0,001 22| 391| 393) 0,002 11| 283) 285|— 0,002 23| 406| 401 |+ 0,005 439 Gust. GABR HÁLLSTRÓM Junio. B = 335,238 + 0,0443 Sin (n. 15°+ 127? 54) + 0,0441 Sin(n. 30 +108. 1) + 0.0040 Sin (n.45 + 17. 50); (2) = + 0,002. Barometrum Lin. Parisin. Barometrum Lin. Parisin. Hora die ————————— ——— ——— Hora diei| ————————————— — Observ. | Comput. Differ. Observ. | Comput. Differ. Merid.0 [335,313 |335,317 un 12 |335,2414,335,244 | — 0,003 1| 294| 298|—0,004| 13! 239| 237 |+ 0,002 2| 265| 268|—0/03 ü 230| 227 |4- 0,003 3| 233] 232 |4- 0,001| 15| 220| 217 4- 0,003 4| 197| 198|—0,001 16| 212| — 213 |— 0,001 5| 476| 174|4- 0,002 17| 215) — 216| —0,001 6| 169| -105|4- 0,004 5 225| 227 |— 0,002 7| 174| 472 | 0,002 19| 244| 246|— 0,002 8| 180| 189|— 0,003 20) 266] 269|— 0,003 9| 209] 212|—0,003 21| 290! 292|— 0,002 10| 232] 231]4- 0,001 22| 393| 311 |+ 0,012 11! 241) — 242 |—0,001 23| 322| 320|4- 0,002 eu m w De pressione atmosphere telluris Helsingforsie. 43 Julio. B = 335,032 + 0,0332 Sin (z. 15°+ 47? 32) + 0,0425 Sin (n. 30 + 111. 43) + 0,0086 Sin (n. 45 + 279. 38); (2) = x 0,002. Barometrum Lin. Parisin. Barometrum Lin. Parisin. Hora diei | — | Hora diei | —————— ——————————————— Observ. | Comput. Differ. Observ. | Comput. Differ. Merid.0 [335,088 [335,087 |+ 0,001 11: 083). 083| , 0 071! | 072|— 0,001 059| . 056 |-- 0,003 036| . 039 |— 0,003 023[ 023| O 013 |— 0,003 019| _ 01414 0,005 093| . 024|— 0,001 042| |. O41 |+ 0,001 056|-. 057 |—0,001 059| 063 |—0,004 12 335,057 |333,055 + 0,002 13| 035| 033|4 0,002 14| | 005| 004|+ 0,001 15 334,976 334,975 |+ 0,001 16| 957| 958|—0,001 Op. M x um _ à oO — © 21| 052| 054|— 0,002 22| 080! 074|4- 0,006 23| | 080| | 085 |— 0,005 à > © 434 Gus. Ganm HÄLLSTRÖM Augusto. B= 335,114 + 0,0265 Sin (n. 15 + 74 42°) + 0,0478 Sin (n. 30 + 125. 55) + 0,0065 Sin (n. 45 + 356. 21; (c) = + 0,002. Barometrum Lin. Parisin. Barometrum Lin. Parisin. Hora diei] ——————————— —— — —— Hora diei Observ. | Comput. | Difler. Observ. | Comput. | Differ. Merid.0|335,477 |335,478 | — 0,001 12 |335,427 |335,425 | — 0,001 1 464 465 |— 0,001! : 13 401 403 |— 0,002 2 441 439 |4- 0,002 14 382 380 |+ 0,002 3 415 412 |+ 0,005 15 361 357 |4- 0,004 4 392 390 | + 0,002 16 351 351 0 5 377 376 |+ 0,001 17 354 358 | — 0,004 6 374 377 | — 0,003 18 371 375 |— 0,004 al ” 3851 390|— 0,005 19| 409| 400|4- 0,009 8| 417| 4121 0,005 20| 423] 427|— 0,004 9| 437| 436|4 0,001 21| 450| 453|— 0,003 10| 445| 446|— 0,001 29| 472| 470|4- 0,002 11| 441] — 443 |— 0,002 93| 481| 480|4- 0,001 De pressione atmosphere telluris Helsingforsie. Septembri. B = 336,635 + 0,0257 Sin (n.15°+. 6? 457 + 0,0650 Sin (n. 30 +119. 3) + 06,0011 Sin (n. 45 + 147. 7); (s) = + 0,002. | 435 Barometrum Lin. Parisin. Barometrum Lin. Parisin. Hora diei] ——————— — ——— — — | Hora diei Observ. | Comput. | Difler. Observ. | Comput. | Differ. | Merid.0 [336,692 |336,696 | — 0,004 12 |336,687 |336,689 | — 0,002 1 677| | 678|— 0,001 13| 658 659 |— 0,001 2| 1659| 119651 + 0,008 14| 025 622 [+ 0,003 3| 621 623 | — 0,002 15| 586| 585 |+ 0,001 4| . 0601 603 | — 0,002 16| 9555 557 |— 0,002 5| 596| 590| 0 17| 546 545 [+ 0,001 6| 600! 605|—0.005 181 ‘550! 5592]|-—0,002 7| 632| 6027 |+ 0,005 19| 573] 577|— 0,004 8| 656| 655|4- 0,001 o0| 619| 613 |+ 0,006 9| 682| 683|— 0,001 21 651 651) 0 10| 700| 700! O 22) 684! 6082 ]|4- 0,002 11 703) 703) 0 231 695| 698|— 0,003 ET 55 436 GusT. GaBR. HALLSTRÔM Octobri. B = 334,862 + 0,0489 Sin (n. 15°+ 38? 42°) + 0,0456 Sin (n. 30 + 131. 39) + 0,0142 Sin (n. 45 + 142. 10); (s) = + 0,001. Barometrum Lin. Parisin. Barometrum Lin. Parisin. Hora diei males COUT Hora diei Observ. | Comput. Differ. Observ. | Comput. Differ. — — Merid.0 1334,934 |334,935 | — 0,001 334,860 334,857 1| 915| 914 |4- 0,001 839 2| 888! SS7|4- 0,001 819 3| 866| 865|4- 0,001 4| 855| 858|—0,003 5| 867| 864|4 0,003 6| 877| 878|--0,001 7| 891| s91| O 8| 896| 898|—0,002 9| 896| 897|—0,001 — Ld -—- OC Oo OD =! Qo e (æ) an MM Sı © eO © = oo Te) SES [47] — De pressione atmosphere telluris Helsing forsice. 437 Novembri. B = 335,429 + 0,0835 Sin (n. 15°+ 345° 47") + 0,0649 Sin (n. 30 + 110. 10) + 0,0216 Sin(n. 45 + 203. 43); (s) = + 0,002. Barometrum Lin. Parisin. Barometrum Lin. Parisin. Hora diei| — — Hora diei Observ. | Comput. Differ. Observ. | Comput. Differ. Merid.0|335,461 [335,461 | 0 12 |335,5201335,520| 0 1 446 452 | — 0,006 13 | 490 4901 0 2 3 4 441 443 | — 0,002 14 43S GUST. CABR. HÄLLSTRÖM Decembri. B = 335,088 + 0,1039 Sin (n. 15^-- 2 0) + 0,0808 Sin (n. 30 + 121. 22) + 0,0376 Sin (n. 45 + 215. 47); (2) = + 0,002. Barometrum Lin. Parisin. | Barometrum Lin. Parisin. Horalioil "1.1..." diei | ia ecd Observ. | Comput. | Differ. Observ. | Comput. | Differ. Merid.0|336,040 [336,042 | — 0,002 12/336,072|336,072| 0 1| 020| 023|— 0,003 13| 0300| 0300| O 2| 017| 014|4- 0,003 141335,959| ^ 958 |- 0,001 3| 017| 018|— 0,001 15| ©5874 | 7: 874| | -0 4| 035| 032 |+ 0,003 16| 801) 802|—0,01 5| 048| 0406 /+ 0,002 17] ^768| 768| 0 6 049 053 | — 0,004. 18 785 785| 0 7 051 054 | — 0,003 19| 845 845| 0 8 059 054 |+ 0,005 20 926 926| O0 9 062 061 |+ 0,001 21 996 991 |+ 0,005 10 073 074 | — 0,001 | 29 (330,047 [336,044 |+ 0,003 11| 081] 083|— 0,002 »3| 057| 055]|4- 0,002 De pressione atmosphere telluris Helsingforsie. 430 Præcipuus usus, quem ope harmu observationum horumque caleulorum assequi cura sic intensissima studui, quæstionem respi- cit a nature scrutatoribus nondum satis rimatam, an scilicet variatio illa pressionis atmosphærx terrestris diurna. periodica, quæ in re- gionibus æquatorialibus adeo prævalet, ut adventiiæ alie vix ibi possint animadveru, & quz eo minus evadit seusibilis, quo pro- pius inde ad polos telluris vergimus, in nosuis adhuc altioris lati- tudinis geographicæ oris sit satis percipienda. Est certe hzc disqui- sito nobis eo majoris momenti, quo propinquiores limit illi (63° la- til. 2), ubi hanc periodicam rationem desistere. contendunt. scrutato- res, hic vigemus. Si graphicam primo consulis rei expositionem, qualem Tab. IX. spectaudam sistit, videbis. uique periodicas apud. nos quoque esse pressionis variationes, & si maximam quidem in universum in- ter omnes menses analogianr observas, te tamen simul minime fu- giet, suum cuique ann] tempori speciatim. atque facile animadver- iendum competere characterem, quo scilicet menses hiemales Ja- nuarius, Februarius, November atque December, ab æstivis Majo, Junio, Julio, Augusto & Septembri dienoscuntur. > , 8 [ B Rigore deinde mathematico nostrum examinaturus phano- menon, methodo vulgatissima ope æquationis dB du —0-Z Cos(n. 15°+ 2) + 2u° Cos (n. 30 +2") + 34" Cos(n. 45 + v") 440 GUST, GABR. HALLSTRÔM tempora z invenies, quibus vel maximus est vel miuimus valor al- titudinis barometricæ. Sic namque habebis Maximum Minimum Mense hora hora hora hora (a. m.) | (p. m) | (a. m.) | (p. m.) Januario .,.. 2,7. #1 22,19.| 11,26. 1,17.15.1:9,44 Februario . . . . .. 23,16 | 12,16 | 17,67 | 3,80*) Martio ........ 23,53 | 9,35 | 17,67 | 4,29 Arm. 20s 23,04 | 9,90 | 16,17 | 4,89 MO ANC 23,06 | 10,75 | 15,45 | 6,39 foie, ri ...[ 23,25 | 11,66 | 16,09 | 6,09 Duo. Just „wollen, 23,83 | 10,99 | 16,59 | 6,46 ee d | 93,45 | 10,48 | 16,03 | 5,48 SET TER UN 23,39 | 10,66 | 17,09 | 4,92 Octobi ..... ..| 23,25 | 830 À 17,07 | 4,05 Novembn . . . . .. 23,52, | 11,16 [ 17,03 | 2,67 Decembri . 45 ste 22,92 | 11,07 | 17,16 | 2,34 Hinc jam luculenussime apparet, nullum omnino dubitationi relictum. esse locum, quin periodica illa variatio quotidiana, quæ in *) Adest quoque hoc mense tertium quoddam minimi specimen, quod maxi- mum anlemeridianum in duas dispescere conatur partes, cujus afleclio- nis, uli non plane solitariæ, indicia reliqui etiam menses hiemales fere ostendunt, quod obiter tantum hac occasione animadverlisse juvabit. De pressione atmosphæræ telluris Helsingforsie. — 441 regionibus przesertim intra tropicos sitis facillime observatur, in no- stris quoque terris adhuc percipiatur. Simulque innotescit, tempora pressionis tam maxima quam) minima, si summatim concludimus, eadem fere apud nos quoque esse, qua alibi per totam terram sunt observata. Ita si constantem per totum annum admittere. vellemus periodum, haberemus hic Helsingforsie alütudinis barometricæ hora 23,29 (11,29 a. m.), cui determinationi inesset pro- maximum babilis incerutudo + 0,19. hora 10,65 (p. m), + 0,64. hora 16,81 (4,81 a. m), + 0,50. hora 449 (p. m.), + 1,00. minimuni Cum vero verisimile non videatur, tantas tamque inæquales variationes, quales hic conspiciuntur, fortuitis quibusdam causis de- beri, quim polius maxime sit prebabile, anni tempora, solisque precipue alutudinem supra horizontem loci, validissima vi in de- terminandis hisce horis barometricis (ut auctore Illustr. a Hum- boldt appellari sueverunt) agere, necessarium est visum assumere, variationes harum horarum definitis a natura subjectas esse regulis, quibus igitur coguoscendis operam assiduam impendamus. Eo con- silio allatas horarum determinationes calculo idoneo subjeci, quo, siguificante m numerum mensium a medio Januario inceptum, hæ innotuerunt valorum maxime probabilium inveniendorum regula: 442 GUST. G4BR. HÅLLS T RÖM hora maximi antemeridiani: ZZ, = 23,29 4- 0,264 Sin (m. 30°-+ 274? 49") 4- 0,192 Sin (/. 60 4-306. 0) + 0,327 Sin (m. 90 4- 260. 59), quæ probabiliter est incerta quantitate = + 0,07; hora maximi pomeridiani: 77, — 10,65 + 0,243 Sin (m. 30°+ 31732) + 1,000 Sin (rn. 60 4-106. 37 ) + 0,225 Sin (m. 90 + 60. 10), iucert, probab. = + 0,47; hora minimi antemeridiani: 77,—106,81 4-0,789 Sin (m. 304115? 17) + 0,308 Sin(m.60 + 1.42) + 0,441 Sio (m. 90 + 303. 45 ), incert. probab. = + 0,16; hora minimi promeridian: 72,—4,49 + 1,975 Sin (m. 30°+293° 9') 4- 0,154 Sin (m. 60 + 539.43) 7c 0,212 Sin(m.90 + 15. 1), incert. probab. = + 0,13. Hinc igitur, eliminatis anomaliis fortuiüs, hi habentur veri- simillimi, quales tota observationum compages requirit atque deter- minat, valores: De pressione almosphæræ telluris Helsingforsie. 443 Mense I, H, Hs Hi, Jouano ae, 22,55 | 11,94 | 17,17 | 2,67 Bebruarios sb oasis! s 23,04 | 11,20 | 17,78 | 3,59 Mitra res 93,67 | 10,05 | 17,51 | 4,35 Aprili... s. 2.2.5] 2353 | 978 | 1610 | 5,11 MAN D'or en ele 23,12 | 10,72 | 15,43 | 6,04 Junior... Peel 23,29 | 11,48 | 16,01 | 6,50 JTulioXS ; 13.7... TK 23,72 | 11,29 | 16,47 | 6,19 diügusto. rom tst 23,99 | 10,55 | 16,39 | 5,55 Septembri. . ..... 25,26 | 9,87 | 16,64 | 4,93 Olbia oi oublie 23,36 | 9,58 | 17,50 | 3,97 Novembri ach, ne. 23,44 | 10,10 | 17,55 | 2,77 Dekemhus. . cc sc 22,941 11,27. | 1409| 2,37 Quicunque valores hos attente consideraverit, de singulis H,, H,, H,, H, specialia esse concludenda facile animadvertet. Sic patet valores 77,, qui intra limites 22555 & 23772 continentur, mensibus hiemalibus Decembri, Januario & Februario minimos esse, seu ocius incidere maximum antemeridianum, reliquis vero anni temporibus, quaudo serius adest hoc maximum, adeo vacillare, ut vix possit quisquam coucedere, universali cuidam cause tales mu- tationes attribuendas esse. Similiter ZZ,, intra suos limites 9:58 & 96 444 GvsT. GABR. HÄLLSTRÖM 11794, atque 77, intra limites 15543 & 17778 oscillant, unde, cum observationum mutua congruentia tales requirat variaüonis regulas, qua ob alias rationes minus videantur probabiles, nihil aliud, me quidem jndice, concludendum videtur, quam datam hucusque ex- perientiam juste varjationum legi detegendæ nondum suflicere. Quod tandem valores 77, attinet, eos a medio Decembri ad medium Ju- nium intra limites 2^37 & 6/50 omnino regulaviter crescere, & hinc deinde ad medium Decembrem decrescere luculenter apparet. Cum incremento igitur & decremento declinationis solis hæc ratio convenire videtur. Cum hac variationum ratione conferenda est ea, quam pro Christiania, latitudinss quoque geographicæ fere 60) exposuit Hansteen *). Si allatæ nostre quindecim. annorum ob- servationes exacte variationis regule definieodæ nondum satis suf- ficere videantur, non mirabimur observationes trium tantum vel quatuor annorum Christianenses a nostris valde aberrare. Ad inveniendam maximam vel minimam cujusque diei al- ütudinem barometricam, in expressione numeri 2 pro ea deter- minanda jam designati valor substituatur, quo facto habebitur alti- tudinis barometricæ diurnæ +) Cfr. Nyt Magazin for Naturvidenskaberne, utgiv. af den physiographi- ste Forening i Christiania, 3 B., 1 Hefte; Christiania 1841, p. 13 &e. De pressione atmosphæræ telluris Helsingforsice. Mense Maximum antemerid. pomerid. Minimum pomerid. . | lin. Parisin. antemerid. 445 Ditlerentia maximi & minimi, seu amplitudo oscillationis diurnz, lin. lin. Parisin. | lin. Parisin. | lin. Parisin Paris. Januario . . 336,308 | 336,331 | 330,048 | 336,241 | 0,283 Februario, . . . | 336,155 | 336,091 | 335,980 | 336,079 | 0,175 Mario .2 ...1335,911 | 335,911 I 335,802 | 335,822 | 0,109 À paie eee 336,426 | 336,445 | 336,221 | 336,326 | 0,224 Ban... Lb. 336,401 | 336,286 | 336,222 | 336,234 | 0,179 Jumo....].-. 335,320 | 335,246 | 335,213 | 335,162 | 0,158 Talia ... - fe 335,087 | 335,063 | 334,955 mer 0,132 Augusto .. . .| 335,481 | 335,447 | 335,351 | 335,374 | 0,130 Septembri . . . | 336,699 | 336,704 | 336,545 | 336,596 | 0,159 Octobri. . .. . 334,941 | 334,808 | 334,771 | 334,858 | 0,170 Novembri ....| 335,462 | 335,527 | 335,268 | 335,442 | 0,259 Decembri . . . | 336,055 | 336,083 | 335,767 | 336,014 | 0,316 Luculenter utique hinc in universum perspicitur, amplitu- dinem oscillationis barometricæ diurnæ maximam esse hiemalı tenı- pore, estivo vero miuimam. Cum vero in specialibus valoribus anomalie occurrant, eas sequenti calculo eliminare studui. Pro nu- mero scilicet mensium zn, incipiendo a medio Januario, habetur sic hac amplitudo. verisimillima: 446 Gust. G4Bn. HAÂLLSTRÔM A = 0,191 + 0,0601 Sin (m. 30°+ 71° 24) + 0,0499 Sin (m. 60 +11. 5) + 0,0344 Sin (m. 90 + 35. 56), cui adherere potest error probabilis = + 0,029 lin. Paris, Hac æquauo dat Ainplitüdiem Mense oscillationis diurna Janua PIECE CU 0,279 lin, Paris. stes pe Naso 0,222 Marnop bez gate 0,137 Apel bas A Ex oes 0,135 Majo 15, 1» RM. 0,179 Jamo RS 2152. s 0,208 oho Ive. SEE À 0,124 NT OEM CRE 0,087 Septembri . . .|.. . «| 0,153 Octobneetere i. 149,229 qui bene omnino cum illa convenit, quam ante 18 jam annos ex observationibus quatuor annorum Abos institutis determinavi. Oscil-. laüonem vero Christianensem, quz hac nostra ter vel quater ma- De pressione atmosphere telluris Helsingforsie. 447 jor est inventa, non mihi minus quam Cel. Hansteen inexspe- ctatæ maguitudinis ulique obvenit >). Tempus medie quotidian: altitudinis barometrice hac, uti notisimum est, determinatur æquatione: 0= u Sin(n. 15 4- 2^) + w Sin (n. 30 + v^) + u” Sin (n. 45 + v^), cujus ope pro Helsingforsia he habentur. determinationes: Media barometri altitudo Mense ante meridiem post meridiem hora hora hora hora, Januario . el LÉO Rez Februario 1. 42 134 Martins kEe 1» sd OL (93 Julio... Augusto Septembri Octobri Novembri Decembri Medium +) Cír. Librum nuper citat. Nyt Magazin, p. 15, 17. 448 GusT, GaBn, HÄLLSTRÖM Media altitudo barometrica pro diversis anni temporibus varia est. Ad regulam probabilem secundum numerum mensium mn (incipiendo a medio Januario) redacta hzc est: M = 335,785 + 0,3694 Sin (m. 30°+ 46236) + 0,5423 Sin (m. 90 + 118. 57); qui valor incertus est quantitate = + 0,185 liu. Paris. Hinc habetur media alutudo barometrica: Mense Lin. Paris. Lin. Paris. Januario . . . . | 336,413 i 334,927 Februario : . . | 335,954 | Augusto . . . . | 335,760 Martio . : : : . | 335,852 | Septembri . . . | 336,093 Aprili : :...1336,417 | Octobri . : . . | 335,384 Majo. ;: : : . | 336,273 | Novembri ; . . | 335,153 Junio. : . : . .| 335,230 | Decembri . . . | 335,966 quæ synopsis tria præbet maxima, medio scilicet Januario, fine Aprilis & medio Septembri, nec non tria minima, initio Marti, initio item Juli, quod minimum omnium est, atque initio Novem- bris, |433311311311111111111111111411111113111111111111111111311A11311 3A131A11*44 11111111 11114 9 OBSERVATIONUM THERMOMETRICARUM IN PLYMOUTH PER OMNES HORAS ANNI INSTITUTARUM COMPUTUM EXHIBET JOH. HENR. EKLÖF. Stud. Philos. (Societ. exhib. d. 5 Dec. 1842.) — AS Tos Cel. Hällström in Acus Societatis scientiarum Fennicæ pag. 289 & seqq. observationes, in Plymouth anuis 1833 et 1834 factas, caleulo jam subjecerit, nulli tamen dubitavimus, cum nobis "Report of the seventh Meeting of the British Association for the advancement of science? perlegenübus conspectus, media arithmetica observationum. annorum 1833, 1834, 1935, 1836 et 1837 thermometricarum continens, sese proferret, has ipsas denuo computare. Ad quod perferendum duplici quidem materia sumus usi: alia, ut clima. Plymouthianum exactius determinatum evaderet, alia, ut cognosceremus, sin calculandi methodus, a Cel. Nerva n- der proposita, etiam heic æque ac in jamjam laudatis Acus pag. 755 et seqq. methodo a Hällström probatæ consentiret. Auda- ciam ideo nostram excusatam optantes, hocce opusculum Societati scientiarum Fennicæ reverenter exhibemus. 450 Joux. HENR EKLöF Adhibita forma functionis T,— T t uv Sin(n. 15°+0")+u"Sin(r. 30 4-U ^) + v" Sin(n. 45? -U ), ubi 7’ denotat calorem mensis medium, z vero horam diei a me- ridie computatam, et 7, hujus hore calorem secundum Thermo- metrum centigradum, querendum, sequentes I—XII Tabellas con- struximus, ubi simul valorum computatorum ab observatis aberra- üonem verisimilem =&7', indicavimus. Computus observalionum thermometricarum. 451 Tab, I. Januarius. T,= 7? 007 + 0. 894 Sin (n. 15° + 57°24 0°) + 0. 491 Sin (n. 30° + 56° 16° 15”) +- 0. 132 Sin (n. 45° + 69° 47° 24°) s7,=0. 04. Calor Calor Hora Differ. | Hora Differ. Observ. | Comput. Observ. | Comput. Merid.| 8.36 | 8.29 |+0.07| 12| 6.59 | 6.54 |+0.05 | 1| 8. 44 | 8.47 0.03 13| 6.55 | 6.53 |4-0.02 2| 8.30 | 8.39 |-0.00\, 14) 6.48 | 6.51 |—0.03 3| 8.03 | 8.10 |—0.07] 15|:6.41 | 6. 46. |—-0.05 4| 7.84 | 7.71 |#0.13 : 6.35 | 6.37 |—0.02 5| 7.28 | 7.33 |- 0.05| — 17, 6.27 | 6.25 |+0.02 617.07 | 7.04 +0.03) " 6.21 | 6.16 |4- 0.05 i 716.87 | 6.84 i as 19| 6.26 | 6.19 |4- 0.07 8| 6.69 | 6.73 |—0.04| — 20| 6.37 | 6.40 |—0.03 9| 6.63 | 6.66 |—0.03| 21 6.69 | 6.81 |—0.12 10| 6.61 | 6.61 | 0 22 | 7.29 | 7.34 | 0.05 11| 6.57 | 6.57 | 0 23| 8.02 | 7.88 |-- 0.14 452 Jon. HENR. EKLöF Tab. II. Februarius. T, — 7:155 + 1. 419 Sin(n. 15? 4- 51? 45. 37) + 0.662 Sin (n. 30? + 61° 31 21”) + 0.180 Sin (n. 45° + 62° 49 53”) eT, — 0. 04. Gálor Gölör Differ. | Hora Differ. Observ. | Comput. Observ. | Comput. Merid.| 9.04 | 9.01 |--0.03| 12) 6.55 | 6.46 |4- 0.09 1| 9.23 | 9.29 |-0.06| — 13| 6.38 | 6.34 sos 219.15 | 9.21 | -0.00| — 14| 6.25 | 6.23 |+ 0.02 3|8.92|8.83 40.00) 15| 6.03 | 6.12 |—0.09 4| 8.35 | 8.30 |+0.05) 16| 5.98 | 5.98 | O0 5 | 7.74 | 7.77 |—008| 1715.88 | 5.84 |+ 0.04 6| 7.31 | 7.37 |-0.06| 18| 5.82 | 5.78 |4- 0.02 7| 7.18 | | 8| 6.97 9| 6.82 10 | 6.68 11 | 6.59 Computus observationum thermometricarum. 453 Tab. III. AMartius. T, 27?503 + 2.024 Sin (vr. 15°+ 60^ 24' 48") + 0. 680 Sin (n. 30 + 72^ 34 22") + 0. 076 Sin (x, 45° + 143. 43° 20”) eT, = 0. 04. Calor Calor Hora Differ. | Hora | — ? Observ. | Comput. Observ. | Comput. Merid. | 9.93 | 10. 01 | — 0.08 12 | 6.36 40 |—0.64 1 | 10. 18 | 10. 16 |+ 0.02 13 | 6.25 27-]|2— 0:0? 2 | 10. 00 | 10. 02 D 4] 04 3| 9.65| 9.63 |+ 0.02. 15 4| 9.18| 9.11 |+ 0.07 16 5| 8 | 17 71 66 |4- 0.05 6 18 | 5.83 84 |— 0.01 7 19 | 6.19 8012-0: 11 20, 95 | 7.02 |=-0.07 21 02 | 7.90 |+ 0.12 ) 22| 8.91 | 8.79 |+ 0.12 231128:25109:33 1123 0.08 Oo c c [91] Qt ex Qt c c c Sı © oo © c Cr an [91] a c [ep] c Le ^00. C à [9 0) [da] : F + | c EOD epe NS (zl qe» ie =! == (SA RÉ ERA en SÓLO di , 454 JOH. HENR, EKLÖF Tab. IV. Aprilis. T, = 9:184 + 3. 078 Sin (n. 15°+ 64° 19' 32") +0. 712 Sin(n. 30 + 8252 0”) +0, 174 Sin (n. 45° + 192" 24 17”) £41. 10207. Calor Calor Hora Differ. | Hora |—— — — | Difrer. Observ. | Comput. Observ. | Comput. Merid. | 12.64 | 12. 61 |+ 0.03 12 || 7.04 |. 7.15 | SOM 1|12.75|12.72|-- 0.03] 13| 6.87 | 6.96 | —0.09 »|12.48112.51]—0.03| — 14| 6.74] 6.72 |4- 0.02 3|12.13|12.08 --0.05| — 15| 6.57 | 6.46 + 0.11 4|11.55| 11.49 |--0.06| — 16| 6.45| 6.33 [+ 0.12 5 | 10.79 | 10.77 |+0.02] 17| 6.45 | 6.46 | —0.01 89 | 9.97|—0.08| 18| 6.75] 6.97 | — 0.22 Computus observationum thermometricarum. 455 Tab. V. Majus. T,= 122735 + 3. 660 Sin (n. 15? + 62° 5' 45”) + 0. 491 Sin (n. 30° + 106° 23° 17") + 0. 378 Sin (2. 45° + 230° 43° 19") eT,=0.06. Calor Calor Hora | —— | Differ. Hora |— Differ. Observ. | Comput. Observ. | Comput. Merid. | 16.07 | 16. 14 | —0.07 12 | 10. 20 | 10. 26 | — 0. 06 1 | 16. 29 | 16. 27 j+ 0.02 13| 9.72| 9.88 Nu 2 | 16. 37 1 16.27 |4- 0.10 14 | 9.48| 9.43 |+ 0.05 3 el oo: 15| 9.24| 9.06 [+ 0.18 4 115. 80 | 15. 77 |4- 0.03 16| 9.15 | 8.99 |4- 0.16 5115.13 | 15.13] 0 17| 9.27| 9.39 |— 0.12 6|14.22| 14,22| 0 18 | 10. 11 m 7 |13. 11 | 13. 18 |—0.07 19 | 11.66 | 11.62 | + 0.04 82.632549. 12.449. ] 4.0 20 | 13. 18 | 13. 04 |+ 0.14 9 | 11. 46 | 11. 42 |+ 0.04 21 | 14. 39 | 14. 33 |+ 0.06 10 | 10. 94 | 10. 91 |+ 0.03 22 | 15.19 | 15. 27 | —0.08 11 | 10. 56 | 10.57 | — 0.01 23 | 15. 77 | 15. 86 | —0. 09 456 JOH. HENR ExLÓF Tab. VI. Junius. 41, — 14° 931 + 2. 882 Sin (x. 15° + 67° 24 30”) + 0. 327 Sin (n. 30° + 115? 18° 38”) + 0. 2603 Siu (n. 45° + 234^ 34 447) * 27-07 Calor Hora |— — — — —— | Differ. Observ. | Comput. Calor Ditfer. Hora Observ. | Comput. Merid. 11774 | 17:67 12 | 12.77 | 12.75 | 001 1 17.885 | 17. 72 13 | 12.51 | 12.52 | 0.01 a [17.747)| 17. 66 14 | 12.32 | 12.25 |+ 0.07 3117-38 | 17.90 4 117:16 | 17.17 5 116.59 | 16.62 6 115.94 1 15. 89 72195-1704 10.08 811429 |14.52 " 15 | 12.17 | 12. 08 |+ 0.09 16 | 12. 11 | 12.16 | —0.05 17 | 12. 40 | 12. 39 |+ 0.01 18 | 13. 36 | 13. 38 | — 0.02 19 | 14.55 | 14.41 |. 0.14 20 | 15.60 | 15. 49 |+ 0.11 9 113.73. | 13. 21 | 16.43 |16.43| | 0 10113.23 |13.30 22 | 16.93 | 17. 08 | — 0.15 1111302 |13.02| 0 23 | 17.39 | 17. 50 — 0.11 *) lu conspectu, unde datas hausimus observationes, invenimus 612129 Fahr, (= 16218 Cent) Hunc vero numerum erratum esse typograplicum, pro quo sumendum est 64? 129 Fahr. (— 17? 88 Cent.), facile patebit. ++) Etiam heic erratum typographicum occurrit. Invenimus enim 612240 Fahr, — 16963 Cent.) Pro hocce numero ponendum esse duximus 637940 Falır. (— 17.74 Cent.) Computus observalionum thermometricarum. 457 Tab. VII. Julius. T, - 102672 +3. 219 Sin (n.15°+ 65° 5' 9") + 0. 389 Sin (n. 30° + 112° 19° 54”) + 0. 242 Sin (n. 45? + 237° 35 59°) &7',= 0. 08. Calor | Calor | Hora we Differ. | Hora |—— — — | Differ. Observ. | Comput. Observ. | Comput. Merid. | 19. 74 | 19. 77 | — 0.03 1597-4 493.1 442584 in, 12 1 | 19. 86 | 19. 90 |— 0.04 13 1 14.0351 13 03 |+ 0.0! 2 | 20. 19 | 19. 87 |+ 0.32 14113382 | | | 13. 69 |t " 19. 67 |— 0.10 15 19. 25 | — 0.13 10 18. 60 | — 0.06 17. 78 |-- 0.03 16. 89 [+ 0.05 ) + 0.03) 20 18. 10 |— 0.01 18. 91 7 O0. 054 19. 46 | — 0. 10 14. 95 |4- 0.10 | | 13. 61 | 13. 51 |+ 0. 16 13. 58 | 13.57 [+ 0.01 14 63 ;|— 0.07 En — =?) = c M (den! i —J——— nr = ——— En = = 15. 41 E 21 458 JOH. HENR. EKLÖF Tab. VII. Augustus. T, = 16° 502 + 3. 195 Sin (n. 15°+ 69° 39° 46”) + 0. 603 Sin (z. 30° + 94° 40 45”) + 0. 320 Sin (n. 45° + 212? 33 32^) EL, = DAUT. Calor ——— | Differ. Observ. | Comput. Calor Hora Ditfer. | Observ. | Comput. 14. 23 | 14. 41 | — 0. 21 Merid. | 19. 71 | 19. 77 | — 0.06 | 19. 75 | 19. 81 | — 0.06) 19. 77 | 19. 68 |+ 0.09 14. 06 | 14. 19 [C 13.83 | 13. 84 |-— 0.01 13.63 | 13. 48 |+ 0.15 13. 46 | 13. 30 + 0. 16 13. 41 | 13. 49 | — 0.08 19. 48 | 19. 43 |+ 0.05 19. 04 | 19. 02 |+ 0.02 — 0.03 1 2 3 E — 0.04 14. 00 | 14. 17 | — 0. 17 — 0.03 19 | 15. 15 | 15. 25 |— 0.10 8 | 15. 91 | 15. 92 |— 0.01 20 | 16. 70 | 16.57 |+ 0.13 9 | 15. 29 | 15. 27 |+ 0.02 21-147: 95 | 17.83 [+ 0. 12 10 | 14. 88 | 14. 85 |+ 0.03 22|18.87 | 18. 84 |+ 0.03 11 | 14. 82 | 14. 62 " 0. 20 23 | 19. 38 | 19. 48 |— 0.10 M © NI ce — c SQ © SRE sur EE OO REA V RR en [ep an Ld — aum co ©: [2v] ER Te} — -— I 6 cO» À pos ^2 Computus observationum thermometricarum. 459 Tab. IX. September. T, = 14? 327 + 2. 669 Sin (n. 15^ + 65? 20' 47") + 0. 780 Sin (n. 30 + 77^ 53' 26") + 0. 133 Sin (n. 49? + 177° 50° 3”) eT, — 0. 06, Observ. | Comput. Observ. | Comput. Merid. | 17. 40 | 17. 52 | — 0. 12 12 | 12. 61 | 12. 66 |+ 0.05 1 | 17.55 | 17. 61 |— 0.06 13 | 12. 45 | 12. 53 |— 0.08 17. 37 | 17. 38 |—0.01 14 | 12. 23.| 12. 33 | 0.10 16. 95 | 16. 90 |+ 0.05 15 | 12. 14 | 12. 09 |+ 0.05 16.36 | 16. 26 |+ 0.101 16 | 12.08 | 11.92 |+ 0.16 15.54 | 15.54] 0 17 | 11:97 | 11. 96 |+ 0.01 Calor Calor —— —— — — —. Differ. | Hora | ——————— | Differ. 14. 75 | 14. 81 |— 0.06 18 | 12. 29 | 12. 32 | — 0.03 460 Jon, HENR. EKLÖF Tab: X October. T,=11°509 + 2.191 Sin (n. 15°+ 62°55- 8^) + 0.834 Sin(z. 30 + 76°44 9”) + 0. 248 Sin (n. 45° + 105° 48° 23”) eT, = 0.07. Calor Calor Hora Differ. | Hora |— Differ. Observ. | Comput. Observ. | Comput. Merid. | 14. 44 | 14. 51 |—O. 07| 12 | 10. 13 | 10. 13 0 1 | 14.54 | 14. 57 | —0.03 13 | 10.05 | 10. 04 [+ 0.0! 2 | 13.99 | 14. 20 !—0.21 14| 9.89) 9.96 |— 0.07 3 | 13.72 | 13.57 |4- 0.15 15| 9.791. 9.83 |— 0.04 4 | 12. 99 | 12. 87 |+ 0.12 16 | 29:71 |::9467 p 5112.25 12.25 | 0 17 | 9.63 | 9:50 |4- 0.07 6| 11.72 | 11.76 | — 0.04 18! 9.74 M ir 7|11.28111.39 |—0. 11 19| 9.94 | 10.041— 0. 10 8 | 11.06 | 11.07 |— 0.01 20 | 10. 60 | 10. 81 | — 0.21 9 | 10. 81 | 10. 77 |4- 0.07 2111.91 | 11.87 |+ 0.04 10 | 10. 50 | 10. 49 |+ 0.01 22 | 13. 19 | 13. 01 |4- 0. 18 11 | 10.29 | 10. 27 |+ 0.02 23 | 14.02 | 13. 96 |+ 0. 06 Computus obsereationum thermometricarum, 461 Tab. XI. November. / T.=8 973 + 1. 309 Sin (2. 15° + 56° 53 32”) 4-0. 558 Sin (n. 30° + 71" 34. 0°) +0. 297 Sin (n. 45^ 4-74 5 33") 87 = 0:03; M Á—— — ———— MÀ | Calor Calor Hora | Hora |———— — — | Differ. Observ. | Comput. Observ. | Comput. 8.28 | 8.21 |4- 0.07 13| 8.08| 8.10|— 0.02 14 7.97 | 8. 03 |-—0. 06 15| 7.95| 7.97 |—0.02 16| 7.90| 7.89 |+ 0.01 17| 7.86 | 7.81 |+ 0.05 18| 7.82| 7.79 |+ 0.03 8. 93 |+ 0.03 19| 7.90| 7.92 |— 0.02 20| 8.20| 8.29 |— 0.09 21| 8.90| 8.89 |-- 0.01 22| 9.68 | 9.62 |4- 0.06 111 8.39 Bid fe 0.0: 23 | 10. 33 | 10. 32 non] a EL SCENE man Pr me dd ———— MP: Merid. | 10. 78 | 10. 80 1 1 10. 93 | 10. 95 ———————— EI EE LE Op œ € S NC c t = - CS cp e co C9 À 462 JOH, HENR EKLÖF Tab. XII. December. T, — 72 301 + 0. S65 Sin (n. 15? -- 62^ 37° 24 + 0. 491 Sin(n. 30° + 50° 52° 1 47) + 0. 202 Sin (n. 45° 4- 74? 56' 49") EX J «T, = 0. 05. Calor Calor Hora Differ. | Hora Differ. Observ. | Comput. Observ. | Comput. Merid. | 8.77 | 8.65 |+0.12| 12] 6.70 | 6.72 |—0.0? 1 | 8.80 | 8.80 | 0 | 13|6.85 | 6.77 |4- 0.08 2| 8.63 | 8.66 |--0.03] 14| 6.85 | 6.83 |+ 0.02 3| 8.26 8.33 |—0.07| — 15| 6.79 | 6.89 |—0.10 4| 7.84 | 7.91 |220.07] : 16 | 6.71 | 6.85 |- 0.14 5| 7.44 | 7.53 |—0.09| ^ 17] 6.62 | 6. 72 |—0.10 i 7.38 |.7.27 + 0.01| il 6.60 | 6.57 |+ 0.03 1:1:0-7187.36 NORA lio. os 19 | 6.56 | 6.52 m 8 | 7.04 | 7.01 |+0.03| : 20| 6.79 | 6.68 |+ 0.11 9| 6.93 | 6.90 |--0.03| 21| 6.99 | 7.08 |—0.09 10| 6.84 | 6.81 |+0.03] — 22| 7.67 | 7.64 |+ 0.03 11 | 6.83 | 6.74 |+0.090| 23| 8.26 | 8.22 |+0.04 Computus observationum thermometricarum. 463 Subducti calculi, ut in Actis laudatis pag. 214 animadver- sum est, pro singulis speciatim valent mensibus, nulla adhuc inter hos observata relatione. Necessarium igitur erit relationem inter hos valores omnes medii caloris exactius calculo determinare. Sit jam 7 numerus mensis ab initio Januari computatus, atque calor ejusdem mensis medius — £, eruitur: Tab. XII* £, — 11? 154 4- 5. 032 Sin (n. 30° + 243° 56’ 23”) + 0. 728 Sin(n. 60°+ 41° 29' 41") + 0.181 Sin (n.90°+ 10° 8 157) ° st 0412} Calor medius Calor medius Mensis — Differ. | Mensis — Differ. Observ. | Comput. Observ. | Comput. 0| 7.01] 7.05 |— 0.04 6 116.67 | 16. 64 [+ 0.03 dE 7:46 | 27. 04:35 0:12 7116.50 | 16.36 [+ 0.14 2| 7.55 | 7.66 |— 0.11 8114.33 | 14. 46 | — 0.13 3 9.18 | 9. 40 |— 0. 22 9 | 11. 51 | 11.53 — 0. 02 4 | 12. 74 | 12. 39 |+ 0.35 10: 8:97 8. 83 |+ 0.14 7.30! 7.40 \— 0.10 5 | 14.93 | 15. 20 | — 0.27 11 464 JOH, HENR. EKLÖF Differentiæ hic invente, e termino tabellarum 1—XII constante re- spective subtractæ, correctos dant sequentes valores caloris medii: Tab. XII Hora| A wet — a — — ee — —À 0 1 9 3 4 b. oO [27 c -— e e: 2 oc m = =1 DO oc en - si © e [P Q - a C ı O0 [or ame p c © e - eo [ > G^ À © un 1 e o quce uh c C] I "Ud 9 "59 e Do En c LEE S Sa OO VU : - p a € Öre ppp pp u N 1 5 xa $5" um - 3 D D = © C 0 Xx * j RUM E nn u nn —— cv : : tu eos up — 9527: : I DO tU m. m - > | ] = © oO 6 i ww : par we n t , HN «5 em Evo © 2x Li + sy © - P2 4 Pa x € Ze Ü [ S ver © © E : Computus observationum thermometricarum. 465 Quo vero differentias inter calorem. observatum. computatumque fa- cilius compararemus, in sequeut. Tab. XII ipsas duximus. Tab. XII Mart. | Apr. | Maj. | Jun. | Jul. | Aug. | Sept. | Oct. | Nov. Hora —0.191+ 0.25| —0.20 0 T 0.08, —0.25|— 0.00 | 4- 0.12 —0.19| + 0.37 | —0.14 | —6.01 | 4- 0.08 | —0.19 |—0.05 [+ 0 12 —0.25| + 0.45| —0.19 | + 0.35 [+ 0.23 —0.17 | 4- 0.36 | —0.45 | —0.07 | 4- 0.19 —0.16 | 4- 0.38| —0.28| —0.10 | 4- 0.16 —0.20| + 0.35 | —0.30| —0.03 | + 0.11 —0.30 | 4- 0.351 — 0.22] 4- 0.00 | + 0.10 —0.14| —0.24 1 4- 0.1? — 0.08 | + O.I3] 0.160 —0.05 | 4- C.10 | 4- 0. 1G —0.13|—0.02|4- 0.09 —0.19|—0.06 [+ 0.17 —0.22|—0.13|4- 0.17 —0.12|—0.03 |4- 0.14 — 0.10 | 4- 0.05 | 4- 0.08 —0.04|— 0.01 |4- 0.13 —0.30|4- 0.2* | —0. 18 | - 0.11 | + 0.11 —0.23 | 4- 0.35] —0.50 [+ 0.06 [+ 0.13 —0.11[4- 0.39| —0.25| —0.05 | - 0.16 —0.13]| 4- 0.38 LE ll 0.1: [4- 0.17 —0.18|— 0.02 | 4- 0.21 — 0.33 |+ 0.99| —0.25 | —0.09|—0.07 —0.31 |4-0.19| —0.2S | + 0.03 | + 0.01 —0.20 |4- 0.40 | —0.20 |+ 0.16 | + 0.13 —29.21|— 0.01 | 4- 0.12 —60.23|—0.09 | + 0.07 — 0.08|— 0.006 + 0.03 | 4. 0.0214- 0.15 —0.12 [4- 0.05 | 4- 0.19 —0.16 | 4- 0.09 | 4- 0.17 —0.33|—0.12 | 4- 0.12 —0.16 |—0.23 | 4- 0.05 + 0.05 | 0.021+ 0.15 — 0.04 | 4- 0.16 | 4- 0.20 —0.15 [4- 0.04 | 4- 0.15 —0.11|4- 0.53| -0.18|+ O.13|4- 0.29 — 0.10 | 4- 0.51| —0.32 | 4- 0.04 | 4- 0.30 —0.241+ 9.23|—0.26 | —0.18 | + 0.96 —0.42 | + 0.15| —0.29| —0.08|—0.03 —0.27 |4- 0.39| —0.13 | 4- 0.15| 4- 0.04 —0.15|+ 0.491 — 0.16] + 0.21 | 4- 0.27 + 0.02 | 4- 0.41 | —0.27 | 4- 0.02 | + 0.26 —0.26 | 4- 0.27 | —0.42 | —0.05 |+ 0.17 — 0.40 |4- 0.26 | —0.38 | —0.07 | 4- 0.04 — 0.24 |-- 0.34| —0.27 | —0.04 ta 0 |+0.16 466 JOH. HENR EKLOF Adhibita deinde forma functiouis T,- Tru Sin. 30°+U’)+ v" Sin(n. 60°+ U^) + v" Sin(n. 90 - U^), ubi 7 denotat calorem hore medium, 2 vero mensem ab initio Januarii computatum, et 7, hujusce mensis calorem quærendum, sequentes XIII—XXXVI nacti sumus tabellas, ubi. simul valorum computatorum ab observatis aberrationem verisimilem = c7, indica- vimus. Computus observationum thermometricarum, 467 Tab. XIII. Hora meridiana. T, — 132 719 + 5. 844 Sin (n. 30° + 247° 33 50") + 0.471 Sin (n.60°+ 3° 50 51") + 0.231 Sin (n. 90° + 40° 51' 20°) ed, = 0. 16; Calor Calor um — Differ. | Mensis | ————;— — — | Differ. pou Observ. | Comput. Observ. | Comput. Jan =0 | 8.364 8.41 |— 0.05 6 | 19.74 | 19. 54 |- 0. 20 | 1| 9.04! 8.81 |+ 0.23 7 | 19.71 | 19.57 \+ 0.14 2| 9.93| 10. 15 !—0.22 8117.40 | 17. 71 |—0.31 3 | 12. 64 | 12. 69 | —0.05 9 | 14. 44 | 14. 23 |+ 0. 21 4 | 16.07 | 15. 72 |4- 0.35 10 | 10. 78 | 10. 78 0 5 | 17. 74 | 18. 17 |— 0. 43 11| 8.77| 8.85 |— 0.08 99 468 JOH. HENR, EKLÖF Tab, XIV. Hora prima. T', — 13° 850 + 5. 836 Sin (n. 30° + 248 1 38") + 0. 465 Sin (n. 60° + 359^ 17. 187) + 0. 226 Sin (7. 90° + 30° 2 28") 14. 54 | 14. 39 |+ 0. 15 4| 16.29] 15.89 |+ 0.40 10 | 10. 93 | 10. 88 [+ 0.05 5 |*)17.85| 18. 33 | —0. 45 11| 8.80| 8.89 |— 0.09 e. Calor Calor . [—— | Differ. | Mensis | — | Differ. Mensis Obsery. | Comput. Observ. | Comput. 0 8.44| 8.50 | — 0.06 6 | 19. 86 | 19. 65 |+ 0.21 1 9.23| 9.00 |4- 0.23 7 | 19.75 | 19. 63 |+ 0.12 2| 10.18: 10. 36 | — 0.18 8 | 17.55 I 17. 82 |—0.27 3| 12.75| 12. 86 | —O0. 11 9 *) Vide supra pag. 456. Computus observationum thermometricarum. 469 Tab. XV. Hora secunda. T, = 13: 727 + 5. 946 Sin (n. 30° + 248° 55' 51”) + 0.573 Sin (n. 60 + 14^54 0”) + 0.135 Sin (n. 90° + 457 09^ 09) eZ: 0:25. Calor Calor Mensis Bien: | ancien. Differ. | Mensis BEER Icona. Differ. 0 8.30| 8.40 | —O. 10! 6 | 20. 19 | 19. 86 |+ 0.33 8. 85 |+ 0.30 7 | 19. 77 | 19. 720.5] 10. 19 |— 0.19 8 17.37| 17. 56 | —0.19 12. 69 | — 0.21 9 | 13. 99 | 13. 95 |+ 0.04 15. 77 |+ 0. 60 10 | 10. 74 | 10. 58 |+ 0.16 18.38 | — 0.64 11| S.63| 8.77 |—0.14 *) Vide supra pag. 456. 470 JOH. HENR. EKLöF Tab; XVI. Hora tertia. T, = 13? 376 + 5. 845 Sin (n. 30° + 249° 3° 11") + 0. 560 Sin (n. 60? + 10°42 0") 4-0. 259 Sin(n.90" + 42 2 44”) ET, =0, 23. Calor Calor Mensis Observ. | Comput. Differ. Mensis Observ. | Comput. Difer: 01 8.03| 8.15 |—0.12 6 | 19. 57 | 19. 33 |+ 0. 24 1| 8.92| 8.57 [+ 0.35 7 | 19.48 | 19.28 |+ 0. 20 2| 9.65! 9.851—0.20 8|10. 95 | 17. 27 |— 0.32 3 | 12. 13 | 12. 39 |—0. 26 9 | 13. 72 | 13. 63 |+ 0.09 : 4 | 16. 14 | 15. 48 |+ 0.66 10 | 10. 35 | 10. 17 |+ 0.18 5 | 17. 31 | 17. 96 du 11| 8.26| 8.42,— 0.16 E Computus observationum. thermometricarum. 471 Tab. XVII. Hora quarta. T', — 122 923 + 5. 886 Sin (n. 30° + 249° 49° 5”) + 0. 601 Sin (n. 60? -- 26° 49 24°) + 0. 309 Sin (z. 90°+ 42*,49' 59") sun 20322; Calor | Calor Mensis Observ. | Comput. Differ. | Mensis Observ. | Comput. Differ. 0: 87.84 | 47.87 |—-0.03 6 | 19.12. | 18. 98 |+ 0.14 | 8.35 | 8.13 |+ 0.22] 7 | 19.04 | 18. 79 |3- 0.25 2| 9.18] 9.26 |—0.08 8 | 16. 36 | 16.66 | — 0.30 3111.53 11.88 | 0:33 9 | 12. 99 | 12. 96 |+ 0.03 4 | 15.80 | 15. 17 |+ 0.63 10| 9.85| 9.61 |+ 0.24 521 #2..16 | 17..71 10:55 11| 7,84 | 8.07 |— 0.23 | | 472 JOH, HENR. EXLÓF Tab. XVIII. Hora quinta. T, — 192? 293 + 5. 832 Sin (n. 30° + 249° 34' 39") + 0. 642 Sin (n. 60" + 38° 21° 38") + 0.259 Sin (n. 90 + 47235 9")* e7,:=10:22. | Calor | Calor Mensis Differ. Observ. | Comput Mensis Differ. Observ. | Comput. 0| 7.28| 7.34|— 0.06 6 | 18.54 | 18. 44 |+ 0.10 1| 7.714 | 7.48 |4- 0.23! 7 | 18.39 | 18. 11 |+ 0.28 2| 8.51| 8.56 15.54 | 15.841 —0.30 ) - 8 3 | 10. 79 | 11.46 —0.37| 9 | 12. 25 | 12. 24 |+ 0. 01 4 | 15.13 | 14. 47 |+ 0.66 10| 9.35| 9.11 |+ 0.24 5 | 16.59 | 17.13 |—0.54| HANN | . : ra Computus observationum thermometricarum, 479 Tal IX. Hora sexta. T, — 11? 723 + 5. 559 Sin (n. 30° + 247° 53 38") + 0.734 Sin (n. 60°+ 48° 11' 49") + 0. 195 Sin (n. 90° + 35° 8: 3^) eT, — 0. 21. Calor | Calor Mensis Differ. | Mensi Differ. d Observ. | Comput. Mensis Observ. | Comput. 6 | 17. 81 | 17. 77 |4- 0.04 7| 17. 60 | 17. 30 |+ 0.30 207.93, 718516 0 8 | 14.75 | 15. 04 |— 0.29 [2 9. 89 | 10. 28 | — 0.39 9 | 11. 72 | 11.73 | — 0. 01 4 | 14. 22 | 13. 59 |+ 0.63 10| 9.15| 8.88 |4- 0.25 5 | 15. 94 | 16. 42 |— 0. 48 11, 7.28| 7.49 —0.21 p————— A EE 474 Joux, HENR. EKLOF Tab. XX. Hora septima. T, — 117 160 + 5. 196 Sin (n. 30° + 245° 31° 44°) + 0.809 Sin (n. 60°+ 50^ 52" 6”) + 0.159. Sin(n. 90^ -- 5?21' 20”) 37, 0. 18. Calor Calor Mensis Dre I tocum Ditfer. | Mensis ie | avia Differ. 0| 6.87| 6.95 |—0.08 , 6] 16.97 | 16. 97 0 1| 7.13 |°6.90 |+ 0.23 7116.75 | 16. 44 |+ 0.29 21 7.391 7.45 | —0.06 8 | 14. 04 | 14.29 |— 0.25 3| 9.11} 9.41 |—0.30 9 | 11.28 | 11.81|-0.03 4 | 13. 11 | 12.59 |4- 0. 52 10| 8.96) 8.71 |+ 0.25 5 | 15.17 | 15.56 | — 0.39 11! 7.16| 7.34 !—0.18 Computus observationum thermometricarum, Tab. XXI. [ Hora octava. T',= 10° 686 + 4. 831 Sin (n. 30° + 242° 49 48°) + 0,769 Sin (n. 60 + 46° 52 39”) + 0.164 Sin (n. 90° + 340° 15 48°) el^ =0:17. Calor Mensis Observ. | Comput. 0| 6.69| 6.78 1 6.97| 6.76 3177. 4007.55 3| 8&48| 8.77 4 | 12.19 | 11. 71 5 | 14. 29 | 14. 64 Differ. | Mensis Calor Observ. 6 | 16. 09 15. 91 13.57 9 | 11. 06 10| 8.83 11| 7.04 Comput. 16. 09 15. 66 13. 78 11. 10 8. 61 7. 18 475 Differ. 60 476 JoH. HENR, EKLÓF Tab. XXI. Hora nona. T, 2 10 314 + 4. 557 Sin (n. 30? + 240? 51' 10°) + 0. 762 Sin (n. 60 + 44° 57 30") + 0. 201 Sin (n. 90° + 335? 23 20") eT, = 0. 13. Calor Calor ee Obsery. | Comput. Differ, | Mensis Observ. | Comput. inge 6. 70 | — 0.07 6 | 15. 35 | 15. 40 |— 0.05 1| 6.82, 6.66 |+ 0.16 7 | 15.29 | 15. 05 |+ 0.24 2| 6.85] 6.87|—0.02| 8115.18 | 13.36 | —0.18 3| 8.04| 8.28|—0.24 9 | 10. 84 | 10. 88 | — 0.04 4 | 11. 46 | 11. 09 |+ 0. 37 10| 8.65| 8.46 |+ 0.19 5 | 13.73 | 13. 97 | —0.24 11| 6.93| 7.05 |— 0.12 Computus observationum thermomelricarum, 477 Tab. XXIII, Hora decima. T, = 107 042 + 4. 411 Sin (n. 30° + 239° 12' 38") + 0.831 Sin (n. 60 + 43° 58 39") + 0. 182 Sin (n. 90° + 333° 6’ 14") e7,= 0. 13. Calor | Calor Mensis P m Differ. | Mensis m — Differ. 0| 6.61| 6.65|—0.04 6 | 15. 05 | 15. 03 |+ 0.02 14. 74 |4- 0. 14 13. 06 | — 0. 08 10. 62 |— 0. 12 8. 30 |+ 0.24 7.00 | — 0.16 478 JOH. HENR. EKLöF Tab. XXIV. Hora undecima. T, = 9: 847 + 4. 300 Sin(n. 30° +238° 2 24") + 0. 884 Sin (n. 60° + 41? 31' 49") + 0. 172 Sin (n. 90° + 338° 20° 37”) eT, — 0. 