+ ^

N

UU

| SOCIETATIS SCIENTIARUM

FENNI C E.

TOMUS V. 4

HELSINGFORSI Æ. Ex officina typographica H. C. Frits. MDCCCLVIII.

d

T

"T dons arte tolli HE di TR v'euMor:

TIL, " * = po» V An . : SÅ "v v » s CA Car ege I

wit Divinae EJ ^ gol Ln

UNS LAN RR ENTRE bås FC

oh d DLL

* b Vi » LI E LI ir 1 »

E M N arm bt hes \ PAD "

Er é iv in x Far détail:

" LI . T 4 d PR Md vel UIT Lu Ben) i! " aiuta Der up an

TX du ' \ FORSA j "re

T TL oodd DENT I H 3.2

* +

„ Rial j H nij

y Pond ri odii 191 Ku)

M d 2 Y A Ju. cw

di

eM

: i pfe $ JR PC /

UML VAR ARA 1 1 0 N NT N AAA ARAAAA AAA UDD AA AA AJLAAALAAA, VA AA AARAU AAA AAA MAVAAAAAAAAAATA AAA

TABLE

DES

ARTICLES CONTENUS DANS CE TOME.

Le deseMenipresederlarSocrete 299 S e eS SENS ver L

NTI ESC ECE (LE SKR e Er ere S REED, DON E Toe Mdh ial c si MUR Tr

Wotisk Grammatik jemte spräkprof och ordfórteckning, af AUGUST

NT SEE COM NE AN oS Seni eb ER E re MEME Le mo c eus. di. Bidrag till Finlands Mineralogi, af A. E. NORDENSKIÖLD ..... 163. Jemfórande anatomisk beskrifning af cerebralnerverna hos Raja clavata,

v

ab BE 1ER BIONSIDIONR PEUR fs ef open E ee SH,

Undersökning huruvida användandet af Läkemedel, liktidigt med vat- v

tenkuren, kan anses rationelt, af E. J. Bonsporrr ...... 229.

Physiologiska anmárkningar öfver den rationella vattenkurens infly-

tande på den syphilitiska sjukdomen, af E. J. Bossponrr .. 272.

Försök till en theoretisk beräkning af sammansatta ämnens egentliga zieren, (dí A. E. NORIDENSKRÖDDE S71 Jos dos 4... . 289.

Undersökning af några vid Nischni-Tagil förekommande kopparfosfa- ”

tea Ob NIOEBENSKIODD.. RE mie s eos e orco ee

-

Anteckningar i lappsha Språkets Grammatik, af A. ANDELIN. . . . 343.

IV | Pages, Försök att med Geometriens tillhjelp upplysa theorien om exponen-

be. 2o MSN.

wv

tialer och logarithmer, af N. G. Ar SCHULTÉN Analyser af finska Mineralier, meddelade af A. E. Anrrz; Il... . 467. De parricidii crimine et qvaestoribus parricidii, scripsit EDvARDUS ^i

A Bram LG .11 ENS ae Da el ee P e eri 519. Om Ursprunget till Finnarnes Hiisi, af Erıas LÖNNROT. ...... 569. Minnestal öfver Professoren D: IMMANUEL ILMONI hållet på

Finska Vetenskaps-societetens ärshögtid den 29 April 1857 af

Lars Hexer. Törnerorn.

4

Å ce tome appartiennent planches

DARAN VE LUE UME UME UVI UE LUE AAA UE LULU UE AAA ALAS f

MEMBRES

DE LA SOCIÉTÉ DES SCIENCES DE FINLANDE.

TO — —

MEMBRES HONORAIRES RUSSES er FINLANDAIS.

M. le Prince ALEXANDRE MENSCHIKOFF, Aide-de-Camp | Général, Amiral, Membre du Conseil de l'Empire, Chevalier des Ordres de St.-André, de St.-Alexandre-Nevsky avec les insignes en diamants, de St-Vladimir de la 1" classe, de Ste.-Anne de la 1'° classe avec les insignes en diamants, de St.-Stanislas de la 1" classe, de St.- George de la 3"* classe, etc.

M. le Baron CHARLEs Wartern, Docteur en droit, Conseiller privé, ci-devant Procureur-general du Senat Imperial de Finlande, Chev. des ordres de St.-Alexandre-Nevsky, de l'Aigle blanc, de St.-Vladimir de la 2" classe, etc.

M. le Baron Laurent-Gasrinı DE HAARTMAN, Dr en philosophie, Conseiller privé actuel, Membre du Conseil de l'Empire, ci-devant Vice Président du Departement d'Economie du Senat Imp. de Fin- lande, Chev. des ordres de St.-Alexandre-Nevsky avec les insignes en diamants, de l'Aigle blanc, de St.- Vladimir de la 2* classe, etc.

M. le Comte ALEXANDRE D’ÄRMFELT, Conseiller privé actuel, Mem-

bre du Conseil de l'Empire, Ministre-Secrétaire d'État. du Grand-Duché

VI

de Finlande, Chev. des Ordres de St.-Alexandre-Nevsky, de l’Aigle blanc, de St.-Vladimir de la 2* classe, etc.

M. Frénéric-Guiccaume STRUVE, Dr en phil. et en droit, Con- seiller d'État actuel, Directeur et premier Astronome de l'Observatoire astronomique supérieur de Nicolas 17, Chev. des Ordres de Ste.- Anne de la 1" classe décoré de la couronne Imp., de St.-Stanislas de la 1 classe, de St.-Vladimir de la 3"* classe, etc.

M. Jeax-Maurice NORDENSTAM, Lieutenant-général , Vice-Président du Département d'Economie du Senat Imp. de Finlande, Chev. des Ordres de St.- Vladimir de la 2" classe, de Ste.-Anne de la 1" classe, décoré de la couronne Impériale, de St-Stanislas de la 1" classe, etc.

M. Guartes-Renaup SAHLBERG, Dr en phil et en méd., Professeur émérite de l'Université d'Alexandre, Chev. des Ordres de Ste.-Anne et de St.-Stanislas de la 2*, et de St.- Vladimir de la 4" classe.

M. le Baron Praron Roxassovskv, Lieutenant-général, Membre du Conseil de l'Empire, Chev. des Ordres de l'Aigle blanc, de St.-Vladi- mir de la 2^ classe, de Ste.-Anne de la 1" classe décoré de la cou- ronne Imperiale, etc.

M. le Comte Tukonore ne BERG, Aide-de-Camp général, General d'Infan- terie, Membre du Conseil de l'Empire, Gouverneur-général de Finlande, Chev. des Ordres de St -André avec les insignes ornés de glaives, de St -Vladimir de la 1" classe, de St.-Alexandre-Nevsky avec les insig- ues en diamants, de l'Aigle blanc, etc.

M. le Baron Jean-Renaup Mvscx, Lieutenant-général, Vice-Chan- cellier de l'Université d'Alexandre, Chev. des Ordres de l'Aigle blanc, de St.-Vladimir de la 2% classe de Ste-Anne de la 1" classe, etc.

(Élu le 16 Nov. 1857).

VII MEMBRES HONORAIRES ETRANGERS.

M. EFrtovÉric-GUILLAUME ARGELANDER, Dr en phil, Professeur d'Astronomie à l'Université de Bonn, Chev. des Ordres de St.-Sta-

nislas de la 2^ et de St.-Vladimir de la 4" classe, etc.

M. Isnaér Hvasser, Dr en phil. et en méd., Professeur émérite de l’Université d'Upsal, Chev. de l’Ordre de St.-Vladimir de la 4” classe, etc.

M. Frépéric TigpExANN, Dr en phil. et en méd., Professeur émé- rite de l'Université de Heidelberg, Conseiller privé, etc.

M. AporruE-AxpnÉ Rerzıus, Dr en phil. et med., Inspecteur et Professeur d'Anatomie et de physiologie de l'institut. royal médico-

chirurgical de Stockholm, etc.

MEMBRES ORDINAIRES. I. Section des sciences mathématiques et physiques.

M. Nıcoras NonpENskrórp, Dr. en phil., Conseiller d'État, ci-devant Sur-Intendant des mines de Finlande, Chev. des Ordres de Ste.-Anne et de St.-Stanishs de la 2* classe, de St.-Vladimir de la 4" clas- se, etc

M. NATHANAEL-GERARD DE SCHULTÉN, Dr en phil, Conseiller de Chancellerie, Professeur émérite de l'Université d'Alexandre, Chev. des Ordres de Ste.-Anne et de St.-Stanislas de la 2" et de St.-Vladimir de la 4” classe. (Secrétaire perpétuel de la Société depuis le 28 Mai 1838 jusqu' au 29 Avril 1855).

VII

M. Hewri-Gusrave Borentius, Dr en phil, Professeur-Adjoint de Mathémathiques et de physique et Directeur de l'Übservatoire magné- tique à l'Université d'Alexandre.

M. En£p£nic W orpsrEpT, Dr en phil, Professeur d'Astronomie et Directeur de l'Observatoire astronomique à l'Université d'Alexandre.

M. AporrHE-Epovanp Arpee, Dr en phil, Professeur de Chimie à l'Université: d'Alexandre, Chev, des Ordres de St.-Stanislas de la 2* et de Ste.-Anne de la 3" classe. (Secrétaire perpétuel de la Société).

M. Avorpue Moserc, Dr en phil. Professeur de Physique à l'Univer- site d'Alexandre, Chev. de Ordre de St.-Anne de la 3** classe (Pré- sident de la Société depuis le 29 Avril 1856 jusqu' au 29 Avril 1857).

M. HeEnri-JEAn HoLmBERG, Conducteur des mines.

11. Section d'histoire naturelle.

M. Cuarzes-Danrez DE Haarrman, Dr en phil. et en med., Con- seiller d'État, ci-devant Directeur-général des établissements | sanitaires de Finlande, Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 2" classe décoré de la couronne Impériale et de St.-Vladimir de la 4" classe.

M. ÅLEXANDRE DE NoRDMANN, Dr en phil. et en méd., Conseiller d'État, Professeur de Zoologie à l'Université d'Alexandre, Chev. des Ordres de Ste-Anne de la 2* classe décoré de la couronne Impériale et de St.- Vladimir de la 4" classe, etc.

M. Everr-Jures Bowsponrr, Dr en méd., Professeur de physiologie et d'Anatomie à l’Université d'Alexandre, Chev. des Ordres de St.-

Stanislas de la 2* et de Ste.-Anne de la 3" classe.

IX

M. LaurEenTt-Heskri TörsrotH, Dr en phil. et en méd., Conseiller d'État, Directeur-général des établissements sanitaires de Finlande, Professeur émérite de l'Université: d'Alexandre, Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 2" classe décoré de la couronne Impériale et de Ste.- Vladimir de la 4"* classe. (President de la Société depuis le 29 Avril 1857 jusqu’ au 29 Avril 1858).

M. Jean-Fervınaso Hevrecoer, Dr en phil. et med., ci-devant Pro- fesseur de Chirurgie à l'Université d'Erlangen, Chev. de l'Ordre de Sı.-Stanislas de la 2% classe, etc. |

M. Fr£oerıc-Gvitsaume Mäkuın, Dr en sciences physico-mathéma- tiques, Maitre-Enseignant de Zoologie à l'Université d'Alexaudre.

M. Cawur-Ferrx DE VVILLEBRAND, Dr en med., Professeur de mé- decine à l'Université d'Alexandre (Élu le 6 Avril 1857).

M. Macnus pg Wricnr, Maitre de dessin à l’Université d'Alexandre (Élu le 6 Avril 1857).

M. Guirraume Nycanner, Dr en méd., Professeur de Botanique à l'Uni- versité d'Alexandre (Élu le 16 Nov. 1857).

M. En:ic-ArExaANDRE Incman, Dr en med, Professeur de l'art des

accouchements 4 l'Université d'Alexandre (Élu le 14 Avril 1858).

III. Section d'histoire et de plulologie..

M. Jean-GABRIEL DE Boxsponrrz, Dr en phil. et en droit, Conseiller d'État, Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 2* classe décoré de la couronne Imp., de St.-Stanislas de la 2" classe, etc.

M. GurizrauxE-GasniEL Lacus, Dr en phil. et en droit, Conseiller

de Chancellerie, Professeur émérite de l'Université d'Alexandre, Chev. 2

M.

M.

M.

des Ordres de Ste.-Anne et de St.-Stanislas de la 2 et de St.-Vla-

dimir de la 4"* classe.

. Früöperıc-Gvizzaume Prppinc, Dr en phil, Conseiller d'Etat, ci-

devant Membre du Sénat Imp. de Finlande, Professeur émérite de lUniv. d'Alexandre, Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 2* classe décoré de la couronne Imp., et de St.- Vladimir de la 4** classe.

Gasrıer Reis, Dr en phil, Conseiller de Chancellerie, Recteur actuel et Professeur d'Histoire à l’Université d'Alexandre, Chev. des Ordres de Ste.-Anne de la 2* et de St.- Vladimir de la 4" classe.

. Erıe Lünnror, Dr en méd., Professeur de la Langue et de la Litté-

rature finoises à l'Université d'Alexandre, Chev. de l'Ordre de Ste.- Anne de la 3" classe. (Président de la Société depuis le 29 Avril 1855 jusqu' au 29 Avril 1856).

Jraw-AwpnE HirrinG, Dr en théol, Prevót, Pasteur de la paroisse de Nykyrka, Agrégé aux Ordres de St.-Vladimir de la 4"* et de Ste.-

Anne de la 3"* classe.

. GaABrRiEL Gerrzin, Dr en phil. et en théol., Professeur de l'Exégése

biblique à l'Université d’Alexandre, Agrégé aux Ordres de St.-Stanislas de la 2" et de St.- Vladimir de la 4"* classe.

Nicoras-Asnanaw GYLDEÉEN, Dr en phil, Professeur de la Littéra- ture grecque à l'Université d’Alexandre, Chev. de l'Ürdre de Ste.- Anne de la 3"* classe.

FREDERIC CYGNAEUS, Maitre-és-arts, Professeur d'Esthétique et de la Littérature moderne à l'Université d'Alexandre, Chev. de l'Ordre de St.-Stanislas de la 2" classe. (President actuel de la Société). ANTOINE SCHIEFNER, Conseiller de Cour, Membre effectif de l'Aca-

démie Imp. des sciences de St.-Pétersbourg.

XI

M. Maruias ÅKIANDER, Professeur extraordinaire de la Langue et de la Litterature russes à l'Université d'Alexandre, Chev. de l'Ordre de Ste.- Anne de la 3"* classe. (Élu le 3 Novembre 1856).

M. Evovaro-Jonas-GuiLLaume DE Bnux£n, Dr en phil., Professeur de la Litterature romaine à l'Université d'Alexandre, Chev. de l'Ordre de Ste.-Anne de la 3" classe. (Élu le 3 Novembre 1856).

M. Jean-Jacauzs-Guitzaume Lacus, Dr en phil, Professeur de la Litterature orientale à l'Université d'Alexandre. (Élu le 3 Novembre 1856).

M. JEAn-GUILLAUME SNELLMAN, Maitre-és-arts, Professeur de Morale et du Systeme des sciences à l'Université d'Alexandre. (Elu le 3 No- vembre 1856).

XII

MEMBRES DE LA SOCIÉTÉ DES SCIENCES DÉCÉDÉS

DEPUIS LE 29 AVRIL 1856.

Membre honoraire.

Dates des décès. M. JEAN-HENRI SCHRÖDER, Professeur et Bibliothécaire à Lmversité al ipsol, ne. ct en u ice 18357. Nembres ordinaires. M. JEAN-MAGNUS DE TENGSTRÖM, ci-devant Professeur à ÉUniverstérdAÎexanore 6 a Bl ei 181956. M. VICTOR HARTVALL, Juge des mines honoraire . . . . . « 18857.

Helsinglors le 1 Ma 1858. A. E. ÅA RPPE.

COMMENTATIONES

SOCIETATIS SCIENTIARUM

FENNICÆ.

TOM. V.

uf NM M

BS WAR! Man Mea E " T N . a x TE ui eei he j TER TE WT 1

E X x X L á 5 Tr; 2 n » Pas gs tr L "m ' LI ^ : L à i - , : AX Pd [L| U Te + “ , y TRA A : À * { Hi i. u LI * - REALE. m " r "E LI * E I L4 *

L ,

WOTISK €: FE PE VI ATIK

JEMTE

SPRÅKPROF ocu ORDFÖRTECKNING.

AF

AUG. AHLOVIST.

( Föredragen för Finska Vetenskaps-Societeten ‚den 15 Oktober 1855).

—»23I Un €«««——

” ma: died a = P Vv h + a das d s. TM ei | ^ar m. CSS METER N uw i^ vbi) gu ge NS Br‘ u ut fa à

eris me a

CK At m p (Aided pe er É

aes % cca :

x ys. ——

[. Tub à ie 0 4 Kor Quar ^^ A $n, LES "4 nu à "SM. p^ m h 5 [Lu Ü hs T NA. " ju n , - n

FÖRORD.

Uti några byar i Oranienbaumska och Jamburgska kretsarna af Petersburgska gu- vernementet lefver ett litet folk, som i språk, seder och klädedrägt skiljer sig från sina finska och ryska grannar, och sjelft kallar sig Wadjalaiset, af Finnarne be- nämnes Watjalaiset, af Ryssarne Myara och i (krönikorna) Boas samt à Sven- ska och Finska historien förekommer under namnet Woter, Watländare. Detta folk, som år 1848 (enligt v. Köppen*) utgjordes endust af 5,148 personer af båda könen, innehade fordom en stor del af Ingermanland, och då detta landskap småningom kom under Novgorodska republikens välde, bildades deraf ett stäthällaredöme (maruna, femtedel), som efter Wolerna benämndes Boreran narmma. I sin egenskap af Novgo- rodernas grannar och sedermera deras undersåter deltogo Woterna med betydliga kraf- ter i de tallösa fejder, som inom deras landamären ständigt föreföllo mellan Ryssarna och deras grannar, tills de förre slutligen genom fästningen Koporie’s (på Finska: Kaprio) uppbyggande år 1280 för långa tider stadgade sitt välde på Finska vikens södra strand, hvarefter äfven grekiska religionslärans utbredande bland landets innevå- nare Woterna och Ischorerna för dess herrar blef en lätt sak.

Såväl för denna deras historiska märkvärdighets skull som äfven genom sina egendomliga drag i språk och seder hafva Woterna mer än en gång ådragit sig de lär- des uppmärksamhet. Den första underrättelsen om Woternas språk meddelar då vordne pastorn vid Tyska församlingen i Narva Trefurt uti Gadebuschs Versuche in der livländischen Geschichtskunde und Rechtsgelehrsamkeit I B:des V Stick, s. 1— 28, i en uppsats von den Tschuden. Ehuru han erkänner sin fullkomliga okunnighet såväl i Estniskan som Finskan, är han dock böjd, att på grund af det af honom meddelade språkprof, en FYotisk sång af 8 rader, antaga det Woterna vore ett

*) I en af honom uti Folkupplysnings-Ministerii Journal för år 1851, no 5 och 6, publicerad afhandling, kallad: Boa» u Bomexan namuna, hvilken afhandling innehåller värderika bidrag -

till denna folkstams historia ur de ryska krönikorna, och i slutet upptager en detaljerad für. teckning jer de wotiska byarna jemte uppgift af innevänarnes antal i desamma.

IL från alla sina grannar alldeles skildt folk, som icke stod à skyldskaps-förhällande till

något bekant folk. Delta gaf den bekante estniska språkforskaren Hupel anledning alt i sina Nordische Miscellaneen, 9:les u. 10:tes Stück s. 325 - 335, ur språklig synpunkt undersöka den af Trefurt meddelade sången, och ehuru denna är högst felak- tigt upptecknad, kommer Hupel dock med dess tillhjelp till den riktiga slutsats, "dass die ingermanländischen Tschuden Ehsten oder deren Brüder sind.” Efter Hupel medde- lade Porthan i Åbo Tidn. 1802, n:o 65 om detta folks seder och hemlif en mängd uppgifter, dem han erhållit af en i Ingermanland född studerande vid namn Zeträus, som under Porthans tid besökte Åbo akademi och sedermera blef luthersk pastor i finska _ församlingen Slavanka uti nämnda land. De uppgifter denna uppsats innehåller om Wotiska språket äro, ehuru få till antalet, för det mesta alldeles oriktiga och vittna om meddelarens, Zeträi, fullkomliga okunnighet i ämnet. Icke mindre synes denna hafva varit hos Gottlund, som i Otawa II osa, s. 206-—213, jemte korta på förenämnde mäns meddelanden grundade anmärkningar om PVoternas fordna och närvarande till- stånd intagit den af Trefurt publicerade sången med alla dess oriktigheter och dertill bi- fogat en felaktig finsk öfversättning. Af helt annat slag deremot äro de undersökningar om Woternas slägtskaps-förhållanden och äldre historia, som Sjögren anställer i en uti Petersburgska Wetenskaps-Akademiens Memoirer år 1833 tryckt afhandling: Ueber die Finnische Bevölkerung des St. Petersburgischen Gouvernements und über den Ursprung des Namens Inger manland. Grundlighet och skarp- sinne äro utmärkande egenskaper i denna forskares arbeten och förneka sig ej heller i den bevisning, hvarigenom han i denna afhandling bland annat ådagalägger, att Wo- terna och näst dem Ischorerna äro Ingermanlands äldsta innevånare. Om de förras språk, hvarmed han gjort bekantskap under en kort vistelse i Kattila församling, yttrar han den mening, att det, ehuru starkt försatt med Estniska elementer, i grunden vore en finsk dialekt, utgörande öfvergångslänken mellan de båda systerspråken. Derjemte hänför han Wotiskan till den jämiska gruppen af de finska dialekterna och antager en mycket nära förvandtskap mellan Woterna, hvilka han kallar sydliga Tschuder, och de rakt österut från dessas landamären varande Wepserna, hvilka Sjögren be-

nämner Nord-Tschuder.

I

Ehuru närvarande arbete i hufvudsaken faktiskt bestyrker denna Sjögrens me- ning, måste undertecknad, på grund af den kännedom han varit i tillfälle att förvärfva om den jämiska dialekt-gruppen, göra den rättelse i nänmde forskares omdöme om Wo- tiskan, att densamma är en jämisk dialekt med inblandade karelska ele- menter. Finska språket sönderfaller neml., oaktadt sitt vidsträckta område från Hoita hafvets stränder i norr till Riga-bugten i söder samt från Onega och Bjelosero sjöarna i öster till Bottniska viken och Östersjön i vester, blott i två hufvuddialekter, den Ka- relska i norr och öster och den Jämiska i söder och vester. Den karelska hufvud- dialektens gränser i öster och norr sammanfalla med språkets egna, i söder har den vester om Ladoga inskjutit en mäktig kil in i det jämiska området, i det Ingermanlands nuvarande finska befolkning till det mesta är karelsk, och från detta land åter har denna gren i starka kolonier fortplantat sig ända in i det egentliga ryska landet, i Novgorod- ska och Tverska guvernementen. För dess gränser i vester kan man anse Kymmene, Päijäne och en linie drager från denna insjös nordligaste strand mot nord-nordvest till Bottniska viken. - Det öfriga eller sydvestra delen af Finland tillfaller den jämiska huf- vuddialekten, hvartill vidare hörer Wepsernas språk och områden vid Onega och Ojalj, Woiernas i Ingermanland och Esternas i Estland, Lifland och Pleskovska guvernemen- tet af Ryssland. Ehuru nu skiljakligheterna i dessa tvänne hufvuddialekter äro skarpt utpräglade, har man hittills föga fästat uppmärksamheten vid dem. Redan i lexikogra- fiskt hänseende är olikheten dem emellan ganska stor och syskontycket mellan de jämi- ska dialekterna, d. d. Tavastländskan, Wepsiskan, Wotiskan och Estniskan, omisskän- neligt. Härpä kunde otaliga exempel anföras, men då här ej är rätta platsen för så- dana, inskränker jag mig till att blott omnämna ett par märkliga fakta från detta om- råde. Hvete heter i alla jämiska dialekter nisu, hvilket ord är denna saks genuina finska namn, men hvilket för Karelarne, som stannade i norden och icke kände detta sädesslag, förblef obekant; huru de sedermera antogo det uppenbarligen från de skandi- naviska språken lånade ordet vehnä, hörer till hemligheterna i Finlands kulturhistoria. Ordet tapan betyder i de flesta jämiska dialekter ursprungligen blott i allmänhet slå och tapan riihtä (rihta, rigd) har betydelsen af tröska, hvaremot Karelskan

har inskränkt ordets betydelse till den af slå ihjäl och kallar slåendet vid en trösk-

sa puin (riihtä). Men i ljudbildningen och böjningsformerna är olikheten mellan de karelska och jämiska dialekterna och öfverensstämmelsen mellan dessa sednare inbör- des ännu mer påfallande. Jag tager mig friheten att göra läsaren uppmärksam på nå- gra af de mest framstående egenheterna i dessa sednare, dervid görande den anmärk- ning, alt. Tavastländskan genom långvarig och tät beröring med Karelskan äfvensom genom finska skriftspråkets inflytelse, hvilket redan i sin begynnelse upptagit mycket mera karelska elementer än man vanligen tillstår, förlorat en mängd af de gemensamma jä- miska karaktersdragen, något som i ringare mån äfven är fallet med Woliskan, ehuru till en del af andra orsaker. I Wepsiskan och Estniskan deremot återfinnas de i så

mycket större renhet.

Det är i synnerhet i läran om vokalerna som de jämiska dialekterna skilja sig från de karelska. Här visar sig först och främst, att de förra icke utbildat eller ock redan bortkastat vokalharmonin. Denna hörnsten i de finska och turkiskt-tatari- ska språkens ljudsystem saknas alldeles i Estniskan och Wepsiskan, i Wotiskan är den ej konseqvent genomförd, förekommer deremot i Tavastländskan. Vidare är frånvaron af de tre karelska diftongerna uo, yö, ie lag i de tre förstnämnda dialekterna, hvilka ersätta dem med de långa, 6, ö, é, en företeelse så mycket märkvärdigare som dessa diftonger icke heller anträffas i Tavastländskan, hvilken munart ersätter dem med ua, yä, ia eller iä (se härom tidskriften Suomi, årg. 1851 sid. 51 och årg. 1854 sid. 110). Såväl vokalharmonin som nämnda diftonger har man dock af okunnighet eller bristande iakttagelse tillskrifvit Estniskan, med hvilken rätt, synes af det nyss sagda. Och slutligen är vokal-elisionen en för de jämiska dialekterna och i synnerhet Est- niskan och JT'epsiskan, i mindre grad äfven för Wotiskan och Tavastländskan, egen- domlig företeelse. Den sker vanligast i utljudet, sålunda att i nominativ slutvokalen bortkastas ur alla trestafviga ord och ur sådana tvåstafviga, i hvilka förra stafvelsen genom lång vokal eller position är qvantitativt lång (hvaremot sådana tvåstafviga ords ulljuds-vokal, i hvilka förra stafvelsen är qvantitativt kort, förblir orubbad). Böjnings- ändelsernas vokaler äro i alla slags ord underkastade samma utstötning. Men äfven i inljudet förekommer en sådan elision mycket ofta à Estniskan och II 'epsiskan, mera

sällan i /T'otiskan och Tavastländskan; så t. ex. heter af wepsiska ordet sanged, tjock,

Y hvilket redan undergått elision af utljuds-vokalen, i det stammen är sangeda (à Fin- skan sankea), genitiv ej sangedan utan sangtan, adess. sanglal 0. s. v.; så lyder i Estniskan freqventativa formen af ordet tapun, slå, icke som i Finskan tappelen, utan med elision i inljudet taplen; många andra exempel att förtiga. Denna egenhet, i synnerhet utljuds-vokalens elision, har man likaledes af okunnighet såväl i Tavast- ländskan som Estniskan tillskrifvit de germaniska språkens inflytande, oaktadt den är ett för alla jämiska dialekter gemensamt karaktersdrag. Mindre märklig, ehuru karakteri- stisk nog, är den omständighet, att det estniska orena o-ljudet, i detta språks skrift be- tecknadt med 6, äfven anträffas i IVotiskan och Wepsiskan, hvaremot deraf, så vidt mig är bekant, ej förekommer några spår i Tavastländskan.

Hvad konsonanterna och deras förändringar beträffar, äro skiljaktigheterna mellan de ifrågavarande dialekt-grupperna i det hela så ringa, att man från företeel- serna inom denna del af språket eller språkmaterialet icke kan draga några säkra slutsatser. I förbigående kan här likväl anmärkas, att de jämiska dialekterna visa större böjelse än de karelska att i anljudet tåla två konsonanter, i synnerhet muta fram- för liqvida. Likaledes röja de fallenhet att ur nominal- och verbal-böjelsernas ändel- ser bortkasta det slut-n, som Karelskan så mycket älskar, och äfven inuti ordet bort- kastas denna konsonant ofta (man jemföre t. ex. Estniskans küüs, lääs, kuas med Finskans kynsi, länsi, kansi).

För att nu komma till nominernas böjning är det denna sistnämnda fallenhet, som beröfvat Woliskan och Estniskan den finska genitiv-charakteristikan -n. De à fin- ska grammatiken intagna karelska kasus prolativ och komitativ hafva inga motsvarighe- ter i de jämiska dialekterna, om ock svaga antydningar af dem förekomma i vissa par- tiklar. Deremot hafva bland dessa Estniskan och IWotiskan genom sammansättning af genitiv med partikeln kaas, förkortad till ka eller ga bildat en egen kasus, som Fähl- mann intagit i estniska grammatiken under namn af instrumentalis. Ehuru denna sammansättning i många fall motsvarar Finskans adessiv, måste det dock lemnas bero- ende af vidare forskningar, huruvida den verkligen förtjenar namn af kasus. För min del har jag i detta arbete icke sammanskrifvit genitiven med postposilionen, emedan de

i folkets uttal icke tycktes bilda ett så sammangjutet helt som ordstammen och böjnings-

vol

Huruvida närvarande arbete förmår lemna en trogen och klar bild af detta språk, öfverlemnas till sakkunniges bedömmande. Materialet dertill samlade jag om sommaren 1854 och vintern 1855, då jag bägge gångerna vistades i Kattila församlings kyrkoky tillsamman- taget omkr. 3 månader”). Om den här meddelade grammatiken bör jag nämna, att jag i formläran följt methoden i Euréns finska grammatikor, hvaremot ljudläran är uppställd på mera vetenskapliga grunder än hvad som varit lämpligt att i dessa iakttaga. De här intagna sångerna, hvilka bland flertalet af wotiska folket redan hade råkat i glöm- ska, hafva nu, sedan den sista som ur minnet reciterade dem, en gammal qvinna i när- heten af Kattila kyrkoby, några veckor efter min återkomst derifrån aflidit, med henne för alltid gått i grafven. Alt de oaktadt den omsorg, jag använde på deras uppteck- nande, och oaktadt jag varit i tillfälle att jemföra min uppteckning med en af Prof. Lönnrot gjord samling af samma sänger efter diktamen af samma qvinna, i många stycken äro fragmentariska och oklara, bör åtminstone icke tillskrifvas upptecknarne. Det förnämsta värdet i dem är deras egenskap af språkprof. Större poetiskt värde hafva kanske de sagor, jag likaledes såsom språkprof intagit här. Huruvida de äro genuint- wotiska, vågar jag dock ej afgöra.

Förkortningarna à ordförteckningen tillkännagifva :

E att det följande ordet är Estniskt

F I 3: Finskt

L » Lappskt R » » Ryskt

T M » Tyskt

W x » Wepsiskt.

Helsingfors, i Februari 1856. Författaren.

*) För den utmärkta gästfrihet, mig under denna tid bevisades af denna församlings lutherska

pastor, filos. magistern Johan Groundstroem, får jag här frambära min varmaste tack- sägelse.

—>33 0000-€€e—

INNEHÅLL.

Grammatik.

Ljudlära. Ljudenas betecknande och uttal, $ 1-7 ..............--.-.-

Vokalerna.

DROIT: Ner T Sr a er ee ne TATUS à Vokalhannoniene 1916.55 (0 dicto Ce eee Nokaltorandeingare S014. OP Re ler et

Konsonanterna.

I. Konsonanternas An-, In- och Utljud, $ 31—33 ...............

IL Konsananttorhindelser 6 3A 38 7.2.1... M es see evene

III. Konsonantförändringar, $ 39-64 ...................... Formlüra.

I. Nomen. (Allmänna bestämningar, $ 65—66) ................ "Ace prekimation IQ TEE Mu M rM MT eed. BEKomparatione Sed Sy cM EM Eu (o lon CIE EE oo ee o6 00 Coté bio do DSbronomen saga [O0 ES Me MO EME RE ei

Ib.Veshet-i(Alm. hestamn., & 101— 114) si = mö mom 4... ae. AT Jakande Konjugation, $.115—119/— SC BaNekandesKonjusatione SMS ee ee lebe

III. Partiklarna. lastre Qr 194 eus Seee ac c o € c o oo 9C 9 BO C oO E ee “UNE JL NGT LIGE GATTO CD S e e cd ec oc c Konjunktioner as 1980.5 O9 COLO C O5 OC ORO IG, DIO DID TONONNENOI ORO OC C CÓQUE Jnterjektionera SAP PE EE CT Be 0 MM.

Ordbildningslära.

AN omen, (Alim. ıbestämngs 495). EC Fr ELE Wie I. Substantiver, $ 126— 190,5. 0.5 nase en Re CCD VERTE 78. II. Adjektiven S413] 22 CRE pie En ur ME RCE RTC CC LS 83.

BI Verbet. (Allm.Jhestamnas 3132) ESSOR TE 86. 1. Verbers Rarledume ar nDmmen US A092 eee ei einen ne — I: Verbers härledning ur verben Ss 1 Sa nn 88.

Sprakprof.

4. Sänger.

Pulma-Wirsälsen or e à ee ee RE 91. SUNI-WIPsdh ee ee ee me ee je He lee de ue dei ierip Le REN WHERE URN CP E EE 101. Dal VV ILSAL > NE TS le sb ee ee Ne ER CI CRE 105.

B. Sagor. fly ESTONIE Me Ver a M Sehr oko OT o goo qot S Jr prota eS oou 108. D WPuhasKüismmu- ee. Le HI EA T ODE ECC PCIE TER 110. 3. Kuptsä’ emünnà' DORA qe ec ORE ER CAEN, PME S 114.

Ordfôrteckning ........... 121.

— 2253 fr Eeee —

/&WYVtSMVATT AE LRU AUS LA LULU LES VLTYLTTATY3Y1113* LL UUTOUETST VIS VIT AAA LEA ARS

W/OTISK GRAMMATIK

JEMTE SPRÅKPROF OCH ORDFÖRTECKNING

AF

AUG. AHLQVIST.

(Föredr. d. 15 Oktober 1855).

E. Grammatik.

Ljudlära. Ljudenas betecknande och uttal. $4. Då detta språk icke förut egt någon skrift, har jag försökt

fixera dess ljud med följande tecken:

Vokaler: Härda: a, o, o, u. Veka: ä, 6, ü.

Medel-: e, é, i.

Konsonanter: Gutturala : k, g, h, j. Linguala: 1, Y, r, r, s, c. Dentala: n, n, t, d, d, 85 8,'z

Labiala: p, b, w, f, m.

2 A. 4HLQFIST

NE Vokalerna a, o, u, ä, ö, e, i uttalas som i Finskan, ü mot- svarar det finska y och det estniska ü. För o finnes ej något motsvarande ljud i Finskan ; detta tecken är lånadt från estniska alfabetet och betecknar i Wotiskan alldeles samma ljud som i Estniskan, d. ä. ett orent, dunkelt o, hvilket i några fall närmar sig e. — Med & har jag betecknat ett sig till ö närmande, dunkelt e-ljud, t. ex. i orden: lakéa, s/at, körkéa, hög, sie, band. De långa vokalerna äro betecknade med en öfver de korta anbragt cirkumflex, såsom i: må, jord, pu, trad, sóla, salt, céli, tunga, hvilka motsvara de friska orden: maa, puu, suola, kieli.

$ 3. Konsonanterna k, g, h, j, ], r, n, t, d, s, p, b, w, f, m be- teckna samma ljud som i Finskan och Estniskan; g, d, b, hvilka i manga andra finska språk förekomma endast såsom fórmildringar af k, t, p, an- träffas i VVotiskan äfven i början af ordet och i öppna stafvelser, såsom i orden: gáda, orm, goittaua, tofs, ohtago, afton, böriseb, bölar; f före- kommer endast i lånade ord, såsom fila, //Z, frowwa, fru, sifka, grå häst, låfka, bod.

0 4. Ljudtecknen XY, r', n, d, s tillkännagifva mouillerade ljud af ], r, n, d, s, såsom i orden: kallis, dyr, ivha, kantning, näko, ansigte, Waddalaset, Woterna, sälko, föl.

0 9. Med s har jag betecknat ett ljud, som är lika med det ryska m och mest förekommer i lånade ord, såsom : skäppi, skåp, skelmi, sk&/m, kässa, gröt, men äfven i några ursprungligen wotiska, såsom: näpus ka, blemma, karjus si, vallherde, katus si, skjul.

$ 6. Boktafven © betecknar samma ljud som det ryska u. I Wo- tiskan har detta ljud uppkommit ur k, derigenom att man, till följe af

grann-språkenas inflytelse, framför de veka och medel-vokalerna (med un-

Wotisk Grammatik. 3

dantag af &) förmildrat denna hårda konsonant till det vekare tungljudet c. Sälunda hafva de finska orden: käkö, gök, kenhä, sto, kirves, yxa, kypsi, mogen, köhä, hosta, i Wotiskan öfvergätt till: cäko, cencá, cir- wes, cühsi, cóhá. Men i lånade ord har k, åfven framför de nämnda vokalerna, bibehållit sitt ursprungliga ljud, såsom i: keppi, käpp, kilat, bråck (x. Kura), kökki, kök, icke: ceppi o. s. v. För jemförelses skull må anmärkas, att i den moderna Svenskan en alldeles dylik förvandling af k till c försiggätt och att ord, som i det äldre språket upplattades i skrift och ännu skrifvas: t. ex. kärlek, ked, kista, kyssa, köra, nu för ti- den uttalas: c árlek, ced, o. s. v.

9 7. Bokstafven z angilver samma ljud som det ryska 3. Det förekommer endast i inljudet, såsom i: Ozra, korn, sözar, syster, izüt, fa-

der, vihezä, i stugan.

Ljudenas egenheter och förändringar.

Vokalerna. I. Diftonger.

$ 8. Wotiskan har följande 14 diftonger: ai, au; 4i, äv; ei, ei; iu; oi, 0e, O1, Ou; Où; ul; Ul; såsom 1 orden: taiwas, himmel, lauta, bord, wäitän, jag släpar, täüsi, full, einá, hö, teän, jag vet, iuhka, bot- tensats, poimin, jag plockar, loekku, gunga, noisen, jag uppstiger, lou- nat, middag, c Oühá, fattig, kuiwa, torr, müi, han sålde.

$ 9. Diftongerna uo, üö, ie, om hvilkas tillvaro i Estniskan man tvistat, finnas icke 1 den obójda wotiska ordstammen, utan i deras ställe de långa vokalerna: ö, ó, & Om dessas uttal bör aumärkas, att de ej hafva det hårda ljud som de långa vokalerna i Finskan; så uttalas orden:

sö, kärr, 6, natt, té, vag, alldeles som de tyska: so, The och första staf-

4 A. AHLQVIST

velsens vokal i ordet hören. Men hos personer, hvilka genom beröring med Finnarne eller på något annat sätt förlorat det genuina uttalet, höres vid uttalandet af dessa långa vokaler ett svagt förljud liknande u, ü, i. Dock är det derigenom uppkomna ljudet ännu så långt ifrån att vara en af de skarpt markerade finska diftongerna uo, üö, ie, att jag alldeles icke tvekar att förneka dessa diftongers tillvaro i en oböjd, ursprungligen wo-

tisk ordstam.

9 10. Deremot höras två af dessa diftonger, neml. uo och ie, i

detta språk lika tydligt som i Finskan uti följande tvänne fall.

1) Då genom konsonant-elision e eller € sammanstöter med e eller é, och o med o eller ö, sammandragas de sålunda sammanstótande voka- lerna till ie och uo; t. ex. af wesi, vatten, lési, hård, koto, hem, blir ge-

nitiv: (we?) wie, (lé&) lié’, (kod) kuó'.

2) I lånade ord förekomma de två nämnda diftongerna också gan- ska hörbart; såsom i: gnieda, brun häst, r. rubaoï, wiesti, budskap, r.

BECTB, tuos, också, r. Toc.

$ 11. Diftongerna förekomma ursprungligen endast i ordets första stafvelse. De med i slutande diftongerna (ai, äl, ei, oj, 01, ui, üi) före- komma dock äfven i inljudet, men då de anträffas i utljudet, hafva de uppkommit genom elision af en vokal, vanligen a; t. ex. lehtosikko, Zöf- hög, inf. plur. lehtosikkai i st. f. lehtosikkaja, laulaja, sångare, inf. plur. laulajei i st. f. laulajeja. — I alla andra fall, då tvänne vokaler, som ej äro af samma slag, sammanstöta längre fram i ordet än 1 första staf- velsen, bilda de ej diftong; t. ex. lapautunu, bogad, bör uttalas fem-

stafvigt.

IT otisk Grammatik. 5

II. Vokalharmonin.

0 12. Med vokalharmoni förstås i de finska språkens grammatik. den egenhet i dessa språk, att de hårda vokalerna icke kunna stå 1 ett osammansatt ord tillsammans med de veka, hvaremot medel-vokalerna Aro neutrala och lätt förena sig med båda slagen. Till följe af denna lag äro böjningsändelserna dubbla, neml. hårda och veka, och äfven enklitiska partiklar hafva en dub-

bel skepnad, allt efter som de hängas vid ord med hårda eller veka vokaler.

9 13. I denna stränga kouseqvens är vokalharmonin icke genom- förd i Wotiskan, eller kanske rättare, andra språks inflytelse har gjort, att denna mundart i likhet med Reval-Estniskan begynt lösgöra sig från vo- kalharmonins band. WWVäl äro böjningsändelserna dubbla, så att ordet vid böjningen antager hårda eller veka ändelser allt efter vokalens beskaffenhet i stammens sista stafvelse, hvarvid är att märka, att om denna vokal är en af medelvokalerna, bestämmes ändelsens vokal af den dernäst i ordet stående hårda eller veka vokalen, och äro alla stammens vokaler medel- vokaler, antaga ändelserna veka. Men ordstammen sjelf har undandragit sig vokalharmonins lag, ty uti tvä- och flerstafviga ord, i hvilka de första stafvelsernas vokaler äro veka, hafva i många fall stafvelserna mot slutet antagit hårda vokaler, hvarigenom harmonin blifvit fullkomligt upphäfven, såsom fallet är t. ex. i orden: sälko, /öl, män ko, lek, nåko, ansigte, rågun, jag bullrar, lànnikko, bytta, tütrikko, flicka. Äfven förekomma anhangspartiklarna endast med hård vokal; t. ex. ewät/o 86,2 ata de icke?

A ewät itäka ned rücit, denna råg gror ej.

III. Vokalfórándringar. 9 14. Nästan alla vokalförändringar i Wotiskan ske i utljudet el-

ler bindestafvelsen i allmänhet, och äro således att anse såsom Andelsernas.

6 A. AHLQVIST

återverkningar på stammen. 1 detta språk förekomma följande slag af vokalförändringar.

Pokalforkortning. À 15. 1) Långa vokaler blifva i utljudet för- kortade, när en ny vokal tillstöter, och om denna är ett i, bildar den så- lunda förkortade vokalen med detta en diftong, hvarvid i enstafviga ord- stammar Ô och ö öfverga till 0; t. ex. substantiverna: sö, kärr, ös natt, té, Bu pü, tråd, hafva i inf. plur. soita, kärr, oita, nätter, teitá, vägar, puita, träd, uti adess. soila, på karren, oilä, om nätterna, teilä, på ye garna, puila, på träden; verberna: sån, jag får, tôn, jag hemtar, són, jag åter, wen, jag förer hafva i præteritiv: sain, jag fick, toin, jag hem- tade, söin, jag dt, wein, jag förde, och i konditional: saisésin, jag skulle få,

toisesin, jag skulle hemta, soisesin, jag skulle ate, weisesin, jag skulle föra.

2) Enstafviga substantiver med lång vokal i utljudet förkorta den

långa vokalen framför illativ's ändelse i singular; sålunda hafva: må, jord, * A

på, hufvud, så, mun, i denna kasus: mahäse, in i jorden, pähäse, in i

A = hufvudet, suhose, in i munnen.

3) I några ordstammar med lång vokal i utljudet förkortas denna i nominativ sing. och ett s vidfogas dessutom till ordstammen; t. ex. stam- marna lampå, cirwé, ratti, få i nominativ: lammas, får, cirwes, yxa, ratis, visthus. I några ordstammar på é eller P fórkortas denna vokal i nominativ och en lindrig aspiration intráder efter den sålunda förkortade vokalen; t. ex. af stammarna ehte, sité blir nominativ: ehe’, grannlåt, sig, band.

0 16. I ordet més, man, förkortas stamvokalen oeh ordet böjes

sasom om stammen skulle heta miele; alltså: gen. mehé, mannens, iness.

mehezä, i mannen, adess. mehelä, hos mannen, 0. s. v.

Wotisk Grammatik. 7

ÿ 17. Då efter ett à eller ü följer t, som (se ( 54, 2. b) förmil- dras till w, förkortas dessa till u och ü och ett w inskjutes ännu mellan dem och den fórmildrade konsonanten; sålunda blir af üsi (stam: üte), rå, gen. uwwé', iness. uwweza, 0. s. v., af pötå, fånga, blir præsenta-

tiv: püwwän, jag fångar, præteriiv: püwwin, jag fångade 0. s. v.

ÿ 18. Om på 6, ó, é följer en vokal, som icke är i, öfvergä dessa ljud till u, ü, i, men tillika inskjutes mellan dem och den tillkomna vokalen den närmast beslägtade konsonanten, (w, j), hvilken, dà den är w, fördubblas; t. ex. af jön, jag dricker, són, jag äter, wen, jag förer,

blir sålunda juwwa, dricka, süwwá, ata, wijá, föra.

0 19. Långa vokalers diftongisering. Om i eu tvästafvigt ord vokalen i hvardera stafvelsen år ett e (6) eller ett o (0) och den mellan- liggande konsonanten bortfaller, förvandlas de sålunda sammanflutna vo-

kalerna till diftong (se À 10. 1).

Diftongers upplösning och vokalers öfvergäng till konsonanter. $ 20. Då efter någon af diftongerna au, äü, ou, 6ù t blifvit fórmildrad till w, öfvergär diftongens u eller ü till w; sålunda få orden: lauta, bord, tAüsı, full, routa, kala, c Óüsi, rep, i genitiv: lawwä’, täwwe, rowwà, ceöwwe.

0 21. Då det förmildrade t, som är d, kommer att stå efter en diftong, hvars sednare vokal är i, sammansmälter detta i med d ull d'; t. ex. aita, gärdesgård, gen. (aidà) ad 4, på, hufvud, gen. plur. (päide’) päde, (obrukl.) meite, vi, gen. (meidé”) med'é, noitua, trolla, præs. (noidun) nodun, jag trollar, té, arbete gen. plur. (tóid&) 1üd'&, på,

1 A3

trad, gen. plur. (puidé) pude, pi, hjerpe, gen. plur. (püidé) püd &.

8 A. AHLOVIST

N 22. Fokalfórlángning. DA n à inljudet framför s eller t samt i ut- ljudet af alla nominal- och de flesta verbal-former blifvit elideradt (se $ 60), blir den nästlöregäende vokalen, om den icke är lång eller diftongisk, förlängd; t. ex. tüsi, han kände, käsa, med, semelä, frö, kald’, fiskens, Onnelö’, olyck- lig, sb det åts, i stället för: tunsi, kausa, sementä, kalan, ouneton, bi

Anmärkn. Spår af en sådan vokalförlängning förekomma äfven i Finskan; så har det svenska ordet /ucte, vid upptagandet till detta språk,

i en del dialekter öfvergått till lunkku, i en annan åter till luukku.

Enkla vokalers förändringar i utljudet. N 23: 1) a framför ett tillkommet i uti plural af tvástafviga nominer öfvergär till 6, om förra stafvelsens vokal är o, o eller u, eller om någon af dessa ingår deri såsom den förra vokalen i en diftong; t. ex. af rokka, soppa, kowa, hård, sopa (obrukl. i sing.), klädesplagg, pulma (obr. i sing.), bröllopp, kuja, gata, möiza, gods, kuiwa, torr, blir infinitiv plur.: rokkoja, kowöja, sopoja, pulmoja, kujoja, moizoja, kuiwoja. 2) a öfvergår i alla öfriga tvà- samt flerstafviga nominer framför plural’s i till o; t. ex. pata, Aruka, kagra, hafra, jalka, fof, sita, brygga, wiha, Zat, lauta, bord, kapusta, kål, kattila, gryta, wasara, hammare, hafva i inf. plur. patoja, kagroja, jalkoja, siltoja, wihoja, lautoja, kapusloja, katliloja, wasaroja. — Undantag från denna regel göra endast substantiva actoris pa -ja, 1 hvilken ändelse a framför plural's i öfvergär ull e; t. ex. kantaja, bärare, inf. plur. kan- tajeja, laulaja, sångare, inf. plur. laulajeja.

3) a i alla verbstammars utljud üfvergär framför passivi ändelse (ta, tä äfvensom framför afledningsändelsen för verba factiva -ta (14) till e; t ex. wotan, jug layer, prieterit. pass. wotelli, det togs, polan,

jag brinner, poletan, jag bränner.

Wotisk Grammatik. 9

4) a uti tvåstafviga verber, i hvilkas förra stafvelse någon af vo- kalerna o, o eller u icke ingår, förvandlas framför prateritiv’s i till 6; t. ex. antå, gifva, antoi, han gaf, walä, gjuta, waloi, han gjöt, mahså, betala, mahsôi, han betalte, kaiwä, gråfva, kaiwoi, han gräfde, alkå, börja, alkoi, han började. — Om det härvid förekommande i bör anmär- kas, att det, ehuru prateritiv's characteristica, höres alls icke i detta slags verber, såsom fallet dialektvis äfven är i Finskan, t. ex. anto, walo, kaiwo, i stället för de regelrättare: antoi, waloi, kaiwoi.

5) a i sådana tvåstafviga verber, uti hvilkas förra stafvelse i ensam utgör vokalen, öfvergår till u framför przteritiv's i; t. ex. irnå, gnägga, irnui, gnäggade, tilkkå, droppa, tilkkui, droppade.

Anmärkn. Efter förhållandet i Finskan vore man frestad att tro, att dessa præteritiver hafva äfven præsentativer på -u: irnun, tilkun. Men detta är dock icke fallet, och af verber på -u ändas dessutom i W otiskan præteritiv på -si (se | 116).

0 24. 1) à öfvergår i sådana tvästafviga substantivers utljud, hvilka i förra stafvelsen hafva diftongen ei, framför plural’s i till 05 t. ex. einä, A9, inf. plur. einoja, seinä, vägg, adess. plur. seinoila, leipä, bröd, iness. plur. leiwoiza.

2) & förvandlas framför afledningsändelser, som börja med k, till a; t. ex, emakko, sugga, Wenakko, Æyssinna, nenakas, s£yfmunt, af stamorden: emä, moder, Wenä (obrukl.), Ryssland, nenä, nása.

0 25. 1) e ut nästan alla tvästafviga nominal-stammars utljud har i nominativ öfvergätt till i, men i alla öfriga kasus återkommer e. Undantag härifrän, i Finskan endast två (neml. orden: itse, sjelf och

2

40 A. AHLOVIST

kolme, tre) äro äfven i: W otiskan högst fà, såsom: -enhej moder, käse, brudfrüma, neite, jungfru, wenne, bast, hvilka ej fórbytt sitt e till i; rätte duk, tedre, orre, hafva såväl denna form som: rätti, tedri.

2) e förvandlas i detta slags nominer framför plural's i till a eller # allt efter som stammen har hårda eller veka vokaler; t. ex. kahc i, björk, inf. plur. kaskaja, ciwi, sten, iness. plur. ciwäizä, olci, Aalmsträ, inf. plur. olkaja, lahsi, barn, adess. plur. lahsaila, köri, bark, elat. plur. kö- raissa, irsi, stock, allat. plur. irsäile.

3) Denna regel är dock ej af allmän gilüghet, ty i en del af samma slags nominer qvarstär bindevokalen e framför plural's i oförändrad uti alla andra kasus utom infinitiv, hvarest det öfvergår till 1; t. ex. sörmi, finger, inf. plur. sormita, iness. surmeiza, adess. sórmeila, o. s. v. Utan att alltför mycket misstaga sig torde man säledes kunna antaga, att detta slags nominer i plural hafva en dubbel böjning, den ena, hvari utljuds- vokalen e ófvergár till a (4), den andra, hvari denna vokal förblir ofór- ándrad.

$ 26. 1) o, o ófvergà i utljudet framför plural’s i till a; t. ex. lehto, blad, inf. plur. lehtaja, wihko, kärfve, iness. wihkaiza, polto, åker, elat. pöltaissa, alko, vedklabb, illat. alkaisi, pangko, «rare, adess. pang- kaila, poippo,' kyckling, ablat. poippailta, pojo, gosse, allat. pojaile, roho, gras, ablat. rohailta, woho, get, inf. wohaja, toho, náfver, adess. tohaila, ahwakko, aborre, iuess. ahwakkaiza, ohtago, afton, adess. öhtagaila, m. fl.

2) Äfven framför en afledningsändelse öfvergår o (0) tull a; t. ex. af. VViro, Estland, blir VVirakko, Zstinza.

Fokalers Elision. ( 27. a elideras "framför preteritiv's i uti alla

sådana tvästafviga verber, i hvilkas förra stalvelse någon af vokalerna o,

Wotisk Grammatik. 11

0 eller u ingår antingen ensam eller såsom fórljudet i en diftong och dess- utom; i alla flerstafviga verbers utljud; t. ex. Csan, jag köper, Ösin,. jag köpte, wolan, jag. tager, Wôtin, jag tog, wajellan, jag byter, wajellin, Jag bytte, kumarran, jag bugar, kumarrin, jag bugade, lagotan, jag 'ut-

breder, lagotin, jag utbredde.

0 28. ä bortkastas framför ett tillkommet i såväl uti två- som fler- stafviga nominal- och verbal-stammar; t. ex. åtä, /ader, inf. plur. ätiä, "T ; JA e OR EET CER 21 e$ cärppä, Zermelin, iness. plur. cárpizá, cáppá, grafhög, elat. plur. cá- pissä, pühä, helig, ess. plur. pühinä, pähcinä, nöt, adess. plur. pähcinilä,

elän, jag lefver, præterit. elin, têtütän, jag låter göra, præterit. tétütin.

) 29. 1) e elideras uti nominativ i flerstafviga stammars utljud, som till bindekonsonant hafva 1, m (n) eller r, eller s med föregående h; t. ex. af stammarna: kantele, iceme, ahtere, iwuhse, arjahse uppkomma nominativerna: kannel, harpa, (icen) ice, tandkött, aher, gall, iwus, härstrd, arjas, börst.

2) e elideras likaledes uti flerstafviga nominers utljud icke alle- nast framför plural's i, utan äfven framför infinitiv's i singular ändelse; L eX. sêmé” (gen. ısemene'), frö, inf. plur. semeniä, inf. sing. (sèmentä) semetä, sininé (gen. sinis&), blå, iness. plur. sinisizá, inf. sing. sinissä,

inehminé (gen. inehmise’), adess. plur. inehmisilä, inf. sing. inehmissä.

3) e elideras äfven i tvästafviga nominers utljud framför infinitiv’s i sing. ändelse, då någon af konsonanterna h, ] m, n, r, s med en vokal framför sig, föregår e; t. ex. af lohi, Zax, pôli, hälft, lumi, snó, uni, sömn, nuóÓri, ung, üsi, rd, blir infinitiv sing.: lohta, pôlta,, (lumta) lunta,

unta, nôrta, ütta.

12 A. AHLQVIST

4) e elideras slutligen i verbers utljud framför prateritiv’s i; t. ex. imen, jag suger, imin, jag sög, idgen, jag gråter, idgin, jag gret, puren, jag biter, purin, jag bet; och ur sådana verbers utljud, i hvilka e föregås af någon allena stående bland konsonanterna h (k), I, n, r, s, bortkastas e äfven framför konsonanterna n, k, t; t. ex. nägen, jag ser, (stam: näke), tulen, jag kommer, mussenen, jag svartnar, puren, jag biter, noisen, jag uppstiger, få uti indefinitiv: nähnen, tullen (i st. f. tulnen), musen- nen, purren (f. purnen), noissen (f. noisnen), jag torde se, komma, svartna, bita, uppstiga, uti 3 imperat.: náhkó, tulkó, mussékó, purkó, noiskó, han bör se, komma, svartna, bita, uppstiga, och uti perf. adjekt. pass.: náhtü, sedd, tultu, kommen, musettu, svartnad, purtu, biten, noissu ( st. £. noistu), uppstigen.

0 30. o i utljudet af de tre orden: roho, gras, toho, näfver, woho, get, blir elideradt framför infinitiv’s i sing. ändelse; denna kasus

heter af dem alltså: rohta, tohta, wohta.

Konsonanterna. I. Konsonanternas An-, In- och Utljud. 0 31. I Anljudet förekomma alla konsonanterna utom h, T, v, d', z. 0 32. I InZjudet anträffas samtliga konsonanterna.

$ 33. I UtZudet förekomma endast följande konsonanter: 1, r, s, t, d, s, b, w, m (i lånade ord).

II. Konsonant-forbindelser.

0 34. Andra språks, i synnerhet Ryskans, inflytelse har gjort, att två konsonanter, tvertemot lagen i de finska språken, kunna stå uti an-

ljudet. De konsonant-förbindelser, man i Wotiskan anträffar i lånade och

IW otisk Grammatik. 13

onomatopoetiska ords anljud, äro följande: kl, kl’, kr, gu, gr; sk, sl, sl, st; tr, ts, st, sw; pr, pl, fr, br. Tre konsonanter i anljudet förekomma endast i förbindelsen str, t. ex. stroitan, jag bygger, R. erpours.

0 35. I inljudet förekomma följande konsonant-fördubblingar: kk; ll, I, rr, ss; un, nu, tt, dd, dd‘, ss; pp, ww, mm.

0 36. Andra, af två ljud bestående konsonant-förbindelser i in- ljudet äro följande:

1) gr, gl; hk, hg, hj, hl, hc, ht, hn, hs, hw, hm.

2) Ik, lg, lc, lt, ld, Ip, Iw, Im; Ik; rk, Wk, rjor6; nn, m, xt, rs, rp, rb, rw, rm; rh; sk, st, sn, sm; ck.

3) nc, nt, nd; ik, ng, n'c, nd‘, tk, tc, tn, ts, t£, tw; dg, dr, dn, dz, dw; sk, st; zg, zr, zb, zw.

4) pk; bk, bg, bl, br; wg; fk; mn, mp.

0 37. Konsonantfórbindelser af tre ljud förekomma i wotiska ords inljud endast under det vilkor, att det första af dessa ljud är en af de liqvida konsonanterna 1, r, n, m. Sådana konsonantförbindelser, ordnade efter dessa fórljud, áro fóljande:

1) I: Ikk, Itt, lts, ltc, Ipp.

2) r: rkk, rtt, rst, rss, rpp.

3) n: nkk, ngk, ngg, nit, nis, nss.

4) m: mpp.

0 38. I utljudet anträffas i ett oförkortadt, ursprungligen wotiskt

ord aldrig tvänne konsonanter.

III. Konsonant-forändringar.

$ 39. Äfven konsonant-fórándringarna äro, i likhet med vokalernas

förändringar, föranledda af ándelsernas verkan på stammen. Då nemligen

14 A. AHLOVIST

stammens slutstafvelse (”bindestafvelsen”) genom en bójniugs- eller aflednings- ändelses. tillkomst blir sluten, blifva många bland konsonanterna i denna slutstafvelse, (”biudekonsonanterna”) och någongång äfven i den stafvelse, som föregår densamma (penultima), på ett eller, annat sått förändrade. De konsonant-fórándringar, som hafva sin grund i detia förhållande, äro de talrikaste; och vi: skola i: det följande för hvarje fall särskildt omnämna, | när en konsonant-förändring áfven utan en sådan slutsafvelsens tillslutning eger rum. |

Förenkling, $ 40: De dubbla kk, tt, pp, bli förenklade; t. ex. kukka, blomma, nom. plur. kukat, blommor, akkån, jeg hugger, inf. aka- ta, hugga; katti, katt, ablat. katilta, af katten, wöttå, taga, 1 pres. wo- tan, jag tager; c’äppä, grafhög, nom. plur. cäpät, grafhögar,tappä, trö- ska, 3 pras. tapab, han tröskar.

041. Äfven cc och ss’ äro underkastade förenkling; t. ex. äcci, brant, nom. plur. ácit, branta, mussa, svart, nom. plur. musat, svarta,

Förmildring. Ÿ 42. Med förmildring mena vi en härd konso- nants (k, t, s, p, f) öfvergäng till en vek (g, d, z, b; w).

) 43. Då de i föregående | uppräknade härda konsonanterna sins emellan bilda konsonant-fórbindelser, undergå båda konsonanterna förmil- dring, när en sådan är af nöden, hvarvid

tk öfvergår till dg, sk 51 » ZB» pk 2 NUS a; » Wg, t. ex. itkéa, gråta, 1 pres. idgen, jag gråter, niska, nacke, nom. plur.

nizgat, nackar, säpka, mössa, elat. säbgassa, ur mössan, läfka, bod, iness.

Wotisk Grammatik. 15

läwgaza, i boden. — Endast deu hithörande konsonant-förbindelsen tf (i lånade ord) bildar häri ett undantag, i det den städse förblir oförändrad; t. ex. britfa, rakknif, nom. plur. britfat, rakknifvar. Konsonant-förbin- delsen sk, då den står för i, öfvergår till he och förmildras till ss; t. ex. lehci, enka (F. leski), gen. less& enkans, kahci, björk, (Estn. kask), nom. plur. kasset, björkar, wahci, koppar, (EK. och F. wask och waski), elat. wassessa, af koppar.

9 44. 1) k förmildras efter andra Konsonanter ooh efter vokal till g, då en hård vokal eller & omedelbart följer; t. ex. nahka, hud, abess. nahgatta, utan hud, jalka, fof, adess. jalgala, med foten, longka, garn, iness. longaza, i garnet, orko, dal, elat. orgossa, ur dalen, seka, grum- mel, segottå, blanda, sika, svin, nom. plur. sigat, svin, koko, hög, ablat. kogolta, från högen, suka, kamm, nom. plur. sugat, kammar. Undantag härifrån utgöra verberna näen (stam näke), jag ser, ten eller tien (stam teke), jag gör, 1 hvilka k uti præsentativ och præteritiv helt och hållet elideras.

2) k öfvergår framför t, n, s till h, äfven utan den ofvan ($ 39) anförda grunden till konsonant-förändring; t. ex. näen (stam näke), jag ser, perf. adj. pass. (näktü) nähtü, sedd, indef. (näknen) nähnen, jag torde se, ten eller tien (stam teke), jag gör, (tektä) tehtü, gjord, (tek- nen) tehnen, jag torde göra; uhsi, dörr, mahsä, betala, ühsi, en, kahsi, två, hvilka i Finskan lyda: uksi, maksaa, yksi, kaksi.

3) k framför de veka och medel-vokalerna med undantag af €, óf- vergår, äfven i utljudet och utan att stafvelsen är sluten, till c; t. ex. cäko, gök, c äte ut, wagga, cencä, sko, cülü, svåger, cihun, jag kokar,

hvilka i Finskan heta: käkö, kätkyt, kenkä, kyty, kiehun.

16 A. AHLOVIST

0 45. 1) c förmildras efter vokal till g; t. ex. joci, flod, nom. plur. joget, floder.

2) c efter r förmildras till j; t. ex. ärcä, oxe, nom. plur. ärjät, oxar, järcü, stol, adess. järjülä, på stolen, särci, mört, elat. särjessä, ur mörten. |

9 46. 1) t mellan tvänne À eller tvänne u förmildras till d; t. ex.

"atr

atä, fader, nom. plur. ádát, fäder, utu, dimma, nom. plur. udut, dimmor.

2) t efter en diftong, hvars sednare vokal ár i, fórmildras till d, hvilket med detta i sammansmälter till d' (se $ 21).

3) t öfvergår till s i sådana tvästafviga nominers nominativ, uti hvilka stamvokalen e öfvergätt till i (se $ 25. 1), och i verber på e, i hvilka detta e bortkastas framför ett tillkommet i; sålunda uppkomma af stammarna: irte, üte, wite, nominativerna: irsi, stock, üsi, rå, wisi, fem; af tuntea, känna, blir præteritiv (tunsi) tüsi, han kände.

9 47. p förmildras mellan tvänne vokaler till w; t. ex. leipä, bröd, iness. leiwäzä, i brödet, àpa, asp, elat. äwassa, af asp, (obr.) sopa, klå- desplagg, nom. plur. so wat, kläder, upa, böna, nom. plur. uwat, bönor.

0 48. b fórmildras till w uti 3 personens i plural ändelse af ver- bets præsentativ; t. ex. wotab, han tager, plur. wottawat, de taga. Detta gäller äfven om verbets nekningsord: sing. eb, han icke, plur. ewät, de icke.

"Assimilation. | 49. c blir efter I assimileradt till 1, efter n till n; t. ex. lelci, axel, iness, tellezä, i axeln, selc à, rygg, elat. sellássá, från ryggen, sülceä, spotta, pras. süllen, jag spottar, cencä, sko, nom. plur. cennát, skor, enci, andedrayt, gen. ennê, an/tedragtens, och afledda ver-

^ bet ennähtä, andas.

Wotisk Grammatik. 17

9 50. n efter I, r, s öfvergår ull I, r, s; t. ex. tulen, jag kommer, puren, jag biter, nôisen, jag uppstiger, fà uti indefinitiv: (tulenen, tul- nen) tullen, jag torde komma, (purenen, purnen) purren, jag torde bita, (noisenen, noisnen) noissen, jag torde uppstiga. 4

0 51. 1) t förvandlas, då det under ett ords böjning kommer att stå framför n, till n; t. ex. täüsi (stam täüte), full, essiv (täütenä, täütnä) täünnä, såsom full.

2) t efter 1, n, r öfvergår under böjningen till ], n, r; t. ex. polto, åker, iness. polloza, i åkern, elat. pollossa, från åkern, nom. plur. pollot, åkrar; anlà, gifva, pres. annan, jag gifver, annat, du gifver, annab, han gifver; af stammen kurte blir nom. kurre, döf (gen. kurté), parta, skågg, gen. parrá'.

3) t efter s Öfvergär, äfven utan att stafvelsen är sluten, till s; så- lunda heta de finska: musta, kastaa, ostaa i VV otiskan: mussa, svart, kassä, Jukta, össå, köpa. Äfven infinitivs i singular och elativ’s såväl i sing. som plural ändelser äro underkastade denna assimilation; t. ex. inf. owossa (i st. f. oposeta), af opone’, häst, sinissä (i st. f. sinisetä), af sinin®, blå; elat. sing. rihessä, ur stugan, cülässä, ur byn, cäessä, ur handen, i st. f. rihestä, cülästä, cäestä, af rihi, stuga, cülá, by, csi, hand. — Undantag från denna regel bilda lånade ord, i hvilka t sällan assimileras efter s; t. ex. risti, kors, R. Kpects, ristin, korsa, döpa, R. &pecrmrb, casta, andel, R. sacs, pristani, landningsbrygga, R. npuerans. Äfven infinitiv sing. af pron. demonstr. kasse har t efter s och heter kasta (ej kassa), sä- som sammandraget af kasseta.

0 92. p efter m öfvergår till m; t. ex. af stammarna lampá, sam-

på, uppstå nominativerna lammas, får, sammas, stolpe (gen. lampå”, sampä’),

3

18 A. SHLOPrIST

Förvexling. $. 53. Utom ofvanuppräknade förvexlingar af här- dare konsonantljud med vekare förekomma ännu följande förvexlingar af ljud inom samma organ, hvilka icke kunna omedelbart anses för förmil- dringar :

1) förvexling af lingual med lingual: v, 1; t. ex. nilko och nir- ko, suintryne. |

2) förvexling af dental med dental: n, s; a) af stammarna opose, sinise uppkomma nontinativerna s oponé”, häst, siminé, blå; b) af stam- marna káne, cüne, line erhållas nominativerna: kási, lock, cüsi, nagel, JAS vester, i Finskan: kansi, kynsi, länsi.

3) förvexling af labial med labial: a) m, b; ryska ordet Geswems, besman, har i Wotiskan öfvergätt till bezbeni; b) w, m; ryska ordet uozompa, sd/a, heter i VVotiskan podos ma.

$ 54. Förvexling af konsonanter ur olika organer.

1) förvexling af guttural med dental: g framför i öfvergår i en sluten stafvelse till d'; t. ex. auci, gädda, gen. (augi') aud, gäddans, purgan, jag lösbinder, præterit. purd'in, jag lösband, sugen, jag kammar, sudin, jag kammade.

2) fürvexling af dental med labial: a) t, dà det föregås af i och efterfüljes af o eller u, öfvergär till w; t. ex. sitoa binda, pres. siwon, jag binder, itu, grodd, iness. iwuza, i grodd; b) efter à och ü samt dà u eller ü är sednare ljudet i en närmast föregående diftong förvandlas i en sluten stafvelse till w, hvarvid ü eller ü förkortas och ett w ännu in- skjutes derefter, men när en af de nämnda diftongerna föregår, förvandlas diftongens u eller ü till w; t. ex. üsi (stam üte), rd, gen. uw we", süto,

ï p ' etg 1 CU 1 I null: domare, elat. suwwossa, från domaren, pütà fånga, pres. päwwän, jag

Wotisk Grammatik. 19

fångar, rauta, jern, ablat. rawwalta, af jernet, routa, kåla, iness. röw- waza, i kalan, lót, finna, pres. lówwán, Jag finner (se $$ 17 och 20).

3) forvexling af labial med guttural: framför s Ófvergár p till h; sålunda hafva de finska: lapsi, kypsi, lypsáà i Wotiskan öfvergått till: lahsi, barn, c ühsi, mogen, lähså, mjölka.

4) förvexling af labial med dental: m öfvergår framför t till n, hvilket n dock i flerstafviga ord bortkastas (se $ 60. 1); t. ex. lumi, snö, inf. (lumeta, lumta) lunta, Blut (stam süäme), hjerta, inf. (süämetä, süämtä, süäntä) säg. I anljudet öfvergår m också stundom till n, såsom: nölepat, båda, i Finskan molemmat, Mikitta, det ryska Hurars, Mikkula, det ryska Hurosati. I utljudet öfvergår m i nominativ till n, hvilket dock (enligt $ 60. 2) elideras; t. ex. al stammarna Gnnettoma, sörmettoma, seitsemä, kahehsama bli nominativerna: (Onnetom, sormetom, seitsem, ka- hehsam ; Onneton, sormeton, seitsen, kahehsan) onnet6’, olycklig, sörmetd', Jingerlüs, seits‘, sju, kahehsá', åtta.

Elision. & 55. k blir elideradt i verberna nähä (stam näke), se och tehä (stam teke), göra, 1 præsentativ och præteritiv, hvilka lyda: náen, jag ser, teen eller tien, jag gör, näin, jag såg, tein, jag gjorde.

$ 56. 1 har mycken benägenhet att bortfalla, i synnerhet i verbets inljud. Några lagar synes språket härvid icke iakttaga, utan beror det af den talande att bortkasta eller bibehålla 1; så heter det ömsom: juttelen och juttén, jag berättar, woittelen och woittén, jag brottas, wottelen och wottén, jag tager ofta, tulen och tuen, jag kommer, olen och oen, jag är. Företrådesvis synes detta bortkastande af I ega rum i den ne- kande konjugationen; såsom: eb tue, han kommer icke, eb oe (vanligen

bóe, också böle), han är icke. Denna uteslutning af 1 förekommer också

' 20 4. AHLQVIST

i Finskan, dock endast i de två sistnämnda verberna; sålunda säges ı stål- let för tulen dialektvis: tuun, och i st. f. olen: oon, oun, uon.

$ 57. r bortfaller stundom 1 utljudet, såsom i ordet sozar, syster, som äfven heter soza.

$ 58. c elideras i nominativ af ordet rüis, rüci’, råg, ehuru det enligt regeln borde der heta rüd'is.

$ 59. 1) t elideras, dà det står mellan två vokaler, som icke äro de ofvan ($ 46) nämnda; t. ex. pata, kruka, nom plur. (paat) påt, nato, svägerska, nom. plur. uaot, cülü, svåger, nom. plur. (cüüt) cüt, jäti, hingst, nom. plur jäit, påsi (stam pâte), at sten, nom. plur. päet, csi (stam cáte), hand, nom. plur. cäet, pitä, hålla, pres. pián, jag håller, preti (pin) pin, jag Ao.

2) t efter h bortkastas; t. ex. tahtoa, vilja, pres. tahon, Jag vill, stam ahtere, nom. aher, gall, pihta, skuldra, nom. plur. pihat, uhtoa, skölja, pres. uhon, jag sköljer. Men i flerstafviga verber förblir t efter h oförändradt; t. ex. unohtä, förgäta, pres. unohtan, jag förgäter, pret. unohtin, jag förgat.

$ 60. n elideras säväl i inljudet som utljudet, hvarvid den före- gäende vokalen, om den icke är läng eller diftongisk, blir förlängd;

1) i inljudet, framför s och i flerstafviga ord äfven framför t; t. ex. tuntea, känna, pret. (tunsi) tüsi, han kände, käsa, med i st. f. kansa, Hist i st. f. süäntä, hjerta, semetä i st. f. sémentá, frö, af stammarna: süäme, sémene. Men i tvástafviga ord qvarstár n framför t oförändradt; , t. ex. unta, sömn, lunta, snö, af stammarna une, lume.

2) i utljudet, öfverallt i nominernas bójnings- och hárlednings-án-

delser och äfven i verbets passiv och nominal-modi; t. ex. gen. kali,

Wotisk Grammatik. 21

fiskens, pallar pår, ds bart hufvud, gen. plur. kalojé, ai oponé’, häst, ounetö’, olycklig, Böse; matens, sått, det atnas, sött”, det åts, ı

^ A

stället för: kalan, pallain päin, kalojen, oponen, onneton, sömisen, sÖün,

^

sotin.

Konsonanters inskjutning. 61. h. Om i ett verb efter à ome-- delbart följer a, inskjutes mellan dessa vokaler ett h; t. ex. af sån, jag får,

blir infinitiv icke såa, utan såha, få.

$ 62. j. Om på & följer en vokal, som icke är i, öfvergår & till i, och mellan detta och den tillkomna vokalen inskjutes ett j; t. ex. wén,

jag förer, inf. wijå, föra (se $ 18).

$ 63. w. 1) Då efter ett à eller ü t blifvit förmildradt till w (se $ 54. 2, b), förkortas dessa vokaler till u och ü ($ 17), efter hvilka ett w inskjutes; t. ex. üsi (stam üte), rd, gen. (uwé') uwwe, pütä, fånga,

pres. (püwän) püwwän, jag fångar.

2) Om på Ô eller ó följer en vokal, som icke är i, förvandlas dessa vokaler till u eller ü, och mellan dem och deu tillkomna vokalen inskju- tes ww; t. ex. Jón, jag dricker, són, Jag åter, få i infinitiv: juwwa, dricka, süwwá, ata (se $ 18).

$ 64. Konsonant-vidfogning. 1) Nàgra primitiva ordstammar med làng utljuds-vokal bilda sin nominativ sålunda, att den långa vokalen fór- kortas och ett s vidfogas till stammen; t. ex. lampä, cirwé, ratti hafva i no-

minaliv: lammas, får, cirwes, vx«, ralis, wisthus (se $ 15. 3 och $ 66. 4).

2) Afledda substantiva abstracta på u (ü) tillägga i nominativ till stammen ett s; t. ex. wajagus, brist, ilozus, skönhet, cóühüs, fattigdom,

af stammarna: wajagu, ilozu, cóühü ($ 66. 7).

22 A. ÄAHLEPFIST

3) Diminutiver pa u (ü) få i nominativ ett tillägg al t; t, ex. izüt,

fader, eätcüt, vagga ($ 66. 7).

Formilära. I. Nomen.

$ 65. Likasom i andra finska språk är i Wotiskan skilnaden mel- lan substantiv och adjektiv hvarken till form eller betydelse strängt be- stämd; sålunda kan t. ex. wajaga betyda både brist och bristfällig, sôja, både wärme och warm, märcä både droppe och fuktig, wiha både hat och bitter. Såväl substantivet som adjektivet nyttja samma ändelser för bildandet af olika kasus och numeri, och båda sakna de genus-åtskilnaden, hvilken vanligtvis tillkännagifves med skilda ord för maskulin och femi- nin eller uttryckes genom tilläggande af orden mes, man, nais- (förkor- tadt af nainé”, nais&) gvinna, såsom més-eläjä, person af manliga könet, nais-eläjä, person af quinliga könet; foglarnes kön utmärkes medelst or- den kukko, tupp, kana, höna, såsom: kukko-metso, tjäderhane, kana-metso, tjäderhona, kukko-tedri, orrtupp, kana-tedri, orrAona.

0 66. Hvarje ordstam slutas på vokal, och nominernas stam före- kommer i de festa fall ren och obemängd i nominativ sing. I ett jemfö- relsevis ringa antal två- och flerstafviga nominer, hvilkas bindevokal är -e eller en lång vokal eller hvilkas bindestafvelse är -ma eller -me, har stam- men i nominativ undergått förändringar. Följande äro de fall, i hvilka stammen i nominativ anträffas förändrad:

1, I de flesta tvåstafviga stammar med bindvokalen e har denna i nominativ öfvergått till i (se à 25. 1) såsom: sormi, finger, ani, gås, nôri,

ung, sarwi, horn, hvilkas stammar äro sörme, ane, nöre, sarwe; och om

Wotisk Grammatik. 23 bindekonsonanten är t, öfvergår den härvid tll s (se ) 46. 3), såsom i or- den csi, hand, päsi, bred sten, üsi, omogen, hvilkas stammar áro: cáte, pile, üte.

2) I några stammar på -ne fórbytes denna bindestafvelse i nomi- nativ till -si, såsom: kåsi, /océ, du nagel, kei, vester, al stammarna: käne, c üne, line. I stammar på -se deremot öfvergår stammens s i no- ai till n, såsom oponé, häst, inehminé', menniska, af stammarna: opose, inehmise (se | 53. 2).

3) I flerstafviga stammar på -re bortkastas slutvokalen i nominativ, och om konsonanterna äro hårda, försiggår med dem förändring, enligt förut gifna reglor; sålunda hafva nominativerna: sozar, syster, wowwar, hallon, -uhar, jufver, aher, gall, uppkommit ur stammarna: sozare, WOW- ware, uhare, ahtere (se À 29. 1).

4) Några primitiva ordstammar med lång bindevokal bilda sin no- minativ sålunda, att bindevokalen förkortas och i utljudet ett s vidfogas, hvarigenom bindestafvelsen blir sluten och konsonant-fórándringar deri nód- vändiga; så har af stammarna: lampä, rikkå, wartä, cirwe, ratli, rüci uppstått nominativerna: lammas, får, rikas, rik, warras, stekspett, cirwes, yxa, ratis, visthus, rüis, råg, (se W 15. 3 och 64. 1).

5) Afledda och äfven några primitiva ordstammar med é eller & ull bindevokal fórkorta denna och erhálla slutaspiration, hvarvid konsonant- förändringar i stammen ega rum; af stammarna: site, raké, ülé, ehté, kurte blir nominativ: sie, band, rage, hagel, üle, grädda, ehe, grannlät, kurre’, döf, (se $ 15. 3).

6) I stammar på -hse förkortas denna ändelse i nominativ till -s;

af petohse, iwuhse, arjahse, jänehse uppstå nominativerna: petos, bedra-

geri, iwus, hårstrå, arjas, borst, jänes, hare (se À 29. 1).

24 A. AHLQVIST

7) Afledda substantiva abstracta på u (ü) äfvensom diminutiver på

u (ü) tillägga i nominativ till stammen, de förra ett s, de sednare ett 1;

t. ex. af stammarna: cóühü, ilozu, wajagu blir nominativ: cóühüs, fat-

tigdom, ilozus, skönhet, wajagus, brist, och af stammarna: cätcü, izü

nominativerna: clc üt, vagga, izüt, /ader (se I 64. 2, 3).

8) I flerstafviga stammar på -ma och -me bortkastas denna ändelse

i nominativ och den nästföregående vokalen förlänges, hvarvid äfven kon-

sonant-förändringar inträffa; sålunda

bli af stammarna: woiteme, särpime,

iceme, wöttime, ónnettoma nominativerna: wod®, smörja, särwi, sof-

vel, ic&, tandkött, wotr, nyckel, ónnetó', olycklig (se (6 22 och 60. 2).

A. Deklination.

6 67. Nominernas böjning meri, singular och plural, hvardera

ras ändelser äro följande:

Nominativ Genitiv Infinitiv Inessiv Elativ Illativ Adessiv Ablativ Allativ Essiv Translativ

Abessiv

i Wotiskan sker genom tvänne nu-

med 12 kasus. Dessa kasus och de-

Sing. Plur.

= -t -- -ité -ta -ita -Za -iza ssa -1s8a -h-, -se -isi -]a -ila -Ita -ılta -le -ile -na -ina -hsi -ihsi -tta -ıLla.

Wotisk Grammatik. 25

9. 08. Vid. ett. ords böjning tilläggas dessa ändelser till ordstam- men sådan den framstår enligt $66 och med de förändringar, som enligt förut gifna reglor kunna vara nödvändiga. I allmänhet bör om dessa än- delser anmärkas, att deras slutvokaler mycket ofta elideras, hvilket isyn- nerhet Ar fallet med infinitiv’s, inessiv's och allativ's ändelser, som i sin

helhet förekomina endast i poesi och. i slutet af en sats.

0 69. Nominativ i sing., som icke har någon bestämd ändelse, ut- göres af ordstammen, som här förekommer antingen i dess ursprunglighet eller förändrad (enligt $ 66).

$ 70. Genitiv’s i sing. ändelse är i Finskan -n, tillagdt till ord- stammen. Alt detta varit fallet äfven i Wotiskan synes deraf, att binde- konsonanten i genitiv är underkastad de vanliga förändringarna i sluten bindestafvelse, oaktadt denna stafvelse i VVotiskans nuvarande genitiv icke kan anses för sluten. Delta -n har neml. blifvit bortkastadt och biudevo- kalen förlänges, om den år kort; om den deremot är lång eller om bin- destafvelsens vokaliska element utgöres af en diftong, förblir den långa vo- kalen eller diftongen i genitiv oförändrad; t. ex. kala, sk, gen. kaláà', pu, träd, gen. pü', tii, lus, gen. tär. Ur genitiv’s i plur. ändelse bortkastas t i tvà- och flerstafviga ord, af orsak, som i följande à närmare angifves. Endast i enstafviga ord och i de tvästafviga, hvilkas stam i nominativ år förkortad enligt $ 66, inträffar mellan föregående diftong och ändelsens t den sammansmältning, som finnes beskrifven $ 46. 9. Dessa säväl som andra förändringar af denna ändelse. skola. på sitt ställe anföras.

9 74. Infinitivs ändelse |-ta förkortas till -a, dà den lägges till

tvåstafviga ordstammar med enkel bindevokal, t. ex. lintu, /ogel, inf! sing.

4

26 A. AHLQVIST

lintua. : Orsaken härtill bör sökas i den egenhet hos språket, att ej låta en sednare stafvelse i ljudstyrka ófvertrüffa den föregående. Om t. ex. infi- nitiv's ändelse i sin helhet blifvit lagd till förenämnda stam lintu och in- finitiv af detta ord skulle heta lintuta, vore sista stafvelsen fullkomligt lika stark som den mellersta, och blefve genom den eufouiska accenten, som hvilar på denna stafvelse, i sjelfva verket starkare än den förra. Men då detta strider emot språkets genius, förlorar ändelsen här sin konsonant och infinitiv af det ifrågavarande ordet blir sålunda lintua. För samma ända- måls uppnäende eger VVotiskan äfven ett annat medel, som ej förekom- mer i dess systerspråk Finskan. Infinitivs ändelse blir neml. oafkortad tillagd. till stammen, men för att gifva andra stafvelsen större styrka än den sista eller ändelsen har, blir bindevokalen förlängd, och det beror helt och hållet af den talandes godtycke, hvilkendera formen han vill begagna. Sålunda kan infinitiv af orden lintu, kala heta antingen: lintua, kalä eller lintüta, kalåta. Deremot kan detta icke inträffa i en-, tre- eller flerstaf- viga ords sing., i hvilka harmonin mellan stafvelserna genom infinitiv’s hårda ändelse ej kommer i fara. I plural bibehälles infinitiv’s ändelse ofärändrad uti enstafviga och en del af tvästafviga ord, men i en annan del af de tvåstafviga och i alla flerstafviga bortkastas denna ändelses t. Vi skola på sitt ställe uppgifva dessa olika förändringar af infinitiv's

ändelse.

$ 72. Illativ’s i sing. ändelse för enstafviga ord är -h- jemte den vokal upprepad efter -h-, som närmast föregår detsamma. Vid tilläggan- det af denna ändelse förkortas ordets långa vokal, och om denna är ü, får ändelsen icke u, utan 0; sålunda blir illativ sing. af må, jord, så,

kärr, 6, natt, maha, soho, öhö, men af på, tråd, så, mun, blir den puho,

Wotisk Grammatik. 27

suho. Jemte denna egna ändelse för de enstafviga ordens illativ sing. kunna dessa ord betjena sig af den, som tvà- och flerstafviga ord nyttja i denna kasus. Denna ändelse är -se, vid hvars tilläggande till stammen bindevokalen förlänges, om den icke redan förut är lång, i hvilket fall den blir oförändrad ; t. ex. af lintu, fogel, kuja, gata, pähcinä, nöt, kat- tila, gryta, sie (stam site), band, lammas (stam lampá), får, blir illativ sing.: lintåse, kujäse, pähc'inäse, Libé, lampâse. Denna ändelse antaga nu äfven de enstafviga orden, i det de betrakta siu förut vunna enkla illativ för stam och förlänga dess utljuds-vokal framför den nya ändelsen; så- lunda kunna de ofvanföre uppräknade enstafviga orden jemte de dervid anförda enkla illativerna äfven hafva formerna: mahäse, sohóse, öhöse, pu- 5 " hose, suhose, utan att denna nya form medför någon modifikation i bety- delsen. Prof på en sådan ändelsens dubbelhet hafva vi redan i föregä- ende $ anfört, och vi skola äfven framdeles komma i tillfälle att ädaga- lägga W otiskans böjelse för fördubblade ändelser. lllativ's i plur. ändelse fogas till alla slags stammar utan andra förändringar än de framför plu-

ral’s i.

0 73. Alla öfriga kasus-ändelser förblifva ständigt oförändrade, med undantag af den elision af ändelsens utljuds-vokal, som omtalas $ 68. Denna elision är äfven orsaken dertill, att i ord med kort bindevokal bindestafvelsen i inessiv, adessiv och allativ anses vara sluten och deri fö- rekommande konsonanter förändras, ehuru ándelsernas konsonant i dessa kasus är enkel och således icke sluter stafvelsen; ty genom bortkastande af ändelsens utljuds-vokal öfvergår denna konsonant i sjelfva verket till bindestafvelsen och görande denna sluten förorsakar den ifrågavarande

konsonant-förändring. Då ändelsens eliderade vokal sedermera någon

28 A. AHLQVIST

gång äterställes och bindestafvelsens egenskap af sluten sälunda upphör, försummar spräket dock alt återställa de förändrade konsonanterna i deras ursprungliga skick, en företeelse, som äfven antr! äffas i Finskan. Sålunda borde inessiv af de wotiska orden: kukko, tupp, cappa grafkulle, nättü, trasa, heta: kukko-za, cäppä-zä, nättü-zä; men dà ändelsens vokal bort- fallit, kommer den att heta: kukoz, c äpåz, nätüz, och då denna vokal se-

A dermera äterställes, förblir den dock: kuköza, cäpäzä, nátüzà.

6 74. Betydelsen och bruket af dessa kasus är alldeles lika med de olika kasusformernas betydelse och bruk i Finskan, hvarföre det torde vara onödigt att hår upprepa allmänt kända saker. I förbigående må näm- nas, att bruket af essiv i Wotiskan är vidsträcktare än i Finskan; så heta t. ex. de finska satserna: hän kaasi klasin täyteen vettä, han gjöt glaset fullt med vatten, pane piippu täyteen tupakkaa, stoppa pipan full med tobak, på Wotiska: tämä waloi stokanä’ zaunna wettä, pane trubka taunna tabakkata. Adessiv’s betydelse åter är inskränktare án i Finskan,Zty VV o- tiskan uttrycker ej med denna kasus medlet, hvarmed något uträttas. För detta ändamål betjenar den sig af samma utväg som Estniskan, neml. ge- nitiv med postpositionen käsa, med, förkortad till kå; t. ex. tåmä loi cir- we kä, han slog med yxan, på Finska: hän lói körveella; miä wäitin ölkaj kolmê oposé kä, musä’, alli ja guiedà' kä, jag släpade halm med tre hästar, med den svarta, den gråa och den bruna, på Finska: minä vedin olkia kolmella hevosella, mustalla, hallilla ja ruskealla. Man har i Estniskan ansett denna partikel för en kasus-ändelse och af den der- med fórenade genitiv gjort en kasus instrumentalis, oaktadt denna sam- mansättning är alltfór:- mekanisk för att. förtjena namn och. värdighet af

kasus.

IV otisk Grammatik. 29

$ 75. Utom ofvan anförda kasus finner man bland partiklarna, räkne- orden (se ) 90) och i vissa talesätt spår af instruktiv; 1. ex. ui" och nennY, så, kur, huru, såsom, instruktiver i plur. af pronominerna se, (obr.) ku; rohgà' eller rehgá', mycket, wis? rubl?, omkring fem rubel, pallar cäs?, med blotta händerna, 0. s. v. Men som bruket af denna kasus här- utöfver icke förekommer i språket, hafva vi från vår kasus-förteckning uteslutit densamma.

$ 76. Såsom af ofvan meddelade förteckning redan "synes, är plural’s tillágg ett -i, som föregår kasus-ándelsen, utom i nominativ, som har ett -t, lagdt till ordstammen.

$ 77. -Deklinationen i WVotiskan är en, men för bättre öfversigts skull hafva vi, i öfverensstämmelse med hvad som sker i finska gramma- tiken, indelat nominerna i sex klasser, hvilka grunda sig på bindevokalens

olika beskaffenhet och förändringar.

8 78. Första Klassen. Enstafviga ord.

I denna klass qvarstär infinitivernas t, men genitiv's i plur. t un- dergär den À 46. 2 beskrifna sammansmältuingen med föregående diftong. Ordstammens långa vokal förkortas framför plural’s i ($ 15. 1) och äfven framför illativ’s ándelse ($ 15. 2), men om ordets vokal är i, förblir den oförändrad, hvilket äfven är fallet med en sådan i ordet förekommande diftong, hvars sednare vokal är i. Exempel: må, Jor4, så, kärr, på, tråd, Uu, Zus.

: S'rnguls&mr N ^ A A me om. ma so pu tar

Gen. må så” på tär”

A, AHLQVIST

Inf. mäta söta påta täitä Iness. mäza sÖza püza tälzå Elat. mâssa sössa püssa tälsså Ilat. maháse ') sohóse ”) pu höse à täihese *) . Adess. måla söla püla iilá Ablat. málta sólta pülta i ailtà Allat. mále söle püle täile Essiv måna sóna püna iáiná Transl. mähsi söhsi pühsi täihsi Abess. måtta sótta pütta täittä. 1) maha. 2) soho. 3) puhö. *) täihe. P ur al Nom. mät söt püt tält Gen. mad © sod pud'e täid €' Inf. maita söita puita táità Iness. maiza soiza puiza täizä Elat. maissa soissa puissa täissä Illat. maisi sois puisi täisi Adess. maila söila puila tàilá Ablat. mailta sóilta puilta | táiltá Allat. maile soile puile täile Essiv maina söina puina täinä Transl. maihsi söihsi puihsi täihsi Abess. maitta söitta puitta tälttä.

IW otisk Grammatik. 31

$79. Andra Klassen. Ord, som hafva oföränderlig bindevokal (i, u, ü). I infinitiv sing. och genitiv i plural bortkastas t, men qvarstär i infinitiv plur. uti ord på -i, hvaremot det i ord på u och ü kan qvarstå

eller bortkastas. Exempel: sili, igelkott, lintu, fogel, wäwü, svåger.

Soi nm wu la

Nom. sili lintu wäwü 4

Gen. sili linni? wäwü Inf. siliä ') lintua ”) wäwüä®) Iness. silizá linnuza wäwüzä Elat. silissá linnussa wäAwüssä Illat. silise lintüse wälwüse Adess. sililá linnula wáwülàá Abl. sililtä : liunulta wäwültä Allat. silile linnule wäwüle Essiv silinä lintuna wäwünä Transl. silihsi linnuksi wäwühsi Abess. silittä liunutta wäwäülth.

1) silitá, ?) lintüta. =) wäwüté.

Plusath

Nom. silit linnut wäwüt Gen. silie lintujé wäwüje Inf. silitä lintuita *) wäwüilä ?) Iness. silizá lintuiza wäwüıza Elat. silissá lintuissa wäwüissä

Illat. silisi lintuisi wäwüısı

32 A. AHLQVIST

Adess. sililà lintuila wüwüilàá A blat. sililtä lintuilta wäwäiltä Allat. silile lintuile wiäwüile Essiv siliná lintuina wiüwüinàá 'Transl. silihsi lintuihsi wäwüihsi Abess. silittá lintuitta wäwüittä. !) lintuja. ?) wáwüja.

Anmärkning. Till denna klass höra äfven egenskapssubstantiver på -us (äs), hvilka böjas såsom om deras stam slutades på -u (ü); t. ex. ilozus,- skönhet, gen. iozü', iness. ilozuza, elat. ilozussa, adess. ilozula 0. s. v.; men infinitiv sing. bildas såsom om stammen skulle slutas på -t, t. ex. ilozutta, och i abessiv blir stamvokalen förlängd, för att sålunda

skilja denna kasus från den förenämnda, alltså: ilozütta.

$80. Tredje Klassen. Ord, som till bindevokal hafva a eller à.

Såväl i infinitiv sing. som infinitiv plur. kan t antingen bortkastas eller qvarstä, i genit. plur. bortkastas det. Om bindevokalens fórándringar se $$ 23, 24. Exempel: julkka, brynsten, sila, bro, kattila, gryta, c äppå, grafkulle.

Sam and 3r.

o Nom. julkka silta kattila cäppä Gen. julkä’ sillä’ kattilå” cpi Inf. julkkå!) sitâ*) katilà‘) cäppi*) Iness. julkaza sillaza kattilaza cäpäzä Elat. . julkassa sillassa kattilassa c üpiissá

A A

Illat. julkkäse siltässe kattiläse c äppäse

Wotisk Grammatik.

kattilala

33

^

A dess. julkala sillala c äpälå Abl.: julkalta sillalta ^ katülala ^ cpilti Allat. julkale sillale kattilale cäpäle Essiv julkkana siltana kattilana cäppänä Transl. julkahsi sillahsi kattilahsi cápihsi Abess. julkatta sillatta kattilatta c åpättå. 1) julkkäta. ?) siltáta. — ?) kattilàta. *) cáppátàá. s mda an]. Nom. julkat sillat kattilat cápát Gen. julkkoje siltojé” kattilojé” c'Appié Inf. julia") … siltoja 2?) kattiloja‘) ^ cäppiå") Iness. julkkoiza siltoiza kattiloiza € üpizà Elat. julkkoissa siltoissa kattiloissa c äpisså Illat. julkkoisi siltoisi kattiloisi c áppisi Adess. julkkoila siltoila kattiloila cápilá Abl. julkköilta siltoilta kattiloilla cäpiltä Allat. julkkoile siltoile kattiloile c pile Essiv julkkoina siltoina kattiloina cüppinà Trans. © julkkoihsi siltoïhsi — kattiloihsi — c'üpihsi Abess. julkkoitta siltoitta kattiloitta cápittt.

1) julkkoita. ?) siltoita. 5) kattilaita. *) eänpitä.

$. 81. Fjerde Klassen.

Ord, som till bindevokal hafva e. Med några få undantag bortkasta tvästalviga stammar i inf. sing. dess t, hvaremot de flerstafviga bibehålla det, men utesluta i stället binde-

9

34 A. AHLQVIST

vokalen e ($ 29. 2). I inf. plur. bibehålla en del tvästafviga ord t, en annan del bortkastar detsamma, hvilket äfven alla flerstafviga göra. Äfven i genit. plur. bortkasta alla till denna klass hörande ord dess t. Om bin- devokalens förändringar se | 25.

I denna klass böjes en mängd ord, hvilkas stam i nominativ lidit större eller mindre förändringar, och hvilka finnas uppräknade under $ 66.

För att bättre åskådliggöra alla de vid böjningen i denna klass in- tråffande förändringar, meddele vi här följande exempel: ciwi, sten, sörmi, finger, opon®, häst, uhar, jufver, iwus, hårstrå, wode®, smörja.

Singular

Nom. ciwi sormi oponé'

Gen. ciwe surmé’ oposé’

Inf. ciwei sormea owossa Iness. ciwezä sôrmeza oposeza Elat. ciwessä sormessa oposessa Illat. ciwése sormese oposese Adess. ciwelä sormela oposela Abl. ciweltä sormelta oposelta Allat. c iwele scrmele oposele Essiv ciwenà sormena oposena Trans. ciwehsi sormehsi oposehsi Abess. c iwettä sormetta oposetta

Plural Nom. ciwet sormet oposet Gen. ciwäje sormejé’ oposié

Inf. ciwäjä') sormila oposia

Iness. Elat. Illat. Adess. Abl. Allat. Essiv Transl. Abess.

Nom. Gen. Ivf. Iness. Elat. Illat. Adess. Abl. Allat. Essiv Transl. Abess.

Nom.

Gen.

1)

Wotisk Grammatik.

ciwäizä sormeiza ciwäissä sôrmeissa ciwäisi sormeisi ciwäilä sormeila ciwäiltä sörmeilta ciwäile sormeile ciwäinä sormeina ciwäihsi | sormeihsi ciwäittä sormeitta vanligen: ciwáj.

Singular.

uhar iwus uharé” iwuhse’ uharta ıwuhssa uhareza iwuhseza uharessa iwuhsessa uharése iwuhsése uharela iwuhsela uharelta iwuhselta uharele iwuhsele uharena iwuhsena uharehsi iwuhsehsi uharetta iwuhsetta Plural.

uharet iwuhset uharié iwuhsie’

35

oposiza oposissa oposisi oposila oposilta oposile oposina oposihsi

opositta.

wod'é’ woOitemé' wod'êta woitemeza woitemessa woitemése woitemela woitemelta wöitemele woitemena woitemehsi

woitemetta.

woitemet

woitemié'

36

Inf. Iness. Elat. Illat. Adess. Ablat. Allat. Essiv Transl. Abess.

A. AHLQVIST

uharia uhariza uharissa uharisi uharila uharilta uharile uharina uharihsi

uharitta

iwuhsia iwuhsiza rwuhsissa iwuhsisi iwuhsila iwuhsilta iwuhsile ıwuhsina iwuhsihsi

iwuhsitta

8 82.

Femte Klassen.

Ord, som till bindevokal hafva o, o.

I båda infinitiverna och genitiv plur. bortfaller t. lens ófvergáng i plur. till a se | 26. 1. Bindevokalen

drad i substantiver, som äro härledda från verber och

Exempel: lehto, blad.

Nominativ Genitiv Infinitiv Inessiv Elativ Illativ Adessiv Ablativ

Sing. lehto lehö’ lehtoa lehoza lehossa lehtöse lehola

leholta

Plur.

lehot

lehtajé”

woitemia wOitemiza woitemissa woitemisi woitemila woitemilta wcitemile woitemina woitemihsi

woitemitta.

Om bindevoka- o förblir oförän- betyda en hand-

ling; sådana äro: mahso, betalning, tulo, ankomst, män ko, /ek, m. fl.

lehtaja ')

lehtaiza lehtaissa lehtaisi lehtaila

lehtailta

Wotisk Grammatik. 37

Allativ lehole lehtaile Essiv lehtona lehtaina Translativ lehohsi lehtaihsi Abessiv lehotta lehtaitta.

') vanligen: lehtaj. 883. Sjette Klassen.

Ord, som hafva slutaspiration.

Den aspiration, hvarom här är fråga, förekommer endast i nom. sing. och är af två slag, antingen 1:0 en hastig tillslutning af den luft- ström, som varit nödig för uttalandet af den sista vokalen, hvarvid ett knappt hörbart h uppkommer, såsom i orden: äle', grädda, ragë, hagel, wene' båt, eller 2:0 ett s, hvartill aspirationen 1 en mängd ord förhård- nat, såsom i: ratis, visthus, lammas, får, kallis, dyr. Båda fallen hafva det gemensamt, att aspirationen uppkommit på bekostnad af stammens långa utljuds-vokal, som blifvit förkortad. Bindestafvelsens tillslutning och bindekonsonantens till följe deraf skeende förmildring äro i båda fal- leu föranledda af slutaspirationen.

Infinitivs i sing. ändelse -ta lägges omedelbart till stammen sådan den förekommer i nominativ, hvarvid i ord af det 2:0 omnåmnda slaget denna ändelses t framför s öfvergår till s (se $ 51. 3); deremot i ord, som höra till den i 1:0 anförda klassen, öfvergår slutaspirationen framför ‘infinitivs 1 sing. ändelse till t, om bindekonsonanten är t, i alla öfriga fall öfvergår den till h; t. ex. af si&', band, kue', inslag, ehe’, grannlåt, hvilkas stammar Aro: "rS kuté, eht&, blir infinitiv sing.: siettä, kuetta, ehettä, men af wene', båt, üle', grädda, terwe', frisk, blir samma kasus: wenehtä, ülehtä, terwehtä. I infinitiv plur. bibehälles ändelsens t; men i

genitiv plur. bortkastas det i alla andra ord äu de på -as, i hvilkas geni-

38 x A. AHLQVIST

tiv plur. den N 46. 2 beskrifna sammansmältningen af det fórmildrade t med föregående diftong eger rum. Dessa förändringar ses tydligare af

följande exempel: ehe’, grannlät, üle, grädda, ratis, visthus, armas, kär.

Singular.

Nom. ehe’ üle’ ratis armas Gen. ehté üle’ ratt)” armå” Inf. ehettä ülehtä ratissa armassa Iness. ehtezä ülezä rattiza armáza Elat. ehtéssá üléssá rattissa armássa Mat. ehtese ülése rattise armáse Adess. ehtelä ülelä rattıla armála A blat. ehteltä üleltä rattilta armálta Allat. ehtele ülele rattile armäle Essiv ehténå ülenä rattina armána Transl. ehtehsi ülehsi rattihsi armähsı Abess. ehtettä ülettä rattitta armátta. Pl'utrimid

Nom. ehtêt ülêt rattit armåt Gen. ehteié? üleie’ rattie armad € Inf. ehteitä üleitä rattita armaita Iness. ehteizä uleiza rattiza armaiza Elat. ehteisså üleissä rattissa armaissa Illat. ehteisi üleisi rattisi armaisi Adess. ehteilä üleilä rattila armaila Ablat. ehteiltä üleiltá rattilta armailta

Wotisk Grammatik. 39

Allat. ehteile üleile rattile . armaile

Essiv ehteiná üleiná rattina armaina Transl. ehteihsi üleihsi rattihsi armaihsi Abess. ehteittä üleittä ratlitta armaitta.

B. Komparation.

ÿ 84. Komparativ bildas sålunda, att till positivens stam lägges i nominativ sing. ändelsen -pi, i de öfriga kasus -pa, hvarefter kasus-än- delserna vidfogas; och ehuru denna ändelse, såsom utgörande bindestaf- velsen, genom kasusändelsernas tillkomst ofta blir sluten, undergår dess konsonant dock ingen förändring. För öfrigt är härvid att märka, att tvästafviga adjektiv-stammar på a (4) framför komparativ's ändelse fórbyta denna vokal till e; t. ex. mussa, svart, kowa, hård, pühá, helig, süwä, djup, hafva i komparativ: mussepi, köwepi, pühepi, süwepi. Kompara- tiv böjes på samma sätt som flerstafviga nominer på a (se $ 80), utom att bindevokalen a bortkastas framfór plural's i.

$ 85. Någon superlativ med egen ändelse finnes icke i Wotiskan. I stället för superlativ nyttjas vanligen komparativ med partikeln koikkiä,

allra, t. ex. koikkiä’ pühepi, den heligaste, koikkiä’ mussepi, den svartaste. C. Räkneord. 0 86. De enkla räkneorden i Wotiskan äro 12, nemligen:

Grundtal : Ordningstal: 1. ühsi esimene 2. kalısı toiné’ 3. kolme kolmas 4. nell'á nell äs à 5. wisi wies

40 A. AHLOVPIST

6. küsi kües

7. seilse’ seitsemes

8. kahehså” kahehsamas

9.. ühehsi ühehsämäs

10. cümmé c ümmenes l. c ümmés 100. sata sås 000. tuhatta tuhattomas,

N 97. Af grundtalen böjas ühsi, kahsi, kolme, wisi, küsi regel- bundet såsom tvästafviga nominer på e, nell'á såsom nominer på ä, och sata såsom de tyästafviga nominer på a, i hvilka a i plural 6fvergär till o. Seitsé”, kahehså”, ühehsi, cümme’ äro här lika litet som i Finskan geni- tiver, såsom en del finska grammatici velat anse dem, utan deras stammar lyda: seitseme, kahehsama, ühehsämä, cümmene, hvilka efter slutvokalens eliderande hetat: seitsem, kahehsam, ühehsäm, cümmen, men dà m i ut- ljudet ófvergátt till n (se $ 54. 4) och detta åter elideras samt föregående vokal förlänges (se $ 22), hafva de fått sin nuvarande form. Seitse’ och cümme’ böjas alldeles såsom orden i sjette klassen, | 83, alltså: gen. seit- semé”, cümmene, inf. seitsétå, Cümmetä, iness. seilsemezä, c ümmenezá, 0. s. v. Kahehs? och ühehsi' deklineras på samma sätt, med den skil- uad blott att bindevokalen är a (ä). Tuhatta bójes, med undantag af inf. sing., som heter tuhatta, af stammen tuhattema, således: gen. tuhattoma’,

iness. tuhattómaza, illat. tuhattomáse, adess. tuhattomala, plur. nom. tuhat-

tomat, inf. tuhattomia 0. s. v.

0 83. Med undantag af esimené” och toin&, hvilka böjas som ad- jektiver pa -né' (se^), bildas ordningstalen från grundialen derigenom att i

nominativ ett s vidfogas till grundtalets stam, hvarvid också konsonant-

Wotisk Grammatik. 41

förändring eger rum, såsom i (saas) sås, den hundrade, al sata, hundra. I de öfriga kasus lågga ordningstalen till stammen ett -ttöma (-tömä); x

t. ex. kolmas, wies hafva i genitiv: kolmattomá', wieltömä’, iness. köl- matlomaza, wiettómázá, plur. nom. koólmattomat, wiettömät, iness. kölmat- tömiza, wieltömizä, o. s. v., men inf. sing. har regelrätt ur stammarna kôlmas, wies: kolmatta, wieltå.

N 89. Al dessa enkla räkneord bildas de öfriga genom samman-

sättning, på följande sätt:

Grundtal: Ordningstal: 11. ühstos s amatta ühstos s amas 12. kahstos s amatta kahstos s amas 13. kolmtos s amatta kolmtos s amas 14. nell'átos s amatta nell'átos s amas 15. wistos s amatta wistos s amas 16. küstos samatta küstos s amas 17. seitsétos s amatta seitsétos s amas 18. kahehsätos s amatta kahehsätos s amas 19. SR RE ee ühehsátos s amas 20. kahs’ cümmêtä kahsc ümmés 21. kahs cümimét ühsi kahs?-c ümmés-esimené' 29. kahs’ c ümmét ähehså kahs'-c ümmes-ühehsämäs 30. kolm’ cümmèêti konnte unies 40. nellà c ümmétà nell '4-c ümmés 50. wis cümmetä wis'-c ümmés 60. küs eümmetä küs'-c ümmés 70. seitsé' c ümmétà seitsè -c ümmés

42 A. AHLQVIST

80, kahehsá' c ämmétå kahehsá'-c ümmés TONES TCU tumme ühehsl'-cimmés 101. sata ühsi sata-esimené? 200. kahsi satä kahsi-säs 300. kolme satà kolme-säs 2000. kahsi tuhatta kahs’-tuhattomas 5000. wisi tuhatta wis’-tuhattomas.

Ordet tossamatta i talen mellan 10 och 20 är iuf. sing. af tossa- mas (analogt med det finska toistas i de dialektvis förekommande: yksi- toistas, den elfte, kaksitoistas, den tolfte, o. s. v.), och sålunda heta t. ex. 11, 12 i Wotiskan ursprungligen: ühsi tossamatta c ümmétá, kahsi tos- samatta c ümméti, ordagrannt: 1, 2 af det andra tiotalet. Af talen un- der 100 deklineras utaf de mellan tiotalen belägna endast det mindre talet, t. ex. ühele tossamatta, är e//va, kahs’ cümmét ühehsältä, af tjugonio, kahehsà' cümméU nellüzá, i åttiofyra; hvaremot i de jemna tiotalen, hundratalen och de mellan dessa liggande hvarje i sammansättningen in- gående ord bójes, t. ex. wiessä cümmenessä, ur femtiv, kahela sála, Los tvåhundra, kolmela sila küela cümmenelä kahehsamala, hos trehundra

sextiodtta.

) 90. Af grundtalen förekomma ännu äfven instrukliver, af hvilka instruktiv sing. såsom i Finskan år alldeles lika med genitiv, alltså: ühé’, kahé', kolmé’, nel 0. s. v. och iustruktiv plur. ändas på r (1 Finskan: in) med de vanliga förändringarna af bindevokalen framför i, således: ühsr, kahsi’, kolmi, nell? o. s, v. Instruktiv sing. har i detta fall bety-

A A delse af gemensamhel; V. ex mö assusimma telä mö kolmé', vi gingo

i . . r . » o långsmed vågen, tre tillsammans, kahéko 16 rôp4 soitta? dlo zi på tu- 8 o d

IV otisk Grammatik. 43

manna hand upp gröten? — Instruktiv plur. har betydelse af ungefär- lighet, och nyttjas således i sådana fall, då andra språk bruka præpositio- nen omkring; t. ex. kasenna talwena ewät jawot mahsa liunaz kui kolmr, nell? rubl'', i denna vinter kostar icke mjölet i staden (neml. St. Pe-

tersburg) mer än omkring 3, 4 rubel. {

9 91. Hälfter betecknas i Wotiskan på samma säll som i Finskan med póli, sida, hälft, och infinitiv sing. af det ordniugstal, som är när- mast öfver det hela i det tal, som skall betecknas; således: + póli, 11 pôli toissa, 2! pöli kölmatta, 31 pôli nellättä, o. s. v. Af dessa ord bö- jes endast det förra, såsom: pölessa nell ättå, ur 34, pölelta kahehsamatta, af 71. — 4 heter kölmas ösa, 4 cetwert eller c etwertakka. Andra bråk känna ej VVoterna.

$ 92. Då priset för något i Finskan anges med adessiv (t. ex. ostin kolmella ruplalla, viidellä kymmenellä kuudella kopeekalla, jag köpte för 3 rub. 56 kop.), har Wotiskan blott det ord i adessiv, som säger, af hvad slag priset år, men talordet står i genitiv; så lyder ofvanstäende i Wotiskan: ossin kölme’ ruplala, wie’ € ümmené” küe kopekala, en egen- het, som kan förklaras endast derigenom att alessiv här är en Fennicism och i dess ställe bör stå den, Finskans adessiv motsvarande sammansätt- ningen af geniliv med kä (se | 74), således det nyssanförda exemplet lyda:

össin kolmé' ruplå hà, 56 kopékå” kä. D. Pronomen. Pronominerna äro 1 WVotiskan af följande slag.

à 9 93. Personalia: mid, jag, sit, du, tümü, han, mb, vi, 10, ni,

nämä, de. Deras böjning är följande:

44

Nom.

Gen. Inf. Iness. Elat. Illat. Adess. A blat. Allat. Essiv Transl.

Abess.

Nom. Gen. Inf. Iness. Elat. Illat. Adess. Abl. Allat. Essiv Transl.

Abess.

A. AHLQVIST

Singular.

miá

una minä minua minuza minussa

BOKA minüse milla milta mille minuna minuhsi

minutta

Plura

4 mö med' e meitä meizá meissá

+ A meisi meilä meiltä meile meinä meihsi

meittä

."

sıa

ad A9 sinü sinua sinuza sinussa

= A sinüse silla silta sille sinuna sinuhsi

sinutta

IB

16 ted’e’ teitä teizä teissä teisi teilä teiltä teile teiná teihsi

teittà

támázàá támássá À

tämäse

alla

támáná

tämähsi

näde |.

náissá "* ^ náisi nàáilà uáiltá näile "* " náiná náihsi

náittá.

nänné’

j 94.

W otisk Grammatik.

45

Demonstrativa: se, den der, kasse, den här, denne. De-

klination sker som följer:

Nom. Gen. Inf. Iness. Elat. Illat. Adess. Ablat. Allat. Essiv Transl. Abess.

Sra wr r.

se sene sit sinä sità sihé silá siltà

sile

senenä

senehsi

senettä

kasse kase’ kasta kassena kasessa kasse kasela kaselta kasele kasenna kasehsi

kasetta

Plural. ned kane ninné' kaneie’ ^." . nitä kaneita A " - nizàá kaneiza A " . nissá kaneissa A ^ A nisi kaneisi nilä kaneila niltä kaneilta nile kaneile ^ ” . nina kaneina nihsi kaneihsi nittä kaneitta.

9 95. Relativa: cen, hvilken, kumpa, hvilken, mi, hvilken, hvad.

Deras böjning sker på följande sätt:

Nom

Gen. Inf.

Iness.

Elat. lat.

Adess. Ablat.

Singular.

cen € ^5 c ené c etá c enezà c enessá € ^ c enése c enelá

c eneltá

kumpa kummä’

kumpå

kummaza

kummassa

kumpåse

kummala

kummalta

mi mine mitä minezä minessä minese l. mihe millä

miltá

46 A. AuLorısT

Allat. c enele " kummale mille

Essiv c enena kumpana miná

Transl. c enehsi kummalısi mihsi

Abess. c euettä kummatta miltä.

P ] nra].

Nom. c ed kummat mid

Gen. c ene” kumpie’ mine

Inf. cetä kumpia mitä o. s. v. för

cen och mi lika med singular; kumpa åter bójes alldeles regelbundet så- som tvastafviga nominer på -a, hvilkas bindevokal bortkastas framför plu- ral's 1i.

) 96. Interrogativa: cen, hvem, hvilken, äfvensom med anhangs- partikeln ka: cenka, ceneka (utan någon modifikation i betydelsen), kumpa, Avilken, hvilkendera, mi och micä, hvilken, hvad, iiltiné’ eller milliné”, gen. miltise’ eller millisé”, Zurzdan. De förstnämnda orden böjas enligt föregående (, endast med den skilnad, att uti cenka och mic an- hangspartikeln hänges elter kasusändelsen; miltinè eller milliné” åter bö- jes såsom flerstafviga stammar på -e.

0 97. Possessiva, sådana de förekomma i många andra språk, fin- ner man ej i de finska språken. Finskan har i stället för adjektiviska pos- sessiver utbildat possessiva suffixer (-ni, min, -si, din, -mme, vår, -nne, eder, -usa [-nså], -h-n, Lans, sin, deras). Estniskan har antingen icke förmått utbilda dessa suffixer, eller äro de genom andra språks inflytelse i denna munart bragta till glömska och man finner spår af dem deri en- dast i folksånger och äldre skrifter. I ett sådant outbildadt eller förgätet

skick förekomma de äfven i Wotiskan, och deras bruk i hvardagstalet är

Wotisk Grammatik. 47

mer och mer i aftagande. Sådana suffixerna för det närvarande anträffas i detta språk, äro de:

1) -ni, ‚nin, hvilken, om ordstammens bindevokal är e eller i, för- kortas sålunda, att i elideras och n (enligt $ 60. 2) bortkastas samt denna bindevokal förlänges; t. ex. min duk, min häst heta: (rättini, oposeni, rällin, oposen) rätti, opose.

2) -si, din, vanligen förkortadt till -s; t. ex. lintusi eller lintus, din fogel.

3) -sa (-si), gemensam för 3:dje personen i singular och plural, med betydelse af hans, sim, deras. Det possessiva begreppet uttryckes ömsom med denna suffix och med en, det Finska -h-n motsvarande, för- linguing af det ords utljuds-vokal, hvartill suffixen hör. Om denna vokal redan i sig sjelf är lång, dà kan endast suffixen -sa (-sä) komma i fråga. Exempel: naisesa eller naise, sin hustru, naiselesa eller naiselé, d sin hu- stru, naisellasa eller naisettà, utan sin hustru; lampäsa, sin eller deras får, kaläsa, «f sin eller deras fisk. Den nämnda vokal-förlängningen i stället för 3:dje personens suffix undvikes dock så snart någon förvexling

med 1:sta personens sammandragna suffix är att befara.

4) för 1:sta personen i plural finnes ingen egen suffix, utan nytt- jas 1:sta personens i singular suffix äfven till betecknande af begreppet vär; t ex. (2:dra versen i 20 stycket af de här meddelade sångerna) mer mede owwezani, hafvet är på vår gård; mö låhetimmå naiset eneni iesså moisäse, vi skickade hustrurna i stället för oss sjelfva till godset.

5) -no (n6), eder, t. ex. poikano, eder som, rättinö, eder duk,

= o pue 4 4 u poigaleno, 4£ eder son, rátizánO, i eder duk.

48 A. AHLQVIST

ÿ 98. Vida oftare án på ofvanbeskrifvet sätt förekomma dessa suf- fixer i förening med adjektivet oma, egen, hvilket då antager betydelse af den persons possessiv, hvars suffix år detsamma vidhängdt, och förblir sjelft indeklinabelt. Följande exempel upplysa. närmare detta förhållande: jag håller bröllopp åt min dotter, mia piän pulm6) omani tüttärele; gif hafra åt dina hästar, anna kagroj omasi oposile; han slår sin hustru,

A A " " " . . B e " 0 r ^ tämä löb omasa naissa; vi skära råg med våra skäror, mö rüissá ni-

A " , . . * AP A . o 2 sh j . tämmå omani sirppie kà; ni dken med edra hastar, tö ajatta omano oposi& kä; de köpa foder för sina kreatur, nämä ossawat kormä omasa

s1waloile.

9.99. Reflexiva äro ihse och ene, båda med betydelse af sjelf. Ihse fórekommer ensamt endast i nominativ, i alla andra kasus bifogas dertill ene, hvilket får bójningsándelserna och som åter ej förekommer i nominativ. I betydelsen sjelf anträffas i de öfriga kasus ene vanligen en- samt, och då sjelf står såsom ett personelt pronomen, får ene i dessa kasus den ifrågavarande personens suffix; t. ex. åt mig sjelf, enelleni eller enellé; af eder sjelfva, eneltånö; hos dem sjelfva, eneläsä eller enellá,

Detta ord, hvaraf plural är lika med singular, bójes på följande sätt:

Nom. Ene Gen. né Inf. Entä ]uess. Enezä Elat. Enessä ]lat. ^ Enése Adess. Enelä Ablat. Kneltä

Wotisk Grammalik. 49

Allat. Enele Essiv. Enenä Transl. Enehsi

Abess. Enettä.

Nästan i samma form och med samma användningssätt förekom- "mer detta ord 1 Estniskan. Dess tillvaro är lika sjelfständig och dess ur- sprung lika svårförklarligt som hvarje annat primitivt ords. Att härleda det från suffixen -sa (i Finskan dialektvis -nsa), såsom Ahrens gör i sin Grammatik der Ehstnischen Sprache $ 118, är alldeles ovetenskapligt, ty på ett sådant förfaringssätt skall man hafva svårt att finna exempel i de finska språken. Tvertom kan det ännu uppvisas, att de flesta såväl böj- nings- som aflednings-ändelser uppkommit ur verkliga ord, som ännu äro förhanden, och sålunda är det äfven högst sannolikt, att den nämnda suf- fixen har i Wotiskan sitt ursprung i ordet ene och i Finskan i dess mot- svarighet hän (han), hvilken form för 3:dje personens suffix i det sist- nåmnde språket också är vida allmännare än -nsa (-nså). Att pronomen hän, han, i Finskans vestliga dialekter har reflexiv betydelse, synes bland

annat af många ställen i den finska bibelöfversättningen.

0 100. Zndefinita: monikas, någon, må, en annan, mokoma, en sådan, nolepat, bådu, sama, densamme, detsamma, ühsi, detsamma, koikki, all, koikélainé, allehanda, monelaine, mångahanda, joka, hvarje,

eb cencäi, ingen, eb mic äl, intet.

Monikas, gen. monikkä’, mokoma, gen. mokomä’, sama, gen. samà', koikélainé, gen. koikelaise’, monelaine, sen. mönelaise’, böjas regelbundet , , 8 ,

7

50 A. AHLQVIST

i den klass, hvartill hvarje af dem enligt sin bindestafvelses beskaffenhet hórer. Mi deklineras i första klassen, med undantag af genitiv plur., der det har munné. Nolepat är ett komparativ på samma sätt som det mot- svarande finska molemmat och deklineras såsom flerstafviga komparaliver. Ühsi i betydelsen af detsamma böjes endast i singular, för öfrigt regel- bundet. Koikki, gen. koiké, böjes såsom ett nomen på -e, med undan- tag af nominativ plur., som det har lika med nominativ sing. Joka är indeklinabelt. Uti eb cencái och eb micäi är stafvelsen cà (äfven ka, i Finskan - ka, kä) en numera betydelselös anhangspartikel och i uti slutet är det förkortade ki, som stärker negationen, Dessa ord böjas regelbun- det, sålunda att cen och mi deklineras och cài efterhánges. Endast infi- nitiv gör häri ett undantag, i det den bortkastar enklitikan cá och anta- ger dubbel ändelse, den ena framför, den andra efter partikeln -i, alltså:

(c e-tà-i-1À, mi-tä-i-tä) c etditá, mitäitä.

II. Verbet.

ÿ 101. Verbets stam finnes i sin renhet uti den nekande konju-

gationens præsentaliv; t. ex. af süw wá, «a, tulla, komma, nekande præ- R A

sentativ: (en, et, eb, o. s. v.) sö, tule, stam = sö, tule. Men dà verbets utljuds-stafvelse i den nekande præsentativen anses sluten, äro alla förän- derliga konsonanter i denna forms bindestafvelse underkastade förändringar, som förut blifvit beskrifna; söker man stammen för verber, i hvilkas ne- kande præsentativ en sådan konsonant-förändring egt rum, bör man endast aterstálla de fórándrade konsonanterna i sitt ursprungliga skick, och stam- men är funnen, t. ex. af wottà, taga, 6itä, sköta, nekande præsentativ :

(en, et, eb, o. s. v.) wota, oda, stam = wotta, oita.

Wotisk Grammatik. 51

$ 102. Konjugationen i Wotiskan är tväfalldig, jakande och ne- kande, t, ex. wolan, wotat, wotab, jag, du, han tager, en wOta, et wöta, eb wota, jag, du, han tager icke.

$ 103. I läran om det finska verbets modi och tempora herrskar ánnu stor förvirring genom de många olika uppställningar och benämnin- gar, olika författare deri infört. Vi vilja här begagna den ordning och de benämningar, af hvilka Lönnrot betjenar sig i sitt arbete: Om det Nord- Tschudiska språket (Helsingfors 1853). Wotiskans modi blifva sålunda följande: præsentativ, præteritiv, iudefinitiv, konditional, imperativ, sub- stantiv, adjektiv. Med undantag af den sistnämnda, som har två tider: den ofórflutna och den fórflutna, hafva dessa modi blott en tid, neml. den ofórflutna.

$ 104. Præsentativ har ingen ändelse, utan lággas hár persons- ändelserna omedelbart till stammen; t. ex. tulen, jag kommer, wottawat, de taga.

$ 105. Prieteritiv’s tillägg till stammen är -si, som i en del ver- ber blir -i. Framför detta i undergär stammens utljuds-vokal de förän- dringar, som förut blifvit uppgifna; t. ex. puhun, jag blåser, prseteritiv puhusin, jag blåste, sàn, jag får, præteritiv sain, jag fick.

$ 106. Iudefinitiv lägger tll stammen ändelsen -ne, hvilken de enstafviga verberna, egendomligt nog, fördubbla, och hvars konsonant ef- ter beslágtade konsonanter undergär förut uppgifna förändringar; t. ex. wotan, jag (ager, indefinitiv wottanen, jog torde taga, wajellan, jag byter, indef. wajeltanen, jag torde byta, són, Jag ater, indef. sönenen, jag torde ata, tulen, jag kommer, (tulenen, tulnen) tullen, jag torde

komma.

52 A. AHLQVIST

$ 107. Konditional’s tillägg är ändelsen -isi, hvilken åfveu blir i enstafviga verber fördubblad till -isési; t. ex. kannan, jag bar, konditional kantaisin, jag skulle bara, imen, jag suger, kond. imeisin, jag skulle su- ga, eumähtän, jag andas, kond. ennähtäisin, jag skulle andas; jón, jag dricker, kond. joisésin, jag skulle dricka, wen, jag förer, kond. weisesin,

jag skulle föra.

$ 108. Imperativ fogar till stammen ändelsen -ka. Dock är denna ändelse i imperativ's 3:dje person såväl i singular som plural förbytt till den i Finskan förekommande modus rogativ's ändelse -ko, hvilken för- blandning af dessa áfven till betydelsen ganska nära beslägtade modi dia- lektvis förekommer också i det sistnämnda språket. Vidare är om impe- rativ's ändelse i Wotiskan att märka, att den i dagligt tal sällan fóre- kommer i 2:dra person singular, utan begagnas hår den nakna stammen sådan den förekommer i den nekande konjugationens præsentativ. Detta är äfven fallet i Finskan, men dialektvis förekommer anförda ändelse i detta språks 2:dra person imperat. (t. ex. annaka I. annakka, gif du), an- dra dialekter åter hafva i stället för denna ändelse en mycket stark aspi- ration (anna, gif du, låter i savolakska dialekten nästan som annak), och i de hår meddelade wotiska sångerna träffas den äfven uti ifrågavarande 2:dra person sing. af imperativ. Det är således att förmoda, att den först i en sednare tid bortfallit från detta ställe, helst den ännu såväl i Fin- skan som i Wotiskan anträffas i 2:dra person plur. af denna modus, hvarest persons ändelsen, som med densamma sammansmält, gjort dess vokal lång.

$ 109. I substantiv, ehuru i Wotiskan mycket fattigare än i Fin-

skan, förekomma 4 olika ändelser, neml. 1) -ta (-tå), hvars konsonant är

Wotisk Grammatik. 53

underkastad åtskilliga förändringar, som framdeles på sitt stille skola an- gifvas; 2) -te, hvari konsonanten likaledes undergär förändringar; 3) -ma (-må), och 4) -miné(-misé), ändelse för det abstrakta substantivum ver- bale, som bildar öfvergången från verbet till substantivet, böjes genom alla kasus och hvaraf endast inf. sing. och adess. sing. i förening med 3:dje personens possessiv-suffix omedelbart höra till verbet. Följande äro de böjningsformer, som förekomma lad dessa ändelser t. ex. af verberna: H

sön, jag ater, tulen, jag kommer, akkän, jag hugger:

1) Infinitiv: süwwä, åta, tulla, komma, akata, hugga.

Translatıv: süwwáhsi, tullahsi, akatahsi, till att äta, komma, hugga

2) Inessiv: süw wezá, tulleza, akateza, under atandet, kommandet 7 ? 3 5 2 LEE 3) Inessiv: sömAzE, tulemaza, akkämaza, i åta, komma, hugga. A Elativ: sômässä, tulemassa, akkämassa, från att åta, komma 2 ? ? 5 2 hugga. A A Ilativ: sömäse, tulemäsa, akkämäse, till att åta, komma, hugga.

Abessiv: a tulematta, akkámatta, utan att åta, komma, hugga.

4) Infinitiv: Hr CQ tulemissa, akkämissa, alt ata, konvna, hugga.

Adessiv: niet tulemiselä, akkämiselä, just i begrepp att ata,

komma, hugga, (i Finskan: syömäisillään, tulemaisillaan,

hakkaamaisillaan).

9. 110. Adjektiv förekommer både i den oförflutna (presens) och i den förflutna (perfectum) tiden. Den förras tillägg är -wa, t. ex. af wotan, jag tager, adj. pras. wottawa, tagande, den sednares -nu, wôt-

tanu, som tagit.

ere Ae LIBRARY ES

54 A. AHLQVIST

9. 111. Personal-ändelserna för de 4 första modi äro följande:

Singular. Pil uoa. 1. -n -mma (mmä) 2. « -tta (ttà 3. -b -wat (wät).

I preteritiv och konditional har 3:dje personens i sing. ändelse bortfallit och modus-stammen står här naken. I imperativ har 2:dra per- sonens i sing. personal-ändelse jemte modus-ändelsen likaledes gått förlo- rad; i de öfriga personerna har den förra sammansmält med den sednare och modus-ändelsens vokal har till följe deraf blifvit förlängd, en förete- else som förekommer t. ex. i Finskans 3:dje person present. (tulee ı stäl- let för det ursprungliga tuleb). Substantiv's och adjektiv’s flesta former kunna i likhet med öfriga nominer erhålla possessiv-suffixerna; t. ex. süw- wähseni, för mig att äta, egentligen: till mitt att. ata, süw wezási, me- dan du åter (eller dt), egentligen: i ditt ata, sömättäsä iL sömättå, utan

att han åter (eller atit), egentligen: utan hans (sitt) åta, 0. s. v.

9 112. Något egentligt passiv, sådant det förekommer i de indo- germaniska språken, har Wotiskan lika litet som de andra språken af Finsk stam. Det som i dessa språks grammatik blifvit kalladt passiv är egentligen en impersonel aktiv koujugation, som äfven låter förena sig med de vanliga objektskasus; t. ex. minua lót; man slog mig. Dess all- männa tillägg till verbets stam är -ta (-tä), hvilken ändelse i några fall åstadkommer förändringar i stammen, framför prateritiv's ändelse sjelf förlorar sitt a och i præsentativ låter sit t undergå alldeles samma förändringar , som t undergår i infinitiv af modus substantivs’ första

form.

Wotisk Grammatik. 55

0 113. Modus-tillágget i passiv är för præsentativ ett -s, uppkom- met af -sse (-hse) och motsvarande Estniskans -kse (=s). Prieteritiv’s modus-tillägg är ett -ti, sammandraget af tie, hvilken form förekommer i de här meddelade sångerna. Indefinitiv fogar ett -nes till stammen, kon- ditional åter ett isi, likaledes sammandraget af isie. I imperativ och sub- stantiv samt presens af adjektiv begagnas aktiv’s böjnings-ändelser, per- fectum af sistnämnda modus lägger till stammen ändelsen -tu eller -tü (-ttu 1. -ttü).

N 114. I likhet med nominerna fördela sig verberna enligt sin

bindevokals beskaffenhet i följande fem klasser.

A. Jakande Konjugation. $ 115. Första Klassen. Enstafviga verber.

Prateritiv's tillägg 1 denna klass är förkortadt till -i, vid hvars till- komst den långa bindevokalen blir förkortad och bildar diftong med detta i, hvarvid o och ö öfvergår till o. Indefinitiv’s och konditional’s ändelser äro fördubblade. Konsonanten t bortfaller i infinitiv af substantiv's första form, i inessiv af dess andra form och i præseutativ i passiv, hvarvid de förändringar med stammen inträffa, som finnas förut beskrifna. Afven i

prieteritiv’s ändelse i passiv bortfaller t. Exempel: jön, jag dricker.

