ACTA

SOCIETATIS

PRU FAUNA EP FLURA FENNICA

VOLUMEN SECUNDUM.

Ora

HELSINGFORSIA.

EX OFFICINA TYPOGRAPHICA HEREDUM J. SIMELT,

1881—1885.

Index.

Karsten P. A. Hymenomycetes fennici. Pagg. 1—40. (1851).

Elfving Fredr. Anteckningar om finska Desmidiéer. Pagg. 1—17 et
tabula. (1881).

Lindberg S. 0. Monographia przecursoria Peltolepidis, Sauteriz et
Cleveze. Page. 1—15. (1882).

Norrlin J. P. Adnotationes de Pilosellis fennicis. I. — Anteckningar
6tver Finlands Piloselle. I. Pagg. 1—176. (1884).

Lindberg S. 0. Sandea et Myriorrhynchus nova Hepaticarum genera.
Pagg. 1—9. (1884).

Karsten P. A. Revisio monographica atque Synopsis Ascomycetum in
Fennia hucusque detectorum. Pagg. 1—174. (1885).

Lindberg S. 0. Om fruktgiémmet hos Cariceae. Pagg. 1—6. (1885).

259 a4

ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA T. II, Nr. 1.

HYMENOMYCETES FENNICI

KNUMERATI

P. A. KARSTEN.

nr es eae ey 2, as
“63> jm ? a )
. . - <
{<Q 4 ye
- —_
bod i 2 PA R ¥
esi >a
-
i > VW >
&, Masse ~
hy : Ww
& ‘
8 we ;
ee

HELSINGFORSLAL,

EX OFFICINA TYPOGRAPHICA HEREDUM J. SIMELII,

18ss1.

Fam. I. Agaricineae Kr.

Subfam. I. Paxilleae Karst.

Lamellae membranaceae, facile secedentes, acie acutae.

1. Lyophyllum gen. nov.
Lamellae emarginatae; sporae albidae vel sordidae.

L. leucophaeatum Karst. Rariss, (Mustiala).

2. Lepista Fr.
L. gigantea (Sow.) Karst. Rariss. (Aboa).
L. extenuata (Fr.) Karst. Rariss. (Mustiala).

3. Paxillus (Fr.) Karst.
P. involutus (Batsch.) Fr. Freqventiss.
P. atrotomentosus (Batsch.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).

4. Tapinia Fr.
T. panuoides (Fr.) Karst. Sat freqy.

Subfam. Il. Agariceae Karst.

Lamellae membranaceae, haud secedentes, acie acutae.

Dd. Amanita Fr.
Am. virosa Fr. Rariss. (Mustiala).
Am. porphyria Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Am. venenosa Pers. Rariss. (Runsala; Helsingforsia).
Am. recutita Fr. Rariss. (Fenn. merid.).
Am. muscaria (Linn.) Pers. Freqy.
Am. pantherina (De C.) Fr. Rar. (Fenn. merid.).
Am. rubescens Fr. Freqy.

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II.

6. Amanitopsis Roz.

Am. vaginata (Bull.) Roz. Freqv.
*Am. friabilis Karst. Rariss. (Tammela).
Am. hyperborea Karst. Rariss. (Lapp. ross.).

7. Lepiota Fr.

. procera (Scop.) Fr. Pass.
. rachodes (Vitt.) Fr. Rar. (Fenn. merid.).
. excoriata (Schaeff.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
. Clypeolaria (Bull.) Fr. Freqv. (Fenn. merid. et med.).
*L. felina (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
. acutesqvamosa Weinm. Rariss. (Helsingforsia).
. meleagris (Sow.) Fr. Rariss. (Mustiala).
. cristata (Alb. & Schw.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
. cepaestipes (Sow.) Fr. Rariss. (Helsingforsia).
. lignicola Karst. Rariss. (Mustiala).
. carcharias (Pers.) Fr. Freqv.

. cinnabarina (Alb. & Schw.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
*L, Terreyi Berk. & Br. Rariss. (Mustiala).
L. granulosa (Batsch.) Fr. Rariss. (Mustiala).
L. amianthina (Scop.) Fr. Freqv.
L. illinita Fr. Pass.

eee

pal og mh exp ag Ta le a

8. Armillaria Fr.

Arm. bulbigera (Alb. & Schw.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Arm. robusta (Alb. & Schw.) Fr. Rar. (Fenn. merid.).
Arm. constricta Fr. Rariss. (Tammela).

Arm. aurantia (Schaeff.) Fr. Pass. (enn. merid.).

9. Armillariella Karst.

Arm. mellea (Vahl.) Karst. Freqventiss.
Arm. dryina (Pers.) Karst. Rariss. (Runsala).
*Arm, corticata (Fr.) Karst. Pass. (fenn. merid.).

10. Tricholoma Fr.
Tr. eqvestre (Linn.) Fr. Freqv.
Tr. portentosum Fr. Freqy. (Fenn. merid.).
Tr. flavobrunneum Fr, Freqy.
Tr. albobrunneum (Pers.) Fr. Pass. (enn. merid.).

P. A. Karsten, Hymenomycetes fennici. 5

ustale Fr. Rariss. (Fenn. merid.).
pessundatum Fr. Vix in Fennia lectum.

*Tr stans Fr. Pass. (Fenn. merid.).

rutilans (Schaeff.) Fr. Freqy.

*Tr, variegatum (Scop.) Fr. Pass.

Tr.
‘ET:
Ty.

Ae

EE:
Tr.
Pr
Tr.

-- decorum (Fr.) Karst. Rar. (Fenn. merid.). — Agaricus

galbanus Lasch.; Clitocybe Gill.; Pleurotus Fr.

- aestuans Fr. Rariss. (T'ammela).

- columbetta Fr. Rariss. (Runsala).

_ leucocephalum Fr. Rar. (Fenn. merid.).

- luridum (Schaeff.) Fr. Rar. (Fenn. merid.).

- imbricatum Fr. Freqy. (Fenn. merid. et med.).
_ yaccinum (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid. et med.).
. gausapatum Fr. Rariss. (Mustiala).

- terreum (Schaeff.) Fr. Rar. (Tammela).

», saponaceum Fr. Freqy.

-- atrocinereum (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).

, cuneifolium Fr. Rariss. (Mustiala).

. virgatum Fr. Pass. (Fenn. merid.).

. sulphureum (Bull.) Fr. Rariss. (Runsala).

- lascivum Fr. Rariss. (Runsala).

_inamoenum Fr. Freqy. (Fenn. merid. et med.).
. album (Schaeff.) Fr. Rariss. (Mustiala).

. stiparophyllum Fr. Rariss. (Mustiala).

_ cerinum (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).

Var. obscuratum Karst. Rariss. (Tammela).
carneum (Bull.) Fr. Rariss. (Mustiala).
linctum Karst. Rariss. (Mustiala).

ulmarium (Bull.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).

tigrinum (Schaeff.) Fr. Rariss. (Mustiala).
Schumacheri Fr. Rariss. (Mustiala).
strictipes Karst. Rar. (Mustiala).
Conradii Karst. Rariss. (Mustiala).
arcuatum (Bull.) Fr. Rariss. (Aboa).

*Ty, oreinum Fr. Rariss. (Mustiala).

Ekg
oY.
Vr.
Tr.

personatum Fr, Pass.

erammopodium (Bull.) Fr. Rariss. (Aboa).
melaleucum (Pers.) Fr. Freqy.
microcephalum Karst. Rariss. (Mustiala).

6.

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II.

Tr. brevipes (Bull.) Fr. Rariss. (Mustiala).

Tr. humile Fr. Pass. (Fenn. merid.). |
Tr. subpulverulentum (Pers.) Fr. Rariss. (Alandia).
Tr. sordidum Fr. Pass. (Fenn. merid.),

Tr. lixivium Fr. Rariss. (Aboa),

Tr, putidum Fr. Rariss. (Mustiala).

11. Clitocybe Fr.

Cl. nebularis Fr. Rariss. (Tammela).
*Cl. stenophylla Karst. Rariss. (Mustiala).
Cl. clavipes (Pers.) Fr. Freqventiss.
Cl. hirneola Fr. Pass.

Var. undulata (Bull.) Pass.
Cl. rivulosa (Pers.) Fr. Pass.
Cl. subalutacea (Batsch.) Fr. Rariss. (Tammela).
Cl. interveniens Karst. Rar. (Tammela). |
Cl. bifurcata Weinm.?
Cl. odora (Bull.) Fr. Freqy.
Cl. cerussata Fr. Pass. (Fenn. merid.).

Var. difformis (Schum.) Pass.
Cl. phyllophila Fr, Pass.
“Cl. pithyophila Secr. Freqy.
Cl. dealbata (Sow.) Fr. Rariss. (Fenn. merid.).
Cl. subviscifera Karst. Rariss. (Mustiala), -
Cl. puellula Karst. Rariss. (Mustiala).
Cl. adsentiens Karst. Rariss. (Mustiala semel).
Cl. candicans (Pers.) Fr. Pass.
Cl. ampla (Pers.) Fr. In Fennia nondum lecta.
“Cl. fennica Karst. Rariss. (Tammela).
Cl. decastes Fr. Rariss. (Aboa).
Cl. fumosa (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Cl. opaca (With.) Fr. Rar. (Fenn. merid.),
Cl. maxima (Fl. Wett.) Fr. Rar. (Tammela, Aboa).
“Cl. infundibuliformis (Schaeff.) Fr. Freqventiss.
Cl. sqvamulosa (Pers.) Fr. Freqy. (Fenn. merid. et med.).
“Cl. membranacea (Fr.) Pass, (Fenn. merid.).
Cl. sinopica Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Cl. geotropus (Bull.) Fr, Rariss. (Aboa).
Cl. gilva (Pers.) Fr. Pass.

P. A. Karsten, Hymenomycetes fennici.
.

Cl. splendens (Pers.) Fr. Rariss. (Aboa).

Cl. flaccida (Sow.) Fr. Rariss. (Aboa).

Cl. inversa (Scop.) Fr. Rariss. (Aboa).

Cl. tuba Fr. Rariss. (Mustiala).

Cl. cyathiformis Fr. Freqv.

*Ql. trivialis Fr. Pass. (Fenn. merid.).

**(Q], expallens (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).
Cl. pruinosa (Lasch.) Fr. Rariss. (Aboa).

Cl. concaya (Scop.) Fr. Rariss. (Mustiala).

Cl. vibecina Fr. Pass.

Cl. brumalis Fr. Rariss. (Mustiala).

Cl. orbiformis Fr. Rariss. (Mustiala).

*(], applanata (Secr.) Fr. Rariss. (Mustiala).
Cl. metachrous Fr. Freqy.

Cl. pausiaca Fr. Rariss. (Aboa).

Cl. ditopus Fr. Rar. (Fenn. merid.).

Cl. odorula Karst. Rariss (Mustiala).

Cl. diatreta Fr. Freqv. (Fenn. merid.).

Cl. fragrans (Sow.) Fr. Freqv

Cl. macrophylla Karst. Rariss. (Mustiala).

Cl. angustissima (Lasch.) Fr. Rariss. (Fenn. merid.).
Cl. obsoleta (Batsch.) Fr. Rar. (Fenn. merid.).
Cl. pometi (Fr.) Karst. 8 saliceti Karst. Ravriss. (Mustiala).
Cl. dothiophora Fr. Rariss. (Mustiala).

Cl. lignatilis (Fr.) Karst. Sat freqv.

12. Pleurotus (Fr.) Karst.

Pl. ostreatus (Jacqy.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Pl. saligna (Pers.) Fr. Raviss. (Helsingforsia).
Pl. petaloides (Bull.) Fr. Rariss. (Mustiala).
*P], spathulatus (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).
Pl. pulmonarius Fr. Pass.

Pl. Alméni Fr. Pass. (Fenn. merid.).

Pl. nidulans (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Pl. serotinus (Schrad.) Fr. Freqv.

Pl. mitis (Pers.) Fr. Freqy. (Fenn. merid. et med.).
Pl. limpidus Fr. Rariss. (Mustiala).

Pl. tremulus (Schaeff.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Pl. acerosus Fr. Pass.

© 8)

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT.
.

Pl. dictyorhizus (De C.) Fr. Rariss. (Mustiala).
Pl. limpidoides Karst. Rariss. (Mustiala).

Pl. pulmonariellus Karst. Rariss. (Mustiala).
Pl. subrufulus Karst. Rariss. (Mustiala).

13. Panus (Ir.) Karst.
P. torulosus (Pers.) Fr. Freqy. (Fenn. merid.).
*P. conchatus Fr. Rariss. (Fenn. merid.).

14. Panellus Karst.
P. stipticus (Bull.) Karst. Rar. (Fenn. merid.).

15. Mycena I'r.
M. elegans (Pers.) Fr. Freqv. (Fenn. merid. et med.).
M. rubromarginata Fr. Pass. (Fenn. merid.).
M. rosella Fr. Freqv.
M. pura (Pers.) Fr. Freqv.
M. zephirus Fr. Rariss. (Aboa).
M. adonis (Bull.) Fr. Rariss. (Mustiala).
M. lineata (Bull.) Fr. Rariss. (Aboa).
M. luteoalba (Bolt.) Fr. Rariss. (Aboa).
M. flavoalba Fr. Pass.
M. lactea (Pers.) Fr. Pass.
M. rugosa Fr. Freqy.
M. galericulata (Scop.) Fr. Freqventiss.
M. polygramma (Bull.) Fr. Rariss. (Aboa; Lapponia).
M. laevigata Lasch. Freqv.
M. alcalina Fr. Freqv.
M. ammoniaca Fr. Rariss. (Mustiala).
M. metata Fr. Pass. (Fenn. merid.).
M. rigidula Karst. Rariss. (Mustiala).
M. vitrea Fr. Rariss. (Tammela).
M. cinerella Karst. Rariss. (Mustiala).
M. filopes (Bull.) Fr. Pass.
M. amicta Fr. In Fennia non observata.
Var. leucopsis Karst. JRariss. (Mustiala).
M. debilis Fr. Pass. (Fenn. merid.).
M. vitilis Fr. Pass.
M. latebricola Karst. Rariss. (Mustiala).
M. haematopus (Pers.) Fr. Freqy.

P. A. Karsten, Hymenomycetes fennici. 9

M. cruenta Fr. Pass. (Fenn. merid.).

M. sangvinolenta (Alb. & Schw.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
M. galopus (Pers.) Fr. Rar (Aboa).

M. epipterygius (Scop.) Fr. Freqy.

M. vulgaris (Pers.) Fr. Freqv.

M. citrinella (Pers.) Fr. Rariss. (Aboa).

M. rorida Fr. Pass.

M. coprinoides Karst. Rariss. (Mustiala).

M. stylobates (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid. et med.).
M. echinipes Lasch. Rariss. (Aboa).

M. pterigena Fr. Pass. (Fenn. merid. et med.).

M. corticola (Schum.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).

16. Omphalia F'r.

Omph. maura Fr. Pass. (Fenn. merid.).
*OQmph. invita Karst. Rar. (Mustiala).
Omph. scyphoides Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Omph. chrysophylla Fr. Pass. (Mustiala).
Omph. leucophylla Fr. JRariss. (Mustiala).
Omph. pyxidata (Bull.) Fr. Freqv. (Kenn. merid. et med.).
Omph. striaepileus Fr. Rariss. (Mustiala).
Omph. epichysium (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Omph. sphagnicola (Berk.) Fr. Rariss. (Mustiala).
Omph. philonotis Lasch. Rariss. (Mustiala).
Omph. oniscus Fr. Rariss. (Tammela).
Omph. rustica Fr. Rar. (Fenn. merid.).
Omph. scyphiformis Fr. Rariss. (Mustiala).
Omph. hepatica (Batsch.) Fr. Rar. (Fenn. merid.).
Omph. umbellifera (Linn.) Fr. Freqy.

Var. grisella Weinm. Sat freqy.
Omph. stellata Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Omph. campanella (Batsch.) Fr. Freqv.
Omph. psilocyboides Karst. Rariss. (Mustiala).
Omph. reclinis Fr. Rariss. (Tammela).
*Omph. deflexa Karst. Rariss. (Mustiala).
Omph. grisea Fr. Rariss. (Mustiala).
Omph. setipes Fr. Pass.
Omph. fibula (Bull.) Fr. Freqyv.

LO

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II.

Omph. gracillima Weinm. Rariss. (Mustiala).
Omph. integrella (Pers.) Fr. Rariss. (Aboa).

17. Collybia Fr.

. semitalis Fr. Sat. freqv. (Fenn. merid.).
. platyphylla Fr. Freqv. (Fenn. merid.).
. lentiniformis Karst. Rariss. (Tammela).
. maculata (Alb. & Schw.) Fr. Freqv.
*C, fodiens Kalchbr. Rariss. (Mustiala).
. distorta Fr. Rar. (Fenn. merid.).
. butyracea (Bull.) Fr. Freqventiss.
asema Fr. Rariss. (Mustiala).
_ stridula Fr. Rariss. (Mustiala).
. velutipes (Curt.) Fr. Freqy.
. molochina Fr. Rariss. (Mustiala).
. stipitaria Fr. Rariss. (Aboa).
. confluens (Pers.) Fr. Freqv.
myosurus Fr. Rariss. ?
. conigena (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid. et media).
_ cirrhata (Schum.) Fr. Freqv.
. tuberosa (Bull.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
_ esculenta (Wulf.) Fr. Freqy.
acervata Fr, Rariss. (Tammela).
. dryophila (Bolt.) Fr. Freqventiss.
_ aqvosa (Bull.?) Fr. Rar. (Aboa; Tammela).
_macilenta Fr. Rar. (Fenn. merid.).
. clayus (Linn.) Fr. Rariss. (Aboa).
_ ocellata Fr. Rariss. (Aboa).
_ muscigena (Schum.) Fr. Rariss. (Aboa).
_vancida Fr. Pass. (Fenn. merid.). |
_coracina Fr. Rar. (Fenn. merid.).
Var.. Cornui Karst. Rariss. (Mustiala).
. impexa Karst. Rariss. (Mustiala).
.inolens Fr. Rariss. (Mustiala).
_ ignobilis Karst. Tariss.
misera Fr. Rariss. (Mustiala).
akrats Ar. “Rar,
. ambusta Fr. Rar, (Fenn. merid.).

USNS Swe we eS vig cen Ke klar ter Bowe ig ey aw ew awh eo Ba se ice Gace Co: CD

Shaves owe

M.
M.
M.
M.
M.
M.

Ph.
Ph.
Fu,
Ph.
Ph.
Ph;
- Ph.

Ph.

Se.

L.
L.
L.

P. A. Karsten, Hymenomycetes fennici. 11

. Subsimulans Karst. Rariss. (Mustiala).
. cessans Karst. Rariss. (Mustiala).

18. Marasmius Fr.

. peronatus (Bolt.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
. urens (Bull.) Fr. Rar. (Fenn. merid.).

. oreades (Bolt.) Fr. Freqventiss.

. prasiosmus Fr. Rariss. (Aboa).

. terginus Fr. Rar. (Fenn. merid.).

. putillus Fr. Freqy.

. Scorodonius Fr, Freqy.

. calopus (Pers.) Fr. Rariss. (Fenn. merid.).
. ramealis (Bull.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
. candidus (Bolt.) Fr. Vix in Fennia lectus.
oayE:

Caricis Karst. Rariss. (Mustiala).

chordalis Fr. Rariss. (Mustiala; Alandia).
rotula (Scop.) Fr. Pass. (Fenn. merid.),
graminum (Lib.) Berk. & Br. Rariss. (Mustiala),
androsaceus (Linn.) Fr. Freqvyentiss.

perforans Fr. Freqventiss.

epiphyllus (Pers.) Fr. Freqventiss.

19. Phyllotus Karst.
porrigens (Pers.) Karst. Rariss. (Helsingforsia).
pinsitus (Fr.) Karst. Rariss. (Helsingforsia).
septicus (Ir.) Karst. Rariss. (Mustiala).
furvellus Karst. Pass.
mustialensis Karst. Rariss. (Mustiala).
applicatus (Batsch.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).
striatulus (Ir.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).
perpusillus (Fr.) Karst. Rariss. (Aboa).

20, Seytinotus Karst.
ringens (Fr.) Karst. Pass.

21. Lactarius Fr.
resimus Fr, Rariss. (T'ammela).
scrobiculatus (Scop.) Fr. Freqy.
torminosus (Schaeff.) Fr. Freqventiss.

call ceil ll call call call call all all all =

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IJ.

_ necator (Pers.) Karst. Freqv.
. controyersus (Pers.) Fr. Rariss. (Aboa).

pubescens Fr. Rariss. (Mustiala).

..aspideus Fr. Rariss. (Mustiala).

zonarius Fr. Rariss. (Aboa).

. utilis (Weinm.) Fr. Rariss. (Mustiala).
. hysginus Fr. Rar. (Fenn. merid.).
. trivialis Fr. Freqv.

luridus Fr. fariss.
uvidus Fr. Freqv.
flexuosus Fr. Freqv. (Fenn. merid. et med.).

*T; roseo-zonatus Post. Rariss. (Alandia).

5

EI od Fd

Rei l all call coll all ll ol gil al al a ol ol a a

th
i.
. delica Fr. Freqy. (Fenn. merid.).

. furcata (Pers.) Fr. Rariss. (Aboa).

. rosacea (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).

. pyrogalus Fr. Rar. (Fenn. merid. et med.).

acris Fr. Rariss, (Runsala).

. pergamenus (Swartz) Fr. Rariss. (Aboa).
. piperatus (Scop.) Fr. Rar. (Tammela; Runsala).

vellereus Fr. Pass. (Fenn. merid.).

. deliciosus (Linn.) Fr. Freqventiss.
. qvietus Fr. Rariss. (Aboa).

vietus Fr. Freqv.

, cyathula Fr. Rariss. (Aboa).

. rufus (Scop.) Fr. Freqv.

_ helvus Fr. Freqv.

_mammosus Fr. Rar. (Runsala; Tammela; Tyrvis).
. glyciosmus Fr. Freqy. (Fenn. merid. et med.).

lignyotus Fr. Rariss. (Vasa).

. fuliginosus Fr. Freqy. (Fenn. merid.).

. lilacinus (Lasch.) Fr. Rar. (Tammela).

. volemus Fr. Rariss. (Runsala).

. mitissimus Fr. Rariss. (Aboa).
_ subdulcis (Bull.) Fr. Freqy. (Fenn. merid. et med.).
. subumbonatus Lindgr. Rariss. (Runsala).

22. Russula Fr.
nigricans (Bull.) Fr. Rariss. (Aboa).
adusta (Pers.) Fr. Freqy. (Fenn. merid.).

P. A. Karsten, Hymenomycetes fennici. 13

_ rubra (De C.) Fr. Pass. (enn. merid.).

. xerampelina (Schaeff.) Fr. Rariss. (Mustiala).
. heterophylla Fr. Pass.

consobrina Fr. Pass. (Fenn. merid.).

. foetens (Pers.) Fr. Freqv.

. emetica (Harz.) Fr. Pass.

. ochroleuca (Pers.) Fr. Rar.

. fragilis (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).

. integra (Linn.) Fr. Freqventiss. (enn. merid. et med.).
. decolorans Fr. Pass. (Fenn. merid.).

R. nitida (Pers.) Fr. Rariss. (Aboa).

R. alutacea Fr. Rariss. (Aboa’).

bd bd Eo bo bo ao bd Be

=e)

o~

23. Hygrophorus (Fr.) Karst.
. chrysodon (Batsch.) Fr. Rariss. (Mustiala).
. eburneus (Bull.) Fr. Freqv.
. melizeus Fr. Rariss. (Aboa).
H. erubescens Fr. Freqv. (Fenn. merid.).
. pudorinus Fr. Rariss. (T'ammela).
. discoideus (Pers.) Fr. Pass, (Fenn. merid.).
. olivaceoalbus Fr. Freqy. (Fenn. merid. et med.).
. hypothejus Fr. Freqy.
. agathosmus Fr. Freqv.
. pustulatus (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
H. lividoalbus Fr. Rariss. (T'ammela).
H. calophyllus Karst. Rariss. (T'ammela).

oo

aot Ss

24. Camarophyllus (Fr.) Karst.
C. caprinus (Scop.) Fr. Freqy. (Fenn. merid.).
C. pratensis (Pers.) Fr. Freqy. (Fenn. merid. et med.).
C. virgineus (Wulf.) Fr. Freqv.
C. bicolor Karst. Rariss. (‘Tammela).
©. cinereus (Pers.?) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Var. glaucus Karst. Rariss. (Mustiala).
C. niveus (Scop.) Fr. Rariss. (Mustiala).
C. fornicatus Fr. Rariss. (Mustiala).
*C. clivalis Fr. Rariss. (Mustiala).
C. streptopus Fr. Rariss. (Mustiala).
©. ovinus (Bull.) Fr. Rariss. (Mustiala).

14 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II.

. subradiatus (Schum.) Fr. Rar. (Fenn. merid.).
. irrigatus (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).
. laccatus (Scop.) Karst. Freqv.
. grumatus (Ir.) Karst. [Rariss. (Mustiala).
. pachyphyllus (Fr.) Karst
Var. incomis Karst. Rar. (‘’ammela).

Ca Ca" Caem eee

25. Hygrocybe (Fr.) Karst.
. ceracea (Wulf.) Fr. Freqv.
. coccinea (Schaeff.) Fr. Freqv. (Fenn. merid.).
. miniata Fl. Dan. Freqv.
. punicea Fr. Rariss. (Fenn. merid.).
. obrussea Fr. Rariss. (Aboa),
. conica (Scop.) Fr. Freqv.
. chlorophana Fr. Rar. (enn. merid.). .
H. psittacina (Schaeff.) Fr. Freqv. (Fenn. merid.),
H. ungvinosa Fr. Rariss. (Mustiala).
H. nitrata (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).

come eee

26. Lentinus Fr.
L. lepideus Fr. Freqv.

27, Lentinellus Karst.
L. cochleatus (Pers.) Karst. Freqv.
L. omphalodes (Fr.) Karst. Rariss. (Mustiala).

28. Hemicybe Karst.

H. ursina (Fr.) Karst. Rariss. (Tammela).

H. castorea (Fr.) Karst. Rariss. (Tammela).
H. vulpina (Fr.) Karst. Rariss. (Runsala). ’
H. auricula (Fr.) Karst. Rariss. (Tammela).

29. Schizophyllum Fr.
Sch. commune Fr. Rar. (Mustiala; Aboa),.

30. Lenzites Fr.
A. Pallidi. — Eulenzites Karst.

L. qvercinus (Linn.) Quél. Rar. (Runsala; Merimasku; Kyrk-
slit).

P. A. Karsten, Hymenomycetes fennici. 15

L. sorbinus sp. noy. Rariss. (Mustiala).

Pileus suberosus, effuso-reflexus, imbricatus, confluens, gla-
brescens, vulgo laevis, azonus, tenuis, pallescens, margine obtuso;
lamellae anastomosantes, sordide albae, crassiusculae. In trunco
emortuo Sorbi.

. heteromorphus Fr. Rariss. (Vasa; Alandia).
. betulinus (Linn.) Fr. Sat freqv. (Fenn. merid.).
. variegatus Fr. Rariss. (Tammela).

es ee

. Obscure colorati. — Gloeophyllum subgen. noy.

. Saepiarius (Wulf.) Fr. Freqventiss.

. abietinus (Bull.) Fr. Rariss. (Tammela).

. septentrionalis Karst. Rariss. (Kuusamo; Soukelo; Kola).

a eR

ol. Volvaria Ir.
. virgata Fr. Rariss. (Aboa).
. speciosa Fr. Pass. (Fenn. merid.).

<<

O2, Pluteus Fr.
Pl. cervinus (Schaeff.) Fr. Freqv.
“Pl. petasatus Fr. Rariss, (Mustiala).
*<Pl. umbrosus (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid. et med.).
*°"Pl. alandicus Karst. Rariss. (Alandia).
Pl. sororiatus Karst. Rariss. (Tammela),
Pl. nanus (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).
Pl. phlebophorus (Ditm.) Fr. Rariss. (Mustiala).

33. Entoloma Fr.

Ent. lividum (Bull.) Fr. Rariss. (Runsala).
Ent. qvisqviliare Karst. Rar. (Mustiala; Vasa).
Ent. madidum Fr. Rariss. (Helsingforsia).
Ent. jubatum Fr. Rariss. (Mustiala).

Ent. subrubens Karst. Rariss. (Mustiala).
Ent. griseocyaneum Fr. Freqv.

Ent. sericellum Fr. Freqv. (Fenn. merid.).
Ent. clypeatum (Linn.) Fr. Rariss. (Aboa).
Ent. rhodopolius Fr. Freqventiss.

Ent. majale Fr. Rar. (Tammela).

Ent. costatum Fr. Rariss. (Mustiala).
“Ent. Cordae Karst. Rariss. (Mustiala).

16

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I.

Ent. sericeum (Bull.) Fr. Freqv.
Ent. nidorosum Fr. Rariss. (Mustiala).

34. Clitopilus Fr.

Cl. prunulus (Scop.) Fr. Freqv. (Fenn. merid. et med.).
Cl. lentulus Karst. Rariss. (Mustiala).

Cl. undatus Fr. Pass.

Cl. cancrinus Fr. Rar. (Mustiala; Aboa).

Cl. vilis Fr. Rariss. (Mustiala).

35. Leptonia Fr.

_ anatina (Lasch.) Fr. Rariss. (Mustiala).
_lampropus Fr. Pass. (Fenn. merid.).

_ aethiops (Scop.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
. serrulata (Pers.) Fr. Freqv.

. chalybaea (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).
lazulina Fr. Rar. (Fenn. merid.).
formosa Fr. Rariss. (Mustiala).

. chloropolia Fr. Rariss. (Mustiala).

_ asprella Fr. Freqv. (Fenn. merid.).

. scabrosa Fr. Rariss. (Mustiala).
_nefrens Fr. Rariss. (Mustiala).

gil call oll alll all all ot al alas

36. Nolanea Fr.

N. pascua (Pers.) Fr. Pass.

*N. pallescens Karst. Rariss. (Mustiala).

**N_ molliuscula Karst. Pass. (Fenn. merid.).

N. minuta Karst. Rariss. (Mustiala).

N. limosa Fr. Rariss. Cuapponia).

N. mammosa (Linn.) Fr. Freqv. (Fenn. merid.).

N. juncea Fr. Rariss. (Mustiala).

N. vinacea Fr. 8 sqvamulosa Karst. Rariss. (Mustiala).
N. icterina Fr. Rariss. (Mustiala).

N. infula Fr. Pass. (Fenn. merid.).

N. exilis Fr. var. marginella Karst. Rariss. (Mustiala).

37. Eceilia Fr.
Kec. polita Fr. Rariss. (Mustiala).
Eee. nigrella (Pers.) Karst. Rariss. (Mustiala).

P. A. Karsten, Hymenomycetes fennici. L7

Ece. parkensis Fr. LRariss. (Mustiala).
Ecc. griseorubella (Lasch.) Fr. Rariss. (Mustiala).

38. Claudopus W. Sm.
Cl. variabilis (Pers.) Freqv. (Fenn. merid. et med_).
*C]. microsporus Karst. Rariss. (Aboa).
Cl. depluens (Batsch.) Rariss. (Mustiala).
Cl. byssisedus (Pers.) Rar. (Fenn. merid.).

39. Roumeguerites Karst.
R. fastibilis (Fr.) Karst. Rar. (Mustiala; Aboa).
R. versipellis (Fr.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).
R. elatellus Karst. Rariss. (Mustiala).

40. Inoecybe Fr.

In. plumosa (Bolt.) Fr. Rariss. (Mustiala).
“In. abjecta Karst. Rariss. (Mustiala).

In. pyriodora (Pers.) Fr. Rariss. (Aboa).
In. lacera Fr. Freqventiss.

In. deglubens Fr. Rariss. (Mustiala).

In. delecta Karst. Rariss. (Mustiala).

In. obscura (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).
In. debilipes Karst. Rariss. (Mustiala).

In. fibrosa (Sow.) Fr. Rariss. (Mustiala).
In. fastigiata (Schaeff.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
In. hiulea Fr. Rariss. (Aboa).

In. rimosa (Bull.) Fr. Pass.

In. asterospora Quél. Rariss. (Tammela).
In. sambucina Fr. Rariss. (Mustiala).

In. lucifuga Fr. Rariss. (Runsala).

In. geophylla (Sow.) Fr. Freqv.

In. vatricosa Fr. Pass. (Fenn. merid.).

41. Hebeloma Fr.

H. testaceum (Batsch.) Fr. Rariss. (Aboa).
H. punctatum Fr. Freqv. (Fenn. merid.).
H. mesophaeum Fr. Pass. (Fenn. merid.).
H. sinapizans Fr. Rariss. (Runsala).
H. crustuliniforme (Bull.) Fr. Freqy.
H. elatum (Batsch.) Fr. Rariss. (Mustiala).

to

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT.

. longicaudum (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).
. truncatum (Schaeff.) Fr. Rariss. (Aboa).

. nudipes Fr. Rariss. (Mustiala).

. spoliatum Fr. Rariss. (Mustiala).

_ syrjense Karst. Rariss. (Mustiala).

. tortuosum Karst. Rariss. (Tammela).

_ scabellum Fr. Pass. (Fenn. merid.).

min smote

42. Ripartites Karst.

R. tricholoma (Alb. & Schw.) Karst. Rariss. (Tammela).
R. laevigatus Karst. Rariss. (Mustiala).
R. scambus (Fr.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).

43. Nyetalis Fr.
N. parasitica (Bull.) Fr. Freqy. (Fenn. merid.).

44. Rozites Karst.

R. caperatus (Pers.) Karst. Freqy.

45. Pholiota Fr.

Ph. heteroclita Fr. Pass. (Fenn. merid.).

Ph. cerifera Karst. Rariss. (Mustiala).

Ph. aurivella (Batsch.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).

*Ph. filamentosa (Schaeff.) Fr. Rar. (Mustiala; Aboa).
Ph. sqvarrosa (Muell.) Fr. Pass.

Ph. lucifera (Lasch.) Fr. Rariss. (Mustiala).

Ph, flammans Fr. Freqy.

Ph. tuberculosa (Schaeff.) Fr. Pass.

Ph. curvipes (Alb. & Schw.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Ph. muricata Fr. Rariss. (Alandia).

Ph. kolaénsis Karst. Rariss. (Kola).

Ph. aurea (Bolt.) Fr. Rariss. (Mustiala).

Ph. praecox (Pers.) Fr. Freqv.

Ph. phalerata Fr. Rariss. (Aboa).

Ph. confragosa Fr. Rariss. (Mustiala).

Ph. mutabilis (Schaeff.) Fr. Freqventiss.

Ph. marginata (Batsch.) Fr. Freqy. (Fenn. merid. et med.),
Ph. unicolor (Fl. Dan.) Fr. Rariss. (Lapponia).

Ph. pumila (Pers.) Fr. Rariss. (Aboa).

P. A. Karsten, Hymenomycetes fennici. 19

Ph. mycenoides Fr. [tariss. (‘T'ammela).
Ph. togularis (Bull.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Ph. blattaria Fr. Rariss. (Mustiala).

46. (Cortinarius Fr.

C. triumphans Fr. Rar. (Mustiala; Aboa).
C. claricolor Fr. Freqv. (Fenn. merid.).
C, turmalis Fr, Fr. Rariss. (Mustiala).
C. balteatus Fr. Rariss. (Mustiala; Alandia).
C. sebaceus Fr. *C. calimorphus Karst. Rariss. (Mustiala),
C. varius Fr. Pass. (Fenn. merid.).
C. cyanopus Fr. Rariss. (Mustiala).
}. percomis Fr. Rariss. (Mustiala).
}. anfractus Fr. Rar. (Fenn. merid.).
C .multiformis Fr. Freqv.
*C. rapaceus Fr. Rariss. (Aboa).
C. glaucopus (Schaeff.) Pass.
C. caerulescens (Schaeff.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
C. purpurascens Fr. Pass, (Fenn. merid.).
©. arqvatus (Alb. & Schw.) Fr. Rariss. (Mustiala; Alandia).
C. fulgens (Alb. & Schw.) Fr. Freqy. (Fenn. merid.).
*C. fulmineus Fr. Rariss. (Mustiala).
C. elegantior Fr. Rariss. (Mustiala).
C. scaurus Fr. Pass. (Fenn. merid.).
C. serarius Fr. Rariss. (Mustiala).:
C. decoloratus Fr. varr. betuleti Karst. et pineti Karst. Rar.
(Mustiala; Lapponia).
C. consobrinus Karst. Rariss. (Mustiala).
C. decolorans (Pers.) Fr. Rar. (Mustiala; Aboa).
). porphyropus (Alb. & Schw.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
C. corruscans Fr. Rariss. (Mustiala).
C. papulosus Fr. Rariss. (Mustiala).
C. collinitus (Sow.) Fr. Freqv.
}. mucifluus Fr, Pass. (Fenn. merid.).
C. elatior Fr. Pass. (Fenn. merid.).
C. salor Fr. *Rariss. (Mustiala),
C. delibutus Fr. Pass. (Fenn. merid.).
C. subglutinosus Karst. Rariss. (Mustiala).
C. illibatus Fr. Rariss. (Mustiala).

20

at

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT.

epipoleus Fr. Rariss. (Aboa: Mustiala).

. Stillatitius Fr. Rar. (Fenn. merid.).

. opmmus Fr. Rariss. (Mustiala).

. argutus Fr. Rariss. (Mustiala).

. Vibratiis Fr. Freqy. (Fenn. merid.).

. argentatus (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).
. violaceus (Linn.) Fr. Pass.

. alboviolaceus Fr. Pass, (Fenn. merid.).

. malachius Fr. Pass. (Fenn. merid.).

camphoratus Fr. Rar. (Fenn. merid.).

. hircinus (Bolt.) Fr. Rariss. (Mustiala),
. traganus Fr. Freqy. (Fenn. merid. et med.).

Var. finitimus Weinm. Rar. (‘Tammela),

. calopus Karst. Rariss. (Mustiala).
. Suillus Fr. Rariss. (Mustiala).

rusticus Karst. Rariss. (Mustiala).

. venustus Karst. Rariss. (Mustiala).
. callisteus Fr. Pass. (Fenn. merid.).

pholideus Fr. Pass. (Fenn. merid.).

. riculatus Fr. Rariss. (Mustiala).

tabularis Fr. [ariss. (Mustiala).

. caninus Fr. fariss. (Mustiala).

. albocyaneus Fr. Rariss. (Aboa).

. anomalus Fr. Freqy. (Fenn. merid.).
i.
. ochrophyllus Fr. Rariss. (Aboa).

. Sangvineus (Wulf.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).

spilomeus Fr. Pass. (Fenn. merid.).

cinnamomeus (Linn.) Fr. Freqventiss.

. croceus (Schaeff.) Fr. Rariss. (Aboa).

. purpureobadius Karst. Rariss. (Mustiala).

. orellanus Fr. *C. concinnus Karst. Rariss. (Mustiala).
. fucatophyllus (Lasch.) Fr. (Tyrvis?).

. raphanoides (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).

. testaceocanescens Weinm. fRariss. (Mustiala).

. laniger Fr. Pass. (Fenn. merid.).

. bivelus Fr. Freqy. (Fenn. merid.).

. bulbosus (Sow.) Fr. Rariss. (Helsingtorsia: W. Nylander).
. arvalis Karst. Rariss. (Helsingforsia).
. plumiger Fr. Rariss. (Mustiala).

C.
C.
. incisus Fr.
. iliopodius Fr. Rariss. (Aboa).
. hemitrichus
. rigidus (Scop.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
. paleaceus Fr. Rariss. (Tammela).

. subferrugineus (Batsch.) Fr. Freqv.

. armeniacus

med.).

#QOQQ220

Bese SR

P, A. Karsten, Hymenomycetes fennici.

scutulatus Fr. Rariss. (Mustiala).

evernius Fr,
. haematochaelis (Bull.) *C. armillatus Fr. Freqy.
. limonius Fr.
. helvolus Fr.
. hinnuleus Fr. Rariss. (Runsala; Mustiala; Alandia).
. gentilis Fr.
. bovinus Fr.
. brunneus (Pers.) Fr. Freqyv. (Fenn. merid.),
. brunneofulvus Fr. Rar. (Mustiala; Aboa).

. glandicolor

Freqv. (Fenn. merid. et med.).

Freqy. (Fenn. merid.).
Rariss. (Runsala).

Freqv. (Fenn. merid.).
Rariss. (Mustiala).

Fr. Rar. (Mustiala; Helsingforsia).

. triformis Fr. *C. melleopallens Fr. Rariss. (Mustiala).
oC, fuscopallens Fr. Pass. (Fenn. merid.).

biformis Fr.

Rar. (Mustiala; Aboa).

flexipes (Pers.) Fr. Freqventiss. (Fenn. merid.).

Freqv. (Fenn. merid.).

(Pers.) Fr. Rar. (Fenn. merid.).

(Schaeff.) Fr. Freqventiss. (Fenn. merid. et

. damascenus Fr. Rariss. (Mustiala).

privignus Fr. Rariss. (Tyrvis).

dilutus (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).

saturninus Fr. Rariss. (Mustiala).

cypriacus Fr. *C. laetior Karst. Rariss. (Mustiala).
. castaneus (Bull.) Fr. Freqv.

*C cohabitans Karst. Rariss. (Mustiala). aT

’, phaeophyllus Karst. Rariss. (Mustiala). 8 ee
. angulosus Fr. Rariss. (Mustiala). 97°
. uraceus Fr.
. Jubarinus Fr. Pass. (Fenn. merid.). | iB R
. dolabratus Fr. Rar. (Mustiala; Runsala). me
. rigens Fr, |

. leucopus (Bull.) Fr. Rar. (Mustiala; Aboa). <4
. scandens Fr. Rariss, (Mustiala).

. erythrinus Fr. Pass.

Rariss. (Aboa). in ~_ ‘

Freqy. (Fenn. merid.). ee

rd

A,

A,

Pe a ey

a AA

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II.

. decipiens (Pers.) Fr. Pass.

. detonsus Fr. Rariss. (Mustiala).

. saniosus Fr. Pass.

. obtusus Fr. Freqv. (Fenn. merid. et med.).
. acutus (Pers.) Fr. Rar. (Mustiala; Aboa).

. depressus (Weinm.) Fr. Rariss. (Aboa).

. fasciatus Fr. Rar. (Mustiala; Aboa).

47. Flammula Fr.

. lenta (Pers.) Fr. Freqy.

. lubrica (Pers.) Pass. (Fenn. merid.).

. spumosa Fr. Freqv.

. carbonaria Fr. Freqy.

. astragalina Fr. Rariss. (Runsala).

. alnicola Fr. Freqv. (Fenn. merid.).

. flavida (Schaeff.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).

. inopus Fr. Rariss. (Mustiala).

. penetrans Fr. Freqyentiss. (Fenn. merid. et med.).
. hybrida Fr. Rar. (Mustiala, Aboa).

. sapinea Fr. Rar. (Mustiala, Aboa).

. limulata Fr. Pass. (Fenn. merid.).

. abrupta Fr. Rariss. (Mustiala).

. liqviritiae (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.}.

. picrea (Pers.) Fr. Freqv. (Fenn. merid. et med.).

48. Naucoria Fr.
lugubris Fr. Rariss. (Mustiala).
Jennyae Karst. Rariss. (Mustiala).
cucumis (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).

.2 miserrima Karst. Rariss. (Mustiala).

. hyperella Fr. Rariss. (Mustiala).

_ cerodes Fr. *N. muscorum Karst. Rariss. (Mustiala).
. pusiola Fr. Rariss. (Mustiala).

nucea Fr. Rariss. (Aboa).

. scoleasina Fr. Rariss. (Mustiala).

. sideroides (Bull.) Fr. Rar. (Tammela).
. badipes (Pers.?) Fr. Rariss. (Tammela).
. camerina Fr. Rariss. (Mustiala).

. vervacti Fr. Rariss. (lammela).

P. A. Karsten, Hymenomycetes fennici.

Ww
ee)

N. pediades Fr. Pass. (Fenn. merid.).
N. semiorbicularis (Bull.) Fr. Rariss. (Aboa).
N. arvalis Fr. Rariss. (Mustiala).
N. tabacina (DeC.) Fr. Rariss. (Mustiala).
N. tenax Fr. Rar. (Mustiala; Aboa).
N. myosotis Fr. Freqy. (Fenn. merid.).
N. scorpioides Fr. Rariss. (Mustiala).
N. temulenta Fr. Rariss. (Mustiala).
N. tavastensis Karst. Rariss. (Tammela).

N. erinaceus Fr. Rariss. (Mustiala).

N. siparia Fr. Rariss. (Tyrvis).

N. conspersa Fr. Pass. (Helsingforsia; Mustiala; Aboa).
N. deflectens Karst. Rar. (Tammela).

N. escharoides Fr. Freqv. (Fenn. merid.).

N. limbata (Bull.) Fr. Rariss. (Mustiala).

N. segestria Fr. Rariss. (Aboa).

49, alera Fr.
G. sphaerobasis Post. Rariss. (Mustiala; Lemland Alandiae).
G. tenera (Schaeft.) Fr. Freqventiss.
G. siliginea Fr. Pass. (Fenn. merid.).
*G, flexipes Karst. Rariss. (Mustiala).
G. spartea Fr. Rariss. (Aboa).
G. hypnorum (Batsch.) Fr. Freqv.
*G, sphagnorum (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
G. mycenopsis Fr. Rariss. (Mustiala).

50. Tubaria W. Sm.
_ anthracophila Karst. Rariss. (Mustiala).
. furfuracea (Pers.) Freqv.
T. stagnina (Fr.) Rariss. (‘Tammela).
T. viscidula Karst. Rariss. (Mustiala).
T. inqvilina (Fr.) Rariss. (Merimasku).
T. phaeophylla Karst. Rariss. (Mustiala).

Lae Ml

51. Phialocybe Karst.
Ph. epibrya (Fr.) Karst. Rariss. (Aboa).

52. Bolbitius Fr.
B. vitellinus Fr: Pass. (Fenn. merid.).

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II.

B. Boltoni Fr. Rariss. (Aboa).
B. fragilis (Linn.) Fr. Pass.
B. bulbillosus Fr. Rariss. (Mustiala).

53. Agaricus (Linn.) Karst.
Ag. augustus Fr. Rariss. (Mustiala).
Ag. arvensis Schaeff. Freqv. (Fenn. merid.).
Ag. campestris Linn. Freqy.
Ag. silvaticus Schaeff. Rariss. (Mustiala).
Ag. comtulus Fr. Rariss. (Mustiala).

54. Stropharia Fr.
Str. depilata (Pers.) Fr. Freqv.

Str. aeruginosa (Curt.) Fr. Freqy. (Fenn. merid. et med.).

“Str. albocyanea (Desm.) Fr. Rariss. (Tammela).
Str. inuncta Fr. Rar. (Aboa; Mustiala).

Str. melasperma (Bull.) Fr. Rariss. (Aboa).

Str. luteonitens (Wahl.) Fr. Rariss. (Lapponia).
Str. albonitens (Fr.) Karst. Rar. (Tammela).
Str. merdaria Fr. Pass. (Fenn. merid. et med.).
Str. stercoraria Fr. Rear.

Str. semiglobata (Batsch.) Fr. Freqyventiss.

*Str. siccipes Karst. Rariss. (Mustiala).

Str. semilanceata (Fr.) Karst. Freqv. (Fenn. merid.).
Str. spintrigera Fr. Rariss. (Mustiala).

Str. Caput-Medusae Fr. var. alba Karst. Nariss. (Mustiala).

55. Naematoloma Karst.

. sublateritium (Schaett.) Karst. Pass. (Tammela; Aboa).

N

N. capnoides (Fr.) Karst. Freqventiss.

N. epixanthum (Fr.) Karst. Rariss. (Mustiala).
N. fasciculare (Huds.) Karst. Freqv.

N. dispersum (Fr.) Karst. Rariss. (Mustiala).
N.? udum (Pers.) Karst. Freqy.

*N. Polytrichi (Fr.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).

steal.

*“N. elongatum (Pers.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).

56. Hypheloma (Fr.) Karst.
H. velutinum (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.),
H. cascum Fr. Rariss. (Mustiala).

P. A. Karsten, Hymenomycetes fennici.

H. subpapillosum Karst. Rariss, (Mustiala).

H. Candollianum Fr. Rariss. (Mustiala).

H. appendiculatum (Bull.) Fr. Freqv. (Fenn. merid. et ed.).
H. pilulaeforme (Bull.) Fr. Rariss, (Mustiala),

I. hydrophilum (Bull.) Fr. Rariss. (Aboa).

D7. Psilocybe Fr.

Ps. atrobrunnea (Lasch.) Fr. Rariss. (Tammela),
Ps. ericaea (Pers.) Fr. Rariss. (Tammela).

“Ps, dichroa (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Ps. callosa Fr. Rar. (Helsingforsia; Aboa).

Ps. spadicea Fr. Sat freqv. (Fenn. merid.).

Ps. cernua (Vahl.) Fr. Rariss. (Mustiala).

Ps. foenisecii (Pers.) Fr. Freqv. (Fenn. merid. ),
Ps. simulans Karst. Rariss. (Mustiala).

Ps, Gilletii Karst. Rariss. (Mustiala).

58. Psathyra Kr.
Ps. conopilea Fr. Rar. (Mustiala; Aboa).
Ps. corrugis (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).
Ps. torpens Fr, Rariss. (Merimasku).
Ps. gyroflexa Fr. Rariss. (Aboa).
Ps. tenuicula Karst. Rariss. (Tammela).
Ps. obtusata Fr. Rariss. (Aboa; Mustiala).
Ps, fatua Fr. Rar. (Tammela; Merimasku).
Ps, fibrillosa (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).
Ps, frustulenta Fr. Rariss. (Mustiala).
Ps, pennata Fr. Pass. (Fenn. merid.).
“Ps. gossypina (Bull.) Fr. Raviss. (Mustiala).
Ps. urticaecola Berk. & Br. Rariss. (Mustiala).

59. Deconica W. Sm.
D. coprophila (Bull.) Pass. (Fenn. merid.),
D. bullacea (Bull.) Pass. (Fenn. merid.).
D. atrorufa (Schaeff.) Freqy. (Fenn. merid.).
60. Anellaria Karst.

An. separata (Linn.) Karst. Freqy.

lo
>)

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II.

61. Panaeolus (Fr.) Karst.
P. sphinctrinus Fr. Freqy. (Fenn. merid.).
P. campanulatus (Linn.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
P. papilionaceus (Bull.) Fr. Sat freqy.
P. fimicola Fr. Rariss. (Mustiala).

62. Psathyrella Fr.
Ps. gracilis Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Ps. impatiens Fr. Rariss. (Mustiala).
Ps. hiascens Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Ps. caudata Fr. Rar. (Aboa; Mustiala).
Ps. atomata Fr. Freqv. (Fenn. merid.).
Ps. subrosea Karst. Rariss. (Mustiala).
Ps. disseminata (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
63. Gomphidius Fr.
G. glutinosus (Schaetf.) Fr. Freqv.
G. roseus Fr. Pass. (Fenn. merid.).
x. viscidus (Linn.) Fr. Freqv.

C2

64. Pselliophora Karst.
Ps. comata (Muell.) Karst. Rar. (Aboa; Mustiala).
Ps. ovata (Schaeff.) Karst. Rariss. (Aboa).
Ps. atramentaria (Bull.) Karst. Freqy. (Fenn. merid. et med.).
Ps. ephemeroides (Bull.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).
*Ps, muscorum Karst. Rariss. (Mustiala).

65. Oncopus Karst.
Onc. sterqvilinus (Fr.) Karst. Rariss. (Mustiala).
66. Coprinus (Fr.) Karst.

C. fimetarius (Linn.) Fr. Freqv.
C. cinereus (Schaeff.) Fr. Rariss. (Mustiala).
CG. tomentosus (Bull.) Fr. Rar. (Aboa; Mustiala).
C. niveus (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
C. lagopus Fr. Rariss. (Mustiala).

Var. Albertinae Karst. Rariss. (Mustiala).
C. lagopides Karst. Rariss. (Mustiala).
C. Spegazzinii Karst. Rariss. (Mustiala).
©. mycenopsis Karst. Rariss. (Mustiala).

: + Rae
Pp. A. Karsten, Hymenomycetes fennict. 27

- sororius Karst. Rariss. (Mustiala).

_ nycthemerus Fr. Rariss. (Mustiala).
_affinis Karst. Rariss. (Mustiala).

radiatus (Bolt.) Fr. Freqy. (Fenn. merid. ).
. micaceus (Bull.) Fr. Pass.

Var. marcescens Karst. Rariss. (Mustiala).
- domesticus (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).
_stercorarius Fr. Rariss. (Mustiala).
-inamoenus Karst. Rariss. (Mustiala).

. ephemerus Fr. Freqyv.

. plicatilis (Curt.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
. deliqvescens (Bull.) Fr. Rariss. (Aboa).

_ congregatus (Bull.) Fr. Rariss. (Aboa).
-tardus Karst. Rariss. (Mustiala).
Schroeteri Karst. Rariss. (Mustiala).

. proximellus Karst. Rariss. (Mustiala).
Boudieri Quél. Pass. (Fenn. merid.).

_ phyllophilus Karst. Rariss. (Mustiala).

eo eos up war

Co eee Oy CO OPO

G7. Coprinopsis gen. nov.

Sporae brunneae yel brunneo-purpurascentes.
©. Friesii (Quél.) Rariss. (Mustiala).
C. phaeosporus Karst. Rariss. (Mustiala).

Subfam. IL. Cantharelleae Karst.
Lamellae crassae, plicaeformes, acie obtusae.

68. Cantharellus (Fr.) Karst.

(. cibarius Fr. Freqy. (Fenn. merid. et med.).

C. aurantiacus (Wulf.) Fr Freqv. (Fenn. merid, et med.).
C. umbonatus Fr. Freqy.

C. albidus Fr. Rariss. (Mustiala).

CG. infundibuliformis (Scop.) Fr. Freqy.

69. Leptoglossum Karst.

L. muscigenum (Bull.) Karst. Rariss. (Aboa).
L. glaucum (Batsch.) Karst. Rariss. (Mustiala).

28 Acta Societatis pro Fauna et flora Fennica IT.

70. Leptotus Karst.
L. retirugus (Fr.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).
L. lobatus (Pers.) Karst. Rar. (Fenn. merid.).

71. Trogia Fr.
Tr. crispa (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).

Fam. Il. Polyporineae.

Subfam. I. Boletineae Karst.
1. Tylopilus Karst. in Rey, myc. 1881. p. 16.

T. felleus (Bull.) Karst.
*T. fuscescens Karst. Rariss. (Vasa; Mustiala; Helsingforsia).

2. Cricunopus Karst. in Rey. myc, 1881, p. 16.
Cr. luteus (Linn.) Karst. Freqy.
Cr. elegans (Schum.) Karst. Rariss. (Mustiala; Alandia: Fr.
Elfving).
Cr. flavidus (Fr.) Karst. Pass.

3. Tubiporus (Paul.) Karst. in Rev. myc. 1881, p. 16.
. pachypus (Fr.) Karst. Rariss. (Aboa).

. edulis (Bull.) Karst. Freqv.

. luridus. (Schaeff.) Karst. Rariss. (Vallis gratiae).
. leucopus Karst. Rariss. (Aboa).

eRe

ee

4. Boletus (Dill.) Karst. Hattsv.
. bovyinus Linn. Freqy.
. piperatus Bull. Freqv.
. variegatus Swartz. Freqy.
. granulatus Linn. Rariss. (Aboa).
. badius Fr. Rariss. (Mustiala; Aboa).
. subtomentosus Linn. Freqy.
. Spadiceus Schaeff. Rariss. (Aboa).

=o ilorgooBeoMesk asks

5. Gyrodon Opat.
. labyrinthicus (Ir.) Opat. Rariss. (Mustiala).
. sistotrema (Fr.) Opat. Rariss. (Aboa).

2 92

i
iden

P. A. Karsten, Hymenomycetes fennici.

6. Krombholzia Karst. in Rey. myc. 1881, p. 17.
Kr. scabra (Bull.) Karst. Freqventiss.
Kr, versipellis (Fr.) Karst. Freqy.

7. Kistulina Bull.
F. hepatica (Huds.) Fr. Rariss. (Runsala).

8. Solenia Hottm.
S. fasciculata Pers. Pass. (Fenn. merid.).
S. anomala (Pers.) Fr. Freqv.

Subfam, Il. Polyporeae Karst.

9, Polyporus (Mich.) Karst.
P. subsqvamosus (Linn.) Fr. *P. repandus Fr. Rariss. (Mus-
tiala).
P. leucomelas (Pers.) Fr. Rariss. (Nyland; Mustiala).
P. ovinus (Schaeff.) Fr. Freqv. (Fenn. merid.).

10. Polypilus Karst. Rey. myc. 1881, p. 17.
P. frondosus (Schrank.) Karst Rariss. (Runsala).
P. confluens (Alb. & Schw.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).
P. sulphureus (Bull.) Karst. Rariss. (Aboa).

11. Bjerkandera Karst. Hattsv.
Bj. tephroleuca (Fr.) Karst. Rariss. (Vallis gratiae: Mustiala).
3j. pallescens (Fr.) Karst. Rariss. (Mustiala).
Bj. chionea (Fr.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).
Bj. fumosa (Pers.) Karst. Rariss. (Helsingforsia).
Bj. adusta (Willd.) Karst. Freqv.
3}. dichroa (Fr.) Karst. Pass.
Bj. amorpha (Fr.) Karst. Sat freqv.
Bj. lactea (Fr.) Karst. Rariss. (Mustiala).
Bj. mollis (Pers.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).
3}. fragilis (Fr.) Karst. Rariss. (Mustiala).
Bj. caesia (Schrad.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).
Bj. trabea (Rostk.) Karst. Rariss. (Mustiala).
Bj. Weinmanni (Fr.) Karst. Rariss. (‘Tammels).
Bj. borealis (Fr.) Karst. Pass.
Bj. hirsuta (Wulf.) Karst. Pass.

30

Acta Societatis pro Fanna et Flora Fenniea IT.

Bj. velutina (Pers.) Karst. Sat freqy.
Bj. zonata (Fr.) Karst. Freqventiss.

Bj. versicolor (Linn.) Karst. Pass.

Bj. abietina (Dicks.) Karst. Freqventiss.

12. Piptoporus Karst. in Rev. myc. 1881, p. 17.
P. betulinus (Bull.) Karst. Freqy.

13. Polyporellus Karst. Symb. VI, p. 28.

P, lepideus (Fr.) Karst. Rariss. (‘lammela).
Var. submurinus Karst. Rariss (Mustiala).
P. brumalis (Pers.) Karst. Freqv.
P. incendiarius (Weinm.) Karst. Rariss. (Mustiala).
P. sqvamosus (Fr.) Karst. Rariss. (‘Tammela).
P. infundibuliformis (Pers.} Karst. Pass. (Fenn merid.).
*P, melanopus (Pers.) Rariss. (Mustiala).
P. picipes (Fr.) Karst. Rariss. (Aboa).
P. varius (Pers) Karst. Rariss. (Aboa; Jomala Alandiae).
P. elegans (Bull.) Karst. Pass.

he

14. Ganoderma Karst. Rey. myc. 1881, p. 17.

G. lucidum (Leyss.) Karst. Rariss. (Runsala; Merimasku: Vasa).

15. Trametes (Ir.) Karst. Hattsv.
A. Pileus crusta tectus. — Fomitopsis Karst.
Tr. pinicola (Fr.) Karst. Freqv.
Tr. rufopallida (Trog.) Karst. Rariss. (Aboa).
Tr. rosea (Alb. & Schw.) Karst. Pass.
Tr. connata (Weinm.) Fr. Rar. (Tammela; Aboa; Nerpes).
Tr. annosa (Fr.) Fr. Rariss. (Mustiala).
B. Pileus nulla cute tectus. — Pycnoporus Karst.
Tr. odora (Somm.) Fr. Rariss. (Asikkala: J. P. Norrlin;

Mustiala).

Tr. populina Fr, Rariss. (Runsala).

Tr. serialis (Fr.) Fr. Pass. (Fenn. merid. et med.).
Tr. epilobii Karst. Rariss. (Mustiala, Kola).

Tr. cinnabarinus (Jacqu.) Fr. Pass.

Tr. ribicola Karst. Rariss. (Mustiala).

P. A. Karsten, Hymenomycetes fennici. 31

16. Daedalea (Pers.) Karst.

D. unicolor (Bull.) Fr. Freqvyentiss.
D). mollis Somm. Pass.

17. lrpex (Fr.) ‘Karst.

Irp. fuscoviolaceus Fr. Freqv.

Irp. lacteus Fr. Pass. (Fenn. merid. et med.),

Irp. sinuosus Fr. Rariss. (Helsingforsia; Aboa: Mustiala).

18. Physisporus Chey.

Ph. medulla-panis (Pers.) Chey. Rariss. (Helsingforsia: Mus-
tiala).

Ph. obducens (Fr.) Chey. Rar. (Tammela; Helsingforsia:
Merimasku).

Ph. callosus (Fr.) Chev. Pass.

Ph. vitellinus Karst. Rariss. (Mustiala),

Ph. euporus Karst. Rariss. (Mustiala).

Ph. variecolor Karst. Rariss. (Mustiala).

Ph. serenus Karst. Tariss. (Mustiala).

Ph. Rostafinskii Karst. Rariss. (Mustiala).

Ph. vulgaris (Fr.) Chey. Freqy.

Ph. molluscus (Pers.) Chey. Freqv.

Ph. mucidus (Pers.) Chey. Rariss. (Mustiala).

Ph. hians Karst. Rariss. (Mustiala).

Ph. sangvinolentus (Alb. & Schw.) Chey. Rariss. (‘T'ammela).

Ph. vaporarius (Pers.) Chey. Rariss. (‘Tammela).

Ph. Vaillantii (De C.) Chey. Rariss. (Tyrvis).

Ph. incarnatus (Alb. & Schw.) Chey. Pass. (Ruoyesi: Tyrvis;
Tammela; Mustasaari; Kola).

* Ph. sinuosus (Hr.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).

Ph. serpens (Fr.) Karst. Rar, (Fenn. merid.).

19. Xylodon (Ehrenb.) Karst.

Resupinatus, immarginatus; pori partiti.

X. paradoxus (Schrad.) Karst. Rariss. (Helsingforsia: W.
Nylander; Mustiala).
X. obliquus (Schrad.) Karst. Freqy,

co

ne

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT.

20. Ischnoderma Karst. Symb. VI, p. 24.

Ischn. benzoinum (Fr.) Karst. Pass. (Fenn. merid. et med.).
Ischn. dryadeum (Pers.) Karst. Rariss. (Runsala).

21. Polystictus (Fr.) Karst.

P. perennis (Linn.) Fr. Freqy.
P. tomentosus (Fr.) Rariss. (Mustiala; Merimasku).
P. Schweinizi Fr. Rariss. (Tammela; Aboa).

22. Inonotus Karst. Hattsyv.

In. fibrillosus Karst. Rariss. (Tammela; Sideby).
In. radiosus (Sow.) Karst. Freqy. (Fenn. merid.).
In. cuticularis (Bull.) Karst. Rariss. (Mustiala).
In. nidulans (Fr.) Karst. Pass.

25. Fomes (Fr.) Karst.

F. applanatus (Pers.) Fr. Rar. (Tammela; Aboa; Nylandia).
F. fomentarius (Linn.) Fr. Freqventiss.

F. nigricans Fr. fRariss. (Lapponia).

F. igmiarius (Linn.) Fr. Freqvyentiss.

F. pini (Brot.) Karst. Pass.

F. protractus Fr. Rariss. (Vallis gratiae).

F. fulvus Fr. Rariss. (Aboa).

F. Ribis (Schum.) Fr. Rariss. (Kyrkslatt: H. A. Kullhem:

F. salicinus (Pers.) Karst. Freqv.
F. odoratus (Wulf.) Fr. Pass.
24. Poria (Pers.) Karst.

P. obliqva (Pers.) Karst. Rariss. (Mustiala).

P. ferruginosa (Schrad.) Karst. Pass. (Fenn. merid. et med.).
P. contigua (Pers.) Karst. Pass.

P. rixosa Karst. (Tammela; Vasa; Aboa).

Subfam. Ul. Mernlieae Karst.

25. Sistetrema Pers.

S. confluens Pers. Rariss. (Tammela).

P. A. Karsten, Hymenomycetes fennici. 33

26. Merulius (Hall.) Fr.
M. tremellosus Schrad. Freqy.
M. niveus Fr. Freqy.
M. fugax Fr. Rariss. (Mustiala).
M. aureus Fr. Pass.
M. himantioides Fr. Pass. (Fenn. merid.).
M. molluscus Fr. Pass. (Fenn. merid.).
M. porinoides Fr. Rariss. (Tammela).
M. serpens Tod. Pass. (Fenn. merid.).
M. lacrymans (Wulf.) Fr. Pass. (Fenn. merid. et med.).
M. sqvalidus Fr. Rariss. (Helsingtorsia).

27. Phiebia Fr.

Phl. merismoides Fr. Rariss. (Aboa).
Phl. radiata Fr. Pass. (Fenn. merid.).
Phl. contorta Fr. Rariss. (Lapponia’).
Phl. centrifuga Karst. Rariss. (Mustiala).

Fam. JU. Hydnaceae,

Subfam. I. Hydneae Karst.

Hymenium aculeatum.

1. Tyrodon Karst, Rey. myc. 1881, p. 19.
T. repandus (Linn.) Karst. Freqy.
*T. rufescens (Pers.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).

2. Creolophus Karst. Symb. VI, p. 27.
Cr. corrugatus (Fr.) Karst. Rariss. (Mustiala).
Cr. cirrhatus (Pers.) Karst. Rariss. (Aboa; Mustiala).
3. Tremellodon Pers.

Tr. gelatinosus (Scop.) Pers. Pass. (Fenn. merid.).
*Ty. auriculatus Fr. Rariss. (Fagervik: E. Hisinger).

4. Phellodon Karst. in Rey. myc. 1881, p. 19.

Ph. niger (Fr.) Karst. Rar. (‘Tammela; Aboa).
Ph. melaleucus (Fr.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).

34 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT.

Ph. cyathiformis (Schaeff.) Karst. Sat. freqy. (Fenn. merid.
et med.).

5. Climacodon Karst in Rey. myc. 1881, p. 20.
Cl. septentrionalis (Fr.) Karst. Rariss. (Tyrvis: Helsingfor-
sia: Fagervik). .
6. Dryeden Quél.
Dr. corallioides (Scop.) Quél. Rariss. (Aboa; Mustiala; Hel-
singforsia).
*Dr. caput-ursi (Fr.) Quél. Rariss. (‘Tammela; Helsingforsia).

7. Uydnum (Linn.) Quél.
H. niveum Pers. MRariss. (Aboa). ;
H. farinaceum Pers. Pass. (Fenn. merid. et med.).
H. subtile Fr. Rariss. (Mustiala).
H. viride (Alb. & Schw.) Fr. Rariss. (Helsingforsia).
H. pinastri Fr. Rar. (Fenn. merid.). rich

S. Mucronella Fr.

M. calva (Alb. & Schw.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
M. aggregata Fr. Rariss. (Mustiala).

9. Sareedeon Quél.
imbricatus (Linn.) Quel. Freqv.
subsqvamosus (Batsch.) Quél. Rariss. (Mustiala).
scabrosus (#r.) Quél. Rariss. (Tammela).
laevigatus (Swartz) Quél. Rariss. (Aboa).
. fragilis (Fr.) Quél. Pass. (Fenn. merid.).
fusipes (Fr.) Quél. Rariss. (Mustiala).

10. Calodon Queél.
C. svaveolens (Scop.) Quél. Freqyv. (Fenn. merid. et med.).
©. caeruleus (Fl. Dan.) Quél. Rariss. (Mustiala).
C. geogenius (Fr.) Karst. Rariss. (Mustiala).
C. aurantiacus (Alb. & Schw.) Quél. Pass. (Fenn. merid.).
C. ferrugineus (Fr.) Quél. Pass. (Fenn. merid.).
©. scrobiculatus (Fr.) Quél. Pass. (Fenn. merid.).
C. gracilipes Karst. Rariss. (Mustiala).

11. Pleurodon Quél.
Pl. auriscalpium (Linn.) Quél. Freqy. (Fenn. merid. et med.).

Do

A wf

Gl.

Ac.

P. A. Karsten, Hymenomycetes fennici. 35

12. Gloiodon Karst. Symb. VI, p. 28.
strigosus (Swartz) Karst. Rariss. (Mustiala).

13. Acia Karst. Symb. VI, p. 28.

fuscoatra (Fr.) Karst. Pass. (Tammela; Merimasku; Ruo-

vesi; _Knasa guba).

Ac.

ferruginea (Pers.) Karst. Pass.

Subfam. Il. Grandinieae Karst.

Hymenium tuberculosum, granulosum vel strigoso-exaspe-

ratum.

14. Radulum Fr.

R. pendulum Fr. Rariss. (Mustiala).
R. orbiculare Fr. Sat freqv.

Gr.
Gr.

Od.
Od.
Od.

Kn.

-_

Cl.

15. Grandinia Fr.
granulosa (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
mucida Fr. Rariss. (Mustiala).

16. Odontia Fr.

fimbriata (Pers.) Fr. Sat freqy. (Fenn. merid. et med.).
arguta (Fr.) Quél. Rar. (Mustiala; Helsingforsia).
stipata (Fr.) Quél. Freqv. (Fenn. merid. et med.).

17. Kneiffia Fr.
setigera Fr. Rar. (Fenn. merid.).

Fam. IV. Thelephoraceae.

1. Craterellus Fr.

. lutescens (Pers.) Fr. Rariss. (Aboa).
. cornucopioides (Linn.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).

2. Sparassis Fr.

. crispa (Wulf.) Fr. Rariss. (Aboa).

3. Clavaria (Linn.) Karst.
flava Schaeff. Freqy. (Fenn. merid.).

36 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica If,

Cl. botrytes Pers. Rariss. (Mustiala; Lemo).

Cl. amethystina Bull. *Cl. lilacina Fr. Rar. (Mustiala: Run-
sala). |

Cl. fastigiata Linn. Rar. (Helsingtorsia: Mustiala).

Cl. muscoides Linn. Pass. (Fenn. merid.).

Cl. coralhoides Linn. Pass. (Fenn. merid.).

Cl. cinerea Bull. Rar. (Mustiala; Atsiiri).

Cl. cristata Pers. Sat freqv. (Fenn. merid.).

Cl. rugosa Bull. Rariss. (Mustiala).

C]. Kunzei Fr. Rariss. (Mustiala).

C]. pyxidata Pers. Pass. (Helsingforsia; Tyrvis; Tammela).

Cl. virgata Fr. Rariss. (Mustiala).

C]. epichnoa Fr. Rariss. (Mustiala).

Cl. purpurea Miill. Rariss. (Mustiala; Vasa).

C]. inaeqvalis Mill. Pass. (Fenn. merid.).

C]. vermicularis Scop. Rariss. (Mustiala).

*C). fragilis Holmsk. Freqvy.

Cl. canaliculata Fr. Rariss. (Mustiala).

Cl. mucida Pers. Pass.

** 4, Clavariella Karst. in Rey. myc. 1881, p. 21.
Cl. aurea (Schaeff.) Karst. Pass.
Cl. abietina (Pers.) Karst. Freqv. (Fenn. merid. et med.).
Cl. corrugata Karst. Rariss. (Mustiala).
Cl. flaccida (Fr.) Karst. Sat freqv. (Fenn. merid.).
Cl. fennica Karst. Rariss. (Mustiala).
Cl. svecica (Fr.) Karst. Rariss. (Mustiala).
Cl. gracilis (Pers.) Karst. Rariss. (Mustiala).
Cl. apiculata (Fr.) Karst. Rar. (Aboa; Mustiala).
C]. crispula (Fr.) Karst. Rariss. (Aboa).
“Ql, soluta Karst. Rariss. (Mustiala).
Cl. byssiseda (Pers.) Karst. Rariss. (Runsala).
Cl. pistillaris (Linn.) Karst. Rar. (Aboa; Mustiala).
C]. ligula (Schaeft.) Karst. Freqy.
Cl. paradoxa Karst. Rariss. (Mustiala).
Cl. fistulosa (Fr.) Karst. Pass. (Fenn. merid. et med.).

5. Typhula Fr.
T. juncea (Fr.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).
T. phacorrhiza (Reich.) Fr. Rar. (Tyrvis: Tammela).

P. A. Karsten, Hymenomycetes fennici. 37

. erythropus (Bolt.) Fr. Pass. (Aboa; Tammela; Tyrvis).
. inearnata Lasch. Rariss. (Aboa).
. gyrans (Batsch.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).
I. semen Quél. Freqv. (Fenn. merid.).
T. graminum Karst. Pass., sed fructificans semel tantum
prope Mustiala lecta.
T. falcata Karst. Rariss. (Mustiala).
l. caricina Karst. Rariss. (Mustiala).
T. muscigena Karst. Rariss. (Mustiala).
T. elegans Karst. Rariss. (Mustiala).
T. candida Fr. Rariss. (Mustiala).
T. filiformis (Bull.) Fr. Rariss. (Aboa).
T. gracilis Berk. Rariss. (Mustiala).

5 > 5 =
4 4 4 -

Som

6. Pistillaria Fr.
P. micans (Pers.) Hoffm. Rar. (Mustiala; Vallis gratiae).
*P. Sedi Karst. Rariss. (Mustiala).
P. culmigena Fr. Pass. (Fenn. merid. et med.).
P. qvisqviliaris Fr. Sat rar. (Fenn. merid.).
Var. inflata Karst. Rariss. (Mustiala).
P. ovata (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).

7. Cotylidia Karst. in Rev. myc. 1881, p. 22.
C. undulata (Fr.) Karst. Rar. (Fenn. merid.).

8. Stereum (Pers.) Karst.

St. purpureum Pers. Freqy.

St. hirsutum (Willd.) Fr. Freqventiss.

St. subcostatum Karst. Rariss. (Mustiala).

St. sangvinolentum (Alb. & Schw.) Fr. Freqy.
St. bicolor (Pers.) Fr. Rariss. (Mustiala).

St. rugosum Pers. Freqventiss.

9. Hymenochaete Ley.
H. rubiginosa (Schrad.) Léy. Rariss. (Runsala).
H. tabacina (Sow.) Lévy. Pass. (Aboa; Mustiala; hava: Kola;
Susijarvi).
H. abietina (Pers.?) Karst. Pass. (Tammela; Knisa guba).

38 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II.

10. Cyphella Fr.
A. Receptaculum subcarnosum.

C. alboviolascens (Alb. & Schw.) Karst. Freqy. (Fenn. me-
rid. et med.).

oe

Receptaculum membranaceum.

. membranacea (Alb. & Schw.) Karst. Rariss. (Mustiala).
. capula (Holmsk.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).

. griseopallida Weinm. Rariss. (Mustiala).
filicina Karst. Pass. (Fenn. merid.).

. Goldbachii Weinm. Rariss. (Mustiala).

. abieticola Karst. Rariss. (Mustiala).

. villosa (Pers.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).

*C. solenioides Karst. Rariss. (Mustiala).

. punctiformis (Fr.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).
muscigena (Pers.) Fr. Pass. (Fenn. merid.).

. galeata (Schum.) Fr. Rariss. (Mustiala).

. muscicola Fr. Pass. (Fenn. merid.).

a phen lor ke him we he

SCE S

11. Polyozus Karst. in Rev. myc. 1881, p. 22.
P. contortus Karst. MRariss. (Mustiala).

12. Xerocarpus Karst. in Rev. myc. 1884, p. 22.
X. violaceolividus (Somm.) Karst. MRariss. (Mustiala; Kola).
X. polygonius (Pers.) Karst. Pass. |
Var. polygonioides Karst. Rariss. (Mustiala).

X. ambiguus Karst. Rariss. (Aboa).

Effusus, subrotundus, marginatus, adnatus, grumoso-carti-
lagineus, rigescens, glaber; hymenium bullato-papillosum, gla-
brum, ferrugineolutescens; sporae minimae. Ad corticem Abietis.

X. rutilans (Fr.) Karst. Rariss. (Mustiala).

X. odoratus (Fr.) Karst. Rariss. (Mustiala).

X. alneus (Fr.) Karst. Rariss. (Vasa).

X. subsulphureus Karst. Rariss. (Mustiala).

13. Peniophera Cook.
P. Juniperi Karst. Rariss. (Mustiala).
P. laevigata (Fr.) Karst. Rar. (Aboa; Mustiala; Tammer-
forsia).
P. cinerea (Fr.) Cook. Sat freqv.

P. A. Karsten, Hymenomycetes fennici 39

14. Corticium (Fr.) Karst.
Pini Fr. Pass. (Fenn. merid.).
evolvens Fr. Rariss. (Aboa).
salicmum Fr. Freqy.
sarcoides Fr. Rariss. (Aboa).
flocculentum Fr. Rariss. (Mustiala).
. giganteum Fr. Freqv.
. lacteum Fr. Pass. (Fenn. merid.).
. radiosum Fr. Freqventiss.

C.? laeve (Pers.) Fr. Freqvy.

C.? roseum (Pers.) Fr. Pass.

C. sangvineum Fr. Freqy.

C. sulphureum Fr. Pass.

C. mustialense Karst. Rariss. (Tammela).

C. nitidulum Karst. Rariss. (Mustiala).

Effusum, ceraceum, adglutinatum, glabrum, lutescente argil-
laceum, ambitu similare; hymenium laeve, glabrum, contiguum,
siccitate nitens; sporae longit. 2—3 mmm., crassit. 1 mmm. Ad
ramulos exsiccatos Salicis pentandrae.

OO oe Ciera oe

C. calceum (Pers.) Fr. Freqy.

*C. contiguum Karst.

Hymenium contiguum, calceum; sporae longit. 4—6 mmm.,
crassit. 3—4 mmm. Ad lignum Juniperi.

C. lividum (Pers.) Fr. Pass.

C. lividocaeruleum Karst. Sat rar. (Mustiala; Ruva; Lap-
ponia rossica).
ochraceum Fr. Rar. (Tammela; Knasi& guba; Kola).
seriale Fr. Rariss. (Aboa).
. incarnatum (Pers.) Fr. Freqv.
. nudum Fr. Rariss. (Mustiala).
. comedens (Nees.) Fr. Pass.

Qonas

15. Exobasidium Vor.
Ex. Vaccinii (Fuck.) Vor. Freqy.
*Ex.Myrtilli Karst. Rariss. (Tammela).
Ex. Ledi Karst. Rariss. (Mustiala).
Ex. Andromedae Karst. Freqv. (Fenn. merid.).

40 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II.

Longe lateqve effusum, vulgo ambiens, tenue, excarne; hy-
menium purpurascens.

16. Lyomyees Karst. in Rey. myc. 1881, p. 23.
. serus (Pers.) Karst. Pass.
. papillosus (Fr.) Karst. Pass. (Fenn. merid.).
crustosus (Pers.) Karst. Freqy.

Sail sally

17. Seyphopilus gen. nov.

Receptaculum coriaceum, erectum, pileatum; pileus stipita
tus; sporae ferrugineae.

Se. caryophylleus (Schaeff.) Karst. var. flabellaris (Batsch.).
Rariss. (Mustiala).

18. Merisma Pers.
M. anthocephalum (Bull.) Karst. Rariss. (Mustiala).
M. palmatum (Scop.) Pers. Pass. (Fenn. merid. et med.).

19. Thelephora (Ehrh.) Karst.
Th. laciniata Pers. Freqventiss.

20. Xylobolus Karst. Hattsy.

Receptaculum lignosum, marginatum; sporae cinnamomeae.
X. frustulosus (Fr.) Karst. Rariss. (Runsala).

21. Coniphora Pers.
C. puteanea (Schum.) Fr. Freqv.
C. arida Fr. Freqy.
*C. lurida_ Karst. Rariss. (Mustiala).
C. fumosa Karst. Rariss. (Mustiala).
C. atrocinerea Karst. Rariss. (Mustiala).
C. olivacea (Fr.) Karst. Pass.

22. Hypochnus Fr.
H. olivaceus Fr. Rar.
H. crustaceus (Schum.) Karst. Rariss. (Mustiala).
H. fuscus Karst. Rariss. (Mustiala).
H. argillaceus Karst. Rariss. (Mustiala).

ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA’ FENNICA T.. II, Nr. 2.

ANTECKNINGAR

OM

FINSKA DESMIDIEER

AF

FREDR. ELFVING.

MED: EN TAFLA.

(Anmaldt den 1 Oktober 1881.)

— AW OOG > ot emo focee ay

HELSINGFORS,
J. SIMELI] ARFVINGARS TRYCKERI,

18s.

Suess Past see
é eget 5 2 os Be ckne epc

oy re 7

] Sverige och Norge har sdtvattensalgernas studium under sena-
ste decennier bedrifvits med synnerlig ifver och framgang, sa att
dessa landers algflora fér niirvarande torde vara en af de bast
kinda, liksom den &r en af de rikaste 1 verlden. Om finska al-
ger finnes deremot ingenting offentliggjordt, med undantag af for-
teckningen i Herbarium Musei Fennici (1859), som upptager cis
arter, till stérsta delen hafsformer; W. Nylanders Diatomaceis
Fenniae fossilibus additamentum (Notiser ur Sillskapets pro Fauna
et Flora Fennica forhandlingar VI, 1861) samt nagra enstaka
uppgifter i utlindska arbeten. Under nagra somrar pa 1870-
talet sysselsatte jag mig i sédra Finland med insamling och stu-
dium af hithérande vixter. Min uppmirksamhet fiastes dervid
siirskildt af de vackra Desmidiéernas artrika familj. Denna blet
det hufvudsakliga foremalet for min undersdkning och jag lycka-
des ifven intressera nagra personer att i andra delar af landet
gra insamlingar deraf. Min ursprungliga afsigt, att pa grund
af dessa, ganska rikhaltiga samlingar lemna en omfattande fram-
stillning af den finska Desmidié-floran, har jag Otvergitvit, men
anser mig dock, di mina studier numera tagit en annan riktning,
béra offentliggéra mina anteckningar, si ofullstandiga de an aro,
for att Atminstone visa, hvilka rika skérdar en fdr systematiska
studier intresserad botaniker kan pariikna i Finland pa detta om-
rade, och for att sAlunda mana andra att fortsatta mitt arbete.
Den forteckning jag har lemnar ansluter sig omedelbart till
de kataloger, som inom grannlinderna offentliggjorts och kan lika
litet som dessa gira ansprik p& nagon storre vetenskaplighet.
Den upptager 258 arter, nio af dem har jag icke lyckats identi-
fiera med férut namngifna former, utan beskrifvit sasom nya ar-
ter; en mingd osikra och kritiska former aro bortlemnade. Utan
Ofverdrift tror jag mig kunna pasta att artsiffran, efter den be-
grinsning som fdr nirvarande ar allmiinnast antagen, vid fort-
satta undersékningar bir kunna uppdrifvas till niistan dubbla be-

®
| Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT.

loppet. Sarskildt torde karrmarkerna i det inre af landet och i
Lappmarken komma att lemna ett rikt utbyte.

Mina egna insamlingar fro gjorda till en ringa del vid Hel-
singfors, men hufvudsakligen i sydyestra Finland i trakten nar-
mast kring Abo, vid Nadendal. i Pargas och Nagu socknar samt
1 Kakskerta och Karuna kapell. Af lektor Hj. Hjelt har jag till
undersokning erhallit en mangd intressanta sediment fran Sphag-
num karr 1 Karkku socken af Satakunda samt fran 6stra Finland.
af magister EK. Juslin nagra prof fran Kronoborgs socken i Kare-
len, samt af docenten J. Sahlberg nagra sediment fran Kuusamo
lappmark. |

Jag har ansett att vid en katalog sadan som denna utfor-
liga citat vid de enskilda arterna aro fullkomligt ofverflodiga, men
for deras rakning som vilja fortsatta mitt arbete bifogar jag har
en forteckning Ofver de vigtigaste arbeten som komma till an-
vandning vid studiet af Desmidiéernas systematik:

Bary, A. de, Untersuchungen tiber die Familie der Conjuga-
ten. Leipzig 1858.

Brébisson, A. de, Liste des Desmidiées observées en Basse-
Normandie (Mém. de la soc. des sc. nat. de Cherbourg. T. IV).

Delponte, J. B., Specimen desmidiacearum subalpinarum. To-
rino 1875.

Lundell, P. M., De Desmidiaceis, quae in Suecia inventae sunt,
observationes criticae (Nova acta reg. soc. scient. Upsal. Ser. III.
Vol. 8).

Nordstedt, 0., Desmidieae arctoae (Ofvers. svenska vet.-akad.
forh. 1875).

Id. Desmidiaceae ex insulis Spetsbergensibus et Beeren Ei-
land in expeditionibus annorum 1868 et 1870 suecanis collectae
(Ibid. 1876). .

Id. Bidrag till kinnedomen om sydligare Norges desmidic¢er
(Lunds universitets arsskrift for ar 1872. T. IX).

Nordstedt, 0. et Wittrock, V. B., Desmidieae et Oedogonieae
ab O. Nordstedt in Italia et Tyrolia collectae (Ofvers. svenska
vet.-akad. forh. 1876).

Notaris, G. de, Elementi per lo studie delle desmidiaceae
italiche. Genova 1867.

Rabenhorst, L., Flora europaea algarum aquae dulcis et sub-
marinae. Sectio UW. Leipzig 1868.

Fredr. Elfving, Anteckninear om finska desmidiéer. D

Id. Die Algen Sachsens, resp. Mitteleuropas. Dec. I—C. —
Die Algen Europas. Dec. [—257. Dresden 1850—79,

Ralfs, J., The British Desmidieae. London 1848.

Reinsch, P., Die Algenflora des mittleren Theils yon Fran-
ken. Nirnberg 1867.

Wille, N., Ferskvandsalger fra Novaja Semlja, samlede af
D:r F. Kjellman paa Nordenskidlds expedition 1876 (Ofvers. sven-
ska yvet.-akad. forh. 1879).

Id. Bidrag til Kundskaben om Norges Ferskvandsalger. I.
‘Christiania Videnskabsselskabs Forhandlinger 1880).

Wittrock, V. B. et Nordstedt, O., Algae aquae dulcis exsic-
catae praecipue scandinavicae. Fasc. I—VUI. Upsala 1877—80.

For desmidiéernas insamling finnes redogjordt 1 »Anyisning
till vixternas insamling, preparering och undersokning af J. Nave,
Ofversatt af A. Falck. Stockholm 1869<«, s. 23 0. f.; fOr deras
preparering har O. Nordstedt lemnat utforliga foreskrifter 1 Bo-
taniska Notiser, 1876.

Desmidieae (Kiitz.) De Bary.

I. Desmidium (Ag.) De Bary.
D. cylindricum Gréy. Satis frequens.
D. Swartzii Ag. Frequens.
D. aptogonum Bréb. Abo, Nadendal.

Il. Hyalotheea Kitz.
H. dissiliens (Smith) Bréb. Sat frequens.
H. mucosa (Dillw.) Ehrenb. Kakskerta, Nadendal.

IU. Bambusina Kiitz.
B. Brébissonii Kiitz. Sat frequens.

IV. Spondylosium Bréb.

Sp. pulchellum Avcher 8 bambusinoides (Wittr.) Lund. Na-
dendal, Kronoborg

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fenniea IT.

VY. Sphaerozosma Corda.

Sph. excavatum Ralfs. Abo.

— 8 Wallichii (Jacobs.). Abo, Nadendal.

Sph. filiforme (Ehrenb.) Ralfs. Abo, Kakskerta, NAdendal,

Karkku.

Sph. vertebratum (Bréb.) Ralfs. Abo, Helsingfors.