14. Calor Calor | Mensis Observ. | Comput. Differ. | Mensis Observ. | Comput. Differ. 0| 6.57| 6.64 |—0.07 6 | 14. 56 | 14. 73 | — 0.17 1| 6.59, 6.48 |4- 0.11 7|14.82 | 14. 54 |+ 0.28 2| 6.55] 6.46 14- 0.09 8 | 12.78 | 19. 88 | —0.10 31 7.30| 7.60 |—0.30 9 | 10. 29 | 10.42 | —O. 13 4 | 10. 56 | 10. 22 |+ 0.34 10| 8.39| 8.15 |+ 0.24 5 | 13. 02 | 13. 12 |— 0.10 11| 6.83| 6.93 |— 0.10 Computus observationum thermometricarum. 479 Tab. XXV. Hora duodecima. T,= 9° 640 + 4. 138 Sin(n. 30 + 237° 4° 0”) + 0. 879 Sin (z. 60? + 42° 48' 49") + 0. 263 Sin (z. 90° + 335° 2" 43^) eT, — 0. 11. Calor Calor Mensis Observ. | Comput. Ditfer. | Mensis Observ. | Comput. Differ. 0| 6.59| 6.63 |—0.04 6 | 14. 22 | 14. 33 |— 0.11 11 6.55| 6.49 |+ 0.06 7 | 14. 23 | 14. 09 |+ 0.14 2| 6.36 | 6.28 +: 8112.61!12.61| 0 3| 7.04! 7.28 | 0.24 9 | 10.13 | 10. 32 | —0.19 4|10.20| 9.95 |+ 0.25 10| 8.28| 8.04 |+ 0.24 5 | 12.77 | 12. 85 |— 0.08 11| 6.70] 6.82 |—0.12 480 JOH, HENR. EXLÓF Tab. XXVI. Hora tertia decima. T, = 9* 484 + 4. 060 Sin (n. 30° + 235° 29° 07) + 0. 932 Sin (n. 60 + 42° 8 5”) + 0. 202 Sin (n. 90° + 331° 47’ 22^) ar, = 0. 06. Calor | Calor Mensis Observ. | Comput. Differ. | Mensis Observ. | Comput. Difier. 0| 6.55!|. 6. 59 i 6/1.14.04 | 14.14 | —O0. 10 I 1 6.381] 6.38 0 | | 14. 06 | 13. 98 |+ 0.08 2| 6.25] 6.14l4 0.11 8 | 12.45 | 12.43 |4- 0.02 3| 6.87| 7.05 |—O. 18] 9 | 10.05 | 10.15 | — 0.10 4| 9.72| 9.59 |4- 0.13 10| 8.08| 8.00 |+ 0.08 511 42,551 112.51 0 11 6.85 | 6.85 0 otn ne oo Computus observationum thermometricarum. 481 Tab. XXVII. Hora quarta decima. T, — 9? 325 + 3. 993 Sin (n. 30° + 234^ 50 17”) + 0. 940 Sin(z. 60°+ 44^ 35 18^) + 0. 183 Sin (n. 90° + 334 5 36°) ET, = 0. 05. Calor Calor Mensis Differ. Mensis Ditfer. Pr Observ. | Comput. Observ. | Comput. 0| 6.48| 6.54 ET 6 | 13.82 | 13. 92 |—0. 10 1| 6.25| 6.23 |+ 0.02 7 143.83 13.75 | + 0.08 2| 6.04! 5.96 6 hds 8|12.23 | 12. 21 TN 9.89 | 9. 97 |— 0.08 e 3 6.74 | 6.87 |— 0.13 4| 9.481 9.40 |-- 0.08 10| 7.97| 7.91 |4- 0.06 6. 83 + 0.02 [e e D An 5 | 12. 32 | 12. 29 |4- 0.03 1 4S2 JoH, HENR. EXLÓF Tab. XXVIII. Hora quinta decima. T,=9 185 + 3.971 Sin (n. 30° + 233° 46° 33") +0. 921 Sin(n. 60°+ 46° 1'38") + 0. 176 Sin (n. 90° + 333° 46’ 41") eT, = 0.06. Calor Calor Mensis Observ. ||Comput. Differ. || Mensis "e Compnt. Differ. 0| 6.41| 6.43 |—0.02 6.1 13.61 | 13. 72 |-2-0.11 1| 6.03| 6.09|—0.06 7 | 13.63 | 13. 56 [+ 0.07 21 5.89] 5.82 !+ 0.07 8 | 12. 14 | 12. 04 |+ 0.10 3| 6.57 | 6.69 |—0.12 9| 9.7 | 9.90 |-—0. 11 4| 9.24| 9.28|— 0.04 10] 7.95| 7.82 |+ 0.13 9 | 12. 17 | 12. 15 |+ 0.02 11| 6.79| 6.73 !+ 0.06 Computus observationum thermometricarum. 483 Hora sexta decima. Tab. XXIX. T,= 9 105 + 3. 966 Sin (n. 30° + 233° 37 32”) + 0.931 Sin (n. 60 + 47° 11 11”) + 0.204 Sin (n. 90° + 330° 10 23") Calor Mensis Observ. | Comput. 0| 6.35| 6.37 Calor Differ. Observ. | Comput. .58 | 13.65 |— 0.07 .46 113.46 | 0 .08 111.98 |+ 0.10 71 |: 9.84 |—0.13 .90 | 7.82 |+ 0.08 «7:674 0 61 484 JOH. HENR, ExLÓr Tab, XXX. Hora septima decima. T, — 9? 107 + 4. 058 Sin (n. 30° + 235° 10° 46") +0. 966 Sin (n. 60°+ 52° 57 34”) + 0. 239 Sin (n. 90° + 320° 117 40°) eT, = 0. 05. Calor Calor = Obsery. | Compnt. Differ. | Mensis Observ. | Comput. pm 0| 6.27| 6.27 0 6 | 13. 81 | 13. 86 |— 0. 05 1 | 5.88 | 5.93 | —0.05 7 | 13.41 | 13. 45 | —0.04 2| 5.711 5.614010) 8|11.97 | 11.85 |+ 0.12 3| 6.45| 6.54|—0.09 9| 9.63| 9.76 |—0.13 4|- 9,27| 9.26 |+ 0.01 10| 7.86| 7.79 |+ 0.07 5 | 12. 40 | 12. 34 |+ 0.06 11| 6.62] 6.63 |— 0.01 Computus observationum thermometricarum. 485 Tab. XXXI. Hora duodevicesima. T', = 9° 436 + 4. 470 Sin (n. 30? + 239? 10' 49”) + 1. 048 Sin (n. 60°-+- 59° 36' 19") + 0. 265 Sin (n. 90° + 324? 24 117) eT, = 0. 05. Calor | Calor Mensis | op. Comp, | Differ. | Mensis RER Comput. | Differ. 0| 6.21| 6.23 |—0.02 6 | 14.70 | 14. 74 | — 0.04 8| 12. 29 | 22.37 |- 0.12 do An [0 +} [25] an c bs | 1| 5.82| 5.89 | —0.07 7 | 14. 00 | 14. 04 | — 0.04 + 0.16 4| 10. 11 | 10. 04 |+ 0.07 40) 07.82 |.07./77 |# 0.05 5 | 13. 36 | 13. 33 |+ 0.03 3| 6.75 | 6.91 |—0.16 9| 9.74] 9.87 |—0.13 11, 6.60! 60.58 |+ 0.02 486 JOH. HENR. EKLÖF Tab. XXXI. Hora undevicesima. T,, = 10° 062 + 5. 059 Sin (». 30° + 244° 59' 46”) + 1. 051 Sin (7. 60° + 64° 48’ 17”) + 0. 180 Sin (7. 90° + 353° 14° 46”) 14. 68 | — 0.13 dm Cr An 11 | 6.36 | 6.65 |— 0.09 eT, = 0. 08. . Calor Calor Mensis | Opserv. Cadpit Differ. | Mensis | opserv. m. Differ. 0| 6.26 | 6.24 [+ 0.02 | 6 | 16.00 | 15. 98 |4- 0.02 1| 5.88| 5.90|—0.09|] 7 | 15. 15 | 15. 12 |+ 0.03 2| 6.19! 6.10 !+ 0.09 8 | 12.84 | 12. 83 |+ 0.01 3 | 7.81 | 7.99 | —O. 18 9| 9.94 | 10.04 | —O. 10 4| 11.66 | 11. 46 À 20) 10 | 7.90 | 7.77 (+ 0.13 Le | Computus observationum thermometricarum; Hora vicesima. 487 Tab. XXXIII T', = 10? 902 + 5. 658 Sin (n. 30° + 247° 52 3") +0. 887 Sin (n. 60°+ 60° 0° 0”) + 0, 205 Sin (n. 90° + 58, 8 3”) eT, = 0.11. Mensis Calor Observ. | Comput. Differ. 01 6.37| 6.38 |—0.01 .10| 6.09 |4- 0.01 .95| 6.84 |+ 0.11 .09| 9.36 |— 0.27 3.18 | 12. 86 |+ 0.32 5. 60 | 15. 81 |-- 0.21 Mensis “1 Observ. 17. 16. 14. Calor Differ. Comput. + 0.02 + 0.09 '1— 0:05 — 0.07 + 0.14 — 0.09 488 JOH, HENR. EKLÖF Tab. XXXIV. llora vicesima prima. T, — 117 836 + 5. 976 Sin (n. 30° + 248° 48° 31”) + 0. 559 Sin (n. 60° +- 38° 29' 16") + 0. 244 Sin (n. 90° + 56° 30° 53”) 7) 350. 12. | Calor Calor Mensis iffer. | Mensi iffer. M Observ. | Comput. Differ Iensis Observ. | Comput. Die | | 0| 6.69| 6.65 |+ 0.04 6 | 18. 09 | 18. 06 |+ 0.03 | 17. 95 | 17. + e © DB -Y 1| 6.80| 6.76 9 |+ 0.16 - 2| 8.02| 8.00 8115.36 | 15. 52 | — 0.16 3 | 10.50 | 10. 72 |—0.22 9 | 11. 91 | 11. 91 0 4 | 14. 39 | 14. 05 |+ 0.34 10| 8.90] 8.75 |+ 0.15 Cx 16. 43 | 16. 69 |— 0.26 11! 6.991 7.15 |— 0.16 Compuius observationum thermometricarum, 489 Tab. XXXV. Hora vicesima secunda. T,= 12? 655 + 6. 005 Sin (x. 30° + 247° 49 38°) + 0. 480 Sin (z. 60 + 16° 45 50”) + 0. 232 Sin (n. 90°+ 49° 31 29”) eT, = 0. 15. Calor | Calor Mensis a! Differ. | Mensis dns Mean. Differ. 0| 7.29| 7.28 |+ 0.01 6 | 18. 83 | 18. 73 |+ 0.10 1| z.04| 7.56|+0.081 — 7| 18.87 | 18.67 |+ 0.20 | 8 | 16.33 | 16. BET —0.24| — 9|13.19 | 13.04 |+ 0.15 4 | 15. 19 | 14. 76 |4- 0. 43 10| 9.681 9.63 |-- 0.05 5 | 16.93 | 17.31 |— 0.38 11 1. 7.67 | 7.78 ,—O. 11 p———————— DI WW à [2v] Co m [m an 1 490 JoH, HENR. EKLÖF Tab. XXXVI. Hora vicesima tertia. T, — 18? 294 + 5. 916 Sin (n. 30° + 247° 18 22”) + 0.487 Sin(n. 60" + 8'51' 25") + 0. 286 Sin (n. 90° + 35° 35’ 34") som har nägon likhet med Spilkräkans eller en liten huuds skäl- lande. Söker man att taga eller ens vidröra honom, hugger han häftigt ifrån sig, hvarvid dess ögon glimma af ilska. Ehuru Män- ken egenteligen är mera vild än skygg, fordras det dock làng tid att tämja honom, i synnerhet om han blifvit fångad som gammal. Likväl låter detta ganska väl göra sig, om man dermed vill hafva besvär, och sluteligen kan man ull och med förmå honom att li- kasom ikorn, löpa omkring uti ett vid hans bur anbragt hjul. Mäuken fortplantar sig äfven ı fängenskapen, hvarom man trott sig Om Mustela Lutreola, 595 böra afgifva en utförlig beráuelse, dà följande factum sannolikt är det enda i sit slag.—1I Januarii månad, innevarande Ar, fångades vid Kautua Bruk trenne Mänkar, tvenne Honor och en Hane, hvilka i afseende à anställande parings-fórsók, inqvarterades uti ett obegagnadt Svanhus, hvarest de lemnades fullkomligt ostórde. Golfvet betäcktes med ett tjockt lager sand, och i ena hörnet la- des en koippe hà. Ett större kärl med friskt vatten inbars dage- ligen och djuren förseddes i öfverflöd med allehanda auimaliske födoämnen. Små foglar och lefvande kräftor tycktes deribland ut - göra Mänkarnes käraste spis, emedan de oftast förtärdes förr än fisk, hvaraf åter små Lax-foreller hade ett bestämdt företräde, men Nors deremot icke ens vidrördes,- äfven efter ett helt dygns fasta. Här lefde djuren ı bästa enighet, och vistades antingen un- der höet eller uppå ett under taket anbragt bräde, dit de med stor lätthet uppklättrade. Uti April månad inträffade deras par- ning, hvarvid rätt allvarsamma slagsmål föreföllo, isynnerhet emel- lan honorne, af hvilka den ena äfven blef illa biten. Brunsttiden varade ungefär i trenne veckar, hvarefter oenigheten upphörde och djuren átertogo sitt förra obemärkta lefnadssätt. Den 14 Juni nedkom den mindre bitna Honan med fyra blinda, nakna, nágot öfver två tum långa, hvitgrä ungar, af hvilka den ena dog straxt efter födseln *) men de öfrige tychtes befinna sig räu väl. De üllvexte hastigt, och redan vid eu veckas älder voro de fullkom- +) Denna Mänkunge förvaras bland anatomiske preparat-samlingarne à Ale- xanders-Universitetet i Helsingfors. 526 F. FALCK ligt härbeväxte och af djurets vanliga fárg, men erhöllo icke ögon förrän den 10 Julii, ehuru de dä redan voro sä för sig komne, att de uti flere dagars tid, fastän blinde, krupit omkring uti höet. Strax efter honans nedkomst bortflyttades hanen och den andra honan, på det att de icke skulle störa ungarne, hvilka af modren várda- des med största omsorg. Djuren lågo uti en öfvertäckt grop uti höet, och så snart man inkom uti rummet samt gjorde min af att vidröra ungarne, bortsläpades de af modren djupt under höet, ungefår på samma sätt som man ser kattan bära sina ungar. Här- vid tycktes hon fatta dem ganska våldsamt, än om nacken, än uti något af benen, hvarvid ungarne utan riugaste klagan höllo denna medfart till godo. — Sålunda trifdes den unga familjen ganska väl ända till den 25 Julii om morgonen, då jag oförmodadt saknade alla ungarne. Efter noga sökande hittades änteligen den eva un- gen död, men de andre voro borta, och först efter att hafva lätit utbára höet, fann jag en skinnflik efter en af ungarne, ännu helt mjuk och blodig. Vid närmare efterseende förmärktes modren vara ovanligt stinn, och som något annat djur icke kunnat mkomma i rummet, är det utom all tvifvel att hon uppätit sin egen affóda. Den tredje ungen hade troligen icke heller blifvit lemnad, om det varit möjligt för modren att på en gång förtära så mycket, ty vid nämnde tid, hade ungarne redan uppnått mera än sin halfva stor- lek. Ännu den 24 om aftonen voro ungarne vid hf, hvaraf synes, att modren, som natten emellan den 24:de och 25:te tagit dem af daga, icke haft tid att förtära mera än tvenne ungar innan bän- Om Mustela Lutreola. 527 delsen upptäcktes. Enär nu detta onaturliga förfarande icke blif- vit fóranledt af brist på föda, måste man söka att från andra orsaker härleda detsamma. Troligt är, att Mänken, likasom haren, nog tidigt bortdrifver sina ungar, och som, vid ifråga varande fall, ungarne, såsom instängde uti samma rum med modren, icke kun- nat aflägsna sig, torde hon icke haft nágon annan utvàg att blifva dem qvit. Väl anmärktes några dagar förut, att ungarne icke mera lägo uti det gemensamma boet, utan vistades àn här än der uti hóet, men sádant anságs sásom en naturlig fóljd af deras ull- vext, sa mycket heldre som de allaredan voro så långt för sig konme, att de utur handen emottogo och förtärde de födoämnen man gaf dem: troligt är emedlertid, att om ungarne straxt efter det de fått ögon, blifvit skiljde från modren, skulle de uppnått en grad af tamhet som man icke kan bibringa djur, födde ı naturtillståndet. — Anmärkningsvärdt är det äfven, att så ofta man släppte Mänk- ungarne uti vatten, de genast skyndade derutur, samt med tydliga tecken till ovilja nedkrópo uti höet. Redan tidigt visade de spår till sin ilskna natur, genom slagsmål sinsemellan, hvilket isynnerhet inträffade då man förelade dem någon: större fisk e. d., som de hvar på sitt håll sökte bortslápa. Till förekommande häraf sön- derskars vanligtvis deras födoämnen, så att en hvar undfick sitt särskilta stycke, hvilket han på ett afstånd från de andre med snål- het och under smackuingar förtärde. — I afseende à djurens fort- plantning tror jag mig böra tillägga, att Mänken torde lefva i sträng monogami, hvilken förmodan styrkes derigenom, att den ena ho- 528 F.FALCK nom icke allenast förblef ofrukısam, utan och under buunsuiden ofta fick uppbära bett af hanen, samt icke ulläts au ligga i det gemensamma bo, djuren tillförene begaguat +). *) Denna hona jemte omförmälde hane blefvo sedermera ölverlemnade till Kongl. Svenska Wettenskaps-Academien, i afseende à anställande ytterli- gare observationer ófver deras fortplantning och lynne; men genom en olycklig händelse samma är, fick det ena djuret tillfälle att undkomma, hvarefter det andra oafbrutet afmagrade samt slutligen dog, en mänad ef- ter det den första Mänken saknades. I anseende till gårdens läge lärer i fråga varande djur icke nog ofta fått tillfälle att komma i vatten. (Be- näget meddeladt författaren uti bref från Hr Prof. Doctor C. Sunde- wall i Stockholm.) ss uvuvuvuvmvvuvwvuavuvuvavuuwwvavnriuvuuvwwvwuwvvuvwuuwvyywurvyun DESCRIPTION D'UN EXEMPLAIRE DU LARUS LEUCOPTERUS DE FABER, TUE PRÉS DE LA VILLE D'HEL- SINGFORS EN HIVER 1836; | PAR V. FALCK. (Lu à la Société, le 3 Avril 1843.) L. Larus Leucopterus, découvert l'an. 1820. en Islande par Mr Faber, et depuis inséré dans la Faune Scandinave de Nilsson, y a recu sa place sur la supposition, d'ailleurs trés-probable, de cet auteur, que les deux exemplaires de l'espéce, qui se trouvaient en 1835. au Musée Royal de Suéde, aient été pris en ce pays, savoir l'un aux environs de Stockholm, et l'autre dans la Paroisse d’EIf- carleby, sur la côte occidentale du Golfe de Bothnie.. Quoiqu'il en soit, cette Mouette n'ayant pas encore été découverte en Fin- lande, j'ai cru devoir mette sous les yeux de la Societé la de- scription d'un individu qui parait appartenir à l’espèce en question, ainsi que d'y joindre une figure exacte de notre oiseau, tué au mois de Février 1836, aux environs de la ville d'Helsingfors, par M:r Heikel, qui a bien voulu me préter à cet effet son exemplaire empaillé. 530 F.FALcCK Toutes les parties inférieures, la queue et plus de deux pou- ces des rémiges, d'un blanc pur: les autres pennes alaires termi- nées par ce méme blanc: les baguettes des rémiges dans toute leur longueur blanches: dos, manteau et ailes d’un cendre-blenätre clair: la pointe des grands scapulaires et les dernières plumes alaires d'un blanc pur, qui forme une double tache blanche sur les ailes vers le derrière du dos: tete, nuque et cou blancs, légèrement mars quetés de taches brunátres, qui disparaissent presque entierement sur le front et autour du bec: un peut espace au devant de l'oeil grisätre. Iris jaune clair: cercle nu des yeux rouge: bec d'un beau jaune avec l'angle de la mandibule d'un rouge vif: pieds livides: longueur du tarse deux pouces six lignes: doigt du milieu y com- pris l'oogle, de la méme longueur: queue dépassant les ailes de deux pouces. Grandeur à peu près égale à celle du Larus Fuscus. Cette mouette, portant, comme ou voit, la livrée d'hiver d'un adulte de l'espéce en question, ressemble exactement au Larus Glau- L] cus dans le méme costume, dont il ne différe que par la grandeur, la taille plus élancée et la longueur des ailes comparée à celle de la queue. Bien que l'individu décrit soit le seul qui ait été observé en Finlande, il y a lieu de croire que cette espece, de méme que le Larus Glaucus, visite les cótes orientales de la mer Baltique en hiver pendant ses courses vagabondes, et qu'ainsi nous pourrons avec raison compter parmi les sujets de la Faune Finlandaise cette. belle Du Larus Leucopterus. 531 mouette, qui habite eu été les côtes du Groëuland et du Golfe de Baffin, et qu'ou ne rencontre en Islande et aux Spitzberg qu'en hiver *). *) M:r Sabine ayant découvert une colonie de ces oiseaux sur la cóte occi- dentale du Groénland sous le 70:me degré de latitude septentrionale, et plus tardle Lieutenant Holböl 5. degrés plus au sud, cette dérniére contree a été regardée par M:r Naumann comme l'endroit le plus méridional où se propage le Larus Leucopterus, qui parait ne pas nicher en Europe. 67 " 1 IMS ;4 »nf3 à fa VAM AAT TANTAN AAA TAN ARAA SA AARAT AAA AAAA AAA AAA AMA MAYA YA A3 AA AAA 1A A1 ^ LECTIONES PLOTINIAN/E a EXHIBITE A JOH. JAC. TENGSTRÖM. (Societ. exhib: d. 10 Octobr. 1842.) — ám 0-0 0 e— lae Philosophos Neoplatonicos eminet Plotinus. Is prz ceteris nexum cllicit veteris atque universze recentioris Philosophiæ; in eo precipue cernitur, quod altera non extrinsecus solum sed revera alteram. exceperit, illan hæc intus susceperit. Attamen iniquam sor- tem scripta Plotini apud posteritatem experta sunt. Generatim. vero ommes fere scientiæ Graecorum principes poelis, rerum scriptoribus, rhetoribus eorum postposiü, magisque laudati quam amati fuerunt, Quod sine damno scientie saltem philosophicæ gravissimo. factum non esse, denuo tamen tandemque inde ab ortu Philosophiz Schel- lingiane magis magisque agnosci videtur. Enneades Plotini, sub finem demum sæculi XVI, a. 1580, sermone suo vernaculo typis expressæ, simul vero innumeris fo- daue vitis, his liberate non sunt priusquam editione, quam, Phi- losophiæ vicissitudinibus provocatam, ante aliquot aunos absolvit Cel. Creuzer. Ampla et copiosa doctrine subsidia prestat hzc editio recens, uberemque apparatum criticum. — Quem colligi non potuisse patet sine doctorum peregrinorum humanitate atque dili- ı 534 KIPENESTRCH gentia. Sed hauc tamen tanquam in negotio alieno tædiique pleno nonnumquam defecisse, suspicamur. Inter libros MSS. Plotini duo sunt Parisienses, quorum al- terum. Creuzer recenset his verbis: "2 Cod. Par. B. Bibl. Regiæ n. 1816. Habet Eun. I. lib. VI. et Eun. V. lib. 8” Heic hære- mus. Est nobis in manibus lectio ad Plotinum Basileensem e Cod. Gr. 1816 Bibl. R. Paris. annotata, quz, etsi jam mutila, olim ad totum perüuuit Plounum. Animadvertimusque Creuzerum ip- sum p. 721 referentem, quod super loco Ænnead. IV. libri III Codex Plotini Paris. 1816 laudatus sit a Boissonadio in nota qua- dam ad Euvapium. E longinquo in hac ambiguitate eo minus quid- quam asseyerare audemus, cum neque exstent nostra in ora scrip- ta illa Sanctocrucii, Indicis Apparatus Critici Creuzeriani l c. lau- data, quorum alterum una cum universo, ubi inest idem, Maga- sin Encyclop. p. Millin desideramus. Attamen cum lectionum illarum, quas nobis in manu esse proxime commemoravimus, ple- reque bone videantur, eas heic e loculo, ubi diu atqne, quod re- ticeudum non est, infeliciter latuerunt, emittendi periculum facimus. Habuit adhuc sua fata harum libellus. Etenim ante multos annos Parisiis a nobis consignatus, postea domi, in incendio fune- stissimo, quod urbem Aboam vastavit, igne lesus est. Pars ejus, que ad duas ulümas perünebat Euneades, tunc interiit, una cum schedis, qualescunque et quotquot erant, observationum subsiciva- rum. Reliquis ipsius solius flammis restantes deinde, quoad nuper ——————Á ÅRE > pL. Tu ee Lectiones Plotinian«, 535 editionem Plotini Oxonieusem huc ad Bibliothecam Academicam advectam esse comperimus, oblivioni tradite jacucrunt. Nudz fere jam prodeunt; sed, cum editio Plotini vetus heic desit, ad recen- .tem eas applicavimus, neque semper expressimus, ubi ex hac pa- tebat, idem scriptum esse in omuibus vel plerisque saltem. Codi- cibus. Ut vero fons earundem certius designetur, subjicimus quod in fine Codicis, unde profectæ sunt, eum manu Joannis Scutario- tz; anno 1460 scriptum esse, indicatur bis verbis: OcoU to Óogov xci Oerralod 0 uoóz9oc yoapevg 08 Ioavvng Sxovragıurng' à... Laon unvi avyovoro, Exaudezarn, oq Enaudexarn. iv Ever ano XquoroU yevvroswg qUE. uera eupnuiag voU IIkavovoc. 536 J. J. TENGSTnRÓM IN PORPHYRIO de Vita Plotini Lectiones. Pag. XLIX, 8. ajveigero] Ita scriptum est etiam in Codice pro- xime laudato, quem, brevitaus causa, in sequenübus nostrum ap- pellabimus. L, 1. «v£ogervo] Item. ib. 14. Mivrovgvov] Item, Sed mox, pro Mivrovovotc, er- roré scripüonis Mir: ib. 17. To &v quiv Sov] Ita. . ib. 19. o Evoroytog] Omittitur Arüculus. LI, 20. onevoaı] Ita. LH, 2. &vvovov] &varov. ib 10. feXuojvov] lta. Atque scriptionem hanc exhibet etiam in sequentibus Codex noster. In Paris. B. scriptum esse f'eAnftvov, Creuzero relatum est. LMT, 10. tös éurmnrovouc] Ita. ib. 16. eiociv aide] Sequitur etiam in nostro Cod. Snow de xal = - - Ónkovuévov Pıßkiov, ubi pro sig eveniyvworov varietas sola est eig to even. — In Catalogo librorum initia adduntur, sin- gulisque XXI primis numerus Græcus. LIV, 22. ro nowrov «vrQ] evt vo no. ib. êyo o ITopyvouog] Tta. ib. 23. zvvavov] évavov, ut supra LII, 2. — —————— ——— mé "Áo PVRI I a nn Lectiones Plotinianæ. 537 LV, 3. iv 0i] ev dr. ib. 5. ravro] ravvor. ib. Buße dvo] Addit Cod. noster eadem, que e Ciz affert Cr, Iüdemque post ra devreowg lin. 7. LVIL 10. uoAiov ye ta] Ita. LVIIL 4. éraígov] Item. ib. 11. zonu£voc] Item. ib. 12. 'Ogóovrioc] Ogóovrwoc. LIX, 14. ovvóié9uxev] ovvéSuyxev. LX, 15. 2ygnyogorws] Ita. LXI, 2. avro éné9evo] Item. ib. @pızeo$ar] Item. LXII, 10. mokvreloùc] Item. ib 14. 08 dv] I äv. LXIIL 6. o då tn] Item. ib. 7. #arngınwuevnv] Ita, sed pro neohellenica pronuncia- tone scriptum x«r?0tut. LXIV, 4. Avowuev] 1vcousv. ib. 10. Fewonue] Pramittütur Aeyouevov. ib. 14. ëléyero de] Ita. ib. 15. vov Auuwviov] tav Au. ib 19. égv9u5uerog] Ex corr. supra liu, £gvS'Qrp. LXV, 9. 0 Zavrov] då éavvov. ib. 11. avrıyoayar) avrıygawac. ib. 14. neunovrog] Ita. 538 J, J. TENGSTRÓM LXVI, 2. negi 40cAgiov] Item. ib. 11. zenAeguévov ve Uno] ltem. ib óo£av rov] Item. ib. 17. ózeQ uot xci 0 arg] lta. LXVIT, 2. &gunvevoag] Item. ib. 11. oiov vov] Item. ib. 15. ovt éueyuévo] ovre éteu. LXVIII 10. zer] rovro. ib 12. xei md] xe ov nav. ib. 19. Zonueıvov] Ita. ib. enérov] énéagov, vitiose. LXIX, 6. yoew&vrov] yocwóvrov. ib. 10. vno cov] Item. ib. 17. töv Aoınov] Item. LXX, 4. xoi va vOv] x. Tac v. ib. 6. xarapoornruxüc] Tta. ib. 9. zv evyyoéuueri] Ita, sine Articulo. LXXI, 5. oire] Ita, non oce. ib. 13. zog vo] Ita. ib. 16. Auotuayoc] Item. LXXII, 6. "4vvioc] Item. ib. 10. neregeipioavro] Item. ib. 14. 09a00AXov] Item. ib. 17. toy &vavríov &xelvo] Item. ib ^ novov] uovov. "Lectiones Plotiniane, 539 LXXII, 2. zc evrov] Ita. ib. 9. OeléyËou] Item. ib. 11. Zzovor] &govong, vitiose. ib. 18. taxeivou] Ita. ib. 19. £&Xouévov] Item. LXXIV, 14] égou£vov] Item. LXXV, 7. daiuov, aveo] Item: ib. 10. xoanideoouw] Item. ib. 11. vzyec] vige (sic). ib. 17. usocroiwi] Tta. LXXVI, 1. &0] Omittitur, male, ib. 16. 00001 yevenv] Ita. ib 18. o udxco] à u. LXXVII, 8. o IIoogvQtoc] Abest Articulus, ib. 11. ovynunv evr9] Inverso ordine avta ovviurr. ib. 14. éoo3£v re] Tta. ib. 21. ovg ov] Item, sed c. dist. min. ante ov. LXXVIII, 1. ovvsoouevov] Ita. ib. 10. q£goov] Item. : ib. rouyuaveiaç] Item. ib. 15. rade] Heic iterum cuique libro adduntur. où 7) dog), atque prima ejus vocabula. LXXX, 7. neoi xoouov] x. voU x. LXXXIL 4. zoocS'etvot xoi s vi] Ia. 68 540 J. J. TENGSTRÓM LXXXII, 5. 20yov] Ut in Codd. Darm. et Marc. B., ex amota- tione Cr., ita in nostro. post zoyov sequitur Z7oogvoéov ep - = - får Bliwy avrov, sed vox télog post «vrov abest. Hinc sequuntur quz e Cod. Marc. B. affert Cr. rade Zveorı - - - nowrng, deinceps ütuli librorum, sed sine horum initiis, posteaque librorum Enneadis oma tituli, ita prorsus ut paullo prius scripti. I , p Ut E I [ Lectiones IN PLOTINI Enneade Prima. L ENNEAAOZ A. AOT OX. A. Omissis AOTOZ A., post &vveadog AOWTNS sequuntur Tegl TOU - - - &vSQw70c, pro qui- bus Catalogus, supra ad p. LIII Cr. commemoratus, non habet nisi ti ro Lwov. | 1, 10. ro alyeiv] Ita. 2, 1. xoi ovv xci] Cr. annotavit, omnes Codd. habere ov». In nostro Cod. legitur xai av xoi. lta etiam Ficinus legit. 3, 1. dei] Ita. ib. 2. £avrod zoc] «vrov og. 4, 5. yıvwozovon] Hoc habet Cod. noster, sed sine iota sub- scr, quod ibi semper abest. 5, 6. Aaßoı] Ira. ib. 10. evrov] Item. ib. 14. pue] Item. 6, 6. ópy&vo] opyavıza. Hoc recipiendum fuisse videtur. Quod ——————————— Lectiones Plotiniance. 541 generaüm semel omnino heic animadvertatur, videtur nobis Cel. Creuzer passim auctoritatem editioni Basileensi tribuere, qua eam revera penitus carere existimamus. 6, 12. zt&ozovocv] Tta. 7, 3. voU xaxov] rov xaxov, quod nonnullos alios Codd. ha- bere annotavit Cr. ib. 9. ») zei rov] 7 rov. Omittitur xcí. Nulla varietas ap. Cr. notata est. 8, 3. gognyovoeg] Hoc exhibet noster Codex. Ed. Bas. ut hic zopnyovoag, ia Emm. 1. 8. c. 2. p. 138, 11 Cr. gwoevoaoa pro 709. male. 9, 1. za) avrıv] ned «vrzc. Hauc lectionem tres alii Codd. Creuzero obtulerunt. Recipienda fuisse. videtur. ib. 9. &dwy uovov] e09v uovov. 10, 3. vreguro] Ita. ib. 5. @urov] Item. ib. 14. evrz] evr5. Quod recipiendum est, 11, 5. xai moi] Omittitur zei. Neque hoc expressit Ficinus. 12, 16. œvrn] aurn. Hoc interpretatus est Fic. Probum vi- detur. ib. 17. ai då aoerai] ai 0! egere. Ta etiam. proxime p. 13, 4, 6° apyr, ubi Cr. dedit. då 697r. Sed talem varietatem scriptio- nis non ubique annotavimus, ib. 18. rov xowod] Ita. 13, 9. ayousv] &yousv. 542 J. I. TENGSTRÓM 13, 13. ooua 01] Ita. 14, 8. dr xara vo] Item. ib. 12. goi nv qvow] tv quouw qot». ib. 17. 7j 190091] Ita. 15,75. vo Laug9v] Item. , ib. 14. oXoc al 0106 qv. 16, 3. 02 Quiv o)voc] dt 5uGv ovre. Ex auctoritate Codi- cum recipiendum esse videtur 2jua. ib. 4, Cer xgeívvov] Tta. 22, 9. gevyaw] qvysv. la plurimis Codd. ita scriptum est. Idque desiderare videntur Aoristi proximi ouow95vau, yevo(usSa. 23, 1. ouggovı avögeio] owpoors nai avögein. Tta legit. Fi- cinus. Nullam varietatem. notavit Cr. 23, 5. ixcivo] éxeivoc, sed ex corr. tantum supra lineam, ubi o scriptum. Ita legit Ficinus, Nullam varietatem notavit Creuzer. ib. 7. avögiav 0i] avdgeiav TE. ib. 12. ojoiovoS9ot] WuorwoTu, quod agnoscunt Codices ple- rique, Sed in nostro mox repetitur. | ib 14. &umjémy ouowovodaı] aunyenoı euowioS'e. Quod ex alis Codd. affert Cr. Scholion, habet margo Cod. nosti ita scriptum ut Marc. B., praeterquam quod pro qunyémy est &uovye- zen. Cr. tanquam | singulare observavit, quod, quem ad Timzi Lex. Plat. "p. 26 citat Ruhnkenius Platonis Scholiasten ad Legg. VII. 631, nihil ad eum locum habeat, — Sed quo hic, typis expressus, nou a Ruhnkenio ipso, sed post mortem demum ejus editus caret, Lectiones Plotiniance. 543 id Codex Platonis 1807 Bibl. Reg. Paris. revera habet, e quo ad Platonis &uoSev y£ ztoSev annotavimus hoc Scholion: o7wg äv 7o- Te, xuŸ Ori oùv. héyerau dE xai &umyénog, xci auocyíma, xai &uovyénov, xai &uowémot, xci auocérou — CÉ-Schol. in Plat. pp. 37, 55, 93 Ruhnk. 24, 3. rag nolırızac] Hac absunt a Cod. nostro. Item! ab interpretatione Ficini. Nullam varietatem lectionis exhibet Cr. ib. 4. óuotovu£vov] cuowuévov. Hauc vocem sequitur. dist, minor. Locus impeditus est. ib. 12. &xeivov] Cr. "Ficinus legisse videtur &xeivo.” Sed sine libris mutare se noluisse, addit. Cod. noster habet hoc éxeívo, ex corr. supra lin. 25, 4. ouoıwovusde 02] ouotoueFa. Omittitur dé. 26, 1. sztouzv] Ita. ib 4. roy euérgov] vo au. Nullam notavimus rasuram; quam post w esse ait Cr. in utroque Codice, qui hanc exhibeat^ lecuo- nem. 27, 5. ouoztaS nc] ouotozaS rc; sed mox, ib. 7, ouoza$jc, ubi Cr. dedit ópotono jc. ib. 8. oneg éoviv avdpiieodau] Cr. "Addidimus zoriv, quod aberat," inquit, "ex Codd, nostris omnibus." Hanc lectionem exhi- bet etiam noster Codex. ib. 13. ovre Öıazeıraı] ovrog Ó, et mox, p. 28, 3, pariter atque p. 40, 14, oürwg xal, ubi Cr. sgripsit oùrw xai. Sed cf. supra p. 541, ad p. 12, 17 Cr. 544 JJ. TENGSTRÓM 27, 14. vositaı 7] vost. te 3j. 28, 7. areleorega] êxtivn &reLeoréQo. Vox &xeivn abest ab Edd. Sententia postulat, ut addatur. ib. 15. vo ovveivaı] Ita, seu To, non rg. 29, 1. rovro ovv] tour oùr. ib. 10. reig émoviuax] ai morue. Hoc recipiendum du- cimus, Nihil notavit. Cr. ib. 14. nos 9vuov] 9vuov noc. 30, 7. lajv ye &v vouderiou] Av y EvvovFernocr ib. 8. £uSvuío] eniS9vuíav. Quod verum esse videtur, de- lendamque esse distinctionem post dé, qua in nostro salen Codice omittitur. 31, 4. evro] «vrq. Ut adspiretur, sententia heic flagitat. 31, 7. yévouro] yiyvoıro. Lecuo editionis Das. heic, jubentibus Codicibus, mutanda erat. ib. 12. vr» Ooveuuv row] Ita. 32, 1. 7) vrai 9o] Omiuuntur hæc. Videntur omittenda quoque fuisse ex aliis. Codd. | ib. 5. &vog. "H 1 yovv] Ita. ib. 8. «vóoía] «vógsta. ib. 11. eroi] avrav Hoc recipiendum fuisse videtur. ib. 15. &p écvrov] iq evrov. 33, 1. avri] «urn. Hoe heic: genuinum esse yidetur. ib. 2. dé, &/m«o] Ex corr. in marg. ante st inserendum est #ai. Delenda certe videtur dist. inter 02. ev &zep. Lectiones. Plotiniancæ. 545 39, AOTOZ T.] A Cod. nostro abest vocabulum %oyog. Vid. supra p. 540 ad p. 1 Cr. Sed hoc non ultra annotabimus.'“ ib. 10. vis vegun] tis 9) v£gvy. | ib. 14. eidora] idovra. Codicibus suffraganübus hoc videtur recipiendum | fuisse. 40, 2. avaxreoı] Ita. ib. 3. zur &xaotov eis vic] xa" Eva sig rig. Ex auctoritate Codicum optimorum ita legendum est. | ib. 13. oí Ó&oi] Aruculus a Cod. nostro abest. Nihil nota- vit Cr. ib. 14. xoi ro] xai z9óg vo. Sed hoc zóg est in margine tantummodo, fortasse. interpretaméntum alienum. ' 41, 4. Aexvéov] Hoc omittitur. Itidem. abest a plurimis. Codd. Quamobrem recipiendum. nou erat. ib. 7. de qv] 02 ov. Probum est; sed tuetur se etiam altera lectio. ib. 9. steoovre] Ita. ib. 13. xei övr £v régvoug] xai ovu xai Ev Teyvivauc. 42, 3. Lvr£ov] «exr£ov. Cr. Ficioum ait hanc lectionem e Cod. Medicei A. margine arripuisse. Noster eam in contextu exhibet. Recipienda esse videtur. ib. 10. té zov] Omittitur zgy.. Ex auctoritate Codicum. omit- tendus fuisse videtur Articulus. 42, 14. órkov oru] dnkovorı. 43, 5. ta &x] Ita. 546 J. I. TENGSTRÓ M, 43, 6. ài. 9n] Lem. ib. 16. jan] Item. 45, 9. zpoog£ga] 7tQog£ost, Quod recipiendum erat. Idem etiam Ficinus interpretatus est. ib. 10. er&log xoci] lta. 55, 9. vo eudaıuoveiv] In Catalogo supra ad p. LIII Cr. com- memorato omittitur To. 56, 6. ueradwoe Où, xoi] ueradwoew, weradwosv de xoi. Hoc unice verum esse ducimus. ib. 8. dar eva ov] Ita, præterquam quod scribitur. dıeri. ib. 11. & 0° äv dowg] s 0° äv vic tooc. Quod heic in- seritur rtg, ex auctoritate Codd. recipiendum fuisse videtur. 57, 9. eio9' rou] vij eio910«. 58, 3. airov 02] aiviov dr. Hoc dry sententia flagitat. Ita etiam legit. Ficinus, ib. 7. re zei roig] Omitütur xoí. Neque id reddidit Ficinus. Neque heic locum babet, ut nobis videtur. ib. 11. ovd zi] ovóé ci. 59, 1. ov dl avrov aigeroc] Tta. ib. 3. ponte] poere. ib. 6. allo vv éAetov evvov] &Ako vt To Teleıov c&vrov. Ul- tma vox in contextu est @urov, sed literæ ov punctis infra lin. no- tate sunt, superscriptæque ov. Mox pro sive: avrov Codex noster ex simili corr, habet eive, avr. Ita formata lectio hujus loci ea in Sun iu Pm ao À -4 Lectiones Plotinianæ. 547 esse videtar, quam interpretatus sit Ficinus, atque etiam sententia loci totius confirmet. 59, 12. onn] ov. 60, 6. Zueiiev] Tta. 61, 9. 92 n] Mn. ib. 13. 4j] Cod. noster ex corr. supra lin. habet ön. Hanc va- rietatem nullus Cod. ap. Cr. exhibet, Sed ita Ficinus legisse vi- detur. 62, 1. xai iv avdownoıs qeuiv cvow] qauiv eva xai dv av9.Quztoig. ib. 15. ro eivaı, vo] Prius vo expunctum est. Hanc varieta- tem non commemorat Cr, Sed ea vera lectio esse videtur. Eamque Ficinus verut. 63, 4. ztegotpovuevoc] Ita. ib. 12. und avro] Item. 64, 8. ravra onovdaiw] Tavra xai onovdaiw. Hoc x«i non novit Cr. Sed heic verum esse ducimus. 64, 18. & då £v] ei d äv. 65, 8. ovy äv rjj] ovx eur. Quod verum esse videtur. 66, 11. avrov' 7; 0 orav] avrov o (sic) orav. Vitiose. ib. 12. £9£lor] 2FAe. Hanc. lectionem tuetur proximus indi- caüyus agaıpeitaı. Eam recipiendam. fuisse. ducimus. ib. 15. azoficiior] anoBülor. Aoristus, quem plures proba- ussimi Codd. exhibent, congruit cum mox sequente. exff&vra. 69 548 J. J. TENGSTRÓM 67, 16. azxo9vroxoi] Tta. ib. 17. «à ovv oùrw] «à äv ovrog. 68, 6. yevousvoi]. lta. ib. 8. avroic] Item. 69, 2. ovre] lta, ter, non ovó£. Sed preterea ta totidem se- quuntur, cujus lectionis specimine Cr. caret. Scribitur itaque in nostro Cod. ovre ta ala, ovre v& alyeıva, ovre Ta Avrnoa, quod probum videtur. ib. 14. ri. qvoa] Pro rivi margo nosui Cod. exhibet zown, ut paullo ante legitur lin. 12. Ficinus etiam posteriore loco legit xov). Nullam varietatem notavit Cr. Sed oiv; heic unice verum est, cum tanquam ei oppositum sequatur TY då cvrov yvoeı olora. Inde etiam patet, mox pro ra isto, quod dedit Cr, legendum esse rat, quod iüdem in nostro est Codice, pariter atque in plu- ribus aliis probatissimis. Cf. Ploünum ipsum iufra p. 77, 9, et passim. 70, 2. quidsovorr] qui.abouour (sic). ib. 3. aurov evdaluova] evOaiuovæ «vrov, inverso ordine. Hunc exhibent optimi Codd., e quibus edendum fuisse. videtur. 70, 8. ein onovdaiog] ein N ort. Cr. Codd. Med. A. et Marc. b. illud ul verbo &n ab eadem manu superscrptum exhibere re- fert; nihilque addit, In nostro Cod. hoc 7 non est superscriptum, sed in contextu. Fortasse aspirandum est, scribendumque 9. Ita sine dubio legit Ficinus. Similiter. paullo inferius p. 71, 2 legitur o - t - orovdaiog 7) rotoUrog. Lectiones Plotinianc. 549 70, 12. %&yoı, og] Expunctum est oz. ib. 13. evrg] Ita. 71, 2. dl 7. Perperam. ib. 3. quruxnc] Ita. Atque lin. 5 gvrixov. ib. 9. un zeoi] un svar xegi. Hanc lectionem non novit Cr. neque quam proxime exhibet Cod. noster, eig9ruxdv pro air otur. Uwaque illarum proba est. ib. 10. évegyetv dei] lta. ib. 16. wong &v] wong vo £v. Hoc ro heic abesse non pos- se videtur. Nullam varietatem lectionis commemorat Cr. 72, 14. avógíav] «vógsíav. ib. 19. ov xezvu£vov] Tta. Pro sequente srpog etiam noster Cod. habet &c, quod heic probum, atque etiam ex auctoritate Codd. probandum. 73, 12. noımoeıv] lta, superscripto — au. ib. 19. neoıyageiac] Tta. 74, 7. Zunodilowro dv] &umoÓítowr är, et mox, I. 10, Tag av. ib. 12. ravow] In marg. Cod. nostri idem est scholion, quod e Darm. et Marc. B. affert. Cr. 75, 6. quruxic] Ita. Sed literæ v superscripta est g. ib. 8. xwvóvvevovoty]. xivÓvveócovotv. Futurum hcic certe usui Plouni congruit. 76, 10. v9 uiv Ergo] vo 6 érégo. Meic gv rejiciendum esse, atque recipiendum dé, ducimus. 550 J. J. TENGSTRÓM 77, 8. oiov ei &ußk&wavrog] Omittutur &.. Ficinus proximam vocem oeuvoy verüt: majorem quendam. llla vox si heic a verbo &uß). regeretur, conjiceremus, intelligendum esse uognuoJox&ov (cf. Schol. in Platonem pp. 111, 251 Ruhnk., p. 348 Bekker). Sen- tentia vero vocum ZufAéwaevrog otuvov est: ubi quis tantummodo cum gravitate vel severe intueatur, oculos figat. ib. 13. «oec Sus] Ita. 78, 8. ei wdi, didovg] v wol, 010. Quod cum probum est, tum ex auctoritate Codd. optimorum recipiendum erat. ib. 12. ta då ov] ta 9 ov. ib. 16. @A%o] Ira. 84, 9. ei vo eudaıuoveiv] & omitutur in Catalogo supra ad p. LIII Cr. commemorato. ib. 10. &veoros] Cr. omnes libros illud, non &veorws, habere ait. In nostro £veotog (sic). ib. 11. xoroi] Ita. 85, 3. inte vo] fta; sed margo inter has voces inserendas exhibet xara rovro. Quas non novit Cr. Fortasse tanquam inter- pretamentum additæ sunt. 85, 8. ví ovv to] Creuzer Engelhardtium ait male conjecisse ti oU» el, neque ullum Codicem suffragari Sed noster in marg. hoc & addit. Sententia fuerit: Quid vero respondendum, si obji- ciatur, eum qui diutius beatus sit, accuratins quid sit beatitudo animadvertere, atque adeo beatitudinem tempore suscipere incre- mentum ? Lectiones Plotinianc. 551 86, 8. ndo] mA&ovo. ib. 17. ev£ouévnc] avéavouérnc. 87, 2. ioov ov; &uc] In marg. pro Zgov scriptum towg. Ita legit. Fic. ib. 11. rooavrnv xai tv] Omittitur xa. ib. 13. av r9] auro. Quod probum est. ib. 15. @gı$wov äv] Omittitur &v. 88, 4. véng éxelvo] Codex noster voci &xeivo przmitüt &v. Quod verum esse videtur. 88, 8. ro rovro] r9 rovro. Heic ro pró ro postulare vide- tur proxime antecedens wzer tuvi. Ablativum reddidit etiam Ficinus. ib. to adıcorarov] Ita. 89, 1. vov nd&og] Item. ib. 2. £r9ic] x39éc. ib. 8. ei dei] Pro & in marg. scriptum 7. Quód probum vi- detur, sententia ita explicata ut eam reddidit Ficinus. Cf. Cr. in Vol. III. Nullam ad h. l. varietatem novit. ib. 16. xexpayoroc] rençuyoros. Cf. Buitmann Ausführl. Griech. Sprachl. II, p. 222. 90, 3. ällov zoa£avroc] Ita primo scriptum est. Sed pro a?- lov corr. supra lin. exhibet &AAo.! Quod expressit Ficinus. Nullam varietatem lectionis habet Cr. 98, 1. zala và navra] Za v. m. Utramque lectionem ad- mittit senteutia. Sed ex auctoritate multorum bonorum librorum MS. heic recedendum esse videtur ab editione Bas. 552 J. J. TENGSTROM 98, 9. avro] Ita. 99, 11. ro xalw] ltem. Sed fini utriusque vocis superscri- ptum est ». lloc affert etiam. Cr. e Cod. Par. D. Sententia harum vocum av xcov fuent: Quomodo illa pertinebunt ad ea que pulchra sunt? nag và» xcÀav; ib. 14. galvnraı] Item. 100, 1. Fewonuarta yàg] Feng‘ uiv yág. Quod amplecten- dum esse ducimus. Cf. annotationem Creuzeri in Vol. III. ib. 5. eger naoa] agern m&oc. Quod ita reddi posse vide- tur: Pulchritudo itaque animæ virtute est tota anima. 