Aktiv. Præsentativ. Sing. 1. jôn Plur. 1. jômma 2. jôt 2. jôtta

3. jób 3. jövat.

[41] ws

A. AHLOVIST

Prieteritiv. Sing. 1. join Plur. 1. joimma 2. joit 2. joitta 3. joi 3. jorwat. Indefinitiv. Sing. 1. jönenen Plur. 1. jónenemma 2. jónenet 2. jónenetta 3. jóneneb 3. jónenewat. Konditional. Sing. 1. joisésin Plur. 1. joisésimma 2, joisésit 2. joisesitta 3. joisési 3. joisésivat, Imperativ. Sing. 2. j6 1. jóka Plur. 2. jôkà 3. Jökö 3. jJökö, Substantiv. 1) Inf. juwwa

Transl. juwwahsi 2) Iness. jJuwweza 3) Iness. jômaza

Elat. jomassa

Illat. jômâse

Abess. jômatta 4) Inf. — jómissa

Adess. jömiselä

Wotisk Grammatik. 57

$1

Adjektiv. Presens: jôwa Perfectum: jóuu

Passiv: Præsentativ : juw was Priteritiv: — jóti Iudefinitiv: jötanes Konditional: jótaisi Imperativ: jótakó

Substantiv: A djektiv:

1) Inf. jótá. 2) Iness. jötaeza.

Præs. jótawa, Perf. jótu.

15. Andra Klassen.

Ord med oföränderlig bindevokal (i, o, u, ü).

Preteritiv's ändelse lägges oafkortad till stammen. Konsonanten t

i infinitiv af substantiv’s första form, i inessiv af dess andra form och i

præsentativ i passiv bortfaller. Ex. kórin, jag skalar, ihon, Jag hvasser,

ujun, jag simmar, áülün, jag blänker.

Sing. 1. 2 3. Blur. 1. 2. 3,

Aktiv. Priesentativ.

körin ihon ujun äülün kôrit ihot ujut äülüt kôrib ihob ujub aülüb kórimma ihomma ujumma aülümmá kóritta ihotta ujutta aülüttä köriwat | ihowat ujuwat aulüwät.

8

58

Sing. 1. 2; 3. Plur. 1. 25

3. Plur. 1. 2: 3.

Sing. 1. 24 3. Plur. 1. 2» 3.

Sing. 2. 3

A. AHLQVIST

Prieteritiv. körisin ihosin kórisit ihosit kórisi ihosi kórisimma ihosimma körisitta ihositta körisiwat ihosiwat

Indefinitiv. körinen | ihonen

kórinet ihonet kórineb ihoneb kórinemma ihonemma körinetta 1honetta kórinewat | ihonewat Konditional. kórisin ihoisin kórisit ihoisit kórisi 1hoisi kórisimma ihoisimma kórisitta ihoisitta kórisrwat ihoisiwat Imperativ.

köri 1. kórika

ikó

iho 1. ihoka

ihokó

ujusin ujusit ujusi ujusimma ujusitta

ujusiwat

ujunen ujunet ujuneb ujunemma ujunetta

ujunewat

ujuisin ujuisit ujuisi ujuisimma ujuisitta

ujuisiwat

uju 1. ujuka

ujukó

P"

aülüsin ee auläsit áülüsi Aulüsımma Aulüsıttä

Aulüsı wät.

LITE KO Aülünen cn Aülünet Aulüneb aulünemmä áülünettà

äülünewät.

aülüisin áülüisit Aulüısı

253 ET) " áülüisimmá Aülüisittá

áülüisrwát.

mer fes

Aulü 1. Aülüka

áülüko.

Wotisk Grammatik. 59

Plur. 2. kôrikà ihokä ujukä Aüulükä 3. körikö ihokö ujukö Aulükö,. Substantiv. 1) Inf. köria ihoa ujua aulüä Transl. köriahsi ihoahsi ujuahsi aulüähsı 2) Iness. kôrieza ihoeza ujueza äülüezä 3) Iness. — kórimaza ihomaza ^ ujumaza aulümäzä Elat. körimassa ihomassa — ujumassa aulümässä Illat. kórimáse ihomáse ujumäse Aülümäse Abess. korimatta ihomatta ujumatta áülümáttà 4) Inf. kórimissa ihomissa ujumissa aülümissá Adess. körimiselä ihomiselá ujumiselä Aülümiselä. Adjektiv. Pres. — kóriwa ihowa ujuwa aülüwá Perf. kórinu ?) ihonu ”) ujunu ?) áülünü ^). 1) kôrinnn. 2) ihonnu. 3) ujunnu. ^) áülünni. Passiv.

Priesentativ Præteritiv :

Indefinitiv :

Konditional:

Imperativ:

£m

: kórias, ihoas, ujuas, áülüis.

köritti, ihotti, ujutti, Aülütti. körittanes, ihottanes, ujuitanes, Aülüttänes. korittaisi, ıhottaisi, ujuttaisi, Aülüttäisi.

körittakö, 1hottakó, ujuttakó, Aulüttäko.

Substantiv: 1) Inf. körittå, ihottå, ujuttá, Aülüttá.

Adjektiv:

2) Iness. kôrittaeza, ihottaeza, ujuttaeza, üülüttiezi. Pras. körittawa, ihottawa, ujuttawa, Aülüttäwä.

Perf. kôrittu, ihottu, ujuttu, áülüttü.

60

8 117.

A. AHLQVIST

Tredje Klassen.

Verber, som till bindevokal hafva a eller ä.

Preteritiv’s ändelse förkortar sig till -i, framför hvilket bindevoka-

len 4 alltid bortkastas ( 28), och äfven a i tre- och flerstafviga verber,

men endast i sådana tvästafviga, ı hvilka o, o eller u ingår 1 den före-

gående stafvelsen; a förvandlas i verber, som i föregående stafvelse hafva

i, tilll u ( 23. 5); dock äro sådana verber högst fa; i alla andra tvästaf-

viga verber 6fvergär a till o, hvarefter prateritiv's i nästan alls icke hó-

res ($ 23. 4). Framför passiv's ändelse öfvergår bindevokalen a (ä) till

e i alla de fall, dà t från passiv’s ändelse ej bortkastas. t undergår såväl i

aktiv som i passiv samma förändringar som i föregående klass. Alla dessa

förändringar ses bäst af följande exempel: algan, jag begynner,

Jag tager, nitán, Jag skar (säd).

Sing. 1. D 3 Plur. 1. 2 3.

Sing. 1. 2. 3.

Aktiv. Prasentativ. algan wotan algat wotat algab wotab algamma wotamma algatta wotatta alkawat woltawat Præteritiv. algoin wotin algoit wotit alkoı wotti

An nitän nität nitäb

A," " nitämmä

nitättä

nittäwät.

nitin nitit

nitti

wotan ,

Plur. 1.

Sing. 1.

Plur.

Sing. Plur.

Sing.

Plur. 2. 3

1) Inf.

Transl.

Wotisk Grammatik.

algoimma wotimma algoiita wotitta alkorwat wottiwat Indefinitiv. alkanen wottanen alkanet wottanet alkaneb wottaneb alkanemma wotlanemma alkanetta wöltanetta alkanewat wottanewat Konditional. alkaisin wottaisin alkaisit woOttaisit alkaisi wottaisi alkaisimma wottaisimma alkaisitta wolttaisitta alkaisiwat wottaisiwat Imperativ.

alga 1. algaka

wota l. wotaka

alkakó wottakó

alkaká wottaká

alkakó wottakô Substantiv.

alkà wottà

alkähsi wottáhsi

61

A,® " nitimma nitittà

nittiwát.

nittänen

^ LU nıltanet

A [12 nittäneb

A " " nıltanemma nittänettä

nittänewät.

nittäisin PEN nittaisit nittäisi A "* . "n nittaisimma nittäisittä

nittàisi wt.

nita 1. nitäka nıttäkö nittäkä

nittäk6

A # ” nitta

nittähsi

62

A. AHLQFIST

2) Iness. alkaeza woltaeza 3) Iness. alkamaza woltamaza Elat. alkamassa wottamassa Illat. alkamáse wottamáse Abess. alkamatta wottamatta 4) Inf. alkamissa wottamissa Adess. alkamiselà wottamiselà Adjekuv. Presens: alkawa wottawa Perfectum: alkanu ') wottanu ?) 1) alkannu. — ?) wottannu. | Passiv. Præsentativ : alkäs wottás Præteritiv : alletti ') wotetti 1) all'etti. Indefinitiv : allettanes ') — wotettanes 1) all'etanes. Konditional: allettaisi") wotettaisi 1) all’ettaisi. Imperativ: allettakô ") woötettakö 1) all'ettakó. Substantiv: 1) Inf. allettà") — wotettà

?) all'ettà. 2) Iness. allettaeza') wotettaeza 1) all'ettaeza. Adjektiv: Pres. allettawa") wôtettewa

!) all'ettawa.

°)

nittäezA nittämäzä nittämässä nittá Uds nittämättä nitiámissá

A nittämiselä.

nittàwà

nittánü ? ).

nittännü.

A

nittäs.

nitetti. nitettänes. nitettäisi. nitettäkö. tell. niteltäezä.

nitettäwä.

IWotisk Grammatik. 63

Perf. allettu^) — wotettu niteltü.

1) all'ettu.

$ 118. Fjerde Klassen. Verber med e till bindevokal.

Bindevokalen bortkastas framför prieteritiv’s tillägg, som här är -i. Afven bortkastas densamma framför n, t och k, om bindekonsonanten är med dessa förenlig () 29. 4). Med t i alla ändelser förfares såsom i före- gående klass; men då bindevokalen e framför t blifvit eliderad, assimileras t med den föregående konsonanten, i fall stafvelsen är sluten; eljest qvar- står det. Tredje personen i sing. uti priesentativ och indefinitiv förvand- lar i flerstafviga verber bindvokalen e till & Då ] i flerstafviga verber är bindekonsonant, kan det efter behag elideras öfverallt, der vokalernas sammandragning ej gör svårigheter. Exempel: nüllen, jag flår, suren,

jag dör, juttelen, jag berättar.

Aktiv. Præsentativ. Sing. 1. nüllen suren juttelen eller jutten 2. nüllet suret juttelet LM Ds 3. nülleb sureb jutteléb » Juttéb Plur. 1. — nüllemmá suremma juttelemma „ juttémma 2. nüllettá suretta jutteletta — ,, — juttétta 3. nülcewát surewat juttelewat ,, juttéwat. Prateritiv. Sing. 1. nüllin surin juttelin 2. nüllit surit juttelit

3. nülei suri jutteli

64

Plur. 1. 2 91

Sing.

Plur.

Sing. A

Plur.

Minen

>

Sing.

Plur.

wow

1) Inf.

Transl.

A. AHLoVvIsTt

eller jutteisin

jutteisit jutteisi jutteisimma jutteisitta

jutteisiwat.

l. juella

nüllimmá surimma juttelimma nüllittä suritta juttelitta nülc ivát surivat juttelivat. Indefinitiv. nülc enen surren jutellen nülc enet surret jutellet nülc eneb surreb jutellëb nülcenemmä surremma jutellemma nülcenetlä surretta jutelletta nülcenewät surrewat jutellewat. Konditional. nülceisin sureisin jutteleisin nülc eisit sureisit jutteleisit » nülc eisi sureisi jutteleisi i, nülceisimmä sureisimma jutteleisimma „, nülceisitä sureisitta jutteleisitta P» nülceisiwát sureisiwat juiteleisiwat „, Imperativ. nülle 1. nülleka, sure 1. sureka, juttele 1. jutteleka ') nülcekó surkô jutelkô nülcekä ^ surká jutelkà nülcekó surkô jutelkó. 1) jutté I. juttéka. Substantiv. nülc eà surra jutella nülceähsi surrahsi jutellahsi

Wotisk Grammatik. 65

2) Iness. nülcezä surreza jutelleza

3) Iness. nülcemäzä suremaza juttelemaza 1. juttémaza

' Elat. nülcemässä suremassa juttelemassa ]. juttémassa Iilat. nüle'emäse suremäse juttelemäse 1. juttémáse Abess. nülcemütt surematta juttelematta I. juttématta

4) Inf. nülcemissá suremissa juttelemissa 1. juttémissa

A Adess. nülcemiselä suremiselä juttelemiselä 1. jutt&miselä.

Adjektiv. Praes. nülcewá surewa juttelewa 1. juttéwa. Perf. nülcenü surru jutellu.

Passiv. Præsentativ: nülc eás surras jutellas 1. juellas. Præteritiv: nülletti surti jutelti 1. juelti. Indefinitiv: nüllettänes surtanes juteltanes 1. jueltanes. Konditional: nüllettäist surtaisi juteltaisi I. jueltaisi. Imperativ: nüllettäkô surtakö juteltakó 1. jueltako. Substantiv: 1) Inf. nülletá surtà jutelä — 1. jueltá

2) Iness. nüllettäezä surtaeza juteltaeza 1. jueltaeza. Adjektiv: — Pres. nüllettäwä surtawa juteltawa 1. jueltawa. Perf. nüllettà surtu juteltu 1. jueltu.

Verbet olen, jag är, böjes äfven i denna klass, men som några oregelbundenheter ingå 1 dess konjugation, vela vi här framställa den- samma särskildt. Den är följande:

Aktiv. Præsentativ: Sing. 1. olen 2. olet 3. on, Plur. 1. ólemma 2. öletta,

3. omat.

9

66 A. AHLQVIST

Præteritiv: Sing. 1. olin 2. olit 3. oli, Plur. 1. ólimma 2. olitta 3. olrwat. Indefinitiv: Sing. 1. lien 2. liet 3. lieb, Plur. 1. lienemmá 2. lie- nettä 3. lieuewat. Konditional: Sing. 1. oleisin 2. oleisit 3. oleisi, Plur. 1. oleisimma 2. oleisitta 3. oleisiwat. Imperativ: Sing. 2. ole l. 6e 3. olkó, Plur. 2. olkä 3. olkó. Substantiv: 1) Inf. olla Transl. ollahsi. 2) Iness. olleza. 3) Iness. ölemaza Elat. olemassa Illat. olemáse Abess. olematta. 4) Inf. olemissa Adess. olemiselä.

Adjektiv: ^ Pres. olewa. Perf. ollu.

Passiv.

Præsentativ: ollas.

Prateritiv: olt.

Indefinitiv: oltanes.

Konditional: oltaisi.

Imperativ: oltakó.

Substantiv: 1) Inf. oltá. 2) Iness. oltaeza.

Adjektiv: Pras. oltawa. Perf. oltu.

Anmärkning. Indefinitiv af verbum olen nyttjas äfven' och mest

sásom futurum; t. ex. Omen liewät oposet kassena, i morgon skola ha- starna vara här. För öfrigt bör om detta lien märkas, att det är sam-

mandraget af lénen, motsvarande det finska lienen.

$ 119. Femte Klassen. Verber med läng bindevokal.

Prieteritiv’s ändelse lägges i sin helhet till stammen, hvaremot bin-

Wotisk Grammatik. 67

devokalen framför densamma förenklas. I indefinitiv är bindevokalen un- derkastad samma förenkling, hvarjemte bindekonsonanten undergär för- ändring och ändelsens konsonant fördubblas. Detsamma är fallet med bindestafvelsen och ändelsens konsonant i perf. adjektiv. Framför t, som qvarstår 1 alla ändelser, är bindestafvelsen underkastad samma reducering, men ändelsens konsonant förblir enkel. Exempel: suwän, jag älskar,

uppön, jag drunknar.

Aktiv. Præsentativ. Sing. 1. suwân uppôn 2. suwät uppöt 3. suwäb uppöb Plur. 1. suwämma uppómma 2 suwätta uppôtta 3. suwäwat uppôwat. Præteritiv. Sing. 1. suwasin upposin 2. suwasit upposit 3. suwasi upposi Plur. 1. suwasimma upposimma 2. suwasitta uppositta 3. suwasiwat upposiwat. Indefinitiv. Sing. 1. suwannen uponnen 2. suwannet uponnet

3. suwanneb uponneb

A. AHLQVIST

Plur. 1.

suwannemma uponnemma 2. suwannetta uponnetta 3. suwannewat uponnewat. Konditional. Sing. 1. suwaisin uppoisin QUE suwaisit uppoisit 3 suwaisi uppoisi Plur. 4. suwaisimma uppoisimma D: suwaisitta uppoisitta 3. suwaisiwat uppoisrwat. Imperativ. Sing. 2. | suwá 1. suwäka uppó I. uppóka 3. suwakó upokó Plur. 2; suwakä upokä 3. suwakó upokó. Substantiv. 1) Inf. suwata upota Transl. suwatahsi upotahsi 2) Iness. suwateza upoteza 3) Iness. suwämaza uppómaza Elat. suwämassa uppômassa Illat. | suwámáse uppömäse Abess. suwämatta uppômatta 4) Inf. suwâmissa uppômissa Adess. suwämiselä uppömiselä.

Wotisk Grammatik. 69

Adjektiv. Pres. suwäwa uppówa Perf. suwannu uponnu. Passiv. Præsentativ: suwatas upotas Præteritiv: — suwatti upotti Indefinitiv: suwattanes upottanes Konditional: suwattaisi upottaisi Imperativ: suwattakö upottakó. Substantiv: 1) Inf. suwattä upottä 2) Iness. suwattaeza upottaeza. Adjektiv: Pres. suwattawa upottawa Perf. suwattu upottu.

B. Nekande Konjugation. ”

$ 120. Den nekande konjugationen uppstår sålunda, Zatt dá nega- tion tillkommer till verbet, öfvergå de personliga konjugations-ändelserna från verbet till nekningsordet och detta konjugeras, hvaremot af verbet endast qvarstår modusstammen. Nekningsordet och tillgången vid denna konjugation ser läsarn bäst af följande exempel, hvilka äro tagna eti ur hvarje konjugationsklass, neml. en jö, jag dricker icke, en uju, jag sim- mar icke, en wota, jag tager icke, en nülle, jag flår icke, en uppö, jag

drunknar icke.

70 Sing. 1. 2, 3. Plur. 1. 2 3. Sing. 1. 2: 3. Plur. 1. 2. 3. Sing. 1. 2 3. Plur. 1. 2.

3,

A. AHLQVIST

Aktiv.

Præsentativ.

eb

emmä

jo, uju, wota, nülle, uppó,

etta

ewät

Preteritiv.

en et jonü, ujunu, wôttanu, nülcenü, uponnu.

eb

emmä

että jónut, ujunut, wottanut, nülcenüt, uponnut.

ewät

Indefinitiv.

en et eb *A D - ees , | jónene, ujune, wottane, nülc ene, uponne, emmä

ettà

"

ewat

Wotisk Grammatik. 71 Konditional.

Sing. 1. en

2: et

3. eb Plur. 1. emmå

2. ettá

joisési, ujuisi, wottaisi, nülceisi, uppoisi.

3. ewät Imperativ.

Sing. 2. elä 1. älä jó, uju, wota, nülle, uppó

3. elkó jóko, ujuko, wottako, nülceko, upoko Plur. 2. elkå jóka, ujuka, wottaka, nülceka, upoko 3. elkó jóko, ujuko, wottako, nülceko, upoko.

Substantiv och Adjektiv äro såsom i föregående jakande konjuga-

tionen, med tilläggande af nekningsordet eb framför verbformen.

Passiv.

Præsentativ: eb juw wa, ujuta, woleta, nülletä, upota. Præteritiv: eb jôtu, ujuttu, wotettu, nüllettü, upottu. Indefinitiv: eb jôtane, ujuttane, wotettane, nüllettäne, upottane. Konditional: eb jótaisi, ujuttaisi, wotettaisi, nüllettäisi, upottaisi. Imperativ: | elkó jótako, ujuttako, wotettako, nüllettäko, upottako.

Om Substantiv och Adjektiv se anmärkningen för samma | modi ı aktiv.

Anmärkning. 3:dje personens i sing. ándelse i Finskan, som dia- lektvis öfvergår till w, fórflyktigas i skriftspråket helt och hållet, hvaremot bindevokalen förlänges; t. ex. Wotiskans: annab, tuleb, körib bli i finska

skriftspräket: antaa, tulee, kuorii, och i nägra Karelska dialekter: antaw,

72 A. AHLQVIST

tulew, kuoriw eller antáw, tuléw, kuoriw. Denna process är äfven nek- ningsordet underkastadt. Af det ursprungliga eb, hvilket Wotiskan ännu begagnar, har neml. Finskan allraförst fått ew, sedermera ee eller & Men långt e öfvergår i några af detta språks dialekter till ei, 1 andra åter till ie; t. ex. af wesi (stam: wete), vatten, esi (stam: ete), det framför be- lägna, heter inessiv i de förra: weissä, eissä, i de sednare: wiessä, iessä. Ehuru det länga e i verbets 3:dje person endast undantagsvis är under- kastadt denna diftongisering (ty endast högst sällan hörer man tulie, aldrig deremot tulei), lyder deremot nekningsordet under denna lag, och deraf finnas båda formerna: ei och ie, den förra förekommande allmännast och i skriftspråket, den sednare deremot i den Karelska dialekt, som talas i en del af Olonetska guvernementet, der jag hört den på vägen mellan stä- derna Olonetz och Petrosavodsk. Huruvida äfven ew ännu anträffas i någon dialekt (i likhet med de ofvannämnda antaw eller antàw o. s. v.),

kan jag ej säkert uppgifva, men förmodar att detta icke är fallet.

III. Partiklarna.

$ 121. Postpositioner.

alla, under, bakom; ala, under till; alta, under ifrån; aletse, under igenom. Alla dessa postpositioner konstrueras med genitiv.

iezä, framför (hvila), iessä, fram ifrån (rörelse ifrån), etése 1. eté, framför (rörelse till). Konstrueras med genitiv.

ilmä', utan; med genitiv.

käsa 1. kå, med; likaledes med genitiv.

kautta, igenom; konstrueras åfvenledes med genitiv.

läpi, igenom; med genitiv och elativ.

R

mö, Zängsmed, står med infinitiv; mötä, förbi, med elativ.

Wotisk Grammatik. 73

x pålå, på (hvila); pältä, ofvan ifrån, ifrån (rörelse ifrån); påle, på (rörelse till); stå alla med genitiv. peräss, efter, för skull; med genitiv. så, ända till; konstrueras med illativ. takå, efter; takäse, baktill; takana, bakom; stå med genitiv. tüwe, till; tüwöt |. tüweä, ifrån; konstrueras båda med genitiv. üli, öfver; med genitiv, stundom äfven med elativ. ümpär, omkring; med genitiv, stundom äfven med elativ. warte, för, för skull. wassä’ "0. wasÓ', emot; stå med genitiv och allativ. Anmärkning. De flesta af postpositionerna nyttjas äfven såsom

adverbier. $ 122. Adverbier.

1. Såsom i Finskan finnas äfven i Wotiskan s. k. anhanes-

3 adverbier. Dessa äro: -ki I. -ci (någon gång förkortadt till -i), ock, äfven, -ka, som ı nekande satser stärker negationen och motsvarar det svenska Ze//er, och -ko, hvilken utgör frågepartikeln samt i bruk och be- tydelse motsvarar det ryska -am. Om de tvänne sednare af dessa partiklar bör anmärkas, att deras vokal aldrig öfvergår till vek.

2. Bland de sjelfständiga adverbierna angifva följande tids- förhållanden:

alkà, för längesedan.

aina, alltid.

eglé”, i går

enn' egl?, i förgår.

enne, fordom

10

A. AHLQVIST

ielå 1. iel och iezå 1. iez, förut. iessäl, först. ill'à, sent. ic ene, längesedan. järki®, strax. jo, redan. jCka kerta, alltid; arwa kerta, nastan alltid. kohalld’, strax. kös, när. nöd 1. nüde, nu. Ömen, i morgon.

Å Ómet perä, i öfvermorgon. perá, efterát. sis l. sise, sedan.

n

tânnC, i ons, för en stund' sedan. täs l. täse, dter. tänän 1. tänänne, i dag. tönä, för en tid sedan. user”, ofta. warar, tidigt, bittida.

welä 1. wel, ännu.

3. ARum-förhällanden betecknande adverbier áro följande:

alas, ned. etes, framåt. kassenna, här, se har.

kaukana, långt borta.

Wotisk Grammatik. 75

kuza, hvarest, kuhö, Avarthän, kussa, hvarifrån.

lici, nära, licepäl, närmare.

owwel, ute.

seälä |. seäl, der, der borta, seälta 1. seält, derifrän, sinne, dit. sinä, der, sitä, derifrän, sihé, dit.

tagäs, tillbaka, tagepas, längre bort, tagepaza, längre borta. teälä 1. teäl, Zar, teältä 1. teält, härifrån, tünne, Ait.

wällä, ut, bort.

4. Qvantitet beteckna följande adverbier: aiwor, ganska, för mycket.

enäpes, mera.

ill akköt, sakta.

kokonå, alldeles, helt och hållet.

koikkia, allra-.

ohto, nog, mycket, för mycket.

pall'o, mycket.

rohgà, yranigt, ganska mycket.

sohsem, alldeles, helt och hållet. R. coBcbws. taki, nödvändigt.

tol ko, 1. tol'ki, endast, allenast. BR. ToabKo. waitas, blott, allenast.

werrà: kune werrà', huru mycket, sene werrä’, så mycket.

9. Qpalitets-adverbier uppkomma ur många substantiver och adjektiver derigenom, att instruktiv plur. af dessa begagnas såsom adverb, eller ock sålunda, att till den nominala stammen adverb-ändelsen -ssi (F.

-sti) vidfogas; & ex. af üwä, god, paha, ond, cire, bråd, uppkomma

76 A. AHLOVIST

adverbierna: üwi’ och üwässi, väl, pahoi’ och pahassi, w/a, ciréssi, snabbt. — "Till detta slags adverbier räkna vi äfven följande:

alassi, utan kläder, blottadt, naket.

awoi, otillslutet, uppe.

irtä, löst, obundet.

katci, afbrutet, af

cinni 1. cini, tillslutet, fastbundet, fast.

lahti, åtskils, i sär, löst.

löhk, i stycken.

waiti, utan att tala, tyst.

6. Adverbier, som uttrycka arten och sättet, äro följande:

kannY', så der.

kur, huru, såsom.

nenn)’, så, sålunda, på detta satt.

ni, sd.

$ 123. Konjunktioner.

a, men. R. a.

da, och. R. aa.

dali, eller. R.?

ehci, kanske; ehuru.

ellå 1. el, om, i fall.

hos, om.

hoti 1. hot, ehuru. HR. XOTB.

i, och. HB. m.

ja, och.

108, om.

1 -1

Wotisk Grammatik.

kur, emedan, såvida.

libo, eer; libo — libo, antingen — eller. BR. am6o. mos et, most, most, kanske, kanhända. KR. woxers 6brrs. sillä, derföre.

sto, att. R. wro.

tuos, också. R. Tome.

wai, eller? eller. ock?

waikka, oaktadt, ehuru.

wed, ju. R. BBAB.

$ 124. Interjektioner. Glädje: ahá, hå, hi! Sorg: ai! woi! oi! Förundran: wá, wä, wáta! noh! Förakt: oi! sé! Tilltal: oi! Anrop: hei! hoi!

Bortdrifvande: se, se, seh!

Ordbildningslära.

A. Nomen.

$ 125. De genom sammansättning bildade ordens antal i W oti- skan är jemförelsevis så ringa och lagarna för sammansättningen så enkla, att vi icke ansett det löna mödan att hår särskildt afhandla desamma. Deremot skola vi i det följande kortligen framställa de ändelser, förmedelst

hvilka ord-afledning sker i detta språk.

78 A. AHLQVIST

I. Substantiver. $ 126. Personers namn.

1) ya l. -jd (gen. ja. jé?) ; exempel : söjä, ätare, ujuja, sim- mare, nittäja, skördeman, nülcijä, are, suwäja, älskare, ur verberna: sön, äta, ujun, simma, nitän, skära, nüllen, //d, suwän, älska. Med denna ändelse bildas ur alla slags verber benämningar på den handlande personen, sålunda alt densamma lägges till verbets stam, hvarvid binde- vokalen, om den är e, ölvergär till i. *Stundom får det sålunda afledda

ordet sig tillagdt ett s, t. ex. näcijäs, vittne, af näen, se.

2) -ri (g. -1Y); exempel: jómari, drinkare, sbmäri, storatare, ilkuri, grátare. Denna ändelse, som innebär ungefär samma betydelse som den föregående, synes vara ur Fornskandinaviskan inkommen i de finska språken, och lägges vanligen ej till en verbstam, utan till ett sub- stantiv, såsom den i ofvan anförda ord är tillagd substantiverna: jôma,

à dryck, sömä, mat, itku, gråt. 3) -ssi (g. -SSY); exempel: karjussi, vallherde, af karja, boskap.

A 4) -nikka (g. -nikä’); exempel: abinikha, medhjelpare, 1ünikka, arbetare, äfven arbetsam, wokkinikka, svarfvare, ur stamorden: abi, A

hjelp, t6, arbete, wokki, rock. Denna ándelse, motsvarande den finska

-niekka, är inkommen från Ryskan.

5) -lainê (g. -laise’); exempel: Wirolainé, Est, WVadd'alainé’, Hot, Sômalainé, Finne, pakolaine’, flykting, sukulainé’”, s/agting, ur or- den: Wiro, Estland, Wadda, Watland, Sómi, Finland, pako, flykt, suku, slägt. Andelsen tjenar till bildande af ord, som benämna folkslag

eller klasser.

IFotisk Grammatik. 79

6) -ntima 1. -ntimä (g. -ntim |. time’); exempel: is'nlimä, sty/- far, emintimä, styfmor, pojintima, styfson, ur stamorden: isi, far, emä, mor, poika, son. Hit hör äfven den egendomliga bildningen tütärlentämä, styfdotter, af ordet tütär, dotter, hvars ändelse sannolikt är beslägtad med ordet eller ändelsen -läntå i de finska orden: piene-läntä, något liten,

iso-läntä, något stor, 0. S. v.

7) -s (g. -hs@’); exempel: sozares, en af systrarna, welles, en af bröderne, cülüs, en af svagerskorna, ur orden: sozar, syster, welli, bror, cälü, brorhustru. Betydelsen ses af exemplen. Anmärkas bör, att denna ändelse, enligt hvad form och betydelse gifva tillkänna, är densamma som

den närmast efterföljande.

127. Tings namn.

1) -s (g. -hsé'); exempel: arjas, börst, jalgas, mede, teräs, stål, ur stamorden: arja, borsta, jalka, fot, terä, bett. - Ord, bildade med denna ändelse, beteckna ämnet för det ting, stamordet benämner, eller ock detta ting såsom påbörjadt, icke färdigt.

2) -us (g. -uhse’); exempel: kaglus, krage, kannus, sporre, rinnus, bröstrern, sormus, ring, af orden: kagla, hals, kanta, "hal, rinta, bröst, sormi, finger. Med denna ändelse bildas namn för sådana saker, som på ett eller annat” sätt höra till det ung, hvars benämning stamordet är. Stundom afviker den dock från denna betydelse, såsom i orden: sisühset, inelfvor, jätühset, qvarlefvor, af sisä, det inre, jäuö, återstod.

3) -é (g. -emé”), -2 (g. -im?) ; exempel: wod'é, woitemé', smörja, salva, kanné, kantemé', nyckelring, wol, wottime, nyckel, wóti, wôttimé?, rem i sedolkan, särwi, särpime', sofvel, ratasi, ratassimé”, tygel, ur stam-

orden: wód'an, smörja, kannan, bära, Wôtan, taga, gripa (wóti betyder

80 A. AHLQVIST

således ursprungligen handtag), wötän, förse med bälte, särwän, sörpla, ratasau, rida. Ord med denna ändelse äro bildade ur verber och benämna verktyget för den handling, som stamordet betecknar. En oäkta blidning är ordet jalgü, jalkumé', stigbygel, såvida något verbalt stamord derför ej finnes i språket. ;

4) -e (g. -&); exempel: jawe, måäld, kase, dagg, kate, täcke, kue, inslag, paise, böld, risset, barndop, pärme, kantning, sie, band, tilke, is- pigg, af stamorden: jawan, mala, kasan, väta, katan, förse med tak, täcka, kuon, väfva, paisun, svålla, bulna, risün, korsa döpa, pärmän, kanta, sion, binda, ülkan, droppa. Med denna ändelse bildade substanti- ver hafva alltid verber till stamord. Betydelsen af densamma är svår att definiera, ty dermed bildade ord benämna än ämnet för den med stam- ordet betecknade handlingen (t. ex. jawe, kuë, kate), än handlingen sjelf (t. ex. rissét) än åter dess resultat (såsom: paise, pärme, tilke). Oäkta

är bildningen üle, gradda, af üli, öfver, på.

5) -ma (g. -mà); exempel: surma, död, wajoma, sankt stalle, af

suren, dö, wajon, sjunka. Denna åndelse är egentligen andra ändelsen , ? J pas o

för adjektiv præterit., och substantiver bildade med tillhjelp af densamma

äro högst sällsynta i Wotiskan.

6) -ikko (g. -1k0); exempel: åpasikko, aspskog, lehto-ikko, löfrikt ställe, älven löfhög, ninisikko, lindskog, rogosikko, vass, tammisikko, ek- skog. Denna ändelse, den enda för kollektivers bildande i Wotiskan, motsvarar de finska -kko och -sto, men fogas icke såsom dessa rakt till stamordet, utan tillägges det ur detta afledda egenskaps-adjektivet på -nê’

(g. -s&). Sålunda äro de uyss anförda orden ej omedelbart härledda ur

stamorden: äpa, «sp, lehto, blad, nini, /ind, xôko, vassa, tammi, ek, utan

Wotisk Grammatik. 81

ur de från dessa afledda adjektiverna: ápané, lehtoné, nininé, rókone, tamminé’. $ 12s. Egenskapers namn.

us 1. -üs (g. à I. à); exempel: cÓühüs, fattigdom, ladd'us, bredd, laköus, vidstråckthet, nórus, ungdom, skelmüs, skålmaktighet, terweüs, helsa, wajagus, brist, üwüs, godhet, af stamorden: cóühá, fattig, ladd”a, bred, lakéa, vidsträckt, nöri, ung, skelmi, skalm, terwe, frisk, wajaga, bristfällig, üwä, god. Egenskapers namn bildas ur alla primitiva adjekti- ver och äfven sådana substantiver, som kuuna antaga adjektivisk betydelse,

men högst sällan ur härledda adjektiver.

$ 129. Handlingars namn.

1) -miné (g. -mis&); exempel: jôminé’, drickande, ujumine’, szm- mande, niltlämine, skördande, nülc emin€', /ldende, suwämine, älskande. Med denna ändelse bildas det substantiviska infinitivet ur alla slags verber.

2) -o (-6) I. z (-Z;;: exempel: nitto, skörd, wotto, tagande, mahso, betalning, (lumi-) sato, (snö-) fall, nülcü, /f/dende, cülwü, sådd, itku, gråt, nagru, skratt. Hvarken i Finskan eller VV otishan hafva vi lyckats finna på lagen, när den ena eller andra af dessa liktydiga ändelser skall begagnas; så mycket synes vara afgjordt, att -o (-6) icke tillägges andra verhalstarnmär än tvästafviga på -a, och att -u (-ü) helst ansluter sig till verbstammar med e till bindevokal. De uttrycka vanligen en verksam- hets abstrakta begrepp, ofta äfven det lidande objektet för en transitiv verksamhet, såvida detta betecknas endast såsom det gjorda; t. ex. karwo, brunn, katto, tak, jawo, mjol, sulku, darn, sotku (nyttjas endast 1 plu- ral: sodgut), byk, puru, tugga; stundom förena ord med dessa ändelser

11

82 A. AHLQOVIST

båda betydelserna; så t ex. betyder citto både berömmande och beröm, män ko både lekande och lek, laulu både sjungande och sång.

3) -os l. -us (g. -ohsé 1. -uhs&); exempel: cirjutos, skrifning och skrift, cihgutos, kliande och klåda, ohsetus, spyende, i plur. spyor, pai- setus, svullnad, pajatus, tal. Såsom dessa exempel utvisa tillägger denna ändelse substantiver, bildade ur trestafviga verber, samma betydelse som

de nästföregående ändelserna dem ur tvästafviga.

$ 130. Diminutiver.

1) -né (g. s&); exempel: nittin&, trådända, wälijainé sköterska (smeknamn åt mödrar), laukojainé, baderska (likaledes smeknamn it mödrar), oponé, hast (hvilket ord dock redan förlorat sin diminutiva be- tydelse), neitsäkkainé', jungfru, af stamorden: niti, tråd, wälija, sköter- ska, laukoja, baderska, opo (F. hepo), hast, neilsühka, jungfru, (hvilket ord sjelft redan i andra ledet är diminutiv, nemligen: 1) neitsüt, 2) neit-

sükka, ur stamordet neitsi).

2) -ut 1. -üt (g. uê I. ü®); exempel: izüt, god far, emüt, god mor, lehüt, litet blad, öhsut, liten gvist, päiwüt, sol, cätcüt (liten góm- ma) vagga, tömut, liten hàgg, süämüt, litet hjerta, ur stamorden: izä, far, emá, mor, lehto, blad, óhsa, quist, päiwä, sol, cátc ó, gömma, tómi, hagg, süß (g. süämé’), hjerta.

3) -o (g. -0); exempel: päsko, svala, c äko, gök, emo, mor, lehto, blad, ur stamorden: påski, cáci, emå, lehti. De med denna ändelse bil- dade orden hafva till det mesta förlorat sin diminutiva betydelse och nytt- jas numera i stället för sina stamord, af hvilka större delen försvunnit ur

språket.

Wotisk Grammatik. 83

4) ikka (g. -ik®); exempel: kannikka, brüdkant, käsikka, liten, god brudfräma, musikka, blåbär, vatikka, liten bod, saunikka, liten bad- stuga, wasikka, kalf, ur stamorden: kanta, häl, käse, brudfräma, mussa, svart, ralis, visthus, sauna, badstuga, wasa, kalf.

5) -ska (g. -SkŸ); exempel: n'üpuska, liten blemma, ur n'áppu, blemrna.

6) -kko (g. -kd'). Denna ändelse innebär äfven ursprungligen en diminutiv betydelse, såsom synes t. ex. af cüdikko, Ziten, nätt skjorta, sánikko, £a/be, tütikko, disktrasa, för hvilka stamorden äro: c (tto, skjorta, säni (R. camm), släde, iütti, tvaga. Men de flesta ord på denna ändelse hafva dock förlorat betydelsen af diminutiver, såsom: kazwatikko, foster- barn, pimetikko, mörker, ämärıkko, skymning, naisikko, gvinna, tüttä- rikko, dotter, flicka, Wirakko, Estinna, Wenakko, Ryssinna, pölikko, fjerding, ur stamorden: kazwatti, fosterbarn, piméa (urspr. pimeda), Mi ämärä, skum, naine, gift gvinna, lütär, dotter, VViro, Estland, Wens, Ryssland, póli, hälft. Denna ändelses finska betydelse, uttryckande natur- beskaffenheten af ett ställe, är endast svagt representerad i Wotiskan, sä- som i orden: ciwikko, stenbunden mark, påsikko, ställe med flata ste-

nar, ur orden: ciwi, sten, påsi, flat sten.

$ 131. ZI. Adjektiver.

1) -ne (-s&), betecknar vanligen subjektets ämne, stundom en egenskap i allmänhet. Då denna ändelse lägges till stamord, som hafva a till bindevokal, inskjutes framför ändelsen ett d. Spår af ett sålunda in- skjutet d (t) förekomma såväl i Dorpat-Estniskan som i Finskan, uti det sednare språket dock endast i de två adjektiviskt bildade orden: päitset,

grimma, suitset, betsel. "Såsom exempel på adjektiva, bildade med denna

84 A. AHLQVIST

ändelse, må anföras: karwadné', hårig, söladne, saltig, solkadné', af silke, terähsine®, af stål, såkkunoiné', af vadmal, sinin®, blå, tason®, jemn, wasson®, zy, ur stamorden: karwa, hår, söla, salt, solkka, silke, teräs, stål, sükkuna, vadmal, sini, bläfärg, tasa, jemn, wassa (obr.), nyss. — Hit höra äfven diminutiv-adjektiverna pa -kkoiné, t. ex. wähäkkoine, helt liten, ullukkoiné, något galen, ur wähä, Ziten, ullu, galen, och ad- jektiverna på -moine’, såsom kaukomoine’, aflägsen.

2) -liné (g. -lis€), 6fverensstimmer i betydelse på det närmaste med föregående ändelse; t. ex. tuzgalline’, sorglig och sorgsen, totülliné’, sannfärdig, trogen, Otsalliné’, som sitter i ändan af bordet, lawwalliné’, som sitter vid bordet, ur stamorden: tuska, smärta, sorg, totus, sanning, ötsa, ända, lauta, bord. Somliga ord med denna ändelse hafva 6fvergätt till substantiver, t. ex. körwallin®, (som sitter vid örat, vid sidan) brud-

ledare, külliset, månadsrening, ur orden: korwa, öra, ki, månad.

3) -éa (g. -éà), angifver en yttre egenskap, såsom i orden: lakéa, slat, karméa, skroflig, korkéa, hög, Gikëa, rat, ruskéa, brun, sokéa, blind, walkéa, Avit, o. s. v. Estniskan och Wepsiskan gifva vid handen, att denna ändelse egentligen heter -eda, och den är en af de ursprungligaste adjektiviska ändelser, hvarför det numera är svärt att ı spräket äterfinna stamorden till alla med detsamma bildade adjektiver.

4) -likko eller rättare -ikko (g. -ik6’) är en ändelse, som tillagd de freqventativa verbernas stam gifver subjektet egenskapen af fallenhet för den handling, som stamordet betecknar; t. ex. pettelikko, bedräglig, soitte- hkko, grålig, tappelikko, som slåss gerna, ur stamorden: pettelen, 5e- draga, soittelen, gräla, tappelen, slåss. Oäkta är bildningen mättälikko,

tufvig, ur ordet mätäs, tufva.

Wotisk Grammatik. 85

5) -kas (g. -k#), tillagd en substantiv-stam af konkret betydelse, angifver rikedom eller öfverflöd hos subjektet på det ämne, hvars namn stamordet utgör; t. ex. denggakas, penningerik, leiwäkas, som har spanmál eller bröd, Ohsakas, qvistig, röjakas, smutsig, mutikas, grumlig, razwikas, fet, umalikas, rusig, ur stamorden: dengga, penning, leipä, spanmål, bröd, Ohsa, qvist, röja, smuts, muta, gyt/ja, vazwa, fett, umala, humla, rus. Stundom antaga ord med denna ändelse substantivisk

natur, t. ez. sormikas, (egentl. som år försedd med fingrar) fingervant.

6) -wa l. -wa (g. -w I. wii), lägges likaledes endast till substan- tiv-stammar och tillkännagifver tillvaro eller förråd af det, som stamordet benämner; t. ex. cirjawa, brokig, melewä, klok, önnewa, lycklig, wäce- wi, stark, icäwä, ledsam, Ölewa, omsorgsfull, ur stamorden: cirja, prydnad, méli, förstånd, onni, lycka, wáci, styrka, ic ä, ålder, tid, ölı,

/ co omsorg .

a A3 . Omer (TER " 7) -za (g. -zà), tillagd en substantivisk stam, medfórer ungefär samma betydelse som den föregående ändelsen; t. ex. iloza, vacker, rut- toza, hastigt förflytande, munter, wéroza, kullrig, ur stamorden: ilo,

glädje, rutto, hastig, wéro, fördjupning.

8) -/a I. lä (g. -là 1. I) har äfven samma betydelse som de två föregående, t. ex. wetelä, tunn (om flytande ämnen, egentl. vattenhaltig),

matala, /g, ur wesi, vatten, matä, krypa.

9) -16° (g. -ttom?) tillkännagifver, att subjektet är i saknad af det, som stamordet benämner; t. ex. leiwäld', brödlös, pohjatö’, bottenlös, ju-

maloitó, gudlös, ur stamorden: leipä, bröd, pohja, botten, jumala, gud.

&6 A. AHLQVIST

B. Verbet.

ÿ 132. De primitiva verbernas vanliga ändelse är för transitiver -a- (-ä-) och -e-, för intransitiver -u- (-ü-); t. ex. laulan, sjunga, kai- wan, gräfva, kannan, bära, elän, lefva, cilin, berömma, nilän, skära; idgen, gråta, puren, bita, imen, suga, södgen, byka; jahun, svalna, ujun, simma, cihun, koka, loekun, gunga, kulun, slitas, wäsün, blifva trött, cüsün, fråga, wiwün, fördröjas, o. s. v. Från denna regel göra de enstafviga och äfven några tvåstafviga verber undantag. I allmänhet %ro alla verbstammar af flera än två stafvelser härledda. Verbers här- ledning sker antingen ur nominer eller verber, med tilläggande af nedan

uppräknade ändelser.

$ 133. I. Ur nominer.

1) Substantiv-stammars öfvergång till verbala sker sålunda, att verbets modus- och personal-ändelser läggas till den nominala stammen. Härvid öfvergår a i stammens utljud, då endera af vokalerna o, o eller u står i föregående stafvelse, till e, i andra fall till 05 à förvandlas alltid till i, e deremot än förblir oförändradt, än öfvergår till i, och i uti stammens utljud qvarstår oföränderligt. Exempel: munen, varpa, siglon, sikta, c ó- hin, hosta, cerin, nysta, kuzen, låta sitt vatten, wéren, rulla, c elin, sqvallra, körin, skala, ristin, korsa, döpa, ur substantiverna: muna, ägg, sigla, sikt, cÓhá, Aosta, c erå, nystan, kuzi, urin, weri, sida, céli, tunga, köri, bark, skal, visti, kors.

2) Ett annat slag verbstammar afledes ur nominer genom tilläg- gande af ändelsen -ta- (-uä-) till nominal-stammen. Då denna ändelse kommer att stå efter s, förenklas dess t-ljud och det enkla t öfvergår efter

s till s; det sålunda vunna ss blir dock åter (enligt 6 41) framför sluten

Wotisk Grammatik. 87

stafvelse förenkladt. Om denna ändelse bör äfven anmärkas, att den, til-

lagd en del nominal-stammar, förlorar sitt t-ljud helt och hållet, hvarvid, 2 " s " 3

om stammens utljuds-vokal är a, detta tillsammans med ändelsens vokal

A

bildar à. Exempel: wölän, förse med bälte, warotan, förse (ett kärl)

med band, muretan, smula, lagotan, utbreda, ladd'otan, göra bredare,

rawwolan, jernbeslå, sowetan, förse med kläder, sawwutan, beröka, ni-

melän, benämna, paratan, läka, tühjelän, tömma, sôjetan, värma; puha-

san, rengöra, Cirkasan, klargöra, uppblanka, walmisan, göra Järdig;

aroan, räfsa, imoan, längta efter, påruan, ånga, kuiwän, upptorka, tus-

^

kän, plåga, ur stamorden: wô, balle, waro, tunnband, muru, bit, lakéa,

bred, ladd'a, bred, vauta, Jern, sopa, klädesplagg, sawwu, rök, nimi, namn, . Be. SEIT Arv ce .

parepi, battre, tühjä, tom, söja, varm, puhas, ren, cirkas, klar, walmis,

färdig, avo, ráfsa, imo, begår, päru, ånga, kuiwa, torr, tuska, plåga.

3) Då den närmast föregående formen blott tjenar till afledandet af transitiva verber, bildas motsvarande intransitiver med tillhjelp af ändel- sen -ttu- (-tü-), som lägges till nominal-stammen och hvars t efter s un- dergär samma förändring som t i förenämnde ändelse. Exempel: süwä- tün, blifva behjertad, blifva ond, rohotun, blifva gräsbevuxen, jüritun, rota sig, roselun, rostas, omehtun, möglas, cirkasun, klarna, walmisun, blifva färdig, vıkasun, blifva rik, ur stamorden: EM hjerta, roho, gras, järi, rot, rose, rost, ome, mögel, cirkas, klar, walmis, färdig, rikas, rik. Hit hör äfven den något oregelbundna bildningen münnun, förändras, ur mü, en annan; till förklarande af denna oregelbundenhet tjenar dock,

hvad om detta sistnämnda ords $9

genitiv plur. säges N 100.

4) Intransitiva verber, som uttrycka subjektets befinnande i det till-

stånd, stamordet betecknar, bildas ur substantiver genom tilläggande af

88 A. AHLQFIST

ändelsen -tse- till substantiv-stammen; t. ex. ilotsen, vara glad, lehitsen, stå i blad, kukitsen, blomma, editsen, blomma (om vissa sädesarter), ur stamorden: ilo, glädje, (obr.) lehti, blad, kukka, blomma, ede, blomma (à råg m. m.).

5) Intransitiva verber, uttryckande subjektets öfvergäng till eller antagande af den egenskap, stamordet betecknar, bildas ur adjektiver med tillhjelp af ändelsen -ne-, hvilken framför t i de verbala bôjningsändel- serna helt och hållet försvinner. Exempel: paranen, blifva bättre, till- friskna, mussenen, svartna, mätänen, ruttna, pimenen, mörkna, pehme- nen, mjukna, ur stamorden: parepi, bättre, mussa, svart, mälä, rutten, piméa, mörk, pehméa, mjuk.

6) Onomatopoetiska verber, betecknande ljud, bildas med tillhjelp af ändelsen -se-; t. ex. jürisen, dåna, elisen, klinga, mölisen, räma, böli- sen, böla krapisen o. kripisen, knastra, m. fl. Såsom stamord för dessa kan man kanske anse de onomatopoetiska substantiverna: järinä, dån, elinä, klang, môülinä, rämande, bölına, bölande, krapina o. kripina, £za- strande.

$ 134. II. Ur verber.

1) Faktiva verber afledas ur alla slags verbstammar förmedelst än- A delsen -tta- (-ttä-). Exempel: jótan, låta dricka, sötän, mata, ujutan, låta simma, uagratan, låta skratta, föranleda skratt, elätän, låta lefva, lifnara, suretan, låta dö, imetän, gifva di, uppôtan, låta sjunka 1. drunkna, werelän, låta rulla, vohotutan, låta gräsbeväxas,rosetutan, låta A . 0," ° . A 2 " m .

rostas, elisülän, låta klinga, ur stamorden: jón, dricka, sön, ata, ujun, - " » ta » ^ . simma, nagran, skratta, elän, lefva, suren, dö, imen, suga, uppôn, sjunka ].

drunkna, wéren, rulla, rohotun, grasbevaxas, rosetun, rostas, elisen, klinga.

IWotisk Grammatik. 89

2) Såsom ur nominal-stammar så härledas intransitiva verber äfven ur verbal-stammar med tillhjelp af ändelsen -ttu- (-ttü-). Exempel: sei- sotun, stanna, ur seison, stå. Bildningar af denna beskaffenhet äro dock högst sällsynta i Wotiskan och återfinnas förnämligast i sådana faktiva verber, hvilka icke omedelbart till stammen lagt den faktiva ändelsen, utan först erhållit ifrågavarande intransitiva ändelse och dertill fogat den faktiva. Exempel på en sådan bildning äro: têtütän, låta göra, seisotu- tan, låta stanna, Ohsetutan, förorsaka kräkning, ur stamorden: ten, göra, seison, stå, ohsennan, spy.

3) Freqventativa verber bildas med ändelsen -le-, förnåmligast ur faktiva verbstammar. Exempel: murettelen, smula ofta och i små smu- lor, lagottelen, utbreda ofta, utbreda i tunna lager, sawwuttelen, beröka ofta och litet i sender, elättelen, smått lifnåra, imettelen, wérettelen, wiwültelen, o. s. v.

4) Eu slags augmentativa verber bildas på -o-, såsom: wizgon, kasta ofta och ymnigt, lohgon, klyfva i större stycken, auwon, öppna ofta och raskt, ur stamorden: wiskän, kasta, lohkän, 4/vfva, aukán, öppna.

5) Reflexiva verber bildas med tillhjelp af vokalen -u- (-ü-), som lägges till den primitiva verbstammen; t. ex. lask&un, släppa 1. sänka sig, tungkéun, trånga sig, walkaun, spillas, antaun, gifva sig, ur stamorden: lazgen, s/appa, tunggen, tränga, walgan, spilla, annan, gifva.

6) Ett annat sätt att bilda reflexiv konjugation består deri, att det primitiva verbets utljuds-vokal förlänges, hvilken förlängning gäller denna vokal icke allenast i den nakna præsentativ-stammen, utan äfven i de öfriga

12

90 A. AHLQVIST

modus-stammarna; t. ex. af rewin, jag rifver, præteritiv repisin, jag ref, bildas reflexivet repin, jag klöser mig, pret. repisin, jag klöste mig; af eitän, jag kastar, præteritiv eitin, jag kastade, blir reflexivet eittän, jag kastar mig, præt. eittin, jag kastade mig; af cülwen, jag badar, præ- teritiv cülwin, jag badade, bildas cülpén, jag badar mg, pret. cülpin, jag badade mig, indef. cülpenén, jag torde bada mig, kondit. c ülpeisin, jag skulle bada mig, o. s. v. Dock lärer denna form numera ej vara

mycket i bruk.

10.

20.

Wotisk Grammatik. 91

Språkprof. A. Sanger.

Pulma-Wirs ài.

1. Sulhassa cülvettäs, tämä mennezä naimäse.

Cülwe, cülwe welwüeni,

Cülpékka c üpeüeni,

Cülwe wielä c ümmenelä,

Kaziwu kahehsamala!

Izüt seisob uhse’ alla

Säre® sáppogat cäezä,

Kalä’ säpka kainaloza. Cülwe, cülwe welwüeni,

Cülpékka cüpeüeni!

Emüt seisob uhsé’ alla

Cirjä cüdikko c’äezä,

Kal? katsat kainaloza. Cülwe, cülwe welwüeni,

Cülpékka c üpeüeni!

Sozar seisob uhs® alla

Tamme’ tanciat piwoza,

C Asärätti c ámmálelàá. Cülwe, cülwe welwüeni,

Cülpékka c üpeüeni!

Kolm' on wihtà lawala,

30.

Ühs on wihta Onni-wihta Toinê wihta woinê wihta, Kolmas wihta kazwo-wihta. C ülwe, cülwe welwüeni, C'ülpékka c üpeüeni! Pühá C árü c ülwetteléb, Nätelpäiwä tulta näütäb, Wies päiwä wetlä wizgob. Cülwe, cülwe welwüeni, Cülpékka c üpeüeni! Wirre wiená kaukaloza, Motu moilana wiezä. -— Em naine, enné” tüttó, Peská piti pázgoltani, Ihmatkä imo-irwuhset, Menná marjà muile maile, Kalå” muile kaläjeile, Tômui toisile wesile,

Sulkani eri suküse.

2. Sulhasé tullexa saunassa.

Terwe tülese Jumal4,

r € nr LL y » lerwe cüwe c ülpeüttá,

92

10.

A. AHLQVIST

Terwe kala kaziwutta! Wóta nüd Jumal apise, W ota käsa kallis löja, Etése emo Jumala! 3. Sulhasé tulleza rihese. Lähekka Jumal’ apise, Lahss’ awitakka Jumala, Awitakka armolliné, Lähteizä läpı liwié’, Läpi piuŸ pihla-puisé’, Läpi rautadze’ sakará'! Cl? Noiská iessá ellältäni, Kahé' pöle’ kalttákáka,

Antaká têtä tedrileni,

rahwas, risti-rahwas,

Mäta mâsikkaiseleni !

Izüeni otsalliné’, Laukojani lawwalliné’ ! Pane nüd izüt suiné? s üba, Enneni ewé-podus ka, Laukojaiseni lakanat,

Püh? Márjà padd'a waippa, Kuho issubi imoni,

Asub ainia welwüeni,

Ala jalkoj€' Jumal*,

Ala litsä’ armollisé’,

30.

40.

A

Ala pühcemé' pühätü, Ala laikd” låditetir. uo EAM Y 3 Sihé issuie imoni, Kuza Märja öt makasi, Pühä-risti ringgotteli, Anceloin® aigotteli. Sihé issuie imoni, Asé ainia welwüeni, T A» ^ Wasö’ lautà wassessa, VVasó' kätta walkéata, .5 ^ c Sui mussá motua, CA Ay 2 ^ Ce A äst c'irjawá cippä. Kui' miä wätan warjoissani, Primetitan póloissaui! A A Mir on päzgö’ pähüt mäza, Sirkü' silmüet wesizä? Vai on kauhtanas’ katala, GA mum Säre’ säppogat matalat, A Kussakkaine kurja wöttü, Cüpáresi eülli’ päzä? Elä óli welwüeni, Karta kannus-jalgoeni, Eb oe kauhtanas katala, Sár& säppogat matalat, A Kussakkaine’ kurj’ eb wöttü,

Cu " . € e 1139 m " üpäresı c üll pazä;

60.

IVotisk Grammatik.

Priskawat mesi-pisaret Kussakalta kullatulta, Cüpäreltä melletültä. Eli öli welwüeni, Karta kannus-jalgoent, Et mene ühsi’ welwüeni, Et kahé üwä kalanı; Meneb sarka sájuéhta, Riuku rinnä’-issujeita, Meneb kü izä-mehenä, Meneb päiwä pä-mehenä, Püiwi poika korwalliné’, Tähet käsa käsikkana; Sozar web sónat sormikkäza, Wirret web witä’ kagluhseza. Elä ölı welwüeni, Karta kannus-jalgoeni, Et lie lôtü lehtüeni,

Mäle pantu marjoeni.

Sulhasele putás apia otimolta.

Suku süri linnueni, O imo korkéa kotoné’! A wittakå armassani Cen sönala, cen sowala,

Kumba wassela wanala,

10.

10.

93

Kullala kulunnuela;

Nad'eza raha kuluza,

Raha-markat raukéwat. Ela oli welwüeni,

Wed meilä koto tec ebi,

Meil’ on ilmala izäni,

Meilä enneni eloza,

Izüt otsala issubi,

Enne elkab permatala,

Izüt süwitab sukua,

Enne lautä läditteleb.

Sulhasé eb unohlä ennea.

Unohtin mälehtämässä, C üsümässä, sac imassa, Mi piti iessä juella, Se wipüsi wimesehsi : Ku? süntüsi süämüeni, Ainia welwüt annettie, Sozar toi soná' rihése: "Noiská cüüt c ülleltánó, Cälüt cátcüé taká!"

Izüt pilkkasi pilahoita, Meni sauná, tui läwele, I cüsüsi, sac itteli:

"Opa ellä eläjäni,

94

20.

30.

A. AHLQVIST

Naine’ kaunis käsoeni, Min sille Jumala anto, Mine antö armolline’?” Enne wasó' wassaeléb: "Antó lója adra-c ättä, Loi lôja lohi-kaloja.” Sil eb oe enne eittáminé, Wiälijå” wajeltaminé’, Eune náci süre’ waiwå', C'ärsisi emoné? cipua. Nurmeza "b sitä c iweä, Kuza "b enne isuskéllu, Orgoza "b sitä mátássi, Kuza "b enne okaellu, Weruza ?b sitä läheltä, Kussa "b eune wettä jónu. Will'oeni, welwüeni, Tulet cüwe c üntàmissá, Atikkoa äessåmässä, Löwwät ennè uinonnué Wälijais® waipunnue, Eli ác? ärnähtele, Ciressi c ill ahtele, Enne on ellä eittümäse, Kagrä’ liblo kaihtumáse;

Nossa pätä, pa sowutia,

40. Sis sinua "b Jumal eitä, Eb eitä ellä lója.

Hot lie tötawas’ parepi, Rahä’ pantu rakkápi,

Eb oe enne eittiminé,

Wälijä’ wajeltamine',

Süttuwat sind Jumalat,

Sind’ ristit rikkauwat.

6. Sulhau? läheb wottamáse nórikkoa.

Lähe nöd Jumal apise, Lähe kása kallis lója, Etèse emo Jumala!

Noise lója 10k# pile,

A Armolline’ aiså” päle!

3

nüd ristiä etèse,

=

€ A Ó oweza ozmueni, " Ö

Ese

oweza, oda entis, Kummartäkka kultoeni,

10. Kahe’ pöl? kaloeui.

Kuho püttunet puhose,

Se pü punollamäse,

Kuho lehtöse lentagos,

Se Tehto deMriseditse! ER

Cüli rahwas, risti-rahwas,

Wältakäkka wallä’ rahwas,

20.

30.

T.

10.

Wotisk Grammatik. 95

Meneb marja muile maile, Kala muile kalajeile, Sulkani eri suküse, Meneb pätä pilemäse, Iwuzutta irttämäse: Wäta, wäta welwüeni, Kur eb péntá petettäisi, Matalä manitettaisi Ned'é süreza suguza, Rohkéaza rahwáza; Wisas wätab wild” alta, Kawala katohsé' alta, Wotab werta well'eltáni,

Kauneutta kaloeltani.

Rihése mennezä nórikó kuoza.

Wekå welleni rihése, Söjäse süämüeni, Welwüt tungkéub tuttawahsi, Tungkéub talö’ omahsi.

Izüeni otsalliné’, Laukojani lawwalliné’, Anna siha silmäleni, Asepaikka ainialeni, Kuhö issubi imoni.

Izüeni otsallin®,

20.

10.

Elä seiso denggas tähé’, Makaele markas tühé?, Aunot pallo, anna welä, Anna nita, min lupasit, Mine tönä toiwottelit, Mine cäwwezä cäsätit. (Sulhasele :) Tôitko wölä wottimia, Takana sala-tapoja, Millä wotat woise linnå',

War walkea’ cerikö’?

A 8. Suku cüsüb somissä.

Langgokkoni, kullakkoni, Langgot oikéat omani! Elkå ukatka üwültä, Pillaelka piragoita ;

. " " "p ^5 En miä tullu sömäs täh@, Enka jóhsnu jómas tähé’.

Langgokkoni, kullakkoni,

MLU Siá

MLU Siá

7:7 A23 A "A Wir? winat jótawana,

mesi! méllüttelet,

winoi' wiwüttelet,

AULUS Sm Omi’ må mesi-oluet;

+” A CL A * En miä wiwü winosila,

9. M» A .. . En miå méltöne mesile.

20.

10.

4. ABLOVIST

Wed meilä koto tecebi, Meil’ on enneni eloza,

A

Armiaine’ ahjö’ süla; Eb se enneni magannu, Armiainé Ôkaellu, Noisi ómnisel warai', Esimesezá kukéza, Teci erkut elläleni, Péneleni piragaiset.

Langgohkoni, kullakkoni, Eli ukhå üwüttäsı,

Pillaele piragoita.

9. Sulhané isub lautáse.

Issuie mind’ imoni, Asé ainia welwüeni Ala jalkoje’ Jumalä’, Ala pühc emé' pöhåtiv, 30. Ala litså” armollise’ !

Ku? miä wåtan warjoissani, Primetitan póloissani!

Mit on pizgó' pihüt mäza, Sirkü’ silmüet wesizä?

Elä óli welwüeni,

Karta kannus-Jalgoeni,

Et tullu ühsi’ welwüeni,

20.

Et kahe’ üwä kalani, Sozar tuli käsa käsikkana, Welleläni werakkona. Koikki on säjat säppagoiza, Wejät werha-wätteiza, Nöret kalliza kaluza; Sillä säjat säppagoiza: C'äüsi linnáse izàüni, Toi säni-körmä’ säppagoita. Unohtin mälehtämässä, C'üsümässk, sac imassa: Missa tûsii teile tulla, Tede’ owwese ösasın? Sitä tüsiu teile tulla, Tedé” Gwwese osasin: Laulo kukk& kulta-arja Langkoni rihé' ótsala, Wares wäkkus wahci-kagla Langkoni wäre pili; Aukkus koira rauta-kagla Langkoni wärdji lezá. Laka wåtan langgó' rihtä! Rihi on wisi-wilolliné, Sali on sata-salwolliné, Perä-seinä on podrá"-luiné,

Cülci-seinä c ünná-puiné,

Wotisk Grammatik. 97

Aluhset ané'-pajuiset,

40. Uhsi on jumina-uhsi, Pinat omat pihla-puiset, Sammas onni särni-puine', Arina tehtü arjahsissa, Mà ahjo muna-ciwessh, Laci on lahna-sómuhsissa,

- Silta on sigä’-tinassa. Cáünü on cäko rihezä,

Cäiünü tütikko c áezá,

Pesnü puiset puhtässi,

50. Lusikat lumi-üwähsi,

Seinät pesnü seme-woila.

A A 10. Somine ciltäs. A . . Pömasibo langgoleni Söttämässä, jóttamassa, A Päle pall'o palwomassa! Cäüsin pulmaza möneza, Kahehsamal käsikkana, ar in. Me B En sönü nitä sömisiä, *A A." *A CELO En jónu nitä jómisia,

Mit ned nizå langgoizani.

Langgokkoni, kullakkoni,

10. Elä ukkå üwüttäsi,

20.

Pillaele piragoitas, Eb oe påsså sömisilå, Ebka pässä jómisila, Piset pili da iiwålå; Anna siti, min lupasit, Mine tönä toiwottelit. (Sulhasele :) Toitko wöläs wottimia, Takanas sala-tapoja, Milä wotat wois® linnä’, Wa? walkea’ c'erikô’?. ( Peré-mehele täs:) Langgokkoni, kullakkoni, Et siä wetä welwüttäni, "étát welliä omias, Sozarias armaita. Wekä wiesti neitsüele, Antakä anele tits, Ett eb neite itkëisi, Itku iugab süäme’,

C ünel silmát c ilvelébi.

11. Woeradé wällä mennesà.

Aika, aika welwüeni, Aika ainagoisueni !

13

10.

20.

A. AHLOVIST

Jo irnab izäs oponé'!

Alli-rüna ailahteléb. Aika, aika welwüeni!

Ädäs winoi wiwütteleb,

Ammäs mesi! mélütteléb,

Elä wiwü winosila,

Elä

Will'oeni, welwüeni,

méltüne mesile:

Té nöd ristiä etési, Kahé' pöl@ kagloilesi, ^

Süämeles sünnü'-risti,

t PSU Otsales opeinê risti.

^^ ^ rn) .

Wäta, wâta welwüeni, Tueb purje puhtaita, Purjéza puhas emäntä; Eli wota esimeissä, Tapaele takumaissa, Esimein® soittelikko, Takumain® tappelikko, Wöta cellä cehe imäine’, ] ^ " Ta El we. A3 Wännä warpa wälimäine’.

Irmuta isi? kotona, Eitütä emó! tüwenä, Sise neitsü pelc disi, Hä koike' irmuaisi,

Kur! tulta ihosa pältä,

30.

40.

À Säteitä säreltäsä. Olkö citettä Jumala,

Tonattu totine’ löja!

Uwät on markat mäle pantu,

[D

Kulta-lehtüet lewätüt. Mine tahtoi, sen tapasi, Mine Otsi, sen Osasi. Ühs oli ouna-pü cüläzä, Ühsi ohsa Ouna-püza, Ühsi ouna ohsueza, Pw póleza punadné, Senei wötti welwüerni, Sene tammeni tapasi. Lähe nöd Jumal apise, Lähe käsa kallis loja! Mine jätän jälleleni? Jätän parwé” pizge’ päitä Cay poisile kujala,

Tüttärile wainiala.

12. Owwese.

Ühsi? meni welwüeni,

Kahe’ tueb üwä kalani, Tób orjä’ enneleni,

Ward wilijai : ara’ waälijaiseleni.

Norikko tuwwas sulhase’

10.

Wotisk Grammatik.

Noise ursissa emäni, Lakanoissa laukojani, W asö’ will'o-welwüttäni ; Meni ühs? welwüeni, Kah@ tueb üwä kalanı; Ihasukka med'? enne, Louhu med'é loekuttaja; Onnewa on med enne,

Sai kahsi kaswannutta.

43. Norikkoa terweüttäs rihése

10.

tulleza.

Terwe nóri neitsüeni, Terwe téltà tulluele!

Laka wätan neitsüttáni, Laka tunnusan tulela, Laka wätan walkéala: Juelti mussa neitsüeni, Sawwü-karwadne kanani, Olkó mussa juttelija,

Y A? A? = Sawwü'-karwadné" sanoja;

.. " > COLI ^p" Üwä on ollu, üw’ on welä, Iloza iha-perizä,

(Gi OA ENTIER 7 tp "

äsärätizä c aped,

Onni kaunis kátteriza.

Neitsüeni, nórikkoni,

20.

30.

40.

Tüsit tulla, tunne olla, Taló' jürta tallaella, Witsi nöd olla wiseänä, Sacı olla saleana,

Nois’ ilmä’ nósattamatta, W isiä Tähitä WV óta

Küle ädäs, küle ämmäs,

wisitlämättä, täheltä päiwä,

merkkı otawassa.

Küle kuk& laulamine, Sis liet minjä enneleni, Wiälijaisele wateri.

Algat elkkoni eli, Tammeni taloza olla, Menet kaiwole kanani, Wesi-têle werakkoni, Sis cüsüb cüláne' naine’, Sacib naine’ nápuradne': "Mit on sillá silmát märjät ?” Sid wasö’ wassaele: "Si" on millä silmät märjät: Sawwu saurab silmiäni.”

Söta ärjät äd’äs sáut,

I

Wasikat wanepå” såut, Sis liet minjä enneleni,

VV álijaisele wateri,

100

14. Nörikko wiäs kaiwole

10.

Sis siä piät pitc ät witat, Kannat körköat kaputat. Neitsüeni, ainagoni, Ned kclme unohtamissa: Cli

Pimetikko pitäminé’,

20.

D CS e Ly) PS D " caumine cCarea,

W algetikko wältamine.

wettà

wáttamáse.

Lähe kaiwole kanani, Wesi-tele werakkoni, Med'é^ wettä wättamäse, Kui se wesi werätteleb 30. Sômer-pohja soutelossa, Liwa-pohja lippelossa.

Wäta, wäta neitsüeni,

Cäü kujat kummarrellen, Cäü mäjet mänd'ätellen. Hot miet kaiwole kananı, Wesi-têle werakkoni, Eli på pangkai kaiwo-téle, Clé name) pangget webi, Koira korjabi koretä’. Neitsüeni, ainagoni,

Izáni imottu minjä,

A. AHLQVIST

Enné minjä esimeine’! Tüsit tulla, tunne olla, Cütä siä cülmá sauna, Lämmitä åheå lóülü, Té léliné' lipea, Joka sauna üsi wihta, Üsi wihta, üsi c ütto, Cäsärätti, c érto-pagla, Utu-c ütto, ummis-c enc à.

Kur annat cütó' cill'utellen, Annat kätsat kall'utellen, Sis siä piät pilc ät wirsut, Paglat ohjahsé^ pahsutta. Kui lénet üwá-tapoiné, Ani armas-wirgolliné’, Piät uula ummis-c ennát, Kasséla karwa-c ennát, Sis lénet c'ülále küma, Lénet wallale wateri. 15. Nórikó' lahjat antás ja

c éttás.

Olkö citettü Jumala, Jo näütti cáko c tesi, Wirpi sormesa wiritti!

Laka wätan lahjojani,

Laka wätan walkeala,

10.

20.

30.

Wotisk

Laka tunnusan tulela: Kui on péni, ni’ on pad'a, Kuï on lad'a, ni lakéa.

Pómasibo langgoleni, Kahsi ned’® kantajale!

Eb antann ané' magata, Ripa-sáré' ringgotella; Eb'lamonn cüli' lawoja, Cl ort eb cigatellu, Aina lahjoja lateli,

Aina c ellaza kajasi, Maranaza matkaeli, Päitteli puna-panimat, Sata-laikot läditteli.

Koikki kangkaita kuomma,

Emmä koikki kátterita, Kurja on kátteri kutoa, Sata-laikko láditella; Ühs on nità c ümmenezi, Kahs on sátu saä’ sisässä, Cet ned kátterit kuowat, Sata-laikó! lâdittawat.

Kaho mid äm? paneisin ? Pin timi parapikohsi, Cerikoza c äwwezäni.

Olkó citettü Jumala,

Grammatik.

10.

101

Üwät on markat mäle pantu,

Kulta-lehtüet lewätüt! Neitsüeni, ainagoni,

Tüsit tulla, tunne olla,

Witsi olla wiseänä,

Saci olla saleana! Suwi- Wirsät.

16. Zm-Pàiwàánà.

Laka wätan loekkuani, Missä püssa loekku tehtü, Ebko lie lepässä tehtü, Paju-püssa painuteltu?

— Leppä abras murtumäse, Paju abras painumäse: VWVarot omat wahteradzet, Cülci-pût on c ünná-puiset, Alus-püt áné'-pajuiset.

C üli? poisit, welwüeni, Elkà rehgå loekuttaka, Raskássi rahsuttaka,

Ei? en mâle langkéisi, Rohö’ påle rohsahtaisi, Eb oe welwüt loekü alla,

Ebk oe cirja cikü' alla,

20.

40.

102 4.

Eb 6e málta wottajeita, Röjassa ülentäjeitä, Wanoile suwi sulaza, Meré' rannat raukéwat, : Oja pohjat oikéwat, Meile laulut langhéwat, llo-wirret wizgotasse. Tüttäret, sozeüeni, Laulakä emäni lahset, Kukkukâ emäni kullat! Laka lugen luikkojani, Arwaelen aniani, Onko luikkoni luguza, Onko anet arwauza, Ebko lie Wenäi wénü, Rötsi laiwoisi latonnu. Wisük6 Wenäÿ opone’, Rötsr römat kadgetkóse Lina-päitä liuguttáza, Kassa-päitä kantaeza! Unohtin mälehtämässä, Güsümässä, sac imassa: W oibko loekku loekutella Meitä kahta ja kaná, Kah@ kan? kátterita,

Kolmé’ korwa-rengkaita ?

AHLQVIST

50.

60.

Tüttäret, sözeüeni, Laulakâ emäni lahset, Kukkukä emäni kullat, Kunne on wisi walluttani, Kahehsa kawaluttani, Kunne on kassa kaglalani, Iwus pitcä pihoilani.

Kur sån marja muile maile, Tómut toisile wesile,

Sis en mahsa mıälta rohta, Olci-kortta ülitsalta ; Einä-müttü on eltépi, Kagra-kappa on kall'ipi, Minä ozmut ótawapi.

Tüttäret, sozeüeni, Lähemmä läpi-c ätös?, Läpi linn? linnukkaiset, Läpı kastari’ kanaset, Laomma rüppü rüpültä, Pámma sörmus sormuhselta, Panemma sanat sözässä, Àlet Ad tüttárissá, Seisotumm’ someré påle, Asemm' arja-mättäle.

Tüttäret, sözeüeni,

Ühezä wie weämmä,

10.

Wotisk Grammatik.

Ühé' kaiwö’ kannatamma, Ühé må” marana-jalgat, Ühé' poez® pupus kat: Laulammai ühezä lahset, Kukumma ühezá kullat. — Sur 1 A? . ) Kasta otin kaug® aigor,

Suwe@ sülani pitelin,

C'est! aina celeläni. 17. Trois&-päiwänà.

'Tulká tüttäret tulele, WV anat naiset walkéale, Tuli on tehtü tüttärile, Laikka lahsaile lawottu, Tuli on tehtü tàl& pile, Laikka otsale lawottu.

Tüttäret, sözeüeni, Sóbrani, emäni lahset, Laka kukun ki’ walula, Laka wilisin wilula, Kajahtutan kasséla.

Se külub kumu kotóse,

ÅN Auheäb enneleni,

Cülä tib kurjet kukkuwahsi, Linna linnut laulawahsi, Tunneb enne Klessäni,

Kumeassa kurkussani,

20.

30.

40.

105

Enne wasö” wassaeleb:

A "nn

»Ewät ned kuku c äölå” kurjet, Ewät laula linnd’ linnut, Se kukub kuwattuseni, Ilotseb imetettüni.”

Tüttäret sozeüeni, Laulamma emäni lahset, K N Nu . 4 I

ukumma emäni kullat! La tueb suwine’ aika, Tueb ellä einä-aina,

. € AS A Ruttoza rüce nitto, Tuleb kall'is kagra-aika;

4," .” " AQ" " 11 Nitän rünnät, nitän rännät, Nitän miä katalat kagrat, Ozrat sitä ojelapat,

Nitän kürö’ kv walula, Kur nitän, ajattelen: "Kur tueb süwä süc üsü,

Y . . A Talwi-taiwät tulewat, Kur tób Mihalà Jumala, eJ .n HU . or ^ Sis mid piän pitcät pirut, Sis jómma joka oluet,

Sm LA IE . . Piämmä joka pikarit, Joka kannut kallotamma; Lew wib süni laulamäse,

Eneni ilotsemäse.

104

10.

20.

A.

18. Suc üsü-wirsi. Peré- més, per&-isäntä, Peré-nainé', naisueni, WVota wällältä wác eui, Upa-mailta ulkkumassa, 30. 'Tara-maita tallomassa, Üzä jalgat, jäzå polwet, Räntä rad'ob korwojani. Per&’-mes, peré”-isäntä, Anna tupä tullahseni, Rihi-sójà ollahseni! Eli eittüä minua, Elika mini’ wäceh, En tullu kühsi, en kahehsi, Enka pásko päiwähsi, 40. Tulin tunnihsi ühehsi, Ani aigahsi üwähsi. Anna tupà tullahseni, La tantsin, tare Járiseb, Rihi kûsiné kumiseb, Kota elminé? eliseb, Rikkä mehé' rihezä, Olewoisé owwueza. Per&-més, peré'-isántà Pani assiat pakole,

Lato latwadzet umalat,

AHLOVIST

Lahci wirte’ johsemáse, Se tuli motu makéa. Ku joimma sitä olutta, Maistimma sitä motua, Meni mesi powweleni, Sima se süämeleni, Lewwib süni laulamáse, Eneni ilotsemáse. La tantsin, tare járiseb, Rihi küsiné kumiseb, Rikká meh® rihezä, Olewois? Owwueza. Pasibo tähä talöse! Täzh tüsi annettie, Cipoi’ kapoi’ kannettie Antakó sihé Jumala Tulewala wötuela Ciwe påle, kannó' pile Kahsÿ pär kaswamäse, Kolmi! körs? körkömäse! Pasibo tähä talöse,

Täzä tåösr annettie!

19. Omä culà cittäs. C ülóttàni, lidnottani,

Må” parassa paigottani !

10.

20.

Wotisk Grammatik.

Pantu on paikale üwäle,

Sitta mâle sätozale, VWVeuü mâle werozale, Sur pantu sulä merése, Pär päiw3’ noisemáse. Eb oe lidnotta alepi, Kastaria kalttozapi,

All’ on nitüt, pälä pollot, All’ on nitüt atmanad'e, Pälä pollot pálikkad'&', Cehcená üwä cüläni, Cülässäni cülmä johseb,

Mássani wesi makéa.

Üwä on üwä cüläni, x

Siu nl sätozale, Wettä mäle werozale; Sitä on paha elämä: Wall? söjä wainiala, Were’ jöja werü' pålå; Sıtä on paha elämä: Kui méb orkóse opone, Sise witsoi winggutellas,

Terwa-rozg® tómmitasse.

Talwi- Wirsà:t.

105

20. Kangká-kutoja twuttárikko.

10.

Wätan merta akkunassa,

Meri on med’e’ owwezani,

Laugat lauta’ salwameza, Tare on mere’ sisizä, Neite on tare sisäzä.

Neite kuob kulta-wötä, O igutab Gpéa-wôtä, Katkesie kulta-nitti, O igahti opéa-nitti; Tämä idgi izäle,

2

Izüt ihci ihna-wólá; Neite idgeb, c'ünel wéreb Sinisissä silmüissá Punasile poskusile; Neite idgeb, SENS wereb Punasilta poskusilta Kaunile goittanoile, Kaunilta goittanoilta Rummes-cirjale rukale,

A Päle pölwe’, polwi-lina’,

A ^ Päle wö wow warma-c irjà'.

21. Paha nainé.

. D ^ ^ Í]; A Oi siä tro, penı tiro,

14

106

10.

20.

22.

Kuho menet, peni tiro, Péni sanikko peräzä, Péni cirwes sanikola, Pénet c'intat cáezá, Pénet cirjat cintaiza, Kuho menet, peni tiro?

”Ratikkata rad'omase, Saunikkata salwamase."

Mihe sille saunikkata ? 10. ”Tukka-påtå tuw wahseni.” Mihé sille tukka-pätä? ?Jalkojani. jahsamäse,

Conon

C'enciáni c öättaämäse.

Entine’ ajutó' naine’

Cennát cóütti, ne kawotti,

Rätet uhtoi, ne upotti,

Saunå” cütti, sen c uetti,

Pól& paikassa po letti,

Kahet kátsat kartutteli, 20. Y

Lehm sötti, sarwê murli,

Lampä’ sötti, sen suretti,

Sigä’ sötti, sin pissi,

Lautá' 16i, lapi? murti,

Rihe’ pühci, luwwat rikko.”

Kalmoiza örjännü well.

Saab lunta, ütta lunta,

A. AHLQVIST

VValab. wazgessa ragähta, Uwwe turgà' ülitsale, AA Meer

Wanä’ turgü’ wainiale,

7 A) 1A ^ VWVazgesé pajä’ etése. *

Tuli nell'å neitsükkäissä Wazges® pajä’ etése,

- — A3 _.

Jutto toine’ toiselesa: »Milä noisemm män c ämäse, Kulilako wai kalila?”

Kuli kukkui taiwäse, Kali wéri kalmo-tele, VVérakko cerikko-tele,

zt ; 2 A A Weri well? cäp# pâle: ”Oi welwüt emäni lahsi, Woitko noissa ja ületä,

A

Anna cäpässä cátüet, S ect A ^ * v4! ” ormet liwassa wirita!

Well'i. wasö’ wassaeleb: "En woi noissa, en ületä; Oi söza, emäni lahsi, Mene kuo’, ole kotona, Cihuta pata munoja, VVáli wakka piragoita, Tó munat mullå” pile,

A . x 2 7 Piragaiset c äpä” pile,

Nimetä mint” nimeni,

10.

10.

IW otisk‘ Grammatik.

Arwä min aigoeni!" 23. Wassoné sóta-wác t.

a oc - gate

Tötie soassa cirja, Sala-cirja Saksä’-mälta: Sozarle’ sotáse mennä, VVell'ité' kotona olla.

Eb oe sitä ielå kültu, Ielå kültu, ielå nättü: Sozarle’ sotáse mennä, VWVellité kotona olla;

Eb 6e sitä ielà kültu, Ielä kültu, ielà nättü: Koll'ula koli-ripa, A Satulala sátto-pátá. 24. Lahsajé wirst.

O po kommab. kóminaza, Mi se on owö’ peräzä? Moisa, moisa méli tarkka.

"Miá moisan, mihs en moóisa: Reci on owd” peräzä.”

: I NT Te

Mi se on rege sisäzä!

Moisa, moisa méli tarkka.

"Miá moisan, mihs en moisa:

Neite on rege’ sisäzä.” Mi se on ned'& parmaila?

Moisa, moisa mêli tarkka.

20.

30.

Aisat kaugat kahé' pöle.

107

"Miá moisan, mihs en moisa:

Lahsi on ned? parmaila."

^

Mit ned on kaugat kahé" pôlé”?

Moisa, moisa melı tarkka.

Mi moisan, mihs en moisa:

)»»

Mit ned onggä’ eittelewät?

2 ó "T Moisa, moisa méli tarkka.

"Miá moisan, mihs en moisa:

O hjat onggá eittelewät.”

Mi on päzä wiurü', waurü?

di : ^A Moisa, moisa méli tarkka.

»Miä moisan, mihs en moisa:

VVall'át on påzå wiurü* waurü' 4

Mit ned on päzä örtsöläsä?

Moisa, moisa méli tarkka.

Mia mihs en moisa:

moisan,

^ A Körwat on pázà Örtsöläsä.”

Mi se läblätäb läwelä?

M > C Moisa, moisa méli tarkka.

"Miá moisan, mihs en moisa:

"ma

Lammas läblätäb läwelä.?

Mi se ammub akkunaza?

Moisa, moisa méli tarkka.

"Mià moisan, mihs en möisa:

Lehmä ammub akkunaza."

108 A. AHLQVIST

A Mi se on wöttä wainiala? Mi se on cennettä kujala? Moisa, moisa méli tarkka. Moisa, moisa méli tarkka. 40. "Miá moisan, mihs en moisa: ”Miä moisan, mihs en moisan: A VVoho wöttä wainiala.” Sika cennáttà kujala.” B. Sagor.

1. Nesteri.

lel óli més, Nesterihsi sitä kutsutü. Tällä küs poikå. Tämä oli ES cöühükkone. Juttéb: ”piäb mennä Jumalalta cüsümäse armóta, ku? cäseb söttä Jumala mint” lahsai ja mille eneleni süw wá annab."

Meb têtä mö, tueb pühä Petro wassá', cüsub: "kuho siä Nesteri

A ES A met?” — ”Lähen Jumalalta cCüsümäse, kui’ cäseb söttä mint lahsai ja mille eneleni süwwä annab.” — ”Lähe mint” kà' ühezä.”

Menti ühezä Jumalale så. Petro jutteli Nesterile: ”siä ötle minua J Owweza." — "A kui' siä minua unohtat, et jutté Jumalale, miti miä tu- lin; anna mille jalkumet, sis siä et unohta minua." — Petro antoi jalku- D J , ES met, a unohti Nesteri', eb juellu Jumalale Nesteri' asjata. Petro tuli wällä ) Jumalalta, nóisi omasa o posele selcäse noisemáse, eb ollu jalkumita. Sis

wassa mälehti Nester?. Meni tagás Jumalä’ tüwe. Jumala noisi cüsü-

^ máse: "miti siä tulit tagás?" — Petro jutteli: ”tulin tagás Nesteri’ peräss, täll’ eb oe mitä süwwä.” — "La Nesteri wotab wolgahsi hot c'eneltä hot

leipä hot denggä; kui' tullas wolkä sämäse wäll’ä, la wannob kölme ker- tå, sto eb wottannu, da koikki prosenoi léneb." — Petro tuli da pajatti: "ni sitä wittä cähsı Jumala wolkä woóttamáse i wannomäse kolme kertä,

sto et wöttannu, da koikki léneb prosenoi.” — Petro noisi oposelé sel-

Motisk Grammatik. 109

A ty a ^ . . = pr AN. fe cäse noisémáse, Nesteri "b. jalkumita anna, wannob kolme kertä: ”jei bohu,

1?

en wottaunu!" — Petro jutt&b ihse enellesä: ”tämä "b léne wottannu," da láhsi wåll'å.

Nesteri tuli kotóse da uhsé' peäle ripussi jalkumet. Meb herra tétá mö, ajatteléb: kassenna on kulta-måsteri, kumba kultadzia jalkumita

tunneb tehä. Kutsarile juttéb: ”piä cinni oponé, la miä lähen cässen

tehä kultadzet jalkumet eneleni.” Herra se méb rihése, cüsüb: ”siä olet

jalkumie@’ mästeri?” -- Nesteri wassasi: ”olen.” — ”Etko wota mille tehä kullass jalkumita?” — ”Teceisin, a boe kultà, miness tehä.” Herra tälle

kultå antoi, miness tehä, da antoi opéata. Sis juttéb: "hos siä tet?” — Tämä jutteli wassá': "mid kui' sån walmihsi, ihse tön sille jalkumet.” Herra óttamáse tätä, Ötteli, Ótteli, mihsi nr kaugá' tämä ’b t6.

Meni aikà üwä pala, tuli ihse otsimäse. Otsi Nestert da lóüti jutteb

Nesterile: "mihsi sid mille et tónu jalkumita?" — Nesteri wassasi: "miá ^ jalkumita en tunne tehä”, da noisi ritémáse. — Herra jutiéb: "sid milta

wotit seitsé' satå denggoita, da wotit kultä da opéata, da jalkumita et tehnü; lähe nüd minü’ ká sütöse, seäl suw witas." — Nesteri juttéb herrale: "mid en woi mennä sinü kä, olen kclme päiwä jo sömättå.” — Herra A

sötti. — Tämä sis juttéb: "miá ölen c’ennättä, en woi menná." — Herra tälle antoı omasa sáppogat jalkäse. — Sis juttéb: ”miä vlen ühelä cütola

A waitas, enápá so poita "b ole, en woi tulla sinü’ ka.’ — Herra sübá' üle

A antoi omasa, sis wei karetiza tämä” sütöse.

Menti sütöse, herra jutteb: ”sitä da sitä wiuä Nesteri denggat, kul- lat, opéat wotti, da jalkumita "b tehnü". — Nesteri juttéb: ”petteb herra mini påle tühjä; herra posalui juttéb, sto on milla tämä’ säppogat jal-

A gaza". — Herra wätab jalkoj® päle: ”mind’ onni säppogat jalgaza". —

110 A. AHLQFIST

Nesteri juttéb: ”siä wel posalui woit juella, sto milla sind’ süba on üllä.”

— Herra wátab imi? pile: "minà' onni süba silla üllà". — *W ot süto

näeb, sto tämä tühjà pettéb mint” påle”, juttéb Nesteri i sis kolme kértá wannob, sto: ”jei bohu, mi’ en wöttannu!” da koikki pros enoi oli. —

A ^ Nesteri rikkáhsi päsi, ni c enele "b ölı mahså, hot mità. wolgahsi wotti.

9. Pühä Kuisma.

O li sótamés, Kuisma nim kä, slåsi 50 aigassaiká kunikäla wernessi, Eb óllu kotona sohsem wättamaza sukua nizä wiezä c ümmenezá aigassai- gaza. Lassetti sis ostawgale, annetti koikki käsa, püssü, rantsa, sungka, môekka. Tuli kahé' tuhattomä’ wirssä’ pässä kotöse.

Tuli Surma wimeselä wirssala tälle wassá. Sotames cüsüsi: "mi siä olet?” — ”Miä olen Surma, miä sinü' nüd tapan". — Sotames juttéb: ”elä tapa, lasse minua kotoa wältamäse, mid wiezä cümmenezä aigassai- gaza en ole kotona ollu”. — Surma jutteli: "annat mille denggoita, sis en tapa". — "Milla denggoita enäpi "b óle, kolme rublä tolki on". — ”Miä

kolmea rublä en wota, mia sinü’ tapan".

Tappoi sis Surma sötamehé” tele. Meniwät Jumalale nolepat Surmå” ká. Jumala cüsüsi sotameheltä: ”mihé siá tulit tàinne?" — Kuisma was- sasi: "Surma kasse tappoi”. — ”Tahot nüd kotóse mennä tagás, wai mihé ?"

PIKotose uähtojsih audent? Bad mela aas) hé piles: pärwähsi. Tämä kolme päiwä oli kotona, tuli tagás sis. Jumala cüsüsi: "tahot siä nüd mennä iessii raita wältamäse, wai tahot âdà menná wättamäse ?”

Kuisma iessäi meni raihese. C üsüsi seälä: "onko kassenna tabakká,

nühattawä dali poletettawá?? WVassati: ”’b ole”. Tämä jutteli: ”kui

'b ole, milla ^b sis kassenna sünnü olla"; 1 wäll‘i tuli 'seältä.

Wotisk Grammatik. 141

Meni ädäse. Noisi seälä täse eüsümäse:) "onko tabakk&?”\ Juelti: ”millisså sille piäb?” — ”Hot n'ühattawá dali poletettawá". Annetti n'à- hattawä, paui sarwe’ täünnä enelesi; ádassikka juitéb tälle: "mene siä wällä, kassenna "b ole sille tilà". — Tämä juttéb: ”kur "b ole mille ulä? n& jmitlylgn tühjä tilâta wélà". — Hot kur pall'o on, "b ole sinü’ warte kassenna tilà". Se oli sotamés jumalilliné", teäsi Jumalå pall'o. Eb noi-

N A sennu sötamés wällä tulemáse, jutteli: "la se minir wotab wällä, cen

minü' tänne tor’. A

Ataman, se ádassikka, ihse on rauta-ahiloiza ciuni pakô påzä; timä kopitti toiset pakanat ühtése, jutteli: "ajaká wall sótamés". ' Sóta- sse SIUE mé, ühsi "b t6hi tulla sótameh&? tüwe. ”Kui’ ’b mene sitå wittä wäll’ä, jutteb ataman : "sis piäb üheltä wottà nalıka, sellässä nülc e nahka, tommata rautadze wakä’ päle nahka se, barabana tehä, menná

A "99

A A uhse’ taga, noissa lömÜse barabana, sis sotamés méb will".

A Üheltä nüllettt nahka sellissi, tehti barabana, löd barabaná. Sota- més kur baraban® küli, sis unohti kaik® mi, jutteli: "aij, piäb joutua

fronttáse, miä slüsbaza olen”. Tuli sis tagás Jumalale. Jumala c üsüsi:

ES Sv . "11 v» y » ; , M : er vs € € ”mihé siä tulit wällä seältä ådassa?” Tämä jutteli: ”miä teäsin, sto slås - baza olin, milla "b må püsünnü melezä”. Jumala jutteb: "nüd sind’ piäb

noissa uhsile wahtimáse, eb piä cetäitä lahcem4 ilmä’ enettäsi”.

Tuli Surma. | Sotamés uhse’ iezå cüsüsi Surmalta: "mi siä olet?"

Surma jutteli: ”miä olen Surma.” — ”Kuho tahot menná?" — "A lähen A A Jumalalta tôtä cüsümäse”. — ”Ole sii kassenna uhsé takana, miä lähen

iessäi, pajatan Jumalale”. Jumala cüsüb: ”mitä sid, Kuisma, tahot?” — A

A A ”Surma tuli Cüsümäse tötä; mitä siä Surmä’ c ässet tötä tehá ?” — ”Meue,

jutté Surmale, la tämä ‚murteb kölme aigassaikä waná rahwassa”.. So tamés

112 A. AHLQVIS1

tuli wäll’ä, jutteli Surmale: ”Jumala sind’ cáhsi kolme aigassaiká murtá wand tammisikkoa, kummal "b ole körta enäpi pälå, mokoma wana”. Surma meni, kolme aigassaikä murteli wauâ lammisikkoa, inehmisiä 'b tappannu c etåitä. Tuli tagäs kolıne’ aigassaigà peráss. So tames c üsüsi : "mi sid olet?” Surma jutteli: ”miå olen Surma.” — "Kuho tahot men- nå?” — A lähen Jumalalta YU tulo m "Ole siä kassenna uhsé takana, miä lihen iessäi, pajatan Jumalale”. Jumala cüsüb: ”mitä siá,

A

A Kuisma, tahot?” — ”Surma tuli cüsümáse 1014; mitä siä Surma’ c ässet A

. Y " " € . DE ' ıötä tehi?" — "Mene, jutté Surmale, la tåmä méb cehci-wálillissá rah- A wassa murlemase kolme aigassaika”. Sotamés tuli wällä, jutteli Surmale: . vär " se ^ - . ey À "mé, cehsi-wälillissä tammisikkoa murté kolme aigassaika”. Surma meni, murteli kolme aigassaikà c ehsi-wälillissä tammisikkoa. L E E v " Co MZ . + Ag " Tuli tagas, tôtä Cüsümäse Jumalalla, surma se, kolme aigassaiga’ peräss.

> "T , ^ AN - do == . Sotamés uhse’ iezå tas cüsüsi Surmalta: ”mi siä olet?” Surma wassasi:

A ”miä Surma olen”. — ”Kuho menet?” -- "A Jähen Jumalalta tötä cü- A sümäse”. — "Sii kassenna ole uhsé' takana, miä lähen iessäi, pajatan Ju- €. LI e .,” LE & . el A malale". — Jumala cüsüsi: ”mitä siä, Kuisma, tahot?" — ”Surma tas

^ A "

^

" ' L4 un - " 2 r ei EN A Ce " " $ »

tötä tuli cüsümäse; mitä siä Surma c ässet tötä tehä?” Jumala jutteli : ^ LL Ta ed ^ .” . .

"la méb nüd koikkia nôrepa rahwassa tappamase, ühsi-wösikko kump'

on”

À . Sotamés tuli wällä, jutteli Surmale: "mé, kolme aigassaika murté nörta meisä, kummal o hsai "b ole wel”.

Sai ühehs?? aigassaika o tsase, Surma se morisi, jäi Onokkadzehsi, sto 'b enäpi woi cäwwä. Tuli bebe aigassaiga’ üli tagas Surma Ju- malale. Meniwät soiamehé ka nolepat est Jumalale. Jumala cüsüb Surmalta: "mihsi siä nr óno olet?” — Ühehs# aigassaika tammisikkoa murtelin, sis olen ni öno”. Jumala jutteli: ”miå sinü' rahwassa lä-

hätin murtémáse, en metsä.” Surma wassasi: ”sotamés ni’ julteli: "tam-

Wotisk Grammatik. 113

misikkoa cähsi Jumala sinü’ murrella'. Jumala juttéb sotamehele: "mihé

A "a

siä täta pettelit? Mia lähätin rahwassa murtèmase, siä pettelit tim#’ met- säse. Sint ühehsi' aigassaika pihala piäb tätä kanta.” a Surma noisi sotamehele piha pále. Noisi sotamés n'ühámise ta- i bakkà. Surma noisi cüsümäse: "mi silla se on?” — Sotames wassasi: ”kasse on mokoma roho, kui’ tuleb icäwä, sitä waitas n'ühà, tuleb wesola sis.” Surma cüsüsi: "etko anna millei n'ühata kasta rohta?" — "Kui? miä 5 sille annan?” — "Anna nennY cä@ påle kui ihse n'ühasit.? Sotamés wotti sarwe’ pohjassa kâné’ will? jutteli: "mé sarwé süämèse, n'ühà kui’ pall'o tahot.” Surma meni sarw.’ süám/se, támá pani käni pile, da ühehsi aigassaikà piti seäl tabakka-sarweza Surmä. 7

Meni Jumalale sis üli ähehsåmå” aigassaigä’. Jumala tältå no isi c ü- sümäse: "kuza sill on Surma?" Tämä awasi tabakka-sarwc’, da puisti Surm* sene mâle. Surma tokkusi ku? cärpän.’ seältä, iho koikki oli kurwannu da låt kurwannu, koikki oli pini kur cárpin^ waitas. Ju- mala noisi sis juttómáse sotamehele: "mine peräss sii tätä tabakka-sar- weza pit ühehsi aigassaiki, miä pihala cáhsin kanti?" Sotam:s wassasi : uf i ni, kasse Surma ielá teci, rikkilta wotti denggoita, a c óühát tappo i. Miä tulin tilä wassä tälle, tämä milta denggoita c üsüsi; ku? ’b ollu milla denggoi enápi kur kolme rublä, a tappoi, ühtá wirssi 'b lassennu mennä,

A mid kah-^ tuhatto må wirssä’ pässä kotöse tulin sukua w.ttamäse.”

Jumala no isi sis juttömäse Surmale: "sin piäb tehä totüla, eb pi petellä cetäitä; tapa koikki r'ätua mb cóühá i rikas, cetá on Jumala lä- háttánnü tappamäse; eli wota denggoja, eläka denggoj.’ peräss ühtä sáli enápi ku?" to issa.”

15

114 Å. AHLQVIST

A sotamehesså sitä tuli swätoi, switoi Kuisma, kumpa prasdnui-

wat Woinissalaza Pihlalaza, Grafind’ wallaza.

3. Kuptså emänn& poika.

Meni kuptsa seitsemähsi aigassaigahsi toise' kunika’ rikissä tawarata 0 ssamase, meni üli món? wie ja üli mönessa meressä, ja seält tuli wáll'á. Tarttusi timälä kuiwala mala kórma cinni, oponê enápi "b woi wäiud. Cülässä i cülise sitå wäliå sata wirssä on, kuho tarttusi kupts® sene kórma. Oli lika jumalilline’ se kuptsa, no isi Jumala rukôlemase, ebko Ju- mala awittaisi wällä sitä palkkà. Ajatteb ihse enelezä: "timá "b ole Ju- malä’ woima, kumpa minua kassenna cinni piäb, tämä pakana’ wo ima on; tulkó sis pakana apise, kur Jumala minua "b awita

Pakana tuli apise tälle, cüsüb: ”mitä lupät mille, millissá tawaräta, jos awitan?" -- "Millissá tahot." — ”Miä tawarata müta en taho miläitä, anna siä mille kotoas waitas se, mitä sid ihse et tei." Tämä jutteb: o1kö sis sind” se, mi milla kotona, miti miä inse en ted." Pakana jutteb: "issu siä ihse körma’ päle, wota ohjat c'ätèsi, miä taka toukkan, sis no iseb opone’ wemäse. Tämä issusi körma’ päle, dai meneb, i tuli kotöse. Ajoi lawgä’ tüwe opose’, dai meni ülimäsele pokóle, kuza naine oli. Poika seält jöhsi wassa tälle trappuita mö, ja kummarti jalka tälle. Emä juttéb poigale: ”izäs töb toisilta mailta sille wassomasia gasnitsoja.”

Noisiwat caita jómase naise ka. Naiselta tämä noisi c üsüm/dse: "ceneka se !ahsi?” No tämä jutteli: "kahsi wôtta mia terppisin, a sis me- nin süntise, suwâttawa ka tein lahse’, anna mille antehsi.” — "Hor miä annan sille antehsi, ni’ kasse lahsi?b léne med’e’, lupasin pakanale kase lahsé?” .

Eitiwät makamase, pakana tuli ólá enelesä lahsta wall C's se.

Izä da emä lahsi lazgetti menemäse, blahoslowenia annetti kasa. Lahsi

Wotisk Grammatik. 115

A

meni, meni, meni tetå mö, ni kauga’ meni, sto piméa metsä tuli, enäpi

’b náe, kuho mennä. Pojo issusi male: ajattéb : "kuho pölele lähen nüde.”

Noisi tas menemäse; meni, meni lápi mets}, watab: tuli näüb. Sis jut- T

téb ihse enelesä: "nüd piäb mennä kasele tulele ósehsi mind.” 'Tuleb,

= t

on iare klasissa, seitsetä sültä, kütta süllä on ahjo süämezä, kanà' warpá'

pili pöräb. On seäl staruha ahjö pälå, po 'lwissa jalgat rippuwat ahjó'

påltå male. Staruha jutteb: "kuptsa' emännä poika, ole meilä 514,” Meni ^

S pojo rihese. Pani staruha o htagoisele tám, jutteb pojole: "siá

mener minü' well'ele, mia sille newwon, kur olla: ni kuho siä elä wäta

Reese: wala tmd? silmise ko halla aina, But tulet tämä tüwe.” Omen to 1-

sel päiwäl pojo lähsi menemäse tetä uh tàs, meni, meni, meni, tuli toine’

A A

mokoma fare klasissa, seitsetä sültä pite à, kütta sültä ahjo süämezä, kana

warpa’ pili pöräb. Ahjö” på MÀ staruha on, polwissa jalgat rippuwat male.

I se staruha ENT pojola o htagoise’, piti tim ötå, dai newwosi, kui’ olla

tämå” well'& kuoza, kummale pojo se luwattu o'li.

Kolmatto mala päiwälä sis tämä jo utusi Ösehsi sinne alamanile ene- A les. Se sis jutteb: "miä sind’ söu, mihsi ni kauga’ et tullu.” Pojo aina watab Am? Silmise ko halla, eb nagra, eb kuho pôle pità C And rese. Ataman jutteb: "sinü' piäb seitsemältä wirssalta metså puhasså, da Cuni A A da cülwä nisu, da se nittä, tappa, da lounahsi piraga jo wwuttà. Sene

A A 3 LEVER , " ve. ah ED ^ En kui' sat ühezä 6zä tehä koik, sis miá sina wel' en sö.”

Oli kahstoss amatta tütärtä atamanila. 'Koikkià' nórepi juttéb po- jole: ”siä kur' miut wotat nórikohsi enelesi, ni’ sis lieb koikki tehtü, mitä tämä c4sseb tehä.” Pojo lupasi wottà. Tämä jutteli pojole: "mene

A A A eitä Ökamäse ötå.” Pojo makasi ötä. Magateza pojö” se koïkkia’ nórepi A

tütár salami izássá lähätti sosaret omasa tôle, i sosaret ned seitsemältä

116 4E OE ALLA KO

wirssalta puhassrwat mets koikki, dai eüntiwät, cülwiwát nis®, da nit- tiwät da tapporwat, da lounähsi piraga jowwutetti, a piraga se eb ollu péni, kolmea koso-sälta pitcä da sälta lad'a. Pojo tälle wei lounähsi sene. Atamau juttéb: "odnako miä olen hitré, a sid welä olet hitrépi mi- nua, mokomá' piragà' mille teit. Vy tä en di sinua; annan sille wêlä slüsbá: mill on kahstossamatta s'álkoa, a sind piáb nilà mennä rohole söttämäse; ohtagon 10 tagás koik 12."

Tämä meni lahsi oposet wall. Ned sälgot atamant tüttiret omat oliwat. Oliwat sälkona, awası wärjät, a lentiwät lintuna wärjässä. Pojo méb tétå mö, idgeb da tuskåb: ”kussa pöle’ nüd löwwan ohtagona, kui’ lintuna lentiwät sälgot!” Tuli se koikkiä’ nórepi tütär timi tüwe, jut- tb: "eld tuskai sid mitäitä.” Antoi pojole mokomå” trübá', jutteli: "trá- bita kasé” trübä’ ká, mö Ohtagona lenemmä koikki ühezä kogoza." 'Tämä óhtagona trübitti koikki ned sälgot kokóse da ajoi ow wése. Sis meni juttémáse: "wota wassä, toin koikki kotöse sälgot.” Tämä slgot wotti wassä, sis cähsi wettå kantä, jutteli: "mene jöta nitä sälkoja.” Tämä kantoi wettà, jôtti nämä koikki, pani einoja etése, kagroita. Meni täs juttémáse: "ilasin jo koikki.” Ataman jutteb: ”odnako miä hitré olen, a sid welä olet minua hitrépi, mokomat s’älgot sait rohola sött&, , Miä welt sinua en só, milla wel’ on sille slüsbä: on milla játi mokoma, c ellei "b anna selc Asi issua; sid sene jär kà kur’ sát ajella selläzä, jos et langké mále, sis en sb sinua, a kur laugkët, sis sön.”

Koikkiä’ nórepi tütär, se, kummå” pojo lupasi nórikohsi wottä, tuli, jutteli tälle: "mene pajäse, wota wasara mokoma, kumpa painab 12 naglå. Issû sis jâile selc äse, jutté: ’ajelin miä kann? pahoje’ pakanoje’ kà," oliwat wélà pahepat sinua, a sain aikoi’; kur miä en sinü kå så ajella, pakana"

A A da lö sis rad’o pähäse sene wasará' kä.”

Wotisk Grammatik. 117

Noisi pojo selc äse jâile. Se jätina ataman ihse. Noisi játi pothe- a

lemä. Pojo loi kolme kertä pähäse wasarä’ kä, sto 'b enåpi poikeleisi. Sis jóhsi jäti ni’ üwi', sto ’b potkéllu ühtäitä. Tämä ajeli, ajeli, noisi jäti tâs pothélemá. Pojo tás kolme körtå pähäse loi, sis jóhsi tås üwr. Ajeli, ajeli ni kaugä’, sto wäsüsi jäti, langk&si mâle. Pojo noisi awitta- mäse, nosseli, eb noise. Tämä juttéb: ”mitä mia kann? sinua noisen nóssamáse!? Alkói bokkâ mö nf rad'oa, sto TÉL A loi, ókasi worpr, Hänt 'toisd; bold tältä, sis noisi toissa bokkà rad'omáse. Ra- d'oi toissa bokkä täs ni’ kaugä’, kunne wäsünnü. às Öhasi, sis noisi pä- häse rad omåse tätä. Pähäse nr kaugä’ radoi, kunne tälta på mennü rikki. Jäti sis noisi ihse üles, puisab entäsä. Pojo wäitäb ratassimissa, a sis juttéb : "miá sinua noisen wäittämäse, kur wäsüt, la sát ukkase, miä sinü tele jätän.” Noisi sele äse, da wei jäti pojó' kotóse. Sai kotöse så, pani tallise, pani einoja etése, pani kagroita, jötti. Méb sis atamanile jut- témáse, sto on játi ajeltu. Se koikkiä’ nórepi tütär tuleb tälle wassà, jut- téb, newwob, kui’ tehä atamani? kA, tämä makáb. Pojo tuli atamani? tü- we, tåmä makasi kattéza. Pojo jutteli kerrá', tois®’: "nüd on jâti ajeltu.” Eb ataman mitäitä juellu. Sis pojo meni, repäsi katté” tälta pässä wällä. Täll on aukot påzå 1 bokaza, i jóhseb mäta tällä pässå. ,Alaman juttéb: "sid teäsit, sto jär kä ajelit, a mint” kå ajoit, miä eneni tehnü jäihsi; miå olin ohto hitré, a siá welä hitrépi minua olit. Milla 12 tütärtä on, siá wota nissá kumpa tahot nörikohsi enelesi.” Pojo jutteli: ”miä wotan koikkià' nörepa.” Tämä jutteli: "mià sille koikkia’ nörepa ielä en anna, ku? et tantsi kahé-tossamatta tüttäre ka, kunne ned kolme worppia

)o no 9 wasuas,

Sis juiteli se koikkia' nórepi tütär pojole, newwosi lätä: ”tantsi-

A M HELLES. on _A ^) A3 dee . (ge E € mase ku? noisemma, miä suka podweska’ panen ni’ nikalassi cinm, sto

118 A. AHLQFIST

tokub; sis sid sene löwwät, cüsül: 'se mint” nórikko olkó, kumpa kase' äwilti', i nämä koikkı seisottuwat watlamase, kumpa sene tokuttannu on, sis se worppi on täünnd.” Noisiwat tantsimase, se koikkia' nórepi tütär tökutti sukå podweska', Pojo sene löüsi, jutteli: "se mint” nórikko 61k6, kumpa kase’ äwilti.” Koikki nôisiwat wattamase, "ebko minir oleis." Sis esimené” worppi oli täünnä.

Noisiwat toissa worppia lantsimáse. Se nórepi tütür bas maka” tö- kutti. Pojo se löüsi basmaka', jutteli: "se minü' nörikko olkó, kumpa kasé” bas maka” äwitti.” Koikki noisiwat wattamase, kumpa sene äwit- tánnu oli. Sis toin@ worppi oli táünná.

Kolmatta worppia sis noisiwat tantsimase, se koikkia’ nórepi tütär langkési tälle jalkoisi. Pojo jutteli: "olkó kasse mint nainé, kumpa mi- nd? jalkoisi langkesi,” ja nossi nórikó' omasa malta üles. Sis juttéb ata- man: "sini piáb nüd sohose, kuho pile eb påse cenni kui” waitas lintu üli lennäb, lå cerikko tehä, kuho wentsase menettä.” | Koikki? nórepi tütär se juttéb pojole: ”siä elä tuskai mitäitä, mö koikki temmä, kur waitas minua et älgä.”

Sis ömnise’ cerikko se mokoma walmis oli söza. Pojole juttéb sis ataman se: ”ielä miä tütärtä en anna sille nórikohsi, kui’ et lupá, sto wentsäse mennezá si Gun tåm? cülwät, a wentsässä kui? tullas kotöse, sis omat ounal walmit.”

Se koikkiä’ nórepi tütár tâs jutteli pojole: "i sene témmá mö, wai- las minua et ülgi." Menti ABUS SUMMIT TER RT NN tümita. Sis kur wentsässä pässi, Ouna-püt kcrhéat omat, i jo ounat wal-

^ mit. Tuliwat kotóse, lounattiwat, eittiwát makämäse. Magata eittäzä jut- A lu

teli se nórikko: "makámassa kui' uoisemma üles, sis lähemmä waäll à,

Wotisk Grammatik. 119

. - . n " € '» ned = c n " Seg. ie muites sösaret juttéwat ädäle, sto sid et mitäitä tehnü, sto nämä koikki tec iwät ned hitrostit, sis med'át nolepat süw was." Makämassa noisiwat,

A sis lähsıwät wall 4.

Ataman kui' órcáhti üles, sis kopitti koikki tötäret ühtése, a se

^ koikkiä’ nórepi omasa mehé' kä wäll’ä lähtennü, Sis jutteliwat med tüt- täret, "sto se pojo "b mitäitä tehnü, mö koikki teimmä, mitä cássit."

Ataman jutteli: ”menkä näitä otsimâse takå.” Meniwät,

Naiué', se pojö” nórikko, wáttci tagäs, juttéb: "nüd tullas meitä jo taká ajamáse." — ”Etko sid så tehä mitä hitrostia, sto ’b meità sálaisi tagás C Antio" No, se nórikko teci ihse enesi owos-tabunihsi i omasa mehé tabusnikahsi. Tabusnikka árüb ümpär tabunita keppi cäezä. Tüt- à tret, ned takä-ajajat tuliwat tabusnikä’ tüwe, cüsüsiwät: ”etko nähnü matkalaisia, méssá da naissa, menewä té mb?” — "Mii kassenna monta wótta oposia ste, a en Cetäità nähnü inenew AU No nüámA c'antasiwat tagás kotóse i jutteliwat ädälé, sile atamanile: ”emmä nähnü müta mitäitä kui' waitas tabuni oposia da tabusnikka meni tetä mö.” Ataman jutteli : ”menkä ajamáse ned oposet kotöse dai tóká tabusnikka käsa, ned oliwat

sozar ted@ ja se pojo."

Tüttäret sis meniwät tás taká ajamäse. Jo näci se nórikko, sto tullas taká sOzaret. Tämå münti ihse enesä lehmihsi, lehmä-karjahsi, i omasa mehé' münti karjussihsi. 'Tullas ned sozaret, cüsüsiwät: ”näitko kassenna owos-tabunia mokomä?” Pojo se, kumpa karjus sina oli, was- sasi: "miá lehmie’ kä olen kassenna monta wôtta, oposia en kös welä nühnü." Meniwät tagäs, ädäle juttéwat: "eb óle mokomia telä enápi;

^ s" fro Lö " " .” ! . . case . "* ' måla mitàità emmä nähnät, tol'ki karjussi’ lehmié kà nåimmä.” Ataman

120 A. AHLQVIST

juttéb: ”nämä 1 omat kahé” cessé mehé' kä, menkå, ajakä ned lehmät ko- tôse dai karjussi tókà."

Tüttäret meniwät. Se tás wätab nôrikko tagås, juttéb: "jo kol- mattómá" worp? tullas meitä taká ajamáse; siä ole på,” juttéb omasa me-

^ hele, "mid lenen lintu, noisen pälä koikélaisela célelà laulamäse.” Nämä kui’ tuliwat, linuulta ewát så mitäitä tolkkua, lintu waitas laulab püza , , sinä. Sis meniwät tagás, juttéwat atamanile: "müta emmä nähnü kur nüd waitas on på, dai püza lintu laulab." Ataman juttéb: ”nämä i oli- wat ted'é sozar omasa meh@ ká; la ihse menen takâ ajamáse, enko näitä T NEM cinui så. ^ ^ A ul LD ' ne , on ^ .. .. A

No, noisi ihse menemäse; noisi nellä cümmetä sültä üles, wätab

ümpär i jutteli omasa tüttärile: ”nämä jo omat aiwoi’ kaukana, cut cut I . , náüb enäpi.” Meni takä sis. Nainê se watab tagas, juttób: "nüd tueb E HE . $ gr ^ . ^ n "i" . . ihse ataman, ätä mind’, meitä taka ajamase." — ”Etko' teå mitä hitrostia, sto ’b saisési meilä cinni?" cüsüsi més. Nainé' nöd teci enese jarwehsi, a mehe’ sörsahsi Jarwése sihé, sörsa jarweza ujub. Ataman tuli, noisi A pütämäse sitä sörsa cinni, püteli, püteli, eb sannu cinni, méb ühte ran- tase, sörsa toisè ujub. Sis jutteli sörsale: "kolme wótta sid uju jarweza SAUT

kassena, ielä et wäll'ä päse.”

Ujusi kolme aigassaika més sinä, da nain® kolme aigassaika jarwena

^ ^ oli, sis wassa wällä päsiwät. Sis eliwät üwi ühezä. Se sihé loppusi.

Wotisk Grammatik.

121

HEN. Ordförteckning.

A.

Abras, skör. E. =. F. hapras och hauras.

adra, plog. E. ader. F. aatra o. aura.

ahan, rada, fullsätta. E. =. FE. ahdan.

ahas, smul, tráng. E. =. F. ahdas.

ahelmo, trängsel. cfr F. ahdinko.

aher, gall. E. =. F. ahtera.

ahila, kedja; grythänge. E. =. F. kahle.

ahjo, ugn. E. ahi. F. =, essja.

ahka, grå. E. ahk.

ahwakko, aborre E. o. F. ahwen.

aigotan o. aigoltelen, förorsaka gásp- ning; minua a, jag gäspar. E. haigotan. F. haukotan.

aika, éd. Fo —. E. aeg.

aigass-aika, dr. F. ajastaika. E. ajast- aeg o. aasla.

ailahtelen, gnagga.

aimo, os. .F. haimi.

ainia, erde. F. ainoa. E. ainus.

aisa, fimmelstång. F. =. E. ais.

F. o. E. haisen.

B. ELS aid F. o. E. aiwastan. E.-o "BOE F.-.

F. =, Ajerna, tanke-

aisen, lukta. aita, gärdesgärd. alwassan, nysa.

ajan, köra, drifva. ajaltelen, tänka. aju, märg.

förmäga. E. ajo. akana, pl. akanat, s@dor; agnar. FE.

=. E. agan.

akkuna, fönster. F. = o. ikkuna. E. akan. R. oxno

alési, städ. F. alasın. E. alasi.

algan, börja. E. =. F. alan.

alko, vedklabb. F. halko. E. alg. allas, kartig, omogen. cfr E. haljas. ali, grå. E. hal. |

F. haltia. F. sf

F. o. E. hammas.

altia, skyddsande. alus, grundval; fartyg. ammas, tand. amo, gestalt, spöke. F. haamu. anggerias, äl. F. o. E. angerjas. E. =. F. hanhi.

anko, högaffel, dynggrep. F. hanko.

ani, gås.

E. ang. 16

122

anc'eloiné”, engel. R. amreab.

anci, snödrifva, snöskara. V. hanki, E. ang.

annan, gifva. E. o. EF. =; annan antéhsi, förlåta.

apa, asp. F. haapa. E. haap.

apagoitan, låta surna. cfr F. hapatan.

apaja, pöl, vattpuss. cfr F. apaja o. E. abaja.

äpasikko, «sps&og. FE. haawikko.

api, hjelp. E. abi. FE. apu.

apinikka, medhjelpare.

apó, sur; syra. E. hapo. F. hapan.

appanen, surza. F. happanen. E.

hapnen.

F. haara. E. aru.

ara, gren. araga, skat a, F. harakka. E. harakas. Ej 3

en tupp). F.

arına, spishall; arit. arja, malin; kam (på E. hari.

B. o. .R.

harja. arjas, borst. harjas. arkasus, steg. arci, mat, som ej. får ätas på faste- dagarj -päiwä, arbetsdag. EF. arkı.

E. arg. E.o.F.=.

armas, kar.

A. AHLQVIST

armas-wirgollin&, som har goda se- der.

armollin&, nådig. F. armollinen. E. armoline.

aro, rafsa. cfr F. harawa.

aroan, rafsa.

arotan, rasera, taga sonder.

arppan, taga ett steg. F. harppaan.

arwa, gles; sällsynt. E. arw. EF. harwa.

arwaja, spáman.

arwan, spå. F. o. E. =, gissa, hålla fore.

F. ansa.

asa, snara. . E. das.

asén, ställa sig, sätta sig. assia, kärl, kar. FE. astia. E. asti. aukko, hål, sår. EF. =.

F. haukun. F. hauki. E. haug.

autan, begrafva. F. hautaan.

aukun, skälla.

auci, gädda.

awan, óppna.. E, o. E. =,

awitan, /jelpa. F. autan. E. abitan.

awittaja, Ajelpare.

awwon, badda, böna, (om foglar) ligga. E. o. F. haudon.

awoi, blottad, öppen.

IV otisk Grammatik.

A. Ad'ä, farfar 1. morfar. F. äijä. áes, harf. E. =, E. Aäs. FE. egge. Ali; nöst. E —enaB. ämmä, karing. E. =. ämärikko, skymning. E. ämärik. cfr EF. hämärä. äntä, sert, svans. F. häntä. E. hánd. üpéa, skam, skamlig. F. häpeä. E. häbı.

A

^ ärän, bestyra. F. häärään.

"a

A An sida. SR za] Ea

ärnähtelen, ryta till, tilltala i vre- Fu

F. härkä.

desmod. E. ärg.

Arc à, owe.

ätä, fader. L. ææce o. acce.

ätikko, klimpig åker; 1 plur. koppor.

E. äkki.

äte i, tvärbrant. &ühcán, ryta. F. äyhkän.

Aülün, skimra, svafva, vackla. F.

häilyn. - aülütàn, röra af och an. EB.

Babus ka, barnmorska. BR. 6a6ymxa. baklas ka, smörjeburk. R. Gakaasxka.

bezbeni, besman. NR. 6Geswems.

123 R. 60%.

boltaitan, prata, sladdra.

bokka, sida. R. 6oa- TaTb. bondari, tunnbindare. BR. 6omaaps. borkka, veck. RB. Gopsr. borkkana, ;norot. R. moprors. bórisen, brumma. br'äkko, kornskrika. britfa, rakknif. HB. 6pursa. Np. Dengga, penning. R. aenra. dratwa, becksöm. NR. aparma. düha, doft, lukt. RB. ayx». düman, tänka, öfverlägga. F. tuu- maan. MR. aymars. dursa, puls (vid notdrägt). E. Editsen, blomma (om rägen). FE. heditsen. E. häitsen. ehe, smycke, prydnad. E. =.

F. ehdin.

ehilän, klåda, smycka.

ehin, hinna. E. ehitan. eikko, mager. cfr F. heikko. einä, ho. E. hein.

öfvergifva. F.

F. heinä. eitän, heitän. E.

heitan.

124

eitün, skrämmas. E. heitin.

eitütän, skrämma.

elän, lefva, bo. FK. o. E. =. eläiän, Z/fnara. UE. =.

F. o. E. helisen. elkan, klinga. F. helkän.

F. hellá. E. hella. Ho) EN" emikko o. emakko, sugga. emintimä, s£jufmoder. VF. =. enci, anda, lif. F. henki. E. hing. ennähtän, andas. F. hengähdän. L. edne.

W. äi-päiw. F. herkku.

FE. o. E. herne.

elisen, klinga.

ellá, öm.

emá, znoder.

enne, moder. eni-päiwä, påsk. erkku, ZzckerAet. erne, art. erne-àrot, ärthessja. F. hóyhen. Fr.

BR. csé&aa.

^ ewe, dum.

Fekla, rödbeta. fila, /i.

fonari, Zv&ta. Å. œonaps.

EF. wiila.

F. rouwa. G. R. raa».

frowwa, fru.

Gàda, orm.

gasnitsa, skånk vid hemkomsten från

A. AHLQVIST

en resa. R. rocrumgems.

gnieda, brun häst. R. rasaoü.

goittana, sidenband, som nedhänger från örringarna; tofs (1 betsel, på hindertyg m. m.).

gorba, puckel. R. rop6s.

grisownikka, stickelbär. HR. mpmr- 3KOBHHK'5.

gulba, kummin.

RR.

Haili, strömming. F. =.

häglä, häckla. F. häklä.

herra, herre.

hitrê, listig, skicklig, R. xutppri.

hitrosti, list, skicklighet. R. xurpoers.

I.

Idgen, gråta. F. itken.

itkuri, som ständigt gråter. F. =.

iha, ärm. F. hiba.

F. isken.

ihman, tvätta, skölja.

BB F. hion.

ikd”-lökka, regnbåge.

ihe en, slå; tvinna.

iho, kropp.

ihon, hvassa. Sannolikt ar ordet en förvridning af ukö’-

lökka, motsvarande ukon-wem-

Wotisk Grammatik.

mel, brukligt i vissa trakter af Finland.

ikotutan, förorsaka hicka; minua ikotutab, jag hickar. F. nikoitan.

icä, ålder. F. ikä. E. iga.

ic Aw, Zedsam; ledsnad. F. ikäwä. E. igaw.

ilan, bära med möda. F. hilaan.

Ill #-tuli, (ordagrannt: Ele e/d) blixt.

Nå jüräb, dskan går; Hå ammub, åskan slår ned.

F. =. E. ilm.

iloza, vacker. E. ilus. cfr F. iloisa.

ilma, luft, vader.

ilozus, grannlåt.

imen, suga, di. F. o. E. =.

imetän, dia. EF. =. E. imetan.

imo, begär, längtan; föremålet derför.

imoan, längta efter.

inéa, äcklig. cfr F. inho.

inehminé, menniska. F. ihminen. E. inemine.

inotan, väcka äckel; minua inotab,

F. inhotan.

E. hind.

jag vämjes.

inta, pris. F. hinta.

125 F. hüri. E. hiir.

irha, pelsbräm af fint skinn.

iri, råtta. R. upxa.

irmu, fruktan. E. hirm. F. hirmu. irmuan, frukta. E. hirmon. irmutan, forskräcka. KE. hirmotan. irnan, gnagga. EB. o. F. hirnun. F. hirsi. E. hirs.

F. hirtän.

irsi, stock. irtän, hänga.

isun, sitta. F. o. E. istun.

isutan, plantera. F. istutan. E. is-

totan. iugan, qvålja. F. hiuwan. iuhka, bottenfall, grummel. F. hiiwa.

iwä, sadeskorn. E. iwa. F. jywä.

A DE 1wa, jast.

iwus, hårstrå. E. juus. F. hiwus.

izá, fader. F. isà. E. isa. izintimä, sZjuffader. F. =.

JJ. Jagan, dela. E. =. F. jaan. jágari, ankare. R. arops. jahsan, afkläda. jahun, kallna. E. =. F. jäähdyn.

jahutan, svala. E. =. F. jäähdytän. E. o. F. jalas.

Jalgas, mede.

126

jalgü, stegbögel. jälkanyfote EX mo «Ei jalkasin, till fots. F. =. Ei Ei ai East

janotan, förorsaka törst; minua ja-

jano, törst.

notab, jag är törstig. E. o. E. janotan. järussa, bradstapeli R. apyes. jarwi, insjö. F. järwi. E. järw. jasikka, zd. R. as. jàti, hingst. jawan, mula. E. jahwan. F. jauhan. F. jauhe.

jawe, måld.

jawo, mjöl. E. jaho. F. jauho. i E. 0. F. a£, F. jälki.

jines, hare. E. =.

jussa: E. jälg.

F. jänis.

jalei, spår. järcü, pall, stol. E. järg. jätän, lemna: F. =. E. jätan.

dterstod.

flyta.

jätüs, gvarlefva,

johsen, springa, E. joksen, F. juoksen.

jömari, drinkare. VF. juomari.

odon. . F.

jömukas, juomukka | 7.

juolukka 7. juowukka. EV

jön, dricka. E. juon.

4. AHLQVIST

HOPES SH de joci, back, d.

E. jógi. F. joki.

jowi, tagel. E. jóhw. F. jouhi.

jowikas, tranbär. E. jóhwikas.

julkka, brynsten.

jumaloitó, gudlös, ogudaktig. F. ju- malatoin.

E. et

jüritun, rota sig. E. o. F. juurrun.

jüri, rot E. juur , rot. t e

juttelen, säga, berätta. E. ütlen. cfr F. juttelen. jürisen, dundra. E. o. FE. =,

Bá. Kablukka, stöfvelklack. R. kaGayks. F. kaula. E. kael. kaglus, krage, kragstycke. F. kau- E. kaelus.

kagra, hafre. V. kaura. E. kaer.

kagla, hals.

]us.

kahci, björk. E. kask.

kahno, köld. cfr F. kohme o. E. kahm.

kaihun, blifva skrämd.

Jae

kain-alus o. kain-alo, armhåla. EF,

kamalo. : E.

E. kaim.

kaima, namne. kaenal. | Ordet var sannolikt en förvridning af käen-

alus, det under armen belagna.

Wotisk Grammatik.

kaipån, klaga. F. =.

kaitsen, efterse, valla. F. o. E. =.

kaiwan, gräfva; stänga. F. =. E. kaewan. E. kaew.

kajaga, fiskmåse. E. kajakas. F. ka-

kaiwo, brunn. EF. =.

jawa.

kakku, tunn pannkaka. cfr EF. kakku o.. E. kak.

kakso, tvilling. F. kaksoinen. E. kaksik.

kala, fs. E. o.. E. =.

kalanikka, /zs&Zand/are.

kalatsi, bulla. ÅR. Karate.

kali, se kuli.

kâlin, slicka.

kalkkuni, kalkon. F. kalkkuuni.

kalkki, £a. F. =.

kallas, dyr Esel, SENkalke,

kallotan, stjelpa.

kalmot, begrafningsplats. cfr FE. kalma.

kalttoza, låg.

kalu, don, redskap. E. =. E. kolu.

Birke.

R. kanaba.

kana, Zona,

kanawa, dike.

127

kanebro, ljung. F. kanerwa. kaniwa, hampa. R. kononas.

kanggas, va/; /yg. F. o. E. kangas. E. o. E. =; lehmá

kannab, kon kalfvar.

kannan, bära.

kanné, nyckelring. F. kannin.

kann'ikka, brödkant. VF. kannikka. E. kannikas. kannus, sporre. E. o. F.=.

E. kanto, stubbe. F. =.

E. kand. E. kand. kapia, hof, klöf: »F. kapio. E. kabi.

R. konbiro.

kanta, Aal.

kapussa o. kapusta, kål. E. kapust. R. kanycera. kaputta, &aZfstrumpa. E. kaput. karja, boskap, hjord; lahcea lampät karjåse, släppa färek på bete. F. =. E kan. karjussi, va//herde. E. o. F. karjus. karméa, prof, sbroflig. cfr E. karme o. F. karkea. karssa, b/dda. R. ropocra. kártan, undvika, frukta. EF. o. EK. kartan.

karu, björn. E. =. F. karhu.

128

kasan, fukta, väta. E. o. F. kastan. E. o. F. kaste.

E. kaas. F. kansi.

E. o.

kase, dagg.

kási, lock.

käse o. kâsikka, brudframa. =.

käska, saga. F. kasku. R. crasra.

kassesikko Z kassikko, björkskog. E. kasik.

kastari, fäste.

kasuri, större, krokig knif. F. =. BR. xocap».

kássa, gröt. R. Kama.

kassali, kont. cfr F. kesseli.

katala, usel, dålig. F. =.

katan, täcka, betäcka, duka (ett bord)! Eo. En.

katos, se katus si.

kätsat, underbyxor, kalsonger. W. kadad.

kätteri, prydnad i den fordna wo- tiska qvinnodragten, bestående af ett bredt och tjockt

från

längsmed benet och var utsiradt

tygstycke, som midjan hängde ned med spelpenningar och små bjell-

ror,

A. AHLQVIST

katti, katt. E. kat o. kas. F. kissa

o. kasi. kattila, gryta. cfr F. kattila o E. kattel. R. koréarb.

katussi, skjul, lada. V. katos. kaugasun, fördröjas.

kauhtana, kaftan. F.=. R. kaerans.

kaukalo, vattenho. F. =. kaunis, rod; skön. F. o. E. =. kawala, Zistig. F. =. E. kawal.

kazıwun, rena sig, tvätta sig. cfr E. kasin.

kazwan, växa. E. o. F. kaswan.

kazwatikko, fosterbarn. E. kaswa-

tik. F. kaswatti.

kärkki (ej cártci), tallstrunt. cfr F. kerkkä.

kéhno, dålig, usel.

F. kehno.

kélmisso, kallt forrädsrum invid stugan. F. (i Ingermanland): kylmästô.

keppi, (ej ceppi), käpp. F. =. E. kep.

kerån (ej cerån), tigga. F. o. E.

F. kerään,

kerjään; hvaremot

samla.

Wotisk Grammatik.

kértän, vidröra. kilat, bråck. R. kmaa. kilitän (ej cilitän), Aittla. cfr E. kilun.

BR. kupunwus. Ri E. kirst.

E. =. cfr. F. kitsas.

kirpitsa, tegel. kirstu, kista. kitsas, trång. klapsa, slunga. klasi, glas. E. klas.

kleiweri, klöfver.