Karkku,
M.

M.
M.
M.
M.

singfors.
Bu
iu. gemmatum Bréb. Pargas, Nagu.

VI. Mierasterias Ag.

_ angulosa Hantzsch. Abo, Karkku.
~. Thomasiana Arch. Karkku,
. denticulata Bréb. Tamligen allman.

M.
M.
M.
M.
M.
M.

rotata (Grév.) Ralfs. Abo, Karkku.

. brachyptera Lund. Nadendal, Karkku, Kronoborg.
. apiculata Menegh. Kakskerta, Karkku, Kronoborg.
M.
M.

fimbriata Ralfs. WKakskerta, Karkku.

papillifera Bréb. Abo, Kakskerta, Pargas, N&dendal,
Helsingfors.

conferta Lund. Abo, Kakskerta, Nadendal, Karkku.
crux-melitensis (Ehrenb.) Ralfs. Abo, Kakskerta, Karkku.
furcata Ralfs. Abo, Pargas.

pinnatifida (Kiitz.) Ralfs. Abo, Nadendal, Karkku.
incisa (Bréb.) Ralfs. Abo.

In fig. 4 adumbrantur specimina duo, quorum altera se-
micellula characteres M. incisae, altera M. pinnatifidae
praebet.

. decemdentata Naeg. Kakskerta.
M.

truncata (Corda) Bréb. Satis frequens.

Formam, ad var. truncatam Bulnheim in Hedwigia II. tab.
IX f. 5 accedentem, prope Nadendal reperi.

VII. Euastrum (Ehrenb.) Ralfs.

verrucosum Ehrenb. Abo, Kakskerta, Karkku, Hel-
. pectinatum Bréb. Nagu, Karkku.

. oblongum (Gréy.) Ralfs. Satis frequens.

. erassum (Bréb.) Lund. Abo, Kakskerta, Pargas, NAden-

dal, Karkku, Helsingfors,

cae |

Fredr. Elfving, Anteckningar om finska desmidiéer.

Eu. pinnatum Ralfs. Nagu, Karkku.

Eu. humerosum Ralts. Pargas.

Eu. affine Ralfs. Karkku.

Eu. ampullaceum Ralfs. Pargas, Nadendal.

Eu. didelta Ralts. Frequens.

Eu. ansatum Ralfs. Frequens.

Eu. aboense n. sp.

Eu. mediocre, diametro dimidio longius quam latius, ambitu
subelliptico, incisura mediana profunda, angustissima. Semicel-
lulae subtriangulares, in apicem rotundato-truncatum et inciso-
bifidum, lobum polarem non discretum efficientem attenuatac,
angulis inferioribus subrectis, lateribus biundulatis, undulis fere
in linea recta cum lobo polari jacentibus; membrana grosse pun-
ctata, fere granulata, granulis majoribus (vel ocellis) circiter 12
plus minus concentrice dispositis praedita: a vertice visae ellip-
ticae, lateribus biundulatis; a latere visae fere rectangulares, apice
rotundato-truncatae, lateribus inferne biundulatis. Nuclei amyla-
cei singuli. 3

Long. 60—62 uw, lat. 38—40 w, crass. 22—24 w, lat. isthmi
171 i, Fie. 2.

Abo.

Eu. sinuosum Lenorm. Abo.

Eu. pingue vn. sp. .

Eu. submediocre. circiter dimidio longius quam latius, am-
bitu subelliptico, incisura mediana profunda, angustissima. Semi-
cellulae subtriangulares, e basi subventricosa leviter attenuatae in
apicem paullum protractum rotundato-truncatum et leviter inciso-
bifidum, angulis inferioribus obtusis, lateribus inferne rotundatis,
granulatis, superne retusis subglabris, apice granulato; membrana
granulis plus minus concentrice dispositis, ad basin semicellulae
densioribus ornata; a vertice visae ellipticae, medio tumidae; a
latere visae subcirculares apice paullum protracto. Nuclei amy-
lacei singuli, ut nobis quidem visum est.

Long. 52-58 uw, lat. 38—40 p, crass. 26—28 w, lat. isthmi
10—12 w, lat. apicis 18—20 ». — Fig. 3.
Karkku.

Eu. insigne Hass. Abo, Kakskerta, Pargas, Nadendal, Karkku.
Eu. intermedium Cleve. Kakskerta, Nadendal, Karkku.

s
Ku.
Karkku,
Ku.
Ku.

Hu.
Ku.

Acta Societatis pro Fanna et Flora Fenniea I.

rostratum Ralfs. Abo, Kakskerta, Pargas, Nadendal,
Helsingfors. |

divaricatum Lund. Abo, Kakskerta, Pargas, Karkku.
elegans (Bréb.) Wiitz. Kakskerta, Nadendal, Karkku.
erosum Lund. Nadendal.

binale (Turp.) Ralfs. Frequens.

—-——. # insulare Wittr.. Abo, Kakskerta.

Ku.
Ku.

St.

lobulatum Bréb. Karkku.
erassicolle Lund. Nadendal.

VIII. Staurastram (Meyen) Ralfs.

. subsphaericum Nordst. Kronoborg.

_ muticum Bréb. Abo, Karka.

. orbiculare (Ehrenb.) Ralfs. Frequens.

. minutissimum Reinsch. Nadendal.

. inconspicuum Nordst. Abo, Kakskerta, Karkku.

. insigne Lund. Kakskerta, Pargas, Nadendal.

. aversum_ Lund. Pargas, Nadendal.

_ mucronatum Ralfs. Kakskerta, Nadendal, Karkku.
. dejectum Bréb. Frequens.

— £ connatum Lund. Pargas.

. Dickiei Ralfs. NaAdendal, Karkku.

. cuspidatum Bréb, Satis frequens.

: pterdsporum Lund. Helsingfors.

. megacanthum Lund. Karkku.

_ brachiatum Ralfs. Abo, Pargas, Karkku.

. laeve Ralfs. 8 Clevei Wittr. Pargas, Nadendal.
. dilatatum Ehrenb. Abo, Pargas, Karkku.

. margaritaceum Ehrenb. Abo, Nadendal, Karkku.
. tricorne Menegh. Karkku.

. pygmaeum Bréb. Abo, Kakskerta.

. punctulatum Bréb. Pargas.

. Meriani Reinsch. Karuna.

. tristichum n. sp.

subparvum, diametro circa quarta parte longius, medio

constrictum, sinu valde obtusangulo. Semicellulae a fronte visae
fere hexagonae, lateribus inferioribus rectis vel leyissime convexis,
angulo laterali parum obtuso, dorso rotundato-truncato; mem-

brana ad

angulos semicellulae laterales seriebus granulorum acu-

Fredr. Elfving, Anteckningar om finska desmidiéer. g

tiusculis ternis, inter se parallelis sed cum seriebus anguli alteri
apicem semicellulae versus convergentibus instructa; a vertice yvi-
sae fere quadratae, lateribus modice retusae, angulis subacutis,
uterque seriebus 3 granulorum parallelis diagonaliter dispositis or-
nata. lLatitudo isthmi dimidium diametri longitudinalis corporis.
Nuclei amylacei singuli.

Long. 30 uw, lat. 21—24 uw, lat. isthmi 15 uw. — Fig. 4.

Nadendal.

St. hirsutum (Ehrenb.) Bréb. Pargas.

St. Brébissonii Archer. Kakskerta, Nadendal.

St. pilosum (Naeg.) Archer. Karuna.

St. polytrichum (Perty) Rabenh. Abo, Karkku.

St. teliferum Ralts. Abo, Pargas, Karkku.

St. setigerum Cleve. Pargas, Nadendal, Helsingfors.

St. hystrix Ralfs. Abo, Pargas, Karkku.

St. cristatum (Naeg.) Archer. Karkku.

St. quadrangulare Bréb. Abo, Kakskerta.

St. denticulatum (Naeg.) Archer. Abo. — Formam ad hane
speciem fortasse pertinentem in fig. 5 delineavi. Long. semic.
13 p, lat. c. acul. 42 uw, lat. s. acul. 30 uw, lat. isthmi 9 p.

Abo.

St. monticulosum Bréb. Abo, Karkku.

St. spongiosum Breb. Abo, Nadendal, Karkku.

St. scabrum Bréb. Abo, Pargas.

St. senarium (Ehrenb.) Ralfs. Abo, Kakskerta, Karkku.

St. furcatum (Ehrenb.) Bréb, Nadendal, Pargas.

St. forficulatum Lund. Abo, Karkku.

St. polymorphum Bréb. Abo, Pargas, Nadendal, Karkku,

St. oxyacanthum Archer. Abo, Nadendal.

St. controversum Bréb. Karkku.

St. aculeatum (Ehrenb.) Menegh. Pargas, Nadendal.

St. Sancti-Sebaldi Reinsch. Abo.

— — £ ornatum Nordst. Nadendal.

St. vestitum Ralfs. Pargas, Nadendal, Karkku.

St. gracile Ralfs. Abo, Pargas, Karkku.

— — £ bicorne Bulnh. Nadendal.

St. paradoxum Meyen. Pargas, Nadendal, Karkku.

St. tetracerum (Kiitz.) Ralfs. Kakskerta.

St. cerastes Lund. Abo.

tho

10 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II.

St. arachne Ralfs. Kakskerta, Pargas, Karkku.

St. ophiura Lund. Karkku.

St. furcigerum Bréb. Abo, Kakskerta, Karkku.

St. sexangulare (Bulnh.) Lund. Karkku.

St. tumidum (Bréb.) Abo, Karkku, Helsingfors.

St. grande Bulnh. «. Abo, Kakskerta.

St. longispinum (Bailey) Archer. Nadendal.

St. brasiliense Nordst. »forma subduplo major« Lund. Karkka.

IX. Xanthidium Ehrenb.

X. armatum Bréb. Frequens.

X. superbum n. sp.

X. magnum, circiter dimidio longius quam latius, ambitu el-
lipticum, profunde constrictum, sinu lineari angusto, extremo am-
pliato. Semicellulae a fronte visae ovato-rotundae, basi rectae, an-
culis inferioribus et lateribus aeqvaliter rotundatae, dorso depresso-
rotundatae, in utroque margine aculeis 6 (rarius 5) simplicibus
yalidis instructae, apice inermi yerrucis 4 vel 5 depressis praedi-
tae; membrana inter aculeos nec non verrucas dorsales eranulis
parvis plerumque binis ornata; a latere visae ovali-rotundae, acu-
leis in seriebus duabus subparallelis medianis dispositis; a vertice
visae ellipticae, membrana in medio latere valde incrassata, sae-
pius rufescente. Latitudo isthmi vix triens diametri corporis trans-
versalis. Crassitudo dimidio diametri longitudinalis paullum in-
ferior.

Long. s. ac. 92—98 yp, lat. s. ac. 58—60 wu, lat. isthmi 16 —
18 uw, crass. 48—45 w, long. acul. 14—16 w. — Fig. 6.

Ad Raikal& prope cataractam Imatra legit Hjelt.
Quamquam tumore centrali distincto caret, haec species ad
Xanthidia certissime adnumeranda est.

X. aculeatum Ehrenb. Kakskerta.

X. Brébissonii Ralfs. Kakskerta.

X. fasciculatum Ehrenb. Abo.

X. antilopaeum (Bréb.) Kiitz. Abo, Kakskerta, Pargas, Na-
dendal, Karkku.

X. cristatum Bréb. Abo, Nadendal, Karkku.

— — £8 uncinatum Bréb. Karkku.

Fredr. Elfving, Anteckningar om finska desmidiéer. il

X. Arthrodesmus Ehrenb.

A. convergens Ehrenb. Abo, Kakskerta, Pargas, Nadendal,
Karkku.

A. incus (Bréb.) Hass. @ Lund. Pargas, Nadendal, Karkku,
Helsing fors.

= — 6 bund. Abo, Pargas.

a. — § Tatid? Karkk.

A. bifidus Bréb. Abo, Kakskerta, Kronoborg.

A. octocornis Ehrenb., Abo, Nadendal, Karkku.

— — B major (Ralfs.) Lund. Nadendal, Pargas.

XI. Cosmarium (Corda) Ralfs.

C. orthostichum Lund. Nadendal.
C. margaritiferum (Turp.) Archer. Abo.
CG. Portianum Arch. 8 nephroideum Wittr. Abo, Kakskerta,
Pargas, Nadendal, Karkku.
C. conspersum Ralfs. Abo, Kakskerta, Karkku.
C. botrytis Bory. Satis frequens.
— — £8 subtumidum Wittr. Pargas, Helsingfors.
C. ochthodes Nordst. Abo, Karuna.
C. tetraophthalmum (Kiitz.) Bréb. 8 Lundellic Wittr. Abo,
Kakskerta, Karkku.
. Brébissonii Menegh. Satis frequens.
. Ungerianum Naeg. Abo, Karkku.
. trachypleurum Vund. Nadendal, Karkku.
. quinarium Lund. Nagu, Karkku.
_ isthinochondrum Nordst. Karkku.
- ornatum Ralfs. Abo, Kakskerta, Nadendal, Karkku.
. Turpiniit Bréb. Abo, Pargas, Helsingfors.
. biretum Bréb. Abo, Helsingfors.
. latifrons Lund. Pargas.
. punctulatum Bréb. Kakskerta, paar Karkku.
| Wittrockii Lund. Abo.
. caelatum Ralfs. Abo, Pargas.
. nasutum Nordst. Kuusamo.
. pulcherrimum Nordst. 8 boreale Nordst. Nadendal. —
Long. 48 yw, lat. 33 yw, isthm. 18 m.
C. speciosum Lund. @ biforme Nordst. Karuna.
— — £ simplex Nordst. Karuna.

ey oe aera ha ey Ce, EB CS. Sy

12 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II.

C. crenatum Ralfs. Kakskerta.

— — £8 subcrenatum Rabenh. Pargas.

C. calcareum Wittr. Kakskerta.

cyclicum Lund. Nadendal.

undulatum Corda. Abo, Kakskerta, Karkku.
sexangulare Lund. Pargas.

gotlandicum Wittr. Kakskerta, Nadendal.

C. nitidulum De Not.(?). Forma e Karkku, utrum hujus spe-
ciel sit necne incertus; delineavi eam in fig. 7. — Longit. 28 u,
latit. 26 wu, latit. isthmi 15 w, crassit. 10 u.

C. retusum Perty. Karkku. Forma »dorso minus protracto«
(Lund). Abo, Nadendal.

C. venustum (Bréb.) Rabenh, Pargas. — In Pargas et Karkku
forma quoque adest, quam Reinsch sub nomine Didymidii (Cos-
marit) Braunii B. a. descripsit.

C. Hammeri Remsch a@ major Reimsch. Pargas.

C. clepsydra Nordst. Abo, Kakskerta, Karkku.

C. protuberans Lund. Karkku.

C._tetrachondrum Lund. Karkku.

C. depressum (Naeg.) Lund. Kakskerta.

C. hexagonum n. sp.

C. parvum, diametro circa sexta parte longius, profundis-
sime constrictum, sinu lineari, nec ampliato. Semicellulae sub-
hexagonae, basi rectae, dorso truncatae, angulis basalibus fere
rectis, lateralibus et apicalibus obtuse rotundatis; a vertice visae
ellipticae; a latere visae subcirculares; membrana glabra. Lati-
tudo isthmi quadrans diametri longitudinalis. Crassitudo corporis
dimidium longitudinis. Nuclei amylacei singull.

Long. 28—30 wu, lat. 24—27 uw, crass. 15 w, lat. isthmi 7—
8 u. — Fig. 8.

Abo. :

C. obsoletum Hantzsch. Abo.

C. taxichondrum Lund. Abo, Kakskerta, Nadendal, Karkku.

C. pachydermum Lund. Abo, Karkku.

— — £ minus Nordst. Kuusamo.

C. perforatum Lund. Abo, Nadendal, Karkku.

C. pyramidatum (Bréb.) Lund. Abo, Nadendal, Karkku.

C. pseudopyramidatum Lund. Satis frequens,

C. laeve Rabenh. Karuna.

eon te

Fredr. Elfving, Anteckningar om finska desmidiéer. 13

C. microsphinctum Nordst. Karuna.

C. granatum Bréb. Abo, Kakskerta, Helsingtors.

C. impressulum un. sp.

C. parvum, ellipticum, diametro circa tertia parte longius,
profundissime constrictum, sinu lineari. Semicellulae subtriangula-
res, sursum attenuatae, margine aequaliter undulato-crenatae, cre-
nis 8, angulis inferioribus rectis, crenis 2 basalibus semicellulae
in linea recta cum lisdem altera semicellulae jacentibus, dorso bi-
crenato impressulo; a vertice et latere visae ellipticae; membrana
glabra. Latitudo isthmi vix triens. Crassitudo corporis circa di-
midium diametri transyersalis.

Long. 27—36 yp, lat. 21—26 w, crass. 11—14 gy, lat. isthmi
6—8 w. — Fig. 9.

Kakskerta.

C. Naegelianum Bréb, Nadendal.

C. norimbergense Reinsch. Nadendal, Pargas.

C. exiguum Archer. Abo.

C. Meneghinii Bréb. 8 angulosum Rabenh. Kakskerta.

C. tinctum Ralfs. Satis frequens.

C. bioculatum Bréb. Nadendal.

C. moniliforme (Turp.) Ralfs. Karkku.

Long. 40 yw, lat. 25 uw, lat. isthmi 9 w; membrana levissime
punctata.,

C. ellipsoideum nu. sp.

C. mediocre, diametro quarta parte longius, profundissime
constrictum, sinu amplo. Semicellulae ellipticae, dorso latissime
rotundatae vel subdepressae, ventre et lateribus rotundatis; a ver-
tice visae ellipticae, a latere circulares; membrana subtilissime
punctulata vel sublaevis. Latitudo isthmi circiter quadrans dia-
metri transversalis corporis. Crassitudo dimidium longitudinis
paullo superans. Nuclei amylacei singuli.

Long. 48—51 wu, lat. 388—42 uw, crass. 27 uw, lat. isthmi 10—
12 w. — Fig. 10.

Abo, Nadendal, Karkku.

C. tumidum Lund. Pargas, Nadendal, Karkku.

C. globosum Bulnh. Abo, Nadendal.

C. connatum Bréb. Abo, Kakskerta, Markku.

C. orbiculatum Ralfs. Abo, Nadendal, Karkku.

14 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II.

C. amoenum Bréb. Abo, Pargas, Nadendal, Karkku.

C. annulatum (Naeg.) De Bary. Abo, Pargas, Karkku, Hel-
singfors.

C. qvadratum (Ralfs) Lund. Abo, Pargas, Kakskerta.

C. anceps Lund. Abo.

C. holmiense Lund. B integrum Lund. Abo.

C. cucurbita Bréb. N&dendal. — Zygosporae ellipsoideae
verrucosae; long. 45 uw, lat. 33 uw.

C. subpalangula n. sp.

C. parvum, oblongo-cylindricum, circiter 11/. plo longius quam
latum, medio leyissime constrictum vel emarginatum. Semicellulae
apicem versus attenuata, dorso truncato, lateribus convexae; mem-
brana indistincte granulata, granulis in seriebus (plerumque 4)
transyersis dispositis; a vertice visae circulares.

Long. 28—32 yw, lat. 20-21 pw. — Fig. 11.
Helsingfors.

C. palangula Bréb. 8 Debaryi Rabenh. Satis frequens.
C. turgidum Bréb. Abo.

C. Debaryi Archer. Kakskerta, Nadendal, Karkku.

C. cucumis Corda, Nadendal.

C. Ralfsit Bréb. Pargas, Karkku.

C. ovale Ralfs. Kakskerta, Karkku.

XII. Pleurotaenium Naeg.

Pl. trabecula (Ehrenb.) Naeg. Abo, Nadendal, Karkku.
Pl. clavatum (Kiitz.) De Bary. Abo.

Pl. truncatum (Bréb.) Naeg. Abo, Karkku.

Pl. nodulosum (Bréb.) De Bary. Abo.

Pl. coronatum (Bréb.) Lund. Karkku.

Pl. nodosum (Bailey) Lund. Abo, Karkku.

Pl. gracile (Bailey) Rabenh. Karkku.

XI. Docidium Bréb.

. baculum Bréb. Nagu, Karkku.
. dilatatum (Cleve) Lund. Pargas, Nadendal.

om

Fredr. Elfving, Anteckningar om finska desmidiéer. 15

XIV. Tetmemorus Ralfs.

T. Brébissonii (Menegh.) Ralfs. Abo, Kakskerta, Pargas,
Karkku.

— — var. minor De Bary. Abo, Kakskerta, Pargas, Naden-
dal, Karkku.

T. granulatus (Bréb.) Ralfs. Frequens.

T. laevis (Kiitz.) Ralfs. Karkku.

T’. minutus De Bary. Nadendal, Karkku.

XV. Closterium Nitzsch.

Cl. pusillum Hantzsch. Helsingfors.

Cl. didymotocum Corda et var. Baileyanum Bréb. Abo,
Kakskerta, Pargas, Nadendal, Karkku.

Cl. striolatum Ehrenb. Frequens. — Formam parvam hu-
jus speciei polymorphae in Pargas cum zygosporis reperi.

Long. 135—165 yu, lat. 21—24 w, diam. zygosp. 36 wu.

Cl. intermedium Ralfs. Abo.

Cl. regulare Bréb. Abo, Pargas, Karkku.

Cl. Archerianum Cleve. Abo, Karkku.

Cl. cynthia De Not. Karkku.

Cl. costatum Corda. Abo, Kakskerta, Pargas, Nadendal,
Karkku, Helsingfors.

Cl. angustatum Kiitz. Abo, Pargas, Nadendal, Karkku.

Cl. juncidum Ralfs. Pargas.

— — var. 8 Ralfs. Abo, Nagu. Lat. 14 yw, long. 14—21-es

ss

Cl. subjuncidum De Not. Karkku.

Cl. directum Archer. Abo, NAdendal.

Cl. lunula (Miill.) Nitzsch. Abo, Kakskerta, Karkku.
Cl. acerosum (Schrank). Karuna.

Cl. lanceolatum Kiitz. Pargas.

Cl. turgidum Ehrenb. Karkku.

Cl. Pritchardii Arch. Karuna.

Cl. lineatum Ehrenb. Nagu.

Cl. praelongum Bréb. Lat. 18 uw, long. 340 pw. Karkku.
Cl. attenuatum Ehrenb. Karkku.

Cl. macilentum Bréb. Karkku.

Cl. Malinvernianum De Not. Nadendal.

16 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II.

Cl. moniliferum (Bory) Ehrenb. Abo, Karkku.

Cl. Leibleinit Kiitz. Helsingfors, Karkku.

Cl. Dianae Ehrenb. Abo, Karkku.

Cl. Venus Kitz. Uelsingfors, Karkku.

Cl. Jenneri Ralfs. Abo, Karkku.

Cl. calosporum Wittr. Abo, Helsingfors.

Cl. Ralfsii Bréb. Karkku.

Cl. rostratum Ehrenb. Abo, Kakskerta, Karuna, Karkku.

Cl. setaceum Ehrenb. Abo, Karkku.

Cl. Kiitzingii Bréb. Kakskerta, Karkku.

Cl. decorum Bréb. Kakskerta, Karkku.

Cl. cornu Ehrenb. Abo.

Cl. acutum Bréb. Helsingfors.

Cl. gracile Bréb. Abo, Pargas, Karkku.

Permulto variabile quoad dimensiones. Lat. 4—5 yp, long.
30--100-es major; vesiculi chlorophyllace1 5—8 in quoque-crure.
Fig. 12.

Cl. linea Perty. Abo.

XVI. Gonatozygon De Bary.
G. Ralfsit De Bary. Abo, Helsingfors, Karkku.

XVII. Penium (Bréb.) De Bary.

P. digitus (Ehrenb.) Bréb. Frequens.

P. lamellosum Bréb. Nadendal.

P. oblongum DeBary. Pargas, Nadendal.

P. interruptum Bréb. Kakskerta, Karkku.

P. closterioides Ralfs. Abo, Kakskerta, Pargas, Nadendal,

P. navicula Bréb. Abo, Kakskerta, Nadendal, Karkku, Hel-
singfors.

P. margaritaceum (Ehrenb.) Bréb, Kakskerta, Pargas, Ka
runa, Karkku.

P. conspersum Wittr. Karkku.

P. cylindrus (Ehrenb.) Bréb. Abo.

P. rufescens Cleve. Abo, Pargas.

P. minutissimum Nordst. Abo.

P. didymocarpum Lund. ster. Abo, Karkku.

P. Clevei Lund. Abo, Kakskerta, Pargas.

Fredr. Elfving, Anteckningar om finska desmidiéer. 17

P. minutum (Ralfs) Cleve. Abo, Pargas, Nagu, Karkku.

P. adelochondrum un. sp.

P. parvum, circa 24/, plo longius quam latum, oblongo-elli-
pticum, medio non vel vix distincte constrictum, e medio in api-
ces truncatos, interdum impressulos, sensim lateribus fere rectis
attenuatum; a vertice visum circulare; membrana granulis spar-
sis aegre conspicuis *) (ut in Tetmemoro Jaevi) praedita.

Long. 40—46 u, lat. 18—20 w. — Fig. 12.

Karkku.

XVIII. Mesotaenium Naeg.

M. chlamydosporum De Bary. ster. Helsingfors.

XIX. Cylindrocystis Menegh.

C. Brébissonii Menegh. Abo, Helsingfors.
C. crassa De Bary. Helsingfors.
C. diplospora Lund. Nagu (c, zygosporis), Abo, Karkku.

XX. Spirotaenia Bréb.

Sp. condensata Bréb. Karuna, Karkku, Helsingfors.

B “a »” 4 ° , .
#) Inde nomen specificum (@0yAo¢ = non manifestus, yov0oos =
granulum).

Dc

(a

COND orm oo

Explicatio figurarum.

cellula a fronte visa, ) = semicellula a vertice visa,
ec =semicellula a latere visa.)

Duo individua, quorum altera semicellula characteres
Micrasteriae pinnatifidae, altera M. incisae praebet. °°.
Kuastrum aboense n. sp. *4°.

Eu. pingue n. sp. 42°.

Staurastrum tristichum n. sp. *%°.

St. denticulatum (Naeg.) Archer.(?) 42°.
Xanthidium superbum n. sp. 42°,
Cosmarium nitidulum De Not.(?) 42°.

C. hexagonum n. sp. 42°,

C. impressulum n. sp. °°°,

C. ellipsoideum n. sp. 42°.

C. subpalangula n. sp. 42°,

Closterium gracile Bréb, 49°.

Penium adelochondrum n. sp. *%°.

0
1

‘00:

Fg Ee a a 4 ce ar a ie ee ae ee =
ee . “

Acta Soc. F Fl. Fenn. II.

a7

a

Norges?

Or

> 0-99 Son

AEE
‘ y

apt.

Pace,
Sa ay
eo

ee
ney 44
eer

\

foi 7

J
a

eee

ch

ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA a, ai Nr 3:

MONOGRAPHIA PRAYCURSORIA

PELTOLEPIDIS, SAUTERIAD er CLEVEA‘,

AUCTORE
5. 0. LINDBERG.
(Societati exhibita die 4 Martii 1882.)
ee <-> oe
HELSINGFORSLAE,

EX OFFICINA TYPOGRAPHICA HEREDUM J. SIMELII,

1882.

ge of RSE Aiieyiones

mee er eee 9 ee

[= '
-
1
-

ois

ey ee ete mai
ty *, , ~~

I. Peltolepis

Lindb. apud Soc. F. Fl. fenn. die 6 Maji 1876; in Bot. Not.
1877, p. 73, n. 1. Leitg. Unters. Leberm., 6, pp. 68—‘77,
n. 2, tab. 2, figg. 5 et 6 (1881).

Frons paroica (vel raro heteroica, h. e. et paroica et
autoica, inflorescentiis femineis hic illic in fronde non evo-
lutis), perennis, magna et lata, composita ab articulis (ramis)
late obcordatis, apice emarginatis, planis, marginibus tenui-
bus, postice (subtus) remote breviterque squamosis, antice
(supra) valde indistincte areolatis, areolis planis, cellulis epi-
dermidis vix incrassatis, stomatibus valde numerosis. Cepha-
lopodium in tenui emarginatura frondis oriens, paullum fra-
eile, postice profunde bicanaliculatum, in canaliculis cellulas
eylindricas intus clavulato-incrassatas copiosas includens.
Carpocephalum a receptaculo communi distinctissimo supra
convexum; receptacula propria (radii) 6, rarius 3—8, obo-
vata, teretia, supra crassiora, apice rima verticali bilabiata,
angulo ad 40° usque deorsum spectantia. T'hece lacinize
valde irregulares. Sport *) brunnei, a papillis densis, mag-
nis et humilius quam semiglobosis obtecti. -Androeciwn
pone cephalopodium immediate positum, maximam partem
in fronde immersum, disciforme, rotundum, dense et humi-
liter verrucosum, in ambitu a squamis (bracteis) plus mi-
nusve purpureis circumcinctum.

*) G716Q0C semen, sed G7toge satio.

4 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 3.

In medium est genus collocandum inter Rebouliam et Sauteriam ;
eidem Reboulie vel Chomocarpi*) frons bene similis quoad habitum,
sed pallido-viridula vel raro in medio et ad basim leniter brunnescens,
ad 5 cm. usque, articulis ad 1 em., longa et lata. Androecia et
perichetia alternatim seriata in linea mediana, immo 6 in uno eo-
demque articulo, sed rarissime, in statu sterili frons ostendit.

Sola nobis bene cognita est P. grandis. Nova alia species, P.
sibirica, cujas specimina tamen paucissima et nondum quoad fructus
matura, in spiritu asservata, possidemus, distincta heteroecitate (par-
oica et inmsuper androecio sepe in ramo proprio posito), parvitate
(frons etenim ad 1,5 cm. longa et articuli ad 5 mm. usque lati),
fronde, preesertim in marginibus, crassa et plus minusyve violacea,
densissime radicosa, cephalopodio brevi (solum ad 4 mm. alto), crasso
et basi purpurascente, carpocephalo 4—10-radiato etc., locis argillo-
sis ad rivulos alpinos, juxta Dudinka fluminis Jenisei (Juli 28, 1876,
J. Sahlberg). Ad idem genus (vel novum ?) forsitan pertineat
Sauteria Berteroi Mont. in d’Orb. Voy. Am. mér., 7, P. 2, p. 56,
in nota (1839), et Syll. crypt., p. 90, n. 299 (1856), quoque, sed
exemplar ejus obtinere ad hunc diem frustra queesivimus.

1. Peltolepis grandis (Lindb.) Lindb.

Frons marginibus late membranaceis undulata, squamis
posticis sat paucis, marginem frondis non attingentibus; carpo-

*) Planta typica hujus sub nomine aptissimo generico Chomuocarpt (yore
tumulus, et ideo rectius Chomo- vel Chomatocarpon) describitur a clar. Corda
in Opiz. Beitr., 1, p. 647, n. 5 (1829), forma ejus anomala tamen ab eodem
auctore in op. cit., p. 647, n. 4, et in Sturm. Deutschl. Fl., 2, fase. 22 et
23, p. 66, tab. 18 (1832) ut Preissia n. gen. male depicta. Qua causa illud no-
men salutare, sententia nostra, coacti sumus. Duas formas ejus (Ch. quadrati)
distinguere debemus, quarum “#4 szpissime autoica, carpocephalo spe viridi,
quadrato-rotundo, supra subplano et marginibus radialibus connatis optime cru-
ciato (sine dubio Marchantia pileo hemispherico semiquadrifido quadriloculart
Scop. Fl. carn., 1 ed., p. 120, n. 4, excl. synon. Dill.: »Pileus tetra-
gonus, seu plicis quatuor cruciatis instructus, semiquadrifidus — —. Locula qua-
tuor. Calyces femineie (nune androecia) »orbiculati, integerrimi, terminales, in
eadem planta et pedunculati; pedunculo tere i, brevi, viridi:<« 1760. M. qua-
drata Scop. op. cit., 2 ed., 2, p. 855, n 1857, tab 63, fig. 1856: 1772); al-
tera szxpissime dioica, carpocephalo fusco-purpureo, subsemigloboso, supra
valde convexo et irregulariter tuberculato, sed vix cruciato (M. commutata Li n-
denb. Syn. Hep. eur., p. 101, n. 3 : 1829). Hane ut subspeciem, Ch. commu-
tatum, illius consideramus.

Or

S O. Lindberg, Peltolepis, Sauteria et Clevea.

cephali squame pauce, breves et a receptaculis propriis occult;
sport sat magni, exosporio sat tenui, brunneo, dense sed sat bu-
militer papilloso, papillis magnis, humilius quam semiglobosis.

Sauteria alpina Angstr. in Bot. Not. 1839, p. 97, p. p.; Disp. muse. Scand.,
p. 32, p. p. (1842); in Fr. Summ. veg. Scand., 1,'p. 102, n. 1, p. p.
(1846). G. L. N. Syn. Hep., fase. 4, p. 541, n. 1, p. p. (1846). Hartm.
Skand. F]., 5—9 edd., p. p. (1849—64), et 10 ed., 2, p. 154, n. 1 (1871).
Gottsch. in Rab. Hep. eur., decc. 34 et 35, n. 347, in obs., p. p.
(1866). Lindb. in Ofv. V.-Ak. Forh., 23, p. 561, n. 143, in obs, (1866);
in Not. soc. F. Fl. fenn., 9, p. 288, n. 1, excl. synon. nonn. (1868).

Marchantia (Sauteria) alpina Hartm. Skand. Fl, 4 ed., p. 461, n. 7, p. p.
(1843).

Sauteria grandis Lindh. apud Soc. F. Fl. fenn. die 3 Apr. 1875.

Peltolepis grandis Lindb, apud Soc, F. Fl. fenn. die 6 Maji 1876; in Bot.
Not. 1877, p. 74, n. 1; Musc. scand., p. 1, n. 9 (1879).

Habitat in rupibus humosis (plus minusve calcareis?) regionis
alpinze intra Lapponias suecicas, sed parce solum locis paucis, in
Norvegiz tamen alpibus minus rara videtur.

In dubio est animus noster quin stirps, in montibus Europe
medie hic illic, ut in Bavaria, Styria, Salzburgia (Juvavia) et Car-
patho (Hohe Tatra) proveniens, eadem ac nostra borealis sit. Spe-
ciminibus in collectione nostra paucissimis partimque incompletis, ad
solutionem questionis opus plantis in spiritu conservatis nobis est,
presertim quum descriptio ejus im Flora 1858*) data a nostra
nonnihil abhorreat. Synonyma ejus sunt:

*) ,,Preissia quadrata (Scop.) Nees.?, frondibus dichotomis et articula-
tim innovantibus, extremitate emarginato rotundatis, concoloribus, receptacnlis
stellatis imberbibus, ad medium usque discretis.

Die fettgliinzende, hellgriine Oberfliiche, dickere Consistenz und anfgewor-
fenen Riinder des Laubs und die sitzenden scheibenférmigen miinnlichen Bliithen-
biden unterscheiden diese Art sogleich von Pr. commutata, deren Laubbildung
ihr am meisten iihnelt. ‘

Sie ist mit dichten, zarten, weisslichen Wtirzelchen an der Unterfliiche
dem Substrat stark angeheftet, die Laubgrisse betriigt '/, bis 1 Zoll, bei einer
Breite von 1 bis 2 Linien, es ist verkehrt herzfirmig, durch eine seichte End-
bucht ausgerandet. Die Riinder der Abschnitte sind etwas verditinnt, scharf, ganz
wellig, aufstehend, die ziemlich deutlichen Feldchen der glatten Oberfliiche eng,
dicht, fiederig divergirend, etwas vertieft, reihenweise gestellt, an den Endglie-
derungen mit weisslich-gliinzenden Punkten besetzt. Die Ventralfliche ist an den
Seitenriindern bewurzelt, in der Mitte nackt und gewulstet, griin, mit einigen
oberhautartigen braunrithlichen Schiippchen besetzt. Die Substanz in der Mitte '/,

6 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 3.

Preissia quadrata? Saut. in Flora, 41, p. 385 (1858).

Sauteria sp. Gottsch. in litt. Oct. 22, 1859.

Sauteria quadrata Saut. in Flora, 43, p. 351 (1860).

Peltolepis grandis Limpr. in Flora, 63, p. 90, n. 1 (1880). Leitg. Un-
ters. Leberm., 6, pp. 68—77 (1881).

Delin.

Gottsch. in Rab. Hep. eur., decc. 34 et 35, n. 347, figg. 1—6 (analyses).
Leitg. Unters. Leberm., 6, tab. 2, figg. 5 et 6 (analyses).

Linie dick; der Fruchtstiel ist bei 4 Linien lang, am Grunde ohne Spreublittchen
und entspringt aus dem Winkel der Endbucht, der ausgebildete Fruchtboden ist
sternformig, bartlos, am Grunde nur wenig gewélbt, 1—2 Linien breit, fast glatt,
dessen Rand in 6—8 fast bis zur Mitte getrennte, eiformige, spitzliche Frucht-
lappen gespalten, von denen ein Paar Otters verktimmern, wiihrend sich nur 1
oder 2 vollkommen entwickeln, die die ersteren an Grisse 2 bis 3mal iiber-
treffen. Jeder Fruchtlappen trennt sich bei Entwickelung der Frucht der Liinge
nach in einer geraden, ganzrandigen Spalte. Die glockige, weisse Bliithendecke
reicht fast bis zur halben Kapsel, so lange sie nicht aus der Hiille hervor ge-
treten ist; bei vollkommener Fruchtreife verliingert sich der Kapselstiel sehr,
so dass er eine Linie lang aus der Hiille hinabhiingt und die Frucht dadurch
die zierliche Form eines Tschinells erhiilt. Die kuglige, schwarze Kapsel zerreisst
in 4 unregelmiissigen Klappen. Der miinnliche Bliithenboden steht vor der End-
ausrandung des Laubs in Form einer in’s Laub etwas eingesenkten, rundlichen
oder liinglichen, von einem tiefen, linienférmigen Rande umgebenen, nabelfér-
migen, flachen oder etwas convexen, warzigen, briiunlichen Scheibe.

Obiger Beschreibung nach niihert sich diese Art, der Laubbildung und dem
miinnlichen Bliithenboden nach, mehr der Preissia, als der Sauteria, mit welcher
sie jedoch der Fruchtbildung nach tibereinstimmt, indem ich, trotz vielfacher
Untersuchung von frischen Exemplaren der Sauteria, keinen Griffel auf dem von
Nees als Miitze erklirten Theil finden konnte und selben daher fiir die Blii-
thendecke halte. Diese fragliche Preissia quadrata miisste dennoch zu Sauteria
gezogen werden, wenn man nicht der abweichenden Laubbildung und der miinn-
lichen Bliithen wegen, welche ich bei Sawteria noch nicht fand, eine eigene
Gattung aus ihr bilden will. «

S. O. Lindberg, Peltolepis, Sauteria et Clevea. ‘

II. Sauteria

Nees. Naturg. eur. Leberm., 4, p. 189, n. 5 (1888). Lindb.
apud Soc. F. Fl. fenn. die 6 Maji 1876; in Bot. Not. 1877,
p. 74, n. 2. Leitg. Unters. Leberm., 6, pp. 68—77,

n. 1, tab. 2, figg. 1—4, 7, 9—17 et 22 (1881).

Frons dioica *), apice perennans, parva et angusta, sim-
plex vel rarius bifurca, apice emarginata, canaliculata, mar-
einibus antice (sursum) curvatis et sat crassis, postice (subtus)
dense longeque squamosa, antice (supra) distinctissime areo-
lata, areolis magnis et pulvinari-elevatis, cellulis epidermidis
sat incrassatis, stomatibus minus numerosis. Cephalopodium
in tenui emarginatura frondis oriens, sat fragilis, postice
profunde unicanaliculatum, in canaliculo cellulas cylindricas
intus clayulato-incrassatas copiosas includens. Carpocepha-
lum a receptaculo communi sat distincto supra parum con-
vexum; receptacula propria (radii) 4, rarius 2—5, crasse
obovata, teretia, supra crassiora, apice rima verticali bila-
biata, angulo ad 55° usque deorsum spectantia. Thece la-
cinize sat regulares. Spori fusco-brunnei, a papillis densis,
magnis et humilius quam semiglobosis obtecti. — Planta
mascula minor et crassior; cavitatum antheridialium rostra
in parte mediana frondis copiosa, inter se longe remota et
in seriebus indistinctis posita, sine vestigiis bractearum.

*) In stirpe boreali dioicam inflorescentiam ad hoc tempus solam vidimus,
ill. amicus Leitgeb tamen, cujus auctoritas in his rebus maximi momenti no-
bis est, in meridionali sua planta eam semper autoicam l.c. declarat. An de
diversis speciebus agatur? Nodus solum ex examinatione speciminum copiosio-
rum et in gspiritu concentrato asservatorum solvi potest. Qua causa has ab ho-
paticologis vehementissime amicissimeque nobis exoptamus!

8 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica LH, n. 3.

Habitum ricciaceum frons sat valde possidet. E genere inse-
quente precipue distinguitur cephalopodio ex apice emarginato fron-
dis exeunte, unicanaliculato et fasciculum densum cellularum clavu-
ligerarum includente, ut et carpocephalo, receptaculum commune di-
stinctum et elevatulum ostendente. Szpissime uno latere frons pro-
crescit, ut cephalopodium unilaterale videatur, licet initio semper
apicale affixum. Quibus notis inter Peltolepidem et Cleveam ponenda
est Sauteria, nonnihil huic magis affinis habitu, forma et structura
frondis et femines et mascule.

Typus generis, quod ex ipsa rei historia sequitur, est vera Sau-
teria alpina Neesii, talis in alpinis medize Europe crescit. Nostra
tamen, ut jam in nota pag. 7 memoratum, forsitan propria forma
sit, sed specimina copiosiora in spiritu posita maxime necessaria ad
dubitationes removendas. In hoc genere locum magis naturalem 8S.
Berteroi (vide pag. 4) habeat. Askepas (false ,,Askepos“) Griff.
Not. pl. asiat., 2, p. 340 (1849), et Icon. pl. asiat., 2, tab. 75 B.,
figg. Il: 1—9 (1849), cum specie A. brevipede, vix aliud esse potest
quam immatura specimina Dumortiere cujusdam, et Monosolenium (M.
tenerum) ejus opp. citt., p. 341, et tab. 75 B, figg. I: 1—12, genus
distinctissimum, quod nonnullas paucas notas sectionis nove Spa-
thactidis, Marchantias veras ut M. paleaceam, emarginatam, papillatam
et aff. amplectentis, possidet. Reboulia graminosa Griff. opp. citt.,
p- 336, et tab. 69, fig. I, vix dubitanter optima Grimaldia recensenda,
sed Grimaldia sp. Griff. Icon. pl. asiat., tab. 69, figg. Il: 1—8
Spathactidis species est. (Synhymenium aureonitens Griff. opp. citt.,
p. 344, et tab. 69 D, figg. Il: 1—7, in fig. 1 androecia echinata
gerens, nominari debet Cyathodium aureonitens ; C. cavernarum = Riccia
spuria Dicks. Confer Lindb. in Journ. Bot., New Series, 7, p. 55:
1878.) De Sauteriis limbata et crassipede Aust. in Proc. Acad. Nat.
Se. Philad. 1869, p. 229, descriptione earum nimis multos hiatus
ostendente, opinionem ullam habere nequimus.

1. Sauteria alpina (N. B.) Nees.

Innularia alpina N. B. in Flora, 13, P. 2, p. 399, n. 2 (1830). Bisch. in
Nov. act. acad. Leop., 17, P. 2, p. 1015, n. 2 (1835).

Sauteria alpina Nees. Naturg. eur. Leberm., 4, p. 143, n. 1, excl. synon.
Somm. et locis Saltdalen et Chili (1838). G. L. N. Syn. Hep., fasc.
4, p. 541, n. 1, p. p. (1846). Rab. Deutschl. Krypt-Fl., 2, P. 3, p.
10, n. 5948 (1848). Gottsch. in Rab. Hep. eur., decc. 34 et 35, n.

S. O. Lindberg, Peltolepis, Sauteria et Clevea. 9

347, in obs., p. p. (1866). Dum. Hep. Eur., p. 153, n. 1 (1874).

Limpr. in Flora, 63, p. 91, n. 2 (1880). Leitg. Unters. Leberm.,

6, pp. 68—77 (1881).

Delin. )

Leitg. Unters. Leberm., 6, tab. 2, figg. 1—4, 7, 9—17 et 22. Nov. act.
acad. Leop., 17, P. 2, tab. 67, figg. 22—28.

Exsicc.

Rab. Hep. eur., decc. 7 et 8, n. 67; dece. 62—64, n. 615 (sed in exempl.
nostro decc. 53—55, n. 542 est Chomocarpon quadratus).

Planta borealis lecta est in his locis. Norvegia, Dovrefjeld, ad
Kongsvold (Julii 1872, R. Hartman; Aug. 18, 1879, J. Sahl-
berg), et prov. Nordlanden, vallis Saltdalen, in alpibus Soelvaagtind
(Julii 1854, Ax. Drake) et Baatfjeldet (Julii 25, 1879, J. Sahl-
berg). Beeren EHiland (1827, M. Keilhau; 1868, Sv. Berggren).
Spitsbergia, plur. locis (1861, A. J. Malmgren; 1868, Sv. Berg-
gren).

Marchantia hyalina Somm. in Mag. Naturv., 2 ser., 1, fasc. 2, p. 284, sola

pl. e Beeren Eiland (1833).

Sauteria (Clevea) hyalina Lindb. in Ofv. V.-Ak. Foérh., 23, p. 561, n. 143,

solum quoad loc. Beeren Eiland et Spitsb. (1866).

Clevea hyalina Lindb. in Not. soc. F. Fl. fenn., 9, p. 289, n. 16, solum
quoad loc. Spitsb., Beeren Hiland et Soelvaagtind (1868). Berggr.

in Sv. V.-Ak. Handl., 13, n. 7, p. 103 (1875).

Sauteria alpina Lindb. apud Soc. F. Fl. fenn. die 3 apr. 1875; in Bot. Not.
ford, 1.16, n. 1; Muse. scand., p. 1, n. 10 (1879).

Exsice.
Berggr. Muse. spitsb. exs., n. 199.

10 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 3.

III. Clevea

Lindb. Mss. Nov. 1865; in Not. soc. F. Fl. fenn., 9, p. 289, n.
16 (1868); in Bot. Not. 1877, p. 76, n. 38. Leitg. Unters. Le-
berm., 6, pp. 68 —77, n. 3, tab. 2, figg. 8 et 18—21 (1881),

Frons dioica, apice perennans, parva et angusta, sim-
plex vel rarius bifurca, obtusa vel raro emarginatula, canali-
culata, marginibus antice (sursum) curvatis et tenuibus, po-
stice (subtus) dense longeque squamosa, antice (supra) di-
stincte areolata, areolis parvis et parum pulvinari-elevatis,
cellulis epidermidis non incrassatis, stomatibus sat numero-
sis. Cephalopodia e medio frondis vulgo 2 vel 1, rarius
3 vel 4, in una serie orientia, fragilissima, crassa, teretia,
compacta, ideoque canaliculis et cellulis clavuligeris carentia.
Carpocephalum receptaculo communi carens et ideo supra
profunde cruciato-impressum, ut compositum a 4 (— 1) re-
ceptaculis propriis, crasse obovatis, supra nonnihil crassiori-
bus, e lateribus leniter complanatulis et basi inter se
brevi spatio laterum connatis, apice et antice rima verticali
fere ad medium bilabiatis, angulo ad 75° usque deorsum
spectantibus. Zhece lacinie valde irregulares. Spord brun-
nei, a papillis densis, magnis, conico-cylindricis et obtusis
- obtecti. — Planta mascula eidem generis antecedentis si-
millima.

Facillime e Sauteria distinguitur cephalopodii loco in linea
mediana frondis et structura peculiari, nec non absentia perfecta re-
ceptaculi communis et eisdem propriis, que solum ad basim laterum
inter se parum connexa sunt. Quibus notis ad Artoniam (Plagio-
chasma) se appropinquat, quod genus tamen, fere exclusive exoticum,

S. O. Lindberg. Peltolepis, Sauteria et Clevea. 11

satis superque diversum est receptaculis (propriis) horizontalibus, com-
planatis, e lateribus verticaliter plus minusve ellipticis, fere totis
bilabiatis ut fere in toto margine libero scissis, et androecio a bracteis
squameformibus circumdato, facile distinctius quam in eltolepide.
Nobis e descriptione sola judicantibus, Exormotheca Mitt. in C.
Godman, Natural History of the Azores or Western Islands (1870),
p. 325, n. 26 (cum specie EH. pustulosa), e Clevea vix diversa esse
potest, historia ejus etenim completa nullam quidem notam ostendit,
que jus separationis genericee nobis prebet. Athalamia Fale. in
Trans. Linn. Soc., 20, P. 3, p. 397, tab. 19 (1851), cum specie A.
pingui, tandem nullo modo Lunularia, sed optime et ex illa et e
Clevea distincta est, huic tamen sine dubio magis affinis.

Quoad habitum nonnullas Riccieas, ex. gr. Tessellinam vel Ricciam
Bischoffii, in memoriam frons bene revocat.

Species adhuc paucissime. Prater easdem europeas cognite
sunt Plagiochasma Rousselii Mont. in Ann. sc. nat., 2 ser., 10, p.
334, n. 186, tab. 9, figg. 1 a—g (1838), que a summo magistro
Gottsche et ab il. amico Leitgeb ad Cleveam ducitur, et Plagio-
chasma (Antrocephalus) pedicellatum (vel Reboulie sp.) Griff. Not. pl.
asiat., 2, p. 331 (1849), et Icon. pl. asiat., 2, tab. 68, figg. I et IL
(1849), Cl. hyaline sat affinis. Exormotheca pustulosa Mitt. quoque
vix dubitanter solum ut species Clevee, verisimile Cl. Rousseli pro-
xima, interpretari debet.

1. Clevea hyalina (Somm.) Lindb.

Frons profunde canaliculata, apice obcordata, marginibus
crassiusculis, undulatis, parum hyalinis, areolis supra convexulis,
poris sat numerosis et distinctis, squamis posticis densissimis,
persistentibus et marginem frondis plus minusve longe superanti-
bus; cephalopodium fere semper singulum, altum et tenuiusculum;
carpocephali squamze numerose, longe et distinctissime; thecu
breviter prominens, minor.

Marchantia cruciata (non L.) Somm. Suppl. Fl. lapp., p. 79, n. 1201 (1826).
Marchantia (Lunularia) alpina Myr. in Hartm. Skand. Fl., 2 ed., p. 367,

n. 7, excl. synon. Nees. (1832). |
Marchantie pilose degeneratio? Wahlenb. Fl. suec., 2 ed., 2, p. 825, n.

1472, in obs. (1833).

Marchantia hyalina Somm. in Mag. Naturv., 2 ser., 1, fase. 2, p. 284, excl.

pl. e Beeren Eiland (1833).

Marchantia (Lamularia) hyalina Hartm. Skand. FI1., 3 ed., p. 333, n. 7 (1838)

12 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 3.

Sauteria alpina Angstr. in Bot. Not. 1839, p. 97, p. p. Disp. musc. Scand.,
p. 32, p. p. (1842); in Fr. Summ. veg. Scand., 1, p. 102, n. 1, p. p.
(1846). Hartm. Skand. Fl, 5—9 edd., p. p. (1849 - 64).

Marchantia (Sauteria) alpina Hartm. Skand. Fl., 4 ed., p. 461, n. 7, p. p.
(1843).

Sauteria (Clevea) hyalina Lindb. in Ofv. V.-Ak. Foérh., 23, p. 561, n. 143,
sola pl. norv. p. p. (1866).

Clevea hyalina Lindb. in Not. soc. F. Fl. fenn., 9, p. 291, n. 1, sola pl.
nory. p. p. (1868); in Bot. Not. 1877, p. 78, n. 1, @solum; Muse. seand.,
p. 1, 2. 311879). “Hartm. Skand.-F1, 10 ed.,°2, ps5 ae 1 pp.
(1871). Limpr. in Flora, 63, p. 92, n. 3 (1880). Leitg. Unters.
Leberm., 6, pp. 68—77 (1881).

Delin.

Leitg. Unters. Leberm., 6, tab. 2, figg. 8 et 18—21 (analyses).

Habitat supra rupes (semper calcareas?) humosas regionum al-
pine -— silvatice. Norvegia: ,,in terra rupium et in collibus ad
pedes montium calidissimarum vallis Saltdalen Nordlandie ex. gr.
supra edes pastorales copiose’’ (Junii 1820 et Maji 1823, S. Chr.
Sommerfelt); Dovrefjeld, prope Kongsvold, Drivstuen etc. (Julii
1854, R. Hartman). Fennia, prov. Karelia rossica, ad Valkia-
maki (Julii 7, 1863, Th. Simming). Styria, in alpe Kalkspitz
prope Schladming, 2450 m. (Sept. 4, 1880), et Juvavia, in alpe
Oblitzen prope pagum Mur, 2500—2400 m. (Aug. 21, 1878, J.
Breidler). Groenlandia, Rittenbenk (n. 1265, J. Vah|).

Planta extranea cum eadem scandinavica bene congruit, excepta
statura nonnihil majore. Quod tamen nulla exemplaria in spiritu
possidemus valde dolet, et ideo descriptionem plenam conscribere
nobis nune impossibile est.

2. Clevea suecica (Lindb.) Lindb.

Frons subplana, oblonga vel obovata, marginibus tenuibus,
vix undulatis, bene hyalinis, areolis supra subplanis, poris sat
paucis, indistinctis, squamis posticis brevibus et fugacibus, fere
solum in apice obviis; cephalopodia sepe pluria seriata, breyia et
crassa; carpocephali squame paucz, breves et ideo valde indi-
stincte ; theca haud prominens, major. ;
Grimaldia punicea W ally. *) in Flora, 14, p. 687, n. 351 (1840) ?

*) .,851. Grimaldia puwnicea Wallr., fronde pallide-virente con-
eaviuscula laxe cellulosa margine crenulata squamoso-fimbriata adscendente,
sterili subdichotoma oblonga centrifugo-radiante, fructifera e basi elongata

S. O. Lindberg, Peltolepis, Sauteria et Clevea. 13

Clevea suecica Lindb. Mss. Nov. 1865; Muse. scand., p. 1, n. 12 (1879).
Sauteria suecica Lindb. in Rab. Hep. eur., decc. 34 et 35, n. 347 (1866).
Sauteria seriata Lindb. in Hedwigia, 5, p. 33 (1866).

Sauteria (Clevea) hyalina Lindb. in Ofv. V.-Ak. Forh., 23, p. 561, n. 143,
solis diagn. subgen. et pl. suec. (1866). Zett. in Nov. act. soc. se.
upsal., 3 ser., 7, p. 46, n. 40, excl. synon. (1869).

Clevea hyalina Lindh. in Not. soc. F, Fl. fenn., 9, p. 291, n. 1, excl. sy-
non. mult. et loc. Spitsb., Beeren Eiland, Norv. et Fenn, (1868).
Hartm. Skand. Fl, 10 ed. p. 154, n. 1, p. p. (1871). Zett. in Sv.
V.-Ak. Handl., 13, n. 14, p. 42, n. 46 (1876).

— — var. 8 suecica Lindb. in Bot. Not. 1877, p. 78.

Delin. :

Gottsch. in Rab. Hep. eur., decc. 34 et 35, n. 347, tab. fig. 7 (analysis).

Exsice.
Rab. Hep. eur., dece. 34 et 35, n. 347.

Habitat in Suecie insulis Oeland et Gotland, locis parce gra-
minosis et vere humidiusculis campi sterilissimi calcarei s. d. Alvaret
oO. bh et P. TP. Cleve).

Frons circiter 15 mm. longa, apice circiter 6 mm. lata, crassa,
succosa, fragilis, pellucida, lete et pallide viridis, state pallide brun-
nescens, cito evanescens, simplex vel rarius bifurca, e basi, angusta
et emortua brunnea, obovata vel late lingulata, obtusa vel raro emar-
ginatula, subplana, marginibus papyraceo-membranaceis, repandis, vix
tamen undulatis; pagina antica (superior) divergenti-striata, distinc-
tissime areolata, poris (stomatibus) sphincteriformibus, indistinctis,
sat sparsis et elevatis, substellari-angulatis, orificii ambitu a cellulis
quingue vel sex formato; substantia ejus a cellulis magnis, laxissi-
mis, haud incrassatis, in medio frondis rectangularibus, ad margmes
ejus penta- — hexagonis vel quadratis, parce chlorophylliferis et oc-
taédra calcis oxalice includentibus, edificata; pagina postica (inferior)

obovata emarginata, stipite brevi tereti crasso fragili hyalino nudo infra
apicem frondis detonsum ex foveola umbilicata nuda prodeunte, capitulo poly-
morpho tri- — quadrilobo radiato, primum carnoso turgido prasino dein luteo-
virescente, ‘radiis hemisphzerico-folliculatis horizontaliter patentibus superne ver-
tice declinato connexis subtus fimbriato-barbatis, demum ex rima longitudinali
tenuata porrecta sporangium sphericum pedicellatum exserentibus, calyptra ob-
soleta dein ineequaliter dispansa, sporis elateribusque puniceis.

Auf guter Dammerde in den Schluchten eines Gypsvorberges des siid-
lichen Harzes. — — — In der ersten Hiilfte des Mai vollkommen entwickelt.**

Cum Clevea suecia haud male congruit hee diagnosis plants, a nobis
nondum vise, ut et maturatio valde precox vernalis sporoginii ejus.

14 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I, n. 8.

concolor, pallida, a cellulis eisdem pagine antice simillimis, me-
diis tamen minoribus, subquadratis, pallido-brunneis vel -purpu-
reis, constructa, densissimas radiculas hyalinas et non incrassatas,
paucissimas tamen intus clavulatas gerens et squamifera, squame
sat dense, fugaces, hyaline, marginem haud superantes, ovato-
lanceolate, acutissime, serrate: et superne involuto-canaliculate, apicales
tamen densissime, plus minusve ad basim vel tote purpuree et marginem
paullulum superantes; sectio transversa frondis primo stadio lune si-
milis et ostendens valde maximam partem’ frondis constructam esse
ab antris inanibus et intersepimentis penta- vel hexagonis, ab uno
strato cellularum laxissimarum et chlorophylliferarum eedificatis. Ce-
phalopodium vulgo in medio frondis enatum, interdum pluria seriata,
hyalino-pellucidum, album, crassum, fragilissimum, 1 mm. — I em.
altum, perfecte teres, ad insertionem frondis, que hoc loco annulato-
excavata, omnino nudum et non squamosum, superne tamen ad in-
sertionem carpocephali a squamis valde indistinctis, paucis, brevibus,
irregularibus, hyalinis, plus minusve linearibus, acutissimis, serratis
et planis, circumdatum, a cellulis hyalinis, albis, succosis, elongate
rectangularibus, chlorophylliferis, nullis tamen liberis et intus clavu-
ligeris, edificatum et ubique compactum. Carpocephalum 3—5S mm.
latum, 2—3 mm. altum, receptaculo communi carens, sed supra -In
medio impressum et cruciatim profunde sulcatum, ut a receptaculis
propriis quatuor — uno compositum. Receptacula propria, eX apice
infructescentiz visa obovato-rotunda, e latere visa obovata, indistincte
obliqua, leniter complanatula, apice et latere externo fere ad medium
bilabiato-dehiscentia, longitudinaliter in medio faciei externe crista-
tula, striatula (false, ut ex intersepimentis translucentibus), a cellulis
prominulis, valde hyalino- et crystallino-pellucidis (fere ut in Me-
sembryanthemo crystallino etc.) formata, extus poris nullis, sed intus
in fundo, calyptram et sporogonium circumcingente, maxime foveolata,
marginibus labiorum integerrimis, tenuibus, leniter recurvatis, intus
cavernosa et intersepimentis a duobus stratis cellularum laxissimarum
et chlorophylliferarum edificatis. Perianthium nullum. Theca globosa,
extra rimam valvarum receptaculi proprii vix emergens, nigro-brun-
nea, matura ad medium valvulis tribus—quinque valde irregularibus
dehiscens, a cellulis parte libera intus dense annuliferis contexta; seta
vix ulla. Sport magni, exosporio crassissimo, fusco-brunneo, a pa-
pillis densis, robustis, conico-cylindricis et obtusis obtecto. Elateres
triplo vel quadruplo longiores, obtusiusculi, unicellulares, medio tri-,

S. O. Lindberg, Peltolepis, Sauteria et Clevea. 15

raro quadrispiri, spiris brunneis. Calyptra hyalina, laxissime contexta,
basim thecee amplectens et a stylo coronata.

Frondes mascule inter easdem femineas crescentes vel rarius_
ceespitulum proprium formantes, quam ezdem feminez minores, cras-
siores, profunde canaliculate, marginibus multo magis crassis, erectis
vel incurvatis, siccis involutis, squamis posticis copiosioribus margi-
nemque fere superantibus, pagina antica elevatius areolata, rostra
antheridialia fere ubique gerens copiosissima, albida, in seriebus in-
distinctis ordinata, lenissime curvata, subacutiuscula, juniora per-
fecte cylindrica, compacta et apice clausa, postea basi crassiora, serie-
bus cellularum centralibus resorptis tubulosa, apice poro aperta, a duo-
bus stratis cellularum formata; antheridia invenire nobis nondum contigit.

Tempore seriore anni apex frondis valde crassus et a squamis
copiosissimis purpureis cinctus invenitur et ut propagulum hybernans
agit, quum cetera pars plante jam emortua sit, qua causa non pe-
rennis, sed simili modo ac Hydrocharis, Myriophylla, Utricularie et
al. perennans est hee hepatica nostra. |

Obs. Organon foliiforme, quod in nonnullis Hepaticis, ex. gr.
Marchantia, Chomocarpo, Asterella et certis Jungermaniaceis frondosis
(Fossombronia, Durieua), unumquidque pistillidium amplectitur (mo-
nogynum), cum perianthio spermophytarum comparari debet et sine
dubio pars omnino diversa e colesula (,,perianthio“‘) in Jungermania-
ceis foliosis, que tamen solum ut nvolucrum, inflorescentiam plus
minusve polygynam totam circumcingens, interpretanda est. Illud
perianthium ut et androecium horum generum et affinium, sententia
nostra, etiam clare demonstrant, unumquidque organon generativum
muscorum florem verum eorum et ,,florem‘ in iis inflorescentiam, nec
florem, esse. — Ob antheridia perfecte ricciacea (vide Petounni-
kow in Bull. Soc. Bot. France, 14, p. 137, tab. 3: 1867) ad Mar-
chantiaceas Spherocarpus referendus est. Confer Lindb. Hepaticol.
utveckl., p. 49, in nota (1877). Duriewe (Rielle) tamen antheridia
globosa, stipitata, cimmamomea et perfecte jungermaniacea, talia in
Fossombronieis et Anthocerotaceis conspiciuntur, qua causa inter Jun-
germaniaceas ponendum est genus, ut sectio earum cleistocarpa (Du-
rieuex), Riccieis inter Marchantiaceas analoga. Thallocarpus (Cryp-
tocarpus) paroicus est et locum tenet medium inter Spherocarpum et
formas, tenuem vel tenuissimam frondem possidentes, in genere Riccia,
que, ut RB. tenuis, membranacea et att., sectionem propriam (Leptodiscum)
constituunt.

= es

>
Oy

were

Ret roi erent thes

: eta LCS ei

= Rr ayes fie’ Aly ia io
a4 OF ELE Dead eaticty ire Ae ee nee 5a Fi
iG Sagoo, Ek sta Paks aie atts 2

- ese sanied asia sae

ig Winaetgaee e Nek thaey TIT: i a ee, “Sit ye
fee Eanes iphiyhs wih oo pers a aut uu

sig has 63 aos: +»

e eines Ay PG or haer “Be ieee

a3) Sa ah at ees (

Re J haf he ¥.
Sa eatiee Pedy Weak $4,
~ “

GRR a Wblteo 44! oviwer Si
. ba onl Livseace ints ah i ae ate Ace 4
: wr ‘Sodake SER Beth 4 task oye isis fiat le

, 1 ee J beth & rem, = v et pishige wea

. Sargent: mee Lpashtocitiiey |. 5 as
Ma gaaneieS it. SO and,

i
‘

>
- A
J
a

®

bie

| aie
a rete Srna aime

aay 7 hee een :

ite:

cdi aia

ets
AK

Gunsnt oth: sere Biiet vlguib

oe. Wb cere ttesh pono: Hee geraes wehpattore
oe tte * wordt ee aes Barna Bien te Je ie

=
Whcekical

6

stein Se erin

J

ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA T. II, Nr. 4.

ADNOTATIONES DE PILOSELLIS FENNICIS.
I.

ANTECKNINGAR

OFVER

FINLANDS PILOSELL

AF

J. P. NORRLIN.

iis

(Anmildt den 2 Februari 1884.)

HELSINGFORS,
J. SIMELIL ARFVINGARS TRYCKERI,
18s.

“ey : )

oF RE EAN A i

Lido ae
aR

See Bee Ai:
‘ ts . “AF ¢
ee —, gt ius
Ne Serene fe geet ha
‘ x mab Oa bat Ta

——.

med = ae
i 4

..-.» “ein genaues und vielseitiges Studium der eng-
sten Formenkreise ist gegenwirtig ein dringendes Er-
forderniss.

W. O. Focke, Syn. Ruborum Germaniae, p. 89.

Ehuru i nirvarande tid studiet af den s. k. deskriptiva bo-
taniken, specielt hvad de hogre viixterna betraffar, i allmanhet
forlorat ej obetydligt af sitt forra anseende och stilts i skuggan
af andra vetenskapens grenar, ha de polymorfa slagtena dock
fortfarande och kanske i hégre grad an tillforene af framstaende
vetenskapsidkare uppmirksammats och bearbetats, icke sa myc-
ket af intresse for den betydande miingd nya former, forskaren
har fr i tillfille att uppdaga, utan fast hellre i forvantan att hos
dylika grupper vigtiga bidrag till losande af de grundfragor of-
ver yvixtformernas natur och visende, som hora till dagordningen,
stode att erhallas. Hvad Hieracia, specielt Piloselle, betraftar,
har Nigeli i Miinchen under de tviinne nistforlidne decennierne
Anyo vidtagit med sina snart for ett halft sekel tillbaka pabor-
jade, men sedermera afbrutna studier ofver dessa vixter, hvilka i
grundlighet och omfattning lemna alla foregangares langt efter
sig. Totalresultatet af dessa storartade arbeten har val 1 detalj
innu ej utgifvits, men redan genom de speciela uppsatser *) Ofver

*) C. Ndgeli: Ueber die system. Behandlung der Hieracien; Sitzungs-
ber. der Kgl. Akademie der Wissenschaften zu Miinchen; 1866. Die Synonymie
und Litteratur der Hieracien; ibid. 1866. Uber die Innovation bei den Hieracien;
ibid. 1866. Die Piloselloiden als Gattungssection; ibid. 1867. Die Piloselli-
formia ibid. 1867. Das gesellschaftliche Entstehen neuer Species; ibid. 1878.

Till belysande af ofvan berdrde arbetens vidare fullféljande fortjenar hiir
omniimnas att Nigeli, som under senaste fren sjelf varit upptagen af Atskil-
liga andra stérre arbeten, sedan 7 4r tillbaka helt och hallet dfverlatit fortsiit-
tandet och den slutliga bearbetningen af Hieracia it en framstéende fackman,
D:r A. Peter, som enligt ingingna privatunderrittelser f. n. iir sysselsatt med

redaktionen af en monografi jemte Atfiljande exsiccatverk dfver Piloselloiderna,
hvars publikation med det snaraste dr att emotses.

4 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I], n. 4

allmiinna fragor, som denne illustre forskare mellan aren 1565—
1874 publicerat, har en verkligt vetenskaplig metod for former-
nas behandling angifvits, nya synpunkter blifvit inforda och en
mingd aldre villfarelser skingrade; deras framtradande maste der-
for anses bilda epok i Hieraciologins historia. Resultatet af dessa
undersékningar har dessutom utéfvat ett patagligt inflytande pa
behandlingen af andra svara grupper och afven maktigt bidragit
till att sprida jus 6fver nyss antydda allmiinna fragor. Sa mycket
siillsammare forefaller fordenskull den ringa inverkan, som de nya
synpunkterna formatt Astadkomma pa den nyare hieraciologiska
verksamheten och literaturen d6fver hufvud taget. De flesta Hiera-
cia berorande afhandlingar, hvilka sedan nimnde ar utgifvits, bara,
pi ndgra f& undantag nir, den gamla prigeln saval 1 afseende
p& metod som system och, om afven ett betydande antal nya for-
mer blifvit urskilda och andra fullstindigare utredda, kunna fram-
stegen p& detta omrade i stort taget dock ej anses synnerligen
betydande.

Med dessa ord afses ingalunda ett underskattande af det
arbete, som nedlagts p& formstudiet, der neml. en verklig utred-
ning i saken vunnits. Tvirtom bor ett noga sirskiljande af slag-
tets former hallas for ett alldeles oundgangligt forarbete, for att
nagon reda och sikerhet i imnet skall ernas. Ett dylikt straf-
vande fértjenar si mycket mer att beaktas, som uppnaendet af
en tillfredstiillande formkinnedom ar forenad med betydande sva-
righeter; en dylik forviirfvas i de flesta fall, sisom hvarje erfaren
fackman nogsamt kanner, blott genom langvarig autopsi i natu-
ren och med anlitande af string och siker metod. Galler det
ett stérre omrade och en utredning af formernas inbérdes sam-
manhang tillika Asyftas, invecklas problemet sa mycket, att nagon
utsigt till verklig framging endast mojliggéres genom en arbets-
férdelning, antingen sdlunda att nagon specialgrupp af slagtet pa
ett omrade af storre utstriickning eller ock flere eller farre grup-
per pa en inskranktare areal for gangen uppmarksammas. I sa-

J. P. Norrlin, Anteckningar éfver Finlands Pilosellae I. 5

dant syfte ha detaljerade undersodkningar utforts 1 mellersta Sverige
af hr Lektor 8. Almqvist, som i en nyligen publicerad afhand-
ling *) lemnat en fortjenstfull, pa sjelfstandiga iakttagelser stodd
redogérelse 6fyer Stockholms traktens Hieracia af murorum-grup-
pen. Enligt angifyen plan har materialet till efterfoljande an-
teckningar afyen blifvit hopbragt.

Vidkommande studiet af Hieracia i de skandinaviska lan-
derna har detsamma i E. Fries’ fadernesland allt fortfarande med
storsta intresse omfattats; hirom vittna bl. a. lektor Lindebergs
utmiirkta exsiccatverk och beskrifningar 6fver skandinaviska half-
ons Hieracia, afvensom hrr 8. Almqvists och Lonnroths, m. fl.
publikationer i Amnet. Fran vart land saknas dylika speciela upp-
satser helt och hallet och jemval i ofrigt ar den finska botani--
ska litteraturen hogst torftig med hinsyn till ifragavarande slagte.
Franser man en och annan ny form, som sedan ar 1860 beskrif-
vits, star en ytterligt knapphandig och vanligen foga tillforlitlg
kannedom om vara Mieracia att erhallas ur lokalflororna, i hvilka
arterna uppfattats mer eller mindre kollektivt.

Under sadana forhallanden har det synts mig af behofvet
pakalladt att forsdka i nagon mon afhjelpa denna brist, hvarfor
jag i nedan foljande anteckningar gar att 1:0 lemna en Ofversigt
af de i landet forekommande allmannare utbredda eller annars
mer markabla formerna af gruppen (sligtet eller undersligtet) Pi-
losella, hyilka specielt utgjort foremal for mina iakttagelser. Ef-
ter denna allmanna Ofversigt skall jag 2:0, utgdende fran de smirre
omradena, hvilka for andamalet blifvit undersdkta, redogéra of-
ver samtliga i hvarje dylikt territorium antraffade former, deras
utbredning, talrikhet och forekomst.

Dessa anteckningar gora ej ansprak pa nagon fullstindighet,
utan afse narmast blott att utgdra materialsamling till en fram-
tida monograti ofver Finlands Piloselle. De grunda sig i forsta
hand pa de iakttagelser, som af mig i detta syfte blifvit gjorda

*) S. Almqvist, Studier Sfver sliigtet Hieracium. Stockholm 1881.

6 Acta Societatis pro Fauna et. Flora Fennica I], n. 4.

i olika delar af landet. Sedan ar 1868 har min uppmirksamhet
pi de tider da Pilosellerna blomma (ungef. fran midten af Juni
till midten af Juli) de flesta somrar sa godt som uteslutande va-
rit riktad p& dessa vixter, hvarvid dock bor framhallas att de
forsta arens arbeten at detta hall utfallit nog resultatlésa till foljd
af bristande metod och felaktig uppfattning af sirskilda formbe-
grepp. Under hithodrande exkursioner har sydostra Tavastland
noggrannast blifvit undersdékt; mer eller mindre fullstindigt vidare
Helsingfors trakten samt delar af mellersta Tavastland, Karelska
niset, sddra, mellersta och nordliga Savolaks, Kajana-Osterbot-
ten samt Ladoga- och Onega-Karelen (hvardera alldeles ofullstin-
digt). Helt och hallet oundersokta aro annu de nordligaste trak-
terna samt nistan hela vestra sidan af Finland. For att fylla
denna lucka, har jag tillgodogjort det material, som finnes inber- -
gadt i finska musei herbarium. For siirskilda bidrag stir jag vi-
dare i forbindelse hos herrar possessionaten J. O. Bomansson
och mag. H. Zilliacus, af hvilka den forre pa Aland, den sednare
i Ruskeala for min rakning gjort insamlingar, mag. V. F. Bro-
therus och doc. E. A. Wainio, hvilka stalt sina i Lappland in-
samlade Hieracia till mitt forfogande, samt d:r O. Kihlman, som
frin nejderna kring Helsingfors lemnat en vil konserverad sam-
ling Piloselle; ifran spridda delar af landet ha slutligen lekto-
rerne Hj. Hjelt, K. Unonius samt prof. J. Sahlberg lemnat bidrag,
och far jag hir betyga bemiilde herrar min uppriktigaste erkinsla.

Innan jag gar att redogéra for sjelfva formerna, ma har in-
ledningsvis Annu beréras nagra allmiinna fragor, for att antyda de
synpunkter som varit ledande vid arbetets utforande, samt for att
samma ging i nagon mon tjena till ledning fdr de icke fackmin,
som hos oss ville Ataga sig insamlande af bidrag till Amnets vi-
dare fullstandiggorande.

Den forestiillning torde vara nog allmant gallande att en
verklig utredning af Hieracia stiter pi odfverstigliga hinder till
foljd af dessa viixters ofindliga mangfald; och en sadan tanke

J. P. Norrlin, Anteckningar diver Finlands Piloselle, I. 7

vinner litt i trovardighet, di i betraktande tagas de vidt skiljak-
tiga asigter, som vid uppfattningen och bestamningen af arterna
varit och afven fortfarande fro radande bland specialister. Sa
fordelas de medeleuropeiska Piloselloiderna af somliga pa flere tio-
tal arter, medan de af andra reduceras till nagra fa; och afven
ien och samma forfattares skrifter fran olika tidpunkter kunna
nog ansenliga differenser uppvisas. Men langt mer visa sig me-
ningarna diyergerande i praktiken, d. v. s. vid bestammandet af
sjelfva formerna, isynnerhet da det galler mer kritiska saker.
Hir ar den subjektiva uppfattningen (takten) 1 tillfiille att gora
sin ratt fullt gillande och i fa fall stimma asigterna da ofver-
ens. Att af dessa omstindigheter’ vilja sluta till ifragavarande
formers outredbarhet vore dock forhastadt. Differenserna bero
nemligen ofta pa hvarjehanda tillfalliga orsaker, sisom forutfat-
tade subjektiva tycken om form- och artbegreppen, eller ock i foljd
af ofullstiindig undersdkning i naturen eller af skef metod vid stu-
diet vallad bristande insigt 1 saken. Huru Jatt grofva och patag-
liga misstag afven af s. k. fackmin vid bestimningar begas kunde
med talrika exempel fran offentliga samlingar snart bekraftas, ja
det synes ej sillan berott p& en lycktraff, om formen blifvit ratt
uppfattad. I sjelfva verket hora raitt bestimda Heracii-samlin-
gar till sillsyntheterna och antriiffas, ss. 1 Miinchen, 1 herbarier
bestiimda af specialister, hvilka gifvit sig méddan att metodiskt
och grundligt i naturen forvirfva sig verklig kunskap Atminstone
om en stirre mingd former, i hvilket fall afven torkade fram-
mande former af samma grupp med framgang kunna bearbetas.

Men om ocksa formstudiet hos dessa vixter ej ir att hallas
for en omdjlighet kan dock icke nekas, att man hir stoter pa sya-
righeter, som vid studium af ndstan alla andra slagten 4ro okanda.
Som hufvudorsaker till dessa svarigheter hafva angifvits den stora
rikedomen p& former samt dessas foriinderlighet och stora bena-
genhet att bilda hybrider (Rehmann, Diagnosen).

Till huru hoégt antalet af de verkliga formerna hos Pi/o-
2

8 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

selle stiger ar svirt att ens gissningsvis berakna, emedan en
stor del af dem finnu ir outredd. Af nyare forf. upptager Reh-
mann *) for Galizien och Bukovina, forutom bastarder, endast 34
former (22 arter, Aterstoden varieteter och lusus) och Aryet-Tou-
vet **) for Europa, specielt dess sydvestliga delar, 90 former (57
arter, 22 tvifvelaktiga arter och 11 variet.). Men dessa tal angifva
blott ofullstindigt formrikedomen, emedan flere arter fattats kol-
lektivt. Foér att f& en tydligare forestallning om det ovantadt
héga formantalet erfordrades att genomse Nagelis samlingar, der
flere mer omfattande arter representeras af tio- eller hundratal
underarter, varieteter att fortiga***). Huru manga Finland ager
kan for nirvarande blott approximativt uppskatias till 150 a 200,
i hvilka tal, forutom underarter, ifven mer betydande varieteter
ingi. I sydéstra Tavastland, der Piloselle lingsta tid blifvit iakt-
tagne, har antriiffats omkr. 70 a 75 dylika former, af hyilka half-
ten belépa sig pi Hier. pilosella och de s. k. furcata (— grup-
pen Pilosellina Fr.).

Enligt andra, isynnerhet ildre forfattare vore antalet ound-
ligt stort, men det ar pitagligt, att formbegreppet da tagits 1 en
helt annan mening, d. v. s. att hit riknats ej blott de systemati-
ska formerna, utan ifven de tillfalliga modifikationer, 1 hvilka
individerna under direkt inverkan af yttre agentier (jordman, kli-
mat) eller i foljd af sirskilda biologiska omstandigheter framtrada.
Enligt detta forestillningssiitt iro de verkliga, reala, arterna in-
galunda éfverhéfvan manga, men synnerligen benigna till foriin-

“*®) A. Rehmann, Diagnosen der in Galizien und in der Bukowina bis-
her beob. Hieracien. 1878.

**) CO. Arvet-Touvet, Essai de Classification sur les genres -Pilosella et
Hieracium, Grenoble 1880.° Ibland arterna synes nigra bastarder inga.

***) Sedan ofvanstiende Dlifvit skrifvet, har C. v. Ndgeli publicerat ett
omfattande arbete: Mechanisch-physiologische Theorie der Abstammungslehre,
Miinchen 1884, i hvilket (sid. 239) angifves att bland Piloselloiderna 2800 ur-
skilbara “varieteter“ fro kinda.

J. P. Norrlin, Anteckningar éfver Finlands Piloselle, I. 9

derlighet; de tallésa formerna deremot samtligen (hybriderna un-
dantagna) pa antydt sitt uppkomna modifikationer.

I enlighet harmed antages vidare att de afvikande formerna
medelst kultur latteligen kunna aterforas till den typiska formen
(arten) och det ar sillsamt att inhemta de markeliga resultat 1
omvandlingsvag, man salunda genom odling trott sig ha upp-
natt. I afsigt att sdlunda till typen aterfora sarskilda, 1 Fin-
land antriffade men med deskriptionerna i Hartmans Flora och
Fries’ arbeten ej] Ofverensstammande former, paborjade afven un-
dert. for 14 Ar tillbaka att anstilla kulturforsék, men den for-
vintade omdaningen uteblef hirvid i hufvudsak; pa den losa, frukt-
bara jorden foraindrades individerna val nagot, men de egentliga
kinnetecknen qvarstodo allt fortfarande. Att dessa former, 1 lik-
het med alla verkliga varieteter, 4ro nagot mer an forandringar
*e physicis, morphologicis et biologicis rationibus explicandas” *)
torde numera knappast ifrigasittas och framgar dessutom utan
vidare deraf, att pa samma flack vanligen kan patriftas ett storre
eller mindre antal stundom ett dussin af dem viixande tillsammans och
att en och samma varietet derjemte upptrider pa vidt skiljaktiga
standorter med bibehallande af sina kinnetecken**). Men till
stor forvirring har det ledt, att man icke skilt at dyhka indivi-
duela tillstaind eller modifikationer fran de egentliga, s, k. kon-
stanta eller systematiska formerna.

Denna hos Piloselloiderna vanliga egenskap att upptrada
sillskapligt i blandning med hyarandra har visendtligen bidragit
till forestillningen om arternas stora foranderlighet och ostadig-
het hos denna grupp samt pa samma gang medfort oreda i upp-
fattningen om deras sannskyldiga natur. Niarstaende eller hvar-
andra annars liknande former, hvilka pa angifvet satt vixa till-

sammans, hallas nemligen sisom utan vidare sammanhorige eller

*) KH. Fries, Symbolae, p. XXIX.
#*) Jfr Négeli, Uber den Einfluss iiusserer Verhiltnisse auf die Varietii-
tenbildung im Pflanzenreiche. Miinchen 1865.

10 Aeta Sccietatis pro Fauna et Flora Fennica fou: *4:

omedelbarligen hiirstammande fran samma art; det ar derfor ock
en vanlig foreteelse att i samlingar patraffa dylika sammansatt-
ningar sisom utgérande en enda form och ej sallan har man pa
erund af dylika exemplar uppgjort beskrifningar, 1 hyilka nagra
kiinnetecken tagits fran en, andra ater fran en annan form eller
t. o. m. skild art. Af erfarenhet ar det mig afven bekant huru
litt misstag hirvid kunna begas och tillater jag mig 1 forbiga-
ende omnimna att forst efter uppdagandet af detta formernas
forekomstsitt i blandning deras verkliga antal och egenskaper
efterhand bérjade klarna for mig och p& samma gang tillfalle till
anstillande af exaktare iakttagelser mojliggjordes.

Hyad angir formernas foranderlighet under inflytande af
yttre agentier, kan den anses pa satt och vis ganska betydande.
De flesta Piloselloider halla sig helst pa mer eller mindre magra
lokaler och d& de derifrin komma pa mer naringsrika platser,
ss. pA lés jord eller denuderade stallen, intrada de habituelt an-
senligaste omgestaltningarna, niirmast framkallade af forandringar
i de vegetativa organerna; vaxten blir stérre och frodigare, inter-
nodierna mer utdragna, skott- och grenbildningen rikare, hvilket
isynnerhet p& innovationen astadkommer forandringar, m. m., hvar-
igenom yttre utseendet erhaller en fremmande pregel, latt missle-
dande den som sdkt sina fornimsta kinnetecken i dylika foran-
derliga egenskaper. Jemte denna storre frodighet intriffa afven
andra afvikelser: delarne bli lésare och mer vattenrika och svartna
derfér litt vid pressning, bladens farg plagar bli mindre ren, isyn-
nerhet i vissa mellanfiirger och likas4 blir glansen mattare, hvar-
jemte indumentet stundom modifieras betydligt; i foljd haraf fore-
falla formerna nu mindre skiljaktiga fran hvarandra an i vildt till-
stand och kunna litt valla svarigheter ifven for en erfaren kan-
nare, om han icke specielt uppmirksammat forhallandet och vant
sitt 6ga vid dylika omdaningar. Af Ofriga pa standorten beroende
differenser mA hiir blott omnimnas, att i skugga de vegetativa orga-
nerna bli mer utdragna och slappa, fargerna mattas, luddet glesnar,

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselley I. 11

glandlerna och haren morkna. Mindre betydande aro de foriin-
dringar, som 1 Ofrigt betingas af olika jordman, men andock tillrack-
liga att forliana en mingd former, som gemensamt bebo en fran den
normala afyikande standort, ss. torfjord, lés sandjord m. m., en viss
inbordes likhet, framkallad af enahanda firg eller indument. —
Hvarjehanda skiljaktigheter betingas vidare af viderlek och Arstid
aifvensom siirskilda biologiska forhallanden, hvarpa langre fram
exempel skola anforas.

Langt storre svarigheter an dessa sa att saga tillfalliga mo-
difikationer erbjuda de ur inre orsaker spontant framtradande eller
genom hybridisering fororsakade skiljaktigheterna. Utredningen
af dessa pa de organiska formernas utveckling ingripande och for
systematiken ytterst betydelsefulla moment kan betecknas som en
af hufvuduppgifterna for specialisternas strafvanden, hvilka tills
vidare dock foga varit riktade pa amnet, som derfor Annu vi-
sendtligen ar holjdt i dunkel och pa hvilket det forty dfven ar
vadligt att narmare inga. For att dock ej lemna fragan alldeles
Asido, mi hir nigra data fran den finska florans centrala delar
korteligen anforas. Utgar man fran de enheter, som hafva valor
af arter eller underarter, finner man en del af dem nastan alltid
splittrade i en ma&ngd former. hvilka bara pregeln iin af svagt
markerade yariationer eller blott individuela afvikelser, in af mer
differentierade varieteter, som ofta sinsemellan eller ock stundom
med nirstaende arter Aro forenade med mellanlinkar; andra ater
iro 1 forvanande grad enformiga genom hela omradet; aterstoden
intager 1 afseende a foranderligheten en intermediar stillning, d.
v. s. ir dels i hogre, dels i ligre grad variabel; mot grinsen af
andra omraden blir forainderligheten ofta storre och har kan en
art vidare ersittas af en alldeles narstaende eller ock smaningom
6fverga’ 1 en annan art. Savidt min erfarenhet gifver vid handen,
iro de mindre variabla till antalet ofvervigande och pa ett gif-
vet omrade kan man i regeln med temlig sakerhet urskilja at-
minstone de flesta former, om man eljest naéirmare studerat och

12 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

uppfattat dem. Dock saknas 1 detta afseende ingalunda undantag.
Kj sallan dfverkommer man vid noggrannare uppsdkande enstaka
eller sparsamt upptriidande individer af afvikande och tvifvelak-
tiga egenskaper och ofta bildande en brygga mellan tyenne el-
jest vil atskilda former. Dessa fataliga mellanformer upptrada
vidare som tillfalliga lokala foreteelser eller ock som enstaka for-
poster fran sitt egentliga utbredningsomrade, der de allmannare
forekomma. I andra och sillsyntare fall blir forhallandet mer
inveckladt; jemte de pa orten vanliga formerna upptriida stallvis
fremmande former stundom i 6fverraskande myckenhet, men van-
ligen i ringa individantal, och visa sig som mellanformer, genom
hvilka nu tv& eller flere af de fSrra bli forenade. Dylika forete-
elser betingas patagligen af hybridisering, kanske afven af andra
orsaker. |

Analoga forhallanden antriffas afven 1 storre skala pa sar-
skilda omriden. Af de former, hvilka i de inre delarne af lan-
det fro mer eller mindre konstanta, visa sig flere ofta ‘under en
nigot fodriindrad gestalt i andra nejder, der de liksom tillegnat
sig vissa der forekommande mellanformers utseende och egenska-
per och genom hyilka de hiir vidare forbindas ofta i mangfaldiga
riktningar och kombinationer med andra, trakten specielt karak-
teriserande, arter. Rikligt férekomma dylika formserier exempelvis
pa Karelska niiset, der sirskilda arter af gruppen Awriculina Fr.
silunda sammanlipa. Enahanda foreteelser moter man vidare 1 an-
dra afskilda nejder, till exempel pA Aland, hvars Hieracium-flora for
Ofrigt visar en p&fallande Ofverensstiimmelse med den uppland-
ska. — De flesta Hieracia iro som bekant fordelade pa dylika
centra, hvilka efterhand aflésa hvarandra, ofta pa nog ringa di-
stancer. Denna lokalisering af éfvergingsserierna framkallar 1
férening med nyss antydda analogi litt den formodan, att vid da-
ningen af ifragayarande former hybridiseringen spelat en rol, kan-
ske af nog ingripande art, en formodan som yinner i sannolikhet

af den omstiindigheten, att i detta slagte blindarter med temmelig
sikerhet kunna uppvisas.