100, 7. oùre yag wg] oùre ws. A Cod. Par. D. abesse yao, annotavit. Cr. ib. 8. £v zoío yag] Ev moío dr. Omititur yag. Ejus loco scriptum est dj, quod sententia postulare videtur. Mox 5j ante 7j ovvSegig euam a nostro abest Codice. Parisiensem B. heic Cr. quoque excitat. ib. 15. ax «vrov] Ita. Quod heic a Cr. Cod, Par. C. exci- tatur, viuum operarum est pro Par. B. 101, 2. 7) ixvog] xoi igvog. Hoc legit Ficinus. ib. 6. uerogr] werogn. Quod etiam e Cod. Par, B. annota- vit Cr. Item mox zv uv yaQ. ib. 14. ëx avro] Pro o in marg. e. Verum esse videtur av- ro. Nullam varietatem. novit Cr. Sed Wyuenbachium conjecisse Ex avrov, rcfert. Lectiones Plotinianæ. 553 102, 3. ano 9&ov] Ita. Cod. Paris. B. habere ano, annotavit etiam Cr. ib. 6. 2£ya] £y. ib. 7. ev9oc] Ita. Cod. Paris. B. heic inter alios laudat Cr. Iidem mox ad no owuarog, ad Zw oxiav, ad rà ifw' vA, et ad I. 14. ovvel.ovo«. Easdem lectiones annotatio nostra præbet, 104, 3. nporéoo] zQ9ocoréoo. 105, 3. xıvoüvraı] xevrovvraı. — Videtur. recipiendum | fuisse ex auctoritate Codd., inter quos Cr. euam Par. B. excitat. 106, 8. gauiv] qavév. Hoc gaviv, quod multi boni Codd. offerunt, unice verum esse, nobis videtur. ib. 9. axolaorog ve] lta. Huic lectioni calculum adjicere Cod. Par. B. notatum est a Cr. 106, 14. xaXov] Pro hoc noster in marg. habet xaxov. Quod verum esse videtur. Cr. heic annotavit tantummodo, in Cod. Ciz. omitti zalov, atque pro &rtaxtov, quod antecedit, legi £x avrov. Sed infra p. 140, 10, p. 148, 2 pro xaXov resütuit xaxov, atque p. 159, 5 xchoïç pro xaxoig Editionis Basileensis. Cf. Annotatio- nem Ejus p. 68 Vol. III, ad p. 140, 10. 107, 11. ao Zoraı] In Cod. nostre non deficit fora. 108, 7. eig &dov] Ex auctoritate Codd. atque etiam nosti, recipiendum erat xai ante eig. ib. 10. 7 to un] lta, et mox moogowdeiv. 109, 8. ouoiwg SN] ou. ovv. . Heic ov» verum esse videtur. Ita etiam legisse videtur Ficinus. Cf. Cr. ad h. 1 in Vol. III. 554 J.J. TENGSTRÖM 110, 1. eidev avro] Ita. ib. 7. ton] Item, non doi. 110, 8. airıov] airıog. ib. 10. ouyxoasnvaı] ovyrepaosmvaı. 111, 13. ov)" o] ov o. 112, 4. avrov] Ita. ib. 5. ur Ti] urrou Quod e Codd, restituendum | erat. 114, 4. zaFuows] xe«9«goc, atque pro oAwg l. 6 dos, quæ elegantiora esse monet Creuzeri Annotatio ad h. I in Vol. III. ib. 8. alla auéronror] «XX euérQnrov. 115, 4. ido] Ita. Mox ua, non uéler Atque. yervnuaoı, non yevnuaoı I. 8. ib. 13. to eya90v] v«yeSov. 120. ITEPI - - - ATAORN] Hunc titulum. Catalogus. su- pra ad p. LIII Cr. commemoratus habet in margine, sed in con- textu est teol evOauuovíac. 120, 15. &vepyei] évegyot. Hoc recipiendum fuisse. videtur, cum idem Modus et præcedat et sequatur. 121, 1. où 5] lta. ib. 3. xai v9 z90c — xai TM noc] Item. ib. 5. unde égi£uevov] und ig. ib. 9. aurn tn uovr] avr uovy. An Plounus voluerit, hoc avın uovn (s. vo av. p.) esse tayaFov? Paullo ante dixit bonum esse principium, quod cetera faciat ayaFosıdn. In sequeutibus: às ovv uÉvé&v, inest conclusio. rau EE — T — Jıectiones Plotinianæ, 555 122, 1. ra Ô alla] va de co. 123, 8. & «yeS0v n Cur] et ayayn Cox. Recipiendum erat &yaOj, ex anctoritate Codicum. Hanc lectionem expressit. etiam Ficinus. 123, 11. iv douar] ev TO oœuar. ib. 12. owcovour] Éwoar. Quod ex auctoritate Codd. resti- tuendum erat, Plotinus. paullo ante ait, ouvodov Wvs xoi owua- rog esse vitam; heie, virtutem cam esse, qua efficiat, ut anima non amplius sit wo to gUv9O«cvov. 137, 3. neo] neo. Hanc lectionem non nisi ex uno Codice, solo Darnı., affert Cr., cui accedit noster. Verum, quantum vide- mus, est hoc 47:9, sentenüaqne Ploüni hec: Quod si--- quc boni, ea quoque mali erit Zruorjun, etc. 138, 4. ov Öm éxeivoc] Tta. ib. 6. o då cALoc] ov 0? &A1oc. Utramque lectionem admit- til sententia; quæ eadem manet — Attamen ex auctoritate Codicum recipiendum fuisse videtur ov då &)Aog pro o då &ALoc. 138, 11. gogevovo«] yogéouoa (sic) Cf. heic supra p. 541, ad p. 8, 3 Cr. — Hegel, Gesch. d. Philos. MI, p. 61 conjecerat, pro z09s00e0c editionis Bas, quod nihili est, legendum esse xo- Qevoaoa. 138, 13. 6 fioc] Articulus a nostro Cod. abest. Atque ex auctoritate Codd. omittendus erat. ib. 15. xei voíra mepi] lta; sed supra lin. scriptum, ante negi 70 556 J.J; TENGSTRÓM repetendum xai. Hoc reddidit Ficinus. Quod. probum esse videtur. Nullam varietatem annotavit Cr. Cf. Hegel l. c. p. 62. 139, 3. iv toto ovow] £v rvoic un ovow. Flagitante sententia ex auctoritate Codicum ita legendum est. Cf. Hegel ib. 140, 2. o ovußeßnxev] Ita. ib. 10. rov vov xaxov] ltem. Cf. heic supra p. ad. p. 106, 14 Cr. ib 12. rjv à» vmzoxau£rgv] Tt; sed in marg. additur. post dr inserendum g$otv, quod saltem pro sententia probum est, sed non caret suspicione interpretamenti a Plouno alieni. Siue libris id expressisse Ficinum, ait in Annot. Vol. III. Cr, cui nulla ad h. 1. varietas lectionis exhibita est. ib. 14. ze avric] x. œuvre. Hoc recipiendum fuisse du- cimus, ib. 18. Zoreonraı ovre] 2oreonrai te Hoc, quod etiam ver- ut Ficinus, duobus exceptis, omnes habere Codd. refert Cr. Eo potus rejicienda est Editionis Bas. a Cr. servata lectio, que pa- lam falsa esse nobis videtur. 141, 1. qooc te] In nostro Cod. legitur pop re, in aliis qoc te. Placet qoo. Corpora se invicem corrumpere, ab iis oriri eliam ipsius animæ impetum turbulentum - - - ea semper fluen- tia aufugere essentiam, Plounus ait. 141, 4. doviuoauéro] Ita; sed fini seu lere w superscri- pue sunt or, his vero deinde 7. Posteriorem corr. nullus alius agno- scit. Cod. Sed ex ea, seu doulwoauérrn, legisse videtur Ficinus. Lectiones Plotiniance. 957 141, 10. xar avınv evo] zaF avrıv eva. Quod. prestat. Ct. Cr. Vol. UI. 142, 2. äv aurjg] «v eurig. Heic contra non aspirandum esse videtur. Placet itidem, quod paullo post habet Cod. noster, lin. 6. 85 avrns, pro & aur. 142, 6. to un velo] To un ve. Quod verum esse videtur. 142, 14. oliyov] okiyw. Ex auctoritate Codd. etiam hoc re- cipiendum, 143, 2. oc aAy9og - - - wm) eivaı] Hac a Cod. nostro ab- sunt. Neque ea legit Ficinus. Quod si retineantur, scribendum | vi- detur A£ye&v, non AZyet. ib. 5. 07 vo xaxov] Omiüuitur dr. ib. 7. wijaw rovro] u£vzw rovrov. Hoc rovrov interpreta- tus est Ficinus. Quod ex auctoritate Codd. restituendum esse vi- detur. ib. 7. &xeivav] £xelvou. Quod solum Cod. Vind. A. eumque tantummodo supra lin. et ab al. m. habere refert Cr., noster vero a pr. m. habet. Idem Ficinus vertit. Idem etiam sententiam postu- lare ducimus. 143, 8. novnoia] Errore calami in nostro Cod. scriptum est vovngiav pro zovmoícv. Accusativum, præcedentibus adıziav 1) etc. congruum, restituere jubet consensus bonorum Codicum. - - 144, 1. zv wugj] ev rx wuzry. Hoc est etiam in quinque alis Codd,, ut docet Cr. ib. 4. xoi rovro] Ita; sed expuncta est ult. lit. w, atque su- 558 J.J. TENGSTRÜÓM pra lin. scripta o. Hoc rovro legit etiam Fic., quod nullum Cod, confirmare ait Cr. in Vol, III, nulla varietate notata. Correctionem illam postulare videtur sententia. ib. 7. sregınokeiv de LOT] Fv] Ita. 145, 12. vo énéxewo] To énéxeva. Hæc lectio, quam solus Cod. Marc. B. Creuzero obtulit, proba esse videtur. Ita sententiam hanc habueris Plotini: si essentiam efficiat ipsum bonum, quomo- do potest esse aliquid bono contrarium, vel essentia superius? Cf. Plotinum ipsum supra p. 139 Cr. initio. 146, 5. ravavria] va varie. ib 11. vo and sva wore xol an dog sure To yevdoc] vo GAndug evo. Gore xai sata v. y. Pro mis es no, quod vero post xe omitlitur. Que cum fere omnium sit Codicum lectio, eaque sententiæ congruat, recipiendam eam esse existimamus. ib. 13. ovoie] Ita, sed c. dist, min. post hanc vocem. In editione Creuzeri est vitio operarum «veziéqeure pro avanepavraı. 146, 15. 2g je] éq oic. Ita legit Ficinus. Sed præstat &p 15. 147, 6. &oc ovv] av ovv. ib. 8. voóe to z&v] roós nuv. ib. 14. oùre ye]. ovrot ye. Mox Avdjoeode, non Augrosodaı, quod perperam est in Ed. Bas. ib, 16. avtov zwoioag] Tta. 148, 11. xexíav «| ovoreoıg] la; sed in marg. corr. ovoræ- ow #axla. Hujus lectionis nullum specimen affert Cr. Codices Fi- cini utramque lectionem ei obtulisse videntur. Det” à Lectiones Plotiniancæ. 559 148, 13. ir. dé] Abest Oz Ex auctoritate Codd. ómitten- dum erat. 149, 3. va &v v5] Abest vo. ib. 6. ov) clio] ovó2 Alko. ib. 7. yevousva] yıvoueva. Hanc lecüonem veram videri an- notavit Cr. ib. 12. avrov iri] ovrov & 150, 3. d'évavri] 02 Evavıiaı. Ad sequentia xovgovc «veg- uarioroug non supplendum sed intelligendum ducimus gyEgeoFau. ib. 8. uerarjye] Tta. ib. 8. deutgows [re] xaxov] Abest re. ib. 11. evroxexov] evroxexóv. Uv in Codd. Marc. A. B, accentus in voce «vro Scriptus fuerat, sed erasus est. Cf. Cr. Vol. III, p. 75 ad p. 154, 6. ib. 14. aurmy] evvijy. Quod. probum est. 151, 1. Aszuv ri] Abest vi. Ex auctoritate Codd. omitten- da erat hac vocula. ib. 10. Jecoaodai] Tta; bene. Sed in «& medie syllabæ scri- ptum supra lin. & Hoc SecoeoHa duos alios Codd., alterum iti- dem ex corr, habere, refert. Cr. ib. 10. Zio xa& vovg &ALog ovroc, où vous] In nostro Cod. ante ov repetitur xa£. Hoc xa od vovg interpretatus est Fic. Ger- mana bzc lectio esse videtur. Eam non noverat Cr. ib 11. «vro gwroc] «vró g. Atque vel ita legendum esse ducimus, vel «vro ro gös, quod plures habent Codd. 560 J. J. TENGSTRÓM 151, 12. zarakıneiv] Ita. ib. 13. alla un dev] Hac a Cod. nostro absunt. Neque ea reddidit Fic. Sed hauc varietatem. non novit. Cr. 151, 15. zara)ınov] La. 152, 12. iva un 5]. ive un nv. Atque hoc 5v omnes Codd., exceptis quatuor, habere, anuotavit Cr. Sententia hac fuerit: ne dicere liceat, naturam esse malam, quatenus sit species, non malam, quatenus sit speciei contraria natura. Distinguendum videtur ante £vevria. ib. 17. iore: to xoxov] Abest ro. etiam in nostro Codice. 153, 15. ro då £orepnuérn] vov då for. Atque hoc ex au- ctoritate bonorum Codd. typis reddendum fuisse. ducimus. 154, 13. n Fewoia quc] & Fe. mr. Nullam varietatem. an- notavit Cr. Lectionem heic exhibitam interpretatus esse videtur Fic. Sententiam hanc habueris: intuenti fit obvium. malum, si modo in- tuitus, qualiscunque fuerit, mali ipsius exsistere potest. 154, 16. zou] Ita. Hanc lectionem Cr. ex duorum, tantum - modo, aliorum Codd. auctoritate recepit, quorum alter eam im marg. praebuit. 155, 2. el Fovon] Ita. , ib. 5. aoTéveuar] Item. ib. 6. väv zaxnv] Lem. ib. 9. gadiws] Gadtav. Melius dici videtur; & gadiav da --- tv p%ogav. In hac lectione etiam boni Codd. consentiunt. 155, 11. vzc wugns] v5 yuyn. Ex auctoritate Codd. etiam Lectiones Plotiniane. 561 hec lectio recipienda fuisse videtur. Dativus illic. placet, tanquam melius exprimens, infirmitatem. accedere ad animam, neque aliter in ea inesse. 156, 4. &v raig ywois] ev roig x. ih. 5. réAetov]. téAcor. ib 11. zog wugng] Articulus abest Ex auctoritate Codd. omittendus erat, pariter atque in proxime , antecedente, lin, 9, tr wvgn), ubi itidem noster Cod. caret Articulo. ib. 11. Zorıv ovv] Abest ovv etiam in nostro Codice. ib. 15. évoS9'jvoi] Ita. 157, 2. oo nage er Tee] doo re. Hehe. In Feer, pro ëTéhe, consentiunt Codd. 157, 11. ovozageS voi] ha. ib. 15. éyévvgoe natovou] Pro z«9- in marg. scriptum rtag- ovoa. Fic, utramque lectionem vertens, scripsit: patens, (sive presens) Maluit tamen zagotga. Vid. Cr. in annotatione ad h. 1, Vol. III, p. 77 s.; ubi vero objicitur, nullum librum MS. dare regovoe. Sed hoc margo saltem nostri Codicis offert. Cf. Plou- num ipsum, hujus Enn. hbr. I, pp. 10, 15. 158, 10. de 5] 92 9. ib. 16. doËa à wevórnc] 0oSat wevüsig, omisso dy. Pluralem bunc interpretatus est Fic. Isque recipiendus erat. Item 250, quod, pro Editionum &£&w$Fev p. 158, 16, exhibet etiam noster Cod. Hic praterea ante illud &fw habet dist. min. atque mox, p.159, 1, 80 iterum. pro éwder. Sed quæsiverimus, an horum verborum Plo- 562 J.J. TENGSTRÓM tni: xci Óofor etc, hzc fuerit sententia: atque (phantasia), tan- quam extra ipsum verum posita, cernitur opiuionibus falsis, seu ni- hil est aliad. Cf. Plotinum 1. c. p. 11, 159, 2. yo dei] In marg. additur inter has voces inserenda AUTO. 159, 3. vevoaoev] vevovoav. Proximo Praeseoü idgvudınv nostri Codicis lectio melius congruere videtur. Cui suflragantur quatuor Codd. a Cr. excitati. 163, 9. e&£c£er] Ra. In Catalogis supra ad pp. LIT et LXX V III Cr. commemoratis, scriptum est &Sa$eıg. ib. 10. wever] uva. s ib. 11. anoorıjvaı nav] Hoc ordine has voces exhibet ctiain noster Cod. 164, 6. moooaywyn] mooosteyoyr. Hanc lectionem plures ex- hibent Codd. Sed vocem esse inauditam, observavit Cr. ib. 10. Zrıdooewg] Tta. Quod de Cod. Marc. B. annotavit. Cr., eliam in nostro subjicitur enumeratio librorum Eun. Sec. Heetiones IN PLOTINII Enneade Secunda. 178, 9. oœua, &yovre] Virgula, qua ap. Cr. disuoguuntur. hze voces, delenda est. Noster Codex habet owu« zoyovra. Hoc Loy. e cod. Vat. affert. Cr. — ace ee u En a ee ie eier Lectiones Plotinianc. 563 178, 13. rovro] ovra. 179, 7. xoi navri] xai và navit. ib. 10. £g anavra] Ita. ib. 12. ovóv yag] Item. ib. 14. ovtw pJooay] ovre nv qSopgav. 180, 5. uóvo và xoovo] uóvov v. x9. ib. 6. ovyywoncoueTa] ovyywonsuiusru. 181, 11. ra iv ovQavo] ra iv TO ovgava. 182, 9. ueraßeheı] uerafalhou. ib. 15. où orıvaı dei] Pro ov in marg. nosti cod. ov. 183, 2. & vo qofloc] &, vo, poBos, virgulis et ante et post vo additis. ib. 4. e då un donmv] & un 0? Goriv. ib. 6. or£yovra evrav] ovey. aurwr. ib. 9. 2401] Ita. ib. 13. ovdeulav nüoye] ovósuíav náogav. 184, 6. xwovu£vgv] A nostro Cod. abest hzc vox. ib. 18. ueraBalhe] weraßarkoı. 186, 4. oviAoufavou£vn] ovvexoufavou£vy. ib. 8. zemowxóroc] nemowxórw Geniüvus ap. Cr. vitium esse videtur typographicum. ib. 15. & to oregeov] Item noster: & vo etc. 187, 1. @xgwv Loyov] Ita. ib. 15. xoikrnoee] Item. 188, 3. xoi aven] x«i «vro. 71 564 J.J. TENGSTRÓM 188, 8. ail èveyévero] Item; 189, 2. ur avric] Item. ib. 7. é&uflé9:9e nai voig En] &mfia9: Qe. voig ex. Abest xal. ib. 8. voiovrov] votovro. x ib. 9. nag aurng] up avrıg. ib. 10. Zn] or ib. 11. z90c néon] zog Ta ufo. 190, 3. ovi 5v] ov qv. ib. 9. rgoonvog] In nostro Cod. litera @ punctis infra lineam nolata est, atque superscriptum e, ex quo itaque corr. 70001 veg. ib. 10. avrov] Ita. ib. 14. xer& vv ovegeormra] vv abest. 190, 15. yovv Öm y5v] Abest a nostro Cod. yovv. 191, 1. zAsovi Evtugovouv) Evrugovoav 70.&ovu' ib. 7. Aoyoig] In margine oAoıg (sic). ib. 12. zv 9] Ita. ib. 16. où vrevrov] ovr avrov. 192, 2. iozvóv vel ioysov dé. Quod recipiendum fuisse duci- mus, deleta virgula ante oux. 200, 17. eddéuc] ev9oc. 201, 3. yeyevmuévos] Ita. ib. 9. e) wvz5 de negiéyou] Cum & tum ztegiéyov habet Cod. noster. ib. 11. drsimuuevn] Item. 202, 1. iv vo ae eyav, ae xw] Item, A Lectiones Plotiniancæ. 565 202, 3. qx] Item. 203, 11. zeoi @urov] Item. 204, 1. zigóg To vo] noog To vo. 242, 9. örı 5j] où omittitur in Catalogo, cujus supra ad. p. LIII Cr. mentio facta est, 242, 12. 7) ode, 7] móc] Tta. 244, 6. xai Ó» xoi ouoù] Posterius xo? a nostro etiam Cod. abest. ib. 13. xai vo vvv] Ita. ib. 17. ozegze]. vzegxew. 245, 6. un avro] vx «vro. 246, 2. tlewv] Ira. ib. 15. éxaovog vi] Item. Et mox @p (nón vg) «vrov. 247, 1. iv voig voude] à. roig Tovrovde, ib. & yevou£vovc] yrvouévouc. ib. 12. ózeg&vo] Ita, et h. 1. et paullo inferius. ib. 17. éxe(vo uera quroc] In xev ulüma littera w pun- cto infra lineam notata est, superscriptumque o. [ta legit Ficinus. Nullam varietatem exhibet Cr. sic: 248, 5. vo dé] In marg. pro ro scriptum o. ib. 5. &orı ngög] iori xai 905. ib. 6. où vo &vo Muze) lu marg. nostri scriptum: ”Forsan TO &vo vn." 248, 9, Exreivov] exetre. 250, 18. ogveıs] Ita. 566: J.J. TENGSTRÓM 251, 8. allo Ao] &ALo Au. 253, 3. OWuarog aneıl.] owuarog quoi are. ib. 11. GAY 4] à à. 254, 4. ooue, xai Eyuywuéror] Superscr. yag inter cou et xci inserendum. In margine adscriptum: forte. ib. 5. ovrog] Ita. ib. 12. ro då Aoınov daluwv, qnoi] to då Aoınov, datumv. daiuwv gro Ita legisse videtur etiam Ficinus, Nullam heic varie- tatem annotavit Cr. ib. 16. yuyr] Ita. 255, 1. tu pegovon] Item. ib. 5. Aaßovrog] Item. ib. 8. za 7 yılıazn] xoi & 5 gıkıarı). Cr. solum plures Codd. pro 2) habere ei commemorat. 257, 1. 0Aov roU ntavrog] oo TTavrog. ib. 12. uero£U rovrov] Ita. 258, 7. yıyvousvov] Item. 258, 8. eig evro] eis evróv (sic). Sed in margine: "forte sic: eig To rwv." Post ergoyeruv sequitur di, quod Cr. recepit, ex aliis plerisque. codicibus. 259, 10. 7) &gaiQs9eic] Tta; sed vox 7] puncto notata infra li- neam, et & superscripta. 260, 11. oiov ovyxLec9Sfvro] ola ovyxlw0o. 262, 12. ovv xai] yovv xal. 263, 4. ödla avé£uov] &vé£uov Cara. Lectiones Plotiniance. 567 263, 10. xarà qvow] Ita. Sed pro xar« superscriptum zoo. 264, 3. &v yvy] i TY yuxr. 264, 9. và voégew] Ita. Sed super g in voce rQégew su- perscriptum 7r. | ib. 9. roége] Fozwer, sed super $ superscr. r. 266, 9. uiv rov] de rov. 283, 6. oí nootegou] où ztQoregov. 284, 2. ei nee] Ita. ib. 11. zevzóv @ei] Item. 285, 6. un dan eig eidog idwv] Omittitur amy. Ulterius pro s/dog Codex noster habet ex. Ficinus vertit: speciem sive species. ib. 9. 7 diaypopa ANS ésri] 7 diaonaoıg Vans goi. ib. 13. «géoic]. &g£nc. 286, 6. un] mxe. Quod probum videtur. ib. 15. ogilov avr] ogítov avr. 287, 14. ngóg evro] Ita. 289, 7. xai to uiyua] Abest a nostro Codice cum xai, tum virgula inter uéyua et x&x&vo. Neque ulla conjectura heic opus esse videtur. ib. 17. ovó2 ai &rouo:] Pro ai noster Codex habet xaí. Fi- cinus vertit: zeque atomi etiam. 291, 3. xpoopéowr] Ita. ib. 13. rovovrovi] rotovzt. ib. 13. &12o émeyav] In nostro Cod. he voces yirgula di- 568 J. J. TENGSTRÓM stinguuntur. Sed super lineam notatæ sunt puncüs, quibus adpi- ctum est &vat. 293, 2. & dei Léyeuw] € dn eye Quod Cr. e pluribus aliis codd. affert. 294, 2. auvdpa då 7] cuvógc 7). Abest de. 296, 11. undaun] ovócu;. ib. 12. orao«] Ita. 297, 7. tv avrov vany] Pro «vro? in marg. avrı)v. ib. 13. weraßehheı] ueraBähho. 298, 8. apr] lta. ib. 10. ovx £x vov] Item. Sed iu marg. ov xevov. Cr, qui nullam habet varietatem, conjicit xevo, ut verterit. Ficinus. 299, 13. Eregov wovov, xci] évsQov nai. Cum wovov tum virgula abest. | ib. 15. &goıs] lta. Sed in marg. &ovnoıc. ib. 16. vo yao] v9 yo. 300, 7. to Ao] Ita. ib. 11. oz opera] og 00. 300, 13. ozorsgovoUv] onoreyov ovv. 302, 2. & orégnoic] lta. ib. 4. raseıg] Item. ib. 4 et 6. rarraı] rarroı. 303, 7. to eivou] lta. db. 8. dindéorepor] GAeS'eorégnzc. 304, 6. zpogeldv] nmgoce.9uv. Lectiones. Plotinzance, 569 304, 13. ioc] Ita. ib. 14. ioccor]. Item. ib. 15. ön] or 310, Titulus libri. rov 0] Abest 6 in Catalogis librorum su- pra ad pp. LXXXII, 5 atque 164, 10 Cr. commemoratis. 312, 12. yiyverav &vegyelo, all] yiveraı évegyela all. Sed ante évepy. VOX TO superscripta. 313, 4. ovußeßızeı] ovußeßnxe. ib. 6. oce vo Övvaueı] Ita. ib: 7. &ALov] Item. ib. 13. rovós ivgoyerav] Item. ib. 15. 6 dvverau] 5 (sic) Ovrarau Sed pro y in margine o (sic). ib. 16. ze aurjs] mag evr5c. 315, 1. un] Ita. ib. 8. £xe.9ovroc] Item. 315, 15. sorrow &xeivn 2j quous] Abest a nostro Cod. ixeivn. 316, 1. xoi »ahlıoreı &v] In Cod. nostro legitur. aut pro xot. ib. 10. éveoyeie vu eim] évéoyewx Tu en. ib. 12. à uiv OY] Pro 9) in marg. &, quod Cr. monet Fici- num legisse vel conjecisse. 316, 16. nAaóvog xci um] A noswo Cod. xai abest. 317, 1. vo svo] Ita. ib. 15. zowodnva] Item. 318, 4. durauer de wovov] Item. 570 J.J. TENGSTRO M 323, Titulus libri. rege ovoíeg nai norörntog] In Catalogis librorum, qui supra ad pp. LXXXII, 5, 164, 10 Cr. commemo- rantur, est 7teQb ovo(íag, 1) TteQi MOLOTITOS. fra 1 323, 10. älv, xıvnoews] (Av xvroeug, sine dist. ib. 15. ov xai &vravdea] Ita. 324, 10. ovußeßnnog dE] A nostro Cod. absunt. 325, 11. anolı0$avovras] anolıodaivovrag. 326, 3. ovrws] Pro w superscriptum o. ib. 10. ovotac] lta. ib. 19. v& ovv] In cod nostro littera & vocis r& puncto in- ineam notata est, superscriptaque o. 327, 5. &vepyacı avvav] Eveoyanı ai avvav. 329, 1. annonuwusvov ovoíac] Ita. 333, 13. xıgvavres] Item. 334, 5. to xara nav] ltem. 335, 15. où dm avén äv yíyvowo] Ita. Sed præter yévouro. 336, 2. A4yow av [A£yowv] Erraosıg] Ayowo av, nai Akyoı- ev. Quod probum videtur. ib. 4. ov då yag] ov ydg. Abest dé. ib. 7. oz] Ita. ib. 12. BiBloc] Item. Sed additur in marg. 7. Quod flagi- tat sententia. tumi 337, 4. ovra], In margine ovrog. Quod itidem verum esse videtur. ib. 12. ro då vo owue] Ita scripsit Cr. auctoritate unius tan- nodo Codicis, cui accedit noster. -—— ——————ÉÉEÉUÉÁMRET EOM Lectiones Plotiniance. 571 338, 4. vv uí&v nonjoovreı] Tta. ib. 6. axoBalovoa] lta. Sed in marg. scriptum: "forte. sic: anolaßovoa.” 343, 9. galverar élarro] In Catalogorum, de quibus supra ad pp. LII, LXXVIII, priore scribitur doc ye v& 70990 óQoucva, in posteriore pro gaiveraı dart ordine inverso Aurtw paiveraı. 345, 8. ziyvyraı] yivnvau. ib. 16. doriv aurov 000v] avroù 000v Eotiv. 346, 15. zoAAo n ou] Ita. ib. 19. Jartwow yovíac] &.arrooı ywviac. 358, 13. rauemv dei] vatrnv Ov. 359, 8. rovro grjoovow] tavrov. — In margine hec: Tvo- orızoı aigerızoi Avdog, Amwoorgarog, doiloxeuoc, Alslavdeo Av- Bevg, Arvlivos, Adélquos. of kbyovowr ev Pıßkia moLow)»v ua- yav, Zugoaorgov, Zworgiavov, NuxoSéov, Al.koysvovg, Méoou, xai éx TOUTOIS uaFev vontav OUOIWY vóiw, 1] (leg. nv?) 1IA4- rov ovx idev. Xomovor (leg. Xoíorov) då oZ3ovrow. Cf. annotatio- nem Creuzeri ad iniuum hujus libri, in Vol. III. ib. 15. zouioSo] Ita. 360, 7. rovro] Item. Sed pro o posterioris syllabæ superscri- ptum ov. Hoc rovrov habere plures Codd., docet Cr. 301, 13. xoi o)wg ovx] lta. 362, 4, gvvegeAxvoaot ci] lem. Non — 6869 cu. ib. 11. rógov] Toow. 72 a 572 J. J, TENGSTRÓM [ La 362, 12 et 14. aurerou atque oeunoudvg] Tta: 363, 7. iyu]. dor. ib. 11. xavakeupdrjoeræ] Tta. 364, 4. ovi yap äuwvdoms - = -] Quod dedit Cr. legitur in Cod. nostro. Sed in marg. ad & ov scriptum: 4) alr (aliter) zi. ib. 6. zvrwvovv]. avrwovv. ib. 12. ovö’ àv] ovx äv. 368, 13. vontwv] Ita. | | + ib. 15. to zaxag] và xexoc. 365, 2. 4 vig av] Ita. ib. 10. ze avrois] rag avr. Sed superscriptum oig. 366, 10. ovvoyn] lta. 367, 3. quidéorru] quidéwvre 369, 10. zudévrac] vi9évrec. 2 ib. 15. &uS9ovoav] Ita. ib. 17. ovdiv] under. 370, 3. öde o xóopuoc] lta. 371, 1. o & avro] od cuvró. ib. 2. ro evvov] To evrov. 372, 3. tavrov vo] Ita. ib. 7. äv £gowvo] avegoıvro. ib. 18. wiueioFoı] ueumuroda Quod. recipiendum esse vi- detur. 373, 3. &xeivov yaQ uovov] - - = uovov, 374, 11. xoi vo &vo] Abest ro. + * | Lectiones Plotiniance. 573 375, 1. adızei] Ita. Sed superscr. 5, it. super ec in qovevst. ib. 17. vov exe] vov èxet. 376, 5. ra &zeivov] Ita. 378, ,3. 19001x0v0«v] z9ocoíxovcav. 379, 13. où 1£yovow] Ita. Sed in marg. d. 380, 4. ig &avrng] ig avric. ib. 6. auric] Hanc lectionem noster Cod. in margine habet. ib. 7. aven xóouov] «urn xóouov. 382, 3. @$g0wg] Ita. 383, 9. onov äv Evevoev] onov äv avévevgev. ib. 15. xeigooı] Ita. 384, 4. eis 0] Item. ib. 4. Plezxew] Item. ib. 13. zeoi íx&orovc] Item. 385, 8. 1905 vv] Abest tv a Cod. nostro. 386, 10. zo:à 02] öruv Ox. 387, 2. va I Aha ouiv] Ita. ib. 12. uelıora dei] Ordine inverso det uélioru. ib. 14. Övoiv] Over. 388, 7. vo, ve 0Wgpgoveiv] Abest a nostro re. 390, 6. zo zt9óvowv] To Ty ngovoLer. ib. 7. nos 0? zei oVupwvov] Abest xo. ib. 8. av uóvov] av uóvev. 391, 7. xai oye ur] Ita. ib. 8. &gefeiv yévouro, nai ovo] ådefeiv yévouro. ovdå ctc. Abest xo. 574 J. I. TENGSTRÓM 391, 12. vc iy] lua. 392, 6. såm] Item. ib. 8. offag aurav Leuféva] oëfag avrov Kaußaveır. ib. 10. exe] Tta. 393, 18. zarapgovoiev] Item. 394, 7. t&@vdov] Ita; atque euam lin. 9. ib. 7. TAavvooSo:] Item, 395, 1. ivdgyeodFur] &vOggevou. ib. 7. zgog aurw] Ita. ib. 11. m] duon ib. 14. &yvoov] Super lin. scriptum ovx. Proximum un pun- ctis infra lineam notatum habet superscr. ro. 396, 2. viv xóouov] vrv roU xoouov. ib. 16. ov0£, &/ uovoi] ovd s oí uovor. 397, 6. wi) de Tavro] wi 02 vo avro. 411, 9. anavro, và yıyvousve] anavra ta yevousva. In Ca- talogo p. LIV Cr. z&vra pro &7., sed ibi yıvoueva. ib. 13. ovdiv uev atríac] Ita. 412, 3. éveoyelag] Item. ib. 11, vo un] ro ur. Sed pro ro in marg. ro, quod nul- lius codicis auctoritate excitata dedit Cr. 413, 2. tov rade] Ita. Sed pro rov in marg. ro. 414, 7. où uovov] Tta. ib. 9. aurıv ovoav] adriv zıvovoav. Quod flagitare viden- tur sequentia, atque legit Ficinus. Lectiones Plotiniancæ, ^ , € - + 414, 18. di adror yevousva] di evvov yıwousva, 415, 14. eis to xarw] sig và xaro. 416, 3. &munvoíac] enwvoíag. Sed in marg. scriptum: zmutvoíec," quod dedit Cr. sine auctoritate Codd. gine 417, 13. avrov] evrov. ib. xeyoru£vov] xezonuzvov. 575 "aliter 418, 1. %oyıouog vo] Loyiouog, te. Sed ov ante r& in mar- adp. ib. 5. éevrov] avrov. ib. 9. ueoovgavnosoı] usoovoavíocor. ib. 11. iv ro navri] Abest to. 418, 11. onwg re] Ita. ib. 13. s. rag avrov] rag avrwr. 419, 6. 2x vc avrov] Ita. ib. 8. zevróc, ara xal daroovuwevov) Ia. Sed aliter ctum: 7tGvrog arte. oL dıeıg. Quod probum videtur. ib. 17. xei z90c tag] Abest zog. 420, 12. yevéoewc] Ita. 421, 5. av$owrov] Item: ib. 9. xoi và Exmrndevuara] Omitütur articulus. Ta. ib. 14. zeozóvrov] Ita. 422, 7. ig &xcorvov] Item. ib. 16. oz av] onov äv. 423, 4. yap xci] Ita. ib. 11. ovx avaugrjocı] Item. distin- 576 J. I TENGSTRÜÓÜ M 423, 11. vvzjv ó5 dei] Item. 424, 3. nsu Où xparet nm aueivwv' ëlarro de 1 geiowv] Tta. ib. 5. ooyiotou vayzaoraı] Item. ib. 6. avreogev] Item. ib. 7. mhkolwoey — low] Item. ib. 11. iv rois £wYer, xoi] £v voig é£wder Oi xoi, sine dist. ante zei. Quod probum videtur. 425, 3. tavtnv uovov] taurmv uovqv. ib. 7. ovx Erı Eoya]. ovzerı &ya. ib. 12. nag avrwvy] Item, 426, 1. rovg ye] Item. ib. 3. s. où zwkuFévras] ov xoLv9évrtg. 454, 4. m ori] Tta. ib. 6. za égs£rc] va ting. ib. 8. xóouov] Ita dedit Creuzer "cum Ficino.” Codex noster pro z00vov habet in margine: "aliter xóguov-? 455, 2. uns] Ita. ib. 4. z&v evvo] Item. ib. 6. “10 &21o] ltem. ib. 7. ov £v, xci] A Cod. nostro abest &v cum distinctione. ib. 10. ro 02 avrov] Ita. Sed pro ro in margine: "aliter và? Quod legit Ficinus. ib. 14, & avrov] Tta. 456, 15. và &v và onéquari] To àv onépuarr. Posterius zo abest. Lectiones Plotiniane. 577 457, 11. äre ovong @Aoyov] Ita. 458, 5. ovd ei] Item. ib. 8. Z\arrooıv] Item. 459, 5. yevvntov] Item. ib. 15. ra pure] Ita, cum Aruculo. 460, 10. ail su] Ita. 461, 2. nodey yag äv wA9:] Item. 461, 6. &xguyn] igvyoi. ib. 10. xoi toy Aoyov] Ita. ib. 14. 7] 0? avro] ov Öl avro. 462, 7. éneval ye uv dixn] Tta. 465, 7. aurwv] Item. ib. 13. un aven] wj navre. ib. 16. zóvvavo] édvraro. 466, 6. váyo yàg äv iv = = » sUgowuev]. Tou yoQ àv tovroic vo S'evpaorov «v evQotuev. 466, 11. eivíav £louéyn] aivia &ou£vov (leg. uitia &.?). ib. 12. orı 2deı] lta. ib. 17. zog avrwy] Item. 467, 6. Aoyo] la. ib. 15. 05] dei. 468, 1. noog] oc. ib. 6. &ixovoı] &Axect.. Male. ib. 10. yıyvousvor] yevóusvot. Quod recipiendum videtur. 468, 15. et anodedeıyugvov] Ita. 578 J. J. TENGSTR 6» 469, 2. xai zeiraı & naFeiv] xoi eran nai & nadeir. ib. 5. où ta Toıwvra zaLeigrQct] ov ncLceígroe Ta votavra. ib. 5. rdc] Tta. ib. 7. zj9ee zalliw] Item. ib. 9. avrov] evcov. 470, 4. xoi zorlaıg naval méooig xoi KOKA. ib. 6. avavögig] Ia. ib. 9. ovd av] ovózv äv. Quod probum est, ib. 11. Zuıov To, oiov] émv vo. oiov. 470, 15. eiovoregov] éovoregov. 471, 2. écvrov] Ita. ib. 5. evroig sv] In nostro Cod. legitur 1) pro ev. ib. 6. evrov] Ita. ib. 17. öva &erro] Item. 474, 1. gav)og] Item. ib. 6. un av &oye] ovx av oxoin. ib. 9. £xacror &iloc] Ita in contextu nosui Cod. Sed ad fi- nem vocis dAAog in marg. pro og corr. ov. ib. 10. &vaguoocı] Tta. 476, 1. evadés] Ita. ib. 4. uerariTerroui] uevaritevrar. ib. 4. roivvv ra uerarıdeusva] Abest ve. ib. 7. ovota då avro] ovoía 02 œùrov. Pro mox sequente 1) noster Cod. habet 7), in marg. corr. det. ib. 13. zara Xoywuov] Ita, cum Cod. Ciz, quen heic laudat Cr. Lectiones Plotiniance. 579 477, 16. to nçoowroy] Adest articulus eüam in nostro Cod. ib. 17. &] Ita, in contextu. In marg. 4). ib. 17. &uzgénav] Emnoéver. 478, 2. yevou£vov] yevvouzvov. ib. 6. xeAoc] ec xeLoc. . ib. 8. aivia vin] Ita. ib. 11. @urn] Ia. Sed in margine: "aliter. avr” ib. 15. xrivvéoi] ZTV. 479, 4. àvaLeftlóv ziv eio(ou ov ztoogomov] «vekefgov &ÀAAov zQogoztov, zt tiotot. ib. 5. AM ov] Ita. 480, 19. zie] Item. ib. 19. axoJ£uevoc] Item. 481, 1: ro 250] Item. ib. 5. då zov] Item. ib. 12. wc cixóvoc] Item. ib. 13. vevoAu5o9w yag] revolurjo9 9 «v. ! 482, 3. gav ao] Ira. ib. 17. iv avr] Item. 483, 5. eig avrnv] eic ever. ib. 11. ovoraoıv avr xoi] Ita. ib. 17. xci téleoc] Item. ib. 17. oui] ztotoi. 484, 2. djvvov 0 xóouog Ev] zjrtov Ev 0 xóouoc. 73 580 J. J. TENGSTRÓM 484, 6. ro aurwv] ro evrav. ib. 7. eig avro] sic evro. ib. 11. öre wi mag] Tta. ib. 15. aurois 0 noınıng] o noımıng avrois. 485, 7. av$ownivorg] Ita. ib. 13. xgoxwroùc] In scholio, quod heic affert Cr., noster Cod. cujus margo idem itidem exhibet, post ueozeluorjgı habet ev9ivovgc. 486, 9. noQ avrie] m«Q œuris. ib. 12. roUrovc ztotovUvroc xugiovg] Ita. 487, 2. aurn] Item. ib. 5. to ovre] Item. ib. 5. &xaorog] &xaorov. ib. 17. än] ira. ib. 17. evo 409 ] eivar xai a. 488, 12. rotovrovc] Ita. 489; 4. uiv ta] i va. ib. 5. &oyaoovraı] 2oyalovraı. Ita legit. quoque Ficinus. ib. 10. ze «vrov] Ita. 491, 3. uoxovraı] Item. ib. 5. ovvant£ov voívuv] Ita. Vocula de abest. ib. 10. ovvróta] £v rate. ib. 11. rav ev evro] vv etc. sed in marg. "a/iter vay." ib. 11. Tv Eavrov] vrv &v écvrog. ib. 14. to eu xci] Ita. C Rn — Lectiones. Plotiniane. 492, 2. Zunkaxeioaı] Eunkexreioan. ib. 5. 00007] 090073. ib. 14, s trade] Ita. Lectionem proxime antecedentem rov råde idem confirmat Cod. noster. ib. eígége] aignoeı. 493, 11. yevvgrov] Ita. ib. 16. avin]: avrn. 494, 2. yevóusva] Ita. ib. 14. zara ravra] zara Tara, 495, 1. 2xeiva] Ita. ib. 1. £ui&uza] Item. ib. 1. zeigooı] Item. ib. 5. uiv ovv] Item. ib. 8. ovre ye]. ovroıye. ib 8. avrai] la. 496, 16. Zyiyvero] é&yévero. Quod recipiendum videtur. 497, 4. avrov] avtov. ib. 6. govgu£vov twv] rornuéyoy vov. Sed super o in fine vocis 7ETNUEVoV superscriptum est @. ib. 11. rov cvrov] re voU avrov. ib. 18. & dt] Ita. 498, 3. vno Loyov] Item. ib. 13. diog$woewg] ltem. ib. 14. rourc] toAung. Sed in marg. "aliter rowig.” Quod e versione Ficini dedit. Cr. 582 J, J. TENGSTROM 498, 18. avràüv ovvayarrov uiv voic] Ita. 499, 5. xoocelSor] Item. Auctoritatem solius Cod. Vat. ex- citat. Cr. 500, 16. aroxluvovrwv] Ita. 501, 9. noüc] xodoc. ib. 10. agern] lta. ib. 14. mgospogov] Item. 502, 14. iv avroig] Item. 503, 2. avin] Item. ib. 2. uiv yag] Item. ib. 4. yevóuzvoi]. Item. 512, 13. ®ov avıng] Eregov œurig. ib. 14. yevouevov] yevvouevor. Cf. supra p. 579 ad 478, 2 Cr. atque infra p. 584 ad 529, 17 Cr. 513, 1. 02 vo] Ita. ib. 3. 7 uiv yao] Item. ib. 6. cv vj vov Óvvéua] vuv vy ÓOvvéua. Quod probum est, atque a se receptum esse ait Cr. ib. 10. z&vre 02]. navra 0j. 515, 1. à? 9«óc] de 6 9eóc. ib. 1. 9) o &vrauda; vo yag &veoynoav] Ita. Sed post vocem évtravda superscriptum &vegynoav, ib. 3. 697-9] Ita. ib. 9. ove in] Item. ib. 16, ig o] &y o. "Lectiones Plotiniance; 583 516, 6. à rov] v rov. ib. 10. zeg£rov] ze£oxov (sic). 517, 5. xaxoU auto] Ita. ib. 15. dieriFeioaıg] Item. ib. 17. wuyng zéQi] Item. Non negi. 518, 3. av tive] Ita. ib. 5. xevoréoo] Item. ib. 12. yevéoewc] Item. ib. 15. Zrv] e. ib. 16. ayeyov] Ita. 519, 4. yevéoewc] Item. ib. 9. antavei] Item. ib. 10. iv wuyn] àv vr wur ib. 14. 7£yveoSa]. yevéodar. 520, 2. ro Bélruov] Ita. ib. 4. ovvavevegYeiong] Item: ib. 6. ouurindüvovoar davrıv xai ovuuegítovoav] vu Fvovoav elc. ib. 10. xoi aurn] x«i «vtm. ib. 15. gav in] Ita. 521, 1. Leyouévn] keyouévou. Quod verum, est. ib. 5. nad avroù] ag avrov. 526, 9. deiuwv] Ita. , 528, 6. $eiro] Item. j ib. 12. oiov ox] ltem. 584 J. J. TENGSTRÓM 528, 13. örw dé tig cyevou] oro dé vic ayaraı. Hanc lecuo- nem amplectitur Creuzer "ut difficiliorem et Platonicam.” Vid. Vol. III, p. 166. Verbum «yaucı cum Genitivo juuctum est ap. Ploti- num p. 603, 2. Excitare licuerit a nobis edd. Obss. in Merin, P. Lupo ib. 16. &v to xeAo] iv xakw. Abest arüculus etiam a sequ. p. 529, 17. tum tem 529, 1. alla trois] alla y&Q voic. ib. 17. voiovrov zoujoa] moujoes rotovrov. ib. 17. yevijoevot]. yevvrjoerat. Hoc legit. Ficiuus. 530, 4. aire] oire. ib. 18. àv oig ovx Agoodirnc] Pro ovx, quod puncus nota- est, in marg. Cod. nosui legitur xai &v. Sed nullam varieta- commemorat Cr. 531, 6. Awvnç] Ira. ib. 7. épanrouévnv] Item. 532, 1. i$ «vrov] 85 Zavrov. 533, 15. àLaunovoav] la. 534, 18. vov aürng] Item. 535, 5. où av Fen] où av 9éko. 536, 4. n wuyi] lta. 537, 2. aidiovg] ltem. ib. 6. rude] rovro. ib. 10. aurodatuwv] Ita. 538, 13. 7 då ov,] Ita, c. dist. Lectiones Plotinzance, 585 538, 14. zx] Ita. ib. 19. zugavvao9£vvoc] éxpavraoTévroc. 539, 3° zara aopiotoy] Zara To cóguovov. ib. 5. auvdoa] Ita. ib. 6. ZAXanéc] unc. ib. 6. %oyov izavov] Ita. Sed ovx superscriptum ante ixavov. 540, 14. yevvdueva] yevvausvaı. 541, 13. rov xgmov] Ita; et proxime vov Aa. 542, 14. &g cvrov] Ita. 545, 9. 2óyoc] Item. ib. 17. yuzn] Item. 544, 10. 7) ov] 7 ov. ib. 11. neunev] Ita. ib. 17. ov yao] ovó£ ydo. 551, Titulus libri. Indices supra ad pp. LII, LXXXII Cr. commemorati habent, ille: zo? TYS vov aowuarwv anadeles, bie: Tegl unadelag etc. ut Ed. Bas, sine arüculo ng ante anaseiag. Is, qui ad p. LXXVIII, 15 Cr. commemoratar: owudrov pro avwu., atque in libri initio pro zá93 Aéyovreg inverso ordine hérovreg nan. ib. 9. zeQ? zaS1uevo] neQ? va zo Suave. ib. 11. vrç xoíosoc] tre de xQíoeoc. Quod recipiendum vi- detur. 953. 13. xai tor zt90c] xai tv nooc. ib. 15. ovózv äv] Ita. Proxime 002. ér£ooSev. 586 J. J. TENGSTRÓM 553, 16. nQog mv] eis viv. 555. 6. yevouévnc] yuvouévnc. ib. 9. évezoxeiu£vov] Tta. 556, 2. ogauera] ogauarı. ib. 3. vo 7 un] TO 7) un. Quod. probum atque eüam a Fi- cino lectum esse videtur. ib. 10. zérrov] zQ«rrov, pariter atque proxime oyolä£oy, qua itidem proba videntur. 557, 5. uno cn] ni tr. ib. 14. & avrrc] 25 avrnc. ib. 18. évaroopoayitouévouc] Hoc, quod e solo Cod. Vat. recepit Cr., est etiam in nostro Cod. hac 558, 18. &rgenvov] «rgeztvoc. ib. 18. do&afcıv] Ita. ib. 18. då &xrog vc] I éxroc rre. 559, 5. ivuxagya] Ita. ib. 13. uiv ovv rojro] Abest a Cod. nostro. ovv. ib. 19. @v&n] Ita. 560, 8. &váloyov] &váloye. Quod probum videtur. Sed de varietate nihil habet Cr. 361, 3. A£yoi] X£yat. ib. 6. 7 quiv] T » uév. Quod probum est, Ita quoque le- isse videtur Ficinus. 8 562, 1. då ovoíav] dn ovaía». ib. 10. 0 under] © under. I | 4 | I i 1 Lectiones Plotiniance. 587 562, 12. & On] & de. 563, 6. rovro ec] vovrov sic. Ita etiam legisse videtur Ficinus. ib. 17. vzv vov owuatos] tv fmuarızıjv. 564, 5. eugagıororega] eUzeQuovorega. ib. 12. zur9v 02] Ita. ib. 12. yenoov] Item. 565, 3. nagamııorov] naganınoiwg. ib. 12. Emi tv] ei ve vr». ib. 17. rare ov] Ita. ib. 17. ovre de] ovre di). 966, 1. &ixorwg] Ita. ib. 8. ueveıv] u£vov. Hoc euam Fic. legisse videtur. ib. 10. © gav] o av. Etiam hoc probum videtur. ib. 14. to &41ozov] Ita. ib. 15. doxour vo] Item. 967, 2. eisneunoı] eisneuneı. ib. 3. ta &vogóueve] Ta ogWweve. ib. 11. évogou£voic] Tta. 568, 10. ovyxexoeuévac] Item. ib. 13. & un age] Item. 569, 5. dei. eig éxetvo] Pro his in marg. Cod. ngsui vic Zeug Exelvo, ib. 10. ro uooprv] ro v5v uoppiir. 570, 3. eivaı äro T] eva Go alot T. ib. 9. zéoza] zeoxo:. : à 74 588 J.-J: TENGSTRÓAM ' ib. 12. aneımuuevov] Ita. ib. 14. aürn de &xe9xc] evrr 0^ &nxa91c. 571, 10. nav dei uévov] nav, dr uévov. ib. 13. @urng] evrrge Et proxime item. ib. 15. vanr] van. 572, 14. Denis] élue. ib. 18. xexoounodou] Tta. 574, 3. to oLoc] Item. ib. 8. Aéyu] A£yor. 575, 4, to vóuo] ro vou. ib. 10. olov orav Enocuvouévnv] Ya. ib. 13. ro zvgovu£vgv] Tv nvgovuévrv. ib. 14. dot ve] ÓOrnAot de. ib. 19. Aya] A£y&. Cum Infinit. certe, ut observavit Cr., lo- cum non habeat, non retinendus fuisse videtur. 576, 2. zt] xci ère. Etiam Ficinus ita legisse videtur, 577, 3. ovruwc] Ita. ib. 5. IV yevéoewc] Tudivn v; yevéoews. ib. 5. 7) 700] Ita. : ib. 15. avayan 02] eveyxy Ox. ib. 15. rovro] Ita. Sed pro ult. o corr. w. 579, 5. &yeıv ovroc] ovrog av. ib. 6. rov ovroc] voU ovrog. ib. 17. Adßoı] Adffr. 580, 2. vo då ro] Ia. Lectiones Plotiniance. 589 580, 9. anolıoFeaive] &noloS va. ib. 11. e dr] Ita. 581, 13. aneıoı] Item. ib. 18. oc vn] oc 9 van. 982, 9. anolekeıuudvov] lta. ib. 18. %&yoı] Item. 583, 3. 7) yi] Etam in nostro Cod. scriptum 7, non 7. ib. 4. ovói vov] ov02 ta vov. ib. 9. zaralsıp$nosraı] Ita. 584, 8. vo auro] ro avrov. ib. 8. Zvonunvaosaı] Tta. ib. 9. to uiv ovv] to ovv. Abest uév. 586, 3. £i] er ib. 8. duvara to 2o] Arüculum vo omittit Cod. noster. ib. 9. ön un] de un. 587, 2. auréoyevo] Ita. ib. 3. 9) toouurn] 1) tooavrn. ib. 4. nom] toret. ib. 7. oowoa] lua. ib. 10. où äv FEN vo] Ov av fFEker To. ib. 15. dei] Ia. ib. 15. ausgag Ó£eoS'c] ausgws de defaoFaı. 588, 10. Zneiorovoı] énouovot, legendum. &rmovot. ib. 16. uevaviSeuévov] Ita, 589, 1. änel,$ovrog] Item. 590 J J, TENGSTRÓDM 589, 3. ovóiv yao] Item. ib. 5. yevvausva] Item. 590, 3. 