F. lasi. R. kaesep?. kleja, Zim. R. xaeii. klokan, kackla. kloppi, vagglus. R. gaoms. koblin, £refva, söka trefvande. E. =. cfr F. kopeloin. kohwin, söla. koi, mal. E. o. F.=. WV. kojeh. koira, hund. F. =. E. koer. . kokka, krok. F. kokka o. koukku. 1) ER kölen, dö. KE. =. F. kuolen. kolkka, körn. F. =. E. kolk. koll'o Z. koll'u, sadelknapp. E. koljo.

koltci, drickskarl.

koko, hög.

kömina, loge. ÅR. rymHo.

konna, groda. F. =. E. kon.

129

konnä’-karppi, snäcka.

köno, zos (på hunden). F. kuono. R. roHoBazs. E. koonal. F.

konowala, gallare.

kóntala, Zintotte. kuontalo.

kopitan, samla. R. konurs.

kopula, last.

köri, skal, bark. E. koor. F. kuori. R. ropa.

körin, skala. E. =. F. kuorin.

korjän, berga, undanbringa. E. o. BL =);

korjuha, zors. BR. Koproxa.

körma, Zass. E. koorm. F. kuorma.

kormana, ficka. R. kapwams.

kórsán, snarka. F. kuorsaan. E. noorskaan.

koti o. koto, hem, hus, hushåll. K. O0 F. =>.

kotci, kruka.

koikki, aZ. F. kaikki.

F. kel-

E. kóik.

kolpän, duga. E. kölbaan. paan.

koretta, barstäng. F. korenta o. ko- rento.

korkéa, hög. F. korkea. E. körge.

17

130

körsi, halmstrd; stubb (efter säd). F. korsi. E. körs.

korwa, öra; stropp (i stöflor). E. kórw. F. korwa.

korwallin&, brudledare, talman.

F. kota.

F. kowa. E. köwa.

kowisan, straffa.

kókki, kök. F. kyökki.

köta, stuga, kokrum.

kowa, hård.

kramppi, dörrklinka. E. kramp. F. ramppi.

kräpin, skafva, skrapa; karda. E.=. cfr F.

krapisen, knastra.

raawin. F. rapisen. kräppi, karda. E. kraap. krapu, krafta. F. =. kripisen, knarra. kronni, korp. krüti, krut. F. ruuü.

Eos E. x Bi =\ E. o. F. kude.

F. o. E. kuhilas.

kuhja, Aüstack. E.kuhi. cfr F. kuhio.

kü, måne, månad. kudrutan, kuttra. kué, inslag.

kuhila, skyla.

E. kuitsik. F. =. E. kuiw.

kuitsikko, valp.

kuiwa, torr.

A. AHLQVIST

kuiwän, torka. F. =. E. kuiwatan. kuja, gata. F. = kukérran, kullstjelpa. E. kukerdan. kukerrun, falla I. stjalpas ikull.

kukitsen, blomma. F. kukoistan.

kukka, blomma. F. =.

kukké, tupp. E. kuk. F. kukko; esimeisezä kukëza, vid första hanegallet.

kukun, gala, sjunga. E. o. F. =.

kulakka, knytnäfve. R. myaaks.

kölen, höra; lyda. E. o. F. =.

kuli, o. kali, små trissor (att leka med på bygatan).

külliset, pl. månadsrening.

kulmo, Zinning. F. kulma. E. kulm.

kulppi, sZef. E. kulp.

kulta,, guld | E. = m E.skuld.

E; o4 =.

kültän, /yssna. cfr F. kuultelen.

kultän, förgylla.

kultsu, slem; konnà k., grodrom. E55. Ex.

kulutan, slita, förtara. E. o. F. =.

kulun, zótas.

küma, fadder. F. kummi. R. kyws. kuméa, klangfull. E. o. F. =.

kumma, uzder. F. —.

Wotisk Grammatik.

kummarran, buga sig. E. =. F. kumarran.

kummittelen, undra öfver. F. =.

kummo, Zutad ställning; kummolä,

lutad. F. kumo. kumu, buller, dän. kunikas, konung. E. o. F. kuningas. F. o. E. kudon. kupolo, Johanne, midsommardag. kuras, knif: E. kurask. kurikka, klubba. F. =. kurisan, strypa. F. o. E. kuristan. Bo. R3 c kurci, trana. F. kurki. E. kurg. Bir.

obestämd,

kuon, vafva.

kurkku, strupe.

kurnän, sila.

küro, kortare tid, en stund.

kurre, dóf. E. kurt. F. kuuro.

küsama, Zind (?).

E.=,. ES küusk

küsikko, sexa (i kort).

W. kurdis.

küsi, gran.

F. kuutoi- nen.

kusun, slockna. E. kustun.

kusutan, släcka. E. =

kusakka, gördel.

B. Kymars.

131

F. =. El fos

kuwan, bilda, göra.

kuzen, låta sitt vatten. kusen.

F.’o. ERT kust:

köntteli, ljus; vaxljus i kyrkan kal-

kuzi, urin.

las cünteliä. C.

Cästa, del, andel. R. wacrb.

E. o. F. käsken. E. kähärä. E.

c ühsen, befalla.

cäihärä, knottrig. kähar.

cäkatan, sqvattra (som en skata).

cäko, gök. F. käki o. käkö. E. káko.

cälü, svägerska (benämning bro- derhustrur emellan inbördes).

cämmäl, flat hand, näfve. E. käm- mal. F. kämmen.

came, back. Männe man i detta ord für igenkänna antingen det E. hám, fuktig, eller det F. kemi, flod?

CF €

cännän, vånda; c. iwuhset, bena

håret. E. kännan.

F. käännän. A en .” t. B "m cánnün, vända sig. EF. käännyn. c üpéa, nått. A

cäppä, grafhög. E. käp.

132 F. kápy. Cärnä, skorf; utslag. cfr F. kärnä.

F. kärpänen. E.

cäpü, nätnål.

cärpäne’, fluga. kärbne.

F. o. E. kärsin.

E. käterät.

cärsin, lida, tåla. cäsärätti, näsduk. cäsi, hand. F. o. E. käsi. cäsen, befalla. F. o. E. käsken. cätcüt, wagga. F. kätkyt. E. kätk. F. o. E. käyn.

F. kewiä. E. kebja.

cebiätän, lätta.

cäün, gd.

cebiä, Zatt.

A cedrän, spinna. F. kehrään 2. ket- E. kedran.

cedre-pü, s/anda. FE.

rään.

ketrá-puu 47 keträ-varsi. E. kedra-puu.

c ehc imüiné', mellerst. E. keskmäne. F. keskimäinen.

E. keel. F.

kieli; plur. célet, sqgvaZer.

F. kielin.

cellä, skalla, klocka. E. kello.

D on céli, tunga, språk.

c elin, sqvallra.

kel. F.

F. kiellän. cfr F. kenkä. E.

celläin, varna, neka. € " cencä, sandal.

king.

A. 4HLQFIST

c enc ámüs, fotplagg.

E. kera. F. kerin. cerikko, kyrka. F. kirkko. E. kirk.

F. kerä.

cerä, nystan.

cerin, zysta.

cérrán, vrida, tvinna. E. keerran. F. kierrán.

certakka, vind, vindskammare. BR. gepaart.

cewät, vär. F. kewät. E. kewa.

cidgen, rensa (från ogräs). FE. o. E. kitken.

cihga, klia, klåda. cfr F. kiihko.

cihgan, klia.

cihgutan, kittla.

cihlago, fettisdag; fastlag.

F. kiehun.

cihutan, koka, brygga. F. kiehutan.

cihun, koka.

cihwa, het; hetta. cfr F. kiehuwa.

F. kiikku. E. kiik.

cilci syrsa, gräshoppa. cfr. E. kilk.

cillahtelen, ryta till. F. kiljahtelen.

efr. E.

cikku, gunga.

cilwelen, wacka smärta. kirwelen. cimo, vildt bi. cfr F. kimalainen.

E. kimalane.

FW otisk Grammatik. 133

kinner.

FE. o. E.

cinnas, Zaderhandske. KE. o. F. kin-

Ce cinnar, vad.

nas.

cipéa, sjuk; yttre åkomma. F. ki- E. kibbe.

cippa, stop. FE. kippa.

cire, bråd. FE. kiire.

cirja, bok. F. kirja.

peä.

E. kiri. cirjawa Z cirjä, brokig. F. kirjawa. E. kirja. Cirkas, klar. F. kirkas.

cirkasun, klarna. F. kirkastun.

circ itin, gviltra.

cirppu, Zoppa. F. kirppu. E. kirp.

cirwes, yxa. E. o. F. kirwes.

c'issa, täflan; cisä’, i kapp. F. kiista.

citün, berömma. E. kiitan. F. kii- tán.

citto, beröm; berömlig. F. kiitto.

F. kiuru.

ciwi, sten. E. o. F. kiwi.

cöhä, Aosta. F. o. E. köhä, F. af-

ciuru, lärka.

ven hökä. cóhin, Aosta. FE. o. E. kóhin, F. äfven hóin.

cöühä, fattig. F. köyhä. E. kehwa.

couhüs, fattigdom. F. köyhyys. cüdikko, dim. af följ. cfr E. kuht.

c ütto, skjorta.

cühsetän, grådda (bröd). cfr F. kypsetän. cühsi, gar. F. kypsi. E. küps.

cücäl-pä, e/dbrand. cfr. F. kekäle. E. o. F. kylä.

F. kylki. E. külg. cülmä, frost, köld; kall. F. kyl- E. külm.

cülá, by.

cülci, sida.

má. c ülmásán, kyla. F. o. E. kylwän. F. kylwy.

cülwän, sd.

cülwü, sådd.

cülwen, bada sig. F. kylwen.

c ümmenikko, tia (i kort).

anch tår. F. kyynel.

cünná-pü, alm. F. kynnápuu. E. künnapä-puu.

c ünnlir-pá, armbåge. E. künarpää. F. kyynäspää.

cünnän, plöja. E. künnan. F. kün- nän,

cüntü-més, plüjare. F. kyntómies.

cüpär, Ajelm, mössa. E. küpar. F.

kypár.

134

cüpeüt, dim. af cüwe.

Cüsün, fråga. F. kysyn. E. küsin.

^

cüsi, nagel. E. küüs. F. kynsi.

cütün, bränna, svedja. cfr F. ky- detän.

cütüs, sved. E. küdis. F. kydös.

cütü, mans bror. EF. kyty.

cüwe, gnista. F. kywen.

IL.

Lad'a, bred. E. laaja KE. lai. ladatan Z. ladoten, göra bredare. ladus, bredd. F. laajuus. låditan, med omsorg tillverka. lådittelen, se föreg.

ladwa, topp, skate.

ladw. lagotan, strö, utbreda. E. =. lahgotan, åtskilja. E. =. lahc en, släppa. E. o. F. lasken. lahsi, barn. E. laps. F. lapsi. laikko, frans, rimsa. lainän, sva/ja. F. =. laine, vág. F. o. E. =. laiska, Zaz. F. =. E. laisk.

laisküttelen, draga sig, lattjas.

laitjo, sarbetssläda. F. laitio,

E. latwa. E.

A. AHLQVIST

F. laiho. F. =.

lakasen, sopa; 1.

larwa, brodd. lakana, lakan. iwuhset, kamma häret. Fo. =\%

lakéa, jemn, glatt. F. lakea. E. lage. lakon, Zzppja (om hunden). F. lakin. F. laki. E. lagi.

Biol Fi = langkén, falla omkull. E.

laci, inre tak.

lammas, fár.

langen. F. lankean. lapautan, boga. F. =. lapja,' spade. F. lapia. E. labjo. lassu, spån. F. lastu. E. last.

latselko, p/att. cfr. F. latuskainen. laukoja, Zvättare, tvatterska. lauko-päiwä, Zördag. E. lau-pääw.

F. lauwantai.

laulan, sjunga. E. o. F. =.

lauta, bord, E. laud. efr F. lauta. lautta, fahus. E. laut.

lawa, lafve. E. o. F. =.

lähe, kålla. F. lähde.

lähätän, skicka. E. =. F. lähetän.

läcähtün, szorkna. F. läkähdyn. E. läkatan.

lämmitän, e/da. F. =. E. lámmitan.

Wotisk Grammatik.

lännikko, bunke, bytta. E. lánnik. E. läwi. lizga sjuk. E. o..F. —. B.

J€;KAaTb.

läpı /. läwi, tröskel.

lásin,

Väs ka, vanl. pl. Yås gat, bakdel, säte. R. aamea.

lehitsen, slå blad.

lehci, enka. F. leski. E. lesk. lehmä, £o. F.=. E. lehm. lehto, blad. EF. lehti. E. leht.

lehtosikko, Zöfhög; löfrikt ställe. leikkän, skära, hugga. E. o. F.=.

leipä, bröd, spannmål. FE. =. E.

leib. R. xa565. léliné, lut. lello, Zeksak. F. lelu. lémi, spad. F. liemi. E. leem. leppá, aZ. E.)= .; E: -lep.

leppásikko, a/skog.

lepütin, lugna, försona. FF=. E.

lepitan.

lesat, pl. ställningar. (vid byggan- de). R. asca.

lesemet, pl. £Z.

lési, ässja. cfr F. liesi.

liblo, sta! (på vissa växter). E. libl.

135 F. linna. E.

linna /. lidna, stad. lidn o. linn.

EF. o. E. =. F

liha-póli, narf.

liha, kött.

. lihapuoli.

lihawa, fet. F. =. E. lihaw.

lina, Zz. F. liina.

lina-wásso, ar/a. cfr. E. lina-wäs- trik o. F. wästäräkki.

linnahset, malt. E. =.

linkkán, Za/ta. F. liikkaan. E. lon-

kan.

linnukas, jungfrubäar. F. lillukka. E. lillukas.

lintti, band. R. aenra.

lintu, fogel. F. =. E. lind.

lipéa, hal, slipprig. F. libe.

^ lisán, öka. F. =.

lipeá, E.

E. lisan.

BR. aune.

F. liukahdan.

E. lirw. cfr F. lirwa. R. 406%. cfr. F. lohko.

F. luokki. E. look.

litsa, ansigte. liugahtan, sZnta. liwa, sand,

loba, panna. lohko, soppa. lókka, Zoka.

R. aomt.

loma, jernstör

lópl, plogbill. F. luotin.

136 F. liekku. F. liekun.

loekku, gunga. loekun, gunga. löekutan, vagga. F. liekutan. loetsa, pust.

loetsun, pusta. F. lietson. E. lóótsun.

löhgon, klyfva, splittra. F. lohkon.

lohi, Zax. E. =. F. lohi. lóhkán, klyfva. F. lohkasen. loikkán, se leikkän.

F. lanka. E. lóng.

longka, garn.

louhun, blidkas. F.lóyhdyn o.lauhdun.

löunat, söder; middag. F. lounat. E. löun.

lounatan, spisa middag. F. lounatan.

lön, sid; 1 einä, sid, hà. E zu. lyón.

lóülü, hetta, bad. F. =.

löwwän, finna. F. lóydán. E. lew- wan o. leian.

E: 62 Es:

lugen, rakna, läsa. E. =. F. luen.

lå, ben.

luhta, szarrang. F. =. luikko, svan. E. luik. lükka, Zök. R. ayxs. lukku, /&s. F. = o. lukko. E. luk.

lumekas, snögig. E. =.

A. AHLQVIST

lumi, snö. F.o.E. =.

lupa, Jdfte, tillätelse. B.u0. F. =.

lusikka, sked. F. =. E. lusik o. lusikas. R. aoxka.

låta, sopgvast. F. =. E. luud.

lutisan, klämma ihop. F. rutistan. E. lüpsik. lühsän, mjölka. E. lüpsan. F. lypsán. E. lühi.

lühci, mjölkstäfve.

lühüt, kort. F. =. lükkü, Zycka. F. =.

lükükas, /ycklig. F. lykykäs.

MX. Må, jord, land. E. o. F. =. maé, lake. F. made.

mahla, trádsaft, lake. E. mahl. F. _mahala.

mahsa, /efver. E. maks. F. maksa.

mahsan, betala; kosta. E. o. F. maksan.

mahso, betalning. E. maks. F. makso.

mä-ilma, verld. F. =. E. mailm. E. o. F. maistan.

E. o. F. =.

F. makea. makkara, korf. F. =.

maisan, smaka. makän, sofva. makéa, söt. E. mage. E. makkar.

mako, buk. F. maha. E. mago.

Wotisk Grammalik.

maku, smak. F. =. E. magu.

makuza, smaklig. F. makusa. E. magus.

manitan, Zocka. F. maanittelen. R. MaHUTb.

mä-ôuna, potät. E. ma-oun. F. maa-omena.

marana, växt, som innehåller ett färgämne. efr E. maran.

I

m., fiskrom. KE. kala mari.

markka, mark (mindre mynt). F. =.

marja, bär. E. mari; kal?

märot, pl. Z£bár.

massina, pung. F. massi. R. womna,

matala, Zäg F. =. E. madal.

mato, mask. F. =. E. mado.

mauci, tarm. cfr F. maukku o. E. mauk.

mazilkka, sudd. R. wasuaka.

EF. mäihä. E. mähk.

mähcä, rått af lingon, mjöl och

mähä, sa/ve.

vatten. cfr E. mähk-kak. mäci, backe. F. mäki. E. mägi. mälehtän, minnas. E. =. mälehtüs, minne. E. =.

137

mämmälikko', spindel. E. ämlane. F. hämähäkkı.

män ko, lek, leksak. E. mäng.

mäncän o. mäncin, leka; spela E. mängin.

mäntä, Anddtrd (F. hierin); Yarn- Ir E =.

märehtelen, idisla. F. märehdin. E. mäletsin.

märisen, brumma.

märcä, våt. F. märkä. E. märg.

: mässän, störa, ofreda; trassla.

Bays

mätä, var; rutten.- E. mäda cfr F. mätä. mälänen, murkna, ruttna. FE. =,

E. mädanen.

mätäs, tufva; üfven torf. F. =. E. mätas.

mátla, sopqvast. R. weraa.

mättälikko, zzfvig. E. mätlik. F. mättäikkö.

melewä, klok.

F. mieli.

meli, förständ. E. meel.

melle, krita. R. mb.

18

138 mellén, blankskura 1. hvitmena med krita.

mellün, blifva intagen. F. miellyn.

mélüttelen, intaga, förnöja . F. miellyttelen.

menen, fara, begifva sig. F. =. E. minen.

mérta, mjarde. F. merta.

més, man, karl. E. =. EF. mies.

mesi Z. mezi, Aoning. F. o. E. mesi. mezi-pakko, bikupa. metsä, skog. F. =. E. mets.

metsä-kana, szórzpa. F. metsikana.

F. E.

metso, tjäder. o. metsás, metsis. —. E. miuni.

Bu

secas.

minjá, svärdotter. F. mitlän, väga; mata. morin, sjukas, blifva moru, boskapssjuka. KR. mop®. moekka, svård. E. moek. F. miekka. moila, tvål. HB. mprao.

misa I. möiza, herregård, gods. E. R. mbisa.

möis. F. moisio.

moisan, förstå, begripa. E. mois- tan. cfr F. muistan.

moni, mången. E. monni. F. moni.

\

A. AHLQVIST

motu, mjod; öl. E. modu. cfr R. MéAB.

möh, sen, sentida. F. myöhä.

mükka, plåga. cfr F. muokka. R. MyKa.

mükkän, plåga. cfr F. muokkaan.

mulkku, manslem. cfr F. mulkku.

muna, ägg. E. o. F. 2; munà rüku, gulan, muna’ walku, hvitan i ägg.

munen, varpa. EF. munin.:

münnan, förändra, förvandla. E. muudan, PF. muutan.

münnun, förändras, förvandlas,

E. o. F. muutun.

muraga, hjortron. E. murakas. EF. muuran. muréa, skön. F. murea. E. mure.

muretan, smula. F. murennan,

murc ina, frukost. E. murkina. murran, bryta; sóndra. E. o. F. =. EC.

musetan, svärta. F. mustennan.

blåbär.

F..mustikka.

muru, sınula, musikka 4. mussikka, E. mustikas. F. musta.

mussa, svart. E. must.

mutikas, grumlig.

é Wotisk Grammatik.

mülisen, råma, böla.

mülläri, mjölnare. F.=. E. möl- der. T. Müller. müllü, gvarz. F. =. T. Mühle.

A A

mün o. món, sälja. E. müün. F. myyn o. myön.

mürrün, surza (om mjölk). F. =.

F. mykká.

N.

Nagla, spik; kil; skålpund. F. naula. E. nael.

naglon, spika. F. naulaan. E. naelan.

mütcä, stum.

nagran, skratta; bele. F. nauran. E. naeran.

nagris, rofva. F. nauris. E. naeris.

nagris-mö, rofland. (Ordet är en förvrängning af nagris-ma.)

nahka, skinn, hud. F. =. E. nahk.

nain, gifta sig. F. =.

E.

naisikko, qvinna.

nain&, hustru. F. nainen. naitan, snuopa.

naittaja, ga//are.

naka, tapp. E. naga.

napa, nafle. F. =. E. naba. napirtet, pl. väfskyttel. R.?

139

nappa, skål, fat. T. Napfe.

napuri, granne, nabo. F. =. E. naaber.

naskali, pry/. E. naaskel. F. naskali.

natta, szor. E. nat.

naio, mans |. hustrus syster. E.

nado.

Eros E. =;

n'äko, ansigte. F. nágo. F. nåkö.

náen, se.

nácijis, vittne. cfr E. nägija. EF. nákijá.

nah hustrus bror. E. nääl.

nälcä, hunger. F. nälkä. E. nälg.

näpisän, knipa. F. näpistän. E. näpistan.

n'äpus ka, blemma. F. näppy.

närı, nötskrika. F. närhı.

näteli, vecka. E. nädal. R. meatum.

nätel-päiwä, söndag.

náttü, trasa.

E. neem. F. niemi.

Ry

nenäkas, styfmunt (om hästar).

némi, udde. nenä, näsa. E. nina.

newwo, råd. F. neuwo. E. nou.

newwon, gifva råd, råda, F. neu-

won.

140 nigla, nål; barr (i tåd). F. neula. E. nóel. R. uraa.

E. nigel.

nikela, lös, slak.

E.o. F. =. R. uw.

F. niini-puu.

nimi, namn. nini-pü, lind. ninisikko, Zindskog.

nirko Z nilko, tryne.

nisá, gvinnobrüst. F. =. E. nisa. niska, nacke. F =. nisu, Avete. E. o. F. =.

nitän, skära (säd), klippa (hår o. d.). E. niitan. cfr F. niitän. R. Hate.

nitti, tråd. E. niit.

nittü, ang. F. =. E. nit. niwel, led. F. =. nodgan, svikta. F. notkan. nokka, näbb, skärm (i mössa). E.

nok. F. nokka o. noukka.

nöri, ung. E. noor. F. nuori.

nörikko, brud, ung hustru. E. noorik. F. nuorikko.

nörus, ungdom. E. =. F. nuo- ruus.

nötta, not. E. noot. F. nuotta.

E. nóder. cfr

nodra, böjlig, svag.

F. nöyrå.

A. AHLQVIST

nOisen, stiga; jäsa, begynna. FE. nousen. "

F. nokkonen.

E. nógi.

E. molemad.

nôokoné”, nessla. F. noki. nolepat, báda, begge.

nöci, sot.

F. molemmat. nosan, /yfta. F. nostan.

nótku, slak; sluttande. cfr F. not-

kea. n'ühân, lukta. R. mroxams. nukun, somna. F. =. nurkka, vrå. F. =. E. nurk.

nüskän, szyta. E. nuiskaan. nükän, stödja, stödja sig. nüllen, /2@. F. nylen. E. nüllin. ®. Obahka, svamp. od'an, sköta; spara. E. o. F. hoi- dan. ógun, andas. F. huowun. ohla, trasa. F. hoikka. E. oidja.

ökän, Avia, rasta. E. =.

oikka, tunn, slank. oitaja, sparsam. cfr F. huokaan.

ölama, kringvuxen ingröpning i träd , S ngropnuig

Wotisk Grammatik.

efter yxhugg m. m. F. huolain.

ölin, sörja, bry sig om. E. hoolin. FE. huolin.

ómnikko, morgon. E. hommikko.

Ee

ono, morbror. F. eno.

óno, svag. F. huono.

opéa Z Opéa, szfver. F. hopea. E. hóbbe.

oponé, häst.

E. hobone. E. hewo-

nen. orja, tjenare, arbetare. cfr E. ori o. F. orja. orla, örn (i mynt m. m.). R. opé.rs. osan /. ösan, köpa. E. o. F. ostan. F. otawa.

F. huo-

otawa, Kar/lawagnen.

ötawa, billig. E. oodaw. kea o. huotawa.

öttelen, vänta. FE. wuottelen.

ozmut, liten björn (?).

ozra /. Ozra, korn. E. oher. F. ohra. Ö. |

Ohja, tóm. | E. oh F. ohja.

ohsa, qvist. E. oks. F. oksa.

Ohsakas, qvistig. F. oksakas. ohsennan, spy. E. o. F. oksennan.

Ghsetus, spyor. F. oksetus.

141

Ohsetutan, väcka kräkning; minua ohsetutab, jag kräkes. F. okse- tan.

ohsun, gå 1. fara vilse. F. eksyn. E. eksin.

ohtago, afton; ohtagonn, om afto- nen; länann Ohtagonn, i dag af- ton; ohtago on kujal, aftonen år för handen. FE. ehtoo. E. öhto. ohtagoiné, guallsvurd.

E. öhw.

Oigelan, rata, räcka.

ohwa, qwiga. F. hieho. F. ojennan. E. óiennan.

Olkéa /. oiléa, rat, riktig; höger. F.

oikea. E. öige. oimo, slägt. E. óim. F. heimo. ojela, dålig (?). olci, halm. E. ölg. F. olki. olut, oZ. E. ölut. F. olut.

ome, mögel. F. home.

omehtun, möglas. F. homehdun. ompelen, sy. F, ompelen. E. ómb- len.

F. ompelus. E.

ompelus, sömnad.

ómblus.

F. onki. E. óng.

onc i, metkrok.

142

önc in, meta. F. ongin. E. öngit- sen.

onnewa, lycklig.

önni, Zycka. EF. onni. E. önn.

öpen, lära sig. E. öpen. F. opin. ópetan, lära. E. Öpetan. F. opetan. órawa, ekorre. F. orawa. E. oraw. ösån, kunna, hitta, råka. E. oskaan. F. osaan.

osotan, peka, visa. F. osotan.

ötsa, slut, ända. E. ots. cfr F. otsa. E. =.

E. oun.

ótsin, söka. F. etsin.

óuna, apple. F. omena.

ówwi, gård, gårdsplan. E. ow.

F. yó.

A

Ö, natt. E. 66. örcähtän, och örcän; vakna. E. ärkaan. F. he- rään. brin, skubba, skafva. FE. hieron. órsü, tjärna. P. Pad'a, fin. pådatsi, /uder. R. maaaamue. F. paula. E.

pagla, band, skorem.

pael.

pakana, djefoul.

A. AHLQVIST

paha, elak, dálig. E. o. F. =.

pahuu-pái',, afvigt; söwat omat p., kläderna äro afviga.

pahsu, tjock.

F. paksu. E. paks. hö

paikas, hög qvinnomóssa i den nu- mera aflagda wotiska drägten.

paikka, puts, ställe, toisez paikkä,

annorstädes. E. paik. paikkän, Zappa. E. o. F. =. painan, trycka. E. o. F. =.

paisan, steka; (om solen) skina. E. o. F. paistan.

Eos)

paisetun, svullna. F. =.

Ev

F. paisti. E. o: Fe:

pajatan, Za/a. E. =. R. Gaars.

pajatus, tal.

paise, böld.

paisetus, svullnad. paissi, stek. paja, smedja.

F. =, sjunga.

paju, piträd. F.=. E. paijo.

pajusikko, pilskog.

cfr F. pakana o. E. pagan.

pakko, stockända. E. pak.

pako, flykt, tillflykt. E. o, F. =.

IWotisk Grammatik.

pakolaine’, rymmare, flykting. F. pakolainen. E. 0. F. =

palawa, het, varm; svett.

pala, bit; lapp.

Rust E. palaw.

palkka, Zön, lega. F. =. E. palk.

palko, skida (på växter). F. =.

pallas, blottad, bar, obetäckt. E. o. F. paljas.

palletab, minua p., jag fryser. F. paleltaa.

palletun, förfrysa.

pallo 7. palla, dufva.

E. o. F. paljo.

palokkoine’, liten bit.

F. palellun.

pall'o, mycken.

palwan, bedja. KE. palun. cfr F. palwelen. R. namar.

COMENT

pimetti, minne. panen, lägga. E. pangkoi /. pangko, ämbare F. panki. E. pang. pappi, prest. F. =. E. pap. R. nom. parapikko, grannlät (?). EB PA=!

paratan, kurera. E. =. F. parannan.

paranen, tillfriskna.

143 pärmas o. pärma, bröms. EF. paar- ma. E. parm. parmät, pl. bröst, barın. pärnas, tradesäker. parta, skägg. F. =. E. pard. R. Gopoza. partti, fisbstimm. F. =. päru, ånga. R. maps. ^ L] päruan, ånga. parusina, segel. R. napyer.

parwi, hop, tropp. F. =. E. parw. Ir

pasibo, zack! R. emacu60; p. antä,

päsi, Za//sten. E. paas. tacka.

pata, Zerkruka. cfr F. pata o. E. pada.

på 2. peä, hufvud; ax. Eo iq.

påhe inä, Aasse/not. F. pähkinä, E. pähknä.

páhcin-pü, hassel.

päissär, skafva. F. päistär.

päiwä, sol, dag, dagsljus; p. noi- seb, solen går upp; p. meneb Jumalale, solen går ned. F. =.

E. päiw o. pääw.

A päiwä-lasku, solnedgång, vester.

144

påiwi-nöisu, soluppgång, öster.

päiwütün, blifva solbränd. F. päi- wetün.

pälliset, pl. mellangift. F. =.

päsen, slippa. E. o. F.=.

päsko, svala. EF. pääsky. E. pää- sokene.

päsurja, vafbom.

pärähmä, barm; sköte.

päre, perta, F. =. E. perg

:

Bs.

A pärmisän, kanta. F. päärmän.

pärme, kantning.

pär-wakka, pertkorg. F. päre-wakka.

pehméa, mjuk. F.‚pehmeä. E. pehme.

pehmenen, mjukna. F. =

pehmitän, wppmjuka. F. =. E. pehmetan.

peiko, tumme. F. peikalo. E. peial.

pekki, speck, fett. E. pek.

peldus ka, örring.

pelc ån, frukta. F. pelkään. E. pelgään.

pelssemet, pl. zafsto/.

pêni, liten, fin. E. peen. FE. pieni.

penikka, hundvalp. F. =. E. pe-

nike,

A. AHLOVIST

4

pentärä, plantsáng. E. peunir. F. piennar.

peré-més, Ausvärd. E. =.

péren, fjerta. E. =. F. pieren.

pero, matt.

perewedina, spång (öfver en bäck).

E qs

pesen, tvätta, skura.

F. pesä.

E. o. Ers.

pesa, bo.

peläsün, misstaga sig.

petc el, stamp (i en trämortel). F. petkel.

petos, bedrägeri; bedragare. F. E. pettus.

E...

pettelikko, lögnaktig, bedraglig. E.

pettelen, ljuga, bedraga.

petlik.

pi, flinta.

piän, hälla.

EB..—. E. pidan. FE. pidän. pihet, pl. Aoftäng. E. pihit. F. pihdit, pihku, tall. pihkusikko, tallskog. pihlaga, rönn. E. pihlakas. F. pihlaja, pihta, skuldra. E. piht. E. piig.

E. piker.

pika, piga. F. =.

pikari, bägare. F. =.

Wotisk Grammatik. 145

pikkarainé, helt liten. F. pikkarai- nen.

pilan, smutsa, förderfva. E.o.F.=.

pilen, gömma. F.=.

pillaelen, förderfva, förspilla. F.=.

B, =

roeska-p., sötmjölk,

pilwi, moln. E. pilw.

pimä, mjölk; pettü-p., Yarnmjölk, läntü-p., sur- mjölk. E. piim. F. piimä, sur-

mjölk.

F. pimeä. E. pime.

E. o. F. =.

pimetikko, mörker; skymning.

piméa, mörk. pimenen, mörkna. pina, dörrpost. F. piena. pippu, tobakspipa. F. =. E. piip. piraga, pirog. F. piiroo. R. nupors. pirta, véfsked. F. pirta. E. piirt.

R. 6epao.

piru, gästabud. R. maps.

pisar, droppe. E. =. F. pisara. pisän, sticta. E. o. F. pistän. pitcä, /äng. F. pitkä. E. pitk. piwo, näfve. F. =.

F. läiskytän.

plaizgutan, smalla.

plötnikka, timmerman. R. naoraurs.

podaritan, skänka. R. nozapurs.

podos ma, såla. HR. moaomma.

poduska, dyna. R. noaymka.

poika, son. F. =. E. poeg.

poimin, plocka. E. o. F. poimen.

poisi, gosse. E. pois.

pojintima, styfson. F. =.

pojo, gosse.

pôkka, kant af rödt kläde i kjol- fällen. E. pook.

ENE

påli, sida, hälft; paha p., hin onde;

pölas, lingon.

F. puola.

joka pölez, öfverallt. COrdet är

troligen en sammansättning af or-

pómasibo, Guds hjelp!

den: nowomm Bors !). Ea

EB

pohja, botten, nord, rygg (på eu yxa), bak (i en knif). F. pohja. E. pohi.

porotan, värka.

poesas, buske. F. pensas.

pcippo, kyckling. cfr F. peippo. polan, brinna. E. polen. F. palan. poletan, bränna. E. =. F. poltan.

E. pöld. 19

polto, åker. F. pelto.

146 polto-marja, åkerbär. pölto-pi, rapphöna. F. pelto-pyy. polwi- 4ud; bugt. E. polw. F. polwi. pórmatta I. permatta , lergolf. E. pörmand. F. permanto. pórsas, gris. E. o. F. porsas. pôtkân, sparka. F. potkasen. powwi, barm. F. powi. pöühkea, svällande (om dynor o. d.). F. pöyhkeä, uppblåst. pöllü, dam. F. = o. póly. pöllüän, damma. F. = o. pélyän. pörå, rund slipsten. F. pydrä, hjul. pörän, rulla omkring. .F. pyórin. pörrün, bli yr, afdäna. F. pyörryn. pragisen, spraka, braka. praizgan, plaska. primetitan, gifva akt på. HB. npu- MbTHTb. primozla, s/aga. prizgan, spritsa. proloba, vak. R. npopy6s. prostina, simpel. KR. mpocroii. pruntti, sprund.

pü, rad, Benoit. =.

A. AHLQVIST

pügowitsa, knapp. NR. myrosuna. püha, dun. RB. nyxr. puhas, rem. E. =. F. puhdas. puhasan, rena, rengöra. E. puhas- tan. F. puhdastan.

E. ol Es:

E. o. F. puistan.

puhun, blåsa.

puisan, skaka.

pulma Z pulmat, bröllop. E. =.

punadné, röd. E. punane. F. pu- nainen.

F. =S:

punotan, lysa röd, hafva röd farg. BS

punon, sno. E. punun.

puren, bita, tugga. E. o. F. =.

purgan, /üsa, uppbinda. F. pu- ran.

pure, segel. F. o. E. =.

putiutan, uppväcka. R. Gyamrb.

puzerran, krama, pressa. E. o. F. puserran. pühä, helig. E. o. F. =; p. päiwä, helgedag. A pühän, helga. pühc &, handduk. pühcin, sopa; aftorka. E. o. F.

pyhkin.

Wotisk Grammatik.

pülwä, stötta. F. pylwäs, stolpe. püwwän, fånga, begära. E. püw- F. pyydän.

R. Rad'an Z rad'on, slå, bulta. cfr F.

wat.

raadan. radgon, afrifva, afrycka; spratta. F. ratkon. ratkän, afrifva. F. ratkasen.

rage /. ragé, hagel, korn (af salt

m. mju BE) aane? rahno, bi rahwas, folk. E. o. F. =. raiska, -/uder. E. UE. waisk, raja, gräns; rd. ESO: EE. råka, ruska. E. raag.

raketan, förspänna. cfr E. o. F. ra- kennan.

rämi, klasŸ r., fönsterbäge. 'T. Fen- sterrahmen.

BR. pawo,

ramo, £raft. E. ram.

skuldra. E. =.

rampa, rifven, söndrig. cfr F. rampa

ramotó, kraftlös.

0. E. ram.

R. pana.

rána, sár.

147

rankor. E. ranggid. F.

rangget, pl. ránget o. länget.

ranta, strand. F. =. E. rand.

rasas, trast. F. rastas.

ratas, kärra, bondvagn. cfr E. o. F. ratas.

ratassi, tygel. F. ratsastin.

ralis, visthus, bod.

He

raukén, blifva slapp, blifva uttömd.

^ rato, as.

F. raukean Z. raukenen. raukka, stackare. F. =. rauta, jern; pl. rawwat, fårsax. PSE rand. razwa, fett, ister. F. raswa E. rasw. razwikas, fet. rägan, kraxa. F. raakun. rägin, rackla. E. rägisen. rägun, bullra. cfr F. rääwyn. räntä, snöblandadt regn. F. =. E. ränd. räpin, skrapa, skräma. cfr F. raa- win.

p n

räsäs, Zakröste. E. rästas. F. räystäs.

rüstoga, jul. HB. poxaecrBo.

148

rätte o. rätti, halsduk. E. rät. cfr

F. rättı. rätu, rad, ordning. R. paa». räühtün, vissna. rehenneüs (g. rehenneüse’), förstuga. (Ordet är en sammansättning af rihi, stuga, och eüs, det framför belägna, men böjes i alla kasus utom genitiv såsom om den sed- nare delen i sammansättningen vore ordet esi, alltså: iat. re- hennetése, eZat. rehenniessä, o. s. v. rehtilä, stekpanna. F. riehtilä. cfr R. Beprear. remeni, rem. F. remeli. R. pemens. renggas, ring; länk. E. os F. rengas. rennäsün, blifva andtruten. repo, råf. F. =. E. rebane. retcä, ratticka. R. psrka. rewin, rifva, klösa. F. =. R. pura. cfr. E. rihi o. F. riihi.

E. rihm o. F.

riga, ria.

rihi, porte.

rihma, rep. cír rihma.

rikkaus, rikedom. F. =. E. rikkus.

rikas, rit. E. o. F. =.

A. AHLQVIST

rikesutan, rikta. F. rikastutan. rikki, rie. F. =. E.

ringgottelen, sträcka sig,

riik.

rata sig. cfr E. ringgotan.

rinc eüs, Zycka (i knytning).

rinnus, bróstrem. E. o. F. =.

EF. —. E. rind.

ripa, béndel, som viras kring benen.

rinta, bröst.

riplá, zgnsraka.

rissét, pl. barndop; wie -rissét, vatt- nets helgande, Trettondag. F. ristiáiset; wierista.

rissa, don, redskap. cfr F. riista o.

E. riist.

risitän, döpa. F. o. E. ristin.

ritci, svafvel. F. rikki. ritta, vedtraf. E. rit. riuku, stäng. F. =.

rohi-pü, likkista.

rohkëa, djerf. F. rohkea. E. rohke.

roho, gräs; durnoi r. ográs, R. AypHaa tpasa. E. roho. F. ruoho.

rohó'-karwadné', grön. F. ruohon-

karwainen.

K

rohotun, beváxas med ogräs.

ruohotun.

Wotisk Grammatik.

röja, dy, smuts. E. roe. cfr F. ruoja.

röjakas, smutsig. ASA

roJan, smutsa.

rokka, kålsoppa. cfr E. rok o. F. rokka.

röko, vass. E. roog. F. ruoko.

rókosikko, vassrikt ställe. F. ruo- hokko.

rôma, roma. E. room.

rôma, strimma (efter slag). F. raamu.

A ELI

róppa, grot.

rosola, sa//ake. R. pocos.

röse, rost. E. roste. F. ruoste.

rösetun, rostas. F. ruostun. rôska, piste. E. roosk. F. ruoska. R. poera.

rótid, gärdsel.

rojut, pl. grummel, rosk. cfr FE.

roju.

roukko, större höstack. cfr FE. röykkö.

röse, imma (i fönster).

roeska, osyrad (mjölk, bröd o. d.).

E. roesk. F. rieska.

149

routa, kala. F. routa.

römin, krypa. F. ryómin.

rud'e, akkun-r., fönsterkarm.

cfr F. ruuhkat. E. rouged.

ruhgat, pl. sopor.

ruikot, pl. koppor.

rukka, guinnokaftan af kläde utan ärmar.

rulla, kafle; sladd. KE.

rullän, £af/a. E. =.

Ri;

rüso, rosen (sjukdom).

rul.

T. rollen.

rüna, vallack. E. ruun.

rüsu, fönsterruta. F. ruutu. E. ruut.

rutan, skynda. E. =.

E. rugis. F. rüppü, skört; veck. E.

rüis, rág. ruis.

rüp. cfr F. ryppy-

rüsd, ryssu Ri =:

i rüüd.

S.

Saau, nedfalla, regna, snöga. E.

rüti, rock. E.

o. F. sadan. sädu, trädgård. R. cas. saha, sdg. FE. =.

F. =.

R. caxaps.

sahån, såga.

såhari, socker.

150

säjue, brudens eller brudgummens följe. |

sakara, gångjern. cfr E. sagar. EF. sarana.

sakkali, hök. R. cokoas.

saksit, sax. F. saksit.

sacin, saga (?).

salam}, utan vetskap, ovetande;

cfr E. sale.

salea, grann.

salwo, sadeslär. E. =. E. salw.

sammal, mossa. E. o. F. =.

sammas, stolpe; vadersol. E. =. cfr F. sammas.

sän, f/d; kunna. E. o. F. =.

sáni, släde. R. camm.

sappi, galla. F. =. E. sap.

säppoga, stöfvel, E. o. F. saapas.

R. canors. sarı, ö, holme. NE NE, saar. sarka, /eg. F. =.

sárui, asktrad. F. =. E. saarn.

särnisikko, askskog.

sarwi horn.‘ F. =. E. sarw. sarwikko, plogstjert. sätto, säte. F.=. E. saat.

sättaja, vägvisare. F. =. E. saatja.

A. AHLOPIST

satula, sadel. F. =. E. sadul. sauna, badstuga. F. =. E. saun. sauran, smarta.

sawwi, lera. E. =. FE. sawi.

sawwu, rök. F. sawu.

sawwulan, röka (kött o. d.). F. sawuslan.

såg, gnista. E. säde. F. säde, Zus-

sträle.

sälin, skona. KE, =. ÅR. KAST.

sälko, föl. F. sälkö. E. sälg. A

süng ben. Bore RET sr sürci, mört. F. särki. E. sárg.

särwi, sofvel. F, särwin. A sätoza, lämplig, passlig.

segotan, blanda. F. sekoitan.

seinä, wagg. F. =. E. sein. seiwäs, stör." EF. =.

seldi, sz/. Bh. ceaba.

selcä, rygg. F. selkä. E. selg. sémé, frö, utsäde. E. =. F. sie-

men.

semeritsa, messling (?).

serwä, kant, sida; serwäz, afsides. F. särwi.

A

sermi, nasborre. F. sieran. E. söör.

Wotisk Grammatik.

Ro:

R. c5rka

seppä, smed. E. sep.

setka, nat.

sifka, grå häst.

sigà"-tina, b/y. E. sea-tina R. cpn- Hel».

sigla, såll, sikt. F. seula. E. sööl o. segel.

siglon, sikta. F. seulon.

siha, plats, bädd. F. sia.

sika, sik. F. =. E. siig. R. cum.

sika, svin. F. —. E. siga.

siko-lautta, svinstiga.

E. siil.

sili, igelkott.

silmå, öga. EE: =. El silm. silmo, nejonöga. E. o. F. silmu. silta, bro, golf. F.=. E. sild.

Eom.

F. sineán.

sima, ref; pisksnart. LJ " n t.

sinelän, Öläfarga. E. seen.

sini, riska. F. sieni.

sininé, b/d. E. =. F. sininen. B. cauiä. sini-silmá, blåögd. F. =.

By fenan.)=.

kalà'

il

sipi, vinge; E. tiib. sippelikas, myra. E. sippelgas

sirkku, siska. F. =.

151

sirppi, skäras FE. =. E sirp. B. cepi,

sisas, näktergal. E. sisask.

sisüs, det inre; pl. inelfvor. cfr F. sisus.

sita-sigla, sikt. R. euro.

sitkéa, seg; snål. F. sitkeä. E. sitke.

E. sit.

sitta-bombo, torndyfvel.

E. -.

E. o. F. sidon.

R. caoit.

sitta, tråck.

siunan, valsigna. sıwon, binda. sloja, safring. slås ba, tjenst. R. eaysx6a. slås in, tjena. R. cayxurs.

50, kärr. vä. =, EB sug.

sôja, varm, blid; värma. | VF. suoja. E. soe. söjetan, värma. E. sojeunan. F.

suojennan.

söla, salt. F. suola.

E. sool. R.

CO.IB.

söladne’, sa/tig, sa/tad. KE. solane.

F. suolainen.

sóni, ddra. KE. soon. F. suoni.

sóni-pü, sparre.

sorokka, dem nu brukliga ryska

152

qvinnomössan. BR. copora. sörsa, and. V. suorsa o. sorsa.

R. cops. |

sorut, pl. sopor. sorwân, svarfva. sôbra, van. E. sober. cfr F. seura.

sôitan o. soittelen, banna; grala,

kifvas- Er soittelikko, gralig. E. soitlik. sök&a, blind. F. sokea. E. sögge. sólmán, knyta. E. sólmaan. F. sol- mitsen. solmu, knut. F. solmu. E. sölm. sona, ord. E. =. F. sana. sópa, pl. söwat, kläder. E. =. F. sowat. sormi, finger. F. sormi. E. sórm.

sormikas, fingervant. F. sormikas. sormukka, skottspole.

sôrmus, ring. F. sormus. E. sörmus.

sôssar, vinbär. E. söster. F. sieh- tari.

sota, krig. E. soda. F. sota.

sowetan, klåda.

söwwan, ro. F. o. E. soudan.

sözar, syster. E. sösar. F. sisar.

A sömin®, mat. E =. F. syóminen.

A. AHLQVIST

sön, dta, E =. F: syön.

sötän, lifnära, mata. E. sötan. F. sybtän.

ee trädesäker; bete; polto jäi só- tühsi, åkern lemnades i linda. E. sööt. |

staruha, gumma. — B. crapyxa.

stóli, stol. F. tuoli.

stroitan, bygga. R. erpours.

struna, sträng (i instr.). R. erpyna.

swetila, veke. R. cp5ruabna.

swojakka, hustrus systers man. R. CBOAKB.

Etc B: —€ R. cyrku.

sü, mun. südgat, pl. dygn. sugen, kamma. E. =. FE. suwin. sühsi, skida. F. suksi.

suisutan, röka, elda. E. suitsutan.

suka, hårkam. F.=, hästskrapa.

E. suga. sukka, strumpa. F. =. E. suk. sukka, Aynda; hora. R. cyra. sükkuna, vadmal; filt. B. cyrno. suku, s/agt. EF. =. E. sugu.

sukulainé, slägting. E. sugulane.

F. sukulainen.

Wotisk Grammalik.

Li sulän Z. sulatan, smälta. E. o. F. =.

sulka, fjäder. F. =. E. sulg.

sulku, guarndam. F. =. E. sulg.

süra, ost. E. soir. R. esp.

suren, dó; domna. E. =. F. =, sörja.

surma, dod. FE. =, E. sum

sunt wor. "B. —. EB. suur.

sürima, gryn. F. =.

surwon, stampa. F. =. E. sur- wan o. surwun.

ur

süto, domare; domstol; wen sütöse,

susi, varg.

anklaga. R. cyasa. sütun, vredgas, blifva ledsen. F.=. cfr E. suudun. suwän, alska. cfr. F. suwatsen. suwämine, kärlek.

B0 Bor

suwwitan, tillfredsställa (?).

suwi, sommar.

^ ES süá, hjerta; süätä piäb, han är arg. E. süda.

süámüs, inre delar i en djurkropp.

F. sydän.

F. sydämmys.

süättelen, Rögmodas.

153

süälün, blifva ond. cfr F. sydännyn l|. syannyn.

süelmo, vårta.

süc üsii, höst. VF. syksy. E. sügis.

süli, famn; koso-s. utgör enligt en Wots uppgift 19 spann, hvar- emot den vanliga famnen inne- håller blott 10. F. syli. E. süld.

F. sylki.

sünnikas, syndare.

sülci, spott. E. sälg. F. syntinen. sönthispnd.. Ez

sünnün, födas. F. =. E. sünnin.

süntü, födsel; uppkomst. F. =. süsälikko, öd/a. E. sisalik, F. sisälisko.

E. o. F. =,

sülän, tända.

süsi, kol. F. sytytän.

sütütes, tände. E. sütis. F. sytyke. süwä, djup. F. =. E. = o. sügaw.

S.

S'aluitan, ömka. R. kaasıe. säpka, mossa. R. manka. seniha, brudgumme. R. keuux®. sibko, gvick. BR. mmóxiit.

sirisen, sor/a (om vattnet). F. siri-

sen o. lirisen.

20

154

sisigat, pl. barnlindor. siwatat, pl. boskap. BR. uporuoe. R. mkams.

F. kelmi.

skelmüs, skäalmstycke, skalmnatur.

skäppi, skåp.

skelmi, skalm.

F. kelmiys.

sküttä, skytt. F. kyttä.

sokka, kind. KR. mora.

solkka, silke. R. méaks. F. sulkku o. silkki. ;

stanat, pl. benkläder. R. mramsi.

suba, pe/s. R. my6a.

sumisen, sorla, bullra. R. mywurs.

'T.

Tabakka, tobak. F. tupakka.. R.

Tabak. R. Tarams. F. taula. E.

tagotan, söka uppnå, gripa efter.

tagana, trefot. tagla, fnöske. tael. F. tawotan.

tahdon. E. tahan.

taic ina, deg. F. taikina. E. taigen.

tahon, va. FE.

taic kaja, degtråg. taimi, planta. SF. =. E. taim. taiwas, himmel. F. =. E. taewas.

täkka, Dörda. F. takka.

A. AHLQVIST

lakku, vanl. pl. takut, blår. E. ta-

kud. cfr F. takku. takumaine® Z. takumoiné, som be- Jinner sig bakom, efterst. E. ta-

F. takimainen.

gumene. talko, skördefest. V. talkoo. E. tal- gus.

talle, back.

tallikka, Zaznm. — E. talleke.

E. o. FE. tallaan;

tallukka, strumpa utan skaft. tallok.

talo, Aus, gård. E. o. F.=.

tallon, trampa.

E.

talwi, vinter. EK, =. E. talw. tamma, sto... F. =. tammi, ek. F. =. E. tam.

tammisikko, ekskog. F. tammikko. E. tammik.

tancat /. tanc ial, pl. underbyxor.

E. -.

tapan, slå, dräpa; t. riga, tröska;

E..o0iB..=.

tantsin, dansa. F. tanssin.

t. linä, skakta lin. tapé-püt, pl. Znbräka. tappelen, slåss. F. =. E. taplen. E. taplik.

tappelikko, gralig.

tare, stuga.

Wotisk Grammatik.

bu.

tartun, fastna, smitta.

E. taar. Be; E. ta-

tåri, spisöl.

tascine, jemn. EF. tasainen. sane.

tasOitan, jemna, släta. F. tasoitan.

EE

täwisan, klämma, trycka.

tauti, sjukdom.

tawara, vara. R. rosapz.

R. aa- BHTb.

tähitän, gifva akt. cfr E. tähennan.

tähti, s/jerna; zorja-t., morgonstjer- nan, koto-t., aftonstjernan.

Ho: 25

tán /. teän, veta, förstå, förmoda. E:

lälaja Z teätäjä, spáman, trollkarl.

täl, Jus,

A

F. tiedän.

F. tietäjä.

täti,,zmoster. ‚Es o. F. =. cfr B. TÉTKà.

täuvsi, ful. JP. —. E. täis:

täütän, fyllas F. =. E. täütän.

tawü, lunga. E. tàu. té vag, resa. E. —.. F. tie.

tedre, orre. FE. teiri o. teyri. E. teder.

telci, axe/. E. tels.

‚tömikas, hägg. E. =.

155 ten, gord«) E. 2... E. tien. terä, bett. P..—. E. tera. terás, std/. E. =, E. teras. teråsän, spetsa, hvässa. teräwä, Avass. EF. =. E. teraw.

terpin, tåla, hålla ut. RB. TepIr5Tb, lerwa, kåda; tjära. F. =. E. törw. lerwe, frisk, hel. FE. o. E. =. cfr. R. saopobiii.

E. terwis. cfr F. itikka.

tibti, at. E. tht. cfr F. tiheä. T. dicht, Bar,

terweüs, heilsa. F. =.

tihi, mygga.

tila, före.

ülkan, droppa. FF: =, E. tilkun. ulke, takdropp; ispigg.

tina, tenn. E. o. F. =.

toho, nåfver: E. toht. F. tuohi,

F. tuomi.

iómut, liten hägg.

torokkona, torracka, F. torakka, R. Tapakaur.

totulin&, trogen; sannfärdig.

toge, stängsel for fiskfängst; pata, F. toe.

E. F.

tohin, Zöras, våga. tohin.

tohdin.

156

tokun, falla, sjunka, förloras.

tokutan, fålla, förlora.

tómpan, "rycka; spänna. E. tom- baan. F. tempaan.

tônân, tacka. . E. tänaan.

tösi, sann; sanning. E. tösı. F. tosi.

toukkån, róra, knuffa. M. o. F. toukkaan.

tóuko, sommarsäd. F. touko. E.

toug. 16, arbete. E. =. E. työ. ténikka, arbetare; arbetsam. tratti, tratt. F. ratti. trawa, traf. F. rawi. trengki, dräng. F. renki. troitsa, Pingst. BR. mpoitubrms aen. troppa, gängstig. M. Tpoua. truba Z. trüba, rör, pipa. B. 7 y6a. F. tukehtutan. E. tuhk.

tugéhtutan, gvafva. qu

tuhka-páiwá, måndag.

tuhka, aska.

tuhutan, t. wettá, dugga.

tuiskán, yra (om snön). E. =. F. tuiskuan.

Er

tuisku, snóyra. E. tuisk.

A. AHLQVIST

tukkän, £/tappa. F. tukin. tucisun, szafva.

tåla, bösskolf. R.?

F0. d.e . E. coi

tüli, vind. F. —. E. tuul.

tülutan, vädra. E. tuulan. F. tuul-

tulen, komma.

tuli, ed.

lan. tümi, kärna, frö (ifrukt). E. tuum.

tungkéun, tränga sig. F. tunkeun.

tunnen, känna. E. o. F. =.

tunni, timme; pl. tunnit, ur (i ana- logi med det ryska acm). F. tunti. E. tund.

tuppi, slida. F.-—. E. tup.

turpéa, stinn, tjock. F. turpea.

turpôn, tatna. F.=.

turu, ekollon. E. tóro. | F. terho.

turwas, stege.

tuska, plåga; sorg. F. =. E. tusk.

R. Tocra. tuskän, plåga, ängsla. E. o. F. =. tütikko, tvaga. E. tuustik.

tuttawa, bekant, van. F. =. E.

tuttaw.

tühjä, tom. F. =. E. tühi.

Wotisk Grammalik.

tühjetän, tömma. E tühitan. tülppä, slö. E. tymp. F. tylsä. tüni, lugn, saktmodig, tam. F. =. tünnäri, tunna, kagge. E. tünder. F. tynnöri.

E. =:

tütärlentämä, s£jufdotter.

E. tütar. F. =. E. tä-

tütär, dotter.

tättärikko, flicka, jungfru. druk. U. Ublikas, saltört. E. ublik. E. o. F. udar.

uhawikko, gropig.

uhar, jufver.

uhkéa, stolt, modig. F. uhkea. E. uhke.

uhmar, trämortel. E. uhmer. F.

huhmar.

uhon, skölja, byka. E. =. F. huuh-

don. uhsi, dörr. F. uksi. E. uks. uimán, svindla. F. huimaan. uinon, slumra. E. =. ujun, simma. E. =. F. uin. ujutan, låta simma. E. =. F. ui-

tan.

ukka, förderf. F. hukka.

157

ukkän, slösa, förspilla. F. hukkaan. ukleika, Zöja. R. yraeñra. F. huuli.

B. yanna.

üli, läpp. E. uul. ülitsa, gata.

hulkun.

F. hullu.

ulkun, vandra. E. ullu, vansinnig. E. ul. ullusan, gackas, gyckla. üloti, sko.

Bi F. humala. E.

ulwon, tjuta.

umala, humla; rus. humal.

umalikas, rusig.

ummikko, lång skjorta, som aldre

qvinnspersoner nyttja i stället för kjol.

unekas, sömnig.

unetó, sömnlös. E. =. F. unetoin.

E. o. Biz

uni, sömn, dröm.

unka, skål.

unohtan, glömma. F. =. E. unus- tan.

uvukka, barnbarn. F. wunukka. R. Buyrs.

upa, böna. E. uba. F. papu. R.

606%.

upotan, dränka. E. — . cfr F. upotan.

158 E;

uppón, drunkna. uppoan.

urpa, knopp (à träd). F. —. E. urb.

F.H.

cfr F. hursti.

ürran, urholka: ursi, bordduk. üsat, morrhår, mustascher. R, ycpi.

üsi, omogen, rd. cfr F. uusi o. E.

uus. usko, tro. F. =. JE. usk. us atti, så. RA. ymars. uzgon, tro. F. uskon. E. usun. utu, dimma. E. o. F. =. ..

o = i Ü, issörja. F. hyy.

ühmä, se föreg. F. hyhmä.

üle, fil, grädda.

ülkän, upphöra ; öfvergifva. F. hylkään.

ülle, skål (djur). F. hylje. E. hülles.

ülpéa, stolt. F, ylpeä.

üppä, fyrspräng.

üppän, hoppa. V. hüppään. E. üp- paan.

ümmürkoiné, rund. F. ymmyrjäi- nen. E. ümmargune.

E. hea.

üwä, god.

F. hywá.

A. AHLQVIST

WV. Wad'lainé, 7. VVadd'alainé, Wot. W adi, wotiska folket 1. spráket; VV a-

ihsi, på wotiska.

wadnas, plogbill. F. wännas. | cfr E. wannas. "T wahi, mellanrum: E. =. cfr F.

wäli o. waihe. wahinikka, talman. HE:

wahingko, skada. F.=. E, wahing.

wahin, vakta. F. wahdin. wahci, koppar. E. wask. F. waski. wahcias, röd orm.

wáhsi, skum. F. waahti, E. waht.

wahti, vakt, F.=. E. wabt.

wahwa, hel, olappad. cfr E..o. F. wahwa.

waikko, £dda | E. waik. cfr E. waikku.

waippa, rya. E. =. E. waip.

waiwadné, fader- och moderlös. cfr E. warwainen. E. waene.

warwatan, smarta.

waiwun, zedsjunka, F.=.

wajaga, brist; bristfällig. F. o. E.

wajaa.

Wotisk Grammatik.

wajagus, bristfällighet. FE. wajaus.

wajellan, byta, vexla. E. wajehtan. E. wahetan.

wajellun, förbytas; kü wajellub, det inträffar ett mänskifte.

wajoma, sank, sankt ställe.

= 9 — wako, fåra. EF. =. E. wago. wäkun, kraxa. walan, gjuta, ösa. E. o. F. =.

walgan, spilla. walgetikko, dagsgryning. wälja, sköterska. walkaun, spillas.

walkéa, Avit. F. walkea. E. walge. |: lag = E. waljad.

walkenen, Jusna, dagas. wallät, pl. betsel. cfr F. waljaat.

walmis, mogen. E. o. F. walmis,

färdig. walmisun, mogna. cfr F. walmis- tun. walo, dynga. walta, välde; distrikt, gods. F. =. E. wald. walu, sken. F. walo.

walwan, vaka, E. =. F. walwon.

159

wana, gammal; wauepat, föräldrar.

Pa

wannutan, edtaga. E. =. F. wan-

FE. wanha.

notan. wåra, beck. R. maps. Es

wargasan, stjäla. E. o.

wares, kråka. F. waras.

F. warastan.

warjo, skugga, spegel. FK. =. E. warl.

warkaus, stöld, tjufnad. F. =. E. wargus. à

waro, tunnband; ki waro, män- adrd s Bit.

warotan, banda.

warras, stekspett; staf (1 hóstack). Bao. Ez.

warsi, skaft. F. =.

tá.

E. wars. warwas, wasara, hammare. F. =. E. wasar. wassán, svara. E. o. F. wastaan. wasikka, £aZf.' F. =. E. wasik. wassomane, och

wassoné I. wassone, färsk, ny. cfr F. wastainen. E. wastne. wasus, knapplänk (t. ex. i en pels).

E. wastus.

160 Bier

E. wader.

wätan, se, blicka. wateri, fadder. watsa, buk V. =. E. wats. wåtti, tunna, fat. KE. waat. wäitän, släpa, föra. cfr E. wäitan o. F. wäitän. wäcewä, stark. F. wäkewä. E. wägew. E

^ wännän, vrida. F. =.

wäli, mellanrum.

Ay Annikko: vindelborr. wiürü, krokig; skyldig (till brott). =.

wärisen, darra.

E. wäär.

Eo Bo,

wärjä, Jed, port. E. wäraw. F.

weriji. ÅR. Bepen.

wärpo, sparf. F. warpunen. E. warblane.

R. Bopoóeii.

wärtsi, påse.

wärltänä, slända; rockten. F. =. E. wärtten. R;Bepereno. wäsün, tröttna. E. wäsin.

E. wäsütän, trötta. F. =. E. wäsitan. wäwü, svärson; üfven systers man.

Me;

weha, stake.

BR. stxa. F. wiehka.

A. AHLQVIST

R, BBEXKEa. wehsi, harfva. F. wihti o. wyyhti. weiterä, Aurtig, vig. cfr E. weider. welän, besudla, nedsmutsa. E. wend. wélka, skuld. E. wölg. F. welka.

well i, broder. F. weli.

wenne, bast. F. wenni.

wentsän, viga. Å. shnwuams.

wenütän, ultänja. F. =. E. we- nitan.

werakko, rund; trissa.

werekas, blodig; blodfull. EK. we-

rekäs. INNE

weretän, låta rulla. F. =. E. wee-

wéren, rulla. E. weerin. ritan.

F. werka. weri, bod, E. o. F. =,

werha, kläde.

weri-kakku, pa/t. weroza, kullrig. werska, tum. NR. Bepmors. weru, fördjupning, däld. F. =, cfr F. westän.

E. o. Fes wesola, glad, liflig. R. Beceami,

wesän, (aja.

wesi, vatten.

widra, utter. R. BbIApa.

Wotisk Grammatik.

wiesat, pl. vigter. R. rer.

wiesti, bud, budskap. F. =. 'R. BbCTb.

wiha, besk, skarp; hat. KE.'"-.

F. =, hat. wiha-més, ovän. F. wihamies. wihko, knippa, kärfve. wihma, regm. E. wihm.

wihma-kulli, spof. cír R. &yauks.

wihta, badqvast. F. =. E. wiht.

wikahté, Za. F. wiikate. E. wikat.

wilisán, Avissla. KE, wilistan. F. wihellän.

Willab, =. E; wil.

willa, gröda, sad. F. wilja. E.

wili. willadn®, «f ull, ylle. F. willai- nen. E. willane. willi, blåsa, blemma. E. wil. wilo, yttre tak. wilu, sval, svalka. cfr F. wilu. E. wilo. wimené', sist. E. wiimane. F. wii- meinen. Bu.

A .. . . wina, brännvin. E. wina.

161

winggun, pipa. E. o. F. —. wintta, skruf. R. Bunrs. wippän, vinka. cfr F% wiittaan: wirpi, poetiskt smekramn dt en ung

qvinna; som har smart lif.

wirre, vórt. E. =. F. wierre.

wirla, ström. F. =.

wirlän, strömma. FE. =.

wiru, streck, sträma. F.=. E. wir.

wirutan, tvätta (kläder). FE. =.

wisas, bakslug. E. =. cfr F. wiisas. wisi, satt, vis, art; sitä wiltä, på EF. =.

cfr F. wisu.

detta satt.

wisiä, vaksam. wisiän, vakna. wisitän, väcka. wiskän, kasta. FE. o. E. =.

R. nuum. Bas... HB IR. wiwün, dröja. F. =. E. wiiwin. ER. =.

wodan Z wod'an, smörja. E. o. Y.

wis en-pü, körsbärstråd. witsa, spö, ris. wits.

wilta, rock, mantel.

wiwüllelen, fördröja.

woidan. 21

162

wod'e Z wöde, smörja, salva. F. woide.

woho, get. E =. o. wohl. F. wuohi.

wokki, spinnrock. E. o. F. =.

wokkinikka, svarfvare.

worppi, stund; gång. M. worp. wösi, dr. FE. wuosi. cfr E. woos. woska, vax. HR. Bocr5.

wödna, lamm. F. wuonna. E. woon.

wci, smör; sémé-woi, linolja. E. o. F. woi.

wod an, se wod'an.

wöde, se wode.

woin, kunna förmå. E. o. F. woin.

A. AHLQVIST

woOitan, segra, besegra. E. o. FK. woitan.

woittelen, brottas. cfr F. woittelen.

wolka, se wélka.

woso, telning. | E. wóso. EF. wesa.

wotan, taga. E. =. F. otan.

woti, nyckel. E. =.

wow war, hallon. E. waw war. F. waaderma.

wó, bälte, gürdel. E =. FE. wyó.

wb-kohus; midja.

wölän, förse 1. ombinda med bälte. F. zo

A wôti, rem i sedolkan.

wuhisen, susa.

BEE En En En VY EEE IE IT ee ee AJA SIA AR RAS LAS AREAS VA114213111'013121* *A*TATAANYTSAVAATA12

BIDRAG TILL FINLANDS MINERALOGI

AF A. E. NORDENSKIÖLD.

I. Undersökning af Tantalit ifrån Skogböte i Himito och Härkäsaari i Tammela.

(Föredr. för Vet.-Societ. den 5 November 1856).

000

Oaktadt tantaliten ifrån dessa stillen redan flere gängor blifvit af minera- loger undersökt, så äro lik vål åtskilliga frågor i afseende à densamma ännu ej på ett tillfredställande sätt besvarade. Redan Ekeberg anträffade nemligen ibland tantalmineralierna ifrån Skogböle en art, hvilken utmärkte sig fram- för den vanliga, vid samma ställe förekommande tantaliten genom en hög- re egentlig vigt och ett mera brunt pulver. Vid analysen af detta ämne trodde sig Berzelius, tillfölje af dett stora öfverskott han erhöll äfvensom mineralets höga egentliga vigt, kunna sluta, att tantalmetallen ingick i detsamma ej såsom syra (Ta) utan som oxid (Ta), hvarfóre han äfven skiljde denna art från den vanliga och benämnde den med det re- dan förut af Ekeberg använda namnet ”tantalit med kanelbrunt pulver.” Nyare mineraloger tyckas likväl ingalunda anse sjelfständigheten af denna art fullkomligt bevisad. Hvad åter den andra vid Skogböle förekom-

mande tantalit-arten vidkommer, så hafva noggrannare sätt för tantalsyrans

22

164 A. E NOKDENSKIÓLD

och tennoxidens ätskiljande visat, att den skiljer sig från tammela-tantaliten ej allenast derigenom, att eu stor del jernoxidul är ersatt af manganoxi- dul, utan äfven genom halten af 12—13 proc. tennoxid.

Fór att besvara de frágor, som till följe häraf uppkomma: finnas vid Skogböle verkligen två skilda slag af tantalit? och är den tennhaltiga tantaliten ifrån samma ställe isomorf med den nästan tennfria från Tam- mela? var en noggrann undersökning af en så stor mängd tantalit som möjligt nödvändig. Härvid visade det sig, att två skilda arter verkligen förekom- ma å Skogböle, af hvilka likväl den ena ”tantalit med kanelbrunt pul- ver” helt och hållet sammanfaller med tantaliten ifrån Tammela, äfvensom att egentliga vigten af tammela-tantaliten blifvit antagen alltför ringa (7,2 — 7,4 istället för 7,8 — 8,0), troligen tillfölje deraf, att till dess be- stämning stycken användts, som blifvit glódgade vid stenens lösbrytande och derpå en längre tid utsatta för luftens åverkan, eller ock varit under- kastade något annat slag af förändring och sönderdelning.

Kristaller af tantalit från Skogböle äro sällsynta och, då man lyckats finna några, så ofullständigt utbildade, att en noggrann mätning och bestämning af deras vinklar ej är möjlig. Vid deras undersökning finner man likväl snart, att tantaliten ifrån detta ställe + kristallografiskt hänseende sönderfaller i tvenne skilda slag, hvilka, såsom deras egeutliga vigter utvisa, motsvara de begge olika på samma ställe förekommande tantalföreningarna, nemligen:

1. En lättare (egentl, vigt = 7,0 — 7,1 ), mycket tenn- och mangan- haltig tantalitart — kimito-tantalit.

Ehuru åfven dessa kristaller höra till det rhombiska systemet, skilja de sig dock genom utbildningen af de på dem förekommande former ge-

nast från kristallerna af tammela-tantalit. De tre hexaidytorna, hvilka

Bidrag till Finlands Mineralogi. 165

antingen alls icke (op) eller blott alldeles underordnadt (ao po, oo p oo) anträffas på tammela-tantalit, äro nemligen de ytor, som nästan uteslutan- de begränsa kimito-tantalitens kristaller. Pyramid- och doma-ytorna upp- träda blott alldeles underordnadt samt äro oftast matta och utan glans, så att de blott ganska sällan och ofullständigt lämpa sig till måtning med reflexionsgoniometern. De värden för axlar och vinklar, som här ne-

danföre anföras, kunde äfven derföre ej erhållas alldeles noggranna.

Såsom ofvanföre blifvit anmärkt, kristalliserar kimito-tantaliten i det rhombiska systemet, med följande förhållande emellan den längre

diagonalen (a), den kortare (b) och hufvudaxeln (c): a:b:c=1:0,5508 : 1,260.

Kristallerna begränsas nästan uteslutande af de tre hexaidytorna (op, © p o», © P 5), de Öfrige formerna (p, & p, p oc, 3 p &o, 4p ©) förekomma blott alldeles underordnadt utbildade på hexaidens kanter

och hörn.

Emellan dessa ytor hafva följande vinklar blifvit

Beräknade : lakttagna: op :p Qo 128? 45,0 128 45 op:3p a 104 58,6 10599 op:p 114°, 'Q' 111° 10°

p:p © 125? 13,9 125? 14.

p:opa 132° 26,8

BP 95° 6^4 (polkant vinkel)

27 70° 27,8 (polkant vinkel)

166 A. E. NORDENSKIÓLD

Beráknade :

pip 137° 40

(medelkant vinkel). : ap: p 122° 185.

Tvillingskristaller äro temligen allmänna. Tvillings-ytan utgöres af någon yta xp ©. Troligen är x =3, i hvilken händelse 3 poo vore tvillingsyta och hufvudaxlarna skulle på tvillingskristallen göra med hvar- andra en vinkel af 105° 58.

Fig. 1 & 2 framställa de vanligaste formerna af kimito-tantalit, fig. 3 en tvillingskristall af samma minera].

För att med säkerhet afgóra, om ofvanbeskrifna kristaller hade en bestándig egentlig vigt, undersóktes några kimito-tantalit. kristaller, hvilka det var möjligt att erhålla fria från den vidhängande bergarten. Härvid erhöll man egentliga vigten af en tydligt utbildad kristall,

som vägde: 2,007 gr. = 7,094

1,8450 » = 75082

2” LE]

» » 1,3395 » = 7,093 » » 0,2796 » = 7,087 » » 2,8536 » = 75074 » » One » = 7,006 » » 6,7636 » = 7,119

af bitar utaf en sönderslagen kristall, som vägde: 1,5732 gr. = 7,074

2,2516 » = 1,055. Den litet större egentliga vigt, som erhällits för den till kemisk

analys använda kimito-tantaliten, härrör tydligen utaf en ringa inbland-

ning af den andra vid Skogböle anträffade arten och af samma orsak ut-

Bidrag till Finlands Mineralogi. 167

faller äfven egentliga wvigten af stycken, som ej äro alldeles tyd- ligt utkristaliserade, något högre och olika på skilda bitar af samma stycke, t. ex.

af ett otydligt kristalliseradt stycke,

som vägde 16,3158 gr. = 7,144

» » 3,4151 » = 7,47 ” » 1,6900 » = 7,161 si * m » » 2,6957 » = 1,247 A ls 1,055 15 73101 bitar af samma stycke. » » 1.3358 „» = 7,138.

Redan tidigt offentliggjorde Berzelius en kemisk undersökning af kimito-tantalit. Till följe af det ofullständiga sått man då använde att framställa tantalsyran alldeles ren, förbisågs dock en stor del af den i mineralet ingående tennoxiden, så att först sednare på H. Roses labora- torium anställda undersökningar hafva gifvit en riktig åsigt om ämnets sammansättning. Till dessa hör äfven v. Vornums analys, hvilken genom någon förblandning blifvit angifven vara utförd på tantalit ifrån Tammela, men tydligen blifvit anställd på tantalit (kimito-tantalit med in- blandad tantalit) ifrån Skogböle. En kristall, hvilken såsom slammadt

pulver hade egentliga vigten 7,035, gaf 12,3 pret. tennoxid.

2. En tyngre (egentl. vgt. 7,5 — 8,0 ), föga tenn- och mangan- haltig tantalit — tantalit med kanelbrunt pulver, skogbölit = tammela-

tantalitet eller tantalit. Anseende på gruud af Berzelii undersökning detta mineral för en verkligen skild art, föreslog jag, då namnet ”tantalit med kanelbrunt

pulver” ingalunda öfverensstämde med den nyare mineralogiska namnläran,

168 A. E. NORDENSKIÖLD

för detsamma i Beskr. ófver desi dil unns Mur namnet skogbölit. En kemisk analys, hvilken jag hade det nöjet att på H. Roses laboratorium anställa med en tantalitart ifrån Skogböle af 7,845 — 7,854 egentl. vgl. hvilken således torde utgjordt samma ämne, som af Berzelius blifvit undersökt, visade dock, att den såkallade skogböliten, ehuru skiljande sig ifrån kimito-tantaliten genom en ringare halt af tennoxid och man- ganoxidul, likväl till sin kemiska sammansättning står ganska nära tan- taliten ifrån Härkäsaari. Då härtill kommer, att såsom nedanföre “visas kristallformen af detta mineral alldeles öfverensstämmer med formen af tammela-tantalit äfvensom att egentliga vigten af den oförändrade tammela- täntaliten är vida högre ån den hittills blifvit ansedd, så torde inga inkast kunna göras emot det fullkomliga öfverensståmmandet af dessa

begge arter.

Analysens gång var sådan, som vanligen iakttages vid undersök- ning af tantalmineralier. Mineralet (3,6314 gr.) sönderdelades genom glödg- ning med surt svafvelsyradt kali, tennet afskildes genom mineralsyrans glödgning med en blandning af kolsyradt natron och svalvel, jernet och

manganet medelst bernstensyrad ammoniak. Den gaf:

Tantalsyra . . . . . . . 84,4 prec (egntl.vgt. 7,819 )

Tenhotid 0, . „u. Mag hio»

Kopparoxid so. 202525 20409 Jj Jernoxidul, «0592 el 0-120000» 51005»

Manganoxidul . .. . . O96 ,

Kalkjord tour. . ^L Oiasicoilg

100,36.

Bidrag till Finlands Mineralogi. 169

Egentliga vigten af ett större stycke, som vägde 4,59 gr. = 7,85; af 4,390 gr. groft pulveriseradt mineral = 7,854, al den från fråm- mande ämnen belriade, öfver gaslampa med vanligt luftdrag glödgade metallsyran — 7,812.

Det stycke, som användes till denna analys, visade sig vid slipnin- gen af den öfverblifna delen vara alldeles likformigt och bestå af en

trillingskristall (fig. 7).

Förvandlar man i Berzelii analys på ”tantalit med kanelbrunt pulver” jernoxiden och manganoxiden till oxidul, så öfverensstämmer den üllräckligt med ofvan anförda, för att bevisa, att det af houom och det af mig undersökta ämne utgöra samma mineral. Han erhöll nemligen *) Ta — 85,85, Sn — 0,80, Fe — 12,97, Mn — 1,61, Ca — 0,56, S — 0,73 = 102,51; egentl.vgt. = 7,655. Det ämne, på hvilket Berzelii analys blifvit anställd, tyckes dock, såsom den ringare vigten, den större manganhalten och fläckigheten vid slipningen utvisa, varit något blandadt med kimito- tantalit.

Hvad åter kristallformen af denna tantalitart beträffar, sa öfverens- stämmer den så noga med formen af tammela-tantalit, att man ingalunda kunde af ytornas utbildning afgóra, om en kristall härrör ifrån Skogböle i Kimito eller Härkäsaari i Tammela. BP Pp +4 p ©, 1pœo, IP D, € p 4, op o» och WP oo Aro de former, som blifvit anträffade såväl på kristaller från Tammela som från Kimito och de vinklar man genom mätning af skogbölit erhåller för dessa ytors inbördes lutning Ófverens-

stämma så noga med de, som N. Nordenskiöld uppgifvit **) för tan-

*) Afhandl, i Ph. Kem, o, Min. D, 4. p. 266 och, D. 6 p, 237. +") Act. Societ, Scient, Fenn. T. 1, p. 119,

170 A. E. NORDENSKIÖLD

taliten ifrån Tammela, som kristallernas ofullständiga utbildning tillåter. Tvillingskristaller anträffas à. hvardera fyndorten ganska allmänt med oo p co till tvillingsyla. Genomgängar paralleda med o» p' o» äro kuap- past märkbara. Fig. 4 framställer de vanligaste formerna af skogbölit; fig. 5 och 6 dubbelkristaller af samma mineral; fig 7 genomskärningen af eu trillingskristall.

Följande bestämningar af egentliga vigter utvisa slutligen, att tan- taliten ifrån Härkäsaari i Tammela åtminstone stundom är lika tung, som ”tantalit med kanelbrunt pulver”. Att detta ej alluid är fallet, tyckes härröra af en förändring, som mineralet efteråt undergätt — möjligen helt enkelt tillfölje af det sätt, hvarpà qvarzen tillgodotages vid Härkäsaari. Dessa små qvarzbrott bearbetas nemligen ej genom sprängning, utan der- igenom att stenen, sedan den blifvit starkt uppheitad, öfvergjutes med vatten.

Egentliga vigten af en kristall med glänsande, oanfrätta ytor,

som vägde !,2902 gr. från Skogböle 7,906

» » 1 »049 » » » 7,829 » rn Orr 15 » 7,940 » TAC 108% 510 » » 7 ‚986 » » Wm vx 5 » 7,822 » » 4,719 » 2” ” 7,855 2 » Os) grs från Hürkásaari 7,943 » ydtti2,8721 V 551805 „511197 $991;

af en kristall med liksom anfrätta ytor,

som vägde 1,964 gr., från Härkäsaarı = 7,356 ,

+) Samma kristall, som blifvit matt af N. Nordenskiöld,

Bidrag till Finlands Mineralogi 171

af lösa stycken med anlupen brottyta,

som vägde 3,0443 gr., ifrån Härkåsaari = 7,371 Bitar af à NER, x 7,365 samma stycke. ” ” 2,3356 ” ” » 7,354 » » 2,9335 » » » 7,850 Pitar af ” » 1,6734 ” ” ” 7,365 ” ” 2,4976 2” » » 7,400 Aria stycke. ” ” 1,6164 » » » 7,311 Bitar af i dun 0h » 7,364 | samma stycke.

Af ofvanstäende ser man, att vid Skogbóle i Kimito och Härkä- saarı i Tammela tvenne arter tantalit fórekomma, af hvilka den ena — kimito-tantalit — blott anträffas vid Skogböle, den andra åter — tantalit,

tammela-tantalit — säväl vid Skogbóle som Härkäsaari.

För tydlighetens skull vill jag ánnu gifva en kort beskrifning af dessa begge arter och dervid tillika, då namnet kimito-tantalit lått kunde gifva anledning till någon förvexling, för detta mineral använda namnet [xiolit, härledt ifrån den med Tantalus beslägtade mythologiska personen Ixion.

12 x04. Kimito-tantalit; N. Nordenskiöld.

Kemiska sammansättningen är ej fullständigt känd. Närmast ut- Iryckes den genom formeln:

(Fe + Mn)? (5 Ta+ Sn)5, hvilken fordrar: Ta. oc UP Sn. .. 12,79 Fel vo Mn... 7,22 : 23

172 A. E NORDENSKIÓLD

För blásror i tång förändras ixioliten ej, meu löses lätt i Borax och fosforsalt, med reaktioner på jern och mangan. Om det. mättade borax- glaset äuyo hastigt upphettas, bliv det oklart och mjölkigt. Reduceras ixio- liten med soda på kol, så erhåller man ganska ymnigt flittror af tenn.

Bhombisk. atb:c=1:0,5508 : 1,2460. Kristallerna äro vanligen hexaidlika och begränsade af op, oo p oe och © po; mindre fullständigt utbildade anträffar man formerna p, op, Po, 3p woch jJ pæ.pipi medelkanten = 137? 40,2 i polkanterna = 95? 6,4 och 70°27 8; Pp: p —122' 1855. Dubbelkristaller äro ganska allmänna med 3 p oo till tvil- lingsyta.

Egentliga vigten = 7,0 — 7,5; på mindrerena stycken finner man den, tillfölje af inblandad tantalit, ofta något högre. Härdheten 6,0 — 655. Brottet flatmussligt, stundom nästan ojemnt. Svagt — metallglánsande ; ogenomskinlig; svartgrå till stålgrå. Pulvret brunt.

Ixiolit har blott blifvit funnen vid Skogböle i Kimito tillsammans

med tantalit. II. Tantalit; Ekeberg.

Tantalit med kanelbrunt pulver; Ekeberg, Berzelius. Skog- bölit; A. Nordenskiöld. Tammela-tantalit; N. Norden- skióld. De talrika analyserna pà detta mineral motsvara nármast formeln Fe? Ta5, hvilken fordrar:

Fe... 85,65

Ta ...14,5.

För bläsror förhåller sig tantaliten som ixiolit, med undantag att

den blott gifver alldeles obetydliga reaktioner på tenn och mangan.

Bidrag till Finlands Mineralogi. 173

Rhombisk. a: b:c= 1:0,8170 : 0,6517. Kristallerna begränsas vanligen af p och o p 4; mindre fullständigt förekomma oc p o0, acp &, p3,p14,p oo 1; Qm och 3 p. o. p:pi medelkanten = 91° 44, i polkanterna = 126° 1° och 112°31,5 (N. Nordenskiöld). Tvillingskristaller mycket allmänna, med oo p oo till tvillingsyta.

Egentliga vigten = 7,8 — 8,0. Dessutom 1órehon.ma kristaller med anfrätta ytor af egentliga vigten 7,3 — 7,4, hvilka förmodligen varit un- derkastade någon förändring och sónderdelning. Härdheien 6,0 — 6,5. Brot- tet merendels ojemnt. Föga nietallglänsande; ogenomskinlig ; svart. Pulvret svartbrunt — kanelbrunt.

Tantalit har med säkerhet blott blifven funnen vid Härkäsaari i

Tammela och tillsammans med lxiolit vid Skogbóle i Kimito.

Slutligen måste jag ännu med några ord omnämna den ganska anmärkningsvärda likhet, som åger rum emellan tantalitens, columbitens och wolframs axelförhällanden. Medelst de af Brooke och Miller antagna grunformer erhåller man nemligen:

läugr.diag. : kort.diag. : hufv.axeln.

Tantalit $ 4 030g Or Columbit 1: Oy; : Oo: »« i Wolfram 1. : Os : gs << 1

Till denna grupp kunde man kanske äfven föra: Baryt 1 : Os : Os >< 2 Célestin EN ER ÖS 1 Anglesit *) Te 07555 77 (Olio) >< s.

*) 'Till denna stora isomorfa grupp höra dessutom en mängd andra ämnen, ej allenast

(arragoril), m, m.

174 A. E NORDENSKIOLD.

Af följande tabell finner man änuu tydligare, huru nära tantalitens grundform, wolframs och columbitens 3 p samt barytens, cölestins och aug-

lesitens 4 p ófverenstámma.

Med.kant.vinkel: Polkantvinklar: Tantalit, p 91° 44 112327 126^ T Columbit, $ p 91? 45 112° 56 125? 26‘ Wolfram, 3 p 90° 20' 113? 42 125” 54 Baryt, lp 99^ 49 1199 9 195? 59 Gölestin, 1 p 9227 110° 40° A7 NEC Anglesit, 4 p 99? 32 110° 50 126° 56.

Att likheten emellan dessa vinklar ej är nägon tillfällighet, bestyr- ker t. ex. den omständigheten, att tantalitens vinklar närmare öfverenstäm- ma med barytens án detta sistnämnda minerals med cölestins, hvars iso- morfi med baryt ingalunda torde kunna ifrägasättas.

Älven kimito-tantalitens p 3 (a: $ b: c = 0,8936: 0,6631 : 1) står gan-

ska nära ofvananfórda former.

IE. Orkit från Laurinkuri nära Åbo.

Vid myuningen af Bockholmisundet nära Åbo är en klippa be- nämnd Laurinkari belägen, hvilken länge ådragit sig mineralogernas upp- märksamhet genom de utmärkt vackra kristaller af skapolit, som anträffas i en vid rauden af den lilla granitklippan gående obetydlig kalkåder eller rättare af kalkkörtlar uppfylid skapolitging. Med undantag af skapolit, kalk

och qvarz är denna gång a'ldeles fattig på främmande mineralier, så att

flere af de ämnen, t. ex. augit, hvilka ståndigt bruka åtfölja skapoliten, alls-

Bidrag till Finlands Mineralogi 175

icke anträffas i densamma, andra åter — flusspat, apatit, molybdenit, sphen, pyrit, pyrrhotin, orthit — blott ytterst sparsamt förekomma. Bland dessa är isynnerhet orthiten anmärkningsvärd deri genom, att den härstädes bildar af kalk omgifna kristaller, hvilka icke hafva det förändrade och an- fråtta utseende, som så ofta tillkommer kristallerna af orthit, utan begrän- sas af glänsande, om också böjda och ofullständigt utbildade ytor. Då til- lika brottytan är alldeles frisk och oförändrad och sjelfva kristallerna om- gilvas af en hvit, grofspatig kalk, så tyckes det som om mineralet skulle förekomma härstädes i sin ursprungliga oförändrade gestalt. En analys af detsamma skulle åfven derföre lemna ett ganska väsendtligt bidrag till fast- ställandet af orthitens ganska omtvistade kemiska sammansättning, och ett närmare utredande af dess kristallform torde ej heller vara utan intresse, så mycket mera, som kristallerna af den egentliga orthiten hittills ej blifvit anträffade tillräckligt tydliga, att tillåta en noggran kristallografisk under-

sökning.

Orthiten ifrån Laurinkari bildar merendels blott små i skapolit in- sprängda körtlar eller strålar: utbildade kristaller äro deremot ytterst sällsynta. Den är rent svart till färgen, glasglänsande, ogenomskinlig. Brottet är flat- mussligt; strecket och pulvret hvita; härdheten 6,5, åtminstone på en del stycken större än orthoklasens. Egentliga vigten af ett större stycke, som vägde 1,758 gr. = 3,427, af ett mindre, som vägde 0,723 gr. = 3,435. Ehuru man ganska lätt kunde erhälla ett utomordentligt rent material för en ana- lys af orthit ifrån detta ställe, sa har någon sådan hittills ej blifvit offent-

liggjord.

Kristallerna voro ej så tydliga, att några alldeles noggranna mät-

ningar med dem skulle kunnat anställas, men de beskräftade dock fullkomligt

176 A. E NORDENSKIYÓLD

den af Kokscharow uppställda äsigten, att orthit och epidot egde samma kristallformer. De höra till det monoklinoedriska systemet och kallar man orthodiagonalen för «a, klinodiagonalen för b, hufvudaxeln för c, så er- håller man för orthiten följande ungefärliga axelförhällanden: msbsdteis 1,5516 : 1,8172 ; b:c= 64? 18. d; p@œ,p@,lpæ,2pæ,-pœ@,(p@) AP Pr OP

utgöra de former, som, blifvit anträffade på dessa kristaller, hvilka antingen bilda sneda, genom förlängning af orthodiagonalen uppkomna prismer, eller ännu oftare platta taflor (fig. 8.) Tvillingskristaller förekomma äfven, ehuru de åro ganska sällsynta och så otydliga, att man af dem ej kan leda sig till lagen för deras bildning.

Emellan dessa former hafva följande vinklar blifvit:

Beräknade: Iakttagna: *) PD : 2p 0 154? 34,3 154° 34 PO 3p 150° 16,6 150° 17° po: p 125° 25',0 125° 25 PSN 111° 37,3 11194 pr Bm 151? 12,6 150? 2.

Jemfór man formen af orthit från Laurinkari och af andra nárbe- slägtade mineralier, så erhåller man för: Orthit från Laurinkari:

a:b:c=13 1,5516 : 1,8172 = 0,6435 : 1 : 1,1712

b>:c=64°18. Epidot, enligt Miller (Mohs):

a:b>c=1 :1,5766 : 1,8017 7 0,6343 : 1 : 1,1428

b.c 64” 36.

Bidrag till Finlands Mineralogi 17

=]

Uralorthit, enligt Kokscharow: *) a:b:c=1:1,5501 : 1,7814 = 0,6451 : 1: 1,1402 b:c=64'5..

Bagrationit, enligt Kokscharow: *) a:b:c=1: 1,5506 : 1,7715 = 0,6449 : 1 : 1,1426 b:c=65'4,8.

Epidot, enligt Kupfer: *) a:b:c—1:1,70: 1,3231 = 0,6365 : 1 : 1,1605 b:c- 65° 365.

Sävidt man. af ofvanstäende ofullständiga mätningar kan sluta, kom- mer således orthiten ifrån Laurinkari närmast den form, som af Mohs blif- vit angifven för Epidot. Ett jemförande af Phillips, Mohs och Kupfers mätningar på Epidot visar, att formen af detta mineral är ganska fórán- derlig. Det vore derfóre ej underligt, om äfven formen af orthit, som dock fórmodligen uppkommit genom nágon metamorfos af epidot, vore under- kastad samma föränderlighet, som det mineral från hvilket det bildats, och olikheten emellan orthitens samt uralorthitens axelförhållanden torde derföre ej ensamt bero på osäkerheten af de mätningar, från hvilka man

beräknadt dem.

+) Dessa mätningar äro anställda med reflexionsgoniometer, dels med, dels utan tub. Tillfólje af kristallernas ofullständiga utbildning äro de dock ingalunda noggranna.

*) N. v, Kokscharow: über dass Krystall system des Üralorthits. Verhandl, der Russ. Min, Ges. 1847.

178 A. EN ORDENS KI OLD

Eli. Cassiterit från Pitkäranta.

Vid Pitkäranta grufvor anträffades cassiterit eller tennmalm först i grufvan N:o 3 Omilianoff, men sedermera äfven vid grufvan N:o 4, och det är 1 synuerhet vid detta sistnämnda ställe, som utmärkt väl utbildade kristaller förekomma. Dessa skilja sig ifrån de vanliga kristallerna af casselerit derigenom, att delta minerals kända benägenhet för bildandet af dubbelkristaller på dem sällan kan iakttagas. De bilda vid grufvan N:o 4 vanligen grupper tillsammans med granat, chalkopyrit, pyrit, malakolit och qvarz, på hvilka man äfven understundom kan urskilja små okta- edrar af scheelit. Dels omgifvas de af chalkopyrit eller qvarz, samt äro då ofta ganska stora, men otydligt och ofullständigt utbildade, dels af kalkspat. Dessa al kalkspat omgifna kristaller äro vanligen myc- ket små, men väl utbildade, samt begränsade af jemna och starkt glän- sande pyramidytor. Till färgen äro de mörkbruna — svarta, ogenom- skinliga eller svagt brunaktigt -, sedan de blifvit glödgade, rödaktigt - ge- nomskinande. Ofta kan man tillika urskilja ofärgade eller ljusbruna, ge- nomskinliga lager, hvilka merendels äro parallela med basiska ändytan, mindre ofta med pyramidytorna.

De kristal'er, hvilka jag använde ull mätning med reflexionsgonio- metern, voro sällan öfver en m. m. i tvärgenomskärning och begränsades af jemna och starkt glänsande pyramidytor. Storleken af de vinklar, som dessa ytor bilda med hvarandra, var likväl stundom något föränderlig

från en kristall till en aunan, troligen tullfölje deraf, att hvarje, äfven all-

Bidrag till Finlands Mineralogi. 179

deles liten kristall af detta mineral, i likhet med hvad som iakttagits på , turmalin, snarare utgör ett aggregal af en mängd nästan, men ej fullkom- ligt parallelt lagda kristallameller, än en enda kristall. Vinklarna pà stórre kristaller voro derfóre underkastade ännu betydligare förändringar än på de mindre, ehuru äfven här ytornas beskaffenhet gjorde dem tjenliga til] de noggrannaste mätningar med reflexionsgoniometern. Sjelfva ändytan var dessutom nästan aldrig jemn, utan full med upphöjningar och ingróp- ningar. Följande former hafva med säkerhet blifvit af mig iakttagna på des- sa kristaller: 1 à : ? . àpp,2$p,9ps poo; 1p3, 3p; op, Op; OP, cop, vp 4. Dessutom har Kapten Gadolin *) anfört följande: 7 ot Due 130925: 0-105652 DS » (P3 T Pio Pit 3P4 aPp» 6P D P3; opi; OP gr opi,

6 D Spå, ph opl, Opå, apll, opli op3?.

RS M ir

Om alla dessa ytterst invecklade, af Gadolin bestämda for- mer verkeligen förekomma, kan jag ej med bestämdhet afgöra. Dock sy- nas mig tecknena för de former, hvilka blifvit utvecklade, ej medelst be- stämning af zonerna i hvilka de ligga, utan på grund af mätningar, om hvilka Kapt. Gadolin sjelf säger, att de blott under gynnande omstän- digheter äro säkra på 5, ej vara fullständigt bevisade. Annorlunda förhåller det sig deremot med en del af dessa former, som blifvit utvecklade på grund af deras zonförhållanden, såsom i synnerhet fallet är med de ytor, som ligga i samma zon som 3 på och 3 p 3. Ty så in-

vecklade dessas tecken än äro, kan man likväl ej draga dem i tvifve Ismål, då

*) Verhandlungen der Russisch-Kaiserlichen Mineralogischen Gesellschaft, 1856, p 184.

24

170 4. E NORDENSKIOLD

dessa ytors läge tillika är bestämdt derigenom, att de jemnt afstympa kanten emellan kända pyramid- och prismytor.

Den ensamma axeln kan man medelst minsta. qvadrat-methoden beräkna af de fem första nedananfórda vinklar sålunda, att man först

t. ex antager € = 0,6720, och med detta värde erhåller:

.— Iakttagna: Beräknade : Diff. nike 121° 42, PS OP UTE ENE EOS itp 929 559 dod NN 3 ps ip 1995 75 150 3pip 154° 47,5 154 47,0 7E ia 3 ni*os p 3 118? 18,5 118? 18,4 — 04

Emot dessa vinklar svara efter ordning följande difference eqvationer: On + 2999 dc =0 Où + 5111 de = 0 0; + 275 de =0

0,5 — 607 de = 0 — 04 + 890 de =0 Således är det sannolikaste värdet för de =— 0500024 , och

c = Our: + + += Te; 3901094 Med detta värde på den ensamma axeln erhåller man följande óf-

versigt öfver den beräknade och iakttagna lutningen emellan ytorna:

Iakttagna : *) Beräknade : Enligt Miller : p*p 121° 42,3 (öfver polkant) ES 42.8

een)

*) Alla dessa mätningar äro anställda medelst en till. Universitetets mineralie-kabinett

hörande Mitscherlichs-reflexions-goniomeler. Hvarje vinkeluppgift är ett medel- tal al åtminstone lyra i samma inställning skedda afläsningar, och alla vinkelupp- gifter, vid hvilka å den första graderna äro ulsalta, à den andra betecknade med»; hafva erhållits genom särskilda inställningar af samma kristallvinkel.

Bidrag till Finlands Mineralogi. 181

121? 415,5 » 42 121° 49h » 41,5

121" 42,0 121° 42,6 121" 40

p:p 92” 5050 (öfver spetsen) 99 56,4 92? 55% 2” 55,6 929 56/5 » 595,6

92^ 55',9 92 56, 92" 53

Bi A a NE, ” 6,6 159° 7,2 ” Ty 1599 7^ » 7,8

159" 73 159, 6',6 159° 6'

(öfver normal polkant)

DID 233 1875180 ” 18,6 118? 18,0 » 18,6 118? 18,0 » 18,7

(448 18. ra " 41818

(öfver diagonal polkant)

3 p 3 Lap 154? 17,7 » 17,

1549 17,

» 17,8

182 A. E NORDENSKIÓLD 154? 17 » 17 8 1549917 s. 154? 17

Följande vinklar hafva dessutom äfven blifvit mätta och beräkuade, ehuru de, dels emedan jag ej varit i tillfälle att mäta dem på ett tillräckligt antal kristaller, dels emedan de varit underkastade alltför betydliga föränd- ringar ifrån en kristall till eu annan, ej blifvit jemte de föregående lagda

till grund för axelberäkningen :

lakttagna : Beräknade: Enligt Miller : psstiodp,g 113? 39,0 (öfver diagonal polkant) » 39,4

113° 39/3 113* 40,4

Lips 161" 10,7 ” 11,4

161" 109 — 161? 11/6

a) 1149? 50,6 » 497,4 149^ 50,0 *) 149° 49,7 loud 153" 16,7 (öfver spetsen) » 174

153° 16,9 *) — 153? 16%

+) Oaktadt de ytor, som bilda dessa begge viuklar äro alldeles jemna och tjenliga ti g J tjenliga till de noggrannaste mätningar, lår man, vid mätningen af olika kristaller, eller af skil- da vinklar på samma Kristall, ganska olika värden för dem, t. ex. + p:+p på en krist. 153° 20,; pà en annan 153° 24,,

d L 2” ” > 20,7 » LL » 24 sû

Bidrag till Finlands Mineralogi. 183

RE, 150 52%» » 91s

150' 5059

» 515

150 55° . 150° 51,5 150^ 50 p 95 Zap 138” 124 » 12,6

138° 12^, 138? 12».

IPRUD: (os, 5 149? 47% 4 er 149» 47,

” ” ” 47,5 1” » 7 46,6 I allmänhet tyckes läget af ! p och 4 p 3 vara ganska föränderligt, hvilket äfven varit orsaken att jagi Beskr. ófv. de i Finl, fun. Min., på grund af som det tyck-

tes fullkomligt tillförlitliga mätningar, angifvit ett mera inveckladt tecken för 1p 3.

REN gu $^ My ete o À +

NA "i

AP he m Blei

RA 4 WM En ES V t Tm Tiefe "OL d | j ind a | ru ped bn "ou PERS UT A EU | 21 14 MY | í mi ó | ai Kl lee kite aL ps ni YA vis | . fn 1 WT T T ETT a Sang vid s 3s akt DE ML TOF + MPILMK- ART Ze pe Uis ei j ) | Ay alle noli dI | r T own dri J UI Mi i Jl | T is | M | Ta «ba TUM E NI Us | kr i P rriv: pm cy "ALPE AM "^ i LU 7 ni NOTA UTE TOBIT EINE VER i 4 à . + "4 " À T P DIN | 4 » à "T vor un FAR u ra | , UN MI I ih ibi: Au ten TNT k D | TID "n n At shit vado m | m n ra PM ocn Gon REA; ! E uL. M LE + etu sik 4 ach CS (^ Ü DR CUT) ae Ait y ANY ——: Fu hå ; T Ar dii : | QU aan T * 5. $9 Mo etel | a å Vi NOUO i nhá ur 1

AAA VA EEE EEE LES VR BURN MMA BS HR VERS VER LEE LEE LUS MA MLA LM (AV $3 ana LUS VAR vv AAA AAA

JEMFORANDE ANATOMISK BE- SKRIFNING AF CEREBRAL NERVERNA HOS RAJA CLAVATA;

AF

E. J. BONSDORFF.

(Föredr. för Vet.-Societ. den 5 Dec. 1853). —————IpO O0 e— — i. /Vervus olfactorius (Pl. 2 N:o 4) är hos Rockan en ganska stark

nerv, hvilken, 41 m. m. bred, utgår från sidoranden af hjernhemisphie-

ren, *) hvilken här bildar en conisk tillsvällning, som utgör ursprunget för

*) I anseende till den olika tydning man gilvit de lober, som förekomma à fiskarnes hjerna, anser jag mig här, till undvikande af missförstånd, böra meddela den åsigt jag, i en uuder arbete varande afhandling om hjernan hos åtskilliga fiskarter, vågat framställa, Hos Raja clavata anser jag den vanligen såkallade lilla hjernan motsva- ra vermis cerebelli, de lober, som förekomma på sidan oin denna öfver bakre roten af nervus trigeminus såsom rudimentära hemisphaerer af lilla hjernan: de vanligen så kallade lobi optici motsvarande corpora quadrigemina; de framför dessa beläg- na longitudinellt förlöpande strángarne, molsvarande pedunculi cerebri och den främ- sta tillsvällningen af hjernan, uli hvilken dessa strängar öfvergå såsom motsvarande hjernans hemisphaerer, af hvilka blott de främre loberne genom denna äro hos Rockan repraesenterade, Af de tillsvällningar, som förekomma à nedre ytan, skulle jag anse de tvenne ovala tillsvällningar, som äro belägna något framför corpora quadrigemina, motsvarande corpora geniculata (externum och internum) och den grå massa, som förekommer emellan och tätt bakom dessa, utgörande hypophysis

cerebri hos menniskan och däggdjuren.

186 E. J. BONSDORFF

ifrågavarande nerv. Härifrän tränger nervus olfactorius i cerebral-cavite- ten såsom tractus olfactorius rakt framåt, men böjer sig snart utåt under nästan rät vinkel till foramen olfactorium, *) hvarest den sväller till bul- bus cinereus. **) Här begynner den egentliga luktnerven, hvilken synts mig ifrån den anmärkte bulbus cinereus erhålla en förstärkning af pri- mitiv rör, omgifves af ett fibröst neurilem och förlöper snedt utåt och framåt, under n. ethmoidalis af nervus ophthalmicus, längs ófre convexa sidan af den säck, som innehåller näsans labyrinth hos Rockan, till yttre randen af densamma. Under detta förlopp afeà från undre sidan af ner- ven talrika grenar, hvilka förlöpa å de broskartade lameller, (septa) hvilka utgöra näsans labyrinth och flerfaldigt dela sig i finare grenar, som fór- löpa emot randen af de aumärkte brosklamellerne, à hvilka de peuselfor- migt utgrena sig under slemhinnan. Den finaste fördelningen af dessa

har jag icke kunnat utreda,

II. Nervus opticus, (Pl. 2 N:o 5.), hvilkens styrka hos fiskarne,

enligt Stannius, i allmänhet står i direct förhållande ull ögonens storlek,

+) Motsvarar foramina cribrosa ossis ethmoidei hos menniskan.

**) Hos flere författare benämnd tuberculum olfactorium, Såsom Stannius, i sin in. nehällsrika alhandling: Das peripherische Nervensystem der Fische, Rostock 1849, anmärkt, förekommer denna bulbus cinereus hos några fiskar tätt framför hjernan så att den af några författare blifvit ansedd såsom en särskild lob af hjernan, hos andra såsom Plagiostomerne Cyprinoides m, fl. tätt vid luktnervens öfvergång i lukt- organet och hos Raniceps à tractus olfaclorius, Oberoende af detta hos olika fiskar omvexlande läge, bör den alltid anses såsom motsvarande bulbus cinereus hos men- niskan, bvarfóre den äfven sålunda bör benämnas. Den finare byggnaden af trac- tus olfactorius utmärker sig genom sina enkelt contourerade nervrór, som äro böjde för att bilda varicositeler, dà bulbus cinereus innehåller jemte rör äfven hjernceller

af olika storlek, såsom Hannover observerat,

Cerebral-Nerverna hos Raja clavata. 187

tager sitt ursprung från sidan af corpora quadrigemina, corpus genicula- tum och bakre randen af hjeru-hemispharen, hvilka från hvardera sidan sammanstöta 1 chiasma nervorum opticorum, beläget à undre ytan af hjer- nan, emellan corpora geniculata och bakre randen af hjern-hemisphæren. I ofvan anmärkte chiasma äger blott en partiel korsning af primitivrören rum, sålunda att endast de inre öfvergå till den motsatta sidan. Ifrån chiasma begynner den egenteliga synnerven och !ramtränger, omgifven af eit fast neurilem, längs yttre randen af hjern-hemisphæren framåt och utåt till foramen opticum, genom hvilket den tränger ini ögonhålan. Här förlöper den mellan m. obliquus oculi superior och rectus inferior, till bakre sidan af bulbus oculi, hvarest deu tränger in genom sclerotica och utbre-

der sig i retina.

Ill. Nervus oculomotorius (Pl. 2 N:o 7), den starkaste af ögats tre rörelsenerver, omkring 4 m. m. bred, tager sitt ursprung från crura cerebri emellan corpora geniculata och quadrigemina, hvilka Afven sy- nas afgilva rötter till ifrågavarande nerv. I dess ursprung äger en kors- ning af primitiv rören, tillhörande samma nerv från hvardera sidan rum, och förlöper nerven, mellan pedunculus och hypophysis cerebri, långs bakre randen af corpus geniculatum snedt framåt och utåt till foramen oculo- motorjum, genom hvilket den tränger in i ögonhålan. Här förlöper den emellan m. rectus oculi internus och superior och delar sig genast i 3

grenar:

a) R. ad m. rectum oculi internum (Pl. 2 N:o 8) en ganska fin gren, hvilken, genast sedan den utgått från stammen, sänker sig i den

närbelägna m. rectus oculi internus, i hvilken den vidare utgrenar sig.

25

188 E. J. BONSDORFF

b) R. ad m. rectum oculi superiorem (Pl. 2 N:o 9), lika fin som den föregående, förlöper densamma i samma riktning som stammen och utgrenar sig snart i m. rectus oculi superior. Hir har jag varit i tillfälle

att observera en deluing af primitivrören.

c) R. inferior (Pl. 2 N:o 10), lika stark som de två föregående grenarne tillsammans och utgörande fortsättningen af stammen, tränger ifrågavarande gren nedåt till bottnet af ögonhålan emellan m. rectus oculi superior och externus, tätt längs den djupa gren af n. ophthalmicus m. wigemini, från hvilken den mottager en fin gren. Här sväller den till ett litet ganglion ciliare, och tränger sedermera fram emellan m. rectus oculi inferior och den andra gren af n. trigeminus, hvarest den delar sig i två

grenar.

a) Ramus ad m. rectum oculi inferiorem, en ganska fin gren; hvilken snart utgrenar sig i den anmärkta muskeln. Bj. R. ad m. obliquum inferiorem, utgör fortsättningen af sjelfva

stammen och utgrenar sig snart 1 m. obliquus oculi inferior.

Ganglion ciliare utgör ett ganska fint ovalt ganglion af kuapt 1 m. m. bredd, beläget på undre sidan af r. ad. m. obliquum oculi inferiorem, emellan stammen af arteria ophthalmica och im. rectus oculi inferior. Sjelfva

nervknuten framställer sig som en tillsvällning af nerven, à hvilken den är be-

"

lägen, dock har jag funnit att densamma utgör ett litet ganglion, som genom en ganska kort motorisk rot är förenad med cen anmärkta gren af n. oculo: motorius. Såsom rötter till ifrägavaraude ganglion, hvilket utmärker sig ge- nom en smutsgul eller 1 ródt stötande färg, samt lös consistens, förekomma?

a) Radix longa, eu yuerst fiu. greu, hvilken utgår från den dju-

pa gren af ramus ophthalinicus n. trigemini och insinker sig i det

Cerebral-Nerverna hos Raja clavata. 189

inre hörnet af ganglion ciliare eller stundom i r. inferior af n. ocu- lomotorius.

b) Radix brevis, utgår från den undre gren af n. oculomotorius och är ganska kort, emedan ifrågavarande ganglion år beläget å undre ytan af ramus inferior af samma nerv.

c) Radix sympathica? en ytterst fin gren, hvilken, innehållande endast blekt contourerade primitiv rör 10 & 12 till antalet utan inbland- ning af ganglie-celler, förlöper längs slidan af arteria ophthalmica till gang- lion ciliare.

Ifrån detta ganglion utgå flere ganska fina ciliar-nerver, förenade till tvenne knippen, hvilka vidare förlöpa till bakre sidan af sclerotica, hvilken de genomborra för att framtränga till iris. Stundom framställer sig ganglion ciliare hos Rockan såsom en plexus, innehållande, likasom gangliet då det förekommer, blekt contourerade primitiv rör, emellan hvilka förekomma sparsamt både apolära och unipolära celler (Se pl. 3 fig. 5) med pigment omkring kärnan *).

IV Nereus trochlearis (Pl. 2 N:o 6) uppkommer nära ursprunget för samma nerv från andra sidan, med hvilken den tydligt korsar sig, från bakre randen af corpora quadrigemina **) Omkring 1 m. m. bred förlö-

per nerven fram i fåran emellan vermis cerebelli och corpora quadrigemina

*) Stannius I. c, pag. 40, hvilken observerat ganglion ciliare hos Cottus, Trigla, Scom- ber, Cyclopterus, Belone, Gadus, Pleuronectes, Cyprinus, Esox, Clupea, Alosa förne- kar dess närvaro hos Plagiostomerne. Med sakerhet har jag likväl funnit detta gang- lion, stundom såsom en plexus hos Raja clavata, men äfven då innehållande ganglie celler.

++), Då Stannius 1. c. pag. 20 anlager en commissur emellan de tätt vid hvarandra belägne n. n, trochleares, torde detta vara en följd af uervernes korsning med hvar- andra.

190 E. J. BONSDORFT

ock förlöper inom hjernhålan framåt snedt öfver n. oculomotorius, trän- ger genom ett eget hål i brosket in i ögonhålan. Här förlöper den vida- re framåt till randen af m. obliquus oculi superior, ı hvilken den helt och hållet utgrenar sig. Äfven i denna muskel har jag varit i tillfälle att se en delning af nervrören i de finaste grenar, som tränga fram genom mu-

skelns substans.

V. Nervus trigeminus cum n. faciali (Pl. 2 N:o 11). Emedan n. facialis hos fiskarne icke förekommer såsom särskild nerv, utan för- löper inom banan för n. trigeminus, så alt man icke genom den anato- miska undersökningen kan skilja emellan dessa nerver, är det väl lämpe- ligast att i likhet med Stannius sammanfatta bägge nerverna under en gemensam beskrifning. Beträffande det antal af rötter, som tjena till ursprung för n. trigeminus, är detta hos fiskarne ı allmänhet ganska varierande. Hos Raja clavata har jag likväl med säkerhet kunnat skilja emellan 3 sär- skilda rötter, nämligen: den öfre, undre och bakre roten, till hvilka ánnu kan läggas en svag acessorisk rot, som snart förenar sig dels med den öfre, dels med den bakre roten. Sålunda kan man, strångttaget, hos Ra-

ja clavata antaga fyra rötter för n. trigeminus.

a) Den öfre roten, utgår från fråmre strängen af medulla oblon- gata, nära intill calamus scriptorius, hvarest den syues korssa sig med sams ma rot från andra sidan. Härifrån tränger den fram vid bakre randen af den rudimentaira hemisph eren af lilla hjernan, från hvilken den synes emottaga några trådar, hvarefter den förenar sig med en svag acessorisk

rot, som tager sitt ursprung från fråmre ändan af corpus olivare *) Vid +) Så tror jag mig böra anse en liten, hos Rockan förekommande gråaktig kärna som

är belägen på yttre sidan om medulla oblongata.

-

Cerebral-Nerverna hos Raja clavata. 191

corpus olivare är denna rot, som jag skulle anse motsvara n. facialis, fór- enad med rötterna af n. acusticus. Denna rot ófvergár, sedan den emot- tagit förstärkning af den undre roten, hufvudsakligen i ramus ophthalmi-

cus och 3:dje gren af n. trigeminus.

b) Den undre roten uppkommer tillika med den ofvan anmärkte acessoriska roten och rötterna af n. acusticus, som äro belägna i en fåra af ifrågavarande rot, med hvilken de förenas genom cellväfnad. Dessa tvenne eller, om man så vill, trenne rötter afgifva kort efter sitt ursprung, stundom i sjelfva ursprunget, en föreningsgren till n. acusticus och fór- löpa sedermera framåt och förenas med hvarandra för au bilda ganglion Gasseri, ifrån hvilken första och andra gren af n. trigeminus utgå, sålun-

da att den uudre roten företrädesvis öfvergår i den andra gren.

c) Den bakre roten utgår från crus cerebelli ad medullam oblon-

gatam, mottager en liten förstärkning af den acessoriska roten och bildar en sjelfständig rund nervsträng, som förlöper tätt under den undre roten, med hvilken den áfven synes ingå förening och bilda en liten gangliös tillsvällning, som, utan att intränga i eller deltaga i bildningen af ganglion Gasseri, tränger fram rakt utåt, tätt framför den bulla cartilaginea, som innesluter örats membranösa labyrinth, för att öfvergå i den tredje gren

af n. trigeminus, af Stannius kallad truncus hyoideomandibularis.

Ganglion Gasseri (Pl. 2 N:o 16) bildas, såsom ofvanföre blifvit

w " . " . . anmärkt, genom föreniug af den öfre och nedre roten af n. trigeminus, och är beläget i det hål, genom hvilket den första och andra gren af n. wigeminus tränger in i ögonhålan. Sjelfva gangliet omgifves af en fibrós slida, hvilken innehåller icke obetydlig qvantitet elastiska fibrer och är nä-

ra förenad med det här belägna perichoudrium. Ehuru väl gangliet bil-

192 E. J. BONSDORFF

das genom förening af de anmärkte tvenne rötterne, öfvergå likväl en del af de primitivrör, som tillhöra den öfre roten, icke uti ganglion Gasseri, utan förlöpa, längs öfre randen af gangliet, omedelbart till r. superficialis eller frontalis Stann. af nervi trigemini första gren. Alla rötter af nm. trigeminus innehålla under sitt förlopp 1 hjerncaviteten, såsom åfven Stan- nius, L c. pag. 29, anmärkt, endast mörkt contourerade primitivrór, utan inblandning af ganglie celler. Annat år deremot förhållandet med Gang- lion Gasseri, hvilket, utom de primitivrör, hvilka förlöpa genom nervknu- ten, innehåller särdeles i den undre hälften en betydlig qvantitet stora, såväl apolira som unipolära ganglii celler mellan de hår förekommande primitivrören, och må härvid anmärkas att alla de rör, hvilka utgå från de unipolåra ganglii cellerna, áro fina och försedde med en enkel contour.

Emedan den bakre roten af n. Irigeminus, utan att intränga i gang- lion Gasseri, öfvergår i den 3:dje gren, utgå från ganglion Gasseri endast två grenar: r. ophthalmicus och maxillaris superior.

a) R. primus s. ophthalmicus (Pl. 2 N:o 14) innehåller primitiv rör, hvilka komma hufvudsakligen från den öfre roten, och utgör en gan- ska kort nervstam, hvilken utgår från fråmre ändan af Ganglion Gasseri och snart delar sig i två grenar: en r. superficialis och r. profundus, hvilka genom m. rectus oculi superior äro skilda från hvarandra.

R. Superficialis, *) (Pl. 2 N:o 12), m. m. bred och af hvitare

färg án den följande, utgör en omedelbar fortsättning af den öfre delen

*) A£ Stannius l, c, pag. 35 ansedd motsvarande n. frontalis.

Cerebral-Nerverna hos Raja clavala. 193

af öfre roten, hvilken, utan att deltaga i bildningen al gauglion Gasseri, *) längs öfre randen af detsamma, ifrån hvilket den äfven mottager förstärk- ning, förlöper framåt tätt under hvalfvet af ögonhålan, snedt öfver m. rec- tus och obliquus oculi superior, till främre väggen af ögonhålan, hvarest den förenas med r. profundus. (Pl. 2 N:o 13). Deuna gren, af mindre hvit färg än den föregående och 1 1 m. m. bred, utgår från sjelfva gang- liet under m. rectus oculi superior och internus samt m. obliquus superior till fråmre väggen af ögonhälan, hvarest den förenas till en stam med den ofvanbeskrifne ytliga gren. Den sålunda bildade stammen af r. ophthal- micus, tränger genom foramen supraorbitale till den broskartade näscavi- teten, hvarest den förlöper snedt framåt öfver n. olfactorius, medelst cell- väfnad med densamma förenad, till ett litet hål i den främre väggen af samma cavitet. Sedan nerven trängt ut genom nämnde hål, förlöper den vidare framåt tätt under huden, convergerande med samma nerv lràn andra sidan, i en canal à sidan af det härbelägna nasalbrosket, mer och mer aftagande i styrka, ända till främre ändan af detsamma, utan att det likväl lyckats mig att anatomiskt framställa en förening af dessa nerver i sjelfva medellinjen. Vid microscopisk undersökning af dessa två grenar af r. ophihalmicus, under deras förlopp inom ögonhålan, visade sig en ganska stor olikhet mellan desamma i det alseende att r superficialis icke innehöll annat än tjocka primitivrör med dubbel contour och endast någ-

ra få något finare och ljusare contourerade.

°) Stannius har likväl, ], c. pag. 34 icke, vid retning al denna nerv, hvarken hos ben- fiskar eller hos Plagiostomerne observerat några muskel contractioner. Här anser jag mig älven böra anmärka att jag, med hänseende till den brist på noggrannhet som utmärker Desmoulins undersökningar af nerverne, i hans verk: anatoınie des sy- stemes nerveux des animaux ä vertebres, icke har ansett mig böra anföra hans åsigt

betráflande nerverne hos Plagiostomerne,

194 E. J. BONSDORFF

R. profundus *) deremot befanns, ännu 3 linjer elter dess ursprung från ganglion Gasseri, innehålla en betydlig mängd ganglie celler, hvilka alla voro försedda med en nucleus och 2 eller 3 uucleoli, och af hvilka de flesta voro unipolära och några fà apolära (Pl. 4 fig. 3) samt bipolära **), De från desamma utgående embryonala primitivrören befunnos ganska ljuscontourerade, men i sin peripheriska sträckning antagande en mer och mer mörk contour, hvilken slutligen öfvergick omedelbart i ett vanligt dubbelt contoureradt primitivrör. Af de från dessa sköna ‘och talrika gang- lie celler utgående embryonala primitivrören befunnos en del varicösa och utgjorde dessa embryonala primitiv rörs nerilem en tydlig fortsättning al den structurlósa membran, som omgaf sjelfva cellen. Ehuru i allmán- het dessa anmärkta ganglie celler voro runda, förekommo likväl några af oval form. Emellan dessa celler observerades dessutom ett rikt antal pri- mitiv rör af ganska varierande diameter äfvensom mer eller mindre mörkt contourerade, mångfaldiga mellanformer emellan de vanliga dubbel con- tourerade och de enkelt contourerade. À PI. 4 Fig. 3 finnas en del af dessa former framställda, såsom de visade sig vid en 250 gg:rs förstoring, Vid undersökning af den främre delen af nerven nära fråmre väggen af ögonhålan, kunde icke några ganglie celler upptäckas, endast dubbelt con- tourera-le primitivrör, då deremot i den genom förening af dessa tvenne grenar bildade stammen af nervus ophthalmicus några få med kärna för- sedda ganglie celler kunde observeras mellan primitivrören, hvilka äfven

hår voro nästan endast dubbelt contouerade. Följande grenar utgå från n.

+) Anses af Stannius |. c, pag. 35 motsvara r- nasaliseller nasociliaris.

++) Detta resultat al mina undersöknirgar öfverensstämmer icke med hvad Stannius, l. c. pag. 34, funnit, nemligen att båda dessa grenar hos Plagiostomerne innehäl-

la gangliösa elementer,

Cerebral-Nerverna hos Raja clavata, 195

ophthalmicus, hvilken hos Raja clavata representeras blott af n. nasociliaris hos meuniskan.

a) Radiz longa gangli ciliaris, en ytterst fin gren, hvilken utgår från r. profundus, kort efter det den utgått från ganglion Gasseri, och för- löper, emellan m. rectus superior och inferior, för att insänka sig stundom i gauglion ciliare, stundom 1 r. inferior af n. oculomotorius, kort förr án gauglion ciliare å densamma bildas. Ifrån denna gren afgår, kort efter det den skiljt sig från stammen:

b) N. ctharis lengus en ganska fin gren, hvilken stundom utgår från den vinkel, under hvilken r. ophthalmicus och maxillaris superior skilja sig från hvarandra, oftast likväl ifrån r. profundus n. ophthalmici, iränger framåt under m. rectus oculi inferior till sclerotica, hvilken den genomtränger, för att vidare periferiskt uigrena sig såsom de vanliga ciliarnerverna.

c) R. ethmoidalis (Pl. 2 N:o 15), 1 m. m. bred, utgår från yttre sidan af stammen, kort efter det densamma inträngt i näscaviteten och förlöper snedt öfver n. olfactorius till ett hål à yttre sidan af den cartilaginósa näscapseln, genom hvilket den tränger ut, delad i 2 grenar. Dessa fram- tränga sedermera på yttre sidan af den anmärkta cartilaginösa capseln och afskicka grenar inåt och utåt till huden öfver det hår förekommande känsel- organ, som står i förening med den första och andra gren af n. trigemi- nus. Dessutom synas: fima grenar af ifrågavarande nerv lórena sig med de nerver, som öfvergå å de i känselorganet förekommande, så kallade, ampulla.

d) R. R. ampullares (Pl. 2 N:o 17) en olalig mángd fina grenar, hvilka utgå från yttre sidan af nerven, genast sedan den genom ett hål

26

196 E. J. BONSDORFF

trängt-ut ur näshälan-och dichotomiskt dela sig i finare grenar, af hvilka de finaste äro gy” breda, och innehålla omkring 10 à 12 skarpt contoue- rade primitivrór. Dessa grenar öfvergå i eu rund något afplattad kropp af 1 m. m. bredd; Denna kropp står i continuerligt sammanhang med här förekommande fina slemkanaler och utgör den af Anatomer så kalla- de ampulla caualium mueosarum. Alla hit hörande ampulle utgöra eu grupp, hvilken betäckes, utom af den yttre huden, af en ganska fast mem- bran, hvilkens structur utgöres så väl af fasta bindväfs fibriller, som fi- na elastiska fibrer och förekomma belägna tätt intill hvarandra, inbäddade i en lös mera amorph bindväf. För öfrigt utgör hvarje ampulla den blin- da ändan af en så kallad slemkanal och omgifves af en membran, hvars finare: structur utgöres af bindväfs fibriller och står 1 sammanhang med det neurilem, som omgifver den hithöraude nervgren. Vidkommande ampul- len utgöres den af Here eller färre sinuösa utbugtningar af sjelfva blå- san, såsom fig. 2 Pl. 4 utvisar, och innehåller en albuminös vätska med elementarkorn och epithelialceller. Sjelfva blåsan omgifves af ett nät af capillarkärl, från hvilket grenar synts mig intränga i det inre af sjelfva blåsan (?)

Af de nerver, hvilka utgrena sig å en sådan ampulla, förekomma de flesta sådana, hvilka afgå från stammen och utgrena sig i en hithö- rande ampull, men några nervgrenar, hvilka utgå från sjelfva stammen, dela sig i 2 grenar, hvilka hvardera utgrena sig i sin ampulla se PI. 4 Fig 2. I de fall der en nervgren delar sig 1 2 ampullar grenar, har jag alltid funnit den ena något starkare, innehållande 10 primitivrör, den andra sva- gare och bestående af endast 8 primitivrör, Då en sådan ampullar gren uppnår ampullen, öfvergår dess neurilem, såsom ofvanföre blifvit anmärkt,

i ampullens membran, men primitivrören intränga i det inre af ampullen

Cerebral-Nerverna hos Raja clavata. 197

och dela sig dichotomiskt, såsom Fig. 1 Pl. 4 utvisar, utan att det lyckats mig att utreda det peripheriska slutet af desamma. Sjelfva slemkanalen är, der den utgår från ampullen, något utvidgad och begränsas afen ho- mogen bindväf, hvilken likväl snart visar primitiv fibriller à slemkanalen med sparsamt förekommande elastiska fibrer, hvilka förlöpa dels transver-

selt dels longitudinalt.

e) R. Nasalis anterior externus (Pl. 2 N:o 18) utgör fortsättnin- gen af r. ophthalmicus, förlöper framåt i en ränna af nasalbrosket, con- vergerande med samma nerv från andra sidan, ända till spetsen af brosket, hvarest den afskickar flere fina grenar till den här belägna huden, utan att jag kunnat observera någon förening emellan dessa grenar från hvardera sidan.

För öfrigt afgår från ifrågavarande nerv följande grenar:

«) R. profundus, ungefär lika stark som den föregående gren, hvilken utgör fortsättningen af stammen, utgår från stammen efter det den trängt ut genom broskkanalen och afskickar några rr. ampullares, hvarefter den tränger nedåt och afgifver 2—3 fina communications-grenar, som förenas

med n. naso-palatinus Scarpa.

B) R. R. cutaner (Pl. 2 N:o 19) flere fina grenar, hvilka utgå från yttre sidan af nerven, der den förlöper i den ofvanfóre anmärkte ka- nalen af det främre brosket och utgrena sig i den närbelägna huden.

y) R. f. communicantes ad n. nasopalatinum Scarpe (Pl. 2 N:o 20) två ganska fina grenar, hvilka afga från nervus nasalis anterior, kort förr án den afgifver sina slutgrenar och förenas med n. nasopalati- nus Scarpe

9) Andra gren af n. Trigeminus, R. maxillaris superior (Pl. 2

N:o 60), 2 m. m. bred, utgår från undre sidan af ganglion Gasseri och

198 E. J. BONSDORFF

utgör en ganska kort stam, hvilken förlöper i ögonhälan under bulbus oculi och suart delar sig i följande grenar:

a) R. vidianus *) (Pl. 2 N:o 61) en ytterst fin gren, hvilken ut- går från yttre sidan af nerven vid dess ursprung från ganglion Gasseri och förlöper utåt böjande sig omkring den broskcapsel, hvilken innesluter de membranösa halfcirkelformiga kanalerne, för att öfvergå i den 3:dje gren af n. trigeminus. Beträffande de nervrör, som ingå i denna nerv, skulle jag tro, att de hos Raja till större delen utgöra nervrör, som komma från n. trigeminus (Pl. 2 N:o 65) och till ringa del nerv- rör som, härstammande frän n. facialis, förlöpa inom slidan af den 3:delte nervens tredje gren, och hvilken således motsvarar n. petrosus superfi- cialis major (PR 2 N:o 66).

b) R. ad m. depressorem orificii sacci branchiorum (Pl. 2 N:o 22 och 23) 2 fina grenar af hvilka den ena utgår från stammen, den andra (Pl. 2 N:o 23) från n. infra orbitalis eller n. sphenopalatinus och fórlópa utåt für att utgrena sig i en muskel; hvilken drager ned den broskskifva, som utgór den frámre begránsningen af orificium branchiorum, hvarigenom denna öppning utvidgas. Dessutom synes densamma afskicka några ytterst fina grenar till huden à yttre sidan af den yttre öppningen till gälsäcken.

c) N. infraorbitalis **), (Pl. 2 N:o 24) 1 1 m. m. bred, innehåller lika-

som den följande hufvudsakligen primitivrór, hvilka, kommande ifrån den

+) À det ställe, der denna nerv utgår från stammen, har jag funnit utom n ervrór äfven ganglieceller mest bipolära och några få unipolära tsynnerhet à undre sidan af ifrå- gavarande nerv, och drager icke i betänkande att anse detta ställe af nerven mot. svarande ganglion sphenopalatinum hos menniskan och däggdjuren, ehuru det är beläget närmare ganglion Gasseri, så att båda dessa ganglier nästan utgöra ett enda

med hvarandra sammanhängande ganglion.

**) Förekommer hos Stannius I, c. pag. 42 under benämning R. maxillaris superior.

Cerebral-Nerverna hos Raja clavata. 199

indre roten af n. trigeminus, intránga iden yttre hálften af ganglion Gas- seri. N. infraorbitalis förlöper i 6gonhälan under bulbus oculi utåt och framåt emellan den broskcapsel, som innehåller luktorganet och den främre randen af m. masseter, hvarest den böjer sig mera framåt längs inre randen af den främre delen af bröstfenan och afskickar här sina grenar till huden à främre ändan af bröstfenan och på inre sidan om densamma. Under

detta förlopp afgà från ifrågavarande nerv följande grenar:

a) R. nasalis posterior (Pl. 2 N:o 62) eu ganska fin gren, hvil- ken utgår från stammen hort efter det deu framträngt under bulbus oculi och förlöper under m. levator alæ nasi till undre sidan, hvarest den utgrenar

sig i huden å bakre randen af öppningen till näscaviteten.

B) R. R. ampullares (Pl. 2 N:o 25) en betydlig mängd grenar, af samma dimension som de lika beskaffade grenarne af r. ophthalmicus, hvilka utgå från undre och inre sidan af stammen, då den böjer sig om- kring den broskcapsel, som innehåller luktorganet och utgrena sig hvar

och en i en ampulla.

d) N. sphenopalatinus *) (Pl. 2N:o 26, Pl. 3 N:o 6) 11m. m. bred, skiljer sig från den föregående under en spetsig vinkel och tränger under bulbus oculi framåt till det inre och bakre hörnet af luktorganets broskcapsel, hvarest den förlöper framåt på inre sidan af det brosk, som

förefinnes på inre sidan om öppningen till näshålan. Härifrån tränger den

+) Förekommer hos Stanniüs l. c. pag. 43 under namn af R. buccalis, En närma- re framställning af de olika åsigter som hos anatomer varit rådande, om nervus palatinus bör anses såsom gren af n. trigeminus eller facialis se Stannias l. c. pag. 70 ft,

200 E. J. BONSDORFF

vidare framåt till basen af det främre, från cranium framskjutande nasal brosket och fortsätter sitt förlopp såsom n. nasopalatinus Scarpe. Under

detta förlopp afgå från n. sphenopalatinus följande grenar:

a) R. R. nasales interni (Pl. 3 No 7) 3 à 4 fina grenar, hvilka utgå från yttre sidan af stammen, sedan den framträngt till den inre sidan af

näsbrosket, hvarest de vidare utgrena sig i den här belägna huden,

B) R. R. nasales inferiores (Pl. 3 N:o 21) 3 ytterst fina grenar, hvilka utgå från stammen kort efter det densamma afgifvit de föregående

grenarne och ulgrena sig i huden framför öppningen till näshålan a uudre

ytan af kroppen,

y) R. R. ampullares (Pl. 3 N:o 8) flera fina grenar, hvilka, pen- selformigt utgående från nerven, utgrena sig i de här å undre ytan af kroppen framför näsöppningen förekommande ampulla, hvilka stå i sam- manhang med dem på öfre sidan, hvilka erhålla nerver från n. infraorbi- talis. Dessa nerver, som, utgående från n. nasopalatinus Scarpa, uigrena sig 1 de hit hörande ampullæ, förhålla sig på samma sätt såsom de redan of- vanföre vid n. infraorbitalis beskrifne r. r. ampullares, men utgöras mest

af sådana nervgrenar, hvilka innehålla endast 8 primitivrör.