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Pilosellz, I. 13

Tillvaron af hybrider hos Hieracia har visserligen iinda, till
senaste fider betviflats af en del forfattare, men da deras existens
blifvit savil genom experiment som pa grund af forekomstforhal-
landen till fullo Adagalagd torde en narmare bevisning hir bli of-
verflédig *). I Finland synas de vara siillsyntare an 1 nagra an-
dra lander, t. ex. mellersta Europa, men antagligen gifves knapt
nigot omrade i landet, der en noggrann efterforskning icke skulle
framleta Atminstone nigra exempel i den vagen; deras forekomst hos
oss iir for resten ingalunda regelbunden, i det en del orter hysa dem
langt sparsammare &n andra. Afyven med hinsyn till standorten
varierar deras forekomst. Under i éfrigt lika forhallanden ar man
i tillfalle att oftare antriffa dem p& mer denuderade platser, ss.
gamla Akerlindor, jernvagskanter och bankar, och pa starkare
branter, in p& jemnare, mer grisbeyuxna platser, der de med
svyarighet forma utbilda sig och uthirda konkurensen med andra
vaxter. |

Undantages nu de férindringar och omyandlingar, som foror-
sakas af andra formers inverkan, sa qvarsta val en mangd syn-
nerligen variabla, d. 4. i en massa underordnade former sonder-
splittrade, arter, men forestillningen om den granslosa forander-
ligheten och obestiindigheten fr siikert i hég grad Ofverdrifven
och pitagligen framkallad genom forvexling af de smirre variete-
terne med svagt markerade arter eller tillfalliga individuela till-
stand eller ock med former, som uppkommit genom hybridisering.

De talrika former som hora till Piloselloidew kunna nar-
mast férdelas pi tvenne kategorier, hufvudarter och mellanformer,

#) I forbigdende m& har nAgra hithdrande data, hemtade fran mina kul-
turforsék, meddelas. Vid dessa har neml. stundom hindt att efter sidder miir-
keliga produkter uppstitt. S& erhdlls af Hier. polyotrichum (fr. Schlesien) plan-
tor, af hvilka nigra alldeles liknade moderplantan, andra ater betydligt H. pilo-
sella och ‘Aterstoden utgjordes af midtelformer. SAdd af H. onegense (fr. Karel-
ska niiset) gaf en massa former, stiende mellan denne och H. suecicum. Afven
en eller par nya “former“ ha bland de odlade plantorna genom pa platsen for-
siggingen bastardering uppkommit.

14 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

innefattande arter af olika ordning. Hufvudarterna aro till anta-
let fa (knapt ett par tiotal), men nastan alla af vidstrackt utbredning
och genom sjelfstiindiga karakterer skilda fran hvarandra; de aro
vidare samtligen, — sasom Nigeli forst klart uppfattat och pa ett
lika skarpsinnigt som fruktbirande satt tillampat pa formstudiet
och systematiken — forenade med hvarandra genom mellanformer,
hvilka i talrika kombinationer bilda serier, som &n lopa jemsides
‘in i olika riktningar korsa hvarandra. Inom ett enda omrade
iro vil icke alla der forekommande hufvudformer pa detta satt
sammankedjade, — sa saknas i Finland mellanserierna fran P/-
los. communis till P. prealta och till P. kajanensis, m. fl., —
men ingenstiides der formantalet ar stérre saknas vil niirlépande,
invecklade serier. Utan aktgifvande pa detta forhallande blir det
snart sagdt en omojlighet att riitt uppfatta och begransa de sarskilda
arterna och formerna, emedan man stindigt 1 dylkt fall ar utsatt
for att, vare sig pA grund af yttre likhet eller vigtiga karakterers of-
yerensstimmelse, sammanfora former fran olika serier. Sa hkna,
fér att taga ett exempel, de former som bilda serien P. communis—
P. auricula motsyarande former i serien P. communis—P. suecica
eller nirst&iende; likas&i i serierna fran P. auricula till olika former
i den artgrupp, som gir under beniimning af P. communis; och just
i anforda fall ha talrika misstag i bestimningarna blifvit gjorda. Ge-
nom forbiseende af ifragavarande férhallanden hafva yid syste-
matiserandet ifven i stort sammanhiangande tradar blifvit god-
tyckligt afslitna och heterogena former sammanforda, hvarom de
*naturliga” grupper, i hvilka Pélosel/e blifvit indelade, bara tyd-
ligt vitnesbord.

Tid efter annan hafya klagomAl forsports 6fver den efterhand
framtridande béjelsen att splittra de iildre (Linneanska) arterna
och i senare tid synes man p& manget hall hysa en verklig fasa
for den s. k. Jordanismen, befarande att genom ett dylikt grins-
lést sénderstyckande af dessa enheter vetenskapen komme att
rika i ett kaotiskt tillstand eller Atminstone att bestimningen af

J P. Norrlin, Anteeckningar Gfver Finlands Pilosella, I. 15

arterna blefve i det narmaste omdjliggjord och dymedelst afven
systematiken nirapa otillganglig for forskningen *). Och, emedan
antalet arter och former, hvilka i dessa och foljande antecknin-
gar komma att anforas, laitteligen kunde tydas som en strafvan
till missbruk 1 antydd riktning, torde det vara pakalladt att har i
korthet upptaga jemyal denna fraga.

De ifrigaste debatterna i amnet ha forsiggatt 1 Frankrike,
der de i framsta rummet framkallats af Jordans och dennes me-
ningsfranders fran den gangse uppfattningen af artbegreppet af-
vikande mening och den enorma omfattning och godtycklighet,
hvarmed de nya principerna 1 praktiken tillampats. Man har
forebratt denna skola att ej hafva gjort tillborlig skilnad pa kin-
netecknens relativa varde, 1 foljd hvaraf en massa former af
underordnad betydelse blifvit jemstilda med de verkliga arterna.
Arterna utgora, sa tinker man sig saken, de enda reelt existe-
rande enheterna och uppenbara sig 1 naturen under en mangfald
af former, betingade vare sig af yttre orsaker eller en arten sjelf
inneboende strifvan till foriinderlighet (inom vissa grinser). De
reela enheterna sjelfva (typerna) och deras mangfaldiga framtri-
dande i verkligheten vore med andra ord férvexlad af skolan och
vetenskapen salunda i fara att raka pa betiinkliga irrvagar. Hvad
betraffar de polymorfa sligtena anser man vanligen, enligt hvad re-
dan anforts, de egentliga typerna icke vara siirdeles talrika, men
i stallet af sa mycket mer bojlig natur och forty Afven latt rea-
gerande mot skiljaktiga agentier; hiraf vore den stora formrikedo-
men betingad **), Med stéd af dylika foérutsittningar har man ej_
sallan pa detta hall ater i storsta skala tillimpat regeln “varie-
tates leyiores non curat botanicus” och foga befattat sig med
eller t. 0. m. 1 grund ringaktat de mindre framstéende formerna.

®) P. Duchartre, Elements de Botanique, Paris 1877, p. 874, 0. a. fort.

**) Jmfr bl. a. J. Duval-Jouve, Des comparaisons histotaxiques, Paris
1871; Arvet-Towvet, Supplément 4 la monographie des Pilosella et des Hiera-
cium du Dauphiné, Grenoble 1876, p. 4, m. fl.

16 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

Jemte dessa extrema partier gifves det ett centrumparti, som for-
sékt gi den gyllene medelvagen.

Ibland Hieracia har Jordan uppstalt nya arter tjogtals, men
af hyilken beskaffenhet vagar jag ej afgora. Af specialister uppta-
gas de allra flesta som varieteter eller utelemnas helt och hiillet.
Att emellertid den mot denna skola riktade hufvudanmirkningen,
d. a. att till arter upphoja forinderliga och skiftande modifikatio-
ner af de egentliga typerna, ir grundlos, atminstone 1 principielt
hiinseende, framgar deraf att skolan som arter velat intaga blott
sadana former, hvilkas fortgiende bestiindighet genom kulturfor-
sdk eller p& annan grund ansetts ddagalagd, och ar denna anmark-
ning si mycket mindre befogad som Jordan sjelf upptradt som en
afgjord forkiimpe for arternas ofdranderlighet. Fragan giller sa-
ledes nirmast blott huruvida de inskrainktare (Jordanska arterna)
eller vidstriicktare (Linneanska arterna) formkretsarne i vetenska-
pen béra intagas som grundenheter, och ifran denna synpunkt
borde Jordanismen forefalla mindre afskrickande for den mot-
satta riktningen, helst de af hvardera skolan antagna arterna in-
galunda alla iro af samma valér. Hyllar man det omfangsrikare
artbegreppet, sa tir det en litt sak att subsumera de inskranktare
formerna som underarter, eller som varieteter, ifall man betviflar
deras fortfarande konstans. Befogad kan ej heller anses farha-
gan for de svarigheter, som i afseende 4 arternas bestamning
kunna géra sig @iillande, ty intresset for den stora allmanhetens
beqvimlighet kan rimligtvis vil ej géras till hufvudsak och ofver-
ordnas hufvudiindamalet, d. v. s. utredning i sak. Ingenting hin-
drar dessutom att genom gruppering af de inskrinktare arterna
till hégre enheter samt genom limplig praktisk anordning bade
tillfredsstiilla vetenskapens kraf som ock att underlatta ofversig-
ten och bestimmandet. Ifrin teoretisk synpunkt kunna derfor
inga giltiga skil anforas mot antagandet af det inskranktare art-
begreppet; tviirtom erbjuder detta forfarande, ratt uppfattadt och
tilliimpadt, betydande férdelar, som genom det motsatta dskad-

J. P. Norrlin; Anteckningar dfver Finlands Piloselle, I. Ee

ningssittet litt gi fdrlorade. Detta sistnimnda bor val i va-
sendtlig man tillskrifvas skulden for den ringa uppmirksamhet,
som hittills egnats de ligre formkategorierna och de orediga fore-
stillningar, som om dem ‘innu fro radande. Att dessa underord-
nade enheter icke kunna lemnas Asido, om med studiet verkligen
Asyftas nagot mer iin blott uppstillande af skarpt karakteriserade
och begriinsade arter, behéfver vil knappast papekas, och hvad
specielt Hieracia betriiffar forefaller det otinkbart, att denna
trassliga hirfva, afven endast 1 formelt hiinseende, skall kunna
redas med mindre hvarje element for sig klart uppfattas; och er-
farenheten visar ifven att de verkliga framstegen datera sig fran
en tid, di specialformerna underkastats en ingaende och omsorgs-
full granskning och undersékning. Pa grund af det anforda skulle
vi med hiinsyn till de polymorfa grupperna icke finna betanklig-
heter att ansluta oss till denna s& forkittrade riktning, i fall
det endast giilde ett val mellan dessa motsatta skolor. Men fragan
om de inskriinktare eller vidstriicktare arternas beriittigande ar 1
sjelfva verket af underordnadt intresse, Fran systematisk syn-
punkt giiller det nirmast att kunna riitt uppskatta hvarje forms
relativa virde i och for sig, att bland arter af olikartadt varde
siirskilja hufyud- och mellantyperna samt de sarskilda kategori-
erna, under hyilka dessa framtrada.

Men, huru hégt fin studiet af de underordnade formerna ma
uppskattas, bér A andra sidan ej heller forbises att tillfille till
missbruk littare hir st& till buds och i praktiken iafven gjort sig
giillande i stor skala inom den Jordanska skolan eller dess for-
ereningar i andra liinder. Betinkligheter ingifver redan det ofliga
forfarandet att efter nigra Ars kulturférsék determinera konstans-
sraden; hirigenom kunna litt former af nog skiljaktig ordning
jemstiillas, och till verklig skada maste det af fytografer tillho-
rande denna riktning anviinde forfarandet leda, att i vetenskapen
infora massor af arter, om hyilka man hvarken genom odling el-
ler pi annat godkindt siitt kunnat forskaffa sig helst nagon nar-

15 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fenniea I, n. 4.

mare kannedom. Till samma kategori ar val i manga fall att
hinfora flere specialisters vana att 1 kritiska fall blott med
stod af ett eller annat torkadt exemplar uppstilla nya arter,
hvarigenom ofta intet annat vinnes &n att kommande bearbetare
Asamkas fafanga modor; ty enligt gallande reglor for nomenkla-
turen “blir det engang gifna namnet forstenadt, om ock blott till
koprolith, och later sig icke vidare bringas ur verlden‘ *). Mycken
tid mAste harigenom forspillas i onddan; -utredningen af ett enda
namn kan taga lika mycken tid i ansprak som ett dussin nya
former. Redan for synonymikens skull vore det berattigadt att.
nigot hoja fordringarna pa giltigheten af nya namn pa former,
hérande till s.k. kritiska grupper. I betydande man kunde manga
oligenheter undgas, i hiindelse det for vinnande af prioritet, forutom
i tryck publicerad beskrifning, erfordrades meddelande af exemplar
till nagon offentlig samling och arten derigenom gjordes sakrare
och littare tillgianglig for granskaren samt att tillborlig vigt af-
ven skulle fastas pa den grad af fullstandighet, med hyilken en
form blifvit utredd.

Vidkommande synonymin odfver Piloselle ar ett ingaende pa
grunderna for denna fraga Ofverflodigt, emedan vara former, sasom
till stérsta delen hittills obeskrifna, endast 1 ringa grad influeras af
de reglor som 1- saken dekreterats. Har’om nagonstades giller
det for Ofrigt att iakttaga storsta varsamhet vid namnforandrin-
gar, d& erfarenheten genom de mest slaende exempel bevisat huru
litt betydande misstag vid bestiimning af Hieracia kunna begas.
Ett sakert namn fr i intet fall att utbytas mot ett mindre palit-
ligt aldre, dess anor ma nu striicka sig huru langt tillbaka 1 tiden
som helst, liksom det tillvidare val ofverhufvud maste anses gagn-
lost att p& detta omrade forsdka ersiitta allmint kinda och begag-
nade sikra namn mot ildre redan bortglémda. I historiskt afse-
ende kunde dock en utredning af de gamla auktorernas namn

Vaan
*) W. O. Focke, Syn. Rubor. Germaniz, s. 58,

J. P. Norvlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselle, I. 19

erbjuda ett och hvarje af intresse, sarskildt nagra fackmans, sadana
som Villars, Hoppe och framfér alla andra Tausch, denne fram-
staende formkinnare, hvars benimningar emellertid en senare
tid funnit godt att mer eller mindre negligera eller ringakta *).
-— Att med egna namn ss. arter eller t. 0. m. som varieteter be-
teckna uppenbara bastarder synes mig ej blott formvidrigt, utan
‘ifven latt vilseledande 1 sak.

Men det kan vara tid p& att atergi till 4mnet for narva-
rande uppsats. Vid anforandet af arterna har den yanliga 1 hand-
bicker efter Koch och Fries antagna ordningen blifvit foljd; ehuru
den verkliga affiniteten, sisom redan framhallits, genom denna
anordning ofta rubbas och artens plats blott ensidigt atergifves,
figer dock detta system i deskriptivt afseende atskilliga fordelar.
Den af Nigeli foreslagna metoden for anordningen, eller att som ra-
nuirken forst upptaga hufvudtyperna och de till dem sig omedel-
barligen anslutande formerna samt sedermera angifva och begransa
de sirskilda mellanserierna, har jag ej ansett mig nu kunna til-
limpa, emedan Amnet dnnu ej hunnit si noggrannt bearbetas, att
hvarje forms plats alltid med sikerhet skulle kunna angifvas.
Under de sirskilda arterna ha dock antydningar Ofver deras sy-
stematiska stillning bifogats.

Sésom redan den stora formrikedomen angifver, férefinnas
hos sligtet alla kategorier af former representerade, fran de sya-
gaste variationer till skarpt markerade arter; 1 narvarande upp-
sats komma emellertid de ligsta systematiska enheterna att till
stérsta delen utelemnas. Arterna har jag, i enlighet med de af
Focke uppstilda och pA sligtet Rubus tillimpade principerna Of-
ver artviirdet, forsdékt ordna i olika kategorier, hvilkas hogre eller
ligre ordningsgrad betecknats med typer af skiljaktig storlek.
Framhallas bér dock att denna uppgift utforts 1 manga afseenden
enligt nog subjektiva grunder; likaledes att nigra svagt utpriig-

*) Jfr exempelvis Wimmer, Flora von Schlesien, 3 uppl.

20 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I], n. 4.

lade arter tillhdrande mellanserier upptagits som underarter, fa-
stiin jag icke alltid varit ofvertygad om deras utgrening fran en
Ofverordnad form, sisom det antagna begreppet skulle fordrat.
Af sirskilda orsaker har en och annan mellanart af lagsta varde
och mycket inskriinkt utbredning eller nagon lokalras intagits och
for att lattare skiljas fran de 6friga har namnet och andra upp-
gifter blifvit tryckta med smirre stilar. Det bor kanske annu
tilliggas att som arter uppfattats alla tydligen markerade former
af fortfarande konstans ifven om de genom mellanformer eller
skenbara ofvergingsformer vore forenade med andra, som yarieteter
m. fl. liigre enheter 4ter former af Atminstone temporar konstans,
hyilka i naturen vanl. visa tydliga 6fvergangar till hufyudformen,
men delyis aifyven kunna vara skarpare Atskilda (vid sprangyis
skeende variation); en nirmare motivering 6fver uppfattningen
skall i hvarje tvifvelaktigt fall sarskildt lemnas.

Beskrifningarna pi de nya formerna fro upprittade enligt
anteckningar pA lefvande exemplar af normala egenskaper, d. 4.
de Asyfta att Aterge formens utseende och egenskaper sadana de
framtriida p& de viixtplatser arten fornimligast bebor; 1 sarskilda
fall ha dessutom bihangsvis anforts de modifikationer, densamma
under inflytande af tillfiilliga omstindigheter ir underkastad. Or-
ten derifrin typen hiirstammar har jemyil synts mig nédig omtor-
mila, utom i de fall d& de redan finnas insamlade for utdelning
i ett exsiccatverk dfver Finlands Piloselle; af detta arbete, afsedt
att komplettera niirvarande anteckningar, hoppas jag kunna un-
der loppet af detta ar utgifva forsta centurien.

Innan vara Hieracia kunna goras till foremal for en full-
stiindigare monografisk behandling erfordras annu bl. a. noggranna
special-undersdkningar i sirskilda trakter af landet, synnerligen
i de mot periferin beligna delarne. Under forhoppning att na-
gon af vara yngre botanister ville deltaga i dessa arbeten tillater

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselle, I. 21

jag mig hiir annu bihangsvis meddela nagra for nyborjare afsedda
rad ofver sattet for insamlingen och utforandet af observationer.

Att p& en ging egna uppmirksamheten at hela sligtet le-
der litt, i foljd af den stora mingden former, till osiikra resul-
tat, ifven om omradet inskriinkes. till minsta mojliga. En arbets-
fordelning blir derfér, ss. redan framhallits, nodvandig och iaktta-
ges liimpligast salunda, att for hvarje sommar till undersokning
viljes en mindre grupp, i borjan helst nagon littare. I-detta af-
seende torde vara Archieracia vara lingt mer tillginghge for
den ovane iin Piloselle; de iro neml. stérre, hvarigenom kinne-
tecknen littare falla i Sgonen och sikrare uppfattas; de bibe-
halla vidare vid pressning i hdgre grad sina egenskaper samt
iro dertill i de flesta af vara nejder mindre formrika. Manga for-
delar erbjuda de slutligen ifven derigenom, att de forekomma pa
platser, som ‘ivo oberoende af eller itminstone i regeln icke sa
direkt piverkas af odlingen, som fallet ar med de sednares stind-
orter; hiirp& kan neml. afgiras hvilka former ursprungligen eller
tillfiilligtvis viixa tillsammans, ett moment som vid mer ingaende
undersékningar ej fir utan betydelse och hvilket for Pilosellw
yanligen iir omojligt eller ytterst svart att sikert bedoma. Pvlo-
selle, hvilka efterféljande rader uteslutande afse, upptrada neml.
siillan och da blott tillfalligtvis pa standorter, hvilka ej pa ett eller
annat siitt paverkats af kulturen och minskas efterhand som man
afliigsnar sig frin bebyggda stiillen. Foretriidesvis forekomma de
pa falt och gamla syedjebackar eller andra for boskapen tidtals
upplatna stillen (helst sluttande), langs vag- och iingskanter, pa
fingsbackar och tufviga smiirre fingar; i tatare bebyggda trakter
ifven pa berg. De aro som bekant inga s. k. ruderater, men man
behofyer ej heller aflagsna sig langt fran boningar for att i rik-
ligt matt Sfverkomma dem. Betriitfande jordmanen och terrang-
forhaillandena ma ‘nnu tilliiggas, att de flesta arter helst trifvas
pi kuperad mark, bildad af mager sandmylla eller lerblandad
sandjord; en och annan art fdredrager jemnare terrang och ler-

3 f
2 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

ro

jord; i Finland finnes knapt ren kalkjord, men att déma af for-
hallandet i sddra Tyskland och pa alperna aro de jemforelsevis
sparsamt representerade p& dylik mark; de trifvas i alliiinhet ej —
heller ritt val i vara kusttrakter och utestiingas dessutom af in-
tensivare kulturer. — Pa denuderad jord, ss. pa gamla akrar, up-
pléjda iingar, jernvigsbankar, infinna sig Pilosell@ hastigt och 1
stor ymnighet, men fOr den mindre vane aro dylika platser dock
foga att rekommendera, emedan svarigheterna vid sirskiljandet af
formerna hir okas till foljd af det fremmande utseende, desamma
nu erhalla, samt emedan de hir talrikare bastardera eller rattare
emedan hybriderna pa dylika stillen lattare vinna fotfaste. For den
med de normala formerna mer fortrogne fro ifragavarande plat-
ser deremot i flere afseenden larorika, siirskildt for undersokning
af innovationen. — En méojligast fullstiindig kinnedom af de pa
en trakt forekommande Pilosell@ vinnes derfor littast, om man
till uppehallsort viiljer en kuperad, af odlingar, ingar och betes-
marker i stdrre skala intagen nejd, sidana man latt patraffar na-
stan i alla delar af landet vid byar eller hemman, hvilka icke
ligga mycket isolerade fran andra.

For att littare undvika forvexling af former, som likna hvar-
andra eller yixa tillsammans, fir det nédigt att pa forhand upp-
bfva dgat for vissa yttre kinnetecken; detta giller specielt bla-
dens och blomstrens farger, ett af de vigtigaste hjelpmedel i all-
miinhet och specielt afven fdr sirskiljande af alldeles narstaende
eller helt obetydliga former samt af stérsta nytta, di det galler att
forekomma hopblandning af tillsammans vixande arter. Under-
sdkningen bir derfér ga rum helst den tid p& dagen da blom-
morna fro utslagna (ungef. fran kl. 8 f. m. —3 e. m.); detta ar
ifven nédigt af den anledning att blommornas dimensioner och
bfriga egenskaper endast d& kunna observeras och antecknas.
Blomningstiden infaller vanligen i medlet af Juni och fortgar
omkr 3 a4 veckor pi normala platser. Hos de siarskilda for-_
merna afslutas den dock ofta tidigare och den fornamsta blom-

co

J. P. Norrlin, Anteckningar éfver Finlands Piloselle, I. 2

ningen varar stundom (hos de enblomstriga) blott nagra dagar,
som da bora tillgodogoras. Pa sensommaren eller hdsten blir
man ifven i tillfalle att, isynnerhet under regniga varma ar, aterse
en maingd former i blom, om ocks& under en nagot forandrad
gestalt.

Jemte sarskiljandet af formerna bora afven anstallas iakt-
tagelser Ofver deras standorter och de tillfalliga moditikationer, de-
samma der kunna underga; vidare ofver blomningstiden och an-
dra biclogiska egenskaper, freqvensen och talrikheten, samt afven
deras isolerade eller siallskapliga upptriidande pa platser, der de
sedan lingre tider orubbadt uppehallit sig, hvilket dock, sAsom
redan papekats, blott i fa fall med sakerhet star att afgoras. For
utredning af arternas systematiska stallning ar vidare nodigt nar-
mare uppmirksamma alla 6fvergangs- och mellanformer och de-
ras egenskaper. Dessa former fro antingen sjelfstandiga eller
ock hybrida bildningar, hvilka igenkiinnas bl. a. pa acheniernas
sterilitet eller p& nirvaron af goneokliniska former. HExakta iakt-
tagelser i denna riktning erfordra dock redan stor vana och er-
farenhet och limpa sig derfor nairmast for specialister; en om-
stiindligare utliggning af saken kan fordenskull utebli.

For insamling af anvindbart material vore kanske tjenligast
att till en borjan utvilja bestiimda profstallen, till hvilka egna
sig normala stindorter af nagot stérre utstrackning, de der icke
varit odlade samt i afseende a vegetation sedan lingre tid icke
undergitt stérre forandringar. Ifran dessa specielt utvalda plat-
ser insamlas efterhand alla former, af hvilka exemplar fran hvyarje
grupp pi marken sirskildt inlaggas, och antecknas huru de der-
stides iro fordelade; dessa platser bora besokas upprepade gan-
ger, emedan blomningen hos de oiika formerna icke infaller sam-
tidigt.

Insamlingen af hvarje form bér géras mojligast fullstindig,
d. #., formen bor tagas i rikliga exemplar, innefattande blom-
mande och fruktbirande individer samt rosetter. Sarskild vigt

3

24 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

ir afven att fasta vid pressningen, p& det att vixten sedermera
mi kunna fér vidare undersdkning begagnas; vanligen utfores
den fdr starkt, i foljd hvaraf bladens textur fdrstdres och for-
men pa holkarne, m. m. gar forlorad; ifven for lindrig press-
ning bér undvikas, hvarigenom bl. a. holkfjallen latt skrumpna
och deras form tillspillogifves. Samlas vaxten med utbredda
blomster, bora dessa vid inlaggningen i pressen fran sidorna hop-
klimmas; blomstillningen p& rikblomstriga arter kan dervid Af-
ven nagot utbredas. Foérdelaktigt i flere afseenden ar att under
exkursionen medtaga en portfdlj (best’ende af nagra bocker
presspapper omslutna af 2 starka pappskifvor), i hvilka de for
forvaring afsedda exemplaren jemte anteckningar omedelbart in-
liggas; vid hemkomsten omflyttas sedan vixterna 1 ordentlig
press. Genom denna metod kunna forvexlingar lattare undyikas
och stérre massor inbergas iin pA det Ofliga siittet att forst for-
vara exemplaren i portér; Afven bladfiirgen bibehaller sig bittre
enligt detta inlaggningssatt.

Huru omsorgsfullt pressningen iin ma utforas, kan dock e)
undgas, att hirunder manga och vigtiga kannetecken ga forlo-
rade, Af sidan anledning blir det nédvandigt att pa den lef-
vande vixten annotera: Bladens konsistens, tjocklek och farg;
stjelkens konsistens;*holkens hojd och stérsta bredd, basens form
(tvir, rundad, iggrund, aflang), midtelpartiets form (jemn och
hopdragen); blomkorgarnes dimensioner (diameter), firg, tathet
(ligulernas antal pa diametern) samt kantblommornas bread, form,
tithet, flikighet och relativa langd (af vigt specielt hos former
af E pilosella). Egenskaperna béra hinforas till ett bestamdt
stadium, hos de enblomstriga d& forsta blomstret och hos ofriga
da ett ngot stérre antal af dem dro fullt utslagna; 1 sistnamnde
fall bor ifven angifvas till hvilken ordning de uppmatta blom-
korgarna hora, emedan dimensionerna i nagon man hiraf aro
beroende. Utom dessa kinnetecken Atersté atskilliga andra, som
i mer speciela fall iro att tillvarataga, ss. holkarnes form i yngre

a

J. P. Norrlin, Anteckningar 6fver Finlands Piloselle, I. <~ 55 il

stadier och efter blomningen, holkfjillens stallning (tilltryckta
eller losa), stiftets farg, m. m.

I senare tider ha Piloselle af en del forfattare fran Hiera-
cia utbrutits som ett sarskildt sligte, af andra ater uppstalts
endast som ett undersligte; det synes ocksai sjelfva verket blott
vara en smak- eller obetydlig formfraga, hvilkendera asigten vore
att foredraga. DA sligtnamnet Pilosel/a i det foliande af dylika
sekundiira skal antagits, har jag icke ansett sidant kunna in-
verka p& auktorsnamnen, hvyilka stundom i liknande fall blifvit
utbytta *), och ej heller begrunda upptagande eller inforande af
artnamn, hyilka allaredan forekomma hos Archieracia.

Uti de skandinaviska flororna och i de flesta andra dylika
handbocker ar Hier. pilosella L. (= P. communis auctt.) upptagen
i det vidstrickta omfaing, som gifvits densamma af KE. Fries och
flere tidigare auktorer. Hos arten har under tidernas lopp vi-
dare sirskilts en mangd underordnade former, hvilka i Fries’
Epicrisis representera tillsammans 10 (12) former, neml, 7 (9)
varieteter. och 3 underarter **); hit raknas vidare en senare upp-
stiild form (névewm Christ.). En och annan af dessa former upp-
tagas dock redan af ildre forfattare som egna arter; sa Hoppeanum
af Schultes och Hoppe (1814), Peleterianum af Tausch (1828),
m. fl. En ganska afvikande uppfattning i saken finnes uttalad
1862 af broderna F. W. och C. H. Schultz, hvilka forenat de
enblomstriga formerna p& en sirskild slagtafdelning, Hwpiloselia,
som definieras pA fdljande siatt ***): ”Stolones repentes; scapi

*) I Flora 1862 ha briéderne F. W. och C. H. Schultz genom uppstiil-
lande af Pilosella som eget sliigte funnit anledning att undertrycka alla tidigare
auktorsnamn fér de uppriiknade arterna och ersiitta dem med sina egna.

**) Varieteterna utgéras af 3 s. k. furcate: virescens Fr., nigrescens Fr.
och pedunculare Wallr. och 4 enblomstriga: (vulgare), macranthum Ten., alpi-
num Hoppe (= Hoppeanum Schult.) och pilosissimum Wallr. (= Peleteriana
auctt.). Underarterna tiro: *velutinum Fr., *argyrocoma Fr. och *pseudo-Pilo-
sella Ten.; slutligen 2 mellanformer incanum Gaud. och leucopheum Friv., for-
bindande velutinum med typen.

ce Py tnlota 8. Gy p. 6.

Ay

26 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IJ, n. 4.

1-cephali; capitula speciosa, flores sulphurei, radiales infra rubro
vittati; folia decumbentia, infra rarius utrinque pilis stellatis cana”.
Till denna sektion hiinféras som arter: Pilos. officinarum Vaill.
(= vulgaris auctt.), P. Peleteriana auctt., P. Hoppeana Schult.,
(P. velutina Hegetschw.), P. macrantha Ten., P. argyrocoma (Fr.)
och P. Tenoreana Fril. (= H. pseudopilosella Ten.); de furcata
formerna synas nimnde férf. Atminstone delvis anse for hybrider.

Nagra 4r senare publicerade Nageli i A4mnet en efter verk-
lig vetenskaplig metod utford undersdkning *), som for kannedo-
men af hithérande former varit af stor betydelse och hvilken der-
for fortjenar att har nagot utforligare refereras. Utredningen om-
fattar dock icke H. pilosella Fy. i dess helhet, utan afser nar-
mast att inom densamma naturligen begransa och indela en huf-
yudgrupp, som af honom benimnes Piloselliformia, motsvarande,
Atminstone i det nirmaste, Hupilosella Sz. fratr. och ej att for-
vexlas med Piloselliformia Fr. Epicr. s. 142. Hufvudkanneteck-
nen for denna grupp finner forf. deri, att vaxten ar stengellos
(d. 4. omedelbart vid basen forgrenad) samt att blomsterskaften
iro langa och “rosettenstiindige”, eller, annorlunda uttryckt, (de
enkla) blomsterskaften utgaé fran bladvecken af den till en rosett
hopdragna stammen, nemligen pa den centrala plantan. Af an-
dra kiinnetecken som utmirka gruppen ma dnnu anforas: stjern-
Judna stoloner, graaktigt gréna blad, hvilka pa undre sidan aro
hvita eller gra af stjernludd. Former med grenigt blomsterskaft
(egentl. igande kort stangel enl. Nageli) tillhdra ofvergangsserien,
ifven om kinnetecknen i Ofrigt vore lika; likasa aro att ditstal-
Jas alla de enblomstriga former, som i andra afseenden Ofverens-
stimma med Ofriga furcate **). Till Piloselliformia hora alla of-
yan uppriiknade former, af hvilka de af forfatt. sjelf 1 naturen
undersokta goras till foremal for en detaljerad granskning, asyf-
tande att p& grund af forekomst- och utbredningsforhallandena samt
nir- eller franvaron af 6fvergingsformer narmare faststalla ifraga-
varande formers affinitet samt hvilka af dem aro att betraktas som
arter och hyilka som varieteter. I sednare afseendet blir resultatet

*) Die Piloselliformia, Miinchen 1867.
**) Antagligen afses t. ex. bligréna blad; niirmare bestamningar om dessa
kiinnetecken saknas.

J. P. Norrlin, Anteckningar Ofver Finlands Piloselle, I. 27

foljande: som arter bora anses 1) H. Peleterianum*), 2) H. Hop-
peanum med var. macranthum och 8) H. pilosella vulgare med
varr. niveum och incanum. Med hianseende till affiniteten ar H.
Peleterianum mest afskild fran H. pilosella; i obetydligt mindre
grad ater H. Hoppeanum. Uvardera arten star till H. pilosella
is. k. bastarderingsforvandtskap, d. v. s. frindskapen dem emel-
lan ar mycket ringa; de fro 1 sadant afseende mer aflagsnade
fran hyarandra in t. ex. H. pilosella fran H. auricula. Pa grund
af holkens byggnad och saknaden af mellanformer mellan H. Pe-
leterianum och H. Hoppeanum anser Nageli det afven sannolikt
att sistnimnde arter dro mer aflagsnade fran hyarandra in H.
Hoppeanum fran H. Pilosella.

Af ofvannimnde former saknas i Finland alla andra utom
H, pilosella vulgare och nagra varieteter af H. Peleterianum;
deremot forekomma nagra fran vulgare och Ofriga skilda former,
hyilka aro att hanforas till Piloselliformia Neg. I sina hittills
utgifna skrifter har Nageli af H. pilosella vulgare icke sarskildt
flere in redan uppgifne 3 varieteter**), forutom de ej benimnda
6fvergingsformer, hvilka férbinda nimnda varieteter. Afven i de
nyaste uppsatserna 1 Aamnet upptagas under namnde art af an-
gifyven begrinsning fa eller inga former***), neml. systematiska,
pa hvilka denna benamning i det foljande uteslutande tillimpas.
En narmare bekantskap med densamma adagalagger dock snart
att den ar langt formrikare 4n man anat, huru trangt granserna
for denna art an ma blifvit uppdragne. I Finland antriffas at-
minstone nagra dussin teml. vidtutbredda och konstanta former
(arter och underarter) och tages H. pilosella i den omfattning,
Fries gifvit arten, representerar den mer An ?/, af samtligai vart
land forekommande former af Pilosell@. I anledning hiraf ar
denna komplex lika svar eller kanske svarare att utreda dn alla

*) Detta namn ar oriktigt begagnadt sésom lingre fram skall visas, men
anviindes hiir tillsvidare i den allmint antagna bemirkelsen.

**) Hir bor dock omférmiilas att forhallandet sedermera betydligt fériin-
drats. Vid mitt besdk i Miinchen sommaren 1877 representerades H. pilosella
i Nagelis af d:r Peter uppstiilda herbarium af mer iin hundra som underarter be-
tecknade former.

*=*) Rehmann, anf. arb., upptager blott 2 lusus: @) ,,ligulis radiantibus con-
coloribus och 6) inyolucris villo molli, denso, fuliginoso lanatis‘.

28 * Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

6friga tillsammantagne. Det ar ocksa med tvekan jag nu inlater
mig pa ett forsdk att afhandla denna invecklade grupp och detta
si mycket mer som jag forst ar 1875 borjade vinna insigt om
*artens” i hogsta grad kollektiva och sammansatta vasende. I
nigon mon har denna tidigare forsumlighet dock godtgjorts der-
igenom att ifragavarande former under de fem senaste somrarne
i framsta rummet uppmarksammats.

Innan jag dock gar att i detalj redogora for de enheter,
hvilka sammansiitta H. pilosella, torde det vara nodigt att lemna
en dfyersigt af de kinnetecken, medelst hvilka hithorande former
kunna sirskiljas fran hvarandra; de hair nedan meddelade upp-
gifterna hanfora sig till egenskaperna, sadana de framtrada pa
normala stindorter och pA exemplar med fullt utslagna blomster,
utom i de fall, d4 forh&llandet sirskildt annorlunda angifves.

Rotstock (rhizoma). Hos de flesta af vara former ar rot-
stocken i normalt eller fullt utbildadt tillstand lang, horizontal,
krypande lings marken eller mer eller mindre insankt 1 jorden,
camla vixtlemningar, mossa, m.m. Den nedre delen (pars infe-
rior 1. stolonosa) ar d& utdragen, jemntjock, utan eller med fa
rotter; den 6fre, rosetten omedelbart uppbarande delen (pars su-
verior 1. rosulosa) ater ar gréfre och rikligare forsedd med rot-
ter pi undre sidan samt i spetsen vanligen nagot bojd. Stolon-
delen upptrider med viixlande utseende till fiairg, bekladnad, langd,
m. m., hirrérande af tillfalliga biologiska eller lokala forhallan-
den och laimpar sig derfor foga eller allsicke till kannetecken;
ej siillan saknas den helt och hallet (beroende pa innovations-
formen) och rotstocken, som nu representeras uteslutande af ro-
settdelen, uppnar blott en ringa lingd, ofta ej] mer an 1/. tum.
Rosettdelen Ater ar hos de former, som Aga utbildad stolondel,
vanligen mer eller mindre fdrkortad och horizontal; men den
upptrider afven af finda till 2 tums langd samt ar upptill ej
sillan niira pa perpendikular, isynnerhet om den ligger djupare
i jorden; p& 6fverjordiska stoloner blir den svagt, nagongang
allsicke utbildad. Alla dessa och andra skiljaktigheter, ss. for-
grening, kunna antriffas p& rotstockar utgangna fran samma
planta, och hos hithérande former star derfor inga kinnetecken
att finna i de modifikationer rotstocken sAlunda foreter. Men 1

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Pilosellee, I. 29

sirskilda fall upptrider rotstocken normalt grof, vedartad, nagot
utdragen och nedat afsmalnande samt rikligen rotbarande och
lemnar d& ett anyiindhart kannetecken (P. Peleteriana auctt.)
gentemot de ofvan beskrifna formerna.

Ofvervintring och Innovation. I regeln Ofvervintra hitho-
rande former med mer eller mindre utbildade rosetter, sparsamt
derjemte med slutna knoppar pa, isynnerhet aldre, underjordiska
rotstockar. Nigra specifika differenser i detta hanseende aro mig
icke bekanta; endast i afseende A rosettbladens persistens visa
sig smiirre skiljaktigheter mellan formerna.

Den vanligaste innovationsformen utgores af stoloner; der-
jemte upptrida ifven sittande eller mer eller mindre kortskaf-
tade rosetter ifvensom flageller. NAgra bestiimda grinser mellan
dessa slag gifvas dock; blott under sin typiska form ro de skar-
pare skilda fran hvarandra.

Vid blomningstiden férekomma i regeln en eller flere langs
marken krypande stoloner, hvilka hos de flesta former aro mer
eller mindre lAngt utdragna och forsedda med smarre, glest sit-
tande blad, hvilka till form, dimensioner samt delvis farg och
beklidnad afvika fran 6friga blad; hos vissa andra aro de dere-
mot kortare, uppbirande stdrre tiitare sittande blad, de der till
form och storlek mer Ofverensstimma med de Ofriga bladen *).
Sistanforde slag af stoloner forekomma normalt och karakteristiskt —
hos vissa former (P. Peleteriana auctt. et affin.), hvilka synas
sakna det fdrra slaget. PA forekomsten af dessa storbladiga sto-
loner beror Afyen den namnde former utmirkande utdragna grofva
rotstocken; hos de éfriga formerna visa sig dylika stoloner na-
gongang tillfalligtvis.

De smabladiga stolonerna (stol. heterophylli) upptrada med
atskilliga olika egenskaper, men iiro tillika sa kansliga for yttre
inflytanden, att differenserna blott i fa fall egna sig som medel
att karakterisera och sirskilja former. Bland skiljaktigheterna
mA hiir papekas dimensionerna, fiargen och bekladnaden, af hyilka

*) Ifrigavarande slag af stoloner torde ungefir motsvara Niigelis ej nar-
mare beskrifne stolones microphylli och stol. homophylli (Sitzungsberichte der
k. Akademie der Wissenschaften zu Miinchen, 1867, B. 1, p. 172).

vg al ond

30 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

extremerna p& vanliga standorter erbjuda ndgra hallpunkter. 5a
utmirka sig de grofva och fina stolonerna latt fran hvarandra;
likasi de normalt hvita eller ofargade fran de starkare kolore-
rade (mest i rod- eller brunviolett, isynnerhet mot ofra sidans
bas). Vidkommande indumentet, fir stjernluddet mest skiljaktigt;
pa stolonerna hos de egentliga Piloselliformia bildar det ett sam-
manhingande tatt, hvitt ofverdrag; hos furcatae ar det vanligen
langt glesare, 1 foljd hvaraf stolonens farg m. m. tydligare kan
skénjas. Hiarvid liksom ifven i Ofriga fall bor sjelffallet iakt-
tagas, att egenskaperna bestimmas pa fullbildade stoloner eller
att jemforelsen géres mellan stoloner, som hunnit samma utvyeck-
lingsgrad; i unga stadier ar luddet mer hoppackadt och den
hiraf betingade hvita bekladnaden mer framstaende 4n i lingre
framskridna tillstand. Smirre men i regeln som kannetecken
foga anvindbara egendomligheter erbjuda stolonerna annu med
hinsyn till antal, konsistens och bladrikedom.

Pai normala standorter fro de vanliga (heterophylla) stolo-
nerna enkla, da de befinnas ofvan jordytan; tranga de sig dere-
mot ned i marken eller mossa o. d. forgrenas de och blekna
hvarjemte bladen ersittas af hvitaktiga fjall, samt bli kortare, da
jorden ar af fastare art. I 6frigt underg&é desainma under afvi-
kande standortsforhallanden betydande modifikationer; s& okas de
till antalet pa lds, barare jord, der afven tjockleken och farg-
intensiteten tilltaga; i skugga bland gras och 6rter m. m. bli de
langre, slappare, finare, blekare, glesare har- och luddbekladda
och den yioletta eller brunaktiga fargen utplanas ofta helt och
hallet. P& mager, fast, 6ppen och torr mark utbilda de sig sva-
gare; pa naringsrika platser, synnerligen pa lds, naken jord blir
utyecklingen synnerligen kraftig; de forgrena sig har starkt och
erhalla ofta ett hogst afvikande utseende; pa dylika lokaler an-
taga de afven litt form af flageller, d. v. s. sidobildningar, som
ej] andas i en rosett utan sterilt eller i en utdragen blomstall-
ning och hvilka iro mer eller mindre uppatbéjda och derfor utan
eller blott nedtili forsedda med birotter.

Flageller dro sillsyntare pA vanliga standorter, men torde
under nyss angifna betingelser kunna framtriida hos alla former,
hvarom jag dock icke Ager tillracklig erfarenhet; ej heiler ar mig
bekant huruvida de typiskt skulle forekomma hos nagon af vart

ea a —_
# ’

J. P. Norrlin, Anteckningar éfver Finlands Pilosellee, I. ol

lands former. Af dessa utmirka sig emellertid en och annan
genom den litthet och ymnighet hvarmed flageller hos dem at-
yen pa magra stillen framkomma.

Mer eller mindre kortskaftade rosetter fro allmanna och
upptriida hos de flesta, kanske hos alla former tillfalligtvis, mo)-
ligen Afven nAgongang mer normalt (att doma af utlandska for-
mer), ersittande di de vanliga stolonerna. De utgoras 1 forra
fallet mest af forgreningar fran (helst) i marken insankta stoloner,
men kunna iifven jemte stoloner utga fran sjelfva moderrosetten.

Alldeles oskaftade rosetter dro ej heller sallsynta och bildas
liksom de férra i bladvecken pa kraftiga stoloner, der de antraf-
fas iin p& midtelpartierna iin (ofta tvenne stycken bredvid hvar-
andra) alldeles titt invid rosetten, 1 hvilken stolonen afslutas;
de iiga formaga att utbilda sig till skaftade rosetter. Afven pa
birdtter har jag en gang ofverkommit dylika sittande rosetter *).
Nagra kannetecken synes dessa bildningar icke erbjuda.

Bladen hos ifragavarande grupp forete i foljd af morfologi-
ska och biologiska forhAllanden samt under inflytande af olikar-
tade yttre agentier betydande vixlingar och erfordras derfor en
stérre vana och detaljkinnedom vid utletandet af de egenskaper,
hyilka limpa sig till kannetecken. Detta torde afven pakalla en
nigot utforligare framstillning af aimnet; for éfversigtens skull
afhandlas hair nedan sirskildt for sig hvarje slag af blad.

Da den fullt utbildade rosetten efter vinterhvilan begynner
pi varen Ater vegetera, framtriida efterhand nya blad, bildande

*) Férekomsten af rosetter pi birdtterna ir hittills icke iakttagen hos
férhandenvarande grupp och bland hieraciologer omtalas dylika endast af Ju-
ratzka (Verhandl. des zool. botan. Vereins in Wien 1857) sasom regelbundet
upptriidande hos vissa arter (P. echioides, P. piloselloides och nigra andra),
som sakna axillira utlipare och med hyilkas utbildning de antagas sta i vexel-
verkan. Uppgiften har dock ej bekriiftats af Nageli, hvilken 1 dmnet anstalt
de utférligaste och noggrannaste undersdkningarne; ej heller i éfriga fall har
Nigeli lyckats éfyerkomma dylika ifrin birdtter uppspirande rosetter, hvilkas
férekomst han tvirtom synes ifrgasiitta. Fdéreteelsen tir emellertid hos andra
grupper (P. pratensis, flere cymigerw) ingalunda siillsynt, ehuru den i alla de
fall, der jag iakttagit densamma, visat sig ingalunda normal utan helt tillftillig.
En niirmare redogidrelse dfver férhallandet skall lemnas vid behandlingen af de
former, hos hvilka jag patriffat dylika rosetter.

32 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

pi qvarlefvorna af de gamla en ny rosett, ur hvilken blomster-
skaften sedermera framskjuta. Denna nya rosett ir i flere af-
seenden skiljaktig fran den gamla och en betydande olikhet gor
sig dessutom gillande mellan de blad som sammansitta den-
samma. Nedifran upp4t tilltaga nemligen bladen successivt 1
storlek till en viss punkt, da ett aftagande af dimensionerna ater
ger rum. I enahanda ordning, om ock ej pa ett alltid motsva-
rande siitt, foriindras vidare formen, firgen (delvis) och indumen-
tet, isynnerhet stjernluddet, hvars tathet gradvis tilltager fran
det nedersta till det 6fversta. Med anledning af dessa modifika-
tioner kunna af ifragavarande blad féljande kategorier sarskiljas;
a) de allraundersta (folia primordialia) da. 4. de pa varen forst
framtridande, hvilka fro helt sma, till formen vaxlande fran
spadlik till omvandt aflang, helbreddade, utan eller med mycket
sparsamt stjernludd pai undre sidan samt alltid af ljusgron farg
(afven da Ofriga blad aro bla- eller gragréna); dessa blad, af
hvilka 1 a 2 utbildas, bortvissna i regeln tidigt, ofta redan innan
blomsterskaften utvecklats; p& dem fdlja b) de nedersta (f. in-
fima), som &ro nagot storre an de foregaende, breda, trubbiga,
mest af spadlik eller omyiindt aggrund form, med vanligen ojemna
eller smitandade kanter och med tydligt ehuru tunnt ludd pa
undre sidan; afven dessa fdrvissna temligen tidigt och 1 afseende
4 farg liksom Ofriga egenskaper ofverga de ic) de nedre (f. in-
feriora 1. exteriora), hvilka redan till dimensionerna aro nety-
dande, med kanter liksom foregaende men till formen mer ut-
dragna, p& undre sidan (hos de egentl. piloselliform ) bekladda
med sammanhingande filtludd, genom hyvilket dock bladfargen tyd-
ligen framtrider; folja vidare d) de mellersta eller mellan-
bladen (jf. intermedia), de stérsta, vanligen helbreddade eller
svagt bugtbreddade, pa undre sidan titt gra eller hyitludna (neml.
som i féregaende fall hos de mer typiska formerna); med hansyn
till formen bilda de dfverging till e) de ofre (f superiora), som
iro nAgot mindre, men starkare filtludna och vanligen smalare
in de mellersta, fran hvilka de vidare skiljas derigenom att stor-
sta bredden befinner sig nirmare bladets midt*). Ofvanom de

*) Dock icke alltid; iifven ett motsatt férhillande eller att de dfre bladen
forete en mer spadlik form iin de mellersta intriffar ehuru siillan hos vara for-
mer; deremot iir fdreteelsen allmiinnare hos vissa medeleuropeiska former eller
grupper.

J. P. Norrlin, Anteckningar Gfver Finlands Piloselle, I. 33

dfre bladen upptrada slutligen ofta 1 stundom 2 blad, vanligen helt
sma tunglika eller smalt spadlika med kort apikulerad spets, hel-
breddade, pi undre sidan titast af alla beklaidda med filtludd;
dessa ha hirnedan betecknats som /) de Ofversta (f. suprema).
Det behdfver knappast framhallas att nagon synnerligen skarp
grins emellan dessa slag ej existerar.

Af de nedre, mellersta och 6fre bladen ar antalet 1 regeln
1 a4 2, men med undantag af de mellersta kan 1 rosetten nagot
slag saknas och vanligen dro icke alla slagen samtidigt pa samma
planta forhanden. Stundom saknas (utbildas ej) temligen regel-
bundet nagon af dessa bladkategorier, exempelvis de ofre, och likasa
upptrader stundom nagot slag som radande. Nagongang aro de
yttre, mellersta och dfre till storleken eller 1 andra afseenden
(formen) foga skiljaktiga fran hvarandra,

Endast i nagra enstaka fall har jag hos de yttre och annu
mer sillan hos de under dem befintliga bladen funnit mer ut-
mirkande karakterer, hvarfor jag forbigar dem, for att i det
foljande korteligen berdra de mellersta och ofre bladens egen-
skaper.

Dimensionerna hos dessa blad aro temligen vaxlande. For
beddmande af den relativa storleken de skilda formerna emellan
m& anforas att langden pa mellanbladen vaxla mellan 22 och
50(—80) och bredden mellan 6—16(—18) millim., pa de Ofre
resp. 16—50(—60) och 4—10(41) millim., allt hos gruppen 1 dess
helhet och p& normala (torra, magra) vaxtplatser. I nagra fall
halla sig dimensionerna inom teml. tranga granser liksom 4 an-
dra sidan den motsatta ytterligheten hos samma form kan gora
sig gallande.

Af bladens egenskaper ir fargen i systematiskt afseende
bland de fornimsta. Utaf de talrika nyanserna kan man sir-
skilja tre hufvudslag: rent grdnt, som vanligen ar forbunden med
en syag skiftning 1 gulaktigt, synnerligen i torrt tillstand fram-
tradande, grdgrént, som hos gruppen 4r den allmannast radande,
och bldgrént, som dock typiskt hos ifragavarande arter knappast
ar representerad (hos flere bland Ofvergangsserien forekommer
den 1 blandning med gragront). Sarskiljandet af dessa farger i
deras utpraglade renhet 4dr ej forbundet med nagra betydande
svarigheter, men for en saker uppfattning af de finare nyanser,

34 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

som framtriida genom blandningen af dem, erfordras ett synner-
ligen uppofvadt dga, si mycket mer som desamma till intensitet,
ton m. m. i detta fall hos samma form dro betydliga forandringar
underkastade *). Anmirkas kan att fargen pa de ofre bladen ar
mer tydlig och utpriiglad an hos de mellersta.

Vid pressning underga firgerna, isynnerhet de gra och bla-
aktiga, litt foriindringar och blir deras bestamning da langt osak-
rare iin d& plantan dr lefyande. Vissa hos de torra vaxterna
framtradande siregna skiftningar (isht i gult) kunna emellertid
bli karakteristiska nog liksom nagra andra vid pressning sig yp-
pande egenskaper, t. ex. lattheten att svartna.

Bladformen hos gruppen varierar fran bredt spadlik och
omvindt iggrund till aflangt jemnbred; den vanligaste ar den
mer eller mindre omyindt aflanga, eller der lingden 3 a 4 gan-
ger ofverstiger storsta bredden, hvilken oftast ar ofvan, aldrig ne-
danom midten af bladet**). De dfre bladen dro, ss. redan fram-

*) Bladfiirgen ingfr i alla deskriptioner fver Pilosellze och tilldelas uf-
ven af de fleste firf. stor betydelse som kiinnetecken, mindre dock i denna iin
bfriga grupper af sliigtet. Sirskiljandet af de olika firgerna ur emellertid myc-
ket subjektiv, hvarfor ofta motstigande uppgifter patraffas 1 beskrifningarna.
Det enda siittet att siikert angifva dem vore att i hvarje siirskildt fall hiinvisa
till en detaljerad firgkarta eller*iin hellre till fargen hos nagon allminnare
kiind art af sliigtet. SA langt girligt iir, skall i foljande deskriptioner sistberérde
metod anviindas.

Eniir vid bruket af de latinska termerna fdr bladfirger (gréna) ej siillan
skiljaktigheter i uppfattningen och beteckningen af dem iiro radande, vill jag
hiir hafya omniimndt, att den rena gréna fiirgen beiecknats med viridis eller
om den ar liflig och n&got ljus gramineo-viridis; da denna firg iir 1 nagon
ringa min fdrorenad af andra: virens, virescens, viridulus. For gragrén (eller
lékgrén) anvindes ordet prasinus och fér blaaktigt grin glaucescens. Anmiirkas
bor att flere férf. synas uppfatta den gragréna fiirgen som rent grén eller ock
ej skilja dessa fiirger fran hyarandra.

#*) Htt liimpligt och i deskriptioner redan begagnadt siitt att bestiimma blad-
formen bestir i angifvande af liingden, stérsta bredden och dennes afstand fran
spetsen iifvensom spetsens och basens beskaffenhet. I enklare fall har denna
metod i det fdljande iifven anlitats och det fdr korthetens och tydlighetens skull
pi si sitt att niimnda dimensioner angifvits genom ett vanligt brak, i hvilket
liingden ing&r som tiiljare och bredden som niimnare; efter braktalet tir i deci-

5—2

i 0
maler breddens afstind fran spetsen anférd. SAlunda betecknar 0,3 att

5—6
bladets langd dr 15--20 millim., bredd 5—6 mm. och att stérsta bredden ligger

J. P. Norrlin, Anteckningar Gfver Finlands Piloselle, I. 35

hallits, smalare och mot spetsen langre utdragna &n de mellersta;
dock gifvas frin regeln tydliga undantag, om ock mindre marke-
rade iin hos flere medeleuropeiska former, der de Ofre ha starkt
vidgad och afrundad spets, en afvikelse som mojligen star 1 sam-
band med de Ofversta bladens stérre utbildning.

Hos samma form ir bladformen jemforelsevis sallan skarpt
bestimd, utan varierar inom temligen stora latituder och kan
hos alldeles nirst&aende former forete langt gaende skiljaktigheter,
om ock exempel p& motsatta forhallandet ingalunda saknas.

I sammanhang hirmed fortjenar omnimnas att 1 afseende
& bladens gestalt hos flere former ett slags polymorfi yppar sig,
i det man iin pA samma in pA skilda vaxtplatser kan pa en 1 Ofrigt
identisk form uppdaga 2 & 8 tydligen utpriiglade af mellanlankar
férenade bladtyper; bladen Aro i detta fall p& en del exemplar
korta, breda, oskaftade och ofta kort men skarpt tillspetsade,
pi andra Ater lAngt utdragna och mer skaftade, hvarjemte af-
ven exemplar med intermediir bladform upptrida. Jemte denna

fran spetsen pa ett afstand af 0,3 af bladets hela liingd. Emellertid ha de van-
liga beteckningssiitten ej kunnat undvaras och, fir att precisera de begagnade
termerna, vill jag hiir korteligen angifva huru nigra af grundformerna blifvit
bestiimda. DA liingden med 1,5—2,5 dfverstiger bredden uppkomma oval, omy.
oval (obovalis) eller omviindt dggrund, allt efter liget af det bredaste stillet
(0,5, 0,44, 0,32) och spetsens form; spadlik (spathulatus) har upptagits enligt

2—3 4
formeln ae 0,3—2, aflang (oblongus) = A 0,5, omy. afling (oboblongus)
4
5 0, 44—40; lanceolatus och oblanceolatus lik foreg. men mer tillspetsad, tung-
. 6
lik (lingulatus) = omkr. > 0, 3—2. Genom tilliigg af late, anguste, elongato

6
(omke rik ha afyikelserna i bredden fran anférda tal enligt vanligt siitt beteck-

nats. Bladets hela liingd ingar i dimensionerna, d& skifvan icke ir tydligen
‘skild frin skaftet (ss. hos lingulatus); der detta &ter tir fallet, har blott skifvans
lingd tagits i betraktande. Emedan spetsens egenskaper redan ingad 1 termerna,
har den icke vidare framhillits med mindre densamma ej ir pa ett skarpare
siitt utpriiglad. — Nagra af dessa termer afvika fran de i terminol. handbicker
bestiimda normerna betriiffande liingdens och breddens inbirdes forhallande ;
afvikelsen har framkallats af en striifvan att i dessa termer inliigga ungefir
samma bemiirkelse, med hvilken de upptagas i de latinska deskriptionerna dfver
Piloselle.

36 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

antagligen pa spontan variabilitet beroende skiljaktighet. fore-
kommer en annan af tillfalliga biologiska eller morfologiska or-
saker betingad oliktypighet, om hvilken vidare lingre fram. Lik-
artade foreteelser framkallas afven af lokala vilkor.

Mer eller mindre betydande karakterer erbjuda i enstaka
fall vidare bladens konsistens, tjocklek, kanternas beskaffenhet
och nervigheten. Sarskild uppmarksamhet fortjenar slutligen in-
dumentet, isynnerhet stjernluddet. Hos de former, som hora till
eller sta nara P. Peleteriana, ar det sistnimnde synnerligen fram-
staende, bildande ett sndhvitt lager pa bladens undre sida och
bestaende af mycket fina, ofta utdragna stralar. Hos de furcata
formerna upptraider luddet vanligen glest och hos mellanformerna
ofta ganska tiatt, men ager da sillan den snodhvita fargen utan ar
i grahvitt dragande. Pa pressade exemplar forandrar sig fargen
ofta betydligt, antagande en rostfargad anstrykning; under dylika
omstandigheter kan luddet afven foOrminskas. Blott fa af vara
former aga stjernludd pa (de ofre) bladens ofre sida; detta ar da
endast sparsamt forhanden och kan med tiden forsyinna eller
ocksa& helt och hallet utebh..

Haren pa bladens ofre sida, hvilka i foljande beskrifningar
uteslutande afses, fro fn styfvare och grofre, in finare (logglika),
hvilka egenskaper dro temligen konstanta: den vanligaste langden
utgér 4 a 5 millim. (pa bladets midt) och varierar i éfrigt mel-
lan 2 och 8 mm.; tiatheten ar Atminstone inom vissa granser be-
stindig och foreter hos gruppen i dess helhet blott i enstaka fall
mer betydande differenser; haren saknas stundom, 4n normalt
in tillfalligtvis, och liksom hos luddet kan fargen med tiden for-
andra sig miarkbart. I ofrigt tilltaga harens langd och tathet
samt finhet fran midten nedat (mot bladskaftet); mot spetsen at-
taga de ater i lingd. I efterfoljande deskriptioner afses de pa
bladets midtelpartier forekommande haren; sittet for betecknande
af deras relativa tathet skall langre fram nairmare angifvas.

Under inflytande af vaixlande yttre agentier underga bladen
hégst betydande modifikationer, af hvilka nagra allmannast fram-
tridande ma framhallas. I skugga, sasom bland nagot tatare
gris eller mossa, tilltaga dimensionerna i hég grad, medan bladen
& andra sidan bli tunna och slappa; skaftet blir forlangdt, far-
gen mer graaktig och matt, kanterna mer bugtbreddade, stjern-

J. P. Norrlin, Anteckningar Sfver Finlands Piloselle, I. 37

luddet forminskas eller fértunnas och haren bli finare och gle-
sare. Pa solig, naken, lds jord bli de storre, isynnerhet med
afseende 4 bredden, mer i gratt eller grablatt dragande (neml.
de mer gréna) och ofta mjukare eller slappare samt flackiga;
stjernluddet minskas ofta, men haren pliga bli langre. — Pa
mycket torra, soliga, ej nakna platser af fast jordman bli de
mindre, kortare skaftade, stundom rikare ludna, men haren gle-
sare och kortare.

I 6gonen fallande forindringar, specielt hvad bladformen
angir, framkallas afven af vissa biologiska orsaker, isynnerhet da
rosetten till fdljd af sitt lage eller utveckling svagare nutrieras,
i hvilket fall ej blott bladens storlek forminskas, utan afven for-
men blir mer afrundad.

Angiende de 6fversta bladen (folia suprema) ma till det
redan anforda blott tillaggas, att desamma hos en mangd former
pa dfre sidan ga stjernludd, hvarigenom man i vissa fall latt
kan skilja dem fran liknande former, hos hvilka det alltid sak-
nas. Af luddet finnes hos en del endast svaga spar, hos andra ar
det ater rikligare, ehuru sillan beklidande hela ytan, utan upptra-
dande flickvis mot bladets bas eller kant. Vardet af detta kan-
netecken minskas emellertid deraf, att luddet, isynnerhet dA det
forekommer i ringa miangd, ej antraffas hos alla individer; det
synes med tiden litt forsvinna och kan under inflytande af yttre
omstiindigheter helt och hallet utebli. — 1 ett fall har jag pa
bladets baksida pAtriffat glandler, hvilkas forekomst dock synes
blott tillféllig.

Bladen p& de vanliga (heterofylla) stolonerna iro till for-
men mest aflangt omvindt Aggrunda eller omy. aflanga, pa undre
sidan tiitare stjernludna och i allmanhet mer dunkla 4n Ofriga
blad. Nagra smiirre kannetecken erbjuda deras storlek och an-
tal; likaledes formen, hvilken dock p& samma planta kan variera
temmeligen (med tillspetsad och trubbig spets). Pa ofre sidan
af de yngre férekomma stjernludd pa enahanda satt som pa det
Ofversta bladet; det antriiffas likaledes ungefirligen hes samma
former, som iiga dylikt pA nyssberdrde blad. Pa skuggiga plat-
ser torde detsamma alltid saknas.

Aterstar iinnu att berdra de rosetter, som pa forsommaren
eller sednare anliggas och under sommaren eller hésten na sin

38 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

fulla utbildning. Bladen p& dylika rosetter dro, i forhAllande till
de vanliga, bredare, mer afrundade och midtelbreda samt sins-
emellan mindre skiljaktiga; de aro vidarec mérkare, mer rent grona
(dock ej alltid), p& undre sidan med mer framstiende nerver och
tiitare borsthar pa Ofre sidan. I anledning hiraf framkallas 4 ena
sidan tydliga afvikelser fran de forra bladen och 4 andra en
storre likhet mellan de siirskilda formerna, hvilka derfor i detta
stadium ro langt svyarare att igenkanna.

Ofre sidan af dessa rosettblad beklades ofta med glesare
eller titare, ojemnt fordeladt stjernludd, och intraffar detta vanli-
een hos samma former, som figa sidant pa stolon- eller de of-
yersta bladen. Det framtrider dock stundom hir mycket ymni-
gare, men synes ej utbildas under regniga somrar, atminstone e)
si regelbundet som under torra ar.

Tidigt pA forsommaren eller redan paé varen framspira unga,
spida, oskaftade rosetter fran rotstocken ur ofvervintrade knoppar
eller méjligen ock outvecklade: sma, magra rosetter. De unga
bladen p& dessa fro tunnare, mattare fargade, sparsamt stjern-
ludna samt pA undre sidan ofta uppbirande glandelhar och likna |
i hég grad de blad, som uppkomma pa unga froplantor. Den
vidare utvecklingen af dessa rosetter ar mig ej tillrackligt be-
kant, men antagligen iro bladen hos dem som fullt utbildade 1
nigon man skiljaktiga fran de normala bladen, att doma af de
differenser, som senare p& sommaren blommande, fran dessa ro-
setter sannolikt uppspirande plantor forete.

Stingel och blomstallning. Sasom redan framhallits, utmar-
ka sig de egentliga Piloselliformia eller Kupiloselle derigenom, att
stiingeln hos dem ej ar utbildad, utan utga blomsterskaften, till an-
talet vanligen 1—3, omedelbart fran axillerna af de ofversta bladen
i rosetten, hvars axel ar i hog grad forkortad. Emellan de stan-
gellésa och furcatee ar ofvergangen 1 morfologiskt afseende na-
stan omiarklig och framtraider forst salunda att forgreningen sker
alldeles invid basen, hvarifran den framskrider allt hogre uppat.
Afven med hansyn till forgreningens lokala framtriidande gor sig
en gradyis 6fvergang giillande, i det densamma hos vissa former
endast sillan och da blott hos nagon enda individ eller blott pa
sirskilda standorter visar sig, hos andra ater talrikare tills den

J. P. Norrlin, Anteckningar Sfver Finlands Piloselle, I. 39

slutligen hos de typiskt furcatee blott tillfiilligtvis uteblir; gransen
for de sirskilda kategorierna blir derfor svar eller omojlig att an-
gifva. J forening med furkationen pligar, om ocksa ej alltid, ro-
settaxeln Afven forlinga sig; detta intriiffar stundom, ehuru i min-
dre grad och blott under speciela lokalférhallanden, jemval hos de
enblomstriga formerna. For enkelhetens skull benaimnes blom-
sterskaftet i deskriptionerna pedunculus, afven om forgrening na-
gongang skulle visa sig; de 6frige termerna aro scapus (nagot
oegentlig, morfologiskt motsvarande en inflorescensgren) och cawlis,
der en verklig stingel ar utbildad.

‘Antalet blomsterskaft fir hos flertalet 1—8 (allt efter loka-
len); ett stérre antal, som dock ej alltid framtriider, karakterise-
rar i viss man nagra former. Lingden af skaften (capitula in-
beriiknade) vexlar hos komplexen fran 40 till 200 millim. och ar
i medeltal omkr. 100 mm.; hos individerna fir den vanligen myc-
ket skiljaktig, afven di de vxia pai samma stille. Langt kon-
stantare ar tjockleken, som i manga fall ger goda kinnetecken.
Till riktningen fro hos en del former skaften alldeles upprata,
hos andra vid basen bildande en helt liten bage och sedan upp-
riita och hos Aterstoden biglikt uppstigande, som utpragladt fore-
kommer isynnerhet hos manga furcate. I talrika fall aro hos
samma form savil vertikala som uppstigande exemplar forhanden,
beroende p& rosetternas stiillning. Som unga dro skaften mer
sneda och derjemte bojda. — Fjillens antal ar 1 eller 2, nagon-
ging iifyen flere; det undre blir stundom stérre och bladartadt,
antydande di fdrmiga af eller tendens till forgrening. Kanne-
tecken, vanligast af ringa betydelse, erbjuda konsistensen afvensom
fiirgen, hvilken i regeln ir starkast under holken och nedat af-
tager.

Indumentet utéfvar ett betydande inflytande pa yttre utse-
endet, men som kiinnetecken iir det ofta mycket vacklande. Upp-
till, straxt under holken, iro alla skaft i hogre eller lagre grad
filtludna samt betiickta med titt hopade glandler. Denna tata
bekliidnad intager dock endast en kort stricka och glesnar derpa
vanligen plotsligt. I tithetsgraden hos glandlerna och luddet af-
vensom i de férras storlek och firg gifvas nui nigra fall kanne-
tecken, men i andra firo de Ater alldeles opalitliga. Samma ar
ofta iifyen férhillandet med borsthiren, hvilka pa skaften na en

. 4

40 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

lingd fran 1—7 millim.; langden varierar dock betydligt t. 0. m.
pi samma skaft. Upptill aro haren morkare, mer glinsande och
vanligen iifven kortare. Harens tithetsgrad ar hos samma form
ej sillan i hog grad varierande; de saknas for Ofrigt antingen
normalt eller derigenom att de transformerats till glandler.

Tillfilligtvis 6kas p& vissa individer, isynnerhet de klenare,
stjernluddet, medan haren och delvis glandlerna forsyinna eller
bli glesare, smiirre och blekare, hvarigenom utseendet blir mer
hvitaktigt fin vanligt. Forhallandet intraffar isynnerhet pa skaft
af 2:dra eller 3:dje ordningen.

Under inverkan af skiljaktiga yttre inflytelser forindras ej
mindre indumentet iin fargen, dimensionerna, konsistensen, m. m.
ansenligt, men ett narmare ingiende pa amnet torde har lamphi-
gast forbigas.

Holken (involucrum, anthodium) lemnar flere ganska goda
kinnetecken. Att borja med sirskiljas atskiliga former redan
genom holkens dimensioner (bestiimda hiir nedan vid den tidpunkt
di blomstren iro utslagna), som p& enahanda plats ofta alldeles
icke’ eller blott obetydligt variera. Héjden (hos hela komplexen)
vexlar mellan 7 och 14.5 millim. och bredden mellan (4.5) 5—9

(—15) mm.; medeltalet ar - hvari tiljaren angifver hojden och

niimnaren bredden*). Den stérsta variationen i afseende 4 hoj-
den uppgar till 3 4 3.5 mm. eller 25—27°/,, som dock antraftiats
blott i ett enda fall; vanligen beldper den sig hos de forander-
liga till 1 a 1.5 mm. (=10—13 %) och beror till stor del pa
standorten; hos flertalet uppgar den till 4 4 6°/). Bredden vex-

*) Hos samtliga finska Piloselloidew vexlar holkarnes hijd mellan 6 och
14.5 mm. och bredden mellan 2.5—13(—15) mm.; bland de sydeuropeiska gif-
ves det. betydligt liigre holkar (enl. Niigeli iro holkarne hos P. Fussiana och
P. florentina 3—4'/, mm. langa). Fdér betecknande af hdjden och storleken ha
i beskrifningarna féljande termer anviindts: perhumile, perpusillum, minutissimum :
3.5—5 mm.; humile, parvum: 5—6; sat parvum: 6—7; minusculum, subhu-
mile: 7—8; mediocre: 8—9; sat magnum, sat altum: 9—11; magnum, altum: 11

. ; 2 not 10
—13 mm., ete. Tjockleken tir bestiimd enl. féljande relationer: angustissimum 73

10

angustum pa sat latum ———: 1D. . 10

’ ’

6—7 pz: 8--9

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselle, I. 41

lar hos samma form fran 0.5—2 mm. och férandringen ar har rela-
tivt storre och littare influerad af yttre forhallanden an hos hoj-
den; vanligen finner man den pa samma plats differera pa 1 mm.
eller 13—18°/,. Pa torkade exempiar dr bredden svar att ens
nirmelsevis sikert uppskatta och afven hojdens uppmatning kan
di stundom lemna felaktigt resultat.

For betecknande af holkens gestalt ha de brukliga, men
svifvande och ej alldeles exakt tillampade termerna aggrund m. m.
i deskriptionerna icke tillimpats, utan har densamma_ bestamts
genom angifvande af lingdens och breddens. forhallande till hvar-
andra, basens form &fvensom sidornas egenskaper (jemna eller
pi midten hopdragna). Sasom redan anforts ar forhallandet mel-

lan langd och bredd i allmanhet som ; hos de smalaste ar det

au hos de bredaste 3 och blott i ett enda fall synes, att doma

af ett torkadt exemplar, bredden uppna samma matt som hojden
eller t. o. m. Ofvertriffa densamma.

Basen fir i de flesta fall Aggrund eller nagot tvar och af-
rundad; i enstaka fall ar den starkt afsmalnande eller ock allde-
les tvir (tvruncatum). Basens form lider i atskilliga fall undan-
tag, men kan dock betecknas som temligen konstant; samma ar
forhallandet med holkens hopdragning pi midten.

Holkens firg bestiimmes af indumentets beskaffenhet och
fjillens fiirg, och ir ett i flere afseenden mycket ‘oranderligt
kinnetecken. Hos samma form kan en ljusare (graaktig) fargton
litt vexla med en mer eller mindre mork, som framkallas allt
efter det har och glandler &ro rikligare eller sparsammare for-
handen eller ock stérre eller mindre, ljusare eller dunklare. Stjern-
ludd saknas aldrig och ir alltid titare pAé holkens nedre an dess
bfre del. Deremot saknas hdren ofta eller aro inskrankta till
vissa partier; isynnerhet samla de sig gerna mot spetsen pa de
yttre fjillen; ganska allmint finner man dem 6fvergé i och er-
siittas af glandler. Afyen glandlerna kunna normalt saknas; 1
regeln finnas de dock ymnigt férhanden och forlina holken ge-
nom sin storlek och firg ett karakteristiskt utseende. Nederst
pA sjelfva holkbasen fro glandlerna vanligen forenade i mycket
tiita grupper och af Iljusare (vaxgul) farg. I enstaka fall, ehuru

42 Acta Societatis pro Fauna ct Flora Fennica II, n. 4.

kanske blott tillfalligtvis, saknas bade glandler och har fullstiin-
digt. Smirre karakterer kunna i 6frigt hemtas fran hirens lingd
och farg m. m.

Af de talrika forindringarna i holkens utseende m. m., som
hos samma form kunna framtrida, ma har blott anforas, att di-
mensionerna 1 manga fall dkas pA niringsrik jord, der afven gland-
ler ochhar blifva morkare, rikligare och lingre. I skugga minskas
stjernluddet, mérkna glandlerna och haren bli talrikare. PA de
holkar, som uppbaras af 2:dra ordningens skaft, bli dimensionerna
afven mindre, stundom i betydande grad, har och glandler gle-
sare, kortare och blekare, i foljd hvaraf de erhalla ett askgratt
utseende; samma forhallande plagar afven intratta pa den forsta
(centrala) holken hos magra individer.

Hvad nu anforts galler det stadium da blomstren dro fullt
utslagna. Afven vid tidigare utvecklingsgrader kunna holkarne
lemna karakterer, isynnerhet i det stadium da knoppen fnnu ej
nitt sin fulla utbildning (/nvol. virginewm).. Af de gestalter, un-
der hvilka knopparne da framtriida, fro foljande de mest skiljak-
tiga: a) koniska eller kigelformiga med langt framskjutande
(blommorna ofverskjutande) fjall (sq. porrectis), b) cylindriska,
bredare eller smalare, med fjillen icke framskjutande, och c) ovala
eller tunnformiga, d. &. afsmalnande mot hvardera indan. De
vanligaste fro mellanting mellan cylindrisk och kigelformig; sfe-
riska knoppar i detta eller senare stadier har jag ej antriiffat.
I an yngre stadier aro knopparne mer nedtryckta och som fullt
utbildade mest + cylindriska (bredt eller smalt) eller upptill na-
got ansvalda.

Efter blomningen (¢nvol. defloratum) ansviller holken isyn-
nerhet nedtill mer eller mindre och antager 1 yissa fall iifyen da
ett karakteristiskt utseende.

Holkfjallen (sguame involucri). Sasom allbekant antaga
holkfjillen olika egenskaper allt efter deras lige, i foljd hvaraf
det afven hair blir nédigt att atskilja olika slag, bvilka kunna ru-
briceras under féljande kategorier: a) basfjill (sq. dasales) eller
de nedersta, pa holkens bas fistade fjillen; de 4ro vanligen de
minsta samt, till foljd af ymnigt ludd och sparsammare glandler
och har, ljusare fn Ofriga fjall och sitta ofta lost; 1 morfologiskt

J. P. Norrlin, Anteckningar éfver Finlands Piloselle, I. 43

afseende utgéra de mellanting mellan fjiillen p& blomsterskaften
och filjande slag; b) de nedre (sq. inferiores), vanligen helt
korta, siillan med spetsen niende till holkens midt; c) de mel-
lersta (sq. intermedie) avo fataliga, lingre iin foregiende; d) de
bfre (sq. superiores exteriores). hyilka iro langa (foga kortare an
de liingsta) och hafva stirsta delen af ryggen fri (ej betackt af
andra fjill); e) de inre (sq. interiores), de langsta och vanligen
ifven bredaste; blott p& 6fre delen tiv ryggen beklidd med ludd
och har eller glandler, samt /) de innersta (sq. intime), hvilka
vanligen iiro smalare och kortare iin de foregiende och alltid med
mycket fin spets samt obeklidda. — Emedan det blefve ofverhof
yan omstiindligt och ofta iifven dfverflédigt att nirmare beskrifva
alla egenskaper hos hvarje kategori, ha i deskriptionerna katego-
rierna b—d sammanfattats under namn af yttre fjall (sq. exte-
rioves) och d—f under beniimning langfjill (sq. superiores); 1
vissa fall har det dock Afven varit nédigt nirmare beskrifva egen-
skaperna hos nagon af dessa nu uppriknade specialkategorier.

Redan antalet och storleken af fjillen ar 1 manga afse-
enden af stor betydelse; detsamma giller om deras form, ehuru
dess preciserande iir mycket svar att utfora, da det ar fraga om
finare detaljer. Utom mellan breda och smala fjall af olika art,
giiller hiir vidare huruvida sidorna iro raka (acute) eller bagiga
(acuminate), afsmalnande iinda fran basen (termerna harfor: swbu-
latus, triangularis), eller hégre upp, regelbundna eller ojemna
samt vidare basens och spetsens egenskaper. I nagra fall ar for-
men underkastad ej obetydande variationer, men i regeln ar den
konstant och foga influerad af yttre agentier.

Spetsen pa langfjillen jir vanligen (p& de innersta alltid)
ytterst naken samt dessutom i talrika fall fargad 1 morkyiolet,
purpur eller blaviolet pa liingre eller kortare strickor och mer
eller mindre intensivt. Sistberérde egenskap iir emellertid myc-
ket foriinderlig och vAverkas starkt af yttre agentier, isynnerhet
insolationen.

Indumentet beklider vanligen helt och hallet ryggen pa de
yttre fjillen. I ndgra fall forekommer dock en smal, naken rand
lings kanten. Hos andra finnes en smal, hyit, ojemnt markerad
strimma pa de nedre fjiillen, uppkommen derigenom att har och
glandler saknas p& de kanten nirmast angransande partierna.

44 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IJ, n. 4.

Fjallens egen fairg ar vanligen ljus eller grénaktig, stundom
mork eller blyfargad, hvilken egenskap dock ofta direkt béror pa
standorten eller andra tillfalliga omstiindigheter.

Hos vara former iro fjallen i regeln fast tilltryckta holken;
hos P. Peleteriana tivo de yttre mest lisa, hvilket iifyen ir fallet
med flere till Ofvergangsserierna hodrande arter, hos hvilka forhal-
landet dock ej ar konstant i nagon mer betydande grad.

Blomster eller blomkorgar (los sensu lat.; calathidium).
En mingd anmiarkningsvarda och for det ofvade ogat afven latt
tillgingliga karakterer kunna hos denna grupp hemtas fran blom-
korgens egenskaper. Redan dimensionerna, ehuru 1 manga fall
betydligt foranderliga, lemna i andra ett ganska virdefullt medel
for formernas sarskiljande under exkursioner. Diametern hos kom-
plexen stiger fran 22—40 millim. och nagot derdfver; dessa grins-
virden iro dock mycket sillsynta och maximitalen framtrada hos
vara former blott i forening med gynsamma standortsforhallan-
den. I medeltal uppgar diametern till 26—380 mm. och vexlar
pa samma standort vanligen med 3 4 5 mm., ofia afven mindre.
Pa olikartade lokaler bli vexlingarna i dimensionen emellertid icke
sillan betydliga eller anda till 6 a 10 mm. hos samma form. Pa
capitnla af 2:dra ordningen iiro blomstren i regeln mindre iin pa
de centrala *).

Blommornas farg ari de flesta fall af framstaende bety-
delse, pi samma ging den ir svar att riitt uppfatta och exakt
iterge. Den hos gruppen forekommande gula fargen dr i regeln
mycket ljus, 1 hvilket afseende den 6fvergar alla andra grupper.
I beskrifmingarna ha af denna firg foljande nyanser sirskilts, ord-
nade efter intensiteten: a) maxime flavus (stramineus), auntriiffas
hos flere former, isynnerhet bland hufvudgruppen (Eupilosella);
6) flavus, en ganska allmiin nyans, typisk hos P. prasinata; ¢)
flavidus och d) flavescens, hvardera allminna; motsvyarande nyans
med tydligare skiftning i grént: sulphureo-flavus; e) pallide lute-

*) Hos vara Piloselloidee ha de minsta blomstren en diameter af 13 mil-
lim., hvilka betecknats som minutissima; 15--17 = parva; 17—19 sat parva;
19-—22 mediocria; 22—26 majuscula; 26—30 sat magna; 30—85 magna; 35—
40 maxima.

J. P. Norrlin, Anteckningar Ofver Finlands Piloselle, I. 45

scens och f) sublutescens temligen sparsamt forekommande; mot-
svarande nyans i gront: /lavo-sulphureus och pallido-sulphureus;
nagon dunklare fargton ir icke antriffad hos nirvarande grupp;
hos de ofriga grupperna upptriida vidare g) lwte lutescens och
sulphureus, h) lute luteus, i) luteus vel citrinus, 1) saturate vel
obscure luteus, m) aureus, n) vitellinus, som star pa gransen till
‘de med rodt uppblandade fargerna, 0) croceus och p) fulvus.
For ofrigt ar att mirka om fargen dr klar eller oren. I nagra
fall ar fiirgen vid forsta utsprickningen dunklare, men bleknar ef-
terhand och kan, da blomkorgen ar fullt utslagen eller nagon tid
derefter, forete en betydande skilnad. I skugga blacknar den mor-
kare fargen ofta eller kan bli oren.

Allt efter ligulernas antal foreter blomstret ett fylligare eller
glesare utseende; antalet vexlar mellan 8 a 10 till 14 a 15 pa
diametern; i vanliga fall Aro de 10412. Forhallandet ar i nagra
fall teml. normalt, i andra ater betingadt af viixtstallets ofverflod
eller brist p& naringsimnen.

Ifran de andra Piloselle afviker flertalet former af narva-
rande grupp derigenom, att kantblommorna (ligule marginales)
iro betydligt langre och bredare iin de Ofriga, ett forhallande,
som af Fries beaktats och benimnts, men icke vidare anvandts for
siirskiljande af hithérande former*) I forening med denna skilj-
aktighet i dimensionerna erhalla i manga fall blomstren ett myc-
ket karakteristiskt utseende derigenom, att de inre blommorna aro
sinsemellan likformiga och skarpt afgriinsas fran kantblommorna,
hvilka di komma att bilda en ofta mycket tydligt markerad zon
kring diskblommorna; i detta fall angifvas blomkorgarne som
(skarpt etc.) radierande (radiantes). Ett fullkomligt motsatt, men
teml. sillan forekommande fdrhillande uppstar, da diskblommorna
sminingom O6fvergi i kantblommorna, hyilket tydligast intriffar
di ligulerna ro talrika (calath. plena). Mellan’ dessa extremer
gifyas manga mellanstadier, betecknade med termerna foga, na-
got, temligen radierande (subradiantes, parum, sat radiantes etc.).

*) I Symb. ad hist. Hierac., p. XVI siiges: ”in formis stolonifloris et fla-
gellaribus H. piloselle, H. furcati etc. flores marginales sabtus concolores eva-
dunt propter florum radiantium defectum” och i Epicrisis, p. 14 om HI. cer-
nuum: ”Ligulis fulvis et subaqualibus, extimis haud radiantibus ab omnibus vi-
cinis dignoscitur.” Dessa tiro de enda uppgifter, som jag patriiffat i saken.

46 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I], n. 4.

Bredden pa kantblommorna vexlar hos vara former frin
1.5—3 millim. | vissa fall ar bredden foranderlig och uppgir
stundom inda till 0.5 mm., men vanligen blott till 0.1—0.2 mm.
och ofta har samma form, hvars kantblommor uppmiitts i vidt af-
skilda nejder, gifvit fullkomligt enahanda resultat, hvarfor det sy-
nes antagligt att 1 manga fall de antecknade sma differenserna pa

+= mm. hirrora af fel vid matningen; en kalla till dylika upp-
star sirskildt om miitningen verkstalles pa unga eller ej annu
fullt utbredda korgar, ithy att, atminstone i vissa fall, kantblom-
morna tillviixa i bredd anda tills samtliga ligule blifvit utslagna.
Matningen bor utforas pa de bredaste (yttersta) kantblommorna;
hos dessa ar den fargade strimman pa undre sidan intensivast. I
vissa fall tilltager bredden nagot pa los jord, sasom framgar ur
nigra kulturtorsok. For narmare angifvande af forhallandet sak-
nas dock annu tillrickhga data.

Kantblommorna fro in alldeles glesa in Ater tata och da
bildande en sluten ring; ej siillan kunna’ flere former redan ge-
nom dessa egenskaper igenkannas. Smiarre kannetecken erbjuda
vidare deras form, tjocklek, flikighet och den redan nimnda strim-
man pa ryggen. Denna strimma saknas 1 flere fall eller visar sig
med syaga spar mot blommans topp; 1 andra fall upptriider den
mer eller mindre lang och intensiv, men ar mangengang alldeles
forinderlig och latt paverkad af yttre agentier (solljuset).