003 aurmv xeyoQnxóc] xeyoQnxoc zt9og UVTIV. ib. 5. durauews] lta. Sed in marg. Övoewg. 596, 3. avanavoauevor] Tta. ib. 12. gavraoyein] Item. 597, 1. ceuvóvavov då? To] csuvorovov OË xai To. ib. 2. 0, vi] occ. ib. 4. negıezrıza] Tta. ib. 9. ravrörnte] In nostro Cod. heic atque infra p. 600, 1, scribitur r&vrormra. ib. 10. 7 ve] Ita. ib. 13. œiwva] Item. Quod dedit Cr. ex auctoritate. unius Codicis. ib. 14. &yvzoas] Error. 598, 3. aœuri] Ita. ib. 4, vo iv] vo &v, sed in marg. ro pro ro. ib. 8. vv vov évoc] viv vo Ev. ib, 8. £v eor, 7 oraoıg] &v auch 1) oraoız, sine dist, ib. 9. ergo] uerézet. ib. 10. auto orcotc] evroorcoic. ib. 11. aiwviov Aéyoucev] Hoc ordine has voces exhibet etiam noster Cod. ib. 12. zai ere 7] Abest &re. ib. 16. uev wiav] utav uiv, ordine inverso. Lectiones Plotinianæ, 591 599, 4. oùtw di] Ita. ib. 7. navre taüra] teure navre. ib. 16. xev «vvv 4v] ara tv 5». 600, 3, 55a] lta: ib. 12. 03 dei] Item. ib. 18. u£oeı] Ira. ib. 19. cindèc] e259ac. 601, 9. apékois| «qnc. ib. 11. or] Omittitur in Cod. nostro. 602, 2. ini to] Ita. ib. 7. ovy 7] Item. ib. 10. «vroU xal quouc] xa; quUois cvrov. ib. 15. évuzégya] Evunaggoı. ib. 16. zt9oofc1Loic] xoooBaouc. 603, 15. ro un] Tta. ib. 17. Aëyou] 2£yac. ib. 18. v9 un] Ita. 604, 7. ovx &ALoc] Item. ib. 10. rovro, 0 0] voro di), o. 605, 2. wmre voreQov, wre voregov rregi] In Cod. nostro legitur: write Üoregov met, semelque tantummodo wire voregov. Ita euam legit Fic. ib. 9. vo ov] ro, ov. Ita scriptum atque distinctam in Cod. nostro. Infra, 1. 15, det ov pro det ov. Atque 16, 253g 9v pro 3 - » cnjus ov. 592 J. J. TENGsTRÓM 606, 1. ovdevog] Hoc vocabulum omittit Cod. noster. 607, 10. Jéyouer] Aérouev. ib. 16. £& 20yoc] Aoyog Eter. 608, 3. naoav xivmouwv dv] xivgow äv övar. ib. 13. @gxei] «xy. ib. 15. A&yoı] Aéye.. Iüdem proxime A£ye, ubi Cr. 1éyou ib. 18. ro evro] Articulus omittitur. .609, 2. core] ws, omisso re. 610, 5. wong] woregei. ib. 10. ro rooovde] Articulus abest. 611, 2. roùco ovv] rovro Ó' 5v. Quod recipiendum erat. ib. 4. A£yoi]. 2£y&t. ib. 6. zara] lta. ib. 7. o vi9£uzvog] Item. ib. 17. to uérQov] Omitttur v6. 612, 8. diupéqoi] Ote g pei. ib. 18. uerQrjoav] lia. 613, 1. ro — ro] Ita. ib. 2. vroTéo Ha oneg] Tta. Sed e corr. in marg. inter hæc vocabula det inserendum. ib. 6. ovz ox] ovi va. ib. 8. aurıv] avrir. ib. 13. @nogeiv avayan] Eodem ordine has voces exhibet noster Cod. ib. 17. eirreiv éxeivo] éxeivo eineiv, ordine inverso. Lectiones Plotinianæ. 593 614, 6. «är orwovv] Ita. 615, 8. wergrjoav] Ita, Sed in margine: "forte sic: wergeiv xat." 616, 12. 0, eineg] A Cod. nostro abest o. ib. 17. &ozew avrns — avrrc] Ita. 617, 19. ovd 7] ov dr. 618, 14. £oduevoy xoi cs &oouevov] Ita. ib. 15. 29eL5o«] Item. ib. 15. z9ooxvousvov] z90c xróusvov. 619, 16. 5; ov] Ita. 620, 8. avroic] evroic. 621, 15. öv éue£m9ev] ov vreËëni Ter. 622, 14. spa] e géva. ib. 16. avurov] «vrov. 623, 6. 1£yoi] X£ym; ib. 14. avin] «vr. ib. 15. evrz] avr. 624, 8. rw, xai] Ita. Sed rw puncto netatur. ib. 11. zv roig] Omiuitur Toic. 631, 2. To roiovro] voro. ib. 11. avr] Ita. 632, 13. ti yao] Item. 633, 6. auro] evco. ib. 14. avrov] Ita. ib. 16. då ix] On ex. 594 J. J. TENGSTRÓM 633, 18. & de] Ita. Sed pro ei, quod puncto notatum est, 9) sciiptum super lineam. 634, 7, &owrovrog] Ita. ib. 8. £9£Lo(] Fée, 635, 2. avrovc] Ita. ib. 5. avric] Item. 636, 4. avevoroouer] Item. 638, 15. rw vorovro, vo] Item. ib. 16. movysxwréoc] Item. Sed in marg. 5ovzeréoa. 639, 5. 6 yay] ov yag. Sed super ov scriptum 0. Hoc ex auctoritate Cod. Med. A. recepit Cr. ib. 6. érgoa avrig] Ita. Sed ex corr. sup. lin. avrov. ib. 7. @ürn] Ita. Item 1. 9. ib. 11. sé] Aute. 640, 2. @urov] Ita. ib. 3. evrov] Item. ib. 14. £9£Lovoi] SLovor. 641, 2. sx] 1,0. ib. 10. ni väv wugnv] Omiuitur zy». 642, 4. avrn] evrij. ib. 5. ouv 9) ztQcrr Con] Ita. Sed corr. ovv xowri 7 ngw- rn Con. Prius vocabulum xowtn superscriptum. Ita legit Ficinus. ib. 11. 7) on dinTeorérn] 7 Cor n aAmYeorern. Quod pro- bum videtur, Lectiones Plotiniancæ. 595 642, 14. rå dvo. Has av rà] tå Ovo. "Ev ovv ov ra vo. Hos ovv ta. Ita in Cod. nostro legitur; quod expressit. Fic. ib. 18. z9zL1ov] 9€Lov. 643, 8. ouyzeioeran] ovyretau. LIGUE o a 644, 6. ví dv ein; & où 0 vous xci] Ita. Sed aliter distin- ctum: té äv ein, & ov 0 vouc. xal. ib. 8. uev, vovg] uev oU», vovc. ib. 13. voovv tu] Ita. In marg. scriptum: voov», zt. 645, 12, aurn] Ita. 646, 6. diezgivei] diazgiveı. ib. 12. aurnv] avrny. 647, 1. avrrn] Ita. ib. 7. te &y] vo Ev. ib. 16. ro vzig] ro vzég. Quod expressit Ficinus. ib. 17. zvgov, iv] vvzov Er. 648, 7. £v mv] dv &. ib. 12. xoocvoa] Ita. ib. 13. z9og9rc, o] Scriptum 70009 ÿc o, sine dist. 649, 3. £v avrw] ix uvrov. Sed prior litera in £x puncto notata, superque lineam scripta a. ib. 5. égi£uevog" vívog y&Q; ovre Tuygavav' ovde] Ita, aliter tantummodo distinctum: égi£uevoc, TIvog yàg oUre vvyz&vov, ovde. ib. 7. gvvvevoic], Ita, 596 J. J. TzNGSTRÓM 649, 10. ayhaïa] Item. 655, 11. tode to nav] ode nav. 656, 3. ro iv auro] Hac absunt etiam a nostro Cod. ib. 5. oowvrog] Tta. ib. 5. avro] Item. ib. 10. éregov] Item. 657, 9. avrov] Item. Mox etiam «vro, ubi Cr. dedit «vro. ib. 11. egíovo] Tta. | ib. 12. ov yao] ov0ë ydo. 658, 2. xçoc aurnv] Ita. 659, 7. n «vvov] n evrav. ib. 12. &AXsnéc] EAurtég. Enneadis IV qui in editionibus primus, is secundus est liber in Codice nostro, ubi inverso ordine exhibentur. Index titulorum su- pra ad p. LXXXII, 5 commemoratus habet mepè ovolag wvync ztQOrov, et zteQL ovoíog WULNS devrepov. Cf. Creuzer ad finem Var. Lect. Ennead. III. 665, 13. naocı] Abest hzc vox. Neque eam reddidit Ficinus. 666, 6. z&nuu£rgc] Ia. ib. 11. óiov £v zvti] 0Àov, tw &v z., quam lecüonem in- terpretatus est Ficinus. . 668, 8. auepng] Tta. ib. 18. auegiorov] aueolore. 669, 9. rw äv) vo io. Lectiones Plotiniance. 597 670, 3. npoogagovoav] rçoywpovouv. ib. 7. dovo] Ita. Cr. hoc ex Codd. Marcc. solis recepit. ib. 8. &xaorov] Ita. 671, 5. vr» wuyng] Item. ib. 5. quou eivaı, xai] Abest eva a Cod. nostro. 672, 13. xai oriovv] Ita. 673, 6. mric] Item. Cr. e Cod. Vat. hoc scripsit. ib. 7. ena] exelnep. 687, 9. eunogiav] Catalogus, de quo Cr. p. LXXVIII, 15, habet in Cod. noswo änopiav. 689, 7. ngog dr] Ita. 692, 6. rapéyer cvvryv] Item. ib. 7. äv aurnv] Item. 693, 13. ov, r avv] ovx T cry; ib. 19. sis vo owue] eig owu«. Omittitur co. 694, 11. ó2 cuo» xatw] Ita. 696, 5. rov xoouov] Omitütur rov. ib. 17. evzac ix] Ita, non avras. 697, 6. auraic] Item. 698, 2. uevemgoztogovoo] uErswgonoLovoe. ib. 8, a£ooc] déçu. 699, 10. cà Anv) to all. 700, 4. ou» Til Noster habet roıowyrı, super lin. corr. TOLOUVTE. 508 J.J. TENGSTRöM 701, 17. wvz5] Corr. wuyng: 702, 10. ain] eX59uwoóv. 703, 1. &avro vo] écvro vo, sed pro ro, quod primo scri- tum, Corr. TO. I , [3 sed ib. 2. öm vov eivaı] Tta. ib. 7. Óvré&usvov] Ita. Sed corr. Óvveuzvov. ib. 18. oùrw ór] ovro dé. 705, 1. yıyvousvov] yevouevov. ib. 4. age wuyng] Ita. 706, 12. xooc rovrov] Item. ib. 13. &gunvevrinn yevouévn] égusvevruxr, 1 yevouérn. 707,1. 1,69] Ita. ib. 2. 7) exe] Interpositum owuatog etiam in nostro Cod. expunctum est. ib. 14. ed] zig e«t. 709, 1. avanodgaorov] Evanode., sed syllaba zv expuncta, atque superscripta av. ib. 4. rore] Ita. Sed ro expunctum. ib. 16. 7 wc] 9j zei oc. ib. 17. Loyiouw] koyıouwv. : 710, 11. voic zxQoréoo:c] rovc nporéqouc. 711, 1. Exmun9evc] IoounTeus, sed corr. Eu. 712, 1. Go] Ita. 713, 8. ace] aren (sic). ib. 13. @ueivov] Ita. ib. 15. 5rrovoc] Item. ster Lectiones Plotiniance, 599 714, 2. u&ilov] Hoc pro «Nov, quod puncti notatur, no- Cod. in marg. habet. ib. 7. 7) On] Ita. ib. 7. zug toirng] Item. ib. 9. aura] Item. 715, 2. nageigev auro] Item. ib. 10. Royıouov] Ita ex corr. Primo scriptum Aoyıoum. 716, 18. 7 uovov] Ita. 717, 6. zaQolng9£vvov] ze9oXagSérvrav. ib. 12. ix rg] Ita. Sed pro £x corr. apa. ib. 16. de xai iv] Ita. 118, 1. apogıovuev] Ita noster Cod. ex corr. Primo scri- )»um «cqQoLmpovLev. I p u ib. 2. tonov] Euam hoc ex corr. pro tönwv, quod primo scriptum erat. ib. 17. évavruoïro xooc] Interpositum avra in nostro Cod, sed expunctum est. 719, 8. anogie, noc] anogia wg. ib. 8. yao du] Tta. 720, 10. roy u£vroı] Item. 721, 9. nagapdei] ragegdei. ib. 12. xoAog vrv] Tanquam inter has voces inserenda su- perscripta est ov. 722, 16. Ouvauewc] Ita, ex corr. Primo scriptum. Ovrauëvnc. ib. 17. &vanegeideoyaı] Tta. 600 J. J. TENGSTRÓM guy. non 723, 5. nooc vo] Item. ib. «io$ntıxo, ©] Item. Omittitur 6 ante w: 724, 7. é&povoe — £a] In nostro scriptum. &ovoadı — ov- Sed hzc tota sententia ibi expuncta est. ib. 11. œvro] Ita, non «vro. 726, 4. de doti] de tu éovi. ib. 12. uevn] uiv Jl ib. 16. ov uynuovevev] auynuovevew. Formam auvnuovew, auvnuoveio, agnoscunt Lexica. 727, 2. xav avrà] xai avra. ib. 13. www ov] «i ov. 729, 2. avaugrreogaı] Ita. Sed supra lin. corr. &zuarreotaı. ib. 5. avregeiceg] Tta. 730, 5. zaFdooer] xeScup£aet. ib. 14. ér£pec] vjuerégac. Quod expressit Fic. 731, 17. qroe] Tta. 733, 3. "Erı då ei] ère ei. Omissum est dé. ib. 8. éxar£oc] Ita, cum accentu. penult. ib. 9. aioSavóus9a, vovro] Ita. ib. 15. ziv «v ei] Primo scriptum & «v ei Sed posterius ei expunctum. ib! 45: AX. 6] 1x0 ài 734, 4. x&v uiv èxn ] Omitütur. uév. ib. 19. zx rov vonuarog] Ita. éxaovou abest. 735, 10. dirrai] Item. Non dura. | Lectiones Plotiniance, 601 736, 1. étéow] Ex correctione supra lin. leg. érépe. Quod vertit. Fic. ib. 15. &.$:iv] Hoc verbum punctis notatum est. 737, 14. a$AsVovor] ae9AevVovot. 739, 5. 7 vonois] n abest. ib. 10. vov] Ita. Sed corr. vo. ib. 11. dia vi] Ita, ex corr. Primo scriptum dire. 741, 13. &p éavrov] ini to &p Eavror. 742, 2. aguooyeioa] Ita. ib. 6. «vrnc] Item. ib. 17. @urnv] Ita. Sed in marg. «vró. Quod expressit. Fic. 743, 7. é&ya] or ib. 6. & eidein] Ita. 744, 2. à sexet] Item. Vitium operarum ap. Cr. xaxe, ib, 6. Agysıv vo] Ed. Basil habet Aeyeraı 0. Ad hzc margo Cod. nosui exhibet Aéyeoda o. 745, 14. ungoyeı u£vev] Cod. noster inserit to ante. u£vetv 746, 15. ravrov £v] vovrov ce £v. Dis expressit det euam Ficinus. 747, 3. moii] la. 748, 5. opd.sıav avrijs] Inter hec vocabula supra lin. addi- tur zo. Pro uéliov in marg. scriptum. uéloy. córr. in marg. post dog inserendum 7. ib. 15. vo rode] Omitttur ro. 602 J. I. TENGSTRÓM 749, 1. u£av] Scriptum. primo u£AAstv, sed alterum À ex- punctunm. ib. 1. to &v] Ita in marg. correctum pro to &v, sed ulterius super illud zo scriptum ov (leg. vov). ib. 5. zgeg9oso9ci] Tta. ib. 9. zaoé£ozevoi]. meguépyerau. Quod. verum. videtur. ib. 13. Zonv] Tta. ib. 18. veieía 7] Item. 750, 2. ovx sel ovx Zw. Sic. ib. 5. uév Gov] Omiuitur. utv. ib. 5. avtar] Ita. 751, 5. oürog] Ita. Sed in marg. ovrws, quod legisse vide- tur Fic. 752, 3. uevovong] Hoc margo nostri Cod. exhibet. ib. 8. yag ve] ye&g av tu. ib. 9. £v vo «vro ad] év, vo «vro. Sed corr. ro cvro, quod superscr. est. ib. 9. äv &ALo xci] äv xei 4o xat. ib. 14. dia rovro] Ita. 753, 9. oXov] «ALov. 754, 15. o koyılöouevog] Articulus omitütur. 755, 7. voig uéiLovow] Articulus etiam in nostro Cod. adest. ib. 18. avtog, & zoujos] «vroc romosı. Omittuntur dist. et ei. Ita legit etiam Ficinus. Quod recipiendum fuisse videtur. 756, 6. roig ëgeËrg Aôyou] Pro Aoyoıs Cod. noster habet Lectiones Plotiniane. 603 o koyog, sed super vocis posterioris syllabam posteriorem inscri- ptum ot. 756, 11. avrov — avrov] In Cod. nostro bis legitur aurov. ib. 16. 9) Touavrn] 7) roreurn. Quod probum videtur. 757, 5. to iqe£rc] To ëp., sed pro to corr. to. ib. 15. 7] x«i] ha. Sed super 7 inscriptum 7). 758, 5. ov xipvcuevoc] 0 x, sed corr. ov. ib 13. 77) vrooraou] Ia, in contextu. Sed pro his, quz punctis infra lin, notantur, in marg. scriptum Tv V/togtaoty. 759, 2. qgrnoouev] Tta. ib. 10. & £v avrij] Item. ib. 11. vever] Item. ib. 13. ztoóregov xai nagelrlvSos] Item. Omitütur Articulus ante age). 760, 11. tåyaov] Satrov. 761, 12. oiov e/o9no:c] Inseritur Aruculus 5j ante «03. 762, 11. yonorov vi] Ita. 763, 3. 7) xoi] Item. ib. 4. 0 zegotouévoc] Ita, cum Articulo. ib. 10. u£ia] ftem. ib. 12. zxxo£uavoi]. Eyxpéuarau. ib. 13. ouotwc] ouorog. Sed supra lin. corr. ouwg. ib 15. vuuocrarov, xoi] Ex corr. supra lin. inserendum 6 ante x«t. lu sequentibus za oiov expunctum est xao. 76 604 J. J. TzNGsTRÓM 764, 6. ro £r] Expunctum est ro. Supra lin. scriptum rà, quod habet Cod. Marc. A, ut refert. Cr. ib 19. ro eig] lüdem heic expunctum ro, atque in marg. scriptum TW, quod Creuzero exhibuit proxime excitatus. Cod. Marc. A. 765, 3. @yavazınoıg] Ita ex corr. in marg. ib. 5. to ége£ijc] Euam hoc r9 tantummodo ex corr. in marg. habet Cod. noster. ib 13. zei ro iv] Pro xai correctum in marg. xara Cr. conjecit, ita legendum esse. Ficinus ita legisse videtur, ib. 16. väv odvynv] Ita. Codd. Medd. A. B. soli hoc obtu- lerunt. 766, 5. ax0Lov$ov tiFeoIas yiveogaı] Omititur TtiFeoFu ib. 10. ovrooi] Ita. 768, 8. mıeiv] Item. ib. 13. yıyvousvov, diapogouc] Ita, omisso zai ante dag. 769, 1. zevovugvov] Ita ex corr. supra lin, pro xwovu£vot. ib. 5. £v uev] Ita, ut e Marc. A. et Vat. edidit Cr. ib. 14. oc zy&]. Item. 770, 1. gv]. éyet, quod vitium scriptionis esse videtur. ib. 9. Aéyou] Aéyet. 772, 4, nav ei] Ita. ib. 6. óro œvrov] Ed. Basil. habet o rg. Ita ctiam noster Cod. a prima manu. Sed iu rw superscriptum vov. ib. 12. ouoiozta92c] Tta. Lectiones Plotinzance. 605 773, 3. eldog yevéodou] Post hzc verba etiam in nostro Cod. sequuntur, quz infra, Ed. Basil. p. 425 A., suo loco posita observavit Creuzer ad h. l atque p. 788, 19. Pergit. hic usque ad finem paginæ 794 Creuzeri, cujus pænultimas voces av excipiunt. E? di) etc. p. 773, 3. ib. 3. dn roívvv] dnror votvvv. ib. 4 vg vv yuynv] Ta. ib. 10. vg xei vo] Item. 774, 10. ovro] Tta. Sed. in marg. ov, v9. Cr. nullam hibet varietatem. prater ovre e Cod. Med. B. ib. 16. œiotavercu] Tta. ib. 17. 0? où 5] Item. 775, 1. avrov] avrov. esse, locus 000V ex- ib. 3. và owuerı avrılaußavauege)] Ita, non evci.ouflavou. ib. 6. zZeavou£vgv]. Item. ib. 8. é1leg] Hoc in marg, pro &Alwg, quod scriptum est in contextu. ib. 16. vo óggv] Hzc vocabula antecedentibus adjuncta sunt etiam in nostro Cod. 776, 6. ine xoi] ene ei xci, et mox Yeleı. ib 8. &X ovre] Ita. Sed in marg. &AAov re, quod legisse videtur Fic. ib. 13. 4j 94o:g] Hoc, pro 9éooic, habet in marg. Cod. n 778, 5. n &v] Pro ?, in marg. scriptum otov. 779, 4. owuerı rag] Ita. Oster' 606 J. I. TENGSTRÓM 780, 7. xa9' okov] xaSoLov. ib. 13. ví te auro] Ti notre evo. 781, 7. xaveyvyuévoi] Tta. ib. 8. 2001] Item. ib. 10. vooovvreg] Item: 782, 9. vovro] vovro. ib. 11. ana$eie] Hoc in margine Cod. nostri corrigitur, Sed littere primæ syllabae non liqueut. Sequentes suut za. 783, 14. où texu.] In marg. ov, pro ov. 784, 1. ovvan£gxevov dog — 1] Ita, plenius, etiam in nostro Cod. ib. 16. ro gös vov] Pro rgv, iu marg. corr. vo. ib. 17. to &x] Expunctum est to, atque supra lin. corr. tir. 785, 3. zooag' oiov xci] Ex corr. in marg. ante oiov adden- dum cAA&, quod expressit eiiam Fic. ib. 8. ueraxiwovu£vov] uev& xwovu£vov. Quod probum vi- d etur. ib. 15. » &ö] Hoc & in marg. habet Cod. noster, pro 5; 786, 3. @g ngoc] Ita. ib. 7. xa9 auto] sar Euvra. 788, 3. eig avrnv] Tta. ib. 4. zei aurmv] xo avrir. ib. 5. då aoc utom] Ita. ib. 12. önrogeiav] Qnvooíav. ib. 15. roig z90c] Pro rotg in marg. scriptum to. Quod pro- Lectiones Plotiniance, 607 bum videtur, atque a Fic. expressum est. Nullam varietatem. exhi- bet Cr. 788, 16. aurmv] Ita. ib. 19. xoi oAeg x. v. 1.] Cf. Cr. et supra ad p. 773, 3. Hic locus etiam in Cod. nostro bis scriptus. Neque eadem utroque loco scriptura est. Posterioris scriptionis lectiones notabimus Paris. Db. 789, 2. n voic] n re. ib. 8. ovd” c1Xov] Ita. ib. 10. ovdë yao et vic] Item. ib. 11. xara rcc] xai sara TOS. ib. 13. cvzec] vvzac. ib. 13. zoc] wg. Quod verum est. Hoc vertit Fic. ib. 15. avtov] tavre. 790, 11. Zrov eig névra avrov] dov änavru Ta avrov. ib. 12. vo ev to] to £v vo. ib. 15. zara nav] zara uiv xav. - N 15e = 3€ 791, 2. ro zxogóo] Ta nógóo. ib. 8. voz]. Ita. ib. 9. ro roovv] Item. ib. 12. chlov xooç &AAov] Item. Paris. Bb. no0g Ao. ib. 18. ow£eraı, 249] Ante xa9' inseritur za. 792, 2. avrov] avrov. ib. 5. evro] «vro. ib. 5. evvoíq] ëvota, vitiose. ib. 6. ro avrov] To evrov. 608 J J, TENGSTRÓM 792, 8. avavdein] äv av Fein (sic). In Paris, Bb. ut ed. Cr. ib. 16. ovózv navın] ov08 x. ib. 16. e&eg iue] eimeQ uéhhaw. ” ib. -16. iv vg] ov vo. ib. 18. To zarte] vo x. 793, 2. ovvrdooovoauv] ovvrdooovoe. ib. 3. Uno tv pogav — nouwxiln xogeig] Ita. In Paris, Bb. pro oiav scriptum oiov. ib, 5. rag uiv] aeg nur. ib. 16. voói uélos] Tod: uégoc. 794, 12. oynuariiouévouc] ozrueriou£vovc. ib. 13. @..o zoiwovvro] ia zotovvta. Cr, habet varietatem Gio Trou. ib 14. dia evrov] Ita. ib. 17. z«ogov] nzéozov. ib. 17. @vayzaıg] Hanc vocem sequitur dist. mio., atque deinde muas de didövreg — 600v sv, que ulüma sunt loci bis scripti, supra ad p. 773, 3 et 788, 19 siguificau. 796, 5. roira] Ita. 797, 1. &@urn] éeverc. ib 12. œvroic] Ita in contextu; sed ex corr. supra lin. würng. ib. 14. zog to cvro] Ita. .798, 12. yevouevo] Hoc in marg. habet Cod. noster. , ib. 15. [ro] vo?rovc] Cod. noster habet to, sed hoc expun- ctum est. Lectiones Plotiniancæ. 609 799, 2. vo nepvxog] Inter haec vocabula, seu ante posterius inseritur supra lin. ov. 802, 12. To eUzonorov] vv eugonoror. 804, 8. auroucren] Tta. ib. 15. xexov door] Ita. 805, 13. xai qgaguaxeuc] Item. Omittitur articulus ante. gen. 806, 5. aurovg] Ita. ib. 6. eig Ev] Item. 807, 2. ev990zovc] &v99uzov. Hoc expressit Ficinus. ib. 6. äro &orgov] Tta. ib. 13. &v9geitoic] «v9:9dzovc. ib. 15. &21o, o] Pro o in margine scriptum où. Quod inter- pretari videtur. Ficinus. 809, 7. xooç «vro] zoo evrov, ubi vox prior error est scri- bz, pro zçoc. 811, 6. ueya)rrogoc] Ita. ib. 8. axarijc] Pro hoc in marg. anerı)v (sie). 813, 11. 9v] ro, sed in marg. 1.9«». ib. 15. ovv ovduwov] Omititur ovr, pariter atque ov, quod est in Ed. Basil. 814, 6. noog nav] moog vo nav. 815, 13. ov, £xa9ov] Ita. 816, 1. Zmorüwerg] Item. 817, Titulus. zegi - - - oweoc] meg? wuyijs &mnoguwv, 1) zteQi owyeog rQírov. 610 J. J. TENGSTRÓM 817, 9. End då] In Catalogo supra ad p. LIII Cr. comme- morato legitur &rreidrjreg. In posteriore Catalogo ère dr. 818, 1. dei wg] Ita. ib. 13. 7) ov &] 7] & ov. Quod. verum est. ib 15. co pera£u] lta, ex corr. supra lin, Prima mauu scri- ptum est voU uerafv. ib. 18. &gixvoivo] ayızveito. 819, 13. zeyowouévov) Ita. 820, 2. vi eva] Omitutur zi. ib. 8. 7) xwivor] 1] xwlve. Sed mox so:ot. 821, 13. xevovuevov] Ita. 823, 3. aurov] Item. ib. 19. &xeivov tovro] Item, non rovro. 825, 10. và owua] Item. Cr. hoc resutuit e solo Cod. Darm., pro zó oou. 829, 6. xci &miflaAei xoi sic] Item. ib. 11. wove dei] Ita. Sed in marg. corr. deiv. ib. 15. &orı 02] Ia. ib. 18. xovoi] Item. 830, 2. oia yn] Ita, sed e corr. in marg. ante yr inseren- dum ovdé. ib. 7. où z&9nuo] Ita. Cr. pro où e solo Cod. Vat. où re- stituit. db. 8. éevrov] «rov. 832, 10. évéoyeuuv] Ita. Lectiones Plotiniance, 611 833, 16. aroxov tovro] &rozov dr vovro, omisso ÖN post vocem sequentem oder. 834, 9. 7) utv] Tta. ib. 17. zv avtn) ltem. 835, 2. xai To où under] xoi ov to undv. 858, 4. Zveopoayıoraı] Tta. ib. 16. åt azong] eni exor. 839, 9. zxgozínzre] Ita. ib. 11. œuriv] Item. 840, 8. avta zc] Item. ib. 12. tavra nag avrns] Item. 841, 15. 02 dr où uóvov] Hoc ov additur in marg. Cod. nostri. ib. 17. dose) &i9éo9'ot, quod nihili est. 845, 4. óvav wuyn] Ita. ib. 8. uixgo] Hoc in margine est, corr. pro under. ib. 9. rauen] teuer. ib. 10. &9&vevoi] e9:«vorov. ib. 14. &vo)vróv] «voXvréov. 846, 3. avarveıv] Ita. ib. 6. &vi avtar) évi auto. 847, 7. xox& vo eldog] Omittitur Arüculus ro. ib. 7. émupéqeur] Tta. ib. 10. avarvoouev] Ita. 848, 4. voig &AXoig owuaoı] Item. : 7 612 J. J. TENGSTRÓM 849, 14. nd)ıv av] Item. 850, 7. anyrvoa] Item. ib. 8. xaírov Ev der ztowiv] xaírot ovx Aa dei mxoiiv. ib. 14. usróv avrw voioórovys] Cod. noster pro wetov habet ueorov. Reliqua ut edidit Cr. Cf. varictatem infra p. 865, 16 ap. Cr. 851, 2. av£nv] Ita. 852, 7. zalroı ide] Item. ib 14. 6075:9 xoi £v] Omittitur hoc zo. 854, 4. xai ra iv] Abest ra. ib. 5. eg ro] Adest gg etiam in nostro Cod. ib. 5. oiov dumt cuson] oiov aueon. Quod verum est. 855, 16. £wg où sog] Abest où etiam a nostro Cod. 856, 7. og vo] Ita, non ng. vo. ib. 16. ro owuerı] Ita, non tw ocu. 857, 7. Fiyew] Tta. ib. 17. v9 auegei] TN cups. 863, 14. ta alle navre] la. 864, 6. löv Zug avrov xci ov nad «vrov] Ita, pweterquam quod evrov bis scribitur. ib. 10. evro to zoouc] Abest vo. 865, 3. xci ix twvde] lta. ib. 11. evezagza] ltem. ib 16 uerov] ltem, 866, 13. z&rro va zv] Omittitur Articulus rc. id. is 9 Er — A «Lectiones Plotiniancæ. 613 - \ ERS ' 2 3 - 867, 6. yengoy auto] yengor Ev auro, ib. 6. £v ayvoia] Ita. 868, 10. agyn ve yao] Item. ib. 17. ovvJeow eig vo sivo ea qoc] Ita, 869, 5. rouro 01] voUro de. Hoc de recipiendum fuisse vi- detur. ib. 12. ax œvrwv] ev «vvv. 870, 5. di «S«verov] Ita. 871, 3. ov Hoi] Item, sine Articulo ante Sec 872, 14. Zuavrov édovoag] Omititur Zuavrov. ib. 14. ziv £v v9]. Omititur zr». 873, 9. xaoeyvuvov] Ita, 874, 2. A&yeıv] Item. ib. 4. evro] Ita ex corr, supra lin, pro aurn)v. ib. 8. éxewei] Ita. ib. 11. re rv] Ex corr. supra lin. hoc av pro eva 875, 10. ov xci] Ita. 876, 2. xaí quot xci] Item. ib. 15. rjv Tod viv wuynv toU navrog] vrv voU navrog wuynm. 878, 5. dong ix] Ita, omisso 7«Q ante éx. ib 8. ta 9] ra de. ib. 10. veietorége] Tta. ib. 12. zoe ovoia 5| Item. 879, 5. yowuévac] Item. 614 J. I. TENGSTRÖM t2 =.” B80, 881, ib 11. ov) »$ &uegrío] Item. . 6.0v] ltem, sed ex corr. pro 07ov. - oroga] lta. ib. 11. ovö’ 7) Hoaxisrov] ltem. 882, 5. ini ro] xi vo. Quod probum videtur. ib 8. © 0i] o dr. Quod iüdem probum ducimus. ib. 12. aurefovoiw] Ita. 884, 3. eve nxolov9umosv] ev Eaxolousnoer. 885, 3. roù würrg] roU aurng ex corr pro «vrov, quod primo Scriptum est. ib. 5. eidé re] Scriptum side te. ib. 7. ua$ovon] lta. ib. 10. ro z:i00v] Articulus to omitütur. ib. 16. iv to zsígovi] Ita. Sed supra lin. ix tov yeigovog. 886, 2. un xci] Ita. ib. 6. o &] o & (sic). ib. 15. und £x] Ita. 887, 1. ro xéro] Pro ro ex corr. supra lin. zov. ib. 1. vov clou] Omittuur Articulus. rov. Sed ulterius pro 0lov corr. supra lin. habet 6107. Quod interpretari. videtur. Fic. 888, Titulus. &/ nocar - - - uic] Index, cujus mentio facta est supra ad p. LXXXII, 5 Cr., habet ze0i vov ei naoaı etc. In- dex p. LIV & o£ noco wget, sine vocibus zei rov. Initium libri ibid. exhibetur hoc: doc wong wuyal (sic). ib. 12. gvroig] Ita. odd tH (— — ed we€— We —À—— Lectiones Plotinianæ. 615 889, 7. xai alor] Item. ib. 12. 9:5ooucSo] Item. 890, 2. ov dr] Item. ib. 8. 4av9&vav] Lavave. ib. 11. wızoörnte] Ma. 891, 3. yeyévnreu] yévnre. Quod. probum est. 892, 1. nog ovr] Ita. ib. 12. aroor@vra] Ita ex corr, supra lin., pro coorávroc. ib. 15. »j xoívovoa] Ita. 893, 4. Hour] yo utv. ib. 4. ovv $eov] Ita. ib. 4. yerkodaı ztagexoléoavrec] ltem. ib. 9. peoovoag 0107] Pro 6407 in marg. TW 010. ib. 18. &yiyvero] éyévevo. ib. 19. yevougvnv] yevou£vov. 894, 13. où ygeia] Ita. Quod initio significavimus, reliquie annotationis nostre heic in fine Ennead. IV subsistunt. Quod vero ibi adhuc dubium vi- debatur, de fonte earum nunc addere affirmareque licet, eum reipsa esse Codicem Bibliothecæ Regize Parisiensis Graecum MS, N:o 1816; quem non tantummodo, ut Cel. Creuzero perbibituw est, partes quasdam, sed totum opus Plotini continere, simul dubitatione omni sublata rescivimus. Utrumque jam sine hasitatione referre. quod liceat, debemus Membro Instituti Regii. Franco Gallici, Reg. Biblio- thecæ Paris. conservandæ Profecto, etc, Celeberrimo Haseo, cujus 616 J,.J. TENGSTROM humanitatem, experientiz uberrime memoria verecunda gratissimaque nobis prasentem, e longinquo adhuc denuo epistola sollicitare. nu- per, neque frustra, ausi sumus. Codex itaque Plouni laudatus, etsi fortasse exspectationi), quam excitaverat Banctocrucius, non usquequaque, ut verbis uta- mur Creuzeri, respondeat, attamen quod cum alteri saltem Parisi- no longe præstet, præstetque sepissime ct confirmet lectiones pro- bas jam receptas, tum novas recipiendas nonnunquam suppeditet, e speciminibus allatis constare existimamus. Attamen philosophus libráriorum culpa corruptus quod e solis Codicibus restitui nequa- quam possit, adhuc simul constat. Corrigendum. Pag. 540, Titulus: Lectiones in Plotini Enneade Prima, pro quo leg. - - = Enn. I—IV, atque p. 562 delendum foedum istud Lectiones in Plotinii etc. ————————————— M" abo nn 0 453^1^A134411111111111411111311111111411111411111111114111111111144444 4144 1 3 AX A4 14 9 RESOLUTION | DE L'ÉQUATION INDETERMINEE y = Coszz EN NOMBRES RATIONNELS; PAR N. G. oe SCHULTE N. (Lu à la Société, le 8 Janvier 1844.) ——Ó 0.46.0 m D un mémoire inséré au troisième Tome du Journal de M. Liouville *) M. Terquem a remarqué que du théorème con- nu de M. Gauss sur Pirrationnalité des facteurs de l'équation PH", 4 ]£4-1-0**, où p est un nombre premier, résulte immédiatement celle de la foncuon Cos Iu où 7 désigne un nombre premier quelconque plus grand que 3 et k un entier pair non divisible par 7; d’où il conclut, au moyen de l'équation. connue +) Théorèmes sur les polygones réguliers considérés dans le cercle et lel- lipse, l. c. p. 477 et suiv. **) Disqu. Arithm. Auct. D. C. F. Gauss, Lips. 1801, p. 599 et Theorie des Nombres par Legendre, Paris 1830, T. II, p. 170 et swiv. 618 N. GG. pr SCHULTEN Cosuz2"- '(Cos L —H. 2"-(Cos 7 LAN dieu 3) .9^- S(Cos 2) CHE 5) . 2"*(Cos 2t Y APEX 3x (n- gu 9^- (Cost) Gd v VH —.&c. que la méme fonction reste encore irrationnelle dans le cas plus , , a k . . , . r . general ou 7- est une fraction irreductible ayant pour dénomina- teur un entier quelconque divisible par un nombre premier plus grand que 3, et pour numérateur un entier arbitraire. Cette méthode de prouver l’irrauonnalité générale de k Cos 77, bien que parfaitement rigoureuse, à le défaut de reposer sur un principe plus compliqué quil ne faut, puisque non seulement le résultat dernièrement cité, dont la généralité est très-digne de re- marque, mais encore la résolution complete de l'équauon inde- tgrminée y = Coszx en nombres rationnels, se tire d'une manière beaucoup plus simple et directe de l'équation 1) seule, ainsi que je vais le faire voir. Si, pour abréger, on pose 2Cos— —v, —n=a, n(n—3) . ee. —n(n— NL a p 4 1.2.3 ms ww Sur l'équation y — Cosax. 619 l'équation 1), dont le second membre doit être arrêté aux puis- sauces négatives de Cos+, prendra visiblement, lorsque z est im- pair, la forme 9 Cosu = v° + aw? 4- bu. . +ev; et, lorsque z est pair, celle de JCosE — er Tan wu, ..Tjarte, ou "p-p-Ge)L-p-G I3) ve mE n— 9 Er i.2.3..(—— i 3 à 3 Cp G+2. Le GE -01 ji 1.2.3..7- les sigues supérieurs ou inférieurs étant employés suivant que 7 se trouve respectivement simplement ou doublement pair. Maintenant, si dans l'expression Cos x n la fraction © est réduite à sa forme la plus simple, il faudra qu'on all ou m impair, n impair, ou bien m pair, n unpair ou enfin m impair, n pair. Posant, daus chacun de ces trois cas, u=mn, on aura, par suite de ce qui precede, dans le premier 620 N. Gi pe SCHULTEN —2=0 + av" + but... + ev, et dans le second 2=2" +av" + but. + ev; d’où s'ensuit en général, pour z impair, dan, Abo". ELeD ED zip aus le signe supérieur ou inférieur ayant lieu suivant que zn est re- spectivement impair ou pair. Eufin, dans le troisième cas, ou ce- lui de m impair, n pair, il viendra — OE leppPoU E Te F2, c’est-à-dire v' + av" + but... Tis EDI ou v" + av? + bon. — iv +4=0..4), suivant que z est respectivement simplement ou doublement pair. La première remarque qui s'offre relativement aux équa- tions 2), 3), 4) est celle, que leurs coefficients ne dépendent que du dénominateur z du coefficient de x dans l'expression .2 Cos, n qui, d’après ce qui précède, est identique avec z, et quil en faudra conclure que, pour chaque valeur de l’entier z, les racines respectives de ces équations représentent l'expression citée pour une valeur de l'enüer m quelconque compatible avec l'hypothése relative à cet entier, d’où chacune de ces équations a été tirée, —— Sur l'équation y = Cosax. 621 La seconde remarque, qui se présente à l'égard de ces équations, est celle, que le coefficient de leur premier terme étant Cunité ceux de leurs autres termes sont tous entiers, ainsi que le fait voir la manière dont se forme successivement l'équation. 1) pour 2=1, 2, 3,.., et que le prouve aussi immédiatement l'é- quation identique n[n—(r--1 n -c0-2»] S [r—(2r—1) | _ (n—r—1) (n—r—29) (n—r—3)..(n—9r41)" + E TRIER = 12 32u ZT) 2 (a—r) (n—r—4) (n—r—2) .. (n—9r--1) "3 1.2.3..r dont le second membre est la somme de deux coefficients bino- miaux, ll en résulte, par suite d'un théorème tres-connu de l’Al- gebre, qu'une valeur de v quelconque sera nécessairement zrra- tionnelle, si elle n'est pas, dans le cas de z impair, égale à 31 TONNES dans celui de z simplement pair égale à 0) EL nf s dus, Es; & étant un entier impair plus grand que l'unité parce que le coef- ficient + est actuellement impair, et dans celui de 2 doublement pair égale à r1, 82 "eu TA Or de ce résultat se tirent facilement les valeurs de la fra- clion 2 pour lesquelles l'expression 622 N. Gi vos SCHULTEN Cos Ez n prend des valeurs rationnelles. En effet la formule 2Cos7z étant, d’après ce qui précède, identique à quelque racine des équa- tions ci-dessus 2), 3), 4), quels que soient les entiers m et n, il s’ensuit du résultat en question, que cette dernière expression ne pourra être rationnelle qu'en étant égale à QE1,, 4*2, TEA on ts Les deux dernières de ces valeurs étant exclues comme im- possibles puisqu'elles donneraient m Con >1,. la formule dont il s'agit ne pourra done avoir d'autres valeurs rationnelles que celles de oh 08 +2, d’où résulte enfin que sera nécessairement zrrationnel, s'il n'est pas égal à 1 0, ++, CGT + 1 ou —1. Or il est clair que, dans le premier de ces cinq cas, mö 3 5 7 9 Ag ER 7! Es Lo) t.» etc; «| — - 1+ daos le second Sur l'équation y — Cos xx. 623 m 1 : 7 13 17 19 2 | NEN tx) EI t3 KE T3 Tu + 5» etc.; dans le Zroisieme , mu [e 44 8 10 14 16 20 22 j RUE S) Uu Sg CE SI EMI et, dans le cinquième, T zc UPS T5 27, 297 Donc les séries précédentes, d'une loi très-évidente, offrent toutes les valeurs du coefficient rationnel 7, pour lesquelles la fonction trigonométrique Cos x se trouve rationnelle, et renferment par conséquent la résolution complete en nombres rationnels de l'équation proposée y = Cos zx, puisque, par ce qui precede, tout nombre rationnel, qui n’entre pas dans ces séries, substitué au lieu de x dans cette équation, rend nécessairement irrationnelle la variable y, qui ne saurait, pour des valeurs rationnelles de x, prendre d'autres valeurs rationnelles . que celles de 4 o tg et +1. Du résultat général que nous venons d'obtenir s'ensuit im- médiatement, comme une conséquence spéciale, eelui de M. T er- quem relativement à l'irrationnalité. de 624 IN. G. oo SecHULTÉN k Cos 77, A a 3 = : 3 j Bo où 7- est une fraction irréducüble ayant pour dénominateur un en- ter quelconque divisible par un nombre premier plus graud que 3, et pour numérateur un entier arbitraire, puisqu'une telle fraction ne saurait évidemment être un terme dans aucune des cinq séries ' précédentes. Le méme résultat fournit encore, d'une manière très-simple, . à . er , . tous les enüers positifs, qui, substitués au lieu de z, rendent ra- üonnelle la formule 2 [3 | - Cos = A n * H ji : dans laquelle a désigne un nombre rationnel donné; puisque, pour «ela, il n'y aura qu'à poser t m DM Il e + Il An [97] Il - 0o Il d'ou résultera perve cnl Sur l'équation y — Cos xx. 625 séries d'une loi évidente (méme pour ce qui regarde la troisième, dont les dénominateurs renferment tous les entiers non divisibles par 3), dont les termes entiers offrent les valeurs cherchées de 7. Ainsi p. ex., pour 2 — 2, on trouvera A > n251$,272:29, 74 let! 61 et, pour a = 4, = 4,2, 345 0, SN rer FEN: valeurs qui s'accordent entièrement avec celles trouvées pour ces cas particuliers en d’autres endroits de ce Volume (p. 101 ce 104). * Il est aisé de voir que la resolution de l'équation y —,Cos xx en nombres rationnels, deduite dans ce qui précède, conduit im- > a . ? "fü médiatement à celle de plusieurs autres équations du méme genre, p. ex. y = Sin zx (= Cosz(x — 2) r 4 | — Cos 7x y = Tang nz (7 V ip coins ES EO) J = Cou (= qi) fuu y-— Sec FX = eau) Y / 1 y = Coseenx(= 5) y = Sin verszix (= 1 — Cos xx) x = Cos vers zx (21 — Sin xx) et 4 " 626 N. G. »s SCHULTEN y = (Sin rx) (23 (1 — Cos 2xx)) y = (Cos ax)(= B (1 + Cos 2xx)) 1 — Cos =) - X = (Tangzxy (2 ix Ern 2 1 y = (Cotax)'(z (Tag zy) y = (Sec ax) (= ol (Gus Ax)? y = (Cosec nx). (= au (Siu tr)” S'il s'agissait p. ex. de l'équation J —Sinzx, la supposition de x— 4 = qui la réduirait immédiatement à la forme y = Cos zx, ferait voir qu'il n'y aurait qu'à augmenter de i les valeurs de x rapportées precedeminent, pour avoir toutes celles de x qui ré- pondent à des valeurs rationnelles de l'autre variable y. Si l'on proposait l'équation Jy — Tang xx, ou la réduirait d'abord à la forme N 1 — Cos2zx y-EV Errem - qui fait voir que y ne saurait être rationnelle sans que le soit Cos2zx, Or, par ce qui précede, Cos?zx ne pourra se trouver Sur l'équation y = Cosnx. 627 rationnel pour une valeur rationnelle de 2x, c'est-à-dire de x, qu'eu prenant quelqu'une des cinq valeurs JU E M. B1 as —1 2 9 ? 2? ) pour lesquelles obtiendra y respectivement celles de x E +1, ++; £43, o ou tco, qui nous apprennent que, dans l'équaüon donnée, y ne pourra devenir rationnelle en méme temps que x qu'en prenant les valeurs 09 +1 ou —1, dont la premiére répondra à la seconde à 1 3 5 7 9 11 El Lm ru arg? "ca ay E RUE et la £rozsiéme à = 18 3 5 7 9 11 Vert A? +7 Dan "durs 412 TT: .. Et ainsi d'autres équations pareilles. dAMAAMATALVNARTATAAATATSATATAAATTAAAATATAAANT3ATATVAAAAANTYAANATAT113ATAATNATVOA ^t 3 ALLALLARLY NOTE SUR LA FRACTION CONTINUE PROLONGEE A L'INFINI m , 7 nee m ar mt L — m m +1 — (o OÙ an, 2, an’, .. DÉSIGNENT DES ENTIERS POSITIFS QUELCONQUES; PAR Lå N. G. DE SGHULTEN. (Lu à la Société, le 5 Févr. 1844.) 2 0 0 0 D Li démonstration ordinaire de l'égalité de la fraction continue en question avec l'unité, fondée sur ce qu'elle prend cette valeur-là lorsqu'on l'arréte au premier terme de chacun de ses denomina- teurs, étant très-peu satisfaisante *), je vais proposer à cet effet la suivante, qui me parait ne laisser rien à désirer pour la simplicité et la rigueur. +) L'insuffisance de cette démonstralion, assez visible en elle-même, devient entièrement évidente par la remarque qu'en vertu du méme raisonne- ment la fraction continue en question serait égale à l'unité pour des va- leurs de m, m, m, .. quelconques, ce qui cependant n'a pas lieu, ainsi uc 1 que le prouve par ex. le cas de zn — m — m = "+= g> pour lequel la fraclion conlinue cilée prend la valeur de T 630 N. G oz SCHULTEN Je base la démonstration qui va suivre sur les définitions suivantes, qui paraissent d’autaut, plus convenables qu'elles s'accor- dent entièrement avec celles des notions correspondantes dans la théorie des suites et produits. infinis: 1) Les valeurs partielles d'une fracüon continue sont les valeurs particulières quelle prend lorsqu'on Parréte entre deux quelconques de ses fractions composantes. 2) La valeur totale, ou la somme, d'une fraction continue infinie est la limite vers laquelle tendent indéfiniment ses valeurs partielles, de sorte qu'à parür de quelqu'une d'entre elles, elles dif- ferent toutes de cette limite moins qu'un nombre donné quel- conque, Ajoutons qu'une fraction continue infinie n'est cönvergente que lorsqu'elle est douce d'une somme telle que nous venons de définir, ou du moins de la propriété résultante nécessairement de celle d'une telle somme, que Zoutes ses valeurs partielles, à partic d'une certaine, different de cette dernière moins qu'un nombre donné quelconque, propriété d’où s’ensuit, au moyen d’un axiome analytique très-admissible, que la fraction continue en question est en effet douée d’une somme telle que nous avons établie ci-des- sus. ll n'est pas besoin de remarquer que la notion de conver- gence que nous venons de proposer s'applique également aux sui- tes et produits iufinis, et qu'elle offre l'avantage de faire cesser le sens indéterminé et défectueux de ce terme, qu'on ne rencontre que trop souvent daus les écrits sur les fractions continues. ve >» cM Sur une fraction continue infinie. 