49 00194 240004 ern ee t fi fager Bee f UIDES D TUCSOUUETT tes en) pence LR

is lee no ^ Hi nina ee rint ent t es big ig NAT ere tere Hektesejehmmrnadeeprtetet m

Ves share suoi gor Rosa esie sens

HET Ei

IDE "f eresu a lif eje eot 78) ae eR före DS LOTS 0800 para rect Lin ORAN MINE oho Laufe. ud Spree Fietahejahngem ess Maj sie v6 eje öd abr aid 8 rr) adeo Pha uie röra bese reir eje premi a enter nee bår or Mz Bs este rares MORTE LUCE

tire joka rame vois erepti qo

p retten er - I " False DOUTE en rm Dana SIEHE "M en, nüehetetehnfeterenmiee e CEE meines

er

EI RH HIM mean: erleben NN MUNDO Hd 81v epi Qa oM rbedeeiet uideo pere te rechne 49 betei trii babe Leid | rise koi oboe gore seta betet ed ey 1 pee 304 done et rien sace dr roba 4 oio ioi oso deto pe epe te NL QU EEE

ps "lalis «ejm ha vM LORS ptite o d. een NON Mhéérhs rene hotes ie a. (o n bred ede

Ê he r RN e Ii eA RAI EINE CRETE EEE EE een Tta. ietolutetejipe de er To

n 229390) bjejebej tiri birinrer haar HL UNE ETIENNE

parties Ee I EIU MN eplänterchea en EU MSIE eni d rar

d ae reet reta TAB IIa nie HERE REES IE t TINH Sia) SHE Bart Foo BIET Sl sa PY BENE IRE EEE TRUE a itd Bs ere NIRE TIS Is Tri eT DM Is rep e Ie en ades séctebtel tet otede a

n2 ! dives (eben eje sio Ulesel oprpes edd jojo ebd tieitereinies vim eraheheintene: MUI TEE Et

pue Mele

apres RE she edad eget eA TM PaL E TR rrt time HERNE eu 29830 )4 d Li pti 28408 A i " AIR EUNT RUES rire RSR uis eh bee ideo osa baden a HM Ets MEN noi D Inhaber Medo tee Eh) red både

nar nee LINE IEEE “x CSN NET ei ttt bientot rit ee en peste marine 2 ARE ERROR ER A E Ee SIE ETE EEE ES LOL Er BEE ere den tee engen or Kin) Int Den APER FritbetPle leteie iria Fotot ded rör tres DEP EL een ett den es ate er : Pete ertet Ae eH I p reru eee Bine FACH Praet De EE EEE Ae ko ja MA GI E TITRE PURA TDI ILLI

Les dirons irtenepsgmahe ja offer de t in mie ia gol regt be ja ae jay eds rl Men eda egeta de fat po puta qol jus de bai aipsetnpanerapını

DETENTE kur eeestbet seio rele i ridere] Pto edet nde guae

1099 14 91464 11080 I6 oå04 pio dededeguko 14 sio naja doli Ti Rea ii tH erf dater

t.

s

ime eruta eri EHE EE ROUEN

m NERO

108040 fa år of rdr age

DEEE

ds ada sorti ade en 6 me

ne

eis nahm leider,

Hetehaheiugeteng eese ojus

mien inis emite rada des M

avete en un reine

pete ml hedarmpahapesnhuhnterehershere toi oda der 4 PDT PA A none 400800 000 na dette RI

Mens RSA RAS THE ANNEES : Hart du AERE

Je iieri irre ee

pea rni ertetesede iot CHAN tela olia 1 edetetrekpesn pe cet ai HII

vun Vereinte cn pn ein PSS rhetepadejehneniehejupepegennhenn » nth gedetedehe]:

ere

Iis jeimieyepotojui, ji shed boelea ein das His pures deietetar eta epe jese reina] en cede ie) é pet ese bebe dete tete nod

Harte ede Pelps qe tr baies. Irisdeietélephieri dedero rr gel edet seta ein

HN CHATONS

sen er More permet.

ACTA

SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICE

TOMUS XVIII.

HELSINGFORSLE. Ex officina typographica Societatis litterariae fennicae MDCCCXCI.

3 | = 5 E

TA DLE

DES

ARTICLES CONTENUS DANS CE TOME.

Etat du personnel au 1 Novembre 1891

Membres décédés depuis le 1 Avril 1888 :

Liste des corps savants et des établissements T en Re et: à l'étran- ger auxquels sont distribuées les TUN de la Société des sciences de Finlande : a PM

Applications de la en de aux BE qui teren bus les cou- rants électriques et les aimants, par P. DUHEM .

Icones selectae Hymenomycetum Fenniae nondum "nC arem die ios au- spiciis Societatis scientiarum Fennicae eura P. A. Karsten. Fasc. tertius

Le Mystère de Saint Laurent, publié d’après la seule édition gothique et accom- pagné d'une introduction et d'un glossaire, par W. SópERHJELM et A. WALLENSKÜLD MS

Studier öfver Re CA af Mines benne

Ueber Specielle Integrationen, bei denen die Oberfläche eines late p lipsoids das Integrationsgebiet bildet. Anwendungen auf Aufgaben der Me- chanik, von Hs. TALLQVIST Tn

Nyen och Nyenskans. Historisk skildring N (in y. Hom . 3

Zur Geschichte der Umlagerungen in der Allylreihe, von OssrAN ASCHAN .

Undersökningar öfver reaktionshastigheten vid laktonbildningsprocessen. I. Af Env. HJELT

Minnestal öfver Johan Jakob en. hållet ET einge rire ärs- och högtidsdag den 29 April 1891 af Env. Hyezr :

Minnestal ófver Frans Josef von Becker, hállet Finska Vetenskaps- Iun ärs- och högtidsdag den 29 April 1891 af Orro E. A. HzErnT.

A ce Tome appartiennent 14 planches.

+

Page.

M

d va s 22 e i cita

xn, A > Aes ^ N. fn!

PL]

AU mo

M.

M.

ETAT DU PERSONNEL

DE LA SOCIETE DES SCIENCES DE FINLANDE

AU 1 NOVEMBRE 1891.

MEMBRES HONORAIRES RUSSES ET FINLANDAIS.

. Orro Börnuins, Conseiller d'état actuel, Membre de l'Académie Impériale des Sciences

de St.-Pétersbourg.

. AXEL Gapounm, Lieutenant général, D:r en minéralogie, Membre de l'Académie Impé-

riale des Sciences de St.-Pétersbourg.

. ADOLPHE-EDOUARD AmrrE, D:r en phil, Sénateur, Ancien Professeur de chimie à l'Uni-

versité Alexandre.

. Hexer Wu, Conseiller d'état actuel, Directeur de l'Observatoire physique central de

St-Pétersbourg. (Élu le 15 Avril 1889).

. ParwurEU Tenésycnerr, Conseiller privé, Membre de l'Académie Impériale des Sciences

de St.-Pétersbourg. (Élu le 14 Avril 1890).

MEMBRES HONORAIRES ÉTRANGERS.

. le Baron NICOLAS-ÅDOLPHE-ErRIC NORDENSKIÖLD, D:r en phil, Professeur de minéralogie

à l'Académie Royale des Sciences de Stockholm. CHARLES WEIERSTRAss, Professeur à l'Université et Membre de l'Académie Royale des Sciences de Berlin. CHARLES HeErRMITE, Professeur à la Sorbonne, Membre de l'Académie des Sciences de l'Institut de France.

M.

M.

M.

=S

EE

E

M.

II

JEAN-AvausrE-HvGo GYLDÉN, D:r en phil, Professeur à l'Académie Royale des Sciences de Stockholm.

. JEAN-DANIEL-CHARLES LIEBLEIN, Professeur à l'Université de Christiania.

. ÖHARLES-HERMANN-ÅMANDUS SCHWARZ, Professeur à l'Université de Gottingue.

JosEPH-L.-FRANGOIS Berrrano, Membre et Secrétaire perpétuel de l'Académie des Scien- ces de l’Institut de France. (Elu le 19 Novembre 1888).

Gustave WigpEMANN, Professeur de chimie physique à l'Université de Leipzie. (Élu le 18 Novembre 1889).

. HERMANN-LOUIS-FERDINAND von HELMHOLTZ, Conseiller privé actuel, Professeur de physique

à l'Université de Berlin. (Élu le 19 Octobre 1891).

MEMBRES ORDINAIRES.

I. Section des sciences mathématiques et physiques.

. Henry-Gusrave Borens, D:r en phil, Professeur-adjoint émérite de mathématiques

et de physique.

Avorpue Monsrna, D:r en phil, Conseiller d'état, ancien professeur de physique à l’Uni- versite Alexandre.

LAURENT-LÉONARD LinDeLör, D:r ès-sciences, Conseiller d'état actuel, Directeur général de l'Administration supérieure des écoles, ancien professeur de mathématiques à l'Université Alexandre. (Secrétaire perpétuel de la Société).

. ADALBERT KrugGer, D:r en phil, Directeur de l'Observatoire de Kiel, ancien professeur

d'astronomie à l'Université Alexandre.

. Frépéric-Jeax Wi, D:r en phil, Professeur de minéralogie à l'Université Alexandre. . Gusrave Mrrrac-LrrrLER, D:r en phil, Professeur de mathématiques à l'Université de

Stockholm. . CHartes-Skum LrwsrROM, D:r en phil, Professeur de physique à l'Université Alexandre. . AveusrE-FRÉDÉRIC SuxDELL, D:r en phil, Professeur extraordinaire de physique à l'Uni- versité Alexandre. (Président de la Société 1889 —1890).

. EDOUARD-IMMANUEL Herr, Professeur de himie à l'Université Alexandre. M.

Epovagp-RopoLeug Nzovrus, D:r en phil, Professeur de mathématiques à l'Université Alexandre. (Élu le 16 Avril 1888).

AxpRÉ-SEvERIN DONNER, D:r en phil, Professeur d'astronomie à l'Université Alexandre. (Élu le 18 Novembre 1889).

.le Baron AvevsrE-BENjAwIN ar ScHULTÉN, D:r en phil, Professeur agrégé de chimie à

l'Université Alexandre. (Élu le 13 Avril 1891).

M.

M.

M.

III

II. Section d'histoire naturelle.

EveErt-JuLes Bonsporer, D:r en méd., Conseiller d'état, Professeur émérite. le Baron Canur-Féux DE WILLEBRAND, D:r en méd., Conseiller d'état actuel, Professeur émérite.

. GUILLAUME NYLANDER, D:r en med. ancien professeur de botanique à l'Université

Alexandre.

. Orro-Evovarp-Aususte Hiezr, D:r en med. Archiätre, ancien professeur d'anatomie

pathologique à l'Université Alexandre.

. ANDRÉ-JEAN MALMGREN, D:r en phil, Gouverneur du département d’Ouleäbore. . Opo-MorANNAL REUTER, D:r en phil, Professeur extraordinaire de zoologie à l'Université

Alexandre. PIERRE-ÅDOLPHE Karsten, D:r ès-sciences, Professeur de botanique à l’Institut d'agri- eulture de Mustiala.

. CONRAD-GABRIEL Häzzsréx, D:r en med. Professeur de physiologie à l'Université

Alexandre.

. le Baron JEAN-AXEL PALMÉN, D:r en phil, Professeur d'histoire naturelle à l'Université

Alexandre. (Élu le 16 Avril 1888. Président de la Société 1890—1891).

JEAN-PIERRE NORRLIN, D:r en phil, Professeur e. o. de botanique à l'Université Alexan- dre. (Elu le 15 Avril 1889).

ERNEST-ÅLEXANDRE Houfs, D:r en méd. Professeur d'anatomie patologique à l'Univer- sité Alexandre. (Elu le 17 Novembre 1890).

III. Section d'histoire et de philologie.

JEAN-JACQUES-GUILLAUME LaGus, D:r en phil, Conseiller d'état, Ancien professeur de littérature grecque à l'Université Alexandre.

. GEORGE-ZACHARIE YRJö-Koskinen, D:r en phil, Sénateur, ancien professeur d'histoire à

l'Université Alexandre.

. CHARLES-GUSTAVE ESTLANDER, D:r ès-lettres, Conseiller de chancellerie, Professeur d'esthé-

tique et de littérature moderne à l'Université Alexandre.

. JEAN-GUSTAVE Frosrerus, D:r ès-lettres, Professeur, Inspecteur général à l'Administra-

tion supérieure des écoles.

. SVEN-GABRIEL ELMGREN, D:r és-lettres, Professeur extraordinaire. . Otto Donner, D:r en phil, Professeur extraordinaire de sanscrit et de linguistique

comparée à l'Université Alexandre.

. AxEL-ÜLor FREUDENTHAL, Dir en phil, Professeur extraordinaire de langue et de litte-

rature suédoises à l'Université Alexandre. (Président de la Société 1888 —1889).

. CHARLES-EMILE-FERDINAND IGNATIUS, D:r en phil, Sénateur. (Président actuel de la

Société).

IV

M. JEAN-RÉNAUD ÅSPELIN, D:r en phil, Professeur extraordinaire d'Archéologie à l'Univer- sité Alexandre.

M. CHARLES SYNNERBERG, D:r en phil, Inspecteur général à l'Administration supérieure des écoles.

M. CmannEs-CowsTAwTIN Tiersteor, D:r en phil, ancien professeur d'histoire au lycée d’Äbo.

M. JEAN-RICHARD DANIELSON, D:r en phil, Professeur d'histoire universelle à l'Université Alexandre. (Élu le 16 Avril 1888).

M. Arvin-Oscar-Gusrave GrNETZ, D:r en phil, Professeur de langue et litterature finnoises à l'Université Alexandre. (Élu le 16 Avril 1888).

M. Maewus-GorrrFRID SCHYBERGSON, D:r en phil, Professeur e. o. d'histoire à l'Université Alexandre. (Élu le 19 Novembre 1888).

EEE

EBEEEBE

DECEDES DEPUIS LE 1 AVRIL 1888.

Membres honoraires:

. Eric Eprunp, t le 19 Août 1888. . Vicror BouwrakKorskr T le 12 Décembre 1889. . Curıstorue-Hexry Buys-BazLor, + le 3 Février 1890.

Membres ordinaires:

Sexre-Orro LInDBERG, + le 20 Février 1889.

. NicoLAs-CHARLES NORDENSKIÖLD, + le 21 Mai 1889.

. Avevsr-ExevELBRECHT ÅHLQVIST, + le 20 Novembre 1889.

. JEAN-JACQUES CHYDENIUS, + le 4 Novembre 1890.

. Erançors-Josèrae DE BECKER, + le 21 Novembre 1890.

. JEAN-MARTIN-JACQUES DE TENGSTRÖM, T le 25 Décembre 1890.

LIBRA RY Ao ^m Mas

Va + b

VI

ETS TE

8

Corps savants et des Établissements scientifiques en Russie et à l'étranger auxquels sont distribuées les publieations de la Société des Sciences de Finlande.

RUSSIE.

( Société des Naturalistes. Dorpat. | Société scientifique Este. Iékaterinenbourg. Société Ouralienne d'amateurs des sciences naturelles. Kiew. Société des Naturalistes. Société Impériale des Naturalistes. Société mathématique.

Moscour 7 Société Impériale d'amateurs des sciences naturelles, d'anthropologie et d'ethno-

| graphie.

Académie Impériale des sciences.

Observatoire astronomique central de Poulkova.

Observatoire physique central. : Société minéralogique. St--Petersbourg. Société Impériale de géographie. E I geograj Bibliothéque publique Impériale. Jardin Impérial de botanique. Comité géologique. Tiflis. Observatoire métérologique. Les Universités Impériales de Charkow, Dorpat, Kasan, Kiew, Moscou, Odessa et

de St.-Pétersbourg.

SUEDE et NORVEGE.

Bergen. Bergens Museum. Christiania. Université Royale. Gotenbourg. Société Royale des sciences et des lettres.

Lund. Université Royale. Académie Royale des sciences. Académie Royale Suédoise. Académie Royale des belles-lettres, de l’histoire et des Suede. Stockholm. Bibliotheque Royale. Bureau des recherches géologiques de la Suède. Bureau Nautique Météorologique. Université (Stockholms Högskola). Tromsö. Tromsö Museum. Trondhjem. Société Royale des sciences. Teen | Université Royale.

Société Royale des sciences.

DANEMARK.

( Université Royale. Copenhague. |

Société Royale des sciences.

ALLEMAGNE et AUTRICHE.

Société archéologique Croate. Bram. | Société d’histoire naturelle Croate. ociété d'histoire na oate Augsburg. Historischer Verein für Schwaben und Neuburg. Bamberg. Naturforschender Verein. Kónigliche Akademie der Wissenschaften. Berlin. + Hydrographisches Amt der Kaiserlichen Marine. Kóniglich Preussisches Meteorologisches Institut. Bistritz. Gewerbeschule.

VII

antiquités

Bonn. Naturhistorischer Verein der Preussischen Rheinlande und Westphalens.

Braunschweig. Verein für Naturwissenschaft.

Bremen. Naturwissenschaftlicher Verein.

Brünn. Naturforschender Verein.

Budapest. Ungarische Akademie.

Cassel. Verein für Naturkunde.

Chemnitz. Verein für Chemnitzer Geschichte.

Dürkheim. Pollichia, ein Naturwissenschaftlicher Verein der Rheinpfaltz.

de

VIII

( Kaiserl. Leopoldino-Carolinische Deutsche Akademie der Naturforscher. Dresdens. . Rare te

| Königliche Oeffentliche Bibliothek. Elberfeld. Naturhistorischer Verein. Erlangen. Physikalisch-medieinische Soeietät. Freiberg. Alterthums Verein. Görlitz. Oberlausitzische Gesellschaft der Wissenschaften. Göttingen. Königliche Gesellschaft der Wissenschaften. Giessen. Oberhessische Gesellschaft für Natur- und Heilkunde. Graz. Historischer Verein für Steiermark. Greifswald. Naturwissenschaftlicher Verein von Neuvorpommern und Rügen. Halle. Naturforschende Gesellschaft.

( Verein für Naturwissenschaftliche Unterhaltung. Hamburg. l Deutsche Seewarte. Jena. Medicinisch-naturwissenschaftliche Gesellschaft. Kiel. Kongl. Christian Albrechts-Universitetet. Klagenfurt. Naturhistorisches Landesmuseum von Kärnthen. Königsberg. Königl. Physikalisch-ökonomische Gesellschaft.

Königl. Sächsische Gesellschaft der Wissenschaften. a ERNDR Gesellschaft. Leipzig. Astronomische Gesellschaft. Verein für Erdkunde. München. Königl. Bayerische Akademie der Wissenschaften. Nürnberg. Germanisches Museum. Offenbach. Verein für Naturkunde. Potsdam. Observatoire astrophysique. Prag. Königl. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Presburg. Verein für Naturkunde. Regensburg. Zoologisch-mineralogischer Verein. Strassburg. L'Université. | Società Adriatica di scienze naturali. | K. K. Handels- und Nautische Akademie. Ulm. Verein für Kunst und Alterthümer in Ulm und Oberschwaben.

Triest.

Kaiserl. Akademie der Wissenschaften. K. K. geologische Reichsanstalt. K. K. geographische Gesellschaft. Wien. + Zoologisch-botanischer Verein. Anthropologische Gesellschaft. Verein zur Verbreitung naturwissenschaftlicher Kenntnisse. K. K. Central-Anstalt für Meteorologie und Erdmagnetismus.

IX

Wien. Naturalhistorisches Hofmuseum. Wiesbaden. Verein für Naturkunde. Würzburg. Physikalisch-medieinische Gesellschaft.

SUISSE.

Bern. Die Schweizerische entomologische Gesellschaft. Geneve. Société de physique et d'histoire naturelle. | Naturforschende Gesellschaft.

Zürich. | Die Schweizerische Meteorologische Commission. PAYS-BAS et BELGIQUE. nen | Académie Royale des sciences. DS Uo Rn: Zoologiseh Genootshap „Natura artis magistra". Académie Royale des sciences, des lettres et des beaux-arts de Belgique. Société malacologique de Belgique. Bruxelles.

Société entomologique de Belgique.

Observatoire Royal.

Delft. L'école Polytechnique.

Harlem. Fondation de P. Teyler van der Hulst.

FA | Société Royale des sciences.

Hemer dd kate | Société géologique de Belgique.

Utrecht. L'institut Royal météorologique des Pays-Bas.

FRANCE.

Bordeaux. Société des sciences physiques et naturelles. Caen. Société Linnéenne de Normandie. Cherbourg. Société des sciences naturelles. Lille. l'Université. | Académie des sciences. belles-lettres et arts. Lyon. , Société d'agriculture, histoire naturelle et arts utiles. Société Linnéenne. Montpellier. Académie des sciences et lettres. Nancy. Société des sciences naturelles. Académie des sciences de l'Institut de France. Société mathématique de France. Paris. | École Polytechnique. Musée Guimet. Société de géographie.

ITALIE.

Palermo. Circolo matematico.

Pisa. École normale supérieure.

| Reale Accademia dei Lincei.

Rome: Na Le | Specula Vaticana.

Turin. Academie Royale des sciences.

GRANDE-BRETAGNE et IRLANDE.

Cambridge. Philosophical Society.

( Royal Irish Academy.

| Royal Society of Dublin.

Edimbourg. Royal Society of Edinburg.

Liverpool. Litterary and philosophical Society. Royal Society of London.

Dublin.

Royal astronomical Society of London. Zoological Society. Legere Meteorological Office.

Geographical Society.

The Patent Office Library. . Manchester. Litterary and philosophical Society. Oxford. Bodleian Library.

ÉTATS UNIS DE L'AMÉRIQUE DU NORD.

Baltimore. Johns Hopkins University. ( American Academy of Arts and Sciences. Erie | Society of Naturalhistory. Cambridge, Mass. Museum of Comparative Zoology at Harvard College. Madison. Wisconsin agricultural Society. New-Haven. Connecticut Academy of Arts and Sciences. New-Orleans. Academy of Natural Sciences. Philadelphia. Academy of Natural Sciences. St.-Franeisco. California Academy of Natural Sciences. Topeka. Kansas Academy of Science. | Smithsonian Institution.

Washington. |

Département d'agriculture des Etats-Unis.

The Office U. S. Geological Survey of the Territories. U. S. Naval Observatory.

Anthropological Society.

Bureau of Education.

Washington. |

CANADA.

Halifax. Nova Scotian Institute of Natural Science. Montreal. Geological and Natural History Survey. Toronto. Canadian Institute.

LA RÉPUBLIQUE ARGENTINE.

Córdova. Academia Nacional de ciencias de la Republica Argentina.

INDES ORIENTALES.

Caleutta. The Asiatic Society of Bengal. Madras. Madras Litterary Society. Singapore. The Straits Branch of the Royal Asiatie Society.

JAPON. Tokio. College of Science. Imperial University. Yokohama. The Asiastic Society of Japan.

AUSTRALIE.

: | Royal Society of New South Wales. Sidney. |

Linnean Society of New South Wales. Wellington. Colonial Museum of New Zealand.

XI

à DET W [LIBRARY] = = ve j N Eo a À

+

mu B. tss

- 52

MANET o | Mr t DNA Ei Ev

Applications

DE LA

THERMODYNAMIQUE

AUX

ACTIONS QUI SEXERCENT ENTRE LES COURANTS

ELECTRIQUES ET LES AIMANTS.

PAR

P. DUHEM.

Introduction.

Dans un précédent Mémoire") nous avons vu comment les Principes fon- damentaux de la Thermodynamique pouvaient servir de guides dans l'étude des actions mutelles des courants électriques et conduire, en partant d'hypo- théses trés simples admises par tous les physiciens, aux lois qui régissent ces actions mutuelles.

Pour obtenir l’action qu'un courant fermé et uniforme exerce sur un élé- ment de courant uniforme, Ampére a invoqué non seulement certaines hypo- théses, les unes admises par tous les physiciens qui se sont ensuite occupés de la question, les autres, telles que la loi de l'égalité entre l'action et la réaction, rejetées par plusieurs d'entre eux, mais encore les résultats de cer- taines expériences difficiles à réaliser d'une manière entièrement probante. Nous sommes arrivés à résoudre le méme probléme en faisant seulement usage de quelques unes des hypothèses faites par Ampere et admises par tous les physi- ciens, sans invoquer les cas d’öquilibre empruntés par Ampère à l'expérience. La loi d'Ampère se trouve ainsi être une conséquence des propriétés analy- tiques mémes qui sont impliquées dans la définition d'un courant électrique, et la démonstration de cette loi est mise à l'abri de l'incertitude expérimen- tale.

La méthode employée dans l'étude de l'action exercée par un courant fermé et uniforme sur un élément de courant uniforme s'étend à l'étude de laction exercée par un courant réalisable quelconque sur un élément de cou- rant quelconque; cette action se trouve étre représentée par une expression tout est déterminé, sauf la constante introduite par M. Hxrwmorrz dans l'ex- pression du Potentiel Electrodynamique de deux éléments de courant. L'action exercée par un courant réalisable quelconque sur un élément de courant quel-

1) Applications de la Thermodynamique aux Actions qui s'exercent entre les Courants Electriques, (Acta Societatis Scientiarum Fennicae T. XVI.)

4 P. DvEEM.

conque ds est la méme que si tout élément ds’ du courant réalisable exercait sur l'élément ds une action attractive ayant pour valeur.)

Is ds’ 1) R=Al T E cos o 3 eos e eos 07 dass ‚al ds ds’ : UU er cos o + AI "roce COSI 1+32 dldl' +4A d = (il (tl a

9 ds ds

A, étant une constante,

I, l'intensité du courant dans l'élément ds,

I', l'intensité du courant dans lélément ds',

r, la distance d'un point de l'élément ds à un point de l'élément ds’,

o langle que la direction de l'élément ds fait avec la droite menée de l'élément ds à l'élément ds’,

e' l'angle que la direction de l'élément ds’ fait avec la méme droite,

o, l'angle des directions ds et ds',

À, la constante d'Helmholtz.

L'expression ainsi obtenue permet de discuter les diverses théories pro- posées par les physiciens qui ont traité de l'Electrodynamique et de détermi- ner avec précision dans quelles circonstances il est permis de faire usage des formules adoptées par chacun d'eux.

Notre but, en écrivant le présent Mémoire, est d'appliquer une méthode analogue à la recherche des lois auxquelles sont soumises les actions qui s’exercent entre les courants électriques et les aimants. Ce travail aura pour résultat de nous faire envisager sous un jour tout nouveau les relations qui

existent entre l'Electrodynamique et l'Electromagnétisme.

1) Je restitue ici à la force R sa véritable valeur, que des fautes de caleul, d'ailleurs faciles à corriger, ont altérée dans mon travail sur les Actions qui s'exercent entre les Courants Electriques.

Applications de la Thermodynamique. 5

Chapitre I.

Potentiel Thermodynamique d'un Systàme d'Aimants et de Conducteurs électrisés.

BAT

Potentiel Thermodynamique d'un Systeme d'Aimants non électrisés.

Avant d'aborder l'étude des systèmes qui renferment à la fois des aimants et des conducteurs traversés par des courants, nous aurons à déterminer le Potentiel Thermodynamique d'un systeme qui renferme des aimants et des corps portant des charges électriques immobiles, potentiel dont nous déduirons ensuite la solution des problémes qui nous occupent.

Nous avons déjà effectué cette détermination dans un autre travail”); elle nous à permis de donner une théorie nouvelle de l'aimantation des corps par- faitement doux. Pour ne rien laisser à désirer dans l’expose de la théorie que renferme le présent mémoire, nous allons reprendre ici cette détermina- tion, en nous bornant, pour ne point l'allonger outre toute mesure, au cas les corps aimantés sont isotropes. Nous renverrons, pour l'étude plus gé- nérale du cas il ne sont pas isotropes, au travail sur V Aimantation par Influence que nous venons de citer.

Nous commencerons, dans ce premier paragraphe, par supposer que les corps étudiés ne renferment aucune charge électrique; au paragraphe suivant, nous verrons quels sont les termes qui doivent étre ajoutés à l'expression du Potentiel Termodynamique, lorsque les divers corps que renferme le systeme portent des charges électriques immobiles.

Un aimant est défini lorsqu'on connait en chaque point la grandeur M et la direction de son éntensité d'aimantation; ou, en d'autres termes, lorsqu'on

1) De l'Aimantation par Influence. (Annales de la Faculté des Sciences de Toulouse. T. II. 1888).

6 P. DvEEM.

connait en chaque point les trois composantes A, B, C, suivant trois axes rectangulaires Oz, Oy, Oe, de son intensité d'aimantation.

Entre deux aimants s'exercent des actions mécaniques; les expériences de Coulomb et de Gauss ont fixé la loi de ces actions, au moins pour le cas les deux aimants sont séparés par une distance qui n'est pas trés petite. Les résultats de leurs expériences sont compris dans l'énoncé suivant:

Soit M(xv,y,2) un point du systeme; soient A, D, C, les composantes de l'aimantation en ce point; soit de méme M’(x’,y',2’) un autre point du systeme; soient A’, DB’, C', les composantes de Icd en ce point; soit r la distance des deux points M et M”.

La quantité:

1 9: 2) v-(ff(u s ond JA x C' az : jd! dy de”

dans laquelle l'intégration s'étend au volume entier du système, est un fonction des coordonnées (v, y,2) du point M. C’est la fonction potentielle Magnétique au point M.

Les actions mécaniques qui s'exercent entre les divers éléments magnétiques du système admettent un Potentiel donné par la formule:

V oV 3) ll D B + 0, ) du dy de.

n étant une constante positive et l'intégration s'étendant au volume entier du systeme.

Pour pousser plus loin, nous aurons à faire usage d'un Théorème de Thermodynamique dont nous avons déjà, à plusieurs reprises, donné l'énoncé et la démonstration?), et que nous nous bornerons à rappeler brievement ici.

Considérons un systéme formé d'un certain nombre de corps. Les para- mètres qui déterminent l'état de ce système, sont, d'une part, les variables qui fixent la position de chacun des corps, et suffiraient à déterminer l'état du systeme si chacun des corps était un solide invariable de forme et d'état, d'autre part, les paramètres qui fixent le volume, la forme, la température, l'état physique et chimique de chacun des corps dont il s'agit. Lorsque, dans une modification virtuelle, les premiers paramétres varient seuls, les derniers

1) Le Potentiel Thermodynamique et ses Applications, p. 194. Applications de la Thermo- dynamique aux actions qui s’ewercent entre les Courants Electriques, p. 31.

Applications de la Thermodynamique. 7

demeurant constants, nous disons que le systeme éprouve un déplacement sans changement d'état. Soient: 7^, l'Energie interne du système, T, sa température absolue, supposée uniforme, 2, son Entropie, E, YEquivalent Mécanique de la Chaleur. Nommons Potentiel Thermodynamique interne du système la quantité:

4) p-En—T2).

Le Théorème que nous avons en vue peut s'énoncer de la manière sui- vante:

Le Potentiel Thermodynamique interne F ne differe du Potentiel des Ac- tions mécaniques internes que d'une quantité F' qui demeure invariable dans les déplacements sans changement d'état que peut subir le systéme.

Comme nous l'avons montré dans notre travail sur l'Aimantation par In- fluence ce Théorème constitue le lien entre la Mécanique Rationnelle et la Thermodynamique.

Dans le cas qui nous occupe actuellement, ce Théorème va nous per- mettre d'écrire:

5) Jn re F'.

C'est de la détermination de P" que nous allons maintenant nous occuper.

Cherchons la variation que subit la quantité F’ lorsque l'intensité d'ai- mantation en un point d'un élément de volume dv du systeme subit une va- riation de grandeur et d'orientation.

Pour trouver cette variation OF", nous pouvons remplacer la modification considérée par une autre qui, par d'autres intermédiaires, fasse passer le sys- tème du méme état initial au méme état final. Voici celle que nous adop- terons.

1) Nous détacherons du systeme l'élément dv, et, sans rien changer à

son état ni à l'état du reste du systeme, nous l'éloignerons à l'infini. Dans ce déplacement sans changement d'état, P" ne variera pas.

2) L'élément dv étant ainsi infinement éloigné du système, nous ferons subir à son intensitó d'aimantation le changement de grandeur et d'orientation que nous considérons. Dans cette modification, F’ varie de 0,7”.

3) Nous ramènerons l'élément ainsi modifié à la position qu'il doit occu- per dans le système. Dans ce nouveau déplacement sans changement d'état, P" ne variera pas.

On

Re DmEEM:

aura done finalement: JF" = DE.

Je vois maintenant que 6,F’ peut dépendre des variations que subissent les composantes A, D, C, de l'aimantation suivant trois axes de coordonnées rectangulaires invariablement liés à l'élément, et qu'il doit évidemment étre une fonction lineare et homogene de ces variations:

ÖF” = q0A + voB + y,

q, v et y dépendant: 1) De la grandeur de l'élément do,

2) De la forme de la surface qui le limite, 3) De l'orientation des axes d'élasticité de l'élément par rapport aux

axes considérés,

4) Des trois composantes A, D, C, de l’aimantation par rapport à ces

axes.

5) De l’état physique de l'élément dv.

Apprécions l'influence de ces diverses circonstances. 1) Quelque soit la forme et quelque soit le volume de l'élément dv,

2)

nous pouvons toujours le partager en cubes infiniment petits par rap- port à lui, ayant tous leurs arétes de méme longueur et paralleles aux axes invariablement liés à l'élément. Soit du le volume commun de ces petits cubes. Pour chacun d'eux les trois quantités œ, w, y, ont une méme valeur que nous désignerons par qdw, adu, y,du,. D est alors bien évident que l'on aura:

DE 2 du = pd,

a) = > dd = dv,

= 22 du = dv,

les trois quantités q,, V; y, ne dépendant, d’après leur definition, ni de la grandeur du volume de l'élément dv ni de la forme de la sur- face qui le limite.

Si le corps est isotrope, les directions des axes d'élasticité sont indé- terminées. Elles ne sauraient donc entrer dans l'expression de 97".

Applications de la Thermodynamique. 9 3) On a done, d’apres cela: 0, F' = (9104 + VSB + HC) dv, Pis Va y; dépendant uniquement de A, B, C, et de l'état physique et chimique de l'élément dv. Mais la valeur de 9,7" ne doit évidemment pas dépendre de la maniere entierement arbitraire dont on a choisi les axes invariablement liés à l'élément. Il faut pour cela que l'expression. de 0,7" ne dépende de À, B, 0,04, 0B, 0C, que par lintermédiaire de M et OM. On a donc fina- lement : o,F' = f (M)o Mdv, f(M) dépendant de l'état physique et chimique de l'élément dv. Il est alors facile de voir que si l'on pose:

M F(M) = Î fata, ° on aura: (6) F' = (f (rn) ax ay de + FP”,

l'intégration s'étendant au volume entier du systeme et F” demeurant inva- riable soit dans les déplacements sans changement d'état, soit dans les varia- tions d'état magnétique du systeme.

Les égalités (5) et (6) nous donnent:

7) = || | ji F(M) dz dy dz + F".

Faisons tendre vers O l'intensité d'aimantation en tous les points du sys- teme, ce qui ne fait point varier F". F tendra vers F”.

Nous voyons alors que si nous nommons U l'Energie interne que possè- derait le systeme si tous les corps qu'il renferme cessaient d’être aimantés tout en conservant leur état physique et chimique, par S l'entropie que pré- senterait le systeme dans les mémes conditions, nous aurons:

F" = E(U- TS), et, par conséquent, d'apres l'égalité (7), 8) F-E(U- TS)+Y+ j| 1 il F(M) da: dy de.

Telle est l'expression de F dont on peut, comme nous l'avons montré ailleurs, déduire toute la théorie de l'aimantation par influence.

(ss)

10 P. DuEHEM.

8 2.

Potentiel Thermodynamique d'un Systeme d'Aimants Electrisés.

Prenons maintenant le cas plus compliqué le systeme renferme cer- tains corps portant des charges électriques.

Soient o et o' les densités électriques en deux points M et M’; la fonc- tion potentielle électrique au point M a pour valeur:

9) = pe da! dy dz, Y

r étant la distance MM’ et l'intégration s'étendant au volume entier du sys- teme. Le Potentiel des actions données par la loi de Coulomb, ou Poten- tiel Electrostatique, a pour valeur

10) w=5 (f fomas dy dz

e étant une constante positive égale à 1 dans le système électrostatique et l'intégration s'étendant au volume entier du système.

L'hypothése expérimentale que nous prendrons pour point de départ est la suivante: Les actions mécaniques internes du systeme admettent un Poten- tiel qui a pour valeur:

W + Y.

Le lemme de Thermodynamique que nous avons invoqué au $ précédent nous permettra alors d'écrire:

11) F=W+Y+F

F' demeurant invariable dans les déplacements sans changement d'état que peut subir le système.

Applications de la Thermodynamique. 11

C'est la détermination de F’ qui va maintenant nous occuper.

A lintérieur du systeme, prenons deux points M et M’. Supposons que l'état physique et chimique soit le méme en ces deux points. Supposons en outre, si les points M et M’ sont pris à l’intérieur d'aimants, que l'intensité d'aimantation ait la méme grandeur aux deux points M et M'. Imaginons qu'une charge électrique g passe du point M au point M’ sans qu'il se pro- duise au sein du système aucun changement d'état physique ou chimique cor- rélatif de cette modification. Cherchons quelle variation la quantité F’ subit dans une semblable modification.

Pour obtenir la valeur de cette variation, nous pouvons substituer à la modification considérée une autre modiflcation qui, par d'autres intermédiaires, conduise le systeme du méme état initial au méme état final. Voici comment nous définirons cette modification équivalente.

Autour du point M, découpons un élément de volume dv portant la charge q; autour du point M’ découpons un élément de volume dv’, ayant méme grandeur et méme forme que l'élément de volume dv; arrangeons nous en outre de facon que l'intensité d'aimantation de l'élément dv' soit orientée par rapport à la surface qui forme la limite de cet élément, comme l'intensité d'aimantation de l'élément dv est orientée par rapport à la surface qui le borne; supposons enfin que l'élément dv’ soit à l'état neutre. Déplaçons ensuite les deux éléments dv et dv’ de maniere que l'élément dv vienne exactement occu- per la place de l'élément dv’ et inversement, que l'intensité d'aimantation de l'élément dv’ vienne s'orienter comme l'intensité d'aimantation de l'élément dv et inversement.

La variation subie par la quantité F’ dans cette nouvelle modification est la méme que la variation subie, par la quantité F’ dans la premiere, -Mais la nouvelle modiflcation consiste exclusivement en déplacements sans changement d'état. Elle ne fait done pas varier P" et il en est de méme de la première. La quantité F’ demeure donc invariable lorsque une charge électrique q passe d'un point d'un conducteur à un autre, le conducteur ayant en ces deux points la méme constitution et la méme intensité d'aimantation.

De on déduit aisément, par un raisonnement dont ailleurs j'ai déve- loppé l'analogue") et que je crois inutile de reprendre ici, que F” est forcé- ment de la forme:

12) ja" - D 3 I:

1) Le Potentiel Thermodynamique et ses Applications. 3:e Partie. Chapitre I.

102) P.. DUHEM.

dans cette égalité, q est une des charges électriques réparties sur le systeme; + est une quantité qui dépend de la température, de la nature physique et chimique du conducteur au point se trouve la charge g, et, si ce conduc-

teur est un aimant, de l'intensité d'aimantation en ce point; le signe > re-

présente une sommation qui s'étend à toutes les charges répandues sur le systeme; enfin la quantité F” est une quantité qui demeure invariable si l'état physique ou chimique et l'intensité d'aimantation en chaque point des corps qui composent le systeme demeurent invariables.

Désignons par © la valeur que prend 49 lorsque l'intensité d'aimantation M au point se trouve la charge q devient égale à 0. Nous pourrons

alors écrire: 9 = 9 MG(M),

G(M) demeurant fini pour M 0, et l'égalité (12) deviendra:

13) F'— ) 94 + ) MG P».

Evaluons maintenant la variation subie par P" dans un changement d'état physique et chimique et d'aimantation de certains corps du systeme.

Pour évaluer la variation que subit 7" dans la modification dont il s'agit, nous la remplacerons par une autre qui parte du méme état initial et arrive au méme état final par d'autres intermédiaires; voici comment nous définirons cette nouvelle modification :

1) Sans qu'aucun corps du système éprouve aucun changement d'état phy- sique ou chimique ou aucun changement d'aimantation, nous ferons passer toutes les charges électriques du système sur un des corps qui ne doivent éprouver aucun changement durant la modification considérée et nous éloignerons infiniment ce corps du reste du systeme.

2) Dans ce systeme ramené à l'état neutre, nous produirons le change- ment d'état physique et chimique et d'aimantation que nous avons en vue.

3) Nous raménerons le corps qui avait été écarté et nous rendrons leur place à toutes les charges électriques.

Il est aisé de voir que F” ne varie ni dans la premiere ni dans la troi- sième phase de la nouvelle modification et que, dans la deuxieme, F” subit la méme variation que dans la modification que nous avions en vue d'étudier.

Or, il est évident que, dans la deuxieme phase de la nouvelle modifica- tion, F" subit exactement la variation que subirait le Potentiel Thermodyna-

Applications de la Thermodynamique. 13

mique Interne du système ramené à l'état de système non électrisé tout en conservant son état physique et chimique et son aimantation, si, dans un pa- reil systeme, on produisait le changement d'état physique et chimique et d’ai- mantation que nous considérons. F” se réduit donc à la valeur de 7 trou- vée au $ I et exprimée par l'égalité (8), et l'on peut écrire:

14) FEU TS)4 Y-4 || | [ F(M) dz dy de. Les égalités (11), (13) et (14) donnent alors: 15) F=E(U-TS)+Y+ W+ > td > cm)

al | f F(M) dz dy de.

C'est de cette égalité que nous avons déduit ailleurs l'explication d'un certain nombre de phénomènes interviennent à la fois les actions électriques et les actions magnétique. Nous allons maintenant la compléter en ayant égard au cas le systeme renferme non plus seulement des charges électriques immobiles, mais des courants électriques.

14 P. Dvaen.

Chapitre II.

Quelques Lemmes de Géométrie de Situation.

Nous aurons à faire usage, dans ce qui va suivre, de quelques proposi- tions de Géométrie; nous allons rappeler brievement la définition des termes que nous aurons à employer et l'énoncé des théorémes que nous invoquerons, en renvoyant pour les démonstrations à un Mémoire de M. Betti.")

Un espace clos est dit linéairement connexe lorsque deux points quelcon- ques de cet espace peuvent étre joints par une ligne continue renfermée en entier dans cet espace.

Une surface limitée par une courbe fermée est dite Zinéairement connexe lorsque deux points quelconques de cette surface peuvent être joints par une ligne continue tracée en entier sur la surface.

Dans un espace clos, ou peut tracer soit des surfaces’ soit des lignes; aussi cet espace possede-t-il deux espèces de connexité. La connexité de pre- midre espece est liée aux propriétés des lignes que l'on y peut mener; la connexité de seconde espèce est liée aux propriétés des surfaces que l'on y peut tracer.

Considérons un espace linéairement connexe tel que celui qui est com- pris à l'intérieur d'un ellipsoide; si, à l'intérieur de cet espace, nous tracons une surface fermée linéairement connexe quelconque, elle sera le contour d'un espace clos linéairement connexe contenu en entier dans l'espace considéré. On dit alors que la connexité de deuxieme espece de cet espace est du pre- mier ordre.

1) Enrico Betti. Sopra gli spazi di un numero qualunque di dimensioni (Annali di Matema- tiea de F. Brioschi et L. Cremona. Série II, T. IV, p. 140). Ce Mémoire est résumé dans: Emile Lemmi. Sur les cas d'exception au théorème des forces vives. Résumé et Conséquences dun Mé- moire de M. Betti. (Journal de Mathématiques pures et appliquées de Liouville. 3:e Série. T. IL p. 233).

Applications de la Thermodynamique. 15

Considörons de méme l'espace clos linéairement connexe compris entre deux Ellipsoides intérieurs l'un à l'autre; à lintérieur de cet espace, tracons un Ellipsoide S compris entre les deux autres; cette surface S formera le contour d'un espace clos linéairement connexe, mais qui n'est pas contenu entierement dans l'espace considéré; si, dans cet espace nous tracons une deuxième surface fermée linéairement connexe S', deux cas se présenteront: ou bien cette surface S" n'enveloppera pas l'ellipsoide intérieur; elle formera alors à elle seule le con- tour d'un espace clos linéairement connexe contenu en entier dans l'espace considéré; ou bien cette surface S' enveloppera l'ellipsoide intérieur; dans ce cas elle formera avec la surface S le contour d'un espace clos linéairement connexe, enfermé en entier dans l'espace considéré. On peut donc, dans l'espace considéré tracer une surface fermée linéairement connexe S qui ne forme pas à elle seule le contour d'un espace clos linéairement connexe en- tierement contenu dans Z, mais telle que tout autre surface fermée linéaire- ment connexe 8’, tracée dans Æ, forme ou seule, ou avec la surface S, le con- tour d'un espace clos linéairement connexe en entier situé dans E. On dit alors que la connexité de deuxième espèce de l'espace E est du second ordre.

En général, supposons qu’à léntérieur d'un espace clos linéairement connexe HE, ow puisse tracer p surfaces fermées linéairement connexes Si, Sa, . . . S, telles qu'aucune d'elles prise seule, ou avec un certain nombre des autres, ou avec toutes, ne forme le contour d'un espace clos linéairement connexe entièrement situé en E, mais que tout autre surface fermée linéaire- ment connexe 2, tracée en E forme ou seule, ou avec quelques unes des sur- faces S,,S,...5,, ou avec toutes, le contour d'un espace clos linéairement connexe entièrement situé en E; ce nombre p est, pour un espace E donné, entièrement déterminé, et la connexité de deuxième espèce de l'espace E est dite d'ordre (p +1).

De méme, s? à l’intérieur d'un espace clos linéairement connexe E on peut tracer q lignes fermées L,, Lo, ... L,, telles que dans le système de ces q lignes ou ne puisse trouver le contour d'aucune surface linéairement connexe entiere- ment située em E, mais telles que tout autre ligne fermée A tracée en E forme ow seule, ou avec quelques unes des lignes Li, Lo,....L, ou avec toutes, le contour d'une surface linéairement connexe entièrement située en E; ce nombre x, pour wn espace E donné est entièrement déterminé, et la connexité de pre- miere espèce des l'espace E est dite d'ordre (q + 1).

Si la connexité de premiere espece et la connexité de seconde espéce d'un espace Æ sont toutes deux du premier ordre, l'espace E est dit simple- ment connexe.

16 P. Dumenm.

Les surfaces ne présentent qu'une seule espece de connexité. On defi- nit l'ordre de cette connexité comme on définit, pour les espaces à trois di- mensions, l'ordre de la connexité de premiere espece.

Le Theoreme fondamental de M. Betti est le suivant:

Si un espace à trois dimensions a une connexité de première espèce d'or- dre (q-- 1) et une connexité de seconde espèce d'ordre (p +1), il est méces- saire et suffisant, pour le transformer en un espace simplement connexe, d'y faire d'un manière convenable p sections linéaires et q sections superficielles simplement connexes.

Ce théorème admis, soient X, Y, Z, trois fonctions d’ x, y, 2, finies et continues en tous les points d'un espace Æ dont la connexité de première espèce est d'ordre (g-- 1); ces trois fonctions vérifient, en tous les points de l'espace E, les égalités

DIO DE : 0Z 0X | Rrtxew = cmm 1% ad DA Dy v vog ra

Quelle est la valeur de l'intégrale f(Xde + Ydy + Zdz)

prise le long d'une courbe fermée / tracée dans l'espace E et parcourue dans un sens déterminé?

Pour réduire la connexité de première espèce de l'espace Æ à être du premier ordre, il suffit de tracer dans cet espace g surfaces simplement con- nexes. Soit 5,55...5, un tel système de surfaces. Nous admettrons que chacune de ces surfaces a deux cótés que nous nommerons face positive et face négative.

Supposons que la ligne / rencontre n, fois la surface s, en passant de la face négative à la face positive et x», fois la méme surface en passant de la face positive, à la face négative; qu'elle remontre n, fois ia surface sj en passant de la face négative à la face positive et n°, fois la méme surface en passant de la face positive à la face négative, etc. . . . Désignons par H,, H,,...H,, q constantes qui sont indépendantes de la forme de la ligne / et dépendent seule-

Applications de la Thermodynamique. Ur

ment de la forme des fonctions X, Y,Z et de la nature des connexions de l'espace E. L'intégrale

Il (Xdz + Ydy + Zde) aura pour valeur (n, m3) Hi + (m (3) Ho +...+(m, NH

Telle est limportante proposition que nous emprunterons à M. Betti; nous allons en déduire une conséquence qui nous sera d'un grand usage par la suite.

L'espace compris entre la surface d'un tore et la surface d'une sphere de trés grand rayon enfermant ce tore à son intérieur est un espace dont la connexité de première espèce est du second ordre. En déformant ce tore d'une maniere continue, nous obtiendrons la forme la plus générale d'un canal fermé et privé de dérivations. Or, dans cette déformation continue, le mode de con- nexité de l'espace considéré ne varie pas. Done, lorsqu'à l’intérieur d'une sphère de trés grand rayon on trace un canal fermé sans embranchements ni dérivations, on obtient un espace clos dont la connexité de premiere espece est du second ordre.

Nous allons, en supposant le canal infiniment délié, déterminer la forme générale des quantités X, Y, Z qui, à l'intérieur d'un semblable espace, véri- fient les conditions (16).

La connexité de première espèce de l'espace considéré étant du second ordre, il suffit, pour réduire cette connexité au premier ordre, de tracer dans lespace considéré une surface s simplement connexe. Si nous supposons le canal infiniment délié réduit à une ligne fermée L, la surface s dont il s'agit aura pour contour la ligne L.

Du point M de la ligne /, sur une sphere de rayon 1, faisons la per- spective de la surface s; comptons négativement les parties de cette perspec- tive qui correspondent aux points le rayon vecteur issu de M rencontre la surface s en passant de la face négative à la face positive; comptons positi- vement les parties de cette perspective qui correspondent aux points le rayon vecteur issu de M rencontre la surface s en passant de la face positive à la face négative. Soit o la somme des aires ainsi comptées; c est l'angle sous lequel, du point M, on voit la face positive de la surface s.

Lorsque le point M varie d'une manière continue sur la ligne /, o varie en général d'une maniere continue, à moins que le point M ne vienne à tra-

3

18 P. DvEEM.

verser la surface s. Dans ce cas, au moment du passage, o croit de 4m si le point M passe du cóté négatif au cóté positif de la surface s; il diminue au contraire de 4z si le point M passe du cóté positif au cóté négatif de la surface s. On a done, en gardant à » et à n’ la méme signification que dans la proposition de M. Betti:

do :

dl dl = 4x (n n^), lintégrale s'étendant à toute la courbe /.

D'autre part, d’après le Théorème de M. Betti, on a:

(xa + Ydy + Zdz) = (n —n') H,

ej

l'intégrale s'étendant à la méme courbe I. Done, pour toute courbe fermée tracée dans l’espace considéré, on a: op i Jefa Pap FEL GD >= JELLO | | + ( ji An dy | dy + (Au) | =); Mais on sait que si l'intégrale

IE + ndy + Eda)

prise le long d'une courbe fermée quelconque tracée dans un certain espace est égale à 0, £, x, & sont les trois dérivées partielles d'une méme fonction des coordonnées, finie, continue et uniforme en tous les points de cet espace.

On voit done que si X, Y, Z, verifient les égalités (16) en tous les points d'un espace semblable à celui que nous avons défini, on a:

mum gom

er dE | ^ cuim COTE Jab lay. oU

- ee cl RE 17) TR 5 H 9o QU

U étant une fonction de æ, y, 2, qui est finie, continue et uniforme en tous les points de l'espace, sauf peut étre sur la ligne L; ces égalités peuvent en- core s'écrire:

Applications de la Thermodynamique. 19

1755.) Xdz + Ydy + Zde = af +0).

Nous allons transformer cette égalité en exprimant do au moyen d'une inté- erale curviligne étendue au contour L.

Pour y parvenir, il convient en premier lieu de définir un seus de par- cours sur la ligne L. Nous supposerons qu'un observateur soit couché sur la ligne L de facon que le sens de parcours choisi entre par les pieds dans le corps de cet observateur et sorte par la tete. L’observateur regardant la région voisine de la surface s doit alors avoir à sa gauche le cóté positif de la surface s.

Ce sens de parcours étant ainsi choisi, si nous désignons par &, », 5, les coordonnées d'un point de la courbe L, et si nous posons:

z—6 yon 2-8 95 r y

_ı|de dy de 18) x Al EUER STI EET]

du dc dL dL dL

nous aurons: do 19) a =] 42,

l'intégrale s'étendant à la ligne L tout entière. Les égalités (17) et (17,,) deviennent alors:

[ Au Jah il AX mm faaz,

p ane da: di = UO 20) Y dy diee iet

!) Voir la démonstration de cette formule dans Maxwell: Traité d’Electrieite et de Magnétisme, traduit par G. Seligmann-Lui. T. II. p. 45.

20 P. Dune. 3 H 20,,) Xdz + Ydy + Zde = dU + di, [ AdL.

Cette égalité va nous servir dans la détermination du Potentiel Thermo- dynamique d'un systeme d'aimants et de courants, détermination que nous allons aborder au Chapitre suivant.

Applications de la Thermodynamique. 21

Chapitre III.

Potentiel Thermodynamique d'un Systeme de Courants fermés et uniformes et d'Aimants.

ll.

un

Propositions indépendantes de l'hypothese des fluides magnétiques.

L'expression du Potentiel Thermodynamique obtenue au Chapitre I sup- pose que les seules actions mécaniques intérieures au systeme sont les actions mutuelles des aimants et les actions mutuelles des conducteurs électrisés, actions qui, les unes et les autres, sont soumises aux lois découvertes par Coulomb. L'expérience montre que, lorsque le systeme renferme des courants électriques, d'autres forces pondéromotrices interviennent. De plus, si le sy- stème renferme des courants, son état n'est plus entièrement défini par l'em- ploi des seules variables dont nous avons fait usage; les intensités des cou- rants, par exemple, peuvent figurer au nombre des variables qui définissent l'état du systeme. Par conséquent, l'expression complete du Potentiel Ther- modynamique doit différer de l'expression donnée par l'égalité (19) et ne se réduire à cette expression que lorsque tous les courants ont disparu.

Nous poserons d'une manière générale: 21) F-E(U—TS) W+Y+ > 94 + > MG(M)4

+ ff JF) dx dy dz + À,

et c'est cette quantité A que nous chercherons à déterminer en nous restreignant pour le moment au cas les courants qui traversent le système sont des courants linéaires. Dans notre Mémoire sur les Applications de la Thermo-

22 P. Duvaernm.

dynamique aux actions qui s’ewercent entre les courants électriques, on a vu de quelle maniere ou passait de ce cas, particulier en apparence, au cas plus général de courants traversant des conducteurs de forme quelconque; dans un prochain chapitre, nous effectuerons cette transformation.

Quels sont les paramétres dont peut dépendre la quantité F et par con- séquent la quantité 4? Nous savons que ces quantités peuvent dépendre de tous les paramétres qui fixent à un instant donné l'état du systeme et de ceux seulement; nous avons défini ailleurs") d'une manière précise ce qu'il con- vient d'entendre par ces mots: paramètres qui fixent à un instant donné l'état du systeme; ce sont toutes les variables qu'il serait nécessaire et suffisant de savoir exprimer en fonction du temps pour connaitre à tout instant l'état du systeme en faisant usage des équations de liaison qui résultent de la dé- finition méme du systeme que l’on considère, mais sans employer aucune équa- tion qui découle d'une loi physique quelconque. De il résulte que les quantités F et A peuvent bien dépendre des paramètres qui fixent à un in- stant donné la position des divers corps du systeme, mais non des dérivées de ces paramötres par rapport au temps, c'est à dire des vitesses des divers corps du système; de la il résulte aussi que les quantités F et A peuvent bien dépendre des intensités des courants ou des intensités d'aimantation des aimants, mais non des dérivées de ces quantités par rapport au temps. Dans notre Mémoire sur les Applications de la Thermodynamique aux actions qui s’exercent entre les courants électriques, nous avons indiqué comme une hypo- thése speciale cette proposition:

Le Potentiel Thermodynamique ne dépend que des paramètres qui définis- sent le système supposé fixé daus l’état quil possède à l'instant t et non des dérivées de ces paramètres par rapport à t.

Nous voyons maintenant que cette hypothese est implicitement comprise dans les Principes mémes de la Thermodynamique.

La premiere hypothese dont il sera fait usage dans la détermination de fonction A est une hypothèse admise implicitement par tous les auteurs qui ont traité la question qui nous occupe; nous l'avons énoncée explicitement en plusieurs endroits?) ce qui se peut faire de la manière suivante:

1) Etude sur les Travaux Thermodynamiques de M. J. Willard Gibbs. (Bulletin des Sciences Mathématiques. 2:e série. T. XI. 1887.)

2) Le Potentiel Thermodynamique et ses Applications. 3:e Partie. Chapitre III, p. 223. (Paris, Hermann, 1884.) Applications de la Thermodynamique aux Phénomènes Thermo-électriques et Pyro- électriques. 1:e Partie. Phénomenes Thermo-éleetriques. (Annales Scientifiques de l'Ecole normale.

Applications de la Thermodynamique. 23

On peut faire usage de l'expression (19) du Potentiel Thermodynamique méme pour étudier une modification produite au sein d’un systeme qui renferme des courants, pourvu que, dans cette modification, chaque élément de conducteur demeure traversé par wn courant d'intensité constante, que chaque élément magnétique conserve une intensité d’aimantation invariable de grandeur et de direction et que tous les corps qui composent le système demeurent immo- biles.

Cette hypothése conduit à une conséquence importante; c'est que A ne peut dépendre que des parametres suivants:

1" La forme, la grandeur, la position des divers éléments de conducteur

traversés par des courants;

2? L’intensite I du courant que parcourt chaque élément ds et les déri-

: 2 ie etc : vees LL? der etj

3" La forme, la grandeur, la position des divers éléments magnétiques; L'intensité d'aimantation M en un point d'un élément magnétique et les dérivées de tous les ordres de M par rapport aux coordonnées. La quantité A ne peut dépendre des divers paramètres qui définissent l'état physique et chimique des divers corps du systeme, ni de la valeur de la charge électrique en chaque point. En effet, d’après sa définition méme, la qualité 4 se réduit à O si les

: quantités I, = = ... sont toutes égales à 0. La quantité A s'exprime donc par une somme de termes dont chacun renferme en facteur l'une au moins des quantités I, I’... A er : dise ss? x Envisageons un systeme dans lequel I, I', .... es " ... Ont des va-

leurs quelconques. Supposons que ce système éprouve une modifleation dans laquelle l'état physique et chimique des diverses parties du systeme subit des variations queleonques, dans laquelle la distribution des charges électriques est modifiée d'une maniere quelconque, tandis que les intensités des courants, les intensités d'aimantation, et les paramètres x, y... qui fixent la position des divers corps du systeme demeurent invariables.

3:e série. T. II. p. 405, 1885.) Applications de la Thermodynamique aux actions qui s'exer- cent entre les Courants Electriques, p. 31. (Acta Societatis Scientiarum Fennicae. T. XVI, 1857.)

24 P. DvuEEM.

D’après l'hypothèse que nous avons faite, la variation éprouvée par le Potentiel Thermodynamique interne du systéme durant cette modification doit se réduire à la variation du second membre de l'égalité (19), en sorte que lon doit avoir, pour cette modification,

071—710):

Mais nous n'avons fait aucune hypothèse particulière sur la valeur initiale des variables dont 4 peut dépendre. Nous avons seulement supposé que l'on avait :

ar t, dI "

M 0, dic 0,..

aM en dM.

SALTS TER de

da: Li d'a = () dy pt DEN SRA PCI. Vs FT

ce qui est sans influence sur 04, puisque A ne dépend pas de ces quantités. Nous n'avons non plus fait aucune hypothèse sur les variations éprouvées par les divers paramètres qui définisent l'état physique et chimique du sy- steme et la distribution électrique sur le systeme. La quantité 0.4 qui flgure dans l'égalité précédente est donc l'expression générale de la différentielle totale de la quantité A envisagée comme fonction seulement de ces derniers paramétres et l'égalité

04 0

exprime, comme nous l'avions annoncé, que 4 ne dépend pas de ces para- mètres.

Pour continuer la détermination de 4, nous nous servirons d’une nouvelle hypothèse calquée sur l'une des hypothèses que nous avons faites en Electro- dynamique; nous supposerons que l’on ait:

22) A=II+ 2, avec

93) D ) (s, ds)

et

24) Q = er & (ds, dv).

Applications de la Thermodynamique. 25

Dans légalité (23), ds et ds’ sont deux éléments linéaires des courants

du systeme, *P est une fonction de ceux des paramètres relatifs à ces deux éléments qui peuvent entrer dans l'expression de A, c'est à dire de

uoc ZEE OR dI dI

qm , Ur uer

et des paramètres qui fixent la grandeur, la forme et la position mutuelle des

deux éléments ds et ds. Le signe p s'étend à toutes les combinaisons que

lon peut former en prenant deux à deux tous les éléments de courant du systeme.

Danus l'égalité (24), ds est un élément de courant du systeme, dv un élé- ment magnétique; X est une fonction de ceux des paramétres relatifs à ces deux éléments qui peuvent entrer dans l'expression de A, c'est à dire de

dI gif

og

' ds’ ds

oM oM oM oM

= Sa, ER dec let das

et des paramètres qui fixent la grandeur, la forme, la position relative des deux éléments ds et dv, et aussi la position relative de l'élément ds et de la

direction de l'aimantation de l'élément dv. Le signe = s’etend & toutes les

combinaisons que l'on peut former avec un élément de courant et un élément magnétique.

D'après la nature des paramètres qui figurent dans les fontions *P, on ne change rien à la valeur de ces diverses fonctions si l'on éloigne à l'infini tous les aimants que renferme le systeme. On est ramené alors à l'étude d'un systeme qui renferme des courants électriques sans renfermer d'aimants, étude qui a fait l'objet de notre précédent Mémoire sur les Actions qui s'exercent entre les Courants électriques; dans ce Mémoire, nous avons trouvé que si l'on désignait par 7 la longueur de la ligne qui joint un point de l'élément ds à un point de l'éléments ds’; par A une constante qui dépend des unités choi- sies pour déterminer I et I’; par 2 un autre constante (constante d'Helm- holtz), dont l'expérience n'a pas encore fourni la valeur, on a

26 P. DuvHem.

25) P(ds, ds") = A dans E E cos (ds, ds’) r 2

1+4 2

pA

+

cos (r, ds) cos (r, as) :

La détermination de la fonction & (ds, dv) doit donc seule nous occuper.

Nous remarquerons en premier lieu que l'on peut supposer l'existence d'un élément magnétique isolé, ou bien encore d'un aimant formé d'éléments magnétiques dont l'aimantation varierait d'une manière discontinue en intensité et en orientation lorsqu'on passerait d'un élément à un autre. Il en résulte

que Æ(ds, dv) doit avoir un sens lors méme que puer pur EMEN SS. ór Oy 02 0% n'ont aucun sens. Il en résulte que Æ(ds, dv) ne doit point dépendre de ces paramétres. Un raisonnement analogue ne saurait servir à démontrer que Æ (ds, dv)

ne dépend pas de E LA ...., car l'élément de courant n'est pas isolément s ds

réalisable. Il doit toujours étre considéré comme appartenant à un certain dh ; : : courant, et, en tout courant, la quantité ds tout au moins doit avoir en tout S point une valeur bien déterminée, car

= = ls dt

as

représente la quantité d'électricité accumulée par le courant pendant le temps dt en l'élément ds. Ce sera donc par suite d'une hypothése spéciale que nous

2 supposerons la quantité X (ds, dv) indépendante de z E da á

Il est maintenant facile de montrer que l'on a: 26) = (ds, dv) = £ dv I ds,

£ dépendant uniquement: de l'intensité magnétique M en un point de l'élément dv, de la distance r des deux éléments ds et dv,

Applications de la Thermodynamique. 27

de l'angle 6 que la tangente en un point de l'élément ds fait avec la ligne > qui joint ce point à un point de l'élément dv,

de l'angle #’ que la direction / de l'axe magnétique de l'élément dv fait avec la méme droite; enfin de l'angle des deux directions / et ds.

Voici comment se fait cette démonstration.

Démontrons tout d'abord la proportionnalité à ds.

Un élément magnétique dv se trouve en présence d'un élément de cou- rant de longueur (ds + ds". Le Potentiel 2 renferme alors un et un seul terme relatif à l’ensemble de ces éléments; c'est le terme

& (ds + ds’, dv).

L'élément de courant dont il s'agit peut étre arbitrairement décomposé en deux éléments, l'un de longueur ds, l'autre de longueur ds’. Cette dé- composition ne change rien à l'expression de 2, si ce n'est qu'elle remplace le terme précédent par la somme des deux termes

= (ds, dv), E (ds', dv). On a donc: & (ds + ds’, dv) = &, (ds, dv) + E, (ds, dv).

Or, si l'on compare les trois éléments ds + ds’, ds, ds’, on voit que les longueurs de ces éléments différent seules de quantités du méme ordre que leur propre valeur. Les parametres qui représentent la forme de ces éléments et leur situation par rapport à l'élément dv n'ont varié que de quantités infi- niment petites par rapport à leur propre valeur. On peut donc écrire:

= (ds, dv) = E(ds, dv), En (ds', dv) = &(ds', dv), et l'égalité précédente devient: E(ds + ds’, dv) = E(ds, dv) + &(ds', dv).

La quantité E(ds, dv) est donc, d’après cette égalité, proportionnelle à ds. Nous allons d'une manière analogue démontrer que (ds, dv) est propor- tionnel à l'intensite I du courant qui traverse l'élément ds. Prenons un circuit fermé traversé par un courant uniforme d'intensité (I--1); soit ds un élément de ce circuit; soit dv un élément magnétique

28 P. Dvxenm.

quelconque; la quantité £2 renfermera une somme de termes relatifs aux di- vers éléments de ce courant fermé et à l'élément magnétique dv; si, en nous appuyant sur la proposition précédente, nous posons:

mds, dv) = EL, dv) ds,

la somme en question aura pour valeur

| E (I-- I', dv) ds, l'intégrale s'étendant au circuit fermé considéré.

Ce circuit fermé peut étre décomposé en deux circuits fermés exactement accolés Pun à l’autre, parcourus l'un par un courant d'intensité I, l'autre par un courant d'intensité I’. Cette décomposition n'aura d'autre effet que de remplacer, dans l'expression de 2, l'intégrale précédente par la somme de deux intégrales

il E'Qd)ds fE' (I dv) ds,

étendues au méme circuit. On voit donc que l'on a, pour tout circuit fermé et uniforme,

| ERE I", do) &' (I, dv) &, DI ds 0,

et par conséquent:

E' (I 4 I', dv) =E (I de) - R' (I', do) + . a

*

U étant une fonction uniforme des paramétres relatifs à l'éléments ds. Mais

il est évident que la suppression du terme 2: ne peut altérer 2 pour le cas ds

le circuit considéré est uniforme. On peut done dans ce cas écrire: = (I-- I', do) = & (I, dv) + R' (I, dv)

c'est à dire admettre que Æ’(Z, dv) est proportionnel à I; et comme cette dI "FI ds’ ds expression pour un courant uniforme et un courant quelconque, nous pouvons poser:

quantité est indépendante de 2, quelle garde par conséquent méme

Applications de la Thermodynamique. 29

E (ds, dv) = X Ids,

X ne dépendant plus ni de la longueur ds de l'élément de courant, ni de l'intensité I du courant qui le traverse.

Démontrons que lorsque l'élément dv est donné de forme, de grandeur, de position, que l'on connait l'intensité et l'orientation de son aimantation, la foction X est connue si l'on connait un point de l'élément ds, (son origine par exemple) et la direction en ce point de la tangente à l'élément ds menée dans le sens est censé marcher un courant d'intensité positive.

*

Pour obtenir ce résultat, nous ferons usage d'un théorème anlogue à une proposition que nous avons rencontree en Electrodynamique et se démontrant, comme la proposition correspondante d'Electrodynamique, par la décomposition d'un courant fermé et uniforme en une infinité de courants fermés et uniformes infiniment petits. Cette proposition s'énonce de la manière suivante:

L'intégrale J X ds

étendue à un contour fermé embrassant une aire dont toutes les dimensions sont infiniment petites et relative à wn élément situé à une distance finie du contour, est infiniment petite du même ordre que l'aire embrassée par le con- tour.

Ce théorème admis, prenons deux éléments de conducteur AB et AB’ (fig. 1), ayant la méme longueur ds, une origine commune A, et, en ce point, la méme tangente menée dans le sens du parcours positif que nous suppose- rons être le sens AB, AB’. Il s'agit de démontrer que pour un élément magnétique quelconque dv, situé à une distance finie du systeme de ces deux

éléments, les fonctions X relatives aux deux éléments AB, AB’, sont iden- tiques.

Joignons BB’ par une ligne doite et considérons le contour ABB'A par- couru dans le sens indiqué par les lettres par un courant d'intensité 1. L’in-

tégrale [xs devra être du méme ordre que l'aire enveloppée par ce con-

tour, c'est à dire être un infini du troisième ordre, si ds est du premier. Or cette intégrale se compose:

30 P. DvEEM.

1°. De la quantité Xds relative à l'élément AB; nous la désignerons par X(AB)ds,

2". De la quantité Xds relative à l'élément BB’; nous la désignerons pr X(BB)BB'.

3°. De la quantité Xds relative à l'élément B’A; nous la désignerons par X(B'A)ds.

On a donc

( Xàs = X(AB)ds+ X(BB) BB’ + X(B'A) ds. Le premier membre de cette égalité est du troisieme ordre par rapport à ds; BB" est du second ordre par rapport à la même quantité; si done on ne conserve que les termes du méme ordre que ds, et si l'on supprime le facteur ds commun à ces termes, l'égalité précédente devient:

X (AB) + X(B'A) = 0.

Mais, de la proportionnalité de Æ(ds, dv) à /ds il resulte que si l'on change le signe de I sans changer sa grandeur, X change de signe sans changer de grandeur. On en déduit bien aisément que X change de signe sans changer de grandeur l’orsqu’on change le sens de parcours de l'éléments ds auquel cette

quantité se rapporte. On a donc X(B'A) + X(AB) = 0, et légalité précédente devient NE (CAB) PX (AB)

C'est précisément ce qu'on voulait démontrer.

Envisageons enfin un élément magnétique de volume (dv + dv’) et soit M l'intensité magnétique en un point de cet élément. On peut évidemment, sans altérer 2, le regarder comme la juxtaposition de deux éléments magnétiques ayant la méme intensité magnétique orientée de la méme manière, mais ayant l'un pour volume dv et lautre dv. On en déduit aisément que l'on a:

E(ds, dv + dv') = &(ds, dv) + & (ds, dv),

ou, en d'autres termes, que X(ds, dv) est proportionnel à dv.

Applications de la Thermodynamique. 31

On a donc finalement: = (ds, dv) = Edvlds,

conformément à l'égalité (25).

C'est la quantité $ que nous devons maintenant chercher à déterminer; mais nous n'y parviendrons qu'en faisant appel à de nouvelles hypothèses moins incontestables que celles que nous avons faites jusqu'ici.

32 P. DvEEM.

Sp

Propositions qui supposent l’action d'un élément magnétique équivalente à l'aetion de deux fluides concentrés en ses póles.

Reprenons l'expression du Potentiel Magnétique donnée par l'égalité (3). Cette expression nous montre que si deux aimants A et B sont situés à distance finie l’un de l'autre, les actions mutuelles de ces deux aimants ad- mettent un Potentiel qui est la somme de tous les termes tels que

o "E

ad. ag + + a6ç i| zt OUS Mec ox 02 o 5 a Gp! r a

54) NE SON dy dy

,

JE OQ

21

0 ; 7 d L6 x CB 020. ar OR dot 2a dy dz dx dy dz

obtenus en combinant chacun des éléments dx dy dz du corps A avec chacun des éléments dx’ dy dz du corps B.

Supposons qu'à l'intérieur de l'élément dx dy dz on prenne deux points MM, tels que la droite MM, soit parallèle à la direction de l'aimantation en un point de l'élément dx dy dz et ait la mème sens. Soit dl la longueur in- finiment petite, mais arbitraire, qui sépare ces deux points. Posons:

M dx dy dz D dl à

u étant une quantité infiniment petite du méme ordre que le produit de deux des dimensions de l'élément. Affectons M du coefficient —w et M, du coeffi- cient u, ce que nous exprimerons en disant que nous placons au point M une quantité u de fluide magnétique boréal et au point M, une quantité « de

Applications de la Thermodynamique. 33

fluide magnetique austral. Opérons de méme sur l'élément da’ dy dz. Sup- posons enfin que deux quantités de fluide magnétique marquées en grandeur et en signe par u et w se repoussent avec une force

et nous verrons aisément que les actions mutuelles des deux aimants admet- tront le même Potentiel que celui dont nous venons de rappeler la forme.

Si, pour abréger, nous convenons d'appeler pôles magnétiques de l'élément dx dy dz les deux masses u et x disposées comme nous venons de lindi- quer, nous pourrons dire que l'action mutuelle de deux aimants équivaut à l'action mutuelle des póles de leurs divers éléments.

Nous allons voir maintenant ce qu'on doit entendre par la proposition suivante, que, guidés par la précédente, nous allons prendre comme hypothèse :

L'action d'un élément magnétique sur un élément de courant peut être remplacée par l'action des deux pôles de cet élément magnétique.

Nous verrons après comment cette hypothèse permet de déterminer £.

Nous nous appuierons tout d’abord sur les propositions qui expriment les relations qui existent entre le Potentiel Electromagnétique & et les actions exercées par un aimant sur un courant. Ces propositions sont tellement sem- blables à celles qui expriment comment les actions mutuelles des courants électriques se déduisent du Potentiel Electrodynamique IT qu'il serait fasti- dieux et initile d'en reprendre la démonstration. Nous nous contenterons de les énoncer. En les énoncant, nous ne nous limiterons pas simplement aux courants uniformes; nous envisagerons de suite le cas de courants linéaires quelconques.

Voici les propositions dont il s'agit:

La premiere concerne l'action d'un aimant et d'un courant réalisable quelconques:

Lorsqu'on déplace lun par rapport à l'autre un courant linéaire réali- sable quelconque et un aimant quelconque, en laissant constants le moment magnétique en chaque point de laimant et l'intensité en chaque point du cou- rant, le Potentiel Electromagnétique mutuel de laimant et du courant subit une variation égale au signe près au travail effectué dans ce déplacement par les actions mutuelles de l'aimant et du courant.

La seconde concerne l’action d’un aimant quelconque sur un élément de courant quelconque.

34 1, ID) TO En in,

Lorsqu'on déplace un element de courant AB = ds, traversé par un cou- : " : T dI . rant d'intensité I au point A, et d’ntensite (I + FF ds) au point B, de maniere ds

à lamener dans une position voisine A'B', les actions exercées sur cet élé- ment de courant par un aimant placé dans som voisinage effectuent un travail virtuel égal au Potentiel Electromagnétique de Vaimant sur um courant fermé ainsi formé :

1°. L'élément AB parcuru par le courant qui le traverse en réalité ; 2°. Le trajet BB' de l'extrémité B parcouru de B en B' par un cou-

rant. d'intensité (I + UD S

3°. L'élément B'A' parcouru de B' en A par un courant d'intensité (7 + ar ds) j ds

4°. Le trajet renversé A'A de lextrémite A, parcouru de A’ en A par un courant d’intensite I.

L'action exercée par un aimant quelconque sur un élément de courant quelconque peut toujours se ramener:

1°. A une force, de composantes Xds, Yds, Zds, appliquée au milieu de l'élément ;

2%. A un couple dont l'axe ait pour composantes Lds, Mds, Nds;

3". A une variation dans la tension du fil.

Le théoréme précédent, joint à ce théoréme que le Potentiel Electro- magnétique d'un aimant quelconque sur un courant fermé et uniforme quel- conque est une quantité infiniment petite de l'ordre de l'aire embrassée par le courant suffit à démontrer, comme en Electrodynamique, que les compo- santes de l'axe du couple sont toutes trois égales à O0 et que la variation de la tension est aussi égale à 0. L'action d'un aimant quelconque sur un élé- ment de courant quelconque se réduit donc à une force unique appliquée au milieu de l'élément.

Il en est ainsi en particulier pour l'action d'un élément magnétique quel- conque sur un élément de courant quelconque. Considérons done un élément magnétique queleonque et soient Xds, Yds, Zds, les composantes de l'action quil exerce sur un certain élément de courant ds. Soient M et M' les deux

Application de la Thermodynamique. 35

pôles de l'élément magnétique; « et « les quantités de fluide magnétique qu'on y suppose concentrées; nous dirons que l'action de l'élément magnétique peut étre remplacée par celle de ses deux póles si l'on peut écrire:

xu a: . 0G Y= al dl, mo gH Z = à,

dl étant la distance des deux points M et M', F, G, H, trois quantités qui dépendent d'une manière uniforme de la quantité de fluide «, de la position relative du point M et de l'élément ds, enfin des propriétés du courant qui traverse l'élément. ds.

Cherchons à quelles conditions l'action d'une élément magnétique pourra être remplacée par l’action des ses deux poles.

En premier lieu, nous remarquerons que la quantité « et la distance dl ne sont point fixes. Elles sont seulement assujetties à cette condition que leur produit demeure constant et égal à 9//dv, dv étant le volume de l'élé- ment magnétique et % l'intensité d'aimantation en un point de cet élément. Mais l’action de l'élément magnétique sur l'élément de courant ne devant pas dépendre de la distance arbitraire des deux points M et M, on voit que les

oF 0G 0H

trois quantités en I Ope doivent être proportionnelles à « et que les égalités précédentes peuvent s'écrire: Xu ah dl, ol 27) CU | Dy ol ? 7 oh Z=m- di | end

f. 9, h étant, lorsque l'élément de courant est donné, trois fonctions uniformes des coordonnées du point JM.

De se déduit ce premier théorème:

36 P. D THEM.

Le travail produit par le déplacement d'un courant donné quelconque de- vant un élément magnétique quelconque dont l'axe est donné de position de d'orientation est proportionnel au moment magnétique ud! = Yfdv de l'élément magnétique.

Ce théorème peut encore s’enoncer comme suit:

Le Potentiel Electromagnétique mutuel dun élément magnétique et d'un courant réalisable quelconque peut s'exprimer ainsi:

TI 9 d qp A, "n

A ne dépendant pas de IX et de dv, et A le courant.

ne variant pas lorsqu'on déplace

Eloignons le courant à l'infini. 4" ne varie pas; 4 tend vers 0 par hypothèse; 4 tend donc vers une limite bien déterminée qui est:

1 u ss 7l Hd Cette limite ne dépend évidemment pas de dv, puisque 4 n'en dépend pas. Posons: = A DE À P

la quantité étant indépendante de %dv et égale à O à infin. L'égalité

précédente deviendra : A = SW do ;

ou bien, en vertu de l'expression 4 donnée par l'égalité (26), LI = li E Ids,

l'intégrale s'étendant à un courant réalisable quelconque.

On alors: pu T T.

E Qs

IUS = ne

U étant, pour un élément magnétique donné, une fonction uniforme des para- mètres qui définisent l'élément de courant ds. On peut, sans altérer l'ex- pression du Potentiel Thermodynamique d'un systeme renfermant des courants réalisables quelconques, poser U 0, et alors l'égalité précédente démontre

Applications de la Thermodynamique. 37

cette proposition que & est proportionel à l'intensité d'aimantation % Nous sommes donc amenés par lhypothése que l'action d'un aimant sur un élément de courant peut être remplacée par l’action de ses deux pôles à cette première conséquence que l'égalité (26) peut étre remplacée par l'égalité :

28) = (ds, dv) = £Ids 9/£ dv,

dépendant uniquement de l'orientation de l'axe magnétique de l'élément dv et de la tangente à l'origine de l'élément ds.

c

C'est maintenant la fonction £ qu'il s'agit de déterminer. Nous ferons appel, pour y parvenir, aux propriétés que doit présenter, dans l'hypothese des deux fluides, un solénoide magnétique fermé.

Imaginons un aimant limité par une surface canal fermée sur elle méme de section infiniment petite o. Coupons cette surface par des sections déta- chant sur la courbe directrice des longueurs égales d/, et supposons que tous les éléments magnétiques ainsi déterminés aient des moments magnétiques égaux et leurs axes magnétiques tangents à la courbe directrice et dirigés tous sui- vant un méme sens de parcours. L'intensité d'aimantation aura en chaque point la méme valeur. Nous aurons ainsi ce que nous nommerons un solé- noide magnétique fermé.

Soit % l'intensité d'aimantation en un point d'un élément magnétique d'un tel solénoide. Son moment magnétique a pour valeur %o dl. On pourra par hypothèse remplacer son action par celle de deux masses magnétiques l’une u, placée au point M origine de l'élément dl, l'autre u, placée au point JM, extrémité de l'élément d/, à la condition que l'on ait:

Vo dl = u dl,

29) Lo.

L'action de cet élément dv —œdl sur un élément de courant quelcon- que ds se réduit à une force unique appliquée au milieu de l'élément ds. Soient X, Y, Z, les composantes de cette force. On doit avoir, d’apres les égalités (27) et (29),

38 P. Duvmem.

LE ie dl dl,

0g

J = fe V = Yo al dl , Z = Mo gi = Mo Syn us

f, g et h étant, pour un élément de courant donné, des fonctions uniformes et continues des coordonnés du point M.

De on déduit bien aisément la conséquence suivante:

L'action dun solenoide fermé sur wn élément de courant quelconque est égale à 0.

Cette proposition entraine évidemment la conséquence suivante:

Le Potentiel Electromagnétique mutuel d'un solénoide magnétique fermé et dun courant réalisable quelconque ne subit aucune variation lorsque, sans Jamais rompre le solénoide, on déforme d'un manière quelconque le conducteur qui porte le courant en laissant constante l'intensité en chaque point.

Cette remarque, appliquée à un courant fermé et uniforme, va nous four- nir des conditions que doit remplir la fonction £.

Considérons un solénoïde magnétique fermé S (fig. 2) et un courant fermé ABCD d'intensité uniforme I. Deformons infiniment peu un portion ABC de ce courant de facon que le courant demeure fermé, uniforme, et que son intensité reste égale à I. La partie déformée vient en Ab’C, tous les points de l'arc AB'C étant infiniment voisins des points correspondants de l'arc ABC et la longueur du nouvel arc différant infiniment peu de la longueur du pre- mier.

Le Potentiel Electromagnétique du solenofde S sur le courant ABCD a

pour valeur: 9f © I [ [cds di,

l'intégrale double s'étendant à tous les éléments dl de la directrice du solenoide S et à tous les éléments ds du courant ABCD.

Le Potentiel Electromagnétique du solénoide S sur le courant AB’CD a pour valeur:

Yo I ff: ds dl,

la courbe ABCD étant remplacée dans Vintégration par la courbe AB'CD.

Applications de la Thermodynamique. 39

J= [fs as dl,

l'intégration par rapport à dl s'étendant à la directrice du solénoide S et l'in- tégration par rapport à ds à l'arc ABC du courant, et si l'on désigne par J+06J ce que devient cette intégrale lorsque l'arc ABC est remplacé par l'arc AB’C, on verra aisément que le théorème précédemment énoncé entraîne l'égalité

Si l'on pose:

0J —0.

D'aprés ce que nous savons des variables dont peut dépendre £, l'inté-

grale curviligue ll t di

étendue à un solénoide fermé déterminé sera une fonction des coordonnées 2 AN. dx dy de

d'un point x, y, z de l'élément ds et de E ds ds ds

Nous pouvons done poser:

iv dy de Bla: 2 Er x El dl. ROME TE s Supposons en premier lieu le point A et le point C infiniment voisins; 4BCB'A sera un contour infiniment petit, et il est évident que tout contour infiniment petit non traversé par le solénoide peut étre engendré de cette facon. La

condition 0J 0 appliquée à ce cas nous montre que l’integrale

étendue à un contour fermé infiniment petit est égale à 0. Par une démon- stration empruntée à M. Bertrand et que nous avons reproduite dans notre Mémoire sur les Actions mutuelles des courants Electriques, on en conclut que F est une fonction linéaire et homogene de SEE. = Em ds ds ds Posons: dz

ds’

F-uU Vy? ay ds ds

U, V, W étant trois fonctions des seules variables x, y, 2.

40 , P. DvuEzw.

Revenons maintenant au cas les points A et C sont queleonques sur le courant ABCD. D’après ce que nous venons de démontrer, nous avons:

i-i +72 W =) ds,

et, par consequent,

C 07 = f (ov? Des pad Was Je ds 3E

C

är | (roa: + Vódy + Wode) 5 m

Mais on a: C \ Y | (Udda + Vody + W ode) = i CE En A z 7 e ds

e G = | uos + V dy + Was | ICE un + 04 Je 02- an ) ds . | À ds ds

Or, au point À comme au point C, on a: dup = (1, 07240) 02, —U0R

en sorte que l'on a: C KR + Vôy mas] zz A On a d’ailleurs :

diu 0 Ude emo DrdyamoUtdz

ds 0x ds ' Oy ds | de ds’

QU QU QU

aU = ÖR ib. S. yn 02, än EN

et deux autres égalités analogues pour chacune des fonctions V et W. Si lon tient compte de toutes ces relations on trouve aisément que l'égalité dJ 0 devient:

Applications de la Thermodynamique. 41

C

WS NS mr 27) 2] os ds JU\Voz Oz/ds \oy ox/ds1 C QU SE d; OV ° 0W\d | zs | y d P ft; dc I ds v dy fa du

5 90V 0oW\dy (2 W _ _ n GLEN EEE 2102 ds 0 + | [( de dy I dub weeds. ©

Les trois quantités dx, dy, dz, sont trois fonctions arbitraires de s, assujetties seulement à s'annuler pour les points A et C. L'égalité précédente ne sau- rait donc avoir lieu si l'on n'avait en chaque point:

eu D | dz E ce dy

ör dz) ds \oy oxlas 9 (OU _ov) dx (or OM |

dy 0x | ds ( de dy ) di r9. i __ OW\ dy oW = da

DE dy ) ds de} ds ve

e : 2 : de dy de Les quantités entre parentheses ne dépendent point de UG AN SENTI TOR

ds "ds ^ ds lors, si nous faisons

nous obtenons les deux premières égalités :

7 = ET ET 0, 02 Oy QW QU Ji d ciem () 30) | ox Z QUA qd dy p

Ainsi, l'on a:

ds (£dt Van + Vdy + Was,

e

42 P. DuHEn.

U, V, W étant trois fonctions des coordonnées z, y, 2, de l’element .ds qui vérifient les conditions (30). Il en résulte, d'apres l'égalité (20,,) obtenue à la fin du Chapitre précédent, que l'on a:

09Ddr 0% dy 090 dae

0x ds u dy ds üz ds’

fs ae [aat

4 étant défini par l'égalité (18) et 9 étant une fonction finie, continue et uniforme d' x, y, z, coordonnées d'un point de l'élément ds. Cette égalité peut encore s'écrire:

d80—4 [fe 2 i.

Am

Soit 97, la valeur de % en un point quelconque M, et 9 sa valeur en un point M. Posons:

Nous aurons: à = 90 + [udt. ej

D’après sa définition, w est une fonction uniforme des coordonnés z, y, z d'un point de l’élément ds, des coordonnées c', y', z', d'un point de l'élément dl, dx dy dz et de DEUM MUS E di di di

On voit alors que l'on a:

E Qu dx | Qu dy ou dz

do lt t) dl=0, 4x ii 0x ds oyds 9e ds 3

l'intégration s'étendant à une courbe fermée quelconque. Si done on désigne

yar 9/ une fonction finie, continue, uniforme de x’, y’, z', fonction qui peut

l ? 1 ? 2

da: dy de : j uos. , on parviendra au résultat

ds ds ds

dépendre en outre de x, y, 2 et de

suivant: HA du de du dy ou dz 1) = 4m "Ov ds | oy ds ^ de ds 0Y dx! | 09/ dy 994 dz dre TT ET E

vi

Applications de la Thermodynamique. 43

Ce résultat est général.

Limitons nous maintenant au cas particulier des courants fermés et uni- formes et nous allons voir que £ va être déterminé.

Tout d'abord, nous pouvons dans ce cas barrer les termes

Qu de Qu dy du da Ox ds‘: Oy ds ' Oz ds'

et écrire simplement

HA: 09/da 097 dy. 09/08 —1 à + en nn

Su) OA to a) do cd)

ux

9/ peut dépendre, avons nous dit, de

Bel, fas

al , VPE PEOR

dv dy de ds’ ds’ ds

Mais [cds devant être un infiniment petit de l'ordre de l'aire enveloppée par e

le courant, lorsque lintégrale dont il s'agit est étendue à un courant infini- ment petit, il résulte d'une démonstration déjà mentionnée de M. Bertrand que

- : PTE à dx dy dz

£ est une fonction linéaire et homogene de —, 22 = ds ds ds

H4 0Y 09/ 09

méme de ——, il doit en être de méme de —, —, 47 dx dy. de

Comme il en est de

et par conséquent

3 De eed mS T dr dy de de 9/, 9/ ne pouvant différer d'une fonction linéaire et homogene de —, X à as «s ds

que par des termes indépendants de z^, y’, 2', qui peuvent être supprimés. dr dy dz

Moe xc que par lintermédi- ds. ds. „ds

Mais 9/ ne peut dépendre de x, y, 2

. "pz or o 4: aire des quantités vr, —, -. Si lon observe en outre que 9/ ne peut dé- ds ds dl Ar de dy dg s : : pendre de ; =, verra sans peine que l'on doit avoir: ai di di

ER

NN),

às

f étant une fonction finie, continue et uniforme de 7.

44 P. Dv HEM.

L'égalité (31,,;) déviendra alors:

AU EE] Or | df(r)or or mU r A

A re on bien, en posant:

d F(r)

A Ig

dr A ),

AT ds ol ' Cette égalité achève de déterminer £ pour les courants fermés et uniformes, car le dernier terme peut étre alors supprimé, et l'on a simplement:

32) pcm

Ainsi, si un systeme est formé de courants linéaires, fermés et uniformes et d'aimants, son Potentiel Thermodynamique est, en vertu des égalités (21), (22), (23), (24), (25), (28) et (32) de la forme suivante:

33) F= E(U- TS) - W+Y+ ) 04+ ) MAN) + Nr (97) da dy dz

en p? mL cos (ds, ds^) 4- 1 ae cos (r, ds) cos (r, as')| r 2 2 ae H m A ds dv. 4x

L'avant dernier signe > s'étend à toutes les combinaisons que l'on peut for- mer en prenant deux à deux les éléments de courant du systeme. Le der-

nier signe ) s'étend à toutes les combinaisons que l'on peut former en pre-

nant un élément de courant du systéme et un élément magnétique.

Le Potentiel Thermodynamique d'un système de courants fermés et d’ai- mants se trouve ainsi déterminé en invoquant seulement des hypothéses ad- mises par tous les physiciens et l'hypothèse que l'action d'un élément magné- tique peut étre remplacée par une action fictive émanée de ses póles.

Applications de la Thermodynamique. 45

Chapitre IV.

Analogie des Courantes Fermes et Uniformes et des Aimants.

L'expression du Potentiel Electromagnétique à laquelle nous venons de parvenir est celle que l'on déduit en général de la Loi tirée par Laplace de l'expérience de Biot et Savart. Elle entraîne donc les lois connues de L| Electromagnétisme. Nous sommes donc arrivés dans notre Mémoire sur les Applications de la Thermodynamique aux actions qui s'exercent entre les courants électriques et dans notre présent travail à cette conclusion que les Principes de la Thermodynamique permettaient de déduire les lois de l’Eleetrodynamique d'une part et les lois de l’Electromagnétisme d'autre part des hypotheses qui servent, pour tous les physiciens, à définir les courants et les aimants, sans faire appel à aucun des cas d'équilibre qu’ Ampere d'une part, Biot et Savart d'autre part, empruntaient à l'expérience.

Il résuite de que la possibilité de remplacer l'action d'un courant fermé sur un élément de courant ou sur un aimant par l'action d'un aimant sur un élément de courant ou sur un aimant; la possibilité de remplacer l'action d'un courant fermé sur un autre courant fermé par l'action mutuelle de deux ai- mants, sont des conséquences forcées de la Thermodynamique et de ces hy- pothèses simples qui servent en quelque sorte à définir les courants et les aimants; ces propriétés seules n'indiquent donc aucune corrélation entre la nature des courants et la nature des aimants; elles doivent demeurer, quelque hypothése que l'on fasse sur cette nature.

Mais il est une corrélation entre les courants et les aimants que la théo- rie précédente ne permet pas de prévoir et qui joue par conséquent dans létude des analogies entre les aimants et les courants un róle particulier.

46 P. Duvuem.

Un courant fermé, uniforme, d’intensite Z, qui parcourt un contour plan infiniment petit d'aire do exerce sur un aimant quelconque et éprouve de la part de cet aimant la méme action que s'il était remplacé par un élément magnetique de volume dv, dont laxe serait normal à son plan, dirigé suivant la regle enseignée dans tous les traités de Physique et ayant une intensité d'aimantation 97 définie par l'égalité :

q9fdv = IHdo.

C'est une conséquence du présent Mémoire.

Deux courants fermés et uniformes, lun d’intensite Z, l'autre d'intensité I, parcourant l'un un contour fermé plan et infiniment petit d'aire do, l'autre un contour fermé plan et infiniment petit d'aire do,, exercent l'un sur l’autre la méme action que s'ils étaient remplacés par deux aimants dont les moments magnétiques sont définis respectivement par les égalités :

n9Kdv Aldo, n Vadu = Alıdo,.

C'est une conséquence des formules donndes dans notre Mémoire sur les actions mutuelles des courants électriques.

Voici maintenant ce que les théories précédentes ne permettent pas de prévoir :

Deux éléments magnétiques A et A’ de moments magnétiques Y/dv et IX dv’ peuvent être remplacés par deux courants élémentaires C et C" d'aires do et do’ et d'intensités

n MM dv

qz = , A do

e UI de Dur

D'autre part les actions mutuelles de l'aimant A et de l'aimant A’ peuvent être remplacées par les actions mutuelles de l'aimant A’ et d'un courant I d’aire do et d'intensité

7 9f dv

JET *

ou bien par les actions mutuelles de l’aimant À et d'un courant 1” daire do et d'intensité

Applications de la Thermodynamique. 47

" m 97 dv' MOST E

L'expérience apprend que les deux courants D et 1 sont respectivement iden- tiques aux courants C et C', dest à dire que l'on a

Jim JU m gf

ow bien: 34) Zi em e:

Telle est la relation qui seule, parmi toutes les analogies entre les cou- rants fermés et les aimants, ait une origine purement expérimentale et ne soit pas une conséquence forcée des hypotheses qui entrent dans la définition des courants et des aimants.

Nous disons que l'expérience conduit à la relation précédente; en réalité lexpérience dont il s'agit n'a jamais été faite, mais on suppose qu'elle donne- rait le résultat indiqué ici, et l'on admet ce résultat sur lequel repose la dé- finition des unités électriques dans le systéme électromagnétique. La vérification expérimentale de la rélation précédente serait donc nécessaire; MM. Mascart et Joubert?) ont signalé les premiers ce desideratum „Un courant fermé, disent- ils, et un feuillet, équivalents vis à vis d'un systeme magnétique quelconque, le sont ils vis à vis d'un autre courant? Ainsi le courant C, et le feuillet 5, de méme contour sont équivalents vis à vis du système magnétique M,; sup- posons que ce système magnétique soit un feuillet 5,; l’action réciproque qui s'exerce entre 5, et #5, est identique à celle qui s'exerce entre 5, et le cou- rant (,; mais cette dernière action est elle la méme que celle qui s'exerce- rait entre les deux courants C, et C,? L'affirmative parait probable; mais ce n'est qu'une induction et il serait facile de trouver des exemples pour lesquels le méme mode de raisonnement conduirait à des conséquences mani- festement erronées. Ainsi, dans des conditions convenablement choisies, il peut se faire que les actions exercées sur un aimant par un aimant et par un morceau de fer doux soient les mêmes; on n’en saurait conclure que le morceau de fer doux et l’aimant seraient encore équivalents vis à vis d'un autre morcecu de fer doux.*

„C’est done comme un résultat expérimental et non comme une déduction nécessaire de la théorie, que nous admettrons le théoréme suivant d’Ampere:

1) Maseart et Joubert. Traité d'Ilectricité et de Magnétisme. T. I. p. 492.

48 P. Dv Ez w.

» L'action réciproque de deux courants fermés est indique à celle des deux feuillets magnétiques respectivement équivalents à chacun d'eux.“

Apres MM. Mascart et Joubert, M. Le Cordier?) a vivement insisté sur la même lacune ,. . . L'unité de pôle de solénoide, dit ils étant définie celle qui repousse son égale avec l'unité de force à l’unité de distance, et l'unité de pôle d’aimant celle que l’unité de pôle de solénoide repousse avec la même force à la même distance, il reste à démontrer: 1°. que l’unite de pôle d’ai- mant repousse aussi son égale avec l'unité de force à l'unité de distance; 2°. que le magnétisme terrestre agit avec la méme intensité sur l'unité de póle de solénoide et sur l'unité de pôle d'aimant. Voilà les deux faits que l’ex- périence seule peut établir et qui reviennent au suivant:

Parmi les neuf actions mutuelles entre les courants, les aimants et le magnétisme terrestre, toutes celles que l'on peut observer, au nombre de cinq, sont réductibles à un seuk systeme d'unités absolues. On lappelle système électromagnétique &

Les expériences directes qui démontreraient cet énoncé n’ont pas été faites; elles consistent dans des mesures absolues d'attractions et de répulsions. Mais on verra dans ce mémoire qu'elles se ramenent à d'autres beaucoup plus simples, beaucoup plus faciles, susceptibles d'une plus grande précision, qui n'ont pas été faites, mais dont le résultat n'est pas douteux, en sorte qu'elles peuvent étre invoquées comme des principes expérimentaux. Elles éta- blissent le fait suivant:

„Dans le champ de force du magnétisme terrestre, troublé ou non par des courants ou des aimants, les axes d'un aimant et d'un solénoide infiniment petits prennent toujours la méme direction d'équilibre stable, quand ces deux corps sont mobiles autour de leurs centres de gravité respectifs, placés succes- sivement en un méme point.^

Nous voyons, par les passages qui viennent d'étre cités, avec quelle netteté MM. Mascart et Joubert et M. Le Cordier ont marqué le róle spécial de la relation (34). La présente théorie, conduit évidemment à donner à ce róle exceptionnel une importance encore plus grande.

1) Paul le Cordier: Actions Mécaniques produites par les Aimants et par le Magnétisme Ter- vestre. Présenté à l'Académie des Sciences le 16 Avril 1883. (Journal de Mathématiques pures et appliquées. 3:e Serie. T. X, p. 113 et p. 281. 1884).

Applications de la Thermodynamique. 49

Chapitre V.

Actions Mutuelles d'un Systeme d'Aimants et de Courants linéaires quelconques.

BE

L'action d'un élément magnétique sur un élément de courant quelconque ne peut étre remplacée par l’action de deux pöles.

Apres avoir trouvé le Potentiel Thermodynamique d'un systeme d'aimants et de courants fermés et uniformes, nous allons chercher le Potentiel Ther- modynamique d'un systeme d'aimants et de courants réalisables quelconques.

Nous commencerons par chercher s'il est possible de trouver une expres- sion de ce Potentiel telle que l'action d'un élément magnétique sur un élément de courant quelconque puisse étre remplacée par une action émanant des póles de cet élément magnétique. Dans ce cas les raisonnements faits au Chapitre IV nous conduisent à la conséquence suivante:

D'aprés les égalités (23) et (28), nous avons, pour expression du Poten- tiel Electromagnétique :

n p t Ids 9jrdv,

le signe 2: indiquant une sommation qui s'étend à toutes les combinaisons

d'un élément magnétique dv et d'un élément de courant ds. D’apres l'égalité (31), on a:

50 P. Dvaenm.

31) ei kt gu dx à du dy du dz i 4a Ov ds dyds odads Ude 0% dy OU de

Ze sr qi SEE

4 étant une fonction finie, continue et uniforme d’ x, y, 2, qui peut être daz dy "de rane Ra continue et uniforme d' z' y z, qui peut être en méme temps fonction de VE CUN ds ds ds

C’est cette expression de £ quil nous faut maintenant examiner.

Envisageons un systeme formé par un solénoide magnétique fermé et par un courant réalisable ouvert, dont l'intensité, par conséquent, est égale à 0

aux deux extrémités. Le Potentiel électromagnétique de ce système a pour

en méme temps fonction de z', y, 2’, et 9/une fonction finie,

valeur: oro [fc I dl, ds,

l'intégration par rapport à dl s'étendant au solénoide magnétique et l'intégra- par rapport à ds au courant.

D’apres ce que nous avons vu des propriétés des solénoides magnétiques, cette quantité doit garder une valeur invariable dans tous les déplacements que le courant peut subir sans rencontrer le solénoide; comme le courant est ouvert, on peut toujous l'éloigner à l'infini sans qu'il rencontre le solénoide, la quantité précédente a donc pour valeur 0:

[fera (rs em )-

Je dis que cela entraine

quelle que soit la forme de la courbe fermée qui sert de directrice au solé- noide magnétique et quelle que soit la position de l'élément ds dans l'espace.

En effet, prenons un solénoide et un élément ds pour lesquels la quantité

ft dl ne serait pas égale à 0; elle serait alors une fonction continue de la

position et de l'orientation de l'élément ds; à la suite de cet élément, on

Applications de la Thermodynamique. 51

pourrait toujours placer une série d'autres éléments, formant un conducteur ouvert, de longueur finie, pour tous les éléments duquel fc dl aurait une va- e

leur de même signe; en lançant dans ce conducteur un courant dont l'inten- sité, toujours positive, varierait d'une maniere continue d'un point à un autre et s’annulerait aux deux extrémités, on obtiendrait un systeme formé d'un so- lénoide magnétique fermé et d'un courant ouvert réalisable pour lequel la

quantité :

f freds at

serait différente de 0, ce qui, d’apres ce qui precede, est impossible. Ainsi de quelque manière que l’on choisisse l'élément ds et le solénoide magnétique fermé, on doit avoir:

(tai o.

Ceci exige que l'on ait: Q9» ol | 9) étant une fonction finie, continue et uniforme d' x’, y', 2', qui peut dé- de dy de

pendre en outre de c, y, 2, =, =, —. ds es ds

Si nous reportons cette valeur de £ dans l'égalité (31), nous trouvons qu'il est nécessaire et suffisant pour ce qui précede que l'on ait:

HA oudz dudy dud2 090d& AW dy 09pdz

QU, , er EN s dy ds Te x di dy di oz

90 étant, comme 9/ et 9 une fonction finie, continue et uniforme d' z', y', ?,

qui peut dépendre en outre de Em ze dem ds ' ds ds

de dy dz XUL CHOC

D'autre part, si nous développons l'expression de 4 donnée par l'égalité (18), nous aurons:

Le second membre est une fonction linéaire et homogene de

52 P. DU HEM.

zl on dz / dy dx’ I 2 di IU e nm

+[G g uw s) pay (y yy TE) de) + [en -o-0 5] N

i Lt : du dy de expression linéaire et homogene en —, u . dir dl cal

; AMOR Rue. | Il en résulte que la quantité zn doit étre elle méme linéaire et homogene ds

en di ; By Doe On doit done avoir: v ah a

du ( da dy > dx’ TEA SVG [RSS A N Te ds ' ds E. ds "pads ds)! dl la di dz\ dy p = p Y = ay + (B, S d a a dl dax d 4 de\ dz ceci ) y ( LOT TUA num les neuf fonctions Bises: C, , C, ? C, I

étant seulement des fonctions d' v, y, 2, à’, y, 2, ou plutôt, puisque le Po- tentiel électromagnétique ne peut dépendre que des positions mutuelles de l'aimant et du courant, de (x —2"), (y y) et (e 2). En exprimant que . ds, envisagé comme fonction d’ x, y, z, est une ds

differentielle totale, nous trouvons les relations:

04, dx , 0B, dy + 26, de _ 04, dx", 0B,dy , 9C, de

02 a ER el ou cdi; gu a at a

0A, dy 0B, dy , 0C, dez _ 0A, dw , dB, dy , 0C,

or ON GTR ÖR dl 02 dl oe di 92 di’

0A, dz 0B, dy , 0C, de _ d4, dx , dB, dy , 0C, dz

oy dl dy dl dy dl ór dl ór dl ox dl

Applications de la Thermodynamique. 53

Ces relations doivent avoir lien quelle que soit l'orientation de l'élemént dl.

Si l'on fait = eub = 0, = 0, ou obtient le premier des trois groupes d de relations: 04, _ 04; OB, B. fac, _ 06, qi Oj 02 dy de dy 2 04s _ = 04; 9 2 0B; = 0B, 39 AE = pon o er Pu e 7 D cu 4, _ 04. B, _ OB. 30, L 96. y 0m’ loy 0m’ Oy 0x

les deux autres s'établissent d'une maniere analoque.

Mais si l'on observe que À, B, C, ne dépendent de cv, y, z, v, y, 2, que par les binómes (x— 2") (y— y) (e z), les relations (32,), (3 9,), (32.) pourront aussi bien s’écrire

[242 24. (0B: _ 0B, 20, _ 00, de’ dy ? de’ dy , oz dy ) JA od OB oB 206; 00 33, } S = 3 J! D - 33, acd Fe ) oz 9559 3 0X og ) | de DA, 04, lom, _ 02. 90, _ 90, Loy gu loy ox’? lay E77

D'autre part, en exprimant, conformément à ce que nous venons de dé-

montrer, que HA , du -| di Er 3 =

est une différentielle totale, nous trouvons les trois relations

acies us coralie ume à) ee a rM NT el v Au ue dirmi xut ee ens. p eT

54 P. DuEzHENM.

Ó cu peu d dcr) | p, p dy dz |

UXOR NUES Ou p ccs ctam E: ds | Wei B de (e—2) 2 VR ED dy dz | Oy Väx ED da NEL Um qu ds P ds UE ds] '

Ces relations doivent avoir lieu quelle que soit l'orientation de l'élément

ds. Si Pon fait == L5 da 0, = 0, ou trouve le premier des trois ds groupes: (OC 08, 2 li 7) T | TE DE in p , | dy 02 34,) | ph 90, Jefe) 1 y £, de Ox Ar Hs 0B, _ 04, Ye = ie lox oy E 0x [9% 0B; H Q = = | dy 02 4a dY 7 )A, OC. Ho oett o f&—x ae! ) \de Anloë \ r 0r NX rv? À 0B, 04 OE) ( A) | óx dy 4x Qy \ p? [28 ee HO az À oy | oz 4a 02 ( 7? 34 ) [ 043 LR [7 (OR re H 0 uU À : f | oz 0x’ 4m og \ r? 0B, 04, H [ 0 EE p 0 Le 2] | or oy DANTES gy X v? Ö

Les deux autres groupes se démontrent d'une maniere analogue.

La premiere des équations (34,), jointe à la deuxieme équation (33,) et à la derniere équation (33,), devient:

QS 0 [(y—y 0 [(a—z x; (Gm à a )- 4r loy \ Jem ur.

Applications de la Thermodynamique.

La premiere des équations (34,) jointe à la premiere équation (33,),

donne:

La premiere des équations (34,) jointe à la premiere équation (33,),

donne: 0 H à (r—« DN Mp CREE M I I 02 (o. 2 4x Oz ( 7? Si l'on remarque que l'on a: gi (= E m er dy n y? na de EN. I. 32-2) ptas m bres ' et par conséquent que: 9 pz 2 9 (= Inner] dy N r CEA ES y? p mu SLT) Dos

on voit que les trois égalités précédentes deviendront:

dur JBL 0) (= iR 2 (&- 9=- (AN à CES 4x x py?

d H 9 (m—c-

tO rms pe es c | x i 2 AT | p?

[7 JH à fuu

ge (6 2 4x 02 py

56 P. DuHE.

» On obtient donc ainsi la premiere des trois relations:

Hz—-x RER. : Hy-y 35) j^- iib | H 2 x 2 (ERE DE

dans les quelles «, B, y, sont trois quantités indépendantes de z' y z. Les deux autres égalités (35) s'établissent d'une maniere analogue.

Mais, d'autre part, la quantité £ doit dépendre uniquement des paramètres qui définissent la position relative des éléments ds et dl, c'est à dire de v, cos (r, ds), cos (r, dl), cos (ds, dl).

Si l'on remarque que l'on a:

cos (r, ds) = —,

cos (r, di) aM 6

or or or os osd

cos (ds, dl)= r

on verra sans peine que l’on doit avoir:

Y = Y G E

9p = 90 (r. 2. Js OS Nous aurons alors: ' 0 RS ZEN Ue 0 on Fr. =) nn Fr, = Doe T eu em dB or. o (5) ös) sol ds

Le premier membre est une fonction homogène et du premier degré en

da dy de ds’ ds’ ds’

homogene et du premier degré en

Applications de la Thermodynamique. 57

dy dy de ana rg Il doit en étre de méme du second. Si l'on observe que l'on a:

iF mS g de y—y dy "s 2—2 de às r ds x gs r ds orici eer dy —2 dz aj wi e dar DO = di' cos (ds, di) = da: dx", dy dy dz « dz' ds dl ds di ds dl’

on verra sans peine que l'on doit avoir:

Ir or 20 (r, T) = 520. en On aura alors

Ha du Dante) on dro ir 0m 4x ds dr os dl dsl’

ce qui peut s'écrire:

HA a du _ E (z 2) LE) pop. dA(r = | de da’ 4x ds Y dr Í ds di + MA) ov m A(r) + 20] | dy dy

ves b r | ds dl

juae (2 a Ar) _ no | de dz B. | r dr 1| ds dl'

U. [2 + + 201 = ul Se 2) E y dz n dz E

r dr ds dl ds di

| Pe), d 20 (2 2 a) (E dx , dx de

| r ar r ds dl "as a)

d Ev ut =] (a! —a) W y y) © dy dy Ej. n dr r ds dl ds dl

Identifions les coefficients du premier membre avec les coefficients du second. Nous aurons:

8

58 P. DTE EM.

cg EE ES " EG r r r dr 1’ wer (v 20 7) PE (r) H exul m Ja =, r dr Am POE GI ne 2) [E + AG), Hy —y à pr dr | Ay 5? ? B (y j @ 2) po + 2 4 Hg: cd y^ y dr 4x p Bi Xr) (Ul [e A dA(r) É 7 p ) dr I B (y —9) @ 2) [4() 2 Hg-—a p | r dr Am ro^! ga Cet) AC) Ev dp a „Ay=y à y? r dr An $5 ^! = EAU po , 6e), HE 1” 75 dr 4x 7r em ar) _ (2) pe er ex : pr y dr Ces égalités donnent immédiatement 9 B = 0, vila nl): DB, À; = 0,

égalités incompatibles avec les égalités (35), à monis que l'on n'ait: J AER

ce que l'expérience ne permet pas.

On voit done, par la contradiction à laquelle nous parvenons, que dans ses actions sur un élément de courant quelconque, un aimant ne peut étre remplacé par ses deux póles. Cette substitution n'est permise que pour les courants uniformes.

Applications de la Thermodynamique.

au eo

v^

Potentiel Electromagnétique d'un Aimant et d'un Courant réalisable queleonques.

L’action d'un aimant sur un courant réalisable quelconque ne peut se déduire de l'hypothése d’après laquelle l'action de chaque élément magnétique pourrait être regardée comme provenant de deux pôles. Cette hypothèse est inacceptable.

Pour déterminer l'action dont il s'agit, nous aurous recours à une autre hypothèse à laquelle nous sommes conduits par les données de la théorie et de lexpérience sur l'analogie des aimants et des courants.

Considérons un élément magnétique (fig. 3) de volume dv dont BA est laxe magnétique, dirigé de B vers A. Soit 9// l'intensité d'aimantation en un point de cet élément. Soit O le milieu de AB. Par le point O, menons un plan perpendiculaire à AB et dans ce plan, tracons une circonférence infi- niment petite de centre O et rayon d. Imaginons que cette circonférence soit parcourue par un courant d'intensité I dans un sens tel qu’un observateur placé suivant DA, les pieds en B, la tete en À, voie le courant marcher en sens inverse des aiguilles d’une montre. Imaginons enfin que J ait été deter- mine par l'égalité:

36) H Yfdv = x Ho I, ou bien encore, ce qui revient au même, 36 pis) HH dv = x AI.

Le courant ainsi défini est équivalent à l'élément magnétique dans ses actions sur un autre élément magnétique ou sur un élément de courant uniforme. Nous admettrons, et c'est la supposition que nous substituerons à celle que le 8 précédent nous a amenés à rejeter, que le Potentiel Electromagnétique de l'élément magnétique et d'un courant réalisable quelconque est égal au Potentiel Etectrodynamique du courant I et du méme courant réalisable.

60 P. DuvHEM.

Ce dernier Potentiel est déterminé, le premier l’est done aussi; le calcul s'en fait aisément de la maniere suivante:

Soit ds un élément du courant uniforme I; soient ds’ un élément du courant réalisable considéré et I l'intensité de ce courant en un point de lélément ds. Le Potentiel Electrodynamique que nous voulons calculer a pour valeur:

37) I1 A je ds E = cos (ds, ds’) + : = cos (r, ds) cos (r, ds‘)

June des intégrations s'étendant à tous les éléments ds du courant circulaire infiniment petit, l'autre à tous les éléments ds’ du courant réalisable. Mais, comme l'un des deux courants, le premier, est fermé et uniforme, l'expression de II peut étre remplacée par la suivante:

38) 11 = À IE cos (ds, ds’) [7 r Proposons nous de transformer l'expression de la quantité 39) a ana RL =

l'intégration s'étendant au courant circulaire infiniment petit.

Soit M'N' (fig. 4) l'élément ds. Soit M l’origine de l'élément ds. MM est représenté en grandeur et direction par r, OM en grandeur et direction par 6; enfin OM’ est représenté en grandeur et direction par o. Dans le triangle MOM’, nous avons

= o! + 2 0 & cos (o, 6).

Nous en déduisons, puisque d est très petit,

| EROS

40) or "

Reportant cette valeur (40) de = dans l’expression de dII, nous trouvons:

ame ® AIlds 0

[ cos (ds, ds’) ds AT 0 ds'

[cos (o, 9) cos (ds, ds’) ds. 9

Applications de la Thermodynamique. 61

Mais on a evidemment: j cos (ds, ds’) ds = 0,

et l'égalité précédente devient:

41) d I1= À Ss [es (o, 9) cos (ds, ds’) ds. 9

Le point M’ se projette en m’ sur le plan du courant circulaire. Dési- gnons par D la direction Om. Dans le trièdre OM M'm', qui a suivant l'aréte Om’ un diedre droit, nous avons:

42) cos (o, 9) = cos (o, D) cos (0, D)

D'autre part, l'élément M'N' se projette en mn sur le plan du cercle. Par le point M, menons une parallèle Mm à mw et désignons par 4 cette direc- tion. Par M menons aussi la tangente MN au cercle dans le sens ou marche le courant et la parallèle Mr à M'N'. L'angle «MN est égal à l'angle (ds, ds). Or, dans le triedre MNnv, qui a un diedre droit suivant Mn, on a:

. 43) cos (ds, ds’) = cos (A, ds) cos (A, ds’) Si l'on observe que MN est normal en M sur OM, ou trouvera aisément que Cos (OM, Om’) = Sin (MN, Om), ou bien que 44) Cos (0, D) Sin (ds, D)

Soit u le point MA rencontre OD. Dans le triangle NMu on voit aisé- ment que l'on a:

(uz, uD) = (MN, MA) (OD, MN) ou bien: (4, D) = (ds, 4) (ds, D) On en déduit:

Cos (ds, 4) = Cos (4, D) Cos (ds, D) Sin (4, D) Sin (ds, D),

62 P. Dveeım. ou bien, puisque d’après (44) les angles (0, D) et (ds, D) sont complémentaires, 45) Cos (ds, 4) = Cos (4, D) Sin (0, 4) Sin (4, D) Cos (0, 4) Les égalités (42), (43), (45) donnent: Cos (o, 0) cos (ds, ds’) = Cos (o, D) Cos (4, ds’) Cos (4, D) Cos (0, D) Sin (6, D) Cos (o, D) Cos (A, ds’) Sin (4, D) Cos! (0, D). 8i l'on remarque enfin que l'on peut écrire: ds = à d (0, D)

l'égalité (41) deviendra:

o* LOUE TT GS Ü Cos (o, D) cos (41, ds’) cos (4, D) Cos (0, D) Sin (6, D) d (6, D) 0

ör f A IT ds gi Cos (o, D) cos (A, ds") Sin (4, D) [ Cos *(0, D) d (6, D) 0

Si l'on observe enfin que l'on a:

27T

do Cos (6, D) Sin(d, D) d(öD) = 0,

0

Ji Cos #6, D) d (8, D) = x,

0

la formule (46) deviendra: / ,zo I1 i : Y IN cr 47) dil] = AN dv = = as (o, D) Cos (4 ds) Sn (AD): 9

''ransformons maintenant cette égalité (47) de manière qu'elle ne renferme plus que les paramètres auxquels nous avons recours en général.

L'égalité (36 „,) nous donne: 48) "AU 10 90

Designons par dl la direction BA de l'axe magnétique. Nous aurons:

Applications de la Thermodynamique. 63

Cos (o, D) = Sin (o, dl) Cos (A, ds") = Sin (ds', dl)

et, par conséquent, 49) Cos(o, D) Cos(4, ds’) Sin(A, D) = Sin (o, dl), Sin(ds', dl) Sin (A, D)

Mais, dans le triedre formé par une parallele à la droite o, une parallele à la droite ds, une parallèle à la droite dl, l'angle (4, D) est l'angle plan du dièdre opposé à la face (o, ds). Au contraire, la face (ds', dl) est opposée à l'angle diedre formé par le demi plan (o, ds’) et le demi plan (o, dl). Si nous désignons par & cet angle diedre, nous aurons:

50) Sin (ds' dl) Sin (A, D) = Sin (o, ds") Sin e. En vertu des égalités (48), (49), (50), l'égalité (47) devient:

T ds dv 51) ne ee

0

N

Le Potentiel Electromagnétique mutuel d'un aimant quelconque et d'un courant réalisable quelconque peut done être mis sous l’une des deux formes:

ee ) dv (in (o, di) Sin (as, dl) Sin (4, D) eo: ar » I^ ds^ «. E HY 53) 2=-H > sr f Sin (o, dl) Sin (o, ds’) Sin s. 9

Nous allons montrer, à titre de vérification, que cette expression redonne bien,

dans le cas d'un courant fermé et uniforme, l'expression connue du Potentiel Electromagnétique.

Ou sait que celui-ci a pour valeur:

2 our, / HS 9ydv I =.

6 étant l'angle solide sous lequel, d'un point de l'élément magnétique, on voit la face positive du courant; cette face positive est elle méme définie de la maniere indiquée au Chapitre II.

64 BP DUHEM.

Nous allons done chercher à prouver que l'on a:

= =

mm s Sin (o, dl) Sin (ds', dl) Sin (4, D) ds’.

Prenons un système de coordonnées polaires ayant pour origine le milieu O de l'élément dl (fig. 5); pour axe polaire, la direction BA ou OZ de l'élé- ment dl. o et (o, dl), définis comme nous lavons fait dans ce qui précède, seront deux des coordonnées polaires d'un point M de l'élément ds’. Soit ab la troisième coordonnée. L'élément de la surface sphérique de rayon 1 est

sin (o, dl) d (o, dl) dy,

en sorte que l'on a

$2 D JU Sin (o, dl) Sin d (o, dl) dy,

x

à étant égal à + 1 et l'intégrale s'étendant à la surface comprise à Tinte- rieur de la courbe fermée s' que par-court le courant. Cette intégrale double, intégrée une fois par rapport à (o, dl), se transforme en une intégrale simple, et il est aisé de voir que l'on a

ds ES (0, dl) = ds'

en grandeur et en signe.

Nous avons évidemment mm = ds’ sin (ds dl)

et, d'autre part,

m m' Sin (4, D)

v Om

Si nous observons enfin que l’on a: Om = 0 sin (o, dl),

nous aurons

da _ Sin (ds', dl) Sin (4, D)

ds —— o Sin (o, dl)

Application de la Thermodynamique. 65

et, par conséquent, s = f > Cotg (o, dl) Sin (ds, dl) Sin (4, D) ds 0 ,

On déduit de

ge E d Cotg (o, dl) d (o, d!) _ Cotg (o, dl) = Sin (ds', dl) Sin (4, D) ds a d , , :

di o d(o, di) dl Q* l Or, on a A Cos (o, dl), 9 Cotg (o, dl) [3 1 0 (o, dl) Sin Yo, dl)”

enfin, dans le triangle 40M, on a (AMO) = Fam) di, di

et

Sin (AMO) _ dl Sin(OAM)

égalités qui donnent:

d (o, dl) E Sin (o, dl)

dl 0 On a donc, tout calcul fait, 54) - = | Sin (o, dl) Sin (ds', dl) Sin (4, D) ds’,

ce qu'on se proposait de démontrer.

L'expression du Potentiel Electromagnétique d'un aimant queleonque sur un courant quelconque est donc bien d'accord aver l'expression du Potentiel Electromagnétique d'un aimant quelconque sur un courant fermé et uniforme.

Les calculs précédents montrent en outre que le Potentiel Electromagné- tique d'un élément magnétique quelconque et d'un courant quelconque peut s'écrire

55 Á d $—H 9d - 3d Cotg (o, dl) Sin (ds', dl) Sin (4, D) ds’. |) 0

66 P. DU EH EM.

Supposons qu'au point A nous placions une masse magnétique « et au point DB une masse magnétique u, wu étant défini par l'égalité

u di = 9£dv.

L'expression (55) du Potentiel Electromagnétique d@ est la méme que si les actions mutuelles d'une masse magnétique w et d'un courant quelconque admet- taient un Potentiel

56) menm li T. Qotg (o, dl) Sin (ds', dl) Sin (4, D) ds. 0

Mais il faut bien remarquer que ce Potentiel ne dépend pas simplement de la position de la masse « et du courant; il dépend en outre de l'orientation de laxe magnétique. Il ne satisfait done point aux conditions qui devraient être remplies pour que l’action des aimants sur les courants puisse être considérée comme provenant de l’action de deux fluides magnétiques sur les courants. Ce n'est d'ailleurs pas une objection contre l'expression donnée du Potentiel Electromagnétique, puisque nous savons à priori que les actions d'un aimant et d'un courant quelconques ne peuvent étre regardées comme provenant de l’action de deux fluides magnétiques.

D’après l'égalité (54), on a

de = _ [I gin (o, dl) (Sin ds‘, dl) Sin (4, D) ds,

di a

ou bien, d'apres légalité (50),

= = = Sin (o, dl) Sin (o, ds’) Sin e ds’,

Qt 1

D'autre part, si nous posons:

Applications de la Thermodynamique. 67

æ, y, 2 étant les coordonnées d'un point de l'élément dl et z', y, z', les coor- données d'un point de l'élément ds’, on a, d'apres l'égalité (19)

58) d5 (aas. La comparaison des égalités (57) et (58) donne, pour tout circuit fermé, \ E + à Sin (o, dl) Sin (o, ds’) Sin «| ds —0, ou bien:

ee: ; TTE À at der dx dy de E Sin (o, dl) Sin (o, ds") Sine = 4 + = ab (4,8, TE zT PII étant une fonction finie, continue et uniforme des variables dont elle dépend. Mais la symétrie de la quantité B Sin (o, dl) Sin (o, ds’) Sin + 4 par rapport à dl et à ds’, montre que l'on doit avoir aussi: lc T Re 0 ‚de dy de = Sin (o, dl) Sin (o, ds’) Sine = 4 + 3i v (2 gent e dj a p)

Il est aisé d'en conclure que l'on a "s

2

i Sin (o, dl) Sin (o, ds’) Sins = À + "- Dee, Toy, 2); 9

ou bien, puisque la quantité

; Sin (o, dl) Sin (o, ds’) Sin + 4

Oj

est indépendante du choix des axes coordonnés,

59) ; Sin (o, dl) Sin (o, ds”) Sin & = À + LU (0)

ol às

© | +

Cherchons la quantité P (0).

68 P. DUHEM

L’egalite (59) donne:

2 2 60) > Sin *(e, dl) Sin (o, ds) Sin?s = À 9 À. ur (0) + = p 0 As

Mais on a Sin’. = 1 Cos?e, Sin (o, dl) Sin (o, ds’) Cos « = Cos (ds', dl) Cos (o, dl) Cos (o, ds‘),

TE XT = (os (ds', dl) + Cos (o, dl) Cos (o, ds’), Cos (o, dl) T = ! do Cos (o, ds’) = E E

Toutes ces relations permettent de transformer l'égalité (60) en

61) 5 L x en | | ENS c

EU y DO ) i E y dl ds’ ol ds’

Servons nous de cette égalité pour déterminer 4 (9). Nous avons:

PD(o) _ dd(o) Ho , TP) do de ds’ ol do Os dl do” Os ol

Faisons:

9 9 dz. i dy 0, de _ 0 dl dl dl

de 24, dy da E ds ds ds

Applications de la Thermodynamique. 69 Nous aurons:

Cos (o, dl) 1, Cos (o, ds) 1, Cos (ds', dl) 1, 4-0, et notre égalité (61) devient:

ŒD(e) =

do”

Nous n’avons fait aucune hypothese sur la valeur de o pour verifier cette égalité. Nous avons done:

(o) = 20 + te,

À et u étant des constantes.

Reportons cette valeur de « dans légalité (61), et faisons dans cette égalité:

2—9 1 en, 22€ 0,

9 9 ?

da: dy de

SUY em lU =],

dl : dl | dl

da _ 0 dy _ Sin (ds' dl) de _ us (ds', dl) ds' : ds Uu QUE i

Nous aurons: Cos (o, dl) = 0, Cos(o, ds) = 0, 4 = Sin (ds', dl) et notre égalité (61) devient:

E | Cos (ds', an) | = - | Sin (ds', dl) + 2 Cos (ds', a) Cette égalité doit avoir lieu quels que soient o et (ds', dl); elle entraîne done 2 = 0.

L'égalité (59) devient alors:

| I

62) ; Sin (o, dl) Sin (o, ds’) Sin e 4,

70 P. Dvaem.

et à l'expression (53) du Potentiel Electromagnétique mutuel d'un aimant quel- conque et d'un courant quelconque, on peut substituer celle ci:

63) Q = JE X IM dv fr Ads

Selon les circonstances, nous ferons usage de l’une des trois égalités équiva- lentes (52), (53) et (63).

Applications de la Thermodynamique. 71

SOIN

Action d'un Elément Magnétique sur un Elément de Courant Quelconque.

Proposons nous de déterminer les trois composantes de l'action qu'un élément magnétique exerce sur un élément de courant quelconque.

Soit AB = dl (fig. 6), l'élément magnétique de moment magnétique M dv. Soit MN = ds Vélément de courant. Par le milieu O de AB menons trois parallèles Or, Oy, Oz aux axes de coordonnées. Soient v, y, 2, les coordon- nées du point O de AB et z', y, # les coordonnées du point JM.

L'élément MN est parcouru de M vers N par un courant d'intentité T

au point M et d'intensité 7 e ds) au point N. E

( Donnons à cet élément une translation infiniment petite dx parallèle à Oz. Il vient alors en JM'N'. Considérons le circuit MNN'M'. Supposons que

l'élément MN = ds, que nous désignerons par l'indice (1), soit parcouru de M

vers N par un courant d'intensité I en M et ( " (d ds) en N; que l'élément \ ds >

NN’ = ör, que nous désignerons par l'indice (2) soit parcouru de N vers N’

: "e dI 2 ; a

par un courant d’intensite (7 + ds ds); que l'élément N'M' = ds, que nous dé- as /

signerons par l'indice (4), soit parcouru de M en M par un courant din- tensité I.

Nous obtenons ainsi un courant réalisable. Soit © le Potentiel Electro- magnétique de l'aimant AB sur le courant ainsi réalisé. Soit X la compo- sante parallèle à OX de l’action exercée par l'élément magnétique AB sur l'élément MN. D'après une proposition que nous avons énoncée au Chapitre

HE on*a- 9 = X og.

72 P. Dv EEMw.

Or, d’après l'égalité (52), on a:

9 —— H 9irdv E T5: Sin (r,, dl) Sin (ds,, dl) Sin (4, D,) 1 (+ = ds) de, Aa Sin (rs, dl) Sin (ds,, dl) Sin (43, D,) 4 1 US Ss

Sin (rs, dl) Sin (ds,, dl) Sin (4, Ds)

J D

E Sin (rs, dT) Sin (ds,, dl) Sin (4,, D JE

ce qui peut s'écrire: 2=- Hd If > Sin (r, dl) Sin (ds, dl) Sin (4, D) ds

H 9 dv = ds ör Sin (r;, dl) Sin (dsa, dl) Sin (43, D;),

Vo

l'intégrale s'étendant au contour entier de courant MNNM.

Ceci peut encore s'écrire, en désignant par 6 l'angle solide sous lequel ce courant est vu du point OÖ,

Ar: ordo 1

HM dv = ds dx À 3 Sin (rs dl) Sin (ds, dl) Sin (42, Dj)

6 peut évidemment s'écrire:

ge B Cos (N, v) ds 6x Sin (ds, ©) yi

N étant la normale au plan des deux éléments ds et dx, menée de la face positive du circuit MNN’M’ vers la face négative. Or on a:

Cos (N, r) = Cos (N, x) Cos (r, x) + Cos (N, y) cos (r, y) + Cos (N, 2) Cos (r, 2).

D'autre part, on voit bien aisément que:

Applications de la Thermodynamique. 73

Cos (N, x) = 0 .. Cos (ds, OZ)

Cos (NS) SS EE | 9s (Ng) Sin (ds, OX) Cos (ds, OY) Cos (N. E 2 PES EEUU HE, N (ds, OX) On a donc: : 1 y-yde | z-—zedy eu | D) Sin (ds, OX) TUS u T ds et, par consequent, do d = de“ 2-2dy === 1: Ox = || = 2) dl an CES Nas Y! ds |

D'un autre côté, si e, désigne l'angle du dièdre formé par le demi plan (r, Oz) et le demi plan (v, dl), on a

66) Sin (r, dl) Sin (ds, dl) Sin (45, D;) = Sin (r, dl) Sin (r, Ov) Sin s, . Les égalités (64), (65), (66) nous donnent alors > = DE + ENDE

67) M ASE Fe DES Ep avec | X, H Mao 14s 7 (= Ian | i all 4 ds 12. ds | , ! , y. ! Y, = H 9f dv as À E mi erii. | 68) | : E ads wirds | d zh » ' , , la Z,— HM dv 1 ds E nibo MC apo | | à Mm AE EM Ud et | x, ==} Fr À as Sin (r, dl) Sin (r, Ox) Sin s, , | E ds r 69) | VG = as Bin (r, dl) u Oy) Sin s, | |

Z=- HM iv = di Sin (r, dl) Sin (r, Oz) Sin &,, ds r

74 P. DvHeEm.

Les trois dernieres égalités sont susceplibles de prendre une autre forme. L'égalité (62) nous donne:

= I Sin (r, dl) Sin (r, ds) Sine= À Fe

Si nous supposons que l'élément ds coïncide avec Ox, le premier membre de- viendra:

= Sin (r, dl) Sin (r, Ox) Sin e,. m

On a dailleurs dans ce cas

en sorte que 4 devient:

On a done:

ee m ; z—zdy y—y de = = Sd (vr, dim (rn, Ox) Sm e; 2 > Sin (r, dl) Sin (r, Ox) Sin s, | = di = «J^

Cette égalité et deux autres analogues permettent de remplacer les égalités (69) par:

ec HM dv ds = 2 dy y—y 4 |

| ds jq r di 70) LX Ha as |?

(s

—x de 2-2de FE y dl |

Rena dl, pes de x—mdy | | ds r di r di

Les égalités (67), (68) et (70) montrent que, tandis que l’action exercée sur un élément de courant uniforme par un élément magnétique peut étre regardée comme émanant des deux póles de l'élément magnétique, il n'en est plus de méme pour l'action exercée sur un élément de courant non uniforme.

Applications de la Thermodynamique. 15

8 IV.

Action d'un Courant Queleonque sur un Elément Magnétique.

L'aetion d'un courant quelconque sur un Elément Magnétique se réduit à une force ayant pour composantes, parallelement aux trois axes coordonnés X, Y, Z, et dont le point d'applieation coincide avec le milieu O de l'élément dl, et à un couple dont l'axe a pour composantes L, M, N.

Pour déterminer les six quantités X, Y, Z, L, M, N, nous ferons usage de ce theoreme général: le travail produit dans un déplacement virtuel quel- conque de l'élément magnétique par les actions que le courant exerce sur cet élément est égal à la variation changée de signe que le Potentiel Electromag- nétique subit dans ce déplacement.

Pour déterminer X, donnons à l'élément magnétique un déplacement dw. Le Potentiel Electromagnétique du courant sur l'élément subira une variation dd£, et nous aurons:

X ox = —0d9.

Tout revient donc à calculer dd. Pour cela, faisons usage de la valeur de 442 donnée par l'égalité (63),

d9 = HM dv D IA ds,

dans laquelle, si l'on désigne par v, y, z les coordonnées d'un point de l'élé- ment dl, par x, y, z les coordonnées d'un point de l'élément ds et par r la distance de ces deux points, on a

76 ip DUHEM

ou bien

gy a (& _ de zu y—y E di dx A) PUN ds alas > Ml ds dl ds

= n = = dy dy ud * Adi ds dl ds)

y

JE

On voit alors que si æ augmente de dx, tous les autres paramètres demeu- rant constants, I variera de:

1 3(2 -2)] (dy de dedy ee y 7 di ds dl ds

| 9S (y— y) a) ps dx de e) | 8 (e— 2) (x a) [e dy dy = di ds dl ds : di ds di ds)

y? Vi

Ce résultat nous donne la premiere des trois égalités:

[x=- HMM spite ee un | p dl ds di ds

als 2 =) dr dede\ 3(e—7)(z—2) E dy dy =) (en

di ds dl às) r di ds dt ds) |

3 (y y'Y'] (de dx dx dz Fe“ iles a T 22 | p^ di ds dl x zu),

EG ) (y— De ZO 3 (r—a)(y—9) (dy dz eu

dl ds dl ds p E ds di ds) |

3 (2 a E de de E

sde Tr di ds dl ds

_ 8(r—2) (2-2) Ed dz dz 2 CES emt) (5 de‘ da id I T di ds | di ds y? dl ds dl ds!)

y?

Applications de la Thermodynamique. 77

Caleulons maintenant les trois quantités Z, M, N. Supposons que l'élé- ment dl subisse une rotation dv autour de Oz. Les six quantités

z—x y—Y 2-2 pacis COND ET au c r r r da^ dy dz > I ? E IA) ds ds ds

à : -— "EU demeureront invariables, ainsi que la quantité 3m (

On a alors:

5 dz [x—« , dy y—y 2 2—2 EE de de... 22) FO (CEE Ô AN ee: | el a a

Or, il est aisé de voir que l'on a:

Ô dr _ dy v, DO

su ES, dl di

On a done:

ó4-—

dz [ 0- dx à; =] " à E dy , dx = ds Lov di > dy dl 92 Nds dl ds di)

On en déduit la dernière des trois égalites:

ly dy , dzdz| 9: dy dx’ EE ie dnd 115 «(à y )- r «y ls + | aaa a MEET

| Ix dy , 0; (dz dz , dx ds) 0. da dy Lar- - a eros (1|? sd 3 L | SU T te ad qup a) de di ds]

0: dx dz Or dydz , oL (du da’ dy di N=-H do | 117 22 ( JE | lox dl ds a

72)

Les égalités (71) et (72) résolvent la question posée au début de ce 8.

18

PI DIT Eee:

A

Comparaison des Lois Trouvées avec la Loi d’Ampere.

Les lois que nous venons de trouver doivent étre conformes à la Loi

d’Ampere toutes les fois qu'il s'agit d'un courant fermé et uniforme.

Nous

allons nous assurer quil en est bien ainsi. Nous aurons ainsi une vérification des formules trouvées; et de plus nous aurons occasion de faire subir aux égalités (71) et (72) une transformation intéressante.

D'aprés la Loi d'Ampère, une masse magnétique « placée en un point de coordonnées x, y, z, exerce sur un élément de courant ds, placée au point de y, +, une force dont les composantes sont:

coordonnées «,

= [SV Se

A

Hulds |

y y de Z—e 2 1)! ds sel Ed eta 4 7 ds y? qs

X -ady Yy-y | vr ds COEPTIS e

Il en résulte que si l'élément magnétique MM d] porte une masse magné- tique u en M et une masse magnétique « en JJ, il exercera sur l'élément ds une force dont les composantes seront

= £Zz-—e

PAS y

sese | ol ! y=Hudilds? | 7

d 2 Dac = DUNS 5 dsl’

a yes) = } ds as

Applications de la Thermodynamique. 19

si, dans ces expressions, on remplace « d] par 9/7dv, on trouve les expressions de X,, Y, Z, données par l'égalité (68); et X,, Y, Zi, représentent préci- sément ce à quoi se réduisent les composantes données par la théorie précé- dente de l’action d'un élément magnétique quelconque sur un élément de cou- rant lorsque cet élément de courant appartient à un courant uniforme. Les formules par les quelles nous avons représenté l'action d'un élément magné- tique sur un élément de courant quelconque s’accordent done bien avec les formules trouvées par Ampere dans le cas le courant est uniforme.

D’apres Ampere, l'action que l'élément de courant ds exerce sur le póle d'aimant u se réduit à une force appliquée au point x', y, 2’ qui coincide avec un point de lélément ds et ayant pour composantes

aros 74) pom [c - 6,

À, B, C, étant définis par les égalités (73).

Si lon considère un élément AM = dl, portant une masse magnétique u en M et une masse magnétique u en M’, l'action de l'élément ds sur cet élément magnétique se réduira à une force appliquée au milieu de l'élément dl et à un couple. Nous allons déterminer cette force et ce couple et comparer les résultats obtenus à ceux que nous donne la théorie précédente.

Si nous remplacons « dl par S/Zdv, la force en question aura pour com- posantes :

ae Hor pec 2-2 dy es Gl Off ON Bo usa EE cT «e E i dl ra ds quee E J 9 [£-—edxy “x —mde 75 1m ds = H dv I ds | ka 2 | | i ; ol 1 ds as 2 = de = dy y —4 dx! ds = H WdvIds ° | Art usn A D: is mE ST de

Or, il est trés facile de voir que l'on a:

80 P. DURE v».

| mer 2 & _ de Ei 8(@—x)(y = yY) E. dz dc 3 $ 5 | di ds dl ds py? vivis dl cis

2 SAGE SE 2) is dy dy = Au [es dd 2-2 A

al de it as NOT EZ AB 5? ds NN) E = uu AU Qs 75 0g TENIS |

La premiere des égalités (71) peut donc s'écrire:

n Qü[y —y dd d-z zl . N a (1 | Pri: ls TER JR TT r ds ny

';Oo[y-—yde z-—e 27 H y ( I É DEE di. Be 7 | às 1? dl g^ o gn 3

Soient 0 et 1 deux indices désignant les valeurs que prend une quantité au point ou commence le courant et au point ou il finit. Une intégration par

parties nous donnera: H

[a p" de d-2 D [uses de d—2 2 e S

1? dl 5' di di 29 cl

dl/y—ydz 2-z | _ 15% zi cem m ms

Il peut arriver que le courant soit fermé; s'il n'est pas fermé, l'intensité est égale à 0 aux deux extrémités. Dans tous les cas, on a

[e ES 19 CT ARS

et

O[y—y da z-—zdy des -yd z-—z 2 dI Joc RUE = Mess excess = Is, Li at | 5 d p = = "a À dd

ce qui donne la premiere des trois égalités:

on Zn à e Mr jeu UMS d #3 us d TY! ds vY' ds s F0 di v dU ds.

| / - - Hard (IE) d Meam D ipn TA | | |

76)1Y

7? ds 5 ds 5 di Di ds

N = I ? "od ex I , = _HSY dvi Ue dE zdy Y 4 Jas fl x dy y TR d de

ls; 59 qs 53 di 7” dl) ds

Applications de la Thermodynamique. 81

Sous cette forme, on voit nettement que, pour les courants uniformes, on à:

£ «, 5, étant donnés par les égalités (75), qui expriment la loi d’Ampere; on a en outre une forme très élégante des trois quantités X, Y, et Z. Passons maintenant au ealcul du couple donné par la loi d’Ampere.

La force exercée par l'élément ds sur la masse magnétique « est appli- quée au point z', y, z. En la transportant au point de coordonnées z, y, 2, nous aurons un couple dont l'axe aura pour composantes:

I- B(z —2)— C(y —y), m= C(x'—x)—A(z —2). n = A(y—-y)-B(x'—x).

Si l'on remplace 4, B, C par leurs valeurs, on trouve:

men = =: ol

-I -1 NS

m=Hulds e (2 = 2) : ol

| r

ne,

| i ol r |

Si lon considere l'élément MM’ = di portant une masse w au point M et une masse « au point M’, il sera soumis à deux couples de ce genre qui se composeront en un seul. En remplaçant « dl par 9X dv, on aura pour expres- sion des composantes de ce couple:

| à = H SMödv I ds ce

a Same:

- ® [y —y 8 lu = H dv I ds =), 78) É IK dv poser 4 = 0 (2 -z ,— H 9rdvIds © EN |" nin 73 9s oi r

82 P. Dv EE M.

Les actions étant ainsi transportées aux points M et M’, pour les transporter au centre de l'élément, il faudra appliquer à l'élément un couple dont l'axe aurait pour composantes les quantités suivantes:

dz E = A Tex: C —— | 3 ( dl dl Hn la dz 79 ICE 1) | ( E 7 i = (4 u) il, |” il di

ou bien, en remplaçant u dl par 9% dv,

| J* ;dy d . de dz t dy dy 0: de dx’ p EATUR. LETS =) = y dx 0, de dx | le een or

loy Ml ds di ds) ozdlds 0x dl ds)

v, 2 = H Mo Is E E da + dy ee 1 dax dz 20; dy dz l 02

Si l'on applique la Loi d’Ampere à l'action d'un courant sur un element mag- nétique, cet élément sera soumis à l’action de la force £, n, 5, appliquée en son milieu et du couple:

80) lu 2 —H 9rd» I ds |% Ee ue RE 9, de dy _ 0; dx dy|

di ds Im ds / = di ds dy dl ds |

SE IE: ds + p ds , #= | ds + Ju. ds, TT = | v, ds + [ v, ds. Or, d'apres les égalités (72) et (80), on a: = (5; ds,

ar- | us ds ,

M= (v, ds.

Applications de la Thermodynamique. 83

D'autre part, une intégration par parties donne:

2, ds = HM dv IR I (= =) 2

r

ur = Bo ae. ; = ds. r ) =: dv | = r ds

0

1 -nora [12 ( = H Md | äl

Le courant est fermé; ou bien, s'il est ouvert, à ses deux extrémités l'intensité est nulle. On a donc:

| ( à, ds = H Mdv N. = - = + d a,

r | ds f^ ds = H MH dv IE t m ) ds, [fr ds = dv | d (E =

De on déduit:

= L— HM dv le; ( = d as

Y=M H Hd ie 9 = E s.

ol r ds

CIN » DNA m lll or NEED dn. | Et ds.

| ái a AE | p = ds

Ces égalités conduisent en premier lieu à cette conséquensce: le couple donné par la Loi d'Ampère et le couple donné par la loi précédente sont identiques lorsque le courant agissant est uniforme.

Biot et Savart avaient proposé une loi pour les actions électromagnétiques différente de celle d'Ampère. D’aprés eux, l’action exercée par un élément de courant sur une masse magnétique « avait les mêmes composantes A, B, C que dans la Loi d'Ampère, mais cet action, au lieu d'avoir son point d'application en un point de l'élément ds, avait son point d'application en la masse u elle méme. Il est aisé de voir que cette théorie donnait les mêmes résultats que celle d'Ampére pour la force appliquée au milien d'un élément magnétique; mais le couple était altéré: les quantités I, m, n, et par conséquent, les quantités 2, us, v,, étaient remplacées par des zéros.

84 P. DuuEM.

Les caleuls que nous venons de faire conduisent alors à la conséquence suivante:

Pour le calcul du couple, la Loi de Biot et Savart peut étre appliquée à tous les courants, uniformes ou non, tandis que la Loi d'Ampère ne peut étre appliquée qu'aux courants uniformes.

Il est curieux de voir la Loi de Biot et Savart, tant attaquée par Am- père, plus voisine de la vérité que celle d’Ampere.

On peut énoncer la Loi complete donnée par les égalités (71) et (72) sous la forme suivante, trés voisine de celle adoptée par Biot et Savart.

MM = dl étant un élément magnétique, que l'on imagine au point M une masse u de fluide magnétique, et au point M’ une masse « du méme fluide. On pourra regarder l'action d'un courant quelconque sur un aimant quelconque comme résultant de deux sortes de forces:

1:0 Une force exercée par tout élément de courant ds sur toute masse magnétique u, force ayant pour composantes:

y Dep Ya H | bei | 26 US 53 ds rs ds |

} À C’est la force-donnée par la Loi de Biot et Savart.

2:0 Une force exercée par tout élément de courant ds au milien de tout élément magnétique, et ayant pour composantes:

= Hu I ds E = dy em = da |:

y5— ds 7 ds

| s = H M dv E ds pies de _ 2 EC eh | | f A NL EL

J

|

|

|

[9/0] [2v] Ne

== H ordo st 97 51], 3

de ENG x'—@ dy wy-—y e 200 HA dk = = E a Her dd v 4

L'introduction de cette force, non explicable dans l’hypothèse des fluides mag- nétiques, caractérise la présente théorie.

Applications de la Thermodynamique.

Pour terminer remarquons que si l'on pose:

la SEE EL E ds FOUT 2 dd x —xdz 84 ) 8 - es ae =: | $9? ds Y ds Inc SE RE dy y—3 = I r5. ds r? ds

l'inspection des égalités (72), De H 9cdv [ (& ge e) Ids di di ;

M - Horae ((6 55 AV ras,

[0 2} Qt NEG

|

I

IR dy a da Ne iv [(2Ÿ - TO EUNTES

| VE dv 7 am ds

(73), (79) et (80) nous conduira à écrire:

86 P. DUHEM.

Chapitre VI.

Aimants et Courants d'Etendue finie en toutes dimensions.

IE,

un

Actions Mutuelles de Courants et d’Aimants a trois dimensions.

Nous avons étudié jusqu'ici les actions mutuelles de courants et d'aimants linéaires. Il est aisé de passer de au cas les aimants sont des corps ayant des dimensions finies en tout sens et les courants parcourent des conducteurs ayant aussi en tout sens des dimensions finies.

Les raisonnements qui permettent d'effectuer ce passage sont identiques à ceux que nous avons exposés dans notre travail sur les Actions Mutuelles des Courants Electriques (2:e Partie, $ V). Nous ne les reproduirons pas; nous en indiquerons seulement les résultats.

Si @, 2, G, désignent en un point (x, y, 2) les composantes de l'aiman- tation, nous sommes conduits à remplacer

IK dr o par © dx dy de, dl y d dv par 2 dx dy dz, dl = dz I 2 : IN dv par G dx dy de.

Applications de la Thermodynamique. 87

De même, si «, v, w, sont au point z', y, les composantes du flux électri- que, nous sommes conduits à remplacer

EE nis par u do! dy dz', ds

ih zd ds par v da’ dw dz, ds

dat dus par w dx’ dy dz. ds

dI QUSE EODEM re ro d ar E AN dul dal ds par à == ày T 32] da’ dy a

Le calcul de tous les éléments que nous avons à considérer prend une forme trés élégante par l'introduction de six quantités qui sont les suivantes:

[p=(#2- CHAR

| 2 ài

| CEP:

pne ex - a?) 20) ( Ox 02)’

| » - (a Or _ £a

| dy ox)”

le - (v ó; +) m , 2 Or 87) iibi EE

| g = (v Le =)

| dy ga:

88 BEDIGEER:

[o = (ffo dx dy dz , | e ee

88) | gp (ff v dx dy dz, | LU = (fo da dy dz,

les intégrations s'étendant an volume occupé par les aimants. Posons aussi

D [FF q' da? dy! dz "

| 89) | p= TT v da! dy dz , |

Posons

6’ = [ [| 0 da dw dz ,

les intégrations s'étendant au volume traversé par les courants.

L'égalité (63) nous montre que le Potentiel Electromagnétique du systeme peut s'exprimer de deux manieres différentes.

La premiere de ces expressions est:

90) 2=H Ei (Du + «Pv 4- O0 w) dx dy dz ,

l'intégration s'étendant au volume occupé par les courants. La seconde de ces expressions est:

91) 2=H (EF (20 A+ PP B +0 8) dr dy de,

l'intégration s'étendant au volume occupé par les aimants. Selon la nature de la question à traiter, on fera usage de l'une ou de l’autre de ces deux expressions. L'action d'un élément magnétique sur un élément de courant a pour composantes: X, X, 24 + No Z + 2.

Applications de la Thermodynamique. 89

X, Y, Z, s’obtenant au moyen des égalités (68) et X,, Y, Z,, au moyen des égalités (70). On trouve alors aisément que l'on a:

X, = 3 H dx dy de dx’ dy dz [ q 9—9 cam | =

Y, = 3 H dx dy dz dx’ dy dz [€ Fer 2 ) w

92) À ^ y—1 c—® = quc Dr à ul, r r Z, =3 H dz dy de da! dy dz [| ee | 2 = 2 —2 y—y | s (v 4d É y v | et | AX, ——1g E pn + > + e) dx dy dz da dif dz , | da = gu / 2 7 93) IN, =- ens * MC 22) de dy dz da’ dif dz , | ym Qu . go OU / H 0 ( + +) dx dy dz da! dif de’. | ox Oy 02

L'action exercée par un conducteur traversé par des courants sur un élément magnétique se réduit à une force appliquée en un point de lélément et à un couple. D’apres les égalités (76), on trouve aisément que cette force a pour composantes : = X, + X, , 94) K= MOV ' Zo Zi 4 23

X, Y^,Z; étant définis par les égalités:

90 12%, ID) 16] no | x^, = H dz dy dz E ff E da’ dy de 6 i ne da’ dy de) 3 H dx dy d; |A = © da! dy dz E Fe da! di dz j vefffs ERA dy d M gauduide | G WEE dx' dy dz as da! dy az | | HEN rM 95) - 3 H dx dy de |G = SU dy df + 8 (pur YI da’ dy dz E a effe d =? dy dy i eec (^ Z,- H de dy dz |@ ET dy (ff? da’ dy 8 H dx dy dz & Ne eu dy dz + s((fv? dx’ dy dz

+6 "t = = ? da! dy az| Je r

les intégrations s'étendant au volume occupé par les courants. Les quantités X^, Y^, Z;, sout définies par les égalités:

[perenne I ae ie , dv , Ow à xS lx' di (re um Ye = Hide dy de B TERES ox : PM it dx 2 du JwN 9} BE vie dy dé] 2% = "HOT dy dz |a (+ ou £m, Eun à; | -3 (ffe + +) sr de! dy a |

les intégrations s'étendant emore au volume occupé par les aimants.

zl wm =

, da’ da’ dg

0% 96)

Kom oe , da’ dy dez

a

Applications de la Thermodynamique. 91

Enfin les égalités (84) et (85) nous montrent que l'axe du couple a pour composantes :

| L = H dx dy de | G *p' 45 e | : 97) M = H dx dy ZIEL 3 6, N = H dx dy dz E vo 6 | ,

les quantités @, 4”, &', étant définies par les égalités (89).

Nous avons ainsi résolu d'une maniere générale le problem qui consiste à déterminer les actions mécaniques mutuelles des courants et des aimants. Nous réservons pour d'autres circonstances l'étude des conséquences de ces formules.

92 P. DvEHEM.

Note.

Sur les soi-disant phénomenes de rotation d'un Aimant sous l’Action d'un Courant.

Biot et Savart avaient été conduits par leurs expériences à admettre que l'action d'un élément de courant ds, dont un point a pour coordonnées z, y, Z et qui est traversé par un courant d'intensité Z, exerce sur une quantité de magnétisme u, dont les coordonnées sout x, y, 2, une force dont le point d'applieation est en x, y, 2, et qui a pour composantes:

%=— Hulds E m By |.

7 ds r' ds ; 2 -2de x-—mwdz s | Sem Las | da’ _ d 98) | 5 E ds r US

|$= Hulds = ol m zd

Ampere a admis que l'action dont il est question a exactement la grandeur et la direction qui lui avaient été assignées par Biot et Savart, mais que son point d'application coincide non pas avec un point de la masse u, mais avec un point de l'élément ds, en sorte que cette action se composait non seulement d'une force identique à celle qu'indiquait la Loi de Biot et Savart, mais encore d'un couple dont l'axe avait pour composantes:

iu ra 2

OS r

99) m = Hu I ds 2 e = 2 ; OS r

j | Nuls 9 —) À ds Y

Applications de la Thermodynamique. 98

Ampere attaqua tres vivement la Loi de Biot et Savart; il lui opposa, comme argument sans réplique, l'expérience dans laquelle il faisait tourner un aimant autour de son axe sous l’action d'un courant. Pour mieux saisir les raison- nements d’Ampere, prenons l'expériece à laquelle ils doivent s'appliquer sous la forme simple que lui a donnée M. Breton.

Un aimant AB (fig. 7) est terminé à ses deux extrémités par des pointes sur lesquelles il peut pivoter. Le courant parcourt d'abord le cadre im- mobile MNP; il arrive dans un godet annulaire Q, rempli de mercure, qui entoure la région moyenne de l'aimant. L’aimant porte latéralement une tige R pliée à angle droit, dont l'extrémité plonge dans le mercure. Par cette tige le courant pénètre dans l'aimant. Il en sort ensuite par la pointe A. L'ex- périence montre que, dans ses conditions, l'aimant tourne d'un mouvement accéléré autour de son axe.

Quelle est, d’apres Ampere, l'explication d'une semblable expérience? Si nous supposons une molécule magnétique uw soumise à l'action d'un

courant fermé et uniforme, le couple résultant qui agit sur elle a pour com- posantes, d’après les égalités (99),

N=Hurf - F a J OS de)

}

Il semble donc que la particule magnétique, sommise à l’action d'un courant fermé et uniforme, ne pourrait prendre un mouvement de rotation accéléré.

Mais, pour expliquer l’experience qui nous occupe, Ampère fait observer que le courant forme une partie du conducteur. Ou doit selon lui décomposer de la manière suivante les actions auxquelles l’aimant est soumis.

1:0. Les actions des diverses particules magnétiques les unes sur les autres;

2:0. Les actions que la portion de courant RB exerce sur les diverses particules aimantées;

3:0. Les actions que l’aimant exerce sur la portion de courant RB; 4:0. Les actions que la portion de courant MNPQR exerce sur l'aimant.

94 P. DuHen.

Les actions du premier groupe sont des forces qui vérifient le principe de l'égalité de l'action et de la réaction. Dans les idées d'Ampère, il en est de méme des forces du 2:0 et du 3:0 groupes. Les trois premiers groupes se détruisent done sur l'aimant supposé rigide. Il reste donc les forces du 4:o groupe. Ces forces fournissent alors un couple qui fait tourner l'aimant, con- formément à ce que vérifie l'expérience.

Cette explication repose essentiellement sur l'hypothese que les actions électromagnétiques sont réductibles à des forces élémentaires satisfaisant au Principe de l'Egalité de l'Action et de la Réaction; elle n'est plus acceptable dans la théorie de Grassmann, qui rejette l'égalité de l'action et de la réaction. Aussi Grassmann n'hésite-il pas à nier qu'une portion de courant puisse faire tourner un aimant: „en terminant, dit il), j'appellerai encore l'attention sur deux actions trés invraisemblables que, d'aprés Ampere, un segment de courant exercerait sur un aimant; en premier lieu, d'aprés cette théorie, un aimant soumis à l'action d'un segment de courant, prendrait un mouvement de rotation autour de son axe*.

Sir W. Thomson?) a cherché à expliquer de la maniere suivante les ex- périences dans lesquelles un courant fermé sert à produire un mouvement de rotation accéléré d'un aimant.

L’action d'un courant fermé d'intensité 7 sur un masse magnétique u admet un Potentiel, et ce Potentiel a pour valeur, aussi bien dans les idées d’Ampere que dans les idées de Biot et Savart,

i Howe

co étant louverture sphérique du cône ayant pour sommet le point M ou se trouve la masse « et le contour du circuit pour directrice. Cet angle est compté positivement ou négativement selon que le point M voit la face positive ou la face négative du courant.

Ce Potentiel n'est pas une fonction uniforme des coordoncées du point M; l'angle solide co n'est en effet déterminé qu' à un multiple prés de 4z. Sup- posons que le point M décrive une courbe fermée qui traverse la surface du

!) HERMANN Grassmann. Neue Theorie der Elektrodynamik (Poggendorff's Annalen der Physik und Chemie. T. LXIV p. 17. 1845).

W. Tuowsov. On the Potential of a closed galvanic Circuit of any form (Cambridge and Dublin mathematical Journal, 1850 Reprint of papers on Electrostaties and Magnetisın. p. 425).

Application de la Thermodynamique. 95

courant en entrant par sa face négative, il est aisé de voir que, lorsque le

a

point M sera revenu à son point de départ, l'angle o aura augmenté de Ar.

Il semble alors possible que la masse magnétique « prenne un mouvement de rotation accéléré, pourvu qu'à chaque révolution elle vienne traverser la surface du courant; ce phénoméne serait an contraire impossible si le Potentiel B était une fonction uniforme des coordonnées du point M.

Tels sont les principes sur lesquels sir W. Thomson fait reposer l'expli- cation des phenomenes de rotation des aimants par les courants.

En réalité, la non uniformité du Potentiel P d'un courant fermé sur une masse magnétique est une pure fiction mathématique qui ne saurait rendre raison d'aucun fait. Quelque disposition que l'on donne à l'expérience, on ne pourra jamais faire traverser la surface du circuit fermé par une masse mag- nétique isolée, mais seulement par un aimant on par une portion finie d'un aimant. Le Potentiel du courant fermé sur cet aimant ou sur cette portion d'aimant éprouvera à chaque révolution une augmentation de

1a] ou,

le signe p s'étendant à toutes les masses « renfermées dans la portion d'ai-

mant que l'on considère. Mais, quelque idée que l'on adopte sur la nature du magnétisme, on admet qu'un élément de volume quelconque d'un aimant

renferme antant de fluide boréal que de fluide austral. On a donc » uu = 0

pour une portion finie quelconque d'un aimant. Ou voit par conséquent que le Potentiel reprend la méme valeur toutes les fois que l'aimant reprend la méme position ').

Si l'on a pu croire que Ja non uniformité du Potentiel d'un courant fermé sur une particule magnétique pouvait rendre compte d'un phénoméne quelconque, c'est que l’on remplacait l'aimant par une distribution à sa surface de deux fluides de noms contraires ayant méme action que lui et que, dans le phéno- mène étudie, la partie portant lun des fluides traversait la surface entourée

!) Je trouve cette remarque dans une Note de M. Potier à la troduetion de Maxwell par G Seligmann—Lui (T. 2 p. 151) M. Potier ne parait pas en avoir conclu l'inexaetitude de l'explication donnée par sir W. Thomson pour la rotation d'un aimant par un courant, car Maxwell expose cette explication un peu plus loin (T. 2 p. 154), et M. Potier n'a adjoint aueue note à cette explieation.

96 P. Dv Erw.

par le courant, tandis que l'autre partie demeurait constamment en dehors. Mais il faut observer que la distribution superficielle dont il s'agit n'est équi- valente à la distribution réelle que pour des points extérieurs à l'aimant. Or, dans le cas une partie seulement de l’aimant traverse la surface du cou- rant, certains points de ce dernier se trouvent à certains moments à l'intérieur de l'aimant, en sorte que, pour ces points, la distribution superficielle n'est plus équivalente à la distribution réelle.

Nous devons donc bannir complétement cette conception, contraire aux Principes de la Thermodynamique, d'un Potentiel qui n'est pas une fonction uniforme de l'état du système. Quant au phénomène en question, on en déduit bien aisément lexplication des principes posés dans ce travail.

Le corps mobile AB est à la fois un aimant et un conducteur par lequel passe un courant. Son mouvement résulte done:

1:0. Des actions exercées sur l'aimant par le systéme tout entier formé de l'aimant et du courant fermé et uniforme.

9:0. Des actions exercées sur le segment de conducteur BA par le cou- rant fermé et par l'aimant.

. Le Potentiel du courant fermé sur l'aimant, le Potentiel de l'aimant sur lui méme, ne varient pas lorsque l'aimant tourne autour de son axe, les in- tensités des courants étant supposées invariables. Par conséquent les forces rangées dans la premiere catégorie ne sauraient produire aucun mouvement de rotation de l'aimant. Il n'en est pas de méme des actions rangées dans la seconde catégorie. Ces actions ont un moment par rapport à l'axe de rotation de laimant, et, lorsque l'aimant effectue une révolution, ces actions effectuent un travail facile à calculer d’après les principes qui précèdent. Ce travail est égal au Potentiel du courant et de l'aimant sur un courant circulaire d'inten- site I parcourant le godet de mercure en sens inverse du monvement de i.

On peut donc énoncer les conséquences suivantes:

1:0. Les prétendus phenomenes de rotation des aimants par les courants sont düs, non aux actions exercées par les courants sur les aimants, mais aux actions exercées par les courants et les aimants sur um segment mobile de courant. Ce sont des phénomènes de rotation des courants par les courants et les aimants.