0) N. nasopalatinus Scarpae (Pl. 2 N:o 21, Pl. 3 N:o 10) utgör fortsättningen af stammen, sedan den upplöst sig i de ofvanföre anmärkte r. r. ampullares, och böjer sig inåt till sidan af nasalbrosket. Här förlö- per den i en ränua framåt, mottager och afgifver flere fina grenar ifrån och till r. profundus af n. ethmoidalis. Nerven fortsätter sedermera sitt förlopp i en ränna af ofvananmärkte brosk ända till spetsen af detsamma,

hvarest den afgifver flere ganska fina grenar, hvilka utgrena sig 1 den

Cerebral-Nerverna hos Raja clavata. 201

hithörande huden, (Pl. 3 N:o 9), utan att jag likvål kunnat observera nå- gon förening med samma nerv från andra sidan, hvarken genom ett gang- lion eller en plexus. Vid den microscopiska analysen af ifrågavarande nerv har jag väl kunnat öfvertyga mig om en plexusartad förening emel- lan den nerv, om hvilken är fråga och n. ethmoidalis, men icke kunnat finna i de grenar, hvilka sammanfatta denna plexus, hvilken vi vilja kal- la plexus palatinus (Pl. 2 och 3), några ganglie celler, endast primitiv- rör, hvilka utmärka sig genom större finhet och ljusare contourer än de, hvilka förekomma i stammen af n. nasopalatinus Scarpe.

e) N. maxillaris *) (Pl. 2 N:o 27, PI. 3 N:o 5, Pl. 3 N:o 11) lika stark som n. infraorbitalis och sphenopalatinus, innehåller hufvudsak- ligen primitivrör, hvilka utgå från hjernan genom den undre roten af n. trigeminus, hvilka intränga i ganglion Gasseri, men äfven till ringare del primitivrör, hvilka framtränga genom den öfre roten af det femte nerv- paret. Denna nerv utgår från den vinkel, under hvilken u. infraorbitalis och sphenopalatinus skilja sig från hvarandra, förlöper utåt och framåt till den inre randen af m. masseter. Här böjer sig nerven, till en del be- täckt af m. masseter, öfver undre sidan af öfre maxillen till munvinkel, hvarest den delar sig i n. massetericus och alveolaris. Följande grenar utgå från ifrågavarande n. maxillaris:

a) R. nasalis posterior (Pl. 3 N:o 12) en gauska fin gren, hvil- ken utgår från nerven kort efter det den skiljt sig från n. sphenopalati- nus och, åtföljande ett blodkärl, förlöper framåt tl bakre randen af ópp- ningen till näshålan, hvarest den utgrenar sig i den härbelägna huden.

*) Motsvarar n, alveolaris posterior och inferior hos menniskan, hos Stanniusl. c,

pag. 45 benämnd R. maxillaris inferior, och innehåller således grenar som tillhöra

både den 2:dra och 3:dje gren af n. trigeminus,

202 E. JJ. BONSDORFF

B) R. cutanius anguli oris, (Pl. 3 N:o 16) af uugelär sammma styrka som den föregående, utgår från stammen hort förr än den trán- ger förbi m. masseter och utgrenar sig snart i slemhinnan omkring mun-

vinkelu.

y) R. massetericus (P1. 3 N:o 13) utgår från nerven, der den re- dan betäckes af den yttre portion af m. masseter, förlöper mellan den ytt- re och inre portion af samma muskel, till hvilka hvardera den afgilver

grenar, särdeles till den yttre portion.

ö) N. alveolaris (Pl. 3 N:o 14) är starkare ån mn. massetericus och utgör fortsättning af stammen. Sedan den skiljt sig från den: föregäen- de, böjer den sig omkring bakersta delen af maxilla superior och delar sig

snart i 2 grenar: r. dentalis superior och dentalis inferior.

9) R. dentalis superior (Pl. 3 N:o 15) utgör en eller 2 ganska fina grenar, hvilka tränga under slemhinnan, hvilken öfverdrager den inre ytan af ófre maxillen och förlöper inåt till ledföreningen mellan de båda hälfterne af öfre käken. Under detta förlopp afsändas ytterst fina ramuli dentales, hvilka utgrena sig i rötterne af öfre käkens tänder och

den här belägna slemhinnan.

0") R. dentalis inferior (Pl. 3 N:o 17) den starkaste af de gre- nar, hvilka utgå från n. alveolaris, förlöper tätt under huden till munvin- keln, hvarest den, mer och mer aftagande i styrka, tränger fram i en få- ra à ylire ytan af nedre maxillen till medelliujen. Under detta förlopp

o

afgifver den ytterst fina ramuli dentales till tänderna à nedra maxillen och

till den härbelägna slemhinnan,

Cerebral-Nerverna hos Raja clavata. 203

Tredje gren af n. trigeminus (Pl. 2 N:o 28) *) är 21 m. m. bred och sålunda den starkaste af den tredelte nervens 3 grenar. Denna innehåller primiuvrér, hvilka komma ifrån den bakre roten afn. trigeminus och framtränger, utan att öfvergåi det redan ofvaufüre beshrifna ganglion Gasseri, genom ett eget hål i brosket bakom det hål, i hvilket ganglion Gasseri är beläget, och sväller här till ett ganglion, som omgifves af en fastare slida, hvilken sammanhänger med det hithörande perichondrium.

Den microscopiska undersökningen har visat, alt den bekre roten under sitt förlopp inom hjerncaviteten innehåller endast sharpt contourerade primitivrór, emellan hvilka icke någon art af ganglieceller kunnat af mig uppläckas, dà deremot nerven, sedan den inträngt i det anmärkta hålet och erhållit sin fibrösa slida + den här belägna tillsvällningen, innehåller utom primitivrör äfven en betydlig quantitet ganglieceller.

Dessa celler hafva företrädesvis varit bipolära, (Pl. 4 Fig. 4) hvar- utom äfven apolära och unipolära celler till ett icke ringa antal blifvit observe- rade. Såsom utmärkande för dessa, anser jag mig böra anmärka, att de åro för- sedda med tjockare membran och äro mindre än de celler, som förekom- ma i det redan besbrifna ganglion Gasseri. En stiäcka af nerven, upp- tagande ungefär en linje från dess utträngande genom hålet i brosket, förekomma dessa bipolära ganglieceller till betydligt antal, men saknas under den vidare peripheriska utgreningen af neryen. Här förekomma endast primitivrör företrädesvis skarpt contourerade och medeltjocka. Ifråga-

varande tredje gren af n. trigeminus, hvilken, såsom hafvande ett skildt

*) Af Stannius I c, kallad Truncus hyoideo- mandibularis, motsvarar, enligt hvad y 8 jag skulle anse, n. facialis och r. temporalis. superfteialis n. trigemini hos menni- skan och däggdjuren.

27

204 E. J. BONSDORFF

ursprung från hjernan genom en egen rot, och tränger genom ett hål ut ur hjerncaviteten, kan sålunda anses såsom en sjelfständig nerv hos Raja clavata. Ifrån forameu ovale tränger den framåt tält vid främre väggen af den broskartade capsel, som innesluter hörselorganet, under m. temporalis.. Här emottager den u. vidianus eller recurrens från den 2:dra gren af n. trigeminus och förlöper transverselt utåt öfver det bakre brosket, som be-- gränsar den yttre öppningen till branchial säcken, till rummet emellan den- bakre randen af m. masseter och den första branchial bågen, hvarest den fördelar sig i flere grenar, hvilka penselformigt utgå från nervstammen.

Följande grenar utgå från den tredje gren af n. trigeminus:

a) R. ad m. levatorem orificii sacci branchialis (PI. 2 N:o 63) en fin gren, hvilken utgår från: bakre: randen. af nerven och utgrenar sig: i en muskel, som höjer den öfre lamellen, som begränsar den yttre öppnin-- gen-till branchial säcken.

b) R. petrosus superficialis major (Pl. 2 N:o 66) en kort gren, som: utgår från stammen, der den något sväller till och innehåller både unipo- lära och bipolära nervceller, motsvarande ganglion geniculum nervi facialis (?) och öfvergär snart i n. vidiauus eller recurreas, med hvilken den bildar en. stam, som insänker sig i ganglion sphenopalatinum.

c) R. communicans ad n. acusticum, (Pl. 2 N:o 58) en ganska: kort gren, hvilken inom: hjernhälan utgör roten af ifrågavarande nerv och. öfvergår i den närbelägna hörselnerven, hvilken den blott synts mig ge- nomtrånga för att ófvergà i hörselnervens communicationsgren med n. glossopharyugeus, om hvilken längre fram, dà fråga blir om n. acusticus: och. glossopharyngeus.

d) N. pterygoideus (Pl. 3 N:o 19) I m. m. utmärker sig genom:

en. lösare consistens än de grenar, som ofvanföre blifvit beskrifna och.

Cerebral-Nerverna hos Raja clavata. 205

gulaktig färg, älminstone i dess ursprung från undre sidan af nervstam- ‚men, just då den tränger fram genom foramen ovale *). Vid sitt ursprung betåckes den undre ytan af nerven af ett tunnt lager smutsgul nervsub- ‚stans (ganglion oticum) och tränger snedt framåt och utåt till den undre ytan af den närbelägna m. plerygoideus, hvarest den genast delar sig i två grenar, hvilka afskicka flere fina grenar som med hvarandra fölehås och bilda en plexus på undre ytan af den anmärkte muskeln, hvilken vi vilja kalla plexus pterygoideus. Utom dessa grenar, som sluta i muskeln, afgå från ifrågavarande nerv fina grenar, hvilka tränga dels till slemhinnan i muncaviteten, dels förlöpa genom den cellváfnad, som öfverdrager undre ytan

‚af muskeln och hvarest jag observerat talrika delningar af primitivrören.

Ganglion oticum (Pl. 3 N:o 18) utgöres af ett tunnt lager nervsubtans ‚af ljus eller smutsgul fárg, som betäcker ursprunget för n. pterygoideus och in- nehäller, utom genom gangliet trängande primitivrór, en icke obetydlig mängd ganglieceller, ibland hvilka jag hår endast kunnat upptäcka apo- lära celler, hvilka förekomma inbäddade emellan de primitivrör, som ge- ‚nomtränga ifrågavarande ganglion. Några ifrån gangliet utgående grenar har jag icke kunnat upptäcka, blow en ytterst fin gren, hvilken förlöper längs slidan af en här belägen arter (a. pterygopalatina ?) I de peripheriska utgreningarne af n. pterygoideus hafva inga ganglieceller af mig kunnat

observeras.

e) R. cutaneus maxille inferioris (Pl. 2 N:o 29) utgår från stam- men, då den uppnår yttre randen af brosket, som baktill begrånsar den

yttre öppningen af branchialsäcken, förlöper inåt och framåt, mellan första

+) Så vilja vi kalla det hål i brosket, som tjenar till genomgång lör ifrågavarnde nerv.

206 E. J. BONSDORFr

branchialbägen och m. masseter, längs inre ytan af m. mylohyoideus *), hvilken af densamma förses med några lina grenar och tränger sedermera fram till nedre randen af maxilla iuferior, hvarest den förlöper emellan denna och huden till medelliujen. Under detta förlopp afgifver den fina grenar till den här belägna slemhinnan **).

f) R. mylohyoideus (Pl. 2 N:o 30) ungefär lika stark som den föregående, kort efter hvilken den utgår från inre randen af stammen och tränger framåt och inåt till m. mylohyoideus, i hvilken den utgrenar sig, äfvensom fina grenar från densamma afgå till den närbelägna slemhinnan.

8) R. musculo-branchialis ***) (Pl. 2 N:o 57) något starkare ån den föregående, kort efter hvilken den utgår från stammen och framträn- ger, emellan första branchialbågen och nedre maxillen, för att utgrena sig i muskeln å öfre sidan af branchialsicken. Sedan nerven nu afgifvit ofvan beskrifna grenar och uppnått det trekantiga rum, som framtill begränsas af m. masseter utåt af bröstfenan och baktill af första brauchialbägen, lika- som upplöser sig hela nervstammen i följande grenar, hvilka peuselformigt utbreda sig och fórlópa framåt, bakåt och transverselt utåt.

h) R. cutaneus anterior superior (Pl. 2 N:o 31) utgår från frám-

re sidan af stammen och böjer sig framåt, förlöpande längs inre sidan af

») Så skulle jag anse den muskel hos Rockon, hvilken är belägen mellan nedre käken

och första branchialbågen,

++) Kanske kan denna nerv med mera skäl anses motsvara n, buccinatorius hos men-

niskan,

**) Denna gren torde motsvara delar af den hos benfiskar allmänt förekommande, af Staunius så kallade, n. opercularis, hvilken innehåller elementer af n. facialis, ehuru densamma ganska mycket alyiker i styrka, då den jemlöres med- den an-

märkte nerven hos benfiskarne.

Cerebral- Nerverna hos Raja clavata. 207

den närgränsande randen af bröstfenan ända till de ampuller, hvilka stå i sammanhang med rami ampullares al n. infraorbitalis, hvarest den förenar sig med fina hudgrenar af samma nerv. Under detta förlopp afgifver den ganska fina grenar till den närbelägna huden.

i) R. cutaneus anterior inferior, (Pl. 2 N:o 32) ungefär lika stark som den föregående, förlöper längs inre randen af bröstfenan framåt, utgrenar sig såsom den föregående i huden ölver de i sammanhang med n. infraorbitalis stående ampulle och följande grenar.

k) R. R. ampullares (Pl. 2 N:o 33, PI. 3 N:o 24) förekomma här till ett ganska betydligt antal och öfvergå i de här förekommande ampulle, dels i huden dels i slemkanalerne à öfre ytan af bróstfenan. De ampuller, som här förekomma i förening med grenarue af tredje gren af n. trigeminus och äro beligne i det ofvananmärkte trekantiga rummet emellan m. masseter, första branchialbägen och bröstfenan, äro ganska Uit belägna vid hvarandra och uppfylla rummet emellan den här belägne hu- den à ófre och undre ytan af kroppen, samt gifva ursprung åt en betyd- lig mängd slemkanaler, hvilka förlöpa bakåt under huden såväl i öfre som undre ytan af kroppen *).

Beträffande förhållandet emellan ampullerne och de till desamma hörande nerverne, så är förhållandet här alldeles enahanda med det, som ofvanföre blifvit framstäldt vid beskrifningen af dessa organer, hvilka ståt förening med första och andra gren af n. trigeminus.

+) På detta ställe är det eleclriska organet hos den electriska Rockan, Raja torpedo, beläget, såsom jag var i tillfälle att se A det Hunterska Museum i London. Synner- lig likhet erbjuda dessa ampulle med sina slemkanaler, med det electriska organet hos Raja torpedo, så alt dessa ampullæ hos Raja clavata kunna anses såsom fram-

ställande det electriska organet i miniatur.

208 E. J. BONSDORFT

1) À. cutaneus posterior superior, en ganska fin gren, hvilken utgår från bakre sidan af nerven och åtföljande en slemkanal, förlöper bakåt längs Öfre randen af bröstfenan, under hvilket förlopp grenar från densamma afgå mull den närbelägna huden och ull här förekommande

slemkanaler.

m) R. cutaneus posterior inferior (Pl. 2 N:o 34), starkare än den föregående, utgår från undre sidan af nerven och förlöper bakåt tätt un- der huden emellan bröstfenan och branchialbägarne, till undre ytan af bröstfenan, hvarest den delar sig i flere grenar, hvilka vidare afgifva fina grenar, som dels utgrena sig i den härbelägne huden, dels i de här tält under huden förlöpande slemkanalerna. För öfrigt har jag icke kunnat hos Raja clavata upptäcka någon gren, som skulle kunna anses motsvaran- de den hos flertalet af fiskar ibland osteopterygii förekommande r. lateralis n. trigemini, hvilken hos några, såsom Lota vulgaris m. fl, är ganska starkt utbildad, hos andra åter svagare, så att den icke sträcker sig utom

hjerncaviteten ^).

Då jag ofvanföre framställt den anatomiska beskrifningen af det femte nerv parets peripheriska utgrening, hafva de så kallade rami ampul- lares äfven blifvit anförde, såsom utgående från hvar och en af detta nerv pars ivenne grenar. Alla halva det gemensamt att utgöras af fina grenar, hvilka intrånga i den så kallade ampullan af slemkanalerne, (PI. 4 Fig. 2), hvilka innehålla 8 a 10 primitivrör, som vid sit inträngande i ampullan

dichotomiskt dela sig (Pl. 4 Fig. 1). Den vidare utbredningen af dessa

+) Så utgör den hos Lola en egen nervstam, se vidare härom en af oss utgilven al- handling: Disqvisitio analomica nervum trigeminum parlemque cephalicam nervi

sympathici Gadi Lotæ Lin, apud hominem et mammalia comparans, Helsingfors 1846.

Cerebral-Nerverna hos Raja clavata. 209

grenade primitivrör har det icke varit mig möjligt att iakttaga, emedan desamma försvinna emellan de celler och cellkärnor, som fylla ampullan. Det har synts mig såsom skulle dessa sluta med fria ändar emellan am- pullans innehålls celler, emedan jag tror mig med såkerhet hafva observe- rat, att desamma icke vidare utgrena sig, hvarken på inre ytan af ampul- larmembran, eller tränga genom denna till den med ampullan samman- hängande slemkanaleu. Då författare, som forskat i detta ämne, omtala olika par af dessa organer dels på öfre dels på undre ytan af kroppen, tror jag mig med bestämdhet kunna påstå, att åtminstone hos Raja clavata icke före- komma mer än 3 på hvardera sidan, således tillsammans 3 par,. hvilka alla stå ı förhållande till de trenne grenarne af n. trigeminus. — Att dessa orga- ner, med hänseende illl sin rikedom på nerver, hvilka komma ifrán n. tri- geminus såsom en sensitiv nerv, äro särskilda känselorganer såsom Jacobs- son, Retzius och Ley dig först framställt, torde icke vara något tvifvel underkastadt, likasom jag skulle tro, att man kan förklara det af några for- skare antagne större antalet af dessa känselorganer, såsom beroende derpå, att desamma skiljt de å undre och öfre ytan af kroppen. förekommande or- ganerne från hvarandra, då likväl resultatet af mina i detta hänseende an- ställda undersökningar är, all man icke bör antaga mer än 3 par eller 3 på hvardera sidan. Hvarje af dessa par är likasom- inbäddadt 1 en amorph bindväf och fyller rummet emellan huden på öfre och undre ytan af kroppen. Så erhåller det känselorgan, som står i förening med första gren af n. trigeminus eller n. ophthalmicus endast grenar, hvilka utgå från sjelfva stammen af nyssanmärkte nerv, men det andra af dessa organer,

som står i sammanhang med den andra gren af det femte nerv paret, er-

håller på öfre sidan grenar från n. infra orbitalis, och på den. undre sidan.

210 E. J. BONSDOREF

från u. sphenopalatinus. De ampuller, som | erhålla grenar från hvardera af dessa nerver, stå likväl med hvarandra i sammanhang och utgöra icke två skilda, utan ett enda organ. Vidkommande slutligen det tredje likar- tade organet erhåller detta nerver, som utgå från så väl den öfre som un- dre sidan af den tredelta nervens tredje gren, och utgöra tillsammaus blott ell knippe af organer, som ligger inbäddadt i den homogena cellväfven emellan den första brauchialbägen, m. masseter och bröstfenan. — Detta organ är af alla de trenue anmärkte hänselorganerne, åtminstone hos Raja clavata, det största och mest utvecklade, à hyilket ställe äfven, såsom bekant, det electriska organet förekommer hos den electriska Rockan. At likväl denna ampulla icke utgör den blinda ändan af en slemkanal, utan all densammas håla är genom en membran skild från slemkanalens cavi- tet, tror jag mig kunna påstå, äfvensom att denna membran är structur- lös. Med anledning deraf att slemkanalerne, som tull riklig qvantitet före- komma hos Raja clavata, balis och radiata, hvilka arter jag, under min vi- stelse i Götheborg om våren 1853, varit i tillfälle att observera, innehålla ett trögt flytande, geleartadt, klart eller färglöst slem, som fyller hela kana- len och med hänseende till sin tjocka beskaffenhet endast med svårighet kan tryckas ut genom de i huden å undre sidan af kroppen förekomman- de talrika öppningarne, skulle jag, i likhet med de utmärkte forskarene

Retzius och Jacobsson, anse dessa organer såsom känsel organer.

Vid tryckning å någon del af slemkanalen råkar slemet i densamma i en dallrande rörelse, hvilken meddelar sig till den membran, hvilken skil- jer ampullans och slemkanalens cavitet. Härigenom råkar denna mem- bran således i svängning och meddelar intrycket till de celler och den

vätska, hvilken fyller ampullan, hvarigenom de emellan desamma förekom-

Cerebral-Nerverna hos Raja clavata, 211

mande primitivrören afficieras. Att dessa känselorganers physiologiska verksamhet nåra öfverensstämmer med den plan, som ligger till grund för byggnaden af hórselorganet, såsom sinnesorgan, är klart. Tager man likväl ännu i betraktande ampullans sinuösa byggnad och att densamma är fylld med celler, i hvilka afseenden den nära öfverensstän:mer med structuren af de såkallade primära loberne af de drufformiga afsöndrande körtlarne, kan jag icke undgå att anse densamma äfven såsom eu afsön- drings organ, ur hvilket, enligt hvad jag skulle förmoda, det färglösa slem, som innehälles i slemkanalen afsöndras. Denna åsigt vinner et vigtigt stöd äfven genom det förhållande, att hvarje ampulla, såsom jag à icke injicierade djur varit i tillfälle att ófvertyga mig, omgifves af ett ca- pilarkärlnät, som således afgifver materialet till den genom ampullan för sig gående afsöudringen. Såsom Leydig *) med skäl anmärker, kan be- tydelsen al slemkanalerna hos fiskarne icke vara den att afsöndra ett slem, som håller huden sliprig, då man tvertom finner huden hos Hajen, som äger ell betydligt antal slemkanaler, som öppna sig à densamına ganska torr och hård, utan måste dessa anses såsom ett känselorgan, hvars nervösa centrum är den så kallade ampullan, i hvilken nerven, som upplager in- trycket, intränger. Genom detta förhållande upptager n. Irigeminus hos Raja m. fl. känselintryck från en större del af kroppen fn hos andra högre vertebrerade djur, hos hvilka spheren för dess verksamhet, jemförel- sevis med Rockan och flere andra fiskar, hvilka äro försedıla med sådane slemkanaler, är ganska inskränkt.

VI. N. abducens en ganska fin nerv, hvilken framtränger från un-

dre ytan af medulla oblongata nära medellinjen och förlöper, inom cere-

+) Beiträge zur vergleichenden Anatomie m. m.

28

212 E. J. BONSDORFF

bral caviteten, snedt öfver den bakre och undre roten af n. trigeminus, till det hål, genom hvilket n. trigeminus tränger in 1 ógonhálan. | Härifrån tränger. den framåt in i ógonhàlan och utgrenar sig snart i m. rectus oculi externus.

VIL N. facialis är hos Raja clavata såsom hos fiskarne i allmänhet, af underordnad betydelse, sà att den icke förekommer såsom en egen nerv, utan förlöper inom banan för n. trigeminus. Såsom ursprung för denna nerv skulle jag likväl anse den pag. 190 anmärkte accessoriska rot, som ta- ger sitt ursprung från corpus olivare, hvilken snart öfvergår i den af oss pag. 191 anmärkte bakre roten af n. trigeminus. Härifrån öfvergå dess pri- mitivrör dels i första gren af n. trigeminus, dels i r. ad depressorem et leva- torem orificii sacci branchialis, (Pl. 2 N:o 59) dels i en nervgren, som ut- grenar sig i den egna med lång sehna försedda muskel, som hos Rockan framtränger ända till spetsen af nasalbrosket, dels i r. communicans ad n. acusticum, genom hvilken de, såsom det synts mig, framtränga i r. com- municans n. acustici ad n. glossopharyngeum, dels till en del i n. vidia- nus och sluteligen i den af oss så kallade, n. musculobranchialis (PI 2 N:o 57). Dessa grenar åro motoriska, hvilka jag skulle anse hos Raja såsom tillhörande facialis, ehuru desamma förlöpa inom banan för n. tri- geminus, i synnerhet dess af oss antagne tredje gren eller Stannii trun- eus hyoideo-mandibularis, hvilken han i sin helhet anser motsvarande n. facialis. Men då de öfriga grenar, som ofvanföre blifvit beskrifna, så- som utgående från det 5:te nervparets tredje gren, äro sensitiva och utgrena sig dels i ampullerne, dels i den yttre huden, skulle jag vilja anse desamma, såsom tillhörande n. temporalis superficialis af n. trigeminus. Sålunda äger ett sammanhang mellan n. facialis och n. palatinus, såsom

Stannius I c. pag. 62 och några andra forskare antaga, genom n. pe-

Cerebral-Nerverna hos Raja clavata. 213

trosor superficialis major. Det är i allmänhet svårt att. besiimma de gre- nar, som verkligen tillhöra n. facialis eller trigeminus, genom endast ana- tomisk undersökning, dà detta äfven bäst kan utredas genom galvanisk retning af trigemini nervgrenar, för att utreda deras motoriska eller sen- sibla egenskaper. Detta har icke varit mig möjligt, då endast i sprit för- varade exemplar utgjort mitt material för undersökningen. N. facialis afskickar sålunda hos Rockan, utom grenar till de muskler som röra branchialbågar- ne oeh den öppning som leder till desamma, en föreningsgren till den 2:dra gren af n. trigeminus genom n. vidianus, hvilken sålunda skulle mot- svara n. petrosus seperficialis major (Pl. 2 N:o 66) och en annan till n. glossopharyngeus motsvarande den Jacobsonska nerv anastomosen (Pl. 2 N:o 42) hos menniskan och de högre djuren.

VII N. acusticus (Pl. 2 N:o 35) tager sitt ursprung från en till- svällning emellan den bakre roten af n. trigeminus och n. glossopharyn- geus och är så nära förenad med tredje gren af n. trigeminus, att de blot med svårighet kunna skiljas. Sedan hörselnerven likväl, under sitt [ór- lopp utåt, skiljt sig från det femte nervparet, är den 2 m. m. bred och tränger fram till inre väggen af den broskcapsel, hvilken innesluter den membranósa delen af hórselorganet. Då den tränger genom brosket, eller kort förut, sväller nerven till intumescentia ganglioformis Scarpe, (Pl. 3 N:o 25) hvilken af blekgul färg icke omgifves af någon fastare fibrós slida. Undersökt i microscopet visade sig denna gangliösa tillsvällning innehålla, utom talrika primitivrör, hvilka endast genomtránga den gaugliösa tillsväll- ningen, äfven talrika ganglieceller både unipolära och apolära, af hvilka de förra likväl voro till antal vida öfvervågande. För öfrigt har jag icke kunnat finna någon skilnad mellan dessa celler och dem, hvilka förekom-

ma i ganglion Gasseri, om icke i det afseende att de här förekommande

214 E. J. BONSDORFF

äro något mindre och synas hafva en finare membran *). Förr än nerven sväller till intumescentia ganglioformis Scarpe mottager den ofvan be- skrifue korta föreningsgren som, utan tvifvel innehållande motoriska nerv- rör, tillhörande facialis, öfvergår i hörselnerven, för att vidare genom r. communicans n. acustici c. n. glossopharyngeo, som jag skulle anse mot- svara n. Jacobsonius hos menaiskan och däggdjuren, öfvergå i n.. elossopharyugeus. Sedermera delar sig n. acusticus i 2 grenar: r. anterior och posterior.

a) R. anterior (Pl. 2 N:o 36) något starkare än den följande, t m. m. bred, tränger framåt genom en kanal i främre väggen af den brosk- cavitet, som innesluter den membranösa labyrinthen och delar sig snart ı 2 grenar:

a) R. ampullarıs anterior (Pl. 2 N:o 37) den främre gren, hvil- ken intränger i ampullan af den främre canalis semieircularis membrana- ceus, och:

8) R. saccularis anterior (Pl. 2 N:o 38) den bakre gren, som ut- grenar sig i främre delen af den säck, som innehåller hórselsten.

b) R. posterior (Pl. 2 N:o 39) något mindre än den föregående, vånder sig bakåt och tränger genom en egen kanal i det hithörande bro- sket till hörselcaviteten, hvarest den delar sig i 3 grenar:

a) R. ampullaris posterior (Pl. 2 N:o 41) utgör den främre af de 2 grenarne och är starkare än den följande. Förlöpande bakåt och in-

åt, tränger den i ampullen af canalis semicircularis posterior, i hvilken den

vidare utgrenar sig.

*) I sjelfva roten af ilrägavarande nerv, förr än den anmärkte intumescentia ganglio- formis blifvit bildad, har jag icke kunnat upptäcka några ganglieceller, endast

primilivrör.

Cerebral- Nerverna hos Raja clavata. 215

H) R. saccularis posterior (Pl. 1 N:o 40) är något mindre än den föregående och förlöper längs bottuet af hórselcaviteten till bakre de- len af hörselsäcken, i hvilken den vidare utgrenar sig.

y) R. communicans ad n. glossopharyngeum s. n. Jacobsonius, (Pl. 2 N:o 42) framtránger i bottnet af hörseleaviteten för att snart óf- vergä i stammen af n. glossopharyngeus. *)

Beträffande den finare structuren af de greuar, i hvilka hörselner- ven delar sig, har jag funnit desamma innehålla endast ljusa primitivrör med ett ganska fint neurilem, utan inblandning af några ganglieceller. Förhållandet med den peripheriska ändan af dessa primitivrör har jag icke kunnat utreda.

IX. N. glossopharyngeus, (Pl. 2 N:o 43) } m. m bred, utgår från medulla oblongata tätt framför rötterua af n. vagus, med hvilken den ingår förening och förlöper utåt och framåt till ett fint hål å inre och bakre väggen af den brosk capsel, som innesluter hörsel organet. Ge- nom detta hål aukommen i sjelfva broskcaviteten förlöper den vidare fram- åt och utåt i en fåra à bottnet af den anmärkte caviteten, mottager hår den ofvan beskrifne communicationsgren (Pl. 2 N:o 42) från r. ampul- laris. posterior af hórselnerven, hvarest den förlöper vidare i samma rigt- ning utåt och uttränger genom ett hål i brosket ifrån hörselcaviteten. Genast sedan den utträngt ur det anmärkta hålet, sväller den till ett litet, aflångt ganglion petrosum och fortsätter sedermera sitt förlopp utåt, emel- lan den första och andra branchialbågen, hvarest den afgifver tvenne gre- nar: r. onterior och posterior.

+) Den at E. H. Weber hos Myliobates Aquila upptäckte och al Stannras äfven hos Raja clavata och batis observerade n. acuslicus accessorius såsom en gren af n. glos-

sopharyngeus, har jag icke kunnat fiuna, men väl, såsom olvanlöre blilvit anmärkt,

föreningen af u, acusticus och glossopharyngeus genom en commuicalions gren.

216 Eo J BoONSDORFF

Ganglion petrasum (Pl. 2 N:o 44) utgör en aflång nervknut af 2 m. m. längd och 1 m. m. bredd, af smutsgul färg, hvilken, utom vanli- ga primitivrör, innehåller en betydlig mängd fina och blekt contourerade primitivrör saint unipölära ganglieceller. Kugäng har jag observerat en fin föreningsgren emellan detta ganglion och ganglion branchiale r. arcus branchialis 2:di af nervus vagus, utan att jag kunnat utreda om densamma vore att anses såsom en greu af nu. glossopharyngeus eller den anmärkte gren af n. vagus. I ett annat fall har jag deremot icke kunnat finna den- na gren, till följe hvaraf jag icke skulle anse denna förening emellan de anmärkte 2 ganglierne coustant.

a) R. anterior s. pharyngeus (Pl. 2 N:o 45) något mindre ån den följande, förlöper långs tungbenet och den främste halfva branchialbågen, till hvilken den afgifver fina grenar och fortsätter sedermera, aflagande i styrka, sitt förlopp för att utgrena sig i slemhinnan å svalget,

b) R. posterior s. r. anterior arcus br anchialis 2:di (Pl. 2 N:o 46) är något starkare än den följande och förlöper i en fåra af den första branchialbägen, åtföljande den här belägna arteria och vena branchialis och afgifvande grenar till de hithörande gälfransarne.

X. N. vagus (Pl. 2 N:o 47) tager med 4 à 5 rôtter sitt ursprung från sidan af medulla oblongata. Dessa rötter förenas likväl snart till en stam, hvilken tränger genom elt håli bakre väggen af den broskcapsel, som innehåller hörselorganet, hvarest den förstärkes genom n. accessorius Villisii, hvilken helt och hållet öfvergår i stammen af det tionde nervparet. Utan att bilda någon gangliös tillsvällning *) förlöper nerven nu genom eu kanal i det anmärkta brosket och sväller, då den utträngt ur den anmärkte

+) Här har jag icke kunnat observera några ganglieceller

Cerebral-Nerverna hos Raja clavata. 217

kanalen, något till en ganska obestämd plexus ganglioformis. Vid under- sökningen af denna del i microscopet har jag icke här kunnat observera några apolära eller unipolära ganglieceller men väl sparsamt förekomman- de bipolära celler. Sedan den ifrågavarande nerven här afgifvit den ganska betydliga r. lateralis, hvilken skiljer sig från stammen, genast sedan den utträngt ur den anmärkte brosk-kanalen, ehuru de bägge i början äro med hvarandra genom cellväfnad förenade, förlöper stammen såsom n. branchio intestinalis vidare rakt bakåt emellan branchialbågarne och ryggraden till bukcaviteten, hvarest den afgifver sina sista grenar till ventrikeln och lefvern.

Under detta förlopp afgå från n. vagus följande grenar:

a) R. arcus branchialis 2:di (Pl. 2 N:o 50) 4 m. m. bred utgår från stammen kort förr än den trängt ut genom foramen jugulare, förlö- per utåt och bakåt genom en egen kanal i det hithörande brosket och sväller, då den kommer ut genom samma kanal, till ett ovalt ganglion af samma storlek och form, som gangliou petrosum, med hvilket jag en gång sett detsamma förenadt genom eu fin cominunicatiousgren. Härifrån fort- sätter densamnia sitt förlopp snedt utät till roten af den andra och tredje branchialbägen. Sedan den här afgifvit en finare gren, som förlöper å bakre ytan af den andra brauchialbägen, fortgår ifrågavarande nerv i en fåra à frümre ytan af den tredje branchialbägen och afgifver under detta förlopp fina grenar till de främre gälfransarne à samma branchialbåge.

b) R. lateralis, 1 m. m. bred eller lika stark, som den återstående stammen, från hvilken den utgår genast sedan den trängt ut genom fora- men jugulare, ehuru den ännu genom lös cellväfnad är förenad med stammen. Den förlöper vidare i samma direction som sjelfva stammen al n. vagus till plexus brachialis, förlöper vidare längs öfre sidan af den-

samma, småningom aftagande i styrka, tvärs öfver alla spinal nerverne

218 E, J. BONSDORFF

till roten af stjerten, hvarest den framtränger emellan musklerna rakt bakåt,

för att här afgilva sina sista grenar till stjertfenan. Under detta förlopp 1

afoä från n. lateralis följande grenar:

a) R. thoracicus longus (PI. 2 N:o 55), den starkaste af de grenar, som afgå från n. lateralis, utgår från yttre randen. af stammen, der den är beligen öfver den sista branchialbågen och utgrenar sig snart i m. serratus anticus major *).

B) R. R. communicantes cum nervis spinalibus, ytterst fina gre- nar, hvilka under nervens förlopp tvärs öfver öfre ytan af spinal ner- verne utgå från undre sidan och öfvergå i .spinalnerverne. Undersökta i microscopel har jag funnit desamma innehålla blott fyra à fem nervrör **).

Grenar från stammen af n. vagus eller n. branchiointestinalis, såsom Staunius benämner densamma, äro följande:

c) R. arcus branchtalis tertius (Pl. 2 N:o 52) utgår från stammen, utan att bilda något ganglion, kort efter det nerven utträngt genom cana- lis jugularis, böjer sig utåt tll mellanrummet emellan 2:dra och 3:dje branchialbågen och förlöper, sedan den afgifvit en finare gren, som tränger fram i en fåra à bakre ytan af den 2:dra branchialbågen, långs främre

ytan af den 3:dje brauchialbägen. Begge dessa grenar afgifva under sitt

+) Så skulle jag benämna en muskel, som tager sitt ursprung från den främre ytan af scapular brosket och fäster sig å yttre ytan al den bakersta branehialbågen nära intill basen, och membrana branchiostega, tillfölje hvaraf den höjer branchialbå- garne.

++) Då Weber, Stannius, Robin, Savi förneka allt sammanhang mellan n. late- ralis och spinalnerverne, antaga Cu vier ochBüchner en sådan förening, sälunda att n. lateralis skulle moltaga nervrör från spinalnerverne. Jag har deremot obser- verat alt n, lateralis n. vagi icke emollager, utan algifver ylterst fina grenar till spi- nalnerverne, hvilket förhållande ófverensstámmer med sidonervens aftagande i styr-

ka under dess förlopp bakåt till stjerten. Stannius |, c. pag. 96.

Cerebral-Nerverna hos Raja clavata. 219

förlopp fina grenar till gålfransarne à den branchialbäge, längs hvilken de förlöpa, samt till härbelägna slemhinna och branchialmuskler.

d) R. arcus branchialis 4:ti (Pl. 2 N:o 53) något svagare än den föregående, tränger fram till mellanrummet emellan 3:dje och 4:de bran- chialbågen, hvarest den afskickar 2 grenar, en till bakre ytan af den 3:dje och en till främre ytan af den 4:de branchialbågen, hvilka i sitt vidare förlopp förhålla sig såsom de föregående.

e) R. arcus branchielis 5:ti (Pl. 2 N:o 54) betydligt svagare ån den föregående, framtränger till bakre ytan af den sidsta eller femte bran- chialbågen, hvarest den delar sig i 2 grenar, n. thoracicus (Pl. 2 N:o 64) och r. branchialis arcus branchialis quinti, af hvilka den förra utgrenar sig i m. serraius anticus major *) och den sednare förlöper längs bakre ytan af den femte branchialbägen i hvars gälfransar den vidare utgrenar sig.

Alla ofvanbeskrifne branchialgrenar, äfvensom n. glossopharyn- geus, hvilka förlöpa längs branchialbägarne, som af desamma förses med fina grenar, framtränga vidare nedåt till den undre ändan af branchialbä- garne, hvarest de afgifva:

f) R. R. pharyngei, fina grenar, hvilka tränga emellan branchial- bågarne för att utgrena sig 1 svalgets slemhinna. Dessa r.r. pharyngei framställa sig sålunda såsom fortsättningar af branchialnerverne.

g) R. cardiacus, en ganska fin gren, som böjer sig omkring den femte branchialbågen för att tränga in i pericardium, hvarest den tränger vidare fram till a. branchialis och hjertat.

h) R. esophageus (Pl. 2 N:o 30) afgår från stammen till &so-

phagus, i hvilken den vidare utgrenar sig.

+) Se ofvanföre.

29

220 E. J. BONSDORFF

i) R. gastrious (Pl. 2 N:o 31) utgör fortsättningen af stammen hvilken längs «esophagus tränger lram till ventrikeln, i hvilken den vi- dare utgrenar sig, sedan den kort fórut afgifvit en eller tvenne ytterst fi- na grenar till lefvern.

XI. N. accessorius Villis (Pl. 2 N:o 48) utgör hos Rockan en ganska fin nerv, som utgår från sidan af ryggmärgen och snart öfvergår in. vagus, så att den framställer sig såsom den bakersta af denna nervs rötter. Dess vidare förlopp i peripherisk riktning har det icke varit mig möjligt att framställa, emedan dess nervrör förlöpa tillsammans med dem af nervus vagus.

XII. Nervus hypoglossus. (Pl. 3 N:o 30) Af denna nerv, som kan anses utgörande en Öfvergäng från spinal till cerebralnerverne, emedan, då den, hos menniskan, förhåller sig såsom en cerebralnerv, densamma hos flere däggdjur bär characteren af en spinalnerv, förekommer, hos Raja clavata och Rockorne i allmänhet, endast den del som motsvarar, dess ra- mus descendens hos menniskan, Ifrägavarande nerv förekommer icke hos Raja såsom en sjelfständigt från ryggmärgen utgående nerv, utan utgår från främre randen al plexus brachialis, och böjer sig, kort efter sitt ursprung, framåt tätt framför dan främre randen af sternalbrosket, hvarest deu trän- ger emellan m. sternohyoideus och sternothyreoideus *) Emellan hvilka

den förlöper framåt afgifvande sina grenar:

*) À den platta broskskilva som förenas med Jrämre ändan af branchialbágarne hos Rockan, förekomma 3 muskler som jag skulle anse molsvarande m. sterno maxilla- ris hos åtskilliga däggdjur, m. sternohyoideus och sternothyreoideus,

m, siernomaxillaris utgår från främre randen af sternalbrosket och fäster sig på nedre käken, m, sternohyoideus, (Pl, 3 h.) betäckt of den föregående, utgår från samma stal-

le, sträcker sig framåt och läster sig, framför den af mig ofvanlóre Iramställde

Cerebral- Nerverna hos Raja clavata. à 221

a) R. R. sternohyoidei (Pl. 3 N:o 31) 4 fina greuar hvilka utgå från yttre sidan af nerven och utgrena sig i m. sternohyoideus.

b) R. R. sterno thyreoidei (Pl. 3 N:o 32) 3 fina grenar hvilka ut- gå från inre sidan af nerven der den är belägen emellan de anmärkte

musklerne, och snart utgrena sig i m. sternothyreoideus.

broskskifva som motsvarar cartilago thyreoidea, å den inre ändan af den första branchialbågen.

m. sterno, thyrevideus (Pl. 3 i) utgår likaledes från Irämre randen af sternal brosket, är helt och hållet betäckt af den föregående och fäster sig å undre ytan af cartilago thyreoidea,

Förklaring ÖFVER de bifogade Planchera e. Pls IE

Föreställer öfre ytan af en Raja clavata med preparerade nerver. a) Nasalbrosket. b) Främre delen af hjernhälan. c) Högra ögat. d) Högra näscapseln. e) M. Masseter. f) Den yttre branchialöppningen. g) De 5 branchialbägarne. h) Scapularbrosket. i) M. serratus anticus upplyftad. k) Vänstra broskartade hôrselcapseln.. 1) > näscapseln. m) M. obliquus oculi superior. n) M. rectus oculi internus. o) M. temporalis. 1) Hacmispheria cerebri. 2) Corpora quadri gemina. 3) Vermis cerebelli.

4) N. olfactorius.

Cerebrat-Nerverna hos Raja clavata. 223

5) N. opticus. 6) N. trochlearis. 7) N. oculomotorius. 3) R. ad m. rectum oculi. internum. 9) R. » » » Superior. 10; R. inferior n. oculomotorii. 11) N. trigeminus. 12) R. superficialis n. ophthalmicı. 13) R. profuudus ,, 5 14) R. ophthalmicus n trigemini. 15) R. frontalis n. ophthalmici. 16; Ganglion Gasseri. 17) R. R. ampullares n ophthalmici. 18) R. nasalis anterior externus. 19) R. R. cutanei n. nasalis anter. externi. 20) R. communicans ad n. nasopalatinum Scarpa. 21) N. nasopalatinus Scarpe sinistri lateris. 22) R. ad m. depressorem orificii sacci branchialis. 23) R. n. sphenopalat. ad m. depressorem orifieii sacci bran- chiarum. 24) N. infraorbitalis. 25) R. R. ampullares n. infraorbitalis. 26) N. sphenopalatinus 27) N. inframaxillaris. 28) R. tertius. n. trigemini. 29) R. cutaneus maxillæ inferioris.

30) R. mylohyoideus.

224

E. J. BONSDORFF

31) R. cutaneus anterior superior.

32) R. cutaneus — ,, inferior.

33) R. R. ampullares r. tertii n. trigemini. 34) R. cutaneus posterior iuferior.

35) N. acusticus.

36) R. anterior n. acustici.

37) R. ampullaris anterior n. acustici.

38) B. saccularis 5 »

39) R. posterior n. acustici.

40) R. saccularis posterior n. acustici.

41) R. ampullaris posterior d:o.

42) R. communicaus n. acustici ad n. glossopharyngeum. 43) N. glossopharyngeus.

44) Ganglion petrosum n. glossopharyngei. 45) R. anterior n. glossopharyng.

46) R. posterior d:o

47) N. vagus.

48) N. acessorius Villisii.

49) R. lateralis n. vagi.

50) R. arcus branchialis 2:di.

51) Ganglion r. arcus branchialis 2:di. 52) R. branchialis tertius d:o.

53) „ a 4:tus d:o.

54) „ - 5:us d:o.

55) R. thoracicus longus r. lateralis n. vagi. 56) Plexus brachialis.

57) R. musculobranchialis.

Cerebral-Nerverna hos Raja clavata.

58) Plexus brachialis.

59) RB. cutaneus poster. superior.

60) R. 2:dus n. trigemini s. maxillaris.

61) N. vidianus.

62) R. nassalis posterior n. infraorbitalis.

63) R. ad m. levatorem orificii sacci branchialis. 64) R. thoracicus posterior n. branchiointestinalis 65) B. n. vidiani ad r. tertium n. trigemini. 66) R. petrosus superficialis major.

L

PI, HI.

Föreställer undre ytan af Raja clavata med preparerade a) Nasalbrosket. b) Öppningen af vänstra näsborren. €) Maxilla superior. d) » inferior. e) Masseter. f) Oesophagus. g) Lefvern. h) M. sternohyoideus. i) M. sternothyreoideus. 1) Undre ytan af hjernau. 2) N. opticus dexter. 3) N. trigeminus. 4) Radix posterior n. trigemini.

5) R. maxillaris n. trigemini dextri. lateris.

225

nerver.

226

E. J. BONSDORFF

6) N. sphenopalatinus. 7) R. R. nasales interni. 8) R. R. ampullares n. sphenopalatini. 9) R. R. cutanei n. nasopalatini Scarpa. 10) N. nasopalatinus Scarpæ. 11) N. maxillaris sinistri lateris. 12) R. nasalis posterior n. maxillaris. 13) N. massetericus. 14) N. alveolaris inferior. 15) R. dentalis superior, 16) R. cutaneus anguli oris, 17) R. dentalis inferior. 18) Ganglion oticum, 19) N. pterygoideus. 20) R. tertius n. trigemini. 21) R. nasalis inferior n. nasopalatini Scarpa. 22) R. oesophageus. n. vagi. 23) R. gastricus d:o. 24) R. R. ampullares r. tertii n. trigemini.

ganglioformis Scarpa n. acustici.

25) Intumescentia g

26) N. vagus.

27) R. R. brauchiales n. vagi.

28) R. R. gastrici n. vagi (se Pl. 23). 29) Plexus brachialis.

30) N. hypoglossus.

31) R. R. sternohyoidei.

82) BR. R2 sternothyreoidei.

Cerebral-Nerverna hos Raja clavata. 227

PL. IV.

Fig. 1. En ». ampullaris med en del af den till densamma h6- rande ampullan. Här ses epithelücellerne och nervrörens delning i ampullen. Förstoring 250 ggr.

Fig. 2, En n. ampullaris som delar sig i 2 grenar, hvilka öfvergä i hvar sin ampulla, af hvilka den ena innehåller flere sinuösa utvigningar än den andra. Förstoring 60 ggr.

Fig. 3. Unipolära celler från ursprunget för r. profundus n. ophthal- mici ur ganglion Gasseri. a) En bipolär cell från r. profundus n. ophthal- mici, hvarest det ena nervróret är varicóst. Förstoring 250 ggr.

Fig. 4 en bipolär cell från 3:dje gren af n. trigeminus se texten pag 203.

Fig. 5 apolära celler från ganglion ciliare.

re | RA Y (oos S DAS. quota. n certo IM |

E^ Sr due E p i "nm ^r LET Up x

HE d viti comi dn m ris. | s : A + OUEN TE DER P " "S

ET ! acti di OR NS id SET mi UN Addis hu en MR tie opm a — brat ga ES

MF Ue nh FEN nn ne tee einen Serra Last bbovss kk "4 . L 1^ LI Vv PR in VLDE | GaAs Aa no Alt as, sone fmit —

> T" Y "tei es fire > ran aaa "vy TTE LD m^

(à»14 d vL MARO] a tT e Ur Runen et red aid à 4 | E :

*U we dm RUN nitate D EUR ir Hensel > ! conv Veron eM Ww) 66€ bn Er * ut

Ue TN né. een da ee tells nme

: silio + oh ova - Nina an walten sii a J À 19 "OMM Eh cv Nav bo ders qe eo ve be oil an oturen orn era ada À

0t A NER Sata HENRI Tee TE

DE EEE SEELE EL ET EN SET EN NT * 341311711311 341 44*^411421^ 4*1 133131311411 LA 44 31 314 4 11 44^ $AAAA3/AAAAAAAA AAA AMA

UNDERSOENING HURUVIDA AN- VÁNDANDET AF LÁKEMEDEL, LIKTIDIGT MED VATTENEU- REN, KAN ANSES RATIONELT.

AF

E. J. BONSDORFF.

(Föredr. för Vet.-Societ. den 15 Okt. 1855).

D: med hänseende dertill att jag kanske varit den förste, hvilken i för- ening med vattenkuren användt medicinska medel, detta förfarande af de empiriska vattenläkarne i allmänhet och deras anhängare blifvit framställdt såsom utmärkande en fullkomlig obekantskap med vattenkuren och dess sätt att verka, synes det icke vara utan allt intresse att underkasta denna fråga en närmare granskning. En anmälare af Doctor Lagbergs Folkskrift Helsovännen, 12:te Häftet, har i Götheborgs Handels- och Sjö- farts-TIdning N:o 255 och 256 år 1854, utan att vara hvarken vatten- läkare eller, enligt dessas sätt att uttrycka sig om läkare, giftblandare, i sagde anmälan uppträdt emot medicinen och dess utöfvare, hvilka särskildt tadlas för deras opposition emot de enipiriska vattenläkarene. I samman- hang härmed anför samma anmälare min method, att jemte vattenkuren

använda medicin, såsom bevis pa min okunnighet "om vattenkurens idee”,

230 E. J. BoONSDORFF

och kallar mitt förfarande i detta hänseende "vidunderlig.? A priori fór- klarar samme författare, att användandet af läkemedel är absolut oförenligt med vattenkuren, en äsigt, som redan förut blifvit framställd af de empi- riske vattenläkarene. Detta domslut ädagalägger tillräckligt, att den värde författaren icke innehar någon mediciusk ståndpunkt, hvarken såsom ra- tionel vattenläkare eller läkare i vanlig mening, emedan han i hvardera fallet skulle insett behofvet af physiologisk eller inedicinsk bevisning för uttalandet af en sådan förkastelsedom. Den lätthet och säkerhet, med hvilken de em- piriske vattenläkarene och deras anhängare ibland den icke medicinskt bildade allmänheten, afgifva ett ogillande utlåtande öfver ämnen inom de medicinska vetenskaperna, är ett i vår tid märkligt faktum, hvartill orsa- ken torde vara svår alt med säkerhet utreda. Med hvilken lätthet och sä- kerhet bedömmer icke stundom allmänheten medicinska ämnen, hvilkas utredning förefaller läkaren förenad med stora svårigheter? Den förre dömmer hastigt och säkert af obekantskap med de mångfaldiga förhållan- den, hvilka vid en frågas afgörande böra tagas i betraktande; den sednare deremot fruktar, al bekantskap med de invecklade omständigheter, hvilka utöfva inflytaude på frågans afgörande, att fälla ett såkert omdöme. Ehuru användandet af vatten för medicinska ändamål redan var bekant för Hip- pocrates, Celsus, Galenus, Courrie m. fl. var det likväl Pries- nitz förbehållet att, ehuru obekant med den medicinska vetenskapens grundläror, införa ett mera allmänt användande af vatten för häfvande af sjukdom. Priesnitzs förtjenst i detta hänseende erkännes af den vetenskapligt bildade läkaren, om han ock icke kan förbise de grofva misstag, som Priesnitz låtit komma sig till last, till. följe af hans bri- stande förmåga att diagnosticera förekommande sjukdomsfall. Om ock

Priesnitz, ehuru varaude landtman, införde det allmänna bruket af vat-

Läkemedels användande vid Fattenkuren. 231

len såsom läkemedel, följer icke deraf, att alla landtmän eller äfventyrare innehafva de egenskaper, som äro erforderliga för handhafvaude af läkare- vården vid en vattenkuranstalt. Efter Priesnitz föredöme begynte fler- städes män, hvilka icke egnat sig åt någon bestämd verksamhet i lifvet, att för egen vinnings skull inrätta vattenkuranstalter och locka sjuka till sina inráttniugar, medelst utbasunande af den icke medicinskt bildade Pries- nitzs stora förtjenst såsom naturläkare, af vattnets underbara helsobringande verkningar och läkemedlens förderfliga inflytande på menuiskokroppen. Af dessa vattenkurens tvetydiga kämpar offentliggjordes skrifter rörande vattenkurens vålgörande verkningar och låkemedlens förderfliga inflytande på menskligheten. Utan att känna de principer, hvilka ligga till grund för den vetenskapliga forskningen inom medicinen, fördömdes denna ve- tenskap och dess utöfvare, hvilka för allmänheten framställdes såsom gift- blandare. Den bitterhet i språk och obekantskap mel ämnet, som dessa författare låtit komma sig till last, till följe hvaraf de kämpade icke med skäl utan med oskäl, framkallade hos de vetenskapligt bildade låkarene för- akt för dessa obildade kämpar för mensklighetens väl, och de läror som desamma predikade. Den tystnad, som desse à sin sida iakttogo, bör, så- som det synes, förklaras af två skäl: 1:0 emedan de råa vattenläkarene icke kunde eller ville förstå vetenskaplig bevisning och 2:0 emedan de förvex- lat missbruk af läkemedel med det rationella användandet deraf och räk- nat det förra den medicinska vetenskapen till last. Och likväl har det icke lyckats dessa obildade vattenläkare att hos menskligheten i behofvets stund uppháfva förtroende till låkemedleus användbarhet vid förekommande sjuk- domsfall. För att likväl för okunnigheten och sig, såsom densammas vin- ningslystne förläktare, uteslutande bevara äganderätten till vattenkurens

förnuftiga handhafvaude (!) hafva dessa framställt bruket af läkemedel till-

232 E. JJ. BONSDORFF

lika med vattenkuren, såsom icke allenast fórderfligt, utan äfven upphäf- vande verkan af den sednare. Af fruktan för de grofva misstag, till hvil- ka desamma gjort sig skyldiga genom bristande fórmága att uppgóra sjuk- domens diagnos, hafva de framställt läkarens tvifvel på deras uppgifter om verkställda kurer m. m. såsom uttryck af afund. Med anledning af detta förhållande skall jag i det följande, genom jemförelse emellan läke- medlens och vattenkurens sått att verka i allmänhet, söka att utreda huru-

vida användandet af vattenkur kan utesluta det liktidiga bruket af läke-

medel såsom irrationellt.

Om blodet såsom källan för materie-omsättningen,

Organismen är, såsom sammansatt al organer, hvilka functionera på ett sätt motsvarande deras structur, beroende af yttre inflytelser, hvilka för- ändra dess delar på olika sätt. Många af dessa iuflytelser såsom närings- medel och dryck, värme, ljus och luft, äro för organismen ett oumbärligt behof, genom hvilka verksamheten i de särskilda organerne endast blir möjlig. Den verksamhet, hvilken gifver sig üillkánna i dessa organer, föl- jer bestämda physikaliska och kemiska lagar, dervid, i det förra hänseen- det, lagarne för endosmos och exosmos, i det sednare åter affinitetslagarne spela hufvudrolen. Genom den mångfald af organer, som sammansätla organismen, compliceras det inbördes förhållandet emellan organernas verk- samhet, och likväl utmärka sig dessa genom en harmonisk sammanver- kan, hvilken har sin grund i gemensamma physikaliska och kemiska proces- ser, genom hvilka omsättning af organiska och oorganiska ämnen, som in- gà i de organiska väfnadernas sammansättning, förmedlas. Hufvudvilkor

för denna materie-omsättning äro syre, vallen och ett ämne som kan

omsättas. Lifvet, som sålunda uppenbarar sig i organismen, är en sam-

Läkemedels användande vid Faltenkuren. 233

mansättning al oändeligt combinerade physikaliska och kemiska proces- ser. Hvarje organ eller organisk väfnad utmärker sig genom en egen structur och kemisk sammansättning, hvilka utgöra grunden för dess normala function. Alla organer i organismen äro genom sin verksamhet underkastade en ständig förändring af sin materiella sammansättning, så- lunda att en del af densamma upplöses och aflägsnas från organet eller den organiska verksamheten. Härigenom uppstår i hvarje functionerande organ, såsom omedelbar följd af dess verksamhet, en förlust af materie, som för möjligheten af organets fortfarande verksamhet måste ersättas. Detta sker genom blodet, som är den gemensamma källa, från hvilken alla organer hemta material till ersättnting af den förlust af materie, som är en omedelbar följd af deras organiska verksamhet. Blodet, som sålunda skall afgifva material för alla de särskilda organernas underhåll, är i kemiskt hänseende en ganska sammansatt vätska, hvilken äfven innehåller två i mi- kroskopiskt hänseende skilda beståndsdelar, blodceller (blodkulor) och blod- vätska (plasma). Blodet innehåller både flytande och fasta beståndsdelar, af hvilka de förra antagas utgöra 79%, och de sednare endast 21%, hvilka företrädesvis ingå i sammansättningen af blodkulorna, som utgöra 12 à 13% af blodmassan. I blodets kemiska sammansättning ingå 14 enkla ämnen: Syre, Fate, Qväfve, Kol, Natrium, Kalium, Calcium, Mag- nesium, Chlor, Phosphor, Svafvel, Jern, Mangan och Kiseljord, under vissa föreningar, hvilka förekomma i ett bestämdt quantitativt förhällan- de till hvarandra, och beqvämligen kunna indelas i följande 6 hufvud- afdelningar: Protein föreningar, Salter, Extractivämnen, Fettarter, och Gaser.

Vatinet, som till så betydlig qvantitet ingår i blodets sammansätt-

ning och till qvantitet något varierar med hänseende till olika kön, ålder

234 E. J. BONSDORFF

constitution och njutna födoämnen, utgör lósningsmedlet för de öfriga äm- nen, hvilka i blodet förekomma i upplöst tillstånd.

Protein föreningarne innehålla Kol, Qväfve, Väte och Syre iden proportion, att Mulder för desamma framställt formeln C49 H 62 N 10 0 ehuru Liebig sednare förändrade densamma till C 48 H 72 N 12014, Af des- sa föreningar, i hvilkas kemiska sammansättning äfven iugår Svalvel och Phosphor, förekomma i blodet Albumin, Fibrin och Globulin.

Albumin, hvars sammansättning uttryckes genom 10 Pr, + S* + P, in- går i upplöst tillstånd i sammansättningen af blodvätskan, hvarest den är för- enad med Natron till ett albuminat af Natron. I medeltal har man funnit densamma förkomma till 7%, i blodet, och utmärker sig densamma, i före- ning med andra ämnen, än såsom syra än såsom bas.

Fibrin, uttryckt genom formeln 10 Pr. +S +P, är under lefvande tillståndet fullkomligt upplöst i blodet, ehuru den i blod, som blifvit ut- tömdt från ådern ganska snart stelnar, och genom denna process gifver anledning till bildning af den bekanta blodkakan. Ehuru fibrin-qvanti- teten i blodet i särskilda pathologiska afvikelser och under graviditeten förekommer betydligen ökad, utgör densamma normalt icke mer án 4% af blodet. Scherer fann, genom analys af fibrin och albumin, i hvardera lika qyantitet Phosphor eller 0,3575, men deremot svafvel-quantiteten i albu- min nära dubbelt större eller 0,66% dä han i Fibrin fann endast O,36 % Svafvel.

Globulin har af några blifvit ansedd såsom albumin och af Simon såsom Casein. Den förekommer i fast form jemte Hæmatin i blodku- lorna, hvilka innehålla 98,5569 globulin och 1,7747; hæmatin. Dä globu- lins sammansättning uttryckes genom formeln 15 Pr. +5, utgör formeln

för Casein 10 Pr. 4- S.

Läkemedels användande vid Fattenkuren. 235

Hamatın är, enligt Mulder, icke en proteinförening och inne- håller, enligt samma stora 'kemists undersökning, Kol 65,84, Väte 5,37, Qväfve 10,40, Syre 11,5, Jern 6,64. Vid verkställd analys af blodets hamatinhalt hafva 1000 delar blodkulor i medeltal innehållit 2,27 hæmatin. Berzelius fann 0,6 jernoxid i 100 delar blodkulor, och antages O,g jern- oxid eller 0,555 metall på 100 delar blod, samt 20 liber blod hos en full- vuxen person, innehåller denna antagna qvantitet blod 92,16 Gr. jernoxid eller 63,936 Gr. metall. Hamatin, hvars sammansättning uttryckes genom formeln C^* H44 N6 O6 Fe, är löslig i förtunnad blodvätska och vatten, och finnes icke utom i de färgade blodkulorne. Häraf synes man berät- tigad till den slutsats, att hæmatin genom en oxidations-process bildas inom de ofärgade blodkulorne, af de jernsalter hvilka ingå i den kemiska sam- mansátningen af blodvätskan, hvarigenom de ofärgade blodkulornes ut- veckling till vanliga blodceller är fulländad. Hæmatinens halt af Qväfve gilver dessutom anledning till den förmodan, att protein-föreningarne, tro- ligen globulin, bidraga till bildningen af hæmatin. Protein-föreningarne utgöra de vigligaste ämnena i den organiska naturen och förekomma såväl i vext- som djurriket, samt utmärka sig derigenom, att de lätt ingå före- ningar och befordra den kemiska verksamheten. De i vexterna förekom- mande protein-föreningarne likna för öfrigt dem som förekomma i djur- kroppen, men skilja sig genom sin halt af Sulphamid, Phosphamid och Salter. Den ena protein-föreningen kan omsättas i den andra, och högst sannolikt är att mera oxiderade protein-föreningar kunna bildas ur albu- min, men att tvertom albumin icke kan bildas ur de mera oxiderade pro- tein-föreningar, som förekomma i blodet. Vid denna omsättning afskiljes eller förbindes Sulphamid och Phosphamid, dervid Svaflet och Phosphorn,

31

236 E. J BONSDORFF

under desoxiderande inflytelser, frigöras från Sulphater och Phosphater, hvilket redan kau ske i digestions organerna. De olika protein-fóreningarne upplösas i magsaften och sålunda uppkomma protein-föreningar, hvilka enligt Lehman bibehållit sin ursprungliga svafvelhalt. Högst sannolikt är att alla protein- föreningar, som ingå i födoämnena, omsättas till albumin och att de andra protein-fóreningarue under blodberedningen bildas ur albumin. Sålunda bildas Fébrin ur albumin genom proteinens högre oxidering, dervid en del af Salphamiden och troligen äfven Phosphamiden afskiljes. Det för denna oxidering nödiga Syre upptages vid respiration ur den atmosphæ- riska luften, hvarföre äfven Abriu förekommer till större qvantitet i det arteriella blodet än i det venösa. Albumin och fibrin som förekomma i blo- det upplösta under lifvet, äro det genom kolsyradt Natron. Likasom Fi- brin bildas ur albumin genom en högre oxidering, så bildas äfven globu- lin genom en lika beskaffad oxidations-process antingen ur albumin eller fibrin.

De saliniska beständsdelarne, som förekomma 1 blodet, utgöras af alkaliska, jord- och metall-salter förenade med Chlor, Fluor, Kolsyra, Mjölksyra, Phosphorsyra och Svafvelsyra. Förenade utgöra desamma 6—7 delar pà 1000 delar blod, deraf de alkaliska (Soda, Kali) fórekomma till största qvantiteten, dernást jordsalterna och metallsalterna till minsta qvan- titeten. Af den salt-qvantitet, som ingår i blodets kemiska sammansätt- ning, utgör Koksaltet (Chlornatrium) något mer ån hälften. De alkaliska baserna äro förenade med Chlor, Phosphorsyra, Svafvelsyra och Kolsyra ‚och utmärka sig genom en ófvervágande qvantitet Soda framför Kali. Ge- nom dessa bibehållas protein-fóreningarne i blodet i upplöst tillstånd, hvar- utom den phosphorsyrade Sodan är af den största vigt genom den för-

måga densamma tilldelar blodet att kunna innehålla en betydlig qvantitet

Läkemedels användande vid Fattenkuren. 237

Kolsyra upplöst. Ibland jordbaserna äro Kalk och Magnesia de vigtigaste och förekomma bundna, de förra af Phosphorsyra, Kolsyra och Fluor, de sednare af Phosphorsyra och Kolsyra. Magnesia-salterna förekomma endast till 0,73 %, dä kalksalterna förekomma till 1,77,. Af dessa år den phosphor- syrade kalken den vigtigaste och förekommer i blodet förenad med pro- tein-föreningarne, isyunerhet med Fibrin, hvarest den ingår till 0,694 %,, och Globulin. Baserne i blodet förekomma icke allenast förenade med de båda saltbildarene Chlor och Fluor samt syrorne, utan äfven med organiska äm- nen till Albuminater. Jordbaserne åtfölja protein-föreningarne vid dessas öfvergäng från blodet genom exosmos och ingå 1 de fasta organiska väf- naderna, som äro sammansatta af protein-föreningar. Sålunda bestämma dessa de fasta váfnadernas physiska egenskaper, då deremot de alkaliska baserna, hvilka hålla protein-föreningarne upplösta i blodet, möjliggöra dessas öfvergång från blodet, vid dess vexelverkan med nutritions-vätskan i de organiska väfnaderna. Då dessutom salterna i allmänhet hindra Hæ- i malinens upplösning och utträngande från blodkulorna i liquo sanguinis, är dessas stora vigt och betydelse för den organiska nutrition klar. Fettarterna, hvilka förekomma i blodet utgöra 2—3 delar på 1000 delar blod. Man har skiljt emellan 9 fettarter i blodet: Elainsyra, Margarinsyra, Stearinsyra, Glycerin, (?) krystalliniskt fett i Fibrin, Chole- stearin, Serolin (ett qväfvehaltigt fett förekommande i serum), Phos- phorhaltigt fett i blodkulorna och flygtiga feusyror, hvilka blifvit indelade i neutrala och sura. Fettets kemiska sammansättning uttryckes genom den allmänna formeln C" H2» O^. De neutrala fettarterna bestå al feta syror förenade med en organisk bas, kallad Lipyloxid eller Glyceriloxid, uttryckt genom formeln C3H50O, hvilken enligt Berzelius är sammansatt

af radikalen C3H* och O. Genom alkalier och några metalloxider

238 E.J. BONSDORFF

sönderdelas, de neutrala "fettarterne i dessa begge ämnen, så att fettsyran förenas med Alkali till tvål eller med metalloxiden, då Lipyloxiden blir fri, och förenas med vatten till Glycerin. Fett tillföres såväl genom ve- getabiliska som animaliska födoämnen, men bildas äfven inom kroppen af kolhydrater isynnerhet stärkelse, hvilken till en del redan i ventrikeln omsättes till socker, som åter under digestion öfvergår till smörsyra. Sannolikt år att vissa fettarter äfven bildas genom sönderdelning af proteinföreningar.

Extractivämnen, som ingå i blodet, indelas i sådana, som äro lös- liga i vatten eller alcohol. Då likväl dessa äro mindre kända, anser jag mig här böra förbigå desamma. Af de gaser, som ingå i blodets sam- mansätining, må blott anmärkas Syre, Kolsyra och Qväfve, hvilka ingå dels upplösta i blodet, dels förenade med särskilda beståndsdelar, som in- gå 1 blodets kemiska sammansättning.

Att bestämma den qvantitet blod, som i medeltal ingår i mennisko- kroppen, är förenadt med stora svårigheter, så att man icke ännu kunnat med full visshet bestämma densamma. Vanligen antager man likväl blod- massan i mennisko-kroppen utgöra ? eller 1 af kroppens vigt och sälun- da förekomma 14-20 liber, som genom blodkärlsystemet fördelas i al- la delar af kroppen, hvarest materie-omsättning äger rum. Hjertat anses med skäl såsom medelpunkten för blodcirculation, derifrån blodet genom det arteriella systemet och dess grenar fördelas i periferisk rigtning, och dit blodet, efter fulländad vexelverkan med de organiska väfnaderna me- delst capillar-kärlen, åttervänder genom venerna. Hvar och en af de fyra caviteter, som förekomma ı hjertat, år lika stor, utgörande 8 kubiktum, hvilka kunna inrymma 5 uns blod eller vid starkare utvidgning något derutöfver. Såsom utgörande ett muskulöst organ, hvilkets sammandrag-

ning icke beror af viljans inflytande, fortfar dess sammandragning sålänge

Läkemedels användande vid Fattenkuren. 239

lifvet varar, sålunda att de båda förmaken liktidigt sammandragas, omvex- lande med sammandragning af de båda hjertkamrarne. Ehuru grunden till denna hjertats sammandragning ligger i dess muskelváfnad, beror lik- väl hjertförmakens och kammarens rythmiska sammandragning af dess eg- na nerver, hvilka härleda sitt ursprung från det sympathiska nervsystemet och nervus vagus, hvars inflytande på hjertats verksamhet likväl icke än- nu är tillfyllest utredt. I allmänhet antages att, vid hvarje hjerthamrarnes sammandragning, blod motsvarande ‚4, af kroppens vigt, utgörande 6,2 uns pressas in i aorta och likamycket i arteria pulmonalis. Härvid drif- ves blodet genom den förra i periferisk rigtning åt alla delar al kroppen genom det så kallade stora kretsloppet, då detsamma genom lungarteren fördelas i lungornas capillar-kärl, derifrån detsamma genom lungvenerna, efter fulländad circulation genom det så kallade lilla eller lungkretsloppet, återvänder till hjertat. Dä hjertat, genom sin contraction och särskildt de båda hjertkamrarnes, utgör den enda verksamma orsaken till blodets rörelse inom blodkärlsystemet, är aorta med dess utgreningar det system af rör, genom hvilka blodet fördelas till de periferiska delarna. I öfverensstäm- melse med de hydrauliska lagarne ledes blodet genom aorta och dess ut- greningar. Med förbigående af de särskilda hinnor, som omgifva arterer- na, anser jag mig blott behöfva anmärka närvaron af elastiska fibrer och contractila muskelfibrer eller så kallade muskelceller, hvilka äro grunden till den elasticitet och contraction, af hvilka den förra gifver sig tillkänna genom pulsen, den sednare genom den så kallade tonus. Då elasticiteten, hvilken är beroende af de elastiska fibrer, hvilka ingå i artererna, endast är en physisk kraft, och i sammanhang härmed pulsen är ett uttryck af blodets vågfårmiga tryckning på väggarne, beror arterernas tonus på en

sammandragning af de contractila elementer, som ingå i arterväggarnes

240 B. J.. BON.SDORFE

structur. Denna är, såsom hvarje activ sammandragning i kroppen, bero- ende af nervsystemets inflytande och således i hög grad föränderlig. Ökad tonus i artererna medför en minskad diameter, hvilken väsendtligt inver- kar på blodeirculation genom ' desamma. | Blodet, som under lefvande till- ståndet innehälles i artererna, år utsatt för en bestämd tryckning, hvill.en står 1 det närmaste sammanhang med den kraft, med hvilken hjertkamrarne sammandragas. Med tillhjelp af haematodynamometern har Volkman funnit blodets tryckning i början af aorta i medeltal utgöra 200 millime- ter, i arteria pulmonalis deremot 3 gånger mindre. Denna olika tryckning i aorta och arteria pulmonalis står i förhållande till tjockleken af högra och venstra hjertkammarens väggar. I allmänhet har man funnit, att blod- tryckningen aftager i arterer, hvilka äro mera aflägsna från hjertat. I nä- ra sammanhang med den olika blodtryckning, som man funnit i olika ar- terer, står blodströmmens aftagande hastighet i de periferiska grenarne, hvilket beror på den större blodbana, som grenarne erbjuda, jemförelsevis med den stam från hvilken de härröra. Blodswömmens hastighet har be- funnits stå i omvändt förhållande till diametern af blodbanan. Då Volk- mau fann blodströmmeus medelhastighet i aorta. utgöra 400 millimeter, fann han, med tillhjelp af hæmatodromometern, densamma i carotis ut- göra endast 300 millimeter i secunden. Blodströmmen i artererna ár pul- satorisk, men med det mot periferieu tilltagande motståndet aftager äfven pulsen i artererna, så att den i de minsta artergrenar, hvilka upplösa sig i capillar-nät, helt och hållet upphör. Såsom bekant utgöras capillarkär- lens väggar af en structurlös membran, hvilken således icke innehåller nà- gra elastiska fibrer eller contractila fiberceller, till följe hvaraf man icke

kan tillerkänna capillar-kärlen någon förmåga att sammandraga sig, ehuru

H de tillfölje af den structurlósa membranens elasticitet kunna utvidgas. Ca-

Läkemedels användande vid Fattenkuren. 241

pillar-kärlen bilda, såsom bekant, nät af olika form i organiska väfnader, hvilket är utmärkt genom mångfaldiga föreningar af de grenar, hvilka till- höra capillar-nätet. - Blodbanan är i ett capillar-nät betydligt större än uti den arter, ifrån hvilken det utgör en utgrening. Tillfölje häraf aftager blodströmmens hastighet i capillar-kärlen, hvarest blodet vid sin circula- tion har att öfvervinna det starkaste motståndet. Blodströmmen i capillar- kärlen är af lätt insedda skäl icke pulsatorisk, utan continuerlig, dervid man icke får förbise den större hastighet, med hvilken de färgade blod- kulorna framtränga i midten af röret, jemförelsevis med den hastighet, med hvilken de ofärgade blodkulorna och blodvätskan framtränga längs inre väggen af capillar-róren. Denna större längsamhet vid blodvätskans och de ofärgade blodkulornas rörelse beror på adhaesion. I capillar-kärlen framflyter blodet med en hastighet af endas! 0,g millimeter i secunden, så- lunda 509 gånger långsammare än i aorta och 10 gångor långsammare än i de minsta artergrenar, hvilka ófverfóra blod till capillar-näten. För allt det blod som finnes i menniskokroppen erfordras omkring + minut eller 40 se- cunder för att hafva fulländat sitt lopp genom stora och lilla kretsloppet. Genom kemisk undersökning har man funnit, att det arteriella blodet öfver- allt inom arter-systemet har lika sammansättning, då det venösa deremot i olika venar visar en olika kemisk sammansättning. Ehuru det i all- mänhet är svårt att genom kemisk analys ådagalägga olikheten i det arte- riella och venösa blodets sammansättning, har man dock utredt, att det ar- teriella blodet är en grad varmare, stelnar tidigare och hastigare, har en mindre specifik vigt, innehåller mera vatten, fibrin och syre, samt mindre kolsyra än det venösa blodet. I hvardera blodarten förekomma de 3 be- kanta gasarterna, syre, kolsyra och qväfve, dervid dock der arteriella blo-

det utmärker sig genom en öfvervägande qvantitet syre, det venösa der-

242 E. J, BONSDORFF

emot genom en ófvervágande qvantitet kolsyra. Anmärkningsvärd är blo- dets förmåga i allmänhet, att upptaga en betydlig qvantitet. kolsyra och syre, så att 100 volymer blod kunna upptaga 150 volymer kolsyra och 11 volymer syre, då vatten kan upptaga endast 106 volymer kolsyra och 6,5 volymer syre. Kolsyran förekommer i blodet till en del upplöst, men äfven bunden vid alkalier eller förenad med blodkulornas beståndsdelar och andra organiska ämnen. Äfven syre förekommer dels upplöst i vätskan, dels förenad med protein-föreningarne i blodet och blodkulornas beständs- delar. Ehuru man med säkerhet känner, alt syre och kolsyra förenas med blodkulornas membraner, är det likväl oafgjordt, om de ingå förenin- gar med färgämnet och innehållet af blodkulorna *).

De organiska väfnadernas nutrition utgör resultatet af vexelverkan emellan desamma eller rättare den vätska, som genomdränker dem (nutri- tions-eller parenehymotós vätska) och blodet, som innehålles 1 capillar- kärlen. Denna vexelverkan försiggår enligt lagarne för endosmos och exosmos, dervid capillar-kärlens membran utgör den animaliska membran, som skiljer de båda vätskorne, hvilka träda i vexelverkan. Klart är, att endast upplösta ämnen i hvardera vätskan ' kunna med hvarandra träda i vexelverkan. Utan afbrott upplösas sammansatta delar af väfnaderna under deras verksamhet i nutritions-vätskan. Den parenchymatösa vätska, som genomdränker de organiska välnaderna, har i särskilda väfnader en ganska olika kemisk sammansättning. Vid denna vexelverkan afgifver blodet af sina beståndsdelar ersättning för de genom upplösning förlorade delarne af de organiska väfnaderna, hvilkas nutrition endast härigenom blir möjlig.

Då väfnaderna förlora en del af sin parenchymatösa vätska, genomdränkas

*) Donders Handleiding tot de Natuurkunde van den gezonden Mensch. Utrecht 1853,

Läkemedels. användande vid Vattenkuren. :243

desamma af nytw material från blodet. Liktidigt med: ämnens afgäng ıur blodet genom exosmos ur capillar-kärlen, sker en öfvergång af upplösta ämnen ifrån den parenchymatösa vätskan till capillar-kärlen. Genom den större längsamhet med; hyilken blodvätskan rór sig längs väggarne af ca- pillar-kärlen befordrás: detta. utbyte af ämnen, som ingä i de båda härvid verkande vátskorna.:: Framförallt kommer i detta hänseende i betraktande den högre tryckning, under hvilken blodet står i capillar-kärlen. Ehuru det arteriella blodet innehåller mera vatten i förhållande ull det venösa, har dock den parenchymatösa "vätskan mindre: täthet än blodet, ett förhål- lande, som enligt de lagar, som ligga till grund för exosmosen och endos- mosen, gynnar den parenchymatösa vätskans öfvergång i capillar-kärlen. Vid hjertkamrarnes sammandragning utvidgas arterernas periferiska utgre- ningar, hvilket utófvar en tryckning i de organiska váfnaderna och den vätska, scm genomtrånger desamma. 'Denna 6kade iryckning, hvilken verkar på den parenchymatósa vätskan, befordrar öfvergången från densamma till blo- det, då deremot vid hjertkamrarnes sammandragning tryckningen fortplantas till capillarkärlen, som, vid detta hjertats tillstånd, står under en högre tryckning án nutritionsvátskan. Följden häraf är en ökad öfvergäng af blodets beständs- delar genom exosmos ur capillarkärlen. Omvexlande endosmos och exosmos i capillarkárlen står sålunda i omedelbart förhållande till hjertkamrarnes sam-

mandragning och utvidgning, till följe hvaraf alla sådana omständigheter,

2; som verka störande eller befordrande på hjertats verksamhet, utófva ett vigtigt inflytande på vexelverkan mellan blodet i capillarkärlen och nu- trionsvätskan. Vid horizontelt lige af kroppen, hvila, sómn, m. m. min- skas hjertats sammandragning, hvaraf följden är en lättare öfvergång af ämnen från nutritionsvätskan i blodet. Blodet är sålunda genom capil-

32

(244 E. J. BONSDORFF

larkärlen i oupphörlig vexelverkan med nutritionsvátskan, hvaraf en liffi- gare, materieomsättning är den omedelbara följden. Graden af materie- omsättning i en organisk väfnad står derföre i direct förhållande till den större eller mindre rikedom: på blodkärl, som gifver sig tillkånna genom eapillarnätens finhet. Om sålunda vexelverkan mellan blodet och nutritions- vätskan kan fórklaras enligt physikaliska lagar, har man svårt att förklara orsaken dertill, att i olika väfnader olika ämnen öfvergå ifrån blodet i nutritionsvätskan. Männe capillarnätens form och derpä beroende attraction till vissa ämnen i blodet skulle kunna antagas? Icke all nutritionsvätska öfvergår genom ofvan antydda process i blodet, utan en del deraf öfvergår i lymphkärlen, hyarest absorption försiggår lifligare, då vid hjertkamrarnes utvigning, nutritionsvåtskan står under en högre tryckning, såsom ofvan- före blifvit anmärkt. Vid de organiska väfnadernas nutrition användas de från blodet emottagna åmnen till nybildning genom bildning af celler och dessas vidare förökande och transformation till elementer motsvarande den våfnad, hvarest nutrition försiggår. Härvid användas framför allt de protein- föreningar, fett och salter, som ingå i blodets kemiska sammansättning. Af elementer i blodet bildas nya ämnen, såsom kemiska produkter af materie omsättningen t. ex. Kreatin, Kreatinin, Inosinsyra m. m. Alla ämnen, som från de organiska väfnaderna aflägsnas, måste först upplösas eller förvand- las till gas för att deras öfvergång i blodet skall blifva möjlig. Så kan t. ex. fettet i en organisk väfnad icke aflägsnas såsom sådant, utan måste först upplösas i Kolsyra och vatten, då dess öfvergång i blodet blir möj- lig. Såsom, genom capillarkärlen, upplösta ämnen med hvarandra träda i vexelverkan, så äger äfven en sådan vexelverkan rum emellan de gaser; som ingå i hvardera vätskan, dervid kolsyran är öfvervågande i nutritions-

vätskan, syret åter i det arteriella blodet som innehällas i capillarkärlen.

Läkemedels användande vid Vattenkuren. 245

Vid denna vexelverkan öfvergår sålunda syre från det arteriella blodet i nutritionsvätskan, som åter afgifver kolsyra till blodet, hvarigenom blodet öfvergär från arterielt till venöst, och blir såsom sådant oskickligt att un- derhälla vexelverkan med nutritionsvätskan eller afgifva material för: er- sättning af de delar, som i de organiska väfnaderne blifvit upplöste. Ge- nom denna process blir blodet orenadt af ämnen, som äro att anses såsom sista producter af materie-omsättningen, hvilka måste från kroppen aflägs- nas under flytande eller gasform. Detta sker genom lungorne, huden och njurarne, hvilka ur sådan synpunkt kunna anses, såsom blodets silnings- apparat, genom hvilken blodet afbördar sig de sista producterne af mate- rieomsáttningen, hvilka såsom sådane icke kunna användas vid de orga- niska väfnadernas nutrition.

Utom den förändring, som blodet undergär genom vexelverkan med nutritio nsvátskan, upplösas enligt all sannolikhet de färgade blodkulorne antingen i blodet eller i mjelten. Då Harless gjort den observation, att färgade blodkulor upplösas, då desamma utsättas för inverkan af Syre eller kolsyra 9 a 10 gängor efter hvarandra, är all sannolikhet för hand, att en del af de färgade blodkulorna vid blodets vexelverkan med nutri- tionsvätskan, då blodet ur densamma upptager Kolsyra, småningom upp- löses, hvilket äfven sannolikt äger rum genom inverkar af Syre, som i lungornas capillarkärl upptages ur den atmosphariska luften. Det på of- vananfördt sätt i kroppens capillarkärl från arterielt till venöst förändrade blodet, äterföres genom venerna till hjertat och derifrån till lungornas capillarkärl, hvarest detsamma träder i vexelverkan med den atmosphæriska luften. Vid denna process afgifver blodet jemte en ringa qvantitet quäf- ve, en betydlig qvantitet kolsyra och vattendunst, men upptager deremot

Syre från den atmosphariska luften. Sedan blodet sålunda uti lungorna

246 EJ. BONSDORFT

blifviv förvandladt från venöst till arterielt, äterföres detsamma genom lung- venera. till »hjertat, hvarifrån: det pressas in uti aortaj'fór. att. genom dess utgreningar äter fórdelas uti de organiska väfnaderne. Då hela den blod- qvantitet som. förefiunes i :kroppen inom 1 miuut seller något derutöf- ver) fulländat, kretsloppet, följer. deraf, att. detsamma 2 gånger i minuten: utioktoppens capillarkärl, genom vexelverkan med nutritionsvätskan i de organiska väfuaderna, förvandlas till venöst och lika: ofta förvandlas till arterielt genom: upptagande, af Syre ur! den: atmosphieeriska luften i lun- gorna. Är den ofvan anförde observation af Harless grundad, finner” mau, alt. de; fårgade ;blodkulorna - äro underkastade en oftare inträffande upplösning, án. man i allmänhet velat antaga: Betraktad såsom silnings- apparat för blodet, öfverensstämmer den yttre huden med lungorna i det hänseende, att: blodet genom: densamma afbórdar: sig Kolsyra och upptager Syre, ehuru till mindre qyantitet än detta utbyte sker 1. lungorna. Dà likväl uti huden, förekommer ett betydligt antal:talg ‘och svett körtlar, af hvilka seduare, enligt, Kra uses beräkniug, förekomma icke mindre än 2,400,000, finner man Alart, att en betydlig .qvantitet fett och svett afsönd- ras igenom: talg och svettkörtlarne i huden. :I:afseende à svettens kemiska sammansättning, har densamma befunnits innehålla: 97,73% Vatten 0,12% epithelium ‚och 1,33% fasta ämnen; hvaraf 0,7% oorganiska till största delen lösliga salter, ibland hvilka Natron förekommer mer än Kali, fóre- ädesvis förenadt med. Kol- och till em del med Phosphor-syra. : Ehurw man väl sökt att. besthmma, medelqvantiteten af de ämnen, som afsöndras: genom den yttre huden, har shärigenom icke något tillfredsställande :resul-: tat vunnits, emedan denna afsöndring betydligt varierar och framförallt i hôg: grad befordras genom högre temperatur i den. omgifvande luften

v. Er "on . ach. starkare; kvoppsansträngting. : Alven genom njurarne afsöndras en be-

Läkemedels användande vid Vattenkuren. 247

tydlig qvantitet vätska, hvilken utom vatten innehåller både qväfvehaltiga och icke qvälvehaltiga ämnen, såsom ureum (C? H3 N4 O°), acidum uricum (CS H2 N^ O? + H? Ojj acidum hippuricum (G!8 H16 N2 O5 + H? 0), Krea- tin (CS HIS N6 O^ + 2 aqu ), Kreatinin (CS HU N6 O^) samt åtskilliga salter och Extractivämnen, upplösta i en betydlig qvantitet vatten. Afven i afseende à bestämmande af den qvantitet urin, som i medeltal afsóndras genom nju- r arne, har intet tllfredsställande resultat kunnat vinnas, emedan den- samma både till qvantitet och qvalitet beror af qvanüteteu och beshaffen- heten af de ämnen, som blifvit använde såsom födoämnen och dryck. Sålunda upplösas och från kroppen aflägsnas organiska och oorganiska ämnen under en mera oxiderad form, dels i gas, dels i flytande form, i hvilket sednare hänseende vattnet utgör lösningsmedlet. De organiska väfnadernas nutrition vid deras vexelverkan med blodet förmedelst nutri- tions-vátskan, sönderfaller således i 2 akter. upplösning och nybilding en-

ligt physikaliska och kemiska lagar.

Blodets nybildning af födoämnen.

En sådan upplösning och aflägsnande af organiska gruudformer skulle leda till kroppens förintande, om icke en ersättning af hvad som gått förloradt, skulle äga rum. Detta sker genom födoämnena, hvilka ge- nom en gauska sammausatt process förvandlas till blod, som innehåller alla för de organiska väfnadernas nutrition erforderliga ämnen, i den för- ening och form, under hvilken de lättast kunna öfvergå i väfnaderna och afgifva nytt erforderligt material.

Födoämnena måste, för att motsvara behofvet, innehålla alla de Am- nen, som ingå i blodets och de organiska väfnadernas kemiska samman-

14 . o " - . " sättning eller sådana som kunna genom omsättning af sina elementer för-

248 E. J. BONSDORFF

vandlas till dessa. Således måste födoämnena innehålla vatten, protein- föreningar, salter (alkali och jordarter), ha matin, fett och Extractivámnen, hvilka innehålla 14 förut anförda enkla ämnen, som ingå i blodets kemi- ska sammansätining. I spetsen för födoämnen kunna ställas ägg och mjölk, emedan desamma innehålla alla de ämnen, som erfordras för de or- ganiska väfnadernas nutrition och nybildning. Derföre kunna dessa också under en viss period af lifvet, såsom enda födoämnen, medföra det nödiga materialet för organernas tillvext. Till begreppet af födoämnen höra så- ledes både organiska och oorganiska ämnen, af hvilka de förra vanligen indelas i vegetabiliska och animaliska. Ehuru visserligen några djur lefva af endast vegetabiliska ämnen, andra af animaliska, äro för menniskan fö- doämnen, tillhörande hvardera klassen, nödiga. De vegetabiliska födoäm- nena innehålla företrädesvis icke qväfvehaltiga ämnen, hvilka vanligen fö- rekomma under benämningen Kolhydrater, emedan desamma innehålla Kol, Väte och Syre, de tvenne sednare i den proportion, som de inga i vallnets sammansättning. Äfven qväfvehaltiga ämnen ingäi de vegetabili- ska födoämnena, såsom protein-föreningar, ibland hvilka företrädesvis må nämnas löslig och stelnad ägghvite, legumin och vextlim. Alla födoämnen måste, för att kunna öfvergå i de organiska väfnaderua, enligt lagarne för endosmos och exosmos, undergå en föregående upplösning, genom hvilken de för váfnadernas nutrition nödiga beständsdelarne af de njutna födoäm- nena upplagas, de öfriga deremot aflägsnas såsom excrementer. Såsom väfnadernas nutrition utmärker sig genom upplösning och nybildning, sönderfaller äfven användaudet af njutna födoämnen för kroppens behof i 2 acter, upplösning eller sönderdelning ull chylus och dennas absorption. Födoämnenas upplösning sker genom den alkaliska saliven, den sura vät-

skan i ventrikeln, hvilken innehåller saltsyra och mjölksyra med pepsin,

Läkemedels användande vid Fatten£uren. 249

galla, pancreassaft, och den vütska som afsöndras från de öfriga körtlarne 1 tarmkanalen. Resultatet af denna upplösnings eller sönderdelnings-process är, att de närande beståndsdelarne i födoämnena i upplöst tillstånd ingå i Chylus, hvilken upptages af villi intestinorum och öfverföres genom en- dosmos dels directe, dels genom chylus-kärlen till blodet. Men låtom oss i korthet betrakta den förändring, som de särskilda arterna af födoäm- nen som användas, undergå vid deras beredning till chylus.

Kolhydrater. De vigtigaste imnen hörande till denna klass äro stärkelse, socker och vextcellulosa, hvilka till betydlig qvantitet ingå i sam- mansättningen af de vanliga sädesarter och rotfrukter, hvilka af menniskan begagnas till födoämnen. Stärkelsen omsättes genom den alkaliska saliven samt pancreas och tarmsafteus inflytande till Dextrin, uttryckt genom for- meln C!? H20 O0, hvilken hastigt omsättes till drufsocker, uttryckt genom for- meln C2 H?* QU, Álven rörsockret, som uttryckes genom formeln C2 H20 O10 +H? O, omsättes under matsmältnings-processen till drufsocker, som antingen absorberas eller vidare omsättes. I vissa väfnader omsättes drufsockret till inosit uttryckt genom formeln Ct? H?* O'? + 4 I? O, hvilken sockerart till betydlig qvantitet ingår i muskelväfnaden Men icke allt drufsocker absorberas, en del deraf omsättes till mjölksyra uttryckt ge- nom formeln C9 H! O5 + H? O, hvilken till en del förenas med alkalier eller jordarter till neutrala salter, som ingå i vissa váfnaders kemiska sam- mansättning. En del mjölksyra omsättes deremot till smörsyra under ut- veckling af kolsyra och väte. Fett kan införas med både vegetabiliska och animaliska födoämnen, men kan äfven bildas dels genom omsättning af stärkelse och sockerhaltiga ämnen, dels såsom decompositions produkter af proteinföreningar och limgifvande ämnen under starkt oxiderande in-

flytelser. Fettarterna, som inga i de organiska väfnaderna eller blodet,

250 E. J. BONSDORFF

förekomma fria i sura vätskor och saponifierade i alealiska, dervid de ull betydlig qvantitet förekomma i feutväfnaden och andra animaliska váfnader, och má blow anmärkas, att fettet utgör en nödvändig beståndsdel i de or- ganiska väfnadernes nutritiousvälska. Beträffande slutligen vextsyrorna of- verga de som sådana i blodet, dà de afgifva kolsyra och vatten. Dà druf- sockret i ventrikelu absorberas, utófver den sura magsafteu intet inflytande på fettet, hvilket öfvergår i duodenum och vidare i tunntarmarne, hvarest pancreassaften och tarmsaften utöfva ett mekaniskt inflytande på detsamma, sålunda att fettet, utan alt sönderdelas, fint fördelas till. en slags emulsion, i hvilken form det endast genom endosmos kan intränga i de i. villi. in- testinorum förekommande chyluskärlen. Härigenom fär chylus den ka- rakteristika mjölkhvita färgen.

i Proteinföreningarne ingå, såsom ofvanföre blifvit anmärkt, äfven i de vegetabiliska födoimnena, men utgöra hufvudbeståndsdelen i de "bees lisha födoämnena. De vigligaste animaliska väfnaderna äro sammansatta af dessa. Vigten af proteinföreningarne visar sig klart derigenom, att dessa aldrig saknas i sådane väfnader, der nybiidning äger rum och att ur dessa bildas äfven limgifvande våfnader. Alla de fasta proteinföreningar och limgifvande ämnen, som förekomma i vegetabiliska och animaliska födo- ämnen, förändras alldeles icke genom salivens inflytande, men upplösas af den sura magsalten, som innehäller pepsin och slem samt salt- och mjölk- syra, till såkallade peptoner. De sålunda bildade peptonerna äro utmärkta genom särskilda egenskaper, såsom att icke mera stelna genom värme. Lätlösliga i vatten men olösliga i alkohol och af sur reaction, bilda de med alkalier och jordarter lättlösliga salter. Troligt är, att desamma omsättas till albumin, hvilken sedermera under oxiderande inflytelser omsättes till de

andra högre oxiderade proteinföreningarne, såsom flbrin, globulin, casein,

Läkemedels användande vid Vattenkuren. 251

kristallin m. m. Peptonerna absorberas tillfölje häraf till en del i veutri- keln, ehuru en stor del af desamma öfvergär i chylus i tunntarmarna, med hvilken de på vanligt sätt absorberas.

Salterna, som ingå i födoämnen och dryck, undergå i allmänhet genom mag- och tarmsaften ingen förändring. De flesta, såsom läulösliga i vatten och ännu mera iden sura magsaften, absorberas redan i ventrikeln och ófvergà omedelbart i blodet. Kolsyrade salter förändras under mag- saftens inflytande sålunda, att kolsyran blir fri och dess förra baser förenas med chlor och mjölksyra till chlor och mjölksyrade salter, hvilka omedel- bart öfvergå i blodet. Beträffande de jordartade salterna, isynnerhet phos- phorsyrad kalk, som ingå i våra vanliga födoämnen, förekomma: dessa till stor del förenade med proteinföreningarne och äro då lösliga. Ur protein- föreningarne, som lösas i den sura magsaften, utdrages en del af jordsal- terna, som omedelbart absorberas och öfvergår i blodet. Största delen af dessa blifver likväl förenad med proteinföreningarne och äro i denna för- ening lösliga samt öfvergå med dessa i blodet. Jern och. spär af andra metaller ingå redan såsom lösningar i våra vanliga födoämnen. Om jernet såsom metall eller oxid bringas i ventrikeln, lösas de genom den sura mag- saften och kunna då absorberas. Användas desamma i större | qvantitet absorberas en del deraf, då en stor del omsättes till sulphuretum ferri, hvilken såsom en olöslig fóreuing afgår med excrementerna, hvilka härige- nom erhålla en svart färg.

Vatten inlöres såsom sådant med födoämnen ock dryck och utgör ett lösningsmedel för flere andra ämnen, med hvilka detsamma ome- delbart öfvergår i blodet.

Ehuru en del af de närande beständsdelarne i de njutna födo- ämnena redan i ventrikeln upplöses och till en del derstädes genom ab-

33

252 E. J. BONSDORFF

sorption öfvergär i blodet, fulländas likväl denna födoämnenas upplös- ningsprocess i tunntarmarne genom tarmsaftens inflytande. Resultatet häraf är bildning af chylus och excrementer, hvilka sednare, såsom innehållande olösliga ämnen, från kroppen aflágsnas. Chylus deremot innehåller prote- införeningar, fett och salter, upplösta i vatten, i hvilken form desamma genom absorption medelst tunntarmarnes villi kunna upptagas af chylus- kärlen, hvarest bildning af chyluskulor numera begynner. Efter att hafva passerat en serie af lymphatiska körtlar ófverfóres chylus till blodet. Chy- luskulorne utgöra de i blodet förekommande ofärgade blodkulorne, hvilka vidare ombildas till färgade blodkulor derigenom, att Hæmatin bildas och afsättes inom desamma. För bildning af Hæmatin användas de jernsalter, som ingå i blodets kemiska sammansättning. De i chylus upplösta prote- införeningarne, saltet och fettet ersätta den brist på dessa ämnen, som uppstått i "blodet genom deras öfvergång ur capillarkärlen vid de organi- ska väfnadernas nutrition. Det arteriella blodet utgör egenteligen den blodart, hvilken, vid de organiska väfnadernes nutrition, i capillarkärlen trä- der i vexelverkan med nutritionsvätskan i de särskilda väfnaderne. Nervsystemets inflytande & materieomsätiningen.

Om blodet sälunda afgifver material för de organiska väfnadernas nutrition och afsöndringen genom de mångfaldiga körtlar, som. afskilja ämnen, hvilka dels såsom: sista produkter af materieormsättnuingen från krop- pen aflägsnas, dels utgöra ett lösningsmedel för de njutna födoämnena, beror likväl denna materieomsättning och afsöndring väsendtligen af nerv- systemets reglerande och ineiterande inflytelse. Ehuru tillgången härvid icke är närmare känd, kan man likväl jemföra nervsystemets inflytande i detta häuseende med det af värme och electricitet vid de kemiska pro-

cesserna i allmänhet, hvilken kanske ár en följd af de vasomotoriska ner-

Läkemedels användande vid Vattenturen. 253

vernes inflytande på blodkärlens lumen, hvilket framkallar våsendtliga olikheter i blodeirculation genom de organiska väfnaderna, och den ma- terieomsättning, som häraf är beroende. Ur denna synpunkt framträder nervsystemets verksamhet såsom varande af central betydelse, men dess verksamhet beror, likasom hvarje annan organisk väfnads verksamhet, af en oafbrutet fortgående omsättning af materie i dess: väfnad. Är denna afbru- ten är äfven den organiska väfnadens verksamhet upphålven, det må sedan vara nerv- eller muskelväfnad eller hvilken váfnad som helst i den organiska krop- pen. Så kan, om verksamheten i en väfnad af brist på tillförsel af blod redan upphört, denna återställas genom insprutning af arteriel blod i arteren. Af hvad sålunda i korthet blifvit anfördt, finner man, att den organiska verksam- heten i allmänhet uppbenbarar sig genom en oafbrutet fortgående upplösning och nybildning af de organiska väfnaderna, hvilken åter beror af nervsyste= mets reglerande inflytelse. Materieomsättningens liflighet beror härvid af qvantiteten och arten af de födoämnen, som användas i förening med frisk atmospharisk luft. Ju lifligare lifsfenomenerne i kroppen gifva sig tillkänna, desto lifligare är materieomsältningen, desto större qvantiteten af de ämnen som aflågsnas, hvilken åter bestämmer det större eller mindre behofvet af födoämnen, som skola ersätta den lidna förlusten. Vid normal verksamhet i de organiska våfnaderna måste en viss jemvigt emellan utgift å ena si-

dan och inkomst å den andra gifva sig tillkänna.

Läkemedlens verkan i allmänhet.

Ofvanföre hava vi betraktat blodets betydelse och den fysiologiska grunden för behofvet af ersättning genom födoämnen. Dä de empiriska vattenläkarene betrakta läkemedel såsom gifter, torde det vara af vigt att

närmare undersöka begreppet af läkemedel och gift.

254 E. J. BONSDORFF

Fäster man sig vid begreppet af hvardera, är det klart, att desam- ma äro hvarandra fullkomligt motsatta, så att, dà läkemedlen innefatta ett helande, läkande inflytande på en inträffad afvikelse i organismen från det normala, , gift deremot innebär ett förstörande, ett fiendtligt inflytande på organismen i allmänhet. Men då samma medel i liten dosis utöfvar ett låkande inflytande, i stor dosis verkar fiendtligt till och med dödbringande, hos ett djurspecies medför död, hos ett annat åter verkar helsobringande, vid ett organismens tillstånd verkar läkande, vid ett annat dödande, finner man klart, att ingen objectivt riktig gräns kan dragas mellan Zakemedel och gift. Detta resultat synes öfverensstämma med vattenläkarnes upp- fattning af dessa båda begrepp, dà de anse ingen skillnad äga rum mellan läkemedel och gift, hvilka båda anses verka förstörande på organismen. Utan tvifvel bygga de i detta hänseende på erfarenhet, som icke kan jäf- vas. Men detta bevisar icke hvad de derigenom vilja hafva bevisadt, neml. att hvarje läkemedel är ett gift, utan helt enkelt, att de förväxlat användandet af läkemedel utan rationella grunder, i ett concret fall i sådan dosis och vid sådana förhållanden, att desamma utöfvat ett förstörande inflytande på organismen, med det rationella användandet af desamma. En sådan ver- kan af utan för handen varande indicationer använde läkemedel kan icke nekas, men må man icke af läkemedels missbruk låta sig förledas, att anse det rationella efter det concreta fallet lämpade bruket af desamma så- som utöfvande ett lika förderfligt inflytande. Tvertemot förutsättningen af låkemedlens irrationella användande, från hvilken de empiriska vatten- läkarene utgått, måste den rationella läkaren vid bedömmande af läkemed- lens verkan utgå från den förutsättning, att desamma användas på ett sätt, som motsvarar behofvet, hvarföre de användas i ett concret fall, d. à.

att återställa en afvikelse i de kroppsliga organernas verksamhet, hvilken

Läkemedels användande vid Valtenkuren. 255

äter har sin grund i eit. organs eller en organisk vätskas afvikelse från sin normala structur eller kemiska sammansättning. Då de empiriske vatten- läkarene draga ett läkemedels läkande kraft i tvifvelsmål, halva de full- komligt rått. Men i detta fall hafva de misstagit sig om dett sätt, på hvilket läkemedlen, enligt den rationella läkarens äsigt, verka. Den ratio- nella läkaren erkänner icke en läkande kraft has läkemedel, som använ- das, emedan antagandet af en sådan ledt till mångfaldiga vilfarelser. Lä- kemedlen utófva, enligt hans uppfattning, icke en dynamisk verkan på organerna som sammansätta organismen, utan verka enligt öfver allt gäl- lande physikaliska och kemiska lagar, som utgöra grunden för organernas verksamhet i organismen under friska tillståndet. Den rationella läkaren gör inga underkurer, hau erkänner inga under vid läkemedlens verknin- gar, utan anser tvertom, att läkemedlen verka enligt physikaliska och ke- miska lagar, genom organerna eller om man så vill uttrycka det genom naturen. Hau är i denna mening naturläkare, hvilken inser eller, der detta i ett concret fall med afseende à medicinens närvarande ståndpunkt icke är fallet, är han åtminstone öfvertygad derom, att läkemedlen verkat, enligt gällande naturlagar, en helsobringande förändring i den organiska verksamheten i kroppen. Den empiriske vatten-läkaren, som icke från sin ståndpunkt kan inse det naturliga sammanhanget mellan läkemedlens ver- kan ock den deraf framkallade förändringen i den organiska verksamheten, ser i en tillfälligtvis lyckad kur en underkur, som således inträffat på onaturligt sätt, icke efter gällande naturlagar. Begreppet af under är ett ganska föränderligt begrepp. Med den stigande intellectuella utvecklingen aftaga under och underverk. Hvad för en tid ansågs såsom under eller underverk upphörde att sålunda anses i en sednare tid, då med den sti-

gande upplysningen de naturlagar, som ligga till grund för desamma,

256 E. J. BONSDORFF

kunde utredas. Naturens under bedómmas olika af olika individer, allt efter dessas olika vetenskapliga ståndpunkt. Hvad för den ena framställer sig såsom ett under, år det icke för den andra. Ju flere under som fram- ställa sig för de empiriske vattenläkarene, så mycket lågre visar sig deras vetenskapliga ståndpunkt och således äfven förmåga att utreda de natur- Jagar, som ligga till grund.

Då jag i det föregående framställt omöjligheten, att bestimma en objectivt riktig gräns emellan gift och läkemedel, gäller detsamma älven om begreppet af födoämnen och läkemedel. Ofvanföre har jag sökt att utreda den physiologiska orsaken till behofvet af födoämnen, såsom ersätt- ningsmedel för upplösta och såsom sista producter af materieomsåttningen från kroppen aflägsnade ämnen. Saknas födoämnen till nödig beskaffenhet och qvantitet, iuträffar en svaghet i den organiska verksamheten, hvilken har sin grund i minskad materieomsättning i de organiska väfnaderna, ullfölje af minskad tillgång på material för denna omsättning af blodet. Denna svaghet afhjelpes genom nödig qvantitet och art af födoämnen, som tillföra nytt erforderligt material för materieomsättningen, hvilken härige- nom blir lifligare, då svagheten af ganska naturlig anledning upphör. Fö- doämnena måste upplösas förrän de kunna öfvergå i blodet. Användes en omättlig qvantitet födoämnen, verkar denna störande på den upplösande verksamheten i ventrikeln, hvaraf följden är ett pathologiskt tillstånd, som kriticerar sig genom kräkning. Nedanföre skall jag framställa läkemedlens sätt att verka, här må blott anmärkas, att det rationella användandet af läkemedel, innefattar ämnen, genom hvilka åsyftas häfvande af en fóre- kommande störing i ett eller flere organers verksamhet, hvilken störing upphåfver det harmoniska sammanhanget emellan de särskilda organernas

verksamhet i organismen. Detta sker genom verkan på andra organer och

Läkemedels användande vid Vattenkuren. 257

bibringande af material för denna verksamhet genom läkemedel. Likasom födoämnena innefatta både organiska ock oorganiska ämnen, så innefatta läkemedlen äfven både organiska och oorganiska ämnen, hvilkas helsobrin- gande verkan bestämmes genom arten och qvantiteten af de läkemedel, som användas. Bristande uppfattning af den nödiga arten och qvantiteten af de låkemedel, som skola användas i ett concret fall, medför en verkan, Läke-

medlen rationelt använde verka såsom fódoámnena, tillförande nödigt ma-

som kan vara motsatt den, som åsyftas genom deras användande.

terial för materieomsättningen och sålunda lifvande den organiska verk- samheten i allmänhet. Båda verka enligt samma lagar och omöjligt är, att uppdraga en bestämd gräns emellan dem båda; ty natura non facit saltus. Man må blott icke, såsom ofta skett, förvexla läkemedlens inver- kan med de förändringar, som de framkalla i organerna eller deras såkal- lade reactions-fenomener. Såsom man indelat födoämnen med hänseende till arten af deras ófvervágande närande beståndsdelar, så har man indelat läkemedlen med hänseende till deras verkningar å särskilda organiska sy- stemer. Så vidt jag känner, hvila likväl dessa indelningar icke på någon reel physiologisk grund. Med hänseende till den här af olika läkemedel, som blifvit använde, måste medgifvas, att en på physiologisk grund hvi- lande indelning af läkemedel är förenad med stora svårigheter. Så har den utmärkte Üesterlen indelat läkemedlen, med afseende à de förändringar de åstadkomma företrädesvis i särskilda organiska systemer, i 8 klasser: 1)Alte- rantia 2) Roborantia (Tonica) 3) Excitantia 4) cria (Irritantia) 5) Ce- rebro spinantia (Narcotica tetanica) 6) Rent giftiga ämnen 7) Nutrientia (Diætetica) och 8) Physikaliska kemiska agentia, till hvilka han för köld,

várme och magnetism. | Clarus *) har deremot indelat likemedlen i 2 huf-

^) Handbuch der speciellen Heimittellehre, Leipzig 1852.

258 E. J, BONSDORFF

vudafdelningar 1) Ersättningsmedel för den animaliska organismen och 9) för organismen främmaude ämnen, samt hvar och en af dessa hufvud- afdelningar i särskilda klasser, som jag likväl här anser mig böra förbigä. Ehuru C/ari indelning har den förtjenst, att uppdraga en skilnad emellan läkemedel, hvilka innehålla ämnen, som såsom sådana ingå i den kemiska sammansättningen af väfnader eller secreter, har han vid antagandet af denna indelning förbisett deras physiologiska verkan, hvarföre jag här bör företrädesvis fästa afseende à Oesterlens indelning. Ofvanföre har blifvit anmärkt, att den organiska verksamheten gifver sig tillkänna genom upp- lösning och nybildning, dervid nervsystemet spelar en hufvudsaklig role. Med ledning häraf skulle jag hysa den åsigt, att. läkemedlen beqvämligen kunna indelas i 3 klasser 1) Solventia hvilka verka upplösande 2) To- nica som befordra nybildningen och 3) Nervina, hvilka hufvudsakligen utöfva inflytande å nervsystemet, såsom mest öfverensstimmaude med deu physiologiska grunden *). Solventia skulle, i denna mening, innefatta Oesterleus alterantia, och irritantia; Tonica hans Roborantia och Nutrientia samt slutligen Nervina hans Exeitantia och Cerebrospinentia. Läkemedlen verka localt eller allmänt, physikaliska eller kemiska föränd- ringar i de organiska våfnaderna, utan att man hos desamma kan erkänna en egen läkande kraft. I vissa fall förekomma likväl specifica, icke när- mare bekanta ämnen, framalstrade af ett contagium eller miasma, som ingår i de organiska vätskorna och framkallar olika störingar i organernas verksamhet. Ehuruväl, såsom ofvanföre blifvit anfördt, genom det rationella

användandet af läkemedel äsyftas hifvande af en förekommande störing 1

*) Knapt behöfver jag anmärka, all en skarp gräns emellan de olika klasserne af läke-

medel icke gifves, emedan mångfaldiga öfvergångsformer förekomma.

Läkemedels användande vid Vattenkuren. 259

ell eller flere organer genom lÖsande, toniska : eller & nervsystemet ver- kande medel, har läkarekonsten likväl genom erfarenheten : funnit vissa -så kallade specifika ämnen, som verka neulraliserande å ett contagium eller mi- asma. Så framtráder Merkuren såsom ett specifikt. medel, som neutrali- serar det syphilitiska giftet, Kinin utöfvande samma inflytande på sump-mi- asma, som i den intermittenta febern orenar blodet och utölvar ett stö- rande inflytande på nutrition af nervsystemets centraldelar m. m. Genom läkemedel söker den rationella läkaren att underhjelpa naturen, således att, med tillhjelp af dess egen verksamhet, befordra upplösning och afförande af för kroppen onylliga ämnen eller nybildning genom ersättning af hvad som i öfvermåltt gått förloradt. I denna mening är låkaren naturens tje- nare icke dess herre. Blott den okunnige charlatanen förhäfver sig till naturens herre, hvilken icke bör förvexlas med den rationella läkaren. Den förra utgår icke från physiologisk grund, utan jagar efter specifika medel, skrifver recepter, utan att göra sig redo för hvad han i det con- creta fallet vill uträtta med den medicin, som han förordnar. Denna är icke läkare i ordets högre bemärkelse, han famlar i mörkret och de miss- tag, som af honom begås, böra icke räknas läkarekonsten till last.

Genom de rationelt använda läkemedlen afses således, dels att be- fordra upplösning af hvad, som skall från kroppen afföras, dels att, genom tillförande af material för nybildning, framkalla: den toniska verkan, dels alt genom Nervina höja eller sänka verksamheten i nervsystemet, som så väsendtligt befordrar de två ofvanföre anmärkta vilkoren för materieom- omsättningen. Denna verkan af läkemedlen öfverensstämmer fullkomligt med den physiologiska verksamheten i organismen.

Dä den organiska verksamheten i organismen i allmänhet utmär- ker sig genom en harmonisk, enligt physikaliska och kemiska lagar; fort-

34

260 E. J. BONSDORFF

gående vexelverkan emellan de särskilda organer, som sammansätta orga- nismeny och denna vexelverkan beror af den structur, som ligger till grand för: de särskilda organerna, år det klart, att en afvikelse i organernas structur måste framkalla en störing i den harmoniska samverkan, emellan organerna, hvilken karakteriserar helsan. Afvikelse härutinnan utgör karakteren af sjukdomen, hvilkens symptomer sålunda utgöra ett uttryck af en eller flere organers från normen afvikande verksamhet. Sädan var den patholo- gisk-anatomiska skolans uppfattning af sjukdomen, hvilken ansågs bero på en organisk; strukturfórándring. Tages härvid i betraktande, att de orga- niska väfnadernas normala struktur, är att anses såsom produkt af en nor- mal matericomsätining: i desamma, hvilken endast är möjlig mellan fly- tande beståndsdelar, ibland hvilka blodet spelar hufvudrolen, måste man: antaga en förändring i vätskorne, framförallt i blodet, såsom hafvande före- gätt den sjukliga structurförändringen. Denna framträder vid sädant för- hållande icke såsom; orsak till, utan såsom produkt af en från normen af- vikande sammansättning af blodet och lymphan och derafberoende föränd- ring: i deras physikaliska förhållanden m. m.

Läkemedlen, hvilka i allmänhet verka lokalt à det ställe, à hvilket de appliceras, framkalla secundärt allmänna verkningar inom de organiska systemerna, hvilka gifva sig tillkänna genom en mer eller mindre afvikan- de verksamhet! i desamma. Men hvarje organs physiologiska verksamhet står i omedelbart: sammanhang med materieomsättningen i densamma. Häraf följer, att man af eu förändring iett organs verksamhet kan sluta till fór- ändringen af dess struetur eller materieomsáttningen i detsamma. Fór att framkalla dessa allmänna verkningar inom organismen, 'gifvas blott två vägar, på hvilka läkemedlen kunna utöfva sin verksamhet, 1:0 derigenom alt

desamma upplösas och enligt lagarne för endosmos och exosmos upptagas i

Läkemedels användande vid Vattenkuren. 9261

blodetoch 2:0 genom omedelbart inflytande à de periferiska nervutgrenigarne och häraf föranledda reflexverkningar fórmedelst central-delarne af nervsyste- met. Beträffande låkemedlens upptagande i blodet, kan detta ske på två vågar, nemligen genom huden och digestions-organerna, dervid ämnen i hvardera fal- let upptagas genom absorption. Beträffande den yttre huden, utgör epidermis- lagret à densamma ett vigtigt hinder för lákemedlens absorption. Men de läkemedel, som användas à den yttre huden, utófva ett lokalt inflytande à epidermis-cellerna, hvilka härvid mer eller mindre upplösas, hvarigenom det vigtigaste hindret för absorption upphäfves. Alla läkemedel verka sä- som födoämnena enligt physikalisha och | kemiska lagar, hvilket icke år möjligt, om; de icke äro upplösta eller lösliga i de organiska vätskorne. Sedan de i upplöst eller lösligt. tillstånd kommit à beröring med organiska vät- skor, utöfva de en kemisk verkan, som gifver sig tillkänna genom omsättning af syror och baser i de salter, som ingå i desamma, dels genom upplös- ning af och förening med lim och proteinfóreningar till albuminater. Dessa omsättas vidare till andra proteinföreningar eller | sönderdelas, der- vid syret utgör ett. nódvándigt vilkor för omsättningen. Säsom produkt af den complicerade kemiska vexelverkan, framträda de såkallade sista produkterna af materieomsättningen, hvilka, utmärkta genom en hógre ‚oxidationsgrad, kunna anses såsom den organiska materieomsättningens ‚exerementer. Dessa skilja sig dock, med hänseende till sitt ursprung, väsendtligen från dem, som förekomma i tarmkanalen och utgöra icke upplöst eller i de organiska vätskorna icke löslig återstod af de njutna födoämmnena, hvilka sålunda icke kunna öfvergå i blodet. Likasom excre- ihenternà i tarmkanalen aflägsnas ifrån kroppen, så aflägsnas de: sista produkterna af materiomsättningen, såväl de qväfvehaltiga som icke qväfve-

baltiga, de förra genom njurarna, de sednare genom lungorne och huden,

262 ov EoJ. BONSDORFF

Alcalier och deras Carbonater utöfva vid fortsatt bruk, dervid de till ökad: qvantitet ingå + blodet, en upplösande verkan på blodkulorne, såsom man redan a priori skulle kunna sluta deraf, att dessa, till normal qvantitet förekommande, hålla ibland proteinföreningarne albumin och fi- brin upplösta i blodet, dà globulin, såsom äfven en proteinförening, utgör den fasta begränsningen af blodkulorna. Dessa medel hindra äfven säväl blod- som lymphkulornas nybildning i blodet och lymphan, då deremot jern- medel, såsom medförande material för bildning af hiematin, icke allenast icke utöfvar en sådan upplösande verkan å proteinföreningarne, utan be- fordrar såväl lymph- som blodkulornas nybildning. Blodets och lymphans formelementer, äfvensom de organiska vätskornas kemiska sammansättning förändras i allmänhet genom den kemiska inverkan af åtskilliga läkeme- del. Den ännu dunkla contactverkan, som består deri att, ämnen skilda genom en animalisk . membran, förändras till sina beståndsdelar, utan att såsom vid vanlig kemisk verkan, afgifva och emottaga ämnen, torde väl i; framtiden kunna återföras till de kemiska verkningarne. Detta synes så mycket mera sannolikt som man känner, att dessa ämnen lättare förändras genom contactverkan, om de sjelfva äro stadde i en kemisk metamorfos. Då således Fremy och Pelouze gjort den observation, att, vid sådan con- tactverkan af animaliska membraner, mjölksocker förvandlas till mjölksyra och. vextsyrade alcalier till kolsyrade, torde denna verkan likasom den role som fermentet spelar i üttiksyre- och den spirituösa gäsningen i en framtid föras till de kemiska verkningarne. De förändringar, som läkemedel fram- kalla + organiska väfnader och vätskor, bero på den kemiska förändring desamma föranleda i dessa, hvilken står i det närmaste förhållande till de physikaliska processer, som gifva sig tillkäuna vid organernas verksamhet.

Om ock genom utmärkta physiologer och kemister säsom J. Müller,

Läkemedels användande vid Fattenkuren. 263

Magendie, Valentin, He nle, Donders, Ludvig, Bidder, Schmidt, Berzelius, Mulder, Mitscherlich, Liebig, Lehman, Or fila, m. fl., låkemedlens kemiska verkan 3 de organiska väfnaderna och secreterna är i flere fall satt utom allt tvifvel, återstår i detta hänse- ende mycket för vetenskapen att utreda. Hvad som är kändt, är likväl tillräckligt för antagande af låkemedlens kemiska verkan, såsom ett nöd- vändigt vilkor för utvecklingen af deras verkningar å de organiska pro- cesserna.

Den vanligaste väg, genom hvilken läkemedel bibringas organismen, är likväl ventrikeln och tarmkanalen, hvarest de undergå mångfaldiga för- äudringar förr án de kunna ingå i blodet, eller träda i vexelverkan med de animaliska vätskorna och väfnaderna. Alla läkemedel mäste, för att kunna verka, bibringas ventrikeln antingen i upplöst tillstånd eller ätmin- stone ı sådan form, att de äro lösliga i muncavitetens eller ventrikelns och den öfriga tarmkanalens vätskor, hvilket isynnerhet gäller om de fasta ämnen, som ingå i de läkemedel, som användas. Indifferenta ämnen, så- som vatten, fett och salter, kunna omedelbart, utan föregående förändring absorberas, men de fasta ämnen, som inga i desamma, måste först upp- lösas. 'Så snart de komma i beröring med ventrikelns slemhinna, kunna en del fasta ämnen utöfva en omedelbar inverkan på de periteriska ut- greningarne af n. vagus, som härigenom framkallar reflex-verkningar, ut- gående från centraldelarne af det cerebrospinala nervsystemet, dels lösas de i magsaften, hvarigeuom de ingå nya kemiska föreningar. Dessa upp- tagas genom resorption redan i ventrikeln, dervid man kommit till den erfarenhet, att saltlösningar kunna omedelbart upptagas af capillarkärlen och nerverna, då deremot andra ämnen, hvika innehålla proteinföreningar,

genom magsaftens inflytande transformeras till peptoner, hvilka absorberas

264 E. J. BONSDORFF

genom lymph- och chyluskärlen, sålunda att de dels afgilva en del af sina elementära beståndsdelar, dels upptaga och med sig förena andra enligt de lagar, som ligga till grund för den kemiska affiniteten. Förän de använ- da läkemedlen sålunda inkomma i blodmassan och i capillarkärlen träda i vexelverkan med de organiska väfnaderna, hafva de undergätt mánpfal- diga förändringar, hvilka utófva inflytande icke allenast på den här inträ- dande kemiska vexelverkan, utan äfven på den physikaliska "processen härvid. Likasom födoämnen i tarmkanalen undergà, mångfaldiga föränd- ringar, deraf resultatet är, att de upplösta beståndsdelarne öfvergå i blodet directe genom capillarkärlen eller genom lymphkärlen, dà deremot de icke upplösta afgå såsom excremenler, så är Afven förhållandet med läkemedlen, att sådana ámnen, som äro upplösta eller lösliga, upptagas af blodet, då deremot de, som icke äro upplöslige, afgà från kroppen med excremen- terna. Om i allmänhet de oorganiska ämnena föga förändras, om icke genom utbyte af baser och syror, isynnerhet de sednare och sålunda sà- som upplösta salter öfvergå 1 blodet, undergå de flesta organiska ämnen en fullkomlig eller partiel förändring. Så omsättas de stärkelse-haltiga Am- nena till dvufsocker, vidare ull mjölksyra och flygtiga fettsyror, hörande üll smörsyre-gruppen. Af proteinföreningarne, som inga i de organiska läkemedlen, förändras dessa genom magsaftens inflytande üll peptoner med de karacterer, som utmärka desamma, såsom att icke coagulera genom vürme, att med alcalier och jordarter bilda lösliga salter, hvilka kunna fäl- las igenom ganska få änınen såsom garfsyra, sublimat, Attikssyradt bly m. m. De flesta alcaliska metall- samt jordsalter ingå antingen lösliga eller ‚olös- liga föreningar med pepsin och proteinföreningarne till pepsinater, albu- minaler, casealer enligt beståmda proportioner, dervid Lehman funnit,

att qváfve, kol och syre, äfvensom svafvelhalten i dessa icke eller föga

Läkemedels användande vid Fattenkuren. 265

förändras. Tillfölje häraf äger vid denna process ingen gas-utveckling rum. Det ligger utom föremålet för närvarande afhandling och öfver- skrider min förmåga, att hár specielt framställa de mångfaldiga förändrin- gar, som använde olikartade läkemedel, vare sig af organiskt eller oorga- niskt ursprung, undergå då de komma i beröring med magsaften. Det må vara nog att anmärka, det syror och baser omvexla beståndsdelar och bilda andra salter, hvilka åter utöfva inflytande på de proteinföreningar, tillika med hvilka de förekomma. Härvid må blott anmärkas, alt absorp- tion af de upplösta albuminaterna väsendtligen beror på graden af lösnin- gens styrka, hvilken utöfvar ett bestämdt inflytande på vätskans täthet och häraf beroende större eller mindre lätthet, med hvilken densamma öf- vergär i blod, chylus eller lymphkárlen. Läkemedlen framkalla således en egen förändring af blodets sammansättning, hvilken, då blodet utgör det oundgängliga vilkoret för materieomsättningen i de organiska väfnaderna, måste utöfva ett förändrande inflytande på desamma, och den dermed förenade organiska verksamheten.

De förändringar, som låkemedlen sålunda åstadkomma, utgöra den lefvande kroppens så kallade reactions-fenomener, hvilka man velat förklara genom naturens ”vis medicatrix” säsom en ansträngning af lifskraften för jemnkandet af en inträffad stóring. Att genom detta antagande, om man dervid fäster begreppet af en egen kraft, dessa verkningar icke förklaras, vill jag blott i förbigående anmärka. Klart är, att verkningarne af den genom läkemedlen framkallade blodblandningen i särskilda organiska väf- nader framträda på ett sätt, som motsvarar denna väfnads structur och function. Samma lagar, enligt hvilka födoämnena utölva sina verkningar, ligga således äfven till grund för läkemedlens verkningar. Dessa gifva sig

tillkänna genom en stegring eller minskning i materieomsättningen, utmärkt

266 E. J. BoNSDORFF

genom en deremot svarande upplösning och nybildning i de organisk väf- naderna, dervid blodets inverkan på - nervsystemet och detta systems åter- verkan på materieomsättning icke må förbises. Såsom exempel på det förhållande, som äger rum mellan läkemedlens kemiska och physikaliska verkningar, vill jag blott anföra, den absorberande verkan digitalis utöfvar på förekommande exsudater. Digitalis verkar, såsom bekant, en minsk- ning af hjertslagens antal och kraft, hvaraf närmaste följden är en minskad tryckning och långsammare blodcireulation geuom capillarkärlen, Följden häraf år minskad exosmos från blodet, men ökad endosmos at den i de organiska väfnaderna utgjutna vätskan. I detta afseende bör icke heller lemnas oanmärkt den mindre täthet, som utmärker den exsuderade vätskan i jemnfórelse med blodet. Svårare är det att förklara det ofvananmärkta inflytandet af digitalis på hjertats verksamhet. Otvifvelaktigt upptages vid fortsatt bruk af detta medel en del af dess beståndsdelar af blodet, hvilket härigenom undergår en icke närmare bekant förändring. Genom experi- menter af E. Weber, Schick m. fl. har det blifvit utredt, att, då stark retning af n. vagus framkallar ett stillestånd i hjertats sammandragning, en lindrig retning påskyndar densamma. Med anledning häraf synes det mig sannolikt, att vid bruk af digitalis blodet undergår en egen kemisk förändring, ullfölje hvaraf detsamma utöfvar ett starkt retande inflytande uräsprungs- stållet för n. vagus ifrån medulla oblongata; hvilket otvifvelaktigt står i ett närmare sammanhang med en förändrad | materie-omsáttning härstädes. Om vi nu tänka oss en afvikelse i en organisk väfnad från normalför- hållandet, åsyftas genom de rationelt använde läkemedlen frambringande af en sådan blodblandning, som förändrar vexelverkan mellan blodet i det sjuka organels capillarkärl och dess parenchymatösa välska, så att, enligt

kemiska och physikaliska lagar, denna alvikelse kan háfvas. Med hän-

Läkemedels användande vid Vattenkuren. 267

seende till det invecklade förhållande, som äger rum mellan de mångfal- diga organer, som sammansätta organismen, kan ett medel i ett fall vara indiceradt, men af en annan omständighet contraindiceradt. Det rationella användandet af läkemedel gifver sig tillkänna genom öfvervägande af de indicationer och contraindicationer, som förekomma i ett concret fall af en sjuklig afvikelse. Dessa måste pröfvas emot hvarandra, med hänseende till de för handen varande individuella förhållanden, såsom constitution, älder m. m. Endast ett sådant förfarande kan anses rationelt, och öfver- ensstämmande med vetenskapens närvarande fordringar. Ett motsatt för- farande, som visserligen ofta förekommer, bör icke med skäl räknas den medicinska vetenskapen till last. Men om, enligt hvad ofvanföre blifvit anfördt, läkemedlen antingen utöfva en upplösning af organiska väfnader eller tillföra material för nybildningen eller verka uppå nervsystemet omedelbart eller genom blodet, kan man, med hänseende till svårigheten att bestämma den erforderliga qvantiteten af ett läkemedel, anmärka, att om af sådana läkemedel, som icke utgöra ersättningsmedel för organismen, en alltför stor qvantitet användes, denna qvantitet qvarstadnar såsom en för organismen fremmande kropp och utöfvar ett förderfligt inflytande på de organiska functionerna. Sanningen af detta inkast kan till en del icke bestridas, men detta inkast förlorar i vigt, då man tager i betraktande, att den rationelle läkaren något så när kan pröfva qvantiteten af ett erforder- ligt läkemedel. Endast sådana föreningar, som äro lösliga i de organiska vätskorna, upptagas och användas vid materie-omsättningen, och hvad som icke af organismen kan användas vid uybildningen, upptages just vid ma- terie-omsättningen af blodet för au genom de vanliga excretions-orga- nerne, »asom lungorne, njurarne och huden, aflägsnas från kroppen. An-

35

268 E.J. BONSDORFF

vändes deremot af ett fast, icke upplöst läkemedel en större qvautitet, än den som kan upplösas i tarmkanalens vätskor, qvarstadnar denna bland de oupplösta bestándsdelarne af födoämnena och afgår med excrementerna, an- ungen oförändrad eller såsom en ny olöslig förening. Framför allt hafva de empiriske * .vattenlikarene, med ledning af sin erfarenhet, dà de under behandling mottagit personer, lidande af'secundär eller tertiär syphilis, ut- märkta genom sar och utslag af olika art, caries ı bensystemet m. m. hvilka un- der medieinsk behandling användt merkur under en eller annan form, fram- ställt dessa såsom bevis på IAhemedlens och särskildt merkurens förderfliga inflytande på kroppen. Om visserligen merkurens starkt upplösande: verk- ningar à de organiska vifnaderna "måste medgifvas, och försigtighet der- före erfordras vid användandet af detta vigtiga medel, hafva de likväl orätt ansett de anmärkte sårnaderna m. m. såsom förorsakade af merkurens bruk, dà desamma till största deleu böra anses såsom den bedröfliga följden af icke kurerad syphlitisk smitta. Häraf följer likväl icke, att jag icke skulle erkänna merkurens skadliga inverkan på de organiska väfnaderna och fö- rekommandet af en merkuriel dyserasi i förening med secundär eller ter- tiär syphilis, dervid vitskorne i organismen äro genom närvaro af fremmande ämnen afvikande från normal-förhållandet. Den tid, som erfordras för af- lägsnandet af dessa ämnen genom secretionsorganerna, kan icke bestämmas med säkerhet, emedan detta beror af den större eller mindre lätthet, med hvilken desamma vid materieomsättningen i organismen kunna omsällas till den form, under hvilken de Kunna aflägsnas från kroppen genom lung-, njur- eller hudverksamheten, hvilket står i det närmaste samman- hang med materie-omsällningens större eller mindre liflighet.

Genom den systematiska vattenkuren befordras materieomsättningen

i hög grad, hvilken kan bestämmas genom graden af afsöndring genom

Läkemedels användande vid Vattenkuren. 269

huden, njurarna och lungorna. Denna ökade afsöndring genom de an- märkte organerna medför ett ökadt behof af födoämnen, hvilka innehålla både organiska och oorganiska ersättningsmedel för organismen. Der fö- doämnena icke innehålla den nödiga qvantiteten ersättningsmedel, både kan och bör denna brist afhjelpas genom liktidigt användande af läkeme- del, som fylla det bristande i de använda födoämnena. Att de i detta fall anvånda låkemedlen egenteligen verka såsom födoämnen, motsvarande behofvet för tillfället, är klart. Vid sådant förhållande, kan man lätt fatta de välgörande verkningarne af jern såsom låkemedel eller rältare sásorn ett tillägg ull födoämnena, vid förekommande fall af bleksot, behandlad medelst vattenkur. Ehuru visserligen de flesta födoämnen, både vegetabi- liska och animaliska, innehålla jern under en eller annan form, är denna qvantitet likvål för ringa för att afgifva tillräckligt material för bildning af hæmatin, som ár ett nödvändigt vilkor för bildning af de färgade blod- kulorna, hvilkas minskade qvantitet utgör bleksotens karacter. På samma sätt förhåller det sig med sådana läkemedel, hvilka icke kunna anses så- som ersätiningsmedel, utan verka upplösande på de organiska väfnaderna t. ex. Jodkalium, m. m. hvilka, enligt min erfarenhet, med stor fördel kunna användas tillika med vattenkuren, der det kommer an på att verka upp- lösande på fastblefne exsudater i körtlar, ledgångskapsler m. m. Härigenom förkortas den nödiga tiden för kurens genomgående betydligt och kan Jodkalium, med hänseende till dess löslighet, om deraf skulle användas mer än för ändamålet varit nödigt, litt genom de vid vatienkuren ökade secrelionerna aflägsnas från kroppen. Ett annat förhållande äger likväl, enligt min erfarenhet rum, med bruket af merkur, hvilket icke med för- del kan användas tillika med vattenkuren, emedan detsamma under denna

kur så lätt aflägsnas, förr än det kunnat utöfva sina verkningar.