631 Ces principes posés, la démonstration dont il s'agit se dé- duira sans difficulié de la proposition suivante: Si m, u désignent des entiers positifs quelconques, et a (t À FR . an 7 & des fractions positives quelconques moindres que l'unité, on aura m Hu 2 —— > AV mz xc "Vrae dans chacun des trois cas 1) miss $7 2) mu, 73 3) m>u, TE Car, dans ces mêmes cas, & a 1) nz U, 1 nz uci Te a 2) m>u, PE 3) mu, Im d’ou resulte, dans chacun des trois cas en question, m(1— 5)> på — 5) c’est-à-dire mu + m (1 — 3) > mu + u-— +) ou m(u+1 25 > u(m+1 — 1) et par conséquent 632 N. G. ve SCHULTEN m n, nf iac ag Pd de ut LH Remarquons actuellement qu'une valeur partielle quelconque de notre fraction continue nt , m4i-———— m nl EI — est nécessairement positive et moindre que l'unité. Car d'abord les fractions r 2 "t m m m m m4-1?) m+1’ ml? mi ? etc. sont évidemment positives et moindres que l'unité. Donc il en se- ra de méme des expressions r m : m 5 m T ee, mai en, m +1 — "EI! etc. m + 1 m 4-1 m et par conséquent aussi de celles de m > m — m ” mp m "t mn 1 — ——— m m 1 m hh ni um " m uum etc. , de celles de m E. an + 1 m' ser m m+1 Fi pu Ue et ainsi de suite aussi loin qu'on voudra. Maintenant, m étant un entier positif, on aura dans tous les cas, excepté celui de m=1, 1 T i2, c'est-à-dire m 1 ou — >— 14 m4-1 2 fs Sur une fraction continue infinie. 633 Donc aussi, m et m’ étant des entiers positifs, on aura dans tous les cas, excepté celui de m=1 et m=1, Car, en supposant dans la proposition précédente u=1, [14 g mier cas de cette proposition, celle de m — 1, m’=1 à son second = > l'hypothèse de 7 21, m'> 1 répondra visiblement au pre- cas, et celle de m — 1, m 2 1 à son troisième cas. De méme, m, m’ et m" étant des entiers positifs, on aura dans tous les cas, excepté celui de zn — 1, m=1 et m=1, m — É 1 1 3 m gm m: \>3 EL IE N ee m cen e 4 2 Ja supposition de m=1 sans 5; la sup] = E œ Car, en faisant u=1, 87 qu'en méme temps m=1, m'=1; répondra au premier cas de la proposition précédente, celle de m>1 et m'— 1, m’=1 à son se- cond cas, et cele de n>1 sans qu'on ait m'— 1, m — 1, à son troisieme cas. Ultérieurement, m, m, m" et m” designänt des entiers po- EL, I sitifs, on aura dans tous les cas, excepté celui de m=1, m=1, mh em 4. m y —— m 7 pe yet d BA 1 Zr TEE Eu m ST rest. ml ——— 2 m +1 634 N. G. ps: SCHUL TEN Car, en mettant u=1, zi, la supposition de m — 1, we B LA FEN "t . sans que m'=1, m — 1, m =1, correspondra au premier cas de notre proposition, celle de m 2» 1, m=1, m’=1, m”=1 à son second, et celle de m>1, sans qu'on ait m'2 1, m’=1, m”=1, à son troisieme. On wa pas besoin de pousser plus loin ces considérations, pour se convaiucre que, quels que soient les entiers positifs au nombre de z , La (n-1) m, m, m, .. m! pourvu quils ne soient pas tous égaux à l'unité, on aura AE m p Harn an Ee wx =D ar: mU 74.1 Or ce qui précède fait voir que, dans le cas où m=1, , a ^ A m=1, m=1,.. m“”=1, cette dernière fraction continue se trouve égale à n-4-L1 , [7 'n= , . mn Donc, m, m, m,.. m^" étant des entiers positifs quel- conques, on aura m ; Mi TT m" Due ML LE à m» ER (n-1) p T1 Mais, d'aprés ce qui précede, on a aussi, quels que soient les entiers zn, my m;.. my” Sur une fraction continue infinie. 635 m : —— m " PO e. bus 2 (n-1) | © m (n-1) " m +1 Donc la valeur partielle de la fraction continue en question correspondante à un nombre quelconque z de fractions composan- tes ne pourra jamais différer de l'unité plus que 1 ou n4 1? ees n n +1 . z z . . 1 EN , et en différera par conséquent tonjours moins que —; d’où s'en- suit immédiatement que, d'apres la definition ci-dessus, la valeur totale de notre fraction continue est exactement égale à l'unité, puisque, quelque petit que soit un nombre donné c, il suffira de E 6 ;; pour que Zoutes les valeurs partielles de prendre lentier n > la méme fraction continue, à partir de celle qui répond au nombre n de fractions composantes, different de l'unité moins que ce méme nombre «a. 80 LE rr a u "s 43131331111111111111111111111111111311311111113131 141111113313 313131311111111 432131 14 13 AFHANDLING OM FINLANDS TITEL AF STORFURSTENDÖME OCH HERTIG JOHANS FINSKA FÖRLÄNINGAR; AF WILH. GABR. LAGUS. (Föredr. för Vet. Soc. d. 13 Juni 1843) :). Crsiuss förmäler att Konung Gustaf I är 1556 "gjorde Fin- land til et Stor-Fórstendóme, samt insatte derstädes Sonen Johan til en regerande Herre, dä han äfven gaf honom Åbö Stad och Slott til et Försteligt säte.” Denna uppgift innehåller oriktigheter, hyarutom densamma, genom det obestämda i uttrycket, är missle- dande. Hvad först Finlands titel af Storfurstendöme vidkommer, ‚sa synes äfven von Stiernman hyst den föreställning att nämn- de Land redan af Kon. Gustaf I blifvit upphöjdt ull Storfursten- döme. Han berättar nemligen att Kon. Gustaf I den (7?) 27 Sep- tember 1557 utgaf dess öppna bref på Vapen och Sköldemärke *) Ett Utdrag af denna Afhandling är infördt i Helsingfors Morgonblad 1843, N:o 48. *) Konung Gustaf I:s Hist, 3:e uppl., s. 739. 638 W.G. LAGUS för Storfurstendömet Finland ?). Likaledes anför von Dalin, att Hert. Eric ”feuktade, att en Storfôrste i Finland” (Johan) ”ät hvil- ken jemväl ärnades en Kungelig Pälsk Prinsessa, kunde snart gó- ra honom Kronan wifvelaktig”*). Meu aut Finland redan sagde tid skulle hafva erhållit ifrågavarande utel, derull gifver hvarken Do- nationsbrefvet af den 27 Juni 1556°) eller. Sküldebrefvet någon ens den aflägsnaste anledning, och motsatsen bevises genom en nä- stan sagdt oräknelig mängd Handlingar. Under Gustaf Es och Eric XIV:s hela Regeringstid skref sig Johan antingen med Guds nåde Sveriges, Göthes och Wendes Arfförste och Hertig i Finland eller ock blow Hertig i Finland”) Sedan han störtat sin Bro- der från thronen är hans utel: utvalde Konung och Ar furste: hvilken titel han i de Handlingar, jag eger, sista gángen nyttjar den 13 Januari 1569; men sedan han den 26 Januari sistnämnde år blifvit af Ständerne i Stockholm å nyo hyllad, kallar han sig endast S. G. och IV. etc. Konung. Detta förhållande eger rum ännu den 26 September 1581; men redan den 5 October samma 3) Svea och Gütha Höjdinga-Minne, M: 339, der ock berörde Vapen- och Sköldebref är fullständigt iutaget. *) Srea Ribes Hist., MI: 473. s) Berörde Bref är, ehuru i åtskilliga delar felaktigt, aftryckt i Tegels Ko- nung Gustaf I:s Hist., M: 338. 9) I en Skrifvelse, daterad den 24 Dec. 1556, som förvaras bland Samlin- garne på Greifswalds Universitets-Bibliothek och blifvit offentliggjord i Tidskriften Nytta och Nöje, s. 374, kallas Johan Sv. Göth. och IV. Stor- furste; men alt sådant härrör af misstag vid läsningen eller aftryck- ningen, säger sig sjelft; jfr. Abo Tidning 1778, s. 72, der ock samma Do- kument är infördt. Om Finlands Titel af Storfurstendöme. 639 år har den Konungsliga ütulaturen. fat ullägg af Storfurste till Finland. Det var efter de lysande segrar, Pontus de la Gardie och Carl Horn vunnit, och sedan Narwa och Iwangorod blifyit eröfrade, om hvilka framgångar Konungen den 22 September 1581 skrifver sig korrt förut bekommit underrättelse ), som Johan Ili antog ifrågavarande titel; och synes Konungens afsigt dermed vara rikugt uppgifven af Lagerbring *). Titeln Storfurste till Finland ullkom i början uteslutande Konungen sjelf. Så finner man, att då Johan III åt sin son Johan till evärdligt manslän donerade Åbo och Björneborgs Län samt Åland, förordvade han att Förläningstagarens titel skulle blifva Svea Rikes Arffurste, Hertig till Finland, Grefve till Åland &c.°). Den förste, hvilken, såsom Prins, kallades Storfurste üll Finland, var Carl IX:s son, Gustaf Adolf, hvilken vid fadrens Kröning 1607 erhållit nämnde Land 1i fórániog, ehuru, enligt hvad Hallenberg”) upplyser, inga inkomster dermed voro fór- 7”) Det åberopade brefvet läses i C. Adlersparres Hist. Saml., III: 54. *) Disput. de Titulis Principum pag. 141. Lagerbrings ord är följande: Circa a. 1582 cum victoriis Svecorum patefacta [wit Russia - - audit Magnus Princeps Finlandie - - - Horum titulorum ratio facillimo negotio redditur: a Patre constitutus fuit Dux Finlandie, et ut wgre Jieret Magno Duci Muscoviæ, qui pridem totam Finlandiam mente de- voraverat, Magnus Princeps vel Dux appellari voluit. *) Donations-brefvet är af den 4 Januari 1590 och finnes infördt i Åbo Tidn. 1778, N:ris 18, 19, 20. ?) Gust Il Adolfs Hist. I: 28. 640 WG. Lacevs enade. Sedermera har ingen annan Prins burit oftanämnde titel, än Gustaf IV Adolfs son, Carl Gustaf. För öfrigt tyckes Celsii framställning innebära den för- modan, såsom skulle genom 1556 års donation Aela Finland blif- vit Hertig Johan gifvet i förläning; ett misstag, hyilket sednast blifvit upprepadt af Geyer"). Detta misstag härrör deraf, att man icke gjort behörig skillnad emellan det dubbla förhållande af För- läningsman och Regerande, uü hvilket Hertig Johan fórekom- mer i Finlands Häfder. Det förra blef han genom Konung Gustaf I:s i det föregående åberopade Förläningsbref af den 27 Juni 1556, det sednare, två dagar derefter, då Konungen tilldelade honom öfversta befallningen öfver hela Finland, ”att der råda, bjuda och glöra låta på wåra wegne, som Wij sielffve i Kongl. person där ullstädes wore"? Endast Åbo Län, Åland och det dåvarande Kumogärds Län, hvilket ungefär svarade emot Björneborgs Län, sådant detta var före Läne-fördelningen af år 1776, öfverlätos så- som evärdligt manslän till Hertig Johan. Häruu gjorde Konungen sedermera den förändring, att då han år 1557 gaf Finland vapen och sköldemärke, ökade han Hertigens förläning med Raseborgs Làu. Hela det öfriga Finland, nemligen Borgå, Kymenegårds, Wi- borgs, Nyslous, Korsholms och Tavastehus Län stadnade qvar un- der Konungens herravälde och förvaltades, i afseende på uppbör- den, af haus egna Fogdar; och då Hertigen, i sin egen förläuing 2) Svenska Folkets Hist., Il: 148. 7) v. Stiernman anf. st. Om Finlands Titel af Storfurstendome. 641 sjelfrädande herrskare, utom dess gränser vidtog några åtgärder, var det alltid blott såsom Konungens Embetsman och i hans namn. Till bestyrkande af dessa uppgifter vill jag avföra åtskilliga bevis, alla hemtade utur förut otryckta källor. Konuugen qvitterar den 11 Juli 1558 medel, som 7r Laudbo-Fogde i Wiborgs och Borgå Län lefvererat, och erhåller 7r Fogde i Hollola härad den 7 Augusti sagde år ett i samma ordalag författadt qvitto. I ett bref af den 26 Januari 1559 skrifver Konungen: ”Vi unne Vår Tro Undersäte Herr Enevald, Kyrkoherde i Wiborg - - spanne- mål: der Zår Kammererare och Befallningsman måge vete sig ef- terrätta.” Då Hertigen den 5 Mars 1557 efterlåter Skolmästaren i Wiborg, Lars Bjure, förläning af spannemål, heter det ”på Zår Käre Her Faders behag, och skall Skolmästaren annamme sagde spanhemälsquantum af Kongl. Maj:ts Fogde” Den 27 Januari 1559, förlänar Herügen ”Kgl!. Maj:ts undersäte och Länsman i Tennilà Socken - - jord, på Zår Käre Her Faders behag: be- gäre fördenskull att ZZógbe:te Kgl. Maj:ts Vår Käre Her Faders Befallningsmän icke göre häremot något hinder.” — På ett helt annat sätt deremot uttrycker sig Hertigen, då han inom sitt eget Territorium vidtager någon författning. Den 25, 26, 27 November 1557 efterläter han ”Oss till en behaglig tid,” Kyrkoherdarne Jöns i Somero, Clement i Pargas, Mårten i Ulfsby halfva tionden i be- rörde församlingar, "der re Kammererer och Befallningsmän vete sig efterrätta,” hvilken slutmening ock förekommer i tre bref af d. 2 och ett af d. 5 Jan. 1558, medelst hvilka Hertigen ”Oss till en behaglig tid," med dylika tionde-förläningar ihogkommer 642 M, GC. Lacvs Kyrkoherdarne, Petrus i Sjundeå, Thomas i Lojo, Henric i Espä och Matts i Karis. Den 11 December 1557 coufererar ban ”Yär Troman och undersäte” Herr Peder Ragvaldı Kimito Pastorat, Hertigen üllerkäoner den 25 Maj 1558 "ar Troman och under- säte” Jacob Hemicsson Sjundby gård. Äfven finnes i behåll eu Hertigens qvittobref för medel, som ”Pår Trotjenare och Fogde i Kumogärds Län,” den 9 Januari 1558 lefvererat. Huru oinskränkt maktegande Hertigen var inom siu förlä- ning, má genom ett talande bevis ädagaläggas. Konungen hade gif- vit Henric Simonsson (hvilken förde i sit vapen en ekestubbe) frälse på några gods; men som dessa hemman làgo i Södra Fin- land, och således icke inom Konungens, utan Hertigens Territo- rum, fanu Henric Simonsson sig föranlåten att begära Hertigens godkännande af Konungens åtgärd. I anledning hvaraf Hertigen utfärdade eu bref, af följande lydelse : Johan medt Gudz nåde Herügh ull Finlandh. War gunsth tillförende. Må tu wette Christoffer Blom at Kgl. Majas Vår Käre Her Faders trotiänere och Befalningzman på Swartessiö Henrick Simonsson haffuer oss udi underdänigheu tilkenne giffwidt att hau frelsze opå någre godz udi Finlaudh, utaff Högbemelte Kongl. Maj:t Vår Käre Her Fader bekommitt haffuer ther utaff tu skatt udi thette åår fordradt hafluer, Och haffuer han förthenskuldh aff oss ödmiukeligen begärett, att wij och honom opå samme godz frijhew effter lathe welle. Sà haffue Om Finlands Titel af Storfurstendóme, 643 Wij samme bans ödmiucke begäran icke aflslä welett, utan hans legenheter nädeligen anseedut och honom gunsteligen fiijheut (oss till en behageligh tijdh) undu och efferlaüdu, Och hwar tw nägen deell auuamedu hafluer utaff the godz som hau udi tijn befal- ningh haffuer. Så är wär wilie och befaloingh, at tw honomm theit igen bekomme lather. Ther ıw west ugh efterráue. Dat. Stocholm then 10 Junij Anno 59. De bristfälligheter och misstag i frågan om Hertig Johans förläning i Finland, hvilka förekomma i det för några år sedan wyckta vigtiga arbetet, Andra delen af von Stiernmans Höf- dinga-Minne, mà jag sluteligen till rättelse anmärka. Då von Süern- man omtalar donationen af den 27 Juni 1556, uppgifver han, att densamma skulle hafva innefattar Åbo Län med Norra och Södra Fin- land, samt hela Åland. Han förbigår således Kumogårds Län, som också hörde ull förläningen. Men i synnerhet betydligt är ett miss- tog, som förefinnes i det af von Stiernman meddelade Skölde- brefvet för Finland, dateradt den (7?) 27 Sept. 1557. I detsam- ma räknas till Herugens förläving, utom Åbo och Raseborgs Län samt Åland, äfven Kymenegårds Län. Deua synes så mycket min- dre hafva kunnat uppkomma genom tryckfel, som sistnämnde Län finnes upptaget på tre serskilda ställen af Dokumentet, och är det derfóre sanuolikt att oriktig läsning af Sköldebrefyet förorsakat von Stiernmans misstag: han bar nemligen läst Aymenegärd, i stället för Kumogärd. Au von Süernmans ifrågavarande uppgift är oriktig, 81 644 |. IV. G, L4cvs inses af några i det föregående anförda omständigheter, och be- styrkes ännu ytterligare genom en vigug Urkund, nemligen Herti- gens Förpliktelse emot Konungen, gifven i anledning af berörde Donation, och likaledes daterad den (7?) 27 September 1557: 1 sagde Dokument, hvilket, enär detsamma hitills icke blifvit tryckt, kom- mer att bifogas denna Afhandling, nämnes uuryckeligen Kumo- gårds, icke Kymenegårds Län, såsom” tull förläningen hörande, hvarom ctèen det? oltaus muda Sköldebrelsortbar viltne, sålunda at det vapen, som derigenom bestämmes, blaud annat upptager ”en Björn med förgylt draget svärd emellan båda främre ramarna,” hvilket än i dag utgör Björneborgs Läns vapen. Äfven blef ge- nom Konung Gustaf Es Testaments-Ordning af den 1 Juli 1560 ), Kumogárds, jemte Ábo och Raseborgs Län samt Äland, anslaget - ull Förläning åt Hertig Johan, #) Berörde Testamente finnes intaget såväl i Tegels Gust. Z.s Hist., Il: 386 som i Stiernmans Samling af Riksdags-Beslut, 1: 224. + Om Finlands Titel af Storfurstendome. 64 Hertigh Johans ull Finlandh Förplichtelse emot Sin Her Fadher Konungh Gustaf den Förste. Dateradt Stockhollm den 7 (27?) Septembris A:o 1 5 5 %. Wy Johan medh Gudz Nädhe, Hertigh j Finlandh etc. Giôre -witterligit och uppenbarligen bekenne, at efter thet Stor- mechtigste Furste och Herre, Her Gustaf, Sweriges, Göthes och Wendes Konung, Wär Käre Her Fadher, uthaf synnerligh gunst och Fadherligh Kärligheet, hafwer undt gifwit och ófverantwar- dat, Oss och Wäre Efuerkommande mansarfwingar, till ett. Furste- ligit Lähn och erfligit Underhäld, at niuta, bruka och behålla, ull evärdelige Ägor, och som ett rett Ledhemot till Sveriges Crono, thesse efiterine Slott och Lähn jFinlandh, som ähre Åbo Slow och Lähn, Kuumegärdz Lähn, Raseborgs Lähn och Aäland, eftter som H: K: M: Donations Bicf Oss therpä gifwit widare utbj lengden förmäler och uthirycker. För hwilken Fadherligh gunst och Kär- leek, Wy ganske. ödmiukeligen och Kärligen Högbe:te Kongl. May: Wär käre Herfadber, wele betackat hafwa, och theremot lofwe och fórplichte Wy Oss och Wäre Efuerkommande Lijfzarf- wipgar hermedh, och utbj thette Brefz kraft, uppå Gudh Alzmech- ügh och Hans Helge Ewangelium, theslijkest pa Wär Christelige Tro och ähre at Wy och Wäre Efiterkommande Lijzarfwingar alleles wele och skole bewijse Högbe:te Kongl. M:t Wär Käre 646 TT. G. L4Gvs Her Fadher, så lenge then Alzmechtige täckes spara H: K: Mx lif- wet j thenne Weilden, och sedan Wär Elskelige Käre Her Bro- der, Hóghborne Furste och Herre, Hr Erich med Gudz nädhe, Sweriges, Góthes och Wendes etc. Uthwalde Konung, nàr Gudh then Alzmechtigste Haus F: N: ull thet Kongl. Säthe j Sverige, efuer Högbe:te Kongl. M:t Wär Elskel. Kiäre Her Fadhers salige afgäng, at komma, förseendes warder, och andre eflterkommande Sweriges rätta ülbórlige Arf Herrar och Konungar, Sammalunda Wärt Kära Fädhernesland Sverige, all Huldskap, Troskap och Mauskap, som Christne, trogne och rátwádige Swenske Män och Undersäter, sin rätta Herre och Konungh, och sit Kiäre rätta Fäderneslandb, at bewijse skyldige och plichtige äre, och säsom Wy och Wäre Efiterkommande Lijfzarfwingar för Gudb, och alle trogne Sweriges Inbyggiare wele och kunne wara ull swars medh. Sammalunda wele och skole Wy och Wäre Efiterkommande Mans- arfwiogar, hålla thet mäste Krijgzfolck, uthaf förb:te Furstendóme och Lähn, som Wy, uthan Wär skadba och förderf kunne ästadhkomma ull at gióra Sweriges Konung och Wärt Kiàre. Fä- dherneslandh thermedh uthj all forfallande nödh och anfechtnin- gar, Hielp, tröst, Bijständ och Undsátning bädhe till Land och Watn, emot allom them som Sweriges Bike, eller nägre the Làndz- ändor therull lyda, och thes trogne Iubyggiare ófverfalla, förhäria och fórderfwa wele, enär som hälst behof giórs, och sädant at Sweriges Konung, och thes trogne Inbyggiare och Ständer, af Oss eller wäre efterkommande Lijfzarfwingar, fordrat och begärat blif- ^ Om Finlands Titel af Storfurstendöme, 647 wer, och hwar nödhen till thet högsta fordrar (thet Gudh nädhe- ligen verdes länge afwenda) dà wele och skole Wy, och Wäre Efiterkommande Lijfzarfwingar, hafwa ospart till at upsättia, medh Sweriges Rikes Konung, och thess trogne Iubyggiare, all Wär wälfärd och förmögenheet, medh allt annat, som tienligit wara kan, till at afwärria Rikzens skadha och fórderf medb. Och på deth at ingen then mening om Oss hafwa skall, at Wy samme Wärt Fórstendóme, Fadherlige gäfwo och fórláhoing, uthj nägen måtto achta afsyudra ifrån Sweriges Rijke, .uthan samme Försten- döme skall blifwa; som thet af älder warit, och hógb:te Kongl. M:t Wär Elskelige Käre Her Fadber, thet nu fórordnat hafr incor- porerath medh hela Sweriges Rijke, och aldeles hålla sigh ther- widh, såsom thet enna Ledhemotet håller sigh. och hänger widh hela Kroppen, och låter regera sigh af sitt rätta Hufwudh, ther- före beplichte Wy Oss och Wäre Efuerkommande Lijfzarfwingar, aludh bädhe medh rådh och dädh, wele och skole üllhielpa at afwärria och förekomma, efuer störste och ytterste förmögenheet, Sweriges Rikes skadha och förderf, och uthj ingen måtto Oss, ifrån Sweriges Rijke afsóndra låtha, widh, thet straff som uthji Sweriges Lagh fórmáhles. Och på thet sådant och så fast och obrotzligen må och skall fulkompnat och hållet blifwa, bafwer Högstbem:te Kongl. May:t Wär Elskel. Kiäre Her Fadher, belefwat och samptyckt, att så oftta nägen ny förändring skeer uthj Rege- mentet, j så måtto, åt anten Hógstbenite Kongl. May: eller Högsı- bemelte Höghborne Furste och Herre, Her Erich, Sweriges, Giö- 648 JF.G..Lacvs . thes och Wendes etc. Uthwald Konung, eller andre Efuerkom- mande rätta och ullbörlige Sweriges Arf Konungar (thet Gudh nädheligen, werdigas nädheligen at afwenda) dódheligen afginge, “ och nägen annan af samma Konge Stam och Blodb, kommer ull Regementet igen, eftter som Högsıbemite Kongl. M:t Wär Elskel. Kiäre Her Fadher, medh menige Rikesens Ständer, thet nu samp- tycht och besluüt hafwer, dà wele och skole Wy och Wäre Eft- ierkommande Mans Arfwingar, besókia samma Herre och Konung, medh tllbörligh ähra och reverentz, som ull Sweriges Rijkes och Wärt rätta Hufwudh, och begära stadfästelse på förbenrte För- stendóme, Sammaledhes tilsäge Honom Huldskap, troshap och Manskap, till menige Sweriges Rikes gagn och bästa alüdh och uthj alla måtto, så stadigt till at bewijsa, såsom andre rátwádige | Sweriges Rikes Rädh och Ledhemot at gióra plichüge ähre. Och theremot ähr ochså, af Hógstbem:e Kgl. M:t Wär Elskel. Kiäre Her Fadher bewilliat och samptycht, at then som ull Rijket, och thet Konungzl. säthe kommer, skall wara förplichtig, -Oss och Wä- ra Efiterkommande medharfwingar förbem:te Förstendöme, medh Bref och Segell wälwilligen stadhfästa och Confirmera, och se- dhan thet aldeles obehindrat öch oklandrat niuta och behälla là- ta, utban allt binder och förfängh uthj alla måtto till ewerdeligh ägor, men hwar så hända kan, thet Wy bädhe medh Mans Art- wingar och Quinkóns Arfwingar af then Alzmechtige begäfwade warde, så skola Mans Arfwingarne eftter Linien Furstendömet be- hålla, men Quinkóns Arfwingarne som uthj Wär Lifzüdh medh Gifitermähl icke fórsedde blifwa, skole efter Wär dödhelige af- Om Finlands Titel af Storfurstendóme. 649 gång, anthen the larijkes eller Uthrijkes (efiter Gudz försyn) fór- sedde blifwa, medh een Abrligh och Fursu. Brudskatt, af Wäre Löösörer, och medh Wär Fórstendómes Undersätares ülhielp, tilbórligen försörgde blifwa, och Arfwegodzen, som them bädhe på Fädherne och Módherne borde tilfalla, skole komma Wär Kiäre Broder, eller theras eftterkommande Maus Arfwingar eftter rätta Linien tll skifttes, hwarinom sin part, eftter som Sweriges Lagh förmehler. Hwar och så hende, at Wy uthan Mans Arfwiugar dödheligen afginge, dà skole samma Slot och Lähn komma och blifwa under Sweriges Crona igen, icke anseendes hwadh arfwin- gar Wy elliest uthaf Quinnokön hafwa kunde. Hwar och then Alzmechtigste Oss Quinköns Arfwingar allenast förlänandes war- der och samma Arfwingar uthj Wär Lifzudh medh Gifttermähl icke försedde blifwa, thà skole the eftter Wär dödhelige afgäng, anten the Inrijkes eller Uthrijkes (efüer Gudz fórsyn) försedde blifwa, behålla alla Wäre Löösörer, ull een ährligh och Furstl. Brudhskau. Men hwar sà häude, at Wy och Wäre Mans Arfwin- gars Löösörer, af Krijg eller nägen anpan olycko hände, blefwe förringat, så at fôrme Quinköns Arfwingar icke thermedh kunne Furstl. försörgde och försedde blifwa, dà skole the medh een ähr- ligh‘ Brudhskau, medh Wär Furstendömes Undersäters üllbielp försörias eftter Undersäternes fórmógenheet, och icke theruthóf- wer, och Arfwegodzen skole komma Wära Käre Brôdhe till skif- tes som tilförende sagt ähr. Hwar och så hände, at Wy uthan Lijfzarfwingar uthaf thenne Werlden dódheligen afginge, dä skall alt detta wärt arf och aflinge Godz, bädhe uthj löst och fast, 650 WT. G. Lacvs komma ull Wäre Käre Brödher, eller ıheras rätte Mans Arfwin- gar efuer Linien, såsom till dhe näste och rätte Arfwingar, och icke under Chronon, efiter som Sweriges Lagh therom förmähler. Yuerligare eluer Wy och Wäre Efiterkommande Mans Arfwingar, af Sweriges Chrono, medh sädane Furst. uppehälle i Finland försedde ähre, som för:wit står, therfüre skole Wy och the och så theremot förplichtige wara, eftter yttersta. förmögenheet så wäl som alle andre Fiulandz trogue lubyggiare üllhielpa at beskydda och fórswara alle Fiulandz Grentzer, medh hwem the helst be- gräntzade ähre, och icke j någon mäuto them förkorta låta, doch skole Wy eler Wäre cfterde Lijfzarfwingar, eller nägre andre Finlandz Inbyggiare, icke gifwa orsaker till något obeständh widh Grentzerne, icke heller för Oss allena, och genom Wirt euskylte rädh, tienare och Undersäter, företaga, förhandla eller besluta nä- gra the ährender och saker, auten the widh Grentzen eller elliest, som Rikzens allmennelige wälfärd uppå hänger, anten medh Krigh, Fredhestándb, förbund, tractater eller nägre andre Rijkzens Högh- wichtige saker at uthräua, uthan at sådant skier medh Sweriges Konungs, och the andre Wäre Kiäre Bröders, medh flere af the förnempste och förständigste Rikzens Ständers och Ledhemots cen- drechtige rädh och samptycke, doch om så skedde, at anten Oss, eller Wäre Eftterkommande Lijfzarfwingar, nágen sådan Handell förefalla kunde, som menige Sweriges Rijke till nytto och fördheel komma motte, och tilfället eller läghligheterne, für meenföre eller làng wäg skuld, icke så hastigt som behöfwes, gifwas motte, at sådant berädhsläes kunde medh Sweriges Konung, och the andre Om Finlands Titel af Storfurstendome. 651 Wäre Elskel. Käre Bröder, eller theris eftterkommande Ertwingar, dä mà eller skall Oss eller them som sädane godh ulfälle förefal- la, icke bärmedh wara fórtagit eller fórbudhit at sókia therigenom, menige Sweriges Rijkes och Wärt Eget gagu och bästa, doch at ale saker i så mätto wisligen företages, och Sweriges Rijke ther- uthaf icke nägen skadha eller nadhel ulfogas mâtte. Hwar och så hände, at något Fiendtligit in uppå föreskrefue Grentzer (het Gudh nädheligen länge afwäude) företagit blifwa kunde, och Wy och Wäre Efuerkommande Mans Arfwingar, medh menige Finlandz Iubyggiares wacht och ulhielp, icke förmätte gióra fienderne mot- stånd, dä skole Wy eller Wäre Eftterkommande Mansarfwingar, besókia Sweriges Rikes Konung om hielp och bijständh, lijka som Wärt rätta Hufwudh, och säsom ett rätt Hufwudzart ähr, alla Ledhemoter uppå hela Kroppen regera och fórfordra. Så är och bewilliat, at then som regerande Konung är, Oss och Wäre Eft- terkommande Mansarfwingar, och alle Finlandz trogne Inbyggia- re, som ähre the rätta Ledhemot icke förlåtha skall, uthan wäl- willeligen komma Oss och them till hielp och undsättning efuer yttersta förmögenheet bådhe medh rådh och dådb, ull at beskyd- da och förswara för:de Finland emot allom them, som thet wele uthj någon mätto öfwerfalla, förhäria och förderfwa, Uthj lijka måtto skole Wy och Wäre Efterkommande Lijfzarfwingar medh alle trogne Finlaudz Inbyggiares tilhielp wara förplichtige, at kom- ma Sweriges Konuug, och menige Sweriges Rijke ull hielp, tróst 82 652 W:G, Lacvs och bijständh, uthj all nödh och fahrligheet, när så behöfwes, och på menige Sweriges Rijkes wegnar therom fordrat blifr, så et then eena Landzändan kommer ıhen annan till hielp, när om tränger, och au heela Rijket hänger tilbopa, som thet sigh rätte- ligen ägnar och böör, och tilfürende något omrört är. Och om så för nödhen är, at Sweriges Konung eller hans efiterkommande Arfwiugar, thet så fordrande worde, dà wele och skole Wy eller Wäre efierkommande Lijfzarfwingar, wara fôrplichtige komma wälwilleligen tillstádhes, till at betrachta och berädhslä, medh Swe- riges Konung och dhe andre Wäre Käre Brödher, och the fór- nämste Rijkzens Rädh och Ständer, menige Sweriges Rijkes anlig- gande och nödhtorfitige saker och ährender, och sedhan hiclpa, ràdha och dädha till deth som menige Sweriges Rijke kan kom- ma till nytta, godha, gagn och längligit biständh, eftter Wärt och theras yttersta fórstáudh och fórmógeuheet. När ochså hände at Sweriges Konuvg hadhe behof, fordra nägen hielp af menige Rij- ket, eller och at Konung Son eller Dotter sin, medh Gifttermáhl försöria will, anten Gärder eller annan hielp, som icke är Under- säternes áhrliga skatt eller Uthskylder, dà skole Undersäterne, som boo utbj fórue Wärt och Wäre Efuterkommaude Lijfzarfwiugars Fórstendóme wara fórplichtige at komma Sweriges Konung och menige Sweriges Rijke medh sädane hielp, till Undsáttoiug, lijka som andre trogue Sweriges Iubyggiare och Undersäter, uthj sådan fall giörande warde, doch at sådan hielpeskatt på fôrbete Wärt Furstendömes Uudersätare skiäligh pålagd warder, at Undersáterne Om Finlands Titel af Storfurstendome, 653 therhoos Ährlige skatt at uthgóra uthj fórmógenheet hafwa måtte. Hwar ochså hender, at Sweriges Konungz lägligheeter sigh så kunde begifwa, thet han uthj Egen Kongl. Persohn wille dragha ull Finland, anten sin Erichsgatu, eller för andre Rikzens anlig- giande nódhtorftter skull, dà skole the som boo uthj fórh:e Wärt eller Wäre Eftterkommande Mansarfwingars Furstendöme för- plichtige wara, at fordra och främia honom bádhe medh Kost, Giärder, skiutzresor och andre nôdhtorfiter, eftter som thet sigh rätteligen ägnar och böör, Item skole Wy sampt medh the andre Wäre Brödher fôrplichtige wara, at sókia Wärt Käre Fädhernes- landz menige Sweriges Rijkes, theslijkes alles Wäre Käre Systrars fromma och bästa uthj alla måtto. Och hwar Gudh täckes kalla Kongl. M:t Wär Elskel. Käre Her Fadher, ifrä thenne Werlden, för än Wäre Käre Systrar alle medh Gifttermähl kunne försedde blif- wa, dà skole Wy, sampt medh the andre Wäre Käre Bródher, och menige Sweriges Rijkes trogne Inbyggiare och Undersäther förplichtade wara, at fórsória eller försee Wäre Käre Systrar, som efuer Wär Elskel. Kiäre Her Fadhers dódhehge afgäug, ogifite ähre, bâdhe medh En ährligh Brudhskatt och allt annat, efiter som Konungebarn ägnar och bör. Item skole Wy sampt medh the andre Wäre Kiäre Bródher och Wäre Eftterkommande Lijfz- arfwingar fórplichüge wara, at fulborda och aldeles widhmacht- hålla the punchter och articlar, som Kongl. M:t Wär Elskel. Kiäre Her Fadher af wälbetenkt rädh och modh för alles Wäres och menige Sweriges Rijkes gagu och bästa, hafwer låtit författa, 654 W.G. Lacvs belangande IH. K. Mits yttersta willie och Testamente, såsom Wy wele at then. Alze Gudh Oss allom, bädhe ull Lijf och Siel hiel- pa skall ewinnerligen. Och thes till yuermehra wisso och bettre forwahring, at Wy och Wäre Efterkommaude Lijfzarfwingar alt thetta förme så fast och obrotzligen hålla och efiterkomma wele och skole, låte Wy witterligen bängia Wär Secret här undhan för thetta Bref, och medh Egen hand Underskrifwit. Datum på Stock- hollms Slott den 7 Septemb. Anno 1557. | JOHANNES. 4313331311311*31111111311131111111111111131111111111431111131 1 13 3A 13 A131 3 413 131 3 11 13 13131 1241 13 1 NOTICES SUR LE LARUS GLAUCUS RENCONTRE DANS LE GOLFE DE FINLANDE, PAR V. FALCK. (Lu à la Société, le 3 Avril 1843.) p: la dernière édition de la Faune Scandinave par Nilsson, imprimée à Lund 1835, le Larus Glaucus Brunn. ou le Burger- meister de Tem minck, n'a pas été énuméré parmi les oiseaux de la Scandinavie, quoique l'auteur émette la supposition, que ce goeland visite en hiver les cótes septentrionales de la Norvege. Ayant depuis ce temps été à même de ‘voir neuf exemplaires de cet oiseau, tous tués aux envons de la ville d'Helsingfors, j'ai cru en devoir faire part à la Société, d'autant plus, que les indi- vidus en question sont les seuls dont la découverte sur la mer Baltique ait été jusqu'ici mentionnée. x L'appariuon de ces oiseaux sur nos cótes, tout eu jetant quelque lumière sur leurs excursions hivernales, nous autorise aussi d'ajouter à la Faune Finlandaise ce magnifique et rare goéland, confiné pendant la plus grande partie de l’année sous le climat 656 Ve FAEBUX glaciol de la zone arctique. Eu conséquence je me permettrai de jciudre à la description des individus de lespece pris chez nous, quelques détails concernant le temps et les lieux de leur capture, afin de donner quelque indication aux ornithologistes qni pour- raient en désirer des exemplaires pour leurs collections. Le pre- mier de ces goélands, pris à une vingtaine de verstes de la ville d'Helsingfors, dans la paroise de Sibbo, vers la fin du mois d'Octobre 1837, paraît ne pas avoir dépassé l’âge d'un an; son pelage coincide parfaitement avec la description du jeune Burger- meister de Temminck, et ses dimensions ne le cedent guère à celles des adultes de l’espece. En 1838 au mois de Février, deux exemplaires en costume d'hiver parfait ont été tués, pour ainsi dire, dans l'euceinte de la ville d'Helsingfors, sur une crique ou les glaces se trouvaient rompues. En 1842, pendant le cours des mois d'Avril et de Mai, cinq jeunes individus ont été pris à la paroisse d’Esbo, distante d'une quinzaine de verstes de la dite ville: et dernierement, vers la fin du mois de Février cette année, un individu, ressemblaut à celui de Sibbo, vient d’être tué dans une ile aux environs d’Helsingfors. Les cinq goélands tués en 1842 sont tous d'un pélage à peu prés semblable, diflérant beaucoup de celui de l'oiseau dans sa première année, ce qui me porte à croire, que la description de leur livrée ne manquera pas d'intérét, d'au- tant plus, que je suis à méme d'y joindre une figure parfaite, peinte d’après nature par Mir de Wright, artiste très-habile déja counu par plusieurs ouvrages en ce geure. Du Larus Glaucus. 657 Description du mâle. Le sommet et les côtés de la tête ainsi que le dessous du cou, grisätres, mouchetés de taches irrégulières d’un brun pâle, qui disparaissent presque entièrement sur le derrière du cou: les parties entourant le bec, blauchátres sans taches: derrière et côtés du cou, moitié supérieure du dos et scapulaires d’uu blanc assez pur, légèrement marqueté, surtout dans ces dernières parties, de quelques taches irrégulières d’un brun pâle: bout des ailes et ré- wiges blanches sans taches: baguettes des rémiges blauchätres dans toute leur longueur: couvertures des ailes blanches, avec des ta- ches transversales d’un brun grisätre sur chaque plume, dont la pointe est toujours blanche: reste du.dos, croupiou et queue blancs, wansversalement rayés de bandes d’un brun grisätre, cette couleur dominant presque la couleur blanche: pointe des plumes dans ces parties, ainsi que les barbes extérieures des pennes de la queue, blanches: poitrine, ventre et abdomen d'un brun grisátre, entre- mélé de blanc ürant sur le jaune: le bout de chaque plume blan- chätre avec les barbes presque usées, circoustance qui fait paraitre le blanc en stries fines sans former de taches distinctes: dessous de la queue blane, trausversalement rayé de brun-grisätre. Iris brun: la queue, ne dépassaut presque pas les ailes, est composée de douze pennes: le crochet et l'angle du bec gris-noirâtres jusqu'à la dernière extrémité des deux maudibules, qui est plus päle: le reste du bec, tarses et pieds d'un livide rougeätre. Dimensions aussi fortes que chez les adultes de l'espéce. 658 VF. FALCK La femelle, un peu plus petite, se distingue par des teintes plus foncées et par moins de blanc pur, cette dernière couleur se wouvant presque toujours légèrement marbrée de brun-grisätre. Les huit exemplaires du Larus Glaucus, que j'ai actuelle- ment sous les yeux, montrant d'ailleurs une différence assez re- marquable dans la forme de leur becs respectifs, j'ai eru devoir prendre un dessin de ces parties en grandeur naturelle, afin que l'on soit à méme de s'en former une idée complete, difficile à ob- teuir méme par la description la plus minutieuse: j'ajoute aussi la mesure exacte de la longneur des tarses et des doigts du milieu, ces parties offrant aussi des disparates plus ou moins prononcées *). Je me,permetrai en outre de faire observer, que le moins fort des individus adultes, dont le sexe n'a malheureusement pas été con- state, et dont le bec est désigné par le N:o 2, paraît ne pas avoir porté longtemps sa livrée actuelle, au lieu que l'autre, N:o 1, montre toutes les distinctions d’un âge bien plus avancé. Quand aux individus marqués des N:ros 3, 4, 5 et 6, ils paraissent avoir atteint au moins leur deuxième année, de méme que les indivi- dus N:o 7 et 8 semblent être des jeunes dans leur premiere livrée d'hiver. La découverte de ces oiseaux, dont nous possédons actuel- lemeut des exemplaires dans presque tous les áges, appuie l'asser- üon de M: Temminck, que le Larus Glaucus doit se rencon- *) Un tarse dessiné en grandeur naturelle montre comment les mesures ont élé prises. ‚Du Larus Glaucus. 