9:0. La force qui fait tourner l'aimant AB autour de son axe est égale et directement opposée à celle qui ferait tourner le cadre MNPQ, si ce cadre était mobile et laimant inmobile.

Applications de la Thermodynamique. 97

Cette theorie s'étendrait aisément au cas les courants ne sont pas uniformes.

Elle conduit aux mémes formules que la théorie d'Ampére ou celle de sir W. Thomson. Mais les idées sur lesquelles elle repose sont fort différentes. Elle montre que le phénomène de la soi disant rotation d'un aimant par un courant ne saurait décider entre les idées de Biot et celles d’Ampere.

13

- cus voli ARMIS > RA pem

run a" m u” jore llt dust

scu a“ LS

rr ZZ, i7 Ae s INO em Ys tg e nu Inr UN M M LT E - pu^ . ,

In L un ar ap a viner 4 TETTE, he AR a UT nb J

Applications de la Thermodynamique, 99

Applications de la Thermodynamique aux Actions qui s'exercent entre les Courants Electriques et les Aimants.

Figures.

I, I

P. DUEEM.

100

ICONES SELECTAE

HYMENOMYCHTUM FENNIAE

NONDUM DELINRATORUM.

EDTA

SUB AUSPICIIS SOCIETATIS SCIENTIARUM FENNICAE CURA

P. A. KARSTEN SOCIETATIS MEMBRI.

FASCICULUS TERTIUS.

o 0 M ——

» . "f D | . 349083252 im AUDE | E | | RU | pATMNEW MUTA crus M WE

T.

y NA m 5 . | e E" "

LXI. Lactarius lateritioroseus Kansr. Symb. ad Myc. Fenn. XXIV, p. 14 et XXV, p. 20.

Pileus carnosus, plano-depressus, saepe subinfundibuliformis et irregularis, umbone minuto papillaeformi, demum evanescente, siccus, granuloso-vel prae- sertim marginem versus squamusulo-laceratus, laevis, azonus vel obsolete zona- tus, lateritioroseus, 3—9 cm. latus. Stipes solidus, subaeqvalis, pileo concolor, at pallidior, apice albofarinaceus, 3—7 cm. altus, usque ad 3 cm. crassus. Lamellae decurrentes, subconfertae, pallide carnei. Lac acre, album, sat par- cum. Sporae sphaeroideae vel subsphaeroideae, verrucosae, albae, diam. 8—9 mmm. vel longit. 9—10 mmm., crassit. 5—9 mmm. Basidia clavata, longit. 50—60 mmm., erassit. 10—12 mmm. Cystidia fusoidea, longit. 70—80 mmm. crassit. 10—12 mmm.

In silvis frondosis vel mixtis, dumetis humidis circa Mustiala vulgaris.

Ab affini Lactario lilacino Lascn., pro qvo antea habitus, praesertim pileo non floccoso lamellisqve decurrentibus recedit,

LXIL Inocybe debilipes Karsr. Krit. Ófv. Finl. Basidsv., p. 211.

Pileus carnosus, tenuis, e conico-convexo explanatus, obtuse umbonatus, fusco-pallidus, ferruginascens, undiqve superficie sqvamoso-laceratus, demum sqvamoso-deglubens et subrimosus, 1,5—2, cm. latus. Stipes solidus, ae- qvalis, flexuosus, pallescens, vulgo demum sqvamulis minutis flocculosis vel fibrillis fuscescentibus adpressis maculatus, apice leviter flocculosus, 4—5 cm. altus, 1—2 mm. crassus. Lamellae adnexae, confertae, subventricosae, ferru- gineo-pallidae, acie fusco-crenulatae. Basidia clavata, longit. 20—35 mmm., crassit. 6—9 mmm. Sporae ovoideae, saepe inaeqvilaterales seu obliqvae,

104 P. A. KARSTEN.

uniguttulatae, dilute flavescentes, longit. 7—9 mmm., crassit. 5—6 mmm. Cys- tidia fusoidea, longit. 75—95 mmm., crassit. 12—17 mmm.

Loco graminoso declivi in silva frondosa prope Mustiala, m. Aug.

Magnam habet similitudinem cum In. scabella Fn. Icou., t. 110, f. 1. forteqve cum ea identica. Patouillardii icon t. 229 quoad staturam cum In. debilipede haud parum convenit.

LXIII Pholiota terrigena Fr.

Vet. Akad. Förh. 1851, p. 49. Monogr. I, p. 304. Hym; Eur. p. 215: Kazcgge. Icon. Hym. Hung., p. 25, XIV, f. 1. Cook. Illustr. Brit. Fung. p. 349. Kaxst. Symb. ad Myc. Fenn. XVII (1886), p. 159.

Pileus carnosus, sat compactus, e convexo vel ob marginem involutum e lenticulari explanatus, obtusus, viscidulus, anodermeus, cute in fibrillas soluta non instructus, pallescens, demum subluridus, glabratus, vulgo sqvamulis super- ficialibus dispersis subfuscescentibus ornatus, 0,5—2 cm. latus. Stipes car- noso-fibrosus, farctus, dein cavus, aeqvalis, albido-pallescens, valde fibrillosus, ut plurimum sqvamis concoloribus, tandem obscurioribus sqvarrosus. Velum a margine pilei ad stipitem sistit telam contiguam, dein disruptum, margine Hypholomatis instar appendieulatum, in stipite vix annulare. Lamellae sinuato- adfixae, confertae, primitus pallidae vel flavescentes. Sporae ellipsoideae vel sphaeroideo-ellipsoideae, flavidae, eguttulatae, longit. 5—8 mmm., crassit. 2—3 mmm.

In terra humoso-arenosa in horto Mustialensi, m. Sept.

Caespites densissimos saepe format. "Totus fungus demum sordide luteus.

LXIV. Bierkandera simulans Kazsr. Revue myc. 1888, Avril. Krit. Ófv. Finl. Basidsv., p. 20.

Valde imbricata, concrescens. Pileus carnosus, lentus, tenax, dimidiatus, triqveter, irregularis, laevis, azonus, glaber, pallescens vel albus, siccitate sub- ferruginascens, intus albus, 1—3 cm. latus. Pori minuti, rotundi, inaeqvales, laceri, tenues, e pallido subferruginascentes, nudi. Sporae cylindraceae, curvu- lae, hyalinae, longit. 4—5 mmm., c assit. 1—1,5 mmm.

Icones selectae. Hymenomycetum Fenniae. 105

In cortice Piceae excelsae prope Vasa, m. Maji 1864. Quoad formam cum Inonoto radiato (Sow.) omnino convenit.

LXV. Bjerkandera sqvalens Kansr. Symb. ad Myc. Fenn. XVIII (Meddel. af Soc. pro Faun. et Flor. fenn., 14: 1887, p. 79). Trametes sqvalens Kansr. in G. Wint. Fung. Eur. et extraeur. exsı N:0:/9528:

Pilei stuppeo-suberosi, molliusculi (iu statu udo), triqvetri et effusi, se- riatim elongati, confluentes, azoni, glabri, pallescentes, dein rufescentes, rufi vel brunneo-nigrescentes, 2 mm.—2 cm. crassi, margine acuto, saepissime ef- fuso-reflexi vel toti resupinati. Pori solito rotundi, subaeqvales, obtusi, integri, albi vel albidi, demum saepe fuscescentes, interdum stratosi. Sporae subsphae- roideae vel ellipsoideo-sphaeroideae, diam. 2—3 mmm. Hyphae circiter 4 mmm. crassae.

In truncis putrescentibus Pim sylvestris in pinetis montosis circa lacum Salois haud procul a Mustiala, m. Julio et Augusto.

LXVI. Bjerkandera serpula Kaxsr. Symb. ad Myc. Fenn. XVIII (Meddel. af Soc. pro Faun. et Flor. fenn., 14: 1887, p. 79.) Krit. Ófv. Finl. Basidsv., p. 301.

Pileus carnoso-lentus, effuso-reflexus, tenuiusculus, laevis, villosulus, de- mum glabrescens, uncialis vel ultra. Pori inaeqvales, flavi, minuti. Sporae elongatae, longit. 3—5 mmm., crassit. 0,5 mmm.

In rimis corticis Alni incanae nec non supra Inonotum radiatum juxta lacum Särkjärvi prope Mustiala.

LXVII. Physisporus lenis Kaxsr. G. Wint. Fung. Eur. et extraeur. exs. N:o 3527. Symb. ad Myc. Fenn. XVIII (Meddel. af Soc. pro Faun. et Flor. fenn., 14: 1887, p. 82). Krit. Öfv. Finl. Basidsv., p. 319.

Effusus, firmulus, molliusculus, adhaerens, subieulo tenui e mycelio lignum intrante enato, immarginatus, ambitu subbyssinus, albus. Pori rotundi, rarius

106 P. A. KARSTEN.

oblongati vel angulati, inaeqvales, integri, minuti, 1—3 mm. alti. Sporae sphae- roideae, diam. 1—2 mmm. Hyphae circiter 6 mmm. crassae.

In ligno vetusto carioso pineo in pinetis montanis circa lacum Salois, m. Aug.— Oct.

LXVIII. Physisporus luteoalbus Kaxzsr.

Revue Myc. N:o 33, p. 10. Symb. ad Myc. Fenn. XVIII (Meddel. af Soc. pro Faun. et Flor. fenn., 14: 1887, p. 82). Krit. Öfv. Finl. Basidsv., p. 318.

Effusus, separabilis, immarginatus, glaber vel subglaber, subiculo tenuissimo, membranaceo, flavente. Pori aeqvales, rotundati, tenues, saepe demum angu- lati et sublaceri, minimi, 1—2 mm. alti, lutescenti-albi. Sporae oblongatae, rectae, longit. 3—6 mmm., crassit. circiter 2 mmm.

Ad lignum pineum putrescens in regione Mustialensi passim.

LXIX. Physisporus euporus Kazsr.

Finl., Ryssl. o. Skand. Hattsv. II, p. 59. Polyporus euporus Kamsr. Fung. Fenn. exs. N:o 618. Myc. Fenn. IIT, p. 273. Fr. Hym. Eur. p. 575.

Resupinatus, tenuis, adnatus, submicans, ambitu primitus byssaceo, demum libero et glabro. Pori curti, rotundi, aeqvales, testaceo-flavi.

Ad lignum corticemqve ramorum exsiccatorum Salicum et Populi tremu- lae in regione Mustialensi passim.

LXX. Polyozus Hisingeri Karsr. Symb. ad Myc. Fenn. XXIII, p. 2. Krit. Öfv. Finl. Basidsv., p. 395.

Coriaceo-mollis, erectus, gracilis, a basi stipitiformi admodum tenui dicho- tome ramosus, pallescens, siccus in fuscum vel ferrugineum levissime vergens, pruinosus, 2—3 cm. altus, ramis complanatis, laevibus, apicibus solito acutis et pallidioribus. Sporae subsphaeroideae, hyalinae, diam. 2 mmm. vel longit, 3 mmm., crassit. 2 mmm.

Ad radices Cyatheae medullaris in caldariis Fagervikensibus (Epw. Hi- SINGER). i

leones selectae. Hymenomycetum Fenniae. 107

LXXI. Corticium calotrichum Kaxsr. Revue myc. 1888, p. 73. Symb. ad Mye. Fenn. XXV (1888), p. 21.

Effusum vel oblongatum, immarginatum, adnatum, subtus adpresse fibrillo- sum ambituqve byssinum, demum membranaceum, subsecedens et glabrescens. Mycelium e hyphis ramosis, articulatis, obtusis, scabriusculis, 6—12 mmm. crassis, albis contextum. Hymenium tenue, ceraceum, laeve, contiguum, rarius siccitate rimosum, albido-alutaceum vel sordide flavidum. Cystidia nulla. Spo- rae sphaeroideae vel angulosae, parcae, subhyalinae, 8—10 mmm. diam.

Supra corticem vetustum Ali incanae circa Mustiala, m. Aug.— Nov.

LXXIL Corticium laevissimum Karsı.

Krit. Öfvers. Finl. Basidsv, p. 411. Xerocarpus laevissimus Kamsr. Symb. ad Myc. Fenn. XII (1883), p. 111.

Longitudinaliter effusum, submembranaceum, tenue, adnatum, subtus pri- mitus adpresse fibrillosum, ambitu subsimilari, hymenio laevi, glabro, contiguo alutaceo pallescente.

Supra corticem et lignum putrescens Populi tremulae, in regione Mustia- lensi, m. Sept.

LXXIIL Kneiffia latitans Karsr. Cortieium latitans Kansr. Revue Myc. 1888, p. 74.

Effusum, innatum, adhaerens, subcorticale, epidermide divulsa nudum, in- determinatum, tenuissimum, submembranaceum, lutescente album, laeve, siccum rimosum, papillis sat confertis minutissimis setuliformibus instructum, ambitu byssino, albo. Sporae oblongatae vel ellipsoideo-oblongatae, rectae vel leviter curvulae, 2-guttulatae vel spurie subseptatae, longit. 9—12 mmm., crassit. 4—5 mmm. Dasidia cylindraceo-clavata, longit. 25—40 mmm., crassit. 6—8 mmm. Cystidia cylindracea, excedentia, verruculosa, circiter 90 mmm. longa et 12 mmm. crassa.

In ramulis emortuis Sorbi Aucupariae in prato Myllyperä prope Mustiala. m. Oct.

108 P. A. KARSTEN.

A Kneiffia jungvillea (Quér.) Kansr. (Odontia junqvillea Qu£r), cui proxime accedit, caeterisqve congeneribus sporis majoribus statim dignoscenda.

LXXIV. Corticium nididulum Kansr.

Symb. ad Mye. Fenn. VIII (Meddel. af Soc. pro Faun. et Flor. fenn., 6: 1881, p. 11) Ryssl., Finl. o. Skand. Hattsv. II, p. 150.

Elongato-effusum, adglutinatum, ceraceum, glaberrimum, luridum vel ar- gillaceo-lutescens, siecitate in fuscum leviter vergens, ambitu similari, hymenio laevi, nudo, contiguo, sicco nitente. Sporae oblongatae, longit. 2—3 mmm., crassit. circiter 1 mmm.

In ramis Salicis capreae prope Mustiala, m. Nov.

A Corticio calceo hymenio sicco haud rimoso nitente diversum.

LXXV. Corticium lividocoeruleum Karsr. Not. ur Sällsk. pro Faun. et Flor. Fenn. Fórh. IX, p. 370. Myc. Fenn. III, p. 315. Ryssl, Finl. o. Skand. Hattsv. II, p. 151. Fr. Hym. Eur. p. 652.

Elongato-effusum, adglutinatum, ceraceo-molle, glabrum, livido-coeruleum, hymenio sicco, pruina albida, densissima consperso contiguo. Sporae ellipsoi- deae vel oblongatae, saepe inaeqvilaterales, longit. 7— 10 mmm., crassit. 5—6 mmm.

In ligno putrescente circa Mustiala et ad pagum Ruva, infimae Lapponiae Rossicae, autumno vere.

LXXVI. Xerocarpus subsulphureus Kansr. Ryssl., Finl. o. Skand. Hattsv. II, p. 138. Corticium subsulphureum Karsr. Symb. ad Myc. Fenn. VIII (Meddel. af Soc. pro Faun. et Flor. fenn., 6: 1881, p. 12).

Elongato-effusus, adglutinatus, subgrumoso-induratus, immarginatus, sub- sulphureus, glaber, hymenio laevi, siceitate rimoso, nudo. Sporae ellipsoideae vel oblongatae, longit. 4— 6 mmm., crassit. 1—5 mmm.

In ligno vetusto pineo in regione Mustialensi, Salois, m. Sept.

Icones selectae. Hymenomycetum Fenniae. 109

LXXVII. Coniophora laeticolor Karsr. Xerocarpus laeticolor Kamsr. Ryssl., Finl. o. Skand. Hattsv. II, p. 137. Symb. ad. Myc. Fenn. IX (1882), p. 52. Coniophora crocea Kansr. Rev. myc. 1887. Janv. p. 2.

Elongato-effusa, confluens, membranacea, adglutinata, tenuis, glabra, amb- itu similari, raro substrigusulo, crocea vel croceo-ochracea, hymenio arido laevi, contiguo, flocculoso-vel subsetuloso-pulveraceo, concolore vel ochraceo. Sporae oblongatae, saepe curvulae, flavidae, longit. 6—9 mmm., crassit. 2—4 mmm.

Ad ligna pinea in regione Mustialensi, Salois.

Humectata et fracta colore rufo vel croceo-rufo tingitur.

LXXVIIL Clavariella soluta Karsr.

Symb. ad Myc. Fenn. VI (Meddel. af Soc. pro Faun. et Flor. Fenn., 5: 1879, p. 30). Ryssl., Finl. o. Skand. Hattsv. II, p. 189 (ut subsp. Cl. erispulae Fr.)

A basi ramosissima, ex albido rufescens, trunco tenui, fibrilloso-radiculoso, vulgo nudo, ramis vage ramosis, longitudinaliter rugosis, divaricatis, apicibus obtusis, 3—4 cm. alta.

Ad ramulos strobilosqve Piceae excelsae prope Mustiala, m. Oct. et Nov. (Oxxr KARSTEN)

LXXIX. Cyphella terrigena Karsr. Symb. ad Myc. Fenn. XXV, p. 21.

Membranacea, campanulata, subinde in stipitem brevissimum porrecta, lae- vis, alba, albopuberula, hymenio laevi, lutescente-albo, 0,2—0,3 mm. alta. Basidia clavulato-cylindracea, longit. 20-—25 mmm., crassit. 4—5 mmm. Spo- rae ellipsoideo-sphaeroideae, longit. 6—7 mmm., crassit. 5—6 mmm. Cysti- dia nulla.

Supra terram nudam in horto Mustialensi, m. Julio 1869.

110 P. A. KARSTEN.

LXXX. Ditiola conformis Kansr. Fung. Fenn. exs. n:o 629. Symb. ad Myc. Fenn. I (Notis. ur Sällsk. pro Faun. et Flor. fenn. fórh., 11: 1871, p. 223). Ryssl., Finl. o. Skand. Hattsv. II, p: 203:

Receptacula pezizoidea, cupulata, stipitata vel sessilia, mollia, albofloccosa, erumpendia, disco planiuseulo, gelatinoso, subflavo vel aureo, laevi, circiter 1 cm. lato, stipite crasso, solito 5 mm. alto. Sporae ellipsoideae, tenuiter 1—mul- tiseptatae vel guttulis minutis transverse serratis foetae, hyalino-luteolae, longit. 18—30 mmm., crassit. 8—10 mmm.

Ad ramulos Alni incanae dejectos in paroeciis Hollola (Erw. Wario) et Tammela.

Qvid sit Femsjonia luteoalba Fr. Summ. Veg. Scand. p 341 (Ditiola luteoalba Qu&r. Ench. p. 227), non. liqvet; forte huc. pertinet.

RR

PL. I.

61. Lactarius lateritioroseus Karst. 62. Inocybe debilipes Karst.

C, G. H. Karsten & P. A, Karsten del. F. Liewendal's lith tryckeri, Helsingfors.

12 VRAI TE

bo.

63. Pholiota terrigena Fr. 65. Bjerkandera sqvalens Karst.

64. Bjerkandera simulans Karst. 66. Bjerkandera serpula Karst.

L. Fabritius & C, G. H. Karsten del, F. Liewendal's lith. tryckeri, Helsingfors

PL. II.

sporus luteoalbus Karst.

hysi

68. P

is Karst.

rus len

ysispo

67. Ph

Helsingfors

Liewendal's lith, tryckeri,

F.

C, G. H, Karsten. del.

PL. IV.

69. Physisporus euporus Karst. 71. Corticium calotrichum Karst. 70. Polyozus Hisingeri Karst. 72. Corticium laevissimum Kartt.

C. G H. Karsten. del. F. Liewendal's lith, tryckeri, Helsingfors

PRIV

73. Kneiffia latitans Karst. 75. Corticium lividocaeruleum Karst. 74. Corticium nitidulum Karst. 76. Xerocarpus subsulphureus Karst.

C. & H. Karsten. del, F. Liewendal's lith, tryckeri, Helsingfors

PL

19:

77. Coniophora laeticolor Karst 78. Clavariella soluta Karst.

C. G, H. Karsten. del,

79. Cyphella terrigena Karst. 80. Ditiola conformis Karst.

F. Liewendal’s lith, tryckeri,

Helsingfors

LE MYSTERE DE SAINT LAURENT.

PUBLIÉ D'APRES LA SEULE ÉDITION GOTHIQUE

ET ACCOMPAGNE D'UNE INTRODUCTION ET D'UN GLOSSAIRE

W. SÖDERHJELM ET A. WALLENSKÖLD.

A 44"

Le Mystère de saint Laurent est le troisième des ouvrages qui, dans la vieille littérature francaise, sont consacrés à la glorification de ce martyr. Les deux précé- dents, le poéme anglo-normand et le Miracle, étant publiés, nous n'avons pas trouvé inopportun de mettre aussi le mystére à la portée de ceux qui s'intéressent au vieux théátre francais ou à la représentation des vies des saints dans la littérature ancienne. Nous devons avouer cependant qu'une raison pour ainsi dire fortuite a contribué pour une bonne part à cette publication; en effet, un des éditeurs était arrivé à s'occuper de ce mystère au cours de ses travaux pour son édition du poème anglo-normand de saint Laurent. La générosité de la savante société, dans les „Acta“ de laquelle nous avons trouvé une place hospitaliere pour notre vieux poéme, nous a rendu possible cette publication, ce dont nous tenons à remercier spécialement notre bienveillant inter- prète auprès de cette société, M. le Professeur Æstlander, protecteur zélé et infati- gable de l'étude des langues modernes dans notre pays.

Il ne nous a été conservé aucun manuscrit du Mystére de saint Laurent. Nous n'en possédons qu'une seule édition gothique, dont on trouve à la Bibliothéque Na- tionale un exemplaire, celui que nous avons copié. S'il en existe d'autres encore, nous ne saurions le dire; mais tout porte a croire que le petit livre est rarissime. Il y a des bibliographies qui ne le mentionnent pas du tout; d'autres le connaissent seulement par des citations. Panzer (Annales typographiques) l’ignore parfaitement, Osmont (Dictionnaire typographique, historique et critique des livres rares I, 397) remarque: „rare, 12 à 15 1", et Brunot (Manuel V, 1193) dit seulement: „Moralit& fort rare, 200 fr. Gaignat; 101 fr. La Valliére*.

Entre les ouvrages anciens qu'on consulte généralement pour la poésie dramatique du XV siècle, il n'y en a que trois qui consacrent un mot à notre mystère, à savoir la Bibliothèque du théâtre francais par le duc de la Valliere, Y Histoire universelle des théâtres et les Recherches sur les théâtres de France par de Beauchamps.!) Les deux premiers (Bibl. I, 25 s., Hist. univ. XI, 225 s.) en donnent des analyses fort courtes, en ajoutant que le mystère est une piece très rare („mais d'ailleurs peu curieuse“ Hist. univ.); le troisième se borne à en indiquer le nom, mais avec une addition qu'on pour-

!) Douhet (Dictionnaire des mystères, 485 s.) et Graesse (Trésor VI, 1, 307) ne font que citer la Valliére et l'Histoire universelle.

114

rait croire d'une grande importance, toute laconique qu'elle est: elle donne en effet le nom de l’auteur et la date de la publication du mystère: ,2499. Gaucher de Sainte Marthe“. Dans le Journal du Théâtre Français inédit de Mowhy (Bibl. Nationale mss fr. 9229), cette date est répétée avec l'indication qui suit (f? 65): „1499. L'année suivante Jeannot representa avec les enfants Sans-Souci, sus le theatre de la Trinité apres le mistere du Martyr de St. Laurent un dialogue ayant pour titre —“ mais il n'est rien dit du mystère ou de son auteur. F^ 403 on lit qu'en 1610 le „Mystere de Mer St. Laurent“, dont on ne connaissait alors que le titre, fut repris par les Con- frères de la Passion et quil fut „tres bien reçu“.

Quelle foi faut-il ajouter à ces indications?

Pour parler d'abord de l'auteur supposé, voici ce qu'on sait de lui. Gaucher de Sainte-Marthe, petit-fils de celui qui le premier porta un nom illustre dans l’histoire des lettres de la France et que son propre petit-fils Scévole a spécialement honoré, est qualifié, dans les actes, d'écuyer seigneur de Villedan, de la Riviére de la Baste en Cursai, de Lerné ete. Aprés avoir été recu docteur dans la Faculté de Paris, il acquit bientót une grande réputation et fut successivement médecin du Connetable Charles de Bourbon, des princesses Renee et Louise de Bourbon, toutes les deux abbesses de l'ab- baye de Fontevrault, et enfin (1533) conseiller et premier médecin du roi Francois I, qui ,lhonora d'un trés favorable accueil et lui témoigna la satisfaction qu'il avait de ses fidèles services“. Son savoir merveilleux lui rendit l’eloge ,quentre les Francois et les Estrangers il estoit un oracle de la medecine et un tutelaire Esculape“. Il mourut le 14 février 1551 à Fontevrault, âgé d'environ 80 ans et fut enterré dans l'église abbatiale, se trouve son épitaphe. !)

Il n'est dit nulle part que ce Gaucher de Sainte-Marthe ait rien écrit. Cela suffirait pour nous inspirer des doutes sur le renseignement donné par Beauchamps; ces doutes sont encore confirmés, quand nous apprenons que le mystére de saint Lau- rent fut représenté déjà en 1460 à Chambéry, ?) en 1467 à Compiègne 3) et en 1488 à Metz.*) Quoique nous n'ayons pas de notices positives à ce sujet, il est pourtant trés probable que ce füt notre texte dont on se servit pour ces représentations, puisqu'il ne reste pas la moindre trace d'une autre version. Or, comme Gaucher de Sainte- Marthe mourut en 1551, „age d'environ 80 ans“ il n'aurait pu l'écrire. Du reste, méme si le texte que nous publions maintenant est autre que celui de Chambéry etc., le seul témoignage de Beauchamps n'est pas d'un grand poids; on sait que les anciens histo- riens du théâtre francais manquaient trop de critique pour qu'on puisse avoir une con-

1) Citons parmi les sources qui contiennent ces notices, avec des variantes insignifiantes: Genea- logie de la Maison de Saintemarthe. Et des Familles qui en sont issues par les femmes. Justifiée par Tiltres, Arrests du parlement, Histoires, Epitaphes et autres bonnes preuves. 1675. Dans le manus- crit B. N. f. fr. 22271 f 38 sqq. Mercure Galant, Novbre 1706 p. 188 sqq. Conspectus historiae medicorum chronologicus, confectus a Georgio Matthiae, Gottingae 1761, p. 258. Dreux-Duradier, Hist. litt. du Poitou, Niort 1849, IT, 400 sqq. Eloy, Dict. hist. de la médecine ancienne et moderne 1778. H. Nicquet, Histoire de l'ordre de Font-Evraud. Paris 1642, p. 492 sq.

2) V. Petit de Julleville, Les Mysteres, II, 98 sq.

*) Les Mysteres. II, 31.

*) Les Mysteres, II, 55.

115

fiance aveugle en leurs indications, et quant à Beauchamps, ce ne serait pas la pre- mière fois qu'il aurait donné comme celui de l'auteur un nom qui n'a aucun rapport avec la pièce en question sauf peut-être qu'il s'est trouvé griffonné sur le titre d'une édition gothique pour en indiquer le possesseur. Ainsi nous croyons bien faire de re- jeter tout simplement l'affirmation de Beauchamps et de nous résigner à regarder notre mystère comme l’œuvre d'un anonyme.

Quant à la date, 1499, ce peut bien étre celle de l'impression, car la maison De- nis Janot imprimait des livres depuis 1484; que le mystere, comme l'affirme Mouhy dans son Journal cité ci-dessus, ait été représenté à Paris la méme année, celà n'a rien d’invraisemblable, mais n'est pas suffisamment prouvé: Mouhy, en général, donne ses notices avec un trop grand sans-gene.!) D’autres sources de l'histoire du theatre pa- risien ne font aucune mention de ce fait.

Une analyse du mystère nous parait inutile ici, vu qu'il en a éte rendu compte dans le grand ouvrage de Petit de Julleville (II, 524—527) et, avec des extraits, dans l'introduction qui précède l'édition du poème anglo-normand.?) Dans cette introduction on parle aussi des rapports entre le miracle et le mystére, et on y mentionne d'autres œuvres littéraires du moyen-âge, inspirées par l’histoire du martyre de saint Laurent. Parmi celles-ci il faut nommer encore le poème espagnol Martyrio de Sant Laurencio par Gonzalo de Berceo (XIII siècle). Ce poème, en 105 ,coplas* et 420 vers de 13 syllabes, suit assez fidèlement le texte de la légende dorée. >)

Le Mystere de saint Laurent ne différe essentiellement, ni par sa composition ni par son caractère, du reste de la grande masse des autres produits du méme genre, en vogue au quinzième siècle. On y rencontre les mêmes éléments que partout ail- leurs: la foi et la résignation chrétienues luttant contre la brutalité des paiens, les sentiments et le langage élevés des martyrs, qui devaient servir à l'édification du publie, à cóté de la sinistre bouffonnerie et du bavardage réaliste de leurs bourreaux, qui devait lamuser, les scènes dans le ciel et l'enfer à côté des peintures banales de la vie quo- tidienne etc. Mais avec cela on reconnaitra cependant à notre mystére quelques avan- tages: il contient des endroits assez bien écrits; ceux surtout parlent les martyrs,

1) M. Petit de Julleville, dans une communication quil a bien voulu nous faire, appelle son Jour- nal un ,vrai tissu de mensonges“,

2) De saint Laurent p. p. W. Sóderhjelm, p. XXIV—XXXII.

3) V. Colleceion de poesias castellanas anteriores al siglo XV. publicadas por D. T. A. Sanchez. Nueva edicion hecha bajo la direccion de D. Eugenio de Ochoa. Paris 1842, p. 174—179. L'éditeur suppose qu'il manque environ un tiers du poème.

Il nous a été impossible de nous convaincre de l'existence du mystère qui, selon De Backer (Bibl. des écrivains de la compagnie de Jésus I, 2160), aurait été imprimé a Tréves en 1660.

D'un autre cóté, nous avons eu sous nos yeux deux éditions du mystere italien, celles qui se trouvent à la Biblioteca Riccardiana à Florence et dont l'une est du XV s. et l'autre de 1617. Selon de Batines, Bibliografia delle antiche rappresentazioni italiane (L'Etruria 1852, 322), il en existe encore des éditions du commencement du XVI s., de 1547, 1558, 1568, 1581 et de 1607, ce qui prouve que le mystére a été extrémement répandu. Le texte semble étre le méme dans toutes les éditions; il com- prend environ mille vers et ne contient autre chose que ce qui est raconté dans les actes de saint Sixte et de saint Laurent.

116

ne manquent méme pas d'une certaine dignité et d'une certaine grandeur (emp. le monologues de Romain v. 6513 sqq., de Laurent v. 6913 sqq. et d'Ypolite v. 8206 sqq.); la prolixité n'est pas excessive, le défaut d'action ne se faisant pas trop sentir en gé- néral; les passages destinés à l'amusement des auditeurs ne sont pas trop grossiers et surtout pas obscènes, ce qu'on ne peut guère dire de la plupart des autres mystères.

Pour ce qui est de la peinture des caractères, on n'en trouve rien on presque rien dans le mystére; évidemment il a suffi à l'auteur de dialoguer l'histoire de saint Lau- rent telle que la légende dorée et la tradition la lui avaient donnée, en y ajoutant les martyrs de saint Sixte, de Romain et d'Ypolite et en amplifiant le tout par les acces- soires et les personnages conventionnels.

La versification de notre poème est en général bonne; il faut supposer du moins qu'elle l'ait été, car le texte, comme ceux de tous les mystéres qui nous sont parvenus, parait avoir subi pas mal d'altérations. Selon les principes du quinzieme siécle l'auteur laisse tomber l'e devant une voyelle (veoir, veez etc.) et quelquefois entre deux con- sonnes à l'intérieur du mot; il donne la valeur de monosyllabe à un mot comme aage; il se sert abondamment de l'hiatus (nous n'en avons pas compté moins de soixante-dix cas à peu pres), et il emploie souvent des rimes qui, sans avoir rien de surprenant, pourtant ne sont pas tout à fait communes dans les œuvres littéraires du temps. Ainsi il fait rimer a avec © devant r plus consonne dans ferme : s'arme : vacarme : caterne v. 1267 sqq., vacarme.: ferme v. 1910, 1288, charge : perge v. 1998, 3199, 5625, : quierge v. 4303; à, ai avec oi, qui se prononce chez lui og, dans cog- noistre : lettre v. 313, croire : terre v. 575, 4964, toy : deloy v. 2436, avoir : lever v. 3309, scay : soy V. 3850, maistre : recognoistre v. 4317, scavoir : laver v. 4324, recep- voir : plourer v. 4773, amay : moy v. 5207; c (s) avec ch dans place : hache v. 1361, : sache v. 6216, 7084, 7778, 8081, 8344, souvenance : blanche v. 2986, atache : face v. 5418, hanche : pance v. 5549, lasse : tasche v. 5653, blesse : bresche v. 1441, façon : sachon v. 1595; m avec n dans homme : donne v. 448 etc., donne : somme v. 540, ordonne : homme v. 1662, Romme : couronne v. 546; n avec n dans demaine : Espaigne v. 95, hympne : digne v. 6998, digne : enlymine v. 7125, fine : signe v. 1440; i? avec i dans premiere :pire v. 2376 et il ne fait aucune distinction entre et é. Remarquons encore que lo fermé dans la terminaison latine -orem ne s'est pas toujours changé en ew, p. ex. dans les rimes amour : honnour v. 1075, retour : seignour v. 1623, sejour : seigneur v. 2501, et que o fermé rime avec o ouvert dans monsieur : cueur v. 5001. Le cas-régime du pronom de la troisieme personne du singulier (le) se trouve deux fois à la rime, avec lay (de laieus v. 6834) et avec jeunay (de jejunatus v. 4461), et au cas-sujet du méme pronom au singulier et au pluriel on a ajouté un e afin qu'ils eussent l'air de mieux rimer avec des mots en e (abile : ile v. 457, pille : ylle v. 4580). Mais ces détails, comme beaucoup d'autres (l'assonance doubte : coulpe v. 3811, les rimes jeune : Diane v. 3448, : mienne v. 4028), ne sont certainement que des altérations de ce genre absolument in- dividuel dans lequel presque tous les auteurs du quinzième siècle se sont permis des extravagances plus on moins grandes. Il est difficile de dire si quelques singularités encore plus saillantes que celles que nous venons de nommer, appartiennent à la méme

117

catégorie ou si elles proviennent de la main d'un copiste. Exemples: royaulme : Diane v. 191, assavoir : mors v. 2173, requiert : cueur v. 5001.

Les rimes qu'on peut attribuer à l'auteur et dont l'emploi semble entrer dans ses principes de versification, ne permettent guére qu'on en tire des conséquences à l'égard de la date du mystère ou du pays natal de l'auteur. La prononciation o? de la diphtongue oi ne date pas seulement de la fin du quinzième siècle, comme l'ont sup- posé MM. Darmesteter et Hatzfeld!) mais se trouve déjà parfois en vieux francais, et fréquemment chez Villon.?) La rime c: ch, qui au moyen-àge est propre à la Nor- mandie et la Picardie, on la rencontre au quinzieme siecle un peu partout (il y en a un exemple méme dans le Mystére de S. Bernard de Menthon, écrit en Savoie, au vers 4195) et la rime premiere : pire rappelle un fait analogue, commun aux dialectes de la Picardie et de l'est.) Cependant l'abondance des formes et constructions propres au vieux francais s'il est permis d'en conclure quelque chose ferait remonter l'ori- gine de notre poéme aux premiers temps de l'ére des mystéres en France. Cette date le milieu du XV siécle conviendrait avec celle des représentations à Chambéry etc. (voy. ci-dessus) et mettrait hors de doute l'identité de notre texte et de celui dont on se servait pour ces représentations.

En imprimant le texte, nous avons tàché d'en éloigner les altérations évidentes et de rétablir partout la mesure. Cependant nous avons été forcés de laisser intacts quelques endroits corrompus pour lesquels nous n'avons pas su trouver une bonne correc- tion. Voici en outre les principes d'orthographe que nous avons suivis: les mots composés sont écrits ensemble ou non suivant lorthographe de l'original ainsi on rencontrera puisque et puis que, apoint et a point etc.; pour plus de clarté un trait d'union a été ajouté aux mots comme Jesu-Crist, mi-may, es-se, jour-Dieu etc.; majuscules (sauf au commencement des vers), signes d’interponction, apostrophes, cédilles, accents man- quent naturellement dans le texte; l'orthographe fautive, causée par l'égalité des sons, a été conservée, sauf dans les cas il aurait pu y avoir de l’équivoque: ainsi nous avons gardé se pour ce, sil pour cil, pence peur pense, lay pour le, estay pour esté etc. tandis que p. ex. ses (= ces) a été corrigé à cause de la confusion possible avec ses (adj. poss.). Pour des raisons faciles à comprendre, les lacunes n'ont pas été remplies. Quelquefois elles n'ont méme pas été indiquées par des traits, à savoir un nombre inégal de rimes ce qui jure contre l'usage général dans les mystéres, y compris le nôtre ferait supposer un vers omis; mais ces endroits-là donnant toujours un sens acceptable, nous n'avons pu nous résoudre à les regarder en effet comme incomplets. Le petit glossaire qu'on trouvera à la fin de notre publication, contient un choix de mots difficiles à comprendre pour qui n'est pas au courant du vieux francais.

Malheureusement certaines circonstances entre autres l'absence forcée d'un

1) Le seizieme siècle pag. p. 211. Cmp. Rossman, Frz oi. p. 168 sq.

?) Le Mystère de la Passion n'en contient que quelques rares exemples (c'est toujours mains = mi- nus qui rime: ai) et dans le Mystére de s. Bernard de Menthon (du milieu du XV s.) nous n'en avons trouvé aucun.

3) Cmp. Neumann, Laut- u. Flexionslehre p. 56 sq.; Horning, Zs. für rom. Phil. XI, 414 sqq.

118

des éditeurs pendant tout le temps qu'aduré l’impression nous ont empéchés de mettre à la rédaction du texte le soin que nous aurions désiré. Les fautes et les inconséquences qui en sont résultées, se trouvent surtout aux premières feuilles. Nous révélons ici celles que nous avons remarquées, en priant nos lecteurs de vouloir bien introduire dans le texte nos corrections, ainsi que les fautes d'impression énumérées dans la liste que nous faisons suivre.

Corrections:

v. 180, 589, 812, 966, 1034, 2407, 2418, 3279 I. qui 286 l. qu'on

» 4701. Veez etc. (v. la note.)

813 1. Obeir leur vueil

922, 1144, 1246, 1701 l. veez cy

1089 l. aage

1140 1. mieux valoir

1272 I. caterne

1348, 1697 l. empiere

1421 l beau frere (note: sire)

. 2009 l. trescher frere (note: sire)

2073, 2080 I. nous retourron (note retourneron) 2356 l. sans mot dire (note: atendre

, 4007 l. aler (note: celer)

, 4532 1. tant seullement

» 5198 1. monseigneur (note: monsieur)

Fautes d'impression:

Liste des personnages, ligne 20 l. messager de Servant v. 488 I. desclaire » 796 1. es-se , 1148 l. sa! 201915991 Gy 9417 1. baillys, , 3043 1. es-se 3073 l. ai-ge 3608 l. Dieu , 4008 1. faire. 4849 note l. Vous luy b. 4851 l. Tenez; ce coup ne , 9142 n. l. 5149 5435 n. l. 5435 6702 1. aservans , 6805 1. soufflet 8815 1. Te, Deum,

Ensuyt la vie de

monseigneur sainct l.aurens par per-

sonnaiges. Avec le martire de sainct

Xpolite- Nouvellement Imprimee a Paris XVI.

II RNE

"HZ

- (:

! N

c

= | Y | ke 7 LA \ M 4 ad ke < > F

" KE

Cy commence les noms

des personnages qui sont en nombre .lvj. dont les noms sensuyvent cy apres.

Et premierement.

Drev LE PERE.

MICHEL.

GABRIEL.

RAPHAEL.

Unizr.

PHILIPPE, empereur de Romme. Son FILZ PHILIPPE.

VALERIEN, prevost de l’empereur. ROMMAIN, premier chevalier. TARQUIN, deuxiesme chevalier. ARCULÉS, ./.

PassevenT, messaiger de l'empereur.

Servant, pere de Laurens. Crauvie, mere de Laurens. Draao, escuyer.

LEGERET, messager de servant. LAURENS.

VINCENT.

Lr gov DE GAULLE.

ANCELOT, son escuyer. ÖLIVIER, son premier chevalier. GiBox, .ü.

TALLEMEN, .?0.

FLEURENTIN, son messaiger.

MarsrnE PIERRE p'Esparaxs, maistre d’escolle de sainct Laurens et Vincent.

AnrTHus, deffenseur de Rains. AUGER, son premier escuyer.

Ramon, .ü. escuyer.

FERRANT, .iü.

Eusrace, .üit.

GALIEN Decius, payen, en chevalier. PouUrPHIRE, premier serviteur. LucıLıe, à. serviteur. BRusLECOSTÉ, premier tirant. FIERAMORT, .4. birant. MAULEVAULT, #0. MALENGRONGNÉ, .Üün.

YPOLITE et SA FEMME. CONCORDE, nourrice, damoyselle. MALQUENTIN, son premier serviteur. MYMERIUS, .2.

SIXTE, pape de Romme. JUSTINUS, son chapelain. URBAN, secrettaire.

HERENE, bourgoyse.

BRIET, aveugle, premier povre. Lassor, son varlet.

RicHART, escloppé povre. YRENE, orfebvre crestien. BrIET, son serviteur.

Luctrer.

SATHAN.

BELIAL.

BELLEZEBUTH.

ASTAROTH.

Ein des noms.

2 ! 1 | ^" 5 UN 2% TUMTIIHKE P ;

24 meh detnr n FR a nr QN

WIN. Y HUV FH ni» 1 mmy

ZO PUISE Y UA |

Ma Ai. mat EI e.

sis Ny Atto c, PEAR"

; 3 Ox Mee SUR ^uis S aere acer. mis up T SUMMA fM. Janum U h yos wu rn An EI Ss i4 » AYANT

in Mate eh Fu TM E iv ture a]

JA) dn B. BONAM ib. M ^B 19 cf 1 í n , E

N ji enimad V PENNA, cg H

, nid b E

PETE IT at Abi. DANA à

" " «ik? RAS

[2

tz or

Cy commence le prologue du mistere sainct Laurens.

En nom du Pere et du Filz, Du saint Esprit en unité, Entendez tous, grans et petis, Ung faict de hault auctorité.

En paix et grant transquilité Prenez en gré nostre exemplaire Qui present sera recité

Au mieulx que nous le pourrons faire.

Mais avant que plus en declaire, Nous salurons devottement Marie, la doulce vierge mere, Eu requerant humblement Que vers le Roy du firmament Luy plaise nous impetrer grace Pour nous monstrer entierement

Ce qui nous maine en ceste place.

Du salut qui tout aultre passe, Dont Gabriel la salua,

La saluron sans plus d'espace, C’est: Ave gracia plena!

Qui ex Deo est, verba Dei audit. Entendez bien ce que j'ay dit. Ceulx qui sont de la partie Dieu En toute place et en tout lieu Voulentiers oyent sa parolle

Et y mettent pensee et cole, Ainsi que firent les bons sains

2 esperit.

30

40

Qui de Jesu-Crist sont prochains. S'ung l’autre aymerent tellement Qu'ilz en moururent a tourment, Comme sainct Laurens et sainct Sixte Dont la legende nous recite

Que si loyaulment s'entre-aymoyent Que leurs corps et ames livroyent A tourment, pour la foy haulcer Et pour saincte Eglise exaulcer. Semblablement sainct Ypolite

Qui est ung sainct de grant merite, Qui tousjours sainct Laurens ayma Et Jesu-Crist, qu'il endura

Moult de peine et de travaulx. Tiré fut a quatre chevaulx

Et en quatre pars desmembré.

De ce soit chascun remembré Pour attendre jusques au bout, Affin que vous puissiés veoir tout. Chaseun y ayt le cueur enclin, Car le plus beau est a la fin.

Qui jusques a la fin sera

De plus beau en plus beau voirra, Et pourtant vueillez y entendre, Affin que tout puissiés comprendre. Benoist soit il qui paix fera

Et qui du cueur escoutera

fol. 2 v? b,

fol. 2 v^ a

124

or Gr

60

-b or

80

Le fait du glorieux mistere. Je ne vous puis pas tout retraire; Vous le voirrés, si vous suffist De monstrer en fait et en dit. C'est ce pourquoy m'en passe atant, Pour cause que le livre est grant. Monstrer vous vueil les personnages, Les joueurs, aussi les estages, Affin que vous puissés entendre Ce que nous vous voulons aprendre. Cest habitacle cy presente Paradis, si nous represente. La est celuy qui est dit Dieu; C’est raison qu'il y ait beau lieu. Les anges sont autour de luy, Qui le servent sans nul ennuy. Philippe, l'empereur rommain, Qui tout homme tient soubz sa main Est en ce hault palays assis. Emprés luy Philippe, son filz. Aupres d'eulx sont les chevaliers Qui moult sont orgueilleux et fiers; Ilz tiennent la loy des payens, Mais l'empereur est crestien. Qui de mal serviteur se sert La chevance ou la vie en pert, Comme fist iceluy seigneur Qui de Romme estoit empereur Par les trahistres dont se servit; La vie et l'honneur en perdit. La est Passevent, leur herault, Qui tantost aura faict ung sault. Veez la de Gaulle ung grant roy Parmy ces gens en bel arroy, Et devant luy son messager

90 Fleurentin qui moult est leger.

Et deca est le deffenseur

95

100

110

De Reims, eu grant bruit et honneur;

Aupres de luy ses escuyers Qui sont tres vaillans souldoyers

Apres voyez la le demaine De la grant contree d’Espaigne Ou est Servant, le noble prince, Sa femme et toute sa province, Lequel de sainct Laurens fut pere. Aupres d'eulx le filz de son frere Lequel fut sainct Vincent nommé, Entre les sainctz bien renommé.

Devant eulx est leur poursuivant Legeret qui moult est scavant.

Decius est en ceste part,

Plus fier et plus fel q'ung liepart; Avec luy sa chevalerie,

Tous payens et de malle vie. Par luy mourra a grant douleur Philippe, son loyal seigneur,

Et aussi Philippe, son filz.

Et en ce lieu si sont assis Quatre maulvais garcons tirans, De tout mal faire desirans: Fieramort et Bruslecosté Qui vont plus tost que la posté, Maulevault et Malengrongné,

A tout mal faire embesongné.

En ce lieu demeure et habite Le sage prevost Ypolite Qui a la garde des prisons De ceulx qui ont faict mesprisons; Avec luy sa femme et famille En belle ordonnance et gentille.

Vous pouez veoir en ce repaire Sixte, de homme le sainct pere; Avecques luy son chapelain Justinus, homme d’honneur plein;

95 la manque. 107 Auecques. 120 tressage. 123 Auecques.

fol. 2 v" b.

130

140

170

175

Urban aussi, le secrettaire, Qui est homme de bon affaire.

La bonne veufve est en cest estre, Qui pour l'amour du roy celestre Loge les povres mandieus Que vous voyez illec gisans.

Veez lorfevre en ce bas lieu, Lequel maintient la loy de Dieu, Qui par amour et vraye concorde Revela le corps de Concorde Que les felons tirans mauldis Avoient getté dedans ung puys.

En ceste partie est Enfer Ou sont Sathan et Lucifer,

Belial et Bellezebuthz

Qui aux pecheurs font maintz abus, Ou est Astaroth aussi bien

Qui jamais ne pense nul bien.

PuruE empereur commence. Premier eschauffault.

Seigneurs barons, entendez moy! Vous scavez bien comment le roy De Gaule tient son heritaige Dessoubz nostre empire, il est vray. Mander luy vueil et sans deloy Que tost nous viengne faire hommaige Et nous payer nostre truage, Luy et les gens de son ostaige, Promptement, si voyt que bon soit. Il eongnoist bien, chascun le scet, Qu'on m'a de Romme empereur fait Par election des Rommains; Ainsi son hommage me doyt, Comme aux empereurs il faisoit, Puisqu’il est suget soubz mes mains.

160

190

- 189) Qt

Jesu-Crist, le hault roy celestre,

Nous gard d'aller en si vil estre! Ma division est finee.

Je requier la Vierge honoree

Que nostre fait prengne a plaisir,

Et de jouer ayons loysir.

Je vous requier a tous et pry

Que ne faciez noyse ne cry,

Mais bonne paix nous veuillez faire;

Chascun n’a que sa langue a taire.

Je parlasse plus longuement,

Mais le temps et l'heure me prent,

jar moult est long nostre mistere,

Parquoy j’abrege ma matiere.

Je vous requier a tous silence,

Et qui doyt commencer commence,

Et entende chascun a soy.

Mander luy fault, soit pres ou loings, Qu'il viengne pour faire ce faict: Faire foy, hommaige et son faict; Ou aultrement qu'il soit certains D'estre combatu et attains

Et de son hault honneur deffaict. Si tost apres son raport faict, Nostre edit mettrons a effect

Et luy osterons le heaulme. Mander luy fault sans plus de plait Que, se nostre plaisir me faict,

Il nous rendra terre et royaulme.

VALERIEN, prevost de l’empereur. Par Apolin et par Dyane,

Cher sire, c'est bien advisé.

Soit faict com avez devisé,

145 belzebuthz. 145 Et astaroth. 180 Qui. 186 metterons.

fol. :

fol. 3 r? b,

200

210

tl

t

[NA

126

Et s’il ne vient incontinent

5 Faire l'hommaige, vostre gent

Manderez, et l'yrons conquerre En destruisant toute sa terre. Mandez luy que, s'il vous denyee L'hommage, qu’il prengne journee Sur les marches de son party, Et aprés ce vostre ost party Sera tantost pour l'aller prendre, Se tel follie veult entreprendre, Car vous estes assez puissant.

Roumain, I. chevalier. Sire, je suis bien souvenant De ce que j'ay veu es cronicques Romme qui sont autenticques, ou il merque que les roys De Gaulle sont d'anciennes loix Subgetz a l'empire de Romme, Et le cepstre et la couronne Tiennent dessoubz ceulx de l'empire, Et quilz vous doibvent, a voir dire, Obeissance, foy et hommaige, Et tiennent, en payant truaige, Toutes leurs terres des Rommains.

Tarquix, II. chevalier.

Il est vray, j'en suis bien certains; Mainteffoys les ay veuz venir

A homme faire le plaisir

De voz ancesseurs trespassez,

Et pourtant, s'ainsi trespassez

Ce faict, sans les faire venir

Vers vous, plus ne vouldront tenir Dessoubz la seigneurie rommaine.

Pour ce faict il fault mettre peine Qu'on en saiche leur voulenté.

ox

230

1 = ot

240

tv mE or

= or

AmncurEs, „III. chevalier. Pas ne seroit en leur posté Tenir contre vostre puissance; S’ils ne viennent a obeissance, Leur terre aurons tost conquise. Mander luy fault par bonne guise Que tantost vous envoye l'hommage Qu'il vous doyt, ou a son dommaige L'envoyerez par dela querir Et son royaulme conquerir, Ainsi comme avez proposé. Il ne sera pas si osé De vous denier son hommage, Et s’il le faict, vostre message Luy termera jour pour combatre Sur ce point.

L’EMPEREUR.

Plus n’en fault debatre. Faict sera comme l'avez dit. Ja par moy n'en serez desdit, Car vostre conseil est tresbon; Moult en acroistra vostre nom Du bon conseil que me donnez. Passevent, or vous ordonnez: Je vueil que sans dilation Allez faire summation Au roy de Gaule incontinent, Et luy dietes que promptement Nous viengne son hommaige faire, Et quil viengne comme loyal Au hault palays imperial. Et qu'il amaine son ostaige Quant et luy, pour nous faire hommage, Ainsi qu'il est acoustumé Et qu'en escript l'avons trouvé, En noz grans cronicques de homme, Ou il met qu'il est nostre homme.

fol. 3 v9 a,

fol. 3 v? b.

280

290

Les roys qui ont ses ancesseurs Esté ont faict aux empereurs Hommaige de leur seigneurie. Se tu voys quil ne vueille mye Venir, assigne luy journee

A la my-may, et adjournee Sera ma gent pour le combatre. Nous yrons son orgueil abatre A Celone, s'il n'est obeissant.

PassEVENT, messager.

Fait sera, hault seigneur puissant, Puis qu'il vous plaist a commander. Et si vous plaist plus rien mander, Je l'acompliray, trescher sire.

L’EMPEREUR. Dy ce que tu m’as ouy dire, Sans luy estre trop obeissant, Car je me sens assez puissant Pour bien l'admener a raison. Vas t'en a Dieu, il est saison Que tu faces ta diligence. Tous les roys m'ont fait obeissance Sinon luy; j'en suis mal content. Je ne scay pourquoy il attend, Mais par le Dieu en qui je croy, S'il y reffuse tant ne poy, Nous luy ferons dure bataille. Sus! Valerien, que on luy baille Deux mares d'argent pour sa despence.

V ALERIEN. Voulentiers, hault prince. De diligenter a ton faict. Soit tost ton voyage parfaict,

Si bien que tu n'en ayes reprise.

272 Si. 986 quon. 312 et le d.

Tien pense

300

305

SER

310

127

PASSEVENT.

Hault empereur que chascun prise, Je vous mercie cherement.

A Dieu vous command, chere gent, Je voys faire ceste entreprise.

L'EMPEREUR.

Contenté seras a ta guise, Se tu acomplis mon talent.

PASSEVENT.

Hault empereur que chascun prise, Je vous mercie cherement.

L'EMPEREUR. Par toy soit la journee mise, S'il desobeist nullement; Et puis t'en vien hastivement, Si sera ma gent aux champs mise.

PassEVENT. Hault empereur que chascun prise, Je vous mercie cherement. A Dieu vous command, toute gent, Je voys faire ceste entreprise.

ll s’en va vers le pays de Gaule.

vawT, chevalier, pere de sainct Laurens. Le second eschauffault.

Dame plaine de grant franchise,

Il fust bien temps, quant je m'advise, De pourchasser aucun bon maistre Par qui aulcune science aprise

Fust a nostre filz, et devise

A luy faire entendre la lettre.

Il se prent tresfort a congnoistre,

315 Parquoy il est temps de le mettre

fol. 4 1"

[m

fol. 4 r? b.

138

330

330

340

345

Soubz auleun qui luy monstrera. De ce nous devons entremettre, Tant comme nous sommes en estre, Car nul ne scet combien vivra. Quant en jeunesse on l'instruira, Ce sera ce qui destruira

Les vices, et en bonnes meurs Par chascun jour se nourrira Dont a vous a la fin rira,

Et qui a bien ne le duira,

On en gettera plains et pleurs.

CLaunie, mere sainct Laurens.

Quant jay entendu voz clameurs, Mon bon seigneur, garny d'honneurs, Vous m'avez toute resjouye.

Helas! que j'auroye grans douleurs, S'il n'estoit duyt en bonnes meurs! oys bien mere marrie

que de son bien merie.

Je vous requier du cueur et prie Qu'a ce faict vous remediez,

Affin qu'on luy baille industrie

Qui a tout bien faire l'instruye; Je vous pry que y pourvoyez.

Draco, escuyer. Mire, vous oyez et voyez Qu'il a aage bien convenable Pour avoir ung maistre honorable Qui luy monstrera doulcement, Et vous scavez certainement Que l'en doyt instruire en jeunesse Enfans. Qui attent en vieillesse, On n'en peult bien venir a chef, Et ce seroit ung grant meschef Qu'enfant de si bonne maison

| 849 pas manque

350

355

360

365

370

Ne fust pas instruit par raison, Tandis que avez lieu et temps.

SERVANT. Vous avez parlé par bon sens, Dyago, dont je vous mercie. Je vueil que l'en y remedie, Tandis que nous sommes en estre. Faictes tost venir en cest estre Le herault affin de parfaire Cest edit.

Dxaao. Seigneur debonnaire, Je le voy emmy ce palays. Tantost faire venir le voys, Puys que de luy on a mestier. Il appelle le messager: Hau! Legeret!

LEGERET, messager. Franc escuyer, Que vous plaist il? Qu'avez a faire? S'il est rien que je puisse faire Pour vous, prest suis de l'acomplir, Et si me submetz a emplir Tout vostre gré entierement.

Draco, escuyer. Vien ca tost et hastivement! Monseigneur a de toy affaire.

LEGERET. G’y vois, hault seigneur debonnaire. On m’a dit que me demandés; Dictes sur moy et commandés, Et tantost acomply sera.

SERVANT, pere de Laurens. Or entens! Voicy qu'on fera:

fol. 4 y^ a.

fül.4v b

375

380

385

390

395

400

Il te convient en chemin mettre Pour aller querir auleun maistre, Garny de prudence et de sens, Par qui les presens et absens Seront en paix entretenus

Et bien rigles et maintenus

En paix, en amour et justice,

Car jay grant desir qu’on instruisse Nostre filz en mainte science, Qu'il en ayt meilleur conscience, Plus saige et meilleur envers Dieu.

LEGERET. Il ne fault que dire le lieu Ou il est, et je l'iray querre Et si ne cesseray d'enquerre Tant que l'aye trouvé tost ou tart. Il ne fault que dire la part, Et j'en feray la diligence.

SERVANT.

Tu t'en yras droit a Valance La grande et la trouveras

Ung maistre auquel tu diras Que treshumblement je luy prie Qu'il viengne a moy ceste partie, Affin qu'il instruie mon filz

Et son cousin, et que je suis Celuy qui bien le soubdoyera. De moy si bien payé sera Qu'il devera estre content. Pars tost d’iey et plus n'atent. A Dieu! Que fusses revenu!

Lecerer.

Je seray allay et venu

Dedans trois jours, se Dieu me gart.

402 Plust a. 412 Et quil.

405

410

415

420

425

430

129

Le chemin, le lieu et la part

Je scay de pieca tout par cueur. Quant vous plaira, puissant seigneur, Je partiray de ceste terre.

Crauvie, mere de Laurens. Mon amy, je te vueil requerre Que tu faces bien le message, Et luy dy comme bon et sage Qu'il aura bon gage de moy.

LEGERET. Je luy diray en bonne foy Puis qu'il vous plaist, tresnoble dame; Servir vous vueil de corps et d'ame En tout ce qui sera possible. En moy bien seroye incensible, Se je le faisoye aultrement.

CrauprE baille argent et dit:

Tien cy, vela ung marc d'argent, C’est ung pot de vin de par moy.

Drago. Aussi voila de par le roy Ung marc d'argent pour ta despence. Je te requier, mon amy, pence De toy haster legerement.

LEGERET.

Je vous mercie cherement, Trespuissant seigneur et cher maistre. Partir me convient de cest estre;

A Dieu vous commant, prince gent.

SERVANT.

Cela n'est pas pour ton payement. Mieulx auras, se dois tu congnoistre.

17

130

LeGERET. Il va a Ancelot et dit: Je vous mercie cherement, Monsieur, Dieu vous garde de paine! Trespuissant seigneur et cher maistre. Deux motz a vous, mais qu'il vous plaise. CLAUDIE. ANCELOT, I. escuier. fol. 5 r°a, Or te haste legierement 455 Bien viengnés. Dictes a vostre aise Ou non de Dieu, le roy celestre, Que vous fault, messager abile. 435 Affin que nous puisse apparestre PASSEVANT.

Comment tu seras diligent. Je quiers le roy; et ou est ile?

Lecerer. S'il vous plaist, si le m'enseignés, Je vous mercie cherement, Et par devers luy me menés, fol, 5 ^b, Trespuissant seigneur et cher maistre. ‚so Et bien vous pairay vostre peine. Partir me convient de cest estre; 440 A Dieu vous comment, prince gent. ANCELOT.

SERVANT pere Il est au Louvre.

, H Va t'en a Dieu! PASSEVENT. LEGERET. Qu’on m’y maine: A Dieu qui vous ait en sa garde! ANCELOT. ? T^ ^ Adonc s'en va devers le maistre d'escole, et Je vous y merray doulcement. INA ? [ . . Passevant") dit devantl estageduroy de Gaule, Ja west mestier que on m’en prie. et Ancelot descent et va emmy les champs. PASSEVENT.

PassevawT devant le roy de Gaule, et dit: (.III. eschauffault). Quant je pense bien et regarde A mon fait, je ne puis aller

465 Monsieur, je vous en remercie; Je suis bien tenu de ce faire.

Ancelot et Passevent, vont devant le roy,

445 A la court du roy sans parler 2e desint: A auleun homme de la court Affin de faire mon fait court. ANCELOT. Je vois parler a ce jeune homme Hault roy, seigneur de bel affaire, Et luy depriray qu'il me donne Dieu vous doint sa voulenté faire 450 Conseil com je pourray entrer Et vous envoye honneur et joye! Devers le roy pour luy monstrer 470 Ce herault je vous aconvoye Le fait qui en ce lieu m'amaine. Vers vous pour ung message faire.

438 cher manque. 440 prince et g. 450 comme. 453 gard. 464 quon. 465 mercie. 470 Veez ce h. que jac. 1) manque dans le texte.

Le Rov DE GAULE. Ancelot, amy debonnaire, Fais le entrer en ce repaire, A celle fin que on le voye.

PASSEVENT, a genoulz, dit: (il s'agenouille)

475

480

tol. 5 v°a, 485

490

495

Hault roy puissant, de bel affaire, Dieu vous doint sa volenté faire Et vous envoye soulas et joye!

Lx Roy. Messaiger, sans lone sejour faire Lieve sus et si nous prophere Ce qui t'amaine ceste voye. Dy tost, affin qu'on y pourvoye Promptement; ainsi se doit faire. Il se lieve.

PassEvANT, en Soy levant. Hault roy, seigneur de bel affaire, Dieu vous doint sa voulenté faire Et vous envoye soulas et joye!

ANCELOT.

Ce herault je vous aconvoye Vers vous pour ung messaige faire.

Lr roy.

Avance toy, si nous declaire Le fait qui en ce lieu t'amaine.

PassEvENT.

Trespuissant roy de ce demaine, Philippe, l'empereur de Romme, Qui vous tient et clame son homme Vous mande, treshault prince sage, Par moy qui suis le sien messaige, Que sans delay ne sejour faire

480 Qui.

500

or =] [51

ct fer =

c bo eo

ox t [21

131

Vous luy veniés hommaige faire, Ainsi qu'ont fait voz ancesseurs Aux aultres deffuntz empereurs, Car tous temps soubz leur maintenue Est Gaule gardee et tenue:

Il n'est memoire de contraire;

Et pourtant, hault roy debonnaire, Je vous somme de par mon sire Qui maintient de Romme l'empire, Que vous luy veniés faire hommage Et luy transmettés le truage

Que vous luy debvés de long temps, Ou sinon de par luy pretens

A vous assigner la journee

A la my may, car son armee Envoyera pour avoir la fin

Devant Coulongne sur le Rin

Qui est de Gaule la frontiere.

C'est la sommation entiere

Ou mon pouoir est contenu.

LE Roy. Messager, j'auray optenu Conseil es nobles de ma terre, Avant que j'enprengne la guerre Contre luy pour ceste semonce. Tu ne peulz avoir ta responce D'icy a .XV. jours ou tant, Mais tu seras payé content Pour ton sejour, n'en ayes doubte.

PASSEVENT. Trespuissant roy que je redoubte, Faictes a vostre voulenté,

Mes que je soye diligenté; Je ne vous requier aultre chose.

LE roy. Sus! Ancelot, com se dispose

fol. 5 v? b.

fol. 6 r°a.

5

or

c

132

40

De le mener en la despence; Je vous commande c'om en pence, Et le festoyés grandement.

ANCELOT. Je le feray joyeusement, Quant vous plaist, puissantroy et maistre. Sus! messager, allons repaistre, Tandis qu'on pensera de vous.

PassEVENT. Trespuissant roy, courtoys et doulz, Treshumblement je vous mercie.

Adonc vont hors de devant leroy, et Ancelot luy met la table, pain et vin, et tandis le roy parle a ces liers et dit:

cheva-

Lr Roy. Entendez cy, ma baronnie, Mon conseil, ma chevallerie, Affin que confort on me donne. Ouy avez, n'en doubte mye, Se messager de Rommanie Et le fait de quoy il nous somme. L'empereur dit que suis son homme, Mes quant a moy, je ne scay comme Il entent, car je n'entent point Que suis subget a ceulz de Romme Ne que je tiengne la couronne Soubz eulx: il ne se fera point. Noz ancesseurs ne nous ont point Obligés a tenir ce point, Quelque chose qu'lz aient deu faire; Leurs facons ne nous lient point. Se de tel chose nous contraint, Si ne lui fault il pas complaire. Gaulle est trestout mon repaire;

541 je nen. 557 Vueil afranchir de se v.

560

565

986 Et maintenes,

Vueil l'afranchir de vitupere,

C'est du servage des Rommains; Point ne leur vueil hommaige faire, Mais le vueil a l'espee clere Deffendre de mes propres mains. Mes chevaliers et mes prochains, Conseilliés moy, car trop remains A leur en mander la responce. Nous aurions les cueurs trop vains, Veu que nous sommes fors et sains, D'obeir a telle semonce.

Ouivier, .L. chevalier du roy.

Avant que le soleil resconce,

Je vous en diray mon advis. Trespuissant roy, certes je vis Au temps du feu roy vostre pere Qu'ommage leur envoya faire Oultre la mienne voulenté ; Onques n'en fut entalenté,

Et encor, se me voulés croire, Vous luy manderés que sa terre Garde, et que garderés bien

La vostre sans aultre moyen

De luy ne de son alliance,

Car vous avez assez puissance Maintenant, si ne vous empire, Pour combatre toute l'empire. Mandés luy, hault roy debonnaire, Que ne voulés hommaige faire

A luy ne aux princes rommains, Et que maintenés en voz mains Vostre royaulme et tout vostre estre, En deffendant de la main destre L'hommaige qu'il va demandant,

590 Que voulez estre deffendant

Au jour dit, ad ce qu'il demande.

589 qui va. 590 Et que.

fol. 6 r? b.

600

610

620

Gison, .II. chevalier du roy. Considerez ce qu'il demande. Il veult que soyez son subget Mais, par le Dieu qui tout a faict, Se vous en faictes a ma guise, Jamais hommaige ne service N’aura de vous, sinon par force; Et se de l'avoir il s'efforce, Nous luy merron si forte guerre Qu'il s'en refuira en sa terre; Pourtant, s'il à termé journee, Ne vous chault; mandez vostre armee, Et soit combatu au lieu dit. Messire Olivier ja desdit N'en soit de ce qu'il vous conseille, Mes commandés com s’appareille Pour soy trouver a la journee.

TALLEMEN, .III. chevalier. Puissant roy de grant renommee, Veu que tant estes redoubté, Vostre honneur sera rebouté,

Se vous faictes telle obeissance

Aux Rommains; ils n'ont pas puissance

Pour tenir contre vous bataille,

S'il convient que on vous assaille;

Mais que vous mandés voz subgetz.

En brief temps seront deslogetz,

Car vous avez des plus vaillans

Chevaliers et mieulx bataillans

Qui soyent aujourdhuy en ce monde.

Mander fault par tout en la ronde

Que voz geus se mettent en point.

Aultrement ne conseille point

Que ja vous luy payés truage,

Jamais pour rien qu’il puisse faire. LE Roy.

Vostre conseil me doit bien plaire,

414 quon. 627 faict.

630

635

640

645

Quelque chose que mon feu pere Ayt faicte, si ne veulx je mye Asubgectir nostre repaire

Aux empereurs de Rommanie. L’hommaige a l’espee fourbie Luy ferons, s’en ceste partie

Il vient, ne luy ne ses vassaulx; Maint Rommain y perdra la vie. Mander vueil nostre baronnie Pour resister a leurs assaulx.

ÖLIVIER Il fault envoyer voz heraulx Sur les champs a voz souldoyers, Affin quilz soyent prestz et legers Pour venir a ceste journee.

GIBON. Que vostre gent soit adjournee, Affin que chascun soit pourveu De harnoys, car homme impourveu Ne peult faire belle entreprinse.

Le Roy. Pour fournir a celle entreprinse, Taillemen, faictes nous venir Nostre herault pour parvenir Au hault faict qu'entreprins avon.

TarLLEMEN. Faict sera, hault prince de nom, Je le voy emmy ce palais. Jl lappelle en disant: Florentin !

FEORENTIN, Messager.

Chevalier courtois, Que vous plaist il, s'il est a dire?

fol. 6 v? a,

fol, 6 v? b.

134

FLORENTIN va au roy et dit en allant:

655

660

665

670

675

680

TAILLEMEN. Venez tost au roy, nostre sire, Car il a a parler a vous.

A luy m'en vois. Hault prince doulx,

Dieu vous envoye honneur et joye!

Lx Rov. Bien veniez: je vous demandoye. Il vous fault aller par ma terre Affin de mes souldoyers querre. Assemblez gens de toutes pars, Et qui soyent a la my mars En ceste ville de Paris Pour les Rommains qui ont empris Encontre nous une journee, Et pourtant convient qu'adjournee Soit nostre gent a celuy jour. Gardez vous de faire sejour, Tant que nostre ost soit assemblé, Et que nostre edit soit cité A nostre deffenseur de Reims; Il eongnoist le faict des Rommains, Car pieca leur a faict bataille. Dictes luy bien, comment qu'il aille, Qu'il soit en ce lieu au jour dit Et, pour parfaire cest edit, Qu'il amaine ces souldoyers, Ces vassaulx et ses escuiers Pour parfaire ceste entreprinse. Allez, gardez vous de reprinse Et diligentez promptement. Que on luy baille largement Or et argent pour sa despence.

FLORENTIN.

Puissant roy de grant excellence,

685

690

695

Vostre command acompliray

Et parmy le royaulme yray Assembler tous voz gens de guerre, Et les feray venir bonne erre

Par devers vous, tresnoble sire. Vous plaist il aultre chose a dire, Noble roy qui Gaule regente?

Le nov. Herault, mon amy, diligente, Affin que nous soyons a temps A Coulongne. Homme n’atens, Tant qu'ayes faict ton entreprinse.

ANCELOT. Tien cy, garde toy de reprinse. Vela cinquante escus, tens mains; Se c'est peu, si en pren a Reims Sur le recepveur de la terre, Et luy dy que tu vas pour querre Les gens d'armes de ce party.

FLORENTIN. Tantost seray d’iey party, Tres noble roy de cest empire. Je m’en vois ces nouvelles dire Au noble deffenseur de Reims; C'est le plus vaillant des humains. Pourtant à luy yray premier. A Dieu, puissant roy droicturier Et toute vostre compaignie!

LE nox. Ne sejourne, mon amy cher. A Dieu!

FLORENTIN.

Puissant roy droiturier,

fol. 7. r^ b.

710

715

720

725

730

735

740

Avant qu'il soit ung moys entier, Verrez belle chevalerie. A Dieu, puissant roy droicturier Et toute vostre compaignie! Il sen va. Pause.

Le roy parle au herault des Rommains: Franc messager de Rommanie, Il vous en convient retourner. Longtemps vous ay faiet sejourner En ce lieu cy en attendant Vostre responce. Or suis De vous dire ma voulenté Sur ce que m'avez relaté. Vostre maistre voulsist qu'ommaige Luy feisse en payant truaige, Ou que je preigne la journee Qui par luy a esté termee Devant Coulongne sur le Rin. Pour parvenir a une fin De tous les faictz que je recorde, La journee je luy acorde Au jour auquel il l'a termee. La seray moy et mon armee Pour luy payer treu et hommaige, Mais ce sera a son dommaige, S'il plaist a Dieu de Paradis. Je manderay tous mes amys À ce jour sans que nul en faille Et luy presenteray bataille Au dit lieu; de ce soit certain. Dictes a l'empereur rommain Qu'aultre hommaige de moy n'aura.

tendant

PASSEVANT. Tres voulentiers dit luy sera,

727 que recorde. 752 la main d.

745

755

760

765

770

155

Trespuissant roy de ce demaine. Quant vous plaist, ce ne m'est pas peiue, Mais le feray benignement.

Il me poise certainement Qu'ensemble doyez avoir guerre.

LE Roy.

Il veult asubgectir ma terre

A tenir soubz sa maintenue,

Mais de luy ne sera tenue Jamais, tant que soye vivant.

Je la'tiendray dorenavant

Contre tous a la main senestre, Et la deffendray a la destre. France sera dicte et nommee Une foys. De Dieu et l'espee La tiendray, non pas des Rommains. Ja n'auray couraige si vains

Que jamais a eulx m'asubgette. Encontre eux mettray tel guette Qu'lz seront tous mors et confus. Ancelot, six couples d'escus

Luy baillez, affin qu'il s'en voise.

PASSEVENT. De vostre grant bonté courtoise Treshumblement vous remercie, Puissant roy de grant seigneurie. Tout temps me doy de vous louer.

ANCELOT.

Tien, galant, vela pour jouer! Boute les en ta gibeciere ;

Tu en pourras faire grant chere, Car ilz sont bons, je le t'affie.

PASSEVENT. De ce beau don je vous mercie,

fol. 7 v? a.

fol. 7 v? b.

= = e

780

1 oo or

790

Co (en)

Puissant roy, sur tous redoubté.

De ce hault honneur et bonté

Je me loueray a mon bon sire. Puissant roy, a Dieu vous vueil dire Et a tous voz nobles barons.

Lr mov. Pren en gré.

PASSEVENT.

Il doit bien souffire, Puissant roy.

ANCELOT.

A Dieu vous vueil dire, Passevent.

PASSEVENT.

Se dessus l'empire Vous treuve, ensemble burons. Puissant roy, a Dieu vous vueil dire Et a tous voz nobles barons.

Il s'en va.

Pause.

Lecerer, devant Valence, dit: Le grant Dieu dont la loy tenons Soit loué de ceste arrivee! Je voy la cité renommee De Valence, com puis congnoistre. Devant ce porche voy ung maistre; Je croy que c'est cil qui je quier. Jesus, le pere droicturier, Vous doint joye! Que l'on m'enseigne, Pour Dieu, maistre Pierre d'Espaigne, Car je luy viens faire un message.

800

815

MarsrRE PIERRE.

Gentil herault, courtois et saige, Vous soyez le bien arrivé!

Or me dictes cy a privé

Que vous avez de luy a faire.

LEGERET.

Esse vous?

MAIsSTRE PIERRE.

Ouy, mon beau frere, Pas ne doy regnier mon nom.

LsGERET.

Le prince qui Servant a nom,

Et Claudie, sa noble femme,

Vous saluent de corps et d'ame Et vous prient treshumblement Que vous veniez incontinent

Vers eulx pour enseigner leur filz Et ung des filz de leurs amys,

Et vous leur ferez grant plaisance.

MaisrRE PIERRE.

Franc messager, par ta creance,

Se mon service leur veult plaire,

Je suis tout prest de leur complaire Et de monstrer a leurs enfans;

Si suis je bien peu souffisant

Pour entrer en si hault endroit, Mais puisqu'il leur plaist, tort ou droit, Obeir vueil en toute guise

Et me soubmetz a leur service,

Car jay bien mestier de leur grace.

Lecerer.

Allons vers eulx sans plus d'espace Et nous hastons legerement.

fol. 8 1? a.

830

840

MarsrgE PIERRE.

Allons au roy du firmament Qui en brief nous vueille conduire Devers Servant, le noble sire, Ung des bons qui soit en Espaigne. Pause. Ilz vont devers Servant.

FLEURENTIN dit devant Reims: (Quart eschauffault.)

J’ay tant le pays de Champaigne Cheminé, que je suis a Reims. J'en mercie Dieu a joinctes mains, Car ce m'est prouffit et honneur. Je voy droit la le deffenseur

Qui est homme prudent et saige; A luy vois faire mon messaige, Tant comme je le voy a point.

Il va a luy et dit de loing: Le puissant Dieu qui es cieulx maint Vueille garder le deffenseur De Reims et luy envoye honneur Et a toute sa compaignie.

Artus, deffenseur.

Bien viengne tu ceste partie, Gentil messager; comment va? Aproche toy ung peu plus ca

Et puis me dis, sil est a dire, Que faict le bon roy, nostre sire, Et trestout son noble tivel.

FLEURENTIN. Tresbien le faict tout. ARTUS.

De nouvel 841 Y a il.

845

oo or Se

860

865

870

Y a aulcun cas qui t'amaine Par deca?

FLEURENTIN.

Celle gent rommaine Ont fait sommer le roy, mon sire, De leur faire hommaige, a dire, Si ne leur envoye truaige, Quilz luy viendront porter dommaige En destruisant toute sa terre. Mais le roy a entreprins guerre Contre eulx et contre leur armee Et a la journee termee Devant la cité de Coulongne A la my may; c'est la besongne Qui m'amaine en ce party. Le roy vous mande que party Soyez tost et hastivement, Vous et trestoute vostre gent, Pour venir a celle journee, Car il y mettra telle armee, S'il peult, qu'il aura le dessus, Et pour ce faict mettez vous sus Et venez a luy promptement.

ARTUS.

Nous serons prestz incontinent, Fleurentin, ne t'en doubte mye. Nous yrons telle compaignie

Que celle faulee gent rommaine En mourront a honte villaine.

Or sus! tres vaillans souldoyers Qui estes expers et legers, Mettez vous chascun en ses armes Et prenez haches et guisarmes, Car il fault aller sur les champs Pour mener guerre a ces meschans Rommains qui demandent bataille

18

fol. 8 r? b.

fol. 8 v"

n"

138

890

895

900

Ou soit d’estoe ou soit de taille. Avoir la doibvent, c'est raison.

Aucer, I. escuyer du deffenseur. De s'abiller est grant saison,

Car le terme forment aproche; Pour eviter a tout reproche, Tantost seray prest et en point; Se je leur faulx en aulcun point,

Je pry Dieu qu'au besoing me faille.

Pas n'atendrons qu'on nous assaille. Si une foys les voy en place,

Je pry a Dieu qu'il me defface,

Si ne mauldiront la journee

Et l'heure qu'elle fut termee

Par eulx. S’ilz viennent jusques la, Mauldit soit il qui leur fauldra

Et qui les prendra a mercy.

J'ay dedans le cueur tout vercy Que je ne suis pieca armé

Et dedans mon harnois fermé

Affin de leur porter grevance.

Or sus tost! Que chascun s'avance De soy armer; je m'y en vois.

Rrwow, II. escuyer. Sus! gensdarmes, sus au harnoys! Le temps nous vient et la saison Que nous aurons or a foison, Puis que la guerre se commence. Je vueil mourir, se je n'agence Ses Romains, s'ilz viennent deca. En guerre ne fus ja pieca; J'ay grant voulenté d'y aller. Au mal gibet puisse il baller Qui n'a grant joye de la nouvelle; Resjouyr se fault: brie est belle; Nostre temps vient, la Dieu mercy.

886 fut one t. 913 entrepris.

910

915

925

930

940

Je n'ay des Rommains nul soulcy, Car en eulx n'a sens ne vaillance. Or tost! gallans, chascun s'avance De s'abiller, il en est heure, Affin que allions courir seure

A ceulx qui ont le fait empris.

Ferranr, .111. escuyer. Ilz en seront tous mors et prins, Avant que l’armee soit faillie. Ont ilz ceste terre assaillie, Par ce point ilz l'acheteront. Le cueur de grant despit me ront Que nous ne sommes pieca la. Aux champs verrons qui bon l'aura, Mes que nous soyons a la place. Vecy mon harnoys et ma hache De quoy present me vueil armer Sans delayer et sans termer Pour aller en ceste entreprinse. Puis qu'ils ont la journee mise, C'est nostre fait, nous sommes bien. Je ne vouldroye pour nulle rien Que l'entreprinse ainsi ne fut. Je ne craindray ne fer ne fu, Se je suis une fois armé Et dedans mon harnoys fermé; A. aultre chose ne pretens.

EvsracE, .IIII. escuyer. Je seray armé en brief temps, Car vecy tout ce qu'il me fault; Aux homains pense faire assault. Avant! avant! frans souldoyers Qui aux armes estes ligiers! Penson tost de nous metre apoint. Vecy mon harnoys bien en point De quoy present me vueil vestir.

922 Veez cy. 926 Puis qua coulongne ont

fol. 8 v? b

fol. 9 1? a

945

960

965

Les Rommains feray amortir

Qui vers nous ont si mal couraige. Voicy armures davantaige

Dont je vueil la saisine prendre;

A ce fait pourrion trop mesprendre. Haston nous, car le temps nous haste; Fol s'oublie et le temps se gaste; Pourtant se fault diligenter.

970

Arrus, deffenseur. Chascun vueille diligenter De soy armer, si partiron.

AUGER.

Pour mieulx le pays regenter Chascun vueille diligenter.

REMON.

Je ne m’en vueil pas exempter, Deffenseur; tantost prest seron.

FERRANT.

Chascun vueille diligenter De soy armer, si partiron.

EuUSTACE. Jamais nous n'en departiron, Tant que nous soyon a la court; Le terme d’y aller est court: Il ne fault plus cy sejourner.

FLEURENTIN, messager. Seigneurs, il me fault retourner A Paris par devers mon sire. Je luy vois ces nouvelles dire: Que tantost viendrez devers luy, A celle fin qu'il n ait celuy Qui ne soit prest, quant vous viendrez.

966 qui ny ait. 968 atenderes.

Plus gueres icy n'atendrés, Au moins ainsi comme j'espoire.

ARTUS.

Gentil messager debonnaire,

Dy que nous allon après toy

Tous en point pour complaire au roy En tout sen qu'il aura affaire.

AUGER.

Nous yron ces ribaulx deffaire Qui luy veulent porter desroy.

REMON.

Gentil messager debonnaire, Dy que nous allon après toy.

FLEURENTIN, Messager. A Dieu, tous ceulx de ce repaire, Qui vous vueille garder d’esmoy! Ne sejournes point apres moy, Car au roy en pourroit desplaire.

FERRANT.

Gentil messaiger debonnaire, Dy que nous alon aprés toy.

EusTACE. Tous en point pour complaire au roy En tout ce qu'il aura affaire. Pause. Eschauffault.

Fleurentin s'en retourne au roy, et le deffenseur et ses gens s'arment sans parler, et tandis dit Passevenr devant Ülempereur: Le grant Dieu soit en ce repaire

Qui vous envoit pris et honneur,

fol. 9 r? b.

140

990

995

1000

1005

1010

1015

Treshault et puissant empereur, Et a trestout vostre bernage!

L’EMPEREUR. Bien viengnes! Que dit le couraige, Gentil messaiger Passevent ? Le roy de Gaule et son couvent Nous viendront ilz point faire homage Et nous payer nostre truage, Ainsi qu'ont fait ces devanciers?

PASSEVENT. Je le vous diray, sire cher. Quant est au faict de vostre hommaige Et de vous payer nul truage, Ne vous y veuillez point attendre, Car le roy est cil qui deffendre Le veult. Dit le m'a de sa bouche Et m'a dit que c'est grant reprouche A vous qui estes crestiens De faire comme les payens: C'est de vouloir asubgeter Sa terre. Il veult regenter. A ce fait il a prins journee Au jour que lui aves termee, Et m'a dit qu'il vous deffendra Ce truage et ne tendra Jamais que de Dieu et l'espee. Pourvoyez y, sil vous agree, Ainsi que bon vous semblera. L’EMPEREUR. Par Jesus, y l’achettera, Et si sera prochainement. A il emprins tel hardiement

En ce point, s’a este follie. Par Jesu-Crist, le filz Marie,

1020

1025

1030

1035

1040

1045

Il n’en yra pas en ce point. Passevent, va sans targer point Querre le guerrier Decius

Et Ypolite, et que tost sus

Facent mettre leurs gens de guerre. Nous voulons quilz voisent conquerre Gaule et tous les environs

A la journee que nous avons Termee. Il en sera chefz,

Jacoit que soit ung grant meschefz A nous que serviteurs payens Ayons qui sommes crestiens ;

Mais aultrement n'en pouons faire: En tous endroitz nous veult complaire Et est tres vaillans homme en armes; Si vueil qu'il maine noz gensdarmes A la journee qui est diete.

De nous aura bonne merite,

Mais quil face bien son debvoir. Va luy par nous faire scavoir

Quil viengne a nous hastivement, Et quil amaine toute gent

Qui vouldront gaige recepvoir.

PASSEVENT.

Tantost luy feray assavoir

Qu'il viengne a vous hastivement Et ses gens en habillement

Qu'il maine dessoubz sa baniere, Puis qu'il vous plaist, hault empiere. Tout en present le vous vois querre.

V ALERIEN.

Passevent haste ton bon erre Et luy dy qu'avec luy amaine Tous les subgetz de son demaine, Et ils seront bien soubdoiez.

1008 que laues. 1016 entreprins. 1031 aultre chose. 1034 qui m. 1049 quauecques.

fol. 9 v^ a;

fol. 9 v" b.

1055

1060

1065

1070

1075

PASSEVENT. De tout ce ne vous esmoyez, Haulx seigneurs, car je feray bien La semonce sans faillir rien. A Dieu vous dy, je m'y en voys. Il va. Aultre eschauffault.

LEGERET, devant Servant. Jesu-Crist qui est roy des roys Vueille garder compaignie! Puissant seigneur, je vous affie Que tantost voyrrés en cest estre Ung notable clere et ung maistre Le plus excellent de Valance.

SERVANT, pere Laurent.

Tu as fait bonne diligence, De quoy suis grandement joyeulx.

MaisrRE PIERRE, « genoulx devant

Servant. Jesu-Crist, le roy glorieux, Qui pour nous souffrit passion Maintiengne ceste mancion En paix, en santé et lyesse. Hault prince et vous, noble princesse, On m'a dit que me demandés. Sen quil vous plaira commandés, Et voulentiers l'acompliray. De vous servir grant desir ay, Car jay mestier de vostre grace. SERVANT. Bien veniés vous en ceste place, Maistre. Dieu vous envoye s'amour! Vous me faietes ung grant honnour, Quant vers nous vous a pleu venir.

L

1080

1085

1090

1095

1100

1105

141

Bien m'en devera souvenir, Se vous avés de moy affaire.

CLAUDIE, mere. Bien venez vous en ce repaire, Noble maistre, garny de sens. Levez sus, levez, entrez ens; Tel chose faire ne debvés.

Mauisrre PIERRE en se levant.

Grant mercy, je suis tout levés. Commandés ce qu'il vous plaira, Je suis sil qui vous complaira. C’est raison, car gy suis tenu.

SERVANT. Maistre, avons ceans tenu Deux enfans qui sont tous d'ung age, Si nous est venu en couraige De vous envoyer querir, maistre, Car avec vous le voulons mettre Pour aprendre aucune science Dont auront meilleur conscience, Se Dieu plaist, au temps advenir ; Qui peult en science venir, On la doit aprendre en jeunesse; Qui attendroit en sa vieillesse, On serait bien fort a y duire; Et pourtant vous priou que duyre Les vueillés en la loy de Dieu. L'ung est mon filz et mon nepveu Est l’autre, soyés en certain. Ilz sont lung a l’autre germain Et sentrayment parfaictement Dont je suis joyeulx grandement, Car nous avons des biens assés; Je vous pry que vous en pensés, Et bien vous sera gardonné.

1063 quoy ie suis. 1086 qui manque. 1088 nous auons. 1089 aage. 1092 auecques. 1096 Car qui. 1103 Et lautre.

fol. 10 r? a.

La MERE. 1110 Que chascun soit bien ordonné En meurs, en science et honneur Pour congnoistre leur createur, Ainsi comme il leur apartient. Je ne scay qui tant hors les tient. 1115 Diago, faictes les venir.

Draco, Quant de ce avés souvenir, Tost les aurés en ce repaire. Les enfans sont devant l'hostel de leur

pere, et Diago les va appeller. a

MarsrnE PIERRE.

Ma dame, j’en pense de faire Si bien que vous serés contente.

SERVANT.

1120 Vous serés cy en ceste tente. Pour vous et pour eulx la delivre; ul Vostre despence et vostre vivre Aurés à coup.

MaısTRE PIERRE.

Grant mercy, sire,

fol. 10 b. De cest honneur me doit suffire. 1125 Dieu me doint vous servir engré! 1150 LA MERE.

Vous serés en plus hault degré Pourveu une heure qui vendra, Et tout ce qu'il vous conviendra 1155 Aurés; il ne fauldra que diro.

Draco apelle les enfans et dit:

1130 Venés parler a vostre sire, Laurens, et vous aussi, Vincent. 1160 1133 il vous. 1140 mieulx v. 1144 Veez cy.

Il a ung bon maistre entre cent, A coup vous veult ouyr parler.

LAURENS.

Je suis bien joyeulx d'y aller Pour aulcun bien de luy aprendre. Alon a luy sans plus attendre, Nous sejournons trop en ce lieu.

VINCENT.

Vous dictes vray, allons a Dieu Qui nous doint de luy concepvoir Science dont puissons valoir; C’est ce que je vueil et desire. Ils vont avec Diago courant.

Draco.

Dieu vous envoye honneur, mon sire, Et a tous ceulx de ce demaine! Vecy les enfans que j'amaine,

Ainsi comme on m'avoit dit.

Nul d'eux n'y a mis contredit,

Mais y sont voulentiers venus.

SERVANT, pere.

Sa, enfans, je vous ay pourveuz

De ce maistre que cy voyez.

Or sus! tost voz livres prenez

Et vous en allez en celle estre, Luy et vous, et pensés de mettre Peine de si tresbien aprendre

Que puissés l'Escripture entendre. Maistre, cestuy est nostre filz

Et cestuy cy est mon nepveu, fol. 10 y? Filz de mon frere, mais je veulx Quil soit traicté ne plus ne mains Que mon filz, car ilz sont germains; Ensemble sont par compaignie.

1165

1170

La MERE. Or aprenez bien, je vous prie, Et vous serez bien mes amys. Or tost en debvoir soyez mys Comme enfans de bon affaire.

LAURENS. Volentiers, ma dame ma mere, Se Dieu nous donne temps de vivre. Mon cousin, prenez vostre livre, Et allons avec nostre maistre.

VINCENT, en prenant son livre.

Je le tien ja en ma main destre. Allons nous en, quant vous plaira.

Ils sen vont avec leur maistre, et

le maistre se siet et dit a Laurens et a

Vincent:

LE MAISTRE. Laurens et Vincent, venez ca! Venez emprès moy en cest lieux, Que je voy qui dira le mieulx, Tant que nous sommes en cest estre.

LAURENS.

1175 Tres voulentiers le feron, maistre.

Tost aurons noz lecons rendue.

Ilz font semblant de dire leurs leçons lung aprés lautre sans faire bruit, et puis

1180

dit Passevant a Galien:

Pıssevent. (Autre eschauffault).

Le treshault Dieu qui fist la nue Vous doint honneur, hault capitaine, Et a tous ceulx de ce demaine,

Ou soit present ou soit absent!

1187 faict tost.

145

GALIEN Decius, comme ung chevalier,

1190

1195

1200

1210

et Sathan derriere luy.

Dien soyes tu venu, Passevent. Comment te va, galant? Quel chere? Que faict mon sire l'emperere

Et Philippe, son noble filz,

Ses conseillers et ses amys

Et trestous ses loyaulx subgetz?

PASSEVENT.

Tresbien faict. Or tost abregez D'obeir tost a sa commande. Vaillant capitaine, il vous mande Que vous et toute vostre armee Soit tost et promptement paree, Et que vous veniez a sa court, Car je vous dy a ung mot court Que ceulx de Gaule ont prins journee A la my may, et adjournee

Est ja trestoute la commune;

Vous y envoirriez cent pour une. Et va disant qu'il maintiendra Personne venir de par tout.

Leur roy a denyé par tout

A nostre empereur son truaige,

Et ne luy veult plus faire hommage Son royaulme, et le deffendra

De la seigneurie aux Rommains. Capitaine, trop cy remains, Abreger fault pour cest affaire. Veuillez tost diligence faire

De mettre en point voz souldoyers, Voz barons et vos chevaliers D'abillement et de harnois,

Et les amenez au palais

Devers luy, ainsi que dit est.

fol. 10 r? b

144

fol, 11 r9 a

1230

1240

GALIEN Decius.

Ce mandement tresbien me plaist, Passevent, ne t'en doubte mye, Gy merray telle compaignie

Que mon sire sera content.

Aultre chose ne me pretend

Que de le servir en tous lieux, Foy que je doy a mes bons dieux. Devers luy serons promptement.

PASSEVENT.

Or vous hastez incontinent, Et je vois querir Ypolite Et ses gens.

Vadit.

GALIEN.

Or vas tost et viste, Car tantost serons aprestez. Faictes tost, si vous ordonnez, Mes souldoyers, mes gens de guerre. L'empereur nous envoye querre Pour faire guerre aux crestiens. Par la loy que je croy et tiens, Oncques mais n'euz joye si grande. Mes chers amys, je vous commande Que chascun de vous soit armé En brief temps, car au jour signé Nous convient estre sur le Rin. Nous y gaigneron maint fleurin Et metron crestiens en biere Qui ont prins guerre a l'empiere, Jacoit ce qu'il soit crestien. Mais par mes dieux, je vous dy bien Q'un jour viendra qui tout payera. En bon an soit qui tost fera Diligence de soy armer.

[e bo [21 a

1260

1270

1215 Car gy meneray. 1233 assigne. 1236 Et si meteron. 1246 Veez cy. 1272 caterne.

Povnrnmz, .]. serviteur de Galien.

Hault prevost que devon amer, Tantost serons prestz et en point Et habillez de point en point. Vecy harnois de bonne sorte; Piece n'y a qui ne soit forte, Tout de l'espreuve de Milan. Les rebelles auront mal an

Par qui est faicte ceste armee. Puis que la journee est termee, Il est saison de s’abiller.

A tel labeur debvon veiller, Puis qu'il plaist a nostre empiere.

fol. 11 r? b.

Lucrzce, II. serviteur.

Armez serons de grant maniere Sans arrester ne tant ne quant. Vecy harnois entier et franc

Pour armer tout homme de bien. Par noz bons dieux, je croy et tien Que ceulx qui se sont rebellez Seront tantost bien resveillez,

Se les pouons trouver sur champs. Ilz ont bien faict com gens meschans De desobeir nostre sire.

Habillons nous pour les occire, Avant qu'aproche plus le terme.

Bruszecosté, .I. tirant de Galien. Avant! ribaulx, que chascun s'arme! Vecy bon haulbert et guisarme.

Il se convient diligenter,

Affin qu'on puisse regenter,

Si convient qu'il y ayt vacarme.

FIERAMORT, II. tirant.

Tantost feron belle caterve Pour aller par dessus la terre.

föl: 11 v? a.

1280

1290

1295

1300

1309 metterons.

Nous yrons trestous de grant serre Les rebelles agraventer.

Avant! ribaulx, que chascun s'arme; Vecy bon haulbert et guisarme.

Il se faict bon diligenter.

MaALENGRONGNÉ, .III. tirant.

Je ne me vueil point exempter

De ce faict. Mais diligenter

Nous convient. Pour estre plus ferme, Chascun en son harnoys se ferme, Pour lhouneur de Romme augmenter.

Macevauztr, III. tirant.

Avant! ribaulx, que chascun s’arme; Vecy bon haulbert et guisarme.

Il se convient diligenter,

Affin qu'on puisse regenter,

Si convient quil y ait vacarme.

GALIEN.

Chaseun en son harnois se ferme, Mes chers amys, je vous en prie. Se nous avons la seigneurie,

Je vous feray tous grans seigneurs. Voz grans peines et voz labeurs Vous seront bien retribuez.

Je vous pry, plus ne sejournez, Car lempereur si nous atend.

Povnrurns.

Nous serons armez promptement, Capitaine, n'en faıctes doubte.

LUCILLE. Pour faire le commandement Nous serons armez promptement.

1318 gentil. 1323 il manque.

1305

1310

DBRUSLECOSTÉ.

Chaseun a son habillement Pour bien mettre en point ceste route.

FIERAMORT.

Nous serons armez promptement, Capitaine, n'en faietes doubte.

MALENGRONGNÉ. Or sus tost! que chascun s'aroute; Il m’ennuye que je n'y suis. Tout y demourra, se je puis. Il me poise que je metz tant.

MAULEVAULT. Tout mettrons a feu et a saug, Car c'est tout ce que je desire. Or tost, tost! que chascun s'atire Sans sejourner, si partirons.

Adonc sarme Decius et ses gens sans faire

1315

1320

bruit, et dit Passevent a Ypolite :

PASSEVENT. Le Dieu de qui la loy tenons Vous gard, hault prevost Ypolite, Et tous voz nobles gens d'eslite Maintienne en soulas et en joye.

YPOLITE, prevost. Bien ayez vous prins ceste voye, Passevent, tresgentil message! Comment va? Que dit le courage? Est il rien nouveau a la court?

PASSEVENT.

Nostre empereur, brief et court, A vous, sire, se recommande, Et expressement il vous mande

19

fol. 11 v? b.

fol. 12 r? a.

146

1330

1335

1340

1345

1350

Que vous et tous voz bons gensdarmes Veniez tost vers luy en voz armes, Car ceulx de Gaule ont prins journee Contre nous, parquoy adjournee

Est nostre gent pour y aller. Hastez vous tost, a brief parler, Car le jour aproche forment.

YPOLITE.

Puis qu'ainsi est, par mon serment Nous serons tous sur piedz en point. Dy luy que ne targerons point

Que nous n'y soyons, et de bref. J'auroye plus cher perdre le chef Que la chose se fist sans moy.

Va t'en, ne soyés en esmoy;

Aprés toy ne targeron plus.

PASSEYENT.

Avec vous viendra Decius

Qui admenera belle armee

Pour celle journee termee Poursuivir et mener a fin.

Pour Dieu, hastez vous tost, affin Que partez de Romme ensemble. A Dieu, prevost!

Vadit.

YPOLITE.

Va, il me semble Que tantost yrons aprés toy. Mes geus, mettez vous en arroy Pour aller tost vers l'emperiere. Habillez vous en tel maniere Que nous puissions avoir honneur. Faictes comme gens de valeur, Et puis yron vers nostre sire.

1324 bons manque. 1325 Veniez vers.

1326 d'gaule.

1355

1360

1365

1370

1380

MALQUENTIN, .I. serviteur de Ypolite.

C’est raison que chascun s'y tire Et que chascun se mette en point. Vrayement je ne targeray point, Car c'est tout ce que je desire Affin de ces ribaulx occire, Car il m'ennuye que tant remains. Veulent ceulx de Gaule es Rommains Tollir leur domination, Nous destruiron la nation, Se les pouons tenir en place. Vecy mon harnois et ma hache De quoy je vueil armer mon corps. Qui sera d'eulx misericors, Tous noz dieux les vueille confondre.

Minerivus, .II. serviteur de Ypolite.

Quant l'empereur nous faict semondre Pour guerre, il y fault aller

Et soy armer, saus plus parler,

De tout ce qui est convenable. Tout le pays sera miserable

Qui nous sera habandonnné.

Je n'en vouldroye avoir donné

Ma part pour deux mille ducas.

Ilz ont commis trop villain cas; Raison veult qu'ilz en soient pugnis.

YPOLITE. Or tost aux armes, mes amys, Puisque l'empereur le commande! Allons a luy, puisqu'il nous mande, Si tost que nous seron en point. Gaule sera bien mise en point, Avant que jamais retournons.

1348 aller vers lempiere 1371 Tant le.

12 bp. 1385

1390

1395

1400

1405

1406 demande.

Or sus tost, si nous ordonnons,

Avant que plus aproche l'heure ! 1410

MarqvuExTIN. Se Jupin, mon Dieu, me sequeure, Je seray prest incontinent.

MiwERivs.

Armez serons presentement, Noble prevost, n'en faictes doubte.

1415

Ypolite et ses gens s'arment.

Amrus, deffenseur. Or sus! mes gens; que l'en s'arroute, Car il est temps d'aller sur champs Pour faire guerre a ses meschans Qui veulent Gaule asubgecter. Pour Dieu, pensons diligenter,

1420

Affin que nous n’ayons reprinse.

Puis que la journee est emprinse,

De s'en aller est bien grant temps. 1425 Avancez vous, je vous attens;

Partez hors de ce lieu tout homme.

AUGER.

Allons combatre ceulx de Romme Lesquelz nous demandent hommage. Nous leur ferons a leur dommage, Avant qu'il soit gueres de temps. Nous debvons bien estre contens De combatre sur tel querelle. L’occasion est bonne et belle :

Je ny demand point d'aultre tiltre.

1430

Reuos. Ilz n'ont ne chartre ne espitre Qui contiengne que on leur doibve 1413 telle.

1435

1412 achepteroient.

1427 don p.

147

Hommage, se Dieu ıne pourvoye. Je suis joyeulx de l’entreprinse,

Mais que Dieu nous gard de reprinse.

Ilz achepteront leur folye, S’ils ne viennent tel compaignie Qui puissent toutes gens atendre.

FEnRANT.

A tel faict nous debvons entendre Pour garder l'honneur de la terre; Se pouons les Rommains conquerre, Le pays sera honnoré.

Or sus! ny ait plus demouré; Alon au roy pour cest affaire. Sus! devant! Eustace, beau sire, Prenez l'enseigne en vostre main.

EvsTACE. Alon a nostre souverain Seigneur, le roy de ceste terre. Nous yron pour luy faire guerre, Car nous sommes bien soubdoiez Et en chascun quart d'an payez De noz gaiges, chascun le scet. Monstrons nous comme gens de fait Et allon en belle ordonnance. Vecy l'estandart et la lance; Or me suive qui m'aimera.

ARTHUS.

Plus en ce lieu on ne sera,

Alon a Dieu qui nous conduie.

Adonc s'en vont parmy le champ, et Fleurentin dit au roy:

FLEURENTIN. Se Dieu qui nous maintient en vie 1429 d'fait.

fol. 12 a.

fol. 12 v? b.

148

1410

1445

1460

1465

Vueille garder le puissant roy De Gaule et son noble arroy

Et tous ses amys pres ou loing! Le gentil deffenseur de Rains

De par moy cent fois vous salue: Il vient a vous.

LE mox.

De sa venue Suis joyeulx. Bien puisse il venir. J'ay grant desir de parvenir Au fait que avons entreprins. Nobles barons et gens de pris, Pensez trestous de vous armer; Vous devez nostre honneur amer Et deffendre a vostre puissance. Mettés vous tous en ordonnance Pour aller a celle journee; Nostre armee y est adjournee, Si fault que vous la conduisés, Et pourtant, seigneurs, advisés De vous abiller promptement.

ÖLIVIER.

Nous serons armés gentement,

Puis qu'il vous plaist, trespuissant roy. En brief temps seron en arroy Pour parfaire vostre plaisir. Chascun de nous a grant desir

De vous servir en toute terre,

Ou soit en paix, ou soit en guerre. Nous sommes vostre entierement Pour deffendre se tenement.

Je seray tost prest et en point

Et dedans mon harnoys bien joint, Ainsi comme il apartient. L'empereur qui Romme maintient Mauldira aincoys l'entreprise.

1480 dessus.

1473 auancon. 1498 elle sera faicte,

1470

1480

1490

1495

1500

GurBox.

La chose sera affin mise,

S'il plaist a Dieu de Paradis.

Et cuident ses Romains maulditz Nous tenir en subgection?

Aincoys mourroit l'avantion

De Gaulle et celle bataille.

Ja Dieu ne vueille c'on leur faille; J'aymeroie plus cher estre mort. Vostre royaulme est assés fort Pour bien en venir au dessus. Gens avez puissans et corsus,

Les plus vaillans dessoubs la nue, Car vous avez de retenue

Plus de .XX. milles souldoiers Sans les notables chevaliers

Qui sont tous prest de vous complaire. Affin de cest edit parfaire

Je me vueil armer, c'est raison.

TAILLEMEN.

Et moy, car il en est saison. Voicy harnoys, cler comme voirre, Bien appointé et bien en serre,

Et si est de gente facon.

Quel cuirasse et quel glasson!

Je croy qu'il n'en est nul meilleur; En debveron avoir honneur

A ce fait, se nous vallon rien. Quant est de moy, je vous dy bien Quil m'ennuye que tant remains. Nous aurons le pays aux Rommains, Mais ce sera faict a l'espee.

Or nous haston, car la journee Aproche fort, vous le scavez.

Plus gueres de terme n'avez

De vous emparoir en la place.

fol. 13 r?

149

LE roy. FERRANT. Or tost, mes amys, que l’on face Dieu du ciel gard le bel ostage Diligence, je vous emprie. 1530 Du roy, nostre souverain sire!

1505 Ancelot en ma compaignie

, : REusrACE. Demourra, car c'est ma plaisance.

Vers vous venons sans contredire ANCELOT. Pour vous faire honneur et servage. Tresnoble roy de grant puissance, Soit fait ainsi qu'il vous plaira. Je suis cil qui vous complaira, 1510 Tant comme Dieu me donra vie. G'iray avec la seigneurie, 1 S'il vous plaist, ou je demourray. Vous estes mon prince et mon roy Et celuy que je doy servir

LE nox.

Je vous mercie de ce courage. Demain partirés, c'est mon vueil, Et yrés abatre l'orgueil A ces faulx desloyaulx Rommains Qui veullent que dessoubz les mains Servon en leur faisant hommaige; 1515 Pour vostre grace desservir; Mais ce sera a leur dommage, Pourtant vous doy faire servaige. 1340 Si plaist a Dieu de Paradis.

Îlz s'arment, et le deffenseur vient Or vous reposez, mes amys, Et puis demain vous partirés

Et a la journee vous yrés Qui par eulx a esté termee.

1545 Demain sera toute l'armee Preste, je n'en fais nulle doubte.

or b ot

devant le roy et dit:

LE DEFFENSEUR.

Dieu du ciel gard le bel ostage Du roy, nostre souverain sire! Vers vous venons sans contredire 1520 Pour vous faire honneur et servage. ARTHUS. Bars Trespuissant roy que l’en redoubte, Vostre bon plaisir fait sera. Chascun de nous se logera, 1550 Et puis demain nous partiron.

fol. 13 b. Bien viengne le noble bernage! Vous estes eil que je desire.

AUGER. Adonc se reposent comme silz Dieu du ciel gard le bel ostage se logoyent. Du roy, nostre souverain sire! FLEURENTIN. REMON. i 5 ; Logez vous icy environ: 1525 Nous venons pour vous faire hommage Au Lyon d’argent ou au Signe fol. 13 vo a ; 3 v? a. Et pour les Romains contredire , : "nme: m Se Au Plat d'estain ou a l'Oursigne, Qui veullent de dessoubz l'empire A la Croix blanche ou au Mouton 5 2 Nous tenions en payant truage. 1555 Au Saussiers ou au Heron ,

| 1511 auecques.

150

Au Barbeau, au Serf de la Cloche, Et le cas pourquoy je vous mande. A la Queue Regnart, a la Mouche, L’injure nous seroit trop grande, A la Herse, au Signe ou Soufflet. Se n’y mettion aucun remede.

Je manderoye Perce et Mede,

1585 Devant je seuffre telle chose. Chascun se loge et se repose fol. 13 v? b. Attendant que tout soit venu.

GaLien Decrus vient a l’em- pereur. Les dieux qui ont le monde fait 1560 Et par qui il sera deffait

Vous envoye honneur, noble sire! GALIES Drcuws. Vers vous venon, car je desire Vostre edit sera maintenu Vous servir en dit et en fait. Sy bien qu'il n'y aura que dire.

1590 Affin de mieulx le fait conduire,

L’EMPEREUR. Mes gens atendron en ce lieu.

Decius, mon amy parfait, 1565 Vous estes ung homme deffait; Vostre bon vouloir peult souffire.

LE FILZ A L'EMPEREUR. C'est bien advisé, par mon Dieu. Ung petit vous rafraichirés Et puis demain vous en yrés, 1595 Quant nostre armee sera venue. Je pry a Dieu qui fist la nue Qui vous y doint avoir le pris!

PoURPHIRE. Les dieux qui ont le monde fait Et par qui il sera deffait Vous envoye honneur, noble sire!

LE FILZ DE L’EMPEREUR. Adonc Decius et ses gens s’assient de- 1570 Bien veniez, car vous avez fait vant Vetaige de l'empereur. Grant diligence sur le fait. Je prie a Dieu qui le vous myre. Vous avez l'honneur de l'empire, Chascuu le congnoist et le voit.

YPOLITE dit: Escuiers, vassaulx bien aprins, Affin que ne soyés reprins, 1600 Aller nous fault vers nostre siege

LUCILLE. Pour le fait qu'il a entrepris.

1575 Les dieux qui ont le monde fait Trop grandement auroit mesprins Et par qui il sera deffait Cil qui le vouldroit contredire. Vous envoye honneur, noble sire! Il est temps, qu'au palays on tire Devers vous vien, car je desire 1605 Pour ouyr se qu'l vouldra dire, Vous servir en dit et en faict. Le noble imperateur. Lors

Son command ne devon desdire, L'EMPEREUR. Et pourtant convient qu'on s’atire 1580 Mes amys, vous sçavez mon faict Vers luy, quant nous sommes armez.

1557 queue de r. 1585 tel.

fol. 14 a.

1610

1615

1620

1630

MALQUENTIN.

Tresnoble prevost renommés,

Alon a Dieu, quant vous plaira. Chascun de nous vous complaira En chascun lieu, n'en doubtés point.

MIMERIUS.

Puis que sommes prestz et en point, Alon a Dieu qui nous conduie.

Mes premier il convient qu'on die A Dieu» a trestout l'estivel.

A Dieu, ma dame au corps ygnel, Et a vous, doulee amye Concorde!

LA FEMME D YPOLITE.

A Dieu, amys! Quant je recorde De vous trestous la departie,

Il ne peult que ne soie marrie, Car nul ne scet de son retour. A Dieu, mon tresloyal seignour, Qui vous doint revenir a joye!

YPOLITE.

A Dieu, des dames la montjoye! Baisés moy a la departie. Il la baise.

LA FEMME.

Grant mercis.

YPOLITE.

A Dieu, chere amye, Et vous Concorde tresamee! Sus! devant! toute nostre armee. Nous sejournon trop en ce lieu. Sus! tost devant!

1635

1640

1645

1650

1655

MALQUENTIN. A Dieu, a Dieu, Concorde, et vous, ma chere dame, Qui vous gart en corps et en ame De mal et de tout deshonneur! liz s’en vont vers l’empereur en tournoyant parmy le champ.

CONCORDE, nourrice d Ypolite.

A Dieu, mon tresloyal seigneur, De trestous les bons le meilleur! Je pry a Dieu qui vous doint joye! Helas! jay grant pitié au cueur De l'en voir aller. De doulleur Mon povre cueur pleure et larmoye. Je prie a Dieu qui les convoye

Et quil leur doint tenir tel voye Qu'a joye puissent ilz revenir. Dieu sur tous dieux, or y pourvoye Tellement qu'encor les revoye En ce lieu, par ton sainct plaisir.

fol. 14 r? b.

LA FEMME D’YPOLITE. A Dieu cil ou est mon desir, Le bon des bons! Quant je remir Ceste piteuse departie, Bien doys estre triste et marrye, Quant de leur bien j'ay souvenir.

YPoLımE dit a l’empereur: Le hault Dieu vous vueille esjouyr, Trespuissant empereur de Romme! Comme vostre subgect et homme Devers vous suis voulu venir.

L’EMPEREUR.

Le Dieu qui tout peult maintenir Vostre beau salut vous guerdonne!

fol. 14 v? a

1660

1665

1670

1675

1680

1685

MALQUENTIN. Le hault Dieu vous puisse esjouyr, Trespuissant empereur de Romme!

LE FILZ DE L'EMPEREUR.

Pour mieulx de nostre fait jouyr, Qui ne sera prest, si s'ordonne,

Et vous mettés aux champs tout home, Car plus ne voy homme veuir.

MYMERIUS. Le hault Dieu vous vueille esjouyr, Trespuissant empereur de Romme! Comme vostre subget et homme

Devers vous suis voulu venir.

L’EMPEREUR. Bien veniez. Oyez mon desir, Mes amys et mes gens de guerre, Et pourquoy vous envoye querre. J'entens que le tresnoble roy De Gaule a prins la guerre à moy, Disant quil ne tient de l'empire, Ne ne veult tenir, a voir dyre, De nous, ne luy ne son lignaige. Jamais ne nous feront hommage Pour puissance que nous ayons. Or est il vray que nous avons Dessus tel cas termee journee. Envoyer m'y convient armee Pour resister a leur rigueur, Et vous me faictes tant d'honneur Qu'il vous plaist a vous y transmetre Dont vous mercie; si vous fais maistre, Decius, de ceste bataille Et ma banniere vous en baille Pour aller mon droit soubstenant. Je vous fais mon grant lieutenant

1697 empiere. 1701 Veez cy. 1702 preste de.

1690

1695

1700

1710

1715

Et vous donne plaine puissance De faire guerre ou acordance, Ainsi que bon vous semblera. Tout mon ost vous obeira, Ainsi qu'a ma propre personne, Et de ces choses je vous donne Commission toute planiere.

Garen Decıvs. Tresgrant et puissant emperiere, Je vous mercie cherement Et vous serviray loyaulment, Tant que les dieux me donront vie. Vecy toute la baronnie De Romme preste a vous servir Pour vostre grace acquerir. Je me submetz, moy et mes gens, D'estre a ce faict diligens, Puisqu’il vous plaist a m'y commettre. Hault empereur, seigneur et maistre, Nous partirons, quant vous plaira.

L’EMPEREUR. Valerien avec vous yra, Arcules, et aussi Tarquin, Et Passevent qui le chemin Congnoist, il sera vostre guide; Dien vous menera, com je cuide, Au lieu ou l'edict se doit faire, Car de partir est grant saison. Chevalier de ceste maison, Hastez vous, car le terme aproche. Pour eviter a tout reproche, Partez. Le grant Dieu vous conduye!

GALIEN. Hault empereur de Rommanie, De ce grant bien vous remercie.

1725

1735

1740

1745

Du cueur a vous me recommand ; Souviengne vous du demourant. Sus! devant! la chevalerie,

Partons! Le grant Dieu nous conduye! A noz puissans dieux vous command.

V ALERIEN.

Or sus! galans, allez devant Sans plus sejourner tant ne quant. Tirez d’iey en Lombardie.

BRrUSLECOSTE.

Hault empereur de Rommanie, De ce hault bien je vous mercie. Du cueur a vous me recommand.

LE FILZ DE L’EMPEREUR.

Mettez tout a l’espee fourbie, Quant vous serez en la partie De Gaule, je le vous command.

'l'ARQUIN.

Treshault prince, je vous affie Que ja pie n'en lairron en vie, Tant que tout vous soit obeissant.

ARCULES.

Hault empereur de Rommanie, De ce grant bien je vous mereie. Du cueur a vous me recommand.

YPOLITE. Sus! devant! la chevalerie,

Partons! Le grant Dieu nous conduie! Cher sire, a nos dieux vous command.

Rommann.

Je pry au hault Dieu tout puissant Qui vous vueille mener a joye.

1753 gouuernement. 1759 iusques a.

m -1 m E

1760

1765

1

-4

-1 ot

Decrvs. Arculés, mettez vous en voye. Je vous fais chef de l'avantgarde Et vous baille pour vostre garde Bruslecosté et Fieramort Et Malengrongné, le tresfort. Mon amy Tarquin, je vous baille L'arriere-garde et gouvernance. Ypolite et sa puissance Je command soubz vostre baillie, Et moy et la chevalerie Ferons le chef de la bataille. Or gardons bien que nul ne faille L'ung a l’autre jusqu'a la mort.

ARCULÉS. Connestable, je m’y acord. Or tost! messager Passevent, Va devant pour guider la gent. Fieramort et Malengrongné, Maulevault et Bruslecosté, Après venez en ordonnance.

MALENGRONGNE. De nous ne soyez en doubtance, Car, par les dieux ou j’ay fiance, Tant en viendra, tant en mourra. Le dyable d’Enfer y courra,

D

Puisqu’il convient que je m'y lance.

PASSEVENT. Suivez moy tost et qu'on s'avance, Car, par Mahom, jay esperance » Ï 9.3 Que lost de Gaule y demourra. X J

MAULEVAULT. De nous ne soyez en doubtance, Car, par les dieux ou j'ay fiance, Tant en viendra, tant en mourra.

20

fol. 15 ra.

FrERAMORT. De par moy sera desmellay

Nous sommes assez grant puissance L'entreprinse qu'ilz ont meslee. Pour les mettre tous a meschance, Car nully ne les secourra.

1780 Chascun de nous sur eulx courra A tout hache, espee et lance.

MIMERIUS. Marchons, tirons a la journee, Suivons la bataille seconde. 1805 Nous sommes gens pour tout le monde BRUSLECOSTÉ. Combatre, il n’en fault doubter. Or pensons de nous arouter,

fol. 15 r^ b. De nous ne soyez en doubtance, Car, par les dieux ou j'ay creance, Ainsi qu'il sera bon de faire. Tant en viendra, tant en mourra. Adonc se met Tarquin et Ypolite et 1785 Le dyable d'Enfer y courra, lewrs gens en ordonnance pour faire Puisqu’il convient que je m'y lance. l'arriere-garde. Adone marchent Arculés et les tirans (et DEcIus. fol. 15 v3 Passevent va devant) en maniere de bataille Vous porterez ceste banniere, comme une avantgarde a tout trom- ısıo Pourphire, car je la vous baille, pettes devant. Et nous meneron la bataille En ce point, car c'est ma plaisance. Tanurx. Pensez de monstrer la vaillance Or nous mettons en ordonnance, Qui doit en tout chevalier estre. Ypolite et tous voz gens; A tel faict soyons diligens. PouRPHIRE. 1790 Cheminons après l'avantgarde 1815 Je vous remercie, trescher maistre, Et nous tenons sur nostre garde, De l'honneur qu'il vous plaist me faire. Quant nous aurons passé les mons. De cueur et corps vous vueil complaire,

En gardant lhonneur de l'empire.

YPOLITE. V ALERIEN.

Sire, par la loy, que tenons,

Nous sommes prestz et en arroy 1795 Pour vous suivir sans nul desroy

En tout lieu et en toute place.

De l'ensuivir chascun s'atire.

1820 Allons! Jupiter nous conduye Et nous ramaine en Rommanie Ainsi joyeulx comme en partons! Sur les champs ne nous espargnons

MALQUENTIN. ? / * : Sur la peine quil apartient.

Ma loy regny que ja ne face,

Se je crains homme tant soit fort. Lucite.

De par moy sera mis a mort 1225 Ainsi faire le nous convient. ısoo Le mauldit peuple rebellay, Suivons la bataille premiere,

155

Car vecy celle de derriere Je parferay ceste entreprise,

Qui nous suyt mallement de pres. Puisqu’il vous plaist a m'y commettre.

Aux champs yrons dresser noz tres Dieu me gard d’y avoir reprinse. 1830 Devant Coulongne la jolye. Puis que la besongne est comprinse,

1860 Tantost me vueil a chemin mettre. Or sus! tous les gens de cest estre, De ce lieu vous convient desmettre Et vous en aller sur les champs. La banniere fault au vent mettre.

1865 Fleurentin qui congnoissez l’estre, Allez devant, il en est temps.

Adonc marchent en ordonnance, chascune bataille a part, sans faire bruit et sans se entremesler et sans s'aprocher de ceulx de Gaule, et Le Roy dit a ses gens:

Or sus! toute ma baronnie, Partez d'icy, je vous en prie, Car le jour est presque venu. Artus aussi, je vous octrye

1835 Dessus mes gens la seigneurie. Pour le cas qui est survenu, Je me repute a vous tenu Que nostre honneur soit maintenu. A l'encontre de ces Rommains

FLEURENTIN. Noble seigneur, je suis contens. Venez vous en, je vous attens. Je suis tout apresté pieca. 1870 A Dieu, hault roy, garny de sens, Et les presens et les absens! Mon corps tousjours vous servira.

fol. 15v». 1840 Doit le faict par vous soubstenu LE roy. Pour le bien que j’ay en vous veu. Ancelot a nous demourra, Tout le fait metz entre voz mains: Car maint bon conseil nous donra, Faictes guerre ou pays, si vous hette, 1875 Quant ce viendra en lieu et temps. Car la chose qui sera faicte ÄNGELOT. fol. 16 ^ a.

1845 Par vous, je la vueil maintenir. Ja par moy ne sera deffaicte, Car vostre bien est manifeste, Parquoy vous doy amy tenir. Partez d'icy, c'est mon desir,

Tresnoble roy, je suis contens.

ÖLIVIER. Venez vous en, je vous atens. Je suis tout apreste pieca.

1850 Et allez la journee tenir GIBON. Pour moy, ainsi que Pay emprinse. Aux champs! aux champs! tres vaillans Nostre edit vueillez maintenir gens, Et nostre guerre soubstenir. 1550 De partir soyons diligens; Soit tost la banniere aux champs mise. Nous deussions estre pieça la. A honneur conquerir pretens; ARTUS. Maint en demourra sur les rencs, 1855 Puissant roy que on loue et prise, Se pouons aller par dela.

| 1834 octroye. 1851 entreprinse. 1858 my gard dauoir. 1869 tout manque. 1873 auec nous. 1879 aux champs manque.

156

1885

1890

1895

1900

1905

TAILLEMEN.

Nobles seigneurs, je suis contens. Venez vous en, il en est temps. Je suis tout apreste pieca.

A Dieu, hault roy, garny de sens, Et les presens et les absens! Mon corps par tout vous servira.

LE mox. Le puissant Dieu qui tout crea, Mes amys, vous vueille conduire. Faictes ainsi qu'il vous plaira, Car en rien ne vous vueil desdire. Pensez bien de ce faict conduire, Car je vous donne auctorité De faire vers ceulx de l'empire Comme moy, c'est ma voulenté, Ou soit de guerre ou de traictié, Ainsi que bon vous semblera. De tout ce qui est recité Par moy rien desdit n'en sera.

ARTUS. De tout ce faict on pensera. A Dieu, puissant roy, nostre sire! Chascun de nous vous complaira Jusqu'a la mort, bien l'ose dire.

Le Roy.

Seigneurs, Dieu vous vueille conduire Et ramener vers nous a joye!

wi 167». Adonc s'en vont hors de devant le roy et

ordonnent leurs batailles, en disant

ARTUS: Sur tous metons nous en la voye.

19310. Olivier veu ce que regarde,

Vous serez chef de l’avantgarde.

1915 qui congnoist. 1929 faicte.

1915

1925

1930

Pour eschoyer a tout danger, Vous aurez Remon et Auger Et mon parfaiet amy Eustace. Guibon qui scet nostre efficace L'arriere-garde conduira,

Et avecques luy il aura

Le vaillant champion Ferrant Et Taillemen le trespuissant; Et moy, je merray la bataille, Et gardons bien que nul ne faille, L'ung a l'autre jusqu'a la mort.

ÖLIVIER.

Puissant seigneur, j’en suis d’acord, Puisqu’il vous plaist am’y commettre, Or sus tost! et vous vueillez mettre En bonne ordonnance et maniere. Auger, portez nostre banniere;

De ce faict vous baille la charge, Et faictes si bien qu'il y perge Qu'en vous a prudenee et honneur.

AUGER.

Je vous en mercie, mon seigneur. Cest honneur ne m’apartient pas, Mais quant vous plaist, je ne veulx pas Aller contre vostre ordonnance.

1935 Vecy la banniere et la lance;

1940

Allons a Dieu qui nous conduye!

REMON.

Devant! devant! la baronnie; Allons combatre ces Rommains. Il m’ennuye que tant remains, Que nous ne sommes en la place. Or ca! mon bon amy Eustace, Avec vous vivray ou mourray.

fol. 16 vos

1945

1950

Evsrtace.

A mon pouoir vous secourray, Tant comme Dieu me donra vie. Nous mettron a l’espee fourbie Ceulx qui nous veullent desplaisir. J’ay grant espoir de bien servir, Tant que ma hache aura duree. Maint en mauldira la journee.

Se les pouons tenir aux champs.

Adonc marchent Olivier et ses gens devant

1955

1960

1965

et font l'avantgarde du roy.

GuiBox.

Allons combatre ces meschans

Qui ont prins contre nous bataille. Ja Dieu ne vueille qu’on leur faille (J’aymeroie plus cher estre mort), Puis que vers nous ont prins discord. Or sus! mon bon amy Ferrant, Laisson aller ceulx de devant; L’arriere-garde debvon faire.

Penson de nostre fait parfaire

Si bien que nous ayons le pris.

FERRANT.

Ja du fait ne seron repris,

Puisqua ce sommes ordonnés.

Nous debvons estre habandonnés

A le royaulme bien deffendre Contre ceulx qui veullent emprendre A l’asubgecter nullement.

Alon au hault Dieu qui ne ment Qui nous garde de villennie!

Adonc se tirent arriere et laissent passer la bataille d’ Artus, et ilz se mettent

en avantgarde.

1984 iusques es.

1945 metteron. 1985 esperit.

1947 bien manque. 1986 Affin la.

1970

1980

Adonc marchent en

ARTHUS. Devant! devant! la baronnie. Chascun en sa garde se mette, Et que nully ne s'en desmette, Pour rien qui soit, jusqu'a la mort.

TALLEMEN.

Qu’on n’espargne foible ne fort, Tant que nous ayon le dessus.

Or sus! vaillans gensdarmes, sus! Allon au grant Dieu qui nous maint! Qu'on se tiengne saisy et joint Affin de leur orgueil abatre. Chascun ait bon cueur de combatre A noz anciens ennemys.

ordonnance entre la

premiere bataille et la tierce sans aprocher

1985

1990

1995

1954 Je aymeroie. 1989 Et si.

des Rommains et sans faire bruit.

SIXTE, pape.

Mes freres et mes bons amys,

I] m'est venu en mon courage, Tant comme suis fort et en aage, D'aller jusqu'es parties d'Espaigne, Comme le Sainet Esprit m'enseigne, Affin de la foy augmenter,

Car de sen me doy dementer;

Et si verray la mes parens

Et scauray s'ilz sont apparens En la loy de Dieu, nostre sire. Justinus, voullés moy conduire Et vous, Urban, semblablement. Nous ny seron pas longuement, Aussi n'est il pas advenant;

Mais je suis forment desirant

De scavoir leur contenement.

1964 Ihonneur du royaulme d. 1965 entreprendre.

fol. 16 v? b.

fol. Aura,

2000

2005

2010

Justinus, chapelain.

Pere saint, debonnairement

Vous conduiray en ceste place.

Ja Dieu ne vueille que je face Encontre vostre voulenté

Je suis de partir apresté,

Quant i| vous plaira, trescher sire.

URBAN, secrettaire. Nous ne diron pas au contraire De vostre bon proposement, Mais vous complairon doulcement. C'est raison, car g'y suis tenu, Quant de ce vous est souvenu. Parton, quant il vous vouldra plaire.

SIXTE. Or parton donc de ce repaire, Allon a Dieu qui nous conduie; Le filz a la Vierge Marie Nous sequeure par sa bonté!

Adonc s'em vont vers Espaigne, et le chap- pellain porte la croix devant le pape, et

2015

2020

Urban va devant le chappelain et le pape derriere.

ARTHUS.

Or sus! vaillans gens redoubtés, Tost en bataille vous mettés. Voicy noz ennemis venir!

Bon cueur! et penson de ferir. Sur ces Rommains vous embatez.

ÖLIVIER.

Ilz seront tantost reboutez,

Hault lieutenant, ne vous doubtés. Bon cueur vueillon sur eulx courir! 2005 complairoye.

2030

Adonc s’aprochent des Romains sans joindre

GALIEN.

Avant! vaillans gens redoubtes, Tost en bataille vous mettes. Voicy nos ennemys venir.

Adone s’aprochent fort sans joindre.

V ALERIEN.

Tuez, murdricés, combattés! Dedans! ribaulx, ilz sont mattés; Nous les aurons sans tour tenir.

GIBON.

A mort! Rommains. Or du ferir! Avant! gallans, sur eulx frappés.

ARCULÉS fine: Or sus! vaillans gens redoubtes, Tost en bataille vous mettés. Voicy noz ennemys venir.

TAILLEMEN.

Dedans! dedans! or du ferir! Sur les Rommains vous embatés.

Adonc les trompettes sonnent, et viennent - les ungs contre les aultres sans s'entre- mesler et bataillent fort sans parler, et Arculés chet mort et puis reculent les

Romains et Arthus dit:

ARTHUS. Nos ennemys sont reculés;

2035 Penson tost de les poursuivir.

Que chascun me vueille suyvir Et en ce jour auron honneur.

fol

Eo trist),

fol. 17 v°a.

2040

2045

2050

2055

ÖLIVIER.

Sur eulx! sur eulz! Ayon bon cueur! Nous sommes ennuyt les plus fors.

Gison.

Entron sur eulx, je vous requier. Nous seron ennuyt les plus fors.

GALIEN Decıus.

Ennuyt seres a deshonneur, Se vous ne monstrés voz effors.

VALERIEN.

Sur eulx! sur eulx! Ayon bon cueur! Nous seron ennuyt les plus fors. Vous n'aprochez nemplusque pors; Vaillans Rommains, vous recullés. Vengon nostre amy Herculés

Que vous voyez sur le champ mort.

TARQUIN. Entron sur eulx, je m'y acort Et les repousson fierement. Dedans! dedans! tres vaillans gens. A ce coup fault bon cueur avoir.

PoURPHIRE.

A ce fault estre diligent. Dedans! dedans! tres vaillans gens.

ARTUS. Dedans! dedans! tresvaillans gens. Que chascun se mette en debvoir. A mort! a mort!

Adonc sonnent les trompettes, et ws ar- mees entrent les ungs sur les aultres et bataillent tres fort sans parler, et cheent

2073 puis nous. 2082 Nous r.

159

mors Taillemen et Auger, Remon, Ferrant

2060

2065

2080

et Eustace, et puis les Françoys s'en revont.

PASSEVENT.

Rommains, je vous fais assavoir Que le champ vous est demouré. Vous avez si bien labouré

Que les aultres sont ruez jus. Bataille ne nous feront plus;

Ilz s'en vont, tous sont desconfis.

GALIEN.

Perdu avons de noz amys;

Noz dieux en requeillent les ames, Mes on ne nous peult donner blasme, Puis que nous avons le dessus; Or sus! frans chevaliers, or sus! En signe de nostre victoire

Tenir nous fault ce territoire Toute nuyt attendant tout homme, Et puis retourneron a Romme Demain, car pas ne suis chargé De passer plus oultre, car j'ay Parfait toute mon entreprinse.

VALERIEN.

Affin que nous n'ayon reprinse, Nous tendrons, toute nuyt les champs, En monstrant que sommes puissans Et que nous avons la journee;

Et puis demain, l'aube leuee, Retourneron en Rommanie.

TARQUIN.

Ce fait je ne desdiray mye, Puis que de vous est ordonné.

fol 17 Sv&äh:

160

2085

2090

YPOLITE.

Bon conseil nous avés donné. Nous feron selon vostre edit:

Le champ nous tendron toute nuyt Et puis demain retourneron;

Ja plus avant nous ne courron,

Il suffist d'avoir la victoire.

MALQUENTIN.

Noz dieux en ayent louenge et gloire A jamais pardurablement!

Or nous appointon noblement

Affin d'attendre tous venans.

BRUSLECOSTE. Pour estre au nombre des vaillans Nous coucheron parmy les mors, Et puis demain tresbien m’acors Que retournon en nostre terre.

Adonc se mettent en bataille parmy les

2100

2105

2110

mors sans faire bruyt.

Lucrrer. Diables, sailles tost sur la terre: Il y a eu une bataille. Aller vous y fault, matinaille, Et n’atendes ne pas ne heure. Le diable d’Enfer vous sequeure Au lieu ou est mort maint payen. Chascun d’eulz vault pire q’ung chien. Alles les moy bien tost querir Sans plus de terme ne loysir, Et ceans me soient apportés. llz y seront moult tourmentez, Jamais n'auront remission, Mais seront a dampnacion A jamais, ilz seront sans fin. Devant Coulongne sur le Rym

2104 La ou. 2118 ameneron. 2127 bouehemoy.

2115

1 rm bo or

2130

2140

2145

Mors les trouverez sur la terre. Le diable d’Enfer vous sequeure!

BELL. Nous y seron en mains d’une heure, Lucifer, point ne te soulcie, Et les amerron sans demeure En Enfer, en grant pulentie. Allon tost querir ces payens, Aporton tout, ne laisson rien. Il n'y a si fier a la feste Que je suis, je vous l'amonneste. Faison que tout soit apporté.

SATHAN.

Tais toy, faulx traistre desvoyé, Tu ne fais rien au pris de moy. Maistre suis aprés Bouchemoy, Nostre grant maistre Lucifer.

Je suis connestable d'Enfer

Et suis par tout maistre d'escolle. Je feray plus d'une parolle

Q'ung aultre ne feroit d'ung cent. Vrayement, le traistre ribault ment, Car toute procuration

De l’infernal dampnacion

M'est donnee, il y a long temps, Par mon engin et par mon sens; Car par ma grant destruction

A Eve par abusion

Fis tempter Adan, son mary, Dont maint home eut le cueur marry. Mais je ne me tins pas a temps Aprés cela, o! et en tens J'entray en ma grant frenaisie

Et fis a Cayn par envie

Occire son frere Abel,

Dont le jeu me sembla moult bel;

fol. 18 Pg,

161

Et encore y a aultre chose, Et me dictes assez merveilles, Puis quil convient que je l'expose. 2180 Mais du faire il n'en est riens. 2150 J'ay le gouvernement d'Orgueil, Allés, destouppés voz oreilles Et aussi d'Yre et d'Envie, Pour nuyre à ces faulx payens. De Gloutonnie le nompareil. Ne soyons plus icy present, De mon fait chascun s'esmerveil, Et bien tost si les allez querre. fol. 18 ^ b. Car par moy mainte ame est dampnee.

Adonc vont les diables parmy les champs

sans faire bruit, et puis, quant Decius s'en

est allé et ses gens, les diables apportent les mors en Enfer sans mot dire.

bo or or

Par Orgueil guerre est commencee, Par Envie on veult biens acquerre Et par la mer et par la terre; Par Envie on entre en Yre,

Et par Yre on se fait destruire.

N. 160 Ce fait est congneu notamment. SIXTE.

2185 Or est bien abregé nostre erre. fol. 18 voa. , HA AE Tone soit Dieu de Paradis! Tantost serons vers noz amys; Vela le lieu ou doibvent estre. Tiron droit la, je puis congnoistre 2190 Ce jeune homme qui vers ca vient.

Nous feron ton commandement; Assez sommes male mesgnie Qu'ilz ne nous scauront eschapper. Allon ensemble, je vous prie;

2165 Sus! Astaroth, mon amy cher. Allon ensemble a la bataille, Car il les nous fault atrapper.

JUSTINUS.

Pere treshault, il me souvient Que je l'aye autreffois veu. Allons vers luy; je l'ay congneu Ung peu, quant je l'ay regardé. 2195 Demandons, plus n'y ayt tardé, Se Monseigneur est point leans.

ASTAROTH. Je les sçauray bien agrapper, Lucifer, point ne te soulcie, 2170 Et leur marron si dure vie; Tantost les auras devant toy.

De malle vie ont estoy; SITE: Nous leur feron bien assavoir, Demandez luy, je m'y consens. Car par leur orgueil ilz sont mors. La chose est assez convenable. 2175 Ce fait est tout cler comme voire. JUSTINUS. Lucrrer. Jesu-Crist, le Dieu charitable,

Allés, que fouldre et tonnoirre 200 Vous gard de mal, amy courtois! Vous puisse tous agraventer! Monseigneur est il au palais? Vous ne faictes que barbeter Dictes le nous, je vous en prie.

162

Dyaco, a genoulx ployez, dit: Pere sainct de tresjuste vie,

Vous soyez le tresbien venu. Moult grant bien nous est advenu,

ID 1 c or

Quant deca vous a pleu transmettre. Quant est de mon seigneur et maistre, Je scay de vray qu'il n'est pas loing.

SIXTE.

Convoyez nous a ce besoing 210 Devers luy, et je vous en prie.

i

Dxaao. Pere sainct, ne m'apartient mye Que m'en priez, mais commandez, Car tout ce que deviserez Acompliray benignement. Allons, quant vous plaira.

b MN arg [2

Ursas, en allant a Servant.

Vrayement, De vous trouver nous est bien pris.

fol. 18-v^ b. Allons, noble seigneur de pris, A Jesu-Crist qui nous conduye.

Dyaco, devant se ruant.

Jesus, le doulx filz de Marie,

2220 Vous envoye bon jour, noble sire!

Vees cy le pape qui desire De vous veoir.

SERVANT.

Et je l'en mercie.

Helas! vient il ceste partie

Mon bon parent et mon bon sire? 2225 Ma joye nul ne scauroit dire,

Sus! mes amis. N'y ait celuy

2211 O pere sainet il ne. 2215 Allons a luy quant.

vous manque. 2240 cy estre.

Qui ne viengne au devant de luy, Car nous luy devons honneur faire, Quant il a plu au noble pere

2230 Transporter son humanité En ce lieu.

OrnauprE, mere Laurens. Il est verité. Allons, partons en reverence, En honneur et obedience, Ainsi comme il luy apartient.

MaisTRE PIERRE.

Sus! mes beaulx filz, il vous convient Venir avecques voz parens

Au devant du pape qui leans Arrive. Il est pres d'icy.

Allons y tous, je vous en pry,

2240 Sans plus sejourner en cest estre.

ne 12 c or

LAURENS.

Nous le feron voulentiers, maistre. De sa venue avons grant joye.

VINCENT.

Or nous mettons donc a la voye Pour aller de luy a l'encontre. 2245 C’est raison que chaseun se monstre Devant luy honorablement. Adonc vont au devant du pape par ordon- nance, et Laurens tient Vincent par la main, ti 19 et le messager va devant eulv, et le maistre aprés eulx,et puis le pere et la mere vont après, et Dyago qui la tient par dessoubz les bras.

SEnvawT, devant le pape. Le tresdoulx Dieu du firmament

9229 remercie. 2295 seroit d. 2229 il plaist. 2235

2250

2255

2260

2270

Qui vit es cieulx en joye clere Vous doint honneur, noble sainct pere, Et a tous voz loyaulx amys!

SIXTE: Mon frere et vous mes beaulx filz Et vous triumphante princesse, Dieu vous envoye joye et liesse Et a tous voz nobles subgetz! Mes bons amys, or abregez De me dire comme il vous est.

SERVANT. Tresbien, sainct pere, se Dieu plaist.

Et vous, comment?

SIXTE. Bien, Dieu mercy! Haulte princesse, mettez cy Vostre main. Comment vous portez?

CLAUDIE. Dien, sire. Quant vous transportez En ce lieu, il nous est tresbien. De vostre venue je me tien Moult tenue a vous, tressainct pere.

2285

SixTE. Sont ilz à vous, mon tresdoulx frere,

Ces deux beaulx filz que je voy cy? 4,

SERVANT. Cestuy est mien, et cest icy Est nostre nepveu, tressainct pere, Et fila de nostre jeune frere. Ilz s'entre-ayment de tel amour Qu’ilz ne departent a nul jour; 2295 On les treuve tousjours ensemble.

2266 voy ici.

165

SIXTE. C'est tresbon signe, se me semble; Dieu les croisse en vertu et sens! Com a nom le vostre?

CLAUDIE. Laurens, Et son cousin a nom Vincent. Ilz aprennent bien entre cent.

Veez cy leur maistre qui les garde.

SIXTE. Dieu luy- en doint faire tel garde Qu'il en ayt prouffit et honneur!

Maisrre PIERRE. Grant mercy, reverend seigneur, Venerable pere tressainct.

SIXTE. La paix de Dieu en ce lieu maint A jamais pardurablement Et s’amour eternellement, Tant que le monde aura duree!

Dyaco. Pere sainct de grant renommee, Vous soyez le tresbien venu! Moult grant bien nous est advenu.

La court est par vous bien heureuse.

SixTE. Or est ma pensee joyeuse. Louee soit la Vierge glorieuse ! Car je congnois tout clerement Que vers Dieu estes si heureuse Que ceste lignee gracieuse Vous donne pour augmentement.

fol. 19. 3905

fol. 19 v9 a

164

2300

2310

Mes amys, pour commencement,

Se jay de vous consentement,

Avec moy les admeneray

Et les garderay doulcement

Et instruiray parfaictement,

Tout ainsi que je debveray. 2330

CLAUDIE.

De mieulx en mieulx les aymeray, Quant ilz seront avecques vous. Commander debvez dessus nous, Non pas demander, noble sire

En rien ne vous vueil contredire, Car a moy il n'apartient mye.

SIXTE. Voulez vous en ma compaignie Venir a Romme, mes enfans? La serez tant que soyez grans, Et puis, se le lieu vous peult plaire, Y tiendrez ou en ce repaire Reviendrez, quant il vous plaira.

2340

LAURENS.

Je suis cil qui vous complaira, Tant comme je seray vivant,

Pere sainct, de Dieu lieutenant. Tousjours a vous me recommande; Et aussi Vincent qui demande Vostre grace du cueur enclin, Lequel est mon propre cousin. Ayez nous pour recommandez.

2345

SIXTE. Les choses que vous demandez Je ne vous vueil pas contredire. 2344 De couurir.

2313 Vous y. 2327 vous voudroye.

VINCENT. Pere sainct, des pecheurs le myre, Je me rens a vostre mercy; En tous lieux vous vueil obeir, Quant vous plaira partir d'icy. De joye est mon cueur transy Qu'en ce pays estes venu. Pour vous suis en joye remery, Et tout cest ost, grant et menu. A vous ensulvir suis tenu Pour la gloire des cieulx acquerre, Car vous estes du doulx Jesus Lieutenant et vicaire en terre.

SERVANT. Escuyers, mettez vous en l'erre De nous aporter a repaistre, Puis que Dieu a mys en cest estre Noz parens et loyaulx amys.

LEGERET. Tantost les doubliers seront mis, Puisque il vous vient a plaisance. Sus! Dyago, que on s'avance Oouvrir les tables, il le fault.

Draco. Il sera faict sans nul deffault. Or sus tost! estendez dela Le doublier et puis on yra Bailler de l'eaue pour laver.

Adonc Dyago met la table, et Legeret

baille a laver.

LEGERET.

C'est le plus fort que de laver. Or ça! en vecy plain bouleur.

fol. 19 v? b.

Vous plaist il laver, monseigneur? Vecy de l'eaue delectable.

Sıxır dit a Servant: Lavez. SERVANT. Il n'est pas convenable.

Lavez, et puis nous laveron.

SIXTE. Qa! de par Dieu! Ilz lavent.

2355

SERVANT. Or nous seons Chascun en son lieu sans atendre.

Pause.

Adonc se seent a la table par ordre, et Site faict la benediction sans parler, et puis boivent et menguent, et Fleurentin dit: (Aultre eschauffault.) FLEURENTIN.

Jesu-Crist, mon Dieu et mon sire,

Vueille garder la compaignie

Du roy et luy doint bonne vie

2360 Et a tous ces loyaulx subgetz!

Le Roy DE GAULE. Fleurentin amy, abregez De nous dire comment se porte La journee qu’on nous raporte. Verite sur peine de mort!

fol. 20 a.

FLEURENTIN fine: Tresnoble roy. puissant et fort, Il en va tres maulvaisement.

be o 1 ot

2380

2385

2390

Vecy arriver vostre gent Qui vous bien en diront le voir.

ARTUS. Honneur et joye puissez avoir, De Gaule le tresnoble roy! Tout son bernage et son arroy i Maintiengne Dieu en bonne vie!

LE roy. Bien viengne la chevalerie! Comment va de celle journee?

AmTUs fine: La pire en est sur nous tournee, Jacoit qu'a la venue premiere Les Rommains en eurent du pire Et vainquismes sans nulle faille Toute leur premiere bataille. Mais aprés ilz se ralierent Et tous a une voiz crierent: Rommains, Rommains, ayez bon cueur !; Apres vindrent par tel erreur Sur nous qu'il convint reculer. Quant je vis noz gens aculer Et nostre bataille perie, Je pensay de sauver ma vie Et m'en eschappay, Dieu mercy!

Le Roy. Francs chevaliers, est il ainsi? Orivier fine: Ouy, puissant roy, n’en doubtez. Les Rommains furent reboutez Au premier, ainsi que dit est. Apres revindrent sans arrest

2356 Ch. tost en son lieu sans plus a. 2368 bien manque,

fol. 30 1? b.

2400

2405

2410

2415

[SA He 1 or

2451

Sur nous en si fiere maniere (Jue nostre bataille premiere

Et la seconde fut perie.

Ilz s'en revont en Rommanie, Mais de l'an ilz n'en feront plus.

Le mov fine: Aussi ne sera pas conclu, Car par le Dieu en qui je croy, Ilz y mourront ou g'y mourray, S’ilz marchent un pie sur ma terre. Je vueil par tout pays faire guerre: En bourgs, en citez, en villages. Toutes gens qui vouldront noz gages Recepvoir, qu'ilz soient tous prestz Et qu’ilz viengnent, soit loing ou pres, A nous et y seront payez. Ancelot, tantost rescripvez Mandemens par nostre royaulme. Pour y perdre ceptre et heaulme, Pas n'en demourra en ce point.

ANCELOT fine: Je le feray bien et apoint Puis qu'il vous plaist, hault roy et sire. Par tous voz pays vueil rescripre A trestous voz loyaulx amys, Duez, contes, prevostz et baillys Qu'ilz facent par tout assavoir Que vous voulez des gens avoir, Et qu'lz facent par les contrees Crier qu'on viengne. Aux souldées Aussi feray vos mandemens, Tant que vous aurez en bref temps Des gens assez, bien l’ose dire. Je vois commencer a escripre Puis que vous l'avez commandé

9407 Et qui. tost manque

2414 roy nostre sire, 2415 Qui.

Vostre plaisir sera mandé A trestous voz nobles subgetz. Il faict maniere d'escripre, et ce pendant Decius dit parmy le champ de la bataille:

Dzcrus.

Or sus! messeigneurs, abregez, Si retournon en Rommanie. Passevent, va tost, je te prie, Devant dire que nous venon Et que conquise nous avon La journee sur noz ennemys. Diligente toy, beaulx amys, Car nous en allon aprés toy.

2430

2135

PASSEVENT. Je le feray sans nul deloy, Puis qu'il vous plaist, hault lieutenant. Plus ne seray se lieu tenant. A noz dieux vous dy, noble sire. Il sen va.

2440

V ALERIEN. Apolin te vueille conduire! Or te haste diligemment. Aprés toy yron promptement Sans sejourner ne tant ne quant.

Decıus. Seigneurs barons, je vous fiant Que le champ nous est demouré. Nous avon si bien labouré Que nous avon l'honneur acquis. Chevaliers, barons et marquis, 2450 En Rommanie retournon. Plus survenue ne vous On; On le peult clerement congnoistre.

2421 que tous vienenent aux souldoyers. 2428 haulx s.

fol. 20 vo

[D ot

'l'ARQUIN. Trespuissant seigneur et bon maistre, Retournon, quant il vous plaira; Plus survenue deviendra. Nous avons obtenu victoire; Venus en ait louenge et gloire Et tous noz aultres puissans dieux!

YPOLITE.

Temps est de partir de ces lieux Pour retourner en Rommanie.

Sus! devant! nostre baronnie.

Alon au grant Dieu qui nous maint!

167

Devant tous vous fais assavoir

Que vostre commis Decius Maintient les champs. Tout est confus. Il a obtenu la victoire.

A Dieu en soit louenge et gloire, Et a vous, hault seigneur de pris!

L'EMPEREUR. Puis quil a obtenu le pris Encontre de noz adversaires, Il nous luy convient honneur faire Et aller trestous a l’encontre De luy pour le bien qu'il nous monstre.

En ce champ est mort homme maint; Abillez vous bien chascun homme. Nous ne pouons plus cy tenir. 2490 Jusques a la porte de Romme

Yron a l'encontre de luv. dol. 90 b Adonc s'en retournent vers Romme i E

CAC 732) 0 2747 Ar Onecop 0

sans faire we. et dit Passevent a nen

devant. l'empereur: 2 DE T Treshault pere, il n'i a celuy

Qui ne soit prest d'honneur luy faire,

Robbes avons de maintes paires,

PASSEVENT.

2465 Le Dieu que nous debvon cherir

Vueille garder nostre empereur 2495 De beaulx chevaulx de parement Et luy envoye joye et honneur Pour nous abiller gentement Et a toute sa compaignie! Affin de luy faire plaisance fol. 21 a.

Et honneur. Sus tost! qu'on s'avance PHILIPPE EMPEREUR. De parfaire ce noble edit! Frane messager de Rommanie, 2470 Tu soys le tresbien arrivé! Comment ce porte nostre armee 2500 Fait sera, ainsi qu'il es dit, A la journee qui fut termee? Sans faire delay ne sejour. L'avons nous gaignee ou perdue? Pose pour s'abiller. Responce nous en soit rendue Treshault et redoubtez seigneur,

Sans plus sejourner en cest estre. Nous sommes tous pretz et en point.

ROMMAIN.

In HF - or

PASSEVENT. L'EMPEREUR.

Hault empereur, seigneur et maistre, Tantost vous en diray le voir.

Parton d'icy, ne targon point, 2505 Car il est pres de ceste terre.

E 2453 bon manque.

165

Passevent, va les chevaulx querre Voys le cy trestout le devant. Et les amaine cy devant. Alles a luy, marchés avant. Joyeulx est de vostre venue. PassEvENT. Tres noble imperateur puissant, Dzcrus. Tantost les aurés en cest estre. Sa compaignie soit bien venue, Passevent va querre ses chevaulx. 2525 Et luy aussi semblablement!

Voy le cy venir vrayement. LE FILZ DE L'EMPEREUR. Vers luy vois faire mon devoir. 25310. Allon a Dieu, le roy celestre. Adonc Decius vient a l'empereur, et Qui nous doint faire son plaisir! lempereur. luy tant la main, et dit Decius en le saluant:

L’EMPEREUR.

Devant! Rommain. Deems.

Honneur et joye puissiez avoir,

ROMMAIN. Trespuissant empereur de Romme! C’est mon desir. 2530 Comme vostre subget et homme Allon a Dieu, le roy celestre! Vous fais reverence et honneur. : 2 liz descendent de l'eschauffault, et Passe IO MPEREUR.

vent prent les chevaulw et dit: : Levés sus, car de tout mon cueur

Biens et tresors vous habandonne Et a tout jamais vous ordonne Voici les chevaux, tres cher maistre; ,, De mes gensdarmes chevetaine, 2515 On ne scauroit meilleurs choisir. Grant gouverneur et capitaine, Et vueil qu'ilz soyent obeissant

PASSEVENT.

A eo ot

L'EMPEREUR. 3 Comme a moy. Allon a Dieu, le roy celestre, Qui nous doint faire son plaisir! Decrus. Adonc montent a cheval et vont parmy Hault seigneur puissant, le jeu vers Decius, et dit Passevent qui De tel honneur je vous mercie, va a Decius parmy le champ: 2540 Car a moy il n'appartient mye L'honneur que m'avez voulu faire, END PASSEVENT. Mais ce qui vous plaist me doit plaire. Capitaine, voicy venir Je suis vostre humble serviteur Nostre sire l'imperateur, Et si me recommand du cueur

2520 Luy et ses gens, vous faire honneur. 2545 Tousjours a vostre bonne grace.

fol. 21 v? a.

En retournant a Romme tenant Decius

par la main dit L’EMPEREUR:

Puis que avons temps et espace,

Retournon en nostre palays

Faire grant chere tout ce mois

Et nous consoler et desduire,

Chanter, dancer, esbatre et rire

Pour Phonneur de nostre victoire.

Il n'y a en ce territoire

Homme plus vaillant que vous estes.

Decrvs. Des grans honneurs que vous me faictes Humblement je vous remercie Et vostre noble compaignie.

Si vous plaist, hault seigneur et maistre,

Chascun s'en ira en son estre Soy reposer et rafreschir.

L’EMPEREUR. Ainsi quil vous plaira choisir, Choisissés, et je m'y consens. Du mien aurés milliers et cens, Quant vous plaira vers moy venir.

Dzcrvs. A Dieu jusques au revenir, C'est au congé, quant pour present! Se bel ost qui est cy present Tiengne Dieu en joye et liesse! Hault empereur, plain de noblesse, Ayés nous pour recommandés.

t or ce or

L’EMPFREUR.

LE a 1 o

A Dieu soyés recommandés, Puis que cy ne vous plaist tenir.

2546 quauons. 2570 soyes vous r.

169

Bien devon avoir souvenir

De vostre noble vaillantise.

A Dieu! sire, que chascun prise.

Chascun s'en retourne en son lieu, Puis que nous avons un jour-Dieu Parfait toute nostre entreprinse.

Adone s'en va Ypolite et ses gens en son lieu, et Valerien, Tarquin et Decius. en- semble, et se desarment, et Sixte dit:

SIXTE. Hault prince de grant seigneurie, De ces grans biens je vous mercie Et vous, dame, semblablement. Mercion Dieu, le filz Marie, Si retournon en Rommanie Sans plus sejourner nullement. Ostez d'icy appertement, Et mercion Dieu humblement Qui en ce lieu nous a repcus; Sejourné avons longuement. En non du roy du firmament, Mes tresdoulx amys, levon sus.

2580

Adone se lievent de la table.

SERVANT, pere. 2590 Pere sainct, quant l'aves conclus, Faison ainsi qu'il vous plaira; Si vous plaist, on ne bougera Meshuy. Attendez a demain.

SIXTE. Beau frere, croyez pour certain Que plus ne puis cy sejourner. A Romme nous fault retourner Pour la foy de Dieu augmenter; De ce nous devon guermenter. Sus! mes amys, partés d'icy.

tv Ro

fol. 21 b.

170

YPOLITE. Jesu-Crist te vueille conduire 2600 Seigneur puissant, je vous mercy Qui te doint bien perseverer! Et vous aussi, dame courtoyse. Ton depart me fait endurer Qui vouldra venir, si s’en voyse! Tel douleur qu’on ne scauroit dire.

Devant! devant! A Dieu! beau sire.

Ne bougés. VINCENT.

2630 Avec luy iray le conduire,

SERVANT. Trespuissant seigneur honnorable, S'il vous veult souffire, Et vous, dame tresvenerable.

2605 Nous vous convoyeron, pere sainct, Je vous vueil a Dieu commander Moy et les gens de cest enfant; Et si me vueil recommander C'est raison, nous le debvon faire. 2635 A vostre bonne et digne grace.

Au departir de ceste place SIXTE. Je vous commande a Dieu trestous. Vous ne bougerés. LAURENS. VU BUSES A Dieu vous dy, mon pere doulx, Et vous aussi, ma chere mere. fol. 22 19 a Trescher pere,

2640 A Dieu! tous ceulx de ce repaire.

En vostre lieu vous demourrés. Fe Vivés tous par bonne ordonnance.

2610 De voz biens es povres donrés

Pour l'amour de Dieu, nostre sire. SERVANT fine: De voz parens vueillés eslir : a ; p DE a; eslire A Dieu! mon filz et ma plaisance, ig saige pour " la terre Sos on Doa n gans Mon confort et ma soustenance. in paix, pour eviter la guerre . DT STD SNC Pourquoy vas tu aultre partie? fol. 22 19.0.

2615 Et atel maledicion. A Dieu! toute la nacion D'Espaigne, le noble pays.

2645 Baise moy a ta departie Pour avoir de toy souvenance.

A Dieu! maistre. A Dieu! mes amys. LAURENS.

Pardonnez moy, mon trescher pere, De ce n’ay-ge pas desplaisance. 2620 Et vous aussi, ma doulce mere, Trescher pere, je vous fiance,

Se je m'en vois et je vous laisse; Je ne vous escondiray mye.

Car a Jesus j'ay fait promesse Il baise son pere.

D'ensuivir le chief de l'Eglise. MAISTRE PIERRE.

LA mere. 2650 A Dieu! mon clere et ma plaisance, O, mon enfant, fais a ta guise; Mon confort et ma soustenance. 2025 Je ne te vueil pas contredire. Pourquoy vas tu aultre partie?

2609 s'en manque. 2603 devant manque. 2630 iray pour le. 2644-5 intervertis.

2655

2660

2670

LAURENS. Jay en Dieu ma seulle esperance; Pourtant feray ma demourance Chez le pere de saincte vie. Je ne vueil point de seigneurie En ce monde, je vous affie.

LA MERE fine: A Dieu! mon filz et ma plaisance, Mon confort et ma soustenance. Pourquoy vas tu aultre partie? Baise moy a ta departie Pour avoir de toy souvenance.

Il la baise.

LAURENS.

Noble pere de grant vaillance,

De tout mon cueur je vous mercie.

A Dieu! la noble compaignie

Et trestous voz loyaulx subgectz. SIXTE.

Or tost, mes amys, abreges.

Alon a Jesus qui nous maine! URBAN.

Le doulx Jesus qui es cieulx maine Vous vueille garder de reprinse!

Ilz vont a Romme et Lawrens et Vincent.

fol. 22 v^a

2675

YPOLITE a sa femme: Honneur, soulas, paix et franchise Vous doint le Dieu que je reclame. Ma chere amye et noble dame, Comment vous est?

La Femme Yroure en Üacollant. A! monseigneur, Dieu vous croisse paix et honneur

2655 Auec. 2677 y a il r.

2680

171

Et a noz servans et amys!

Est tout sain? Y a rien mal mis? Comment s'est portee la journee En celle bataille termee?

Noz gens ont ilz eu du meilleur?

YPOLITE. Ouy, dame de grant valeur. Louez en soient les dieux haultains ! Le pris en ont eu les Rommains. A Dieu en soit gloire rendue!

MALQUENTIN.

Le puissant Dieu qui fist la nue Vous doint honneur, treschere dame, Et gard de mal et de diffame

Tous ceulx de vostre maintenue!

LA FEMME. Bien soit la compaignie venue!

2690 Joyeuse en suis de corps et d'ame.

2

i

00

Miuznivs.

Le puissant Dieu qui fist la nue Vous doint honneur, tresnoble dame!

CONCORDE. De toute joye suis esmeue, Quant Dieu vous a gardé de blasme. Grace a Dieu! il ne nous fault ame: Toute la gent est revenue.

MYMERIUS. Le puissant Dieu qui fist la nue Vous doint honneur, tresnoble dame, Et vueille garder de diffame Tous ceulx de vostre maintenue!

fol. 22 v? b.

172

bo -1 =] ox

LA FEMME. Bien est la chose entretenue, Dont je suis joyeuse entre mille. Que tout homme se desabille, Affin que nous facions grant chere.

YPOLITE. Si sera l’en, ma dame chere, Puis que ce vous vient a plaisance. Or sus bien tost! que on s’avance De soy desarmer, mes amys. Ypolite et ses gens se desarment.

Adonc Decrus GALIESN dit a Valerien et Tarquin estans en son lieu avec ses gens:

2710

2720

[x] - r2 or

Tresnobles chevaliers de pris, Entendez ce que vous vueil dire. Vous scavez comme nostre sire L'empereur m'a faict grant honneur. C'est signe qu'il m'a en creigneur Et quil me doubte aulcunement. Si m'est venu en pensement

Ung faict que voulentiers vous deisse, Mais que certainement je veisse, Et que convenant me ferez

Que secret vous me le tiendrez Sans le reveler nullement;

Et pourtant vous pry cherement, Com a ceulx a qui plus me fie, Que, si convient que je vous die Mon couraige, qu'il soit celé

Sans jamais estre revelé

A personne qui soit en vie.

VALERIEN. Quelque chose que nul vous die, Bien vous ose veriffier Qu'a moy vous pouez bien fier,

2719 me manque. 2731 je manque.

Ou nous auons.

2139 et nous

2730

= 1 = I

t= -1 He or

2750

2760

sommes.

Car, par les haulx dieulx de l'empire, Aincois je me lairrois occire

Que vostre secret revellace.

Il n’est rien que je ne celasse

Pour vostre amour jusqu'a la mort.

TARQUIN. Vous doubtez vous de nous si fort, Hault prevost, que vous n'osez dire Vostre secret? Je cuide, sire, Que vous n’avez point veu en nous Desloyaulté, et sommes tous Voz serviteurs en toute terre. Pour vous entreprendron la guerre Et pour vostre bien et honneur, Et fusse contre l'empereur Qui nous maintient en Rommanie.

Decıvs. Mes freres, je vous en mercie. Or entendez par quel maniere Nous pourrons mon vouloir parfaire. Il est vray, vous le scavez bien, Que l'empereur est crestien, Et quil a nostre loy laissee, Dont elle est forment abaissee; Car il pretend la surmonter Et ainsi la sienne augmenter, Dont jay en mon cueur duel et ire. Or est il vray que pour lempire Nous a envoyé en bataille, Ou avons d’estoc et de taille, Dieu mercy, obtenu victoire; Et ny a en ce territoire Grant ne petit qui ne me doubte, Et moy et les gens de ma route. Mesmes limperateur par craincte Nous a faict honneur, soit par fainte 2757

2741 emprendron. 2755 ainsi manque.

fol. 23 r^. b

2765

bl -b 1 [=]

2790

2800

Ou aultrement, je n’en sçay rien. Or est vray que je congnois bien De certain et en suis recors

Que vous estes garde du corps

De l’empereur, quant il repose.

Il convient que on se dispose Secretement. Pour mieulx couvrir Nostre faict, qu'on me vienne ouvrir La chambre, quant il dormira,

Et je suis cil qui l'occir: Secrettement, sans que nouvelle

En soit. De faict, la chose est telle: L'ung de nous sera empiere

De Romme, et metterons en biere Tous ceulx qui croyent au filz Marie. Se la chose est ainsi bastie,

Moult grant honneur nous en viendra. Par ce point nostre loy sera Augmentee mieulx que devant,

Car chascun lira deffendant

A son pouoir par toute terre.