270 E. J. BONSDORFF

Af hvad i förestående afhandling blifvit framställdt, synes man, enligt hvad jag skulle anse, kunna draga det resultat, att både läkemedel och vattenkur framkalla allmänna verkningar 1 de särskilda organiska väf- naderna, enligt physikaliska och kemiska lagar, och att, såsom i allmänhet en ökad qvantitet födoämnen erfordras under vattenkuren, i vissa sjukliga afvikelser ett liktidigt användande af läkemedel, vare sig sådana, som verka såsom ersättningsmedel, eller sådana, som verka upplösande på de orga- niska väfnaderna, eller sådana, hvilka verka på nervsystemet, är att anses såsom ett vigtigt tillägg till födoämnena, hvarigenom kuren, i några fall,

blir möjlig, + andra fall påskyndas.

AA9*1333*331231311311133 EEE EEE EEE 9 ÀVSRVAYRWRATATT33113113*2*51172*31121131*12*2**57 nn nn ann nn nn 3A 1 1 A

PHYSIOLOGISKA ANMÄRKNINGAR ÖFVER DEN RATIONELLA VAT-

TENKURENS INFLYTANDE PA DEN SYPHILITISKA SJUK- DOMEN;

AF

E. J. BONSDORFF.

(Fóredr. för Vet.-Societ. den 13 Oct. 1856).

Au bestämma tiden, da den syphilitiska sjukdomen först uppträdde, torde vara förenadt med oöfvervinnerliga svårigheter, ehuru författare synas vara ense derom, att densamma först anställde de svåraste härjningar i Franska arméen utanför Neapel år 1493 och 1494, äfvensom ibland den öfriga Italienska befolkningen. I anledning af sjukdomens uppträdande vid denna tidpunkt, benämndes denna sjukdom af Italienarne morbus Gal- Zicus, af Fransoserne åter Mal de Naples. Allmänt ansågs densamma hafva blifvit framalstrad af allmänna epidemiska orsaker, i förening med andra yttre förhållanden, hvilka framträdde såsom en omedelbar följd af de för handen varande krigsförhållanderna. Då sjukdomens rätta art och beskaffenhet icke var närmare känd, och således icke en deremot lämpad

kur kunde användas, uppenbarade sig sjukdomens allmänna symptomer

212 E. J. BONSDORFF

under en förskräckande gestalt genom yttre vanställande särnader, hvilka vidare utbredde sig, intill dess den sjuke dukade under för förstöringen, utan att låkare-konsten förmådde hvarken häfva eller hämma sjukdomens förstörande framfart. Då 1 äldre tider spetelskan, genom de härjningar, den anställde, mer eller mindre ofverensstämmande med dem, som voro en följd af den Neapolitanska eller Franska sjukdomens utveckling, utgjorde menniskoslägtets skräck, var det ganska naturligt all, då spetelskan obser- verades hafva aftagit i intensitet och blifvit mindre allmän, man skulle falla på den tanken, att den nya sjukdomens framträdande skulle stå i nä- got orsakligt sammanhang med den förut härjande spetelskan. I slutet af 15:de och början af 16:de seklet ansågs derföre den syphilitiska sjukdomen så- som en afart eller hybrid-form af den gamla spetelskan, hvartill grundad anledning förefinnes, dä i hvardera sjukdomen det Iymphatiska systemet utgjorde sjukdomens säte, och de yttre förstöringarne af kroppens mjuka delar äfvensom bensystemet, som utmärkte spetelskan, äfven utgjorde den utmärkande karakteren af deu. sekundära eller constitutionella syphilitiska sjukdomen. På ett ganska öfvertygande sätt har derföre Doctor Simon, i sin utmärkta afhandling öfver syphilis, *). framställt. densamma såsom dotter af spetelskan, alstrad af de allmänt utbredda, smittande, leprösa, genital-sjukdomarne. Huruvida denna, såsom Simon nog betydelsefullt förespår, åter kan blifva moder för spetelskan, skall framtiden utvisa. Den i Norige inhemska Radesyge, al hvilken jag varit i tillfälle att se trenne exemplar à lazaretett i Uddevalla ix 1853, syntes mig uppenbarligen vara en mellan-form af spetelskan och tertiär syphilis, mera liknande den.

sednare. Att den syphilitiska sjukdomen, sig sjelf lemnad, utmärker sig!

*) Handbuch der speciellen Pathologie und Therapie, redigirt von Rud, Virchow

2 B, t Abtheil,

Vattenkurens inflytande på Syphilis. 973:

genom ett hastigare förlopp framför | spetelskau, dà t hvardera sjukdomen den sjuke dukar under för utbredda, frätande särnader, och de generativa utväxter dels i den yttre huden och slemhinnorna dels i bensystemet, må blott i förbigående anmärkas.

Ar den syphilitiska sjukdomen sålunda en dotter af den orientaliska spetelskan, hvilken, euligt hvad erfarenheten visat, utvecklade ett | conta- gium, hvilket utbredde fasa och förskräckelse bland menniskoslägtet, så att de olycklige, hvilka voro af spetelskau besvärade, på det omsorgsfullaste men ofta tillika på det grymmaste sätt afskildes från all beröring med den 6f- riga menskligheten, är äfven den syphilitiska sjukdomens smittande egen- skap, såsom Simon med skäl anfört, ädagalagd, och likväl ansågo ganska få släkare vid sjukdomens första utbrott ett specifikt contagium såsom grund för densamma. Allmänt ansågs den uya sjukdomen framkallad af epide- miska inflytelser. Enligt hvad Doctor Simon anför, antog först B e t- tencourt år 1527 och Fernelius 1548 ett specifikt contagium såsom sjukdomens grundorsak. Den sednare antog en primär eller lokal smitta ifrån hvilken utvecklade sig allmänna eller secundära förstöringar, och kan salunda anses som fader för den theorie, som ännu i våra dagar lägges till grund för den syphilitiska sjukdomen. De försök som blifvit gjorda, alt närmare, genom hemisk eller mikroskopisk undersökning, utreda den materiella beskaffenheten af det syphilitiska giftet, hafva ledt till intet re- sultat, till följe hvaraf man i 17:de seklet förnekade närvaron af det sy- philitiska giftet, hvilken åsigt sedermera länge hyllades af läkare. Såsom Simon meddelat, förklarade Jourdan år 1815, i en afhandling införd i Journal des sciences Medicales, antagandet afett syphilitiskt gift för löjligt, hvilken äsigt sedermera följdes af Broussais och hans anhängare,

eller så kallade Physiologiska skolan, ibland hvilka må nämnas Des-

274 E. J. BONSDORTF

ruelle, de Vergie m. m. Den syphilitiska sjukdomen ansågs nu af dessa såsom en enkel inflammation, och de fórstóringar, som utmärka den secundära eller constitutionella syphilis, såsom en följd af denna inflama- tion. IYstället för att antaga ett specifikt gift, ansägo dessa en skarp vätska afsöndras af inflammerade slemhinnor och ulcera, hvilken, dä den kom- mer i beröring med en frisk slemhinna eller ett sår i den yttre huden, förmår alstra en lika beskaffad inflammation. De secundära symptomer, som emedlertid uppträdde såsom följd af den behandling som infördes, ansagos af dessa Physiologer såsom icke stående i sammanhang med den primära sjukdomen, således icke såsom lokalt uttryck af en allmän dyskrasie, utan såsom enkel reflexverkan af den consensus, som äger rum mellan geni- talia och särskilda delar af organismen. Man intages sannerligen af häp- nad öfver denna den physiologiska skolans äsigt, äfvensom att denna fann så många anhängare, hvilka, vana vid alt: jurare in verba ma- gistri, förnekade sina sinnens bruk vid uppfattningen af de symptomer, som utvecklade sig såsom följd af deras behandling af sjukdomens pri- mära stadium. Kanske skapades, som Simon anmärker, denna lära för att lemna ett theoreliskt stöd för den från England år 1817 utgångna methoden att, i moisalts emot de så kallade Mercurialisterne, behandla syphilis utan mercur. Om också måste erkännas, att pseudo-syphilitiska sår förekomma, sakna alla de argumenter, som blifvit anförda för att be- visa icke närvaron af ett syphilitiskt gift, allt vetenskapligt värde, då det icke mera torde finnas någon rationel läkare, hvilken betviflar det sy- philitiska giftets förekommande vid fall af verklig syphilis. Huru långt denna otro i afseende à det syphilitiska giftet; och blinda tro på den phy- siologiska skolans åsigt af den syphilitiska sjukdomens natur kunnat gà,

anföres det experiment, som tre studerande i Paris anställde på sig sjelf, så-

Fatten&urens inflytande på Syphilis. 275

lunda, att de inympade syphilitiskt var på sig sjelfva, med den påföljd att alla blefvo besvärade af syphilitisk sjukdom, i följd hvaraf en af fórtviflan skall hafva tagit lifvet af sig, sålunda att han öppnade arteria cruralis. Ehuru mångfaldiga facta förefunnos, igenom hvilka den syphilitiska sjuk- domens smittande egenskap tillfyllest kunde bevisas, anställdes nu af de läkare, hvilka hyllade en äsigt, motsatt den som blifvit uttalad af den fysiologiska skolan, försök att inympa var från ett syphilitiskt sår på friska personer, genom hvilka försök det resultat vanns, att efter en sådan inocu- lation af var från ett verkligt syphilitiskt sår, vare sig i det primära eller secundära stadium, från condylomer eller syphilitiska buboner, sjukdomen äfven uppträdde såsom en omedelbar följd. Då Ricord af sina inymp- uingsfórsók drog det resultat, att syphilitisk smitta framkallas genom var ur ett sår, som är i sin utveckling, men icke då låkningsprocessen i det- samma begynt, har Castelnau genom sina likartade försök ädagalagt alt, dä i nägra fall ympning med var ur ett sår som är i tilltagande icke medfört smitta, detta åter inträffat vid andra tillfällen med var från sår, der läkningsprocessen redan långt framskridit. Beträffande de misslyckade fall af ympning med syphilitiskt var som anföras, hvarken kunna eller bö- ra dessa anses såsom bevis på icke närvaro af ett syphilitiskt gift, då, så- som Simon med skäl anmärker, uti ett koncret fall mångfaldiga ver- kande orsaker dertill, att giftet icke öfverflyttas genom inoculation, förekomma. Ehuru man

kunna tidigare erkände den smittande egenskapen af

sår, som utmärka den secundära syphilis, framställde John Hunter,

stödjande sig på sina ympningsförsök med var från sår vid secundär syphilis, att dessa icke förmå öfverföra smilta på en frisk person, oaktadt besvärade al syphilitiska sår i

36

mångfaldiga observationer, visat alt barn,

276 E. J. BONSDORFF

munnen, framkallat syphilitiska sår omkring bröstvårtan hos den som ammat desamma, likasom alt ammor med syphilitiska sår omkring bröst- vårtorna Ööfverfört sjukdomen på barn, hvilka de ammat, hvarå äfven jag varit i tillfälle att observera några tillfyllest bevisande fall. Med för- biseende af de mångfaldiga facta, som bevisa den secundära syphiliti- ska sjukdomens smittande egenskap, har Ricord med anledning deraf, att ympning från secundära syphilitiska sår å ett annat ställe af huden hos samma person icke medför något resultat, dragit det förhastade re- sultatet, att de secundära såren icke innehålla smitt-imne. Lyckligtvis har likväl detta Ricords påstående blifvit vederlagdt af Wallace i Dublin, W idal i Frankrike m. fl. Fåfänga hafva Ricords försök varit att bestrida den bevisande förmågan af deras experimenter. Eget är att det syphilitiska varel, om det längre tid bevaras i glasrör Afven utan att luftens tillträde varit föreböjdt, icke förlorar sin kraft såsom contagium, då deremot erfarenheten visat, alt detta contagium förstöres genom inverkan af concentrerade syror och alkalier, utan att dessa lokalt använda, sedan inympning skett, kunnat upphäfva det syphilitiska giftets verksamhet och sålunda hämma den syphilitiska sjukdomens utveckling. Ehuru man skiljt emellan ett så kalladt enkelt, phagadeniskt, indureradt, gangrenöst syphi- litisht sår, Aro alla dessa likväl att anses såsom följd af ett enda slags contagium, och de olikartade såren, såsom beroende af särskilda omständig- heter, som hafva sin grund antingen i yttre för handen varande förhål- landen eller det af sjukdomen angripna individet. I öfverensstämmelse med John Hunter, har Ricord framställt endast det indurerade syphili- tiska såret såsom utgörande karakteren af verklig syphilis, en åsigt som ingalunda kan anses hafva någon physiologisk grund, då, säsom ofvanför i

korthet blifvit anmärkt, indurerade och icke indurerade syphilitiska sår visat

Vattenkurens inflytande på Syphilis. 277

sig kunna hárflyta ur samma källa, och ett enkelt icke indureradt sår öf-

vergår i ett indureradt och tvärtom.

Då man hade gjort den observation, att genom flere förnyade ymp- ningar af syphilitiskt gift det sednare förlorade i intensitet, föllo Auzias Turenne i Paris och Sperino i Turin på den tanken, att, genom så- dana förnyade ympningar skydda med primär syphilis behäftade indivi- der för constitutionell Syphilis, och torde i detta hänseende sällsyntheten af fall der ett individ två gånger skulle varit besvärad af constitutionell sy- philis, hafva gifvit anledning att draga det resultat, att den constitutio- nella syphilis utölvar ett sådant skyddande inflytande. Men då dessa experi- menter för det närvarande på flere ställen med ifver fortsättas, är det ännu

för tidigt att härom yttra någon asigt.

Beträffande den tid, inom hvilken infection ágt rum, uppgifves denna af författare ganska olika och har jag vid de fall, som fórekommit vid vattenkur- anstalten i Åbo, erfarit, att i allmänhet pusteln visat sig på tredje, fjerde da- gen; hos några på sjunde, åttonde dagen, hos 2 efter 4 timmar och hos en först efter 9 veckor. Klart synes det vara, att pustelns utbrott måste an- ses som tecken dertill, att det syphilitiska giftet blifvit absorberadt, och tager man härvid i betraktande, att epidermis 4r ett skyddsorgan, hvarigenom ämnens absorption genom den yttre huden försvåras, måste man anse olika tjocklek af epidermis hos olika individer vara orsaken till det syphi- litiska giftets olika incubationstid; ty ehuru Ricord framställt den äsigt, att iugen syphilitisk smitta kan ega rum ı fall af oskadad öfverhud, har likväl ämnens absorption vid oskadad 6fverhud genom directa försök blifvit satt utom allt tvifvel. I de fall, der infection inträffat hastigt, torde man

kunna antaga en ruptur i epidermis, hvarigenom hvarje hinder för giftets

278 E. J. BONSDORFF

absorption är upphäfvet. Då genom direkta physiologiska experimenter det blifvit ädagalagdt, att ämnen, insatta i ett glasrór, tillslutet med en tunn animalisk membran, sedan detsamma blifvit satt i" omedelbar beröring med en slemhinna, inom några sekunder genomtränga membran och vi- dare absorberas, har man fullt skäl att antaga giftets nästan omedelbara ab- sorption vid de fall, der en ruptur af epidermis förekommer. Då i all- mänhet ämnen absorberas antingen genom Iymphkärlen eller genom blod- kärlen, kan med skål den fråga uppkastas, huruvida det syphilitiska giftet absorberas genom lymph- eller capillar-kárlen. "lager man likvål härvid i betraktande, att syphilitisk smitta ofta åtföljes af större eller mindre svul- nader i ingvinal-körtlarne, synes man, enligt hvad jag skulle anse, vara be- rättigad till det antagande, att ifrägavarandeygift först upptages af lymph- kärlen, ett förhållande, som icke kan förklaras annorlunda än såsom em följd af det syphilitiska giftets egen sammansättning, hvilken ännu är full- komligt okänd. Endast i förbigående må anmärkas, att absorption genom lymphkärlen i allmänhet synes för sig gå långsammare än genom blod- kärlen, i hvilket afseende Iymph-körtlarne, hvilka Iymphkärlen måste ge- nomtränga, för än de uttömma sig i blodkärlen, kan antagas såsom orsak. En sådan attraction, om jag så får uttrycka mig, emellan det syphilitiska giftet och lymphkärlen synes mig vinna ett vigtigt stöd genom det an- märkningsvärda förhållande, att de secundära symptomerna af syphilis all- tid utmärka sig genom svullnad och ulceration i tonsillerna, tungroten eller hudutslag och condylomer. Tonsillerna äro nemligen att anses såsom en sammansättning af slutna follikler, hvilka äfven förekomma 1 särskilda delar af mun-caviteten och i synnerhet i tungroten och synas, med hänseende till sin finare byggnad, i likhet med de Peyerska körtlarne, om ock deras

physiologiska betydelse ännu icke kan anses tillfyllest utredd, stå i ett när-

Valtenkurens inflytande på Syphilis. 279

mare förhällaude till lymphkärl-systemet. Med anledning häraf skulle jag våga hysa den förmodan, att lymph-kärlen i huden spela en vigtig rol vid det syphilitiska hudutslaget och condylomerna, om den ock icke ännu ge- nom den pathologisk-anatomiska undersökningen blifvit ådagalagd. Om så- lunda vid den secundära syphilis lymph-systemet företrädesvis synes inne- hålla det syphilitiska giftet, skulle det synas mig såsom skulle vid den ter- tiära syphilis en allmän blod-dyskrasie, framkallad genom det syphilitiska giftets ivflytande, vara orsaken till de symptomer, hvilka utmärka denna form af sjukdomen ock alla hafva sin grund i en från den allmänna nor- men afvikande nutrition af de organiska váfnaderna. Ehuru närvaro af syphilitisk smitta först gifver sig tillkänna genom en pustel, som icke ännu erbjuder någon specifik karakter, följer icke häraf att hvarje pustel, som förekommer å det ställe, hvarest de primära syphilitiska ulcera förekomma, är af syphilitisk natur. Vid den syphilitiska pustelns vidare utveckling till ett ulcus, kan detsamma visserligen geuom sina karakterer bestämmas så- som varande af syphilitiskt ursprung eller icke. Att endast den syphilitiska pusteln eller ulcus inneháller giftet, som, ifall det icke helt och hállet ge- nom den häremot lämpade kuren kan från kroppen aflägsnas, framkallar secundära symptomer, mà blott i förbigående anmärkas.

Om nu, såsom ofvanfóre blifvit anmärkt, den syphilitiska pusteln år att anses såsom ett kännetecken, att det syphilitiska giftet blifvit ab- sorberadt, är häraf äfven, med fästadt afseende på den hastighet med hvil- ken absorption försiggår, klart, att den syphilitiska sjukdomen i detta sta- dium icke mera kan anses lokal, emedan i detta fall giftet, som utgör sjukdomens grund, måste vara concentreradt endast i pusteln, ett antagande, som icke öfverensstämmer med de resultater, som vunnits genom physiolo-

giska experimenter, anställde för utredning af olika ämnens absorption.

9280 E. J. BONSDORFF

Så har man äfven gjort den erfarenhet att, dà syphilitiskt var i ett. glas- kärl behandlas med starka syror eller alkalier, detsamma förlorar sin smit- tande egenskap, men att om samma var inympas i huden, om ock kort derpå, det ympade stället behandlas med syror eller alkalier, giftet icke neu- traliseras, emedan det inympade giftet förut blifvit absorberadt. Af sådan orsak skulle jag anse antagandet af 2, 3, till och med 4 dagar såsom den gräns, då sjukdomen är lokal, icke hafva någon physiologisk grund.

Beträffande slutligen behandlingen af den syphilitiska sjukdomen, framställer sig med anledning af, hvad som ofvanföre blifvit anmärkt, «££ ett 'specifikt gift utgör sjukdomens väsende, blott en enda indication: Förstör eller neutralisera det syphilitiska giftet, öfverallt hvarest det fö- rekommer i kroppen.

Då den primåra syphilitiska sjukdomen gifver sig tillkänna genom en pustel eller ett ulcus, och, enligt hvad ofvanfóre blifvit anfördt, bild- ningen af en pustel eller ett ulcus sammanfaller med giftets absorption, är det klart, att det ofta förenämnda giftet föreftnnes såväl lokalt i såret, som i de våfnader, genom hvilka det blifvit absorberadt. För att uppfylla den of- vananförda indication erfordras att neutralisera giftet öfverallt hvarest det fö- rekommer, och då det absorberade giftet 1 detta stadium af sjukdomen icke gifver sig tillkänna genom några besvärande symptomer, utgör det yttre såret den pröfvosten, af hvars beskaffenhet man kan sluta till fort- gången af giftets neutralisation i kroppen. Vid sådant förhållande synes en lokal, positiv behandling af det primära såret icke vara ändamålsenlig. Medgifvas måste likväl, att giftet finnes lokalt före infection, d. ä., före pustelns utbrott. I detta fall är äfven en lokal behandling, som afser gif- tets neutralisation, indiceradt, men måste då anses såsom en prophylaktisk

åtgärd, hvarigenom giftet lokalt förstöres och dess absorption sålunda fö-

Vattenkurens inflytande på Syphilis. 281

vekommes. Vid den lokala behandling, som blifvit inledd, har denna be- stått i sårets galvanisering eller förbränning med kemiskt verkande medel och stundom utklippning, i hvilket afseende jag varit i tillfålle att erfara många fall, der såret läkts, men efterföljts af secundåra symptomer. Med afseende härå, skulle jag våga hysa den förmodan, att, i de fall der det primära såret blifvit läkt genom lokal behandling, utan att efterföljas af se- cundära symptomer, detsamma icke varit af syphilitisk art, utan så kallad pseudo-syphilitisk, hvilket lätt låter tänka sig, då man tager i betraktande, att i sjukdomens första stadium en pseudo-syphilitisk pustel icke med sá- kerhet kan skiljas från den syphilitiska. Genom en sådan lokal behand- ling af det syphilitiska såret eller pusteln ár den ofvan uppgifna indica- tion icke uppfylld. Den tid är icke långt aflägsen, då äfven hos oss det syphilitiska såret, i likhet med hvad Broussais och anhängarene af den physiologiska skolan lårde, ansågs såsom beroende på en enkel inflammation, hvarföre en häremot svarande allmän behandling, bestående i bruk af affö- rande neutral-salter och decocter ganska allmänt användes, likväl med det resultat, att i de flesta fall de sjuka, om ock det locala såret härigenom läk- tes, besvårades af secundär syphilis. Tillfélje af denna erfarenhet har ock, enligt hvad jag skulle tro, denna behandlingsmethod numera hos oss för- lorat alla anhängare, emedan densamma icke förmår uppfylla: den ofvan- före framställda indication, att neutralisera det syphilitiska giftet, som nu- mera allmänt anses säsom ifrägavarande sjukdoms grundorsak.

Ehuru sålunda den så kallade erkla antiphlogistiska behandlingen icke motsvarat de förhoppningar man gjort sig af densamma, hafva likvål äsigterna varit delade, beträffande Ovicksilfver-præparaternas betydelse så- som oumbärliga medel för det syphilitiska giftets neutralisation, hvarföre

några föredragit bruket af Jodkalium vid behandling af dylika sjukdomar.

282 E. J. BONSDORFF

Med hänseende till detta medels ofta förvånande hastigt låkande verkan à så väl primära som isynnerhet secundära syphilitiska sår, användes detta medel å några orter hos oss företrädesvis äfven i primär syphilis. Enligt hvad jag likväl tror mig hafva vid vattenkur-anstalten i Åbo observerat, hafva de flesta anhängare af detta medel, tillfülje af den erfarenhet att nästan alltid, oaktadt det primära såret i de flesta fall genom detta medel blifvit läkt, secundära symptomer upptrádt, numera frängätt detta medels allmännare användande och tagit sin tillflygt till merkuren, som i alla fall är att anses såsom det säkraste kända medel att neutralisera det syphi- litiska giftet, blott detsamma methodiskt användes, I detta afseende an- mårker åfven Doctor Simon, stödjande sig på en rik erfarenhet, med skål: att Qvicksilfver-preparater methodiskt och energiskt använde, äro det mägtigaste antisyphiliticum, en erfarenhet med hvilken min ringa er- farenhet fullkomligen ófverensstimmer. Såsom en medelvåg mellan be- handling af Syphilis med Jodkalium och Qvicksilfver har man äfven an- vändt Jodqvicksilfver, hvilket i många former af syphilis såsom läkeme- del intager ett utmärkt rum, om det ock icke vid svårare fall kan anses lika verksamt som de strángare merkurial-medlen. Valet af Qvicksilfver- preparat vid olika former af syphilis och med fästadt afseende à den sju- kes constitution, är likväl af ett mera väsendtligt inflytande à det grund- liga förstörandet al sjukdoms ämnet án man i allmänhet ansett. Det hos oss vanligast använda medlet är Sublimat och dess verksamhet kan icke dragas i tvifvelsmål, men i vissa fall utgöra mercurius solub. Hahne- manni och en methodisk smörjkur med Unguent. Hydrargyri vigtiga me- del, dervid dock bör anmärkas, att mercurius solub. Hahnemanni gagnar endast vid primär Syphilis. Det säkra är, att så verksamma Qvicksiltver-

% medel äro för häfvande af den syphilitiska sjukdomen, det rätta valet af

Vattenkurens inflytande på Syphilis. 283

preparat i hvarje enskildt fall och det methodiska och energiska använ- dandet af praparatet äro ett oeftergifligt vilkor för kurens framgång; ty iakttages icke detta kan det inträfla, att den syphiltiska sjukdomen endast döljes och att den sjuke besväras af både mercurial och syphilitisk dys- crasie tillika. Såsom jag tror, hafva de fleste läkare gjort den erfarenhet, att Qvicksilfvermedel dock utgöra det vigtigaste och, enligt hvad jag vå- gar anse, det enda kända medel som förmår att under ofvananförda vilkor neutralisera det syphilitiska giftet och sålunda grundligt kurera sjukdomen, oaktadt Ricord ansett att recidiver höra till den syphilitiska sjukdomens väsende och att constitutionell syphilis icke kan kureras. Vid sådant för- hållande måste det förefalla ganska besynnerligt, att de empiriska vatten- läkarene framställt vattenkuren såsom ett osvikiligt medel, hvarigenom den syphiliuska sjukdomen kan grundeligt kureras, då deremot bruket af mer- curial-medel absolut förkastas och framställes såsom ledande till den sjukes förderf. Med anledning häraf hafva desamma framställt den syphilitiska dyscrasien såsom den sjukdomsform der vattenkuren firar sin största tri- umph. Oväntadt var det derföre för mig att redan första året af min be- fattning såsom läkare vid vattenkuranstalten i Åbo göra en motsatt erfa- renhet, tillfölje hvaraf jag begynnte betvifla vattenkurens inflytande på den syphilitiska sjukdomen, hvilket tvifvel numera efter en erfarenhet vunnen genom en 4-årig befattning såsom läkare vid berörde vattenkuranstalt, öf- vergått till en säker och stadgad öfvertygelse derom: att vattenkuren intet

förmår i afseende à neutraliserandet af det syphilitiska giftet *). Der-

+) Detta resultat öfverensstämmer fullkomligt med den erfarenhet som flere utmärkte Läkare i Stockholm tillkännagifvit med anledning af Doctor Nymans meddelande vid Svenska Läkare-Sällskapets sammanträde den 26 Augusti och 2 Sept. 1856, sa

37

284 E. J. BONSDORFF

"

emot har jag erfarit, att densamma utgör ett oöfverträffligt medel att háfva den mercurialdyscrasie, som icke sällan besvárar den sjuka efter en för sy philis genomgången mercuriel kur. För alt nu kunna förena dessa mot- satta resultater skulle jag tro mig kunna framställa den äsigt, att de räa vattenläkarene förvexlat syphilis med mercuriel dyscrasie. Endast på detta sätt kan de empiriska valtenläkarenes och mitt resultat i afseende à vat- tenkurens verkan à syphilis förklaras. Långt ifrån således, att jag skulle hafva funnit ett fördelaktigt inflytande à den syphilitiska dyscrasien, har jag tvärtom gjort den erfarenhet, att der Syphilis är latent så att inga secun- dära syphilitiska sårnader kunnat observeras, dessa genom vattenkuren blifvit framkallade inom en 8 å 9 veckor fortsatt vattenkur. Ehuru i de flesta fall de secundära symptomerne utbrutit redan 2 veckor efter begynnt vattenkur, utbróto i ett fall, som inträffade under sista sommar, secundära syphilitiska särnader à tonsillerne 3 veckor efter slutad vattenkur, som hade blifvit fortsatt 8 veckar. Då en specifik virus syphiliticus ofvanfóre blifvit framställd såsom den syphilitiska sjukdomens gruudorsak, är det klart att vattenkuren, hvilken, enligt physikaliska och kemiska lagar, verkar befor- draude à afsöndringen af de sista producterna af materieomsättningen i krop- pen, icke kan utöfva ett specifikt neutraliserande inflytande à det syphili- tiska giftet, hvilket utgör ett oeftergifligt vilkor för en grundlig kur af den härpå beroende syphilitiska dyscrasien. Att åter, der det syphilitiska giftet

Ar latent och sjukdomen således icke silver sig tillkänna genom några i fo} o o o

Hygiea 18:de Bandet Häftet n:o 10 sid. 679—685. Härmed öfverensstämmande är äfven Doctor Diemers i Aachen erfarenhet; se Doctor Anderssons meddelande: om den användning hydrotherapien kan hafva i den privata praxis vid kroniska lidanden, af D:r Diemer,i Hygiea anförda häfte sid, 670: Med anledning häraf kan det väl redan anses vara utom allt tvilvel, att vattenkuren icke förmår häfva dem

syphilitiska sjukdomen.

Vattenkurens inflytande på Syphilis. 285

ögonen fallande symptomer, dessa framkallas genom vattenkuren, står ı det närmaste sammanhang med den lifligare materieomsättning som genom densamma framkallas i organismen. Då således vattenkuren, enligt hvad ofvanföre blifvit anfördt, icke allenast icke kan neutralisera det syphilitiska giftet, utan äfven påskyndar utbrottet af de secundärä symptomerna, synes det såsom skulle syphilis utgöra en contraindication för användandet af vattenkuren.

Sådant är likväl icke förhållandet; ty svårare An den rena vissheten alt en person är af Syphilis besvärad, är osäkerheten för dem hvilka va- rit af denna försätliga sjukdom angripne, huruvida de äro fullkomligt befriade eller icke, en ovisshet, som hos mången framkallat ett psychiskt li- dande, som gifver sig tillkänna antingen såsom en syphilitisk hypochon- dri elller Syphilidophobie. Bägge verka i hög grad störande, heldst den dagliga erfarenheten viser många sådana fall, der sjukdomen varit latent en tid och sedermera helt oförmodadt och hastigt utbryter med sina vanliga symptomer, så mycket mera bedrófliga som den sjuke, i förmodan att han varit till hälsan fullkomligen återställd, intrádt i andra förhållanden i lif- vet, som genom sjukdomens förnyade utbrott, helt och hållet förstöras. En sådan osäkerhet är svårare att uthärda än sjelfva den i det yttre synliga sjukdomen. Genom vattenkuren häfves denna osäkerhet, emedan i fall den syphilitiska virus ánnu finnes qvar, symptomer, som antyda dess närvaro genom vattenkuren framkallas stundom tidigt redan efter få veckor, stun- dom efter 8 à 10 veckor och någon gång kanske efter ännu något längre tid. Genom vattenkuren vinnes ännu i sådana fall den fördel att, då det icke sällan händer, att syphilitisk och mercuriell dyscrasie kunna tillika besvära den sjuke, den sednare dyscrasien fullständigt häfves medelst vat-

tenkuren, 1 hvilket afseende jag, under de 4 år jag handhaft läkarevården

286 E.J. BONSDORFF

vid Kuppis vattenkur austalt, vunnit en stadgad erfarenhet. Sedan sälun- da visshet vunnits, att den till utseendet friske är af syphilis besvärad, må blott endamälsenlig åtgärd vidtagas för det syphilitiska giftets fullständiga förstöring eller neutralisation, för hvilket ändamål endast ett såkert verkan- de medel gilves, neml. mercurial medel, blott desamma methodiskt och energiskt användas. Tager man härvid i betraktande att, vid den secundára eller constitutionella syphilis, giftet förefinnes i alla de organiska väfnader hvarest materieomsättning äger rum, d. v. s. hvarest blod och Iymphkärl förekomma, ár det klart att detsamma 6fveralltin loco skall förstöras. Häraf följer åfven, att mercurialmedlet bör användas så att det framkallar ope- rativa verkningar, som gifva sig tillkänna genom salivation och mercurial- jukt ur munnen. I detta fall endast öfvergår mercurialmedlet öfverallt i de organiska väfnaderne och kan sålunda operera emot det derstädes för- handen varande giftet, utan att man närmare kan utreda huru och på hvad sätt detsamma verkar giftets förstöring. Klart är att, då ge- nom vattenkuren visshet vunnits att det syphilitiska giftet är närvara nde» den sjuke bör upphöra med vattenkuren och begynna med mere urial kur, som fortsättes så linge, att de operativa verkningarne framtráda. Inträffar härvid, såsom stundom händt mig, att de operativa verkningarne upphöra efter eit par dagar, har jag användt ytterligare mercur dock med försig- tighet, så att icke en allt för våldsam operativ verkan af det använde me- dlet inträder. Alltid har 1 denna period af kuren en mer eller mindre håftig feber inträdt, hvilken jag för min del ansett vara ett nödvändigt vilkor för giftets fullständiga förstöring. Sedan mercurial affection begynnt, är det förvånande: att se, med hvilken hastighet de mest svårartade syphilitiska särnader läkas, hvarå jag sitsledne sommar haft synnerligen bevisande ex-

empel, ehuru jag icke här anser mig böra meddela de särskilda sjukdoms;

Vattenkurens inflytande på Syphilis. 287

historierne som blifvit förde, då desamma skola meddelas i den redogö- relse för resultaterna vid vattenkuranstalten, under sistlidne sommar, hvil- ken jag hoppas snart kunna offentliggöra. Af de sjuke, som om somma- ren år 1855 använde vattenkur och mercurialkur, hafva alla fortfarande varit intill denna dag friska, i stället för att de förut i flere är oafbrutet medicinerat dels med Sublimat dels med Jodkalium dä de besvärande symptomerne för en kortare tid fórsvunit, men snart åter visat sig. Beträffande det mercurialmedel, som jag i sådana fall af secundär syphilis användt, har detta helt enkelt utgjorts af mercurial salfva, enl. Finska Pharmacopoen beredd, som till qvantiteten af en drachme blifvit hvarje dag insmord, sålunda att 1:a dagen högra armen blifvit smord, 2:dra dagen veustra erus upp till knäet, 3:dje dagen vänstra armen, 4:de dagen högra crus, 5:e dagen magen och främre sidan af bröstet, 6:te dagen vänstra låret, 7:de dagen ryggen och 8:de dagen” högra låret. Har icke

operativverkan al det använde medlet inställt sig, har insmörjningen blif-

vit förnyad à den först inguidue öfre extremiteten och vidare i samma ordning såsom förut, intill dess de operativa verkningarne jemte febern inställt sig, då jag upphört med medlet och blott, genom ingnidning af 1 drachme då och då, underhållit den operativa verkan från 1 till 2 vec- kor. Ovautiteten salfva som blifvit anvánd, för hela kuren har varierat emellan 7 och 16 drachmer. Med hänseende till den rol, som huden spelar vid en systematiskt använd vatenkur, har jag ansett den enderma- tiska methoden att bibringa organismen det specifikt verkande medlet vara företrädesvis indicerad, emedan hudens absorptionsförmäga efter en genom- gången vattenkur. är betydligt stegrad i anseende dertill, att dess skyddande epidermis-öfverdrag, som hindrar absorption är bragt till sitt minimum.

Ännu må blott tilläggas, att de sjuke under hela den tid ingnidniug af

288 E.J. BONSDORFF

salfvan fortfarit, burit samma linne nármast kroppen för att hastigare be- fordra framtrádandet af medlets operativa verkningar. Såsom efterkur för attjäter, sedan de syphilitiska symptomerne helt och hållet försvunnit, aflágsna den 1 kroppen återstående mercuren, har den sjuke åter begynt vat- tenkuren, som blifvit fortsatt från 2 till 4 veckor, dà hvarje spår af mercur varit från organismen aflägsnad. Vid förekommande syphilis är endast en sådan af mercurialkur afbruten vattenkur att anses såsom en fullstän- dig kur och tvekar jag icke att, med ledning af den visserligen ännu ringa erfarenhet jag vunnit, anse denna kur säkrare ån någon annan fullständtgt befria den sjuke från den férsälliga och till sina följder bedrófliga sjuk- dom, af hvilken han varit besvärad. Der åter hvarken under vattenku- ren eller högst 4 veckor efter slutad vattenkur inga syphilitiska symptomer framträdt, kan den sjuke, enligt hvad min erfarenhet hittils ådagalagt,

med fullkomlig säkerhet anse sig fri från den syphilitiska sjukdomen.

BELLE AAA RNA ARR EI EEE ES EEE LESE ES SE SET SE TEE EEE En En LEE AN SARA MAR 4395 **^ 2123*311311*712133'13112*1*

FÖRSÖK TILL EN THEORETISK BE- RÄKNING AF SAMMANSATTA ÁMNENS EGENTLIGA VIGTER;

AF

A. E. NORDENSKIÖLD.

(Föredr. för Vet.-Societ. den 19 Jan. 1857).

I Inledning.

Vid hvarje molekyl måste åtminstone tvenne krafter vara verksamma, nemligen en tilldragande och en frånstötande. Den förra af dem följer naturligtvis samma lagar, som kroppars attraktion i allmänhet och sam- manfaller såtillvida dermed, som en kropps attraktion blott utgör summan af dess molekylers attraktioner. Emedan denna kraft verkar på oändligt stort afstánd, måste den utgöra en grundegenskap hos molekylerna och ej vara beroende af något fremmande, dem omgifvande ämne. Vidare måste den, då ett ämnes attraktion ej lider någon förändring genom förändrade värmeförhållanden, vara oberoende af dessa, af fri eller bunden värme o. $. V. Deremot är det klart, att hvarje molekyls attraktion är direkte proportionell med dess molekylarvigt eller massa och, såsom kroppars at- traktion i allmänhet, omvändt proportionell med afständet ifrån moleky-

lens tyngdpunkt. Betecknar man derföre molekylar-massan (molekylar-

290 A. E. NORDENSKIÓLD

vigten, eqvivalentvigten) med mn, afständet från densamma med r, så ui- tryches dess tilldragande kraft med bråket 7

Fysiken visar, att denna är den enda kraft, hvarmed kroppar på större afständ verka på hvarandra. Den frånstötande kraft, man måste til- lägga hvarje molekyl, verkar således blott på kortare distanser samt tyckes vara beroende af yttre egenskaper hos molekylen och ej såsom den till- dragande kraften vara en grundegenskap hos densamma.

Till utredandet af lagarna för denna molekylernas frånstötande kraft, torde ett närmare betraktande af gasernas fysikaliska egenskaper lättast leda. Vid detta aggregations-tillstånd tyckes nemligen den frånstötande kraften helt och hållet hafva fått öfverhand öfver den tilldragande.

Fysiken och kemin lära oss, att gaserna i allmänhet äga följande tvenne grundegenskaper:

1:0. En molekyl af en gas upptager under eljest samma förhål- landen ungefär samma volum, som en molekyl af en annan gas;

2:0. Den volum, som upptages af en gas, är vid oförändrad tem- peratur nåra omvändt proportionell med det på densamma verkande trycket.

Antager man, att hos gasformiga åmnen den frånstötande kraften fått så mycket öfverhand, att den tilldragande kraften undgått vår iaktta- gelse-förmåga, så kan man af ofvananförda egenskaper hos gaserna sluta sig till följande hos den frånstötande kraften:

1:0. Den frånstötande kraften är hos gasformiga ämnen obero- ende af deras molekylar- eller eqvivalentvigter;

2:0. Den frånstötande kraften förhåller sig omvändt som tredje po- tensen af afståndet, och kan, om man med c betecknar en af värmför-

[4 hällanden, m. m. beroende storhet, uttryckes genom bråket =:

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter. 291

Såsom man lätt finner, är detta förhållande en nödvändig följd af Mariottis bekanta lag för gasernas sammantryckning. Kallar man hela den kraft, hvarmed en molekyl verkar på en an-

nan A, så erhåller man således för densamma uttrycket:

K=

Den första termen på högra sidan af liknelsen är under alla för- hållanden densamma hos samma ämne, men förändras deremot från ett ämne till ett annat. Den andra termen åter är beroende af värme-förhål- landen och tilltager isynnerhet ju mindre fast aggregations-form ett ämne antager, så att denna term (3) hos gaserna helt och hållet får öfverhand,

och inverkan af den tilldragande kraften blir nästan omärkbar.

För att förklara det fasta aggragations-tillstándet, är det nódvándigt att antaga, att molekylernas form i allmänhet mer eller mindre afviker från gestalten af en sfer. Tillfölje deraf har äfven den yta, som man kan tänka sig omgifva molekylen och motsvara lika värden af K, ej heller en sferisk gestalt. Ju längre man deremot går från molekylen, desto mer när- mar sig denna yta för lika värden af K en sfer, och ett ämne antager der- före ett desto mindre fast aggregations-tillstånd, ju längre molekylerna lägra sig ifrån hvarandra, d. v. s. ju större c blir. På skillnaden emellan den största och minsta radien hos denna yta för lika värden af K (för vär- det A—o), beror svårigheten att förändra molekylernas inbördes låge, d. v. s. ämnets hårdhet, på ytans form den ordning, i hvilken molekylerna lägra sig emot hvarandra, d. v. s. ämnets kristallform. Molekyler, hvilkas ytor för lika vården af K äro likartade, blifva på ett likartadt sätt lägrade emot

hvarandra, och de ämnen, som bildas af deni, erhålla således en likartad

38

292 A. E. NORDENSKIÖLD

kristallform eller blifva isomorfa. Såsom äfven undersökningar af Fran- kenheim visat, torde deremot en verklig amorfi knappast vara förenbar med en fast aggregations-form.

Här vill jag dock tillsvidare lemna denna molekylernas afvikelse från gestalten al en sfer utan afseende, något som åtminstone vid flytande och gasformiga ämnen år alldeles berättigadt, och som äfven i ganska många fall vid fasta ämnen utan olägenhet torde kunna ske.

Hos fasta och flytande ämnen kan man lätt beräkna sig till c, om man känner den egentliga vigten vid en viss temperatur och O m. m. tryck. Man har nemligen då:

m c az

CT, eller, då man kan betrakta r lika med kubikroten ur atomvolumen (v), CR Ao Hvad gasformiga ämnen beträflar, så finner man först, att deras

atom-volumer vid en viss temperatur och ett visst tryck ej äro så konstanta,

. " m . som man vanlıgen antager. Ty ehuru den första termen (5 viddetta agre-

gations-tillständ är alldeles obetydlig i jemförelse med den sednare (8) så torde den dock utöfva ett ganska märkbart inflytande.

Af eqvationen Kr = mr —c erhåller man nemligen, om a och b beteckna tvenne för alla gaser gemensamma konstanter:

v=a—bm vx.

Atom-volumen af eu gas blir således desto mindre ju större dess eqvivalent-vigt är.

Att gasernas atom-volumer under en bestämd temperatur och ett

bestämdt tryck, ej äro alldeles konstanta, bevisar såväl den iakttagelsen

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter. 293

att de ej hafva alldeles lika utvidgnings-coefficienter vid ökad temperatur, som den, att de, enligt hvad Regnault visat, ej ens under ringare tryck fullståndigt följa Mariottislagar vid sin sammantryckning. Betraktar man dessutom en tabell, som framståller den iakttagna och under förutsättning af en konstant molekylar-volum theoretiskt beråknade tätheten af olika ga- ser, så finner man, att den iakttagna tätheten hos de flesta tyngre gaser är

ganska märkbart större än den beräknade.

Om man med v betecknar volumen för ett z gångor större tryck,

så erhåller man:

1 Kv = mr. — e nKv =mv : — C 1 nv m’ —C Da 3 cn

och således, om man ej gör afseende på mv: och rm t, hvilka ter- mer äro mycket små i jemförelse med c:

nv ns

RE

hvilket är det mathematiska uttrycket för Mariottis bekanta lag för ga- sernas sammantryckning. Lemnar man deremot ej bort den första ter- men i täljaren och nämnaren pa högra sidan af liknelsen, så finner man

att denna lag blott äger approximativ giltighet. Man får nemligen i det

närmaste :

nv mv 3 271 [n 2 + c-mvi ( ; ni ) " vs eller, om man sätter g = 1?

nv’

= 1 + mg(1 — a)

294 A. E. NORDENSKIÖLD

Redan länge hafva talrika undantag från Mariottis lag för ga- sernas sammantryckning varit bekanta och sednast har Regn ault visat, all denna lag, för ingen af de gaser han undersökt, gállerisin fulla sträng- het ens för ringare tryck. De värden, som R eg na ult erhållit för gasernes volumer under olika tryck, ófvereusstámma dock ej fullständigt med of- vanstående formel. Gasernas förtätning på ytan af fasta kroppar tor- de möjligen förorsaka ganska betydliga och oundvikliga iaktagelse-fel, hvilka kunde vara orsaken härtill.

Antager man, att utvidgningen af en gas ej skulle hindras af något

yttre tryck, så finner man:

Ett gasformigt ämne borde således i ett tomt rum ej sprida sig oändligt, utan antaga en täthet, hvilken hos olika gasformiga ämnen skulle förhålla sig som fjerde potensen af deras molekylar-vigter.

Redan Wollaston antog, att jordens luftkrets skulle hafva en gräns och ej småningom förtunnas i oändlighet Detta förklarade han likväl ej derigenom, att molekylernas egen tilldragande kraft skulle hafva fått öfverhand öfver den frånstötande, utan genom antagandet, att luftens

vigt slutligen hindrade dess vidare utvidgning.

5

Emedan volumen af ett ämne förändras vid förändrad fri värme, så är c tydligen beroende af temperaturen (t). Gasemas egenskap att under constant tryck utvidga sig likformigt vid tilltagande temperatur, tyc-

kes utvisa, att denna funkuon är af formen:

c(t ant).

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter. 295

Man skulle nemligen i detta fall, om v betecknar volumen vid

temperaturen t, v volumen vid temperaturen O °, erhålla:

_m ei+rı m c K=" — = Haye 2 — + > och säledes, om man *

m m j gör à : an EE ej gör afseende på termerna = ; sz T 1+ ne.

Lemnar man deremot ej bort dessa termer, så får man:

T=1+ni+ = i »

2 v3

Ifall således ofvan anförda antagande vore riktigt, nemligen att c är en lineär funktion af temperaturen t, så skulle gaserna: 1:0 ej utvidga sig likformigt och således de af en gasthermometer utvisade värme-grader ej fullkomligt motsvara de verkliga temperatur-förändringarna: 2:0 gaser- nas utvidgningscoefficient för ökad temperatur något förändras från en gas till en annan.

Denna sednare omständighet är redan längesedan genom försök adagalagd. Hvad den förra åter beträffar, så betraktar man vanligen gaser- nas utvidgning för fullkomligt constant, och anser åfven derföre de grader, som en gasthermometer utvisar, fullkomligt motsvara de verkliga föränd- ringarna i temperaturen.

Om den frånstötande kraften äfven vid fasta och flytande ämnen skulle vara en lineär funktion af temperaturen, så skulle man, då de ej samman-

tryckas af något yttre tryck, hafva:

UCI em me DV)

296 A. E. NORDEN SKIOLD

Såväl hos gaser, som fasta och flytande ämnen, beror c troligen ej allenast af det fria vármet, utan äfven af andra värme-förhållanden, hvilka förändras vid förändrad fri värme, och ofvanstående formler uttrycka så- ledes ej alldeles fullständigt de af förändrade temperaturer åstadkomna för- ändringar i volumen.

Fasta och flytande ämnen förändra sin volum vid förändradt tryck. Kallar man det förhållande, som äger rum emellan den förändring det yttre trycket lidit och den deraf beroende volum-förändringen (reducerad

till volum = 1), sammantrycknings-coefficient, så blir den naturligtvis: dv dr3 3 dr Io r4 3r2

pK) SFR ne 050 ace cn m

Sammantrycknings-coefficienten hos olika ämnen borde således för- hålla sig omvändt som molekylar-vigten och direkte som kubikroten af mo- lekylar-volumen. Kallar man t. ex. vattnets sammantrycknings-coefficient u, qvicksilfvrets u så erhåller man enligt ofvanstäende theori:

w:w=1:0,099. Regnault erhöll i medeltal w:w =1: 0,074. Dessa tal öfverensstämma så noga man af så svårt bestämbara stor-

heter kan fordra.

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter. 297

AN. Theoretisk beräkning af fasta oorganiska föreningars egentliga vigter.

Redan länge hafva utmärkta kemister, såsom Schröder, Kopp, Filhol, Joule o. Playfair, m. fl. sysselsatt sig med att utforska det sammanhang, som äger rum emellan ett sammansatt ämnes egentliga vigt och egentliga vigten af dess beståndsdelar. Vid dessa beräkningar hafva de alltid infört begreppet af molekylar- (atom-, eqvivalent-) volumer och sökt att af de enkla ämnenas molekylar-volumer beräkna sig till molekylar- volumerna af ett sammansatt ämne, och detta torde vara orsaken, att de resultater, till hvilka man hittills kommit, ej motsvarat, hvad man haft skäl att förvänta sig. Storleken af såväl enkla som sammansatta ämnens molekylar-volumer, måste nemligen hufvudsakligast bero på förhållandet emellan den tilldra- gande och frånstötande kraft, som tillkommer hvarje molekyl. I och med detsamma, som man lyckats utforska det förhållande, som eger rum emel- lan ett sammansatt ämnes och dess delars molekylar-krafter, är också uppgiften att theoretiskt beräkna sig till sammansatta ämnens egentliga vig- ter åtminstone till sin hufvudsakligaste del löst, och det är ganska sanno- likt, att den funktion, som uttrycker detta förhållande, måste vara vida min- dre invecklad, än den, som framställer förhållandet emellan ett samman- satt ämnes och dess beståndsdelars molekylar-volumer.

Erfarenheten har visat, att lika kemiskt sammansatta ämnen, hvilka kristallisera i olika kristallformer, hafva olika egentliga vigter. Man finner äfven ganska lått, att ej allenast molekylernas afstånd ifrån hvarandra, utan

äfven den ordning, i hvilken de äro lägrade emot hvarandra, d. v. s äm-

298 A. E. NORDENSKIÓLD

nets kristallform, måste hafva inflytande på den egentliga vigten. Sålänge lagarne för detta förhållande ej äro kända, är älven en fullkomligt nog- grann theoretisk beräkning af ett ämnes täthet icke möjlig. Vid de be- räkningar, som här nedanfóre anföras, har intet afseende blifvit gjort på kristallformen, och de äro derföre i allmänhet behäftade med det, meren- dels föga betydande fel, som denna uraktlåtenhet kan förorsaka.

Antager man, alt vid ett sammansatt ämne de olika molekylerna, hvaraf ämnet består, lägra sig omedelbart vid hvarandra och bilda en uy, sammansatt molekyl, så finner man genast, att denna sammansatta mole- kyls tilldragande kraft eller massa måste utgöra summan af dess delars tilldragande krafter (massor). Deremot är det mindre tydligt, i hvilket förhållande den frånstötande kraften hos en sammansatt molekyl står till sam- ma kraft hos dess beståndsdelar.

Om M, 7, S och C beteckna massan (molekylar-vigten), molekylar-volu- men, egentliga vigten och frånstötande kraften på afstándet 1, hos den samman- satta molekylen, m, v, s, C... m, V, s, C... , m. m. motsvarande storheter

hos delarnas molekyler, så tyckes detta förhållande uttryckas genom eqvationen: c c k

Rem sac

dv US Xm NAT

M.

Men, om man ej gör afseende på det yttre trycket, hvilket hos fa- sta och flytande kroppar ej har något märkbart inflytande på tätheten, så

får man af eqvationen:

m c EC m "US Mi = Aires M= 51 1 = m? , m Y "p mm er NUE ST? $35

och således:

HM | AE A Me

S3 53 DE

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter. 299

Medelst denna eqvation kan man lätt, under iakttagande af åtskilliga " . m . n " " L .

omständigheter, för hvilka nedaufóre skall redogöras, beråkna sig till S, om man känner m, m’, m’, .... 8, S, Sk

Man finner att Si denua likhet blott beror af det relativa, ej af det ab- soluta antalet af ett ämnes molekyler, så alt man skulle erhålla samma egentliga vigt, anlingen man skrifver den stökiometriska formeln, t. ex. R^ Q” eller R^ Qu", Det första antagandet skulle för bestämmande af S gilva

likheten:

M m m $3 — s3 TE "s det seduare : a M am am PT = Li C | + LE ET S3 ST S

Den frånstötande kraften (P, p, p) på ytan af en molekyl *) är,

under förutsättning, att alla molekyler äga samına täthet, lika med : D? [o] ?

1 c rm 3 m3 > en BIETE I n

Be, on =", Man får säledes: — =" —p m3, m Uu s m ST

D

2 2 PM3= pin 3 + pm 3 + p au 3 sn Den frånstötande kraften på ytan af en sammansatt molekyl, gån- gor samma molekyls yta (Mi) år således lika med summan af mot- svarande storheter hos delarnas molekyler, eller, såsom man äfven kunde såga: hela den frånstötande kraften på ytan af en sammansatt mo- lekyl är lika med summan af motsvarande storheter hos delarnas mo-

lekyler, Ofvanstäende formel äger således en ganska antaglig theoretisk grund. H

Af likheten p— 7 ser man, att om a molekyler af ett ämne skulle s I

+) Ordet molekyl tages här naturligtvis i en annan bemärkelse, än den som man fäster

dervid, då man talar om molekylar-volumer.

39

300 A. E NORDENSKIÖLD

lägra sig tillsammans och bilda en ny molekyl, med bibehållande af samma frånstötande kraft på ytan af molekylen som förut, så blefve den nya egentliga vigt, som ämnet skulle antaga, lika med a>< S. I sjelfva ver- ket fiuner man, att ett ämne uppträder, dels i sina förbindningar, dels i sitt fria tillstånd, med olika egentliga vigter. Detta sker dock, så långe man ej gör afseende på de förändringar i tätheten, som olika kristallfor- mer åstadkommå, i alldeles enkla förhållanden. Ganska tydligå bevis här- på lämna, t. ex. kalium, aluminium och magnesium samt kali-, lerjord - och magnesia-salter, kopparoxid och kopparoxidul, molybdänsyra och molyb-

dänoxid, grafit och diamant, m. m.

Slutligen förändras den frånstötande kraften betydligt vid öfvergång ifrån fast till flytande, och ännu mera vid öfvergäng ifrån flytande till gas-

formigt aggregalions-tillständ.

Med iakttagande af dessa omständigheter, kan man lätt beräkna Sig till de egentliga viglerna af sammansalla ämnen. Detta går isynnerhet ganska vigt, om man på förhand för de enkla ämnena och de modifika-

tioner, med hvilka de uppträda i sina förbindningar, beräknar storheten

Vid förbindningar ı fast aggregationsform har man för de allmän-

nast förekommande enkla Ämnen:

pre (OS 1,000; 7 = 0,740 (theor. beräkn.).

Fate. H: m 0,35; q = Os (theor. berükn.).

Vattnet uppträder på ganska olika sätt i kemiska fórbinduin- gar. Dels spelar det rolen af syra eller bas, dels uppträder det som

kristallvatten. I det förra fallet torde ofvananférda af isens egentliga

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter. 301

vigt härledda värde för g böra antagas. Kristallvattnet tyckes deremot ingå

i förbindningar med egentliga vigten 1, och man skulle således hafva för:

H (såsom kristallvatten): mn = 1,1255; s=1; 9= 1,125. Qväfve. N: m=1,5 q = 1,88 (theor. beräkn.). Svafvel. S: m= 2,000; Ss = 2,000; q = 1,588.

Fosfor P: m=3,9; s= 1,830: 7= 3,205.

Chlor. Cl: m= 4,535; 5s = 1,333; q = 4,020.

Ehuru detta värde för g egentligen erhållits för flytande chlor, och således strängt taget ej torde vara giltigt för fasta chlor-förbinduingar, så skiljer det sig dock föga från det genom beråkning erhållna.

Fluor. Fl: m= 2,554, q = 1,683 (theor. beråkn.).

Ol: C: m- 055. Cu: $2 1575; q = 0,629,

Cg: s —3,5 q = 05494.

Kolet uppträder, såväl såsom enkelt ämne som i sina förbindningar, under tvenne olika former, såsom C3 i diamant, arragonit, witherit, strou- tiani, m. m. såsom Ca i de flesta öfriga kolsyrade ämnen.

Kisel. Si: m= 2,668 s — 2,494; q — 1,968.

Kalium. Ka: m = 4,893.

Küg: s= 0,865; p -—5,135. Kag eg: q = 4,076. Kay:s —5s»«8; 4 = 3,561. Natrium. Na: m = 2,897. Nau:s=0,973, 4 = 2,925. Nag PSS q = 23391. Nay:$ —55«3;q-—2,pm

302

Barium.

Strontium.

Calcium.

Magnesium.

Aluminium.

Beryllium.

A. FE NORDENSKIÓLD

Ba: m = 8,5gs,

Bag :5-2,39 (theor. beräkn.); g = 6,127. Bag [8 — 52.2; qg = Ággo,

Ba,:5 =5X 3; g=4as.

Sr : m = 5,460.

Sra : 5 = 2,319 (theor. beråkn.); q = 4,405. Sr; ed ges

SPESE dag DN

(E/5) 2 uo ran:

Ca, :s = 1,846 (theor. beräkn.); g = 2,037. Cag:s —5»€2; g= 1,617

Ca, :s —s»« 3; q = Mtis,

Maz m. 1550.

Mga:s=1,743; 9= 1045.

Mgy :s —5»«3; q = 0,864.

Al: m — 3,48,

Alu is = 2,670; I = 2,464.

Alpi: s=5X2; g= 1,956. Aly:s'=s><3; g= 1,708.

Be:m= 1,700.

Bea :s= 2,100, q = 1,360.

Beg: s =s>x<2% g= 1,080. Bey:s'=s><3; g= 0,088.

Alla dessa ämnen kalium—beryllium) ingái de flesta af sina J [e]

bindningar med en hvilken de upptráda

Mangan.

2

i sitt fria tillstånd.

Mn: m = 3,539; s = 7,05%); q = 1,799.

f 0 ne

o , . . " x 3 2 eller 3 gångor större egentlig vigt, än den, med

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vig ter 303

Jern Fem 13550.

Fea:s= 7,834, q = 1,0. Fegr: s=5 3; q = 4221.

Kobolt. Con 3,686.

Cog :s = 8,538, q = 1,803. Cog:s =s x 3; q— 1,250.

Egentliga vigten af metallisk mangan uppgifves ganska olika. De flesta mangan-fórbindningar äro likväl lättare än analoga fórbiudningar af jern, och manganets egentliga vigt torde äfven derfóre vara lättare än jer- nets. Ännu mycket mera variera uppgifterna i afseende å nickeln och chromet, så att jag helt och hållet nödgats bortlemna beräkningar utaf egentliga vigter af föreningar, i hvilka dessa" ämnen ingå. I pyrit, arse- nikkis och kobolkis samt kanske i allmänhet uti föreningar af formen QS? uppträder jernet och kobolten under formen Feg, Cog. Detta är deremot tydligen ej fallet med manganet i haueriten (Mn S”), såsom ett jemnfö- rande af detta ämnes egentliga vigt (3,54) med egenlliga vigten af pyrit (5,0) lätt utvisar. Zsomorfa ämnen tyckas således uppträda med olika

modifikationer uti analoga förbindningar, utan att dessas isomorfi störes:

Zink. Zn: m= 4066; s = 0,915; q = 2,134. Tenn. Sn :m=7,353; $— 7,290, q = 3,700. Titan. Ti:m=3,015; $= 5,280 7 = 1,731.

Wolfram. IF : m = 11,83. Maïs=s:2; 9 -— 5,763. 18 ws 1759 q-21557. Molybdän. Mo : m = 5,758. Maas mts JENS.

Mog 1$ 95,6000; Q = 2,810.

304 A. E. NORDENSKIÓLD

Uti wolfram- och molybdänsyra äfvensom wolfram och molybdän- syrade salter uppträda dessa ämnen med sina lättare modifikationer 7405, IK a. Arsenik. As: m — 9,376; 8 = 5,96; 9 = Sırı. Antumon. Sb: m — 16,130; s= 6,701; q = 8,556. Wismuth. Bi: m — 13,000; s = 9,799; q = 6,075. Bly. I HÖR leg Pb: =s= s xy = 6,335 Pbs:s = 11,30; g = 5,756. Koppar. Cu: m = 3,96. Cu ter arp = 91g Cup: s 28g, q = 1,925. Silfver. Ag:m= 13,5. PAD 5 3 eq = 107630: Ag: s = 10,554; q = 6,154. Uti de al mig undersökta bly- och silfver-föreningar uppträda dessa ämnen en under formen Pba, Aga. Följande exempel visa, huru man medelst ofvananfórda storheter

beräknar sig till egentliga vigterna af sammansatta ämnen.

Liewrit (ge? IS (2 Fe+1 Ca) Si) bestär af:

m g 27 molekyler O .. 27,000 . + 19,980 4 » SI OO 752372 10 » Feet 39,000 - . 17,620 3 » ag « T7yoo.. 4851

80,172 50,323.

0,600575 _ lg S COELI

Lg. 80,172 — lg. 50,323 = 0520225 =

e S = 4,044.

Beräknig af sammansatta ämnens egentliga vigter. 305

W aguerit (Mg P + Mg FI) består af: m q

S molekyler O — . . 8,000 . + 5,920

4 » Mg, . . 6,000 + + 3,456

| E P .. 3,20. - 3,205

1 » Fl .. 2,354. - 1,683

2057, — 14564.

. 0,45810 _ lg. S lg. 20,374. — lg. 14,264 = 0515070 = — 7 =

S = 2,871.

Brochantit (Cu S+3 Cu H) består af:

m q 10 molekyler O . . 10,000 + - 7 400 4 » Cus. . 15,858... 7,700 1 » S D 5 2,000 .. 1,588 3 » 8 d rese (Once et en

28,223 17,94.

: 0,59919 _ log. S lg. 28,933 — 1g. 17,949 = 0,19673 = = —— S = 3,892.

På samma sätt hafva nedan anförda egentliga vigter blifvit beräknade:

Beräknade. Takttagna.

Kay, Nay, Aly, Cay Sr; Bay, Pbg, Cug, Age, Fer:

Kalihydrat Kate). . 2,005 2,100 Dalton. Natronhydrat Na H 2,093 2,000 Dalton.

*) q H är vid alla silikater äfvensom dà vattnet ingår såsom syra eller bas (t. ex, Rn H ) antaget = tyss (härledt ilvån isens egentliga vigt), då vattnet deremot ingår såsom kristall-vatten (t. ex, Br Qu + x H), är q H antaget = 1,125 (hárledt ifrån vatt-

nels egentliga vigt).

306 A. E. NORDENSKIÖLD

Beräk. lakttagna.

Brucit Mg H UN AO, (Fe, Mu). Diaspor Al H 3,262 3,30... 9,43 (Fe, Si). Göthit Fe H 4,189 4,12... 37. Limnit Fe H° DISIS V ON... 3,05. Hydrargillit Al H? 2,316 2,4... 2,387 (P). Svafvelsyr. kali Ka $ 2,494 2,63 Karsten.

» natron Na S 2,457 2,62 Kopp; 2,631 Karsten.

» kalk Ca S 2,900 2,85... 3,05.

» strontiau Sr S 3,702 3,85 .. . 4,00-

» baryt Ba S 4,563 4,35... 4,50.

» blyoxid Ph S Ör CG.

» silfveroxid Åg S 5,300 5,341 Karsten 5,510 Filhol.

» kopparoxid Cu S 3,645 3,57» Karsten.

» talkjord Mg 8 2,661 2,628 Filhol.

» — zimkoxid Zn S 3,419 3,00 Filhol. Brochantit Cu S + 3 Cu H 3,899 3,87 .. » 3,997. Svafvelsyr. manganoxidul Mn S+4H 2,197 2,091 Kopp.

» natron NaS +10 H 1.444 1,581.

» zinkoxid ZnS +7 H (ao leo 20821.

» jernoxidul FeS+7H 1,38 1,8... 1,9.

» kopparoxid CuS +51 2,19 1,9... 2,20

*) Egentliga vigterna för de flesta mineralier ero fagna från Naumanns och Millers

kända handböcker 1 mineralogin.

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter.

Beräkn. lakttagna:

307

Svafvelsyr. talkjord Mg S+7H 15560 CMR sr 1,8.

» kalk Ca S+2H 2545 2,28 « « 933.

» jernoxid Fe S+9H 2131 2,0... 2, (Coqvimbit). Keramohalit AI S’+1SH Bon ba le. 1 WV ebsterit AIS + 9H loss As... yz.

Svafvelsyrad kop- paroxid- kalı Ka S + e $4 6 H 2,167 2,137 Kopp. zidkoxid alita SE Zn SEG H 2458 2,153 Kopp.

» Cu, Gap, Bag, Srg, Kay, Nay, Aga:

Kolsyrad kalk Ca C DS dio cM s

» talkjord Mg C 2,843 dob 3.02:

» jernoxidul Fe C 3,905 9,22 + . 3,99.

» zinkoxid Zu C 3,875 4,1 . .. 4,5.

» silfveroxid Ág C 6,030 6,070 Karsten. Diallogit (! Ca a Mn) C S585. 9543 4. 3,68. Kolsyradt kalı Ka C 2,159 2,267 Filhol; 2,264 Karsten.

» natron Na C 2,533 2,509 Filhol; 2,566 Karsten. Hydromagnesit 3Mg C + Mg "E 2:032: 2:4 42 2 sig.

Predazzit 3 Ca C4 Mg H 2,665 2,634.

Kolsyradt natron Na C+ 10H 1,369 1,454 Playfair. C5, Ca; Sry Ba;:

A rragonit Ca € 3,005 2,3... 3,01:

40

308 A. E. NORDENSKIÓLD

Beräkn. Jakttagna:

Kolsyrad baryt Ba C 4,998 4,2... 4.

» strontian Sr C 29763000:9559]5- «9535 Alstonit Ca GC + Ba C 3,702. 3,65... 2,70-

Cag, Cug, l'e,, Al:

Triplit (Fe+Mn)'P 3,35 3,...3, (Ca). Wavellit APP?4 42H 246 33... 25 (Fe, Fl). Kakoxen Fe? P 4 12 H 2355 Dr 299A. Kraurit 9) Fe "P4 d H 35359, 952.4. 2 sup: Haidingerit Ca” As+4H EN Pharmakolit Ca? As+ 6H 2,616 2,6 ee Erytrin Co? As+ SH 364 2,9... 3,1 (Fe, Ca). Skorodit Fe As-- AH. 3,us 32... 32. Pharmakosiderit FeAs°+12H SE CSS (P).

Ca, Cu,, (i förening med syra), Cug (iför. med H) (2):

Malachit Cu C + Cu H I,877 sone An, Azurit 2 Cu GC -+CuH 3,833 3,766 - «> 3,821. Libethenit Cu: P + Cu H 3713: 3)9.. . 3,8

Olivenit Cu? As + Cu ü 4,590 41 ... 4,38 (P).

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter. 309

Beräkn. lakttagna:

Klinoklas Cu? Ås +3 Cul 4.439 Ayıs ... 4,36. Euchroit Cu? As+ Cu H +6H 3,391 3,35 +. 8,45.

Ka,, Na,, Ca Bag, Srg, PSU AS:

Salpetersyr. kali Ka N 2,095 2065 Kopp, 2,101 Kasten. » nalron Na N 2.07 2,226 Karsten. » kalk CaN 2,54 — 2,210 Filhol. » baryt Ba N 3,108 3,185 Karsten; 3,200 Filhol. » strontian Sr N 2,610 2,857 Filhol; 2,810 Karsten. » blyoxid Pb N 4,377 4,409 Karsten. » silfveroxid Ag N 4,419 4,355 Karsten. Al, Fec: Spiuell — Mg Äl 3,673 Pleonast Fe Al 4,370 3,523 + + > 4,49. Gahuit Zu Al 4,322 AL, Fec, Ca, : Talk 5MeSi*)+Mgll® 2,669 2,60 ... 2,80. Pikrophyll 2 Mg Si + Mg H, 2,16 2,73 (Fe 6,86 prc.). Marmolit Ms ? S Ms H: Dir BD 22. 247 Serpentin Mg Sit + 6H in en. y.

+) Såsom redan i en föregående not blifvit anmärkt, är qH vid alla silikater antaget

= 1,158.

310

Pyrophyllit Nakrit

VW örthit Okenit Sismondin Anthosiderit

Dioptas

Prehnit Harmotom Stilbit Desmin Laumontit Analcim Natrolit Skolezit Chabasit Gmelinit Comptonit Nephelin

Leucit

A. E.

NORDENSKIÓLD

Berükn. lakttagna:

Al Si? + H 2,690 Al Si +2 H 2,595

AI Si*--3H 3,135 Ca? Si'+ 6H 2,319 Fe? Si®+ 3 AIN 3,541 Fe Si°+H 3,017 Cu? Si + 3H 3,318

Kap, Nag, Al, Ca,

Ca? Si + A1 Si + H D 26 AIS: Bai Das ADSi? Jua SH SIE a, Al Sis+ CaSi-F6H 2,203

3 Äl Si Ca Si 12H 2,33

3 AISi?-- Na? Si?.L 6 H 2,384 AlSi--Na Si+2H 2,360 AI Si+ CaSi--3H 2,40

3 A1 Si + Ca^S;448H. 2444 3 A1Si°+ Na? Si+18H 2,05 3 À1 Si + Ca! Si+7H 249

SATSIE SL Ka* S?

2,517

8

2,35 2,57 3,0 (Mg)

2,98 se. 2,36.

3,56

3,0.

3,2 . 3,3. Bag:

258. e SHE 273919 JE PED (Ca, Ka Na). 2,18 2,22. ES 2,2. EI EE 253. 2,22 2,98: 2,17 2,29 2520, Pie 2720 2,09 2515. 2,0 21, 2025 MANCA Na): 2,58 +. + 2364: SRE

Beräknig af sammansatta ämnens egentliga vigter. 311

OQ rihoklas Albit Oligoklas

Labrador

Batrachit Olivin »

Tephroit

W illemit | Lievrit Andalusit

W ollastonit

Talk-augit Jern-augit

Hyperstheu Rhodonit

Glödgad granat

Gra nal

»

Beräkn. lakttagna:

Al Si *4 Ka Si 2,509 2,53.. 2,58.

AI Si *-- Na Si SG Ta Lc pare

AI Si? + Na Si 2,626 2,3...2,8.

Al Si + Ca Si 2597 368... 2,4 (H 3 prc).

Cag Als, Fes:

Case Mg? Si 3,036 — 3,033.

Mo’ Si 3,132.

CMg + t Fey Si 3o ZU.

Mn? Si 4.79 — dos... 4,12 Zw Si 4,032 3,89... 4,18 (Fe, Mn, Mg). Fe Si+3 (2 Fe + Ca) ?8i 4.044 3,989 ++» A. Ar Si 340 34 ee 2.

Ca? Si 9 us Cua ME rog

Mg? Si? + Ca Si? 2,800 |

Fe Si? + Ca’ Si? 3,306 | ar ed

Mg Si? + Fe Si? 3,300 9,8 Ne. 34.

Mu? Si? 3,676 3,61 + + «3565.

Ca? Si + AI Si 2,985 2,95

Ca, Al, Bey, Feu: Ca S - A1 &i EEE NT, EN: Mo? Si + AI Si 3,912 3457

312

Granat »

»

Euklas Smaragd Cyanit

W ulfenit Stolzit Scheelit Titanit Perow kit

Schorlomit

Apatit Pyromorfit

WV agnerit Kryolit

Chodnewit

Flusspat

Boulangerit

A. E. NORDENSKIÓLD

Berükn. Mi? Si + AI Si Biol Fe Si ALS iu

Fe Si - Fe Si Aon 2 AL Si + Be’ Si au be Si? + AI Sr ui AP Sr an We, Moa, Pbi, Cay:

Pb? Mo 6,359 Pb’ W Ts Ca W 9,914

Ca Ti -- 2 Ca Si Biss

Ca Ti 4.000

2 Ca Si+ Fe Tr ar

duc Car, Pb, Meg: 3 Ca? P + Ca Fl

; 3,195 3 Pb? P 4- Pb CI Sev Mg P + Mg FI DE

Nag, Alg Cag:

3 Na Fl + AL EF 35 Ca Fl 3,183

Feo, Pba, Aga, Cua:

Pp: Sb 5,890

Iakttagna:

3,666 «+ + 9,775.

| 3,7 . or 4,3.

3,0 ... 3,1. 2,67 . - + 2,75.

3,58 > + « 356%

Ot 09! 79 -...8,9.

9,9 ... 0,22.

IF, WV 377.

4,0 | 2), 4,1 (Fe 3 pre) 3,783 - + + 9,807. Sul) lo on pl DW cn. GA

2,98 «+ + 3,13(Fe Mn, ).

2,95 » +. 2,97. 3,0 ... 3,08-

digo! voc 319;

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter.

Heteromorphit

Jamesonit Plagionit Zinkenit Skleroklas Miargyrit Pyrargyrit Proustit Melan glans Wolfsbergit

Towanit

Svafvelkis

Arsenikkis Koboltglans Smaltin Skutterudit

Diskrasit

Syalvel-kalium

Feg, Fey, Cog, Cox, Aga:

Ée+ Fe As Co + Co As Co As

Co As? + Co As

As‘ Sb

Ka

Beräkn. 9,671 9,524 2,461 9,318 9,416 9,333 9,903 9,713 6,212

4,692

4,285

4,962

9,817 6,029 6,570 6,991

9,449

2,399

lakttagna: 9,67 PEO 9,9.

FE TE

Ssarld-» 0585:

9,39 0... 9555.

2730 121. 91954: gen. Dee 05 6,2 . 6,3. 4,748.

A. AR

49 ...5, (Pyrit);

913

4,65 ...4,9 (Markasit).

6,0 ... 6,2. Go 07 (rel

(BOOTE 9,4 Gi 9,8.

2 180 Filhol.

314

Svafvel-natrium

» tenn

» »

» mangan Hauerit

Chlor-kalium » natrium » barium » strontium » calcium » silfver » bly

» jern

Is

Kali Natron Baryt Strontian Talkjord

Lerjord

A. E NORDENSKIÖLD

/

Na Sn

Sn Mn Mn

Kay, Nay, Bay, Cay, Sry,

Ka Cl Na Cl Ba Cl Sr Cl Ca Cl Ag Cl Pb Cl Fe CI

Beräkn.

2,484 4,326 2,254 4,164

3,357

As

D

1,856 1,774 3,877

2,963 2,070 5,463 9,608

2,573

0,9169 2,572 2,701 4,982 4,168 3,786

4,362

Iakttagna:

2,474 Filhol.

4,425 Boullay; 4,600 Karst. 9,267 Boullay; 4,852 Karst.

4,000 Mohs.

2,463.

p Pb, Feo:

1,945 Kopp; 1,915 Karsten. 2,078 Karsten; 2,549 Filhol. 3,860 Boullay; 3,704 Karst. 2,960 Filhol; 2,803 Karsten. 2,949 Karsten; 2,24 Filhol. 5,501 Karsten.

5,541 Joule och Playfair; 2,533 Filhol.

0,916 Brunner.

2,656 Karsten.

2,805 Karsten.

5,456 Filhol; 4,732 Karsten. 4,514 Filhol; 3,932 Karsten. 3,75 (Periklas).

A91. - .- At

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter. 315

Manganoxid

Mn

Mangansuperoxid Mn

Jernoxid Koboltoxid Zinkoxid Kopparoxid Kopparoxidul Titansyra Wolframsyra Molybdänsyra Molybdänoxid Antimonoxid

Wismutoxid

Arseniksyra

F ea Co

Zu

As

Beräkn. 4,924 4,589 95277 9,643 9,477 0,455 2,761 3,810 0,411 3,513 9,914 2,595

9,295

4,956

lakttagna.

4,8 ...4,9 (Braunit). 4,7 515 90.

5,2 ...5,25 (Jernglans). 5,600 Boullay.

9,43 ... 5,53 (Spartalit). 0,401 . . . 6,43.

5,7531 Karsten.

3,826 (Anatas).

6,120 Berzelius; 7,140 Karst. 3,460 Karsten; 3,49 Otto. 5,606 Berzelius.

5,666 (Valentinit).

8,173 Karsten;

9,449 Royer & Dumas.

4,950 Filhol; 3,734 Karsten.

Slutligen skall jag ännu för fullständighetens skuld omnämna några

af mig beräknade egentliga vigter, hvilka ej på ett tillfredsställande sätt öf-

verensstámma med de iakttagna, eller eljest förete några ovanliga förhål-

landen:

Svalvelsyr. jernoxidul Fe S

Bronzit

3,495

2,841 Filhol (tydl. för liten).

(1 Mg + 1 Fey SE 2,59 30... 35.

41

316 A. E NORDENSKIÓLD

Beräkn. lakttagna.

Akmit Na, Si + Fe Si? 3,152. 3,43: 5. . 9,53 (Ti). Cordierit Mg! SP +3 Al, Si 24$: 26 dd. 257 (Hi). Cronstedtit Fe Si+FeHG) . on 33 ...34 (Mg öp proj. Thuringit SH - Bes: LOH 3 315 oh Sug Barythydrat Bau H+8H isis 1,656 Filhol. Strontian-hydrat Sr; H + 8H las dia tihol.

HAUTE v MN 3

BaH, Sr H, Zn H, hvilka bilda ett ytterst fint fördeladt pulver, och hvilkas egentliga vigter derföres knappast torde vara tillförlitliga.

Åtskilliga ämnen, hvilka innehålla mycket kristallvatten och vid hvilka

den beräknade egentliga vigten erhålles något för liten: o [e] eo o

Fosforsyr. natron (2 Na, Hy B+24H 1,347 1,525 Joule o. Playfair.

» Na P+ 24H 1,135 1,622 Joule o. Playf. Arseniksyr. natron (2 Na, Hy AS + 244 1,550 1,736 Joule o. Playf. » Na? m + 24 H 1,733 1,s04 Joule o. Playf. Pyrofosfors. natr. Na? P + 10H 1,617 1,836 Joule o. Playf. Kali-alun Ka S+ AlS°+24 H 1,64 1,724 Kopp.

Natron-alun Na S+ Al S + 24H 1,607 1,6... 1,88. En mångd, isynnerhet sådana oxider, sulfureter och oxysulfureter,

hvilkas egentliga vigter blifvit beståmda på ett alltför fint fördeladt material.

Genomgår man ofvananförda öfversigt öfver de beräknade och iakt-

tagna egentliga vigterna af fasta oorganiska föreningar, så finner man, att

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter. 317

en stor del af dem erhålles medelst ett ganska enkelt och naturenligt be- räkningssätt, men att man åter, för att erhålla andra, nödgas använda allt- för invecklade reduktionstal, att dessa skulle kunna vara grundade på en naturlag. Det enkla sätt, hvarpå, såsom i följande afdelning visas, flytande organiska föreningars egentliga vigter, på grund af ofvanstående principer, låta beräkna sig, kunde gilva anledning att uppkasta frågan: skulle äfven vid oorganiska föreningar de mera invecklade reduktionerna kunna und- vikas, genom att skrifva deras formler enligt samma princip, som af Ger- hard m, fl. blifvit använd för organiska föreningar? De reduktioner, som förekomma vid ofvananförda beräkningar af oorganiska föreningars egent- liga vigter, äro i alla fall ojemnförligt färre och enklare än de, som t. ex. Schröder använder. Här antages nemligen blott, att ett ämne ingar med 1, 2, 3, i eller # gängor så stor egentlig vigt i sina förbindningar, som detsamma har i sitt fria tillstånd. Schröder deremot multiplicerar vid sina beräkningar de enkla ämnenas molekylar-volumer med talen 2, 3, 4,

d. 0932400 2 Kara. 2 9. DIGG feb e DR E) ME UNE ET Or ie: CTI)

+) H. Schröder: Allgemeine Begründung der Volumentheorie: Poggend, Ann, B, L. p. 553 (1840),

318 A. E NORDENSKIOLD

ANE. ZAeoretisk beräkning af flytande orga- niska föreningars egentliga vigter.

Utgående från samma princip, som ofvanföre blifvit följd, nemligen att hela den frånstötande kraften på ytan af en sammansatt molekyl är lika med summan af motsvarande storheter hos dess delars mole-

kyler, eller

kan man äfven beräkna egentliga vigterna af flytande organiska förenin- gar. Genom att här, vid betraktande af de olika ämnenas theoretiska sam- mansättning, följa Gerhards typtheori, kunna de många, till en del ganska vilkorliga reduktioner, som man nödgas begagna vid beräkningen af fasta ämnens egentliga vigter, helt och hållet undvikas. Man måste blott, i lik- het med hvad som äfven H. Kopp, vid sina utmärkta undersökningar af vätskors fysikaliska egenskaper, visat äga rum i afseende å volumen, an- taga, att ett enkelt ämne har en olika frånstötande kraft, om det ingår uti radi- kalen eller står utom densamma, och stundom äfven en olika i de olika typerna. Salunda skulle man vid 0° temperatur hafva:

gC*) qH OM IN LG SO uoto adir com

I radikalen 0,648 0,291 Os5s 1,665 1,650 3,601 6,925. I typ. Hı O2 0,078 1,022. H | I iyp. EL ME rat am; 0,718 4446 7,865 11,472. mn)’ € | I typ. H| N 0,291 1,665. H H I typ. H, > 0,391 1,913. H |

*) Till grund för beräknandet af dessa tal äro merendels H, Ko pps talrika och nog-

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter. 319

mH = 0,95; mC = 059; mO = 1,00; MN = 1,750, mS = 2,000; mCl = 4,435; mBr = 10,000; ns — 15,860. i i wp m E Dj T * eller

På grund af eqvationen 5 = ;

Q=g+g+g +... kan man medelst dis sume beräkna egentliga vigten, t. ex. af:

Acetaldehyd Ci Hs ih | bestående af:

m g 4 molek. C 3,000 2,592. 3 molek. H (i radikalen 0,873. 0,500 1 molek. H (i typen 0,748.

2 molek. O (i radikalen) 2,000 1,716. 2,500 9,999.

NE en = 0,7983. ?

Attiksyra Cs Hs th ! Os bestående af: I | d

m g 4 molek. € 3,000 2,599. 3 molek. H (i radikalen) 0,973. { 0,500 1 molek. H (i typen) | 0,078: 2 molek. O (i typen) | 1,716. 4,009 2 molek. O (i typen) | 2,044.

7,303.

7,50 - S / ,90 DT 7.303 1,0831 ’ granna bestämningar af egentliga vigter lagda. De äro beräknade ifrån de organiska

föreningarnes egentliga vigter, utan något afseende på tätheten af de oorganiska för-

eningar, hvilka bilda sjelfva typerna. Såsom man lätt finner kunna dessa vär den

320 4. E. NORDENSKIÖLD

På samma sätt äro nedananförda egentliga vigter af flytande or-

ganiska föreningar beräknade:

Beräknade — lakttagna *): för 09 temp.

Methylalkohol Ca H3 In 0,8100 0,5138 . » » 0,8207. (0°). H

Aethylalkohol C4 H5 102 0,3098 0,8056 - . Ojs151. (0°). H |

Butylalkohol Cs Ho | O2 0,096 O,8032 (18,5) Weurtz. H |

Amylalkohol Cio. Hu) Où 0,3095 0,3248 . . . 0,8297 (0°). H

Caprylalkohol Cio Hi) O2 0,3094 0,798 Wills; 0,893 (17°). H /

Benzylalkohol Cu Hz iti 1,0623 1,0623 (0°) Kopp. H

för de i organiska föreningar ingående enkla ämnens frånstötande krafter, icke ölver- ensstämma med motsvarande tal i föregående afdelning, dels tillfölje af det olika ag- gregations-tillståndet af deidessa afdelningar behandlade ämnen, dels tillfölje al den alldeles olika stökiometriska theori, hvilken ligger till grund för betraktandet af oor- ganiska och organiska föreningars sammansättning,

*) Beklagligen har jag ej alltid varit i tillfälle att direkte anföra dessa egentliga vigter ur de alhandlingar, hvarest de först blifvit meddelade, utan ofta nödgals taga dem ifrån större .kemiska handböcker, i hvilka iakttagarens namn stundom ej varit ut- satt. Större delen har jag dock erhållit ifrån H. Kopps i Pogg, Ann. och Ann. der Chem. und Pharm. oftentliggjorda talrika bestämningar af vätskors egentli- ga vigter, m, m, äfvensom samma naturforskares i Ann. der Chem. und Pharm. tryckta ” Beiträge zur Stöchiometrie der physikalischen Eigenschaften chemischer Verbindungen” (till och med B. XXIV. H, 1. Okt. 1856). 1 stället för de direkta iakttagelserna vid en variabel temperatur, har jag, lör lättare jemförelses skuld, sä- snart det varit möjligt, anfört de tal, som H. Kopp erhållit genom att reducera dem till 0°, och stundom har jag blott anfört de närmaste gränsorna, emellan hvil-

ka dessa till 0° reducerade, al H. Kopp anförda egentliga vigter ligga,

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter. 321

Myrsyra Ättiksyra Propionsyra Smörsyra Valeriansyra

Methyl-salicylsyra

Attiksyreanhydrid Smórsyreanhydrid

Valeriansyrean- hydrid Oenanthylsyrean- hydrid Oenanthyl-benzoë- syreanhydrid Benzoë-cuminsyre-

anhydrid

Co H O5 10» H i COR 0; s C; H5 O2 102 Hn Cs Hz Os 102 H Cio Ho O2 102 H Ci6 Hz Os 102

Berüknade

für 09 temp. 1 21907 1,0331 1,0207 0,9340

0,9573

1,1842

1 30856

0,9750

0,9472

0,9127

1,0415

1,1298

Iakttagna:

1,2227 (0°) Kopp; 1,1051 (0°) Frankenheim.

1,0801 (0°) Kopp. 1,0161 (0°) Kopp.

0,9856 (0°) Kopp; 0,9775 . -. 0,9906 (0°). 0,9555 (0°) Kopp; 0,9490 . .. 0,9560 (0°). 1,1969 (0°) Kopp.

1,0969 (0°) Kopp. 0,973 (12°,5) Gerhard. 0,934 (15°) Chiozza.

0,92 (11°) Chiozza o. Malerba.

1,043 Chiozza o. Malerba.

1,115 (23°) Gerhard.

322

O0

Myrsyrad — methyl GH Oz | 2 C; H3 » æthyl €: H 02) 0» Ca H5 | » amyl €» H O2 102 Cio iy Attiksyrad methyl Ci H3 Oo In C; Hs; » eethyl C4 H3 O2 | O0» Ca H; | » butyl C; H3 Où | O2 Cs Hy | » amyl Ci Hs 02 102 Cio | Propionsyrad-æthyl €; H5 O5 | O0» C; H5 Smórsyrad methyl Cs Hz O» e C» H5 » æthyl Cs Hz Où | O» C4 H; Valeriansyrad methyl Cio Ho O» | Oa C» H3 | P» i cy Cio. Hs Où 1 02 C4 H5 | » amyl Cio Hs Oo | O» Cio ii

Berüknade för 09 temp.

0,9936 0,9547 0,8983 0,9547 0,9293 0,8983 O,ssso 0,9115 0,9115 0,3983 0,8983 0,3330

0,3679

A. E. NORDENSKIÓLD

lakttagna:

0,9933 (0°) Kopp. 0,9447 (0°) Kopp.

0,99; (0°) Delffs; 0,8945 (0°) Kopp. 0,9562 (0°) Kopp; O,9447 (0°) Dumas. 0,9105 (0°) Kopp; 0,9069 (0°) Pierre.

0,9004 (0°) Wurtz.

0,8337 (0°) Kopp. 0,9231 (0°) Kopp.

0,9210 (0°) Kopp; 0,9091 (0°) Kopp. 0,9019 (0°) Pierre; 0,9041 (0°) Kopp. 0,9015 (6°) Kopp; O,sogo (0°) Kopp. 0,8831 (0°) Delffs; 0,8829 (0°) Kopp: 0,5793 (0°) Kopp.

Benzoesyra

Kanelsyrad

Aethylæthe

Amylæther

Beräkning af sammansatta

d methyl Ci; H5 O2 102 C2 Hz j ethyl Cia H5 O» 102 C, H; J amyl Ci H5 02 102 Cio Hu! methyl Cis Hz O2 )0» €» Hz | ethyl Cis. H; Où 102 C, Hs }

: Ci Hs (03 Ca Hs |

Cio Hu Où Cio Hiil

Butyl-æthylæther Cs Ho 10»

Phenyl-me

Ca Hs thylæther Ci H5 40» C. Hz |

Acetaldehyd C4 H3 Où |

Butaldehy

H ! d Cs Hz Os | H |

ämnens egentliga vigter. 323

Beräknade lakttagna: för 0° temp.

1,1025 1,1026 (0°) Kopp. 1,0696 1,0657 (0°) Kopp. 1,0040 1,0039 (0°) Kopp. 1,0978 1,106 E. Kopp.

1,0702 1,0656 (0°) Kopp.

0,7596 0,7400 (0°) Gay-Lyssac ; 0,7366 (0°) Kopp. 0,7854 0,7790 (222):

0,7758 0,7507-

1,0125 0,991.

0,7983 0,3009 (0°) Kopp.

0,8025 0,800 (15°) Guckelberger; O,g1 (22°) Chancel. 42

324

Valeraldehyd Benzaldehyd

Cumylaldehyd

Amylváte Phenylváte

Tumylváte

A. BE. NORDEN SKIÓLD

Cio. Ho Oo } H

Cia H5 O2 | H

Cao Hun O2 u)

Cio Hii| Ho Ci» Hs | H | Co His} H )

Cs Ho | C; Ho ! Co Hii Cw Hu!

Aceton Ca H» (Ca H3 ) O2 |

H | JÁ Hs; O2 | C» H3 !

Beräknade lakttagna: för 09 temp. 0,8036 O,8197 (0°) Personne; 0,802;

(0°) Kopp. 1,0611 1,0636 (0°) Kopp.

0,9800 0,9332 (0°) Kopp.

0,654237 O6385 (14°). O,9325 O,s991 (0°) Kopp.

0,8782 0,878 (0°) Kopp.

0,7613 0,7135 (0°) Kopp *). 0,7705 0,7703 (10°) *) 0,3009 O,g11ı (0°) Liebig; 0,3124

(0°) Kopp.

0,0597 **).

+) Egentliga vigterna af dessa begge ämnen torde knappast vara så mycket olika, som

dessa begge bestämmingar förutsätta.

++) För att gifva ett exempel uppå den inverkan ett olika sätt att skrifva en formel

kan hafva på den theoretiska egentliga vigten, har jag beräknat dessa ämnens egent-

liga vigter för de begge olika formler, man uppställt för dem.

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter. 325

Butyron Cs Hs (Ce H; ) O2

Aethylsulfhydrat

Amylsufhydrat

Methylsulfuret

Aethylsulfuret

Methyldisulfuret

Aethyldisulfuret

Amyldisulfuret

Aethylamin

Amylamin

Berüknade für 09 temp.

n |

Cs Hz; O» | O,sst4-

C; Hr

Ca Hs di 0,8555

H Cio. Hii) 92. 0,5363 "n Co Hz | Sa 0,5555 C» H3 | C; Hs So 0,8406 CH, | Co Hz Sa | So. 1,0767 Ca Ha | Ca H5 So | So 1,0060 C4 Hs; |

Go Hu S2 2 0,9188 Cio Hu

H | C, H5 ,N 0,135 H

|

Cio m N 0,579 H

0,8049

lakttagna:

0,83 Chancel.

0,8414 (15°) Zeise.

0,8533 (0°) Krutzch; O,8548 (0°) Kopp.

0,3435 (21°) Regnault.

0,8440 (0°) Regnault ; 0,3367 (0°) Pierre. 1,0645 (0°) Cahours; 1,0636 (0°) Pierre.

1,000 (ungefär).

0,918 (18°) O. Henry.

0,6964 (8°) VV urtz.

0,7503 (18°) Wurtz.

326 A. E. NORDENSKIÓLD

Beräknaïe Iakttagna:

för 09 temp.

Caprylamin Ci6 Hiz, N 0,774 0,786 Sqvire.

Anilin Ci» H5 IN 1,0389 1,0361 (0°) Kopp. "SH

Aethylanilin C4 Hs )N 0,987 0,954 (18°) Hofmann.

Diæthylanilin Ca H5 ?)N 0,9456 0,936 (18°) Hofmann.

Salpetersyrad methyl Co H2 (NO; )) O2 1,1844 1,182 (20°) Dumas o. H | Peligot. » æthyl C4 Hi (NO: À O2 1yr3a 1,1322 (0°) Kopp. ‘a » amyl Cio Hio (NO: )) O> 1,0039 0,994 (10°). a Sapetersyrlig methyl C2 H» (NO: ) 0,9624 ungef. 0,991 (15°) Strecker. "uu » ethyl C4 H4 (NO, ) 0,9310 0,947 (15°) Liebig; 0,900 H | (1555) Brown. o» amyl Cio Hio (NO: ) 0,8847 0,3773 Riecher. 1 Nitrobenzol Ci H5 - 1,2357 1,2934 (0°) Mitscherlich; NO: j 1,2002 (0°) Kopp.

Beräkning af sammansatta

ämnens egentliga vigter. 327

Beräknade

för 09 temp.

Takttagna.

Svafvelsyrad æthyl Ca Hs (SOa i O2 1,1283 15120.

Svafvelsyrlig ;ethyl

Methylbromur

Bromoform

Aethylbromur

Butylbromur

Amylbromur

Ca H4 u^ Os

H

Ca Hz Br | Co H. Bra 3 C; Hs pe | Cs Ho Br | Cio Hii Br |

Vinylbromurbromväte C4 H3 Br»

Allylbromurbromväte

Bromallylbromur- bromväte Dibromallylbromur-

bromväte

H C6 H; Br» M

Cs H4 Bra M C; Hs Br; HI H j

1,0830

1 26572

2,4999

1,4965

1 33058

1,2449

2,2021

2,3092

2,1880

1,310916 (0°) Ebelmen o.

Bouquet ; 1,1063 Pierre.

1,6644 (0°) Pierre. 2,13 *) Lówig.

1,4733 (0°) Pierre. 1,374 (16°) Kolbe.

1,1658 (0°) Pierre.

24629 (208) Pierre.

1,97.

2,336.

2,169.

+) Jemnför man egentliga vigterna af bromallylbromur-bromväte och bromoform, så

finner man, att den egentliga vigt, som Löwig erhållit för detta sednare ämne måste

vara alltför liten.

398 A. E NORDENSKIÓLD

Tribromallylbromur- Ce Ha Brs |

bromváte H Bromallylbromur Ge H4 Br Br | Methyljodur | Ca H3 I Aethyljodur Ca Hs; I Amyljodur Cio Hu " Chloræthyl C4 H5 ati Chloramyl Cio. Hu CI | Acetylchlorur C4 H3 O2 aj Benzoylchlorur Cia H5 On a | Cumylchlorur Co Hu O2 | CI

Beräknade

för 00 temp.

2,6125

2,0001

2,1976

1,9793

1,5989

0,9521

0,«920

1,1636

1,2300

1,1

Takttagna: 2,601.

1,95-

2,1992 (0°) Pierre.

1,9755 (0°) Pierre ; 1,9808 (0°) Frankland. 1,5207 (0°) Grimm; 1,4676 (0°) Kopp,

0,9214 (0°) Pierre HT

0,8859 (0°) Kopp; Ososs (0°) Pierre, 1,415 (0°) Gerhard; 1,1305 (0°) Kopp. 1,2324 (0°) Kopp.

1,070 (15°) Cahours.

*) Enligt andra bestämningar skulle egentliga vigten af chluræthyl vara mindre än

egentliga vigten af chloramyl- Detta torde dock ej vara möjligt,

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter. 329

Cis. Hr O» |

Cinnamylchlorur

C1 | Chlormethylchlorur €» Ha CI |

CI Bichlormethylehlorur GH Ola |

(ONE Trichlormethylchlorur C» W | Chloræthylchlorur Ca H, É

a | Bichloræthylehlorur Ca H3 Cl»

a | Trichloræthylchlorur Cz Ha di |

Vinylchlorur-chlorväte Ca Hz ef |

H Chlorvinylchlorur- C4 H» Cl; chlorváte H | Bichlorvinylchlorur- C3 H Cl chlorväte H | Trichlorvinylehlorur- G; Ol; | chlorväte Hil Butylenchlorur Cs Hz Cl» H Trichloraldehyd Ca Ol; O» | H

Beräknade lakttagna:

för 09 temp.

1,2476 1,207 Cahours. 1,3433 1,3324 (18°) Regnault. 1,5377 1,5098... 1,5263 (0°). 1,6614 1,6298 (0°) Pierre; 1,5390 (0°) Riche. 1,2436 1,2407 (0°) Pierre; > 1,1937 (0°) Regnault. 1,4279 1,3979 (0°) Regnault; 1,3465 (0°) Pierre. 1,5536 1,530 (18°) Regnault. 1,9725 1,9725 (0°) Regnault; 1,2303 (0°) Pierre. 1,4535 1,4464 (0°) Regnault; 1,1223 (0°) Pierre. 1,6000 1,6020 (0°) Regnault; 1,6116 (0°) Pierre. 1,6652 1,6627 (0°) Pierre. 1,1448 1,1308 (0") Kolbe; 1,0953 (0°) Kopp. 1,5695 1,5153 (0°) Kopp;

1,5354 (0°) Liebig.

330 A. E NORDENSKIÖLD

Utom ofvanstäende egentliga vigler, hafva äfven egentliga vigterna af flerbasiska syrors æterarter äfvensom af cyanfórbindningar blifvit theo- retiskt beräknade. I de förra tyckes, emot hvad man af enbasiska syror och deras ætherarters förhållande haft skäl att förvänta sig, allt syre ingå med frånstötande kraften O,s5s. Hvad åter cyan vidkommer, så tyckes detta ämnes frånstötande kraft vara = 3,350, och således vida större än 2gC + qN. Detta förhållande öfverensstämmer alldeles med hvad som H. Kopp visat äga rum i afseende à den volum, hvarmed detta ämne in- går i sina fórbinduingar vid deras kokpunkt, den är nemligen äfvenledes större än 2vC + »N. Med iakttagande af dessa omständigheter er- håller man:

Beräknade Iakttagna:

för 09 temp. Oxalsyrad æthyl C;9 Hio. Os 1,195 1,1016 (0°) Kopp. Bernstensyrad methyl Ca Hio Os 1,1245 1,179 (20^) Fehling. Bernsteusyrad æthyl Ci6 His Os 1,0638 1,0718 (0°) Kopp. Adipinsyrad ethyl Coo His Os 1,0226 1,000 (20°, 5) Malaguti. Korksyrad methy! Ca, His Os 1,0226 1,004 (18°) Laurent. Korksyrad æthyl Cs; Ho» Os 0,9930 1,003 (18°) Laurent. Kamphersyrad zethyl Cas Has Os 1,0008 1,029 (16°) Malaguti. Aconitsyrad æthyl C»; His On 1.1166 1,4 (14).

Cyanmethyl Ca N | 0,8007 0,8347 (0°) Kopp. cum Cyanæthyl CN | 0,8029 O,s4 (15°) Pelouze.

Co Hz )

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter. 331

Cyanbutyl

Cyanamyl

Cyanphenyl

Cyansyrad æthyl

Svafvelcyanmethyl

Svafvelcyanæthyl

Svafvelcyanallyl

Beräknade für 09 temp.

0,8050

0,8056

1,0718

0,9236

1,1077

1,0508

1,0987

lakttagna:

0,91.

0,806 (20°).

1,0230 (0°) Kopp. 0,8981 VV urtz.

1,1317 (0°) Cahours; 1,0379 (0°) Pierre.

1,020 (16°) Cahours.

1,0225 ... 1,0352 (0°).

Med ytterst få undantag Öfverensstämma de flesta på ofvanstäende sått

beräknade egentliga vigter ganska väl med de direkte iakttagna.

nemligen ej afseende på

cyanföreningar och flerbasiska

arter, så är skillnaden emellan den iakttagna och beráknade tätheten un-

gefär vid 58 ämnen *) under 1 pre., vid 33 emellan 1 och 2 prc., vid 6

+) Vid denna jemnförelse hafva naturligtvis de vid en högre temperatur iakttagna egent-

43

Gör man

syrors æter-

332 A. E. NORDENSKIÖLD

emellan 2 och 3 pre, vid 2 emellan 3 och 4 pre. samt slutligen vid butyl, butyron, bromoform och amylbromur öfver 4 pre. H. Kopp, hvilken mer án någon annan nat rforskare sysselsatt sig med bestämnin- gar af flytande organiska föreningars egenlliga vigter, betraktar en öfver- ensstämmelse af 4 prc. emellan den beräknade och iakttagna volumen eller, hvad som är detsamma, emellan den beräknade och iakttagna tätheten, så- som temmeligen tillfredsställande. Om man således anser de fyra sist- nämnda ämnena, vid hvilka skillnaden emellan den beräknade och iakt- tagna tätheten Ófverstiger detta tal, såsom undantag, antingen härrörande af af observationsfel (t. ex. tydligen vid bromoform) eller af en oriktigt an- tagen theoretisk sammansättning, så kunde man, dà bland öfriga åm- nen, differensen blott vid ytterst fà öfverstiger 2 prc., nästan säga att de- ras beräknade egentliga vigter fullkomligt öfverensstämma 'med de iakttagna. Att alldeles inga undantag skulle förekomma, hade man allsicke kunnat förvänta sig. Innan t. ex. Kopps nyare undersökning af smörsyrad me- thyl beriktigat det värde, som Pierre erhöll för dess täthet, eller innan den nyare åsigten i afseende å methyl-salicylsyrans sammansättning var fasställd, så skulle den beråknade egentliga vigten af dessa begge förbind- ningar alldeles afvikit från den iakttagna, ehuru de nu, sedan dessa ämnen blifvit närmare undersökta, på ett fullkomligt tillfredsställande sätt öfver-

" ensstamma.

I en följd af afhandlingar har H. Kopp visat, att om man jemn- Li

för vätskors volum för temperaturer som motsvara en lika stor spännkraft

liga vigter blifvit reducerade till 00. Om man "med s’ betecknar egentliga vigten vid t? temperatur, så har man för de flesta flytande organiska föreningar:

s = 5 {1 — 0,009 1) .« . 5 (1 — 050018 L).

Beräkning af sammansatta ämnens egentliga vigter. 333

hos deras gaser, en sammansatt molekyls volum är lika med summan af dess delars volumer. Ifall hvardera af dessa beräkningssätt, d. v. s. Kopps för en variabel och den här anförda för en konstant temperatur vore rik- tiga, så borde ett jemnförande af dem leda till ganska anmärkningsvärda slutsatser i afseende à förhållandet emellan spánnkraften af ett ämnes gaser och dess volumer vid olika temperaturer.

På samma grund som en sammansatt molekyls hela frånstötande kraft vid temperaturen 0” är lika med summan af dess delars frånstötande krafter vid samma temperatur, måste äfven en sammansatt molekyls hela frånstötande kraft vid hvilken bestämd temperatur som helst vara lika med summan af dess delars frånstötande krafter vid samma temperatur. Anta- ger iman således, att vätets och kolets frånstötande krafter uttryckas genom likheterna :

qH . fi FSL Rr Jo LA IS DREH qs er Plate så borde frånstötande kraften hos ett ämne H, C, blifva: DE Or eng 9 C

= (nh + me) +t'nh + mc) + C (nÀ + mc) +...

På grund häraf borde man således kunna theoretiskt bestämma ett sammansatt ämnes utvidgning genom värme. Naturligtvis måste äfven här- vid samma åtskilnad som ofvanföre iakttagas, antingen en molekyl hör till

radikalen eller typen.

Rättelser: Sid, 296 r, 14 står: kubikroten af molekylarvolumen; bör vara: kubikrolen af molekylarvolumens qvadrat. Sid. 304 r. 6 står: Bi: 13,000; s= 9,799; 4 = 6,075;

bör vara: Bi: m = 26,000, 8 = 9,799; q = 12,150.

ALI LLA SARA AAA TEL AR ESEL EEE EL ET EL EEE SE SEE SEES ET TE EEE ST EEE SE ES En nn Senn nn RA (414435 AN a.

UNDERSÖKNING AF NAGRA VID NISCNI-TAGIL FÖREKOMMANDE KOPPARFOSFATER;

A. E. NORDENSKIÖLD.

(Föredr. för Vet. Soc. d. 19 Januari 1857).

M u CHO mee — ——

Den kemiska undersökningen af de i naturen förekommande olika slag af fosforsyrade kopparoxidföreningar eller pseudomalachiter har ännu ej ledt till något alldeles tillfredställande resultat. Ty ehuru man bland dem atskilt flere arter — ehlit, fosforochaleit, tagilit, dihydrit, m. m. — så har dock den stökiometriska formeln just för de af dem, hvilka allmännast förekomma, ej blifvit fullkomligt fastställd. Sålunda gifva t. ex. Kühn och Rhodius för fosforochaleit formeln Cu* P +3 H; Arvedson och Her- mann deremot Cu? P + 2H. Hermann erhöll för ehlit Cui P +3 H; Kühn Cw P +2H o. s v. En förnyad undersökning af dessa ämnen torde derfóre vara af nöden för att utreda deras verkliga kemiska samman- sättning.

Ingenstädes hafva dessa mineralier blifvit anträffade i sådan ym-

nighet och af så många olika slag, som vid de Nischni-tagilska koppar-

336 A. E NORDENSKIÖLD

grufvorna i Ural, hvarest de utgöra eu al de vigligaste och ymnigası fö- rekommande kopparmalmer. De olika slagen af pseudomalachit uppträda likväl här med så mångfaldigt vexlande och småningom i hvarandra öf- vergäende yttre egenskaper, att det vore ganska svårt att medelst dem åt- skilja de många arter, hvilka angilvas förekomma vid dessa grufvor. För att derfóre erhålla en fullkomligt tillförlitlig kännedom af dem, företog jag mig att å Universitetets laboratorium kemiskt undersöka det temmeligen fullständiga material, jag under nära ett halft års vistelse vid de Tagilska gruf- vorna varit i tillfälle att erhålla. Härvid kom jag till ett ganska oväntadt resultat — nemligen att alla vid de Nischni-Tagilska koppargrufvorna af mig anträffade kopparfosfater blott bildade tvenne arter, ehlit och libethe- nit, samt att de tvenne hittills åtskilda arterna ehlit och fosforochalcit åt- minstone vid Talgilsk blott utgjorde mer eller mindre utkristalliserade va-

rieteter af samma mineral.

En omständighet synes mig isynnerhet hafva bidragit att göra de hittills offentliggjorda analyserna på kopparfosfater föga ófvereustámmande. I de flesta af dessa analyser har nemligen mineralets, tydligen af inblan- dad malachit härrörande, kolsyre-halt blifvit helt och hållet förbisedd, och all glödgningsförlust således ansets härröra af vatten. Oaktadt denna kol- syrehalt vanligen blott utgjorde omkring ! prc. så har den dock, tillfólje af vattnets ringa egvivalentvigt, ett ganska väsendiligt inflytande på den formel man erhåller.

Vid de analyser, hvilka nedanföre anföras, bestämdes mineralets halt af vatten och kolsyra direkte medelst ett sätt likt det, som iakttages vid organiska elementaranalyser. Kopparoxiden fälldes med svafvelváte

löstes ånyo i salpetersaltsyra och fälldes slutligen på vanligt sätt med kalı.

Undersökning af kopparfosfater. 337

Fosforsyran fälldes med en blandning af svafvelsyrad talkjord, chloram- monium och ammoniak, samt uttvättades med het utspädd ammoniak. Vätskan, från hvilken kopparoxiden blifvit utfálld medelst kali, behandla- des ånyo med svafvelväte, hvarvid dock icke någon märkbar fällning af

svafvel-arsenik uppstod Medelst Marsh bekanta apparat för arsenik

profver kunde man likyäl erhålla en mycket svag reaktion på detta

ämne. Sålunda erhöils för sammansättningen af:

Finsträlig, vid upphettning starkt sönderspringande ehlit, med fint sammetsartad yta på de njurformiga bildaiugarne, från Nischni-tagil.

I. IL. Ämnet = 3,033 gr. Ämnet = 1,585 gr.

Fosforsyra 23,3... .. 23,18 Kopparoxid 68,13

Vatten Th Ange

Kolsyra ras; = un doi Kiselsyra (CET Jernoxidul 0,18 100,09.

Egentliga vigten erhölls vid tvenne försök = 4,131 och 4,130.

Mycket kompakt och tät, vid uppheltning ytterst häftigt sönder- springande ehlit, med glatt yta på de njurformiga bildningarne, från Nischni-tagil.

II. IV.

Ämnet = 1,082 gr. Ämnet = 1,4935 gr. Fosforsyra 23,45 . . . . . 23,10 Kopparoxid 68,93

Vatieu soiree Ie Rev

Kolsyra 1500-02. 0e 10563

Jeruoxidul (OISE ne os 99,66.

Egentliga vigten erhölls vid trenne skilda försök =4,04, 4,055 ach 4,077.

338 A. E NORDENSKIÖLD

Alldeles tät, nästan amorf, tillsammans med libethenit förekom- mande, vid upphettning håftigt sönderspringande ehlit, med glatt yta på de njurformiga bildningarne, från Nischni-tagil.

V.

Ämnet = 1 „522 gr.

Fosforsyra 22,72 Kopparoxid 68,71 Vatten 7,30 i Kolsyra 1,18

Lerjord med jernoxid 0,33

100,54. Mera mórkgrón, otydligt kristalliserad, vid upphettning blott svagt sönderspringande fosforochalcit, bildande ett några mm. tjockt kri-

stalliniskt skal med sammets-artad yta, från Nishni-tagil.

E VII. Ämnet = 2,668 gr. Ämnet = 2,754 gr.

FosfbrsyradD925, 04. HIS 1190 pr Kopparoxid 68,72 . . . . .. . 69, Vatten a2 ue ER STEG Kolsyra : E eor ORE ES UV TS Kiselsyra 0.31, s mote eue ee fas Jernoxidul.| 30,33: 1. av ers 0,30 99,99 100,47-

Egentliga vigten erhölls vid trenne skilda försök = 4,949, 4,944 och 4,922.

Slutligen vill jag ännu anföra en analys, hvilken jag för jemnfö- relses skuld anställt på en grofstrålig, gräsgrön, tillsammans med: qvarz

förekommande pseudomalachit från Ehl vid Rheinbreitenbach.

Undersökning af kopparfosfater. 330

VIII.

Ämnet = 1,575 gr. Fosforsyra 22,51 Kopparoxid 66,55 Jernoxicul 2,11

Vatten med spår till kolsyra 9,03 100,20.

Egentliga vigten = 4,198.

Vid jemnförande af ofvananförda analyser, finner man att de öf- vereusstámma' så noga man kan begära i afseende à dylika, sekundära, ej tydligt utkristalliserade bildningar. Antager man, att den ringa halten af kolsyra härrör af malachit och om man således afdrager den mängd vatten

och kopparoxid, som erfordras att jemte kolsyran bilda detta mineral,

så motsvara de nästan fullkomligt formeln:

Cu P+2Cu H, hvilken fordrar

Fosforsyra 24,81 Kopparoxid 68,93 Vatten 6,26

100,0.

Det ringa 6fverskott af vatten, som analyserna gilva, är tydligen

hygroskopiskt vatten och förorsakar den häftighet, hvarmed isyunerhet de

kompakta varieteterna sónderspringa vid upphettning. Skulle man antaga

att det hygroskopiska vattnet utgjorde 4 eqvivalent och att dessutom i mi- neralet fanns inblandadt 5 pre. malachit, sa kunde man för detsamma be-

räkna sammansättningen:

44

340 A. E NORDENSKIÖLD

Fosforsyra 23,33 Kopparoxid 68,39 Vatten 7,28 Kolsyra 1,00

100 an

hvilken nästan alldeles öfverensstämmer med ofvananförda analyser.

Det torde således knappast kunna vara något tvifvel underkastadt, att de begge ämnen, som vid Nischni-tagilska grufvorna blifvit åt- skilda under namn af ehlit och fosforochaleit, helt och hållet utgöra samma art. Hvad åter de begge andra, med ehlit närbeslägtade arter af pseudo- malachit beträffar, hvilka blifvit af Hermann antagna, så är den formel, hvilken här ofvanföre blifvit gifven för ehlit, alldeles densamma, som Her- mann uppgifvit för dihydrit och någon grund för dessa mineraliers åt- skiljande torde således knappast förefinnas. Det mineral åter, hvilket af samma mineralog blifvit benämndt tagilit, förekom visserligen ganska ym- nigt vid de Tagilska grufvorna, men bildade alltid ett så tunnt öfverdrag på kopparsvärta eller något annat mineral, att det var omöjligt för mig att erhålla ett alldeles rent material till en analys af detsamma. Till det

yttre är det fullkomligt likt ehlit.

En deremot i alla hänseenden skild art, hvars stökiometriska sam- mansättning redan genom dess isomorfi med olivenit är alldeles bestämd,

bildas af:

Libethenit. En analys af J. J. Chydenius på libethenit från Nischni-tagil gaf:

Undersökning af kopparfosfater. 341

Ämnet = 0,760 gr.

Fosforsyra 29,48 Kopparoxid 64,47 Vatten 3,68 Kolsyra 0,82 Jernoxidul 1,77 Arsenik spär

100,22.

Antager man, att en ringa del af kopparoxiden är ersatt af jernoxi-

dul, så üfverensstimmer denna analys alldeles med formeln:

Cu p + Cu H.

TT ERE BEATS A, stå |

D a in | ^w ilahigotiqo nen ver] à EL Su BRI: timet

Eh. T D | = vd T "uS Higgs. US u) SUN — ål in E ^

M 1 E | al PETI Te | t . Å — SIM Ur Mick nd | , E RS ian à ir purs Eu ub iiie baie Al) Pr pme (4 D 14 Pr TN AN CITUR PTT oca ed DIC Kt on pi deae ad ne, RR 4 js ipid sm OL M uhren EL br ade e Tem Le dés #4 agn AR a M die tyi PET TTL TRES ras vM ioo Cantata DEAE p xa 4 DR ei: ave, Rn LA rois "n 2

malien, (addio Pars, eoo ies

LA

Fa - Misi

A Meg e 1 1

NW age Nia

PERLE ue mec ond id A redi A a Weit LE html Oh shy. ^ Uri oua ds gt WM gel eir 1, A Mea lee ede a Oder ens noceat telles ab ie vcn Bra Aral el W x dus, val

ALIATIT SES EEE ES SL SEE SEE EEE EL SET EEE SEE 3312031 XA N N Zn un RAR ann un N en SS nn un N nn N VAA LIN AAA nn nn

ANTECKNINGAR I LAPPSEA SPRAKETS GRAMMATIK;

A. ANDELIN ^).

(Fóredr. för Vet. Soc. d. 19 Japuari 1857).

CDD —

Bokstäfverna.

Bokstifverna i lappska språket äro 31 till antalet, nemligen: a, b, c,c,d,d,e, Ja 8 g^ h,d,j, b, , m, n, m,0, p, r, s, 8, P, uy v, 2,2), æ, a. I ord, som leda sitt ursprung ifrån frámmande språk, förekomma q, x, y, och ö. Ö förekommer ofta i Enare dialekten och är dà en för- ändring af den oegenteliga diftongen & J Bokstäfverna indelas 1 vocaler och consonanter. Vocalerne äro a, e, ij, 0, u, €, och à; consonanterne: b, c, c&, d, d', f, g, g’, h, j, & à m,

3 , TEEN ES nie Uns Zul -

*) Ehuru dessa anteckningar icke varit ämnade för offentligheten, utan endast för en- skildt bruk blilvit af författaren tillskickade en af Societetens medlemmar, har Soc, dock efter deras föredragning Irolt sig gagna den lappska språkforskningen genom att

intaga dem i sina Acter och sålunda bereda dem en större offentlighet.

344 A. ANDELIN

A uttalas som i andra språk. Kommer efter a vocalerne e eller i i en derpå följande stafvelse, ljuder a vanligen som «e, såsom væld- dekodde, rike, æœccè fader, pee/di vid sidan. Det finnes ett ljud emel- lan « och o, som nägre velat bilda till en ny bokstaf, men detta ljud är ej annat án diftongen «o, hvarom mera nedanföre.

E ljuder som i finskan. Det finnes ett ljud emellan e och 47, hvars uppkomst är lika med ljudet emellan a och o, ty detta ljud är dil- tongen ie. Det betecknas här med é.

I uttalas som i finskan. 1 Enare dialekten uttalas z stundom som det ryska pr (jeri).

O uttalas som i finskan. Det ljud som förekommer i språket lik- nande det svenska o är ej annat án diftongen ou, här betecknadt med ö.

U uttalas som i finskan.

AE uttalas emellan e och ä, litet bredare án e, men likväl ej så bredt som det finska ad.

Äfven förekommer i språket ett ljud emellan o och ö och det är den oegentliga diftongen & (eu).

Diftongerna i lappskan äro af tvenne slag, egentliga och oegentliga.

Egentliga diftongerna äro: ai, ei, ie, oa, oi, ud, uo, ui och cei.

Oegentliga diftonger finnas till antalet 4 och hafva den förra voca- len starkare vid uttalet, så att den sednare knappt ár hörbar, hvarföre de äfven blifvit tecknade med ett streck öfver den förra vocalen och den sed- nare vocalen är alldeles utelemnad: & (ao), à (ie) à (ou) och e (eu).

Äfven har språket trenne triftonger: oaz uoi och iei.

Consonanterne b, d, f, g, A, J, k, I, m, n, p, r, s, t, v uttalas som

1 svenskan.

Anteckningar i lappska språkets grammatik. 345

B, d, g, förekomma ej i Utsjoki dialekten i början eller slutet, utan en- dast i midten af orden, om icke högst sällan.

D’ uttalas nästan som dir och kan svårligen af någon annan än af infödd Lappe uttalas.

C ullalas som /s, € som tshj, g som gh, n som ng, (nasal n), s som shj, / emellanåt som tAr. och emellanåt som th; z som ds, 2 som dshj.

Bokstäfverna g’ d ? n’ z och z börja alldrig något ord, men väl en stafvelse.

Consonanterne indelas efter organerna, af hvilka deras uttal be-

slämmes ull

Strupbokstäfver kennen Tungbokstäfver ds nr ce Gommbokstäfver — c 22’ s. Läppbokstäfver bpfvm.

Bokstäfverna b och p förvexlas ofta med hvarandra, i anseende till språkets skilda dialekter, t. ex. beivre dag, balkèstét kasta, i Utsjoki och Enare pæivvé, palkistet. Samma förvexling sker äfven i samma dialekt vid ordens flexion; i. ex. cappat skära i stycken, caabam jag skär i stycken, cabadak skuret stycke; ustep vän, ustebak vänner.

B förvexlas ofta med m, t. ex. ibmél eller immel ljud, nabma eller namma namn. |

G förvexlas med & i skilda dialekter och äfven i samma dialekt vid flexion, t. ex. gac'c'at eller kac'c'at falla, poagan bälte, pokkanak bälten.

D förvexlas med t i skilda dialekter och i samma dialekt med t

och s, t. ex. dukkur eller tukkur lek, kaddat förmoda, kauta m jag för-

modar, addit gifva, atam jag gifver; njudne eller njunne näsa, nos.

346 A. ANDELIN

K förvexlas med v, f och sg, t. ex. pivtas klädesplagg, pluralis pik- tasak, puktét bringa, puvti han bragte, riekta rätt, rievtes rütt, maksa kostar, mafset att kosta, botte eller gutte hvilken.

Vid flexion förbytes ££ till &, @ekke ålder, æg’é ålders, jekté år, jeg Ars.

Tt förbytes till 2, kietta hand, kied'a hands, poattet komma, poad’am jag kommer.

S" förbytes till c' och 2’, sarnelas’ en Lapplands inbyggare, plur. samelac’ak, samelaz’ai. Detta ombyte till c^ sker dà ordet eller stafvelsen slutas med blöt eller lättflytande consonant.

C och s förvexlas stundom med hvarandra, man säger c’e/bme

öga och s’albme nålöga.

Stafning.

Lappskan stafvas som finskan, så att sk och st åtskiljas: peeces-te früls, sis-kaldas inre. Lappen kan lika litet som Finnen uttala tvenne consonauter i början af ett ord eller en stafvelse, utom i ord som ursprun- geligen äro lappska, hvilket tillkännagifver att några bokstifver ännu sak- nas i lappska alphabetet. Ljuden af Z, nj, rj, som betecknas med fin- ska eller svenska bokstäfver, borde hafva egua enkla tecken; men som Al- ven dessa consonanter utmärka det i lappskan förekommande egna ljudet,

så har språket, om ock de finska bokstäfver begagnas, intet särdeles der-

vid förlorat.

Sammandragning. Likasom i finskan förekommer äfven i lappskan stundom en för- kortning genom slutvocalens bortfallande, till ex. rokkadussa bön, förkortadt

rokkadus.

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 347

Accent.

Accenten är likasom i finskan på hvarannan stafvelse. Är ordet trestafvigt, har det mången gang tvenne accenter, en på hvardera stafvel- sen, likväl är första stafvelsens accent starkare An sednare stafvelsens. Vanligen är den starkaste tonvigten i flerstafviga ord på penultima. Lika som man i finskan betecknar det långa ljudet, så borde äfven i lappskan ske, hvilket dock uraktlåtits hittills. Man skrifver i finskan vanligen maa, tuuli, kaataa, så bör man äfven skrifva i lappskan, taatto, vilja, raapåstet, öppna, vaattöin, i faror.

Anm. Stafvelsen gje i norrsklappska skrifter uttalas af Utsjoki lappen som dje.

Orden. Orden äro af tre slag, nomina, verba och partiklar. Nomen.

Nomen är af fyra slag: substantivum, adjectivum, räkneord och pronomen.

Lappskan gör ingen skilnad emellan genus hos nomina. Skall kö- net utmärkas, så sker det, isynnerhet för lifegande väsenden, genom tillägg af skilda ord, såsom olmai man, nisson qvinna, eller sammansättes ordet med ett annat, som utvisar könet.

Deklination.

Deklination i lappskan sker genom tvenne numeri, singularis och pluralis, hvardera med 8 kasus, nemligen: nominativus, genitivus, infini- tivus, dativus, locativus, factivus, comitativus och abessivus.

Med kasus dativus uttryckes finska språkets illativus och allativus; med locativus: znessivus, adessivus, elativus och ablativus; med factivus:

45

348 A. ANDELIN

essivus och translativus; med comitativus: comitativus och instructivus.

Finskans prolativus uttryckes med nomen och præposition.

Kasus-ändelserna äro.

Sing. Plur. Nom. — k Gen. — i Inf. — it Dat. i idi Loc. st n Fact. n n Comit. 7 kuim Abess. tag’a taga

För större tydlighets skull kunna nomina indelas i fem klasser, en- ligt sista stafvelsens slutbokstaf, med tvenne former hvardera enligt bind- bokstafvens beskaffenhet:

1:mo de, som i nominativus sing. slutas på a, manna barn, jokka à, puorrevuotta godhet, sütta by.

2:do de, som i nomin. sing. slutas på &, jækkè år, akke ålder.

3:tio de, som i nomin. sing. slutas på i, spiri djur, olmai man.

4:to de, som i nomin. sing. slutas på 0, nevvö redskap, suold 6.

d:to de, som i nomin. sing. slutas på en consonant, males måltid, pelkis gäugstig, attaldak gäfva.

Första klassen på a.

a) med hård bind-consonant i nominativus och förmildrad i genitivus.

Singularis. Pluralis. Nom. kietta hand, manna barn, kied ak manak

Gen. kieda mana kied’ai manai

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 349

Inf. kied’a mana kied'ait manait Dat. — kitti mannai kied aidi manaidi Loc. £&ed'ast manast kied'ün manain Fact. kiettan mannan kiettan mannart Com. kied’ain manain kied’aikuim manaikuim Abess. kied’atag’a manatag'a kied’aitag’a manaitag'a

b) med mild bind-consonant i nominativus och hård i genitivus.

Singularis. Pluralis,

Nom. c’ala skrift, Jurda tanke c'allagak Jurddagak Gen. c'a//ag jurddag c'allagi Jurddagi

Inf. c'al/ag jurddag c'allagiüit Jurddagüt Dat. c’allagi Jurddagi c'allagidi Jurddagidi Loc. c’allagèst Jurddagest c'allagiin Jurddagün Fact. c'a//agén Jurddagen c'allagén Jurddagen Com. c'a//agin Jurddagin c'allagikuim Jurddagikuim Abess. c’allagtag’a Jurddagtag’a c'allagitaga jurddagitag’a

Exempel: jokka à, rokkadussa bón, pæsska lappmudd, pinna penna, tuolvva smuts, {uotta sanning, Airssa stock; alla substantiva på vuotta; pahha ond, rutta penning, nabma namn, kussa ko, mærra half, kiella språk, kama gen. kabmag sko, pena gen. pednag hund, /av/a gen. lavl-

lag sang, muota gen. muottag snö.

Andra klassen på e. a) med hård bind-consonant i nominativus och förmildrad i genitivus. Sing, Plur. Nom. koatte kåta, jekké är koad ak Jegek Gen. — &oad'? jeg’e koad’ai jegi

350 A. ANDELIN

Inf. koad’e jeg'é koad'ait jeg it Dat. koattai jækki koad’aidi Jeg’idi Loc. koad’est jeg ést koad’ün jeg ün Fact. koatten Jekken koattén Jeekken Com. koad’in jeg'n koad'aikuim jeg’ikuim Abess. koad’etag’a jæg'etag'a koad'aitaga jegitag’a \ b) med mild bind-consonant i nominativus och härd i genitivus. Sing. Plur,

Nom. £uévddé orm ked'ggé sten, kuvtek keed’kek

Gen. kuevte kced'ké kuvti kæd ki

Inf. kuevte keed’ke kuvtüt kæd kiit

Dat. Auevddi kedggi kuvtidi kced'kidi

Loc. | &uévtést kced'kést kuvdiin _ ked’giin

Fact. kuevdden ked’ggen kuvddén kad’ggen

Com. kuevdin keed’gin kuvtikuim kaedkikuim

Abess. kuevietag’a ked’ketag’a kuvtitaga kadkitaga

Exempel: sadne gen. sanè ord, hette gen. Acd'é fara, akkè gen. ag’e ålder, æc’c'è gen. cc'é fader, njalbrne gen. njalme mund, ræssè gen. rese gräs; alla substantiva och adjectiva pa dabme, tabme, sabme, s’abme, subme; alla ord på dedje, toedje, ledje; havddé gen. havte graf, noaidde

gen. noaite trollkarl, tavgge gen. tavke båge.

Tredje klassen pa i.

a) med hård bind-consonant i nom. och förmildrad i genitivus. Sing. Plur.

Nom. spiri djur. Nom. spirik Gen. spiri Gen. spiri

Anteckningar i lappska språkets Grammatik.

Ink Dat. Loc. Fact. Com. Abess. b) med mild

Nom. Gen. Inf. Dat. Loc. Fact. Com. Abess.

spiri spiri spirist spiren spirin

spiritag’a

351

bind-consonant i nominativus och härd i genitivus.

Sing. olmai man olbma olbma olbmai olbmast olbmajen olbmain

olbmatag’a

Inf. spirüt Dat. spiridi Loc. spirün Fact. spiren Com. spirikuim Abess. spiritag'a Plur, Nom. olbmak Gen. olbmai Inf. olbmait Dat. olbmaidi Loc. olbmain Fact. olbmajen Com. olbmaikuim Abess. olbmaitag’a

Fjerde klassen pa 9.

a) med hård bind-consonant i nomin. och fórmildrad i genitivus.

Singularis. Nom. zcevvoó redskap ^ £akkoó Gen. navö tag’ö Inf. navö tag’ö Dat. — nevvói takkói Loc. ncvost tag'óst Fact. navvon takkón Comt. navöin tag'óin Abess. nœvotag’a tag’ötag’a

Pluralis. ncevök tag’ök ncevöi tag'ói ncvóit tag'óit navóidi tag’ óidi nevdin tag’öin nevvón takkön

nevöikuim tag’öikuim

nevöitag’a, tag’öitag’a

352 A. ANDELIN

Sing. Plur. Nom. pirró djefvul Nom. pirôk Gen. pird Gen. piröi Inf. piró Inf. piróit Dat. — pirrói Dat. — piróidi Loc. pirôst Loc. | piróin Fact. — pirrón Fact. — pirrón Com. piróin Com. piroikuim Abess. pirótag'a Abess. piróitag'a

Exempel: pa//ó gen. palö fruktan, tuoktö gen. tuovtó sittbráde i

båten, zzokkó gen. tuokó lugg, koc’c’o gen. koc’ö sot.

b) med mild bind-consonant i nomin. och hárd i genitivus.

Singularis. Piuralis.

Nom. parggó arbete suddö synd Nom. parkök sutök Gen. parkö sutó Gen. parköi sutdi Inf. parkö sutó Iuf. parkôit sutóit Dat. parggöi suddói Dat. parköidi sutóidi Loc. parkóst sutóst Loc. parköin sutdin Fact. parggön suddón Fact. parggôn suddón Com. parkóin sutóin Com. parköikuim — sutóikuim Abess. parkötag’a sutötag’a Abess. parkóitag'a sutoitag’a

Exempel: fabmö makt, gen. famó, vakkö vecka, gen. vakó, suoló 6,

gen. sullö, kierddö band på käril, gen. kiertö, vaddo fara gen. vaato.

Sing. Plur. Nom. rivggó bondhustru Nom. rivkók Gen. rivkó Gen. rivkôi

Inf. rivkó Inf. rivkôit

Anteckningar i lappska språkets Grammatik.

Dat. Loc. Fact. Com.

Abess.

rivggói rivggóit rivggün rivkóin

rivkötag’a

Dat. Loc. Fact. Com. Abess.

353 rivköidi rivkóin rivggón rivköikuim

rivkoitag’a

Femte klassen på en consonant.

a) med hård bind-consonant i nomin. och förmildrad i genitivus.

Sing. Nom. = attaldak gäfva Gen. attaldag’a Inf. attaldag’a Dat. uttaldakki Loc. attaldag’ast Fact. attaldakkan Com. attaldag’ain Abess. attaldag’atag’a

Nom. Gen. Inf. Dat. Loc. Fact. Com. Abess.

Plur. attaldag’ak attaldag’ai attaldag'ait attaldag’aidi attaldag’ain attaldakkan attaldag’aikuim

attaldag’aitag’a

b) med mild bind-consonant i nominativus och hård i genitivus.

Nom. Gen. Inf. Dat. Loc. Fact. Com. Abess.

Sing. Plur.

malis måltid kalis gammal man mallasak kallak mallas kalla mallasi kalli mallas kalla mallasiit kalliit mallast kallai mallasidi kallidi mallasést kallast mallasiin kalliin mallasen kallan mallasen kallan mallasin kallain mallasikuim kallikuim mallastag'a kallatag'a mallasitag’a kallitag’a

354 A. ANDELIN

Exempel: ustép gen. ustép vän, olmus geu. olbmus meuniska, lad'as gen. lat das led, palkes gen. pa/gga gäugstig, pakkom gen. pa- kom bud, pietas gen. piktas kläder, vuoskón gen. vuoskon aborre, /aibas gen. laibas’ litet bröd, rumas’ gen. rubınas’ kropp, perjedak gen. per-

jedag'a fredag, pergalak gen. pergalag’a djefvul, tuodar gen. tuodar Tell.

Adjectiva compareras som i andra spräk, hafva säledes tre gradus: positivus, com- parativus och superlativus, hvilka kunna deklineras som substantiva. Än- delsen i nominativus bestämmer efter hvilken deklination och form de kunna böjas.

Positivus har tvenne former: enstäende och samstäende form. I enstäende form är adjectivum, dà det står framför substantivum eller för- enas dermed. Den enstäende formen är den ursprungliga, hvaraf den sam- stående uppstått.

Adjectiva, som i enstäende form ändas på at, förvandla denna än- delse i samstående form till zs, t. ex. vielggat hvit, vilggis seidne hvit vágg.