Hyad kantblommorna betraftar, ma slutligen annu omnim-
nas, att desamma hos en form konstant felsla eller, rittare, svagt
och abnormt utbildas. Dyhka monstrosa blommor torde ej vara
synnerligen siillsynta hos Archieracia och ha uppmarksammats re-
dan af Tausch (Flora 1828),

Blomkorgarnes egenskaper modifieras 1 langt mindre grad
in Ofriga delars af lokala inflytanden och egna sig derfér synner-
ligen som hjelpmedel vid sirskiljandet specielt af underordnade
former. ‘Tillforene har for indamalet anlitats fargen, hvars kon-
stans dock af de ildre auktorerne betviflats eller t. 0. m. forne-
kats, och delvis afven storleken. Af 6friga egenskaper fortjena
specielt radieringen och kantblommornas beskaflenhet att upp-
mirksammas, utan hvyilka det ofta ar forenadt med storsta svarig-
heter att, siirdeles i detaljfragor, sakert reda sig; 1 manga fall,

J. P. Norrlin, Anteckningar Giver Finlands Piloselle, I. 47

exempelvis vid utredning af de s. k. héstformerna (d. ii. pA hésten
blommande individer), synes det t. 0. m. omdjligt att med forbi-
seende af ifragavarande kinnetecken undyika férvexlingar. Af-
ven i andra grupper ha flere af nu framhallna egenskaper, friimst
dock firgen, visat sig som mycket virdefulla karakterer vid for-
mernas utredande. Harmed ir dock ej sagdt att blomkorgens
alla egenheter och 1 hvarje hiindelse vore af lika virde eller all-
tid lampade att som kiinnetecken anviindas. I nagra fall, spe-
cielt hos P. Peleteriana var., P. auricula och P. suecica, har jag
i nastan alla nu berorde egenskaper iakttagit variationer, stundom
mycket betydande, i hvilket afseende emellertid bor tilliiggas, att
foriinderligheten kanske de flesta ginger antagligen berott p4 di-
rekt inverkan af g~ndra former och saledes egentligen ej modifie-
rande regeln. I systematiskt hiinseende spela manga af dessa
kinnetecken, sasom radieringen, ofta en mycket underordnad rol,
i det alldeles nirstaende former hirutinnan kunna differera, men
i hvarje fall, da hithorande skiljaktigheter helst af nagon bety-
delse yppa sig, kan man, i hindelse hybridisering icke fOrekommit,
vara saker pai det man har att gdra med en yerklig, om iifven
underordnad form, och icke med nagon tillfallig individuel lokal-
modifikation.

Hos akenierna och pappus har jag icke funnit nigra niimn-
varda kannetecken. En mer ingiende undersdkning har af mig
dock ej egnats dessa delar och tinnu mindre 4t blomfiistet, hyil-
ket derfor 1 deskriptionerna kommer att forbigas.

Indumentet har redan delvis berdrts i det foregdende; hir
mi derfor blott tillaggas nagra ord for. att precisera de i beskrif-
ningarna forekommande termerna. Ir betecknande af saviil
stjernharens som glandlernas och de Ofriga harens tiithet ha 10
gradationer anvandts, hvarje angifven med en siirskild term eller
tillika med en romersk siffra.

Betriffande stjernharens mingd iro foljande hufvudkate-
gorier sarskilda: a) filtluden (tomentosus) med 3 grader (x =
densissime, 1X dense, vil tomentosus), b) stjernluden (subto-
mentellus, floccosus) likaledes med 8 grader (vir dense subtom.,
vi subtomentellus vel dense floccosus, V = leviter subtom. |. floc-
cos.) och ec) stjernharig (stellatus) med 4 grader (1v = densius

48 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

stellatus 1. floccis densius adspersus, ut = sparse stellatus ete.;
u lwviter stellatus, 1 = floccis rarissimis adspersus).

Hos glandlerna och hiren Atergifves forsta kategorin med
termen confertus (x = creberrimus, tx confertus, vut sat confer-
tus); de iterstiende graderna fro: vit densus (25 st. pa en stracka

eh eee 16 ;
af 10 mm. = vi densior —, v sat densus —, IV ;
+). iO a mediocr. 1.
: 12 a 8 Bs eis
densiusculus 57, UI sparsus l. sat rarus 55, WU rarus — rarissi-

4 eee liebe
mus 55 och 1 solitarius 50. Genom bifogande af de vanliga ter-

merna pubescens, villosus, hirtus, hirsutus, hispidus ete. 1 oflig be-
mirkelse eller genom orden pili, se¢tw m.m., ha harens egenskaper

i ofrigt angifvits. ;
Den relativa lingden har bestiimts salunda att borsthar
(sete) af 7—8 mm. betecknats som longissimew, 3 mm. = mediocres

och 1 mm. = brevissime; hos de vanliga haren (pili) 3.5—4.5
mm. = longi, 2—2.5 med. och 1 brevissimi.

I beskrifningarna hinfora sig termerna Ofver indumentet,
holkens och blomkorgarnes dimensioner liksom firgerna och for-
merna gemensamt till alla Péloselle; i Ofriga fall galler relationen
(storleken) niirstaende former.

Har ma slutligen pApekas att ofvan relaterade kannetecken
nirmast afse blott deras tjenlighet som hjelpmedel for siirskil-
jande af former, icke deras stérre eller mindre betydelse 1 syste-
matiskt hinseende. Att dessutom en karakter i hvarje sarskildt
fall icke ger enahanda viirde, torde vara Ofverflodigt att hir yt-
terligare nirmare framhalla.

I lAngt hégre grad fn de flesta andra Pilosella@ fortfara ar-
ter af forhandenvarande grupp att, efter afslutandet af den egent-
liga vegetationsperioden, p& de normala standorterna vegetera och
fortbilda sig ainda tills héstfrosterna infalla. Medan de Ofverjor-
diska gréna delarne hos de férra redan under hogsommaren efter
afslutad blomning iro till stérsta delen bortvissnade eller redu-
cerade*) och derfor ej latta att 6fverkomma inda till tiden for

*) Nemligen p& deras naturliga sténdorter; pa odlad eller naken jord,
der nybildningen fortgir raskare, upptriida manga af dem, isynnerhet s. ie Au-
riculine, rikligen med gréna, bladbiirande skott.

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselle, LI. 49

bladens utbildning féljande sommar, patriffas H. pélosella, till
foljd af niimnde egenskaper och bladens storre varaktighet, rikli-
gen hela sommaren och hésten igenom. Pa senhosten och vid
snosmiltningen pi varen undergi de bladartade delarne en be-
tydlig reduktion; dock jiro de ingalunda sillsynta ifven senare
pi varen, isynnerhet pi sAdana platser, der dei mindre grad aro
exponerade fdr solstralarnes direkta inverkan, sasom bland mossa,
under gamla lif o.d. I manga fall fortlefva de ofvervintrade ro-
settbladen (neml. de éfre) inda langt in pa forsommaren och fin-
nas vid blomningstiden ofta forhanden mer eller mindre grona
under de nybildade bladen. Denna af bladets residensformaga
och varaktighet betingade persistens gestaltar sig 1 nagon man
olika hos skilda former (isynnerhet mellan de enblomstriga och
furcatee), men iir svar att anvinda som kiannetecken, enar den-
samma starkt piverkas redan af smiirre skiljaktigheter pa vaxt-
platsen.

I sdédra Tavastland intriider blomningen i stort mellan den
10—20 Juni, allt efter varens och forsommarens temperaturfor- °
hAllanden, och fortgir under en tid af 3 a 4 veckor. Pa sarde-
les gynsamma lokaler birja enskilda individer langt tidigare *)
blomma; likasi p& skuggiga friskare stiillen betydligt senare. Den
allmiinna blomningen (hos de centrala blomkorgarne) forsiggar ha-
stigt pi torra platser; under varm, klar viiderlek finner man pa
stora, rikligen blombirande flickar efter forloppet af nagra da-
gar qvar endast svaga spir af blom. Hirutinnan gifvas dock un-
dantag, beroende dels pA antalet blomsterskaft hos hvarje planta
och troligen iifven jordmanen, dels méjligen ocks& pa blommor-
nas stérre varaktighet.

Med hinsyn till blomningstiden kan man bland denna grupp
sirskilja 3 kategorier: tidigt och sent blommande samt medeltida.
Skilnaden mellan de extrema fallen kan beldpa sig till 10 a 14
dagar och hos nigra af de mest sentida infaller den allmanna
blomningen da de fiesta andras blomning redan ar afslutad.

PA sensommaren och hésten antriffas atminstone de tidiga
formerna andra g&angen blommande och under varma, regniga ho-

*) Den tidigaste utvecklingen intriiffade dr 1883, da det forsta blomstret
antriiffades redan den 31 Maj p4 en solig, stenig brant.

50 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennieca II, n. 4.

star, sisom ar 1883, framtrida blommor i ymnighet och stracka
sig till flertalet former. Huruvida nagra skiljaktigheter i detta
afseende fodrefinnas mellan formerna ar mig tillsyidare obekant.
Emedan héstblommorna utga omedelbarligen ur de p& sommaren
bildade rosetterna, hvilkas blad 1 flere hinseenden fro, sasom re-
dan berérts, olika de pa varen danade rosetternas, framkallas
harigenom skiljaktigheter hos hostformerna, hvilka &fven i nagra
andra afseenden differera fran de pa forsommaren upptradande
individerna.
Bland biologiska kinnetecken fortjenar slutligen egnas na-
gra ord At yixtsittet. Nistan alla former upptrada i regeln
gruppvis (gregatim); 1 nigra fall aro grupperna mycket tata, bil-
dande skarpt markerade flickar pa marken, i andra glesare eller
ock alldeles glesa, i hvilken hindelse individantalet afven plagar
vara inskrinkt. Om ocks& dessa egenskaper af yttre inflytanden
starkt modifieras (pa grisrika friskare stillen t. ex. forekomma
individerna ofta enstaka), egna de sig dock i stort taget att 1 na-
gon min karakterisera formerna pi normala vaxtplatser. — Be-
triiffande formernas standortsforhallanden dro tillsvidare inga an-
mirkningsvirdare eller utmarkande egenheter iakttagna; endast
att flere furcatee fdredraga friskare lokaler eller trifvas atmin-
stone ej p& s& torra platser som de enblomstriga formerna.

Ofvan har (sid. 26) korteligen relaterats den utredning of-
ofver begriinsningen af hufvudgruppen och dithdrande formers af-
finitetsforhillanden och systematiska virde, som af Nageli blifvit
utford. For en nirmare utliggning af ifragavarande formers in-
delning i naturliga grupper saknas mig tillfyllestgorande material
och ett egentligt systematiserande af desamma. ligger dessutom
utom planen fdr dessa anteckningar. Men da nedanfoljande upp-
stiillning af hufvudgruppen liksom Afven bestimningen af affini-
teten och artviirdet i vasendtlig grad afviker fran denne store
kiinnares Asigter isaken, anser jag mig skyldig att motivera forfa-
randet och férty i stérsta korthet upptaga fragan till skarskadande.

Ifrin hufvudgruppen har har nedan afskilts de former, som
sammanfattas under benimningen P. communis vulgaris (Hier.
pilosella vulgare), emedan dessa synes mig samtligen hora till
mellanserier eller Atminstone till en annan grupp in de ofriga

J. P. Norrlin, Anteckningar d{ver Finlands Piloselle, I. 51

enblomstriga arterna eller artkomplexerna. Tages den form till
representant for hufyvudgruppen, hvilken till kinnetecken ar mest
afskild fran de 6friga hufyudtyperna, och derigenom intager en
sjelfstindig plats i systemet, kan ej nagon tyekan uppsta, att den-
samma fiir att sdka i P. Peleteriana auctt., hvilken (P. Hop-
peana och nigra alldeles narstaende modjligen undantagna) sa-
il till blomkorgar och holkens byggnad som indument och sto-
loner, d. %. i alla visendtliga delar, differerar fran Ofriga typer.
Ifran former, sidana som har nedan fro upptagna under 3:dje
gruppen (H. pilosella virescens auctt. Scand. och liknande), hvilka
otvifvelaktigt hora till s. k. 6fvergangsserier, bestar afvikelsen, for-
utom blomstiillningen, hufvudsakligen i foljande: bladen aro rent
gréna*), p& undre sidan af mycket fint och tatt ludd snohvita
(hos virescens etc, gragréna eller nagot i blaaktigt gront dra-
sande, undertill svagt eller starkare graludna), stolonerna med tata,
undertill snéhvita blad, som till storlek och form likna de van-
liga eller i vissa fall rosettbladen (hos virescens m. fl. aro stolo-
nerna heterofylla); i sammanhang harmed star rotstockens afvi-
kelser. Dessutom iro holkfjillen, isynnerhet de yttre, stora (fa-
taliga), losa samt beklidda med sparsamt ludd, men ej sillan rik-
ligen hariga.

Aterstér vidare att niirmare bestiimma hvilka af de hos oss
forekommande formerna st&i si nira till P. Peleteriana, att de
kunna anses hora till dess spontana variationssfer och sdilunda
utgéra liksom utgreningar af densamma. I nordliga Finland fore-
komma former, af hvilka nagra med alldeles enahanda hufvud-
kiinnetecken som P. Peleteriana auctt., medan andra afvika sa-
tillvida att holkfjallen likna den hos P. vulgaris vanligaste typen,
i det de iro mindre, titt tilltryckta och starkt stjernludna. Eme-
dan i dessa trakter, sAvidt hittills ir kandt, 6friga mellanformer
som ock arter, till hvilka dylika kunde tendera, saknas, ligger
det niirmast till hands att fora dem till samma grupp med P.
Peleteriana. Afyen kring Stockholm och Upsala, hvarest: sist-
niimnde art ar synnerligen forinderlig, antriffas former som skilja

*) Nemligen i lefvande tillstfind; som pressade kunna de liksom hos an-
dra grénbladiga arter antaga en lindrig skiftning i bla- eller gulaktigt grént.
Afven det snohvita luddet foriindrar med ildern fiirg pi pressade exemplar.

52 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

sig frin typen bl. a. genom tilltryckta, mer stjernludna och na-
got mindre (men dock relativt stora) holkfjall. Pa grund hiaraf
skulle jag icke draga i betinkande, att hanfora naimnde nordliga
former till hufvudgruppen, saframt jag icke i Uppland hade iakt- -
tagit individer, till holken liknande de lappska men — savidt mina
di (1878) gjorda insamlingar och anteckningar gifva vid handen
— antagligen fro ‘uppkomna genom bastardering af P. Pelete-
yiana var, med individer hérande till andra grupper. Forhallan-
det hindrar nu vial icke att dylika former annorstades kunnat upp-
komma oberoende af frimmande inverkan, men, om Afven de fle-
sta skilen sAdlunda tala for en utstrickning af hufvudgruppens
griinser si langt, att densamma skulle omfatta omfdrmalde genom
holkfjallen afvikande former, erfordras dock for fragans sluthga
afgdrande fornyade undersdkningar pa trakter der P. Peleteriana
auctt. vaxer oberérd af andra arter”*).

Deremot mAaste alla till komplexen H. pilosella vulgare ho-
yande former afskiljas fran nyssbegrinsade hufvudgrupp och fo-
ras till mellanserierna, hvilkas kannetecken hos dem pa mingfal-
digt sitt 4ro kombinerade med de hufyudgruppen utmirkande ka-
raktererna. An fro capitula nirst&iende till Peleteriana, men bla-
den af mellanseriens egenskaper, An ater narma sig bladen den
forres, medan stolonerna likna den senares. Stundom forherska
hufvudgruppens, stundom Ater mellanseriens kinnetecken, hvilka
slutligen ibland dro liksom jemnt sammansmultna. Hos de flesta

-*) Till samma grupp som P. Peleteriana auctt. hir otvifvelaktigt afven
P. Hoppeana, ehuru dessa arter af Niigeli anses sta i mycket ringa sliigtskaps-
forhillande till hvarandra; sistnimnde art stiilles af N. pa grund af holkens
byggnad niirmare P. vulgaris. Holkfjiillen hos P. Hoppeana iiro dock i hufvud-
sak lika dem hos P. Peleteriana, skiljande sig blott derutinnan, att de i spetsen
tiro mer afrundade och nigot mer tilltryckta, ett forhallande som ofta forekom-
mer hos former af sistniimnde art; i detta afseende iro de uppliindska formerna
synnerligen lairorika och vid Upsala ete. har jag insamlat en bredbladig varie-
tet, hvilken i hdg grad fverensstiimmer med P. Hoppeana i afseende pa holken.
Hiirp& har redan E. Fries (Epicr., p. 12) fiist uppmiirksamheten. Ett slags be-
kriiftelse p& denna varietets nira d{verensstammelse med P. Hoppeana \emnar
ytterligare en vid Upsala insamlad bastard af densamma med P. auricula, som
obetydligt tir skild frin en vid Brenner i Tyrolen of mig tagen hybrid af P. Hop-
peana och auricula. Afyen de P. Hoppeana utmiirkande vackert gréna, tunna,
mycket finhiriga bladen med nerverna p& fra sidan intryckta, ‘terfinnas hos for-
mer af P. Peleteriana.

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselle, I. 53

ir bladfirgen mer eller mindre i gragrént dragande, hvilken mel-
lanfiirg jemvil ger en antydan om dessa viaxters intermediara
stiillning. Endast i nigra alldeles underordnade karakterer (blom-
sterskaftens och ligulernas dimensioner) synas nagra af dem in-
taga en sjelfstandig stallning.

Fér denna indelning talar vidare den vidstrackta utbrednin-
gen hos P. Peleteriana; i ost—vestlig riktning ar val arean in-
skrinkt, men fran norr—sdder stricker den sig fran arktiska
Norge finda till Atlas bergen i Algeriet. Savidt hittills ar kandt,
kan n&gon af de 6friga icke uppte ens narmelsevis sa stor ut-
bredningsareal.

Mellan P. vulgaris (coll.) och P. Peleteriana forekomma ej
blott bastarder utan Afven andra (konstanta) mellanformer och
dessa iro ingalunda fataliga, hvarfor nimnda arters fraindskap e)
kan anses si afliigsen som Nigeli, med stod af forhallandet pa
Simplon, angifvit *); till dylika mellanformer hor bl. a. den har
nedan under namn af P. straminea beskrifna formen. Bristen
pi mellanformer i Schweiz beror mojligen derpa, att P. Pelete-
riana der torde vara temligen monotypisk, medan den 1 Skandi-
nayien ir splittrad i en talrik mangd former, antydande en storre
lifskraft och utvecklingsformaga (?).

I Finland upptrida former af hufvudgruppen endast som
stora sillsyntheter. I Lappland forekomma de pa spridda stil-
len och utgéra hir de enda representanter af H. pilosella; vidare
pa ett stille i Osterbotten samt pa Aland. I s& mycket stérre
ymnighet visar sig P. vulgaris (coll.) atminstone anda upp till
641° n. 1., kuststriickan af Bottniska viken norrut mojligen un-
dantagen. Till massan Ofvertriffar den hir alla andra P2losel-
loider tillsammantagna och ifven i formrikedom alla ofriga mel-
langrupper. 1 afseende p& de siirskilda formernas utbredningsfor-
hallanden, si gifvas bland dem representanter af alla kategorier;
en del dro utbredda Ofver hela eller stérsta delen af angifna om-
ride, andra dro inskrankta till en eller annan provins eller annu
inskriinktare territorium, medan slutligen resten kan sagas aga
medelmittig utbredning, neml. med finska foromradet eller egentl.
dess centrala delar till utgingspunkt. Manga-af dess former upp-

*) Die Piloselliformia, s. 472.

54 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

triida derjemte i stor ymnighet och freqvens éfver betydande om-
riden, andra Ater blott pa inskriinkta arealer eller enskilda plat-
ser; dtskilliga aro slutligen utmarkta genom nog framstaende mor-
fologiska eller biologiska karakterer, medan andra blott ytterligt
svagt iro kinnetecknade. Pa grund hiraf framgar att dessa for-
mer representera i systematiskt hanseende enheter af vidt_ skilj-
aktig ordning, fran obetydliga underyarieteter och svagt marke-
rade mellanformer till verkliga arter af olika, om ock ej af hogre
varden.

Denna uppfattning torde knappast delas af nagon hieracio-
log eller Atminstone forefalla i hog grad tvifvelaktig, och detta
si mycket mer som de hithérande mer framstaiende formerna ge-
nom mellanlinkar pi mAngfaldigt s&tt iro med hvarandra for-
bundna. Denna omstindighet i forening med myckenheten af for-
mer vallar att alla dessa enheter synas liksom sammanflyta och
i den stora sammanhiingande komplexen bilda endast svaga indi-
viduela afvikelser, eller pA sin héjd framsté som varieteter eller
underarter. Foér en dylik forestiillning talar afven den omstan-
digheten, att variationsférmigan i nagra narliggande fall ar myc-
ket vidstriickt, sisom hiindelsen ir med P. Peleteriana i Skandi-
navien, hyarest den liksom skjutit nya skott rikligen, de der annu
icke hunnit fullt fixera sig.

Men variabiliteten i ett fall forutsiitter ingalunda en dyhk
egenskap i alla Ofriga fall, och hvad angar de till P. vulgaris ho-
rande formerna, s&i iro de vanligen faen eller alls icke forander-
liga. Ej heller ir man af mellanformer berittigad att utan vi-
dare sluta till verkliga ofvergangar; dylika forbinda dessutom ar-
terna i alla grupper hos sligtet Hieracium. Da nu tillika en
form upptriider allmiint och rikligt pa arealer af tusentals qva-
dratmil och der visar sig alldeles enformig eller genom tydliga
kinnetecken skild fran ain Gfriga, si Aterstar niippeligen nagon
annan utyig iin att halla dylika former for verkliga arter. Kn
miingd bland de nu giillande synas mig i sjelfva verket vida mer
markerade iin flera bland éfriga grupper antagna, s. k. svagare
arter. Att halla alla de talrika konstanta enheterna i dyhka form-
komplexer fér underarter (af skiljaktig ordning) yore i formelt af-
seende kanske ej oantagligt, men ett dylikt forfarande forutsatter
nodviindigt att hela komplexen, s’som redan antydts, bildar ett

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Pilosell, I. 55

stringt sammanhorigt helt, en naturlig enhet, som spontant ut-
grenat sig i de sirskilda formerna. Att nagra sadana centra gif-
vas bland P. vulgaris synes antagligt, menisin helhet kan grup-
pen blott fran deskriptiv synpunkt anses bilda en dylik enhet, 1
systematiskt afseende deremot som sammansatt af parallela myc-
ket nirstaende serier, som i en riktning tendera at hufvudgrup-
pen,ien annan ater till sirskilda furcatze eller deras nirstaende
hufyudformer, och hyilka derjemte med mellanleder sinsemellan
delvyis aro forenade. Har aterfinnas med andra ord 1 miniatur
de analoga serier som utmiarka Piloselliformia Neg. gentemot of-
riga arter af gruppen Pilosellina Fr.

Mellanserier fran P. vulgaris iro i Finland jemforelsevis fa-
taliga och forbinda denna komplex blott med P. auricula, P. sue-
cica eller niarstaende samt P. subpratensis; till P. "dubia", cy-
mose och mojligen afven P. prealta gifvas blott hybrida och till
Kajanensis m. fl. saknas saval verkliga som hybrida mellanlankar.

Till slut boér framhallas att fran nedanfdljande dfversigt
bland gruppen P. vulgaris utelemnats Atskilliga allminna och vidt
utbredda former, hyilka jag annu icke hunnit fullstandigare ut-
reda. a

ms

or

Pilosellarum forme insigniores per territorium
floree fennicee distribute *),

Pilosella communis Auctt. Hieracium pilosella U., Fr.

A. Semper 1-cephale, foliis viridibus, subtus niveis, stolonibus macro-
(homo-)phyllis, brevibus: Eupilosella **),

Pilosella macrolepis yar. pilosissima (Fr.); Hierac.
Peleterianum Auctt., haud Mérat.***); H. pilosella var. pilosissi-
mum Wallr. (1822) teste Neeg.; Fr. Symb. et Epicr.

In Fennia adhuc haud est observata, at forsitan in Alandia
detegenda.

*) Nomina trivialia litteris diversis sunt impressa ad significandam ”virtu-
tem specificam” (sensu Cel. W. O. Focke, Syn. Ruborum Germaniz).

**) Sectiones sequentes greges vere naturales, Hupilosellas si excipias, non
sistunt, formas tantim serierum mediarum vel transitionis (sensu Ill. Negelii)
Eupilosellas cam Auriculinis connectentes includunt. — Ab extraneis P. Hoppeana
Kupilosellis est adscribenda.

***) Hier. Peleterianum Mérat. a H. Peleteriano Auctt. plane est diversum.
Species vera meratiana, secund. specimen originale quod in museo Parisiensi a.
1878 examinavi, planta est ad H. pilosella vulgare Auctt. (coll.) accedens,
stolonibus nwmerosis (6), longis (circ. 100 mm.), hetero=(micro-)phyllis, foliis
prasinis, supra setis sparsis hispidis, subtus subtomentosis viridi-canescentibus,
involucro sat magno (= 10.5 mm. alto, h. e. mediocri comparatu cum involu-
cris confinium), obscuro, tomentoso denseque villoso, squamis angustis adpressis
haud marginatis cet. dignota. Magnitudo capitulorum ab auctore perperam in-
dicatur (in Mérat, Nouvelle Flore des environs de Paris, l:ére édit. 1812, p.
305: "fleurs trois ou quatre fois plus grandes que dans l’espéce précédente” [=
P. communis] et in 4 éd. 1836, p. 314: "fleurs deux fois plus grandes”). —
Quum nomen meratianum igitur est rejiciendum denominationem novam ad in-
dicandam, speciem nostram proposui; nomen antiquius (pilosissimwm) non est
adhibendum quum jam yarietatem distinctam respicit nec non Archieraciorum
speciel est datum.

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselle, I. 57

P. macrolepis var. gracilior m. ad interim (coll.). Magis
humilis, folia tenuia, mollia, vulgo minuta et valde angusta, supra
setulis tenuissimis sparsim hirsuta nervisque impressis, subtus ner-
yosa sepeque pulcherrime niveo-tomentosa, inyolucra szepius par-
cius villosula vel omnino depilata; ceterum quoad indumentum,
involucri calathidiorumque fabricam et magnitudinem valde pro-
tea et multiformis.

In Alandia, Lemland, ad Norrboda (60° 10°) 9/, 1883 detexit
amicus oculatissimus J. O. Bomansson. — In Upplandia cirea Hol-
miam et Uppsaliam locis saxosis vel asperis frequens.

Under ofvan intagne namn upptages hir provisoriskt en
miingd smirre sayil fran den genuina som fran hvarandra till
habitus och kannetecken nog afvikande former, hvilka synas vara
hégeligen yariabla och derjemte, 4tminstone pa angifne orter, latt
paiverkade af andra former. En nirmare redogorelse Ofver dessa
i systematiskt afseende synnerligen intressanta former skall jag
forséka lemna vid behandlingen af de alindska och upplandska
Piloselloiderna.

P. laticeps n.

Procera, valida, 25 centim. alta. Rhizoma sat crassum, to-
tum fibrillosum, subelongatum. Stolones (2) breves, homophylli.

£4* 390
Folia maxima (intermedia ;, 0.33 *), superiora , Summum

60
LI—14
*° 0.37), oblongo-lingulata 1. late lingulata 1. oboblonga, utplurim.

obtusa submucronata, in petiolum longum latumque sensim atte-
nuata, tenuiss. repanda, viridia, supra setis tenuioribus vetustate
fulvescentibus sparsis hispidula, subtus tomentosa siccitate sor-
dide subferruginescentia, nervis subprominentibus; fol. stolonum

60 As ; ;
(°°) oboblonga, magis vestita, supra nervis impressis. Pedunculi 3,

validi, erecti, inferne subtomentelli, setulis raris, mediocribus et
glandulis nigris sat densis vestiti. Jnvolucra amplissima et per-
lata (13 mm. alta et circ. 15 mm. lata, quantum e planta exsic-

*) Significat: longitudo folii = 90 mm., latitudo maxima 17 mm. que est
30 mm. (== 0.33 p.) ex apice folii sita.

58 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

cata dijudicare possumus), basi truncata, tomentosa, pilis basi
atris apice cano-fulyescentibus brevioribus confertis villosula im-
mixtis glandulis (preesertim in capitulis lateralibus). Sqguamw@ ex-
teriores sublaxe, magne, late subulate, omnino immarginatee (ba-
sales albide); sy. swperiores numerosissime, in subulam angustam
attenuate, omnes usque ad apicem tomentose, incolorate. Calathi-
dia amplissima, longe radiantia; ligule marginales angustissime
(lat. 1.75 mm.), subtus sat intense striatz, tubo et inferiore parte
limbi (usque ad medium) dense arachnoides.

Speciem hance sat insignem, habitu P. macrantham valde aemu-
lantem, in regione sylvatica montis Schelesna prope pag. Kanta-
laks Lapponize ross. occidentalis (67°) 17/,1870 legit cl. A. J.
Mela. *Crescit in lateribus alpis passim abundanter” notayit de-
tector. Specimina inter se haud sunt omnino conformia at verl-
similiter ad eandem speciem pertinentia. Descriptio supra allata
est data sec. specimen maxime eyolutum et notabile. Adsunt alia
minus insignia, aut humiliora (20 cm. alta), involucro minore (11
mm. alto et 11 mm. lato), squamis minus acuminatis, foliis bre-
vioribus et magis obtusis, aut graciliora parumque eyoluta folis
65—70

1

valde elongatis ( mm.) sat dense hirsutis. — In alpe Pyhiikero

Lapponie Kemensis (68°) specimen unicum subsimile capitulo
valde juvenili ??/, 1877 legit amic. Hj. Hjelt.

Ehuru denna form endast dr representerad af nagra fa exem-
plar, har jag dock ej tvekat att under eget artnamn har infora
densamma; i yttre matto ar den tillika den mest utmarkta bland
alla vara Piloselliformer och ersatter hos oss sparsamt mellersta
Europas hithérande talrika fjallbebyggande mirkvyardigheter. Hela
yttre. utseendet erinrar mycket starkt om P. macrantha, sadan
jag funnit. den i narheten af Miinchen; ifran denna dr den dock
val skild genom storleken och formen hos holken, hvilken till bredd-
dimensionen Ofvertraffar alla af mig kinda Piloselle, ehuru den-
samma dr syar att fullt siikert uppskatta pa det pressade exem-
plaret; vidare genom fjillens form, antal och bekladnad samt
dessutom de nedres storlek och losa anslutning, hyarutinnan den
stir nirmare P. macrolepis. Anmirkningsvard ir vidare spindel-
vifsharigheten hos ligule, hvyilken sa starkt utpreglad foga torde
antriffas hos nagon annan art i slagtet. Med afseende 4 den

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselle, I 59

stora fériinderlighet, som utmirker de nordiska Hupiloselle, kan
niirvarande form tillsvidare, trots dess nog imponerande gestalt, dock
ej tilldelas ett artvirde af hégre ordning; i sammanhang harmed
bir framhallas, att i foljd af brist p& uppgift ofver standorten
och tillriickligt antal exemplar de framstiende egenskaperna 1 na-
gon min kunnat bli dfverskattade. — Originalexemplaret forva-
ras i herb. mus. fenn.

I Norges flora angifves P. vulgaris fran nagra orter 1 Fin-
marken och stode derfér méjligen att patriffas afven i Lappland.
Uppgiften synes mig dock i hégsta grad tvifvelaktig. Bland lo- |
kaler citeras ocks& Lille Lerpollen, men de exemplar jag derifran
fatt emottaga (af I. M. Norman) tillhora Hupiloselle och m6j-
ligen en form af forhandenyarande art.

Huruvida nirvarande form Ar identisk med eller nirstaende
till den af Fries och andra skandinay. hieraciologer for Skandi-
navien (Gotland) under namn af Hier. pilosella macranthum upp-
tagna formen, kan jag i brist pa exemplar ej afgora; den knapp-
hindiga beskrifningen ofver densamma 1 Fries Epicrisis 4r 1 na-
gra stycken afvikande ("stolonibus crassis scapoque abbreviatis,
capitulis eglanduloso-pilosis”; sistanforda ditierens ar emellertid be-
tydelselis, emedan hos ifragavarande form glandler och har med
litthet ersitta och ofverga i hvarandra).

Restant floree nostree solum due hujus gregis forme memo-
rabiles et h. 1. describendx, quas tamen ut species nec distinguere
nec nominibus propriis salutare ausus sum, quum eas in locis
natalibus occasio colligere mihi non adesset; sunt altera: sat gra-
cilis, 10 em. alta; rhizoma abbreviatum, stolones homophylli, bre-
vissimi; folia anguste oblonga —- suboblonga (inferiora angustiora),
subintegerrima, viridia, tenuia, subtus nivea, supra depilata; pe-
dunculi tomentelli et nigroglandulosi (superne densius, ut in om-
nibus formis), depilati; involucrum circit. 11—12 mm. altum, sat
angustum, tomentosum, depilatum, glandulis nigris sat confertis _
vestitum; squame adpressw, exteriores submagnie oblongee, supe-
riores in apicem sat latum attenuate; calathidium radians, lgu-
lis marginalibus c. 2 mm. latis subtus obsolete striatis. Ad flu-
men Kemi in par. Sodankyla (67° 20°) Lapponie Kemensis ?7/,
1870 florent. legit Dm. K. Eberhardt; ad Kalkkivaara loco calcareo
(9/,;78 deflorata) cl. E. A, Wainio inyenit formam omnino simi-

60 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

lem at pedunculo et involucro densius vestitis foliisque supra
parce pubescentibus, et ad pagum Sodankyla (°/, florent.) speci-
men magis recedentem: humilis, foliis latioribus (oblongis), supra
nervis impressis, summo subtus versus apicem glandulifero, pedun-
culo tomentoso, dense atroglanduloso, superne invyolucroque glan-
dulis aterrimis creberrime vestitis, ligulis margin. subtus eviden-

ter striatis; — altera: 8—17 cm. alta; rhizoma et stolones prio-
ris at robustiores; folia magna (interm. a, oblonga I. angu-

~ ste oboblonga, viridia, supra setis tenuioribus subdensis hispida,
subtus nivea nervis parum prominentibus; pedunculus erectus, to-
mentosus, nigroglandulosus, setulis albis brevibus raris — sparsis;
involucrum sat altum (c. 11 mm.) basi ovatum, tomento denso +
albido canescens, glandulis minoribus pilisque brevibus albidis
(basi breviter nigris) dense vestitum; squamz mediocres, adpresse,
inferiores oblonga, superiores acuminate, apice denudate; ligule
evittatee. — Kuusamo in alpe Rukatunturi (66°), loco sabuloso
decliyi meridiem versus spectante solitarie crescens, */, 1883 flo-
rent. legit amic. V.F.Brotherus. Specimina non omnino confor-
mia; unum ab reliquis recedit involucro magis obscuro, minus to-
mentoso, squamis latioribus minusque acuminatis, exterioribus pro
parte margine angustissimo denudato pallido. -- Etiam in jugo
Suoloselkii (Koptusselki in limite Lapponie Kemensis et Inaren-
sis), e 2 locis rosule verisimiliter hujus speciei sunt collect (Ei. A.
as 1878).

Med anledning af den betydelse som hithdrande former aga
i systematiskt afseende och deras ytterligt sallsynta upptradande
inom vart floromrade har jag i det foreg. uppraknat alla mig
kinda former och fyndorter. Att doma af insamlingarna afven-
som nigra mundtliga meddelanden synas de forekomma 1 Lapp-
land 6fyerhufvyudtaget ej blott sillsynt, utan afven ovanligt spar-
samt samt blott p& gynsamma lokaler hinna till blomning. Jemte
detta sparsamma upptridande 4r tillika en 1 ogonen fallande ten-
dens till variationer eller séndersplittring i smarre former forenad.
De sirskilda exemplaren af samma form differera sinsemellan (sa-
som det synes, oberoende af standort och andra former) med at-
seende p& indumentet ej obetydligt eller atminstone i langt hogre

W ainio

J. P. Norrlin, Anteckningar Gfver Finlands Piloselle, I. 61

grad an fallet ar med de till foljande grupper hérande formerna.
For vinnande af saker utredning i amnet vore det hégeligen énsk-
ligt att kommande exkurrenter fran dessa nordliga trakter ville
insamla dessa viixter si fullstindigt som médjligt. |

B. Semper 1-cephale 1. normaliter 1l-cephale et raro ad basin furcate.
Stolones normaliter elongati, heterophylli, folia plus minusve prasino-
viridia (P. straminea excepta): Hierac. pilosella vulgare Aucit.

In territorio flora nostraee numerose hujus sectionis forme
inyeniuntur, quarum sequentes tantum melius mihi cognite exten-
slonemque magis vastam offerentes h. 1. enumerande *).

P, straminea on.

Viridis, obscura, subrobusta, 8—12 cm. alta. Lhizoma cras-
siusculum, parte superiore (fibrillosa) sat brevi, inferiore (efibril-
lusa) mediocri. Stolones heterophylli, crassi, parum 1, vix colo-
rati, nivel. MWolia superiora mediocria — sat magna, oblongo-
lanceolata — lanceolata, petiolata, integra, viridia obscura, crassa,
sat mollia, siccitate aliquantulum subprasina et sublutescentia,
supra setis sordide lutescentibus rigidioribus sat dense vestita,
subtus dense — densissime albido-tomentosa, subcanescentia; f. in-
termedia late oboblonga, subtus tomento canescentia; f. summum
(seepius deficiens) lineare — oblongo-lingulatum, breviter acumi-
natum, supra floccis leviter adspersum. Pedunculus erectus —
strictus, crassilusculus, tomentellus — tomentosus, sat dense —
dense glandulosus, setulis nullis vel raris brevibus albidis, superne
(infra capitulum) tomentosus glandulisque confertis nigris vestitus.
Involucrum sat magnum, basi rotundata 1]. ovoideo-truncata, medio
leevissime constrictum, subtomentosum, e glandulis confertis nigri-
cans, villis nullis 1. raris; id. virgineum cylindricum, leviter ventrico-
sum. Sguame involucri adpresse, inferiores oblongo-lanceolate,
superiores sat ang. subulate, apice breviter picts. Calathidium
magnum, maxime flavum, breviter at conspicue radians; ligule
marginales lineales, late, dense, subtus apicem versus breviter

*) Descriptiones sequentes modo specimina locis normalibus crescentia
respiciunt.

62 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

striate. — Inv. — D. circ. 30, Lm. c. 2.7, Ach. 2—2.5, Pp.
5.7 mm.”*).

Stolonibus hetero-(micro-)phyllis et foliis subtus non niveis
a prioribus, foliorum et flosculorum colore et ligulis marginalibus
a sequentibus planta viva facile dignoscitur.

Var. 1: folia breviora magis obtusa, opaca, parcius setosa,
subtus magis canescentia, siccitate facile prasino-yirescentia, inter-
media dominantia, superiora rariora vel nulla. Heec var. dabitur
in Herbario Pilosellar. Fennie, n:o 1.

In Tavastia meridionali nec non Sayonia media et meridio-
nali pluribi; var. ad Nygard (Hollola Tavastie) copiose. — Cre-
scit locis apricis aridis, greges minutos sat densos formans. — Sat
serotina,

Star alldeles nira Hupilosellw, fran hvilka den genom rot-
stocken och stolonerna samt det icke sndhvita, utan i graaktigt
dragande tata filtluddet pa bladens undre sida litt skiljes. Sar-
deles utmarkande for denna form ar blomkorgen, medelst hvilken
den, d& densamma Ar fullt utslagen, med storsta latthet kanne-
tecknar sig fran de flesta af vara former. Redan vid utsprick-
ningen ar fargen af ljusaste slag och bleknar dessutom allt mer
efterhand, s& att den vid blomstrets fulla utslagning bland alla
vara former i afseende 4 fargens blekhet intager forsta rummet.
Korgarne dro tillika mycket regelbundna, kantblommorna tata och
betydligt stérre an de inre, kring hvilka en synnerligt regelbun-
den zon hiarigenom bildas. Bladen ar tjocka men mjuka, borst-
hiren pa Ofre sidan nigot i gulaktigt dragande, pa aldre torkade
exemplar tydligen i gulbrunt skiftande. Vid pressning antaga
bladen hos hufvudformen en gulaktig, pa var. dter en gragron an-
strykning. Sistnimnde fargskiftning intrader afven bland tatare
gris. PA niaringsrika platser bli blomkorgarne Anda till 85 och
kantblommorna ainda till 3 mm. breda.

Eger antagligen vidstrickt utbredning att déma af vissa mel-
lanformers forekomst, bland hyilka en sirdeles utmarkt ar spridd

*) Significat: Involucram 9—-10.5 mm. altum, 6.5—7 mm. latum; Diam.
ealathidii circ. 30 mm.; Ligule marginales circ. 2.7 mm. late; Achenia 2—2.5
mm. alta et Pappus 5.7 mm. altus.

J. P. Norrlin, Anteckningar Gfver Finlands Piloselle, I. 6

co

fran sddra Tavastland iinda till Kajana. Beskrifningen dr upp-
gjord i enlighet med exempl. frin 8:t Michel (under Naisyuori)
och Pieksiimiki, der den lings viigen till Jiippila flerstades an-
triiffas; ir vidare insamlad fran Kirkola, Kutumaki i Suonenjoki
samt lings viigen mellan S:t Michel och Haukivuori. — Var. fm-
nes ymnigt pi och under en skarp brant (Jyrkanmaki) vid Ny-
gard i Hollola.

I sydistra Tavastland, Karkéli, forekommer stillvis mycket
ymnigt p& alldeles torr sandjord en mycket narstaende form, skild
genom hogre, upptill starkare morkvioletta holkar med mycket
fint langspetsade fjall.

P, sigmoidea n. — Herb. Pilos. Fenn., nis 2 et 3.

Elata, sat robusta. Rhizoma crassum, elongatum. S/olones longi
sat validi. Jolia magna, mollia, obscura, opaca, sordide prasino-
viridia subcesia siccitate sordide lutescentia, /atiora 1. angustiora,
supra setis longis rigidulis sat dense hirsuta; superiora late ob-

oblonga — oboblonga |. oblonga (2 0.40—45) subtus tomen-

8
tosa; intermedia frequentiora, subtus leviter tomentosa, vire-

scentia, aut latiora: subspathulata 1. obovato-oblonga (= 0.3 — 1)

fo— lo
apice sepius breviter acuminata, aut angustiora: anguste obovata
44—50 :
-—— oboblonga (Se 0.36—40). Pedunculus erectus 1, sepius
Cee v "

adscendens, in aridis seepe leviter sigmoideus, inferne + tomento-
sus glandulis obscuris + densis (v—vit) setulisque longioribus (3—
5 mm.) rariss. 1. densiusculis (r—rv) vestitus et, bractea majuscula
subviridi szepe auctus. IJnvolucrum altum — procerum, basi ob-
longa — ovoidea et seepius creberrime glandulifera, ceterum indu-
mento valde varians: in altiore subtomentosum pilis apice fumido-
canescentibus siccitate fulvescentibus creberrime villosum, in hu-
miliore glandulosum pilis rarioribus; ante anthesin superne turgi-
dum, subcernuum. Squame vyariabiles; in involucris altioribus
exteriores sunt magne elongate laxw fuscescentes, superiores late,
excelsee in subulam longam apice tenuissimo denudato et picto
acuminate; in capit. humilioribus sq. exteriores sunt breviores
magisque adpresse, superiores in apicem breviorem productze.
Calathidium magnum — maximum, flayum, subradians; ligule

64 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

marginales lat, lineales, apice subfimbriate, subtus stria purpu-
rea, leviter subvittatee vel maculate. — Iny. re D.32, Tim
2.7—2.6. .

Capitulis amplis, subfuscescentibus, squamis latis et elonga-
tis, foliorum magnitudine ceterisque ab aliquibus formis hujus sec-
tionis recedit.

In Tavastia meridionali ad Suivala par. Karkola& copiose et
optima; ceterum in par. Hollola ad Nygard et Kutajoki vidi; in
Satakunta legit cl. Hj. Hjelt et e Tavastia boreali, Wiitasaari, am.
V. Brotherus reportayit formam foliis minoribus, parce setosis, ca-
pitulis omnino eglandulosis squamisque exterioribus angustis. —
Loca arida aprica incolit, sparse vel laxe gregata crescens. — Sat
preecox. .

Hos denna resliga och redan habituelt fran alla ofriga att
skilda form aro ganska skiljaktiga kannetecken temligen oférmed-
ladt forenade; de utdragna losa fjallen, de ljusa stora blomstren
afvyensom de hoga eulbrunaktiga holkarne med deras foranderliga
dimensioner och beklidnad (haren ersittes m. litt af glandler)
paminna i hog grad om Lupiloselle, specielt om P. laticeps,
och narstaende, medan bladen, blomsterskaften och de utdragna
glesbladiga stolonerna angifva en stor ofverensstimmelse med fran
hufyvudgruppen langt aflagsnade former af mellanserien. I syste-
matiskt afseende torde dess ratta plats dock vara emellan .fore-
gaende och niarmast foljande form. — Blomsterskaften aro upp-
till mindre fasta, hvarfor de pa los jord pa soliga stallen under
trycket af de stora capitula blifva nagot bagbojda och erhalla har-
igenom en S-formig gestalt, som fore och efter blomningen ofta
air ganska tydlig. Det nedre skiarmfjallet blir stundom stort och
gronaktigt, antydande en tendens till forgrening, som dock tills
dato pa vildtvaxande exemplar ‘nnu ej antriffats; hvaremot en
odlad individ 6fyerkommits med grenbildning alldeles invid basen.
PA de nedre och nedersta bladen forekomma langa har temligen
rikligt och t. o. m. pa de allra understa antraffas dylika. Vid
Nygard i Hollola bara rosettbladen pa ofre sidan stjernludd. Sto-
lonbladen sitta glest och dro olika de flestes genom sin (dock ej
alltid) lancettlika form och tunna ludd; pa deras ofre sida mot
kanterna varsnas spar af stjernhar; borstharen skifta med aldern

J. P. Norrlin, Anteckningar éfver Finlands Piloselle, I. 65

i gulbrunt. P& de medelstora holkarne upptrada har och gland-
ler i ungefar lika mingd; basal och delvis de nedre fjallen ha,
som fallet plagar vara afven hos andra former, nagot ljusare in-
dument. Blomstrets och kantblommornas dimensioner, som pa
normala standerter halla sig temligen konstanta, tilltogo pa se-
naste sommar odlade exemplar ej obetydligt (D. 41, Lm. 3—3.2).

P. exacuta n. — Herb. Pilos. Fenn., n:o 4.

Gracilis,. prasinovirens, 10—18 cm. alta. Rhizomatis pars
superior subelongata crassiuscula. Stolones seepius numerosi sat
longi et sat graciles firmuli et dense foliati; flagella locis magis
denudatis haud rara. Jolia mediocria tenuiora subcesie prasino-
virentia subtus tomentosa, supra setulis brevioribus parciss. vel spar-
sius hispidula (i—11); superiora oblonga 1. oblongo-lanceolata,
petiolata, subtus sepe (in subgraminosis macris) nivescentia; in-
termedia dominantia, oblonga — oboblonga, interdum angu-
stiora, subtus tomentosula; summum raro adest, magnum (*°/,)
oboblongum; stolonum numerosa majuscula, lanceolata (interdum
quoque obtusa). Pedunculi sepe numerosi, graciles tenaces at
debiles, normaliter adscendentes et subobliqui, basi interdum ve-
stigia furcationis offerentes (in graminosis), inferne leviter —
dense floccosi (v—vu), glandulis sat densis et setulis breviori-
bus (1.5—3 mm.) sparsis — sat densis (v—vu), superne obscure
colorati, setulis sat brevibus, glandulis obscuris minutis dense con-
fertis vestiti (in pedunce. lateral. glandule spe rariores et palli-
diores). Involucrum sat altum — altum, basi oblonga — ovoidea,
+ cinereum 1. obscurum, subtomentosum, glandulis -+ densis par-
vulis, pilis in apicibus squamarum inferiorum confertis barbulas
formantibus, ceterum raris; id. virgineum obscurum, squamis por-
rectis. Sguame basales anguste, oblongo-lineares, inferiores
sepe sublaxe, elongate anguste subulate, superiores angu-
stissime in subulam longam tenuissimam producte, apice denu-
date et + colorate. Calathidium magnum, primo sat flavum sub-
-sulphureum, dein expallescens, parum 1. subradians; ligule
marginales sublate, lineales, remote, subtus + striate, —- Inv.

a D. 30—38, L. 2.2—2.4, Ach. 2—2.2, Pp. 5—7 mm.

Forma insignis, facile recognita; involucri fabrica cum priore

66 Acta Societatis pro Fauna et Fiora Fennica II, n. 4.

conveniens at ab hoc utut sequentibus squamis angustissimis, pe-
dunculis numerosis, stolonibus multifoliis ceterisque distincta.

Late distributa per Fenniam centralem: In Tayastia meridio-
nali, Hollola ad Nygard (in latere clivo aprico colliculi Jyrkanmaki
copiose) et Upila (61°); in Ostrobotnia Kajanensi ad oppidul. Ka-
jana et ad diversorium Murtomiki (Paltamo) nec non ad Tikkalan-
niemi et in monte Naapurinvaara (Sotkamo, 64° 15’) pluribi et
optime evoluta. Crescendi modo cum P. sigmoidea conyenit. —-
Subprecox; florendi tempus longe durans. | :

En hégst utmiirkt och i manga afseenden fran alla ofriga
vil skild form, hvars system. plats jag ej ens gissningsvis vagar
‘antyda. Af artens egenskaper ma hir specielt framhallas: den
(isynnerhet p& nagot denuderade stiallen) rikliga bildningen af sto-
loner, flageller och blomsterskaft och i sammanhang harmed sta-
ende lAnga blomningstid. Betriffande indumentet och delvis fir-
gen ir den mycket kiinslig for yttre agentier; haraf paverkas
blomfiirgen (om strimman p& undre sidan undantages) dock i
ringa grad, hvaremot densamma, liksom hos P. straminea, i storre
min ar beroende af tiden. Bladfirgen fr afvikande fran alla an-
dra formers, ehuru nyansen ir svar att dtergifva med bestiimda
termer. Glandlerna pi blomsterskaften och holken aro anmark-
ningsvirdt sma. | )

Synes vara en mer nordlig form. Under en resa till Kajana-
Osterbotten senaste sommar pitriiffades den p& niistan alla de
orter, der uppehall gjordes; i sddra Tayastland deremot har den
hittills under flere somrars exkursioner 6fverkommits blott pa na-
gra stiillen; ifran hela mellersta Finland ar den tills dato icke
kand fran nagon enda ort.

P, mollipes n.

Humilior, virescens, dense tomentosa, 6—9 cm. alta, Jthi-
zomatis pars inferior elongata crassiuscula, superior brevis. Sto-
lones + elongati, crassi, microphylli. Molia superiora (sepius do-
minantia) sublinealia, ang. oblonga 1. suboboblonga, obtusa sub-
mucronata, breviter petiolata, virescentia, subtus dense albido-to-
mentosa |. nivescentia, supra sparsim setosa (II—iv) nonnumquam
floccis leviter adspersa; f. intermedia ang. oboblonga — oblonga

J. P. Norrlin, Anteckningar Ofver Finlands Piloselle, I 67

(88
8.5—9
deficiens) minutum, lingulatum apiculatum, supra leeyiter floccosum.
Pedunculus erectus, sat brevis, crassiusculus, parum |. vix colo-
ratus, depilatus vel setulis raris brevibus albidis, superne densiss.
tomentosus glandulis pallidioribus minusculis confertis, inferne
tomentosus, sparse et minute glandulosus. Jnvolucrum sat mag-
num, basi ovoidea, tomento denso albido-canescens, glandulis et
yillis brevibus + vestitum (in aridis apricis pili sunt rariores, in
fertilioribus nigri conferti). Squame late, inferiores ovate 1. sub-
deltoidese, superiores inter se difformes: exteriores subulato-lanceo-
latee, interiores acuminate apice spe. roses, intime in apicem
anguste subulatum attenuate. Calathidium magnum, flayum, ra-
dians; ligule marginales late, distantes, lineales, subtus_ stria

ae: —11
purpurea longa l. brevi pictae. — Inv. or , D. 30—32, L. 2
2.7, Ach. 2—2.3, Pp. 6.5—6.8.

Indumento dense tomentoso, pedunculo laxo vix colorato, li-
gulis marginalibus longis paucis, foliorum forma florescentiaque a
confinibus diversa.

, apice rotundata, breviter petiolata; f. summum (seepius

Var. 1 angustior: recedit. foliis anguste lanceolatis, pedun-
culis gracilioribus, involucro basi oblonga e glandulis et pilis ob-
scuriore, squamis conformibus angustis, superioribus in subulam
longam valde angustam productis.

Per totam Fenniam meridionalem saltem usque ad Sit Mi-
chel Savonie media (61° 45’) satis frequenter obveniens. Locis
apricis sabulosis in gregibus densis minutis crescit. — Valde se-
rotina. . .

Batrudkiewcn: air redan genom de ljust askgra, knotiga hol-
karne och de breda, trubbiga *mangseriga” fjallen samt de hyita,
grofva blomsterskaften vid forsta 6gonkastet litt att skilja fran
de flesta 6friga former. Emellertid iro dessa kinnetecken i nar-
varande fall variabla inom ganska stora grinser; detta giller isyn-
nerhet formen p& holkfjiillen: hos var. iro de ofta mycket smala
och langt utdragna till en fin, jemn spets och i sammanhang har-
med afsmalnar blomsterskaftet, holkens bas, hyarjemte bladen bli
mer spetsiga och ofta iifven smalare. Denna yar. ir derfir, trots
de manga skiljaktigheterna, hvilka tydligen bero pa inbordes kor-

68 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

relation, en i systematiskt afseende mycket underordnad form och
mellan densamma och hufyudformen gifvas alla mellanstadier, me-
delst hvilka de omedelbarligen dfverga i hvarandra. Indumentet
paverkas starkt af lokala forhallanden. Pa nagot friskare platser
tilltaga glandler och har samt bli morkare, medan luddet min-
skas i nigon man; afven blomsterskaften fa en tydlig brunrod
fiirg p& fuktiga soliga stillen. Icke dess mindre ar arten bland
de lattaste och sikraste att igenkinna genom de langa, glesa
kantblommorna, de losa skaften och bekladnaden, som oaktadt
forinderligheten dock ar utmiirkt genom rikedomen pa ludd och
relativ brist pi glandler och har, hvilka derjemte aro helt korta.
Hiartill kommer den sena blomningstiden. Bland egenskaper, som 1
nigon man kanneteckna arten, ma vidare anforas luddet, som upp-
triider, forutom p& det dfversta, ifven pa de ofre bladen, hvilka i
motsats till det vanliga forhdllandet aro flere &n de mellersta och
att rosettbladen ej persistera iinda till blomningstiden. I Ofrigt.
kunde fnnu tilliggas att bladens undre sida pa friska, soliga
stillen litt blir teml. snéhvit; pa dylika stéllen har jag hos var.
angustior funnit blomstrets diameter uppga anda till 40 mm. och
holkens hojd till 13 mm.; en gang har hos hufvudformen antraf-
fats en tiit- och storbladig (homofyll) stolon.

Den trifves helst pA fin, nagot los sandjord, der den bildar
smi tita grupper och har hittills insamlats fran Karuna (I. Elf-
ving), Lojo (Harald Lindberg), Miantsilié (Selan), allt enl. ex. 1
herb. mus. fenn. Sjelf har jag funnit den i Karislojo (allm. och
ymnig samt Annu rikligen blommande, da af de Ofrige blott ringa
spar funnos férhanden), vid Helsingfors, i Hollola, Urdiala, Pa-
dasjoki (allm.) samt vid Willmanstrand och S:t Michel. — Be-
skrifningen uppgjord hufyudsakligen enl. exemplar fran S:t Michel.

P, angustella n.

Gracilis, virescens, 6—12 cm. alta. Rhizoma breve, parte
superiore sat incrassata. Sfolones pauci breves. Rosulw aestiva-
les (1. autumnales) foliis locis aridis superne floccosis seepeque per-
sistentibus. Folia angusta, firmula, subviridia et sublutescentia vel
raro aliquantulum subglaucescentia, superiora ang. oblongo-lan-

25 —35 : ;
ceolata ( aise ), supra setulis raris et interdum floccis leviter ad-

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselle, I. 69

spersa, subtus dense albido-tomentosa; f. intermedia anguste
36—40
8
mum lingulatum apiculatum supra sat dense floccosum (preeser-
tim versus. basin; etiam in pagina superiore foliorum stolon. ve-
stigia pubis stellate adsunt). Peduneulus strictus, firmulus (at ad
basin facile frangitur) mediocr. subtomentellus, depilatus, superne
creberrime glandulosus. Involucrum sat altum basi oyoideo-rotun-
data, subtomentellum — tomentosum, depilatum, glandulis tenel-
lis, confertis — creberrimis luridis vel obscure cerinis (in basi in-
volucri cerinis) vestitum; inv. virgineum angusie conicum, squa-
mis longe porrectis; id. defloratum basi ventricoso-globosa in
collum sat angustum attenuatum. Squamew inferiores subulato-
lanceolatze dorso obscuro passim sublaxe; superiores lineari-
subulatee apice (infime exclusze) vix denudate et colorate. Ca-
lathidium sat magnum, flayum, breviter radians vel subradians;
ligule marginales numerosze, angustz, subtus stria purpurea co-

lorate. -- Inv. 4, D, 26—80, L. 1.6—1.7, Ach. 2, Pp. 4.5—5.

Involucro epiloso crebre glandulifero, virgineo anguste co-
nico, squamis valde angustis, stolonibus brevibus a confinibus re-
cedit. Foliorum forma et colore cum P. mollipede conyenit at-
que sequentem calathidio omnino emulat. — Variat, foliis brevio-
ribus, oblongis.

In Tavastia et Savonia meridionali pluribi obveniens, locis
aridis sabulosis greges densas formans. — Medio tempore floret.

oblonga sublinealia ( ), apice obtusa et mucronata; f. sum-

En genom anfodrda kinnetecken vil markerad form, som, da
den upptriider pA normala standorter, jemvil ar latt skild fran
nirstiende. I vissa afseenden ir den litt paverkad af yttre agen-
tier och i fdljd hiraf i nagon min foriindrande utseende. Pa los
jord blir holken hégre, basen tviir (samtidigt hirmed ar blomster-
skaftet tjockare), glandlerna svarta och ytterst tata, fjallen mer ut-
dragna och sylspetsade och med mérkare rygg, ifvensom bladen
morkare, bredare, nigot gragroéna och mer hariga. Pa sidoblom-
stren iiro holkarne stundom betydligt lagre (hojden pa hosten 7.5
—8.5 mm.), glandlerna ljusare, strimman under kantblommorna sya-
gare. — Blomkorgen foreter ett regelbundet och behagligt utse-
ende till fdljd af de tita jemnstora kantblommorna. Diskblom-

70 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IJ, n. 4.:

morna iro tunna med nagot inbojda kanter. De yttre bladen
‘iro nagongang mycket bredare in de Ofriga och da liknande ro-
settbladen. Formen med atlanga blad upptrider mest pa nagot
mer grasbeyuxna stallen och finnes vanligen blandad med den
normala formen, i hyilken densamma. omedelbarligen 6fvergar.

Hittills af mig uppmarksammad pa foljande orter: Karkola
kring Suivala allman och stiallvis ymnig, likasa vid Nygard i Hol-
lola, Upila, Urdiala, Padasjoki och Willmanstrand; afven kring
Helsingfors torde den vara antraffad. — Till typexemplar ha tje-
nat sidana fran Suivala och Nygard (Jyrkaénmaki).

P. Hilme n. — Herb. Pilos. Fenn., n. 7.

Sat gracilis, obscura, 10O—12 cm. alta. Rhizoma tenuius,
parte superiore brevi. Stolones mediocres. Folia crassiuscula,
obscura, subvirescentia (in graminosis letiora, prasina), forma sat
dissimilia; superiora late oblonga 1. suboblonga 1. late oblongo-

20—30 . . .
lanceolata zg J? integra, apiculato-mucronata, supra parce hi-
spida floccisque raris nonnumquam adspersa, subtus tomentosa

(vuI—Ix); intermedia spathulato-oblonga — oboblonga —

denticulata; inferiora spathulato-obovata vel eblongo-obovata

20—3 : ‘
=) repando denticulata subtus subtomentella; summum mi-

nutum lingulatum apiculatum supra seepe floccis adspersum. Pe-
dunculus strictus vel basi breviter infractus, sat gracilis et firmulus,
obscurus mediocr. stelligerus, inferne glandulis nullis 1. raribus setu-
lisque + brevyibus (1—2 mm.) sparsis — sat densis, superne glan-
dulis obscuris tenellis confertis (vii—1x) et setulis brevibus spar-’
sis — crebris (tv—vit) vestitus. IJnvolucrum sat magnum, cylin-
dricum, basi rotundata, obscurum, + subtomentosum villisque bre-
vibus nigris apice canescentibus dense confertis immixtis glandu-
lis atris vestitum. Sqguwame inferiores sat anguste, apice oblongo-
subulate, seepius margine angustissimo denudato limbate; sq. supe-
riores sublineari-subulatz apice obtusiuscule brevissime denudate
et colorate. Calathidium omnino preecedentis; ligule marginales

modo intense striate. — Iny. — D, 26—27, 1. I.¢-—1.4%, men:

2;-Pp;..5 mm.

J. P. Norrlin, Anteckningar éfver Finlands Piloselle, I. 71

A precedente diftert indumento breviter denseque piloso, in-
volucri forma nec non foliorum forma et colore atque a sequent,
cui proxima, altitudine, crescendi modo, ligulis marginalibus ete.

Per Fenniam centralem (e 60° 50°) saltem usque in Ostro-
botniam Kajanensem (64° 20’) at nullibi satis abundanter visa. —
Locis apricis sabulosis seepius sparse vel solitarie crescens. —
Florescentia fere preecedentis.

Genom det vertikala, raka, morka blomsterskaftet, den regel-
bundet cylindriska, nedtill afrundade holken med fina, korta ut-
stiende har, de yttre fjillens smala, ojemna kant, de morka bla-
den, af hyilka de nedre dro teml. groft tandade samt vixtsittet
vanl. latt skild fran liknande former, isynnerhet foljande, hvilken
den star mycket nara. I afseende & bladen varierar den ansen-
ligt och ar deras form derfor svar att atergifva. Ofta beror skil-
naden derpa att de olika slagen blad an forherska, an saknas,
men Afvyen en viss strafyan till variation med langre och kortare
blad goér sig, dtminstone stiillvis, gillande. Afven firgen ir foriin-
derlig och Aatminstone en gang har jag insamlat den med Jjusare,
gragrona blad. Holkens beklidnad dr likas& underkastad nog
markbara foraindringar, hvarpa afven standorten ej ar utan infly-
tande. De yttre holkfjallen bli stundom bredare och trubbigare,
antagande nagongang en oval form, hvilken egenskap 1 ett fall
strickte sig blott till holkens ena sida. En gang har ett exem-
plar patriffats med vid basen forgrenadt blomsterskaft. Denna
afvikelse torde emellertid betingats af en i granskapet upptra-
dande, mycket nirstaende furcat form. Anmarkas bor emellertid
att nu framhallna och f4nnu andra modifikationer antraffats for
det mesta blott ien trakt (Suivala) och att den annorstiides haller
sig nog enformig. .

Ar sikerligen icke blott vidt utbredd utan fren allmiin i
de inre delarne af landet, ehuru hittills antecknad blott fran fol-
jande orter: Urdiala, Asikkala (Kaila), Hollola (Nygard), Karkola
(Suivala t. allm.), Pieksimaki, Lisalmi (Ryhalanmiki) samt p& Naa-
purinyaara i Sotkamo. Endast vid Suivala rikligare, eljest blott
enstaka eller fataliga exemplar forhanden.

P, conspersa n. — Herb: Pilos. Fenn., n. 8.
Humilis, subprasinata, 5—7 cm. alta. Rhizoma et stolone
6

72 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

fere ut in precedente. Folia crassiuscula, prasinoviridia, siccitate
; 20 —26
sublutescentia; superiora late oblonga ((
-I—— 0.0

nora) integra in petiolum brevissimum alatum attenuata vel fere

sessilia, supra setis raris hispidula, subtus dense tomentosa; in-

in exaridis mi-

termedia late oboblonga I. late oblonga (==). integra, breviter
18—22
4—6
vius) lanceolatum 1. oblongo-lanceolatum, in pagina superiore vel
in petiolo tantum seepius maculatim floccosum (pubescentia simi-
lis quoqne in foliis rosularum autumnalium adest nec non in fo-
liis stolonis parcissime obyeniens). Pedunculus erectus |. sapius
adscendens, livide vinosus, sublaxus, inferne tomentosus glandulis
nullis 1. raris pilisque tenellis brevibus (1—2, raro 2.5 mm.) spar-
sis — sat densis, superne tomento denso, glandulis minutis den-
sis — confertis pilisque sparsis vel nullis. Involucrwm mediocre,
basi obtusa 1]. subovoidea, seepius dense glandulifera, tomentosum pi-
lis tenellis brevibus apice canescentibus confertis immixtis glan-
dulis villosum. Sqguame exteriores sepe sublaxe, conformes an-
guste in subulam acutam attenuate, superiores lineari-subu-
latzee summo apice acute incolorate, interiores ceteras longiores
apice breviter denudatz. Calathidium majusculum, sat densum,
subflavum, breviter radians; ligule marginales subangustee, sub-
laceratee apice dilatate, subtus seepius vitta obscure purpurea in-

tense striata. — Iny, so D. 26, L. 2.1—2.2.

lateque petiolata; summum majusculum ( , in exaridis bre-

Involucrum humilius, squame angustius acuminate et folia
supra magis floccosa quam in precedente. Ludit velut prior ca-
pitulis cinereis, h. e. tomento densiore gjlis et glandulis raris et

minoribus minusque obscuris, qua differentia tamen pro parte a
statione pendet.

In Fennia meridionali et media saltem usque ad lat. bor.
62° 40’ frequenter et pluribi, ut fere totius Savoniz partes medi
et meridion. copiosissime. Loca sabulosa exarida, ubi maculas
densissimas sepe amplas format, praecipue amat. Subprecox in
aridis apricis, serotina in umbrosis et graminosis.

Bildar jemte de tva foregaende bland P. vulgaris” liksom
en triingre grupp, dit ett betydande antal andra, isynnerhet i syd-

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Pilosell, I. 73

vestra Finland forekommande former med fina blomsterskaft och
fint tecknade blad ansluta sig, och der dessa talrikare upptrada, .
blir narvarande form nog svar att med sakerhet sarskilja och sy-
nes derjemte ofvergi (spontant?) i de andra. Ehuru 1att afficie-
rad af narstaende, haller den sig dock i stort taget konstant och
kan af ett dfvadt 6ga redan p& afstand siirskiljas genom sin liga
vext, tita mattor och bladens i lefvande tillstand tydligen skonj-
bara skiftning (i foljd af pruinering) i lokgront. Den ar nagot
robustare in foreg., fran hvilken den utom ofvan anforda karak-
terer skiljer sig genom aggrund, pa midten nagot hopdragen holk,
nigot dunklare och mot spetsen vidgade kantblommor, oskaftade
eller mycket kort bredskaftade blad, af hvilka de ofre vanligen
iro ridande. Stjernluddet pa bladens ofre sida kan ofta saknas
och dess nirvaro synes i betydlig man bero pa vaderleken. Sto-
lonbladen hos denna liksom hos flere andra aro af morkare och
mer gragron farg ain de egentliga bladen.

Antriffad nistan pa alla orter i de nejder af sodra och mel-
lersta Finland, der uppmarksamheten varit riktad pa hithorande
former. Allman fr den i sddra Tavastland och kring Lojo sjo
samt vidare lings hela vagen fran Heinola till Suonenjoki, hvar-
est den jemte ett par andra arter i storsta ymnighet i tata, storre
eller mindre flickar beklader den torra, sandiga marken. Osterut
forekommer den Atminstone anda till Willmanstrand.

P. obscuripes n. — Herb. Pilos. Fenn., n. 9.

Sat gracilis, obscura, 10—14 cm. alta. Lhizoma et stolones
fere precedentis. Lolia prasina obscura, siccitate facile nigri-
cantia, sat parva, superiora lanceolata vel ang. oblongo-lan-

ceolata C=) sepe evidenter acuta, sessilia 1. breviter lateque

petiolata, supra setis longioribus sparsis hispida, subtus dense to-
mentosa; intermedia pluriformia, aut late 1. ovali-oblonga

22 25
C=

0.5) sessilia, aut lanceolata — late lanceolata et breviter petio-

24—34
Tr
20—28
710
1. subadscendens, sat gracilis, obscure vinose 1. livide saepe usque

lata, vel lanceolata ( ), petiolata; exteriora magnitudine

0.40—45) obtusa. Pedunculus erectus

prioribus eequantia (

74 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

ad basin coloratus, mediocrit. tomentosus, inferne glandulis spar-
sis setulisque sparsis — raris, mediocribus (2—3.5 mm.), superne
glandulis dense confertis (tx) pilisque nullis vel sparsis brevibus
vestitus. Involucrum sat altum, basi sat obtusa, medio constricto,
mediocrit. tomentosum, glandulis obscuris immixtis pilis raris vel
nullis vestitum. Sgwame exteriores adpresse 1. sublaxe, latiu-
scule, superiores lanceolato-subulate apice parum I. vix coloratze.
Calathidium sat magnum, flayum, subradians, a flosculis rarioribus
compositum; ligule marginales distantes, subangustee, subtus stria

obscura longa et lata ornate. — Iny. mies D, 26—30.

Per Sayoniam meridionalem et mediam vulgaris sepeque co-

piosissima. Locis aridis apricis in gregibus densissimis conferta.

— Sat preecox.

Ehuru uppmirksammad blott en kort tid under sistforflutna
sommar och dessutom nira anslutande sig till andra former, har
jag likval ansett mig kunna med sirskildt namn beskrifva den-
samma, eniir den lings hela viigen fran Heinola till Suonenjoki
(och antagligen fdrekommande dnnu lingre norrut) sags mycket
allmant: och alltid var latt att igenkinna t.o.m. pa afstand. Pa
nimnda stracka af mer fin 20 mil bildade den jemte P. conspersa
och P. prasinata en vasendtlig besténdsdel i hufvudmassan af
den har ymnigt upptridande H. piloselia. Utmirkande for denna
form fro de ljusa, glesa blomkorgarne, de morka, gragrona latt
svartnande bladen, som iin dro nagot utdragna med aflangt lan-
cettlik spets, in korta och d& ofta skarpt tillspetsade, afvensom

forekomsten i mycket tita grupper. Undre bladen differera till -

storleken ej fran de dfrige; de dfre bladen saknas stundom.

I sydvestra Tayastland har jag mangenstiides insamlat former |

habituelt alldeles liknande narvarande, men vanligen mer smal-
bladiga och med Annu morkare blomsterskaft; huruvida dessa hora
till samma art vagar jag dock icke afgéra. Till habitus och flere
kannetecken liknar den ifyen mycket en i Savolaks och Kajana-
Osterbotten antriffad likaledes glesblommig form med spiida blom-
sterskaft, hvilken till jemforelse upptagits i Herb. Pilosellarum
Fenniz och betecknats med namnet P. paucilingua. Fran P. ob-
scuripes skiljes den genom féga fairgade blomsterskaft, gra hol-

kar, bredare kantblommor, ljusare, ej svartnande blad med gle- .

sare, kortare har pia ofre sidan.

J. P. Norrlin, Anteckningar Gf{ver Finlands Piloselle. I. 75

P. tenuilingua n.

Prasinovirens, subobscura, 8—16 cm. alta. Rhizoma crassum.
Stolones validi, elongati vix colorati. Folia subprasina, subobscura,

25—28 :
Bsa) breviter pe-

tiolata, subtus densissime albido tomentosa; intermedia late
oboblonga (—) late petiolata integra subtus dense tomentosa,
supra setis minoribus raris |. sparsis hispida; summum (sepe
deficiens) lingulatum, longe apiculatum, in pagina superiore versus
margines interdum parcissime stellatum. Pedunculus sat laxus,
strictus l. erectus 1. basi subadscendens, mediocrit. stellatus inferne
depilatus 1. pilis brevibus raris glandulisque sparsis, superne glan-
dulis robustioribus atrofuligineis confertis — aggregatis (vuI—x)
setulisque raris vestitus. Jnvolucrum sat magnum, basi obtuse
ovoidea, + obscurum, tomentosum, villis nullis vel brevibus apice
canescentibus, in squamis inferioribus confertis, glandulis atris vel
fuscoatris validis creberrime vestitum. Squame basales oblonge,
densissime tomentose fuligineo-glandulose ssepeque canesc. bar-
batule, inferiores late, breves oblonge 1. subtriangulares vesti-
mento densissimo; sq. superiores (exteriores) lanceolate glandulis
congestis, summo apice obtusiuscule, interiores breviter acuminate,
apice pict, intime subulato-acuminate. Calathidium majusculum,
maxime flavum, radians; ligule marginales anguste, tenuissime,
subcanaliculate, apicem versus dilatate, subtus stria angusta sze-

es De 2G. i ae (Ach, 2.2,

7—7.5°?

superiora oblonga — subanguste lanceolata (

pius obsoleta pictee. — Iny.
Pp. 5 mm.).

Externa facie parum notabilis at jam ligularum forma, te-
nuitate coloreque albicante primo obtutu ab omnibus formis hujus
sectionis facile distincta.

Variat accidentaliter foliis minoribus, brevioribus, obtusis.
Offert quoque nonnullas varietates distinctas at parum graves; ex
his h. 1. referende sunt: var. 4. major, foliis intermediis passim
acuminatis, involucro altiore (10—13.5 mm.) inferne magis cinereo,
subfuscescente, squamis exterioribus magis elongatis barbatulis,
superioribus in apicem angustum longum cuspidatée; var. y. ¢api-
tulo minore squamis superioribus apice anguste acuminatis, inti-
mis in subulam tenuissimam productis.

76 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

Per totam Fenniam centralem a Helsingforsia saltem usque
in Ostrobotniam Kajanensem (64°.20’) frequentissime. In locis
aridioribus habitat sparse vel in gregibus laxis crescens. —- Preecox;
var #. maxime precox.

Ehuru af nog vulgart utseende, ar denna form dock att an-
ses for en af vara mest anmiarkningsyirda arter. Da blomkorgen
air tillsluten, igenkiinnes den pA de tiita svarta laga men robusta
glandlerna, som aro tatt hopade under och pa holken, hvilken
nedtill ar nagot knotig, afyvensom genom de kraftiga hvita stolo-
nerna, likvil ofta ej utan svarighet. Ar deremot blomstret utsla-
get kan nagon fdrvyexling med andra icke iga rum; genom det
starkt radierande helt ljusa nagot hvitaktiga blomstret och de
smala ytterst tunna kantblommorna, som upptill aro vidgade och
med kanterna nagot inbojda, kan den utan vidare vid forsta ogon-
kastet igenkannas; 1 foljd af sin tunnhet skrumpna kantligulerna
mycket latt och, om vaxten afven omedelbart efter insamlandet in-
lagges i press, gar deras form pa torkade exemplar forlorad. —
I sammanhang harmed tillater jag mig bihangsvis omformala att
jag (1875) forst genom denna art och P. prasinata blef uppmark-
samgjord pa de kannetecken som blomkorgarne erbjuda och utan
hyilkas tillhjelp en utredning af de till denna grupp horande for-
merna varit hopplos, atminstone for mig.

Arten omfattar nagra smarre varieteter och ar 1 anseende
till bladformen underkastad betydande modifikationer, hvilka dock
har ma forbigas.

I alla de delar af Finland, som jag besdkt sedan ar 1875,
har arten Ofyerallt antriffats mycket allmant anda till nejderna
norrom Kajana. Den trifves pa torra platser af mycket olikartad
jordman och yixer vanligen inblandad bland andra former eller .
ock i grupper, som mest dro sma och glesa. Den borjar tidigt
att blomma, isynnerhet formen med stérre capitula och finspet-
sade fjall, hvilken jemte P. prasinata i sddra Tavastland aro de
tidigast utsprickande i hela slagtet.

P. urnigera n. — Herb. Pilos. Fenn., n. 12.

Sat elata prasina, 10—20 cm. alta. Rhizoma vulgare; stolo-
nes mediocres foliis distantibus. Folia superiora prasina oblongo-

J. P. Norrlin, Anteckningar éfver Finlands Piloselle, I. 77

24 2—36

7 vel oboblonga c=) vel anguste oblonga (2)

7.5
subtus sat dense tomentosa subcanescentia, supra setis longis
densiuscule hirsuta; f. intermedia sepe dominantia, oblonga —

‘ ao
obovalia (=

32

subspathulato-oblonga (—— 037-45, l. obovato-oblonga 1. ob-

; : 25 : ° :
longo-obovalia (= 0.4) obtusa passim obliqua, subtus canescentia;

f. inferiora prioribus sat similia. Pedunculus strictus — subad-
scendens, sat crassus, laxus mediocrit. stelligerus glanduliferus et se-
tulosus. Jnvolucrum sat magnum (in fertilioribus magnum) virescens,
basi ovoideo-rotundata medio levissime constricto, inferne densius
tomentosum, fere depilatum, glandulis nigris dense confertis. Squa-
-me basales et inferiores sat breves et sublatie, obtuse, superiores
subulato-lanceolate, exteriores fere ad apicem dense vestitee.
Calathidium magnum, flayum, subradians. Ligule marginales

° . e — .D 2.
remot, subtus stria sat longa |. brevi picts. — Iny. es ae (a2),

5.5—6.5 7)
D. 30—33, L. 2.2—2.4, Ach. 2, Pp. 5.5—6.5 mm.

Notis plurimis media inter P. tenuilinguam et P. prasi-
natam, ab utraque magnitudine, calathidio et ligulis marginalibus
distat.

In Sayonia boreali et Ostrobotnia Kajanensi satis frequenter.
In campis aridis macris montis Naapurinyaara, ubi copiose, pla-
gulas sat magnas gregibus creberrimis teget, ceterum sparse modo
visa. — Sat preecox.

Denna form dger fa mer betydande kinnetecken, men ss.
temligen utbredd och Atminstone stillvis riklig och likformig har
jag ansett densamma hir kunna upptagas om ock som en art
af lagsta ordning. Till denna ansluter sig nara andra smarre
former, hvilka forbinda densamma med foregaende art och tro-
ligen Afven med andra. Holken fr vid blomningen vastormig,
fjillen ljusa nagot i grént dragande med svaga spar af har. Pa
lés jord tilltager den betydligt i storlek.

Under sednaste sommar i norra Savolaks och Kajana Oster-
botten iakttagen p& de flesta stationer, ehuru till en borjan for-
bisedd sisom formodad obetydlig och sparsamt upptriidande mel-
lanform.

78 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica LI, n. 4.

P. prasinata n. — Herb. Pilos. Fenn., nn. 13 et 14.

Intense prasina, latifolia, circ. 10 cm. alta. Rhizoma nor-
maliter elongatum, parte superiore brevi. Stolones validi crassi sat
longi, supra seepe intense livido-violacei. Molia lete prasina, interd.
leeviter subglaucescentia sat firma et crassa, multiformia; sup e-

riora late oboblonga apice acuminata |. lingulato-spathulata

/20—26) :
| supra sparse setosa, subtus densius tomentosa; inter-

\ 7—8.5/?
media oblongo-spathulata — late spathulata 1. obovata — late
obovata | =) apice breviter vel brevissime acuta, breviter pe-

tiolata, integerrima 1. leniter denticulata, supra setis brevioribus
aut longioribus hispida, subtus canescentia. Peduneulus crassus,
primo obliquus deinde adscend. erectus 1. erectus, seepius sat in-
tense vinose coloratus, densius stelligerus et mediocriter glanduli-
ferus, superne setulis vel brevioribus vel longioribus, raris 1. sat
densis, obscuris, inferne bractea majore virescente sewpe auctus.
Involucrum sat magnum, basi truncata, medio constrictum, inferne
dense tomentosum, seepius glandulis crebris fuscescentibus maju-
sculis villisque vestitum. Sguwame inferiores breves late subulate,
interdum angustissime marginate, superiores lanceolato-subulate
apice denudatee et subcolorate. Calathidium sat magnum — mag-
num (precipue in regionibus magis boream versus sitis), flavum,
regulare, subradians; ligule marginales subanguste, dens et
eequales, subtus utplurimum stria intense colorata longa ornate.

°_, D. 28-82-35, Lm, 2—2.2 (—2.4).

Var. 8. ovoidea. — Herb. Pilos. Fenn. 15. — Folia late obob-
longa, involucrum basi late ovoidea, squame inferiores ovate 1. ob-
longze, superiores oblongo-subulate, ligule marginales latiores.

— IJny.

Variat ceterum foliis nonnihil angustioribus, indumento ce-
terisque (que differentize seepe tamen a statione pendent), at cala-
thidiis flavis, ligulis marg. densis zqualibus folisque latis intense
prasinis a confinibus facile diversa.

Per Fenniam centralem late distributa: a Tavastia meridio-
nali usque in Ostrobotn. Kajanensem (64°.20’) frequentissime et
copiosissime, campos latera collium préesertim locis macrioribus
gregibus densis + expansis ornans. — Maxime precox.

J. P. Norrlin, Anteckningar Gfver Finlands Piloselle, I. 79

Jemte P. tenuilingua den allminnaste och rikligast forekom-
mande arten inom denna grupp och dfven bland de Ofriga finska
Piloselloiderna gifves det blott nagra fa former, hvilka haru-
tinnan kunna upptrida som medtiiflare med densamma. TF innes
ifven insamlad fran de vestligaste delarne af landet (Satakunta;
Larsmo i mellersta Osterbotten) och méjligen afven p& Aland,
men utbredningsfdrhallandena i berdrde nejder aro annu obe-
kanta, 7 3

Bildar liksom en centralpunkt, der de enblomstriga och mer
typiska formerna af denna grupp sammanstota med de greniga eller
ock i andra hiinseenden Ofvergangsserier till P. auricula och navr-
stiende tydligen representerande formerna. Detta antydes af den
ej sillan ndgot i blagrént skiftande bladfargen, de glesbladiga
stolonerna, kanten. pa holkfjaillen iifvensom af den pa manga stal-
len antriiffade forgreningen hos blomsterskaftet (vid basen). I flere
fall beror sistberdrde afvikelse patagligen af tillfallig inverkan af
andra forgrenade mellanformer eller hybrider, men i andra synes
nagon dylik orsak ej finnas forhanden, hvarom afven det stora
grona fjaillet pa nedre delen af skaftet vittnar,

Formigan att ing& foreningar med andra former ar utmar-
kande for denna art, hyarfor afven furcata former i dess sallskap |
ofta antriffas; pA samma ging tilltaga afven svarigheterna att
sirskilja densamma fran andra former. -- Men afven oberoende
hiraf varierar denna art ej obetydligt sardeles hvad indumentet
betrifiar och i foljd hvaraf isynnerhet holkarnes yttre utseende
betydligen fériindras och hyartill jemval standorten bidrager. Li-
kaledes iir holkens bas och bredden pa kantblommorna varierande
afvensom holkfjillens form, som i vanliga fall bestammes af raka
sidor men ej sallan afven begriinsas af kurvor. I anledning haraf
finner man var. ovata omedelbarligen ofverga i hufvudformen, —
Kantblommorna iro vid utsprickningen vanligen helt smala med
nagot inbdjda kanter, men de tillvaxa i bredd fortfarande allt in-
till blomkorgen fullstandigt utvecklat sig.

Oaktadt alla dessa afvikande egenskaper ar denna art dock
en bland de littaste att,urskilja. Afvikelserna dro jemforelsevis
sporadiska, medan den typiska formen synnerligen rikligt upptra-
der och genom sina stora ljusgula regelbundna blomkorgar af be-
hagligt utseende samt de breda, tjocka, lifligt gragrona bladen

80 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

litt afsticker frin andra. Till bygnaden ofverenstimmer blom-
korgen nara med P. angustella, ehuru ligule aro bredare och
diametern storre. I sddra Finland har jag pa vanliga standorter
ej ofverkommit blomster af stérre omfang an 32 mm. i diameter,
men i de nordliga delarna af landet tilltaga dimensionerna syn-
barligen (anda till 35 mm. och derdfver) och faller arten har
innu lattare i 6gonen an langre soderut.

P. coalescens n. — Herb. Pilos. Fenn., n. 16.

Obscura, 10—12 mm. alta. Rhizoma et stolones fere pre-
cedentis (nonnihil modo graciliora). lia prasina obscura, sat
crassa et firma, mediocria, superiora lanceolata — oblanceolata
l. late oblongo-lanceolata apice breviter acuminata in petiolum
brevissimum alatum attenuata, supra setis longioribus et rariori-
bus, subtus tomento denso — densissimo albide canescentia; inter-
media oblonga — late oblonga 1. oboblonga 1. oboblongo-lanceolata

24—36) :
(= ) petiolo alato brevi subtus canotomentosa; summum

magnum, lingulato-lanceolatum. Pedunculus sat gracilis, sepis-
sime rectus et strictus, firmulus + vinose coloratus, mediocriter
stelligerus, superne glandulis minutis + obscuris dense confertis
setulisque brevibus (1—2 mm.) apice canescentibus sparsis — sat
densis (111—v1) vestitus, inferne foliolo reducto seepe auctus, plu-
ribi at parcissime ramosus. Involucrum sat magnum, basi oyoideo-
truncata, medio leviter constrictum, dense tomentosum, villis bre-
vibus (1—2 mm.) + dense confertis, glandulis nwd/is vel nonnum-
quam rarissimis (solitariis), ante anthesin apice rufofulvum. Sgwa-
me inferiores sat late, triangulares basi szepe dilatatee et sublaxe,
nivescenti-marginate, superiores lanceolato-subulate apice denu-
datz et intense livido-violacee. Calathidium sat magnum (ma-
jus in region. magis borealibus), pallide luteum, radians, minus
densum; ligule marginales late subtus breviter striate. — Inv.

oe 8, D926 98 (32), 2.587, Ach 242.3. Pp. 6 mia,

pL

Species notabilis, uniformis et notis numerosis (y. ¢. invo-
Jucro eglanduloso, squamis inferioribus, calathidio obscuro cet.)
ab omnibus bene facileque distincta, In limite stat sectionis se-
quentis.

J. P. Norrlin, Anteckningar Sfver Finlands Pilosellz, I. 81

Variat paullum squamis superioribus lateribus curvulis; ha-
bitu magis recedit status involucro albido-cinereo, h. e. dense to-
mentoso, pilis rarioribus et minoribus vestito, quod tamen modo
a statione pendet.

Per maximam saltem partem territorii flors nostree freqyen-
ter distributa, ab Helsingforsia usque in Ostrobotniam Kajana-
nensem.et pluribi sat abundanter obveniens. Loca tam sicca
quam humidiuscula incolit, parce vel in gregibus minus densis
crescens. — Sat serotina.

En af gruppens mest distinkta arter och temligen isolerad
fran alla andra finska former. Blott i Uppland, vid Stockholm och
Uppsala, har jag antriiffat en i manga afseenden, specielt betraf-
fande holken liknande, men dock ej identisk form. Redan genom
den relativt dunkla blomfargen skiljes den utan yidare fran niir-
stiende; vidare genom bladens siregna morka farg och det teml.
spiida men raka och fasta blomkorgsskaftet med helt sma gland-
ler samt de nedre holkfjillens triangulira form, hvita (ludd-)kant,
som nedtill fr nagot lés och uppbojd och ej sallan 6ronlikt vid-

gad ifvensom saknaden af glandler pa holken. — I likhet med
de fleste andra former bli holkarne p& losare mager fin sandjord
hvitgré, emedan haren har utbildas svagare. — Liksom hos P.

prasinata antecknades iifven hos narvarande art 1 Kajana Oster-
botten stoérre diameter p& blomkorgen (80-32 mm.) an laingre
sdderut. — PA torra platser ir blomsterskaftet alltid enkelt, men
pa friskare eller griisbevixta stiillen framtrader icke-sallan, ehuru
vanligen blott hos nagon enda individ, nedtill pa densamma furkation,
antagligen alldeles oberoende af dfriga furcata formers granskap.
I detta afseende bildar den en tydlig 6fvergang till foljande grupp,
om hyilken Afven vixtsittet och standorten redan antyder. —
Blomningstiden varar temligen linge, hvilket forhallande mojligen
betingas af vaxtplatsen. -- Teml. allmant antrafias hos denna
art nagon individ, hos hyilken tvenne blomsterskaft sammanyuxit
ofta anda upp till holken.