Se vous voulez mon conseil croire, Ainsi sera faict et de brief;

Et si vous plaist que je soye chief De l'empire, je vous prometz

Que je ne vous fauldray jamais,

Et vous donray argent et or, Seigneurs, aussi tout le tresor

De nostre maistre l'empereur, Lequel nous a tant en cremeur. Advisez, se vous voulez faire

Ce que vous ay dit, et parfaire,

Et bien tost; si m'en respondez.

Et pour Dieu, ne le recordez

A personne qui soit en vie,

Car je suis celuy qui se fie

A vous plus qu'a nulz des vivans.

2769 quon. 2795 que jay d. 2800 que a n.

2810

2815

2830

175

V ALERIEN.

Par tous les dieux ou suis creans, Je tiendray la chose secrette,

Et aussi trop fort me dehette

Que l'imperateur, nostre maistre, Est crestien. Et ne doyon estre Ses subgetz, veu la loy qu'il tient;

Car nous scavons tous qu'il maintient

La loy qui moult nous est contraire; Et pourtant, s’il vous plaist de faire Le faict, voulentiers m'y consens, Et selon ma pensee et sens,

Vous ayderay a ce parfaire.

TARQUIN.

Ceste nuyt sera bon de faire

Le faict que vous avez comprins, Affin que n'en soyons reprins, Et que rien n'en soit descouvert. Venez, l'huis vous sera ouvert, Si parferez vostre desir.

Nous ferons semblant de dormir, Tant que la chose soit parfaicte, Et puis au matin sera faicte Grant plaincte, quant le voirrons mort. A tout vostre edit je m’acord. Venez, et nous vous ferons voye. Aiucoys moy mesmes l'occiroye Que le faict ne fut acomply.

Decıus. Mes amys, je vous en suplie; Et je vous jure par ma loy Que je vous feray aprés moy Gouverneur de toute l'empire.

fol 23 v^ a.

2835

2840

2845

2850

2855

174

V ALERIEN,

H n'en fault plus parolle dire. Ne vous doubtez, il sera faict.

LUuCILLE.

Par Mahom, ce sera mal faict,

Car lempereur est un bon prince Et qui gouverne la provinse

Aussi bien que fist oneques homme. Il est imperateur de Romme,

Nous debvons a sa royaulté Obedience et loyaulté,

Le garder de tout adversaire;

Et vous voulez son corps deffaire Pour les honneurs quil vous a fais. Consentir ne m'y vueil jamais,

Car, par ma loy, je l'ayme bien, Nonobstant qu'il soit crestien.

A sa mort ne vueil consentir.

Dzcrvus. On vous en fera repentir, Lucille, ung jour qui viendra. Pour vostre dit ne demourra Le faict. Or je vous fais deffence, Sur peine d'encourir contence, Que vous ne partez de cest estre Jusques a trois jours.

LUcILLE.

Trop bien, maistre.

J'en suis content, puis qu'il vous plaist; Mais trop grandement me desplaist Que l'empereur doye mal avoir

Qui nous gage de son avoir

Et nous maintient en son empire, Qui est grant foleur, a voir dire,

2860 A luy; car nous sommes payens. Luy et son filz sont crestiens ; Parquoy il ne nous deust tenir

A ces gages, ne soubstenir

Que nous feussions dessus sa terre. Encor luy voulez mener guerre Saus cause. Rien n'en vueil scavoir.

Decrus. Seigneurs, faictes vostre debvoir Sans en avoir doubte de rien. De luy nous nous passerons bien. Faictes comme m'avez promys. Ung jour viendra, c'est mon advis, Que nous l'en ferons repentir.

LucILLE. Je ne m'y scauroye consentir, En deusai-ge perdre la vie.

VALERIEN. 2875 Prevost, or ne nous faillez mye. A Dieu vous dy, ung mot pour tous.

Du faict attendez vous a nous Et venez, quant temps en sera.

Decius. Ainsi qu'il est dit, faict sera; 2880 A Dieu! toute la compaignie.

Adonc s'en revont Valerien, Tarquin

daveeques Decius vers l'empereur, et les sn 26x )

aultres. demeurent avecques Decius. URBAN, quant ils sont a Romme revenus, dit:

Mercions Dieu, le filz Marie, Qui nous a en tous lieux conduis.

2850 Or manque. 9804 plus quil. 2872 nous manque. 2814 Et en.

2890

2900

2905

Revenus sommes sains et vis A Romme, la noble cité.

Sıxır dit a Laurens et Vincent: Loué soit Dieu d'eternité

Et l'eternelle compaignie

Des cieulx! Mes enfans, je vous prie Que vous pensez de Dieu servir, Affin que puissiez desservir

S'amour et sa grace haultaine.

LAURENS.

Tousjors vueil estre en ce demaine Avec vous, tresreverend pere.

SixTE. Or bien doncques, et je vueil faire Inquisition de vostre science Pour acquiter ma conscience. En lhonneur du roy souverain Confirmation de ma main Vous donneray avecques tonsure, Car ma pensee est toute seure Que vous serez vray champion A la loy.

VINCENT.

Mon intention Est d’avoir le sainet sacrement Avecque luy.

SIXTE. Ca promptement! Mettez vous icy a genoulx Ou nom de Dieu, le roy des roys. A genoulr.

2889 que vous p. 2930 dieu nostre s.

2910

2915

2930

175

Confirmation je vous donne Et tonsure qu'on dit couronne.

Or vestez tous deux ses surplis. Il leur donne couronne et leur faict la benediction, disant:

Ce cresme vous soit et froncs mis In nomine patris et filü et spiritus

sancti, amen. Mes enfans, tous les jours de l'an Vous convient voz matines dire, Et si pouez l'epistre lire Comme vrays enfans de l'Eglise.

LAURENS.

O pere sainct que chascun prise, Je vous mercie cherement.

Jesus, le filz du firmament,

Vous rende les bien que nous faictes!

VINCENT. Vos bontez sont bien mangnifestes. Le vray Dieu le vous vneille rendre!

SIXTE. Mes enfans, or vueillez entendre D'estudier mieulx que devant, A celle fin que plus avant Vous puissiez en vertus acroistre. Soubzdiaere, diacre et prestre Serez, s'il plaist a Dieu le pere.

LAURENS. Vostre voulenté doy parfaire, C'est raison, et g’y suis tenu. Moult de bien avons obtenu

Par vous. Loué soit Dieu, le sire!

fol. 24 v" a

176

Brier, aveugle. Or sus! varlet, fay cy, t'atire De nous mener en quelque place. Il n'y a rien en la besace Ne au baril que boire goutte.

Lassor, varlet. Vous avez tout beu. Malle goute Vous puist estaindre le gosier! Il est trempé comme ung osier. Je croy que le dyable le fist.

Brier. Holla! beau sire, mais non fist. Or, par Dieu, c'est mal dit a toy. Je ne cuidoye boyre qu'ung poy, Mais tout est coulé en ma gorge. Par Dieu, oneques ouvrier de forge Ne l'eust, si seiche comme j'ay.

2940

Lassor. Se m'aist Dieu, je prendray congé, Se vous m'en faictes plus d'autelle. Vous me faictes tousjours cautelle, Et je vous sers si loyaulment.

Bnizr.

Or te tays, par mon sacrement.

Je te feray ennuyt bien rire.

Aller nous fault sus le bon sire Philippe, l'empereur de Romme. Certes c'est le plus vaillant homme Qui oncques fut en Rommanie.

On nous donra, je vous affie,

Bien a galler, se y allon;

Et puis nous buron- plain galon Du meilleur vin de la cité.

2955

2935 beu que m. 2965 deux manque.

2960

2966 Y a il.

2968 auecques.

Lassor.

Je le vueil bien en verité, Mais ne buvés plus en ce point.

Bnizr.

Non feray-ge, n'en doubte point. Sur ma foy, je te crie mercy.

Lassor.

Briet, mon maistre, mes voicy Vostre grant compere Richart.

RICHART, boiteulx.

Quoy? Ou allez vous deux si tart? Y a quelque boys abbatu ?

Brıer.

A la court de l’empereur. Veulx tu Venir avec nous a butin? Du vin y buron maint tatin,

Et si atraperon pecune.

RICHART.

Nostre queste sera toute une, Se vous voullés.

lol. 24 va,

Brrer. Je le vueil bien.

RICHART.

Or ca doncques! Des vos me tien. Allon a Dieu qui nous conduie. liz vont au palays.

SIXTE. Laurens, c'est droit que je vous dye Que je vueil que vous ayés tiltre

2980

2990

2995

3000

En cest heure de acolitre. 3005 Agenouill vous si devant.

Il se met a genoux. Moy qui suis de Dieu lieutenant Accolitre vous fais, beaulx filz, Ou non du roy de Paradis, Et vous donne auctorité D'oster toute immundicité Et chasser dehors de l'Eglise Excommuniez et de franchise, Et de ce ayés souvenance. Tenez, vestés ceste obe blanche Et recepvés se beau fanon. Soubzdiacre vous fais ou non Du Pere et aussi du Filz Et mesmes du sainct Esperit Qui vous doint vostre salut faire.

3010

3015

LAURENS. Je vous mercie, tressainct pere, Du bien, de l’honneur, de la grace Que m’avez fait en ceste place; Je le deusse bien recongnoistre.

3020

Lassor au palays de l’empereur.

Or ca, or demandés, mon maistre. Nous sommes au palays sans doubte.

Brıer. 3025 Au povre homme qui ne voit goute Donnés une aumosne fleurie Ou non de Dieu, le filz Marie,

Hault empereur que l'en redoubte.

RICHART.

Et a cestuy, menge de goute; Par amour, ne l'oubliez mye.

177

Hault empereur que l'en redoubte, Donnés une aumosne fleurie.

Lassor.

Nous n'avons de bruvaige goutte Ne d'aucun pain cruste ne mye. Regardés nous par courtoisie; Que Dieu en Paradis vous boute!

RICHART.

Hault empereur que l'en redoubte, Donnés une aumosne fleurie

Ou non de Dieu, le filz Marie,

A ce povre qui ne voit goutte. Nous avons perdu la joye toute,

Se ce n'est par vostre moyen. Helas! faictes nous aucun bien.

Que Dieu vous doint sa gloire acquerre!

L'EMPEREUR.

Beau filz, pensez de faire querre Pain et vin a ces povres gent,

Et leur faictes donner argent

Pour avoir aulcun necessaire.

Ne les vueillés plus laisser braire; Ou non de Dieu, qu'ilz soient pourveuz.

LE FILZ DE L'EMPEREUR.

Cher pere, ilz seront repeuz,

Puis que ce vous vient a plaisance. Sus tost! Rommain, que l'on s'avance De leur porter tost pain et vin

Et de l'argent.

RowwarN en prenant le vin, et la viande et argent.

Seigneur begnin,

23

178

3030 Fait sera, puis qu’il vous veult plaire. Nous en buron a plain galon. Voicy pain, viande et aboire De s’en aller tost qu’on s’atire. Laquelle je leur vois porter. Il le porte. Amys, vueillés vous conforter fol, 95 10 b En priant Dieu, le souverain, 3060 3035 Pour le noble empereur rommain Qui ces biens icy vous envoye, Et si voicy de la monnoye Pour achepter ce qu'il vous fault.

Lassor. Et venez vous en, je vous prie. Tant que je puis marcher avant, Allon! A Jesus le commant Qui le gart de tout vitupere.

Adonc s’en vont, et dit Lucifer:

LucrrER. Brier. Diables, je ne me puis taire. Je vous mercie, seigneur hault. Sathan, mon amy, leve sus 3040 Jesu-Crist le vous vueille rendre 3065 Et va tost tempter Decius Et vueille sa grant grace estendre Qu'il parface son entreprinse, Dessus luy et ses vrays subgectz! Et quil ne peult par meilleur guise. sol. »5 wa. Qu'es se quil y a? L'imperateur faire mourir, Et que tu liras secourir ; Lassor. 3070 Et luy donne bien a entendre Ne bougés. Que tu es Dieu qui luy peult rendre Nous sommes riches a prester. En la grant gloire pardurable. 3045 Traveillés suis de cheminer; Allon nous seoir en quelque place. SATHAN. Richart, prenez celle bezace. Se fait aige bien agreable; Nous sommes venus bien a point. Je le feray presentement 3075 Et luy prometeray vrayement RICHART. Qu'il sera empereur de Romme, Se m’aist Dieux, il ne nous fault point Et que le cestre et la couronne

Et le royaulme conquerra.

Je m’en vois a luy par dela

Luy faire entendre la maniere. Il va a Decius.

3050 Soussier pour ceste sepmaine. Nous avon trouve bonne estraine; Jesu-Crist nous a amenez. 3080 Agardés, compere, tenez, Quel poignee d'argent nous avon!

Six TE. Brrer. Or ca! Laurens, je vous vueil faire 3055 Nous sommes bien. Galon, galon! Dyacre pour augmenter la foy Dieu doint bonne vie au bon sire! Ou non de Jesu-Crist le roy.

3043 ne vous b. 3047 pren celle, 3060 marchez. 3067 meilleure.

fol. 25 v^ b.

3085

3090

3095

3100

3105

3110

Ceste estolle je vous en donne, Ensy vous convient, et ordonne Archediacre pour verité

De Romme, la noble cité,

Ou non du Pere et du Filz Et aussi du sainct Esperit. Congé vous donne de prescher, De lier et de deslier

Tous ceulx qui seront enpechez De vices et d’auleuns pechez

A vostre notable venue.

LAURENS.

Le puissant Dieu qui fist la nue Vous rende vostre grant bonté Et me doint force et voulenté De faire chose qui luy plaise! Pere, vostre doulceur courtoyse Doy en memoire retenir. Avecques vous me vueil tenir, Tant que Dieu me donnera vie.

VINCENT. O pere sainct, je vous affie Que plus ne vueil cy demourer. En Espaigne vueil retourner Vers le bon evesque Valere. Sire, mais qu'il vous vueille plaire Me donner congé.

SIXTE. Filz Vincent, A vostre vouloir me consen, Puis que c'est vostre voulenté. Dela est vostre parenté, Parquoy vostre cueur si s'y tire; Mais si vous eust pleu a esluyre

3089 du benoist s. 3092 sont en p.

3102 donra.

3115

3130

3135

179

De demourer avecques moy, Je vous jure icy sur ma foy Que j'en eusse esté tresjoyeulx.

LAURENS. Mon cher cousin, jaymasse mieulx, Quant cy ne vous estes tenu, Que vous n'y fussiés pas venu; Mais je ne vueil pas nullement Que ne retournés au pays Avecques noz loyaulx amys, Puis que c'est vostre voulenté.

VINCENT. Grans mercy de vostre bonté, Pere sainct, et vous, cher cousin. Jesu-Crist qui est roy sans fin Demeure en vostre compaignie!

SIXTE. Allez a Dieu qui vous conduie Et me salués voz parens. Et soyent voz fais apparens D’estre tousjours bon catholieque, Et la faulce loy erronicque Confundez a vostre pouoir.

VINCENT. A Dieu! Je me doy bien louer De vostre bon enseignement. Dieu qui est roy sans finement Demeure en vostre compaignie! Pause.

Adonc s'em va en Espaigne sans faire bruit, et Valerien dit devant l'empereur

3112 ci cytire.

de Romme:

3115 icy manque. 3118 Quant icy.

fol. 26 r a.

180

3140

3145

3150

3160

3165

V ALERIEN.

Hault empereur de Rommanie, Dieu vous doint liesse et honneur!

L'EMPEREUR.

Bien veniez vous, noble seigneur. Comment le fait le connestable

Et son ost, qui tant est notable Et plain d'honneur et de vaillance?

TARQUIN. Imperateur, par ma creance C'est ung homme qui moult vous ayme, Et qui ne compte en rien sa peine, Mais qu'il vous serve a vostre het. Il a toujours en soy regret Qu'il ne peult mieulx faire pour vous.

L’EMPEREUR.

Je l'en remercie et vous tous; Ung jour le vous remercieron. Or entendez que vous diron: Vrayement il m'est pris grant desir De m’aller gesir et dormir;

Je suis trestout ensommeillé, Car jay moult longuement veillé En attendant vostre venue. Avec ce la nuyt est venue.

Il est temps de nous reposer; Que chascun se voise poser

En sa tente pour repos prendre.

LE FILZ DE L’EMPEREUR. Plus ne vueil ad ce fait attendre, Car il est ja fort anuytay. Valerien, par amytay Pensez de vostre office faire. Vous gardez le corps de mon pere

3151 remercion.

3170

3175

La nuyt, quant il doit reposer. Pourtant vueilles vous disposer De le garder comme dit est.

V ALERIEN.

Las! si feray je, se Dieu plaist, Monseigneur, n'en soyés en doubte.

L’EMPEREUR.

A Dieu la compaignie toute! Beau filz, allez vous en meshuyt.

Le FILZ.

Pere, Dieu vous doint bonne nuyct Et a toute la compaignie! Rommain, mon amy, je vous prie Que veniez avec moy coucher.

Adonc s'en vont le filz et Rommain en ung des boutz de Veschauffault et se

3185

3190

couchent, et dit l'empereur en soy

couchant : L’EMPEREUR fine:

Doulx Jesus-Crist, or me regarde Par ta doulceur,

Metz mon ame en ta sauvegarde, Mon redempteur.

Je sen en moy tresgrant freeur, Ne scay pourquoy;

Tu es mon seul gubernateur Ou est ma foy.

Vueille toy souvenir de moy, Mon Dieu, mon sire,

Pour oster mon cueur hors d'esmoy Qui fort soupire.

In manus tuas, mon doulx sire, Doulx Jesu-Crist,

fol. 26 hs

fol. 26 v^a.

3195

De la croix ou ton corps pendit Saulver me vueil.

Par la croix l'ennemy s'enfuit Hors de maint lieux.

Adonc fait le signe d’ la croix en soy couchant, et les chevaliers tirent la tente

sans parler et prennent chascun

ces

armes, comme silz le voulsissent garder,

3200

3210

et Sathan dit au dessus de l'estage Decius: SATHAN.

Or entens a moy, Decius. Va faire tost et vistement Ton affare. Le Dieu puissant Si m'a envoyé devers toy. Ne te soulcie, tu seras roy Et empereur de Rommanie, Mais que parface ton affie; Et auras a toute ta vie Sur ung chascun la seigneurie Et en ton cueur la joye mondaine Et apres la gloire haultaine Qui est plus. Il plaist a ton Dieu, Ne sejourne plus en ce lieu, Se tu le veulx faire mourir; Car tel l'en pourroit advertir Que tu fauldras bien a ce faire. Maine avecques toy et fays taire Lucille, le faulx chevalier, Car s'il pouoit a luy parler Ou a aultre, ton faict conclus Seroit. Va, ne sejourne plus; Tu auras ayde de tes dieux.

Decrus.

Mon Dieu, remercier te veulx

3230

3240

181

De la nouvelle qu’ay ouye,

Qui vient du ciel, n'en doubte mye. Or sus! trestous mes officiers, Mes amys et mes chevaliers, Allons tost, ne sejournons mye; Et emmy nostre compaignie Lucille si soit admené,

Soit de pres tenu et gardé

Pour mieulx la besongne parfaire. Vous en aurez riche salaire,

Se vous faictes ma voulenté.

BRrRUSLECOSTÉ.

De ce suis bien entalenté,

Hault connestable, n'en doubtez. Nous sommes prestz et apointez Pour aller ou il vous plaira. Chascun de nous vous complaira, Tant que les dieux nous donront vie.

FIERAMORT.

Ma loy et mon grant Dieu regnie, Se jamais je vouldroye faire

Nulle rien qui vous deust desplaire. Je suis vostre et le vueil estre,

Et ne vueil avoir aultre maistre Pour nul homme qui soit vivant.

MALENGRONGNÉ. Je suis tout prest d'aller devant En tout lieu et en toute place, Et se vous voulez que je face Quelque chose, je le feray, Et jamais ne vous mefferay Par faulte d'inobedience.

3215 Ou aultre. 3220 Il v. du ciel ie nen. 3246 iamais ie ne.

fol. 26 v" b.

fol. 27 1" a.

182

3250

3260

3265

3270

MAULEVAULT. Nous ferons toute diligence De vous servir, hault connestable. Tousjours vous seray agreable, Tant que jauray au corps la vie. Les dieux et la mahonnerie Je regnie, se je vous faulx.

LUCILLE.

Ja a homme ne feray faulx

Pour rien qui me doye advenir. Je suis content de vous tenir Compaignie en toute place,

Mais que ja en ma vie je face Trahison, ne que je la procure. Dieu m'en garde, je n'en ay cure; J'aymeroye plus cher estre mort

Decrus.

De ce plus ne soit faict recort, Lucille, je le vous deffens. Mais encore viendra le temps Que ce fait on remettra sus. Or sus tost! compaignons, or sus! Allons ou nous avons affaire.

Il descend.

BRUSLECOSTÉ. Partons trestous de ce repaire. Allons, Apollin nous conduye! 4l. descend.

GALIEN Decivs. Suivez moy tous par compaiguie Sans mot parler, sur vostre vie, Et aussi ne me faillez mye, Si me survient aucun besoing.

3260 gard. 3279 qui ne. 3284 Tarquin bis; de regnom.

3275 Pour vous employeron cueur et corps.

Adonc s’en vont jusques aw pie de l'estage de l'empereur, et puis dit Decius

3280

Adonc Decius monte en Vestaige de l'em- pereur, et les tirans l'attendent en bas.

3290

FIERAMORT.

Non feron nous, soyez certain.

Pause.

a ses gens: Decıus,

Or m'atendez icy dehors,

Et si hardy de vous bouger,

Et prenez garde au chevalier Lucille quil ne vous delaisse.

MATENGRONGNE.

De cela vous faisons promesse,

Hault prevost, ne vous en soulciez.

Allez faire voz voulentez, Car de luy bien en cheviron.

Et quant il est monté, dit Decrvs. Tarquin!

Tarquın.

Connestable de nom, Entrez eus. Tout vous est ouvert. Voyez vous la a descouvert Sa tente ou il se repose?

Decıvs. Que l’issue ne me soit close, Mes freres, en vous je me fie, S'il s’esveille, que je m'enfuye; On ne scaura qui Ça estay.

3291 qui sera estay.

fol. 27 1?^h

V ALERIEN.

Allez, tout est bien aprestay; Nous ferons semblant de dormir.

Pause.

Adonc Decius s'en va a l'empereur en sa tente et Vestrangle et puis revient a Valerien, et dit Decius:

Dzcrus.

C'est faict.

VALERIEN. Pensez tost de fuir, Car il sera jour maintenant.

Decıuvs. Seigneurs, a noz dieux vous command. Tenez ce faict secrettement ; Je vous pourvoyeray richement Comme les plus grans de l'empire.

TARQUIN.

Monseigneur, il n'en fault plus dire. Allez vous en, plus n'en parlons.

3300

Adonc s'en va Decius en bas ou sont ses gens et dit: Decivs. Sus! seigneurs, or nous en allons; J'ay parfaict nostre entreprinse Que vous congnoistrez par quel guise, 3305 Vous direz que c'est bien ouvré.

Pause.

Adonc s'en vont en leur lieu Decius. et ses gens sans rien dire.

3301 parlez. 3314 tel force.

3323 si yrons.

185

LE FILZ DE L'EMPEREUR, en s’esveillant.

3310

Rommain, le soleil est levé, Allons au lever de mon sire.

Le eueur au ventre me souspire; Je ne scay que je puis avoir.

Rowwarw, en eulx levant. Il est saison de soy lever; L'empereur est levé pieca. Allons devers luy tantost. (Ça! Il fault que je vous mette a point. Pause.

Adonc vont la ou est Valerien, et puis

3315

3320

3325

dit le fila de l'empereur: Pnurure, file de l’empereur.

Seigneurs, dormez vous de tel point? Levez sus, le soleil esclaire.

V ALERIEN. Sire, ne vous vueille desplaire, Nous nous eouchasmes er soir tard.

T'ARQUIN.

Monseigneur, se Venus me gard, Je n'esveillé en ceste nuyt.

PuıLippe, en entrant.

Hau! cher pere, le soleil luyt,

Il est pieca prime sonnee,

Toute la cité est levee;

Levez vous, s’yrons a l'eglise. En le descouvrant.

Cher sire, dormez vous si fort?

Helas! helas! il est bien mort!

3325 bien manque.

fol. 27 v?

a.

fol. 27 v^ b:

184

Helas! et que pourray je faire?

Ha! Rommain, venez veoir mon pere:

On l'a estranglé ceste nuyt.

Ha! chevaliers, c'est mal conduit Le faict dont vous avez la garde. Ha! pere, quant je vous regarde, Je doy bien estre douloureulx. Ha! Decius, le roy des cieulx

Te vueille confondre et mauldire! C'est par toy. Tu l'as faict occire Ou tu l'as oceis de tes mains. Bien scay que tu n'auras pas mains, Se je demeure en ce pays.

Ha! pere, vous estes trahys.

Dieu vous face mercy a Fame!

3330

3335

3340

ROMMAIN.

Cil qui a commis ce diffame

Est bien trahistre en faict et en dit. De tous noz dieux soit il mauldit Qui luy a la mort procuree!

Il n'y avoit en la contree

Si prudent ni si vaillant homme.

3345

VALERIEN. Ha! tresnoble empereur de Romme, Je vous voy icy mort gesir, Dont jay au cueur grant desplaisir.

3350 Mauldit soit qui se vous a faict!

LE FILZ DE L'EMPEREUR.

Vous estes coupable du faict, Quelque chose que l'en me die.

Valerien et Tarquin s’enfuyent vers Decius. ROMMAIN. Ha! monseigneur, je vous suplie

3358 le sainct.

Que vous vueillez reconforter; Rien n’y vault le desconforter. Advisez que vous pourrez faire.

3355

LE FILZ DE L'EMPEREUR.

Rommain, gardez le corps mon pere. Je vois le tressainct pere querre Qui le viendra bouter en terre. Jamais icy ne retourray,

Car je scay bien que je mourray, Se Decius me peult tenir.

Tous les tresors sans retenir Ensemble au pape vueil porter

Et hors de ce lieu transporter,

A celle fin qu'il soit recors

De venir enterrer son corps,

Et quil prie Dieu pour son ame. A Dieu! pere. Le cueur me pasme, Quant icy vous voy mort gisant, Vous qui estiez le plus puissant Qui fust en l'universel monde.

Ha! Decius, Dieu te confonde!

Tu l'as tué, j'en suis certain.

A Dieu! franc chevalier Rommain, Jamais ne reviendray icy.

Les chevaliers qui l'ont trahy S'enfuient, ilz se sentent coulpables.

3360

3365

3370

3375

Adonc prent ung escrim ow deux et les porte au pape, et Rommain demeure avec le corps et dit: ROMMAIN.

Trestous noz bons dieux honorables Vous vueillent sauver et conduire! Ha! Romme, Romme, ton bon sire Est huy mort; tu dois bien plourer. Ha! Philippe, franc chevalier,

3380

fol. 28 r? b.

3390

3395

3400

3405

3410

3415

Oncques a nul tu ne fis mal; Tu as esté bon et loyal

Selon ta loy, bien l'ose dire.

Nul de toy ne scauroit mal dire, Je le puis clerement congnoistre. Helas! or s'en va mon bon maistre

: : 3420 Pour la paour quil a de mourir. Puppe LE FILZ det aw pape: Jesus vous vueille secourir, Pere tressainet! Je vous aporte m

Nouvelle moult dolente et forte: Decius, le fol deputaire,

A ceste nuyt occis mon pere,

De ce ne suis je point doubtant.

De l'honneur luy avoit faict tant, Quant de la bataille revint;

De ce faiet tel orgueil en print Qu'il en a procuré sa mort;

Et si scay bien, soit droit ou tort, Qu'aprés luy me fera occire;

Hors de Romme je m'en vueil fuire. Allez ensepvelir son corps;

Tenez, veez cy tous les tresors

Que je donne a saincte Eglise. Faietes en tout a vostre guise, 34: Ainsi que bon vous semblera.

3430

SIXTE. O! puissant Dieu qui tout crea, Comme souffrez vous tel oultrage! Par ce faict aura grant dommaige L'Eglise, je l'apercoy bien. Helas! le vaillant crestien Philippe, le noble empereur, Est il mort? Helas! quel douleur En viendra par toute lempire!

3440

3385 Tu estoys. 3416 tout lemp.

185

Beau filz, je ne vous scay que dire Et ne vous scauroye conseiller.

LE FILZ DE L'EMPEREUR.

Vueillez en oraison veiller

Pour mon pere, je vous en prie;

Je m'en vois hors de Rommanie.

Je vous recommande son corps Qu'il ne demeure pas dehors ; Faictes qu'il soit mys en lieu sainct. A Dieu vous command, pere sainct, Et trestous voz loyaulx amys.

Il va parmy le champ, et Sixte dit:

SIXTE. A Dieu! a Dieu! mon tresbeau filz, Jesu-Crist vous vueille garder! Vadit. Sus! Laurens, allons sans targer Querir le corps de l'empiere Qui gist en son palais en biere, Dont nous debvons estre dolens. Ces tresors mettez la dedans, Jusques a tant qu'il soit en terre. Nous envoyerons les povres querre A qui ilz seront departys.

LAURENS. Hors de ce lieu soyons partis, Puisquil vous plaist, tresnoble pere. Nous luy devons bien honneur faire; Jamais si bon prince n'auron.

JUSTINUS. Ha! pere sainct, allon! allon! Nous devon bien sa mort plourer.

fol. 28 v? u.

186 L'Eglise vouloit honnourer, MAULEVAULT. Et Decius la destruira. Adonc vont le sainct pere et ces gens au palais.

3165 Tantost mourra, je vous affie. Avant! gallans, après! après! Adone. courent chascun de sa part les

a P , t . tirans pour scavoir s’ilz le verront. Valerien et Tarquin arrivent a Decius,

et dit N ALERIEN:

S'on l'ataint en boys ne en prez.

3445 monde.

PHILIPPE LE JEUNE fine: fol. 98 y?

3445 Apolin qui le mont forma - i 1 b. (Le filz se met a genoulx, quant il Vous envoye honneur, noble sire! DEO ES SS) Devers vous nous venons refuire D Y A + Re à Joulx Jesu-Crist, hault roy des roys, De paour de Philippe, le jeune; s 3 2 Vueille mon ame recepvoir; Car nous nous doubtons, par Diane, CE mue j su EET à ar je puis bien appercevoit 3450 Qu'il vous face mettre a la mort. E À 3470 Que voicy la fin de ma vie, A Ep AME MN xe : TARQUIN. Car voie) la faulce mesgnie ; | Du tirant qui tua mon pere; Il s'en va par grant desconfort 7 À - | Ilz viennent pour mon corps deffaire, Tout seul et comme ung meschant home, ; : Je l’apercoy tout clerement. Et trestous les tresors de homme + a | 3475 O! puissant roy du firmament, En emporte avecques soy. ET 3 Vueille recepvoir ma povre ame! Decıus. \ : SLE » > fra; M (et 3455 Aprés! tirans, sans nul deloy, BRUSLECOSTE, M le frappant (et le Faietes tant qu'il soit a mort mis, file chet a terre). Ou je vous regny pour amys A mort! ribault, plain de diffame, A jamais, tant que j'auray vie. Vostre derrain jour est venu. Soit detrenché et demoulu BRUSLECOSTÉ. 3480 Plus menu que chair a pastez. Tantost mourra, je vous affie. 3460 Avant! gallans, après! après! FrgnAMORT, en frappant. Avant! avant! freres, battez, | es . . FIERAMORT. Si retournon a nostre maistre. En ce point n'eschappera mye, Jamais ne parlera a prestre, Tantost mourra, je vous affie. Je l'ay eschevé de ma main. MALENGRONGNÉ. em À Jag à y L 1 B -. -. . Mys sera a l'espee fourbie, 3485 Il est mort, j'en suis bien certain;

Retournon devers nostre sire.

I8. 29 r? a.

3490

Or luy est demouré l'empire ; Couronné soit quant il vouldra.

MAULEVAULT. Nully ne luy contredira, Puisque tout est mort, filz et pere. Allon a luy a son repaire Luy dire qu'il est deffiné.

Adonc s'en retournent les tirans a Decius et ne se presentent point devant luy tant que le sainct pere s'en soit party, et dit le pape Sixte la ou est le corps mort de

l'empereur ce qui s’ensuyt:

SixTE, quant il est arrivé au corps.

3495

3500

3505

3510

La paix de Dieu, a Noel né, Soit en ce lieu et en cest estre!

ROMMAIN. Bien soyés venu, noble prestre, Et toute vostre compaignie. Voicy le roy de Rommanie Lequel estoit de vostre loy, Qui est mort en piteux arroy. Emportez lay en vostre eglise Et lenterrés a vostre guise, Ainsi comme a luy appartient.

SIXTE. C'est a moy veritablement, Et pourtant donc je ne doy mye Le laisser par paour de la vie; En leglise porté sera Et en terre on le mettra. Sus! mes freres, prenez ce corps. Jesus luy soit misericors Qui le vueille a sa gloire attraire!

157

JUSTINUS. Ainsi qu'avez dit, il fault faire; Prenon chascun de sa partie. L'ame qui en est departie Vueille Dieu latraire a sa gloire!

URBAN. Chargon! Quant son bien rememoire, Jay de sa mort bien grant pitié. Jesu-Crist par son amytié Vueille a son ame secours faire!

Adonc prennent le corps pour le porter a Veglise ou se tient le sainct pere, et dit

3520

SIXTE au departir: A Dieu, chevalier debonnaire, Qui vous vueille avoir a sa part!

ROMMAIN. Allez au grant Dieu qui vous gart De mal et de tout deshonneur! Ha! Philippe, noble empereur, Mauldit soit qui mort te donna!

Adonc Sirte et ces gens emportent le

3525

3530

corps, et Rommain demeure.

Bruscecosré devant Decius. Hault prince ou moult de bien a, Apolin vous doint bonne vie! Philippe, je vous certifie,

Est mort; nous l'avon bien ataint. De son sang a le corps tout taint; Jamais il ne vous pourra nuyre.

Decrus. De grant joye me faictes rire; Je vous en mercie cherement.

3493 dieu qui a noel fut ne. 3511 il le fault. 3515 remoire.

fol. 29 r* b.

fol. 29 v a

155

JU e o or

3540

3550

Or sus tost! que chaseun satire De moy couronner promptement Au palays ou anciennement

On couronnoit les empereurs. Couronné y seray vrayement Ennuyt devant tous les seigneurs. Messager, sans aller ailleurs

Va tantost dire a Ypolite

Qui viengne, luy et ses greigneurs, Oy devers moy tantost et viste.

PASSEVENT. Hault seigneur ou tout bien habite, Puis qu'il vous plaist que je vous serve, Raison veult que je m'y conserve Pour vostre grace deservir. Je me submetz a vous servir, En tous lieux vous iray servant Comme bon et loyal vrayement; Je suis bien tenu ad ce faire. A Dieu! hault prince debonnaire, Je vois faire vostre messaige.

Adone se part et va querir Ypolite.

3560

Decıus. Or sus! devant! tout mon bernaige, Au palays de Tyberien! Allon! par mon Dieu ancien, Il m’ennuye que je n’y suis.

Tarqum. Par le Dieu a qui servant suis, Je vous y convoyeray, hault prince. Tous les barons de la province Vous y doivent hault honneur faire.

VALERIEN. Allon ceste chose parfaire

3542 Deuers.

Sans plus sejourner en cest estre. Chascun homme vous doit congnoistre Comme son roy et son seigneur,

3565 Car vous estes tout le greigneur

Qui soit aujourdhuy en ce monde.

Adonc s’en va Decius et tous ces gens droit au palays de Philippe, et Rom- main vient aw devant deux et les salue et dit:

ROMMAIN.

Hault seigneur ou tout bien habunde, Bien veniez vous en ce palays. Apolin, le hault dieu des loix,

3570 Vous y envoye pris et honneur!

Decrus. Chevalier, garny de valeur, De cest honneur je vous mercie. Je vous prometz et verifie (Ju’a jamais de ma court seres.

ROMMAIN. 3575 Sire, vostre plaisir ferés; C'est raison. Avec vous m'en voys.

Adonc montent en lestaige ou se tenoit l'empereur Philippe et se seent par ordre, et dit PassevENT, arrivé a Vpolite en son lieu: Honneur vous doint le-roy des roys, fol. 29 v? » Tresnoble prevost Ypolite! Decius vous mande que viste 3580 Veniez a luy incontinent Trestous a son couronnement Au palays de Tiberius.

Philippe est mort, n’en doubte nulz, Et son filz, on ne scet comment.

154

Moult m’ennuyra que ne vous voye Entre cy et vostre venue.

YPOLITE. CONCORDE. 3585 Gentil messager Passevent, Le treshault Dien qui fist la nue Bien viengne tu en ce repaire! Vous en vueille faire joyeuse, Je suis celuy qui vueil complaire Car je seroye moult douloureuse Au connestable Decius. Que monsegneur eust nul ennuy. Sus! mes amys, ne targon plus, Apolin luy doint aujourdhuy 3590 Allon tous à son mandement! Faire le gré de l'empereur!

Ilz vont a Decius au palays de Komme MALQUENTIN. avec le messager. Nous sommes prestz certainement D’y aller, puis qu'il le commande. Mes freres, que de nostre bende

Ung chascun de nous soit en point. 3615

Passevenr, a Romme, dit a Decius: Le Dieu ou est bonté planiere Vous doint honneur, tresnoble sire! Voicy le prevost qui desire

MYyMERIUS Vous obeyr en toute maniere.

5595 Par moy on ne targera point. Allon vers luy, quant vous plaira. Je suis cil qui vous complaira, Tant que les dieux me donront vie.

Déecrus. Bien veniez, Ypolite frere, Vous estes cil que je desire.

YPOLITE dit a sa femme: MALQUENTIN. 3620 Nous venons tous pour vous complaire Com au plus noble de l'empire. Tout ce quil vous plaira a dire

Acompliron sans sejourner.

Dame, le chef de Rommanie 3600 Nous a mandez hastivement

Pour estre à son couronnement,

Et pourtant aller y convient.

D

jeu! ‚me. A Dieu! ma dame Me

Le Dieu ou est bonte planiere Vous envoye honneur, noble sire! Voycy le prevost qui desire Vous servir en toute maniere.

Adonc s'en vont Ypolite et ses gans avec le messaiger, et dit la femme d’Ypolite:

362:

LA FEMME YPOLITE. A Dieu! mon sire. Jupiter vous vueille conduire 3605 Et ramener icy a joye!

Decıus.

Tousjours seres soubz ma baniere

190

Pour le bien que je voy en vous. 3630 Or ca! mes bons amys trestous,

Vous scavez que cy nous amaine.

Vous avez auctorité plaine

De contredire on acepter,

Et pourtant vueillez esploicter 3635 Au surplus selon voz advis.

Ducıvs, Je vous y recoy et vous donne De Romme la grant prevoste Et si vous donne le posté De gouverner mes gens trestous 3660 Et de mettre prevost soubz vous Pour regenter toute l'empire,

TARQUIN.

YPOLITE. Valerien, par vous soit mis

En son siege imperial. fol. 30 v". b Baillz luy le baston royal Et tout ce qui luy appartient.

Je vous fais honneur, trescher sire, Com a mon seigneur droicturier.

Decrus. re Et je le recoy, amy cher. 3665 En vostre office vous remetz Soubz Valerien a jamais Et vous fais garde des prisons; Et vous gardez de mesprisons, Com avez fait le temps passé.

3640 En ceste chaire vous convient Asseoir, c'est le lieu de justice. Je vous y metz comme propice Et comme le plus renommé. Se heaulme d'or couronné

3645 Je vous en baille de rechief

Com a celuy du monde chef. YPOLITE. Se baston Cy nous represente 3670 Vostre edit ne sera cassé fol. 30 v? Justice que je vous presente. De par moy nul jour de ma vie. Vous devez les maulvais pugnir Hault empereur, je vous mercie 3650 Et les bons en bien maintenir. Du grant don que vous m'avez fait.

Vous le promettez en ce point?

'l'ARQUIN. Dxcrus. Hault empereur, sur tous parfaict, Il est vray. 3675 Devant trestout vostre bernage Je vous presente mon hommage VALERIEN. Com a mon sire souverain.

Et.au premier point, Cher sire, je vous fays hommaige Decıus. Et me rens en vostre servage 3655 Comme vostre subget et homme.

Et je le recoy pour certain Et vous fays mon grant tresorier.

3639 ce quil luy. 3640 cest heure. 3671 me vie.

fol. 30 v? bh.

3680

3685

3690

3695

3700

ROMMAIN. Et je vous fays sans denyer Hommaige, ainsi que je doys.

Rommain, franc chevalier courtois, Je vous y recoy doulcement

Et si vous fay semblablement Chamberlan et maistre d’hostel. De moy vous aurez ung don tel Pour le bien de Ypolite, je vous Sur la peine de Devant toute la baronnie

Que vous faciez mener Lucille

En une prison la plus ville

Qui soit en toute la cité;

Car il m'a faict en verité

Desplaisir dont j'en vueil vengeance, Et pourtant faictes qu'on s'avance; Car je ne vueil mye qu'il meure, Mais c'est mon plaisir quil demeure En prison pardurablement

vostre personne. ordonne vostre vie

Lucizce dit a genoulz: Je vous requier grace humblement; Ayez de moy misericorde.

Decrus. Faictes ce que je vous recorde. Ostez lay que plus ne le voye.

YPOLITE. Il nous fault done prendre la voye, Puis qu'il vous plaist, hault prince habille. Or sus! mes gens, prenez Lucille Et le menez en la prison.

3113 le emm. 3726 bien et h.

3710

3715

191

Il a commis grant mesprison, Quant il ne peult impetrer grace.

MALQUENTIN. Ce qu'il vous plaira que je face, Je le feray, noble prevost. Mymerius, or lions tost Lucille, si l'emmeneron.

Miverius. Son bon plaisir faire debvon. Or ca! Lucille, beaulx amys, Je ne scay pas qu'avez commis, Mais lempiere nous encharge Que de vous nous prenons la charge Sur la peine de nostre vie. Il est force que je vous lie Pour vous mener plus seurement. Ne vous desplaise nullement, Car il nous desplaist de ce faire.

Adone le lient et lemmainent sus Ypolite parmy le champ, et Sathan va apres sans mot dire, et Ypolite prent congé et dit:

1 m

YPOLITE. Hault empereur de noble affaire, C’est au congé pour le present. Je m'en voys bien hastivement A mes gens pour garder Lucille.

DEcIus. Gentil prevost, sur tous abille, De luy je vous baille la charge. Or faictes si bien quil aperge Que vous soyez amy de nous. Allez à noz dieux.

192

YPOLITE. Plus beau vous debvez deporter. Prince doulx, En ce lieu vous convient entrer, fol, 31 1? a. Noz dieux vous octroyent bonne vie! Dont certainement il nous poise. A Dieu, toute la baronnie da dew > Z ' ; 3735 Qui vous garde de deshonneur! Lucie, a Phwis de la prison.

Adonc sen va Ypolite aprés ses gens, et dit Lucille en plourant au meilleu du champ (et Sathan le tente pour le faire desesperer sans mot dire, en le menant en prison):

Ha! mort, tu ne m'es pas courtoise, tw.31» 3765 Quant tu ne me viens abreger.

Jamais n’en auray que malaise,

Je le puis clerement juger.

Lueitre. Lucille, povre chevalier, Helas! vecy bien grant rigueur, A grant tort tu es icy mys. Et sans nul crisme. 3770 Le mal ne me fust pas si cher, C'est pour la mort de l'empereur, Se j'eusse aucun mal commis. Je vous intisme. Iey ploureray jour et nuytz, 3740 Las! povre chevalier Lucille, Jusques a tant que seray mort. Que feras tu? Las! je n’y auray nulz amys; ourir te fault en prison vi 3715 n'ay nourir reconfort. M te fault en prison vile, Je n'ay qu'a mo econfort

Il est tout sceu;

Pourtant que tu n'as consentu Adonc le boutent en la chartre, et dit Uc " D Ö 7

Mymerius en fermant Ühuys:

3745 La mort ton sire, Se meschef iey est venu, MYMERIUS. Dien lose dire. Or sus! fermons cest huys bien fort, Pour bien faire on me veult occire, Que jamais n'en puisse eschaper; Je n'en puis mays; Car, par le Dieu qui est sans per, 3750 Plourer me convient par grant yre J'ay grant pitié de son affaire; A tout jamais. 3780 Car l'empereur luy a faict faire Philippe, seigneur bien ame. Le faict, sans qu'i l'ayt desservy. Pour vostre mort Adonc sen revont a leur maistre Ypolite. Il me fault porter ce grief fais 3755 En desconfort. YPOLITE, en sa maison.

Helas! et que ne vient la mort Moy mettre a fin?

Je n'ay plus qu'a elle confort Et a ma fin.

Le hault Dieu ou suis, asservy Vous doint honneur, ma chere amye! Nostre empereur de Rommanie

3785 A son noble couronnement

MarquENTIN, devant la prison. M’a donné tout ce tenement 3760 Lucille, par les dieux sans fin, Et m'a remys en mon office.

3739 tresdoulx. 3736 bien manque. 23752 Ph. hault s. 3763 certainement manque.

0]. 31 v? a.

3790

3795

3800

3805

3810

LA FEMME.

Dieu luy rende ce benefice! Moult en soyez a luy tenu.

MALQUENTIN.

Sire, nous sommes revenus; Lucille avons mys en prison, Sans qu'il ayt commis mesprison, Dont grandement se desconforte. Il maine douleur si tresforte Qu'il n'y vivra pas longuement.

La FEMME.

Il est bien vray certainement Qu’a tous n'est pas loué la feste. Qu’a faict le chevalier honneste, Parquoy il est en prison mys? Je vous pry, soyons luy-amys, Car il est homs de bonne vie; Et pour certain, je ne croy mye Qu'il y ayt de la faulte en rien.

YPOLITE. Tout ce mal luy est faict pour bien, Pour cause qu'il ne vouloit mie Que l’empereur perdist la vie Qu'on a faict mourir en trahison. Il n'y a aultre mesprison, Comme luy mesmes va disant.

MALQUENTIN. De ce faict n'allon plus parlant, Il n'en fault point faire de doubte; Car Lucile n'eut oncques coulpe De la mort du bon empereur.

CONCORDE. Dieu luy pardoint par sa doulceur,

3835 sariffyement. 3838 De lemp.

3815

3830

3840

3845

193

Car c'estoit ung tresvaillant homme! Il n'y eut oncques meilleur a Romme, Au moins de quoy il soit memoire.

Decivs.

Es dieux donnons louenge et gloire Parquoy nous avons eu victoire

Du faulx empereur crestien.

Vous, seigneurs de ce territoire,

Il fault scavoir sans dillatoire,

Se nostre loy se porte bien. Enquerir fault sur toute rien

En ce pays, s'il y a crestiens,

Et bien tost les mettre en noz lyens. S'ilz ne veullent laisser leur loy,

Ilz mourront tous, si je les tiens, Par la bonne loy que je tiens,

A honte et a grant desroy.

Je vous command expressement

Que vous alliez presentement Prendre tous les crestiens par corps. Admenez les moy vistement,

Et si ne font sacriffyement,

Qu'lz soyent assommez comme pores, Et si vueil scavoir des tresors

Du faulx empereur qui est mort Qui les a prins et retenus.

Avoir les vueil, soit droit ou tort. Faictes ce que je vous recors,

Si sgauray quilz sont devenus.

V ALERIEN.

A ce faire sommes tenus,

Puis quil vous plaist, tresnoble sire. Je ne vous en scauroys rien dire; Vueillez en des aultres enquerre.

12 ot

fol. 31 v" b.

194

ROMMAIN. BRUSLECOSTÉ. Par tous les dieux que je doy croire, Nous cercherons toute l’empire, Le filz de l'empereur derrain Avant qu'on n'en ayt congnoissance. y Les print et les mist en sa main, 3875 On les a tenus en souffrance 3850 Mais qu'il en a faict, je ne scay. Trop longuement le temps passé; Mais leur maistre est trespassé p 2 «BERE Our Ilz n'auront plus qui les sequeure. Ilz n’estoient pas avecques soy Dzcrvs. I q : 2 a s . .

L'autrier, quant il fut a mort mys. Demain je command que l'on queure Ne scay ou il les avoit mys, 3880 Parmy trestoute la cité, Mais il n'avoit denier ne maille. 'l'ant qu'on saiche la verité

Des tresors et com il en va.

Decıvs. at” à l'rERAMORT. 3855 Je les auray comment qu'il aille, d |

Ou ilz ne seront pas a Romme. Demain done Go Rot vous sera, Je vous command et a tout homme Puis que vous l'avez ordonné.

Qu'on en face inquisition Vistement sans dillation, 3860 Tant que j'en aye congnoissance.

Adonc font maniere deulx habiller sans faire noise, et dit Urban qui vient de devers le lieu de Decius:

URBAN. MALENGRONGNÉ. 3885 Pere sainet, sur tous renommé, Nous en ferons nostre puissance, J'ay ouy piteuse nouvelle. Hault empereur, n'en faictes doubte. Decius, plain de vie cruelle, Nous les trouverons, quoy qu'il couste, A commandé mettre en liens Ou nous mourrons tous en la peine. Tous noz amys les crestiens, fol. 321 a. 3865 Nous ne cesserons de sepmaine, 3290 Et si demande les tresors Tant que nous en ayons nouvelle. Du bon empereur qui est mors Et en faict inquisition. MAULEVAULT. Sem Puis que l'ordonnance est telle, Tantost en aura mention; Nous en feron nostre debvoir; Pas ne vueil qu'ilz luy soient celez. Et si vous dy, et tout de voir, 3895 Urban, avecques moy venez; fol. 32 3870 Que se nous trouvons crestien, Luy en bailleray congnoissance, Nous le mettrons en tel lien Affin qu'il ne mette a meschance Qu'il regnyera son dieu par yre. Nul homme pour les enseigner.

3864 tous manque. 3875 en cest s. 3879 quon q. 3883 ce manque. 3891 De lemp. 3896 Ie luy.

3900

3905

3910

3915

3920

3925

3930

URBAN. Je vous y vueil bien compaigner, Puis que il vous plaist, pere sainct.

SIXTE.

Allons a Jesus qui nous maint Et qui nous doint verité dire! Ilz vont a Decius, et dit Sixte: Le filz de Dieu, nostre hault sire, Te vueille donner congnoissance De luy et de sa grant puissance! Dy moy, pourquoy as tu reprise Bataille -contre saincte Eglise? Tu en as occis le pillier.

Helas! tu l'es allé tuer,

Tu l'as mys a mort sans desserte, Pourtant qu'il te tenoit a serte Soubz luy en te faisant honneur. Mais tu en a prins en ton cueur Tel orgueil et si grant envie Que tu luy as tolu la vie. Aprés tu veulx que les crestiens Soyent mys a mort et en liens, S’ilz ne sacrifient tes ydoles Que toy et les payens tremoles, Qui te mainent a dampnement. Et aprés tu veulx tiercement Faire inquisition des tresors

Du bon empereur qui est mors, Disant qu'ilz sont a toy acquis; Et je te respons que son filz, Plain de bonté et de franchise, Les a donnez a saincte Eglise, Affin que on en vueille faire Priere a Dieu pour son pere Qu'il face a son ame mercy.

3935

3940

3945

3950

3960

195

C'est ce qui m'a admené cy, Affin que, ce tu veulx emprendre A les avoir, tu peulx entendre

Et scavoir qu'ilz sont en ma garde. 8

Pense bien a toy et regarde Au faiet que tu as entreprins. Devant Dieu en seras reprins, Se tu parfais ta voulenté.

Decrvs. Fay tost qu'ilz me soyent apportés, Les tresors que je te demande; Et avec ce je te commande Que tu regnoyes ton Jesu-Crist, Et que viengnes de cueur contrist Crier mercy a noz bons dieux.

SIXTE.

Sur ce faict respondre te veulx Devant toute ta baronnie.

Quant des tresors, ilz ne sont mye A moy, ilz sont au filz de Dieu; Mes jay pouoir en chascun lieu De les departir par mes mains Es povres crestiens humains Pour soustenir leur povre vie. De moy tu ne les auras mye Pour chose que tu puisses faire. Aprés tu dis que vueille faire

A tes ydolles sacrifice

Et renoncer le Dieu crestien Jesu-Crist. Je n'en feray rien; Je suis et seray crestien,

Tant comme je seray en vie.

Decivs. Et je te jure sur ma vie

3900 Puis quil. 3932 entreprendre. 3940 Le tresor. 3961 iure maintenant.

fol. 32 v? a.

fol. 32 v? b.

196

Que jamais de prison n'ystras, Ou les tresors me bailleras

Et si regnyeras ton Jesus. Bruslecosté, lieve tost sus; Qu'il me soit mené en prison, De son corps vueil avoir raison. Dictes au prevost que luy mande Qu'il n'ait ne lueur ne viande Ne chose.qui le reconforte. Faictes tost ce que vous enorte Sur la peine de vostre vie.

3965

BRUSLECOSTÉ. Hault empereur de Rommanie, Vostre voulenté sera faicte. Venez avant, nostre prophette. (En le prenant.)

Ennuyt vous mescherra du corps. Vous rendrez trestous les tresors, Ou nous vous osteron la teste.

FIERAMORT, en prenant Sixte.

Marchez, on en ayt malle feste.

Tres ort villain, tout radoté,

Par moy serés si bien frotté

Quil ne vous cherra pour escourre.

Marchés, marchés, il vous fault courre ;

Je vous batray com asgne a pont. En frappant.

MALENGRONGNÉ.

Mes comment ce villain respont Contre Decius, l'emperaire!

Je vous feray a ce jour taire, Par tous les dieux en qui je croy. Sus! vieillart, courés devant moy. Diables vous y ont amené;

3985

3990

3982 estourre. 3997 bateray.

Vous serés si bien pourmené Que jamais vous n'yrés par terre.

MavrEvaurT, a la prison autour du jeu.

Villain, je pren a vous la guerre; Ennuyt vous donray maint assault. Congnoissez vous point Maulevault? Voy le cy, regardez le bien.

3995

Je vous batray come ung vieil chien

En despit de vostre langage. (Percusit.)

Tenez ce coup sur le visage

Et cest aultre dessus la teste.

Courez, qu’on en ait malle feste.

Comment? vous allez pas a pas?

4000

Adone Laurens acourt après Sixte que les tirans mainent batant, et dit a haulte voix:

LAURENS.

A! pere, ne me laissez pas.

Ou veux tu aller sans ton filz?

Helas! et m’as tu enhays

Qui ne me veulx o toy mener?

Ton clere suis, si ne doibz celer

Sans moy ne sacrifice faire

Qu'ay je fait qui te doit desplaire?

1010 Tu m'as mainteffois esprouvé. Helas! qu'as tu en moy trouvé Qui me laisses seul maintenant?

4005

SIXTE.

Mon cher filz et mon lieutenant, Deporte toy, et je t'en prie,

Et croy que ne te laisse mye;

Mais pour la foy tu demourras

Et plus grans tourmens porteras Que moy,car je suis foyble et vieulx.

1015

fol. 32 ra.

fog = so

fol. 33 1? b.

Je ne pourroye porter autieulx 4020 "lTourmens qu'il te fauldra porter. Mais tu te doibs reconforter A la glorieuse victoire Que tu auras sans dilatoire 4050 Encontre le felon tirant 1025 Qui de ma mort est desirant, Parquoy ton ame glorieuse Sera en la joye precieuse Decoree plus que la mienne, Et aussi tu es le plus jeune 4030 Pour endurer tourmens plus fors. 4055 Mon loyal filz, pren les tresors Et les depars par bonne guise Es povres et a saincte Eglise, Ainsi que bon te semblera.

LAURENS. Dei A ; s 4060 1035 Ainsi qu'avés dit, fait sera,

Puis que il vous plaist, trescher pere. Vostre command je vois parfaire Sans plus arrester nullement.

Adonc s'en vont Laurens et Urban en leur lieu.

BRUSLECOSTÉ. 4065 Diable y ait part au preschement, 4040 Tant ilz nous ont icy tenus. Hay! Ypolite, levés sus, Faictes nous ouvrir les prisons. Voicy ung homs, plain de trahisons, Que lempereur vous fait transmetre.

4070 YPOLITE.

4545 Alles les en la chartre mettre, Puis que l’empereur le commande.

4028 lauuienne. 4055 Car lemp. 4059 parles plus cest.

197

MALQUENTIN. Nous parferons vostre commande,

Treshault prevost, n'en faictes doute.

Ou voulés vous que on les boute? Dictes le tost, l'huys est ouvert.

MAULEVAULT.

Metz le ou lieu ou tout se pert Et de la ou nul ne reschappe,

Et chascun jour le batz et frappe Sans luy donner aultre viande, Car nostre empereur le commande. Jamais il n'en istra dehors,

S'il ne luy rends tous les tresors Qu'il a devant tous confessé.

MALQUENTIN. Ne parlés, c’est assez presché; Il sera fait incontinent. Laisses le moy tout seurement, (Il le prent.) Et allés dire qu’il est bien.

MALENGRONGNE.

Fay lay esrager com ung chien De fain, de soif; ainsi est dit. C'est ung faulx seducteur mauldit Par qui la loy est abolie.

Nostre empereur de Rommanie Veult qu'il meure prochainement.

FIERAMORT. Or nous en allon promptement Devers l'empereur, nostre sire. Il veult faire crestiens occire, Et pourtant retourner s'en fault. A Dieu! seigneurs. Adonc s'en revont.

fol. 33 v°a.

fol. 33 v? b.

198

MarqvENTIN, en tenant Sixte.

Hau! Maulevault, Dy luy, ne vous soulciez mye.

4075 Allez! Jupiter vous conduye!

4080

4090

4095

4100

Dictes que tout se fera bien. (En mettant. Sixte en la prison.) Entrés la, meschant crestien; Jamais vous n'en ystrés en vie. Qu'as tu fait a la seigneurie Parquoy on te met en ce point? Passe avant, je n'en ay que faire. Adone ferme Uhuys sus Site.

SIXTE, en la prison.

O! doulx Jesus, souverain pere, En grace me recommand.

LuciLLe, en prison. Je doy bien plourer maintenant; Par plourer j’ay perdu la veue. Dieu soit de moy cy souvenant Puis que j'ay toute joye perdue. Or est bien mon ame esperdue, Quant jamais ne puis recouvrer La grant gloire que j'avoye eue Qui est forte chose a trouver. Helas! oncques je ne mesprins, Et suis emprisonné a tort, Et par plourer m'es si mal prins Que mieulx me vaulsist estre mort. Jamais je n'auray reconfort Pour rien qui me puisse advenir. Les dieux, octroyez moy la mort, Car d'aultre chose n'ay desir. Je puis assez plaindre et gemir, Car en langueur mourir me fault. La mort ne veult a moy venir; De l'appeller le cueur me fault.

4083 recommande. 4086 cy manque.

4105

4110

4115

4125

Bruszecosré, a Romme.

Nous venon a vous, prince hault, Pour scavoir qu’il vous plaist a faire. Le vieillart est en ung repaire - Dont jamais ne departira.

DEcIus. Or entendez qu'on vous dira. Il vous fault aller parmy Romme: Se vous trouves femme ne homme Qui tiengne la loy des crestiens, Amenez les moy tost ceans Et tourmentez si durement Qu'ilz meurent tous subitement; Ainsi le vous commande a tous.

FIERAMORT.

Nous les guarirons de la toux,

Puis qu'il vous plaist, hault empriere. Nous les metterons tous en biere: Povres, riches, sages et foulx.

VALERIEN.

Meurdricez les moy de grans coups Ou les gettez en la riviere.

MALENGRONGNÉ.

Nous les guarirons de la toux, Puis qu'il vous plaist, hault empriere.

MAULEVAULT.

Menger nous les ferons aux loups, Avant que retournon arriere.

Nous allon vostre edit parfaire.

A noz dieux vous dy, seigneur doulx.

fol, 34 r a.

1130

BRUSLECOSTE. Nous les guarirons de la toux, Puis qu’il vous plaist, hault empriere. Par nous ilz seront mys en biere: Povres, riches, sages et foulx.

Adonc s’en vont les quatre tirans parmy le champ faisant maniere de regarder s'ilz verront nulz crestiens, et dient les povres:

1135

4140

4145

4150

BrıET, aveugle. Helas! helas! que feron nous? Helas! qui nous confortera ? Benoist soit il qui nous fera Une aumosne de charite! Ceulx qui ont perdu la clarté Ont bien perdu la joye du monde. Viengne la mort qui me confonde, Quant je ne puis gaigner mon pain! Helas! je languis de grant fain, Et nully ne me reconforte.

Lassor, varlet. Comment? vous criez a voix forte? Mon maistre, parlés plus en paix, Nous sommes perdus a jamais, Devant tous je l'ose bien dire; Car l'empereur a fait occire Philippe, nostre tresbon maistre, Qui nous souloit tousjours repaistre Et donner nostre nourriture, Et qui pis est, je vous asseure, Qu'il a fait mener en prison Le sainct pere sans mesprison, Celuy qui nous tenoit en vie. Tous ceulx qui croient au filz Marie A commandé mettre a la mort, Et pourtant ne criez si fort Que nulz des payens ne vous treuve.

4136 la manque. 4158 parle mon ame.

4160

1165

4170

199

RICHART. C'est tresbien parlé, je le treuve. Las! est il vray que les payens Font mourir ainsi crestiens, Comment je vous ay ouy dire? S'il est ainsi, il fault fuire, Que nulz des payens ne nous treuve.

Lassor. Il est tout vray, je le vous preuve. Ilz ont fait si grant vitupere Qu’ilz ont prins nostre bon saint pere Et lont faict en leur prison mettre.

RICHART. Se m’aist Dieu, Briet, mon bon maistre, Ilz ont ja couru parmy Romme Et n'ont laissé femme ne homme Qui croye au doulx Jesu-Crist.

BnrET. Las! seroit ce bien l'Antecrist Qui viendra vers la fin du monde? Je pry a Dieu qui le confonde

1175 Et qui nous gard de ces liens.

Lassor. Amen, et tous bons crestiens, Car leur fin est presque venue. Je conseille qu'on se remue, Et qu'on s'enfuie quelque part,

1180 Et puis encornuyt sur le tart

Nous yron querir nostre vie.

RICHART.

Allon chez nostre bonne amye Qui nous mettra en quelque lieu

fol, 34 r? b.

fol. 34 v? a.

200

4185

4190

4195

4200

4205

4192 Et venez.

En attendant la grace Dieu, Car elle est de nous moult piteuse.

BRIET.

Helas! g'el ne fust langoureuse,

El nous fist des biens a planté, Mes el n’a journee de santé,

Qui nous est ung villain dommage. Or nous menés en son mesnage, Affin qu’en auleun lieu nous boute.

Lassor, en allant.

Venez.

RICHART. Je suis si plain de goute Que je ne puis faire aulcun pas. Helas! nous pardon maintz repas,

Quant nous n’oson aller sur champs.

Lassor.

Hastons nous; nous sommes meschans, Nous pourrons bien trop demourer

BRrRIET.

Il est saison de s'en aller; Je sens bien qu'il estja grant heure.

Ilz vont vers la maison de Herene

sans entrer. LAURENS.

I ne fault plus que je demeure A faire le command mon maistre. Je m’en voys enquerir a l’estre Ou sont les povres crestiens,

Et tous ces tresors que je tiens Leur departiray justement.

A Dieu, le roy du firmament, Vous commande, mes beaux amys.

4207 command. 4225 grace de d.

Adonc il s'en va a tout une layette

4210

4230

4235

ow deux aux crestiens.

URBAN.

Jesus, le roy de Paradis,

Vous vueille garder et conduire! Helas! pas ne devons desdire La voulenté de nostre maistre.

Herexe, malade.

Helas! glorieux roy celestre,

Que fera ceste douloureuse

Qui est en tout temps langoureuse! Je suis en tel point de la teste Que je tourne comme une beste Qui n’a sens ne entendement. Tousjours languis en ce tourment Sans avoir aucun reconfort.

Helas! et que ne vient la mort Despescher cestre povre lasse! M’aist Dieu! Dieu me fist belle grace, Puis qu’aultrement ne puis durer. Au fort il me fault endurer

En atendant la grace Dieu.

Lassor, sur Herene.

Ma dame, Dieu soit en ce lieu! Nous venons a vous en reffuy,

Car l’empereur, je vous affy,

Faict trasser tous les crestiens Pour les mettre en durs liens,

Et pourtant plaise vous nous metre En ung secret lieu en vostre estre, Tant que sa fureur soit passee.

. HEnENE.

Je suis de tourment si lassee Que je ne me puis soustenir;

4929 les manque.

Non pourtant bien puissiez venir, Grans et petis generaument:

Je vous garderay loyaulment

Ou nom de Dieu et de sa mere. Entrez trestous en ce repaire, Et vous gardez de faire noise.

1240

Brier.

Grant merey, ma bonne bourgoise; Jesu-Crist le vous vueille rendre, Qui nous vueille trestous deffendre 4245 De nostre cruel adversaire! Adonc les povres entrent en la maison de Herene, et Laurens y arrive et dit en la saluant:

LAURENS. Jesu-Crist, nostre tresdoulx pere, Vueille estre en vostre compaignie! Comment vous est, ma dame amye? Vous me semblez en povre point.

HERENE.

A! monseigneur, il ne m’est point; Je suis livree a grief meschef

Par ung mal qui ma prins au chef, Dont je mourray en languissant.

Je vous prie, hault seigneur puissant, Que vous priez Jesus pour moy.

4280

LAURENS.

Mon Dieu, mon createur, mon roy, Je te prie de cueur et d'ame Qu'il te prengne de ceste femme Pitié, aussi compassion.

En Phonneur de ta passion Vueilles luy envoyer santé!

4937 generallement.

fol. 35 r" a 4285

4260

201

Adonc Laurens met sa main sur la teste d’Herene.

HERENE.

Doulx Dieu ou est toute bonté, Je vous remercie cherement.

Par vous suis en felicité,

Puis que j'ay mon guerissement. Ha! Laurens, je doy humblement Vous mercier de tout mon cueur, Quant pour m’atoucher seullement Vous avez guery .ma douleur. Loué en soit le createur,

Et vous aussi, tresnoble sire; Car vostre bonté et valeur Homme vivant ne scauroit dire!

LAURENS. C'est a Dieu, le roy de l'empire, Que vous en debvez grace rendre. Or me dictes sans plus attendre Ou sont les povres crestiens Que vous tenez et celez ceans, Car il me fault parler a eulx.

HERENE.

Voulentiers mener vous y veulx, Puis qu’il vous plaist, mon bon seigneur. Pour la craincte de l'empereur

Je les ay mussez ca derriere.

Adonc elle maine Laurens ou sont les

povres, et quant il les voit, dit LAURENS:

Dieu le vous rende, m’amie chere! Mes freres et mes bons amys, Jesus, le roy de Paradis,

Vueille estre en vostre compagnie!

26

fol. 35 r? b.

4290

4300

4305

4310

4315

Lassor. Bien veniez vous ceste partie, Mon loyal seigneur debonnaire. Helas! helas! nostre bon pere, Com osez vous icy venir?

LAURENS. De vous me doibt bien souvenir, Mes loyaulx amys et mes freres. Or est il vray que puis nagueres Decius, le felon tirant, Qui de no mort est desirant A commis si grant vitupere Que Sixte, nostre bon sainct pere, A faict mettre en la prison Sans cause et sans mesprison. Par sa mauldicte couvoitise Veult avoir les biens de l'Eglise, Mais le pere m'a baillé charge Que diligemment je vous quierge, Et que ces tresors je vous baille, Sans retenir denier ne maille, Pour l'amour de Dieu seullement ; Si vous pry a tous doulcement, Se vous voulez m'amour avoir, Que je puisse voz piedz laver Ou nom de Dieu et de sa mere, Ainsi comme le voulut faire Jesus, le roy de Paradis, A ses apostres et amys Le jour du jeudy absolut.

Bnizr. Par vous ne sera desvolut, .

Puis qu'il vous plaist, nostre bon maistre; Vostre bien debvons recongnoistre.

4996 nostre m. 4303 pere saint ma.

4320

4330

4335

4340

Mais pourtant ne nous affiert pas De vous desdire en auleun cas

De tout ce qu'il vous plaist a faire.

RICHART. Helas! monseigneur debonnaire, Ce ne seroit pas grant scavoir A nous que nous deussiez laver

Noz piedz, car ilz sont mal honnestes.

LAURENS.

Certes, mes bons freres, vous estes Les membres de Dieu, nostre sire; Et pourtant je me doy deduire Les laver par humilité,

Car Jesu-Crist en verité

Nous en a baillé exemplaire;

Et pourtant nous le debvons faire En ensuivant nostre bon maistre.

Lassor. De vous obeir chascun s'apreste, Puis que de ce avez desir. Soit faict tout a vostre plaisir Ou nom du tresdoulx filz Marie.

Adonc se deschaussent les povres.

LAURENS.

Ça! ung vaissel, ma doulce amye, Et de l'eaue belle et honneste.

HERENE, en prenant de leaue.

Monseigneur, je vous admonneste Que en vecy tout plain ung seau Et ung bassin tres net et beau; On ne scauroit mieulx calenger.

Elle luy baille.

|

fol. 35 y? | 4 li |

fol. 35 v^ b.

LAURENS.

Vueillez vous tous icy renger, 4345 A vous tous les piedz laveray,

Et puis après les baiseray

En signe de fraternité. Adone il lave leurs piedz et puis les baise. Et aprés il prent les tresors et les leur

depart et dit en leur baillant:

1380

Mes bon amys, plains de bonté, Tenez, vela que je vous donne. Se sont tous les tresors de Romme Que je vous baille et vous delivre, Affin que vous en puissiez vivre. Priez Dieu qu'il face pardon A lame du noble preudhom Qui les aulmosna a l'Eglise. Amy, je voy bien a ta guise Que tu ne voy goute des yeulx. Ou nom du hault roy glorieux Auquel Dieu tu sers et tu croys, 1360 Je te seigneray en ceste heure, Affin que tu voyes sans demeure. Ou nom du Pere et du Filz Et aussi du sainet Esperit Te soit huy ta clarte rendue! Il fait le signe de la croix sur ses yeulw.

4350

4385

4390

Brier. 1395 1365. O! puissant Dieu qui fist la nue, Gloire et honneur vous soit rendue A jamais pardurablement,

Quant vous m'avez rendu la veue Que j'avoye longtemps perdue;

Et maintenant voy clerement.

Je vous doy debonnairement Gracier eternellement,

Tresglorieux Dieu, roy des roys.

4400 4370

4345 piedz vous 1. 4381 Aux c. 4399 en briefz.

203

Aymer vous doy a tout jamais, Quant vous m'avez si sainement Guery et si hastivement

Par le signe de vostre croix.

Ha! Laurens amy, je congnois

Que Dieu a ouy vostre voix,

Quant par vous jay receu tel grace. A mes coustes et aux genoilx

Vous en mercy, faire le dois. Vostre bonté toute aultre passe.

Lassor.

Puissant Dieu qui tout bien compasse, De moy vous soit grace rendue, Quant mon bon maistre a sa venue

Par qui vous est rendue la veue; Nous en debvons avoir grant joye.

RICHART. Le Dieu qui est vie et voye Vous rende ceste grant bonté; Nous sommes riches a planté Et bien pourveuz de nostre vie. De tout mon cueur je vous mercie; Je le doy faire, c'est raison.

LAURENS.

Au partir de ceste maison,

Mes amys, a Dieu vous command. Je vous pry et si vous command Qu'a la foy de Dieu soyez fermes, Car nous aurons en tresbriefz termes Moult de grans paines a porter.

En Dieu vous vueillez conforter, Car aprés la vie temporelle

Vous aurez la gloire eternelle

Ou nostre Seigneur vous attend.

fol. 36 r" a

fol 36 1? I

4405

4410

FHERENE, Celuy est bien fol qui n'entent Au conseil que vous nous donnez. A Dieu, monseigneur renommez, Qui vous maintienne en bonne vie! Par vous je suis saine guerie, Dont je mercie Dieu et vous.

LAURENS.

A Dieu vous dy, mes freres doulx. Priez pour moy Dieu, nostre sire.

Adonc s'en va Laurens en son lieu.

4415

4420

4425

4430

Brrer. Jesu-Crist vous vueille conduire Et vous doint sa voulenté faire!

Doris. Tirans, partez de ce repaire Et allez tost ce vieillart querre Qui contre moy a prins la guerre. Si ne me baille les tresors, Ennuyt luy mescharra du corps; Car si ne veult sacriffier Es dieux, en moy se doyt fier Qu'en ce jour il perdra la teste; Et pourtant je vous admonneste Qu'il me soit icy admeney.

BRUSLECOSTE. Tous les dieux je regnieray, Se tantost ne le vous amaine. Or sus! partons de ce demaine Et allons querre ce ribault Qui est si rebelle et si bault, Pour en faire la delivrance.

FIERAMORT.

Or tost! il est temps qu'on s'avance

D’aller ce vieil vieillart querir;

Plus il ne m'en fault requerir.

Qui vouldra venir, or si viengne! 435 Je pry Dieu quil luy mesadviengne

Qui ja plus long temps atendra.

Viengne cil qui venir vouldra;

Quant est a moy, je voys devant.

Adonc courent les tirans a la prison.

MarnENGRONGNE dit a Ypolite: Jupiter, nostre dieu puissant,

1440. Gard le hault prevost Ypolite Et tout l'ost qui o luy habite! Hault prevost, l'empereur vous mande Que nous baillez le prisonnier Que amenasmes devant hier,

4445 Car il veult sa responce ouir.

YPOLITE. Mymerius, va viste ouvrir Les prisons, et si leur delivre Ce meschant. Il ne deust pas vivre, Veu la pugnaisie ou il est. 1:50 Mes le dehors, puis qu'il leur plaist, Et te haste legerement.

MYMERIUS. Je le feray incontinent, Puis quil vous plaist, mon trescher maistre. Je le vois hors des prisons mettre, 4455 Puis qu'il vous plaist a commander. Adonc leur va bailler Sixte, et dit Mymerius : Venez hors, on vous fait mander Par ces quatre varletz de pris.

4412 Prie. 4425 regnoy. 4434 or manque. 4136 plus homs at. 4447 et manque. 4450 Mes leur d. 4453 mon cher.

fol. 36 Ei

fol. 36 v? b.

4460

4465

4470

4480

4485

Marches hors, il vous est mespris, Se n'obeissez a l'empriere.

I] ne pert point a vostre chere

Que vous ayés icy jeunay.

Tenez, seigneurs, emmenez lay ;

Je m'en descharge et vous encharge.

En le prenant. 4490

MAULEVAULT.

De luy nous prenons tous la charge, Ne t'en soulcie plus nullement. Sus! villain, passés vistement ; En nuyt est vostre fin venue. Frappon tous a sa bien venue; Benoist soit cil qui bien fierra.

(Il le frappe.) Se horion ne luy cherra; Jamais ne se faigne d'escourre.

4495

4500

BRUSLECOSTE. Avant! vieillart, pensés de courre, Ou je vous casseray de coups. Fieramort, et que faictes vous? Metton tost se villain en biere Qui ne veult bailler les tresors. Je luy casseray tout le corps En despit de la loy quil presche. Malengrongné, or te despesche, Fay comme moy, si nous haston. Servons lay de coups de baston, Affin quil meure entre noz maius.

ManrwcnRoaxÉ dit a Decius: Apolin, le dieu des Rommains, Doint honneur au prince de Romme! Trescher sire, voicy vostre homme

4471 destourre. 4492 Les. 4513 Le second le manque.

Que nous vous avons amené; Or en soit par nous ordonné, Ainsi quil vous plaira, cher sire.

Decıvs. Or entens que je te vueil dire: De trois choses te metz a chois, Choisy a ton advis des trois. Le meilleur tu feras que sage: C'est que tu viengne faire hommage A noz dieux et a noz deesses En leur faisant veulx et promesses De les servir d'ame et de corps; Et si me baille les tresors Lesquelz tu m'as dit que tu as. Respons moy que tu en feras. Se tu le veulx faire en ce point, Ta mort ne consentiray point, Et te lairray vivre ton temps Sans prendre devers toy contans; Et s'en ce point ne le veulx faire, En ce jour te feray deffaire, - Et si seras a si grant honte Comme devant trestout le monde. Respons moy, car je t'amonneste Que tu auras coupé la teste, Se tu ne fais ma voulenté.

SIXTE. Payen, d'honneur desherité, Qui as occys ton bon seigneur Pour le bien et le hault honneur Qu'il te faisoit en son vivant; Et tu fus le eruel tirant Qui de tes propres mains l'occis, Et si fys mettre a mort son filz Par trahyson et desloyaulté

fol.

37

a.

206

4520

ra or t2 ou

4530

4540

4545

Affin d'avoir sa royaulté.

Or l'as tu prius et retenu;

Bien scay qu'i ne t'estoit pas deu. Encore ne te suffit il mye, Tousjours multiplie ton envie.

Or veux les tresors de l'Eglise Avoir par ta mauldite guise,

Et aprés veux que sacrifie

Tes ydolles, mais je t'afie,

En tant que je suis crestien,

Que de tout ne feray ja rien. Mon corps peulx occire et deffaire, Mais a l'ame ne peux mal faire; Il n'est que Dieu tout seullement Qui puisse livrer a tourment Corps et ame, quant luy agree. Ma mort ne peult avoir duree Q'ung bien peu, car l'ame est certaine D'avoir la joye souveraine,

Se pour Dieu je seuffre martire. Parfay ton envie, je desire

A estre martir pour la foy. Aultre chose n'auras de moy,

Et fay du pis que tu pourras.

DeEcIus. Or, par tous mes dieux, tu mourras Tout en despit de la responce, Avant que le soleil resconce, Puis que tu ne veulx aorer Mes bons dieux et les honnorer, Et que tu dis de moy injure Qui m’est chose horrible et dure. Devant toy en ton audience Je metz sur ton corps tel sentence Quwon te voise couper la teste, Et que soyes comme une beste

Getté aux oyseaulx et aux chiens. Tirans, ostez lay de ceans,

Ne le vueillés plus laisser vivre,

Prenez lay tost, je le vous livre,

Et luy allez couper la teste.

+ a mi I

BRUSLECOSTÉ. De ce faire j'ai bien grant feste. (Il le prent.) Or ca! maistre, venez avant. 4560 Plus ne vivrés ne tant ne quant,

Puis que vous estes soubz ma main.

Courés, courés, maistre villain, Venez bien tost a l’eschauffault. liz le mainent a leschaffault parmy le champ.

MAULEVAULT.

4565 Avecques toy aller nous fault, Affin que nully ne te l'oste. Marchés avant, marchés, bel hoste, Plus ne vous fauldra chapperon.

FIERAMORT. Avant! avant! fieron! fieron! 4570 Mauldit soit qui l'espargnera Et qui ne le gouvernera Si bien qu'il n'y aura que dire.

Ilz le mainent batant parmy le champ en allant a leschauffault, et Laurens acourt aprés disant a haulte voi: LAURENS.

Helas! et ou vas tu, mon sire? Pere sainct, ne me laisse mye

4575 Que ne te tiengne compaignie,

4521 qui nestoit. 4524 Ne v. 4527 Telz. 4532 tant s.

fol, 37 r? b,

fol. 37 v? a.

4580

4590

4600

Tant que j'auray la vie au corps. Mon bon pere, tous les tresors

Dont tu m'avois baillé la charge Ay despendus, je t'en descharge; Je n'en ay plus ne croix ne pille.

MarENenoaNÉ, en prenant Laurens

Sa! maulgré Dieu! et ou sont ylle, Les tresors? Vous en rendrez compte, Ou vous mourrés ennuyt a honte. Venez, venez a l'empriere,

Si luy compterés la maniere

Comme vous en avez usé.

FIERAMORT. Prestreau, vous estes bien rusé, De vous ne me doubtasse empiece. Je pry a Dieu qu'il me meschesse, Se vous m'eschappés en ce point. Oyez, galans, voicy le point. Allez se vieillart decoller, Et nous allon cestuy mener A Decius, nostre bon maistre, Affin de luy faire congnoistre Trestout ce qu'il a confessé.

MAULEVAULT. Vrayement, c’est tresbien advisé. Allez, Appolin vous conduye! Gardez le bien qu'i ne s'enfuye, Et nous laissez de cestuy faire.

Adonc Bruslecosté et Maulevault vont decoller Sixte, et les aultres mainent

Laurens a Decius.

LAURENS, en le menant, dit:

A Dieu! a Dieu! mon tresdoulx pere, Voicy de nous la departie.

4605

4610

4615

4620

4625

4630

207

Ainsi ne sera pas partie

Nostre amour, car ung jour viendra Que Dieu ensemble nous rendra En sa haulte gloire eternelle.

FIERAMORT.

Marchés, marchés, froide nouvelle Puisse il venir de vostre corps! Vous nous rendrés tous les tresors Que vous avez en vostre main.

Drev.

Ange du trosne souverain,

Je vous command expressement Que vous allez incontinent Recepvoir de mon servant l’ame Qui de tout son cueur me reclame; Il va recepvoir son martire.

Sa venue forment desire;

Il n’a voullu par nulle guise Bailler les tresors de l'Eglise

A Decius, le cruel homme,

Qui se dit empereur de Romme, Qui a cuidé par ces parolles Luy faire aorer les ydolles.

Tel fait n'a pas voulu commettre, Parquoy je le doy recongnoistre Pour mon servant bon et loyal. Il est mon bon amy feal,

Et pourtant luy vueil remerir. Anges, allés le tost querir,

Car je luy ay promis ma gloire.

MICHEL.

De ce faire avons memoire,

Puis qu’il vous plaist, hault createur, De tous humains gubernateur.

Or sus! mon amy Gabriel,

4583 On. 4596 Le vers commence la tirade de Maulevault. 4609 nous manque.

fol. 37 v? b

fol. 38 1? a

208

4635 Descendre nous fault de ce ciel Pour aller le bon Sixte querre.

GABRIEL.

Du fait ne me fault point requerre, Puis qu'il a ce lieu desservy.

A y aller suis resjouy

Comme celuy qui suis servant

A Dieu, en s'amour deservant; Quant il luy plaist qu'en ce le serve, C'est raison que je m'y asserve, Car celuy qui le servira

La grant gloire desservira,

Et pourtant le veulx je servir, Affin que puisse desservir

Son amour qui est eternelle.

4640

4645

RAPHAEL. J'ay grant joye de ceste nouvelle; Nous le ferons sans plus targer, Le message, du cueur entier; Et avec ce le debvon faire: Il a esté de bon affaire. Uriel, venez avec nous.

4650

Unrkr. Voulentiers iray avec vous, Et le feray a grant desir, Puis qu'il vient a vostre plaisir. Michel, or allés donc devant, Et tous nous vous iront suivant 4660 Pour acomplir celle nouvelle.

4655

Adonc s'em vont les anges querir lame de

Sixte, et puis, quant ilz sont a terre, tour- noyent autour du champ sans faire noyse, jusques a tant qu'il soit decollé.

4642 il manque. 4681 bien manque.

MAULEVAULT.

Or avant! montés celle eschelle, Si vous sera le chef osté. Es tu point prest, Bruslecosté? Avance toy, si le depesche.

Adone. le montent al’eschafault, et Brusle- costé met ces gans el seint ung couvrechief et dit:

BRUSLECOSTE.

4665 Il ne fault plus que on m'en presche. Or ca! maistre villain, or ca!

Se fait desiroye ja pieca;

Long temps a que jay grant envie De vous faire perdre la vie,

Car oncques n'aymay crestien;

Et aussi, puis que cy vous tien, Jamais n'auray de vous mercy. Esten le col, metz toy icy,

A celle fin que te parface.

1670

SIXTE, a genoux, fine: Doulx Jesus, eternelle face, Je te requier en ceste place, Mon createur, mon Dieu, mon sire, Que tu vueilles octroyer grace A Laurens, car bien voy qu'on brasse A livrer son corps a martire. Mon Dieu, vueille lay bien conduire, Et ne me vueillez escondire De le tenir en ferme foy. Son bien et sa gloire desire; Et pourtant, hault Dieu de l'empire, Maintien lay tousjours en ta loy. De ce me vueillez faire octroy, Mon Dieu, mon createur, mon roy, Et me fay ta misericorde.

4675

4680

4685

fol, 38 r" b.

fol. 38 v? a.

4690 Recoy mon ame devant toy

4695

En tes mains, car du cueur je croy Qu'en toy toute vertu aborde.

In manus tuas (je m’acorde

Ton bien et ta doulce concorde) Commendo spiritum. meum.

Garde moy de la prison orde

Qui toute est plaine de discorde. Redemisti, doulx roy Jesum.

Brustecostk dit (et ce pendant on met

4700

4705

4710

4715

4720

ung faulx corps):

Maulgré les dieux, que de sermon! N'aurez vous huy assez presché? De vous ouyr suis tant faché.

Ort villain, pillart deshonneste, Tendez le col, baissés la teste, Sans faire en ce lieu plus d'arrest. Voicy mon pennart trestout prest

Qui est plus trenchant q'ung raseur.

Je frapperay de tel roideur Que ton chief vollera bien loing. Garde toy, voicy le besoing.

Il frappe et puis dit: Voyla pour ta part de la feste! Or en est bas vollé la teste,

Je cuide que c'est bien feru; C’estoit ung meschant mort feru. Or le laisson menger aux chiens En despit de tous crestiens; Jamais il n'aura sepulture.

MAULEVAULT.

Tu y as faict tresbelle cure,

A ung seul coup las mys en biere. Allons le dire a lempriere

Pour scavoir que nous ferons plus.

209

Adonc s'en vont vers Decius, et Michel dit:

4730

4745

Micuez, en prenant l’ame. Or est son martire conclus. Gabriel, mon loyal amys, Portons le tost en Paradis Devant le hault roy de puissance

GABRIEL. C'est tresbien dit. Chascun s’avance! Retournons sans plus de demeure En Paradis, et en peu d’heure, Chantans trestous par bon advis.

RAPHAEL. Michel et Gabriel amys, Commencez, et je vous en prie Pour l'amour de nostre doulx sire, Et aprés vous yrons suivant.

ÜRIEL.

De ce faire ayons grant talent Pour l'amour du noble martir.

1735 Jesus si le veult remerir

En sa haulte gloire eternelle. Chantons quelque louenge belle Pour l'honneur du roy tout puissant, Hault createur du firmament.

Adonc s'en retournent en Paradis

chantant :

4740 Deus, qui genus humanum

Salvasti per tuam mortem, Tu scuscipe papam Sixtum Et fac sanctorum consortem.

URBAN. Bien debvons plourer tendrement, Justinus, mon doulx loyal frere;

4691 telz m. 4692 vertu habunde. 4697 toute manque. 4720 nous manque. 4737 1. et libelle. 4742 sixtam.

27

fol. 38 v? b.

4750

4755

4760

Adonc „ilz vont querir le corps de Site,

4770

4165 y manque. 4776 monseiguenr. 4794 te adiure.

10

Car Sixte, nostre bon sainct pere, Est mort: je l'ay veu decoler. De luy nous convient recoler Et aller querre son sainct corps.

JUSTINUS.

Helas! dietes vous qu'il est mors, Nostre pere et nostre pasteur? Pieca n'advint si grant douleur A la noble cité de Romme.

Ha! Decius, malle personne,

Tu veulx oster crestiente,

Quant tu as ainsi tourmenté

Le maistre, pillier de l'Eglise. Par toy est la foy au bas mise, Se Dieu n'y pourvoye de brief.

URBAN. Encore ilz ont prins de rechef Laurens, je Pay veu emmener. Secrettement nous fault aller Querir le corps de nostre pere Et l’aporter en ce repaire Pour luy y donner sepulture.

JUSTINUS.

Or y allons a l'adventure; Jesu-Crist nous vueille conduire!

et dit Justinus en le regardant: Vecy le corps de nostre sire Et la teste semblablement. Emportons lay hastivement,

Que nul des payens ne nous voye. Le vray Dieu qui est vie et voye

En vueille l'ame recepvoir!

URBAN.

Nous devons bien sa mort plourer: Jamais si bon pasteur n’aurons. Or tost! seigneur, diligentons ; Portez devant et moy derriere.

Adonc l’ensepvelissent, teste et corps en- semble, en ung drap et le portent en leur lieu et font semblant de lenterrer, et dit Malengrongne devant Decius a tout Laurens: MALENGRONGNE. Apolin gard nostre empriere Et trestoute sa baronnie! Noble empereur de Rommanie, Ce faulx homme je vous presente Qui a dit, vostre gent presente, (De ce nous sommes tous recors) : Qu'il a distribué les tresors Que vous demandiez a son maistre.

4780

4785

FiERAMORT. Chascun l'a ouy recongnoistre Qui les a tenus en sa garde, Et pourtant, hault prince, regarde A le questionner sur ce faict.

MAULEVAULT.

Cher sire, nous avons parfaict Vostre edit et commandement. Le villain est mort vrayement; Jamais ne vous dira injure.

1790

Decivs. Or viens ca, Laurens. Je t'adjure Et te command expressement Que tu nous dye presentement

4795

fol. 39 r a, |

fol. 39 r^ b.

4800

4805

4810

4815

4820

4802 parleras tu p.

Ou sont tous les tresors de Romme, Car il est prouvé par maint homme

Que tu les as euz en ta garde. Baille les moy tost et te garde De me courroucer envers toy.

(Il ne dit mot. Pause.)

Ne parleras point? Dy le moy. Baille moy ce que je demande; Devant tous je le te commande, Ou certes tu feras follie.

(Il ne dit rien Pause.) Garcon, ne parleras tu mye? Es tu sourt? ou se tu le fais Prevost, je vous baille le fais Et la charge de sou faulx corps, S'il ne vous baille les tresors, De quoy vous avez ouy dire;

Si le faictes mettre a martire, S'il ne veult noz dieux aorer. Hastivement sans demourer

4830

4835

4840

Soit faict mourir par griefz tourmens.

De tout le faict a vous m’atens, Et si vous en baille la charge.

V ALERIEN. Appolin vueille qu'il apperge Comme j'en feray mon debvoir, Qu'avant qu'il passe la sepmaine, Je le feray mettre en telle peine Que les tresors me baillera; Et noz dieux il aorera, Ou tost luy osteray la vie.

TARQUIN.

Tenez vous en la main garnie Qu'il ne s'enfuye aulcunement, Car il joue d'enchantement, -

4894 Ou briefvement.

Adonc le mainent batant parmy le champ

4845

4850

4828 et tous.

211

Et luy et trestous ces semblables; Ilz ont accointance aux dyables Qui les maintiennent en erreur.

V ALERIEN. Par Apolin, mon createur, De luy me scauray bien garder. Or sus, tirans, sans plus tarder Affin que de ce faict m'acquite! Menons le tost sus Ypolite Qui le mettra en ces prisons, En ordures et en poisons, Tant quil ayt ma voulenté faicte.

BRUSLECOSTE. A le mener tresbien m’afaicte,

Puis qu'il vous plaist, noble prevost.

Or sus! garcon, marche bien tost, Ou, par le dieu que je immole, Je vous feray la teste molle. Devant! devant! devant! villain.

en le menant a Ypolite.

FIERAMORT.

Tenez ce coup, damp chapelain;

De grans coups je vous feray fondre.

Paillart, ne voulez vous respondre A ce que l'empereur commande? Vous baillerez ce qu'il demande, Ou certes il vous mescherra. Tenez ce coup; ne vous cherra Meshuy, se vous ne courez fort.

MALENGRONGNÉ. Vous l'enseignerez droit ou tort, Et si sera, vueillez ou nom, 4834 de manque. 4849 Vous b.

fol. 39 v? a.

212

4855 Et si aurez maint horion Car l’empereur de Rommanie Affin de vous en souvenir. Le m'a enchargé en ce point. Devant! et pensez de courir,

Que vous n'ayez de ma donnee. YPOLITE. 1885 Je le garderay si apoint MAULEVAULT. Que ja deffaulte n’y aura. Marchez! ce soit en malle annee, Avec les serpens mys sera

4s60 Laurens, tant vous allez en paix. Ou à crestiens plus de mille. Avant! avant! frapez, frapez, Aussi le chevalier Lucille Com se vous feriez sur un ours. 1890 Y est qui pieca ne voit goute: Avant! bastons lay a rebours Il y à plouré mainte gouste Tousjours de plus fort en plus fort. Tant quil en a perdu les yeulx.

Je ne le scauroye mettre mieulx,

"" ? 1 u VALERIEN, devant Ypolite. Car c'est ung lieu ort et pullent.

4865 Apolin, des dieux le plus fort,

Vueille garder le bon prevost VALERIEN.

E ? ? Et trestous les gens de son ost, 1895 Or Py metz, a toy m'en atens. Et les maintiengne en bonne vie! Voy le cy, je le te delivre.

Jamais n’ayt espace de vivre,

28 ) 1 - om S’il ne t'enseigne les tresors.

Les dieux de la mahonnerie

4870 Vous envoyt honneur, trescher maistre. Vous venez vers moy en cest estre, Et je deusse vers vous aller.

YPOLITE.

Je prens la charge de son corps, 4900 De luy plus ne vous soulciez, En nous seurement vous fiez.

v Sus! gallans, y mettez les mains. ALERIEN.

Ypolite, j'ay a parler fol. 39 v" b. A vous, et vous ameine ung homme 1875 De par nostre empereur de Romme, Nostre seigneur et nostre maistre. Mettez lay tost en ung vil estre, La ou il n'ayt nul reconfors, Car, s'il ne baille les tresors

MarqurNTIN, prenant Laurens. Par trestous les dieux aux Rommains, Je le garderay bien de fuire.

1905 Ne vous en soulciez cher sire; S'il eschappe, je luy pardonne.

4880 De Romme qu'il a en sa garde, VALERIEN. De luy je vous baille la garde Je m'en voys au palays de Romme. Sur la peine de vostre vie; A Dieu vous dy, gentil prevost, fol. 40 a.

4862 Comme. 4870 cher. 4895 Or luy m. 4901 vous y f. 4902 quon y mette. 4903 Par tous.

Devant tous les gens de mon ost.

19310. Allons, Mercure nous conduye!

Adonc Valerien et les tirans s'en retour-

nent.

1915

Et Ypolite demeure a lhuis de la prison et dit:

YPOLITE.

A Dieu! la noble seigneurie

Du noble prevost des Rommains. J’ay espoir q’ung de ces demains Nostre faict se portera bien.

Or ca tost! Laurens, or t'en vien, Entre en ce lieu: c'est ton logis; Et puis on te fermera l'huis,

Pas ne seras sans compaignie.

Adonc le boute en la prison et ne se

1920

4925

4930

bouge de lhuys.

LAURENS.

Jesu-Crist, le doulx filz Marie,

Mon doulx seigneur et mon doulx maistre,

Vueille conforter tout cest estre

Et aussi tous les habitans

Qui present y sont habitans,

Et les gard de temptation

Et d'aultre tribulation,

Ainsi qu'il est en sa puissance!

Lucitte. Sire, Dieu vous gard de grevance! Moult suis dolent que ne vous voy.

MIMERIUS. Lucille, amy, resjouys toy, Vecy larchediacre de Romme, 4917 te manque.

4935

4940

4945

4950

4955

4960

213

Qui est tenu ung vray preudhomme, Lequel te tiendra compaignie.

LUucCILLE. A! sire, je ne vous voy mye. Pardonnez moy, mon doulx seigneur, Se je ne vous fais pas honneur Tel comme il vous apartient; Toute douleur mon cueur contient. Je suis le chevalier Lucille Qui languis en ce lieu tout ville Chascun jour attendant la mort, Pourtant que je ne fuz d’acord De la mort du bon empereur. Decius, le faulx ceducteur, M’a condampné mourir icy Sans avoir grace ne mercy. Longuement y ay demouré Et tellement y ay plouré Que j'en ay la veue perdue.

LAURENS.

Amy, el te sera rendue,

Se tu veulx croire en Jesu-Crist Et recepvoir de cueur contrit Le baptesme; je te prometz Que ta veue auras a jamais,

Et si auras de Dieu la grace.

LUCILLE.

Je m’y acord sans plus d’espace Affin de grace recepvoir,

Et que ma veue puisse avoir

Qui est un des grans biens du monde, Et si seray de peché monde, Parquoy je pourray a Dieu plaire.

fol. 40 r^. b.

fol. 40 v^a.

214

1965

4970

1975

4980

4985

4990

4995

LAURENS.

Or ca! Lucille, mon beau frere. Croyez vous bien en Dieu le Pere Qui nous fist a son exemplaire, Lequel crea et ciel et terre?

Et puis aprés vous debvez croire En Jesu-Crist, et pere et filz, Qui fut conceu du sainct Esprit En la doulce vierge Marie;

El l'enfanta, je vous affie,

Sans entamer virginité,

Par vertu de la deité,

Ainsi comme le soleil passe

La voirriere sans qu'il la casse: Après vous croyez tiercement Qu'il porta angoisse et tourment, Et qu'il voulut en croix mourir Pour tout le monde secourir; Aussi qu'en Enfer descendit,

Et qu'au tiers jour ressuscita

Et ses bons amys conforta,

Et puis monta en Paradis,

Et la est en la dextre assis

Du Pere ou est bonté toute. Croyez vous bien sans nulle doubte Au sainct Esprit qui enlumine Les crestiens a bonne doctrine? Croyez vous du cueur entericque En saincte Eglise catholicque,

En la communion des sains

Qui de Jesu-Orist sont prochains, La remission des pechez

Dont plusieurs gens sont entachez, 5020 Et qu'au desrain jour descendra

Et bons et mauvais jugera;

Es bons rendra glore eternelle,

5000

5010

4967 esperit. 4985 esperit; enlumina. 4993 desrain loin

Es maulvais joye sempiternelle? Le croyez vous bien en ce point?

LUCILLE. Je le croy et n'en doubte point, Tout ainsi comme dit l'avés, Et affin que je soye lavés, De mes maulx, batesme requiert.

LAURENS. Quant ainsi y avez le cueur, Mon cher amy, je vous baptise En la noble foy de l'Eglise In nomine patris et filü et spiritu sancti, amen. Il voit.

LvcirLE. Glorieux roy du firmament, Je vous remercie cherement, Createur de ciel et de nue. Je n'ay plus ne mal ne tourment, Dieu mercy! puis que j'ay ma veue. Vous tous de ceste maintenue, Voyez la grace a moy venue; Car long temps a n'avoye veu goute. O! tresdoulx Dieu que on redoubte, Or m'est par baptesme rendue. Loué Dieu de vostre venue! Par vous voy tous cler, nul n'en doute.

LA FEMME YPOLITE. Concorde, qu'es-se que j'escoute? Je ne scay pas, a dire voir. Allon la-bas pour en scavoir, Car il m'ennuye que monsieur Ne revient, je vous dy du cueur. Or allon scavoir qu'il fait tant.

d. 5020 sabas.

fol. 41 1? a.

CONCORDE.

Lucille maine joye grant, C'est cil que avon entendu. Il a moult grant grace rendu A Dieu, je ne scay pourquoy c'est. Allon y voir, puis qu'il vous plaist, Pour en scavoir la verité.

Adonc vont en la chartre.

5025

YpoLıte, en la chartre. Je te prie par amytié, Laurens, quant tu es si preudhomme, Baille moy les tresors de Romme, Affin que tu soyes dehors mis, Car de Dieu tu es moult amys, Je l’aperçoy tout clerement.

5030

5035

LAURENS.

Se tu veulx croire fermement

En Jesus, mon Dieu et mon roy, Les tresors je te monstreray

Et avec ce je te prometz

Vie eternelle a tout jamais

En la compaignie des sains.

5040

VPOLITE.

Se tes ditz estoient certains Et tu faisoyes sen que tu dis, Voulentiers croyroie en tes ditz

5045 Et prendroye baptisement.

LAURENS.

De ce ne doubte nullement, Ypolite, trescher amys;

Trestout ce que je t’ay promis

Te tendray, n'en soyes en doubtance. Se tu veulx prendre la creance

De Jesu-Crist, le filz Marie,

5039 je manque. 5041 Auras en. 5049 soyez.

Tu auras eternelle vie En la haulte gloire sans fin.

YPOLITE.

Je te requier de cueur enclin Qu’il te plaise a moy baptiser. Fay ta voulenté sans targer Devant Dieu, le doulx roy des roys Qui pour nous mourut en la croix: Ainsi le croy et le vueil croire. 5060 Il crea le ciel et la terre:

En tel foy vueil mourir et vivre.

,

LA FEMME Y»orrrg, en la chartre.

Je vous requier qu'on me delivre

En ceste heure baptisement,

Car je croy en Dieu fermement 5065 Par le miracle que j'ay veu.

Tresbien doit estre recongneu

De toute creature humaine.

CONCORDE.

Pour oster mon ame de paine Je requier estre baptisee.

De la foy suis bien advisee,

Si vueil estre comme ma dame, Car je suis en Jesus creante;

Jamais ne seray recreante

De la loy Jesus, nostre sire.

5070

MYMERIUS.

Las! ne me vueillez escondire De moy donner baptisement.

En non du roy du firmament,

Je vous requier a joinetes mains.

MALQUENTIN. Las faulx ydolles des Rommains

5059 et te v.

fol. 41 r°b.

216

5080

5085

5090

5095

5100

Je regnie et si vueil croire

En celuy qui fist ciel et terre Et qui voulut la mort porter . Pour tous les humains conforter, Qui tous alloient a dampnement.

LAURENS.

Renoncés vous entierement

En Sathan et a sa cautelle,

Et croyez en la loy nouvelle, C'est au Pere et a son Filz

Et aussi au sainct Esperitz:

Ung dieu et une mesme essence?

YPOLITE.

Com avez dit, sans difference, Nous croyons sans en faire doubte, Je vous requier pour ma gent toute Et pour moy le sainct sacrement.

LA FEMME.

Donnez nous le baptisement

Ou non de Dieu, le roy des roys, Qui pour nous mourut en la croix: Ainsi le croy et le vueil croire.

lle se agenoullent.

LAURENS.

Agenouillez vous tous a terre Et dictes que vous requerez.

Tous ENSEMBLE. Le sainct batesme.

LAURENS. Vous l'aurés,

5082 Et que. 5106 Qui. 5118 bien manque.

5105

5110

5120

5130

Puis que trestous l'avez requis. Je vous baptise, mes amys, In nomine patris et filü et spiritus santi. Mes freres, je vous avertis Que en la foy vous estes mys. Ne craignez peine ne martire Pour plaire a Jesus, nostre sire. Pour nous voulut la mort souffrir; Pourtant devon noz corps offrir A martire pour son amour. Se nous porton peine et doulour En ceste vie corporelle, Nostre ame en sera plus belle Devant Dieu, nostre redempteur. C'est nostre escu et nostre cueur, Nostre appuy et nostre deffence, C'est celuy qui bien recompense Le travail, l'angoisse et la peine Que porte creature humaine Pour soustenir la noble foy; C’est nostre Dieu, c'est nostre roy, Qui en cent double nous rendra Les biens que pour luy on fera. Pourtant, mes amys, soyez fermes, Prenez la croix pour toutes armes Encontre toute aversité.

YPOLITE. Jamais pour peine ne durte Que on puisse à mon corps faire Homme ne me voirra retraire De croire en Dieu de trinité.

LA FEMME.

Par ce auron felicité, Si ne vueil aller au contraire

fol. 41 v? u,

Jamais pour peine ne durté A Dieu! toute la compaignie. 5135 Que on puisse a mon corps faire. Je le vous voys faire venir.

I: va a Ypolite et le salue et dit:

1 J . . . . COoNcorpDr. 5160 Apolin, qui tout fait venir,

Je croy en Dieu de trinité,

Qui nous monstre tel exemplaire; C'est nostre Dieu et nostre pere, Le consoleur d'humanité.

MALQUENTIN. 5140 Jamais pour peine ne durté Que l’en puisse a mon corps faire Homme ne me voirra retraire De croire en Dieu de trinité.

Myuznivs.

Dieu vous rende ceste bonté 5145 En sa haulte gloire infinie!

De tout mon cueur je vous mercie,

Car ad ce faire suis tenu. Adone Ypolite et ses gens se tiennent en leur lieu.

V ALERIEN.

Passevent, qu'es-tu devenu? Avance toy tost, si t'atire 5150 Et va a Ypolite dire Qul m’amaine se prisonnier Que je luy baillay devant yer En garde. Dy luy qui l'amaine Incontinent en ce demaine, Affin quil soit questionné.

cx or or

PASSEVENT.

Tantost vous sera amené, Noble prevost, je vous affie.

5542 On. 5149 tost bis. 5171 ne le I.

Et Venus, qui au ciel habite, Doint honneur au bon Ypolite Et a tout son noble couvent!

YPOLITE. Bien veniez, amy Passevent, En mon lieu et en mon demaine. Or me dictes qui vous amaine. Est il rien nouvel a la court?

PASSEVENT.

Valerien, a ung mot court, Vous mande que luy amenés

Le prisonnier que vous avez

En garde. Ne laissez pour rien Quau palays de Salucien

Ne l’amenez tout en cest heure. Ne vueillez plus faire demeure, Car il m'a grandement hasté; S'il ce cource, je suis gasté. Par amour, venez quant et moy.

YPOLITE. Il sera fait sans nul delay,

Puis qu'il est ainsi qu'il nous mande. (Ipolite va a Laurens en la prison.) 5180 Laurens, amy, on nous commande

Qu’a Valerien tost aillon.

Hors de ce lieu nous en allon; Nous deux yron, ainsi l'octroy. Se Dieu plaist, a vous et a moy Est la gloire Dieu preparee.

28

218

LAURENS.

Nostre amour ne soit separee

Jamais a nul jour, Ypolite.

A Dieu! noble dame d'eslite 5 Et toute vostre compaignie.

Adonc vont a Valerien Ypolite et Laurens et ces gens, et le messager va devant.

5190

5195

cr 157 c ot

fol. 42 r? b,

5210

LA FEMME YPOLITE.

A Dieu, amy, qui vous conduye Et qui vous gard de deshonneur, Et vous et mon loyal seigneur, Ypolite, mon bon amé!

PASSEVENT dit a Valerien:

Souverain seigneur renommé,

Tous noz bons dieux de hault parage Vous vueillent garder de dommage, De mal, aussi de mort subite! Voicy monsieur Ypolite,

Qui vostre prisonnier amaine.

YPOLITE. Dieu gard la seigneurie rommaine Et Valerien, mon cher maistre! 5230 Voycy Laurens dedans vostre estre Qu’on m’a dit que vous demandez. Sen qu'il vous plaira commandez, Car je suis vostre entierement.

V ALERIEN.

Je vous en mercie humblement, Ypolite, mon bon amay.

Or ca! Laurens, entens a moy! Pour preserver de mal ton corps, Enseigne moy tous les tresors Lesquelz tu as mys ou ilz sont.

e bo = e

5190 amy quil. 5191 garde, 5228 Le second je manque.

Dis le moy tost et me respond En quel endroit tu les as mis, Ou, par les dieux ou servant suis, Je te mettray en tel martire

Qu'a force le te feray dire;

De ce te vueille tenir ferme.

LAURENS.

Valerien, donne moy terme Jusques à troys jours seullement, Affin que puisse seurement

Sur ce fait responce te rendre; Et s'a tel faict tu veulx entendre, Je les amesray devant toy.

YPOLITE. Sire, faietes luy en l’otroy Pour troys jours, ce n'est pas grant chose, A celle fin qu'il se dispose De vous en donner congnoissance, Car je vous prometz et je pence Quil vous gardera verité. Se terme luy soit accepté Pour eviter toute discorde.

V ALERIEN.

Ipolite, je luy accorde

Iceulx trois jours a ta requeste, Car tu es bon homme et honneste, Et pour t'amour je luy octrye.

YPOLITE.

Hault prevost, je vous en mercie De tout mon cueur entierement.

5935 octroye.

fol 42 v^ a. 5240

V ALERIEN. Or allés faire promptement Diligence dessus ce fait.

YPOLITE. Noble prevost, il sera faict. A Dieu vous command, trescher

maistre.

Adonc sen vont hors de devant Valerien.

5245

5250

LAURENS.

Or vous en allez en vostre estre, Ypolite, mon amy cher,

Et servez Dieu de cueur entier En consolant vostre famille;

Et je m'en voys parmi la ville Querir les tresors de l'Eglise.

YPOLITE. A Dieu, Laurens, que j'ayme et prise, Qui vous doint sa voulenté faire! Mon bon amy et mon bon pere, Priez nostre seigneur pour nous,

LAURENS.

Allez a Dieu, mon frere doulx, Qui nous gard de temptation!

Adone s’en va Ypolite en son lieu, et Laurens s'en va au lieu ow sont les

5255

povres, et dit a Herene: Dieu gard ceste habitation Et tout bon cueur qui y repaire! Comment vous est, ma belle mere? Ou sont les bons povres de Dieu?

HERENE. Sire, veez les la en ce lieu 5970 faictes a v.

5241 cher m. 5267 auec.

5260

5

526

5

5280

An

219

Ou je les tiens secrettement Esperant que Dieu qui ne ment Leur face aulcune delivrance. Dieu y vueille par sa puissance Ouvrer, ainsi qu'il est besoing!

LAURENS entre dedans.

Dieu, nostre pere souverain, Vueille garder la compaignie! Mes loyaulx freres, je vous prie Que vous veniez avecques moy En certain lieu ou vous merray, Sans estre de rien en doubtance.

BniET.

Sire, faictes vostre ordonnance Trestout ainsi qu'il vous plaira. Chascun de nous vous servira Par tout ou vous plaira aller.

RICHART.

Pas ne nous affiert de parler Encontre vostre bon plaisir.

Nous avons trestous grant desir D’acomplir voz commandemens. Nous serons trestous diligens

De faire chose qui vous plaise; Pas n’est raison que nous desplaise Vostre propos et ordonnance.

Lassor. Ce qui vous viendra a plaisance Acomplirons, mon bon seigneur. Nous vous debvons porter honneur, Car vous estes nostre droit pere. Dieu nous vueille garder de faire Contre vostre commandement!

fol. 24 v? b.

220

LAURENS.

Mes amys, allons promptement Devant le prevost de l'empire.

5290 Je luy vueil une chose dire Devant vous pour estre tesmoings.

HERENE.

Avec vous iray pres et loings,

Puis qu'il vous plaist, nostre bon maistre. Jesu-Crist, le doulx roy celestre, 5295 Nous doint vostre voulenté faire!

LAURENS.

Or allons de par Dieu le pere, Qui nous vueille trestous conduire!

Adonc s'en vont trestous avec Laurens devant Valerien, et Ypolite en sa maison

dit en tandis: YPOLITE.

fol, 43 a

LA FEMME.

Bien veniez, seigneur de ceans,

Ypolite, mon vray amy.

Or nous dictes, je vous en pry: 5305 Ou est Laurens, nostre bon pere?

Grant honneur nous a voulu faire,

Quant la foy Dieu nous enseigna.

CONCORDE.

Si tost que Lucille seigna De la croix, il fut sain guery 5310. Oneques tel miracle ne vy

5309 sain et g. 5336 les liure.

Jesu-Crist, nostre tresdoulx sire, Vueille garder de villennie

5300 Ceste presente compaignie Et tous noz freres crestiens!

5315

or w tv ot

5430

5335

Advenir au pays de Romme. Scavoir devons qu'il est sainct homme, Et quil est bien de Dieu amys.

YPOLITE. Valerien l’a dehors mys Jusqu’a troys jours a ma requeste Pour luy rendre responce honneste Des tresors qui luy doit mener. Jesu-Crist luy vueille octroyer Qu'il puisse eviter la mort!

LA FEMME. Amen! car je redoubte fort Le faulx empereur Decius.

YPOLITE.

Mes amys, or n’en parlon plus

Et servons Dieu devotement

En le priant secrettement

Qu'il nous doint mourir en vraye foy. Pause.

LAURENS va a Valerien et dit: Valerien, regarde et voy:

Vecy les tresors pardurables

Qui a jamais seront durables; Estre ne peulent diminués,

Mais ilz croissent a tout jamais, Tant que le monde aura duree; C'est verité bien aprouvee.

llz ont porté entre leurs mains Es beaulx cieulx les tresors rommains, Lesquelz tu veulx que je te livre. Voy les cy; je te les delivre, Pren les, se tu les veulx avoir.

VALERIEN.

Paillart, or me fay assavoir

fol. 43 r^ b.

fol. 43 v" a.

5340

5345

or = or mi

5360

Pourquoy tu quiers telz alibis,

Ne pourquoy vienneut ces chetifz En ce lieu cy. Que doys je faire? Or sus! tirans faictes retraire

Ces paillars qu'i m'a admenez. Qu'ilz soyent bastus et pourmenez, Et que jamais je ne les voye.

BRUSLECOSTÉ. Or ca! le grant dyable en ayt joye, De ceste belle truandaille! Fieramort, dessus eulx qu’on maille, Et les trainons hors de ce lieu.

FIERAMORT. Et ca! que mal gré en ayt Dieu, De ces villains, qui les amaine! Frapez, frapez en malle estraine. Avant! avant! a eulx! a eulx!

MALENGRONGNE. Frapons, frapons ces malheureux, Puis que le prevost le commande. Vuidez, vuidez, vieille truande; Les dyables vous ont admenee. MaurEvaurT, en faisant semblant de les frapper. Passez, passez, vieille enragee, Et vous aussi, paillars villains. Je vous romperay dos et rains, Se le dyable ne vous emporte. Mauldit sois je, se me deporte, Tant comme je vous voye icy.

BRIET.

Fuyons, fuyons, pour Dieu mercy,

2367 cil manque.

Ou, par ma foy, nous sommes mors.

5370

or = 1 or

5380

5385

5390

5395

221

BnvsrECOSTÉ. Frapez, frapez comme sur porcs. Mauldit soit cil qui se faindra! llz frappent sur les povres, et ilz s'enfuyent.

VanERIEN dit a Laurens:

Garcon traistre, or entens ca. Pourquoy nous sers tu de telz jeux? Viens tantost aorer noz dieux

Et renonce a ta foy inieque

Et aussi ton faulx art magicque, Ou certes il te mesprendra:

Car a telz gens on te rendra

Qui viendront bien de toy a chef.

LAURENS. Valerien, dy moy en brief, Sans quil y ayt plus demouré: Lequel doyt mieulx estre aoré De celuy qui l'ouvraige faict Ou l'ouvrage que on a faict? Je le dys pour tes dieux villains, Qui sont faitz par engins humains. Iceluy qui les a forgez Deveroit mieulx estre aorez Que tes dieux, car il est plus saige, En tant que il a faict l'ymage; On doyt louer cil qui faict l'oeuvre: Ce bien la faict, honneur recoeuvre; Mais l'oeuvre ne fault ja louer, Puis quil n'a force ne pouoir. J'entens l'ouvrage par tes dieux, Lesquelz tu me dis que tu veulx Que je leur face sacrifice. Non feray, car ce seroit vice De sacrifier dieux forgez

fol. 43 v? b.

222

5400

5410

5420

5425

9410 Et tr.

Qui de mains d'humains sont taillez ; Mais de tout mon cueur sacrifie

A Jesus, en qui je me fie,

Lequel n'a nul commencement,

Mais il a tout faict vrayement. Celuy Dieu doit on aorer,

Louer, servir et honorer,

Et non pas les faulces ydoles Lesquelles tu sers et tremoles,

Et si n’ont force ne vertu,

Decıus.

Haro! seray je ainsi vaincu? Sus! mes amys et mes sergens, Mes chevaliers et mes tirans, Aportez moy tous les tourmens, Aussi trestous les ferremens De quoy vous cuiderez user; Je ne me vueil plus abuser. Aportez tout en ceste place, Et qui les voye devant sa face. Qui le plus en aportera

De moy bon loyer en aura.

Or vous hastez diligemment.

BRUSLECOSTE.

Vous en aurez incontinent

Devant voz yeulx de mainte paire; Il n’en fault ja crier ne braire, Vous en aurez tantost assez.

Ja noz corps ne seront lassez

De vous servir, hault empriere. Tourmens aurez de mainte paire En cest heure, je m'en fay fort. Mains crestiens en ont souffert mort, Depuis qu'ilz furent compassez.

3435 m. forte.

Adonc queurent les quatre tirans querir tous les tourmens et les aportent devant Laurens a Decius.

MALENGRONGNÉ, en monstrant les tour- mens lung aprés l'autre.

Seigneurs, veez cy tourmens assez:

Voicy courgees bien trenchans

Et plommees grasses et pesans,

Cloups de fer et bonnes tenailles

Et crocs pour tirer les entrailles,

Souffletz pour le feu allumer

Et gros bastons pour assommer,

Aultres tourmens de mainte sorte.

5430

5435

MAULEVAULT. Laurens, regarde que j'aporte: Vecy de gros bastons carrez Et de bonnes fourches ferrez, Et si vecy barres de fer Pour ta charongne reschauffer, Cousteaulx, poignars, dagues, espees Et doloires bien asserees, Et si vecy chaines et cordes.

5440

Dzcivs. Avant! Laurens, or te recorde De venir noz dieux aorer, Affin que puisses eviter Les peines et les grans tourmens Que tu voys devant toy presens, Lesquelz te sont apareillez.

LaunENs. 5450 O! meschant, d'honneur echillez, J'ay desiré toute ma vie

Ce que tu veulx que present fuye,

| | | |

|

fol. 44 r' b

5455

5460

5465

5470

5480

J'ay desiré peine et martire Pour plaire a Jesus, nostre sire: Ce sont viandes que demandes.

Decıvs. Puis que tu quiers telles viandes, Et quilz sont lieites pour toy, Appelle tost et sans deloy Les aultres crestiens qui se mussent, A celle fin qu'ilz en mengeussent Avecques toy par compaignie.

LAURENS. Les noms d’iceulx je ne scay mye, Et aussi ilz sont sur les cieulx. Tu n'es pas digne que tes yeulx Voyent si sainctes creatures.

Decrus.

Haro! me dis tu tels injures ?

Ha! mauldictes gens trescrueulx, Me laissez vous devant mes yeulx Ledangier si villainement ?

Or sus! courez, mauldicte gent, Despouillez le moy tost tout nu, Et qu'il soit lyé et tenu

De gros cordeaulx en celle atache, Et qui mieulx scaura faire, face. Prenez moy voz courgees trenchans

Et luy en bastez tant les flancs

Que je le voye par tout ouvert Et de son sang taint et couvert. Sus! mes amys, or vous hastez, Torchez, frapez, roulez, bastez, Qui ne luy demeurt peau entiere.

BRUSLECOSTE, Il sera faiet, hault empriere,

5490

223

Puis quil vous plaist a commander. Deux foys ne me fault demander Pour commencer ceste besongne. Or ca! Laurens, je vous empoigne, Ennuyt vous est mal advenu;

Vous serez despouillé tout nu

Et puis courgeé durement.

Or sus! galans, legerement

Mettez icy trestous les mains.

FrgRAMOmT, en despouillant Laurens.

5495

5500

Cx Sr © c

5510

Tire par dela. Tu te fains, Malengrongné, tu ne fais rien. Avant! avant! avant! tien bien; Tirons chascun de son costé,

Et luy soit son habit osté,

Affin qu'on voye son gent corps nu.

MALENGRONGNÉ.

De moy aura maint coup cornu, Avant que jamais il m'eschappe. Sa! le corset aprés la chappe

Plus viste que le vent ne vente.

I] m'ennuye que l'agravente,

Puis qu'il veult noz dieux ledanger. Leur deshonneur devons venger, Car nous y sommes tous tenus.

MAULEVAULT.

Vous serés en present tout nudz,

Si vous plaist, tout prest de luter. Lie serés sans delicter,

Sans en avoir misericorde. Bruslecosté! sa, celle corde!

Et tiron chascun de sa part.

Il est reffait com ung liepart ; Maulgré noz dieux, quel compaignon!

5466 telles. 5467 9. crueulx. 5470 sus tost m. 5471 tost manque. 5481 demeure.

fol, 44 v? a,

224

Adonc le lient, et dit Bruslecosté en le FrgRAMORT. liant (et Decius descend et se met 5540 Je te vueil servir aultrement au champ): Sans y mettre compte ne taille.

Contre toy ay juré bataille; Deffent toy, tu es assailly. Hault le boys! Ai-ge point failly?

Bnusrxocosr£. Tirés, tirés, ne nous faignons; 5515 Encor, encor, nul ne se lasche. ; l| fault parfaire celle tasche, (II frappe.)

Mes que la corde soit nouee. 5545 Voyla bien servy en seigneur. Ennuyt t'occiray a doulleur.

Tien! si tien! je ne me fain mye;

Vela pour abreger ta vie! Venus la deesse soit louee! (Il frappe.)

El est bien nouee, je m'en vant. 5520 Rengon nous desriere et devant Et frappon trestous sans nous faindre.

FIERAMORT.

Recoy se coup dessus ta hanche 5550 Et cest aultre dessus la pance.

Tien sur le dos! tien sur la longne!

Je croy que je fays bien besongne.

MALENGRONGNÉ. Tien ce coup cy sur la fourcelle! n . . N 1 ps: 1 Rués y qui n’y peult attaindre. S’on te fait tort, si en appelle Avant! avant! or a ferir! 5555 Devant tel juge que vouldras.

Penson de le faire perir. (Percusit.) BRUSLECOSTE. Je vueil besongner sur les bras, Puis que le hault est conroyé. De noz dieux soy-ge regnoyé, Se vous eschappés de mes mains. 5560 Tien sur le ventre et sur les rains!

5525 Et ung! prenez bien garde au conte; Et deux! il n'y a duc ne conte Qui ne se taint a hault seigneur D'avoir quatre itelz serviteurs Comme nous pour bien le servir;

fol. 44v», 5530 Et quatre! c'est pour te servir. (Il frappe.) Laurens, conte! Et cinq! et six! Tien sur le cul! tien sur la cuisse! Et sept! c'est ung coup bien assis Pas ne me faindray, que je puisse. D'ung homme qui a le bras neuf; Tien si du long! tien si du lay! Et huyt! et puis dela pour neuf, Appelle ton dieu l'avollay, 5535 Dix et unze! vela pour douze! 5565 Affin quil te viengne secourre. -— Avant! Laurens, ne t'en marmouse. Tien! tien! c'est pour ta peau escourre, Je croy que voyla bien servy. Aftin que la pouldre n'y prengne. Quel loyer ay-ge deservy Je pry a Dieu qu'il luy mesprengne A te servir si haultement? Qui se faindra de bien te batre.

5514 vous faignez. 5555 que tu v. 5566 estourre. 5569 Que.

fol. 45 1? b.

5590

or or = or

5600

Haro! jay perdu le memoire:

Avant! avant! a luy tous quatre! ley voirron qui bon l'aura.

MAULEVAULT.

En ce point pas n'eschappera,

Et ny eust il que moy au monde. (Il frappe.)

Tien cy! Laurens. Dieu te confunde

Et qui aura pitié de toy!

Il te convient compter a moy.

Tien cy par hault! tien cy par bas!

Tien sur le corps! tien sur les bras!

Tien sur le cul! tien sur la teste!

Tien! tien! Dieu en ait male feste!

N'en auron nous point le dessus?

Avant! avant! compaignons, sus!

Recommencon tous de plus belle.

Tien ce coup cy sur la mamelle!

Il est auprès du cueur assis;

Je te battray de sens rassis

Comme ung asgne a pont passer.

5610

5615

LAURENS.

Meschans, bien vous pouez lasser, Vous avez pis que je ne sens.

Se vous estiez encor deux cens

A me batre et faire oultrage,

Pas ne changeriés mon courage. Vous faictes ce que je desire,

Car g’iray a Dieu par martire, Quant il plaira a mon bon maistre. Jesus, vueillez moy recongnoistre Pour ton martir et ton servant, Et que je soye desservant,

S'il te plaist, d'entrer en ta gloire!

5620

Decius, batant les tirans. 5630

5584 ey manque. 5624 tout manque.

225

Il dit que souffrés plus de peine Que luy. Frappez en malle estraine! Prenez moy ses bastons carrés

Et de si pres le m'en ferrés

Que vous luy desrompés les os. J'enrage, quant il dit telz motz

En contempnant les dieux de Rome. Avant! avant! a luy tout homme! Ou je vous feray a mort mettre.

Adone prennent chascun ung baston

quarré.

BRUSLECOSTÉ.

Tantost sera fait, nostre maistre, Puis que c'est vostre voulenté. Voiey baston mal charpenté, Nouailleux et de rude facon, De quoy il fault que nous facion La voulenté de nostre sire.

(Il frappe.) Voyla pour te garder de fuire! Laurens, es-se point bien rué? Je te deusse avoir tué, Ne fust le diable qui te garde. Encor auras cela en garde, C'est pour te souvenir de moy.

FIERAMORT.

Je vous mettray en tel arroy

Que jamais par terre n'yrés.

Tenez, tenez, je suis tout pres; Contre vous il fault qu'il y perge. Vous dictes pour nous donner charge Que vous ne sentés coups ne peine. Regardez comme je ramaine;

En sentés vous rien maintenant

De ce baston dont suis tenant?

29

996

EPA

Et les allés si fort chauffer Qu'ilz soyent de feu toutes flambantes. A ses playes qui sont sanglantes 5665 Les mettez contre ses costez, MALENGRONGNÉ. Et jamais n'en soyent ostez, Tant qu'on voye cuir et couraille Et le poulmon:et la tripaille, Car c'est la mienne voulenté Qu'il soit mis en grant orphanté, Puis qu'il vous tient en tel despit.

Ne vous lairray ja os entierrs. Malengrongné, mon amy, fiers, Car je suis lassé de ferir.

fol. 45 v? a. Tantost je le feray perir 5635 En despit de son faulx langaige. Tien! Laurens. De senglante rage Puisse tu ennuyt enrager! 5670 Voyla pour ton corps dommaiger! En pren! et deux! et troys! et quatre!

5640 (Ainsi doit l'en tel paillart batre) MALENGRONGNÉ. fol. 45 v? b. Et cinq! et six! or tien pour sept! Nous deux le battrons sans respit, Regarde que ton Dieu te fait Avant qu'il soit d'icy osté. En qui tu as si grant fiance. Fieramort et Bruslecoste Huyt! neuf! et dix! Par ma creance 5675 Iront les deux barres chauffer 5645 Ja ne te lairray os entier. Aussi rouge comme le fer Je suis ung galant de mestier, Que l'en forge dessus l'enclume. Bien digne d'estre passé maistre. BRUSLECOSTÉ. MAULEVAULT. Vien t'en, Fieramort, si allume

Le feu pour la besongne faire. Avancon! nous il fault parfaire Se fait, puis qu'il est entreprins.

Frappon a dextre et a senestre.

Avant! avant! a luy! a luy! 5680 5650 Je croy que je n'ay pas failly.

Es-se bien feru? Que t'en semble?

Os n'y aura qui ne dessemble, FTERAMORT. Avant que jamais je me lasse; Allon! le conseil en est prins. Il fault eschever ceste tasche. Chauffe les barres qu'on demande. 5655 À luy! a luy! a luy tous quatre! Faison le, puis qu'on le commande, Penson de son orgueil abatre; 5685 Affin qu'il meure promptement. Frappon par hault et puis par bas Adonc Bruslecoste et Fieramort vont Affın d’en oster les debatz. porter les deux barres chauffer. Avant! Laurens. Tien! sens tu point? MAULEVAULT. Decivs. Et nous le batron tellement, 5660 Or sus tost! Qu'il soit mis a point. Entretant que les chaufferés, Prenez moy tost lames de fer Que rede mort le trouverés.

5672 batterons. 5684 le manque. 5686 bateron.

fol. 46 r^ a.

Malengrongne, recommencons 5690 Et le baton d’aultre facon, Tandis que noz gens revendront. Je sçay bien quilz nous en touldront L'honneur, mes qu'ilz soyent retournez.

MALENGRONGNE. Avant donc! or soit atourné.

5695 Frappon sur luy tout d'une tire. Tien! Laurens, tien! atire! atire! Tien sur bras, sur costez, sur rains! De ton sang tu seras tout taint. Tien sur ventre! tien sur eschigne,

5700 Sur les rains et sur la poictrine, Sur la teste et sur le col!

Tien! si tu es ung meschant fol Qui ne veulx noz dieux aorer.

MaAvLEVAULT.

De corps te vueil deshonnorer 5705 Sans en avoir misericorde.

Tien! garson, tien! Or te recorde

De crier a noz dieux mercy,

Desquelz tu vas disant injure.

Recoy, meschante creature, 5710 Ses coups pour ta vie abreger. Autour de toy nous fault renger Affin de ton orgueil abatre. Avant! avant! or du combatre! Frappon, roullon et combaton! En ce faisant nous esbaton Chascun une bonne alenee.

ur 1 re ot

Adonc le batent, et dit Bruslecosté en venant du feu a tout les barres: BRUSLECOSTÉ, em acourant.

Ma barre est bien eschauffee; 5729 ces tu.

Adonc il aproche sa barre et dit en la

5730

5740

Lo ID -1

Fuiez! galans, fuiez! fuiez! Laurens, vous estes deffiez. Voicy viande bien licite;

Puis qu'il convient que vous habite,

Je vous ardray jusques au coeur.

Adonc aproche la barre a Laurens

et dit: Haro! de punesie je meur, Et il n'en fait semblant ne chere.

Freramorr, en acourant du feu. Fuyez! fuyez! arriere! arriere!

A ce coup mourra le ribault,

Qui porte le cueur aussi bault, Pour vouloir nostre loy confondre.

mettant contre Laurent: Avant! ses tu plus que respondre? Laurens, es-tu bien eschauffé? Bruslecosté, mon amy, fay Comme moy. Esgar! quel fumee! Tantost aura la chair bruslee

Jusques au cueur et aux entrailles.

MALENGROGNE. Je te pry que tu la me bailles, Et je luy bouteray au corps; Et seron nous point les plus fors? Maulgré Dieu, que n'est il transy?

Decrus.

Ainsi! mes bons amys, ainsi!

De joye vous me faictes rire.

Par tous les dieux de mon empire, Moult en aurés riche loyer.

LAURENS. Doulx Jesu-Crist, roy droicturier,

fol. 46 ı? b.

228

5750

5760

fol. 46 v?a.

Ayes de ton servant mercy

Que tu voys en ce tourment cy. Secours ton humble serviteur Qui te mercie de tout son cueur Car, quant j'ay esté accusay,

Je n'ay point esté abusay.

Je te confesse plainement

Sans te denier nullement,

Et quant on m'a interrogué

De ton non, je l'ay confessé. Mon Dieu, mon roy, qui par humblesse As voulu du hault ciel descendre Pour chair humaine en vierge prendre Et rachepter le grief humain

Qu' Adam, le pere primerain, Dampna par innobedience;

Tu reparas icelle offence,

Dont chascun te doibt grace rendre. Vueille sur moy ta grace estendre, Car tu es cil ou je me fie.

2

Decivs. Je scay bien et ne doubte mye Que vainquis par ton art magicque Tous les tourmens que on t'aplique; J'en appelle dieu et deesses A tesmoing et te fay promesse Que pas encor ne me vaincras, Car en brief les aoreras, Ou on te fera cent foys pire Que tu n'as eu, bien l'ose dire; Et si sera tout en cest heure.

LAURENS. Parfaitz ton faict, car je labeure Envers Dieu, en qui je me fye, Lequel de mon corps sacrifie,

5766 on a t. 5769 vainqueras. 5780 eu manque.

5785

5790

5800

5805

Et luy fay par devotion

De mon sang immolation

En ce tourment et ce martire. J'ay eu tout ce que je desire, La mercy de mon createur!

Dxzcivs.

Haro! de grant despit je meurs. Et n'en diras tu aultre chose? J'ay si grant despit en mon cueur Que ma vie est de joye forclose. Or sus! galans. Qu'on se dispose Promptement d'estre diligent,

De faire ce que vous impose: C’est de luy desrompre les dens, Tout le pallais et la gencive,

A celle fin que vers noz gens Jamais a nul jour il n'estrive. Faictes le, je le vous intive

Que vous le mettez en tel point Qu'il meure en l'heure hastive, Ou au moins qu'il ne parle point. De bonnes pierres soit attaint Tellement parmy le visaige

Que de son sang le voye tout taint, Et qu’on luy oste le langaige.

BRUSLECOSTÉ.

Hault empereur, courtoys et saige, De ce faict bien viendrons a chef. Dens et levres et tout le chef

Luy romperons tout en ceste heure. Avant! galans. Que chascun queure Des pierres quarrez et cornus,

Et luy en soient les dens rompus,

Puisque l’empereur le commande,

fol. 46 v? b.

5810

5820

ct oo b ot

FIERAMORT va aux pierres. 5840

Vecy tout ce que je demande: Elle est cornue de bonne sorte. Il n'aura dent, tant soit el forte, Que tantost ne luy soit rompue. Malengrongné, mon amy, rue, Fay comme moy. Vela pour une! Je cuyde bien quil y ayt prune, Car certes je n'ay pas failly;

Le sang en est bien loing sailly. Et puis vela d'aultre costé, Affin que tout luy soit osté!

De ceste qui n'est pas legere Bailleray sur la mentonniere Pour le garder de quaqueter.

5845

MALENGRONGNE prent la sienne.

Et je luy vueil ceste getter. Avant! avant! maistre Laurens. Vous n'avez pàs perdu voz dens, Je croy que vous les sentez bien. Avant! avant! Il ne dit rien. Vela encor que je luy donne! C'est pour blasmer les dieux de Romme. Laurens, or tien de ce caillou! Je fier sur toy, ne me chault ou; Toutesfois c'est tresbien rué.

Je cuyde que je l'ay tué,

Par Apolin, ou peu s'en fault.

5860

MAULEVAULT. "m 2869 Je vueil recommencer l'assault. Avant! avant! garez! garez!

8 8 Le menton sera separez, Avant que jamais je me lasse.

Vela pour luy! je rue en tasche.

5821 Luy b. 5841 encore. 5848 romperay.

229

Il a la joue en piteux point,

Et encor ne demourray point:

Il aura ce coup sur la joue;

Qui que s'en plaigne, je m'en loue. Vela bien rué, se me semble!

Le menton du hault se dessemble, Il n'a mais dent de ce coste.

DnusrECOSTÉ. Se de ce lieu ne m'est osté, Je luy rompray levres et dens. Or avant! Laurens. Tu te rens? Vela pour toy ce coup de pierre! Il te fault aloes et mierre Pour toy rabiller le visaige. Je cuide qu'il n'est homs si saige Qui jamais jour te sceut guerir. Avant! or le faisons perir; Il est humble comme ung mouton, Il n'a mais levre ne menton, Dent en gueulle ne de gencive.

Decıus.

Or avant! Laurens, or estrive Encontre mes dieux et ma loy. Jamais ne parleras sur moy,

Tu n'as langue qui ce peut faire, Dent ne levre; il te fault taire, Car le parler t'est deffendu.

LAURENS.

Le loyer m'en sera rendu

En la haulte gloire celestre.

C'est la voix de Dieu, mon doulx maistre,

Qui parle en moy: ce dois scavoir.

Je n'ay langue qui sceust mouvoir,

fol 47 r^ b.

250

5570 Levre ne gencive ne dent

5880

e

oo [+] or

5890

ot

©

[2] mi

00

Dont propherasse nullement Parolle qui fust entendible,

Mais Dieu, a qui tout est possible, M'aministre voix et langaige.

5905

Decws. Haro! a peu que je n’enraige De grant despit que j’ay au cueur! Me vaincras tu par ton courage, Faulx garcon, mastin seducteur? A peu que de despit ne meur Du langaige que je t'oy dire! Je sens en moy si grant douleur Que ma force et mon sens adire. A dire voir, je puis bien dire: D'yre et de dueil mourir me fault. Fault il que soye en tel martire? Martire tous les jours m’assault; Assault me baille de langaige, Langaige cuisant comme feu, Feu ardant, ensanglante raige. Raige m'occit, ou s'en fault peu; Peu s'en fault que je ne me desvye: Desvier deusse sans delay. Helas! ma noble baronnie, Qu'en feray je? Conseillez moy.

5910

5915

VALERIEN. Hault empereur et puissant roy, Ne vous lamentez tellement. Tantost sera mys en arroy, Se vous me croyez vrayement. I fault prendre ung autre tourment, Sans plus avoir de luy mercy, Et l'en batre si durement Que tout son corps en soit noircy.

5930

5877 vainqueras. 5880 te oy. 5906 griefuement.

Ces grosses plommees icy

Dessus son corps soient employez. Par tel tourment, je vous affy, Sera son corps griement ployez.

T'ARQUIN. Faictes que luy soyent employez, Ainsi qu'a dit vostre prevost; Et certes ne vous esmayez, Car par tel faict mourra tantost. Faictes le mettre en tel compost Que jamais contre vous ne dye Chose qui vous soit desaporst, Et que tantost perde la vie. Ces plommees, je vous affie, Luy desromperont chair et os; Ainsi mourra, je vous affie, Et puis voz gens auront repos.

Decws.

Je me consens a ce propos. Mes chevaliers, je vous mercie; Tantost sera faict en briefz motz, Car de dueil est ma chair noircie. Or sus tantost! malle mesgnie. Prenez chascun une plommee, Et en soit sa chair descharpie Et sa faulce vie consummee. Frappez! bastez! de randonnee! Car celuy qui le mieulx fera Aura robe de ma livree. A qui mieulx mieulx or y perra. Avancez vous, si l'assommez.

BRUSLECOSTÉ. Puis qu'ainsi l'avez consummez, Il sera faict tout en cest heure.

fol. 47 v? a.

fol. 47 v^ b.

5935

Or sus tost! si luy courons seure. (4l prennent des plommees.) Vecy quatre plommees pesans, Dont le ferons tout mort gisans, Sans quil y ayt plus attendu.

FIERAMORT prent une plommee et dit:

5940

5950

5960

En ce lieu vous sera rendu

Le mal qu'avez faict a la loy.

Je vous mettray en tel arroy Que plus ne direz villennie

Des haults dieux de la seigneurie. Avant! avant! a luy tous trois!

Ortiens! Laurens. Que prens tu croix? Vela pour toy! prens garde au compte.

Je te feray mourir a honte, Puis que tu m'es habandonné.

MALENGRONGNÉ.

Vous serez orbonné, Rompu et assommé, Puis que je vous tien cy. Vostre mal guerdonné Vous sera redonné Sans en avoir mercy. Galans, frappez ainsi! Si soit mort et transsy De force de le batre. Avant! a luy! a luy! Trop nous a faict d'ennuy. Frapons sur luy tous quatre, Sur luy nous fault esbatre, Chascun rue de la sienne. (4l prent sa plommee.) Regardez, jay la mienne. Soit bastu comme plastre; Or voyez sans debatre

5942 haults manque.

5965

5970

5980

5990

19 [SA nen

Le tres ort vil follastre, Comme sur luy assenne.

MAULEVAULT.

Par Venus et Dyenne, Oncques homme ne femme Ne fut mieulx mys en point. Fieramort, par mon ame, Nous monstre belle game: Il oeuvre bien a point. Voyez comment il oingt; Il a trestout desjoinct

A sa tresbien venue.

Il est tout de sang taint; Je lay si bien ataint

Que tout le sang luy mue; Le ribault ne remue.

Par Dieu qui fist la nue, Pourtant ne demourra. Ruez comme je rue,

Affin qu'on le partue;

S'il n'est mort, il mourra.

BRUSLECOSTÉ. Frapons, tant qu’on pourra. Ja Dieu ne luy donra En ce lieu delivrance; La mort en encourra. L’empereur nous donra Pour sa mort grant finance. Je le bas a oultrance De toute ma puissance; Faictes comme je fays. Faisons en delivrance, Et que chascun s’avance; Qu'il meure a ceste foys. Frapez sur luy tous trois,

lol. 48 r^ a.

fol, 48 r? b.

282

6000

6005

6010

6015

6020

6025

Ainsi comme je fays; Pour en avoir la fin Soit bastu comme noys. Il mourra, bien le voys, Ains que soit le matin.

Decıus.

Mes amys de cueur fin, Que j'en aye vengeance. Je payeray bien le vin Tout a vostre ordonnance. Je vous donne licence De le tuer tout mort.

Or tost! que l'en s'avance De le batre plus fort.

Je prens grant reconfort A vous veoir besongner. De plus fort eu plus fort Frapez sans l'espargner Or sus tost! mes amys, Mettez vous en besongne. Soit tost a la mort mys Sans plus avoir d'eslongne.

FIERAMORT. Puis que je vous rempoigne, Par les dieux de Coulongne, Tantost serez deffaict. Mys serez en essongne, Qui qu'en parle ne hongne, Ort vil garcon infaict.

MALENGRONGNÉ. Avant! or soit deffaict Sans plus en tenir playt: A ce nous esbatons. Soit de corps contrefaict

6024 Or. 6049 esperit,

6030

6035

6040

6045

6050

6055

Et tué tout a faict. Galans, or nous hastons.

MAULEVAULT.

Sus! avant! valetons.

En debvoir nous mettons, Tant qu'il soit define. Frapez fort a tastons, Roullons et combatons Dessus ce desvoyé.

BRUSLECOSTÉ. Se ne suis forvoyé. De moy seras payé Et envers et a dens. Ton corps sera ployé, N’en soyes esmoyé. Or tien! maistre Laurens.

LAURENS.

Mon redempteur, à moy entens. Tu voys et scez mes durs tourmens; Pourtant vueilles à moy entendre. Je n'ay corps ne membre ne dens Qui ne soit cassé; je te rens Grace et louenge de cueur tendre. Recoy mon esprit sans atendre, Entre tes mains je le vueil rendre, Car mon corps est pres que finé. Tes anges envoye pour la prendre, S'il te plaist, car je doy contendre D’obeir a toy sine fine.

Dreu, en Paradis. Mon paradis t'est assigné Qui contre toy sera ouvert, Mais tu n’as pas encor souffert

fol. 48 v^ a.

6060

6065

"

Tout ce qu'il te fauldra souffrir, Avant que me puisses offrir Ceste ame qui en toy repose. Sus! Raphael, or te dispose D'aller mon martir conforter, Et vueille se linge porter

Pour essuier ses dignes playes.

Rarnaeı prent le linge et dit:

Je le feray, doulx roy des roys,

Puis quil vous plaist, mon Dieu, mon sire.

descend de Paradis et vient devant

Laurens et dit: Toutes ces plaies, sans plus en dire, Luy vueil de ce linge essuyer.

Adonc va a Laurent et luy essuye ces playes du linge, et Rommain le regarde

en soy esmerveillant, et Decius se

tourmente et dit:

Decrus, en soy debatant, a ses gens:

6070

6080

Haro! je deusse desvier, Quant je voy telle enchanterie. Nobles barons de Rommanie,

Avez vous point ouy la voix

Du diable qui à grant estroix

L'a en ceste heure consolé, Pourtant qu'il le voit desolé?

Sil enchanteur, de malle heure, S’a fait, affin qu'il ne honnore

Les dieux et craingne les tourmens Lesquelz sont devant luy presens, Et les princes courcer vers luy. Helas! j'en suis en tel ennuy

Que je ne sçay que je doye faire. ) I 6083 d. sire.

6059 La saincte a. 6086 1 iay.

6085

6090

6095

6100

6105

6110

6105 Car ie.

233

LAURENS, en soy riant, dit: Je te rens graces, mon doulx pere, Mon Dieu et mon confortement, Qui me donnes soustenement Par ta voix, laquelle ay ouye, Dont mon ame est resjouye. Du tout en tout a toy me rens; Tu es mon Dieu et mon deffens. Je te deprie pour tous ceulx Qui sont presens devant mes yeulx Que tu les vueilles advertir De ta foy et les convertir A croire ton precieulx nom.

Rowwars, en regardant lange, dit:

Tresdoulx martir de grant regnon, Empres toy je voy ung enfant, Le plus bel et le plus plaisant Que je vy oneques en ma vie. Les playes de ton corps essuye D'une estolle moult nette et pure, Et pourtant, Laurens, je t'ajure, Par le Dieu que ton corps honnoure, Que tu te hastes tout en l'heure De moy donner baptisement.

Je croy en ton Dieu fermement Pour le miracle que je voy.

LAURENS.

Rommain, frere, je n'ay de quoy Je puisse ton corps baptiser, Mais vueille toy tost adviser

De m’aporter ci de l’eaue pure, Et je mettray pensee et cure

A toy donner baptisement. Jesus, le roy du firmament, T’appelle de sa haulte gloyre

6110 si de |.

30

fol. 48 v? b.

fol, 49 r^ a.

284

6115

6120

Et t'a donné grace et memoire D'avoir veu l'enfant que tu voys.

ROMMAIN. En ceste heure querir vous voys De l’eaue pour estre baptisé. Jamais ne seray devisé De Jesu-Crist, le filz Marie, Ne a la mort ne a la vie; Car c'est le redempteur du monde.

Adonc Rommain va querir d'Veaue en ung bassin et l'aporte a Laurens, et dit

6125

6130

6135

6140

Dzcrus:

Haro! malle mort me confunde Jusques en Enfer le parfont,

Quant je voy sil qui me confunt, Moy et mes gens, devant mes yeulx, Et qui destruit la loy des dieux! Valerien, qu'en ferons plus?

Je voy bien qu'il nous a vaincus En ce lieu par son art magique. Tousjours a moy grever s'aplique, Et si ne luy scay plus que faire.

V ALERIEN.

Tresnoble empereur debonnaire, Ne vous courroucez tellement, Mais commandés incontinent Qu'il soit de ce tourment osté Et mys en ung aultre costé: En la chartre sur Ypolite.

Decıus.

Tirans, ostez lay tost et viste De ce tourment enquoy il est,

6145

6150

6160

Et le menés sans plus d’arrest Tout nu en noz basses prisons,

En ordures et en poysons;

Et entretant on pensera

Comment mourir on le fera

En ung tourment plus merveilleux. Hastez vous, plus voir ne le veulx ; Faictes ce que je vous commande Et deffendez sur peine grande

Que nul ne luy donne confort.

BRUSLECOSTE.

Il sera fait sans nul deport,

Puisqu’il vous plaist, noble empriere (Ilz deslient Laurens.)

Sa! Laurens. Que la froide biere

Vous puist en nuyt au corps toucher!

Je croy que vous vendron bien cher

En ce jour vostre enchanterie.

MALENGRONGNÉ.

Et ca! Appolin vous mauldie

Et tous les dieux qui sont a Romme! Vous estes bien ung mauldit homme Qui ne craignez aultrement peine.

Adonc arrive Rommain a Laurens, quant il est deslé, et se met a genoulx a ces piede et luy presente Veaue en ung bassin, et dit Rommain, present lange et present

Decius et les tirans: ROMMAIN. Voicy de l’eaue de fontaine, Amy de Dieu, que vous presente,

Affin qu'en ceste heure presente Vous me donnez baptisement.

fol, 49 r? b.

fol. 49 v?a.

6165

6170

6175

6180

6185

6190

Je eroy en Dieu certainement

Et regny les faulces ydolles

Qui vallent pis que bestes folles, Et vous requier le sainct baptesme.

LAURENS. Tu Pauras d’eaue et non de cresme, Mais il suffit Quant partiras, A Jesus, nostre sire, yras, Qui regne es cieulx en joye clere. Je te baptise ou non du Pere, Du Filz et du sainct Esperis. Ne crain point de la mort le pris, Car, se tu seuffres mort et peine, Ton ame en yra plus saine En la haulte gloire eternelle, Ou nostre seigneur nous appelle Avecques les aultres martirs.

Rommanm. Je vous rens graces et mercis

Du hault bien que vous m'avez fait. A Dieu! Laurens.

DecIus.

Je suis deffait, Malgré les dieux d’or et d’arain. Tirans, mettez a luy les mains, Et quil me soit tresbien tenu, Batu et despouillé tout nu, Puis qu'il a laissé nostre loy. Qu'il me soit mis en tel arroy Qu'il meure tout incontinent, S'il ne regnie promptement La loy crestienne qu'il a prinse. Or tost! gardez vous de reprinse, Faictes le mourir par tourmens.

6175 la manque.

6195

6200

285

Bruslecosté, maine Laurens En la chartre, comme dit est.

BRrUSLECOSTE. Il sera fait, puis qu'il vous plaist, Trespuissant empereur rommain. (En menant Laurens.)

Devant! devant! maistre villain, Ennuyt est fait de vostre vie; Rien n’y vauldra enchanterie, Art magique, cherme ne sort.

MALENGRONGNE. Courez, courez, vous estes mort, Tresort paillart, grant gadalier. Rommain, le vaillant chevalier, Par vous mourra avant demain.

Adonc Bruslecoste et Malengrongné mainent Laurens batans en la prison, et lange le convoye, et dit Laurens

en allant :

LAURENS.

A Dieu! franc chevalier Rommain. Jesus te tiengne en ferme foy!

FIERAMORT, en prenant Rommain.

Rommain, je metz la main a toy De par l'empriere de Romme.

Ha! faulx traistre, es-tu tel homme Comme nous voyon devant nous? L'empereur t'aymoit par sus tous, Et tu luy fais tel villennie

Que tu as la loy deguerpie Devant nous tous en ceste place.

fol. 49 v? b.

MAULEVAULT. Et qu'es-se, le dyable le sache, Qui vous puisse le col briser? Or tost! vueillés vous adviser De vous despouiller promptement. Tost! tost! Par Mahom qui ne ment, Je vous feray bien ennuyt taire.

Adonc le despoillent tout nu, et dit Brus- lecosté a Ypolite en son lieu ou est

6225

6230

6235

la prison: BnvsrEcosrk. Apolin gart tout se repaire Et vous sauf, prevost Ypolite! Faictes tost mourir et soubite Se seducteur qu'on vous envoye.

MALENGRONGNÉ. Mettés lay en lieu qu’il ne voye Lumiere, clarté ne lueur; Se vous commande l'empereur Sur la peine de vostre vie. Tenés vous en la main garnie, Je vous en charge et m'en descharge.

Ypolite dit en prenant Laurens par

la main: VPOLITE.

Alles vous en, j'en pren la charge, De luy ja ne vous soulciez;

En moy du tout vous en fiez,

Car j'en sçauray tresbien chevir.

BRUSLECOSTÉ. A Venus jusqu” au revenir 6235 en fuyez. 6237 iusques au.

Commant toute la compaignie. Courons tost pour tollir la vie #20 A Rommain, le faulx regnoyé.

Adonc s’en vont les tirans vers Decius, et l'ange dit a Laurens a lhuys de la jaule:

RAPHAEL. Je t'ay jusques cy convoyé, Laurens. A Jesus te commande. Sen qu'il te plaira luy demande, Et tout en l'heure l'optendras.

6245 Encor martire soubtendras Pour plus ennoblir couronne. Par toy viendra a luy maint home, Et par ta noble passion Auront plusieurs salvacion.

6250 Ceste nuyt es haulx cieulx vendras Par la mort que tu soubtendras: Ainsi le veult Dieu, nostre sire Amy, pren en gré ton martire.

A Dieu te dy; je m'en revoys. Il sen va.

LAURENS.

6255 O! tresglorieux roy des roys, De ceste voix Que jay ouye je t'en ren grace. Tu es mon Dieu en qui je croix, Qui en la croix 6260 Racheptas ceulx de prison basse. Ton pouoir passe Tous les mors et tous les vivans. Octroye moy que te voye en face, Et que je face 6265 Oeuvres qui te soyent apparans.

fol. 50 r? a,

fol, 50 r? b.

6280

6285

YPOLITE. Laurens, bien soyez vous venans! En quel point les felons tirans Vous ont mis! Jesus les mauldie! Doulx Dieu, tant tu es endurant, Quant tu souffres a tes servans Faire si dure tirannie!

LAURENS. Se mes membres sont desolans, Les anges me sont consolans, Promettans eternelle vie.

Lucitre. Laurens, bien soyes vous venans! En quel point les felons tirans Vous ont mys! Jesus les mauldie!

LA FEMME YPOLITE.

Nous devons bien estre plourans Les maulx qu'on vous a fait si grans Que trestout le sang m'en frommie. Vous n’aves mes costez ne flans, Gensive ne levre ne dens

Qui ne soit rompue ou brouye.

CONCORDE.

Laurens, bien soyez vous venans! En quel point les felons tirans Vous ont mis! Jesus les mauldie!

MALQUENTIN.

Doulx Dieu, tant tu es endurans, Quant tu souffres a tes servans Faire si dure tirannie!

6301 durera p. 6314 Qui aura de.

6290

6295

6300

6305

6310

6315

LAURENS. Mes amys, ne me plourés mye, Se je seuffre traveil et peine Pour avoir joye souveraine. Nul ne peult du monde partir Plus beau que par estre martir. Nous devon bien pour Dieu souffrir, Quant il voulut pour nous mourir. Tout homme qui pour verité Seuffre peine et adversité En aura la noble couronne Que Dieu a ces bons amys donne Qui dure pardurablement.

YPOLITE. Nous vous mercion humblement Du grant bien que vous nous monstrez. En l'amour Dieu sommes oultrés Et voulon mourir en la loy. Adonc entre Laurens en l'estage d' Ypolite sans parler.

MavrEvaunT, devant Decius, dit a Rommain :

Or ca! Rommain, entens a moy: Il fault que ton corps s’umilie, A celle fin que je te lye

Bien estroit en ycelle estache. Regnie ta loy, ains que je face Le commandement de mon sire.

FrgRAMORT, en Iyant Rommain.

Avant! Maulevault, de la tire Affin de noer celle corde. Qui à de luy misericorde Puisse cheoir de senglente mort. Avant! avant! tire plus fort, Noe la corde, qu’il ne lache.

fol. 50 v? a

fol. 50 v? b.

238

6320

6325

6330

6335

6340

6345

6350

6329 D. tous

Deus. Or sus! Rommain, lieve la face. Avant que nul mal on te face, Viens aorer noz puissans dieux

Qui sont si grans et immortueulx.

J'ay grant pitié qu'on te defface, Ne que ta beaulté on efface

Par divers tourmens et crueulx. Par ma loy, il te vaulsist mieulx Vivre au monde jeune et joyeulx, En delices et en plaisances,

Que de mourir emmy ces: lieux Devant trestous, jeunes et vieulx, A deshonneur et a meschance. Fay ma voulenté et t'avance,

Et je te prometz et fiance

Que ton meffaict te pardonray. De mes biens et de ma finance Et de toute mon ordonnance

La seigneurie te donray,

Ou aultremeut j'ordonneray

Ta mort et te condampneray

A mourir si villainement

Que tu seras deshonoré

Et aprés ta mort devoré

De bestes deshonnestement.

Or me respons tost vistement Sans plus en tenir parlement Lequel des deux tu veulx eslire. Avant que tu souffres tourment, Avance toy legerement

De ta voulenté nous en dire.

ROMMAIN. Chien cruel, des maulvais le pire, Ne cuide point par ta menace Faire regnier le doulx sire

6337 ie o. 6346 Ains.

6355

6360

6365

6370

6375

6380

6369 ne vous est.

Dont le pouoir tout aultre passe. Tant plus fort sera ma chair lasse, Et plus hault seray couronné. Parfay ton desir sans espace,

Car a Jesus suis tout donné.

Decrus. Frapez, trahistres desordonnez; Me lairrez vous ainsi destruire? Il a trop longuement regné; Chascun de le batre s'atire. Avant! avant! de tire a tire Le me bastez de voz bastons, Que chair et os on luy dessire, Sans que plus nous en debastons. Sur luy! sur luy! mes valetons; Je vous payeray bien vostre peine. Frapez a droit et a tatons, Tant qui meure de mort villaine.

FIERAMORT.

Tel labeur ne nous est pas peine Puis qu'il vous plaist, noble empereur. Or sus tost! acqueron honneur

A combatre ce chevalier.

Je vueil commencer le premier, Mettez y comme moy la main.

Or tien! tien! chevalier Rommain. Vela pour toy ceste colee!

Avant! avant! a la valee!

Qui mieulx fera, aura le los.

MAULEVAULT.

Veez cy ung baston grant et gros

Dont je luy vueil housser l’eschine. Rommain, veulx tu point de meschine? Dy le moy tost sans plus enquerre,

fol. 51 ras

fol, 51 rh.

6385

6390

6395

6400

6405

6410

Et tantost je la t'iray querre,

Tien! chevalier, porte a t'amye, Garde qu'il ne te chaye mye

Sur peine d'estre baculé.

Tu seras icy aculé

Comme ung sanglier entre les chiens. Tu auras ce coup de mes biens Pour mieulx de moy te souvenir.

BRUSLECOSTE.

Nous avons trop mys a venir; Maugré bien, la besongne est faicte; Or tost recommencons la feste; Frape dela, Malengrongné. Comment! tu fays l'embesongné! Hastons nous, batons comme toille. Tenez! tenez! ma damoyselle

Vous l'envoye je ne scay d'ou; Vous en aurez a prou, a prou,

Sur dos, sur ventre et sur la teste. Tenez ce! On ayt malle feste! Avez vous laissé nostre loy?

MALENGRONGNÉ.

Rommain, vous compterez a moy, Puis que je vous tiens sur les rencs. Il vous fault dire: «je me rens», Se ne pensez de vous deffendre. Je vous vueil jusques es os fendre De ce court baston que je tien. Sus! chevalier, or te maintien

En l'ordre de chevalerie.

Je croy que je ne me fain mye De vous batre de grant allee. Tenez, tenez ceste colee;

Jamais vous ne verrez demain.

6419 Veulx tu aorer.

6415

6420

6430

FIERAMORT.

Tien cy, Rommain, que je te donne!

MAULEVAULT.

C’est de ma main, tien cy! Rommain.

BnvsrEcosrÉ. Je suis certain que bien t'ordonne.

MALENGRONGNÉ. Tien cy, Rommain, que je te donne!

Decıvs.

Aores tu les dieux de Romme, Rommain? si te feray guerir,

Et tous tes meffaitz te pardonne, Ou sinon te feray mourir.

Rommaın. Jesus m’envoyera secourir Aprés la peine corporelle. L'ame ne feras point perir Par ta seigneurie temporelle. Faulx payen, orgueilleux rebelle, Fay moy du pis que tu pourras, Car mon Dieu es haulx cieulx m'apelle, Et en Enfer tu demourras.

Decrus. Or, par tous mes dieux, tu mourras Et si sera tout en ceste heure. Desliez le moy sans demeure, Et puis l’admenez devant moy.

?

BRUSLECOSTÉ.

6435 Il sera faict sans nul deloy,

fol. 51 v^ a

240

Puis qu'il vous plaist, seigneur trescher Or ca! il se fault despescher, Si donra l'en sur luy sentence.

Adonc le deslient et le mainent devant Decius, qui se va asseoir en sa chaire.

6440

6445

6450

6455

6460

FreRAMORT.

Hault prince de tout excellence, Vecy devant vostre presence Rommain. Faictes com vous plaira. Tousjours est prest de faire offence Contre vostre magnificence;

Benoist soit qui l'en pugnira.

Decrvus.

Rommain, entens qu'on te dira. Ton grant couraige te cuira,

Puis que tu es ainsi pervers.

Plus de toy on n'endurera,

Ne ja mercy on n'en aura

Pour tes faitz, qui sont trop divers. Ton honneur va bien au revers Pour les maulx ou tu es expers. Dessus toy tel sentence donne

Que ton corps soit getté aux vers Et aux loups felons et divers,

Car aux bestes ton corps ordonne. Comme moy, empereur de Romme, Je te condampne, meschant homme, Qu'on te voise couper le col. Fieramort, a ce faict t'adonne,

Fay tost, et son mal luy guerdonne Comme a ung meschant et ung fol.

FIERAMORT. Je luy mettray la teste au vol, Puisque vous m’en baillez la charge;

6453 telle. 6460 f. tabandonne. 6472 jusques a.

6465

6470

6475

6480

6485

6490

Rien ny vauldra eseu ne targe. Or ca! ca! maistre chevalier, Plus ne vous fauldra de colier, Car je tien vostre vie finee.

MALENGRONGNÉ.

Venez, venez a la journee

Ou vostre vie finera.

Mauldit soit il qui finera

De vous batre jusqu'a la mort.

Adonc le mainent au decolouer.

Dieu, en Paradis.

Anges, allez par bon accord Recepvoir l’ame de Rommain,

Mon chevalier doulx et humain, Qui va recepvoir son martire. Faictes qu’en chantant on s’atire De descendre la bas au monde, Car sa belle ame nette et munde Vueil recepvoir en ma grant gloire.

GABRIEL. De ce faire aurons memoire, Car c'est ung noble champion. Raphael, sans dilation Faisons ce que Dieu nous commande.

RAPHAEL. Puis que nostre roy le commande, Nous en debvons avoir grant joye. Or nous mettons tost a la voye D’aller son ame recepvoir.

MICHEL.

Allons faire nostre debvoir, Mes freres, sans plus de demeure,

fol. 51 vb

fol. 52 1? a.

6495

6500

Adonc vont querir l'ame de Rommain en

FIERAMORT, en le menant sur le decolouer.

6505

6510

6491 d' gl.

Puis qu'il plaist au hault roy de gloire,

Et gardons de nous fourvoyer.

Unrzr.

Allons nous mettre au sentier Pour l'ame du chevalier querre. Il a eu tousjours bon memoire De servir le hault createur

Qui du monde est le redempteur, Qui la veult avoir en sa gloire. Plus cy ne faisons de demeure Pour ycelle aller recepvoir.

En Paradis.

chantant: «Eterne rex altissime».

Rommain, or te metz en debvoir, A celle fin que je parface. Estens le col, baisse la face;

La mort t'en sera plus legere.

Rowwars, sur le decolouer.

Laisse moy faire ma priere

A Jesu-Crist, le fruict de vie. Treshumblement je te deprie,

Et, pour Dieu, ne m'escondy pas.