Af adjectiva på a taga somliga s till slutstafvelsen: poanda väl- mående, poandas tallobuodje välmående bonde; somliga blifva oförändrade, t. ex. pahha ond, pahha olmus ond menniska.

Adjectiva på & blifva oförändrade, som puorre peive god dag.

Adjectiva på i få ett s till slutstafvelsen, som tietti vidskeplig, tiet- tis olmai vidskeplig man.

Adjectiva på 6 taga somliga s till slutstafvelsen, som udjo blyg,

udjos pardne blyg gosse; somliga blifva oförändrade, som póasto elak,

pdastd nieidda elak flicka.

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 355

Adjectiva på az kasta ai bort och taga és i stället, som assai tjock,

asses muorra, tjockt träd.

Adjectiva pa zi kasta £ bort och taga s ı stället, som rampuz

skrytande, rampus svatteolmai skrytande soldat.

Adjectiva på /æbme förvandla /æbme till tés, som peelljetebine dóf, pælljetès nisson, döf qvinna. Adjectiva på ædje blifva oförändrade, som ærvedædye förståndig,

ervededje ednam adne förståndig jordbrukare.

Adjectiva på &, c, s, och orn blifva oförändrade, på ag kasta bort g, som allag hög, alla pevddi högt bord, kåssag tjock, kåssa nieidda tjock Micka; men somliga tillfoga stafvelsen és, som muttag passlig, mut-

tages pæsska passlig mudd.

Adjectiva på as och es blifva oförändrade, dels ombytta de dessa ändelser med a, som karas kärd, kårra piegga stark vind, od’d’as ny, od'd'a testamenti nytt testamente, poarés vidne gammalt vin, c’æppis vacker,

c'eppa mann. vackert barn.

Adjectiva på / och r taga es till sig, som £avvé listig, kavvelés rievvan listig ráf, anger nitisk, angeres lokkè nitisk läsare.

Aum. Om adjectivum kommer att vidfogas ett substantivum, som står i pluralis, så står adjectivum alltid i nom. singularis, äfven då det kommer alt stå efter sitt substantivum såsom predikat: man säger c'uovgés pwivek klara dagar, kavveles rievanak listiga ráfvar, puorré manak goda barn, erinoamas’ oamék besynnerliga ting, tak ivnék lack alék dessa färger äro blåa, tak jevrek lek o’ien’al dessa träsk áro djupa,

46

356 A. ANDELIN Positive deklination.

Singularis.

Nom. puorré pahha veg alas” kavvel alek god ond mäktig listig blå Gen. puoré paha veg alas” kavel alek Inf. puore paha veg alas” kavel alek Dat. puorrai pahhai veg'alazzai — kavveli aleki Loc. puorést pahast vag’alaz’ast kœvelést celekést Fact. puorrén pahhan vesg'alaz'zan kevvelén ælekèn Com. purin pahain væg'alaz ain kevelin celekin

Abess. puoretaga pahatag’a vegalastaga kaveltug’a alektag’a

,

x Pluralis. Nom. purék pahak veg alac'ak kaevelek celekek Gen. puri pahai veg alaz ai keeveli celeki Inf. purüt pahait verg’alaz’ait kevelit celeküt Dat. puridi pahaidi verg’alaz’aidı kavelidi celekidi Loc. purün pahain veg alaz ain Kkæveliin ælekiin Fact. puorren pahhan verg’alaz’z’an kœvvelèn celekén

Com. purikuim pahaikuim veg’alaz’aikuim keveli&uim ælekikuim

Abess. puritag'a pahaitag’a veg alaz’aitag’a kevelitag’a @lekitag’a

Comparativi och superlativi formation.

Comparativus fås ifrån positivus medelst tillägg af ändelserna: ap, ep och öp, superlativus medelst tillägg af ändelserna amus emus och omus. Somliga superlativer slutas pa mus”.

Adjectiva på at foga antingen till enstående eller samstående for-

men i positivus, (vanligast till enstäende), ändelserna óp och omus,

L

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 357

hvarvid 2 förvandlas till d, på den grund, som ofvan anförd är, att Lappen ej nyttjar blöt consonant hvarken i början eller slutet af orden, utan en- dast i midten, ex. c'appat svart, c'appadóp, c’appadornus, vielggat hvit, vielggadop, vielggadómus, keppat lätt, keppasop, keppasomus.

Adjectiva på « é och © foga p och mus till enstäende formen och förmildra consonanten, ex.

poanda .válmáende — poandap poandamus

puorre god puorép purremus udjo blyg udjop udjómus men passé helig har pasap pasemus

Adjectiva på ai, oi och zi bortkasta i och foga p och mus till ändelsen” saddoi sandig saddop saddomus i assai tjock assap assamus rampui | skrytande rampup — rampumus Adjectiva på i tillägga p och mus till ändelsen: tietti vidskeplig tiettip tiettimus

Adjectiva på k, et, c, s’, I, r och os taga öp och omus (amus).

alek blå celekóp celekomus akket ledsam cekketöp eekkétomus taarpas’ behóflig taarpas’öp taarpas'ómus kavvel listig kevvelop | kevvelamus anger nitisk angeróp ^ angeramus

liekkós angenäm = Zggosóp liggosamus Adjectiva på ag förvandla ändelsen till ép emus och förmildra

consonanten :

allag hóg alep aleınus

358 A. ANDELIN

kassag tjock kKasep kaspmus kovdag bred kKovdep kovdèmus Adjectiva på as och ès bifoga op omus (amus) till ändelsen. Två-

stafviga ord fördubbla ännu consonanten, men flerstafviga icke.

arvas gifmild ^ arvas?p ^ arvasymus karas härd karrasóp | karrasamus putes ren puttasóp | puttasomus hanés girig hadnasóp hadnasomus times blöt tibmasop tibmasomus

men armogas nådig har armogasap armogassamus oadjebas säker oadjebasap oadjebassamus

Adjectiva på kas” och gas’ förändra as’ till öp domus:

oanekäs kort oanekop vanekomus vuollegas’ läg vuollegp vuollegèmus Adjectiva på las', sas’, vas taga ap, amus: tus’s’alas’ fåfäng tus’salas’ap tus’s’alas’s’amus küttovas’ tacknemlig krittovas’ap külttovas’s’amus

Adjectiva på öm bifoga ap, ömus till ändelsen, som pe@lustmetiom oförsvarad, -mættomap,-mættomomus.

Adjectiva på fcbmé lägga op, omus till samstäende formen med bortkastande af stafvelsen és, som peelljetcebme döf, s amstäende form pælljetès, comp. pælljetèp, superl. paelljetomus.

Adjectiva på @dje och atte hafva ej comparativus ej heller super- lativus, utan genom omskrifning af andra ord, som @mbo mer ænemusat mest: jeeketeedje trovärdig, æmbo jeeketedje trovärdigare, ænemusat jæke- tcedje trovärdigast, tag'adatté som bör göras, æmbo tag'adatte, cnemusat

tagadatte.

Nom. Gen. Inf. Dat. Loc. Fact. Com.

Abess.

Nom. Gen. Inf. Dat.

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 359

Några tvästfviga adjectiva hafva i superlativus mus’:

padje ofvantill — pajép pajemus

man’e efter man’ep man'emus

ovde för ovdép | ovdemus

sisa inne siskép siskemus

o/ggo X ute olgop olgomus

lakka nära lag’ap lag amus

tææppè här ieoepep terpemus

toppé der topép topemus

tevve nordlig lœvép — t&vemus

vuolle nere vuolép | vuolemus

vuostas först vuostemus”

Comparatwi declination. Singularis. puorèp pajep taarpas'óp tevep puorép pajep taarpas'óp ta veép puorép pajép taarpas'óp tœvép puorebi pajebi taarpas’öbi , tevébi puorebest pajebest taarpas’öbest tœvebèst puorebèn pajelèn taarpas'obén teveben puorebiin pajebün taarpas’obiin tævebin puoreptag'a pajeptag’a taarpas'óptag'a tavéptag'a Pluralis.

puorebak pajebak taarpas'óbak tcvebak puorebi pajebi tuarpas’öbi tcevebi puorebüt pajebüt taarpas' obüt tevebiit puorebidi pajebidi taarpas’öbidi tcevebidi

360 A. ANDELIN

Loc. puorebiin pajebiin taarpas óbün tœvebiin Fact. puorebin pajebin taarpas’öbin toevebin Com. puorebikuim pajebikuim taarpas’öbikuim teevebikuim

Abess. purebitaga pajebitag'a taarpas’öbitaga tevebitag’a

Superlativi deklination.

Singularis.

Nom. puoremus pajemus’ taarbas'ómus tevemus’ Gen. puoremus pajemus’ taarbas dmus lævernus

Inf. puoremus pajemus taarbas’öomus tœvemus Dat. puoremussi pajemuz’z’i taarbas'ómussi tevemuz’z’i Loc. puoremusast pajemuz'ast taarpas dmusas! tevemuz ast Fact. puoremussan | pajemuz'z'an taarpas' ómussan tevemuz’z’an Com. puoremusain pajemuz'ain taarpasümusain tevemuz’aın

Abess. puoremustag’a pajemus’tag’a taarpas'ómustag'a tevemus’tag'a

Pluralis.

Nom. puoremusak pajemuc'ak taarpas'ómusak tevemuc ak Gen. puoremusai pajemuz'ai taapas’omusai tevemuz’ai Inf. | puoremusait pajemuz’ait taarpas’ömusait tevemuz’ait

Dat. puoremusaidi _ pajemuz'aidi taarpas ómusaidi tevemuz’aidi Loc. puoremusain pajemuz’ain Laarpas'ómusain tcevemuz ain Fact. puoremussan pajemuz'zan | taarpas'ómussan tevemuz’z’an Com. puoremusaikuim pajemuz’aikuim taarpas'ómusalkuim tevemuz’aikum Abess. puoremusaitag'a pajemuz’aitag’a taarpas'ómusaitag'a taevemuz'ai- tag'a Anm. Stå antingen comparativus eller superlativus omedelbart fóre-

nade med ett substantivum, så böjas de icke som i andra språk, utan

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 361

nyttjas alltid i nominativus siugularis: taarpas'0p I. taarpas’omus kirjek lek tak, nödvändigare 7. nödvändigaste böcker äro dessa.

Är talen om tvenne och hvilken af dem har lóretráde framför den andra, till uttryckande hvaraf man kan nyttja superlativus i svenskan, nytt- jas superlativus intet i lappskan, utan comparativus: t. ex. hvilken är den bäste af desse tu, &uabba sodnöst la puorép (ej puoremus).

Adjectivum upprepadt uttrycker begreppet af supelativus, pahha pahha, värst.

Härledda nomina.

Nomina kunna härledas af andra nomina, af verba och af adverbia. Af dem, som komma ifrån nomina, äro de förnämste med sina ándelser

a) as utmärkande litenhet, /aibas litet bröd, £kirjas liten bok, af laibbe, kirje.

b) s utmärkande hvaraf något göres, hvaraf något består, pastis ämne till sked, njuolas ämne till pil, c’oarvès som har: horn, af pasti sked, njuolla pil, c'oarvvé horn.

c) dak: peivvedak solsken, herggédak huden af en oxe, kuobal- dak skrynkla, kastadak våt väderlek, af paivve dag, hergge oxe, kuop- pam skrynklig, kaastas váta.

d) tak: koorustak söm, kaalastak vadställe, £oc'c'ustak tjenare (f. käskylaınen), al kaallim vadning, koc’c’om befallning.

e) gat, kat: vuonjalgat huden af en 2 år gammal renoxe, sarvas- kat huden af en hjort, af vuonjal 2 år gammal renoxe, sarvva hjort.

f) ag: vajag något som läggas till det lättare, att det skall våga lika med det tyngre, terrag på bettet, af vadje mer 6fvervägande, terra

bell, egg.

362 A. ANDELIN

g) p: akköp son eller dotterson, adjöp son eller dotterson af akko, adja, farfar, morfar.

h) al: fierral rullande af fierram rullar, trillar.

i) sassa: vivvasassa üllhórande blifvande svärson, makasassa till- hörande blifvande svåger, af vivva svärson, maka svåger.

k) os: mied’os hemgift af miette medföljande.

!) anas: paldanas något som är förskräckande.

m) atus: paltatus något att skrämma med, bägge af pa//o skräck.

n) kak: c’æccekäk skor af barkad läder, koikekak skor af hårig renhud.

o) vuotta, svarar emot svenska ändelsen -het, bildas af de flesta adjectiva, koasstevuotta härskhet, koavvevuotta hårdhet.

p) Imas: mainolmas berömlig al maidnö beröm och almai man.

q) alvas: jug'alvas benägen att dricka af jug’is’ drickande.

r) slai: olmuslai menniskoslag.

s) ai: koddai rik på vildrenar, /urvai skabbig, af kodde vildren, turvas skabb.

f) oi: koals’ sor kylig af koals’s’ö hóstkyla.

u) ui: turs sui ful af turs's'é ful.

v) kas: piebmo’kas fosterbarn.

x) das’, las: tud'alas förnöjd, kossalus hostaude, fardulas (f. varrel- linen) välväxt.

y) is, es: fulkis som har slägt, kaimis som har kaima, koikes torr.

z) gas: armogas nädelig, af arıno nåd.

d) akis: karredakis benägen af svära, /illidakis benägen att be-

draga.

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 303

d) skas: fardaskas välväxt, stolt, af farda kroppsställning (1. varsi).

0) el: tæddel vägande af teddo vigt.

aa) ol: picco/ faststäende.

bb) teebme svarar emot ändelsen Zös i svenskan Piergoteebme mat- lös, vægatæbme kraftlós.

cc) mættom: kad’amettom oängrande (f. katumatoin).

dd) ar: tuodjar handtverkare af tuodje arbete.

De förnämsta ifrån verba kommande nomina äro med sina ändel- ser följande:

a) é: adde gifvare, kadde fórmodare.

b) dje: tubmijædje dómmande.

c) à: tubmó dom, fidnó arbete.

d) ebme: tuttatoebme förnöjande, tuvkèstæbme svidning.

e) am, em, im, om: tullam tillfredsställelse, addem gifning, tub- mim dom, koarröm sömnad.

f) ubme: fittijubme fattning, suppijubme bortkastning.

g) os: küttos tack, koandos styf.

Några deriveras af adverbia: af tima i fjol blir timas fjolig, af

odna i dag, odnas’ denna dagens, af itten i morgon, ittas I. ivtas mor-

gondagens. Räkneord. De enkla räkneorden äro i lappskan 13 nemligen: Cardinalia : Ordinalia: 1 okta ovtemus 2 kuekta nuppe

47

364

A. ANDELIN

3 koalma 4 njállja 5 vitta 6 kultta 7 ciec'cla 8 kavtse 9 ovtse 10 Loge 100 c’oatte 1000 tuhat 1000000 mon

koalmat njälljat vid’at kudat c'iec'at kavtsat ovtsat log'at c'oad'at tuhatat

milljonat

Utom ovtemus och nuppe kunna ordinalia härledas ifrån cardinalia

sålunda, att till de sistnämnde tillägges ändelsen at och consonanten fór-

mildras; af kavtse, ovtse, lage och c’oatte bortfaller e och at lägges i

stället. 11 12 13 20 21 22 30 31 32 40 90 60

akta nuppe lokkai kuekta nuppe lokkai koalma nuppe lokkai kuekta log'e

okta koalmat lokkai kuekta koalmat lokkai koalma log’e

okta njallat lokkai kuekta njalljat lokkai njallja loge

vitta log’e

kutta log’e

ovtemus nuppe lokkai nuppé nuppe lokkai koalmat nuppe lokkai kuekta log'at

ovtemus koalmat lokkai nuppe koalmat lokkai koalma log’at

ovtemus njalljat lokkai nuppe njalljat lokkai njallja log’at

vitta log’at

kutta log’at

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 365

70 c'iecc'a log’e c'iec'c'a log'at 80 kavtse loge kavtse log'at 90 ovtse log'e ovtse log'at 100 c'oatte c'oad'at

Dessa enkla cardinalia kunna deklineras såsom vanliga nomina.

Nom. okta kuökta kolma njallja — vitta kutta c’iec’c’a Gen. orta kuëkta kolma njällja vida kuda ciec’a Inf. ovta kuekta . kolma —— njállja vida kuda ceca Dat. okti kuekti kolmi njällji vitti kutti — c'iecci

Loc. ovtast kuektast kolmast njalljast | vid'ast kudast c'iec'ast

Com. ovtain kuektain kolınain njälljain vidain kudain Ciec’ain

Nom. kavtse vutse log’e c’vatte tuhat milljon Gen. kavtse ovtse log’e c’oad’e tuhat milljon Inf. kavtse ovtse log’e c'oad'e tuhat — milljon Dat. kavtsı ovtsi lokkai c'oattai tuhati milljoni Loc. kavtsest ovtsest log’est — c'oad'ést tuhatest milljonast Com. kavtsün ovtsiin — login c'oad'ün — tuhatün milljoniin

Ordinalia deklineras som adjectiva på az, när de stå allena, men i förening med annat ord böjas de icke. Samma förhållande är äfven med de 13 cardinalia att de ej böjas stående i förening med ett annat ord.

Af cardinalia finnes äfven kuéktas, kolmas, njälljas, vid'as, kud’as, hvilka nyttjas i stället för kuekta, kolma njällja, vitta, kutta, när ome- delbart framför dem står ett pronomen, hvartill de höra t. ex. vi tre mi

kolmas, hvilka fem mak vid'as. Dessa kunna äfven deklineras:

Nom, Gen, Inf. kuektas kolmas njälljas vid’as kud’as

Dat. kuektusi kolması njalljusi vid'asi — bud'asi

366 A. ANDELIN

Loc. kuektasest kolmasest näjljasest vidasest kudasest Com. kuektasin kolmasün njälljasün vid’asün kud’asiin

Bland härledningar och sammansältningar af rikneord märkas: kolmag en bát med tre par ärar, njälljag en båt med fyra par ärar, kol- madas en tredjedel, njälljadas en fjerdedel, zid’adas en femtedel, ku- d'adas en sjettedel, o. s. v. Ovti en gång, kuekti två gånger, kolmi tre gånger, njallji fyra gånger, vitti fem gånger, kutti sex gånger, Ciec'c'i sju gånger, kavtsi åtta gånger, oztsi mio gånger o. s. v. Äfven uttryc- kas multiplicativa med orden Zavvé, keerdde, som kolm havve I. kærdde tre gånger 0. s. v.

Numeralia temporalia: oktjakkasas ett år gammal, oktpeivasas” en dag gammal, kolm-mannosas’ tre månader gammel.

Pronomen.

Pronomina äro i lappskan af tvenne slag: sjelfständiga pronomina, hvilka bilda egna sjelfstándiga ord: mör jag, ton, son han, hon, samt an- hangspronomina, hvilka icke bilda egna ord, utan efterhänga andra såsom ändelser, dessa kallas suffixter, såsom suddom min synd af suddö och suffixet om, sutoidemek våra synder. De sjelfstándiga promomina äro af följande slag.

Personal-pronomina: mön jag, ton du, son han, hon, deklineras

genom trenne numeri: singularis, dualis och pluralis.

Singularis. Dualis. Nom. mon jag ton du sonhanhon moai toai soai Gen. muu tuu suu modnö todnó sodnó Inf. muu tuu suu modnó todnó sodnû Dat. munji tudnji — sudnji modnoidi — todnoidi sodnoidi

Loc. muust tuust suust modnöst todnöst sodnöst

Fact. munen tunén sunen modnon todnon sodnon Com. muina tuina suina modnoin todnoın sodnoin Abess. muutag’a tuutag'a suutag’a modnotag’a todnatag'a sodnotag'a Pluralis. Nom. rn tiv sil 2 " : P P" " Loc. mist tiist sist Gen. min tun sun hf / À: ) LA 5 d E Com. ;uünkuim tünkuim siinkuim Inf. miün tin sün T M Abess. mintag'a tüntag'a siintag’a Dat isjidi tigjidi sigjidi J al. mig] 57 57 Demonstrativa, zat den, det, tuot den, det der, deklineras som följer: Singularis. Singularis.

Enstäendeform. Samstäendeform.

Nom. Gen. Inf. Dat. Loc. Fact. Com. Abess.

Nom. Gen. Inf. Dat.

Anteckningar i lappska språkets Grammatik.

tat tan tam tasa taast tanén taina

tamtag’a

tak tai tait

taita

tat Nom. tam Gen. tam Inf. tam Dat. tam Loc. tam Fact. tam Com. tamtag’a Abess. Pluralis. tak Nom. tai Gen. tait Inf. taita Dat.

tuot tuom zuom iuosa tuost tuonén tuoina

tuomtag'a

tuok tuoi tuoit

tuoita

367

Enstäendeform. Samstäendeform.

tuot tuom iuom tuom tuom tuom tuom

tuomtag’a

tuok tuoi tuoit

tuoita

368 A. ANDELIN

Loc. tain Lain Loc. tuoin tuoin Com. taikuim taikuim Com. tuoikuim tuoikuim Abess. taitag’a taitag'a Abess. tuoitaga tuoitag’a

Relativum kotte hvilken, deklineras sålunda:

Sing. Plur. Nom. kotte Nom. k&od’ek Gen. kod’e Gen. kod'i Inf. kod’e luf. kod'üt Dat. kotti Dat. kod’idi Loc. kod’est Loc. kodin Com. . kod'n Com. kodikuim Abess. kod’etaga Abess. koditaga

Interrogativa: ni hvad, hvilket? Ai ho, hvilken? Auabba hvilken af två? kutternus’ hvilken af flera? £c//e huru många? maggar hurudan?

Af dessa är kalle oböjligt och de öfriga deklineras sålunda:

Singularis.

Nom. mi ki kuabba kuttemus’ maggar Gen. man ken kuabba kudemus” máaggar Inf. maita ken kuabba kud’emus’ maggar

Dat. masa kiesa kuabbi kud’emuz’z’i maggari

Loc. mast £cst kuabbast kud’emuz’ast maggarest SS

Com. maina kœin kuabbain kud’emuz’ain maggarin

Pluralis. Nom. mak keek kud’emuc’ak maggarak Gen. mai kae kud'emuz'ai maggarı Inf. mait keit kud’emuz’ait maggariit

Dat. maita keita kud'emuz'aidi maggaridi

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 369

Loc. main kein kud’emuz’ain maggarin Com. maikuim kæikuim kud’emuz’aikuim maggarikuim Abess. maitag’a kaitag’a kud’emuz’aitag’a maggaritag'a

Reflexiva jes’ sjelf, a/tam af mig, (är sammansatt af «alt och suf- fixen am), æltsim af mig, jeca egen. Af dessa deklineras jec'a i några casus och de öfriga äro oböjliga.

Sing. altam altat altes œltsim celtsit celtsis Dual. a/tame altade altesga œllsime — cliside celtsisga Plur. altamek altadek altasek wltsimek wltsidek œltsisek

af jec'a finnes Jec'ait jec'ai jec’ain, hvilka förenade med suffixen ljuda:

S. jec'am Jec'at Jecas Jec'aidam jec’aidat Jec’aidas D. jec'ame jec ade Jet'asga jec’aideme jecaidede jecaidesga PI. jecamek ^ jecadek jec’asek jecaidemek jec’aideedek jec’aidesek

jecainam jec'ainat jec’aines

jec’ainæme jec’ain@de jec’ainesga

Jec'aincemek jec’aincedek jec’ainesek af dessa ord bildas genom sammansättning: jec’c’altam af mig sjell 7ec'c'a/tat af dig sjelf jec’c’altes af honom sjelf jec’c’altame Jec c'altade Jec'c'altesga jec’c’altamek jec’c’alladek jec’caldæsek,

jes’jec’ainam vid mig sjelf jes’jecainat vid dig sjelf jes'jec'aines vid sig sjelf

Jjes’jec’aineme Jes’jec’ainade Jes’jec’ainesga Jes’jec’ainaemek Jes’jec’ainadek Jes jec'aincesek

Indefinita (obestämda). OL 2) L zo H Q Q .. „9 .. , a) jiecc'a en annan, kan deklineras 1 vissa casus jieccasak, jiec’- SUUS 0 AN cr CO PP T DAE c'aisi, Jiec'c'asiit, jiec'c'asidi, jiec'c'asiin, jiec’c’ain.

b) ææra en annan, deklineras sålunda cecera, ceceras, æærasi, cece-

370 A. ANDELIN

rasest, æærasin, pl. errasak, errasi, cerrasiit, errasidi, ærrasiin, errasin; har comparativus «@rep, som mest förekommer i adverbial betydelse, för- utom, erep tam förutom det.

c) nuppe-nuppe den ena-den andra.

d) kuim kuoibme hvarannan, af dessa deklineras kuorbne som sub- siantivum på e 1 alla casus.

c) muttom någon, deklineras som adjectiva på om.

f) moadde några, är oböjligt.

g) seama densamme, ár obójligt.

A) juoida något, oböjligt.

i) uccan fà, deklineras regelrätt.

j) ednak många, deklineras som nomina på ak.

b) eembo mer, comp. ænèp, superl. @nemus’.

D) fera helst, finnes endast i förening med andra ord.

m) juekke hvarje, (f. joka).

n) juokkahas’ hvarje, (f. jokainen).

o) puok all, allt, när det står allena, böjes det i pluralis sålunda puokak, puokai, puokait, puokaidi, puokain.

p) kuktuk bägge, kuktugi, kuktugüt, kuktugidi, kuktugin.

q) takkar sådan, deklineras som makkar; af samma ord bildas äf- ven takkaras sådan, detta ord deklineras som adjectiva som as’.

Genom sammansättning bildas ytterligare kuabbaikkenessi, hvilken helst af två, koiteikkenessi hvilken som helst, müikkenessı hvad som helst.

Mige någon, kige någon, kottege, kællege, kuabbage kiag, miag, kotteg.

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 211

jeskiag jes'totteg

tataka tatanaga just denne.

Aum. Alla dessa ord deklineras regelrätt med ingen annan fór- ändring án att ändelserne ikkenessi, ge, ag, g, aka och anaga lägges till hvarje casus.

Suffiverna.

Suffixerna svara mot andra språks pronomina possessiva. De äro sing. am, at, es, eller as; dual. ce, cede, wsga, ame, ade, asga; plur. cemek, ædek, cesek, amek, adek, «sek.

Vid dessa suffixers fogande till orden bör iakttagas:

a) ord som slutas på a, o, 7 och x behålla sin vocal, och suffixen mister sin, t. ex. kiettam min hand af kietta hand och suffixen arn min, suddöm min synd af suddó och suffixen am, spirim mitt djur af spiri och suffixen am, pirröm min djefvul af pirro och suffixen am.

b) ord som slutas på é förlora sin vocal och suffixen förenas med stammen, t. cx. @ednam min moder af ædne mor och am min, eccCam min fader af @c’c’e fader och suffixen anm.

c) ändelserna az, oi, it, ui, uti dativus singularis förvandlas till as, os, is och us framför suffixen, t. ex. @c’c’asamı àt min fader, suddösam at min synd, spirisam åt mitt djur, pirrusam at min djefvul.

d) ändelsen i, i dativus pluralis förvandlas till ass, t. ex. sutö'- dassamek åt vara synder.

e) plur. ändelserna £, 7, it, förbytas till id framför suffixen t. ex. manaidam mina barn, manaidemek vàra barn.

J) suffixen förenas i comitativus plur. abessivus sing. och plur. till stammen och ändelserna kuim och tag’a fogas till suffixen t. ex. su-

toidamkuim med mina synder.

48

A. ANDELIN

g) accenten i förening med vocalharmonin bestämmer när det skall

heta cemek, ædek, sek, och när amek, udek, asek, såsom exempel på

suffixernas bruk må ordet manna barn tjena.

Nom.

Cen.

Inf.

Dat.

Loc.

Fact.

Com.

Abess.

Nom.

Singularis. manna, mec suffix. mannam, mannat, mannas, manname, manncede, manncsga, mannæk, mannædek, mannæsek. mana, med suffix. manam, manat, manas, maname, ma- nade, mancsga, mancemek, mancedek, mancesek. mana, med suff. manam, manat, manas, manæme, mancede, mancesga, mancemek, mancedek, manæsek. mannai, med sufl. mannassam, mannassat, mannassas,. mannassame, mannassade, mannassasga, mannassamek, mannassadek, mannassasek. manast, med suff. manastam, manastat, manastas, manast- æme, manastæde, manastæsga, manastæmek, manastadek, manastæsek. mannan, med suff. mannanam, mannanat, mannanas, man- nanæme, mannancede, mannanesga, mannanamek, manna- ncedek, mannanæsek. manain, med suff. manaznam, manainat, manainas, ma- nainceme, manainœæde, manatnasga, manainamek, manai- nadekt, manarnæsek. manatag'a, med suff. manamtag a, manattag'a, manastag'a manamnetag a, manadetag’a, manesgatag’a, manamektag’a, mancedeklag’a, manæseklag’a.

Pluralis.

manak, med suff. manaidam manaidat, manaides, manai-

Gen.

Inf.

Dat.

Loc.

Fact.

Com

Abess.

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 319

deerne, manaidæde, manaidesga, manaidæmek, manaidæ- dek, manaidæsek.

manai, med suff. manaidam, manaidat, manaides, manai- deme, manaidæde, manaidæsga, manaideemek, manaidædek, manaidæsek.

manait, med suff. manaidam, manaidat, manaides, manai- deme, manaidæde, manaidoesga, manaidemek, MOS dek, manaidæsek.

manaidi, med suff. manaidassam, manaidassat, manaidas- sis, manaidassame, manaidassade, meanaidassasga, manai- manaidassamek, manaidassadek, manaidassasek.

manün, med suff. manünam, mantinat, mantines, manü- nome, mantinæde, maniinagsga, mantinæmek, mantinædek, maniinæsek.

mannan, med suff. mannanam, mannanat, mannanas, man- nanceme, meunnancde, mannanæsga, mannanæmek, manna- ncedek, mannancsek

manaikuim, med suff. ;/nanaidamkuim 0. s. v. som nomi- nativus plur. med £uim endast tillagdt.

manailag’a, med suff. manaidamtag’a 0. s. v. som nomi-

nativus plur. med tillagdt taga.

Pronomen negativum: armam på det icke Jag, amat på det icke

du, amas på det icke han (hon), amane på det icke vi två, amade på

det icke i två, amasga på det icke de två, amamek på det icke vi flera,

amadek på det icke i, amasek på det icke de. Detta ord construeras med

infinitivus, t. ex. amadek tii kac'c'alusa sisa s'addat, på det i icke kom-

men i frestelse.

Ce - +

A. ANDELIN.

Verbum. Det lappska verbet är till betydelsen af tre slag: transitivt, intran-

sitivt och reflexivt.

Konjugationen är i lappskan tväfalldig: den allmänna och den ne-

gativa.

Verbum har både activum och passivum. Båda hafva 5 modi, nemligen: indicativus, conditionalis, imperativus, substantivus och ad-

jectivus. Tempora äro presens (som tillika år futurum) och preteritum.

Konjugationen går vidare genom trenne numeri, singularis, dualis

och pluralis, hvardera med tre personer.

Allmän konjugalıon. Likasom nomina kunna äfven verba delas i fem klasser, enligt án- delsen i infiuitivus, nemligen: 1:mo de, hvilka 1 infinitivus slutas på at. 2:do de, hvilka i infinitivus slutas på et och i imperatives på en

vocal.

3:tio de, hvilka i infinitivus slutas på et och i imperativus med en

consonant.

4:0 de, hvilka i infinitivus slutas på it.

5:0 de, hvilka i infinitivus slutas på öt.

Anm. Ifrån infinitivus och imperativus kunna verbets tempora

deriveras.

Anteckningar i lappska språkets Grammatik 375

Första klassen på at à infinitivus. a) med hård consonant i imperativus. Aktivum.

Indicativus.

Presens.

Singularis.

kalkam jag skall nortan jag stöder juoikam jag sjunger

kalkak du skall nortak Juoikak kalgga hau skall nordda juoigga Dualis. kalgge vi två skola nordde Juigge

kalggabette i två skolen norddabette juiggabætte kalggaba de två skola — norddaba juiggaba

Pluralis. kalggap vi skola norddap Juiggap kalggabettet 1 skolen norddabættet juiggabættet kalggék de skola norddek Juiggek Preteritum.

Singularis.

kalggim jag skulle norddim jag stötte juiggim jag sjöng

kalggık norddik jutggik kalkai nortai Juikai Dualis. kalkaime nortaime Juikaime kalkaide nortaide Juikaide

kalkaiga nortaiga Juikaiga

376 A. ANDELIN

Pluralis.

kalkaimek nortaimek Juikaimek

kalkaidek nortaidek Juikaidek

kalgge nordde Juigge Conditionalis.

Si 1 . ıngularıs.

kalkas’im nortas’im jag skulle stöta — juikasim jag skulle sjunga kalkas’ik nortas’ik | Juikas’ik kalkas’i nortas’i juikas’i Dualis. kalkas’ime nortas’ime Juikas’ime kalkas’ide nortas’ide Juikas’ide kalkas’iga nortas'iga Juikas’iga Pluralis. kalkas’imek nortas’imek Juikas’imek kalkas’idek nortas’idek Juikas’idek kalkas’edje nortas’edje Juikas’edje Imperativus. Singularis. kalka norta juika kalggus norddus Jjuiggus Dualis. kalggö norddo juiggö kalgge nordde Juigge kalggesga norddesga Juiggesga Substantivus.

Inf. kalggat norddat Juoiggat

Anteckningar i lappska språkets Grammatik

Iness. kalkatetin

Abess. kalkakatta

Nom. kalgge Pres. kalggamen

Proter. kalggam

nortatetin nortakætta nordde Adjectivus. norddamen

norddam

Passivum Indicativus. Præsens.

Singularis.

Juoikatetin

Juoikakcetta

yuoıgge

Juoiggamen

juoigga m

norddujuvvum |. norddum norddujuvvuk

norddujuvvu

norddujuvve norddujuvvubætte

norddujuvvuba

juiggujuvvum |. juiggum juiggujuvvuk

Juiggujuvvu

Dualis.

Juiggujuvve Juiggujuvvubelte

wiegujuvvuba JUISSU)

Pluralis.

norddujuvvup norddujuvvubættet

norddujuvvujek

Juiggujuvvup juiggujuvvubettet

Juiggujuvvujek

Preteritum.

Singularis.

norddujuvim norddujuvik

norddujuvui

Juiggujuvim Juiggujuvik

juiggujuvut

377

378

A. ANDELIN.

Dualis norddujuvuime juiggujuvuime norddujuvuide Juiggujuvuide norddujuvuiga Juiggujuvuiga Pluralis.

norddujuvuimek juiggujuvuimek

norddujuvuidek Juiggujuvuidek

nor ddujuvve Juiggujuvve

Conditionalıs.

Singularis. norddujuvvus'im juiggujuvvus im norddujuvvus’ik juiggujuvvus ik norddujuvvus’i Juiggujuvvus’i

Dualis. norddujuvvus’ime juiggujuvvus' ime

norddujuvvus ide

norddujuvvus’iga

Pluralis.

norddujuvvus’imek norddujuvvus’idek

norddujuvvus’edje

Juiggujuvvus’ide

Juiggujuvvus’iga

juiggujuvvus imek uiosujuevus idek JUSSU]

Juiggujuvvus édje

Imperativus.

Singularis,

norddujuvvu

norddujuvvus

juiggujuvvu

Juiggujuvvus

Inf. Nom.

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 379

Dualis. norddujuvvu Juiggujuvvu norddujuvve Juiggujuvve norddujuvvusga Juiggujuvvusga

Pluralis.

norddujuvvup Jwggujuvvup

norddujuvvat Juiggujuvvat

norddujuvvusek Juiggujuvvusek Substantivus.

norddujuvvut |. norddut Juiggujuvvut |. juiggut

norddujubme juiggujubme Adjectivus.

norddujuvvumen juiggujuvvumen

norddujuvvum Juiggujuvvum

b) med blöt consonant i imperativus. Lj Indicativus. Presens.

Singularis.

taga’m jag gör logam’ jag låser pijam jag lägger tag ak log ak pijak takka lokka pidja

Dualis. takke lokke pidje takkabætte lokkabætte pidjabætte takkaba lokkaba pidjaba

49

380

takkap takkabættet takkek

takkım takkık

Se tag ar

tag’aime tag’aide

tag’aiga

tag’aimek tagaidek

takke

tag'as'im tag'as ik

tag’as’i

tagas ime tag side

tag’as’iga

A. ANDELIN

Pluralis. lokkap lokkabættet lokkek

Prateritum. Singularis. lokkim lokkik log ai Dualis.

log’aime log’aide log’ aiga

Pluralis.

log'aimek log'aidek lokke Conditionalıs. Singularis. log’as’im log’as’ik log’as’i Dualıs. log’as’ime log'as'ide

log'as'iga

pidjap pidjabættet

pidjek

pidjim pidjik pijai

püjaime piaide pijaiga

pijaimek piaidek pidjé

pijas im puasik pias

Ppijas’ime pijas’ide pig’as’iga

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 381

tag'as'imek tag’as’idek

tag’as’edje

tag'a takkus

takko takke

takkusga

takkop takkat takkusek

Inf. takkat Iness. tag’atetin Abess. tag'akætta

Nom. Act. takke

Præs. takkamen

Praet. takkam

Pluralis.

log'as'imek log’as’idek

log’as’edje

Imperativus.

Singulari ıngu aris.

Zi og’ a

lokkus

Dualis. lobkó lokke lokkusga

Pluralis. lokköp lokkat lokkusek

Substantivus.

lokkat log’atetin log’akcetta lokke

Adjectivus. lokkamen

lokkam

pijas’imek pijas’idek pijas’edje

pija pidjus

pidjó pidje pidjusga

pidjóp pidjat. pidjusek

pidjat pyatetin pijakætta pidje

pidjamen

pidjam

382

takkujuvvum takkujuvvuk

takkujuvvu

takkujuvve takkujuvvubætte

takkujuvvuba

takkujuvvup takkujuvvubættet

takkujuvvujek

takkujuvin takkujuvik

takkujuvui takkujuvuime takkujuvuide

takkujuvutga

takkujuvuimek

A. ANDELEN

Passivum. Indicativus. Preesens. Singularis. lokkujuvvum

lohkujuvvuk

lokkujuvvu

Dualis. lokkujuvve lokkujuvvubætte

lokkujuvvuba

Pluralis. lokkujuvvup lokkujuvvubættet lokkujuvvujek

Preteritum. Singularis. lokkujuvim

lokkujuvik

lokkujuvui Dualis. lokkujuvuime lokkujuvuide lokkujuvuiga

Pluralis.

lokkujuvuimek

pidjujuvvum pidjujuvvuk

pidjujuvvu

pidjujuvve pidjujuvvubætte pidjujuvvuba

pi djujuvvup pidjujuvvubetiet pidjujuvvujek

pidjujuvim pidjujuvik pidjujuvui

pidjujuvuime pidjujuvuide

pidjujuvuiga

pidjujuvuimek

Anteckningar i lappska språkets Grammatik.

takkujuvuidek

takkujuvve

takkujuvvus’im takkujuvvus’ik

takkujuvvus’i

takkujuvvus’ime takkujuvvus’ide

e.c eb takkujuvvus' iga

takkujuvvus’imek takkujuvvus’idek

takkujuvvus’edje takkujuvvu takkujuvvus takkujuvvó takkujuvve

takkujuvvusga

takkujuvvup

lokkujuvuidek lokkujuvve Conditionalis. Singularis. lokkujuvvus’im lokkujuvvus’ik

lokkujuvvus’i

Dualis

lokkujuvvus’ime lokkujuvvus’ide

RN a lokkujuvvus’iga

Pluralis.

lokkujuvvus’imek

lokkujuvvus’idek lokkujuvvus’edje Imperativus. Singularis. lokkujuvvu lokkujuvvus Dualis. lokkujuvvö lokkujuvve lokkujuvvusga Pluralis.

lokkujuvvup

pidjujuvuidek

pidjujuvve

pidjujuvvus’im pidjujuvuis ik

pidjujuvvus’i

pidjujuvvus’ime pidjujuvvus’ide

SIEB = pidjujuvvus’iga

pidjujuvvus’imek pidjujuvvus’idek

pidjuvvus’edje

pidjujuvvu pidjujuvvus pidjujuvvó pidjujuvve

pidjujuvvusga

pidjujuvvup

384 A. ANDELIN

takkujuvvat lokkujuvvat pidjujuvvat takkujuvvusek lokkujuvvusek pidjujuvvusek Substantivus.

Inf. takkujuvvut l. takkut lokkujuvvut 1. lokkut — pidjujuvvut |. pidjut

Nom. tahkjubme lokkujubme pidjujubme Adjectivus. Praes. takkujuvvumen lokkujuvvumen pidjujuvvumen Pret. Zakkujuvvum lokkujuvvum pidjujuvvum

Exempel: manam, mannat gà, piemam, piebmat föda, nra, ka- dam, kattat ångra, kecam, kcec'c'at se, kilam, killat lida, s'atam, s'ad- dat ske, blifva, koikkaluvam, koikkaluvvat törsta, porastuvam, porastuvvat hungra, samastalam, samastallat (ala lappska, njalggasmadam, njalg-

gasmaddat bli mer och mer söt, cielam, ciellat skalla, c’ievsam, c'ieksat

sparka. Andra klassen på et i infinitivus. a) med hård consonant i imperativus. Activum. Indicativus. Presens. Singularis. atam jag gifver valtam jag tager kotam jag dráper atak valtak kotak adda valdda kodda D ualis. adde vcelddé koddé addebætte vælddebætte koddebcette

addeba vælddeba koddeba

Anteckningar i lappska språkets Grammatik.

addep addebættet addek

addirn addik

ceti

cetime cetide

ætiga

cetimek cetidek

cedde

atas’ım atas ik

atas’i

atas’ime atas’ıde

atas'iga

Pluralis.

vælddèp vælddebættet

voelddek

Preteritum.

Singularis.

vælddim vælddik

veelti

Dualis.

væltime veeltide

veeltiga

Pluralis.

voeltimek veeltidek

veeldde

Conditionalıs.

Singularis.

valtas’im valtas’ik

valtas’ı

Dualis.

valtas' ime valtas ide

valtas'iga

koddep koddelættet koddek

koddım koddik

kooti

kotıme kotide kotiga

kotimek kotidek kodde

kotas’im kotas’ik

kotas’i

kotas’irme kotas’ide

kotas’iga

385

356 A. ANDELIN. Pluralis. atas’ımek valtas’imek kotas'imek atas idek valtas idek kotas idek atas édje valtas’edje kotas’edje Imperativus. Singularis. ate valte kote addus valddus koddus Dualis. addo valddà koddó adde valdde kodde addusga valddusga koddusga Plnralrs. addöp valddóp koddop addet vælddet koddet addusek valddusek koddusek Substantivus. Inf. addet voelddet Iness. atatetin valtatetin Attes. ataketta valtakcetta Nom. addé vcelddé — addem vælddern Adjectivus. Pres. addemen valddemen Prater. addam valddam

koddet kotatetin kotakcetta

kodde

koddem

koddemen koddam

Anteckningar i lappska språkets Grammatik.

addujuvvum 1. addum

addujuvvuk

addujuvvu

addujuvve addujuvvubctte

addujuvvuba

addujuvvup addujuvvubættet

addujuvvujek

addujuvim addujuvik

addujuvui

addujuvuime addujuvuide

addujuvuiga

Passivum. Indicativus. Presens.

Singularis.

387

valddujuvvum 1. valddum koddujuvvum 1, koddum

valddujuvvuk

valddujuvvu

Dualis.

valddujuvve valddujuvvubeette

valddujuvvuba

Pluralis.

valddujuvvup valddujuvvubeettet

valddujuvvujek

Preteritum. Singularis. valddujuvim valddujuvik

valddujuvui

Dualis.

valddujuvuime valddujuvuide

valddujuvuiga

koddujuvvuk

koddujuvvu

koddujuvve koddujuvvubeette

koddujuvvuba

koddujuvvup koddujuvvubeettet koddujuvvujek

koddujuvim koddujuvik

koddujuvui

koddujuvuime koddujuvuide koddujuvuiga

90

388

addujuvuimek addujuvuidek

addujuvve

addujuvvus’im addujuvvus’ik

addujuvvus’i

addujuvvus’ime addujuvvus’ide

: + addujuvousiga

addujuvvus’imek addujuvvus idek

addujuvvus’edje

addujuvvu

addujuvvus

©

addujuvvo addujuvve

addujuvvwusga

A ANDELIN

Pluralis. valddujuvuimek valddujuvuidek

valddujuvve

Conditionals.

Singularis. valddujuvvus’im valddujuvvus’ik

valddujuvvus’i

Dualis. valddujuvvus’ime valddujuvvus’ide

valddujuvvus’iga

Pluralis. valddujuvvus’imek valddujuvvus’idek velddujuvvus’edje

Imperativus. Singularis. valddujuvvu valddujuvvus Dualis. valddujuvvo valddujuvve

valddujuvvusga

koddujuvuimek koddujuvuidek

koddujuvve

koddujuvvus’im koddujuvvus’ik

koddujuvvus’i

koddujuvvus’ıme koddujuvvus’ide

koddujuvvus’iga

koddujuvvus’imek koddujuvvus’idek

koddujuvvus’edje

koddujuvvu

koddujuvvus

koddujuvvo koddujuvve

koddujuvvusga

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 389

Pluralis.

addujuvvup valddujuvvup koddujuvvup

addujuvvet valddujuvvet koddujuvvet

addujuvvusek valddujuvvusek koddujuvvusek Substantivus.

luf. addujuvvut l. addut valddujuvvut l. valddut koddujuvvutl. koddut

Nom. addujubme valddujubme i koddujubme

' Adjectivus. Pros. addujuvvumen valddujuvvurnen koddujuvvumen Prat. addujuvvum valddujuvvum koddujuvvum

b) med blöt eller förmildrad consonant i imperativus. Indicativus. Presens. Siugularis.

poad'am jag kommer. vuojam Jag åker. anam jag brukar. pasan jag steker.

poad'a& vuojak anak pasak

poatta vuodja adna passa Dualis.

poatte vuodje adne passe

poattebætte vuodjeboette adnebætte passebætte

poattæba vuodjæba adnæba passæba

Pluralis. poatép vuodjep adnep passep poattebættet vuodjebættet adnebættet passebettet poattek vuodjek adnek passek

390

pottun pottit pod'i

pod'ime pod'ide

od'iga fo}

pod’imek pod’idek potte

pod'as'im pod’as’ik pod as

pod’as’ime pod’as’ide

) 2. pod'as'iga

pod’as’imek pod’as’idek pod’as’idje

A. ANDELIN

Preteritum.

Singularis.

vudjim adnim vudjik adnik vuji ani Dualis. vujime anime vujide anide vujiga aniga

Pluralis.

vujimek animek

vujidek anidek

vuodje adne Conditionalıs.

Singularis.

vuojas’im anas’im vuojas ik anas ik vuojas’i anas’i Dualis. vuojas’ime anas’ime vuojas’ide anas’ide vuojas’iga anas’iga

Pluralis.

vuojas’imek anas’imek vuojas’idek anas’idek vuojas’idje anas’idje

passim passik

pasi

pasime paside

pasiga

pasimek pasidek

passe

pasas’im pasas’ik

pasas

pasas'ime pasas ide

pasas'iga

pasas imek pasas idek pasas'idje

-

Anteckningar i lappska språkets Grammatik.

pod'e

pottus

pottó potte pottusga

pottóp pottet pottusek

Inf. poattét Iness. pod’atetin

Abess. pod'aketta Nom. poatté

= poattam

poattemen

poattam

adnujuvvum

Imperativus. Singularis. vuoje ane vudjus adnus Dualis. vudjó adnó vudje adne vudjusga adnusga Pluralis. vudjóp adnop vudjet adnet vudjusek adnusek Substantivus. vuodjet adnet vuojetetin anetetin vuojeketta anekætta vuodje adne vuvdjam adnam Adjectivus. vuodjemen adnemen vuodjam adnam Passivum. Indicativus. Presens. Singularis.

pase

passus

passó passe

passusga

passöp passet

passusek

passet pasatetin pasakætta passè

passam

passamen

passam

passujuvvum

391

392

A. ANDELIN

adnujuvvuk adnujuvvu Dualis. adnujuvve adnujuvvubætte adnujuvvuba Pluralis. adnujuvvup adnujuvvubættet adnujuvvujek Preteritum. Singularis. adnujuvim adnujuvik adnujuvur Dualis. adnujuvuime adnujuvuide adnujuvuiga Pluralis. adnujuvuimek adnujuvuidek adnujuvve Conditionalis. Singularis.

adnujuvvus’im

passujuv vuk

passujuv vu

passujuv ve passujuvvubeite

passujuvvuba

passujuvvup passujuvvubeettet

passujuvvujek

passujuvim passujuvik

passujuvui

passuju vuime passujuvuide

passujuvulga

passujuvuimek passujuvuidek

passujuvve

passujuvvus’im

a

Anteckningar i lappska språkets Grammatik.

adnujuvvus’ik passujuvvus’ik

adnujuvvus’i passujuvvus’i Dualis.

adnujuvvus’ime passujuvvus’ime

adnujuvvus’ide passujuvvus’ide

adnujuvvus’iga passujuvvus’iga Pluralis.

adnujuvvus’imek passujuvvus’imek

adnujuvvus’idek passujuvvus’idek adnujuvvus’edje passujuvvus'édje Imperativus. Singularis. adnujuvvu passujuvvu adnujuvvus passujuvvus Dualis. adnujuvvo passujuvvó adnujuvve passujuvve adnujuvvvsga passujuvvusga Pluralis. adnujuvvup passujuvvup adnujuvvet passujuvvet adnujuvvusek passujuvvusek Substantivus.

Inf. | adnujuvvut 1. adnut passujuvvut |. passut

+ Nom.

adnujubme passujubme

393

eo e +

Pres.

Pret.

A. ANDELIN

Adjectivus.

adnujuvvumen

adnujuvvum

passujuvvumen

passujuvvum

Exempel: wvuolkam, vuolgget gå bort, alla verba inchoativa på

koattet, oainam, oaidnet se, matam, mattet kunna, njalggasmattam,

njalggasmattet försötma, ad'aidattam, ad’aidattit göra fet, ad'aituttam,

ad’aituttet göra mager, acam, ceccét stiga (om vatten), accagattam, acca-

gattèt glódga, favrus’am, favrus’et anse för vacker, karhas’et guaga,

kavpaset handla, kavranattet göra kroknackig.

Tredje klassen pa et i infiritivus,

slutande sig på en consonant i imperativus.

arvedam jag begriper

arvedak

arvet

arvededne arvedebætte

arvedæba

arvedep arvedebcettet

arvedek

Activum. Indicativus. Presens.

Singularis.

poratam jag bespisar

poratak

porat

Dualis. poratedne poratebætte

poratæba

Pluralis. poratep poratebættet

poratek

taarpas am jag behöfver taarpas’ak

taarpas’

taarpas’edne tarrpas’ebeette

taarpas cba

taarpas'ep tarrpas ebcettet

taarpas'ek

Anteckningar i lappska språkets Grammatik 395

arvedim arvedik

arvedi

arvedime arvedide

arvediga

arvedimek arvedidek

arvedcdje

arvedifc' im arvedifc ik

arvedifc'i

arvedifc'ime arvedifc’ide

arvedifc'iga

arvedifc'imek

Preteritum. Singu laris. poratim poratik

porati

Dualis. poratime poratide

poratiga

Pluralis. poratimek poratidek porateedje

Conditionalıs. Singularis. _poratife’im poratifcik poratif ci Dualis. poratifc’ime poratifc’ide poratifc'iga Pluralis.

poratifc'imek

taarpas’im taarpas’ik

taarpas’i taarpas’ime taarpas’ide

b taarpas ıga

taarpas’imek

-taarpas’idek

taarpas’cedje

taarpas ifc im taarpas'ifcik

taarpas'ifc'i

taarpas'ifc'ime tearpas'ifc'ide

taarpas'ifc'iga

taarpas'tf c'imek

51

396

arvedifc’idek

arvedif ci

arvet

arvedus

arvededno arvededne

arvedusga

arvedop arvedet

arvedusek

Inf. arvedet

Iness. arvedetin Abess. arvedkoetta Nom. arvedadje

Nom. arvedæbme

Pras. urvedemen

Prot. urvedam

A. ANDELIN.

poratifc'idek poratifei

Imperativus. Singula ris. porat

poratus

Dualis.

poratedno poratedne

poratusga

Pluralis. poratöp poratet

poratusek

Substantivus. poratet poratetin poratkcetta porataedje

poratabme

Adjectivus. poratemen

poratam

taarpas’ifoidek

taarpas'ifci

taarpas’

taarpas'us

taarpas'edno taarpas edne

taarpas’usga

taarpas’öp taarpas’et

taarpas’usek

taarpas’et taarpas'etin taarpas'kctta taarpas! cedje

taarpas cebme

taarpas'emen

taarpas' am

^

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 397

arveduvvum arveduvvuk

arveduvvu

arveduvve arveduvvubætte

arveduvvuba

arveduvvup arveduvvubcttet

arveduvvujek

arveduvim arveduvik

arveduveduvui

arveduvuime arveduvuide

arveduvuiga

Passivum. Indicativus. Presens. Singularis. poraluvvum poratuvvuk

poratuvvu

Dualis.

poratuvve poratuvvubætte

poratuvvuba

Pluralis. poratuvvup poratuvvubættet

poratuvvujek

Preteritum. Singularis. poratuvim poratuvik

poratuvut

Dualis. poratuvuime poratuvuide

poratuvuga

taarpas’uvvun taarpas’uvvuk

taarpas’uvvu

tarpas’uvve taarpas uvvubætte

taarpas uvvuba

taarpas’uvvup taarpas’uvvubettet

taarpas’uvvujek

taarpas’uvim taarpas’uvik

taarpas’uvui

taarpas’uvuime taarpas’uvuide

taarpas’uvuiga

398

arveduvuimeh arveduvuidek

arveduvujedje

arveduvvus’im arveduvvus’ik

arveduvvus’i

arveduvvus’ime arveduvvus ide

arveduvvus’iga

arveduvvus’imek arveduvvus’idek

arveduvvus’edje

arveduvvu

arveduvvus

arveduvvó arveduvve

arveduvvusga

A. ANDELIN

Pluralis. poratuvuimek poratuvuidek

poratuvvujedje

Conditionalis.

Singularis. poratuvvus im poratuvvus’ik

poratuvvus’i

Dualis. »oratuovus ime I poratuvvus ide

poratuvvus'iga

Pluralis. poratuvvus imek poratuvvus' idek

poratuvvus’edje

Imperativus. Singularis. poratuvvu

poratuvvus

Dualis. poratuvvö poratuvve

poratuvvusga

taarpas’uvuimek taarpas'uvuidek

taarpas’uvvujedje

tuarpas’uvvus’im taarpas’uvvus’ik

taarpas’uvvus’i

taarpas’uvvus’ime taarpas'uvvus ide

taarpas'uvvus'iga

taarpas’uvvus’imek

taarpas’uvvus’idek

taarpasuvvus’edje

taarpas’uvvu

taarpas'uvvus

taarpas’uvvo taarpas’uvve

taarpas'uvvusga

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 399

Pluralis. arveduvvup poratuvvup taarpas uvvup arveduvvet poratuvvet taarpas’uvvet arveduvvusek poratuvvusek taarpas’uvvusek Substantivus. luf. arveduvvut poratuvvut taarpas’uvvut Nom. arvedubme poratubme taarpas’ubme Adjectivus. Pres. arveduvvumen poratuvvumen taarpas’wvvumen Pret. arveduvvum — poratuvvum taarpas’uvvum

Exempel: zZut’kadam, tut’kadet forska, tubmitam, tubmitet låta döma, varjalam, varjalet bevara, tuod'astam, tuod’astet bevittna, tuv- kestam, tuvkestet svida af köld, keppanam, keppanet lättas, karrodam, karrodet svärja, vastedam, vastedet svara.

Fjerde klasser på dt i infinitivus. Activum. Indicativus. Presens. Singularis.

tubmin jag dömer rad'd'im jag regerar lappim jag mister

tubmik rad dik lappik tubmi rad'd'i lappi

D ualis. tubmijedne rad’d’ijedne lappijedne tubmebcettet rad’d’ebettet lappebeettet

tubmeba rad’d’eba lappeba

400

tubmip

tubmibættet

tubmijek

tubmijim : tubmijik

tubmi

tubmime tubmide

tubmiga

tubrnimek tubmidek

tubmijedje

tubmis’im tubmis’ik

tubmis’i

tubmis’ime

A. ANDELIN

Pluralis. rad’d’ip rad’d’ibcettet

rad’d’jek

Preteritum. Singularis. rad’ dijim rad’d’ijik

rad di

Dualis. rad'd'ime rad'd'ide rad'd'isa

Pluralis. rad’d’imek rad’d’idek

rad’d’ijedje

Conditionalıs. Singularis. rad’d’is’im rad d'is ik rad'd'is'i Dualis.

rad’ d’is’ime

lappip

lappebættet

lappijek

lappijim lappijik lappi

lappime lappide lappiga

lappimek lappidek lappijedje

lappis’im lappis ik lappis'i

lappis'ime

Inf.

Iness.

Abess.

Nom.

Nom.

Anteckningar i lappska språkets Grammatik.

tubmis'ide

tubmis’iga

tubmis’imek tubmis’idek

tubmis’edje

tubme

tubmijus (-jekkus)

tubmijo tubinije

tubmijusga

tubmijöp tubmijet

tubmijusek

tubmit tubmitetin tubmikætta tubmijeedje

tubmim

rad’d’is’ide

rad dis iga

lappis’ide lapp:s'iga

Pluralis

rad d'is’imek rad dis’idek:

raddis’edje

Imperativus. Singularis.

rad’d’e

rad'd'ijus (-jekkus) lappijus (-jekkus)

Dualis. rad'd'ijo rad’d’ije rad d’ijusga

Pluralis. rad’d’jöp rad’ d’ijet

rad’d’ijusek

Substantivus. rad dit rad'd'itetin rad dikætta rad’d’ijeedje

rad’d’im

lappis’imek lappis’idek lappis’edje

lappe

lappijo lappije lappijusga

lappijop lap pijet lappijusek

lappit lappitetin lappikeetta lappijeedje lappim

401

402

Praes.

Pres.

A. ANDELIN

Adjectivus. tubmimen rad’d’imen lappimen tubmim rad’d’im lappim Passivum. Indicativus. Præsens.

Singularis. tubmijjuvvum rad'd'ijuvvum | lappijuvvum tubmijuvvuk rad'd'ijuvvuk lappijuvvuk tubmijuvvu rad'd'ijuvvu lappijuvvu

Dualis. tubmijuvve rad'd'ijuvve lappijuvve

tubmijuvvubette rad d'ijuvvubette lappijuvvubatte

tubmijuvvuba | rad'd'juvvuba lappijuvvuba

Pluralis.

tubmijuvvup rad'd'ijuvvup lapprjuvvup

tubmijuvvubættet rad d'ijuvvubættet lappijuvvubattet

tubmijuvvujek raddijuvvujek lappijuvvujek Preteritum.

Singularis.

tubmijuvim rad d'ijuvim lappijuvim

tubmijuvik rad'd'ijuvik lappijuvik

tubmijwvui — rad'd'ijuvui lapptjuvui Dualis.

tubmijuvuime rad’d’ijuvuime lappijuvui me

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 403

tubmijuvuide rad d’ijuvuide lappijuvuide

tubmijuvuiga rad’dijuvuiga lappijuvuiga

Pluralis. tubmijuvuimek — rad'd'ijuvuimek lappijuvuimek tubmijuvuidek rad’d’juvuidek lappijuvuidek tubmijuvvujedje rad'd'ijuvvujedje | lappijuvvujced]e

Conditional.

Singularis.

* tubmijuvvus’im | rad'd'ijuvvus'im lappijuvvus'im tubmijuvvus ik — rad'd'ijuvvus' ik lappijuvvus'ik tubmijuvvusi — rad'd'ijuvvus'i lappijuvvus'i D ualis.

tubmijuvvus’ime rad'd'ijuvvusime | lappijuvvus ime tubmijuvvus de rad'd'ijuvvus' ide lappijuvvus' ide

tubmijuvvus’iga rad'd'ijuvvusiga lappijuvvusiga

Pluralis. tubmijuvvus’imek rad’d’ijuvvus’imek lappijuvvus’imek tubmijuvvus idek rad'd'ijuvvusidek lappijuvvus’idek

tubmijuvvus’edje rad'd'ijuvvusédje lappijuvvus édje

Imperativus. Singularis. tubmijuvou rad'd'ijuvvu lappijuvvu

tubmijuvvus rad'd'ijuvvus lappijuvvus

404 A. ANDELIN

D ualis. tubmijuvvó rad'd'ijuvvó lappijuvvó tubmijuvve rad'd'ijuvve lappijuvve

tubmijuvvusga rad’d’juvvusga lappijuvvusga

Pluralis.

tubmijuvvup rad'd'ijuvvup lappijuvvup tubmijuvvet rad'd'ijuvvet lappijuvvet tubmijuvvusek — rad'd'ijuvvusek — lappijuvvusek Substantivus. Inf. tubmijuvvut rad'd'ijuvvut lappijuvvut Nom. tubmijubme rad'd'ijubme lappijubme Adjectivus.

Praes. tubmijuvvumen rad'd'ijuvvumen lappijuvvumen Prat. zubmijuvvum rad’dijuvvum lappijuvvum Exempel: salvvim, salvvit sammanfoga, ravvim, ravvit fbrmana, c'okkim, c’okkit samla, c'oggim, c’oggit plocka, laiddim, laiddit leda, sup- pim, suppit förkasta, fidnim, fidnit få, erhålla, pid’ggim, pid'ggit sprida, fallim, fallit störta på någon, filim, fillit bedraga, firttim, firttit upphöra att regna, lavkkim, lavkkit, stiga, pat kkim, pat kkit slita, povddim, povd- dit bjuda, bedja. Femte klassen på Ôt i infinitivus, med hård consonant i imperativus. Activum. Indıcativus. Presens. Singularis.

lokom s'ibóm kertóm navtorn

jag tager näfver, jag straffar, jag upprepar, jag erbjuder.

Anteckningar i lappska språkets Grammatik.

lokok loggö

loggö loggebætte loggoba

loggóp loggobættet logguk

loggum logguk loköi

lokoime lokoide lokoiga

lokaimek lokoidek

loggu

s'ikok keertok S'iggó keerddö Dualis. s'iggo barddó s’iggobætte kærddobætte s'iggoba keerddoba

Pluralis.

S'iggóp kaerddoóp

s’iggobættet +ærddobættet

Sigguk kardduk Preteritum.

Singularis.

Siggum keerddum Sigguk keerdduk Siköi keertoi

Dualis.

s’ikoime keertoime s’ikoide keertoide s’ikoiga keertoiga

Pluralis.

sikoimek keertoimek

s ikoidek keertoidek s'iggu kerddu

405

navtok

navddó

navddó navddobætte

navddoba

navddöop navdobættet

navdduk

navddum navdduk

navtöi

navtoime navtoide

navtoiga

navtoimek navtoidek

navddu

406

lokos’im lokos’ik

lokos’i

lokos’ime lokos’ide lokos’iga

lokos’imek lokos’idek

lokos’edje

lokö loggus

loggó

loggó loggusga

loggóp loggot

loggusek

À, ANDELIN

Conditionalis.

Singularis.

s’ikos’im kertos’im s’ikos'ik keertos’ik s'ikos'z keertos'i Dualis. s'ikos' ime keertos' ime s’ikos’ide keertos’ide s'ikos'iga kertos'iga Pluralis. s’ikos’imek koertos’imek s’ikos’idek keertos’idek s'ikos'édje keertos’edje Imperativus. Singularis. s’ikö kcertó s'iggus kerddus Dualis. s'iggó kerddö s'iggó keerddö s'iggusga kærddusga Pluralis. s'iggóp kerddop S'iggót keerddót siggusek keerddusek

navtos'un navtos’ik

navtos’i

navtos’ime navtos’ide

navtos’iga

navtos imek navtos idek

navtosédje :

navtó

navddus

navddd navddó

navddusga

navddóp navddaot

navddusek

Anteckningar i lappska språkets Grammatik.

Inf. loggöt Iness. Jokötetin Abess. Zokökcetta Nom. /oggó Nom. /oggóm Præs. loggomen Præt. Zoggom Siggujuvvum Siggujuvvuk

Siggujuvvu

s'iggujuvve siggujuvvubeette

A S s'iggujuvvuba

siggujuvoup siggujuvvubeettet

siggujuvvujek

Substantivus. koerddöt

kcertötetin

s'iggot s’ikötetin sS’kökcetta keertökcetta kcerddö

keerddóm

s'iggó

DOR E SIggom

Adjectivus. kerddomen keoerddorn

s'iggomen

S'iggom

Passivum. Indicativus. Præsens. Singularis. kerddujuvvum kerddujuvvuk

kerddujuvvu

Dualis. kerddujuvve kerddujuvvubetie

kerddujuvvuba

Pluralis? kerddujunvup kerddujuvvuboettet

keerddujuvvujek

407

navddöt navtótetin navtókctta navddó

navddom

navddomen

navddom

navddujuvvum navddujuvvuk

navddujuvvu

navddujuvve navddujuvvubcette

navddujuvvuba

navddujuvvup navddujuvvubættet

navddujuvvujek

408

s'iggujuvim s’iggujuvik

AR : . S iggujuvut

s'iggujuvuime s'iggujuvuide

s'iggujuvulga

s'iggujuvuimek Siggujuvuidek

Siggujuvvujedje

U 1 , , 2 Siggujuvous im TOTUM ^i Siggujuvvus’ik

2; z vn S ISS UJUVVUS 1

s'iggujuvvus'ime JD . 23 s'iggujuuvus ide

siggujuvvus’iga

Siggujuvvus’imek siggujuvvus’idek

Siggujuvvus’edje

A. ANDELIN

Preteritum. Singularis. keerddujuvim keerddujuvik keerddujuvui Dualis. kerddujuvuime keerddujuvuide

kerddujuvuiga

Pluralis. kærddujuvuimek kœrddujuvuidek keerddujuvvujedje

Conditionalıs.

Singülaris, keerddujuvvus’im keerddujuvvus’ik

kerddujuvvus’i

Dualis. keerddujuvvus’ime kerddujuvvus’ide kerddujuvvus’iga

Pluralis. keerddujuvvus’imek keerddujuvvus’idek

kerddujuvvus’edje

navddujuvim navddujuvik

navddujuvui

navdujuvuime navddujuvuide

navddujuvuiga

navddujuvuimek navddujuvuidek

navddujuvvujedje

navddujuvvus im navddujuvvus’ik

navddujuvvus’i

navddujuvvus’ime navddujuvvus’ide

navddujuvvus’iga

navddujuvvus’imek navddujuvvusidek

navddujuvvus’edje

Anteckningar i lappska språkets Grammalik. 409

Tm s'iggujuvvu

Siggujuvvus SE

s’iggujuvvo S'iggujuvve

Siggujuvvusga

siggujuvvup s'iggujuvvét

zs : E iggujuvvusek

Inf. siggujuvvut

Nom. siggujubme

Praes. siggujuvvumen

Pret. siggujuvvum

Imperativus.

Singularis.

kerddujuvvu

keerddujuvvus

Dualis. keerddujuvvo keerddujuvve

keerddujuvvusga

Pluralis. keerddujuvvup kerddujuvvet

keerddujuvvusek

Substantivus. kerddujuvvut

keerddujubme

Adjectivus. keerddujuvvumen

kerddujuvvum

navddujuvvu

navddujuvvus

navddujuvvo navddujuvve

navddujuvvusga

navddujuvvup navddujuvvét

navddujuvvusek

navddujuvvut

navddujubme

navddujuvvumen

navddujuvvum

b) med förmildrad consonant i imperativus.

Indicativus.

Presens.

Siugularis.

; 1 lacer. fi ao iständsäAtter, c' ao fülier Po ao får sarnom jag sager, vom jag ıslandsatter, Cuovom jag loljer ouz orn Jag tar.

sarnok tivok

sardnó tivvo

c’uovok

c’uovvo

oaz’ok

0a2’2’0

410

sardno sardnóbette

sardnóba

sardnöp sardnobcettet

sardnuk

sardnum sardnuk

sqrnöi

sarnoime sarnoide

sarnoiga

sarnoimek sarnoidek

sardnu

sarnos im

A. ANDELIN.

tıvvo tivvobcette

tivvoba

tivvop tivvobættet

tivvuk

tivvum tivvuk

tiv dr

tivoime tivoide

tivoiga

tivoimek tivoidek

tivvu

tivos’im

Dualis. 3 c’uovvo c'uovvobatte

c'uovvoba

Pluralis.

c'uovvop

c'uovvobættet

c’uovvuk

Preteritum.

Singularis.

Cuvvum c'uvvuk , Ne c’uvöi Dualis. c'uvoime c’uvoide

c'uvoiga

Pluralis.

c'uvoimek c'uvoidek

Cuvvu

Conditionalis.

Singularis.

Cuvos im

0az’z’o oaz’z’obeette

oaz’z’oba

oaz'z'op oaz z obeettet

oaz’z’uk

oz zum oz'z'uk

oz oi

oz’oime oz’oide

oz’oiga

oz’oimek oz’oidek

oz'zu

oz’os’im

a sarnos ik

sarnos’i

sarnos’ime sarnos ide

sarnos'iga

sarnos’imek sarnos’idek

sarnos’edje

sarnö

sardnus

M sardno sardnö

sardnusga

sardnop sardnöt

sardnusek

Inf. sardnöt

Anteckningar i lappska språkets Grammatik.

tivos ik

tivos’i

tivos ime tivos'ide

t vos iga

tivos imek tivos idek

tivos’edje

tivó

tivvus

tivvo Livvö

tivvusga tivvöp livvöt

tivvusek

tivvot

c’uvos’ik

c’uvos’i

Dualis. , 25 c'uvos' ime c'uvos' ide

c'uvos'iza

Pluralis. c'uvos'imek 2 pe c’uvos’idek

c’uvos’edje

Imperativus. Singularis. Cuvo

Cuvvus

Dualis. Ce uvvd 2 x Cuvvd

Cuvvusga

Pluralis. c’uvvöp c'uvvót

c'uvvusek

Substantivus.

C uovvót

oz os' ik

oz'os'i

oz'os' ime oZ'os'ide

oz'os'iga oz'os' imek

oz os idck

0Z'os'édje

5 020

5, 022 us

oz’z'usek

oaz’z’öt

53

411

412 ANANDEENN Iness. sarnótetin tivotelin c'uvótetin oz'ótetin Abess. — sarnókctta tivókcetta c’uvökcelta vz’ökcetta Nom. sardo tivvó c’uovvÔ N = sardnóm tivvom c'uovvóm oaz z óm Adjectivus. Pries. sardnomen tivvomen c'uovvomen oaz'z'omen Prat. surdnom tivvom cuovvom oaz'z'om Passivum. Indicativus. Præsens. Singularis. sardnujuvvum tivvujuvvum c'uvvujuvvum oz'zujuvvum sardnujuvvuk tivvujuvvuk c'uvvujuvvuk oZ'z'ujuvvuk sardnujuvvu tivvujuvvu Cuvvujuvvu oZ z'ujuvvu Dualis. sardnujuvve tivvujuvve Cuvvujuvve o2’z’ujuvve sardnujuvvubette — tivvujuvvubette cCuvvujuvvubette oz’z’wjuvvubalte sardnujuvvuba tivvujuvvuba c'uvvujuvvuba oz'z'ujuvvuba Pluralis. sardnujuvvup tivvujuvvup Cuvvujuvvup oz'z'ujuvvup

sardnujuvvubettel tivvujuvvubettet c’uvvuujuvvubættet oz zujuvvubcettet

sardnujuvvujek tivvujuvvujek Curvujuvvujek 0z'z'ujuvvujek

Preteritum. Singularis.

sardnujuvim tivvujuvim Cuvvujuvim oz'z'ujuvim

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 413

sardnujwvik tivvujuvik c'uvvujuvik oZ 2’ujuvik

sardnujuvui livvujuvui Cuvvujuvui oz'z'ujuvui Dualis.

sardnujuvuime tivvujuvuime Cuvvujuvuime — ozz'ujuvuime

sardnujuvuide tivvujuvuide c'uvvujuvuide oz z'ujuvuide

sardnujuvuiga livvujuvuiga Cuvvujuvuiga — oz'zujuvuiga

Pluralis. sardnujuvuunek — tivvujuvuimek c'uvvujuvuimeb | oz z'ujuvuimek sardnujuvuideb — tivvujuvuidek c'uvvujuvuidek — oz zujuvuidek sardnujuvvujedje tivvujuvvujedje Cuvvujuvvujedje oz'z'ujuvvujedje Conditionalıs.

Singularis.

sardnujuvvus’im tivvujuvvus im Cuvvujuvvus’im ozz ujuvvus im

sardnujuvvus ib — tivvujuvvus'ik Cuvvujuvvusık — oz'zujuvvus'ik

sardnujuvvus’i tivvujuvvus’i cuvvujuuvus t — o£Zujuvvus i Dualis.

sardnujuvvus ime tivvujuvvusime — cuvvujuvvusume oz'zujuvvus'ime

sprdnujuvvuside tivvujuvvus’ide c'uvvujuvvus ide oz'zujuvvus' ide

sardnujuvvusiga tivvujuvvus'iga Cuvvujuvvus’iga oz zujuvvusiga

Pluralis. sardnujuvvus imek tivvujuvvus’imek | cuvvujuvvus? mek oz'z'ujuvvus imek sardnujuvvus’idek tivpujuvvus ideb Cuvuujuvvuus’idje oz'z'ujuvvus'idje Imperativus. Singularis. sardnujwvvu tivvujuvvu Cuvvujuvvu 0Z Zz ujuvvu

: : P : S EC : sardnıyuvvus tivvujuvvus Cuvvujuvvus DZ ZU EL RIU EES

414 A. ANDELIN

Dualis. sardnujuvvó | tivvujuvvd Cuvvujuvvd 02’2’ujuvvo sardnujuvvo livvujuvvo Cuvvujuvvd Oz'zujuvvó sardnujuvvusga tivuugjuvvusg« cuvvujuvuvusga | oz'zujuvvusga

Pluralis.

sardnujuvvup tivvujuvvup Cuvvujuvvup o2’2’ujuvvup sardnujuvvöt tivvujuvvót c'uvvujuvvot oz'z'ujuvvót sardnujuvvusek — tivvujuvuusek cuvvujuvvuseb — oz'zujuvvusek Substantivus. luf. sardnujuvvut tivvujuvvut cuvvujuvvut oz'Z'ujuvvut Nom. sardnujubme tivvujubrne c'uvvujubme oz'z'ujubme Adjectivus. n

Pres. sardnujuvvumen tivvujuvvumen c’uvvujuvvumen oz'z'ujuvvumen

Prat. sardnujuvvum — tivvujuvvum c’uvvujuvvum — oz'z'ujuvvum Exempel: £azgóm, kadjöt hjelpa, vårda, /av/óm, lavllot sjunga,

c’uoz’öm, c'uoz'z'ót stå, aikóm, aiggöt ürna, lonöm, lodnöt aflösa, nuosköm,

nuossköt bli liderlig.

a) med hård consonant b) med förmildrad consonant i i imperativus. imperativus. Activum. Indicativus. Præsens.

Singularis. kovtom blifva flott, — rtóm bryta opp (sår), mo/sôm jag förändrar. kovtök irtok molsök

kovddö irddö molssó

kovddo kovddöbatte

kovddóba

kovddop

kovddöbcettet

kovdduk

kovdduin kovdduk

kovtöi

kovtöime kovtöide

kovtöiga

kovtoimek kovtoidek kovddu

kovtos im kovtos’ik

kovtos’i

Dualis. irddö irddobatte

irddóba

Pluralis. irddöp irddöbeettet irdduk

| Preteritum. Singularis. irddum irdduk irtöi Dualis. irtóime irtdide irtóiga Pluralis. irtoimek irtoidek ni Conditionalis. Singularis. irtos im À irtos’ik

irtos’i

Anteckningar i lappska spräkets Grammatik. 415

molssó molsobætte

molssóba

molssóp molssobættet

molssuk

molssum molssuk

molsóz

molsöime molsóide

molsóiga

molsoimek molsoidek

molssu

molsos’im molsos’ik

molsos’i

416

kovlos’ime kovtos’ide

kovtos'iga

kovtos imek kovtos’idek

kovtos’edje

kovto

kovddus

kovddo kovddo kovddusga

kavddop kovddot

kovddusek

Inf. Iness. Abess. Nom.

kovddot koutotetin kovtokcetta

kovddo

kovddorn

A. ANDELIN

Dualis. irtos’ime irtos’ide irtos'iga Bluralas. irtos’irnek irtos’idek irtos’edje Imperativus. Singularis. irto irddus Dualis. irddo irddo

irddusga

Pluralis.

irddop

irddo

irddusek

Substantivus.

irddot irtotetin

irtokcelta irddo

irddom

Rn molsos ime molsos’ ide (LS molsos iga molsos’imek molsos’idek

molsosedje

^ molso

molssus

molsso molsso

molssusga

molssop molssot

B

molssusek

molssot molssotetin ^ molsokætta AX molsso

molssom

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 417

kovddujuvvum kovddujuvvuk

kovddujuvvu

kovddujuvve kovddujuvvubctte

kovddujuvvuba

kovddujvvup kovddujuvvubættet

kovddujuvvujek

kovddujuvim | ko vddujuvik

kovddujuvui

kovddujuvuime kovddujuvuide

kovddujuvuiga

Passirum. Indicativus. Presens. Singularis. irddujuvvum irddujuvvuk

irddujuvvu

Dualis.

irddujuvve irddujuvvubeette

irddujuvvuba

Pluralis. irddujuvvup irddujwvvubeettet

irddujwvvujek

Preteritum. Singularis. irddujuvim irddujwvik

irddujuvut

Dualis. irddujuvuime irddujuvuide

irddujuvuiga

molssujuvvum molssujuvvuk

molssujuvvu

molssujuvve molssujuvvuboette

melssujuvvuba

molssujuvvup molssujuvvubcettet

molssujuvvujek

-

molssujuvim molssujuvik

molssujuvui

molssujuvuime molssujuvuide

molssujuvuiga

418

kovddujuvuimek kovddujuvuidek

kovddujuvvujedje

kovddujuvvus’im kovd dujuvvus’ik

kovddujuvvus’i

kovddujuvvus’ime kovddujuvvus’ide

kovddujuvvus’iga

kovddujuvvus’imek kovddujuvvus’idek

kovddujuvvus’edje

kovddujuvvu

kovddujuvvus

kovddujuvvo kovddujuvvo

kovddujuvvusga

kovddujuvvöp

AS A NIDSE LIN

Pluralis. irddujuvuimek irddujuvuidek irddujuvvujedje Conditionalıs. Singularis. irddujuvvus im irddujuvvus’ik irddujuvvus’i Dualis. irddujuvvus’ime irddujuvvus ide

irddujuvvus’iga

irddujuvvus’imek

irddujuvvus’idek irddujuvvus’edje Imperativus. Singularis. irddujuvvu

irddujuvvus

Dualis. irddujuvvo irddujuvvo irddujuvvusga Pluralis.

irddujuvvop

molssujuvuimek molssujuvuidek

molssujuvvujedje

molssujuvvus’im molssujuvvus ik

molssujuvvus’i

molssujuvvus’ime molssujuvvus’ide

molssujuvvus’iga

molssujuvvus’imek molssujuvvus’idek

molssujuvvus’edje

molssujuvvu

molssujuvvus

molssujuvvo molssujuvvo

molssujuvvusga

molssujuvvöp

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 419

kovddujuvvöt irddujuvvôt molssujuvvot kovddujuvvusek irddujuvvusck molssujuvvusek Substantivus. Inf kovddujuvvat irddujuvvat molssujuvvat Non. kovddujubıne irddujubme molssujubme Adjechvus. Pres. kovddujuvvumen irddujuvvumen molssujuvvumen Prat. kovddujuvvum irddujuvvurn molssujuvvurn

Hjelprerbet let att vara.

Indicativus.

Preesens. Singularis Lem, læk, lä, Dualis /ædne, lekke, lava, Pluralis lap, Icekkét, læk. Preteritum. Sing. Ledjim, ledjik, lei, Dualis /eime, leide, leiga, Pluralis Zei- mek, leeidek, ledje. Indefixitum. Singularis Lez’z’am, lez’z’ak, leez’z’a, Dualis /ez'z'e, /az’z’abeette,

læz’z'aba, Pluralis /ez'z'ap, læz’2'abættet, laez’z’ek.

Conditionalıs. Sing. Live’un, livcit, livci, Dual. Zivc'ime, livdide /ivc'iga, Plur. livc'imek, livc'idek, livc'i. Imperativus. à Sing. lege, lekku, Dual. /ednó, lekke, lekkosga, Plur. Icekköp,

leekket, lækkusek. 54

420 A. ANDELIN Substantivus. Inf. Let, Iuess. orotetin, Abess. orokætta, Nom. orro, Nom. Zebme, Adjectivus. Lomas. Perfectum och plusqvamperfectum conjugeras som följer: A ctivum. Indicativus. Sig. Sing. Sing. LET jag, ledjim jag, ledjim | jag, lcek | an ledjik takkam du, Zedjit | ne m lä han har gjort, 4c han hade gjort, /æi hafva gjort, Dualis. Dualis. Dualis. lædne | vi, lœime vi, lœime | vi, lekke ) takkam p JZeide takkat p lœide | en Hat. leva de hafva gjort, /æiga de hafva gjort, Zeiga | va gjort, Plur. Plur. Plur. läp vi, leimek vi, loeimek vi, lekket ) takkam ) /æidek takkam ) lœæidek aies laf. Tek de hava gjort, /edje / de hade gjort, Zedje va gjort, Indefinitum. Conditionalıs. Singularis. Singularis. lez’2’am Jag, live” im Jag takkam du, takkarn du lcez’z’ak " 1 : live” ik i tór hafva gjort, torde hafva gjort,

lez’z’a) takkam han tör hafva

gjort,

livci) takkam han torde hafva gjort.

Anteckningar i lappska språkets Grammatik, 421

Dualis. Dualis. leez’z’e ) vi, live ime ler’z’abette ) takkam j, livc’ide | takkam. lee’ ’ceba de torde hafva gjort, liverga |

Pluralis. Pluralis. lee2’z’ap Vi, live imek lez’z’abettet) takkam h live idék ) takkam. lez’z’ek | de torde hafva gjort, livc'i

livc'im livcik, livei, livc ime, liveide etc. takkat facturus fuissem Imperativus. lege, lekkus, takkam etc. Passivun. Indicativus. len, takkujuvvum etc. ledjim, takkujuvvum etc. ledjiin, takkujuvvut etc. le2’z’am, takkujuvvum etc. live’im, takkujuvvum etc. liveim, takkujuvvut etc. Imperativus.

lege, lekkus, takkujuvvum etc.

Anm. Adjectivus primus nyttjas äfven med presen: och imper- fectum, som ett sammansatt tempus i hvarje modus t. ex.

lem takkamen jag är görende, jag gör;

ledjim takkamen jag var görande, jag gjorde;

lez’z’am takkamen jag må vara görande, jag må göra;

livcim takkamen jag torde vara görande, jag torde göra.

422 A. ANDELIN

Negativ konjugation. Dä verbum eller hjelpverbum i lappskan skall förnekas, uppkom- mer en egen konjugation t. ex. im sarno jag säger icke, ik sarno du sä-

ger icke, i sarno han säger icke.

Det negativa verbet är af tvenne slag: ovillkorligt, som nekar be- stämdt, och villkorligt, som nekar med villkor. Nekningsverberna böjas

sålunda:

Indic., Indifinitum, Condit. Imperativus. Singularis. Singularis. im jag icke cele icke du ik du icke cellus icke han i han icke D ualis. Dualis. cn vi tvà icke cello icke vi två æppe ) två icke celle icke i — eva de två icke cllusga icke de — ; Pluralis. Plurale cep vi (flera) icke ellep icke vi flere cppet 1 icke ællet icke i ci de icke cellusek icke

Till dessa neekningsverba lägges sjelfva verbet i motsvarande mo - dus i tredje person i singularis. 1 prasens tages imperativus andra person, i imperfectum adjectivus 2 singularis och verbum negativum sättes fram-

före, såsom följande exempel närmare utvisar.

" Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 423

Activum. Indic. presens.

Singularis.

im taga icke gör jag

ik taga du

i taga icke gör han Dualis.

em taga icke göre vi

æppe tag’a 1

eva tag'a de Pluralis.

cp taga vi

æppet taga 1

ci taga de Preteritum.

Singularis.

im takkam icke gjorde jag

ik takkam du à takkam han Dualis. em takkam vi æppe takkam 1 eva takkam de Pluralis. ep takkam vi

Passivum.

Indicativus presens.

im takkujuvvo ik takkujuvvo

i takkujuvvo

Dualis. oem takkujuvvo cppe

eva

Pluralis. cp takkujuvvo ceppet

CL

Preteritum. Singularis. im takkujuvvum ik Z Dualis.

een

æppe

æva Pluralis.

cp

424

A. ANDELIN.

æppet takkam 1 ci takkam de Conditionalis.

Singularis.

im tag’as’i icke tór jag göra

d $ UM s

ik tag'asi » » du göra

itagasi » » han göra Dualis.

cm tag'asi icke tör vi göra

æppe tag'asi » » 1 göra @va tag'asu » » de göra Pluralis. ep tagasi » » vi göra æppet taga » » i göra ci tagasi » » de góra Imperativus.

Singularis. cle tag” a

cellus takko

Dualis. cello takko celle taga ællusga takko

Pluralis.

cllop takko

ceppet

cei Conditionalıs. Singu laris.

im takkujuvvus’i

ik » i » Duaı cm » æppe » eva » Pluralis.

ep » ceppet » cei SACHE

Singularis. cle takkujuvvo

cllus takkujuvvo

D ualis. &llo takkujuvvo clle takkujuvve

cllusga takkujuvvo

Pluralis.

ællop takkujuvvo

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 425

cellet taga cellet takkujuvvo

ællusek takko @llusek takkujuvvo

Sammansatta tempora conjugeras på följande sätt:

Activum. Passivum.

Indicalivus. Indicativus.

Singularis. im lek takkamen ik lek takkamen i lek takkamen

Dualis.

cm lek takkamen eppe læk takkamen:

eva lek takkarnen

Pluralis. ep lek takkamen æppet lak takkamen

ei lek takkamen

im lem takkamen ik lem takkamen

i lem takkamen

Dualis. em lem takkamen eppe lem takkamen

eva lem takkamen

Sing. im lek takkam ik loek takkam i lek takkam Dualis.

cin lek takkam æppe lek takkam

æva lek: takkam

Pluralis. cp lek takkam æppet lek takkam

ei lek takkam

Preteritum. im lem takkam ik lem takkam

i lem takkam

Dualis. em lem takkam eppe lem takkam

eva lem takkam

Singularis. im lak takkujuvvumen ik [eek takkujuvvumen i lak takkujuvvumen

Dualis.

em lek takkajuvvumen

æppe lek »

eva laek »

Pluralis. cep ick » æppet lek »

ci læk »

im lak takkujuvvum ik lek i leek Dualis. «n lek takkujuvvum

æppe lak

ceva læk

426

Pluralis. ep lem takkamen ceppet lem takkamen

ci lem takkamen

Indefinitum. im lez’z’a takkamen ik » » i » »

em lez’z2a takkamen

æppe » »

eva » » Pluralis.

cp lezza takkamen

æppet » »

cel » »

im livci takkamen ik livci »

i »

A. ANDELIN.

Pluralis.

cp lek takkujuvvum

Pluralis. cp lem lakkam

æppet lem takkam | ceppet lak »

ci lem takkam ci lock » Indefinitum. Indefinitum.

im lezza takkam im lem takkujuvvumen ik » » ah.» »

i » » i » » etc.

D ualis. '

cem (cz'zia takkam im lem takkujuuvum æppe » » ik lem »

eva » takkain i lem » etc.

Pluralis. Indefinitum. cep leez'z'a takkarn im lez’z’a takkajuvvumen æppet » » ik » » ei » » H » » etc. im laz’z’a takkujuvvum ik » ' i » etc. Conditionalis. im livet takkam

ik »

im livdi takkujuvvumen ib livct »

i » i livei » etc. im livci takkujuvvum ik »

5 »

Anteckningar i lappska språkets Grammatik.

ten æppe

eva lLivei takkamen

cep

æppet

ei livci takkamen

im livci takkat ik

i

Dualis.

Pluralis. ep æppet

ei liver takkat

Dualis. em æppe :

eva

Pluralis. ep

æppet

ei livdi takkam

Singularis.

Härledda | Verba.

427

cem livci takkujuvvum

eppe |

L

ep

cppe

ci livci takkujuvvam

im liver takkujuvvut ik i Dualis. em æppe

eva

Pluralis. cp ceppet

ci livci takkujuvvut

Verberna kunna härledas dels ifrån andra verba dels ifrån nomina

De ursprungliga verba lyktas vanligen på am, om, im med transitiv be-

tydelse och tam, skam, sam, mam, uttam, addam med intransitiv be-

55

428 A. ANDELIN

märkelse; såsom arvvelam gissa, C'uorvom ropa, ravim fórmana, s'atain blifva, koikatam bli drypande, @/askam komma till lifs, kavpas’am köp- slå, poarrasmam bli gammal, koikkoluttam förorsaka törst, Zukkuraddam leka. Dock fiunes både intransitiva på am, om oeh im, och transitiva på

tam, skam, sam, uttam addam.

De af verba härledda hafva förnämligast följande ändelser:

‘a) tam (verba factiva), hvilkas bemärkelse är att laga så, att det sker, som det ursprungliga verbet betyder, såsom: tokkit behaga, tubmit dömma, karrat binda, tokkitam låta behaga, tubmitam låta dömma, kara- tam låta binda.

b) dattam, nattam 1. gattam hafva samma bemärkelse att bringa derhän, att det sker som det ursprungliga stamordet betyder, såsom: mori- dattam bringa derhän att någon väckes, af moridet väcka, kavranattam l. kavragattam bringa att någon kröker sig, al kavrre krokig.

c) mam tillkännager att man blifver något, erhåller en viss egen- skap, pastelmam blifva hvass, af passtel hvass, poarkasmam blifva hård, af poarka hård, vresig.

d) mattam göra till det som stamordet betyder, poarkasmattam uppreta till vrede.

e) uvam, muvam tillkännagifva att man mollager en inverkan, poarrasmuvam blifva gammal, saraduvam få remuor, af pareso gammal, saram sónderstycka.

f) tuttam beröfva någon något, podnetuttam göra bottenlôs.

g) tuvam, blifva något af det som stamordet betyder, porastuvam blifva matlós, af poratæbme matlós, manatuvam blifva barnlös, af mana-

teebme barnlös; alla dessa deriveras af adjectiva pa Zebme.

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 429

A) stuvam verba desiderativa, anééstuvam begära, sarnöstuvam vill tala, jug’astuvam är törstig, af odnet bruka, sardnöt tala, jukkat dricka.

i) stam verbum diminitivum göra engång det stamordet betyder ped'astam sticka eller låta sticka hål en gång sakta af ped dat sticka hål.

J) goad’am verbum inchoativum, mannagoad am, begyuna fär- das, c’allegoadam begynna skrilva, af mannat fara, c’allet skrifva,

k) sam är äfven ett verbum diminutivum med bibegreppet af làngsamhet vid utförande af den handling, stamordet betyder, såsom za- zas’am gà litet långsamt, spasera, c’alas’am skrifva i maklighet, af vazzet gà, c’allet skrifva,

/) usam utmärker att man utför en viss handling, såsom: oaffe- rus'am offra, c'ogganus’am fórsamla sig, af c’ogganet fórsamla.

m) stalam, De af nomina deriverade beteckna en eflerapning, en efterföljelse, såsom ac'astalam uppföra sig som fader, cdnastalam upp- föra sig som mor, af ac'c'e far, edne mor. De af verba deriverade be- teckna somliga en fórberedelse till den handling, som primitivum beteck- nar; såsom: oad'd'astalam jag går till sángs, sirdastalam laga sig till att flytta, af oad’d’et sofva, sirddet flytta; somliga visa, att den gerning, som stamordet betyder, har redan skett några gånger, dock ej häftigt, ruoka- stalam jag skubbar några gånger med ett litet uppehåll emellan hvarje gång, cZerastalam jag skidar ner för en backe några gånger, med ett li- tet uppehåll emellan hvarje gång, af ruokastam jag skubbar, cierastam jag skidar.

n) stattam deriveras dels af verba på stam och betyda låta verk-

ställa det som stamordet betecknar, porjestallam låta segla, af porjestam

430 A. ANDELIN segla, dels af nomina och beteckna en efterapning, farostattam jag elter- apar det norrska språket, vill tala uorrska, Zarro norrman.

o) lam, verbum diminitivum svarar emot den finska ändelsen Zen, lokkalam lujeskelen.

p) taddam, laddam äro verba freqventativa, utmärkande att hand- lingen sker ofta med uppskof emellan hvarje gång, /ogataddam jag un- dervisar i det eller det, i detsanima många gånger, /okkaladdam jag läser ofta, upprepade gånger, och det som snarast.

g) skam, skattam blifva, göra till det stamordet betyder: vaimo- skam blifva modig, behjertad, vaimoskattarn göra modig, af vaibmo hjerta.

r) as’am, s’aks’am, anse nara det som stamordet betyder, kukkas am, kukkas’aks’am anse för lång, af kukka lång.

s) itam, tillkánnagifver att stamordet har, får en viss beskaffenhet;

kucitam få en rutten lukt, af kuoca rutten.

Anmärkningar. Lapparne bruka verba impersonalia likasom i andra språk; muotta det snögar, arvva det regnar.

Det talesåttet: jag bryr om, Öfversättes i lappskan med adnet logo; såsom: han bryr sig intet om Guds befallningar, i son ane loge Ibmel koc’c’omiin. Verba æstimaudi construeras med dativus: han ansåg kärilet vara värdt 8 rubel, son lokka tam lite kavtse rupali.

Verba neutralia passiva på Zalarn regera dativum: min dotter blef biten af en hund, mun nieidda kaskatalai pædnagt.

Verba som betyda köpa och sälja, sätta tingens Värde i locativus: jag köper denna bok för tre rubel, mon ostam tam kirje koalma rupa- lest, jag säljer stocken för femtio kopek mon vuodam hirsa vitta log’e

kopeikast.

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 431

Verba som betyda förbjuda, frukta, glädja sig, ledas vid, berömma sig af, afläta, sätta det ting man fórbjuder, fruktar, 0. s. v. i locativus: Gud förbjuder oss synden Ibmel kieldda miin sutóst; vi skola frukta Gud, mii kalggep Ibmelest pallat; Guds englar glädja sig öfver en syndare, som sig omvänder, Zöme/ engelak illodèk suddogasast, kotte jec'as jorgal; den gode Guden ledes intet vid att göra godt åt menniskorna, tat puorré Ibmel i laitastuva olbmuidi puurüt takkamèst; eu menniska bör intet berömma sig af sina gerningar, oZmus i perre puorre tag’öines rama- dallat.

Hvad för öfrigt verberues bruk angår, så nyltjas de som i finskan, hvarföre det lemnas här oanmärkt.

Sammansättning. -

-llappskan äro sammansatta ord ganska få, emedan prepositionerna äro få. Deremot kunna postpositionerna förenas med nomina, emedan de sjelfva egentligen äro nomina; t. ex. o/göpelle utsida, olgo@dnam utland, siskepcellas åt iure sidan.

De sammansatta orden äro derföre nomina och uppkomma vanligen sålunda, att de enkla orden skrilvas efterhvarandra, t. ex. penagmuorje hundbär, penaggullam en mil, tallo-edno hemmansbruk, tallo-siljö gärdsplan.

Partiklar.

Partiklarna i lappskan äro prepositioner, postpositioner, adverbier, konjunktioner och interjektioner.

Prepositionerna i lappskan äro ganska få. De förnämsta af dem áro: æreb förutan, karkal emellan, kidda intill och mietta långsmed.

Postpositionerna sättas efter orden och äro ej fullkomligen oböjliga,

utan hafva de flesta af dem flera kasus. De förnämsta af dem äro följande:

432 A. ANDELIN

ala, på, ald,

paldi, vid sidan, paldel, paldist, pokt, genom, förmedelst,

tuokken, bak, tuokkar,

kuim, med,

koigu, till,

kuvlloi, till,

karkast, emellan, ibland, £ar&Z

lut, hos, lusa,

mielt, med, efter,

mayést efter mayel, mayyai, padjelist, öfver, på, padjel, padjeli, ovdi, för, ovdel, ovdist,

sisa, inuti, sist,

taga, utan, vidhänges kasus abessivus, vuolt, under, vuollai, vuollelést, vuollele, vuossta, emot,

pirra, omkring, om,

erit, ifrån, eridi,

toppelest, längre härifrån, toppele, teppelést, nármare här, tceppele, s’akka, nära, hos,

mædda, förbi,

olgölest, utan för, o/gole,

rasta, tvärt öfver,

siskelest, innanfóre, siskele,

tevelist, norr ifrån, tceevele,

D

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 433

c’ad’a, genom,

tafhôi, 1 anseende till, £ afhôst,

tiitté, för, förskull,

p«llai, vid sidan af, pelt,

scekka, ibland,

sajest, ı ställe för, sadjai,

s’illa, med, efter,

Anmärk. I lappskan kan man nyttja tvenne prepositioner på en- gang, såsom fallet är med Zut hos ech erit ifrån, stundom med padjelest på och erit ifrån; han gick från huset, son vazi vieso lut erit; han af- vänder allt oudt ifrån mig, son jorgal puok pahait muu padjelést erit.

Alla de postpositioner, som halva kasus, kunna taga suffix såsom nomina; såsom sistam uli mig, sistat uti dig, sistes uti henne, sistem uti oss lvå, sistede uti eder två etc.

Adrerbier.

Adverbierna i lappskau äro antingen anhangspartiklar, som icke bilda egna ord utan efterhängas andra, eller sjelfständiga adverbier, hvilka stå såsom egna ord. Anhangspartiklarna äro: ge, ko, lagai, ta, ne, de, t. ex. kostege någonstädes, af kost hvar, koassege någon tid, af koas när, teko likasom, såsom, af te så och ko, maydlagai efter hvarandra, af mayel efter och Zagai joko monne, munne hvarföre, nutta utan, made jo, tade desto.

De sjelfständiga adverbierna äro antingen egna ord, som icke mera visa någon nominal likhet (icke hafva kasus) eller också äro de kasus af nomina oeh pronomina; de äro för öfrigt antingen stam eller härledda ord :

a) Rena adverbia äro ibland andra följande: koggö hvar, taggo hår,

toggo der, teeceppé här, teik hit. taal nu, odne idog, æské nyss, silhave

434 A. ANDELIN

straxt, sitta omsider, ain alltid, vela ännu, itten i morgon, dska omsider, tassac'i intill, eisige nånsin, aiga länge seu, ifti i går, arrat tidigt, mayel sällan, peiveg om dagen, ikko om natten, kiddag om våren, kesseg om sommaren, Zalveg om vintern, c'avteag om hösten, ovtelis alltid, fast ater, nu så, sagga ganska, Aui ganska mycket, paicca utom, förutan, ainas

ändtligen, vare! Gud gifve! alma väl, nabbo, tall, så, alltså, förty, aive

alltför, aivestes endast allenast, fee! allena, blott, tavja ofta, mokt hurule- des, ruktut ullbaka.

b) kasus af nomina begagnade såsom adverbia, äro förnämligast följande:

Nom. (?) pajas opp, vuolas ned, o/gas ut, kukkas långt bort, tavas norrut, uccanas litet, pullio mycket, apparas för mycket, tus's'e allena, blott, aido just, precis, Zus’s’as förgäfves.

Dat. erranassi afsides, tuod'ai visserligen.

Loc. dastmayelist derefter, puurist väl, s’iegast ganska mycket,

id'd'edest om morgonen, cekkedest om aftonen, kullusist bekant, kied’ast i

handen.

Factivus sevdnjadén i mörkret, aigin i tiden, kuovson 1 skymningen.

Abessivus koargutag’a utan prål.

Af pronomina kunna många kasus öfversättas såsom andra språks adverbia, t. ex. taast här, kosa hvart, kost hvar, maast hvarifrån.

Deriverade adverbia bildas af nomina adjectiva sålunda: att adjectiva på e, 4, o, taga t till sig, karz’z’e trång, karz’z’et trängt, valli orolig, vallit oroligt, hedjo svag, hedjot svagt.

Adjectiva på ar, oi, ui, kasta i bort och taga t i dess ställe t. ex.

turddai osnygg, turddat; tus’s’oi ful, tu$'$ot, rampui prälande, ramput.

RAA RES AA BALAI AI AAA 72 LULU ^ 9/412 LAN RAA LS AS SARA LIL LEAVE Ta va lå JA vå va va VA AA SAAAAAA/VA

FORSOK

ATT MED GEOMETRIENS TILLHJELP UPPLYSA THEORIEN OM EXPONENTIALER OCH LOGARITHMER, A N. G. ar SCHULTEN. (Föredr. d. 12 Mars 1855).

er

Närvarande uppsats utgör en fortsättning af det ”Försök att med Geo- metriens tillhjelp upplysa Algebran och dess Tillämpning till Geome- trien", som förut ingått i dessa Alter *), och bibehälle vi derföre så mycket heldre det i nämnde arbete begagnade framställningssätt, eller ämnets ut- veckling genom T'/heoremer och deraf föranledda Anmärkningar, som der- igenom tillika torde vinnas en bättre öfversigt af här erhållna resultater.

Till grund för dessa theoremer ligger begreppet om en på följande sätt uppkommande Kroklineå.

Lät (Tab. V. fig. 1) BAC vara en rät vinkel samt DEG' och FEH' tvenne med AC och AD parallela och till lika stora afständ AD och AF från A dragna räta lineer, dem man obestämdt utdragit åt G och H. An- tages derefter en kring A rörlig rät linea AGIT. eller AUG att vrida sig

kontinuerligt i planet BAC ifrån AB mot BC, så måste denna lineas af-

+) Tomen IV, sidd. 29—64.

438 N. G. ir SCHULTEN

skärningar G,H' eller GH med de orörliga DG’, FH’ fortgå, äfvenledes konti- nuerligt, längs dessa lineer från D åt G och från H' mot F, samt dy- lik rörelse äfven ega rum för räta lineerna Gb, H'a eller G'b', Hx, hvilka uti dessa afskärningspunkter stå vinkelräta emot DG, FH. Dä, under denna rörelse, nämnde lineer alltid skära hvarandra uti någon punkt c eller c, måste äfven denna punkt kontinuerligt ändra sitt läge och, i följe deraf, beskrifva en sammanhängande linea cc. Det är denna linea, hvarom här är fråga, och hvaraf några egenskaper måste först härledas, innan vi kunna öfvergå till vårt hufvudämne. Ifrågavarande egenskaper äro följande:

1) Linean ec genomgår punkten E, och närmar sig oupphörligt

lineerna AB och AC, utan att någonsin råka dem.

Följer genast af lineans uppritning, emedan G,H' eller G,H sam-

manfalla i E, och DG eller HE kunna bli så små man vill.

2) Linean kan på båda sidor om E förlängas huru långt som helst, och dess afdelningar på begge sidor om denna punkt äro fullkomligen dy-

lika, så att de kunde med hvarandra sammanfalla.

Följer äfven genast af uppritningen, emedan, om EIT = EG, åfven He Gr.

3) Hvarje rät linea som drages vinkelrätt mot AB eller AC råkar

nödvändigt linean cc, och det blott i en punkt.

Följer likaledes af lineans uppritning, emedan t. ex. räta linean Gb eller Gb‘, som är vinkelrät mot AC och deraf alltid en bestämd punkt c eller c ligger ilinean ec, genomgår från A mot C utan gräns alla möj- liga lägen af en mot AC vinkelrät rät linea, På samma sätt ädagalägges

nämnde förhållande i afseende à AB.

Anteckningar i lappska språkets Grammatik. 4.3

Adjectiva på 4 9 t, m, r, taga ändelsen ot, såsom lossadet tungt, af lossat tung, jottelèt snabbt, af jotté/ snabb, allaget högt, af allag, ib- melmættomèt ogudaktigt af ibmelmettóm, nuabmeret hjelplöst, af zzab- mer ofórmógenhet att hjelpa sig.

Adjectiva bisyllaba på as taga e£ till ändelsen, kåras hård, karraset; men flerstafviga på as taga at till àndelsen, smiettaskas | snillrik, smiet- taskasat.

Adjectiva på es förändra és till aset "såsom hadnaset, vanhurska- set, af hanes girig och vanhurskes rättfärdig.

Adjectiva på os taga et till sig, liekkoset ljufligt, af liekkos.

Adjectiva på as taga dels ändelsen c’et dels az’z’at till sig, erinomacet, puokvwgalaz’z’at, af erinomas besynnerlig och puorkv@galas allsmäktig.

Några adverbia äro lika med adjectivers dativus singularis, ollasi, af olles fullkomlig.

Af comparativus och superlativus bildas adverbier sålunda, att till

den förra lägges ändelsen but, till den sednare at, puorebut, puoremusat

af buorrep bättre, puoremus bäst. Anm. Några substantiver taga ändelsen buit, till sig och hafva dä

en comparativ bemärkelse t. ex. favlle fjärd, mannat favllebuit fara längre

ut på fjärden.

Konjunktioner.

Utom vanliga konjunktioner nyttjas åfven pronominalkasus såsom sådana. De egentliga konjunktionerna äro antingen enkla eller samman- satta. De enkla äro: ja och, maita också, ko som, når, Zelle dà, tai eller, jos om, muttó men, taddet likväl, te ty, vai, l. ætte att; sammansatta:

56

435 A. ANDELIN

teelleko dä, taikke eller, jostaddet om likväl, josjo änskônt, josko om också,

erepko utom, tamtütti fördenskull, tasto derefter, £astman’elèst derefter, tastko derföre att. Interjektioner. De mest förekommande äro: Lei, vui ack, ve, varmest, hvilken

olycka! jo be dat, hvad vill jag säga! aito, makka, be, de be m. m.

Om Geometriens tillämpning till Exponentialer och Logarithmer. 439

4) Hvarje rät linea som utgår från punkten À inom vinkeln BAC råkar äfvenledes linean ce’, och det blott i ez punkt.

Följer äfven af sjelfva uppritningen, i grund hvaraf t. ex. hvarje punkt af lineans stycke Ec ligger inom rektangeln GcH'E, deraf måste slutas att den sammanhängande Ec nägonstädes skär rektangelus diago- nal GH".

5) I hvarje punkt c eller € af ifrågavarande linea är rektangeln af Aa och ac, eller al Ab och be, lika stor med qvadraten AE.

Ar en tydlig följd deraf, att, om t. ex. cG skulle, såsom utdragen, råka AF i en punkt G^, hvilken, för att ej komplicera figuren, ej är der upptagen, rektanglarna De och G"E blefve, såsom fyllnader till rektang- larna DG” och cE, lika stora. Linean ce’ år således ej annat än den ena afdelningen af en s. k. Liksidig Hyperbel, hvars assymptoter äro AB, AC och halfva transversal-axel diagonalen i qvadraten AE, hvarföre vi åfven i det följande beteckne ifrågavarande linea med detta namn ”).

6) Om (fig. 2) cc är en liksidig hyperbel hvars assymptoter äro AB, AC, à AC afsättas, hvar som helst, proportionella stycken AD, AE, AF, och från dessa styckens ändpunkter uppresas mot AC vinkelräta lineer som råka hyperbeln i d, e, f, så äro de krokliniga plana figurerna DdeE, EefF lika stora.

a) Antag DE och EF indelade i hvilket antal z lika stora delar som helst, samt lät DG innehålla ett antal m af lineans DE delar och EG

lika många af lineans EF. Lät vidare GH vara den efter DG följande

*) Det kan, i sammanhang härmed, anmärkas att ofvananförda uppritning af linean cc lemnar en beqväm praktisk uppritning af liksidiga hyperbeln medelst skilda punkler, äfvensom att hyperbeln skulle kompletteras genom lineans AH’ fortsatta vridning omkring A och dess afskärningar med DG', FH', utdragna ifrån D och F,

440 N. G. 47 SCHULTÉN

n:te delen af DE och G'H' den efter EG’ följande n:te delen af EF, samt upprita, på sätt figuren visar, rektanglarna Gh och G'h'. Det skall först bevisas att dessa rektanglar áro lika stora. Så vida DE=26H, EF —» GH och DH =((n + 1) GH, EH = (m + 1) GH, är, enligt Eukl. Elem. V: 15, DE: EF = GH: GH, DH: EX =GH: GH, deraf (V : 11) DE: EF - DH: EH. Nu är åter, enligt hypothesen, AD: AE=AE: AF, d. à, genom omvändning, AE: AD = AF: AE, genom fórdelning - DE: AD — EF : AE, och genom omvexling DE: EF — AD: AE. Följaktligen (V : 11) AD: AE = DH: EH, * deraf (V : 12) AD + DH: AE + ET 2 DH: EH,

AH: AN = DH: EH, samt således (V : 11) AH: AH = GH: GH. Men enligt momentet 5) år rektangeln af AH och Hh lika stor med rektangeln af AH° och H'h, samt således (VI: 16)

Om Geometriens tillämpning till Exponentialer och Logarithmer. 441

AH: AH=Hh: Hh. Följakteligen (V : 11) GH: G'H' = Hh': Hh, deraf (VI: 16) rektang. Gh = rektang. Gh.

b) På grund háraf bevisas på följande sätt att de krokliniga figu- rerna DdeE och EefF måste vara lika stora.

Vore nemligen t. ex. DdeE > EefF, så drag (fig. 3) ee’ parallel med AC och lät ee’ råka Dd i e. Efter figurerna DdeE och EefF hafva bestämd storlek, och det bör kunna antagas såsom ett axiom att det alltid finnes en rektangel med hvilken gifven linea som helst till bas, som är lika stor med hvarje bestämd plan figur, eller med summan af eller skillnaden emellan sådana figurer, så lät rektangeln dghe vara lika stor med ófverskottet af DdeE öfver EefF, hvilken rektangels sida dg således äfven blir af bestämd storlek. Man kan då alltid tänka sig DE indelad i ett så stort, äfvenledes bestämdt, antal lika stora delar, att hvarje af dem är mindre än dg. Lät den första af dessa delar vara Dk och komplettera rektangeln Dp, hvars sida kp måste skära ee i någon punkt n emellan e och h, efter Dk antages mindre än dg. Lät de återstående delarna af DE vara t. ex. kl, Im och mE, indela EC i lika många sinsemellan lika stora delar Ek', kl, Im och m’F som delarna af DE, samt komplettera, såsom figuren visar, de å DdeE anbragta inre och yttre rektanglar jemte de inre rektanglarna i EefF. I följd af nästföregående moment a) blir dà den å Dk stående inre rektangelu lika stor med den å EK stående, den å kl stående inre lika stor med den à Kl stående, o. s. v. till och med de sista inre à mE och m'F stående. Betecknas summan af de uti figuren

DdeE inskrifna rektanglar med i och summan af de uti figuren EefF in- ;

442 N, G. ur SCHULTEN

skrifna med Z, erhälle vi således, utan afseende à antalet af de lika stora de-

larna i DE och EF,

u

LL.

Betecknas vidare figuren DdeE med 7, figuren EefF med £' och summan af de à den förra anbragta yttre rektanglar med y, erhálles

125-212 RU aa 2 «y J hvaraf följer, efter / — ; och, enligt hypothesen, £"— P, prs <Y

Figurerna 7, F' falla således begge emellan gränsorna i och y, hvari-

genom tydligen | F-F<y—ü

Men rektangeln e'dgh är antagen = F—F’ och rektangeln edpn är tydligen =y — i. Alltså, efter den förra af dessa rektanglar år, enligt det föregående, större än den sednare,

F—F>y-i: ett resultat som strider emot det förra. Dä denna motsägelse alltid företer sig om figuren DdeE antages större än EefF, det må vara huru litet sor helst, kan således detta ej ega rum.

På samma sätt bevisas medelst fig. 4 att DdeE. ej heller kan vara mindre än EefF. Dessa figurer måste derföre vara lika stora.

Anm. En tydlig följd häraf är den omvända satsen, att, om fig. DdeE = fig. EefE, lineerna AD, AE AF äro proportionella. Ty, egde detta ej rum, utan vore t ex. AD, AE, AF" proportionella, der FE’ vore en från F skild punkt af AC, bestämmande en emellan hyperbelw och -dess

assymptot liggande figur EefF', hvarmed vi icke velat komplicera figuren,

Om Geometriens tilkimpning till Exponentialer och Logarithmer. 443

blefve, enligt det föregående, fig. DdeE = Eef'E', hvilket strider emot hy- pothesen. 7) Om (fig. 5) cc Ar en liksidig hyperbel; hvars assymptoter äro AB, AC, och på AC tagas tvenne beståmda punkter D, E, derifrån Dd, Ee uppresas vinkelrätt emot AC och råka hyperbeln i d, e, så kan, hvar helst punkten D blifvit tagen, figuren DdeE blifva större än hvilken gil- ven plan figur som helst, endast E tages tillräckligt långt ifrån D. Följer genast af 6), emedan hvar som helst en punkt D' tages på AC emellan D och E, samt punkterna D^, D^, o. s. v., till hvad antal som helst, bestámmas till deras läge genom analogierna AD: AD'2 AD': AD", AD :AD’= AD” : AD", | perpendiklarna från sistnämnde punkter determinera sådana figurer D'd'dD^ D'd'd"D^, o. s. v. emellau hyperbelu och dess assymptot, som blifva hvar för sig lika stora med den första Ddd'D', hvarfóre den af hyperbeln, dess assymptot, första perpeudikeln Dd och någon af dessa perpendiklar inneslutna plana figur kan blifva huru mängfaldig man vill af den gifna

Ddd' D, och således större än hvilken gifven plan figur som helst. Förberedande Anmärkning. Då, enligt 56, 57 och 58 de- m finitionerna i ofvanäberopade arbete, beteckningen a”, der a utgör hvil- ket tal som helst och mi, 7» hvilka hela tal som helst, har den betydelse m m = 5 1 ) , ; att, om — —1, a” får värdet «, om > ür' ett helt tal större An’ enhe- n m ser LA . Li " m m 12 ten, 2” utgör den dignitet af a hvars grad är —, och, om — är ett bråk, m m um u, : ve zur ad f BER a” =Ya » följer af theorien om digniteter och rötter (ofvannämnde ar- 57

444 N, G. ur SCHUL TEN

m bete sid. 59) att, om a>1 är ar —1 och, allt eftersom m >=<n,

m m

ar>=<a, samt att, om a<1, ära” « 1 och, allt efter som m > = — n,

m ar <=>a; hvaraf inses riktigheten af det i nästa moment i afseende à

fig. 6, 7 förekommande antagande, att, då AD — 1, AE = a och m, n be- m

teckna hvilka hela tal som helst, exponentialen a^ föreställes genom AF om m>n, genom AE om m zz och genom AF om m<n.

8) Om (fig. 6, 7) cc är en liksidig hyperbel, hvars assymptoter äro AB, AC, vinkeln BAG delas midt i tu af Ad som råkar hyperbeln i d, dD filles från d vinkelrätt mot AC, AD eller Dd antages =1, AE = a

m

och a*, i enlighet med nästföregäende anmärkning, föreställes genom AF, AE eller AF allt eftersom zm >= < n, dervid a utgör hvilke: ‚al stom helst större eller mindre ån enheten och m, m äro hvilka hela std sonh helst, så är (fig. DdeE : fig. DdfF, om m>n n :m = fig. DdeE : fig. DdeE, om m = ny fig. DdeE : fig. Dd F' som m <n) Antag först m><n, och DE vara indelad i z delar ”) genom stycken som, räknade från D, äro af längderna RUE Ar BOITIER Är m>n, må ytterligare EF indelas i m-n delar genom fortsatt afskäring af stycken som, räknade från D, äro

+) Vore E helt tal, kan detta naturligtvis alltid sättas under den form att # > 1, och

således lineans DE delning i n-delar ändå ega rum,

Om Geometriens tillämpning till Exponentialer och Logarithmer. 445

Efter då, enligt theorien om proportioner och rötter (ofvannämnde

arbete sidd. 37, 55 och 59): 1: Va 2 Va : Ya, E a: Var a : Va,

n; af nf n^ 3 Va : Nas = Va Va",

..

> CJ ec 22 ^ ia 3 n m > . 3 ^ S An »

nf n—23 . Fm AE ne Mam, HAT 2 : Yrt=Nam-t: Va”,

måste i följd af 6), de räta lineer som från de sålunda uppkommande m—1 afskäringspunkter dragas vinkelrätt mot AC och fortsättas till hyperbeln, dela figurerna DdeE och DdtF, den förra i n och den sednare i m lika stora "delar, hvilka delar i den ena figuren blifva lika stora med dem i den andra, hvarigenom tydligen fig. DdeE : fig. DdfF = n : m. I händelse m <n utgöras de m delarna af fig. DdfF' allesammans af delar utaf figuren DdeE, hvarigenom genast visar sig att fig. DdeE : fig. DIfF = n : m. Är åter m = n, år analogiens fig. DdeE : fig. DdeEz z : m sanning sjelftydlig.

Ifrágavarande sats år alltså härigenom bevisad.

446 N. G. ır SCHULTÉN

9) Om med samma konstruktion och samma slags värden à a samt

m, n som i nästföregående moment, man antager AD = 1, AE =a och fig. DdeE : fig. DdfF, om m zn

n : m =(fig. DdeE : fi

fig. DdeE : fi

m

är, allt efter som m>=<n, a^ = ÅF, AE eller AF".

. DdeE, om m = n),

. DAf F, om m <n

Följer genast af 8); ty vore, t. ex. i fallet a 2 1, m 2 2 icke m (fig. 6) AE —a^, utan AF", så blefve, dà F’f” drages vinkelrätt mot AC, i följd af 8) n: m=fig. DdeE : fig. DAE". Men vi hafva antagit n: m=fig. DdeE : fig, DAF. Alltså (V : 11) fig. DdeE : fig. Dat F" = fig. DdeE t fig. DdfF, deraf (V : 9) fig, Ddf'F"= fig. Ddff,

hvilket ej eger rum. Samma bevis gäller i alla öfriga fall.

Efter ofvanstående förberedelse öfvergå vi till framställningen af de i början af denna uppsats omförmälta Theoremer, hvarigenom läran om Exponentialer och Logarithmer kan allmänt och åskådligt utvecklas. Det första af dessa theoremer, som grundar alla de öfriga, och hvars analogi med de i åberopade arbete framställda VIll:e, Xlll:e och X VIll:e är syn- bar, är följande:

L Om a och b äro hvilka bestämda tal som helst, är expo- nentialen a^ (60 defin, i nyssnämnde afhandling) ett åfvenledes be-

stämdt tal.

Om Geometriens tillämpning till Exponentialer och Logarithmer. 447

Sanningen häraf sättes utom tvifvel genom en på följande sått bil- dad Kroklinea.

Lät (fig. 8, 9) ec‘ vara en liksidig hyperbel hvars assymptoter äro AB, AC, dela räta vinkeln BAC midt i tu genom AE som råkar hyper- beln i E, och drag genom E räta lineerna DEM och FE parallela med AC och AB. Antag AD eller AF=1 och AG=a, drag genom G räta linean GH parallel med AC och lät GH råka hyperbeln i H Det finnes då nödvändigt någon på DE stående rektangel DKLE, som är lika stor med den krokliniga plana figuren DGHE. Utdrag KL obeståmdt åt N, och föreställom oss tvenne emot AB och AC vinkelräta räta lineer df och eg som röra sig kontinuerligt, parallelt med sig sjelfva, sålunda, att df utgår från liget DM på samma gång som eg från läget AB, samt rö- relsen af df sker i fig. 8, der a > 1, från D mot B, men i fig. 9, der a — 1, från D mot A, hvaremot eg fortgår, i begge figurerna, från A mot

C. Lineans eg hastighet mà hárvid antagas jemn, eller sádan att denna

linea på lika stora tider flyttar sig lika långt längs AC, men lineans df

hastighet deremot vara i fig. 8 tilltagande och i fig. 9 aftagande efter den lag, att den krokliniga figuren DdhE är i hvarje ögonblick lika stor med rektangeln DKIk som innehålles emellan de orörliga parallela lineerna DEM och KLN. Aut denna rörelse är möjlig och kan fortsättas utan gräns af så väl den ena som den andra linean, är tydligt deraf att, lika så väl som det alltid finnes en på DK stående rektangel som är lika stor med en såsom gifven antagen figur DdhE, det alltid måste finnas en figur DdhE som är lika stor med en bestämd på Dk stående rektangel, huru stor än denna må vara, så vida, enligt föregående moment 7), figuren DdhE kan bli större än hvilken gifven plan figur som helst. Då räta lineernas df och eg så

tånkta rörelse sker kontinuerligt, måste den punkt m hvaruti de alltid

448 N. G:4r SCHULTEN

skåra hvarandra, äfven flytta sig kotinuerligt och derigenom beskrifva en sarn- manhängande linea Dim, hvilken genomgår så väl punkten D som den punkt I, hvaruti FE och GH, utdragna om det behöfves, råka hvarandra. Det är denna lineas tillvaro, som ådagalägger att exponentialen a” alltid utgör ett bestämdt tal, hvilka tal än a, b, äro, emedan det kan bevisas att, med antagande af Ae — b, stycket em, som alskäres af ifrågavarande linea, alltid uttrycker a^.

Det må först anmärkas att, på samma grund som i föregående mo- ment 3) rörande hyperbeln, det är en tydlig följd af äfven denna lineas uppritning att den råkas af hvarje mot AB eller AC vinkelrät rät linea, samt att delta kan ske blott i en punkt. Det förutsättes härvid, liksom vid hela lineans kunstruktion, att a >< 1. Vore a = 1, sammanfaller räta linean KLN med DEM, lineans df rörelse kan då ej ega rum och krokli- nean Dim sammanfaller med den räta DEM, hvarigenom ifrågavarande sats npphór att gälla för de räta lineer som äro vinkelräta mot AB.

Sedan detta är upplyst ädagalägges på följande sått att em = a".

1. Lät först b vara ett rationelt tal betecknadt med # der p, g äro hvilka hela tal som helst.

Efter, uti ifrågavarande figurer, AF = 1, Ae =b, blir således äfven DE =1 och Dk=Ae=b=% Men rektanglar af samma höjd äro till hvarandra såsom deras baser (VI: 1). Alltså

rektang. DL : rektang. DI = DE: Dk 21:224: p.

Men fis. DGHE = rektangeln DL och fig. DdhE = rektang. DI.

Alltså q:p = fig. DGHE : fig. DdhE, deraf, enligt den i mom. 9) bevisade egenskap af hyperbeln, Ad, d. à.

P em, = a* = a’.

Om Geometriens tillämpning till Exponentialer och Logarithmer. 449

2. Vore åter talet b érrationelt, i hvilket fall det må uttryckas med 7, låter sig ur fig. 8, 9 härledas att

1:0 Det af linean DIm alskurna stycket em eger deni 59:e defini- tionen uti oftaciterade arbete bestämda”hufvudegenskap af a', att, då ex-

. . r 1 ^ ponenten À faller emellan tvenne rationella tal = och — hvilka som helst, T t a icke faller utom gränsorna as och ax,

2:0 Ingen annan rät linea än em eger nyssnämnde egenskap.

„

3 Fe t : n x . Antages nemligen Ae — —, Ae' = >, blir, enligt första händelsen i r t

—

detta theorem, em —a* , em — a^. Men em kan aldrig falla utom grän- sorna em och e’m’, emedan enligt lineans Dim uppritning, em alltid i fig. 8 ökas, och i hg. 9 minskas, vid tilltagandet af Ae. Linean em fal-

. 4 = T " . > " ler således, hvilka án de rationella talen - och © äro, aldrig utom grän- r E sorna a och a”,

Att åter hvarje annan rät linea. ån em, huru litet den än skiljer

LI . " " » LA r " sig (rån den sistnämnda, för vissa vården af — och SL faller utom grän- u

r t sorna a’ och a“, bevisas på alldeles samma sått som den analoga satsen

rörande produkten ib i VIII:e theoremet af ofta åberopade arbete 7). Vi nöja oss derföre att hänvisa till det à nämnda ställe anförda bevis, hvilket kan ord för ord här användas, med ändring endast af bokstäfverna samt utbyte af produkterna mot exponentialer.

Det är till följe häraf tydligt att, äfven dä b är irrationelt tal, em = a".

Detföregående förutsätter att a 2 <1. Vore a = 1, år theoremets san-

ning dock äfven tydlig, emedan a” dä blir = 1, hvilket värde än tillägges b. Ár

+) Acta Societ. Scient. Fennice, T. IV, sid, 47.

450 N. G. 4; SCHULTÉN

nemligen 5 rationelt tal, betecknadt med "L der p, g äro hela tal, blir

2 4» o 15-1 7-—^/* —1. Ar åter talet b zrrationelt, kan, i följd af ofvannämnde

59:e definition, 1” icke heller hafva något annat värde än 1. Detta resul- tat öfverensstämmer tillika fullkomligt med ofvananförda anmärkning att,

för a = 1, linean DIm -sammanfaller med DEM.

1. Anm. Emedan, efter hvad förut blifvit anmärkt, hvarje mot AB vinkelrät rät linea råkar linean DIm, derest man antager a > < 1, är det klart att, likasom exponentialen a" har ett bestämdt värde för hvarje

, I

bestämdt värde af a och 5, också exponenten b måste hafva ett bestämdt värde för hvarje bestämdt värde af a och exponentialen o^, i händelse a><i, och att således, om a, a’ äro på où törr ll à

5 alt så ; , 4 äro på en gång större, eller på en gång mindre, än enheten, det nödvändigt finnes ett sådant tal b, som gör a^-— d. Denna sats, hvilken ej kan ifrån en endast analytisk synpunkt härledas, är, såsom vi få se, af största gagn för bevisandet af de angeläg-

naste härefter följande theoremer.

2. Anm. Kroklinean Dim ger ett åskådligt begrepp cj allenast om exponentialens a” förändring för samma värde af a och förändrade värden af D, utan äfven om samma exponentials förändring för förändrade värden af a och samma värde af b. Ifrägavarande lineas uppritning ger nemligen omedelbart vid handen att densamma för a > 1 faller öfverom rita lineen DEM och för a «1 underom samma räta linea, hvarjemte det kan af samma uppritning lätt slutas att, antingen linean DIm faller öfver eller under DEM, densamma kommer denna räta linea allt närmare ju mindre a skiljer sig ifrån 1, som är det värde på a för hvilket, på sätt redan blifvit anmärkt, DIm sammanfaller med sjelfva denna räta linea.

För att ådagalägga detta, behöfver endast anmärkas att, antingen a är större

Om Geometriens tillämpning till Exponentialer och Logarithmer, 451

eller mindre än enheten, räta linean KLN kommer DEM allt närmare ju mindre a skiljer sig ifrån 1, hvaraf följer att, för samma: värde af Ae eller b, figuren DdhE, som alltid är lika stor med rektangeln DI, får i begge figurerna 8 och 9, sin gräns dh, hvilken bestämmer storleken af em eller a^, allt närmare till DEM ju mindre a skiljer sig från 1. En tyd- lig följd häraf är, att, vid punktens G kontinuerliga forishridande från A mot B, först i fig. 9 och sedan i fig. 8, d. ä. vid fortsatt tilltagande af a, äfven em allt mer och mer tilltager för samma Ae, hvaraf måste slutas att, antingen a > 1 eller < 1, exponentialen a, för samma värde pa b, ökas eller minskas allt efter som a ökas eller minskas: en slutsats af vigt för det efterföljande. Det kan, till ytterligare bestämning af lineans Dim lopp, tilläggas, ehuru det för närvarande äudamäl ej behöfves, att denna linea uti fig. 9 skär hyperbeln cc i tvenne punkter och derefter

faller helt och hållet under densamma, i fall

\ PR e e

der e är basen i det s. k. Neperska logarithmiska systemet, d. a.

a —0,0922..; att den tangerar hyperbeln men för öfrigt faller helt och hållet under den, om a är lika stor med denna gräns, samt att hvarje dess punkt faller un- der hyperbeln, om a är mindre än densamma. Analogt med de i ofta- åberopade arbete omförmälda s. k. Digniteternas lineer, kan ifrägavaran-

de Dim kallas Exponentialernas, eller, kortare, Exponential-linea *).

*) Ett åskådligt begrepp om denna linea erhålles genom praktisk uppritning af den- samma medelst skilda punkter, hvilken kan ganska lätt verkställas på grund af den egenskap hos samma linea att, hvar helst punkterna €, e, e" tagas på AC så- lunda att eje = ee", deras motsvarande perpendiklar em, em, e'm". alltid : blifva

98

452 N. G. ır SCHULTEN

3. Anm. Nyssanfórda egenskaper af exponential-linean leda till följande slutsatser:

1:0 Om a=b, c=där a =b%,

29:0 Om a =b", c=där a = b.

3:0 Om a=b, ar=b? är c = d, i fall a> <1.

4:0 Om a > b är a^ > b, och, om a* >b,, är a > b.

5:0 Om 52 c är a >< a° allt eftersom a >< 1.

6:0 Om a > «° är b><c allt eftersom a >< 1.

7:0 Allt eftersom a > =<1, är a >= <1.

IL. Sat (25 =1. . Antage vi, om a>1, AG uii fig. 8 = a och uti fig. 9 = &, eller, om a — 1, AG i fig. 9 = a och i fig. S— 77, så bli de 3 lineerna AG i fig. 9, AD och AG i fig. 8 tydligen proportionella, och säledes, enligt 6), figuren DGHE i fig. 8= figuren DGHE i fig. 9.

Uti ifrågavarande fall måste alltså, i följd af lineans DIm uppritning,

vid antagande af Ae i fig. 8 = Ae i fig. 9,

üfven

figuren DdhE i fig. 8 = figuren DdhE i fig. 9,

proportionella, hvilken egenskap är en tydlig följd af den uti Anm, till momentet 6) bevisade egenskap af hyperbeln, Det kan, i sammanhang härmed, anmärkas ait fig. 8 och 9 icke förete exponential-linean fullständigt, emedan den bör uti hvardera figuren tänkas ytterligare fortsatt från D genom lineans df rörelse på an- dra sidan om DM och lineans eg på andra sidan om AB; men denna afdelning af ifrågavarande linea, hvilken motsvarar nekade värden af b, är för närvarande än-

damål öfverflödig,

-

Om Geometriens tillämpning till Exponentialer och Logarithmer. 453

utan afseende å huru stor Ae tages; hvaraf åter, på grund af Anm. till 6), de 3 lineerna. Adi fig. 8 AD och Ad i fig. 9 mäste blifva proportionella. Kailas nu, i begge figurerna, Ae=c, så bli, då man antagit AG i s 1 . 5 . c o fig. 8=a och i fig. 9—7, Ad i fig.8=2 och i ig. 9= (3. samt, dä man antagit AG i fig. 9 =a och i fig. 8-5, Ad i fig. 9— a^ och i fig: 8- ( Ay

a Q

I följd af det föregående bli således, i förra fallet, a^, 1 och (3),

(GJ, 1 och a”

«

i sednare

proportionella; och således i begge händelserna, d. à. antingen a> 1 eller

al, j «(2-1 För a=1 år theoremets riktighet genast tydlig, af skäl som i be- viset på I anförts. IL. Aüt eftersom ab > =<1, àr ab >=<1. Allt eftersom

ad>=<i är b>=<;}, d. à,, enligt 1:a och 4:e mom. af 3 Anm. till I, el e Ae b «Y.