Arten dir en af vara vidstracktast utbredda Piloselloider och
finnes innu allmint i Kajana Osterbotten. Nordgriinsen for denna
liksom de andra mot norden framtringande formerna af Hier.
pilosella ay annu alldeles okand.

82 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I, n. 4.

Arterna af denna afdelning utgéra hufyudmassan af de for-
mer som gemenligen sammanfattas under namnet IJ. pilosella.
I jemfdrelse med dem utgora de Ofriga kategorierna blott en for-
svinnande brakdel, om de ocks& ingalunda iro siillsynta och trakt-
vis, sisom kring Helsingfors, nog rikligen kunna upptrada.

CG. Normaliter furcate, pedunculis longis, foliis prasinis 1. subglau-
cescentibus, subtus vulgo subtomentellis vel leeviter tomentosis, stolonibus
elongatis, heterophyllis: H. pilosella v. virescens etc. Auctt. Scand.

Pilosellee his notis definite satis frequenter in Fennia inve-
niuntur; sunt aut plantze hybride aut forme legitime at vulgo
inter se parum differentes et extricatu difficillimee.

P. jodolepis n. — Herb. Pilos. Fenn. n. 17 (specim. macra).

Gracilescens, prasinata, 8—15 cm. alta. Lhizoma sat tenue
parte superiore horizontali — descendente. Scapus vulgo ad-
scendens (at haud raro etiam strictus, quod a directione rhizo-
matis pendet), versus basim submonophyllus, sat gracilis, sordide
livido- 1. lurido-fuscescens, inferne ++ glanduliferus et medioc.
tomentosus, superne glandulis nigris 1. fuscis magnis inequalibus
dense confertis setulisque raris 1. sparsis brevibus (aut mediocrib.)
vestitus, utplurimum medio ramulum florigerum exserens. Sto/o-
nes sat longi, graciliores, paucifolii, subtomentosi. Folia (ut in
priorib. conferta aut nonnihil (usque 8 mm.) distantia) superiora
inequalia, utplurimum lanceolata 1. oblongo-lanceolata 1. late

25—44
oboblonga eas
ridia (aliquantulum subcesia 1. subglauca), supra setis raris, sub-
tus tomentosa viridicanescentia; f. intermedia oboblonga 1.

), late et longe petiolata, acuminata prasinovi-

‘

'28—40 : afi
oblongo-lanceolata (F) , subtomentella; folium scapi vel re-
ductum bracteiforme vel (4—6 mm. supra basin insertum) eyolu-

22—28) ;
tum, lanceolatum ee Involucra sat magna, basi ovoidea

vel oblonga, medio leviter constricto, tomentosa — subtomentella,
glandulis villisque + dense confertis vestita; inv. virginea sepe
subnutantia. Sgwame anguste, basales lineares |. subulate, in-
feriores sublanceolate ssepe sublaxe et anguste marginaté, supe-

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Pilosellz, I. «83

- yiores in subulam longam tenuem |. tenuissimam szepe truncatu-
lam acuminate apice denudate et vulgo intense longeque colo-
rate. Calathidia sat magna subflava sordida radiantia; flosculi
disci numerosi conferti; ligule marginales sat anguste, subre-
mote, apice lacerate, subtus stria longa et sat intensa picts. —

4.
Iny. ——. D. 28 (—82). L. cire. 2 mm.

Foliis acuminatis squamis et ligulis angustioribus a pluribus
confinibus recedens. Ceterum quoad magnitudinem, colorem et
indumentum secund. stationes + siccas quas incolit sat est mu-
tabilis. |

In parocia Karkoli multisque locis par. Hollola Tavastice
meridionalis occurrit ; quoque in Tavastia media (Korpilahti) et
forsitan in Savonia media (S:t Michel). Locis minus siccis vel
humidiusculis greges laxos format; raro abundanter obvia. — Sat |
preecox locis aridioribus.

En sikerligen konstant och fran andra tydligen afgrainsad
form, ehuru i likhet med Ofriga till denna grupp horande inga-
lunda litt att skilja fran narstaende och dessutom svar att igen- —
kinna till foljd af de betydliga modifikationer densamma af yttre
inflytelser ir underkastad. Ifrin liknande inom omradet for dess
utbredning forekommande former skiljes den sakrast genom de
t. ljusa men ej rent fargade, starkt radierande blomkorgarne och
de smala i spetsen fransade kantblommorna samt de smala delvis
lésa nedre fiiillen afyensom de yanligen starkt morkviolet far-
gade topparne pa langfjallen. De fina slappa blomsterskaften
iro kort fore blomningen, i synnerhet pa spadare individer, nagot
bojda, hvarigenom blomknopparne erhilla en lutande stiillning.
Pa satt forhallandet dr i Atskilliga andra fall, kan afven narva-
vande form upptrida med kortare och n. oskaftade blad. — Stan-
geln (har motsyarande en inflorescensgren eller en mellanform
till stjelk) forgrenar sig vanligen vid eller nedom midten men ej
sillan afven 1 eller 2 tum under hufvudblomstret. — Af de tal-
rika foraindringar, som hos ifragavarande form framkallas af
tillfailliga omstiindigheter, mi har endast nagra stjelken berorande
egenskaper beréras. PA torra platser fro internodierna mellan
bladen alldeles forkortade och bladen forenade till rosett ss. hos
P. vulgaris; bland gris eller mossa deremot blir nedersta delen

84 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 4.

utdragen (anda till 8 mm.). Vanligen ar den vid basen uppsti- °
gande i temligen stor bage, men pa mager mossig mark i nagon
skugga har den patraffats alldeles upprat eller vertikalt po
skjutande ur den perpendikulara rotstocken.

Former, som till habitus hogeligen likna denna men icke
iro med -densamma identiska, forekomma mangenstiides i sdédra
Finland, bland a. vid Helsingfors (tem]. allm.) och i Nykyrka pa
Karelska naset.

Piloseller med ofvan angifne allmanna kannetecken upp-
triida Ofver hela landet, Atminstone iinda till norra Osterbotten
och dro ingalunda sdllsynta i nagon nejd sdderut. Manga af
dem utgoras tydligen af hybrider, andra af sjelfstindiga former,
som dock sallan rikligen upptrada eller aga storre utbredning
och hyilka bilda lankar 1 de serier, som férbinda Auricule med
foregaende grupper. Narmast angransa de & ena sidan till for-
mer eller tillfalliga bildningar, hvilka ga under namn af P. au-
riculeformis, cernua, 0. a..

P. auriculeformis Fr. pro Fennia est indicata*), at vera
planta Friesiania in territorio nostro adhuc haud est lecta et vix
nisi in Alandia detegenda:; locum tenet inter P. macrolepidis var.
graciliorem et P. aurieulam, qvarum est, saltem ex parte, proles
hybrida. Occurrunt autem in Fennia meridionali nonnulle forme
extensione valde angusta, P. auriculeformi subsimiles, qvarum
h. 1. tantum unam exempli causa describere volumus. |

P. suivalensis n. — Herb. Pilos. Fenn., n. 18.

Glaucescens, 10—20 ecm. alta. Rhizoma elongatum. Stolones
sat longi paucifolii, violascentes, sparse — sat dense floccosi. Caulis
strictus — adscendens, rectus, + coloratus, inferne subunifolius, basi
dense pilosus- et subtomentosus infra capitula dense tomentosus et
glandulis minutis creberrime vestitus (Ix—x), depilatus, ceterum
setulis nullis vel solitariis, foccis sparsis — densis et glandulis den-
siusculis obtectus, simplex (abortu) vel medio vel inferne furcatus,

*) Fries, Epicris. p. 17; Th. Sclan, Meddelanden af Societ. pro F. et
Flora Fenn., VI, p. 198.

J. P. Norrlin, Anteckningar Sfver Finlands Pilosellee, I. 85

ramis simplicibus vel 2-cephalis. Pedunculi 5—25 mm. longi. Folia
in rosulam conferta vel subremota, glaucescentia (in planta viva),
siccitate facile nigricantia, sat crassa firmula (in graminosis laxa) ;
superiora anguste 1. oblongo-lanceolata 1. oblanceolata — sat late
lanceolata 1. oboblonga, vulgo acuta, supra depilata vel setis raris,
subtus leviter floccosa 1. subtomentella; intermedia lanceolata
1. oblongo-lanceolata — oboblonga, subtus floccis sat densis adspersa
(IV); Summum angustum magis acuminatum, subtus magis floc-
cosum; caulinum lin. lanceolatum. Involucra mediocria — _ sat
magna, lata, basi rotundato truncata, medio leviter constricta, + ob-
scura, depilata, subtomentella — subtomentosa, glandulis nigris dense
confertis — creberrimis vestita. Squame basgsales lineares 1, subula-
te, obtuse ; sq. inferiores subulate 1. sepe subulato — ovate, vulgo
ineequaliter -anguste albido-marginate; sq. superiores in subulam
sat angustam, apice denudatam truncatulam sepe coloratam attenuate
vel rarius in apicem angustissimum acuminate. Calathidia sulphureo-

flavescentia, sat magna, radiantia — sat radiantia, medio plena; li-

gule marginales long, anguste, lineales, regulares, subremotz, sub-
ies 8—

tus stria intensa atropurpurea ornate. —- Iny. = , D. 26—80,

Lm. circ. 2.2, Ach. 2—2.2, Pp. 5.

In pareecia Hollola et Karkéli Tavastie austro-orientalis plu-
ribi locis argillosis vel aliis minus exsuccis, sparse crescens vel raro
greges laxos formans. — Verisimiliter est forma ex origine hybrida.

Nagot liknande féregiende form, fran hvilken den dock latt
sirskiljes genom tydlig, hégre stiingel, som vanligen ar upprat och
rak, tjockare, tandade och mer spetsiga, tydligen i blagrént skiftande
blad med sparsamare stjernhar p& undre sidan, harlés och tatt glan-
dulés p& midten sammandragen holk med tvar bas och genom holk-
fjillens form och ojemna kanter samt blomstrens rena farg. Langt
Svarare ar den att skilja fran nagra andra till mellanserien (at au-
ricula) hérande former, af hvilka de flesta blott sporadiskt visa sig
har och hvar i sédra Finland. Vid Helsingfors finnas icke sillsynt
2 eller 3 dylika former som Aro nog konstanta. — Nirvarande
forms inskrinkta utbredning jemte forekomsten af andra mycket
nirstaende inom samma trakter sporadiskt upptridande former,
hvilka 4 ena sidan ansluta sig till P. vulgaris, afvensom den stora
likheten med tydliga bastarder antyda att densammas ursprung dr

86 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

att sdka i féreningen af tvenne arter, P. auricula och P. prasinata
(eller kanske P. Hilme); den ar dock icke att betraktas som en
vanlig bastard utan som en s. k. blindart*), enir densamma ej
blott visar sig likformig och upptrider i mingd utan ock siitter
fullbildade frén. Fér nirmare utredning af gaken dro emellertid for-
nyade undersékningar afvensom kulturforsék erforderliga.

Blomstren aro af synnerligen klar, nagot i svafvelgult skif-
tande faérg med regelbundet zonbildande kantblommor. Holken viix-
lar betydligt till storlek efter standorten och biolog. férhallanden, men
formen p&é densamma bibehaller sig temligen ofériindrad. Den spar-
sama beklidnaden af ludd pa bladens undre sida lossnar latt vid
beréring.

Rikligast har jag funnit denna form i Karkéla kring Suivala,
der afven en miangd andra tillfalliga former forekomma, hvilka
niirma sig densamma dn till bladen dn till blomstren.

Den akta P. auriculeformis, sidan den finnes.i Uppland,
ar tills dato Annu icke antriffad i Finland, men star sannolikt
att uppdagas pi Aland, hvarest, ss. ofvan (sid. 57) redan anforts,
enahanda spida former af P. macrolepis forekomma som i Upp-
land; mellan dessa former och P. auricula star P. auriculefor-
mis ej blott till sina kannetecken utan dr enligt all sannolikhet,
atminstone stillvis, ock en hybrid af desamma. Pa slottsbacken
vid Uppsala, der jag sommaren 1878 var i tillfalle att iakttaca
densamma i storre antal, upptraider den val med bibehallande af
enahanda habitus, men blomkorgarne och holkarne dro temligen
skiljaktiga och akenierna for det mesta helt och hallet sterila.
Hurudant forhallandet fr pa andra orter kinner jag icke och
vill for ofrigt e} heller nu vidlyftigare ing& pa fragan; 1 forbi-
gaende ma blott uttalas den formodan att P. auriculeformis tro-
ligen afven upptrader som verklig blindart, enir den pa manga
stillen i mellersta Sverige synes rikligen forekomma. Af vigt vore
att vinna utredning huruvida dess utbredningsomrade stracker sig
utofver naimnde formers af P. macrolepis. Under angifne namn
torde for ofrigt ej heller i Sverige fullt identiska saker alltid
upptagas.

*) W. O, Focke, Die Pflanzen-Mischlinge, Berlin 1881, s. 507.

ad . & - S ~ sf Lard
J. P. Norrlin, Anteckningar Gfver Finlands Pilosellee, I. 87

P. progenita n. — Herb. Pilos. Fenn, n. 19.

Obscure virescens, furcata, 20—380 cm. alta. Rhizoma re-
pens, mediocre. Stolones (seriores) laxifolii, supra obscure vio-
lacei. Caulis gracilescens, strictus — erectus vel interdum bre-
viter adscendens, basi violaceus ceterum superne + longe colo-
ratus 1, maculatus, floccosus, parcius glandulosus pilisque gracili-
bus 1.5—2.5 mm. longis sat dense vestitus, medio vel infra
1-phyllus, supra medium divisus (in fertilioribus ex axillis folio-
rum quoque ramos florigeros exserens). Jolia ang. lanceolata 1.

ang. oboblonga lL. lingulata — lanceolata 1. oblanceolata |. obob-
40—60 - —80—90 a : :
longa ae [=a | 0.5—3 3), integra |. subdenticulata,

obscura, prasinoviridia, nervo ee violaceo, supra pilis raris (preec.
marginem versus) sat brevibus (1—2 mm. long.), subtus floccis
densiusculis (Iv, in graminosis rarioribus) pilis brevibus tenellis
densiusculis in costa sat confertis 1—2 mm. longis; f. caulinum

5—7 7
acuminatum, deorsum leviter attenuatum basi subamplectente,
supra sparse pilosum subtus leeviter subtomentellum et sat dense

30—40 p—55
basin versus inserat., anguste lineari- erate ( | =|

: << 2 : : : : 20 :
pilosum, id. in caulis medio adfix. minus (=): supra depilatum.

Inflorescentia furcato-racemosa vel subcorymbosa 2—6-cephala,
ramis 2—8, suberectis vel erecto-patentibus, rectis, simplicibus
vel 1—2-divisis, subtomentellis, glandulis et setulis densiusculis-
vestitis; pedicelli 5—25 mm. longi, glandulis densis — confertis, se-
tulis sat brevibus (1.5—2 mm.) gracilibus subobscuris raris — sat
densis. Jnvolucra minora — mediocria, basi ovoidea, sparse —
mediocriter stellata vel interdum modo floccis rarissimis adspersa,
glandulis et pilis apice albidis sat dense — sat conferte vestita;
iny. deflorata ovoideo-conica. Squwame basales subulatee late albo-
marginate, inferiores subulate — ang. subulate, superiores
angustee, subulato-lineares apice angusto denudato et laviter co-
lorato, margine vel sat angusto obscuro vel latiore albicante,
dorso virescente — viridi-nigro. Calathidia mediocria, lutea,
pauciflora, radiantia, stylo siccitate eae Racins margina-
a vad

les distantes subtus vulgo leviter striate. — Inv.
20—25, Ach. c. 2, Pp. 5—35.5.

~I

88 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fenniea IJ, n. 4.

In paroecia Nykyrka isthmi Karelici ad omnes stationes
quas a. 1876 obivi hance speciem pluribi abundanter vidi; in clivis
pratorum et agrorum vulgo in gregibus sat densis crescit. — Sat
est uniformis semperque ab omnibus aliis Pilosellarwm formis
facillime dignoscenda. — Vix est dubitandum quin hec sp. ori-
ginem suam duxerit a P. communi et forma quadam ad P. sue-
cicam et P. subpratensem accedentem, que in his regionibus est
vulgaris. Ex seminibus, que e pluribus locis collegi, facile edu-
catur semperque eadem eyadit; in cultura ceterum optime viget
et facile disseminatur.

Under en exkursion i Nykyrka socken sommaren 1876 an-
triffade jag denna fran alla 6friga finska Piloselloider betydligt
skijaktiga form allmint och ofta i stor ymnighet, isynnerhet pa
angs- och akerbackar samt dkerrenar kring Hots0la by; likaledes
vid jernvagsstationen flerst. iifvensom i nejden kring kyrkobyn.
Att sluta haraf, synes den vara utbredd Ofver hela karelska niiset
anda till Ingermanland,*derifran (Mitrofan) exemplar af: den, enl.
aldre anteckning, finnes i Vet. Akademins i S:t Petersburg her-
barium. Pa ort och stiille satte den rikligen fullgoda frén; ut-
sidd 1 botan. tradgarden i flere skilda fran olika stillen hirstam-
mande satser har samma planta alltid uppkommit; har frodas
den for ofrigt fortraffligt, utbreder sig starkt genom stoloner och
sprider sig afven medelst frén, i foljd hvaraf under Arens lopp
en mangd andra odlade Piloselloider af den blifvit undantringda.
Dessa forhallanden tala for denna forms artritt, pi samma ging
dess kannetecken och utbredning tydligen angifva dess egenskap
af blandart. Till karakteren stir den emellan P. communis och
en af de talrika pa Karelska niset forekommande P. suecica och
subpratensis alldeles nirstiende former, som den ofta, siirdeles
hvad holkfjallen betraffar, i forvillande grad liknar; afven blom-
stillningen blir stundom korymbés. A andra sidan gifves hiir
tydliga mellanformer till P. communis. — Den viixer pi griisbe-
vuxna, nagot torra stallen i ganska tita grupper.

Blomfargen ir temligen lik den hos P. suecica eller nagot
dunklare, ligule iro glesa; holken vaxlar till hijd ej obetydligt
allt efter jordmanen eller blomstrets ordning; fore utslagningen
ar den cylindrisk, upptill négot ansvild och i toppen nAgot brand-
gul och rodstrimmad. Holkfjiillen iro linga, jemnt tillspetsade

J. P. Norrlin, Anteckningar ifver Finlands Pilosellx, I. 89

med tydliga kanter, pA ryggen vanl. stjernhariga, utom pa friska
tufviga platser, der luddet n. helt och hallet uteblir. Pa dylika
stillen bli fven bladen mer utdragna och slappa med nagot
tillbakabojda kanter.

Det torde hir béra omnimnas att en i nagon man liknande
vixt, en bastard af P. communis och P. pratensis, af mig ar
1877 pitriiffades niira Miinchen (Haspelmoor), af hvilken fron se-
dermera utsiddes i hirvarande botan. triidgiard. De uppkomna
plantorna liknade alldeles den nu beskrifna arten, af hvilken flere
sadder samtidigt verkstildes. Ofverensstiimmelsen kan dock ej
bero pA annat iin etikettfrvexling, eniir de tydliga skiljaktighe-
terna hos niimnde bastard, med hiinsyn till holkfjall m. m. ej
kunnat under: kultiveringen i s&i hog grad omgestaltas. — Det
blir emellertid nédigt att for orniande af full visshet upprepa
kulturforsoket.

Innan jag Ofvergir till foljande grupp aterstar att namna
det i Finland jemviil forekomma nigra andra nirstaende mellan-
former, af hyilken en (samlad i norra Tavastland af V. I. Bro-
therus) i éfverraskande grad liknar P. cernua Fr.*) och neppe-
ligen ir skiljaktig i annat afseende iin att stiften (eller market)
pi torkade exemplar ej morknat. Huruvida en verklig eller blott
skenbar identitet hir foreligger vagar jag icke afgora.

P. auricula L. — Herb. Pilos. Fenn. n. 21, 22 (n. 23
f. foliis angustioribus); Lindeb. Hierac, Scand. exs. n. 5.

Per Fenniam meridionalem et mediam frequentissime et co-
piosissime circ. usque ad 62° latit. bor. (occid. versus ad 62° 107,
orient. vers. ad 61° 50’ in Karelia Ladogensi); ultra hune limi-
tem modo e perpaucis locis cognita usque ad oppidulum Kajana
(64 ° 10’), ubi verisimiliter tantum est adventitia. In regionibus
transladogensibus (— Karelia olonetsensis) raro.

Quoad involucri et squamarum formam, indumentum et colo-

*) T Hartmans Flora, XI uppl. och i Blytts Norges Flora har denna nor-
diska art identifierats med den i mellersta Kuropas fijiilltrakter fo6rekommande
vidt. skiljaktiga H. spherocephalum Fril. (= acutifolium Vill. enl. Niigeli).

90 Acta Societatis pro Fauna et Flora Kennica I], n. 4.

rem nec non lgularum numerum et latitudinem cet. magnopere est
variabilis vel multiformis, at habitu uniformi, foliorum colore ca-
lathidiisque + flavo-sulphureis facillime ab confinibus distincta.
— Varietates ceterum plures leviores nonnullasque magis notabi-
les offert, quee- alio loco exponends. — Caulis superne semper
depilatus, excepta specimina alandica, quée interdum setulas soli-
tarias gerunt.

Apud nos vulgo humilis et gracilis, terram macram precipue
incolens, at differentiam graviorem inter plantas regiones boreales
et magis meridionales inhabitantes, quam indicat Ill. Negeli*),
frustra queesivl.

Denna allmant kanda vaxt ar i sydliga Finland kanske den
allmainnaste och ymnigaste arten bland alla Piloselle, forekom-
mande pa magrare, ej synnerligen torra (d. & nagot friskare)
stiillen bide p& ler- och sandjord samt pi jemn och sluttande
terrang. I kusttrakterna torde den vara betydligt sparsamare iin
nagot Jangre in i landet, hvarom dock narmare uppgifter saknas.
Mot norden aftager den knappast i talrikhet forrin vid grinsen
for dess allmannare utbredning. I de delar af landet, der jag far-
dats i riktning fran soder till norr (Tavastland, Savolaks och La-
doga Karelen), har den i dylika granstrakter med ens upphort
att visa sig lings vigakanterna, ehuru dittills forekommande i
storsta ymnighet. Grianslinien kan i allma&nhet sokas 1 62° n.
br., ehuru den vesterut stiger nAgot hégre (Pihlajavesi, Korpilaks)
och osterut knappast nar denna grins. Norr om angifna all-
minna vegetationslinie har arten insamlats 1 Kides (A. E. Bran-
der), Libelits (M. Kuropaeus och K. Hallstrom), Kuopio (A.
J. Mela). Vid Kajana stad ofverkom jag den pa en odlad ang
i nagra individer, hvilka antagligen bland hofrd 1 likhet med
atskilliga andra frammande vaxter vunnit sin spridning till denna
fjerran beligna bygd. — Artens utbredning 6sterom Ladoga fir
tillsvidare foga utredd; den synes der vara teml. sillsynt. F.
Elfving upptager den fran ett par stallen vid Swir och i ”Flora
Kar. Oneg.” ar den anford fran Petrosawodsk, men exemplar sak-

*) Sitzungsberichte der k. Acad. der Wissenschaften zu Miinchen, 1866,

p. 352.

J. P. Norrlin, Anteckningar ifver Finlands Piloselle, I 91

nas fran sistnimnde ort, hvarfor uppgiften tills vidare maste an-
ses osiiker. I Onega-Karelen fann jag den icke.

Ehuru P. auricula nistan alltid redan genom blommornas firg
och oftast ifven holkfjiillens form utan nAgon svarighet kan siir-
skijas fran liknande andra arter Adagaliigger dock ett noggran-
nare aktgifvande snart, att densamma ir langt mer mAngskiftande
in man af dess nog karakteristiska allmainna utseende kunde fir-
moda. Man kan pa en plats af alldeles enahanda beskaffenhet
finna differenser i niistan hyarje der upptriidande grupp. Skilj-
aktigheterna visa sig isynnerhet i holkens firg, form och bekliid-
nad, blomstrens tithet och storlek och bredden pa kantblom-
morna (fran 2—2.5 mm ), hyilka dessutom pa undre sidan mycket
ofta visa spar af en hel kort réd strimma mot spetsen. Huru-
vida dessa foranderligheter framtrida blott och bart spontant el-
ler genom korsning af siirskilda varieteter med hvarandra eller
med nirstiende andra arter ir tillsvidare héljdt i dunkel. Afven
nigra tydligen markerade varieteter patriffas icke alldeles siill-
synt samt dessutom nagra hittills blott i enstaka exemplar an-
triffade betydligt afvikande former af tvifvelaktig natur.

Blomkorgens firg ir alltid ljust svafveleul, men intensiteten
vixlar ej alldeles obetydligt, sa att 4 tydligen skilda grader hos
densamma kunna vyarseblifvas. .I Norges subalpina regioner (vid
Dalen i Foldalen) har jag antriffat i afseende 4 fargerna iinnu
storre differenser.

Nagelis uppgift (a. st.) om den betydande skilnaden mellan
den i norden forekommande P. auricula och deni mellersta Europa
och pa Alperna upptraidande allminna formen af densamma beror
sikerligen pa ett misstag liksom den iifven hiri sdkta forklarings-
grunden pa olikheten mellan den nordiska och medeleuropeiska
P. auriculeformis. I Finland ar nu P. auricula visserligen nog
enformig hvad det allmainna utseendet betraffar, men utstriickes
jemforelsen till de Ofriga skandinaviska liinderna blir hvarje stéd
for det gjorda antagandet undanryckt. I Uppland t. ex. antriif-
fas den fullt lika stor som i central Europa och i Norge kunna
likasé latteligen prof pa talrika och delvis betydande modifika-
tioner inbergas. Att i mellersta Europa, der arten p& samma
satt som 1 norden ar splittrad i en ofantlig mingd obetydliga
variationer, smirre former gifvas de der saknas i Skandinavien

92 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

kan val icke ifragasa’ttas, men i stort taget fro dessa olik-
heter af ringa betydelse och kunna dessutom mellan de skandi-
naviska formerna lika stora skiljaktigheter uppletas som mellan
de nordiska och sydliga formerna. Olikheten mellan den nordiska
och medeleuropeiska P. auriculwformis ater betingas synbarligen
icke af P. auricula, utan af de i mellersta Sverige forekommande

formerna af Hier. pilosella, till hvilka ifragavarande vaxt anslu-
ter sig.

P. suecica Fr. Symb. p. 16, Herb. norm. IX n. 7 (1842),
XY ones 44s

In fere tota Fennia est species vulgatissima et saltem usque
ad 66° 1. bor. distributa, prata aliaque loca humidiora, boream
versus etiam magis sicca arenosa incolens. Alandiz deesse
videtur; in regionibus maxime orientalibus quoque desideratur
vel rara et recedens eyadit. Permultis ludit formis levissimis,
etiam varietates distinctas sat numerosas offert, qvarum insignio-
res lateque distribute sunt:

Var. 1 (typica): elatior, caule magis piloso, foliis elongatis
minute denticulatis vel subintegris, corymbo composito, sublaxo,
ramis approximatis adscendentibus, pedunculis gracilioribus ob-
scuris, tomentosis creberrime glanduliferis, involucris basi rotun-
data parum stelligeris, densius pilosis immixtis glandulis nigris,
squamis subulato-linearibus, calathidiis stigmateque luteis vel in-
tense luteis, concavis, ligulis marginalibus longis.

Kst forma ab confinibus maxime recedens, in pratis locisque
humidis freqventer at non abundanter obveniens.

Var. 2 (v. connectens m.; v. letior Almqv. Hier. Stud. p.
vi (?); H. auricula var. majus Auctt. Scand. saltem p.p.): medio-
cris, caule pilis rarioribus foliis magis repandis, brevioribus et
parcius piliferis, corymbo subsimplici, ramis distantibus crassis,
albidis, arcuatis, glandulis densis — sat densis, squamis 2—3 an-
gustis in pedunculo centrali, involucris basi ovoidea magis stella-
tis, calathidiis pallescentibus — leete luteis, subplanis.

Sistit quasi centrum hujus gregis (=P. suecica sensu lat.)
et est in variationibus numerosis dissoluta; maxime vulgaris, loca
humida vel sicciora inhabitans.

Var. 3 (vel potius subspecies 1) asperula m. — Herb. Pilos.

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselle, I. 93

Fenn. n. 35, 36 (f.). A priore differt: caule crasso, firmo, den-
sius vestito, pilis brevioribus, basi nigrobulbosis, foliis rigidioribus,
brevioribus, repando-denticulatis, obtusis vel seepius breviter acu-
minatis apice oblique plicato, subglabris vel margine nervoque
dorsali pilis brevibus densioribus et seepe lamina sparse hirsuta
nervo dorsali lviter stelligero, f. superioribus interdum in pa-
gina inferiore floccis leviter adspersis, f. caulino basi attenuato
- margine interdum glandulifero pilis rigidis basi nigrobulbosis ner-
voque dorsali ciliato subtus vel margine szepius leviter stelligero,
anthela humiliori, ramis (curvatis) et pedunculis brevibus, involu-

; eh phe 7.5—8 : : ee ;
cris humilioribus ( a squamis latis, late marginatis, calathi-

diis minoribus sat obscuris.

Per Fenniam centralem late distributa, saltem usque ad:
63 ° 1. bor.

P. suecica ay i Finland kanske den allminnast forekom-
-mande arten i slagtet, ehuru den i de sydliga delarne icke kan
tafla med P. auricula i ymnighet. Sdderut trifyes den foretra-
desvis pa friska eller fuktiga lokaler, men redan i mellersta Fin-
land (621/.—63 °) borjar den allmint visa sig pa torra stillen
langs landsvagakanter m. m., salunda i nigon man ersittande
den hir upphérande P. auricula. P& Aland saknas den och méj-
ligen Afven i Abo stads nirmaste omnejder; i dstra Finland fore-
kommer den ej heller eller Ar sparsamt foretridd af former, som
saknas lingre yesterut. I Kajana Osterbotten ir den innu myc-
ket allman, men i vara samlingar finnes den icke fran mer nord-
liga trakter in Kuusamo kyrkoby (E. A. Wainio). |

I likhet med eller i &nnu hogre grad an P. auricula ar
narvarande art splittrad i smiarre variationer, bland hvilka en
massa "raro”-, ”versi-” m. fl. former af liebhabrar kunna uppstillas.
Bland de ingalunda fataliga mer utpraglade varieteterna ha har
ofvan endast nagra af de allminnaste blifvit upptagna. Varr. 1
och 2 dro normalt ganska vil skilda, men luckorna dem emellan
si fyllda af i hvarandra 6fvergiende mellanformer att nagon
siker grins hir icke star att uppdraga. Med hinsyn till blom-
stallning och blomkorgarnes egenskaper dr v. 1 den fran 6friga
mest afskilda formen. Det fullt utslagna blomstret foreter hos
denna form en konkay yta, i det kantligule dro langa och ej

. . ° x
94 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4. 7

boja sig nedat, utan intaga en sned stillning mot horizontalpla-
net. J och for sig vore denna egenskap af alldeles underordnad
vigt, men den erhaller 1 narvarande fall en viss betydelse, eme-
dan hos alla ofriga narstaende arter kantblommorna boja sig
utat eller nedit, de inre ater sta mer eller mindre snedt, i foljd
hvaraf den utslagna korgen under klar viiderlek erbjuder en upp-
hojd, afrundad (konvex) yta, som tydligast kan skénjas pa fylhiga
blomster hos P. auricula, P. chrysocephala, P. aurantiaca m. fi.
Hos var. 2 liknar korgen en flat tallrik eller ir alldeles jemn
-och horizontal p& ytan; i detta afseende liksom genom sina li-
gule, hyilka hos unga blomster ha kanterna nagot inrullade af-
vensom deras ljusa farg nirmar sig denna varietet mer P. auri-
cula, P. cochlearis och andra; den afvyiker frin var. 1 vidare
genom holkarne, hvilkas form vid basen dr Aggrund och utblom-
mad nedtill utdragen och upptill nagot vriden, och som ar titare
bekladd med ludd och glandler men iiger sparsamare har, blom-
stallning med grofva afligsnade hyitaktiga sparsamare glandulésa
grenar, kortare blad med ojemna kanter, holkfjall m. m. Var. 2
air hos oss den allmannaste formen; till den ansluter sig vidare
& ena sidan var. asperula och & andra en lagvaxt form med 2
a 3 blomster pa langa bijda skaft och af in ljusare fiarg, glatta
blad och hyilken redan i betydande grad liknar P. auricula, till
hvilken jag dock aldrig funnit nagon verklig dfvergang.

I Uppland har jag pa en nyligen uppodlad ing vid Gott-
sunda insamlat exemplar, hvilka fran var. 1 blott afvika genom
langre och morkare har pa stangeln och modjligen afven genom
nagot smalare kantligule (2 mm.), saframt min da (1878) anteck-
nade uppgift icke beror p& misskrifning; ifran denna ‘ing iro
enl. Prof, Th. Fries, som anvisat mig platsen, ifven exemplaren
till H. N. XV insamlade; nirmare yar. 2 stA de exemplar som
utdelats i H..N. IX n. 7 (1842). Pa grund haraf samt med stod
af beskrifningen i Fries’ Symbolw, s. 16, synes mig namnet suwe-
cicum bora tilldelas niirmast dessa nu afhandlade i hvarandra of-
vergaende former. Deremot torde den senare i Lpicrisis, s. 20
beskrifna viixten (“ligulis fulvis, pedunculis strictis”) hinfora sig
till en friimmande art och detta sai mycket antagligare som i
detta arbete exempl. i H. N. IX forenas med P. auricula. -—
Ifran mellersta Sverige, Nerike och Uppsala ager jag vidare

=

Pm J. P. Norrlin, Anteckningar Gfver Finlands Pilosellze, I. 95
e g

exemplar Ofverensstiimmande med var. 2 och och hvilka mig blif-
vit tillsinda under namn af H. auricula var. majus. 1 Hierae.
europ.. exsicc. n. 13 tir samma form utdelad blandad med den
typ. auricula fran *Holmiz et Upsalie, Hugo Thedenius”. — De
i Lindebergs exsiccater n. 6 (“circa Upsaliam, 38. Almqvist”) ut-
delade exemplaren afvika fran dessa ofvan relaterade finska for-
mer genom de langa morka haren pa stangeln, de spars. harige
eller n. harlisa bladen, de moérka holkarne utan ludd och mojli-
gen ifven genom moérkare blomster. Ungefar dylika eller allde-
les niirstiende modifikationer saknas icke heller i Finland, ehuru
de hiir i regeln endast sparsamt eller i blott 1 enstaka individer
upptrada.

Mer anmiarkningsvird fr den ofvan ss. var. asperula be-
tecknade formen, som utmirker sig genom fast, strif stangel,
korta styfva har p& blad och stjelk och hyilka aro forsedda med
stérre mork kn6él vid basen, tydligast skonjbar pa stjelkbladets
kant, fasta blad vanligen med starkt ojemna kanter och hos
hvilka man ofta patriffar stjernhar pa ryggnerven eller kanterna
samt dessutom p& undre sidan af stjelkbladet och ofta afven pa
det 6fre basalbladet; bladskifvan ar an glatt an glest harig; blom-
stiillningen dr ligre, korgar och holkar nagot mindre 4n hos de
forra. — Den ir ganska vidt utbredd i de centrala delarne af
landet, fran Helsingfors ainda in i mellersta Tavastland och Savo-
laks och ifyen innu lingre norrut. Ett nirmare angifvande af
utbredningen kan fnnu icke lemnas, emedan denna form forst
under de senare fren blifvit urskild. —- A ena sidan torde den
Ofvergi i var. 2; 4 andra sidan ansluta sig till densamma en
mingd innu icke fullt utredda former med fasta korthariga blad
och korta blomsterskaft, forekommande i sydéstra Finland, och
slutligen forenas genom densamma P. suecica och en i mellersta
delen af landet forekommande formserie, som for ofver till P.
dubia”.

*P. Hollolensis n. — Herb. Pilos. Fenn., n:is 27 et 28.

Glaucescens, circ, 25 cm. alta. hizoma repens elongatum
sat crassum. Stolones longi. Caulis adscendens |. erectus, vulgo
‘sat crassus et firmus, pallescens superne parum coloratus, me-
dio 1. infra 1-phyllus, sat dense stelligerus, mediocr. glandulo-

96 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

sus et pilis albidis brevioribus parce — parcissime hirsutus. I’o-
lia lingulata 1. oblongo-lingulata — oblonga 1. ang. obovata
35—60 p—75q 6—4 : : :

(S10 l= il; 7 a 0.2840) obtusa |. in apicem brevem obliquum

attenuata, pallida, crassa, firma, denticulata et repanda, glabra
l. margine nervoque dorsali pilis raris albis ciliata; f. caulinum
minutum, sessile, apiculatum, inferne ciliatum. <Anthela sat hu-
milis, corymbosa, subsimplex, 2—4-(6-) cephalus, ramis 2—3 pa-
tulis, dense tomentosis, glandulis sat densis — densis (vI—vi1)
nigris vestitis, squamis latis albidis apice spe roseo-violaceis, pe-
dicellis brevibus. IJnvolucra minora, basi ovoidea, medio late con-
stricta pilis raris, inferne sparse — sat dense stellata et glanduli-
fera. Squame late, inferiores albide dorso serie simplici pilis
1. glandulis yestite, superiores in apicem lanceolatum, denudatum
attenuate, latissime marginatee dorso leviter glandulose et parce
pilose. Calathidia mediocria, sat densa, subplana medio leviter
convexula, sat obscure lutea, stigmate sordido, siccitate nigri-
cante; ligule marginales breves, evittate. -- Inv. a D.¢.22,
Lm, 2.3—2.4, Ach. 1.7, Pp. 5.

‘Involucris calathidiisque minoribus nec non squamis inyo-
lucri latissime marginatis a prioribus, foliorum et caulis firmitate,
squamarum forma et colore ligulisque obscurioribus evittatis a
sequentibus distat. |

Per Tavastiam austro-orientalem, in pratis aliisque locis humi-
diusculis graminosis frequenter obvia. Verisimiliter est latius di-
stributa.

Nirvarande form har fdrst under de sednare dren blifvit
urskild fran P. suecica, hvarfor dess utbredning mojligen ar storre
tin de hittills kinda data gifva vid handen. I Hollola och Kar-
kéli socknar dr den pa nagot fuktiga angar allman och finnes
aifven insamlad fran. Wehkajarvi (Perkid: C. Leopold) och flerst.
i Asikkala.

Ifrin P. swecica var. 2 skiljer den sig genom smarre, dunklare
blomkorgar med dunkla (roékfairgade) marken, som vid pressning
svartna, liigre holkar, bredare mer tillspetsade holkfjall, kortare blom-
sterskaft, grofre fastare blad och stiingel, och ifran asperula, som den
star alldeles nira och i hyilken den mojligen gar 6fver, genom holkens

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Pilosell, I. 97

form, holkfjillens form och breda kanter, sparsamare och finare
har samt stiftets farg. { Nyland forekomma alldeles narstaende
former med smalare fjill. — Kantblommorna iro korta med spet-
sen nagot uppbdjd, di blomstret ar fullt utslaget. Pa bor-
diga lokaler iindra sig dimensionerna hos blomstret icke obetyd-
ligt; hir kan korgen uppna en diameter af 28 mm., kantblom-

8.5
5.5

den antydda tendensen till 6fvergang i P. asperula har jag dock
alltid med latthet och siikerhet kunnat igenkiinna densamma och,
di den tillika inom ett icke alldeles obetydligt omrade 4r all-
miint utbredd, har jag ansett forhandenvarande form bora som
underart har upptagas. .

morna 2.7 och holken

mm. — Oaktadt dessa vexlingar och

**P, brachycephala m. in sched. — Herb. Pilos. Fenn.,
nn. 29 et 30.

Glaucescens, 25—35 (16—40) cm. alta. Lhizoma crassum,
longe repens et laxe adfixum. Stolones elongati, epigsi, repentes.
Caulis adscendens et sigmoideus, raro erectus, vulgo crassus sat
firmus, inferne 1-phyllus, superne obscure vinose 1. sordide fusce-
scenti + intense coloratus, mediocr. floccosus et glandulosus pi-
lisque brevibus (1—1.7 mm. 1.) albidis hispidulus. Folia oblongo-
lingulata 1. lingulata — ang. oboblonga 1. spathulato-lingulata
an 02-4), glaucescentia subobscura et subprasina, denticu-
lata, apice interdum submucronata, efloccosa, margine nervoque
dorsali medio pilis brevissimis (1 mm. vel brevior.) sparsis (II—v)
ciliata; f. supremum breyius, seepe mucronato-apiculatum; f.
caulinum lingulatum apiculatum, szepius reductum. Anthela
sat humilis, corymbosus, 3—6-cephalus (in fertilib. usque 11-ceph.)
ramis validis, 2--4, rectis, patentibus, inferior seepe remoto, squa-
mis albis late marginatis apice sspius roseis, simplicibus 1. se-
mel divisis, pedicellis sat brevibus (5—7 mm.) tomentosis, glan-
dulis crebris setulisque sparsis vel nullis. Jnvolucra sat humilia,
lata, cylindrica, basi truncata medio constricta, inferne leviter
floccosa (1. subtomentella), glandulis densis, medio sparse stellata
et glandulifera, pilis densis breyibus (1.5 mm.) vestita. Squame late,
apice denudate, basales et inferiores triangulares 1. subovate

98 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

apice truncate late albo-marginatz ; superiores_ sublineales,
in apicem obtusissimum valde latum lividum vel violaceum atte-
nuate, exteriores sat late virescenti-marginate, dorso atroviridi
piloso et glandulifero. Calathidia majuscula, pallide lutea, plana
vel leeviss. convexula, flosculis margine subinvolutis; stigma sordiduin
siccitate coracinum; ligule marginales subtus stria sepe parum
intensa vel fere obsoleta et vetustate + evanescente vittate. —
6—7

5 ’

Inv. D. 22—25, L. 2—2.3, Ach. 1.7, Pp. 4.5.

Rhizomate laxe adfixo, caule crasso sigmoideo, involucro lato
abbreyiato truncato ab omnibus vicinis diversa. Semper unifor-
mis, specimina modo + glabrata vel pilis nonnihil longioribus of-
ferens,

Per maximam Fenniw partem, ex Helsingforsia et isthmo Ka-
relico usque in Ostrobotniam Kajanensem (64° 20’) frequenter;
in territoriis -maxime orientalibus adhuc non est lecta; etiam in
regionibus austro-occidentalibus deesse videtur. Prata subhumida
et colles humidiusculos precipue amat, boream versus quoque
loca sicciora (at non arida) frequenter incolit. —- Vulgo sparse
crescit.

En bland de lattast urskiljbara arterna i denna formrika
komplex, till sina kinnetecken stiende midt emellan P. auricula
och P. suecica. fran hyardera skiljer den sig genom den allde-
les tvira, liga, p& midten hopdragna holken och de breda fjallen,
af hvilka de nedre iro i kanten och de inre i toppen ofta sar-
gade. Ifran 1. auricula skiljes den vidare genom storre vaxt,
obetydligt dunklare ej grénaktiga, nagot stérre blomster med li-
gule i bérjan nagot inrullade, undertill rédstrimmade kantblom-
mor, dunkla stift (eller marken), bredtoppade holkfjall, mindre
starkt blagréna blad samt kortharig stiingel och blad afyensom
vixtsittet; frin P. swecica Ater genom ljusare, mindre blomkorgar,
som utslagna dro horizontala eller svagt konvexa, fargen pa stif-
tet, de korta hiren pa stiingeln och bladen (kant och ryggnerv),
nagot senare blomningstid, m. m. “Nirmast besliigtad fr den
med féljande art, till hvilken den liksom bildar en parallelform.
Af denna anledning skulle dessa tva fran P. swecica vil skilda
former limpligen kunnat tillsammans upptagas som underarter

J. P. Norrlin, Anteckningar éfver Finlands Piloselle, I. 99

under ett gemensamt namn*), si framt jag ej i Norge (vid Driv-
stuen) dfverkommit en rikligen der upptriidande mellanform, som
férbinder p& siitt och vis P. brachycephala med P. suecica vav.
2: dfven i Finland har hiir och hvar nagon individ antraffats,
em hvilka tvekan uppstatt till hvilkendera af de senast namnda
formerna de bora riknas; derjemte niirmar sig afven P. cochlearis
stundom mycket P. suecica.

Stiingeln hos nirvarande form fr ganska grof, vid basen
uppstigande i en stor bage och sedan ater upptill bojande sig 1
motsatt riktning, hvarigenom den erhaller ett 5-formigt utseende,
som dock i skugga och p& torra sluttningar uteblir. Rotstocken
ir grof och helt lést med négon enda rottrad fistad vid marken
och kan viixten derfér frin stingeln fullstindigt uppryckas utan
att densamma, sisom i Ofriga fall, genom en dylik manipulation
brister.

Arten varierar hégst obetydligt; stundom antraflas den n.
hirlés eller med hair som iro ndgot lingre in i normala fall;
bladen kunna ifven blifya g. smala oberoende af standorten.
Ifran Kyré (Hj. Hjelt) finnes exemplar med smala blad och med
fi men medellinga (2— 2.5 mm.) har pa stingelns nedre del. --
Afven af stindorten paverkas utseendet icke i nagon anmiark-
ningsviird grad. P& bordig jord bli bladen bredare och kortare
(spadlika eller smalt omviindt iiggrunda) stingelns farg smutsigt
brunaktig; under odling forlingas inflorescensgrenarne betydligt
och likas& internodierna dem emellan, isynnerhet den nedersta
blir langt aflagsnad fran de 6friga, hvarigenom densamma, erhal-
ler en s. k. subfurkat gestalt. Deremot bibehalla blomsterskatten
sin lingd teml. ofdrindradt. Bland titare gris och 1 skugga ut-
plainas liksom hos 6friga arter den violetta firgen pa stiingeln.

I Tayastland, Savolaks och Kajana Osterbotten har jag all-
mint antriiffat denna art. Kring detta centrum har den insam-
lats fran féljande orter: Helsingfors (flerst.), Nykyrka (pa Karelska
niiset), Libelits (K. Hillstrém och M. Europaeus), Nurmes

*) I tidigare samlingar och bestiimningar har jag subsumerat dessa tva
jemte nigra andra dem liknande som former under P. brachyphylla Sz Fratr.
i Flora 1862, men, eniir beskrifningen inger tvifvel huru detta namn riitteligen
bir tilliimpas, har det synts nédigt att tillsvidare forbig’ detsamma.

100 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

(E, A. Wainio), Karkku och Kyré i Satakunta (Hj. Hjelt) samt
Karri i mellersta Osterbotten (Fr. Hellstrém).

Soderut upptrader den helst pa friska — fuktiga dngar,
friska angsbackar, akerkanter m. m., norrut allmant ifven pa
torra platser, synnerligen pa i tiden odlade hardyallsingar, och
vixer spridd eller i mycket glesa grupper. — I Kajana Oster-
botten antraffades den n. aldrig vixande tillsammans med fol-
jande, ehuru hvardera der aro allmanna.

P. cochlearis n. — Herb. Pilos. Fenn., n. 32—384.

Pallescens, subglaucescens, 20—25 (11—40) em. alta. Rhi-
zoma repens, mediocre. Stolones numerosi (longi) epigii vel
subhypogei. Caulis. adscendens, sat gracilis, laxus, vulgo intense
usque infra medium coloratus, medio 1. infra 1-phyllus, parce floc-
cosus et glanduliferus, pilis sparsis —-raris, mediocribus (2—2.5
mm. |.) albidis hirsutus, sub anthela dense tomentosus, glandulis
densis — crebris setulisque apice albidis vestitus. Folia inter-
media oboblonga — late oboblonga 1. obovato-oblonga vel oblon-
go-spathulata, tenuia, mollia, subpruinata, concava, pallide sub-
glaucescentia, integra 1. subdenticulata, apice + obtusa, submu-
cronata, interdum breyissime acuminata et plicata, sessilia vel in
petiolum vulgo brevem et latum attenuata, efloccosa, margine et
costa pilis brevibus — sat brevibus, sparsis — raris, tenellis ci-
liata; f. supremum brevius, spathulatum — late oboblongum,
mucronato-apiculatum; f. caulinum sessile, lingulatum — oblon-
gum, apiculatum, inferne ciliatum. Anthela humilis, corymbosa,
3—6-cephala (in fertilioribus 9-ceph.), congesta, ramis 2—3, simpli-
cibus (abortu) vel 1—2-divisis, divergentibus — patentibus, inferiore
subremoto, squamis latis albidis, apice et margine rubiginosis
dorso pilis raris; pedicellis brevibus (3—5 mm.), dense tomento-
sis, glandulis densis — creberrimis (vi1—x) setulisque sparsis
obtectis. Involucra mediocria, basi obtuse ovoidea keviter con-
stricta, albicantia vel obscure virescentia, inferne floccis sparsis
— sat densis, glandulis sat densis pilisque apice albidis densiu-
sculis vestita; iny. defloratum basi valde ventricosum. Sqguame
latee, basales et inferiores late subulatz vel lanc. ovate — subu-
late, late albido-marginate, apice obtuse — truncate, sape li-
vido rose; sq. Superiores in apicem latum obtusum denudatum

J. P. Norrlin. Anteckningar Sfver Finlands Piloselle, I. 101

lividoviolaceum leviter (raro intense) coloratum attenuate, margine
lato albido vel obscure virente (in humidis), dorso stria angusta —
angustissima atroviridi notato. Calathidia majuscula, plana lL.
convexiuscula, pallide lutea, ligulis primo subcanaliculatis, stigma-
tibus sordidis, siccitate fuscescentibus 1. nigricantibus; ligule mar-

; 8—9 we
ginales subtus leviter striate. — Iny. ary D. 22—25, Lm.
2.1-—2.3, Ach. 1.6, Pp. 5.

Variat pilis brevioribus involucrisque parce vestitis. — A

P. brachycephala, cui calathidiorum fabrica omnino est similis,
foliis latioribus, tenuioribus, concavis, caule tenuiore, involucro
altiore basi subovoideo squamis apice angustioribus nec non cre-
scendi modo differt.

Per Fenniam borealem et mediam late distributa (62—65°)
et pluribi vulgaris. Locis humidiusculis, versus septentrionem
etiam in aridioribus, ubi greges sat densos format, crescit. —
Paullum serius quam prior floret.

Sasom redan framhallits, ar forhandenvarande form alldeles
narstaiende till foreg., fran hvilken den dock n. alltid latt skiljes
genom holkens dimensioner och form samt genom holkfjillen,
hvilka jemnt afsmalna mot spetsen; vidare genom de tunna bleka
breda kupiga och nedat hastigare afsmalnande bladen och spidare
stiingel. Derjemte bérjar den nagot senare att blomma och vixer
i tatare grupper atminstone lingre norrut, der den pa soliga
sluttningar ofta bildar mycket tita flackar. Odlad skjuter den
afven rikligare och starkare forgrenade utskott iin P. brachycephala,
som kultiverad derjemte betydligt forlanger sina inflorescensgre-
nar, medan blomstiallningen hos narvarande art haller sig ofor-
andrad.

Till habitus foriindrar den sig icke obetydligt allt efter
standorten, men nagra egentliga varieteter har jag ej kunnat ur-
skilja med. undantag af vissa smirre moditikationer, utmirkta af
kortare har och smirre capitula, i hvilka fall den i hog grad
liknar ain P. brachycephala ain P. suecica vy. connectens. Blom-
stren fro stundom nagot dunklare in hos P. brachycephala, fran
hvilken den, ss. anforts, haller sig isolerad.

Denna art ir sikerligen allmint utbredd i nordliga Skandi-
navien, Senaste sommar antriffades den i norra Savolaks och

102 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 4.

Kajana Osterbotten allmaint — mycket allmiint och flerstiides af-
ven i ymnighet; ifrin Norra Osterbotten, Muhos och Puolanko
samt Ylikiiminki har M. Brenner hemtat exemplar af deusamma;
den forekommer vidare mangenstiides i mellersta Savolaks (Piek-
simiiki); den sydligaste fyndorten i Finland ir Korpilaks (62°).
— Ifrin norra Sverige har jag ej sett exemplar af arten, men 1
mellersta Norges hoégre beliigna skogstrakter synes den vara all-
min att ddma af de talrika stillen, der den af mig patriffades
mellan Lille Elvedalen och Dalen samt kring Drivstuen pa Dovre.
_Afven fran Valders har jag sett exemplar. — I Norge forekom-
mer ej blottsden finska formen, utan arten fr tillika der sphttrad
i en mingd underordnade former.

Restant forme numerosee ad species preecedentes et quoque
ad sequentem arcte accedentes, que preecipue in Fennia austro-
orientali et adjacentibus partibus imperii rossici abundanter oc-
currunt et hinc meridionem versus longe progrediunt (ad Vilna,
Gorski in Reichenb. exsicc. n. 2425), |

P. subpratensis m. in sched. — Herb. Pilos. Fenn. n. 3¥
(e loco fertiliore).

Subprasino virescens, pilosus, 25—80 (—80) cm. alta. [hi-
zoma repens tenue. Stolones graciles epigzei et intense colorati
vel sepius immersi. Cauwlis rectus, sat gracilis, erectus |. breviter
adscendens, superne sordide fuscescens, basi violaceus ceterum
viridis, medio 1-, raro 2-phyllus, sat abundanter stellatus et
glandulosus pilisque inferne densis, albidis gracilibus 2—3 mm.
longis, superne sparsis — densiusculis, 1.5—2.5 mm. longis vesti-

tus, sub anthela indumento haud conspicue diverso. Wolia ob-—

oblonga — lanceolata 1. late lanceolata, in petiolum angustiorem
vel alatum attenuata, apice vel acuta vel obtusa et mucronulata,
vulgo subintegerrima, tenuia, opaca, subprasino-vel subglaucescenti-
virescentia, in utraque pagina (versus margin.) sparse, margine
sat dense et nervo dorsali dense -- densissime pilis albidis tenel-
lis vestita floccisque in costa parcius in margine parcissime ad-
spersa; f. caulinum (medio insid.) sessile, angustum, acuminatum
margine costaque ciliatum subtus floccis seepe adspersum. <An-
thela corymbosa, laxa — sublaxa, composita, 5—9-cephala (in

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Pilosellze, I. 103

fertilib. polyceph.), ramis 3—4 diffusis — patentibus subarcuatis,
pedicellis 6—9 mm. longis, sat gracilibus, tomentosis, glandulis
tenellis obscuris densis — creberrimis, squamis 1—3 angustis.
Involucra mediocria, cylindrica, basi ovoideo-rotundata, sparse
stellata inferne dense glandulosa; inv. virginea superne inflata,
apice fulvyescentia. Sqwamu inferiores subulate vel subulato-linea-
res, obtusae, margine lato albido, superiores angustie, fere linea-
res, apice denudate subobtusz vix colorate, margine angusto,
dorso sat lato obseuro piloso et glandulifero. Calathidia iaju-
scula — sat magna, plana, lete lutea subsulphurea; stylus et
stigma colore flosculorum siccitatate parum nigrescentia; ligule
marginales subtus stria purpurea vittate.

A P. suecica foliis tenuibus, opacis magis virescentibus, caule
pilis densioribus gracilioribus vestito, anthela magis composita,
stolonibus gracilibus subhypogezeis facile dignoscitur. —- Variat fo-
liis angustioribus lingulatis aut anguste oblanceolatis.

Per Tavastiam austro-orientalem et Nylandiam centralem
distributa et pluribi frequenter obyia, prata sicciora, margines
agrorum aliaque loca graminosa incolens. In Karelia meridionali
(precip. in isthmo) et Nylandia forme subsimiles abundanter
occurrunt. -

Denna i flere hinseenden intressanta art forekommer i Hol-
lola i nejderna straxt norr om Tiirismaa (Hersala, Upila, Suka-
niemi, Pyhainiemi, Nygard) mycket allmant och ofta 1 storsta ym-
nighet och har vidare antriiffats pa andra stiillen i namnde soc-
ken samt i de angrinsande forsamlingarne (Koski, Kyo, Hausjiirvi)
flerst., nordligast i Sysma& (K. Unonius). Vidare sdderut i Nyland
ainda till Helsingtors, der den ej heller ar sillsynt.

Genom de tunna groénaktiga i bla- och lokgrént dragande,
finhairiga bladen och den relativt tathariga stangeln skiljes den
utan vidare fran de ofyan anforda formerna, Afvyikande fro vi-
dare de fina stolonerna, hvilka, ss. hos P. pratensis, vanligen
triinga sig nAgot in i humuslagret eller mossan. Blomkorgarne
likna temligen dem hos P. brachycephala, endast att de aro nagot
stérre. — Arten forandrar dimensioner och habitus latt pa skil-
jaktiga standorter, men bibehaller alltid sina egentliga kannetecken.
I Tavastland pAtriffas den nigonging med betydligt smalare blad
(utgdrande mdjligen en sirskild varietet) samt varierar dessutom

8

104 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

med spetsiga och trubbiga, skaftade eller oskaftade blad; i Ofrigt
tir den hiir en af de minst foriinderliga arterna. I Nyland der-
emot, ss. kring Helsingfors, upptrader jemte den typiska vaxten
‘ifven andra former, som fdrbinda densamma med till forega-
ende komplex hérande former. — Mycket narstaende, men sanno-
likt icke identiska former (korthariga) forekomma allmint pa Ka-
relska niiset. -— Har liksom i Nyland och delvis afyen i sydostra
Tayastland upptriida dessutom atskilliga andra ifragavarande och
iifven de fdregiende i hég grad liknande former; oaktadt rikligt
material i tiden inbergats, vagar jag dock icke nu inlata mig utan
férnyad granskning i naturen p& en nirmare utliggning af dem,
eniir snart 8 4r dro forlidna, sedan desamma i lefvande tillstand
och fifven di mindre fullstindigt blefyo undersokta.

P. chrysocephala* chrysocephaloides m.; Hierac. chry-
socephaloides m. in sched. — Herb. Pilos. Fenn., nsis 88 & 39.

Viridis, pallescens, 25—30 (L0—50) cm. alta. Rhizoma repens.
Stolones elongati, graciles, epigzei vel seepius immersi. Caulis me-
diocris, erectus vel leyiter adscendens, superne usque ad medium
l. infra sat intense vinoso-coloratus, 1—2-phyllus, basi vulgo
violaceus et creberrime pilosus, ceterum mediocriter — sat abun-
danter floccosus et glandulosus, inferne pilis albis, rigidulis densis
1.5—2 mm. longis, superne setulis obscuris firmulis sparsis — sat
densis vestitus. Jolia lete viridia, pallescentia, tenuia firma et
tenacia, subintegerrima, intermedia oblonga ]. ovali-oblonga (1,

vboblonga in graminosis) — anguste oblonga 1. oblongo-lanceolata

50—75 E sc pete 4 : =

l. lanceolata 1390)? Margine pilis brevissimis sparsis — denslu-

sculis nervoque dorsali dense — sat conferte ciliata, superiora

late lanceolata 1. subelliptica — lanceolata 1. oblongo-lanceolata,
45—60 :

raro oboblonga (2): seepe concaya, margine sat dense et costa

conferte ciliata, ceterum omnino nuda et depilata; f. caulinum
(in caul. medio inserat.) oblongum vel szepe suboyale |. subellipti-
15-32
6—11
gine ciliatum, costa pilosum et sepe floccis adspersum. Anthela
corymbosa, humilis, subsimplex vel composita, 3—11-cephala,

cum ( ) sessile apice seepe apiculato vel acuto, planum, mar-

J. P. Norrlin, Anteckningar Sfver Finlands Piloselle, I. 105

ramis 3—4 patentibus, valde approximatis vel in fertiliorib. di-
stantibus, squamis latis albis, pedunculis brevissimis (3—5 mm.
longis) tomentosis — dense tomentosis glandulis densis — sat
confertis setulisque apice albicantibus sparsis — sat densis vestitis.
Involucra subhumilia, lata, basi rotundata, obscure virescentia,
sparse — rarissime stellata, pilis apice canescentibus immixtis
glandulis minutis nigris subdense — dense vestita, ante anthesin
sursum sensim dilatata. Squame basales numerose, sat late, bre-
ves, obtuse, late marginate, sq. inferiores apice szpe colorate,
superiores latw, in apicem oblongo-linearem denudatum longe
et intense livido-violaceo-coloratum attenuate, late marginate
dorso nigricante |. virescente. Calathidia mediocria — majuscula,
plena, conyexa, saturate aurea vel subvitellina; ligule marginales

: (Gane
breves, sublatee, subtus stria atropurpurea picte. — Iny. ——: D.
22—25, L. 2.2—2.5., Ach. Ess Pp A =A. 5:

Planta elegantula, a P. fennica, quacum olim conjunxi, rece-
dens foliis pallidis, firmioribus, brevissime pilosis, subintegerrimis et
yulgo magis acutis, caule densius et breviter hirsuto, calathidiis
plenis intense aureis, involucris humilioribus virentibus, squamis
latius marginatis superioribus apice intense coloratis.

Per Fenniam borealem et mediam late distributa (62°.20’—

64°.20’) et pluribi frequenter semperque uniformis. — Locis humi-
diusculis, graminosis habitat. — Serotina.

5

Denna vackra och i flere afseenden anmirkningsvarda form
patraffades forsta gangen ar 1870, da knoppbiarande exemplar
hemtades af mag. V. F. Brotherus fran Uurais i norra Tavast-
land. Foljande ar éfverkom jag den flerstiides p& grisbeviixta
vagkanter i nirheten af Pihlajavesi gamla kyrka (Siltala). Seder-
mera har arten upprepade ganger blifvit insamlad i mellersta och
nordliga delarne af landet; sA ar den antriffad p& manga orter 1
mellersta Savolaks (Pieksimaki, Suonenjoki) och i norra Karelen
(Lieksa: E. A. Wainio). Under en resa senaste sommar fann
jag den i nordliga Savolaks pa atskilliga stallen langs vagen mel-
lan lisalmi och Paltamo samt i Kajana Osterbotten vid Paltamo
kyrkoby och allmint pa friskare grasbevuxna platser kring Tikka-
lanniemi i Sotkamo.

I bérjan p& 1870 talet forenades den af mig med P. fen-

106 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

nica, fran hyilken den emellertid ar val och tydligen skild genom
de fylliga starkt konvexa blomstrens skona, intensivt guldgula
farg, de ljusi bredkantade holkfjallen med starkt fargade toppar,
de ljusa, fasta, tunna sega bladen, m. m. Sedermera forenades den
med fdljande underart, fran hvilken den kort derpa ater siirskil-
des (allt in sched.) under nirvarande benimning, som jag, trots
dess mindre limpliga form, ej ansett skal att nu dndra.

Till kannetecknen stir den jemte foljande form emellan P.
cochlearis och P. Kajanensis. — Inom angifne utbredningsomride
ir den synnerlig likformig; endast i Pihlajavesi aro exemplar in-
samlade, som synas nagot mer tendera at foljande.

*P, chrysocephala (primaria) m. in sched. — Herb. Pilos.
Fenniz, n:ris 40 et 41.

Statura, foliorum forma et capitulis cum precedente con-
gruens, a qua foliis (seepe magis pallidis) subglaucescentibus, magis
subdenticulatis et parcius pilosis, caule pilis longioribus et rario-
ribus, stolonibus crassioribus et anthela nonnihil laxiore differt. —
Quoque P. discoloratam habitu, pilis et foliorum colore emulat.
at foliis firmioribus et tenuioribus, involucris virescentibus, squa-
mis inferioribus numerosis late albomarginatis et flosculorum co-
lore recedit. ,

Area geographica hujus forme sat est angusta; adhuc modo
in Tavastia et Savonia media est observata; in paroecia Korpilaks
est vulgaris sapeque sat copiose obvia, loca humidiuscula deve-
xula graminosa preesertim incolens.

. Denna form forhaller ‘sig till foreg. ungefar som P.* ventri-
cosa till P. fennica; skilnaden dem emellan ligger fornamligast 1
bladens firg samt harigheten och, da fven dessa visa en tendens
till foriinderlighet och nirmande till foreg, har jag varit tveksam
huruyida ifragavarande form icke riitteligen vore att beteckna
endast som varietet. D& densamma emellertid atminstone 1 en
trakt rikligen och konstant upptriider och af de anforda kinne-
tecknen bladfiirgen pligar vara af stor vigt samt da nagon egent-
lig 6fvergangsform ‘innu icke uppdagats, har den hir nu tilldelats
virdighet af underart. — Med P. discolorata, ifran hvilken den
bl. a. afviker genom de talrikare bred- och hvitkantade nedre

J. P. Norrlin, Anteckningar Sfver Finlands Piloselle, I. 107

holkfjillen och mindre starkt blagréna blad kan den som pres-
sad temligen litt forviixlas, men i lefvande tillstand skiljas dessa
former utan vidare redan genom blomfargen.

Ifran Pihlajavesi har jag jemte foreg. insamlat exemplar af
niirvarande form, som ifven finnes i Riistavesi (A. J. Mela) 1
mellersta Savolaks samt mAngenstiides i Luhanka (KE. A. Wainio).
I nejderna kring Korpilaks kyrka upptrider den allmant — myc-
ket allm. pa friskare ‘ngsbackar och sluttande angsmark samt
friska griis- och buskbevuxna falt, vanligen spridd eller strodd
men iifven stundom i stor mangd; mer eller mindre allmant fin-
nes den hiir vidare iifven p& torrare 6ppna marker, der den blir
lag och bladen antaga en elliptisk form. Jemval pa fuktiga an-
car, t. 0. m. p& sphagnésa platser, 4r den allman och blir har
{ter storvaixt. Den ir med andra ord inom denna trakt allman,
men mest blott glest spridd.

P. fennica m. in sched. et in Notis. pro F. & Fl. Fenn. XIU,
p. p. (4874). — Herb. Pilos. Fenn., n. 42.

Viridis, obscura, 830—50 (—60) cm. alta. Ahizoma repens.
Stolones sat graciles, sat longi, inferne intense violacei, seepe sub-
immersi. Caulis basi adscendens breviter violaceus, superne vi-
nose coloratus vel striatus, 1-, raro 2-phyllus, parce stellatus et
elandulosus, inferne pilis sparsis albidis 1.5—3 mm. longis su-
perne setulis obscuris raris vestitus sub anthela tomentosus,
conferte glandulosus setulisque densis nitidis atris vel fulvescenti-

bus hirsutus. Folia intermedia oboblonga vel oblonga — late
oblonga 1. oblongo-obovata ( ae) petiolata, obtusa mucronata,

dentata, pilis brevibus in pagina superiore (versus marg.) raris
vel nullis, in margine densiusculis in nervo dorsali sat confertis;
f. superiora spathulata — oblongo- 1. lingulato-spathulata, con-
caya apice rotundato-obtusa, basin vers. sensim decrescentia, viridia
obscura nonnihil densius pilosa quam priora, efloccosa; f. cauli-

num (in med. caulis inserat.) spathulatum — anguste spathula-
25:-—40 : : < ‘
tum Gana) apice mucronatum 1. breviter acuminatum, denticula-

tum margine ciliatum et nervo dorsali dense pilosum floccisque
raris sepe adspersum. Corymbus sat humilis compositus vel sub-

108 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

simplex, 3—10-cephalus, ramis approximatis vel inferiore remoto,
diffusis; pedicelli breves (4—6 mm. long.) sat graciles, tomentosi
et glandulis nigris sat confertis — confertis obtecti. Involucra
subhumilia, sat lata, basi obtusa, vulgo nigra, nuda |. levissime
floccosa, pilis densis — sat confertis atris 1. fuscescentibus nitidis
immixtis glandulis atris vestita. Squame inferiores late, sat late
albido-marginatze, sq. superiores sublineales, in apicem oblongo-
linearem denudatum sat latum obtusum levissime livescentem
attenuate, sat late marginatee, carina prominente nigra 1, palli-
diore. Calathidia majuscula, facile convexa, obscure lutea, stylo
siccitate szepe nigricante |. fuscescente; ligule marginales breves,
subtus stria leevissima vel seepius evanescente, dentibus apice rufo-

maculatis. Iny. 7", D. 23-26 (—28), L. 2.4—2.3, Ach. 1.7,
Pp. 4.5—5.

Qvoad foliorum formam sat est variabilis; variat deinp ilis
brevioribus, involucris gracilioribus, pallescentibus, pilis apice ca-
nescentibus vel evanescentibus.

Per Fenniam centralem a Nylandia et Karelia australi usque
in Ostrobotniam borealem (65°) distributa seepius raro — passim,
interdum etiam satis frequenter occurrens. Habitat in pratis sub-
humidis — humidiusculis vel alus locis fertilioribus graminosis.

Under ofvan intagne namn begynte jag 1871 beteckna en
srupp af former, skilda fran P. swecica, dit foljande underart
jemte P. discolorata da raiknades, och liknande, genom rent grona
breda blad med fina tata har i kanten och pa ryggnerven, breda
holkar med trubbiga breda fjall samt dunkla blomster; arten blef
hirigenom kollektivy, omfattande utom forhandenvarande form, if-
ven P. chrysocephala (hufvudf.) samt de tvinne har nedan under
namn af P. nigella och P. amplectens beskrifna formerna; salun-
dad begrinsad fr den anford 1 Notis. XIII p. 42, hvarest den
upptages som underart af P. ventricosa (,,suecica“). Huru arten
under dess narvarande begransning skiljes sig fran namnda for-
mer skall under hvarje af dem sirskildt framhallas.

Pa friskare — fuktiga helst nagot bordiga platser, ss. langs
ingskanter, under ings- och akerbackar, antriffas P. fennica in-
galunda sallsynt i sddra och mellersta Tavastland, som kan anses
utgéra centralorten fdr dess utbredning. Omkring detta omride

J. P. Norrlin, Anteckningar ofver Finlands Piloselle, I. 109

air den spridd ganska langt i olika riktningar: Helsingfors, Anjala
(Saelan et Stromborg), Simola jernviagstation, Libelits vid
Simananniemi (M. Europaeus och K. Hallstrém), Pielisjarvi
vid Kivivaara (HK. A. Wainio), Muhos och Ylikiiminki i norra
Osterbotten (M. Brenner), Saarijirvi och Karstula (V. F. Bro-
therus), Kyro (Hj. Hjelt) samt Lojo (Harald Lindberg).

I de inre delarne af landet visar den sig mycket likformig,
endast erbjudande nagra smarre variationer, ss. smiarre svarta
holkar, kortare och glesare har och spadare vaxt; nagongang an-
traffas den med de ofre bladen tillspetsade. Tydligen skiljaktiga
iro deremot de sydfinska exemplaren genom ljusare, markbart i
blagratt dragande blad med kortare har, grofre stangel med ljusa
kortare har och graaktiga holkar, som fro mer stjernhariga och
beklidda med graspetsade har, bredare holkfjall omslutna af
breda hvita kanter; stjelkbladet ar aflangt och visar spar af stjern-
har pa undre sidan.

Utom pa kanterna och ryggnerven finnas fina har vanligen
afven pa bladskifvan, som ofta ar starkt kupig; tanderna pa de
Ofre bladen och isynnerhet pa stjelkbladet ro oftast svartspet-
sade; langs bladens kanter kan man under luppen urskilja ett
och annat stjernhar.

Manga delar antaga en betydligt afvikande pragel pa skil-
jaktiga standorter. Mest idgonenfallande olikheter visa de indivi-
der som yuxit pa nyligen upplojda angar eller annan bordig de-
nuderad mark: bladen bli hir oskaftade, tjocka, groftandade breda

5d

(fran oblongo-obovalia — ovalia: a) stingeln grof med tatare

har och ludd, blomstallningen tatare och mer rik- (anda till
16-)blomig och undre grenen da nistan horizontal.

*P, ventricosa m. in sched. — Hierac. suecicum m., in No-
tis. Fauna et Fl Fenn. XIII, p. 425 (1874). — Herb. Pilos. Fenn.
nis. 44, 45,

Statura ceterisque P. fennice similis, a qua recedit: stolo-
nibus crassioribus, caule elatiore et validiore pilis longioribus ve-
stito, foliis crassis, firmis, valde concavis pallidis suwbglaucescenti-
bus pilis raris in pagina deficientibus, pedunculis crassioribus ma-
gis tomentosis, involucri squamis latioribus et magis obtusis dorso

magis stelligeris. — Iny. oo, D, 23—26 (—28), Lm. 2.5.

110 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I, n. 4.

In territoriis interioribus maxime est uniformis, variationes
modo levissimas offerens, at versus limites occidentales et orien-
tales magis evadit recedens.

In Fennia centrali a Nylandia et Karelia australi boream
versus usque in Tavastiam mediam et Kareliam ladogensem (60°
20’—62°) progrediens. In Tavastia meridionali prata humida fre-
qventer incolit.

Ofvan intagne namn daterar sig fran ar 1876; 1 alla tidigare
meddelanden gar vixten under benimning af Hierac. suecicuin ;
si i Bidr. s. 6. Tay. flora, s. 129 och 4 ofvan citerade stille 1 “Noti-
serna”. Sistnimnde art Ater upptages pa forra stillet som H.
auricula var. majus, pi det sednare som H. floribundum Lindeb.
et Auctt. Scand. Férst p& hésten 1875 bereddes mig genom Hr
Prof. ‘Th. Fries tillfalle att fa kinnedom om de i Herb. norm. XV
utdelade och i Epicrisis af Fries citerade exemplaren. Beskrif-
ningen pi H. suecicum, som slar temmeligen in pa narvarande
art jemte auktors egna bestiimningar ha i forening med den hos
oss allmant giingse forestiillningen om de finska Hieraciernas
sammanhdrighet med de fdr Sverige och andra lander uppstilda
typerna Astadkommit, att forhandenvarande form, sem icke fore-
kommer i Sverige, kunnat s& linge hopblandas med den verkliga
E. suecicum, frin hvilken den sikerligen ar skild och med hvil-
ken den i lefvande tillstand ej heller gerna kan forvexlas. Bland
de kinnetecken som utmirka P. ventricosa gentemot P. suecica
dro de férnimsta: stérre, tjockare, fastare, kupiga, blekgra, star-
kare tandade blad af svagare bliagrén farg, grofre stangel, bre-
dare holk med tvir bas, bredare mer trubbiga holkfjall, konvexa
blomster af dunkel mindre ren (i citrongult skiftande) farg och
kortare kantblommor samt litet spidare, ofta nagot insankta sto-
loner; blomknopparne ro i toppen brandgula och nagot rod-
strimmade. — I det visendtliga ofverensstiimmer den med P. fen-
nica, hyilken star narmare P. Kajanensis, medan P. ventricosa
tenderar mer at P. auricula eller liknande; de bilda bada med
andra ord narst&ende linkar i en och samma mellanserie. —
Stundom dr griinsen sv4r att uppdraga mellan dessa arter, hyilka
ofta antriiftas vaxande tillsammans.

Inom sjelfva centralomradet varierar denna liksom alla an-
dra former nigot till indumentet, men 1 stort taget ar den myc-

J. P. Norrlin, Anteckningar ifver Finlands Pilosellz, 1. 111

ket enformfg, endast sparsamt uppvisande nigra obetydliga varia-
_ tioner. — Men osterut vid Kirjavalaks i Ladoga Karelen iro
skiljaktigheterna redan i 6dgonen fallande (smirre, mer spetsiga
blad, glatt stangel m. m.); likas& norrut och isynnerhet vesterut,
der den upptrader med spetsiga blad, smalare och mer spetsiga
holkfjall, d& icke obetydligt liknande P. swecica.

Ocks&i denna art har sitt centrum i sydliga Tavastland, der
den teml. allmant antrafias pa fuktiga — vata ingar. Norrut
gir den dock ej langre in till Korpilaks och Kirjavalaks. Osterut
har jag ofverkommit den nara Pulsa jernvigsstation (pA en iing
vixande med P. fennica) och fran Viborgstrakten ir den insam-
lad af J. H. E. Nervander. Vesterut forekommer den i Yline
(Huvitus i tradgarden: J. Sahlberg), Karkku (Hj. Hjelt), Lem-
pala, Lojo (Harald Lindberg) och Hangoudd. Vid Helsingfors
har jag ej funnit den, men i Thusby vid Jarvenpaa iir den ej
sillsynt pa fuktiga angar.

“<P, amplectens n.; H. fennicum, f., m. in Symb. ad FI. Lad.
Karel. p. 10.

A P. fennica subsimili distat: caule graciliore magis pallido
et piloso parumque colorato, foliis pallescentibus subnitidis, an-
gustioribus apice acuminatis recurvatis et sxpe subtortuosis, supe-

flee yu IO sO\3: ;
rioribus ang. |. elongato-lanceolatis = in “petiolum late ala-

tum leniter attenuate, subtus pilis tenellis raris vel sat densis,
40—60
10—15
basi lata subamplectente. — Ceterum est planta sat variabilis
et sec. stationes mutabilis. ?

In Fennia austro-orientali sat late distributa (60° 30/—
63 ° 80’) in pratis aliisque locis humidiusculis crescens; in Ka-
relia Ladogensi (i. e. regione ad oram bor. occidentalem lacus
Ladoge sita) frequenter.

Kn mangformig och innu icke tillfullo utredd art, hvars
utbredningscentrum befinner sig i Ladoga Karelen, der den kring
Kirjavalaks etc. ar allmiin p& iingar, iingsbackar och andra griis-
bevixta stillen; id@ntiska eller alldeles niirstaende former ha in-
samlats flerstades i Onega-Karelen (Suopohja och Gorka: Th.

folio caulino inferiore magno ( ) acuminato recurvato sessili

112 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

Simming; Selki, Jankajirvi och Pyhiniemi: J. P. N.), Pielis-
jirvi (Lieksa: E. A. Wainio) 1 norra Karelen, Valamo, Krono-
borg (J. E. Juslin) och Sydainmaa nara Viborg (J. H. E. Ner-
vander).

Den ar spidare, ljusare, mer fin- och tatharig ain P. fennica,
fran hvilken den vidare skiljer sig friamst genom bladen, som iro
ljusare, betydligt smalare med utdragen nagot utbojd och ofta
vriden spets och knapt skiljbart skaft; det nedre stjelkbladets
bas ir mycket bred och halftomfattande; Afven holkarne aro na-
got smalare in hos P. fennica. Bladformen forandrar sig ansen-
ligt allt efter standorten, och likaledes harigheten; pa fuktiga
stiillen tiro bladen ofta dubbelvikta. _

Varierar for dfrigt med titare hariga blad, pa undre sidan
svagt stjernhariga stjelkblad (det dfre), gles- och morkharig stan-
gel, som redan paminner betydligt om till swecica gruppen ho-
rande i ostra Finland forekommande former.

“<P, nigella n.; Hier. fennicum* gracilescens m. in sched.
(ex parte). — Herb. Pilos. Fenn., nis 48—50.

Gracilescens, obscure viridis, 830—35 (—60) cm. alta. Lhi-
zoma repens, gracile. Stolones tenelli colorati (1. subimmersi). Caw-
lis erectus, sat gracilis subflexuosus, 1—2-phyllus, superne + li-
vido-fuscescens, mediocr. stellatus et glanduliferus, inferne pilis
brevibus (1—1.5 raro 2 mm. long.), tenellis albidis, sat densis —
densis (v—vm), superne setulis albidis canescentibus 1. fuscescen-
tibus vestitus, sub anthela sparse stellatus — leviter floccosus
(nt—v), dense — conferte glandulosus, sparse — sat dense setuli-
ferus (setule 1.5—2, vel 2-—-2.5 mm. long.). Folia viridia, ob-
scura, petiolata, integerrima |. tenuissime denticulata, superiora
55—75
9-15
dorsali pilis tenuissimis et brevissimis (long. 0.5—1 mm.) sparse
— sat dense ciliata ceterum glabra, intermedia oboblonga
— elongato-oblonga passim obtusa et submucronata; f. cauli-
num superius minutum vel reductum, ang. vel late lanceolatum,
_ (30—50
iat ang. lanceolatum -+ oblanceolatum, ses-

sile vel subsessile margine et costa pilosum. Corymbus sublaxus,

/

ang. lanceolata 1. anguste oblanceolata ( margine et nervo

id. inferius magnum (
\

J P. Norrlin, Anteckningar éfver Finlands Piloselle, I. 113

compositus vel subimplex, 3 —10-cephalus, ramis 8—5 gracilibus
seepe subelongatis, pedicellis 4—7 mm. longis subtomentosis 1. to-
mentosis, glandulis atris, densis — confertis setulisque sparsis
obtectis. Jnvolucra minora cylindrica basi rotundata, + obscura
vulgo nuda glandulis et pilis brevibus apice fuscescentibus 1. ca-
nescentibns + vestita; iny. virginea turgescentia apicem versus
sensim incrassata. Squame sat anguste, basales sublineares, infe-
riores subulate albomarginate, superiores sublineares in apicem
sat brevem, subangustum obtusiusculum, szepe leviter livido-pur-
pureum |. roseum attenuate, obscure marginatz. Calathidia me-
diocria — majuscula, obscure lutea subsulphurea, stylo sordide
lutescenti-fuscidulo siccitate fuscescente vel nigricante; ligule mar-
ginales subtus stria brevissima maculate vel in apice dentium
modo rufo-punctatee.

Folis angustis breviter pilosis, squamis involucri obscuris et
angustioribus nec non styli colore a P. fennica, foliorum forma
et colore, indumento squamisque involucri ab antecedente facile
dignota.

Variat: foliis cauleque inferne fere omnino depilatis vel fo-
liis subtus piliferis; caule et involucro aut pilis perbrevibus (0.5—1
mm.) rarescentibus aut longioribus (2—2.5 mm.); squamis subacu-
tis 1. abbreviatis obtusis, colore atro.vel fumido, pilis atris (lon-
gis) vel canescentibus.

In Tavastia meridionali et media pluribi at rarius abundan-
ter; quoque in Nylandia (paullulum recedens). Habitat in pratis
humidis vel turfosis. .

Tillhor en af vara lattare igenkiinbara former, stiende till
kannetecknen mellan P. fennica och P. Selani. Fran den forra
skiljes den latt genom de smala bladen af utdraget aflang eller
lancettlik form, den spadare, helt korthariga stingeln, spidare
holkar, som vanligen dro sparsamt beklidda, smalare holkfjill och
dunkla, orent firgade stift. Svarare blir den i vissa fall, d. v. s. som
utblommad eller da blomstren icke fro utbildade, att skilja fran
P. Selani, som dock har mjukare, mer hariga i griisgrént dra-
gande blad, smalare knoppar samt mer utdragna fjéill. Emeller-
tid star den nirmare P. fennica med hiinsyn till de vasendtligare
kannetecknen; de siirskiljande karaktererna dem emellan fro dess-
utom nagot foranderliga. Af denna anledning har nirvarande

114 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

form, liksom niirmast foregiende, upptagits som underarter, hvilken
anordning hiir dock icke antyder en utgrening fran P. /eunica,
utan endast en nirmare anslutning till densamma.

Kinnetecknande for P. nigella iro bl. a. knopparne, hvilka
fore utsprickningen fro ansviilda och ofverst starkt vidgade pa
sitt fallet ir med P. chirysocephala, — Haren bli ofta, isynnerhet
pi vata stiillen, alldeles korta; de dro for Ofrigt fina men teml.
styfva och vid basen férsedda med teml. grof, svart knol, fargen
ir i spetsen fin graéaktig, in brun eller svart (upptill pa vexten).
Blomstrens diameter blir n. lika stor som hos P. fennica, men li-
cule iiro smalare. Akenierna iro 1.7—2 mm. och pappus 4—4.5
mm. langa.

Pa lés mullrik jord blir vexten stérre samt rikblommig; har
bli bladen dessutom mycket bredare och finnu morkare an pa
vanliga platser (de mellersta af aflingt omy. aggrund form; stan-
gelbladet nagon gang n. ovalt); ifven glandlerna bli ytterst ym-
niga och derjemte alldeles becksvarta. — Pa vata, fria stillen
blir stingeln intensivt fargad och rikligen stjernluden, holkfjallen
svarta och alldeles tyara i spetsen.

Forekommer pa fuktiga, helst torfaktiga iingar och ar hit-
tills antriiffad flerstiides i Evo (ymnig nira Juuvi) och Hollola
(isynnerhet kring Hersala); vidare 1 Karkol’ och mangenstades 1
Korpilaks, hvarest den stundom upptrader 1 storre mingd. I Sa-
halahti dr den samlad af D:r C. Leopold pa 2 stéllen (Perkio
och Mattila); pa Hangéudd férekommer en form med tata, langre
svyarta gliinsande har p& holkarne. — I Herb. Mus. Fenn. forva-
ras frin Ule&’ (K. Eberhardt) en annan mdjligen hithorande
form.

P. discolorata n.; Hierac. discolor. m. in sched. — Herb.
Pilos.’ Fenn., niis 51 & 52.

Glaucescens, circ. 30-35 (20—50) cm. alta. Lthizoma ho-
rizontale, mediocre. Stolones epigwi vel subhypogei. Caulis ad-
scendens, 1- raro 2-phyllus, superne medioque + pictus, parce vel
mediocriter stellatus et glanduliferus, inferne pilis raris — spar-
sis, 3—4 mm. longis albidis, superne setulis raris vel solitarius,
3—4.5 mm. longis, nigris nitidis vestitus, sub corymbo tomento-

- sus, sat conferte glandulosus et sparse setuliferus. J olia glauce-

J. P. Norrlin, Anteckningar ifver Finlands Piloselle, I. 115

scenti-viridia, sat crassa, szepe mucronata, tenuiter denticulata,
pilis margine raris, sat brevibus, nervo dorsali densiusculis vestita,
ceterum omnino glabra, oboyato-oblonga 1. oblongo- I. lingulato-spa-
50—70 3-5

7s eee 0.28 — 42};
vel oboblonga (f. intermedia); f. caulinum lingulato-spathula-
tum concayum marginibus et costa ciliatum floccisque raris sepe
adspersum, ceter. calvum. Corymbus confinium 3—6-cephalus, pe-
dunculis dense tomentosis, glandulis densis — sat confertis, setu-
lis rarioribus. Jnvolucra mediocria, sat lata, basi obtusa, medio
constricta, + obscura vel canescentia, floccis nullis — sparsis, glan-
dulis pilisque apice canescentibus + vestita. Sguame late, ba-
sales et inferiores late albomarginatz apice obtuse dorso obscure,
superiores in apicem sat latum obtusum livido-violascentem atte-
nuate, marginibus obscuris vel pallescentibus dorso sat lato nigro
1. obscuro. Calathidia sat magna, flosculis centralibus amoene
croceo-fulvis, apice rufis, marginalibus obscurioribus subtus spe

intense purpureo-coloratis, stylo colore flosculorum vel sordido,

at eu LEN §: 8—9
siccitate parum |. vix nigrifacto. — Inv. ——., D. circ. 28, L. 2.5,

5—6.5
Ach. 1.7—1.9, Pp. 4.5.

A simillimo P. ventricoso differt flosculorum et involucri squa-
marum colore folisque minus dentatis. — Variat fere omnino de-
pilata; occurrit quoque foliis acutis; ceterum haud nimis muta-
bilis.

In pratis humidis — humidiusculis sat late distributa at vix
nullibi frequenter per partes interiores et orientales Fenniz meridio-
nalis et mediz, regiones maritimas exceptas (usque ad 62° 10’ 1. bor.).
Etiam in regione Petropolitana adest sec. specim. in museo Aca-
demize Petrop. asservata.