FIERAMORT. Je te l’acors, quant pour le cas 2) I

Mais haste toy tout en cest heure,

Fay tost, plus icy ne demeure, Et puis te benderay les yeulx.

Rommaın fine a genoulx: O! doulx roy des cieulx,

6503 la teste. 6541 Selle va.

6515

6525

6530

6535

6545

6550

Qui voys en tous lieux, En ciel et en terre, Oeuvre tes deux yeulx; Mon Dieu vertueulx, Fay fin de ma guerre. Je te vueil requerre Que je puisse acquerre Ta gloire haultaine.

Je croy et vueil croire Sans de rien mescroire Que prins chair humaine En la Vierge saine,

De netteté plaine,

Pour nous delivrer

De la dure peine,

Qui est inhumaine,

Ou nous fist livrer

Le pere premier,

Qui fut trop entier

Au dit de sa femme, Qui par son parler

Fist Dieu offencer, Dont il eut diffame. Mon corps et mon ame, Vray Dieu que reclame, Commande en voz mains, Car je suis infame,

S’el va en la flame

Ou sont tourmens mains. Mon Dieu souverains, En mes faitz derrains Je te crie mercy.

Tes biens souverains

Si me soyent prochains, Car je meurs icy

A mon derrain cry.

In manus, te dy,

31

241

fol. 52 r°, b.

fol. 52 v°u

242

Tuas, domine, Commendo aussy Mon povre espery; Redemisti me.

FIERAMORT, en bendant ses yeulx (puis

6555

6560

6565

6570

e e Li e

6580

on met ung faulx corps): Haro! tant je suis ennuyé Que cestuy cy a tant presché. Je regny Tous mes dieux, se j'y atens plus. Il a tant icy sermonné Et presché Que j'en ay les bras tous rompus. Bien scay que vous n'en direz plus, J'ay conclus A vous abreger sans plus dire. Estendez le col malostrus, Chien recrus, Vous me faictes enrager d'yre. Il convient bien que je m'atire A vous occire Sans jamais vous donner suport.

Je suis des bourreaulx maistre et sire

De l'empire, Je suis bien nommé Fier-a-mort. Il n'est crestien, tant soit fort, Droit ou tort, Depuis qu'il eschet soubz ma main, Que je ne le gette tout mort Sans deport, Car je suis divers et soubdain. Tent le col, chevalier Rommain, Ne te fain, Affın d'avoir mieulx la collee; Je ne te fierray pas en vain. Hault la main!

6558 ie y. 6568 bien manque.

5685

6590

Tien! si vela de ma donnee!

(Il frappe.) Or en est la teste vollee; En cest endroit sera posee, Puisqu'ainsi est que je la tien. C'est bien rué d'ung coup d'espee; Elle sera si estachee: C'est beau mirouer aux crestiens.

Adone met la teste au bout d'une lance

sur leschauffault et dit: C'est fait, je ne vouldroye pour rien, Par la bonne loy que je tien, Qu'a ceste fin ne fust venu: Il gastoit la loy des payens. Or le laisson menger aux chiens, Allon voir que nous feron plus.

Adonc les tirams s’en retournent a Decius.

6600

6605

6610

GABRIEL dit aw corps mort:

Or est ton martire conclus, Rommain, mon tresloyal amy. Dieu nous a devers toy transmis, Com a son bon loyal amy,

Pour toy mener a sa grant gloire. De toy il a eu vray memoire

Et te veult avec luy avoir.

RAPHAEL.

De chanter faison grant debvoir Pour l’amour de ce bon martir, Lequel a voulu departir

Du monde par peine et martire. Vueillon quelque belle hympne dire En le portant en Paradis.

Adonc prennent l'ame et l'emportent en

chantant: «Deus, tuorum militum»,

et puis dit

fol. 52 v? br

243

FIERAMORT: Par qui Rommain a regnie Apolin, Mereure et Jovis Les bons dieux de la loy payenne. Veuille garder nostre empriere! Rommain, le faulx homme, est en biere FIERAMORT. fol. 53 a. Qui avoit regnié la loy. Allons y tost! Malgré Dienne, 6615 Or nous dietes sans nul deloy, N'en viendron nous jamais a chef? S'il y a plus rien cy a faire. 6645 ll nous fera moult de meschief Qui longuement le lairra vivre. BrusLecosTé. Or tost! tost! que on s’en delivre Nous sommes tous prest de mal faire, De laller querir promptement. Noble imperateur, nostre sire. Adonc vont querir Laurens en la chartre, Sil y a rien, vueillez le dire, et dit Freramort en allant querir Laurens:

6620 Et tantost sera a fin mys. Mes amys, allon vistement o , Le

6650 Au palays de Salucien;

Decrvs. La mourra le faulx crestien Mes servans et mes bons amys, Qui tant nous a donné de peine, Vous avez fait bonne journee. Mais il mourra de mort villaine, Il m'est venu a ma pensee Avant que soit demain le jour.

Ung fait qui nous menra a chiefz

6625 De cil par qui vient se meschiefz. Allez le nous vistement querre, Car de luy plus ne fault enquerre; Ceste nuyt en cheviron bien. Droit au palays Salucien

6630 Le m'amenés tout en cest heure, Car c'est ma voulenté qu'il meure Ceste nuyt pour la renommee

V ALERIEN. 6655 Or y allon sans nul sejour, Puis que c'est vostre voulenté. La sera son corps tourmenté, Sans qu'il en soit nulle nouvelle. Oncques je ne vy si rebelle 6660 Ne qui mains craignist les tourmens.

De luy qui est si renommee > Que chascun le veult ensuivir. T'ARQUIN. 6635 Sus bien tost! allez le querir Nous vaincrons ces enchantemens, Et l’amenés incontinent. Ou le dyable l’emportera; Car tant de tourmens -portera BrUSLECOSTE. Que son corps pourra endurer. Nous le feron presentement, 6665 Il veult nostre loy blasonner Puis que de ce avez plaisance. En disant des dieux grans laidure. Or sus! gallans. Chascun s'avance A jamais, tant que la loy dure, 6640 D'aller querir se desvoyé Sera nouvelle de ces fais.

6616 cy manque. 6631 que il, 6661 vainquerons.

244

6670

Allons y, si sera deffais, Car jay grant dueil qu'i dure tant.

Adonc s'en vont Valerien et Tarquin au bout du champ, et Malengrongné et Mau-

fol. 53 r? b.

6675

6680

6685

6690

levault vont a Ypolite querir Laurens, et dit

MALENGRONGNÉ: Appolin, nostre Dieu puissant, Gard Ypolite le prevost Et trestous les gens de son ost! Par nous vous mande l'empriere Que vous luy renvoyez arriere Laurens, le traistre seducteur.

YpoLıte va a Laurens.

Laurens, o! mon tresdoulx seigneur, Comment puis je durer ne vivre, Quant il fault que je vous delivre Aux tirans pour vous mettre a mort ? Helas! se m'est grant desconfort; Je vous pry, pardonnés le moy.

LAURENS.

O! mon amy, pense de toy.

A Dieu te dy, garde en ton cueur

Jesu-Crist, nostre redempteur ;

N'en parle plus, amy, tes toy,

Mais quant je criray, vien a moy

Sans en faire semblant ne chere. Dit aux trans:

Amys, allons a l’empriere,

Puis qu'il est ainsi quil me mande.

MauLEVAULT le prent. Marchés, marchés, il vous demande;

6695

Le dyable vous tient tant en vie. Courés, garson, Dieu vous mauldie; Vous nous faictes des maulx assez, Mais encor ne sont pas assez

Les angoises de vostre corps.

Adonc mainent Laurens a lempereur,

6700

6710

6715

et dit Ypolite: YPOLITE, en plourant, dit: Doulx Dieu, soyez misericors A Laurens, vostre bon servant,

Qui en vostre amour deservant Veult employer et cueur et corps!

LA FEMME, en plourant. Helas! helas! or est il mors; A tourmens s'en va a servans. Doux Dieu, soyez misericors A Laurens, vostre bon servant!

CONCORDE. Dieu nous face avec luy consors En son hault trosne triumphant. Pour la foy porte peine grant, Chascun en doit estre recors.

MIMERIUS. Doulx Dieu, soyez misericors A Laurens, vostre bon servant, Qui en vostre amour deservant Veult employer et cueur et corps!

YronrrE dit a Malquentin: Malquentin, vas t'en la dehors Vers le palays Salucien Et regarde et escoute bien En ceste nuyt que on fera.

fol, 53 v? a.

fol. 53 v" b.

6720

MALQUENTIN. Ainsi qu'avez dit, faict sera Sans plus sejourner en cest estre. A Dieu vous commant, trescher maistre, Et trestoute la compaignie.

Adonc s'en va regardant en loing que on

6725

6730

6735

6740

6723 Cil que.

fait a Laurens.

Lucizze.

Va t'en a Dieu qui te conduye Et qui te doint bien retourner!

Pause.

BrusLecoste, devant l’empereur. Cil qui fait le jour adjourner

Et qui tient tout en sa baillie, Gard l’empereur de Rommanie Et trestous ces amys feaulx! Voicy le traistre desloyaulx, Que nous presenton devant vous.

Decrus. Bien veniez vous, mes amys tous. Avant! Laurens. Que veulx tu dire? Aymes tu mieulx souffrir martire En ses divers tourmens crueulx Que d’aourer noz puissans dieux ? Se tu ne les vien aorer, Je les puisse desavouer, Se tu ne meurs en ceste nuyt. Respons moy tost, car il m’ennuyt, Lequel des deux tu vouldras faire.

LAURENS.

Homme mauldit de mal affaire, Je te dy bien en verité

6756 Dyre et vueil.

6745

6760

245

Que ma nuyt n'a point d'obscurté: Toutes choses y resplendissent, Et toutes lumieres en yssent

Et ysteront, n'en doubte mye, Tant que mon corps sera en vie; Si te respons ung mot pour tous Que ja je ne seray si foulx, Pour la crainte de telz tourmens, Que j’adore telz dieux pullens Qui n’ont ne force ne puissance. Parfais sur moy ta desirance, Car je suis tout prest d’endurer Tant que tu en pourras penser, Pour l'amour de Jesus, mon sire.

Decivs.

Haro! or ne sçay je que dire; D’yre et de dueil mon sens adire. A dire ne sçauroye mes plains; Plain suis de dueil qui me martire. Martire suis de tire a tire; A tire de raige complains; Complainte en gette aux dieulx

haultains. Haultains dieux, mettez y les mains, Ou je ne scay plus que je face. Mes tirans, mes amys prochains, Querés du charbon pres ou loings Et laportez en ceste place. Je vous commande que on face Ung si grant feu que corps et face Luy facies ardre et reschauffer. Qui n'aura soufflet, si en trasse; Et vous, hastez sans plus d'espace De rougir tost le gril de fer Plus rouge que le feu d’Enfer, Et puis aprés vueillez penser

fol. 54 Y? b.

246

6775 De le despouiller trestout nu Et luy coucher sans plus tencer Affin de son corps eschauffer, Et a grans fourches soit tenu.

BRUSLECOSTE. Hault empereur, je suis tenu Faire vostre commandement. Nous le chauferon tellement

6780

Qu'avant qui soit heure et demye,

Toute la chair sera brouye.

Avant! galans, au feu! au feu! 6785 Fieramort, tu te hastes peu,

Apporte tantost du charbon.

Adonc les tirans vont querir du charbon,

et dit Fieramont en le mettant dessoubz le gril:

FIERAMORT. Veez en cy de bel et de bon, Je le vueil getter la dessoubz. Avant! avant! soufflons trestous,

6790 Faison ung grant feu de vigille.

Maulevault, tu es homme habille,

Souffle de la, tu ne fais rien. Empoigne se soufflet, la! tien, Et souffle tant que tout soit ars.

Il baille ung soufflet a Maulevault.

MAULEVAULT. 6795 Je luy donne quinze et ses ars, S'il émporte le beau du jeu.

Soufflon que mal gré en ait Dieu;

Nous ne faison chose qui vaille. Avant! avant! a la fouaille! 6800 Soufflon chascun de son costé.

6799 avant ter. 6809 metteray.

6805

6810

6815

6820

Ja Dieu ne luy donra posté D'eschapper hors de ce tourment.

MALENGRONGNÉ. Nous le chaufferon tellement Que jamais ne sentira froit. Maulevault, que j'aye ton soufffet, Il vault mieulx que ne fait le mien.

MAULEVAULT. Malengrongné, mon amy, tien, Souffle fort, ne l'espargne pas, Et je mettray charbon a tas,

(Il prent du charbon.) Tant que souffleras de ta part.

MALENGRONGNÉ.

Apart! de par le dyable, apart!

Il me fault deca allumer.

Quoy, dyable! il ne faict que fumer. (Il fait de la fumee.)

J'en ay si grant dueil que j'enraige;

Je souffleray de tel couraige

Sus et jus et trestout autour

Qu'il sera rouge comme ung four.

Bruslecoste, soufflon ensemble.

BRUSLECOSTE. Il est presque chault, se me semble. Souftlons encor une allenee; Il ny. aura plus de fumee, Mesque tout soit bien embrasé.

FIERAMORT. Le charbon est de feu rase. Souftlon chaseun de sa partie:

fol. 54 v" a.

6825

A ce faire metton atie, Et puis tout sera assez chault.

lle soufflent tous ensemble, chascun

6830

6835

de sa part.

Decius. Malengrongné et Maulevault, Prenez moy tantost ce ribault: A ce faire je vous dispose. Couchez lay dessus ce gril chault, Et vous hastez, ainsi le fault, A celle fin qu'il se repose.

MALENGRONGNÉ.

A ce ne mettons pas grant pose. Sus! Maulevault, despouillons lay. Ne m'en chault, s’il est clerc ou lay, Car il y lairra la robille.

Adonc ilz despouillent Laurens, et dit

6840

6845

Maulevault en le despouillant :

MAULEVAULT.

Regarde comment je l'habille: Je cuide qu'il est bien en point. Pren dela, et ne te fain point, Par les piedz, et moy par dessus.

(4lz le mettent sur le gril.) Avant! avant! mettons dessus, Ou soit envers ou a costé.

BRUSLECOSTE. Vecy bien galé son osté! Avant! avant! or du souffler! Penser nous fault de l'eschauffer. Sus! esmouvez celle fouaille. Avant! mauldiete larronnaille, Besongnez chascun de sa part.

6843 tresbien.

6850

6855

6860

6865

6870

247

FIERAMORT. Et ne voys tu pas com il art? Il sera rosty en present, Et quel rost! A faire present A ung roy ou ung empriere.

V ALERIEN.

Prenez chascun sa fourche fiere Pour le tenir qu'il ne remue; Ne vous chaille, se on le tue. Boutez les y parmy le corps, Et le tenez tant qu'il soit mors, Fieramort et Bruslecosté ;

Et les aultres a leur posté Souffleront le feu tout entour.

BrusLecosré. Noble prevost de hault atour,

Veez cy ma fourche toute preste. Tien! Fieramort, ceste te preste;

Tien bien par hault, et moy par bas.

FIERAMORT. Nous en osterons les debas. Avant! avant! il fault qu’il meure. Soit fait aussi noir comme meure De fine force de brusler. Bien le garderay de tourner De ceste fourche que je tien.

Adone le tiennent de deux fourches

6852 ou a ung empereur. 6855 on te f.

sur le gril.

LAURENS. Meschant homme Valerien,

Aprens a congnoistre mon Dieu, Lequel me soubstient en ce lieu,

fol. 54 v? b

248

6875

6880

6885

6890

6895

6900

Car ces charbons me rafreschissent,

Et ilz te bruslent et noircissent Et donnent eternelle arsure,

Qui te sera cruelle et sure

En Enfer pardurablement;

Et mon vray Dieu omnipotent A congneu que moy acusé

Ay tousjours son nom confessé, Si feray je toute ma vie,

Et moy rosty je le mercie,

Car a mes maulx m'a soubstenu. O! meschant payen Decius,

Tu as rosty une partie

De mon corps, pren de la partie Et en mengue presentement, Mais tourne moy premierement De l'autre part pour en avoir.

Decıvs.

Tirans, faictes tost son vouloir; Tournez le tost, le dolent gars, Affin qu'il soit de toutes pars Rosty, ainsi comme il a dit. Hastez vous, Dieu en ayt despit; Il nous tiendra toute nuictee.

BRUSLECOSTÉ.

Tantost sera sa vie finee. Avant! avant! or le tournon;

A ce faire nous atournon.

Sa! trestous, mettez y les mains.

FIERAMORT.

Or regardez, se je me fains. Boutez, boutez de vostre fourche, Faictes tost que sa vie acourche, Et puis esmouvons le charbon.

6911 cil manque. 6913 remercie.

Adonc le tournent de leurs fourches et pwis esmouvent le charbon et soufflent.

6905

6910

6915

6920

6925

6930

MALENGRONGNÉ.

A cela faire suis je bon. Soufflons chascun de son costé ; Il sera rosty et tosté

De bout, de costé et du long. Avant! or recommencons done: Soufflez de la et moy deca. Mauldit soit cil qui composa Le soufflet, car il ne vault rien. Adonc soufflent trestous tresfort.

LAURENS fine:

Tresdoulx Jesus, je te mercie, Honore, loue et eloriffie

De tout mon cueur entierement. Tu m'as donné force et aye De surmonter la felonnie

De ceste trescruelle gent.

Tu m'as porté en ce tourment Et aux aultres certainement, Dont je te doy regracier.

Bien voy que suis au finement. Glorieux roy du firmament,

Je me doy bien en toy fier: Tu m'as voulu mondiffier,

Dont je te doy glorifier

En ceste place et en tous lieux. Toy qui me donne ce loyer

' Que j’aye desservy d'entrer

La hault, au royaulme des cieulx, Mon Dieu puissant et vertueulx, Je te deprie pour tous ceulx

Qui en mon nom te serviront: Garde les de peché mortueulx

fol. 55 r^ b.

6935

6940

6945

Et leur octroye, beau sire Dieux, Ce qu'en mon nom te requerront; Je fine ma vie mondaine.

Haulte trinité souveraine,

Je te requier grace et mercy. Mon ame metz en ton demaine Et abrege ma dure peine,

Dequoy mon corps est tout noircy.

Doulx Jesus, tu me voys icy: En tes mains je rens mon esprit, Car le corps est au finement; Plus ne feray noise ne cry. Doulx Jesus qui en croix pendit, Ayes de moy souvenement.

Il meurt.

BRUSLECOSTÉ.

Il est finé certainement, En son corps n’y a plus de vie.

FIERAMORT.

Regardez tous, comme il s’estend; Il est fine certainement.

Decrus. Haro! je suis en tel tourment Que je ne sçay plus que je die.

MALENGRONGNÉ.

Il est fine certainement, En son corps n’y a plus de vie.

Decıvs.

Laissez le la, ma seigneurie, Dessus le feu, je le conclus;

249

Car je m'en voys matte et confus:

6960 Oncques nul jour ne le fuz tant. Sus! mes amys, allez devant Droit au palays Thiberien.

VALERIEN. Trescher sire, vous dictes bien. Il fera jour tout maintenant. 6965 Soit laissé sur le feu ardant Affin d'en ardre chair et os, Et allons tous prendre repos, Ainsi comme dit vous avez.

TARQUIN. Tirans, hors d’iey desmarchez, 6970 Laissez le corps dessus le feu, Et allons reposer ung peu, Car je me sens en tres mal point.

MAULEVAULT. Si feron nous, n’en doubtez point, Puis qu'il plaist a la seigneurie. 6975 Allons, Apolin nous conduye! Nous reposer jusqu'a demain. Adonc s’en vont, comme tous confus, droit au palays Tiberien, et S'en re- tourne le serviteur de Ypolite vers luy en son lieu.

Dreu.

Anges du trosne souverain,

Allez la bas tantost a terre L’ame de mon bon martir querre:

6980 Je la vueil avoir en ma gloire.

De la couronne de victoire Noblement sera couronné,

Et de tel grace luy donray

6944 esperit. 6948 souuenance, 6960 jour bis. 6976 iusques a.

fol. 55 v?

As

fol. 55 v? b.

250

6985

6990

6995

Adonc vont chantant: «Beate martir», etc.

Que tous ceulx qui me requerront En son nom joyeulx en seront.

Il m’a aymé toute sa vie,

Dont il a gloire desservie,

Ou il aura riche loyer.

Allez le tous aconvoyer

En chantant glorieusement.

MICHEL.

Nous le feron joyeusement,

Puis qu'il vous plaist, glorieux sire. Sus! mes freres, sans contredire Allons querir le yray martir.

RAPHAEL. De ce lieu nous convient partir,

Puisqu'il plaist au doulx roy de gloire.

Allon chantant par bon memoire Du martir aucune belle hympne.

Et quant ilg ont chanté, et ilg sont au

7000

7005

corps, Gabriel dit: GABRIEL.

Saincte ame, precieuse et digne, Vien t'en en pardurable gloire, Ou tu auras de ta victoire

La couronne des vrays martirs.

ÜRIEL.

Tes ennemys sont departis D’avec toy dolens et confus En signe que les as vaincus: Tu es sur le champ demouré.

RAPHAEL prent Üame. De ton bien Dieu soit honoré!

7001 La ou.

7010

Vien t'en a luy, il te demande; La peine et la douleur grande Que tu as pour luy enduree, Te sera bien remuneree

Es haulx sieges de Paradis.

MICHEL. Retournon chantant, mes amys, En rendant gloire au createur Et a son bon martir honneur, Car ainsi nous le debvon faire.

Adonc s'en retournent en Paradis chantant: «Martir dei, qui wnicum patris sequendo filium», et quant ilz ont chanté, et ilz sont

7030

en Paradis, dit devant Dieu

RAPHAEL:

O! trespuissant Dieu debonnaire, Veez cy l'ame du bon Laurens Qui a porté maintz durs tourmens Pour soubstenir vostre sainct nom. Devant vous nous la presenton Comme vostre loyal servant.

Diev.

Mon bon amy, or vien avant.

En signe de ta grant victoire

Je te donray ceste aureole,

C'est la couronne pure et munde; Et si vueil que par tout le monde On face de toy remembrance

Et te donne telle puissance

Que tous ceulx qui te requerront En mon nom joyeulx en seront, Tant que le monde aura veue. Mes amys, pour sa bien venue Chantez et faictes melodie.

L 4 . * Li

fol 56 1^ b.

MicHer.

7035 Raison n'est pas qu'on vous desdie,

7040

Adone chantent:

7045

7050

-b o at [2

7060

Tresdoulx glorieux roy des roys.

GABRIEL.

Or tost chantons a haulte voix; Raison n’est pas qu'on vous desdie.

RAPHAEL.

Chantons et menons melodie, Puisqu’il plaist au doulx roy des roys.

Unrzr.

Raison n'est pas qu'on vous desdie, Tresdoulx glorieulx roy des roys. Or tost chantons a haulte voix, Puis qu'il plaist a nostre doulx sire.

Et Malquentin dit a Ypolite:

| MALQUENTIN. Jesus, qui se laissa occire Pour rachepter l’humain lignaige, Vueille garder le bel ostaige D'Ypolite, mon loyal maistre. Je vien devers vous en cest estre Moult durement desconforté : Decius, le fel redoubté, Le pire de tous les payens, A faict rostir le bon Laurens Toute nuyt, n'én doubtez de rien. Soubz le palays Salucien L'ont laissé sur le feu ardant, Et pourtant ne soyez tardant D’aller tantost son sainet corps querre, Se vous le voulez mettre en terre, Car il est tout seul demouré;

7040 d's roys. 7079 esse qui.

O lux, beata trinitass, etc.

7065

Trestout l'ost s'en est retourné Mate et confus, je vous dy bien. Au palais de Tiberien

S'en sont fouys tous forcenez,

YPoLITE dit a ses gens: Mes amys, avec moy venez Justinus, le bon prestre, querre, Affin le corps sainct mettre en terre, Car pour y perdre tous la vie En ce lieu ne le lairron mye,

7070 Se vous estes de mon acord.

or

MIMERIUS. De ce ne faictes plus record, Cher maistre, mais je vous en prie Que nous aillons ceste partie Pour querir tous les crestiens.

MALQUENTIN.

Or nous hastons, il en est temps, Avant que le jour nous apiere.

Adonc vont a Justinus, et dit Ypolite en

le saluant, luy estant couché: YPOLITE.

Jesu-Crist soit en ce repaire! Ou estes vous, amy Justin?

JUSTINUS. Qui est qui huche si matin?

7080 Que vous fault il?

YPOLITE. C'est Ypolite, En qui toute doulleur habite. Je vous pry que je parle a vous. Justinus vient a Ühuys.

fol. 55 v

b5 [51 [2

JUSTINUS. YPOLITE. Tres voulentiers, monseigneur doulx. Allons a Dieu de Paradis fol. 900 Bien veniez vous en ceste place. Qui nous vueille trestous conduire! 7085 Qui vous maine, Jesus le sache, llz vont au corps de Laurens, et dit À cest heure, je m'en merveille. Justinus en le regardant (et Passevent

les regarde faire en loing): YPOLITE. JUSTINUS. O! roy glorieulx, tresdoulx sire, 7115 Comment souffrez vous tel laidure Que ce corps si seuffre et endure A Laurens, tresnoble martir? Le cueur nous deust en deux partir, Quant nous te voyons en ce point. 7120 Ypolite, ne targons point, Prenons, vous et moy,le sainct corps Que nous voyons sur ce feu mors, Et le portons en sepulture.

Mire, c'est doulleur nompareille Qui nous a amenés vers vous, Oar Laurens, nostre maistre doulx, 7090 A ceste nuyt souffert la mort; Si nous fault aller par acord Au palays de Salucien, Vous et nous, par subtil moyen Querir son tresprecieulx corps, 7095 Que les tirans, je vous recorps, Ont la laissé dessus le feu. Arrester ne fault tant ne peu, Car ains le jour fault qu'il soit fait. En terre le mettron de fait, 7100 Et pourtant vous prie, beau amy: Veuillons nous en dilligenter.

YPOLITE.

A ce faire mettray ma cure. (A genoulx.) O! precieulx corps, noble et digne, Ton martir si nous enlumine Plus que le hault soleil luysant. Jamais je ne seray lassant De la loy Dieu, car je voy bien 7130 Que Dieu ayme tout crestien Plus que chose qui soit au monde. Ipolite baise le corps.

1 re b or

JUSTINUS.

Doulx Dieu, qui pourra regenter Contre tel persecution? Helas! et quel destruction

7105 Est advenu en ceste terre! Je vous requier, allon le querre Vistement, tant que la nuyt dure, Et le porton en sepulture, Ainsi comme a luy apartient.

URBAN. O! corps precieulx, net et munde, Ne te desplaise, se je touche

URBAN. A toy de ma villaine bouche 7110 Allons y, pas a moy ne tient (4l baise le corps.) Que ne sommes pieca partis. 71355 Ne de mes mains aucunement.

7099 metteron. 7103 telle, 7124 metteray. 7125 O bis,

fol.

97 r? a.

MYMERIUS.

Or le portons diligemment Hors de ce lieu, je vous en prie.

Adonc Vaffublent d’ung drap et le portent en la place de Justinus, et puis dit JusTINUS:

En ce lieu cy, je vous affie, Le poseray, c'est mon vouloir. 7140 Que chascun face son debvoir De revelier sa passion En jeusnant par devocion Trois jours pour la solempnité De la haulte felicité 7145 Qu'on fait es cieulx de son martire.

YPOLITE. Vous dictes tresbien, noble sire: Ceste feste augmenteron, Et les troys jours nous jeusneron, Ainsi qu'a Laurens ordonné, 7150 Puis que Jesus nous a donné Grace de son sainct corps aquerre.

URBAN. Or le metton icy en terre, Ainsi qu’a dit nostre bon prestre, Et puis retournons en nostre estre Sans plus sejourner en ce lieu. Adonc le mettent en terre.

-1 T or

YPOLITE.

Il est tresbien, allon a Dieu

Qui nous vueille trestous conduire! A Dieu! Justin.

JUSTINUS.

A Dieu, mon sire, Qui vous vueille de mal garder!

PASSEVENT, qui survient et dit sur le lieu,

Adonc sen va Ypolite en son lieu et ses gens.

aprés que Ypolite s'en est allé:

71600 Haro! qu'ay je peu regarder

En ce lieu cy ou nul n'abite?

J'ay veu le prevost Ypolite

Et plusieurs aultres crestiens

Qui ont prins le corps de Laurens,

7155 Qui gisoit en ce lieu en biere,

Contre l'edit de l'empriere, Et lont porté en sepulture; Si me convient mettre ma cure De l'aller tantost annuncer

7170 A l'empereur, monseigneur cher,

7180 Puis que nous sommes cy ensemble.

Affin qu'a ce fait il pourvoye.

A luy m'en voys la droicte voye

Pour ceste nouvelle luy dire. Pause.

Adonc s'en va a l'empereur et tournoye

1

or

parmy le champ.

YPOLITE, en arrivant en sa maison.

La paix de Jesus, nostre sire, Vueille estre en ceste compaignie! Mes familliers et ma mesgnie, Penses Dieu aorer et croire: Laurens, nostre amy, est en terre. Il nous fault penser de repaistre,

La FEMME.

Vous dictes tresbien, se me semble.

Or sus tantost! Mymerius, Mettez les doubliers, levés sus Et nous baillez sen qu'il nous fault.

fol

51 r? b.

[Ca] NN i

MYMERIUS.

7185 Tantost l'aurés, seigneur treshault, Car le repaistre est convenable. Sus! mes amys, mettons la table, Puis qu’il plaist a nostre bon maistre.

MALQUENTIN. Or ca! il fault le doublier mettre. Estent a ce bout, je t’en prie, Haste toy, ne sejourne mye, Et va querre pain et viande.

7190

Myuerius, en metant la nape.

Ja n’est mestier qu’on le commande, Car voyla cy belle et notable. Adonc apporte la viande sur la table.

lpoLıtE s’assiet a table.

fol. 57 voa. 7195 Lucille, venez a la, table Devant moy, et vous aussi, dame. Aprés qu'on a pensé de l'ame, On doibt au corps sa nourriture; Il fault pour soustenir nature 7200 Repaistre et prendre son heure.

Lucie, em soy seant a table devant Y polite. Hault prevost, se Dieu me sequeure, Je ne puis rien menger ne boire, Quant en mon cueur je considere La mort de Laurens, nostre maistre. 7205 Je n'ay voulenté de repaistre, Car je l'aymoie parfaictement.

LA FEMME YPOLITE. Ilz l'ont oceis honteusement, Dont je suis au cueur moult dolente. 7202 r 7217 Vueille.

7202 rien manque. 7229 auoit.

Qui eust cuidé la grant tourmente 7210 Que l'en fait huy aux crestiens !

YPOLITE.

Repaissons tant que sommes seans Ensemble. Ou non de Jesus, Benedicite.

Tous LES AULTRES ensemble. Dominus.

Pause.

Adonc Ypolite escheve le «Benedicite» etc.

Adonc boivent et menguent a la table tous ensemble.

PassEvENT dit a l’empereur: Apolin, Mars, Leviathan, Jovis, Mercure, Saturnus, Et tous noz dieux, grans et menus, Vueillent garder nostre empriere Et ceulx de dessoubz sa baniere Qui luy veullent bien et honneur! Je vien a vous par grant doulleur Vous apporter unes nouvelles Qui ne sont ne bonnes ne belles. Hault empereur, je vous recite Que jay veu le faulx Ypolite Ceste nuyt qui est venu querre Laurens, et si l'a mis en terre Avecques moult de crestiens; Et mauldissoient les payens Qui sa mort avoient procuree. Ilz estoient si grant assemblee Que je n'osay oncques mot dire.

Decrus. Est il vray?

fol. 57 v" b.

PASSEVENT. Ouy, trescher sire, Je le vous jure sur ma vie.

Dzcrus. Haro! je ne scay que je die. Mes dieux, fault il que vous regnie, > Moy qui vous suis loyal servant? Pardray je ainsi ma baronnie Et les gens de ma compaignie? Ne demourent il ja servant? Chascun va la mort deservant; Je n'y scauroye remede mettre. De rage mon coeur tremblant. Maulgré Venus et Tervagant, Sera ce faulx peuple mon maistre?

V ALERIEN.

Par Apolin, le dieu celestre, C'est mal fait de vous courroucer. Entendez a moy, sire cher:

Pour avoir fin de ceste guerre, Envoyez Ypolite querre

Pour scavoir s'il est crestien. jm

Tarqum. Sire, eroyez Valerien Le prevost, car il vous conseille Loyaulment. Faictes tost qu'on veille Sur ce fait sans plus sejourner. Faictes voz tirans atourner A laller querir prestement. 7285

PoURPHIRE.

On vous conseille loyaulment, Hault empereur de Rommanie. Faictes luy tost perdre la vie S'il est ainsi comme on dit.

?

7237 Parderay. 7270 cy manque.

255

De tous noz dieux soit il mauldit Qui en aura misericorde! Soit atrainé a une corde Devant vous et soit mis a mort.

Deorvs.

Il sera fait sans nul desport; Mes chevaliers, je vous mercie. Levés sus, levés, Fieramort, Et toute vostre compaignie,

Et m'amenés, soit droit ou tort, Tost, et ne cy sejournés mye, Le faulx et traistre Ypolite Qui a nostre loy deguerpie, Dequoy il aura ce merite. Amenés le moy tost et viste, Et le liez estroictement.

Pas ainsi ne demourra quitte, Puis quil a ouvré tellement.

FIERAMORT. Vous le voirrés incontinent, Se le grant dyable ne l’emporte; Car, par Apolin, qui ne ment, Je le lieray de bonne sorte.

VALERIEN. Hastez vous, sans qu'on se deporte; Vous ne faictes que deviser. Faictes que vous gaingnés sa porte, Avant qu'on vous puisse aviser.

BRUSLECOSTÉ. Il ne fault plus icy muser. Devant! Fieramort, Maulevault, Allon a nostre fait viser Pour mieulx atraper ce ribault.

fol. 58 r? b.

7290

MALENGRONGNE. A Venus soyés, prince hault, Et toute vostre compaignie! Devant! devant! malle mesgnie, Nous auron ennuyt beau butin.

Adonc vont les quatre tirams parmy le

champ, et ce pendant

Ypolite mercie

Dieu a table, et quant Ypolite a dit et ces gens, Maulevault le vient prendre.

7300

7305

7310

YPOLITE.

Dieu sans commencement et fin, De tous ces biens je te mercie. Mes bons amys, je vous en prie Que soyés fermes en la foy

De Jesus, le souverain roy.

Si fault que nous endurion peine, Noz ames en iront plus saines

En la haulte gloire eternelle

Ou nostre Seigneur nous appelle. Nul ne peult du siecle partir Plus beau que par estre martir. Pour Dieu devons souffrir la mort, Quant pour nous la souffrit a tort, Luy qui estoit et Dieu et sire. En la eroix le laissa occire

Pour nous faire redemption. Penson bien à sa passion,

Et chascun de nous sera ferme En la foy, et je vous afferme,

Et aurons après la mort dure

Le royaulme qui sans fin dure

A jamais pardurablement ;

Et ceulx yront a dampnement

Qui ne l'auront point voulu croire.

Lvcıtte. De cela nul ne doibt mescroire,

7294 et sans f. 7336 adnenture.

-4 12 ou

7330

1335

Car c'est article de la foy.

En tel ereance je mourray

Et vivray, tant qu'a Dieu plaira. Je suis cil qui endurera

La mort pour l'amour de Jesus.

LA FEMME. J'ay a ma pensee conclus De mourir en la vraye creance, Car jay parfaicte congnoissance De la saincte loy crestienne. Jamais n'auray la loy payenne, Et en deusse mort recepvoir.

CONCORDE. Nous pouons bien apercevoir Que Jesu-Crist est vray sur tous. Les meschans payens sont trop folz De croire en ces faulces ydolles Qui vallent pis que bestes folles, Et sont dampnez par leurs creances.

MaAULBVAULT vient a Ypolite a la table.

7340

7345

Venus vous doint malle advenance, Ypolite, meschant prevost,

Et a tous les gens de vostre ost! Trahistre, je metz sur vous la main; C’est de par l'empereur rommain, Vers qui vous avez faict offence.

BrusLecoste.

Ennuyt mourrez, comme je pense; Venez tantost a nostre sire. Par tous les haulx dieux de l’empire, Je vous lyeray de ceste corde Sans en avoir misericorde.

(Il le lie.) Venez avant, venez, beau maistre.

À fol. 58 v? as

[n] ©t =

FIERAMORT. BRUSLECOSTÉ. Vous aurez ce coup de ma destre, Marchez, marchez apertement, Au moins pour vous en souvenir. Faulx prevost, des maulvais le pire. 7350 Sus tost! sus! il vous fault venir A l’empereur qui vous demande. Lveirrg.

A Dieu! a Dieu! nostre bon sire. 7375 Pour vostre amour mon cueur souspire, Il ne se peult faire aultrement. Jesus, le roy du firmament, Vous vueille garder et conduire! Adonc arrivent les tirans a tout Ypolite devant l'empereur.

YPOLITE. A luy yray, puis qu'il me mande, Car a ce doy estre submys. fol. 58 v? b. A Dieu! mes tresloyaulx amys. Pour moy ne vous esbahissez, Mettez voz cueurs et voz pensez A ce que m'avez ouy dire.

-bP w or or

FIERAMORT. Adonc les tirans mainent Ypolite a lem-

perewr, et dit la femme en se levant de table a ses gens (et vont parmy le champ les tirans et Ypolite):

Phebus, qui faiet le jour reluire,

7380 Gard le hault empereur de Romme! Sire, voicy le mauldit homme Ein Qui l'enchanteur a mys en terre:

Il a contre vous prins la guerre, A Dieu! a Dieu! mon loyal sire. Car le faulx chevalier Lucille

Pour vostre amour mon cueur soupire, 7385 Il festoye en son domicille 7360 Il ne se peult faire aultrement.

LA FEMME.

Contre vostre commandement. Jesus, le roy du firmament, Il voyt tout cler certainement: Vous vueille garder et conduire! Ne scay qui l'a enluminé,

Car certes il est tout prouvé net 7390 Qu'il ne veoit goute pieca. Helas! or ne scay je que dire, Quant on va mon seigneur oceire: Decivs,. en soubzriant.

7365 Jamais n'auray confortement.

A Dieu! a Dieu! inon loyal sire. Pour vostre amour mon cueur souspire, Il ne se peult faire aultrement.

Ypolite, or entens ca! Dont t'est venu telle folleur D'estre maintenant enchanteur Et d'avoir mys en sepulture 7355 Laurens, qui m'a faict tant d'injure?

MALENGRONGNÉ. Dys moy tost: qui te l'a faict faire? Sus! Bruslecosté, tire! tire! 730 Menons le au roy de l'empire, | YPOLITE. Si donra sur !uy jugement. La verité ne t'en quiers taire;

fol. 59 r? b.

258

7400

7405

"^ 4

" 4

1

410

415

420

Adonc le lient a lestache et puis ruent

Aussi seroit ce villennie.

Se n'est point par enchanterie Que je l'ay faict, je te dy bien: Je l'ay faict comme crestien, Et non mye comme enchanteur.

Decivs.

Haro! de grant despit je meur De ce que tu dys devant moy. Mettez le moy tost en conroy, Et puis l’habit des crestiens

Luy ostez, ne luy laissez riens Qu'il ne soit despouillé tout nu, Et soit a cordes bien tenu

Et lié contre celle estache,

Et luy rompez et corps et face De pierres, je le vous commande.

7430

7435

BRUSLECOSTE. Faict sera a vostre commande. Or ca! faulx prevost Ypolite, De ma main vous n’estes pas quite. Tire de la, Malengrongné.

7440

MALENGRONGNÉ.

Regarde, j'ay bien besongné:

Il est desja en son pourpoint.

Avant! avant! Soit mys en point; TERES

Qu’i soit mis nu comme le doy. "ds

FIERAMORT.

Du faict, atendez vous a moy.

Avant! or besongnons tous quatre;

Lyon lay, et pensons de batre

De pierres chascun de sa part.

7450

des pierres contre luy.

1451 Tu me.

MAULEVAULT. A part! de par le dyable, a part! Il se fault de luy despescher. Or tost! tost! il fault commencer; Il aura ce coup sur la joue. Il rue.

BRUSLECOSTE.

C’est tresbien rue, je m'en loue; Par ma loy, tu n'as pas failly. Guette toy, je l'ay assailly. Avant! galans, or du ruer! Frapons, pensons de le tuer:

Il convient son orgueil abatre. Avant! ruons sur luy tous quatre, Ne nous faignons point de ruer.

FIERAMORT.

Pensons trestous de le tuer.

Or tiens! faulx prevost Ypolite; De ton faiet auras le merite,

Et si sera ains que je fine.

Je croy que vela ung beau signe; Pas ne te cherra pour escourre.

MALENGRONGNÉ.

Viengne son Dieu pour le rescourre, Ou certes je le tiens pour mort. Garde toy de la, Fieramort,

Que ceste pierre ne te blesse.

Sur son corps feray telle bresche Qu'il mourra tout incontinent.

E YPOLITE. Payen de fol contennement, Decius, faulx chien mescreu, Me cuides avoir mis tout nu,

fol. 59 v? &

fol. 59 v? b.

7455

7460

7465

Et je suis trop certainement Mieulx vestu que n'estoye devant: A moy tu as perdu ta peine.

Decıus.

Tu mourras huy de mort vilaine, Meschant regnie, fol testu.

Ne scez tu point que tu soys nu? Tu as bien perdu ton advis. Sacrifie, tant que tu es vis,

Es dieux, ou en divers tourmens Tu mourras comme ton Laurens, Et si sera tout en cest heure.

YPOLITE.

Plaise au doulx Jesus, que j'aheure, Que je ensuive son exemple! Sacrifice je luy fays emple

De mon corps par devotion

En devote immolation.

En gre le vueille recepvoir!

Decrus. Tirans, faictes vostre debvoir: Oncques si bien payé ne fustes; Et l’en hastez par telle voye Que de par tout le sang on voye, Sans luy donner plus de respit.

Adonc prennent les tirans chascun ung

7475

baston pour le batre.

MAULEVAULT. Or ca! que Dieu en ayt despit! N'en aurons nous jamais le bout? Avant! avant! touchons a tout, Assaillons le de ces bastons!

1463 ja heure. 7480 dieu.

7480

7485

7490

259

A luy tous quatre, or nous hastons! Frapons! frapons! tant qu'il desvie.

BRUSLECOSTÉ.

Ma loy et mes bons dieux regnie,

Se je ne vous metz bien a point. (En frapant).

Tenez! tenez! me fains je point?

Et ung! et deux! et trois! et quatre!

Ainsi doit on tel paillart batre

Qui desdit les dieux anciens.

FIERAMORT.

Jamais vous n'ystrez de ceans,

Puis que je vous tien a mon ayse. Des coups vous donray plus de seize, Avant que jamais je repose.

Se tu es grevé, si t’opose.

Frapez trestous, comme je fays.

YPOLITE. Je croy en Dieu qui en la croix Mourut, c’est la foy que je tien. Je confesse estre crestien; En tel foy vueil mourir et vivre.

MALENGRONGNÉ.

Il crie comme ung homme yvre. Maulgré Dieu, qu'il a dure vie! En ce point ne demourra mye, J'aymeroye plus cher estre mort. Avant! de plus fort en plus fort Recommencon tous a le batre; A tel faict nous debvon esbatre. Mauldit soit il qui se faindra!

Decivs. Tousjours en son mal reviendra.

fol. 60 r?a.

260

7505

7510

7515

Tirans, pour alleger sa peine Prenez moy tost pignes a laine, Et ne vueillez jamais lacher De luy rompre et cuir et cher,

Tant que son corps ayt point de vie.

Hastez vous, ou je vous regnie: Je ne le puis plus escouter. Adonc vont aux pignes.

BRUSLECOSTÉ.

Du faict ne fault il ja doubter, Treshault et puissant empriere ; Il sera faict en la maniere Que l'avez dit, ne plus ne mains. Sus! gallans, mettez cy les mains Et faictes ainsi comme moy. Ypolite, vecy pour toy!

(En frappant). Pren en gré, c'est de ma donnee. Esgar, compains, quel charbonnee Va rostir; je n'ay pas failly.

FIERAMORT. Deffens toy, tu es assailly. Les dieux de la terre rommaine Regny, s'oncques lampes ne laine Fut pignee de tel facon. Or sus! Il fault que nous sachon Lequel besongnera le mieulx. Pigne par dela, se tu veulx Comme moy. Os tu, Maulevault?

MAULEVAULT. Aussi fais je, ou autant vault. Regarde bien, se je me fain: Mon pigne luy ay mis au sain, Tant que je ne le puis ravoir.

-1

or

Son cuir eust mestier de ravoir: Il est bien rompu de ma part.

MALENGRONGNE. A part! de par le dyable, a part! Comme tu fays l'embesongné! Tien cy! Prie pour Malengrongné Qui si bien te faict ta besongne. Regarde comme je l'empoigne. Suis je digne de passer maistre?

Decrus.

Ypolite, vueilles congnoistre

Ton erreur et ta grant folie.

Vien a nostre mahonnerie Sacrifier, je t'en requier;

Et je te feray plus d’honneur

Que tu n'euz oneques en nul jour: Je te feray maistre et seignour De trestoute la baronnie

Et gouverneur de Rommanie Apres moy, je le te prometz.

YPOLITE. Payen, ce ne sera jamais: Se tu me donnoys tous les biens Du monde, sans retenir riens, Si ne les voudroys je mye prendre Pour envers Jesu-Crist mesprendre. Je te le dy, ung mot pour tous.

Decrus.

Tirans, sus tost! Avancez vous De le vestir, c'est ma plaisance. Valerien, je vous fiance

Que je vous en laisse la charge. Or faictes si bien qu'il aperge

7512 il manque. 7524 se o. lampesne, 7537 Com. 7544 Et vien. 7555 reprendre.

fol. 60 r^ b.

fol. 60 v? a

7565

7570

Que vous estes vray deffenseur De la loy. Je vous pry du cueur Que luy et tous les crestiens Vous faictes mourir a tourmens Sans en avoir misericorde. Lucille, quant je me recorde, Avoit pieca la veue perdue,

Et ne scay qui luy a rendue. Mettez lay a execution

Et faictes inquisition

Qui luy a rendu sa lumiere.

YPOLITE. S’a faict Laurens qui gist en biere, Qui par le signe glorieux De la eroix a ouvert ces yeulx Et l'a guery de corps et d'ame. Mes servans, mes filz et ma femme Fusmes crestiens par celle exemple.

Les tirans laissent Ypolite tout mud.

7090

Decıvs. Haro! tous les dieux de mon temple, Comment souffrés vous tel injure? Valerien, je vous adjure Qu'en cest heure, soit droit on tort, llz soient tous livrés a mort Devant leur maistre, c'est mon vueil, Affin d'abatre leur orgueil; J'ay horreur de voir leur desrois: Je m'en revois en mon palays. Faictes sen que je vous demande; A noz bons dieux vous recommande. Tarquin, venez avecques moy.

TARQUIN fine: Hault empereur et puissant roy,

7613 pren la.

7595

261

Je le feray, puis quil vous haitte: Vostre voulenté sera faicte. Allon, Jupiter nous conduye!

Adonc l’empereur et Tarquin s'en. vont.

7600

7605

7610

7615

V ALERIEN.

A Dieu, puissante seigneurie, Qui nous vueille de mal garder! Tirans, il nous fault regarder A faire le commandement

De l'empereur entierement. Laissez moy ce faulx regnoyé Par qui le peuple est desvoyé; De son fait ne vueil plus enquerre. Aliez moy sa famille querre

Et le faulx chevalier Lucille Qui maintient en son domicille, Et les amenez devant moy. Passevent!

PASSEVENT. Sire.

VALERIEN. Aproche toy, Et me revest se mauldit homme, Et le garde bien, je t'en somme Dessus la peine de ta vie.

PASSEVENT. Noble prevost de Rommanie, J’en prendrai la charge de fait. Or ça! Que le grant dyable y soit! Il fault que soyez revestu.

BRUSLECOSTE.

Tien ceste robbe. Que fais tu? Il ne luy fault plus de pourpoint:

fol. 60 v? b.

fol. 61 r? a.

7620

Il sera tantost mis en point, Puis qu'il a prins es dieux la guerre.

FIERAMORT.

Or sus tost! Allon sa gent querre Et les amenon en ce lieu.

Ennuyt mourront, par le grant Dieu, Ou je octroy que on me pende.

V ALERIEN.

Courés, sans que plus on attende, Et vous hastez de revenir.

MAULEVAULT.

Ja ne nous en fault requerir. Allons y tost sans plus cy estre.

Adonc vont querir tous les gens d' Ypolite: sa femme, Concorde, Lucille et Mymerius,

7630

7635

et dict Maulevault en les prenant: Or ca! Que le dyable y puist estre! Je metz la main a vous Lucille; Vous et ceulx de ce domicille Viendrez devant Valerien. Je vous liray de cest lien, Et vous aussi, Mymerius.

Adonc les lie ensemble.

MALENGRONGNÉ. Maulgré tous les dieux, levés sus, Dame. Il vous convient venir Au prevost. Pour mieulx vous tenir Je vous lieray de ceste corde.

BRUSLECOSTE. Et je vous pren, dame Concorde, Orde lysse, chienne rebelle.

7638 vous apren. 7639 Or de.

7641 bien manque.

7640

7645

7650

1655

7660

7643 En dea.

Le diable vous fait si rebelle; Vostre beaulté prendra bien fin.

FIERAMORT. Et vous, faulx garcon Malquentin, Et dea! vous demouriez derriere. Ennuyt vous serés mis en biere, Se le dyable ne vous emporte. Menon les, sans qu'on se deporte, Au prevost, si les jugera.

MAULEVAULT. Paillars, on vous delugera. Marchez, le grant diable y puist estre! Venez a vostre desrain maistre, Affin quil vous voye devant luy.

CONCORDE, en allant.

Mon createur, tu es celuy

A qui nous devon grace rendre, Quant tu nous veulx donner et rendre La double couronne es martirs. Mercion Dieu, mes bons amys,

Qui en sa gloire nous appelle.

LUCILLE.

Puis que en sa loy sommes mis, Mercion Dieu, mes bons amys.

LA FEMME.

Pour martire ou soyons mys Maintenons tousjours sa querelle.

MIMERIUS.

Mercion Dieu, mes bons amys, Qui en sa gloire nous appelle.

7644 mise en.

fol. 61 r°b.

7665

7680

7685

7690

MALENGRONGNÉ. Marchés, vieille putain meselle, Je vous feray bien avant traire. Apolin, le dieu debonnaire, Vous doint honneur, noble prevost! Regardés, voicy ung bel ost Que nous presenton devant vous.

YPOLITE. Ayés bons cueurs, mes amys doulx, Car nostre Dieu nous secourra Et sa grant gloire nous donra Apres ceste mortelle vie. Pour se trespas on ne doit mye Perdre le hault bien pardurable.

V ALERIEN. Tais toy, paillart, de par le diable, Ou certes je te feray taire. Meschans gens, vueillés vous retraire De vostre erreur et fantasie, Et je vous sauveray la vie, Mesque vueillés sacrifier Noz bons dieux et les deprier; Ou sinon je vous certiffie Qu'en cest heure perdrés la vie. Choisissés et prenés du mieulx.

CONCORDE.

Fy de toy et de tous tes dieux, Nom pas dieux, ce sont ennemys. Je te respons pour mes amys

Que mieulx aymons souffrir la mort Avec nostre bon maistre a tort,

Et que ce soit presentement,

Que de vivre injustement Longuement aprés son trespas.

7695

7700

7705

7710

7715

Telle chose ne voulons pas,

Car celuy qui commet peché

En espoir d'avoir longue vie,

Il prant ung trop maulvais marché, Et pourtant ne le feron mye. Nous sommes de sa compaignie

Et voulons avec luy mourir.

En la haulte gloire infinie

Par ce point pourrons parvenir.

VALERIEN.

Je n’en veulx plus proces tenir:

De leur fait ne vueil plus enquerre.

Je voy trop bien que ceste guerre Jamais jour ne se passera,

Tant que chascun d'eux mort sera. Tirans, prenés moy tost Concorde, Qui envers moy a prins discorde, Et soit contre terre gettee

Et puis illec soit assummee

De grans plates de plomb pesans. Je la vueil voir morte gisans

En ceste heure, c'est ma plaisance.

BRUSLECOSTÉ.

Fait sera a vostre ordonnance, Hault prevost du noble empriere. Venés avant, grosse loudiere, Qui des dieux dictes vilennie. Voycy la fin de vostre vie:

De ceste grant plate de plomb Je vous donray tel horion

Que vous mourrés en ceste place.

CONCORDE fine:

O! doulx Jesus, pere de grace, Tu vois iey ta seulle lasse

fol. 61 v? a.

fol. 61 v? b.

264

7725

7730

7735

7745

7729 deuant.

Pour t'amour la mort attendant.

De toy servir ne suis pas lasse, Mais secours moy en briefve espace Et me soys escu et garant.

Ta misericorde demand

Et mon esprit te recommand, Garde lay du faulx ennemy. Monseigneur, a Dieu vous command; Je luy pry, tant qu'il est puissant, Qui vous vueille estre vray amy. Ma dame, a Dieu je vous dy,

Nous nous trouveron aujourd'huy La hault en l'eternelle gloire. Jesus, qui en sa croix pendit,

Par qui la vie nous rendit,

Vueille avoir de moy memoire!

FIERAMORT.

Vous en mourrez saus dilatoire, Orde lysse, paillarde garce.

(En la ruant a terre.) Et sa! que du feu soyez arse, Tant vous nous faictes de vergongne. Or sus tost! Que chascun empongne Une plate pour l'assommer. De ceste cy luy vueil donner Ung si grant coup qu'elle en mourra.

Sans frapper.

MAULEVAULT.

Levons ceste cy qui pourra,

Et puis la laisson cheoir sur elle, Et jamais n'en sera nouvelle. Malengrongné, pren par dela. Levons bien, elle est bien, hola!

2 Avant! avant! ruons a fais.

7730 esperit, 7740 Vueilles.

MALENGRONGNÉ.

7755 Quoy, diable? Qu’es-se que tu fais?

Haulce plus hault, tu ne fais rien. Encor! encor! ell’est tres bien. Laisson la choir de nostre estee.

Adonc la laissent cheoir sur la teste de

7760

1

or

7770

Concorde, et dit Malengrongne:

Or en est la teste cassee,

Elle est morte, ou peu s'en fault. Sus! galans, tous quatre a l'assault! Mettons peine de l'eschever.

BRUSLECOSTÉ.

Vela pour les gens decepvoir Se horion que je luy donne!

FIERAMORT.

Concorde; tu es en debvoir. Vela pour les gens decepvoir!

VALERIEN.

Chascun a bien fait son devoir: Tout mon amour vous habandonne.

MAULEVAULT.

Vela pour les gens decepvoir Se horion que je vous donne!

PourPHIRE. Certes, la meschante personne Est morte, je vous certifie: En son corps n'y a plus de vie. Advisés que on en fera.

V ALERIEN. En ung vieil puis gettee sera, Affin qu'il n'en soit plus nouvelle.

1755 Et quoy.

fol. 62 r? a.

Tirans, allez la cource ygnelle

La getter en aucune place,

Que nulz des crestiens ne sache 7780 Trouver son corps pour mettre en terre.

MALENGRONGNE. De ce ne nous fault plus enquerre; Tost sera fait, puis qu'il vous hette. Adonc Malengrongné et Maulevault pren- nent le corps et le gettent en ung fossé, et puis reviennent a leurs prisonniers.

Dreu.

Anges de la joye parfaicte,

Faictes sen que je vous recorde: 7785 Alles tost l'ame de Concorde

Querir, car en el me delicte,

Et des aultres gens Ypolite,

Qu'on veult delivrer a la mort.

Allés pour leur donner confort 7790 Et les m'aportés en cest estre.

MICHEL, Fait sera, hault seigneur et maistre;

Puis qu’il vous plaist, c'est bien raison.

Sus tost! mes freres. Advisons A faire quelque melodie.

GABRIEL.

7795 Qui scaura beau mot, si le die En allant les vrays martirs querre Qui sont en doulleur et en guerre Pour le nom de Jesus deffendre.

RAPHAEL.

Avanson nous tost de descendre 7800 Pour faire le commandement

fol. 62 r?. b.

7807 serons mis a m. 7815 Oncques t.

De Dieu, le pere omnipotent; Si allons les vrays martirs querre.

ÜRIEL.

De ce ne me fault plus requerre; Puis qu'il vous plaist, c'est bien raison. Allés devant, si advison

De leur aller donner confort. Tantost seront mis a la mort

Pour le nom de Jesus deffendre.

7805

Adonc les anges descendent de Paradis, et Maulevault dit, quant ilz ont getté le corps de Concorde en une fosse: MAULEVAULT.

Or nous en allon sans attendre,

730 Car elle est bien, a dire voir. - On n’a garde de la trouver,

Se le dyable ne leur revelle.

Adonc s'en vont les tirans vers l'empereur, et les anges vont querir l'ame de Concorde en chantant ce qui s'ensuyt-tous ensemble :

Tous LES ANGES ensemble chantent: Virginis proles, opifexque matris, Virgo quem iessit, peperitque virgo; Virginis festum. canimus. tropheum,

Accipe votum.)

RAPHAEL. Vien t'en, vien t'en, m’amye belle, Vien t'en en la gloire eternelle, Ou est ton espoulx et ton sire. En sa compaignie il t'appelle Pour avoir couronne nouvelle Pour la grandeur de ton martire.

-1 oo rm [Z1

7816 c. tapareille.

1) V. pr. opisea que matri V. quen i. perperit que v. V. f. canamus tr. a. v.

34

tol, 62 v? a,

266

Adone prennent lame au trou ou est le corps, et puis s'en vont tout bellement vers l'eschauffault en swivant la femme Ypolite et les aultres quon y maine

7840

pour decoler, et dit Ypolite ce qui s’ensuyt: YPOLITE.

Je te mercie, mon Dieu, mon sire, Qui as ma nourrice et m'amye Apellee en ta compaignie

Avec les bons de ta grant gloire. Mes amys, ayez bon memoire

En Dieu: il nous secourra bien. Ayons bon cueur, ne craignon rien; Vous et moy avons ung seul Dieu.

VALERIEN.

Tirans, ostez les de ce lieu

Et les menez au coupe-teste. Menez avecques eulx leur maistre, Affin qu’i les voye mourir. Hastez vous, faictes les courir, Je ne les puis plus regarder

Ne a ma garde les garder,

Car tousjours vont en empirant; Et menez Lucille devant,

Par qui ce mal est advenu.

BRUSLECOSTÉ dit en allant:

Ennuyt vous est mal advenu, Faulx chevalier de put affaire. Marchez pour vostre corps deffaire, Vous et voz gens, au coupe-teste. Par Apolin, il est bien beste

Qui en vostre Dieu a fiance.

Adonc les mainent au coupe-teste, et

Passevent maine Ypolite.

7845

VPOLITE.

Allons chantant par acordance En allant a vostre martire.

A Dieu veuillons louenge dire, Car encor nuyt serons ensemble.

LA FEMME. Ainsi qu'avez dit, bon me semble; Pourtant ne vous desdiray mye: Chantons, mes amys, je vous prie, Car en Dieu est tout mon penser.

Adone chantent ce qui s'ensuit

Tous ENSEMBLE: Vray Dieu, vueillez nous recepvoir En la grant consolation, Fay nous t'amour apercevoir, Car de noz cueurs te mercion.

MavnEvauLT dit, quant sont aw pied de

l'eschauff ault :

7855 Or ca! ca! sans dilation!

Lucille, il convient hault monter. Bien vous garderay de chanter, Avant qu'il soit soleil couchant. Tantost chanterez aultre chant,

7860 Mais qu'ayez la teste baissee.

I

Lucizce, en montant sur le decolouer.

ex

Par toy me soit grace donnee, Mon amy, je le te requier,

Tant que je puisse mercier

Mon Dieu pour qui souffre martire.

MAULEVAULT.

Or te haste tantost de dire, Ou certes je t'abregeray.

fel, 62 v?b.

DD [>] -1

Haste toy, je suis tout ayré De vostre corps seray boucher, Que je ne parfay ceste office. (Quant le faulx corps est mys.) Chevalier, puis que je vous tien. Lucrrre fine: Je suis achenné com ung chien Hault createur, pere propice, 7900 A couper bras, jambes et testes; 7870 Se jay commis vers toy nul vice A tous les jours, aussi aux festes, Dont je n'aye faict confession, Je me console a gens tuer. Pardon requier, que ne perisse. Gard toy de moy, je vueil ruer. Ne fay pas selon ta justice, Estens le col, gars morferu: Fay pardon de pugnition. 7905 De moy tantost seras feru 7875 Garde mon ame du Lyon De ceste espee qui bien trenche. D'Enfer et de sa vision, Present je te feray tel trenche fol. 63 1? a. Car vecy l'heure de ma fin. (En. frapant.) Recoys cy protestation Qu'on te verra le chef voller. Que ta foy recompassion. 7880 Mon Dieu, mon createur sans fin, MavrEvaurr. Pour toy mon corps va a declin. Tu es ouvrier de decoler: Soyes a mon ame begnin, 7910 Il n'y a point pour toy deux coups. sir» Car en tes mains la recommande Or ca! dame, aprochez vous, A joinctes mains, le chef enclin. Tirez vous ca, dessoubz ma main.

7885 Vray Dieu, qui muas l’eaue en vin,

Ta misericorde demande. LA FEMME fine:

Hault roy souverain,

YPOLITE. Mon Dieu primerain, Mon amy, a Dieu te commande, 7915 Pardon vous demand. Seuffre la mort et ne t'esmoye, Le mien corps humain Car present en la tresgrant joye Est de joye plain, 7890 De Paradis sera ton ame. La mort attendant. A Dieu! mes amys et ma femme; Soyez pretendant Icy faisons departement. 7920 De m’estre acordant Pardon et mercy. MALENGRONGNE%, tandis que l'on met ung En foy deffendant faulz corps. Ay le chef tendant, Dyable y ait part au preschement! Com tu voys icy. Trop m'avez tenu en parolle; 7925 In manus te dy, 7895 Mais je regny le grant ydolle, Car droit a midy Si ne vous est vendu bien cher. Le dis a ton pere,

7878 Reco[ys] manque. 7882 Soyez. 7883 recommand. 7899 achenue. 7910 pour toy manque. 7920 me estre.

fol. 63 v? a.

268

7930

7935

7940

7945

7950

1 eo or or

7960

Quant souffris pour my Le grant vendredy Dure mort amere.

Mon Dieu debonnaire, En cestuy repaire M’ame te commande. A ton hault repaire La metz en joye clere, C’est ce que demande.

MaurEvaurT dit, en mettant ung faulx corps: Haro! comme ceste truande M’a icy tenu en procès! Vous n'en direz plus, c'est assez, Tresorde, meschante, affollee; 'l out present serez decolee. Je suis Maulevault le tresfort, Qui maintes gens ay mys a mort: Je m'y delicte et m'y console, Je tue, je meurdrie et decole, Je traine, j'escorche, je pen, Et jamais je ne m'en repen. Apres ma main nul ne demeure: Quant je le tien, il fault qu'il meure. Puis qu'il fault qu'en ce lieu te tiengne, Te housseray comme une chienne. Estens le col devant l'espee Pour avoir la teste coupee. Or tien! faulce garce despite. (Il frappe.) Vela de ton faict le merite! Jamais ne blasmeras noz dieux. Oncques homme ne rua mieulx Que jay faict a ce coup icy: Le corps en est mors et transy. Sus! despesche ces aultres deux.

Brusecosré, en le mettant au decolouer.

Par ma foy, frere, je le veux. Or vous tirez ca, Malquentin; En present serez mis a fin. Tirez vous ung peu plus avant.

MarquENTIN fine:

7965 Doulx Jesu-Crist, pere puissant, Qui vis en gloire triumphant, Je te requier pardon et grace. Je suis cy aupres du tirant, Le glayve de mort attendant,

7970 Comme tu voys, en ceste place; Fay que je voye ta clere face. Doulx Jesus, mes pechez efface, Car mon corps est pres que finé; De vivre je n'ay plus d'espace.

7975 Je command ma povre ame lace In manus tuas, domine. Redemisti. Dieu sans fine Qui le mond fis, t'ay indigné. Pardon! Deus veritatis.

DmusnEcosrÉ, en mettant le faulx corps. 7980 Haro! tant je t'escoute envis! Je te bailleray tel tastin fol. 63 v? b. Que jamais n'eschaperas vis. Rien ne t'y vauldra ton latin, Car je suis orgueilleux mastin, 7985 Un meurdrier, un coupeur de testes. Je les meurdris es haultes festes, Je les escorche et metz a fin, Puis qu'en Jesu-Crist creans estes. (Il frappe). Vous aurez de moy ce tastin. 7990 Jamais ne francoys ne latin Ne parlera, je le scay bien.

7937 H. tant ceste. 7942 le fort. 7946 ie e. 7977 Redimisti me d. sine f. 7978 monde f, ie t. 7979 Pardonne moy d. 7990 Le premier ne manque.

269

Fieramort, metz le tien a fin 8020 Puis que je vous tien soubz ma main. Et te haste; tu ne fays rien. Baissez le col, maistre villain, Car je vueil dessus vous ferir. Freramorr. : : Vostre vie feray perir, Par la mort bieu, tu as dit bien: Et si sera sans plus d'espace. 75 De cela pas ne m'advisoye. 025 Mettez la teste en ceste place, Sus! montez hault, que je vous voye; Et tantost la feray voller. Tantost vous metteray apoint. (4l. frappe). Plus ne jouerez du contrepoint Garde" n'avez de! bavoler. Avecques ces faulx crestiens. Vous estes bien espaignolley, Adone monte") en Veschauffault et met Le chef en est bien loing voley: a point Mymerius. 8030 Se sont maintenant gens sans testes.

Or le laissons menger aux bestes

MiIMERIUS fine: : 3 SEU Et allons a Valerien.

s000 Jesu-Crist, roy celestien,

Hault createur, roy terrien, PASSEVENT.

Ayes mercy de moy briefvement. Par Apolin, vous dictes bien.

Pour ta loy meur, et me plaist bien; Menez luy bien tost Ypolite:

En ta creance je me tien 8035 De son faict aura le merite, 8005 Et feray jusqu'au finement. Se sa faulce loy ne regnoye.

Ayes de nous souvenement,

Doulx Dieu, hault roy du firmament. Pren mon ame de ta partie,

Garde la du villain tourment.

Adonc s'em vont a Valerien et luy mainent Ypolite, et ce pendant dit Michel en pre- nant les ames:

8010 Je la recommand humblement MICHEL. En tes mains, quant sera partie. Ames, venez en la grant joye Il dit a Ypolite: Avecques Jesus, nostre sire. O! mon doulx seigneur, je deprie Bien luy a pleu à nous eslire A Dieu, qui te doint bonne foy. 3040 Pour vous venir querir sur terre. ful. 64 1? a. Amy, or parfay ton erroy. so15 Tresdoulx Jesus, le filz Marie, GABRIEL. Tout conclu je me ren a toy. Vous estes hors de toute guerre Par la mort que avez soufferte. FIERAMORT, en mettant le faulx corps. Haulte gloire vous est ouverte, C'est trop tenu, en bonne foy; Ou nostre seigneur vous attent, fol. 64 r? b. Vous m'avez fait beau coup atendre; $045 Qui a vous remerir pretend. Mais je le vous scauray bien rendre, En l'eternelle mancion

1997 mettray. 7999 crestien. 8005 iusques au. 8015 Doulx. 8036 regnie. 8039 pleu nous. 1) montent.

8050

8055

8060

[5,7] = a or

8070

270

Vous aurez consolation De la peine qu'avez soufferte.

RAPHAEL. La gloire si vous est ouverte Avecques Jesus, nostre sire. Bien luy a pleu a nous eslire Pour vous venir querir sur terre. De vous tous sera faiet memoire La hault, au royaulme des cieulx.

ÜniEr.

Retournon nous en tous la sus, Mes amys, et je vous en prie; Et allons tous par compaignie, Puis qu'avons faict nostre debvoir, Et acomplissons le vouloir

De Jesus, le hault createur,

En faisant de luy mencion: Chantons tous sans dilation

Pour l'amour de compaignie.

Adonc s’en vont chantant em, Paradis: «Sanctorum meritis», et mainent quatre

petis enfans en espece d’ames tous nude. URBAN.

Helas! monseigneur, je vous prie,

JUSTINUS.

Puis que du faict sommes sachans, Allons les querre vous et moy, Et les mettons sans nul deloy Emprès Laurens, le bon martir. Allons y; temps est de partir, Que la malle gent ne nous voye.

Allons nous en, sans plus enquerre, Les corps des martirs metre en terre Qui sont demourez sur les champs.

8065 nous en manque. 8084 la manque. 8085

Ilz vont ow sont les corps, et pwis dit:

8075

8080

8085

8090

Urban, se Jesus me pourvoye,

Je ne voy point icy Concorde. Prenez par la. Qu'on les emporte; Plus icy ne nous fault attendre, Car il nous en pourroit mesprendre, Se nous trouvon la gent mauldite.

URBAN. Les payens, plains de tout mal vice, L’ont mussee en quelque place, Affin que nouvelle on n’en sache, Qui nous est chose moult cruelle. Prions Dieu qui la nous revelle, Affin qu'el soit en terre mise Avec les aultres en l'Eglise, Ainsi comme il luy appartient.

JUSTINUS.

Ceulx cy porter nous esconvient En terre sans plus icy estre.

URBAN.

Or nous haston, nostre bon maistre, Affin qu'ame ne nos advise.

Adonc emportent les corps lung après l'autre empres Laurens, et les tirans

8095

mainent Ypolite a Valerien.

MAULEVAULT.

Noble prevost de grant franchise, Nous sommes vers vous revenus. Voz gens avons si bien tenus Qu’ilz sont trestous mors et en biere, Et si vous ramenons arriere

Leur maistre pour voir qu'en feron.

quelle. 8086 Auecques.

fol. 64 v? a,

fol. 64 v? b.

8100

8105

8110

8115

8125

VALERIEN. Ton grant couraige de lyon Est il point changé? Qu'en dis tu? Des dieux aourer qu'en feras-tu? Dis le moy tost en bref langaige.

YPOLITE. Ja ne changeras mon courage Pour chose que me saches faire. Fay moy desmembrer ou detraire, Car je vueil aller par martire Avecques Jesus, mon doulx sire, Qui pour moy fut tant martiré.

VALERIEN. Tu seras a chevaulx tiré Et trainé par boys et par hayes Sans jamais cesser, tant que ayes Regnié ton dieu Jesu-Crist. Avant! tirans, sans nul respit Despouillés le moy en chemise; En chascun membre luy soit mise Une corde, c'est mon vouloir; Et puis me faictes atteler A ces deux piedz deux fors chevaux, Et soit trainé par mons et vaulx Si terriblement que il meure; Et se long temps en vie demeure, Attelés moy en ses deux mains Deux autres fors chevaulx du mains, Et puis les faictes a l'escart Tirer ung chascun de sa part, Tant que chascun en ayt sa piece.

BRUSLECOSTEÉ. Je prie Dieu qu’i me mechiesse, Se tantost n'est expedié. 8141 hault.

8101 tost manque, 8133 prest.

8130

Adonc le. despoillent, et Fieramort amaine deux chevaulx, et lient Ypolite de cordes par les piedz et mains, et Fieramort dit:

8135

8140

8145

8150

271

Sa des chevaulx! si soit lié

Et trainé, ainsi qu'il est dit. Or vous despouillez sans respit, Car jamais ne revestirés.

FiERAMORT. Or ca tost! qu'il soit atirés. Voicy les chevaulx trestous prests. Couchés le bas, venés plus pres, Affin que ces chevaulx j'attelle.

YpoLıte, en le despouillant. Vray Dieu, a mon secours t’appelle; Si ne te plaist moy secourir, Ja n'ay puissance corporelle Qui se tourment peust soustenir. Donne moy si la foy tenir Qu'en ta haulte gloire eternelle Mon ame puisse parvenir Devant ta face clere et belle.

MaurEvaurT, en le liant. S'on te fait tort, si en appelle. Chasson! chasson! or du ferir! Penson de le faire perir. Avant! avant! a luy tous quatre! Ne nous faignons tous de le batre; Batons lay jusques au mourir. Faictes tost ces chevaulx courir; Nous ne faison chose qui vaille.

MALENGRONGNÉ (il traine Ypolite sur

une claye): A moy vous aurez la bataille,

fol. 65 r? a.

8155

8160

8165

8170

fol. 65 1? b.

8175

8180

Maistre prevost.

De vous nous vengerons bientost, Faulx mensonger.

Je vous peusse bien arellier De cest baston. i

Avant! galans, or nous haston. Ruez! ruez!

De par moy tu seras tués; Recoy ce coup.

Je te pourmerray si acoup Que tu mourras.

Or fay du pis que tu pourras. Vela pour toy!

BRUSLECOSTE.

Je vous mettray bien en arroy. Par Appolin, nostre grant roy, Point n’eschapperez vous en vie. Vous avez laisse nostre loy,

Dont vous mourrez en grant desroy,

Car d’aultre chose n’ay envie. Frapons, frappons, tant qu'il devie. Tous les dieux purement regnie, Se jamais eschappe sans mort:

Il a nostre loy abollie

Par son art et enchanterie,

Dont il a fait a noz dieux tort.

FIERAMORT. Qu’es-se cy? Je croy quil se dort: De nous ne fait semblant ne chere. C'est le grant dyable qu'il est fort! Pensons tost de le mettre en biere; C'est le dit de nostre empriere Qu'on le traine tant qu'il mourra. Chasse devant, picque derriere; Mauldit soit qui l'espargnera.

manque. 8903 de rire.

MAULEVAULT.

Entre noz mains il perira,

Je le voy bien a sa maniere; Jamais armes ne portera,

Il peult bien quiter la baniere.

V ALERIEN.

8190 Attelés tost icy derriere Deux autres chevaulx a ses mains, Et puis chascun frappe et fiere Sur ventre, sur dos et sur rains. Il m'ennuye que tant remains.

8195 Chassés, mais qu'ilz soyent attelés. Pour venger les princes rommains Ses membres seront separés.

MALENGRONGNE.

Il sera fait. Gares! garés!

Atachon ung chascun son membre, 8200 Et puis soient les chevaulx chassez

Si asprement qu'on le desmembre.

Avant! Ypolite, quel chere!

Vous ne faictes compte de rien;

Je cuide qu'el sera bien chere 8205 Vostre grant folleur, s'appert bien. Adonc attellent encore deux chevaulx aux to. 65 mains avec les deux qui sont aux piedz d'Ypolite, et dit il aprés que on l’a traine sur une claye parmy le champ aux deux premiers chevaulx ce qui s'ensuyt: (Et puis, quant il a dit, les tirans mettent ung faulx corps, semblable a. luy, en son lieu, auquel

ilz attellent les quatre chevaulx a

chascun ung membre.)

YPOLITE, fine: Filz du hault Dieu celestien,

8156 bien manque. 8164 Or manque. 8166 metteray. 8168 vous manque. 8194 remaine. 8199 ung

fol. 65 v" b

Mon redempteur, mon Dieu, mon sire, Tu voys le mal que je soustien Pour me cuider faire desdire.

s210 Je te prie que je soye moyen

Vers toy pour les bons de l'empire, Affin qu'ilz congnoissent le bien

Ou tu veulx tes amys conduire. Quant au fait de mon dur martire, Je le pren en gré doulcement.

Se ma doulleur te peult souffire,

Se m'est ung grant confortement. Recoy mon ame promptement,

Car en tes mains la recommande. Doulx Dieu, doulx roy du firmament, Ta misericorde demande.

Adone les tirans changent et mettent un

faulx corps soubz les custodes de l'eschaf- fault au lieu d' Ypolite et puis attellent les deux autres chevaulx avec les deux pre-

miers et ne bougent, et ce pendant. dit

8225

8230

Drgu en Paradis: Mes bons amys, je vous commande Que vous faciés vostre debvoir D'aller tost l'ame recepvoir De mon vray martir Ypolite, Car vers moy grandement s'aquite: Pour moy il c'est mis en bataille; Raison n'est pas que je luy faille, Et pourtant le vueil secourir. Allez le moy bien tost querir Et le m'apportez en ce lieu.

MICHEL.

Nous le ferons, glorieux Dieu, Puis qwil vous plaist a commander.

8213 telz a. 8214 dur manque. 8252 Est il b.

8250

218

Raphael, sans plus demander Allons tost ou l'en nous envoye.

RAPHAEL. Y? e z - C'est bien raison, prenon la voye, Puis qu'il plaist au doulx createur. Gabriel, allons pour l'honneur Faire au glorieux martir.

GABRIEL. Avancon nous tost de partir. Uriel avec nous viendra; Pas il ne s’en escondira, Pour complaire au hault createur.

ÜRIEL.

Voulentiers et de tresbon cœur,

Mes freres, avec vous iray

Et le vouloir acompliray

Du doulx Jesus, le roy des roys. Mettez vous a chemin vous troys. Tenus sommes a faire honneur A ses serviteurs et amys.

Adonc descendent de Paradis et vont parmy le champ, et ce pendant dient

les tirans:

BnusrEcOsTÉ. Ha chascun son cordaige mis? Est le mien bien? Que vous en semble? Monton, pour mieulx tirer ensemble, Chascun homme sur son cheval. Adonc monte sur son cheval.

FIERAMORT monte sur le sien. Je suis monté comme ung vassal. Devant! toute la compaignie. Mon cheval n'espargneray mye,

fol. 66 r^

a.

274

Car je scay bien qu'il est feal Pour passer le mont et le val, 8260 Et si en aura sa partie. Je suis prest, je vous certifie; 8285 Piequon avant, quant vous plaira.

BRUSLECOSTÉ.

Trescher prevost, vous dictes bien; Il sera fait, je vous affie.

Que chascun la piece deslie,

Et nous en allons promptement.

MAuLEVAULT. Adonc deslient les pieces et les laissent

ap 5 . : Avant! avant! a qui l'aura! en la place et, quant ilz ont fait, s'en Tiron chascun de sa partie; vont, et les anges viennent querir lame

8265 Qui aura la greigneur partie, Il aura l'honneur pour se jour.

MALENGRONGNÉ.

Tiron tous quatre d'ung estour.

Avant! or ne nous faienon mye. Le] J 8290

Adonc picquent chascun son cheval chascun de sa partie, et chascun emporte son membre du faulx corps, et puis dit devant Valerien

MALENGRONGNE:! Or en a chascun sa partie; 8270 Il est mort, bien le pouons dire. Que vous plaist il, tresnoble sire, Qu'on face des pieces du corps?

VALERIEN.

Laissés le la, puis qu'il est mort, Emmy ce champ menger aux bestes. Mes amys a jamais vous estes Et a l’imperateur rommain. Chascun destache jambe et main, Et emmy ce champ le laissés: Nous en sommes vengés assés, s2so Puis que trestout est desconfit.

Allons nous reposer meshuyt

Au palais de Thiberien. 830:

8300

co ww -i ex

8305 t'en manque.

ow sont les pieces, et dit Micner:

Ame, le roy du firmament Par nous t'a envoyé querir; Ta peine te veult remerir En sa haulte gloire eternelle. Vien t'en avec nous, m'amye belle, A ton seigneur qui te demande.

RAPHAEL.

Vien t'en au ciel, Dieu le commande, Pour avoir couronne de gloire. Faisons trestous de luy memoire

En retournant en Paradis.

GABRIEL.

Vous men serés ja contredis,

Et aussi le devons bien faire:

Il a esté de bon affaire

Pour l'amour du souverain roy; Il luy sera remuneray

En la haulte gloire eternelle.

Unizr. Vien t'en avec nous, m'amye belle, A ton seigneur qui te demande. Vien t'en au ciel, Dieu le commande;

fol, 66 r" b.

Si auras couronne de gloire. Faisons de luy quelque memoire En retournant en Paradis. 8330 Adonc prennent Vame et s'en retournent en Paradis en chantant: <Martir Dei, qui unicum» etc.

JUSTINUS.

Urban, mon tresloyal amys,

275

JUSTINUS. Nous avons trestout, Dieu mercy! Allons a Dieu, qui nous conduye! Dolent suis que nous n’avons mye Trouvé le sainct corps de Concorde. Je pry Dieu qui nous la recorde Pour estre avec son seigneur.

PourPHIRE, en son lieu. Il m'est souvenu en mon cueur

8335 fol. 65v a. 8310 Partons de ce lieu, PIE viste, D'ung lieu ou y a ung corps sainct, Dalai cede D'or et de pierres trestout ceint, Que le faulx prevost deputaire onc pomme mcs TUA A huy faict a chevaulx detraire. L'orfevre est de mes amys; Allons bien tost les pieces querre, so Par moy revelé luy sera, $315. Affin que les mettons en terre Car je scay bien qu'i celera Avecques les aultres martirs. Ce faict pour en avoir sa part. Je ne cesseray tost ne tard, URBAN. Tant que la verité en saiche. Pieca deussion estre partis; 8315 Je voys pour luy monstrer la place Allons les pieces recueillir. Ou il est selon mon advis. j Oe drap pour les ensepvelir Adonc s'en va parmy le champ vers

$320 Porteray pour l'amour de Dieu. Adonc prennent ung drap blanc et vont querir les pieces du corps d’Ypolite.

JUSTINUS. Cher amy, je voy en ce lieu Ung bras, une jambe et la cuisse.

8350 Riens n'y demourra, que je puisse, Qui ne soit par nous recueilly. URBAN. s325 Veez cy le surplus qu'ay cueilly. 8355

Enveloppon les cy dedans Et l'allons avecques ses gens Enterrer sans plus estre cy.

8310 bien manque. 8312 fulx pr. 8313 ch. traire. 8332

l'orfevre.

Decius, en son estage (et le dyable est

derriere luy): Helas! et qu’es-se qui m’a prins? Je suis si durement surprins Que je ne scay que je doy dire. Laurens! et pourquoy m'as tu prins? Laisse moy, ou il m'est mesprins; J'enrage de douleur et d'yre. Laurens, dy ce que vouldras dire. Laisse moy, car mon sens adire. A dire ne scauroye mes plains. Plain suis de mal qui me detire En douleur, en raige et en yre; D'yre suis, de rage complains.

sainct manque. 8337 tout c.

fol. 66 v? b.

fol. 67 ra.

276

8360

8365

8370

8375

8380

8385

8390

Laurens, Laurens, lache tes mains; Je meurs, tant suis par tout estrains ; Plus ne puis vivre sur la terre. Dyables d'Enfer, trop tu remains, Vieu tost au pire des Rommains; Tousjours me va de guerre en guerre. Haro! je tuay le bon sire

Qui si bien gouvernoit l'empire,

Et qui m'avoit tant d'honneur faict; Et son enfant je fis occire:

Je suis bien des mauvais le pire. Haro! je suis d'honneur deffaict. Dyables, pourvoyez a mon faict;

Je suis vostre, chascun le scet; Venez, je meurs de malle raige,

De grans douleurs je suis infaict. Laurens, Laurens, ce m'as tu faict, Qui m'as pourchassé se dommage. Dyables de l'infernal mesnage, Portez moy en vostre bernage,

Car aultre chose ne demand.

Haro! je meurs. Haro! j'enraige. Dyables je vous fais tel hommage, A vous mon ame recommand.

SATHAN. Or ca! dyables, venés avant Porter ce traistre seducteur En Enfer en peine et doulleur. De par le dyable ce puist estre,

Car il sera bien tourmenté

Et puis bouilly en la chaudiere, Et du pis qu'on luy pourra faire. Venez tost et appertement,

Si le bouterons au tourment Devant Lucifer, nostre maistre.

BELraL. Or ça! que le dyable y puist estre! Venés, venés au puys d’Enfer Devant le maistre Lucifer. Chargons, ce soit en malle estraine! Et allons viste comme vent.

BELZEBUNT. A ce faire, je m’y consent. Sus! Astaroth, pren cy derriere. Lucifer nous fera grant chere, Quant il aura se larron traystre. Vous avez ouvré de bon tiltre D'avoir tué le Philippé: En Enfer en serés renté A jamais en grant pulentise.

ÄSTAROTH.

Emporton lay a ta devise,

Prenon le chascun par ung membre. De Dieu jamais n’aura remembre; En sa vie ne vallut one rien

Qu'a destruire les crestiens.

Sus! trestous. Chascun cy agriffe, Et tost soit porté en tourment.

Adone le portent devant Lucifer, et dit

SATHAN: Lucifer, je te fays present Du faulx empereur Decius. Enten bien a nous, lieve sus, Car jay la procuration De l'infernal dampnacion: Tu le sces bien, il y a long temps Que premierement entray ceans. Fay tost, vueilles a nous entendre: Tu sces bien qu'il nous doibt amende. Dy nous tost ou le metteron.

8375 Laurens manque une fois. 8379 demande. 8382 recommande. 8403 De auoir 8409 oncques.

fol. 67 r? b.

fol. 67 v" a.

8425

5430

8435

8440

8445

8150

8455

Lucirer. Mettez lay avecques Neron La bas dedans la grant chauldiere Et faictes feu de grant maniere À jamais pardurablement. Tousjours enforcez son tourment, Et puis soit pendu par la langue Vistement, et que on l’estrangle; Et luy faictes du senglant pire Que vous pourrez, car, a voir dire, Il a tant faiet de mal au monde Qu'il n'y avoit homme en la ronde Plus de cent lieues a l'environ: Tout a mys a destruction. Premier par le peché d'envie Il a occys, n'en doubte mye, Le noble empereur de Romme; Et puis aprés, sen est somme, Fist tuer Philippe, son filz, (Il est ainsi que je le dis) Et puis par le peché d'orgueil Se fist couronner par son vueil Et ce fist empereur de Romme, Parquoy il fist mourir maint homme. Faietes luy du pis que pourrez Et en ses tourmens le gettez Sans avoir heure ne relasche.

SATHAN. Allons parfaire ceste tasche De par Lucifer, nostre maistre; Dien est arrivé en cest estre. Soufflon, soufflon de grant mauiere! Esmeuz le feu soubz la chauldiere, Fay luy du pis que tu pourras, Comme moy; je ne me fain pas. Ne suis-ge pas Sathan nommé,

8427 enforce ton.

8460

8465

8470

8480

211

Qui en cest estre l'ay bouté? Dien peult dire qu'il est venu Ou sera rompu et nroullu. Tous les dyables, venez avant Si me tourmentez ce truant.

BELIAL.

Je m’y en voys. Dyables, avant! Chascun si prengne de sa part, Berith et toy aussi, Grapart, Bellezebuth et Astaros.

Jamais ceans n'aura repos

Qu'en tenebres et en doulleur. Festoyez moy ce seducteur;

ll a tant faict de mal au monde: Il n’estoit crestien en la ronde Qui ne fouyst pour ce meschant.

BELZEBUTH fine:

Ceans Juy seront maintenant

Tous ses biens fais remuneray. Jamais nul jour ne cesseray

De luy faire peine et tourment. Quant nostre maistre le commant, Ne nous faignon de l'eschauffer.

AsTAnOTH fine: Puis que le maistre Lucifer Le veult, soufflon trestous ensemble Et luy faison et feu et flambe; De par le dyable se puist estre! Il soulloit le temps passé estre Le souverain de hommanie, Et maintenant par son envie Est mis aveeques les meschans.

fol. 67 v? b.

8490

8495

8500

oo ot SS a

or

e

-— e

BnmusrEcosTÉ fine: Haro! et que je suis dolans! Dyables, venez moy secourir; Com enragé me fault mourir. Berith, Lucifer, Goulias, Astaroth, ne m'oubliés pas. Bellezebuth, aussi Sathan Et des dyables le tu autem, Venez moy donner allegeance: Maulgré Jupin et sa puissance, Je vous ay tout mon temps servis. Sathan, Lucifer, mes amys, Je vous recommande mon ame. Pour maison Enfer je reclame; Tous les dyables, emportés la, Quant de mon corps departira, Car presentement m'en voys pendre. Haro! je ne veulx plus attendre; (Il s'en va pendre.) Oncques bien ne fis en ma vie. Las! Belzebuth, ne m'oublie mye. Lucifer, tu auras mon chief, Bras et espaulles de rechief; Engendré suis d'une trippiere. Sathan, es tu point la derriere? Boute moy, la corde est nouee, Je vueil faire ma destinee; O! Lucifer, c'est ma plaisance. Dyables, chascun de vous s'avance De me porter en vostre Enfer.

FrgRAMORT fine: Haro! tous les dyables d'Enfer, Acourés plus tost que le pas. Tout le calin de Lucifer, Je vous pry, ne m'oubliez pas. Acourez, trestous, a grans tas

8504 bellezebuth. 8507 Je fus e. dune. 8597

5520

8530

8535

8540

8550

Iryrielle.

8545 d’moy.

Et ne me laissez plus en vie. En Enfer trestout au plus bas Portez mon ame, je vous prie; A tous les dyables je loctrie Sans faire aultre testament. Laurens, par toy je pers la vie. Dyables, acourez vistement. J'enrageray villainement, Maulgré Dieu et la kyrielle; Sathan, fay moy allegement. Le sang me boult en la cervelle, Je suis cy prins par la fourcelle; Dyable saiche que ce peult estre. En Enfer n'a celuy ne celle Qui ne doye a mon ame estre. De cest poignart quay a ma destre Presentement seray occis. Dyables a destre et a senestre, Portez moy ou jay desservy; De tourmens je seray servy. Haro! dyable, fay moy finer: Sans desservir seray servy. Je pourray assez rechigner, Je scay bien que suis au finer. Dyable, donne toy de moy garde, Puis que ainsi me fault finer. Le grant dyable ait de moy la garde! Je voys en Enfer le puant.

Il se tue.

PouRPHIRE, Orfevre, le grant Dieu puissant Soit en cest lieu et en cest estre!

YRENE, orfevre. Bien vegniez vous, mon trescher maistre. Que vous plaist il de mon mestier?

8549 vous manque.

fol. 68 re a;

fol 68 r^ b.

8560

8565

Il n'a ceans oüvraige si cher Qui ne soit vostre entierement Et au mendre de vostre gent, Quant vous plairoit le demander. Dire pouez et commander:

Ce qui vous plaira sera faict.

POoURPHIRE. Je te pry, garde mon secret Sur ung faict que je te vueil dire Et ne le vueilles pas redire A personne qui soit en vie.

YnENE.

Ha! monseigneur, n'en doubtez mye:

J'aimeroye plus cher a mourir Que vostre secret descouvrir, Ne que je fisse nulz recors.

PovnPninE.

Je scay bien ou a ung sainet corps Duquel trestout son vestement

Est d'or, de pierres et d'argent, Ainsi comme il m'est advis.

Va y veoir une de ces nuytz,

Et je vueil que tu y aye part.

YRENE. Menez m'y, ains qu'il soit plus tard, Et loyaulté vous en feray Et tout ce vous annunceray Que trouveray. Croyez de faict Que je le tiendray si secret Que jamais n'en sera nouvelle.

PouRPHIRE.

Vien t'en, c'est droit que te revelle

Adonc le maine au fossé ow est le corps

919

Le lieu, et puis je m'en iray Au prevost, c

de Concorde et dit en le monstrant:

8580

8590

Adonc sen va Yrene a Briet et luy dit:

8595

8600

Voicy le lieu, je le t'affie, Ou il est, ainsi qu'il me semble. Que nous ne soyons veuz ensemble; Je m'en revoys devers mon maistre. Vas t'en et, quant il sera vespre, heviens y bien secrettement.

Adone s'en va a Valerien.

YRENE. Je le feray, chevalier gent; Allez a Dieu qui vous conduye. O! Jesu-Crist, je te mercie Qu'i t'a pleu me donner tel grace De scavoir le lieu et la place Ou gist le corps dame Concorde. C'est raison que je le recorde, Si sera mys en aultre lieu.

Jesu-Crist qui est nostre Dieu Vous vueille garder de tout mal! Briet, vien a moy cy aval,

Je t'ay une chose a dire.

Bnizr.

Que vous plaist il, mon loyal sire? Dictes tout ce qui vous plaira,

Et par moy bien celé sera,

Pour veu qui se doye celer.

YRENE.

Ennuyt m'est venu reveler Ung payen le corps de Concorde, Et veu le faict qwil me recorde,

8559 vueillez. 8574 Que ie y tr. 8577 que ie te. 8578 je manque. 8586 Je le feray manque.

fol. 68 v? a

fol, 68 v" b

8605

8610

8615

80

Il euide que je soye payen

Comme luy, mais il n'en est rien: Je suis crestien secrettement;

Et pourtant te pry doulcement

Que nous aillons le sainct corps querre, Et laportons pour mettre en terre A ce bon prestre Justinus.

Bnizr.

Ainsi que vous l'avez conclus,

Je m'y acord de tout mon cueur. Jesu-Crist, nostre redempteur,

Nous doint faire faict qui luy plaise!

Adone vont aw corps de Concorde, et

8620

8625

8630

Yrene entre dedans la fosse.

LucIFER.

Dyables, dyables, jay ouy noyse, Saillez de ceans vistement;

Faictes tost et apertement.

Haro! haro! saillez, Sathan.

Tien toy icy, Leviathan ;

Astaroth aussi, Belzebuth,

Vous demourrez, il est concludz. Allez, o Sathan, Belial;

Vous deux scavez beaucoup de mal. Venez bien tost, saillez avant;

Et Belial, partez d'icy.

Faictes bien tost ce que vous dy: Allez vous deux en Rommanie, Car il est mort, n'en doubtez mye, Deux des sergens de Decius

Qui est ceans. Ne sejournez plus, Aportez les en ce tourment

Et les mettez semblablement

En la chauldiere ou il est.

8611 Au b. 8692 conludz. 8627 que ie vous. 8634 ch. la ou. 8642 la manque. 8646 La seront. 8652 mesgnie.

8635

8640

Ne faictes plus icy d’arrest, Allez plus viste que le vent.

SATHAN.

Belial, partons promptement Sans plus icy de sejour faire. Allons bien tost, il fault parfaire Le commandement Lucifer. Apportons les en nostre Enfer, Si seront la avec leur maistre.

BELIAL.

Nous les bousterons dedans l’estre, Dont jamais jour ne partiront.

s645 Au puis d’Enfer, au plus parfont,

Seront avecques Decius.

Adone vont aux mors Sathan et Belial.

8650

8655

SATHAN. Chargons bien tost, ilz sont vaincus Et atains de leur faulx langaige; Portons les en nostre bernaige; Le grant dyable l'a commandé.

Adonc les vont querir.

BELIAL. Fieramort et Bruslecosté, Vous garderez nostre mesgnaige. Nous vous ferons parler en caige, Avant qu'il soit gueres de temps.

SATHAN. Bruslecoste, quant je vous tien, Vous estes de malle heure né. Vous serez tresbien ordonné, Puis qu'estes es mains de Sathan.

fol. 69 r' a.

281

BELIAL. BRIET. Fieramort, puis que je vous tien, 8685 Je te mercie, mon vray Dieu,

8660 Je vous sçauray bien arruner. Qu'il te plaist qu'a ta vraye martire Garde n'avez de m'eschaper, Je touche, car je puis bien dire Tant que soye en Enfer le puant. Que de tel faict ne suis pas digne.

SATHAN, en Enfer. YRENE. Quant je vous tien cy maintenant, Le payen, plain de vie maligne, Je vueil que soyez eschauffe 8690 Qui m'a ton sainct corps revellé s665 Et en ce feu ardant bouté, Certes ne s'en fust ja meslé, Qui bruslastes le bon Laurens. N'eust este pour les grans tresors Qu'il cuidoit avoir de ton corps, BELIAL. Et touteffois nous voyons bien

8695 Que de ses dis il n'en est rien,

Vous estes venu bien a temps ne à Et quil n'y a ne or ne pierre.

Pour estre o vostre compaignon. Vous estes divers et felon;

3 Brıer. 8670 Dancer vous convient cy dedans.

Portons le pour le mettre en terre Bree Avecques les aultres martirs. Dieu ne veult qu'ilz soient espartis,

A! allez devant, je pretens; Mod 3 8700 Il veult qu'ilz reposent ensemble.

Car je le vueil faire dancer A la dance de nostre Enfer

YnENE. Au tabour, a toutes noz flustes. : : : : 2 8675 Oncques mais vous tant d'honneur Vous dictes voir, comme il me semble ; entités Or le portons legerement. I 2 : Adonc portent le corps de Concorde a Comme vous aurez en cest estre; it . i Y i Je congnoys bien et puis congnoistre ustinus, et dit Yrene: Qu’oncques vous ne hayez noise. Jesus, le roy du firmament, Vous doint honneur, paix et concorde! YRENE, dedans la fosse (et Passevent 8705 Veez cy le corps dame Concorde, 2 les regarde). Que ung payen m'a revellé. T illeé Doulce dame, noble et courtoyse, Nous ne l'avons anchilleé, : a , E 3680 De vous doy bien estre recors, Mais vous l'aportons, noble prestre. Quant il vous plaist qu'a vostre corps Je doye auleunement toucher. JUSTINUS. fol. 69 ^ b. Or le tenez, mon amy cher, Je te mercie, mon Dieu, mon maistre, Si le mettons hors de ce lieu. 8710 Du beau don que tu m'as transmis,

8675 vous manque. 8709 Doulx iesus mon d.

36

fol. 69 v? a.

282

8715

8720

Et vous aussi, mes doulx amys. O! corps saint de tresgrant merite, Empres ton seigneur Ypolite

En ce lieu cy reposeras.

Dieu le vueille! et tu lui tiendras Compaignie et morte et vive.

URBAN. Fol est qui contre Dieu estrive, Nous le pouons clerement veir. Or la mettons icy gesir Avec ceulx de sa compaignie. Adonc la mettant emprès Ypolite.

JUSTINUS.

Mes chers amys, je vous mercie. Allez a Jesus, qui vous maint!

Brrer.

A Dieu vous disons, homme sainct, Qui vous doint sa voulenté faire!

Adonc s'en vont parmy le champ, et dit

8725

8730

Passevent a Valerien :

PASSEVENT.

Apolin, le dieu debonnaire,

Vous doint honneur, noble prevost, Et a tous les gens de vostre ost! Je vous vien dire une nouvelle Laquelle n'est bonne ne belle: C'est du corps la faulce nourrice, Que deux crestiens par leur malice Ont osté dont l’avez faict metre.

VALERIEN. Est-il vray?

8715 leur tiendras. 8718 veoir.

8730 corps de la.

8735

8740

8745

PASSEVENT.

Ouy, noble maistre. Je ne scay ou ilz l'ont porté.

V ALERIEN.

Helas! tant suis desconforté Que je n'en puis venir a chef.

Or sus! garcons, plains de meschef.

Allez.les querir comme bestes Et leur allez couper les testes, Sans que jamais en aye nouvelle.

MAULEVAULT. Nous y allons la cource ygnelle. Vien les nous monstrer, Passevent, Et nous les metron en tourment, Avant que jamais retournon.

MALENGRONGNÉ.

Avant! a eulx! Couron, couron Pour en faire le pays delivre.

Adonc courent comme enragez parmy

8750

le champ.

PassEvENT, en les monstrant.

Tenez! galans, je les vous livre; Veez cy les deux qui ont ce faict.

MaAULEVAULT, en les prenant.

En cest heure serez deffaict. Venez, venez a coupe-teste. Courez! Dieu en ayt malle feste! N'en aurons nous jamais le bout?

(Adone les montent en Veschauffault.)

8155

Baisse toy, tu es trop debout; Haste toy, il est pres de nuyt. C’est le diable, tant il m'ennuyt Que le pays n'en est delivre.

8743 meteron.

fol. 69 v? b.

fol. 70 r^a

YnENE.

O! doulx Jesus, a toy me livre ; Vueilles mon ame recepvoir.

Se au monde n'ay faict debvoir, Je te requier pardon et grace. Secours huy ma povre ame lasse, Ou je scay bien qu'elle est perie. Doulx redempteur, filz de Marie, Je la recommand en tes mains.

Adonc il se baisse, et l’on met ung

8710

8780

faule corps.

MALENGRONGNÉ. Maulgré mes dieux de ces villains! Nous feront ilz tousjours tel peine? Or vous baissez en malle estraine, Vous avez icy trop presché, En present serez despesché. Tendez long col comme une grue.

(Il frappe.)

En bon an soit qui ainsi rue! Je croy que vela vien feru. Despesche tost ce morferu Ou me le baille, se tu veulx.

Brıer.

O! doulx Jesu-Crist, roy des cieuls, Regarde moy de tes deux yeulx, Car vecy la fin de ma vie.

Ton nom puissant et vertueulx

Je confesse de cueur joyeulx

Et treshumblement te mercie

Qu'il te plaist par ta courtoisie

Que je soye de la compaignie

De ceulx que tu pren par martire. Mon ame metz en ta baillie,

8787 Ho de par le.

S181 plaise.

8792 le manque.

8785

283

Mon Dieu, je t'en requiers et prie; Nulle aultre chose ne desire.

Adonc on met ung faul corps, et dit

8790

8795

8800

8805

8803

Maulevault: MAULEVAULT.

C'est le dyable, fault il tant dire? Je vous feray bien tantost taire. Lesserez vous meshuy de braire? Le dyable le puisse scavoir! Baissez vous bien tost pour avoir Le payement tel quil vous le fault. Present vous cherrez de si hault Que jamais ne direz parolle. Tens le col, filz de putain folle, Affin que je ne faille mye. (Il frappe.)

Vela bien joué d’escharmye! Laissons les la, puis qu'ilz sont mors, Et allons faire noz rapors A Valerien, nostre sire.

Ilz s'en vont.

JUSTINUS.

Le faulx prevost a faict occire L’orfevre et son compaignon. Allons tost, plus ne sejournon, Les deux bons martirs dela querre Pour les mettre en saincte terre, Ainsi comme il leur apartient.

URBAN. Allons y, pas a moy ne tient, Car ainsi nous le debvon faire. llz s'en vont.

tantost pl. 8804 dela manque.

fol. 70 r? b.

fol. 70 v^.

284

JUSTINUS. Prenez par dela, levez sus. 8815 Allons a Dieu louenge faire A l'eglise, grans et menus, A la fin de ceste exemplaire Chantans: Te Dewm laudamus.

Loué soit Jesus, nostre pere, 8810 Qui a ses amys recongneuz! Portons les a nostre repaire: A ce faire sommes tenus. Or sus! Urban, mon tresdoulx frere, EXPLICIT.

Cy finist le mistere de

Monseigneur sainct Laurens. Par personnaiges, avec le martire de Monseigneur sainct Ypolite. Et plusieurs aultres martirs. Nouvellement Imprimé a Paris. Par Alain Lotrian, et Denys Janot, Imprimeurs et libraires. Demourans en la rue neufve Nostre dame a l'enseigne de L'escu de France.

8809 n. sire.

———————á- ee -.——— ——

GESSSAIRE

Abreger, v. intr. se häter 1187, 2255, 2361.

Abus, s. m. tort 144.

Achenné, adj. acharné 7899.

Accolitre, s. m. acolyte 2980.

Aconvoyer, v. tr. amener 470, 486.

Aculer, v. tr. repousser, 2385, 6387.

Adirer, s. intr. se perdre, s’egarer, 5882, 6756, 8354.

Admonnester, amonnester, v. tr. assürer 2123, 4340; ordonner 4423.

Affie, s. m. affaire 3202.

Agriffer, v. tr. prendre avec les griffes, empoigner 8411.

Allée, s. f: de grant allée, vite 6412.

Amonnester, v. Admonnester.

Amortir, v. intr. mourir 942.

Anchilleer, v. tr. ensevelir (?) 8707.

Appointer, v. tr. ajuster, adapter, 1489; v. pron. se préparer, se mettre en ordre 2093.

Arellier, v. tr. frapper, battre 8156.

Arroy, s. m. équipement, suite 1437, 2371; ordre 1457, 1794, 5897 etc.; manière d'être, état 3499, 5622, 5940.

Arruner, v. a. venir à bout de qqn 8660.

Assenner, v. intr. (sur qqn), diriger ses coups vers qqn, le frapper 5966.

Atie, s. f.: mettre atie a, se háter de 6825.

Atirer, v. réfl. aller 1612.

Avantion, s. f. la premiére partie, les premiers 1473.

Avollay, s. m. avolé, étranger 5564.

Baeuler, v. a. frapper sur le cul 6386. Barbeter, v. intr. barboter 2178.

Bavoler, v. intr. bavarder (?) 8097. Bernage, s. m. corps de barons 989, 9371. Bouchemoy, n. pr. surnom de Lucifer 2197.

Bouleur, s. m. bouilloire 2350. Brasser, v. intr. travailler, 4679. Brie, s. f. bruit 906.

Calin, s. m. séquelle 8516.

Caterne, s. f. troupe 1272.

Cautelle, s. f.: faire cautelle a, tromper 2947.

Cheoir, v. intr.: wn coup, horion me cheoit, j'échappe à un coup 4470, 4851, 6385; v. imp.: il me cheoit pour escourre, je réussis à m'échapper 3982, 7442.

Chevir, v. intr. (de), venir à bout de 3283, 6236, 6698.

Chevetaine, s. m. chef, capitaine 2535.

Cole, s. f. désir 26.

Commis, s. m. commissaire 2479,

Compost, s. m. situation, état 5911.

Contence, s. f. blàme 2851.

Contrepoint, s. m.: jouer du contrepoint avec, être d’intelligence avec 7998.

Convenant, s. m. promesse 2718.

Cornu, adj.: coup cornu, coup fort, tranchant 5498,

Coup, s. m.: à coup., tout de suite 1123, 1133.

Couraille, s. f. entrailles 5667.

Cource, 3 p. s. prés. ind. de courecier, v. pron. se fächer 5176.

Courgée, s. f. escourgée, laniére 5429, 5475.

Couvent, s. m. famille, maison 5168.

Cresme, s. m. huile sacrée 2910.

Custode, s. m. et f. rideau 8221.

Dea, interj. exprimant l'étonnement: et dea! 7643. Declairer v. Desclairer.

Decolouer, s. m. billot 6472.

Delicter, v. intr. se réjouir 5508.

Deluger, v. a. faire mourir 7648.

Departement, s. m. séparation 7892.

286

Desapo(r)st, adv. (?) à contre-coeur (?) 5913.

Descharpir, v. tr. déchirer, 5925.

Deselairer, declairer, v. tr. expliquer 9, 488.

Desroy, s. m. tourment 3830.

Dessirer, v. tr. déchirer 6363.

Desvier, desvyer, desvoyer, v. pron. devenir fou 5891; v. intr. avec le méme sens 5892, 6069; pt. p. fou, insensé 6036. Cf. Devier.

Detirer, v. tirer, entraîner 8356.

Devier, desvier, v. intr. mourir 7479, 8172.

Deviser, v. tr. séparer 6119.

Dilatoire, dillatoire, s. m. délai 3822, 4023.

Diligenter, v. tr. expédier vite 526.

Echiller, v. tr. exiler, ruiner 5450.

Emparoir, v. pron. se rendre 1502.

Ennuyer v. imp: il m’ennuye que, je désire que 5502.

Enorter, v. tr. conseiller, ordonner 3971.

Erreur, s. f. action de marcher, marche 2843.

Escharmye s. f. = escremie, escrime 8797.

Eschoyer, v. intr. = eschiver, échapper 1912.

Escourre, v. intr. s'échapper 3982, 4471, 7442.

Escourre, v. tr. secouer 5565.

Eslongne, s. f. délai 6018.

Espaignoller, v. tr. arranger à l’espagnole (?) 8028.

Essongne, s. f. peine, embarras 6022.

Estee, s. f.: de notre estee, tant que nous sommes ici 7758.

Estivel, s. m. maison, famille 1617.

Estour, s. m. attaque, effort 8967.

Estraine, s. f. chance 5352, 5602, 8396.

Cf. Tivel.

Faict s. m.: faire son faict, donner sa foi 181. Fais, s. m.: a fais, comme une masse 7754. Fouaille, s. f. menu bois de chauffage 6799, 6846. Frommier, v. intr. formier, étre agité 6280.

Gadalier, s. m. godalier, godailleur 6204.

Galant, gallant, s. m. en adressant la parole à quel- qu'un: ami! camarade! 766, 910, 1182, etc.

Galer, v. tr. féter, choyer(?) 6843; v. intr. se réga- ler 2956, 3055.

Galon, s. m. espèce de mesure 2957, 3057.

Game, s. f. = gemme, chose rare 5971.

Glasson, s. m. halecret 1491.

Guisarme, s. f. arme d'hast 878, 1268.

Haitter, hetter, v. imp. faire plaisir 1843, 7593. Hardier, v. tr. défendre (de faire qc) 3277.

Hayez (3-syll.), 2 p. pl. impf. ind. du verbe hair 8678. Hongner, v. intr. grogner 6023.

Housser, v. tr. brosser, battre 6380, 7951. Humanité, s. f. corps (humain) 2230.

Infaiet, adj. infect 6024. Intismer, v. tr. informer, faire savoir 3139. Intiver, v. tr. ordonner 5793.

Jour-Dieu, s. m. jour de féte(?) 2516. Journée, s. f.: conquérir la journée, dit pour: gagner la bataille du jour 2434.

Lampe, s. f. espèce d’etoffe, de laine 7524. Lay, s. m. = le, large 5563.

Layette, s. f. coffre de petite dimension 4207. _ Longne, s. f. les reins 5551.

Lysse, s. f. chienne 7639, 7142.

Mahonnerie, s. f. islamisme, idolätrie

Mailler, v. intr. frapper 5348.

Maintenue, s. f. maison, famille 2688, 5011.

Malostrus, adj. difforme 6565.

Marmouser, v. pron. se fácher 5536.

Matinaille, s. f. troupe de mátins, de coquins 2101.

Merquer. v. imp.: il merque, il est indiqué, dit 208.

Meschesse, 3 p. s. prés. subj. du v. imp. mescheoir, arriver du mal 4589.

Mettre, v. imp.: il met, il est indiqué, dit 260.

Mierre, s. f. myrrhe 5851.

Mondiffier, v. tr. purifier 6925.

Montjoye, s. f£. foule, troupe 1626.

Morferu, adj. maudit, misérable 7904; s. m. coquin, fripon 8773.

Murdricer, v. tr. tuer, assommer 2024.

3252.

Nemplusque = non plus que, pas plus que 2046. Nuictée, s. f. nuit 6896.

Obe, s. f. vétement blanc 2987.

On, adv. onc, jamais (?) 9451.

Orbonner, v. tr. aveugler 5948.

Ordonner, v. pron. se mettre en ordre 247, 1383. Orphanté, s. f. peine, malheur 5670.

Ost, s. m. maison, famille 2332, 4441, 7338. Ostaige, s. m. maison, famille 171, 255, 1517, 7047. Osté, s. m. = hostel, maison, famille (?) 6843. Oursigne, s. f. oursine, espéce de plante 1553.

Partie, s. f. direction: ceste partie, ici 395, 884, 2223 etc.; pays 1734.

Party, s. m. contrée, pays 200, 699, 853.

Peine, s. f.: mettre peine, se häter 225, 7762.

Pennart, s. m. hache 4705.

Point, s. m.: (garder) a point, soigneusement 4885; mettre en point, expédier 7618.

Posté, s. f. = poste (?) 116.

Pourmener, v. tr. maltraiter 5344.

Present, adv. à present 7. Pullent, adj. puant 4894, 6749. Pulentie, pulentise, s. f. puanteur 2119, 8405.

Radote, adj.: tout r., grand radoteur 3980.

Ramener, v. tr. battre 5628.

Randonnée, s. f.: de randonnée, avec force 5927.

Rebouter, v. tr. amoindrir (l'honneur) 610.

Recoler, v. pron. se rappeler 4748,

Recompassioner, v. tr. reconnaitre, professer (?) 7879.

Recorder, v. tr. dire 3702, 3841.

Recors, adj.: étre recors de, se rappeler 3366.

Reffait, adj. vigoureux, fort 5512.

Regenter, v. intr. régner 1270.

Rememoirer, v. tr. penser à 3515.

Remery, pt. p. de remerir: estre; remery en joie, étre plein de joie 2331.

Renter, v. tr. récompenser 8404.

Reprinse, s. f. blàme 678, 694, 1411, etc.

Resconcer, v. intr. se coucher (dit du soleil) 568, 4545,

Robille, s. f. robe 6836.

-

287

Saussiers, s. m. marchand de sauce 1555.

Souldée, s. f. troupe soudoyée 2421.

Souvenement, s. m. souvenir 6948, 8006.

Survenue, s. f.: plus survenue, plus grande surprise 2451, 2455.

Sus, interj. debout! allons! 987, etc.

Tastin, tatin, s. m. coup 7981, 7989; gorgée, 2969.

Tendant, pt. pr. du v. intr. tendre: je suis tendant, je veux 718.

Termer, v. tr. fixer 240, 724, 129, etc.

Tirer, v. pron. se rendre 1353.

Tivel, s. m. maison, famille 839. Cf. Estivel.

Tour, s. m.: sans tour tenir, en un clin d’eil 2026.

Tremoler, v. tr. trembler devant, craindre 5404.

Truande, & f. tas de mendiants 5356, 7937.

Valee, s. f. a la valee (?) 6377. Verey, adj: avoir le cueur vercy, avoir honte 890.

Ygnel, adj. = isnel, rapide 1618. Ylle, pr. pers. ils 4581.

> BENDER

ESSET SEC REIN

Mep. KAND

AH OA CUS

EM | ! :

suci rbe

^

N P

"2

DM. - B

Historisk ófversigt.

Redan i början af 1870 talet publicerades flere arbeten, säsom af v. Recklinghausen '), Eberth”), Klein‘), Socoloff‘), Fischel^) och Letzerich*), deri det framhölls att mikroorganismer blifvit funna vid undersökning af organ tagna från i typhus abdominalis aflidna personer, men författarene tala endast om mikrokocker, hvilka de observerat i mjelte, tarm och mesenterialkörtlar. Den enda af ofvan uppräknade fórff. som specielt omnämnde mikrokockernas egen- rörelse var Letzerich. Han anställde äfven inympningsfórsók djur med enligt uppgift positivt resultat. Dervid användes dock icke renkultur ").

Är 1878 anger Eppinger?) att han i typhösa larynxsär i broskväfven funnit stafformiga mikroorganismer, hvilka Klebs?) anság vara identiska med de baciller han uppgifver sig konstant funnit i tarm, men äfven i mesenterial- körtlar, lunga, njure, hjerta och larynx hos typhuslik. I ett senare arbete!) ger Klebs en utfórligare beskrifning de baciller han iakttagit och skulle de

‘) Verhandlungen der physikalisch-mediein. Gesellsch. in Würzburg. Sitzung von 10 Juni 1871 eit. enl. Gaffky. Mitth. aus d Kais. Gesundheitsamte. II. Bd. 1884, pag 372. ?) Zur Kenntniss der bacteritischen Mykosen. 1872 cit. enl. Gaffky.

3) Report on the Intimate Anatomical Changes in Enterie or Typhoid Fever. Reports of the Medical Officer of the Privy Couneil and Local Governement Board. London 1895 cit. enl. Gaffky. *) Zur Pathologie des aeuten Milztumors. Virchow's Archiv. Bd. 66, pag. 177.

5) Prager Med. Wochenschrift. 1878 pag. 33 o. 45 cit. enl. Gaffky.

5) Virehow's Archiv. Bd. 68, pag. 532.

7) 1. e. pag. 539.

*) Veründerungen des Larynx bei Typhus abdominalis. Handbuch der pathol. Anatomie von Klebs. Bd. II. 1880 pag. 80.

*) Der Ileotyphus eine Schistomycose. Arch. f. experiment. Pathalogie u. Pharmakologie 1880. Bd. 12, pag. 231.

‘) Der Bacillus des Abdominaltyphus und der typhóse Process. Arch. f. experim. Patho- log. u. Pharmakolog. 1881. Bd. 13, pag. 419.

292 WALTER CYGNÆUS.

haft en längd af 50 « och en bredd varierande från 0.2 till 0.5 «. Men förrän bacillerna uppnå den ofvan angifna längden skulle de bestå af kortare stafvar. De färgades lätt af hæmatoxylin.

1880 publicerade Eberth!) ett arbete, deri han redogör för de baciller han funnit hufvudsakligast i mjelte, mesenterialkörtel och tarm hos typhuslik, beskrifver bacillernas form, deras förekomstsätt i organen, samt förhållande till färgningsvätskor. Han uppgifver dem vara korta i ändarna afrundade baciller, ofta i midten försedda med 1—3 små matt glänsade sporartade kroppar. De färgas svagt af methylviolett, bismarckbrunt och hæmatoxylin. I snitt lyckades han icke dem skarpt färgade, deremot lätt om saft utpressades från mesen- terialkörtel och fürgades objektglaset”).

Oberoende af och samtidigt med Eberth arbetade Koch”) med samma sak och fann i de djupare icke nekrotiska partierna af tarmslemhinnan (under tarmulcerationerna), i mesenterialkörtel, mjelte, lefver och njure dels isolerade dels anhopningar af baciller, hvilka fullkomligt liknade de af Eberth beskrifna. Han lyckades äfven dem intensivt färgade medelst bismarckbrunt. De långa, trädformiga baciller, hvilka Klebs beskrifvit, fann Koch endast i de ytligare nekrotiska delarna af tarmslemhinnan, men aldrig i de inre organen. den grund antog han att deras närvaro skulle bero en sekundär invandring, deremot de korta, i ändarna afrundade af Eberth och honom beskrifna bacil- lerna vore specifika för typhus abdominalis. Synnerlig vigt lade Koch äfven bacillernas förekomst i karakteristiska härdar inom organen. Härdar af mikrokocker kunde upptäckas hvarken af af Klebs, Eberth eller Koch. Full- komligt öfverensstämmande med Ebert-Kochska bacillerna voro äfven de af Meyer‘), Coats?) och Orooke^) beskrifna och ansågs numera allmänt denna bacill vara specifik för typhus abdominalis.

Gaffky*) var den första som lyckades renodla typhusbacillen samt gaf en noggrann beskrifning dess förhållande till skilda närmaterial, isynnerhet potatiskulturer, påpekade bacillernas form, egenrörelse och sporbildning. Han

1) Die Organismen in den Organen bei Typhus abdominalis. Virchow's Arch. Bd. 81, pag. 64.

?) Neue Untersuchungen über den Bacillus des Abdominaltyphus. Virchow’s Arch. Bd. 83, pag. 498.

3) Mittheilungen aus dem Kaiserl. Gesundheitsamte 1881. Bd. I, pag. 45.

3) Untersuchungen über den Bacillus des Abdominaltyphus. Dissert. Berlin 1881, pag. 31.

5) British Medical Journal 18 Marz 1882 cit. enl. Gaffky pag. 376.

$) British Medical Journal I Juli 1882 cit. enl. Gaffky.

7) Zur Aetiologie des Abdominaltyphus. Mittheilungen aus dem Kaiserl. Gesundheitsamte 1884. Bd. I, pag. 312—420.

Studier öfver Typhusbacillen. 293

framhöll äfven bacillernas förekomstsätt i grupper eller härdar inne i mjelte, mesenterialkörtel, lefver och njure såsom specielt karakteristiskt för typhus- bacillen. De inympningsförsök djur med renkultur Gaffky gjorde gäfvo negativt resultat, likasä försöken att renodla typhusbaeillen frän dejektioner. Det är detta klassiska verk, som ligger till grund för de talrika arbeten, hvilka inom en kort tid blifvit publicerade om typhusbacillen. Af dessa kunna här omnämnas endast de vigtigaste och specielt de som beröra renodlingar ur de- jektioner äfvensom inympningar djur.

A. Pfeiffer") lyckades först agar-agar isolera och renodla typhus- bacillen från patienters dejektioner. Detta har sedermera upprepats af E. Frænkel och Simmonds, Merkel, Seitz, Wiltschura, Chantemesse och Widal, Kilcher, Merkel och Goldschmidt?), Vilchour?), Lepidi-Chioti och L. de Blasi *). De sistnàmnde förff. använde vanlig köttinfusionpepton-gelatina och icke agar-agar.

De inympningsfórsók djur (Murchison, Klein, Birsch-Hirschfeld, Bahrdt, Motschutkoffsky, Walder, Klebs, Chomjakoff)?), hvilka blifvit anställda dels med typhus-dejektioner dels renkultur, hade gifvit högst osäkra resultat, de flesta fullkomligt negativa. Derför väckte äfven E. Frænkel och Simmonds arbete ett stort uppseende, emedan fórff. vid sina försök kommit till afgjordt positiva resultat. Vid experimenten användes kaniner, vanliga gräa möss samt marsvin. Den metod förff. begagnade vid inympningarna, var insprutning af i steriliseradt vatten uppslammad potatiskultur i óronven kaniner samt intraperitoneala injektioner kaniner, möss och marsvin. De symptom djuren intra vitam visade voro: dålig matlust, nedsatt rörelseförmåga samt diarrhé. Dessa symptom varade vanligtvis ända tills dód intrádde, hvilket skedde oftast inom fórsta dagen post injectionem, men till och med 2—4 dagar derefter. Vid obduktion iakttogs konstant mjeltfórstoring, rodnad och svullnad af tarm- slemhinnan, tillsvälling af mesenterialkörtlarna, Peyerska plaquerna och de so-

,

1) Ueber den Nachweis der Typhusbacillen in Darminhalt und Stuhlgang. cit. enl. Fort- schritte der Medicin 1886, pag. 706.

2) Revue critique. Le microbe de la fièvre typhoide par T. Legry. Archives générales de Médicine 1889, pag. 194—195.

3) The bacilli of typhoid fever (The Lancet N.o III, Vol. II 1886) cit. enl. Baumgartens Jahresbericht, 1886 pag. 177.

3) I bacilli de tifo delle dejezioni degli ammalati (Giorn. intern. delle scienza med. 1886, fasc. 10) cit. enl. Baumgartens Jahresbericht, 1887 pag. 139.

5) Gaffky, l. c. pag. 393.

5) Die ätiologische Bedeutung der Typhusbacillus. Hamburg 1886 samt Weitere Unter- suchungen über die Aetiologie des Abdominaltyphus. Zeitschr. f. Hygiene. Bd. II, pag. 138.

294 WALTER CYGNZUS.

litära folliklarna i synnerhet i nedre delen af ileum. I tre fall kunde fórff. iakttaga ulcerationer à de tillsvällda Peyerska plaquerna, liknande dem man finner vid typhus hos menniskor. Genom anläggandet af skifkulturer kunde konstant fràn mjelte, men äfven fràn lefver, mesenterialkörtlar samt Peyerska plaquer typhusbaciller uppvisas. I organen funno fórff. bacillerna förekomma samma sätt i karakteristiska härdar som vid typhus hos menniskor. Reher') fann endast i 1 af 7 fall de karakteristiska grupperna i mjelte och lefver, han deremot genom anläggandet af kulturer från samma organ kunde uppvisa bacillerna i alla 7 fallen. grund häraf antager han att dessa härdar vore att anses såsom delvis postmortala bildningar. Genom E. Frænkel och Sim- monds?) undersökningar beträffande denna sak visade sig detta vara fallet.

Di Westea?) och A. Frænkel*) kommo vid sina djurförsök till samma resultat som E. Frankel o. Simmonds. Den förra kunde ännu 9 dagar post injectionem genom kulturer (från mjelte och lefver) uppvisa typhusbaciller. A. Frankel använde den metod Nicati och Rietsch begagnat vid sina experiment med Kochs cholerabaciller nämligen injektion af renkultur direkte i duodenum och erhöll dervid samma förändringar hos försöksdjuren som E. Frænkel och Simmonds. Djuren dogo mellan tredje och sjunde dagen post injectionem. Genom kulturers anläggande från mjelte konstaterade han närvaron af baciller i densamma. I tarmväggen fann han äfven mikroskopisk väg baciller. Di Westea använde marsvin och kaniner, A. Frænkel äfven möss.

Genom talrika och med omsorg utförda undersökningar ger oss O. Seitz”) ett värdefullt bidrag till kännedomen om typhusbacillen. Han bekräftade full- komligt Eberths, Kochs och Gaffkys iakttagelser. Såväl mikroskopisk under- sökning, som kulturförsök från blod, 7 gånger från finger, 14 från roseola- fläckar, gäfvo alltid negativt resultat. I urin kunde han i 2 af 7 fall uppvisa typhusbaciller. Urinen var i båda fallen betydligt ägghvitehaltig. Vid sina djurexperiment använde Seitz äfven den method Koch begagnat vid sina försök med cholerabacillen marsvin, nämligen att gifva renkultur per os, sedan magsaften först blifvit neutraliserad medelst sodalösning och djuren fått T:ra

! Zur Aetiologie des Abdominaltyphus. Arch. f exper. Patoolog. bd. XIX, pag. 420, cit. enl Baumgartens Jahresbericht. Bd. II, pag. 178.

?) Die Aetiologisehe Bedeutung des Typhusbacillus, pag. 18.

3) Ricerche e sperimenti sul bacillo de tifo abdominale. Morgagni 1785, cit. enl. Baum- gartens Jahresbericht. Bd. II, pag. 163.

2) Zur Lehre von den pathogenen Eigenschaften des Typhusbacillus. Centralblatt f, klin. Med. 1886, N:o 10, cit. enl. Baumgartens Jahresberieht. Bd. II, pag. 144.

5) Baeteriologische Studien zur Typhus-Aetiologie. München 1886.

Studier öfver Typhusbaeillen. 295

Opii för att nedsätta peristaltiken. I 7 af 16 fall lyckades experimenten till vida att djuren dogo efter 48 timmar, ett till och med 4 dagar efter in- greppet. Vid obduction fórefunnos acut enteritiska förändringar i tarmkanalen, i det sista fallet äfven mjeltfórstoring. Genom anläggandet af kultrurer från tarminnehället kunde baciller uppvisas i de flesta fallen, deremot detta från de inre organen endast någon gång lyckades. Dessutom gjorde han intrave- nösa injektioner kaniner och kom dervid till samma resultat som E. Frænkel och Simmonds. De anatomiska förändringarna voro dervid betydligt mera ut- präglade såväl i tarmen, som i de andra organen, än om djuren fått typhus- kultur per os. Fem försök medelst direkt insprutning af renkultur i duodenum aflupo utan resultat, likaså inhalationsförsöken. Två unga marsvin, som mata- des med 30 ccm. mjölkkultur dagligen, dogo 5:te dagen. I snitt från orga- nen kunde icke baciller upptäckas vid mikroskopisk undersökning. Kulturer anlades icke från organen. Tvä kaniner och ett marsvin, hvilka fått intrape- ritoneala injektioner af steriliserade typhuskulturer dogo under samma symptom som de djur, hvilka fått icke steriliserade kulturer per os. Frågan, huruvida Seitz lyckats öfverföra typhus sina försöksdjur, lemnar han obesvarad. E. Frænkel och Simmonds, A. Frænkel, Di Westea och v. Fodor') deremot antogo typhusbacillen hafva för vissa djurspecies pathogena verkningar.

Brieger”) har lyckats från typhuskulturer isolera ett gift „Typhotoxin“ hvars kemiska formel han uppgifvit vara C; H,, NO, Insprutadt i möss och marsvin åstadkom det en nedsättning af rörelseförmågan, diarrhé, pupilldilation, freqvent respiration samt slutligen död.

Wyssokowitsch?) hade kommit till det resultat angående typhusbacillen, att densamma inom 18 timmar efter injection totalt försvinner från blodet och aflagrar sig i mjelte, lefver och benmärg, hvarifrån den äfven vid mindre in- jektioner försvinner inom 24 timmar. grund af dessa sistnämnda arbeten företog Sirotinin*) en serie experiment för att utröna typhusbacillens toxiska verkan djur och använde dervid såväl steriliserade som icke steriliserade typhuskulturer. Han kom till följande resultat: „dass in den Typhusculturen eine beträchtliche Dosis wirksamer Ptomaina vorhanden ist, und dass die aus der

!) Neuere Versnche mit Injection von Bakterien in die Venen, cit. enl. Zeitschr. f. Hygiene. Bd. I, pag. 492.

?) Ueber Ptomaine. berlin. klin. Wochenschr. 1886, N:o 18 pag. 281.

3) Ueber die Schicksale der in's Blut injieirten Mikroorganismen im Körper der Warm- blüter. Zeitschr. f. Hygiene. Bd. I, pag. 3.

*) Die Uebertragung von Typhusbaeillen auf Versuchtsthiere. Zeitschr. f. Hygiene. Bd. I, pag. 465—488.

296 WALTER CYGNÆUS.

Injection resultirenden Krankheitssymptome und Todesfälle vollauf auch aus einer Intoxication durch diese Giftmenge erklärt werden kónnen*') Någon synnerig förökning af bacillerna inom djurorganismen kunde han ej konstatera.

Likaledes företogo Bermer och Peiper”) vidlyftiga undersökningar för att afgöra huruvida en värklig infektion hos försöksdjuren egt rum eller ej. I hufvudsak bekräftade de hvad E. Frænkel och Simmonds, A. Frænkel och Seitz iakttagit vid djurförsöken, men de antogo att djuren dótt icke genom infection utan genom intoxication. Detta antagande baserade de följande iakttagelser, till hvilka de kommit genom särskilda för ändamålet gjorda talrika djurexperiment: 1:mo att sjukdomssymptomen hos försöksdjuren voro direkte proportionela med den injicerade mängden af typhusbaciller; 2:do att någon förökning af bacillerna inom djurorganismen icke egt rum; 3:tio atti det när- maste identiska pathologiska förändringar kunna åstadkommas hos samma djur- species genom steriliserade typhuskulturer samt afgjordt icke pathogena mikro- organismer, såsom en gröngul baeill N:o 17°), bacillus subtilis N:o 9°), en hvit bacill N:o 19°), mierococeus prodigiosus N:o 1°) och en gul bacill N:o 6°). Förff. framhöllo specielt att förändringarna i tarmen hos försöksdjuren konstant uppträdde i duodenum och öfre delen af ileum och icke i nedre delen af den- samma såsom vid typhus hos menniskor. De företogo äfven en serie experi- ment för att utröna huruvida man ej medelst injektion af först minimala qvan- titeter och genom att småningom öka dosen kunde göra djuren immuna för typhusgiftet och kommo till det resultat att djuren sålunda kunna fås immuna mot större annars letala doser.

I Frankrike åter äro Chantemesse och Widals”) undersökningar öfver typhusbacillen anmärkningsvärda. De kunde genom kulturer uppvisa densamma i mjelte, lefver, lungor, hjerna och tessis hos lik. I öfverensstämmelse med Philippowiez°) lyckades förff. intra vitam genom punktion af mjelten framställa kultureu frän densamma, deremot icke frän blod (roseolafläckar). Fórff. under- sökte äfven närmare de s. k. vacuolerna, som forekomma inne i bacillerna

1) ]. e. pag. 479.

2) Bacteriologische Studien über die ätiologische Bedeutung der Tydhusbacillen. Zeitschr. f. Hygiene. Bd. I, pag. 489—552 och Bd. II, pag. 110—137.

3) Eisenberg. Bacteriologische Diagnostik. Hamburg 1886.

+) Recherches sur le bacille typhique et l'étiologie de la fièvre typhoide. Archives de Physiologie normale et pathologique, 1887 N:o 3, pag. 217—300.

5) Ueber die diagnostische Verwerthung der Milzpunetion bei Typhus abdominal. (Wiener med. Blätter 1886, N:o 6 och 7) cit. enl. Baumgartens Jahresbericht. Bd. II, pag. 176.

Studier öfver Typhusbacillen. 297

Meyer, Friedländer") men i synnerhet Artaud”) framhóllo dessa bildningar såsom absolut karakteristiska för typhusbacillen. Äfven Gaffky har observerat ljusare partier inom bacillerna, men aldrig funnit dem skarpt markerade som Meyer, Friedländer och Artaud. Chantemesse och Widal funno, att vid tillsats af karbolsyra till närgelatinan dessa vacuoler förekommo talrikare, hvaraf de drogo den slutsatsen, att dessa bildningar vore att anses såsom tecken en börjande degenerationsprocess inom bacillerna. Möjligtvis kunde sålunda genom delning en förökning af desamma ega rum. Såsom ett karakteristiskt kännetecken specielt för typhusbacillen anse förff. dessa vacuoler icke. In- ympningsförsöken djur gåfvo ungefär samma resultat, som E. Frankel o. Simmonds erhållit. Till och med 10--17 dagar efter injektion kunde baciller från mjelte och lefver medelst kulturer uppvisas. Fórff. ansågo att typhus- bacillen hos försöksdjuren framkallar ett slags septicæmi.

I ett nytt arbete”) fortsätter A. Frænkel sina föregående undersökningar nämligen insprutning af renkultur direkte i duodenum marsvin. Af 13 djur dogo 11 och i 9 fall kunde han medelst anläggandet af kulturer från mesen- terialkörtel uppvisa baciller. I ett fall iakttog han äfven en ulceration å en Peyersk plaque analogt med hvad E. Frænkel o. Simmonds funnit. Djuren dogo 9—10 dagar efter operationen. grund af sina undersökningar an- tager förf. att typhusbacillen utom en toxisk verkan äfven kan åstadkomma en infektion hos försöksdjuren.

Lepidi-Chioti och de Blasi*) upprepade E. Frankel och Simmonds fór- sök med marsvin, hundar och kaniner. De som anställdes genom att gifva renkultur per os aflupo negativt, deremot de intravenösa injektionerna gåfvo samma resultat som E. Frænkel och Simmonds erhållit. En gång voro förff. i tillfälle att observera en ulceration i tunntarmen. Ännu 11 dagar efter in- jektion kunde baciller uppvisas från mjelte.

Kilcher”) använde vid sina djurförsök injektion af dels steriliserade dels icke sterilliserade renkulturer i cœcum. De steriliserade kulturerna ästadkommo

!) Verhandlungen der Physiologischen Gesellschaft zu Berlin 15 Nov. 1881, cit. enl. Gaffky pag. 381.

2) Etude sur l'étiologie de la fièvre typhoide. Paris 1885, cit. enl. Archives de Physiologie 1887, N:o 3, pag. 226.

3) Ueber die pathogenen Eigenschaften des Typhusbacillus. Verhandlungen d. VI Congr. f. Innere Mediein. Wiesbaden 1887 p. 179.

*) I bacilli de tifo delle dejezioni degli ammalati. cit. enl. Baumgartens Jahresbericht. Bd. III, pag. 139.

5) O biologii a aetiologickem vyznamu bacilla tyfoveho. Sbornika lékarského, S. II, Sesit 2 1887, cit. enl. Baumgartens Jahresbericht. Bd. III, pag. 140.

298 WALTER Cyanæus.

efter en kort tid häftiga sjukdomssymptom till och med död med föga utpräg- lade förändringar i tarm och mjelte. De icke sterilliserade kulturerna deremot framkallade en ända i 30 dagar räckande sjukdom med förändringar i tarm och mjelte liknande dem man finner vid den typhösa processen hos menniskor. Fórf. antager att typhusbacillen kan frambringa hos djur en sjukdom analog med typhus abdominalis.

M. Simmonds') har i sin uppsats: „Der gegenwärtige Stand unserer Kenntnisse über die Aetiologie des Abdominaltyphus^ gifvit en kort ófversigt öfver de vigtigaste arbeten, som blifvit de senaste àren publicerade om typhus- bacillen och sammanställt de olika äsigterna om dess pathogena egenskaper hos djur samt yttrar derom: „Die Typhusbacillen können vermöge der von ihnen gebildeten giftigen Stoffe, falls sie in genügender Menge in der Thier- körper eingeführt werden, specifische den in menschlichen Typhusleichen gefun- denen Veränderungen zwar nicht kongruente, aber doch bis zu einem gewissen Grade ähnliche pathologische Erscheinungen und den Tod herbeiführen. Eine Vermehrung der Typhusbacillen im Thierkörper ist bisher mit Sicherheit nicht nachgewiesen und es sind daher jenen Mikroorganismen vor der Hand nicht infektiöse wohl aber pathogene Eigenschaften für die benutzten Thierarten zu windieiren.“

Andra författare åter såsom Flügge^) Baumgarten”), Wolfowiez, Ali- Cohen hafva kommit till fullkomligt negativt resultat beträffande typhusbacil- lens pathogena egenskaper hos djur. Wolfowiez‘) kunde icke vid sina experi- ment konstatera någon förökning af bacillerna inom djurorganismen (han an- vände 10 kaniner, 5 möss och 1 marsvin). Några typhotoxinsymptom fór- märktes ej heller hos något af försöksdjuren, hvaraf han drager den slutsatsen att bildningen af detta toxin i renkulturerna icke är konstant. Injektionsförsök med renkultur djur såsom ett differentialdiagnostiskt medel i tvifvelaktiga fall anser fórf. icke vara anvündbara. En postmortal fórókning af baciller inom organen kunde han ej konstatera.

Hos potatiskulturerna, hvars typiska utseende Gaftky först beskrifvit och hvilka äfven gälla som det bästa igenkänningstecken typhusbacillen, hade

1) Ergänzungshefte zum Centralblatt f. allgemeine Gesundheitspflege. Bd. II, heft. 4 1887, pag. 213—243.

2) Die Mikroorganismen. Leipzig 1886, pag. 201.

*) Lehrbuch der pathologischen Mykologie. Braunschweig 1888, pag. 527.

+) Ueber Infectionsversuche mit Typhusbacillen. cit. enl. Centralblatt f. Bakteriologie un. Parasitenkunde, Jahr. II. Bd. III, pag. 425. samt Baumgartens Jahresbericht. Bd. III, pag. 137.

Studier öfver Typhusbaeillen. 299

redan E. Frænkel och Simmonds”), Beumer och Peiper?), funnit atypiska former. Ali-Cohen?), som nogrannt undersökt detsamma ger en utförlig beskrifning deras olika utseende och förhållande i allmänhet. Han särskiljer 4 former:

1). Makroskopisk osynlig vegetation öfver hela potatisytan;

2). Makroskopiskt synlig vegetation öfver hela potatisytan;

3). Makroskopiskt synlig vegetation endast i centrum af potatisytan;

4). Makroskopiskt synlig vegetation i centrum med osynlig utbredning i periferin.

Af dessa är 1 det typiska och absolut karakteriska förekomstsättet för typhusbacillen; 2 och 3 äro ingalunda karakteristiska endast för typhusbacillen; af större diagnostisk värde är den under 4 beskrifna formen. Förf. framhåller att det icke är endast kulturens osynlighet som karakteriserar densamma utan äfven dess jemna utbredning öfver hela ytan. grund af sina djurexperiment kommer förf. till samma resultat som Wolfowiez, näml. att någon förökning af bacillerna inom djurorganismen icke eger rum och att bildningen af toxiska ämnen hos renkulturerna icke är konstant. |

Genom att sammanställa resultaten af samtliga med typhusbacillen an- stälda djurexperiment drager förf. följande slutsatser :

1). Det finnes ingen grund för antagandet att typhusbacillen vore skadlig för djur;

2). Det kan anses vara bevisadt, att typhusbacillen i flere fall är oskadlig för djur (fall, der inga giftiga produkter bildats);

3). Den skadliga verkan, som nägra typhuskulturer förorsaka hos djur, är en intoxikationsprocess och icke af nàgon specifik betydelse.

Såsom af denna korta resume framgår, äro äsigterna delade angående frågan huruvida sjukdom och derpå följande död hos försöksdjuren förorsakats genom blott intoxication, eller om bacillerna verkat såsom pathogena och äro följande undersökningar delvis just företagna för att söka lemna bidrag till frågans utredning.

1) Die ätiologische Bedeutung des Typhusbacillus, pag. 13, samt Zeitschrift f. Hygiene. Bd. II, pag. 140.

2) Zeitschr. f. Hygiene. Bd. I, pag. 494.

3) De Typhus-Bacil. Een experimenteel en kritisch onderzoek. Groningen 1858, cit. enl. Baumgartens Jahresbericht. Bd. III. pag. 153—155 samt Centralblatt f. Bakteriologie und Parasi- tenkunde. Il Jahr. Bd. IV. pag. 8.

300 WALTER CYGNÆUS.

Experiment.

I. Renodling af typhusbaeillen.

Pat. N:o 303 enl. Medicinska afdelningens Journal fór àr 1887 intogs à afd. d. % och behandlades derstädes till ?/, under diagnos: Typhus abdo- minalis. I ett väl steriliseradt profrör togs den * (pat. hade legat till sängs circa en vecka) af pat:s färska dejektioner, hvilka hade ett typiskt typhöst utseende och anlades skifkulturer i trenne förtunningar. Dertill användes vanlig köttinfusionpepton-gelatina. Kulturerna förvarades i vanlig rumtemperatur. Den Ua hade en mängd kolonier uppvuxit, af hvilka flere liknade dem Gaffky"), Fligge”), €. Frankel”), E. Frænkel och Simmonds”) beskrifvit såsom karakte- ristiska for typhusbacillen.

Frän dessa anlades nya skifkulturer. samt stick- och potatiskulturer. djupet af närgelatinan tedde sig kolonierna i skifkulturerna efter 48 timmar vid svag förstoring som smä, runda, ljust gulbruna, otydligt granulerade fläckar. de blifvit nägot äldre och uppnätt ytan fingo de ojemna kanter, tilltogo lindrigt i omfäng, prominerande dervid helt obetydligt öfver ytan. Till färgen voro de hvitgräa samt ytan forsedda med talrika fina, slingrande färor och linier. I ett senare stadium visade sig stundom i centrum en opak fläck eller lindrig granulering med gulaktig skiftning. De gjorde aldrig när- gelatinan flytande samt utvecklade ingen lukt. Vid stickkulturerna utvecklade sig endast längs stickkanalen en finkornig, hvitgrå strängformig kultur, der- emot kulturen vid ytan långsamt utbredde sig från insticksöppningen åt periferin till med ojemna, naggade kanter ända till profrörets vägg, att större delen af ytan var betäckt af en tunn gråhvit beläggning. Ofta observerades hvad E. Frænkel och Simmonds”), men äfven Baumgarten‘) omnämna, att en lindrigt grumlig närgelatina strax nedanom kulturen uppklarnade, deremot en klar närgelatina blef svagt grumlig.

Vid anläggandet af potatiskultur förfors följande sätt”): sedan potä- terna rengjorts lades de till 1 timme i sublimatlösning 5 p. M. och kokades

1) Mittheilungen aus dem Kaiserlich. Gesundheitsamte. Bd. II, pag. 387. 2) Die Mikroorganismen, pag. 199.

3) Grundriss der Bakterienkunde. Berlin 1887, pag. 288.

5L c. pag. 11—12.

5) ]. e. pag. 12—13.

*) Lehrbuch der pathologischen Mykologie, pag. 510.

7) Gaffky 1. c. pag. 388.

Studier öfver typhusbacillen. 301 derefter i ängsterilisator i circa ”/, timme. Sedan de kallnat klófvos de med steriliserade knifvar och lades i steriliserade med lock fórsedda glasskälar. bottnet af glasskälarna voro i sublimatlösning dränkta filtrerpapper lagda.

Frän gelatinkulturerna togos 3—4 gänger minimala qvantiter med pla- tinaträden och utbreddes en potät medelst en steriliserad knif. Frän den första potäten öfverfördes en liten qvantitet en annan och derifrän ännu en tredje. Efter 24 timmar kunde makroskopiskt ingen förändring märkas à de detta sätt behandlade potüterna. Efter 48 timmar hade potäterna fått ett jemnare, fuktigt glänsande utseende. Vidrörde man nu dem med pla- tinatråden iakttogs en tunn hinna jemnt utbredd öfver hela potatisytan. Äfven efter en längre tid forändrades kulturens utseende icke. Någon gång obser- verades en brun anstrykning hos potäten och ett smörjigt utseende hos kulturen, hvilket äfven E. Frænkel & Simmonds omnämna. Likaså iakttogs det före- komstsätt Ali-Cohen beskrifvit under 4 d. v. s. i centrum af potatisytan ett makroskopiskt synligt lager, i periferin ett osynligt sådant. (Ali-Cohens arbete publicerades dock efter det dessa undersökningar blifvit utförda).

Ett användbart odlingsmaterial visade sig morötterna vara. Gaffky om- nämner att en förökning af typhusbacillen eger rum i morotssaft!) men an- nat sätt har jag ej sett dessa användas. Morötterna behandlades af mig samma sätt som potäterna och ympades med gelatinkultur. Efter 2—3 dagar befanns ytan vara jemnt öfverdragen af en tunn kultur oaktadt makroskopiskt ingenting kunde iakttagas, men gjordes mikroskopiska preparat från hvilket ställe som helst å ytan fanns der rikligt med baciller. De gånger detta förfaringssätt användes visade det sig som ett utmärkt kännetecken.

Vid mikroskopisk undersökning af de ofvan beskrifna kulturerna visade de sig bestå af korta, i ändarna afrundade baciller ungefär 3— 4 gånger längre än breda, hvilka undersökta i hängande droppe hade en liflig egenrörelse. De färgades lätt af alkoholisk fuchsinlösning, methylviolett, bismarckbrunt samt methylenblått, deremot affärgades de fullständigt enligt Grams metod, hvilket just är karakteristiskt”) för typhusbacillen. Någon gång iakttogs vacuoler i bacillernas inre, i äldre kulturer äfven s. k. „Scheinfäden“. Uppmätta medelst ocular-mikrometer befanns längden variera från 1.3—3.0 u bredden från 0.5—0.7 u.

!) Mittheilungen aus dem Kais. Gesundheitsamte. Bd. II, pag. 389.

?) Flügge. Die Mikroorganismen 1886, pag. 199. Eisenberg. Bakteriologische Diagnostik 2 Aufl. pag. 117. Baumgarten. Lehrbuch der pathologischen Mykologie, pag. 509. C. Frænkel, Grundriss der Bakterienkunde, pag. 288.

302 WALTER Cyanæus.

Redan Gaffky') omnämner typhusbaeillernas varierande längd, men ännu mera framhälles detta af Flügge”), E. Frænkel & Simmonds”), Beumer och Peiper*), Chantemesse och Widal”).

Den ifrån dejektionerna isolerade och renodlade bacillen visade sig så- lunda ega alla de för Eberth-Kochska typhusbacillen i morophologiskt hänseende karakteristiska kännetecken. Det gällde nu att äfven pröfva dess inverkan djurorganismen.

II. Djurförsök.

Vid djurförsöken användes kaniner, hundar och vanliga gräa möss. Under iakttagande af sträng antiseptik gjordes intravenösa injektioner af i ste- riliseradt vatten uppslammad potatiskultur i óronven kaniner samt i femo- ralven och ven. jugular. extern. hundar. Vätskan, som användes, bereddes sålunda att 4--5 små platinaträdsygglor af potatiskultur uppslammades i 10 ccm. steriliseradt vatten. Vid injektionerna begagnades den af Koch för detta ändamäl modifierade sprutan. Dessutom fingo kaniner och hundar per os po- tatiskultur, uppslammad i steriliserad mjölk eller vatten. Dervid fórfors sålunda, att spetsen af en väl steriliserad spruta fórsigtigt infördes i svalget längs tung- ryggen, hvarefter tungan lätt nedtrycktes och sprutinnehället smäningom fick nedrinna i matstrupen, hvilket tydligen kunde kontrolleras genom de svälj- ningsrörelser man bäde kunde se och känna. detta sätt undveks det besvärliga matandet af djuren medelst sond, hvilket flere författare användt, stundom dock med sådana resultat (t. ex. Beumer och Peiper) att de perforerat ceso- phagus eller ventrikeln och kulturen hamnat i kringliggande väfnader.

andra hundar och kaniner àter gjordes laparotomi och derefter in- jicerades renkultur i duodenum eller ileum. Den metod Koch") använde vid sina experiment med cholerabacillen marsvin d. v. s. att gifva renkultur per os, sedan djuren fätt sodalösning och derefter intraperitoneal injektion af T.ra Opii simpl. fórsóktes af mig tvenne kaniner.

móss gjordes endast intraperitoneala injektioner af renkultur jemte inhalationsfórsók. Vid de sistnämnda förfors sålunda, att mösset inneslóts i

1) I. e. pag. 387.

*) Die Mikroorganismen, pag. 200.

lc. parut

*) Zeitschr. f. Hygiene. Dd. I, pag. 505.

5) Archives de Physiologie normale et pathologique, 1887. N:o 3, pag. 225. 5) Flügge. Die Mikroorganismen, pag. 353.

Studier öfver typhusbaeillen. 303

en glascylinder af circa 5 tums längd och 1 tums diameter, hvars ena ända var tillsluten med en genomborrad kork. Genom denna fördes móssets svans och fastejordes medelst ett snöre i den ställning, i hvilken glaseylindern var inskrufvad. Sälunda var mósset tvunget att vända hufvudet mot den öppna cylinderándan. Mot denna sprutades medelst en handspray en uppslamning af potatiskultur.

För att utreda temperaturfórhàllandena hos försöksdjuren gjordes tem- peraturmätningar säväl hundar som kaniner bäde morgon och afton. Mät- ningarna skedde per rectum. Hundens normala temperatur är temmeligen konstant 39” C. deremot kaninens varierar något, hvilket synes af följande kontrollmätningar trenne friska kaniner, gjorda i en veckas tid morgon och afton:

Kanin I. Kanin II. —— Kanin III. d. !?/xy m. 39.50 a 39.30 m. 39.3? a 39.60 m. 38.99 a 39.3 9 d. 13/xı m. 39.59 a 39.5 ? m. 39.60 a 39.4 9 m. 59.49 a 39.2 9 d. !*4/xy m. 39.20 a 39.49 m. 394 9 a 3940 m. 89.30 a 39.2? d. !»/xgy m. 39.3 9 a 39.2? m. 39.29 a 39.4 ? m. 39.20 3,39.2 0 d. 16/xrr m. 39.30 a 39:20 m. 39.5? a 39.50 m. 39.39 a 3930 d. 17/xn m. 38.99 —a 3910 m. 39.30 a 39.49 m. 19.20 a 39.3 9 d. !3/xiy m. 38.89 a 39.0 ? m. 39.39 a 39.20 m. 19:39? 4394?

Enligt dessa temperaturbestümningar är medeltemperaturen hos en frisk kanin 39.39 C.

Obduktionerna utfördes under iakttagande af noggrann antiseptik, i de flesta fall strax efter döden. detta icke kunde ske, lades djuret omedel- bart efter döden i isskåp och obducerades 8—10 timmar derefter. Från mjelten anlades alltid skif- och stickkulturer äfvensom från mjeltsaften täckglaspräparat. Bitar af mjelte, lefver, mesenterialkörtlar, njure och tarm lades i absolut al- kohol för att härdas. En del af mjelten behandlades äfven det sätt E. Frænkel och Simmonds”) rekommenderat för att underlätta den mikroskopiska undersökningen, d. v. s. den sattes i en väl steriliserad glasskål med lock omkring hvilken en i sublimatlösning doppad handduk lindades samt förvarades i rumtemperatur till följande dag, den lades i absolut alkohol. Snitten från de skilda organen färgades med Löffler's”) alkaliska lösning af methylenblått.

1) I. e. pag. 17.

?) Flügge. Die Mikroorganismen, pag. 641. C. Günther. Ueber die mikroskopische Fär- bung der wichtigsten pathogenen Bacterien mit Anilinfarbstoffen. Deutsche Med. Wochenschrift 1887, pag. 412 och 474.

304 WALTER CGNJEUS.

Fürgningen skedde oftast vid svag uppvürmning!) eller ocksä fingo snitten ligga 19—94 timmar i färgningsvätskan. Snitten affärgades i vatten försatt med utspädd ättiksyra”) samt behandlades derefter i absolut alkohol och förvarades i canadabalsam. Snitten från mjelten färgades alltid enl. Grams metod, likaså täckglaspräparaten från mjeltsaften. Glasskälar, sprutor m. m. upphettades alltid före deras användning i torkskåp till 160° C. i 1.5 à 2 timmars tid. Knifvar, saxar, pincetter och platinaträdar glödgades regelbundet öfver en Bunsens brännare forrän de begagnades. Vid operationer djur användes 5 ?/ karbolsyrelósning såsom desinfektionsvütska. För händerna anvandes su- blimatlósning 1 p. M. alkohol och eter.

Kaniner.

Försök I. Mindre kanin. D. !4/g kl. 2 e. m. injicerades 2 ccm. i steriliseradt vatten uppslammad potatiskultur (4 dagar gammal) i högra óronven. D. 5/y f. m. dog kaninen circa 20 timmar efter injektion.

Obduktion (omedelbart efter dóden): mjelten fórstorad, 4 ctm. làng 1 ctm. bred, af mórk färg, lós konsistens. (Hos en ungefär lika stor frisk kanin, som för jemfórelsens skull aflifvades, var mjelten 3.2 ctm. làng och icke fullt 1 ctm. bred samt af betydligt ljusare fürg). Tarmslemhinnan flere ställen injicerad, Peyerska plaquerna i nedre delen af ileum starkt tlllsvällda; rectal- innehállet tunnt. Mesenterialkörtlarna tillsvällda, af en bónas storlek. Frän lungor och hjerta ingenting anmärkningsvärdt. Skif- och stickkulturer frän mjelte gåfvo positivt resultat, (de för typhusbacillen karakteristiska künnetecknen).

Mikroskopiska iakttagelser: i mjeltsaften ganska rikligt med baciller (affärgades enl. Gram's metod). I snitt från mjelte talrika bacillgrupper full- komligt af det utseende E. Frænkel och Simmonds?) beskrifvit; i snitt från lefver, mesenterialkörtel och njure bacillgrupper inne i kapillarerna; ett ställe äfven inne i en glomerulus; i snitt från tarm genom tillsvälld Peyersk plaque baciller i mucosa, submucosa och muscularis dels i kapillarerna dels isolerade. I ba- cillernas inre kunde ofta vacuoler iakttagas.

Försök II. Större kanin. D. ?5/y, Injection af 1 cem. i vatten uppslammad potatis- kultur i vena saphena à v. bakbenet. Kaninen visade inga sjukdomssymptom, fórblef frisk.

1) R. Koch. Mittheilungen aus dem kais. Gesundheitsamte. Bd. I, pag. 10. 2) Die ätiologische Bedeutung des Typhus-bacillus, pag. 14. 2). e. pag. 53.

Studier öfver typhusbacillen. 305

Försök III. Större kanin. D. ?*/« f. m. intraperitioneal injektion af 1 cem. potatiskultur.

Försök

Försök.

Försök

Följande dag var djuret dåsigt, hade dålig matlust samt lindrig diarrhé, men repade sig efter par dagar och förblef friskt.

IV. Stor fullvuxen kanin. D. 3/y kl 5 e. m. injektion af 1.5 cem. i vatten uppslammad potatiskultur (från kaninmjelte i förs. I) i ven. saph. å v. bakbenet. Död kl. 10 e. m. Lades strax derefter i isskåp.

Obduktion d. !/yı morgonen: mjelten förstorad 7 cm. lång 1.5 cm. bred, af mörk färg, lös konsistens; hela tunntarmens slemhinna starkt rodnande och svullen; Peyerska plaquerna i nedre delen af ileum tillsvällda, likaså de till färgen gråröda mesenterialkörtlarna; rectalinnehållet tunnt.

Mikroskopiska iakttagelser: i täckglaspräparat från mjelte baciller (af- färgades enl. Gram.); i snitt från mjelte talrika karakteristiska härdar af ba- ciller; i lefvern synnerligen talrika anhopningar af baciller äfven inne i kapilla- rerna, å hvilka ofta utbugtningar eller tillsvällingar kunde observeras; i snitt från mesenterialkörtel en och annan bacillgrupp; i njure äfven i glomeruli; i snitt från tarm sparsamt baciller i submucosa och mucosa.

Skif- och stickkulturer från mjelte med positivt resultat.

V. Stor kanin. D. */v; i intraperitoneal injektion af 1 ccm. i vatten uppslam- mad potatiskultur. Följande dag var djuret däsigt, hade dälig matlust och dog natten mot d. !!/vj.

Obduktion: mjelten något förstorad; tarmens slemhinna injicerad; Pey- erska plaquerna tillsvällda i synnerhet den som är belägen vid valvula Bauhini, der äfven hæmorrhagier fórefunnos; i den blinda delen af process. vermiformis större och mindre hæmorrhagier; mesenterialkórtlarna tillsvällda.

Mikroskopiska iakttagelser: i täckglaspräparat från mjeltsaften några baciller (affärgades enl. Gram); i snitt från mjelte ett par baeillgrupper (i 10 Snitt); i mesenterialkórtel likaledes sparsamt baciller.

Stick- och skifkulturer från mjelte positiva.

VI. Stor kanin. Fick d. t/yr per os 5 cem.ivatten uppslammad potatiskultur; visade inga sjukdomssymptom. D. 1/v1 10 ccm; samma qvantitet d. :/vı, ®/vı samt d. !°/yı. Kaninen blef dagen efter ingreppet dåsig, hade dålig matlust, temperaturstegring och diarrhé, repade sig åter och förblef frisk.

Temp. förhöll sig följande sätt de närmaste dagarna efter ingreppet:

d. 15/vr f. m. 39.5 a 40.9 d. 'S/ m. 411— a 39:8 d. t"/s | m. 40.3 a 39.7 d. 18 T m. 39.6 a 39.5

d. ra m. 39.5 a 40.5 d. 21/3 m. 394 a 40.3

40

306 WALTER CYyaNæus.

d. ?/y; m. 39.6 a 404 d. 233 m. 39.3 a 40.o

d. 18/1 m. 39.7 a 41.1 d. 2/yıı m. 41. a 41.4 d. *"/vgy m. 40.» a 39.s d. 2/ym . m. 39.s a 39:5

Försök VII. Stor kanin. D. ?/v; f. m. Sedan kaninen blifvit bedófvad medelst chlo- rallavement gjordes laparotomi och 5 ccm. i vatten uppslammad potatiskultur injicerades i duodenum. Temp. före operationen 39.29. narkosen upphört visade kaninen inga sjukdomssymptom. aftonen var den svärt medtagen, temp. 37.5 och dog natten mot d. !9/vj.

Obduktion: ingen peritonitisk retning; mjelten icke förstorad; tarmslem- hinnan starkt injicerad i början af tunntarmen; nägra af Peyerska plaquerna lindrigt tillsvällda, icke mesenterialkórtlarna.

Mikroskopiska iakttagelser: i snitt frän mjelte bacillgrupper 2 ställen (pà 10 snitt); i mesenterialkörtel inga bacillgrupper.

Stick- och skifkulturer frän mjelte positiva.

Försök VIII. Stor kanin. Fick d. !»/v; per os 15 ccm. i vatten uppslammad potatis- kultur. Detta upprepades d. *9/v;, °/vır och !5/yn Kaninen fick redan den !*/y, diarrhé, dålig matlust samt temperaturstegring; dessa symptom gäfvo sig efter 3—4 dagar, men stegrades äter djuret fick typhuskultur; dertill visade sig ännu stark afmagring. Kaninen dog d. 0/yu f. m. (Se temp. kurv. 1).

Obduktion (omedelbart efter dóden): tunntarmen flere ställen starkt injicerad; Peyerska plaquerna i nedre delen af ileum tillsvällda, en tydligt pig- menterad. Mjelten förstorad 5 ctm. làng, 1.5 ctm. bred af mörk färg, lös kon- sistens; mesenterialkórtlarna tillsvällda.

Mikroskopiska iakttagelser: i täckglaspräparat från mjeltsaft och ben- märg (fr. femur) nägra baciller, affärgades enl. Gram. I snitt frän mjelte nägra bacillgrupper. Lefverns struktur var förändrad sälunda, att lefvercellerna här och der i en del af acini, isynnerhet i deras perifera delar voro förstörda och ersatta af en finkornig massa, som högst svagt färgade sig. I denna massa funnos inlagrade ganska väl tingerade smäceller eller kärnor, men äfven bacil- grupper, liknande de i mjelten förekommande. Bacillerna voro ofta försedda med vacuoler. Kring kärlväggarna kunde ofta observeras en smäcellig infiltra- tion (se fig. 1). I snitt fràn mesenterialkórtel kunde icke med säkerhet bacill- grupper iakttagas (snitten för tjocka).

Stick- och skifkulturer frän mjelte positiva.

Försök IX. Mindre Kanin. D. *?/v; kl. 11 f. m. Sedan kaninen blifvit bedöfvad medelst chlorallavement gjordes laparotomi och 5 ccm. i vatten uppslammad potatis- kultur injicerades i en tunntarmslinga i öfversta delen af jejunum. Kaninen

Studier öfver typhusbacillen. 307

dog natten mot d. ?'/v; circa 12 timmar efter operationen (lades som ännu varm isstycken).

Obduktion: ingen peritonitisk retning; mjelten förstorad 5.s ctm. lång, af mörk färg, lös konsistens; slemhinnan i nedre delen af ileum starkt injicerad med tillsvällda Peyerska plaquer, isynnerhet den vid valvula Bauhini belägna; rectalinnehället tunnt; mesenterialkórtlarna tillsvällda, af mörkröd färg.

Mikroskopiska iakttagelser : i täckglaspräparat baciller, affärgades enl. Gram; i snitt från mjelte talrika typiska bacillgrupper; i lefvern äfvenledes rik- ligt bacillgrupper, bacillerna äfven synliga i kapillarerna, å hvilka utbugtningar och tillsvällningar förefinnas; i snitt från mesenterialkörtel bacillgrupper, likaså i snitt från njure, äfven inne i glomeruli (se fig. 5 och 6); i snitt från tarm genom Peyersk plaque rikligt baciller med vacuoler såväl i villi som i de lym- phatiska folliklarna, submucosa, muscularis och serosa; i bindväfven mellan det cirkulära och longitudinela muskellagret kunde baciller observeras, likaså i de genom muskellagret gående lymphbanorna (se fig. 8 och 9).

Från mjelten anlades stick- skif- och potatiskulturer med positivt re- sultat.