Men enligt II år

1 c 1. (2):

454 N. Göar SCHULTÉN

Säledes, allt eftersom

ab >= « 1, ár b>=<l, a d. à. abs ms c e IVisa a eB t 1. Om b, c äro begge rationella, eller kunna betecknas med mp

DA der m, z, p, q äro hela tal hvaraf 7, g större án enheten, följer n

ifrågavarande satts genast af theorien om diguiteter och rótter, emedan

Nase nq LT "gp m a .a = a^ .ad =\a”. 9 a = V anm. Var = Ya”, ps mpemp.o mop

NOS mq np E Va d toS 29g UC =a" 12a

b+e

2." Om 5, c, endera eller begge, äro irrationella, mà antagas 1:0 a > 1, deraf, enligt 7 mom. af 3 Aum. till I, à 1, «>1 och således a'a^ > 1, hvarfóre, i följd af 1 Anm. till I, det finnes något bestämdt tal d, som gör aa = a^. Det skall bevisas att d — 5 + c. Vore nemligen t. ex. d €<b 4- c, så antag bL > c> >

der

S!S

; 7 äro rationella tal som kunna komma de gifna b, c huru nåra man vill, och derföre må vara sådana att b — Z<10 +o=d), c— E<E(b+e—d) deraf b+c—— == <b+c—d och alltså

mo. P FT yd

Om Geometriens tillämpning till Exponentialer och Logarithmer, 455

Till följe häraf, enligt 5 mom. af 3 Anm. till I, PRE a" 97a, och således, enligt 1:a hándelsen af detta theorem, m. cp a^ sad ra, samt fóljakteligen

n n

—

a". aq Saas; mars . m E hvilket är omöjligt, så vida = b, T«6 deraf, enligt nyss åberopade 5

m p mom. af 3 Anm. till I, ar <a’, a1 — a. Exponenten d kan således icke vara — b+c. Vore åter d 2 b + c, antages

dervid de rationella =, A skulle så litet Öfverskjuta. b, c, att m p TBS 57,0), nets (dubi 0),

hvarigenom

ES AR US Te pe ot ue n q

och säledes m OB, hvarefter omöjligheten af antagandet d > 5 + c bevisas alldeles som förut. Det måste häraf slutas att d=b +Fe. 2:0 Antages åter a <1, kunde, såsom förut, sättas a^ a^ = a^. och

omöjligheten af d<b+.c ådagaläggas genom: antagande af b> =, c =

samt af d>b+ ec genom b< =, ec men man ófvertygas ánnu enk-

456 N. G. 4Fr SCHULTÉN.

lare och direktare om theoremets riktighet uti ifrågavarande fall, genom

antagande af dad ; foh. ai der således d> 1. Efter nemligen, enligt hvad nyss bevisats,

d'd 2 dt,

IE

erhälles

deraf, enligt II,

och således aa=at‘, 3:0 För a —1 inses theoremets sanning genast. 1. Anm. Af detta theorem följer: 1:07 8.0. Nar t urn Tya a qiu fog rita atat arta far an OS V3 os (der b>c)=a —* a° : Ty a5—a*-7***—a! —:a*, deraf eat, 30 Omb>cär a! *^— a^ > at? — a oma>i,ocha — ati <a — at” om a — 1; hvilket visar sig deraf att a^ * ^ — a°= a^ (a? — 1), o. s. v. 40. Omaz b ür a ** —a zb *?— b, emedan a ** — a — a* (a’— 1), 0. S. V. 2. Anm. Nästföregäende 3:e och 4e momenter ådagalägga att, allt eftersom Ae (fig. 8, 9) tilltager, linean Dim höjer sig allt hastigare

Om Geometriens tillämpning till Exponentialer och Logarithmer. 457

fig. 8 och sänker sig allt längsammare i fig. 9, samt att, för samma Ae,

denna linea höjer eller sänker sig allt hastigare ju större a antages. V: (GON ea. 1. Om c är rationelt tal, eller betecknas med > der m, 7; äro hela

tal hvaraf 2 > 1, ha vi genast

m (ab): = (ab)^ = V (ab)? 2 V ab" = a" .N b = a 2. Ar åter talet c irrationelt, mà antagas 1:0 ab > 1, deraf, enligt III, ^5 — 1. Det finnes alltså, enligt 1 Anm. till I, ett sådant tal d att (ab)*= a^b. Det skall bevisas att d = c.

. m . Vore nemligen t. ex. d « c, mà — antagas vara ett rationelt tal

som faller emellan d och c, hvilket alltid är möjligt, hvarigenom vi, i följd af 5 mom. af 3 Anm. till I, erhålle

m (ab)* < (ab) ^, d. ä., enligt 1:a händelsen af detta theorem, m m (ab)! < ar ba. Alltså m m ab’ <an br, och således, i följd af af 2:a mom. af 1 Anm. till IV, er T a a a d, hvilket, pä grund af III, är omöjligt.

Vore åter d>c, blir, med samma betydelse af =, m (ab)' > (ab), deraf

458 N, G. 4r SCHULTÉN m m ab’ 7 an bn, och således m

m 1 ger Oben,

; hvilket, på grund af IIT, likaledes är omöjligt. Alltsà d — c, d. à. (ab) = abr. 2:0 ab «1, deraf, enligt HI, a*5^— 1, hvarefter på alldeles samma sätt som förut ådagalägges att (ab) = ab”. 3:o ab=1, hvarigenom enligt 7 mom. af 3 Anm. till I, (ab) =1. Men, till följe af III, tbt Alltså (ab) = a‘b° Anm. I följd häraf: 1:6, ((abed! SN =larbelde s. Ty (abe)? = a(bc} = arbre”, s(abed) = a" (bcd)? = a b*c"d", o. s. v. 20 (ET Ty e=(b5),= HDI deraf OP WI dava. 1. Om 5, c äro begge rationella och betecknas med = " dervid

m, n, p, g äro hela tal hvaribland z, g större án enheten, erhålles } BB VAN ESTE TER Les mp (y = GO = VG V Ya) V Var = Var =

x be DE Le

JE

= «a

2. Om b, c, endera eller begge, äro irrationella, mà antagas

Om Geometriens tillämpning till Exponentialer och Logarithmer. 459

1:0 a><1, deraf, enligt 7 mom. af 3 Anm. till I,

et, hvarföre, i följd af 1 Anm. till I, i begge fallen finnes ett sådant tal d, att (2) — a^. Det skall ädagaläggas att d= be.

. m . Antages nemligen d< bc, må —, = vara rationella tal af den be-

skaffenhet att Bee n q men derjemte m bc —d p bc —d EU au ARA, ae

hvilket alltid är möjligt. Alltså så mycket mer

och följakteligen be — RS (OA dr <+ (be —d),

deraf

m p D ET «bc — d

och således EACUS n q

Om alltså a > 1, erhålles, i föjld af 5 mom. af 3 Anm. till I,

d. ä., enligt 1:a händelsen af detta theorem,

m op (an) > a“, deraf PE (an )9 > (ay; och, om a « 1, $9

460 N. G. ar SCHULTEN m p CAEN ee

deraf, på samma grund, 6 fi m.p (s n Ja (a):

resultater, som äro begge oförenliga med antagandet af db > =, e E hvil-

ket, på grund af 4:e och 5:e mom. af 3 Aum. till I, ger, för a — 1,

n UNC an < a?, ey) < a och säledes ännu mer mp E «is samt, fór a — 1,

m EM UC an > a/, (ur) 2-3 (9n och alltså ännu mer m

« PAP C n )x > (uy? År således a > 1 eller <1, kan man icke hafva d < bc. Antages åter d > bc, sättes m p b — m3 C 9

m Ë . m p Da w med samma betydelse af =) = som förut, dervid M komma 5, c så nära att

m d—bc p (d — bc)c pue rur DENS ERBE, n < 2c ? q = 2d Så vida härigenom n 2c d+ be ram 2c d <=, få vi så mycket mer d—b pr — C = — i

Om Geometriens tillämpning till Exponentialer och Logarithmer. 461

och således | i ls , m

Te — be <4(d—be), ER deraf Zlio bo < d — be n q och alltså NA « d; q

hvarefter omöjligheten af antagandet d > bc bevisas såsom förut. Följakteligen, för a — — 1, dz» ba 2:0 För a=1 visar sig theoremets riktighet genast. 1. Aum. Till följe häraf:

D RN

Va! = (a^) ME a - qm,

2. Anm. Nästlöregäende theoremer IV, V och VI, med dertill hórande anmärkningar, adagalägga att raknereglorna för Exponentialer äro alldeles desamma som för Digniteter: ett märkligt resultat, hvarige- nom förstnämnde reglor bäst hållas i minnet.

Det föregående innehåller theorien om Zxponentialer, så vidt densamma behöft här utvecklas. Den om ZLogarithmer utgöres af föl” jande theoremer.

VII. Om a är hvilket bestämdt tal som helst, och b hvilket be- stämdt tal som helst större eller mindre an enheten, är logarith- men for a i det logarithmiska system hvars bas är b (61 och 62 defin. i ofta åberopade arbete) ett likaledes bestämdt tal.

Då, enligt nyssnämnde tvenne definitioner, logarithmen för a i det logarihmiska system hvars bas är 5 utgör exponenten c för 5 i likheten

€ — b = d,

462 N. G. 4r SCHULTEN

och, enligt beviset på I, em eller Ad i fig. 8, 9 uttrycker talet 5^ dä AG antages = b och Ae eller dm = c, är det tydligt att, då uti fig. 8, 9 an- tagas AD =1, AG = b och Ad = a, dm måste uttrycka logaritlunen för a i det system hvars bas är b. Då nu, enligt hvad i beviset på I blif- vit anmärkt, linean df, hvar helst än punkten d tages på AB, alltid uti en beståmd punkt råkar exponential-linean Dim antingen AG är större eller mindre än AD, följer häraf klart att, om b><1, logarithmen för

a i det system hvars bas är b utgör ett alldeles bestämdt tal.

= "m a LA 1. Anm. Logarithmen för a, ab, —, 0. $. V. betecknas för kort-

heten med La, Lab, LT, o. s. ve, La, Lab, L+ 0. s. v4, dervid samma bokstaf D, L, . . användes) för logarithmen i samma, d. à. på samma bas grundade, logarithmiska system.

2, Anm. Linean Dim ger således ej allenast, på sätt ofvanfüre blifvit anmárkt, ett klart begrepp om exponentialen a^ för gifna värden af a och b, utan lemnar äfven en lika äskädlig föreställning om logarith- men för a i det system hvars bas är b, för gifna värden af a och b, der- vid fig. 8 ger logarithmerna i de systemer hvilkas baser äro större ån en- heten och fig. 9 dem i de systemer, hvilkas baser äro mindre än enheten. Exponential-linean Dlm benåmnes, af denna anledning, älven Logarith- mica *).

3. Anm. Det föregående leder omedelbart till. följande slutsatser:

1:0 Om a=bär La=Lb.

*) Det bör, i sammanhang härmed, märkas att, i anseende till lineans DIm ofullstän- dighet i fig. 8 och 9, hvilken blifvit omförmäld i noten till 2 Anm, elter theoremet 1, fig. 8 icke företer logarithmerna för de tal som äro mindre än enheten och fig. 9 icke dem för de tal som äro större än enheten, hvilka logarithmer, såsom nekade, icke heller behölva här betraktas,

Om Geometriens tillämpning till Exponentialer och Logarithmer. 463

29:0 Om La= Lb àr az b.

3:0 Om az ^ är La >< Lb allt efter som Logarihmiska syste- mets bas är > « 1.

40. Om Zaz Lb är az» b i fall logarithmiska systemets bas > 1 och a « b i fall denna bas — 1.

5:0 Logarithmen för systemets bas år = enheten i hvarje loga- rithmiskt system hvars bas är större eller mindre än 1.

6:0 Föregående geometriska konstruktion af logarithmerna i syste- mer hvilkas baser äro större eller mindre än enheten, leder till kännedom af deras beskaffenhet åfven i det logarithmiska system hvars bas ar sjelfva enheten. Då nemligen lineam. DIm, på grund af det föregående, i detta system sammanfaller med räta linean DEM, och df, långs hvilken logarithmerna betraktas, är antingen parallel med DEM eller sammanfaller med denna linea, är det klart att, uti nåmnde system, logarithmer ej fin- nas till för andra tal ån systemets bas eller enheten, eller, i fall man så vill, äro för alla öfriga tal oändliga, samt att logarithmen för enheten åter är i samma system alldeles obestämd, eller kan vara hvilket tal man vill.

Logarithmer kunna således ej uti detta system komma i fråga.

7:0 Om baserna i tvenne logarithmiska systemer äro begge större, eller begge mindre, än enheten, är logarithmen för hvilket tal som helst i det af dessa systemer hvars bas kommer enheten närmare, större án lo-

garithmen för samma tal i det andra systemet +).

") Det torde knapt behöfva anmärkas att denna sats, liksom allt det öfriga här an- förda rörande exponentialer och logarithmer, gäller endast de uti fig. 8, 9 förekom- mande ofullständiga konstruktioner, deruli dessa storheter betraktas såsom icke ne- gativa.

A64 N. G. 4r SCHULTEN

8:0 Om, i tvenne logarihmiska systemer, óaserzas produkt år lika stor med enheten, är uti det ena af dessa systemer logarithmen för hvilket tal som helst lika stor med logarithmen i det andra systemet för det tal, som med det nyssnämnda talet bildar produkten 1.

VIL Lab = La+ Lb.

Betecknas det ifrågavarande logarithmiska systemets bas med ß, er- hållas, enligt ofvannämnda 61 och 62 definitioner, likheterna

Bic d, meh

Följakteligen (IV)

pe + ^ = ab, hvarigenom, på grund af nyssnämnda definitioner, theoremets sanning är klar. IX, L--La—lLb —- Följer äfvenledes genast af likheterna g^ = a, g^ — b, hvilka, i följd af 2 mom. af 1 Aum. ull IV, gifva

EO HE

X. La = bLa. Ar likaledes en tydlig följd af likheten

p^ = a, som ger (9 = a d. à. Bs = at,

Anm. På grund häraf:

1 m art t La To icc Mun. ONE m

m

Om Geometriens tillämpning till Exponentialer och Logarilhmer. 465

XT un gesta | bi

Likheterna A a, före _ b leda till (Bea) = ar (cns = be Men (VD)

(ehe) n prex? ES (BD

att = bts

Alltså äfven

Xll. Om a utgör hvilket tal som helst och L, L' beteckna lo- garithmerna i tvenne skilda systemer hvilkas baser äro B, ff, är La-Lf.La och Da= Lß.Da: Följer omedelbart af likheterna aec a, peb = B och Bre = ä, Bar -— p; som gifva (az koch (EPA = a, d. ár (VI) quse Noch 1970 a 1. An m. Logarithmerna för samma tal hafva således uti skilda logarithmiska systemer ett bestämdt, af endast systemernas baser beroende, förhållande, utan afseende å talets eget värde. 2. Anm. De här bevisade likheterna leda till ännu denna: LB.LB-1. 3. Anm. Af theoremerna VII—XII kan slutas, att det är på de

förut anförda I, IV och VI som hela läran om Logarithmer hvilar.

Det föregående torde ädagalägga vigten af geometriens användning

på läran om Exponentialer och Logarühmer, hvilken, analogt med hvad

466 N. G. 4 SCHULTEN

oftanämnde arbete rörande Algebrans mera elementära delar innehållit, kan härigenom utvecklas ej allenast klarare utan äfven betydligt enklare än möjligt är från endast analytisk synpunkt. Att öfvertygas om sistnämnde omständighet behöfver man endast jemföra de här anförda bevisen på de vigtigaste sanningarna i läran om exponentialer, nemligen theoremerna IV, V och VI, med dem som framställas för samma satser i ett föregående, uti dessa akter äfvenledes tryckt arbete *), der närvarande ämne behand- lats endast analytiskt och hvarest desamma upptaga icke mindre än 12

sidor **).

+) Mémoire sur les principes fondamentaux de Ü4lsóbre, T. I, sidd. 31 —83, **) L, c. sidd. 69—81.

EI LI UP UML UVI MIMMI URL MR ARR MR RV RUM ARA MU RME UU DIR BURRE AR RAR AAA AR LUE CLA

ANALYSER

AF

FINSKA MINERALIER

MEDDELADE

A. E. ARPPE. Hu‘). (Fóredr. d. 18 Maj och 26 Okt. 1857).

BR m OC

9. Sernalun från Björkbackagärd invid Henriksnäs kalkbrott, 12 verst s. om Kuopiostad. I denua trakt förekommer en tät glimmer- skiffer, som i ymuighet innesluter jerukiskrystaller, hvilka hafva en syn- nerlig benägenhet att vittra och derigenom föranleda hela bergartens sön- derfallande. Vittringen ger upphof dels åt jernvitriol, men isynnerhet åt jernalun, hvilken på sina ställen skall anträffas i ansenlig mängd. Den vackra stuff jag af detta mineral erhållit, utgör ett större stycke (4 t. långt 3 t. högt) sammansatt al små, till det mesta klotlika krystall-

agsregater, hvilka äro bildade af fina, sidenglänsande nålar, (om 1 limes

oo ©

längd); deu har uppkommit på yttre väggen af stenfoten till en ladugärds

byggnad och innesluter ännu stycken af oförvittrad bergart. Krystallag-

+} Se T. IV p. 561, 60

468 AN BAR PPE:

gregaterna äro i det inre hvita, men anlöpa lätt och blifva på ytan svagt rostgula; dock går denna af syrsättning beroende färgförändring alldrig långt och mineralet bibehåller sig ganska väl utan att söndervittra. De fina krystallnålarna lösa sig fullständigt i vatten och smälta vid upphett- ning i petroleum. Genom vägning i petroleum har jag funnit spec. vigten = 1,65.

För att utröna sammansättningen gjordes följande försök:

1) 1,545 gr. förlorade vid upphettning till 115° 0,528 gr., motsvaran- de 27,70 p. ©.

2) 1,500 gr. blandades och glödgades med ungefär 6 ggr. sin vigt utglödgad biyoxid och förlorade dervid 0,663 eller 44,90 p. c., som således

utgór mineralets vattenhalt.

3) 0,776 gr. lufttorkadt mineral qvarlemnade efter glódning en te- gelfärgad återstod = 0,15» gr. eller 19,59 p. c.

4) 1,545 gr. löstes i vatten och digererades med klorvatten, hvar- efter med ammoniak en fällning afskildes, som efter kokning med kali och tillbörlig behandling af den lösta och olösta delen visade sig bestå af 0,206 lerjord och 0,167 jernoxid; i den från ammoniakfällningen afskilda

lösningen erhölls på vanligt sätt med klorbarium 1,562 svafvelsyrad baryt.

Mineralet innehåller således: Svafvelsyra . . . .. . 34,7 Jernoxidul 2.2. 2.2. 6, Lexord 2. EE ie Vatten 5l u 90 A on 98,47.

-—I

Analyser af Finska Mineralier. 469

Enligt beräkning är jernalun, d. v. s. föreningen Fe S+ A1 S+ 24 H på följande sält sammansatt:

4 eqv. Svafvelsyra = 160,9 .:.... 34,53

(SE Jernoxidul= 36:9... 5... . 7m

1» Lerjord c tasses eos 5.09

04 » Vatten EINHALTEN AGE 463,4 100,00.

Det kan anmärkas, att ingen hittills analyserad nativ jernalun mot- svarar den teoretiska formeln så noga som denna; närmast kommer den af Rammelsberg analyserade från Mörsfeld i Zweybrücken, innehällan- de ringa qvantiteter kali och talk, beståndsdelar, hvilka ej kunnat upp- täckas i det af mig undersökta mineralet.

(0. I sammanhang med föregående undersökning gjordes några försök med ett svafvelsyradt jernsalt — Fitriolokra — som finnes à Uni- versilelets mineralkabinett och enligt en anteckning à etiketten förekom- mer i Muonioniska (Enontekis) i en bassin, som om sommaren uttorkar, Ämnet har afsatt sig omkring små, skarpkantiga, lösa stenar och har ur- sprungligen varit jernvitriol, hvilken i det inre af en del stycken ännu är nästan oförändrad; i andra har den deremot blifvit païtielt oxiderad till ett gulaktigt, pulverformigt, i vatten blott till en del lösligt ämne, utan att någon bestämd förening derur ännu uppkommit; på sina ställen visa sig fintrådiga, si- denglänsande krystallisationer af löst sammanhang. Sedan det blifvit utredt, att svafvelsyra, jeru och vatten voro de enda beståndsdelarna i dessa salter, bestäm- des deras relativa mängd genom upphettning och glödening. — Förlusten vid begynnande sönderdelning ansågs som vatten och den derefter erhållna

glödgningsförlusten som svafvelsyra.

470 A E. ARPPE

1) Det gulaktiga pulverformiga ämnet innehåller:

kva Funnei, Beräknadt.

2er MODS 1% 23007 Sa 29,63

b Sz 9007 5 m 35,54 Bon

DD — 1800 2 7 oe diese ne. 33,33

540 100,00 100,00.

2) Det hvita sidenglänsande ämnet:

ARE 400 er 0/87/95 ee 37,04

85 -320...... 28,9002 Mi SM 29,63

Zo i 36095. 3px - 33:5 200) 33,33

1080 100,00 100,00.

Enligt dessa bestämningar vore således 1) = Fe S’+ Fe S? + 20 H, och 2)=2 Fe S 4- Fe S + 40H. Alldenstund ingendera af de undersökta föreningarne var fri från oxidulsalt, är jag långt ifrån att tilldela dessa formler något verkligt värde;

de anföras dock såsom lemnande åtminstone approximativa uttryck för

"

nämnde föreningars sammansättning.

11. Apatit från Pargas. De utmärktaste fyndorter i Finland för detta mineral finnas i Pargas, i hvars kalkbrott så många andra an- márkningsvárda och väl utkrystalliserade stenarter förekomma. Det till denna analys begagnade material utgjorde himmelsblå, på kanterna afrun- dade krystaller och krystalliniska korn från Ersby. Spec. v. 3,19.

Analysen verkställdes på följande sätt: (jfr. H. Rose, Handb. d. anal. Chemie, IL 527) af det torkade och pulveriserade mineralet af- vägdes 1,108 gr., som upplöstes i ren salpetersyra: och behandlades med

renadt qvicksilfver på vattenbad, tills salpetersyran fullständigt afrykt. —

Analyser af I inska Mineralier. 471

Vattenlösningen af den intorkade massan gaf, efter affiltrering af den med saltsyra utfällda qvicksillverkloruren, en fällning med ammoniak, som innehöll O,011 icke flygliga beståndsdelar och bestod af fosforsyra, jern- oxid och lerjord; med oxalsyrad ammoniak afskildes kalken, som i kolsy- radt tillstånd vägde 1,083 gr. och innehöll spår af jern. — Det fosforsyrade qvichsilfversaltet sammansmältes med kolsyradt alkali; massan löste sig i valten så när som på 0,009 jernoxid; ur lösningen, öfvermättad med salt- syra, utfälldes med bittersalt-salmiak fosforsyran, som i förening med talken ef:er glödgning vägde 0,700 gr.

Dessa qvantiteter leda till följande procentiska sammansättning:

Baostorayra ^w 9. . 0... 2. 2, 4076

Be ee, parmi

name. ade ME 0,81

Fosforsyra, jernoxid, lerjord. . . 0,99

Fluor från förlusten

Chlor, spår : e | 100,00.

Då en del af kalken hör tll fluoren, ger följande uppställning ett tydligare begrepp om sammansättningen:

Fosforsyra . . . . . . . . 40,76

RO a le 247 RASE

Fluorcalcium . . . . . . 9,06

| 88,98

emo. keine el Lerjords- och jernfosfater. 0,99 99,75. Räkningen efter Apatitens formel

3 Ca Pa Ca Fl

479 ABI ARPPE.

fordrar: Fosforsyra « « 118 i u 42,39 | 2,30

Kalle -ilao fra biten ed Isar

Fluorcaleium |... . 7,70

Om man ej iudrager i den procentiska beräkningen jernoxiden, ler- jords- och jernfosfaterna, hvilka för apatiten äro fremmande, skulle man

erhålla såsom analysens resultat:

Kosforsyra 2.040. 21,539 yon A vpn egi 0 dé DUT CC TR Selen : Pioneer ne Sion Här år fluoren beräknad ifrån förlusten; men då 4,00 calcium upp- tager 3,80 fluor, kan man äfven antaga denna qvantilet, då analysen blir

behäftad med en förlust af 1,53 p. c.

12. Apatit från Kietyö i nejden af Torroby i Tammela- socken. Ifrån detta ställe omtala finska mineraloger under namn af Lithion- apatit eller Kietyöit ett blågrönt, jemte spodumen och tetraphyllin förekom- mande mineral, hvilket uppgifves skilja sig från vanlig apatit genom den lithionreaktion, det för blåsröret visar. Denna uppgift har ej bekräftats af efterföljande undersökning, oaktadt den blifvit utförd på ett material, som jag haft allt skäl att anse för den rätta Kietyöiten, då jag erhållit det- samma af mineralets upptäckare Hr Holmberg. Lithion innehåller den af mig undersökta apatiten alldeles icke, hvarföre en reaktion för detta alkali>

der den visar sig, måste antingen tillskrifvas inblandad spodumen eller te-

Analyser af Finska Mineralier. 473

traphyllin eller också förkomma vid Kietyö af apatiten verkligen tvenne va- rieteter, den ena med, den andra utan lithionhalt.

Kietyöitens spec.-vigt år densamma som apatitens; den fanns nem- ligen = 3,18. :

Den analyserades på följande sätt: det groft pulveriserade mine- ralet, som ej kunde fås nog rent från åtföljande bergart, upplöstes i salpe- tersyra, hvarvid bergarten stannade olöst. — 1,410 gr. lemnade olöst 0,539; ur det upplösta, 1,351 gr., erhölls med ammoniak en fällning, som analyse- rades med salpetersyra och qvicksilfver på förut anfördt sätt och gaf 0.829 fosfors. talk, 1,147 kols. kalk och 0,622 jernoxid; ur lösningen afskild från am- moniakfällningen fälldes kalken med oxalsyrad ammoniak och vägdei kol- syradt tillstånd 0,12.

Den procentiska sammansättningen blir följande:

Fosforsyra* 2... ." . 41,39 IET E anh pito la 2050545. 7

Dee le kilos. sl

1,54

Fluor ifrån förlusten . . 2,99

Wemoxid al. ds Am. 100,00.

13. Skifrig kalkspat från Pitkäranda. Förekommer i gruf- van N:o 4 Klee; ljusród ; dekrepiterar vid upphettning, blir dervid brun och förlorar 0,25 p. c. i vigt. Den innehåller:

Kolsyrad kalk ..... 99,06 Kols. manganoxidul och

Jemoxidul culte late: 100,7.

Vi återkomma till detta mineral under N:o 20.

474 4. B AkPPE

14. Glimmer från Pitkaranda. Tillsamman med föregående mineral förekommer en ån gul, än olivfärgad glimmerart, i fina, tätt samman- gyttrade, böjliga blad eller fjell, hvilka efter glödgning blifva något mör- kare och antaga en halfmetallisk glans; det blekt gröngula pulfret blir ge- nom upphettning mörkbrunt.

Analysen gaf följande resultat:

Kiselsyra. . . : . 47,73

Jernoxid . . . . . 6,80 Lerjord US HER 32,05 Kai! mr Aura 10:97 Wallis. horses 1057 MANS oerte 4,73 N 93,05. Dà de relativa qvantiteterna af dessa beståndsdelar äro desamma som hos kaliglimmern, har — med fästadt afseende å mineralets fysiska beskaffen- het i öfrigt — ingen alkalibestämning ansetts vara af behofvet påkallad.

15. Analys af Kromglimmer från Iomantz, af F. A. Hällström, Stud. af fys. mat. fak. Angående fyndorten för detta mi- neral, hvaraf några stuffer förvaras i Universitetets mineralsamling, har jag ej kunnat inhemta annat, än att det är Hirvivaaraberg i närheten af He- räjoki kopparhytta, der detsamma anträffas tillsammans med qvarz och jernoxidhydrat i pseudom rfoser efter jernkis af formen co 00.0. Det bildar ett otydligt krystalliniskt eller mycket finfjelligt aggregat af ljusgrön färg; dock är det färgande ämnet icke jemnt fördeladt öfver hela massan, ty nästan färglösa glimmerfjell kunna derur afskiljas. Brottet ojemnt och splittrigt. Härdheten mindre än kalkspatens. Spec. v. = 2,87 Samman-

smälter för blåsrör med borax och fosforsalt till grön perla. — Ar

Analyser af Finska Mineralier. 475

olösligt i syror, hvarföre sönderdelningen verkställdes med kolsyradt alkali ; kromoxiden afskildes ur'kiselsyran genom fluorväte och ur den med ammoniak utfällda jernoxiden genom oxidation med salpeter och utfällning med salpeter- syrad qvicksilfveroxidul. Till analys användes: 1) 1,297 gr. torkadt vid 100°, hvarur kiselsyra, lerjord, talk och kalk, 2) 1,201 'gr, hvarur jernoxid och kromoxid och 3) 1,313 gr., hvarur vattenhalten bestämdes. — Alkalit blef icke

qvantitativt afskildt, men befanns hufvudsakligen utgöras af natron.

Resultatet af analysen var följande:

Kiselsyra . .... 45,4 . Syrehalt 24,0

Lena waste... A 70 d enr ro e ee obs MC SD) Nom a S SUD ie rece de 0,5

RARE esi. lOS. s sel IRS Ogg Kalkjord ee. - . spar

Ael vb e s SNA QUOI nte un EI s NE: NE; V atten ee UE.

100,09.

Alt beräkna formeln på grund af denna enda analys är af föga in- tresse, dà mineralet uppenbarligen hórer till glimmerfamiljen, der äm- nen af mycket vacklande sammansättning inga. Den ringa alkalihalten förklaras deraf, att den utgöres af natron, ty 463 Na motsvarar 7,00 K. Anmärkas kunde äfven, att denna kromglimmer, ifall man kan anse den för annat án af kromoxid färgad vanlig glimmer, synes förhålla sig till kaliglimmer, såsom Schafhäutls lika benämnda mineral från Zillerdalen

förhåller sig till talkglimmer.

61

-

476 A, B. ARPPE.

10. Jerntalk eller Liparit från Pitkäranda, enligt A. Nordenskiölds uppgift *) i grufvan Omeljanoff N:o 4, der det betäcker kristalldruser af qvarz och granat. Med anledning deraf, att detta ämne är fett för känseln och äfven genom sin kemiska sammansättning är befryndadt med vanlig talk (steatit fr. eréc9), har jag kallat det Ziparit (fr. 44z«90c, fet); måhända kunde man dock åtnöja sig med benämningen Jerntalk. Det är ull fär- gen grägrönt, med fettglans, af en bladig eller krumbladig sammansättning och låter lätt bryta sig efter afsöndringsytorna; brottet är jemnt; hårdhe- ten emellan gips och kalkspat; spec. v. = 2,69; strecket ljusgrått. Blir upp- hettadt i kolf svart eller grönsvart, afger dervid beiydligt vatten och ett or- ganiskt ämne, som röjer sig genom en vidbränd lukt; upphettadt i luften blir det genom jernoxidulens högre syrsättning tegelródt. VWattenhalten be- stämdes 1) genom glödgning af 1,254 gr. lufttorkadt pulver, som förlorade 0,074 eller 5,90 p. c.; lägges härtill skilnaden emellan den ur analyserna funna jernoxidulens och den vid glödgningen uppkomna jernoxidens syrehalt (= 0;g1), utgör hela glödgningsförlusten 6,715 2) 2,943 gr. förlorade i glödg- ning 0,598 eller 7,07 p. c.

Dà 1 glódgningsfórlusten ingår äfven det organiska ämne, hvaraf mineralet är i ringa grad förorenadt och åfven jernoxidulens högre syr- sättning, som måhända icke blir alldeles fullständig, bidrager att öka osä- kerheten, är denna beståmning af vatteuhalten behäftad med ett fel, som dock ej torde vara af något väsendtligt inflytande vid beräkningen af mineralets formel.

Sammansättningen utreddes genom mineralets sönderdelning med

*) Bekrifn. af de i Finland funna mineralier, s, 95, der en felaktig analys af detta mi-

neral anfóres.

Analyser af Finska Mineralier. 477

kolsyradt kali-natron *) och beständsdelarnes afskiljande efter den allmänt begagnade metoden. Den efter smältningen erhållna kiselsytan behand- lades med en kokande lösning af ko!syradt natron; jernoxiden skildes från lerjorden genom blandningens repeterade kokning med kaustikt kali och talkjorden utfälldes med fosforsyradt natron-ammoniak; mangan, hvaraf eit spär förekommer, bestämdes ej särskildt.

1) 1,341 gr. glödgadt mineralpulver gaf

Kiselsyra . . . . . . 0,509 eller 60,33 p. c. Éerorxd ere . . 0,005 » 0,37 Jernoxid 5 . .... O1 » 9.55 Fosfors. talkjord ... 1,080 » Talkjord 29,92 Nm 2) 1,376 gr. gaf Kiselsyra . . . . . . O,sı6 eller 59,30 canadien eu ae 0,009 » 0,65 Mermoxidl ee 9-72. 00,155 » 9,08

Fosfors. talkjord . . 1,094 » Talkjord 28,65. 97,68.

Dessutom innehåller lipariten omkring 1 p. c. tenn- och koppar- oxid; genom ett särskildt prof med fluorväte utreddes, att densamma är fri från alkali. |

Beräknas sammansättningen af det oglödgade mineralet med ‚den första analysen till utgångspunkt och med det antagande, att 6,71 p. c. utiryc- ker vattenhalten (då 1,34, glödgadt motsvarar 1,455 oglödgadt och icke oxi-

deradt mineral) så finner man att lipariten innehåller:

*) Det kolsyrade alkalit var till denna, likasom till alla här omtalade analyser, der det begagnades, framställdt genom glödgning af Seigneltes salt.

A. E. ARPPE.

478 Kiselsyra ... . . 56,77 Syrehalt = 30,08 . . . 17,95 Lerjord . . . : . 0,3 » 0,17 Jernoxidul . . . 7,83 » 1,75 .. Talkjord . . . . 27,31 » 10,95 01 6 Vatten ..... 6,71 » 9,95 . T

hvilket kan sättas = 18:

eller

DRE ME Si Mg* Fe IF

(Mes Fe) Si* + IP

uttrycker mineralets sammansättningsformel, som förutsätter följande tal-

" värden :

Gu c EQ Qs

Den allmánna

Kiselsyra EU pate AM 59,78 Talkiord 5834 2014 See 26,37 dernoxzidul? 1738. . 2.. 24% 7,91 Vatten Un DT Case fea A 455 100,00. formeln je Ga

leder, om man med Scheerer anser H° eqvivalent med Mg, till formeln

B? Si* eller R* Sp,

hvilken man betraktar såsom ett uttryck för amfibolens allmánna konsti-

tution, tillfölje hvaraf lipariten framställer sig såsom amfıbolitisk talk.

Härvid bör man dock ihågkomma, att den anförda formeln för flere am-

Analyser af Finska Mineralier. 479

fibolarter afger endast ett approximativt uttryck och vidare, att sjelfva am-

fibolens förvandliug till talk möjligen icke är fullständigt försiggången,

hvarigenom naturligtvis analysens afvikelse ifrån formelberäkningen till- o o y o

räckligt förklaras. Slutligen mà anmärkas, det lipariten företer en an- $ 5 > I

märkningsvärd likhet i sammansättning med ett grönaktigt, tremolit-artadt

mineral från Reichenstein, hvilken enligt Richters analys håller:

Kiselsyra . . . . . . 98,89

[NEON ac oro OXON GS

al or = «es 23,37

Kalkjord hellen ke 9,57

Jernoxidul . ....2.. 23779

Mater te. rele Beten 360

99,59 17. Skotiolit (oxovioc, mörk) från Orijärvi. Detta mineral har länge varit observeradt, ehuru det härförinnan blifvit hvarken beskrifvet eller un- dersökt. Det är till färgen mörkgrönt, nästan svart och har af nägra mine- ralsamlare tagits án för Lindsayit, án för Hisingerit, medan andra tyckt sig deri finna en serpentinart. Det synes förekomma vid Orijirvi icke sär- deles sparsamt. För det till analysen använda material har jag att tacka hr Holmberg, men äfven bland Universitetets finska mineralier har jag anträffat detsamma. Det förekommer i närmaste. förening med malakolit, strälsten, kalkspat och jernkis, och är stundom fullsatt med små krystaller

af sistnämnde mineral.

Det är fullkomligt amorft, utan tecken till krystallisation och sön-

+) Rammelsberg, Hndwb, Suppl, V. S. 131,

480 A E. ARPPE

derspringer lätt för slag i skarpkantiga stycken. Brottet är jemnt-flatskáligt Spec. vigten = 3,99. Härdheten = 3. Afger vatten vid upphettning, sön-

derdelas af kokande saltsyra, hvarvid kiselsyran pulverformigt afskiljes.

1) 2,591 gr. lufttorkadt pulver förlorade i glódgning 15,12 p. c., hvaraf ungefär hälften eller 7,63 p. c. redan vid + 100° bortgär. 2) 1,152 gr. lufttorkadt pulver gaf efter sönderdelning med saltsyra

och behandling med klorvatten :

Kaselsyra u... 0,472 eller 40,97 Jernoxid 5. 2 2. 0,300. » 26,04

. Talljord Mg 19% Onso » 15,63 Kalkjord/! tbe 0,004 » 0,38 Lerjerd- =. 1. 0,07» 0,60 Nattens ve are 15,12

98,74

Genom titrering med kameleon-lösning fanns, att ungefär hälften af jernet ingår i form af oxidul, eller att mineralet innehåller 13,04 jern- oxid och 11,7 jernoxidul, hvilket åter föranleder att antaga vattenqvantite- ten något större, alldenstund oxidulen i glödgningen blef högre syrsatt,

hvarigenom vattenmängden blifvit funnen något mindre.

För beräkningen af formeln kunna derföre följande data läggas till grund:

Kiselsyya sus un. 40,971 Syrie 21,700. VE 8

Jernoxidws e. us 13,04 » SAT NON D e 1,5

Jernoxidul . . .. . 11,70 » DE 0 1

Analyser af Finska Mineralier. 481

Talkjord .....-. 15,63 » 6,24 inid ipto LM

Kalkjord! ar. no: 0,38

Lerjordie21#0 4e) -% 0,60

Vatten och förlust 17,68 » Lot nat (5 RO 6. 100,00.

Tillfölje häraf kan man antaga:

Si: Mg : Fe: F: H= 16:14:6:3:33, hvaraf man härleder formeln /— 4 (Sí R+M)+3FeH eller 2 (7 Mg Si + Fe Si + 12 H) +3 Fe IT,

hvilken uträknad efter eqvivalentvigterna, leder till följande sammansättning:

TollegyKiseláyra 2:725 718 22.0. 41,24 14 us a alkjardt, 150805; (PET. 15,92 6.2" Jernoxidul 2216 7% 2212 . 12,39 3 Ja Jernoxid = 240 004 Le 13,65 39/0241. Vatten.« 1252:297/ Jut 2% 16,89 1758 100,09.

Skotioliten har efter all sannolikhet uppkommit genom jernkisens inverkan på vittrande augit och hornblende, med hvilka den tillsammans förekommer. Att man ej kan antaga dessas förvandling såsom försiggän- gen helt enkelt genom jernoxidulens oxidation, finner man deraf att kisel- syrans förhållande till baserna icke mera är oförändrad; antingen har jern tillkommit eller har kiselsyra afgätt, hvarjemte kalken försvunnit.

18. Grön pseudomorfos från Pitkäranda. Bland universitetets

finska mineralier förekommer en stuff, à hvars etikett finnes antecknadt af

482 A. E. ÄRPPE.

framl. grefve Steinheil: Neues ununtersuchtes Mineral aus Pitkäranda. Den vitre likhet detta mineral tycktes ega med den nyss beshrifna skotio- liten, föranledde mig wil en närmare undersökning af detsamma; dock mà det redan här anmärkas, att denna undersökning icke ledt till annat resultat, án att ifrågavarande ämne visat sig vara en slags pseudomorfos eller fórvand- lingsprodukt med varierande sammansättning. Det förekommer i grulvan N:o 4 Klee, samma grufva, der tungsten, molybdenglans och kopparglans anträffas och hvilken utmärker sig genom åtskilliga andra deri uppträdande mineraliers benägenhet att sóndervittra; sa finner man der icke blott jern- kis förvandlad till jernvitriol, utan äfven sönderfallna granater och horn- blendemassor, som förlorat allt sammanhang. Der förekommer vidare en egendomligt skifrig kalkspat af svagt ljusröd färg (se ofvanf. sid. 473), inom hvilken ifrågavarande gröna pseudomorfos vanligen belinner sig. Den uppträder ofta i sådana former, alt man vore frestad anse dem för metaso- maliska pseudomorfoser efter jernkis, hvilken här är utmärkt för den lätt- het, hvarmed den spjelker parallelt med oktaederytorna, hvilka sistnämnda äro anlupua med mycket brillanta färger; — och någongång har måhända det gröna ämnet verkligen ett sådant ursprung; men i allmänhet låta dess former icke derivera sig från jernkiskrystaller, utan böra de betraktas såsom ifyllnings-pseudomorfoser, uppkomna sålunda, att ur den skifriga kalken, som lätt låter spjelka sig uti större och mindre skarpkantiga stycken, så- dana oregelbundna stycken blifvit undanträngda och rummet ersatt af det gröna mineralet. Hvad detta ämne för öfrigt vidkommer, så är det mju- kare än kalkspat; strecket grågrönt, brottet jemnt, före glödgning lösligt i saltsyra, efter glödgning är det brunt och i syra olösligt. Afger vid upp-

hettning valten, fräser svagt för syra tillfölje af inblandadt kolsyradt salt,

Analyser af Finska Mineralier. 483

Iunehäller 26,06— 27,60 p. c. hiselsyra; för öfrigt jeruoxidul, (omkr. 30 p. c.) talk och lerjord, men är alldeles fritt från kalk och alkalı.

19. Analys af Wihtisit, af J. E. Strömborg, Stud. af fys. mal. fak. Mineralet, som numera är utgänget, förekom såsom gång i en lös sten å Haavistobys egor i Wihtis socken och bragtes år 1833 af Herr Ravergie, som erhållit det af statsrådet Nordenskiöld, till Paris, der det analyserades af Laurent *). Då detsamma äfven blifvit beskrifvet af honom, är här om dess egenskaper ingenting alt anfóra, dock må det sär- skildt framhållas, att VVihtisiten är fullkomligt amorf och att de afsön- dringsytor, man à densamma observerar, ingen gemenskap haiva med en krystalls spjelkningsförhållanden, hvaraf äfven följer, att den af Kenngott uttalade åsigten om wihtisitens identitet med den krystalliserade glau- kophan svårligen kan godkännas, så stor öfverensstämmelse än dessa mine- ralier förete i sin sammansättning. Sp. y. = 3,00:

För att kontrollera Laureuts analys har jag låtit utföra en under- sökning af wihtisiteus sammansättning, som ledt till bekräftelse af den franska kemistens uppgifter, åtminstone i hufvudsaken. Manganhalten, som röjer sig redan genom den med kolsyrade alkalit sammansmälta massans gräsgröna färg, har Laurent ej uppgifvit bland beståndsdelarna. Herr Strömborgs analyser halva gett följande procentiska sammansättning för det glödgade

mineralet:

[. IL. Syrehalt i 1. Riselayrasımııas ah tuni 545g 5192040 53,44. 1e. Dri9ev DR, Mende Ao 2-9. duos... s ee NEL. C ups 0:66 Jermoxidul-- ska de ue Moe "Im OE lO amma sn 3447 Kalkjord nauta - strl: 0465) .Balavilng.: 335 95. 1905 me

*) Hausmann, Handb. Il, 551.

62

484 A. E. ARPPE

"Lalkingd. 3 eh edictis te Finn BEE DERI 1,54

Manganoxidul. . . . . .. D ER a fit. ce LCR LE 0,60

Nalront ar 1mm S zar osten roe 1,00 100,22

Det vid 100° torkade mineralet innehåller dessutom 1,11 p. c. vatten;

det otorkade 1,37 p, c.

Laurent hade funnit:

SRI Syre aa TRE 96,3 Terjoram are. 03 MEN, 13.3 Jerkazidien.. Aw... at 4,0 Jemoxidül APTE. > 13,0 Kallgerd si. ea CARO Lv 100p TAROT Tristan. \ 3,0 Natrönkas it aS SV vs 3,5

99,.

Laurents formel i Seed Se

tyckes vara det rátta uttrycket fór mineralets sammansáttning.

20. Degeröit från Stansvik à Degerólandet invid Helsingfors, först observerad och namngifven af Holmberg har redan för länge sedan blifvit analyserad af Hr T horeld, som fann den sammansatt sefter for- meln

Fe Sí 4-6 H. Som dock de data, på hvilka denna formel grundar sig, förut icke

blifvit offentliggjorda, meddelas de här med Hr T horelds begifvande:

Analyser af Finska Mineralier. 485

Mineralet sönderdelades med saltsyra och gaf: Odekomponeradt pulver 1,50 Kiselsyra . . : . . . . 36,60 Syre = 19,0

Jernoxid' : 11110! Ai » 12,7

Jernoxidul . 07007 000 46

1.3] re ee cute vente le D

p NN M I

balk in. spikar. ren 2150

NV attemiyskomalndbeln 04 13,70 » 12,16

Fosforsyrad jernoxid . . 0,26

100,8. Degeróiten finnes beskrifven både af A. Nordenskiöld i dess Beskr. af de i Finland funna mineralier sid. 88 och af Holmberg i

finska Vetenskaps-Societetens Bidrag till Finlands Naturkännedom, häftet

I. sid 4 Tilläggas kan, att jag funnit sp. v. = 2,54.

21. MWittingit från Wittingi i Storkyrosocken. Detta mineral, hvilket tillsammans med rhodouit förekommer i Wittingijerngrufva, har anselts sammansatt enligt formeln

2 (Fe+9 Mn) Si + 3 H, tills en närmare granskning af de analytiska resultater, hvarifrån densamma blifvit härledd, ådagalade, att vid den funna manganoxid-oxidulens förvand- ling till manganoxid ett misstag blifvit begånget, som fórtager den upp- ställda formeln allt värde. Det var denna analys, hvilken professor M o- berg meddelat i föreg. Tom af dessa Akter (sid. 604) jemte hans der- vid gjorda anmärkningar, som närmast föranledde mig att åter upptaga frå- gan om witlingileus sammansättning, då det snart visade sig, att det an-

märkta felet i den äldre analysen hvarken var det enda eller det största.

486 ANNE SAR P\P, E

Redan eu yitre granskning af sjelfva mineralet föranleder till det antagande, att det år en förvandlingsprodukt af. mangankiseln (rhodonit) och att det möjligen hör tll de hypotetiska mineralspecies, hvilka man kallat hydrophit, photicit eller thomosit, hornmangan, diaphorit, allogit, alla uppkomna genom syrets, kolsyrans och vattnets förenade inverkan på rho- donit.

Wittingiten år amorf, af brun eller svart färg, har fettglans, dock äfven metallisk, ehuru denna är mera skenbar och i sjelfva verket en följd af anlöpning på ytan eller vissa afsöndringsytor i mineralets inre; brottet. är ojemut, ofta på ett utmärkt sätt mussellikt.

Det mörkfärgade mineralet är vanligen genomtrångdt af oförändrad eller mindre férändrad rhodonit, hvarföre eti fullkomligt rent material till analys är svårt att åstadkomma. Spec. v. 2,2—2,s.. Pulvret brunt. Fôr- hällandet för bläsröret finnes meddeladt af! A. Nordenskiöld i dess nyss citerade arbete sid. 89.

Wittingiten sönderdelas af syror fullständigt; af saltsyra med man- gankloridens färg, under utveckling af klor och kolsyra, af svafvelsyra med en intensivt röd fårg, hvilken vid upphettning försvinner. För ana- lyserna verkställdes sönderdelningen med saltsyra, hvarefter beständsde- larna afskildes efter bekanta metoder: De flygtiga beståndsdelarna be-

slämdes på samma sätt som vid organiska elementar-analyser.

1) *271 gr. gal Kiselsyra “un. «1/5 eller 3959] p. € Jernoxid. ., ur 39008 > 3,50 » Manganoxidoxidul . 0,599» 43,20 »

2) 1,125 gr. mera orent pulver, hvarfóre vid behandling med salt-

syra 9,45 gr. staunade olöst; återstoden 0,719. gr. gaf:

Analyser af Finska Mineralier. 487

Kiselsyra «4 e 0,248 eller 34,93 p. € Jernoxidii). «551-0 0,33 » Ss » Manganoxidoxidul . . . 0,900 » 45,7 » 3) 1,568 gr. grófre pulver insattes i platina tråg och glödgades i böh- miskt glasrór, hvarvid. vattnet upptogs i ett klorcaleiumrór och kolsyran i Liebigska apparaten; sålunda erhölls: iIVattemie its) 0,173 eller 11,03 p. €] Kolsyralas:d. ost. APE TN Anu n» j 1824 Platina tråget förlorade 0,257 > 18,39 » 4) I eu särskildt försök förlorade 0,871 fgr. genom glödgning 0,18 eller 20,67 p. ©

För lättare ófversigt sammanställas hår de funna resultaterna:

Kiselsyra . : . ee 38,0yiellitoyod tre 34,93 Manganoxidoxidul |. . 43149: M -p4 6541 « 45,91 l'arabe Si: Dino RR RUN 4,51 Kolsyra . > „Ua 4i 74 N atteilino, 2 Medal. 11,03.

99,95

Ur dessa data kan formeln

2 (Mn Si? + Mn C) Te AH +6 H

utvecklas, såsom synes af följande uträkning: Kuren

4 eqv, Kiselsyra MI, E OT 35,01

4 » Manganoxidul 2 142,4. + +... 27,92

24 v Manganoxid = HI, een 1 wa 7385s MuO 40,19 ul, 1 » Jernoxid 20 exe 3,92 3,50

2 » Kolsyra ago (sions 8,63

7 ». Vauen él hil Pus 20,67

510,0. : 100,00: 99,37:

488 A. B: ARP PE

Jag anser 20,57 Säkrare án 18,04 uttrycka summan af kolsyre- och vattenhalten, emedan det material, som användes till den särskilda beståm- uiugen af dessa beståndsdelar, icke var fritt från inblandad rhodonit.

Såsom bekräftelse på den uppställda formeln kunde man anföra, alt förhållandet emellan R och Si der ánnu är detsamma som i den oför- ändrade rhodoniten, nemligen Si: R - 2:3.

Af de 3 eqv. R oxideras ! eqv. och förenar sig med vatten, 1 eqv. upptager kolsyra och 1 eqv. stannar fórenad med kiselsyran, hvarjemte en större qvautitet vatten upptages

le Sí 4-61 (04-HO)4Aq- R Se ER C+1 (R HO) + Aq.

22. Diopsid från Pjukala-kalkbrott i Pargas, utmärkt genom sina stora grönaktigt gråa krystaller, hvilka vanligast äro kombinationer af co P. 0 P. ecoP oc. (coP co). -P — P. har blifvit analyserad af A. Avellan, Stud. af fys. mat. fak.

Analysen ådagalade, att mineralet innehöll:

Bela ne oda 52,67 Syrehalt = 27,89 IEenord t" P dore 0,54 » 0,25 em als 020 ARE TE 21,03 » 6,01 Talkları. NAME de » 8,51) 1484. Jérnoxidul + . . . : Her » 1,01. 98,30. ull följe hvaraf formeln blir den för pyroxen vanliga: BR? Si,

der R till hälften utgöres af talk, till hälften af kalk och jernoxidul. 23. Laumontit (Röd mjölzeolit) från Turholms-kalkbrott vid Helsingfors, Såsom bekant, är den efter Gillet de Laumont be-

nämnda Laumontiten utmärkt för den lätthet, hvarmed den under förlust

Analyser af Finska Mineralier. 489

af några procent vatten sönderfaller till ett mjöligt pulver, hyilket ofta är till färgen tegelrödt. Inom Finland anträffas detta tegelröda pulyer på nägra ställen såsom sprickfyllnad i gneissgranit och kalk; så har man funnit det inom förstnämnda bergart, ehuru sparsamt, på biskops-åkern vid Åbo, på samma ställen, der den s. k. Auraliten (Bonsdorffiten) förekommer och i större mängd i de närmaste omgifningarna af Helsingfors; något ymnigare finnes det inom kalken på Turholm invid Helsingfors, der detsamma dels såsom pulverformigt öfverdrag bekläder den gråa kalkstenen, dels åtföljdt af kalksten och invuxet i denna framställer ännu temligen väl bibehållna prismatiska krystaller, hvilka dock icke äro större án en knapp linie i längd och ungelär 3 1. vid basens sidor. ' Dessa små krystaller äro omgifna af ett rödt ämne, som genom lätt rifning sönderfaller till ett tegelrödt pulver. De äro dels nästan färglösa, dels svagt dragande i rödt och vanligen på den ena (fastsittande) spetsen tydligt tegelröda, medan den andra (fria) är färglös; deras form är ett fyrsidigt prima, hvars vinklar icke mycket af- vika från 90°. Någon gång träffar man krystaller med tydligt domatisk ut- bildning på den olärgade ändan, hvarföre de kunna anses för Laumontitens vanliga kombination co P. 2P cs. Någon mätning tillåta dessa krystaller icke, emedan deras glans är alltför matt, nästan vaxlik. Pa spjelknings- ytorna co P, hvilka mycket lätt och fullkomligt framtráda, visar sig der- emot perlemorglans. Sp: vigten DETTE

Att erhålla lämpligt material för den kemiska undersökningen är lórenadt med vissa svårigheter, emedan jemte kalk äfven fima qvarzkorn äro inblandade och till och med mycket utspädd saltsyra icke synes vara alldeles utan inverkan pä sjellva mineralet. Genom en fin sikt af battist kan man dock. afskilja det mjöliga ämnet, hvilket sa när som pa en ringa

differens i vatteuhalten har bibehållit sammansättningen oförändrad; om

490 A. E. ARPPE.

man sedan skyndsamt behandlar det siktade pulvret med utspädd saltsyra, så länge kolsyregas utvecklas, och afslammar det finaste, så bör man kunna vara såker för fremmande inblandningar.

Vattenhalten har blifvit bestämd både på det gröfre krystallpulvret och det finare afslammade mjölet, äfvensom på material, hvilket icke un-

dergått någon behandling med saltsyra.

1) 0,644 gr. blef efter glödgning 0,550, och innehöll således 0,094 eller 14,69 p. c. vatten;

2) 0,834 gr. fint rödt afslammadt pulver gal Oy eller. 14,51 Dit vatten ;

4) 0,827 gr. ljusróda krystaller, behandlade med saltsyra, gaf 0,118 eller 14,97 p. c. vatten; /

5) 0,589 gr. mera vittrade krystaller gaf 0,077 eller 13,97 p. c. vatten.

Genom glódgning förlorar mineralet egenskapen att sönderdelas af saltsyra, hvilken ur det oglödgade afskiljer kiselsyran i geléform; det öfver spritlampa glödgade pulvret kan sedan utsättas för den starkaste hetta i dragugu, utan att förlora 1 vigt mera än någon tiondedel af en procent; det blir dervid snöhvitt och sammansintrar till en pipig massa.

Brist på tillräckligt rent material har gjort, alt jag till de tvenne analyser, jag utfört, kunnat använda endast förut glódgade portioner och temligen små qvantiteler af desamma; nämligen till den första 0;683 gr. af det ofvanföre under 2) anförda pulvret, hvilket sönderdelades med kolsy- radt alkali; till den sednare 0,756 gr. al den portion, som användes till den sista valtenbestämningen och sönderdeltes med fluorväte, Analyserna, hvil- kas detaljer icke erbjuda någonting anmärkningsvärdt, gäfvo följande re-

sultater :

Analyser af Finska Mineralier. 491

I. IL. Kiselsyra eus ae TIO 12 IE) 3 Sale 102,12 Lerjord . . . . . . . 18,90

Jernoxide nina: 2,88 DIESER 23,68 Talk ^C cr SEGE E] 1,04

RE... totale Li: edodur SN

- | Iván one NE Cu "Ake ANT E. 2.06

Natron | j asl torii

Matten uolens addio 0 2a 100,00. 99.81.

Laumontitens formel : Ca? S?+3 Al Sr + 12 H förutsätter följande sammansättning: INiselsyra je ^, $2 NM Mala Berjord se ee RR Tr EL AIMER

Natten per X STAR 15,24 100,00.

I den ródaktiga laumontiten ár en del lerjord ersatt af jernoxid, samt

en del kalk af talk och alkalier.

Sammanställer man de olika på laumontit utförda undersókningarna, sa finner man, att man deraf kunde uppställa tvenne varieteter, en jernfri och en jeruhaltig. Den förra varieteten förekommer vid:

Huelgoét i Bretagne, Philipsburg i Maine (N. Amerika),

Snitzort på ön Skye, 63

492 A. E. ARPPE,

Cormayor i Savoyen Ön Storr (Skottland) Jernhaltig deremot är laumontiten från Oberscheld vid Dillenburg Mora Stenar nåra Upsala Sarndalen vid Botzen *) och Turholm vid Helsingfors.

De trenne sistnämnda varieteterna innehålla dessutom alkali, huf- vudsakligen natron, som torde böra betraktas såsom väsendtlig beståndsdel. Beträffande den vid Morastenar förekommande jernlaumontiten må anmär- kas, att densamma enligt uppgiften i A. Erdmans mineralogi (s. 362) och i ófversigten af Kongl. Vetenskaps Akademins förhandlingar 1848 s. 112 innehåller 1,17 p. c. kali och 0,56 p. c. natron, hvaremot i Rammels- bergs Handtwörterb. der Min. Suppl. V, s. 156, der Pogg. Ann. 78, 415 citeras, alkalihalten ifrån samma analys blifvit ej blott utesluten, utan ej ens omnämnd såsom funnen bland det analyserade ämnets beståndsdelar.

24. Serpentin från Hoponvaarakalkbrott, der den i gan- ska stor mängd förekommer; färgen varierar i särskilda gula, bruna och gröna nyancer. Löser sig fullständigt i syror, svartnar först vid upphett- ning och blir sedan åter ljusare.

Det lufttorkade pulvret innehöll 15,4, p. c. vatten; torkadt vid 100° är det på följande sått sammansatt:

Kiselsyra . . . . . . . 42,20

Jernoxiduité ©. 1,18 ak ee LA 49,88 Vatten u u. 2 02062. 13:59

100,00.

+) Journal für praktische Chemie LX, 319 (1856).

Analyser af Finska Mineralier. 493

Talkjordsbestämningen förolyckades, hvarföre densamma beräknades från förlusten, sen en qvalitativ undersökning visade, att ingen beständs- del vidare i mineralet ingick. — Serpentins formel

(2 Mg SP +3 H) + 3 Mg H

förutsätter: Kiselsyra .. . ..... 43,54

"Talkjord:) 1, ai» «2, 23,25 Matteo mono Se. mar Lot 100,00.

25. Termofyllit. Deua af A. Nordenskiöld först antráffade och benämnda mineral, förekommer inom Huponvaarakalkbrott, beläget ungefär 4 verst nordost från Pitkärandakoppargrufva. På södra väggen af det i en båge från vester åt söder öppnade kalkbrottet, hvilket i många riktningar genomkorsas af gula, gröna och bruna serpentinådror, anträffas termofylliten i nära förhållande till sistnämnda mineral, i en körtel, som att dömma af den synliga delen deraf, kan uppskattas till några fots ut- sträckning. Termofylliten förekommer i kalksten dels i större, men otydliga krystaller, dels 1 krystalliniska, löst sammanhängande korn, dels alldeles fint insprängd, så att den endast genom kalkens upplösning i syra tydligt fram- träder. Termofyllitkrystallerne äro i hörnen och kanterna afrundade, ofta likasom genom stark sammantryckning hopklämda och böjda, tillfélje hvaraf de aldrig äro så tydliga, att man med säkerhet kunde afgöra om deras krystallografiska formförhållanden. Fullkomligt spjelkbara i en rikt- ning låta de utan svårighet dela sig i tunna, ofta böjda blad, hvilka stun- dom framträda med tydligt rhombisk form, der vinklarna äro ungefär 62° och 115°. Krystallernas utseende i allmänhet och spjelkningsstyckenas isyn-

nerhet leda till det antagande, att den monoklinometriska typen ligger till

494 A. E. ARPPE

grund för desamma. Spjelkbarhet i annan riktning än den anförda kan ej med säkerhet uppvisas, ty de afsöndringsytor man i öfrigt observerar, härröra dels af tvillingsbildning, dels af oregelbunden sammanfogning. Brottet kan till följe af bladigheten och bójligheten icke uppgifvas. Härd- heten 2—3; repas tydligt af kalkspat, tager älven intryck af nageln, dock ej så litt som gips;, pulvret hvitt. Spjelkningsytan visar utmärkt perle- morglans, stundom med mindre utmärkt färgskiftning ; i öfrigt hafva kry- stallerna fett- eller vaxglans, som någongång är svagt skimrande. Genom- skinlig i olika grader; färgen varierar från mörkt gulbrun till silfverhvit. Den mörka fårgen härrör från organiska ämnens inblandning och försvin- ner vid upphettning fullständigt då mineralet blir särdeles rent silfverhvitt; äfven atmosferilierna synas utöfva en dylik blekande inverkan. Termofyllitens förhållande i glódguing är säskildt anmárknings- värdt; den hörer námligen till det inskräukta antal mineralier, hvilka i upphettning blada upp sig och derigenom intaga en betydligt större vo- lum än eljest. Små korn af termofyllit bilda slingrande trådar eller an- taga de andra gestalter, någongång af små, cirkelruuda, bladiga skifvor; denna utvidgning sker alltid vinkelrät mot spjelkningsytans riktning; ofta observerar man dock, huruledes äfven andra afsöndringsytor framträda och huru en krystall klyfver sig i tvenne eller flera delar, hvilka uppenbarligen tyda på tvillingsbildning. För öfrigt är termofylliten för blåsrör blott i kanterna smältbar och blir med koboitsolution svagt ljusród. Af svafvelsyra sönderdelas den högst ofullständigt; genom repeterad behandling med syra och afrykning kan mau utdraga ungefär 50 p. c. — Sönderdelningen verkställdes der- löre genom glödgning med kolsyradt alkali, och användes dertill glödgadt mineralpulver, dä det oglödgade mineralet blott med stor svärighet läter

pulverisera sig. 'Termofyllitens sammansättning har blifvit funnen genom

Analyser af Finska Mineralier. 495

trenne väl Öfverensstämmande, ehuru efter något olika metoder utförda analyser; dock lyckas det ej att gifva denna sammansältning ett så noggrannt ralio- nelt uttryck, som Önskeligt vore. Hvad vattenhalten vidkommer, så har det visat sig, att densamma hos den bruna varieteten är nägot större än hos de ljust fårgade samt att den icke fullständigt bortgår genom glödgning på dubbel spritlampa, dock utgör det återstående icke mera ån omkring I p. c. Talken skildes ifrån lerjorden och jernoxiden i första analysen genom salmiak och bernstenssyrad ammoniak, i den andra med kolsyrad baryt, i den tredje genom natronbicarbonat. Alkalihalten bestäm- des efter mineralets sönderdelning med fluorväte och de svafvelsyrade sal-

ternas behandling med ättiksyrad baryt.

Resultaterna af analyserna sammanfattas i följande öfversigt: Ieiselsvra or olle SE. A ee eie s 2985 "quac RUBRIKEN REN SAUTER i1 39igg IE 9, 1039)

Jernoxid | Tul aspe modia error seele

Daher nut veg f car N BT (P

RM lane S39 » »

NATION T ETERTAT TORTE IUIS » »

Tenuoxid

Kopparoid( ^ ^ 1,00 A ;

RATER EIRE". spar » »

NA te I P C9) LULA. N c 409: 1159s 100,5.

Den sista vattenbestámningen Ar utförd på den bruna varieteten; i den andra glódgades mineralet i ássja; medium af de tre sista bestämmin-

garne = 11,34.

498 A. E ARPPE Syrehalterne i y Si, Al, Mg, Fe, K, Na, H förhålla sig (enligt I och III) såsom 22,49 : 0,63 : 14,85 : 0523 : 0,54 : O11 : 10,08. Till följe häraf kan man beräkna formeln Mg’ Si + H° eller 2 Mg Si+3 H Mg,

hvilken fordrar:

Kigelsyrai ssu, sie 41,63 "Lalkjyordis fret Ste 45,96 Valet deu ie 3 ETE

100,00

och således företer en icke fullt tillfredsställande öfverensstämmelse med analysen, hvad talkjordshalten vidkommer; ty äfven om jernoxidulen och alkalit, reducerade till talkjordens eqvivalen!, tilläggas, får man dock endast B = 12403. Öfverensstämmelsen är {ullständigare, om man antager formeln Mg” Ss H= Me’ Si* + Mg H' + If = (3 Mg? Si + 4 H) +4 Me H,

som verificeras al:

Kiselsyrà ; 5. E 45,0 IDEN STON LARS We 43,6 M'atteB à 121027, SETA

Analyser af Finska Mineralier. 497

Hvaremot, då man lägger lerjorden till kiselsyran (i II), man funnit:

Kiselsyra « . . . . 44a

Talkjord Jernoxidul ) ..:..* 42,93 Alkali

Valle Gears. 21 "decidi isa

97,58.

Betraktar man denna sammansättning från en annan synpunkt och anser endast kiselsyra, talkjord och vatten utgöra mineralets vásendiliga be- ständsdelar, i hvilken händelse den emot alkalıt och jernoxidulen svarande kiselsyrehalten afdrages, hvaremot lerjorden kan läggas till kiselsyran, så kommer man till ett analogt resultat, nemligen alt termofylliten ı sin sam- mansättning närmar sig serpentin och endast genom en bristande eqviva- leut vatten skiljer sig derifrän.

Ty man har dä:

Funnei, Beräknadi.

N

^ E > or ENTE ce M m. Kiselsyra s TOR CITE 0 1 OCA as c D D Lerjord |

Dalkjord fers is 9239,31 Duns (IA45030. 104i. om 43136

Matten 1%." cero ESTEE TANE MAL HER Page) IE IE 4 13,00

90,09 100,00 109,00:

och formeln blifver:

4 Mg Si +5 Mg H - 2 (Mg! Si + H) + 3 Mg H. — Tilläggas kan, att huru nära ån termofylliten i afseende å samman-

sättningen må komma att stå till serpentin, någon identifiering af dessa

498 A. E. ARPPE

tvenne mineralier dock ej kan komma i fråga: törhällandet i upphett- ning och till syror, likasom de morlologiska karaktererna i allmänhet, skilja dem tillräckligt ifrån hvarandra, olikheten i de fysiska karaktererna att förtiga. — För öfrigt är det min afsigt att genom ytterligare undersök- ningar söka utreda frågan om detta intressanta minerals kemiska samman- sättning, ty jag hyser den förhoppning, att för denna ett enklare uttryck än

de här gilna borde kunna finnas.

26. Andalusit från Kalvola. Andalusit, som ånnu ej finnes upp- tagen i den af af statsrådet Nordenskiöld år 1852 utgifna förteckning öfver finska mineralier, har sedermera anträffats på trenne, från hvarandra aflägsna ställen i landet. Bland mineralier från Orijärvi observerades först en ganska stor krystall af detta mineral, åtföljd af cordierit och qvarz ; se. dermera fann A. Nordenskiöld detsamma krystalliniskt invuxet i glim- merskifferu ä Niemisberg i Kalvolasocken, och slutligen har jag nyligen funnit andalusit i den staurolitfórande glimmerskiffer, som uppträder inom

Kemiby i Tohmajärvisocken.

Andalusiten ifrån Kalvola, som utgjort föremålet för närvarande analys, har en något oklar ljusröd färg, med den svaga dragning i blått, som vanligen karakteriserar detta rnineralspecies. Spec. v. 3,14; pulvret svagt ljusrödt; lätt spjelkbar i en riktning.

Analyseus resultat var följande:

Kiselsyra «22 0. SE RME ra - 0.99 3756:

Lerjord i... .... sr 08,98 Jennoxidı ee sr ETS 100,53.

Dessutom fórekommer spår af kalk och talk.

Analyser af Finska Mineralier. , 499

Härmed öfverensstämmer formeln AP Sr, hvilken fordrar Kiseliyrdt diy. 14e 37,01 4 » Lerjordé do; Ll. 62,99

M

100,00 och visar, att mineralet hör till de med cyaniten lika sammansatta andalu- sitvarieteterne, såsom den vid Fahlun förekommande, enligt L. S vanbergs

och den från Munzig i Trebischdalen enligt Kerstens analys.

27. FPleonast från Härmala i Lojo, der den förekommer till- sammans med klorit och kondrodit invuxen ı kalk, har redan för längre tid sedan blifvit analyserad af hr Thoreld, som meddelat mig följande

resultater af sin undersökning :

Mineralet sönderdelades med surt svafvelsyradt kali och innehöll:

Syrehalt. Fer) Ordn c 1227 C7. eM eX Car Ae Seen ie 31,38 Hero diede. cs tele LT co deae a toris . 2,67 Faire er ELA" T8 EV. TS. 7,37 Zinkoxid AE OPEL 6 Nut Kopparoxid Kiselsyra Eee do sud 0,63) icke hörande till NE 0,42) mineralet. Manganoxidul . . . .. spår

64

500 4. E. ARPPE. Formeln (Mg: + Fe) AV eller R AI Lerjord . :.. .. . . 68,00 Talkjord SOME SEO 20:00

fordrar

Jernoxidul . .. . . 12,00

100,00.

Särskildt må anmärkas, att kopparreaktion äfven visar sig för bläs-

röret. —

28. Tetanit från Frugård, med svartbrun färg och ljusbrunt pul- ver, utmärkt för den förglimning, den vid upphettning visar, ehuru denna företeelse i. allmänhet framträder ' ganska otydligt. Blir efter glödgning gulbrun; spec. vigten hos den oglödgade 3,39, hos den glödgade 3,45. — Till analysen användes 2,475 gr. vid 100° torkadt pulver, som digererades med sur svafvelsyrad ammoniak, hvarefter den intorkade massan utlakades med valten, återstoden afryktes med fluorvätesyra; ur lösningen utfälldes med ammoniak, titansyra och jernoxid, hvilka glödgades och vägdes till- sammans, hvarefter jernoxiden, afshild ur svafvelsyrade lösningen med svaf- velammonium och vinsyra, vägdes särskildt och afdrogs ifrän den gemen- samma vigten. Kalken bestämdes efter utfällning med oxalsyra på vanligt vis. Lösningen, derifrån titansyra, jern och kalk hlifvit utfällda, afdunstades till torrhet och glödgades samt lemnade en återstod, som innehöll ej blott talk utan äfven lerjord.

Denna analys gaf följande resultat:

Kiselsyra .... . . + 31,03 Titansyra US DO 43,57

'

Analyser af Finska Mineralier. 501

Kalk 1 ub een ie Jernoxid*. . . . . .. . 0% Talkjod. ... . .. . 0,08 Lerjard/ie „nina. d og ‚Glödningsförlust . . . 0,38

Ehuru denna analys, isynnerhet hvad kalkhalten vidkommer, be- tydligt afviker ifrån titanitens nu gällaude formel: Ca Si + T? Si, har jag dock ej velat förkasta densamma, 1:0 emedan den väl Öfverens- stámmer med den äldre formeln MR ALIS Ca T? + Ca Sr, 2:0 emedan äfven i andra nyare analyser af titanit nästan lika stora af-

vikelser, som i den förevarande, förekomma.

29. Bland finska mineralier, hvilka påkalla eu förnyad undersök- ning, förtjenar Pyralloliten i första rummet att ihågkommas. Ty ehuru densamma blifvit funnen på icke få ställen inom Finland och på de olika fyndorterna företer ett ganska olika utseende, har den blott engång blifvit analyserad och det med ett resultat, som icke ansetts afgörande för dess sammansättning. Härtill kommer - att Gustav Bisehoff i dess Lehrb. der chem, und physik. Geologie, I, 517, söker göra den åsigt gällande, att py- ralloliten ingenting annat är, än en förändrad grön augit, anseende dess halt af vatten och organiska ämnen bära vittnesbörd om en försiggången förvandling samt arten af dess sammansättning jemte sättet för dess upp- irädande utvisa augiten såsom det ursprungliga mineral, hvarur, genom

förlust af 3 kalk och jernoxid, pyralloliten framgått.

502 A. E. ARP PE

x

De analyser af pyrallolit, som i det följande meddelas, äro ämnade att lemna bidrag till lösningen af de frågor, hvilka fästa sig vid de här an- tydda förhållanden; nämligen att å ena sidan söka afgöra, huruvida de på särskilda ställen hos oss förekommande stenarter, hvilka man sammanfört under namnet pyrallolit, verkligen äro specifikt identiska eller ej, samt att à andra sidan uppvisa det genetiska samband, hvari pyralloliten möjligen kunde stå med andra mineralier. — Ehuru svaret på dess frågor, med temlig såker- het framgår redan ur de efterföljande analyserna, hoppas jag dock att i en snar framtid kunna utsträcka dessa undersökningar till flere lokaliteter; ty detta mineral, som uppgifves icke förekomma annorstädes än i Finland, har här blifvit anträffadt uti kalkbrotten ganska allmänt. Enligt Holm- bergs uppgifter i dess nyligen utgifna Mineralogischer Wegweiser durch Finnland har det blifvit funnet på följande ställen: flere kalkbrott i Pojo socken; kalkbr. vid Lojokyrka; Frugärds kalkbrott i Mäntzälä; Mor- - tensby, Nevas och Takvedaholm inom Sibbo socken; Kulla i Kimito, Nik- saari i Bjerno samt i Pargas vid Storgård, Skräbböhle, Ersby, Pjukala, Simonby, Hyvylämpi, Lapplaks och Ontala. Dessutom har A. Norden- skiöld, hvars varma nit för mineralogin jag har att tacka för det till analyserna använda material från Frugård, Takvedaholm och Skräbböhle, äfven lemnat mig en såsom pyrallolit betecknad stuff från Haapakylä i Wichtissocken. |

Pyraliolit från Storgård. I. 1 dess år 1820 utgifna Bidrag till närmare kännedom af Finlands mineralier och geognosie, I. 21 ff. har stats- rådet Nordenskiöld meddelat en utförlig beskrifning jemte krystallogra- fiska mätningar och en kemisk undersökning af pyrallolit från denna dess äldsta fyndort, der framl. Grefve Steinheil, "som flere gånger med utom- ordentlig uoggrannhet undersókt kalkbrotten i Pargas,” först uppmärksammade

densamma.

Analyser af Finska Mineralier. 503

Analysen lemnade följande resultat: Kiselsyra . . . . . . 56,62 Syrehalt *) 30,

Talleiordi yo es url. 029,38 » 9,35 Lénordet res. 353g » 1,58 Rad mL. uv 5,58 » 1,60 Manganoxidul . . . . 0,99 » 0,29 Jérnoxid «deg 6850,99. » 0,03 Nattens 2. Alu Fiss p 3,08

Obekant bituminóst

ämne och förlust . . 6,38 100,99.

Det kan visserligen, såsom förf. såger, vara för tidigt att våga upp- ställa någon formel öfver den kemiska sammansättningen af detta mineral, så länge man ej med säkerhet känner, om det bituminösa åmnet hör till dess kemiska konâtitution -eller icke samt af hvad natur det är; men utan af- seende derpå, att detta ämne otvifvelaktigt bör betraktas såsom utifrån in- kommet och ej såsom utgörande någon väsendtligen integrerande bestånds- del, måste i alla fall de oorganiska ämnenas relativa förhållanden kunna bestämmas och genom någon formel uttryckas. Man finner då, att kisel- syran och talkjorden stå 1 så enkelt förhållande till hvarandra, att detta kan sättas under formeln Mg Si; gör man deremot afseende på de andra bestånds- delarna, så kommer man till följande komplicerade expression:

Ca? Sit +6 Mg? Si + AI Si + 6 H, som ej lemnar någon äskädlig föreställning om mineralets rationella sam-

mansättning. Naturligast torde det derföre vara att anse lerjorden vara upp-

*) Beräknad eiter nu gällande eqvivalenivigter.

504 A. E. ARPPE

tagen af det organiska ämnet, kalkjorden .ersátta talkjord i silicatet och vatt- net förenadt med en motsvarande del talk till hydrat.

(Mg! + Ca) Sr + 2 Mg H blefve då formeln, hvilken erfordrar:

6 eqv. Kiselsyra EN TN NO ET

6% » Talk N HAN EOM

dus. Kalk = 28". +. se 6,9

Q' »*, Vätten "e 48 EE 1 438. 100,00.

Borttager man från de vid analysen funna qyantiteterna — sen jern- oxiden blifvit beräknad till oxidul och sammanslagen med manganoxidu- len — lerjord (3,38), bitum. ämne (6,39), tillsammans = 9,76, så finner man, att de äterstäende, räknade på 100 delar, biifva:

Kiselsyra . . . . . . 62,75 L'AIR. He M OR Kalk S were Di 'Jernoxidul + MnO . 1,18 V'attent i Ed 3,97

100,09. Skulle man anse det vara alltför vágadt au eliminera lerjordeu utan

nágon aóljande qyantitet kiselsyra, så kunde man i stället antaga före- _

ningen AP Sftllsammaus med det organiska ämnet såsom fremmande för pyralloliten, då en minskning i kiselsyrehalten af icke fullt 1 p. c. upp- kommer, hvarigenom den föreslagna formeln ej skulle lida något i afseende a dess öfverensståmmelse med analysens resultat. Men dà vi gà att ädaga-

lägga, att pyralloliten vid Storgård uppträder med mycket olika sammausátt-

Analyser af Finska Mineralier. D 505

ning, kunna alla formelberäkningar, hvilka åsyfta att finna ett enkelt ut- tryck för detta mineral, tillsvidare lemnas à sido.

I. I statsrådet Nordenskiölds ofvanåberopade beskrifning öfver Storgårdspyralloliten heter det bland annat: ”Kristallerna åga mer eller mindre sammanhang, äro stundom så lösa, att de lätt falla sönder och då - äfven feta för känseln. En del åter äro så hårda, att de ej kunna rifvas af nageln, men väl af en knif och då uti brottet sträfva för känseln, lik- som de vore genomsatta af kisel. Uti samma kristall kan den ena ändan vara lös och den andra hård.” Bischoffs anmärkning, att "dessa upp- gifter antyda, det pyralloliten varit utsatt för sönderdelningsprocesser, hvilka olika försiggätt — tillfölje hvaraf samma krystall på olika delar kan ega olika sammansättning — bekräftas på ett i ögonen fallande sått af den ana- lys jag nu skall meddela. —

Till undersökningen användes fragmenter af en väl utbildad större krystall, bildande ett fyrsidigt prisma med en afstympad längdkant, men med hvardera ändan afbruten. | Färgen hvit eller snarare grå; specif. vigten = 2,53; blef vid upphettning nästan svart, men efter ihållande glödg- ning snöhvit. f

1) 3,914 gr. upphettadt till 100^ förlorade 0,098, motsv. 3,05 p. c.

2) 1,731 gr. af de vid 100° torkade styckena förlorade i repeierade glödgningar ‚0,07 eller 4,05 p. c.

3) 1,604 gr. glódgadt pulver sónderdelades med kolsyradt kali-natron och. gaf, sedan den efter första smäliningen erhållna kiselsyran blifvit med kolsyradt alkalı omsmält och kiselsyran åter på vanligt sätt afskild, samt den erbållna saltsyrelösningen slagen till den första hufvudlösningen, hvarur

hesiändsdelarna efter bekanta metoder bestämdes :

506 A. E. ARFPE

Kiselsyra . . . 1,316 eller 82,05 p c. Syrehalt 43,47 Fosfors. talk , . 0,558 » Talk; 12,54 » 5,02 Kolsyrad kalk . 0,079 » Kalk 2,76 » 0,80) 5,99 Jernoxid . . . . 0,013 » Jernoxidul 0,78 » 0,17 Lerjord , ; es 0,030 » 1,93

100,06.

Den: oväntadt stora qvantitet kiselsyra, som erhölls i analysen, föran- ledde mig att omsorgsfullt pröfva densamma på dess renhet, i hvilket afseende den ej lemnade någonting öfrigt att önska; den afrykte med fluorvätesyra

utan återstod.

Formelberäkningen efter denna analys, som så mycket skiljer sig

från den förut anförda, att de begge ej tyckas höra till samma mineral,

lemnar ej något rätt tillfredsställande resultat. — Den enkla formeln Mg Si kommer analysen lika nåra som andra mera komplicerade; den erfordrar 2 eqv. Kiselsyra Renee LUS 90,6. utu I ERU 81,93 gy Talk jord. PIQUE D) FL IRRE, 18,08 , — 110% - 100,0

Intages hela vattenhalten med i beräkningen kunde formeln

Mg Se +H uppställas, hvilken erfordrar: a 2 eqv. Kiselsyra . . . . . . 00,5. 757 ORTU Il NEE. 2 VOR 16,73 lo» Vattens... c; us la Din MB ns 2

Analyser af Finska. Mineralier. 507

I analysen har man funnit

Kiselsyra . . . . . . . 76,03 Talk från förlusten. . 16,67 Mafienr usa Un, qa

100,00

Som dock denna vattenhalt år. för låg, helst eu del af glödgnings-

förlusten härrör af det organiska ämnet, kan man heldre antaga 2 Mg Se + H såsom ett uttryck för det analyserade åmnets sammansättning.

30. Pyrallolit från Skrabböle bildar ett kornigt eller stängligt aggregat, till en del af mycket löst sammanhang; färgen blågrön eller blekt grönaktigt blå; matt, på spjelkningsytorna mera glänsande; spec. v. = 2,5; härdheten = 2 —3. Insprängd i qvarz. Mörknar något vid

upphettniug.

1) 1,545 gr. gaf:

Kiselsyra . . . O54 eller 59,92 p. c. Syrehalt 29,63 Lerjord . . . . . O34 » 1,55 0,74 Jernoxid . . . : 0,933 » Jernoxidul 1,86 » 01 Kolsyrad kalk . 0,75 » Kalk 6,34 » 1,81 Mang. oxid oxidul0,028 » Mang. oxidul 1,68 » 0,37 Fosfors. talk . . 1,120 » Talk : 20,19 » 10,45

Vatten frän förlusten — sä . . . es 6,53 100,09. 2) 0,648 gr. förlorade i glódgning 0,949 eller 7,56 p. c.» 6,72.

65

508 AB. ARPPE

Dä syrehalterna i kiselsyran, lerjorden inberäknad, baserua och vattnet förhålla sig till hvarandra som 9 : 4:2, får man formeln: R* SP ?H,

hvilken, om R anses = Mg, förutsätter följande sammansältning :

3 eqv. Kiselsyra . .. . . . 136... . 68,12 4". Todd "s DIE SGEN rios 34,10 DU tent RR NRA FN ONE iss

234. On

Enligt analysen är I R upptagen af kalkjord. 31. Pyrallolit från Takvedaholm. Blekgrönt, stängligt aggregat, som vid upphettning svartnar och efter hvitbränning visar enskilda mör-

ka punkter. Spec. vigten = 2,700 Härdheten = 3—4. Invuxen i kalkspat.

1) 1,698 gr. förlorade i glödgning O,155 eller 9,15 p. c. 2) 1,867 gr. torkadt vid 100° gaf: Kiselsyra . ... 1,030 eller 59,17 p. C Lerjord . 2... . Oox » at 1,1

Jernoxid . . . . . 0,090 » Jernoxidul 1,35

Mang. oxid oxidul 0,002 » — Mang. oxidul 0,09 Kolsyrad kalk .. Oav » Kalk 6,33 Fosfors. talk . . 1,391 ° » Talk 26,85 Glódgningsfórlusis . . nl. +. 29.5

100,17. Denna pyrallolit visar stor Öfverensstämmelse med den från Skråb- bóhle, i det den skiljer sig derifrån egentligen blott genom eu något

större vaitenhalt,

Analyser af Finska Mineralier. 509

Formelu R' Se+3 H leder till följande talvärden: 3 aqva aselsyra (asi. Bye, « STO kt 55,97 4 ss kalkjörd 4 3.3: SO NC 32,93 3 MEN Vatten iude RDA cher 11,1 243 100,00

32. Pyrallolit från Haapakyl& förekommer som ett löskornigt

aggregat invuxet i kalkspat. Färgen blekt grönaktig. Härdheten emellan

gips och kalkspat. Spec. v. = 2,61. 1) 2,91 gr. förlorade vid upphettning 0,16 gr. motsvarande 7,39 De

2) 1,355 gr. gaf:

Küiselsyra . . . . 0,779 eller 57,49 p. c. Syrehalt 30,16 Lerjord edic tau O5 » LATI » 0,52 lemoxidus. we. 0,019 » Jernoxidul 1,26 » 0,28 Kolsyrad kalk . . 0,07 » Kalk 2,90 d 0,52 Mang. oxid oxidul 0,010 — » Mang. oxidul 0,69 34,00 » AES Fosfors. talk . . 1,39 » : Talk 30,05. » 12m Glódgningsfórlust . ............ 7,30 » 6,50 100,80. Formeln

(Ca + Me) Si +3 H

förutsätter följande talvärden:

5 eqv. Kiselsyra . . « . . . 006 HELP ES eg 59,37 5 Culalkjord- . 325. 5 100r om 26,22 7 = a 33,55 AE Kalbjord 2310. Po TUE rA c Rd UTC 7333 3 Ur Maltent isn. Es 27, - UE 00007208

510 A. E. ARP PE

Afvikelsen från analysen är dock så betydlig, att man för denna

pyraliolit lika väl kan antaga formeln R: Si 2H

33. Pyralloht från Frugärd utgör ett mycket ljusbruut eller gulaktigt grått, stángligt aggregat, invuxet i kalksten, med tydliga spjelk- ningsytor i en riktuing;; matt, på spjelkningsytorna mera glänsande; härdhe- ten = 3, (mindre án hos pyralloliten från Storgård). Spec. vigten = 2,66. Mörknar obetydligt vid upphettning.

Befanns vara på följande vis sammansatt:

1) 2,375 gr. gaf O,17a vatten eller 7,32 p. c. 2) DE gr. gal:

Kiselsyra . . . . 1,319 eller 63,87 p. c. Syrehalt 33,s4

Lerjord . . . . . . 0009 » 0,34 $ 0,1 Jernoxid . . . . . 0,050 » Jernoxidul 2,18 » 0, ag. Kolsyrad kalk . . On38 » Kalk 3,74 » 1,07 Forfors. talk. . . 1,39 » Talk 23,19 » 9,28 Materi, a ANSE RE Res 7,32 » 6,50 + Al ETT Formeln

hvartill dessa tal leda, verificeras af

3 eqv. Kiselsyra . . . : 0136 .'.. . . . 69,55

300: Taligord . ve 260. EBD SINA De Alten OU. Br. ERS >14. 100,90.

34. Vid Kullakalkbrott i Kimito socken anträffas átskilliga pyr-

allolitartade mineralier, hvilka på ett i ögonen fallande sätt åskådliggöra

Analyser af Finska Mineralier. 511 den småningom skeende förvandling, hvarigenom pyroxen öfverföres till pyrallolit och undanrödja alla tvifvel beträffande den process, hvarigenom

sistnämnde mineral i allmänhet bildas. Der förekommer, att börja med,

en grönaktig eller ljust grönaktigt blå, tät pyrallolit, som ännu till en del Spec. v. = 2,7. Härd-

ehuru mindre tydligt visar malakolitens struktur.

heten 3—4. Svartnar för blåsröret; fråser svagt för syror utan att deraf sönderdelas eller upplösas; blir kolsyrefritt genom stark glödgning.

En analys utförd af L. M. Runeberg, Stud. af fys. mat. fak.

har gett följande resultat:

1,533 gr. innehöll:

Syrehalt. Kiselsyra . . . . . 0,73 — eller 48,88 p. €. 25,9 Talkjord . . . . . 0,3916 » 24,7 » 9,eg Kalkjord . : . . . O,1693 » 10,69 » 3,05 Jernoxidul . . . . 0,0246 » 1.55 79 DIN OS Manganoxidul . . 0,0120 » 0,5 » Lerord . . . . . 0,0976 » Og >» Glödgn. förlust . 0,1953 » 12,33 » 10,96

Härmed 6fverensstimmer formeln BR: Si + 2 H ganska väl, hvilket ådagalägger, att mineralet är pyroxen + 2 eqv. vatten Ungefär 3 R är talk, 4 kalk jemte öfriga baser. 35. Hvit pyrallolit från samma ställe har ett vittradt utseende,

tydlig malakolitstruktur och liknar tafelspat. Härdheten 3— 4.

Efter en ofullständig analys, dervid talkjordsbestämningen gick för-

lorad, innehåller detta mineral:

512 A. E. ÄRPPE

Kigelsyrav» 20 5 gudburyahisgig | Lerjordo aM toyhvt ol Wi Jernoxidul- ...... dinge Kalte ik pue del Ab, RE Uds Talk (från förlusten) . . . 28, Glódgningsfórlust . .... 85

100,0.

Sammansätiningen närmar sig till R%-Si% 3 uH.

36. Jordformig pyrallolit från samma ställe. En anteckning à etiketten af detta mineral, som finnes i universitetets samling af inhemska mineralier, tillkännager, att det uppkommit genom förvittring och befun- nit sig i ett uppmjukadt tillstånd samt först genom torkning erhållit större

^ , sammanhang. Dock besitter det äfven i detta tillstånd så föga fasthet, att det lät låter bryta sig i stycken, hvarvid spår af malakolitens afsöndring visa sig; dess hårdhet är så ringa, att det utan svårighet kan söndersmu- las med nageln; brottet är matt jordartadt; färgen krithvit; visar sig 1 det

sen; J 3 8 D D yttre i allmänhet som en längre framskriden förstöringsprodukt, ehuru den betydliga kalkhalten tyckes antyda ett motsatt förhållande. i

I tvenne analyser utförda af G. Selin, stud. af fys. mat. fak., ut- föllo resultaterna på följande vis:

1) 1,54 gr. torkadt vid 100° gaf O,919 kiselsyra, O,015 jernoxid, 0,025 lerjord, 0,203 kalk, 0,294 talk;

2) 1,229 gr. gaf 0,7535 kiselsyra, 0,007 Jernoxid, O,022 lerjord, 0,144 kalk,

0,226 talk. Då mineralet dessutom befanns i särskilda försök förlora i glödg-

/

Analyser af Finska Mineralier. 513

ning: 9,82, 8,78 och 8,59 p. c, kommer man till fóljande procentiska sam-

" . mansaltnıng:

: Kaselsyra '. reves ue le 59,87 Jenna «vov Re 20 énonce SA LEGE SR MEET DS a enden Malle. «msg ano: 17599 öre ERP . 19,39 Glödgningslörlust . 9,33 . . . . .. 878 : 98,93. 100,42. ' Den sednare analysen leder ganska otvunget till formeln: - 3RSi+2 H eller s

(Ca Mg) Si +2 H, som genom den betydligt större kall halten skiljer sig från det för Frugärdspy- ralloliten funna uttrycket och förutsätter följande procentiska sammansättning:

DEN dNISelsyE so. - 4 190. eq 20-200

MG NEM Im. cun dO. ce s STIS TUS ale Soldes « ot DB orc ter o ERE ON Eit c; ac Mna D ee ls d 229. 100,00

37. Pulfverformig pyrallolit från samma ställe. Detta mineral, som förekommer dels i form af ett nästan hvitt eller ljustgrönaktigt pul- ver, dels i form af större eller mindre styeken med mer eller mindre fast sammanhang, afsköljes från en bergsskrefva, såsom en mjölkigt uppslam- mad massa, ur hvilken sedermera det af vaitnet icke upplösta afsätter sig. Det finare pulfverformiga ämnet analyserades al J. E. Furuhjelm, stud.

af fys. mat. fak, och befanns vara på följande vis sammansatt:

514 AN HBoeudnPE

1) 2,189 gr förlorade i glódgning 0,1415 gr. eller 6,48 pr. c.

2) 1,378 gr. gaf:

Kiselsyra . . . . . - 0,910 eller 60,18 pr. c. Syrehalt 35,06.

Lerjord Marl... > O,ou2 » 0,87 1... 1. RP. 0,45

Jernoxidutie hast es O03 » He 1,535... , TORIA, 0,38

Kalkjord Pe Le 0,076» nalen MAR 1,58.

Talkjord# ao. irr Ü,58 » TS... 7,51:

Glödningsförlust . . . . .. .. 6,85 MEUSE... 5,78 99,66.

Syrehalterna i kiselsyran, baserna och vattnet förhålla sig här ap- proximativt såsom 0: 1,5 : 1, hvaraf formeln R Si + 2H låter utveckla sig. — För att lätta Ófversigten af de nu meddelade pyrallolitanalyserna sammanställa vi här de i det föregående anförda formlerna, bredvid det

till formeln hörande mineralets fyndort: Kulla (34)

Kulla (35)

Skräbböhle AR 4 Q:3 1 Takvedaholm {°° "" R' SP +3 H.

henighéirs, (n PR S?+2H.

Haapakylå

Frugård A , | SE UR TESTE INE EDS Ee S? 4-2 H.

Kulla (36) BZ IL Inne ae Storgärd (33, I) .. „u... R S? + H. Storgård (33, D'........ EP St +2 H Q).

Analyser af Finska Mineralier. 515

Vi hafva här således en svit af silikater, hvilkas genetiska samband ännu mera faller i Ögonen, om man hänför kiselsyran till samma qvantitet af R; vi erhålla då (med uteslutande af den sista mera afvikande och mindre säkra formeln) |

Re Si, Re S, (Re Si») Re Sis Re Sie, Re Six,

Det allmänna resultatet af föregående undersökning behöfver knappt vidare framhállas. Det är klart, att man under benämningen pyrallolit sammanfört flere väsendtligen olika talkjordssilikater, hvilka såväl till sam- mausältning som uppkomst närmast sluta sig till talk och specksten. Be- träffande sättet för dessa silikaters uppkomst, så synes det vara ganska sä- kert, att de äro förvandlingsprodukter af pyroxen och möjligtvis äfven af amfibol. Såsom bevis för det antagande, att sistnämnda mineral äfven kan blifva metamorfoseradt på det sätt, att pyrallolit uppkommer, kunde man åberopa Kulla (35,)- Skräbböhle- Haapakylä- och Takvedaholms-pyralloliternas sammansättning, hvilken så när som på vattenhalten öfverensstämmer med amfibolens. De ifrån Kulla analyserade profvens öfriga utseende talar dock för omöjligheten af ett sådant antagande; och amfibolsammansáttningen B* Si måste förklaras derigenom, att pyroxen R? Si? förlorat af sina basiska beståndsdelar eller att B? Sis blifvit R® Sie. Frugårds pyralloliten Re S; +2 H är pyroxen Re Sit, som förlorat R* Si och upptagit vatten; den pulverformiga Kullapyralloliten har ett dylikt ursprung; ty Re Sit + H: = Be Sv Rs + He d. v. s. 2 eqv. pyroxen, som förlorat 3 eqv. bas och upptagit 2 eqv.; vatten.

Märkvärdigast af dessa förändringar är Siorgárdspyrallolitens, då denna uppträder åtminstone i tvenne olika sammansättningsförhållanden och i spjelkbara krystaller, hvilka ej låta hänföra sig under pyroxenformen.

66

516 d. E. ARPPE.

Man fóranledes häraf tull det antagande, att pyroxen först undergätt en pas ramorfos, hvarvid dess hrystallform föräudrats, hvarefter en sónderdelniug genom vallnels och holsyraus inverkau iutrüdt, hvilken haft till. följd, att baserna blifvit mer och mer utsköljda och kiselsyran slutligen i öfvervä- gande mängd återstått; den märkvärdiga variation af 20 p. c. i hiselsyre- halten, som förekommer hos Storgårds-pyrallolitkrystallerna, bär ett ojäfak- tigt vittnesbörd om den försiggäugna förändringen, hvilken ytterligare be- kräftas af den omständighet, att krystaller förekomma, hvilka likna fiukor- nig qvarz, men fräsa starkt för syror, hvaraf de äfven till en del sön- derdelas, under det kiselsyra ehuru i ringa mängd afskiljes *).

Då Storgårdspyralloliten genom sin hrystallform så väsendtligen skiljer sig från pyroxen och andra pyralloliter, kunde man för densamma antaga ell eget ursprung och betrakta den som en metamorfos af ett numera i oförändradt tillstånd icke vidare existerande mineral. Denna hypotes har det vigtiga skäl för sig, att mau på samma stuff kan antráffa oförän- drad augit i bredd med- pyrallolit. Är nu pyralloliten metamorfoserad augit, sa blir det svårt att utfinna den orsak, som vållat den ena krystallus förvandling; medan den andra blifvit lemnad alldeles frisk och oförändrad, oaktadt de dock hvardera varit utsatta för samma inflytanden af ageutierna i aumosferen och på jordytan. Den utmärktaste pyrallolitstuff, som à universitetets mineralkabinett förvaras, inuehåller några större krystaller (den största nära 2 t. hög, 3 t. bred) utom flere mindre, alla i ändarne

E)

afbrutna, invuxna i ogenomskinlig kalkspat, atfóljda af wernerit och röd

*) Här är måhända stället att anmärka, det ingen af de i det föreg, omtalade pyrallo- literna, med undantag blott af den under n:o 34 ifrån Kulla omtalade, fräser med saltsyra, Den krystall från Storgård, som underkastades analys, inneholl ingen kol-

syra; ehuru åtskilliga andra krystallfragmenter reagerade för denna syra, '

Analyser af Finska Mineralier. 517

apatit, men isynnerhet af grön augit, hvaraf en krystall förekommer fast- sittande på den största pyrallolitkrystalln, När man ser detta förhållande, förekommer det alldeles otroligt, att ett sådant "genetiskt samband skulle ega rum emellan augit och den krystalliserade pyralloliten vid Storgård, som så ovedersågligt kan bevisas vara fallet emellan de öfriga pyralloli- terna och andra pyroxenarter, företrädesvis malakolit. — Det kan slutligen tilläggas, att ehuru namnet pyrallolit icke mera såsom hittills kan begag- nas för att utmärka ett beståmdt mineralspecies, det likväl ganska ända- målsenligt kan tjena till en gemensam benämning för åtskilliga genom pyroxens förvandling uppkomna metamorfosprodukter; i stället att deri vera detsamma från zug och aliouœ, hvarigenom syftas på egenskapen att vid upphettning förändra firg, kunde man ställa dess etymologi i sam- manhang med nuooëevoo och allouaæ: och sålunda antyda-ett genetiskt samband emellan ganska många ur pyroxen uppkomna förvandlingspro- dukter. Det synes nämligen ganska sannolikt, att åfven andra talkjords- sillikater än de hos oss förekommande pyralloliterna kunna föras under denna kategori; särdeles de, hos hvilka förhållandet emellan syran och baserna ännu är detsamma som hos pyroxen och hvilka blott genom vat- tenhalten och ofta äfven genom elt organiskt ämne skilja sig derifrån. Hit höra i främsta rummet: Pikrosmin 2 Mg? Si +3 H, som äfven svart- nar vid upphettning, den dermed beslägtade Pikrofylin (Mg? Fe?) Se +2 H och .4frodit 4 Mg Si + 9 H; vidare Neolit R° Si? + Heller R? Si? + aq med något varierande sammansättning och med en större lerjordshalt. Äfven. Monradit 4 R’ gi? +3 H torde, oaktadt sin större sp. v. och hårdhet, höra

hit på grund deraf, att den mörknar vid upphettning

LE iio yu V eam

i cot vilam I de à QUE

| EU ECT ly p Sog: T E "ad PAT 23190: aevi jh ana"

[ ib ati cot p

E I A ds 2 Pr. u« x EDT STARTS vi Me nat lid 2d “HAUTE ^ hart mos UT ioc. Shah At yen one oid eM o v vt jit i

Aen b 2 » surtt fld RAN Il, a | " À E x ur v À à fos TAG

Pa oc m Ht Has pre ge acer | vorm : Rte rte RE + va HT Sc N iu % My er fe

a 3G un bom dat avion sl

s

ns

10 d

QUIL "ga 51$. ia bel MATE KÖR s F uf > | | Tur: dioi tv „oe Allen FOR As gh "od. Ds 7 TT "Im cens Au En " Vues

= ce wf RN VITRE PA une Fa RT j

EN AAA Wanna UREA VIA LIA VAR QUE RS MAR AR LR RAR UE RAR ARS AR RAR AA VRLARAAAA AE EVER NAAZVAAA AAA AAA AAA

DE

PARRICIDII CRIMINE rr QVAE- STORIBUS PARRICIDII.

SCRIPSIT

EDUARDUS 4 BRUNÉR. (Societati exhib. d. 2 Martii 1857).

— e$ D — — —

jd

Gua fuerit vis prima et antiqvissima criminis parricidii de eo his tem- poribus duae omnino sententiae diversae homines doctos tenuerunt, qva- rum utraqve habet aliqvid, qvod eam. veritatis speciem, qva nititur, diffi- cultatibus implicitam perturbet. Si enim parricidium intelligitur caedes patri a filio filiave illata, qvae vulgata opinio a Rubino') et Reinio?), VV. Cl, rationibus suffulta est, has ipsas rationes qvum alia infirmant tum illud, qvod legum qvarundam vetustarum verba ejusmodi sunt, ut notionem parricidae ad alios referant homicidas, velut legis post secessionem plebis in montem sacrum latae, unde haec citat Festus p. 318 M.: "S quis

eum, qui eo plebei scito sacer sit, occiderit, parricida ne sit”. Et ut illa !) [n opere qvod inscribitur Untersuchungen über römische Verfassung und Geschichte (Cassellae 1839), I. p. 453 —466, et an, 1944 in Ephemeridibus! studiorum anligvitalis

tam Cassellanis (Zeitschrift für die Alterthumswissensehafr), p. 333—551. ?) In libro inseripto Das Crzminalrecht der Römer (Lips. 1844), p. 401—403, 449 —454,

et postea in Paulyi Encyclopaedia studiorum anligvitatis, s. v. parricidium,

520 E. 4 BRUNER

opinio tota pendet ex originatione parricidii ea, qvae Romanis probari so- lebat atqve aelale posteriore cum sermonis consvetudine convenisse repe- ritur, hanc dico originalionem, parricida et parricidium ducta esse a cae- dendo patre*), iia rursus altera sententia, parricidium initio fuisse homici- dium, ab etymologia parum sibi commendatiouis paravit. Nam qvi alias

conjecturas eodem spectantes ^) refutavit, Eduardus Osenbrueggen,

>) Illa sermonis consvetudo, de qva post dicemus, hane originationem, ad qvam spe- etat, iis enodationibus nominum aeqviparari non sinit, qvae ex ingenio etymologorum profectae sunt, sed popularem qvandam et auribus hominum Romanorum probatam fuisse ostendit. Hoc vero etymon proponunt Qvintilianus J. O. VII, 6, 35, Charisius Inst. gramm. IV, 4, 3 p. 162 Lindem., Plutarchus Rom. 22, qvi parri- cidium interpretatur zatooztoviar. Ab eadem sententia non multum diserepat alia veterum etymologia, statuens parricidii notionem nativam esse parentis, i. e, patris aut matris, caedem; vid. Paulus Diac. p. 221 M. et Isidorus Orig. V, 26, 16 p. 162 Lindem.; qvae qvidem derivatio recenliore aetate nemini post Jul. Caes. Scaligerum (De caus. lingv. Lat. I, 34) et Ger. Jo. Vossium (in Etymologico 8. v. parricida) placuisse videtur, qvippe qvum propter miram syncopen omnino rejicienda sit. Priscianus, Inst. gramm. I, 6 p. 32 sq. (cf. V, 11 p. 203) vol” 1 ed. Krehl., utramqve affert originationem, addita tertia a parzs caede (de qva cf. etiam Isidor. X, 225 p. 343 Lindem.). Deniqve Johannes Lydus (De magistratibus I, 26) parri- cidas dictos putat et pärentium interfectores et parentium, hoc est. ut vult, civi- um; cujus etymologiae perversitas manifesta est, qvoniam cives Romani nunqvam, ne tum qvidem, qvum principi parebant, parentes vocati sunt. Atqve ut hoc com- mentum Lydi, ita etiam originalio a pari iis temporibus non exstitit, qvum sermo La- tinus vividus vigensqve maxime florebat, nisi forte aliud qvid testantur haec verba Isidori loco posteriore : ”Patricida [sic editores pleriqve] proprie dicitur interfe- ctor parentis, qvamvis qvidam veteres hunc parenticidam dixerint, qvoniam par- ricidium et homicidium qvocunqve modo intelligi possit, cum sint. homines homi- nibus pares" Id vero utcunqve est, tamen prava illa est conjectura, de qva vide an- not. sq. Al et ea et Lydi explicatio inven(ae sunt propter usum, de qvo supra dixi- mus, juris antiqvi.

*) Derivatio a caedendo pari plures habuit defensores, in qvibus etiam Klotzium ad Cie. p. Mil. e. 7; contra qvos ostendit Osenbrueggenius p. 218 sq., Romanis non homines natura inter se pares, immo ne cives qvidem pari jure visos esse, de-

De parricidii. crimine. 521

V. D, qvum priorem partem compositarum vocum parricida et parrici- din a Sanscrilano para (Graeco xaga), mali praviqve significationem continente (ut in Graecorum ;repeztoeofebo), natum existimat, parricidium interpretans caedem dolo malo factam), eam. proponit derivationem, qvae in lubrico solo merarum conjecturarum collocata impedimentisqve vel pro- pter leges lingvae laborans ^), tam infirmum in se ipsa praesidium positum habeat, ut diffieultatibus extrinsecus ortis concussa non possit constare. Etenim, ut hoc loco nihil afferam aliud, si a principio parricidium non fuit misi, ut putat. vir clarissimus, homicidium supplicio dignum, non satis per- spieitur, qvo tandem pacto Romani potestati vocis veleri et consvelae pror-

sus aliam substituere potuerint, parricidio vel, qvod placet Osenbrueg-

nique nusqram pares dici pro eo, qvod est aeqvo jure cives. Schwenckius in Lexico elymologico (Francofurli ad Moen. 1827) p- 542 parricida (paricida) a pa- rienda caede ductum opinatur, cui Weberus in Exercitationibus stili Latini p. 499 (ed. 3. Fraucof. ad M. i551) assentitur, nisi potius patrare caedem sint partes hujus vocabuli compositi. Ulrumqve falsum esse jam eo apparet, qvod in matricida, sororicida, lapicida et in perfuga, conviva, eollesa similibusqve omnibus compositis pars posterior composilionis est verbalis. Ceterum v. Osenbr. p. 224 sq. Neqve ullo modo probari potest Doederlinii conjectura (Lateinische Synonyme und Ety- mologieen, Beilage p. 156), sieut in ITeocegovj, ita in parricida duplicatam esse ad vim augendam notionem caedendi praeposito Graecorum zfoou. Post Osenbrueg- genium suspicionem protulit Theodorus Mommsen (Zeitschrift für die Alterthumswissenschaft, 1815, p. 320), parricidium (paricidium) proprie fortasse significare alterius caedem; flexa priore parte hujus compositi a Sanseritano para, qvod est a//us. Alqvi hanc qvoqve opinionem refutabunt, qvae contra Osenbrueg- genii sententiam a nobis afferentur.

5) Das altrömische Paricidium, eine Abhandlung von Ed. Osenbrüvoen in Studiis : 2 S oo philologorum Kiloniensium, editis Kiloniae 1841, p. 211—271.

*) Inprimis qvod illud para lingvae Sanscritae voces Latinae semper conversum habent in per, velut perjurus, perfidus, perduellis, perperam. €f. Rubinus in Epheme- rid. stud. antiqv. p. 336 et Bein. in Hist. juris publ. Roman. p. 450.

592 E. A BRUNER

genio, paricidio jam non caedem civis, ut antea, verum subito exprimen- les patricidium; praesertim. qvum falsa grammaticorum originalio in för reuse vocabulum et in communem loqvendi usum eam vim habere non posset ^). Sed utramqve opinionum illarum de prima significatione parri- cidii, qvae seqvitur disputatio, refellet, si ei contigerit difficultates. omnes, qvibus adhue obscurata fuit qvaestio, satis probabiliter. dissolvere.

Nemo non videt parricidium. derivatum esse a parricida; hujus autem | vocabuli compositionem eam, qvae anımis Romanorum obversari solebal, pro vera haberi non sane lingvae leges vetant. Non desunt omnino alia exempla in lingva. Latina 2 litterae in r assimilando mutatae *), qvae si non apparerent, tamen ad rem probandam non ita necessaria viderentur ?). Nec vero rei obstat, qvod apud Paulum Diaconum p. 221 M. in lege Numae ascri- pta, de qva. paulo post disseretur, paricidas legitur pro parricida, qvia sa- tis constat vetustissimum usum non geminandi consonantes scriptionis litte- rarum proprium fuisse, non appellationis (cf. Schneideri gramm. Lat.

lp. 393 sqq.) ; qvam ob causam haec scriptura paricidas non magis in-

7) Dieit qvidem ille p. 255: “Die engere Bedeutung [caedes parentis] fand um so leichter Eingang, da die Hómer meistens parricidium als eine nur wenig veränderte Form von patricidium ansahen“: verum si haee derivatio non qvibusdam tantum etymologis in mentem venit, sed populus eam animo conceperat, cum superiore usu loqvendi aliqvo modo conjuncta fuerit oportet.

*) Si recte, ut videtur, Corssenius in Commentariis bimestribus”eomparationi lingva- rum dicatis Berolinensibus, 1854, p. 248 sqq. superlativos. maturrzmus, tenerrimus, celeberrimus et similes itemqve porro et Porrima assimilatione orta esse putat a maturtimus, tenertimus, celebertimus, portro, Portima. Sed tamen mutationis /r in rr nullum aliud exemplum investigatum est, praeterqvam qvod Corssenius porro cum parricida confert.

9

S

In lingvis Romanicis multa sunt exempla, ut nourrzr; (nutrire), verre (vitrum), par- rain, cui pater est primitivum; cf. Pottius, qvi ait; de parricida: "das, man mag

sagen, was man will, von pater stammt" (Etymologische Forschungen, M p. 47).

De parricidii crimine. » 523

dicat sic uuqvam esse pronunciatum, qvam simplicis. consonantis sonum de se testantur in SC. de Bacchanalibus esent, velent, Bacana2"). ltaqve e novo aliqvo fonte originem vocis. repelendam eqvidem non opinor, sed elsi originalioni el omnium antiqvissimae el maxime usilalae assentior, ta- ”

men persvasum mili est, parrieidarum crimen in principio non fuisse libe-

rorum patris sui caede conlaminatorum.

8:02.

Civitatem Romanam primis temporibus ex iis constitisse, qvorum posteros a plebejis patriciorum nomine historia discernit, alque ex eorum clientibus, multitudinem autem. plebejorum clientela non astrictam — postea Romae es:e coepisse, qvum praesertim civitates nonnullae vicinae bello victae, el earum cives, si non omues Romam migrare coacti, at in impe- rium Romanum ita essent recepti, ut jam non essent ulli neqve legibus et institulis neqve nomine civitatis exlerui illi populi, diligentissima rerum Romanarum investigatione hodie tam certo exploratum est, ut, qvamvis etiamnunc exsistant, qvi aliter sentiant, tamen haec qvaestio pro soluta du-

cenda videatur. — Neqve minus qvaedam de forma reipublicae. Romanae

?) Notum vero est, paricida et parieidium in multis codicibus manu scriptis veterum inveniri, qvas scripluras nonnulli editores receperunt, velut Lambinus, Klotzius, Dillenburger, qvum originem harum vocum vel ad para revocaverint vel ad par, qvae posterior etymologia has ipsas codicum discrepantias scripturae, ubi non solo menudo seriptionis exstiterunt, procreavisse videtur, Sunt’in libris manu scriptis et- iam patrieidium et patrieida (vid. Drakenborch. ad Liv. III, 50. VIII, 11), qvarum formarum haee recepta legi solet Cic. p. dom. c. 10 et, metro jubente, in Prudentii Hamartigen. v.564. — Fuit, qvi crediderit (cfr Rein. Hist. jur. pult- p. 450), Johann. Lydum seqvens ducem (v. annot. 3), diversa esse vocabula diversae originis parici-

dium et parricidium (patricidium), id vero minime omnium ratum duci potest.

LA

6/

524 EH. 4 BRUNER.

vetustissimae perspecta sunt. Qvae ita sunt comparala, ut vestigia civitalis e privatis familiarum finibus enatae perspicue cernantur, appareatqve, cives qvi vere fuerint, eorum iu civilale vim, patrumlamilias potestale innixam, qviddam ejus simile et cura et auctoritate et uomine habuisse. Sub rege fuit respublica, in qva nisi uni imperium fuisset, non servata esset imago familiae: sed de rege et de ratione, qvae cum eo erat civibus, dicetur post aptius, nunc de ea, qvae civium clientiumqve erat inter se. Ramnen- sium igitur, Titiensium Lucerumqve tribus in curias, eae in gentes, hae in familias divisae ita erant, ut salis pateat. gentes et curias exstilisse e familiis atqve harum retinuisse qvandam speciem externam. Qvum euim tribus illae, originis et loco et tempore ac diversae eliam aliqvatenus hominum natione inter se separalae, jam non salis firmiter perse qvaeqve contineri neqve di- sciplinam bene constitutae civitatis observare posse putarentur, si in siugulis nulla fieret civium descriptio praeter eam, qvam per familias vel angustiore vel latiore vi vocis acceptas ipsa natura effecisset, curiae et gentes inslilutae videntur: qvarum hae, ut nomen arguit. et jura gentilitatis ostendunt, con- stilutae eraut ad exemplum familiae, etsi uulla vera cognalione, verum ejus simulatione gentiles conjungebantur; atqve illae alterae etiam similitu- dinem antiqvissimae hcminum societatis referebant, qvum focus esset et coena curialibus communis. Patres vero familias, e qvorum numero rex crealus et senalores electi sunt, el ex qvibus couslilit populus Romanus in comitiis, ubi secundum amplificationes familiarum illas maximas, id est curiatim, suffragia numerabantur, his comitiis eodem jure patrumfamilias suffragia ferebant, qvo in statu aliqvo cultus civilis inferiore inter se de rebus communibus deliberassent. Domi autem suae, ubi uxor in manum marii conveniebat, patria potestate liberos, servos dominii jure regebant;

praelereaqve priyalim clientibus ita praeerant, ut nulla re se magis, sicut

De parricidii crimine. 525

familiae, ita eliam civitatis tamqvam patres praeberent. Etenim pro se qvisqve clientibus suis patrocinabantur, qvum neqve causam apud judicem his ipsis agere liceret, neqve omnino iu republica qvidqvam ii per se va- lerent, sed qvemadmodum ad bella suum qvisqve patronum, ut videtur, comilanles, sic in pace in ejus fidem recepti, ab eodem, nisi qvaestui urbano dediti erant, agrum colendum accipientes (Paul. Diac. p. 247 M.), eum velut parentem vereri, ab ipso cognalis et affinibus anteponi deberent (Gell. V, 13).

Haec eam ob causam attuli, ut nomen patrum, qvod. priscis tempo- ribus patriciis datum esse constat, qvomodo his obtigerit, aliqvanto fortasse melius, qvam adhuc factum est, explicarem. Nam iis aetatibus ortum uti- qve videtur, qvibus ordo plebejorum ullus Bomae nondum erat, mansisse deinde iisdem illis optimo jure civibus, qvum hi locum nobilitatis ad ple- bem obtinerent, atqve tum qvidem de universo ordine patricio sine discri- mine aetatum, nec vero, qvod exstet, de singulis patriciis in usu fuisse. Hane igitur appellationem. neqve a senatorum procuratione reipublicae re- petendam et ab his ad ceteros patricios translatam "), neqve solum honoris causa aut ob clientium patrocinium ^), neqve propter jura privata patris- familias Romani, qvibus aliqvantum temporis carerent plebeji, soli praediti essent patricii 7), neqve ab ulla re separata patriciis tributam. putamus; ve- rum patrum ille titulus e tota. forma civitatis anliqvissima pendebat, atqve iis additus est, qvi et erant. patresfamilias cum omni jure eo pertinente et patroni clientium et vel comitiis vel in senatu rebus publicis ut patres ci-

vitatis consulebant.

") Vid. Rein. in Paulyi Encycl. s. v. patres. 7) Vid. Niebuhrii Hist. Roman. I. p. 244 ed. 4. 5) Vid. Schwegleri Historia Romana I. p. 631.

596 E. x BRUNER

Notum aulem est, patrum nomen ad patricios spectare locis pluri« mis velerum scriptorum, ubi suorum auctorum verba seqvuntur, velut qvutm legum antiqvarum argumenta referunt. Paucis utar exemplis. Lege sacrata de tribunatu plebis sancitum. dicitur, ut plebi sui magistratus essent sa- crosancti, — — neve cui patrum capere eum magistratum liceret (Liv. II, 33). Xll tabb. vetabant, ne connubium patribus cum plebe esset (Liv. IV, 4. Cic. de republ. 11,37); contra qvam legem promulgata rogatione Canuleja de connubio patrum et plebis, qvum contaminari sangvinem suum confundi- qve jura gentium putarent pares, tribuni rogationem promulgarunt, ut populo polestas esset, seu de plebe seu de patribus vellet, consules faciendi (Li v. IV, 1): perlata tandem lege Canuleja de counubio et eo deducta re, ut pro con- sulibus tribunos militum consulari polestate promiscue ex patribus ac plebe creari liceret (Liv. IV, 6), non multo post mentio illata ab senatu est, censum suo proprio magistralu egere, qvam rem patres [i. e. patriei], qvo plures palricii magistratus in republica essent, Zaeti accepere (Li v. IV, 8). Perspicuum est, ubi ita in narrationibus le longo certamine dua- rum factionum plebi patres opponuntur, hos non esse senatum ^). Certum est eliam, junicres patrum, qvos saepissime Livius commemorat, patricios, seniores patrum senalores intelligendos esse”). Paucis absolvam, ne in aliorum inventis sim longior. Singuli patrum fortasse brevi, inprimis mi- nores nalu, patricii vocari coepli sunt; patricius vero proprie uon est a pa-

tribus ortus, sed unus e patribus, qvod qvidem si ita non esset, in hoc

#) Livius in prima parte operis plenus est exemplis. — Locos graves collegit Beck e-

rus in Antiqvitatibus Romanis II, 1, p. 141 sqq., qvos inter insignes sunt etiam duo

Festi, qvi comitia centuriala ev patribus et plebe constilisse, plebiscita plebem suo. suffragio szne patribus jussisse ait (p. 233, 293 M.).

2°) Vide diligentem exposi'ionem hujus qvaestionis in Schwegleri Hist. Rom. If. p.

653 sqq.

De parricidii crimine, 527

unico exemplo terminatio écius originem, non, ut in aliis. omnibus, sigui- ficaret aliqvid esse ejus rei, qvae primitivo denotatur "%). - Verisimile est, senatores jam ab initio salutatos esse patres, sicut. postea, sed eo qvod essent patricii, non qvod senatores 7). Qvemadmodum autem in legibus con- dendis patres legum auctores in principio sine dubio fuerunt patricii. cu- riatis comitiis, el post auctoritas. patrum fuit in senatu, ita, qvum patri- cii praecipuo jure in. civilate et civitalis qvasi patres esse desissent, soli senatores, et qvidem sine ordinum discrimine, patres erant reipublicae, fo- ris eam ob causam similés regum.

Fieri non potest, qvin omnis qvaestio de prima notione parricidii lamqvam in fundamento miti debeat in explicatione legis regiae, qvam Paulus Diaconus hoc loco affert (p. 221 M.): ”Parrici + qvaestores appellabantur, qui solebant creari. causa rerum capitalium | qvaerenda- rum. Nam parricida non utiqve is, qui parentem | occidisset, dicebatur, sed qvalemcunqve hominem: indemnatum. Ita fuisse indicat lex Numae Pompilü regis, his composita verbis: Si qui hominem liberum dolo sciens morti duit, paricidas esto" Cujus legis pars altera, ut jam pridem observatum est, inest in his verbis Servii ad Virg. Ecl. IV v. 43, a Jos. Scaligero (ad Fest. p. 536 ed. Dacerii) et Imm. G. Huschkio (Analect. litterar. p. 375) emendatis: "Sane in Numae legibus cautum est, ut,-si qvis imprudens occidisset hominem, pro capite oc-

cisi agnalis ejus iu concione offerret arietem." Pro sumrna |). €f. Sehwegl. Hist. Rom. I. p. 635. U) Nam senatores plebeji aypellatione conseripli primo a patribus secernebantur. Liv. I, 1: CE Senwegl Le.

528 E. A BRUNER.

antiqvitate harum legum vel potius legis partium eo minus nobis propu- guare opus est, qvo minus impugnari solet, etsi fabuloso nomine Numae standum non est, pro qvo Plutarchus Rom. 29, priorem illam legis partem spectans, Romuli nomen ponit, Nimirum haec lex una ex illis est legi- bus, qvae, multo ante XII tabulas conditae, regiae apud veleres vere di- cuntur, qvippe qvae a regum aelate ad posteritatem propagalae sint, juris antiqvissimi reliqvias continentes, sive collectae primum fuerunt in vetu- sto illo jure Papiriano, qvod re vera editum, mox a patriciis suppressum videlur, cujus qvidem loco longo tempore post suppositicia qvaedam col- lectio: circumferebatur, sive aliunde in libros pontificios - pervenerunt, ubi cerle eae, qvae Numae tribuuntur, scriptae, ut exstant, fuerunt ?). Osenbrueggenius, suam de significatione parricidii sententiam perseqveus, expositis ante generibus caedis ab imprudente, i. e. casu ab in- vito, factae et homicidii liciti ^), superiorem illam legis partem ita inter- pretatur, ut ea nihil aliud. expressum dicat, qvam parricidam. eum esse, qvi sciens et dolo malo, i. e. animo ad maleficium intento, agens hominem liberum occidisset ^). At vero sic lex nihil esset nisi definitio vocis par- ricida; sed se ita rem habere non posse mullis rationibus efficitur. Pri-

mum enim scriptum est parzcidas esto, non, ut in definitione exspectan- 33) De ea ve vid. Becker. 1. e. I. p. 5. E 77) Impune occidere licuit adulterum manifestum, qvod marito et patri mulieris licebat. manifestum. furem nocturnum, diurnum autem, si armatus vim inferebat, tum etiam alios ad vim vi defendendam, ut stupratorem, porro et eum, qvi sacer fuit, et cui aqva et igni interdicíum erat. Deniqve jure caesi videbantur, qvos paterfamilias cum consilio agnatorum capitis damnaverat. Hine qvaedam excepía sunt tempore posteriore. ^) Ait p. 239: "Jan kann die lex Numae übersetzen: Wenn jemand einen freien

Menschen wissentlich, arglistig getödtet hat, der ist ein Parricida !"

De parrieidii crimine. 599

dum erat, p. est, imperalivi autem forma aliqvid de eo homine, qvi qvem dolo malo interfecisset, praescriptum videri debet; deinde antiqvos mores parum redoleret, si definitio alicujus vocis in usum receplae allata esset in lege regia 7); tum alteri. parti legis, qva constitutum. erat, ut, qvi impru- dens caedem fecisset, hostiam ad deos placaudos agnalis occisi offerret, con- senlaneum est, ut in parte superiore de supplicio ejus, qvi sciens "dolo ali- cui necem intulisset, praescri ptum. sit; deniqve omnis dubitationis materia, si qva superest, tollatur oporlet comparatione legis a Cicerone de Legg. ll, 9 propositae his verbis: "Sacrum sacrove commendatum. qui cleperit rapsitque, parricida esto." Hanc legem adeo contemuit vir cl, ut de par- ricidio nihil ex ea concludi posse existimet, ut qvae a Cicerone ipso in- venta sit. De hoc postea: in eo euim non vertuntur omnia. Fac igitur, hauc legem totam ipsum finxisse: at optime noverat, qvid siguificarent illa ”legum verba", qvibus se usurum professus erat (Il, 7), neqve dixit par- ricida esto alia sententia, qvam qva in legibus priscis usurpata ea verba viderat. Atqvi loco Ciceronis siguificatio haec est: parricida habetor, sive, qvod idem valet: punitor sicut parricida. Vt similiter in lege sacrata, qvae supra commemorata est (| 1), non seqvi poenam parricidii, verbis illis declaratur: parricida ne sit; ubi nisi lex auctorem caedis puniri ve- taret, ac si solum definiret non esse eum parricidam, scriptum exstaret : parricida non est. Itaqve formula parricida esto, cui comparari possunt sacer esto et capital esto, etiam in lege a Paulo servata ad poenam spectat.

Rubinus, qvi aute Oseubrueggenium, et Reinius, qvi post eun-

dem hane legem regiam interpretati sunt, qvum caedem patris a filio. fili-

ave commissam significationem primam | parricidii putarint, inde egressi

?) €f. Rubinus in Ephemerid. stud. antiqv. !. e. p. 338.

%

530 E. 4 BRUNNER

explicare studuerunt, qva via contigerit, ul ea lege nolio parricidae ad om- nem homicidam poena dignum relata videatur. Ambo sibi persvaserunl, antiqvissima aetate contra eos, qvi suos ipsi patres necavissent, et legem latam et institutum fuisse judicium, in qvod deinde etiam alios homicidas, privata vindieta antea punilos, vocatos esse ^). Atqve Rubinus origi- nem omnis judicii de rebus capitalibus apud. Romanos, exceptis causis per- duellionis, ad idem principium revocat, locis qvibusdam veterum fretus. Nam ut lex illa Numae attributa notionem parricidae ad qvemvis homici- dam dolo malo agentem qvodam modo extendit, et Plutarchus omne homicidium. (zt&6«v &vógogovíav) parricidium (Tergoxtoviev) nominatum dicit?)5 sie idem scriptor tradit, si qvis se obscoene et impudenter. coram matronis gessissel, cum eo lege agi apud qvaestores parricidii (rega Toig ent TOY qovixav xaS9«oroct) jussisse Romulum *); porro Ciceronis loco, qvem paulo ante cilavimus, ad sacrilegum referuntur verba parricida

esto; deniqve apud scriptores qvosdam harratio est. de duumviro sacris

"M [3 —

Verba Reinii sunt haee: "En Blutcericht über Fatermord bestand — aus reli- giüsen Rücksichten, damit ein so f'urchtbares Vergehen nicht den ganzen Staat mit dem güttlichen Zorn belaste — schon in der Urzeit, gewöhnlicher Mord war der Privatsatis] action überlassen, bis ein König (angeblich Romulus oder Numa) 'zum Schutz des jungen Gemeinwesens jeden Mord zur Staatssache machte und den- selben an das Parrieidialsericht verwies.” (Hist. jur. publ. Rom. p. 401). TS SÅ x 34 ^ , [ - 2) Romul. 22: "Jo de, To delar Öl AaTA mevpoxvóror Opícerce, xcv ÄvdVO- ? " en nd , \ » , - 26.7) SM TS 2 DA poriay TUTOOATOYUY TOOSEINEN GS TOVTOV utr OVTOS évayove, Exeivov de Udvrutov. Kot , , - IS E - > - \ ‚= E Lt AX \ D uéyou yoorvow mollor i0ote» opÜce Amoyvonaı vir TOILVTYV adıziay OVÖES yoQ EdQUOE - It DATA SN > cc ; , us \ - \ \ TotoùToy Oovder £v Pour cys0or torv éEuxootor OwcyerouércoU AA TOMTOS evt TO» > Da: \ L [4 M , er, , 1 Arıßaizov mokeuor iotopcttar Aevaros — Ogvtog. TUTOOATOVOS eveotou. Nn » M = [^] , \ 2 , ES or a) Romul. 20: "Ara pérrot mode Tai yuraıkıw eis TYMV ÄTEÖMAAV, cr xci TUdTE $ovur loracdaı uiv 000v Badılovonıs, aloyoov dE-umdera under eine AUPOVONS yuraızos, und SAINT HEPAO S0U00/l5; 540 undeva UM 7 NAO is ? 05, 17} > - a Ae , a - \ - - - opérer yeprór, 7 Oxw-qevyew «uoc. TO EI TOY (oro xocO&ocoot.

De parricidii crimine. 531

laciundis, eum, qvod secreta librorum Sibyllinorum evulgasset, culeo in- sutum et in mare demersum, ita, jubente Tarqvinio Superbo, idem capitis supplicium, qvod filium patris sui percussorem, perpessum esse ?); postremo Paulus Diaconus p. 221 M. et alii, qvos pos! recensebimus, qvaesto- res parricidii de rebus capitalibus qvaesivisse, sunt auctores. His igitur ductus testimoniis, de qvibus infra nobis dicendi locus erit, Rubinus opinatur, crimina apud Romanos ab initio circa facinus aliqvod gravissimum, instituto primum ob hoc judicio certo et poena, aliud post aliud sensim in jure disponi ex eoqve nominari et ad ejus similitudinem puniri solita esse, accedente tamen paulatim consvetudine, ne nimis dura interdum fierent ju- dicia, ad arbitrium aliqvid ex poena remittendi ^); atqve eam opinionem aliqvot exemplis posterioris aetatis confirmari putat. Quam sententiam non solum Osenbrueggenii de ea re disputatio ”), sed etiam Reinii tra- ctatio historiae juris Romani refellit ^). Ac reputanti perspicuum est, qvae notiones criminum apud Romanos procedente tempore auctae novis incre- mentis sunt, eas non res diversissimas recipiendo, sed similium accessione crevisse, atqve etiam, qvum lege Cornelia de sicariis falsi testes et judices

donis corrupti vel odio injusti tenerentur, si qvi fecissent, ut aliqvis judi-

25) Valerius Maximus I, 1, 13: ”Targvinius autem rex M. Tullium duumvirum, qvod librum secreta. civilium sacrorum continentem, custodiae suae commissum corruptus Petronio Sabino describendum dedisset, culeo insutum in mare abjiei jus- sit. Idqve supplicii genus multo post parricidis lege irrogatum est. Justissime qvidem : qvia pari vindicta parentum ac deorum violatio expianda est". Cf. Zo- naras VII, 11 et Dionysius Halic. IV, 62.

26) Vide p. 451—456 in opere de disciplina civitatis Romanae et p. 339 sqq. in Epheme- ridibus laudatis.

?) In iisdem Ephemeridibus studiorum antiqvitatis, 1841 p. 812 sqq.

22) Rejicit opinionem Rubini Reinius in libro de jure publico Romanorum p. 452 annot.

68

532 | E. 4 BRUNÉR

cio publico condemnaretur, inter illos tamen et sicarios nonnullam similitu- dinem intercessisse illisqve praeterea eandem mansisse poenam. Sed ex Rubini opinione formula parricida esto legislatio Bomanorum antiqvis- sima utebatur, ut aliqvod genus criminis ad judicium qvaestorum parrici- dii deferret. Et is qvidem nomina parricidii et parricidae in judicio et ad homicidium et ad reliqva illa crimina re vera adhibita censet ?); Rei- nius vero, elsi nom negat etiam celera illa maleficia interdum saltem, vo- lente rege, a qvaestoribus parricidii esse judicata, tamen ne homicidium qvidem unqvam nomen parricidii in jure habuisse contendit, dicens et Plu- tarchum errare neqve recte locutos esse, qvi Romae homicidas, qvod apud qvaestores parricidii arcessiti essent, eam ob causam parricidas vocaverint ??). At id, qvod improprio loqvendi generi tribuit et in usu forensi fuisse ne- gat, in ipsis tamen legibus reperitur, qvarum sunt formulae parricida esto et parricida ne sit. Et qvum parricida esto in lege Numae sic interpre- tatur: Judicalor ut parricida, id est eadem lege et in eodem judicio ?), eandem locutionis improprietatem, qvam a juris consvetudine abfuisse vult, ei diserte ascribit. Sed ne vulgari qvidem loqvendi ratione, nedum in jure,

homicida propterea, qvod iu judicium qvaestorum parricidii venisset, par-

??) "Man ging so weit, dass man z. B. einen Heiligenräuber nicht nur nach dem Rechtsgrundsatze, welcher für Ermordung von Eltern herkömmlich war, belangte, sondern in dem Sprachgebrauche der alten Gesetze und Gerichte sein Verbrechen gera- dezu einen F'atermord, ja ihn selbst einen V'atermürder nannte” (p. 455 in libro de discipl. civ. Rom.)

30) "Die: Nachricht, dass jeder Mord an den Parricidialhof gewiesen wurde, hat Plu- tarch 2u dem Missverständniss gefiihrt, als ob parricidium der allgemeine Name fir Mord gewesen sei. — — Im gemeinen. Leben wurde jeder Mörder parricida ge- nannt, weil er vor das Parricidialgericht gestellt wurde". Encycl. Paulyi 1. e. Cf. p. 402, 451 sq., 691 sq. in libro de jure publ. Rom. ;

?) "D. h. er soll gerichtet werden wie ein parricida, nämlich nach demselben Gesetz und von demselben Gericht". Encycl. 1. c.