En latt igenkainlg form, hvilken, om man franser blomfir-
gen, nastan helt och hallet Ofverensstiimmer med P. ventricosa,
med hyilken den af mig tidigare forenades under namn af Hier.
suecicum. Dessa bada former vaxa for Ofrigt ofta tillsammans
och kunna anses utgdra parallelformer i samma mellanserie. —
Blomstren ro innerst dunkelt citrongula; harifrin 6fvergar fir-
gen efterhand i brandgult och vid kanten dro de redan temligen
roda, hvartill bidrager den starka purpurfirgen pa kantblommor-

thulata — raro (f. superiora) sublanceolata (

116 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

nas undre sida. Holkfjallen aro i toppen blaaktigt violetta, men
ej sa starkt kolorerade som hos P. chrysocephala, som vidare skil-
jes genom de talrikare nedre fjallen och deras hvita kanter m. m.
Arten varierar stillvis obetydligt till bladform, indument och holk-
fjiillens bredd.

Hvad betriiffar utbredningen forekommer den mangenstiides
i sddra Tavastland; nordligast har jag funnit den i Korpilaks;
ifran Perho finnes 1 Herb. Mus. Fenn. ett ex. (saml. af F. Hell- -
strém), som dock ar defekt och derfor ej fullt sakert. Vesterut
har den antraffats 1 Vesilaks (Hj. Hjelt) och Kylmakoski (fran
hvardera stillet nagot afvikande) samt Kangasala (M. Lindén);
sdderut har jag funnit den i Thusby vid Jarvenpaa, der den del-
vis ar nagot skiljaktig fran den vanhga; afven fran Nurmiaryi
finnas exempl. i H. M. F. Kring S8:t Michel dr den icke salls.
Ofriga finska fyndorter 6sterut ro Pulsa (pA en ang nagra verst
fran stationen norrut rikligen), Kirjavalaks i Ladoga Karelen och
Viborg, der den samlats vid Teravala af Lektor Nervander. —
Den forekommer ffven i Ingermanland; deremot tillhora de af
mig i Notis. XIII, s. 426 citerade exemplaren fran Kajana icke niar-
varande art.

P& Atskilliga orter har jag tillsammans med eller 1 narheten
af forhandenvarande art funnit enstaka eller sparsamt upptra-
dande individer af dennes blomfirg men i andra afseenden afvi-
kande och hvilka antagligen aro bastarder med P. Swlani, pra-
tensis 0. a.

P. Kajanensis Malmgr. in Notis. Fauna et Fl. Fenn. VI, p.
19; Hier. decolorans Sel. ibid. p. 194, Norrl. in Bidrag sydostra
Tay. flora p. 182, forma. — Herb. Pilos. Fenn., n. 53.

Lete gramineo-viridis, circ. 830 (25—50) cm. alta. Rhizoma
tenue horizontale, parte superior! subadscendente. Stolones gra-
ciles, subhypogeei vel rarius epigei elongati atroviolacei. Caulis
strictus, sat tenellus, medio 1]. infra 1-phyllus basi atroviolaceus
1. purpureus ceterum virescens 1. ineequ. fuscescens, mediocr. stella-
tus et glanduliferus, inferne pilis brevibus — sat brevibus (1—2
mm. longis), tenellis, albis sat mollibus densis — sat confertis, su-
perne subdensis, 1—1.5 mm. longis albidis vel subobscuris vesti-
tus, sub corymbo leyiter -- dense floccosus, glandulis pilisque

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselle, I. 117

obscuris, sat brevibus subdense obtectus. Folia ssepius pauca,
late — sat anguste lanceolata (superiora) vel oblongo-lanceolata
. 50—120\
— oblonga (intermedia), sat magna a jp integerrima vel te-
nuissime denticulata, tenuia, mollia, late gramineo-vyiridia, sublu-
tescentia pilis brevibus vel brevissimis albis tenuissimis in utraque
pagina subdense — sat dense, margine dense neryoque dorsali
densissime pubescentia, efloccosa; f. inferiora suboyalia; f. cauli.
num inferius (infra med.) late lanceolatum subpetiolatum vel lan-
ceolatum sessile at non amplectens, pubescens, nervo dorsali cre-
berrime pilosum, subtus pass. floccis raris adspersum, id. superius
reductum, infra leviter floccosum. Injflorescentia corymbosa se-
pius composita, laxa: — sublaxa, 3—12-cephala, ramis approxi-
matis vel distantibus, pedunculis 5—7 mm. longis, obscure vire-
scentibus, subtomentosis — tomentosis, glandulis densis setulisque
tenellis nigris 2.5—4 mm. longis vestitis, squamis angustis. IJnvo-
lucra mediocria, cylindrica (deflor. ovoidea), basi ovoidea 1. an-
gustiori, obscura, glandulis pilisque nigris l. apice pallidioribus
mediocrit. vestita et floccis raris (basi sparsis) adspersa. Squame
basales angustissimee (latid. 0.3—0.4 mm.) lineales, albomarginate,
sq. inferiores lineari-subulate (latid. 0.7 mm.), sat elongate mar-
gine albido, superiores sublineares in apicem sat angustum,
subacutum attenuatse, intimz acuminate, exterlores margine an-
gustiore obscure virescente 1. pallescente. Caluthidia sat magna,
haud densa, flosculis fulvis apice rufis, stylo- vivo colore flosculo-
rum, siccitate fusco nigrescente. Ligule marginales sat distantes,
(siccit

138 \

J, D. 25-27.

4—5

subtus late rufo-striate. — Inv.

Species nobilis, habitu cum P. decolorante Fr. conyeniens,
at capitulis ete. ab hac distans. Foliis subintegerrimis lete gra-
mineo-yiridibus, sublutescentibus sat dense ‘pubescentibus, caule
dense pilifero, involucri squamis angustis ab omnibus vicinis flora
fennice facile distincta.

In pratis humidis turfosis ad oppidulum Kajana, ubi a. 1860
detexit Cel. A. J. Malmgren (in locis origin. dein anno 1883
ipse legi); ad Tikkalanniemi parceciee Sotkamo pluribi locis sub-
turfosis caspitosis ad oras sylvarum inveni. In gregibus parvis,
laxis vel sparse crescit. — Serotina. — In Tayastia meridionali,

118 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

Koski, in prato csspitoso leniter devexo (ad Hyviineula) et ad _
marginem sylye frondose (ad Valkjairvi) formam paullulum re-
cedentem ad sequentem var. spectantem a. 1868 collegi.

Genom de ljusa, lifligt grona, helbriiddade spetsiga mjuka,
mycket fin- och korthariga bladen, hvilka vid berdring kinnas
som sammet, den tathariga stiingeln m. m. ar P. Kajanensis ge-
nast skiljbar fran alla niirstiende former; den ir tillika en af
vara férnimligaste och p& samma ging sillsyntaste arter, ehuru
den antagligen i Kajana Osterbotten figer lAngt vidstracktare
spridning fin hittills ar bekant. Dess ritta standorter iro tufviga
smiirre (Polytrichum-birande) skogsiingar mot laggarne pa nagot
afhiilliga platser; har forekom den senaste sommar temligen
sparsamt i blommande exemplar, fastiin plantorna rikligen voro
omgifna af rosetter.

Pa alla de stiillen der arten 6fyerkommits af mg ar den
temligen spiid och ligviixt, men i Herb. Musei Fenn. finnes exem-
plar af iinda till 50 centimeters héjd med 20 cm. langa och ofver
4 em. breda blad, siikerligen uppvuxet p& bordig plats. — Pa
skiljaktiga viixtstiillen foriindrar den teml. obetydligt utseende och
egenskaper, ss. p& bar torf, der bladen bli mérkare och tjockare,
stolonerna gréfre krypande pi marken och starkt réda. — Blom-
stren ‘iro nigot glesa, konyexa, ligulerna rédtoppade. Huruvida
blommorna *decoloreras lingre fram pi sommaren”, sisom prof.
Malmgren (anf. st.) uppgifver, ar mig icke narmare bekant. —
Blomningen infaller sentida, eller samtidigt med .P. chrysocepha-
loides.

Af den iikta i Fries Symb. beskrifna Hierac. decolorans fran
Filefjeld i Norge har jag ej sett exemplar, men redan deskriptio-
nen ger vid handen, att foérhandenvarande form ir tydligen skild
frin densamma. Fj heller med andra P. decolorans narstaende
nordiska former, sidana jag sjelf insamlat mangenstiides 1 Norge
(Drivstuen, Kongsvold, Foldalen) eller haft tillfalle se 1 andra
samlingar, ir den niirmare 6fverensstiimmande, hvarfor den har
nu upptages som egen art, si mycket hellre som densamma tyd-
ligen ir en sjelfstiindig form, hvilken sikerligen ingenstades un-
der annat siirskildt namn finnes beskrifyen. Mojligen forekommer
denna art eller féljande varietet jemvil i nordliga Sverge.

J. P. Norrlin, Anteckningar ifver Finlands Piloselle, I. 119

P. Kajanensis var. 1 (var. excelsior m.). — Herb. Pilos.
Fenn., nis 54, 55.

A priori differt caule elatiore (30—60 cm.) et validiore, pi-
lis rarioribus et longioribus (longit. 2—3 mm.) et validioribus, fo-
liis obscurioribus vulgo magis latis et obtusis seepeque grosse den-
tatis, pilis longioribus et rarioribus, involucris altioribus (altid.
9—10 mm.), squamis latioribus, obtusis et latius marginatis nec
non calathidiis majoribus (diametr. usque - 32 mm.). — Variat
foliis lanceolatis.

Per magnam partem totius Fennie centralis, a Tavastia
meridionali usque in Ostrobotniam borealem (61 °—-64° 50‘) di-

‘stributa, at ubique raro. — Habitat in pratis humidis czespitosis.

Férnimligast genom bladen, hvilka aro starkare tandade,
dunklare och glesare hariga, i synnerhet pa 6fre sidan och i min-
dre grad mjuka, samt stérre capitula med bredare fjall skild fran
P. Kajanensis. 1 habituelt afseende ar differensen ofta ansenlig,
men d& anforda kinnetecken dro foga betydande och delvis afven
foriinderliga, sisom fallet air -med holkfjallens bredd och bladens
form och i nagon man Afven harigheten, och 4 andra sidan mel-
lanformer férbinda dem f&nnu niarmare med hyvyarandra, har jag
icke ansett niirvarande form kunna tilldelas hogre varde an det
af varietet. — Till mellanformerna kan redan ofvan citerade vaxt
frin Koski hinforas; enahanda form finnes afyen vid Ruhimaki
jernyigsstation, sividt démas kan af bladbarande exemplar. —
En annan mellanform forekommer vid Kirjavalaks i Karelen;
denna-liknar till habitus och bladform alldeles var. excelsior, men
bladens firg och hiarighet dfverensstimmer med P. Kajanensis;
de iiro breda och grofsigade i regeln, men exemplar med sma-
lare helbriiddade blad saknas der ej heller. Bladformen ar for
Sfrigt hos var. eacelsior underkastad betydande viixlingar allt ef-

ter lokalen. — Stolonerna, hvilka pa fasta eller denuderade stil-

len triida i dagen, fro fina, langa och morkvioletta.

Hittills antriiffad pA foljande stillen: Ylane (Kolva ”pa gras-
linda i tridgard”: J. Sablberg), Vesilaks (Hj. Hjelt), Lem-
pila (J. P. N.), Vanaja (Otto Collin), Ronni i Lammi (C.
Leopold), Hausjirvi (uassenius), Evo och Padasjoki samt
Pihlajavesi och Virdois (J. P. N.). Ifran Puolanko fines ett exem-
plar med tiitare harbekliidnad, hemtadt af hr M. Brenner.

9

120 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

P. Kajanensis var. 2. Foliis oblongo-ovalibus vel oblongo-
obovatis — elongato-oblongis grosse dentatis, hispidulis, caule sat
humili sub anthela tomentosa, involucris cylindricis angustis le-
viter vestitis, squamis paucis, sat latis, apice leviter attenuatis obtu-
sis, ligulis subtus leviter vittatis, stylo siccitate fulvo-fuscescente.

Ad Tjapoma regionis sylvaticee Lapponiz orientalis legit cl.
V. F. Brotherus.

Ar en temligen lagvixt, fran de foregaende tydligen skild
form, utmiirkt isynnerhet genom de smalare holkarne, bildade af
fataliga fjall, ‘som mot toppen i ringare grad afsmalnua och aro
mer trubbiga fin hos de andra formerna. — Bladen aro ljusa, be-
kliidda med n&got styfvare delvis krusiga har och iiro for 6frigt
af hogst viixlande form, som antagligen betingas af vixtplatsen.
_ Ar méjligen skild art eller underart.

P. Kajanensis. “concolor n. — Herb. Pilos. Fenn., nsis 56, 57.

Habitu ceterisque cum var. excelsiore convenit, at calathidiis
obscure luteis concoloribus mox distincta; distat quoque inyolucris
humilioribus, squamis latioribus magisque obtusis et marginatis,
apice vix coloratis. |

Planta rarissima adhuc modo e parccia Hollola Tavastiz
meridionalis cognita. Crescit in pratis cespitosis turfosis vel sub-
turfosis.

Denna siillsynta form bildar en tydlig mellanlank mellan
P. kajanensis och P. fennica; medan den till bladen och stolo-
nerna i det viisendtligaste dfverensstiimmer med den forres var.
excelsior, iro holkar och blom alldeles lika som hos P. fennica.
Nagon vidare mellanform till nagondera af nimnde vaxter har
jag ej patraffat.

E ; .. gue
Holkens dimensioner aro

?
5—6

kantblommorna 2.2 mm.

breda. Odlad uppgir diametern till 27 & 28 mm. och kantligule
till 2.5 mm. (allt p& andra ordningens capitula); hos var. excel-
sior, som odlats alldeles invid, blir diam. 29—32 och kantblom-
morna 2.7—3 mm. breda; den har tillika smalare fjill i blom-
stiillningen, mindre hariga holkar samt saknar stjernhar pa stjelk-
bladets bakré sida, hvilket deremot antriiffas hos P. concolor.
Nirvarande form férekommer i Hollola p& fingar bildade af

J. P. Norrlin, Anteckningar éfver Finlands Pilosellz, I. 121

kirr straxt under Tiirismaa, n. 6. sidan, afvensom vid Nygard
pi iingsmark under akrarne pa sjisidan, har dock i ringa mangd
pi ett enda stialle. :

P. Saelani m; Hierac. Sewlani m. in Notis. p. F. et FL.
Fenn. XIII, p. 426 (1874); H. Blyttianum Fr. Epicr. (p.p.); A.
fuscum et Blyttianum Auctt. Fenn. — Herb. Pilos. Fenn., nis
58—60.

Viridis, gracilis, 30—40 cm. alta. &hizoma horizontale,
gracile. Sfolones seepius subhypogei, sat graciles. Cawlis sat gra-
cilis, adscendens vel suberectus, vulgo subflexuosus, 1—2-phyllus
(in graminosis 2-—3-foliatus), basi leviter coloratus, superne vi-
noso-livescens vel fuscescens, mediocr. stellatus et glanduliferus,
inferne pilis albidis gracilibus, brevibus (longit. 1—1.7 mm.) sat
densis superne setulis subobscuris, sat brevibus (1.5--2 mm. long.)
raris — sparsis, sub anthela subdense floccosus — tomentosus glan-
dulis sat densis — confertis setulisque subobscuris, 2—2.5 mm.
longis, raris ]. sparsis vestitus. Folia vulgo anguste — elongato-
oblonga, rarius oblonga (vel solo fertili late oboblonga), 50-70
mm. longa, 7—13 mm. lata, apice attenuata vel rotundato-obtusa,
petiolata, ++ denticulata, viridia vel subgramineo-viridia tenuia,
seepius obscura et mollia — subflaccida et conduplicativa, mar-
gine et costa + ciliata, in utraque pagina sepe pilis brevibus
marginem yersus parce yestita, omnino nuda vel modo in margi-
nibus yestigia rarissima floccorum offerentia; f. caulinum efloc-
cosum. Anthela corymbosa sublaxa vel laxa, composita vel sub-
simplex (abortu), 3—10-cephala, ramis rectis post anthesin +
diffusis. Pedicelli breves (4—6 mm. longis), tenelli, subtomen-
tosi, glandulis nigris densis — confertis setulisque obscuris, me-
diocr. (2—3 mm. long.) sparsis vestiti. Involucra submediocria
vel minora, basi ovoidea, obscura, mediocriter glandulosa et pili-
fera qt leyissime floccifera. Squame anguste, sublineares, superio-
res in subulam sat angustam coloratam apice obtusiusculam atte-
nuate, exteriores dorso nigricante, marginibus sat angustis ob-
scuris vel nigricantibus. Calathidia mediocria — majuscula, fulva,
flosculis fulvis interioribus apice rufis, marginalibus extus intense

vittatis. — Inv. circ. =; D. c. 20—25, Ach. 1.4—1.6, Pp. 4—4.5.

—_
bo
lo

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

Caule graciliore, foliis angustis obscurioribus minusque pi-
losis capitulis minorjbus etc, a prioribus distincta..

Variat pilis brevissimis et raro sat longis (usque ad 5 mm.)
‘et dein flosculis + intense obscuris.

Per totam Fenniam -centralem a Nylandia usque in Ostro-
botniam borealem et Kajanensem (60° 10’—65 ° 1.) distributh; in
Tavastia passim satis frequenter et pluribi sat abundanter; in
territorius adjacentibus rarius obvia; in regionibus Fennize maxime
orientalibus et occidentalibus deest. Habitat in pratis humidio-
ribus, cespitosis.

Denna art har hos oss lange varit sammanford med andra
smalbladiga former, hvilka aga halfroda blommor, och dessutom
forvexlad med P. Blyttii, under hvilket namn jemval ett par
siirskilda, men nirstaende norska former sammanfattas; dessa skil-
jas fran P. Selani latteligen genom ligre, bredare holkar med
bredare och starkt trubbiga fjill, andra differenser att fortiga. —
Annu mer skiljaktig ar den frin den ratta P. fammea Fr,, till
~ hvilken art den jemval blifvit ford (jfr ofvan citerade Notiser, s.
426). Narmare ofverensstimmer den med foljande art afvensom
med en Osterut forekommande form, om hyilken snart narmare,
ifvensom med P. Kajanensis y. excelsior. Wuru skiljaktigt in-
tryck habitus hos sistberdrde form dn gifver, sa torde. den verk-
liga afvikelsen emellertid ej vara siirdeles betydande. Smalbla-
diga individer af P. Kajanensis v. excelsior och bredbladiga exem-
plar af P. Swlani aro ej sa alldeles latta att skiljas fran hvar-
andra, om man ocksé sillan ofverkommer dylika exemplar. Under
en mer typisk gestalt deremot kan nagon forvexling af naimnde
arter icke komma i fraga, hvarfor jag nu forbigdr att upprakna
differenserna dem emellan.

Blomfargen ar vanligtvis morkt brandgul, men visar sig stun-
dom betydligt blekare (tillfalligtvis?). Holkarnes hojd differerar
pai 1—1.5 mm., beroende dels pa exemplarets frodighet, dels pa
den plats de intaga i blomqvasten. Bladen fro mjuka, ofta
slappa och dubbelvikta, rent gréna, ofta med en lindrig skiftning
i gult eller ock nagot 1 morkblatt; bland titare gris bli de ofta
starkt tandade och uppstigande pa stangeln; nastan alltid bibe-
hilla de sin smala form; endast pa bordig jord tilltager bredden
i betydligare man. — I afseende & harigheten forefinnas har lik-
som i talrika andra fall afvikelser.

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselle, I. 123

Afven forhandenyarande arts centrum synes vara att sdka i
Tavastland, der den nistan i alla trakter antraffats och mangen-
stiides icke sillsynt. De nordligaste fyndorterna dro beligna 1
Kajana och norra Osterbotten (Limingo, Ulea—Kiiminki och Risti-
jirvi: M. Brenner). Vesterut 4r den antratiad 1 Ruovesi (J.
Sahlberg), Karkku och Ikalis (Hj. Hjelt); soderut flerstiides i
Nyland: Wihti (Otto Collin), Thusby vid Jarvenpiéa flerst.,
Esbo vid Kaitaus (O. Kihlman), Borga vid Krogsnis och Pyttis
(Saelan och J. E. Stromborg) afvensom i Sakkijarvi i sddra
Karelen (Blom); de ostligaste fyndorterna aro Libelits (M. Eu-
ropaeus och K. Hallstrom) och Riistavesi (Mela). I Savolaks
sir artens utbredning innu temligen ringa utredd;-den forekom- .
mer der mangenstiides 4tminstone kring S:t Michel. SAvidt slu-
tas kan af anforda orter, saknas arten 1 de vestligaste och ost-
ligaste delarne af vart floromrade.

Uti Fries Epicrisis s. 21 beskrifves fran Daurien en ny art
med namnet Hierac, rhodanthun, till hvilken auktor sjelf senast
ansett nirvarande och afven foljande art bora hanforas. Beskrif-
ningen ar emellertid 1 vasendtliga stycken afvikande fran P. Sw-
lani; deremot slar den temligen val in pa ett par vid Swir fore-
kommande former, hvilka derfér i F. Elfvings “anteckningar om
vegetationen kring Swir” s. 147 upptagits under ben’imningen H.
rhodanthum. Enligt originalexemplaret (i Svenska vet. akad. mu-
seum), som jag ar 1878 var i tillfalle att paogna, kan emellertid ©
den frimst afsedda och med deskriptionen dfyerensstimmande for-
men fran Swir-trakten icke betecknas med berdrde namn, men
méjligen vore att hitstilla en annan form, som d:r Elfving ta-
git vid Porog (och Vosnesenje); som till habitus 1 hog grad er-
inrar om P. Sejani, under hyilken den ock hittills varit stild i
finska musei samlingar, men fran hvyilken den dock vid nirmare
granskning visat sig vara tydligen skild. Jag vagar dock icke
utan férnyad undersokning afgora huruvida anforde original-
exemplar verkligen ir identisk med P. Selani eller med swiren-
saren, som jag i samlingen numera betecknat med namnet P. ver-
nicosa*), For synonymins skull ar jemval en vidare utliggning

*) Den skiljer sig frin P. Selanit genom ligre viixt, fastare, tjoc-
kare, gliinsande blad, som iiro oskaftade, bredare och sigtandade, nagot .

124 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

Ofverflidig, ty namnet rhodanthum kan icke lingre bibehallas
vare sig for betecknande af nagondera af dessa eller andra for-
mer, emedan detsamma hianfor sig till en’sa att siga samman-
satt vixt, som dertill ar angifven fran en nejd, der den sikerligen
icke forekommer och uppstalts pa grund af alldeles ofullstandigt
material. Originalet representeras nemligen af 2 individer, det
ena liknande ss. nimdt P. Selani, det andra ater ar en form af
P. suecica; hvarderas kainnetecken inga 1 beskrifningen. Den ur-
sprungliga etiketten i Swartz’ herbarium lyder: ”Hierac. Gmelini
— In glareosis Daurize”; har har sikerligen en lapsus uppkommit
genom etikettforvexling, ty exemplaren harstamma patagligen icke
_ fran Daurien, utan sannolikt fran nejderna kring 8:t Petersburg:

P. Pseudoblyttii m.; Hierac.* pseudo-Blyttii m. in Notis.
Fauna et Fl. Fenn. XIII, p. 427 (4874). — Herb. Pilos. Fenn.,
n:is,.61— 64.

Gracilescens, virescens, 830—40 (15—60) cm. alta. Rhizoma
et stolones fere praecedentis. Caulis erectus 1. subadscendens,
1—2-phyllus, basi leeviter coloratus, superne sat laxus, stepius in-
tense et obscure livescenti- vel vinoso-fuscescens, sat abundan-
ter farinoso-stellatus et mediocriter vel parcius glanduliferus, in-
ferne pilis albidis basi violaceis, mediocribus (2—3 mm. longis)
densiusculis — subdensis, superne setulis sat brevibus (long.
1—2 mm.), apice canescentibus basi nigris sparsis — solitariis
yestitus, sub corymbo tomentosus — densissime tomentosus,
sparse — dense glanduliferus et setulis solitariis — densiusculis
hirsutus. Jolia vulgo anguste 1. elongato-oblonga — oblonga, ra-

/ \

rius oboblonga 1. lingulato-spathulata Gare. apice sgpius ro-

tundato-obtusa, vulgo in petiolum sat latum attenuata (locis de-
nudatis fere sessilia), denticulata, opaca, virescentia leeviter sub-

ligre holk, hvilken efter blomningen har utdragen smal bas, smalare holkfjiill
med lingt utdragen mycket fin spets och hvitare kanter; de nedersta fjil-
len iiro isynnerhet mycket smala och utdragna. Blomstrens fiirg tir mot kan-
terna nigot ljusare, men i midten litet starkare brandgula iin hos P, Selani.
Skiljaktigheterna tiro antecknade enligt lefvande, i botaniska triidgirden kultive-
rade exemplar; den trifves hiir ypperligt och har uppdragits af frén frin Porog.

J. P. Norrlin, Anteckningar Sfver Finlands Piloselle, I. - 125

prasino-glaucescentia, margine pilis sat brevibus. et sat tenellis,
albidis, raris — sparsis ciliata nervo dorsali densius pilosa, ce-
terum omnino glabra vel pilis raris — sparsis pilosula; f. cauli-
num inferius basi sat late adfixum, sat dense ciliatum margine
nervoque dorsali sepe floccis raris adspersum, idem superius
(supra medium caulis insertum) parce ciliatum et subtus sepe
flocciferum. Corymbus subsimplex 1. normaliter compositus, 3—
10-cephalus, humilis et sat confertus, ramis 2—4 + remotiusculis, °
sat crassis patentibus — patentissimis leviter Icurvatis,. densis-
sime tomentosis glandulis haud dense vestitis. Pedunculi breves
(8—6 mm. longi) dense tomentosi, glandulis densis et seepe setu-
lis sparsis squamisque albidis angustis obtecti. Jnvolucra me-
diocria, basi ovoidea, sordide livido-nigricantia vel obscure vire-
scentia, sparse stellata — leviter floccosa (11—v) parceque pilosa
et glandulifera; inv. virginea ovali-cylindrica, deflorata inferne
sat ventricosa basi obtusa. Squame sat anguste, sublineares, in-
feriores sat breves albomarginatz seepe obtuse, superiores in
apicem longum denudatum obtusiusculum liyido-violaceum attenua-
te, exterlores margine obscuro. Calathidia mediocria — majuscula
flosculis centralibus luteo-vitellinis vel obScure citrinis apice rufis,
marginalibus. subfulvis, subtus stria obscure-purpurea ornatis; sty-
_lus et stigma colore flosculorum, siccitate parum vel yix obscu-
riores. — Inv. 72, D. 22-26, L. 2.2—2.4, Ach. 1.7, Pp. 4.5.

Habitu similitudinem quandam cum antecedenti offert, a qua
foliorum colore subprasino-glaucescente caule superne anthelaque
dense farinoso involucris floccosis nec non flosculis magis lute-
scentibus facillime dignoscitur. — In Fennia media autem pluribi
occurrit alia forma (= P.* fulvolutea m. in sched.), cum qua
planta exsiccata facillime confunditur, recedens foliis magis glau-
cescentibus, haud opacis, parcius pilosis, minus obtusis et elon-
gatis, caule pilis sparsis longioribus vestito, involucro altiore, de-
florato valde ventricoso, squamis latioribus et magis obtusis, latius
marginatis, calathidiis majoribus (diam. usque 32 mm. adtingens),
flosculis centralibus magis luteis.

Variat presertim in regionibus borealibus et orientalibus
caule pilis brevissimis parcissime vestito, densius farinoso et in-
tense colorato, quod forsitan modo a statione pendeat.

126 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fenniea II, n. 4.

Per totam Fenniam orientalem et centralem, ab isthmo Ka-
relico usque in Ostrobotniam borealem et Kajanensem (60° 20’
65 °) distributa, in pluribus territoriis Fennize medic et borea-
lis frequenter szepeque frequentissime et copiose obyia, in aliis
territoriis parcius vel raro. In Fennia austro-occidentali (Nylan-
dia, regione Aboensi et maxima parte Satakunte) omnino deesse
videtur. Habitat in locis humidis et humidiusculis — sat siccis,
septentrionem versus quoque campos collesque sat aridos abun-
danter incolit. — Sat serotina.

Denna art intager en af de friimsta rummen i Finlawds
Hieracium-flora och detta med hinsyn bade till kinnetecken och
utbredning. I sistnimnde afseende Ofvertriiffar den ansenligt P.
Selani, hvars vidstriicktare utbredning 1 sydvestlig riktning maing-
faldt uppviiges af de omfattande arealer niirvarande art ensam
bebor Osterut och iifven norrut. De hittills kiinda griinsorterna
for artens utbredningsareal iiro: Karelska niset (Nykyrka socken
pa nagra stillen), Evo i sddra Tavastland; Karkku, Kyré och
Ikalis (Hj. Hj elt) i Satakunta, Jurva (A. J. Malmgren) och
Vasa (Hj. Hjelt) i sodra Osterbotten, Gamla Karleby (E>iHeli-
strom) i mellersta Ostérb., Utajarvi med fl. orter (M. Brenner)
i norra Osterb., Kianto (E.- Fr, Lackstrom) 1 Kajana Osterb.,
Nurmis och Pielisjirvi (flerst. E. A. Wainio) i norra Karelen,
Kendjarvi, Gorka etc. i Onega Karelen och Kronoborg (Juslin)
i Ladoga Karelen. I trakterna kring Swir och Petersburg ir den»
icke antrafflad, hvarfor den ej synes utbreda sig utdfver Finlands
botaniska omrdde, mdjligen med undantag af nejderna Oosterom
Onega. Ofver artens spridning inom dess utbredningsareal sak-
nas nirmare uppgifter fran manga orter; savidt mig ar bekant,
forekommer .den sparsamt eller siillsynt séderut, men redan vid
62° n. l. upptrider den i mellersta Tavastland (Korpilaks etc.)
allmint, likas&i i norra Savolaks; i Kajana Osterbotten antriiffas
den 6fverallt. allmant och ofta i stor ymnighet. Den synes emel-
lertid icke vara si jemnt spridd som t. ex. P. swecica, utan trakt-
vis, ss. i mellersta Savolaks, ifven forekomma sparsamare eller
t. o. m. sallsynt (Suojarvi).

| forening med den -vidstrickta utbredningen star iifven ar-
tens forekomst p& standorter af betydligt skiljaktig beskattenhet.
Séderut trifves den helst p& friskare platser och visar sig allmiint

J. P. Norrlin, Anteckningar Gfver Finlands Piloselle, I. 127

afven pa vata angar; norrut upptrader den rikligt gruppvis pa
falt och faltbackar och fr ingalunda siillsynt pa helt torra stiil-
len. Den skyr ej heller skugga och antriffas pA torrare marker
ofta ymnigt i glesare yngre iti eller bland buskar.

Allt efter standorten bli dimensionerna ganska skiljaktiga,
men habitus haller sig temligen oférandrad. Deremot vixla fir-
gerna pa olika vaxtplatser betydligt, hvilket delvis Afven giiller
blomfargen, som i skugga bleknar i hig grad; p& vat iingsmark
bland Sphagna erhalla bladen en vacker stark anstrykning i bla-
gront (sjogront), samtidigt hvarmed vaxten pligar bli nistan all-
deles glatt. P& torra platser och ifven annorstiides inom de
nordliga och ostliga delarne reduceras haren och glandlerna pa
stangelns Ofre del, som pa samma gang antager en intensiv fiirg
och ymnigt beklades eller liksom pudras med stjernhar. I detta
tillstand ar den isynnerhet mycket litt att skilja fran P. Selani,
fran hyilken den vidare afviker genom tiitare blomstillning med
mer utstiende och starkt filtludna grenar, ljusare blomster och
fastare blad med tydlig skiftning i bligratt, m. m.

Langt svarare ar den att igenkinna fran ofvananforde P.*
Julvolutea (i Herb. Pilos. Fenn., n. 65, 66), sirdeles i pressadt
tillstand, da det stundom synes nirapa& omdjligt att med sikerhet
uppdraga granserna dem emellan. Sistnimnde form, som ir ut-
bredd ofver mellersta Finland och i sydostlig riktning antriiffas
annu pa Karelska niset, star till kannetecknen. alldeles mellan
P. suecica och P. Pseudoblyttii ; ifran den forra skiljes den genast
genom de nagot dunklare blomstren,:hos hyilka kantblommorna
iro brandgula och utvindigt starkt rédstrimmade. Ifran den se-
nare ater afviker den genom ljusare, blagréna icke matta blad,
som endast aro sparsamt hariga i kanterna och p& ryggnerven
och dessutom vanligen mer afsmalnande mot spetsen, hégre hol-
kar med mer trubbiga och hyitkantade fjill, stérre och glesare
blomster, som innerst dro gula niistan som hos P. swecica, men
mot periferin efterhand. antaga en dunklare firg. Angiende
denna iinnu icke fullt utredda form skall framdeles nirmare re-
dogorelse lemnas.

P. pulvinata n. — Herb. Pilos. Fenn., n. 67.
Viridis, subobscura, circ. 830 (25—45) em. alta. Rhizoma et

128 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I, n. 4.

stolones antecedentium. Cdulis sat crassus, erectus, 1—2-phyllus,
basi obseure-violaceus, superne laxus incrassatus intense livido-
violaceus (in apricis), sat abundanter floccosus et parce glanduli-
ferus, inferne pilis albidis, sat brevibus (2 mm.) sat densis — sat
confertis, superne setulis brevibus (1—1.5 mm.) basi nigris raris
— golitariis vestitus, sub corymbo tomentosus — dense tomento-
sus, densiuscule — dense glanduliferus, setulisque raris — sparsis
brevibus. Folia sepius pauca et distantia (inferlora marcescentia),
oblonga 1. oboblonga — anguste 1. elongato- 1. lingultoo-oblonga

60—100 ) : : s
(eo seepius obtusa, in petiolum longum alatum attenuata,
denticulata, mollia viridia obscura, supra marginem versus pilis
raris, infra seepe sparse costaque dense vestitus, margine sparse

ciliata (pilis 1—1.5 mm. long.) et parcissime floccifera; f, cauli-

12—14
ceolatum deorsum in petiolum latissimum subamplectentem attenua-
tum, ciliatum et sparse 1. raro pilosum, id. superius (in medio
caulis inser.) sessile 1. subsessile sparse ciliatum subtus floccis
sat densis adspersum vel (supra medium inser.) leviter subtomen-
tellum. Anthela utplurim. humilis corymbosa, subsimplex vel com-
posita, 3—10-cephala, ramis 3—4 patentibus — ditfusis, dense
tomentosis. Pedunculi breves (3—5 mm.) dense tomentosi, glan-
dulis numerosis. (at non conéertis) setulis brevioribus apice albidis
raris, squamis albidis. Jnvolucra humiliora, basi ovoidea, sordide
obscure virescentia vel viridi-nigricantia, parce glandulifera et pi-
lifera floccis sparse — sat dense adspersa. Sguame inferiores
subulate 1. anguste subtriangulares late albomarginatze, sup erio-
res sublatee sensim in apicem sat latum obtusum denudatum pur-
pureum attenuate, margine sordide pallescenti-viridi. Calathidia
majuscula, fulvescentia, valde convexa minus densa; ligule mar-
ginales distantes, breves, subtus leviter striate vel maculata.

Inv. 5, D. 22—25 (+27).

num inferlus magnum a apice oblongo- vel oblongo-lan-

A priori, cui anthela, caulis colore et indumento similat,
caule crassiore, foliis (paucis) viridibus mollioribus et latioribus
inferioribus marcescentibus, involucris latioribus squamis magis
latis nec non calathidiorum facie et colore recedit.

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselle, I. 129

In parecia Nykyrka isthmi Karelici (60° 20’) pluribi ad
margines sylvarum in lucis vel fruticetis apertioribus humidiuscu-
lis et in pratis humidis greges laxos formans; quoque in colle
herbido est visa. Extra fines floree nostre lecta est in Ingria,
secund. specimina a cl. Meinshausen in ”Herbar. flore Ingricz”,
cent. X, /; 1872, sub nomine *Hierac. decolorans” distributa*),
adnotatione “in pratis ad fossas et locis fertilioribus ad ostium
Newee fl. passim”.

Under en kortare vistelse 1 Nykyrka socken sommaren 1876
paitriifiade jag denna form flerstiides pa alla de stationer, som af
mig da besdktes, vaxande pa frisk mark i gles léfskog och bland
buskar samt afven pa Oppnare friska stillen, Ofverallt latt skild
fran andra arter genom de starkt kullriga nastan brandgula blom-
stren med glesa kantblommor, den upptill losa,. tjocka stiingeln
och de morkgrona, vanligen groftandade utdragna, fataliga bladen,
hvarfor jag ej tvekat att, oaktadt den korta observationstiden nu
redan upptaga den bland arterna, si mycket mer som densamma,
enligt ofvan meddelade uppgift, ifven forekommer i Ingermanland
och troligen ar utbredd ofver hela eller stérre delen af Karelska
naset.

Med P. pseudoblyttir pEcuae seit den i manga egen-
skaper, sarskildt hvad betraffar den starkt fargade gleshariga men
rikligen stjernhariga stingeln och blomstiillningen; ifven till vixt-
siittet, d. 4. forekomsten p& skuggiga stillen, likna begge arterna
hyarandra. Nagon mellanform till P. pseudoblyttii ofverkoms
dock icke; deremot funnos i trakten ingalunda sillsynt andra
former, forbindande den med de hir allmiint forekommande, P.
subpratensis liknande formerna.

P, wruginascens n. — Herb. Pilos. Fenn., n. 69.

) Subcesio-virescens, 80—35 (—50) ecm. alta. Rhizoma hori-

zontale. Stolones obscure violacei, mediocres. Caulis sat crassus
erectus vel adscendens, 1—2-phyllus, superne leviter livido-fusce-
scens, basi violaceus ceterum sordide virescens; abundanter stelli-
gerus et parcissime glandulosus, inferne pilis albidis, 2—3 mm.

*) Hance collectionem in Museo botan, Universitatis Vindobonze anno
1877 vidi.

130 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica LI, n. 4.

longis sat gracilibus sat densis — densis, superne setulis medio-
cribus (2—8 mm.) albidis 1. subobscuris, sparsis vel densiusculis
vestitus, infra anthelam subtomentosus, sat dense — dense (vy—v11)
elanduliferus et sat dense (1v—vi) setuliferus. olia oblongo-
obovata 1. oblongo-spathulata 1 oblonga — oblongo- 1. spathulato-
45-7080) 3-5
lingulata eae i

in petiolum latissimum subamplectentem attenuata, subintegerrima
vel tenuiter denticulata, mollia, opaca prasino-virescentia viva in-
tense pruinosa subczsio-glaucescentia vel subéruginosa, pilis bre-
vibus in pagina inferiori sparse — sat dense, in pag. superiori
versus margin. sparse — densiuscule hirsutula, floccis in nervo
dorsali sparse, in pagina inferiore (folii superioris) interdum par-
cissime adspersa; f. caulinum superius lanceolatum — late lan-
ceolatum sessile ciliatum subtus sparse stellata et seepe versus
margin. pilis sparsis .vestitum. Amthela corymbosa (vel subum-
bellata) composita 4--10-cephala, .ramis dense tomentosis. Pe-
dunculi sat longi (6—8 mm.) dense tomentosi et dense — sat
dense glanduliferi. Involuera subhumilia (altid. 8 mm.) basi
ovoideo-obtusa, medio constricta, sat floccosa parce pilosa et glan-
_dulifera. Sguame basales minute, inferiores late albomargi-
nate, superiores latiuscule sublineares in apicem obtusum Ii-
vido-purpureum attenuate, marginibus sat latis pallido- vel sor-
dide virescentibus. Calathidia majuscula rufo- vel ferrugineo-
fulvescentia, stylo siccitate fusco-nigrescente; ligule marginales
subtus striatee.

Ab omnibus vicinis planta viva foliis mollibus subcesio-vi-
rentibus subseruginoso-pruinosis, pilosis flosculorumque colore fa-
cillime dignoscitur.

In Karelia Ladogensi, parcecia Kurkijoki (Kronoborg) pluribi
(Otsonlaks, Ovaska, Migrili) in pratis fertilibus a. 1874 legit amicus
J. E. Juslin. Subsimilem at humiliorem latifoliam e regione
Swirensi (Wosnesenje) reportavit cl. F. Elfving. — Forsitan.
ad hance speciem ducenda quoque specimina ad *Lachtam” Ingrice
lecta et sub nom. Hierac. Blyttianum in Meinshaus. Herb. fl.
Ingr. cent. 1X distributa (mus. botan. Vindob.).

Plantam vivam in locis natalibus observare mihi non conti-
git; descripta est secund. specimina numerosa exsiccata in Kurki-

\ :
0.28—35—4 5] sepe obtusa, deorsum

J. P. Norrlin, Anteckningar 6fver Finlands Pilosellze, I. 131

joki lecta et plantas cultas optime vigentes, quas in horto botan.
e seminibus educavi.

Denna anmirkningsvirda genom den egendomliga blagra
bladfirgen fran alla Gfriga arter afstickande form synes ha sitt
egentliga centrum i nejderna kring sddra Ladoga, der densamma
tillika mycket naira ansluter sig till andra former med blomstrens
rodaktiga firg starkare utpriglad, att ddma af exemplar samlade
af doc. F. W. Elfving vid Swir-floden. Jag har uppdragit den
frin fré, erhallet fran Otsonlaks (Kronoborg) harstammande exem-
plar; i botan. triidgirden har den under en lang foljd af ar fro-
dats ypperligt, bildande tiita mattor, de der redan pa afstand falla
i dgonen: — Bladen iro hiir mjuka och tunna med alldeles jemna
kanter, hariga p& bida sidor; holken 8 mm. hog och 5 mm. bred;
blomkorgarne (af 2:dra iahiedn) 23—25 mm. breda af nagot 1
rostrédt dragande firg, kantblommorna 2.2—-2.3 mm. breda med
kanterna lange nagot inrullade.

P. onegensis m., Hierac. onegense m. in sched. et in F.
Elfving, Anteckn. om veget. kring Swir, p. 147 (Medd. Soc. F. et
Fl. Fenn. 2, 1878). :

Viridis, polycephala, circ. 30 (25—60) cm. alta. Rhizoma
horizontale, parte superiore spe adscendente. Stolones subhy-
pogei. Caulis sat gracilis, erectus, 1-raro 2-phyllus basi viola-
ceus superne livescens ceterum sordide virescens, mediocrit. stelli-
gerus et glanduliferus, inferne pilis tenellis albidis brevissimis
(longitudo | mm., in graminosis turfosis 1.5 mm.) dense — sat
conferte hirsutus superne setulis breviss. sparse —- densiuscule
vestitus, infra anthelam tomentosus, conferte (viti—rx) glandulo-
sus setulisque apice albidis, 1—1.5 m. longis sat densis — densis
(vi—vu) obtectus. Folia lanceolata 1. anguste lanceolata raro
38 = integerrima vel tenuiter
repanda et denticulata, viridia siccitate sublutescentia opaca, te-
nuia mollia exsucca, pilis albidis perbrevibus (1/. mm. longis) sat
dense — dense pubescentia, nuda vel in pagina inferiori (folii ©
superioris) locis apricis floccis tenuissimis levissime adspersa; f.
caulinum pubescens subtus sat abundanter flocciferum. Anthela
(fere P. pratensis) stepius sat densa 5—15- (—20-) cephala, ra-

(intermedia) suboblonga (

132 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IJ, n. 4.

mis 8—5 dense tomentosis glandulis sat confertis setulisque apice
albidis sparsis — sat densis obtectis, raro elongatis. Pedunculi
sseepius breves tomentosi, pilis glandulisque obsiti. Jnvolucra sat
parva et angusta, cylindrica, swpius parce pilosa et glandulosa
floccisque sparsis — sat densis stellata. Squame superiores an-
guste, sublineares, sepius in apicem brevem et obtusiusculum
‘roseo-violaceum attenuate, sat late albido- vel virescenti-mar-
ginatee (exteriores). Calathidia sat parva — mediocria (raro ma-
juscula: in cultis) lutea flosculis rarioribus, stylo obscuriore stig-
mate siccitate nigricante. Ligule marginales distantes subtus

concolores aut apice levissime maculatee. — Inv. Ss meee

3—38.5°
(—25).. Ach. 1.2—1.5, Pp. 4.

In graminosis humidioribus turfosis pili evadunt longiores
(1.5 mm.); occurrit etiam vestimento densissimo vel parciore.

Species insignis ab omnibus vicinis (stoloniferis, rhizomate
horizontali) capitulis parvis, angustis numerosis et indumento fo-
liisque distinctissima |

Planta orientalis infra limites Fenniz modo in isthmo Ka-
relico (parcec. Nykyrka pluribi) adhuc est lecta, at in territoriis
adjacentibus imperii rossici, que floree fennicse enumerantur, haud
rara esse videtur. E Wosnesenje et Schtjelki regionis Swirensis
am. F. W. Elfving specimina numerosa reportavit; in Karelia
onegensi (h. e. territorio e lacu Onega occident. versus sito) ad
Mundjiiryi et Dyoretz a. 1870 legi et e Koselma misit am. A.
Giinther. — Crescit in pratis, versuris aliisque locis graminosis
humidiusculis. ;

Extra fines floree nostre latissime est distributa. Specimina
exsiccata hujus speciei in collectionibus sequentibus vidi: in her-
bario Acad. Petropolit., verisimiliter in Ingria lecta; in herb. Uni-
versitat. Vindob., in coll. *Herb. Flora Ingrice” cent. X, sub
nomine Hierac. glomeratum Frool., minor, a cl. Meinshausen di-
stributa, indicatione “in pratis fruticetis hinc inde copiose;” alia
specimina lecta 2/, 1872 a Jos. Pantocsek ”in grami vallis Virnja
dol;” ("Jos Pantocsek iter hercegovinico-crznogoricum anno 1872
susceptum”, sub nom. WHierac. coilinum Gochnat.); in herbario
musei Parisiensis (Grenieri) e duobus locis Lithonie specimina
(s. n. Hierac. pratense) asservantur; ex Altai (Ledebour) adest

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselle, [. 133

forma proxima. E Silesia (Eulengebirge, Kunzendorft auf feuch-
ten Wiesen, vit 1875: Wolf) numerosa specimina pilis caulinis lon-
gioribus (2—2.5 mm. longis) densissimis, involucris parce floc-
cosis anthela setulis et glandulis dense vestita s. n. H. pratense
accepl. : .

En hégst utmirkt art, som ansenligt paminner om P. cymosa
eller nirst’ende genom de talrika kapitula, de sma glesa blom-
stren, de sma smala holkarne, de rent grona matta lindrigt 1 gult
skiftande utdragna helbriiddade bladen. Ifran niimnde arter iir
den skild genom de kantade holkfjallen och deras violetta toppar,
de tunna bladen utan stjernhar och den horizontala rotstocken
samt stolonerna, hvilka ater hinvisa till Awriculinew. — Ifran P.
‘pratensis, for hyilken den vanligast hallits, ar den latt att igen-
kinna genom de sma holkarne och holkfjiillens kanter och firg,
de tunna ytterst korthariga rent grona bladen, de korta tata ha-
ren p& stiingeln som ir spidare, m. m.; likheten mellan naémnde
arter dir i sjelfva verket hogst obetydlig. .

Efter lokalen forindras (traktvis) utseendet temmeligen, sar-
deles i afseende 4 indumentet, som stundom dr ytterst rikligt for-
handen, samt bladens form och dimensioner, som kunna bli finda
till 200 mm. lainga och 40 mm. breda; de flesta modifikationerna
visa exemplaren fran Swir; ifran andra trakter 4ro exemplaren
hvarken till habitus eller kannetecken foga olikartade. Exemplar -
samlade frah botaniska tradgarden i H:fors skilja sig blott 1 helt
ringa man ffan de vildtviixande individerna (fran Mundjarvi), ur
hvilkas froén de uppdragits.

Arten, som enligt ofvan intagna fyndorter utmirker sig ge-
nom synnerligen markerad och fran andra formers skiljaktig nnv.
vegetationslinie, férekommer troligen icke sillsynt pa Karelska
niset, der jag sommaren 1876 6fverkom den pa alla af mig da
besokta orter i Nykyrka. — I Flora Karelize Oneg., sid. 158, gar
den under namn af Hierac. flammeum. — Typexemplaren har-
stamma fran Mundjirvi och Nykyrka. _

P. dimorphoides m., Hierac. dimorphoides m. in sched. —
Herb. Pilosell. Fenn., n:ris 70-72.

Virescens, circ. 830—40 (25—70) cm, alta. Rhizoma et sto-
lones antecedentis, at validiora. Caulis sat crassus, erectus vel

134 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

adscendens, sepius 2-phyllus, superne et medio (szepe fere usque
ad basin) livido-fuscescens, dense floccosus et mediocr. glanduli-
ferus, inferne pilis rigidulis albidis mediocribus (2—3 mm.) spar-
sis — subdensis, superne setulis sat obscuris, raris 1. sparsis ve-
stitus, infra anthelam tomentosus dense glanduliferus (vir) et sat
dense setuliferus. Folia anguste oblonga 1. ang. oboblonga —

f ; Ms 60—100 : ; The

lineari-oblonga 1. ‘oboblonga aes 0.35—50; in graminosis in-
terdum duplo longiora), sensim in .petiolum longum attenuata,
apice obtuso — sublanceolato, dentata virescentia leviter prasi-

nantia vel subglaucescentia pruinosa, obscura vel pallidiora et
sublutescentia, opaca, supra pilis nullis vel raris subtus sparse
hirsuta et vulgo floccis leviter adspersa; f. caulina lanceolata L,
oblanceolata ciliata, subtus sat dense stellata. Anthela corymbosa
composita seepe densa, 5-polycephala ramis patentibus rectis, sparse
setuliferis et parcius glanduliferis. JZnvolwcra mediocria (8.5—9
mm. alta, 4.5—5 mm. lata) basi oblongo-ovoidea, sepius palle-
scentia, sat dense stellata pilis et glandulis parcius vestita, virgi-
nea ovolideo-cylindrica. Sguame@e sat angustee, subulato-lineares,
inferiores albomarginate, superiores apice angusto szepius inco-
lorato, marginibus pallescentibus 1. virentibus |. obscuris. Calathi-
dia majuscula colore fere P. Pseudoplyttii (vel paullulum. flaviora)
ligulis tubulosis, marginalibus subtus leviter striatis, stylo siccitate
vix obscurato. | .

Valde est mutabilis quoad inyolucri indumentum colorem etc.
nec non consistentiam foliorum at caule elatiore foliis elongatis
dentatis subtus flocciferis flosculis obscuris tubulosis a vicinis
semper distincta.

Var. a. pilis breyissimis mollioribus, foliis densius stelligeris
et lutescentibus, involucris seepe gracilioribus et obscurioribus (cfr
Herb. Pilos. Fenn., 78, 74); variat quoque foliis acuminatis.

Per partes Fennie interiores (62°— 64°.40’) terram duram
graminosam czespitosam planam vel leniter devexam passim —
satis frequenter incolens; var. q@. sat est rara.

Denna i mellersta delarne af Finland icke sallsynta art har
blifvit insamlad férst sedan Ar 1870, di den af mig forenades
med P. pratensis (resp. P. dimorpha), hvilken den ofta till habi-
tus 1 Ofverraskande grad liknar. Med denna art har den emeller-

J. P. Norrlin, Anteckningar fver Finlands Piloselle, I. 135

tid ingen egenilig sligtskap, utan anslutar sig 4 ena sidan allde-
les nara’ till P. Pseudoblyttii och & andra till en af mig 1 sam-
lingarna med namnet P. twbulascens (med stora gula blomkorgar,
tubulerade blommor, bligrénaktiga under stjernhariga blad etc.)
betecknad form, hvilken Ater medelst en mellanform ar forenad
med P. suecica (Herb. Pilos. Fenn., n. 78). Till vaxten ar den
dock gréfre iin angifna former och erinrar i detta afseende om
P. incrassata (hair nedan).

Bland vara Piloselle fir niirvarande form en bland dem:
som mest férindra utseende och egenskaper, om den ocksa ej
kan miita sig med P. suecica i verklig formrikedom, 1 det for-
‘inderligheten i de fleste fall beror blott af staindorten, kanske
ocks& regionen. Men &fvyen oberoende hiraf varierar den atmin-
stone hvad harens liingd betriffar. Betydligt afvikande ar 1 syn-
nerhet en helt kortharig form, som ofta till habitus ganska myc-
ket liknar P. detonsa. — Bade de lang- och korthariga formerna
har jag en lingre tid odlat; de halla sig hirunder konstanta och
frodas hogeligen samt sprida sig dessutom litt genom fron och
iro fordenskull synnerligen svara grannar for de flesta andra for-
mer, hvyilka genom dem litt undantrangas eller forqvafvas.

Ifran P. Pseudoblyttii skiljes den litt genom grofre vaxt,
tubulésa blommor, stirre holk med spetsigare fjaill samt mer ha-
riga p& undre sidan stjeruhariga blad; fran tubulascens ater ge-
nom mérkare blom, grénare mjukare samt hariga blad.

Arten iir insamlad fran flere orter i norra Tavyastland af
wag. V. F. Brotherus, samt i norra Karelen at doc. EK. A. Wai-
nio; i norra Osterbotten, Utajirvi, har mag. M. Brenner ofver-
kommit den. Af mig ir den antriffad i Pihlajavesi (flerst.), Kor-
pilaks, der den i nejden kring kyrkan ar teml. allman, i vestliga
delarne af Onega Karelen, vid Kirjavalaks i Ladoga Karelen
(kortharig), flerstiides i norra Savolaks (lisalmi) samt pa manga
stiillen i Kajana Osterbotten. Varieteterna, som utgora 2, kanske
3 former, iro siillsyntare, men forekomma nastan 1 alla de nejder,
der hufyudformen patraffats.

Utom Finlands omride torde arten nippeligen upptrada.
I Norge fdrekomma Atskilliga parallelformer, motsvarande serien
till P. suecica, men samtliga tydligen skilda fran de finska for-
merna.

Pa 10

136 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

P. Ladogensis m. in sched. — Herb. Pilos. Fenn., n. 75.

Gracilescens, snbglaucescens, circ. 25—30 (20—50) cm. alta.
Rhizoma horizontale tenue. Stolones graciles, seepius epigael +
violacei. Caulis sat gracilis strictus, superne leviter vinoso-fusce-
scens, 1—2-phyllus, mediocr. — sat dense stelligerus et glandu-
losus, inferne pilis brevibus (l—2 mm.) albidis sat tenellis sat
dense (v—v!I) obtectus, superne setulis brevibus (1—1.5 mm.) apice
sordidis l. canescentibus rigidulis vestitus, infra anthelam tomentosus
sat conferte glandulosus setulisque usque ad 2 mm. longis obscuris
— fuscoatris 1. apice canescentibus obsitus. /olia sublinealia, ob-

longa 1. oboblonga — oblongo-vel spathulato-vel simpl. lingulata
45—i70_ .- aa). ae Be LN ; é
(OS in fertiliorib. =~) raro latiora (late oboblonga) apice

sepius rotundato-obtusa, inferne sensim in petiolum latum atte-
nuata, denticulata, plana lete glaucescenti-viridia subprasina, pi-
lis tenellis brevissimis (0.5—1 mm.) margine sparse, nervo dorsali
dense — conferte et seepe in pagina inferiore (versus apicem) sparse
hispidula floccis rarissimis in margine adspersa, f. caulinum

: : 34—55° .
inferius magnum (4 >). elongato-oboblongum 1. lingulatum --

5—10 7?
suboblongum 1. sublanceolatum basi late adfixum, margine cilia-
tum nervo dorsali conferte et pagina inferiore sparse hirsutum,
subtus floccis leviter stellatum, id. superius minus, densius hir-
sutum et stelligerum. Corymbus humilis 3—5- (—10-) cephalus,
ramis 3—4 patentibus inferiore in fertilioribus seepe subremoto;
pedunculi breves tomentosi dense glandulosi sparse setuliferi,
squamis angustis. Znvolucra subhumilia sat lata basi obtusa, se-
pius efloccosa mediocr. glandulifera et pilis apice canescentibus
villosa. Sqguame basales sat minute, sublineares, albido-margi-
nate, inferiores subulate albomarginate et superiores late
in apicem sat latum obtusum denudatum vulgo incoloratum atte-
nuate, exteriores margine sat late denudato pallescente |. obscuro,
dorso nigricante. Calathidia mediocria — majuscula, obscure
lutea et subsulphurea, stigmatibus siccitate nigricantibus 1. fusce-
scentibus. Ligule marginales ante anthesin stria levi dein eva-
nescente notate. — Inv. — Ach. 1.6—1.7, Pp. 4—4.5.
Habitu sat est uniformis; variat vel pilis perbrevibus pube-
que uberiore in foliorum pagina inferiore et capitulis rarius pi-

J. P. Norrlin, Anteckningar éfver Finlands Pilosellx, I. 137

losis vel pilis mediocribus floccis rarissimis involucrisque dense
pilosis.

Stolonibus gracilibus, caule gracilescente stricto breviter hir-
sutulo foliis sublinealibus rotundato-obtusis lete virentibus a
confinibus distat. — Habitu et calathidis P. nigellam in memo-
riam revocat. — Inter greges P. suecica (sensu latiss.) et ,,P.
dubia (P. incrassata, f.) locum tenet.

Aream valde angustam secus oram boreali-occident. lacus
Ladogee occupat, at ibi (precip. ad Kirjavalaks) copiose obvia,
habitum notasque semper servans. In declivibus herbidis aliisque
locis subgraminosis gregatim crescit.

En bland de mer markerade och lattast skiljbara formerna,
men, sayidt hittills ar kindt, igande blott hogst inskrankt utbred-
ningsomrade. Under en resa i Ladoga Karelen 1874 observerades
den allmint och ofta i stor myckenhet kring Kirjavalaks, der den
helst trifves pa (A4ngs-) sluttningar och andra nagot grisbevuxna
stiillen och afven teml. allmiint pa friskare platser; afven i Rus-
keala antriiffades den pa en hardvallsiing 1 nirheten af marmorbrot-
tet; ifrin nimnde socken ir den vidare insamlad af lektor Hj.
Hjelt (vid Korpikallio) och mag. H. B. Zilliacus. For ofrigt
ir den blott tagen i Suistamo socken ,,pa en ang vid Suistamo-
jarvi< (V. F. Brotherus och Hj. Hjelt).

Artens systematiska plats ar att soka mellan en till P. sue-
cica gruppen horande kortharig form och en form af P. ,dubia”,
(P. incrassata). Ifran hvardera ar den litt skild genom den alldeles
upprita tithdriga stiingeln, de fina vanl. talrika stolonerna, de
utdragna vanligen starkt trubbiga ljusa i grablatt dragande bla-
den samt stjernharen pa stjelkbladens undre sida.

Endast i afseende 4 indumentet 4r arten. nagot forinderlig,
i det, sAsom ofvan angifvits, haren kunna bli an ytterst korta,
hyilket vanligen star i forening med ymnigare Iudd och har pa
stjelkbladens undre sida, in nirap& medellinga. Afven det all-
miinna yttre utseendet forindras blott teml. obetydligt pa skiljak-
tiga stindorter, Odlad och p& annan naken jord bli inflorescens-
grenarne laingt utdragna, holken mérk och harlos, men 1 stillet
uppbirande rikligen ludd samt ytterst ymnigt becksvarta glandler.

138 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

P. karelica m. in sched. — Herb. Pilos. Fenn., n. 76.

Viridis, c. 30 cm. alta. hizoma horizontale, tenue. Stolo-
nes subhypogei. Caulis mediocris erectus vel seepe breviter ad-
scendens, 1—2-phyllus, basi violaceus, superne leeviter livido-fu-
scescens, ceterum sordide virescens aut in aridis livescens, sat
abundanter stelligerus et glanduliferus, inferne pilis densis — sat
confertis (vi—vut) sat mollibus tenellis albidis, 1.5—2 mm. lon-
gis, superne setulis sparsis — sat densis vestitus, sub anthela
tomentosus, glandulis minutis confertis setulisque albidis vel sub-
obscuris sparsis -- densis (Iiv—vu), 1.5—2.5 mm. longis obtectus.
Folia late lanceolata — subanguste lanceolata raro lanceolato-

50—80
obovata (7550

cato-obliqua, viridia, tenuia, mollia, supra sparse pilosa, efloccosa,
subtus pilis brevibus sparsis — sat densis hirsutula, nuda vel le-
viter et tenuiter floccifera; f. caulinum sparse piliferum subtus
floccis densiusculis stellatum; f. stolonum pass. stelligera. An-
thela corymbosa, dense composita, 6—12-cephala, sat dense to-
mentosa glandulis minutis densis setulisque tenuis obtecta; pe-
dunculi breves. Jnvolucra submediocria viridi-nigricantia, sparse
— sat dense stellata, parcius pilosa et glandulosa. Squame sub-
late, inferiores late albido-marginate, superiores apice sat an-
gusto, obtusulo, incolorato, exteriores margine sat angusto subob-
scuro-virescenti. Calathidia majuscula obscure lutea, stylo conco-
lore siccitate fuscescente stigmate fumido-nigricante 1. lutescente;
ligule marginales evittate (ante anthesin subfulve et vittate).

Ad Kirjavalaks et Ruskeala Karelize Ladogensis presertim
supra terram molliorem anno 1874 mihi frequenter obvia. — In
Karelia boreali, Pielisjirvi, cl. Wainio legit formam forsitan h.
]., recedentem foliis obscurioribus et angustioribus, parum vel vix
flocciferis, pilis longioribus, squamis involucri apice violaceis et
flosculis obscurioribus.

En ganska utmirkt form, som emellertid synes aga blott en
mycket inskrankt utbredning. Till de flesta kannetecken star den
mellan P. amplectens och P. pratensis, men huruvida dess syste-
matiska plats ar att sdka mellan namnda arter vagar jag finnu
icke yttra mig om. Ifran den forra skiljer den sig genom kor-
tare, tandade, mjukare, titare hariga och dessutom stjernhiriga

0.5, raro 0.3), repanda et dentata apice seepe pli-

J. P. Norrlin, Anteckningar 6fver Finlands Piloselle, I. 139

blad samt smalare, dunklare, stjernhariga holkfjill; fran P. pra-
tensis ater genom renare grona, tandade, bredare och svagare
stjernhariga blad, mer ljuskantade holkfjall, storre blomkorgar
samt lagre vaxt och kortare ljusare har.

Pa de ofvan anforda orterna upptriider den mycket likfor-
mig, men i de omgifvande trakterna antraftas nirliknande former,
med hvyilka den mojligen genom mellanformer sammanflyter.

P. pratensis Tausch. in Flora 1828, Koch. Syn. FI.
Germ., ed. 2 p. 515 (sub Hieracio); Hierac. dimorphum Norrl.
Bidr. s. 6. Tav. Flora, p. 182, 1870 (parum differens); H. elatum
Lindeb. Hieracia Scand. exsicc. n. 102 (1878).

Per Fenniam (sensu lat.) meridionalem et mediam, partes
maxime occidentales et orientales exceptas, usque ad lat. bor.
62° 30’. In regionibus interioribus hujus territorii frequenter ob-
via, loca fertiliora preecipue incolens.

Hier. pratense Fr. in Herb. normal. VI, 10 et Epicr. (saltem
ex parte) et Auctt. Scand. (= H. pratense var. obovatum Tausch.
l. c.) est propria species, cui nomen P. (Hier.) horticola propono;
hee in Fennia haud obvenit.

Denna for alla botanister i mellersta Europa vilbekanta art,
som pa skandinay. halfon antriffats blott i Smaland, ager 1 Fin-
land temligen vidstrickt utbredning och forekommer mangenstia-
des, kanske p& hela striickan fran Ladoga till sydostra Tavast-
land allmint eller delvis t. o. m. mycket allmint och ofta i teml.
stor ymnighet. Den ar neml. mycket allm. i Nykyrka och andra
stiillen pi Karelska niiset, likas& kring Kirjayalaks och pa Va-
lamo ifvensom allman i sydéstra Tavastland; den ar vidare spridd
i Korpilaks och 8:t Michel (t. allm.). Gransorterna der arten pa-
triiffats fro fdljande: Helsingfors och Thusby (Jarvenpaa) 1 Ny-
land, Tavastehus trakten (Otto Collin), Karkku i Satakunta (Hj.
Hjelt), Jyvaskyla (Brotherus) och Hankasalmi i norra 'Tavast-
land, Pieksiimiki i norra Savolaks (hirifrin dock sedd utblommad
och halfyissnad, hvarfér uppgiften ej ar fullt siker), Libelits (M.
Europeus och K. Hallstrém) och Palkjarvi (Hjelt et Brothe-
rus) i norra Karelen. — Tidigare uppgifter ifran langre mot nor-
den beliigna orter bero pa forvexling med P. dimorphoides, kanske

140 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I, n. 4.

ifven med P. pilipes. — I hela Onega Karelen antriffade jag
den icke och ej heller fran Olonets Karelen ar den insamlad,
hvarfor grinsen 6sterut synes mycket skarpt markerad, enir den
i Ladoga Karelen ar allman. I de vestligaste delarne af landet
saknas den likaledes *).

Pa denna art har jag vid Nygard i Hollola pa en sluttning
antraffat sittande fran birdtter utgaende rosetter. — Arten for-
indrar allt efter lokalen betydligt utseende, men till de mer ya-
riabla arterna kan den hos oss icke raknas. Har och hvar ha
Atskilliga tydligen afvikande individer vil iakttagits, men alltid
si sparsamt att de forefalla vara blott hybrida bildningar. En-
dast en form med smalspetsade gronare blad utgor jemte nagra
andra troligen sjelfstandiga varieteter. — Ifran den medeleuro-
peiska afviker var form (dock ej alltid) genom nagot langre har
och smalare holkfjill; en dylik forekommer ocks& i Schlesien och
norra Tyskland. Afven den smaliindska har bredare {jill och
obetydligt kortare har; sadana exemplar saknas dock ej heller i
Finland.

Da jag i tiden under namn af H. dimorphum uppstalde
nirvarande vaxt som ny art, skedde sAdant under antagande att
den af Svenska botanisterna beskrifna och i exsiccatverk (H. N.
VI, Lindeb. exsicc. n. 15) utdelade vaxten vore den akta Hier. pra-
tense, af hvilken jag forst ar 1874 fick se exemplar under riktig
benimning (i Hierac. europ. exsiccata). Genom flere originaler
af Tausch afvensom talrika i Tyskland af sakkainnare bestamda
exemplar har jag sedermera kunnat fullt ofvertyga mig om att
min HH. dimorphum liksom den smaliindska H. elatwm Lindeb.
iro att hianfodras till H. pratense, ifran hvilken ofvan anforda af
svenska auktorer likbenaimnda vixt ir tydligen skild, sasom ocksa
lektor Lindeberg (i Hier. Sc. exs. 1. c.) framhaller**). Enligt

*) I H. M. F. finnes viil ett exempl. inlemnadt fran ,,Kimito“, men
uppgiften pa etiketten férefaller tvifvelaktig. ;

*®) Till denna art féres (anf. st.) jemviil en vid Areskutan i Jiimtland af
S. och KE. Almgqvist upptiickt form, med hvilken densamma ifven ager en nog
stor habituel likhet. Denna nordiska form synes mig dock saviil pi grund af
olikheter i kénnetecknen (indument, blomstiillning, holkfjiill och troligen afven
blomkorgarnes dimensioner och mijligen fiirg) som forekomsten tydligen skild fran
P. pratensis. Annu mer skiljaktig i yttre mitto air den frin P. flammea, dit

J. P. Norrlin, Anteckningar Sfver Finlands Pilosella, I. 141

original exemplar af Tausch (i Universitetets i Wien botan. mu-
seum) ar denna art identisk med var. obovatum, om hvilken auktor
(Flora 1828) sager: ,,in hortis qua H. cymosum et collinum oc-
currit, et forte est var. cultura orta‘. Fér betecknande af denna
form kan namnet obovatum icke bibehallas, di redan en form
bland Arechieracia bir enahanda namn af tidigare datum.

Hierac. dubium, H. fallax et H. glomeratum Auctt. fenn.
(et suecic.) greges sistunt formas numerosas amplectentes, quarum
plures minus graviores et quoque nonnullas insigniores adhuc non
satis extricate h. 1. tamen omisimus; in adnotationibus futuris ex-
positionem harum formarum pleniorem dare tentabimus.

P. pilipes Sel. in Meddel. Soc. F. & FI. Fenn., VI, p. 183,
(ex parte), sub Hieracio (1881). — Herb. Pilos, Fenn., n. 79.

Prasina subglaucescens, circ. 25—380 (20—50—70) em. alta.
Rhizoma horizontale, + elongatum vel breve et descendens. (In-
noyatio per stolones immersos vel epigaeos tenellos et rosulas ses-
siles). Cauwlis mediocris erectus |. adscendens, virescens 1. superne
leviter livescens, nudus vel inferne 1-phyllus, usque ad basin sat
dense stellatus — floccosus, medio et superne raro — sparse stel-
ligerus, inferne setulis albidis mediocribus, 2—2.5 mm. longis sat
densis ([v--vI) superne pilis nitidis subobscuris solitariis — raris
hirsutus, sub anthela subtomentosus, sat dense glanduliferus, setu-
lis nullis vel solitariis. Folia anguste — sublate lanceolata vel
oblonga (S30) superiora spe (precip. locis magis denudatis)
longe acuta |. acuminata, integra vel tenuissime denticulata, in-
tense prasina vel (locis subnudis) subglaucescentia siccitate facile
nigricantia sat obscura, subtus sparse — sat dense stellata et hir-
suta, supra efloccosa vel lviter stellata setisque raris — sparsis,
2—3 mm. longis hispida; f. caulinum inferius anguste — lineari-

i (20—40)
anceolatum gay > Supra fere glabrum, subtus marginem versus

lektor Almqvist anser den bira firas och med hvilken den iifven i systematiskt
hiinseende torde vara niirmare férvandt. Enligt min uppfattning kan den icke
forenas med nigon hittills beskrifven art.

142 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I], n. 4.

et in costa pilosum, sat dense stellatum — leeviter floccosum, mar-
gine spe parce glandulifero; id. superius (in medio caulis vel
supra inser.) reductum bracteiforme. Anthela corymbosa subsim-
plex vel sepius composita, 4—15-cephala, ramis elongatis aut
brevibus, approximatis vel distantibus, inferiore seepe longe re-
moto. Pedicelli 3--6 mm. longi, depilati, subtomentosi et sat
dense glanduliferi. Jnvolucra minora — sat parva, basi obtusa
medio lviter constricta, obscura vel subpallescentia, parce stel-
lata — leviter floccosa glandulis obscuris vel fuscocerinis szepe
elongatis mediocr. vestita, depilata vel pilis apice longe canescen-
tibus (1. obscuris) raris — sat densis circ. 2 mm. longis villosa.
Squame inferiores subulate vel lineares (basales) albomarginate,
superiores sublate, in apicem sat brevem et latum denudatum
obtusum attenuatze, exteriores seepe pallide marginatee. Calathidia
mediocria, haud densa, lutea subsulphurea, stylo concolore stigmate
siccitate nigricante vel fumido-lutescente. Ligulz marginales la-

Be LD 9929s ian 2 eee

ceratee concolores. — Iny. =e

1.6—1.s, Pp. 4—4.3.

Caule subnudo foliis prasinis glaucescentibus acutis involu-
cris humilibus truncatis a fere omnibus vicinis dignoscitur.

In Fennia haud est nimis multiformis at sat mutabilis sec.
stationes diversas quas incolit. In graminosis macrioribus folia
evadunt tenuiora magis obscura et elongata minus acuta (sepe
anguste oboblonga) pilis magis albis tenellis et crebris, caulis
debilior 1—2-phyllus; in denudatis folia sunt latiora (late lanceo-
lata — subelliptica) magis glauca setis sat validis parce vestita.

In Fennia media et boreali (62—65 et ultra) passim — satis
frequenter at fere semper tantum parcissime obyia. Loca macri-
ora, dura arenosa presertim inhabitat, ubi semper humilis; in
fertilioribus sat elata facile evadit. Parum distans adest in regio-
nibus maritimis Fenniz austro-occidentalis. — Formam sat rece-
dentem e Rovaniemi (66° 30’) et Kalkkivaara Lapponie Kemensis
(67° 30’). reportavit cl. EK. A. Wainio.

Denna form har hos oss foretridesvis representerat P. ,,du-
bia”, under hyilket namn densamma och alldeles niirstiende bl. a.
‘ifven af svenska botanister betecknas. Hos oss har angifna benam-
ning i Ofrigt tilldelats en miingd delvis nog heterogena former, for-

J. P. Norrlin, Anteckningar Gfver Finlands Piloselle, 1. 148

bindande P. suecica med P. cymigere och utmarkta af grigréna
eller 1 blagront skiftande vanligen borsthiriga blad och. breda
samt ofta stora holkar, hvarjemte-den typiska formen karakteri-
serats genom krypande rotstock.

Under sin normala gestalt, d. v. s. pA magra teml. torra,
svagt bevuxna platser tir forhandenvarande form ganska litt igen-
kanlig fran ofriga genom den nistan bladlosa stiingeln (st. bladet
sitter da alltid ligt), de morka, tjocka glest borsth4riga, undertill,
stundom ifven ofvan, stjernhariga bladen, af hvilka det 6fre hir
alltid ar skarpt (och langt) tillspetsadt, och de liga tvara holkarne.
Men flere af dessa egenskaper viixla starkt pd afvikande viixt-
stillen och 1 sa fall ar bestimmandet forenadt med sy&righeter,
Dimensionerna forandras i ovanligt hég grad redan pA platser af
ringa skiljaktighet. Pa nagot griisbevuxna stillen bli bladen slappa
morka gragrona, deras spets mer afrundad, haren finare liksom
pa stingeln, som derjemte nu blir 1 —2-bladig, spiidare m. m. Afven
blomstallningen yaxlar ansenligt och likas& indumentet pa hol-
karne, hyilkas dimensioner ansenligt fdriindras efter lokalen. De
nedre holkfjallen ha normalt tydliga bleka kanter; p& de yttre
langfjallen finnes eller saknas en dylik. — Jemte dessa tillfilliga
modifikationer forekomma atskilliga, sisom det synes, sjelfstiindiga
varieteter, hvilkas uppriknande dock ma lemnas Asido.

Ifragavarande form ir utbredd foéretradesvis i de nordliga
delarne af landet. I norra Sayolaks och Kajana Osterbotten
(Sotkamo, Paltamo)antriiffades den af mig nistan pa alla statio-
ner, men endast glest spridd, sillan ett tiotal exemplar tillsam-
mans och helst viixande pA torr mager fast grund. I vara sam-
lingar finnes den vidare fran Uleaborg (W. Nylander), flerst.
fran sédra och mellersta Osterbotten (Qvarken: Th. Simming,
Kankaanpiai: A. J. Malmgren, Gamla Karleby: F. Hellstrom,
Vasa: H. Hjelt, Larsmo: Schalin), fran Viitasaari och Kon-
ginkangas (V. F. Brotherus) samt Keuru (T. Szelan) och Pih-
lajavesi (J. P. N.) i norra Tavastland, Kuopio (A. J. Mela) i norra
Savolaks, Maimalampi och Suojiirvi (var.) i Onega Karelen och
Ruokolaks (var.) i sddra Savolaks (R. Hult). Sydligast har jag
funnit den i Korpilaks. — En mycket liknande kanske identisk
form finnes vidare p& Aland (och i Uppland) samt Nyland. —
Den finnes troligen ocksa i norra Sverige, derifrin jag (Helsing-

144 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

land: ee V. Arnell) sett exemplar, som knapt iro skiljbara fran
vara. Afven den i Lindebergs exsiccater n:o 17 (var. alpestre a)
utdelade formen ar blott obetydligt skild fran den finska formen.
En mer afvikande men troligen icke som egen art eller underart
skiljbar form forekommer i Sodankyla och Rovaniemi, utgdrande
silunda en bland de lingst mot norden framtrangande represen-
tanterna af Finlands Piloselloider.

Den ofvan lemnade beskrifningen afviker fran auktors de-
skription specielt hvad capitula betriffar, beroende antagligen
pai materialets beskaffenhet och mojligen afven pa niarvaron af
en annan form (nara P. pruinosa), af hvilken en individ ingar i
sammansittningen af originalexemplaret i herb. mus. fennici.

‘“P. inerassata n.

Prasino-glaucescens, valida, circ. 45 (80—75) em. alta. Rhi-
zoma crassum descendens. Flagella seepe numerosa cauliformia.
Caulis crassus, erectus seepe subflexuosus, virescens vel superne
leeviter livescens, 2—3-phyllus, sat dense floccosus — subtomen-
tosus, parce glanduliferus, inferne pilis sat rigidis sparsis c. 8 mm.
(2.53.5) longis albidis basi obscure violaceis, superne setis ra-
rioribus yestitus, sub anthela tomentosus 1. subtomentosus, parce
glandulosus setisque “nitidis 2.5—4.5 mm. longis nigris aut apice
canescentibus sparse hispidus. /ol/a lineari — anguste oblanceola-

10-17
denticulata, sat, crassa, prasino-glaucescentia, supra calva vel floc-
cis raris adspersa setisque raris 2—2.5 mm. longis hispida, subtus
raro — sparse stellata parce hirsuta, nervo prominente crasso;
inferiora marcescentia; f. caulina sensim decrescentia angusta
acuta basi lata inserata cauli adpressa, costa et margine ciliata,
supra nuda — sparse stellata subtus leviter floccosa. <Anthela
irregularis szpius composita, paniculato-corymbosa, polycephala
(in macris subgraminosis evadit corymbosa subsimplex pauciflora),
ramis yalidis incurvato-patentibus, dense tomentosis parce glan-
duliferis et sparse setosis; pedunculi sat breves. Jnvolucra sat
humilia -— subhumilia sat lata basi sat obtusa vel ovoidea, sx-
pius obscura, sparse stellata — sat dense floccosa glandulis (spe
raris) pilisque apice canescentibus mediocriter vestita. Squame

50-12
ta vel oblonga vel oblongo-lanceolata, raro lingulata (5; ae 02-0),

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Pilosella, I. 145

inferiores subulate albidomarginate, superiores sat lata,
sepe marginate, in apicem sat latum obtusum szepe sublivyescen-
tem attenuate. Calathidia mediocria, lutea, flosculis paucis (6 in
diam.) stylo et stigmatibus concoloribus siccitaté haud obscuratis.

Ligule marginales integra concolores. — Iny. “j— ame D. 20, Lm.
2.2—2.3, Ach. 1.6—1.7, Pp. 4.5. |

Faciem externam locis diversis facile mutat; in graminosis
macris aliisque locis duris sat macilenta evadit cet., at caule multi-
folio et rhizomate norm. descendente ab omnibus antecedentibus
atque floribus majoribus, involucri squamis latis marginatis a se-
quentibus (P. prwalta excepta) recedit.

E locis sat numerosis Fennize borealis et mediz et quoque
meridionalis pres. e regione maritima adhuc est cognita at sem-
per parcissime obvia. — Loca arenosa presertim amat. Forme
subsimiles, vel varietates hujus sistentes vel ad alias species perti-
nentes, per fere totam Fenniam haud raro inveniuntur.

En i vara lokalfloror under olika namn (fH. dubium, fallax
etc.) giende temligen variabel art, som derjemte efter standorten
antager ett ganska afvikande utseende, men hvilken under sin
normala gestalt icke fr synnerligen svar att skilja fran narsta-
ende. Upptraidande. pa nagot losare jord blir den mycket hog-
vixt med sirdeles grof stangel, hvars dimensioner Ofverga de fle-
sta andra formers. Blomstren iro medelstora, af gul farg (ungef.
som hos icke dunkel P. suecica) med icke flikiga kantblommor;
holkarne iro nedtill nagot tviira och pa midten litet hopdragna;
de nedre holkfjallen iro tydligen kantade, de Ofriga teml. breda,
trubbiga. — Pa tufviga magra ingar och torr mager fast jord
blir vixten betydligt spadare samt fablomstrig.

Formen, sidan den ofvan beskrifvits, har antraffats pa at-
skilliga stiillen 1 Kajana Osterbotten, vidare i Kuusamo (Hannili:
E. A. Wainio), norra Savolaks (Ryhalanmiki i lisalmi), Vasa
(R. Laurin), Luhanka (Wainio), Korpilaks och Jyvaskyla (flerst.)
samt Helsingfors (J. P. N.), Hogland (M. Brenner). Obetydligt
afvikande iro exemplaren fran Karkku (Hj. Hjelt), Lammi (Ion-
ni: C. Leopold) och Onega Karelen (Santalo: G. Selin). All-
deles nirstiende former dro insamlade i Tohmajarvi och Palk-
jirvi (Hj. Hjelt och V. F. Brotherus) samt vid 8:t Michel. —

146 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I, n. 4.

Till den ansluter sig vidare Atskilliga andra niirliknande former,
deribland en med glatta helbriiddade blad, sparsamt stjernharig
stiingel och breda holkfjill med breda hvitaktiga kanter ar spridd
i hela Ostra Finland fran Swir anda till Kuusamo. — En dnnu
mer skiljaktig form eller art med stora capitula, utdragna flock-
‘likt stilda inflorescensgrenar m. m. fdrekommer i sydvestliga de-
larne af landet. Emedan jag hoppas instundande sommar bli 1
tillfalle att i naturen nirmare kunna undersoka sistberorda och
andra i nyssniimnde trakter upptraidande narstéende former synes
en nirmare framstillning af desamma nu lampligast bora tills-
vidare uppskjutas.

Ifragayarande art har jag niistan aldrig lyckats ofverkomma
i stérre mingd pa en flack lika litet som de nirstaende; vanhiigen
patriiffas blott en och annan individ, som pa losare jord antager
en nigot busklik form i fdljd af ymnigt framtraidande blomba-
rande flageller.

P, austerula n. — Herb. Pilos. Fenn., n. 96.

Virescens, hirtella, cir. 55 (45—75) cm. alta. Rhizoma breve
sat crassum descendens. Caulis virescens erectus, 3—4-phyllus,
subtomentellus, inferne seepius eglandulosus setis gracilioribus sat
brevibus (circ. 1.5 mm. longis) albidis basi violaceis, horizontali-
bus sat densis — sparsis hirsutus, superne et sub anthela sparse
-- gat dense nigroglandulosus setisque obscuris, 1.5 mm. longis
raris yestitus. Jolia anguste — lineari-oboblonga 1. oboblongo-lan-

‘70—90 5—10 ene :
ceolata 1. lanceolata ( —— (),40—4 s) prasino-viridia |. vi-

7-16 0 1

rescentia, tenuiter denticulata vel fere edentula, supra nuda vel
parciss. stellata setisque brevibus (c. 1.2 mm.) sparse hirta, sub-
tus sparse — densiuscule stellata et sparse — sat dense hirsuta,
exteriora denticulata latiora sepius marcescentia; f. caulina
cito decrescentia, linearia, media supra glabra vel marginem ver-
sus setis floccisque raris vestita subtus leviter subtomentella hi-
spida et sepius + glandulifera (glandulz quoque in margine vers.
apicem fol. inferiorum haud raro adsunt), su periora bractei-
formia. Anthela corymbosa composita sublaxa polycephala se-
pius regularis, ramis patulis rectis, pedicellis 5—5 mm. longis
subtomentellis — subtomentosis glandulis sat densis setisque ra-

J. P. Norrlin, Anteckningar Sfver Finlands Piloselle, I. 147

ris obsitis. Znvolucra minora cylindrica swpius obscura, floccosa
+ glandulosa et pilis apice canescentibus parce vestita. Squame
inferiores anguste lineales acuminate submarginate, superiores
sat anguste subulato-lineares, subacute immarginate. Calathidia
parva lutea ligulis styloque concoloribus. — Inv. sams D.16—17,
Ach. 1.9—2. Pp. 4—4.2.

In Ostrobotnia Kajanensi et Savonia boreali (lisalmi) passim
satis frequenter, locis preec. sabulosis 1. arenosis sparse crescens.
— Forma parum insignis ad Cymigeros jam propius accedens.

Narvarande form, som férst senaste sommar blef uppdagad,
stir till kinnetecknen mellan foregiende art samt P. pubescens
eller snarare den har nedan under namn af P. firmicaulis upp-
tagna arten. Ifran fodreg. star den redan temligen langt och ar
litt skild genom spidare stingel med kortare har, mer grona
matta blad, talrikare, smalare capitula med smalare met spetsiga
fjill, smirre blomster m. m. och fran den senare genom strafvare
‘tiitare nigot lingre har, stérre holkar, corymbés blomstillning,
samt blad och blomfarg m. m.

Pi backar och sluttningar forekommer den allmiant pa Naa-
purinvaara i Sotkamo vixande i glesa och fataliga grupper (af
hogst 20 individer) samt kring Tikkalanniemi i samma socken pa
svedjad momark och ingssluttningar, vidare vid Kajana samt Ry-
hilainmaki (lisalmi) flerst. — Den blommar samtidigt med ofriga
Cymigere.

I mellersta Savolaks och Ladoga Karelen har en form in-
samlats som habituelt alldeles liknar nirvarande form, men ar
skild genom nagot smalare blad och litet lingre borsthar, mer
flocklik blomstiillning samt smirre holkar med smalare fjall. En
nirliknande men dock betydligt afliigsen form finnes afven ut-
delad i Lindebergs exsicc. n. 18.

P. (prealta) septentrionalis m. ad int. — Hier. prealtum
Auctt. Fenn. H. prealtum var. Villarsii Lindeb. in Hierac.
Scand. exsicc. n. 104 (1878) et in Hartm. Skand. Flora XI ed.,
p. 38 (4879) p.p.

Glaucescens, glaber, circ. 45 (80—70) cm. alta. Rhizoma
crassum breye descendens, rarius horizontale + longum. Jnno-

148 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

vatio normaliter per (flagella et) rosulas sessiles; locis denudatis
vel muscosis vel mollioribus quoque per stolones firmos szepius
modo infra rosulam terminalem fibrilliferos. Caulis sat crassus et
firmus erectus basi intense violaceus superne + livescens 2-(1—3-)
phyllus, inferne calvus et eglandulosus, setulis albidis basi viola-
ceo-bulbosis, 2—3 mm. longis sparsis — rarissim. superne calyus
l. tenuiter flocciferus glandulis atris setisque (séepius solitarius)
nigris nitidis 2—3.5 mm. longis sparse vestitus, sub anthela parce
— sat dense floccosus et sparse — sat dense glanduliferus. /o-
lia elongato — lineari-oblanceolata 1. oboblonga 1. lanceolata raro
65—80
8—12
cescentia, basin versus setulis albidis 2—2.5 mm. longis solitariis
vel raris ciliata costaque raro — sparse hirsuta ceterum omnino
elabra et nuda; f. caulina sessilia acuta 1. acuminato-apiculata
inferne ciliata basi violacea. Jnjflorescentia primo subdensa dein
sat laxa 10—25-cephala, ramis seepius distantibus + incurvatis
basi violaceis, squamis latis albidis dorso inferne parcissime pilis
vel glandulis vestitis, + floccosis et sparse — sat dense glanduli-
feris; inferne corymbus sepius ramo florigero longe remoto est
auctus. Pedunculi 6—8 mm. longi. Jnvolucra sat humilia, basi
obtusa et floccosa, grisea vel obscure grisea, nuda — sparse stel-
lata pilis et glandulis parce vestita. Squamw inferiores sublinea-
res — lin. ovate: (basales) fere glabra, superiores sublineares et
carinata dorso angusto (+ obscuro) cum simplici pilorum et glan-
dularum serie, late marginate apice lato rotundato-obtuso longe

(intermedia) lingulata ( ) tenuiter denticulata l. edentula, glau-

6.5 2
wes D. CIC.

denudato. Calathidia parva, sublete lutea. — Inv. 5.