Försök X. Stor kanin. D. ?*,. Sedan kaninen blifvit bedöfvad med chlorallavement

gjordes laparotomi och 7 cem. i vatten uppslammad potatiskultnr injicerades i duodenum. D. 4/1 aftonen fick kaninen diarrhé, som räckte till d. ?*/yj, var samtidigt dásig, men repade sig och förblef frisk.

Temp. d. ?"4, före op. 39.5 a 38.5

d. 21 VI m. 39.9 a 40.5 d. 22/vı m. 40.0 a 40.4 dass m. 39.9 a 39.7 d. 25 m. 39.3

d. #/vr m. 40.: a 39.9 d. 26/vr m. 391 a 394 dv m. 39.5 a 39.3

Försök XI. Medelstor kanin. D. ?"/gj. Fick per os 20 ccm. i vatten uppslammad

potatiskultur. D. *'/«; e. m. diarrhé, de följande dagarna dålig matlust och däsig ända till d. ?5/«;. Fick ånyo per os d. ??/vr, !/vı samt !5/yn, visade der- vid samma symptom som vid det första matandet, men repade sig och fórblef frisk.

Temp. d. 2%/yı före op. 39.4 a 41.s d. "NT m. 41.0 a 41.3 d. 22 1 m. 41.4 à 39.7 d. 23/vi m. 39.6 a 39.5 d. ?*/y m. 394 d. 25 NT m. 39.; a 39.9 d. 26 v1 m. 39.3 a 39.6

308 WALTER CYGNÆUS.

Försök XLI. Ung kanin. D. °/yı 17 ccm. i vatten uppslammad potatiskultur per os. Detta upprepades d. ?/v;, !/vn, %/vı. Kaninen fick diarrhé d. ?!/; som räckte i 3 dagar, den upphórde, men vidtog àter efter matandet med typhuskultur d. ?"/v; samt 9/yr, Kaninen afmagrade betydligt och dog natten mot d. ?/vir. (se temp. kurv. II).

Obduktion: mjelten lindrigt tillsvälld; tunntarmens slemhinna ställvis starkt injicerad; Peyerska plaquerna tillsvällda, en tydligt pigmenterad. Mesen- terialkörtlarna nägot förstorade.

Mikroskopiska iakttagelser: i täckglaspräparat från mjelte och benmärg baciller, affärgades enl. Gram; i snitt frän mjelte en och annan bacillgrupp; i snitt frän lefver, mesenterialkörtel och njure kunde icke baciller iakttagas; i lefvern förefanns smäcellig infiltration kring blodkärlsväggarna äfvensom lym- phomartade bildningar, liknande dem i försök VIII, men icke rikligt. I cor- ticalis af njure en hóggradig smäcellig infiltration jemte flere stórre och mindre blodextravasat.

Stick- skif- och potatiskulturer frán mjelte och benmärg positiva.

Försök XIII. Stor kanin. D. ?/«g 10 ckm. 5 °/, sodalósning, 10 cem. i vatten upp- slammad potatiskultur per os och derefter 5 ccm. T:ra Opii simpl. intraperi- tonealt. D. !/yıı samma dos. Djuret var i par dagar efter ingreppet däsigt,

repade sig äter och förblef friskt. (Ingen nämnvärd temperaturstegring).

Försök XIV. Liten kanin. D. ??/v; JO ccm. sodalösning, 6 cem. i vatten uppslammad potatiskultur per os, 3 cem. T:ra Opii simpl. intraperitonealt. Följande dag tem- peraturstegring, dålig matlust, d. ?2/«, diarrhé. Kaninen behandlades d. !/vı samma sätt som d. ?*/«;. Dog d. #/vn f. m.

Temp. d. 2%/yı före operat. 39.3 d. ?!t/v, m. 40.1 a 40.5 d. ??/y, m. 40.2 a 40.6 d. ?/y, m. 40.0 a 40.2 d. ?*/v; m. 39.5 d. 25/vr m. 39.4 a 39.7 d. 26/vr m. 38.8 a 39.0 d. 27/vı m. 39.3 a 30.2 d. ®/vr m. 39.5 a 40.1 d. ?/vr m. 40.0 a 40.3 d. ?9/v; m. 40.0 a 40.1 d. AI m. 40.5 d. 2/vyı m. 39.5 a 38.0 d. 3v m. 306.0 --

Obduktion (omedelbart post mortem): mjelten lindrigt förstorad af mörk färg, lós konsistens; mellersta och nedre delen af ilei slemhinna starkt injice- rade, flere af Peyerska plaquerna tillsvällda, likaså mesenterialkórtlarna.

Studier öfver Typhusbacillen. 309

Mikroskopiska iakttagelser: i snitt från organen kunde icke bacillgrupper observeras. Stick- och skifkulturer negativa.

Försök XV. Mindre kanin. D. ?/vn f. m. 1 ccm. i vatten uppslammad potatiskultur i

öronven. Dog kl. 6 e. m.

Obduktion (omedelbart p. m.): mjelten icke förstorad, i tarmen inga förändringar.

Mikroskopiska iakttagelser: i snitt från mjelte ett par mindre bacill- härdar; i snitt frän lefver, mesenterialkörtel och njure kunde icke baciller lakttagas.

Stick- skif- och potatiskulturer frän mjelte positiva.

Försök XVI. Mindre kanin. D. ?/«j; e. m. 2 ccm. i vatten uppslammad potatiskultur i

Försök

öronven. Följande dag ytterst häftig diarrhé, matthet, dälig matlust, som varade i 3 dagar. D. */vj anlades skifkulturer från kaninens faces. Efter 2 dagar hade en mängd kolonier uppvuxit, af hvilka flere liknade typhuskulturer; genom att ytterligare anlägga stick- och potatiskulturer befunnos de bestä af typhus- baciller. D. 5/v; aflifvades kaninen.

Temp. d. ?/vn före operat. 39.3 d. ?/vg m. 40.6 a 40.7 d. AST m. 39.; a 39.0 d. "yu m. 39.6 a 39.6 d. S/yn m. 39.6 —-

Obduktion (omedelbart p. m.): mjelten något förstorad 5 ctm. làng, 1 ctm. bred; flere af Peyerska plaquerna och mesenterialkórtlarna tillsvállda.

Mikroskopiska iakttagelser: i täckglaspräparat från benmärg (femur) baciller (affärgades enl. Gram), icke i mjeltsaft; i snitt frán mjelte, lefver, me- senterialkörtel och njure inga bacillgrupper; i lefvern sina ställen smäcellig infiltration.

Stick- skif- och potatiskulturer från mjelte och benmürg positiva.

D. !!/yıı anlades för kontrollens skull skifkulturen från en frisk kanins faces. En mängd kolonier hade uppvuxit efter 2 dagar, men de hade gjort närgelatinan flytande. Några af dessa hade äfven en ganska stor likhet med typhusbacillkolonier och visade sig bestå af korta stafvar, men dessa färgades intensivt enl. Grams metod och bildade en yppig grön vegetation potäter.

Hundar.

XVII. Större hund. D. *#/y f. m. injicerades 4 ccm. i vatten uppslammad potatiskultur i ven à frambenet. D. ?5/y aftonen: hunden däsig, följande dag diarrhe, dålig matlust. D. 3/yr aflifvades hunden,

310

WALTER CYGNn&Us.

Temp. före op. ?:/y 39.0 a 40.3 29/y 39.5 a 39.9

30/7 39.2 a 39.6

3 39.1 a 39.2

1/vr 30.0 a 394

Obduktion (omedelbart p. m.): mjelten 12 ctm. làng 45 ctm. bred, af normal färg; tarmslemhinnan icke injicerad; ett par af Peyerska plaquerna i nedre delen af ileum nägot tillsvällda; mesenterialkórtlarna icke förändrade.

Mikroskopiska iakttagelser: i täckglaspräparat från mjeltsaft inga baciller, ej heller i snitt fràn mjelte och tarm.

Stick- och skifkulturer frän mjelte sterila.

Försök XVIII. Större hund. D. °®/y kl. 7 e. m. 4 ccm. i vatten uppslammad potatis-

kultur i ven à frambenet, följande dag däsig, hade dálig matlust, diarrhé, men repade sig efter 2 dagar. D. °!/y fick hunden per os 15 ccm. i vatten upp- slammad potatiskultur. Aflifvades d. ®/vı.

Temp. ?5/y före op. 39.3 a 40.6 (kl. !/;10 e. m.)

NG 39.7 a 39.6 A 3o Bro

LT 39.1 a 39.1 VY 38.8 a 39.0

Obduktion (omedelbart p. m.) mjelten 11.5 ctm. làng 4 ctm. bred, af normal fürg; hela tunntarmens slemhinna starkt injicerad, i synnerhet i nedre delen af ileum, der flere betydligt tillsvällda Peyerska plaquer fórefunnos. Mesen- terial-, ingvinal- och cervicalkórtlarna tillsvállda.

Mikroskopiska iakttagelser: i täckglaspräparat från mjelte sparsamt ba- ciller, (affargades enl. Gram) i snitt fràn mjelte en och annan bacillgrupp, deri bacillerna voro försedda med vacuoler; i lefver kunde icke baciller observeras, deremot i snitt frän mesenterialkórtel och tarm (inne i villi, fórsedda med va- cuoler)

Stick- skif- och potatiskulturer frán mjelte positiva.

Försök XIX. Större hund. D. 3/y kl. 5 e. m. 4 ccm. i vatten uppslammad potatis-

kultur i ven à v. frambenet. Följande dag lindrig diarrhé, som upphörde efter en dag; fórblef frisk.

Temp. före op. 39.0 a 40.2 (kl. 8 e. m.) VAT 99:3 209: 2 à 39.0 3/vı 39.0 a 39.0

Studier öfver typhusbaeillen. 311

Försök XX. Mindre hund. D. ”/vı kl. 2 e. m. injicerades 4 cem. i vatten uppslammad potatiskultur i vena saphena à h. bakbenet; kl. 7 e. m. diarrhé, ytterst dásie, temp. 37.1. Dog d. ?/s; morgonen circa 16 timmar efter ingreppet.

Obduktion: mjelten fórstorad 14 ctm. làng, 4 ctm. bred, af mörk färg, lós konsistens; slemhinnan i ófre delen af tunntarmen starkt injicerad; Peyerska plaquerna icke tillsvällda; nägra af mesenterialkörtlarna förstorade.

Mikroskopiska iakttagelser: i täckglaspräparat från mjeltsaften baciller (affärgades enl. Gram); i snitt från mjelte ganska rikligt bacillgrupper; i snitt frän den injicerade delen af tarmen synas uti villi baciller dels isolerade dels anhopade inne i kapillarerna, bildande utbugtuingar af kärlväggen (se fig. 7); i snitt frän mesenterialkörtel kunde icke baciller observeras.

Stick- skif- och potatiskulturer frän mjelte positiva.

Försök XXI. Större hund. D. */vi !#/vı och !?/v; 20 cem. i steriliserad mjölk upp- slammad potatiskultur. D. */v; diarrhé, som varade 2 à 3 dagar; ingen tem- peraturstegring. D. !%/yı aflifvades hunden.

Obduktion (omedelbart p. m.): mjelten af normal färg, 13 ctm. làng, 4 ctm. bred; slemhinnan i nedre delen af ileum starkt injicerad, flere af Peyerska plaquerna tillsvällda och försedda med små hæmorrhagier i kanterna; rectal- innehållet tunnt, mörkfärgadt; mesenterialkörtlarna tillsvällda.

Mikroskopiska iakttagelser: i snitt från tarm baciller i Lieberkühnska kryptorna, försedda med vacuoler; i snitt från mjelte och mesenterialkörtel ing: baciller; i lefver några härdar af baciller med vacuoler.

Stick- och skifkulturer fr. mjelte fórblefvo sterila.

Försök XXII. Större hund. D. ?/«;. Sedan hunden blifvit bedófvad medelst intra- venös injektion af chlorallósning gjordes laparotomi och 8 cem. i vatten upp- slammad potatiskultur insprutades i duodenum. Hunden fick följande dag diarrhé, dålig matlust; d. !*/v; visade hunden inga sjukdomssymptom mera. Till följd af hundens lifliga rörelser hade buksåret gått upp och oaktadt det fastsyddes kort derefter, dog hunden natten mot !? vr.

Obduktion: mjelten 15 etm, lång 5 ctm. bred; slemhinnan i öfre delen af tunntarmen flere ställen injicerad; några af Peyerska plaquerna och me- senterialkörtlarna tillsvällda.

Mikroskopiska iakttagelser: i täckglaspräparat från mjelte baciller, men dessutom kocker.

Stick- och skifkulturer fr. mjelte negativa (nürgelatinan blef flytande).

Försök XXIII. Större hund. D. */v; injicerades 4 ccm. i vatten uppslammad potatis- kultur i ven à h. frambenet. Följande dag häftig diarrhé, starkt medtagen. D. '!/yı hade en häftig blödning uppstått från såret à benet; dog kl. 8 e. m.

Temp. °/vı före op. 39.2 a 42.2 10 ht m. 40.5 a 40.2 Uv m. 40.0 a 39.9

312 WALTER CYGNÆUSs.

Obduktion (omedelbart p. m.) mjelten förstorad 16 ctm. làng 4.5 ctm. bred; slemhinnan i tunntarmens mellersta del injicerad; några af Peyerska pla- querna tillsvällda, likasà mesenterialkórtlarna.

Mikroskopiska iakttagelser: i snitt både från mjelte och lefver bacill- grupper.

Stick- skif- och potatiskultur från mjelte positiva.

Försök XXIV. Mindre hund. D. ?/v; och !6/yr 20 eem. i vatten uppslammad potatis- kultur per os. Visade inga sjukdomssymptom.

Försök XXV. Mindre hund. D. !*/yı kl. 11 f: m. 3 cem. i steriliseradt vatten upp- slammad potatiskultur i vena jugular. extern. eft. midd. fick hunden kräk- ningar och diarrhé; dog kl. 9 e. m,

Obduktion (omedelbart p. m.): mjelten förstorad 14.5 ctm. làng 4.s ctm. bred, af mörk färg, lös konsistens; tarmslemhinnan strax nedanom pylorus ända till colon starkt injicerad med större och mindre hæmorrhagier i synnerhet i nedre delen af ileum, kring kanterna af Peyerska plaquerna, som voro betydligt tillsvällda; likaså några af mesenterialkörtlarna.

Mikroskopiska iakttagelser: i snitt från mjelte, mesenterialkörtel och lefver rikligt bacillgrupper. Bacillerna ofta försedda med vacuoler; i lefvern äro bacillerna äfven lagrade inne i kapillarerna, bildande utbugtningar à desamma, (se flg. 3 och 4). I snitt från tarm kunde äfven baciller observeras i submucosa.

Stick- skif- och potatiskulturer fr. mjelte positiva.

Försök XXVI. Större hund. D. !°/yı gjordes laparotomi och 8 cem. i vatten uppslam- mad potatiskultur insprutades i duodenum (potatiskulturen från mjelte i försök XX). De tre första dagarna efter operationen var hunden dåsig, fick en lindrig diarrhé och temperaturstegring, men repade sig åter. Buksåret fullständigt läkt efter 8 dagar. Hunden aflifvades d. ?/vrr.

Temp. d. #/vr före op. 39.0 a 39.5

d. !9/vr m. 397 à

al, BUE m. 39.7 a 39.5

d. 22/1 m. 39.5 a 39.0 a d. ??/y1 m. 39.9

Obduktion: inga förändringar från tarm eller mjelte; några af mesenteri- alkörtlarna tillsvällda.

Mikroskopiska iakttagelser: i snitt från mjelte och lefver en och annan bacillgrupp. I lefvern några ställen anhopningar af väl tingerade runda kärnor

Stick- skif- och potatiskulturer från mjelte positiva.

Försök XXVII. Större hund. D. !?/yır kl. 1/2 e. m. injicerades 5 ccm. i vatten upp- slammad potatiskultur (från mjelte hos möss död genom inhalationsförsök) 1

Studier öfver typhusbacillen. 313

vena saphena à v. bakbenet. Temperatur och sjukdomssymptom förhöllo sig följande sätt de 6 första timmarna efter operationen:

Temp. före op. 38.s

kl. 3 e. m. 39.5

kl. 4 e. m. 39.6

kl. 5 e. m. 40.5

kl. 6 e. m. 40.6) kräkning, kl. 7 e. m. 404 diarrhe. kl. 8 e. m. 39.9

Diarrhén varade ända till den !»/vi. D. 13/vn anlades skifkulturer från hundens dejektioner. De kolonier, som dervid bildades, gjorde närgelatinan fly- tande. Sädana af typhusbaciller kunde icke iakttagas.

d. 13/1 m. 40.1 a 39.5 d. !*/vqg m. 39.5 a 39.6 d. 15 vi m. 40.0 240. d. 16/ 1I m. 40.3 a 39.4 d. V v m. 39.2 a 39.3 d. 18 vr m. 39.1 a 38.8

Möss.

Försök XXVIII Större möss. D. !”/y intraperitoneal injektion af 0.5 ccm. i vatten uppslammad potatiskultur. D. 1°/v f. m. dog mósset. Obduktion: mjelten förstorad; flere af Peyerska plaquerna i nedre delen af ileum tillsvällda; tarminnehället slemmigt, tunnflytande. Mikroskopiska iakttagelser: i täckglaspräparat från mjeltsaften rikligt baciller (affärgades enl. Gram); i snitt från mjelte karakteristiska bacillgrupper. Stick- skif- och potatiskulturer frän mjelte positiva.

Försök XXIX. Större möss. D. ?*/, injicerades circa 0.5 ccm. i vatten uppslammad potatiskultur intraperitonealt. Dog natten mot d. ®/y. Obduktion: mjelten betydligt fórstorad; flere af Peyerska plaquerna tillsvällda. Mikroskopiska iakttagelser : i täckglaspräparat och snitt från mjelte ba- ciller, hvilka affärgades fullständigt enl. Gram. Stick- skif- och potatiskulturer fr. mjelte positiva.

Försök XXX—XXXV. 6 möss. D. ?'/v f. m. injicerades 0.3—0.5 ccm. i vatten upp- slammad potatiskultur intraperitonealt. Fem af mössen hade dótt under natten mot d. !/vı; det 6.te dog d. !/vı f. m.

41

314 WALTER CyGNZUS.

Vid obduktion förmärktes ungefär samma förändringar hos alla djuren, d. v. s. mjelten mer eller mindre förstorad; Peyerska plaquerna i nedre delen af tunntarmen tillsvällda; tarminnehället tunnt, slemmigt.

Mikroskopiska iakttagelser: i täckglaspräparat och snitt från mjelte ba- ciller (affürgades enl. Gram).

Stick- skif- och potatiskulturer frän mjelte i alla 6 fallen positiva.

Inhalations försök.

Försök XXXVI— XXXVIII. Ett större och tvenne mindre möss fingo d. ?!/v; inhalera under 7—10 minuter i vatten uppslammad potatiskultur (fr. hundmjelte i försök XXV). Djuren förblefvo friska.

Försök XXXIX—XL. venne möss (det ena användes redan vid föregående försök) fingo d. ?7/yr inhalera under 5—10 minuter i vatten uppslammad potatiskultur. Resultatet negativt.

Försök XLI—XLIL D. ?*/v; fingo 2 möss inhalera samma sätt, som i föregående fall. Af dessa dog det ena natten mot ??/v; det andra d. ??/y; f. m. och ob- ducerades omedelbart p. m. Dervid iakttogs följande: mjelten förstorad, några af Peyerska plaquerna tillsvällda; täckglaspräparat fràn mjelte och lungor inne- höllo baciller (aflärgades enl. Gram).

Stick- och skifkulturer anlades säväl fràn mjelte som lunga. Kulturerna förhöllo sig dervid fullkomligt lika. D. */vi; anlades från dessa potatiskulturer, hvilka bekrüftade bacillernas identitet med typhusbacillen. (Det var dessa kul- turer som användes vid försök XXVIL).

Mósset som dótt under natten obducerades icke.

Försök XLIII—X LIV. D. 2/vı fingo åter två möss inhalera. Ett af dessa dog d. ?/vir, Vid obduktion kunde inga pathologiska fóründringar iakttagas hvarken i mjelte eller tarmkanal. De stick- och skifkulturer, som anlades frän mjelte och lunga förblefvo sterila. Det andra mósset förblef friskt.

Kritik af djurfórsóken.

Att det verkligen varit Eberth-Kochska typhusbacillen, som det lyckats mig isolera från typhusdejektioner samt som sedermera begagnats vid ofvan an- fórda djurförsök, derfór tala alla dess morphologiska egenskaper, men i syn-

Studier öfver Typhusbacillen. 315

nerhet dess förhällande vid potatiskulturer. Det finnes knapt ett enda diagnostiskt kännetecken, observeradt i den vidlyftiga literaturen ófver typhus-bacillen, som icke blifvit prófvadt och som dervid skulle gifvit tvifvelaktiga resultat, utan alla hafva utfallit positivt. Att jag under experimentens gång hela tiden ar- betade med samma bacill, bevisas af dess identiska förhållande vid kulturerna, de ha härstammat från möss, kaniner eller hundar samt dess enahanda verkan djuren. Såsom redan af historiken framgår hafva mycket olika resultat erhållits vid djurförsök med typhusbacillen. Gaffky t. ex., som först använde renkultur vid djurexperiment, kom till ett fullkomligt negativt resultat, deremot E. Frænkel och Simmonds m. fl. kommo till afgjort positivt.

Af de 16 kaniner, som användes vid mina experiment dogo 9 samt en dödades, de öfriga 6 förblefvo friska. Af dessa 9 fall hade 3 kaniner dött i följd af intravenösa injektioner, 1 efter intraperitioneal injektion, 2 sedan de fått typhuskultur i duodenum, 1 sedan den behandlats med soda och renkultur per os jemte intraperiteonal injektion af opium tinct., 2 efter det de en längre tid fått renkultur per os. Af de 11 hundar, som användes, dogo 3, alla till följd af intravenösa injektioner, 4 dödades, 1 dog i följd af ett missöde, de öfriga förblefvo friska. De 8 möss som fingo intraperitoneala injektioner af typhusbaciller dogo alla, deremot af de 9, som användes vid inhalationsför- söken, endast 1 med säkerhet dött till följd af ingreppet. Ett dog 8 dagar efter inhalation, men vid obduktion kunde inga förändringar iakttagas i tar- men samt icke heller några baciller uppvisas genom anläggandet af gelatin- kulturer från mjelte. De sjukdomssymptom, som djuren under lifstiden visade voro: dåsighet, en viss svårighet att röra sig, de lågo vanligtvis hopkrumpna i ett hörn af rummet eller buren i hvilken de förvarades, brydde sig om hvarken mat eller dryck samt reagerade ytterst trögt för yttre vidröring. Hos kani- nerna uppträdde dertill oftast temperaturstegring (temp. dock icke mätt å alla kaniner), diarrhé samt i de fall sjukdomssymptomen varat en längre tid stark afmagring. Hos hundarna observerades äfven kräkningar. Död inträdde 1—3 dagar, tidigast 5 timmar efter det djuren behandlats med typhuskulturer. I tvenne fall (försök VIII och XII) dogo djuren först efter en längre tid resp. 5 och 3 veckor. Djuren hade i båda fallen flere gånger matats med typhus- kulturer. E. Frænkel och Simmonds”) angifva, att de icke observerat diarrhé hos de kaniner, hvilka gjorts laparotomi och renkultur insprutats i duo- denum. Vid mina försök deremot har diarrhé observerats såväl hos kaniner som hundar behandlade sist nämnda sätt. Af temperaturbestämningarna

!) Die ätiologische Bedeutung des Typhus-bacillus, pag. 47.

316 WALTER ÜvGN AUS.

framgär att temperaturen hos kaninerna stegras antingen de fätt renkultur genom intravenösa injektioner eller per os. Hos hundarna deremot steg tem- peraturen endast i de fall intravenósa injektioner af renkultur användes, men icke djuren fingo per os. För att utróna huru snart efter det operativa ingreppet temperaturen bórjade stiga företogs mätningar hvarje timme efter operation i försöket XXVII en hund. Redan 1 timme efter operationen kunde en temperaturstegring förmärkas och nàdde sin höjd fjerde timmen, hunden äfven fick häftiga kräkningar och diarrhé. Hos kaninerna varade vanligen ocksà diarrhén länge temperaturen var hög.

Bland de mest i ögonen fallande förändringar, som iakttogs vid obduk- tionerna, var den ofta ytterst intensiva rodnad och svullnad af tunntarmens, isynnerhet ilei, slemhinna samt tillsvälling af Peyerska plaquerna och de soli- tira folliklarna. Nägon gång iakttogs enskilda större eller mindre hæmorr- hagier, vanligen belägna i trakten af valvula Bauhini eller kring ränderna af Peyerska plaquerna, en gång äfven i process. vermiformis. Rodnad och svullnad af tarmslemhinnan iakttogs hos 8 kaniner och 6 hundar. Tillsvállda Peyerska plaquer hos 9 kaniner och 5 hundar och mest voro alltid de i nedre delen af ileum belägna. I denna punkt ófverensstàmma mina försök med E. Frænkel och Simmonds"), deremot icke med Beumer och Peipers?), hvilka funno de pathologiska förändringarna hufvudsakligast lokaliserade i duo- denum och jejunum. I tvenne fall observerades en tydlig brun pigmentering af ett par plaquer näml. i försöken VIII och XII. Hos mössen kunde redan från yttre”) sidan de tillsvällda Peyerska plaquerna iakttagas, isynnerhet om tarmarna lades i vatten.

Tillsvällda mesenterialkörtlar, till färgen varierande från grå och grà- röda till mörkröda, iakttogos hos 7 kaniner och 6 hundar. Mjeltförstoring hos 6 kaniner och 2 hundar samt alla móss. Omkring de ställen der de in- travenósa eller intraperitoneala injektionerna blifvit gjorda, förmärktes aldrig någon retning lika litet som i de fall laparotomi blifvit utförd något tecken till peritonit kunde spåras. Vid den mikroskopiska undersökningen förfors sålunda, att snitten från organen först granskades i en mindre förstoring, van- ligen Zeiss’ objektiv AA och ocular 2, derefter gjordes. detaljundersökningen medelst homogen immersion !/s.

1) Weitere Untersuchungen über die Aetiologie des Abdominaltyphus. Zeitschrift f. Hy- giene 1887. Bd. II, pag. 157.

2) Baeteriologische Studien über die ätiologlsche Bedeutung der Typhusbacillen. Zeit- schr. f. Hygiene. Bd. I, pag. 538.

3 1, e. pag. 503 och Die ætiologische Bedeutung des Typhusbacillus von E. Frænkel o. Simmonds, pag. 48.

Studier öfver Typhusbacillen. 317

Eberth, Koch och Gaffky framhöllo typhusbacillernas förekomstsätt i grupper eller härdar inom organen såsom en karakteristisk egenskap specielt för typhusbacillen och hvilket äfven gällt som ett vigtigt diagnostisk känne- tecken densamma. Artaud, Chantemesse och Widal') uppgifva deremot att förruttnelsebaciller skulle kunna förekomma i liknande grupper inom organen. För att utreda detta förhållande. hafva kontrollundersökningar blifvit utförda af E. Frænkel och Simmonds”), hvilka dervid kommit till det resultat att för- ruttnelsebacillerna icke förekomma inom organen i sådana grupper som typhus- bacillen. Dessa bildningar gälla derföre allt fortfarande som ett vigtigt kän- netecken typhusbacillen. I snitt från mjelte observerades dylika karakte- ristiska härdar hos 8 kaniner och 4 hundar. Hvad utseendet och förekomst- sättet af dessa grupper beträffar öfverensstämma de fullkomligt med den be- skrifning E. Frænkel och Simmonds gifvit dem i deras arbete „Die ætio- logische Bedeutung des Typhusbacillus“*). Hvad åter bacillernas utseende inom organen beträffar öfverensstämmer det fullkomligt med Eberths”) beskrifning att jag här anför hans egna ord: „Wo die dem Typhus eigenthümlichen Pilze in grösseren Mengen vorkommen, haben sie das Aussehen micrococcischen Massen. Selbst bei mittelstarker Vergrösserung nimmt man an diesen in der Regel auch bei Anwendung concentrirter Fssigsäure kaum mehr wahr als kleine glänzende Kügelchen. Nur bei weniger dichter Lagerung, oder wenn man unter dem Mikroskop diese scheinbaren Micrococcenballen isolirt und zerzupt hat, erkennt man dieselben aus kurzen, etwas plumpen, an den Enden abgerundeten Stäbchen zusammengesetzt. Bei starker Vergrösserung sind in manchen dieser Bacillen auch noch 2—3 kleine Körnchen vielleicht Sporen wahrzunehmen“. I móssmjelte voro bacillerna mer eller mindre diffust utbredda i snitten, men förekommo äfven i grupper.

Af synnerligt intresse voro de mikroskopiska befunden i snitt frän ka- nintarm i försök IX. Snitten voro gjorda i tarmens längdriktning genom till- svälld Peyersk plaque jemte angränsande delar af den hyperämiska tarmväggen. Talrika baciller förefunnos nämligen säväl inne i villi som emellan cellerna i de Iymphatiska folliklarna i submucosa och lymphbanorna i muscularis och se-

!) Archives de Physiologie normale et pathologique 1887. N:o 3 pag. 238.

°) Simmonds. Der Gegenwärtige Stand unserer Kenntnisse über die Aetiologie des Ab- dominaltyphus. Ergänzungshefte zum Centralblatt f, allgemeine Gesundheitspflege 1887. Bd. II, pag. 216.

3) ]. e. pag. 53.

*) Volkmanns Sammlung klinische Vorträge N:o 226 pag. (5) 2037.

318 WALTER ÜvxeN mus.

rosa (se fig. 9) och torde det vara fórsta gángen de hos djur blifvit uppvisade i dessa banor.

W. Meyer) har närmare beskrifvit typhusbacillens förekomst i de skilda lagren*af tarmvüggen hos menniskan och framhållit specielt dess inlagring i lymphbanorna emellan det cirkulüra och longitudinela muskellagret. Baum- garten?) anger äfven att han vid typhus abdominalis och andra infektiósa in- flammationer af tarmväggen funnit baciller dels inlagrade i de kanaler, som bilda den Auerbachska lymphplexen, dels instródda i den intermuskulära bind- vüfven. Enligt Aucrbachs?) undersökningar passerar chylus tarmväggen genom ett dubbelt system af gångar eller kanaler”). Det ena bildas af de s. k. in- terlaminära gängarna, hvilka, tagande sin bórjan i den ventrala medellinien af tarmen, genomborra det cirkulära muskellagret och förbinda chylusrummen i submucosa med den emellan det cirkulära och longitudinela muskellagret be- lägna s. k. interlaminära lymphplexen. Det andra systemets kanaler upp- springa üfven i eller i närheten af den ventrala medellinien, samt utträda, genomdragande submucosa och de bàda muskellagren, i den dorsala medelli- nien under serosa och fórena sig der med de fràn den interlaminüra plexen kommande róren till ganska vida stammar, hvilka bildande anastomoser med hvarandra ófvergà i mesenteriet. I snitten från kanintarm i försöket IX synas de ofvan nàmnda gängarna, i synnerhet de interlaminära mycket tydligt (se fig. 8). Bacillerna förekomma i dessa ofta parallelt med gängens lüngdrikt- ning (se fig. 9). några ställen kunde baciller äfven observeras inlagrade emellan det cirkulära och longitudinela muskellagret. Inom lymphfolliklarna, i hvilka sannolikt en riklig cellnybildning egt rum, voro bacillerna diffust lag- rade emellan cellerna, men dessutom kunde i ett par snitt äfven bacillgrupper observeras, liknande de i mjelten förekommande. Gaffky?) omnämner att han tvenne gänger iakttagit i en starkt tillsvälld solitär follikel, à hvilken ännu ingen ulceration kunde förmärkas, typhusbaciller lagrade samma karakte- ristiska sätt i grupper som 1 mjelte.

I tarm både från kanin och hund (försöken I, XX och XXV) före- kommo dessutom äfven baciller inne i mucosans kapillarer, ställvis bildande små utbugtningar af kärlväggarna (se fig. 7).

1) Untersuchungen über den Bacillus des Abdominaltyphus. Inaug-dissert 1881, pag. 31.

2) Lehrbuch der pathologischen Mykologie 1888, pag. 514.

3) Untersuchungen über Lymph- und Blutgefässe. Virchows Archiv. Bd. XXXIII, pag. 349—350.

2) Schäfer-Krause. Histologie. Leipzig 1889, pag. 166.

5) Mittheilungen aus dem Kais. Gesundheitsamte. Bd. II, pag. 382.

Studier öfver Typhusbacillen. 319

Vid kontrollundersökning af talrika snitt från normal både hund- och kanintarm kunde aldrig några mikroorganismer spàras hvarken i villi, submu- cosa eller muscularis.

Af specielt intresse är försöket VIII med hänsyn till förändringarna i lefvern. Kaninen hade fått 4 gånger renkultnr per os under en tid af 5 veckor, samt derunder starkt afmagrat och visat äfven andra sjukdomssymptom förrän död inträdde. Vid obduktion påträffades stark rodnad af tarmmucosan, tillsvällda Peyerska plaquer, mjeltförstoring samt tillsvälling af mesenterial- körtlarna. I snitt från lefvern iakttogs redan vid mindre förstoring dels en småcellig infiltration, synlig isynnerhet kring kärlväggarna, dels större och mindre mestadels i periferin af lefveracini belägna, ljusa, af färgningsvätskan svagt tingerade, fingranulerade partier, inom hvilka äfven tydligt färgade kärnor och bacillgrupper förekommo (se fig. 1).

Dessa ofvan skildrade förändringar i kaninlefvern hafva en stor likhet med de af Friedreich'), senare af E. Wagner”) beskrifna vid abdominaltyphus i lefver förekommande s. k. lymphomen?). Wagner beskrifver dessa bildningar följande sätt: „Die Körnchen bestanden aus Eiweissmoleculen, zwischen denen ziemlich regelmässig vertheilt kleine, runde kerne lagen. Letztere fanden sich in der Peripherie in überwiegenden Menge, während das Centrum fast nur aus Molecularmasse bestand. Andere gleich grosse Körnchen bestanden fast nur aus Kernen.“ Dessa lymphom förekomma enligt ofvanciterade för- fattare såväl i periferin af acini, som kring portädergrenarna. Enligt Wagner förekommer dessutom en diffus smäcellig infiltration kring portädergrenarna och lefvervenerna. Gaffky*) fann i hälften af de typhusfall han undersökte dessa lymphom, men observerade endast i ett fall baciller emellan cellerna i de- samma. TI ett annat fall iakttog han en mindre bacillhärd i närheten af ett dylikt. Frägan huruvida bacillerna direkte skulle fórorsaka lymphombildningen lemnar han emellertid oafgjord. =E. Frænkel och Simmonds”), hvilka vid sina arbeten ofta voro i tillfälle att iakttaga dessa ofvan nämnda bildningar, päpeka deras varierande utseende. förekomma emellanät bildningar, hvilka alls

!) Ein neuer Fall von Leukämie. Virchows Archiw. Bd. XII, pag. 53.

?) Beitrag zur pathologischen Anatomie der Leber bei Abdominaltyphus. Archiv der Heilkunde, 1860 pag. 326 samt Die Körnchenbildung in der Leber. Archiv. d. Heilkunde 1861 pag. 106.

3) I „Atlas der pathologischen Histologie“ von A. Thierfelder. Leipzig 1872. Taf. XVII fig. 1, finnas dessa lymphom afbildade.

*) Mittheilungen aus dem Kais. Gesundheitsamte. Bd. II, pag. 383.

5) ]. e. pag. 20.

320 WALTER CYGNUS.

icke borde benämnas lymphom, utan hafva mera utseendet af „koagulations- nekrotiska^ härdar. I menniskolefver‘) funno fórff. endast i ett fall baciller inom ett lymphom, der de voro inlagrade i ett blodkärl. I ett af djurförsöken lyckades förff.”) konstatera förekomsten af liknande lymphomartade bildningar i lefvern, som de funnit i typhuslefver hos människa.

Angelo Pavone?) iakttog vid sina inympningsfórsók af typhusbaciller marsvin, kaniner och hundar äfven förändringar i lefvern hos försöksdjuren. Han fann nämligen en acut fettdegeneration af lefverkapillarerna, lefvercellerna och gallgängsepithelet. Degenerationsprocessen vidtog alltid i periferin af acini i kapillarerna, hvarest de närmast kärnorna belügna partierna fórst angrepos. I lefvercellerna tog den äter sin början i periferin af desamma och bredde smäningom ut sig mot cellkärnorna, hvilka ofta fórblefvo intakta. Processen var oberoende af inympningssättet samt beskaffenheten af renkulturerna, antingen de voro steriliserade eller icke steriliserade. grund häraf antager förf. att orsaken till ofvan nämnda fettdegeneration vore de af typhusbacillerna produ- cerade ptomainerna. En analogi finnes otvifvelaktigt üfven emellan de af Pa- vone skildrade degenerationshärdarna i lefvern och vissa af de ofvan beskrifna Iymphomartade bildningarna.

Af synnerligt intresse vid mina försök är förekomsten af bacillgrupper inom dessa lymphomartade bildningar, hvilket jag i den mig tillgängliga litera- turen funnit omnämndt endast i de ofvan citerade fallen af Gaffky och E. Frænkel o. Simmonds. Grupperna liknade fullkomligt de i mjelten fórekom- mande för typhusbacillen karakteristiska háürdarna. Högst sannolikt är väl antagandet, med kännedom af bakteriernas inverkan i allmänhet omgifvande väfnader, att typhusbacillerna framkallat dessa lymphom. Enligt analogi måste man äfven förmoda att de af tidigare förff. beskrifna lymphomerna hos menniskan äro framkallade af bakterierna, ehuru det i allmänhet ej lyckats förff. att uppvisa desamma. I den riktningen uttalar sig äfven Baumgarten *) om lymphombildningen i lefvern. Framhällas förtjenar äfven att i alla de fall lymphombildningar observerats, djuren en längre tid varit äverkade af typhus- bacillen, deremot i de fall der dód inträdt en kortare tid efter inocula- tion inga lymphom blifvit iakttagna.

3) Degenerazione grassa acuta del fegato e principalmente dei capillari epatiei prodotta dal bacillo del Tifo e dalle sue ptomaine. Cit. enl. Centralblatt für die Gesammte Mediein 1888, N:o 44, pag. 804.

*) Lehrbuch der pathologischen Mykologie, pag. 515.

Studier öfver Typhusbacillen. 321

Lymphomartade bildningar kunde äfven iakttagas i lefver hos 2 ka- niner (försök XII—XVI) samt 1 hund (försök XXVI). Tydligt inlagrade i lefverns kapillarer, samma sätt Gaffky !), Frænkel och Simmonds”) beskrifvit det, fórekommo bacillerna i försöken I, IV, IX och XXV. TI alla fall kunde tydliga utbugtningar af kärlväggarna ställvis observeras, sålunda talande för en förökning af bacillerna stället.

Vid undersökning af snitt från njure förefunnos derstädes baciller i 3 fall (försök I, IV, IX) och städse belägna i blodkärlen (se fig. 5) äfven inne i glomeruli (se fig. 6), deremot icke i urinkanalerna. E. Frænkel och Simmonds ange att de i kaninnjure vàl päträffat baciller i kapillarerna, men icke inne i glomeruli. Enligt Gaffky fórekomma typhusbacillerna i mennisko- njure i blodkürlen, men huruvida han funnit dem i glomeruli omnämner han icke. I njure frän kaninen i fórsóket XII äro den rikliga cellinfiltrationen och de talrika blodextravasaten anmärkningsvärda. Den mikroskopiska bilden af snitten har en viss likhet med den man får vid den hæmorrhagiska nephriten. Några bacillgrupper kunde ej i de undersökta snitten i detta fall med säkerhet konstateras.

I mesenterialkórtlarna fórekommo bacillerna inne i kärlen, men ofta üfven i dylika grupper som i mjelten, samt observerades hos 4 kaniner (fórs. I, IV, V, IX) och 2 hundar (fórs. XVIII, XXV).

Benmärgen undersóktes typhusbaciller endast i 3 fall nüml. i för- söken VIII, XII och XVI och i alla med positivt resultat. |

Genom att anlägga gelatin- och potatiskulturer frän mjelte har det lyckats med säkerhet uppvisa typhusbacillen hos 9 kaniner i (försöken I, IV, V, VH, VIII, IX, XII, XV, XVI) och 5 hundar (i försöken XVIII, XX, XXII XXV, XXVI) Af dessa hade en kanin (XVI) och 2 hundar (XVIII, XXVI) blifvit med afsigt aflifvade, sedan de dock visat tydliga sjukdoms- symptom till följd af inoculation af typhusbaciller. Den längsta tid efter ino- eulation, der baciller genom kulturer kunde uppvisas, var 14 dagar (frän hund- mjelte i försök XXVI). Detta är ingalunda det enda exemplet att ty- phusbacillen blifvit funnen làng tid efter inoculation i djurorganismen. E. Frænkel och Simmonds?) kunde uppvisa den 6 dagar derefter, Lepidi-Chioti och Blasi 11, samt Chantemesse och Widal*) 12 dagar derefter. Det intres-

1) l. e. pag. 383.

2) ]. e. pag. 54.

3) Zeitsch. f. Hygiene. Bd. II, pag. 157.

+) Archives de Physiologie normale et pathologique 1887, N:o 3 pag. 174.

322 WALTER CyGNÆus.

santa vid det ofvan nämnda fallet är att hunden fätt baciller injicerade direkte i duodenum efter föregäende laparotomi.

I ett fall lyckades jag från en kanins dejektioner (försök XVI) isolera typhusbaciller genom anläggande af skifkulturer. Kaninen hade d. ”/yn blifvit behandlad medelst injektion af typhusbaciller i óronven. Fóljande dagen fick djuret diarrhé, som d. ‘x var ytterst ymnig, hvarför jag äfven anlade skif- kulturer från dess dejektioner. Efter 2 dagar hade en mängd mindre kolo- nier uppvuxit, af hvilka flera hade det för typhusbacillen karakteristiska ut- seendet. Genom nya stick- och potatiskulturer konstaterades bacillernas iden- titet med typhusbacillen. Ett dylikt fall omnämna äfven Chantemesse och Widal!) från sina djurförsök. Fullkomligt negativt resultat gåfvo deremot de kulturer som anlades från hundfaeces i försöket XXV.

Af intresse är det positiva resultat, som erhölls vid ett af inhalations- försöken, men mot förfaringssättet vid experimentet kan med skäl anmärkas, att baciller kunna inkomma per os i tarmkanalen derigenom att djuren bli våta och efteråt slicka sig. Kulturerna som anlades såväl från mjelte som lunga, förhöllo sig fullkomligt identiskt samt visade sig enligt kontrollunder- sökningarna bestå af typhusbaciller.

Hvad det primära invasionsstället för typhusbacillen beträffar ansluter sig Gaffky?) till den åsigt Ebert framhållit i sin uppsats „Der Typhusbacillus und die intestinale Infection^?), deri infektion antages vara primärt intestinal. Denna sin åsigt baserar Eberth hufvudsakligast ett fall af abdominaltyphus, som Meyer”) meddelat, der död inträdt efter endast 2 dagars sjukdom. Vid sektion iakttogs: hyperämi i lungor, mjelte och njurar; en höggradig tillsväll- ning af de solitära folliklarna och Peyerska plaquerna i nedersta delen af ileum utan något spår af ulceration à desamma; mesenterialkörtlarna icke till- svällda; mjelten något förstorad. Vid mikroskopisk undersökning af snitt från tarmen förefanns en riklig inlagring af de Eberth-Kochska bacillerna inne i villi, i submucosa och emellan de båda muskellagren. Bacillerna skulle sä- lunda först intränga i tarmslemhinnan isynnerhet genom de solitära folliklarna och Peyerska plaquerna, der antagligen en förökning eger rum, derifrån genom lymphbanorna till mesenterialkörtlarna, från hvilka de åter öfvergå i blodom- loppet för att sedermera anhopa sig i mjelte, lefver, njure och benmärg.

1) l. c. pag. 172.

2) Mittheil. aus d. Kais. Gesundheitsamte. Bd. II, pag. 402.

3) Volkmann. Samlung klinischer Vorträge, N:o 226 pag. (7) 2039.

3) Untersuchungen über den Bacillus des Abdominaltyphus, pagg. 26, 27.

Studier öfver Typhusbacillen. 323

Att typhusbacillerna äfven hos kanin kunna intränga i tarmens skilda lager och der förekomma samma sätt i lymphbanorna, som af Meyer fram- hållits, samt sedermera äfven kunna uppvisas i de öfriga organen derför tala afgjort alla de mikroskopiska befund, som redan blifvit beskrifna i försöket IX. Specielt bör framhållas att de mikroskopiskt undersökta tarmpartierna voro belägna i närheten af valvula Bauhini, således betydligt nedanom det ställe, hvarest injektion af renkultur blifvit gjord. Operationen utfördes under iakt- tagande af alla antiseptiska försigtighetsmått och något spår af peritonitisk retning kunde ej heller vid obduktionen upptäckas. Ä skifkulturerna, som anlades frän mjelten, uppväxte endast typhusbacillkolonier, hvilket äfven talar för att nàgon infektion fràn operationssäret icke egt rum. Likasà bevisa de mikroskopiska iakttagelserna i fórsóken VII, VIII, XII och XXVI att bacil- lerna passerat tarmväggen och sälunda inkommit i de ófriga organen.

I fórsóken I, IV och XX, der djuren blifvit behandlade medelst intra- venósa injektioner af renkultur, observerades baciller dels anhopade i tarm- slemhinnans kapillarer, dels isolerade i villi, lymphfolliklarna och submucosa. Baumgarten?) framhåller att typhusbacillerna möjligen äfven kunna utvandra från blodet och aflagra sig i follikularapparaten. De ofvan anförda befunden i kanin och hundtarm tala för riktigheten af detta antagande åtminstone hos dessa djurspecies.

Hvad förekomsten af en typhusliknande sjukdom hos husdjuren beträffar äro uppgifterna derom mycket olika. Enligt Semmer?) förekommer hos hundar en sjukdom med fullkomligt analoga pathologiska förändringar som vid abdominaltyphus hos menniskor. F. Seitz”) omnämner att han iakttagit bland hästar en typhusartad sjukdom, hvilken uppträdde samtidigt med en typhus- epidemi bland manskapet vid ett artilleriregemente. Stallen voro belägna un- der boningsrummen. Af 1336 djur angrepos 920 af sjukdomen, som till symptom, förlopp och utgång mycket liknade den typhus, som härjade bland manskapet. v. Gietl‘) observerade likaledes bland hästar en sjukdom, som stod i sammanhang med en typhusepidemi. Vid obduktion iakttogs tunntar- mens slemhinna vara svullen och belagd med ecchymoser, mesenterialkörtlarna tillsvällda samt dessutom förändringar i lungorna. Edson°) åter uppgifver att

1) Lehrbuch der pathologischen Mykologie, pag. 517.

2) Zur Frage über das Vorkommen des Typhus bei Thieren. Virchows Archiv. Bd. CXII, pag. 203.

3) Der Abdominaltyphus. Stuttgart 1888, pag. 11.

Sr. ec. pag:12-

°) The poison of typhoid fever. The medical record, Vol. 35, N:o I, 1889, pag. 10.

324 WALTER CyeNzæus.

hos kor skulle förekomma en typhusliknande sjukdom. Andra författare t. ex. Beumer och Peiper‘) hälla före att en typhusartad sjukdom icke förekommer bland husdjuren.

Säsom af historiken framgàr hafva flere författare vid sina djurförsök med typhusbacillen lyckats framkalla sjukdomssymptom, till och med död, hos försöksdjuren, hvarvid äfven pathologiska fóründringar i organen blifvit funna, men sättet hvilket bacillen verkar djurorganismen, har blifvit uppfattadt olika sätt. Frankel och Simmonds m. fl, anse typhusbaeillen vara för vissa djurspecies en pathogen mikroorganism, deremot Beumer och Peiper, Baumgarten m. fl. endast tillskrifva den en toxisk verkan (verkande endast genom ett af bacillerna produceradt gift „typhotoxin“).

Fór att kunna afgöra frägan huruvida en mikroorganism verkat rent toxiskt eller säsom pathogen samt om den tillika är infektiós, torde det vara skäl att först klargöra skilnaden emellan dessa begrepp och vill jag för detta ändamål, åsigterna i denna punkt ej ännu äro fullt öfverensstämmande, anföra Kochs') egna ord härom: „Vor Allem ist festzustellen, ob die in Frage kommenden Organismen überhaupt pathogen sind d. h. im Stande sind Krank- heit zu bewirken. Sobald also Bacterien, und dasselbe gilt ganz ebenso von anderen Mikroorganismen, im Innern der Organe, sei es in den Blut- oder Lymphgefässen oder in Gewebe selbst in Lagervelhältnissen gefunden werden, die nur im lebenden Körper zu Stande kommen können oder wenn gar der unverkennbare Einfluss der Mikroorganismen auf das von ihrer In- vasion betroffene Gewebe z. B. Nekrose der in einem gewissen Bereich gele- genen Zellen, Anhäufungen von Rundzellen in der Nachbarschaft, Eindringen der fremden Organismen in die Zellen u. s. w. zu constatiren ist, dann müssen solche Mikroorganismen als pathogen angesehen werden, mindesten müssen sie verdächtig erscheinen und zu weiteren, Untersuchung und Aufklärung des Be- fundes auffordern. In zweiten linie interessirt uns nun aber die Frage, ob die als pathogen erkannten Mikroorganismen auch infeetiös, von einem Körper auf den anderen übertragbar, sind. Die beiden Begriffe pathogen und infectiós dürfen nicht miteinander verwechselt werden. Man kann sich recht gut Organismen vorstellen, welche im Stande sind, in den thierischen Körper einzuvandern und denselben krank zu machen, also pathogen sind, aber

1) Zeitschr. f. Hygiene. Bd. II, pag. 129.

2) ]. c. pag. 161.

?) Zur Untersuchung von pathogenen Organismen. Mittheilungen aus dem Kais. Gesund- heitsamte. Bd. I, pag. 1, 2, 15 och 18.

Studier öfver Typhusbaeillen. 325

nicht die Fähigkeit besitzen, unmittelbar von einem Körper auf einen anderen überzugehen und diesen ebenfalls krank zu machen, zu infieiren. Die Eigenschaften pathogen und infectiós decken sich also nicht, und wenn ein Parasit als pathogen erkannt ist dann muss ausserdem noch experi- mentell bestimmt werden, ob er zugleich übertragbar ist oder nicht. Erst wenn die Uebertragung von einem Individuum auf andere vermittelst sol- cher Qvantitüten des Impfstoffes gelingt, dass damit seine Reproduction, seine Vermehrung in dem erkrankten Kórper nachgewiesen ist, erst dann kann diese Substanz als infectiós angesehen werden. Es folgt also daran, dass wer be- weisen will, dass er mit einem Infectionsstoffe experimentirte, es unmöglich bei einem Versuche bewenden lassen kann, sondern eine mehr oder weniger lange Reihe von fortlaufenden Uebertragungen von einem Versuchtsthiere auf das zweite, von diesem auf das dritte u. s. w. ausführen muss, wenn er sich nicht dem berechtigten Einwande aussetzen will, dass er es gar nicht mit einer Infectionskrankheit, sondern mit einer Intoxicationskrankheit zu thun gehabt habe.“

Säsom af dessa citat framgär gór Koch en skarp skilnad emellan be- greppen pathogen och infectiós samt sedan äfven emellan intoxikation och infektion.

Af djurexperimenten finna vi att typhusbacillen ästadkommer hos för- söksdjuren, oberoende af sättet hvilket den införes i djuret, temperatur- stegring, dälig matlust, nedsättning af rórelsefórmágan och ofta diarrhé d. v. s. en sjukdom som sedan ofta slutar med död. Vid obduktion förefinnas temme- ligen konstant samma pathologiska förändringar i tarmen näml. stark rodnad och svullnad af slemhinnan, tillsvällning af Peyerska plaquerna och de solitära folliklarna, mjeltfórstoring, förändringar i lefvern o. s. v. och dessutom kunna baciller uppvisas i dessa organ. Hvad som är ännu viktigare, dessa förän- dringar tyckas ätminstone delvis ett afgjordt sätt stà i samband med bak- terierna säsom tidigare visats (t. ex. i lefvern), specielt djuren dött efter att en längre tid visat sjukdomssymptom, i hvilka fall man äfven säkert mäste antaga att bacillerna förökats, ty annars hade de vida tidigare blifvit elimine- rade. Förökningen bevisas äfven afgjordt af den lokala tillsvällningen af kärlen fyllda med bakterier. Detta förhällande: inträngande af bakterierna i organen, förökningen samt den omständigheten att de framkalla specifika pathologiska processer bevisa typhusbacillernas pathogena natur äfven för djurorganismen. Derigenom är dock ej uteslutet att de äfven kunnat verka rent toxiskt, specielt i de fall der död kort tid efter inoculation inträdde. Detta är här af mindre vigt, hufvudsaken är dock att af dessa experiment framgär, i motsats med

326 WALTER CYGNZUS.

flere ofvan citerade förff. att typhusbacillerna för åtminstone vissa djurslag äfven kunna vara pathogena.

Hvad äter typhusbacillernas infektiösa egenskaper beträffar, fattadt i Kochs nyssnämnda mening, kan icke af dessa undersökningar några säkra slutsatser dragas, försök att öfverföra typhusbaciller direkte från djur till djur icke blifvit gjorda.

Ofvanstående undersökningar äro utförda å härvarande pathologisk-anatomiska inrättning under våren och sommaren 1887 under ledning af Prof. E. A. Homén, som välvilligt ställt såväl laboratoriets instrument, som försöksdjur till mitt förfogande.

Förf.

6 Sundmans Litogr Ateber Hors

P teg Sg (Ni: A

ML AM vrbs: FL WIE A LR DNI

némans LitegcAtelter Toro

GSu

kr natur eF CH Nurumelin

T

230 1

(4 Testa edt natur af CH Nuramain

Förklaring af planscherna.

Fig. 1. Snitt från lefver i försöket VIII. 1 = lymphomartade bildningar, g = bacillgrupp; i = smäcellig-infiltration kring kärlvägg. (C. Zeiss Objectiv A.A. Ocular 2).

Fig. 2. Bacillgrupp motsvarande det med g betecknade stället i föregående präparat. (D. Zeiss Homog. immersion !/,s. Ocul. 2).

Fig. 3. Snitt från lefver i försök XXV. u = utvidgadt parti à ett blodkärl, fylldt med baciller. (C. Zeiss Homog. immers. 1/,4. Ocul. 3).

Fig. 4. Snitt från mjelte i försök XXV. g= bacillgrupper. (C. Zeiss Object. A.A. Ocular 2).

Fig. 5. Snitt från njure i försök IX. g = glomerulus. (Präparatet förskjutet under mikroskopet). (C. Zeiss Object. A.A. Ocul. 2).

Fig. 6. Den med g betecknade glomerulus i fig. 5. (C. Zeiss Homog. immers. Is. Oeul- 2): s

Fig. 7. Snitt genom tarmvägg i försök XX, med ett blodkärl fyldt med baciller, visande ett begränsadt ställe tydlig utbugtning (u) af kärlväggen. (C. Zeiss Object. D.D. Ocul. 2).

Fig. 8. Snitt genom tarmvägg i försök IX. Snittet taget i tarmens längdrikt- ning genom en tillsvilld Peyersk plaque. 1 = lympfollikel; s = submucosa; c. m. = cirkulära muskellagret; 1. m. = longitudinela muskellagret; i = Iymph(chylus)gäng. (C. Zeiss Object. D.D. Ocul. 2).

Fig. 9. Det med [] betecknade partiet i fig. 8. I Iymphgängen synes baciller inlagrade ofta paralelt med gängens lüngdriktning. Inne i bacillarna kunna vacuoler iakttagas. (Präparatet förskjutet under mikroskopet. Bacillerna äro tecknade vid olika inställning af mikroskopet). (C. Zeiss Homog. immers. 1s Ocular 2).

SPECIELLE INTEGRATIONEN

DIE OBERFLÄCHE EINES UNGLEICHAXIGEN ELLIPSOIDS

INTEGRATIONSGEBIET BILDET.

ANWENDUNGEN AUF AUFGABEN DER MECHANIK.

FJ. TABBEOVIST

n

E. sei gegeben ein Ellipsoid mit drei ungleichen Hauptaxeu, die wir als Coordinatenaxen wählen, und eine für die Oberfläche des Ellipsoids erklärte Function der Coordinaten. Dann kann die Frage gestellt werden: wie findet man den Werth des über die ganze Fläche des Ellipsoids erstreckten Inte- grals dieser Function? Für einen speciellen Fall wird diese Frage im Fol- genden beantwortet werden, nämlich für denjenigen Fall, in welchem die be- trachtete Function eine ganze Function der zweiten Potenzen ihrer unabhàn- gigen Veränderlichen ist.

In einer anderen Fassung würde unsere Aufgabe lauten: Die Oberflüche eines ungleichaxigen Ellipsoids ist mit Masse belegt; in jedem Punkte ist die Dichtigkeit eine ganze Function der zweiten Potenzen der Coordinaten des Punktes. Man bestimme die Quantität der über die Gesammtoberfläche des Ellipsoids verbreiteten Masse.

Als vorher gelóste specielle Fülle der gestellten Aufgabe kónnen ange- führt werden:

1) Die Bestimmung des Oberflücheninhalts des Ellipsoids (Jacobi und Weierstrass; vergl. „Öfningsexempel för rükning med elliptiska integraler och funktioner” von Axel Söderblom, Upsala, 1885, pag. 136—144). Die in Frage stehende Function ist in diesem Falle eine Constante.

2) Die Bestimmung der Trägheitsmomente der Ellipsoidoberfläche bezüg- lich der Hauptaxen oder Ebenen für eine gleichförmige Massenbeladung. Vergl. die Abhandlung des Verf.: „Bestimmung der Trägheitsmomente für die mit Masse gleichförmig beladene Fläche eines ungleichaxigen Ellipsoids*, Acta So- cietatis Scientiarum Fennicæ, Tom. XVII, Helsingfors 1890. Die in Betracht kommende Function ist hierbei vom zweiten Gerade in Bezug auf die Coordinaten.

Hs. l'ALLQVIST.

© [Uc n

Die meist symmetrische Form der Lósung ergibt bei diesen beiden Auf- gaben die Anwendung der Jacobischen elliptischen Coordinaten. Von diesen Coordinaten soll auch in dem jetzt zu betrachtenden allgemeineren Falle Ge- brauch gemacht werden.

Die Lósung der Aufgabe 1) basirt auf die Berechnung einer Determi- nante zweiter Ordnung, dessen Elemente aus den, zwischen bestimmten Gren- zen genommenen Werthen zweier speciellen elliptischen Integrale gebildet sind ; bei der Aufgabe 2) tritt zu diesen Integralen noch ein drittes und ausser der, den Flächeninhalt bestimmenden Determinante, ergeben sich noch zwei andere damit analog gebildete Determinanten. In dem allgemeinen Falle tre- ten ähnliche Integrale und Determinanten auf, deren Untersuchung die Grund- lage für die Lösung der gestellten Aufgabe bildet. Von den Formeln, die sich hierbei ergeben, kann bei mehreren, die Ellipsoidoberfläche betreffenden Aufgaben Gebrauch gemacht werden. Einige der Mechanik entlehnte Beispiele befinden sich am Ende der vorliegenden Abhandlung.

Die Gleichung des Ellipsoids in dem angenommenen Coordinatensysteme sei

1 ZN EU mit der Bedingung ae>Pp>yY>d.

Ein Element der Oberfläche werde mit df bezeichnet. Die zu betrachtenden Integrale haben alsdann die Form

2) [ Gar , * , 2) df,

oder 22 y? 22

| [ Gt? ,g2, 59 y Y dy dy ,

e e

worin G eine ganze Function bezeichnet und die Integrationen über die Ge- sammtoberfläche des Ellipsoids zu erstrecken sind.

Ueber einige specielle Integrale. 333

Führen wir jetzt die elliptischen Coordinaten ein, so können wir setzen

- (e À) rn ee 5 (6 2) (6 1) 3) ENG ec. Ne

P 4

! (r2) 8 Für das Flächenelement ergibt sich der Ausdruck

a 1 UT MVA pu da du ES 4y-iy(e—20—2G—2ye— (8 NAN

und die Function G wird cine ganze symmetrische Function der Grössen 4 und M. Der Factor von dZdg unter dem Integralzeichen im Integrale

fee 393: 2°) df.

ist somit eine alternirende Function von 4 und pu. Statt der Veränderlichen À und « führen wir jetzt zwei neue Veränder- liche « und v ein, bestimmt durch die Gl.

= (wu) gw; 2 = (v) (ww) ; n 4 a) otto) ==. +, + 5) Die Wurzeln der g Functionen sind hierbei > + flwo) ; 4b) + wo),

= = [201 0) :

Sin TH = m

Für das Flächenelement des Ellipsoids ergibt sich nun der Ausdruck

df =

1 T (jy À) Au du dv

334 Hs. TaAnrnrQvrsT.

und das Integral

[ea y? 22) df

IEC , 4) du dv,

worin G' eine ganze alternirende Function von 4 und # bezeichnet. Ein Glied dieser Function hat die Form

nimmt die Form an

Ce (Am u SAR p ) 5

worin m und » ganze positive Zahlen bezeichnen. Wie es der Ausdruck für df zeigt, ist der Werth Null für m oder » nicht zulässig. Die Betrachtung eines Integrals von der Form 2) ist also auf das Studium eines Integrals

5) Do = (fer wu ey u") du dv

zurückgeführt worden. Die höchsten Werthe, die die Indices m und » einer Determinante D,, für eine gegebene Function G(2?,5?,:? annehmen können, ergeben sich als

m=k+lundn=%k+2,

wenn 2% die Gradzahl der Function @ in Bezug auf æ,y und 2 bezeichnet. Nach 44) ist 4 nur von w,& nur von v abhängig; es ergibt sich also, dass das Doppelintegral D',,, in Producte von einfachen Integralen zerlegt werden kann, nämlich

a *. c DE [^ du. [re dv E du . [ur de. e

e e

Bezeichnen wir das elliptische Integral

< dw

| Ir) = Elwo)y”

6)

mit Z,, so ergibt sich, dass D',, durch' zwei verschiedenen Indices entsprec- henden Integrale I, ausgedrückt werden kann.

Ehe wir zur Behandlung des Integrals I, übergehen, mögen einige Worte über die Grenzen gesagt werden, zwischen denen die Grössen u und v varii-

Ueber einige specielle Integrale. 3535

ren. Nennt man die reelle und die rein imaginäre Periode der Function p, welche zusammen ein primitives Periodenpaar bilden, 2 © und 2% bez., so entspricht in der «z-Ebene dem Ellipsoidoctanten ein Rechteck

DZ ee o-voco-o.

Nimmt man statt dieser Grenzen die Grenzen

oa <u<o» +20,

D «voc o--2o,

so erhält man ein vier Mal so grosses Resultat, welches der halben Fiäche des Ellipsoids entspricht. Durch Verdoppelung kann dann zur ganzen Flüche übergegangen werden. Wir wollen die zuletzt angeschriebenen Grenzen be- nutzen. Ein zwischen diesen Grenzen genommener Ausdruck D’„„ wollen wir einfach mit D,, bezeichnen. Machen wir von einem Substitutionszeichen Ge- brauch, so lässt sich D,,, als eine Determinante schreiben in der Form

© +? o 0o +2 o In IR o o 1) Din © --20 Q 3-20 | jd | p 3 [2] e |

Betrachten wir jetzt ein Integral Z, von der Form 6)

dic I = [; j Un & 190) gy);

so ergibt sich durch Differentiation in Bezug auf «,, da die grenzen als von w, unabhängig vorausgesetzt werden,

dw

= = n @ (wo) 7 ;

gue) giro" *'

und somit besteht die Recursionsformel

dou

AU) dig

8) De

336 Hs. TALLQVIST.

Durch wiederholte Anwendung dieser Formel ergibt sich

9) L 1 CH RA al 1 ad 1 Sus

E (n 1)! qo (weg) dus | (ro) dio Lg (eo) dieg gg (rg) dir,

wo die Anzahl der Differentiationen in Bezug auf «, gleich n—1 ist. Führt man die Differentiationen aus, so erhält man I, durch die » 1 ersten Deri- virten von Z ausgedrückt.

Die zur Berechnung der Determinanten D,,, meist geigneten Ausdrücke der Integrale ZI, findet man aber in folgender Weise: Wir berechnen zunächst das Integral 7, durch Integration der Gleichung

6'(w + Wo) 6'(w wo) O' (wo) _ P (9) T G (w + wo) G (w aw) G (wo) (w)-— gung) í

(H. A. Schwarz, „Formeln uud Lehrsátze zum Gebrauche der elliptischen Funetionen“. Göttingen 1883. Art. 11), nachdem wir auf beiden Seiten mit dw multiplieirt haben. Von der Integrationsconstanten abgesehen ergibt sich O(w wy) 9 9 (two)

WW.

G(w + wo) 6 (wo)

10) (wo) I, = log

Ferner differentiiren wir diesen Ausdruck für g'(w,) Z mehrfach in Bezug auf (y und machen nach jeder Differentiation an der linken Seite von der For- mel 8) Gebrauch. Wird der Kürze wegen das Argument 2, der Derivirten von gl) weggelassen, so ergibt sich hierbei

"ae MU dt E dig A (2 I, r3 duo (9 I) I, 9 , dise cios dii Dire tu + QUE 0 dus L) =p dw, + L 29 op = dw (p 1)— 9 diy Lg,

oder

2 17299] = zu (@ )—- Ip" —-L.3p gp, dig? ebenso findet man

3 , 1.280 E = (p 1j) 1, 99 1; (4 o' 9" +39) 1.1202”, 0

Ueber einige specielle Integrale. 337 Ca dut

I4 (20 o? pg” + 30 97) 1,.36 o3 o".

I2 9d. o9 I (p 4) L 99 D (5 o' o? + 10 o" o")

u. s. f. Der in dieser Weise gebildete allgemeine Ausdruck für I, wird sehr complieirt. Man sieht aber, dass Z, sich linear ausdrücken lässt durch die Integrale

und durch den Differentialquotienten

—1

ne 1).

Die Coefficienten in dem Ausdrucke für "1, sind ganze Functionen von und $ f

9. Die in den obigen Gleichungen eingehenden Differentialquotienten von

9 I, ergeben sich aus der Gl. 10) folgendermaassen

Sr + wo) O' (ut t9)

(@'L)= 6(w + ar mU So wy) 2 guo) - 1,

( dico

le I) = gw + wo) falw 1) 2 Qo (wo) - ©,

dic 2

A I) = pw + wo) + go (e wo) 2 fo” Qro) i,

di. 3

Also erhalten wir für die Integrale I bis auf Z, die Werthe

17 [2 0(w5——w») eel

K= ga) ar T Gp) "jr Con ee lel J 1 6'(w + En) 16 (WEW _ ol : SE g? (um > Q (wo) 4 dar cru) San) 2 (ow) . 7 + Const.

(A)

Bb=- À

os = 3 Qo Qro) 9") Z5 pro) L + Qe + io) go wo) .2 0

2 g (io). d + Const.

338 Hs. TALLQVIST.

= | 12.900) p" (wo) I (4 Qe) g' Ge) +3 ^20) L go) I,

= 1.2.3 p (wo)

+ (e + 100) + gg (e ws) 2.9" (io) 2 + Const.

Nimmt man diese Integrale zwischen den auf Seite 7 angegebenen Gren- zen, welche bei der Bildung der Determinanten D, in Frage kommen, so erhült man das folgende System (B):

© +2? © A e Me di 0 +2 0 à - ses ipe] "den " e --2o Q-E?o = - P(w0) | I, 4(7 + guy) . e) ; 0 o o --20 o +2? = vu = Q (ug) I 4n + (ug . QI 3 Us o+20' e +? © 0-20 (D) Jd; sm = 3 0 (19) qo" Qro) | I, 9” (wg) I —4g(n). at & [o o o --?0 Q +20 o +20 T c * 3 Q' (1g) 9" (wo) I, 3 9” (uo) | I 4): ^ ; co o' © o +? @ +20 y —— = 129"? (rg) Qo" (1g) Ij, (4 Q' (20) 9” (wo) +3 Pp” ()) 0 O0

0 +2 o 03-20

l, (wg) | I— Ag (0) .w|

E

Ueber einige specielle Integrale.

0 --2o0 o+?2o == Br 12 Qo" (uw) Qo" (ig) o e 0 --?o0 0-20 IL 9% (io) 4, 4 Qo" (uw). ol o e |

Allgemein ergeben sich für die Integrale

0-20 o 4-2 0 | JE und | jf.

[o o

Ausdrücke von den Formen

© +2 © © + 2 ©w° (a 1)! 9" (200) | In = Green | JI BEI MET [o] e 0-20 kis G1 | I, + G0 , [o] 11) 0 4-260 o0 --2o (mn 1)! 9" (io) JE ESL | Ti =1 F nn o eo o +2 © + 01 | I, em Gg D 0

o+20 NS 3 + ab o 04-20 JE

I; (49 (y) Q0) +3 9er)

339

worin die Coefficienten &,.—ı, €,,—2---- e,1 ganze Functionen von g(,) und (wo) sind, während die letzten Glieder «,o «,'o noch von den Grössen 7, o , /,

o abhängen.

Betrachten wir nun eine Determinante 2D,, , so sehen wir sogleich, dass

die Relationen

ID E JD». und Di; = 0

340 Hs. TAzLQvIsT.

erfüllt sind. Es genügt auf Grund hierauf nur solche Determinanten 2D,,, ins Auge zu fassen, für welche der Bedingung

MIN

genügt wird. Ersetzt man die Elemente der ersten verticalen Reihe der De- terminante D,,,

0--2o0 03-20 Im; I, sts t) e 0 4-20 0'--20 Uns I e (6)

durch ihre Ausdräcke nach 11), so erhält man zur successiven Berechnung dieser Determinanten die Recursionsformel

(m D 1)! p" (20) ID; = Anm —1 JD. är AO myn 2 D} 90 + tue mee de är 055,1 Dy, o --2o0 o+20'

+ em Jf; = (AP

SEES g

oder m—1 o +2 0 © +2 © [4 , (m = 1)! (2 7 (itg) JD}; = Lu Dun nis G0 JE »,0 n . m ©" o

Es kann noch auf die Eigenschaft der Determinanten D,, aufmerksam gemacht werden, nämlich dass sie die Grösse

mi

NO des

als Factor enthalten.

Bilden wir jetzt unter Anwendung der Formel 12) oder anderer ähnlicher Formeln, die sich aufstellen lassen, die Determinanten D,, bis zum und » 4 incl., so erhalten wir das System (C) (Vergl. die oben erwähnte Abhandlung: Bestimmung der Trägheitsmomente etc, wo sich die Werthe der Determinan- ten Di», D,,, und D,, befinden.)

Ueber einige spccielle Integrale. 341

Sri (O'(wg)

Dia = gon) (66r) TR QUE

4s |, ou) z ^ D,s-— Kr P 6 vn Qo (ing) + 0 (3 gro) q^ (i9) £o Qe) ,

4mi (Oo)

Dia = 3'p(20) 18 (i) [48 gl) qo? (49) 15 CECI ig [15 gro) e" 30)

5 go) o" (weg) 48 qo* (ing) g*0)] ,

(©) Ami | 12 So)

DE p'*ün) | 26 (ei) Pl) 9 Qc) + t [99 12 e) ,

Lf 4m jon) ln a 19.00 Br 13 g^ (wy) \6 (eo) [60 (teo) 6” (0) 12 9 Qr] + D Qo (ig) go Qro) ME Er,)

60 (9) Qo" (ig) + 12 pli) uc ,

_ 8i (6r) Ds = Giro) 15 (r9

[- 48 (o*(wo) o? (rg) + 3 po) $" Gr] 4 ro) fo Harg) + tto [7 plug) P wo) qo (wo) 48 po) o"? Qn) gor] :

In diesen Ausdrücken bezeichnet w, eine Grösse, für welche folgende Gleichungen gelten

"S = E || | wie en R + m + - DICEN

LODS 1 (D) ee Enr CHE AN

; 21

$ (wo) Vefy '

342 Hs. TALLQvIsT.

Geht das Ellipsoid mit drei ungleichen Axen in ein Rotationsellipsoid über, so werden zwei Wurzeln e mit einander gleich, und die betrachteten Integrale

hören auf elliptische zu sein. Die Ausdrücke für die Determinanten D sind allerdings noch ziemlich complicirt.

Für eine Kugel erhält man die folgenden einfachen Werthe ya == n es

(a = E)

1 1 o(ug) = = = SAU o TE 2’ QU ME,

; 2 24 2 UU ) = SE $9 (ttg) TS 73 ?

(vo) 6 6 UNE == $ 0 rt? Gp 1 i

6 (1g) E" Un FIT Di = 2 wiwo —2mirs, D, 3 = 4siwg?-—2A4mir, D, , Hin 2 = Orr ya" ; PAR N DR D; à = —4 niwyt=4 mir

Di, =D au spera e

OS 4 (SA

Ueber einige specielle Integrale.

Anwendungen.

1) Die Oberfläche eines ungleichaxigen Ellipsoids ist mit Masse beladen. In jedem Punkte ist die Dichtigkeit umgekehrt proportional dem Quadrate der Normale, welche vom Mittelpunkte des Ellipsoids auf die Tangentialebene des Punktes gezogen wird. Wie gross ist die über die ganze Fläche des Ell- psoids verbreitete Masse?

Die Länge der Normale werde mit p bezeichnet. Bis auf einen constan- ten Factor, der ausser Acht gelassen werden kann, ist die gesuchte Menge von Masse M dann gleich

Non, M= Js df.

Setzt man hierin den Werth von p

ein, so ergibt sich, dass die auf Seite 4 betrachtete Function CES GPA)

in diesem Falle eine ganze Function zweiten Grades von x, y und z ist. Sie ist zugleich eine symmetrische Function von diesen Grössen. Nach der Be- merkung auf Seite 6 wird also M ausgedrückt durch die Determinanten Di», Dis und D,,. Eine Ausführung der Rechnung zeigt indessen, dass nur die einzige Determinante D,, in Betracht kommt, und zwar erhält man

„o+20: .o0 --2o

= = ©; = p el B— «| | d = D M ay (s yo amem) ez ci ß + | |! 4 du | us du m E fue = 2i fr =E AS OE He oem «| D... S egy (e —8)(8 —y)(y—o)| « 8 (Das:

344 Er MAT aies.

Will man von der Ellipsoidfläche zur Kugelfläche übergehen, so muss der wahre Werth der unter der Form 0 2E 0

auftretenden Grösse M bestimmt werden. Zu dem Zwecke setzen wir

e Bs, r=ß-—e Dann ergibt sich er 2 zb nt AT Pa 2 en (acm mS Uran zen one & 2 al! =, Jd eres into:

Da nach den Formeln (E) D,, in 2æirt? übergeht, so ist also der den Gren- zen =»? und e= O entsprechende Werth von M für die Kugelfläche

M-—A4s,

wie sich übrigens unmittelbar ergibt.

2) Die mit Masse gleichförmig beladene Fläche eines ungleichaxigen El- lipsoids zieht einen Punkt an mit einer Kraft, welche proportional der Ent- fernung, bez. der dritten Potenz der Entfernung wächst. Man bestimme die Werthe der diesen Attractionsgesetzen entsprechenden Kräftefunctionen für den Mittelpunkt des Ellipsoids.

Der Radius vector eines Punktes der Ellipsoidfläche werde mit r bezeich- net. Von einem constanten Factor abgesehen, der auch gleich Eins angenom- men werden kann, sind dann die Werthe der gesuchten Grössen, welche wir U, und U: bez. nennen,

Um L df , d

und U, = | ac qr

Ueber einige specielle Integrale. 345

worin die Integrale über die ganze Oberfläche des Ellipsoids zu erstrecken sind. Die erstere Aufgabe fällt also zusammen mit der Aufgabe, das polare Trägheitsmoment der Ellipsoidfläche in Bezug auf den Mittelpunkt zu bestim- men, Vergl. Bestimmung der Trägheitsmomente etc. Mann kann doch etwas einfacher zum Ziele kommen, als in der obigen Abhandlung geschehen ist, wo die Bestimmung der Trägheitsmomente der Ellipsoidoberfläche in Bezug auf die Hauptebenen derselben die Grundlage der Untersuchung bildet. Die Auf- gabe soll hier direct behandelt werden. Aus den Gl. 3) ergibt sich

a8) + Bay) + 728 —0) fet 8) + Bla —Y)-+y(8—0)) (+)

2 y2 2 22 = 222 + y? + (@e— BX 8—y) (y —a)

oder, mit Beachtung der Formeln CPP en Era) Brr (ce BIBI e, ee) Be Neo) Keen), 72 —(e- By —( p).

Also folgt durch Einsetzung in U, und U, des Werthes von df (Seite 5)

ic E eB y 0-90 .0420 [" 043-20 ATE 9 U Eun à is uw À) Au du dv 7 jh (u? 42) Au du dv, Be und il 9 2 4íU-F20 ,0--20 2 o'+20 : 2 U = a | fe 4) Au du dv Zr 7) in À?) Au du dv e [^N e 1 0--2o0' ,0 +20 en j | (A + u)? (w À) Au du dv.

e

Beachtet man die aus den Formeln D sich ergebenden Gleichungen

a + B + 1 nn 9 [02 (wo) , 1

qua = ^ $9 * (to) ,

co HP [SP]

Hs. TALLQVIST.

(Cip) sg g^) «py Eco) |

so ergibt sich MEN ae ME WM U, = g (wo) ? Di, 9f (wo) £D 1,5 ,

a = QE ad | D, mi 2 Qo" (ito) iD; aur Tj (wo) i (Das + Di "E

Setzt man die Werthe der Determinanten D ein, so erhält man schliesslich

2x (Geo) D ; a ; ga) [tp + [to eem e ty] fo (wo)

9 Fin (0)

U, =

Ul = [9000 40(w'0) pw)] + (o3 (tw) + to [ero (o (wg)

4 , [73 UD IE 30 20109) o^ (i09) Agir) @ wol) 3

Der Uebergang zu der Kugel

2

DEN) ergibt U, Arr und U, = Ars,

also die richtigen Werthe.

3) Berechnung der Momente vierten Grades für die gleichförmig beladene Oberfläche des Ellipsoids.

Alle Momente von den Formen

fe var und |22y2df, wo ungerade Potenzen der Coordinaten vorkommen, sind Null, da die Gesammt- oberfläche des Ellipsoids betrachtet wird. Es genügt deshalb die folgenden Momente in Bezug auf die Hauptebenen zu betrachten:

[^ df ,

M, = fat df, M = [rt df, Mı=

e

Ueber einige specielle Integrale. 347

Mr2y2 = Lm dii Mp lo df, Ms = E df.

Mit Hülfe dieser Momente können die Momente in Bezug auf die Coordinaten- axen unmittelbar erhalten werden.

Nach den Formeln 3) ist nun

(e BY (e y?

» at = (a 4)? (a u)? = at 203 (A + u)

+ e? (4? + Alu + u?) (A + u) Ap + A2u2, und

= Zr VEN ya = a?8? «B (a + B) (4 + u) + «B (22 + u)

+ (e + B? Au 200 (A + m) Au + Pu?. Ein Blick auf diese Formeln und auf die Formel (Seite 5)

1 Aue : (gp À) Ap du do

s apyi

ergibt für die gesuchten Momente vierten Grades die Ausdrücke

a : LS mec necne cu Tero esee D CODES np CN Cr d uM RT EE 2 yi cre - c Anm ET (= a) (y me Dis zd Di; +78 Da xi Dia) m Y Dy a5 Du 2 und nn x ee ICT I ET) en Dij Be Dis b (o^ ol P) Das + eB Di, (& + B) Do + Dia , » =; ( | My = e (8 e) (8 y}? (e y) ud Dia 8108 Y) Dis er

+ by Di = le) Di, ni Das ,

348 Hs. TALLnQvIST.

= 21 |. M2 = PTE lu a? Dis ye (y + 9) D, + (7? + ya + o?) Dy 3

+ COA o) Dj ib: D] :

Geht man wieder zur Kugel über, so verschwinden die Nenner dieser Ausdrücke. Es müssen also auch die in den Klammern eingeschlossenen Grös-

sen für diesen Fall verschwinden. In der That werden sie alle gleich und man erhält

PS Die 276 Dis + 87% Do, + 7 Din 27 Din + Dia = 0

als eine Controle der Rechnung.

Zürich, im November 1890.

c M

NYENOCIENYENSKANS

HISTORISK SKILDRING

CARL v. BONSDORFF.

Sn

je B^ B.

WA rea Y M T WE "

7 lina XZDIUTOIM

Ar 1836 utgaf dåvarande prosten i Wichtis A. J. Hipping första delen af , Neva och Nyenskans intill S:t Petersburgs anläggning”. Enligt hvad företalet till denna del utvisar, var det Hippings afsikt att följande år utgifva den andra delen, som skulle komma „att egentligen innefatta Nyenskans historia och åtföljas af flera hittils okända handlingar rörande denna längesedan förstörda och förgätna stad”. Denna del af arbetet har emellertid aldrig utkom- mit. Manuskriptet, som år 1836 var färdigt att läggas i prässen, skall sedermera ha öfver- låtits till ryska vetenskapsakademien i Petersburg, men har numera förkommit och bevaras af samma akademi allenast i en rysk öfversättning, som för några tiotal år sedan var afsedd att utgifvas i tryck, men befans vara af den art, att den måste underkastas en framtida, ännu icke företagen revision.

jag af en tillfällig anledning kom att vidtaga med efterföljande skildring, var det mig fullständigt obekant, hvart Hippings manuskript tagit vägen. Ur den trykta literaturen inhämtades endast en och annan sparsam notis. Hippings första del innehöll en krönikor och äldre historiska värk grundad skildring om striderna kring Nevafloden, men slutade just där Nyenskans historia vidtager. Nämnvärda bidrag till kännedomen om stadens och fästnin- gens öden stodo icke häller att finna i de publikationer, som sedan dess sett dagen. Min skildring måste därför godt som uteslutande grunda sig arkivaliska undersökningar i eget och främmande land. Som första tillgängliga källa erbjödo sig Nyens privilegiebok, dess rådstugu- och kämnerrätters protokoll för några år samt samlingarna af kronans räkenskaps-, verifikations- och jordeböcker från Ingermanland och Kexholms län, alla förvarade i stats- arkivet i Helsingfors. Det material, som ur dessa källor erhölls, kompletterades sedan genom forskningar i riksarkivet i Stockholm, där i främsta rummet riksregistraturet och de stora samlingarna ,Ingrica^ och ,Livonica", men därjämte särskilda andra mindre samlingar räd- frågades. För kännedomen om ortens topografi och. fortifikation utgjorde kartsamlingen i svenska generalstabens arkiv godt som den enda källan. För att såvidt möjligt förfull- ständiga materialet, företog jag hösten 1888 en studieresa till Reval, Narva och Dorpat, i hvilka städers arkiv och bibliotek jag hoppades finna ett och annat värdefullt bidrag. Den skörd, som gjordes under denna resa, blef emellertid mycket klen. Jag hade specielt hoppats att spaning stadsrätternas protokoll under den tid Ingermanland lydde under Dor- -pats hofrätt, sålunda intill år 1684, men alla efterforskningar i detta syfte visade sig fruktlösa.

Min undersökning var redan slutförd och resultatet däraf färdigt att inlämnas till finska vetenskapssocieteten, jag genom Petroffs Petersburgs stads historia blef uppmärksamgjord tillvaron af andra delen af Hippings , Neva och Nyenskans*. Med anledning häraf gjorda förfrågningar ledde till de upplysningar rörande det Hippingska manuskriptet, som ofvan medde-

352

lats. Ehuru jag, med hänsyn till den forskningsmetod Hipping fullföljt i sin fórsta del och grund af de uppgifter Petroff öst ur den andra delen, förutsäg, att jag svárligen hade att inhämta nägot af vikt, som jag icke tidigare hade kännedom af, fóretog jag hósten 1890 en resa till Petersburg för att genomgä Hippings literära kvarlätenskap. Af bibliotekarien i vetenskapsakademien, akademikern Kunik blef jag emellertid upplyst om, att det omtalade manuskriptet icke stod till allmänt begagnande, lika litet som särskilda andra i akademiens värjo befintliga handlingar, hvilka Hipping begagnat vid sitt arbete, emedan akademikern själf hade för afsikt att befordra dem till tryck, sedan de blifvit behórigen reviderade. jag icke an- sett skäl föreligga för ett uppskjutande af mitt arbetes offentliggörande tils den i decennier påtänkta planen att utgifva Hippings efterlämnade arbete mähända engáng komme till ständ, och jag vid närmare betraktande funnit det gagnlóst att annat sätt tillgodogöra mig akademikern Ku- niks anbud att meddela mig möjliga tillägg ur de Hippingska pappren, sedan jag dock först till honom insändt en detaljerad förteckning öfver samtliga af mig begagnade aktstycken, än genom att framlägga hela mitt undersökningsmaterial, har det icke återstått för mig annat än att låta mitt arbete utkomma i det skick jag kunnat gifva detsamma genom användande af ofvan citerade nog rika materialsamlingar, om jag ock därigenom utsätter detsamma för möj- ligheten att blifva i en framtid korrigeradt och kompleteradt genom Hippings mysteriösa andra del.

Som bilagor meddelas privilegiebrefven för staden Nyen äfvensom särskilda förteckningar anslutande sig till stadens nationalitets- och handelsförhållanden. Af de kartor öfver fästnin- gen och staden, som förvaras hos svenska generalstaben, bifogas i litografiskt aftryck fyra de mest upplysande. Tre bland dem ha visserligen litograferats genom ryska arkeografiska sällskapets försorg, men de utgöra en sådan sällsynthet åtminstone utom Ryssland, att deras tillvaro knapt i någon mån kan tagas i betraktande.

Slutligen får jag för resp. arkivtjänstemän, och specielt för arkivarien i svenska riks- arkivet, doktor Viktor Granlund, betyga min tacksamhet för de tjänster de gjort mig vid mina forskningar. i

Helsingfors i maj 1891.

CAVE)

INNEHÄLLSFÖRTECKNING.

Il Fästningen Nyenskans.

Landskrona . . . . att MEE ER ee elec e Loo LEN ds RAS à 0 aDs Füstningsplaner under Eten II | CN HAN loire ETUR ee NT Eo Me MOOD AD LAS On INS En) a felNyenskanse Fa ne en ea re Re ee er a SL 36e AR OR O VE DATES DIT EI, Me Sera RUN au ne ci come hu he Sor SD Kriesäret 165060 —. . . M tee MS ant SORS erus RIS uon spur Srt. x Rosae OO: Füstningsvürkens återställandet og M TERES PNE I REESE Eie ahlbersskrolationie ee 2:25 92 I3 05230050 ee eh iBesstuminezochukommendanter- 19:725... 2 27 7027 27 287 A CT 5-90 203974 INvenskansptallFoGhsiOPSLOPinee ds, os 0:99 29-17-0329 - 2505002 O1.

II. Staden Nyen, dess uppkomst och privilegier.

NGA ON SEEN CA CO Digga ee arr Aic wor rie. ee er al

Stadsprivilegier . . . Er GNO I orm or loa; Skattelindringar och andra ätgärder till seen förkofran ii En AM ee oos ines e elek Stadsreglering . . . EE or LEE IE ET ER Sae aco TT UD

Nyen och dess usted rabo e E n Lc IL Eus SEES SUD On eese e AER MT eee et soto ee ee ea EDS

IH. Rättskipning och förvaltning.

(üeneralguvernorepsr Nwen* t. eo casu e er x OT ee EE n ORE 1990: Macisirateng c LN Dre e ten motor cor A IE ER LS m 254997? NER SETS TOR macisirateno fe o. m e Vis sf IA cool Re 120 ISO MEE COO CES 624001 Borgmästare, rådmän och syndici. . . . vro Yates AU. TO UG NS IECUR CO RC 0 2402: Kämnärrätt och särskilda kommunala betjänte en ee ar RAND: Siuk-oclsfatupvAbda er I ee er CD A a. d00.

IV. Borgerskapet.

Brokiegeinogranekuprägell $2 dq eM ucc CM Me Sie 408: IBOTEreXSKaDObS anal. ss vr we Us ee WES TOTEM S esie sl): Narngar (e ct NEUE ese um cot em ose eo As SEL ROM Lc ROPA uec Ip oid:

354

V. Handelsforhällanden.

S. Stapelstadsrättigheter . . . sou e ix MS, PE LE LI Försök att draga den ryska handeln us Nyen TS IO E TEC IR CI C o LS Tullordningar . . . es [eu WT NNUS IR EN ANETTE

Hvarfór den ryska Herden HER all an Horde VERS RESET SEK ANSE rs Sd D ich In-Zochuutgdende; farkoster 163816400, ste E30: Import och export . . . . mec node eso BI Handelsrelationerna mellan speso och "Ryssland efter i ür 1656 . sn uv ESQ ep le ne SA 5 AL Kôpmännens klagomal-- sc ute eoru mi rs at ne C T TT DN NER TED NIE ARA AS Bieentordningar ee EURE 6*2 3 MIE eem MEE SRE DES Tj&rühandeln ? s m fa Bre e ce T eios. MO S UT RE me LT JT'obakshandelnn eme o te le ee E. rau MEIN. ae AY: rubea oi "ae do XD. Spannmálshandelne zn... kac Dalee e LCS PLAN rc E REN p e NET Barskildaxforordningar.. os code es ee RE CELA (m handelnsshfsktiphet ae M cc oe RS T NS De RESET S EMITE UTERIS mL Börhällandentillyorannstädernar. 9-999 1 9 95 2 5 9 00-23 28 2020 0 79 2-02 22 2 T DELE

VI. Kyrka och skola. Sedeförhällanden.

Svensk-finska församlingen . . . "ac M Lee ioc 30 Tyska församlingen och dess hoic. ci det sve sg fela CHOSE PESE TR RE EEE Kontliktrmedesuperintendenten. «oc 2 sc Pc ee le CR ee) SAS EN SO EN SR . 295. M ope DU

TyskajSkolum MA ne Ge tome ttes ee uS SEEN Sedetörbällonden..r RE a uote GR

Bilagor.

A. Privilegier och resolutioner gifna åt staden Nyen af Kongl. Majestät.

TE IStadsprivileoier atod k20F5epb:slOL2: en 2 KoneleresolutiongdensS lau 271640 Ec» 3. Konfirmation à privilegierna den 15/sept. 1647 Ea As) onabionsbreigdenB2llgo kt. 64 Br D oxioneleresolutiongdeng2DEnoySeLoD0 ER 6. " 5 » 8 mars 1660 . Lom wu. apte CONNAIS TERN CASE TU ICE EE NERO 7. L. CreutZ' resol. ang. vinlicent d. 14 hen 1664 MESS Ts EG, Cds: San onationsbreisden@l2 NEC ACC M IO 9 Konelseresolutionzdengdedsept-e1600 099-00 0160 10. 5 5 » PAP SEDL LÖO sar A Rr uut NN ER NE CC PRET Le i GenzkommerskolleeiiSbrened eiie rebratoz0 Te i, JA ncn clon bs GU x 52 5 5 5 4 d d o 59 5 9 s à à 5s e e. 13. z E IE NO D ce la UC) 14. T 5 "dum a os Qaem SER rl NT sc RO, 15. Reskript t. kommerskollegium d. 21 juli 1679 ee n MSto ov ERS lo mKonsleresolutioneden NE ICO I o & 0 oc IH Is da CEDE . . 484. l7. Reskript till kammarkollesium d. 24 mars 1681. . . . s . . . . . B ous US ce Sn iWon resolutionsdensdulslosl- M ——— LA

JON ES kap tat statskontoret den M SEPT MISES SE 20586 Konolkoresolution (den: 23-aug lOS us en rdr as iR

t2 D N bo SEA

- c:

Reskript till kammarkollegium den 11 febr. 1699 . Kongl. resolution för Narva den 12 nov. 1664 ? 1 n 3 14 maj 1666 » » 3 » 14 okt. 1675 aie Ita förklaring för Narva den dec. 1675

B. Bilagor till kap. IV.

Tilnamn i Nyens mantalslängder 1640—1649 Släktnamn i Nyen 1680—1690-talen .

Köpmän i Nyen under 1680—90-talen . : Köpmän o. skeppare som vunnit burskap 1687— 96

C. Bilagor till kap. V.

Ryska varor Nyens årsmarknad 1650 A. Brüijers specifikation öfver exportvaror till Ryssland)

Inkommande o. utgående varor 1641. : NEA 1642. » » > skepp 1691.

5. D. „Begräbniss-Ordnung“ af år 1680.

Rättelser och tillägg:

S. 426 r. 19, står 11 nov., skall vara 12 nov.

p. sista raden, hänvisas till bil. 94 o. 25. Ms . 5, stär ör, läs für.

PRG | à ID + W ur

" b re

H

Zr... (Pg : 24 NI

4 r4 ee l'E

rue

ü NI ; ns

LEE} <

a

FE TII ama PUE

I Fästningen Nyenskans.

De älsta underrüttelser om en fästning vid Nevaflodens mynning, i näjden af det ryska rikets närvarande hufvudstad, tillbaka till år 1300. vär- sommaren detta år, förtälja krönikorna, landsteg svenske riksföreståndaren Tyrgils Knutsson med en starkt härsmakt vid Nevan för att befästa och full- följa de eröfringar han sju år tidigare i religionens namn gjort de hedniska karelarnes gebit. Främst gälde det att tillvinga sig väldet öfver den del af Karelen, som ännu icke erkänt den svenske konungens öfverhöghet, synbarligen ock öfver Ingermanland. Men därjämte afság företaget att tillfoga en känn- bar stöt åt den mäktiga handelsstaden Novgorod, som länge under växlande lycka bekämpat den svenska eröfningspolitiken de finska stammarnas om- råde. En gång herrar öfver Nevafloden, hade det lyckats svenskarne att af- skära en af de stora pulsådrar, genom hvilka rikedomarna strömmade till Nov- gorod, och att förvärfva sig ett fast skyddsvärn under framtida oroligheter. Redan innan afresan hade riksföreståndaren bestämt sig för att genom anläg- gandet af en fästning i det eröfrade landet förskaffa sig en säker operations- basis, och med flottan följde, förtäljes det, en italiensk arkitekt, som af den helige fadern i Rom beordrats att lämna nödig handräckning vid fästets upp- förande. Landstigningen torde icke mött svårare motstånd och det tilltänkta fästningsarbetet påbörjades ofördröjligt. Platsen som utsågs, kan väl icke med ojäfaktiga bevis bestämmas, men sannolikast synes den mening, som förlägger densamma till Ochtaflodens utlopp i Nevan, eller i närheten af den landt- tunga, där trehundra år senare Nyenskans anlades. Redan samma sommar, som fälttåget begynte, skola åtta med skottgluggar försedda torn rest sig öfver murarna och utanför dem löpgrafvar blifvit uppkastade. Fästningen var stark nog att tillbakaslå en novgorodisk belägringshär, och senare pågick arbetet skansarnas fulländande med stor ifver. Huru ringa de stora förväntningar emellertid slogo in, som marsken fästat vid den nya förposten, Landskrona, så-

358 CARL v. BONSDORFF.

som han stolt kallade den, är bekant. I maj månad år 1301 rykte en ny novgorodisk krigsstyrka under anfórande af storfursten Andrej Alexandrowitsch mot de själfbjudna gästerna. Marsken var borta med flottan och hufvud- styrkan; en besättning nàgra hundra man hade lämnats kvar, men vid rys- sarnes ankomst var denna styrka genom sjukdomar, förorsakade af fukten i fäst- ningsvärken, betydligt nedsatt.

Husen vare ny ok miölet var hett

Ok ornade skótt,') thet var them ledt, Ok maltit la myckin samman ok bran. Ther förderfvades mang man.

The fingo tha ena krampa soot, Skörbiugg gör ingen man godt.

Sva som the öfver bord sato

Ok syntes helbrigda, drucko ok ato, Tha fullo thera thänder a bordet nider, Hvad menniskia matte ther halla vider? The blifva ther aff sva manga döde, At huset la maxan?) ódhe.

säger stora rimkrónikan. —Fórtróstande den heliga Sofia samt helgonen Bo- ris och Gljäb, gingo novgoroderne till storms mot den lilla försvarsstyrkan, som efter hård kamp gaf sig åt motståndaren. Fångarna dödades eller släpades bort, murarna jämnades med marken och prisgåfvos åt lågorna.

Tha fangana varo skipte ok thet var ändt Ok hafvorna bytte oh husit brändt,

Tha foro Ryssena alla hem,

Ok fangana förde de bort med them.

Thet var litet ther blef obrunnet.

See, thessalund var husit vunet!

slutar stora rimkrönikan historien om Landskrona. En rysk krönika ändar sin skildring med orden: „och förläne Herren i sitt rike frid och ro åt deras själar, hvilka vid denna stad tillsatt lifvet för den hel. Sofias skull!"

!) Blef hastigt unket. 2) = nästan.

Nyenskans. 359

Ett och ett halft sekel senare möter oss åter Landskronas namn i det mot ryssarne riktade förbundsfördrag, som konung Kristofer är 1447 ingick med den livländska orden, svenskarne förbundo sig att angripa Landskrona, Nó- teborg och Wolchow, orden Neuschloss och Koporie. Denna torftiga uppgift kan svärligen läggas till grund för sükra konklusioner, men omöjligt är icke Hippings antagande, att ryssarne äteruppfört fórskansningar den nedbründa borgens plats eller att ortens goda läge som handelsplats lockat dit en mängd af omnäjdens innebyggare. Från denna tid försvinner namnet Landskrona ur tidebóckerna. ')

Mot slutet af sextonde seklet finner man svenskarne äter inbegripna i härdnackad kamp om herraväldet öfver Nevafloden. Kort efter Johan den tredjes tronbestigning utbrót mellan Sverige och Ryssland en fäjd, som med några års uppehåll fortfor hela hans regeringstid. Kriget fördes till en början med växlande lycka och antog å bägge sidorna mestadels karaktären af strid för plundring och rof. Striden inträdde i ett nytt skede år 1580, sedan högsta ledningen öfver den svensk-finska arméen anförtrotts åt den franske adelsman- nen Pontus De la Gardie. Början till dennes fälttåg invigdes med eröfringen af Kexholm i november 1580. Följande år koncentrerade sig krigsrörelserna söder om finska viken. Efter en följd af segrar och lyckliga belägringar into- gos Estlands och Ingermanlands befästade orter och konung Johan kunde smickra sin fåfänga med titeln „storfurste till Karelen, Ingermanland och She- lonski Pjätin i Ryssland samt de esters i Livland hertig."

!) Jemför krönikorna i Scriptores rer. svec. medii aevi, M. Akianders utdrag ur ryska annaler i tidskr. Suomi 1848, Müllers Sammlung Russischer Geschicte V, Hippings Neva och Nyenskans m. m. Hip- pings uppgifter om Landskronas läge strida uppenbarligen mot hvarandra. Sida 65 säger han, att fästet anlades „där Ochtafloden föll in i Nevan. gent emot nuvarande Woskresenskiklostret [detta låter ytterst underbart. da klostret ligger långt från Nevan vid Zarskojeseloperspektivet] och formerade en landtudde, sälunda att Ochta, eller som den i svenska krónikor kallas Svarta floden, rann norra sidan och Nevan den sódra^. I noten 41 s. 208—210, där han sammanställer äldre åsikter om Landskronas läge, förlägger han åter grund af en år 1676 uppgjord och 1827 publicerad karta öfver Ingermanland, fästet till den plats, där Nevskiklostret f. n. står [således vänstra Nevastranden|, hvarigenom Svarta floden kom att flyta sóder och Nevan öster om huset. Detta antagande strider mot krönikornas utsaga, att Nevan rann sunnan och Svarta án nordan. de kartor jag haft tilleáng till tydligen ädagalägga, att med namnet Svarta ån betecknades nuv. Stora Ochta-floden, och ryska krönikor förlä krona låg högra Nevastranden, den af Neva och Ochta bildade lilla halfön.

360 CARL v. BONSDORFE.

De vunna segrarna bestämde konung Johan för att till det yttersta söka bibehälla herraväldet öfver Nevan, om vapenlyckan ock framledes blefve honom oblid och det skulle lyckas ryssarne att ätertaga en del af herr Ponti erófrin- gar. Man finner ur de ordres konungen vid denna tid gaf sina höfdingar, att hans bestämda afsikt var, att för framtiden flytta gränspalarna från Systerbäcks till Nevans stränder. I bref af den 4 januari 1583 tillságer konungen Arvid Eriksson och Arvid Henriksson att uppföra en befästning af träd och jord midt emot Nöteborg vid Nevans norra strand, „pa det vi der med sedan kunne försvara och tillägna under oss och Sveriges krona sa mycket af Nöteborgs län, som är denna sidan Nyen [— Nevan|, om vi icke kunde inbekomma Nöteborg framdeles*.') Och i bref af den 19 april 1583 inskärper konungen ytterligare, att „vi äre icke till sinnes att göra någon fred, förr än vi till det minsta hafve inbekommit under oss och Sveriges krona alt det, som ligger denna sidan om Nyen.*?)

För betryggandet af den nya riksgrünsen och herraväldet ófver Nevan syntes det emellertid nódigt att äfven annorstädes vid floden uppkasta förskans- ningar. Såsom i strategiskt hänseende viktiga punkter erbjüdo sig i frümsta rummet särskilda platser vid flodens utlopp. Den gamla historien om Tyrgils Knutssons korsfärd och fästet Landskrona dök åter upp, påminnande svenskarne om att denna gång med större kraft och allvar fullfölja, hvad som engång va- rit i god början, men genom bristande omtanke gått förloradt. Några vec- kor efter det Arvid Eriksson och Arvid Henriksson mottagit den senare skrif- velsen erhöllo de ett bref från konungen, dateradt den 1 juni 1583, i hvilket bref de älades att tillika med underamiralen Bengt Nöfringsson „med det aller- första med några tusen man varaktigt krigsfolk begifva sig upp i Nyen till en holme, där uti för tiden skall en befästning hafva stått, och där hålla uppå att göra nytt en annan befästning af trä och jord, såsom och med skansar och grafvar fullfölja, det vi måtte där igenom tillägna oss hvad såsom denna sidan Nyen är.*“?) Två dagar tidigare hade ordres utgatt till särskilda fogdar i Finland att med tillgängliga medel bistå vid fästningsarbetet.”)

Det föreligger icke från denna tid några vidare underrättelser om, i hvad mån konungens påbud blef satt i värket. Icke häller nämnes det, hvilken holme konungen ville hafva befästad; endast det kan man ur antydningen om

1) Victor Granlund, Konung Johan III:s byggnads- och befästninsgföretag, bref n:o 442. 2) Granlund, bref n:o 444.

3) Granlund, bref n:o 446. 2) Protocolon till riksreg. 1583 d. 30 maj.

Nyenskans. 361

en äldre befästning sluta till. att den holme konungen afsàg làg invid Ochtas eller Nevas mynning.!) Ur ett bref af år 1611 från Jakob De la Gardie till konungen framgär, att nàgra förskansningar blifvit uppkastade vid Ochtaflodens utlopp i Nevan.*) Någon större omfattning torde dessa fästningsarbeten icke erhållit, ty under de strider, som ånyo upplågade mot slutet af konung Johans regeringstid, blefvo ryssarne åter herrar öfver Nevan, och vid fredsslutet i Täyssinä år 1595 återlämnades herr Ponti eröfringar i Karelen och Inger- manland.

Ett kvart sekel efter Pontus De la Gardies död finna vi hans son Jakob De la Gardie i segerrik strid med ryssarne kring Neva- och Wolchowfloderna. De politiska förhällandena voro synnerligen gynnsamma för svenskarnes fram- trängande i ryska riket och tanken ett svenskt herravälde öfver Nevan er- bjöd större utsikter till framgång än kanhända någonsin förut. Äfven nu upp- togs den tvänne gånger fallna planen att genom en stark fästning vid Nevans utlopp beherska det omgifvande landet.

I en hemlig artikel till fördraget i Viborg af d. 25 febr. 1609 hade tsar Wasili Schuiski förpliktat sig att som belöning för den handräckning han mot- tog af Sverige afstà till detta land Kexholms slott och län. Tsarens rätt att förfoga öfver det ryska rikets omräde var väl icke obestridd och hans afsikt att uppfylla sitt lófte tämligen tvifvelaktig, men redan inom den närmaste tiden efter fórdragets ingående vidtog konung Carl anstalter för den nya gränsens säkerställande. Vid samma tid som De la Gardie slogs med tusjinisterne utan- för Moskva utgick, den 24 febr. 1610, till Erik Elofsson befallning att utse vid Nevan en läglig plats för en skans, „sa att man hela Nyen kunde fór- svara under Sveriges krona". Framdeles skulle en person ditsändas, „som förstår sig pa att slå samma skans." ”) Sex veckor senare, den 11 april, pà- minde konungen Arvid Tónnesson om sin tillförene uttalade vilja angående an- läggandet af en skans vid Nevan, „pä det att vi kunne hafva rätta gränse- skilnaden emellan Sverige och Ryssland i Nyen, som den tillfórene för tre- hundrade år sedan varit hafver uti konung Magnus Erikssons tid.” Som lämplig plats föreslog konungen den ort, där i nämde „Magnus Erikssons” tid

!) Redan år 1574 talar konung Johan i bref till Herman Fleming om befästandet af „en holme i Nyen“, det man därigenom „kunde tvinga hela Nóteborgs län under oss och Sveriges krona" (Riks- reg. 1574 f. 92). Huruvida denna holme var densamma, som åsyftades i brefvet af år 1583, låter sig icke bestämma.

?) Widekindi, Thet Svenska i Ryssland Tijo Ahrs Krijezhistorie, S. 282.

3) R. R. 1610 f. 64. Trykt hos Waaranen, Samling af urkunder III: 67— 68.

362 CARL v. BONSDOFF.

„ett blockhus* varit beläget. Åt en byggmästare Daniel Brandt gafs befall- ning att resa till Arvid Tönnesson för att biträda honom vid undersökningar- nas värkställande. Sedan detta skett, skulle byggmästaren med det första äter- vända till konungen för att underrätta honom om resultatet. ')

De fórberedande undersökningarna synas vidtagit omedelbart efter det ko- nungens befallningar kommit fram och arbetet pa skansarna påbörjades strax därpå. hösten år 1610, förtäljer Widekindi, fóretogo sig Jakob De la Gardies franska legotrupper att lämna lägret utanför Ivangorod och göra ett försök att genom öfverraskning intaga Nyen slott, där Johan Krafft för till- fället förde befälet. Amnslaget upptäktes i tid och blef med lätthet afvärjdt.”) Den hotande faran jämte platsens strategiska betydelse förmådde De la Gardie att tänka ytterligare säkerhetsmått gentemot nya angrepp. I bref till konungen framhöll han i början af år 1611 nödvändigheten af en fästning vid Nyen, sex mil från Nöteborg samt sände till konungen en skansmästare, som besett orten och kunde lämna därom noggrannare besked.”)

Om konungens åtgärder med anledning af De la Gardies skrifvelse vet man, att öfverste Lindved Claesson Hästesko erhöll i uppdrag att utföra det föreslagna arbetet, som redan därförinnan skridit långt, att en besättning 500 man kunnat förläggas i slottet. Ur ett bref af den 9 maj 1611 från konungen till Tönne Jöransson och Arvid 'Tönnesson framgår, att en skans- mästare herr Jens, synbarligen den samme som af De la Gardie beordrats till Stockholm, blifvit befullmäktigad att uppföra en skans efter en af konungen godkänd ritning och en plats, som af skansmästaren tidigare blifvit besedd. Tönne Jöransson och Arvid Tönnesson tillsades i detta bref att alt sätt befordra hans arbete och att uppbåda viborgska och kexholmska bönder till bistånd. ”) Brist material och kunnigt folk jämte ryssarnes motstånd be- redde stora svårigheter. I bref af den 6 juli 1611 till Arvid Tönnesson kla- gar konungen öfver, „att det intet mycket lider med den skans, som vid Nyen slås", hvarför Arvid Tönnesson förmanas att med flit arbeta värkets for- dersamma afslutande, att de nöteborgske blefve utestängde från all tillförsel från sjön. Tillika underrättar konungen, att han beordrat Tönne Jöransson att från Kexholm afsända några lodjor åt Ladoga åminnet och afskära för

Nöteborg all hjälp från det hållet.”). Den plats, där fästningen anlades, var

1) R. R. 1610 f. 132 v. Trykt hos Waaranen III: 70.

2) J. Widekindi, Thet Svenska i Ryssland Tijo ährs krijgz Historie s. 252. 3) Widekindi s. 282.

*) R. R. 1611 f. 248 v.

5) R. R. 1611 f. 306.

te 4

Nyenskans. 363

belägen den landttunga'), som bildades af Neva floden och dess biflod Ochta, af svenskarne kallad Svarta bäcken, sålunda ett godt stycke från Ne- vans mynning, midt emot nuv. Nikolaiinstitutet. Där kastellet uppfördes var marken något upphöjd, men strax därintill tillstötte träsk och låga fält. Huru- vida denna plats var densamma, där i forna tider Landskrona rest sina åtta torn och där under Johan III:s krig några skansar blifvit uppkastade, är en fråga, som näppeligen kan med bestämdhet besvaras. Müller o. a. anse, att varit förhållandet, och sammanställer man de uppgifter vi äga till frågans belysande, ligger det antagande ganska nära, att de af Tyrgils Knutsson, Johan den tredje och Jakob De la Gardie planlagda fästena legat åtminstone i hvarandras omedelbara närhet.

Det namn, hvarunder minnet af fästningen bevarats till våra dagar, blef Nyenskans, skansen vid Nyen- eller Nevafloden. Tyskarne kallade den Nyen- schantz, Newaschanze, finnarne Nevalinna, ryssarne Kaumge, Hnaumanıys, Horum Kausus, holländarne Skanz ter Nyen. Namnet framträder, sávidt jag kunnat finna, först under Jakob De la Gardies krig, hvarför det vill synas, som om det blifvit gifvet åt fästet först vid denna tid. Müller försäkrar emellertid i sin Sammlung Russischer Geschichte“, att namnet Nyenschantz uppdyker redan vid medeltidens slut och att därmed betecknats en vid Ochtas mynning belägen befástad stad, som senare råkade förfall, tils den blef af svenskarne äter- stáld.^ Denna uppgift tilsvidare stå för Müllers räkning.

Om füstningsarbetets fortsatta utförande under de närmaste ären efter 1611 har jag mig intet bekant. Det kan dock tagas fór gifvet, att arbetet fullföljdes i den màn krigshündelserna och de materiela tillgångarna tillstadde det och att ätminstone efter det freden blifvit ingängen fästningen ytterligare fullkomnades.?^) narviska kansliets registratur från slutet af 1630-talet ingår ock särskilda bref med påminnelser om arbetets påskyndande.”) Efter hvad till vår tid bevarade kartor utvisa, inskränkte sig dock fästningsbyggnaderna ganska länge till tämligen små dimensioner, och någon synnerligen stor utsträck-

!) Enl. jordeboken 1695 (s. 195) hette denna udde Horvaniemi.

2) V: 574. Hermann Dalton uppeifver i uppsatsen „Ein Tag im Weichbilde der Stadt Petersburg 1688", (St. Petersburg. Zeit. 1889 n:o 58—72) att år 1522 omnämnes vid Ochtas utlopp en handels- plats, af ryssarne kallad Kopazeasmmua (skeppsvarf).

3) I bref af den 17 april 1617 uppgifver De la Gardie, att han besiktigat bland annat skansen i Nyen och funnit där såsom annorstädes brist spannmål. (Livonica n:o 129). Samma år nämnes som „förwalter skansen vid Nyen“ Fredrik Möller. De la Gardieska saml. i Dorpats univ. bibl. A. f. 850.

*) Samlingen Ingrica i sv. riksarkivet n:o 5.

364 CARL v. BONSDORFF.

ning fick häller fästet aldrig. de älsta kartorna ser man allenast en nä- stan kvadratformig byggnad, konungsgärden kallad, i ändan den af Nevan och Ochtas vänstra strand bildade smala landttungan, samt därinvid nàgra smárre, för füstningens behof uppförda byggnader.') en karta, som generalguver- nóren Carl Mörner bifogat ett till regeringen år 1646 afsündt bref, framträder konungsgärden som en envanings byggnad med tvänne höga torn.?) En litet senare affattad karta framställer slottet i tvänne våningar och försedt med trenne torn. Af husen därinvid märkes ett, som, att döma af ett kors ta- ket, möjligen begagnats som garnisonskyrka. ?)

Af största intresse för fästningens historia är en fjärde karta, som till sin ålder är ungefär samtidig med de senast nämda eller några àr yngre och för- varas i krigsarkivet i Stockholm.”) Den är uppgjord af Georgig Schwengell den 15 maj 1644 och framställer såväl fästningen Nyenskans som den nyss anlagda staden, hvarom mera i det följande. Den är icke en teckning efter naturen, utan utgör tydligen ett regeringens tillsägelse uppgjordt noggrant projekt till slottets ombyggnad och utvidgande samt stadens regulerande och befästande.

Centrum af de enligt den nederländska fortifikationskonstens regler upp- förda fästningvärken utgöres af kastellet, beläget samma plats som den re- dan nämda „konungsgärden“. Detta består innerst af en fast, nästan kvadrat- formig, med torn i alla hörnen och med en mot Ochtafloden vänd ingängsport försedd stenbyggnad. Omkring denna reser sig hufvudvallen, som äger fyra bastioner och formen af en femhörnig polygon. Vallen omgitves af en genom såväl Nevan som Ochta vattnad graf, hvari trenne raveliner utskjuta. Från den mellersta ravelinen, vid hvilken hufvudingängen befinner sig, leder en träbro öfver Ochta till staden. det inskränkta området mellan citadellet och den af Neva och Ochta bildade landttungans yttersta spets föreslås uppförandet af ett s. k. hornvärk. Mot ett anfall från Nevan skyddas udden af en längs stranden löpande vall. Fästningens utanvärk bildas af en mur, som begynner vid Nevan ett stycke söder om fästningen, går öfver Ochta och dess bifiod Lilla Svartbäcken samt utmynnar åter i Nevan norr om Ochtas mynning. Denna vall är försedd med en halfbastion såväl vid begynnelse- som ändpunkten samt där-

-

emellan 6 bastioner och emellan bastionerna 7 raveliner. Under vallen ligger

a)

1) Kartor öfver Nyenskans i svenska krigsarkivet, n:o 3. 2) Saml. Ingrica n:o 9.

3) Kartor öfver Nyenskans i svenska krigsarkivet, n:o 15.

+) Tidigare trykt af arkeografiska kommissionen i St. Petersburg.

Nyenskans. 265

den yttre fästningsgrafven. Hela denna yttre mur omgifver staden, som framdeles skall nürmare skildras.

Det vill, såsom redan nämdes, synas, som om denna karta icke ätergäfve fästningsvärkens rätta tillstånd år 1644, utan som om kartan utgjorde norm för fortsatta arbeten. Härför talar den omständighet, att hvarken i den nyss- nämda af Carl Mörner år 1646 till regeringen insända eller i den äfvenledes redan omnämda något yngre kartan värken äga den utsträckning, som man med ledning af Schwengells plan kunde sluta till.) Att planen icke blef helt och hållet genomförd intygas dessutom af generalguvernören Erik Stenbock i bref till regeringen af den 17 mars 1652. Stenbock nämner häri, att staden „intet är fortificerad, utan står alt öppen”, hvarför han till drottningens god- kännande bifogar en af generalkvartermästaren Rodenburg uppgjord dessein till stadens fortificerande. I en med brefvet följande bilaga heter det: „ob nun wohl ein Dessein von einer Fortification so wohl dess Schlosses alls der Stadt von Georgen Schwengell darüber gemacht, in Meinung solches fortzusetzen, ist die alte Schantze desswegen rasiret, aber biss dato alles also ungebawet undt niedergerissen beliegen geblieben*.") Desseinen godkändes af regeringen med några ändringar och återsändes den 31 maj 1652 till generalguvernörens efter- rüttelse.?) Huru långt arbetena dess realiserande fortskridit intill 1656, finnes icke angifvet.

Detta sistnämda år, 1656, bestod fästningen sitt första prof efter Jakob De la Gardies tider. Det visade sig, att pröfningen blef fästet öfvermäktig.

Vägledda af tvänne förrädare inrykte några kompanier ryssar i den för- svarslösa staden aftonen den 5 juni 1656. Innevånarne, som icke varit beredda ett anfall, mördades i sina hus och gatorna; endast en del kunde rädda sig genom flykten. Husen plundrades och lades i aska. Ett stort parti spannmål och salt, som förvarades i magasinerna, blef likaledes lågornas rof.*)

!) Herrman Dalton, som ägt kännedom om denna karta och gifvit en beskrifning däraf, tager sålunda otvifvelaktigt miste, han efter den konstruerar Nyenskans år 1644.

2) Ingrica n:o 10.

SJEREPR I 16521. R12 v:

3) Puffendorf uppgifver („De rebus a Carolo Gustavo Sveciae rege gestis ete.^) att 70,000, adliga godsägare tillhöriga tunnor spannmål gingo förlorade. I en rapport till konungen den 16 juni 1656 upp- skattar Gustaf Evertsson Horn skadan till 50,000 tunnor. dem han gifvit åt en korpral i befallning att antünda, om staden räkade i fara, hvilken tillsägelse äfven blifvit ätlydd till ryssarnes stora bedröfvelse. (Ingrica n:o 11). Utom enskilda personers lifsförnödenheter förstördes dessutom kronan tillhörigt upp- lag. I en räkenskap i landsboken för år 1658 anslogs denna förlust till 1,050 tunnor råg, 1,050 t:r korn och 760 skeppund suchariebröd, alt värderadt till 8,144 daler s. m. 160 t:r spannmål fans i förvar hos borgmästaren Henrik Piper, som dock genom särskildt bref blef befriad från ersüttningsskyldighet. R. R. 1660, tom. I: 732 - 3.

366 CARL v. BONSDORFF.

Äfven själfva fästningen, som var blottad manskap, kom i ryssarnes hän- der. Denna besittning blef dock icke långvarig. Gustaf Evertsson Horn i september samma ar rykte mot fästningen, fann han till sin förvåning denna öfvergifven af fienden. Sedan äfven grefve Gustaf Adolf Lejonhufvud förenat sig med Horn, uppkastades en skans, hvars 120 man starka besättning kort därpå blef i tillfälle att drifva en rysk anfallshär med blodigt hufvud tillbaka.”) Efter dessa händelser gick Nyenskans fritt för vidare angrepp. Krigslägan ka- stade sig nu at annat håll och slocknade småningom ut.

Kriget hade ett eklatant sätt lagt i dagen den brist förtänksamhet och omsorg, som egnats bevarandet af Nyenskans. hyssarnes fredsbrott kom visserligen oväntadt, men äfven om en under fredsåren behöflig garnison fun- nits till hands i fästningen och om den öfverhetligt faststälda fortifikationspla- nen blifvit utförd, hade ryssarnes öfverrumpling med lätthet kunnat afvärjas. Hade man sålunda dyrt fått plikta för sin försumlighet, var det en oafvis- lig maning att för framtiden bättre tillgodose de kraf, som närheten till mo- skoviten stälde fästningen. Å ömse sidor om riksgränsen kände man, att tvekampen icke var bragt till ett afgörande slut, utan att den fred, som vans i Kardis 1661, endast betecknade uppskjutandet, icke uppgifvandet af planen Östersjöprovinsernas införlifvande med tsarriket.

Rent militära skäl talade sålunda högst allvarligt för ett grundligt befä- stande af den viktig ansedda skamsen vid Nevan, och detta icke allenast pappret, utan ock i värkligheten. Därtill kom, att Nyenskans icke endast var en viktig länk i den östra fästningskedjan; såsom jag framdeles blir i tillfälle att ytterligare betona, fästade svenska regeringen synnerlig vikt vid den mer- kantila betydelsen af Ochtamynningens besättande. I tidens handelspolitik spe- lade den invid fästningen belägna staden en betydande roll, men för att denna skulle kunna arbeta med någorlunda stor trygghet för regeringens syften, for-

') Maj månads rükensk. för 1656 upptaga 19 man af öfverste Bååts regemente samt 11 man in- ventariefolk (handtvärkare, arklimästare, soldater). I jan. 1652 hade besättningen (inv. folket und.) utgjort 208 man. Finska statsarkivet.

2) Horn till riksrådet d. 17 sept. 1656 (Ingrica n:o 11), Filip Krusenstierna till reger. d. 18 febr. 1659 (Ingr. 12); K. E. F. Ignatius, Finlands historia under Carl X Gustafs regering s. 91. Be- sättningens storlek i slutet af 1656 uppgifver Ignatius till 130. Horn upptager i en rapport d. 18 febr. 1657 70 man. (Ingr. 11).

Nyenskans. 367

drades det nödvändigt, att den skyddades mot framtida olyckor af samma slag som den, hvilken inträffade är 1656. De efter kriget till sina grusade boplat- ser äterkomne borgarene försummade icke häller att tidt ock ofta påminna regeringen om fästningsarbetets fullföljande i den utsträckning, att icke alle- nast besättningen kastellet kunde känna sig trygg vid ett fientligt anfall, utan att därjämte staden genom en densamma omgifvande skyddsvall kunde säkerställas mot sküfling. Såsom naturligt var, erkände regeringen det berätti- gade i borgarenes anspråk och uttalade särskilda gånger sin föresats att till- mötesgå deras önskningar. Om regeringens àtgóranden lämna följande strödda uppgifter besked.

I mars 1660 ålades krigskollegiet att med det forderligaste upprätta för- slag till stadens fortifikations- och defensionsvärk samt att med första görliga utföra hvad som syntes kollegiet bäst tjänligt, „som en sak oss och kronan mycket angelägen". I september följande år rapporterar generalguvernör Helm- feldt, , att skansen är nu vida i defension bragt, att det, som däruppa är till att göra innantill, kan af den garnisonen, hvarmed den besatt blifver, ge- makligen och efter handen förfärdigas“.')

Åren 1670 och 1671 gåfvos såväl af generalguvernören som regeringen till Nyens borgare lugnande löften om fortifikationens fortsättande. Att dessa löften icke gåfvos blott för att lugna, utan att man värkligen var betänkt tidsenliga förbättringars vidtagande, därom vitna åtskilliga i krigsarkivet i Stockholm förvarade fästningskartor öfver Nyenskans. En af dessa (n:o 4) är vederbörande till efterrättelse godkänd af förmyndareregeringen den 17 decem- ber 1670, men senare är densamma antecknadt, att densamma blifvit ytterli- gare förändrad och andra gången underskrifven den 18 mars 1671. En annan karta (n:o 4c) är underskrifven och godkänd af regeringen den 19 mars 1671 och en tredje (n:o 4b) godkänd i krigskollegium den 22 maj 1671. Från år 1675 har man en af Staël von Holstein affattad dessein (n:o 13). Största intresse äger en, äfvenledes i nämda arkiv förvarad, af Erik Dahlberg den 29 mars 1675 till Carl XT:s godkännande presenterad och med konungens egen- händiga namnteckning försedd karta (n:o 5). I likhet med de nyssnämda för- slagen upptager den skansar allenast fästningssidan; den högra Ochta- stranden befintliga staden finnes där alls icke utsatt.”)

!) Resol. Nyens besvär 1660, R. R. 1660 I s. 730 v., Ingrica n:o 15.

2) Af de ofvan citerade kartorna har arkeografiska kommissionen trykt kartorna n:o 4b och n:o 5 samt en odaterad och oundertecknad fästningskarta och en af Sigismund Deiderm [? 2: Veider] af- fattad ..Dessein öfver Nyen“; dessutom några kartor öfver Nevafloden och näjderna däromkring.

368 CARL V. DONSDORFF.

När sålunda regeringens beslut angående fästningsvärkens utseende slutli- gen mognat, utgick till vederbörande myndigheter ordres om nödiga åtgärders vidtagande. Krigskollegiet ålades att beordra 500 man af de närmast Liv- och Ingermanland liggande finska trupperna till arbete i skansarna samt att förse dem med behöfliga förnödenheter. Generalguvernören Anders Torstensson befaldes den 2 apr. 1675 att tillsäga Nyens borgare att flytta sina hus från Ochtas högra strand till den vänstra inom fästningsmurarna. „Dock emedan vi tänka framledes att förvidga det där anlagda kastellet och däruti tyg- samt magasin- och provianthusen att upprätta läta, ty mäste ingen bygga detsamma förnär, det sedan vår dessein icke därigenom hindrad blifva.* ')

Det framgår af det ofvansagda, att den svenska regeringen nogsamt var allvarligen betänkt vidtagandet af alla de försiktighetsmått, som erfordrades i händelse ett krig åter utbröt. Jämför man de nya fästningsplanerna med den af Schwengell utförda, finner man därjämte, hurusom de nyaste uppfin- ningarna och den under de senaste åren timade revolutionen fortifikations- konstens område blifvit tillgodosedda. Det nederländska systemet är nu delvis lämnadt och i stället ha de metoder accepterats, hvilka införts i befästnings- konsten af Ludvig XIV:s store ingeniór Vauban. Det gamla citadellets form har nog bibehållits, med den skilnad blott, att i stället för den förra massiva

byggnaden i dess midt flera fristående byggnader kommendantsvåning, bar- raker 0. s. v. uppförts. Men från denna fästningens kärnpunkt utgå mot

söder nya, fasta murar med starka bastioner och raveliner. En brant glacis omgifver den af Ochta fuktade löpgrafven. Inom denna utvidgning af fäst- ningen var det meningen att borgarena för erhållandet af bättre skydd och för underlättandet af fästningens försvar skulle förlägga sina hus, en plan, som länge varit påtänkt, men aldrig blef realiserad.

Mycket blef ock gjordt af hvad som i enlighet med de öfverhetligen fast- stälda kartorna skulle utföras, men icke alt. Staten led, som bekant, sedan lång tid tillbaka af en kronisk penningebrist, som värkade ytterligt förlamande försvarsväsendets utveckling och som kändes mest tryckande under de kri- giska första åren af Carl XLs regeringstid. Ar 1675 förmäler generalguver- nören Taube, att af de 500 man, som kort därförinnan beordrats till fortifi- kationsarbete i Nyenskans, mesta delen visserligen anländt, men att alt arbete låg under af brist behöfligt material och i följd af omöjligheten att aflöna

1) R R. 1675, tom. I f. 452 v. o. f. 715.

Nyenskans. 269

tillräckligt antal handtvürkare.') konungen år 1679 ålade ridderskapet och adeln i Ingermanland och Kexholms län att för hvart obsetal jord de innehade under en månads tid bistå med en arbetskarl vid fullföljandet af stadens sedan några år tillbaka påbegynta befästande, förklarade adeln en landtdag i Narva sig fullkomligt oförmögen att underkasta sig denna svåra tunga. Besättningen slottet var för svag för att utföra arbetet, som därför måste tils vi- dare hvila.?)

Det var icke Nyenskans allenast, hvars füstningsvürk gäfvo anledning till anmärkningar. Längs hela linien af de östra gränsfästningarna rikets óf- riga fästen att förtiga rådde brist och förfall. Det blef den genialiske Erik Dahlberg gifvet att för sin konung blotta dessa gränsorters bedröfliga tillständ. I slutet af àr 1681 utsündes han till Karelen och Ingermanland fór att ort och ställe förvissa sig om fästningarnas fürsvarsfórmága och uttänka medel till förefintliga bristers afhjälpande. I en „Utförlig relation om fästningarnas när- varande tillstånd uti Karelen och Ingermanland” meddelade Dahlberg sina iakt- tagelser och intryck jämte projekt till grundliga reparationer. Den bild af förhållandena i rikets östra gränsmarker han i relationen upprullar är ytterst mörk och visar, i hvilken betänklig fara riket befunnit sig, om till de nyss till fred bragta fienderna äfven Ryssland anslutit sig. Om Nyenskans afgifver Dahlberg följande rapport, hvilken vi intaga här in extenso, den utgör den fullständigaste beskrifning om fästningen vi äga 1 behåll och dessutom äger förtjänsten af att vara uppgjord af Sveriges vid denna tid högst ansedde forti- fikationsofficer. Med relationen följer en „Geometrisch Plaan uthaf Nyen Schantz sampt de der anlagde nya Stadsvärken i det tillstånd, som det sig nu befinner in Octobri Anno 1681." Sjülfva rapporten lyder som följer:

Nyens närwarande beskaffenheet ähr denne: Att opå pointen eller vdden, hwarest Swartebecken stiger in uthj stora Newa strömen, hwarest konung . . ...3) för ....*) ähr emoth esterne hafft een fästning, Landzkrona benembd, hafwer ryssen uthj förra krigen lagt een redoute, som sedan uthj drottning Christine tijdh ähr förbettrat och igenom jngenieuren Seulenberg een pentagonon eller fembek af 5 bastioner dijt lagt, som der nu ligger; warandes better den aldeles woro dedan och omkostnaden besparat. Dy först och frembst ähre werken j sig sielfwe små och des profil swag och bröst-

1) Ingrica n:o 19. Kexh. o. Ingermanl. läns räkenskaper för 1675 upptaga underhåll för c. 350 man af öfverstarne Otto Reinh Taubes, Didrik v. Essens, Vilh. Bocks och Wenzel Piller von Pilkous regementen, hvilka i juli 1675 anländt till Nyenskans för att arbeta fortifikationen.

°) Taube till reg. d. 18 jan. 1681 Ingrica n:o 17.

3) Lakun i originalet

*) Lakun i orig.

o

370 CARL v. BONSDORFE.

wern allenast af 6 foots tiokleek, att dee ingen force kunna resistera, des defen- sions linior korta och werken hóga, att deruthur ingen mootwern kan skee, emüdan flanqverne icke wähl 4 roders lengd hålla. Och emedan sielfwa landgrunden stiger 8 à 10 foot öfwer watepassen, ähre werken höge och stryklinionerne korta, att graf:n och bolwerks pointerne icke kunna bestrykas eller beskiutas, med mindre man icke halfwe lijfwet skall gifwa blädt, och fórhóija batterien öfwer bróstwerne. Till desse fauter kommer een större, som ähr, att denne skans af begynnelssen långt uth vdden ähr lagt, att pointerne af twenne bastioner stiga den eena sijdan fast in j Neva strömmen och den andra in till Swartebecken, att emedan desse strómmar icke allenast wàretijd med watten och iis ófwerflóda och stark strömma, uthan, ehwad stark wäst, nord eller sydwesten storm, körer stormen wattnet uthur Östersiöön in j Nevan och Swartebecken 7 à 8 foot hógre än des ordinarie läger; och effter Nevan och Swartebäcken tillsamman wed denne vdd gióra een stoor bredd, förorsakar strömmen der sammastädes stora wattuwägor, hwilke hwad iissgàngen och wärwattnet qwarlembnadt aldeles rasera, bortskiöllia och uthur wägen kasta, emädan landgrunden består af een leerig och sandblandadt jord, som vattnet icke kan resistera. Hwilket hafwer förorsa- kat, att grafwen för be: 2 bastioner ähr jgenombruten in j Nevan och Swartebecken, ehuru man hertill dagz med starke bolwerk och spunt pähler fürmeent sädant att fór- wara, seer man doch dageligen wattnet skada, att man stär j fara att desse 2 bastio- ner igenom wattnet alldeles borttagas. Säledes att denne der nu liggiande skantz ähr af alssinthet würde och 1:0 om myckit mehr, som den in uthj ähr full med trää- huus och kyffen, det eena bredewed och ihop hengdt med det andra, att om igenom elds inkastande eller wädh eld desse räka j brand, mäste guarnisonen det fórlópa och ynkeligen gifwa sig i fiendens discretion; 2:0 hafwer man twert emoth Kongl. Krigz Collegij ordres och disposition tillätit een deel borgare att byggia trähuus andre sijdan om Swartebecken in under skantzen, warandes bara Swartebecken (: hwilken icke ähr mycket bredh :) allenaste emellan husen och skantzen, att een fiende deruthi icke allenast kan fatta den besta posto, uthan der och han wed beqwemt wäder setter dem j brand, kan ingen menniska för heeta och röök blifwa i skantzen, uthan dee som evarnisonen falla olyckeligen i fiendens hender. Warandes staden uthan des för nägre ähr igenom stoor möda och arbete med een deel reale fortifications werk försedd, hwilke ehuruwähl dee ofulkomblige ähre, tiena des werk doch fienden till ett säkert retrenche- ment och läger och staden honom till stoor fórdeel, men liggia festningen nu till stoor men. Den 3 incommoditæt förorsakas af dee för nàgre ähr der till een ny stadh emel- lan stora Nevan och Swartebecken uthan skantzen lagde och begynte werk, bakom hwilke, warandes dee ennu alldeles ofulkomblige, fienden finner ett säkert läger och formerade batterier, hwar uthaff skantzen med stoor beqwembligheet kan attaqveras och medh macht tillsettias, att jag alldeles derföre häller, att frambt skantzen effter dee twenne fórre momenta med eld icke tillsetties, han doch fórmedelst det tredie icke capable ähr 24 tijmar att emothstà nogon force eller wäld. Nu ähr, som förnimmes, om denne ort äthskillige tankar, fórmenandes een deel den wara heel onódig j anseende att Kexholm och Nóteborg eena, men Wijborg andra sijdan nogsampt beteckia och beskydda Carelen och Finland, warandes landet uthan des incapable att deruthi fóra krigh. Och emädan skantzen, som sagt ähr, af intet werde, dee nya anlagde stadzwer-

Nyenskans. 371

ken alldeles ofullkomblige och altsà dee wähl som skantzen mehr skadelige än nyt- tige ähre, falla tankarne nu för tiden der henn, att man wed infallande rupturer skantzen igenom miner ruinera och förläta skulle. Nu som man billigt läter hwar och eens gode tankar och intention uthj sitt fürnähma och goda wärde, ähr iag för min ringa deel som den oförständigaste fuller och af den mening, att hwarken nya stadz- werken eller skantzen, som dee nu ähre, ähre af något werde, uthan mehr skadelige än nyttige, men wed fientelige tijder abandonera sádant j fiendens hender, wore effter mitt underdänige och oförgripelige betenkiande ett rädh, som kunde bringa hans Konel. Maij* och Sweriges crono frambledes både om Ingermanland, Carelen och Finland. Dy fórst considererandes den öf:r mätton herlige och beqwemme tractus, och situation af denne orten, ähr den belägen wed stora Norra [o: Newa] strömmen, hwilken ström connecterar och sammanhenger Östersiön med den stora Ladogasión, som ähr mehr än af 40 mils längd och bredd, uthj hwilken förbijgäendes dee mänge uthur hela Rusland j bemelte siöö fallande strömmar och den ään Wologa ifrån deth stora Novogrodt och andre flere considerable orter mehr än 30 eller 40 mihl öfwer Novogrodt uthur Ryssland faller, att wähl Wologda som Ladoga och Newen alt in uthi Östersiöön äthminstenne ifrån Neijgärden med skuter, boijorter och slijkt fartygh, som allom ähr bekant, ähre navieable. Säledes att emedan Nyen allena 2 mihl ifrän Öster- sióón ähr beläget, man med stoore lastade skiep skantzen fórbij igenom toghbryggan in uthj Swartbecken een süker hambn hafwer (: som der nu och wed min nürwaro 2 hol- lendare och een lybisk man liggia :), att tenne store commoditæt med skiepfarten och commereierne j Östersiöön som igenom Ladoga siöön uthur Ryssland nogsampt gifwer orsaak denne post j stoor consideration att taga. 2:0 ähr denne ort een considerabel correspondenz punct fórmedelst Narfven emellan Estland och Wijborg situerat och belä- gen wed twenne store pass och strömmar, hwilka alldeles beteckia Carelen ifrån Jnger- manlandsche sijdan, och derföre billigt een sådan post wara borde, den der kan bestå sig sielff, men blifwer den icke j acht tagen, kan hwarken Kexholm eller Nótheboreh förweria, att fienden icke occuperar heela Carelen och Kexholms lähn, ja sielfwa Wij- borg, som för tijden ähr af slett inportanz, skulle wara samma fara vnderkastad. Dy ehuruwähl her kunde obiicieras, att Nyen icke hafwer nägen fahra lenge Nötheborgh icke ähr förlorat, enär man denne bijgäende charta, som iag nu wed min närwaro j hast effter ährstijden af Newa strömmen emellan Nótheborgh och Nyen hafwer förfer- digat, betrachtar, warder man eij làngdt ifrån Nötheborgh een arm af Newa strömmen finna, som giör een holma, Lammisar benembd, hwarest russen j förflutne krigh hafwer sine lodjor, folk och artollerie uthur Ladoga sióón in uthj denne lilla, doch diupa arm, och altså Nötheborgh förbij in uthj Neva strömmen öfwer land släpat, att oachtadt ryssen uthan des med stoor macht igenom Ingermanland landhwegen kan komma till Nyen, han doch tillijka med störste commoditæt ifrån Novogrod och heela Ryssland detta settet kan framföra sitt folk och artollerie och hafwa sin tillfórsell att belägra Nyen, att Nótheborgh sädant icke kan hindra. Skulle nu Nyen ettdera alldeles wara abandonerat eller igenom andra fall af ryssen occuperas, ähr icke allena correspondenzen och [o: till] heela Carelen och Wijborg afskurit ifrån Narfwen och Ingermanland, uthan ryssen genom sin stoora macht af manskap lütteligen kan denne orten j hast festa sig emellan desse considerable strömmar och altså (: deth Gudh nädeligen afwende :)

372 CARL v. BONSDOREF.

nàà den af hedenhöös ástundande foot wed Östersiöön, hwaruthur han seedan fórmedelst sine allierades och wäre fienders tillhielp vthur Öster och Wester siöön all den suceurs och tillförsell, som han nänsin descidererade, bekomma skulle, hafwandes icke behoof dää att hempta sitt kruut, lood och andre krigznödtorfiter med stoor möda och länglig tijd öfwer landh ifrän Arkangel, uthan kunde dem een lättare väg igenom Öresundh och Öster- siöön in till Novogrod, Muskou och j sitt heela rijke siööledes hafwa, och altså deste beqwemmare debellera Hans Kongl. Maij^ rijke, som han skulle trachta giöra sig mechtig till siöös och denne sijdan incommodera heela Östersiöön, men förnembl. Sweriges rijkes hambnar, betaga alle andre städerne deras commercier, warandes honom, enär Nyen äbr förloratt, lätt förmedelst ofwansagde stoore förmåner att occupera dee ifrån all succurs afskurne Nótheborgh och Kexholm, hwilken senare ort uthan des icke af stoor resistence, warandes trooligit, att enär denne ort Nyen wähl áhr försedd, ingen fiende gierna skall drista sig den fóórbij öfwer Newan in j Carelen, dy honom icke bekant ähr, huru han tillbaka slipper. Desse och andre fleere skiühl som iag allenast förmedelst mitt ämbete och enfaldeligen föredrager (: lembnandes dee andre politische och wiehtigare raisones uthj dee fürnufitigares mognare omdöme :) kunna till een dehl wara sufficiente att fatta opä Nyen een stoor reflexion. Men om Kongl. Maij:* och Sweriges erona frambdeles prætenderar att agera offensive och icke defensive emoth rys- ren och förekomma dee stoore invasioner, som muscoviten uthj Hans Kongl. Maij: pro- vincier har giordt, hwarigenom heer till dagz een obotelig skada ähr förorsakat, hafwer Gudh och naturen igenom denne Newa strommen gifvit Hans Kongl. Maij: deen fördeel att Hans Konel. Maij:tt med ett admiralitæt och wähl monterade och armerade farkostar kan uthur Öster sióón jn i Ladoga siöön och deruthur investera och angripa hiertatt Ryssland och inqvietera och således antasta honom, att enär Nótheborgh och Kexholm med gode magaziner ähre forsedde, att man j lengden dermed kan conti- nuera, honom äthminstone den diversion skier, som befrijar andre Hans Kongl. Maij: provineier för något realt fienteligit angrep. Warandes uthom Nötheborgh och Kex- holm swenska sijdan, som man förnimmer, äthskillige gode hambnar, föruthan Biorköön i Finska skiären, som till een säker winterhambn tienar. Altsä och ehuruwäl kunde henda nermare till Ostersióón een lägligare och beqwemare ort till stadh kan finnas, som iag för ährstijdens obeqwembligheet, j deth alt medh iis och snöö ähr beteckt, icke hafwer kunnat recognossera, hålles doch wara swärt wed desse tijder sådan ifrån Nyen dijt att transportera, att oförgripeligen högst nódigt och till Kongl. Maij:" rijkes sükerheet otwifelachtig hålles, att Hans Kongl. Maij" Newa strömmen sig igenom een fast posto försäkra mäste, skattas Nyen fórmedelst desse tijder der till beqwem, helst emedan der sammastedes ett gott borgerskap redo ähr förhanden och, som sagt ühr, för nägre ähr emellan begge strömmerne nägre werk till een stadh päbegynthe ähre. Alts& och oansedt dee ennu till ingen defension kombne, som af bijeàende charta ühr att see, kunde dee, der man med alfwar angriper, doch likwähl innan kort bringas till een godh perfection, dee gamble stadzwerken raseras, och altsá staden, hwilken, der den nu ligger, mycket skadelig och fienden nyttig áhr, in j werken emellan strömmerne flyttas och huusen af steen opbyggias, hwartill borgerskapet, betrachtandes den osäkerheet dee nu ähre stadde uthj, icke obenägne ähre, snart dee see, att fest- vingen medh alfwar begynnes, helst der Kongl. Maij: dem lijka som andra des nädigste

Nyenskans. 373

hjelp och handrekning tektes bewijsa, warandes orten uthan dess för sin gode och be- qwemme situation, seglation, gode commercier och handel, förmedelst dess retour waror reda i temmeligit gott stånd. Dy såsom dee russische invasionerne om myckit skade- ligare ähre, som denne tyrannische fienden icke allena ähr förnögd att skiôfla, brenna och förheria landet, uthan och, som aldra skadeligast ähr, folket, deth han icke massa- crerar, med sig alldeles bortfórer och säledes landet ódegiór, som sedan j otahlig làng tijd icke igen kan besettias, uthan vndersäterne, som till fórende ähr skiedt, med störste beswür och omkostnadt ifrän längdt aflegne orter bringas mäste; synes fuller räd- sambligast att her som j dee andre provincierne emoth Ryssland städer och festnin- gar anlegges, att landtmannen och Kongl. Maij" trogne vndersätare j nödfall hafwa een säker retirade, som dem kan emothtaga, att dee icke med hustru och barn förfalle j tyrannens hender. Och synes den der nu liggiande skantzen eller någon annan citadelle der wara ófwerflódig, emedan borgerskapet består mest af infodde swenskar och finnar och een deel tyskar, dy ehuruwäl med Nyen den swärheet ähr, att ingen steen finnes nermare än 1!/, mihl andra sijdan Ussina åå op j landet, som med beswär j Ussina stróm bringas, icke destemindre kan den sedan beqwemblig bringas Neva stró- men uthföre bäde till kalk och muhr, och finnes j negden kringom Nyen äthskillige lä- genheeter att anleggia tegelbruk, som een deel der och reda ähre.

relationen är anmärkt, att den fóredragits för konungen pa Kungsör den 18 december 1681, och bland Dahlbergs konseptanteckningar om rikets fortifikationsväsende ') finnes uppgifvet, att konungen därvid försäkrat, att han följande sommar skulle sända 600 man att arbeta Nyenskans. Några mä- nader senare meddelar konungen emellertid Dahlberg, att bristen i statskassan icke tillstadde afsändandet af mera än 300 man.^) En ytterligare förändrad plan till fästningens förbättrande konfirmerades af konungen i febr. 1686. °) Fullständigt blef denna plan utförd lika litet som de föregående. Ännu år 1699, enl. de ingermanlänska räkenskaperna 318 man arbetade skan- sarne under maj—-oktober, ätnöjde man sig med att förbättra de gamla skydds- vürnen, „alldenstund de nödvändigt bibehållas måste, tils det stora arbetet blir fürdigt^.*) Att emellertid vid denna tid nya försvarsvärk tillkommit, framgår ur en af Abraham Cronhjort år 1698 uppgjord och af ryska arkeologiska kom- missionen trykt karta, ”) jämförd med en annan, af I. Meijer samma år affat- tad ,, planta öfver Nyens situation." ") den förra ser man några bastioner vid vänstra Nevastranden ett stycke under fästningen (invid nuv. Smolna-

1) Förvarade i sv. riksarkivet.

2) R. R. 14 febr. 1682.

*) Förvarad i sv. krigsarkivet.

*) Ingerm. landsbok. 1699.

5) Ingår i publikationen „Jordeböcker öfver Ingermanland". Tom. I. St. Petersburg 1859. *) I sv. krigsark. Trykt af ark. komm.

374 CARL VON BONSDORFF.

kloster), 2 fyrkantiga redutter nägot söder om fästningen mellan Neva och Ochta samt en redutt ett godt stycke i nordvästlig riktning från staden vid Ochtas biflod Tschernawka. Den senare planteckningen visar tre strax söder om citadellet uppkastade bastioner med en af Neva och Ochta vattnad lópgrat.!) Citadellet företer samma utseende som tidigare kartor. De fem bastionerna kallas: Helmfeldts bastion, Kvarnbastionen, Gamla bastion, Döda bastionen och larolus bastionen. Mellan citadellet och den ofvan nämda grafven befinna sig magasin och soldatbaracker.

Öfver besättningen Nyenskans äger man från 1600-talets senare hälft ganska fullständiga upplysingar i de i kronans verifikationsböcker ingående mönsterrullorna. Man finner af dem, att det till vakt och fortifikationsarbete utkommenderade manskapet var mycket talrikare än före 1656 års hän- delser och att det icke mera utgjordes af från de närmast belägna fästningarna, Nöteborg, Kexholm o. s. v., hoprafsade soldater. Följande ur räkenskapsböc- kerna hämtade uppgifter tjäna till belysande af besättningens numerär un- der olika år.

Nyenskans” besättning 1660—1699.

He | ges | e^ ] E HU ME e teles n as] aln em ees d dn SMS ENS ES Ar och Regementen. 3S (Seth. SE) Se) A #22 5 a 8.281815 : o B 3 Eee E en ren Sal mänad. Artillerıfolk 4 le 3 © zZ | = 2 # FA ifi s [SAIS |Mo|B S | B |8 a ou a | 2 S ol |A revu = ER = WERE | 1660 sept.| |Kapt. A. Rahns komp. | 11,316 | b|—|2| 52 Ofv. J. v. Hargens reg. 8 25241 a 99 SON Maj. Larssons skvadr. 4112124117 |—!| 9 375, 7 18.— Artullerifolk. 2... „0.215 | RAP TE 1664 aug.| K. M:ts garde. . . . . . 1| 3: 6:49 97 (9450901 14

1) Nordbergs (Carl XII:s historia, förra delen s. 433) och P. N. Petrows (St. Petersburgs historia s. 94) uppgift, att dessa bastioner uppfördes af Cronhjort år 1709. far sålunda modifieras därhän, att dessa bastioner redan tidigare varit planlagda (jmfr Dahlbergs kartor och relation) och delvis uppförda, men att arbetets afslutande har skett år 1702. Detta öfverensstämmer ock med hvad Dahlberg anteck- nat i ett betänkande ang. fästningarna i riket i febr. 1698, däri det heter, att en fyllnadsfästning peninseln mellan Neva och Ochta projekterats redan 1669 o. 1672. hvaraf några värk och blifvit på- begynta, men sedan lämnade ofullkomliga. Om de tvänne mellan Ochta och Neva belägna redutterna hvilka synas Cronhjorts karta säger Petrow likaledes. att de uppfördes först efter stora nordiska krigets utbrott i april 1703. Synbarligen får denna uppgift modifieras samma sätt som den förra.

Är och

manad.

1664 aug.

1671 jan.

1675 juli

1680 jan.

1655 jan.

1690 jan.

1695 jan.

1696 jan.

1699 jan.

———— ———— LL en Le e. | | |

|

Nyenskans.

Regementen.

Aalen li.

Öfv. B. v. Gerdtens reg.

Silfversparres

Jeu s pod ice e Ttt 10 Ofv. A. Arenfelts reg. . K. v. Günthersberchs reg. JS LUE PIT] M oed MENOS 10 Öfv. K. v. Güntersberchs reg O. R. Taubes D. v. Essens W. Bäcks V. Piller v.. Pilkou , Amis folko nee. 16 Öfv. J. Cronmans reg. » M. Wellingks Arte Tolle. 20$. ete 23 Öfv. J. Cronmans reg. AD FOIS N ae de Öfv. R. v. Funckens reg.

[f. d. Cronmans] ANTERO TKR eh ER CU 18 Ofv. R. v. Funckens reg. Atoll ee Rr 26 Öfv. H. R. Horns reg. .

[£. d. v. Funckens] orit crollo: sm er, 25 Ofv. Horns reg. . . . . . TOR EIOS IE LET 16

Ant. kompanier.

LD

1

!) Soldater utkommenderade från flera kompanier

6 |

| 6

Qt

Gefreitrar. Trumsl. o. pipare. |

1817 3| 9| 1! 1 TN | Jo EE 6, 6 12 10 12|12 1211 1211 12 12

Qt

Gemene man. Staben (kvarterm.. |

Passevolanter.

präst, profoss m. m.) * Munsterjungar.

376 CARL v. BONSDORFF.

Om kommendanterne fästningen föreligga följande underrättelser. År 1617 nämnes som , förvaltare skansen vid Nyen* en Fredrik Möller. 3 Riksregistraturet för den 30 okt. 1634 uppgifver, att fullmakt s. d. utfärdats för slottshöfvidsmannen pa Nyenskans, men omnämner icke namnet denne.?) Den 12 dee. 1645 mottog ränte- och proviantmästaren i Ingermanland Simon Skragge af gen. guv. Carl Mörner förordnande att vara „slottslofven eller slottsfogde* Nyenskans. Kongl. fullmakt à tjänsten följde den 17 mars 1647.°) Skragge, år 1652 adlad med namnet Skraggensköld, upptages i rä- kenskaperna som slottshauptman t. o. m. 1660 samt som stäthällare i Nyens och Nöteborgs làn 1661— 1673. I kommendantskapet Nyenskans efterträd- des han af öfversten Alexander Andersson, som erhöll kongl. fullmakt d. 17 juni 1661 och kvarstod i sin befattning intill sin dód 1669 eller 1670.*)

Nyenskans’ sigill. Ur Palmskóldska saml. i Uppsala univ. bibl.

honom följde som kommendant öfversten Alexander Pereswetoff-Morath, som innehade sin befattning ännu àr 1688.°) I början af 1689 företräddes kom- mendantskapet af majoren under Rembert v. Funckens regemente Anders Fra- ser, som grund af begångna grofva förseelser förklarades af regeringen d. 14 april 1689 förlustig sina befattningar. I hans ställe utsågs till kommen- dant ófverstlójtnanten Johan Apolloff, som afslutade raden af svenska kommen- danter pa Nyenskans.*?

Vi ha nu redogjort för hvad källoına veta förtälja om fästningen Nyen- skans intill slutet af 17:de seklet och befinna oss inför de händelser, under hvilka fästningen bestod sin sista kamp, för att sedan försvinna bland fram-

De la Gardieska saml. i Dorpats univ. bibl, A f. 850. R. R. 1634, f. 1137 v. R. R. 1647, I: 354. ) R. R. 1661, I: 828—9, landsböckerna.

5) Räk. böck; Nyens dombok 1688. Enl. Anrep utnämdes han år 1669. I 1670 års landsbok nämnas såväl Andersson som Morath.

*) R. R. 1689, april f. 527—9. I bref till gen. guv. Sperling nämner konungen, att han äfven tänkt pa ófv. lójtn. Knorring, som uppgifver sig ha fått fullmakt à tjänsten redan år 1680.

15 9 3 4

"m

Nyenskans. 377

farna, med marken grusade fästningars antal. Om Nyenskans sista stunder möta oss underrättelser såväl i svenska som ryska källor. Historieforskningen har hittils öfver fästningens fall spridt mera ljus än öfver dess föregående öden tillsammantagna.

De ovädersmoln, som länge tyngt luften i öster, tyktes strax efter Carl XI:s död vilja bryta lös. Konungens rädgifvare hade varnat och varnade för .ryssens appetit" och tillrädde den östra fästningskedjans snabba förstärkande. Om Nyenskans yttrar Erik Dahlberg år 1698 i ett betänkande öfver fästnin- garna 1 riket, att peninseln, som formeras af Nevan och Svarta bäcken, lig- ger „en liten odugelig skans", att „borgerskapet, som bor uti en öppen ort vid Svartbäcken, àstunda att kunna transporteras uppå den trakt mellan Neva och Svartbäcken”, hvarest man redan åren 1669 och 1672 projekterat „en fäst- ning be:te peninsel och begynt några värk, men lämnat sedan alldeles ofull- komlige, hvarför kräfver högsta nödvändighet, att denna ort ju förr ju häller rätt med allvar under händer tages och i en säker defension sáttes.*")

De första dagarne af året 1700, således några veckor, innan signalen gafs till strid, utgick till generalguvernören Otto Wellingk ordres att söka förmå Nyens borgare att i öfverensstämmelse med en af regeringen ombesörjd ritning med egna arbetare eller med egna medel låta fästningssidan upp- föra kastfria hvalf, där de under en belägring kunde finna skydd för sina per- soner och sin egendom. Senare, när krigslågan redan flammat upp, följde nya påminnelser. Men dessa uppmaningar mötte ett segt motstånd från borgerska- pets sida. särskilda rädstufvusammanträden behandlades frågan, men svaret blef, att borgerskapets tillgångar omöjligen tillstadde erläggandet af den begärda utgiften. De sista svara tiderna, kaperier, skeppsbrott och andra olyckor hade utblottat många, och de, som ägde något, hade insatt sina sista skärfvari sina hus och i köpmansvaror. Gälde det att till fortifikationens befrämjande små- ningom under tidens lopp uppföra stenhus i st. f. trähus, voro de villiga här- till.) Huru frågan om de kastfria hvalfven slutligen utföll, finnes icke för- mäldt. Synbarligen måste den lämnas, sedan äfven gen. guvernören konstaterat borgerskapets medellöshet. Fria för uppoffringar kunde borgarene dock i läng- den icke gå. De ryska härarnes altmera växande styrka i Ingermanland for- drade oeftergifligt användandet af alla till buds stående krafter för fästnings- murarnas förstärkande, och naturligt var, att borgarena måste bistå besätt-

!) Erik Dahlbergs konsept i sv. riksarkivet. 2) Gen. guv. Wellingk t. reger. 1698—1700, Ingrica n:o 26.

378 Cann v. BONSDORFEF.

ningen. Nägon större utsträckning af murarna tillät tiden icke, utan synes kommendanten Johan Apolloffs ansträngningar inskränkt sig till de gamla vär- kens upphjälpande. I hvilken utsträckning arbetet stadsmurens förfärdi- gande fullföljdes, är svårt att uppgifva. en tsar Peters befallning upp- gjord teckning öfver Nyenskans intagande synes en vall omgifvande hela sta- den mot landssidan, men osäkert är, huruvida denna tillkommit genom de be- lägrades omsorg eller uppkastats af ryssarne till skydd för deras läger.

Den 23 april 1703 tågade fältmarskalken Scheremetjew med en här 20,000 man från Schlüsselburg mot Nyenskans. Honom följde 7 bataljoner af preobraschenska och semenowska gardena, anförda af generalmajor Tschambers, 20 bataljoner af general Repnins division, 10 bataljoner af generalmajor Bruces division, två dragonregementen och novgorodiska adelsfanan under okolnitsch Petter Apraxin. 15 värsts afstånd från fästningen utsändes en afdelning 2,000 man för att intaga det tidigare omnämda, af Dahlberg planlagda och Cronhjort afslutade utanvärket. Detta försvarades af 150 man, som efter en kort strid natten mot den 25 tvungos att uppgifva skansen. Ryska historie- skrifvare försäkra, härvid stödjande sig pa tsar Peters egen höga utsaga, att ryssarne i samma anfall kunnat intaga själfva fästningen, men att de afstodo härifrån, emedan deras ordres icke lydde därpå.

Dagen efter denna första seger, den 25 april, lägrade sig Scheremetjew utanför Nyenskans. I en lång rad utbredde sig ryssarnes tält kring fästnin- gen och staden. Utanför de nyvunna bastionerna uppstäldes Scheremetjews tält, en artilleripark, de bägge gardena och några andra bataljoner. Den öfriga hären fattade posto högra Ochta stranden, omslutande staden. Approcher uppkastades till dess försvar af ingeniörgeneralen Lambert. Natten mot den 26 anlünde artilleriet lodjor från Schlüsselburg: 16 mörsare, 48 kanoner samt 10,000 bomber. dagen inträffade tsaren själf i lägret, åtföljd bland andra af amiral Golowin och öfverlöparen Patkull.

Under de följande dagarna vidtogos förberedelser till bombardement. Bat- terierna uppstäldes mellan fästningen och utanvärket, skansen i Worompol blef intagen och en härafdelning seglade under tsarens befäl till Nevans mynning, som besattes med en mindre truppstyrka. Sedan all hjälp från hafvet var af-

1) Ingår i kartsamlingen .‚Kunra Mapcosa‘, som innehåller afbildningar af slag och stadsbeläg- ringar under stora nord. kriget. Till exemplar af denna saml. förvaras i univ. bibl. i Dorpat. En lik- nande samling af krigshistoriska skildringar från samma tid är tryckt i St. Petersburg år 1766 under titeln „Kunra Mapcora nan nonsckuxs Abg» ow» BONCKL NAperaro BesnyecMBa pocciicruxs etc. Enligt denna försvarades stadssidan af ett „af spetsiga stockar fürfärdigadt murartadt gärde".

Nyenskans. 379

skuren, skred man den 30 april till anfall. Först sändes en trumpetare och efter denne en trumslagare för att uppfordra fästningen. Kommendanten Johan Apolloff var gammal och sjuk; officerare hade han endast några och mot fiendens 20,000 man endast 600. Men Carl XII:s krigare voro icke vana att räkna fiendens leder, och kommendantens svar lydde kort, att han mottagit fästet af sin konung, icke för att uppgifva det, utan för att försvara det.

När detta svar bragtes till ryska lägret, gafs signal till bombardement. De fientliga batterierna spelade hela natten igenom, anställande stor förödelse i fästningen. Krutmagasinet sprang i luften, försvararnes antal minskades fruk- tansvärdt och vidare motstånd syntes fåfängt. morgonen den 1 maj upp- hörde fästningen att svara och gaf med trumslag tillkänna, att den önskade underhandla. Sedan ryssarnes batterier tystnat, anlände till Scheremetjew en kapten och en löjtnant med anhällan om betänketid för vilkorens uppgörande. Tvänne timmar beviljades, men när denna termin förflutit utan att kommen- danten resolverat sig, hotades med bombardementets fortsättande. Hotelsen hade till följd, att Apolloff genom parlamentärer öfversände sina vilkor, mot hvilka tsaren uppsatte andra, af honom egenhändigt upptecknade. Dessa innehöllo, att mot fästningens oförtöfvade utrymmande hela besättningen finge uttäga med all sin egendom, tvänne kanoner och proviant för en mänad. Skutor utlofvades efter tillgång och, mot gisslan, eskort vägen. Stadens innevånare tillförsäk- rades frihet från gärders utbetalande. Det slutliga kontraktet blef äfven upp- ejordt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med tsarens fordringar, endast med den att aftåget finge ske med flygande fanor och under trumslag. Sedan denna öfverenskommelse blifvit i behörig ordning undertecknad, intagade de ryska gardena inom fästningens ruiner. De funno här 5 koppar- och 70 malmkano- ner, 3 mörsare, 42 bomber för mörsare och 13 för haubitzer, 195 tunnor krut, en mängd kulor m. m. Detta enligt ryska uppgifter, i hvilka främst den stora krutmängden inger misstro till källornas sanningsenlighet.

Följande dag, den 2 maj, som var en söndag, firades högtidligen fästnin- gens intagande. Åt härarnas konung hembars tack och lof för den vunna se- gern och särskildt för uppnåendet af det länge drömda målet, en sjöhamns erhållande vid Finska viken. Sedan prästernes lofsång fórklingat, gäfvo alla trupperna en tredubbel salva ur mörsare, kanoner och handgevär. Apolloff öfverlämnade nycklarna åt Scheremetjew, hvarpà belägringshären, med tsaren och preobraschenska gardets bombardementskorps i spetsen, tågade in i staden och fästningen under flygande fanor och klingande spel. Nyenskans var nu en rysk fästning, hvars namn omdöptes till Slottburg. Försvararnes öde tecknas

380 CARL v. DONSDORFTF.

olika. Ryska författare låta dem färdas i trygghet till Viborg, medförande sin egendom och lofprisande tsaren, som ädelmodigt stält till deras förfogande un- der resan nödiga hästar, skutor och fordon. Carl XII:s biograf och samtida Nordberg har en dystrare skildring. Enligt honom drabbades besättningen, tvärt emot tsarens löfte, af fångenskap, elände och död i Ryssland.

Här slutar fästningen Nyenskans historia. I fjorton dagar kvarstannade tsaren den eröfrade platsen, hvälfvande stora tankar om Rysslands framtid. Närmaste frågan var, huruvida fästningen och staden skulle bibehållas och återupprättas ur deras fall eller en annan lämpligare plats utses till sjöhamn. Efter öfverläggningar med krigsrådet och i öfverensstämmelse med dess förslag föredrog tsaren det senare alternativet, och den 16 maj lades Jänissaari holme grunden till St. Petersburg. Hvad som efter bombardementet återstod af Nyenskans dömdes att jämnas med jorden, men ännu långt senare kunde man af upphöjningar marken skönja, hvar fästningens skansar stått.')