De parricidii crimine. 533

ricida sive — (sic enim haec vox explicatur) — patris sui interfector dici ullo modo potuit. Neqve vir cl. a vera legis interpretatione ita recessisset, in verborum incidens repugnantiam, nisi praesumptam illam: habuisset. opi- nionem de significatione parricidae, Nam in formula parricida esto, h. e. in loco parricidae esto, parricida habetor, appellatio parricidae ita tantum ad homicidam qvodam modo referri potest, ut illius poena in hunc constitua- tur, poena vero ejus, qvi patrem suu m occiderat, vulgari homicidio, id qvod Reinium non fugit, proponi prorsus neqviit. Qvoniam enim apud Romanos posteriore tempore is, qvi parentem necaverat, id genus poenae subibat, ut in culeum insutus cum bestiis qvibusdam, cane, gallo gallinaceo, serpente simiaqve, impudentiae, saevitiae, malitiae simulataeqve hominum nalurae qvasi imaginibus, in profluentem dejiceretur, ne aut terra aut coelum contagione aspectuve scelestissimi portenti contaminaretur ^), inventio au- tem poenae culei priscam etiamtum aelatem redolet, et jam vetustissimis Romae temporibus, si qvi tum erant paternae caedis auctores, hi ea poena affecti videri debent, praesertim qvum, ut supra commemoratum est, duumvir ille, qvi oracula Sibyllae foras extulisset, ante reges exactos sic punitus tradatur, satis patet eandem poenam, qyam interfectores parentis, vulgares homicidas antiqvitus non dedisse. Immo Plinius narrat, ex XII tabulis fu- rem frumenti nocturnum poenam solvisse graviorem qvam homicidam *), qvorum hic securi percussus ^), ille turpiore capitis supplicio affectus est:

unde intelligitur, qvalis fueril. aetate etiam vetustiore, cujus ingenium et

?*) Vide annot. 42. — Rhet. ad Her. I, 13, 23: Damnato statim folliculo lupzno os obvolutum est, et soleae ligneae pedibus indutae sunt.

?) H. N. XVIII, 3: "Zrugem qvidem aratro qvaesitam furtim noctu pavisse ac se- cuisse puberi XII tabulis capital erat, suspensumqve Cereri necari jubebant, gra- vius qvam in homicidio convictum, impubem praetoris arbitratu verberari noxi- amve duplionemve decernt".

7) Hein. Hist. jur. publ. Rom. p. 404.

534 E. 4 BRUNER.

mores lex decemviralis spirabat, Romanorum de homicidio sententia. Erge seqvitur, ut in formula parricida esto parricida non dicatur patris sui in-

terfector.

I. 4.

Animadvertendum est, ipsa haec verba: "Sz qui hominem liberum dolo sciens. morti duit, paricidas | esto? indicare, notionem parricidae aliqvid fuisse hae lege tempore superius. At igitur crimeu parricidae prius agnitum erat, qvam lata est lex in caedem hominis liberi. Et huic facinori idem supplicium, qvod autea fuerat parricidii, ea lege constitutum esse jam supra vidimus. ltaqve in hac qvaestione duas aelates historiae Romanae anti- qvissimae discernere oporlet, Eas vero in superioribus attigimus. Prior fuit, qva in civitate Romana sub rege patres erant et clientes, posterior, qva his accesserat plebs a clientela. libera. Sicut igitur. appellatio patrum aetate illa in usum venil, ila tum etiam in parricidas judicio vindicari coeptum est, et qvidem, ut videlur, Jam lege poena certa in parricidium proposita. . Ultiouis homicidii privatae, primi ubiqve generis vindictae, Ro- mae qvae apparent vestigia, ad aetatem ante hominum memoriam praeleri- tam retro spectant: civitas, ex qvo "lempore aliqvid de ea traditum est, ju- diciis constitutam se praebet ^). Lex vero prima de homicidio cum certo supplicio qvorum hominum caedem vetuisse videtur nisi civium? Sed cives veri non erant clientes, qvi ut a servorum conditione longissime, ita

eliam a veri civis libertate aberant, patronis ipsis, non soli civitati subjecti,

qvorum etiam lites et delicta. minora patroni cum consilio judicabant ?*).

35 De hae re cf. Geibii "Geschichte des römischen Criminalprocesses" p. 15—18.

Vestigia vindietae privatae sunt alio, occisio licita adulteri (annot. 19) aliaqve, de qvibus v, Rein. 1. c. p. 36 «qq.

36

) Hoc judicium saltem versimillimum est; v. Becker. I. e If, 1. p. 131.

De parricidii crimine. 535

Caedes igitur huie generi hominum illata, cujus rei poenam judicio repe- tere patronorum erat, qvi si suis ipsi clientibus non dico necem, sed ali- qvam fraudem. attulerant, sacri ob id erant (cf. Servius ad Virg. Aer. VI. 609, Dionysius Halic ll. 10), puniri qvidem sine dubio solita est, qvamqvam, si civis. caedem fecerat, plerumqve is multa, opinor, affectus est; sed illi statui. reipublicae omuino convenit, lege et poena certa a nece clientium. separatam. fuisse caedem civium. In horum autem filios aetate uon adulta, qvi nondum togam virilem. sumpserant, ueqve aut comitiis in numero patrum civitatis aut domi patresfamilias et patroni fuerunt, item in civium uxores et filias nec tam facile commissa est dolo malo caedes, et potuit sane in rudibus atqve legum.verba minus qvam sensum secutis leinporibus eadem lege vindicari, qvae sancta erat de occisione patrum, qvon- iam postea in jure Romano similitudo criminum multum valebat (p.531). Qvi patres appellati videntur, hi erant ii, qvibus prima lege de homicidio ca- vendum essel, qva et privata civium vindicta prohiberetur, et patrum per- sonae adversus turbam hominum clientium tutae et sacrosanctae oppone- rentur; elsi lex de parricidio non eam ob causam lata est, ut patronum contra suos ipsius clientes defenderet: hac enim re nihil opus erat, nec vero Romae, ut erant sanctissima officia clientelae, caedes patroni cum caede patricii confundi aut minus gravi supplicio, qvam parentis occisio, puniri polerat, praesertim. qvum leviora clientis in patronum delicta sacra- tio capitis seqveretur (cf. Dionys. I. c.). ltaqve parricida fortasse pri- mo is fuit, qvi, qvum unus esset e clientibus, uium ex patribus, elsi non suum patronum, interfecerat: — (origo enim nominis parricidii vel optime intelligitur, si ratio habetur loci disparis, qvem in civitate tenuerint occisus homo ét occisor;) — sed tamen jam ante coudi’am legem, qvanı Numae

tribuit Paulus, eo res pervenerat, ut esset. parricida, qvicunqve patricium,

536 E. 4 BRUNER.

id est unum e patribus sciens dolo necaverat, sive ipse iu clientium sive

in patrum erat numero. Jam licet vocabulo parricidae significetur patris,

: : ; ; fs : Y mee non patrum iuterlector, ueqve singuli patricii aut postea singuli senatores 7),

verum toli ordiues patricius et senatorius in monumentis palres dicau-

tur, inde tamen nobis nulla vera difficultas. occurit, qvandoqvidem anti-

qvissimo tempore appellatio illa vix publice in usu esse coepi, anteqvam

privatim more recepta esset, ita ul, qvi universi comitiis patres salutandi

L

viderentur, ii singuli in.vita privata ejusdem nominis singulari forma ho-

uorati essent; atqve hoe eo minus in dubium vocandum est, qvod haec

appellatio, priscis moribus consentanea ?), posterioribus Romae temporibus

de viris potentibus ab iis, qvi horum patrocinio utebantur, usurpata, qvam-

vis raro, invenitur ””). :

Parricidium ergo primo caedes patrisfamilias Romani, deinde homi-

nis patricii fuit; postea autem, qvum in eo esset, ul civitatis aliqva jura

cum plebejis communicarentur, nullum jus prius et antiqvius iis dari po-

tuit,

qvam qvo vita plebeji non minoris penderetur qvam patrici. Eo i-

37),

Excipiendum est pater conscriptus, eum ironia positum Cic. Phil. XIII, 13.

55). In versibus Virgilii gravissimis: "Dum domus Aeneae Capitoli. immobile sa-

—

zum Accolet, imperiumqve pater Romanus habebit". Aen. IX. 448 sq., pater Jiomanus antiqva est loqvendi forma et idem valet, qvod czezs Romanus, ut putat Niebuhrius in Hist. Rom. I p. 344 edit. 4, Virgilium id voluisse ratus, ut — (verba sunt Wagneri ad loc. Virg.) — "appellatione maxime sollemni ornaret ci- ves, qvi olim, qvum nulli essent plebeji, meri fuissent patricii". Assentit Niebuhrio Ladewig. Nec nobis aliter videtur. Nam “eqve Jupiter pater Romanus dici solet aut hoc solo loco Virgilii sine summa obscuritate dici potuit, neqve Augustus in ac- ternum in DIN futurus aut imperium heredilate stirpi relietum ipse habiturus erat.

Clientes posteriores patronum non solum hoc nomine au( regis dominive, sed etiam patris appellasse, testari nobis videtur Horati us, ad Maecenatem. non multo sal- tem majorem natu, scribens Ep. I, 7, 37 sq: "Saepe verecundum laudastz rexque

paterqve Audisti coram née verbo parcius absens."

De parricidii erimine. 537

gitur spectavit lex a Paulo allata, qva plebi consulebatur, qvum statue- rel, ut, si qvis hominem liberum dolo sciens vita privaret, loco parricidae haberetur, hoc est, parricidae supplicio puniretur. Qvae lex sitne rege Servio Tullio, fautore illo plebis "), an — qvo inclinat opinio nostra —

jam ante ejus aetatem. perlata, in medio relinqvere volumus.

e 5.

Priusqvam notionem criminis parricidii. perseqvamur longius, alio nos paulisper convertimus. Ut supra dictum est, Rubinus et Reinius consentiunt de hac re, Romanos, anteqvam apud eos aliud homicidium publice puniretur, in parentis interfectores judicium | institutum | habuisse eiqve judicio nomen qvaestorum parricidii relictum esse, qvum etiam ho- micidium vulgare judicandum recepisset. Maleficiis poenam. publice pri- mo irrogatam arbitrantur uon tam maleficiorum causa, qvam ad deos pla- candos: postqvam enim civitas, religionis beneficio excoli coepta, sibi per- svasisset deos propter scelera irasci neqve maleficis solis, sed reipublicae, qvam hi flagitio inqvinassent, iram divinam imminere, civitatem, jam non privatis hominibus permittentem vindictam, ut ipsa a se averteret poenam immortalium, ultionem suscepisse. Huic sententiae universae. adversari nolo, qvia multa demonstrant Romae ab religione inprimis profectam esse publicam. punitionem scelerum *). Sed Romani moris minime videtur, qvod statuunt, antiqvissimum de homicidio judicium in parenticidas con-

stitutum fuisse: scilicet in eam atrocitatem criminis primum non sufficere

^?) Dionysius Halie. IV, 13 de legibus, qvibus Servius plebi a patriciis cavebat: ar \ 2 , \ \ \ ^ - > 4 , , rer vovg vouovg, vovg TE OVVAAARATIZOVG AOL TOUS TEQL TOP UÖLANUUTOV, ETEXVOMOE = , SAT x , , , \ 2 , T ig fOouTOUIS Oury Ós HEVTNAOVTU MOV UUMOTAU vov cou)uor.

^?) Cf. Rein. Hist. jur. publ. p. 27 sqq. | 5

538 E. x BRUNER

visam ultionem privalam, sed publice averruncandam publicae rei minau- tem coelestium iram. Hoc etsi satis eleganter Rubiuus explicat *), ta- men ita fuisse verisimile non est Etenim ut fabula qvaedam Graeca, non veritatem illa, sed ornatum poéticum seqvens, iuslitulioneni A reopagi ab horrendo crimine ibi judicato, ficto. Orestis. matricidio, repetit. (À e- schyl. Kumen. v. 637 sqq.), ita ad «zius filii parricidium. liceret. qvi- dem initium. qvaestionum de homicidio apud Romanos, si ejus opinionis ulla esset causa, revocare: sed hujus generis parricidarum causa judicium perpetuum constitui ex eorumqve maleficio per secula denominari non po- tuit, nedum nomen parricidae in homicidas alios trausferri, nisi admodum fuit freqventatum hoc scelus parricidii. Atqvi aut omnia fallunt, aut Ro- mae antiqvitus vita privata qvum optime morata erat, tum liberorum erga parentes pietate insiguis. ltaqve Romanorum fuisse profecto non videtur parentes occidere. — Nisi vero mores illos integerrimos, qvibus nihil magis effecit firmitatem et robur civitatis maguitudinemqve progenuit, non in dura qvidem, sed incorrupta tamen natura priscorum hominum Romano- rum nixos, sed tantum disciplina et legibus, qvasi arte sola, procreatos aliqvis credit, aut pietalem in parentes severis judiciis qvaestorum parrici- dii extortam dicit! At non solum de vetustissimis Romae temporibus agi- tur, sed etiam de aetatibus urbe Roma antiqvioribus. Parricidii enim .cri- men non Romae primum lege punitum, sed’ jam a majoribus Romanorum suspicantur. Qvi fuerint mores priscorum | Latinorum Sabinorumqve, praeterqvam qvod fama his posterioribus virtutem rigidam attribuit, conji- cere licet vel ex vita Romanorum, ad qvam Etrusci nihil magni attule-

runt, vel comparatione aliarum. gentium antiqvissimarum, — Qvae qvanto

^) Vide inprimis Ephemerides stud. antiqv. p. 339 sqq.

De parricidii crimine. 539

\

propius abfuerunt ab eo genere vitae, in qvo patresfamilias rectores sunt et duces juniorum, cujus vitae expressa vesligia in republica Romana cer- nuntur, tanto magis pielatem homines parentibus praestiterunt, et qvam- vis saevi fuerint atqve. violenti, ab eorum flagitiorum turpitudine abhor- ruerunt, qvibus vox naturae reclamat. Sed apud majores populi Romani et Romae aetate. vetustissima. commissum esse crimen parenlicidae, eqvi- dem nec dixerim nec negaverim: tam freqveus Romae hoc maleficium ex- stitisse, ut qvaestio qvaedam perpetua ex eo nomen caperet, sine ulla du- bitatione nego. Nam aliqvid ejusmodi ex historia. aliorum populorum af- ferri debet, auteqvam illud fiat verisimile. Rubinus qvidem Areopa- gum comparavit, tantum tribuens fabulae de Oreste, qvae in hac re non majoris momenti est, qvam alia, qvae originem Areopagi ad litem Martis et Neptuni refert (Eurip. Electr. v. 1242 sqq.). Verum Athenis legi- bus Solonis nullum supplicium in eos,-qvi parentem necarent, sancitum esse atqve. Solonem id scelus neminem commissurum dixisse, Cicero (p. Rosc. Am. 25, 70) et Diogenes Laértius (I, 59) narraut, qvare ipse Solon testis esse videlur, matricidium instituendi Areopagi causam non solitum esse credi *). Ergo, qvum aliunde nulla exempla proponi potuerint, apud solos Romanos, in qvos minime omnium cadit talis scele- ris immanitas, nefandi maleficii. causa singulari judicio opus fuisset, et qvum Roma morum probitate et disciplina domestica florebat maxime, eliamtum qvaestores parricidii potestatem, a qvaerendo de istiusmodi cau-

sis dietam, intelligente populo, exercuissent!

#), Addit Cicero: "Sapzenter fecisse dzcitur, qvum de eo nihil sanxerit, qvod antea

commissum non erat.”

69

B

540 E. 4 BRUNÉR

Sed audiendi sunt veteres ipsi. Qvos inter Valerius Maximus et Zonaras, ubi loqvuntur de sacrorum violatore a Tarqvinio in cule- um insui et in mare dejici jusso, addunt hoc genus supplicii in parrici- das post illa tempora esse statutum *): qvorum primum fuisse ait Plu- tarchus L. Hostium, patris sui post secundum bellum Punicum inter- fectorem (cf. annot. 23). Deinde a. 653 a. u. c. Publicium qvendam Malleolum matrem primum interemisse ob eamqve rem supplicium par- ricidii de eo sumptum esse, Livius in parte operis deperdita narraverat ^); cujus ejusdem matricidae facinus commeniorans, Orosius inauditum Romae antea fuisse scribit *). ,Neqve his locis veterum verba Ciceronis repugnant, sapientiam majorum laudantis, qvod insigne supplicium in

parricidas invenissent "), qvum nihil tamen aflerat de tempore poenae

#) Cf. annot. 25. — Zonarae verba haec sunt: Iwodirtos 8 vov £oyov 0 Magxog

dvo Bvosarrs ovopuqeious Zußimdeis AuTETOVTWON , 0 ES fxsívov uereneta xac TOY

merQoxcóvow» ÉTEXPUTNOE YivECOAL (v we 7 y mite TO vog puce 0 Tog puro «vvov Ovjoxorcos (VII, 11. ed. Pinder.).

*5). Epitom. 1. LXVIII: ”Publicius Malleolus matre occisa primus, insutus culeo, in

mare praecipitatus est.” : /

^). V, 17: ”Igitur talem. Mari triumphum Romanamgve victoriam incredibile fa - cinus et nunqvam antea Romanis cognitum, Romae subito perpetratum, versa in horrorem ac moererem tota urbe, fuscavit. Poolicius siqvidem Malleolus, servis adnitentibus, matrem suam interfecit. Damnatus parricidii, insutusqve iu culle- um et in mare projectus est: impleveruntqve Romani et facinus et poenam, unde et Solon Atheniensis decernere non ausus fuerat, dum fieri posse non credidit: et Romani, qvi se ortos a Romulo scirent, etiam hoc fieri posse intelligentes, suppli- cium singulare sanxerunt" (ed. Havercamp.). De primo parricida a Plutarcho dis- erepare Livium et Orosium non necesse est statuere, praesertim qvum ipsius Liviı verba amissa sint, qvem fontem si seqvitur Orosius, tamen hic loqvitur, non Livius. #7). Or. p. Rosc. Am. e. 25: "Ztaqve qvum multis ex rebus intelligi potest, majores nostros non modo armis plus qvam ceteras nationes, verum. etiam consilio sapien-

tiaqve potuisse, tum ex hac re vel maxime, qvod in impios singulare supplicium

De parricidii crimine. 541

constitutae, neqve de primo parricida qvidqvam dicat. In hoc consentiunt scriplores antiqvi, sero demum Romae parricidam hujus generis exstitisse, et hic consensus eo magis memorabilis est, qvo magis de etymo vocis par- ricidii, in qvo spectant notionem caedis patris vel parentis, inter eos con- venit, et qvod tamen noverant mentionem parricidii in legibus vetustis fie- ri. Cujus rei explicationem eam, e Verrii Flacci opere profectam, Paulus Diaconus loco illo; qvem supra attulimus, qvaestores parricidii de rebus capitalibus judicasse docens, proponit, ut dicat parricidam olim non uliqve vocatum esse eum, qvi^parentem occidisset, sed qvi qvalemcun- qve hominem indemnatum. Plutarcho autem mirum videtur, Romulum nullam qvidem poenam in parrieidas (xer& ztergoxróvov) constituisse, sed omne homicidium appellasse parricidium. (ztavgoxrovíav), qvasi alterum esset nefarium, alterum fieri plane non posset (v. annot. 23). Qvae ver- ba absurda visa sunt, qvia res ipsa non intellecta est, sed nituntur in ve- rilate, qvae auctores, qvos secutus est Plutarchus, non fugerat, si per- spexerant, nomine parricidii, cui subjecta est notio caedis patris, designatam primo fuisse caedem patrisfamilias Romani hominisve patricii. Qvae si- gnificatio qvum in jure Romano vetustissimo, qvamdiu soli patricii cives erant, obtinuisset, deinde, mutatis rationibus reipublicae, hoc vocabulum in jure ita transferri potuit, ut aeqvaret vim vocis multo post usurpatae homicidii, vel caedem civis tum qvoqve denotaret: qvam translationem

sintne qvae indicent, mox viderimus.

invenerunt. Qva in re quantum prudentia praestiterint iis, qvi apud ceteros sa- pientissimi fuisse dicuntur, considerate. — — Qvanto majores nostri sapientius ! qvi qvum intelligerent nihil esse tam sanctum, qvod non aliqvando. violaret auda- cia, supplicium. in parricidas singulare excogitaverunt, ut, qvos natura ipsa reli-

nere in officio non potuisset, ii magnitudine poenae maleficio summoverentur."

542 E. 4 BRUNÉR

In verbis Ciceronis et Orosii ea est seutentia, ut poena sancita sit in parentis interfectorem, nondum a qvoqvam hoc scelere admisso, et propterea in parricidas haec poena, qvam a majoribus excogitatam Cicero et more majorum institutam Herennius Modestinus ^?) ajunt, satis anti- qvo tempore proposita esse indicatur. Ipsum poenae genus ejus esse naturae, ut inventum priscae aelatis profecto videatur, jam supra concessimus. Sed illud valde mirabile est, qvod, qvamqvam lex Pompeja de parricidio, qvae qviuqve et viginti annis post, qvam Cicero Roscium Amerinum defendit, lata est, serpentem, simiam reliqvasqve bestias, qvae postea in culeum in- jiei solebant, commemoravit ^, Cicero tamen, in defensione Roscii de supplicio parricidae loqvens et, qvid significet, copiose describens (c. 26), hestias, qvae animum a natura humana alienum percussoris parentis signi- ficaut, ne verbo qvidem attingit... (vam ob causam conjicimus, Pompejum ea, qvae ad bestias attinent, non ipsum qvidem invenisse, sed fortasse ab exteris nationibus esse mutuatum. Nam non Bomae solum, sed etiam apud alias gentes nota fuit et antiqva poena culei; de qva ex historia Cyrenen- sium traditum est”), apud qvos, vel omnino apud populos sub illa coeli

plaga habitantes, etiam. simiae in hac re adhiberi primum — potuerunt, Ro-

^*) Dig. XLVIII, 9, 9 pr., ubi poena describitur, qvod praeterea multis fit locis. ^ Instit, IV, 18, 6.

5) Plutarchus (De virtutibus, mulierum, Opp. ed. Reisk. vol. VII p. 50) refert, Cy- renenses (tyrannum Leandrum, culeo insutum, in mare praecipitasse. Cf. Thrigii Res Cyrenensium (Hafniae 1828) p. 271. — Jac. Grimmius (Deutsche Rechts- alterthümer, Gotting. 1928, p. 696 sqq.) ostendit, ex legibus Germanorum aetate media, si non aníea, eos, qvi parentem vel cognatorum aliqvem oceidissent, in cu- leum insutos et in aqvam submersos esse, cujus tamen supplicii eam saltem partem, qvae ad bestias allinet, de qvibus etiam mentio fit in legibus, e jure Romano re- ceptam suspicatur.

,

De parricidii crimine. 1544

mae antiqvitus non reperlae. Bestiae autem qvia ad scelus interfectoris parentis proprie speclant, seqvitur, ut poena non ipsa per se arguatur pri- mum malefico hujus generis a Romanis fuisse imposita; idqve negant Valerius Maximus et Zonaras, qvibus cur fidem derogemus, nulla ra- tio est. Neqve vero ideo credendum est Ciceronem et Orosium in errore versari. Supplicium parricidis multo post”) aetatem. Tarqvinii ju- nioris /ege *) irrogatum dicit Valerius Maximus (cf. annot. 25). Atqve hauc legem proferre nobis videtur scriptor Rhetoricorum ad Herenn. I, 13, 23: ”Et lex (est): Qui parentem necasse judicatus erit, ut is obvolutus et obligatus corio devehatur in profluentem”. vem locum interpolatum habere solent editores recentiores, qvia eam legem non afferat Cicero de Invent. II, 50, ubi ceteroqvin in expositione ejusdem controversiae de eo, possitne parricida condemnatus in carcere testamentum facere, omnia plane conveniant, et qvod, ut existimant, ad illam controversiam dijudicandam nihil valeat argumentum ejus legis, qvam propterea putant ceteris le- gibus ab utroqve scriptore allatis addidisse interpolatorem *). Qvare etiam

Dirksenius huic legi inter reliqvias XII tabularum, qvo antea refere-

?) Non multo post a nonnullis editoribus scriptum est, de qvo Kappius ad h. I. "Vetustiores editt. et omnes Mss. particulam negandi ignorant".

?) Nullam legem antiqvam fuisse, sentire non videtur Seneca, paulo negligentius loqvens et rationem habens legis Pompejae hoc loco: ”Praeterea videbis ea saepe. commit- ti, qvae saepe vindicantur. Pater tuus plures. intra qvinqvenntum culleo insuit, qvam omnibus seculis znsutos accepimus. — Multo minus audebant liberi nefas ulti- mum admittere, gvamdiu sine lege crimen. fuit. — — — Itagve parricidae cum

lege coeperunt (De Clementia I, 23).

#) €f. Schuetzius et Lindemannus ad h.l. In uno codice legitur: ”Obvolutus corio Zupino, imposito gallo, simia, serpente, devehatur", et haec qvidem manifesto cor- rupta sunt.

544 E. 4 BRUNER

batur, locum non concessit ^). Sed verba Ciceronis conferentes, non satis animum attendisse videntur ad illa: ”Hic certa lex, qvae testamenti faci- endi iis, qvi in eo loco sint, adimat potestatem, nulla profertur. Ex ce- teris legibus, et qvae?) hunc ipsum supplicio hujusmodi af- ficiunt, et qvae ad testamenti faciendi potestatem pertinent, per ra- tiocinationem veniendum est ad ejusmodi rationem, ut qvaeratur, habu- eritne testamenti faciendi potestatem". Qvid igitur? Nonne lex, qvae hoc qvoqve praescripsit, ut statim. post damnationem obvolveretur caput damnati, qva re ab aspectu rerum omnium, ne qvid conimercii cum qvoqvam habe- ret, exclusus est ^), in controversia ex ratiocinatione nata pertinere potuit ad demonstrandum, non esse illi potestatem testamenti faciendi? Neqve iliud - unum, qvod haec lex altero loco allata, altero simili praetermissa est, su- spectam eam facere debet. Si vero, ut arbitramur, interpolatione non est adjecta, fragmentis decemviralis legislationis sine dubio annumeranda est, qvia tres leges simul memoratas scriptor e XII tabb. sumpsit. Ceterum, ut fit in his tabulis commemorandis, priscis legis verbis non usus est, eaqve est causa, cur de eadem re aliam vocem legamus apud Festum, etsi is qvoqve de decemvirali illa lege loqvitur p. 170 M.: ”Nuptias dictas esse ait — —. Aelius et Cincius, quia flammeo caput. nubentis obvolvatur, qvod antiqui obnubere vocarint: ob qvam causam legem qvoqve paren-

stamT jubere caput ejus obnubere, qvi parentem necavisset,

5) Uebersicht der bisherigen Versuche zur Kritik und Herstellung des Textes der Zwölf-Tafel- Fragmente (Lips. 1824), p, 453 sq.

55) Plurali forma utitur. Cicero, qvia in universum de ea re dicit.

56) Qvintiliani Declamat. CCXCIX, p. 577 edit. Burmann : "Cujus statim ora ocu- losqve a judicio lex jussit obduci, ne hunc jucundum coeli adspectum polluerent te-

tri oculi",

De parricidii crimine, 545

qvod est obvolvere”. Ne hoc qvidem legis fragmentum Dirksenius ad XII tabb. retulit. Sed haec lex eadem, atqve.illa superior, fuisse videtur. Et qvia ad certas leges decemvirorum indicandas initium earum afferrri so- lebat °”), Festum pro corrupta voce parenstam scripsisse Parentem vel for- tasse Parentem si (necassit), verisimile est”).

Sed etsi in XII tabulis supplicium in eos, qvi parentem occidis- sent, propositum fuisse nobis videtur, tamen ad aliud spectavit in iisdem mentio qvaestorum parricidii, qvorum has tabulas meminisse ait Pom po- uius (Dig. I, 2, 2, 23), et qvos Gajus, laudatus ex /ibris ad legem XII tabularum a Jo. Lydo (De magistrat. I, 26), et alii veteres de rebus ca- pitalibus qvaesivisse tradunt, qvorum scriptorum verba post proferemus. Et fac, jam regum tempore illam poenam fuisse constitutam ?) , qvamqvam testimonia antiqva in hanc opinionem non adducunt: tamen cum ea re ni- hil commune habet formula parricida esto. Nam neqve sensui hominum com-

muni neqve propriis Romanorum moribus convenisset, si legislatio, a parentis

57) Ita Gellius XX, 1: "erba sunt haec de lege Si in jus vocat,

55) Jos. Scaliger viam monstravit, dicens: "Puto legendum: leg em qvoqve Pa- rens ta. Ill, hoc est legem, cujus principium Parens, in tabula tertia" (v. edit. Lindemann. p. 532). Sed monuerunt alii hanc legem ad tabulam III pertinere non potuisse. Osenbrueggenius, qvi suspicatur legem, qvam commemorat Festus, XII tabularum fuisse, dicit (in edit, sua Orationis p. Rosc. Am. p. 25): "Zs ist mög- lich, dass die lex der XII Tafeln, die über parieidium bestimmte, mit den Wor- ten Parens tam anfing. — — Das tam ist möglicher Weise eine Verstiimme- lung." Aliae conjecturae memorabiles sunt funestam et Praenestinam; v. Fest. ed. Lindem. 1. c. et Ephemerides stud. antiqv. 1844 p. 315. Animadvertendum est, interpretem legum decemviralium Aelium Slilonem auctorem a Festo citari.

) Nota est lex, Servio 'l'ullio ascripla a Festo s. v. plorare: "Sz parentem puer verberit, ast olle plorassit, puer divis parentum sacer esto." Ibidem exstan! haec

mulilae legis verba: "Sz nurus — — — sacra divis parentum estod.*

546 E. 4 BRUNER

caede ad caedem hominis liberi transgressa, duo haec maleficia, gradu sce-

leris immane qvantum distantia, inler se comparavisset atqve paria esse

formula illa denotasset. Probabile non est, inventum esse vocabulum par-

ricidae, ut eum designaret, qvi suum ipse patrem necavissel; ad qvem si-

guificandum illa aetate, qva nomen palris longe alio usu etiam celebratum

est, parenticida potius qvam patricida dicendum fuit Romauis antiqvissimis. $ 6.

Redimus ad explicationem notionis parricidii, qvam eo persecuti su- mus, ubi hanc notionem in lege contra hominis liberi caedem sancta ad id maleficium spectare vidimus verbis parricida esto, qvae secundum no- stram interpretationem hoc valent: in loco interfectoris patricii sit, sive punitor ut interfector patricii. Cum qva interpretatione conspirare videtur verborum color hoc loco Festi supra memorato, qvem totum hic apponere necesse est: "Sacer ons appellatur trans Anienem, paulo ultra tertium miliarium; qvod eum plebes, cum secessisset a patribus, creatis T plebis, qui sibi essent. auxilio, discedentes Jovi consecraverunt. At homo sacer is est, quem populus judicavit ob maleficium; neque fas est eum immolari, sed, qvi occiderit, parricidi non damnatur, nam lege tribu- nicia prima cavelur: si qvis eum, qui eo plebei scito sacer. sit, occiderit, parricida ne sit" (p. 318 M.). Sed qvamqvam formula parricida esto, ubi apud. Ciceronem de sacrilego affertur, intelligi plane neqvit nisi ita: pu- nitor ut parricida, neqve dubium ullo modo est, qvin etiam lege, qvae Numae tribuitur, poena parricidae propria malelico proponatur, legeqve sacrata ab hac poena liberetur percussor ejus, qvi tribuno plebis vim intu-

lerit 5, satis bona tamen sententia exsistit, si illas formulas sic interpreta-

^) Cie. p. Tullio $ 47: "Atqve ille — — recitavit — — legem antiqvam de legibus sa-

cratis, qvae jubeat impune occidi eum, qui tribunum pleb. pulsaverit".

De parricidii erimine. 547

mur: punitor (ne punitor) ut homicida. Et qvoniam nostra opinione, qvam status antiqvissimus reipublicae Romanae probat, legislatio de homici- dio a capitis supplicio in caedem patricii constituendo ad eandem poenam caedi cujusvis civis irrogandam transiit, qvaerere nunc oportet, fuerintne aliqvod per tempus vocabula parricida et parricidium ita translata, ut, qvan- doqvidem jam antea de civis caede allata erant, deinde, qvum etiam plebeji cives facti essent, significarentur oceisor et occisio civis. Haec significatio qvin Ciceroni obversata sit, non dubito, et eandem. Verrius Flaccus aguovit, siqvidem ex ejus opere Festus, ex hujus Paulus Diaconus excer- psit explicationem, interfectorem qvaliscungve hominis (i. e. civis) inde- muati vocatum esse parricidam. His igitur auctoribus et Plutarcho. vel potius ignotis illis, qvos habuit fontem, eqvidem sic sentio, significationem et in jure et hinc in communi loqvendi usu ad tempus sic mutatam fu- isse. Perqvam est memorabile "parricidi non damnatur" apud Festum. Sed hanc rem vel per se probabilem. etiam alia testimonia praeter jam prolata indicant. Plautus, scriptor antiqvissimus, apud qvem exstent voces parricida et parricidium, his non de parentis occisione utitur. In Pseudolo servus, cui hoc nomen est, ab adolescente Calidoro rogatus, ut in Dallionem, hominem impudentissimum, maledicta congerat, hunc verbis contumeliosis, qvae ab eo contemnuntur, incessit, in qvibus est parrzcida, et postqvam vim probrorum ceteroqvin effudit, addit ut novum et omni- um acerbissimum: ”/erberavisti patrem atqve matrem", cui convicio Ballio irrideus respondet: ”Atqve occidi qvoqve Potius quam cibum prae- hiberem” (1, 3, 139 sqq). Atqve etiam in Rudente, qvum describitur leno his verbis: ”Fraudis, sceleris, parricidü, perjurü plenissimus,

Legirupa, impudens, impurus, inverecundissimus; Uno verbo absolvam:

70

548 E. 4 BRUNER. ,

leno est^ (Ul, 2, 37 sqq), tertiae voci vix alia notio atqve | homicidii subjecta est. Et idem tamen Plautus poenam ejus, qvi parentem oceide- rat, commemorat ?), hunc autem parenticidam appellasse videtur, annomi- - natione in perenticida vocem illam designans ^). Jam in versibus fabu- lae incerti poétae, sed, ut videtur, Ennii Medeae, haec mulier fratrem obtruncasse dicitur membraqve ejus dispersisse, "5757 salutem ut famili- ari pareret parricidio (Cic. d. n. deor. Ill, 26, 66). En aliud exem- plum vetustum. Namqve si hoc loco parricidium, ut putant, per se deno- taret caedem cognati, frigeret familiari, qvo addito ea demum significa- tio hic oritur. Ex eadem illa aetate litterarum | Latinarum. plura. exempla eorum vocabulorum, de qvibus qvaeritur, vix supersunt. — Consideranti autem, Zomicidium non ante aetatem imperatorum inveniri, vel ideo verisimile videri. debet, parricidii arcessi et damnari diu in judiciis dictos esse, qvi civem interfecerant, parricidasqve in communi loqvendi usu eos saepe ap- pellatos esse, non oblitterata tamen omnino illarum voeum origine. Cicero de Legg. IL, 9. legem de sacrilego parricidae poeua affi- ciendo non ipse excogitasse, sed e jure antiqvo refinxisse videtur. Plato-

nem imitatione expressum non esse Rubinus demonstrat ®). Ovamvis

1). In hoc fragmento Vidulariae: ”Culleo insui hunc jube Atqve in altum deportari, SZ vis annonam bonam".

^). Epidicus Stratippocli, cujus patrem per fraudem induxit, ut peram suam vel eru- menam argento spoliaret: "Du tib ego placeam atqve obseqvar, meum flocci

facio tergum", Strat, "Nam qvid ita?" Epid. "Qva ego tuum patrem. factam perenticidam", Epid. III, 2, 12 sq. — Parenticida legitur in Notis Tironia-

nis p. LXXIX editionis Andreae Schotti (Heidelb. 1603). Praeterea etiam apud Prisciauum et Isidorum in etymologia parricidae (v. supra annot. 3).

^) I Ephemer. stud. antiqv. p. 342 sqq. contra Osenbrueggenium de parricid. p. 246.

De parricidii crimine. 549

igitur sacrilegium posteriore tempore et jam aetate Ciceronis ad peculatum relatum sit, verba tamen Ciceronis, qvomodo iu sua legislatione egerit, di- centis: declarant, non illum qvidem e regiis legibus unam excerpsisse, ut Rubino videtur, sed formula legum antiqvarum propria id, qvod in more, h. e. in jure majorum fuerat, reddidisse ”). Non seqvitur autem, sacrile- gium parricidii nomine aut parricidam sacrilegi unqvam esse insignitum. Nec eam appellationem ceteris criminibus, qvae Rubinus in eodem ge- nere ponit, scriptores veteres ipsi ullo modo attribuunt. (efr. p. 530 sq.).

Opinio nostra de vi antiqvissima criminis parricidii eo pertinet, ut potestates reliqvae vocabuli facile explicentur. Qvod jam clarum est de significatione caedes civis. Gum ea vero notio dissimillima caedes pa- rentis sine difficultate eodem etymo conciliatur. Osenbrueggenius 5), ut viam ostenderet, qva haec notio ex illa exstitisset, hanc mutationem contulit cum ea, qvam vocabula forensia nonnulla habuerunt, ut furtum, injuria, falsum, stuprum, qvorum ,etymi si habetur ratio, generale qvid- dam significant, sin consvetudinis forensis, singulares praebent significa- tiones. Qvae lamen voces comparari nullo modo possunt. Immo ne in- cestum qvidem. In illis enim superioribus exemplis vis vocis nativa cum

nolionibus in usum receptis bene congruit: in hoc ea significatio gene-

=) IL, 10. "Att. Conclusa qvidem est a te tam magna lex sane qvam brevi: et ut mihi qvidem. videtur, non multum discrepat ista constitutio religionum a legibus Numae nostrisque moribus. M. An censes, qvum in illis de republica libris per- spadere videatur. Africanus, omnium rerumpublicarum nostram, veterem illam, fuisse optimam, non necesse esse optimae rei publicae leges dare consentaneas. Alt. /mmo prorsus ita sentio, M. Ergo exspectate leges, qvae genus illud optimum reipublicae contineant: et si qvae [orte a me hodie rogabuntur, qvae non sint in nostra republica nec fuerint, tamen erunt fere in more majorum: qvi tum, ut

lex, valebat". — M, 7: "Legum leges voce proponam".

^5) De parricidio p. 259 sqq.

550 E. A BRUNÉR

ralis, in qva natum est (non castum), non respondet qvidem potestatibus vocabuli atrocibus, sed nunqvam in foro usurpata invenitur, qvoniam semper hae voce denotatur stuprum cum Vestali aut cum consangvinea aut in sacro loco factum. Res est dissimilis, in parricidio post significationem homicidii provenisse maxime sejunctam caedis palernae, idqve in judieiis. Hoc vero intelligitur, si statuas, Romanos olim, non oblitos parricidium esse patricidium neqve cum etymo verbi convenire usum civitate plebi data fere necessario ortum, de nece patribus a liberis illata hoc verbum po- nere coepisse, qvum patrum nomen jam non ad patricios referretur, et qvae- storum parricidii haec ipsa appellatio, ut infra explicabimus, cum principatu patriciorum evanuisset. In caedem civis prima post legem XII tabularum constituta est, a. a. Chr. n. 81, lex Cornelia de sicariis et veneficis, ita in- scripta, qvod haec duo genera homicidii bello civili increbruerant. | Hac tamen lege homicidae omnes tenebantur, et inter sicarios accusatus est S. Roscius Amerinus, subscripta causa parricidii ©). | Qvin etiam in ipsa le- ge Cornelia mentio parricidii facta repetitaqve in hoc scelus sanctio poenae culei certe fuit ”). Unde apparet, antiqvas notiones vocis parricidii dere- lictas tum fuisse. Atqve eas longo tempore ante illam aetatem in usu esse desisse, inde elucet, qvod significatio, qvae antiqvis istis successit, jam vel- ut stirpem progenuerat.

Ut semel nata est significatio necis paternae, «qva se liberi obstrin- xissent, in ea vi vocis facillime notiones pater et parens inter se confusae sunt; unde huic vocabulo obtigit potestas matricidium. Sed eo deinde

processum est, ut eodem verbo designaretur occisio hominum cum inter- ^) Vid. Or. p. Rosc. Am. c. 5 et disputatio Osenbrueggenii huic orationi prae- missa p. 23.

©) Vid. Dig. XLVIII, 9. 1 et Reinii Hist. jur. publ. p. 455.

De parricidii crimine. 551

fectore singularis propingvitalis vinculo junctorum In usu forensi sic exslitit significatio caedes cognaii vel affinis, qvae de superioribus propin- qvkalis gradibus etymo satis consentanea est ”'), de ceteris vero ab eo dis- erepal; qvamqvam temporibus imperatorum parentes idem, qvod cognati, valere interdum reperitur ?). Hunc usum parricidii et parrieidae antiqva eorum notio AZormicidium fortasse adjuvit. Hanc autem consvetudinem, cui, ut verisimile videtur, nou modo lege Cornelia de sicariis, sed sensim jam antea in judiciis exempla data suut, firmavit lex Pompeja de parrici- dio, qvae lata est a Pompejo iterum consule, a. a. Chr. n. 55. Qvae lex nomine parricidii complexa est caedem cognatorum | affiniumqve proximo-

rum, praetereaqve patroni et patronae ^).

Nunqvam vero deleta est memoria derivationis a caede patris, nisi qvod huie originationi altera similis a caede. parentis commixta. saepe

videtur. Qvare ubi de hoc ipso maleficio mentio fit, ei significando vo-

®) Paulus Diac. p. 221 M. "Parens vulgo pater aut mater appellatur, sed juris

prudentes avos et proavos, avias et proavias parentum nomine appellari dicunt".

©) Curtius VI, 40: "Solent rei capitis adhibere. vobrs parentes. Duos fratres ego

nuper amisi', Ceterum v. Lexica.

7?) Marcianus in Dig. XLVIII, 9, 1: "Lege Pompeja de parrieidiis cavetur, ut si qvis patrem, matrem, avum, aviam, fratrem, sororem, patruelem, matruelem, pa- truum, avunculum, amitam, consobrinum, consobrinam, uxorem, virum, generum, socrum, vitricum, privignum, privignam, patronum, patronam occiderit, cujusve dolo malo id factum erit, ut poena ea teneatur, qvae est legis Corneliae de sica- ris" (ed. Kriegel.). Julius Paulus Recept. Sent. V, 24: "Lese Pompeja de parricidiis tenetur, qvi patrem, malrem, avum, aviam, fratrem, sororem, patro- num, patronam occiderit? (ed. Arndts.). Poena culei constituta est interfectoribus patris, matris, avi, aviae; ceteris parricidis interdictio aqvae et ignis; cf. Rein. I. c. p. 457. A proposito nostro alienum est de legibus Cornelia et Pompeja disserere

et historiam criminis parricidii per aetatem imperatorum peraeqvi.

952

cabul

Misty. Pi e ER

a parricidium et parricida vel per se sulficiunt 7), qvum e contrario,

si fratris, si alius cerli geueris propingvorum caedes indicari debet, neqve

gradus propingvitatis aliter declaratur, addi solent illis vocabulis adjectivum

aut g

vider

enitivus rem definiens ^). Et ad illas derivationes spectat, ut multi

unt, eorundem vocabulorum freqvens translatio, qva aliqvid cum caede

parentis comparatur ^). Qvo pertinet. inprimis "parricidium | patriae", pa-

rentis civium 7). Neqve vero unqvam aetate Ciceronis aut postea voces

iltae,

de qvibus est qvaestio, simplicem notionem homicidii expressisse vi-

dentur. Nam "parricida civium", ap. Cic. in Cat. I, 12, 29, est civium

I

interfector hostili in patriam animo, qvemadmodum (Catilinarii saepe ap-

n)

72)

Cic. p. Rosc. A. c. 26: ”Agitur de parricidio, qvod sine multis causis suscipi non potest". Cf. e. 92. Qvintil. Decl, IV: "us, qui vull mort, ne parricida sit", cet, Cf. Decl. XVII, CCXCIX, CCCLXXII, CCCLXXVII; Cic. de Inv. II, 19, 58; Svet. Claud. 34; Val. Max. I, 1, 13. — Cic. Phil. III, 7, 18, ubi com- memoratur "patris et patrui parricidium," posterior genitivus priorem necessarium reddidit. |

Cic. p. Cluent. 11, 31: ”Fraterno parricidio. Liv. ML, 50: ”Parricidam libe- rüm." Ad. VIL, 11: ”Parricidio filii”. Yd, XL, 24: ”Parricidium fratris”.

7) Cie. Tusc. V. 2, 6: "/ziuperare qvisqvam vitae parentem hilosophiam) e£ Aoc : P quisq P phi p

7)

parricidio se ingeinare audet? — Maerob. Sat. VII, 15: "Nunc in ipsam (phi- lusophiam) invehitur parrieidali ausu medicina,"

Cic. p. Sull. 2, 6. De Off. III, 21, 82. Phil. IL 7, 17. Liv. XXVIII, 29 (publi- cum parricidium). Cf. annot. sq. — In memoriam occisi Caesaris, patris patriae, idus Martias parricidium nominatas esse, radit Svetonius Caes. 88. Cic. Phil. iL, 13, 31: ^Confiteor eos, nisi liberatores populi Romani conservatoresqve reipu- blicae sint, plus qvam sicarios, plus qvam homicidas, plus etiam qvam parricidas esse: siquidem est atrocius patriae parentem qvam suum occidere", Cf, Epp. ad Fam. XII, 3, 1; Flor. IV, 7, 1; Val. Max. I, 8, 8. Parricidium | (parricida) patriae (reipublicae) oratoria est translatio vocum. Perperam olim viri docti di- versa parricidii et perduellionis erimina inter se confuderunt, qvos refellit K oes t- lini de ea re disputatio in libro ejus: ”Die Perduelliv unter den Römischen Künigen" (Tubing. 1841), p. 10—14. à

De parricidii crimine. 553

pellantur parricidae, h. e. hostes patriae ^). Et verba illa Ciceronis a multis iu hac qvaestione laudata: ”Facinus est vincire civem Romanum, scelus verberare, prope parricidium necare? (Verr. V, 66), qvae; qvam maxime possunt, res augent et amplificant, eam ipsam ob causam docent, parricidium. tum minime fuisse homicidium vel civis caedem. — (vae verba conferri possunt cum his Petrouii: "Qei ignotos laedit, latro appella- tur, qvi amicos, paulo minus quam parricida (Sat. c. 107). Nimirum vis parricidii, qvum extenditur maxime, ad omne pertinet factum aut con- silium, qvo qvis eos laedit, qvibus singularem pietatem debet. Qn

Qvae de notione, antiqva criminis parricidii supra explicata sunt, ea confirmabuntur his, qvae seqvuntur de guaestoribus parricidii. Cujus ma- gistratus originem et vim enarrare non poterimus, nisi in universum de qvaestorum ortu expositum erit; et qvia nostram de illa re sententiam

fundamentis jam satis paratis omniumqve concessu firmiter jactis super-

75) Sall. Cat. 51, 25 (parricidae reipublicae); 52, 31. Flor. IV, 1, 10. (Cf. Cie. Phil. IL, 7, 17). — Hostis atqve parricida Catilina audit ap. Sall. C. 31, 8, item- qve Vitellius, qvod Othoni imperium eripuit, ap. Tac. Hist. I, 85. — Sed in aliam sententiam parricida accipiendum est in Sallust. C. 14: "Praeterea omnes ündi- qve parricidae, sagrilegi, convicti judiciis aut pro [actis judicium timentes, — — hi Catilinae proxumi familiaresqve erant": qvo loco parricida non differre ab ho- micida nobis videretur, nisi scriptum esset illud multo post legem Pompejam conditam ; qvare parricidae hie significat énter/ectores propingvorum, sicut etiam ap. S vet. Caes. 42. — Forensia parricidia Antonir ap, Cic, Phil. VI, 2 sunt leges contra rem publicam promulgatae, Clodius parricida ap. Cie. p. Mil. 7, 18. 32, 86 est homo hostili in patriam animo (ef. 7, 17, ubi interfector patris parricida dicitur). Vatinium sie alloqvitur idem orator: "Zsne zsitur patriae cerlissimus parricida? spectarasne id, ut patres conscripti ex republica funditus tollerentur?" (In Vat. 15, 55). Neqve in suspecta epistola Bruti (C. Epp. ad Br 6) parricida notionem homieidae aeqvare videtur, cum qvo loco cf. Petron. 107.

554 E. A BRUNER

struere non licebit, de qvaestoribus ipsi fontes adeundi sunt et varielales opinionum dijudicandae, ut veritas appareat.

Appellationis guaestorum parricidii a scriptoribus antiqvis mentio fit his locis. Paul. Diac. p. 221 M: ?Parrici[di] gvaestores appella- bantur, qvi solebant creari causa rerum capitalium qvaerendarum.” Fest. p. 258 M.: ”Qvaestores [dicebantur, qvi qvaererent de rebus] capitalibus, unde [idem etiam . . . qvaestores parri] cdi appellantur. Pompon. in Dis. I, 2, 2, 22 sq: "Deinde qvum aerarium populi auctius esse coepis- set, ut essent, qvi illi praeessent, constituti sunt qvaestores, qui pecuniae praeessent ; dicti ab eo, [qvod] ingvirendae et conservandae pecuniae causa creati erant. Et quia, ut diximus, de capite civis Romani injus- su populi non erat lege permissum consulibus jus nel propterea qvae- stores constituebantur a populo, qvi capitalibus rebus praeessent; hi ap- pellabantur qvaestores parricidii, quorum etiam meminit lex duodecim tabularum." Jo. Lyd. de magistrat. I, 26 ed. Bekker: jog voívvv o voumog év vo émiwyoegou£vo ao avrov ad legem 12 tabularum | (oiov eig vov vóuov ToV Övoxaurdenradektov) cevroic Qnuao. 100g égumveav TUVTA you: "eg då to yalopukazıov vov Öruov sig émídoow Ac, mnQocyepl- oFnouv xvaíovaeQeg UniQ TYS UVTOV qQovríoog, ano TIS neQutoujoeoc xoi: pulaxis vov yonucrov OVTWS ovouac 9 £vrec . eneudn de pl xeqolixrG Tuwwplas our 27V voig aogovoı ar 'Pouaíov nokirov wngiocotat, ngocfl.i9moav xvaíavoose ztegguxióvou."

Qvaestores parricidii jam sub regibus fuisse, qvod in superiore dis- putatione pro cerlo sumptum est, non congruit cum verbis Pomponii et Gaji, qvorum alter alterum secutus esse videtur, qvia verba sunt simillima. Sed Zonaras, qvi Dionem Cassium seqvitur, paulo

post reges exactos primum qvaestores aerario praefectos esse prodens, jam

De parricidii crimine. 555

antea qvaestores de rebus capitalibus habuisse qvaestiones, ita indicat: Kai fuv vOv yonuarov dioixnow alkoıg (0 llonhxóleg) «&néveuev, iva un TOVTWV Lyrgareig OVTES oí Unarevovreg uéya Óvvovrov Ore HQÜTOY- ob TA- uwlovylveodar Nofavro: nowiorogag d éxdlour aurovg. of noWrov uiv rag Favaoiuovs Oixag Edixalov, 09ev xai viv nQoonyooíav Tavımv dıa Tag avanrgiosıg éaynxaot xai did viv vis almdelac Ex Toy avaxolosov Inrnow. Üoregov Óà sal viv vov xowaGv yonu&rav Örolznow Zayov, xci Taulaı zt9oGavouceo9),00Y. era vavıa À érípowg uiv émerQámzo Ta OwxcorwQiua, Eneivor dà và» goruévov noav duoxnrai (Annal. VII, 13). Huc accedunt testimonia Junii Gracchani et Ulpiani in Dig. I, 13, 1, pr.: "U/pia- nus libro singulari de officio quaestoris. — Origo quaestoribus creandis antiquissima est et paene ante omnes magistratus. Gracchanus deni- que Junius libro septimo de Potestatibus, etiam ipsum Romulum et Nu- mam Pompilium binos qvaestores habuisse, qvos ipsi non sua voce, sed populi suffragio crearent, refert. Sed sicuti dubium est, an Romulo et Numa regnantibus qvaestor fuerit, ita Tullo Hostilio rege quaestores fuisse certum est. Sane crebrior apud veteres opinio est, WEST Ho- stilium primum in rempublicam induxisse quaestores. Itaqve, teste Ulpiano, non modo Junius Gracchanus, locuples auctor et pervetus, sed etiam alii antiqvi scriptores, qvos inter, ut videntur, Trebatius et Fenestella 7), crediderunt temporibus regum fuisse qvaestores. Nec vero hos aerario praefuisse putarunt. Nemo enim veterum qvaestoribus

curam äerarii ante regnum sublatum ascribit 7). — Sed fortasse eos, qvi

7) Haec enim apud Ulpiaznum proxime seqvuntur: "Z4 a genere qvaerendi qvae- stores inilio dictos et Junius et Trebatius et Fenestella scribunt." 7) Plutarchus in Poplicola c. 12: 'Exsi y&g £s yonuara eis vOv moAeuov E[GEYEY- - > \ - > - \ , # 2 A v - E , 7 Le Helv (x0 TOV OVOLWV TOUS TOMMTUS, OUT ŒUTOS WCT TJS OÙXOVOUIKS, OÙTE qüAove

: 71

556 FE. A BRUNER

ad Tullum Hostilium creationem primam qvaestorum retulerunt, induxit uobilis fabula de Horatio a duumviris perduellionis capitis damnato ") ad hunc magistratum cum qvaestoribus confundendum 7”): qvamqvam hoc erratum incertum est, qva Junius, eorum scriptorum opinionem impu- gnans, aliam causam ejus attulit °°). Qvaestores autem duos, qvos ipse jam sub Romulo et Numa fuisse contendit, sine dubio eosdem dixit, qvi a Plutarcho in Rom. e. 20 (v. supra annot. 24) oí ini vov qovuxav xaTeorürec vocantur, et eosdem qvoqve, qvos, binos qvotannis creatos et in criminum qvaestione occupatos, Livii et Dionysii qvidam loci (vid. annot. 85) in historia antiqvissima liberae civitas memorant. Deniqve qvaesturae sub regibus institutionem auctoritas Taciti, veteris monumenti

memoriam citantis, firmat: "Sed qvaestores regibus etiamtum ünperanti-

£o PovRöueros, 029 (Ace sie olxo» ldiwrov mugehdeiv Oguócut yonuare, copustor uèr OTEONSE rdv vov Koovov vudov, Q péyou vo» yg operi dınrelovoı" Tapas OB TO drum O60 co» ver (oer UTODESKL, nai ånedelyINsour oi moto, Iloéxlig Overov- Que xai Mwovaws Mégxos. €f. Comp. Solon. cum Poplie. c. 2. ^") Liv. I, 26. De causa, qvare Horatius a duumviris perduellionis, non a qvaestoribus ' condemnatus tradatur, v. Rein. Hist. jur. publ. Rom. p. 461. 7) €f. Sehwegl. Hist. Rom. I. p. 597, annot. 5 80) Jo. Lydus de magistr. 1, 24: T) cwcóv oig yodqovaw + TOY dyotcor EUTINOE uagTvoie. ’Tovrıog coire» Touxyraevos, Ev TO regt E50v0LMY> œbToie Qijuact TEOLTOV xaÀovpévov mop Pouators «veiccopos ”noocyewitorto ago cov önuov. TovAoc de 0 Qui ueTA «ovcove &»oyxatur Eva TIP TOP xveiGcoQoy ay Pipes, cg ToVg mAe(ovg TOY iGTOpUAOY QUcQ Tr TOULUTYV TOO oy» aroypoweu xol nor. — Non ipsum Junium duumviros perduellionis eosdem, qvos qvaestores part: ‘cidii, habuisse, ex eo apparet, qvod Tullum dicit hune posteriorem magistratum fecisse necessarium, h. e. perpe- tuum, ordinarium, duumviri autem extraordinarii consensu omnium fuerunt. (Liv. I, 26: "Hex, ne zpse tam trislis ingratique ad vulgus judicii — — auctor esset,

— — Duumviros, inqvit; qui Horatio perduellionem judicent secundum legem,

facie").

De parricidii crimine. 557

bus instituti sunt; qvod lex curiata ostendit, ab L. Bruto repetita ; mansitque consulibus potestas deligendi, donec eum qvoqve honorem po- pulus: mandaret? (A. XI, 22). Qvo loco diversi, ut multi censent, ma- gistratus a Tacito neqvaqvam confusi sunt, nedum significatum sit qvae- stores regiae aetatis aerarium curasse: de officio enim qvaestorum vetustis- simorum nihil dicit, et his qvaestoribus posteriores, qvorum historiam de- inde perseqvitur, continuat, qvia, ut plerumqve veteres, unum et eundem magistratum fuisse intellexit. Pomponius autem et Gajus, qvorum ver- ba, ut supra dixi, ex uno fonte manasse apparet, qvaestores parricidii, qvos in XII tabb. commemoratos sine dubio viderunt, a qvaesitoribus ju- diciorum extraordinariis posteriorum temporum perperam non distinxerunt. Itagve intelligitur, in errore vel negligentia paucorum consistere ea, qvae apud veteres repugnare videntur sententiae ceteroqvin tum probatae de par- ricidii qvaestoribus aetate regum constitutis. Ab eo igitur tempore, ut crimen, ita judicium repetendum est °).

Magna est doctorum dissensio, utrum cura aerarii, qvum qvaesto- ribus commissa esset, iisdem magistratibus, qvi judiciis praeerant, an ab his diversis mandata fuerit. Ova de re, sicut omnino de origine qvaestu- rae, ab anüqvitate perpauca relicta sunt indicia, qvae tamen «vi recte se- qvitur, non errat devius. Duo sunt scriptores, qvi de qvaestoribus aliqvanto plura afferunt, Zonaras A. VII, 13, qvi ducem habuit Dionem Cas- sium, et Tacitus A. XI, 22. Ille, cujus locum de hac re totum exscri- psimus, narrat, post expulsos reges Valerium Poplicolam curationem aerarii,

77. Hoe paulo diligentius demonstrare volui, eisi idem sentire solent alii, qvi de ea re scripserunt, nisi qvod qvidam, ut Rubinus de discipl. civit. Rom. p. 316, 325, ipsam appellationem quaestorum parricidii mon antiqvissimis qvaestoribus judicio- rum, sed extraordinariis seqventis temporis tributam esse, Pomponio et Gajo aucto- ribus opinantur.

558 E. 4 BRUNER

ne nimis magua esset consulum potentia, aliis tradidisse, et tum primum factos esse aerarii qvaestores (rovg vautag), sed eosdem qvaestores, ante- qvam aerarii curam haberent, qvaestionibus de rebus capitalibus praefuisse, unde appellationem traxissent, et hoc munere fungi perrexisse post rece- plam curam pecuniaruim, donee tandem judicis alii praeesse inciperent. En rei totius lineamenia. Tacitus, qvi de qvaestura eo consilio loqvitur, ut, qvae fuerint diversae rationes eum honorem adipiscendi, ostendat, diversa officia qvaestorum non exponit, sed unum tantum | magistratum noyit; etsi

giam aetatem revocat. Ac similiter alii scriplores supra

ejus initium ad reg

memorati qvaestores a qvaestoribus non discernunt ^). luter recentiores ii, qvi antiqvis in. hac re habuerunt fidem, viderunt etiam, nomen qvaesto- ris non posse intelligi ex curatione pecuniae publicae 9), sed ita, ut a qvaerendo in judiciis derivatum, maneret magistratibus, qvi postea in a- liis negotiis versarentur. Qi autem parricidii et aerarii qvaestores pro di- « versis magistratibus habuerunt, argumenta admodum infirma proposue- runt **), si ab hac ratione discesseris, qvod mirum videretur, si duo tam dissimilia officia ad unum et eundem magistratum pertinuissent: ad qvam

rem explicandam qviddam infra conferam.

*) Excipiendi sunt Plutarchus, qvi separare videtur (vid. annot. 77), Pomponius, Gajus.

23): Male Varro, de L. L., V, öl: "Qeaestores a quaerendo, qvi conqvirerent publicas pecunias et maleficia, qvae triumviri capitales nunc conqvirunt; ab his postea, qvi qvaestionum judicia exercent, qvaestores dicti".

9) Praeter verba eorum, qvi dicuntur in annot. 82, etiam haee Livii in oratione Ca- nuleji tribuni IV, 4: ”Tribuni plebis, aediles, quaestores. nulli erant: institutum est, ut fierent"; ubi vel fortuitus esse potest ordo magistratuum, etsi! ordo temporis antea servatur in pontiäcibus, auguribus ceterisqve, vel ratio haberi mutationis, qva, ut mox apparebit, qvaestura ordinaria velut novus magistratus facta est. Ccte-

rum cf. conspectum argumentorum apud Schweglerum l. c. p. 136 sq.

De parricidii crimine. 559

In historia qvaesturae post conjuncta haec officia insigne tempus Tacitus profert, annum p. u. c. 307, qvo qvaestores primum comitiis a populo creatos ait, a consulibus antea delectos. Tum ollicia illa separata sunt, qvod plures res significant. Duae causae publicae, Sp. Cassi Vi- scellini et M. Volscii, in qvibus qvaestores, nou illos extraordinarios, sed, ut intelligitur, in annum creatos, Livius et Dionysius commemorant 55), in aetatem ante legislationem decemvirorum incidunt. Post de nullo ejus- modi judicio narratur ®). XII tabulis, in qvibus, teste Pomponio, men- tio facta est qvaestorum parricidii,: et qvarum interpres Gajus qvae- stores in causis publicis judicasse dixit, his, inqvam, tabulis nihil mutatum est. Sed paulo post sublatum decemviratum, qvum populus vel potius plebs creationem qvaestorum sibi impetravit, multa in republica novata esse constat, qvibus potentia patriciorum infriugeretur. Leges Valeriae Hora- tiae et Duilia perlatae erant, qvum de qvaestoribus creandis lex, qvam iu-

dicat Taeitus, secuta est, et hanc seqvebantur leges de connubio patrum et

55) Liv. II, 41: "/nvenio apud qvosdam, idqve propius fidem est, a qvaestoribus K. Fabio et L. Valerio diem dictam. perduellionis (Sp. Cassio), damnatumgve populz judicio" Of. Dionysius VIII, 77 (cv voœmevtixyr Eyovtes éfovoiur xev «Ov aUTov 400909 x«i Out Toto EnxxMjolav curayew Ortes vou) et Cicero de rep. II, 35 ("qvaestor accusavit). — Liv. 1I1, 24: "4. Cornelius et Q. Servilius qvaestores JM. Volseio, qvod falsus haud dubie testis in Kaesonem exstitisset, diem dixe- rant". €. 25: " Eodem modo consules legem, tribuni judicium de Volscio impedie bant; sed in qvaestoribus novis major vis, major auctoritas erat. Cum M. Fale- rio, Valerit filio, Volesi nepote, qvaestor erat I. Qvinctius Capitolinus, qui ter consul fuerat." Cf. Dionys. X, 23.

* Varro de L, L., V1, 90 partem affert ”commentarii veteris anqvisitionis M. Sergii Mani‘ filii quaesloris, qui capitis accusavit Trogum”, in qvo qvia cum consulibus memoraníur praetores, perspicuum est et a multis dietum, Sergium posteriore ae-

tate in eausa "rogi qvaestorem fuisse extraordinariam.

560 a E. 4 BRUNER

plebis et de tribunis militum consulari potestate. Lege igitur de qvaesto- ribus non minus, qvam illis ceteris, plebi consultum est, idqve sponte ap- paret novo creationis genere, praesertim qvum qvaestores, qvia comitiis tributis post illam aetatem fiebant, jam tum iisdem comitiis facti esse Vi- deantur. Üreatos autem esse a. 307, dicit Tacitus, "u£ rem militarem comitarentur”. Nihil addit de cognitione criminum, qvod hoc loco ex- spectandum erat, si eam potestatem retinuissent. Neqve eam, qvum in bellum proficiscerentur, domi exercere potuerunt. (vam ob causam, etsi lex non eo spectasse videtur, ut qvaestores amilterent qvaestionem judicia- lem, tamen id secutum esse arbitror, qvum hi qvaestores non modo domi 2” administratione aerarii, sed etiam foris cura praedae essent occupati. Ab eo igitur tempore mos ille ortus est, ut populus aut senatus certarum cau- sarum cognitioni qvaestores sive qvaesitores extraordinarios praeficerent. Qvare de anno urbis 341 Livius refert, post caedem Postumianam se- natuscousultum | factum “esse, ”ut — — plebes praeficeret qvaesttoni, quem vellet? (IV, 51). Qvaestores ordinarii qvum judicia habere desiis- sent, in minoribus magistratibus esse coeperunt. Sed de hoc genere qvae- sturae hic dicere non attinet ?").

Rex, ut ait Junius Gracchanus, qvaestores parricidii non sua voce, sed populi suffragio creavit: Tacitus autem, legem curiatam de imperio regum a Bruto primo anno libertatis repetitam commemorans, dicit, ad tempus cozsu/ibus mansisse potestatem deligendi: de qva repu-

gnantia iis assentior, qvi putant, reges el consules secundum formulam an-

”) Wagnerus in libro de qvaestorzbus populi Romani, qvem non vidi, de tempore, qvo qvaestoribus ordinariis qvaestionem judieialem ademptam puto, idem fere sen- üt, ut intellexi ex iis, qvae de hoc libro narrat Schwegler. l. c, II p. 133, annot. 1.

De parricidii crimine. 561

tiqvam creavisse per populi suffragia, i. e. post lata populi suffragia re- nunciasse, et qvidem comitiis curiatis; qvare verbis legis: qvaestores creato deceptus videtur Tacitus *). Ergo anno p. u. c. 307 ad comi- tia tributa a curiatis translata est creatio.

De qvaestoribus parricidii ambigitur item, ordinarii fuerint magi- stratus an extraordinarii. At primum nemini dubium esse debet, qvin hi qvaestores annui fuerint, qvo tempore etiam aerario praeerant; deinde ver- bis scriptorum in narrationibus de Cassio et Volscio capitis accusatis qvae- stores denotantur ordinarii, cum novis consulibus novi electi (v. annot. 85); deniqve de aetate regia, unde is magistratus originem duxit, hiuc ratiocinari licet ®), ac sub regibus qvaestionem de rebus capitalibus fuisse perpetuam, et Junius Gracchanus indicat (v. annot. 80) et Plutar- chus (v. annot, 24).

Sunt qvi censeant, qvaestores judiciorum ordinarios in eo versatos esse, ut maleficia investigarent et; inqvisitione facta, reos in jus ducerent eosqve accusarent ?). In tempus vero regium, qvod maxime ignoratur, tamen certum est miuime convenire tale institutum. Nam, ut docet Gei- bius ”), prima populorum aetate, qvum legibus judiciisqve primis con-

85) Cf. Huschkii ” Die Verfassung des Königs Servius Tullius" (Heidelb. 1838) p. 400 annot. 10, Sch wegler. l. c. II p. 140 annot. 1, Becker. |. c. IL 1, p. 318 sqq., Walteri Geschichte des Römischen Rechts (Bonnae 1845) I p. 21 et 64.

$) Of. Becker. l. c. II, 2, p. 331.

20) [ta Koestlin. 1. c. p. 109 sqq, Walter. I, e, I p.64, II p. 459, 478, Mo mm- sen. Hist. Rom. (Lips. 1854) p. 103.

2) L e. p.51 sq. ”Man kann diese Annahme gewissermassen von worn herein eine unmögliche nennen, wenn man bedenkt, dass die Idee eines solchen Einschrei- tens von Amtswegen sich bei allen Völkern nur höchst langsam und stufenweise

zu entwickeln vermag, während dagegen ursprünglich, wie dieses namentlich

562 E. 4 BRUNER

stitutae essent civitates, privatorum fuit in jus vocare, necdum publici accusalores instituli sunt. Accedit, qvod nemo veterum potestatem qvae- storum illius temporis ita describit Contra Zonarae sunt verba: oí xow- vov uiv rag Fuvuoiuovs Óíxac ëdéxabor, et Plutarchus etiam eos i- psos judicasse significat. Sed postqvam Romae, accepta libertate, provoca- tio ad populum lege Valeria sancta est, neqve magistratibus ordinariis in- jussu populi civem Romanum supplicio capitis afficere licuit, qvaestores, habita primum ab ipsis qvaestione, sontes comitiis accusabant *). Nec vero ideo proprie ad accusandum designati aut investigatores criminum fuisse arguuntur. Varronis enim locus d. L. L. V, 81 (v. annot. 83) ad hoc demonstrandum non valet: qvo loco Varro in originatione quae- storis usum ejus vocabuli et de judiciorum et de aerarii qvaestoribus con- ciliare perperam laboravit, et infimus magistratus, triumviri’ capitales, male comparatur cum qvaestoribus parricidij, qvo munere fungebantur etiam consulares (anuot. 85). Hi igitur. qvaestores judicia exercebant. In qvi- bus autem causis judicaverint, loci supra prolati ostendunt, unde intelligi- tur, eo omnino pertinuisse causas capitales. | Jam vero videndum est; qvomodo hoc judicium qvaestorum ex-

stiterit rege imperium tenente, et qvae ratio judicii ejus fuerit ad potesta-

auch die Geschichte des mosaischen, griechischen und germanischen Rechts be- weist, der ganze Criminalprocess noch überall schlechthin, oder doch jedenfalls als bei weitem vorherrschende Regel auf dem System der Privatanklage zu be- ruhen pflegt”.

? Cf. annot. 85. — Optime.Sehwegler. II p. 132: ”Die Qvaestoren der Repu- blik waren wirkliche Richter, welche die Untersuchung führten und in erster Instanz verurtheilten, aber sofern sie über das Caput eines Römischen Bürgers nicht endeültig, ohne Befragung der Volksversammlung, richten durften, bei al- len Capitalurtheilen ihren Urtheilsspruch zur Bestätigung vor das Volksgericht

bringen mussten. Sie erscheinen daher meist als öffentliche Ankläger”,

De parricidii crimine. 563

tem judicialem regum. Dionysius dicit, Romulum majora crimina i- psum judicavisse, minora senatoribus judicanda mandasse *?). Idem narrat, a Servio Tullio institutum esse, ut de causis publicis rex, alii de privatis litibus, ad regem usqve ad id tempus delatis, judicium facerent *). Fit, mentio praeterea judicii regii de interfectoribus Titi 'T'atii, qvos Romulus judicibus tradidisse, sed ipse absolvisse dicitur (Dionys. I, 53), conde- mnationis aliqvot patriciorum a Romulo sine assessoribus judicii factae (id. I, 56), singularis supplicii proditori Metto Fufetio a "Tullo Hostilio decre- ti, qvum rex de sociis proditionis non ipse sententiam ferret (id. III, 30. Liv. I, 28), percussorum Tarqvinii majoris specie rixae ad regem in jus euntium (Liv. I, 40. Dion. Ill, 73. Zonar. VII, 8), Servii, celata morte Tarqvinii, regis loco lites secantis (Liv. I, 41. Dion. IV, 5. Cic. de rep. Il, 21), Tarqvinii Superbi cognitiones capitalium rerum sine consiliis per se solius exercentis (Liv. I, 49. cf Dion. IV, 41 sq.), poenae ab eodem

rege custodi Sibyllinorum librorum addictae (Dion. IV, 62. Val. Max.

A T 2 , \ F » , D 93) II. 14: Bao uiv ovv éEgouco Tade TA yfom^ - - - net, vOuew «e KUL macQlov 2 - \ = \ 4 - D fö » \ 4 , re Dour Pvkaxnv NOLEIOHEL, ALL TUVTOS cov KUTA QVOW xoc OVVÖNAAS Orxotov HOOVOETN, - 3 , \ , 4 N 1e \ \ E , - , m—— 3 , gov ve Adızuarov TA HEYLOTA uv Autor dinalsw, Ta de EkUTTOVA vois PovAsvraig ETITOE- = M , LEN , > 3 x Fe met». IL, 29: Tov 8 sg alljlovs adisnuator où yooriovs &ÀÀ« TUElAS EnoLEITo TUS , x b] FEN ^ ^ LA 3 1 MOIOEIS, TU ME AUTOS Ötekwr, TA © «loi EILITOET@V. - C! - € , >. La 2 € x L4 s) IV, 25: Toy y&o mp0 avrov Baciléor andoug ciuvrvcov EP EUVTOVS dysw cc ^ x LA x EJ , x Jh x x x ^ M EJ ré. , dinas, nat Tarte vo EYAÂQUATE TA TE (Ott KUL TA KOWA MOOG TOY EUVTOV TOONOV , € M 2 A d BIN or M Le Los \ > \ ' dixalovtor , Ereivog OueAow ARTO vor LWÖLVTIKOV TU ÖNHOGLA, TOY per ES TO KOWOV , > , FERN: , m ^ , - x H en > , » t qegorcew AÖMNUATOV avrog ÉTOLEITO Tas Owtyrocetg, cc» de (uocixov LlÖtWTUS ETUSEV = \ 4 ^c. a Ey st , B elvaı ÖvkUOTAS, Ogous UVTOIS x«i AUVOVUS TUSUS, ove AvTOS Eyocws vouous. IV, 36 du = 2 2 € , B , J D > (in oratione Servii): Tor te dörmmuatov ovy marco Eysvoumv ÖrkuOTNYS ŒUTOS , 3 EN a a S , a - st 28 1 , D alla TO iüworuxà vu cméücxc daywwoxew , 0 vov &ungocüt» ovöcıs Emoójos fPu-

oi.

564 E. A BRUNER

.

I, 1, 13), deniqve lictorum regem inde a Tarqvinio Prisco cum fascibus et securibus circumsistentium in judiciis (Dion. II, 62. cf. Liv. I, 8). Apud Ciceronem de republ. V, 2 haec leguntur: "[Nihil esse tam] re- gale qvam explanationem aequitatis, in qua juris erat interpretatio, qvod jus privati petere solebant a regibus. — — Nec vero qvisquam privatus erat disceptator aut arbiter litis, sed omnia conficiebantur ju- diciis regiis? Apud eundem ibid. I, 31: "Provocationem autem etiam a regibus fuisse declarant pontificii libri, significant nostri etiam augurales”. Of. "Tusc. IV, 1, 1. Sen. Kp. 108. Accedit his testimoniis narratio de Horatio sororis interfectore, de qvo Livius: "Zaptus in jus ad regem", deiude tradens, regem, ingrati judicii suppliciiqve auctorem esse nolentem, duum- viros perduellionis designavisse, a qvibus damnatum, Horatium regis venia ad populum provocasse (I, 26 cf. Fest. p. 297 M.), *).

Hi fere sunt loci scriptorum, ubi de potestate judiciaria regum ali- qvid proditur. Ex qvibus qvidam ostendunt, hane potestatem, qvae cum regia dignitate necessario conjuncla videtur, tamen in regibus Romanis potestati etiam majori cessisse, qvae fuit penes populum. De provocatio- nis finibus et toto genere varie disputari solet, sed eam a regibus ad po- pulum fuisse, antiqvitus traditum est: qvae ut in delictis minoribus et omnino in causis privatis vix fuit ulla, ita in capitalibus re vera fuit, et

qvidem jam ante Servium regem ?). Imperium regum non erat infini-

tum, sed terminis circumscriptum. Qvamvis enim in ea civitate, qvae, ut ?5) Aliter Dionysius Ifl, 22, qvi de duumviris nihil dicit, sed regem ait, dubitan- tem qvid faceret, tandem populo judicium tradidisse. Val. Max. VII, 1, 1: "7. Horatius interfectae sororis crimine a Tullo rege damnatus, ad populum provo=

cato. judicio absolutus est".

") Cf. Rein. in Encyclopaedia Paulyi s. v. prococatzo.

De parricidii crimine. 565

supra relatum est, sic erat constituta, ut familiam exemplo ei fuisse appa- real, regium imperium, si tantum ratione, non ex rebus veris aestimatur, cum severa polesiale patria comparandum videatur et comparatum sit, ta- men, qvominus talem vim acciperet, civium studium libertatis, natura iis insitum, prohibuit. Ut de comitiis nihil dicam aliud, lex curiata de im- perio ab ipso rege rogata iisdem comitiis, ubi jam creatus erat, qva lege non lata imperio uti non potuit, docet, in populi manibus situm fuisse imperium; qvare etiam Servius apud Dionys. IV, 35 populi de se judi- cio se dicto audientem fore profitetur. Multa autem sunt, qvae declarent, potestati regiae patres saepe obstitisse. Regem fabulosum Romulum, qvod nimis imperiose regnavisset, a patribus e medio sublatum qvidam memo- rabant (Dion. ll, 56. Liv. 1, 16); Tarqvinio majori tribubus veteribus eqvitumqve centuriis novas novis nominibus addituro restiterunt. patres; horum studiis Servius Tullius, plebis viribus nitens, se opposuit; Tarqvi- nium minorem patres regno expulerunt.

Expulso Tarqvinio, initio consules legitimum regum imperium ex Servii Tullii commentariis, modo ita a regio differens, ut binis tradere- tur et in annum, assecuti sunt (Liv. 1, 60. Il, 1. Dion. X, 1). Unde de regum potestate in judiciis ex ea, qvae cousulum fuit, concludi licet. ltaqve apparet, reges in causis privatis jurisdictionem habuisse, qvam ta- men senatoribus mandare poterant, qvo spectant loci supra prolati Dio- nysii IV, 25 et IV, 36, nisi forte ad institutionem collegii. centumviro- rum referri debent ”). De privatis litibus Cicero loqvitur in lib. de re- publ. V, 2. Ceterum si discesseris ab iis locis, ubi Romulus et "arqvinius

Superbus, qvi contra jus regnavit, memorantur, et ab iis, de qvibus jam dictum

?) €f. Niebuhr. 1. c. I p. 416. 2

566 E. 4 BRUNER

est aut mox dicetur, reliqvi loci prope omues significare possunt jurisdictionem privatam. Non eqvidem arbitramur, regibus post Romulum omnino non fuisse de rebus capitalibus judicium, qvi militiae, ut consules, sine provocatione ca- pitis condemnabant, et qvos domi, nondum jure certissimo, alias aliter egisse verisimile est, Sed testimonium Dionysii II, 14, 29, Romulum mino- res res senatorum judicio concessisse, graviores ipsum judicasse, bene con- ciliari potest cum ea re, qvae aliunde conseqvitur de judicatu in causis publicis qvorundam magistratuum. Etenim temporis discrimen faciendum est: in jure "reperta qvaedam a Tullo et Anco" ait Tacitus (A. III, 26), cautus arbiter rerum priscarum, et saltem Tullo Hostilio rege in rempublicam inductos esse qvaestores, communis antiqvorum opinio fuit teste Ulpiano, hos autem qvaestores instituto Tulli necessarios factos, etsi jam antea fu- issent, Junius putavit (v. supra p. 555 sq.). Duumviros perduellionis, qvi in vita ejusdem regis primum commemorantur, a qvaestoribus parricidii discernendos cum plerisqve sentimus, qvia illis superioribus suus est titu- lus, et iidem extraordinarü semper, ut in raro crimine, fuisse indicantur, isqve etiam temporibus, qvum alteri jam pridem nulli fuissent, de illis meutio fit. Nihil autem magis arguit, qvomodo potestas judicialis regum in causis publicis circumscripta fuerit, qvam de perduellione extraordina- rios fuisse judices. Livius qvidem de causa Horatii ita. verba facit, ve- lut si regum arbitrii fuerit duumviros constituere provocationemqve ab his ad populum permittere. Verum, ut alii viderunt, hoc posterius fere pu- gnat cum formula legis vetustissimae, qvae veniae provöcationis non memi-

uit *). Id vero utcungve fuit, tamen hoe, qvod est gravissimum, constat,

%) Liv. 1, 26: ”Lex horrendi carminis erat: Duumviri perduellionem judicent. Si a duumviris provocarit, provocatione certato, Si vincent” cet. Cf. Schwegl. |. e. I p. 596, annot. 4. — Non opus est addere, provocatum esse ad populum, ne- qve appellationem regis voce provocationis exprimi posse.

De parricidü crimine. 567

fuisse legem de creandis duumviris, qvi reos majestatis — (qvalis habebatur

Horatius) — condemnarent.

Saue qvam mirum esset, de regum judicandi potestate in causis homicidii et omnino in capitalibus aliqvid detractum esse instituto qvaesto- rum parricidii, si parricidium in principio nihil fuisset aliud. nisi homici- dium, ne dicam, si significasset caedem parentis. At, ut paucis absolvam, qvemadmodum patricii de se in perduellionis causa non a rege, sed a pa- triciis judicibus sententiam ferri voluerant, sic iidem patres impetrarant, ut de caede patris a patribus judicaretur. Nimirum hane originem qvaesto- rum parricidii indicat appellatio. Sed deinde, sicut recentiorum civitatum proceres ad tribunal parium causam dicunt, ita in urbe Roma patricii apud sui ordinis judices arcessebantur nou tantum caedis, sed etiam aliorum cri- minum capitalium. Praeterea verisimile est, brevi etiam plebejos, non solum parricidio commisso, id qvod jam sumptum est, sed ob alia qvoqve delicta capitalia in idem judicium adductos esse. Nam eo tandem res pervenit, ut ad qvemvis percussorem cujusvis hominis liberi referretur le-

gis formula parricida esto.

Parricidii qvaestores regibus lege curiata de imperio non modo jus, sed etiam officium per suffragia populi creandi impertitum est. Rogata eadem lege a consulibus, Valerius Poplicola, fautor libertatis, perfecit, ut vis consulum re nova imminueretur, qvum hi qvaestores etiam aerario praeponerentur. (Qvae cura dissimillima qvomodo iisdem magistratibus tradi pótuerit, nunc demum perspicitur, si consideres, qvaesturam parriei- dii exceplam esse e regia potestate, qvo haec minueretur, eamqve ob rem consentaneum fuisse eidem magistratui id jus, qvod consulari potentiae,

heredi regui, ademptum est, mandare. Inu centuriatis comitiis judiciis po-

568 E. 4 BRUNÉR

puli post legem Valeriam de provocatione qvaestores sine dubio praefue- runt, sed a curiis creati sunt, donec; ut ante commemoratum est, plebs a. p. u. c. 307 eam victoriam reportaret, ut hi patricii magistratus tributis comitiis eligerentur; qvo facto appellatio qvaestorum parricidii cum ju- dicandi potestate deperiit, praesertim qvum non ita multo post, aucto qvae-

storum numero, plebejis hominibus qvaesturam petere liceret.

4 NAA VAAAAAVAAVAV WA ANA, VIL A VA RA AARAU AAA NAT AAA VA SAVAIS

OM URSPRUNGET TILL FIN- | NARNES HIISI;

AF ELIAS LÖNNROT.

(Föredr. d. 8 Febr. 1858).

I. del fornforskare har trott, att de mångfaldiga berättelserna om Hiisi, hvilka ännu förekomma hos finska allmogen så 1 sång som saga, skulle antyda ett fornhistoriskt folk, som före de nuvarande invånarne bebott Finland och företrädesvis uppehållit sig i vilda ödemarker, i jordkulor och bergskrefvor. Med ett sådant antagande hafva de trott, att allt, hvad i ru- norna och sagorna förekommer om Hiisi, Hüsis folk, boskap, slott, åkrar; ångar, konstiga arbeten m. m. kunde få sin naturligaste förklaring, hvar- emot dock genast kunde anmärkas, att efter samma grund älven Z'uon: och Mana, begge betecknande dödens gudom eller underjordens herrskare, kunde förklaras för fornhistoriska personer, ty runorna veta förtälja älven om deras folk, djur, arbeten m. m.

Såsom bekant är förekommer áfven i den skandinaviska sagohisto- rien tal om några dylika aborigines under benämningarne Jotnar, Thjas- sar, Thussar, Rimthussar m. fl, hvarom utom andra professor Neikter i Upsala i sina derstädes år 1793 och följande åren i flera delar utkomna

73

570 E. LÓNNROT

akademiska disputationer de gente antiqua Troll skrifvit med omfattande lärdom och stor skarpsinnighet. Man har trott, att de finska Aiisisagorna vore ej annat án en genklang af de skandinaviska, eller tvärtom, till. hvil- ken förmodan äfven namnlikheten emellan Thjasse, Thusse och si, likasom emellan Jote och det finska Juutas, gilvit någon större eller mindre anledning. Juutas förekommer nämligen i de finska runorna ofta i allde- les samma bemärkelse med ZZüsi och behófver ej obetingadt anses hafva inkommit först med kristna läran. |

Den nyssnåmnda förmodan lemnar jag i sitt värde och vill nu en- dast fästa uppmärksamheten derpä, att benämningen si, utan allt afseende på dess möjliga slägtskap med thjasse, thusse m. m. äfven eljest ej står så enstaka i den finska traditionen, som man hittills utan undantag ansett den vara. Bland de senaste, som vidrórt detta ämne, är Castrén i sina ar 1853 utkomna föreläsningar i Finsk mytologi. "| lappska mytolo- gin, säger hau s. 113, förekommer Hisi under formen Hita, men begag- nas enligt Lindahl och Öhrling blott som en svordom”. Redan den omständigheten, att ordet Aita eller efter min anteckning mana hüdü (fin- ska mene hüteen), gå för fan i våld, i lappskan brukas endast i svordo- mar, antyder tillräckligt, att det i senare tider blifvit infördt påtagligen ge- nom lån från finskan, hvilket ytterligare bestyrkes af dess inskränkta bruk äfven i svordomsfall, då Zeern för den norrsklappska dialekten ej ens upp- tagit hela ordet. Deremot förekommer i lappska mytologin allmänt ordet seida eller seita, hvarom Castrén i sina redan uámnda föreläsningar S; 207 nämner, att det "fórekommer hvarken i Finskan, eller andra besläg- tade spräk, men igenfinnes deremot i Fornnordiskan och de germaniska spräken under den föga afvikande formen Seidh eller Seidhr, som beteck-

nar ett eget slag af trolldom (J. Grimm., Deutsche Mythologie, s. 988)”

Om ursprunget till Finnarnes Hii 571

”Skulle, fortfar Castrén, Lapparnes Scida, såsom troligt synes, vara là- nadt ifrån Fornnordiskan, så betecknar det väl egentligen en gudabild, hvilken Lapparne hade af nöden vid utöfvandet af sina trollkonster — en bestämmelse, som gudabilderna verkligen ännu ega hos flere beslägtade stammar.”

Det hörer icke till ämnet för närvarande uppsats att omståndligare redogöra om Lappens föreställning af seida; så myckat må dock nämnas, att dermed betecknades en gudomlighet under bilden af en på nägot sätt ovanligare sten eller till någon menniskolikhet formadt träd äfvensom stäl- let för sådana. Ty att benämningen betecknade äfven stället för bilderna, ej endast bilderna sjelfva, torde man kunna antaga af Leems förklaring, som lyder: ”Sieid locus a Lapponibus nonnullis tempore ignorantiæ sacer habitus et cultus, in qvo idolum adorabant et de faciendo et omittendo consulabant, et ab eo responsum ferebant; oraculum perhibentur tempori- bus ignorantiz sacrificiis coluisse."

Finnarnes föreställning om ZZsi skiljer sig fórnámligast i tvänne omständigheter från den, Lapparne fästade vid sitt seida.«Först var hiisi hos Finnarne en ond makt, dà Lappens seida stod i vänskapligt förhållande till honom, och för det andra känner man ej till några hiisibilder hos Finnarne. Om man ändock ville anse Lappens seida och Finnens As för ursprungligen samma väsende, så kunde det förra lätteligen förklaras sålunda, att då vid Finnarnes invandring Lapparne sjelfve kommo att stå i fiendiligr förhållande till Finnarne, deras | gudar och gudabilder ej heller kunde anses vara särdeles vänskapligt sinnade mot de sistnämnda. Det senare, eller bristen af bilder, vore likaså lätt förklarligt. Dä i allmänhet Finnarne ej ens för sina egna gudomligheter hade några bilder, huru skulle

de då åt en fiendtligt.sinnad lappsk gudamakt bestå sádant. Svärligen torde

572 E. LÖNNROT

derföre någon kunna påstå, att icke Lapparnes seida på antydd väg allt- förväl kunnat förvandlas till Finnarnes hiisi. ;

Ännu lättare, än med dess betydelse, går det med sjelfva ordet Asi, att härleda det från lappska ordet seida. De äro verkligen ej annat än elt och samma ord, och hafva ingen annan åtskillnad sinsemellan, än den som äfven andra gemensamma ord i hvardera språket erhållit, hvarföre det förefaller mig något förunderligt, att man icke förr varseblifvit detta. För hvarochen, som helst litet befattat sig med finska grammatiken, är det en välkänd sak, att stammen till ordet Asi är Ate, hvilken senare form också ännu år ordets nominalivus, så snart en pronominalsuffix vidfogas (hüteni, hiitesi o. s. v.). Såsom en tämmeligen allmän regel gäller vid jemförelsen "emellan lappskans och finskans enskilta ord, att de tvästafviga nominer, hvilka i det senare språket slutas på z och i status affixus i stäl- let för samma À hafva e, antaga i lappskan a till slutvokal*). Jag skall strax anföra en mängd gemensamma ord, hvilka sålunda (många af dem äfven annorlunda) skilt sig i hvardera språket. Så heta finskans esi, stäl-

let framför, 1 status afflxus ete, på lappska ouda.

henki, ande henke hegga, vuoignga hirsi, timmerstock hirte hirsa hirvi, elg hirve ‚sarva huoli, omsorg huole fuola impi, flicka impe i oabba joki, elf . joke jokka

*) Äfven eljest hafva de lappska orden ofta ett a, der gamma ord i finskan hafva i; t. ex. lappskans akte. heter i finskan ikå, älder ; acc'e, isä, fader; albıne, ilma, luft ; barta, pirtti, pórte; garrodet, kirota, svära, förbanna; ladne, linna, slott; Zase, lisä, tillskott; rådde, rinta, bröst; savek, sivakka, skida; vakko, viikko, vecka; valje, vilja, förråd; vass’e, viha, hat, m. m.

Om ursprunget till Finnarnes Hiisi. 573

keski, midt kieli, språk kolmi, tre kuusi, gran kuusi, sex kynsi, nagel käsi, hand lehti, löf leski, enka lohi, laks meri, haf mieli, sinne neiti, Jungfru nimi, namn nuoli, pil nuori, ung pilvi, moln rupi, skorf sormi, finger suoni, sena syli, famn tosi, sann tuli, eld uksi, dörr umpi, hel, tillsluten uusi, ny

veli, broder

keske kiele kolme kuuse kuute kynte käte lehte leske lohe mere miele neite nime nuole

nuore

pilve

rupe sorme suone syle tote tule ukse umpe uute

velje

gaska

giella

golm 1. golma guossa gutta

gadza

gietta

lasta

leska luossa mzrra miella nieida namma njuola nuorra balva, boalva ruobba suorbma suodna salla

duotta dolla

uksa 1, ufsa obba

oddha

velja, vielja

574 E. LÖNNROT

veri, blod vere vårra

viisi, fem viite Villas ue, yksi, en yhte okta 1. ofta ääni, röst ááne jedna.

I fullkomlig analogi med ofvanstäende skulle således det finska hiisi (hiite) motsvaras af hiita (hütta, hiida) i lappskan, såsom ordet verkligen i svensklappskan heter efter hvad förut nåmnts. Det nämndes då tillika, att detsamma under denna form, efter all sannolikhet, först i senare tider blil- vit Öfverfördt från finskan, och man känner, att sådana 1 senare tider an- tagna lånord icke undergå samma förändringar, som de hvilka språken i en lidigare period tillegnat sig. Under en sådan tidigare period kunde samma ord, som i finskan begynner med konsonanten A, i lappskan gan- ska lätt få s till begynnelse-konsonant, såsom äfven föregående ordförteck- ning vidhandengifver, der man finner finskans Zirvi motsvaras af lapp- skans sarva. På samma sätt motsvaras finska orden haamottaa skymta, haapa asp, haara gren, haarake grenighet, halkean spricker, heind hö, gräs, Liertyy nedsmutsa, hijon hvässer, slipar, hivus hår, hoippaa vacklar, horjuu hånglar, raglar, huojuu svigtar, huokaa suckar, Ayv« god, hån han, he de, af lappska sabmat, suppe, suorre, suorgge, salgidam, suoinne, suortto, sajam, sovs, suoibbo, sorja, sogja, s'uokka, stega, son, sii. Och icke endast i början, äfven inuti orden förvexlas sålunda A och s sins- emellan såsom redan i föregående ordförteckningen af Zehti och /oAi på lappska Zasta, luossa, kunde ses. "lillochmed i samma språk träffar man några ord, hvilka kunna begynna såväl med % som s, så de finska orden hakara el. sakara spets; haara, saara gren; halava, salava, pilträd;- hiestain, siestain, svart vinbärsbuske; /i/poa, silpca, skära; hivauttaa,

TA 1 Adräör 533 7535 1 ^ 3 sivauttaa, hastigt vidröra, slå; Aozbka, soikka (== soukka), smal; Auippu,

Om ursprunget till Finnarnes Hiisi. 975

spets, swippo, spetsig; Aylkkyd, sylkky&, sqvalpa, skakas; hyvä, sievd, god. I andra fall öfvergär % inuti ordet till s, t. ex. i miestå för miehtä, kas eller kah, läsnå, last för lähend, lähetå (sammandr. lähnä, lähta) af l&hi.

Det vore en lätt sak att ur andra språk anföra liknande fall *), men dà de äfven eljest torde vara tillräckligt bekanta, vill jag ej onödigtvis med deras anförande förlänga denna uppsats. Icke torde numera heller någon, som känner till den alldeles ej ovanliga förvexlingen emellan 7% och s, vilja påstå, alt icke det finska Azisz (urspr. Aiite) och lappska siita eller sida kunde motsvara hvarandra. Också förefinnes i lappskan ordet verkligen under nyssarförda form, men i bemärkelse af lappby, hem. | Jag lemnar derhän, om denna bemärkelse är den ursprungliga, eller om icke äfven siida ursprungligen betydt detsamma, som sedermera seida eller sieida, en husgud eller aunan gudomlighet; så betecknades ju äfven hos Romarene med /ar både husgud och hus, hem. Lappen kunde på samma sätt i början hafva nyttjat ordet sida såväl för det ena som andra, tills han ge- nom förra stalvelsens egna betoning eller vokalutvidgning begynte särskilt utmärka guden. Men äfven utan en sådan anledning till vokalutvidgning är den ingalunda ovanlig för lappskan, såsom redan af föregående ordjem- förelsen af ouda, oabba, guossa, gietta, luossa, nieida, boalva, ruobba, suorbma, duotta, vielja, várra, hvarochen lätt kan finna. Skulle någon ej åtnöja sig dermed, så kan hau ytterligare jemföra t. ex. följande ord: boass’o, på finska pohja, botten; buorna, purnu, lir; buorreb, parempi, bällre; buotto, pato, fiskdam; dielde, telta, tält; doarra, tora, strid; duosta,

tohtii, hau törs; fuodd'o, peto, vilddjur; gierjedet, kerjata, ugga; gieppa,

3 J " b 5 Pl dou At *) Jemför t. ex. de grekiska orden dyws, &AAopet, dig, fCopt, Ente, fme, ES, éoe, [3 , , [4 e , € , " " » . qui, 02.405, 0408, DA, vmío, uno, Unvog, VoaS med latinska orden sacer, salio, sal,

sedeo, septem, serpo, sex, suus, semi, sulcus, solidus, silva, super, sub, somnus, sorex-

576 E. LÖNNROT

käpy, nätnäl; goarrad, korea, grann; guoika, koski, fors; heibba, vüpyy,

han dröjer; juo/ge, jalka, fot; loabme, loma, mellanrum ; luofta, lahti,

vik; maida, mitä, hvad; mietta, mesi, honing; muorje, marja, bär; LJ

niekke, niska, nacke; rieft, rihti, viktig; riegges, rengas, rings riestet,

rüstad, streta; ruoss’a, ryssd, rysse; soatte, sota, krig; suolo, salo, 6;

viessa, väsyy, han trültnar; vuodna, onni, lycka; vuolla, ali, under.

Då nu således ej eus utvidningen af det långa i (i Aüsi) till ze (i sieida) eller ei (i seida) kan anses lägga något hinder i vägen för de- rivationen, så tror jag mig ull följd deraf och hela den föregående utred- ningen vara fullt berättigad att anse hüsi och seida vara i grunden ett och samma ord. Nu uppstår en aunau fråga: fanns ordet till redan vid den tiden, dà Finnarne och Lapparne ännu utgjorde ett gemensamt folk, eller har det först senare uppstått, och om så vore, hos hvilketdera folket? På dessa frågor skall jag nn i korthet affatta mitt svar.

Skulle Aisi eller seida, medan Finnarne och Lapparne ännu ut- gjorde ett folk, varit bekant, dà skulle naturligtvis föreställningen deraf i början ej varit så olik, den för det närvarande är, utan lika, antingen der- med då betecknats en god eller ond gudamakt. Det lärer vara svårt, att ur någon nations mytologi framvisa ett fall, der en gudomlighet, den man ursprungligen föreställt sig såsom ond och fiendilig, senare skulle hafva fått en bättre betydelse; mycket lättare kunde motsatsen inträffa, såsom man i några bestämda fall känner, att den också verkligen inträffat. Deraf synes det vara påtagligt, att seida hos Lapparne ursprungligen haft samma betydelse, som den intill de senaste tider bibehållit, al en blid, välvillig, gynsamt stämd gudamakt. En sådan betydelse tyckes deremot Finnarnes hiisi aldrig hafva haft, ty några spår deraf skulle då åtminstone qvarslä,

hvilket icke är fallet Fiunarnes föreställning om isi kan alltså ej hafva

- Om ursprunget till Finnarnes Hiisi. 577

uppstått samtidigt med Lapparnes om seida. Då likväl ordet, såsom jag tror mig hafva ådagalagt, är detsamma, och då den lappska betydelsen, så- som nyss antydis, måste anses vara ursprunglig, åtminstone ej senare upp- kommen af en tidigare föreställning om en illasinnad gudamakt, sådan som Finnarnes Asi, så torde saken svårligen tillåta någon annan förkla- ring, än den, att Finnarne lånat sitt Aisi af Lapparne och af redan uill- fórene nämnd anledning gifvit det en motsatt betydelse af hvad det hos Lapparne egde. Detta förklarar äfven, hvarföre Finnarne föreställde sig hüsi såsom vistande i vilda, ödsliga skogar, 1 jordkulor o. s. v., ty efter landets eröfring af Finnarne uppehöllo sig de få öfverblifna Lapparne verk- ligen på sådana ställen, och der Lapparne sjelfva vistades, der äfven de- ras skyddsgudar. Sålunda kunde äfven de olika benämningarne metsän- hüsi, vuorihüsi, vesihiisi, skogshüsi, bergshiisi, vattenhiisi m. m. få sin aldra naturligaste förklaring af de på särskilta ställen för tillfället kända Lapparnes olika uppehällsorter.

Då Lappar och trollkarlar icke blott i Finnarnes utan áfven i de öfriga angränsande folks föreställning länge och allt till senaste tider varit liktydiga, och Lappen just med tillhjelp af sin seida utófvade trolidoms- konsten, så var det helt naturligt, att Skandinaverna i den egenskapen be- nämnde honom seidmadr, seidman, seidkona, hvilka ord sedermera 6f- vergingo till allmännare betydelse af trollkarl, trollpacka. I denna sak år säledes min tanke den, att fornnordiskan fått sitt seidh, seidhr, från lappskan, och icke tvärtom, såsom Castrén på anfórdt ställe förmodar. Och genom att sålunda, som i det föregående skett, halva ådagalagt hiisis rätta ursprung, tror jag mig hafva gjort en väsendtlig tjenst åt de forskare af fornhistorien, hvilka i AZsi trott sig böra uppspära ett fornhistoriskt

folk, ett slags aborigines i landet. 74

578 E. LÖNNROT

J. Grimm i sin Deutsche Mythologie (Göttingen 1835) sid. 583 säger angående seidhr: ”Wiäre zu schreiben seydhr (von siodha, coqvere). Seidhkona, seydhkona, kluge frau, die sich aufs sieden und kochen zau- berkräftigen heilmittel versteht.” — Att denna etymologi icke kan sta tillsam- mans med den utläggning af saken, jag nu haft äran framställa, är sjelfklart, hvarföre jag ej annat kan än bedja den grundlärda, outtröttliga och snill- rika forskaren hålla mig ursäktad, att jag derutinnan hyser en annan tanke. Vill man för seida hafva en annan etymologi i stället, så kunde man kan- hända få jemföra det med Grekernas Zeug, 9eog. Med afseende endast på den finska betydelsen af As hade jag mig för jemförelsens skull till minnes tecknat äfven det svenska- ordet bjesse och ryskans 6rcz, latin- ska odi, tyska hassen, ryska xumumo m. m., ord, hvilkas sammanhang med AZsis ursprungliga bemärkelse jag numera gerna erkänner vara all-

deles ingen.

MENNES-TAL

ÖFVER

PROFESSOREN,

Dr IMMANUEL ILMONI,

HÄLLET

på Finska V etenskaps-Societetens Ärshögtid den 29 April 1857,

AF

LARS HENR. TÖRNROTH.

— m» 00) O0 —

u e (Son atis » = om nq m TRETEN Moa i iod AU. pool eh Lo» Au arti T Br aoo « oat unb nm ed "At iK pau. är, Nu karna Un Moesiae i TM Von dim a | ^ u na T E re” pans DCE AMEL ES

— Aag 1003 4 u

Aron | d von MEN uy xt

À M

ML

vio AGRAR. cune RN cris ora

po

18 pou a a je Xn EZ

Mdb PISA AS SSMO C io fu

TL ey. OT gr fv 5 "e Wat Na 08 Wb d i SEN : ATL ipu aieitterve me X TEMGRWHOT ANA AN M : 3 HELSINGFORS, ho H. c runs pm 2 x

JE il ——— ——

FE. PH. HH. BA!

Den Finska Vetenskaps-Societeten, hvilken under den nästlidna tiden, genom bortgången af flere och frejdade mån som hört till dess krets, rönt bittra förluster, har åter under loppet af år 1856 sett en af sina medlemmar och stiftare, Professoren i theoretiska och praktiska medicinen, Doctor Imma- nuel Ilmoni, vid en visserligen något framskriden, men ännu med full kraft begäfvad mannaålder, hastigt och oförutsedt-bortryckas af lifvets arf- fiende, döden. Enligt antagen sed tillhör det den section, till hvilken en hädangängen ledamot räkuat sig, att uppå Societetens högudsdag lemna en minnesteckning af den aflidnes lefnadshändelser och vetenskapliga verk- samhet. — Att jag i dag framför mången annan större förmåga uppträ- der inför Eder, för att strö några minnesblommor på en embetsbroders graf, har sin enkla grund deri, att den hädangångne och jag, först genom studier åt samma håll och sedan genom vetenskaplig verksamhet såsom Uni- versilets-Lärare vid en och samma Facultet, stått 1 närmare förhållanden till hvarandra, än någon annan af de få, som höra till den bortgångnes samtid och ännu 6fverlefva honom, med honom broderligt, under en lång följd af år, delat månget både behag och obehag i lifvet och sä- ledes, med ett ord, ibland hans nu lefvande studiikamrater vid Universi-

tetet, borde bäst hafva kännt honom. —

t2

Immanuel Ilmoni föddes den 29 Mars 1797 i Lojo Sockeis Nummis Kapell, hvarest fadren Kristian Ilmonius var Klockare. Stam- fadreu hette Kasper Styf, var dragon i Konung Karl den XI:tes tjenst och blef efter fredslutet i Nystad Klockare i Nummis Kapell, med an- taget namn llmonius, efter Karislojo Zömanierni Rusthäll, hvars dragon han varit. Efter enskild undervisning i hemmet blef vår Immanuel II- monius, ı början af år 1811, inskrifven vid Gymnasium i Borgå, under elt fórkortadt namu Il moni, lemnade denna läroanstalt i slutet af år 1813 och blef Student vid Kejserliga Universitetet i Åbo i Februari 1814. — Fi- losofie Magister år 1819 i Juni månad begynte han om hösten samma år studera medicinen och tog Medicine-Kandidat examen år 1822. Öf- verreste om sommaren 1823 tll Sverige, för sin praktiska utbildnings skull, uppehöll sig der till 1824 i Maj, då han, hem anländ, begynte bereda sig till Medicine Licentiat- Examen, som -togs i början af Juni s. år. 1824 om hösten blef Ilmoni E. O. Cancellist i Collegium medicum och derefter £. f. Sekreterare dersammastädes, under åren 1825 till 1826. Efter att ar 1825 utgifvit och offentligen försvarat ett Specimen: Om Benens Fysiologi, blet han om våren 1826 befordrad till Adjunkt i Med. Faculte- ten och Anatomie Prosector. Samma afhandling fortsattes vidare såsom Specimen för Doctors grad. Åren 1828—1830 gjorde Ilmoni en ut- ländsk vetenskaplig resa geuom Tyskland, Italien jemte Sicilien, Schweitz, Frankrike, Holland, London, Danmark och Sverige. Hemkommen om hösten 1530, lörestod han, ända till följande vårtermins slut, Professionen i theoretiska och praktiska Medicinen, som då vid Universitetet var le- dig. Om sommaren år 1831, då den epidemiska Koleran första gau- gen härjande gick öfver en del af vårt land, var Il moni Karantäns Öf-

verlakare i Wiborgs Län och hösten derpà i halfannan mäuads tid Öf-

3 verlakare vid Kolera Sjukhuset i Helsingfors. — I Oktober samma år hugnades han i Näder med Professors namn och värdighet. — År 1832 bestred han fórelisnings- och examensskyldigheterna i Kirurgin och Barnförlossningskonsten, hvilka vetenskaper dä icke hade en ordinarie lärare vid Universitetet och var derjemte tjenstförrättande Kamererare vid Medicinal-Ófverstyrelsen. — Promoverades till Medicine Doctor sam- ma är och innehade dervid första hedersrummet. Om hösten 1833 ut- gal och försvarade Il m oni en akademisk afhandling: Om det gang- liösa Nervsystemets pathologiska betydelse, och utnämndes på grund deraf i början af år 1834 ull Professor i theoretiska och praktiska Medicinen, hvilket embete af honom innehades ända till hans död. --

Enligt de egenhändiga anteckningar Il moni gjort, om åtskilliga fö- reteelser ur silt inre och yttre lif, syues han vid mognare ålder icke varit fullt belåten med sin Skol- och Gymnasii-bildning. — Den förra gjordes planlös efter olika methoder af olika lärare, afbröts ofta länge, hvarunder Ilmoni med en viss prædilection sysselsatte sig med ethnografiska studier och ófvade sig uti att rita landtkartor; — den senare, eller Gymnasiikur- sen, blef ej heller grundlig, af orsak att de dåvarande lärarene vid Borgå Gymnasium, med undantag af Magnus Alopæus, voro slappa i sin takt. Såsom Student blef hau införd i det phosphoristiskt-cesthetisku kotteri, som då hade bildat sig i Abo och sysselsatte sig de par första åren fö- reträdesvis med humanistisk läsning, hvarigenom hos honom utvecklades en stor; förkärlek för i det tragiska elementet, hvaraf upprunno åtskilliga poë- tiska skildringar om ”Mansinnigheten,” o. s. v. — allt detta, som han sjelf ylrar sig, på bekostnad af de strängt vetenskapliga studierna, framför allt Naturvetenskaperna, ibland hvilka Kemin nästan alls icke studerades.

Efter erhållen ”Magistergrad, då det blifvande lefnadsyrket skulle bestäm-

4

mas, valde Ilmoui Medicinen, föranledd dertill af vördnad för dess studium: och af inre drift, men lika mycket af den kort förut till Finland anlände Pro- fessoren Israel Hwassers lefvande och snillrika föredrag.- Med en viss afsmak för de alfvarsamma real-studierna ı medicinen, men dock med lust för comparativi-analomiska forskningar, leddes 1] monis håg, "kanske mer än som bordt, på det speculativa gebietet; han låste flitigt naturfilo- sofiska skrifter och utrustad, som han yttrade sig, med mycket phraser och theoremer, tog han MedicinesCandidat-Examen med utmärkelse och be- gynte nu sin praktiska studii-bana. Åbo hade på den tiden ingen an- nan praktisk bildningsanstalt för Läkare än det lilla Läne-Lasareltet. "Il moni, liksom mången annan, såg sig derföre föranledd att resa öfver hafvet till Stockholm, för att vid der befintliga sjukinrättningar praktiskt studera Medicinen. Med en afgjord förkärlek för kammarstudier och en afvoghet emot hvarje teknisk sysselsättning, inskränkte sig hans vistelse derstädes, faktiskt, endast till tjenstgöring på Barnbördshuset; han endast au- sculterade på Serafimer-Lazarettet och afhörde Berzelius troget hela vintern är 1824, utan att dock, såsom vederbordt, genomgå en kurs i experimen- tal-kemin och den finare Anatomin under den berömde Retzii ledning: Blefven efter hemkomsten Medieine-Licentiat s. à, ansåg hau sig icke nog

mogen alt på egen hand vårda sjuka; ty utom det att han var ovan der-

vid, hyste han i början en slags fruktan för sjukvård — fick dock slutli- H . o *

gen praktik i Abo — betalte ofta dervid surt åt erfarenheten, som han

sjelf säger —- och afleddes dessutom mycket derilrån genom Sekreterare

göromålen i Collegium Medicum, » o Par m » limoni hade, såsom redan förut är sagdt, år 1826 vunnit anställ- ning vid Universitetet såsom Anatomie Prosector. — Nu akademisk lirare

med egen verksamhet, önskade han i utlandet göra sig bekant med ti-

5

dehvarfvets vetande, hufvudsakligast i Anatomin och Fysiologin, och vi- stades derfóre någon tid i Heidelberg, der han under den celebre T'iede- manus ledning studerade Nerv- och Lymf-kärls Anatomin. De mikro- skopiska füreläsningarne, Zextur-läran, läran om Evolutionen, expe- rimentala Fysiologin och Fysiologiska Kemin- hörde däförtiden, icke såsom nu, till de vanliga studierna, men idkades i alla fall då redan äfven i Heidelberg af den utmärkte Wagner, som då var Prosector derstä- des. Af ovetenhet om allt detta, säger Ilmoni sig icke hafva begagnat denua skola, hvilken skulle öppnat för honom nya vyer och kanske för alltid fixerat honom vid det stora forskningsfältet. Sina comparatift-ana- tomiska studier skötte Ilmoni mest på egen hand i Italiens kuststäder, hufvudsakligast "Triest. Fast besluten att aldrig öfvergilva Anatomin, egnade han derföre under allt detta eu i förhållande liten uppmärksamhet at Medicineus teknik; afhórde dock Baron Dupuytren i Paris och in- hemtade något fysikalisk Diagnostik af sin vän D:r Gundelach Möller, hvilken i Paris studerade Kirurgi under Dupuytren och fysikalisk Diagnostik i Lænnecs skola, uppå en tid, då mängden af Europas läkare ännu ansåg denna stora lära med likgiltighet eller tvifvel.

Vid det Finska Universitetet hade emellertid en vigtig förändring inträffat. Professor Hwasser blef, uppå derom gjord ansökning år 1830 utnämnd till Medicine Professor i Upsala och lemnade Finland samma år, till stor afsaknad för studiikamrater och lärjungar. Hans vid vårt Uni- versitet innehafda lärostol var således ledig. Törngren var ännu Pro- fessor i Kirurgin, men åtnjöt Yenstlödighet, emedan han förestod Ge- neral-Direktörs-Embetet för Medicinalverket. Ursin, 45 år gammal, var ordinarie Professor i Anatomin och vår Ilmoni ägde sålunda åt detta

håll ingen utsigt till snar befordran, hvilken deremot erbjöds honom så väl

6

ifrån Medicinens som Kirurgiens sida, emedan Aven lórngren åm- nade år 1834, såsom emeritus, lemna tjensten; men allt detta under det hårda vilkor, att studiumet af Anatomin, hvilket I1moni med själ och hjerta omhuldat, borde af honom, om icke öfverges, ütminstone utbytas emot en annan vetenskaplig verksamhet. —

Genast efter hemkomsten om hösten 1830 såg sig Ilmoni nödsa- kad att afbryta sina anatomiska studier, dem han ända härtills nästan ute- slutande bedrilvit.. Han blef nemligen af Consistorium förordnad att fö- restå lediga Professionen i Medicinen, hvilken Kirurgie Adjunkten Dir Kalm ansökt och äfven år 1831 erhöll, och nödgades ännu vidare, i anseende till brist på lärare vid Medicinska Fakulteten, bestrida Professors Embetet . i Kirurgin och Barnförlossningskonsten, vetenskaper, hvilkas framståll- ning ur den Akademiska Katedern kostade Ilmoni mycken ansträngning och arbete, af orsak att de egentligen icke utgjort något föremål för hans specialstudier, Kalm lefde emellertid ej långe: redan år 1833 i Mars månad föll han ett offer för ett hetsigt rheumatiskt lidaude och Me- dicine Professionen blef åter vakant. På anmaning af sin Lärare och vån H wasser, ansökte Il'm on i nu denna lärostol inom Fakulteten, och erhöll Nädig Fullmakt derpà år 1834. Genom detta steg tog [Imoni för alltid afsked ifrån sin älsknings vetenskap Anatomin. Han kände bittert smärtan deraf och ofta yttrade han, att endast mäktiga skäl kun- nat förmå honom dertill. Uppä denna plats verkade Ilmo ni troget och

rastlöst i 32 år, ända till sitt frånfälle.

På Medicinens liksom på Filosofins område har, såsom bekant, den ena skolan, det ena systemet följt på det andra, det

ena utvecklat sig ur det andra.

Afven det Finska Universitetet har ägt representanter af

fl

dessa skolor, ehuru deras läror, i anseende till vårt lärosätes läge i en afläg- sen vrà af deu bildade verlden och för den svåra Kommunieationen med ullaudet, ofta kommit till oss, dà skolans egentliga blomstringstid allaredan var förbi. Sedan von Hallers Irritabilitetslära och Cullens Nervpatho- Zogi, hvilka hos oss under deu senare hälften af det 18:de seklet hade sina anhängare, öfvergifvits, samt Wiener Skolans Humoraltheori, hvars Ko- rylé Stoll var, bortblåst, utan att någon synnerlig flägt deraf gått öfver vårt land, och Medicinen, under det Immanuel Kant, en den djupsinniga- ste tänkare på sin tid, väckte Filosofins anda till en djupare forskning,

syntes liksom död för hvarje högre lyftning, utan att någon djup tanke be-

mäktig omhválfning genom John Brown ifrån Edinburg, som grundlade elt nytt system i Medicinen, hvilket efter hans namn kallades det Bro w- nianska. Detta nya system väckte mycken uppmärksamhet och fram- kallade en -håftig partistrid, hvilken dock dess grundläggare icke öfverlefde, emedan hans, genom ett mäktigt bruk af spirituösa drycker och opium förstörda, oroliga lif, slutades dessförinnan genom ett slaganfall. Tysk- land, som alltid visat sig receptibelt för nya läror, försattes genom Brow- nianismen i ett bacchantiskt rus; till oss kom hon aldrig i sin rena gestalt, men väl faun den ur detta system, genom en mångfalldig modification uppkomna, s. k. Zncitations-theorin, talrika anhängare och falska profeter, särdeles på den tid då Incitations-theorin blef omskapad till en Eklekticism, på basen af Bro w nianska grundsatser. Tyskland ägde likväl då redan mån, hvilkas rena tro icke tillät dem att affalla ifrån naturen, såsom t. ex. en Johan Peter Frank, en lugn storhet i Medicinen, hvars läror vid den Finska Högskolan värdigt tolkades af Gabriel Erik Haartman, adlad

von Haartman, som ibland vårt Universitets lärare intager ett lysande

8

rum. Men vou Haartmans verksamhet togs år 1811 à eit annat håll i anspråk: han blef ledamot af den då inrättade Regerings- Conseillen för Finland och afled 4 år derelter, den 2 Augusti 1815. Lärostolen i praktiska och theoretiska medicinen stod nu i elt par års tid ledig. Me- dicinska Fakulteten, som snart insåg, att Adjunkten Doctor Sundius icke lämpade sig till ordinarie professor, hörde sig åt efter en lärare ifrån Sve- rige och hade den lyckan att erhålla Doctor Israël HH wasser, ett suille af första rangen, begåfvad med en varm kärlek till sin vetenskap och ett hänförande föredrag, hvilket snart fängslade den för allt sannt och skönt i lifvet öppna Ilmonis själ i den grad, att han ej allenast blef en au- hängare af sin stora mästares läror, som med ridderlig tro bevarade dem i sitt hjerta ända till sin lefnads afton, utan ock en af hans intimaste vän- ner. Vid sitt första uppträdande såsom akademisk Lärare i Finland hyl- lade Hwasser uteslutande den gamla traditionella medicinens och således Sydenhams, Reil's, Vogel’s och I. P. Fran Is läror och lät sina elever studera desse förfauares shrifter. Men Hwassers rastlôst for- skande snille, uppå hvilket oupphörligt, att jag mà nylija Dir Friedlän- ders ord, ”ett iuspirerande högtidsskimmer föll ned från höjden”, kunde lika litet som den store Reil’s och flere andres blifva kallt för Naturfilo- sofins system, på en tid, då erfarenheten i hand med spekulationen syntes leda till ett stort mål i Medicinen, som jublande tillegnade sig den nya skolans grundsatser. Och huru kunde väl en likgiltighet för allt detta ens blifva möjlig, då tiden, med allt hvad hon ägde stort och skönt i ve- tenskap och konst, kom den nya-skolan till hjelp. Marcus, en af de förste som tillämpade Naturfilosofin | på Medicinen, Troxler, Kieser, Treviranus med flere, voro författare, hvilkas skrifter nu lästes. I1-

pro ni, i hvars själ det spekulativa elementet redan förut slagit djupa röt-

9

ter, omhuldade med förkärlek dessa nya läror och han blef de idealistiska asigterna i frågan om lifvets, helsans och sjukdomens theori, sin lefnad ige- nom trogen. Jag säger theori, ty Naturfilosofin utöfvade, säsom kändt är, på ingen del af det medicinska vetandet ett så stort inflytande, som på Zysiologin och den theoretiska Medicinen, hvilka snillrike mån på denna grund bearbetade. Med hänseende till den praktiska läkareveten- skapen deremot visade sig Naturfilosofin alltid som svagast och man kan med skäl påstå, att hon endast skenbart inverkade derpå, dels derföre, att man alltför brådstörtadt och villkorligt använde dess läror till att förklara det faktiska, de!s ock af skäl, att de s. k, empiriska vetenskapernas inne- håll ej så Kit lät förklara sig ifrån en aprioristisk-transcendental stånd- punkt. Anhängarene af den Naturfilcsofiska skolan blefvo derföre i den praktiska delen af Medicinen eklektiker. För Naturvetenskaperna i all- mänhet, men i synnerhet läran om den Organiska Naturen, bar deremot denna skola de rikaste frukter och det är dess skapande kraft som gif- vit åt evolutions-läran och deu comparativa Anatomin, om icke upp- hofvet, åtminstone den egentliga betydelsen, och ordnat samt lifvat special- kunskapernas massor. De gamla systemernas Naturkropparne emellan ut- stakade gränsor hafva försvunnit och öfvergången ilrån den ena gruppen till den andra blifvit tydlig och klår. Föreställningen om en, successivt ifrån ett lägre till ett högre framskridande, utveckling af organismen, blef derföre ock nu laggd till grund för ett pathologiskt system och re- dan Schelling sjelf ansåg, att sjukdomarnes slägten, betraktade så- som ideella organismer, borde kunna construeras med samma bestämdhet, som genera hos de reella organismerna och fullkomligen correspondera hvaran- dra. Denna lära utfördes sedan vidare af läkare, som tillhörde den s. k. 2

10

Schellingska skolan, i två rigtningar, af hvilka vår Ilmoni adopterade den af Stark och Jahn bearbetade åsigten, som betraktar sjukdomarne icke såsom brist på helsa, iles såsom ett tillstånd, utan såsom en organisk process, eller såsom lägre organiska väsenden, hvilka parasitiskt lefva hos den organism der sjukdom uppstår, och derur söker förklara sjukdomens fö- reteelser. Här ha vi nu grundpelarena för det Biologiskt-Ontologiska system, hvars sista representant vid det Finska Universitetet Ilınonı var och för hvilket han troget kämpade, ofta med uppoffring af sitt inre lugn, ända till sin lefnads afton. í

En ny tid randades emedlertid, som, i*ordets strängaste bemär- kelse, väl. bröt stafven öfver deu Biologiska (Naturfilosofiska) skolan, ehuru det i alla fall ej torde kunna nekas, att den ifrån Naturfilosofin utgångna impulsen mer eller mindre lefvande ännu inverkar. Medicinen har för- satt sig i eit harmoniskt förhållande till naturvetenskaperna. — Den all- männa Anatomin, odlad med rastlös ifver, har intiädt verksam i lifvet — den comparativa blifvit en inflytelserik och betydelsefull lära — den pa- thologiska en rik- källa till vinst för Fysiologin och praktiska Medi- einen: — 'Fysiologin, Evolutions- och Textur-Läran, med tillhjelp af mikroskopet, den kemiska analysen och experimenter, kommit till vigtiga upptäckter — Sjukdomsläran genom den Fysikaliska undersökningen er- hållit en säkerhet och vunnit en noggrann kännedom om det lokalt fixe- rade i sjukdomarnes former — Therapien värdigt ställd i bredd med de öfriga Medicinska disciplinerna, i synnerhet Fysiologin. För Il moni, som var bildad i en annan vetenskapens skola, och på sina äldre dagar hade svårt att blifva apostat, voro de nya lärorne, som tidens materialistiska sträfvanden, i motsats till hans idealistiska äsigter, bragt i dagen, icke be-

hagliga. Han kallade dem derfóre i början, med en viss reservation,

11 ”Nutidens Knoppar Men at på grund häraf påstå, att Ilmoni var helt och hållet refractär, stationär och i allt gammal, vore att göra hans minne en orättvisa. Han högaktade till”alla delar tidens sträfvanden, be- gagnade mikroskopet till pathologiska undersökningar, satte ett uteslu- tande värde på Pathologiska Anatomin, sökte att komma i besittning af den Fysikaliska undersökningen, så mycket han det förmådde, såsom i det närmaste autodidaht, hyllade med predilection den Historiska patholo- gin o.s. v. Det är i allmänhet icke så lätt att på gamla dagar, som man säger, afsäga sig sina fäders tro, liksom det för en gammal man icke alltid blir möjligt, att i fullt mått assimilera nya läror. — Säkert är dock, att Il moni, om han, utöfver sin Kliniska verksamhet, skulle i en vidsträcktare krets vid sjukbädden blickat in uti Naturens stora bok, eller, med andra ord, i större skala utöfvat Läkarekonsten, han undergát en större omvändelse, som mången annan, tvungen eller otvungen, fått lof alt göra. — Ty, såger Hwasser, ”deu vishetens blomma som växer vid dödens port, kan icke igenfinnas och upphemtas af någon annan, än den, som för lifvets och helsans räddning kärleksfullt och ihärdigt käm-

par med förgängelsens, sjukdomens och eländets fruktansvärda magter.”

Ilmoni var en rikt begáfvad natur, en kánslans man i ordets

fulla betydelse — välvillig, vänfast och menniskoälskande — alltid varm för det sköna och höga — det, efter hans Öölvertygelse, sanna och rätta i lifvet. — Redan ifrån yngre åren hade han ett relligt sinnelag; meu

detta ökades ännu mer efter en svår och långvarig bröstsjukdom, under åren 1836 och 1837, hvilken, som han sjelf utrycker sig, ”för alltid bröt hans förut goda, kroppsliga helsa och försvagade hans arbetsförmåga”.

Han ågde, oaktadt vissa kantigheter i lynnet, en oförställd välvilja för den

12

studerande ungdomen och lät aldrig någon gà ohulpen ifrån sig, som au-

litade honom om bistånd. Med kristlig . broderskärlek omfattade han sina

medwenniskor och var hjelpsam emot alla, utan auspräk på erkänsla. I allmänna umgänget var han mestadels alltid upprymd och glad, höll tal, improviserade, sjöng och roade sin omgifning med mimiska föreställningar, af företrådesvis komiskt innehåll, i hvilka han var mästare. Han kunde; såsom en af hans vänner nyligen ganska naivt yttrade sig, "zr grafvarne framkalla afdöda, kända originaler, hvilka lefvande gingo i honom igen”. Det mimiska elementet hade öfverhufvud så incorporerats med hans varelse, att man af hans ansigtsuttryck icke sällan kunde dömma, hvad som för- siggick i hans inre. Skön konst i allmänhet och dess idkare omhuldade Ilmoni med värma, men i synnerhet var musiken hans ålsklingsbarn. God make och far var han alltid älskad af sin familjekrets. Sina publika före- läsningar vårdade han, liksom Hvasser, mycket noggrannt, och nedskref i början hvar och en af dem. Under de senare åren af sin lefnad hóll han dock s. k. fria föredrag, hvilka, genom hans kända talareförmåga, er- hóllo ett sammanhang, en afrundning och en genialitet, som gjorde dem för auditoriet intressanta, äfven dà de, som ofta hände, uttalades i svul- stiga ordalag.

Ilmoni ingick år 1833 sitt första äktenskap med Prosten Lilje- strands dotter Sophia Charlotta, och detta välsignades med 4 barn, sönerne Hugo Immanuel, Axel Hjalmar, Torsten Oswald och dottren Sophia Alfhild. Efter 16 års lycklig sammaulefnad med denna sin maka, blef han vid 57 års ålder, olycklig nog att förlora henne och gifte sig för andra gången med Maria Crohns, dotter till Kontrakts- Prosten D:r E. A. Crohns. Denna hans senare maka öfverlefver honom,

jemte en dotter Irene Maria.

13

Il monis vetenskapliga förtjenster blefvo tid efter annan belönade med vedermälen af Monarkens Nåd: år 1840 blef han riddare al S:t Wla-

dimirs Ordens fjerde och år 1854 af S:t Aun® Ordens 2:dra klass, hvil-

ken sistnämnda Orden, samma dag hans lik beledsagades till grafven, pryd-

des med Kejserlig Krona.

Det Finska Läkare-Sällskapet som i den hädangängne räknade en

af sina stiftare, ägde i honom en alltid verksam medlem, som med värma

omfattade dess stráfvanden ända till sin död. Il moni ver ock en af Finska

Vetenskaps-Societens stiftare och var dess ordförande ifrån den 29 April

1848 till samma tid 1849. t

1822 1828 1832 1335 1843 1844 CUTE 1845 1846 1843 1854 1355

1556

blef han ledamot af Sullskapel pro Flora & Fauna Fennica. af Finska Hushållnings-Sällskapet.

af Svenska Läkare-Sällskapet i Stockholm.

af Bibel- Sällskapet i Helsingfors.

af Fornforskare-Sallsbapet i Köpenhamn.

af Fornskrift-Sallskapet i Stockholm.

af Vetenskaps-Societeten i Upsala.

af Läkare-Föreningen i Hamburg.

af Medicinska Foreningen i Berlin.

af Norrska Låkare-Föreningen i Christiania.

af Ryska Läkare-Sällskapet i Petersburg.

af Badiska Läkare-Sällskapet.

af Kejserliga Leopoldinsk-Carolinska Naturforskare- Aka-

demien i Breslau.

Utom flere uppsatser i Finska Läkare-Sällskapets Handlingar, hvil-

kas utgilvande begyntes år 1841, samt Akademiska Theser och Disputationer,

älvensom särskilta vetenskapliga föredrag i Vetenskaps-Societeten, af Natur-

14

vetenskapligt och Medicinskt innehåll, har Ilmoni utgilvit två större ar- beten. Det ena: Bidrag till Nordens sjukdoms Historia 3 delar; den fjerde delen, som skulle omfatta förra hälften af 19:de seklet, hann Il moni knappt påbörja, lörrän döden gjorde slut på hans sträfvanden. Det andra, Analecta Clinica, hvaraf två fascikler endast utgått.

År 1854 blef Ilmoni satt i tillfälle att, för andra gången, med publikt understöd, göra en utländsk resa. Han vistades ifrån hösten 1854 till våren 1855 i Stockholm, för att i dervarande arkiver samla sig mate- rialier till sitt nyssnämnda Historiska arbete, reste ifrån Stockholm till Dan- mark och Preussen, och återkom öfver Sverige på hösten samma år, efter i det närmaste ett års frånvaro. Han ämnade under innevarande år skilja sig vid sin offentliga verksamhet, såsom Universitetslärare, och draga sig tillbaka inom sina studiers och betraktelsers ensliga hem, i Kangasala Soc- ken, hvarest han för några år sedan tillhandlat sig ett trefligt landtställe. Men Försynen hade annorlunda beslutit! Efter hemkomsten trädde Ilmo ni i sin förra verksamhet och van vid den grundton, som genomtränger sor- gens och smärtans klagoljud, kämpade han, med menniskokärlekens hela magt, ännu i April 1856 rastlöst emot Z'ypZus-febern, som dä herrskade hår på orten och sände en större mångd sjuka till Kliniska Institutet; men angreps sjelf deraf, i en ålder då menniskan sällan går segrande ur stri- den och afled efter några dagars sjukdom, 59 år och 16 dagar gammal.

Fosterlandet har i honom förlorat en värdig son, familjen en god make och fader, vetenskapen en ifrig dyrkare, konsten en vän och varm

förespråkare. Frid öfver hans stoft!

*

ete Soc se Penn Lom

D

Tab, 1.

Fig 2 Fig.3 EP EROR EA A 4 Va > PANE. N ri 7 KN ae = T c 40 EON 7 KR har 72 - LATE JD MEN Ir Er IN | SN | RE | vss SCA TA lan) | NW: \ Ne Lo LL NORR 4 In | pp 7 | a | | b | | , ; N N jm | pm. a a TA N | I \ \ | | | | ar Ing | | pcc \ N | ) | = Su \ | | ) ÅR \ | / | NOT I LH | | NEN / | | NPA P ; xc / Nu / — on BI Fig.6 Eg.7 I SITS TRS S NE Ja S & S = dore R | N M 3 VEN me / hb N P 4 IN | ^ | S Se rar st u 3 Wa ss s . Fig.8.a se de qn 1 ; 5 r > à , x D S 1 SS Z— e p / A c 1 ——— \ N T.- e pe MS _ À mi n » P x n ze e/ p d " | uot, 20 \ Pe T à | TSE p y = | rz on pi \ Wo ji Z | / \ Z S = ÿ p on f | 74 % NO | | ; \ ep T| / e / n | 71 NA P e n fe \ x=-2p IN > Pd P /

Hg. 10.2.Krıstall af Torrolit. Lig. 3 Dubbel kristall at Lxéolt. Fig # Kristall at Tantadit Fiy. 3. Dubbel kristall alt Tantalıt. Lg. 6. Oregelmäsfigt utbildad dubbelkristall ar Tartaltt y projektion emot basiska genom skärningen ) Lig I Genomskärming at en trillings kristall af Iartaltt. ig. 8 kristall at Orbit.

Acta Soc. se Henn: IV.

kt del

Tab. II.

E Liewerdal dL. pr.

i ; mM hir NV UO ONE DNA A

Acte Soc. se Bern T.V.

[2 77377,

UL

El Lvewerdal UE uer

Tab . III.

Acta Noc. sc Brno. IV.

AM v. Wright del.

LE

" u Le E-"

i v

De Y Ÿ

Vv Im

H

à

i så | ER EX

V

TEE

KV

ap

Acta Soc: se. Fern IV.

TE

A TE

RN I ON NN N v ÅN S N V

——

I Irewerdal Gub. unor.

qum dti

PK be ND ON ESA nen

KU Zuewerdal lök gingo.

Mr Wrighe del.

PP

1

£z