17; Ack. 1-6—1.8, Pp. 3.5.

Variat caule glaberrimo vel superne densius flocculosus; va-
riat dein inyolucris nigricantibus, quod tamen a solo pendet; li-
cule seepe tubulosew evadunt. Varietates leviores sat numerosas
complectit; inter varietates insigniores sequentes sunt latius di-
—-stribute:

Var. 1 tenebricans m. — Herb. Pilos. Fenn. n. 80. Foliis vulgo
obscurioribus magisque acuminatis, margine et costa paullulum
densius ciliatis, siccitate facillime nigricantibus, caule superne et
anthela magis glandulosa inyolucris (minoribus) nigricantibus ma-

J. P. Norrlin, Anteckningar Gfver Finlands Piloselle, L. 149

gis vestitis, squamis anguste marginatis dorso lato fere usque ad
apicem glanduliferis a priore differt.

Var. 2 (vel subspecies) exserens m. recedit: tota planta gra-
cilior pallida, caule fere incolorato et pallide virescente, glaber-
rimo vel superne leviter floccifero et parcissime glandulifero, fo-
liis angustioribus (seepius sublinearibus), anthela laxa magis pani-
culata parce floccosa eglandulosa vel glandulis rarissimis, invo-
lucris magis floccosis at parcius glandulosis et pilosis, squamis
inferioribus spe latioribus. — Flagella prostrata vel subrepentes,
haud raro apice rosulifera foliis superioribus subtus floccis raris
adspersis locis molliorib. seepius exsert; in pagina inferiore folio-
rum rosular. eestival. flocci sepe adsunt.

Formam nostram primariam, quam ut speciem propriam ad
interim introduximus at verisimiliter Pilosell@ jam descripte sit
subjungenda, per partes centrales Fennize meridionalis et medizx
usque ad lat. bor. 63° occurrit et in territoriis plurimis (inter
lac. Ladoga et Piijiine) frequenter vel sat freq. obvia. In terri-
toriis occidentalibus (vers. sin. botnicum) deest ; in regionibus ma-
xime orientalibus (e Ladoga orient. versus sitis) rarior vel de-
ficiens.

Var. tenebricans ab isthmo Karelico usque in Savoniam me-
diam est expansa. — Var. easerens per fere totum territorium
supra indicatum occurrit, at multo rarius vel parcius quam f. pri-
maria fere ubique est visa; loca aprica sicca preesertim incolit.

Af den formrika P. prealta gruppen finnes afven i Finland
atskilliga representanter, bland hvilka forstbeskrifna form ar den
allminnaste. Det har for tillfallet varit mig omojligt att utreda
dennas nirmaste samsligtingar i mellersta Kuropa, hvarfor den-
samma nu tillsvidare inforts som siarskild art. Ifran Villars’
Hier. prealtum ar den till arten skild, men mojligen kunde den
subsumeras under nagon af de arter, som sedermera utbrutits fran
komplexen. Enligt aldre anteckningar star den, isynnerhet var,
2, alldeles niira nigra af Tausch’ former (bl. a. H. radiocaule),
men jag vagar icke fullt lita mig pa denna snart for 10 ar sedan
utforda undersdkning af originalexemplaren. Ett sikert namn af
yngre datum vore ofvanciterade benaimning af Lektor Lindeberg,
men detsamma kan icke anyviindas 1 narvarande fall, emedan en
P. Villarsii allaredan tidigare uppstilts och hvilken ir alldeles

150 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

skiljaktig frin forhandenvarande art. Den primiira formen atfyi-
ker mest fran de i mellersta Europa forekommande och ar nap-
peligen iinnu beskrifven. Nirmare de i norra eller dstra ‘Tysk-
land forekommande formerna stir var. exserens, som till stiingel
och blad knapt ar skiljbar fran nagra schlesiska former.

Den primiira formen, beskrifven ofvan narmast enligt exem-
plar fran s. 6. Tavastland (Hollola), ar icke alldeles likformig;
smiirre variationer, afvikande obetydligt genom indument, holk-
fjiillens firg, form (dely.) och bredd, kunna liksom hos P. auricula
vid noggrannare undersdkning uppdagas, men stingel, blad m. m.
halla sig alldeles ofériindrade. Holkfjillen aro i regeln nastan
glatta blygri med nigot dunklare rygg, teml. breda och starkt
trubbiga; fargen blir dock litt pa friska stéllen dunklare. —
Teml. ofta iro blommorna mer eller mindre tubuldsa och topparne
i pressadt tillstand nagot orent morkgrona. Rotstocken antritias
icke si sillan Afven p& mindre afvikande platser horizontal, har-
stammande fran ofvanjordiska eller i mossa krypande stoloner.
— Denna form har jag funnit allmaint i sydéstra Tavastland,
Pieksiimiki och S:t Michel i mellersta Savolaks afvensom i Ny-
kyrka (mycket allm.) p& Karelska naset; vidare ar den dfverkom-
men vid Kirjavalaks (t. allm.), Maimalampi och Kostamus i Suo-

‘jairvi, Suonenjoki, Hankasalmi, Korpilaks (spars.), Karislojo (flerst.)

och Nyland (fierst.). Af andra lokaler fortjenar upptagas Uuras
(V. F. Brotherus), Kuopio (C. E. Roos), Sammatti (G. Selin)
samt Haliko, Toppjoki (U. Collan; ex. hiarifr. fro nagot afvi-
kande). Af E. A. Wainio upptages den ej fran norra Karelen
och ej heller af F. W. Elfving for nejderna kring Swir. Arten
nar sdlunda i norra Savolaks sin kulmination mot norden; har-
ifran siinka sig griinserna ansenligt bade pa dstra och vestra si-
dan, till hvars yttersta partier afven séderut arten icke utbre-
der sig *).

Var. tenebricans skiljer sig in mer eller mindre tydlgt an
knapt mirkbart fran foregaende. Den har patriiffats flerstades
kring S:t Michel och i Pieksimiki i mellersta Savolaks, vidare 1

*) T herb. musei fenn. finnes 1 exempl. frin Gamla Karleby, men upp-
giften synes tvifvelaktig och beror méjligen pi etikettforvexling.

J. P. Norrlin, Anteckningar Sfver Finlands Piloselle, L 151

Nykyrka pi Karelska niiset samt i Hollola (Nygard): ar antagli-
gen allmiinnare ehuru first sentida (1880) urskiljd fran den forra.

Var. exserens, fran hvilken mellanformer till den primara
icke saknas, vore kanske dock riitteligen att hallas for en un-
derart. Af mig fir den antriffad flerstiides i sddra Tavastland
(Evo, Hollola, Asikkala, Koski) mest pa torra sandiga sluttningar
och niistan alltid mycket sparsamt; 1 Korpilaks ar den pa mager
torr jord ganska allmiin och ofta afven teml. talrik. I vara sam-
lingar finnes den vidare fran Keuru (Mantta: Th. Saelan), Lu-
hanka (EK. A. Wainio) och norra Savolaks (A. J. Mela); nagot
afvikande frin Kronoborg (J. E. Juslin), Borgnis (Nervander)
och Valkeamiki i Onega Karelen. — Den fr nistan alltid helt
elatt och mycket smalbladig, spid och af ljusgrén farg. Pa lo-
sare jord skjuter den rikligen flageller, som ofta 1 toppen bilda
rotsliende rosetter; bladen, sirdeles de mot toppen af flagellerna
beligna, bara spridda stjernhir p& undre sidan. .

Utom dessa former forekomma ‘nnu, isynnerhet i landets
s. 6. delar, nigra andra ofta nog afvikande varieteter.

*P assimilata n.; Hierac. prealtum Auctt. Fenn. p.p. -—
Herb. Pilos. Fenn., n. 81.

A P. septentrionali, cui statura, foliis etc. est similis, distat:
caule subangulari, sparse — sat dense setoso, usque ad medium
-yel infra floccoso et magis glanduloso, foliis costa densius hir-
suta floccisque adspersa (vestigia pubis stellate etiam in mar-
gine adsunt), folio caulino superiore (in medio caulis vel supra
inserto) subtus floccis locis aridis seepe parcissime adsperso, an-
thela laxiore et ssepius irregulari, ramis magis floccosis squamis-
que obscurioribus, involucris obscuris vulgo densius vestitis et ca-
lathidiis nonnihil obscurioribus. Flagella subrepentia foliis subtus
stelligeris seepius exsert.

In partibus interioribus Fennize medie (61 ° 40’—63 ° 40’)
passim frequenter obvia.

Denna form, habituelt ej obetydligt liknande P. floribunda,
jfverensstimmer till blad och capitula med P. septentrionalis, fran
hyilken den nirmast afvyiker genom den nedtill ofta tatt borst-
hariga stiingeln. Den trifves helst p& gamla svedjebackar eller
andra nagot boérdigare sluttningar samt pa tufvor 4 friskare an-

11

of
2

fad
Or
bo

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

gar. I Korpilaks ar den ganska allman men mest upptradande
i glest spridda exemplar; i Pihlajavesi ar den teml. allmiin *)
och ifven i Virdois ir den antraffad. Ifran norra Tavastland aro
fran en mingd orter exemplar insamlade (V. I. Brotherus) samt
frin Pieksimiiki (Autio); sydligaste fyndorten ir Luhanka (Wat-
nio) och nordligaste Ryhiliinmiki i norra Sayolaks (lisalmi). —
PA bordigare marker blir den mycket hogvaxt med vidlyftig gles
blomstillning, hvars grenar fro baglikt uppbojda; pa magrare
platser och tufvor iro grenarne temligen raka och mindre ut-
stiende. — Endast fran en ort (Luhanka) har jag sett exemplar,
som synas st& alldeles mellan forhandenvarande form och P. sep-
tentrionalis. — En annan in mer skiljaktig art eller underart
forekommer pa Karelska naset.

P. pruinosa n. — Herb. Pilos. Fenn., n:is 82 et 83.

Glaucescenti-prasina, gracilescens, c. 40 (80—60) cm. alta,
Rhizoma breve descendens (accid. horizontale). Stolones haud
visi. Caulis seepius erectus primo sat mollis 2-(1—3-)phyllus
(seepius infra medium), virescens |. in denudatis apricis livescens,
+ floccosus, inferne pilis brevissimis (0.7—1 mm. longis) albidis
sparsis — raris hirtellus seepius eglandulosus superne sparse glan-
dulosus et setis solitariis brevissimis obsitus, sub anthela subtomen-
tosus et sat dense nigroglandulosus. Folia oblongo-lingulata vel
lingulata — elongato-oblonga 1. lanceolata — obl. 1. lanc.-linea- -

6—12’. 1
nosa glaucescenti-prasina, siccitate facile nigricantia, supra sub-
nuda — sparse stellata setisque perbrevibus (long. 0.5—7 mm.)
solitariis — raris hirtella, subtus sparse stellata — leviter floc-
cosa; f. exteriora sat cito marcescentia; f. caulina linearia magis
quam prior. floccosa at parcius hirtella. Anthela composita re-
gularis (corymbosa vel subumbellata) vel irregularis paniculata,
inferne ramo longe remoto aucta, contracta et densa vel sublaxa,
7 — pluricephala, ramis brevioribus vel longioribus patentibus rectis

. 60—jon eo 10 . .
ra [Ses ae 0.3—3), denticulata et repandula, opaca prul-

*) [ mina “Anteckn. till n. vestra Tay. flora” upptages P. prealta som
teml. allm., men exemplaren tillhdra samtligen niirvarande form, som da finnu
icke var urskiljd frin den vanliga.

J. P. Norrlin, Anteckningar éfver Finlands Pilosellx, I. 153

subtomentosis sat dense glanduliferis squamis obscuris floccosis
dorso glanduloso apice fuscidulis; pedunculi sepius breves (3—5
mm.). Jnvolucra sat humilia, basi obtuse rotundata, medio leniter
constricta, nigricantia vel plumbeo — sordide nigrescentia, floc-
cosa et glandulis apice obscure cerinis densis — confertis obtecta,
epilosa. Squamce lineari-subulatee, mediocres, parum |. vix mar-
ginate apice obtusule breviter denudats. Calathidia sat parva
— submediocria pallide sulphurea; ligule marginales laceratie

vittate. — Iny. 81, D. 18-20, Ach. 1.6—2. Pp. 4 mm.

Pilis brevissimis a precedentibus et involucris nigricantibus
dense glandulosis depilatis a sequentibus recedit; ceterum floscu-
lis pallide sulphureis planta viva a fere omnibus vicinis digno-
scitur.

Modo e Tavastia austro-orientali (pluribi) et media (Korpi-
lahti frequenter) adhuc est cognita, locis subsabulosis planis vel
devexis minus aridis sparse crescens. — Sat serotina.

Férhandenvarande form, som utmiirker sig genom sin korta
harbeklidnad, morka starkt glandulésa holkar, helt Ijusa svafvel-
gula blomster (af naira p& samma firg som nigot dunklare P.
auricula), blagra starkt pruinerade blad, forekommer pa finare
sandjord eller jislera invid odlingar och har hittills antraflats 1
sydéstra Tayastland p& fodljande orter: Koski vid Hyvineula,
Evo p& ett par stillen, Karkéla vid Suivala, Hollola vid Upila
och Nygard (flerst.) samt i Asikkala mellan Rauvala och Kalkkis.
I Korpilaks (mellersta Tayastland) forekommer den allmant —
teml. allm. lings sandiga fkerrenar och backar under akrar samt
fingsbranter, vaxande spridd och endast pa gamla akerlindor upp-
traidande i nagot stoérre individantal.

Foriindrar i temligen ringa grad utseende pa skiljaktiga lo-
kaler; p& barare eller lésare jord bli bladen starkt tillspetsade
och vagbriiddade, hvarjemte hiren pi dem samt pa stangeln be-
tydligt tilltaga i lingd. — Vid pressning gar den karakteristiska
bladfirgen mer eller mindre forlorad; bladen bérja da afyen latt
skifta i mérkt eller gulaktigt. — Blomknopparne aro fore ut-
sprickningen ungefir af samma form som hos P. auricula; den
utblommade holken fter fr iiggrund eller hellre bredt konisk,
nedtill starkt ansvild; holkfjillen jiro flata, Stoloner eller skaf-

154 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

tade rosetter har jag icke pAtraffat hos denna form; rotstocken
kan icke dess mindre stundom intaga ett horizontalt lige i foljd
deraf att den linge persisterar, medan rosetterna under nagra ge-
nerationer derjemte upptrida p& samma sida. }

I Lindebergs Hieracia Scand. Exs. n:o 20 ar en form utde-
lad under namn af Hierac. subprealtum, med hvyilken var form i
visendtliga delar ar Ofverensstimmande. Huruvida likheten en-
dast ir tillfillig, sisom den geografiska utbredningen skulle an-
tyda, m& tillsvidare lemnas oafgjordt. Annu nirmare stir en i
Karelen foérekommande form, som knappast kan skiljas fran nyss-
berérda norska form.

P. galactina m. in sched.

Glaucoprasina pallescens, c. 40 (80—65) em. alta. Rhizoma
crassum breve descendens, rosuliferum et flagelliferum. Caulis
erectus sat crassus pallescens, 2—3-phyllus, primo laxus floccosus,
inferne glandulis raris vel nullis et pilis brevissimis (1 mm. long.)
albidis sat tenellis sparsis vestitus, superne depilatus et sparse
glandulosus, Folia oblongo-lingulata 1. anguste oboblonga —
50—70
10—15

ang. oblongo-lingulata ( ), integerrima 1. tenuissime denticu-

lata, glauco-prasina, subczsia, subtus sparse hirsuta et leeviter floc-
cosa, supra setulis brevissimis (long. 0.6—1 mm.) rarioribus hirta
et raro — sparse stellata, exteriora obovato-oblonga — spathu-
lata; f. caulina cito decrescentia basi late adfixa et cauli ad-
pressa acuminata, margine inferne sparse ciliata apicem vers. see-~-
pius glandulifera subtus subtomentella, supra raro — sparse stel-
lata. Anthela contracta densa corymbosa fastigiata polycephala,
inferne ramo distante aucto, tomentosa et sparse glandulifera,
squamis latis albidis apice fuscidulis, ramis diffusis curvatis, pedi-
cellis brevioribus. Jnvolucra minora — sat parva, basi subtrun-
cata, medio sat constricta, vulgo pallescentia, sat dense subtomen-
tella et glandulifera, depilata. Squame mediocres, subulato-linea
res, plane, superiores apice breviter denudatz et sepe fuscidulee.
Calathidia sat parva lutea subleta. — Inv. ea D. cured 4,

Ach. 1.7—1.9, Pp. 4—4.2.

J.P. Norrlin, Anteckningar éfver Finlands Piloselle, I. 155
’ Pon) ;

Variat foliis fere depilatis; occurrit quoque capitulis ob-
scurioribus c. pedunculis densius obscure glandulosis. |

Colore pallescente, glauc. prasino, indumento et anthela con-
tracta tomentosa ab antecedentibus facile dignota.

Per partes interiores Fenniz medi et meridionalis sat late
distributa, at modo in paucis regionibus frequenter et nullibi
abundanter. — In locis aridis subulosis magis denudatis inprimis
est invenienda. — Serotina.

Genom sin korta harbeklaidnad, ljusgrona i blagratt (mjolk-
eritt) starkt dragande tjocka men mjuka blad och sena blom-
ningstid skiljd fran de flesta andra former. Holkarne aro ljusa,
mjolkgr& eller flickvis brunaktiga och morkna nagot 1 aldre sta-
dier, hvartill 4fven jordmanen bidrager; utblommad ansyaller hol-
ken betydligt (anda till 7 mm.), men dock ej s& ansenligt som
hos P. pruinosa. — De yttre fjiillen afsmalna jemnt ‘nda fran
basen; spetsen pa langfjallen ar delvis fin, delvis ytterst nagot
trubbig.

Pai sandiga torra d4sar och momarker eller annan finare
sandjord helst pa barare platser har denna form antriffats gan-
ska allmant ehuru n. alltid blott i ringa individantal i nejderna
kring Korpilaks kyrka; den ar vidare funnen i Evo kronopark
(flerst.), Padasjoki samt kring §:t Michel och i Pieks’maki. Att
sluta haraf synes den icke vara sallsynt i de inre delarne af lan-
det (Tavastl. och Savol.). — Ifran Onega Karelen ha liknande,
men ej fullt identiska former insamlats.

*P, grisea n. — P. galactina m. in sched., p.p. — Herb.
Pilos. Fenn., n. 85.

Habitu notisque plurimis priori similis, a qua recedit: caule
firmiore, magis (8—5-) foliato densius floccoso, inferne setulis
1—2 mm. longis basi violaceis vel rufescentibus, superne glanduli-
fero et setulifero, foliis magis firmis asperis et denticulatis et mi-
nus glaucescentibus, caulinis vulgo longioribus basin versus atte-
nuatis et minus acuminatis haud glanduliferis, involucris szpius
parce piliferis.

Planta sat rara, e Tavastia meridionali, Nylandia et Isthmo
Karelico Fenniz meridionalis adhuc cognita.

Ifran foreg., med hvilken den hes oss en tid forenats, latt

156 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

skiljd genom fastare flerbladig stiingel, som ‘nedtill ir strif af na-
got lingre, vid basen rédaktiga har; bladen fro dessutom af na-
got afvikande form, farg och beklidnad. — Blomstillningen dr
lag och hoptrangd med starkt utstaende, upptill nagot bigbdjda
grenar; holkens bas 4r rundadt tvar; p& midten fr den teml.
djupt insnord; holkfjallen aro teml. platta. Bladens grundfirg
ar teml. gragron, hvartill kommer en mycket stark pruinering i
blagratt, som gor den lefvande plantan latt igenkinlig. Roset-
terna bli pa mjuk jord stundom litet skaftade.

I Hollola forekommer denna form pa magrare t. torra stiil-
len kring Nygard, Upila (flerst.) och Hersala; 1 Evo antraffad pa
2 stallen; i Karkola pa backar vid Suivala och kyrkan; vid lands-
vigen mellan Kylmakoski och Lempalaé p& en angsbacke. Ifran
Borga (Laha: J. H. E. Nervander) finnes exempl. i herb. mus.
fenn. Pa Karelska naset har jag i Nykyrka pa nagra stillen 6f-
verkommit den med nagot afvikande egenskaper, d. 4. nirmande
sig 1 hog grad eller n. ofvergaende 1 P. galactina. — Nirstaende
former dro for ofrigt insamlade fran Lojo (S. O. Lindberg) och
Sammatti (G. Selin).

Afven med den svenska P. glomerata, sarskildt den form
som finnes utdelad i Lindebergs exsicc. n. 21, ur likheten ofta
Ofverraskande; de svenska exx. skiljas fornimligast genom nagot
smalare, mer tandade blad och stérre holkar. — I deskriptivt,
kanske ifven systematiskt afseende kunde ofvanbeskrifna tvenne
former forenas med de svenska. Huruvida namnet P. glomerata
Freel. egnar sig for betecknande af komplexen ar mig emellertid
osiikert. — Till P. pruinosa har en mellanform antriffats 1 Hol-
lola och annorstades.

P. detonsa u.; Hierac. glomeratum Auctt. Fenn. — Herb.
Pilos. Fenn., n. 87.

Sat valida, prasina, cire. 50 (80—75) cm. alta. Rhizoma
descendens breve, haud raro etiam horizontale + elongatum. IJn-
novatio per rosulas sessiles, parcius per stolones subterraneos vel
raro epigeeos; rosule sessiles e jibrillis (radiculis) accidentaliter
enascuntur *); flagella gracilia violacea prostrata apice cito mar-

*) Rosulas eequales (fibrillosas) etiam in aliis formis haud nimis raro oc-

currunt; in P. pratensi, P. Suomensi, P. forma quadam locum tenente inter P.
prasinam et P. griseam nec non semel in P. vulgart adhue sunt vise.

J. P. Norrlin, Anteckningar éfver Finlands Piloselle, I. 157

cescentia vel omnino abortiva sat frequenter quoque in macriori-
bus gerit. Caulis erectus vel subadscendens, rectus vel inferne
seepe curvulus sat firmus et tenax infra medium 1—2-phyllus,
basi violascens superne sepe subfuscescens, inferne parcius floc-
cosus et vulgo eglandulosus setulis brevissimis (1 mm. longis)
sparse — sat dense hirtellus superne + floccosus rarissime se-
tuliferus (setulis 1 mm. longis basi nigris) et sparse — dense
glanduliferus, sub anthela tomentosus sparse setosus et conferte
glanduliferus. JWolia anguste oboblonga 1. oblongo-lingulata —
elongato-oboblonga vel raro lanceolata (superiora spe apice lan-
ceolato) (eS at 0.3—4, raro 0.5) seeplus integerrima,-opaca
et sat obscura prasina et pruinosa nervo albicante, supra setis
brevissimis (0.6—1 mm. long.) rarioribus hirtella sparseque stel-
lata, subtus sparse pubescens et leviter floccosa, f. caulina sat
parva indumento fere priorum et margine apicem versus siepe
glandulifera. Anthela sat humilis et densa regularis subumbel-
lata vel subcorymbosa, polycephala, dense tomentosa, ramis pa-
tentibus vulgo sat dense glandulosis, squamis sat latis albido-mar-
ginatis, pedicellis 6—8 mm. longis sparse glanduliferis et raro
setuliferis. nvolucra mediocria cylindrica basi ovoidea, griseo-
nigricantia, floccosa parcissime pilosa et sat parce glandulifera.
Squame sublineares subacute (1. interiores pass. obtusule), infe-
riores anguste acute albomarginate. Caluthidia mediocria lutea.

Variat foliis subacuminatis. — Foliis prasinis obscuris, caule
basi intense violaceo anthela subregulari et capitulis majoribus a
prioribus, foliorum forma et colore ab omnibus sequentibus mox
dignoscitur.

Per fere totam Fenniam saltem usque in Ostrobotniam Ka-
janensem (64° 50”) distributa et in plurimis territoriis frequenter
— frequentissime obveniens. In parte austro-occidentali nec non
in regionibus maxime orientalibus forma primaria adhuc non est
lecta. Locis tam siccioribus (at non aridis) quam humidioribus,
planis vel devexis crescit.

Ofvanbeskrifna form tillhér en af vara mest anmarknings:-
varda arter och ar siakerligen vil skild fran den af svenska bo-
tanister som P. glomerata betecknade formen, under hyilket namn
densamma under senare tider ingatt i nistan alla vara lokalfloror.

158 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

Ifran densamma skiljes den mycket litt genom de lokgrona
vanligen morka bladen, som aro helbriddade, den regelbundna
t. stora blomstillningen med raka och icke utspirrade grenar, blom-
strens dunklare farg, den nedtill violetta under blomstillningen
mycket tatt glandulosa stangeln, innovationen m.m. Att ddma af
de hittills kanda utbredningsforhallandena forekommer forhanden-
varande art icke heller utom Finlands omrade; nagra exemplar i
samlingar, gjorda i nordliga Sverige derifran den mdéjligen vore
att forvinta, har jag ej sett, icke heller fran Norge, der en habi-
tuelt liknande men dock tydligen skild form antriffats vid Driy-
stuen pa Dovre.

For bedodmande af artens fordelning inom angifna omrade
gar jag att meddela alla mig kanda data ofver dess forekomst,
I hela sydéstra Tayastland ar den allman och ofta afven rikligen
forhanden; pa Valamo, i Ruskeala och Pihlajavesi (nordvestra
Tay.) och Pieksami&ki och vid 8:t Michel ar den likaledes allman;
kring Kirjavalaks och i Korpilaks mycket allman. Uti norra Sa-
volaks (lisalmi) och Kajana Osterbotten (Sotkamo, Paltamo) fr
den ofverallt allmin men mest blott glest spridd. Vidare. har jag
funnit den 1 Nyland kring Helsingfors och vid Jarvenpaa 1.Thusby,
afvensom i nagra exemplar vid Nykyrka jernvagsstation pa Ka-
relska naset. Ifran norra Tavastland ar den flerst. insamlad (V.
F. Brotherus), Kyro och Bjorneborg (A. J. Malmgren), Ikalis
m. m. i Satakunta (Hj. Hjelt), Lohted i mellersta Osterbotten
(F. Hellstrom), Vesilaks i Tavastland och Palkjarvi i Karelen
(Hj. Hjelt), Kronoborg (EK, Juslin) och Fagervik (EK. Hisinger).
Uti Karislojo fann jag den icke; ifran Swir-trakten upptages den
icke af doc. Elfving och ifran Nurmes och Repola anfores af
KE. A. Wainio blott en varietet. Deremot betecknas den som
teml. allm. i min Flora Kareliz oneg., men, emedan exemplar
saknas, ar osaikert huruvida uppgiften kan anses hinfora sig till
den typiska formen. Att ddma af dessa data saknas ofvanhe-
skrifna form i sydyestligaste delen af landet och méjligen iifven
i stérre delen af ostliga gebietet; i norra Osterbotten forekom-
mer den troligen ehuru nagra exemplar derifran icke blifvit in-
lemnade. I flere af de trakter, der den typiska formen saknas,
upptriida dock alldeles narst’iende former, som synas vara dels
varieteter af densamma dels mellanformer till nagon annan art.

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselle, I. 159

Sadana finnas bl. a. fran Aland i flere exemplar samt Wojats
och Solovets (G. Selin) i ryska Karelen. Inom sitt egentliga
utbredningsomrade férhaller sig nirvarande art 1 stort taget myc-
ket likformig; dock forekomma traktvis (isynnerhet 1 Korpilaks)
Atskilliga afvikelser, hvilka antagligen till stérre delen framkal-
lats af andra formers inverkan; hirom vidare framdeles.

Arten upptriider pa lokaler af mangahanda slag, dock fore-
drager den helst ndgot frisk sandblandad jordman, sasom aker-
och iingskanter (nagot sluttande), angsbackar o. d.; ofta upptra-
der den pa tufvor 4 friska eller fuktiga angar och skyr ej heller
nagot skuggiga platser; den antriaffas ej sallan afven pa lokaler
som iiro Jangt aflaigsnade fran bostader eller odlingar.

Forindrar obetydligt egenskaper och utseende pa skiljaktiga
standorter; mest influeras harunder indumentet. Pa torra eller
svagt grisbevuxna stillen dr stiingeln vanligtvyis nagot bojd och
dessutom ofta sned eller vid basin uppstigande. — Ifran de ne-
dre bladvecken framskjuta fina violetta baglikt nedbojda flageller,
som likvyil endast pa ldsare eller mer niringsrik jord hinna na-
gon mer betydande utveckling och afven da latt bortvissna 1 top-
pen; p& mager fast jord framtrida de ofta allsicke eller afstadna
snart i sin vidare utbildning samt dro inskrankta till ett eller
annat bladverk. — PA losare terriing skjuter vaxten ofta under-
jordiska temligen grofva stoloner, som nagongaing afven krypa
ofvanp& jordytan och da dro kolorerade. — Blomstergrenarne aro,
ss, niimdt, raka och forst efter blomningen bli de naigot uppsti-
gande. — Bladen iro fasta och teml. tjocka, till grundfargen
mérka och nagot gragréna samt teml. starkt pruinerade i bla-
eratt.

Betriiffande de ofvan papekade rosetterna, som ha sitt ur-
sprung fran birédtterna, torde dylika under vissa betingelser kunna
framtrida hos de flesta former, hvyilka med niirvarande art of-
yerensstimma till innovationen. SAvidt mina hittills gjorda iakt-
tagelser gifva vid handen, uppspira de fran sadana rottradar,
hvilka tillfilligtvis kommit att intaga ett horizontalt lage straxt
eller ej djupt inunder jordytan, helst da densamma ar denuderad,
sisom fallet fr vid diken och pa branter. Har bli dessa rotter
stiillvis blottade af vattnet, som bortskoljer jordpartiklar, och det
ir helst p& dylika blottade ofta nagot sarade partier, som ro-

160 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

setterna visa sig. Sirdeles tydligt har foreteelsen iakttagits hos
nigra andra former, hvilka -utplanterats p& hard lerjord, der en
mingd birétter kommit att intaga det angifna horizontala laget
och framskjutit nog rikligen dylika rosetter, hvilka erinra starkt ~
om helt unga fréplantor. Hos en mellan P. pruinosa och
P. grisea staende form, som 1 Juni sistlidet ar planterades, hunno
en del af de pa rottradarne radvis staende rosetterna 1 Septem-
ber utveckla sig teml. fullstindigt eller till ytterst spada plantor
med stiingel och inflorescens, som emellertid uppbir blott out-
vecklade blomknoppar.

P. neglecta n. — Hier. neglectum m. in sched.; H. *ey-
mosum” Auctt. Fenn. p.p. — Herb. Pilos. Fenn., n. 88 (angu-
stior, tenulor, dense vestita; status).

Viridis, excelsa, circ. 50—60 (40—75) cm. alta. Rhizoma
et innovatio fere preecedentis. Caulis sat validus, erectus, 2—38-
phyllus, basi violaceus ceter. virescens vel superne + obscuratus,
+ floccosus, inferne pilis 1—2 mm. longis, sat tenellis et mol-
lioribus sat dense — sat conferte hirsutulus, superne sparse —
sat dense glanduliferus et sparse setuliferus (setulee obscuree 2—
2.5 mm. longze) sub anthela subtomentosus dense glandulosus et

sparse — sat dense setuliferus. Folia anguste — elongato-lan-
. : : 70—110 ;—200
ceolata vel oblanceolata, rarius lineari-lanceolata joao hice

5-—1.5 : ; ; :
mare, 0.4—5), petiolata acuminata sepius repandula et dent1-

culata, sat mollia, viridia, sparse et breviter pubescentia et levi-
ter floccosa. Anthela corymbosa composita polycephala, ramis
approximatis squamis angustis dorso nigricante, tomentosis, sparse
setuliferis et sat dense glanduliferis, pedicellis 6--8 mm. longis.
Involucra mediocria basi ovoidea, cylindrica, nigricantia, + floc-
cosa glandulis pilisque obscuris vel apice subcanescentibus me-
diocriter vestita. Sguame sat anguste, sublineares, inferiores al-
bido-marginatz. Calathidia mediocria vel majuscula lutea, stylo

concolore; ligule marginales sublacerate, concolores. — Iny.
8.5—9
4, D. 20—22 (—23), Ath. 1.8—2, Pp. 4—4.5.
A priore, cui flosculis et statura est similis, foliis viridibus
et anthela normaliter corymbosa atque ab omnibus sequentibus

J. P. Norrlin, Anteckningar 6fver Finlands Piloselle, I. 161

magnitudine capitulorum et scpius etiam colore caulis differt.
Externa facie P. pratensem haud parum emulat, foliorum colore
viridi, pilis brevibus, innovatione ceterisque est diversa. In fere
toto territorio floree fennicee, parte occidentali excepta, frequenter
vel satis frequenter usque ad lat. bor. 66° obvia, loca humidiu-
scula graminosa incolens. _ Sub duobus formis occurrit: altera fo-
liis angustioribus vulgo longe acuminatis, squamis involucri sat
angustis subacutis, altera foliis brevioribus pilis seepe nonnihil
longioribus, anthela seepe sat regulari et squamis invol. latiori-
bus magisque obtusis; hec preecipue regiones orientales, illa, fre-
quentior, partes Fermize centrales inhabitant.

I likhet med foregdiende art intager afven narvarande form
en hodgst framstiende plats bland Piloselloiderna inom Finlands
omrade. Ofvertriffar de flesta i afseende 4 utbredning, som
dock ej kan alldeles fullstiindigt angifvas, emedan densamma i
alla mina anteckningar fore ar 1880 ar forenad med foljande un-
derart. For bedémande af utbredningsomradet och fordelningen
sti foljande sikra data till hands: allman har arten antecknats
frin Valamo, Kirjavalaks, Ruskeala, Pieksimiki, norra Savolaks
(lisalmi) och Kajana Osterbotten (Paltamo, Sotkamo); i hela syd-
dstra Tavastland ar den Atm. teml. allmian; i Korpilaks spridd —
t. allm. Den har af mig vidare antraffats kring Helsingfors, S:t
Michel, Heinola, Suonenjoki samt flerstiides i Nykyrka socken pa
Karelska niiset; enl. exx. i herb. mus. fenn. finnes den derjemte
pi foljande mer periferiskt beligna orter: norra Tavastland
(Brotherus), Gamla Karleby (Fr. Hellstrom), flerst. 1 Onega
Karelen och vid Swir (Elfving), Pojo (vid Fiskars: Nervander)
och Pargas (Adlerstjerna) afvensom i en nagot afvikande form
frin Kuusamo (B. Nyberg). Enligt doc. EK. A. Wainio*) ar
den (félj. art troligen inbegripen) t. allm. i norra Karelen, Kuhmo
och i ryska Karelen fran Repola till Laitasalmi samt teml. salls.
i Kuusamo; enl. F. Elfving dr den i “reg. sylvat.” kring Swir
allmin. — Uti Karislojo sig jag den icke. — Arten synes sa-
lunda saknas i vestra Finland langs hela kuststrackan anda upp
till mellersta Osterbotten, d. v. s. i nistan hela egentl. Finland,
Satakunta och sddra Osterbotten. — Har bor emellertid fram-

_ *) Kasyvistonsuhteista, s. XXV.

162 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

hallas att arten omfattar tvé former, troligen utgérande skilda va-
rieter, af hvilka den ena (med smalare langspetsade blad och
smala t. spetsiga holkfjall) foretriidesvis forekommer vesterut; till
den andra (med motsatta kannetecken) hora nistan samtliga
exemplar, som insamlats i det ostliga gebietet; vesterut finnes den
ainnu 1 sydéstra Tavastl. (Koski), Korpilaks (mell. Tay.) och norra
Savolaks (Tuovilanlaks: C. Lunds trém).

Ifran P. pubescens och narstaende skiljes den mycket litt
genom de betydligt storre holkarne och blomstren. Utgor for. 6f-
rigt liksom en parallelform till foregaende art, som afviker bl. a.
genom bladens gragrona farg. Lattare kan den som pressad
forvexlas med P. pratensis, som dock alltid ager langre har bade
pa stiingel och blad; nagon egentlig slagtskap dem emellan exi-
sterar icke.

Pa friska graisbevuxna platser, langs skogskanter o. s. v.
och i likhet med féregiende forekommande Afven laingre bort
fran. odlingar. Pa humos eller torfaktig mark blir indumentet
titare och finare, bladen tunna och morkare (dylika ex. inga 1
herb. Pil. fenn.); eljest paverkas den i nog ringa grad af skiljak-
tiga lokaler.

*P, sphacelata n. — Herb. Pilos. Fenn., n. 89.

Priori habitu, colore ceterisque similis anthela regulari con-
tracta, inyolucris minoribus, squamis obtusis exterioribus apicem
versus fuscidulis vel piceis, inferioribus haud marginatis preeser-
tim differt. Pili semper brevissimi et molles, folia seepius inte-

gerrima letius colorata et breviora quam preced.; squame invo-

lucri glandulis minutissimis vestite. —- Iny. ms D. 18—22, L.

3.6
2.2—2 3, Ach. 1.7, Pp. 4.

Per totam Fenniam centralem et orientalem usque in Lap-
poniam Kemensem (67 ° 30’) satis frequenter.

Star till kannetecken alldeles emellan foreg. och den har
nedan som P. pubesc. v. contracta betecknade formen; ifran den forra
skiljes den i regeln nog latt genom anfdrda kiannetecken och ifran
den sednare genom stérre blomster, bredare och trubbiga holkfjall
samt nedtill mer violet stiingel. — Holkfjillens spets ar helt kort;
de iro for Ofrigt t. breda, beklidda med helt sma glandler, som

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Pilosellz, I. 163

vanligen fro samlade mot toppen, och med glesa mycket korta
har. Den har hir upptagits som underart under P. neglecta, till
hyars ostliga form mellanformer och kanske afven verkliga ofver-
gingar gifvas.

Utbredningen kan af nyss anforda skal ej fullt noggrant
uppgifvas. Uti Kajana Osterbotten samt norra och mellersta Sa-
volaks fir den lika allmiin som foregiende, stiillvis t. 0. m all-
minnare och trifves helst pa fin sandjord, ofta pa teml. torra
stiillen (P. neglecta fordrar friskare jordman och trifves helst pa
fastare terriing). Den finnes vidare kring S:t Michel (ej salls.),
i Heinola socken, Hollola (flerst.), Helsingfors (Gammelstaden,
nigot afvikande) samt p& Karelska niset (Rautu: A. J. Mela).
Norrut framtringer den jemte redan angifne form af P. pilipes
i Finland langre iin nagon annan flerblomstrig Piloselloid eller
finda till Kittila kyrkoby, derifran lektor Hj. Hjelt insamlat
exemplar visendtligen ofverensstimmande med nirvarande form,
men nigot skiljaktiga derutinnan att haren iro litet liingre och
den brunaktiga fiairgen pa holkfjillen saknas; den tenderar med
andra ord nagot 4t foregiende arts ostliga form

P. Suomensis n.; Hierac. cymosum* pubescens Auctt. Fenn.,
p-p- — Herb. Pilos. Fenn., nn. 90, 91.

Virescens pubescens poly- et microcephalus, c. 50 (30-70
—90 in fertil.) cm. alta. Rhizoma breve descendens. Caulis
erectus raro subadscendens, infra medium 2-phyllus basi leeviter
violaceus, cet. virescens vel superne sordide livescens, vulgo dense
floccosus inferne ssepius eglandulosus pilis densis — sat confertis
perbrevibus (long. 0.5—1 mm.) pubescens, superne et infra an-
thelam sat dense glandulosus setulisque brevissimis solitariis ve-

stitus. Folia anguste — elongato-lanceolata vel oblanceolata
—

‘60—100 p—130 . . 90—120

may cn |) in denudatis lanceolata ( 7335 )) longe acuta

vel acuminata, integerrima 1. denticulata, sat lete viridia, sublu-
tescentia, sat mollia, leviter floccosa et sparse pubescentia (pilis
perbreyibus), exteriora sepe longe persistentia; f caulina sat
cito decrescentia late adfixa acuminata indumento prior. et sepe
margine et costa parce glandulifera. Anthela vulgo congesta et
irregulariter corymbosa vel subumbellata, polycephala (in versuris

164 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I, n. 4.

agri usque 100-cephala), ramis tomentosis et sat dense glanduli-
feris rectis patentibus — divergentibus, defloratis subadscendenti-
bus, pedicellis seepius sat brevibus. Jnvolucra parva, angusta cy-
lindrica, deflorata anguste conica basi truncatula, nigricantia vel
pallescentia, mediocriter glandulosa et floccosa et fere omnino de-
pilata. Squame lineares, anguste, superiores acutiusculz vel (lo-
cis denudatis fertiliorib.) in apicem breyissimum obtusiusculum
attenuate, exterlores sepe submarginate. Calathidia parva —
minutissima, lutea, flosculis rarioribus; ligule marginales anguste

Jee 13—17, Lm. 1.8, Ach. 1.5—1.7,

2.3—3_

sublaceratz. — Iny.
Pp. 3.5—4.

Forma sat insignis cum P. pubescente apud nos commixta,
at ab hac ceterisque Cymigeris jam pilis perbreyibus et foliis
longe acuminatis distincta; calathidiis et involucris angustis, de-
floratis anguste conicis cum sequente convenit.

In Fennia centrali late distributa, a Helsingforsia saltem
usque in Ostrobotniam Kajanensem (64 ° 20’) obvia; in territoriis
borealibus est planta vulgaris. lLocis pres. sabulosis siccis vel
humidiusculis crescit.

Denna i flere afseenden anmirkningsvirda, antagligen icke
utom Finlands omrade forekommande art forenades af mig anda
till ar 1875 med P. pubescens, fran hvilken den emellertid ar
tydligen skiljd genom tiitare ludd, ytterst kort, fin harbekladnad,
oregelbund. blomstillning, skarpt tillspetsade blad samt isynnerhet
genom de smala holkarne, som iifyen efter blomningen afvika fran
de o6friga formernas genom sin smalt koniska form; afven de
sma, ofta mycket talrika gula blomstren utmarka i nagon man
narvarande art fran vara ofriga Cymigere, nastfoljande underart
dock undantagen. -——- Blomstillningen dr vanligen oregelbunden
och lag, men blir stundom afyen nagot utdragen och ej sallan
flocklik. Bladens grundfarg ar teml. ljusgrén med gulaktig skift-
ning; pruineringen mycket svag eller ingen; pa varen antrafias
pa de nedre bladen spar af glandler pa hvardera sidan. ‘ill
innoyationen 6fverensstimmer den med P. pubescens; fran birot-
ter utgaende rosetter har jag en gang funnit hos denna art. —
Erinrar 1 manga afseenden om P. Onegensis, specielt med hansyn
till holkarne och blomstren.

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselle, I. 165

Forekommer helst pa fin sandblandad jord, ss, angs- och
akerbackar. Uti Kajana Osterbotten (Sotkamo, Paltamo) samt
norra Sayolaks (lisalmi) far den mycket allmiin, har ej sallan
upptridande ifyven pa iingstufvor; den har vidare antraffats pa
hela mellanliggande omraddet ainda ned till Helsingfors; i sydostra
Tavastland iir den teml. allm. och likasi i Korpilaks. For ofrigt
fir den funnen vid Tavastehus (Otto Collin), Perho (I. Hell
strém), Karstula (Brotherus), Libelits (Kuropaeus och Hall-
strém), Ruskeala (H. B. Zilliacus) och Kronoborg (J. Jus-
lin); afvikande och ej siikert hithdrande exemplar aro insamlade
i Onega Karelen (Valkeamaiki: Th. Simming). Uti Karislojo sag
jag den icke och ej heller pa Karelska naset. — Arten synes
silunda saknas i hela vestra delen af landet.

*P, adtingens n. — Herb. Pilos. Fenn., n. 92.

Habitu calathidiis ceterisque priorem cemulat, at caule gra-
ciliore pilis longioribus (1.5—2 mm. long.), foliis obscurioribus,
tenuioribus et mollioribus, magis repandis et minus acuminatis, an-
thela laxiore, sparse pilifera, ramis seepe curvatis, involucris parce
6—6.5 ge

2.3—3

piliferis et glanduliferis facile dignoscitur. — Inv.
ss oo 2?) Ach: 1.5; Pp. 3.5;

Adhuc modo e nonnullis locis Savoniw medic et borealis
cognita, at verisimiliter haud est rara in territoriis Fennie interio-
ribus. Locis graminosis sabulosis crescit.

Denna form har varit okiind inda till sommaren 1888, da
den af mig under en resa genom lisalmi antriffades pa Ryhalan-
miki, der den pA fin nagot frisk sandjord forekom allmant, men
blott pi en sved i stérre miingd. Sedermera insamlades den vid
Sukeva (nira griinsen af Paltamo) samt p& en akerkant och angs-
tufvor vid Kutumiki giistgifveri i Suonenjoki socken. Den fore-
kommer siikerligen flerstiides i Savolaks, ehuru jag ej lyckades
6fverkomma den vidare, emedan blomningstiden allaredan var
forliden. ;

Till blomstren fir den alldeles lik fdregiende, endast att
kantblommorna alltid synas vara hela; blommorna dro for of-
rigt mycket glesa eller endast 4—G6 p& diametern; 4fven hol-
karne iro lika utom hyad bekliidnaden betriffar; blomstallningen

166 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

ir modjligen nagot glesare och grenarne, Atminstone pa svedje-
mark, nigot bagbojda. Stangeln ar spad men seg, hiren mjuka
och vanligen tata, bladen mycket tunna och mjuka, moérka utan
nagon graaktig anstrykning, nerverna tydliga, kanterna ojemna
och spetsen ej] sa lang och skarp som hos P. Suomensis. N&-
gon mellanform kunde jag icke uppdaga: p& grund af blom-
strens och holkarnes ofverensstiimmelse och de icke betydande
afvikelserna 1 Ofrigt samt den inskrinkta utbredningen har den
tillsvidare upptagits som underart.

P, eurvescens n. — Herb. Pilos. Fenn., n. 93.

Virescens, 30—40 (20—50—70) cm. alta. Rhizoma breve, de-
scendens, raro horizontale. Innovatio normaliter per rosulas sessiles
(per stolones brevissimos epigzeos semel visa). Caulis erectus vel
subadscendens, sepe flexuosus vel curvatus (locis macris duris), sub-
angularis, 3—4-phyllus, basi leviter violaceus ceterum virescens,
dense floccosus inferne pilis tenellis albidis, 2—3 mm. longis dense —
densissime obtectus, superne sparse — sat dense glanduliferus et
sparse — raro setuliferus. Folia lingulata vel oblongo-lingulata —
anguste oboblonga, raro oblonga ( sae
tenuissime denticulata, obtusa, viridia vel leviter subprasina, setulis

\
0.25—4 2) integerrima vel

circ. 2 mm. longis sat dense hirsuta subtus leeviter floccosa, supra
parce stellata vel fere calva; exteriora oboblonga — anguste obo-.
vata; f. caulina sensim decrescentia, superiora margine et nervo
parce stelligera. Anthela contracta densa regularis vel corymbosa
normal, polycephala, ramis patentibus — diffusis depilatis, tomento-
sis et sparse — sat dense glanduliferis, pedicellis brevibus (8—5
mm.). Involucra sat parva basi ovoidea, nigricantia, floccosa medio-
crit. glandulosa et vulgo depilata. Squame subulate, immarginate.
Calathidia parva, pallide lutescentia; ligule marginales valde lace-

rate, — Inv. cire, ~~, D. 16, Lm. 1.7, Ach. 1.7, Pp. 3.5.

Setulis densis tenellis albis et flosculis pallescentibus a vicinis
diversa. Locis minus siccis subgraminosis crescit et adhuc modo
in Tavastia australi (Nygard, Hersala, Evo, Asikkala) lecta; nonni-
hil recedens in Nylandia pluribi.

Genom bladens siregna firg, harigheten och de ljusa blom-

J. P. Norrlin, Anteckningar Gfver Finlands Pilosellz, I. 167

-gtren latt skild fran andra mer utbredda nirst. former; deremot an-
sluter den sig mycket nira till en 1 Nyland (Helsingtors) och Karislojo
forekommande genom smalare blad, farre stjelkblad samt nagot styf-
vare och glesare har afskild form, hvilken ater for 6fver i en star-
kare gragrén smalbladig, som antraffats 1 Lojo (8S. O. och Harald
Lindberg) och Triskinda i Thusby. Alla dessa synas vara in-
skrinkta lokalformer i samma mellanserie och har ofvanbeskrifne
hir intagits nirmast af den anledning att exemplar af densamma
ingar i ofvan citerade exsiccater.

P. denticulifera n. — Herb. Pilos. Fenn., n. 94.

Virescens polycephala, 40—50 (80—75) cm. alta. Rhizoma
descendens. Caulis erectus vel adscendens, vulgo curvatus vel
flexuosus, subangularis, 2—38-phyllus, sordide pallescens vel in-
ferne subviolaceo-striatus vel maculatus, leviter floccosus, inferne
pilis rigidulis sat brevibus (circ. 1.5 mm. 1.) basi violascentibus sat
dense hirtellus, superne sat dense glandulosus et parcissime se-
tuliferus. olia anguste lingulata — oblongo-lingulata vel an-
guste oboblonga aay, repanda et denticulata, virescentia la-
viter subprasina, sparse hirtella et parcius floccosa vel superne
fere calya; f. caulina linearia, basin versus subattenuata. An-
thela humilis congesta corymbosa, ramis valde approximatis pe-
tentibus vel diffusis, tomentosis et sat dense glanduliferis, pedi-
cellis brevibus 1. brevissimis glanduliferis et seepe sparse setuli-
feris. Involucra sat parva (cire. 6—7.3 mm. alta) obscura
parce floccosa glandulis et pilis nigris vel apice pallescentibus
mediocriter vestita. Sguame subulate, immarginate. Calathidia
parva (D. circ. 17 mm.), lutescentia.

Forma parum notabilis foliis repandulis et denticulatis a
Vicinis dignoscitur. |

In Tayastia media (pass. abundanter) et meridionali (rarior)
loca sicciora inhabitans. —- Precox.

Tillhér en af de nog talrika formerna af mellanserier som
nirma sig mer eller mindre P. pubescens, fran hyilken den skil-
jer sig genom de nagot i gragrént dragande tandade bladen samt
blomstillningen. Syarare blir den att igenkinna fran namnda

12

168 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

mellanformer eller de mAngtaliga tillfalliga dem liknande bildnin-
garna, hvilka forekomma i nistan alla delar af landet.

i Korpilaks (62°) forekommer den pa torra angsbranter all-
mint och stundom 4fven teml. rikligt pa stora flaickar; allm.
ehuru sparsam fr den hiir vidare afven pa andra torra backar
och saknas ej heller pa friskare stiillen. For ofrigt ar den fun-
nen i trakten af Jyviiskylii samt vid Hersala i Hollola.

Den blommar tidigt pA sina vanliga vixtplatser. Odlad 1
hiirvarande botaniska tridgard, har den, i likhet med flere andra
mellanformer, frodats ovanligt och i detta afseende 6fvertriffat alla
Sfrige Cymiygere; den skjuter har rikligen kraftiga rosetter och
bildar mycket tita grupper som hastigt tillvixa utait, i foljd hvarat
den iifven fdr de stolonbiirande formerna blir en synnerligen svar
granne.

P. firmicaulis n. — Herb. Pilos. Fenn., n. 97.

Virescens, 40—60 (80—70) cm. alta. Rhizoma antecedentis.
Caulis erectus sat validus, firmus et fere solidus vulgo subflexuo-
sus, 2—4-phyllus, virescens, dense floccosus, inferne pilis brevibus
(1 mm. 1.) albidis sparse —— sat dense hirtellus et parce glanduli-
ferus, superne et infra anthelam sparse glandulosus, depilatus.
Folia elongato — lineari-lanceolata vel oblanceolata (vel obl. I.

oboblonga) — 0.35—5), tenuiter denticulata, virescentia lee-
viter subprasina, sat mollia et flaccida, subtus leviter subtomen-
tella et sat dense pubescentia, supra parcius vestita apice vers.
marginem vulgo parce glandulifera, exteriora oboblonga obtusa,
f. caulina linearia, subtus dense floccosa et parce pilifera, supra
leeviter floccosa, apicem versus seepius glandulifera. Anthela vulgo
regularis umbellata sat ampla et alta, tomentosa — dense tomen-
tosa ramis sat gracilibus, pedicellis + longis (6—15 mm.) graci-
libus sat dense glanduliferis et setulis sat brevibus (1.5 mm.)
sparse vestitis. Involucra sat parva, basi subobtusa, obscura, dense
floccosa — subtomentosa mediocr. glandulosa et (inferne) villosa.
Squame sat anguste, subulate acuminate immarginate. Cala-
thidia parva vel sat parva lutea, flosculis primo + tubulosis; li-

gule marginales lacerate. — Inv. oe. Lm. 2, Ach. 1.8—2,
Pp. 4.

J. P. Norrlin, Anteckningar éfver Finlands Piloselle, I. 169

Forma inter P. austerulam et sequentem locum tenens; ab
hac, ‘cui proxima, flosculis semitubulosis, anthela, caule subsolido
nec non foliorum colore planta viva facile est dignota.

Locis sabuliferis in Savonia boreali et Ostrobotnia Kajanensi
satis frequenter; in Savonia media quoque obvenit.

En forst sommaren 1883 nirmare utredd form, hvilken da
antriiffades uti Tisalmi, Sotkamo och Paltamo ganska allmint pa
fin sandblandad jord, men alltid 1 mycket ringa individantal; ir
‘ifven i Pieksimi&iki insamlad och ager antagligen langt vidstriick-.
tare utbredning i de inre delarne af landet.

Genom blommorna, som under blomkorgens tidigare stadier
halla sig langre eller kortare tid mer eller mindre svagt tubulosa,
ar den genast skiljbar fran alla narstaende finska former. Ut-
mirkande Hr vidare den fasta foga ihaliga staingeln; blomstillnin-
gen ar vanligen flocklik och ganska omfangsrik, men stundom
ifven fablomstrig korymbés och hoptryckt eller ock tresidig.

‘ Pp. pubescens (Lindbl.); Hierac. cymosum™* pubescens Fr.
Epicr., p. 35; H. glomeratum var. alpigenum Fr. Symb. p. 38; 7.
glomeratum Lindeb. in Blytt, Norges Flora, p. 637; H. cymigerum
Lindeb. in Hartm. Flora, XI ed., p. 88; — Exsicc. Fries Herb. norm.
XIII, n. 12; Lindeb. Hierac. Scand. exs., n. 22.

Locis presertim sabuliferis per maximam Fenniz partem,
saltem usque ad lat. bor. 64° 20’, occurrit, in aliis territoris fre-
quenter in aliis parce vel raro distributa. — Sat est multiformis
et a formis vicinis facile mutata. In Herb. Pilos. Fenni varie-
tates sequentes insigniores sunt date:

Var. 1 (vy. contracta m.). — Herb. Pilos. Fenn., n. 98. —
Gracilior, caulis pilis brevibus (circ. 1 mm. longis) vestitus su-
perne sparse setuliferus; folia mollia sat dense floccosa et pube-
scentia, eglandulosa, caulina minuta; anthela valde humilis dense
tomentosa sparseque glandulifera et setulifera; involucra basi
ovoidea, floccosa inferne sat abundanter villosa et presert. superne
dense glandulifera; squamze superiores apicem versus fusco-nigri-

cantes; calathidia lete lutea. — Iny. oa D. 15—17, Lm. 2. —

In Fennia meridionali et media obveniens.

170 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

Var. 2. — Herb. Pil. Fenn., n. 99. — Priori sat similis at
vulgo elatior, caule brevissime pilose, foliis (ang. lanceolatis. 1. ob-
lanceolatis) vulgo magis acutis pilis perbrevibus pubescentibus et
apice parce glanduliferis, anthela nonnihil altiore, involucris parce
piliferis. — In Ostrobotnia Kajanensi frequenter. — In Savonia
media adest forma hanc varietatem cum priore jungens.

Var. 3 (vy. vel subspec. spectabilis m.) — Herb. Pilos. Fenn.,
n. 100. — Excelsa, caule valido brevissime hirtello superne depi-
lato, folus sat firmis lutescentibus, lingulatis vel spathulato-lingu-
latis parce floccosis et pilis perbrevibus pubescentibus apice vulgo
parciss. glanduliferis, caulinis sat abundanter glanduliferis, anthela
sepius regularis umbellata elongata, dense tomentosa, sat dense
glandulifera et parcissime setulifera, involucris nigris parce floc-
cosis mediocr. glanduliferis pilisque brevibus nigris raris vestitis.
— Per partes Fenniz interiores saltem usque in Savoniam bo-
realem (63°, 40’) rarius. — Variat foliis minus obtusis vel suba-
cutis, involucris minus nigris magisque pilosis; hee pluribi est
lecta et similitudinem magnam cum Hierac. cymoso v. longifolio
Reichenb. Icon. botan. s. pl. crit. fig. 116 offert. —- Forma :fere
eadem, que in collect. citat. e Norvegia est distributa, quoque in
Fennia est lecta.

Enligt den begrinsning, som hir ofvan gifvits P. pubescens,
innefattar den en talrik mingd former, hvilkas extremer iro nog
skiljjaktiga fran hvarandra, men genom mellanformer si samman-
flytande att nigra bestiimda griinser dem emellan syirligen st
att uppdragas. Huruvida alla dessa mellanbildningar verkligen
representera Ofvergangsformer har 1 manga fall annu icke kunnat
sakert utredas; anforde typer fro naimligen latt paverkade af an-
dra narstaende arter och mycket ofta patraffas dylika tillfalliga
medelformer, som forena dem med hvyarandra och om hyilka i spe-
cialflororna nirmare detaljer framdeles skola lemnas.

Angaende utbredningen ma antoras att var. contracta fore-
kommer niistan Ofver hela sydliga delen af landet. I sédra Ta-
vastland ar den icke siillsynt; antecknad eller insamlad dr den
vidare fran Karislojo (flerst. kring Pellonkyli) och Pieksimiki; i
herb. mus. fenn. finnas. exemplar fran Borga (Krogsniis: Th. 5 x-
lan), Vihti (v. Rehausen) och nagot afvikande fran Petrosayodsk
(Th. Simming).

J. P. Norrlin, Anteckningar dfver Finlands Piloselle, I. 17!

Var. 2, som helst trifves pA fin sandmylla, antriaffades se-
naste sommar allmiint i Sotkamo och Paltamo; synnerligen rikligt
upptriider den p&i Naapurinvaara, Den narmar sig hair ansenligt
den norska formen. En tydlig mellanform till var. 1 forekommer
i lisalmi och Pieksimiki stiillvis rikligen.

Var. spectabilis har nordligast dfverkommits vid Ryhilanmiika
uti Iisalmi; sdderut flerst. i Tavastland; enl. aldre anteckning ar
den kring Kirjavalaks i Karelen allman. — Om de Ofriga formerna
skall redogérelse lemnas i de fdljande anteckningarna.

Aterstar innu att nimna nigra ord om benimningen. Det
ldst gifna namn, under hvilket arten upptages, ar Hierac. cymi-
gerum, hvarunder Grisebach (Comment. de distrib. Hierac., p. 96)
anfér den och som sedermera antagits af flere andra forfattare.
Ifran Schlesien ager jag exemplar dfverenstimmande med ofvan
citerade planch i Reichenbachs Iconographia och hvilken 1 den-
nes Flora Germ. excurs., s. 263, citeras under H. cymigerym
Reich. Temligen liknande former forekomma flerstades inlaw,
& ena sidan Ofvergiende i var. 3 och & andra naérmande sig de
foregiende varieteterna. Namnet H. cymigerum har dock ej kun-
nat upptagas, emedan deskriptionen icke ofverenstammer med nar-
varande art ("foliis obovato-lanceolatis cano pubescentibus spar-
simque longe pilosis”). — Huruvida Frolichs H. glomeratum hor
hit har jag ej varit i tillfalle att nirmare kunna utrona, hvartor
det af Fries senast begagnade namnet sasom fullt sikert har
ofyan kommit att anvandas.

Innan jag afslutar dessa anteckningar, aterstar omnamna att
i Finland forekomma nigra former, hvilka viisendtligen Ofveren-
stimma med Hierac. cymosum hirsutum Auctt. suec. (t. ex. Herb.
Norm. XII, 14), men hittills kiinda blott fran nagra orter 1 sodra
Tavastland. Deremot har tills dato ingen enda af de akta cymo-
se, ss. H. poliotrichum Wimm. (H. Columne Reich.) och narsta-
ende antriffats inom vart floromride och st& sannolikt icke heller
att hir uppdagas. Att sluta af en utaf magister A. J. Mela fran
Schelesna nira Kantalaks insamlad form, kan man emellertid for-
vinta att en dem nirliknande art ir att antriffas i vara Lapp-

172 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IJ, n. 4.

marker. Denna Pilosella, for hvilken jag ville foreslA namnet P. ar-
ctogena, forekommer flerstides i mellersta och nordliga delarne af
Skandinayiska halfon anda upp till Finmarken (J. M. Norman,
J. K. Zetterstedt) och fores af Fries och Lindeberg till H. cy-
mosum (i Blytts Flora, s. 639, och 1 Hartm. Flora XJ, sid. 39, till
®var.” poliotrichum). Ifran sistnamde ar den skiljd bl. a. genom
bladfargen, som drager nagot i bla- eller gragrént (tydligen fram-
tradande isynnerhet p& skuggiga platser), glesare stjernludd pa
blad och stiingel, blomstiillningen samt holkarnes form. Vid Kongs-
vold ar den allmin och omfdrmiles hirifran redan af A. E. Lind-
blom i Botan: Notiser 1841, s. 29, under benimning ”H. cymosum
8B setosum nigrescens blytt herb.” I sirskilda samlingar har jag
afven sett den benimnd H. Sabinum norvegicum, som dock enligt
beskrifningen ar vasendtligen skild redan genom blomfargen. Stiin-
geln ir teml. lag, seg och fdrsedd med langa borsthir, de neder-
sta bladen fro breda och starkt afrundade samt persistera ofta
lange; blomstillningen fr vanligen flocklik och utdragen, blom-
grenarne aro fina och forsedda med t. tiita fina graspetsade borst-
har; holkarne fro sm&, mer eller mindre syarta med tvir bas och
pa midten nagot hopdragna samt nedtill tithariga; blomstren
iro ljusa svafvelgula, t. tita med hela kantblom. Férandrar ej
obetydligt utseende allt efter stindorten; en narmare beskrifning
skall lemnas vid redogorelsen 6fver de af mig pA Dovre antriffade
Hieracia, —- Ofvannimnda form fran Schelesna skiljer sig bl. a.
genom blagrona niistan luddlésa blad samt star i detta och andra
afseenden fnnu niirmare P. hyperborea Fr., hyilken jemyal ej torde
saknas i ryska Lappmarken.

En kortfattad sammanstillning af de nu relaterade formerna
torde limpligast bora uppskjutas, tills flertalet af landets Pilosel-
loider hunnit omfdrmilas. For att emellertid 1 nagon man un-
derlitta ofversigten af dem, bifogas hair nedan en forteckning, 1
hvyilken formerna uppriknas i enahanda (deskriptiva) ordning, som
ofvan blifvit inslagen.

Slutligen tillater jag mig tacksammeligen omnamunua att, utom
de redan (sid. 6) for dessa anteckningar erhallna bidragen, dylika

J. P. Norrlin, Anteckningar 6fver Finlands Pilosellee, I. 173

ifven beniiget mig meddelats af Doc. F. W. Elfving (fran trakterna
kring Abo och Swir), Universitetets amanuensen A. J. Mela (fran
Savolaks och ryska Lappland) och lyceieleven Harald Lindberg
(fran Lojo).

Enumeratio Pilosellarum in paginis preecedentibus allatarum:

P. macrolepis var. pilosis- — var. 1 (typica).

sima (Wallr., Fr.). re var. 2 (connectens).
— yar. gracilior (coll.). “P - asperula n.
P. laticeps n. ™P. Hollolensis n,
ie naa 11. ***P, brachycephala Norrl.
P. sigmoidea n. +ertP. -cochlearis: ni.
Piieaeuta np: P. subpratensis Norrl.
P. mollipes n. P. chrysocephaloides Norrl,
ge aueustior. *P, chrysocephala Norrl.
P. angustella n. P. fennica Norrl.
P. Hilme n. *P. ventricosa n.
P. conspersa n. **P. amplectens n.
P. obscuripes n. | “P. nigella n.
P. paucilingua n. P. discolorata n.
P. tenuilingua n. P. Kajanensis Malmgr.
P. urnigera n. — yar. excelsior n.-
P. prasinata n. *P, concolor n.
— yar. ovoidea. P. Selani Norrl.
P, coalescens n. P. vernicosa n.

| P. Pseudoblyttii Norrl.
P. jodolepis n. *P. fulvolutea n.
P. Suivalensis n. P. pulvinata n.
P. sruginascens n.
P. progenita n. P. Onegensis Norrl.
P. dimorphoides Norrl.

P. auricula L. P. Ladogensis n.

P. suecica Fr. P. Karelica n.

174 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 4.

. detonsa n.

. neglecta Norrl.

. sphacelata n.
Suomensis n.
denticulifera n.
curvescens n.
firmicaulis n.
pubescens (Lindbl.) Fr.
— yar. 1 contracta n.
== War: oe:

— yar. 3 spectabilis n.

P. pratensis Yausch.
P. pilipes Seel.

P. incrassata n.

P. austerula n.

ro KO hy fo

P. (preatta) septentrionalis n.
— yar. tenebricans n.

— var. exserens n.

*P. assimilata n.

a

Pouae

P. pruinosa n.
P. galactina Norrl.
*P. grisea n.

> #+<-—_—

Index nominum.

Pag.
geatifolium: Vill... <= ,.woelwewd:
adtingens . . 165.
ceruginascens +, £29.
alpigenum Fr. (var.) Sissi bE:
amplectens 111 (108).
DE ES er Be eS 2
annem GvaGy asd 2)och. 67,
arctogena ain LIZ
asperula 1925008:
assimilata . . 151.
auricula OO D4;
auriculeformis Fr. . 84, 86, 91, 92.
austerula . ana . 146,
Blyttianum Fr. et Auctt. . . 121.
Benelyeephala . . 2. eyes) OF.
Mieeivpnyiia Sa.) )) 2icbif.) sieay: DY.
cernua Fr, « 84; 89,
chrysocephala 106, 94.
chrysocephaloides . . 104.
Bete ee) Ges ee ave» 80.
cochlearis . er = 100;
Columne Reichenb. . ; LEA;
ConmmamistAueii. . . . . . - 56,
Cie tor 8. ne ee ee 420.
Commectens (var... . : . 92.
Ces we ee TK
COmingera(var-) =. . . . . « 169.
curvescens eae ora. « SEs
cymigerum Reichenb. et Auctt. 171.

—_ Lindeb. Shs; BO:
cymosum Fr. (et var.) . . 171, 172.
— Auett. Fenn. (p.p.) . 160.

decolorans Auctt. Fenn. . . . 116.

denticulifera

detonsa
dimorphoides
dimorpha.

discolor Norrl. .
discolorata

dubia .

Eupilosella

exacuta

elatum Lindeb.
excelsior (var.)
exserens (var.) .
fallax Auctt. fenn.
Fennica

firmicaulis

flammea Seat
floribunda Lindeb.
fulvolutea. ?
fuscum Fr. et Auctt.
galactina .

glomerata Auctt. suec. .
-- Auctt. fenn,.

gracilescens Norrl.
gracilior (var.) .
grisea .

Hilme .
Hollolensis ,
Hoppeana Schult. .
horticola .
hyperborea Fr..
incrassata .
jodolepis . ,
Kajanensis Malmer. .

125, 127,

. 114, 108.

176

Pag.

Karelica 138.
Ladogensis : 136.
leetior Almqv. (var a 92.
laticeps 57.
macrolepis : se, SPREE
majus Auctt. (Suecic. var.) . 92, 95.
mollipes <4 68.
neglecta or 6 ae,
nigella . 112 (108).
obovatum Tausch. 139.
obscuripes HS.
Onegensis. 231,
ovoidea (var.) . 78.
paucilingua . ae OY
Peleteriana Auctt. 56, 51, 52.
“= Merat. . 56.
pilipes Sel. . 2144.
pilosissima (var.) . RiME, Mitte,
poliotricha Auctt. BO he ie
prealta Auctt. fenn. . erat, ti;
prasinata . ANS;
pratensis Tausch . : S038:
progenita . cee |
pruinosa , . 152.
Pseudoblyttii . 124.
pubescens (Lindbl.) . 51698:

Pag.

pubescens Auctt. fenn. (p.p.) . 163.
pulvinata . . Lae
radiocaule Tausch . 149.
rhodanthum Fr, 123.
Selani. . ABE.
septentrionalis . ; J47,
sigmoidea oa:
spectabilis (var.) . ae is
sphacelata . 162.
spherocephalum Freel. 89.
straminea | iets
subpreealtum Linde, . 154.
subpratensis . . 102.
Suecica Fr. me 92.
— Auctt. Fenn. ‘aan 109, 110.
Suivalensis . 84.
Suomensis 4 GS:
tenebricans (var.). 148, 150.
tenuilingua . aes
tubulascens . . 135.
urnigera . 76,
vernicosa . . 123,
ventricosa 108.

Villarsii Lindeb. Gan if ete,
vulgaris Auctt. (coll.) 51, 52, 59, 61.

virescens var. Auctt. 82.

=58@s=-

ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA T. II, Nr. 5.

SANDEA ET MYRIORRHYNCHUS

NOVA HEPATICARUM GENERA.

AUCTORE

S. 0. LINDBERG.

ee

(Societati exhibitum die 4 Aprilis 1882.)

HELSINGFORSL#,
EX OFFICINA TYPOGRAPHICA HEREDUM J. SIMELI,

1884,

ett,

Gases wikis yA git

I. Sandea
Lindb. Mss. 1876.

Frons dioica, subplana, sat longa sed angusta, linearis,
inferne alternatim pinnata, superne densius densiusque ad
quadripinnate dissoluta in pinnis (ramis) alternis et sensim
sensimque brevioribus et angustioribus, ultimis minimis, cir-
cinato-incurvis et apice propaguliferis, longitudine tota a
fasce nigro-brunneo, lato et bene definito in medio percursa,
ad latera fascis bulloso-vesiculosa, laminis papyraceo-tenui-
bus, dense et robuste crenato-dentatis; antice indistincte
areolata, areolis in centro foramen magnum et ovale geren-
tibus; squamae posticae solum ad bifurcationes et ad api-
cem ramulorum ultimorum, praesertim tamen ad cephalopo-
dium praesentes, alternae et maxime variae; in linea me-
diana fascis lignosus, nigro-brunneus, robustus et bene de-
finitus sub antris respiratoriis adest. Cephalopodiumn api-
cale ad sinus bifurcationum primariarum et secundariarum,
e fovea nuda et a substantia frondis annulatim circumval-
lata oriens. Carpocephalum conicum, obtusum, colliculo-
sum, inferne annulatim accretum et obtuse quinquangulare
a lobis semiglobosis et obtusissimis, squamae ad insertio-
nem nullae. Pistillidia quinque. Cetera desunt. — Pro-
pagula solitaria vel fasciculata, fugacia, parva, horizontalia,
plana, spathulata,

4 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 5.

Caespites depressi terraeque arcte adhaerentes, laxi, intricati,
griseo- et brunneolo-viridule variegati, subtus brunneoli, sine vesti-
gis nitoris. rons feminea ad 5 cm. longa et 4—2 mm. usque lata,
rigida, fragilis, ad basim ipsam emortuam bi- vel trifurca, non raro
simplex, linearis, inferne sat regulariter alternatim pinnata, ramis,
omnibus in tota fronde 45—55° angulo e rachi exstantibus, brevi-
bus, 1—5 mm. longis, retusis, superne densius densiusque ad qua-
dripinnate dissoluta in pinnis alternis, sensim sensimque brevioribus
et angustioribus, ultimis minimis, circinato-incurvis et propaguliferis,
ut fiat frons inferne ad circuitum fere linearis, superne tamen ob-
verse triangularis vel subrhombea, antice leniter convexula, ramifica-
tionis alternae causa fulminis instar alternatim (zigzag) flexuosula,
longitudine tota usque ad basim cephalopodii a fasce mediano nigro-
brunneo, bene definito et laminae fere aequilato, ut tertiam partem
latitudinis frondis hic fascis. formet, in medio percursa, ad latera
fascis bulloso-vesiculosa, bullis praesertim postice prominentibus et
ob rupturam suturarum cellularum saepe epertis, intus perfecte ina-
nibus et solum ab epidermide et antica et postica statu integro tec-
tis, laminae frondis latae, papyraceo-tenues et hyalinae, dense robu-
steque crenato-dentatae, non undulatae sed subplanae; pagina antica
(superior vel s, d. dorsalis) minus clare divergenti- et anastomosanti-
lineata, lineis brunneolis areolas maximas, plus minusve rhombeas et
irregulariter angulatas, planas et in centro a foramine magno et ovali,
margo cujus leniter elevatus, brunneolus et a nonnullis cellulis lon-
gis, rectangularibus et curvatulis limbatus, perforatas circumscriben-
tibus, cellulae epidermaceae minutae, planiusculae, laxissimae, ro-
tundae et irregulariter quinqu- vel sexangulares; pagina postica (in-
ferior vel s. d. ventralis) in medio longitudinali, callum, qui fasci
antico respondet, valde prominentam gerens, cellulae epidermaceae
quam eaedem anticae fere triplo majores, ovales — oblongae et ir-
regulariter quinqu- vel sexangulares, brunneolae; squamae posticae
solum ad bifurcationes frondis et ad apicem ramulorum ultimorum,
praecipue tamen ad cephalopodium apicale, praesentes et ibi etiam
Sparsae, numquam per paria positae sed alternantes, minutae et brun-
neolae, patentes, maxime variae, subrotundae — semilanceolatae, ro-
tundato-obtusae —- acuminatae, integerrimae — irregulariter lobatae,
concayae et superne ad ipsam frondem plus minusye curyatae; sub-
stantia frondis, ut in sectione ejus transyersa et angustissime lineari,

S. O. Lindberg, Sandea et Myriorrhynchus. 5

in medio tamen ob prominentem fascem (callum) crassiore, praecla-
rum fit, composita ab a) uno strato antico cellularum epidermacea-
rum, }) cavitatibus respiratoriis magnis, in fundo quorum affixa sunt
numerosa, densa et humilia fila paullum ramosa vel nonnulla sim-
plicia, opuntiacea, a cellulis paucis (5—2), obcordatis — obovatis,
interdum nonnullis subtrigonis, chlorophyllophoris, aedificata, ¢) m
laminis utrisque. sub his antris respiratoriis a duobus, ad marginem
ipsum tamen earum ab uno strato postico cellularum epidermacea-
rum, d) in medio sub his antris respiratoriis a fasce robusto, antice
plano, postice convexo, longitudinaliter semioblongo, 5—8-stratoso,
vulgo tamen 6-stratoso, cellulae ejus magnae, fusco-brunneae, ro-
tundae et irregulariter angulatae, membrana flexuosa et ad angulos
praesertim valde incrassata, stratum anticum tamen ejus a cellulis
parvis et subnigris constructum, et e) sub fasce ab uno strato po-
stico paullum colorato cellularum epidermacearum parvarum, e qui-
bus oriuntur radices unicellulares, densae, longae et inanes, eaedem
intus clavuligerae rariores quam eaedem intus laevissimae, quae ro-
bustiores; fascis mediani cellulae lignosae, magnae, breviter cylin-
dricae — parallelipipedae, apicibus utrisque rectangule truncatis vel
obliquis et acutiusculis. Cephalopodium (maxime juvenile solum vi-
sum et ideo fere omnino nullum) apicale ad sinus bifurcationum pri-
mariarum et secundariarum, solitarium, e fovea nuda, sat profunda et
rotunda oriens et a substantia bullosa et cavernosa frondis, ut ab
annulo crasso et margine obtuso et integerrimo, circumyallatum, quo
loco adhaesionis cephalopodii ad frondem haec postice melius densi-
usque squamosa quam alibi evadit, leniter deorsum prominet et brun-
nea est. Carpocephalum (maxime juvenile solum visum et ideo par-
vum) brunneolo-pallidum, conicum, obtusum, ab elevatis antris respi-
ratorlis magnis et medio stomatophoris colliculosum, inferne annula-
tim accretum et obtuse quinquangulare a lobis (radiis) subsemiglo-
bosis, obtusissimis et intus bullosis; cellulae epidermidis magnae,
plus minusve rectangulares, valde Iuteo- et densissime crenato-incras-
satae, stomata magna et elevata; squamae ad insertionem carpoce-
phali nullae. Jistillidia interlobularia, quinque, solitaria (dependen-

tia, nondum foecundata). — Cetera desunt.
Planta mascula ignota.
Propagula in ipso apice ramuli ultimi unum — sex inserta, fa-

cillime decidua, parva, non stipitata, horizontalia, plana, breviter et

6 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 5.

latissime spathulata, rotundato-obtusissima, integerrima, basi unam
alteramve squamam posticam minutam gerentia, non radicifera.

Genus, amicissimo et generosissimo doctori C. M. van der
Sande Lacoste dicatum, valde maxime curiosum et distinctum est,
ut affinitas ejus cum ceteris nunc cognitis maxime obscura, ob struc-
turam et formam carpocephali (pro! nimis juvenilis) tamen Hepaticae
(Fegatellae) proximum. Analogiam inter formas familiae suae (Mar-
chantiacearum) quandam cum sectione 1 A: Scorpioidi-ramosis Metz-
geriae quoad ramificationem frondis linearis et in alis undulatae, fa-
scem lignosum medianum, ut et propagula disciformia in apicibus
attenuatis affixa possidet.

Species ad hoc tempus sola nobis visa est:

]. Sandea supradecomposita Lindb.

Cyathodium japonicum Lindb, Mss. 1867, p. p. Miqu. Catal. Mus. bot.
Ludg.-Bat., 1: Fl. japon., p. 137, p. p. (1870).

Sandea japonica Lindb. Mss, 1876, p. p.

Marchantia linearis (non L. L.) Mitt. in Herb. Griffithii, n. 1077,

Var. 8? japonica (Thunb.) Lindb.

Frons parya et brevis, 1,5 cm. longa et 2 mm. lata, bi- vel
tripinnata, ubique aequilata, vix bullosa, apicibus brevissimis, ro-
tundatis, inciso-crenatis, undulatis, valleculis undarum densas squa-
mas gerentibus, squamis magis uniformibus, ovatis, acutis, inte-
gerrimis, fasce lignoso multo minus distincto.

Lichen gaponicus*) Thunb. Fl. japon., p. 344 (1784).
Marchantia japonica Thunb. Mus. nat. acad. upsal., P. 22, n. 218, sola

planta ster, (1797). Web.-f. Hist. musc. hep. prodr., p. 107, n. 10,

et p. 144, n. 5 (1815). Steud. Nomencl. crypt., p. 284 (1824). L. L.

in Lehm, Pupill. 6, p. 18, in obs. (1834), G. L. N. Synops. Hep..

fasc. 4, p. 538 (1846).

*) ’Lachen gaponicus. 1. foliaceus depressus inciso-lobatus farinaceus cri-
spus, subtus villosus.

Crescit hine inde, terrae et lapidibus adpressus.

Folia imbricata, oblonga, inciso-lobata, farinacea, margine tenuissime
crispa, subtus venoso-villosa.

Affinis LL. glauco”. — Thunb. 1. e.

Planta fertilis ejus tamen ad Rebouliam hemisphaericam pertinet!

S. O. Lindberg, Sandea et Myriorrhynchus.

Cyathodium japonicum Lindh. Mss. 1867, p. p. Miqu. Catal. Mus. bot.

Lugd.-Bat., 1: Fl. japon., p. 137, p. p. (1870).

Sandea japonica Lindb. Mss, 1876, p. p.

Habitat forma typica, carpocephala valde juvenilia solum ge-
rens in speciminibus examinatis, in Japonia (Ph. Fr. von Siebold)
et in Assam (n. 1077, W. Griffith) — Var. 8? japonica in Ja-
ponia (perfecte sterilis, C. P. Thunberg).

De planta Thunbergii dubii sumus quin ad eandem stirpem
referenda sit vel nisi rectius propriam speciem formet. Magnitudo ete-
nim, ramificatio, circuitus totius plantae etc. tantum abhorrent e
planta, hic ut typo a nobis recensita, ut huic denominationem speci-
ficam Thunbergii imponere non audeamus.

II, Myriorrhynchus
Liudb. Mss. 1876.

Frons repens, simplex vel biloba, obovato-oblonga, apice
rotundata, emarginatura et sulco mediano carens, antice (su-
pra) crystallino-asperrima, ut ubique obtecta a rostris con-
densis, magnis, altis et perforatis, in fundo suo fasciculum
filorum simplicium et chlorophyllophororum gerentibus, sub
his antris rostratis a massa cellulosa, valde spongiosa et
inani constructa, postice (subtus) ab una et simplici serie
squamarum rigidarum ornata, in quibus filum dendroidi-ra-
mosum insidet. —- Cetera desunt.

Frons ad 2 cm. longa et 6 mm, lata, serpentino-repens et ra-
dicellis densissimis intus laevibus vel, ejusdem numeri, clavulato-
incrassatis terrae arctissime affixa, integra vel biloba, obovato-oblonga
-— gublingulata, raro fere linearis, apice rotundata, emarginatura et
antice suleo mediano carens, ob margines suberectos sat profunde
canaliculata, antice viridula, densissime aspera et .crystallino-punctu-

9

-

8 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 5.

lata, postice viridula, ad margines tamen fusco-purpuree maculata, a
squamis obtecta; sguamae in serie una et simplici succubae et den-
sissime imbricatae, oblique affixae, ad apicem frondis apicibus suis
nutantes, erectae et marginem ejus altiuscule superantes, rigidae, in-
ferne fusco-purpureae, de cetero luteolae, scariosae et nitidae, fere
perfecte planae, triangulari-semirotundae, obtusae — retusae, plus
minusve emarginatae, basi vulgo serratae, superne repandulae et cre-
nulatae, margine toto planae, unistratae; ad medium faciei anticae
(interioris) insidet filum, protonematis instar, longum et erectum, in-
ferne simplex, complanatulum et a duabus seriebus cellularum con-
structum, superne dendroidi-ramosissimum, uniseriatum, quod filum
tamen in squamis inferioribus delapsum est; pagina antica frondis
dense minuteque areolata, areolae ut rostra magna, fumaria vel ten-
toria simulantia, omnes et totae alte elevatae, maxime approximatae,
ut interstitia plana nulla, cylindrico-conicae, obtusae, luteolo-albidae,
hyalinae, unistratae, cacumine foramen magnum et non limbatum
ostendente, ad marginem crenatum tamen frondis sensim humiliores ;
sectio transversa frondis anguste semilunaris, in margine rostrifero
parum concava, angulis attenuatis et acutis; in fundo cujusque rostri
adsunt fila maxime condensa et paraphysimorphia, erecta et stricta,
clavatulo-cylindrica, obtusiuscula, semper simplicia, chlorophyllophora,
a 2—5 cellulis, quarum apicalis major quam ceterae, altitudine va-
riae, sed faciem anticam frondis haec fila vix umquam superant; sub
his rostris filiferis frons tota componitur a massa cellulosa, laxa et
non chlorophyllophora, omnibus suis partibus valde spongiosa ab an-
tris magnis, globosis et creberrimis, ut solum ab intersepimentis uni-
stratis Inter se separatis, usque ad ipsum marginem convexum radi-
celliferum sectionis transversae, h. e. ad paginam posticam frondis, quae
pagina a paucissimis (4—2) stratis compactis et non chlorophyllo-
phoris aedificata est. — Cetera omnia nobis perfecte ignota restant.

Adeo singulariter constructa est frons et habitus quoque plantae,
ut affinitas ejus nos omnino fugit, forsitan Boschiae Mont., quoad
partes generationis et sporogonium, proximum sit hoc genus novum,
male solum perfecte sterile cognitum.

Descriptiones et icones omnium auctorum valde falsae et erro-
neae, quod statim praeclarum fit, quum eas cum expositione nunc
data. comparemus.

S. O. Lindberg, Sandea et Myriorrhynchus. 9

1. Myriorrhynchus fimbriatus (Nees.) Lindb.

Riccia fimbriata Nees. in Mart. Fl. bras., 1, P. 1, p. 301, n. 3 (1833)
Mart. Ic. pl. crypt. bras., fase. 2—4, p. 31, n. 2 (1834), Lindenb.
in Nov. act. acad. Leop., 18, P. 1, p. 473, n. 20 (1836).

R. (Lichenoides) fimbriata G. L. N. Synops. Hep., fasc. 4, p. 606, n. 23
(1846).

Myriorrhynchus fimbriatus Lindb. Mss, 1876.

Delin.

Mart Ie. pl. crypt. bras., fasc. 2—4, tab. 15, figg. I. Nov. act. acad.

Leop,, 18, P.1, tab, 30.
Habitat, mixta cum Riccia squamata, ad terram nudam in Serra

de Piedade prov. Minas Geraes Brasiliae (perfecte sterilis, C. F. Ph.

von Martius).

i

Salis he
Aine

rae

ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA T. II, Nr. 6.

REVISIO MONOGRAPHICA ATQUE SYNOPSIS

ASCOMYCETUM IN FENNTA HUCUSOVE DETECTORUM.

AUCTORE

P. A. KARSTEN.

(Societati exhibitum die 6 Decembris 1884.)

yee.
Saf) SA (ately 5 fio

HELSINGFORSL‘,
EX OFFICINA TYPOGRAPHICA HEREDUM J. SIMELI,

1885.

4

Ora 21023

Post: editionem partium primae et secundae Mycolo-
giae Fennicae, Ascomycetes tractantitum, tot novae
accesserunt symbolae, ut revisio eorumdem necessaria,
qvae nunc traditur.

Mustiala, m. Novembri 1884.

7 re ME rt MLAS AE., 14 wenn iS REE (ia ceorie =
OE A lat antissia ved elise” Aaa
Es. phe = ers i~)..? an ‘ os a doer Er

Riri il iA yay oes ¥ y) ts ihe fe ae a Aa, | a ’ 5

" 7

* ®
_ <

iy?
ay

eo tee. tality ae

~

‘=e

a>
=
o-s"

1 F:
Pe ReNOW YT CL PE.

CONSPECTUS FAMILIARUM.

Fam. I. Hypocreaceae.

Perithecia carnosa vel membranaceo-carnosa, laete colorata,
ostiolo subcentrali, rotundo dehiscentia. Stroma, ubi adest, car-
noso-ceraceum, rarius byssinum.

Fam. Il. Dothideaceae.

Stroma coriaceum vel carbonaceum, nigricans vel atrofu-
scum. Perithecia (loculi) cum stromatis substantia confluentia et
homogenea ideoqve ab eo vix discreta, ostiolata.

Fam. Il. Sphaeriaceae.

Perithecia membranacea, coriacea vel carbonacea, ut pluri-
mum rotundata, a substantia stromatis (ubi stroma adest) hetero-
genea, ostiolo rotundo vel compresso dehiscentia, rarius astoma
demumgqve irregulariter fissilia, vulgo nigricantia.

Fam. IV. Hysteriaceae.

Perithecia horizontaliter plus minus elongata, saepe flexuosa
et lirellaeformia, membranacea vel coriacea, nigricantia, rima plus
minusye angusta totam perithecii faciem percurrente dehiscentia.

Fam. I. Hypocreaceae De N.
Syn. Nectrieae Karst. Myc. Fenn. II, p. 25.

6 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6.

CONSPECTUS GENERUM.