659 trer assez fréquemment dans le nord de la Russie. Il parait cu outre ne pas dépasser la mer Baltique, puisqu'on n'en a pas ren- coutré sur les côtes orientales de la Suede, où les observations ornithologiques ont été en tout temps bien mieux suivies que chez nous *). En conséquence je croirais que les individus ci-dessus mentiounés sont arrivés au golfe de Finlande par la mer Blanche, en suivant les fleuves et les grands lacs de la Russie **), au lieu que les deux goélands tués à Bohus Län doivent être partis de l'Islande ou des Spitzberg au Cap Nord, d'ou, en longeant les có- tes rocailleuses de la Norvège, ils ont fini par se trouver à l'en- droit de leur capture. Cet oiseau parait en outre visiter le golfe de Finlande assez régulièrement en hiver. *) En 1837 pendant l'hiver, deux jeunes individus de l’espèce ont été tués par Mr de Wright dans le Cattesat prés de Christiansbourg, sur la cóle occidentale de la Suede, dans le Gouvernement de Bohus, non loin de la ville de Gothenbourg. Ce sont les seuls qui jusqu'ici aient été vus en ce pays. +") À l'appui de celle supposilion je puis maintenant (1844) citer le témoi- gnage d'un compalriole nouvellement de retour d'une excursion scientifique entreprise en 1843 vers les côtes septentrionales de la Russie, Ce voyageur, M: Nylander, a bien voulu me faire savoir, que le Larus Glaucus est trés-commun non seulement dans la mer Blanche, mais oussi sur loutes les riviéres et lacs d'eau douce situés en direction occidentale du bras de mer en question, méme à une distance de 150 verstes dans l'intérieur du pays. 83 f 4333111111 1311411111113 1313 1111111111'11111311311111114 VA 13 13 3A YA A A 1 13 3 A3 3 113 V X 1 1 51 5 V A 1313 CONSIDERATIONS SUR LES FRACTIONS CONTINUES INFINIES A NUME- RATEURS ET DENOMINATEURS ENTIERS ET FRA- CTIONS COMPOSANTES MOINDRES QUE L’UNITE; PAR N. G. x SCHULTEN. (Lu à la Société, le 4 Mars 1844.) Ir méthodes employées ordinairement dans la theorie des fra- ctions continues laissent beaucoup à désirer pour Pexactitude et la rigueur si indispensables dans le développement des vérités entie- rement du ressort des Mathématiques pures. Une note que j'ai eu l'honneur de présenter dernièrement à la Société en a déjà fourni un exemple: j'y vais en ajouter actuellement deux autres, en me permettant de relever la manière imparfaite dout on établit com- munément la convergence des fractions continues de l'espéce que nous allons traiter ici, et la méthode peu satisfaisante par laquelle on cherche à prouver que la somme de ces fractions est en gé- néral moindre que l'unité. Pour la convergence des fractions en question, on se contente ordinairement de l’admettre comme une conséquence évidente de ce qu’elles restent moindres que l'unité quelque loin qu'on les prolonge, en se bornaut à considérer comme 662 N. G. 2» SCHULTEN convergente une fraction continue infinie dont les valeurs ne fran- chissent pas une limite quelconque, notion de convergence entière- ment défectueuse tant pour les fractions continues, que pour les séries et produits infinis *). Quant à l’autre propriété des fractions dont il s’agit, ou celle que leur somme est inférieure à lunité daus tout cas, excepté un seul très-particulier, on la regarde de méme comme une suite évidente de ce que les valeurs partielles de ces fractions restent toujours au-dessous de lunité: conclusion non seulement peu rigoureuse, puisque la valeur totale d'une fra- ction continue infinie diffère toujours plus ou moins de ses valeurs partielles, mais encore entièrement fausse, ainsi que le prouve le cas exceptionnel mentionné ci-dessus, où la somme de la fraction continue n'est pas moindre que l'unité, bien que ses valeurs par- üelles le soient toujours. L'objet de la note actuelle est de faire disparaitre l’un et l'autre de ces défauts de la théorie des fractions continues eu question, ce qui parait d'autant plus nécessaire, que la vérité importante relative à lirrationnalité générale de leur *) Pour éclaircir cette remarque, il suffira de citer les valeurs partielles suivanles: 14-1 (14-0) — (1 4-7) (14-1) — (14-3) 4- (14-2 (1-1) — 14) t (4-3) — 4 4) qui ne franchissent jamais la limite + 2, mais n'appartiennent certaine- ment pas à une fraction continue ou série convergente (ou à un produit convergent), puisqu'elles n'approchent pas indéfiniment d'une limite unique et déterminée. Sur une espèce de fractions continues infinies. 663 somme ne se trouve pas non plus établie d'une maniere rigoureuse, sil y a quelque chose à objecter contre les deux propriétés fon- damentales citées, sur lesquelles celle-là repose immédiatement. Soit m , n a 1) une fraction continue infinie dont les numérateurs m, m, mj.. ainsi que les dénominateurs z, z, n;.. sont des entiers quelcon- ques et les fractions composantes m" m m —3 —3 9)". n n n moindres que l'unité, Soient de plus tous les dénominateurs de cette fraction continue positifs, mais les numérateurs d'un signe quelconque (excepté le premier, qui soit posiuf), ce «qui n'en di- minue pas la généralité, puisque, dans le cas où ceux-là seraient negauls, la fraction continue serait facilement réduite à la forme supposee. Il s’agit d'abord de prouver la convergence de 1). E Commencons par observer que m E. n "n YES m LR — m mx ats a ndx n XP m TEES Ju y m' m = "n = ? x Ans | n + — ERO mx Tes] ies nds 664 N. G. ox SCHULTEN | CEE à ' m nt (a+) (n Et) ". m m ys m Tua PRE me ow n „(m +) ("+ s Ut RE =) mm x Ei," E hu (+) (a+ x Dire 7) 7 +7 7 5 ja EE n ++ BE Be mmmx +7, EEE ETIN IMP) RD " FE BEM ; A neue! = m JE 7 de mmm x" zu. sl UNT Wm N LI Maa, a s n n (T- sm) t N +x )C + > (+= e ) F4 2 +x + nu +x anne mmm x == m. 4 4 EG Hr) + Pur (RT) (s. Tue yo Eun m" ) wam E nca n "UEM" n-d-—,m - nca a" — TOS n n+— m D. lau ya tn n TX S ’ =— , m " n , "Ec br T digi". po" ut onn mmm m x n (7 4T) Zn d ar od m^ 2C IDE X Peru TX ean) Te = ? n 2 side m ) AT XD ci aiusi de suite: valeurs d'une loi évidente, d’où s’ensuit eu général 665 Sur une espéce de fractions continues infinies, m À m — m " — ^ n+— m a” m" x 5 " 3 — T in ”+ mmm. D 5, P ee) Re ME B LS ITUR TL Pr) si, pour abreger, on suppose m , m ni m Tu cin zr, n + = n + f 5 s : In LT 1 nz . M i | Ry E f). . m(P) m? le signe + ou — ayant lieu suivant que p est respectivement pair ou impair. En vertu du résultat précédent on aura done, quels que soient les entiers p et g, wi m , ue m nt, m n+— , m” n Ts ds n arcet . m? t? E m? AST 4) m — —- mmm'.. meet) + mm'm'.. mt? _ mm'm”..m'P =) + mmu. nt 2) JD) Jet) Jor0-Jpr2) Jüt*2)./p*3) föra) fp) 7? les premiers signes supérieurs ou inférieurs ayant lien suivant que p est respectivement pair ou impair, et le signe supérieur ou infé- Srieur relatif au dernier terme suivant qu'il en est de méme de p 4- g. Pour déduire de l’équation précédente 2) la convergence de la fraction continue donnée, il faudra prouver 666 N. G » SCHULTEN 1:0 Que, dans le cas où m“ serait positif, la fraction con- tinuc m aa ND nt" sera positive et moindre que l'unité, quels que soient les sigues des myt, m? Car les fractions composantes de la fraction coutinue en question étant moindres que l'unité, on aura. évidemment, abstra- ction faite du signe du premier numérateur de chaque fracuou continue NC m 1*9 gi» zi. ri an, mel, ges, mt? 1, etc, u n —— n POLIS BUE ar) d'ou s'ensuivra m? m9 EM (3413) | I — (a+?) (q), m T (+, |, m Fr aa) 1 Se gg», art? «ud ett» ETE re „+3 (9) m Q9, mt? I 1 1 1 4 at FE m (043) e ) etc 2 n4+2 | m 7 4e) et ainsi de suite, aussi loin qu’on voudra: ce qui suffit pour éta- blir la vérité énoncée. Sur une espéce de fractions continues infinies. 667 2:0 Qu’ayant posé, comme auparavant, m^? posiüf, ct dé- signé respectivement par (9) (4 4-1) (P) m?! M ee MX les numérateurs (a) (+1) (r) mv mit e m ) pris tous positivement (d’où s’ensuiyra m? = m(?), on aura, dans le cas où les équations mt? = — mat mido es emit? m mo n?-m9-41, nvt9-m9L,.. n? = m? +1 n'auraient pas lieu toutes à la fuis, nécessairement 0) NO Fon NZD — mt» n — mi cpi—-—-—unum jt?» mät LEN: = 3). e m? Lun eet n° mi +1 Car d’abord on aura évidemment (q) (q) NEN ED TA annt n NM, 1 n 4. a Rust iu (q 1) MCI go) e. t d* (r-2) - = > (r -2) 4) sn (r-1) . 7 m tree ha (r) FETES: (r) Donner D ede si & et f sont deux nombres positifs quelconques plus grands que m? et tels que a > f, puisque 84 n'-»—— 40D» u 668 mi 1) (r - 1) nt E d (r -2) m, (r-1) (pea). Mr EE (r-1) m x “> r^ 1 — (r-2) m, m(? e (r-2) Ta) m ( ) r-1 an => n -— s , N. GC. ps SCHULTEN (r) Ln m; -1) (r) aom un n, et ainsi de suite, à tel nombre de fractions composantes qu'on voudra. Or de l'inégalité 4) résulte, ainsi que l'on voit, immédiate- ment cclle de (c (q) m ri (+2 els n +7 (4) nU +1) + 3 = H 422 n° si les équations * mat 1) — —À mut 1) mat? = — mit, 19 m +1) (0-3) . me KZ i . m? = -- mo n'ont pas lieu toutes en méme temps, de méme que celle de (9) qi? 1 (+1) 1 (qt 2) m m 5? 1 mb (= at A Sas Tat) | Lr » n(? : (n) Sur une espéce de fractions continues infinies, 669 si les équations (9) = m‘ (+0 = mat! (n — m” 4 n9 = ma 1, n9t9—mkitt?4-1,.. nz mPT- 1 n'ont pas lieu toutes à la fois. Donc à plus forte raison, si les équations mut = mt" met = — mit”... mz — mi) a? = m®+1, n«*»-gGt?»-4-1,.. n? = m? +1 n'ont pas lieu toutes en méme temps, on aura (+) IRE mt” MULT 3E m‘ : = m“) r "TL Nr n^ : mU + 1 ce qu'il fallait démontrer, Désignant, conformément à la notation précédente, respe- elivement par - che my les numérateurs m, mb ux: de la fraction continue 1), pris positivement, aiusi que par f, la fonction précédente f, dans le cas particulier oü cette fraction con- tinue serait de la forme m m ll "mn 1 mt 1— mi + Le 5), on aura, eu vertu du résultat précédent 2), l'équation 670 N. G. 2»» SCHULTEN m; m, m, m, m, + m +i— mtl ri ^ ml * 0 ' m (P mU T9 4 my gs 1 m,m Pt) m omi..m t9 mm, imp m,m,.. p +9 Us. TFN: 7,043) uu STONE É BUT 1 zh 1 f) fap) ! GO J +2 ! 03) - f (bT3) dont la comparaison avec celle de 2) conduit aux conclusions sui- vantes : 1:0 Les facteurs des foncuons f(p) et f,(p) étant, en vertu de la vérité prouvée p. 666, tous positifs, les termes du second membre de l'équauon 6) seront de méme tous positifs, ceux du second membre de 2) pouvant étre d'un signe quelconque, par suite des signes non déterminés des m, m".. m? *? 2:0 Puisque, d’après la signification adoptée des fonctions Jf; et; 4 La or RETI mm,my. mp o "LL "+7 | x iD 2 mi?) Jp Bor dent Die ri 54? + 07) à se 1 E my m,m, my, m PASS m +i— PAUSE M + 1 — FAI ene m? ios P m mA m v “ (p) | me) mU Da de. [y Sur une espéce de fractions continues infinies, 671 et de l'incgalité précédemment prouvée 3) il résulte qu’en tout cas m mt 1 " 1 , =. m m m n — m, + L — en n m, + | ge € << . = " () ) . 2e m : T n? mi 1 m 2 m, 2 — ,m x m, u +— M 1 — n + E 1 m, +1— . = . () P. + mP) a d^] ( (p) P) mi +1 1 an, N Er iu metit si t a (p) (p) my _ m, (pian (p) m +1 on aura évidemment, quel que soit l'entier p, m, M m?) am m,m,.. m Zum Tl ' c'est-à-dire 1 ras FD = AL d’où s'ensuit qu'abstraction faite du signe de chaque terme du se- coud membre de l'équation 2), ces termes ne sauraient jamais sur- passer les termes correspondants du second membre de l'équauon 6) et que par conséquent, ce dernier membre n'étant composé que de termes positifs, le second membre de l'équation 2), ab- straction faite de son signe, ue pourra non plus surpasser celui de l'équation 6). 3:0 La différence 672 N. G. > SCHULTÉN mo LL u a "gd: ^ 3 NO up NK PII) 20) abstraction faite de son signe, ne pourra donc dans aucun cas sur- passer celle de i m, an! 5 Tur Tee Pareo g x LUE (n 1 n? ( Or dans une note précédente insérée dans ce Tome il a été prouvé que les fractions continues mi m t m, m. EN 1 et — RK 1 m — : ny + mid 1 — m, + 1 TE N 5 m“? +2 m?) mi +9) +1 mP + 1 qui l'une et l’autre sont moindres que l'unité, en different toujours la premiere moins que 1 PTqQTÀ et la seconde moins que 1 pU d’où résulte que ces deux fractions continues different entre. elles moius que cette derniere fraction, et que par conséquent aussi la difléreuce —- , Sur une espéce de fractions continues infinies. 673 abstraction faite de sou signe, scra nécessairement moindre que la méme fraction ; SE résultat ayant lieu pour des valeurs quelconques des indices p e 7, d'ou découle immédiatement la convergence de la fraction con- tinue 1), puisqu'il en résulte qu'en prenant p suffisamment. grand toutes les valeurs partielles de cette fraction continue, à partir de celle qui répond au nombre p 4-1 de ses fractions composantes, pourront toujours différer de ceue dernière moins qu'un nombre donné quelconque *). II. La convergence de la fraction continue 1) établie, il sera aisé de prouver que sa somme est moindre que l'unité dans tout autre cas que celui, où elle aurait la forme particulière m , em m re m T 1 — —- m m-4-1— m +1 — b. m, m, my, .. désignant des entiers positifs quelcouques. En effet, si 1) n’est pas de cette dernière forme, elle s'en écartera aprés un nombre déterminé p de ses fractions composan- tes, de sorte qu'on aura, en vertu de l'inégalité 3), m å m, m. me à n ani RES, Ts RUP 2 EA : < | 2 1 mP) mu * T— PL? n^ m, +1 +) Voir la note citée ci-dessus, p. 629 de ce Tome. 674 N. G. vo» SCHULTEN m,, m,,..m; représentant, comme auparavant, les p + 1. premiers numératcurs de 1) pris positivement. Soit à la différence de ces deux fractions continues finies et déterminées. Or, quel que soit l'enüer g, l'expression abstraction faite du signe, ne pourra, d’après ce qui précède, sur- passer celle de m, m, m, m, LE MU es ai e bain eu pets ^ : m TD : k mi?) armes uei laquelle dernière est toujours positive en vertu de l'inégalué 4). Donc aussi lexcés de la fraction continue 3 8. a n Led i sur celle de : nern Pr 4) ne saurait être moindre que d, quelque grand que soit l'enuer g Sur une espèce de fractions continues infinies. 675 Or la somme de 1) étant nommée s, la différence entre s et cette dernière fraction continue deviendra moindre qu'un nombre quelconque, et par conséquent aussi que d, lorsqu'on preud g suf- = fisamment grand *). Donc, pour une certaiue valeur de g, on aura nécessairement et par conséquent aussi s << 1, puisque cette derniere fraction con- tinue est toujours moindre que l'uuité. * Les deux propriétés fondamentales de la fraction continue 1) traitées dans ce qui précède, étant rigoureusement prouvées, Pirrationnalité générale de sa somme se déduira sans difficulté de la manière ordinaire, au moyen de la relation connue m ae TA SE PE N n? s entre les sommes respectives s et s des deux fractions continues infinies *) Voir p. 630 de ce Tome. et 76 N. G. vs SCHULTEN u = m kl n m 1 E (p) m + en (p 4-1) n°) m nC» mrt à (p+3) mus Ap en P1) ath wen Te * PU . T) *) La relation dont il s'agit, employée communément sans démonstration, en a cependant besoin puisqu'on ne saurait appliquer rigoureusement à des opéralions sans fin les raisonnements qui ont lieu pour celles en nombre fini. Nous proposons à cet effet la suivante, qui parait aussi rigoureuse que le comporte Ja nature du sujet: Si l'on pose les équations m "iar IRRE et, RI (p+2) Tra 1— qr» AM E PC, n^ "+ Tr (9 * m Cd d'oü résulte celle de mn r VE dn 1 n + FE . mo E Ip l'expression v, différera nécessairement de la valeur déterminée m n T Sur une espéce de fractions continues infinies. 671 Nous ferons seulement remarquer que la démonstration méme de l'urationnalité en question fait voir que le théorème y relatif est sujet à une restriction à laquelle on ne fait pas attention ordinai- rement, et qu'il doit être énoncé comme il suit: moins qu'un nombre donné quelconque pour toute valeur entière de q plus grande qu'un entier déterminé, ce dont on n'aura pas de peine à se convaincre si l'on observe que la différence s — v, , abstraction faite du sigue, devient, d’après la définition de s, moindre qu'un nombre don- né quelconque pour toute valeur entière de q plus grande qu'un nombre déterminé, et que celle de abstraction de méme faite du signe, le devient aussi pour toute valeur de $—#, moindre qu'un nombre déterminé, en vertu de l'équation (celle d'une hyperbole équilatére donnée par les m, m,..m{r) n, n,..n(e) et ayant pour coordonnées rectangles & et v,); d’où résulte évidemment que la derniére expression m . er HR nt Tx +. . m? 2 + (p) , n +8 abstraction faite de son signe, deviendra nécesseirement aussi moindre qu'un nombre donné quelconque pour toute valeur ertiere de g au-des- 678 N. G. pv: SCHULTEN La valeur totale de toute fraction continue infinie à numé- rateurs et dénominateurs entiers et fractions composantes moindres que l'unité, est nécessairement. irrationnelle, pourvu que celles-ci ne finissent pas par prendre indéfiniment la forme m g+1 g étant un entier positif quelconque. Pour le cas exceptionnel où la restriction citée aurait lieu, ou la fraction continue serait de la forme m bd n + 74 ee d LIO 42 on voit, d'un autre côté, au premier coup d'oeil que lirrationna- sus d'une certaine limite. Donc, d’après la définition de la somme d'une fraction continue infinie, l'expression m m LI PS) "Lose PNEU TL no 4s sera la somme méme de la fraction continue ce qu'il fallait prouver. Sur une espéce de fractions continues infinies. 679 lite en question n'a pas lieu, puisque la somme de la fraction con- ünue devient alors m 5 nope CE 77! . , (p-1 pe ) "m (p-1) m impo. 7i 1 $3A*313111A11131111111111311111111114111131111111111113 111111111 11A4AA 11141 111 511? 13 114119 DEMONSTRATION DE CE QUE LES IRRATIONNELS /2 ET /3 NE SAU- RAIENT ETRE LES LOGARITHMES NEPERIENS DE NOMBRES RATIONNELS; PAR N. G. xx SCHULTEN. (Lu à la Société, le 7 Oct. 1844.) — nn 0.60 m L est prouvé depuis longtemps qu'un nombre quelconque ration- nel ne saurait être le logarithme népérien d’un nombre rationnel; mais personne, que je sache, n'a cherché à étendre ce théorème à des irrationnels algebriques, ceue classe de nombres qui se pre- sente le plus naturellement après celle des rationnels. Il m'a par cette raison paru ne pas être hors de propos d'établir, par une démonstration rigoureuse, la vérité énoncée ci-dessus, c'est-à-dire Pirrationnalité des expressions et e d'autant. plus que la méme démonstration, ainsi qu'on va le voir, servira facilement à établir Pirrationnalité des puissances de e de méme espèce beaucoup plus générales VEN ER ME 2 e, m e ou m designe un entier positif quelconque. 652 N. G. ver SCHULTEN Rappelons d'abord les relations connues 1.2.3.4... p-4's, r= 1 ou p désigne un entier positif quelconque et g un nombre pre- mier qui ne surpasse pas p, r et s sont des entiers positifs dont celui-ci n'est pas divisible par g, et a, b,..g représentent les chif- fres du systeme de numération relatif à la base g, par lesquels s'exprime le nombre p; desquelles résulte, dans le cas où p serait le double d'un entier 4, qu'on aura 1:0 dans la supposiion de g=2, pour une valeur de 7 quelconque exceptée l'unité RÉ t conduit à 4— 12 —£. De plus, il est clair que £ et £' étant des entiers positifs quelconques dont 2>t, h,, sera nécessairement divisible par 4, et ko par Ey. Ceci établi, on observera que l'équation. connue 2 x^ x^ ere SAMT et dont le second membre, toujours convergent, a pour somme le premier, se change dans les cas de 86 NÉ 3 2 684 N. G. oz: SCHULTEN „ mm et v3 respectivement en celles de ab Vom * ua 0029 À -—— 49r 21 il e^ Ee “Sir tres 2.3. 3 12.6 2. are I ba | RUE sos ernten] et 2 ing, rl 33 g > | mc a [la br er ee een 38 3 32 4 Tan sr 000 orne À: jl 18 | E «qz» | Posant, dans la première de ces équations, 72 = 27 et dans la seconde n=35 m étant un entier positif quelconque, on aura donc, en vertu des remarques précédentes, e* 4- e #=2[1+% tz Mid a a P Ó VE | - 2l : | 2 seh Ta, Corse EE Seb pP et - ! Så : 2 EY 3 3 3 5E 3 Pet Bhd i op ls i 357i54402:8) 6196. 4 IF Tz (+ 1) (BV: + 2) T (2n 4- 1) -- (22 4- 4) yu ir c’est-à-dire 2 7h, (e + er )= + dp.) et | "T3 Po (e + e) wer 9-2) nu " | : I | I 2, € étant des entiers positifs et (du 9 les sommes respectives. des suites cony ergentes La . Ho Á Oz Sur les ‘expressions e et er 685 151 Mose , 2f tal GT D) ED À mE +9 | nz - 2.5 DEEE mien t acp rt lesquelles sont respectivement moindres que celles des progressions ; g dolidi qiia" 2 Qul 9,233 2.35 pep perg toit: : 1)* + er dens c'est-à-dire que les expressions ARE À 9 n° + 4n +3 E 2n*4-2n —1' Or les équations 1) et 2), dont la premiere a lieu dans le cas de n — 2" et la seconde dans celui de 2 —37 m étant un en- tier posiüf quelconque, sont incompatibles avec la supposition que soit rationnelle. En effet, si l'on y pose V VAR LER M E et erm B g a, B eta f^ étant des entiers déterminés, elles se changeront, apres les réductions convenables, en celles de 27-4, (0 +) — ape = bp et E, («+ 62) e a pe= dp; qui l'une et l'autre sont zmpossib/es, puisque leurs premiers mem- 686 N. G. rs SCHULTEN bres, pour des valeurs de zn quelconques, sont entiers, tandis que leurs seconds membres, qui sont respectivement moindres que 4«B et oc p Un m 2m | pr^ ? 4.277-L4.2"4- 3 2.37^4-9.3"—1 decroissent, pour des valeurs de ;n suffisamment grandes, au-des- sous d'une limite quelconque. NÄGRA HISTORISKA UNDERRÄTTELSER OM BOKTRYCKERIET I FINLAND, AF FREDR. WILH. PIPPING. ANDRA STYCKET. (Meddeladt Vetensk, Societ. den 8 Januarii 1844.) — áo 0 Q- a —— ——Á Sedan Consistori Academici Protocoller ifrän den 1 Junii 1643 till och med den 23 Juou 1662, alldeles fullständige, ehuru af là- gorne så skadade, att de icke kunnat à nyo inbindas, numera äter- funnits ibland en mängd till vårt Finska Universitets Archiv hörande handlingar, hvilka, oaktadt de under den härjande branden: i Åbo ar 1827 ganska mycket lidit, ändock till någon del äro i det skick, at de utan svårighet kunna läsas, hvarfóre de ock samteligen an- setts ännu förtjena att förvaras, kan jag icke annat än räkna det för en fägnesam skyldighet, att nu återtaga hvad denna Societets Acter, Tom. I sid. 561, angående förlusten af nämnde Protocol- ler innehålla, samt att tillika ur dem, fastän snarare för fullstän- dighetens än för någon nödvändig upplysnings skull, meddela ett OBS vor UEREDIGEE Lbs AN aos 00000 nnn och annat tillägg ull första Stycket af Historiska uuderrättelserue om Boktryckeriet 1 i Finland, innan 28, En att erzäuz, dessa. Sä- Te ZT 10 E a ZH Fasz som vidar& tige ait här ock anvisning på några andra, likale- des sednare hes källor, ur hwilka någon utredning vinnes i de delar af Ämnen som 1 ISO innefattar. zi wo ADN: D W OM Xx A 2G ras allısa först, att füllsindss. upplysning ull sidd. 536—538 rö- rande Petrus Johannis Ungius, grhälles i 1. det, af Vice Pastor N. J. Löfgren och Contracts Prosten ur OI oes ifran wycket i Kalmar åren 1836, 1839 ochi 1841, i tre Häften, under Titel: Tjenstemån vid Församlingarne och Läroverken uti Kal- mar Stift, från äldre till närvarande tider, utgifne arbete, sidd. 78, 299 och 331. Vidare, alt den i Inledningen till Svensk Bi- bliographi för år 1829 äberopade Fórteckning, med ófverskrift: T'hesse effter rfoliande Böker äro ti yckte, i Wästeräs, sedhan Trycket kom tijt i Novembri Mänat anno 1621 til Mår messa Anno 1622 och finnas ther til köps, synes innehålla en rikhali- gare källa för kunskapen om de af Per. Warp i nämnde stad tryckta skrifter, än af samma öfverskrift förmodas kan; y den skall innefatta äfven hvad som derstádes blifvit tryckt ull och na 1640. Dock uppkommer nägot tvifvel om denna Förtecknings pä- lilighet, i händelse orden "Sedan drog Tryckiaren Oloff Olson härifrän ul Stockholm och blef dódh Peste," verkeligen antráffas, såsom Författaren af berörde Inledning förmäler, efter redogörelsen, för det, som år 1626 blifvit upplagdt. Denna uppgift om Olof Historiska underrättelser" om Boktryckériet i Finland. 689 Olofssons afgängstid‘ ifrån Westeräs, låter nämligen ännu mindre än Stjernhóks efter Alnander ofvanföre, sid, 542, anförda yttrande förena sig med ófrga dersammastädes till fullo utredda omständigheter, helst uppå nästa blad skall läsas: ”Ther effier kom Peter Wald Tryckiaren ul Wästerähs, och äro Tryckte anno 1635;" hvaraf deremot min mening angående Warps inflyttnings- tid vinner ny styrka. Beträffande sedan sätet att fullgöra fjerde Puncten i förra de- len af Contractet om Boktryckeriet i Äbo, utvisa Consistorii Aca- demici Protocoller für den 11 Sept. och 23 Oct. 1644, au olä- genheterne vid husrums anskaffande åt Boktryckaren emot hyra, såsom vid bans ankomst ifrån Sverige skjedde, snart gifvit veder- bórande anledning att vara betänkte på lämpeligare utvägar ull än- damálets vinnande, antingen genom någon viss Summas erläggande ull honom en gång för alla, eller genom det för Tryckeriets be- hof en lite gård blefve inköpt, i hvilken ej endast den dåvarande Föreståndaren, utan ock hans efterträdare i evärdeliga tider, kunde; bo. Häröfver hörd, förklarade Warp, som var sinnad att sjelf köpa sig en gård i staden och härull behófde penningar, ‚att han, emot erhällande af 100 Dal. Kopparmynt ex Fisco, utan alla vi- dare anspråk, på hushyra, ville tjena Universitetet under hela sin återstående lifsd, så länge han brukas kunde., Efter det ‚Consi- storium härtill samtyckt, förekommer om bemälde hushyra i hand- lingarne intet annat, än, för den 19 Juni 1645, att Boktryckaren begärt utfa på densamma ännu resterande 44 Dal. 12 öre sagde 690 FREDR, WILH PIPPING myut; hvilken summa, jemfórd med hvad som angående första be- tinget om rum ofvanfüre, sid. 555, är berättadt, synes högre, än au den kunde utgöra en ouppburen del af hvad som för de förflutna åren fordrades, och menades dermed alltså snarare en återstod af nyssnämnde 100: Daler. Att den füreslagne öfverenskommelsen härom gått i verkställighet, synes ock få slutas deraf, at ingen utbetalnivg af årlig hyra finnes upptagen i Quæstors räkningar, i hvilka den otvifvelakugt skulle hafva ingått, åtminstone om den forıfarit att äga rum efter det Fiscus, såsom förut, sid. 556, är nämodt, erbällit ett Statsanslag, hvarmed äfven Tryckeriets behof var afsedt. För deua anslag fordrades nämligen ordenteligare re- dovisuivg, än für samma Fonds öfriga, tillfalliga inkomster, med hvilka ej mindre Warps nyssberörde fordran betäcktes, än dess- fórinmau alla och en lång tid derefter de flesta oförutsedda utgifter plägade bestridas af Rectorerue, som uppburo Fisci medel af sist- nämude slag och vanligen mycket trögt för dem afgäfvo sina, säl- lan eller aldrig i de allmänna Räkenskaperne intagne, Liquider. Huruvida det påtänkta gárdskópet äfven genast gått i fullbordan, kan likväl sättas i fråga, då vid bandlägguiogen i Consistorio den 6 Dec. 1654 af en nu, efter Warps död, väckt tvist, angående bristande hyra för en, Pastor i Nykyrka Herr Erich +) üllhórig, vid Fägatan belägen gård, hvilken den förstuämnde, icke långt ef- ter sin bosättning i Finland, ätmiastone något öfver två års tid be- +) Ericus Nicolai var då Kyrkoherde i Nykyrko Socken af Äbo Län. Se Strandberg, Abo Stifts Herdaminne, 1 Del. sid, 177. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 691 bow och först varit hugad att tillhaudla sig, upplyst blifvit, att hau likväl sedermera slagit deua kóp ur hågen: De; ibland Åbo Läns Räkenskaper i Kejserl. Senatens för Finland Archiv ännu i behåll varande Mautals Längder för Åbo Stad utvisa väl ock, att denne Bokuyckare, som år 1643 bott i Kyrkoqvarteret, derefter, ätmin- stone ifrån början af 1645, haft sin bostad i Mätäjärvi Qvarteret, hvilket visserligen på en sida begränsades af Fägatan, eller den, som i sednare tider, intill nya regleringen efter 1827 års brand, kallades: Nylandsgatan; men om han derstädes hade | egen gård, såsom af andra omständigheter, hvilka i det följande förekomma, troligt är, kan icke ur dem utredas. Au de 100 Riksdaler, som Grefve Gustaf Gustafsson ull Tryckeriets understöd förärat, icke förekomma ibland Universi- tetets 1 Statsbückerne upptagne inkomster, är förut, sid. 558, anfördt, tillika med deraf härrörande tvifvelsmål angående beloppet af den ersättning Gelzenius för sina Grekiska Stlar erhållit. De igen- funne Protocollerne för den 21, 28, 29 Junii och 18 Juli 1648, samt 18 April, 4 och 29 Maji 1649 utvisa nu, "att. denne Swde- rande om sommaren förswämnde år i Stockholm fått uppbära hälften af sagde Summa, samt deraf, enligt föreskrift af Professoren Doctor Johannes Elai Terserus, åt hvilken, såsom stadd på en resa till Upsala, efter att hafva blifvit ull dervarande Universi- tet ifrån Åbo transporterad, Consistorium uppdragit att påminna Grefven om sit löfte, användt 9 Dukater och 6 Daler 51 Öre 87 602 FnEDR. WILH. PIPPING Kopp. mynt, till inköp af Materialier, äfvensom till betalning af sitt herberge och hvad han på resan behöfde, samt efter äterkom- sten, till dåvarande Rector, Professoren Nicolaus Laurentii Nycopensis, jemlikt Consistorii beslut aflemnat återstoden, af hvilken sedermera d. 29 Junii 1648 honom beviljades ull kost in- ull Michaélis 3 Daler i veckan och d. 18 April följande året ännu en Dukat, samt d. 18 nästföregående Juli åt en pojke ull biträde vid arbetet en Daler i veckan. På detta sätt kommo förberörde i Stockholm lyftade 50 Riksdaler efterhand Gelzenius till godo, utom de särskilda bidragen af Universitetets medel, såsom ses deraf, att han till Protocollet den 29 Maji 1649 förklarat ”sigh fått ull uppehälle Grefve Göstafs 50 Rijksd. och något aff Quzstore”; men när den andra hälften af ifrågavarande Donation utfallit och huru den må hafva blifvit använd, finnes ingenstädes upplyst. Hvad Gelzenii sluteliga fordringsanspråk beträffar, gifver Protocollet för d. 20 Junii sistnämnde år anledning att antaga, det nedsätt- ningen deraf, till förut nämnde 100 Daler, ägt rum utan skriftelig hemställan, efter beprófvande af Grefve BRAHE, som dà var här i landet. För öfrigt synes Boktryckaren Warps redan om de första profven af ifrägavarande Grekiska Sular gifna och i Protocollet d. 9 Febr. 1648 antecknade yttrande, att de voro ”mycket artigare àhn Peters von Selov,” förtjena att här intagas, såsom ullägg till hvad förut åberopade fórfauare rörande detta ämne anfört, äfven- som att de vid aflevereringen till Boktryckaren d. 29 Maji fól- jande året, enligt uppgift i dagens Protocol, ntgjorde 4 Lispund; Historiska underrättelser om Boktryckerieti Finland. 693 18 Skälpund, hvarförutan tillverkaren lofvade med det första für- färdiga Spatier och Accenter, ull fyllande af de i en Centner bri- stande två Skälpunds vigt. Om Perer Warps flit att anskaffa hvad Universitetets Bok- tryckeri behöfde, ej mindre än att vederbörande, oaktadt det oin- skränkta förtroende de, såsom förut antydt är, synas hafva för ho- nom hyst, icke underlåtit att ud efter annan göra sig underrättade huru han sina skyldigheter, isynnerhet i nämnde afseende, full- gjort, viltna Protocollerne, för d. 19 Junii 1645, då ban, sinnad att öfverresa till Sverige, af Consistorium begärde penningar ull Tryckets förbättring, för d. 6 Sept. 1648, då Rector tillkännagaf, att Boktryckaren bekommit af ”Skrifftgiutaren,” — hvilken här menas, är icke förklaradt, — "spatia 1 # och numeros 1 #”*), för d. 6 Febr. 1650, då Warp på ullfiägan uppgaf, "at han ull Acad. Trycket ull förbättringh 11 centner skrift med Acad. pen- ningar kófft hafver, och nägot aff sitt ochsä, och vil ähnnu skrifva öfver, om mebra, der han allenast om betalningh blifr. försäkradh,” och d. 15 Sept. 1652, dà Universitets Secreteraren anmälde sig hafva efter Rectors befallning lätit väga de Sular, som oftanämnde Boktryckare samma år hemtat med sig ifrån Sverige och hvilka befunnits utgöra 3 # 15 m. af Mittel Cursiv. Vid intet af dessa tillfällen finnes han dock hafva erhällit någon betalning, fastän den 18 Juli 1648 blifvit beviljadt, "att thet han ıfra Swerige bestält +) I Universitetets äldre handlingar betecknas Lispund med ®. 694 FREDR. W1LH. PIPPING hafver ull férbättringh för Acad. Tryck, thet betales honom aff Fisco), Sådant härrörde tvifvelsutan icke allenast deraf, att, såsom i förstoämnde Protocoll säges, ingen utväg till penningar då var att tillgå, utan ock deraf, att Boktryckaren sedermera, när han kom- mit i åtnjutande af ett visst, årligt, anslag för verket, ansetts icke vara berättigad tll erhållande af några särskilda bidrag. "Till hvil- ken tid det inköp af Sular må höra, hvarull Consistorium. Aca- demicum tagit ull låns af Consistorio Ecclesiastico 170 Daler Kopp. mynt och 25 RD, äfvensom af Domkyrkans medel 55 Dal. samma mynt, emot Professorernes Caution, såsom i förstmämnde Consi- storit Protocoll für d. 6 Decemb. 1654 förmäles, är icke upplyst. Såsom bevis på Universitets styrelsens uppmärksamhet på allt hvad som kunde' lända till god ordning, snarare än af något för- seende på Warps sida, tyckes Consistorii stadgande af d. 23 April 1645, att ”Klagomäl som af H. Ehry.t Bispen på Tryckaren an- ställas, kan Magnif. Rector i huset corrigera, och honom åthvarna at han är sedigh och beskeedeligh, helst emoot sine förmän, såsom isynnerheet ochså H. E.t Biskåpen är,”böra betraktas, äfvensom beslutet d. 23 Junii 1647, dà det i Protocollet heter: ”Besväradhe sigh Procan- cellarius öf.r Tryckiaren Peder Waldh, att han icke vil tryckia pa- tenterna som sendas uth till Prästerskapet uthan stoor lóhn. Och emedhan Dn. Professores ochsä hafva samma besvär, derföre skall han med th. första uthi Consistorio comparera,” särdeles dà grän- sorne så väl emellan Rectors och Consistorii myndighet, som emel- lan begge Consistoriernes rättigheter, i anseende till Akademiska Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 695 personer, ännu icke voro nog bestämde, eller städse noggraunt iakt- togos. Också finnes icke spår ull någon verkställighet af detta beslut, Kanhända insåg man sedermera, att Boktryckaren icke hade lika förbindelser till Stiftet, som till. Universitetet. Att något behof af annan uppsigt öfver den nuvarande, än den, som ålåg de allmänna myndigheterne vid Lärosätet, skulle gifvit anledning ull Philosophie Adjunctens Magister Petri Torpensis d. 26 Nov. 1645 inpro- tocollerade begäran "at han Typographiæ præficeres skulle,” är ock så mycket mindre sannolikt, som svaret ej blef annat än: "dà uth- lofvade Senatus vara honom behielpeligh;” hvaraf jemväl lärer få slutas, att denna begäran icke åsyftade annat, än ullsättande af en ständig Corrector, antingen i den mening, som. fråga härom redan förut (Se sid. 560) varit väckt, eller i den egenskap, som vid Ma- gister Miltopäi antagande, hvarom framdeles, tio år sednare be- stämdes. I sammanhang härmed må derfóre äfven de särskilda föreskrifter nu vidröras, som, sednare än den på nysspämnde ställe omförmälde, blifvit Universitets Boktryckaren till. efterrättelse un- der Warns lifstid meddelade, Den 19 Juli 1647 beslöt nämligen Consistorium: "1, au Booktryckiaren skal ingalunda tryckia någhra disputationes, Rijm, Versor eller Orationes, förrän the blifva aff Decano eller Professoribus ófversedde och underskrefne. 2. Om näghon vil dedicera näghot, så skal dedication tryckias på hvart Exemplar och lijka, Iydhande allenast till Sex Personer ull 1h, högsta och eij fleere. 3. Om näghon läther tryckia någhot, skall Tryckiaren tryckia 200 Exemplaria på hvart Arck för 1 R:d, vil och nághou hafva 696 FREDR. JVrLH. PIPPING fleere Exemplaria, skall han gifva 1 D. K. M. för 100,” samt 1649 den 24 Januarü, "at hvart patent som tryckes lägges op 200 Exemplar, der så mycket behöfves.” Hit hörer ock, att sedan Cur- sorerne, jemlikt beslut af d. 17 Sept. 1651, erhållit befallning att ull Universitets Bibliotheket inlemna ett exemplar af utkommande Disputationer, stadgades vidare d. 5 Nov. samma är, att till tryck- ningen af sädane exemplar af alla Disputationer och Orationer skulle papper ifrån Consistorio gifvas. Efter Warps frånfälle hvilade otvifvelaktigt omsorgen om Universitets Boktryckeriet mera än ullfórene på Consistorium; men längre än behofvet påkallade, är mau frestad att anse densamma i bórjan hafva blifvit sträckt, dä det af Protocollet för d. 9 Mart. 1653 befinnes, att de pà Latinska, den tiden i Äbo tryckta, skrifter före- kommande orden: Excusum typis Acad. apud viduam PETRI WALD, nu blifvit at Consistorium Academicum såsom stående Formel fóre- skrifne, fastän ibland arbetarene vid verket fanns en litterärt bildad man, pà hvilken allt hvad författarene möjeligen icke vetat att i berörde afseende iaktaga, bordt kunna lemnas. Om denne, en Stu- dent ifrån Småland, vid namn Andreas Benedicti Stählfot, som d. 20 1 nyssnämnde mánad och är höll en Oratio de Pau- pertate ejusque utilitate, säges i ett framför densamma tryckt, af Eloquentiz Professoren Samuel Hart man, i egenskap af "Alum- norum Reg. Ephorus" till Studerande ungdomen stálldt Program, att han gjorde godt gagn "Typothesià" och i en bifogad Gratulation kallas han ”Artis Typographicæ periüssimus;" men fórmodeligen Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland, 697 © hade han icke undergätt i gällande Författningar stadgade prof af konstfärdighet, efter Boktryckarene i Stockholm, uti en d. 2 Maj samma är ankommen skrift protesterade emot dem, som dà arbe- tade hos Warps enka, "att the ingaledhes” skulle "tll samma tienst admitteras" *). Tillika med Stählfots ansökning om ifrágavaran- de beställning hade enkans anhållan om nädär, samt att hennes sa- lige mans systerson, Peder Andersson, kunde blifva antagen ull Akademie Boktryckare, redan förut, d. 30 Marti, blifvit Consisto- rium föredragen; men om Succession fattades dä intet beslut, utan skulle, jemte det Hustru Ingeborg beviljades ett nädär, ’bädhe Andreas och Peer blifva admoneradhe, au the wahrligen och väl i medhlerujdh omgäds medh trycket, och deraf ingaledes näghot fórfahra." Troligen menas ock samma personer, dà i den skrifvelse af d. 11 nästföljande Maji, medelst hvilken Consistorium ull Canceller inberättar om Warps frånfälle och om sin denna dag vid- tagne ätgärd ull tjenstens besättande, säges, att man nu hade inga andra att tillgå, som kunde "med trycket omgás, — — ähn två unga drengiar, som hafva lärt detta handtverk hooss Sal. Man, och +) Se Consistorii Academici Protocoll for nämnde dag. — Märkeligt är, att ehuru Stählfot icke förr än 1654 finnes i Universitetets förteckningar upptagen ibland Stipendiarii, sedan han d. 7 December föregående året sökt Stipendium och erhillit lófte att med det fórsta inskrifvas, kallas han dock sà vàl i ofvanbemälde Program, dateradt d. 20 Junii sistnümn- de år, Regius Alumnus, som ock på Oralionens Titelblad S. A. M:tis Stipendiarius. "Torde hafva varit densamme, som några år sednare blei Predikant vid Svartå och Andskog Bruk, samt sluteligen Kapellan i Ingå. Se Strandberg l. c. 1 Del., sidd. 168, 373 och 380. 