1) Nordberg, Carl XII:s hist. s. 432—433, Müller, Samml russ. Gesch. V: 5(8—584, Ranra Map- cosa HIM BOHHCKUXD Aba» ete. 513—22, Ilempoe», lMeropus Caurrs-Ilerepôypra 1703—1782, s. 34—36; Verpsaoss, Heropis uapersosauia [lerpa Bennkaro, Tous IV, Macs. I s. 229—233; Dalton, Ein Tag im Weichbilde der Stadt St. Petersburg 1688.

0) O<—

II. Staden Nyen. Dess uppkomst och privilegier.

Midtemot fästningen, Ochtas högra strand samt nedanom flodens ut- flöde i Nevan, utbredde sig staden Nyenskans eller Nyen, såsom namnet efter stadsprivilegiernas utfärdande ar 1642 gemenligen lydde. Det finnes uppgifter om, att längt innan det svenska väldet vann fast fot i Ingermanland, i slutet af medel- eller början af nya tiden, en stad skulle existerat denna plats. Det är den redan nämde Müller, som lämnat denna uppgift, hvars tillforlitlig- het vi hvarken kunna garantera eller bestrida. Ty ehuru Müller icke fram- lagt direkta bevis för sitt påstående, sa måste det medgifvas, att traktens för handeln goda läge talar för antagandet, att under de nämda seklen köpenskap bedrifvits vid Ochtas mynning, vare sig i en privilegierad stad eller i en af köpmän och landtmän frekventerad bondby.

I de urkunder, som förtälja om planen till en fästning vid Nevan under Johan III:s krig med tsaren, nämnes intet om en stad. Icke häller talas i källorna från åren 1610 och 1611 om någon afsikt hos konungen eller De la Gardie att söka uppamma en stad under slottets murar. Om en tidigare invid platsen befintlig befolkning iakttaga källorna äfvenledes tystnad. Men äfven om platsen under krigstiden saknade bebyggare, kan det tagas för gifvet, att efter år 1617, freden återvände till de sköflade länderna, många slogo sig ned vid Ochtas och Nevas förening, där floderna beredde dem tillfälle till liflig samfärdsel med andra orters befolkning och kanonerna slottet bjödo dem större trygghet, än det flacka inre landet.

Den första offentliga akt, som ådagalägger den svenska regeringens afsikt att begagna sig af Ochtamynningens för handelsförhällanden gynnsamma läge till att befordra en stads uppväxt under skyddet af fästningen Nyenskans, är Gu- staf II Adolfs öppna plakat af den 17 juni 1632, gifvet i fältlägret i Hers- prugk. Konungen tillkännagifver häri sin föresats att fundera en stad vid

382 CARL v. BoNSDORFF.

Nyen, d. v. s. Nevan, samt pa några andra lägliga platser i Karelen och In- germanland. För att dessa påtänkta städer matte blifva populerade, tillväxa 1 handel och vandel och med tiden komma uti flor och esse, förklarar han sig vilja tilldela dem stadsrättigheter och privilegier och medgifva dess innebyg- gare sex års frihet för all borgerlig tunga och besvär. För dem, som åtaga sig att zira och bepryda dessa städer, isynnerhet den vid Nyen, med dugliga stenhus och byggningar, utlofvas en prolongation af frihetsåren ytterligare sex år, med vilkor dock för dem, som vilja slå sig neder i staden, att sók: där burskap och ställa vederhäftig borgen för att de efter frihetsårens utgång uppehålla borgerlig näring och bära all stadens tunga länge som stadslagen föreskrifver. När de sex frihetsären tagit slut lofvar konungen att förse bor- berskapet och staden i gemen med särskilda privilegier, , efter som vi se dem i varande frihetsär hafva tagit till med byggningar, handtering och vandel. ”)

Detta var fundationsbrefvet för Nyen. Afsikten med den nya staden var, såsom vi framdeles komma att än tydligare åskådliggöra, att göra densamma till en af nederlagsorterna för handeln Ryssland samt att draga till den- samma en del af den handel, som ryssarne förde med utlandet öfver Arkangel. För att lättare uppnå detta syftemål, uppdrog konungen, ungefär samtidigt med fundationsbrefvets utfärdande, åt tvänne herrar Abraham Sich von Sandeler och Bernhard Sten von Stenhusen att söka locka ryssarne till att transportera sin arkangelska handel till Nyen och Narva.

Det uppgifves under en något senare tid, att redan vid Gustaf Adolfs död den nya staden ,stått god begynnelse och åtskilliga tecken till att med tiden kunna blifva en god stad låtit sig märka.” Tomtplatser för de inflyttande borgarene befinnas redan år 1633 blifvit utstakade af den i det föregående omnämde ingeniören Georgig Schwengell. Ryssarne visade sig icke alldeles motvilliga att tillmötesgå den svenska regeringens syftemäl, och är 1634 ema- nerade en förordning, som beviljade dem de handelsförmåner, de gjort till vil- kor för sin medgörlighet. Men trots denna goda början visade det sig snart, att utsikterna för en fortfarande utveckling märkbart försvårades genom den osäkerhet, hvari de vid Nyenskans bosatte nybyggarene sväfvade, länge inga bestämda stadsprivilegier ännu blifvit för dem utfärdade. Sex & tolf fri- hetsår voro stadens borgare beviljade jämte hopp om privilegier, när orten höjt sig till något välstånd. Men hurudana dessa privilegier skulle blifva och när regeringen ville anse tiden för deras utfärdande mogen, därom ägde man ingen

1) A. A. v. Stiernman. Saml. utaf bref etc. ang. Sveriges rikes commerce, politie o. oeconomie I, s. 1003—1004.

Nyen. 383

künnedom. Denna osäkerhet för framtiden hade till följd, att mängen afskräk- tes från att slå sina bopälar ned i staden och att, såsom regeringen år 1638 uttrykte sig, „den begynte fundation än icke till någon synnerlig effekt af en god stad kunnat utslà*.') Ett menligt inflytande handelns fórkofran ut- öfvade ock det förbud mot all främmande seglation olaga hamnar öster om Reval, som regeringen utfärdade den 6 maj 1638. Med upprepande af hvad som i kongl. plakatet af den 22 nov. 1622 stadgats, förbjöd regeringen alla främmande köpmän och skeppare, af hvad nation de än vara månde, att segla in uti Nevan och der ut- eller inlasta något gods, vid vite af varornas konfi- skation under kronan. Päbudet afsig de städers fromma, hvilka voro „pa ut- rikes seglation funderade", och beröfvade sålunda staden Nyenskans en af de viktigaste handelsrättigheter den dittils ansett sig berättigad till. ^)

Mandatet om utländsk seglation till Nyen blef dock icke länge upprätt- hållet. I underdånigt besvär af den 20 aug. 1638 framstälde undersätarne i Nyenskans bittra klagomål öfver att dem beröfvats en rättighet, som ländt bäde dem och befolkningen i den närliggande landsorten till stort gagn och som omöjligen kunde medföra någon fórminskning i vare sig Viborgs, Revals eller Narvas handel?) Redan den 28 sept. 1638 fann sig ock regeringen fóranlà- ten att „provisionaliter relaxera och upphüfva* detta förbud. I samma „för- ordning om den nya stadens fundation uti Nyen*, hvari medgifvandet gjordes, sökte regeringen att häfva de betänkligheter, som afhallit folk från att slå sig neder i staden. Den förklarade sig vilja fasthälla vid den af konung Gustaf Adolf fattade desseinen och inbjöd såväl inländske som utländske män att bo- sätta sig i Nyen och taga 1 besittning de tomtplatser, som af generalguvernó- ren komme att assigneras och tilldelas dem. Fullständiga stadsprivilegier skulle först framdeles utfärdas, men intill dess ägde innebyggarene att åtnjuta Sveri- ges stadslag, städernas allmänna privilegier och rättigheter, ock fri segla- tion till inrikes och utrikes orter. Då, såsom redan nämdes, påbudet af den 6 maj upphäfdes, skulle Nyen sålunda åtnjuta samma aktiva och passiva stapel- rätt, som därförinnan tilldelats Viborg och Narva. Utom dessa förmåner till- försäkrades borgerskapet i Nyen tolf års frihet för lilla tullen, bakugnspennin- garna och accisen af alt öl och brännvin, som inom stadens jurisdiktion bryg- des och brändes, äfvensom frihet för alla ordinarie borgerliga utlagor. Som vilkor för ätnjutandet af dessa friheter kräfdes af innebyggarene med borgen bekräftad förbindelse att efter frihetsårens utgang under i lag stadgad tid uppe-

!; Stiernman II, 174.

2) Stiernman II, 168—170.

3) Nyen till reger. i saml. Ingrica v. 40.

384 CARL v. BONSDORFF.

hålla borgerlig rätt och tunga.") I ett särskildt bref till generalguvernóren Bengt Oxenstierna, dateradt tvà veckor före plakatet, men afsändt tillsammans med detta, lades denne hjärtat att med flit värka för nya innebyggares in- flyttning till staden, vid hvars fórkofran regeringen fäste stor vikt, endast städer funnos i den näjden. Regeringen hyste ock godt hopp om att mycket folk skulle lockas af de stora förmånerna, hvilkas iakttagande generalguvernören oranneligen borde öfvervaka. I licenterna finge han däremot icke medgifva någon lindring, ty dels var licenttaxan för icke länge sedan nedsatt, dels hade en moderation i densamma icke beviljats andra städer. Generalguvernören åla- des dessutom i brefvet, „sä vida det icke tillförene är äskadt*, att med det första låta någon god ingeniör afsticka staden med torg och gator och desig- nera, hvar kyrkan, rådstugan och andra publika hus skulle byggas, samt sedan sända plantan till regeringen till nådig stadfästelse. I ett senare bref, dag- tecknadt den 16 mars 1639, fann regeringen sig föranlåten att hos general- guvernören inskärpa, att de i plakatet utfästade förmånerna gälde endast dem, hvilka förbundo sig att som borgare kvarstanna i staden, men att plakatet ingalunda tillstadde den olaga handel, som, efter hvad regeringen erfarit, inri- tat sig därigenom att ryska och andra främmande köpmän, som ingen afsikt hade att bosätta sig i staden, infunno sig där och idkade köpenskap med hvar- andra och med landtbefolkningen. ?)

Hade ovissheten om den nya stadens framtid och regeringens allvar med dess understödjande ingifvit mängen betänkligheter att lämna sitt hem för att slå sig ned vid Nyenskans, voro dessa farhågor nu skingrade och regerin- gens allvarliga afsikter tydligen ädagalagda. Den nya stadens borgare hade fått sig tillerkända vidsträkta handelsrättigheter, rätt att segla till orter inom som utom riket samt att i sin hamn mottaga utländska köpmansskutor. Dessa förmäner jümte de betydande lindringarna i kronoutskylderna kunde där- för icke undgà att draga till Nyen köpmän och handtvärkare säväl fran det svenska rikets landamären som från andra angränsande länder. Och det goda läget vid en gammal handelsväg måste af naturliga skäl bidraga till att befordra förbindelserna med andra orter och öka lifaktigheten inom stadens kommersiela kretsar. Det föreligger icke några uppgifter om det antal främ- lingar, som under årens lopp sökte sig ett nytt värksamhetsfält i staden, icke häller känner man till de åtgärder generalguvernören Oxenstierna fann sig för- anläten att vidtaga till fullgörande af det uppdrag han af regeringen fått. Man

1) Stiernman II, 173—175. 2) Riksreg. 1638 f. 319, 1639 f. 255.

Nyen. 385

kan dock sluta till att om immigrationen till Nyen ocksà ej antog ansenligare dimensioner och icke helt och hället motsvarade de styrandes förväntningar, visade staden dock en tydlig tendens till framåtskridande. Fyra år efter den förnyade påminnelsen om stadens funderande fann nämligen regeringen -tiden vara inne att utfärda de utlofvade privilegierna. Den kunde yttra, att den allaredo försport, hurusom „ett tämmeligt antal af våra egna under- såtar som andre främmande nationer sig hafva där nedersatt.*

I inledningen till Nyens stads privilegier, hvilka äro daterade den 20 sep- tember 1642 och konfirmerade af drottning Kristina den 15 september 1647, påpekas först, hurusom konung Gustaf IT Adolf, altsedan Ingermanland lades under Sveriges krona, icke allenast arbetat för Guds sanna kunskaps och den rena evangeliska lärans utbredande, utan därjämte eftertraktat att i världsliga saker införa god politi och ordning samt att befrämja den materiela ordningens tillväxt bl. a. genom städers funderande. Synnerligen hade den goda situatio- nen vid fästningen Nyenskans ådragit sig hans uppmärksamhet och bestämt honom för en stads anläggande vid denna plats. Den aflidne konungens för- hoppningar hade emellertid icke fullt gått i fullbordan och regeringen erkände, att saknaden af egentliga stadsprivilegier väsentligen bidragit härtill. Uppfyld af nit för befordrandet af såväl Ingermanlands som den unga stadens heder, kultur och styrka, hade regeringen velat undanröja denna svårighet och samma gång ådagalägga sin nådiga välvilja mot staden, den nu bekräftade stadens innebyggare i åtnjutandet af följande friheter och rättigheter.

Som Sveriges stadslag var fundamentet till rikets städers goda politi och ordning, altså skulle densamma lända stadens innebyggare såväl som de främ- mande, hvilka därstädes uppehöllo sig, till efterlefnad i deras handel och van- del, de punkter däri dock undantagna, som genom redan utgifna eller framdeles utkommande ordinantier och förordningar underkastats eller komme att underkas- tas förändringar. För denna lags upprätthållande och skipande skulle i staden till- sättas borgmästare och råd, stadsskrifvare, kämnärer, byggmästare och vàrdskrifvare.

Staden Nyens sigill.

386 CARL v. BONSDORFF.

Til vapen och insegel för staden bestämdes ett lejon, stående emellan tvänne strömmar och fattande med högra armen ett svärd.

det staden måtte desto mera populeras och dess innevånare förkofras, förunnades alla dem, som i staden ville vinna burskap, till den allaredan för- lupna terminen ännu i samfälda tolf ars tid, räknadt från privilegiernas utfür- dande, frihet för lilla tullen, bakugnspenningarna och accisen af alt öl och bränn- vin, som i staden och inom dess jurisdiktion brygdes och bründes; desslikes och för bàtsmanshàllet samt städernas vanliga kontribution och andra ordinarie borgerliga besvär och utlagor.

I likhet med köpstadsmännen i stapelstäderna Viborg och Narva ägde Nyens borgare att drifva fri seglation och handel vàl inrikes som utrikes, dock köphandelsordinantien och andra stadgar och ordningar oförkränkta.

det staden mätte till sin nódtorft och utrymme ha vissa ägor, lofvades att framdeles genom ett specielt privilegium förse densamma med bekvämliga lägenheter.

Staden tilläts hälla egen källare med monopol försäljningen af alle- handa främmande drycker. Vinsten borde användas till det gemena bästa.

Tionden af alt arf, som ur staden fördes, skulle tillfalla staden. Fast egendom borde, efter mätismannaordom, lösas af i staden bofast borgare, pri- vilegierade personers rätt dock iakttagen.

Utom redan uppräknade friheter efterläts stadens innebyggare frihet för omläggning, gästning och allmänna skjutsningar till lands som vatten, med vilkor dock att staden tillsatte gästgifvare och vissa tavernare, hvilka ägde att förse resande med härbärge, förtäring, skjuts och all nödig fordenskap.

det ingen måtte missbruka de medgifna förmånerna till att strax efter frihetsårens utgång uppsäga sin borgareed och afflytta från staden, var enhvar borgare förpliktad att i åtminstone sex år efter frihetstidens upphörande kvar- stanna i staden och underkasta sig borgerliga utskylder.

För handtvärkeriernas befrämjande stadgades, att ingen ,gangande äm- betsman* drifva sin näring landet inom fyra mils afständ från staden.

Ingen handtvärkare finge idka köpmansskap och ingen köpman handtvärk, utan hvar låte sig åtnöja med en näring och drifve den med mycket större flit och allvar, det borgerskapet mycket mera förmeras.

Ingen bofast borgare finge häktas för gäld länge han kunde betala; icke häller för missgürning skull, där det icke var crimen las» majestatis, insättas i kronans häkte, utan blefve han beslagen med missgärning, skulle han förvaras 1 stadens fängelse.

Nyen. 387

Sist och slutligen anammades staden Nyens innebyggare med hustrur och barn, rörligt och orörligt, inom stads och utom stads, i konglig majestäts höga hägn, fred och försvar emot alt öfverväld och orätt till lag och rätt. Privi- legierna förklarades gälla tils drottningen kommit till myndiga är, de skulle öfverses och, ifall staden sig märkligen förkofrat och tilltagit, ytterligare i nåder förbättras. ')

Samma dag som privilegierna utfärdades utgick till generalguvernören Erik Gyllenstierna särskilda förhällningsordres rörande Nyens fürkofran. Redan i sin två månader tidigare utfärdade instruktion hade han blifvit ålagd att „ige- nom tilldrägelige medel" vårda sig om staden, „lagandes att hvad fundament, som kunne tjäna till handeln där att plantera, i ingen måtto blifva för- summade*, och för att detta desto bekvämare måtte ske, skulle han hafva sitt ordinarie residens i Nyen. Nu älades honom ytterligare att hålla upp- märksamt öga den unga staden. Strax efter sin ankomst till residensstaden skulle han utse de lämpligaste lägenheter åt staden till mulbete och afskilja dem genom vissa råmärken. Han skulle vidare utse platser, där bestämda tider om àret marknader kunde hållas för att motarbeta det myckna landsköpet, därvid iakttagande, att i främsta rummet sådana platser blefve utvalda, där i framtiden små fläckar eller städer kunde formeras.”)

Nu hade sålunda Nyens borgare efter flera års väntan och upprepade un- derdåniga ansökningar kommit till målet för sina önskningar. Det af Gustaf Il Adolf redan gifna löfte, hvars uppfyllande af dem framstälts som ett lifs- vilkor för staden, hade regeringen slutligen infriat, och generalguvernören öfver Kexholms län och Ingermanland hade erhållit bestämda ordres att, jämte den omtanka han i allmänhet borde egna sitt län, specielt vaka öfver Nyens fram- tid. Man hade sålunda skäl att förmoda, att den unga staden genom sina innebyggares flit och driftighet samt under generalguvernörens höga omvördnad skulle sin bana raskt framåt utan att regeringen i Stockholm behöfde någon tid som en deus ex machina ingripa i stadens ekonomiska förhållanden och stöta farten framåt.

Hyste regeringen förhoppningar i den riktningen, visade det sig snart, att det icke var anledning att sätta för stor lit till Nyens egna själfvärk- samhet. Som bekant, var det vid denna tid god och öflig sed, att städernas ombud andra ständs representanter att förtiga kommo till riksdagarna

1) Nyens privilegiebok. 2) Saml. Ingrica vol. 1; riksreg. 1642 f. 1041—1045.

388 CARL v. BONSDORFF.

med tiotals besvürs- och supplikmäl, förutan hvilkas gynnsamma afgórande den resp. staden omöjligen kunde längre tid uppehälla sina stadsrättigheter, utan var dömd till en snabb upplösning, riket till en evinnerlig skada.

Ät denna tidens allmünna svaghet skattade Nyen i fullt mätt. Vid riks- dagarna hade staden icke säte och stämma, kunde sålunda icke där göra sig hörd. Men i stället tröttnade borgerskapet icke att genom särskilda depute- rade, främst medlemmar af magistraten, frambära sina behof inför regeringen eller ock att genom generalguvernören och andra kungliga ämbetsmän låta sina besvärspunkter framkomma till högvederbörlig ort. Det visade sig mycket snart, att naturliga förhållanden, såsom stadens gynnsamma handelsläge, och de erhållna stadsprivilegierna icke utgjorde en tillräckligt fast grund för en själfständig utveckling af de kommunala och merkantila förhållandena. Tidt och ofta måste regeringens intervention anropas, vare sig det gälde förbättringar inom bygg- nadsväsendet, tullatsatser, kommunala utskylder eller konkurrens med andra städer. Enligt den tidens måttstock voro de flesta af stadens besvär äfven be- fogade, hvarför regeringen ock finnes visat stor medgörlighet gentemot dem. Först under Carl XI:s egen regeringstid märker man en tydlig sparsamhet med friheters medgifvande.

Vi spara till ett följande kapitel redogörelsen för de privilegier och lin- dringar regeringen beviljade Nyen specielt för de merkantila intressenas under- stödjande. Nu blott med ledning af kongl. resolutioner i Nyens privile- giebok och stadens hos regeringen framstälda und. besvär några åtgärder om- nämnas, hvilka åsyftade stadens tillväxt i allmänhet, byggnadsväsendets för- bättrande och de kommunala bördornas underlättande.

En viktig faktor i sträfvandena för stadens ekonomiska framåtskridande utgjorde frihetsåren, den mer eller mindre fullständiga befrielsen från de sed- vanliga kronoutskyldernas erläggande. TI privilegierna af år 1642 hade utlof- vats tolf års frihet för lilla tullen, bakugnspenningarna, bränvinsaccisen, bäts- manshållet, städernas vanliga kontribution och , andra ordinarie borgerliga be- svär och utlagor.“ Alla dessa friheter förlängdes i resolution af år 1650 med ytterligare fyra år eller till 1658. När denna termin utgick, hade, såsom vi redan känna, Nyen förvandlats till en askhög, och de innevånare, som räddat sig genom flykten, bosatt sig i städerna söder och norr om Finska viken. Bland annat påträffas de i Narva, Borgå och Helsingfors. I dessa städer råkade de i tvistigheter med borgerskapet angående rättigheten till köpenskaps och handtvärks idkande, hvarför de år 1660 ingingo till regeringen med an- hällan att tils vidare och intill dess de återvände till Nyen sina när-

Nyen. 389

varande vistelseorten drifva borgerliga näringar.') I resol. af den 8 mars 1660 afslog regeringen denna begäran, Aläggande flyktingarne att fordersammast äter- vända till sin stad. At de äterkomne borgarene gafs, utom andra förmäner, löfte om tio års åtnjutande af de i 1642 års privilegier omnämda friheterna. Efter denna tid omtalas frihetsaren icke förr än i kongl. resolutionen af den 4 juni 1679. I denna nämnes, att Nyen „för desse infallna krigstiders samt andra däraf förorsakade besvärs och olägenheters skull vid de dem fórunta fri- hetsaren nu ej har kunnat komma uti något synnerligt välstånd", hvarför ko- nungen nädigst velat prolongera de för detta atnjutna frihetsaren med ytterli- gare åtta år. dessa åtta år utgingo, supplicerades om ytterligare förläng- ning tio år. Denna begäran, som torde lämnats beroende för en tid framåt, förnyades några àr senare. Med anledning häraf infordrade konungen yttrande af kammar- och kommerskollegium, som förklarade i skrifvelse af den 30 sept. 1691, att saken icke kunde afgóras, innan nödiga handlingar till frågans be- dömande infürskaffats och en jämförelse mellan Nyens och Narvas privilegier blifvit värkstäld. Godkännande denna uppfattning, ålade konungen den 16 därpå följande oktober kollegiet att infordra från Nyen afskrifter af stadens privile- gier, men förklarade tillika, att tils frågan hunne afgöras, Nyen finge blifva „uti detta mål vid dess förre vilkor och i det stånd, hvaruti densamma nu är och i de förflutna åren varit.” ”) När det slutliga utslaget gafs och huru det lydde, har jag icke lyckats utreda. I landsböckerna finnes ingen uppgift om, att de ifrågavarande skatterna skulle influtit till kronans skattkammare.

I sammanhang med frihetsåren nämnas de direkta bidrag regeringen lämnade till den kommunala förvaltningens handhafvande och stadsutgifternas betäckande. Icke häller detta område kunde borgarene reda sig utan öfver- hetens mellankomst.

I det redan nämda brefvet af år 1642 till generalguvernören Gyllenstierna förordnade regeringen, att i den ingermanländska staten skulle upptagas 200 daler för hvarje borgmästare i Nyen, 50 dal. för hvarje rådman och 100 d. för stadsskrifvaren. I resolution af den 31 aug. 1646 beviljade drottning Kristina Nyen rätt att tils vidare uppbära hälften af den afgift, som under namn af portorium erlades af alla sjöledes inkommande och utgående varor, de ryska

!) I Helsingfors förelades flyktingarna som vilkor för borgerliga näringars utöfvande afläggandet af borgareed. de vägrade att göra detta, förebärande att de icke i laglig ordning uppsagt sitt burskap i Nyen, förbjöd magistraten dem rättigheten att i staden bedrifva köpenskap och handtvärk. Helsingfors dombok för 1657.

5) Stiernman V s. 274—276.

390 CARL v. BoNSDORFF.

varorna undantagna. Ar 1650 utsträktes denna rättighet, som magistraten uppgaf, att dittils icke blifvit af staden ätnjuten, äfven till de ryska varorna; dock skulle det gods, som fördes från Nyen till Reval och Narva, härvid ute- slutas. Stadens inkomst af portoriepengarna beräknades àr 1651 till 2,314 och 1652 till 2,719 daler.)) Är 1660 borttogos alla inskrünkningar i portorie- uppbörden, som nu tillerkändes staden oafkortad för tio år framåt. Dessutom afstod regeringen till byggnadsväsendets befrämjande „alla sakóren*, d. v. s. sin andel i denna inkomst.?) I tidigare privilegier omtalas sakóren icke, men enligt lagens bud tillföll !4 del staden. År 1666 utsträktes portorierättigheten till den 18 sept. 1676, och den 4 juni 1679 förklarade konungen, att han icke hade sig bekant, huruvida portorieafgiften i Nyen redan upptagits sta- ten, skulle staden uppbära den tils officiel rapport om dess användning inkommit. Ett halft år senare, den 3 dec. 1679, fann sig konungen föranlåten att till den ingermanländska statens upphjälpande återkalla till kronan halfva afgiften; den andra hälften, som staden „i förmåga af privilegierna i läng- liga tider roligen haft och uppburit*, skulle fortfarande tillkomma densamma. ^) Med anledning af den stora eldsvåda, som den 30 maj 1681 härjade staden, bl. a. tyska kyrkan gick upp i lågor och endast 'j del af byggnaderna räddades,') lofvade konungen den 4 juli 1681 magistraten att till dess uppe- hälle låta i följande års stat upptaga en del af kronans portorieandel. Följande år, den 7 decemb., förordnade statskontoret, grund af konungens befallning om understöd åt de af olyckan träffade, att staden skulle af kronans licent- medel uppbära under loppet af fyra år inalles 22,800 daler s. m. Till àr 1687 hade, efter hvad magistraten förmälde, staden icke kommit i åtnjutande af un- derstödet, hvarför ny befallning om medlens utanordnande utgick.") Fullstän- dig stat för staden Nyen utarbetades år 1690. Den upptog 4,173 daler, af- sedda för magistratens och stadsbetjäntes aflöning samt byggnadernas underhåll. Den blef emellertid icke efterföljd, utan genom särskilda resolutioner ändrad i många stycken, hvarför Carl XII i febr. 1699 gaf befallning om ny stats upp- görande.°) Det snart utbrytande kriget medförde nya rubbningar.

1) Ingerm. o. Kexh. läns landsbok 1652.

2) Kongl. resol. i Nyens privilegiebok; bref t. Kam. kolleg. d. 8 mars 1660 o. Kammarkollegii betünkande af 12 sept. 1666 i saml. Ingrica, vol. 40.

3) Riksreg. 1681, pars II f. 442—443.

3) Palmskóldska saml.i Uppsala bibliotek, topographiea tom. LXVII.

5) Riksreg. 1681, pars IV f. 47—49; Nyen t. Kongl. Majestät 1887, Ingrica vol. 40.

*) Riksreg. 1699, I f. 404,

Nyen. 591

Ett icke sa ringa bidrag till de kommunala utgifternas betückande läm- nade de s. k. underlagda hemmanen. Det hörde till tidens donations- och un- derstódssystem, att ät städerna uppläta hemman och byar i deras närhet, dels till mulbete, dels till vissa utgiftsposters fyllande. Dessa hemman kallades un- derlagda hemman och voro mycket eftersókta.

I privilegierna af 1642 hade Nyen fätt löfte om mark till mulbete och generalguvernören blef tillsagd att utse lämplig plats härför. Detta visade sig icke vara någon lätt sak, den till staden närmast angränsande jorden redan förut blifvit skänkt åt särskilda personer. Först år 1648, efter jordabyte med en af grannarna, generalriksschulten Sten von Stenhusen, kunde regeringen in- fria sitt löfte. Detta år donerades åt staden 37/,, obser land i Spaskoi pogost som rätt patrimonialgods till evärdlig tid, med rätt dock för kronans betjänte i staden att jämte borgerskapet begagna sig af mulbetet och fisket. År 1650 befriades godsen från utgörande af rusttjänststadieutlagor. År 1660 konfir- merades donationen och utvidgades med ryska prästbolet i Spaskoiby, som sedan dess åboars under kriget begångna förräderi legat öde. En ny tillökning gafs år 1665, till de äldre donationerna lades, under samma vilkor som förut, ytterligare 27/, obser i Spaskoi pogost, förut innehafda af kapten Bölja. Om skogen à dessa hemman stipulerades, att den främst skulle användas stadens tegelbruk till godo; i strömmen skulle användas mjölkvarnar, från hvilka tul- len erlades till staden; lämpliga platser vid strömmen borde anslås åt handt- värkare; resten finge brukas af borgerskapet mot skälig afgift till stadskassan. Följande år 1666 gafs ytterligare "4, obs och donationen en tidigare gifven, men ännu icke af staden i besittning tagen äng förnyades. Särskilda andra lägenheter utlofvades 1679 i händelse det visade sig att de kunde abalieneras undan kronan. Ar 1699 upptaga räkenskaperna Nyens patrimonialgods till 10 74. obser land i Spaskoi pogost, genom hvilkas abalienation kronan gatt miste om en inkomst c. 1,150 daler s. m.!)

I borgerskapets kyrkobyggnadsarbete ingrep regeringen särskilda gånger. År 1634 förärades till svenska kyrkan en klocka, en kalk och mess-skrud;”) år 1638 lämnades ett byggnadsbidrag af 200 dal. s. m.;?) år 1663 tillätos

1) Enligt jordeboken 1699: Possola, Rämsu, Worompol, Mannula, Sobrola, Kijan, Pataneka, Ariska, Petrula, Putux, Kiskoin Ristisaari, Kivinenä, Lahis och Tukkela i Spaskoi pog. Generallandt- revisionsboken för 1678 nämner Nyen stad funderad hemmanen Usadisa, Kärkälä, Horofwe, Bogda- nom samt Michina 1. Possoila.

2, R. R. 1634, II: 825.

*) R. R. 1638, I: 88.

392 CARL v. DONSDORFF.

borgarene att genom sin utskickade Henr. Scharenberg i Stockholm och Fin- land insamla medel till sin under kriget uppbrända kyrkas äteruppförande;') år 1671 anslogs för såväl svenska som tyska kyrkans räkning de sakören, som inflöto i dorpatska hofrätten från Ingermanland, hvarjämte till klockgjut- ningen förärades 8 skeppund koppar.”) |

För stenhus uppförande medgäfvos särskilda lättnader. Ar 1666 bevilja- des tullfrihet för införsel af sten och kalk. Ar 1679 förunnades dem, som bygde stenhus, ett afdrag af 100 riksdaler i deras tullafgifter.”)

Utom de i det föregående omnämda åtgärderna och understöden för be- fordrandet af Nyens tillväxt supplicerade stadens borgare om särskilda andra mindre betydande ynnestbevisningar, hvilka dels beviljades dels afslogos och här kunna saklöst förbigås. Nämnas blott de täta päminnelserna om sta- dens befästande. I denna punkt delade regeringen nogsamt borgerskapets åsikt, att en stark vall kring staden var en bland de säkraste medlen till folkstok- kens ökande och näringarnas förkofran. Många förklaringar om regeringens goda föresatser gåfvos och planer uttänktes för borgerskapets säkerställande i händelse af krig. Men till ett fullständigt utförande af stadsmuren synes det icke kommit, förr än möjligen efter det stora nordiska krigets utbrott. Den ofta framträdande planen att låta borgarene uppföra sina hus fästningssidan om Ochta, omedelbart invid kastellet, mötte synbarligen segt motstånd från borgerskapets sida och måste uppgifvas.') Som ersättning för fortifikationens fördröjande och lockbete för immigranter gåfvos förlängda frihetsår, friheter i licenter m. m., om hvilka redan ordats.

Den första regleringen af stadens tomtplatser vidtog omedelbart efter fun- dationsbrefvets utförande. Redan år 1633 uppgifver ingeniören Georgig Schwen-

1) R. R. 1663, september 4.

2) Kongl. res. !*/, 1671.

3) Kongl. resol. !5/, 1666, */, 1679.

*) Bland svärigheter vid fortifikationens utförande anfördes äfven markens sumpighet kring sta- den. I bref till reger. den 29 novemb. 1654 framhäller gen. guv. Gustaf Evertsson Horn, hurusom ,er- kannerligen för sumpighet skull ingen god lägenhet där är till küllare, desslikes till hus utaf sten att bygga, mycket mindre att där något svårt fortifikationsvärk kunna läggas." Horn föreslår därför, att staden blefve transporterad till „en nästliggande omfluten udde", hvars situation han låtit aftaga en karta. Regeringen fürklarade sig i bref af den 15 jan. 1655 ense med Horn om nyttan af stadens flytt- ning, men ville icke resolvera sig innan ytterligare undersökningar blifvit vidtagna (R. R. 1655, I: 50—51). Huruvida förslaget senare upptogs, är mig icke bekant.

Nyen. 593

gell sig ha utstakat några platser. Något senare, förmodligen efter privilegier- nas utgifvande, mottog han i uppdrag att utföra den redan i första kapitlet omtalade plankartan öfver fästningen och staden. Denna upptager högra Ochtastranden 27 kvarter dragna parallelt med floden och bägge sidor om den midtemot fästningen i Ochta utflytande Lilla Svartbäcken, nuv. Tschernawka. Platser finnas utstakade för kyrkan, kyrkogården, pastorsgården, skolan, torget och köpmännens magasin. trenne gator äro namnen utsatta: Konungsgatan, Mellangatan och Viborgska gatan. Utmed ån föreslås byggandet af bryggor och bollvärk och omkring det hela en mur med bastioner, raveliner och löpgraf. fästningssidan finnas 15 kvarter uppmätta. Dem hade man, enligt Schwen- gell, för afsikt att bebygga med stenhus. Straxt nedanom den i Ochta utmyn- nande Lilla Svartbäcken går bron mellan staden och fästningen.

Schwengells stadsplan torde ur militärisk synpunkt ha lidit af några brister, ty i ett af generalguvernören Erik Stenbock år 1652 till regeringen insändt projekt till stadens fortificerande upptages ock ett förslag om gatornas anläg- gande i sådan riktning, att de väl kunde bestrykas af kanonerna slottet.') Några vidare åtgärder torde detta förslag icke föranledt under de närmaste åren. Måhända har det blifvit upptaget efter 1656——558 års krig, ehuru därom intet nämnes, och lagdt till grund för den nya stadsplanen, som i vissa delar afviker från den Schwengellska kartan.

Om de yttre konturerna af Nyen och dess omnäjd vid 1600-talets slut lämna isynnerhet de redan tidigare nämda af Cronhjort och Meijer upprättade planteckningarna oss många upplysningar. Vi skola med stöd af dem betrakta staden, sådan den tedde sig i fågelperspektiv vid tiden för stora nordiska kri- gets utbrott.

I långa, raka rader utbredde sig boningshusen utmed Ochtas nedersta lopp och nedanför dess mynning ett stycke utmed Neva-floden, ungefär till nuva- rande Tarasovaja eller Traernaja ulitsa.’) De flesta byggnader voro af träd; här och där syntes stenhus. Genom den smala och grunda Lilla Svartbäcken, 'Tschernawka-ån, delades staden i tvänne hälfter, förenade genom trenne broar. södra sidan låg svensk-finska kyrkan af sten med kyrkoherdegärden och

1) Ingrica vol. 10. 2) Petrow, s. 33.

394 CARL v. BONSDORFF.

skolbyggnaderna. den norra sidan tyska kyrkan, torget med gamla och nya rådhuset samt hospitalet med bönehus, klockstapel, kyrkogård och trädgård (på platsen för Teplows trädgård). Vid stadens periferi syntes lämningar af „ett gammalt värk, för många år sedan anlagdt och nu merendels raseradt.* Trakten kring staden bestod mestadels af moras, som många ställen blifvit uttorkade och förvandlade till åker och trädgårdar. Söder om staden invid Svartbäcken làgo borgerskapet tillhöriga spannmälsbodar, trädgårdar, humle- gårdar och åkrar. I öster fans en plats, som kallades Musmansplatsen, och ett stycke därifrån en redutt. Äfven detta håll funnos trädgårdar. Mot norr utmed Nevan låg en förstad, tegelbruk, kommendantens trädgård, artilleriträd- gården och flera byar.

Svartbäckens eller Ochtas djup vid staden uppmättes til 6 à 9 alnar. Det tillät sålunda stora skepp att lägga till vid stadens bryggor. Genom en bro, kallad skeppsbron, strax ofvanom Lilla Svartbäckens mynning, stod staden i förbindelse med fästningssidan. Dennas utseende är redan skildrad. Tilläg- gas blott, att vid denna tid en liten förstad uppstått söder om fästnings- grafven. denna sida fans ock becksjuderi, repslagarebana och tjärubodar.

Midt emot denna förstad, vid Nevans vänstra strand, fans en holme, Rächningsholm, med kruttorn och laboratorium. fasta landet, midtemot fästningen och staden, märktes färjestaden öfver strömmen, några bastioner och ryska kapellet i Worompol by af Spaskoi pogost (vid nuv. Smolna kloster), samt ännu lägre mot Nevans mynning stadens blekställe och ryttmästar Ko- naus gods.

Namnen de holmar vid Nevans mynning, där centrum af St. Peters- burg numera utbreder sig, finnas tydligt angifna en 1 svenska krigsarkivet förvarad, i slutet af 1600-talet uppgjord „Charta öfver Nyenska redden.” De flesta namn äro finska. De största bland holmarna voro Hirvisaari (num. Wassili Ostrow), Koivusaari och Korpisaari (dessa två jämte Melisaari motsvarande XI stadsdelen, peterburgska sidan). De nuv. Petrovska öarna vid lilla Neva kallades Patsasaari, Krestowkoi Ristisaari, Kamenoi Kivisaari, Jelagin Mistula. Trakten mellan Stora Nevan och Fontankan bestod af holmar: Usaditza, Pervi- skinna och Kalasaari. Holmarna framför nuvarande slottet Katharinenhof hette Witsasaari och Rivisaari. Jänissaari ligger f. n. Peter-Pauls fästning. Den nyare farleden gick söder om Hirvisaari (stora Neva); den gamla norr om Ristisaari (stora Newka).

Nyen. 395

Efter de ryska armeernas inryckande i Ingermanland begynte emigratio- nen ur Nyen. Enskilda partier fóredrogo att lämna sina af fienden hotade boningar för att sóka ett tryggare hemvist pa andra sidan Finska viken, i Vi- borg, Borgä, Helsingfors eller ännu längre borta. Större dimensioner antog utvandringen år 1702, kommendanten Apolloff af militära skäl låtit ned- bränna en del af staden. Ur en skriftväxling i Nyens privilegiebok framgår, att en skara köpmän, som år 1700 flyktade till Borgå och Helsingfors, med- förde dit sin förmögenhet i kramvaror, salt och vin. den tull de erlagt för dessa varor i Nyen understeg tullen i Finland, råkade de i delo med tull- tjänstemännen, men befriades särskild anhållan hos konungen från vidare afgifters erläggande, hvarjämte dem tilläts att i nämda städer afyttra sina medhafda varor. I mantalslängden för Helsingfors år 1708 upptagas 32 från Nyen flyktade handtvärkare och gemene").

Med 1703 års händelser vardt det slut icke allenast med fästningen utan ock med staden Nyenskans. Nyens namn tillhörde numera endast minnet af Sveriges storhetstid och när platsen bägge sidor om Ochtaflodens mynning senare blef bebodd, var det för att bilda en förstad, stora och lilla Ochta, till tsarrikets väldiga hufvudstad. Redan innan stora nordiska krigets slut reste sig nämligen enstaka boningar ruinerna af Nyenskans. Müller förtäljer, att tsar Peters befallning handtvärkare och arbetare, hvilka ur det inre Ryssland kallades att deltaga i arbetet St. Petersburgs utvidgande, bosatte sig här år 1714 och att bosättningen tog fart isynnerhet efter 1722.?)

En utländsk diplomat, som vistats vid tsar Peters hof och utgifvit en skil- dring af Ryssland vid denna tid,”) besökte en dag under året 1714 det forna Nyenskans. Han påträffade där intet annat än ruiner samt underjordiska hå- lor och kyffen. All annan byggnadsmaterial hade släpats till Petersburg. Ko- jornas innevånare drefvo en indräktig handel baltiska hafvet. De utgjordes till stor del af fångar samt flickor och enkor, hvilka gifvit sig i tjänst hos furstinnan Menschikoff och andra af hofvets damer.

!) Vid rädst. sammantr. d. 22 okt. 1703 uttalade sig borgerskapet för att de Nyenska flyktingarne blefve ålagda att deltaga i stadens kontribution och i vaktgörningen.

2?) Sammlung V: 583—4.

>) Memoires pour servir à l'Histoire de l'empire russien sous le regne de Pierre le Grand par un ministre etranger resident en cette cour (s. 55—56) A la Haye 1125.

III. Rättskipning och förvaltning.

Såväl i fundationsbrefvet af 1632 som i de tio år senare utfärdade privi- legierna var det uttryckligt stadgadt, att svenska stadslagen, med de förändrin- gar densamma dittils undergatt eller framdeles komme att underkastas, skulle gälla som norm för innevanarnes handel och vandel i Nyen. I öfverensstäm- melse härmed ordnades rättsväsendet och förvaltningen efter samma principer, som vi finna utmärka den svenska stadsstyrelsen under sjuttonde seklet. Det kan icke ifrågakomma att här närmare utveckla denna sida af samfundslifvet. Vi skola åtnöja oss med att endast samla de strödda bidrag till belysande af detta ämne, som handlingarna rörande Nyen lämna oss.

Högsta uppsikten öfver lugnet och ordningen i staden utöfvade general- guvernören öfver Ingermanland och Kexholms län. Vi ha redan tidigare nämt, hurusom Erik Gyllenstierna år 1642 blef älagd att med nit och allvar vinnlägga sig om stadens förkofran. samma sätt tillsades tvänne hans efterträdare Carl Mörner (1645—1651) och Gustaf Evertsson Horn (1654— 1657) att , Nyens stad skall generalguvernören sig jämväl låta vara befallat och däruppå arbeta, huru den igenom tilldrägelige medel kunna bringas i uppkomst." För att desto bättre kunna fullgöra ordres befaldes Gyllenstierna att förlägga sitt ordinarie residens till Nyen, hvarest han med det första borde ombesörja uppförandet af „ett visst bekvämligt rum“ med tre kamrar, af hvilka det ena skulle begagnas till arkiv, det andra till kansli och det tredje till mot- tagningsrum för „alla sollicitanter*. Äfven för Mörner bestämdes Nyen till residens.) Men redan år 1651, Mörner efterträddes af Erik Stenbock, blef Nyen degraderadt och Narva upphöjdt till residensstad.

1) Ingrica n:o 1, instrukt. för gen. guvernörer, Akiander, Evangelisk-lutherska församlingarna i Ingermanlands stift s. 36.

Nyen. 397

Högsta instans i judiciela mål, näst regeringen, var den år 1630 inrät- tade hofrätten i Dorpat. vid landtdagen i Riga 1665 förslag väktes om hofrättens förflyttande till Pernau, framkallade detta stort missnöje inom bor- serskapet, som genom magistraten anhöll om förslagets fórkastande, emedan hof- rätten därigenom aflägsnades för långt från Nyen.') Flyttningen blef icke häl- ler af, men tjugo år senare blefvo de med magistratens utslag missnöjde tvungne att appellera till en ännu aflägsnare ort. År 1684 blef nämligen Nyen såväl som hela Ingermanland afskiljdt från dorpatska hofrättens rättsgebit och lagdt under hofrätten i Åbo. Angående appellationer till hofrätten stadgades år 1666, att sådana fingo ske blott i de fall, målet angick minst 30 daler s. m.”)

De lokala myndigheterna och tjänstemännen i Nyen bestämdes i 1642 års privilegier till borgmästare och råd, stadsskrifvare, kämnärer, byggmästare och vardskrifvare.

Borgmästare och räd stadgades det i privilegiebrefvet, som utförligt redogör für resp. tjänstemäns skyldigheter ägde att upprätthålla god ordning

och politi, att hålla uppsikt öfver stadens byggningar, gator, hamnar m. m., att skipa lag och rätt samt vaka däröfver, att tvistiga saker blefvo antingen i vünlighet bilagda eller genom laga dom utan làng tids fórhalning fórda till en lycklig ända. Atminstone tvänne gånger i veckan borde de komma tillsam- mans rådhuset. Stadsskrifvaren ålåg det att årligen upprätta en riktig och klar stadsens tänkebok och däri införa alla under året förefallande mål och ärenden. Kämnärerne skulle vara till antalet två och i rådstugan hafva ett särskildt rum, kämnärsstugan. Deras ämbete skulle bestå i att upptaga till förhör, förlikning och dom alla ringa och små saker, såsom trätor om gäld och annat slikt, som förvisades till dem från rådstugan eller af parterne hänskjötos till deras afgörande. Dessutom skulle de hafva uppsikt öfver alla brott emot rådets förordningar och stadgar, instämmande för rätta alla dem, som blifvit med sådana förseelser beträdda, samt inkräfva vid rådstugurätten ådömda bö- ter. Atminstone tre dagar i veckan, tre timmar hvarje dag, skulle de samlas till session och vid deras öfverläggningar skulle stadsskrifvaren eller, vid för- fall för honom, någon annan af ståthållaren eller fogden förordnad person när- vara. Protokollet skulle föras af vårdskrifvaren. Från kämnärrätten kunde vad ske till rådstugurätten, om saken gälde mera än 40 daler. Till stadens byggmästare skulle utses två borgare, gode och beskedlige män, de där förstodo

!) Ingrica vol. 40. ?) Nyens privilegiebok.

398 CARL v. BONSDORFE.

sig pa bygeningar. Deras skyldighet var att hafva inseende öfver alla sta- dens offentliga och enskilda byggnader samt gator och gränder. De skulle tillse, att alla tomtägare vid sina byggningar stälde sig den för staden afstuckna pla- nen till efterrättelse. Fyra gånger om året, nyars-, Walborgsmässo-, Johanne- och Mikaélitiden, skulle de i sällskap med kronans fogde, en borgmästare och två rådmän visitera stadens hus, broar, hamnar och gator samt inför ståthålla- ren och magistraten anmäla om förekommande brister och inlämna förslag till publika byggnaders uppförande eller restauration. Byggmästarene skulle vidare se till, att gatorna blefvo stenlagda och renhållna samt hamnarna bevarade vid sin djuplek. Till biträde skulle de hafva en bygeningsskrifvare.

Vid val af stadens ämbetsmän skulle ståthållaren eller fogden presidera rådhuset regeringens vägnar. Likasà när viktiga frågor, som rörde an- tingen regementet eller rättegångarna, förekommo. När de föreliggande frå- gorna blifvit öfverlagda, förhören värkstälda, kärandens skäl och svarandens förklaring inhämtade, skulle enhvar af rättens medlemmar och sist ordhafvande borgmästaren afgifva sin röst. Kunde de, sedan målet tagit en eller par da- gars uppskof, icke sig emellan förenas, skulle den mening gälla, som stäthälla- ren eller fogden med bästa skäl bifaller. Försummade ståthållaren och fogden att bivista sådana mål, som efter lagen kräfde deras närvaro och om hvilkas behandling de blifvit underrättade, skulle stadens gagn och rätt icke ligga neder, utan kunde borgmästare och råd afgöra frågan, som om ståthållaren el- ler fogden vore tillstädes.

Härmed voro de allmänna grunderna angifna för rättskipningens och för- valtningens handhafvande. Huru fullständigt de i praktiken genomfördes, huru de påbjudna myndigheterna fylde sin uppgift och hvilka svårigheter som före- lågo dem, därom äger man, tyvärr, ytterst ofullständiga notiser. Den vikti- gaste källan för dessa frågors belysande vore otvifvelaktigt rädstufvu- och käm- närrätternas protokoll. Där dessa stå forskaren till buds, kan han uppdraga en åskådlig bild af forna tiders köpstadsväsende, af rättsväsendets tillstånd och den kommunala styrelsens utöfning. För Nyen finnas mig veterligen i behåll allenast rådstufvurättens protokoll för åren 1684—1698 samt kämnärrättens protokoll för 1688—1699. Och äfven i dessa undan förstörelsen räddade handlingar saknar man nästan fullständigt upplysningar rörande nyssnämda ämnen. De innehälla uteslutande redogörelser för mål angående stöld, injurier, penningefordringar och annat dylikt. Men man söker i dem fåfängt de upp- gifter om stadsförvaltningen, hvilka rikligt förekomma i många andra sam- tida svenska och finska städers domböcker och hvilka vid studier i dessa stä- ders historia erbjuda forskaren en ovärderlig hjälpkälla.

Nyen. 399

Ur andra aktstycken inhämtar man, att de befogenheter, som tillkommo magistraten enligt privilegierna af 1642, fixerades närmare genom senare för- klaringar. Kungliga resolutioner af 1660 och 1671 bestämde, att magistraten ägde att disponera öfver stadens tomter och lägenheter, hvarvid dock i saker af större importance generalguvernörens utlåtande och vilja först skulle inhäm- tas. De tomter, för hvilka tomtören erlades, skulle värderas af magistraten, som kunde till ärftlig egendom försälja såväl lediga gårdsplatser inom stadens råmärken som jordstycken utom desamma. Ar 1671 fick magistraten rätt att utöfva inspektion öfver skolorna samt hålla examen några gånger om året äf- vensom att vocera sådana kapellaner och skolbetjänte, som de pröfvade vara de lämpligaste för ungdomens edukation. Anfördes från andra håll klagomål emot Nyen, lofvade regeringen àr 1666 att icke afgóra dessa, innan borgmästare och råd blifvit satta i tillfälle att afgifva sin förklaring. Vid besättande af stadens ämbeten skulle enligt resolution af 1679 staden äga fritt val, men skulle härvid svenskar äga företräde framför andra och ingen kunna komma i fråga, som icke var af lutersk religion. År 1671 konfirmerades åt magistraten den rätt rättegångsprocessen medgaf den, men som ofta blifvit öfverträdd, att nämligen, klagomål emot densamma anfördes vid hofrätten, dess ledamöter icke behöfde genast resa till hofrätten, utan att deras skriftliga förklaring skulle inhämtas, innan citation till dem utfärdades.”)

Vid särskilda tillfällen anförde magistraten hos regeringen och general- guvernören klagomål såväl öfver det intrång i deras befogenhet, som gjordes af militärbefälet slottet, som ock öfver den uppstudsighet borgerskapet tid- tals lade i dagen. Ar 1661 anmälde den, hurusom den råkat 1 föga respekt, emedan många funnos, som ville kommendera och hvilka till och med, magistratens ätgöranden icke voro dem i lag, företogo sig att fängsla stadens borgare. I följd af sådana klagomål utfärdade generalguvernören särskilda

o a

gånger såväl påminnelser till vederbörande att visa magistraten tillbörlig respekt som befallningar till sina underlydande att förhindra ett upprepande af de öf- verklagade fallen. År 1666 förbjöd regeringen uttryckligen kommendanten slottet att något sätt inkräkta stadens mark och fiskevatten, utan skulle han och kronans betjänte åtnöja sig med det mulbete, som för deras räkning blifvit anslaget. Icke häller finge han antasta och arrestera stadens borgare eller ryska köpmän, hvilkas förseelser det tillkom magistraten allenast att be- ifra, ,pà det justitien hafva sitt rätta lopp och hvars och ens jurisdiktion

1) Nyens privilegiebok.

400 CARL v. BONSDORFEF.

blifva oförkränkt.“ Däremot älades kommendanten i en senare förordning att städse magistraten till handa, när denna var i behof af militäriskt under- stöd vid domars värkställande eller vid möjligen förefallande oroligheters under- kufvande. !)

Om antalet medlemmar inom magistraten nämde privilegierna intet. Detta skulle bero behofven och ökas i samma mån som staden utvidgade sig. I resolution för generalguvernören Erik Gyllenstierna, daterad den 20 sept. 1642, bestämde regeringen, att hvar borgmästare skulle erhålla från kommunen 200 daler, hvar rådman 50 och stadsskrifvaren 100 daler. I bref af den 18 december 1643 utanordnade Gyllenstierna åt magistraten 525 daler s. m., hvilken summa skulle upptagas à stat intill dess stadens intrader ökats, att detta understöd kunde bortfalla. Vid detta tillfälle omnämnes allenast en borgmä- stare. 1646 års stat upptager 50 daler för en hvar af de fem rådmännen samt 75 daler för stadssyndicus eller stadsskrifvaren. Den samma ar utnämde borgmästaren Henrik Piper tillförsäkrades af regeringen en årlig lön och be- ställning af 600 daler s. mt. Ar 1647 upptages å stat en borgmästare, 6 råd- män och stadsskrifvaren. Likaså år 1652, borgmästaren uppbär 600 daler, de sex rädmännen 1132 !/ daler samt stadsskrifvaren 400 daler.”) Ända till år 1663 synes endast en borgmästare funnits. I bref af den 13 oktober 1663 till generalguvernören Helmfeldt nämner regeringen, att som Helmfeldt ansett ännu en borgmästare vara af nöden i Nyen och han därtill föreslagit Erik Golsteen, var regeringens vilja och befallning, att fullmakt tjänsten skulle utfärdas åt nämde Golsteen. Fem år senare, den 11 november 1668, ut- färdade regeringen åt Golsteen konfirmation à tjänsten. ?) Något senare synes det, som om staden en tid varit välsignad med trenne borgmästare, ty borgerskapet år 1679 anhöll om att till skolornas underhåll använda det anslag, som den redan nämde borgmästaren Henrik Piper i lifstiden ätnjutit, resolverade konungen den 4 juni 1679, att staden finge för det uppgifna ändamålet använda tredje borgmästarens lön, när platsen blef vakant.*) De domböcker, som finnas i behåll, upptaga emellertid för hela tiden, näml. 1654—98, allenast tvänne borgmästare, justitieborgmästaren och byggningsborgmästaren.

1) Nyens privilegiebok.

?) Landsb. f. Ing. o. Kexh. 1.

3) R. R. 1663 sept.—dec. f. 289, 1668, III. f. 527. *) Nyens privilegiebok.

Nyen. 401

Rädmännens antal växlade under samma tid mellan 5 och 7. Staten för 1659 upptager tvänne borgmästare, bägge med en lön af 500 daler, syndicus med en lón af 500 daler, samt 6 rädmän, enhvar med lön af 200 daler. Den af Carl XI den 7 jan. 1690 faststälda staten tillade justitieborgmästaren 500 da- ler s. m., den andra eller handelsborgmästaren 400 dal., en hvar af de fem räd- männen 200 dalar samt syndicus 300 daler. borgerskapets af kammar- och kommerskollegium understödda begäran förändrades denna stat år 1691 sålunda, att den upptog för justitieborgmästaren 600 daler, handelsborgmästaren 500

-

daler och för 7 rådmän enhvar 250 daler.')

Den fördelning af magistratens ämbetsäligganden, som var päbjuden i rikets städer, finner man genomförd i Nyen ätminstone under de är, för hvilka dom- böcker äro bevarade. Enligt det första utkastet till arbetsfördelning, som rea- liserades i Stockholm, skulle magistraten vara fördelad fyra afdelningar, en- hvar bestående af en borgmästare och några rådmän. Lika fullständigt kunde fördelningen icke genomföras i andra städer och i Nyen måste man inskränka antalet afdelningar eller .kollegier* till två. I spetsen för det ena kollegiet stod ju- stitieborgmästaren, i spetsen för det andra handels- eller byggningsborgmästaren. Den förstnämdes detalj utgjordes antagligen utom af justitien af fattigvården, förmyndareväsendet och politiförordningarna. Den senare hade uppsikten öfver handeln, byggnaderna och antagligen öfver handtvärkerierna. Till hans göro- mål hörde ock kontrollen öfver stadens utgifter och inkomster. Denna viktiga gren af stadsförvaltningen uppbars dock icke af honom ensam, utan delades ansvaret af hela magistraten, som samfält redovisade för medlens användning. Vi ha särskilda gånger omnämt olika poster, som ingått bland stadens intrader. Det torde för en åskådligare öfverblick af stadens under magistratens omsorg stående finanser icke sakna sitt intresse att lära känna den kommunala bud- geten för ett år. Taga vi t. ex. året 1691, befinnes magistraten ha uträknat inkomstposterna till följande belopp:

1) Landsböckerna; Stiernman, V: 979— 280.

402 CARL v. BONSDORFF.

Nyens stadskassas intrader 1691.

| daler s. m. öre. | per iPortormim- af inkom- 0 utor eodsı c v 19995 20 16 Bro- o. prickpenningar Ha Res yos EITE 330 | 12 IM atareppr. Fa CPL ORNE RER EE Ja 28 20 Stadsfärjan öfver Nevastrómmen . . . . 214 19 16

Stadens landtgods arrendepgr jämte NORUNT krog 2 | = = Tjäruvräkarepgr 2] 10 Burskapspgr TUE Me re 123 | SalkDrespen. sr ed AU ae CRE 30 | 8 8 Vinkällarefrihet (frihet i licent för ink. vin) . 200 oj = Stausyapenw au. mw. In E cL mern 443 11 20 marine ine S n 3 ae ha 10 | Summa | 5792 | 3. 27 20

Den förste borgmästare jag anträffat är en Per Hansson, omnämd ar 1643. Måhända var han afgängen fran sin befattning, drottning Kristina den 20 aug. 1646 „rädets och menige borgerskapets i vår stad Nyen enständiga begäran och anhållan” utnämde till borgmästare Henrik Piper. Med fullmakten följde ett längre memorial öfver ämbetets plikter. Piper skulle främst vaka öfver att justitieväsendet blefve „utan effecter administreradt* och enhvar, inländsk som utländsk man, utan väld dömd efter Sveriges lag. Han skulle se till, att stadens ämbeten besattes med skicklige och dugande män, hvarjämte honom oafs makt att „med samfält borgmästare och råds råde föregående suffi- ciente skäl och orsaker" afsätta dem, som syntes honom oduglige och otjänlige. Han skulle vidare beflita sig om god ordning och, politi, värna Kongl. Majestäts regalier och jura majestatis samt stadens privilegier, rättigheter och immuniteter. Han skulle arbeta för kommersiernas och isynnerhet den ryska handelns fór- kofran samt hålla uppsikt öfver att hvar borgare hade sin vissa näring och afgaf besked „för det han idkar och hafver sin föda af“, hvarom anteckning skulle göras i en särskild stadens bok. Slutligen ålåg det honom att tillse, det

Nyen. 405

stadens inkomster blefvo använda till det allmännas bästa och att ingen tilläts ett orätträdigt sätt begagna dem till egen fördel.')

Piper kvarstod som Nyens borgmästare intill sin död, som synes inträffat omkr. år 1679." Han synes denna post visat stort nit och åtnjöt därför ock såväl borgerskapets stora förtroende som regeringens välvilja. han efter Nyens plundring af ryssarne råkat i ekonomiskt obestånd och hårdt an- sattes af sina fordringsägare, tillsade regeringen generalguvernören Helmfeldt att hålla sin hand öfver honom och att söka hindra gäldenärerna från att „med någon importunitet honom anstränga.“ Därjämte förskonades han tils vidare från erläggandet af fjärdepartsräntan från några donationsgods samt befriades helt och hållet från àterbetalandet af 160 tunnor kronan tillhörig spannmål, som han haft under sin vård och som gått förlorade vid Nyens plundring. År 1666 konfirmerades åt Piper det årliga underhåll drottning Kristina tillförsäkrat honom, hvarfórutom honom lofvades ersättning för hvad han därintils förlorat genom lönens oordentliga utbetalande.”)

Om öfriga radspersoner äger man ringa kännedom. TI följd af bristen domböcker intill år 1684 är det icke häller möjligt att meddela någon ens närmelsevis fullständig förteckning öfver dem. Ur tillgängliga källor ha endast följande medlemmar af Nyens magistrat blifvit uppletade.

Borgmästare:

Per Hansson, nämd 1643, död åtminstone 1648.

Henrik Piper, utnämd 1646; dog synbarligen 1679.

Erik Golsteen, förordn. 1663; kongl. konfirm. 1668; död åtm. 1684.

Herman Hartz, kongl. fullm. ?4 1679; byggningsborgmästare t. o. m. 1694.

Olai Stiernman, nàmnes 1684—1687. Gift med Maria Blix.

Gabriel Hinnel, kongl. fullm. 7^4, 1687. Nämnes som justitieborgm. 1687 1702.

Balthazar Lado, nämnes som byggn. borgm. 1694— 1700; var därförinnan syndicus och hade àr 1687 i 19 àr tjänat staden; erhöll àr 1687 magistratens votum vid besättandet af en ledig borgm. plats, men förbi- gicks af Hinnel.

L— EX 1

1) Riksreg. 1646, p. II f. 1505—1507. ?) Anrep uppgifver 1673. 3) Riksreg. 1660, I f. 726—733 o. 1666 pars aug.—oktob. f. 410.

404 CARL v. BONSDORFF.

Rädmän:

Erik Dansonville, nämd 1649—1652.

Jakob Rölingh, nämd 1646— 1650. Gift m. Elisabet Stampel.

[Berend Timmerman (?). Nämd som stadens deputerad hos regeringen år 1650].

Nicolaus Löflingh, Aykting i Helsingfors 1656.

Jonas Jespersson, flykting i Helsingfors 1657—1658.

Zacharias Hennius, flykting i Helsingfors 1658— 1659.

Fredrik Wilhelm | Lado, nämnes som rådman första gången 1656; år 1663 postmästare i Nyen; är 1671 öfverauditör och rädman.

Jörgen Tunder, nämd 1670.

Christian Sahlo, nümnes 1683— 1689. Jurgen Wulffert, * 1683—1697. Henrik Blankenhagen, |. 1683—1691. Christian Hueck, " 1663— 1703; gift m. Kristina Luhr. Är 1708

bosatte i Helsingfors. Antoni Timmerman, nämnes 1683—1687; gift m. Margareta Albogia. Lars Malm, A 1688—1700. Peter Schlüter, 1688—1694; gift m. Dorothea Fedrell. Hans Pölke, 1692; gift m. Karin Pethers. Niclas Walding, 1692— 1696; tidigare gerichtsfogde. Jakob Boisman, nämnes 1693—1698. Dettlef Jochims 1695. Erland Jeremie, nàmnes 1695— 1700. Didrik Blohm 1696; gift m. Katarina Barckman. Augustinus Börman, nämnes 1697—1698; därförinnan kämnärrättsnotarie. Hinrich Luhr, nämnes 1697—1703; är 1708 bosatt i Helsingfors. Johan Georg Jaenisch, nämnes 1697—1700. Cordt Schlüter, 1698. Reinhold J. Boisman, nämd 1700. Torsten Burgman, nämd 1701.

Syndici: Johan Enoksson, nämd 1652; 1656—1658 flykting i Helsingfors. Bathazar Lado 1619—1694; kongl. fullm. *,; 1679; senare borgmästare. Herman Hertz, nämd 1695—1697.

ES

Nyen. 405

Ärenden af mindre vikt skulle, säsom redan anförts, afgöras af den under magistraten stående kämnärsrätten, som skulle bestå af tvänne kämnärer jämte en skrifvare. Med denna myndighets tillsättande dröjde det åtskilliga år efter privilegiernas utfärdande och när den kom till stånd, skedde en förändring i dess sammansättning. I bref af den 31 juli 1649 resolverar drottning Kri- stina, att som 1 Nyen „i kort förlupen tid” en underrätt blifvit inrättad och radsförvandten Erik Dansonville (nämd ännu 1653) fórordnats till gerichtsfogde vid densamma, skulle gerichtsfogden uppbära à stat 200 daler s. m. i 4 års tid. Efter kriget mot Ryssland var denna underrätt en längre tid upplöst. Den förnyades år 1670 initiativ af magistraten och sedan generalguvernö- ren Helmfeldt gifvit sitt fórord till fórslaget. Den af magistraten rekommende- rade Häkan Svensson Frost erhöll därvid fullmakt à gerichtsfogdetjänsten och hans arvode fixerades samma gång till 150 daler s. m.') Efter Frosts död 1672 arbetade magistraten ifrigt för en Kristofer Hafman, men med förbi- gående af denne utsåg generajguvernören till befattningen Niklas Walldingh, som äfven blef af regeringen godkänd 1675.°) Under de är, för hvilka kämnärs- rättsprotokoll ännu finnas i behåll (1688——99), förvaltades gerichtsfogdebefatt- ningen af någon rådman. var rådman Jurgen Wulffert gerichtsfogde år 1658; rådman Lars Malm 1689—90, rådman Peter Schlüter 1691, rådman Niklas Walldingh 1692—96, rådman Augustinus Börman 1697, rådman Jakob Boisman 1698 och rådman Johan Georg Jaenisch 1699. Notariebefattningen innehades åren 1688— 96 af Augustinus Börman samt 1697—99 af Johan Jesper Hinnel. Utom gerichtsfogden och notarien hörde till rätten tvänne bi- sittare, utsedde för ett år i sänder bland det förmögnare borgerskapet.

Om tillvaron af de i privilegierna föreskrifna byggmästarene har i öf- riga handlingar icke påträffats någon antydan. Man har därför skäl att för- moda, att de icke tillsattes. Man finner ur ràdstuguprotokollen, att stadsfiska- len utöfvade de åligganden, som hade tillkommit byggmästarene. Måhända biträddes han af de i andra städer förekommande brand- och sotherrarne, hvilka utgjorde en undersókningskommission för stadens eldstäder. Däremot förekommo åtskilliga andra befattningar, hvilka icke omnämts i privilegierna.

1) Ingr. 40. ?) Ingr. 40; riks. reg. 1675, p. II f. 676 v.

406 CARL v. BONSDORFF.

Den af Carl XI den 7 jan. 1690 godkända staten, med de förändringar den undergick genom kammar- och kommerskollegii resolution af den 27 okt. 1696, upptager fóljande tjänster med ty ätföljande lóner.

Stat für Nyen 1691.

daler s. m.

Jiustyiboremastaren MENT I OR TE RAR 00 Kommershorgmästaren e es ees US 1500 Wisradmamnoa- 2500409009 Tara MEN TOP NAT ED Génientsbedene teen MEME IE Pe CIO) Sekreteraren Il. syndicuss ne: a RET em MS 0) SAS IONS EN H0 ea SU SUC LT IR UNUS 100 IRassprend EL NOTES SEE ART IR 50 Kämnarratisnotanien!. ——— EEE UN: 100 Rektorvidtyska skolane a nee ek 100 Stats lente (iR RE. MISI: 60 I porterisktiiyaren ser euet. COMENT 60 Ichandlinssskrityare u 2925 od, Oo 60 Testadsvasarordeute vs; el | 67 Imklockstallare res RHONE VO SIE 10 4 ráàds- o. rättegängsbetjänte à 40 d. . .| 160 I Sidsphofoss e M SE uM 40 I*pricksabtate. xw tr. ES ees E 20 À farjekarlapxe os e EEE e er NE 26 ir skarprattate c EN a er roa 20

Ännu nämnas några ordningens upprütthállare. Brandmanskapet led- des af stadsbrandmästare, hvilkas antal icke finnes uppgifvet, samt under dem af rotmästare. Vid stadens corps de garde ombesörjdes vakten af borgargar- det, vid hvilket är 1696 nämnas stadskaptenen, rossmästaren och korpralen, alla medlemmar af stadens köpmannakar.

Slutligen nàgra ord om sjuk- och fattigvärden. Åren 1688—90 upptages à stat en stadsmedicus Johan Justus Dönell fràn Gotha. Frän àr 1691 är platsen obesatt och en del af lönen gifven åt stadsbarberaren Tobias Elias

Nyen. 401

Brandt, som förekommer bosatt i Nyen ätm. 1686—96.') Som hans biträde nämnes en barberaregesäll Kristofer Fischer. 1680—1690 talen nämnas apotekarene Stapenius och Kristian Martens.

Ett hospital för fattiga och sjuka omnämnes under 1600-talets tvänne sista årtionden, men fans måhända tidigare. Det existerade hufvudsakligast och ända till år 1657, konungen beviljade detsamma ett årligt bidrag af 60 tunnor spannmål, uteslutande grund af enskild barmhertighet. Dess in- komstkällor utgjordes af „pungpenningarna* från stadens bägge kyrkor, af insatser i ,armbóss-stockarna* vid skeppsbron och hospitalet, af de traditionela foräringarna bröllop och efter lyckligt afslutade seglatser m. m. Ar 1691 belöpte sig inkomstsumman till c. 560 daler s. m. Därmed bekostades vården af 27 à 30 fattige. Under 1690:talet varierade fattiges antal mellan 25 och 35. Utom orkeslöse intogos äfven värnlösa barn samt ,rasande” personer, hvilka höllos i en skild dårhusbyggnad. Bönestunder höllos morgon och kväll af en djäkne eller en student, som hade eget rum i hospitalet. Dessutom med- delades andlig själavård af stadskapellanen. En bönestuga inom hospitalet om- talas och år 1692, en ny hospitalsbyggnad blifvid bygd, nämnes uppföran- det af en klockstapel. Den ekonomiska omvårdnaden om hospitalet handhades, under magistratens uppsikt, af tvänne ,fattiges förmyndare”, medlemmar af det förmögnare borgerskapet.*)

!) Flyktade under stora nordiska kriget till Åbo, där han 1707 rekommenderades till akademiens kirurg. Fagerlund och Tigerstedt, Medicinens studium vid Abo universitetet s. 62. ?) Verif. böcker för Ingerm. o. Kexh. län; domböcker för Nyen.

IV. Borgerskapet.

När inbjudan utgick till innebyggare andra orter att nedslà sina bo- pålar invid fästningen Nyenskans, gälde uppmaningen icke allenast den inger- manländska befolkningen; icke häller inskränkte den sig till den svenska kon- ungens undersåtar. Ändamålet var att bringa till stånd en välmående köp- stad, som jämte Narva, Reval och Viborg skulle fórmedla de svensk-ryska han- delsförbindelserna, icke att skapa en nationelt svensk-finsk stad som utpost mot moskoviten. Fundationsbrefvet medgaf i allmänhet köpmän och näringsidkare bland vänskapliga nationer att under de svenska lagarnas och den svenska krigsmaktens hägn fritt utveckla sin spekulationsförmäga vid Nevans strand. Den etnografiska prügel, Nyen erhöll, kom därför att fórete ett mycket brokigt utseende.

Man äger visserligen strödda uppgifter och förteckningar öfver innevänare i Nyen, men, sävidt jag kunnat finna, mantalslängder endast för åren 1640— 42. Denna brist gör det omöjligt att med bestämdhet uttala sig om nationali- tetsförhållandena. Synnerligen gäller det om de grekisk-katolska borgare, som funnos i staden. Såväl läget af staden som spridda uppgifter i handlingarna tala för, att en del af befolkningen rekryterades bland Ingermanlands gre- kisk-katolska innebyggare. Dock måste deras antal från början varit ringa och senare befann det sig väl i ytterligare aftagande, isynnerhet efter kriget 1656—58, några grekiska borgare företagit sig att hålla , särdeles conven- ticula^ samt underhållit förbindelser med fienden. Öfvergängen till luterska kyrkan utjämnade visserligen den klyfta, som låg i den religiösa antagonismen, men, såsom bekant, voro dessa öfvergängar fåtaliga.

Hufvudmassan af stadens innevånare utgjordes af finnar och svenskar, jämte de luterska innebyggarene i Spaskoi pogost förenade till en gemensam

Nyen. 409

församling. Ogörligt är att närmare bestämma procenttalet af de svenska och finska talande; mycket finner man dock, hvad som redan grannskapet till Finland gifver vid handen, att finnarnes antal var vida öfvervägande. Efter hvad begrafningslängderna för den finsk-svenska stads- och landsfürsamlingen utvisa, kommo de finska immigranterne mestadels frán Ostra Finland, frän Savolax och Karelen. Ett ringa antal namn antyda ófverflyttningar från öfriga delar af landet. Hvad den sociala ställningen i staden vidkommer, upptog den finsk-svenska församlingen mesta delen af de lägre klasserna, kroppsarbetare, handtvärkare, borgare m. m. Dock hörde till densamma ock en och annan medlem af köp- mannakären, det förnämligare och förmögnare lagret af borgerskapet.

Med finnar och svenskar täflade tyskarne om att gifva åt staden dess na- tionela prägel. De synas inflyttat till större antal först efter stadsprivilegier- nas utfärdande, men hade redan vid seklets midt blifvit manstarka nog att an- söka om regeringens tillstånd till bildandet af en egen församling. - Om deras hemort kan knapt annat sägas, än att de flesta kommo från Estland, Livland och Tyskland; somliga från städer i Finland och Sverige. Dessutom vitna nägra borgares namn om holländsk och britisk extraktion. Till numerär kunde den tyska församlingen icke mäta sig med den svensk-finska, men väl i fråga om socialt inflytande. Tyskarne hörde nämligen till stadens penningearistokrati och intogo därigenom, åtminstone mot seklets slut, en ganska dominerande ställ- ning i samhället. De flesta mera betydande köpmän voro tyskar,') likaså manga bland handtvärksmästarene. Bland stadens rådsfäder voro vid seklets slut de flesta af tysk börd, ehuru alla icke hörde till tyska församlingen. Som en antydan om det tyska elementets tillväxt vid denna tid det omnämnas, att borgmästare och råd i sina skrifvelser till den svenska regeringen mesta- dels begagnade sig af tyska språket. I hvilken riktning somliga redan något tidigare tänkte sig, att utvecklingen skulle gå, framgår ur ett till regeringen inlämnadt betänkande om Narvas och Nyens handel, där det talas om Nyen som ,en tysk sjö- och handelsstad.”)

Af stort intresse vore att lära känna det förhållande, hvari de många nationaliteterna i Nyen stodo till hvarandra. Främst huru förhållandena artade sig mellan den finsk-svenska församlingen och borgarene af tysk härkomst. Tyvärr lämna oss handlingarna härvidlag ytterst antydningar. En lång strid, som framdeles kommer att skildras, utkämpades visserligen angående rät-

1) Se bilag.

2) Livonica, vol. 578.

410 CARL v. BoNsDORFF.

tigheten för tyskarne att sluta sig till en egen församling, men det motstånd detta sträfvande rönte, behófver icke tydas allenast som bevis pa en mot ty- skarne afvog stämning hos det ófriga borgerskapet. Att misshälligheter ägde rum, att slagsmål och gräl utagerades mellan tyskar, finnar och svenskar är uppenbart och bestyrkes äfven af de domböcker, som ännu finnas i behåll, men sådana fall kunna icke tillmätas större betydelse, ty de förekomma öfver alt, där flera folkslag sammankomma. Att känslan af gemensamhet, af allmän förbrödring skulle utjämnat de nationela olikheterna låter icke tänka sig; icke häller att någon velat uppoffra sin nationalitet, sitt språk och sina nationela egenheter för att därigenom tillmötesgå den andra partens sträfvanden. Under sådana förhållanden, flertalet af befolkningen bestod af finnar och svenskar, men en minoritet af förmögne tyske köpmän och handtvärkare både vägrade att assimilisera sig med dem och eftersträfvade en dominerande ställning i sta- den, är det icke att undra öfver, om slitningar förekommit. Sammanstötnin- garna måste blifva desto talrikare, sederna och bildningen, åtminstone under de första tiderna, icke torde stått en synnerligen hög nivå. Ingermanland var Sveriges Sibirien; dit sökte sig missdådare, som råkat i kollision med la- garna, äfventyrare, som i sitt hemland kommit obestånd; med ett ord per- soner, som nog kunde äga förslagenhet och handlingskraft, men ock äfventyra- rens hänsynslöshet och vilda mod. Af dessa förhållanden kunde Nyen icke undgå att mottaga intryck, mycket än stadsstyrelsen och äfven borgarene själfva sökte att upprätthålla god ordning och aflägsna altför oroliga och frid- störande element.

Om borgerskapets antal äger man ytterst ringa kännedom. Enligt de redan nämda mantalslängderna för åren 1640—1642 erlades kvarntullspengar (hvilka upptogos af alla till tolf år komma) af följande antal personer: år 1640 mannkön 124 och kvinnkön 170, summa 294; år 1641 mannkön 176 och kvinnkön 208, summa 384; år 1642 mannkön 232 och kvinnkön 239, summa 471. I besvär till regeringen år 1650 säges det, att staden förutom handt- vürkare och andra besutne personer ägde 40 bofaste och edsvurne bor- gare eller handelsmän samt att de bebygda gårdarnas antal steg till ungefär 200. Från seklets senare hälft har man endast sådana sväfvande upplysnin- gar, som att staden kommit ,i flor och esse“, att Nyens finsk-svenska försam- ling (Spaskoi pogost däri inbegripen) var den förnämsta prepositur i Ingerman- land m. m. Tyvärr saknas äfven uppgifter af den art, att man dem kunde bygga någorlunda tillförlitliga sannolikhetsberäkningar. Öfver antalet begrafne finnas visserligen notiser åren 1687—96, men äfven om man med stöd af en mer eller mindre riktigt antagen dödsprocent sökte deducera sig till en ap-

Nyen. 411

proximativ befolkningssiffra, möter den svårigheten, att till stadens svensk- finska fórsamling räknades äfven Spaskoi pogost och i begrafningslängderna upp- tages icke, hvilka som voro bosatta i staden, hvilka utom densamma. Det är därför en höft gjord beräkning, jag grund af det allmänna intryck räkenskaper och andra handlingar gjort förmodar, att innevänaretalet kan an- släs till par tusen.

Förefinnes sälunda ingen möjlighet att angifva en nägorlunda säker be- folkningssiffra, sa är man däremot i ständ att uppgöra en ganska läng förteck- ning öfver bland borgerskapet vid 1600:talets slut förekommande släktnamn. En sádan förteckning meddelas bland bilagorna. Den är uppgjord med ledning af domböckerna och kämnärrättsprotokollen, burskapslängderna (1687—96) samt tyska kyrkans räkenskaper (1687— 96). Fullständig är den ingalunda, isyn- nerhet äro de finska namnen ofullständiga, emedan, såsom redan nämts, den svensk-finska församlingens begrafningslängder icke göra åtskilnad mellan stads- boar och landtbefolkningen och därför icke kunna användas till förteckningens kompletterande. A andra sidan är det möjligt, att ett och annat namn kunde uteslutas såsom tillhörande, icke en bofast borgare, utan eni handelsärenden till staden ankommen , gäst" eller resande. Alt detta oaktadt äger förteckningen sitt intresse såsom belysande nationalitetsförhållandena inom det nyenska bor- gerskapet. Några slutsatser rörande proportionen mellan tyskar, svenskar och finnar kan därur icke dragas, många bland de två sistnämda folken om- nämnas endast vid dop- och fadersnamn.

Af stadens näringar var handeln den viktigaste. Vi skola i det följande aterkomma till densamma. |

Handtvärkerierna voro ganska talrikt representerade. Man päträffar snik- kare, skräddare, skomakare, målare, smeder, klensmeder, bagare, linneväfvare, glasmästare, sämskmakare, körsnärer, sadelmakare, tenngjutare, repslagare, kruk- makare, tunnbindare, m. m. Bland öfriga näringsidkare voro formännen, dra- garene och båtsmännen talrika. Enligt tidens sed skulle enhvar ha sitt be- stämda yrke. Ingen handtvärks- eller ämbetsman finge slå sig köpenskap och ingen köpman fuska i handtvärk, hette det uttryckligen i privilegierna. Äfven handelsparteringen, som särskilda handlande fördelade de olika han- delsvarorna, var päbjuden, ehuru den, såsom annorstädes, mottogs med protester och tidt och ofta öfverträddes. För borgerliga rättigheters och de viktiga frihetsårens tillgodonjutande skulle stadslagen och handelsordinantierna noggrant efterlefvas och täta påminnelser om deras iakttagande utfärdades, klagomål inlupo, att bl. a. löst folk slogo sig ned i staden, bedrefvo där en tid sin nä- ring och försvunno sedan; att officerare och soldater höllo krog, sálde spann-

412 CARL v. BONSDORFF.

mål och annat till främlingar och icke till borgarene m. m. Förteckningar óf- ver de stadsboar och frümlingar, hvilka fóreskrifvet sátt vunnit burskap i staden, ha anträffats för årtiondet 1687— 1696. dessa förteckningar, ehuru rörande endast en kort tid, icke sakna sitt intresse vid bedömandet af näringarnas tillstånd, meddelas här nedan en summarisk öfversikt af de- samma.

Antal. personer, som vunnit burskap åren 1687—1696.

| | | | | | | | | | | | | | | | | | [e m | So | | | | H kl le | he XR E E ole 2 | al 5 = | Slrlmimialo ter sl ss ele na ee) Eh À SSA sels el ins ess) SA TE TEES A1 SsSle|leaeIlk|E|® ll ol alu sers | Les | | oo] 5 else s Blé sé) SE 2 re LS BE) SL ES SE EE LS oe ES e E ee rm ue e e DE S SS S rere SSE sn 1 . T|&m|t&i!Je © lee at = E 2: | | = | $ s ll | c | E ad ANA M | | | | | | | | | | | | | | | | | | | desz | SE NS | IE) Ne = =) 10 1688 |— | —| 2|-| 4| 2] 111 1 | 1 1 1 | | || 1|-|—-|— —| 10 1689 |—|—| 4 —| 4 6 -— | 1|— Monet 2| 18 1690 |2|—|—| 1/19|10| 8 Mts RU Cue TE es e ees ees prat GE mant Jm 3 eB v 8|— | | I | | 1| 1|-|—|-|-|-|-| 2 1699 | 7|3|— 10) 4(4|— | 2|.— | 1| 112 |—|- | —|-|-|- | -- | - |24| 66 1693 aie euet 2s reset em D Mn SET | | | | | | | et eee) ae ESSEN ET ES ENE se 1 | 116 42 | | | | | | | 1695 | 6| 5| 2| 1| 4| 7| 6| | | dd = | 11901 | | | | | | | | | | | 1696 | a| 8| 1) 3]—|— |—-|—|— |—i— |-|— |- |-|— [-—- 11 |

Summa |29|20|19| 3157136143] 1| 5| 1| 1| 2| 5| 1| 1| 3| 4| 1| 1| 1| 3| 1/73/304

V. Handelsförhällanden.

Den 6 maj 1638 hade regeringen, med upprepande af hvad som stadgats i plakatet af den 22 nov. 1622, förbjudit främmande köpmän, vid förlust af deras gods, att segla in pa Nevan och där in- eller aflasta nàgra varor. Nägra mänader senare ätertogs päbudet, Nyens borgare genom fórordning af den 28 september 1638 tillerkändes samma rätt till seglation pa bäde inrikes och utrikes ort, som. Viborgs och Narvas innevånare ägde, och förbudet om de frümmandes seglation till Nyen förklarades uttryckligen „relaxerat och upp- häfwit“. Härmed hade åt den unga, ännu icke ens med egentliga stadsprivi- legier försedda staden fulla stapelstadsrättigheter blifvit medgifna. Nyens bor- gare kunde sålunda egna skepp besöka utländska hamnar och de fingo vid egen brygga mottaga främlingarnes varor. De innehade såväl aktiv som pas- siv stapelrätt. I de år 1642 utfärdade privilegiernas 12 punkt efterläts bor- gerskapet i Nyen ,makt och tillstånd, lika som andre köpstadsmän och borgare uti våra stapelstäder Viborg och Narven, att drifva fri seglation och handel såväl inrikes som till utrikes främmande orter, dock oförkränkt köphandelsordi- nantien och flera i det fallet sedermera utgångna stadgar och ordningar, eller de här efter göras kunna.” Här nämdes sålunda icke uttryckligen den passiva stapelrütten. Den kan anses ha inbegripits i orden , likasom andre köpstads- män och borgare uti våra stapelstäder Viborg och Narven“, hvilka bägge innehade fulla stapelstadsrättigheter. Den innehades äfven af staden obestridt under hela den följande tiden och finnes förutsatt i de licentordningar, som blifvit utfärdade för Nyens räkning.

Blef man sålunda ganska snart det klara med, hvilken utsträckning Nyens handelsrättigheter borde äga, fans det ett spörjsmål, som utgjorde ett ständigt föremål för meningsutbyte stadens borgare och regeringen emellan. Det gälde tullarna. Denna träga inbegrep i sig en mängd önskningsmål om lindringar och undantagsförmåner, men till en början koncentrerade den sig huf-

414 CARL v. BONSDORFF.

vudsakligast kring den punkten, huruvida livländsk eller svensk tulltaxa skulle följas i Nyen. Den livländska tulltaxan var den för staden fördelaktigare och dess fullständiga införande blef en af de frågor, som ifrigast omtuggades i de besvär, med hvilka borgerskapet idkeligen uppvaktade monarken. Styrelsens tullpolitik utmärktes vid denna tid af ett osäkert famlande efter ett bestämdt system, hvarvid kontraordres följde ordres, omslag omslag, och denna obeslutsamhet gentemot Nyens fordringar var desto betänkligare, som det städse gälde att ihågkomma Nyens merkantila mission: de svensk-ryska handelsför- bindelsernas stärkande och lifvande.

Det har redan tidigare framhållits, hurusom syftemålet med Nyens grund- läggning väl varit att befordra den materiela odlingens tillväxt i Ingermanland, men hurusom regeringen därjämte och i främsta rummet ville begagna den nya staden som ett medel att draga den ryska handeln västerut, att förmå ryssarne till att lämna de gamla handelsvägarna till Arkangel och söka sig nya genom de svenska Östersjö-hamnarna. Reval, Narva och Nyen skulle, räknade man ut, blifva nederlagsorter för ryssarnes import och export. Öfver dem skulle de stråtvägar gå, hvilka ryska artiklar sökte sig fram till utlandet och ut- ländska produkter till Ryssland. När fördelarna af denna väg blifvit klara för ryssarne, skulle Arkangel sjunka ned till obetydlighet och Reval, Narva och Nyen svälla ut till betydande handelsstäder. Man finner detta sträfvande tydligt och klart lysa fram ur lagstiftningsåtgärderna handelns område, och att Nyen härvid hade en viktig roll sig anvisad, fann man för godt att tidt och ofta inskärpa. I flera kungliga bref och resolutioner framhålles det ut- tryckligt, hurusom Nyen blifvit till den ändan funderad, att den ryska utrikes- handeln skulle flytta sig från Hvita hafvet till Östersjön. För uppnäendet af detta mål var det emellertid icke tillräckligt att anlägga städer i de östra gränsprovinserna och att utstaka för deras borgare det område, där deras spe- kulationsförmåga skulle bära den bästa vinst. Wille man vinna ryssarne för sin idé, var det nödvändigt, att i de städer, hvilka specielt rekommenderades dem, utlofva dem sådana förmåner, att de pekuniära fördelarna af en transito- handel öfver de svenska Östersjö-hamnarna öfverstego dem man väntade sig vägen öfver Arkangel. Det var tydligt, att ryssarne endast motvilligt komme att inlåta sig förbindelser med den gamla arffienden, som fått ett afgjordt öfvertag stridsfältet och som kanhända nu under sken af vänskap och till- mötesgäende lade ut en ny snara för dem.

samma gång vi betrakta de administrativa åtgärder, genom hvilka regeringen sökte bana väg för den ryska handeln öfver Nyen och finna en lösning de härmed sammanhängande tullfrägorna, böra vi därför äf-

Nyen. 415

ven följa med de allmänna dragen af den svensk-ryska handelspolitiken frän freden i Stolbova och intill stora nordiska kriget.

I fjortonde och femtonde punkterna af Stolbova fredstraktaten var det ófverenskommet, att en fri och obehindrad kóphandel skulle råda mellan svenska och ryska undersåtar, att svenska undersåtar, när de erlagt sin tull rätt tullhus, tillätos handla i Moskva, Novgorod, Pleskow, Ladoga och andra ryska städer samt fritt och obehindradt resa i köpenskapsangelägenheter genom tsarens alla länder. Sammalunda kunde ryska köpmän efter tullens erläggande handla i alla svenska rikets städer såsom och obehindradt färdas i det svenska riket. För att bereda de resande bättre trygghet skulle de svenska äga i Novgorod, Moskva och Pleskow ett fritt handelshus och ryssarne samma för- mån i Reval, Stockholm och Viborg.

Med detta erkännande af den svenska handelns frihet i Ryssland som ut- gängspunkt gick man från svensk sida än vidare för anknytandet af merkan- tila förbindelser. Fransmannen Abr. Duquesne fick af Gustaf II Adolf 1 upp- drag att söka leda den ryska spannmålshandeln från Arkangel, där hollända- rene voro värksamma i motsatt syfte, till Reval, Narva och Nyen, och ett „fransyskt kompani” med regeringen som participant bildades till företagets un- derstödjande. Tvänne tyskar från Östersjöprovinserna Abraham Sich von San- deler och Bernhard Sten von Stenhusen erbjödo sig att arbeta i samma syfte och mottogo som belöning för de storvärk de lofvade utföra, den förre friherr- lig och den senare adlig värdighet. Belöningen gafs dock för tidigt, ty hvar- ken Sich eller Stenhusen kunde infria sina löften. Äfven Duquesnes plan stran- dade och det fransyska kompaniets vinst blef endast en med dryga penninge- uppoffringar köpt erfarenhet.')

- Bättre framgång hade den viborgske köpmannen Antoni Bröijer. Han och synbarligen andra med honom lyckades af ett antal ryska köpmän utvärka löfte om att mot erhållande af särskilda lindringar i tullen och lättnader vid varutransporten im- och exportera sina artiklar genom Nyen. Med anledning häraf utfärdade regeringen den 8 mars 1634 en försäkran för de „ryska köp- män, som vele transportera den ryska handeln ifrån Arkangel uppå Nyen“, i hvilken försäkran tullen för importen nedsattes för dem till två och tullen för exporten till en riksdaler pro cento. Därjämte lofvades de ryske köpmännen, att „deras kistor, kramfat, packor eller hvad namn de hafva kunne, ej skole uppslagne och visiterade blivfa, utan där med hålles efter de konvojsedlar,

1) Odhner, Sveriges inre hist. s. 294. Antoni Bröijer till Axel Oxenstierna i saml. Livonica vol. 579.

416 CARL v. BowspoRrr.

som de frán Holland, Hamburg eller andra orter uppä bem:te persedlar fóra kunne.* Blefve den ryska handeln Nyen härigenom „märkeligen excolerad“, komme ytterligare eftergifter att göras.')

Den ofvannämde Antoni Bröijer, som, efter hvad man har sig bekant om honom, ett värksamt sätt deltog i skapandet af den unga stapelstaden vid Nevans mynning, fóreslog i ett bref, däri han underrättade regeringen om de af ryssarne uppstälda vilkoren, att hos hans tsariska majestät hemställan skulle göras om att åt Nyens borgare som ersättning för de fördelar, hvilka från svensk sida komme att beredas de ryska köpmännen, måtte tilldelas fritt pass för handelsresor till Persien, ty först därigenom kunde Nyen blifva en sådan handelsstad, ,att dess like vid Östersjön näppeligen kunde finnas." ”) Ur ett se- nare bref, som Bröijer e. år 1644-45 afsände till rikskanslern Axel Oxen- stierna, får man veta, att Bröijer 1634 erhöll af regeringen fullmakt att fort- sätta sina underhandlingar med de ryska köpmännen samt att han bragt saken därhän, att åtskilliga moskovitiska köpmän sändt större partier flocksilke och soblar öfver land till Narva och Reval, men att de i följd af uppkomna tull- trakasserier nämda orter afstätt från föresatsen att låta en del af sin han- del genom Nyen. Brüijer, som tidigare ofta rådfrågats af den ingerman- ländske generalguvernóren Johan Skytte och nu af generalinspektor Mårten Augustinsson Lejonsköld uppmanats att afgifva ett betänkande om den ryska handeln, har i nämda skrifvelse uppgjort ett program för regeringens ätgöran- den vis à vis den ryska handelsvärlden och Nyen. Främst borde en legation hos tsaren utvärka, att svenska köpmän, som reste med pass af svensk gene- ralguvernör eller landshöfding, värkligen komme i ätnjutande af den i Stolbova- traktaten medgifna, men af ryssarne ofta bestridda rättigheten till fri handel de ryska städerna. Dessutom borde tsaren förmås att bestämma tullen för svenska köpmäns varor till samma taxa, hvarefter ryska köpmansvaror tullbehandlades i svenska riket. Åt utländska köpmän borde den försäkran gifvas, att, när de begynt i större skala drifva sin handel Ryssland, tullen till Ryssland gående och därifrån ankommande varor icke blefve stegrad samt att deras gods finge oöppnade med stöd af konvojsedlarna passera Östersjöhamnarna. Af stor nytta vore ett gästhof i Nyen, där varorna kunde uppläggas, innan de utskep- pades vidare, och där köpenskap kunde bedrifvas. Inländske män, som hand- lade Ryssland, borde befrias med samma tull, som den ryssarne erlade, och icke, såsom härtils tidtals skett, belastas med en dubbelt större. Den svenska tullordningen i Nyen borde alldeles afskaffas och ersättas af den livländska.

1) R. R. 1634 I f. 137. 2) Ingrica, vol. 58

Nyen. 417

Af ett kompani den ryska handeln väntade sig Bröijer stora fördelar, syn- nerligen för stüderna vid Finska viken och i Karelen, hvilka borde ha kredit hos bolaget. (Livonica vol. 579).

Upprepade förordningar om tullarna emanerade under det första decenniet efter stadsprivilegiernas godkännande. Den 20 mars 1643 utgick till gen. guv. Erik Gyllenstierna ett bref „om den ryska tullens moderation”, däri regerin- gen, med anledning af ryska köpmäns besvär öfver den i Dorpat, Nyhusen och Narva införda gränstullen förklarade gränstullen i Narva upphäfven. För de varor, som från utlandet inkommo till Narva och Nyen, vare sig de kvar- stannade där eller fördes vidare till Ryssland, äfvensom för den spannmål, lax och saltfisk, som utgick genom Nyen och Narva, skulle alt framgent tull er- läggas i enlighet med den förra, d. v. s. den svenska tullordningen,') men för vissa en bifogad lista upptagna ryska artiklar, som utskeppades genom Nyen och Narven, nedsattes licenten till två och portorieafgiften till en riksdaler för hundrade. ”) Öfver denna förordning besvärade sig Nyens magistrat och bor- gerskap, förebärande , den ryska handeln intet kunna vara dit att befordra”, såframt icke den svenska tullordningen blefve upphäfven och ersatt med den livländska. grund häraf utfärdade regeringen den 16 febr. 1646 i en ny licentordning för de till Nyen ankommande ryska varor samt den 31 aug. s. à. i resolution stadens besvär förändrade bestämmelser. Tullen de 1 1645 års taxa uppräknade ryska varorna förblef oförändrad, men för alla andra i taxan icke omnämda och från storfurstendömet importerade artiklar skulle den livländska tullordningen gälla till efterrättelse. Likaledes skulle den livländska tullordningen tillämpas de varor, som genom Nyen infördes till Ryssland, och skulle för de varor, „som i Kongl. Maj:ts land af ringa konsumtion, men här- emot i Ryssland begärliga äro”, licenten framdeles ytterligare modereras. Endast de varor, som kommo från Kexholms och Nöteborgs län, ,hvilka mesta delen äro tunga och svåra och komma med de ryska varor i ingen respekt“, skulle vara underkastade den svenska tullordningen.?) Detta undantag gjordes för att icke skada Viborgs handel, till hvars gebit Karelen ansågs höra.

Till förekommande af de olägenheter, som hämmade de svensk-ryska han- delsförbindelserna, utgafs den 31 juli 1648 en noggrant utarbetad tullordning,

1) Antoni Brüijers ofvannämda bref till Oxenstierna, punkt 7.

2) Stiernman II: 346—348. hösten år 1643 infunno sig i Stockholm trenne deputerade från Lybeck med förslag om upphjälpandet af den ryska handeln Östersjön samt anhållan om särskilda förmåner för de utlänska köpmän, som transporterade sina varor öfver Reval och Narva. Regeringen medgaf ock i resolution af d. 13 okt. 1643 några lindringar för en tid af tio år framåt. Riksreg.

3) Stiernman, II: 440—441 o. Nyens privilegiebok.

418 CARL v. BONSDORFF.

som utan ätskilnad skulle för framtiden gälla i Reval, Narva och Nyen. I denna stadgades främst, att alla varor, som kommo frän Ryssland landvägen till Reval, Narva och Nyen, skulle vara fria för hvarje tunga af „tull och im- poster.“ Likaledes skulle tullfrihet ätnjutas för de varor, hvilka sjöledes fördes mellan de tre städerna och antingen kommo fràn Ryssland eller voro afsedda att dit införas. Utskeppades frän nàgon af dessa stüder ryska varor, spannmäl undantaget, til andra orter „än och emellan dessa tre städer“, skulle tvà procent erläggas i tull och licent. Samma lindriga tull voro de varor under- kastade, hvilka från Tyskland, Frankrike, Spanien, England, Polen, Danmark eller andra länder importerades till Reval, Narva och Nyen, vare sig de stan- nade där eller fördes vidare till Ryssland. För salt skulle dock vanliga tull- afgifter betalas, äfvensom för vin, såframt det icke var destineradt till Ryss- land, endast 2 procent erlades. Såväl tsarens undersåtar som andra främ- mande köpmän fingo i nämda städer året igenom idka grosshandel med hvar- andra och med borgerskapet, spannmäl, salt och vin dock undantagna, hvilka varor borgerskapet ensamt hade rätt att inköpa och till de främmande försälja. Dessutom tillkom tsarens folk förmånen att minutvis försälja till hvem de ville soblar, märdar, uttrar, elghudar, jufter, saffianer, sadlar och annat dylikt, men tvål, handskar „och andra sådana ringa sorter" endast i gross. Städernas ma- gistrater ålades att utan tidsutdräkt slita de inhemska och utländska köpmän- nen emellan förefallande stridigheter.')

Af det föregående framgår, hvilken vikt den svenska regeringen fäste vid handelsförbindelserna med Ryssland och huru den genom undantagsförmåner och lindringar i tullen sökte draga den ryska handeln till Finska viken. Det tillmötesgående man här som annorstädes i riket visade ryssarne kunde dock ingalunda afse endast en rikligare export af Rysslands produkter och ryska köpmäns besök i västerlandet, utan regeringen hoppades, att de lättnader rys- sarne åtnjöto i det svenska riket skulle medföra motsvarande privilegier för de svenska köpmän, som besökte tsarens länder. Utan en sådan reciprocitet kunde det handelspolitiska målet icke uppnås. Men i denna punkt visade det sig, att svenska regeringen misstagit sig ryssarnes eftergifvenhet. Tsaren var inga- lunda hågad att öppna sitt land för svenskarne, tvärt om famn han det bäst öfverenstämmande med sina intressen att vidt möjligt försvåra för främlin- garna tillträdet till sitt land. Öfveralt möttes de svenska köpmännen, enligt deras egna uppgifter, af ett motstånd och ett godtycke, som betänkligt rubbade deras affärsföretag och som icke upphörde trots de påminnelser om lidna oför-

1) Stiernman II: 532—575.

Nyen. 419

rätter, hvilka af svenska sändebud framfördes till Moskva. Utom att sälunda svenska köpmäns besök pa ryskt omräde motarbetades, understeg äfven den export, man väntat sig från Ryssland, förväntningarna. Man finner bland Nyens till regeringen stälda besvär upprepade gånger klagomål anförda öfver de vid- righeter, som mött borgare, hvilka i förlitan Stolbova fredstraktaten vågat öfverskrida den kinesiska mur, hvarmed storfursten kringgärdade sitt land. I korthet sammanfattade möter man köpmännens beskrifningar om sina lidanden i det betänkande öfver upprättandet af handeln i Reval, Narva och Nyen, som är 1653 inlämnades till regeringen af direktören Filip v. Krusenstierna. Kru- senstierna, som under åren 1634——38 företagna vidsträkta resor i det inre Ryssland förvärfvat sig en mer än vanlig kännedom om tsarrikets geografiska och kommersiela förhällanden,') hade erhållit regeringens bemyndigande att underrätta sig om de orsaker, som hämmade de nämda städernas utveckling, samt föreslå utvägar till det ondas afhjäpande. Han hade därför af resp. borgerskap infordrat nödiga upplysningar och utlåtanden, hvilka han grun- dade sin ämbetsberättelse. Vi skola såväl ur denna som ur Nyens till Kru- senstierna afgifna besvär anföra de förebräelser, som riktades mot tsaren och hans undersåtar. (Livonica vol. 579).

Fürst påpekas, hurusom ryssarne, tvärt emot Stolbova-freden, förvägrade svenskarne rätt att upprätta gästhof i Pleskow och andra orter utom Moskva och Novgorod. När svenska köpmän kommo till riksgränsen, försedde med behöriga pass, vägrade grünsvakterne dem fri resa, innan de erhållit ordres frän Moskva, och gäfvo med sig endast, om de mutades. När gränsen passe- rats, ryska pass blifvit inlösta till stegradt pris och tullar erlagda, såsom i La- doga till dubbelt belopp, mötte nya svårigheter. sina ställen förbjödos kóp- männen att resa vidare, pa andra berófvades de sina pass och mäste ätervända. I Pleskow hade köpmän varit utsatta för skymflig behandling och präjats med nya och orätta vikter; hade de icke ryskt mynt, sa tvungos de att stanna i staden tils de anskaffat sådant, emedan de ryska tullnärerna af illvilja nekade att mottaga svenska riksdalrar ens för underpris. I trakterna kring Ladoga tillät vojvoden icke befolkningen att lämna härbärge och formän, innan han mot- tagit sin provision. Formän och farkoster tryktes af olidliga afgifter och måste särskilda gånger lasta om, innan resans mål var uppnädt. Ville svenska köp- män importera varor fràn Ryssland, möttes de äfven af förtretligheter. Särskilda s. k. „ätande varor” var det dem förbjudet att utföra, under det att likadana varors utskeppande öfver Arkangel till Holland och England icke

!) Se härom hans berättelse af år 1660 i samlingen Muscovitica, Sveriges handel med Ryssland.

420 CARL v. BoNSDORFF.

mótte hinder. Frän Moskva, Jaroslaw och Pereslaw fingo de svenska köpmans- fororna icke fürdas raka vägen öfver Tichwin till gränsen, utan mäste taga en omväg par tiotals mil. Anfördes hos vojvoderna klagomäl öfver oförrätter och skador, hade dessa aldrig nägon värkan. Med ett ord: sökte svenska regeringen att genom lindring eller fullständig frihet i tullarna befordra ryska köpmäns resor i det svenska riket, besvarades deras tillmötesgående af rys- sarne med godtycke och trakasserier.

Under sädana förhällanden var det icke att undra ófver, om de framsteg Nyen gjorde i kommersielt hänseende icke motsvarade styrelsens stora förvänt- ningar. Efter hvad Nyens borgare förmälde och Krusenstierna rapporterade i sin redogörelse, bidrogo dessutom de egna tulltjänstemännen att genom våld och godtycke försvåra köpmännens affärsföretag. Äfven mot stadens aflägsen- het frän Nevans mynning gjordes inkast. Alla dessa svärigheter oaktadt, visade staden dock synbara tecken till framätskridande och ett icke ringa antal inhemska och utländska farkoster besökte under seglationstiden stadens hamn. Bland tullräkenskaperna i svenska riksarkivets Livonica samling (N:o 577 och 578) ingà uppgifter om främmande skepp samt inländska skutor och ryska lodjor, som under åren 1638—1645 passerade Nyen och där aflade tull. De förslä visserligen icke till att gifva exakta upplysningar om den nyenska handelsmarknaden, men vid den brist, som i sa mänga hänseenden vidläder källorna till Nyens historia, lämna de den bästa förefintliga ledning för bedö- mandet af Nyens merkantila betydelse. I korthet sammanfattade bjuda de följande siffror.

Tullen af in- och utgående farkoster 1658—45.

Främmande skepp. Inländska skutor. | Ryska lodjor.

Seglations tid. EE antal licent o. „ungel- fark. der* riksd.

antal licent. 0 ,un- fark. |gelder“ riksd.

antal licent o. ,ungel- fark. der“ riksd.

1638 1/, 19/,. 3 1,233: 58 Er 512: 99 2 1,475: 26 1639 1/, 39/,. = 778: 23 rn 606: 23 = 2,088: 8 1640. 14 184: 89 37 350: 50 45 1185. 9 1641. 29 1,795: 49 93 393: 19 55 1,729: 16 16421/,— 91/91, —39/,. 1) 17 97 = 54 =

1643 1/, 21/,,. 15 1408: 7 30 567: 57 47 1,752: 84 1644 1/, 1), 17 1,234: 70 58 993: 96 37 1,221: 35 1645 1/, 2t... 18 1,010: 57 41 513: 9 53 1,633: 84

1) Uppgifter öfver skutornas antal für aug. månad saknas. Under tiden för !/,—""/, uppgingo licenter o. ,ungelder“ till 4,887 rd.

Nyen. #1

Ur samma räkenskaper, från hvilka ofvanstäende siffror äro lånade, in- hämtas äfven, hvilka varor de till hamnen inseglande skutorna bragte med sig. Rysslodjornas last utgjordes för det mesta af ryska linnetyger, handskar, skodon, pälsvärk, läder, såpa m. m. Dessa varor voro hufvudsakligast afsedda för ex- port till aflägsnare orter inom eller utom riket. Från Ingermanland utskeppa- des spannmål, skinnvärk, tjära m. m. Importen från västerlandet, som främst förmedlades af holländare och lybeckare, utgjordes främst af vin och salt. I en i Oxenstiernska samlingen i sv. riksarkivet förekommande tullräkenskap') uppskattas värdet af 1640 års import till 1600 och af exporten till 43,382 riksd. De angränsande sjöstädernas im- och export beräknas betydligt högre. Rigas imp. till 632,820 och exp. till 1,340,432, Pernaus imp. till 16,895 och exp. till 38,164, Revals imp. 74,055 och exp. 94,769, Narvas imp. 35,945 och exp. 69,414 rd. För ett närmare studium af de handelsartiklar, som passe- rade staden och där utbjódos, hänvisas till bilagorna.

Det framgàr icke, i hvilken màn Nyens borgare med egna skepp deltogo i importen och exporten. Att flera köpmän utsände egna farkoster till Finland, Sverige och annorstädes, kan emellertid tagas för gifvet och bestyrkas bl. a. af borgerskapets år 1646 gjorda, men af regeringen tillbakavisade ansökan, att deras furuskepp måtte åtnjuta samma tullfrihet som inrikes bygda ekskepp. Äfven i de besvär Krusenstierna emottog och relaterade för regeringen omnäm- nas borgerskapet tillhöriga farkoster.

Det tvära afbrott i Östersjöprovinsernas handel, som krigshändelserna 1656 1658 medförde, rubbade icke den svenska regeringens hopp att slutligen kunna áàvügabringa en liflig växelvärkan mellan den svenska och den ryska handels- världen. Icke häller uppgafs föresatsen att begagna Revals, Narvas och Nyens borgare såsom förmedlare af de vänskapliga förbindelserna. Anmärkas blott, att man härefter mera än förut hade sin uppmärksamhet fästad vid den andel staden Riga tog i handeln Ryssland.

. Eftersom vi nu äre igenom Guds nådiga bistånd med storfursten i Ryssland till en vänlig afhandling om de contraventioner [komne], som efter det sista kar-

diska fredslutet emot pacta äro begångna heter det i kongl. bref af den 9 nov. 1666 till Rigas, Revals, Narvas och Nyens magistrater hvarför, all-

1) Svenska tull- o. accisväsendet, export o. import 1637—1645.

422 CARL v. BoNSDORFF.

denstund vi nu igenom denne säkerhet fórhoppas, att handeln med Ryssland skall kunna bringas uti flor igen och vi gärna sóka densamma härefter att för- mera och därtill bruka sädant medel, som kunne tilläfventyrs med tiden locka hela den ryska handeln uppà vära orter till Östersjön, som till icke ringa skulle hjälpa, om storfursternes undersätar och köpmän med godt fog och manér var sida blifva handterade; ty är vàr nädiga vilja och befallning, att I icke allenast uti fólje efter pacterna rätt justitia för dem administrera, utan och särdeles att göra dem begärliga till våra orter, lage först, att de mäge finna Eder facile till förhöra och gifva dem audience utan uppehäll, sedan läta veder- faras en promt justice och sist móta dem med civilitet, att de icke med nàgon skymf eller nesa mäge blifva något sätt vanhedrade, hvarigenom de kunna disgousteras, tillseendes, att I uti alle billiga stycken således foge dem [o:det], som tjänar till denna vàr intentions befordrande och till Edert eget bästa och stadens uppkomst lünder.*!)

Detta bref karaktäriserar Carl XI:s och hans förmyndares strüfvan att fullfölja Gustaf IT Adolfs och Kristinas system. Jag villi korthet angifva några de viktigaste åtgärder, genom hvilka man hoppades förmå moskoviten att an- sluta sig till detsamma samt tillika antyda de resultat, till hvilka ansträngnin- garna ledde.

Genom stilleståndet i Wallisaari förklarades tidigare gjorda öfverenskom- melser rörande handeln återupplifvade. I fredsfördraget i Kardis intogos sär- skilda nya bestämmelser, genom hvilka de kommersiela relationerna skulle ytter- mera stärkas och tidigare förekommande anledningar till missämja undvikas. Som orter i Ryssland, där svenska undersåtar främst kunde drifva köpenskap, nämdes utom Moskva, Novgorod, Pleskow och Ladoga ännu Jaroslaw, Peres- lawl, Kolmogorod, Tichwin, Alexandrow och Pustina. Handelshus finge de besitta i Moskva, Novgorod, Pleskow och Pereslawl. Ryssarne åter tillätos att handla, utom i andra städer, specielt i Stockholm, Riga, Reval, Narva, Nyenskans och Viborg, och fingo de upprätta handelshus i de fyra förstnämda städerna. Beträffande passfrågan, som förut framkallat många förvecklingar, stadgades, att sedan köpmännen, de ryska såväl som de svenska, försedt sig med behöriga pass af sin hemorts magistrat och befälhafvande och förevisat dem för „de först angränsande” guvernörer eller vojvoder, kunde de fritt fort- sätta sin resa i riket utan något slags uppehåll eller hinder. När de styrde kosan hemåt skulle de af magistraten i den stad, där de vände om, utan för-

1) R. R. 1666, p. V f. 84.

Nyen. 423

summelse förses med pass, som skulle gälla ända till gränsen. Fem år senare, vid den traktet, som slöts vid Pliussafloden den 12 okt. 1666, förnyades Kar- dis-fördragets bestämmelser och faststäldes till efterlefnad några nya rörande tullens erläggande och sättet för beifrandet af oförrätter, som träffat köpmän från det andra landet. Yttermera bekräftelse å dessa öfverenskommelser gafs i den konvention, som slöts i Moskva den 12 maj 1684.

Utom att sålunda tryggheten för resande köpmän säkerstäldes genom trak- taterna, sökte regeringen att diplomatisk väg förmå ryssarne icke allenast till fördragens noggranna efterlefnad, utan ock till ett större intresse för sin handels riktande Östersjöprovinserna. Härvidlag måste den största försiktig- het iakttagas för att betaga ryssarne alla misstankar om att bakom de vackra orden dolde sig onda afsikter. hette det i det bimemorial, som den 28 juni 1673 gafs åt den till Moskva under Gustaf Oxenstiernas ledning afgaende stora legationen, att legaterna till en början skulle afhålla sig från att beröra den arkangelska handeln, emedan ,ryssarne svårligen lära något bevilja till det som de kunna förmärka särdeles lända till H. K. M:ts och dess undersätares nytta och uppkomst"; först sedan de lyckligt afslutat alla andra frågor, skulle de „till ett prof af H. K. M:ts goda och välmenta intention emot tsaren” och med anförande af de mest oegennyttiga motiv framhålla den tillväxt i Rysslands handel och tsarens tullintrader, som skulle följa, om ryssarne lämnade den be- svärliga handelsvägen till Arkangel och mera anlitade de vida fördelaktigare ruterna öfver Östersjöhamnarna m. m.!)

Huru lifligt den svenska regeringen intresserade sig för den ryska handeln, därom vitna de mänga betänkanden ófver detta ämne, som affattades af en- skilda personer och ämbetsvärk.’) Dessa öfverflöda af reflexioner öfver orsa- kerna till handelns mindre snabba tillväxt samt af hvarandra ofta motsägande anvisningar, huru handlas borde med de frümmande trafikanterna, hvilka lätt- nader som borde medgifvas dem, såväl ryssar som andra, förutom de redan beviljade o. s. v. föreslog kommerskollegium i betänkande af den 12 maj 1669 öfver den arkangelska handelns diversion till Reval, Narva och Nyen, att tullen i nämda städer skulle nedsättas till 2% säväl för inkommande som utgaende varor, att engelsmän, holländare och andra köpmän af vänskapligt

!) Muscovitica, Sveriges handel med Ryssland.

2) Bland sådana betänkanden, ingående i ofvan nämda samling, påpekas F. Krusenstiernas af d. 15 juni 1660, J. P. Lillienhoffs af den 22 okt. 1674, kommerskollegii af den 12 maj 1669. kammar- och kommerskollegii af den 6 december 1698; vidare några oundertecknade vidlyftiga redogörelser öfver Rysslands kommersiela och ekonomiska egenheter m. m.

494 CARL v. BONSDORFF.

sinnade nationaliteter finge 1 nämda städer handla direkt med ryssarne, att de finge ha egna handelshus med af magistraten utsedda edsvurna bitrüden, sásom mäklare, notarler m. m., att kommunikationerna blefve förbättrade och härbär- sen anlagda landsbygden m. m. Äfven genom särskilda specialkommissioner sökte regeringen vinna sitt mål. År 1664 tillsattes en af riksråden Johan Gyllenstierna och Lorenz Creutz samt v. presidenten Lagerfelt bestående kom- mission, som skulle hafva „sitt förnämsta ögonmärke* den ryska handeln och därför befullmäktigades bl. a. till vidtagande af nödiga åtgärder för befräm- jandet af den handel med tobak, vin, salt och sill, som gick öfver Nyen och Narva till Ryssland. !)

Trots alt detta ville den ryska handeln icke taga önskad fart. Liksom under seklets förra hälft inkommo fortfarande klagomål öfver vidrigheter och oförrätter, som drabbat svenska köpmän i Ryssland. I ett af burggrefven von Kochen och generalguvernören Sperling uppgjordt syndaregister klagas öfver, att ryssarne omåttligt höjde tullen för svenska köpmän, under det att ryssarne àtnjóto i svenska riket större lättnader än landets egna barn; att vissa varors utförsel till Sverige förhindrades, ehuru samma vara nog utskeppades från Ar- kangel; att minuthandel i öppna bodar var förbjuden för svenska undersåtar i Ryssland, ehuru ryska köpmän nog ätnjöto denna frihet i Reval, Narva, Dorpat m. fl. orter; att varor, som utgingo till svenska städer, belades med högre tull än de, som utskeppades genom Arkangel o. s. v.’) I ett und. betänkande af den 6 dec. 1698 nämner kammar- och kommerskollegium om hårda procedurer mot svenskar 1 Ryssland, passtrakasserier, förbud att besöka vissa i traktaterna uppräknade orter, medgifvandet af tobaksmonopol åt engels- männen m. m.?)

Icke under, om dylika provokationer framkallade hos svenska regeringen en viss tvekan angäende lämpligheten af fortsatta undantagsförmäner och om och repressalier utófvades. t. ex. ryska köpmän àr 1688 klagade öfver, att de mäste betala lilla tullen för varor, hvilka tullbehandlats i Nyen och sedan fórdes till andra städer, fästes härvid intet afseende, emedan ryssarne hade „sa mycket mindre fog sig däröfver att besvära, som vàra undersätar däremot fast olika handteras i Ryssland, i det de förutan den första tullen, som mäkta hóg är, beläggas ocksà med en durchfarts tull, hvilken ryska kóp-

1) Livonica n:o 34. 2) Stiernman V: 3080 o. följ. 3) Muscovitica.

Nyen. 495

männen ej betala.") År 1692 beröfvades ryssarne rättigheten att utan borger- liga utlagors erläggande idka minuthandel i andra städer än Nyen, Narva, Reval, Riga och Dorpat.”) Kammar- och kommerskollegium gick långt, att det i skrifvelse till konungen år 1697 hemstälde om att de stora friheter rys- sarne af gammalt åtnjutit oförmärkt och efter handen skulle indragas och inga vidare rättigheter medgifvas rysserne än de i fredstraktaterna stipulerade.”)

Naturligtvis voro svenska undersåtar icke de enda, som beklagade sig öfver traktatsbrott, afsiktliga kränkningar och däraf förorsakade handelsförluster. Å rysk sida försummade man ingalunda att framställa sig som den kränkta, trak- tatstrogna parten. Jag har icke varit i tillfälle att ur ryska källor inhämta, hvilka alla sanna eller uppdiktade förseelser, som tillskrefvos den svenska re- geringen och dess undersåtar. En antydan om de klagomål, som anfördes i Stockholm, har dock erhållits ur tvänne 1 svenska riksarkivets Muscovitica sam- ling ingående resuméer öfver ryssarnes besvär och fordringar. Enligt dessa besvärade sig ryssarne bl. a. öfver olaga tullar, tullförhöjningar, konfiskationer samt onödiga, tidsutdräkt vållande omgångar vid tullens afläggande, inskränk- ningar 1 handeln med främmande och inhemska köpmän i svenska rikets stä- der, förbud att besöka uppstäderna och utföra obegränsadt antal riksdalrar, orätta vikter, våld från stadsmagistraternas sida m. m. m. m. Mot dessa gra- vamina anförde svenska regeringen, att de af ryssarne anförda fallen voro ogrundade eller beroende de ryska köpmännens försök till bedrägerier, att vissa af ryssarne öfverklagade lagbestämmelser nog voro faktiska, men att de träffade såväl alla främlingar som rikets egna barn m. m. Att bland de af ryssarne framstälda besvären sådana funnos, som voro fullt berättigade, kan väl tagas för gifvet, liksom det å andra sidan framgår, att många voro uppdiktade eller beroende fordringar, som icke hade sin grund i några traktater och dessutom stredo mot Sveriges hela handelssystem. Sanna eller osanna, utgjorde dessa besvär dock icke anledningen till den kyla, hvarmed ryssarne mötte sven- skarnes förslag om lifligare handelsförbindelser. Den ringa framgång, svenska regeringens ryska handelspolitik rónte, berodde dels den isolerade ställning Ryssland vid denna tid ville intaga, dels den mot Sverige fientliga stämning, som dolde sig under tsarens alla vänskapsbetygelser.

1) Stiernman, IV: 1012. 2) V: 304—305. 3) » V: 636—637.

426 CARL v. BONSDORFF.

Efter denna framställning om Sveriges handelspolitik gentemot Ryssland efter freden i Kardis vända vi oss till Nyen. Vi ha oss redan bekant det understöd regeringen lämnade Nyens nödstälda borgare för att höja staden ur dess djupa förfall; huru frihetsär följde frihetsàr, penningeanslag gäfvos till allmänna byggnaders uppförande och justitiens upprätthållande, löften utdelades om stadens befästande m. m. För att fullfölja den föregående skildringen om tiden före 1656

58 ärs krigsoroligheter återstår oss ännu att genomgå de lagstiftningsåtgärder, genom hvilka regeringen sökte reglera och befrämja Nyens handel intill stora nordiska krigets utbrott.

Bland andra önskningsmål, som Nyens magistrat år 1660 framförde inför regeringen, var och det, att åt Nyen måtte försäkras i licenterna lika vilkor med Narva och Reval, eftersom staden „för detta alltid hört under den liv- ländska licenten, men för några år sedan kom en del under svensk tullordi- nance.* Till denna anhållan samtykte regeringen i resolution af den 8 mars 1660 sätillvida som det gälde tull för ryska varor och ingermanländsk spann- mäl, men för det gods, som kom frän Viborgs och Kexholms län, skulle „för vissa skäl” tull erläggas enligt svensk taxa. Först d. 18 sept. 1666, efter förnyad ansökning, fann regeringen godt medgifva Nyen samma lindring 1 de numera förhöjda tullsatserna, som förunnats Narva (i resol. af d. 11 nov. 1664). Äret därpå anmälde generalkommerskollegium i memorial till regeringen, huru- som åtskilliga svenska undersåtar förklarat sig sinnade att inlåta sig handel med ryssarne, men afhöllos därifrån af den högre tull.de i proportion till rys- sarne hade att erlägga; kommerskollegiet föreslog därför, att, som ryssarne af särskilda orsaker icke kunde beläggas med samma afgift som svenska under- satar, de senare måtte befrias från förhöjningen och likställas med ryssarne. Detta förslag godkändes af regeringen, som i resol. af den 27 sept. 1667 ålade kollegiet att vidtaga den förändring i tulltaxan, att framdeles svenska varor, som genom Nyen och Narva fördes till Ryssland, underkastades samma tull som ryssarne betalade för sina varor. klagomål inlupo, att tullinspektorn i Fin- land, trots dessa resolutioner, utstrükte till honom komna ordres rörande det finska tullväsendet ända till Nyen, lades Nyens tullkammare år 1671 under den livländska tullinspektorn, som uttryckligen älades att „säväl i licent och handel som andra vilkor" behandla Nyen efter samma mått som Narva.') Som ett uttryck för den , gemenskap och communion“, som numera rådde emellan Reval, Narva och Nyen, nämnas en för de tre städerna utgifven vrakord-

1) Res. d. 13 sept. 1671 i Nyens privilegiebok.

Nyen. 497

ning af den 17 okt. 1679. Denna ordning tillkom med anledning af klago- mål öfver hvarjehanda i handeln med viktegods inrotadt oskick och underslef, „hvarigenom de där utgående varor i förakt och vanvördnad bringas hos de främmande och til priset mycket förringas, commercierne de orter aftaga och svenska undersåtar finna sig märkeligen förfördelade och bedragna.* Stränga ordres gàfvos nu für vederbörande betjänte om en samvetsgrann undersökning af alla till vräkeriet hörande handelsartiklar, och de resp. magistraterna lades varmt pa hjärtat att hålla uppsikt öfver päbudets efterlefvande. !)

I den många växlande lagstiftningsätgärder underkastade handeln med tjära intog Nyen länge en synnerligen gynnad ställning. När tjäruhandels- kompaniet inrättades àr 1648, undantogos, utom andra landsdelar, Ostersjüpro- vinserna fran dess monopol. När det förnyade tjäruhandelskompaniet fick sina privilegier är 1661, skedde icke häller nàgon inskrünkning i de baltiska stä- dernas handelsfrihet. samma sätt fortgick det ännu i inemot trenne decen- nier. Utom denna fördel, att icke insnärjas i de band, hvarmed kompaniet fjättrat en af rikets viktigaste handelsgrenar, ätnjöt Nyen, jämte sina likar Narva och Reval, ytterligare förmäner i tullen. Bland de ryska artiklar, dem regeringen sökte indraga marknaden och hvilkas export gynnades med lägre tullsatser, ingick näml. äfven tjäran. Medan den från Viborg utskeppade tjä- ran var belagd med en tull af 25 à 30 procent, förutom accis och porttull betalades i Nyen, Narva och Reval såväl vid import som export alle- nast 2 procent, och aceis och porttull existerade icke. Öfver denna privilegie- rade ställning hördes många och högljudda klagomål. Tjärukompaniet förkla- rade, att orsaken till den mindre goda framgång och nytta, som det af rege- ringen hyllade systemet medförde, i väsentlig mån berodde därpå, att kompa- niets monopol icke utsträkts längre än till den bäck och tjära, som brändes norr om linien Stockholm—Nyen, samt att ingen förändring till det bättre kunde inträda, innan äfven den södra tjäran kommit i kompaniets händer. Bland missbruk, som de södra städernas tjäruhandelsfriheter framkallade, fram- hölls specielt det underslef, som begicks af bönder och borgare i södra Fin- land, hvilka 1 stället för att hembjuda sin tjära åt kompaniet, seglade till Re- val, Narva och Nyen, från hvilka orter deras vara sedan transporterades till marknaden i främmande land. Viborgs borgare, hvilka, såsom vi snart komma att se, hyste ett lätt förklarligt agg till Nyen, beskärmade sig högeligen öfver den förlust de ledo därigenom, att en stor del af den tjära, som brändes kring

1) Stiernman IV s. 201—206.

428 CARL v. BoNSDORFF.

Saima och Ladoga och hvilken bort föras till deras stad, fraktades till Nyen. !) Dessa af kompaniet och enskilda städer påpekade och öfverklagade missförhäl- landen ledde slutligen till det äsyftade mälet, den södra tjärans likställande med den norra. Förändringen timade dock icke plötsligt, utan förbereddes ge- nom särskilda resolutioner och patent. År 1672 emanerade ett strängt förbud mot den finska tjärans olagliga utförsel öfver Reval, Narva och Nyen.”) År 1683 den 18 januari resolverade regeringen med anledning af Viborgs besvär öfver de förluster städerna i Ingermanland och Estland förorsakade Viborg, att det var ,helt oskäligt och alldeles intet enligt med den år 1654 publicerade [tjäru och beckhandels| ordnings rätta förstånd och mening, att städerna i In- germanland skola njuta tjäran större frihet i tullen än andre våra städer, alldenstund den dem förunte lindring därutinnan är förnämligast ansedd ryska handelns befordring, som hvarken kan eller bör under sig begripa tjäru- handeln, af hvilken alla vara finska städer hafva sin största andel och förkof- ring“; dessa grunder ville regeringen för den finska handelns redresserande belägga den i de ingermanländska städerna, d. v. s. i Reval, Narva och Nyen utskeppade tjäran med samma tull, som betalades för den finska.?) För att betaga de finska städerna vidare skäl till klagomål öfver sina sydliga grannars företräden, bestämdes fyra àr senare, den 12 maj 1687, importtullen för öfver Ladoga sjön till Nyen och Narva förd finsk tjära till samma belopp som den i Finland föreskrifna; endast den i Ryssland brända och tillvärkade tjäran skulle fortfarande „med den ringare licenten efter pakterna beläggas.“*) De mystiska ordalagen i 1683 års förordning blefvo sålunda förtydligade och den åsikt uttalad, som regeringen under tidigare år omfattat, att äfven tjäran inbegreps bland de artiklar, hvilkas export från Ryssland man räknade. Att den i nämda förordning påbjudna exporttullen icke häller torde afsett den ryska tjä- ran, framgår däraf, att regeringen först 1 resol. af den 6 april 1689 till kam- mar- och kommerskollegium förklarade den ryska tjäran, som utskeppades i Nyen och Narva, underkastad samma tull som den finska. Detta upphäfvande af ryssarnes privilegium ursäktades därmed, „att man ryska sidan lärer hafva mycket mindre fog sig däröfver att besvära, som de sjelfve, enär à vår sida klagas öfver den förhöjnings eller durchfarts tull, som i Ryssland på- lagd är, pläga svara, att det står bägge potentaterne fritt att förhöja sina tullar

1) O. Fyhrvall, Bidr. t. sv. handelslagstiftningens historia, I. 2) Stiernman III: 953—954.

3) n IV: s. 525—7.

4) " IV: s. 810.

Nyen. 429

efter deras eget godtfinnande.“') Sitt slutliga mål nådde agitationen för upp- häfvandet af Nyens samt Narvas och Revals privilegierade ställning genom Carl XI:s öppna bref för tjärukompaniet af den 11 juli 1689.°) I detta bref utsträktes tjärukompaniets eller, som man numera sade, tjäruhandelssocietetens monopol tjärans uppköpande och utskeppande öfver hela riket, Gottland en- dast undantaget. För den tjära, som försåldes till societeten af städerna vid Finska vikens södra strand, skulle erläggas 84 daler k. mt. pr. läst. Belop- pet af den tjära Nyen ägde rätt att leverera till societeten upptages en af Fyhrvall publicerad längd för åren 1689— 1697 till 250 läster. Att beloppet dock icke hela tiden torde varit detsamma, framgår ur kongl. resolutionen af den 16 okt. 1691 kommers- och kammarkollegii skrifvelse. Med anledning af Nyens borgares klagan öfver det ringa qvantum tjära de hade tillstånd att handla med och deras uppgift, att staden Narva hade fått sig tilldeladt ett större belopp än den levererade, påbjöd konungen, att en sådan repartition af nämda städers tjära skulle värkställas, ,som hvarje stads nödtorft kan pröfvas erfordra*.?) Huru högt det antal läster steg, som Nyen värkligen lämnade, är för intet år kändt.

Från de inskränkningar tobakskompanierna medförde för handeln var Nyen till en början icke befriadt. När tobaksimporten år 1641 lämnades som mo- nopol åt söderländska kompaniet gjordes intet undantag för städerna i Öster- sjöprovinserna, icke häller i de kontrakt om tobaksmonopol, som upgjordes år 1651 med ett konsortium i Stockholm, år 1654 med amerikanska kompaniet och år 1662 med regeringens fullmäktige Anders Andersson och Petter Bohm. År 1660 supplicerade borgerskapet visserligen, att under den tid frihetsåren varade vara förskonadt från kompaniet, men denna anhällan blef för denna gång af regeringen afslagen. I svar af den 11 febr. 1670 generalguvernören Simon Grundel Helmfeldts förfrågan, huruvida icke kongl. majestäts nyligen gifna resolution angående „tobakens fria och orestringerade handel” i Narva äfven gälde Nyen, resolverade generalkommerskollegiet, att kongl. förordningen borde förstås sålunda, att såväl Nyen som Narva, i anseende till deras egen konservation och den ryska handelns befrämjande, skulle åtnjuta en fri och oturberad handel med tobak. Mot slutet af samma år, den 24 november, ut- färdades en , förordning öfver tobakshandeln, nu renoverat", hvari tobaksfull- mäktiges monopol bekräftades, men nu endast öfver Sverige och Finland. Nyen

1) Stiernman V: s. 6—7. d e RER 3) » NÄS

430 CARL v. BONSDORFF.

och Narva skulle ätnjuta „en fri handel icke mindre tobak än andra varor.* Som vilkor för frihetens åtnjutande stipulerades dock, att all den tobak, som infördes till nämda städer, skulle strax ur farkosterna fóras till packhuset för att där uppvägas och ordentligen tullbehandlas; när detta skett, voro köpmän- nen strüngeligen förbjudna att föra tobaken vidare till orter, som hörde till tobaksfullmäktiges gebit. (Nyens borgare hade redan tidigare i kom- merskollegii bref varnats för varans insmugglande till Kexholms län och Fin- land.) Åt fullmäktige beviljades som ersättning för deras förlust ett afdrag i arrendesumman och rättighet att uppbära importtullen för den till Liv-, Est- och Ingermanland införskrifna tobaken. Den sålunda medgifna förändringen bekräftades ytterligare åren 1672 och 1673, kontraktet med de fullmäktige och deras participanter prolongerades, först två, sedan tio år. Dock kla- gade Nyens borgare fortfarande öfver kompaniet, af hvilken, trots handelsfri- heten, den mesta tobaken togs. anförde de år 1671, att kompaniet alt sätt sökte turbera borgarenes fria handel och förmå dem att afstå därifrån; ehuru borgarene togo sin tobak från kompaniet för att förekomma dettas minut- handel, sålde kompaniets betjänte minutvis i staden och utsände „lösdrif- vare", hvilka i landsorten afyttrade tobak mot spannmål och annan vara; kom- paniet, som enligt hvad borgerskapet påstod, borde förse staden med tillräcklig tobak, kunde icke uppfylla detta vilkor och levererade dessutom förskämd vara, m. m. Med år 1674 utgick kontraktet om monopolet, hvarefter tobaken fri- gafs i hela riket.')

En viktig handelsartikel för Nyens köpmän var den ingermanländska och ryska spannmålen, hvars exporterande regeringen tidt och ofta fann sig för- anläten att reglera. befriades i patent af den 11 april 1650 den spann- mål, som under året 1650 fördes från Östersjöprovinserna till Sverige och Fin- land, såväl från export- som importtullen; hvarförutom den tidigare förbjudna spannmålsexporten från Narva och Nyen till utlandet frigafs, med det vilkor dock, att säkerhet stäldes för att åtminstone femtedelen af all från nämda städer utförd spannmål gick till stapelstäder i Sverige och Finland. I patent af den 30 novemb. s. å. prolongerades samtliga dessa friheter för ytterligare ett år. Till förekommande af spannmälsbrist i riket belades den 12 aug. 1684 den spannmål, som från Est-, Liv- och Ingermanland exporterades till utlandet, med en rekognitionsafgift af 8 riksd. för listen. Denna afgift upphäfdes ge-

1) Stiernman, II: 307, 678, 753; III: 105, 820, 934; IV: 23 m. fl. sl. Nyens privilegiebok och saml. Ingrica, vol. 40.

Nyen. 431

nom öppet bref af d. 29 dec. s. à. Den 30 maj 1688 ätertogs ett äret där- förinnan utfärdadt påbud, att den från de utländska provinserna inkomna spann- målen endast lästetals fick försäljas ur farkosterna. År 1691 anhöll Nyen om befrielse fràn den àr 1687 pälagda förhöjningen för till Stockholm ófver- skeppad spannmäl, motiverande sin begäran därmed, att, sedan reduktionen vürkstülts i Ingermanland, den därstädes skördade spannmälen fördes till kro- nans magasin och staden mäste ätnöja sig med hvad som „utur Ryssland med största besvär drages.“ Regeringens svar var afsläende. Ar 1696 förbjöds utförsel af spannmål från Est-, Liv- och Ingermanland till utrikes ort. Föl- jande år tilläts tullfri import af spannmål till Nyen. Den 20 febr. 1700 med- gafs rysk spannmäls export genom Nyen till utlandet, men förbudet mot inger- manländsk spannmáls öfverskeppande till utom riket befintliga orter bibehölls.')

Ännu nägra spridda förordningar och resolutioner rörande Nyens han- del omnämnas. de icke sta i nàgot organiskt sammanhang, refereras de i kronologisk ordning.

År 1646 anhöllo N yens borgare, att årligen i augusti månad en fri marknad blefve hållen i Nyen samt att denna marknad finge vara i tre veckor. Härtill samtykte regeringen, med vilkor dock, att tiden för de tre marknads- veckorna blefve bestämd af gen. guvernören i samråd med staden. Ar 1679 resolverade regeringen, i enlighet med stadens ansökan, att framdeles en gång om sommaren och en gång om vintern en marknad om åtta dagar skulle an- ställas tid, som af gen. guvernören och staden befans vara bekvämligast „sa för inrikes boende som allehande främmande och ryske."

I den redan särskilda gånger citerade kongl. resol. af den 8 mars 1660 meddelades i Nyen bofasta borgare inrikes tullfrihet för deras utomlands bygda skepp. År 1664 upphäfde den sida 424 omnämda kommissionen den förhöjning i licenten för genom Nyen till Ryssland fördt vin, som sedan kriget pålagts, och påbjöd 1648 ärs tulltaxas efterlefvande härutinnan såväl i Nyen som i Re- val och Narva. År 1666 tillstadde regeringen Nyens borgare att föra till sin stad de penningar, som de i Stockholm och andra svenska orter erhållit för sina varor. I kongl. resol. d. 13 sept. 1671 afslogs Nyens begäran, att i st. f. tiondepenningen en tredje del skulle erläggas till staden af alt rörligt gods, som fördes ur staden af bortfiyttande borgare. Samma resolution förbjöd ut- ländska köpmän att handla i staden med andra främmande än ryssarne, hvar-

!)eStiernman IT: 626—627 o. 644—646; IV: 604—605, 621—622, 1023; V: 276—977, 623—624, 660, 697, 306.

432 CARL v. BONSDORFEF.

jämte stadgades, att intet ryskt viktgods, utom „det som därifrän till Sverige en botten förfördt varder“, finge utskeppas från Nyen, innan det passerat stadens vàg och erlagt vàgpenningar. År 1679 bekräftades stadsküllarens mo- nopol à försäljningen af vin och andra främmande drycker och dekorterades dess tullafgifter med 100 riksd. ärligen. Kongl. brefvet af den 16 okt. 1691 till kammar- och kommerskollegium tillstadde hemkvarnars fortsatta begagnande, hvarigenom staden befriades från erläggandet af accis, hvarför den „alt ifrån begynnelsen" varit förskonad. Beträffande stadens anhållan om mynts och metallers utskeppande från Stockholm stadgade samma bref, att det den 25 april 1685 utfärdade förbudet mot myntplåtars utförsel till Nyen, Narva och Reval fortfarande skulle upprätthållas, men att järn, koppar och messing fritt finge utskeppas till Nyen, och skulle „den ryske tullen” erläggas endast för den me- tall, som fördes till Ryssland, icke mera, såsom förut, äfven för den, som från Nyen exporterades vidare till andra utrikes orter och för hvilken den utrikes tullen betalades. Slutligen medgaf resolutionen, för befrämjandet af trähandeln Ryssland, staden en begränsad rätt till skogshygge i Nöteborgs län. Påbud om en rekognitionskammares inrättande och bryggareaccisens erläggande utgick àr 1692.5

Vid ett bedómande af den betydelse och den lifaktighet Nyens handel ägde efter stadens àteruppbygeande och intill stora ofreden möter oss kanske ännu större svårigheter än det gälde att uttala oss om de tre första decennierna efter stadens grundläggning. Sillén uppgifver i „Svenska handelns och närin- carnes historia under de tre Carlarnes tidehvarf* (s. 6), att år 1662 var Nyen den fórnümsta nederlagsorten för den ryska handeln. Denna utsaga kan emel- lertid betviflas, Nyen vid denna tid ännu näppeligen kunnat repa sig efter de utständna olyckorna. Men senare, spàren efter kriget begynt utplänas, kan man med bestämdhet antaga, att de undantagsfórmàner ryssarne ägde i Nyen lockade ett icke ringa antal af dem att idka handel och kópenskap vid stadens hamn och dess torg och att genom borgerskapet träda i beröring med öfriga städer inom riket. Utom ryssarne påträffar man dessutom i brokig blandning svenska undersåtar och främmande köpmän; såsom förut mest tyskar och holländare. Den brokiga nationela prägel, som vi redan funnit utmärka det besutna borgerskapet, röjer sig ock hos , gästerna”. Protokollen öfver inför

1) Resolutioner i Nyens privilegiebok; Stierman V: 276—279 o. 371.

Nyen. 433

magistraten förda handelstvistigheter bära därom vitne; likaså de stadsräken- skaper, som ännu finnas i behåll. Af dessa räkenskaper äro de viktigaste förteckningarna öfver inkommande och utgående farkoster, af hvilkas portorie- afoifter, bro- och prick- samt mätarepengar staden räknade sig en betydande inkomst. Sammanfatta vi de räkenskaper, som upptaga portorieafgiften, erhålla vi för åren 1687—1695 följande öfversikt öfver farkoster, som besökt Nyens hamn och där för sin last erlagt behörig afgift.

Inkommande och utgående farkoster, som erlagt portoriepengar till staden.

Inkommande farkoster. Utgående farkoster.

Ar. | Stadens halfva. | | Stadens halfva

Antal | andel i portorie- Antal | andel i portorie-

= Ark afg. Riksd. specie fark. afg. Riksd. specie. 1687 21 | 445: 26 62 952: 45 1688 5] 912: 2 90 1560: 20 1689 | 24 | 539: 30%, | 64 | 1054: 38 1690 42 486: 19 88 1387: 51

1691 37 | 696: 317, | 94 | 1371: 21%, 1692 JT DTE 78 IERI

1693 45.1.6929: 2475 74 1303: 12%, 1694 | 39 | 270: 35%, | 84 | 1509: 61

1695 aUe CIS D VTA 78 alles aux 1696 28 869: 17 UD | ADIA

Dessa förteckningar ') upptaga icke, af hvilka varor skeppens last bestod, men man kan väl förutsätta, att de voro af ungefärligen samma slag, som de vi fun- nit 1 handeln i början af 1640-talet. Endast om beloppet af det salt och den utgående spannmål, som fördes till stadens våg. vi följande besked:

!) Som ett tillägg till dem ännu nämnas, att en i kammarkollegii arkiv i Stockholm förvarad räkenskap öfver stora sjötullen i Finland för år 1669 upptager 34 skepp, som under tiden maj 2 okt. inkommit till Nyen, och 54 skepp, som under tiden 2°/,—?°/,, utgått därifrån.

434 CARL v. BONSDORFF.

E Ink. salt. | Ute. spannmål. | Ar. à. ES Nc. DE RE

Ant. skutor. Läster. HA Läster. 1687 18 381 1070 729% 1689 154 Mas MES 00535 160000 TEE Aceto e eerie ie (ael 1691 20 | 842 | 231 | 84 1692 i3. | 987 | 23 | 1058 1693 19:5] . 210 34 | 2103 1694 I LA TORT ME THUS 1695 i6 | 385 | 26 1339 1696 (ipu ES IH eS 88

Innan jag afslutar detta kapitel om Nyens handel, vill jag i korthet beröra det förhällande, hvari Nyen stod till de grannstüder, hvilkas intressen närmast berördes af dess tillkomst och utveckling. Som ett allmänt karaktärsdrag hos tidens köpstadsmän bör först påpekas den täflan, som rådde städerna emellan icke allenast handelsmarknaden, utan ock riksdagen och inför regeringen. I detta skräordningarnas, monopolens och privilegiernas tidehvarf följde hvarje stad med afundsjuk misstänksamhet de framsteg grannstaden gjorde, de privilegier som gafvos densamma och de små utflykter den tillät sig utom sitt strängt be- gränsade handelsgebit. Vid hvarje tillfälle, utsikt till framgång erbjöd sig, sökte man att sin egen stads handelsrättigheter utvidgade och grannstadens konkurrerande köpmän oskadliggjorda. Man stälde vågskålen grannstäder- nas privilegier och deras förmåga att till rikets gagn fullgöra sina förbindelser; man framhäll sin egen expansionsförmäga och ifrågasatte andras, man tvekade mellanät icke att yrka stadsrättigheternas upphäfvande för en besvärlig grann- stad se där den gemensamhetsanda, som framlyser ur tidens riksdagsbesvär.

Nyen var naturligtvis likt alla de andra. År 1650 föreslogo borgarene, att Kexholm och Sordavala måtte förbjudas att sända farkoster förbi Nyen samt att Taipale stad, „som till ingen stadskommoditet ligger", blefve helt och hället afskaffad. samma gång besvärade de sig högeligen öfver, att „an- gränsande städer ett vrangt öga uppå oss haft hafva, försökandes vid alla occasioner och riksdagar, som vi förnimma måste, huru de E. K. M:ts beröm-

Nyen. 435

meligste dessein med var stad att omkullkasta och till intet göra vela, och ful- ler ändtligen kanske intet annat följa vill än de för sin enträgenhet någon tid det samma, som man icke förmoda vill, till E. K. M:ts och kronans mär- kelig skada erhålla kunna.* ')

Till Viborg stod Nyen ständigt i ett spändt förhållande. Viborg vädrade från första början en farlig rival i den unga staden vid Nevastranden och framtiden visade äfven, att dessa farhågor voro berättigade. Tidigare hade staden fört en indräktig handel med ryssarne; sedan Nyen framträdde mark- naden, aftog denna handel och Viborgs kommersiela betydenhet befann sig i ett starkt nedåtgående. Icke under därför, om viborgarne i sina besvär till regeringen oafbrutet äterkommo till Nyen och dess privilegier, hvilka de ön- skade antingen upphäfda eller införda äfven hos dem. anhöllo de år 1650, att Nyen måtte helt och hållet förbjudas utförseln af spannmål; år 1649 och 1664 anhöllo de, att den nyenska saltlicenten blefve införd i Viborg och 1654 hela den nyenska taxan.’)

Med grämelse mäste Viborgs borgare se, huru de läga tullsatser, som rädde i Nyen, lockade bönderna i Savolax och Karelen att med sin tjära och andra produkter draga förbi deras stad till Nyen. Detta var ingalunda. regeringens afsikt, hvarför upprepade gånger löfte gafs om åtgärder för Viborgs skyd- dande gentemot dess rival. Med anledning af det underslef, som föröfvades i länet med boskaps, hästars, smörs, talgs och tjäras utförande till Nyen, utfär- dade landshöfdingen i Viborg Anders Lindhielm strända ordres åt fogdarne att icke tillåta bönderne resa omkring i landet utan pass; detta icke hjälpte, föreslog han, att i Nyen lilla tullen blefve införd åtminstone för de varor, som kommo från Viborgs och Nyslotts län. Detta afstyrktes af kammar- och kom- merskollegium samt afslogs af konungen den 2 april 1692, bland annat den grund, att därigenom de finska böndernas handelsresor till Nyen blefve legali- serade, „lärandes allmogen sådant oväsende hädanefter ännu mera föröfva, där lilla tullen i Nyen blefve deras varor pålagd, alldenstund därigenom gåfvos dem lika som en permission och tillåtelse slik utförsel att idka, hvilket skulle hafva med sig den skadelige consequencen, att oss därigenom uti stora tullen något afginge, i det många varor från Nyen, hvarest liten licent betalas, till Viborg kunde blifva öfverbragte och superplusen däraf icke erlagd". Kammar- och kommerskollegium ålades därför att med landshöfdingen öfvertänka andra lämpligare medel till den viborgska handelns underhjälpande.”)

1) Ingrica n:o 40.

?) Viborgs privilegiebok i finska statsarkivet. 3) Stiernman V, 317—318.

436 CARL v. BoNSDOoRFF.

Bland ófriga till regeringens afgörande hänskjutna tvistemäl mellan Viborg och Nyen har jag redan redogjort för frågan om tjäran. | denna punkt nådde Viborg efter många klagomål och làng väntan sitt Önskningsmäl, Nyens lik- ställande med de finska städerna. Äfven i en annan tvistefråga segrade Vi- borg, och det efter en vida kortare fäjd än i den förra. Nyens borgare hade redan vid tiden för deras stadsprivilegiers utfärdande företagit sig att utan ve- derbörligt tillstånd hålla marknader inom Viborgs handelsdistrikt vid Syster- bäck. Öfvergreppet var obestridligt, och den 30 juli 1644 förständigade rege- ringen gen. guv. Erik Gyllenstierna att göra slut den otillåtna marknaden, påminnande tillika om, att afsikten med Nyens fundation ingalunda varit att draga till staden någon del af Viborgs gamla handel, utan vore „det novgoro- diska med fera där angränsande storfurstens land för dem nyenske vide och store nog, om de eljest saken med förnuft, förstånd och rätt allvar angripa vele.**) Ánnu andra frågor kunde framhållas, i hvilka Viborgs framställnin- gar rönte nådigt bifall, men själfva grundvalarna för Nyens stigande handel, den livländska tulltaxan och de däraf härflytande affärsförbindelserna med rys- sarne, kvarstodo orubbade, tils krigets blodiga skiften befriade Viborg från den farliga konkurrenten.

I Reval och Narva satte Nyens framträdande handelsmarknaden sin- nena i jäsning. Bägge städerna supplicerade redan 1630- och 1640-talen om de åt Nyen gifna fundations- och privilegiebrefvens annullerande, och detta icke bifölls, föreslog Revals borgerskap, att den nyenska handeln skulle inskränkas till Reval och Reval proklameras till stapelstad för den ryska han- deln. Regeringen sökte då, hvarje gång en ansökan i ofvantydt syfte inläm- nades, att med förnuftsbevis samt med framhållande af sina egna planer och den i handelskonjunkturerna timade förändringen öfvertyga de missnöjde om det öfverdrifna i deras farhågor för ekonomiska förluster. Små eftergifter gjordes visserligen och vissa ersättningar gåfvos, men i sak medgafs ingen ändring. Detta timade 1640-talet. Senare synas de gamla yrkandena icke blifvit förnyade. Reval och Narva lefde i allmänhet i god grannsämja med Nyen och, när misshälligheter utbröto, voro de merendels af ringa betydelse. Längst och mest förbittrad synes den strid varit, som 1650—1670-talen fördes de trenne städerna emellan angående Revals och Narvas rätt till salt- och sill- upplag i Nyen. Denna rätt var för de två förstnämda städerna af vikt, men betraktades med missnöje af Nyens borgerskap. I särskilda resolutioner, såsom

1) Riksreg. 1644, II, s. 1028.

Nyen. 437

den 27 nov. 1650 och 30 okt. 1663, uttalade sig regeringen till Revals och Narvas fördel, och synbarligen blef den omtvistade rättigheten slutligen afgjord i öfverensstämmelse med dessa utslag.') Fästa vi oss vid Nyens uppträdande gentemot de tvänne äldre grannstäderna, finna vi det dikteradt af begäret att intaga en jämnbördig ställning med dessa, ett sträfvande som äfven erkän- des af regeringen för berättigadt.

!) Corpus privilegiorum narvensium i stadsförvaltningens arkiv i Narva; Schwarzer Privilegien- buch och Corpus resolutionum civitatis revaliensis m. fl. handlingar i Revals rädhusarkiv.

VI. Kyrka och skola. Sedeförhällanden.

Liksom rättsvärden och förvaltningen, sa undandraga sig, 1 följd af käl- lornas fattigdom, de ecklesiastika förhällandena i mänga viktiga punkter vàr kännedom. Det är endast spridda upplysningar vi numera erhälla om kyrka och skola, och dessa notiser hänföra sig mestadels till frägor om ledig vordna prästatjänsters tillsättande, om kyrkans och skolans inkomster m. m. Hvad man kunde hänföra till de stora lifsfrágorna det andliga området upplyses endast här och där af nàgra ljusglimtar.

Ingen antydan finnes om, att det omvändelsenit, som utmärkte statskyrkan i dess förhållande till rikets grekisk-katolska undersåtar, skulle fått tillfälle till någon särskild värksamhet bland Nyens innevånare. Grekerne voro till antalet för fåtaliga för att framkalla någon allvarligare kyrklig konflikt, ehuru natur- ligtvis äfven de inbegrepos bland dem regeringen sökte vinna för luterdomen. Egen kyrka eller präst ägde de icke i Nyen, utan voro de hänvisade till Spa- skoi pogosts ryska kapell, som stod i byn Vorompol vänstra Nevastran- den, midt emot staden. Vid behandlingen af de kyrkliga förhållandena kunna vi sålunda inskränka oss till stadens luterska församlingar.

Akiander uppgifver i sitt arbete „Evangelisk-lutherska församlingarne i Ingermanlands stift", att år 1640 fans i Nyen en svensk och en finsk för- samling. Denna utsaga kan dock icke tagas så, som hade tvänne i ecklesi- astikt hänseende skilda församlingar med sitt särskilda prästerskap funnits, utan måste uppgiften tydas sålunda, att endast en kyrklig församling fans, men att dennas medlemmar voro dels svenska dels finska talande och att prediknin- gar höllos nämda tvänne tungomål. Någon ecklesiastik tudelning ägde så- lunda icke rum, utan voro svenskar och finnar från stadens grundläggning ända till dess slutliga intagande af ryssarne förenade i en församling, den finsk- svenska, med gemensam kyrka och gemensamt prästerskap. Till denna försam- ling hörde ock, såsom tidigare anmärkts, den luterska befolkningen i Spaskoi

Nyen. 439

pogost eller Nyens socken, säsom den nägongäng kallas. Vid sidan af den finsk-svenska församlingen existerade från seklets midt den tyska, till hvilken vi snart återkomma.

Prästerskapet vid den finsk-svenska församlingen utgjordes af en kyrko- herde och en kapellan; måhända dessutom någon tid af en för de finska talan- des räkning anstäld predikant.') I kronolön upptager den ingermanländska staten i regeln för kyrkoherden 300 och för kapellanen 100 daler. Därtill kommo, utom sportlar för ämbetsförrättningar m. m., inkomsterna från prästa- bordet. Åt den första pastorn Henricus Martini uppdrog gen. guv. Johan Skytte år 1632 ett gods om 3 obser till prästabol. Anordningen godkändes år 1634 af regeringen, som ökade bolet med *, obs. Landsböckerna für 1650—77 nämna 7, obs i Spaskoi och ”/4, obs i Keltis pogost; 1678 tillkom ytterligare a obs och vid seklets slut anslogs den pastoratet i Nyen tilldelade jorden till 1°, obs med c. 180 dalers ränta.’) I konglig resolution af d. 4 juni 1679 bestämdes, att Keltis pogost efter den närvarande pastorns afgång (som timade år 1690) skulle förenas som annex med Nyens svenska fórsamling.?)

1) Akiander upptager 1 kyrkoh., 1 svensk och 1 finsk kapellan. Af finska kapellaner kan han dock uppvisa endast en, Johan Laurentii, som kallas finsk kapellan och som år 1660 var död. Denna omständighet, att Akiander ur de stora samlingarna af kronans räkenskaper, hvilka dock lämnat honom material till ganska vidlyftiga prästalängder, icke kunnat framleta mera än en ,finsk" kapellan, ingifver redan misstroende till uppgiften om en finsk kapellansbefattning. Tviflet ökas än vidare, man finner, att i staten för Ingermanland aldrig talas om lön för en finsk kapellan, utan endast om lön för en kyrkoherde och en svensk kapellan. Detta uttryck ,svensk kapellan* kan icke, enligt min tanke, tagas annorlunda än som motsats till tysk präst, icke till finsk. Det ådagalägger blott, att i den svensk- finska församlingen det svenska elementet ansågs viktigare och förnämligare eller att man ansåg fin- narne ha uppgått i svenskarna. Räkenskaper för den svensk-finska församlingen äro bevarade från åren 1687—97, men de kallas endast „svenska“ kyrkans räkenskaper, i motsats till den tyska kyrkans, som äfven finnas för samma tid. Hvad det af Akiander uppgifna ena beviset beträffar, är det synbarligt, att Johan Laurentii var samme man, som den Johannes Laurentii, hvilken ännu i april månad 1660 upp- tages som predikant vid füstningsgarnisonen. Han kan ha blifvit förordnad att handhafva själavärden bland de flyktingar, som dittils återvändt till Nyen, men hvilkas ordinarie prästerskap ännu befann sig annan ort. Några slutsatser angående en fast finsk kapellansbeställning kan emellertid ur detta ena fall icke deduceras.

?) 1634 gafs Wichtera 3 obser, Minkina !/, och Sofrona !/, obs i Spaskoi pog.; 1642 Lubia !/, obs i Keltis och Riskoja ?/,, obs i Spaskoi; 1649 tillbytte sig gen. guv. Mörner Sofrona, som sedan kalla- des Mörnersholm, och gaf i stället Popkowa !/, o.; jordeb. 1651 upptager i Spaskoi Riskoja och Michalov- zina ?/, o. samt i Keltis Lubia och Bapkowa °/,, o.; Mórnersholm ätergafs år 1678, sedan det reducerats till kronan (se ekonomiekommissarierne Dan. Tilas’ och Axel Kristerssons bref i Ingerm. verif. b. 1678 f. 19); jordeb. 1695 upptager i Spaskoi pogost prostens ladugård Possola ?/; obs samt kapellanens land Be- resowa eller Wallittula */,; obs äfvensom i Keltis pogost Lubia och Popkowa, inalles */,4 obs, hörande under Nyens pastorat. Enl. Akiander (s. 83) hade pastorn ?/; obs i Mórnerholm, Riskoja och Posola i Spaskoi samt ?/,, obs i Rjäbowa och Mähnä byar i Keltis äfvensom kapellanen 7/,, obs i Wallittula och Beresowa. Uppgifterna om hemmanens namn i allmänhet mycket varierande, beroende därpä, att vissa hemman hade dubbla namn samt att några hemman voro förenade till en större lägenhet med särskildt namn,

3) R. R. 1679, III f. 42,

440 CARL v. BONSDORFEF.

Om det finsk-svenska prästerskapet har Akiander samlat en mängd upp- gifter, som han förenat till en herdalängd. Ehuru denna erbjuder några luckor, intages densamma här, dock med de rättelser, jag med ledning af för Akiander obekanta aktstycken kunnat göra.

Kyrkoherdar: Henricus Martini Fatebur 1632— 47, Erlandus Jonae Wer- man (Wermetan, Wermelandus) 1649——54,') Per Trottonius nàmd 1660, Jo- hannes Christierni Melartopæus 1661-——-64,°) Matthias Gottman 1664—68, Benjamin Simonsson Krook 1668— 75, Petrus Carstenius 1675—83,°) Jakob Lang 1683—88,') Magnus Lundberg 1688— 95, Andreas Peuronius 1697,°) Erik Albogius 1697—1702°) och Zacharias Lithovius 1702.

Kapellaner: Simon Petri 1634, Michael Sigfridi 1641—42, Magnus Du- reus 1648—61, Marten Prehn 1661—73, Nils Amberg 1674— 76, Henrik Poppius 1677—82, Jakob Ritz 1682—85, Benedikt Elgfooth 1687— 90, Erik Quist 1693—98 och Erik Barkhusen 1699.

1) Akiander har 1652. I bref af */, 1654 till K. M:t nämner magistraten, att Werman nyss afli- dit, hvarför den anhåller om pastorsfullmakt för kapellanen Magnus Duræus, som har hela adelns och borgerskapets röster och redan vid sin utnämning till kapellan fätt löfte om pastorsbeställningen. (Ingr. 34). Den äskade fullmakten har icke antrüffats.

?) Akiander har 1663. I resol af d. 24 febr. 1664 förklarar regeringen, att den dimitterat Me- lartopæus från tjänsten i följd af hans okunnighet i finskan, R. R. 1664, T: 88.

3) Efter Krooks. afgäng utnämde regeringen stadskapellanen Nils Amberg till pastor, men återtog utnämningen, sedan borgerskapet anfört klagomål mot honom och föreslagit i hans ställe Petrus Kar- stenius, som ock fick tjänsten. (Reg. till superintendenten i Narva och magist. i Nyen den 2 okt. 1675, R. R. pars VI f. 71-72). Mot Amberg anförde magistraten i en skrifvelse till biskopen i Viborg bl. a., att han var „gar schlecht in eruditione, so dass wenn er auf der kantzel dann und wann einen lateinischen terminum vorbringet. er in den casibus sich hässlich zu verhauen pfleget.* (Ingr n:o 58).

4) Efter Carstenii förflyttning till domprost i Viborg utfärdade regeringen den 21 mars 1683 kolla- tion pastoratet åt mag. Jonas Ek, tjänstgörande vid consistorium i Stockholm (R. R. 1683, II: 248 v. 949). Mot denna utnämning inlade superintendenten Joh. Gezelius en protest samt fóreslog, att regeringen, med upphäfvande af sitt val, ville till pastor förordna mag. Jacob Lang. som hade finskan til modersmål och var väl förfaren i svenskan. Ek ansåg han für hans bristande kunskap i finska späket aldrig kunna vara „en grannlaga församling till nöje" som den finska, hvilken var den största i staden. Dessutom ägde han hvarken de predikogåfvor, som borgarene i Nyen vant sig vid att finna hos sina predikanter, eller de kunskaper och den lätthet att umgås med personer, som nöd- vändigtvis fordrades hos kyrkoherden i en af många olika nationaliteter bestående stad som Nyen. Lang erhöll kongl. fullm. d. 4 maj 1683. Ingr. n:o 54 o. R. R.

5) Omnämnes icke hos Akiander. en skrifvelse af d. ®/, 1697 från consistorium till regerin- gen, däri lektor Peuronius föreslås till pastor framför sin medtäflare Albogius, finnes följande anteck- ning: „Uppsattes fullmakt för Peuronius, Kungzöhr d. 26 febr. 1697.“ I bref af d. !5/, 1697 underrättas consist., att Peuronius nyss med döden afgätt, hvarför Albogius föreslås till pastor. Ingr. 54.

5) Akiander har endast 1699. Den 21 febr. 1702 underrättar consist. i Narva regeringen, att Albogius nyss aflidit. Ingr. 54.

Nyen. 441

Den andra kyrkliga församlingen var den tyska. Tyskarne voro till en början icke talrika, men de fordrade ganska snart att sluta sig tillsamman som en egen församling och, förmögna som de merendels voro, skydde de icke, trots sin fåtalighet, att underkasta sig utgifterna för underhållet af egen kyrka och eget prästerskap. Deras separatistiska sträfvanden upptogos illa af de svensk-finska prästerne, hvilka i dem förutsågo en minskning i sina inkomster och därför häftigt motsatte sig församlingens delning. En långvarig fäjd ut- spann sig, som slutligen afgjordes till tyskarnes fördel. De akstycken, som beröra denna fråga, belysa icke den ställning det svensk-finska borgerskapet därvid intog, utan får man af dem det intryck, som om motståndet mot den tyska församlingens bildande endast gjordes af prästerskapet. Denna källornas tystnad utesluter dock icke sannolikheten af att prästerne understöddes i sin strid äfven af medlemmar af borgerskapet.

De första tecknen till ett sträfvande hos tyskarne att skaffa sig egna själasörjare finner man i början af 1640-talet. Tvänne tyska studenter kalla- des att slå sig ned i Nyen för att betjäna de tyska talande med huspredik- ningar och bibelstunder. Som detta skedde utan consistorii tillstånd, blefvo de tvänne predikanterna mycket snart förpassade ur staden. Detta framkallade stor förbittring, att superintendenten Henrik Stahell fann sig föranlåten att hos regeringen anhålla om instruktion för sitt förhållande till tyskarne.') Hvilka ordres som gafvos känner jag icke, men regeringens uppfattning framgår ur den resolution, som den 31 aug. 1646 afgafs stadens besvär. en begä- ran om tillsättandet af en tysk predikant svarades, att sådant tils vidare var onödigt, emedan den tyska menigheten ännu var för fåtalig för att behöfva en särskild präst. Bättre resultat vanns två ar senare. Efter öfverenskommelse med gen. guvernören och magistraten kallade consistorium àr 1648 till tysk predikant Daniel Brockhausen, som i två àrs tid tjänstgjort som preceptor och huspredikant hos gen. guvernören Mörner. Hans lön fixerades till 200 riks- daler, hvaraf staden erlade ena hälften, kronan den andra. Till hans åliggan- den hörde att betjäna stadens tyskar och resande tyska köpmän med sakra- menten, att predika hvar söndag i aftonsången och hvar tredje söndag i hög- mässan. Honom tillstaddes dessutom att undervisa adelsmäns, köpmäns och andras barn in triviali emot ersättning efter privat öfverenskommelse. Däremot finge han inga vilkor göra intrång pastorns ämbetsområde och hans accidentier.”)

1) Stahell till reg. d. 16 sept. 1644, Ingrica 53. 2) Mörner t. N. Tungel 30 maj 1653, Ingrica vol. 58; Brockhausen t. reg. 1661, Ingr. vol. 53.

442 CARL v. BoNsDORFF.

Härmed voro tyskarne icke belåtna. Genom superintendenten Stahell an- höllo de om rätt att egen bekostnad uppföra en kyrka, efter som det föll sig svårt att hålla i samma kyrka predikningar trenne tungomäl, samt att förse sig med egna själasörjare. Till denna begäran samtykte drottning Kristina i resolution af d. 6 sept. 1649, med vilkor att kongl. majestät tillkom jus pa- tronatus och consistorium förvaltningen öfver församlingen.') Med kyrkans upp- förande uppskjóts dock några Ar, emedan gen. guvernören under förevändning af stadens påtänkta fortificerande icke kunde utdela någon läglig plats till kyrkan. Detta dröjsmål förmådde tyskarne att hos regeringen söka ett slut uppskofvet. I en den 10 juni 1653 daterad skrifvelse påminde , drottningens in i döden hörsammaste och trognaste undersåtar af den tyska nationen i Nyen“, huru som de för sin tros skull flyktat undan påfven och kejsaren och städse blifvit huldrikt beskyddade af svenska regeringen; nu vågade de åter hoppas ytterligare konfirmation à rätten till kyrkobyggnad samt om kunglig full- makt för Daniel Brockhausen att vara deras rättmätige själasörjare och predi- kant; skedde detta, garanterade de, att de tyska köpmännens antal dagligen skulle förökas och den ryska handeln i samma mån förkofras; som erkänsla ville de prisa och lofsjunga drottningen och ha för henne lif och blod osparda m. m.”)

Innan denna skrifvelse blef afsänd, var kyrkoherden i församlingen Erlandus Jonae färdig med en kontramina. I underdànig skrifvelse till drottningen klagade han öfver, huruledes för några inbilske och orolige ty- skars skull en svär schism hotade att bryta ut i församlingen och hurusom han redan lidit stor förlust genom den tyske kapellanen Brockhausen. Blefve den eljest nog ringa församlingen delad i tvänne, skulle detta ha till följd, att den ünnu icke färdig vordna kyrkan aldrig komme till perfektion och att han, kyrko- herden, måste anhålla om transport eller ersättning för sin skada. Kyrkoher- dens ödmjuka begäran gick ut att tyskarnes anslag blefve tillbakavisadt och Brockhausen àtnójas med sin förra ställning. Denna anhällan under- stöddes af förre gen. guvernören Mörner, som i skrifvelse af den 30 maj 1653 till hofkanslern Nils Tungel utbad sig dennes biständ för kyrkoherden. Äfven han betraktade anspräken en tysk församlings bildande för oberättigade och

1) Resol. till Stahell, trykt hos Tengström, Handlingar etc. V, och Akiander, Evang. lut. für- saml. i Ingerm.

?) Ingrica vol. 40.

Nyen. 445

sköt skulden den uppbläste Brockhausen och superintendenten, „som till all strid och division benägen är, den ock flera kyrkor omslàr än uppbygger“ och nu blifvit af tyskarne bestucken. Blefve den tyske predikanten bibehållen, borde han ätnöja sig med hvad han hade, icke emulera med pastorn, utan vara honom undergifven och förrätta vigsel, dop och begrafningar endast när han blef af pastor därmed betrodd.”)

Det ömsesidiga vadet till regeringen lände till tyskarnas förmån. Den 16 september 1653 förklarade drottningen, att hon grund af den nitälskan, hvarmed hon städse vårdat sig om Guds heliga ords predikande och försam- lingens uppbyggande, icke drog i betänkande att bifalla tyskarnes begäran, hvarför hon nu förordnade Daniel Brockhausen Doboræ Pomeranus till pastor och kyrkoherde för den tyska nationen och församlingen i Nyen, med rätt att upp- bära det salarium af 100 rdr, som magistraten tillsagt honom, med hvad mera honom ämbetes vägnar tillfalla kan. I skrifvelse till gen. guvernören Erik Stenbock af den 19 okt. 1653 ålades denne att utse åt den tyska församlingen en lämplig plats för kyrkan och att öfvervaka kyrkoarbetets lyckliga utförande. Kammarkollegiet beordnades att inkomma med förslag om ersättning för kyrko- herden Erlandus Jonee.”)

Åtta år efter dessa händelser upplågade tvisten nytt. Brockhausen hade under ryska fäjden lämnat staden och uppehållit sig i Narva, men åter- vände år 1659 kallelse af åtskilliga tyskar och blef interimsvis förord- nad till tysk predikant. Två år senare blef han afsatt från ämbetet af super- intendenten Johan Rudbeck, efter hvad Rudbeck i bref till regeringen försäk- rade, grund af sin otidighet och orolighet. Han vände sig med klago- mål till regeringen och anhöll om att blifva återinsatt i sitt förra ämbete. Han företedde tillika intyg af magistraten i Narva samt tyska köpsvänner och officerare i Nyen, hvilka alla det bästa vitsordade hans förhållande, försäk- rade att han förhällit sig „still, from, friedlich und nüchtern, und also recht exemplariter“, samt att han förestätt sitt ämbete „als ein rechtschaffener Pre- diger und Seelsorger treu und fleissig.“ Samtidigt som detta skedde inlämnade tyskarne till stadens magistrat en anhällan att i enlighet med drottning Kristi- nas privilegier uppföra egen kyrka och vocera egen pastor. Magistraten öfverlade om saken med consistorium, som bestämdt afstyrkte bifall till tyskar- nes anhällan, emedan det illa öfverensstämde med stadens intressen att låta ett

1) Ingrica vol. 58. 2) Riksreg. 1653 fol. 1968—1969.

444 CARL v. BONSDORFEF.

fatal personer, bland hvilka endast nàgra voro okunniga i svenskan, bilda egen fór- samling. Brockhausens återkallande förklarades omöjligt pa grund af det dåliga rykte han förvärfvat sig och hvilket visat sig bl. a., när adeln i Moloskowitz vägrat att mottaga honom till kyrkoherde för hans oroliga lefvernes skull. Consistorium anhöll dessutom, att han aldrig blefve beklädd med nàgon syssla dess gebit, emedan han vägrat „att hörsamma consistori citation och dessutom ingenstädes kan hålla sin hand utur andras säd, det med honom synes vara infödt“.') Ehuru sàlunda consistorium i princip var emot tillsüttandet af en tysk pastor, fick frågan äfven denna gång samma utgång som förut. Brockhausen återvann väl icke sin förra ställning, måhända afled han vid denna tid, efter- som inga uppgifter om hans följande öden föreligga, men den 29 oktober 1662

utfärdade regeringen för magister Henricus Frisius fader till den kände landshöfdingen i Kymmenegärds län Johan Henrik Frisenheim förordnande

att vara kyrkoherde i tyska församlingen.”) Nio år senare anslog regeringen de i hofrätten fallande sakörena från Ingermanland till Kyrkobyggnadshjälp åt saväl den svenska som den tyska församlingen och år 1679 gafs åt tyska pa- storn till pastorsland tvänne obser i Keltis pogost.?)

Om nägra konflikter mellan Frisius och den svenska församlingen finnes intet nämdt. Däremot torde sådana förefallit under hans efterträdare mag. Joachim Meincke (1671— 1683). Borgmästaren O. Stiernman kallar i ett. bref af ar 1682 denne Meincke „extreme maledicus et contentiosissimus, en berömlig predikant i anseende till dess predikogäfvor, men en elak och fórarglig kristen i sitt lefverne, den här snart sagdt med hvar och en haft trätor, dem han själf fórmedelst sina calumnier och injurier kommit till väga; och säsom han uti alt har haft orätt, altså har han ock måst allestädes försona sig med af- böner och revocationer, dock aldrig kunnat komma till saniorem mentem.* Som Meincke nu var rest till Stockholm, syntes det borgmästaren och mànga andra önskligast, att han blefve den färden och att pa samma gäng de tyska fa- miljer, hvilkas själasörjare han varit, införlifvades med den svensk-finska fór- samlingen.*) Meincke afgick året därpå, han kallades till pastor vid offi- cerskyrkan i Moskva. Han efterträddes af pastorn i Kosemkynä Johannes Schopp, som bekom kongl. fullmakt den 4 maj 1683.°) Efter denne utnämdes

!) Ingrica vol. 53. ?) Riksreg.

3) Nyens privilegieb. +) Ingrica vol. 56. 5) Riksreg.

Nyen. 445

till platsen magister Joachim Wittstock, hvars fullmakt är daterad den 29 okt. 1684.') Enligt Akiander skulle han varit pastor allenast åren 1687—— 1699. Efter Wittstock nämnes ingen tysk predikant utom en Simon Didrik Geerkens, som år 1697 antogs till diakon.

Säsonr nümdt, ingick i staten ör Nyen ett understöd af 100 daler åt tyska pastorn. Dessutom innehade han som pastorsland 1 "4, obser jord i Keltis po- gost.”) Hans öfriga inkomster utom sportler utgingo från den tyska kyrkokassan. I 1697 års kyrkoräkenskaper säges, att detta bidrag hittils ut- gått med 200 daler, men att det nu höjts till 300. Samma rükenskap upp- tager diakonen Geerkens lön till 300 dal.

+ * *

Högsta uppsikten öfver församlingens kyrkliga ärenden utöfvades af super- intendenten i Narva. I allmänhet synes denne varit belåten med sin hjord i Nyen, klagomål öfver densamma endast sällan förekommo. Endast engång utbröt mellan församlingen och superintendenten en strid, som för en tid väkte mycken oro i sinnena, men sedan synes ha lagt sig. Vid en visitation ar 1680 hade superintendenten Peter Bång tykt sig förmärka hvarjehanda oregelbundenheter och ingick till regeringen med anmälan härom. Han be- skylde borgerskapet för att „temere involera regalier*, i ty att de tvärt emot lag sökte tillvälla sig patronatsrätt öfver sin tyska kyrka, hvilken rätt tvänne gånger blifvit dem afslagen. Dessutom klagade han öfver att borgarene mot- arbetade honom vid visitationen, vägrade att hörsamma hans tillsägelser, att upprätta ett kyrkoråd och att aflägga redovisning för den väl till 6,000 daler k. m. uppgående kyrkohjälp, som de emottagit mellan åren 1660 och 1670. I sin till regeringen aflåtna förklaring öfver de punkter, för hvilka Bång före- brått dem, kunde borgmästare och råd icke fria sig från påståendet att ha uppträdt mindre fogligt gentemot superintendenten, men de sköto härför skul- den helt och hållet Bång, som tydligt tillkännagifvit sin afsikt vara, „ein dominium über die Städte und Bürger obtiniren, und nicht allem in ecclesiasti- eis, sondern auch in politieis“, samt visat gentemot magistraten ett uppenbart förakt, i det han behandlat dess medlemmar icke bättre än den ringaste by- präst. Utom det att superintendenten velat „melera sig i de saker, som forum politicum enkannerligen vidkommer eller confundera jurisdiktionerna, hvarpà in-

1) Ingrica vol. 54 o. R. RB. 2) Hepojärvi o. Purnosälk.

446 CARL v. BONSDORFF.

tet annat än en status reipublice corruptus kan följa”, sa hade han dessutom uppträdt stötande emot stadens tyska församling och i allmänhet ,dahin seine Sorgfalt gehen lassen, wie er uns möchte verkleinen oder die teutschen hie- selbst . . . ex antipathia qvadam etwas anhängen möchte.“ Detta bref var date- radt den 5 februari 1681. En månad därpå blef Bång utnämd till biskop i Wiborg och tvisten med Nyens borgare dog småningom bort.')

* * *

Bórjan med ordnandet af skolförhällandena i Nyen skedde redan under Gustaf II Adolfs sista regeringsàr. Den 1 aug. 1632 utsåg gen. guvernör Johan Skytte en prästman Johan Henrici till ,pædagogus och przceptor* i skolan i Nyen, med skyldighet att undervisa ungdomen i hvarjehanda spräk och sürdeles i det tyska tungomälet. Till ärligt underhàll anslogs ät honom 200 daler pgr, 24 tr spannmål, tvänne ödesland äfvensom 30 daler och 12 t:r spannmål för aflónandet af en rysk diak som biträde. Samtidigt påbjöd han, att till lärarenes som disciplarnes underhåll bönderna i Ingermanland och Norra Kexholms län skulle erlägga 6 öre djäknepenningar. Äfven nämnes, att han lämnat understöd ät kyrkoherden Henrieus Martini för inrättandet af „en skola af allehanda språk, den orten nödiga." I resolutioner af 1634 och 1635 godkände regeringen dessa interimsvis gjorda anordningar möjli- gen med undantag af anslaget för den ryske diaken, som i konfirmationsbrefvet förbigås —, hvarförutom en rysk bibel förärades till ,ryska skolan” i Nyen- skans für „ungdomens institution“.”)

Denna först under pedagogen Johan Henrici, sedan under Petrus Andreæ uppsikt stälda barnskola utvidgades till trivialskola genom kongligt bref af den 16 juni 1642, som förordnade om inrättandet af en trivialskola med fem pre- ceptorer i Narva, en skola med 3 lürare i Nyen samt pedagogier med en pre- ceptor i Jama, Koporie och Nöteborg. Staten för skolan i Nyen faststäldes samma gäng till 150 daler för rektor, 100 för konrektor och 40 für en kollega.*) Denna stat fortfor in till år 1656, hvarefter anslaget för rektor i

1) Nyen till K. M:t 5/, 1681, Ingrica v. 40; Bång t. reg. Ingr. v. 53. Synbarligen åsyftas den ofvannümda tvistefrágan, Bängs efterträdare Johan Gezelius i en är 1686 afgifven ämbetsberättelse (trykt hos Akiander) förmäler, „att de 37 hr doktor Bángs gravamina som han vidlyftigt och länge i underdänighet med berómlig flit hos H. K. M. androg 1680 och 1681, men blefvo alla af H. K. M. i näder hit remitterade, äro, Gudi lof, till fórsamlingens, svenska nations, consistorii och domkyrkans märkeliga nytta, styrka och heder alla afgjorda.“

2) R. R. 1634 f. 688, 824, 825 v. Kopiebok öfver bref till gub. Nils Assersson i Narvas stadsarkiv.

3) Ingrica n:o 53.

Nyen. 447

trettio är var indraget. Rektorsämbetet besattes först är 1685, sedan genom kongl. bref den 23 juni 1687 anslaget för skolan ókats med 50 tunnor spannmäl.')

Är 1690 beviljade consistorium af de skolan i Narva tillfallande skol- pengarne ett understöd af 100 daler, som skulle användas till förbättrande af lärarnes lónevilkor. Lärarnes antal hade ökats, att skolan sedan rektors- ümbetets återinförande var försedd med rektor, konrektor och tvänne kollegor.”) Ytterligare förstärkning i sina inkomster erhóllo lärarene genom sin andel i djäknepengarna, hvilkas utbetalande från Nöteborgs län ånyo pàbjudits år 1666. Aterstoden af dessa intrader fördelades efter afslutad lüsetermin bland skolans elever. Utom dessa bidrag nämnes i kongl. resolution af 1679, att „vid före- fallande vacantie af tredje borgmüástarelónen* denna lön skulle användas till underhåll af stadens „latinske och andre skolor.”

Närmaste uppsikten öfver skolan höll magistraten. I kongl. resolution af 1671 berättigades magistraten att hafva inspektion öfver skolan och hålla där examina några gånger om året äfvensom att vocera till skolbetjänte personer, som de pröfvade lämpliga till ungdomens edukation. Consistorium ägde att först underkasta dessa personer vederbörligt förhör och kunde ogilla dem, men hade icke makt att utan magistratens samtycke besätta lediga platser.

Om studiernas fortgäng förmäler superintendenten Stahell år 1649, att skolan meddelade undervisning i logica, rhetorica, poésis och grammatica. Syn- nerligt men för undervisningen medförde det täta ombytet af lärare, hvilka en hvar hade sin särskilda lürometod. Omsättningen af lärarekrafterna berodde de dåliga löneförmånerna, hvilka tvungo pedagogerna att söka bättre sala- rierade befattningar.”) Inemot 40 år senare förtäljer superintendenten Johan- nes Gezelius i sin ämbetsberättelse för åren 1681—-1686, att skolorna i hans stift och bland dem äfven den i Nyen äro förbättrade, lärarene med bättre löner försedda, discipuli märkeligen förmerade, lectiones ordentligen inrättade, skolpengarna riktigare inkomna och utdelta samt examina mer reguliärt hållna. *)

Om elevfrekvensen lämna oss några handlingar upplysning. En af rektor Amb. Storch år 1643 ingifven redogörelse öfver djäknepengarnas användning upptager i classis suprema 11, i classis secunda 11 och i tertia classis 19 ele-

1) Motsv. 150 daler. Resol. för superintendenten Joh. Gezelius d. 23 juni 1687, 8 7.

2) Å stat upptogs dock endast rektor 150 daler, konrektor 100 daler och kollega 40. Andra kolle- gan aflönades med andra inkomster.

3) Ingrica n:o 53.

*) Akiander a. a s. 53.

448 CARL v. BoNSDORFF.

ver. Ur en af superintendenten Bång år 1680 afgifven berättelse får man veta, att skolan vid denna tid besöktes af SO disciplar." I en „catalogus totius scholae neoviensis? af år 1687 upptages 116 elever, fördelade pa fül- jande sätt: 29 1 classis prima, 13 i classis scribarum, 24 1 classis secunda, 25 i classis tertia samt 25 i classis glossariorum.?) Ar 1694 omnämnas 57 elever tredje klassen, hvilka uppburo stipendium.)

Lürarene vid den svenska skolan voro enligt fórteckning i Akianders herdaminne fóljande:

Rektorer: Johan Henrici 1634—1638,°) Petrus Andrez Arbogensis 1638— 1641, Ambernus Andre» Storch Mariestadius 1643— 50, Andreas Flojerus 1653 56, Anders Ahlgren 1688— 59, Balthasar Govinius 1659— 92, E. Birger Fró- ling 1693—95 samt Johan Mether 1696— 1701, Gabriel Hinnel (1701—1702?)*)

Konrektorer: Nicolaus Dulenius 1643, Ericus Laurentii Collingius 1646, Magnus Duræus 1649— 55, Olaus von Borgen 1655—-61, Johannes E. Picto- rius 1663—68, Anders Sim. Kexlerus 1671— 72, Petrus Marlander 1673 19, Olaus Lundin 1680-85, Anders Ahlgren 1687, Anders Botnerus 1688— 89, Johan Agander 1689— 97, Matthias Österman 1699 och Christian Gis- selkors 1702.

1 kollegor: Ericus Martini 1643—46, Thomas Jacobi 1649— 1652, Cle- mens Andree Kyander 1663— 68, Anders Saemingius 1669, Magnus Gunnari Gromærus 1671-72, Johannes Johannis 1673— 76, Jakob Linnerus ( Lennerus) 1680— 82, Johan Elianus 1682—-85, Johan Agander 1688— 89, Henrik Rout- helius 1689—97 och Gabriel Ritz 1699.

2 kollegor: Anders Botnerus 1683-—88, Erik Barkhusen 1689— 97 och Johan Altopæus 1700.

Ryska diaken Timopheus nämd 1638.

E E E > Ar

ic

Om tillvaron af en mindre tysk skola talas redan pa 1640 talet. Super- intendenten Bàng förtäljer i sin ofvan citerade berättelse, att denna skola var

!) Ingerm. o. Kexh. läns verif. bok 1643 f. 1280—81.

2) Iugr. 53

3) Ingerm. verif. bok 1687 f. 2895—96.

*) Verif. bok 1694; [Otto Donner], Släkten Donner i Finland.

5) Enl. Ingerm verif. bok för 1638.

°) Akiander nämner icke denne och uppger, att Mether afgick 1699. I bref d. 26 apr. 1701 un- derrüttar consist. reg., att Mether befordrats till annan tjänst, hvarför Hinnel fóreslas till efterträdare brefvet är antecknadt: „Uppsättes fullmakt, Lais d. 29 april 1701, Exped.“ Ingr. 54.

Nyen. 449

mycket fätaligt besökt, den ägde endast 12 elever, hvilkas undervisning staden kostade 100 riksdaler. Med anledning häraf och ,på det bland ung- domen ej någon slags distraktion i gemyterna med åren uppväxa“, föreslog Bång en sådan fusion af skolorna, att gossarne en eller par timmar om dagen skulle „blandas“ med hvarandra. Detta förslag hade icke vidare påföljd. Enligt en af magistraten gifven uppgift, fans år 1681 såväl rektor som kollega. ”') Stadens bidrag till skolans underhåll utgjorde 1690-talet 100 silfverdalers salarium för rektor.

Bland lärare vid tyska skolan känner Akiander allenast Christian Wurmbs, som skall ha värkat i sitt kall åren 168S—1699. I dagboks-anteckningar, som gjorts af stamfadren för den finska grenen af släkten Donner, Jochim Donner, och som ännu förvaras inom donnerska släkten, uppgifver förenämda Jochim Donner, att han år 1693 anlände från Lübeck till Nyen och öfvertog i aug. månad år 1694 därvarande tyska skola. Denna skola erbjuder ett visst intresse därigenom, att den var en samskola. Donner berättar näml., att sko- lan besöktes år 1694 af 18 gossar och 12 flickor och år 1697 af 33 gossar och 12 flickor. Ar 1700 gick elevantalet som hållit sig mellan 30—45 nedåt, men skolans värksamhet fortgick ändock till medlet af år 1702, hvarefter Donner öfverflyttade först till Wiborg och sedan till Helsingfors, hvilka bägge orter han fortsatte undervisningen med en del af sina förra ele- ver i Nyen.?)

Annu äterstode für oss en utredning om bildnings- och sedeförhällandena bland borgerskapet i Nyen. Det vore af stort intresse att känna den moraliska nivà, hvarpà innevänarene befunno sig i denna aflägsna gränsstad i ett landskap, som för mången tedde sig som en förvisningsort. Tyvärr måste vi i denna fråga, såsom i många andra, uppgifva hoppet om ett tillfredsstäl- lande svar. Vi kunna endast konstatera torftigheten hos de källor, ur hvilka vi ha att söka var kännedom om befolkningens bildningsgrad. De fa radstufvu- och kämnärrättsprotokoll vi äga i behäll innehälla visserligen en mängd upp- gifter, hvilka tjäna till belysande af det sedliga tillståndet. I dem upptagas mål angående mindre och större sedlighetsbrott, slagsmål, oljud, skymford m. m. I dessa mål äro såväl personer ur de lägre samhällslagren som medlemmar

!) Bref t. reger. 1681, Ingrica vol. 40. ?) [Otto Donner] Släkten Donner i Finland s. 4 o. följ.

450 CARL v. BONSDORFF.

af stadens elit invecklade; än är det en dragare, en dräng, en kona, än äter en kópman, en skeppare eller handtvärksmästare som dragits inför rätta; hust- rurna gnabbas i kyrkan om företräde i bänkplatserna och skjuta sin sak till rätten o. s. v. Sådant och mycket annat liknande presenteras oss i domböc- kerna, och samlar man dessa uppgifter, kunde man utan tvifvel framdraga ett ganska graverande bevisningsmaterial mot Nyenboarnes sedlighet och bild- ning. Men genomgå vi domböckerna för de af rikets städer, där ju såväl hufvudets som sinnelagets bildning bort stä högst, finna vi samma laster och förseelser, samma tafla af sinnets råhet och lefvernets brister. Vilja vi anställa en jämförelse mellan Nyen och andra orter, vilja vi bestämma Nyens plats i tidens kulturskala, äro våra källor alldeles för otillräckliga för att tillåta oss en bestämd parallel. Thågkommas bör dessutom, att de upplysningar dom- böckerna lämna, hänföra sig endast till 1600-talets tvänne sista årtionden, det af regeringen och prästerskapet ledda bildningsarbetet redan hunnit bära frukt. Hurudant förhållandet var under de första tiderna efter bosättningen i staden, därom lämna hvarken rättsprotokoll eller andra handlingar någon upp- lysning. Vi åtnöja oss med hvad vi i allmänhet ha oss bekant om Inger- manland under svenska tiden, förutsättande tillika, att stadens magistrat, prä- sterskap och skola med alt större framsteg arbetat för ordningens och bildnin- gens höjande.

EE COR.

A. Privilegier och resolutioner gifna åt staden Nyen af Kongl. Majestät.

1. Stadsprivilegier för Nyen, daterade den 20 sept. 1642.

Nyens privilegiebok.

Wij Christina, medh Gudz nädhe Swäriges, Göthes och Wändes vthkoradhe drätt- ning och arffurstinna, stoorfurstinna till Finnlandh, hertiginna uthi Estlandh och Carelen, fröken öfwer Jngermanland. Giöre witterligit. Effter som Hans Maij:tt wär sahl. käre herr fader, glorrwördigast uthi äminnelse, hafuer i sin lifztijdh iblandh andre sine tappre och berömmelige gerninger särdeles der öfwer waret bekymbrat, huruledes, sedan som Jngermanlandh igenom sidst vprättade fredz fördragh medh stoorfursten i Rysslandh är kommet och lagt vnder Swäriges crono, jcke allenast Gudz sanna kundhskaap och den reena ewangelij lära der mätte stää till vthwidiga och fórmeera, vthan och j wärdenlige saaker all godh politie och ordningh blifwa bracht bahnen, till den ända och om medh detta myket bätter at förekomma, efftertrachtat att der äthskillige städer läta fun- dera och byggia, men eenkannerligen fórmedelst den goda situation och beqvämigheet, som är medh Nyenskantz, der Ladoga siöö uthlóper i stoorhafuet, förordnat at lägga een kióóp- och handels stadh, medh hwilken och nägorlunda hafwer stádt godh begynnellse och äthskellige tecken till at medh tijden kunna blifwa een godh stadh der låtit sigh märkia, men detta sedan igenom hógstbem:te Hanss Sahl. Maijestets döde- lige fránfall och andra tijdernes lägenheeter icke till någon synnerligh effect kunnat uthslà, vthan een och annan lefwat i owissheet, om förre fattade desein i måtto wore kommande till någon fortgängh. Nu wij, trädandes i hógstbem:te Hans Maij:ttz wär sahl. käre h:r faders footspäär, hafwa af den kongl. ähäga, försorgh och omwärdnat, wij icke minder bäde för bem:te wär provincie Jngermanlandh heeder, cultur och bygningh sampt dess inbyggiares styrkio och wällständh [hafue], taget denne saken uthi tillbörligit betänkiande och gätt funnit medh den stadens fundation ytterligare att làta foortfaara, hwarest som wij fórspórie och allaredo et tämmeligit antaal, so af wäre egne vnder- sätare som andre främmande nationer sigh hafwa neder satt. Men aldenstundh dhe samma än icke medh nägon stadz privilegier fulkommeligen äre fórseedde, vthan hoos oss j vnderdänigheet nu der om anhälla, hwarfórre hafwe wij af konungzlich ynnest och nädhe till dehras samptlige förkäfringh, flor, tilltagande och vpwäxt, [som] allareeder

454 Bilagor.

huussligen sittia eller än neer sättia willia, att befordra, främia och forthielpa, gått funnit medh effter fölligande privilegier, frijheeter, rätt och rättigheeter at benåda och förwara.

som Swäriges stadz lagh är fundamentet till städernas godhe politie och ord- ningh här uthi rijket, altså weele wij, att wår stadh Nyen och dess inbyggiande bor- gerskaap, wäll som främmande, hwilke dersammestädes wistas och sigh vppehålla, dhem niuta och bruuka skolle, der effter handell och wandell drifwa och elliest i alla förefallande mähl och ärander sigh rätta och förhälla, doch dhe puncter och articklar der uthi vndantagne, som igenom handels ordinantien eller andre tillfällen sedermeera kunne wara förändrade.

2

Och effter dy största macht opäligger, at bem:te wär stadh Nyen blifwer medh nódige embeter wäll försörgd, ty skohle desse effterfölliande der blifwa häldne och tagne uthi acht, som äre borgmästare, rädhmänn, stadzskrifuare, kämmenärer, byggemästare och stadzsens wärdhskrifware.

9.

Borgmästare och rädz embete skall eenkannerligen där uthi bestää, att dhe effter yt- tersta fórmàgo winlägga sich om stadzens gång och wällfärdh, att god ordning och politie blifua vppehällen och wed macht, och der nägre oordningar igenom hwariehanda till- fälle inrijta kunne, att dhe sådant tijdigt förekomma och råde böter opà; att dhe biude och fórordne om stadzens byggningar, broer, bommar, gator, grenner, hambnar och an- nat slijcht, som staden och dess inbyegiare anrórer. Sedan att dhe skiffta lagh och rütt uthi staden, warandes der öfwer bekymbrade, att twistige sacker anten i wänligheet bijläggies mäge eller igenom laga doom uthan làngh tijdz fórhalingh fóras till ända.

4.

Stadzskrifwarens embete skall wara att hälla een richtigh och klaar stadz tänke- book eller protocol, noterat medh dagar och tijder, hwaruthinnan alle klagemähl, stämb- ningar, endhskyllningar, bewijss, geenswaar, witnesförhör och andre rättegängz acta sampt sielfwa doomarne, dheras excecution eller hwadh der emoot och hwadh meera effter lagen och seedhwanen uthj rättegängen plägar och mäste förelöpa, hwadh eller dedt mundt- eller skriffteligen skeer, noga och flijtigt optechnes skohle; sedan att jämp- wäll der uthi inskrifuas alt annat, som bóór effter lagen skee och stadhfästas rädh- stugun, som är medh huuss och gärdekiööp, laga pantsättningh och annat slicht, och een sädan bock särdeles hwart ähr förferdiges.

E

D.

Kämmenärerne skohle wara twä till taalet och i ràdhstugun hafua et särdeles rum, som kallass kämnerstugun. Dheras embete skall wara at vptaga alla ringa och

Bilagor. 455

små saaker till fórhóór och dem anten i wänligheet bijläggie eller, dher dhe klaare nogh ühre, dömma der uthi effter lagen och lage stadgar. Och aldenstundh detta ähr stadzens vnderrätt upfunnen, att lijsa samptligen rädet uthi dhe ährander, som icke ähre af deste större wichtigheet och uthan något synnerligit besväär kunne slijtas, ty skall sålunda medh dhe blifwa hållit, att kämmenärerne áthminstonne tree dagar i we- kan från åtta och till elofwa förmiddagen komma till städes; och skall stadzskrifuaren eller, der han lage förfall hafuer, een annen, som wär stäthällare eller fougde pro tem- pore der till förordnar, à wäre wägner wara der närwarende, och wärdhskrifwaren hålla protocollet af alt, som der förlöper, icke mindre richtigt än stadzskrifwarn rädh- stugun, och giöre der ährligen beskeedh fóre. skohle och allenast desse ährender vptages, sássom om nägre blifwa trätande om giäldh och annat slijcht och anten sielfwe eller godhwilligt sóóke kämmenärestugun eller förwijses dijt af rådet och anamma rätt. Sedan at dhe hafwe opseende medh alt dett, som brytes emoot rädetz förordning och stadgar, ständandes dhe brátzlige till rätta, och effter uthleetat sanningh och ordninges rütta förständh dómma deruthj. Hender sich och, att nogon icke läter sich medh dheras doom äthnöjja, han den saak, som högre är än till fyratijo dalers würde, wädie ifrån dem och under samptliche rådet medh säx marck. SA offta och nogre saaker förekommer, som böör bótas förre, skolle dhe sädanna saaköören uthkräfwia.

6.

skohle och twä borgare kräfwas till stadzens byggemästare, godhe och beske- delige och dhe sich byggningar förstää. Dheras embete skall wara att hafwa inseende medh alle stadzens huuss, som äre: rädstugun, kiällare, boder, gator och gränder, att detta alt hälles wedh macht och fulle bygningh. skohle dhe och flijteligen tillsee, att hwar och een i staden, som tompt allareedo äger eller här effter tilldeelt warder, bygger hwarken meehr eller mindre, längre in eller uth gatun, än han hafuer rätt till och afstucket är. Hwarföre skohle dhe icke allenast sielfwe dageligen hafwa acht der opà, uthan särdeles fyyra reesor om ähret, som är om Walborgmässa, Johannis, Mi- chaelis och nyähret, jempte medh wär fougde, een borgemestare och twä af rädet, besee alla stadzens huuss och byggningar, ehuad nampn dhe hafwa, wäll som i syn- nerheet broer, hamnar, gator och grenner, och förteckna dheras feel och brister. Ahr det så, att staden behöfuer huuss och bygeningar eller något det, som tillfórenne bygt ür, skall blifua forbättrat, skohle dhe sädant infórr stäthällern och samptlige borg- mestare och rädet gifua tillkänna och effter den fórordningh, som giöres, alt ställas af byggmestaren i wärcket. Och skohle dhe fórdenskull hafwa een bygeningzskrif- ware, som medh flijt antecknar alt det, som bygges och vppäkästas, att giöra der ährli- gen rükenskaap före. Finnes och någon i staden att byggia uthur ordningen, skohle dhe tillhälla den att nederrifwa hwadh sålunda bygt är och uthaf nyo byggia effter ordningen. skohle och bem:te byggemästare gifwa acht opä, att gattorne blifwa steen- lagda, reenhäldne, och hambnarne altidh hälles weedh sin diupheet, och der nägen beslääss anten at fóra nàgen oreenligheet, lordh, dinge eller annat slijcht broen och gatorne eller hambnerne der med vpfylla, skohle byggemästarne icke allenast till-

456 Bilagor.

hälla sädane att rensa gatorne igen och före sädant af wägen, uthan och angifua den kämmerstugun, hwarest dhe förste gängen skohle böte sex lodh silfwer till treeskiptes, oss och staden, och sedan huar gàngh dhe äter komma dubbelt mera.

Île

Vthj stadzens embetzmäns waahl, och uthi alle andre stadsens wichtige och áliggiande ährander, som anten regementet eller rättegängerna anrörer, skall wär stät- hållare eller fougde, som lagh förmå, närwara och wäre wägnar præsidera; doch hwar wär ståthållare eller fougde det fórsummar, liege ey fördenskull stadzens gagn och rätt neder, vthan borgmästare och rädh faraa der med fort, icke mindre än wär stät- hällare och fougde till städes wore, doch att dett blifwer desse i tijdh kungiordt, dhe öfwerwara kunna. skolle och borgemästere och rädh i hwarie weeku komma áthminstonne twä gängor tillsamman att öfwerwäga stadzsens wällfärd och sittia för rätta.

8.

offta nägot betänkiande framsättes i rädhstugan och saaken noghsampt är öf- werwägen eller och uthi rättegängerne, när klagan, genswaar, bewijss och wittnen noghsampt afhörde och begripne, skall borgmästaren, som ordet hafuer, fordra af dem andre i rädet uthi stäthällares eller fougdes närwaro och áhóran hwars och eens meeningh och röst, lätandes dem genom skrifuaren opteckne och sedan lychtonne säga sin egen meeningh. Hwar dhe icke kunna sin emillan fóreenas effter een och an- nan daghz opskåff, stände den meeningen, som wär ståthållare eller fougde medh bästa skiähll bijfaller.

D

Staden skall och hafwa sina swänner, som uthrätta borgemästare och rádz boodh, twá, tree eller fleera, effter som tarfuen och tijden dett fordrar.

10.

Och aldenstundh som ingen stadh är vthan han hafuer sitt wissa insegell, der medh borgmästare och rädh mästa, som fleera stádes är bruukeligh, dheras felte domar, contracter, fullmachter, pass, certificationer och andre slijke brefwar, när behöfwes, stadhfästa; derfóre unne och eftterlàte wij bemälte wär stadh Nyen till jnsegell att bruuka et leijon stäendes emillan twà strómmar och fattandes medh högre armen ett swürd, aldeles sossom denne afrijningh uthwijsar.

WE

deth denne wär stadh Nyen deste för populeras och dess jnwähnare nu meer och mehr tillwäxa och sich förkäfra, unne och effterläte wij allom dem, huilka

Bilagor. 457

sigh der neder sättia och bårskaap winna, till den allareedo förlupne termin ännu i samfälte tålff åhr från denne dagz dato att skohla blifwa qwijt och frije för lilla tullen, baakugnspenningar och accijsen af alt öhll och brännewijn, som uthij staden och innom dess jurisdietion brygges och brännes; sammaledes och för båtzmans håldningh och den wanlige städernes contribution sampt andre ordinarie borgerlige beswär och uthlagor.

12.

Wij effterläte och borgerskaapet uthi denne wär stadh Nyen at skohla hafua macht och tillstàndh, lijka som andre kiepstadzmän och bärgare uthi wåra stapellstäder Wij- borgh och Narfwen, att drifwa frij seglation och handell wäll jnrijkes som till vthric- kes främmande orter; dåch oförkränckt kiöphandels-ordinancien och fleere i det fallet sedermeera utbgångne stadgar och ordningar eller dhe här effter giöras kunna.

13.

det staden till sin nödhtorfft hafua någre wisse ägor uthi landh till uth- rimme, weele wij låta uthsee medh första, hwadh honom i den mättan kan wara till beqwäm- och lägenheet och sedan genom ett special privilegium bem:te wår stadh Nyen der öfuer försäkra.

14.

Wij hafue och nådigst effterlåtit staden sin källare, der allehanda slagh främ- mande dryker försällies skohle och icke någen annorstädes i staden, och hwadh deraf kan falla till nytta, wändes till dett gemeena bästa.

19:

Wij effterlàte och staden hwar tijende penningh uthaf alt det arf, som der uthur skall ärfuas, att hwar nâgen uthan stadz boende, den något arff antingen i löss eller fast uthi staden tillfaller och han icke siälf will boo, hau skall bädhe af löst och fast, som förbemält är, gifua staden hwar tijende pänningh. Och stá(e)nde fast ägendoom den till lössan effter mätesmanne ordom, som uthi staden är boende, doch priviligerade personer dheras frijheet och rätt här widh icke i nogon mätto förtagen.

16.

Wij hafwe och nädigst undt och effterlàtit staden och des jubyggiare at skola wara frij för omlägningh, giästningar och allmänne skiutzningar till landh- som siöwägen, doch medh den beskeedh, att effter lagh tillsättias giästgifware och wisse tafwernerer, hwilka skola wara fórplichtade at hyysa och herbergeera den wäghfarande, fórskaffe dem maat och ööl sampt skiutzhäster, wagnar och bätar och all annan nódigh forden- skaap für penningeer och skiüligh betallningh.

458 Bilagor.

ilic Alldenstundh och àffta plügar skee, det mánge sättia sieh neder uthi städerne och giórandes dheras borgare eedh bruuka handel och wandell medan frijheeten pästäär, men när den är fórbij och uthe, draga derifrän andra orter; derföre skall hwar och een, förän han till borgerskaap lätes och antagen warder, giöra tillbörligh försäkring, att han sedan frijheeten är lupen till ända, i säx àhr sitte qwar effter lagh, förän han sin borgare eedh opsäjjer.

18.

Effter wij och weele, att ingen gängande embetzman närmare än fyra mil när staden sit embete skall jdka och drifua; derfóre weele wij, att alle sádane, huilke sitt embete och handell bruuka weele, skohle sich i staden nedh sättia och borgare blijfua. Befinnes någon, som här emot giór, den skall staden mächtigh wara med wär stäthälla- res eller befallningzmans tillhielp att làta fängzla, och hwadh för arbete hoos honom finnes, sássom fórbudit antaga och ändå böta låta.

19.

Sássom lagen fórbiuder, att ingen fleera embeten vppehälla och jdke än ene- handa och ingen andra kiópslagan, weele wij här medh strängeligen hafua befalt borgmestare och rädh i wär stadh Nyen, att hafue der itt flitigt inseende uthj, att ingen embetzman bruuker nägon kiöpslagen, eij heller kiópman nágot embete, uthan hwar läte sich medh een näringh àthnóija och drijfua den medh mickiet större flijt och alfwar, det borgerskaapet mycket meer fórmeeras och gerningen flijtigare gióra.

20.

9

Jugen boofast borgare skall insätties för någon giäldh skull länge han förmå betala, sässom skall eij heller nägon borgare fóras i wärt hächtellse för nàgon miss- gerningh skull, uthan det är crimen læsæ majestatis; blijfuer elliest någon med missger- ningh beslagen, han sättias i stadzens hächte.

2i

weele wij och till det sidsta medh desse wåra privilegier taga och anamma förbem:te wär stadh Nyens inbyggiare medh hustru och barn, rörligit och orórligit, inom stadh och uthom, uthi wär kongl. hägn, freedh och förswar för alt öfwerwäldh och orätt till lagh och rätta; och detta alt till wär widare ratification wedh wäre angående myn- dige Ähr och regeringh, effter som wij icke mindre spóriandes frambdeeles, att denne sta- den sigh nágot märkeligen fórkofrar och tilltager, weele wij nädigst wara betänchte, desse wäre privilegier att öfwersee och till stadens borgerskaaps yttermeera gagn och

Bilagor. 459

wällfärdh dem förbättra. Förbiude fördenskull här medh allom dem, som oss medh höörsamheet och lydno äre förplichtade, att icke tillfoga merbem:te wår stadh Nyen eller dess inbyggiandhe borgerskaap här emoot hinder eller förfångh i någon måtto. Till yttermeera wijsso är detta medh wårt secret och wåra sampt Swäriges rijkes respective förmyndares och regeerningz vnderskrifft bekräfftat. Datum Stockholm den 20 septem- bris àhr 1642.

2. Konungl. Maij:ttz nädige resolution och förklaringh, gifuen borgmästare och rädh sampt menige borgerskaapet uthi Nyen dheras à vnderdänigheet andragne puncter och ährander. Datum Stockholm d. 31 augusti 1646.

Nyens privilegiebok.

115

Begiära dhe vnderdånigst, att den införda swänska tullordningen uthj Nyen af- skaffadh blifwa, förmeenandes med minder sådant skeer, den ryska handeln intet kunna wara dijt att befordra, effter som detta widhlyfftigt uthaf dem ihughkommit blifuer. Hennes Kongl. Maij:t skatter onödigt at opreepa dhe motiver och orsaaker, igenom hwilka Hennes Kongl. Maijtt är beweekt till denne fórordningh att gióra. The sielfua kunna det noghsampt weeta, at Hennes Kongl. Maijt hafwer medh denne stadz fundation hafft enkannerligen sitt afseende dhe ryske commercier, fórdenskull [i] allahanda siörliga och tilldrägelige mätter söcht den till at beneficera och draga opà Nyen och tollen dhe uthur Rysslandh gående fórnembste wahror låtit moderera, att den icke kiöpmannen till nägot beswür kan falla, men mycket mera att Kongl. Maij:tz gunst och affection till att favoritzera dem uthi dhe ryska commercierne der uthaff nàghsampt och till ófwerfldh är till förmärkia. Nu att Kongl. Maijtt den swänska tullordningen der hafuer lätet jntroducera, ‘ähr wijda skeedt allena oppà dhe wahror, som ifrån Kiäx- holms och Nötteborgz lühn föres igenom Nyen, hwilcka meste deeleu äre tunge och swära, komme medh dhe ryska wahror uthi ingen respect och altsà dheras diversion till och andre orter icke eller i någon måtto förorsaaka kunna. Elliest hafwer Hennes Kongl. Maij:tt förordnat, att hwadh wahror, som uthan effter inkomma och föhras ige- nom Nyen opå Rysslandh, af them skall tullen vpbäras effter wahnlige licentordningen uti Lieflandh, och will i nåder wara betäncht dhe jnkommande wahror, som j Kongl. Maij:tz landh aff ringe consumption, men häremot i Rysslandh begiärlige ähre, licenten ännu till et merckligit att lindra och moderera.

2.

Ähr dheras vnderdänige anhállande, att ährligen uthi augusti mänadh tree weekors tijdh hällas een frij marcknadh uthj Nyen. Hennes Kongl. Maijt befinner

460 Bilagor.

sädant hafwa goda skiähl och förmodeligen länder staden till vpwäxt och förkofringh. Will och derföre sädant honom i näder indulgera och bewillia; doch att medh general gouverneuren först öfwerlägges om dagen, hwilken dhe tree weekor bäst och beqwämast kunna wara till at räckna, Kongl. Maijtt samma marknadh igenom sitt kongl. placat will låta förkunna och authorizera.

Sammaledes bewilliar Kongl. Maijtt borgerskaapet i Nyen, som factorie weela bruuka, att sådant skall them wara frijt och effterlätit.

4.

det borgerskaapet i sine bygningar mycket bättre fortkomma mäge, will Kongl. Maijt förordna, det uthaf gräästeen ingen licent skall tages. Elliest hafuer skepps vngelderne intet der medh att beskaffa, hwilke alleena af skepp och andre fahr- koster gifuas och erläggias.

D.

Ehuruwäll Kongl. Maij:tt icke kunde wara obenägen at deferera stadzens vnder- dänige begiäran licent och accijs frijheet uthaf främmande dryker till een wiss quan- titet, j lijka måtte att dhe ryske borgare, hwilke j Sordawalla sigh hafwa neder satt, icke tillåtas dheras wahror sióledes länger än till Nyen at förföra; förefalle doch Konungl. Maij:tt här medh allahanda motiver och betünckiande, att hennes Kougl. Maij:tt sådant icke kan bewillia.

6.

Men thet staden lijkwäll Kongl. Maijtz gunst och nädige benägenheet i andre máttor spöria och förmärkia, will Hennes Kongl. Maijtt honom nädigst effterläta halfwa deelen uthj portorio af alle siöledes inkommande, och vthgäende wahror, doch skohle dhe ryske wahrur här iblandh icke beräächnas, uthan medh them effter förra giorde moderation i tullen förblifwa; Kongl. Maij:t elliest förbehållet att disponera om berörde portorio att [o: som] tijderna frambdeles kunna fordra och för cronan icke mindre ün staden will wara tilldrägeligh.

fic

Hennes Kongl. Maij:tt effterlàter och staden till att hålla een boohm och den för allehande vndersleef skull till att förekomma om natte tijdh tillsluuta låta.

Bilagor. 461

8.

Belangande dhe tree ryske booder, som begäres för staden till ett packhuuss, skat- tar Hennes Kongl. Maij:tt wara et medell att jaga ryssarne derifrån, i det stelle borg- mestare och rådh jempte menige borgerskaapet bätter anstego bem:te ryssar och dhe- ras commercier igenom manerlige medell och accomodation af fleere huussrum och bodar till sigh att låcka, kan och intet falla staden till något stort beswär, att han desse boodar föruthan ett egit och särdeles packhuuss opsättie låter.

D

Att saltet, som till Nyen ankommer och genast Rysslandh fóres, nägon frijheet uthi lieenten äthniuta, kan Hennes Kongl. Maij:t för denne gången icke bewillia, vthan will medh bätter tijdh och lägenhet taga i consideration, hwadh deruthinnan giör- ligit och practicabelt kan wara.

10.

Sammaledes will Kongl. Maij:tt wara betünckt om thet, som begähres till uthrymme, muhlebeete och fiskerije för staden, att frambdeeles nägott wist kunna resolvera.

iile

Att uthi Nyen een tysk prüdikant hållas, kan Hennes Kongl. Maijt icke afsee stoort wara uthaf nöden, medan främmande handtwärker, för hwilkens skull den begiäh- res, än icke der finnes uthi den myckenheet, att the een egen och tysk prädikant kunna behófwa. När Hennes Kongl. Maij:tt förspörier, att dhe uthaf nägott antaahl begynna sigh der till att sättia och sambla uthi staden, kan och om samma prädikant nägot wist blifua fórordnat.

12:

Sidst det som underdänigst begäres, att borgerskaapet i Nyen mäge sine af fuuru opslagne skiepp niuta samma frijheet i tullen, som elliest dhe uthaf eeck här in- rijkes blifwa bygde; sedan att dhe, som steenhuuss weela bygga, nägon frijheet effter- lätas; kunde Hennes Kongl. Maijtt fuller icke ware obenägen dem att bewillia, om icke Hennes Kongl. Maijtt nägre särdeles skiähl och motiver hade der emoot och in contra- rium; will doch lijkwäll frambdeeles medh bätter lägenheet, effter som Hennes Kongl. Maij:tt kan spöria, att staden uthaf borgerskaap wäxer och tilltager, låte sigh dess juteresse inför berörde saaker wara recommenderat och förordna der uthinnan som tilldrä- geligit kan wara och dess gunst och nädige affection der bredeweedh stää till fór- märka. Datum ut supra.

462 Bilagor.

3. Drottning Kristinas konfirmation Nyens privilegier. Datum Stockholm d. 15 sept. 1647.

Nyens privilegiebok.

Wij Christina, medh Gudz nådhe Swäriges, Göthes och Wändes vthkårade drottningh och arffurstinna, stoorfurstinna till Finlandh, hertiginna uthi Estlandh och Carelen, frö- ken öfwer Jngermanlandh. Giöre witterligen. Effter som wår troo vndersätare, borg- mestare och rädh i Nyen, hafwe igenom dheras vthskickade jempte andre ährander i vnderdänigheet làtet hoos oss söckia een confirmation och stadfestellse dhe privi- legier och frijheeter, som wärt nädige behagh och wijdare ratification d. 20 septemb- ris anno 1642 af wäre dhen tijden förmyndare och richz regeerningh dem gifne och meddelte äre; altså hafue wij taget detta uthi betänkiande och befunnit sådan theras vnderdänige begiäran rättmätigh och billigh, och fördenskull af synnerligh gunst och nàdigh benägenheet, jembwäll för den huldheet och trooheet, som oss och wäre effter- kommande Swäriges konungar och crohno bemälte wäre vndersätare, borgmästare och ràdh sampt menige borgerskaapet uthi Nyen, skuhle wara förplichtade alt framgeent at eiöra och bewijsa, confirmerat, stadhfäst och bekräfftat, som wij här medh och i detta wärt ópne brefz krafft confirmere, stadhfäste och bekräffte dem ofwan berörde privile- gier, jmmuniteter, frijheeter och rättigheeter ähn ytterligare och framgeent obehindrat och oturberade att niuta, bruuka och behälla, alldeles som dhe i sielfua bookstafuen lyda och fórmühla; oss elliest häriämpte wär och richzsens hógheet och rätt uthi alt fór- behällen och uthan skada. Wij biude och befalle fórdenskull wär general gouverneur i Jngermanland sampt alle andre wäre offieianter och tiänare der sammestädes, dhe nu äre eller frambdeles dijt förordnade blijfua, jempte alle andre, som detta i nägen mätto angäär och oss medh hörsamheet och lydno förplichtade äre, att icke tillfoga meehr bem:te borgmästare och rädh sampt menige borgerskapet i Nyen emoot samma dheras privilegier, frijheeter och rüttigheeter hinder, meehn eller fórfángh i någon måtte, men mycket meera emoot dhe mootsträfwiga, der kan behöfwas, them der wedh skydda och handh hafwa. Till meera wissheet och högre fórwahringh, hafwe wi) detta med egen handh vnderskrifwit och witterligen lätit henga wärt secret här nedan före. Gifwit och skrifwet wärt konungzlige slätt Stockholm den 15 dagh uthi septembris mánadh àhr effter Christi bórdz ettusendh sex hundrade och det fyratijonde siw.

4. Donation à gods i Spaskoi pogost. Datum Stockholm d. 21 okt. 1648. Nyens privilegiebok. Wij Christina, ete. ete. Giöre witterligen. Effter som wij fórnimme wär stadh Nyen

aff vthrymme särdeles till fiske och muhlebeet illa att wara accommoderat och wij lich- wäll hanss willkohr deruthinnan som i andre skälige mättor låta oss nädigst behaga

Bilagor. 463

till att främia och förbättra, alt till den ända, att borgemästare och rädh medh meenige borgerskaapet dersammastädes mäge mycket meer sigh winläggia till at inrätta der, af commercier som andre redelige nähringar, een godh och wäll formerad stapell- stadh; ty hafue wij bäde derföre som och af särdeles gunst och nädigh benägenheet und och effterlätit, som wij här med j detta wärt ópen brefz krafft unne och effterläte bem:te wär stadh Nyen desse effterskrefne uthi Nötheborgz lähn och Spaski pogost oss uthaf general richzskultzen Bernhard Steen von Steenhuussen tillbytte godz, som äre Col- söjja, een fierde deels obz, Âhkija, een ottonde deels obz, Achkia Nissra, fem sextonde deels obz, Wijgara eller Wijhaby, een fierde deels obss, Vkonowa öde, tree trettijotwä [deels] obss, Perekylä öde, tree trettijotwä deels obss, Conduja Lachtenschoija, een sex- tonde dels obss, Lachte Corellschoija, een half obss, Spaskoi kyrkieby, een half obss, Sabrino med Allujeno ódhe, tree fierde deel obss, och Conjuda by, tree ottonde deels obz, giörande tillsamman tree och femb sextonde deels obzsar, dem medh alle der till lydande pertinentier och lägenheeter, ehwadh nampn dhe hälst hafwa kunna, inge un- dantagande af det som nu der tilligge, af älder legat hafue eller här effter medh lagh och doom tillfalla och winnas kunna, att niuta, bruuka och behålla som sine rätte patrimonial godz till ewärdelijgh egendoomb, doch mycket muhlebeten och fisket belangar, af hwadh sälunda till staden förundt är, skohle wäre betiänte der wedh staden, icke mindre än borgerskaapet till dheras skälige tarfwa nyttia och bruuka. Der alla, som detta weedhkommer, weete sigh tillbórligen att effterrätta, icke giörandes här emoot i nágon mátto. Gifwit opä wärt slätt Stockholm d. 31 octobris anno 1648.

5. Konungl. Maij:ttz nädige resolution och fórklaringh öfwer dhe puncter och ährander, som staden Nyens wägna theras deputerade, dhen ehrlige, wijse och förständige Henrich Piper, borgmestare, och Berendt Timmerman i vnderdánigheet hafua andraga látit. Datum Stockholm d. 29 novemb. 1650.

Nyens privilegiebok.

lle

Ahr dheras vnderdänige begiäran, at bem:te stadh, som deels then swänske, deels den liflàndiske toll- och licentordningen underkastadt är, måtte efiterlätas heelt och hållet wedh den liflendiska licentordningen, sássom tillförende, att blijfwa. Nu kundhe Kongl. Maijt fuller icke wara obenägen theras vnderdänige begiühren här uthinnan att diferera, men aldenstundh dhe fórnümbste skiüül och motiver, igenom huilka wahror medh tollen effter swänsk ordningh at belägga, hafue warit, det Kongl. Maij:tt icke kan läta Wijborgh sássom een gammal och fórnembligh handelsstadh och ifràn Nyen intet widt aflägen gàà i grundh och fördärfua, ty hafua dhe medh Kongl. Maij:tz giorde disposition sigh billigt at contentera, och der jämpte för een stoor nädhe till vptaga, att staden Nyen oppà dhe ryske wahrur med een heel lindrigh toll är beneficerat.

464 Bilagor.

Oanseedh Kongl. Maijt hafuer anno 1646 bewilliat staden Nyen halfwa portorij deel uthaf alle siöledes inkombne, och vthgäende waror, allenast hwadh som ryssgodz wore, thet skulle therifrän exempteras, hwar öfwer borgmestare och rädh i vnderdänig- heet klaga, att dhe denne konunglige benädningh intet äthnutet hafwa, säsom och an- hålla, att staden wäll hwadh honom tillförenne är bewilliat, som och af dhe ryske waror sin anpart jemwäll niuta; ty är Kongl. Maij:tz willia, att staden sin deel uthi portorio effter förrige resolution aldeles oafkortat skall lembnas. Kongl. Maijt hafwer och af särdeles gunst weelat här medh efiterläta staden Nyen förberörde halfwa portorij tull jämbwäll af dhe ryske vthrijkes gäende waror till att niuta, allenast hwadh som fràn Nyen till Narfven och Refwell afskeepat blijfuer, thet är här under intet begripit.

Kongl. Maij:t är gerna benägen borgerskaapet uthi Nyen jempte andre sine trogne vndersátares handell och commercier särdeles uppå Rysslandh till att befordra, men at emoot dem i fórleden winter nägot härt och sällsampt är procederat uthi Rysslandh, kan icke nu äfwen finnas boot och remedium uthi, vthan borgmestare och rádh mäste wara betänchte, hwadh sålunda eller elliest till handelens spärringk opà den ryske sijdan förretaget warder medh goda och mogna consilier att kunna undanbóija, effter som Kongl. Maij:tt och här uthinnan, wijda medh skiäll kan wara giörligit, them gerna adsisterar.

4. Om seglationen för dhe smä städer uthi Kiäxholms lähn, huru wijda them kunna bewillias eller och wara till att hämma, will Konungl. Maij:t taga uthi betän- kiande och een annan lägligan tijdh sigh förklara.

5)

Sässom staden Nyen för detta medh nägre godz sigh till uthrymme af Kongl. Maij:tt under patrimonial rätt är beneficerad, hafwer Hennes Kongl. Maijt och i nåder här medh weelat bewillia, att bem:te stadh dem frij fór rustienst stadie och andre desslijke uthlager skall niuta. Men att ähn dess föruthan nágre fleere godz, som nampngif- ues, under staden Nyen at lägga, befinner Kongl. Maij:tt, serdeles wedh närwarande tidh, hwarken for crohnan tilldrägelish eller och för de godz nu äre i andres possesssion practi- cabelt at wara. Elliest skohle dhe öden, som staden är funderat opä, ofórrychte under borgmestare och rädhz disposition till stadzens gagn och bästa förblifwa.

6. Hwadh lieentfórwalt[erlen uthi Nyen anbelangar, ófuer huilken klagas, att han medh borgerskapet merckelige förfängh och skada skall drifwa stoor handell; sässom

Bilagor. 465

nu Kongl. Maij:t förnimmer honom att icke wara under borgerskaapet, icke heller af borgerlige beswähr graverat, han och dess vthan hafuer sin wijsse löhn till lefwa uthaf, ty är skiäligt och skall general [gouverneuren] adsistera borgemästare och rådh uthi Nyen, det bem:te licentförwalter sigh eenkannerligen medh någon handel, som (att) bor- gerskaapet i Nyen kunne præjudiceras igenom, icke skall befatta.

-

V.

Effter som staden Nyen medh fórskoningh oppà lilla tollen, baakugns penningar och accijsen af alt óhl och brännäwijn, som uthi staden och innom dess jurisdiction brygges och brännes, sammaledes och för bätzmans häldningh och then wanlige stää- dernes contribution för detta är beneficerad, och borgmestare och rädh dersammastä- des förmeena sädant wara det fórnembste medel, att bem:te stadh i förleden tijdh uthaf kiöpmän och handtwärkare wuxit och tilltaget hafwer och än wijdare sigh märkeligen kan förkofra, vnderdänigst bediandes, sosom den uthi tillkommande ähr 1654 expirerar, att effter den tijden án wijdare prolongation der opà niuta; ty hafuer Kongl. Maij:tt af särdeles gunst och nåde samma frijheet för staden, sedan dhe förre ähren fórlupne üre, àn wijdare fyra àhr medh weelat fórlünga.

8.

Men at borgemestare och rädh jempte menige borgerskaapet uthi Nyen fórekom- met är, huru dhe närmbst dertill liggiande städer skohle serdeles rijchzdagarna här i Swärige dereffter trachta, det bem:te Nyen stadh måtte ruineras, hwarigenom mânge dersammestüdes blifwa fast twifwellachtige, hwadh the uthi bygeningar, dessfóruthan och i handeln sampt annan theras näringh sigh fóretage skohle, lemnar Kongl. Maijtt till sin orth och werde, hwadh den part andre stüders jntention och ästundan wara kan; dhe uthaf rådet och bärgerskaapet i Nyen máge sigh lijkwäll det försäckra, att Kongl. Maijt, fórunnande staden förberörte gode willkohr, et annat afseende honom hafuer, serdeles att han sássom funderad dhe ryske commercier der igenom och effter handan wäxa och tilltaga måtte, hwar uthinnan Kongl. Maijtt och alle tilldrägelige sätt bem:te stadz conservation och goda erhällande heller befordrar, ähn han af hwariehanda orsaaker, om icke igenom bárgerskaapetz i Nyen eget förwällande sådant skeer, i afeángh och ruin skall råka. Actum ut supra.

466 Bilagor.

6. Konungl. Maijttz nädige swar och förklaringh öfwer dhe ährander och desiderier, som staden Nyens vthskikade borg- mestaren, ehrligh och fórstándigh Henrich Piper vnderdänigst hafwer ansöcht och begiäret. Datum Göteborg d. 8 mars 1660.

Nyens privilegiebok.

ll;

Sässom Hans Kongl. Maijtt medh nädhe hafuer fórnummit, huruledes stadens Nyens uthskickadh stadens wägnar vnderdänigst hafuer anhollet, det Hennes Maij:tt drot- ning Christinas gifne privilegier af ähr 1642, 1646 och 1648, 1650 mäge blifwa confir- merade, jembwäll att dhe, som weela sigh der nedh süttia, i anseende at staden af mu- skoviten heelt oeh hället är worden öde giorder, mäge benädas medh nägre ährs frij- leet för skatt och uthlagor, jtem at samma ähr fää niuta jntraderna af dhe i staden fallande portorio och saakóren; hafuer Hanss Kongl. Maijt meerbem:te stadz klage- lijge tillstàndh noshsampt intaget och fördenskull gierna will räckia dess nàdige handh sampt hielpan till een godh och tiänligh vprättellse och förrige wällständh, jempwäll i sädant betrachtande härmedh sigh förklarar, att hwadh Hennes Maij:tz drättniugh Chri- stinas privilegier anlangar af ofwan skrefne ähr 1642, 1648 och 1650, will H. K. M:t, att wäll Hennes Maij:tz nädige memorial, borgmestaren Pijper den 20 augusti ähr 1646 meddeelt, som och dhe andre förberörde privilegier skohle fórblifwa uthi dheras observanz och att dhe samme af dem, som wederböör, effterlefwes, till dess Hanss Kongl. Maijt frambdeeles kan fää bättre tijdh och lägenheet dem att ófwersee och eff- ter beskaffenheeten sigh ófuer dheras confirmation resolvera. Dess emillan hafwer och Hanss Kongl. Maijtt bewilliat, att dhe, som wille sigh der nedh sättia och borgerligh willkohr antaga, skohle niuta tijo áhrs frijheet fór ofuan tallte skatt och vthlagor, sosom och at staden alle dhe fallande intrader af portoriumet och saaköören bekommer till bygeningar, öfwer hwilke magistraten skall hafwa disposition, effter som han prófwar tillståndet, tarfwen och jntraderna tåla och medhgifwa.

2)

Effter som stadzens uthskickadh giór een vnderdänigh päminnellse om bem:te stadz fortificerande och frij handell at bekomma nägra städer och marcknadz platser i Muskow; will och Kongl. Maij:tt öfwerlägga, draga een nàdigh försoreh, jemwäll det förrige dess krigz collegium, det andra dess commissarier wedh muskowitiske fredz trac- taten anbefalla att effterkomma och iachttaga.

2

[25 Belangande det vthskickaden begiährer, att Nyen uthi tullens crläggiande niuta samma frijheet medh Räfle och Narfwen, hafwer Kongl. Maij:t sich der öfwer

Bilagor. 467

nädigst förklarat, att dhe wahror, som komma ifrän Rysslandh, sossom och alle ryssisch och jngermanlandsch spannmähl, i tullen skattas lijka medh ofwan skrefne Reflä och Narfwen. Men för deth godz, som kommer vthur Kiüxholms och Wijborgz lähn, mäste för wisse skiäll den swänska tullen erläggas.

4.

Effter som vthskickaden vnderdänigst begiäre 1:0 confirmation det som Hennes Maijt drotningh Christina a:0 1648 månde nädigst effterläta staden till dess vthrimme och muhlbeet, 2:0 donation det ryske prästebohlet, som lijger uthi Spaskj by och skall jgenom förrige âboernes fórrüderie wara öde lagt, 5:0 twänne andra bygar, dem sahl. Steen Steenhuussens erfwingar hafwa ägt och Claass Erichssons effterlefwerska än inne- haf:r, sássom och 4:0 Tuckela by och sidst, att ingen uthan stadens magistrat sigh befatta medh stadens fórundte commoditeter, tompter och annat slicht, vthan at den samma der öfwer hafwa frij disposition. Hwarfóre hafwer Kongl. Maij:tt ofwan- tallte petita moget öfwerlagt, jembwäll sigh der öfwer nädigst förklarat, att sässom Kongl. Maijtt håller betünckeligit för denne tijdh meddela nägre confirmationer, tillä- ter lijkwäll Hanss Kongl. Maijt allernädigst, att dett som staden donerat är och han hafuer hafft och än hafwer i possession, det blijfwer der weedh och berörde stadh für- unnes, till dess Hanss Kongl. Maijtt frambdeeles kan alt widare öfwerlägga och effter beskaffenheeten sigh der öfwer nädigst resolvera. Belangande det ryska prästebohlet, tillåter H. K. M:tt och allernädigst, att staden det jntaga och behålla sätt och wijss, som näst förr är berördt. Men dhe ägor, som andre besittia, kan H. Kongl. Maij:tt för denne tijdh icke róra, uthan will bättre fram tillsee, huru staden uthan and- res przjuditz behörligen wara hulpen och beneficerat, effter som Kongl. Maij:tt och nädigst fórunner magistraten frij disposition öfwer stadzens bättre commoditeter, tompter och lägenheeter, doch att dett som är af någon jmportance communiceras först medh gouvernamentet och medh hans inrädh disponeras, som Kongl. Maij:t och j det öfriga nädigst tilltroor och anbefaller borgerskapet att pläga medh honom gått förständh och honom behórligen uthi et och annat Hanss K. M:ttz jnteresse och stadzens wällfärdh angående gää tillhanda.

D.

Sássom borgerskaapet i Nyen vuderdänigst anhålla att fáà jurijkes tullfrijheet dhe skepp, som det vthom rijkes kan tillbyggia; altså tillåter H. K. M:tt allernädigst, att det skee, doch medh det willkohr, att inga fremmande, uthan dhe besuttne bor- gare, warde redare, sássom och att den ordningh, som i det ófwrige och öfwer berörde tullfrijheet är fattat, noga effterlefwes.

6. Emädan borgerskaapet vnderdänigst anhäller att niuta frij handell medh tiära och toback, hafuer H. K. M:t och den saaken låtit öfwerwäga, jembwäll för denne eàngh

468 Bilagor.

kan icke annars än låta tiära compagniet förblifwa i dess esse. Men öf:r tobaaket hafuer H. K. M:t meddeelt dess nådige swar uthi städernas general postulater, dit H. K. M:tt will bem:te borgerskaap dhe wahror angående hafwa remitterat.

Yo

Såssom borgerskaapet vnderdänigst anhåller att bruuka borgare nähringh uthi andra städer, till thess the kuuna sich huuss och heemwist förskaffa uthi Nyen; haf- wer det för detta hafft sine skiäll, medan orten för krijgetz skull icke kunde bebygias, men sädan stilleståndh är slutet medh ryssan, synes det intet nödigt, vthan Hanss Kongl. Maij:tt skattar bäst, att borgerskaapat till bem:te stadh ju förre ju heller sigh förfogar och der söker sin nähring och handtering.

8.

Hwadh kyrkioheerde vnderhäldet och scholæ staaten weedhkommer, den borger- skaapet vnderdänigst begära medh nädhe jhoghkomma, skall derpà reeda wara een författningh giordh, att Kongl. Maij:tt förmodar berörde borgerskaap deruthinnen wara skeedt et nóij. I det öfriga förblijf:r Kongl. Maijtt meer ber:de stadh medh Kongl. näde och gunst bewägen. Actum ut supra.

7. Rüksrádet Lorenz Creutz resolution angående licent vin. Datum Nyenskans den 14 juni 1664.

Nyens privilegiebok.

Sássom Konel. Maijtt wär allernädigeste konungh och herre wedh denne anstälte commissionen uthi Nyenschantz blandh andre ährander och nädigst hafuer befalt att vptaga borgerskaapetz klagemähl, som dhe öfuer förhögningen i licenten för wijn insi- nuerat hafua; altsà är wedh denne commissionen samma beswär wordet öfwerlagt och i consideration taget, och emädan det befinnes, att länge Räfwell och Narva äro för een sådan fórhógningh uthi licenten frije, kan intet wijn härigenom Nyen komma och till Rysslandh förföras och lickwäll H:s K. M:tz nädige intention är, att wäll denne staden Nyen, som Narwa och Refwell skall aff den ryska handelen och commercien be- stää; hwarförre i föllie af högstbem:te Hans Kongl. Maij:tt nàdige gifne jnstruction och ordre blifwer här medh för denne gângon fórordnat, att alt det wijn, som hijt till Nyen- skantz kommer och föres till Rysslandh, der af skall licenten effter den af trycket uth- gången 1648 ährs taxa vpbüras och samma wijn för sedermeera pålagt fórhógningh be- frijas. Men det wijn, som här i landet eller staden consumeras, det skall till H:s K. M:ttz wijdare allernädigste fórklaarningh och resolution ofwan bem:te forhöghningh uthi licenten underkastat wara, hwilket Kongl. Maij:ttz licentfórwalter uthi Nyen wille hafua sich till effterrättelse och tullen detta sättet här effter uthrükna och vpbära.

Bilagor. 469

8. Donation à gods i Spaskoi pogost. Gifven Stockholm den 12 december 1665.

Nyens privilegiebok.

Wij Carl etc. etc. Giöre witterligit, at efftersom wij icke mindre omsorgh drage om wär stadz Nyens opkompst och wällständh, än om andre wäre städer uthi wärt rijke; altså hafwe wij af gunst och nädhe vndt, skäncht och gifwet, som wij och här medh vnne, skänkia och gifwe till bem:te wär stadh Nyen effterskrefne lägenheeter och bön- der, som framledne capitein Bóllia fór detta hafwer jnnehafft och possiderat uthi Spaski pogost och Tuckela by, nembl. Antosa engh, een tijonde deels obss, Kormoisslefwa, een trediedeels obss, Achtaby, twätreediedeels obss, Kartzkoijaby, een fembte delss obss, Warkowia eller Salubia, tree fembte dells obz, Poroch óde medh dess fiske, een tijonde deels obz, Seretzkoija óde, een fembtonde deels obss, Vgelheretzoia, een fembtonde deels obss, summa twä och twä fembtonde deels obss, medh alla dess tillydande lägenheeter j skogh och mark, äker, engh, fiskie, strómmar, jachter af det som der till af älder hafuer legat eller medh lagh tillwinnas kan att bruuka och häfda till stadzssens nytta för ewärdeligh egendoom, doch so att skogen förnembligst bruukas och anläggias till stadzens tegellbruuckz fórsüttiande och att uthi stromen vpsättias een eller fleere miöhl- qwarnar, hwaraf sedan tállen skall blifua staden för ährligh inkombst berächnadh, sässom och der flere lägenheeter uthi berórte ström finnes, som till handtwürkare kunna wara tiänlige, att dhe dem för skiüligh ährligh affgiäldh anslääss; det öfrige af landet skall till stadzens gemeene borgerskapetz nytta anwündas, doch att deraf àhrligen nàgot gifwes till staden, hwileket sedan iblandh andre stadzens jntrader skall blifwa räknat, och richtigh rükenskaap ófwerhállas; och detta alt till Kongl. Maij:ttz wijdare ratification wedh dess myndige ähr och angäende kongl. regeeringh. Wij biude der fórre och be- falle alle dem, som oss medh hórsamheet och lydno äre tillbundne, att dhe denne wär donation sich till effterrüttellse stülle, icke tillfägandes mehr bem:te wär stadh Nyen här emoot något meehn eller inträngh. Till yttermeera wisso etc.

9. Konungl. Maij:ttz nädige resolution öfwer dess trogne staden Nyens vnderdänigste ingifne puncter igenom dess vth- skickade borgemestaren, erligh och förståndigh Heinrich Piper. Gifven Stockholm den 18 september 1666.

Nyens privilegiebok.

1.

Såssom Hanss Kongl. Maij:t förnimmer, det staden Nyen vnderdånigst söcker at fåå niuta lijka willkor uthi tullen med Revall och Narfwen; altså emädan Hanss Kongl.

470 Bilagor.

Maijtz jntention är, effter fórhopningh at kunna draga den stórste ryska handeln säwäll igenom den orten, som och Narwen till Östersiön, och fördenskull befaaras, att sá- frampt wahrorne skolle der medh större tull beläggas, kunde densamma aldeles derifrän blifwa afwünd, och H. K. M:t icke deriempte icke twiflar, det myckenheeten aff wah- rorne, som till stórre öfwerflödh lire ankomma, när een mindre tull der aftages, skall kunna medh tijden et anseenligit meera indraga, än den nuwarande tullens fórhóghningh importerar; ty hafwer Hanss Kongl. Maij:tt i nåder resolverat och för gått befunnit, att staden Nyen icke skall här effter medh någon större tull än Narwen graveras, uthan niuta lijka willkor effter den resolution, som Hanss Kongl. Maij:tt den 12 novembr. 1664 öfwer bem:te stadh Narfwens underdånigste beswär gifwa månde. (Jmfr. bil. n:o 22).

E

2.

Hwadh gravation weedhkommer, som dhe beklaga sigh ófuer att hafua uthi dheras nühringh af tobaakz compagniet, blifwer der medh uthi lijka måtto wedh den reso- lution, som Hanss Kongl. Maijt staden Narwen öfwer detsamma den nästförledne 14 maij uthi jnnewarande ähr i nåder meddeelt hafwer. J medlertidh håller Kongl. Maij:tt för billigt och skäligt wara, att tobaakzcompagniet skall för dheras toobaakz handell be- tala portorium till stadhen. (Jmfr. bil. n:o 23).

3. Om den tullen, som stoorfursten i Rysslandh läter taga af Hanss Kongl. Maij:tz vndersäter, ähre H. K. M:tz gesanter wedh den nu pästäende tractaten beordnade, huru- wijda dhe sädant medh dhe ryske gesanterne afhandla skola.

4.

Hwadh dhe fahrkoster och lädior anbelangar, som ifrän Rysslandh till Nyen an- komme, hafuer Hanss K. Maijt allareedo dhe ordre gifwa lätit, att dhe wijdare icke skola blifwa vppehäldne, än hwadh som tractaten om dheras pass opwijsande inne- häller, der om Hanss Kongl. Maij:tt will anbefalla dess general gouverneur, att han der öfwer skall handhälla.

b

Effter som staden hafuer altidh hållit färian wedh macht och densamma för detta nutit sin inkompst, ty fórunner Hanss Kongl. Maij:t och dem bem:te fária här effter stadigt at fåå behålla, att ingen, ehoo den och wara, skall hafua tillständh några bätar till den ánda att hälla och bruuka, att fórtiena der igenom penningar medh dhe reesandes fórsell.

Bilagor. 471

6.

Det som commendanten uthi skantzen kan bewijssas uthafstadzens spijckar [!9: stycken], platzer och landh hafua för sigh allena inhängt, skall han till staden owägerligen resti- tuera, sássom och förbiudas, at han medh sädant här effter skall afstää och icke giöra staden derigenom något inträngh, uthan tillijka medh dhe cronones betiänte wedh staten låta sigh fórnóija medh det muhlebete, som dhe tillijka medh borgerskaapet opà samma ägor effter kongl. breef áthniuta böre. J lijka måtto skall icke heller bem:te commen- dant understáà sigh at antasta och i fängellse kasta nägon borgare eller rysch kiópman, som der handla, till at fórhóra och afdóma dheras twister, uthan sádant skall hóra till borgmestare och rädh, det justitien hafwa sitt rätta lopp och hwars och eens jurisdiction blifua oförkränckt.

[s

Hanss Kongl. Maij:t håller och billigt wara, at al den spannemähl, som ifrån Nyen till andre orter uthskeepas, skall mätas af stadsens eedhsworne määtare, det sädant fälk uti staden derigenom kunne hafua dheras nähringh och vppehälle.

8.

Effter H. K. M:tt hafuer resoluerat fór staden Narwen, att inga saaker kunna ifrån dheras rädhstugu appelleras till den kongl häffrätt uthan saaken är af treehun- drade dal:r silfr myntz würde, hwarfóre aldenstundh Hanss Kongl. Maij:tt will i nåder hafwa staden Nyen uthi lijka consideration, ty skohle och här effter alle dhe saaker, som ifrän dheras rädhstugu till häffrätten appelleras, wara af samma würde, och hwadh som af borghmästare och rädh dersammastädes blifuer dómpt och gànget in rem judicatam, det samma skall effter lagh blifwa handhafit.

SE

Hanss Kongl. Maij:tt will och uthi näder staden Nyen medh inge extraordinarie hielp och contribution beswära, vthan Hanss Kongl. Maij:tt först dem medh sin nädige skrif- wellse der om notificerar.

10. Medh kyrkians inkompster, vthgiffter och tarfwer håller Hanss Kongl. Maij:tt icke allenast skiäligt, uthan och nödigt wara, att det blifwer observerat och hället effter dhe privilegier, som städerna i gemeehn gifne och meddeelte äre.

Jule

Hanss Kongl. Maijtt will och i näder beneficera staden Nyen till dess fórmeehring och opkompst medh Luckina och Sokoila, 7/39 deels obss, som Hindrich Fateburs enckia

472 Bilagor.

lifztijdz rätt innehafuer, att kunna samma landh tillträda, antingen effter hennes lifz- tijdh eller och hwadh sätt staden kan medh henne imedlertijdh fórlijkas, effter berörde sticke landh berättas wara beläget uthi Tuckela by, som till bem:te stadh tillfórenne skall wara donerat.

12.

Effter som Hanss Kongl. Maij:tt drottningh Christina hafwer anno 1648 d. 31 october donerat staden Nyen några obzser landh, som woro crohnan uthaf Steen v. Steenhuusen tillbytte, och der iblandh Wigora, een fierdedeels obz, huilken een benembd Kiskoin under lifztijdz rütt possiderade, att staden fördenskull icke kunde strax komma uthi dess possession, hwarföre aldenstundh bem:te Kiskoins lijfztijdz rätt skall sedermeera wara exspirerat och staden nu vnderdänigst anhàller om samma fierdedeels obss; ty är Hanss Kongl. Maijtt i näder benägen dem der medh at beneficera, effter som Hanss Kongl. Maijtt och will dess general gouverneur i Jngermanlandh anbefalla att gifwa staden deruthinnan jmmission, säframpt elliest icke finnes nägot lagligit jääf och hinder i wägen.

18.

Det enge stycke wedh staden, som borgmestare och rädh dersammastädes hafue till een tijdh fórundt sal. herr Carll Mórner, skohle hans erfwingar igen restituera, effter som han sigh der till hafuer skriffteligen reverserat, allenast det blifwer hanss ärfwingar förbehällit, att frampt dhe här effter kunne finna i blandh deras sahl. faders acter och handlingar nägot bewijss, att staden sedermeera samma ängestycke till meehr bem:te sahl. herr Carll Mórner eueárdeligen medh godh willia cederat hafwer eller och att han dem derföre hafuer contenterat, dhe mäge hafwa tillständh at sókia dheras rätt.

14.

Till scholernes vnderhäldh uthi Nyen är H. K. Maij: i nåder tillfreedz, att staden skall niuta dhe diükne penningar, som uthi Nótheborgz lähn vpbääres.

15:

Dhe handtwärckare, som äre förseedde medh embetz rättigheet och skrää, will Hanss Kongl. Maij:tt i näder läta der wedh handhhafua, och dhe öfrige, som der medh ännu intet äre förseedde, kunna sádant hoos Hanss Kongl. Maijtz general commercie collegium sókia och begära.

16.

Staden skall och hafwa macht att vpbära tomptören af alla gàrdh och bode platzer, som dhe bädhe in- och uthom stadhen tillhóra, nembl:n 2 pro cento, allenast samma tompter blifwa billigt wärderade.

[SA

Bilagor. 47

re

Hanss Kongl. Maij:tt hafwer uthi nädigt anseende af stadzsens slätta tillständh, som uthaf dhe förflutne tijder är förorsacket, nädigst weelat prolongera dem det för- undte beneficium uthi portorio, serdeles att dhe det samma ifràn dato uthi tijo ährs tijdh behälla skohla.

18.

Och det borgerskapet kunne mycket meer animeras till att vpsättia bygg- ningar af steen, sässom och dess snarare vpbyggia dheras kyrkia och rädhuuss, will Hanss Kongl. Maijtt dem frijheet uthi tije ährs tijdh opä all den kalk och steen för licent och vngelder i nàdher fórunna.

19. Hanss Kongl. Maij:tt befinner och skäligt wara, att uthi dhe criminal saaker, som af den kongl. häffrätten blifwer resolwerade till penninge bóóter, skall staden sin andeel der uthaf effter lagh fåå behålla.

20.

Sässom Hanss Kongl. Maijtt wäll kan befinna, att dhe här i Stockholm och andre swänska orter icke wäll handla kunna uthan dem blifwer effterlätit att fóra dhe pennin- gar medh sich till Nyen, som dhe för dheras wahror bekomma; altså will Hanss Kongl. Maijtt dem och sádant i nàder fórunna och dem order gifwa läta, att ingen skall dem der uthinnan nägot hinder tillfoga.

21

al.

Hanss Kongl. Maij:tt hafuer och för gått befunnit, att licentmästaren i Nyen skall wara skyldigh att meddeela borgerskaapet der samma städes een vthräkning det, som dhe bóóre erlägga uthi licent och portorio för sine wahror, som dhe hwart skepp inn- och vthskeppa.

22.

Elliest och fórsükrar Hans Kongl. Maijtt i näder staden Nyen, att om här effter nägra klagemáhl och beswär inkomma, att dhe saaker, som angää dheras rátt och privi- legier, will Hanss Kongl. Maij:tt der uthinnan icke något determinera, för än borgmästare och rädh sigh der uthi öfwer först förklarat hafwa. Actum ut supra.

474 Bilagor.

10. Kongl. Maij:ttz resolution vppá dess general commercie collegij memorials puncht angående tullen dhe wahror, som swünske kiöpmän och vndersátare till Narfwen, Nyen och Ryss- landh införa låta. Gifven Stockholm den 27 september 1667.

Nyens privilegiebok.

Kongl. Maijtt hafwer sigh uthaff dess general commercie collegio föredraga lätet, huru sássom monga uthaf dess trogne vndersáthare skohla gierna weela fortsáttia den ryske handeln, men den hógha tullen, den dhe i proportionen emoot zahrens vnder- säthare erligga skohla, giór sädan handell för them swär, att dhe pästäende samma tull then uthan skada intet jdka och fortsättia kunna och fördenskull till samme handels befordrande nyttigt och gagneligit wore, att der som ryssarnes waror för wisse skiäll och orsaaker intet kunna beläggias medh lijka tull som Kongl. Maij:ttz vndersátares wahror, att Kongl. Maijtz vndersätare mätte förskonas medh förhögningen och sädant sätt giöras medh ryssarne uthi tullens erläggiande lijka. Sässom nu Kongl. Maijt denne collegij pàminnelse och inrädande befinner wara gode skiäll grundat och till handelns, then Kongl. Maijtt uthi dess rijke och provincier till dess trogne vnder- sätares gagn och bästa altidh hafwer söcht att fodra och befrümia, märkeligen beford- rande inrättat, ty hafwer och Kongl. Maijtt sädant i näder gillat och approberat sampt här med gätt funnit och resolverat att sättia den tullen, som swünska wahror till Narf- wen, Nyen och Rysslandh här effter uthur rijket införas, samma quantum, som ryssarne nu för denne tijden betala och erläggia och sädant till wijdare confirmation wedh dess myndige ähr och anträdande till regemäntet. Kongl. Maijtt drager för den skull till dess general commercie collegium det företagande, det sädan nädigh fórordningh weder- börligen publiceras mätte, det att een sädan helsosam jntention till effect och full- bordan hielpas och fortsättias mátte. Actum ut supra.

11. Generalkommerskollegài bref till generalguvernören Helmfeldt ang. Nyens likställande med Narva à afseende à to- bakshandeln. Datum Stockholm den 11 febr. 1670.

Nyens privilegiebok.

Wälborne h:r feldtmarskalk och general gouverneur. Sässom h:r feldtmarskal- ken och general gouverneuren uthi dess till collegium sidst ankombne och den 20 januarij daterade skrifwellse begiärer af oss vnderrüttelse, om icke den resolution, som Kongl. Maijtt hafwer för nàgon tijdh sedan nádigast förländt dess stadh Narfwen an- gäende tobacketz frije och orestringerade handell, jempwäll conserverar staden Nyen, altsä

Bilagor. 475

och ändoch wij icke rättare oss påminna kunna, ühn att staden Nyen tillijka äre uthi colleg. här öfwer till Kongl. Maij:tt afgängne vnderdänigste sentiment begreepne, len- der icke desto mindre än ytterligare detta h:r gen. gouv:n till större liuss och wisshet i saaken, att staden- Nyen icke mindre än Narfwen bör i föllie af Kongl. Maij:ttz nå- digste resolution och till oss afgångne orders niuta ofwan bem:te frije och oturberade tobackzhandel och det säwäll i anseende af stadzens egen conservation, som befordran- det och vthwidgandet af ryske handeln, efftersom och Kongl. Maij:tt i det ställe hafuer förundt directorerne af tobaackz compagniet någon afkortningh uthi arrendet. Men hwadh sielfua licenten af tobaaket wedhkommer, den behålle directorerne för sigh. Och såssom Kongl. Maij:tt nådigst der hoss hafwer förordnat, det wij berörde orter den anstalt giöre skohle, hwarigenom wäll Narfwen som Nyen denne kongl. bewillningh i sielfwa wercket obehindrat äthniuta, men der emoot och alle möijelige medell an- wändas till afbóijande af alt vndersleff medh olofligh toobaakz införsell i Kiäxholms lähn eller annorstädes till Finlandh och särdeles att straffet emoot dem, som der med be- slagne blifwa, medh alfwar skiepas; hwarföre hafue wij desse begge ährander uthi bästa mätton h:r gen. gouv:s goda försorgh recommendera weelat, jntet twiflandes, medh mindre han sigh i denne mättan städernas wällferdh möjjeligst antager och der jempte wederbórande alfwarligen förmahnar och tillhäller att intet tilläta eller drifwa nägon oläfligh handell och vndersleef medh öfwerförsell äth Finlandh och Kiüxholm af meer- bem:te wara, emädan dhe, som der meedh beslagne blifwa, medh een härdh och skarp correction och näffst lära ansees och straffas. Befalle h:r feltmarskalken och general gouverneuren i Gudz beskydd till alt gätt.

12. Kongl. Maijttz nådig resolution öfwer staden Nyens igenom dess vthskickade, öfwerauditeur och rådhman der samma städes, ehrligh och förståndigh Fredrich Willhelm Ladow vnder- dånigst jnsimuerade puncter. Gifven Stockholm den 19 sep- tember 1671.')

Nyens privilegiebok.

18

Sässom Hanss Kongl. Maij:tt hafwer för detta nädigst resolverat, att staden Nyen skall uthi licenten hållas lijka medh Narfwen; altså emädan dhe sigh deröfwer under- dänigst beklaga, att icke dess mindre dhe befallningar, som gää till tull-jnspectorn i Finlandh om tullwäsendet blifwa ännu aff honom extenderade till staden Nyen vthan anseende till dess dependence under lijfändske tull taxan; ty will Hanss Kongl. Maij:tt här- medh i nàder resolverat och dess cammer collegium anbefallat hafwa, att den nyenske

!) Dateringen enligt riksregistraturet. Privilegieboken har den 13 sept.

476 Bilagor.

tull cammarn skall läggias under den liefländske jnspectionen och wara lijka will i licent och handell som andre willkohr medh Narfwen för dhe bägge orternes gemeen- skaap och comunion.

2;

Hanss Kongl. Maijtt will och nädigst fórunna staden Nyen samma rätt och för- mohn som andre stääder bruuka, att dhe skuthor och faarkostar, som igenom Nyen uthföre äth sión eller och derifrän àth Narfwen eller Refwell segla skohla, hàr effter uthi Nyen tullen och portorium aflägga.

de Den frijheet, som dhe underdänigst begiära at fåå uthskeepa tieru uthan till at

wijdare blifwa graverade af tieru compagniet, kan Hanss Kongl. Maij:tt dem för denne gängon icke bewillia, uthan låter der medh till een annan tijdh beroo.

4.

Emedan dhe sigh vnderdänigst beklaga öfwer dheras meddellöössheet, att dhe för den orsacken skull icke äre mächtige af sigh sielfwa att läta vpbyggia den swenska och tyska kyrkian, huar medh dhe äre allareede uthi wärket; ty hafuer Hans Kongl. Maij:tt dem till samma kyrkio bygningz fortsüttiande i nàder weelat fórunna dhe saakóren, som i dorptiska háffrütten af Jngermanlandh här effter falla kunna, sássom och nädigst gifwe och skünke dem åtta skeppundh käppar till kläckor af tillkommande ährs medell.

b:

At borgmestare och rädh hafwa jnspection öfwer scholerne sampt hålla examen nägre gänger om ähret, säsom och vocera sädanne cappellaner och scholbetiente, som dhe prófwa till vngdoomens och sinne barns education wara tienligast, sedan dhe uthi consistorio äre examinerade och der hafua aflagt confessionem fidej, sássom och att superintenden och consistorium icke hafwa macht uthan borgmästare och rádz weet- skaap och samptyckio nägon till sádan function att insüttia; det befinner Hanss Kongl. Maijtt hafwa sine skiäll, och för den skull i nåder will effterläta dem der uthinnan samma rätt, som andra städer äthniuta.

6.

Och aldenstundh det oppà samma skiääl berohr, hwadh dhe om jure præsentandi wedh fürefallande vacantie af pastoratet vnderdänigst anhålla, skall och der medh hållas effter det som uthi nästförbemelte punct är resolverat.

Dilagor. 477

(ic

Hanss Kongl. Maijtt hafuer och i nåder weelat effterläta borgmestare och rädh i Nyen effter den praxin, som i andre städer ófligh är, att wärdera dhe stadzens tompter, uthaf hwilka dhe upbühra tomptören, effter som dhe äre belägne till, sàssom och at, der nägre finnes, som weele der samme städess kiöpa gärdh eller bodeplatz in eller uthom staden, som honom är lagligen inrymbd, eller vptaga et stycke af det moras omkringh staden, som tillförene icke hafwer waret i bruck, det fallet borgmestare och ràdh hafwa tillstånd att och erfligen försällia sádanne platzer, det dhe, såm hafua sädanne platzer, micket mehr beflijta sigh att byggia gode och anseende byg- ningar.

8.

Hwad det wedhkommer, som dhe vnderdänigst beklaga, att inga fremmande sigh uthi Nyen neder sáttia weela och der samma städes sin wällfärdh och egendoom betroo länge den orten, uthmedh gräntzen belägen, är yppin och osäcker; låter Hanss Kongl. Maijt sigh högst angeläget wara, samma orth medh det forderligste at läta fortificera, effter sam Hanss Kongl. Maijt och derpä allareedo een dessein fattat hafwer, som skall uthan någon fördrögningh ställas i wärket.

9.

Att borghmästare och rädh icke mäga strax uppà huars och eens angifwande blifwa aff den därptischen häffrätten citerade, uthan at dhe i det fallet måga niuta tillgäda, hwadh den 22 articlen uthi rättagängz prosessen förmähler; befinner Hanss Kongl. Maij:tt billigt wara, men öfwer [det] som dhe sigh beswära, at bem:te häffrätt belägger dem medh bóóter och straff för dhe saaker, som dhe effter högsta förständh och bästa sam- wete decidera och afdómma, kan H:s K. M:t icke nägot resoluera, för än dhe framwijsa een eller annan casum, att Hanss Kongl. Maijtt uthaf des omständigheeter kunna fórnimma, huruledes der medh är beskaffat.

10.

Dhe cronones betiente, som sigh uthi staden och fästningen vppehälla och icke hóra vnder gvarnizonen och krigzrätten, skohla wara skyldige att swara för stadzrätten, nàr dhe blifwa stämbde, sässom uthi andra Hanss Kongl. Maij:ttz städer lagligen till- hällas och practiceras. Doch som alle mähl, serdeles i saaker, som af slijke betientes embeten och tienster härröra, [icke] kunna lyda till stadzens jurisdiction, skohle dhe och icke wijdare i detta fallet gää, än som hwart och ett ährandes beschaaffeenheet det tillstäder.

que

Hanss Kongl. Maijtt kan till borgmestare och rádh begähran deruthinnan icke bewillia, att dhe, som wille opsäija dheras borgare eedh och begifwa sigh till andra stä-

478 Bilagor.

der in- eller vthrijkes, skohla för sitt affträde erläggia till staden hwar trediedeel af alt rörligit godz, som dem tillkommer, vthan Hanss Kongl. Maij:tt will det låta wedh hwar tijende penning förblifwa, som för detta är bruckeligit.

12.

Att ingen främmande medh andra främmande handla ähn allenast medh ryssar och ryssarne medh dem, det befinner Kongl. Maij:tt wara skäligt.

13.

Kongl. Maij:tt will och i nåder förunna staden at bruuka ródt wax till dess signete.

14.

Angående dhe debitorer, som sina skulder contraherat hafwa den tijden, enär fyyra dhaler kopparmynt gulle een rdr in specie, och icke den betahlt hafwa för än richz- daleren är kommen i högre wärde och kopparmint deremoot aftaget, skohle dhe wara skuldige samma skulder att betahla effter Hanss Kongl. Maij:tz deruthöfwer giorde ordningar och placater, hwar uthinnan finnes, huru giord giäldh ifrån tijdh till tijdh skall betalas.

19:

Det borgmestare och rädh vnderdänigst begiära, att dhe bönder, som Hanss Kongl. Maijtt till stadzens vpkompst nädigst donerat hafwer, mäge sortera under stadzrätten, kan dem icke bewillias, vthan samma bónder skohla icke mindre än andre, sam à landet boende äre, under häredz- och laghmans tinget sortera.

16.

Sässom Hanss Kongl. Maijt är i nàder benägen att förbättra stadzsens inkompst uthi det, som skäligit är, altså hafwer Hanss Kongl. Maij:t och nädigst weelat dertill consentera, att alt uthur Rysslandh till Nyen ankommande wichtegodz intet derifrän föras, för än det hafwer passerat wägen och derförre erlagt wägepenningar, vndantagan- des det som der ifrån till Swärige opà een boten fürfürt warder.

ke

Hwadh dheras vnderdänige begiäran wedhkommer, att alle Kongl. Maij:tz vthgäende placater och ordinantier, som justitien ang& och hoos dem pro lege skohle observerade wara, medh dem communicerade blifwa, skall dem uthi detta fallet medh dhe andra Hanss Kongl. Maijtz städer och doomhafwande lijka wederfahras.

Bilagor. 479

18.

Alle dheras öfrige vnderdänigst föredragande ährander, 1:0 vnderhället för den tyske pastoren, 2:0 den !/, obss Boritzowa Vtzenie, som till capit. Bölliass son af Hanss Kongl. Maijtt nädigst förlänt är, 3:0 framledne öfwersteleutenantens Butterlingz godz, som öfwerstl. Morath innehafwer, 4:0 dhe lägenheeter, som under [staden eenskylt höra, och nägra andre privati under] sigh bracht hafwa, 5:0 framledne Claass Ackerfeltz hem- man Wralofzina 7/,, obz och frambledne Hinrich Jönssons arfwingars hemman Vsadissa Oditzowa 17/3, obss, 6:0 dhe beswähr, som borgmästare och rädh hafwa emoot framledne Jacob Röhlingz enkia, 7:0 dheras förslagh meera medell till stadzens tarfwer och stoora omkästningar, 8:0 den spannemähl, som uthskeepas, att den föras uthaf stad- zens dragare uthur boderne, 9:0 dhe reesande kiöpmäns passtagande, 10:0 den handel, som officerarne och guarnizou till borgerskapetz förfängh drijfwer, och 11:o flyttiande af dheras kyrkior och rädhuuset ifrän dhe orter, som dhe nu stää, will Hanss Kongl. Maij:tt nàdigst till h:rn general gouverneuren remittera, att han särskillt öfwer hwar och een af desse punchter Hanss Kongl. M:tt een pertinent underráttellse gifwa och sitt vnder- dànige sentiment bijfoga skall. Datum ut supra.

13. Kongl. Maij:tz nädige resolution für staden Nyen an- gående något reglement i dess handell. Gifven Stockholm den 14 oktober 1675.

Nyens privilegiebok.

Sässom Kongl. Maijtt hafwer dess general commercij collegij inkombne relation och betänkiande för gätt funnit att resolvera öfwer nägre af staden Narva jnsinuerade puncter, then ryske handellen angäende, hwilken thersammestädes af the fremmande som sielfwe borgerskapet jdkas, och staden Nyen är för detta aff Kongl. Maij:tt lijka willkohr medh Narva i detta fallet priviligerat; altsà är och Kongl. Maij:tz nädige willia och behagh, thet staden Nyen jemwäll skall äthniuta och sigh effterrätta the samme resolutioner, som staden Narwa nu af detta dato meddeelte och gifne ähre, säwijda the bem:te handell concernera och angà. Här alle, som thet wederböhr, hafwe sigh att effterrätta. Actum ut supra. (Jmfr. bil. n:o 24 o. 25).

14. Kongl. Maij.ttz nädigste resolution och förklaring öf- wer de underdänige desiderier, som staden Nyen förmedelst des befullmächtigade, borgemästaren Herman Hartz och sindicum Balthazar Lado uthi underdänighet hafwa låtit insinuera. Gif- ven uti hufvudkvarteret i Ljungby den 4 juni 1679.

Sässom Kongl. Maijt städze här hafft nädige tanckar om des stadh Nyen och des trogne jnbyggiare oeh undersátare därsammastädes och det till föllie warit benägin till

480 Bilagor.

att widh alle giörlige tillfällen deferera dem uthi det, som till deras upkombst och för- kofring har kunnat lända; altsà har Kongl. Maijtt, hwadh bemelte des trogne undeer- säthare igenom deras afskickade befullmächtigade hafwa andragit, medh näder förmärckt och der öfwer som föllier resolverat.

1.

Alldenstundh Kongl. Maijtt pröfwar mycket mehra nödigt, att den för nägre ähr sedan päbegynte fortificationen medh staden Nyen för sigh gää måtte, som den orthen, warandes een gräntzort, der till bäde för des situations, so wäll som och andra bequem- lichheeter skull fast tienlig ähr, att der jgenom icke allenast landetz säckerheet widh all päkommande händellse, uthan och handelens märkelige tilltagande sampt jnwähnar- nes conservation och wählständh förmodeligen skall kunna befodras; för den skull uthi nädigst anseende till alt sådant warder Kongl. Maij:tt den anstalt giörandes, att stadens fortifications wärk medh alfwar mätte fortsatt och uthi behórig perfection bracht blifwa, lätandes Kongl. Maij:tt sigh i näder behaga det förslaget till samma fortifications facili- terande, att i Jngermanlandh och Kexholms lähn af hwar obz een karel een mänadz tijdh ährligen till arbetet förordnandes [warder], effter som och Kongl. Maij:tt des general gouverneur beordrandes warder uppà detta förslagetz effectuerande att wara ombetäncht, hurruwijda sigh mätte làta kunna gióra, jämbwähl och medh sielfwa staden öfwerleggia om underhället för folcket, som effter be:te förslaget fórordnades till att arbeta fästningz biggningen.

2:

Angäende then underdänige begiüran, att staden Nyen för thes ringa inkompst skull samma benådning medh portorio niuta måtte, som staden Narfwen wederfahren ühr, emedan Kongl. Maijtt ieke weth, hurruwijda portorium uthi Nyen kan wara antingen staten allareda anslagen eller eij ty will och Kongl. Maij:tt lätta ther om un- dersöökia; warder och sedan uppå den effterrättelsen, som hoos Kongl. Maij:tt inkom- mer, om the dispositioner, som om be:te portorio kunne wara giorde, sig wijdare här uthinnan nädeligen fórklarandes. Men ähr Kongl. Maijtt i näder icke obenägen, uthi fall portorium icke skulle wara staten anslaget, att läta staden Nyen det niuta till Kongl. Maij:ttz wijdare nädige förordning.

9 de

Kongl. Maij:tt hafwer och den swänska församblingen uthi Nyen för dess slätte och ringa willkor skull Kelltis pogost säsom een annexa effter den nu för tijden warande kyrckioherden nädigst welat tillàgia och för den skull der om des orders till general gouverneuren och superintendenten der à orthen låta affgåå.

4.

Belangande det stycke landh i Nótheborg lähn och Kelltis pogost, som framledne kiórkioherdens mag. Hinrich Fatteborgs enkia har possidert och till prästebohl för den

Bilagor. 481

tyska pastoren i Nyen underdänigst begiäres, effter som samma lille stycke landh skall wara under cronan reducerat, påminner fuller Kongl. Maij:tt sig i nåder bädhe the orders, hwilcka Kongl. Maij:tt till sahl. herr feltmarskalcken Helmfelt för detta och den tijden, han gouvernamentet af Jngermanlandh förträdde, lätt afgå àm bem:te landh, jämbwäll och then berättelssen, som bem:te fältmarskalk ther om giort hafwer om äf- wan bemälte obzar eller landh, sedan det är blefwet under cronan reducerat, kan wara staten eller millitien anslaget eller eij; altsà will Kongl. Maij:tt sädant làta undersóókia, effter som och Kongl. Maij:tt, ifall samma landh icke skulle wara staten eller millitien anlagt, det samma den tyske församblingen i Nyen till kiórkiobohl i nàder giürna förunner, jämbwähl och den tyske pastoren bestä den lóhnen, som honom för detta staten der samma städes warit till ordnat; welandes Kongl. Maij:tt om alt detta des ordre till general gouverneuren där à orthen låta affgää.

D.

Kongl. Maij:tt will och nädigst staden hafwa gratificerat medh det godz uthi Nöthe- borg lähn af dee obzar, som framledne ófwersteleutnanten Butterlin possiderat hafwer, säwijda det icke ligger uthi nägon förbuden pogost och derförre kan wara reducerat eller och elliest icke allaredo är bortgifwit eller annat sätt graverat.

6.

; Angående dee lägenheeter, nembl. Wralofzina 7/,, obz, Doritzwa Utzeine !/, obz och Vsadissa Oditzowa !?/,; obz, hwar om staden nu som für detta underdänig an- sökning giór, will Kongl. Maijtt der om läta undersókia, om dee och äre af den beskaffenheet, att dee undan cronan abalieneras kunna, effter som och Kongl. Maij:tt widh den hendelssen, att det finnes giórligit, i detta som alt annat nàdigst är benä- gen staden till dess wällständh och fórkofring att beneficera.

7.

Emedan och staden för dess medellósshet skull intet för [! 9: lähr] dee latinsche och andre scholerne der samme städes underhälla, som ungdomens bästa och een behörig infor- mation kräfwer; ty lährer Kongl. Maij:tt, enähr nägre medell till bem:te scholars under- häld skulle kunna anwijsas, dem der till nädeligen förordna; imedlertijdh bijfaller Kongl. Maij:tt i näder det förslaget, att widh förefallande vacantie af den tredie borg- mästaren hans löhn till scholans behof och understödh anwändass.

8.

Sossàm Kongl. Maij:tt staden uthi alt det, som den samme till förmän och wäl- ständh länder, i nåder giärna gratificerar; altså har Kongl. Maij:tt jämbwähl nàdigst we- lat fórunna staden des frije wahl och disposition till att besättia stadzens embete och

482 Bilagor.

tienster, effter som eens eller annors capasitet och skickelighet der till kan bepröfwas; dock att, der nägre swenska där finnas, som till slijke embeters förwaltande capable wore, dee fram för andree der till eligeres och förordnas; jämbwäll och att till stad- zens embete inge uthnembnes, som af nägän främmande och een annan än uthi lutherske religionen áre.

Je

Hwadh det widhkommer, som staden underdänigst anhäller om, att främmande, snart dee hafwa deras rööck och huusholdning i staden, mätte wara skyldige deres edh [att göra], jämbwäll i fredelige tijder icke hafwa macht att drifwa någon commis handell för andre främmande, uthan att sådant uthaf een borgare förrättas; will Kongl. Maij:tt detsamma till des commercie collegium remittera, och när det medh des betänckiande inkommer, sigh der öfwer wijdare i näder förklara.

10.

Sossom Kongl. Maij:tt hälst skulle see, att staden blefwe bebygdt medh steenhuus och inga trà byggningar, emedan det ähr een gräntz orth, och kunde sárdeles lända den samma till upkombst och anseende, altså har Kongl. Maij:tt, det hwar och een sigh der om mycket mehra beflijta, nädigst welat dem, som steenhuus uthi staden hädan effter upsättia, sex ährs tijdh ährligen etthundrade rd. uthi licenten at decortera för det godz, som dee sielfwa in- och uthskippa, fórunna, att een sädan decortage icke uthi detta, uthan i dett nästkommande ähret begynnes.

IE

Anlangande det inträng, som stadzhandtwärkare emot deras privilegier utaf böön- häser skier, will Kongl. Maij:tt des general gouverneur der orten nädigst hafwa anbe- fallat, att han sädanne abusus examinerar och sädan rätter, lijkmätigt medh hwars och eens privilegier, att hwarcken guarrnizons folcket eller fast mindre andre igenom böönhäserij handtwärkerna ruinera.

12:

Hwadh det angär, som staden underdänigst anhäller om at niuta nägon tillhielp lijka som staden Narfwen för officerarnes inquarterning och till att effter handen sigh byggia torfftige quarter fór officerarne och i medler tijdh them hyra, emedan borger- skaapet der samma städes för äthskilliga förändringar af dessein fortificationen nàgre resor hafwa mäst nederrijfwa deras byggningar och ännu eij bygdt mehra än han sielf till nódhtorfften behöfde, will Kongl. Maij:tt i lijka mátto des general gouverneur hafwa beordnat, att han medh commendanten och magistraten der in loco üfwerläggier, hurru wijda det sigh medh guarnisons nytta kan giöra låta och der [om sedan Kongl. Maijtt i underdänigheet berätter], Kongl. Maijtt deröfwer wijdare nádigst will resolvera.

Bilagor. 483

19:

Hwadh för detta bruuckeligit warit hafwer och i andra städerne iachttages, jämb- wähl medh fredzpacterne medh Rysslandh lijekmächtigt finnes, nembl. att dee reesande kiöpmän och särdeles till Rysslandh pass af borgmästare och rädh taga mätte, det will och Kongl. Maij:tt i nåder, att det och her effter alt framgent observeras och uthi bruuck hålles, effter som och Kongl. Maij:tt sådant des general gouverneur nädigst will hafwa notificerat och anbefalt.

14.

Emedan och staden sigh underdänigst beswärar, att bäde een deel af officerarne, wäll som landtmännerne drifwa stoor handell i staden under allehanda pratext, prze- judicerandes derigenom borgerskapet uthi theras nähring; ty will Kongl. Maij:tt general gouverneuren nädigst hafwa anbefallat, att han staden och borgerskapet maintinerar weedh deras wällfängne privilegiar, att all sådan handell, som der emot af een eller annan skeer, behórigen mátte hemmas.

15.

Kongl. Maijtt hafwer och till handelens desto bättre gängh nädigst welat förordna,

att uthi staden Nyen een allmen marknadh een gäng om sommaren och een gäng om

wintren otta dager hwardera gången ährligen måtte hållas uppå den tijd om ähret,

som beqwämligast der till, för inrijkes boende som allehanda främmande och ryske,

af general gouverneuren och magistraten pröfwes wara; effter som och Kongl. Maij:

nädigst will beordra bem:te general gouverneur samma termin, som till bemt:e marck-

naders begäende medh magistraten kan blifwa fórafskeedat och uthnembder, behörigen uthi gouvernementet publicera läta.

16.

Säsom staden för detta och ähr 1642 allareda är förundt frijheet, att stad- zens wijn kiüllare wijn och främmande drycker och eij annorstädes måtte blifwa sålde; altsä har Kongl. Maij:tt till stadzens desto bättre förkofring och upkompst den samma nädigst welat effterlàta för slijke af staden införskrefne och inkommande wijn och dryc- ker ett hundrade richsdahler uthi tullen áhrligen at decortera.

17.

Aldenstundh staden för desse infallne krijgztijders sampt andre der af fórorsakade be- swärs och olägenheeters skull widh dee dem förunte frijheetz ähren, såm nu [till ända ähre], ei) har kunnat komma uthi något synnerligit wällständh; för den skull, såsom Kongl. Maij:tt alt giörligit sätt i nàder giärna är benägen stadzens förkofring att befrämia, altsà har Kongl. Maijtt dee för detta staden förunte frijheetz ähren uppä otta àhrs tijdh här medh

484 Bilagor.

nädigst welat prolongera; welandes Kongl. Maijtt och dee privilegier, som staden alt ifràn anno 1642 tijdh effter annan ähre wordne förunte, framdeles och enähr Kongl. Maij:tt kan fáà lägenheet att låta dem igenom sees, nädigst confirmera och skall staden i medler tijdh merbem:te privilegier och de der uthi dem förunta rättigheeter i alla [mátto, uthan någon hinder, mehn eller inträngh] hafwa att till gode niuta. Förblif- wandes Kongl. Maij:tt för det öfriga staden och des trogne undersáthare medh alle kongl. gunst och nåde bewägen. Datum ut supra. Amen.

15. Till commercie collegium angående staden Nyens ansó- kiande. Datum Grumanstorp den 21 juli 1679.

Riksregistraturet.

Carl ete. Wär synnerl. ynnest etc. Wij hafwe uthur Eder underdänige skrijfwelse af d. 12 julij nästleden med näder förnummit Edre underdänige tankar sampt därtill hafwande skiähl angående staden Nyens genom dess deputerade hoos oss giorde under- dänige ansükning om dhe där warande fremmande, som hafwa dheras róók och huus- holdning i staden, mätte wara skyldige at afläggia dheras eed, jembwähl och i fredlige tijder icke hafwa macht at drijfwa någon commisehandel för andra fremmande. Såsom wij nu närwarande tijders och conjuncturers beskaffenheet wähl considerere och huru betünkeligit dhet will wara, at tijdigt gifwa Engelland som Holland anledning till at förökie dheras beswär, hwilka dhe, ehuru wähl uthan nägot foog, hafwa begynt at for- mera, och wij dürjempte med nåder förmärkie dhen underdänige repræsentation J giöre om dhen för staden Nyen däraf befahrende skada och mangel nähring och vpkompst, om dhe fremmande därsammestädes trafiquerande och boende skulle förorsakas at draga sig tädan; lätandes wij oss dhesslijkes behaga dhe ófrige underdänige remonstrationer, som J uthi ofwanbem:t Eder skrijfwelse andrage; altså befalle wij Eder underdänige sentiment deruthinnan at afbijda et lägligere tillfälle och i medlertijd läta beroo wid dhet, som här till uthi staden Nyen wähl som andra orter wahnligit befinnes hafwa warit. Hwilket wij Eder till nàdigt swar icke hafwe wehlat fórhálla; befallandes Eder till ett slut etc.

16. Kongl. resolution för Narva och Nen ang. portorium. Datum Ljungby den 3 dec. 1679.

Riksregistraturet. Carl. ete. Wär ynnest ete. Ehuruwäll wij heel nödigt fatte den resolution att

äterkalla dhen andeel af portorij inkomst uthi Nyen (Narva) stadh, som i föllie af wärt i anseende till särdeles considerationer derä meddelte tillständ uthaf Edher uthom pri-

Bilagor. 485

vilegierne och förpantningarne ährl. upbäras, necessiterar oss icke dess mindre der till närwarande öfwermåttan stoore brist, hwilken all annan uthwäg betager till den nöd- lijdande jngermanlänsche statens sublevation och dhe derifrån förpantade pogosters inlö- sen, hwars maintien för oss och rijket mycket considerablare är, som dhen provincien billigt bór skattas för Finlandz defension och fórmuhr emoot dhen ryske sijdan, och till- förende staten uppä ingen fast footh kan ställas àn man dhen buten har nädt, att hwar provincie af dhe i landet fallande intrader bährer sig sielf; doch fórsüchre wij Eder her jempte, snart bem:te provincie någorlunda har kommit till rätta, att icke allenast samma förmån och gratiale àther skall blifwa Eder tillagt, uthan iemwäll, dher wij uthi annat tillfälle kunne erwijsa Eder nägon näde, att wij der till wele finnas benägne; hwar med etc.

17. Till cammar collegium. för staden Nyen angående dhen dhem efter privilegierne competerande halfwa dehl i portorio. Datum Stockholm den 24 mars 1681.

Riksregistraturet.

Carl etc. Wär synnerl. ynnest etc. Wij ähre fuller för dhetta ähr 1679 uthaff wahrande tijdernes trängmähl blefne föranläthne till dhen jngermanlandske statens sublevation at äterkalla den andeel af portorij inkomst uthi staden Nyen, som i föllie af wärt i anseende till serdeles considerationer där ä medeelte tillständh uthaff staden utom privilegierne och förpantningen ährl:n ähr upburen, hwarwijd wij och nu läthe förblifwa, till dhess wij framdeles widh bättre tijder annat sätt kunde staden hugna och dess wijdare upkomst understódia. Men säsom borgmestare och rädh sigh beswära, at dhem jämbwähl dhen andre helfften, hwilken staden i krafft aff privilegierne tillkom- mer, skall disputeras; altsá och emädan wij icke wete oss att päminna nägra sädana ordres affgängne wara, at och tillijka dhen dhelen af portorio, som staden i förmägo af privilegierne tillhórer, skall dhem betagas; fördhenskull hafwe wij Eder herigenom nä- digst anbefalla wehlat, dhet i straxt giöre dhen ofehlbahre anstalt och fórordningh, at staden Nyen oturberat äthniuter mehrbem:te halfdeel af portorie, som dhen i fórmágo aff privilegierne bör äthniuta och dhe i länglige tijder rooligen hafft och uppburit, efftersom wär intention hwarken ähr eller warit hafwer, dhen samme dhem något sätt at afskiära och betaga. Hwar medh skeer etc.

18. Resolution uppå borgm. i Nyen Herman Hartzes me- morial, som han stadens wegnar insinuerat. Datum Stock- holm den 4 juli 1681.

Riksregistraturet.

Kongl. M:tt considererar nogsampt, hwad skada och förlust staden Nyen uthaf den sidsta wädelden tagit och att eenkannerl. derigenom dhe intrader, hwar uthaf magistrats

486 Bilagor.

personerne dheras löhn och subsistence niutit, myckit äro blefne förminskade och dem säledes swärt lärer falla, där att uthhärda; nu sedan dhe störste dehlen af dheras egen- dom tillsatt hafwa, frampt dhe icke med dheras richtiga löhn blifwa undsatte, alldenstundh bem:te magistrats persohner i underdänigheet ansókia att blifwa benädade till samma behoff med den halfdehlen af portorio, som Kongl. M:tt dersamestedes till- kommer, men Kongl. M:tt i fall denne dehlen är staten anslagen, den dem icke i ähr kan bewillia; ty uthläter Kongl. M:tt sig lijkwäll härmädh nädigst, att the wid tillkom- mande ährs statzwerck till någon dehl deruthaf skohla ihugkommas och att ordres derom till statzcontoiret afgåå skohla.

2.

Hwadh det andra ährendet widkommer, att the borgare, som eldswädhan träffat hafwer, mätte niuta nàgon lindring uthj licenten dheras inkommande och uthgäende egna wahrur nägre àhr, till att således någorlunda kunna redressera dheras handell, remitterar Kongl. M:tt det samma för medelst des hoosgäende nädige rescript till H. R. skattmästaren och dhe andra öfwer commercie sakerne deputerade till att öfwerläg- gia, till huru stoort quantum och hwad sätt sádant dhem bäst kan till upprettellse förunnas och effterlâtas. Och sidst angående dheras vnderdänige ästundan, att Kongl. M:tt täckies dhem des nädiga resolution meddehla, uthj hwad district af staden dhe hä- dan effter skohla byggia, enär dhe framdeles komma till den lägenheet det att kunna gióra; lärer generalen och gouverneuren Schultz dem wijdare beskied gifwa, hwad Kongl. M:tt nàdiga tanckar hürmed kunna wara, hwilket Kongl. M:tt borgmästaren Hartz till nädigit swar hafwer meddehla welat.

19. Till statz contoiret für staden Nyen. Datum Stock- holm den 1 sept. 1682.

Riksregistraturet.

Carl etc. Såsom wärt commercieräd uti des underdänige skrifwelse af d. 18 aug. uppà wärt dijtgängne remissorial gifwer oss underdänigst wid handen, huru stor frijhet och lindring uti licenten som ätskillige afbründe stüder tillförende nutit, hemställandes oss derjämte, huru stor summa som wij wehle, at staden Nyen effter den sist honom öfwergängne branden, deruti jnwähnarne mist all sin egendom, i måtto får ätniuta; altså förklare wij herigenom nådigst, at honom skall till sin uprättelse igen efiterlätas stor frijet ährl. fyra ähr, som staden Westerähs har ätnutit; och befallom Eder herigenom nädeligen, at J läten honom denne wär benädning wärkel. till godo komma.

Bilagor. 487

20. Kongl. Maij:tz nádige resolution uppå des trogne vn- dersätares, borgmästare och rádz uti Nyen insinuerade under- dånige ansökning. Datum Stockholm d. 23 augusti 1687.

Riksregistraturet.

il.

Hwad det engestycke widkommer i Pässila, som ligger ett musquete skätt ifrån sta- den och frambledne kongl. rädetz Carl Mörners arfwingar i kraftt af Kongl. Maij:tz resolution af d. 18 septemb. 1686 skulle restituera staden Nyen, låter Kongl. Maij:t wähl dhe omständigheter och skähl, hwilcka à stadzens wägnar i det fallet andrages, hos sig ett nådigt rum finna, warandes och till föllie däraf benägen att wijda och eiórli- git pröfwes wara läta samma engstycke àter läggas under staden; men säsom Kongl. Maijt redan för dhetta af d. 10 septemb. nästledet àhr har anbefalt des reductions collegium häröfwer att inqvirera och Kongl. Maijt sig icke påminner sedermehra någon effterrättelsse der ifrån uti detta mählet wara inkommen; altså ähr Kongl. Maij:t och nu föranläten att reiterera samma des fórre nädige befallning och förnimma, om ock bem:te collegium kan hafwa nägodt därwid att pàminna, Kongl. Maijt sig häröfwer wijdare i nåder fórklarandes warder.

2.

Anbelangande stadzens underdänige ansökning att j stället för dhen staden till- förende àhr 1682 d. 1 septemb. fórundte frijhet wid licenten widh fyra àhrs tijd, lijka med Wästerähs stad, blifwa benádat med nägre obser land, som ligga !/; mijl när sta- den; emedan godzen ähre staten anslagne och fórdenskull omistandes, ty kan Kongl. Maij:t till sädant stadzens ansókande intet samtyckia. Men dhet staden lijkwàl kunna spórja Kongl. Maij:tz nädige benägenhet för des upkompst och tillwäxt, will Kongl. Maijtt nägot annat medel wara betänckt, hwarigenom staden kan stä att uphielpas och forderligast sig däröfwer i nàder uthläta.

21. Till cammar collegium. swar angående staden Nyens ansökningar. Datum Kungsör d. 11 februari 1699.

Riksregistraturet.

Carl ete. Wär synnerl. ynnest etc. tro män etc. Wij hafue erhållit Eder vnder- dänige berättelse, daterat d. 27 passato, angäende magistratens i Nyen hoos oss giorde vnderdänige ansökningar, bestäende därutinnan, 1:0 at staten mätte blifue försedd med nödwändige medel til extraordinarie utgifter, 2:0 angäende tomptörens upbärande j sta- den, 3:0 att apothekarne där i staden successive hwar effter annan mäge ätniuta den

488 Bilagor.

bewilliade tullfrijheten, 4:0 at staden måtte någon hielp til quarteringz penningarnes erläggiande och för det 5:0 om confirmation deras privilegier. Och som wij derutur j nåder fórnimme, hwad den förste puncten widkommer, at högst sal. H:s Kongl. Maij:t wär högtärade k. herfader allaredan ähr 1690 fuller har låtit författa samt underskrif- wit en stat för staden Nyen, hwarefter wäl magistraten som de andre betiente skole löhnas och byggningarne underhällas, dragandes sig den samme inalles til 4,172 d. 2]!/, öre s. mit, nen kan man intet finna at gouverneuren i orten har trädt tilsammans med magistraten och säledes projecterat samme stat, som nu är practicabelt, warandes derwid icke heller stadzens inkomster nämbde och införde, som nu fórtijden sker; dess- utan finnes utur gouvernements bóckerne, at samma stat medelst sedermehra erhällue resolutioner utj mycket är blefwen ändrad, at wid fatte omständigheter wil ware nódigt, att mehrbe:d stat i orten blifwer fóretagen och noga ófwersedd, helst emedan borgmestare och rädh ännu öfwer ätskilligt sig beswüre; samtycke wij i_näder, at J nermare mäge ófwerse bem:te stat, samt projectera en ny stat alt efter som medlen kunna tähla, conformt med wäre generale förordningar angående städernes stater, lätan- tes wij oss iemwäl i näder wäl behaga, at J angående dhe ófrige puncterne hafue inhän- tad nermare besked och efterrättelse ifrà gouverneur Otto Vellingk, och förwänte wij sedan i lijka måtto öfwer demsamma Edert underdänige betänckiande, huilket länder Eder til nàdigt swar, och wij befalle etc.

22. Kongl. resolution für staden Narva den 12 mov. 1664.

Riksregistraturet. Citeras i resol. för Nyen d. 18 sept. 1666 $ 1.

de

Och sässom Hanss Kongl. Mitt befinner till den ryske handelens befrämiande mycket tiena, att dee wahror, som till Ryssland förde bliffwa, icke mäge öffwer den wanhlige tullen beswäras; altså haffwer Hanss Kongl. Maij:tt och resolverat, att det wijnet, som dijt försändt bliffwer, icke heller skall medh större tull än som alle andre wahror, som till Rysslandh gää, graveras, uthan det wijnet allenast, som uthi Narffwen och Ingermanlandh consumerat bliffwer, skall den pälagde tullens förhögningh erläggia och betala.

23. Kongl. resolution für staden Narva den 14 maj 1666. Nyens privilegiebok. Citeras i resol. för Nyen d. 18 sept. 1666 $ 2.

2.

Hwadh toobaakz handeln angäär, effter Hanss Kongl. M:tt fórnimmer, att staden Narf- wen icke hafuer kunnat sieh der om fóreena medh participanterne af bem:te handell; altså hafuer H. K. M:tt för skiüligt erachtat således dem emillan saaken at determinera, det hwar och een af narfwiske borgerskapet skall hafua macht att süllia sitt toobaak en gross till stoor- furstens ryssar och vndersätdre allena, men uthi minut ingen förutan participanternes factor

sigh der medh at befatta.

Bilagor. 489

24. Kongl. resolution för staden Narva den 14 oktober 1675. Riksregistraturet. Citeras i resol. für Nyen d. 14 okt. 1675.

2

FT

will och Kongl. Maij:tt hafwa i nädher förundt stadhen och thess borgerskapp tobaks- handellen enskijllt att jdka lijka sätt som salt- och silihandelen them allaredan förundt är, och sädant i synnerheet therfóre, att tobaket ähr i Rysslandh een fórbuden wara, hwilken them fremmandom förthenskull icke wara tillåten ther i stadhen till någon annan än bor- gerskappet föryttra, effter som then sedhan allenast inom swänske provinciernes gräntzor fördh och försälldh blifwer.

3.

Alldenstundh them fremmandom förbudet är att ther sammastädes handla i minuth, will och Kongl. Maij:tt theras grosshandell skall till ett wist quantum utj wicht eller währde blifwa adstringerat och att thess gen. commercie-collegium läther ther fóllia en skähligh förteckning, hwar effter the sigh bädhe sijdor rätta kunne.

4.

Hwadh the fremmandes factorier angáhr, kan Kongl. Maij:tt icke betaga bem:te frem- mande frijheeten att tiäna huar andra inbördes medh factorier, wijda dhet concernerar den ryske handellen áth Muskow. Men skulle det wara ansedt nägon handell medh näst om- kringh belägne orther, kan sädant icke wara tillätet them fremmandom, med mindere the medh borgerskappet sielfit i stadhen ther om handla.

D.

Kongl. Maij:tt förnimmer medh misshagh, att thess förre resolutioner, hwarigenom

wähl officerarne som gemehne aff guarnizons folcket alt bryggerij och brännande ther i sta-

den förbudit ähr, icke blifwa medh den lydno och hörsambheet effterkombne, som tillböhrligit

är, och befaller förthenskull general gouvernementet alffwarligen, att thet handhafwer stadhen

och borgerskappet widh förbem:te resolutioner, icke tillätandes nägon tillfoga them ther emoth

hinder, mehn eller inträng i nägon mätto, effter som then här emoth bryter ett alfwarligt

straff, widh förlust aff tiänsten, ther han officerare ähr, eller annat straff kroppen, ther

han gemehn woro, ansees skall, jämbwähl stadhen vara tillätit ther efiter noga att inquie- rera láta.

6.

Vthi fórtullandet aff messingh, järn och koppar finner Kongl. Maijtt billigt wara, att denne stadens jnwähnare böra wähl som andre, hwileka uppå Rysslandh handla, niuta till goda Kongl. Maij:ttz resolution aff d. 27 septembr. áhr 1667 och uthj denne tullens erläg- giande ther effter considereras.

490 Bilagor.

25. Kongl. general commercie collegij förklarningh opü borg- müstarens ifrån Narva, wälbetrodde Jürgen Tunders jnsinuerade me- morial angående mágre ährander, som effter Kongl. Maij:t: mádigste resolution de dato d. 24 octobris sidstledne till collegij decision remitte- rade üre. Gifven Stockholm den december 1675.

Nyens privilegiebok.

1.

Sássom toobaakz handeln i Narwa fórmedelst Kongl. Maij:tz resolutions 2 puncht är af wisse skiäll förklarat af samma natur som salt och sill sampt wijnhandelen der sammastädes, blifwer den och borgerskapet i siälfwa staden allena förbehållen, till hwilcke dhe främ- mande slijkt sitt godz innom laga tijdh och liggedagar uthur skeppen eller och om wintern af slädar eller wagnarne strax effter anlendandet äre plichtige at försällia, fórhállandes sigh magistraten uthi jnquisitionen här af lijka som uthi ofwan berórde sill-, salt- och wijnhandell för dett öfligit och laga stadgar lijkformigt wara kann, effter som och collegium, i fall någon medh slijcht undersleef emoot stadzens privilegier och erhäldne kongl. resolutioner skolle be- trüffas, finner skiáligt, at han iempte confiscation af sielfwa waran eller dess würde, medh hwileken således olofligen handlat är, skall medh 40 xX& s. mitt straff beläggias, hwar ófuer handelss borgmestaren medh sine colleger serdeles vpsicht hafwa bóre och magistraten tijdigt tillkenna gifwa, der opà behórigh boot at skaffa.

9

Ze.

Sássom collegio i den 3:e punchten anbefallat warder at gióra een wiss fórtechningh och quantum óffr handeln i gross, som den frimmandom medh ankommande rysser tillåtas må, altså hafwer collegium och funnit skiüligt at determinera den till et sådant quantum, nembl. ren lin 10 Sk, reen hampa 10 Sk#, pottaska 10 Ski, reen talgk 10 Sk® och pro- portionnaliter uthaf de mindre sorter effter dheras würde, ju förstäendes, att ofwan bem:te quantum icke under 150 rdrs wärde till det minsta extenderas má.

2 Os

Sássom Hanss Kongl. Maij:tt uthi detta wäll som uthi alt det öfriga den ryske han- deln angäende staden hafuer i näder för gätt funnit, det een lijkheet skall i alt hällas emil- lan Narwa och Nyen, ty böre de och wäll uthi toobaakz handelens jdkande effter den 2 punct som quantj determinationis effter den 3 puncht sampt förordningen öfwer det olofliga brygg- och brennerijtz hemmande effter den 5 punct niuta medh Narwa stadh enahanda will- kohr och förmohner, hwar widh h:r general gouverneuren dem och handh hafwa wille, at dhe uthi det ena, wäll som det andra medh staden Narwa mäge conformerade blifwa. Actum ut supra.

B. Bilagor till kap. IV.

26. Tillnamn som förekomma i Nyens mantalslängder åren 1640—1642.

Belter.

Bernick. Brandt.

Brune, Brunne. Bruse.

Falck. Fatebur.

Fichting, Fuchting.

Grotkop.

Haijan[en]. Hassu.

Holsker, Hölsker. Huppuinen. Hórke.

Hóók.

Kabell. Kainolainen. Karpenen. Kempi. Kempsser. Kock. Kokkoinen. Kopsa.

Korpein.

Kuldamies. Kulewainen, Kuloainen. Kähäräinen. Kärpäinlen].

Käckrän (!)

Lappelain.

Lijnnars (Lennartsson?) Littman, Lijttman.

Löthe.

Makkoinen. Marquardt. Meinen.

Pohialainen. Pylsy. Pärna.

Raikainen. Rakkolainen. Ranthan[en |. Rauerding.

Retto, Rettói, Rótoj. Rokus, Rockus.

Ruhen, Ruan, Ruän. Ruuth. Röling.

Savolainen.

Sax, Saxa, Saxe. Serkj, Särke. Simban.

Skragge.

Skultz, Skulz, Schult. Soldan.

Sorien.

Taivainen. Timmerman. Toika. Tranzelius. Turk.

Wenthe. Wenäläinen. Wijrot, Wijrott, Wieroth.

Öffuer.

492

-1

Aitman. Alberti. Almenius. Antonij. Antskes. Arendt. Artman.

Bartram, Bertram, Battram.

Bendien (Penttinen?) Bergh.

Besch, Besk. Bewert. Blankenhagen. Blix.

Blohm, Blom. Bock. Bohmgardten, Bomgarten. de Boij.

Boisman. Brandarius. Brandes.

Brandt.

Brewes, Prewes. Bricht.

Bruun.

Bröker.

Buck.

Busbetskij. Buschart, Buschert. Bórman.

Cortman, Kortman. Crantz.

Cumming, Cuming. Currius.

Damman. Dobbin. Donner.

Bilagor.

| Druvardt.

Dufva.

| Döhnel.

Ehrling. Elgfoot. Enhuis.

Finne. Flijtman. Forqvardt. Forsman. Frisius.

Gadde.

Gillius.

Golsteen.

Govinius, Gouvinius. Gran.

Green, Grään. Gärkinen (Kärkinen).

Hagen, Heger, Häger. Hahn.

Haikonen.

Hakkanen.

Halkonen.

Hapainen, Hapoinen. Harborger.

Hardeloff.

Harring.

Hartz.

Hauhiain.

Haxtman.

Hebenstrijdt, Häbenstrijdt. Heffener, Höfner, Höfener. Heikonen.

Heilanen.

Hein.

Hekke (Häkki?)

Släktnamn i Nyen 1680—1690:talen.

Henninen.

Henning.

Hering.

Hermani, Herman. Hermoinen.

Hertz.

Hessinen. Hiippainen.

Hiiro.

Hinnel.

Hiukainen. Hokkonen, Hokkaiuen. von Holl. Hollander, Hollandt. Hollebeck. Holmbeck. Holtzfresser.

Horn.

Horr.

Houchholtz.

Hueck.

Hulli.

Humoinen, Humonen. Huppunen.

Husu, Hussu. Hylke, Hylcke. Hämäläinen. Häppönen. Härmanen.

Höök.

Iholainen.

Jakonen.

Jochims, Jochimssen. Joukes.

Jutinen.

Jänisch, Jaenisch.

Kandele. Karjalainen.

Kekkoinen. Kellinen.

Kijan, Kijanen, Kijen. Kiliander.

Kilki.

Kiuru.

Klopstock.

Kock.

Kokanen. Kokkelainen. Kokkonen. Koponen, Kopponen. Korpelainen. Kossenen.

Kraan (Graan?) Krause.

Krebs.

Kremer, Krehmer, Krämer. Kroger, Kröger. Krüger.

Kruse.

Kuparinen.

Kurki.

Köcher.

Köster, Küster.

Lacman, Laakman, Lackman.

Lado.

Lang, Lange. Lasonen. Laukonen. Launonen. Lauresen. Lausuinen. Leerman. Leikanen. Leinonen. Leppänen. Liikanen.

Lindh.

Lindt.

Lohman, Looman. Longman. Lorentz, Lorenssen.

Dilagor

Luhr. Luikanen. Lukkarin. Lundh. Lupiainen. Lutter.

Malm.

de Mann. Manninen. Martens. Martienen. Martin. Matthæi. Matukainen. Maus. Meijer. Meiners. Meroinen, Meroihnen.

Miellis, Millies, Milliss, Melis.

Mohonen. Molander. Mondonen. Möhö. Möller. Möring.

Nerman, Närman. Nieman. Nikkinen. Nopiainen. Nurminen. Nyman.

Närwä.

Offers. Oikanen. Oinanen.

Pappinen. Parkonen. Partanen. Pautiainen. Pekonen.

493

| Pesainen, Pesoinen.

Peters. Petersen. Pieters. Pijk. Pirkalain. Pitkänen. Planting. Polack. Polens. Pommersch.

| Portanus.

Precht. Prestin. Prewes.

| Punninen.

Pyls, Pylse, Pilse. Pälck, Päelcke. Pälcke. Pötter.

Quester.

Qwist.

Rademacher. Rahkoinen. Rantalainen. veberg, Regeberg. Reijonen. Renner, Rennert. Retto.

Ridder, Ritter. Rosenbohm Róhling. Róhónen.

Saarinen.

Sahlo.

Sandthoff.

Savolainen.

Scharin, Scherin, Scharein. Schlüter, Slyter.

Schlör.

Schmidt.

Schultz.

Schumacher.

494

Schütz.

Schwan. Sergeioft. Siemon, Simons. Simbäijn, Simpanen. Sipges.

Sipsä.

Sirronen, Siroinen. Skytt, Skytte. Soer, Soor, Sohr. Soikanen. Soldan.

Sperling.

Sperr.

Spitzer.

Spora.

Starck.

Steen.

Steiff.

Stening

Stewen, Stewing. Stiernman. Stocksjó. Stoderus. Stolberg.

Stöfer, Stöwer. Suni, Sunni. Suomalainen. Syrjäinen.

28.

Claes Berg. Petter Berg.

Antoni Hinrich Blanken- | |, Berend Dobbin.

hagen. Didrik Blom. Jacob Boisman. Andreas Bomgarten. Johan Bruun. Jochim Bröker. Hinrich Buck.

Bilagor.

Taipalainen. Tamminen.

| Tarkain.

Tarvoinen. Tawast. Tiercks. Tiertz, Tiärtz. Tihonen. Tijonen. Timmerman. Tiusanen. Tiärnes. Toijonen. Tolvainen.

| Torfiel, Thorfiäl, Torfield.

Trentschel.

Tunder.

Turcanns.

| Turek, Turkin.

Turrikain.

Ubert. Udde.

Vierschrot. Wagner, Wagener. Waldingh. Walentin.

Walter.

Wanhainen.

Wareh.

Warning.

Wedman.

Weltsin.

Wessman.

Westberg.

Wesswalo, Wässwello, Wosswjalo.

Wijsa.

Wilcken.

Willikain, Wiljakainen.

Wischman.

Wollmar.

Wulffert.

Wüger.

Wurmbs.

Zacher, Zocher.

Zandt.

Ziliax, Ziliachus, Siliax. Zimmerman.

Zindt.

Zitting.

Örn.

| Östling.

i Nyen, nämda under 1680-—90-talen:

Didrik Buschert. Matthias Cortman. Robert Cumming.

Carl Dobbin. Hans Hinrich Dobbin. Christofer Forsman.

| Johan Hinrich Frisius.

Hinrich Grään. 3erendt Höfener.

Erland Jeremiæ.

| Gottfrid Jünisch.

Hans Jurgen Jänisch.

| Nielas Krause.

Johan Króger.

Johan Küster.

Hans Jurgen Lacman. Christian Didrik Lange. Hinrich Luhr.

Jacob Johan Lund.

Albert de Man. Casper Martin. Matthias Pylse. Samuel Pijk. Hans Pölke. Johan Ridder. Christian Sahlo.

Bilagor. 495

Petter Schlüter. | Jörgen Schmitt. | Matthias Schumacher. | Hans Berend Soldan. | Jost Stewen. | Alexander Suni. | Cort Tunder.

| Michael Hinrich Vierschrot. Nicolaus Walding. Matthias Wischman Werner Wulffert.

Johan Wäger.

Samuel Zitting.

29. Köpmän och skeppare, som vunnit burskap à Nyen åren 1687— 1696.

Enl. burskapslángderna i verifikationsböckerna.

1687: Hinrich Mattsson Grün, köpman. Jakob Märtensson, a Hinrich Köster, "

1668— 89:

1690: Hans Stolberg, kópman. Clas Dergh, =

1691: Andreas Boomgarten, köpman. Reije Sipges, skeppare. Johan Hinrich Frisius, köpman. Cornelius Tiercks, skeppare. Jakob Lundh, köpman. Sigbrand Corneliesen, skeppare. Arvid Gouvinus, köpman.

Antoni Melis, »

1692:

Hans Jurgen Laakman, kópman.

Christian Didrik Lange, , Märten Ziljax,

Jochim Damman, skeppare. Samuel Sitting, köpman.

N

Simon Classon Brandarius, skeppare.

Sigfrid Offers, Carl Dobbin, Matthias Kortman, ^ Matthias Skomakare,

kópman.

1695: Johan Ulrich Walter, kópman. Johan Ridder, A 1694:

Lorentz Johansson Timmerman, skeppare.

Peter Tiärtz, skeppare. Hidde Joukes, - Focqve Antskes, - Peter Artman, 5

Johan Jericksson Enhuijs, ,

1695: Clemet Houchholtz, köpman. Paul Maus, 4 Siefert Tiärnes, skeppare.

| Hinrich Buck, köpman.

Jacob Dowes Hahn, skeppare. Ernest Kroger, köpman. Simon Pieters, skeppare. Märten Sandthoff, 5 Peter Hiddes Hering, , Anthoni Hinrich Blankenhagen, kópman. Werner Wulffert,

»

1696:

Kristofer Andersson, kópman. Peter Blix, kópman. Petter Berg, Olof Stocksiö, Anne Meiners, skeppare. Claes Lauresen, » Anders Mattsson Schwan ,

C. Bilagor till kap. V.

30. Byska varor Nyens ärsmarknad 1650.

Ur saml. Ingrica vol. 9. Medföljer gen. guv. Carl Mörners bref till reg. af d. 8 aug. 1650.

Anno 1650 den 6 augustj haffwa effterskrefne nowogrodska ryssar vthaff kramwaror uthi staden Nyens ährsmarknadh heller prassnick hafft till kiópss och salo som föllier:

Fedor Antonoff: Allehanda slagz sijdentygh, som ähr tafft, damask, sammet, plyss, vnsegull, oächte syllenduck, dwelk, silkes litzor, sillkes knappar, sprijt sillke, sablar och sabell rumpor, märdar och biörnehudar, persianiske teken, mössär, saffianor och skosälär.

Wasilie Andreoff: Flamesk och persianiske teken, sablar och sabellfoder, gräwerkz teken, räftskin, biörnehudar och kattskin, märdar, jufftar och ryske hanskar.

Wasilie Simanoff: Ryske man- och qwinfolekz mössär, märdar, papper, smä klockor.

Gaurilla Gauriloff: Sillke, juffter, skoor, sälar, twäll, peperkakor, ryssebetzell och remmar.

Mikallka Philipoff: Sillke, jufftar, rysse skoor, kniffwar, dwelk, twäll, skosällar, ryske handskar, knap- par och heste häär. Jurge Mikailoff, gullsmedh: Örehengen och ringar, silffwerkorss, ringar, ammelerade och medh stenar insatte silfwerknappar, fórgyllte ringar medh glaasstenar imsatte, silff:r hattebandh och swarte stenar.

Bilagor. 497

Jacob Philipoff, gullsmedh: Förgylite silffwerskälar och sarkar, órehengen och sólffwerkorss, sölffwer ringer, ammelerade och släte och medh glaas stenar insatte, sölffwerknappar, smá och stora sólffwerhattebandh.

Jwar Timofeoff, gullsmedh: Öre ringar, släte ringar, hwijte och förgylite medh stenar insatte, silffwerkärss, silffwer hattebandh, blä och gröne glaas stenar, förgylite sarkar.

Jwaska Jepfimoff :

Ryske ‚stöfflär och skoor, hanskar och wantar, teenkorss, teenknapper och órehen- gen, kniffwar och sadellgiordar, hwitlóóck och rödhlöck, smá-suur äpplen, róckelsse och hwitferga, som quinfälcken måla sig medh, peppar, Pälens taskor, papper, ryssesillke, kambar och speglar, twäll och ryske plogh jernn, saffianer, rysse glass och rysk kniffskijdar.

Anders Pauloff: Juffter, twäll, knappar, dwelk, litzer medh knappar, órehengen, elassógon, oächta vnsegull.

Mikefar Jwanoff aff samma slagz wahror. o

Dorofej Forminof: Märdar, sillke, saltkaar, dwelck, rysse slädefilltar, móssor, skoor och sadlar.

Timofej Sarpenka :

Märdar, dwelck, saffian, smä och stora kniffwar, saxar, bly, rödt och blát sillke, pepparkackor, teen knappar, órehengen, toback, ryske handskar, stöfflär och skoor, hat- tar och mössär, träà skedar och skålar, alun och brennesteen, färgat garnn, knapnäälar, ryske strumpor, listor och läderreemar, jernpannor och lääs, krut och twäll, säcker täp- por, juffter, messingz strengiar, wax, ryske gudar, oächta vnsegull, kläckor och dom- biellrar, lijjun, pungar och hackeringar, ryske knäbandh, swart, blå och gäll glaas korell, munharpor och syringar, sillkes litzor och hattebandh, hästeteken, messingz betzlar, Pälens taskor, rödha och blà Regarens bandh.

Desse effterfölliande haffwa alle sampligen samma slagz wahror som Timofej Sarpenka: Tjugu namn.

498 Bilagor.

31. Specification dhe wahrur, som kunne föras genom Nyenskantz och till Rysslandh.

Ur svenska riksarkivet, saml. Ingrica vol. 58.

Vthaf allehanda silfwertygh oförgyllt, vntzegull och silffwer:

2. 3, 4 brandh, leonsgull och silfwer, plattgull och silfwer, missuren, allehanda juweler, som gää frij in vthi landet, allehanda colör sammet, dito atlasch, dammasch, tafft, sijden och vllen camlot, groff grün, florett af allehanda coleur, trijp, legatur och allehanda bomsij, engelscht och schlesischt kläde af allehanda coleur, boije af allehanda coloer, castor hattar, bredagske dito, hollans lärefft, bernsteen, elpenbens kannor, små fischbeen, som kallas tyscha Schneckenköpfe, papper och kortt, spegell, glass och alle- handa krusser, mässingsträ, stählträ, harpestrüngier, vngers pläten koppar, tenn, bly, lodh och kruth, pistoler, swafwell, alwn, stångjärn, järn pläter, spanscht wijn, rödt och blanckt franst wiju, cannel wattn, zitron wattn, peppar, engefehr, cannel, neglikor, rusin, plommor, fijkon, muskotter, muskotteblommor, socker, rijss, saffran, calläppell, wäst- indische büfrar, bäfwergäll, indigo quatimalo, laura dito, cotznellij, bleck, allehanda Norenbärger godz, brunsillij trää.

Specification dhe wahrur, som gàà vthur landet:

Oxehwdar, koohwdar, elendzlüder, rughsileke, zablar, márdar, härmelin och märker, eráwürck, zoble swantzer, zoble bwkar, af allehanda kattfoder och caninfoder, vax, lijn, hampa, tallg, fläsk, trään eller siälspäck, herssgryn, rödha jwffter, saffian, baranen, her- melijns foder, bäfwer vll eller häär, saltpetter.

Den 4 augusti anno 1642.

Anthonius Dróijer.

32. Anno 1641. Ungefehrer Extract aller principalsten Wahren, welche dieses Jahr zu Nyen seewärts einkommen und dargegen wieder ausgeschitfet worden sein.

Ur Livoniea n:o 578 i sv. riksarkivet.

Einkommende aus der See.

57 Last Salz (40 L. spanisch und 17 | 1 1/, Pfeiffen spanisch Wein. Last fransch Salz). | 7 Oxheubt Franschwein.

Noch aus dem Lande so ferner nach Schweden und Finland passiret.

37 Schip L& Flachs. 90 Schip L& Tallich. 426 5 Hentf. 1,023 Tonnen Theer.

Bilagor. 499 222 Decher Kuhleder. 1,200 Taffell Seiffe.

55 Decher Juchten. 104,300 Ellen reussische Leinwand.

40 Stück Bahrenheüte. 13,800 Ehlen Zwillich.

6 Decher Bockleder. | 13,550 Ehlen Wattmar.

22 Seiten Speck. | 38,000 Pahr reussische Handschue.

1,570 Stück Schwanzstücke. |! 9,000 Paar Schuesohlen.

2.086 Tonnen Getreijdig (200 T. Rog- 69 Zimmer Zobellbeüch. gen, 132 Gersten und 1654 21 » JMarers.

T. Haber.) 660 Stück Pferdtdecken. 117 Schip Treugfleisch. 46 Tonnen Roggenmehll.

47 » Schweinssfleischen.

Ausgehende mit Schiffen und inlandischen Schueten.

24,967 Tonnen Getreijdig (3,538 Tonn. königl. Station Haber und 3,245 T. Roggen vor die Landtgräffin zu Hesse, so licentfrei ausgeschiffet worden; der Rest als 9,014 Tonnen Roggen, 5.450 T. Gersten und 3,720 Ton. Haber.)

10 Tonnen Mehll. 18 Tonnen Erbssen.

40 » Fleisch. | 5 Sehlspeck.

8 » Leinsaht. 420 ». Theer.

60 2 Dutter. 120 + Pech.

20 » Sgesalzen Lachs. | 10 Seidten Speck.

36 E Grüz. 11 Decher Leder.

24 5 gesalzen Fisch.

33. Anno 1642. Ungefehrer Extract aller principalsten Wahren, welche dies Jahr über zu Schantz Nyen seewärts einkommen und dagegen wieder ausge- schiffet worden sein.

Ur Livonica N:o 578 i sv. riksarkivet. Einkommande aus der See.

84 Last spanisch Salz. 4 Pfeiffen spanisch Wein.

1 Hering. 3 Ahm reinisch Wein.

(i Maltz. 24 Oxhobt Franschwein.

n

500

Einkommende aus dem Lande so fer

117 Zimmer Zobein.

32 $ Marderen.

40 Zobelbauch.

5,280 Tonnnen Getreidig (1,150 T. Rog- gen, 570 Gersten, 1,560 Haber).

6 Tonnen Erbsen.

20 " Habergrutz. 8 5 Butter. | 1 $8. L& Dito. | 160 Tallich. |

290 Tonnen Mehl.

110 S. L& Schweinfleisch.

262 , Ochsen und Kuhfleisch. 1,550 Tonnen Theer.

460 Decher Ochsen- u. Kuhleder. 15 Seiten Speck.

Bilagor.

ner nach Schweden u. Finland passiret.

12,500 Stück Schuesohlen. 44,000 Paar rusche Hanschuher. 168,600 Arsch. rusch. Leinwand. 24,800 , A Wadtman. 22,450, Zwillich.

300 Decher Jufften.

296 Paar Boranen. 1,840 Stück Katzenfell.

60 , bDarenheute.

30 , | Wolfsheute. 400 , Diesen Katzen. 480 S. L& Henff.

80° —, —Hlachs:

1,720 Stück Schwantzstücke.

200 Tonnen Maltz. 189 Stück Saffianfell.

1,170 Taffel Seiff.

Ausgehende mit Schiffen w. Schueten.

15,623 Tonnen Getreide (3,323 T. königl. Haber, so licentfrei ausgeschiffet; der Rest 6,800 T. Roggen, 1,200 T. Gersten, 4,500 T. Haber.)

124 Tonnen Mehl. 90 Tonnen Tallich.

25 Decher Bockleder. 23 Decher Oxenleder. 24 Tonnen Fleisch. 487, = Jufften. 300 , Butter. 1 »„ Ehlendts Leder. 36 gesaltzen Lachs. 8 » Speck. 40 Sehlspeck. 20 S.L Flachs. DO Theer. COS Eentt: 240 Pech.

^

Allerlei kleine ein- und ausgehende Manufachturen.

Bilagor.

501

34. Inkommande och utgående skepp, som erlagt portoriepengar år 1691.

Är 1691.

Inkommande: Jochim Fliesse. Michel Lentz. Hindrich Loffrentzen. Clas Lutienss.

Jacob Abramsson. Corneliss Janssen. Jurgen Assmuss. Jan Dirickssen. Martin Janssen. Corneliss Schwaan. Class Paulsson. Class Coopman. Hanss Flohr. Hindrich Laffrentzen. Ditmar Hackman. Focke Anskes. Jacob Classon Taen.

Ur Ingerm. o. Kexholms läns verif. bok 1691.

Jochim Hencke. Corneliss Haen. Marcuss Bielfelt.

Hindrich Laffrentzen.

Utgäende:

Fedor Bubenof. Thomas Jöransson. Andre Micitin. Siffer Grelsson. Bengt Jacobsson. Focke Anskes. Matt Matzon.

Martin Hendrichsson.

Matt Petersson.

| Jochim Fliesse.

Issbrandt Cornelssen Gross- |

meyer.

Pieter Pieterssen Bare. Pieter Gilliss.

Coordt Titzen. Corneliss Tiürtz. Class Kuck. Corneliss Floors.

Jan Classon Koppers. Pieter Tiürtz.

Tiärck Bauwes. Jacob Salm.

Jan Tönsson.

Reijn Jurienss. Corneliss Key.

Pieter Siefertz. Robbert Jemperthon.

Mangnuss Jáussmis. Matz Hendrichsson. Corneliss Tiürtz. Jacob Blaubuer. Juria Micheoff. Sigfried Bengtsson. Hindrich Eskelsson. Gawrill Andreoff. Jwan Michailoff. Dmitrij Ignatioff.

| Micifer Pampfiloff.

Jefim Grigorioff. Iwan Agapioft. Pawel Clementtioff. Grigorij Jacoffloff. Sigfried Jacobsson. Fedor Jekimoff. Class Lutiens.

Hindrich Laffrentzen. | Juria Jurioft.

| Sawa Wassilioff.

Dmitreij Jefseoft. Iwan Dolgoi. Maxim Timoffeoff. Nicifor Koskin. Fedor Koskin. Michel Lentz. Onderian Wassilioff. Larion Jücimoft. Thomas Jmmon.

| Grigorij Wassilioft.

Dmitreij Onnissimoff. Wasileij Feodossoft. Andreass Andreasson. Larss Christersson.

| Alexe Andreoft.

Corneliss Janssen. Jan Diricksson. Micifor Petroff. Iwan Andreoft. Jeffsee Garitonoff. Collina Leontioff. Ostaffeij Gawriloff. Iwan Penteloff. Jeremer Ignatioff. Jacob Abramsson. Sijla Moritzkoj.

| Jurgen Assmuss.

Corneliss Schwaan. Martin Jansson. Reine Sipkes.

Class Paulsson. Hindrich Laffrentzen. Hanss Flohr.

Class Coopman. Grigoreij Offonassioff.

| Ditmar Hackman.

502 Bilagor.

Pieter Gilliss. Corneliss Tiärtz. Jacob Salm.

Pieter Pieterson Bare. | Jacoff Pawloff. | Corneliss Keij. Issbrandt Grossmeijer. Robert Jemperthon. Jan Tönsson. Corneliss Floorss. | Annissim Fedoroff. Corneliss Haen. Class Kucker. Martin Pamphiloff. Pieter Siffertz.

Jacob Taen. | Jochim Häncke. Reijn Jurienss. Coordt Titzen. Pieter Tiärtz. Marcuss Bielfelt. Focke Anskes. Tiärck Baues. Hindrich Laffrentzen. Jan Classon Kopperss. | Sijbrandt Boon.

D.

32. .,Begrübniss Ordnungh* för Nyen. Utfärdad af ma- gistraten den 29 mars 1680. Nyens privilegiebok.

Wir Burgermeister und Raht der kongl. Stadt Nyen fügen hiemit zu wissen. Dem nach wir verspüren, dass dieses Ohrts beij dehnen Begräbnissen viele Unordnung ein- gerissen, die Ihre Kongl. Maijtz unser allergnästiger Köning und Herren dissfals publieirte Placat und einer guhten Policei zu wieder lauffen, alss haben wir solcher abzuhelfen und aller bissher vorgegangenen Excessen vorzukommen folgende Ordnung der über abfassen und verfertigen lassen.

1:0.

Sol der beij der Begräbnissen alle unnöhtige überflüssige Kosten abgeschaffet und insonderheit beij Straffe, so hernechst folget, verbhoten sein, keine zweij Processen zu machen, nemblich beij der Beijsetzung einen und den anderen beij der Beerdigung, son- dern es sollen alle Leichen ohne Beijsetzung alsobald begraben werden, es seij denn, dass ein Nohtfall und wichtiger Vhrsache darzu vorhanden währe, auf welchen Fall es E. E. Raht kund gemacht und von den selben expresse Verstattung erbeten werden soll.

2:0.

Mit den Seelenleüten, wie mans nennet, sollen nach diesem also gehalten werden, dass die vom ersten Stande woll alle Glochen von beiden Kirchen und die vom andern Stande alle Glochen der Kirchen, derunter sie gehören, die von dritten Stande aber nur die 2 kleinesten davon gebrauchen dürffen, dem vierten Stande aber wird kein Seel. leütent verstadtet.

7:0.

Wen die Leiche zur Erden bestädtiget wird, mögen die vom ersten und andern Stande alle Glocken in der Stadt leüten lassen, die von dritten und vierten aber keine

Bilagor. 503

mehr, alss alle der selben Kirchen, darunter sie gehören, doch so, dass keinem Stande so wohl beij dem Seel. leüten alss Begräbnise dass Geleute über eine halbe Stunde geschehe beij 40 D:r Smtz Straffe und 3 3& Smtz der Küster, dafern sie hier wieder handelen.

4:0.

Sollen die Särcke mit keinen theüren Zeüge bekleidet, und derer von ersten und andern Stande nur von mittelmässigen schwartz Tuch oder Boij bezogen, derer von dritten und vierten Stande aber nur schwartz angstrichen werden.

5:0.

Wie den auch gleichfals die todten Córper nur messig ausser allen guldenen, silbernen oder seidenen Zwirenspitzen oder dreijleüchen [!5: dergleichen] kostbahren Faveuren angethan, sondern nur mit Linnen und etwass swartz Bandt gekleidet und dabeij doch allezeit der Unterscheid der Stande in Acht genomen werden.

6:0.

Ob auch gleich bissher sothanen Excess alhier möchte nicht vorgelauffen sein, dass man die Leichen mit güldene Ringen, Ketten, Perlen oder anderen Edelgesteinen aussge- zieret und alsso in die Erde verscharret hätte, dem nach da ins künfftige einer auss Uhrsachen alss wen es nicht drücklich in dieser Ordnung verbohten worden, sich dessen unterfangen würde, alss ist Ihrer Königlichen Maij:tz ernster Wille, dass solches erstlich verbohten sein soll, alles so woll dieses alss vorigen Puncten wegen beij 40 Smtz Straffe.

7:0.

Beij Ausstragung der Leichen sol nichts geschenckt noch vorgesetzet werden und ob woll vordehm ein Gebrauch gewesen, dass nach geschehener Beerdigung grosse Mahlzeiten angestellet worden, mit nicht geringen Nachteil der Bürgerschafft und Nach- gelassene, alss sol dieser alles hinführo ohne Ansehen der Persohne, sie sein in oder ausserhallb des Rahts (aber) oder nidrigen Standes, gäntzlich abgeschaffet und beij 100 D:r Smtz durchgehens verbohten sein.

8:0.

Beij gleicher Straffe den auch erstlich verbohten wird beij der Leiche, so lang sie unbegraben stehen, keine ander wachen zu lassen alss eigene oder des nechsten Nach- bahren Gesinde, und keine vornehme Persohn, Männer oder Frauen, weniger die selben, mit Wein, Confect oder dergleichen tractiren, wie den gleichfals beij Einlegung der Leichen in den Sarg der gleichen beij eben mässiger Straffe sol gantz untersaget sein, und weder dazu geleijtet noch Iemand darzu sol gebehten werden und solches umb so viel mehr, weil beij den biss her ein gewissen Excess, da man alle und jede darzu bittet,

504 Bilagor.

leicht eine contageuse Kranckheit des verstorbenen die gantze Stadt solchergestalt infi- eiren und anstellen kan.

9:0.

Alls solchergestalt durch dieser Ordnung viele unnöhtige Kosten besparet werden, so versehn sich Jhr. Kongl. Maij:ttz zu dero sämptlichen Unterthanen, dass sie der sel- ben nicht allein gehorsamlich nach leben, sondern auch was sie also erspaaren zur Kirchen und Schuelen sampt der Armen Ergötzung und bei dem Köning anwenden und nach Standt und Vermögen ihnen etwass vermachen, also ihnen selbst Lob und Ruhm zu Wege bringen werden. Wie den wass solchergestalt vermachet und verähret wird äffentlich beij der Beerdigung von der Cantzel ab verkündiget und mit Danck gerühm- met werden sol.

10:0.

So sol man auch mögligst sich dahin befleisigen, dass alle Leichen innerhalb 8 Tage beerdiget werden zum allerhochsten; ess wehre den Sache das Jemand wegen Man- gel der Mittel oder andern Ehehafften (!) halber daran verhindert wurde, welches den beij E. E. Raht Ermässigung stehen sol, beij 20 D:r Smtz Straffe.

11:0.

Alle und jede so der Leichen zu folgen gedencken sollen præcisse, wen zu saamen angefangen worden zu leüten, zur Stelle sein und beij den Leichen ersten und andern Standes nur ein Todtenlied, des dritten Standes aber nur ein Versch vor der Thür ge- sungen, darauf alss bald, es seindt viel oder wenige, zu gehen die Leiche auffgehoben und weg getragen werden, beij vielkührlicher Strafen.

12:0.

Vnd damit auch wegen der Baare eine richtige Ordnung, gleich in andern Städten, alhier sein und ein jeder sich darnach richten möge, alss können die von ersten und andern Stande wohl ein Himelbaare gebrauchen, die von dritten und virten Stande aber müssen sich mit einer Decke über den Sarg vergnügen lassen.

15:0..

Damit diese Ordnung allen kund und von Niemanden da wieder gehandelt werde, also sol dieselbe der selben oder andern Tages nach dehm einer gestorben ins Trauer- hauss gebracht und bis nach der Bestätigung alda gelassen, hernach aber wieder abge- fodert und die Verbrecher dawieder gebührendt abgestraffet werden. Datum auff un- sers Rahthausse d. 29 Martj A:o 1680.

Burg:r und Raht der Köngl. Stadt Nyen.

Ge SO EINIGE E,

UNLAGERUNGEN IN DER ALLYLREINE

OSSIAN ASCHAN.

À E n 2 LU LI | "EI L V ME quc cM A , Li u av. | | «4 | Y Fr: * * P». : lt à » | 5 väv À 9 Ach a E E T, A : L^ T i a E ; p LM | M | b^ | "Id AM U S 1 E i (ni. Tp d "E MT "hi6 T " | Tp

Ns n "IM Pub i | pt ni gu de SAM n" hl db A b bai vu | " - | * to 118 NI

1

lor D : s Di M » eur. pt ! ud ono 1 Bar E » 7 : = Ww " , $4 9. cd sd MA ud ine ,

5 * * $ tés ar Vt , Y MIT EX es i i OL NH NAN um L hM, Fu E d vus dM H » " AME T EL s " I I ce a

N i UE > OR ^aa ? eiut. áp , e -

; EX

„= A

In einer früheren Mittheilung'), worin ich die Einheitlichkeit des durch die Einwirkung von Phosphortribromid auf Glycerin entstehenden «-Dibrom- hydrins nachwies, wurden einige Versuche erwähnt, welche die Synthese des Trimethylenalcohols aus dieser Verbindung durch metallisches Natrium be- zweckten, die indessen nicht zu dem erwünschten Resultate führten; statt des Trimethylenalcohols entstand nämlich durch moleculare Umwandlung die isomere Allylaleohol.