698 FREDR. Wıım PIPPING syhnes näghorlunda kunna fórretta thet arbethe uthi theras werk- stadh, hwadh uthi Enckiaus nàdhár förefalla kan." Den omtalade åtgärden till tjenstens besättande bestod der- uti, att, såsom orden i skrifvelsen lyda: "effiersom wedh Academier, så väl denne som andre, en sådan Tryckiare nódhwendigh ihr, som bädhe är aff dee medhlen, och den fórfarenheet hafwer att han och medh eghen bekostnatt kan opläggia ett werck, der så behöf- des: Och Amund Nielsson Grewe +), Booktryckiare i Gótheborgb, hafwer ófwersendt och præsenteradt oss ett wackert prob aff sin skriffi, och sigh till samma uenst tillbudhit, är dessfóruthan en nyckter karl och flijügh uthi sitt embethe, och hafwer fördenskuldh eit godt loffordh aff dem, som han alt här, ull hafwer warit hooss,” hade Consistorium godkänt och till Universitets Boktryckare, med rättighet att efter utgången af Eukan Warps nädär tillträda be- fattningen och dermed förenade förmoner, nu antagit bemälde Amund Nilsson Grewe, dock på Cancellers ”nädhige behagh ;” hvarföre ock ärendet till Hans Excellences "wijdhare betenckiande, disposition och bekreflian” hemställdes. Härom underrättades tillika Grewe genom bref ifrän Matheseos Professoren Simon Kexle- rus, ull hvilken han sjelf i detta ärende först vändt sig. Att saken likväl à ömse sidor var mindre afgjord och tvärtom berodde af flera, ännu icke ens i fråga komne, vilkor, än af orden i de af- gängne skrifvelserne samt i dagens Protocoll kan slutas, visade sig *) Se Alnander Zistoriola Artis Typographicæ in Specia, pagg. 45, 53, 63 och 77. | | | Historiska underrättelser om Bokiryckeriet i Finland. 699 snart, dà icke allenast Universitetets Canceller, uti ett udigare än berórde skrifvelser aflätet bref, nämligen under d. 4 Maji, ehuru icke förr än d. 8 Junii antecknadt i Consistorii Protocoll såsom nu an- kommet, recommenderade en annan, vid namn Peter Hanson, att blifva Boktryckare i Waros ställe, utan ock Grewe sjelf i en skrift, daterad Götheborg d. 10 Junii, jemte tacksägelse för det Consistorium. "om hans person sig behaga läut” och förfrågan bu- ru länge den aflidnes enka komme att behålla verkstaden med dess underhåll, på det han måtte veta att derefter rätta sig och iaktta- ga uden ull sin, ofelbart kostsamma, boflyttning, anhóll att någon hjelp härull blefve för honom utverkad och allt med det snaraste af- gjordt, så att han, efter erhållen Vocation till Åbo, kunde undskylla sig hos Superintendenten i Carlstad, som hade väckt förslag att han skulle med sit Tryckeri nedsätta sig i Mariæstad. Bifall hoppades han så mycket lättare vinna, om Canceller blefve underrättad, att han sjelf hade verkstad och Akademien således kunde undgå allt besvär och omkostnad med ”Stylars och Skriffters beställande,” med tillagd önskan, att för deua läroverk dylik tillåtelse, som Upsala Universitet hade, att tullfrit ioföra papper, måtte utverkas, så framt sådant icke förut skjett. Af hvilken orsak denna, till Consistorium ställda, skrift icke blifvit vederbörligen föredragen, utan först d. 7 December "inlefve- rerades,” såsom det i dagens Protocoll heter, likasom endast för att läggas ad Acta, hvaraf troligen hände ej mindre att den för Lärosä- tet särdeles viguga del af frågan, som här sist nämndes, kom att sak- na all uppmärksamhet, än att Grewe ansågs hafva genom lång- 88 700 FREDR. WILH. PIPPING varig tystnad eller försummelse att skrifva, sjelf fórsakat sin företrä- desrätt, är icke alldeles klart. Möjeligen hade Professor Kexle- rus, som d. 19 nästföregående October i Consistorio "refereradhe — — at han iogen kundskap hafr ifrån Amundh sedhan i Sommars dà han hafr begährat hielp ifrá Consistorio till reesan och booflyt- tandets bekostnat,” betraktat skriften såsom ett enskildt bref. Men äfven 1 detta fall förekommer det anmärkningsvärdt, att han, som dock kände innehållet, kunde lägga Grewe någon försummelse till last, äfvensom att Consistorium, om ock icke i allo upplyst om för- hållandet, motsade sig sjelf, då det, delande samma mening, likväl sistnämnde dag beslöt att besvara Grewes ifrågavarande skrifvelse och i svarsbrefvet uppgaf, att deua icke kunnat tidigare meddelas, dà man väntade på vidare Resolution i ärendet af Canceller, som recommenderat Hanson. Också är Consistori nu nästan enhälligt yttrade mening angående olämpeligheten af Grewes antagande, rakt stridande emot dess ofvanföre upptagne omdöme i samma ämne, så- som ses af dessa ord i Protocollet: ”woro altså nästan allas vota, att oansedt Amundh, som hafr sitt eghit tryck, kan medh sitt arbe- the wara dyrare och fördenskuld låtha sigh dess mindre vårda om Acad, tryck ähn sitt egbit, och de penningar ban begährar på ree- san finnes inth. medhell till, och bättre kunde ahnvändas på Acad. wyck, haf.r och ilongau tijdh tegat och inth. skrifvidt Consistorio. till; och Peer Hansson deremot hafr Acad. Cancellarii recommendation, hafr här et godt prob giordt och làtit see att han derutbiunan fórfahren är, tienar icke heller att Acad. tryck blandas med andras; Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 701 dock likväl skrifves till Acad. Cancell. och detta honom aldeles heemstelles, m. begähran, att der Amundh blefve der wedh, H. G. N. ville dà hielpa honom hoos H. K. M:t ull nághon reespenningh: skrifwes ochså ull Amundh, att han sielff derpä drifver, efftersom här ähr inth. uthi fisco i förrädh.” Vid det förra delen af beslutet d. 27 ı samma mänad gick i verkställighet, aumäldes jemväl, att Consistorium icke kunnat göra något vidkommande Hanson, sedan det, något förrän Cancellers bref om honom ankom, gifvit sina Vota åt en annan, och sedan den förre d. 9 November för andra gängen anhållit om någon Resolution, afgick följande dagen bref- vet tull Grewe, innehållande, jemte afskrift af skrifvelsen vill Can- celler, anmaning att Sökanden ville ull Nyåret eller sist innan Tret- tonde dagen Jul låta veta om han vore att till Åbo förväntas, emedan Consistorium 1 vidrigt fall måste tänka på en annan. Imeller- ud tyckes Hanson, som fórmodeligen haft med sig ifrån Sverige Cancellers ofvannämnde Recommendation och vid densammas före- teende i Consistorio d. 8 Junii fick denna Resolution: — — ”eff- tersom Senatus för detta hafr gifuidt sina Vota åth Amund Niels- son Grewe ty bijdhes effer Cancell. resolution här om; och i medhler ujdh arbethar Peer Hansson,” ifrån denna tid hafva va- rit den, som egenteligen förestod Tryckeriet. Följande året 1654 den 15 Febr. ankom ändteligen ett Re- script 3frán Canceller, som nu, med afseende derä, att Consistorii val fallit på Amund Nielsson, samtyckte dertill, att denne skulle emot- & 702 FREDR JVrLH. PIPPING taga Boktryckaretjensten vid Universitetet. Då inlemnades ock eu bref ifrån bemälde Boktryckare, dat. Götheborg d. 25 Januarii, uti hvilket han begärde i förskott på framtida lönen 50 R:D. för au dermed kö- pa sig tyck ifrån Lübeck, Men utom det att sådant så mycket min- dre kunde bifallas, som ännu icke afgjordt var, huru länge VWaALps Enka, som anhållit om ett nådår ytterligare, skulle få behålla lönen och när denna således kunde komma efterträdaren till godo, yppa- des nu i hufvudsaken ett nytt hinder, såsom ses af följande, d. 1 Mart. fattade beslut: "ull Amundh Nielsson skrifves svar opå hans breeff m. första post, och gifves honom tillkenna att emedan enckian beholler sitt nádhár och lönen aff Staten icke faller för äbn Acad. betiente hafva tient ett heclt ähr uth, ty kan Senatus inth, bijspringa honom m, penningar han begährar. Förmähles och med th, samma, ait oansedt Senatus gerna seer hans ankomst, doch eftersom Peer Hanss. ähr sinnat att tagha Sal. Walds enckia ull hustro, föredra- gaudes näghre omstendigheeter som syhnas förfordra hans saak, och kan altså vinna hooss Acad. Cancellarium önskeligit Svar, ty kan man inth. àhunu styrckia Amund tll reesan hijt äh; medh mindre han förmodadhe sig hafva profit aff Sufltet för the bóc- ker han med sin eghen bekostnat oplägger.” — Om framställning af detta sakens förändrade skick hos Universitetets Canceller fin- nes väl ingenting autecknadt, dock kan icke annat fórmodas,. än att denne, såsom Lärosätets högste Styresman, jemväl blifvit här- om upplyst, helst sà väl i Conceptet ull en skrifvelse af den 9 näsıfölj. April ull honom, ibland åtskilliga andra ärender, om J I $ , Historiska underrättelser om Bokiryckeriet i Finland, 703 hvilka ”ullförende ófverskrifvit vore samt på hvilka nu bónfólls om ”gunstig Resolution och nådig förklaring,” äfven det om "Typo- grapho” är uppgifvet, som ock i Protocollet för d. 28 i samma mänad. stär, att som Professor T hauvonius vore sinnad att resa ull Sverige, ”skrifves medh honom till Acad. Cancellarium, och ödmjukelighen begähres entligh decision om Tryckiare-Lägenheeten bär wedh Academien." Sedan Grewe i bref af d. 3 Maji ull Pro- fessor Kexlerus svarat, att hans mening visserligen ännu vore, att blifva Boktryckare vid Àbo Akademi, men att han dock icke ville vara Peter Hanson ull hinder, om denne vore hugad att äkta PETER Warps enka, och emedan "Acad. Cancellarius — — stält detta ährendet under Consistorii disposition,” såsom orden i Pro- tocollet für d. 31 isistnämnde månad lyda, eburuväl upplysning sak- nas, när och på hvad sätt detta skjett, yttrade nu närvarande Con- sistoriales, som dock icke voro flere än tre, nämligen Universitetets Rector, Professoren Michaél Gyllenstolpe, samt Professorerne Georg Alanus och Nycopensis, denna ”meening, att så frampt Peer Hausson tager Sal, Walds enckia till echta, försäkras han om samma lägenheet, helst emedan Amuud ull förelagdan termin inth. hafver gifvidt Svar ull Consistorium." Tillika fattades beslut, att Tryc- ket skulle af Professorerne Eric Achrelius och Kexlerus inven- teras, förrän det blefve i Hansons händer lefvereradt. Egenteliga - utnämningen torde dock bóra räknas ifrän d. 27 September, dà Consistorium, talrikare fórsamladt, lofvade "Peer Haasson skrifteligh fullmacht opà "Typographi lägenheet.” 704 FREDR. WILH. PIPPING Om denne Peter Hanson +), hvilken sålunda blef Abo Universitets andre Boktryckare, är ganska litet, vidkommande hans enskilda lefnadsförhällauden, isynnerhet dessförinnan, mig bekant, utöfver hvad som iuhemtas ifrån ett utdrag af det Program, som till hans begrafning, d. 26 April 1679, blifvit utgifver af Univer- sitetets dåvarande lector, Professoren Svenonius, men hvilket hvarken i original eller fullständig afskrift kuunat af mig ófver- kommas. Nämnde utdrag finnes med framlidne Erkebiskopen Do- ctor Tengströms hand skrifvet uti ett. honom 1 lifsuden üllhórigt exemplar af Stjernmans Æboa Literata, hvilket, säsom interfo- lieradt och med många tillägg af Erkebiskopen fórsedt, hans arf- vingar välvilligt till Kejs. Alexauders-Universiteteis Bibliothek. fórárat. Född år 1620 i uppstaden Bogesund, sedermera Ulricæ- hamn kallad, i Vestergöthland, inskrefs Hanson 1630 i Strengnäs Skola, men stadnade der icke läugre àn ull följande áret, dà han kom till Upsala och blef, sásom orden i bemälde utdrag lyda "domesu- cus D. Wallii" Troligen erhöll gossen dà genast, eller icke långt derefter, sysselsättning vid nämnde Professors Boktryckeri och hade således redan några år varit åvminstone Lärling, då han 1638 flyt- tade till Universitets Boktryckaren Aeschil Mattsson, under hvars vård deua Tryckeri, som efter ägarens samma år inträffade död +) Ehuru detta namn synes hafva bordt skrifvas Hansson, finnes innehaf- varen likväl hafva sjelf tecknat Haxson, samt understundom till och med Haxsoxius, enligt tidens sed att, också annars än vid Latinska språ- kets skrifvande eller talande, gifva rent Svenska namn, särdeles på lär- de, eller med litterata befattningar sysselsatte personer, Latinsk ändelse. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 705 skall hafva till Universitetet öfvergätt, dä äfven lärer kommit. I vi- drigt fall skulle han icke varit annat än en nybegynnare år 1641, då han, på kallelse af Boktryckaren H enric Keyser, den äldste af detta namn i Sverige, begaf sig ull Stockholm, för att lägga hand vid tryckningen af Finska Bibeln; och en sådan skulle väl icke hafva behöft à annan ort sökas. Hans följande året anträdda utländska resa, om ock icke betraktad ur annan syppunkt, än vanlig Gesäll-vandring, berättigar äfven till att hos honom antaga en då redan vunnen grundeligare bekantskap med yrket. Att den Bibel-upplaga, om hvilken här är fråga, den första, hvaruti alla den Heliga Skrifts böcker, på Finska språket öfversaue, finnas, år 1642 utkom, är nogsamt bekant. Finlands invånare hafva nyligen blifvit derom erin- rade, vid den högtidliga tacksägelse-fest, som 1 alla våra Församlingar d. 31 Julii 1842 firades, till minne af den stora Gudomeliga välger- ning, hvaraf Nationen sålunda redan i tvänne århundraden varit i åtnjutande. Troligen var det efter nämnde arbetes fulländande, som Hanson begaf sig på resan till främmande land. Kosan ställdes dà ull Danzig; men utan tvifvel besöktes derefter flera orter, átmin- stone i Tyskland, hvarifrån han 1650 återkom ull fäderneslandet. I förberörde utdrag af Sven onii Program säges, att mannen, efter sin återkomst sagde år, blifvit af Grefve Prur BrAHE förordnad vill Boktryckare vid Akademien i Åbo; men att i dessa ord, särde- les om med dem jemvàl utnämningstiden åsyftas, ligga flera än ett misstag, ses af ofvanbeskrifne tillgång vid tjenstens besättande, 706 " FREDA. WILH PIPPING Hyarest han sedermera vistats, intill år 1653, dà hau befinnes haf- va ifrän Sverige öfverkommit till Finland, är mig obekant. För att ädagalägga vilkoren vid denne Boktryckares antagande, må här ur Consistorii Academici Protocoll för d. 27 Septemb. 1654 upprepas hvad som, enligt dà fattadt beslut, borde 1 hans Fullmagt fór- mälas, nämligen: "att han achtar trycket granneligen och holler th. reent, kiöper ährligen något med Acad. penningar till dess förbättring; fär för gemeen skrifft, som professores och studiosi läta tryckia 6 m. S.M:t men för grannare tryck 4 ö. S. M:t mehra, och för th. grof- vaste 3 Dal. K. M:t och när th. är betalt, skall han tryckia 1 Rijss, der någon begärar, vil och någon flere exemp. tryckta, gifves 1 Dal. Kr. Mt. för hvart 100, och lefverera trenne correctur. Han skall taga till sigh trenne exemplaria uthaff alt th. som tryckes här wedh Academien, och lefwerera der aff ett exemplar att förvaras uthi Consistorii archivo, och twenne till;Acad. Bibliothek. Dedica- tioner aubelangande så steller han sigh effter förra decret." Till upp- lysuing åter om Universitets Boktryckeriets dåvarande tillstånd, tjenar följande, i Protocollet d. 6 December samma år, jemte anmälan att verket blifvit d. 17 nästföregängne September efter Consistorii befallning Hanson tillhanda inventeradt af Professorerne Achre- lius och Pratanus, (när och hvarfóre den sistnámnde fått sig upp- draget att träda i den förut utsedde K exleri ställe, finnes icke an- tecknadt,) intagne uppgift om hvad derstädes då funnits: "13 sty. Caster; Tertia Kegel 12 #. 173 m. Mittel Kegel 13 4. 31 m. Garmund Kegel 4 #. 5 m. Canon, Derdanck, Lister 4 #, 11 m. mr Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 707 Ny Mittel 7 fé. 81 m. Canon 6 #. Mittel Cursif 2 4. 17 m. Och är Summan uthom Greeska tryck 51 #. 123 m. Thet Greeska trycket vogs medh Casten, och gissades vägha 3 f£." Ögonsken- ligen äro bär 10 m. för mycket genom felaküg summering upp- tagne; men om skillnaden emellan Grekiska Sülarnes nu suppone- rade och vid deras lefverering ull Tryckeriet utrönta vigt, må haf- va härrört endast deraf, au Casten blifvit altfór högt beräknad, äf- veusom huru den vida betydeligare bristen i den nyligen ankom- na Miuel Cursif Stilen, än som kunde ullskrifvas förbrukvingen, må hafva uppkommit, förekommer tvifvelakügt. Kanhända blef förhållandet vederbörligen utredt vid den undersökning om afl. Warps förvalming af om händer hafde medel, hvilken Consistorii beslut d. 9 Maj 1655 synes åsyfta, I Protocollet säges då: ”Lef- vereradhe Quæstor in en Rechniug, der som Sal. Peer Waldh giöres skyldig 366 D. Sif. Mit och är Spanm. rechnat pro annis 649, 650, 651, efter markgängen för 10 D. Tunvan, altså skall M. Achrelius och Quæstor taga Peer Hanson ull sigh, och see efl- ter hvadh som der på betalt är, och hvadh sedhan ähunu reste- rar, th. man ville sedhau rechna och föra på gården.” Ehuru nämnde Räkniog troligen rörde äfven annat, än hvad som var för Tryckeriets behof uppburet, lärer dock så mycket heldre få anta- gas att Liqvid härom isyunerhet nu skjett, som ingen dylik redo- visning förut, enligt hvad sid. 560 nämndt är, finnes hafva ägt rum. Huruvida Universitets Boktryckeriet nu ansetts vara så väl försedt, att det icke mera hade behof af det genom Cancelers- 89 708 FREDR. WıLH PIPPING Brefvet af d. 21 Julu 1648 fastställda årliga anslaget, eller snarare de kort härefter inträffade svåra omständigheter *), hindrat veder- börande att till underhåll för detta verk af allmänna medel använ- da lika mycket, som hitinull, kan, vid öfvervägande af dessa om- ständigheter, knappt underkastas något tvifvel. Visst är, att samma anslag icke mera efter 1652 i Räkenskaperne förekommer ibland utgifterne, ehuruväl f‘rorduandet derom troligen gifvit anledning derull, att åtskilliga mindre fordringar, för ull Fryckeriet anskaffa— de förnödenheter, ännu någon gång blefvo utan särskild anmälan ı Consistorio utbetalde. Så erhöll Hanson åtminstone d. 9 Octob. 1655, 84 Dal. Kopp. mynt, eller 33 Dal. 19 rst. 42 p. Silfv. m. Berörde förordnande betraktades altså egenteligen såsom gällande endast för personen, hvilken utverkat detsamma. Medgifvas måste ock, att den förlägenhet samt brist på penningar, hvaruti Univer- sitetet nu, värre än någonsin tillförene, var försatt, gjorde denna åsigt, fastän icke riktig, till en nödvändighet. Till största delen var denna olyckeliga ställning fórorsakad af den vidsträckta vádeld , som d. 13 Maji 1656 ófvergick Åbo stad samt ibland andra jem- väl Universitetets byggnader, af hvilka endast murarne, och icke heller dessa oskadade, derefter qvarstodo. Härigenom väcktes näm- ligen så många andra rättmätiga anspråk på alla Fisci ringa ull- gångar, att billigheten påkallade den yttersta förkvappniog af om- kosinaderne på Boktryckeriet, oaktadt dess behof af understöd äf- *) Porthan, Historia Bibliothecæ RB. Academic Aboönsis, sid. 45, och Oratio, qua - - Alexandri Primi - - in Camenas Aboënses lautissima benefieia - - celebravit Andr. Joh, Lagus, sid. 86 m. Il. Historiska underrättelser om Boktryckeriet à Finland. 709 ven blifvit genom samma olyckshändelse förökadt. Verket tyc- kes vid detta tillfälle hafva haft sin plats uti en, Hawsow ull- hórig, gård i Mätäjärvi Qvarteret *), hvilken dà afbraun, och au det dervid tagit icke ringa skada, säger Alnauder, sid. 91, un- der åberopande af en böneskrifi, som nämnde Boktryckare med anleduing häraf ull Consistorium ingifvit. I saknad af denna skrift; äfvensom af Consistorii d. 20 Maji afgifna berättelse ull Canceller om branden, kan väl icke ullförlitligen afgöras, huru mycket Tryc- keriet dervid lidit; men då redan d. 7 Junii beslut kunde fattas, au Elenchus Prælectionum, som den tiden plägade vid Vär-Ter- mins utgång för nästföljande läseär utgifvas, nu skulle efter sedva- uan tryckas, och emedan innom de två första åren efter olycks- händelsen icke ens fråga finnes hafva uppstått om större utgift , än 140 Dal. Kopp. mynt, ull betalning af nyss inköpte Sular samt deribland äfven graunare och Calender-tryck **), hvaraf inses, att Inräumingen snart nog blifvit åter satt i gång och en tid bortåt drif- vits utan betydligare omkostoad, än deu dageliga nötningen ensam kunnat erfordra: förekommer det föga sannolikt att någon särde- les stor förlust då skulle hafva drabbat åtminstone Universitetets andel i egendomen, änskönt Boktryckaren sjelf torde haft svårare känniog af olyckan. Hau erbjöd nu den afbránda gården åt Uui- versitetet, i afbetalning på någon, kanhända ifrån förut omtörmäl- de Liqvid med Warps sterbhus härrörande, gäld, för hvilken den +) Se Abo stads Mantals-Längd, daterad d. 10 Maji 1656. ++) Hansons Qvittencer al d. 6 Moji och 3 Junii 1657 samt 10 Julii 1658 i Universitetets Statsbócker, älvensom Pfotocollet d. 17 Maji sistnämnde är. 710 FREDR. JP1LH. PIPPING stod i underpant, och föreslog att den sedan skulle på Lärover- kets bekostnad à nyo uppbyggas; men följden blef blott att ho- nom beviljades ull Reparation, den han åtog sig att besórja, till en början, såsom det hette, 50 Dal. Kopp. mynt, hvaraf dock icke mera än två femtedelar sedermera finnas hafva verkeligen utfallit +). På samma ställe bodde Hanson ännu 1678, enligt hvad Mantals- Längderne utvisa, och som större delen af Mätäjärvi Qvarteret làngsmed Fägatan blef härjad äfven af den brand, genom hvilken etthundrade fyratiotre gårdar, belägue dels i sanıma Qvarter, dels ock i Kyrko Qvarteret, invid Gamla och Nya, eller, såsom de i sednare tider kallades, Lilla och Stora Kyrkogatorne, d. 23 Sep- tember nämnde år förstördes, tilldrog sig väl då den andra brand- skada à Universitets Tryckeriet, om hvilken Alnander jemväl på anförda ställe talar; men hyarken Författarens ord, eller Uni- versitetets handlingar, lemna rum för annan förmodan, än att för- lusten nu varit mindre än förra gäugen. Imellertid och då de me- del, som finnas under Hansons hela, nära tjugufemåriga, tjenstetid ull Boktryckeriets förmon utanordoade, utom redan nämnde 140 Daler, icke uppgå ull högre belopp, än 471 Dal. 8 öre Kopp. mynt, jemte 22} Ridr Specie och 5 Tunnor Rág, hvarmed svärli- gen behotvet, äfven under vanliga förhållanden, kunde fyllas, men visserligen icke någon genom olyckshändelser uppkommen brist ersättas; är det klart, att de enskilda omkostnader och uppoffrin- +) Jemf. Consistorii Protocoller för d. 7 Junii och 25 Sept. samt Hansons Qvittence af d. 2 October 1656. “a Historiska underrüttelser om Boktryckeriet i Finland. 711 gar, ull hvilka Föreståndaren, som icke dess mindre uppräuhöll Officinen, dervid måste hafva blifvit tvungen, icke kunnat vara ringa. Möjeligheten för Universitetet , att tillbörligen förse sitt Bok- tryckeri, var dessutom vid samma tid i hög grad minskad derige- nom, att nya, trävgande, behof fordrat det derull samt tillika för Bibliotheket och Bygguaderne år 1646 beviljade Statsanslags an- dnd. nes ull ansenlig del, för helt andra än dessa äudamäl. Sä- daue voro de resor, som Professorerne, en eller tvà hvarje är, en- ligt Consistorn förordnande, plägade företaga till Akademie Hem- manen, för att "Ransaka och Fórmedla medh dhe Uthfauige bön- der, som intet förmå heele Räntan betala,” såsom förklaradt är i Cancellers Resolution af d. 8 Julii 1650 på Consistorit heniställan om stadfästelse af dess derom vidtagne författning, medan ännu icke den ordning härutinnan gällde, som Constitutionerne af d. 27 Junii 1655 Cap. XXII föreskrifva. Omkostnaderne vid dessa resor och rausakningar, äfvensom Akademie Vaktkarlarnes aflöning och Man- talspenningarne för dem till Kronan, drabbade Fiscus. [frin 1675 lick samma Fond äfven vidkäunas en àunu större årlig utgift, dä med Caucellers 1 bref af den 13 Junii lemnade bifall, det forut under en ende Akademie Fogde hörande vidsträckta District, inn- om hvilket nyssliemälde Hemman lägo spridde, fördelades i tvänne Fögderier, och en särskild Fogde öfver det Nedre, hvarull de i sódra delen af Abo Län belägne Hemman blefvo ráknade, an- togs, ined lön af 27 Dal. 16 ö. i Contant och 10 Tuonor Span- mäl, efter Kronovärdet upptague till 22 Dal. 16 à, aamt arfvode 712 FREDR, WILH, PIPPING för Tiondens uppbárande 16 Dal. 21 ó. 8 p. eller tillsammaus 66 Dal. 21 ö. 8 p. Silfvermyut, och således jemnt lika mycket, som Warp i sin tid årligen för Boktryckeriet ätojuut. Inseende vidden af de olägenheter, som Akademiska Bok- wyckeriets torftighet medförde, försummade | Consistorium. visserli- geu icke att söka nya medel till afhjelpande häraf; men framgän- gen af dess bemödande svarade föga emot önskan. Så anfördes ull stöd för de underdäniga Postulater, som åren 1664 och 1665 blefvo hos Ófverheten på Universitetets vägnar till behjertande au- mälde 7), à allmänhet och förnämligast att Fiscus var, genom kost- naderne vid de af sednaste brand förstörde Akademiska byggna- dernes Reparation, icke allenast utblouad, utan ock betydligen skuldsatt, så at för Boktryckeriet kunde lika litet som för Biblio- theket päräknas af det för dem alla gemensamma Statsauslaget, och särskildt åsyftades Boktryckeriets upphjelpande med en sist- nämnde år, på förslag af den då nyligen såsom Åbo Universitets Procanceller till orten ankomne Biskop Gezelius, tillagd aubál- lau om de Stlar, som tillhört Universitets Tryckeriet i Dorpat. Nå- gon fördel, åtminstone indirecte, kunde ock för Boktryckeriet vän- tas deral, att, i anseende tll papperets dyrhet uppå stället, tullfri- het för några hundrade Ris, eller så mycket som Consistoriales kunde hafva af nöden ull sina ”lucubrationum publicerande,” be- +) Jemf, Biskopen i Abo Stift Johan Gezelii den Äldres Minne, at Joh. Jak. Tengström, sidd. 67—71, och min Diss. de Bibliothecariis Acade- mic Aboënsis Partic. Nona, pagg. 96, 100. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 713 gärdes, hvarom redan 1662 d. 5 Marti frága, med stöd af hvad "dhe i Upsala” hade”), i Consistorio uppstått, ehuru den dä icke ledde till någon verkställighet. Hvad förswwämnde särskilda anhäl- lan vidkommer, förtjenar den öfverensstämmelse au anmärkas, som förefinnes emellan Consistorii skrifvelse härom och det somi NacA- richten von den ehemahligen Universitaten zu Dörpat und Per- nau, zusammen getragen von Hartw. Ludw. Christ Back- meister **) förmäles rörande sättet att bevara Universitetets i Dorpat förnämsta tillhörigheter, då detsamma år 1656, efter Sta- dens belägring af en Rysk Armée-Corps af 40,000 man, under Furst Alexei Trubetzkois befäl, och derpå följde Capitulation, upp- löstes. I berörde skrifvelse syfta nämligen orden "dhe skrifter, som af Dorpts Tryckeri förnimmes änvu i godt behåll och fór- varadhe vara,” otvifvelaktigt på de af Biskop Gezelius medde- lade underrättelser om förhållandet, och på sidorne 28 och 29 af nämnde bok läses, efter berättelsen om de sluteliga åtgärder, som åren 1687 och 1688 vidtogos till bemälde Universitets återupprät- tande i samma stad, sedan måvga föregående förslag derom saknat framgång: "Bey dieser Gelegenheit mochte wohl Nachfrage ge- gung: schehen, wo die Bibliothek und die Buchdruckerey der ersten +) Detta har utan tvifvelafseende på Kongl. Resolulionen af d. 22 Sept. 1651, om Tullivrihet för 2000 Ris Tryckpapper årligen. ++) Arbetet finnes i Nionde Bandet af Gerh. Fr. Müllers Sammlung Russischer Geschichte, afvensom med särskild Titel, tryckt i St, Peters- burg 1764, 8:0. Jemi. älven Kort Beskrifning öfwer Est- och Lifland, — — så ock — — Staden Dorpts Öde, af Arv, Moller. 714 FREDR. WILH. PIPPING Universität geblieben sey. Der Bischof zu Abo D. Gezelius mel- dete, dass beyde 1656 in der Marienkirche zu Dörpat nicht weit von dem Altare eingemauret worden. Er konnte es wissen, weil er in den letzten Jahren der Universität Procanzler gewesen war. Wenigstens ward auf geschehene Nachsuchuug beides, sowohl die Bibliothek als die Druckerey, gefunden." I anseende ull tiden är väl här en dubbel fórvexling, härrörande deraf, att Författaren byggt uppå det misstag, som äfven på audra ställen i arbetet fö- rekommer, att Biskop Gezelius skulle redan 1650 blifvit Pro- canceller för Universitetet i Dorpat, andra felakugheter oberäk- nade, som i öfrigt här och der finnas begångne; men sådant för- ringar dock icke den nu i fråga varande uppgiftens trovärdighet, emedan Biskopen, fastän han icke förrän tio år sednare, dà Uni- versitetet i sjelfva verket icke fanns till, utnämndes att vara dess Styresman, hkvàl i denna egeuskap och såsom ullika General-Su- periutendent i Lifland otvifvelakugt ägde ullfälle att på stället in- hemta ullförlitlig kunskap om hvad derstädes få år förut sig till- dragit, Att han vid sin flyttning ifrån orten icke hyste något hopp om dess förra Högskolas upplifvande, kan man se af förbe- rörde förslag om Dorpatska "Tryckeriets öfverlåtande åt Åbo Uni- versilet; men imellerud förfelades sistnämnde ändamål sannolikt förnämligast af den orsak, att frågan om sagde upplifvande just vid samma tid med mera alfvar än någonsin förut, så väl, af Svenska. Regeringen, som af Lokal-Sıyrelsen, omfattades. Deremot hade Consistorii Academici Aboéusis begäran om tullfrihet den Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 715 verkan, att till befrämjande af Professorum arbete, sådan frihet på 100 Ris papper dem förunnades genom ett Kongligt Bref af den 1 Juli 1665. Likväl synes det såsom Professorerne, ej mindre än Universitets Boktryckeriet, äunu länge derefter saknat all fördel af detta Privilegium, emedan Procancelleren Biskop Gezelius ägde Consistorii samtycke att för sitt i Åbo anlagda enskilda Tryckeri be- gagna detsamma, utan att angående vedergällning derföre något vi- dare hyarken i Räkenskaperne eller öfriga handlingar förekommer, än att Biskopen d. 10 Octob. 1666, vid framställningen af sin be- gäran om ôfverlätandet, ”låfvade så heller unna Academien tullen än eliest androm.” Rörande särskilda Sulsorter, hvilka blifvit till Åbo Universi- tets Boktryckeri under Hansons förvaltningstid anskaffade, innehålla Consistorii Protocoller, äfvensom Statsböckerne, åtskilligt, utom det redan anförda, som kan tjena till ledning för omdömet om Inráu- ningens förråder och dessas brukbarhet, ej endast med afseende à Lärosätets närmaste ändamål, utan ock ull uppläggande af större och allmännare behöfliga arbeten. Hit hörer isynnerhet hvad som angår Grekiska Sularne samt tvänne för Finska Kyrkan högst vig- üga verk, hvilka jemväl utan tvifvel äro de betydligaste ibland alla af sistnámnde slag, som hos samma Boktryckare blifvit upplagde. Med de af Gelzenius, såsom ofvan förmäldt är, gjutna Grekiska Sülar nödgades man öfver tjugu års ud åtnöja sig, ehuru de re- dan länge befunnits alltför otllräckelige och föga mera brukbare. , 90 716 FREDR. WILH. PIPPING Orsaken framlyser i det svar, som Consistorium d 23 Octob. 1661 meddelade på Hansons förfrågan, om nya finge ifrån Lübeck kö- pas, att sådant skulle honom efterlätas, om ban hade medel der- ul. Troligtvis vållade ock intet annat án brist på penningar, att eu af Biskop Gezelius d. 15 Nov. 1667 i Consistorio anmäldt anbud om iulôsande af en half Centner Grekisk Cicero Sul, som på hans beställnivg vore färdig, lemnades utan afseende, äfvensom att all annan åtgärd till Boktryckeriets förseende med bättre än de gamla Sularne för ifrågavarande språk, uteblef intill åren 1670 och 1671: Då ändteligen finnas ibland de utbetaloingar, som med avledning af Consistorii d. 21 Junii förstnämnde år fattade beslut, att emedan Sularne i allmänhet voro helt och hållet utnötte, borde af Fisci medel för detta år något på trycket användas, blifvit Fon- den i räkning för samma år påförde, 100 Dal. Kopp. mynt vara af Hanson d. 4 Novemb. 1671 uppburne, såsom lösen för ”dhe Grekeska Bokstäfver,” och förbättringen visar sig nogsamt vid jem- förelse af förut utkomna arbeten, innehållande någon Grekiska, med dem, som sistnämnde år, eller kort derefter, blifvit hos Hax- sON tryckte, t. ex. Isocratis Orationes quatuor. I. ad Demoni- cum. II. ad Nicoclem. III. Nicocles. IV. Panegyricus. samt en af Nicolaus Wijkman undertecknad Grekisk lyckönskan till Magnus Petri Hagman, bifogad dennes Oratio, commendatio- nem pacis, ejusque utilitatem, continens. Hvad åter andra Sul- sorter beträffar, utvisa Protocollet för den 6 Sept. 1659 *) och *) Här stár: "Proponerade Rector Magnificus Booktryckiaren M. Peer Han- sons begáran at han kunde [à nägra Penningar ex Fisco til at kiöpa sigh Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland, 717 Hansons Quitto af d. 5 Octob. samma år på 70 Dal. Kopp. mynt, att redan dä anstalter vidtagits för tryckningen af den Finska Psalm- och Evangelii Bok in quarto, hvilken icke förrän så långt derefter, som årtalen 1668 på den förras och 1667 på den sednares Titelblad ullkännagifva, förnämligast genom Biskop Gezelii försorg, blef färdig au utgifvas *). Likaledes gjordes vid samma td **) ät- minstone början med auskaffande af Sular ull den Finska Handbok, som på samme Biskops bekostnad 1669 utkom T. Emedan sannolikt de flesta af Hanson tryckta arbeten, lika- som de nu nämnda, utgåfvos på andras förlag, inskränkte sig vis- + — Styl och bookstáfver före, dem han besynnerligen behófver til det fin- ska Manuale at altryckia.” Psalmbokens Titel finnes i Joh, Gezelii d. à. Minne, al J. J. Tengström, sid, 291, fullstándigare, än i den af framl. Lector Keck man, som för- modeligen icke sjelf sett boken, år 1821 ulgilna Förteckning à härtills vellerligen tryckta Finska Skrifter, under N:o 19; men som ingendera Författaren uppgifvit Evangeliibokens särskilde Titel, upptages denne här, efter en trovärdig alskrilt: Ewangeliumit ja Epistolat, cuin Suomes cu- nakin Sunnuntaina, Juhlana eli Pyhäpäiwänä coco ajastajas luetan, Niin myös Collecta ia hucous cuhungin Ewangeliumin sowitettu. Nyt ahkerasti catzotut ia P. Biblian jälken ojetut, Präntätiy Turusa, Petar Hannuxen Pojalda, IWwuonna 1667. **) Consistorii Academici Protocoll innehäller för d. 6 Febr, 1660: ”voro +++) Inspectores Typographie, Admod. Rev. Dn. M. Georg. Alanus och Dn. M. Andreas Thuronius hoos Typographum och vogho up den grofva Siylen Svänsk Dyrdanck, som han hafver kiópt aff Zacharia Brockenio Booktryckiare i Strengnääs, der medh som han framdeles will Handbo- ken upläggia, och var in alless fyra Liss.pd och fem sk.pd. Älven Titeln pà denna bok förekommer i Professor J. J. Tengstróms nyssnämnde arbete, sid. 292, noggrannare, ehuru icke alldeles fullstän- dig, än i Lector Keck mans Förteckning, under N:o 14, altıyckt, 718 FREDR, WILH, PIPPING 2o? serligen omkostnaderne dervid, pä Boktryckeriets sida, till det, som alid egenteligen tillhör hvarje sådan anläggning; men dà Univer- sitets Tryckerict nu, af omförmälde orsaker, icke kunde ens der- med på allmän bekostnad nödtorfteligen förses, är dess fórvaltares omtanke att för egen räkning anskaffa allt hvad som i slika fall erfordrades, ganska tydligen derigenom ådagalagd, att många andra än vanliga Akademiska skrifter, och åtskilliga af icke ringa vidd, under tiden blifvit derstädes upplagde *). Eu del af hvad som i +) Ibland sådane och såsom tillika af andra anledningar företrädesvis här förtjenande uppmärksamhet, kunna följande nämnas: ; Muutimat Christilliset Saarnat: Jotca Joca Wuosi Jumalan Seu- racunnas saarnatan ia edespannan, Pidetyt, coconpannut ia omalla cu- lutuxella Präntättä annetut A 'Tuowa B, Rararenio Comministro Huit- tensi. Andacat caicki cunnialisesta ia cohtulisesta tapahtua, 1 Cor. 14, v. 40. Präntätty Turusa, Peter Hansonilda. IF uona 1654. 4:0, Xv» Os: MicHaruıs GYLLENSTALPENS Politica, Ad modernum impe- rij Sueo-Gothici Statum accommodata; domesticisque passim exemplis illustrata: Quo genuina ejusdem. facies luculentius exprimatur; Nunc revisa, ad multorum vota publici iterum juris facta; Et ab Authore prelo submissa. Aboæ Excusa à Petro Hansonio Acad. Typogr. Anno 1657. 8:0. Auspice Jesu! Hircus Emissarius Novi Foederis, Se on: JEsuxen Christuxen Meidän ainoan wälimiehen, Kärsimisen Historia; Senjälkeen cuin se on Neliäldä Ewangelistald coconpandu; ja Paston ajalla, Maal- la, Jumalan Seoracunnas Saarnattawaxi asettettu; Lyhykäises Seitzemäs Saarnas Selitetty ab Aurauam Irauensı Theol. Studioso. det. 2: 11. Me cuulemma meidán Kielilläm, josa me Syndyneet olemma, Jumalan suu- ria tecoja. Aboæ Impensis Autoris Excudebat Petrus Hansonius Acad. Typ. Anno eh. Pe. 1. 