Ähnliches haben frühere Versuche mit dem entsprechenden Chlorver- bindung, dem «-Dichlorhydrin, gegeben. Hübner und Müller?) erhielten bei der Einwirkung von metallischem Natrium auf die ætherische Lösung des Chlor- hydrins Allylaleohol, und Tornoë*), der denselben Versuch sehr sorgfältig wiederholt hatte, konnte nur constatiren, dass Allylaleohol als hauptsächliches Reactionsproduct auftritt. Zu der Zeit, als die Untersuchungen von Hübner und Müller ausgeführt wurden, waren geschlossene Kerne mit weniger als 6 Kohlenstoffatome noch nicht bekannt; die Entstehung des Allylaleohols wurde deshalb zu jener Zeit damit erklärt, dass ein dreiatomiger geschlossener Kern nicht existiren konnte, weshalb eine Umlagerung erfolgen musste. Seit der Entdeckung des Kohlenwasserstoffs Trimethylen durch Freund‘) und Gustav- son?) welche diesen Körper als ein beständiges und wohlcharacterisirtes Indi- viduum erkannten, hat diese Erklärungsweise ihre Berechtigung eingebüsst. Ein Trimethylenalcohol muss existiren können. Die Frage, warum eine Um- lagerung bei der Einwirkung von Natrium auf «-Dichlor- resp. «-Dibrom- hydrin erfolgt, räpresentirte deshalb ein intressantes Problem, dessen Auf- klärung einer eingehenden Untersuchung werth war.

1) Acta Soc. Scient. Fenn. 1889.

2) Ann. d. Chemie 159. 173.

3) Berichte d. d. ch. Gescllsch. 1888. 1282 ff. *) Journal prakt. Chem. (2) 24. 367.

ST N BR:

508 ÖSSIAN ASCHAN.

Überhaupt soll sich der Chemiker meiner Ansicht nach mit dem Con- statiren einer solchen Thatsache nicht begnügen, sondern auch die Gründe der Umlagerung zu erforschen suchen. Zahlreiche Beispiele aus der organischen Chemie haben ja gelehrt, dass mehrere solche Umlagerungen, welche bei der oberflächlichen Betrachtung ganz unerklärlich erschienen waren, später bei der Untersuchung der betreffenden Substanzen, besonders der Producte ihrer Zer- setzung, in einfacher Weise aufgeklärt worden sind.

In Anbetreft der vorliegenden Reaction kommt man unschwer zu dem Schlusse, das solche Zwischenproduete entstehen müssen, welche die Bildung des Trimethylenaleohols verhindern, während die des Allylaleohols aus ihnen- ganz natürlich erfolgt. Diese Wahrscheinlichkeit hat mich veranlasst, die Reac- tion näher verfolgen zu suchen, und die durch dieselbe erzeugten Producte eingehender zu studiren. Das Ergebniss der Untersuchung geht aus dem Fol- senden hervor.

Zuerst wurde der Gang der Zersetzung, die das «-Dibromhydrin beim Erhitzen erleidet, näher untersucht. Wie ich in meiner obenerwähnten Ab- handlung bemerkt habe, wird das Hydrin vollständig zersetzt, wenn es in grösserer Menge destillirt wird. Die Reaction tritt gewöhnlich ein, wenn die Temperatur von 208—210" erreicht ist. Eine gewaltige Gasentwickelung er- folgt jetzt und weisse, Bromwasserstoff enthaltende Dämpfe gehen in die Vor- lage über, wo sich eine sehr stechend riechende Flüssigkeit, welche die Schleimhäute der Nase und die Augen stark angreift, ansammelt. Zugleich sinkt die Temperatur und hält sich darauf ziemlich constant bei 195—200". Als nichts mehr überdestillirt und der Rückstand in dem Gefässe zähe ge- worden, ist die Reaction beendigt. Die Vorlage enthält jetzt ein schweres, bräunlich gefärbtes Oel, dessen Gewicht das halbe des angewandten Dibrom- hydrins beträgt; lässt man die Flüssigkeit über Nacht stehen, so wird sie schwarz und scheidet humusartige Massen in Flocken aus. Das saure Oel wurde nachher mit verdünnter Sodalösung tüchtig geschüttelt, wobei sich der Bromwasserstoff und die riechende Substanz grösstentheils auflósten. Die Hauptmenge der Reactionsflüssigkeit, die schwerer als Wasser war, wurde darauf mit geglühter Pottasche getrocknet und nachher destillirt. Ausser einigen Tropfen, die unter 100° übergingen und einen starken Geruch nach Acrolein hatten, destillirte die weitaus grösste Menge zwischen 125—145°; oberhalb 145° ging nur eine geringe Qvantität über, die aus unzersetztem Dibromhydrin bestand. Durch dreimaliges Fractioniren wurde ein bei 138— 140° constant siedendes, farbloses und schweres Oel erhalten, das einen an- genehmen, nach Aethylenbromid erinnernden Geruch besass. Diese Verbin-

Zur Geschichte der Umlagerungen in der Allylreihe. 509

dung erwärmt sich stark mit concentrirter Chlor- und Bromwasserstoffsäure und löst sich darin; die entstandenen Producte wurden, nach dem Verdünnen der sauren Lösungen mit Wasser, mit Aether ausgeschüttelt, und zeigten die Siede- punkte des a-Chlorbromhydrins bei 197°, resp. des e-Dibromhydrins bei 212 214°. Das Oel war somit Epibromhydrin, das nach der Angabe von Ber- thelot und Luca?) bei 138—140 siedet; seine Identität wurde noch durch die Analyse bestätigt:

0,206 g der Substanz gaben 0,2822 g Ag Br; Berechnet für C, H, BrO: Gefunden: Br 58,00 % 58,25 %

Um die scharf riechende Substanz zu isoliren wurde die Sodalösung, die zum Waschen des Reactionsproductes angewandt worden war, destillirt. Das Destillat enthielt unzweifelhaft Acrolein, die Lösung zeigte nämlich, ausser dem empfindlichen Geruch und der unbehaglichen Einwirkung auf die Schleimhäute, redueirende Eigenschaften, indem sie eine ammoniakalische Sil- berlösung unter Spiegelbildung zersetzte, wodurch ich von der Anwesenheit des Acroleins überzeugt wurde, obwohl die Schwierigkeit, diese Verbindung aus einer wässerigen Lösung zu isoliren, die Abscheidung derselben zur Ana- lyse unmöglich machten.

Das «-Dibromhydrin wird somit beim Erhitzen in Bromwasserstoff, Epibromhydrin und Acrolein zersetzt, von welchen das Acrolein in weitaus grös- serer Menge entsteht. Die Reaction vollzieht sich demnach nach den Formeln:

CH, Br CH, Br

CHOH CH. .--HBr; 0 A

CH, Br CH,

CH, Br CH,

CHOH = OH-L-2HBr.

OH, Br CHO

Ob hierbei das Acrolein direct aus dem Dibromhydrin gebildet wird, oder aber secundär durch Abspaltung von Bromwasserstoff aus Epibrom- hydrin entsteht, ist vorläufig schwer zu entscheiden. Die letztere An-

1) Ann. chim. (3) 48. 211.

510 ÖSSIAN ASCHAN.

nahme scheint mir doch, in Anbetracht der hohen Temperatur, wobei die Dämpfe des Epibrompydrins stark überhitzt sind, als wahrscheinlicher. Es sei hier nur hervorgehoben, das Acrolein und Epibromhydrin gleichzeitig aus dem «-Dibromhydrin entstehen.

Eine der obenerwähnten Reaction ähnliche Zersetzung erleidet das von Linnemann!) entdeckte Bromadditionsproduct des Acetons, das s. g. Acetondi- bromid, wenn es destillirt wird. Linnemann hat sich freilich nicht über die Constitution dieser Verbindung erörtet, zieht man aber ins Betracht, dass Isopropylalcohol aus dem Aceton durch Einwirkung von Wasserstoff in statu nascendi entsteht, so kann kaum eine andere Formel als

CH, CBr OBr CH,

aufgestellt werden, besonders da sie einzig die Addition des Broms zu dem Aceton erklärt. Wird das Dibromid destillirt, so entstehen ausser Bromwas- serstoff Epibromhydrin, Acroleinhydrobromid und Acrolein. Die Reaction ist indessen beim blossen Erhitzen unvollständig. Zu einer besseren Ausbeute gelangte Linnemann bei der Destillation des Dibromides mit Kaliumhydrat, wobei Epibromhydrin vorzugsweise entstand; bei der Anwendung von Blei- oxyd wurde wieder Acrolein in grösserer Menge erhalten.

Hieraus hervorgeht, dass eine ähnliche Umlagerung, als beim Erhitzen des «-Dibromhydrins, sich vollzieht. Der Unterschied besteht darin, dass man eine Wanderung eines Bromatom bei der Entstehung des Epibromhydrins an- nehmen muss, was übrigens dadurch leicht erklärlich ist, dass der abgespaltete Bromwasserstoff wieder aufgenommen wird, etwa in folgender Weise:

(EE CH,

Chr OB ee lop) ee CH, CH,

CH, CH.)

C. OBn (0 HBr; CH, Dm i

1) Annal. d. Chemie 125. 307. 2) Siehe weiter unten.

Zur Geschichte der Umlagerungen in der Allylreihe. 511

CH, CH, Br C EN: + HBr Ei, OH, CH,

Ferner verdienen auch einige früher ausgeführten Versuche, die ich von der Voraussetzung ausgehend angestellt habe, dass der Trimethylenalcohol resp. dessen Essigsäureester leichter entstehen würde, wenn der Hydroxyl- wasserstoff des «-Dibromhydrins durch Acetyl ersetzt worden war.

Zu dem Ende wurden 27,5 g (2 At.) fein zerschnittenes Natrium mit absoluten?) Aether übergossen und 158 g (1 Mol.) reines «-Dibromhydrinacetat von dem Siedepunkt 227—228" zugegeben. Der Kolben, welche die Flüssigkeit enthielt, war mit Rückflüsskühler versehen und wurde noch von Aussen mit kaltem Wasser von der Temperatur 109 gekühlt. Die Reaction begann sogleich unter schwacher Gasentwickelung und war nach etwa 48 Stunden beendigt. Um die Bildung hochsiedender Producte möglichst zu vermeiden, wurde der Zufluss des Kühlwassers so geregelt, dass sich der Aether niemals zum Kochen erhitzte, was sonst immer geschieht, wenn ohne Kühlung gearbeitet wird. Als sich alles Natrium in Natriumbromid umgewandelt hatte, wurde die Reactions- flüssigkeit mit so viel Wasser versetzt, dass sich die Salzmasse auflöste, die ætherische Schicht, welche eine zähflüssige, harzartige Masse ungelöst enthielt und tiefbraun gefärbt war, abgeschieden und destillirt. Nachdem der Aether abgetrieben war, wurde aus dem verhältnissmässig geringen Rückstande, der c:a 30 g wog, durch weitere Destillation zwei Hauptfractionen erhalten, die eine bei 97—100°, die andere bei 134—138" siedend. Jene erwies sich als eine Mischung von Allylaleohol und Allylacetat, diese wurde auf ihr Vermógen hin, sich mit concentrirter Halogenwasserstoffsiuren zu den entsprechenden Halogendihydrinen zu verbinden, als Epibromhydrin erkannt. Aus der niedriger siedenden Fraction wurde der Allylalcohol von dem Ester durch Kochsalz abgeschieden; der Ester wurde destillirt und zeigte hierbei einen Siedepunkt von 100 —104". Die Analyse ergab folgende Zahlen:

0,2105 g Substanz gaben 0,465 g CO, und 0,175 g H,O;

o Berechnet für C,H40,: Gefunden: C 60,0 % 60,25 %

H 8,0 ,, 74,804 5,

1) Der Aether war mit CaCl, entwässert und nacher dreimal über met. Natrium destillirt.

512 ÖSSIAN ÅSCHAN.

Aus der Kochsalzlösung wurde etwas Allylalcohol erhalten, der in Anbetracht der Schwierigkeit aus der geringen Menge die wasserfreie Ver- bindung abzuscheiden, nicht analysirt werden konnte; ich musste mich damit begnügen, seine Identität durch den charakteristischen, erst nach einiger Zeit fühlbaren scharfen Geruch festzustellen.

Die Geringe Ausbeute an niedriger siedenden Producte und die weit- aus grössere Menge undefinirbarer Verbindungen, die bei der Reaction ent- stehen, zeigen, dass diese trotz der niedrigen Temperatur ziemlich complicirt verläuft. Ob das Natrium hierbei analog wie auf dem gewöhnlichen Aethyl- ester der Essigsäure einwirkt, ist freilich unmöglich zu entscheiden, allerdings scheint mir die Annahme, dass «-Dibromhydrin freigemacht wird, sehr wahr- scheinlieh, weil Epibromhydrin und Allylaleohol unter den fassbaren Producte der Reaction zu finden waren.

Ein Versuch, Natrium durch Zinkstaub zu ersetzen und in absolut- aleoholischer Lösung zu arbeiten, ergab nach einer heftig verlaufenden Reaction als Producte der Zersetzung Essigæther und Allylaleohol. Der Aethylalcohol hatte sich wahrscheinlich zuerst nach der folgenden Schema mit dem Ester umgesetzt :

CH, Br CH, Br

| |

CH.0.COCH,+ GH,OH CHOH + CH, CO.0.C H;, | |

CH, Br CH, Br

worauf die Reaction ähnlich der Einwirkung des Natriums auf dem freien Di- bromhydrin verlief. Diesmal war doch kein Epibromhydrin in der Reactions- flüssigkeit zu finden.

Der Umstand, dass Epibromhydrin entstand, wenn metallisches Natrium auf den Essigsäureester des «-Dibromhydrins einwirkte, veranlasste mich zu untersuchen, ob sich nicht jener Körper auch unter den Producten der Um- setzung zwischen Natrium und freiem «-Dibromhydrin, wobei Allylalcohol in grösserer Menge entsteht, vorzufinden wäre. In der That gelang es mir aus einer grösseren Qvantität (100 g) des Dibromhydrins eine geringe Menge einer zwischen 130—140° siedenden Flüssigkeit mit dem angenehmen Geruch des Epibromhydrins zu erhalten, die sich in concentrirter Chlor- und Brom- wasserstoffsäure unter Erwärmung zu Verbindungen auflöste, welche in viel Wasser löslich waren. Die spärliche Ausbeute an dieser Flüssigkeit erlaubte zwar nicht eine Reinigung durch wiederholte Destillation, weshalb sie nicht

Zur Geschichte der Umlagerungen in der Allylveihe. 513

analysirt werden konnte. Indessen hatte ich Epibromhydrin schon mehr- mals unter Händen gehabt, weshalb mir seine Erkennung in diesem Falle keine Schwierigkeiten machte, und anderseits waren die Eigenschaften des erhaltenen Körpers genügend hervortretend, so dass ich mich nicht zu irren glaube, wenn ich ihn für Epibromhydrin erkläre. Tornoë, der die Einwirkung von Natrium auf e-Dichlorhydrin studirte, hat ausserdem einige Angaben mitgetheilt, die darauf deuten, dass das entsprechende Epichlorhydrin bei dieser Reaction entstehe. Er sagt nämlich, dass der Allylalcohol, den er bei seinem Versuche erhielt, nicht chlorfrei war, und dass die anscheinend sehr flüchtige chlorhaltige Ver- unreinigung durch fractionirte Destillation nicht zu entfernen war. Wenn man bedenkt, dass Epichlorhydrin einen Siedepunkt besitzt, der den des Allylalco- hols nur um einige Grade übersteigt, so kann in Frage gestellt werden, ob nicht diese chlorhaltige Verbindung Epichlorhydrin gewesen sei. Dass der von mir erhaltene Allylalcohol von einer ähnlichen Verunreinigung frei war, wurde aus dem um 30—40° höheren Siedepunkte des Epibromhydrins, der eine fractionirte Destillation wirksamer macht, erklärlich sein.

Aus dem Obigen geht nun hervor, dass Epibromhydrin häufig unter den Zersetzungsprodukten des «-Dibromhydrins zu finden ist. Dass seine Entstehung aus dieser Verbindung, auch in Abwesenheit von Wasser, nicht schwer zu erklären ist, geht aus folgenden Formeln hervor:

CH, Br CH, Br CH.OH + Na = CH. 0Na + H; CH, Br CH, Br CH, Br CH, Br (OHEXONG— CE + Na Br >0 CH, Br CH,

In der That findet, wie ich öfterst gefunden habe, eine allerdings schwache Gasentwickelung statt, als das Dibromhydrin dem in Absolutem Aether befindlichen Natrium zugeführt wird, auch wenn die Reactionstempe- ratur durch sorgfältige Abkühlung so niedrig gehalten wird, dass sich der Aether nicht zum Kochen erhitzt. Dieses Gas kann nur schwierig von den Aetherdämpfen befreit werden, auch bei Anwendung von zwei mit einander verbundenen Kühler. Angezündet, verbrennt er mit nichtleuchtender Flamme. Seine Identität mit dem Wasserstoff ist unter diesen Umständen schwer zu

514 OssrAN ÁSCHAN.

constatiren, scheint mir aber nicht unwahrscheinlich. Torno? hat auch bei seinem schon erwähnten Versuche gefunden, dass ein Gas entstand, welche von den Aetherdümpfen nicht abzuscheiden war.

Es sei noch erwähnt, dass Tornoë (1. c. s. 1290) bei der Einwirkung von Natriumamalagam auf «-Dichlorhydrin, ausser einer geringen Ausbeute an Allylalcohol, eine grössere Menge Epichlorhydrin erhalten hat. Ex ana- logia dürfte aus dem Dibromhydrin Epibromhydrin entstehen. . Hieraus wird auch ersichtlich, wie leicht die Abspaltung vou Halogenwasserstoff unter Oxyd- bildung aus dem Molekyle der symmetrischen Dihalogenhydrine erfolgt.

Aus dem Vorigen geht nun mit grosser Wahrscheinlichkeit hervor, dass Epibromhydrin das erste Produkt der Einwirkung des Natriums auf e-Dibromhydrin ist. Dass der Trimethylenalcohol nicht mehr entstehen kann, nachdem jene Verbindung einmal gebildet worden ist, sieht man ohne Wei- teres ein.

Meine nächste Aufgabe war demnach das zweite Moment der Reaction, nämlich die Bildung des Allylalcohols aus dem intermediär entstandenen Epi- bromhydrin aufzuklären versuchen. Es war von vorn herein natürlich, dass diese Umwandlung nicht durch den bei der Bildung des Epibromhydrins ent- stehenden Wasserstoff geschehen konnte, denn das Produkt wäre in diesem Falle Propylenoxyd gewesen. Vorläufig sei noch hervorgehoben, dass, obwohl sich die zu gebende Erklärung viel auf dem Gebiete der Wahrscheinlichkeit bewegen wird, sie gleichwohl meiner Ansicht nach die einzige mit unseren Kenntnissen dieser Verbindung vereinbare ist.

Bevor ich hierzu übergehe, möge die Aufmerksamkeit auf einige Reac- tionen gelenkt werden, welche seinerseits zur Entscheidung dieser Frage bei- tragen werden.

Würtz') hatte bei der Untersuchung des Aethylenglycols gefunden, dass dieser Körper in Acetaldehyd übergeht, wenn er mit Chlorzink erhitzt wird. In ähnlicher Weise wird nach Ælavitsky”) Propionaldehyd gebildet, wenn Schwefelsäure oder Chlorzink auf Propylenglycol einwirken; Linnemann?) hat dieselbe Beobachtung gemacht. Ferner entsteht aus Isopropylæthylglycol gleich- zeitig Waleraldehyd. und Methylisopropylketon. Zincke, der gefunden hatte‘), dass Styrolenalcohol bei der Einwirkung von verd. Schwafelsäure zuerst ein

1) Ann. d. Chemie 108. 86.

2) Berichte d. d. chem. Gesellsch. 1877, 2240; 1878, 1256 u. 1940. 3) Ann. d. Chemie 192. 61.

*) Berichte d. d. chem. Gesellseh. 1877, 1473; 1878, 65 u. 1396

Zur Geschichte der Umlagerungen in der Allylreihe. 515

unbeständiges Pinakolin (Anhydrid) gab, das später in dem Phenylacetaldehyd verwandelt wurde, stellte") die Regel auf, dass überhaupt alle zweiwertige Alcohole, welche die beiden Hydroxyle an benachbarten Kohlenstoffatome ent- halten, die s. g. Pinakone, bei einer durch verschiedene Reagentien hervor- gerufene Wasserabspaltung zuerst ohne Umlagerung Oxyde (Anhydride oder Aether) geben sollten, die bei weiterer Einwirkung in Aldehyde oder Ketone übergehen, von denen die Aldehyde vorzugsweise auftreten.

Auf diese Regel wird auch die Bildung der Brentztraubensäure aus Weinsäure”) oder Glycerinsäure*) bezogen. Ebenso erwähnt Zincke in seiner Abhandlung die Bildung von Acrolein aus Glycerin. Wenn seine Betrachtungs- weise gefolgt wird, kann diese Reaction durch folgende Formeln anschaulich gemacht werden:

CH, OH CH, OH ee gt Ja 7,0 | —0 CH, OH CH, CH, OH CH, CH = 0 1,0 xm 0) DEN rs CH, CH, CH, CH,

» 0% > = CH | 0 | CH, CHO

v. Baeyer hat allerdings früher‘) eine andere Theorie für die Acro- leinbildung aufgestellt. Hierbei nimmt er eine Wanderung der Hydroxyle an, wodurch Wasser erst abgespalten und dann angelagert werden sollte. Indessen findet die Reaction meiner Ansicht nach eine natürlichere Erklärung nach der Zincke’schen Annahme; es ist nämlich ziemlich unwahrscheinlich, dass sich Wasser bei der hohen Temperatur, wobei die Umsetzung verläuft, und in Gegenwart von wasserentziehenden Substanzen anlagern könnte.

!) Ann. d. Chemie 192. 61.

2) Erlenmeyer. Berichte d. d. chem. Gesellsch. 1 3) Menschutkin. " ATE = 18 *) Berichte d. d. chem. Gesellsch. 1870. 70.

516 OSSIAN ÁSCHAN.

Auch andere Beispiele einer ähnlichen Umlagerung, welche die bei der Wasserabspaltung aus den Pinakonen entstehenden Oxyde erleiden, sind be- kannt. Schon längst weiss man ja, dass der Vinylalcohol!) nicht existiren kann, sondern sich in Aldehyd umlagert. In analoger Weise ist die Bildung des Acetons mehrmals beobachtet worden, wo die Entstehung eines tertiären ungesättigten Alcohols erwartet werden konnte, z. B. beim Erhitzen des ß- Brompropylens mit Wasser und Qvecksilberoxyd auf 100??) oder mit Wasser auf 188°. Das entsprechende Chlorid giebt‘), mit Wasser auf 210° erhitzt, eine Mischung von Propionaldehyd und Aceton. Ferner nehmen bekanntlich die Kohlenwasserstoffe der Acetylenreihe sämtlich in Gegenwart von Qveck- silberbromid und bei der Einwirkung von conc. Schwefelsäure und Wasser 1 Mol. Wasser auf und gehen in Ketone und Aldehyde über. Zrlenmeyer hat nun in zwei Abhandlungen?) die Ausicht ausgesprochen, dass diese Reactionen, von denen noch andere Beispiele angeführt werden konnten, auf einem allge- meinen Princip beruhen. Nach ihm sind einige Atomcombinationen ziemlich unbeständig und gehen leicht durch die Wärme oder chemische Einwirkung in andere Gleichgewichtsiagen über. Das Gleichgewicht der Atome ist in jenem Falle als Zabel, in diesem als stabil zu betrachten. Die Formeln

CH, CH,

| und | , CHOH CHO CH, CH; COH und C O0 CH, CH,

stellen solche verwandte, labile und stabile Atomgruppen dar, von denen in der letzten Zeit auch andere, zahlreiche Beispiele unter den organischen Ver- bindungen bekannt geworden sind.

Durch diese Thatsachen gewinnt die Entstehung des Acroleins aus Glycerin in der oben genannten Weise, d. h. unter intermediürer Bildung eines unbeständigen, ungesättigten Oxydes, das sich im Entstehungsmomente umlagert, sehr an Wahrscheinlichkeit. Eine Annahme, dass die Gruppe

!) Erst in neuester Zeit ist die Existensfähigkeit des Vinglaleohols in verd. ætherischer Lósung constatirt worden (Poleck u. Thümmel. Ber. d. d. ch. Gesellsch. 1889. 9863).

?*) Linnemann, Ann. d. Chemie 138. 25.

3) Linnemann , le

*) Berichte d. d. ch. Gesellsch. 1880, 309 u. 1881, 321.

Zur Geschichte der Umlagerungen in der Allylreihe. 517

(gi "S

CH eine neues Beispiel für solche unbestündige Atomcombinationen darstellt, ist nach dem Obenerwähnten zulässig und wird sogar nothwendig, wenn man die Reactionen zu erklären versucht, wodurch Acrolein, wie früher genannt wurde, aus e-Dibromhydrin und Acetondibromid entsteht. In diesen Fällen kann wohl seine Bildung kaum anders verlaufen als folgender Weise

CH, Br CH, Br CH, Br CH, (PISO TIRE OTT. CH RCE E MENT: C as Ss OeqptstSdig 2" HO: CH, Br CH, CH, CH; CH; CH, CH, CH, | | CBr. OBr = HBr CBr CBA HB» C e rem UN O0 Pun Es) CH, CH, CH, CH, CH, CH, | C 2 10/7 P. | (0) CH, CHO

Das ungesättigte Oxyd, welches das Endproduct der Wasserabspaltung aus Glycerin und, nach obigen Formeln, die der Bromwasserstoffabspaltuug aus «-Dibromhydrin und aus Acetondibromid darstellt, wäre also als die labile Modification der Acroleins zu betrachten.

Nach dieser etwas langwierigen Abweichung will ich zu meinem ei- gentlichen Thema zurückkehren. Nach der Klarlegung obiger Thatsachen wird die über die Reaction zwischen Natrium und «-Dibromhydrin zu gebende Erklärung bedeutend erleichtert.

Wie früher hervorgehoben wurde, kann es mit grosser Wahrschein- lichkeit angenommen werden, dass Epibromhydrin das erste Product der Ein- wirkung sei. Das zweite Natriumatom wirkt jetzt auf Epibromhydrin unter Abspaltung von Bromwasserstoff ein:

CH, Br CH,

CH „trMm= Ü jV NaBr+ Ht. |

CH | (UE

ot em

OSSIAN ÁSCHAN.

Eine Reaction dieser Art gehört freilich zu den ungewöhnlichen. Trotz fleissigen Suchens habe ich kein Beispiel dafür finden können, dass met. Na- trium Bromwasserstoff abspaltet; indessen ist es nicht undenkbar, das sich das freie Metall unter günstigen Umständen seinem Hydrat ähnlich verhält und Halogenwasserstoff wegnimmt. Übrigens kann man diese Annahme auch ent- behren, wenn man in Betracht zieht, dass Spuren von Wasser immer in der Reactionsflüssigkeit zu finden sind, obwohl s. g. wasserfreie Aether angewandt worden ist; einerseits sind die letzten Spuren von Wasser aus dem Aether schwer zu entfernen, und anderseits ist eine Bildung von Wasser durch die Nebenreactionen nicht ausgeschlossen. Wenn man annimmt, das Wasser Theil an der Reaction nimmt, so wird es nach der erfolgten Halogenwasserstoff- abspaltung immer zurückgebildet, weshalb eine geringe Menge hinreichend ist, um grosse Qvantiteten Epibromhydrin zu zersetzen :

CH Br CE + Na + H,0 = C u vias le + H + H,O

0 “> CH,

Ich will hierzu noch bemerken, dass Tornoë') bei der Einwirkung von Natriumamalgam auf in wasserhaltigen Aether aufgelösten Epichlorhydrin Al- lylaleohol erhalten hat. Diese Reaction wäre schwer verständlich, wenn man nicht Acrolein resp. dessen labile Modification als intermediäres Produkt an- nähme. Ferner entsteht nach meiner Erfahrung immer Acrolein, wenn über- schüssiges Natriumhydrat auf Epichlorhydrin bei der Darstellung desselben aus «-Dichlorhydrin einwirkt.

Der Körper, welcher bei der durch die letzgenannte Formel veran- schaulichten Reaction entsteht, wurde als die labile Modification des Acroleins bezeichnet, wenn diese Verbindung als nach der gewóhnlichen Aldehydformel constituirt betrachtet wird. Da ein Körper dieser Structur ähnlich dem Epi- hydrinalcohol

CH,

CH CH,OH

n0

und dessen Essigsäureester schon bei gewöhnlicher Temperatur Silberlösung reduciren, und gleich anderen Oxyden sich mit Natriumbisulfit und Cyanwas-

1) Berichte d. d, ch. Gesellsch, 1888. 1290.

Zur Geschichte der Umlagerungen in der Allylreihe. 519

serstoff verbinden muss, so erscheint es nicht unwahrscheinlich, das er mit Acrolein identisch wäre. Hierbei sei noch hervorgehoben, dass dem Acrolein auch von anderer Seite eine oxydartige Structur beigelegt worden ist, nämlich von Wislecenus'), der damals die Formel

CH, C CH

=o

aufstellte. Indess mag die Frage noch der Constitution des Acroleins hier nicht weiter berührt werden.

Wenn ich also annehme, dass die beiden Körper isomer und nicht identisch sind, so muss sich der Oxyd als labile Modification sehr leicht in dem Aldehyd umlagern. Denkt man sich jetzt, dass die zwei Wasserstoff- atome, welche bei den beiden früheren Phasen der Reaction zwischen Natrium und «-Dibromhydrin übrig geblieben sind, auf das entstandene Acrolein ein- wirken, so wird Allylaleohol gebildet.

CH, CH,

ll ||

CH + His CH =: CHO CH,OH

hierbei kann man sich auch denken, dass die labile Modification ohne vorher- gangene Umlagerung durch den nascirenden Wasserstoff direct in Allylalcohol übergeführt werden kónnte:

CH, CH,

-IE- Imm (QUI

| n O 1 r |

CH, CH,OH

Um die Übersicht zu erleichtern, mögen zum Schlusse die Reactionen, durch welchen der Verlauf der Einwirkung von Natrium auf «-Dibromhydrin veransschauligt wird, nochmals angeführt werden:

CH,Br CH,Br

| |

CH . OH -]- Na CH EC ANI ES CH; Br CH;

1) Berichte d. d. ch. Gesellsch. 1881. 523,

520 OssrAN ASCHAN.

CH,Br CH, > / + Na = Pe " + NaBr + H; CH, CH,

re

CH ? CHO

CH, CH,

CHA Np

CHO CH,OH

Schliesslich will ich bemerken, dass ich mich nicht diese Reactionen als scharf von einander getrennt, sondern neben einander und gleichzeitig

verlaufend denke.

Helsingfors in Februar 1890.

UNDERSÖKNINGAR

REAKTIONSHASTIGHETEN

VID

LAKTONBILDNINGSPROCESSEN.

Ar

EDY. HJELT.

" "n #2 wur [

us eee. ICI Tee PA TA Em

Anhydridbildningen inom molekylen hos organiska hydroxylföreningar in- träder, enligt hvad erfarenheten visat, med särskild lätthet, de atomer, hvilka deltaga i reaktionen, befinna sig ett visst bestämdt afständ frän hvarandra i atomfórkedjningen. är laktonbildningen karaktäristisk för y- och ó-oxysyror och likasà eger hos de tvävärda alkoholerna direkt vattenaf- spjelkning rum endast hydroxylerna intaga y- eller ó-stüllning och blott de tväbasiska syror bilda inre anhydrider, hos hvilka karboxylerna ätskiljas af tvà eller tre kolatomer. Att orsaken till laktonbildningen och den inre anhydrid- bildningen ófverhufvud vore att söka i atomernas lagring i rummet, att de atomer, hvilka under nämda förhällanden träda i reaktion med hvarandra, in- taga ett för sådan reaktion synnerligen gynsamt läge, uttalades redan för snart tio år sedan. ) Genom J. Wisricesi vaw' Horrs teori grundade snillrika och fruktbärande spekulationer ófver atomernas lagring i rummet fick fóre- teelsen en plausibel förklaring. *

Hafva vi en normal kedja af fyra enkelt vid hvarandra bundna kolsystem och använda vi tetraederbilden såsom uttryck för karboniden, kunna vi tänka oss deras gruppering t. ex. följande sätt:

Fig. 1.

!) HzErLT, Laktoner och laktonbildning, Helsingfors 1882. Ber. d. d. ch. Ges. 1882, s. 629. ?) Über die räumliche Anordnung der Atome in organischen Molekülen, s. 67.

524 Ey. Haeuın.

De atomer, hvilka befinna sig i ställningarna a och b komma hvarandra, såsom af fig. framgår, synnerligen nära i rummet och reaktion dem emellan bör med lätthet kunna ega rum. De fyra kolsystemen måste emellertid an- tagas kunna fritt vrida sig omkring den för tvenne och tvenne af dem gemen- samma axeln och således kunna äfven andra konfigurationer tänkas uppkomma, t. ex. följande:

Fig. 2. | Fig. 3.

I dessa fall äro platserna a och b längre aflägsnade ifrån hvarandra och omedelbar reaktion kan väl icke ega rum, innan en vridning försiggår att det gynsamma läget inträder. Om -— och huru lätt detta inträder, måste vä- sendtligen bero den inbördes affinitäten hos de atomer eller grupper, mellan hvilka reaktion kan ifrägakomma. Ju större affinität, desto närmare sträfva de att komma hvarandra, desto större benägenhet förefinnes hos dem att komma i det för reaktion gynsammaste läget (fig. 1). Att är förhållandet bekräftas af erfarenheten. Hos de y-halogensubstituerade syrornas salter inträder liflig reaktion redan vid vanlig temperatur. Halogen och metall utträda under bild- ning af lakton. Ex.

CH, CH; | | GEL CH CH,— CH - | ÈS Br = | O+ Na Br. | = IE CH; CO Na OH. 0 0 0

De motsvarande fria syrorna äro deremot beständigare, ') emedan affini-

!) Ex. y-bromvaleriansyra och y-bromkapronsyra existera i fri form.

Undersökningar öfver vcaktionshastigheten vid laktonbildningsprocessen. 525

täten mellan halogen och väte icke är lika stark, som mellan halogen och me-

tall. Mänga af dessa syror afgifva dock äfven de omedelbart halogenväte. Jämförer man vidare med hvarandra oxysyror, glykoler och tvábasiska syror

med hydroxylerna i lika ställning, finner man samma förhällande bekräftadt.

CH; CH; CH; CH,— CH— OH CH, CH OH CHIC | mS Ex. | | OH CH,— C— OH CH,— CH, OH CH, C— OH 0 0 y-oxyvaleriansyra. metyl-y-butylenglykol. brandvinsyra.

Den förstnämda öfvergär redan vid vanlig temperatur längsamt vid upp- värmning lätt i lakton. Sträfvan hos den sura och den alkoholiska gruppen att träda i reaktion med hvarandra befordrar bildningen af den gynsamma konfi- gurationen. Hos glykolen bildas anhydrid vid uppvärmning med utspädd svafvelsyra, brandvinsyran afgifver vatten först vid upphettning till 200*. Fór- hàllandet är typiskt för de tre klasser af föreningar, hvilka dessa ämnen tillhóra.

I hvar och en af de skilda klasserna visar sig emellertid anhydridbild- ningen hos olika föreningar fórsiggà med olika lätthet. Hvilket inflytande kon- stitutionen i detta afseende utöfvar, är ännu icke närmare utredt.

I afseende å de tvåbasiska syrorna har uttalats, att inträdet af alkyler i kolkedjan underlättar anhydridbildningen. ') De dialkylsubstituerade maleinsy- rorna (pyrocinkonsyra, xeronsyra) öfvergä redan vid vanlig temperatur i anhy- drid. Äfven de alkylsubstituerade bernstenssyrorna förlora lättare vatten än bernstenssyran sjelf. (Jämf. bernstensyra, brandvinsyra, tetrametylbernstensyra o. a.) BiscHorr °) uttalar den mening, att ju flere och större alkyler inträda i stället för väte i syran, desto lättare försiggår anhydridbildningen, och anser detta betingas deraf, att afständet mellan karboxylkolatomerna vid intrüde af alkyl minskas. Sistnämda äsigt bestyrkes af BEETHMANNS ") undersökningar öfver de tvabasiska syrornas ur deras elektriska ledningsfórmága bestämda affinitäts- koefficienter.

1) Hagrr, Über intramolekulare Wasserabspaltung bei organischen Verbindungen (Acta Soc. Scient. Fenn. XVI s. 34); BrscHorr, Ber. d. d. ch. Ges. 1890 s. 620, m. fl.

2r lb

3) Zeitschr. f. physik. Chemie V, 385.

526 Epv. HJELT.

Vid de à Fırrıcs laboratorium utförda arbeten öfver laktoner hafva några enskilda af dem undersökts i sitt förhållande vid upphettning med vatten. !) Den bildade oxysyremängden var mycket olika för butyrolakton, valerolakton, isokaprolakton och etylbutyrolakton. Ju högre kolhalt desto mindre lätt sy- nes laktonbildningen sprängas. Ur lävulinsyrans, metyl- och etyllävulinsyrans förhållande vid upphettning drager Bıscnorr ') den slutsats, att äfven vid den här försiggående vattenafspjelkningen alkylerna verka i samma riktning som hos de tvåbasiska syrorna.

Öfver reaktionshastigheten vid laktonbildningen föreligga emellertid icke några närmare undersökningar. ”) Ur de undersökningar öfver denna företeelse jag planlagt och delvis utfört, meddelas här följande, hvilka afse att utröna den relativt olika hastighet, hvarmed laktonbildningen hos olika y-oxysyror eger rum.

De lösningar som användts hafva beredts följande sätt. Af den rena laktonen har afvägts 0,0055 mol. (i gram) som försatts med ett obetydligt öf- verskott af '/; norm. kaliumhydrat, hvarefter lösningen uppvärmts vid omvänd kylare. Efter afsvalningen har den neutraliserats med saltsyra samt derefter försatts med 50 c. c. af '4, norm. saltsyra, samt blifvit utspädd med vatten till 100 eem. Lösningen har således varit '/., normal. Jämte oxysyra har den innehållit klorkalium samt en ringa mängd af oxysyradt salt i öfverskott. Det sistnämda har befunnits nödigt för att utesluta möjligheten af äfven de

ringaste spår af saltsyra, hvilka utöfva ett betydligt inflytande hastigheten

1) Se Ann. der Chemie. Bd. 226.

2) Ber. d. d. ch. Ges. 1890 s. 621.

3) de undersökningar här meddelas redan voro pábórjade, erhöll jag kännedom om ett kort meddelande af OsrwaArp (Ber. über die Verh. d. Kel. Sächs. Ges. d. Wissenschaften. Math. phys. Classe, Sitzung v. 9 Juni 1890), hvari han omnämner försök, som anstälts hans laboratorium (af HENRY) för att studera bildningen af lakton ur den från lüvulinsyra erhållna y-oxyvaleriansyran. Han har ut- gått från den förutsättning, att hvarje syra skulle verka päskyndande ifrågavarande reaktion i den mån den är elektrolytiskt dissocierad och här den förening, som undergår förändring (oxysyran) sjelf är en syra och således äfven delvis skulle vara sönderfallen i sina joner, man måste antaga, att oxysyran liksom hvarje annan syra genom sina fria H-joner skulle påverka (accelerera) sin egen öfver gång i lakton, eller att sålunda en „autokatalys“ skulle ega rum. Den acceleration oxysyran i hvarje tidsmoment skulle åstadkomma bör således vara proportionel mot den i samma moment existerande

dr mängden af densamma och reaktionshastigheten skulle sålunda uttryckas genom eqv. 1 C (a x)?,

som egentligen gäller für reaktioner af andra ordningen, Riktigheten af denna slutledning bekräftas äfven af de nämda försöken med y-oxyvaleriansyra.

Undersökningar öfver reaktionshastigheten vid laktonbildningsprocessen. 527

af laktonbildningen. Försök har äfven gjorts med användning af bariumhydrat och svafvelsyra i stället för natriumhydrat och saltsyra, men denna modifika- tion i förfaringssättet verkar icke i väsendtligare män resultaten. De exak- taste talen skulle väl erhällas om rena oxysyrelösningar användas, men att framställa dessa möter för många af dem svårigheter. Ehuru neutralsalten (oxysyrans salt) här utófva inflytande (fördröjande) reaktionens hastighet, torde dock, mängden af dem i hvarje särskildt fall är lika, de erhällna talen vara inbördes jämförbara. Emedan vattenafspjelkningen försiggår mycket långsamt vid vanlig temperatur, hafva bestämningarne gjorts vid högre tempe- ratur (100°).

För försökens anställande har jag i samråd med fil. mag. U. Corrax konstruerat en apparat af invändigt förtennad koppar, hvars sammansättning och utseende framgär af fig. 4. Det cylindriska kärlets öfra del är omgifven

Fig. 4.

med tjock filt. Dess hójd är 25 cm. och diameter 18 cm. Lösningen ifylles i portioner af 10 cc. i glasrór, hvilka rymma circa 12 cc. Rüren tillslutas med kork och omlindas vid sin ófra kant med nägra hvarf omspunnen kop- parträd. I apparatens ófra del finnes en skifva med ett antal stórre och

528 Env. H3ELT.

mindre häl, af hvilka de förra hafva en obetydligt stórre diameter àn róren och äro afsedda att upptaga dessa. Inalles kunna 13 rór samtidigt upphettas.

Róren hafva införts vattnet i apparaten befunnit sig i full kokning och temperaturen visat sig konstant. Efter fem minuters förvärmning har första profvet uttagits och sedan efter bestämda tider de ófriga. Lösningen har omedelbart hällts i isvatten, hvarefter halten af syra bestämts genom ti- trering med ^4, norm. bariumhydratlósning. Titrering af fri syra i närvaro af lakton kan vid làg temperatur utföras med nódig skärpa, dock icke nog- grant att i bestämningarna med säkerhet skulle kunna angifvas 100-delar abscde

I öfverensstämmelse med hvad Osrwarp uppgifvit hafva de undersökta laktonbildningsprocesserna befunnits förlöpa såsom reaktioner af andra ordnin- gen. Enligt formeln

Br il FE

erhåller man för Ac värden, hvilka för några af de undersökta syrorna äro närmelsevis konstanta, för andra deremot visa ett jämt aftagande eller till- tagande.

Oxysmörsyra ur butyrolakton.

Laktonen (kp. 200—205), hvilken framstäldes enligt CHANLAROFFS metod, behandlades såsom ofvan är angifvet.

Temp. 100°. t e. c. Ba (OH): 22 1 (min.) (titer 49,5 c. c.) "/o OXySyra Ag 0? 48,7 98,5 10 47,4 95,7 0,0027 40 44,5 89,7 0,0024 100 40,5 81,8 0,0021 300 32,4 65,5 0,0017 600 26,9 54,3 0,0013 1020 23,9 48,3 0,0010 1500 21,9 44,2 0,0008 2030 21,6 43,8

Undersökningar öfver veaktionshastigheten vid laktonbildningsprocessen. 529

Vid en kontrollbestämning erhöllos följande tal:

0 48,8 98,6 10 47,6 96,5 0,0026 100 40.3 81.4 0,0021

Gráünstillstàndet fanns under dessa förhållanden vid 43,6%, oxysyra.

Oxyvaleriansyra ur valerolakton. Laktonen (kp. 205—206), framstäld ur lävulinsyra, erhölls frän d:r L. Reeses laboratorium i Leipzig.

Af försöken med denna lakton kan följande serie anfóras:

Temp. 100°.

: C. e Ba(OH), en REIT 1 (titer 49,5) bee in" A—ı t 0 47,9 96.5 20 41,0 82.8 0,0084 40 35,9 12,5 0,0083 100 26,4 53.3 0,0080 200 18,5 37,4 0,0079 500 9.9 20,0 0,0077 1000 5,9 11,9 0,0070 1500 4,5 Lit 0,0050 Kontrollbestämning: 0 46,7 94.3 10 42,8 86,5 0,0091 40 31052 len 0,0082 190 18,6 37,6 0,0079

Enligt särskilda bestämningar var gränstillständet uppnädt vid 8,5", oxysy ra.

Ja Env. HJELT. Oxykapronsyra ur n-kaprolakton. Laktonen (kp. 220) framstäldes ur hydrosorbinsyra.

Temp. 100?.

c. e. Ba(OH\, 17 : (titer 49,5) "o OXySyra AUC 0 46,4 Yon

10 40,2 81.2 0,0154 40 2x9 58,8 0,0149 100 18,7 37,8 0,0148 200 12,5 25,3 0,0136 500 6,0 12,1 0,0129 1100 3,0 6,1 0,0130

Vid en kontrollbestämning erhöllos följande tal:

0 10 40

100 200

46,05

93.0 81,2 59,0 39,0

25,8

0,0145 0,0144 0,0139 0,0131

Oxyisokapronsyra ur isokaprolakton.

Laktonen (kp. 205) framstäldes ur terebinsyra. Med denna lakton utfördes endast följande bestümning.

Temp. 100°,

e. e. Ba (OH), z : (titer 49,5) ont AC 0 45,7 92,3 10 39,0 78,8 0,0172 40 26,6 53,7 0,0179 100 16,1 32,5 0,0184 200 9.6 19,4 0,0188 400 5,0 10,1 0,0203 600 2,8 ad 0,0184 800 2,8 5,7 0,0191

im

Undersökningar öfver reaktionshastigheten vid laktonbildningsprocessen. 591 Äfven med s-dimetyloxysmörsyra ur s-dimetylbutyrolakton gjordes ett par bestämningar, men, emedan de visade nägra oregelbundenheter, anföras de icke här. Reaktionskonstanten var högre (öfver 0,02) än för de isomera syrorna.

Oxymetylbenzoesyra ur ftalid.

Vid försöken mäste den förändring vidtagas, att saltsyra icke tillsattes en gäng till hela lösningen af oxysyrans salt, emedan den fria oxymetyl- benzoesyran vid den använda koncentrationen utkristalliserade innan rören hunnit påfyllas. Den neutrala lösningen bragtes derför till 50 c. c. volym, 5 c. c. ifylldes i hvarje försöksrör, hvarefter 5 c. c. ”Ao-normal saltsyra tillsattes och röret omskakades.

Af försöksserierna anföras tvenne.

r Temp. 100°. t ne a: 5 OXysyra (titer 49,5) en! A— rt 0 38,9 78,6 10 24,2 48,5 0,0607 20 18,0 36,3 0,0580 40 Jie» 227 0,0618 100 3,3 6,7 0,1080 160 0,8 1,7 0,2969 IT Temp. 100°. e. e. Ba(OH), D 1 : (titer 47,5) - ‘le oxysyra bg 0 36,2 76,2 10 22.4 47,2 0,0609 20 15,7 33,0 0,0653 40 9,6 20,2 0,0690 70 DE le 0,0833 130 7 3,5 0,1565 190 0,5 IA 0,4153

Gränstillständet inträdde vid 200 minuter och en halt af 0,8, oxysyra. Anmärkningsvärdt är det hos denna syra framtrüdande förhällandet, att reaktionshastigheten starkt tilltager i den mån laktonbildningen framskrider.

532 Env. HJELT.

Nägon fórklaring af förhällandet kan tillsvidare icke gifvas. Min afsigt är att underkasta ftalidbildningen ur oxymetylbenzoesyra en närmare undersókning.

Hos oxysmórsyra, oxyvaleriansyra och i någon màn äfven hos n-oxyka- pronsyra eger ett motsatt förhållande rum. Reaktionshastigheten aftager med tilltagande halt af lakton i lósningen. I hóg grad eger detta rum hos oxysmór- syra. Orsaken härtill är utan tvifvel den, att laktonbildningen är en omvänd- bar process och att säledes den motsatta reaktionen, äterbildning af oxysyra ur lakton, utöfvar att süga ett hämmande inflytande reaktionen och detta i desto hógre grad ju lättare denna syrabildning försiggär.

Anordnas de undersókta oxysyrorna efter hastigheten af den hos dem försiggäende inre vattenafspjelkningen blir följden: oxysmórsyra, oxyvalerian- syra, n-oxykapronsyra, oxyisokapronsyra, (s-dimetyloxysmórsyra) och oxymetyl- benzoesyra. Denna ordning framtrüder vid jämförelse af reaktionskonstanterna och likasá ur den bifogade grafiska framställningen (se planschen).

Berüknar man ur försöken den tid (de 5 min. deri inberäknade som ät- gått till forvärmningen), som behöfs för att ur de särskilda syrorna 50 % af den ursprungliga mängden skall ófverfóras i lakton, erhäller man följande tal

Oxysmôgsyra sut. = s. . . = 906 minuter. OxyvaleMansyran = s 1 22: 126 5 n-OxvEaprousyrag- =... T Ede Ö 5 Oxyisokapronsyra = 2. x wen. 56 Oxymetylbenzoesyra . . . „. 15 »

Ur försöken framgär säledes med evidens, att ju större och ju flere kol- vüterester inträda i den kolfórkedjning, som vid laktonbildningen slutes med syre, C—C—C-C E np spjelkningen rum.

Min afsigt är att i lika syfte undersöka äfven andra laktongifvande oxy- syror samt att egna laktonbildningsprocessen hos nägra af dem ett mera in- gående studium.

med desto stórre làtthet eger den intramolekylära vattenaf-

|

Ee

p e EE

kc a $ oe Vorzeich m à mes dm ade ding ey BG: Des Cast ©. dn polen mot de 8. de que Nul Co der Bauphival we I SE von der act u sew dör fune binda atem read ren 4D, des asc. du Obat & eamus von der Av Ga der Sony duret well [STYRT ETS tm dm rel als uo e F (ue Star win oe mur rff Inder des man ww gene andit ee mut ande wohn d Bundr de Gage watt bolt m du Stud Mike D diens ve de Cat sombt Ayo feno ils $ de Bine lady t än ul Omischurpen Schiffe mann.

esr Lm Schwengelt

vat 9. i3. Teo

N

N N

N NN

N IS

/

G Arvidsson, H:fors.

ERS m S Sae e

N

(CS Mira L 200

o ecco ERES. Re ee Me

Aue KW CH vitra Wc d i

SED ^s

44.

Rasse S nans. U Pesce JENE

jen Qi E T [LI ^

E dog optet png seesgeryenlpot e enc

bye ny vlg N:

Ny

D) rpm |

; AA MAQAMS SS yo yay esee rem s yr eae 4 4) VE 194 Ayo Peto wena reete yug + Sae Jo ym As) iata my eye AM mod vio s hys yt ym es Ay vel adit M33) A nv Kongo mbar so FEL a is £ TOES aU D Em Las mo à 6] yvy % “mus rar Ayo A a6 69 CE a MAN N

o vu} rl re er qp NH EN Tale qequssfupk yelifti spi ied erotic “4895 e ( ; woran m genen sm Åre e mee nung hn aeg >

2, Mas eruere Verb Ace ande (mac AM eoe eoe cute i

Leer dédie A maa, ^ ES

[4 des Kremer he " da Lu dyredsd forte SE. Tran Matte Le R Ceres Smleringg ne 4E em gene ons Lerch JT Velez 9. sta . NU lr oue teens retur ok ee n e t at + Ag Z Alien a 3 «or os

pr Zn

suckarnas?

m" A 7 7

Vidas ardor

ock Ör dell

. Toker landh

G. Arvidssou.H:fore

"d Á

wa

j E LAS

Hjelt: Undersökningar ófver hastigheten vid laktonbildningsprocessen.

'T0€. 0xtsyra 100

30 60 20 120 180 210 200 260 120 E80 410 690 660 720 780 840 500 260 1020

minuter

MINNESTAL

OFVER

JOHAN JAKOB CHYDENIUS

HALLET

Finska Vetenskaps-Societetens ärs- och högtidsdag den 29 april 1891

ED. Voedl JE D

El | Raf

ul

dite.

EI

E

uk

260

Högtärade församling!

Det har sällan förunnats vetenskapssocieteten att vid sin ärshögtid med ogrumlad glädje kunna blicka tillbaka ett tillryggalagdt verksamhetsär. Ty denna äterblick har oftast manat fram minnet af smärtsamma förluster. Äfven under det är som gätt har liemannen gjort sin skörd bland societetens ledamöter.

Budskapet om att prof. J. J. Chydenius slutat sitt jordiska lif kom icke oväntadt och ofórberedt. Han bröts af en svär sjukdom redan i sina bästa älders àr. En mängärig kamp mellan lifvet och döden fóregick, innan förgän- gelsen vann slutlig seger.

Vetenskapssocieteten har uppdragit àt mig att vid detta tillfälle i nàgra enkla minnesord ófver denne dess aflidne ledamot teckna konturerna af hans lif och verksamhet.

Slägten Chydenius härstammande fràn Kytilä hemman i Nykyrko soc- ken intager ett framstàende rum i vàrt lands bildningshistoria. I slutet af senaste och början af detta ärhundrade utgjorde den en af de förnämsta prest- slägterna i vårt land. Bekant framför andra är den år 1803 aflidne prosten i Gamla-Karleby Anders Chydenius, den frejdade patrioten, skriftställaren och politikern. Hans äldre broder Samuel Chydenius var det finska universitetets förste kemie-docens. Denne högt begåfvade man dog helt ung, vid endast 30 års ålder år 1757. Desse båda efterlemnade inga bröstarfvingar, men deras yngre broder Jacob, kyrkoherde i Wasa, hade icke mindre än åtta söner. Från den äldste af dem, kyrkoherde i Jakobstad och bärande äfven han slägt- namnet Jacob, härstammar den gren af slägten, hvilken professor Chydenius tillhörde.

Johan Jacob Chydenius föddes i Helsingfors den 17 aug. 1836 såsom andre sonen till dåvarande universitets ombudsmannen, sedermera öfverkom- missarien i revisionsrätten Anders Johan Chydenius och hans maka Margaretha Sofia Enbom. Vid 8 års ålder insatter den unge Hannes benämdes han i hemmet och i kamratkretsar i privatlyceet i Helsingfors, hviket han med

536

utmärkelse genomgick. Vären 1851, säledes vid ännu icke fylda 15 är, aflade Chydenius studentexamen med högsta vitsord och inskrefs den 16 juni samma är sásom student vid universitetet och säsom medlem af fysisk-matematiska sek- tionen, dit hans afgjorda hàg fór naturvetenskapliga studier drog honom. Han inträdde, följande slägttraditionen, i österbottniska afdelningen. Följande år upphäfdes studentafdelningsinstitutionen, men sammanhålligheten inom den öster- bottniska studentkretsen fortfor icke dess mindre. Chydenius deltog med in- tresse i den illegala afdelningens lif, men var tillika en af de verksammare medlemmarne i den nya kamratkorporation, som omfattade fysisk-matematiska fakultetens medlemmar.

Den intimare kamratkrets, hvilken Chydenius tillhörde, bar dock icke någon ensidig prägel vare sig af landskap eller fakultet. Chydenius inträdde vid högskolan en tid, friskare, friare fläktar började genomströmma de bildade klasserna i vårt land och närmast universitets ungdomen. Hans lifliga, för intryck lätt emottagliga fosterländska sinne blef icke oberördt af dessa ström- ningar. Han slöt sig till en krets af lika tänkande jämnåriga och äldre kam- rater från olika afdelningar och fakulteter, hvilka under denna i yttre afseende för vårt land nog mörka tid vågade tro en ljusare framtid. Denna ung- domskara räknade inom sig flere, sedermera om fosterlandet, om universitetet och vetenskapen högt förtjente män. Genom sin verksamhet som män i staten eller i vetenskapens tjenst hafva desse mer än tillfyllest försonat den ungdoms- obetänksamhet, som de eller flere inom deras krets stundom i ord och uppträdande läto komma sig till last. Jag tänker härvid närmast den s. k. Tölöaffären den 30 nov. (Andersdagen) 1855, som för en del af deltagarene fick ganska ledsamma följder, särskildt för hufvudpersonen Carl Gustaf Wetterhoff, hvilken för sitt uppträdande vid detta tillfälle för alltid förvisades från universitetet. J. J. Chydenius var äfven med såsom gäst vid Anderskalaset, men han jämte ett tiotal kamrater kommo från affären med en tillrättavisning af rektor inför protokoll. Deuna „skrapa“ utgjorde en allvarsam men välvillig förmaning och slutade med följande ord: ,, Varen öfvertygade om den sanningen, att Finlands väl aldrig befrämjas genom ett förhållande, som i dagligt tal kallas rabulisteri utan att tvärtom den, som trognast uppfyller sina medborgerliga pligter, alltid i med- som motgång af hvarje opartisk iakttagare skall anses vara den san- naste patrioten. Orden föllo med visshet i god jordmån.

Under sin första studenttid egnade sig Chydenius med ifver åt natur- historiens studium och särkildt kände han sig dragen till botaniken och torde han härvid i icke ringa mån varit påverkad af W. Nylander. Det är för öfrigt anmärkningsvärdt, att de flesta af våra naturforskare, äfven om de senare eg-

De JIA

©

nat sig åt någon af de exakta naturvetenskaperna eller åt läkarekonsten, lik- väl, ätminstone under sin studietid, med intresse deltagit i arbetet för den in- hemska florans och faunans utforskande, ett förhällande som icke har sin mot- svarighet i andra länder, med undantag af Sverige. Det är väl dels tradi- tionens makt, dels det specifikt fosterländska i det nämda vetenskapliga arbetet, som härvid utöfvat inflytande.

År 1853 kallades Chydenius till medlem af sällskapet pro fauna et flora fennica och deltog under de närmast följande åren med intresse i dess verk- samhet. Med understöd af nämda sällskap företog Chydenius under sommaren 1856 jämte J. E. Furuhjelm en naturhistorisk resa till den särskildt i bota- niskt afseende anmärkningsvärda Ladogatrakten. En berättelse öfver resan offent- liggjordes i sällskapets notiser. Densamma ätföljes af förteckningar öfver de i Karelen funna växter, hvilka icke voro upptagna i Flora Karelica, vidare öfver växternas blomningstid i de af exkurrenterne besökta trakterna, samt öfver de dag- och nattfjärilar samt hymenoptera och diptera, hvilka insamlats i Ladogatrakten. I detta sammanhang kan nämnas, att Chydenius under åren 1857—1859 hade sig ombetrodd undervisningen i naturkunnighet vid fruntimmerskolan i Helsingfors.

Kort förr än Chydenius anträdde ofvannämda resa hade han aflagt kandi- datexamen, nämligen den 10 maj 1856 och följande år promoverades han till fysisk-matematisk magister. Det var första gången lagerkröningen egde rum särskildt inom de båda till fakulteter ombildade sektionerna af filosofiska fa- kulteten. 1857-ärs promotion var äfven i andra afseenden märkelig. Uni- versitetet firade samtidigt en jubelfest med anledning af kristendomens infö- rande i landet och till dessa fester hade inbjudits och infunnit sig en depu- tation af studenter från Sverige, hvilkas närvara påtryckte högtidligheterna och stämningen en särskild prägel. :

Samtidigt med sina naturalhistoriska studier besökte Chydenius äfven ke- miska laboratoriet samt åhörde Arppes föreläsningar, och hans intresse för ke- min tilltog härunder mer och mer. Arppe uppmuntrade sin begåfvade elev och antog honom om hösten 1856 till. t. f. laborator, hvilken befattning han beklädde under tre års tid. Under denna tid mognade hans beslut att egna sig åt kemisk forskning och att utbilda sig för det akademiska lärarekallet.

Chydenius utförde sin första vetenskapliga undersökning under sin utmärkte lärares, Arppes, ledning och offentliggjorde densamma år 1859 under titeln: „Om anilins inverkan platinachlorur och svafvelsyrlig platinaoxidul‘ såsom specimen för licentiat grad. Den ansluter sig sätt och vis till de vigtiga undersókningar öfver anilinderivat, hvilka 1850-talet utfördes af Arppe.

538

Arbetets uppgift var att utröna, huruvida analogin mellan ammoniak och anilin strücker sig äfven till bildningen af sammansatta platinabaser. Undersöknin- gens resultat motsvarade visserligen icke fullt de gjorda teoretiska förutsätt- ningarna men saknade dock ingalunda intresse. Chydenius erhóll dubbelföre- ningar, af hvilka en del väl kunde ställas vid sidan af analogt sammansatta ammoniakföreningar. De väntade baserna visade sig vara mycket obeständiga. Hans försök att förklara de erhällna föreningarnas konstitution visar, att han var väl hemmastadd i de olika betraktelsesätt, som gjorde sig gällande an- gående de organiska föreningarnas sammansättning. Han stod vid denna tid i hufvudsak typteorins ståndpunkt och synes skänka allt erkännande åt Ger- hardts och Laurent af mången ännu förbättrade åsikter.

Samma år, 1859, anträdde Chydenius för sin vidare utbildning en utri- kesresa i vetenskapligt syfte. Under nära tvänne år var han borta från hem- met. Större delen af denna tid tillbragte han i Stockholm, men gjorde äfven ett kort besök i Danmark och Tyskland samt, jämte sin gode vän A. E. Nor- denskiöld, en mineralogisk utflykt till Norge.

Under sin vistelse i Stockholm arbetade Chydenius förutom hos fysi- kern Edlund i Riksmuseets mineralogiska kabinetts laboratorium, som före- stods af A. E. Nordenskiöld, hvilken kort förut öfverflyttat till Sverige. Chy- denii der utförda undersökningar rörde sig ett område som snart under ett hundra år bearbetats, om icke uteslutande, dock förnämligast af nordiske kemister, nämligen de sällsynta jordartsmetallernas gebit. Såsom den, hvilken egentligen öppnade undersökningarna detta område kan betecknas profes- sorn i Åbo, Johan Gadolin, hvilken år 1794 i ett, sedermera efter honom upp- kalladt mineral, upptäckte en ny jordart, efter mineralets fyndort Ytterby i Sverige benämdt ytterjord. Chydenius arbetade visserligen icke med de egent- liga gadolinitmetallena utan med en annan dem ganska närstående sällsynt jordartsmetall, nämligen torium och dess föreningar. Resultaten af dessa un- dersökningar finnas nedlagda dels i en i öfversigten af K. Vet. Akad. förhand- lingar gemensamt med A. E. Nordenskiöld offentliggjord uppsats: ,, Försök att framställa kristalliserad thorjord och tantalsyra“, dels i Chydenii för docentur utgifna specimen: ,, Kemisk undersökning af thorjord och thorsalter.*

Berzelius hade år 1828 i ett norskt mineral (nu torit) upptäckt en ny jordart, hvilken han kallade torjord. Den derur isolerade metallen benämde han torium. Samma element iakttogs sedermera i några andra mineralier, nämligen pyroklor, monazit och orangit. Berzelius undersökte särskilda af to- riums föreningar och bestämde dess atomvigt. En och annan forskare hade sedermera undersökt den ur olika mineralier framstälda torjorden och uppvisat

539

dess identitet med den ur toriten erhällna, men torföreningarna voro ännu mycket ofullständigt kända särskildt med häusyn till deras qvantitativa sammansättning, hvarjämte toriums ställning till andra metaller icke var klar. Chydenius ut- förde en mycket ingående undersökning öfver detta ämne, han framstälde nya torirumföreningar, studerade närmare förutbekanta sådana och faststälde deras sammansättning. I likhet med Berzelius ansåg han torjordens sammansättning vara Th O (O=8), ehuru han dock ingalunda var blind för dess stora öfver- ensstämmelse med zirkonjorden (ZrO2, O—8). Chydenius gjorde icke några noggranna bestämningar af torimus atomvigt, men han beräknade densamma ur de af honom och af Berzelius gjorda analyserna af metallens salter och han kom till talet 39,16 såsom medeltal, hvilket stäldt i öfverensstämmelse med nu gällande atomvigtstal gör 236,64. Ur senare bestämningar af Delafontaine, Cleve och Nilson framgår, att detta tal är för högt. Sistnämde forskare har kommit till talet 232,4, hvilket torde böra anses vara det noggrannaste. Un- dersökningarna öfver toriumföreningarna hafva senare underkastats en revi- sion af Cleve och äfven Chydenii uppgifter hafva i några afseenden blifvit korrigerade, men resultaten af hans svåra och mödsamma undersökning ega likväl bestående värde. Rämaterialet för arbetet, hufvudsakligen orangit, hade Chydenius delvis sjelf insamlat under sin mineralogiska resa till Norge.

Vid ofvannämda arbete hade Chydenius äfven undersökt ett af aflidne prof. Mosander ur euxenit framstäldt preparat, hvilket enligt sistnämdes an- teckningar skulle innehålla torjord. Chydenius kunde emellertid icke bekräfta denna uppgift. Tvenne år senare upptog han emellertid euxenit ånyo till under- sökning och fann, att denna i sjelfva verket innehåller torjord icke mindre än 6% („Om thorjord ur euxenit*).

Hemkommen från sin resa speciminerade Chydenius år 1861 för docentur och utnämdes den 30 sept. sagde år till docent i kemi samt aflade den 13 dec. samma år filosofie-licentiatexamen. Tre år senare promoverades han till filosofie doktor. År 1862 utsågs han till kurator för fys. mat. fakulteten och tjenstgjorde såsom sådan ända till år 1868, afdelningsinstitutionen ånyo infördes. Chydenius var föröfrigt studentkårens eller rättare de nyssnämda ar legaliserade studentmötenas förste ordförande och vann i denna egenskap mycket erkännande och sympati hos studenterne.

År 1858 hade Arppe utnämts till rektor för universitetet och år 1860 ånyo omvalts till denna post. En docent i kemi var under sådana förhållan- den synnerligen behöflig och Chydenius förordnades äfven vid 1862 års ingång att förestå den kemiska professionen. Såsom tjenstförrättande professor upp- rätthöll han med endast ett års afbrott den kemiska undervisningen

540

vid universitetet under en tid af nära tio är. Det var ett tungt och ansvars- fullt arbete den unge docenten hade att utföra. Ledningen af laboratoriet och undervisningen derstädes kräfde mycken tid och arbete synnerligast han såsom biträde hade endast laboratorn. Det gälde för honom vidare att för kemin upprätthålla det anseende den under Arppes mälsmanskap vunnit och dertill kom, att kemin vid denna tid var stadd i en omdaning som af hvarje och särskildt en yngre akademisk lärare måste noggrant uppmärksammas. Äf- ven den kemiska undervisningen reformerades vid denna tid. Slutligen bör icke lemnas obeaktadt, att det var mot slutet af 1860-talet som den nya kemiska institutionen uppfördes. Arppe hade väl uppgjort den allmänna planen för denna inrättning, men i afseende å inredningens många detaljer egde Chy- denius att lemna råd och anvisningar. Med ospard möda och stor offervil- lighet egnade han sig åt det arbetsdryga värf honom såsom t. f. professor ålåg. Sina egna vetenskapliga arbeten måste han härunder skjuta åt sidan.

År 1866 blef Chydenius i tillfälle att förverkliga en länge närd önskan, nämligen att vid någon af de stora forskningshärdarne i utlandet vidare utbilda sig för sitt kall. Han ansökte nämda år Alexandersstipendiet och, ehuru han hade trenne förtjente medsökande, rekommenderades han af kon- sistorium enhälligt till stipendiets erhållande ,,på grund af det afgjorda före- träde han egde framför sina medsökande uti de framstående förtjenster han såsom flerårig akademisk lärare redan förvärfvat, äfvensom med afseende å den vigt och betydenhet det af honom uppgifna ändamålet för resan egde för universitetet." Till denna utgång medverkade kanske äfven den omstän- dighet, att den nya laboratorii bygnadens uppförande kort förut blifvit beslu- ten och Chydenius hade för afsigt att under sin resa taga kännedom om de förnämsta kemiska institutioner i Tyskland.

Närmaste målet med hans resa var emellertid Paris, der särskildt Würtz, en af den moderna kemins förnämsta banbrytare och banérförare och vid denna tid stående höjden af sin forskareverksamhet, honom utöfvade en mäg- tig dragningskraft. I Paris inträffade Chydenius hösten 1866 och förblef der ända inpå sommaren följande år. Han arbetade under hela denna tid i Würtz’ laboratorium i Ecole de médécine.

I afseende å omfattning var detta laboratorium nog obetydande och med hänsyn till utrustning af enklaste slag, men icke dess mindre voro arbetsplat- serna i detsamma synnerligen eftersökta. Hit strömmade unge forskare från alla kanter af den civiliserade verlden. Det var Würtz’ person som utgjorde den dragande magneten. Och sällan torde väl rika naturgåfvor, grundlig lär- dom, hängifvenhet för sitt kall och en sympatisk personlighet varit i samma

541

grad fórenade hos en akademisk lürare som hos honom. Med välvillighet blef äfven vär landsman emottagen i laboratoriet och icke sällan var han inbjuden till sin vördade lärares gästfria hem. Inom den lärjungaskara, som samlat sig krings Würtz, funnos samtidigt med Chydenius flere, hvilka sedermera inta- git framstående rum i de kemiske forskarenes stora trupp. Jag vill nämna endast namnen: Friedel, A. Gautier, Grimaux, Willm, Menschutkin, Lippmann, Ladenburg och Oppenheim. Bland sina arbetskamrater slöt sig Chydenius särskildt till A. Gautier, numera Würtz efterträdare vid Ecole de Médécine. Denne säger sig ännu vàl minnas den unge finnen ,làng- sträckt och blek med milda och sorgsna ögon” och erinrar sig den värme, hvarmed han skildrade sitt aflägsna land, dess natur, folk och öden. Den un- der senare tider beryktade radikale politikern Naquet var vid denna tid e. o. professor i kemi vid Ecole de Médécine och arbetade i dess laboratorium, men Chydenius kände sig icke synnerligen dragen till honom och torde icke kommit i närmare beröring med honom.

Chydenius var redan någon tid innan sin afresa sysselsatt med under- sökningar från den organiska kemins område och hade enligt sin reseplan för afsigt att i Paris närmast fortsätta med dessa. Emellertid synes han här hafva tagit i tu med andra uppgifter. De arbeten han i Paris utförde sammanhänga nära med vissa af Würtz tidigare och samtidigt utförda undersökningar. Den- nes epokgörande arbeten öfver de tvåvärda alkoholerna eller glykolerna gaf tydligen anledning till Chydenii första undersökningar i Paris, nämligen öfver det högmolekylära omättade kolvätet ceten, hvaraf han framstälde flere deri- vat, men hvars motsvarande glykol han icke lyckades erhålla. Samtidigt ar- betade han med amylenderivat, hvaröfver han dock icke offentliggjort något. Senare utförde han derstädes en undersökning öfver hexylenpseudourinämne, hvilken åter sammanhänger med W ürtz' arbete om „une nouvelle classe d'urées composcs.“ Tillsamman med Willm gjorde Chydenius experimentela stu- dier öfver ägghviteämnenas förhällande till kopparoxid-ammoniak, hvilka dock icke synas ledt till önskad utgäng. Fullt nöjd var Chydenius icke med resultaten af sina i Paris utförda experimentela arbeten.

Med intresse deltog Chydenius under sin vistelse i Paris i kemiska süllskapets derstädes, Societé chimique, móten och diskussioner. förslag af Würtz och Willm invaldes han i november 1866 till medlem i detsamma. Han höll i januari följande àr infór sällskapet ett fóredrag öfver sina nyss- nümda undersókningar ófver ceten.

Det antyddes redan, att W ürtz var en framstàende mälsman för den s. k. moderna kemin d. v. s. den nya rigtning, hvilken trüdde i opposition mot det

542

dualistiska äskädningssättet, hvars förnämsta representant Berzelius hade varit. Substitutionsteorin och typteorin voro de första former, i hvilka denna unitära riktning klädde sig. Den bestämdare uppfattning af atom- och mole- kylbegreppen, som bórjade góra sig gällande 1850-talet och upptäckten af den fundamentalegenskap hos atomerna, som benämnes atomvärde, möjliggjorde en klarare inblick i de kemiska föreningarnas konstitution än den de nämda teorierna tillåtit. Den härpå grundade s. k. atomförkedjnings- eller struktur- teorin utgjorde en väsendtlig sida i den s. k. moderna kemin, hvilken 1860- talet bórjade vinna allt stórre spridning isynnerhet inom den yngre generatio- nen af kemister. Under denna brytningstid erbjód Paris ett godt tillfälle till komparativa kemiska studier. Under det man i medieinska skolan var i till- fälle att höra W ürtz ett spirituelt sätt framställa de nyare äsigterna, kunde man i Sorbonne och Conservatoire des Arts et Metiers hos de äldre lärde t. ex. Balard och Peligot se kemin i sin gamla officiela drägt, medan åter Berthelot i College de France i sina orginela föredrag följde ett system, som man kunde kalla blandadt. Chydenius försummade icke heller att för sin egen utbildning tillgodogóra denna mängsidiga belysning af de kemiska spörsmälen. Han synes visserligen nog före sin vistelse i Paris gjort sig hem- manstadd i den nya rigtningen, men full förtrogenhet och fast ófvertygelse i afseende à densamma torde han först der fórvürfvat. Det moderna kemiska äskädningssätt, hvilket han sålunda tillegnat sig, meddelade han under sin lä- rareverksamhet ät sina elever och har härigenom för làng tid framät utöfvat inflytande rigtningen af de kemiska studierna vid värt finska universitet. Chydenius hade enligt sin reseplan üfven haft fór afsigt att under en kor- tare tid studera hos Bunsen i Heidelberg. Han lösgjorde sig dock alltför sent frän Paris för att kunna realisera denna plan. hemvägen gjorde han endast korta besók i nàgra tyska universitetsstäder bl. a. hos Wóhleri Göt- tingen.

Några vidare utrikesresor i vetenskapligt syfte företog Chydenius icke, om man afser från en kortare sådan sommaren 1873, han bl. a. besökte verldsutställningen i Wien.

Arppe hösten 1869 lemnade rektoratet för universitetet, som han under en lång följd af år beklädt, återupptog han sina lärareåligganden, men endast för en kort tid. Han anhöll om och erhöll afsked såsom emeri- tus redan i mars 1870. Den lediga tjensten ansöktes af Chydenius samt doc. H. A. Wahlfors och licentiaten B. H. Lagermarck. De tvenne sistnämda återtogo emellertid sina ansökningar. Efter att i september 1871 hafva speciminerat med en afhandling: ,, Syntes af fenoler af serien Cn H2n—6 O

543

med tillhjelp af deras fenoletrar“, hvilken afhandling ex. officio granskades af Arppe och af honom väl vitsordades, uppfórdes han af konsistorium enhälligt fórslag och utnämdes den 23 nov. samma är till den tjenst, hvilken han under nära tio år såsom vikarie hade bestridt. I sitt för professionen utgifna specimen behandlar Chydenius en metod för syntes af fenoler. De utom- ordentligt vigtiga undersökningar öfver de aromatiska föreningarna, hvilka under 1850- och 1860-talen utfördes och framförallt Kekulés år 1865 upp- stälda snillrika benzolteori, gåfvo den klass af föreningar, hvilka betecknats såsom fenoler, ett stort intresse. De syntetiska metoderna för deras framställ- ning voro vid denna tid tvenne. En af dessa, inverkan af kalihydrat sul- fonsyror, hade upptäckts af Würtz just under den tid, Chydenius arbe- tade å dennes laboratorium. Till dessa metoder ville Chydenius lägga en ny. Idén uti densamma var att uti vanlig fenol (karbolsyra) införa alkylradi- kaler i benzolresten, hvarvid homolga fenoler resultera. För detta ändamål framstälde han först fenoleter (fenetol), hvilken bromerades, hvarpå bromfeneto- len jämte alkylbromid (jodid) behandlades med natrium. Den bildade homo- loga fenoletern öfverfördes med jodväte till motsvarande fenol. Förfarandet grundade sig säledes väsendtligen den Würtz-Fittigska reaktionen d. v. s. utbyte af halogen i en förening mot en kolväterest med tillhjelp af natrium. ofvananförda sätt framstälde Chydenius en metylfenol (kresol), en etyl- och en amylfenol, hvilken sistnämda dock icke isolerades ur etern. Vid jäm- förelse med förut bekanta metylfenoler visade sig den af Chydenius fram- stälda väl öfverensstämma med Engelhardts och Latschinoffs y-kresol eller den nu s. k. metakresolen. Chydenii metod, som teoretiskt är enkel, men i praktiken erbjuder icke ringa svärigheter, har icke vunnit nàgon vidare an- vündning. Ifrägavarande undersókning, liksom äfven andra af Chydenii hand, vittnar om den utomordentliga noggranhet och omsorgsfullhet, hvarmed han utfórde sina experimentela arbeten och dock bör anmärkas, att densamma ge- nomfördes ganska kort tid. "Chydenius hade nämligen såsom ämne för sitt professors specimen ursprungligen valt en annan undersökning, men måste uppgifva densamma, emedan han, sedan han en tid sysselsatt sig dermed, blef förekommen af annan forskare.

De problem, hvilka Chydenius i sin nämda afhandling uppställer för sina tillärnade fortsatta forskningar och hvilka närmast afsågo utredandet af isomeriförhållandena hos fenolerna, blefvo af honom icke behandlade utan upp- togos af andra kemister. Han utvecklade icke vidare, sedan han blifvit pro- fessor, någon större vetenskaplig produktivitet. Han började visserligen flere vigtiga och lofvande undersökningar han sysselsatte sig mycket och ifrigt

544

med den föga studerande grafitsyran och han gjorde försök att framställa kad- miums och zirkoniums alkylföreningar men nägra resultat af dessa undersök- ningar blefvo icke offentliggjorda. Den ansträngande verksamhet Chydenius såsom professor i kemi hade, särskildt emedan han egnade sig med ifver åt sitt undervisningskall, samt andra värf, hvilka togo hans tid i anspråk, hafva väl sin andel i nämda förhällande, men säkerligen hade den sjukdom, som se- dan häftigt bröt hans själskrafter, redan tidigare, sannolikt under det an- strängande arbetet 1860-talet, börjat sin destruktiva inverkan och i början af 1870-talet torde Chydenius icke vidare egt den kraft och själsspänstighet som erfordras för en framgångsrik forskningsverksamhet. Det kan således ingalunda klandras, men väl djupt beklagas, att Chydenii vetenskapliga forsk- ningsverksamhet tidigt afbröts och icke nådde den omfattning man af hans begåfning hade väntat och han sjelf lifligt hade önskat. Ingen kan djupare än vetenskapssocieteten beklaga detta förhållande.

Af akademiska uppdrag, som kommo Chydenius till del under den tid han var professor, nämnas, att han under åreu 1875—1880 var inspektor för österbottniska studentafdelningen.

Till ledamot af Finska Vet. Soc. invaldes Chydenius år 1871. Ehuru varmt intresserad för societetens sträfvanden, tog han icke någon lifligare del i dess verksamhet. I acta har han offentliggjort en redan tidigare nämd upp- sats om ,,Thorjord i euxenit'" och i öfversigten följande smärre undersökningar: Om en dolomitartad kalk från Pargas, Analyser af fosfatjord från Ryssland, Om ett nytt sätt att öfverföra itadibrombrandvinsyra till itakonsyra och Un- dersökning af tvenne fossila harzarter, hvarjämte han lemnat det analytiska materialet till en af prof. Wiik i öfversigten offentliggjord afhandling: Ana- lyser af finska minerialier utförda å universitetets kemiska laboratorium I. Analyserna ansluta sig till de tidigare af Arppe och Moberg utförda och i societetens acta publicerade mineralanalytiska undersökningarna.

Året 1874—1875 var Chydenius ordförande för societeten. han tillträdde denna post, höll han vid årsmötet 1874 ett föredrag om ,,jäsnings- processerna^, hvari han lemnade en framställning af läran om fermentverk- ningarna, dess utveckling och dävarande stàndpunkt. Om Chydenii verk- samhet inom societeten slutligen nämnas, att han utsägs till medlem i sär- skilda kommissioner, hvilka societeten nedsatte fór afgifvande af yttrande i frà- gor af vetenskapligt-teknisk art, hvarom societens utlätande af regeringen in- fordrats.

Är 1876 kallades Chydenius till ledamot af Geologiska föreningen i Stockholm. Året förut hade han i dess förhandlingar offentliggjort en upp-

545

sats: „„Undersökning af fossilt harz från Grönland“. Materialet till densamma hade lemnats af A. E. Nordenskiöld, som funnit detsamma under sin resa till Grönland 1870.

I sina experimentela arbeten var Chydenius minutiöst noggrann. Sitt eget laboratorium höll han fint och städadt och hans apparater gjorde intrycket af en viss elegans i uppställningen. Gentemot resultatet af sina un- dersókningar var han mycket, säkerligen för mycket skeptisk. Detta framgär nogsamt ur de undersökningar han offentliggjorde och ännu mer ur de försök och iakttagelser han gjorde men aldrig publicerade.

Om Chydenius säsom akademisk lärare finnes endast ett omdöme, näm- ligen det, att han var en utmärkt sådan, särskildt under deu tid han ännu var vid fulla kropps- och själskrafter. Ät sitt universitetslärare kall egnade han sin bästa tid af sina bästa är. Han hängaf sig ät denna verksamhet icke blott af pligtkänsla utan äfven af naturlig böjelse. Talrika äro de elever, hvilka bevara hans person i kärt och tacksamt minne.

Hans föredrag utmärkte sig genom liflighet i framställningssättet och i dem framlyste det varma intresse för ämnet som besjälade föreläsaren. Chy- denii föreläsningar voro också bland de mest besökta vid universitetet. Huf- vudvigten lade han den kurs i experimentalkemin han nära nog hvarje är höll för att i sitt àmne inviga nybórjarene och han sparade icke móda och förberedelser för att kunna visa många och vällyckade experiment som mój- ligt, liksom han ock bar omsorg om, att, sävidt laboratoriets den tiden ytterst smà och för andra ändamäl behöfliga tillgangar medgàfvo, fóróka samlingen af hithörande apparater, som tidigare befunnits sig i ganska bristfälligt skick.

Huru intresserad han var af sina föreläsningar framgär t. ex. deraf, att han äfven senare under tider, han tillföljd af sjuklighet ofta befann sig i nedslagen sinnesstämning, kunde blossa upp i yster munterhet, han kom in till laboratoriet efter en föreläsning, som han lyckats sädan, att han sjelf var nójd med den.

Ett lika varmt intresse visade han äfven för den praktiska undervisningen i laboratorium. Under den personliga beróringen med sina lärjungar i labo- ratoriet inverkade han i rikt mätt dessa och vann deras uppriktiga till- gifvenhet. Med uppoffrande ifver handledde han deras arbeten och upp- muntrade dem att göra sitt bästa. Han var lifligt intresserad när det gälde ett litet svärare arbete, som om det hade varit ett fór honom sjelf hógst vig- tigt experiment, och var det nàgot som gjordes fórsta gängen i laboratoriet, var han helst med fràn bórjan till slut och säg det ut att bra, strälade han

546

af glädje. När åter pågrund af ofórstánd eller bristande uppmärksamhet från elevernas sida något preparat misslyckats eller öfverhufvud något gått tok, grep hans godmodiga skämtande drift långt djupare än de allvarligaste före- ställningar skulle verkat och man bemödade sig med snabb ifver att göra sa- ken bättre nästa gång.

Chydenii verksamhet var icke inskränkt till den kemiske forskarens och akademiske lärarens. Mängsidigt begäfvad, varmt fosterländsk och med öppen blick för tidens frågor, bemödade han sig att äfven åt andra håll och andra områden använda sin förmåga i bildningens och den fosterländska utvecklingens tjenst. Våra litterära tidsskriftsföretag svenska språket hade i honom en varm medarbetare eller gynnare. Redan vid 21 års ålder uppträdde han så- som författare i Litteraturbladet. I en längre uppsats, ursprungligen ett före- drag, behandlar han der de naturvetenskapliga studiernas första uppträdande vid vårt universitet och redogör särskildt för Brovallii nch Mennanders betydelse i detta afseende. Litterär tidskrift, hvilken utkom år 1863, räknade Chydenius bland sina redaktörer, och i densamma ingå flere ledigt skrifna och välhållna uppsatser af hans hand. år 1876 Finsk tidskrift grundades, var äfven Chydenius en af de medverkande. Han medarbetade i Helsingfors Dagblad, der han offentliggjorde artiklar och meddelanden i vetenskapliga och landtbruks frågor. I politiskt afseende bekände Chydenius sig till det åskåd- ningssätt, som uppbars af nämda blad och af det s. k. liberala partiet.

En omfattande och förtjenstfull verksamhet utöfvade Chydenius såsom sekreterare i Nylands och Tavastehus läns landtbrukssällskap. Han tillträdde denna befattning redan år 1859 och innehade densamma, endast med de af- brott hans studieresor till utlandet betingade, till år 1873, men qvarstod ännu under fem års tid såsom ledamot i sällskapets direktion och var dess vice- ordförande åren 1874— 1877. Med praktiskt jordbruk hade Chydenius icke sysselsatt sig ehuru han icke stod alldeles främmande derför men han hyste icke desto mindre mycket intresse för den åt det praktiskt ekonomiska riktade uppgift honom såsom sekreterare i landets främsta landtbrukssällskap ålåg. Mångfaldiga voro de göromål han härvid hade att ombesörja och de togo, isynnerhet under senare år, mycken af hans äfven eljes nog strängt upp- tagna tid i anspråk. Sällskapets handlingar från denna tid bära härom nog- samt vittne. Han egde bl. a. att anordna sällskapets utställningar, hvilka år- ligen hållas särskilda egendomar inom Nylands- och Tavastehus län. Äfven anordnandet af den första allmänna landtbruksutställningen i Helsingfors år 1870 anförtroddes honom och han hängaf sig åt denna svåra uppgift med ifver och uthållighet utan hänsyn till helsa och krafter. Vid det samtidigt hållna all-

547

männa landtbruksmótet tjenstgjorde Chydenius såsom sekreterare och redi- gerade den berättelse om mötet som utkom äret derpä. Det var väl delvis af ekonomiska skäl han egnade sig åt verksamheten i landtbrukssällskapet, men kanske han äfven hoppades att härvid kunna göra sina kemiska insigter frukt- bringande för landets modernäring. Och den handräkning han såsom veten- skapsman lemnat jordbruket i värt land bór icke underskattas, mycket mindre som vid denna tid icke hos oss funnos personer med speciel agrikul- turkemisk bildning. Sjelf utförde Chydenius en mängd undersöknin- gar och analytiska arbeten, till hvilka hans verksamhet inom landtbrukssäll- skapet mer eller mindre direkt gifvit anledning. superfosfaten kommo i bruk hos oss, gjorde han ingående undersökningar öfver i dem befintlig löslig och olóslig fosforsyra och andra dermed sammanhängande förhällanden. I de af landtbrukssällskapet anordnade försöken med hvitbetsodling tog han en verk- sam del, bl. a. genom bestämning af sockerhalten i de frän olika trakter och olika fält inhóstade betorna.

Under en tid vàrt land saknade sürskilda handelskemister eller per- soner, hvilka betjena myndigheter eller allmänheten med utfórande af kemiska analyser och undersókningar, var det naturligt, att professorn i kemi anlitades för en mängd dylika uppdrag och Chydenius gick ingalunda fri denna att säga löpande kemiska praktik. Här endast nämnas, att, vattenlednings- frågan hos oss år 1865 väcktes, Wandavattnet blef ingående undersökt af Chy- denius. År 1875, fråga var om vattenledningens öfvertagande af staden, afgaf Chydenius efter ny undersökning ett gynsamt utlåtande om dess be- skaffenhet, ett utlåtande som väsendtligen bidrog till frågans utgång.

Chydenii verksamhet såsom ordinarie innehafvare af professionen i kemi blef icke långvarig. Den sjukdom, som redan tidigt under ett öfveransträn- gande arbete grundlagts, kom till ett häftigt utbrott år 1877. Man hoppades att det onda ännu skulle kunna bekämpas. Under ett års tid vistades han i Wiesbaden och vid Medelhafskusten, men återvände såsom obotlig till hemlan- det. Efter att någon tid hafva åtnjutit tjenstledighet och efter ett svagt försök att i någon mån kunna uppfylla en del af sina tjenstegöromål, nödgades han, endast 44 år gammal, anhålla om afsked från sin tjenst, hvilket beviljades den 15 juni 1880. Återstoden af sin lefnad fulla tio år tillbragte han i skötet af sin familj, vårdad af sin maka och sina barn. Chydenius hade redan år 1862 ingått äktenskap med Hilda Lovisa Estlander, dotter till kyrkoherden i Lappfjärd d:r Jac. Jon. Estlander. I detta äktenskap hade han tvenne söner.

548

Hans sjukdom gjorde längsamt men obevekligt framsteg och tidtals hade han att utstä svära kroppsliga lidanden. Sin syn förlorade han smäningom helt och hållet och hans själsförmögenheter försvagades mer och mer. Äfven lju- sare stunder funnos, lifslägan om ock matt flammade upp såsom en reminis- cens från forna bättre tider. Han kunde ock i någon mån följa med sin fa- miljs angelägenheter och särskildt sina söners studier och framgångar. Länge fick han lida, innan slutet kom. Den 4 nov. 1890 lemnade hans ande den trötta, plågade stofthyddan. Djupt deltagande för hans sorgliga öde fylde äf- ven deras sinnen, hvilka icke stodo honom personligen nära, men under hans verksamhetsdagar lärt älska och vörda honom. Och de voro många som un- der beröringen med honom lärt sig känna och högt värdera hans älskliga del- tagande personlighet och öppna trofasta karaktär. Jag kan icke lemna någon sannare och bättre bild af Chydenii personlighet, än den en af hans närmaste kamrater och vänner prof. Th. Saelan tecknade vid det tillfälle, Chyde- nii stoft nedbäddades i fosterjordens sköte.

,Ett af de mest utmärkande dragen hos honom" slutade vännen sina varma minnesord, „var hans genomädla, rättänkande och i allo redbara karaktär, hans varma fosterlandskärlek och hans djupa medkänsla för alt mänskligt. Det var dessa upphöjda egenskaper, som, parade med ett ovanligt sympatiskt och vänsält väsen, verkade oemotståndligt tilldragande alla, som kommo i beröring med honom."

Utgifna skrifter:

Om anilins inverkan platinachlorur och svafvelsyrlig platinaoxidul. Spe- cimen för doktorsgrad. H:fors 1859.

Kemisk undersökning af thorjord och thorsalter. Specimen för docentur. H:fors 1861.

Högre phenoler af serien Cn H2n—s O, framstülda genom syntes af deras aethyletrar. Specimen för profession. H:fors 1871.

Berättelse om det sjette allmänna Finska landtbruksmötet i Helsingfors. 1871.

I Notiser ur sällskapet pro Fauna et Flora Fennica förhandlingar: Ny följd h. 1. 1858. Berättelse öfver en naturhistorisk resa i Karelen (tillsammans med J. E. Furuhjelm).

I Acta Societatis scientiarum Fennicae: Tom. VII 1863. Om thorjord i euxenit.

I Öfversigt af Finska Vet. Soc. fórhandlingar :

Häft 13, 1871. Meddelanden fràn universitetets kemiska laboratorium: 1. Om en dolomitartad kalk från Pargas. 2. Analyser af fosfatjord från Ryssland. 3. Om ett nytt sätt att öfverföra itadibrombrandvinsyra till itakon- syra. 4. Undersókning af tvenne fossila harzarter.

Häft 16, 1874. Om jäsningsprocesserna. Föredrag vid årsmötet 1874.

Häft 17, 1875. Tal hàllet vid ärsmötet 1875. Analyser af finska mineralier (jàmte F. Wiik).

» » » I Öfversigt af Kongl. Svenska Vet. Akademins förhandlingar: 1860. Försök att framställa kristalliserad thorjord och tantalsyra (jämte A. E. Nordenskióld).

I Geologiska föreningens à Stockholm förhandlingar: Bd. II, 1875. Undersökning af fossilt harz från Grönland.

I Comptes rendus de lAcademie des Sciences (Paris): Tom 64, 1867. Sur les composés bromès et chlores du cetène et sur leurs derivés.

ee 3x Sur la pseudourée héxylenique.

550

I Litteraturbladet: 1857. De naturvetenskapliga studiernas första uppträdande vid det Finska universitetet.

I Joukahainen: 1860. Naturvetenskapsmännen under franska revolutionen.

I Litterär tidskrift: Särskilda artiklar under sign. J. J. C.

MINNESTAL

ÖFVER

ERANS JOSEP von BECKER

HALLET

PA FINSKA VETENSKAPS-SOCIETETENS ÅRS- OCH HÖGTIDSDAG DEN 29 APRIL 1891

AF

OT TRO SE. ZIEVELT.

När collegium medicum i Stockholm i en skrifvelse ämnad att framläggas för konungen 1717 anförde ,,det en medicus bör hafva vackra studier och förutan studia humaniora förvärfva sig hemma, som genom kostsamma resor utom landet, en grundlig kunskap in physicis, chemicis, pharmaceuticis, botanicis och mechanicis^, var det, som om kollegium velat i ord karakterisera det för- hållande, hvari läkekonsten står till öfriga naturvetenskaper. Sjelf en tilläm- pad naturvetenskap har medicinen, kanske mer än månget annat område af mensklig forskning behof af ständiga, lifvande och befruktande tillflöden från andra kunskapskällor. I följd af denna växelverkan med och detta beroende af sina hjälpvetenskaper hafva dessa tryckt medicinen under skilda tider en olika prägel och ledt den i olika riktningar. Än var det kemin, än fysi- ken, än botaniken, som mer eller mindre inverkade medicinens utveckling och betraktelsesätt.

Hvad kemin beträffar, har den visserligen numera förlorat sitt öfvervä- gande inflytande lösningen af de uppgifter, som föreligga den medicinska vetenskapen väl i och för sig, som i dess kamp mot sjukdom, död och andra det menskliga samfundslifvets olyckor. Kemins betydelse för den medi- cinska vetenskapen förblir dock alltid mycket stor. I och genom den fysiolo- giska kemin står den i nära och liflig samverkan med den biologiska riktning medicinen i våra dagar inslagit och i farmacin hafva vi en fortfarande kraftig erinran om den inbördes förbindelsen emellan dessa vetenskaper. Tillhörande kemins gränsmarker har farmacin genom den kunskap hon meddelar om natu- rens läkande krafter, kommit i det innerliga samband med läkekonsten, att hon icke kan derifrån afsöndras, utan måste förblifva och utgöra en betydelse- full del af dess område.

Om farmaein sålunda å ena sidan inträdt i den praktiska medicinens tjenst och i den finner ett skäl för sin tillvaro, kan hon likväl, i den mån hon gör anspråk sjelfständigt vetenskapligt värde och icke åtnöjer sig blott med de

554

tillfälliga smulorna af den kemiska forskningens resultat, utbilda sig som en i mänga afseenden särskild teknisk branche deraf. Vid prófningen af närings- och njutningsmedlen, de officinella drogerna och de farmaceutiskt-kemiska äm- nena, liksom vid giftundersókningarna har farmaceutiken sitt sárskilda omräde, der hon med iakttagande af de framsteg den kemiska och mikroskopiska ana- lysen ger, kan bibehälla sin berättigade plats som en lànk i naturforskningens stora kedja och sitt special forskningsområde deltaga i det allmänna kul- turarbetet.

Till dessa allmänna betraktelser ledas vi ofrivilligt, vi till en min- nesteckning af honom, som först fick vården om den farmaceutiska vetenska- pen i Finland sig ombetrodd.

Frans Josef von Becker föddes den 'Y, 1893 i Åbo, der föräl- drarne akademiadjunkten Reinhold von Becker och hans fru Karolina Idestam voro bosatta. Född i Savolax, af gammal, sist från Lifland, i svensk tjenst öfvergången adlig slägt, var Reinhold von Becker en af de förste, som nitälskade för finska språkets odling. Genom sitt grundläggande arbete , Finsk grammatik", tryckt i Åbo 1824, har han vunnit ett framstående rum i den finska litteraturens historia. Adjunkt i historia redan 1816, med- förde han från Åbo de fordna akademiska traditionerna, hvilka ännu länge fortlefde i hans hem och bland hans gamla vänner. Efter föräldrarnes flytt- ning till Helsingfors, erhöll Frans von Becker sin uppfostran i det af Axel Laurell grundlagda och ledda lyceum, samt blef student den ?/; 1839. Under sin studietid öfvade Becker träget och med framgång teckningskonst under ledning af universitetets dåvarande lärare, Pehr Adolf Kruskopf och Frans Fredrik Sedmigradskij, samt åtnjöt äfven ett tecknings stipendium. Sin filosofie kandidatexamen undergick Becker den ”/; 1844 och blef promoverad filosofie magister den ”/, s. à Redan tidigt bestämde sig Becker för läkare- kallet, måhända under inverkan af arkiatern Johan Agapetus Törngren, i hvars hem Laukko gård, det fordna Kurckska godset, i Wesilaks soc- ken, han med sina föräldrar och syskon ofta vistades under somrarna. Lauk- kos natursköna omgifningar gaf den der församlade ungdomen rikt tillfälle till studier i naturen. Traktens flora och fauna lockade till exkursioner. Jagt och fiske voro ofta återkommande förströelser. Den 18:de augusti, Agapetus’ dagen, firades hvarje år som en högtid, till hvilken när och fjerran boende vänner samlades. Bland gästerna saknades sällan Immanuel Ilmoni och Elias Lönnrot, som förut varit informator i Törngrenska huset, när han vistades i södra delarna af landet, samt andre af Törngrens fordna lärjun- gar och vänner,

555

Under hösten 1844 vidtog Becker medicinens studium och författaren erinrar sig ännu lifligt den stund, vi började vàr gemensamma första dis- sektion. Samtidigt med oss arbetade anatomisalen, som den tiden var fór- lagd till nordvestra hörnet af universitetets hus, William Nylander och Johan Martin af Tengström. Ehuru vi voro dissekanter, var till- gången anatomiskt material mycket inskränkt, hvarför den anatomiska kur- sen sällan medhanns mindre tid än två år. Likväl studerades vid denna tid endast deskriptiv anatomi. Den mikroskopiska anatomins elementer, liksom fysiologin, inhemtades ur bok. Evert Julius Bonsdorff, som var prosek- tor och förestod anatomiska professionen, ledde vår första undervisning. Bec- ker blef medicine kandidat den '/, 1847 och efter slutad tjenstgöring vid kli- niska institutet medicine licentiat den '", 1850. Under tiden för Beckers praktiska studier var medicine studerandenes antal ytterst inskränkt och en tid var han den ende tjenstgörande. Institutet räknade likväl endast 30 för klinisk undervisning bestämda sjuksängar. Beckers för medicine doktorsgrad 1852 utgifna afhandling bär titeln „Anatomisk beskrifning öfver de sex första Cerebralnervparen hos Sus scrofa‘‘ och hör till det forskningsområde, som ge- nom Bonsdorffs föredöme den tiden flitigt bearbetades hos oss.

I början af sin läkarebana, emottog han bland annat förordnande till Ta- vastehus, som lasaretts- och stadsläkare, men bestämde sig likväl snart att söka anställning vid universitetet. Den nyinrättade e. o. professionen i far- maci oeh farmakologi stod fortfarande ledig och det var icke kändt, att någon vändt sin håg åt detta håll. För att bereda sig dertill, anträdde Becker 1851 en vetenskaplig resa till Tyskland och vistades först i Göttingen, der han arbetade hos Fr. Wöhler och sedermera i Leipzig hos Karl Gotthelf Lehmann. Denne hade genom sin lärobok i fysiologisk kemi förvärfvat sig ett ansedt namn och Becker uppehöll sig derför i Leipzig större delen af läseäret 1852— 1858.

Sedan universitetets nya statuter utfärdats den '/,; 1852 och den numera ordi- narie professionen anslagits ledig, ansóktes den af Becker, som strax efter sin hem- komst utgaf den ”/, 1853, såsom specimen, en afhandling ,, Om kolhydraternas för- ändring inom den lefvande djurkroppen". Y detta arbete undersökte Becker med stód af talrika olika sätt modifierade experiment djur sockrets förhällande i djurorganismen och visade att detsamma ófvergàr direkte i blodet, samt att dess absorption stär i direkt förhällande till graden af sockerlósningens koncentra- tion. Dess absorption i tarmkanalen är en ren endosmotisk process, hvarfór tarmslingan, som upptager sockerlósningen, mäste hafva en storlek, som motsvarar sockerqvantiteten, beroende den olika endosmotiska æquivalenten af socker-

556

lösningen och blodets vatten. Efter upptagandet af socker, sker bildning af en syra, företrädesvis i coecum. Becker undersökte yttermera sockrets förändring i blodet och fann afsöndring af socker i urinen uppkomma äfven vid retning af bakre delen af pons Varoli. Af detta arbete finnes en af Becker gjord tysk bearbetning , Uber das Verhalten des Zuckers beim thierischen Stoffwechsel“, införd i „Zeitschr. f. wissenschaftl. Zoologie“ 1853. Beckers undersökning var väl genomförd och hade för sin tid verkligt värde. Den fäste äfven uppmärksamheten vid hans namn. Författaren erinrar sig ännu, att, när han under Beckers vistelse i Berlin 1857 presenterade honom för R. Virchow, denne yttrade: „Sind Sie der Zucker-Becker*.

Vid diskussionen i medicinska fakulteten anmärktes att afhandlingen egent- ligen icke berörde omfånget för professionen, utan var af mer fysiologiskt in- nehåll. Anmärkningen förföll likväl vid yttrandet ,att det icke var lätt att uppvisa socker". Farmacin och farmakologin uppfattades nämligen fortfarande som professionens hufvudämnen. Statuterna innehöllo visserligen den bestäm- ningen, att äfven medicinsk kemi hörde till dess omfång. Dermed förstod man likväl icke detsamma, som man nu kallar fysiologisk kemi, denna låg ännu i sin linda. Medicinsk kemi betecknade närmast kemins och mikro- skopets användning för diagnosen i praktiskt medicinskt syfte. Det fanns sär- skilda den tiden allmänt begagnade läroböcker, såsom t. ex. M. A. Hoefles arbete „Chemie und Mikroskopie am Krankenbette* m. fl, hvilka invigde den unge läkaren i undersökningen af blod, mjölk, urin, se- och exkreter m. m. Såsom ett underlag för de studerandes öfningar i detta ämne skref äfven Becker en i finska läkaresällskapets handlingar 1862 införd uppsats , Kort anvisning till kvantitativ bestämning af de normala, äfvensom af de oftast fö- rekommande abnorma beständsdelarne uti wrinen''. Dessa enkla analytiska handgrepp och mikroskopiska bilder voro likväl för den gamla skolans läkare okända och svårtydiga. Med införandet af medicinsk kemi åsyftade man der- för, enligt min uppfattning, endast att ställa den praktiska läkarevetenskapen i närmare samband med de egentliga naturvetenskapernas för medicinen viktiga resultat, men icke att från den ännu odelade professionen i anatomi och fy- siologi utbryta sistnämnda vetenskaps kemiska del.

Farmacin och farmakologin voro, såsom nämndes, professionens hufvud- ämnen och till deras vård var lärostolen egentligen inrättad. Äfven Becker, utnämnd till dess förste innehafvare den "/, 1854, fattade det som sin upp- gift. Kort efter sin utnämning erhöll han anslag till inrättandet af ett far- maceutiskt laboratorium, vid hvars anordnande han vann ett välvilligt biträde af sin vän apotekaren Karl Johan Wikberg, i hvars gård laboratoriet

551

äfven till en början uppställdes 1856, till dess detsamma erhöll sin nuvarande lokal 1869. För första gången fingo farmaceuterne åtnjuta undervisning i en för dem särskild afpassad institution.

En vändpunkt i utbildningen af landets farmaceuter, desse för läkarekon- stens säkra utöfning viktiga biträden, hade ändtligen inträdt och man kunde numera hoppas en redan länge af behofvet päkallad tidsenlig utveckling af landets apoteksväsende, men likväl stär icke blott värt apoteksväsende öfver- hufvud, utan sjelfva den farmaceutiska undervisningen ännu i väsendtlig män bunden vid det fordna skräväsendets former. Hos oss gäller fortfarande „Kongl. Maj:ts nädiga reglemente för apothekare och dem, som med apothekarekon- stens lärande och utöfning sig vilja befatta af den ‘7; 1799“, en författning, utgifven nästan samtidigt, som de skrankor, hvilka dittills länge i Sverige söndrat läkare och kirurger i tvenne mot hvarandra fiendtliga läger, föllo för alltid. Apotekarereglementet är äfven utarbetadt i närmaste öfverensstämmelse med den stadga, som infördes för undervisningen i den högre kirurgin el- ler; fältskärskonsten. Hufvudtanken är tjenstgöring under vissa föreskrifna är hos en apotekare och elevens undervisning af sin husbonde. Studiosexamen, som aflagges inför provinsial- eller stadslükare, mäste godkännas af collegium me- dicum, numera medicinalstyrelsen. En farmacie studiosus bór konditionera minst fyra är, innan han som provisor fär fórestà en annans eller som apo- tekare upprätta eget apotek. Det är vid slutet af denna sin tjenstgóring, som farmaceuterne begagna sig af den undervisning universitetet erbjuder. Vanligen utan djupare fórkunskaper i fysik, kemi och botanik, är det sällan möjligt att farmaceuten under de ett à tvà àr han vistas vid det kemiskt farmaceutiska laboratoriet kan vinna mer omfattande insikter i sin vetenskap, innan han af- lägger provisorsexamen infór medicinalstyrelsen. Ställd emellan vetenskapsid- karens och affärsmannens intressen skall väl apotekaren, redan af ekonomiska skäl, känna sig frestad att helt och hället förblifva det senare. Om apoteka- renes vetenskapliga bildning i förhällande till tidens fordringar gätt framät, lemna vi derhän, men ätminstone är det sükert att fränsedt dem, hvilka i ut- landet förvärfvat sig större mätt af vetande, numera de apotekare äro ytterst sällsynta, som i nägot afseende bidragit till hójande och fórkofran af deras yrke.

Den farmaceutiska undervisningen har mer än engäng varit föremäl för diskussion. Collegium medicum, väl som medicinalstyrelsen, hafva särskilda gänger fäst regeringens uppmärksamhet behofvet af ett farmaceutiskt insti- tut, men någon åtgärd har i detta hänseende icke vidtagits. Hvar felet lig- ger, vilja vi icke afgóra. Mähända har framställningen derom fràn vederbö- randes sida icke skett med den fulla öfvertygande beviskraft, som varit nödig.

558

Åtminstone har icke något förslag i detta hänseende blifvit af dessa myndig- heter framlagdt. Icke heller har apotekarekåren, vidt det är bekant, en- ständigt och med eftertryck framhållit sina berättigade anspråk en tidsen- ligt ordnad undervisning. Den skulle haft mycket mera skäl dertill, som regeringen, sedan personella apoteksprivilegier börjat från och med 1857 be- viljas i ganska stor utsträckning, pålagt iunehafvarene af dessa privilegier en icke obetydlig årlig afgift, utan att densamma likväl blifvit använd till apoteks- väsendets fromma och fördel. Denna ovanliga beskattning uppgår till emellan 20 à 30,000 mark om året.

Det enda väl genomtänkta och motiverade förslag till ordnande af farmaceuternas undervisning, som blifvit afgifvet och i tryck meddeladt, är det, som en af finska läkaresällskapet nedsatt komité utarbetat 1879. Komitén föror- dade att en farmaceutisk lärokurs borde vid polytekniska institutet införas. Detta föranledde regeringen att å sin sida 1880 nedsätta en komité för uppgö- rande af fullständigt förslag angående den farmaceutiska undervisningen och inrättandet vid polytekniska institutet af en fackskola. I denna komité var Becker ordförande och äfven den förordade farmaceutiska undervisningens förläggande till polytekniska institutet. Förslaget härom har väl förfallit, men sjelfva undervisningsfrågan är ännu oafgjord.

Den närmaste orsaken dertill att det trängande behofvet af den farma- ceutiska undervisningens höjande och förbättring år från år blifvit undanskjutet, ligger dock deruti att frågan derom sammantrasslats med spörsmålet om apo- teksprivilegierna. I afseende å denna viktiga fråga, hvarmed apoteksväsendets i landet omreglering och apotekarereglementets omarbetning det närmaste sammanhänger, har det ena förslaget efter det andra sett dagen. Sedan gene- raldirektören för medicinalverket den ?/, 1836 aflemnat ett förslag, att staten måtte med 398,300 b. ass. (446,096 mark) inlösa samtliga apoteksprivilegier i landet, emot 3% årlig ersättning af de framdeles blifvande apotekarene, för att derefter kunna efter omständigheterna reglera apoteksväsendet, blef detta förslag icke godkändt med hänsyn till de för dess realisering erforderliga be- tydliga förskott. Anbefald den '/, 1838 att inkomma med nytt förslag, huru erforderlig förbättring af apoteksväsendet, såsom en angelägen del af medi- cinalväsendet, måtte kunna åstadkommas, äterhemtade generaldirektóren den ?A 1839 sitt yttrande om apoteksprivilegiernas efter hand skeende inlösen, men förslaget afböjdes ånyo i kejs. brefvet af den "/, 1840, som anbefallde gene- raldirektören att, sedan vederbörande blifvit hörde, i samråd med collegium medicum uppgöra „ett förslag till apoteksväsendets förbättring, som för det närvarande kunde bringas till verkställighet". Collegium medicum aflät derför

559

den ?/, 1841 förslag i ämnet, hvarefter frågan synes en längre tid fått hvila.

Äfven ett af medicinalstyrelsen 1854 inlemnadt betänkande om apoteksväsen- det föranledde icke nägon annan ätgärd, än att generaldirektören för me- dicinalverket ånyo den '"/, 1856 anbefalldes att i samråd med collegium medicum uppgöra fórslag till dess ordnande. Till utarbetandet deraf ut- sägos den "4, 1857 generaldirektören Törnroth, prof von Becker och apotekaren Frans Mikael Maexmontan, hvilka 1859 voro färdige med sitt uppdrag. Vid dess behandling i collegium medicum framträdde den prin- eipielt olika uppfattningen af s. k. stam- och personella apoteksprivilegier, hvilken tills nu hindrat utfärdandet af ett tidsenligt apoteksreglemente. Hufvuddifferensen gälde sättet för apotekens försäljning. Flertalet af kollegii ledamöter förenade sig med föredragaren, såsom för tiden den yngste i kolle- gium, derom, att ledigt personelt apotek skulle besättas efter i medicinalsty- relsen gjord ansökning, sedan afträdaren och köparen med hvarandra öfverens- kommit om vilkoren. Becker deremot påyrkade stam- och personelt privi- legierade apoteksinnehafvares likberättigande med afseende å försäljningsrätten. Denna synpunkt vidhöll Becker ännu senare vid det förnyade förslag till apoteksreglemente, som utarbetades af en 1874 nedsatt komité, i hvilken vi hvardera voro ledamöter. Det torde vara öfverflödigt att här närmare ingå skälen för och emot i frågan samt konseqvenserna deraf, med afseende handeln med apoteksprivilegierna och deras öfverhöfvan stegrade pris, möj- ligheten för äfven mindre bemedlade farmaceuter att erhålla egna apotek, det ökade tillfället att anlägga nya sådana i olika delar af landet, apo- tekstaxans derigenom möjliggjorda nedsättning m. m.

Nu föreligger ånyo till granskning ett af lagberedningen den ”/, 1885 uppgjordt förslag till förordning angående apoteksrörelsen i landet.

Under sin verksamhet som professor i farmaci och farmakologi, nedlade Becker mycket arbete i collegium medicum uppgörandet af medicinal- taxorna och de deruti årligen införda förändringarna. Äfven vid redaktionen af farmakopéens tredje upplaga 1863 var han verksam och blef densamma i allmänhet väl bedömd. Den skarpa kritik, som Becker deremot gaf ,,Pharma- copoea norvegica" 1355, blef i Norge icke väl upptagen.

Professionen i farmaci och farmakologi hade emellertid undergätt en vä- sentlig förändring i sin benämning, i det ,farmacin“ blifvit bortlemnad. I ett kanslersbref af den "/; 1857 kallas densamma för profession 1 „farma- kologi och fysiologisk kemi", utan att det kan utredas huru denna förändring tillkommit. Faktiskt förblef dock dess förhållande till den farmaceutiska un- dervisningen oförändradt. Måhända bidrog denna nya benämning dertill, att

560

Becker 1863 inlemnade till konsistorium ett förslag om förändring af pro- fessionens i farmakologi äligganden och uppgift. Han föreslog att farmaceu- ternes undervisning skulle helt och hället afskiljas frän professionen och an- tingen öfverlätas àt ett farmaceutiskt institut eller, intill dess ett sádant kunde ästadkommas, ordnas sálunda att farmaciestuderandene, efter uttjent lärotid à apo- tek, vore fórpligtade att under viss tid bivista de offentliga föreläsningarna i kemi, botanik m. m., samt tillika i nàgot härvarande laboratorium erhälla hand- ledning i den tekniskt-farmaceutiska kemin af en för deras räkning anställd praktisk farmaceut. Vidare föreslog Becker att de till professionen hörande medicinska läroämnena, jemte medicinsk fysik, måtte ombildas till en lärostol i fysiologi, ett lämpligare laboratorium anskaffas och professorn i farmaci och fysiologisk kemi med afseende å löneförmåner likställas med öfrige professorer.

Fakulteten ansåg äfven, att den farmaceutiska undervisningen blefve bäst handhafd vid ett farmaceutiskt institut, men kunde tills vidare provisoriskt öf- verlemnas åt kemieprofessorn mot derför åtnjutande lämpligt arvode eller om utrymme i universitetets laboratorium saknades, uppdragas åt någon af hufvud- stadens apotekare. Man var således med afseende farmaceuternes under- visning villig att återgå till förhållandena sådane de voro 1835. Den ursprung- liga professionen i farmaci och farmakologi skulle i stället ombildas till en profession i fysiologi, fysiologisk kemi och medicinsk fysik, med skyldighet att tills vidare undervisa medicine studerande äfven i giftundersökningar och kän- nedom af droger.

Förslaget vann likväl icke öfverhetlig stadfästelse och professionen för- blef orubbad. En förändring af densamma kom likväl af andra orsaker åter i fråga. Såsom redan nämndes, voro professorerne i kemin och na- turalhistorien sjelfskrifne ledamöter i collegium medicum allt sedan dess stif- telse 1811 samt examinerade farmaceuterne i provisors- och apotekareexamen. När professorn i farmaci och farmakologi erhöll säte och stämma i kollegium, upphörde kemieprofessorn att vara ledamot i detsamma. Sedan Alexander von Nordmann, såsom förre innehafvare af den odelade lärostolen i naturalhistoria, tagit afsked 1866 och professorn i botanik grund af sin tjenst icke vidare tillhörde collegium medicum, uppstod fråga, hvem som skulle åtaga sig examineringen i denna vetenskap. I brist annan utväg uppdrog kollegium detta åliggande åt föredragaren, som äfven nödgades fullgöra det- samma under de närmast följande 5 à 6 åren. Efter framställd anhållan om befrielse från denna för mig dämera främmande sysselsättning, ingick t. f. ge- neraldirektören för medicinalverket till kejs. senaten med en skrifvelse af den 2, 1871 med anmälan derom, att, i saknad af ett farmaceutiskt institut för

561

Finland, farmaceuterne icke erhöllo nödig undervisning i naturalhistoria, innefattande läran om drogerna ur växt- och djurriket och särskildt de inom landet vildt växande och odlingsbara medicinalväxterna, hvarför det varit svärt sa väl för farmaceuterne, som för de blifvande läkarene i landet att förvärfva sig kunskaper i detta ämne. Det vore derför nödvändigt att uppdraga àt nàgon orten vistande vetenskapsman, att genom anställande lärokurser undervisa icke allenast farmaceuterne utan ock medicine studerande i naturalhistoria och droglära, samt i collegium examinera i dessa ämnen.

Kollegium häröfver hördt ansåg sig böra, intill dess den farmaceutiska undervisningen framdeles ett fullständigare och ändamålsenligare sätt kunde ordnas, tillstyrka antagandet tills vidare af generaldirektörens hemställan, dock sålunda att för den föreslagne och för ett år i sender såsom examinator af kollegium adjungerade ledamoten någon skyldighet att undervisa äfven medi- eine studerande icke skulle komma i fråga, alldenstund desse genom afhöran- det af lärarens vid universitetet föreläsningar och lärokurser voro i tillfälle att inhemta nödig kännedom i hithörande ämnen. Tillika föreslog kollegium att professorn i anatomi och fysiologi med den nuvarande innehafvarens af- gång skulle upphöra att vara ledamot i kollegium medicum och hans arvode sålunda kunna användas till aflönande af den föreslagne nye läraren.

Kejserliga senaten infordrade nu konsistorii academici yttrande, hvem det tillhörde att vårda sig om den farmaceutiska undervisningen och huru den va- rit ordnad, jemväl med afseende statuternas föreskrift att professorn i far- makologi, som uppbar Hisingerska donationsarvodet, vore förbunden att „jemväl i botanik de studerande med undervisning tillhanda”. Medicinska fakulteten, hvars yttrande inhemtades af konsistorium, ansåg att, emedan de unge män, som egna sig åt farmacin, öfverhufvud taget hafva ytterst klena förstudier i naturalhistorien, kunde generaldirektörens förslag om an- tagande af en skild lärare i detta ämne förordas. Deremot kunde fakul- teten icke annat finna än att det allt fortfarande ,borde tillkomma pro- fessorn i farmakologi och farmaci att undervisa farmaceuter i droglära, hvil- ken kunskapsgren af oaktsamhet i collegii medici utlåtande blifvit öfverflyttad den föreslagne läraren i naturalhistoria". Becker ansåg sig likväl befriad från undervisningsskyldigheten i botanik, sedan Hisingerska arvodet, ehuru mot fullt vederlag, öfverförts professorn i detta ämne. K. kungörelsen af den / 1873 förklarade sedermera, att professorns i farmakologi och fysiolo- gisk kemi skyldigheter och professionens ändamål vore oförändradt desamma, sädane de stadgats i reskriptet till collegium medicum af den ”/, 1844. Ge- nom kanslersbrefvet af den °% 1874 tilläts likväl konsistorium utanordna

562

800 mark i ersättning ät professorn i botanik för den undervisning han komme att gifva farmaceuterne i denna vetenskap.

Källan till dessa förvecklingar och de olika äsikter om professionens in- nebörd, som särskilda gänger framträdt, läg till stor del deruti att man vid dess bildande sammanfört olikartade ämnen och icke gjort klart för sig, hvad dess hufvudsyfte borde vara. Att den egentligen tillkommit för den farma- ceutiska undervisningen, derom voro väl alla ense. Men hvad läkarene an- gick, var den, kan man fräga, en för deras handledning i de till farmakologi och farmakognosi hórande kunskapsgrenarna inrättad lärostol med öfvervägande praktiskt ändamäl eller var den till sitt hufvudsakliga innehäll af vetenskap- ligt teoretiskt syfte, afsedd för deras utbildning i fysiologisk kemi? Härtill kom den olyckliga omständigheten, att man, för att i den nya professorns af- löning kunna inberäkna de Hisingerska donationsmedlen, sammanblandade med professionen den i rent botaniskt syfte af enskild person grundade bota- nices demonstratorstjensten. Man icke blott bröt emot de villkor, under hvilka donationen var gifven och glömde den tacksamhet man var skyldig en enskild mans nitälskan för vetenskapens förkofran, utan beröfvade tillika botaniken en af dess arbetskrafter. Detta var ett misstag, som ännu borde godtgöras.

Vi tro att man med inrättandet af professionen framför allt åsyftade att gifva medicine studerande den kännedom af farmakopéens droger, deras un- dersökning och pröfning, som är nödvändig för hvarje läkare, väl vid hand- hafvandet af sjukvård, som vid apotekens kontroll. Härtill kom deras inöfvande i giftundersökningar, hvilka enligt lag tillkomma provinsialläkarene, äfvensom bibringandet af de för den praktiske läkaren erforderliga kunskaperna i den kemiska analysens användning i läkekonstens tjenst. Medicinska fakulteten be- höfver nödvändigt en målsman för naturvetenskaperna, isynnerhet kemin och naturalhistorien i deras förhållande till medicinen, för att kunna hålla läkare- bildningen i jemnhöjd med dessa vetenskapers utveckling, vidt de beröra läkekonsten. Hvilka förändringar man än vidtaga med professionen, skall detta behof dock qvarstä och ständigt ånyo tränga sig fram, tills detsamma blifvit fylldt.

Är farmakologin och farmakognosin af vikt för läkaren? Svaret skall gifva sig lätt. vi erinra oss den tid, när apotekarens uppgift var att samla eller införskrifva de ämnen, hvaraf de mångfaldt sammansatta läkemedel bereddes, hvarpå våra äldre farmakopéer äro rika. var det hufvud- sakligen pröfningen af de vanliga, mer eller mindre officinella växterna och drogerna, samt ett jemförelsevis fåtal kemiska preparat, som tog läkarens upp- märksamhet vid en apoteksvisitation i anspråk. Nu är det annorlunda,

563

I den män terapin öfvergifvit bruket af dessa sammansatta läkemedel, hvilka voro de äldre läkarenes stolthet och glädje, hafva kemiskt bestämda ämnen kommit allt mer och mer i användning. Den organiska kemin har un- der sin storartade utveckling upptäckt eller bildat föreningar, hvilka farma- kologin bemäktigat sig för anställande af experimentel pröfning. Mänga af dem hafva befunnits äga starkt utpreglade verkningar vissa af mennisko- kroppens väfnader eller organ. De hafva vunnit stor terapeutisk användning och deras antal ökas ständigt. Vi behöfva här endast erinra om cocain, antipyrin, jodol, salol, sulfonal m. m. Deras beräknade inverkan beror framfór allt deras renhet och, emedan apotekaren icke sjelf kan bereda dem, inkomma de i handeln sàsom fabriksvaror och kunna i fóljd deraf vara underkastade mängahanda fórfalskningar. Utredningen af deras godhet och användbarhet fordrar sakkännedom icke mindre fràn apotekarens, àn lükarens sida. Utom dessa rent kemiska, till sin sammansättning noggrant kända me- del, införas tid efter annan nya växtdroger från olika delar af verlden, många af oskattbart värde. Medan växtkemin arbetar utforskandet af deras verk- samma delar, har farmaceuten att skydda sig mot de mer eller mindre afsikt- liga förfalskningar, hvilka öfverallt möta honom, och läkaren, att förvissa sig om att de medel, hvilka han förordnar, äro sådana han önskar och behöfver. Den mikroskopiska undersökningen af de olika drogernas anatomiska byggnad, deras jemförelse med farmakopéens föreskrifter, den kemiska pröfningen af de i handeln införda ämnenas reaktion och möjliga föroreningar, bestämningen af deras och andra inköpta apoteksvarors, extrakters, tinkturers m. m. använd- barhet som terapeutiska agentier, se der allt föremål för läkarens studier och omsorg. För den läkare, som i detta hänseende saknar nödiga förstudier, skall det blifva nära nog omöjligt att senare inhemta dem. Han tvingas att icke blott föreskrifva läkemedel, om hvilka han icke äger någon egentlig känne- dom, utan äfven att med afseende å deras godhet och duglighet anförtro sig åt apotekarens insikter och redlighet. Skall vårt apoteksväsende vinna och bibehålla förtroende, bör icke blott farmaceuten erhålla den bildning och yrkesskicklighet att han kan följa med vetenskapens utveckling, utan äfven den blifvande läkaren genom åskådning och ófning bibringas den insikt och praktiska färdighet, att han har ett säkert omdöme i hithörande frågor.

Becker torde likväl redan tidigt funnit sig otillfredsställd med sin lärare- plats. Begäfvad med fin och säker hand intresserade han sig redan vid bör- jan af sin läkarebana för kirurgin. När den ännu obesatta kirurgiska profes- sionen efter J. W. Pippings oförmodade död ånyo anslogs ledig under vin- tern 1858, ansöktes den af Becker, som förordnades af konsistorium att före-

564

stà tjensten. Under de tvenne följande sommarferierna vistades han utrikes i och för studier i kirurgi. Becker utgaf och försvarade den ”/, 1859 en af- handling „Om resektion wti knäleden‘“‘, hvilken likväl blef underkänd. Den bar tydliga spär deraf, att författaren saknat tid för ämnets omsorgsfulla och kritiska behandling. Den, som nu talar dessa minnesord om sin bortgängne ungdomsvän och studiekamrat, hade erhällit det bekymmersamma uppdraget, att bedöma de för professionen utgifna täflande afhandlingarna. Under den lànga tid, som sedan dess fórflutit med sina vexlande skuggor och dagrar, med sina svikna förhoppningar och stórda illusioner, med den tungt förvärfvade er- farenhet om menniskor och förhållanden lifvet skänker, har jag ofta tänkt detta äfven för mig enskildt följdrika steg, men har icke kunnat finna an- nat, än att det af mig afgifna utlätandet var i hufvudsak rätt. Visserligen lade jag, vare det gerna medgifvet, mähända för mycken vikt vid enskildhe- ter, fattad af ungdomens hänförelse för de ideer, i hvilka jag trodde mig se villkoren för medicinens omskapelse och föryngring äfven hos oss. Det all- männa omdömet skulle dock utfallit lika. Becker erkände sjelf efter nàgon tid, att bedömandet af hans afhandling var rättvist. Till hans berömmelse vare det sagdt, att han tvenne àr senare icke drog i betänkande att vid den unga patologisk-anatomiska institutionen öfva sig i mikroskopiska undersóknin- gar. Frän denna tid stodo vi i ett ogrumladt vänskapsförhällande till hvar- andra.

Vid den tid Becker ären 1852—53 studerade i Tyskland, framträdde Herm. Ludvig Ferd. von Helmholtz's banbrytande arbete ófver ógon- spegeln. : Om detta für hvarje ögonläkare numera oumbärliga instrument, ytt- rade Albrecht von Graefe, när han infórde dess användning i den prak- tiska oftalmologin, „Helmholz hat uns eine neue Welt erschlossen“. Under den allmänna hänförelsen öfver de storartade upptäckterna ógonlükekon- stens hittills dunkla fält, som vid denna tid rådde i den medicinska verlden, vaknade hos Becker den kärlek till oftalmologin, som han sedan blef tro- gen. Det underbara ljus Graefe, vägledd af snillets inspiration, plötsligt ka- stade öfver synsinnets oförstådda gåta och den gripande framställningskonst, med hvilken han mer än någon annan förstod att fängsla sina åhörare, lät beslutet hos Becker att egna sig åt ögonsjukdomarnes behandling mogna till full klarhet. Genom flitigt begagnande af de rika tillfällen till undervis- ning, som under hans resa stodo honom till buds, invegs han redan från bör- jan till deltagande i oftalmologins oanade utveckling. Icke långt efter sin hemkomst började han sjelf utöfva den operativa ögonläkekonsten och 1857 torde han det s. k. allmänna hospitalet utfört sin första starroperation med

565 W. Pipping som assistent. En ny 1857 fóretagen resa till Berlin satte ho- nom i tillfälle att äter begagna sig af von Graefes kliniska undervisning och förvärfva sig hans fórtroende och vänskap.

När kirurgiska professionen, hvarmed oftalmologin var fórenad, undgick honom, inlemnade han under intrycket af denna motgàng, i bórjan af 1860 till dävarande generalguvernören grefve Berg en skrift med framställning om inrättandet i Helsingfors af ett frän universitetet skildt ögonsjukhus med utrymme för 20 sjuka, der tillika teoretisk och praktisk undervisning i ögon- sjukdomarnes behandling skulle meddelas med tvenne föreläsningar och tvà gänger praktiskt-kliniska demonstrationer i veckan, men hvars föreständare icke skulle underlyda konsistorium academicum. Förslaget ätföljdes af beräkning öfver sjukhusets första uppsättning och årlig utgiftsstat för detsamma. Bland motiverna till sjukhusets inrättande anfördes det stora antalet ögonsjuka och blinda i vårt land, hvaraf en stor mängd genom i tid inledd behandling kun- nat räddas. Becker uppskattade de fullkomligt blindas antal i Finland vid 1858 ärs slut till 3,529 eller en blind 482,6 personer och de ögonsjukas antal till 17,645. Till grund för dessa beräkningar lade han det resultat, som framgått ur undersökningar i Norge och Lifland öfver de blindas antal i för- hållande till dervarande befolkning.

Under förutsättning att blifva föreståndare för det nya sjukhuset begärde Becker att åtnjuta samma lön han vid den tiden innehade eller 1,600 rubel, äfvensom enahanda pensionsförmåner, som tillkommo öfrige civile embetsmän i Finland. Äfven en assistent med 200 rubel i lön skulle anställas vid sjuk- huset. Kostnadsförslaget till upprättande af ett ögonsjukhus med 20 sängar uppgick till 1,500 rubel silfver och den årliga utgiftsstaten till 2,700 rubel, utom föreståndarens lön. Skriften slutade med dessa ord: , Skulle Eders Ehr- laucht behaga godkänna i fråga varande förslag och derå före utgången af nästinstundande mars nådig stadfästelse vinnas, att jag från min nuva- rande befattning finge afgå, skulle inrättningen redan den 1 nästinstundande september kunna träda i verksamhet".

Förslaget hänskjöts likväl väl till collegium medicum som konsisto- rium academicum. Tidpunkten för detsamma var i hög grad ogynnsam. Sam- tidigt förelåg nämligen till afgórande förslaget om förening af universitetets kliniska institut med det s. k. allmänna hospitalet till en stor gemensam an- stalt, väl för vården af sjuka, närmast från Nylands län, som för medde- lande af praktisk undervisning i läkarevetenskapens alla grenar, en förening, som äfven kom till stånd ännu samma år genom k. kungörelsen af den '/; 1860.

Collegium medicum ansåg derför att genom förslaget att inrätta ett från

566

universitetet skildt ögonsjukhus skulle en viktig länk utbrytas frän den medi- cinska undervisning, som blifvit universitetet och särskildt dess medicinska fakultet ombetrodd. Skälet för en sådan splittring af den medicinska under- visningen kunde icke inses, den komme onekligt att lända den medicinska undervisningen till skada. Såsom erfarenheten i andra länder visat, skulle en sådan separatinrättning bli en plantskola för endast routinierer, hvilka i det hela taget mera skadat, än gagnat menskligheten. Redan för kirurgiska afdel- ningen skulle genom den föreslagna föreningen emellan kliniska institutet och länesjukhuset antalet sjuksängar ökas från 15 till 70 och å denna afdelning sålunda ett större antal sängar kunna upplåtas äfven för ögonsjuka, än Bec- kers förslag upptog. Skulle erfarenheten ådagalägga behofvet af ett särskildt sjukhus för ögonlidande, torde ett sådant lämpligast böra inrättas i öfra delen af landet, der ögonsjukdomar förekomma, såsom följder af folkets seder och lefnadssätt. Den föreslagna staten ansåg kollegium böra ökas med minst '/, väl för första uppsättningen, som det årliga underhållet.

Konsistorium åter förenade sig med medicinska fakultetens utlåtande. Fa- kulteten, till hvars yttrande frågan blef hänskjuten, ansåg att såvidt förslaget gällde anställandet af en särskild lärare i oftalmologi, skulle det utan tvifvel lända till den största nytta för de medicinska studierna, men för vinnandet af detta mål vore nödvändigt att undervisningen ställdes i samband med och ord- nades efter samma grundsatser, som den öfriga undervisningen inom fakulteten. Den föreslagne läraren borde derför i likhet med öfrige universitetslärare åläg- gas att genom specimen bevisa sin skicklighet och likställas med dem i af- seende rättigheter och skyldigheter, ,då ett sådant förhållande i intet af- seende kunde blifva till men för den med den föreslagna inrättningen tillika afsedda sjukvården". Vid den nyss för sig gångna ombildningen af allmänna sjukhuset vore det för öfrigt ännu för tidigt att uttala sig om den medicinska undervisningens behof af ett särskildt oftalmologiskt sjukhus.

En viktig följd af stor praktisk betydelse hade dock det väckta förslaget, nämligen den, att fästa uppmärksamheten behofvet af en närmare utredning rörande de blindas antal i landet. Några år senare eller 1863 väckte F. J. Rabbe inom finska läkaresällskapet fråga om åtgärders vidtagande i syfte att utröna deras antal och att tillika utforska orsakerna till de talrika ögon- sjukdomarnes förekommande i landet. I följd af medicinalstyrelsens cirkulär till provinsialläkarene af den '/, 1865 och grund af statistiska centralby- råns undersökningar hafva vi numera noggranna uppgifter om sinnesvaga, blinda och döfstumma personer i landet. Den närmare kännedomen om dessa

567

förhällanden hafva i sin màn bidragit till inrättandet af vàrd- och undervis- ningsanstalter för dessa olyckliga.

Derefter väcktes frägan om en lärostol i oftalmologi änyo 1869 af t. f. generaldirektóren för medicinalverket, som i ett till kejs. senaten inlemnadt betänkande af den /, s. à. föreslog inrättandet af en profession i oftalmologi, jemte en klinisk ógonafdelning. Fórslaget, som utgick fràn den synpunkten, att i Finland finnes ett stort antal hel- och halfblinde, innehóll bland annat, att distrikt- och sjukhusläkarenes i landet verksamhet upptogs till stor del af ögonsjukdomars behandling:

„Emellertid är ännu undervisningen om denna sjukdomsgrupp vid det finska uni- versitetet förenad med en annan vidlyftig gren af läkekonsten, nemligen kirurgin, oaktadt ophthalmologien om någonstädes erfordrar 1 Finland en egen lärostol. En så- dan är redan grundad vid snart sagdt alla andra universiteter i Europa. nu vid det finska universitetet fråga är väckt om en ändamålsenligare fördelning af läro- kurserna professorerne emellan, synes mig tillfället icke olämpligt, att framställa denna min åsigt och öfvertygelse, att tiden nu, om någonsin, är inne att för ögon- sjukdomarnes kännedom och behandling öppna vid det finska universitetet en egen lärostol, hvilken naturligtvis komme att tillhöra den medicinska fakulteten".

Detta förslag remitterades till utlåtande af konsistorium academicum och medicinska fakulteten. Fakulteten ville i sitt den "/, s. à. afgifna utlåtande ,i främsta rummet framhålla vigten och nödvändigheten af fysiologins särskil- jande från professionen i anatomi och fysiologi, såsom en skild profession“, men påpekade i öfrigt nyttan och behöfligheten af skilda e. o. professioner uti de för den praktiska läkarebildningen viktigaste specialbrancherna, såsom oftalmologi, syfilidologi, psychiatri och pediatri. I fakulteten antyddes tillika, att. antalet af ógonsjukdomar icke anmärkningsvärdt kan minskas genom inrät- tandet af en ny lärostol, utan bóra orsakerna till dem angripas andra vä- gar. De äro i Finland af den art att otvifvelaktigt en hvar af landets lükare kunnat bota dem, i fall hjelp sóktes i bórjan af sjukdomen, men allmogens kända likgiltighet härutinnan och botsókande hos qvacksalfvare, samt värds- lóshet vid användandet af de enklaste hygieniska föreskrifter góra dessa lidan- den obotliga. Att en lärostol i oftalmologi vore grundad vid snart sagdt alla universiteter i Europa, finge icke tagas ordagrant. Hvarken i Frankrike, Sverige eller vid en del universiteter i England funnes sádana. Genom in- rüttandet af en profession i oftalmologi skulle dock vinnas en jemnare fórdel- ning af läroomrädet för kirurgin och hvad som är ännu viktigare, mera vürme och intresse för ämnet, tvenne personer kunna uträtta mer àn en.

I konsistorium hänsköts frägan till den komité, som erhällit uppdraget "att revidera universitetets statuter. Dermed förföll frågan för denna gång.

568

Följande är blef medicinalstyrelsen af kejserliga senaten anbefald att in- komma med underdånigt utlåtande angående orsakerna till det inom Finland förekommande stora antalet blinda, samt att afgifva förslag i anledning häraf. I det utlåtande, som medicinalstyrelsen afgaf den ”/; 1870, tillstyrktes ånyo inrättandet af en profession i oftalmologi, såsom det verksammaste medlet att förekomma ögonsjukdomarne i landet och yttrades i anledning deraf:

„Men den egendomlighet är härvid påfallande, att läran om ögat och dess sjuk- domar nått senare tider den utveckling, att en särskild lärostol med dermed föl- jande klinik för denna specialitet funnits nödvändig vid de flesta universiteter, dock Finlands, der under anförde omständigheter förhållandet mer än annorstädes synes påkalla en speciel representant för detta läroämne, ännu saknar en sådan. Under- visningen om och behandlingen af synorganets sjukdomsgrupper är hos oss allt ännu förenad med en annan vidlyftig gren af läkarekonsten, nemligen kirurgin. Inrättan- det af en särskild lärostol för oftalmologin eller vetenskapen om ögat är derföre det förslag, hvartill medicinalstyrelsen i underdånighet tillåter sig här återkomma. Kost- naden för en ny lärostol vid universitetet och en sjukafdelning vid allmänna sjuk-

antal och af sjukhusen i landet“.

Frågan remitterades ånyo till Konsistorium. Medicinska fakulteten vidhöll i hufvudsak sitt förut afgifna utlåtande, nämligen att för närvarande vore en särskild profession i fysiologi dess mest trängande behof. Inrättandet af nya professioner i oftalmologi, psychiatri, pediatri och den för landets helsovård vigtiga syfilidologin vore visserligen i hög grad önskligt, men borde likväl först i andra rummet afses.

Genom kejs. förordningen af den ”/; 1871 blef emellertid extra ordinarie professionen i oftalmologi inrättad och den "/, öfverraskades konsistorium, hvilket det författningsenligt tillkommer att förordna vikarier för ledig lärare- tjenst vid universitetet, af en skrifvelse från t. f. vicekanslern, deruti konsi- storium underrättades att prof. F. J. von Becker blifvit medicinalstyrel- sens förslag af Hans Kejserliga Majestät förordnad att tills vidare bestrida den nyinrättade professionen i oftalmologi med bibehållande af sin lön och åtnju- tande af andra förmåner.

Medicinalstyrelsens den ?/ till universitetets t. f. vicekansler, baron C. von Kothen i ämnet aflätna skrifvelse var af följande lydelse:

H. K. M. numera låtit i Nàder en special lärostol uti ophthalmologi inrät- tas vid kejserliga Alexanders Universitetet och derigenom utsigt óppnats att kunna afhjelpa detta länge och svårt kända olyckstillständ i Finland, hvilket utgjort vårt lands sorgliga ryktbarhet, att nemligen i förhållande till sin folkmängd äga större antal ógonsjuke och blinde, àn vidt kändt är, nägot annat land, begagnar sig Medicinalstyrelsen, som i den allmänna helsovärdens intresse önskar se de välsig-

569

nelserika följderna af H. K. M:ts frikostiga anslag ju fórr dess hellre realiserade, af tillfället att hos Eders Excellence anhålla om att ännu den åtgärd måtte, vidt görligt, träffas att till beklädande af denna lärostol kunde vinnas vårt lands utmärkte ophthalmolog professor doktor Frans Josef von Becker, hvilken genom mångårig, underbart lycklig verksamhet, såsom ögonläkare, ett lysande sätt förvärfvat sig rätt att ställas såsom en af oftalmologen von Graefes yppersta lärjungar, och får jag derjemte likaledes ödmjukast anhålla att professor von Beckers nu innehaf- vande lärostol i farmakologi och fysiologisk kemi, högst vigtig och oumbärlig för utbildningen af icke allenast läkare, utan ock af landets apothekare, måtte anför- tros åt Medicine Doktor Konrad Gabriel Hällstén, hvilken redan hunnit genom utgifna lärda arbeten dokumentera sig såsom en vetenskaplig förmåga af första ran- gen och uti denna gren utan gensägelse är den förste vid vårt universitet". Medicinalstyrelsens skrifvelse mötte icke någon tvekan hos t. f. vicekan- slern. Baron Casimir von Kothen var icke den man, som lade vikt lagliga former. De voro, enligt hans yttrande, till för dem, som icke förstå, hvad de böra göra. Utan att höra konsistorium, förordade han förslaget hos

universitetets kansler, som den "/, utfärdade till konsistorium följande skrifvelse:

2]

Sedan genom nådiga kungörelsen af den 3 nästvikne Maj blifvit förordnadt att vid kejserliga Alexanders Universitetets medicinska fakultet en extraordinarie profes- sion i oftalmologi skall inrättas, hvars innehafvare eger jemte föreläsnings- och exa- minationsskyldighet handhafva praktisk undervisning à en särskild afdelning eller ögonklinik vid allmänna sjukhuset i Helsingfors stad, der medicine kandidater före sin licentiatexamen böra under viss tid tjenstgóra, samt professoren 1 farmaci och farmakologi vid bemälde universitet, doktor Frans Josef von Becker, hvilken af Medicinal Öfverstyrelsen blifvit fóreslagen att förestä omförmälda extraordinarie pro- fession, förklarat sig dertill villig, med vilkor bland annat att han ej mindre bibe- hälles vid den lón och de öfriga förmäner, hvaraf han säsom ordinarie professor ür i ätnjutande, jemte det hyresmedel till enahanda belopp, som tillkommer ófriga fóre- ständare vid allmánna sjukhuset, borde honom tilläggas, än ock att, sedan den nya afdelningen för ögonklinik der kommit till ständ, en assistentläkare vid densamma anställes emot lika arvode och öfriga förmåner, som enligt stat tillhöra andra assi- stentläkare vid sagde sjukhus, har Hans Kejserliga Majestät, Herr Baron, Gene- rallöjtnanten och t. f. Vicekanslerns uti skrifvelse till Hans Kejserliga Höghet, Thron- följaren, Cesarevitsch och Storfursten, Universitetets Höge Kansler af den 25 näst- vikne Maj derom gjorda underdäniga framställning, funnit godt tilläta att de extra- ordinarie professoren i oftalmologi äliggande göromål tills vidare bestridas af profes- soren von Becker, fórenàmnde vilkor, kommande ofvanberórde hyresmedel och arvode att à sjukhusets stat upptagas och förty af finska statsmedlen utbetalas, hvar- emot den för nàmnda extraordinarie profession bestämda aflóning af femtusen mark, emellertid får af Universitetet uppbäras och tillsvidare användas såsom arvode åt den person, som kommer att bestrida professionen i farmaci och farmakologi; och har Hans Kejserliga Majestät derjemte till Consistorium academicum vid Alexanders Universitetet öfverlemnat att beträffande handhafvandet af de med nästnämnde pro-

510

fession förenade åligganden vidtaga den Consistorium ankommande åtgärd, jemte

det Medicinal Öfverstyrelsen eger att om allmänna sjukhusets inredande för ända-

målet och öfriga dermed sammanhängande verkställighets åtgärder ingå den författ- ning, som kan varda bemälde Öfverstyrelse särskildt anbefalld, hvarom jag med åter- ställande af det af professoren von Becker afgifna skriftliga utlåtande i ämnet,

Hans Kejserliga Höghets befallning, får Herr Baron, General Löjtnanten och t. f.

Vice kanslern underrätta för att Consistorium academicum meddelas till kännedom

och för vidtagande af den Consistorium ankommande åtgärd".

Man kan icke förtänka att konsistorium upptog denna åtgärd af t. f. vice- kanslern att medicinalstyrelsens förslag, konsistorium ohördan, förordna om en ledig professions bestridande, såsom en kränkning af gällande statuter, och aflät konsistorium med anledning deraf den "/, s. à. till t. f. vicekansler en skrifvelse, lydande:

„Med bekymmer har Consistorium härvid erfarit att Öfverstyrelsen för medicinal- verket i landet afeifvit förslag, angående bestridandet af en lärostol vid Universite- tet, ehuru en sådan rättighet enligt sakens beskaffenhet, samt 52 och 117 $$ af Uni- versitetets statuter är uteslutande förbehållen vederbörande fakultet, som eger att derom till Consistorii vidare åtgärd anmäla.

Consistorium har derföre ansett sig böra hos Herr t. f. Vicekanslern och Baron vördsamt anhälla att derest framdeles något förslag, som anginge Universitetet, skulle från myndighet utom detsamma inkomma, Tit. höggunstigt täcktes med upplyst och högsinnad nitälskan för bevarandet af Universitetets i den vetenskapliga institutio- nens egen natur grundade samt häfdvunna och lagliga rättigheter, hägna Consisto- rium och Fakulteterna emot intrång 1 deras rätt". 1)

Konsistorium emottog à sin sida ett svarsbref af den %, 1871, deruti t. f. vicekanslern yttrade

att art. V i Universitetets statuter visserligen handlade derom att Consistorium, hvad särskildt professors embeten angår, vid inträffad ledighet upprättar förslag till de ordinarie tjensterna i allmänhet, men att innehafvare af andra sedan statuternas utfärdande tillkomna extraordinarie professioner blifvit af H. K. M. utnämnde, utan att Consistorium eller vederbörande fakultet dessförinnan alltid varit i dessa ärender hörde, än mindre i dem aflemnat förslag. „Hvad sedan vidkommer ifrågavarande nya extra ordinarie profession i oftalmologin, har dessutom det egna förhållande dermed egt rum att den tillkommit icke Consistorii och vederbörande fakultets initiativ, utan blifvit Öfverstyrelsens för medicinalverket hos kejs. Senaten för Finland gjorda framställning i ämnet för ett särskildt statsändamäl inrättad, af hvil- ket skäl afseende äfven fästats vid samma Öfverstyrelses tillika skedda anhållan be- träffande den person, som företrädesvis och ju förr desto heldre ansetts böra taga hand om första ordnandet och handhafvandet af de åligganden, hvilka äro med nämnda extra ordinarie profession förenade, och som professoren von Becker, hvil- ken af Hans Majestät grund häraf utnämnts till förste innehafvare af berörde

1) Fyra af konsistorii ledamöter undandrogo sig att underteckna denna skrifvelse.

Qt -I m

extra ordinarie profession, förut i saken hörd, förklarat sig villig att densamma be-

strida, samt säsom varande värt lands utmärktaste oftalmolog i hvarje händelse är

dertill den lämpligaste, äfvensom Universitetet tillika erhällit nódiga medel att till vetenskapens bátnad vid sig anställa fullt skieklig person att professorem von Bec- kers ordinarie tjenst emedlertid förestä, är jag fortfarande af den ófvertygelse, att

Universitetets och vetenskapens reela intressen hárvid blifvit tillbörligen hägnade af

de hógre Universitetets myndigheterna, som haft med saken att skaffa, utan att nà-

got förbiseende af Universitetets häfdvunna och lagliga rätt genom anförda åtgärder

vid första besättandet af ifrågavarande extra ordinarie profession egt rum“.

Dervid stannade det likväl icke. En mängd yngre lärare och tjenstemän begagnade tillfället att, med afseende den uppmärksamhet frågan vunnit, aflåta till konsistorium en lydande adress:

„Sedan det blifvit kändt att Consistorium beslutit afsända en skrifvelse till Uni- versitetets tjenstförrättande Vicekansler Friherre von Kothen, med syfte att söka för framtiden förekomma att frågor, som röra högskolan, behandlas ett med lag icke öfverensstämmande sätt, såsom torde hafva inträffat vid besättandet af den ny- ligen inrättade oftalmologiska professionen, hafva undertecknade, utom Consistorium stående Universitets lärare och tjenstemän, hvilka äfven för sin del med bekymmer iakttagit, hurusom Universitetets angelägenheter, efter det Friherre von Kothen fått sig anförtrodt Vicekanslersembetet, stundom erhållit en högst oväntad och öfver- raskande lösning, funnit sig manade, att hos Consistorium uttala sin glädje öfver den nyss beslutade åtgärden. Vi anhålla derföre vördsamt, att Amplissimum Con- sistorium ville såsom ett bevis vår varma kärlek för universitetets väl emottaga uttrycken af vår tacksamhet för Consistorii nitälskan att söka säkerställa universi- tetet för missaktande af dess för fosterlandet betydelsefulla rättigheter”. !) Såsom oftalmolog förvärfvade sig Becker ett aktadt namn och förtroende.

Han var egentligen den förste, som uteslutande och i större omfattning hos oss utófvade ögonläkekonsten med anlitande af den nya tidens fullkomnade fysikaliska hjelpmedel. Huru mången har icke hans säkra hand att tacka för sin synförmågas återställande! Som lärare var han punktlig och noggrann vid undervisningen väl medels kliniska demonstrationer, som systematiska föredrag. Sin sjukafdelning skötte han med omsorg och undandrog sig icke det ofta ansträngande arbete dess behöriga vård fordrade. Han lemnade äf- ven bidrag till den oftalmologiska litteraturen. Det viktigaste är utan tvifvel hans i „Archiv für Ophthalmologie“ 1863 införda, hos Max Schultze i Bonn utarbetade afhandling „Untersuchungen über den Bau der Linse bei dem Menschen und den Wirbethieren‘‘. Denna undersökning lemnar det första riktiga bidraget till kännedomen om linsens utveckling och dess anatomiska byggnad. Från de celler, hvilka i foetal-lifvet bekläda den ursprungliga lins-

1) Skrifvelsen är undertecknad af 28 personer.

572

bläsan, utveckla sig linsfibrerna sälunda, att cellerna i bakre polen utväxa till linsfibrer och småningom genom sin tilltagande mängd tränga cellerna mera åt æquatorialtrakten, der nybildningen af linsfibrer under det extra uterinlif- vet sedermera fortgår. Dessa i »qvatorialtrakten belägna celler skilja sig från de öfriga cellerna baksidan af främre kapseln, dels genom sin olika runda form, dels derigenom att de sakna membran i vanlig mening. De ligga här inbäddade i ett protoplasmalager, hopade i grupper af 2 & 6 stycken och an- tyda genom hela sin natur att de äro bestämda att undergå vissa metamor- foser. De kallas derför af Becker „bildningsceller“. I riktning bakåt anordna de sig i långa rader, samt utveckla sig småningom till linsfibrer. Hvarje cell ger upphof till en fiber, hvilken sålunda kommer att äga endast en kärna. Framåt öfvergå dessa celler till det epitel, som bekläder baksidan af främre linskapseln. Dessa epitelceller deltaga icke i bildandet af lins- fibrerna.

I den mån bildningscellerna öfvergå till linsfibrer, differentiera de sig från hvarandra och erhålla en särskild membran. Dessa linsfibrer sammanbindas medelst en genomskinlig intercellularsubstans, dock sålunda att ett sammanhän- gande system af kanaler uppstår eller rättare sagdt två system, ett främre och ett bakre, hvilka sammanhänga i æqvatorialtrakten. Dessutom kommuni- cera dessa kanalsystem medelst en trång kanal, hvilken i linsens centrum ut- vidgar sig till en liten håla. Detta kanalsystem tillskrifver Becker en stor betydelse för åstadkommande af de formförändringar, som linsen undergår vid ackomodationsakten, i det att vätskan i dessa kanaler lättare kan gifva vika för linskontraktionerna, än en fast väfnad kunde göra det.

Ytterligare finnas af von Becker i nämnda arkiv några kasuistiska med- delanden 1866 och 1876, liksom i finska läkaresällskapets handlingar 1875 och i Notisblad för läkare och apothekare mindre uppsatser och referat. I „Klinische Monatsblätter für Augenheilkunde“ ingå äfven „Briefliche Mitthei- lungen über Blindenstatistik in Finnland 1870“ och i ett installationsprogram den ?/, 1877 har han meddelat „Nägra ord om blindhet och trachom med fästadt afseende finska förhållanden”.

Hunnen till emeriti åldern, tog Becker afsked den "/ 1885 och erhöll statsråds namn och värdighet.

I sina yngre dagar deltog Becker verksamt i finska läkaresällskapets arbeten, han var dess sekreterare 1855—1857 och ordförande 1867 och 1874. Finska vetenskapssocieteten tillhörde han sedan 1865 och var dess ordförande 1869—1870. Vid dess årsdag 1869 höll han ett tal „Om grå starr“ samt

vid dess ärsdag 1870 ett föredrag „Om ljuset, dess källor och egenskaper*, samt har i dess öfversigt meddelat nägra smärre uppsatser.

Becker var frän sin ungdom en varm vän af naturen. Hans goda anlag för teckning och mäleri öppnade hans öga för dess skönheter. Säsom redan nämndes, sysselsatte han sig redan i yngre är med teckning och aqvarellmäl- ning under ledning af Magnus von Wright. Bäde P. A. Kruskopf och Wright öfverlemnade gerna hos dem beställda zoologiska och entomologiska planscher till utförande af Becker. Under sin första vistelse i utlandet öfvade han sig äfven i portrüttmàlning. Hans mänga utländska resor utbil- dade hans smak och satte honom i tillfälle att göra bekantskap med de för- nämsta konstnärers arbeten. lediga stunder och ännu i sin älderdom grep han gerna till ritstiftet och paletten. Hans sista mälade landskapstafla eller studie är daterad i augusti 1890. Mig veterligen har han likväl icke utställt några alster af sin hand. Under några år ledamot i konstföreningens direk- tion (1866—1872) har han likväl sälunda varit verksam för konstens utveck- ling i värt land. Han sysselsatte sig gerna med blomsterodling och hans träd- gård var utmärkt för sin ordning och rikedom växter.

I sina yngre år och ännu ålderns dagar öfvade han gerna både jagt och fiske. Under sin vistelse under somrarna landet försummade han säl- lan dessa nöjen. Den finska fågelsamlingen äger många af Becker skjutna sällsynta, af honom skänkta fåglar.

Becker var af godmodigt och stillsamt lynne. Han fann sig i allmän- het icke manad att verksammare deltaga i tidens politiska och nationella frå- gor. Såsom hufvudman för sin ätt deltog han dock i landtdagarna 1867, 1872 och 1885. I det offentliga lifvet uppträdde han ogerna. honom kunde tillämpas Ovidii ord: „Bene qvi latuit, bene vixit“. Hans lugna, inät- vända sinne fann sitt behag i den husliga kretsen.

Gift 1857 med Johanna Karolina Ascholin, dotter till provinsiallä- karen i Helsingfors Johan Ascholin och Elisabeth Heyno, förlorade han efter ett nära 30-ärigt lyckligt äktenskap sin maka den %, 1887. Barnlós, måste han efter hennes bortgång ännu mera känna lifvets tomhet och man såg, att han efter sin makas död kände sig ensam i verlden. Hans helsa, som redan längre tid varit vacklande, började ingifva hans närmaste allvar- samma farhågor. Omhuldad af en kärleksfull fosterdotter, anträdde han ännu 1889 en resa till Sveriges vestkust för att söka återställa sitt brutna helso- tillstånd. Den pernieiösa anemi, som tärde hans lifskrafter, utvecklade sig likväl mer och mer och slutade hans lidande den ”/, 1890.

/ I det inbördes testamente af den "/, 1887, deruti makarna von Becker

514

öfverlemnade stórre delen af deras icke obetydliga fórmógenhet ät Helsingfors stad för att dermed grundlägga en uppfostrings- och undervisningsanstalt fór blinda barn i denna stad, dock öppen äfven för blinda från andra orter, har han icke blott lemnat ett godt föredöme åt dem, som äga denna verldens goda, att minnas de elända jorden, utan äfven förvärfvat sig tacksamhet af kom- mande slägten, som skola hedra och ära hans minne.

EEE

AL u o

b

DAMES

C zy

MBL WHOI Library - Serials

III IN]

| HSE 04162

ee

ae je 9 Fer rate e pn laesst RI ESS EA TE rar EE eet dedit EET tit Cete Tei bula rt cis iri tede!

Kite

Tere rr

eter mnn a peine ne + rer

m nn enr de repars Donne

sinh Diner der etetete. M ege ue ded ope eni egeo,

MM

debelece poteit VENIALE MEETS

evene dete esa (eu (o tol edle) pons l6 eia puije tu ie fot e HAMM BRA NAHE Joanne hate jui PARA En PE HSE En Pa I He POPE TAM ISI EHE Fir reU

Mestre een nel ler uicit HH ANNEE

ersehen

II crine t

Is I

jette e este CIM Ü HART THEE re MM ITE ess FREIE m " viria : Ta ^ dein gefle dn ga Trier UNE PER SUL tb ee 6

det n IE E etate LE elegess Lo qup edente Lebe nid Inu öre prt ten ANDRE "HEP

> Du "

abo. Huet h eA qe ere ee nes HERE d mem sapere repete sepe fere ge jo Hein na Tine prego rer tt ana eit pe t Teiednd eda lo studeo s press tree a. UNE jodå det rd

HL IDEIHER ee CHAR re jen eere Men eie debes tie

etelsiedote etm er Myeia gelo pe (em n doro it ordo eani)

^W Faire DM ato “as peines t arte Pe ehem titre 1 etienne nt HET ern HIERHIN Tea shehgeheeee arie e rediit te sin ia ADR st fi t tereti eH "a une: no t

Tele qe hU NE TR CREER firent ties "^ een

» ve je quit coin ATOUT (teet pne suite nt nn ner ens TREE en etra BIA pauses Free " eamm Medeae Ere HU E ririninis edes i bétateie perte roin: MATE OO (ei etepedepmirte tnit jeleletegri edet epi oi seit ci 24901 eset D prr DUE

sh ee

ciel vtri duree ER MEI ed erdt

nnper en do otötodop öd oda iol nro a

Mirti

qme UT

On LIMIT ee Pado

imi elei cien ie ito eie RHUHHHE

T EH en

rrr tna HEINE

non e priamrted e jener

en pogepe tete de bee che rerit ben ts (RMI can rer eier Furet

el eileledequraprigretebrhel ee tre HUPEER DATE

tee Seduta re le poo GENE

JW Min! endete (dokn id letum toto: RNA RER ET

LUE 4 AN Nr [M Pre

tete nettes

Rs

siet

egesta de TEE AH EH ub qoot ehe

T2 DHL

Rens

enfe ev hieiiii pute n mH

m Ban HA HRHTH HM RHET

pasta ae de one noie

pede deti hi ebat it ve bnt Her Arbeta

engere tenir ttes

rip (ela da gehen! pepe ne eese da, ehren trentaine il ateliers ten ti pat trees Ponte d ela Aetas reel debet dert eier er je

DÉCRET + Ae Vi star quieti

esastiiiroe Mio uii pera itt

DORE

"t! ettet PHI

tete joisirtedequ ioqutotieieiede ONA ENN eitis ere lot m

HIEMS sd eteheret. [rg sim reri rot nys te

jet eterne e dint

nmn

HERE se pendre tete tnit Eole Leds Lo vei epit bind ob

(HONOR Braten?

ueber

no

eee inl me

orte a je cedo poses cole Jebetosese dei

n v

pededese ds uns ek

geiebepelpi et eivai HAE

vi eiit

rina re Ceres

het

me iate te ieoi edi oiepe ote ne pol e rt pet iine

Hp sir Paieqeri leitete etaed tte eiehesetereiniehee here 660016 18 paie nahe ADN HANE utei eee eie a nin depot et prime:

(n rem mi ert TUA HS Taie insenebegei teten tet

Rhin nt DDR pon r eiepeherefrieingeintegetedent

DAME "E

oi detat viole jetetes adoióftin( ein mon BERE

"m m vedo ioiét sedute,

"mo POINTE veuegepetehr rel

ie edo ind babebat öser be TE I vn

geredet

up

EIL

D. ft

en Mgr telied ja pep epe rivae poeni che tete be pest Be gete ruo jehnheis tiet petu pa Tie telivto Lasn ujudu s rint ie re pote iere on Hand

mn

M bssgnsehene He

panne

ee ber

Vel skegrtrbe laici esee bap hie) Eee caben quie peint ol gini ett esetel a er yerer deretepepntot etel PT DATA nenne

ate rec fos iei ahnen CONDOM rr EH Me eet:

'vepedeie oi T" n

d. mart n 49-040 teorie qtto.

seden

VARA PRATAR ilU oeste

fe iededet örn p re ve

j^

DUNG = BE us pre

lige reet

inda (ajo ti dette babe te dedevt deba do tno jai me ntn

je "m "eer

AH re dei DRAM anne hehe RAA rer) eben gebene jns Teisieirdeie iste à sient jn

eier on

rentre eet

m na Hot d CPAM pris IET npa tee aoa bebe inda eC e nuo ui erint Pn ed C RATE finr ms n år EXER Helen ec pee Mri Os P Med teet je e Miete Pe Eget inel ten aise M GaU RM MIA prb n I H Ban "m per SH fe get be dad börngar nål der CHANT MIE wien rene rkietsiehapeper: deae erede CHANT el

rein petat DONNEES

nn Terre eder registres Late

e kedeteliul de ts h pad vel srededener eta

RNA

PANNES lesssave irte date bo mes det inde dera ge eine Zz

uri

ete Nata etn isa garer ee lehrt HONTE HAN pepe de ceqoe eno DAR do jeta tre tede | ota d: flera yepede teuedtbesa repré dee 000000 peer ae

M rm HI Ps Pers rt M roses parent del bre e nn

p fota ee rt a

vetet

eue ATH rent bee pres titre

pue

24060010 ne essen CAR a ern mee rent OT PLA rate pete pepe ge un ee rohen V evt vetere ne n

et LH Toni pente repete e Drpa rede fdr VEHSESR nig QI eis sapshegenete deb ree ke rtf hand "me een ee ettet Euren mu

- Lie iata edet nbi bafmhegene sten etotedetedel cinitinüuke tår FARAN e irepetetait alain ee ile set ete ced et ire Mn irt MM RKA

ene bred e Ans RARE pe pase pa REOR rH OTRO SEHR? 4 Frais

eiejute dede jjebepeiu lebe induit badade le he

Meets so het terre

order fe

ft n

nr

Ire Ha HAST EHI VIS Era HP PAIS vet patiente iine Vua nd ande (048 edere a EHI EAR EH TUAE PH, et dr Karen re Prnt CI nee ie ini optem in tt pe gegedete ^ IH ae ee EE reste Mai rer runt HAMA ren imas ge jede wie rot rennen te prets prb min het neh here In edes padcheia (a vile EEE po trie iod ete CHENE eite mE etia jn io la pesa debo gar raggar rr setet Mentem d cieka qo nbn es e (ji bn PH pt rp hehe Fe vri m pent ns Inu rire ARMES ARE CAR je bete fe prete eb eee) Abepnleindelepeteintege

MARS jaune een ed hate à dre gro bo sabre bebe ferry re fe delta rh HAT

RARE LER UE et tee peni ese eR MEER UID EEE e TEES

t anie qa feiern tah ede to lader ind odorem nto!

HR HER i Men OT ANNEE Nr Dunes