1x. 4:0. Labores Catechetici Thet är Fnfaldige Catechismi förklaringar, uthi 23 Predikningar författade, stálte och Predikade wthi Maalax Historiska underrättelser om Boktryckeriet à Finland, 719 bemälde Tryckeri fanns, tillhörde således ofelbart Hawsow enskildt, såsom jemväl synes vara af Consistorium vid flera tillfällen erkändt, meu isyunerhet d. 28 Febr. 1672, då Hanson tillsades att upp- fórsamblingh i öster Bothn, aff Oro Macx1 Arenıo W/erml. Maalaxens. Pastore, Allom them som then Christeliga Catechismi läran älska och gärna läsa, til Nyttigh och Helsosam underwisningh, Under Trycket gifne och uthgängne medh Aut, Bekostnad. Joh.17: v.14. Och thetta är Ewinnerligit Lijff, (m. m. ordagrant utlördt.) Philip. 2: v. 12. Skaffer med Pruchtan (m. m. likaså ulfördt.) Tryckt i Abo aff Petro Hansonio. Anno 1659. 4:o. AwpnE& luvnown Regij Professoris Academici Institutiones Logi- cc, cum præmisso brevi de Philosophia in genere tractatu, in Regià Academia Aboensi publicè proposite, et nunc prima vice, ad studiosce Juventutis desiderium in lucem edite. Anno M. DC. LX. boc Im- presse a Petro Hansonio. Academiæ Typographo. 8:0, Passional Postilla. Thet är Historia om JEsu Christi wär H Erres och Frelsares Pijna, Dödh och Begrafning. Såsom hon aff alla Ewan- gelisterna uthdragen, och i Sex Achter fórdelt är. Med nyttiga Lärdo- mar, Helsosam Tröst och trogna Förmaningar. Uthi Fiorton Predik- ningar, medh elt nyttigt Register. Eenfalleliga författat och til Trycket Jörfärdigat aff Orıo Macnr Anenıo Yermelando Maalaxens. Pastore. Medh Egen bekostning. Ebr. 2: 14, Effter Barnen hafwa Kött och Blodh, (m. m. utfördt.) Tryckt i Abo, aff Peter Hanson Acad. Typ. ähr 1661. 4:0. Philosophia Moralis Sive Ethica, Ex Aristotele & optimis quibus- vis Philosophis Per Præcepla, Commentarios & Questiones Succincte & dilucide tradita & ventilata in Acad. Aboensi ante Sexennium: nunc vero recens recognita, multis aucta & locupletata, Authore & Preside Axzuıo Kemer, Pol. & Hist. Prof. ord. — Augustinus ad Maced: Vir- ius eo pluris æstimanda est, quo plura contemnit. Aboæ, fmpressa a Petro Hansonie A. T. Anno 1662. 8:0. — Editio Tertia. 1673. 12:0, Förklaring öfwer Catechismum eller The Sex wär Christlige läras Hufwudstycken. Thet wyrdige Ministerio uthi dboo Sufft Til ähra och 720 FREDR. WiILH. PIPPING teckna hvad som vore haus eller Universitetets egendom, ehuruväl beloppet af hvardera svårligen lärer kunnat ullförlilligen utredas, sedan förhållandet blifvit alltför mycket inveckladt genom det blan- tiänst förfärdigat, och til en lijten Nyáhrs gåfwo förährat aff JoaAssr Era: Tensero Episcopo Aboënse. Uthi Åbo Dagen före Nyáhret som ingår MDCLXIIL Tryckt aff Petro Hansonio Academic Typogr. 8:0. Institutiones Pneumaticæ, Tractatum Prooemialem, nec non par- iem Generalem. Pneumaticæ exhibentes, Theorematice, Axiomatice et Elenctice; Quas censente et consentiente Amplissima Facultate Philoso- phica in Regia Academia Aboensi, publice eruditorum. disquisitioni subjiciendo, edidit Jacon. Fracnsewius Acad, Aboens. Secret. & Facult. Phil. 4dj Anno M.DC.LXIF. Aboæ. Imprimebat Petrus Hansonius Acad. Typ. 8:0: j Cosmographie compendiosa descriptio et Geographie introductio de Globi Terreni & mapparum Geograph, meliori intellectu ac usu, cum brevi orbis terreni adumbratione. Vigilijs, opera & studio, Siwowis S. Kexrerr Nerieiensis Prof, Mathem. in Reg. cadem. Aboensi, elaborata & studiose juventuti ibidem. sepius inculcate. — Abram. Ortel. Histo- riarum oculus alter Geographia est, alter Chronologia. Aboæ Excusa à Petro. Hansonio. (Vid slutet stàr:) Aboe M.DC.LX.VI. 12:0. Gaudium Christianum Thet är: Christenhetenes allmenne Juule- Frögd öfwer Wärs Herres och Frelseres Jesu Christi Frögde- och Nà- derijke Födelse Hwar medh alle Christrogne Menniskior, så wäl i ge- meen som i synnerheet, både i lijff och dódh, sigh hafwa at hugna och frögda Aff &ihskillige lärde Mäns andechtige Meditationibus och Skrif]- ter sammandragen, och i ordning stält och skrifwen, Uthaff Jacono H. BnreNwzno, Croneb. in Bothn. Orientali Past, — Esa, 9:6. Ty oss är födt itt Barn, en Son är oss gif'wen. Tryckt i Abo, aff Petro Hansonio ähr 1666. 8:0. Familiaria Colloquia, Operá Cumsroruom Hervicı D. & Profes- soris Giessensis olim Ex Enaswo Rorzrovano, Ludovico Five, & Schot- tenio Hasso selecta. Nunc denuo Impensis J, G. D. Ep. Ab. Pro Scho- Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 721 dade sätet att föröka och underhålla verket, Likasom nämligen af sjelfva denna tllsägelse slutas kan, att Rectors i Protocollet d. 22 April 1668 antecknade påminnelse till Inspectores Typographie, au göra redo för Tryckeriet, icke ledt ull ändamålet, är ock deraf, att Resultatet af nämnde uppteckning icke förekommer 1 handlin- garne, troligt, det äfven genom densamma föga eller intet vunnits. Likväl anser jag skäl aut ullskrifva Consistorii ovisshet, buruvida Boktryckare-gärden tullhörde Boktryckaren allena, eller Akademien äfven hade deruti någon del, i anseende hvarull d. 7 April 1671 förordnades, att härom skulle in Actis efterses, samma orsak +), så mycket mindre vara för hand, som en gilugare förklarivgsgrund finnes uti sannolikheten, att dåvarande ledamöter icke hade sig ful- leligen bekant, på hurudana vilkor de här ofvanföre nämnde fór- sträckningarne till Warp, för inköp af en gård. och tll Hawsow, lis in magno Ducatu Finlandie, recusa Aboæ, à Petro Hansonio Anno MDC.EXVIII. 80. Samt Vade-Vale Extremum: Se on, Christillinen Bwmijn Saarna, Ylitze Sen Cunniallisen ja Hywinoppeneen, Her JouANNExen Marruræ CoLLINUxen, Tähansaacka Carkun Pitäjäs hywinansainneen Kirckoherran, nyt Juma- lan tykónd autuan; Cosca hänen cuollut Ruumijus, Cunniallisten ja merkillisten wierasten, nijn myös Seuracunnan asuwaisten läsrä olles; odottamaan Herran Jesuxen Christuxen cunniallista tulemusta, Christil- listen hautamisen Ceremoniain cansa, asetettuun lepocammiohons mahan- pandijn, sinä 25 juntj: sisälolewaisella wuodella 1671, joca langeis sen ensimmäisen Sunnundain päälle jälken P. Colminaisuden: Erinomaisen anomisen jälken, Carkun Kirkos, wijmeisexi palweluxexi ja cunniaxi, lyhykäisest ja yxikertaisest pidetty, Ab ABRAHAM Ikanensı, Past. & Eccl. Ordin. in Ikalis. — Prändätty Turusa, Pietari Hannuxen Pojalda. 4:0. +) Jemf. J. J. Tengström, Gezeli d. à. Minne, sid. 129. 722 FREDR. MILH. PIPPING för att iständsätta den, hvars äbyggnader 1656 afbrunno, blifvit beviljade, kanske äfven om någon fordran, för hvilken samma gård stått i underpant, redan blifvit godtgjord. Då nu Hanson altså med egna medel i betydlig mon bi- dragit tull Akademiska Boktryckeriets vidmagthållande, synes det icke heller böra nekas, att mannen sålunda inlagt en förtjenst, hvil- ken, isynnerhet vid betraktande af det trångmål, hvaruu han ulli- ka genom tidens tryckande svårigheter sjelf var försatt, gäller mera än de 1 sig sjelf lika obetydliga, som vränga, anmärknivgar emot honom och deraf föranledda omdömen, dem Consistorii Protocol- ler här och der innehålla, helst desamma alla egenteligen utgätt ifrån blott en iblaod hans Förmän och denne härvid, likasom i åt- skilliga andra fall, då han bedömde andra, svårligen kan frikallas ifrån ensidighet och obillighet. Procancelleren Biskop Gezelius den äldre anmärkte nämligen ofta, ej allenast att Universitets Boktrycke- siet var i dåligt skick, utan ock emot dess dåvarande Föreståndare ätskilligt, som väl föranlät Cousistorium att besluta om dennes ad- monerande, men aldrig var af den natur, att det borde betraktas såsom öfverträdelse eller ens försummelse af någon pligt. Oftare än något annat anfördes sålunda emot Hanson, att han brukade alıför små Columner och Formater +). Häraf lärer dock ingen annan slutsats böra dragas, än af den i Protocollet d. 4 Dec. 1669, då det kla- gades, att Boktryckaren tog sju Daler för eu ark med Cicero styl, uttryckeligen framställda mening att han var dyr; och om denna *) Se Protoc. d, 19 Julii 1665, 11 Junii 1666 och 30 Junii 1668. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 793 mening verkeligen var välgrundad, hvilket svårligen numera kan be- dómas, faller likväl så mycket mindre del deraf Hanson tull last, som klagomälen ' tydligen gällde endast de fall, i hvilka han ägde att efter godtfinnande värdera sitt arbete och i öfrigt hade fria händer; Skulle > förhållandet varit annat, hade Consistorium -icke kunnat underlåta av beifra hvad som då måste betraktas såsom verkeliga felsteg ; äfvensom det väl ofelbart ålegat Consistorium att nu närmare bestämma Boktryckarens skyldigheter, jemväl hvad Colum- nernas storlek vidkom, i händelse Contractet med honom befunnits i detta afseende ofullständigt. Procancellerens i Protocollet d. 11 Ju- nii 1666, då fråga fórevar om de altfór små Formaterne, intague m sielf ord: "om icke der på fölier correction, så vill iag haa mig booktryckeri och karl," böra altså icke heller tagas i annan me- Ding, än att, om Universitets Boktryckaren icke kunde förmås att ingå på lindrigare vilkor, kunde Biskopen, som tüdt och ofta behöfde an- lita honom för tryckningen isyunerhet af böcker, hvilka borde för godt pris hållas allmänheten ullhanda, icke underlåta att vidtaga an- nan utväg til vinnande af detta ändamål. Hvad sedermera samma klagomáls flerfaldiga fórnyaude vidkommer, är dervid synbart, att de lika ofta fattade besluten om Hansons Admonition icke blifvit behörigen verkställde, och ehvad sådant härrörde af vederbörandes efterlåtenhet, eller deraf, att anmärkningarne ansetts i sig sjelf föga afseende förtjena, uppkomma dock af detta förnyande åtminstone inga ytterligare bevis emot honom. I allmänhet vann den nitiske Bi- 91 724 FREDR. WILH, PIPPING skop Gezelius vid Universitetet mindre gehör än vederbordt, en- dast derföre, att han, missnöjd derstädes snart sagdt med allt, el- ler åtminstone med större delen af dess Personal, icke sällan var emot densaruma altför sträng i siva så väl fordringar, som omdö- men. Denne sıyresmans sätt att behandla alla frågor om Universi- tets Boktryckeriet och dess dåvarande Föreståndare isynnerhet, har derjemte eu anstrykoing af både löjelig smäaktighet *) och par- tiskbet, som icke litet förduuklar fórtjensten af hans företag att på egen bekostnad i Abo avlägga et nytt Tryckeri, af hvilket det Akademiska i alla händelser måste lida ett intrång, som ofelbart utgjorde ett af de svåraste hindren för dess uppkomst ifrån sitt af honom, sådant oaktadt, beständigt öfverklagade förfall. För öfrigt förekommer icke mera än en enda gång i Uni- versitetets handlingar något annat emot Haxsox anmärkt, som har utseende af försumlighet, nämligen i Protocollet för d. 30 Junii 1668, då, vid det Inspectores Typographie för året, såsom vanlı- gen straxt efter Rectors ombytet, utsågos, tillika beslöts, att Bok- tryckaren skulle "blifva tilltalt, så väl om Columnerne hau gör, +) I Consistorii l'rotocoll d. 7 Apr. 1671, $. S, läses: ”Berättade Procanc. det Acad. Boktryckaren drager sina Stalldrengiar in i Tryckeriet at trye- kia och draga op Bollarna; Och emedan sädana blifva kallade Hutlare, dy måste sådant afskaffas, på det ieke så han som Dni Procancellarii Tryckiare må efter Skrän härföre plichta,” såsom ock d. 98 Febr, 1672, $. 13: "Dn. Procancellarius talte om det Johan Winter” (Procancellevens egen Boktryckare) "blifver kallat af honom” (Hawsow nämligen) "een gesell och böönhääs. M. Peer Hansson viste intet hvadh han annat är än en gesell, men böönlääss hafver han intet kallat honom.” Historiska underrättelser om Boktryckerieti Finland. 725 som ock att han eij hafver inlefvererat exemplaria af alt det hau wycker.” Sannolikt menas härmed ingen’annan lefvererings skyldig- het, än den ofvanföre ibland föreskrifierue, som borde i hans Full- magt ioflyta, anförde. Ty ehuru Kongl. Brefvet af d. 15 Julii 1662, augaende Biskopens i Suengnäs Johannis Matihiæ skrifter, ibland annat iunehäller, att af alla Skrifter, Böcker och Tractater, som ifrån Trycket utgáfves, skulle straxt efter tryckoiugeu och före allt distraherande tvänne exemplar ull Konglige Cancelliet insändas, för att sedan förvaras, det ena 1 Riks-Archivet, det andrai Kong- liga Bibliotheket, finnes Consistorium Academicum i Åbo likväl icke hafva vid denna del af det allmänna påbudet fästat nödig upp- márksambet, eller vidtagit någon åtgärd till dess inskärpande hos sin Boktryckare, på hvilken altså icke heller nu något deraf följan- de ansvar tyckes hafva bordt af Consistorium yrkas. Likaledes blef, då Procancelleren meddelade Consistorium en afskrift af det till honom ankomne Kongl. Brefvet dat. d. 12 Nov. 1674, hvarige- nom samma stadgande förnyades, densamma endast lagd ad Acta. Hvad förstberörde skyldighet att för Universitetets Archiv och Bi- bliothek aflemna tre exemplar af allt hvad som ifrån dess Boktryc- keri utgått, således vidkommer, synes den visserligen icke hafva blifvit af HANSON vederbörligen uppfylld; men sådant kan så mycket min- dre läggas honom synnerligen till last, som icke allenast klagan öf- ver dylikt underlåtande nästan i alla tider försports, utan ock af de i det föregående vidrörde föreskrifterne i ämnet skönjes, aut Bok- tryckarens och Cursorernes af dem följande åligganden icke blifvit ullfyllest ätskiljde. 726 FREDR Wıın. PIPPING Om iakttagande af de under förste Bokiryckarens tid gifne och här förut omförmälde stadganden, ásyftande att förebygga tryckningen af skrifter, genom hvilkas felaktighet, antingen i suli- stiskt eller typografiskt afseende, Universitetets rykte kunde lida, blef, väl Hanson äfven några gångor erinrad, jemte det nya, ull samma ändamål ledande, föreskrifter meddelades; dock härrörde detta mera af förekomne nya anledningar till uppmärksamhet på allt hvad som trycktes, än af någon à Boktryckarens sida i detta hänse- ende förefunnen brist, som icke kunde hafva sin ursäkt uti svårig- heten så väl för honom, att på det stadgade sättet vinna säkerhet om vederbörandes ullstånd ull tryckning, rörande hvarje del för sig af ett arbete, som för desse, att endast genom det i dà gällan- de Akademiska Consututionerne Cap. XXII, Tit. V, $. 1, fasıställ- da medel förekomma alla afvikelser och underslef af författarene. Sålunda bade t. ex. bàudt, att en Student ifrån Södermanland, vid namn Eric Carlsson Wijkman, en öfverdådig sälle, som sluteligen blef in perpetuum relegerad, för åtskilliga excesser och isynnerhet såsom deu der vid ett ullfálle, hvaraf mycket uppseen- de och oro väcktes, uppstudsat och förfört en stor del af den óf- riga Akademiska ungdomen, att sammanrota sig och företaga alle- handa olofliga steg, låtit, under fóregifvande att Eloquenüæ Pro- fessoren Svenonius öfversett arbetet, trycka en Oration, som sedan befanns i det mesta vara afskrifven ifrán ett fyratio ár förut i. Upsala utgifvet Tal af Doctor Laur. Wallius*). Likaledes *) Se Protocollerne för 1659, isynnerhet ifrån d. 29 Martii till och med d. 14 Maji. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 727 hade det fästat Consistorii uppmärksamhet, att Studerande skrefvo för många Bröllops- och Graf-skrifter samt, såsom i Protocollerne 1662 d. 23 Junii och 1 Octob. säges ”Luxuriera uthi Stylo, bru- kandes Deorum Gentilium nomina," äfvensom "tagit sigh före att dee strax låta trycka sina Orationer, när dee blifva admitterade ull att pronunciera dem, oausedt dee obiter alleenast kunna vara ófvei— sedde, och intimationerne lembna dee nth aldeeles? Af sådan or- sak stadgades d. 18 Febr. 1663, att icke allenast Eloquenüze eller Poéseos Professor, utan äfven Rector Magnificus och Decanus skulle öfverse Dedicationer och Tillar; till följd hvaraf Boktryckaren nu jemväl erhöll förbud att trycka någon sådan, med mindre den vore öfversedd och underskrifven både af Rector och Decanus. Ännu mindre kan någon för Haxsow menlig slutsats dragas deraf, att det ofvanföre omtalda förslaget rörande en Correctors tillsät- tande, under hans tid gick i fullbordan, så vida detta skedde, så- som snart visas skall, så kort tid efter det han emottagit Trycke- riet, att af erfarenheten ánnu ingeuting kunnat om hans pålitlighet läras; hvartill kommer, att den nye tjenstemannen erhöll göromål, hvilka, enligt hvad af de vid hans antagande fastställde reglorne, jemförde med de till Hassons Fullmagt hörande vilkor, ses kan, aldrig blifvit ansedde såsom ålåge de Boktryckaren, utan troligen varit lemnade uppå deras egen omsorg, som låto något trycka. Vidare innehåller Protocollet d. 12 Aug. 1663, då en ny Sul, Latinsk Mittel antiqua, till betalniog anmäldes, att Professo- res tyckte Bokwyckaren icke hafva gjort rätt deruti, att han, In- 728) . 'FREDR JViLH. PIPPING spectores Typographie: oätspordt, förskrifvit "en. sådan grof Styl, som tar bort mycket papper," och d. 10 Maji 1665, att Univer- suctets Rector. för året, Professoren Kempe, besvärat sig öfver Boktryckarens "opstussigheet ,” utan att dock hvarken nägot annot motif till denna klagan finnes anfördt, än att han var "citerad, men comparerade inthet," eller anledningen ull hans uppkallande är uppgifven; hvarfóre och dà sedermera intet ord om saken füre- kommer, troligast synes, både at densamma varit af altför ringa betydenhet och au. Hanson visat laga förfall för sit uteblifvande. Till hvad nu anfórdt är, inskränker sig allt hvad af mig. oaktadt det uppmärksammaste genomletande, kunnat i Universite- tets handlingar upptäckas, rörande denne Boktryckares förhållande i tjensten och uppförande emot sine förmän; och saknar jag fór- denskull skäl att instämma uti yurandet i Biskop Gezelii d. à. Minne, sid. 117, at Prrer HaxsoN ofta genom sin uppstud- sighet och slurfvighet gifvit Patres Academici anledningar. till missnöje. Ibland andra af Consistorium. Academicum nödige befunne anstalter till vinnande af felfriare tryck, nämndes nyss en Corre- ctors tillsättande. Öfver denna åtgärd, som vidtogs d. 14 Mart. 1655, dà 1 Protocollet står: "M. Martinus Miltopeus blifver Cor- rector. ófr thet som här blif.r tryckt; men om haus löhn delibe- reres framdeles," vinnes närmare upplysuiug ur Protocollet für d. 4 nästföljande April, hvarest läses; "Bleelf uthi Consistorio Acad. Historiska underrüttelser om Boktryckeriet i Finland. 729 beslutit, att alldenstundh Senatus Acad. esomoftast förnimmer, att genom näghre ovahne correctorers förseende, blifva och finnas monge grofve Errata uthi th. som aflıryckes; sa wäl them som tryckia låta, såsom och heela Academien till necss och förklee- ningh: Ty förordnas der till en viss corrector, som der medh vil omgäts kan och flijug är; Och på th. han måtte hafva något für sin möda, och således thess villigare vara; Ty bevilies och bestäs honom aff them som låta något aff trycket uthga, för. hvart arck han corrigerar och ófverseer 2 öre Silfr Mt. Och der någon som något tryckia låter icke ville låta correcturet till correctorem kom- ma, uthan således lemuar errata uthi th. som affıryckt varder; TA skall han vara förfallen till 4 6. S. Mit för hvart arck der sådant finnes. Hvilcken Correctors lön, samt taxa och boter, Tryckiaren ull sigh tager, för äha han the aflırykte exemplar ifrån sigh uth- lefvererar.” Planen tyckes dock mycket snart hafva blifvit ófvergif- ven, emedan efter det Miltopzus år 1658 blifvit till Notarius eller Seereterare och Adjunct, samt 1660 ull Eloquentiæ Professor utnämnd, om Correctors tillsättande ingenting finnes , ordadt. Under den tid Hanson förestod Åbo Universitets Boktryc- keri gjordes ock början med en så kallad Figurstickares eller Formskärares aflónande för denna Inrättnings behof; hvarfóre icke heller hvad härull hörer nu får med tystvad förbigås. Första spå- ren af sagde åtgärd tror jag mig hafva funnit i Protocollet för d. 29 April 1675, hyarest en Student Jacobus Liebeck *) omtalas, +) Uu Zndex in Matriculam Academic Aboensis står: Lybeck Jac. Johis Ostrob. — Jemf. Strandberg, |. c. Sednare Del. sid. 163. 730 FREDR MILH. PIPPING hvilken "utskurit een hop Schemata i trä” och "fórst. für omaket" fick Supendium i medlersta Classen; dock visar sig ingen fortsáu- ning förrän år 1678 d. 20 Febr. dà 1 Consistorium resolverades, att en Vagnmakares son, vid namn Daniel Joensson Medel- plan, som gjort berömliga prof af Mathematiska Figurers utskä- rande samt bäde derföre och i ófrigt ansägs für Tryckeriets behof högst nödvändig, skulle ex Fisco bekomma två Tunnor Spanmäl, Derefter kallas han städse Akademiens Figurstickare och finnes jem- väl i allt annat hafva blifvit betraktad såsom lydande under Uni- versitetet samt ägande att årligen uppbära ett understöd af nyss- nämnde belopp i Spanmál, ehuruväl hvarken större eller mindre del deraf kom honom till godo, under den tid af något öfver tio år, som han i orten qvarblef, utau att särskild ansökning eller be- gäran derom föregått. Det rum denne Medelplan äfven såsom en af Finlands Boktryckare i dess Boktryckeri-Historia intager, li- kasom hvad honom i egenskap af Stilgjutare angår, hörer icke till detta Stycke. Såsom bevis att Boktryckarens plats innom det Akademiska samhället ännu betraktades i det närmaste lika som vid början af förste innehafvarens tid *), må här anföras hurusom Hanson d. 11 April 1666 erhöll Consistorii befallning att jemte Bokbindaren , Vaktmästaren och Cursores verkställa en utinäwing; hvarvid ock bör eriuras, att alla dessa personer, som fordom merendels törvärf- vat sig någon litterär bildning, hvilket isyanerhet ägde rum, så +) Se första Stycket, sid. 561. Historiska underrättelser om Boktryckeriet i Finland. 731 länge de sistnämndes befattning fôreträdesvis uppdrogs åt äldre Studenter, hvilka ock derfóre med sa mycket mera skäl plägade fà i ställev för aflóning uppbära något af de för Studerande af Rege- ringen auslague Stipendier, af sådan anledning dà ätnjöto annat anseende än i sednare tider. Vid betraktande häraf finnes således också ingen swid emellan nyssnämnde befallning och de omdömen rörande Boktryckarens värdighet, som förekomma i Protocollet d, 1 Octob. 1662, då, efter af Rector framställd fråga, om icke be- mälde tjensteman finge stå i samma Kyrkobänk med Secreteraren, Adjuncterne och Bibliothekarien, sådant "ull vijdare beskedh” be- viljades af de fleste Consistorii ledamöter, ibland hvilka en utryc- keligen till skäl för sin mening uppgaf, "efter han är een heder- ' hvaremot tvänne voro skiljaktige ligh man och stär på Staten; ifrån de öfrige endast derfóre, att de trodde i samma bänk icke blifva rum för så många, och den yngste blott anförde, att ”Gra- duerade personers Exisümation borde Consuleras, att dee intet Con- jungeras medh dem som intet borde.” Af ämnet för deua Stycke återstår nu sluteligen endast hvad som beträflar Hansons död, giftermål och barn. I oftanàmn- de Utdrag af Svenonii Program uppgifves dódsfallet hafva in- träffat d. 16 April 1679, och ait begrafningen gått för sig d. 26 i samma mánad bestyrkes jemväl af Ábo Domkyrko-Räkning för året, hvilken finnes i Kejserl. Senatens för Finland Archiv. Räk- niogen för 1664 utvisar ock att Hansons första hustru Ingeborg 92 732 FREDR, JY rLH. PIPPING. Pehrsdotter, med hvilken han var sammanvigd d. 1 Nov. 1654, blifvit i nämoda Kyrka begrafven d. 17 Juli 1664 Siu andra äkteuskap ingick han 1666 med Elisabeth Thuronius, som sedan ater. blef gift med Universitetets tredje Boktryckare Johan Wall. Om orden i ett Cancellers bref för d. 22 Julii 1679, rörande den dà efter Hansox lediga Boktryckare-tjenstens äterbesättande, förtje- na üllit i afseende à mannens famille-förhällanden, måtte han hafva efierlemnat flera än ett barn; men andra än dottren Margaretha, som sedermera gifte sig med sin nyssnämnde stjuffaders efterträ- dare i förvaltningen af Akademiska Boktryckeriet, Anders Björck- man, äro mig icke ens till namnet kände. 43131311111111111111111111111111111111113111111111111111111111111111131 1313 113 1311 122 NOTE SUR LA THÉORIE DE LA CONVERGENCE DES SUITES, PAR N. G. DE SCHULTEN. (Lu à la Société, le 4 Nov. 1844.) Sr À ©) m—À M —À Use Note de M, Bertrand, insérée dans /e Journal de DI Ae marques pures et appliquées de JM. Liouville (T. FII, p. 35— 54), a fait connaitre quelques règles générales pour la déter- mination de la convergence ou divergence des suites, parmi les- quelles la suivante, présentée sous une forme un peu differente de celle qu'à employée ce savant auteur (afin d'en' rendre l'expres- sion plus simple et l'usage plus commode), me paraît particuliere- ment avan lageuse. Une série quelconque à termes réels et de méme signe (du moins finalement) étant représentée par Ut) Hi M, SUD AT; posez les équations Un +1 (fa — 1)2 = fyr (£i — 1)l = fon 734 N. G. oz SCHULTEN (hr — 1)lln = fan (fan — 1)IlIz = fin où Ir désigne le logarithme Népérien de z, llz celui de Iz, Ill celui de In, et ainsi de suite, et représentez par f (co) le premier terme de la suite f(co), fi(co), f(co), f(c),.., qui ne soit pas + 1 : la série en question sera convergente ou divergente suivant que f(co) se trouve respectivement plus ou moins avancé vers l'infini positif que ne l'est + 1 *). Plus cette règle est digne de remarque par son universa- lié et la facilité de son application, plus il importe que sa de- monstration ne laisse rien à désirer. Or un point essentiel de celle- ci, savoir celui que toute valeur de 2 comprise entre une cer- taine limite et l'infini positif, rend l'espression 1,1 1 1 1 Pure 1 zn zt nin i nlla zs E mum +» nnlla .. Vn di alain... 13 3 (- r) plus grande ou plus petite que celle de Lex Mn +1), Mn +1), — V(n3-1) RICHT tr COR arr la In T. EDA UTC TER e s) (E, Æ désignant des nombres quelconques déterminés, indépendants de n, et l* représentant, par analogie avec la notation des diffé- *) Dans le cas où fj() serait infini, il faudra, dans l'application de la règle, le remplacer par la valeur nie que prendra fr pour une valeur de x positive croissante au delàd'une limite quelconque. Sur la convergence des suites. 735 rentielles, le signe 1 répété q fois), suivant que & se trouve respec- tivement plus ou moins avancé vers linfini positif que ne l’est X, n'a pas été développé dans le travail de M. Bertrand aussi complétement qu'il eût été à désirer, ce savant géomètre sy bornant à la considération seule des expressions 1t. n Ius E et (1 + IT, [2 avec la remarque quil serait inutile de la poursuivre pour les I I i ] p cas suivants, puisque le raisonnement y serait tout -à-fait de méme nature. Ne pouvant pas partager l'opinion de M. Bertrand à cet égard, puisque c'est particulièrement sur la vérité générale en question que repose la loi méme des équations successives rappor- tées plus baut, j'en vais donner ici une démonstration simple et générale, en employant à cet effet une méthode différente de celle dont s'est. servi M. Bertrand pour le cas particulier dernie- rement cité, et qu'il a appuyée sur des considérations géométriques, Quels que soient x et y, on aura visiblement Ix ty) ze 4-3 4 9(7), la fonction q étant telle que celle de >?) s'évanouit dans le cas de == o. Donc aussi 1(n 4-1) 2 In 4 L4 aan, Ir +1) -Ydlu + 24 yr) ITI 777. Pirre nea T 4 "wu ex M dotes : om 7 136 N. G. pz SCHULTEN tod € d Int tun 070000 UN +1) = (ln +, + v.n) v conci a ; "win s um. NUT ES tous + Vg svider Min a9 oS OTRO Lh gen a I(n 41) = 12 sn tus mov fä o Nr 7. It*(n4:1) zT nt mar zs NU" yuan ; les foncüons 4/7; uns ap uun étant telles due les expressions _ myn, rluw,n, nlalln. LAURE ai. Bota | m "évanouissent toutes pour 77-—co. De plus [zer = (1 + v apt 4 g 4 TET alnlin . wv. à + di Pr =1 TL t2 zzz la fonction yn étant telle que celle de - lids anln..l*'nyn s’eyanouit pour 7 c9, | PR L’expression Se ci-dessus par s pourra donc être mise sous la forme m (1 $ za x nin — tum NU mm si) dirt ems tan), c'est-à-dire celle de — TOUT TS - 1 +4 + amt ie s "bilo Net" zin LL + Alan. PTA 191 n 2 " Sur la convergence des suites, 737 la fonction oz étant telle que l'expressiou nlallz . .11*'5.097 s'évanouit pour 2 —co : propriété de wz facile à reconnaitre par la considéraüon des deux termes de cette fonclion qui pour de grandes valeurs de z, surpassent infiniment tous les autres, et, dans le cas de 2 = co, donnent 9 1 a mt In Un\g-1/Mn\g-e / Un Vi n_ alla .. l = ={r} i np) (us Tia) .. por IC dE 0, nlallz . . V*'z . T7 — nlalln. det sr GE yn — Yo, la fonction wir ayant visiblement la propriété de s’evanonır pour zz = 007 La forme que nous venons de donner à l'expression s con- duit à la conclusion que JE 8 suivant que respectivement bl-—k-nans..M*'*on (les signes >< ayant la signification de plus ou moins avancé vers l'infini positif). Or la fonction ninlin . . Y **n.on, qui s'évanouit pour zz = co, est susceptible d'une petitesse quelcon- que pour des valeurs de z suffisamment grandes. Il en faudra done conclure que, quelque petite que soit la différence des deux nom- bres & et #, la supposition de 738 N. G. px SCHULTÉN nr — kb conduira, pour des valeurs de z suffisamment grandes, respective- ment: à na; ce quil fallait. prouver. Le point principal dela déduction de M. Bertrand éclairci, ie vais ajouter une remarque générale relative à l'usage de sa règle. ] J 1 Dons le cas très-étendu où la fonction fz est algébrique Ja convergence ou divergence de la série donnée se déterminera par la considération des fonctions seules fm et fin. En effet, le seul cas où il faudrait recourir à l'emploi de fyr, serait celui où fi(co) — 1. Or dans ce cas la fonction algébrique fin — 1 s'évanouirait ^ ” pour 2= co, et serait par conséquent réductible à la forme qn m ? où lexposant zm serait indépendant de x et positif, et la fonction gn ne prendrait pas pour zz — c2 une valeur infinie: propriété in- dubitable fondée sur la possibilité de son développement suivant les puissances descendantes de z. Il en résulterait donc, en vertu de la règle, (62) 20; ce qui prouve que le cas en général douteux de (co) = 1 ne l'est pas lorsque la fonction fr est algébrique, mais indique que la série en question est divergente. De plus, en considérant plus prés la régle de M. Bertrand, on reconnaitra facilement qu'uu terme quelconque de la série Sur la convergence des suites. 739 / flo), ste f( fe) * LI LA , , LI ve saurait devenir +1, sans que les terineg précédents le devien- nent de méme, ni ne saurait prendre une autre valeur que +1, sans que les termes suivants prennent une valeur iufinie positive Ds, qt ou negative selon que cette valeur-là se trouve respectivement plus ou moins avancée vers l'infini posiuf que ne l'est + ilc Il s'ensuit de ce qui précède que la considération de la fou- cuon fir seule suffira pour la détermination de la convergence ou divergence, lorsque la fonction Un Un+ 1 est algébrique, et qu'on n'aura alors qu'à employer cette règle aussi simple que sûre: Soit, pour n = co, nu = m-1=-E: n +1 il y aura convergence, si la limite k est positive, divergence dans tout autre cas *). +) La règle ci-dessus wa pas échappé aux recherches antérieures des géo- métres sur ce sujet, ainsi que le prouve un mémoire de M. Kummer inséré dans le 13;e volume du Journal de M. Crelle (p. 171—184); mais outre que M. Kummer ma pas fait remarquer que la régle en question suffit dans tous les cas oit la fonction Un Una i est algebrique (ce qui en fait voir surtout l'utilité), il m'a paru de quelque intérét de montrer sa liaison étroite avec la régle beaucoup plus géné- rale de M. Bertrand. 93 740 N. G. ps SCHULTEN Pour appliquer justement. cette regle, il faudra seulement ob- server que, dans le cas où & devient nulle, elle est censée u'avoir aucun signe, et, dans celui ou elle prend une valeur infinie, elle est regardée comme posiüve ou négative selon que la fonction dont il s'agit — —n-—í Un +1 se trouve positive ou négative pour des valeurs de z positives croissantes au delà d’une limite quelconque. La déduction de la règle précédente fait voir qu’elle ne se restreint pas aux fonctions algébriques, mais a lieu en général lors- que la fonction fr, quelle que soit sa forme, est développable en série descendante par rapport'à z. Il sera donc avantageux, lors- que la foncuon 2, Un dx n'est pas a/gébrique, d'examiner si elle est développable en série descendante relative à 7 ou non, afin de décider préalable- ment si la convergeuce ou divergence peut se déterminer par la régle trés-simple dont il s'agit, ou s'il faut recourir. à la régle gé- nérale, ce qui en effet n’arrivera que très-rarement. Pour faire voir l'usage avantageux de notre dernière règle, soit p. ex. Lan +bn’+..dn’+e y» I an + gn + . An + e Sur la convergence des suites. 741 où d,b,::e,c, B,..c, désiguent des nombres quelconques indé- pendants de m, et p, r,..5, 7%, Q,:. 0, ainsi que /, des nombres arbitraires positifs de méme indépendants de x et tels que p, r,.+ s entre eux, et 7, Q,..0 entre eux, diminuent de plus en plus. Fl en résultera (+ e Esa D Ea best) =. |. a pee > «dE ML auis t) _nli—h X1 åre.) Ar — ph —1-- &c., E 1 + Kc. les termes désignés par (&c.) ne renfermant que des puissances né- gaüves de nz: ce qui fait voir que la série relative à 4, sera con- vergente ou divergente, dans le cas de À > — 1 selon que respec- üvement À — 1 ou A — 1, et, dans celui de A — 1, suivant que re- spectivement x >p+1ou n= 2x 742 N. G. rs SCHULTEN d’où il faudra conclure qu'il y a convergence ou divergence dans le cas de #7 ><1 suivant que respectivement A «1 ou & z 1, et, dans celui de = 1, selon que m se trouve respectivement posi- uf ou négauf. Si A était negatit dans le premier exemple, et positif dans le second, les termes des deux séries finiraient par se trouver alter- nativement positifs et négatifs, et la convergence ou divergence se déterminerait par la recherche seule des cas où z, s'évanouit ou non pour 2= co. Pour la premiere expression de z,, il ny aura qu'à la mettre sous la forme de E n zt» meh: ; INR > & + ee Ez EN n? pour reconnaitre sur-le-champ qu’elle prend pour 2= 00, dans le cas de 42» — 1, une valeur nulle ou infinie suivant que re- spectivement A<1 ou 47-1, et, dans celui de 4 — 1, une valeur nulle si p— zt, mais autrement une valeur finie ou iofinie, Quant à l'expression de #, du second exemple, en la mettant sous la forme de — m(1— m)(2 — m). (p — m) .íp—mphrh (p—m)--2h . (p—m)ht(n—p—1) nZp4-1 1.2.3.. (pr) pda p+1+2 Ptlt(n—p—1) ita LÀ ou p désigne un entier posiüf déterminé plus grand que m, et posant, pour abréger, (p—m)h-za, p+i=b, n—p—1zq, on n'aura évidemment qu'à évaluer le produit Sur la convergence des suites. 743 a+ a+2h..a+38 | ag arg (— y Ir ta $1 5-2 0+3 ^5t4 pour q — co, pour en pouvoir conclure immédiatement la valeur de z, pour z2c5; Or un 2I GE gå de nous donne pour le rapport * 1 "pi? dans le cas de 27 —1 l'expression et, dans celui de 4— 1, celle de 147 +99 ou les foncuons d'yg et gyg s'évanouissent l'une et l'autre pour q—co ; d’où résulte que l'ex- pression qv, "adt prend pour g= co, dans le premier cas la valeur de — 1, dans le second celle de zéro, et que par suite la série CRE LE VC STE TT VAS dont les termes finissent par prendre le même signe, se trouve nécessairement divergente, ce qui entraine (dans tout autre cas que celui de Z — 1, « — b, où v, s'évanouit pour toute valeur de 4) LS x 744 N. G. pvp: SCHULTEN pour g= ©, le signe supérieur ou inférieur ayant lieu suivant que l'expression c’est-à-dire celle de h Um + "2 + vg à. où quq- o pour g = ©, se trouye pour des valeurs de 7 infini- ment croissantes respectivement plus grande ou moindre que l’uni- té, ll en faudra donc conclure que la fonction 4, se trouve pour g=©, c'est-à-dire 2, pour z— ©, nulle ou infinie, dans le cas de. h><1 suivant que : respectivement h< 10uA21, et, das celui de A= -1, selon que m 4- 15e trouve respectivement positif ou. négatif. Pour le cas exceptionnel de 7 — 1, a= b, c'est- EL à-dire PS 4, made, l'expression de z, l'éclat inm ódikteo ment en se changeant alors: en (24) I) », +) Les valeurs de z, relatives à n 2o auraient pu se déterminer assez fa- cilement par la considération du rapport ats Un mais nous avons préféré la méthode du texte comme plus, directe et fournissant en méme temps une nouvelle application d la règle rap- portée p.739. ns *LI. ı ANAS Stelleri, Mil I). Ella 4) Em. wey nut ana Rr quU) am LP ean qu ehe os Lt A TY : | «4 ll Id gx — — — = — = t E Cu anm - dp Dt Ww e ’ 15 " WA. vou pt gutta nn want ntt t bra I BAIN un than rap «Hl ld a gap Frye ri Di 12272 LOLITA J AB "I AL Id zer JAY DA LU npo ar PA TId Mel Mots buts I «$A'Id dba nth tgp rag o ques IE ID IA t n IA Id [d " E - \ J C7 2077777772 x ( J f b 4 t son 257 2A wey?" Up x m A DÀ 1 £o : MA Id VEDAP 77 MK cher COS LT JT V MA Id A, OMAL » re £ (2 "*. | | : H RAIN i x] : fip 2 i = Ei i Jg. À. S 7 Fg à Bp. 8. PLUGS TETE Te | eg Ag Lg 2. | Fig 6 FE Tngstrem Inpr. K | E E Du La 427 7772072077 LET 1 wu. re r viemeelitece 2 4 t ov booa Mim ede ka Nom ln TS Hp WD E LE] “ "Sense iz i i zz 1 JN : Se NE E Hora dici 1 A m 2 "a ni j UAM M N 4 "i 7 a "ALI ' Nr P ws cmi rS » «2 "rn Me pA Jo. # je riui. ee 6 ie Ku, Pont 2 abe. — dee PUE UPS: OO "m NES Du ‘de rt se D AE