A. Sporae filiformes, saepius pluriseptatae, hyalinae.
sporae.)
* Stroma verticale.
+ Stroma e sclerotio enatum. Sporae simplices. Claviceps.
+7 Stroma entomogenum vel mycogenum. Spo-

(Scoleco-

rae ‘in articulos: dilabentess, ana eh uy ee Cordyceps.
Frome, MMs to on i. ee eee ate Epichloé.
B. Sporae septato-muriformes, hyalinae. (Dictyo-
DUPE DN SR RIAA pee ae tone OOS EN Fe 2 Pleonectria.
C. Sporae oblongatae vel fusoideae, 2—plurisep- |
tatae, subhyalinae. (Phragmosporae.)
* Contextus perithecii ruber vel flavicans ... . Calonectria.

** Contextus perithecii cyaneus vel violaceus .. . Gibberella.

D. Sporae uniseptatae, hyalinae vel olivascentes.

(Hyalodidymae.)

*Perithecia stromate pulyinato vel effuso sub-
superficiali immersa.
; Articuli sporarum non secedentes ...... Hypocreopsis.
+7 Articuli sporarum mox secedentes...... Hypocrea.

** Perithecia stromate destituta vel basi tantum
stromatica suffulta vel bysso cincta.

+ Perithecia matrice immersa byssoqve stroma-
tica cincta

he aebgs oe Wareondix “eibteiaybaiee ae Hypomyces.
+7 Perithecia in matrice vel stromate subsuper-
HONS Robe c heal xvalee pilin Wotouel ae Nectria.
E. Sporae ovoideae vel suboblongatae, simplices.
a. Sporae hyalinae. (Hyalosporae.)
*'Compositae;stromatiese 2°24. 30) Lea Polystigma.
** Stromate ‘byssino connexae .) 1.) ioe 8 Byssonectria.

*“e* Simplices.
fy a eNiCNOGia.. DOBMEALA “< feou-5. 15) ronan, estate Eleutheromyces.
Tq eerithecia Grostrawar ct. srs heehee A Nectriella.

b. Sporae fuscae. (Phaeosporae.) ......... Melanospora.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn.

~I

I. Claviceps Tul. Karst. Myc. Fenn. IL, p. 26.

1. Ci. purpurea (Fr.) Tul. Karst. Myc. Fenn. II, p. 200.
Syn. Status microconidicus: Sphaeria segetum Léy.
Status macroconidicus: Fusarium heterosporum Nees. Sta-
tus mesoconidicus: Oidium abortifaciens Berk. et Br.

2. Cl. microcephala (Wallr.) Tul. Ann. Sc. Nat. 1858, XX, t.
IV, f. 1—11.
Syn, Kentrosporium microcephalum Wallr. Beitr.
2, t. 8, f. 10—16. Status scleroticus: Sclerotium Clavus 28
Enodii et y Phragmitis. Status conidicus: Sphacelia se-
getum # minor.

Clavicipiti purpureae similis, sed omnibus partibus
tenuior, tota rufo- vel rubescenti-violacea. Clavula exigua, vix 1
mm. diam., mollior. Stipes gracilis, flexuosus, 10—16 mm. lon-
gus. Perithecia immersa, dein in sicco prominentia. Asci et spo-
rae ut in Cl. purpurea.

Hab. in caryopsidibus Phragmitis communis. Scle-
rotia ejusdem in Mustiala lecta.

II. -Cordyceps Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 26.

I. Eu-Cordyceps Sacc. Entomogenae. Perithecia stro-
mate subimmersa. ;

1. C. myrmecophila Ces. Karst. Myc. Fenn. II, p. 203.

II. Racemella Ces. Entomogenae. Perithecia in stro-
mate subsuperficialia.

2. C. militaris (Linn.) Link. Uandb, II, p. 847. Karst. Myce
Fenn. II, p. 202.

Ill. Cordylia Tul. Mycogenae. Perithecia stromate im-
mersa.

3. C. ophioglossoides (Ehrh.) Link. Handb. III, p. 347. Karst.
Myce. Fenn. Il, p. 201.
Conidia in mycelio initiali byssoideo citrino subsphaeroidea,
concoloria.
4. C. capitata (Holmsk.) Link. Handb. HI, p.347. Karst. Myc.
Fenn. II, p. 201.

5 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

III Epichloé Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 26.
1. Hp. typhina (Pers.) Tul. Karst. Myc. Fenn. II, p. 203.

IV. Pleonectria Sacc. Syll. I, p. 559.

Perithecia caespitosa, sphaeroidea, molliuscula, laeticoloria,
papillata. Sporae 8:nae, pluriseptato-muriformes, hyalinae.

1. Pl. Berolinensis Sacc. Mich. I, p. 123, 276. Syll. II, p. 550.

Syn. Nectria Ribis Niessl. Mabr. Pilz. p. 114. Pleo-

nectria Ribis Karst. Symb. ad Myc. VI, p. 42. Rehm, Ascom.
no. 634.

Perithecia erumpenti-superficialia, in caespitulos pulyinatos
ageregata, e sphaeroideo depressa, mox umbilicato-scutellaria, la-
teritio-rubra, contextu laxe celluloso, rubescente, ostiolo impresso,
0,3—0,5 mm. diam. Asci cylindracei, subsessiles, apice coarcta-
to-truncati, longit. 90—115 mmm., crassit. 10—14 mmm. Sporae
8:nae, monostichae, ovoideo-oblongatae, tenuiter 7-septato-muri-
formes, non constrictae, minute guttulatae, hyalinae, longit 18—
22 mmm, crassit. 8—10 mmm. Paraphyses nullae.

Hab. in ramis emortius Ribis aurei et R. rubri in re-
gione Aboénsi, ad Mustiala et in paroecia Vichtis.

V. Calonectria De N. Karst. Myc. Fenn. II, p. 27.

Perithecia discreta vel caespitosa, erumpenti-superticialia,
molliuscula, sphaeroidea, papillata, subinde byssiseda vel pilosula.
Sporae oblongatae vel fusoideae, 2—pluriseptatae, muticae, hya-
linae.

1. C. duplicella (Nyl.) Karst. Myc. Fenn. HU, p. 218.

VI. Gibberella Sacc. Syll. HU, p. 552.

Perithecia caespitoso-stromatica vel discreta. Asci non vel
spurie paraphysati. Sporae 8:nae, ex ovoideo fusoideae, 3 - pluri-
septatae, subhyalinae. — Status conidiophorus Fusarium seu
Selenosporium referens.

1. G. pulicaris (Fr.) Sacc. Syll. II, p. 552.

Syn. Sphaeria pulicaris Fr. Syst. Myc. II, p. ANT.

Caespitosa, difformis, stromate a cortice formato. Perithe-
cia perexigua, stipata, rimoso-dehiscentia, collabescendo compla-

P. A Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn, 9

nata, Asci oblongati, sessiles, longit. 60—72 mmm., crassit. 12—
16 mmm. Sporae distichae, ovoideo-lanceolatae, subobtusae, per-
parum curvatae, 8-septatae, dilutissime flavae, longit. 15—20
mmm., crassit. 6 8 mmm. — Status conidiophorus: Fusarium
sambucinum Fuck. Symb. Myce. p. 167, t. I, f. 40. Status
spermogonicus: Phoma pulicaris Sacc. Reliqy. Lib, Il, no. 211.

Hab. in ramis corticatis Sambuci racemosae in Mus-
tiala. Exoleta semel lecta.

Caespites subrotundi vel ellipsoidei, in tuberculis rimosis
prominentibus corticis nidificant, planiusculi; ‘stroma, ab his tu-
berculis formatum, e fuligineo nigrescit, subinde carnosum. Peri-
thecia superficialia, confertissima, subastoma, opaca, subcupulata.

VII. Hypocreopsis Karst. Myc. Fenn. H, pp. 28 et 251.
1. H. riccioidea (Bolt.) Karst. Myc. Fenn, HU, p. 221.

VIII. Hypocrea Fr. Karst. Myc. Fenn. H, p. 26.

I. ‘Eu-Hypocrea Sacc Stroma pulvinatum vel disci-
forme, limitatum.
* Sporae hyalinae.
1. H. rufa (Pers.) Fr. Karst. Myc Fenn. II, p. 206.
2. H. rigens (Fr.) Sacc. Syll. II, p. 528.

Syn. Sphaeria rigens Fr. Elench. I, p. 61. Hypo-
crea Schweinitzii (Fr.) Sacc. Syll. Il, p. 522?.

Stroma subcarnosum, applanatum, saepe concayum, subsinu-
osum, vix marginatum, utrinqve e viridi nigrescens, intus album.
Perithecia in disco periphaerica, sparsa, pallida, ostiolis sublaten-
tibus. Asci lineares, longit. 6080 mmm., crassit. 83—5,5 mmm.
Sporarum articuli sphaeroidei, hyalini, 1-guttulati, 3—3,5 mmm.
diam.

Hab. in truncis varus.

* H. contorta (Schw.) Berk. et Curr. Grey. IV, p. 14.

Syn. Sphaeria contorta Schw. Syn. Amer. bor. no.
1224.

Stroma subrotundum, stipite centrali papilliformi affixa, in
ambitu lobato. attenuato liberum, ex atroviridi olivaceum, intus
flavido-album. Perithecia crebra, sphaeroidea, disco subimmersa,
subgranoso-prominula, minuta, ostiolis minutis Asci cylindracei,

10 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6.

longit. '75 mmm. Sporarum articuli 16, sphaeroidei, 1-guttulati,
5 mmm. diam.

Hab. in lignis putrescentibus.

Var. atrata Karst. Myc. Fenn. I, p. 207.

** Sporae fumoso-luteolae vel olivaceae.

3. H. gelatinosa (Tod.) Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 205.

4. H. spinulosa Fuck. Karst. Myc. Fenn. II, p. 206.

II. Homalocrea Sacc. Stroma effusum, planum.

4. H. citrina (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 204.

5. H. fungicola Karst. Myc. Fenn. II, p. 204.

IX. Hypomyces Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 26.

Status conidici et macroconidici: Asterophora, Sepe-
donium, Dactylium, Verticillium.

1. H. asterophorus Tul. Karst. Myc. Fenn. II, p. 209. Plowr.
Grev. XI, 6, t. 147.

Status microconidicus: Chalara fungorum Sace. vel aff.,
sec. Sacc.

2. H. chrysospermus Tul. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 198.
Plowr. Grev. XI, 5, t. 146.

In Alandia, Aboa, Mustiala, Tyrvis, Lempala, Storkyro lectus.

3. H. lateritius (Fr.) Tul. Karst. Myc. Fenn. IJ, p. 211.
Plowr. Grev. XI, 41, t. 148.

4. H. roseus (Pers.) Fuck. Symb. myc. p. 182.

Syn. Sphaeria rosea Pers. Syn. p. 18. Fr. Syst.

Myce. Il. p. 338.

* H. rosellus (Alb. et Schw.) Tul. Karst. Myc. Fenn. II,
p. 208.

Status conidiophorus sistit Trichothecium candidum
Wallr. et Dactylium dendroideum Fr.

A typo fere tantum sporis paullo minoribus et magis con-
strictis diversus.

5. H. aurantius (Pers.) Fuck. Symb. myc. p. 183. Plowr.
Grev. XI. p. 44, t. 150.

Syn. Sphaeria aurantia Pers. Syn. p. 68. Stat. co-
nidicus: Diplocladium minus Bon. vel sp. affinis.

Perithecia gregaria, subsphaeroidea, vertice conoideo-atte-
nuata, mollia, minuta, aurantio-rubra, e subiculo effuso aurantio,

Pp. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. il

demum subferrugineo emergentia. Asci cylindracei, longit. 110—
140 mmm., crassit. 6 mmm. Sporae 8:nae, monostichae, fusoi-
deae, utrinque saepius apiculatae, curvulae, 1-septatae, hyalinae,
longit. 15—24 mmm., crassit. 4—6 mmm. — Conidia didyma,
longit. 16—18 mmm., crassit. 8—10 mmm.

Hab. in Polyporo velutino prope Mustiala.

Var. fulgens Fr.

Syn. Hypomyces fulgens Karst. Myc. Fenn. I, p. 207.

6. H. torminosus (Mont.) Tul. Carp. III, p. 40.

Syn. Nectria torminosa Mont. Syll. n. 788. Hypo-
myces torminosus Plowr. Grey. XI, p. 42, t. 148 B. Sace.
Syll. Il, p. 471. |

Perithecia gregaria, depresso-sphaeroidea, papillata, furfura-
cea, mellina, papilla obscuriori, minima. Asci cylindracei, longit.
112 mmm., crassit. 6—7 mmm. Sporae 8:nae, lanceolato-oblon-
gatae, uniseptatae, pallide flavidae, longit. 18—20 mmm., crassit.
4—45 mmm.

Hab. in lamellis Lactarii torminosi. In Fennia au-
strali certis annis haud raro obvius.

Subiculum in lamellis floccosum flayidum, dein melleum, tan-
dem fuscum.

Il. Peckiella Sacc. Sporae subinde simplices. Bysso-
nectriae forte potius adnumeranda. .

7. H. viridis (Alb. et Schw.). Berk. et Br. Karst. Myc.
Fenn. IJ, p. 211.

Syn. Hypomyces luteovirens (Fr.). Plowr. in Grey.
Mio pas, 4: 152, 1. 2.

Conidia, teste Plowright, ovoidea, hyalina, in hyphis subi-
culi acrogena.

8. H. violaceus (Fr.) Tul. Karst. Myc. Fenn. II, p. 210.

E Merimasku, Mustiala et Helsingforsia nobis cognitus.

Ill. Species in formis secundariis tantum cognitae.

9, H. Linkii Tul. Carp. II, p. 44. — Status conidicus et
macroconidicus: Mycogone rosea Link.

Hab. in Agaricis et Boletis variis in regione Mustia-
lensi minime rarus.

Sec. cel. Cornu (Bull. Soc. Bot. de Fr. 1881, p. 16) ad hune
statum conidiophorum spectat Melanosporae species (M. Lin-

12 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I, n. 6.

kii Sacc.): peritheciis perexiguis, sphaeroideis, subincoloribus, dein
roseis, diaphanis, nucleo nigro; ascis ovoideo-obtusis; sporis 8:nis,
ovoideis, subtruncatis, viridi-olivaceis. Fabrica haec omnino etiam
in dimensionibus congruit cum Melanospora Zobelii.

10. H. Pezizae Tul. Carp. p. 52. — Status micro- et macro-
conidicus: Stephanoma strigosum Wallr. et Asteropho-
ra Pezizae Cord.

Hab. in Peziza hemisphaerica circa Mustiala.

11. H. bombacinus Karst. Myc. Fenn. II, p. 210.

X. Nectria Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 27.

I. Eu-Nectria Sacc. Perithecia typice stromatico cae-
spitosa, glabrescentia.

1. N. cinnabarina (Tod.) Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 212.

Var. Ribis (Tod.).

Syn. Sphaeria Ribis Tod. Fung. Meckl. Il, p.31. Nec-
tria Ribis Oud. Neerl. Exs. no. 168.

Perithecia sublaevia, in stromate compacto rubenti vel lute-
scenti insidentia, purpureo-rubra, demum fuscescentia.

Hab. in ramis corticatis Ribis uvae-crispae in Mus-
tiala.

2. N. coccinea (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn. H, p. 213.

Status conidicus: Tubercularia confluens Cord. nec
Pers. sec. Saccardo.

3. N. Coryli Fuck. Symb. mye. p. 180. Sacc. Syll. I, p. 483.

Syn. Coelosphaeria acervata Karst. Symb. ad Myc.
Fenn. VI (1879), p. 41. Chilonectria Cucurbitula Sace.
Syll Il, p. 453, pr. p.

Perithecia caespitosa, erumpentia, sphaeroidea, deinde colla-
bescendo cupuliformia, ostiolo obsoleto, laevia, atro-sangvinea vel
rubra, demum nigrescentia vel subatra. Asci cylindraceo-clavati,
longit. 60—90 mmm., crassit. 9-12 mmm. Sporae 8:nae, elon-
gatae vel suboblongatae, saepe inaeqvaliter didymae, rectae vel
leniter curvulae, hyalinae, longit. 8—12 mmm., crassit. 2-—3,5
mmm.

Hab. in ramis corticatis aridis Pyri Maliin Mustiala, vere.

Adsunt asci biformes (sicut in variis Tympanidibus):
freqventiores (immaturi?) myriospori, corpusculis farcti minutissi-

Pp. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 13

mis, cylindraceis, curvatis, hyalinis, 3—4 mmm. longis, 0,5—1
mmm. crassis (a Fuck. pro spermatiis, a Sacc. pro sporis, a De B.
et Wint. pro sporidiis, germinatione sporarum ortis, sumptis) et
octospori. Insuper asci occurrere dicuntur, in qvibus et micro- et
macrosporae proveniunt.

4. N. Cucurbitula (Tod.?) Fr. Summ. Veg. Se. p. 388.

Syn. Sphaeria Cucurbitula Tod. Meckl. II, p 38
pr. p. Nectria Cucurbitula Sacc. Syll. I, p. 484. Chir
lonectria Cucurbitula Sacc. Syll. I, p. 453 pr. p.2 —
Status spermogonicus: Phomopsis Cucurbitula Sace. Syll.
II, p. 484.

Perithecia sphaeroidea, breve et obtuse papillata, non colla-
bescentia, miniata, nitida. Asci cylindracei, longit. 100—110
mmm., crassit. 6 mmm., sub apice constricti. Sporae 8:nae, mo-
nostichae, oblongato-biconoideae, constricto 1-septatae, 2—4-gut-
talatae, hyalinae, longit. 12—18 mmm., crassit. 5—7 mmm. Pa-
raphyses nullae. — Spermogonia (sec. Fuck.) erumpentia, sparsa
vel caespitosa, sphaeroidea seu pressione irregularia, ostiolo pa-
pillato, laevia, diaphana, rubra, media magnitudine. Spermatia
in cirrhos aureos diaphanos expulsa, in sporophoris ramosis nata,
cylindracea, subrecta, simplicia, longit. 6 mmm., crassit. 1,5 mmm,

Hab. in cortice Pini, Piceae et Laricis usqve ad op-
pidum Vasa. .

Il. Dialonectria Sacc. Perithecia subdiscreta, glabre-
scentia vel villosa.
5. N. sangvinea (Sibth.) Fr. Karst. Myc Fenn. II, p. 215.
6. N. episphaeria (Tod.) Fr. Karst. Myc. Fenn UH, p. 214.
7. N. lecanodes Ces. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 215.
N. Robergei Mont. et Desm. 24 Not. 1857, p. 20.

* N. erythrinella (Nyl.) Tul. Karst. Myc. Bean. LE De cz

Fere tantum sporis majoribus a typo nec non N. licheni-
cola (Ces.) Sacc. Syll. U, p. 498, diversa. Statum conidicum
verisimiliter sistit [llosporium carneum Fr.

9. N. Sceptri Karst. Myc. Fenn. Il, p. 216.

Syn. Calonectria Sceptri Sacc. Syll. Il, p. 550.

10. N. Bloxami Berk. et Br. Karst. Myc. Fenn. I, p. 215,

Syn. Calonectria Bloxami Sacc. Syll. Il, p. 547.

11. N. dacrymycella (Nyl.) Karst. Myc. Fenn. Ul, p. 216.

ee)

14 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

12. N. xantholeuca (Kunz. et Fr.) Fr. Summ. Veg Scand.
p. 388. Karst. Symb. ad Myc. Fenn. VI, p. 241.

Syn. Sphaeria xantholeuca Kunz. in Fr. Syst. myc. U,
p. 5038. Calonectria xantholeuca Sace. Syll. UH, p. 54%.

Perithecia gregaria vel sparsa, subsphaeroidea, interdum
deorsum subattenuata, ostiolo subtili, subpapilliformi, obscuriori,
mollia, albolutescentia, subpellucida, albovillosula, latit. 0,2 mmm.
Asci 8 mmm. crassi. Sporae 8:nae, fusoideo-elongatae, rectae vel
curvulae, obliqve monostichae, 2—4-guttulatae vel uniseptatae,
hyalinae, longit. 11—16 mmm., crassit. 3—3,5 mmm.

Hab. in caulibus exsiccatis Trifoliorum, Galii veri et
Cerefolii circa Mustiala.

13. N. obvoluta Karst. Myc. Fenn, Il, p. 267.

Syn. Calonectria obvoluta Sacc. Syll. UH, p. 547.

lll. Hyphonectria Sacec. Perithecia glabra, sed subi-
culo byssino insidentia.
14. N. Peziza (Tod.) Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 214.

XI. Polystigma Pers. Karst. Myc. Fenn, I, p. 28.

Sporae 8:nae, simplices, ovoideae.

1. P. ochraceum (Wahlenb.) Sacc. Syll. HU, p. 458.

Syn. Polystigma fulvum DeC. Karst. Myc. Fenn. U,
p. 221.

XII. Byssonectria Karst. Symb. ad Myc. Fenn. VU, p. 6.
Sacc. Syll. Il, p. 456.

Perithecia stromate byssino effusa connexa, ceteroqvin (pa-
riter ac asci et sporae) ut in Nectriella. Paraphyses nume-
rosae. |

1G bbaucens Karst. "1.-¢!" Sace 1

Perithecia aggregata, saepe confertissima, bysso albido insi-
dentia, subconoidea, demum vertice collapsa, glabra, ochraceo-
pallentia, diam. 0,2—0,8 mm. Asci cylindracei, longit. 150—160
mmm., crassit. 15 mmm. Sporae obliqve monostichae, ovales,
utrinque acutatae, simplices, hyalinae, longit. 14—15 mmm., cras-
sit. 7 mmm. Paraphyses crassit. 3 mmm.

Supra muscos aliaqve corpora prope Mustiala (ipse) et in
regione aboénsi, Sando (Fr. Elfying).

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 15

XIII. Eleutheromyces Fuck. Karst. Myc. Fenn. II, p. 27.
1. El. subulatus (Tod.) Fuck. Karst. Myc. Fenn. H, p. 218.

XIV. Nectriella Sacc. Syll. Il, p. 448.

Perithecia superficialia vel subimmersa, gregaria vel caespi-
tosa, subsphaeroidea, papillata vel poro pertusa, laeticoloria. Spo-
rae sphaeroideae vel ellipsoideae vel oblongatae, simplices.

1. N. Resinae (Fr., Rich.) Sacc. Syll. U, p. 41.

Syn. Nectria Resinae Fr. Summ. Veg. Scand. p. 388.
Richon in Bull. Soc. Bot. Fr. 1882, p. 183, t. V.f. 1.

Perithecia sphaeroideo-cenoidea, papillata, glabra, auran-
tiaca, hyphis hyalinis, mycelicis, albis basi cincta, dein fuscidula.
Asci fusoideo-clayulati, longit. 66 mmm., crassit. 6—7 mmm., sub-
paraphysati. Sporae 8:nae, distichae, ellipsoideo oblongatae, sim-
plices, hyalinae, longit. 11 mmm., crassit. 3-4 mmm. — Sper-
mogonia perithectis similia. Spermatia ovoidea vel subsphaeroi-
dea, 14 mmm. diam., basidiis bacillaribus, 70 mmm. longis suf-
fulta.

Hab. in resina Piceae excelsae. Spermogonia in Fen-
nia (Tyrvis?) olim a nobis lecta.

2. N. Queletii Karst.

Syn. Hyponectria Queletii Karst. in Hedw. 1882, p. 34.

Perithecia gregaria vel conferta, immersa, in superficie ma-
tricis maculas minutissimas, punctiformes, flavidas vel aureas effi-
clentia, tenuissima, sphaeroidea, arescendo collapsa, cupuliformia,
poro pertusa nucleumqve roseo-album protrudentia, diam. 50 mmm.
cire. Asci cylindracei, basim versus leniter attenuati, longit. 30
mmm., crassit. 4 mmm. Sporae 8:nae, obliqve monostichae, sim-
plices, eguttulatae, ellipsoideae vel sphaeroideae, hyalinae, longit.
circ. 4 mmm., crassit. 2 mmm. vel 3 mmm. in diam. Paraphy-
ses nullae.

Hab. in hymenio Sterei subcostati Karst. circa Mus-
tiala, autumno seriore et hieme.

XV. Melanospora Cord. Karst. Myc. Fenn. II, p. 28.

1. M. chionea (Fr.) Cord. Karst. Myc. Fenn. II, p. 219.
2. M. lagenaria (Pers.) Fuck. Karst. Myc. Fenn. II, p. 220.

16 “Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Fam. Il. Dothideaceae Nitschk. et Fuck.

CONSPECTUS GENERUM.

A. Sporae oblongatae, 2—pluriseptatae.
a. Sporae hyalinae. (Hyalophragmiae.) ..... Exarmidium.
b. Sporae fuscae vel flavae. (Phaeophragmiae.)
* Stroma subhemisphaericum, carbonaceum, li-
phememamn 470 diek: gant sol. (ayaa Homostegia.
*“* Stroma elongatum vel lineare, filicicolum. . . Rhopographus.

B. Sporae ovoideae vel suboblongatae, 1-septatae,
hyalinae. (Hyalodidymae.)

* Stroma pulvinatum, subcoriaceum ....... Plowrightia.
** Stroma lineare, innato-erumpens........ Scirrhia.
*e Stroma effusum, subplanum, perithecus non
OMICS eh. eS ee eo ee Dothidella.

C. Sporae ovoideae vel suboblongatae, simplices,
hyalinae. (Hyalosporae.)
+ Stroma pulvinatum, subcorneum........ Kullhemia.
+; Stroma subclypeatum, tenui-carbonaceum, pri-
mitus epidermide tectum -<- - - . 7. vse) Mazzantia.
+++ Stroma varie breviter effusum vel sublineare,
subplanum; asci longiusculi..........-. Phyllachora.

XVI, Exarmidium Karst. Myc. Fenn. II, p. 29.

1. Ex. hysteriiforme Karst. Myc. Fenn. Il, p. 222.
Syn. Rhopographus hysteriiformis (Karst.) Sace.
Syll. Il, p. 648.

XVII. Homostegia Fuck. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 28.

1. H. Piggotii (Berk. et Br.) Karst. Myc. Fenn. Hl, p. 222.
In regione Aboénsi et in Dianova gora lecta.

XVIII. Rhopographus Fuck. Karst. Myc. Fenn. H, p. 30.

1. Rh. filicinus (Fr.) Fuck. Karst. Myce. Fenn. H, p. 280.
Asci 70—75 mmm. longi, 16—19 mmm. crassi. Sporae di-
stichae, flavae, longit. 50 mmm., crassit. 6—8 mmm. — Spermo-

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 17

gonium: Leptostroma litigiosum Desm. et probabiliter
etiam Leptostroma filicinum Fr.

XIX. Plowrightia Sacc. Syll. II, p. 635.

Syn. Dothidea Auctt. pr. p.
Stroma conyexo-pulvinatum, subinde confluens, crassiuscu-
lum, coriaceum, nigricans. Asci elongati. Sporae 8:nae, ovoi-
deae vel oblongatae, 1-septatae, hyalinae.

1. Pl. ribesia (Pers.) Sacc. Syll. Il, p. 6385.

Syn. Dothidea ribesia Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 223.

Ex Aboa, Mustiala, Tyrvis, Lempala, Helsingforsia, Nyslott
et Kola cognita. :

2. Pl. virgultorum (Fr.) Sacc. Syll. II, p. 636.
Syn. Dothidea virgultorum Fuck. Karst. Myc. Fenn.
Fb pic 22a.

XX. Scirrhia Nitschk. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 30.

1. Sc. rimosa (Alb. et Schw.) Fuck. Karst. Myc. Fenn. II,
p. 229.
Status conidicus: Hadrotrichum Phragmitis Fuck.

XXI. Dothidella Speg. Fung. Arg. Pug. IV, n:o 146.

Stromata effusa vel disciformia, subplana, atra, loculis im-
mersis. Sporae 8:nae, ovoideae vel oblongatae, 1-septatae, hya-
linae.

1. D. betulina (Fr.) Sacc. Syll. I, p. 628.

Syn. Phyllachora betulina Fuck. Karst. Myc. Fenn.
Il, p. 224.

E Tyrvis, Messuby et Enare nobis visa.

* PD, Betulae-nanae (Wahlenb.) Sacc. Karst. Myc. Fenn. II,
p. 224.

2. D. thoracella (Rutstr.) Sacc. Syll. Il, p. 6380.

Syn. Sphaeria thoracella Rutstr. Dissert. crypt. p. 17.
Euryachora Sedi (Link.) Fuck. Symb. myc. p. 22, t. VI, f
30. Leptostroma Sedi Link. Dothidea (Placosphae-
ria) Sedi DeN. Comm. Critt. Ital. I, p. 490.

2

18 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6.

Stroma tenerrimum, determinatum, oblongatum, piceum, te-
nuissimum, rugulosum, halone flavescente circumscriptum, intus
obsolete grumosum. Asci ovoidei, basi brevissime crassiuscule
stipitati, longit. 20—25 mmm., crassit. 10O—12 mmm. Sporae
8-nae oblongatae, initio guttulatae, tandem 1-septatae, loculo su-
periore paullo crassiore, hyalinae, longit. 5—6 mmm., crassit. 3
mmm. Paraphyses nullae. ’

Hab. in caulibus emortius Sedi Telephii.

* D. Rumicis (Karst.) Sace.
Syn. Euryachora Rumicis Karst. Myc. Fenn. I, p. 228:

XXII. Kullhemia Karst. Symb. ad Myc. Fenn. IV (1877), p. 189.

Stromata subpulvinata, subcornea, tuberculata, superficiali-
innata, nuda, atra. Asci cylindraceo-clavati. Sporae distichae,
elongatae, simplices, hyalinae. Paraphyses filiformes.

1. K. moriformis (Ach.) Karst. Symb. ad Myc. Fenn. VI,
p. 182.

Syn. Arthonia moriformis Ach. Syn. p.5. Tribli-
dium moriforme (Ach.) Nyl. Herb. Mus. Fenn., p. 96. Do-
thidea moriformis Fr. Syst. Myce. II, p. 549.

Stromata ligno canescente corroso insidentia, nuda, subsphae-
roidea, tuberculata, atra, intus cornea obsoleteque cellulosa. Asci
cylindraceo-clavati, longit. 76—86 mmm., crassit. 8—10 mmm.
Sporae 8:nae, distichae, elongatae, rectae vel leviter curvulae, sim-
plices, eguttulatae, hyzlinae, longit. 10-14 mmm., crassit. 3—4
mmm. Paraphyses filiformes, vix 2 mmm. crassae.

Hab. in ligno vetusto Populi tremulae et Salicis in
Fennia australi passim, sat rara.

XXIII. Mazzantia Mont. Karst. Myc. Fenn. I, p. 30.
1. M. Galii (Fr.) Mont. Karst. Myc. Fenn. H, p. 229.

XXIV. Phyllachora Nitschk. Fuck. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 29.

1. Ph. Heracled (Fr.) Fuck. Symb. myc., p. 219.

Syn. Dothidea Heraclei Fr. Syst. Myce. Il, p. 556. —
Spermogonium: Septoria Heraclei Lib.

Amphigena, confluens, angulata, convexa vel plana, rugoso-

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 19

tuberculosa, atra, opaca, intus nigricans, loculis numerosis, con-
fertissimis, albis, minimis.

Hab. in foliis Heraclei Sphondylii.in Mustiala.

Sec. Kickx Fl. crypt. Fl. I, p. 277: asci adsunt clavati, bre-
ves; sporae oblongatae, hinc obtusiores.

2. Ph. graminis (Pers.) Fuck. Karst. Myc. Fenn. II, p. 225.
Loculi juniores spermatiis tereti-falcatis, stipitatis, plurigut-
tulatis, hyalinis, 16 mmm. longis, 1,5—2 mmm. crassis instructi.

3. Ph.? gangraena (Fr.) Fuck. Symb. mye. p. 217.

Syn. Sphaerella gangraena Karst. Myc. Fenn. II,
p. 185.

tures duncy (Er.) Fuck. Karst. Mye. Fenn. Il. p. 226.

Spermogonium ejusdem yerisimiliter Leptostromatis
speciem sistit.

In Merimasku, Mustiala et Raumo.

5. .Ph. Pteridis (Reb.) Fuck. Karst. Myc. Fenn. II, p. 225.

Asci numerosi, longit. 64 mmm., crassit. 14 mmm. Sporae
8:nae, distichae, ellipsoideae, simplices, 2-guttulatae, hyalinae, lon-
git. 8—10 mmm., crassit. 5—6 mmm. Paraphyses nullae. -- Sec.
Fuck. status conidicus ejusdem sistit Fusidium Pteridis
Kalchbr. In stromatibus junioribus(?) cl. Peck observavit sper-
matia oblongata, hyalina, 10-12 mmm. longa, dein in globulum
expulsa.

In Merimasku, Mustiala, Lempala, Perna et Sideby legimus.

Species haud bene cognitae.

6. Ph. Trifolii (Pers.) Fuck. Karst. Myc. Fenn. II, p. 226.

7. Ph. Angelicae (Fr.) Fuck. Karst. Myc. Fenn. I, p. 227.

Spermogonium ejus: Phyllosticta int Fangio Sacc.
Religy. Lib. II, no. 196.

8. Ph. Podagrariae (Roth.) Karst. Myc. Fenn. II, p. 228.

Inter Ph. Heraclei (Fr.) et Ph. Angelicae (Fr.) fere
media.

Ex Helsingforsia, Mustiala et Lempala cognita.

20 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Fam. II. Sphaeriaceae Fr. pr. p.

Subfam. I. Sphaerieae Karst.

Perithecia integra, ostiolo rotundo dehiscentia.

CONSPECTUS GENERUM.

A. Sporae bacillares vel filiformes, guttulatae vel septatae, hya-
linae vel flavidae. (Scolecosporae.)
* Compositae, stromaticae.
neneoma-yalseum, coricale’. . .. J... Cryptospora.
+7 Stroma erumpens, intus crocatum ...... Sillia.
*“* Simplices.
+ Perithecia clypeo pseudostromatico phyllo-
EEL LL ESE RE se eee ie Sem an he Linospora.
77 Perithecia clypeo pseudosiromatico carentia . Ophiobolus.

B. Sporae oblongatae vel ovoideae, muriformi-
divisae.
a. Sporae hyalinae (Hyalodictyae.)....... Rhamphoria.
b. Sporae_ fuscae.
* Compositae, stromaticae.

7 uroma yalseum, corticale ....). PLU Fenestella.
77 Stroma effusum, saepius ligneum....... Thyridium.
peeeearecunae oe, Sk ST ae Cucurbitaria,
“eek Simplices.

+ Superficiales vel subsuperficiales ....... Teichospora.

+7 Cortice tectae vel demum erumpentes.

+ Perithecia glabra.
0 Perithecia subcoriacea, majuscula, ore initio

roseo. vel albido, ramulicola :......: 2% = Karstenula.
_ 00 Perithecia submembranacea vel duriora, sae-

PLUS RANTES oo as ee, wd, ee ee Pleospora.
b+-Penthocia eemea: soy oR ss eee ee + eee Pyrenophora,
C. Sporae oblongatae vel fusoideae, 2—plurisep-

tatae.

a. Sporae hyalinae. (Hyalophragmiae.)
* Perithecia rostellata.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 21

+ Perithecia carbonacea, xylogena........ Ceratosphaeria.
+7 Perithecia membranacea, phyllogena..... Cryptoderis.

** Perithecia erostrata.

+ Sporae muco hyalino obvolutae........ Massarina.
+7 Sporae muco destitutae.

+ Superficiales vel subsuperficiales ....... Zignoella.

++ Perithecia cortice tecta. (Herpotrichia,
Lasiosphaeria. Con. Phaeophragmiae.)
O Perithecia pseudostromate innata....... Hypospila.
00 Perithecia pseudostromate carentia...... Metasphaeria.
b. Sporae olivaceae, melleae vel fuligineae, ra-
rius subhyalinae. (Phaeophragmiae.)
* Compositae, stromaticae.
+ Conceptacula crusta stromatica atra, saepius
connexa furfureqve rufo vel ferrugineo su-
Meme peemeperss ct 4. 5 8k nb Thyridaria.
++ Conceptacula non furfuracea ......... Pseudovalsa.
**« Simplices.
+ Superficiales vel subsuperficiales.
+ Perithecia glabra vel glabrescentia.

UMRMENE RIES ote PP 5 pee xh 0 lejos 0 83. 9 4 oben ty Sporormia.

WOME RMON. 50S Sine i lei io bay te oh SE nin Sphaeria.
++ Perithecia hirsuta vel byssiseda.

0 Perithecia. vertice discoloria .. . ...«:. 5. Herpotrichia.
OO Perithecia vertice concoloria.......... Lasiosphaeria.

++ Cortice tectae vel demum erumpentes.
+ Sporae muco destitutae.
0 Perithecia clypeo stromatico destituta.

yo UE UE a ae ee Leptosphaeria.
$6 Sporac, basi cauddine .. 0)... 0. aie eee Rebentischia.
OO Perithecia clypeo stromatico, corticali, nigro |
RI ac Tiel et al olen! cops? wa sn 4 poet Ne Clypeosphaeria.
++Sporae muco hyalino obvolutae........ Massaria.

D. Sporae ovoideae, oblongatae vel fusoideae,
1-septatae.
a. Sporae hyalinae vel subhyalinae. (Hyalodidymae.)
* Compositae, stromaticae.

22 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

+ Stroma valseum vel diatrypeum vel eutypeum.
Spermogonium Phomae species (spermatiis

longe’ stipitatis) sistens . 0. 2 5s tare Diaporthe.
++ Stroma valseum, nigricans. Perithecia nigri-
cantia. Pycnidium Rabenhorstiam s1-
BheTeS mere eee he ee Sena 4 ee Hercospora.
++} Stroma valseum, nigricans vel flavidum. Pe- ?
rithecia circinantia. Status conidicus M elan-
BUnMTe PISCeNE oe oy nena eee ee Melanconis.
SP AMERRNGUIRAG Soe ere ico 5 ape eng som eae Gibbera.
*** Simplices.
+ Superficiales.
+ Perithecia setis vestita..... 60.0... Venturia.
++ Perithecia glabra aut initio pilis conidiopho-
ris raris adspersa.
OPermncen rosteliata. 2 6 ee Lentomita.
00 Perithecia erostrata.
Se eruMOCIa TUROBA 5 Oi. ee ee a Pa Bertia.
§§ Perithecia laevia.
« Asci (saltem spurie) paraphysati....... Melanopsamma.,
8 Asci eparaphysati.
ac Perithecia non lichenicola........... Lizonia.
Af Perithecia lichenicola.............. Epicymatia.
++ Tectae vel subtectae.
Cmca TOsieliatea os SO ee ce Gnomonia.

+-+Perithecia erostrata.
O Asci (saltem spurie) paraphysati.
§ Sporae prope medium septatae.
a Perithecia solidiuscule vel tenuiter contexta. Didymella.

8 Perithecia crassiuscule contexta, nucleo albo Stigmatea.
§§ Sporae prope basim septatae......... Apiospora.
OO ABET eparaphvsati. t..6 ocho oo. Syne eae Sphaerella.
b. Sporae fuligineae vel intense olivaceae. (Phaeodidymae.)

* Compositae, stromaticae.
+ Perithecia subtubulosa. Stroma hypoxyleum Camarops.

+ Perithecia subsphaeroidea. Stroma subcoria-
ceum, valseum, diatrypeum vel eutypeum . . Valsaria.

Pe Capenitosac: {\isete eres eee ret an. 2 te Otthia.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 23

#i Simplices.

Memoria Tostratay, .. «<i icine dad sens sxsee Rhynchostoma.
+7 Perithecia erostrata.

+ Perithecia submembranacea, coprogena. . . . Delitschia.
++ Perithecia carbonacea, phytogena...... . Amphisphaeria.

KX. Sporae ovoideae, oblongatae vel fusoideae, simplices.
a. Sporae hyalinae vel subhyalinae. (Hyalosporae.)
* Caespitosae vel stromaticae .......... Cryptosporella.
** Simplices.
7; Perithecia erostrata. ‘
+ Perithecia nudata, subsuperficialia, setulosa,

PeOrarwelaDyesiseda 6, ee ie oes sa Trichosphaeria.
++ Perithecia tecta.
DES, AMET S Sa el a a et ae Ditopella.
OT | ETT) oe a oa Laestadia.

+7 Perithecia rostrata.
+ Perithecia subcarbonacea, insculpto-superficia-

Perea rms. SVIOSOT ee aS at Ceratostomella.
++ Perithecia submembranacea, primitus tecta,
Beenie, DINVILOCN A on. oc: Sis let ce as mice Gnomoniella.

b. Sporae fuscae vel fuligineae. (Phaeosporae.)

* Compositae, stromaticae.

y+ Stroma superficiale. Perithecia carbonacea.

+ Stroma teres vel fruticulosum vel filiforme . Xylaria.
++Stroma effusum vel cupulatum.

0 Conidia sub strato supremo stromatis nascentia Nummularia.
00 Conidia in stromate juniore superficialia.

§ Stroma cupuliforme, substipitatum ...... Poronia.
§§ Stroma effusum vel subsphaeroideum .. .. Hypoxylon.
+7 Stroma matrice immersum. Perithecia mem-
PERN) 5 SOE 6 bee sell 4st +n te. co, 4 HOLE Anthostoma.

** Simplices.

+ Perithecia coriacea vel carbonacea.

+ Perithecia coriacea, adscendenti-elongata .. Bombardia.
TaememOnGCld, CATDONACEA...-. . 0 1 0 ss po Rosellinia.
+7 Perithecia submembranacea.

+ Sporae circulo mucoso vel cauda carentes. . Chaetomium.

24 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

++Sporae circulo mucoso vel cauda instructae.
O Perithecia dense (qvasi stromate) aggregata . Hypocopra.
OO Perithecia sparsa.
§ Sporae appendiculatae’. 60.3 i Podospora.
§§ Sporae sine appendiculo............ Sordaria.
F. Sporae cylindraceae, utrinqve obtusiusculae
(allantoideae vel botuliformes), curvulae, sim-
plices, hyalinae vel olivascentes. (Allanto-
sporae.)
* Compositae, stromaticae.
+ Perithecia cortici vel ligno immersa.
+ Stroma e matricis substantia heterogeneum.
Up! S10 NERS CC 5 ne ee RPSL ds Diatrypella.
CORSO CPD Gres OC) | i i oh ie ie anak eat eae Diatrype.
++Stroma a matrice mutata formatum.
O Stroma late indefinite effusum (eutypeum).

Ses eminCMIAMIACSIMI 3. 4 6 se ne Soe ee Eutypa.

§§ Stroma obsoletum.

a Ostiola parva. Sporae subhyalinae ..... Cryptosphaeria.

8 Ostiola majuscula. Sporae fuscidulae . .. . Endoxyla.
OO Stroma valseum (peritheciis in circulum ag-

gregatis).

ed MOI VODOIT, so. i. cs vis sve Sy het aes Valsella.

§§ Asci 4—8-spori.

« Ostola sulcata: Ase! stipitatinyieiic\. le. ¢ Kutypella.

8 Ostiola integra. Asci subsessiles....... Valsa.

++ Perithecia sub peridermio relaxato sublibera.

deel OVE DOr.. Aels Oibi aisle aknliet. ob peeoee Coronophora.
=} A REPUOABONL 2. 5 -». «iis feiaiie (ANG (a>, BUsvete ‘Calosphaeria.
** Simplices vel caespitosae.

+ Perithecia subsuperficialia ........... Nitschkia.
DCMI TOCHA. «sof + & ps» aw eee Enchnoa.

Subfam. Il. Lophiostomeae Karst.

CONSPECTUS GENERUM.

Perithecia ostiolo compresso, plus minus lato, angustissimo,
rimoso praedita.
A. Sporae pluriseptato-muriformes, fuscae. .. . Lophidium.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 25

B. Sporae 2—pluriseptatae (vel guttulatae),.
i ee yeaIae . a0 ela OAS oo. eS Lophiotrema.
Dane TUBERC «sae en ee Lophiostoma.

Subfam. II. Microthyrieae Karst.

Perithecia dimidiata vel propria nulla(?), appla-
nata vel scutiformia, contextu plerumqve exi-
mie radiata, centro pertusa ...... . ». . Pemphidium.

Subfam. IV. Erysipheae Karst.

Perithecia tota clausa, hinc astoma et irregulariter fissilia.

CONSPECTUS GENERUM.

A. Perithecia verticaliter elongata, simplicia vel ramosa, clavata
vel cylindracea, obtusa vel acuta, vertice plerumqyve lacinia-
tim dehiscentia,.mycelio nigro crasso facile secedente innata.
Biogenae. (Capnodieae Sacc.) ........ Capnodium,

B. Perithecia sphaeroidea, pyriformia vel lenticularia, astoma,
subiculo mucedineo vel dematieo plerumqve insidentia. Bio-
genae vel saprogenae. (Perisporieae Sacc.)

* Sporae oblongatae, 2 —-pluriseptatae, fuscae. Perisporium.
** Sporae sphaeroideae vel oblongatae, simpli-
ces, hyalinae vel flavidae.
Pee MAAUAOMVSAGN) 662, ice la) a. bo ddy.0) 2 catalina Anixia.
pee MODALITY SAIN, <5 io. opr, fey seg 4 4 wigs yey Eurotium.

C. Perithecia sphaeroidea vel lenticularia, membranacea, astoma,
mycelio effuso arachnoideo albido (plerumqve ec Oidas
erysiphoidis sistente) inserta, appendicibus variis ple- .
rumqve eumorphis instructa. Biogenae seu parasiticae in
plantis vivis. (Erysipheae Lévy.)

* Perithecia polyasca.
; Appendices perithecii apice pluries refracto
OTS ee ne ca eh a Microsphaera
+7 Appendices simplices vel vage ramosae.
+ Appendices aciculares, basi vesiculoso-inflatae Phyllactinia.
++ Appendices basi non vesiculoso-inflatae.

26 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6.

0 Appendices floccosae, cum mycelio intertextae Erysiphe.

QO Appendices apice uncinatae.......... Uncinula.
** Perithecia monoasca.
+ Appendices simplices vel vage ramosae . . . Sphaerotheca.

++ Appendices apice pluries refracto dichotomae Podosphaera

XXV. Cryptospora Tul. Karst. Myc. Fenn. II, p. 12 pr. p.
Sacc. Syll. Il, p. 361.

Stroma valseum, cortice immersum. Perithecia submembra
nacea, plerumqye circinato-sociata, collis elongatis in discum con-
vergentibus. Asci elongati. Sporae 8:nae, cylindraceo-bacillares,
simplices vel spurie septatae, hyalinae.

1. Cr. suffusa (Fr.) Tul. Sel. Fung. Carp. Il, p. 145.

Syn. Sphaeria suffusa Fr. Syst. Myc. I, p. 399. Sphae-
ria Cryptosporii Curr. Sphaeria Rabenhorsti Berk. et Br.
Status conidiophorus: Cryptosporium Neesii Cord.

Stroma immersum, subpustulatum, pulvere lutescente suffu-
sum, disco minuto pallido nigro-limitato, ostiolis erumpentibus,
paucis, sphaeroideis. Asci oblongato-clavati, subsessiles, longit.
80-82 mmm., crassit. 16 mmm. Sporae longe cylindraceae, utrin-
qve rotundatae, curvatae, simplices, guttulatae, hyalinae, longit.
40 - 60 mmm., crassit. 4—4,5 mmm.

Hab. in ramis emortuis Alni glutinosae et Alni inca-
nae in Fennia saltem australi haud rara.

Pustulae orbiculares, depressae, a cortice interiore formatae,
superne ab epidermide tectae, qva avulsa pulvere lutescente, a
certice corroso orto, suffusae apparent. Perithecia sphaeroidea,
ageregata, gelatina pallida. Discus vix erumpens, sed formatur
ex epidermide avyulsa, lutescenti-albus, minutus, nigro-limitatus.
Ostiola in centro exserta, pauca, levia, pertusa.

XXVI. Sillia Karst. Myc. Fenn. II, p. 20 et 251.
1. S. ferruginea (Pers.) Karst. Myc. Fenn. II, p. 159.

XXVII. Linospora Fuck. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 21.

I. Eu-Linospora Sacc. Perithecia atra, ostiolo mani-
festo.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 27

1. L. Capreae (De C.) Fuck. Karst. Myc. Fenn II, p. 167.

2. L. arctica Karst. Myc. Fenn. II, p. 167.

Il. Ceuthocarpon Karst. Myc. Fenn. II, p. 22.

3. L. populina (Pers.) Schrot. in Rab. Fung. Eur. no. 2429.

Syn. Ceuthocarpon populinum Karst. Myc. Fenn.
iy p-Plert.

XXVIII. Ophiobolus Riess in Hedw. 1853, p. 27.

Syn. Raphidospora Fr. et Mont. Karst. Myc. Fenn.
Ih,.pol-.

I. Eu-Ophiobolus Sacc. Perithecia subglabra.

1. Oph. porphyrogonus (Tod.) Sacc, Syll. H, p. 3388.

Syn. Sphaeria porphyrogona Tod. Fung. Meckl. H,
leer te. (2. ophaerra rubella Pers. Syn. Pune. p.
638. Rhaphidospora rubella Fuck. Symb. Myc. p. 125.
Karst. Myc. Fenn. II, p. 165.

2. Oph. compar Karst. in Hedw. 1884, no. 1, p. 2.

-Perithecia sparsa, maculae purpurascenti insidentia, subsu-
perficialia, conoideo-sphaeroidea, poro pertusa, atra, 0,2 mm. lata.
Asci cylindracei, longit. circiter 120 mmm., crassit. 5—6 mmm.
Sporae 8:nae, filiformes, guttulatae, flavescenti-hyalinae, ascum
subaeqvantes, crassit. 1 mmm.

Hab. ad caules Asparagi officinalis emortuos in Mu-
stiala, m. Juni.

3. Oph. rudis (Riess.) Rehm. Ascom. Diagn. no. 188,

Syn, Raphidospora rudis Fuck. Karst. Myc. Fenn.
I, ‘px'165: ,

Status spermogonicus: Phoma rudis Sace, Syll. II, p. 340.

Status stylosporiferus: Septoria rudis Sace. Syll. II, p. 340.

4. Oph. Hesperidis Sacc. Syll. Il, p. 348.

Perithecia sparsa, epidermide abscondita, minuta, 0,2 mm.
lata. Asci anguste cylindracei, subsessiles, tortuosi, longit. 150
mmm., crassit, 4—5 mmm. Sporae 8:nae, filiformes, tenuissimae,
simplices, ex hyalino luteolae, longit. 140 mmm., crassit. 1 mmm.
Paraphyses filiformes, asco multo breviores.

Hab. in caule ramisqve exsiccatis Hesperidis matro-
nalis. ;

Var. Geranii Karst. in Hedw. 1884, no. 1, p. 3.

28 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I, n. 6.

Perithecia innato-emergentia, subgregaria, ostiolo acuto co-
noideo, subinde perithecium dimidium subaeqvante, exserta, mi-
nuta. Asci anguste cylindracei, subsessiles, tortuosi, longit. 150—
170 mmm., crassit. 6—7 mmm. Sporae filiformes, simplices vel
guttulatae, ex hyalino dilute luteolae, fere longitudine asci, crassit.
1—1,5 mmm. Paraphyses filiformes.

Hab. in caulibus emortuis Geranii sylvatici ad Mustiala,
m. Maji.

Parum vel vix differt ab Oph. tenello (Auersw.) Sace.
Syll. II, p. 346.

5. Oph. Cirsii (Karst.) Sacc. Syll. Il, p. 341.

Syn. Rhaphidospora Cirsii Karst. Symb, ad Myc. Fenn.
VI, p. 35.

Perithecia sparsa vel subgregaria, sphaeroideo-conoidea, basi
applanata, ostiolo brevi, conoideo-truncato, per cuticulam erum-
pente, atra, inferne filamentis, fuligineo-atris, repentibus dense
obsita, circiter 0,4 mm. latit. Asci cylindracei, jodo non tincti,
longit. 190--205 mmm., crassit. 10—14 mmm. Sporae 8:nae, fili-
formes, pluriseptatae vel guttulatae, flavidae vel luteolae, longit.
110-180 mmm., crassit. 3—4 mmm.

Hab. in caulibus exsiccatis Cirsii arvensis. Circa Mu-
stiala sat freqvens.

Filamenta articulata, fuscidula (sub micr.), crassit. 4—5
mmm. Forte est varietas vel subspecies Ophioboli acuminati
(Sow.) Dub., a qvo fere tantum peritheciis inferne filamentosis
differre videtur.

6. Oph. stenosporus Karst. in Hedw. 1883, no. 12, p. 3.

Perithecia sparsa, primitus epidermide tecta, dein denudata,
forma varia, ut plurimum sphaeroidea, exigua, basi hyphis spar-
sis, fuligineis cincta, ostiolo breyi. Asci cylindracei, longit. 90—
116 mmm., crassit. 6—7 mmm. Sporae 8:nae, filiformes, flexuo-
sae, pluriguttulatae, luteolae, longit. 50-80 mmm., crassit. 1—
1,5 mmm. Paraphyses flexuosae.

Hab. in caulibus Scrophulariae nodosae emortuis: prope
Mustiala.

7. Oph. Humuli Karst. in Hedw. 1884, no. 6, p. 2.

Perithecia subgregaria, deniqve subsuperficialia, subsphae-
roidea vel sphaeroideo-conoidea, subinde leviter depressa, atra,

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomyc. fenn. 29

filamentis griseis obsessa, ostiolo conoideo vel cylindraceo, peri-
thecii diametrum saepe aeqvante, latit. 0,8 mm. Asci cylindra-
ceo-clavati, longit. 90—120 mmm., crassit. 7-10 mmm. Sporae
8:nae, filiformes, aeqvales, curvatae, pluriguttulatae, dilute luteo-
lae, longit. 75--90 mmm., crassit. 2 mmm. Paraphyses parcae,
crassit. 2—3 mmm.

Hab. in caulibus aridis Humuli Lupuli ad Mustiala, m.
Jun., Jul.

II. Ophiochaeta Sacc. Perithecia setulosa.

8. Oph. herpotrichus (Fr.) Sacc. Reliqv. Lib. II, p. 144, t.
BA ta tor yl) TF, py 352.

Syn, Rhaphidospora herpotricha Fuck. Karst. Myc.
Fenn. Il, p. 166.

Status stylosporiferus: Hendersonia herpotricha Sacc.
Syl. II, p. 352.

Pycnidia peritheciis minora, calva, prope ostiolum penicillata.
Stylosporae cylindraceae, 8-septatae, flavo-fuligineae, longit. 36
mmm., crassit. 6 mmm.

XXIX. Rhamphoria Niessl. Not. p. 44.

Perithecia immersa vel subsuperficialia (xylogena), subcoria-
cea vel subcarbonacea, ostiolo rostrato. Sporae 8:nae, oblonga-
tae vel ellipsoideae, muriformi-divisae, hyalinae.

1. Rh. obliqva Karst.

Syn. Teichospora obliqva Karst. Myc. Fenn. II, p. 69.
Sace. Syll. II, p. 308.

XXX. Fenestella Tul. Karst. Myc. Fenn. II, p. 9.
Sacc. Syll. I. p. 325.

Perithecia circinata vel subcaespitosa, coriacea, subsphaeroi-
dea, atrofusca, glabra, ostiolis in disco prominulis. Asci cylindra-
cei. Sporae 4:nae—8:nae, monostichae, oblongatae, fenestratae,
flavo-fuscae. Paraphyses filiformes.'

1. F. princeps Tul. Karst. Myc. Fenn. II, p. 68.

* fF. rubicola Karst.

2. F. vestita (Fr.) Sacc. Syll. Il, p. 329.

Syn. Thyridium vestitum Fuck. Karst. Myc. Fenn. IL,
p. 64.

30 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

XXXI. Thyridium Sacc. Syll. Il, p. 328.

Perithecia matrice stromatice plus minus mutata immersa,
Kutypae ad instar, sphaeroidea, ostiolis vix emersis. Asci cy-
lindracei. Sporae 4—8:nae, monostichae, ellipsoideae, murali-di-
visae, flavae vel fuligineae.

1. Th. lividum (Pers.) Sacc. Syll. II, p. 324.

Syn, Teichospora livida Karst. Myc. Fenn. II, p. 68.

XXXII. Cucurbitaria Gray. Tul. Karst. Myc. Fenn. II, p. 8.

1. C. Berberidis (Pers.) Gray. Karst. Myc. Fenn. II, p. 308.

2. C. ulmea Karst. Symb. ad Myc. Fenn. V, p. 34.

Perithecia caespitosa, per peridermium erumpentia, sphaeroi-
dea, dein vertice umbilicato-depressa, papilla minutissima, pal-
lida instructa, sublaevia, fuligineo- vel fusco-atra, tandem atra,
opaca, circiter 0,6 mm. lata. Asci subsessiles, clavati, longit. 180
—200 mmm., crassit. 15 mmm. Sporae 8:nae, oblongatae, inae-
qvilaterales vel leviter curvulae, ad medium leviter constrictae,
utrinqve vix vel paullum attenuatae, dilute fuligineae, pellucidae,
5—7-septatae, accedente septulo longitudinali plerumqve imper-
fecto, longit. 29—33 mmm., crassit. 9-12 mmm. Paraphyses fili-
formes, graciles.

Hab. in ramis Ulmi aridis, Aboae. Ad Cucurbitariam
Caraganae Karst. proxime accedit, sed caespitibus minoribus,
peritheciis minoribus papillisqve ostiolorum pallidis aliisqve notis
recedit.

3. C. Caraganae Karst. Symb. ad Myc. Fenn. IV, p. 182.

Perithecia stromate subcompacto, atrofusco insidentia, in
caespites suborbiculares vel saepius oblongatos seu lanciformes,
trapsyersim per peridermium erumpentes, magnitudine varios,
plurimis densissime stipata, sphaeroidea vel pressione mutua dif-
formia, umbilicata, ostiolo minutissimo, plerumqve papillato, sub-
laevia, fusco-atra, majuscula. Asci e basi tenuata cylindracei, lon-
git. 200—240 mmm., crassit. 16 mmm. Sporae 8:nae, monosti-
chae, ellipsoideae vel oblongatae, saepe curvulae, utrinqve atte-
nuatae, 7-septatae, accedente septulo longitudinali uno, demum
subfuscae, longit. 24—36 mmm., crassit. 9—12 mmm. Paraphy-
ses filiformes, circ. 1 mmm. crassae.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomyc. fenn. 31

Hab. in ramis truncisqve emortuis Caraganae arbore-
scentis nec. non Elaeagni macrophyllae in Fennia australi
et media (Vasa) vulgatissima.

Cucurbitariae Laburni (Pers.) affinis, sed major (cae-
spites subinde usqve ad 1 cent. lat.), firmior, peritheciis sublae-
vibus, fusco-atris vel nigris furfureqve fusco obvelatis.

4. C. pithyophila (Kunz, et Schm.) De N. Sfer. Ital. f. 60.

Syn. Sphaeria pithyophila Kunz. et Schm. in Fr. Syst.
Myc. I, p. 425.

Atra, stromate tenui. Perithecia erumpentia, conferta, pri-
mo sphaeroidea, papillata, dein pertusa, demum collabescendo con-
cava. Asci cylindracei, longit. 100 mmm., crassit. 9 mmm. Spo-
rae 8:nae, monostichae, ellipsoideo-oblongatae, 3—septatae, parce
muriformes, fuligineae, longit. 17 mmm., crassit. 6 mmm. Para-
physes ramulosae. —- Status conidicus: Phragmotrichum
Chailletii Kunz. et Schm., teste Fuck.

Hab. ad corticem Piceae et Pini in Mustiala.

»Superficialem primo obtutu facile-diceres; sed accuratius in-
specta erumpens et innata mihi visa est, quod qvoqve testantur
peritheciorum indoles et locus natalis. Stroma crustaeforme, raro
deest. Perithecia- fere libera, secundum rimulas epidermidis ag-
eregata, raro confluunt, laevia, opaca, intus primo albido-farcta».

5. C. nitidula Karst.

Syn. Teichospora nitidula Karst. Symb. ad Myc. Fenn.
VL p. 40. Sacc. Syll. Ul, p. 291.

_ Perithecia sparsa, seriata, aggregata, interdum subcaespitosa,
in rimis corticis nidulantia, sphaeroidea, demum ore minuto, ro-
tundato dehiscentia, laevissima, nitidula, atra, glabra, vix 0,5 mm.
diam. Asci cylindraceo-clavati. Sporae 8:nae, monostichae, 3-,
raro 4—5-septatae, subinde loculis duobus mediis septulo longi-
tudinali divisis, oblongatae, utrinque vel uno apice solum leviter
attenuatae, fuscescentes, longit. 16—22 mmm., crassit. 6,5—8,5
mmm. Paraphyses filiformes, graciles.

Hab. in cortice resinato Piceae excelsae prope Mustiala
et in Kianto Ostrobotniae.

Cum praecedente forte confluit.

6. C. Karsteniit Sacc. Syll. II, p. 313.
Syn. Cucurbitaria conglobata Karst. Symb. ad Myc.

32 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Fenn. V, p. 33, non vel vix Sphaeria conglobata Fr. Syst.
Myce. Il, p. 414.

Perithecia caespitosa, erumpentia, carbonacea, sphaeroidea,
mutua pressione saepissime irregularia, sublaevia, subinde minu-
tissime papillata, aterrima, mediocria. Asci cylindracei, brevis-
sime stipitati, longit. 120—150 mmm., crassit. 12—13 mmm. Spo-
rae 8:nae, monostichae vel subdistichae, 3-. rarissime 4—5-septa-
tae, loculo altero rarissime septulo longitudinali diviso, ad septa
vix vel leniter constrictae, utringve obtusae, rarius attenuatae,
flavae, pellucidae, longit. 17—24 mmm., crassit. 6—7 mmm. Pa-
raphyses numerosae, filiformes, graciles.

Hab. in ramulis aridis Betulae albae prope Mustiala.

Caespites per epidermidem erumpentes, orbiculares vel ellip-
soidei vel oblongati, 1—2 mm. lati. Perithecia saepe arctissime
cohaerentia, subtilissime papillata aut subastoma demumqve per-
forata. Sphaeria conglobata Fr. videtur differre peritheciis
rugulosis, sporis amplis etc.

7. C. Sorbi Karst. Myc. Fenn. II, p. 62.

8. C. Rhamni (Nees.) Fuck. Karst. Myc. Fenn. II, p. 61.

9. C. Dulcamarae Fr. Summ. Veg. Sc. p. 391.

Syn. Sphaeria Dulcamarae Kunz. et Schm. Myk. Heft.
I, p. 62. — Status pycnidicus: Diplodia Dulcamarae Fuck.
Symb. myc. p. 175.

»Subrotundo-elongata, atra. Stroma tenue, virens. Perithe-
cia sphaeroideo-depressa, coacervata, granulata, primo papillata,
dein pertusa. Asci ampli, stipitati. Sporae e maximis, 2—3-sep-
tatae, fuscae. — Pycnidia seriatim disposita, confluentia, erum-
pentia, media magnitudine, sphaeroidea irregulariaqve, papillata,
atra. Stylosporae ovoideae oblongataeve, magnitudine valde varia>.

Hab. in caulibus Solani dulcamarae. Status perithecii-
gerus in Fennia nondum lectus. Pycnidia prope oppid. Jakob-
stad inventa.

»An vere dictyospora! An Leptosphaeriae agminali
affinis?»> Sacc. Macropycnidium ejusdem forte sistit Henderso-
nia Solani Karst. in Hedw. 1884, no. 2, p. 3.

ws)
co

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn.

XXXIU. Teichospora Fuck. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 9.

Sporae fuscae vel subflavae.

I. EKu-Teichospora Sacc. Perithecia non collabentia,
1. T. propenduia Karst. Myc. Fenn. U, p. 69.
2 TT. Chevalieriit Karst. Myc. Fenn. II, p. 66.

3. T. obducens (Fr.) Fuck. Karst. Myc. Fenn. HU, p. 64.

Var. Hippophaes Karst. in Hedw. 1884, no. 4, p. 9.

Sporae ovoideae, ad medium constrictae, 5—7-septatae, lo-
culis, ultimis exceptis, septulo unico longitudinali divisis, luteolae
vel flavae, pellucidae, longit. 22—27 mmm., crassit. 9—12 mmm.

Hab. ad lignum ramorum Hippophaes rhamnoidis
prope Vasam.

4, T’. ignavis (De N.) Karst. Myc. Fenn. II, p. 65.

Dd. T. pruniformis (Nyl.) Karst. Myc. Fenn. HU, p. 66.

6. 7. Olenjensis Karst. in Hedw. 1884, no. 4, p. 5.

Perithecia subgregaria, basi applanata, laevia, atra, ostiolo
papillato, latit. 0.4—0,5 mm. Sporae 8:nae, elongatae, utrinqve
attenuatae, ad medium plus minus constrictae, 7—9-septatae, lo-
culo uno alteroye septulo unico longitudinali diviso, fuscae vel
fuligineae, impellucidae, longit. 40—51 mmm., crassit. 10—15
minm,

Hab. in ramis decorticatis aridis Salicum in Olenji Maris
elacialis.

©

Il. Strickeria Sacc. Perithecia dein collapso-concava.
7. T. pomiformis Karst. Myc. Fenn. U, p. 67.

8. TL. deflectens Karst. Myc. Fenn. II, p. 67.

9. T. Wainioit Karst. Fung. Fenn. atqve Sib. in Medd. af
Soc. pro Faun, et Fl. Fenn. 11, 1884, p. 139. ;

Perithecia gregaria, demum_ superficialia, ovoideo-sphaeroi-
dea, tandem saepe vertice plus minus collapsa, scabriuscula, vix
nitentia, nigra, latit. 0,3—O,4 mm., ostiolo papilliformi. Sporae
di- vel submonostichae, ovoideo-oblongatae vel elongatae, 2—O-,
vulgo 3—6-septatae, raro loculo secundo yel tertio septulo longi-
tudinali diviso, ad septa leviter constrictae, rectae vel subcurvu-
lae, fuscidulae, pellucidae, longit. 15—21 mmm, crassit. 5—6
mmm. Paraphyses numerosae, filiformes, haud bene discretae.

Hab. ad lignum yetustum in paroecia Hollola, m. Jan.

Praecedenti proxima. |

34 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

10. 7. patellaris Karst. Fung. Fenn. atqve Sib. in Medd. af
Soc. pro Faun. ef Fl. fenn. 11, 1884, p. 139.

Perithecia subgregaria, erumpenti-superficialia, atra, opaca,
latit. 0,4—0,6 mm. Asci cylindraceo-clavati, longit. circ. 150 mmm.,
crassit. circ. 14 mmm. Sporae 8:nae, monostichae, sphaeroideo-
ellipsoideae, 3-septatae, septulo longitudinali obsoleto accedente,
loculis guttula unica minuta chlorina praeditis, longit. 15—21
mmm., crassit. 10—12 mmm. Paraphyses filiformes.

Hab. ad lignum et corticem truncorum resinosorum prope
Tervasalmi in paroecia Kuhmo Ostrobotniae.

11. 7. subocculta Karst. Symb. ad Myc. Fenn. VI, p. 38.

Perithecia gregaria, hinc inde aggregata, in cortice nidulan-
tia peridermiogve immutato, vulgo lenissime bullato - elevato,
tecta, subsphaeroidea, dein depressa et umbilicata, basi hyphis fu-
scescentibus vel fuligineis vel griseo-fuscis subtilibus obsessa,
fusca vel griseo-fusca, ostiolo papillato, nudo, atro, apice tenuis-
simo, peridermium perforante ornata, vix 0,8 mm. attingentia.
Asci clavati, brevissime pedicellati, jodo non tincti, longit. 200—
250 mmm., crassit. 26—29 mmm. Sporae 8:nae, monostichae, fu-
soideo-oblongatae, ad medium leniter constrictae, crebre murali-
divisae (septis transversalibus 11—13, longitudinalibus 5—7), fu-
sco-flavae, subimpellucidae, apicibus ultimis hyalinae, longit. 57—
54 mmm., crassit. 14—22 mmm.. Paraphyses sat numerosae, gra-
cillimae.

Hab. in ramis exsiccatis Ulmi, Aboae.

Species insignis, facile ad Cucurbitariam trahenda.

Macropycnidium ejusdem vel Cucurbitariae ulmeae
Karst. forsan sistit Hendersonia ulmea Karst. in Hedw.
1884, no. 6, p. 4, et Symb. ad Myc. Fenn. XVI, p. 158.

XXXIV. Karstenula Speg. F. Arg. I, in tab. Sace. Syll. Il, p. 240.

Perithecia tecta, discreta, crassiuscula, ostiolo obtuso, initio
roseo vel albido, erumpente. Asci paraphysati. Sporae 8:nae,
oblongatae, pluri-septatae et muriformes, fuligineae, muco desti-
tutae. Est qvasi Massaria sporis Cucurbitariae donata.

1. K. rhodostoma (Alb. et Schw.) Speg. Dec. Myc. 94.
Syn. Sphaeria rhodostoma Alb. et Schw. Nisk. p.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 35

43, t. 4, f. 3. Fr. Syst. Myc. I, p. 483. Massaria rhodo-
stoma Tul. .

Perithecia tecta, sphaeroideo-depressa, concentrice striata,
sordide nigra, crustae concolori innata, ore denudato, roseo. Asci
ceylindracei, longit. 120—~150 mmm., crassit. 10—12 mmm. Spo-
rue S:nae, monostichae, oblongatae, utrinqve obtuse attenuatae,
3-septatae, ut plurimum septo uno alterove longitudinali, con-
strictae, fuligineae, longit. 20—26 mmm., crassit. 8-mmm._ Para-
physes parcae.

Hab. in ramis corticatis Rhamni Frangulae alicubi in
Fennia australi.

Perithecia plus minus aggregata, basi adnata, plicis concen-
tricis annularibus notata, glabra. Colla parva, subconoidea, epi-
dermidi innata, qva ablata secedunt perithecia nuda ore roseo-
rubro pertusa relinqventia.

XXXV. Pleospora Rab. Karst. Myc. Fenn. U, p. 9.

*In plantis Dicotyledoneis parasiticae.

+ Herbicolae.

1. Pl. vulgaris Niessl. Not. p. 27.

Perithecia sparsa, in matrice haud mutata vel fuscescente
sub epidermide nidulantia, depresso-sphaeroidea, basi appla-
nata, mox collabescentia, glabra, basi fibrillosa, tenui-coriacea,
atrofusca, 250 mmm. diam., ostiolo papilliformi. Asci subcylin-
dracei, cylindraceo-clavyati vel subclavati, in stipitem attenuati,
longit. 80—140 mmm., crassit. 10O—15 mmm. Sporae 8:nae, ple-
rumqve monostichae vel versus apicem asci laxe distichae vel om-
nino distichae, ellipsoideae, obtuse rotundatae, plerumqve parum
inaeqvilaterales, transverse 5-septatae constrictaeqve,’ maxime
medio, loculis 4 mediis in longitudine 1-septatae, loculis ultimis
plerumqve simplices, olivaceo-lutescentes vel saturate melleae, de-
mum saepe fuscidulae, longit. 15—21 mmm., crassit. 83—10 mmm.
Paraphyses superantes, articulatae, interdum parce ramosae.

Hac. in caulibus herbarum variarum in Fennia saltem au-
strali passim.

2. Pl. media Niessl. Not. p. 38, t. IV. f. 12.

Perithecia in matrice vix mutata vel paullum denigrata plus
minus gregaria, tecta, depresse sphaeroidea, demum collapsa, du-

36 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

riuscula, coriacea, fusco-atra, basi fibrillosa, ceterum glabra,
ostiolo papilliformi, 250—300 mmm. diam. Asci oblongato-cla-
yati vel subtubulosi, stipite brevi, longit. 80—100 mmm., crassit.
15—18 mmm. Sporae oblongato- vel ellipsoideo-ovoideae, rectae,
inaeqvilaterales, utringve late rotundatae, transverse 5-septatae,
medio plus minusve constrictae, septulo in lengitudine uno, per-
currente. ex aureo fuscae, longit. i8—23 mmm., crassit. 9—11
mmm. Paraphyses articulatae, subinde parce ramosae.

Hab. in caulibus emortuis Ranunculi acris prope Mu-
stiala, m. Sept.

3. Pl. herbarum (Pers) Rab. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 70,
pr Pp:

Perithecia subgregaria, epidermide primitus tecta, dein ea
perfossa nudata, sphaeroideo-depressa, sicca collapsa vel varie im-
pressa seu corrugata, ostiolo papillato aut vertice obtuso, umbo-
nato, osculo pertusa, glabra, basi subinde fibrillosa, atra, 200—
450 mmm. diam. Asci clavati, longit. 110--160 mmm., crassit.
20—30 mmm. -Sporae 8:nae, distichae, ellipsoideae vel oblonga-
tae, 7-septatae, murali-divisae, demum flavae vel fuscae, longit.
30—40 mmm., crassit 16—18 mmm. Paraphyses filiformes, gra
cilescentes. — Status conidicus sistit Alternariam tenuem
Nees. et Macrosporium commune Rab.

Hab. in caulibus emortuis herbarum Dicotyledonearum, ra-
rius Monocotyledonearum, in Fennia et Lapponia.

* Pl, Pist (Sow.) Fuck. Symb. Myc. p. 131.

Syn. Sphaeria Pisi Sow. t. 383, f. 8. Karst. Myc. Fenn,
TD. yz th

Perithecia sparsa, ellipsoideo-subrotundata, depressa, su-
perne longitudinaliter plicata, opaca, nigra, ostiolo latente, sub-
compresso. Fructificatio typi, ° sed sporae paullo angustiores.
— Status conidicus: Stemphylium polymorphum (sec.
Fuck.).

4. Pl. gigaspora Karst. in Hedw. 1884, no. 3, p. I.

Perithecia in matrice haud mutata, sparsa vel subgregaria,
epidermide primitus tecta, dein ea perfossa nudata, conoideo-
sphaeroidea vel lenticulari hemisphaerica, basi applanata, vertice
obtusa vel umbonata,.laevia, glabra, atra, diam. 0,5—0,4 mm.
Sporae S:nae, distichae, ovoideo-oblongatae vel ellipsoideae, supra

oe
~I

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn.

medium constrictae, rectae, superne obtuse subattenuatae, parte
dimidia inferiore angustiore apiceqve rotundata, transverse 10—
13-septatae, murali-divisae (septulis longitudinalibus hine inde in-
terruptis obsoletioribus 3—4), saturate melleae, demum dilute fu-
sco-melleae, longit. G(0—70 mmm., crassit. 24—34 mmm.

Hab. ad caules emortuos berbarum majorum in insula Maris
glacialis, Kildin, m. Julio.

5. Pl. Drabae Schrot. Nord. Pilz. p. 15.

Perithecia sphaeroideo-depressa, collabentia, papillata, basi
hyphis repentibus fuligineis cincta, ceterum glabra, 0,3 mm. diam.
Asci cylindraceo-clavati, deorsum subattenuati, brevi-stipitati, lon-
git. 60-75 mmm, crassit. 13—17 mmm. Sporae distichae, ellip-
soideae, 5—7-septatae septisqve 2—3 longitudinalibus divisae, ob-
scure castaneae, longit. 16—20 mmm., crassit. 7—9 mmm

Hab in caulibus et foliis emortuis Drabae hirtae, Dr.
nivalis, Niumats Korso, Vallistroso et Kirkevaara Lapponiae
Sveciae (Wichura).

+7 Arboricolae.

6. Pl. petiolorum Fuck. Symb. Myc. p. 132.

Syn. Pl. papillata Karst. Myc. Fenn. II, p. 71.

Sec. Fuck. spermogonium sistit Phomam petiolorum
Desm.

*“Tn plantis Monocotyledoneis parasiticae.

7. Pl. macrospora Schrot. Nord. Pilz p. 15.

Perithecia seriatim laxe gregaria, sphaeroideo-depressa, colla-
bentia, erumpentia, laevia, glabra, nigra, 250—-300 mmm. diam..,
ostiolis minutis, papillatis. Asci cylindraceo-clavati, deorsum at-
tenuati, breviter stipitati, longit. 150—170 mmm., crassit. 24— 26
mmm. Sporae 4—8:nae, monostichae, ellipsoideae, qvaternae
35—45 lengae, 13-—17 crassae, octonae 30—33 longae, 9—10 cras-
sae, 3-septatae, loculo uno vel duobus intermediis longitrorsum
divisae, luteo-fuligineae.

Hab. in foliis emortuis Hierochioes alpinae,ad Tornea-
trask in Lulea Lapponiae (Wichura).

8. Pl. infectoria Fuck. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 71.

9. Pl. seirpicola (De C.) Karst. Myc. Fenn. II, p. 72.

Status conidicus sistit Sporodermium scirpicolum
Fuck.

38 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I, n. 6.

10. Pl. pentamera Karst. Fung. Spetsb. p. 99.

Perithecia sparsa, primitus epidermide tecta, dein ea per-
fossa emergentia, subsphaeroidea, vertice obtusissime conoidea aut
depressa, subastoma, glabra, atra, 150—250 mmm. diam. Asci
clavati, brevissime stipitati, longit. 105—150 mmm., crassit. 24—
30 mmm. Sporae 8:nae, distichae, ovoideo-ellipsoideae vel ovoi-
deo-suboblongatae, rarius oblongatae, 4-septatae (rarius 5—6-sep-
tatae), ut plurimum septulo unico longitudinali accedente, ad septa
vix vel levissime, medio haud constrictae, subfuscae, longit. 24—
35 mmm., crassit. 10--15 mmm. Paraphyses filiformes.

Hab. in caulibus emortuis herbarum in Kitofka, insula’ Ma-
ris glacialis.

11. Pl. deflectens Karst. Fung. Spetsb. p. 99.

Perithecia sparsa, erumpentia, subsphaeroidea, vertice saepe
attenuato-mammosa, dein ostiolo latiusculo dehiscentia, glabra, ni-
gra, latit. circ. 0,2 mm. Asci brevissime pedicellati, elongato-cla-
vati, longit. 70—125 mmm., crassit. 14—22 mmm. Sporae 8:nae,
distichae, subfusoideo-oblongatae, saepe inaeqvilaterales seu levi-
ter curvulae, medio non constrictae, 3—5-septatae, septulo unico
longitudinali accedente, fuscae, longit. 20—34 mmm, crassit. 7-—
13 mmm. Paraphyses filiformes, gracilescentes.

Hab. in graminibus emortuis alicubi in Lapponia rossica.

12. Pl. hydrophila Karst. in Hedw. 1883, no. 12, p. 2.

Perithecia sparsa, innata, sphaeroidea, glabra, nigra, ostiolo
papillaeformi, distincto, erumpente, 0,2 mm. lata. Asci subsessi-
les, oblongati, longit. circ. 80 mmm., crassit. circ. 22 mmm. Spo-
rae 8:nae, tristichae, oblongato-fusoideae, inaeqvilaterales vel le-
viter curvulae, 5-septatae, loculo tertio protuberante septuloqve
longitudinali praedito, ad septa leviter constrictae, luteolo-fusce-
scentes, longit. 22—30 mmm., crassit. 6—10 mmm.

Hab. in foliis Acori Calami putrescentibus prope Aboam,
m. Sept. |

Pl. deflectenti Karst. affinis, forte tantum ejus subspecies
vel varietas.

13. Pl. Helevcharidis Karst. Myc. Fenn. Il, p. 72.

P. A. Karsten. Revisio atque synopsis Ascowye. fenn. 39
)

XXXVI. Pyrenophora Fr. Summ. Veg. Sc. p. 397, em.
save, owl: fies 2r

Perithecia subcutaneo-erumpentia, subsphaeroidea, nigra, se-
tulis vestita, nune dura sclerotioidea (Ku-Pyrenophora), nune
coriaceo-membranacea (Chaetoplea Sacc.). Asci elongati, sub-
octospori, paraphysati. Sporae ovoideo-oblongatae, murali-septa-
tae, flavo-melleae vel fuligineae — A Pleospora vix satis di-
versa,

1. P. abscondita Karst. in Hedw. 1884, no. 3, p. I.

Syn. Sphaeria abscondita Karst. Fung. Lapp. or., p.
216, 1865 (Notis. ur Sallsk. pro Faun. et Flor. Fenn. Forh. 8 h.
1882).
Perithecia gregaria, epidermide tecta, rotundata, plus mi-
nusve deplanata, rugulosa, atra, hyphis tortuosis, fuligineis, undique
obsessa, punctiformia, Asci clavati, brevissime stipitati, longit. 60 —
100 mmm., crassit. 10-—18 mmm. Sporae 8:nae, ellipsoideae vel
ovoideo-oblongatae, utringve attenuatae, ad medium constrictae,
rectae vel leniter curvulae, mono- vel subdistichae, 3—5-septatae,
septulo unico hine inde interrupto accedente longitudinali, melleae,
haud bene pellucidae, longit. 17-21 mmm., crassit. 7—9 mmm.

Hab. in caulibus yetustissimis Trollii europaei ad insu-
lam Maris glacialis Olenji, m. Julio.

2. P. Vichuriana (Schrot.) Sacc. Syll. I, p. 286.

Syn. Pleospora Vichuriana Schrot. Nord. Pilz. p. 14.

Perithecia subimmersa, sphaeroidea, vertice rotundato emer-
gente, setulis rigidis, paucis, rectis, obtusis, 70 mmm. longis, 8—
10 mmm. crassis vestita, nigra, 100—110 mmm. diam. Asci sub-
ellipsoidei, brevissime stipitati, longit. 40—50 mmm., crassit. 15
mmm. Sporae 8:nae, distichae, ellipsoideae utrinqve obtuse sub-
attenuatae, 5-septatae septisqve 1—2 longitudinaliter divisae, lon-
git. 14—17 mmm., crassit. 6—7 mmm., flavo-brunneae. Paraphy-
ses indistinctae.

Hab. in foliis emortuis Caricis rupestris, ad Titis in
Lapponia Sveciae (Wichura). Ad Leptosphaerias nutat.

40 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

XXXVII. Ceratosphaeria Niessl. Not. Pyr. p. 43.
Sacc. Syll II, p. 227 *).

Perithecia semiimmersa vel superficialia, subcoriacea vel sub-
carbonacea, plus minus rostrata. Sporae 8:nae, elongatae, trans-
verse pluriseptatae, subhyalinae.

1. C. fuscella (Karst.) Sace. Syll. Il, p. 228.

Syn. Ceratostoma fuscellum Karst. Myc. Fenn. IL,
pe 41%.

XXXVIII. Cryptoderis Auersw. Pyr. p. 29.

Perithecia innata, latentia, subsphaeroidea, rostellata, sub-
membranacea, rostello emergente. Sporae 8:nae, oblongatae, te-
nuiter 3-septatae, hyalinae. Paraphyses nullae.

1. Cr. Chamaemori (Fr.) Sacc. Syll. I, p. 280.

Syn. Gnomonia Chamaemori Karst Myc. Fenn. UH,
p23.

XXXIX. Massarina Sacc. Syll. II, p. 153.

Perithecia tecta, corticola, sphaeroidea, ostiolo vix erum-
pente. Asci paraphysati. Sporae 8:nae, oblongatae, 2—plurisep-
tatae, volya mucosa obvolutae.

1. M. eburnea (Tul.) Sacc. Syll. I, p. 153.

Syn. Massaria eburnea Tul. Sel. Fung. Carp. II, p. 289,
t. XXV, f. 5—9.

Hypodermica, gregaria, depressa vel subtruncata. Perithe-
cla subsphaeroidea, annulato-impressa, obtuse -papillata. Asci cla-
vati, longit. 168 mmm., crassit. 16 mmm. Sporae distichae, ob-
longato-fusiformes, curvatae, 3-septatae, hyalinae, circulo gelati-
noso, ellipsoideo, curvato circumdatae, longit. 32 mmm., crassit.
8 mmm.

Hab. in ramis corticatis Betulae.

* M. Salicis Karst. in Hedw. 1884, no. 6, p. 1.

Perithecia sparsa vel subgregaria, initio cortici innata, dein
emergentia vel erumpentia, sphaeroidea, papilla obtusa poro ovali

*) Est genus analogum Ceratostomellae, Ceratostomatis,

Lentomitae, Rhynchostomatis, Rhamphoriae et Ophioce-
ratis.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 41

pertusa; atra, latit. 0,5 mm. vel paullo ultra. Asci cylindracei,
breviter stipitati, longit. circ. 185 mmm., crassit. cire. 15 mmm.
Sporae monostichae vel subdistichae, fusoideo-oblongatae, eguttu-
latae, chlorino-hyalinae, circulo gelatinoso, 2 mmm. crasso circum-
datae, longit. 30—33 mmm. (sine muco), crassit. 9 mmm.

Hab in latere inferiore corticis Salicis cinereae adMu-
stiala, m. Sept.

A typo recedit peritheciis sparsis, exacte sphaeroideis, non
annulato-impressis sporisqve vulgo rectis.

XL. Zignoella Sacc. Syll. H, p. 214.

Perithecia subsuperficialia, saepe gregaria, carbonacea, pa-
pillata, basi insculpta, latiuscule pertusa (in subg. Tre mato-
stoma), nigra, ut plurimum minuta, interdum majuscula. Spo-
rae 8:nae, ovoideae vel oblongatae, pluriseptatae vel 1-septatae
vel simplices, saepius pluriguttulatae, hyalinae. Paraphyses ple-
rumqve distinctae.

I. Eu-Zignoella. Perithecia minuta, vix pertusa, sublibera.
*Sporae 3 —pluriseptatae.

1. Z. ovoidea (Fr.) Sacc. Syll. I, p. 214.

Syn. Sphaeria ovoidea Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 92.

Var. Runsalensis Karst Symb. Myc. Fenn. XIII, p. 6 (1884).

A typo praeprimis sporis minoribus (18—17 mmm. longis,
1,5—3,5 mmm. crassis) peritheciisqve minutissimis diversa.

Hab. in ligno sicco Quercus in Runsala.

2. Z. minutissima (Karst.) Sacc. Syll. IL, add. p. LXI.

Syn, Sphaeria minutissima Karst. in Hedw. 1883,
p. 41.

Perithecia sparsa, applanato-rotundata, atra, opaca, minu-
tissima (latit. circ. 0,1 mm.), demum ostiolo umbilicato-impresso,
irregulari, rotundato dehiscentia saepeqve vertice collabentia. Asci
cylindraceo-clavati, longit. 66 mmm, crassit. 11 mmm. Sporae
8:nae, distichae, ovoideo-oblongatae, rectae, tenuiter 3-septatae,
saepe simplices vel 1-septatae, chlorinae, longit. J—11 mmm,
crassit. 4—5 mmm. Paraphyses numerosae, filiformes, graciles,
flexuosae, ramosae.

Hab. ad lignum vetustum prope Aboam.

42 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

* YZ. clavispora Karst. in Medd. af Societas pro Fauna et
Flora Fennica, 11, 1884, p. 140.

Perithecia laxe gregaria, erumpenti-superficialia, lenti-
formia, atra, opaca, demum ore latiusculo pertusa, latit. circ. U,2
mm. Asci cylindraceo clavati, subsessiles, flexuosi vel curvati, lon-
git, 40—66 mmm., crassit. 9—12 mmm. Sporae 8:nae, distichae,
claviformes vel ovoideo-elongatae, vulgo rectae, spurie tenuiter 3-
septatae, chlorino-hyalinae vel hyalinae, longit. 15—18 mmm.,
crassit. 5—6 mmm. Paraphyses filiformes, parce ramosae, 2—2,5
mmm. crassae.

Hab. Ad lignum putrescens in par. Padasjoki (Edy. Wai-
no).

** 7 juniperina Karst. (N. subsp.).

Perithecia innata, demum vertice nudata. Asci longit. S50—
100 mmm., crassit. 12 mmm. Sporae 38-septatae, hyalinae, longit.
14—22 mmm., crassit. 7—8 mmm. Caeterum ut Z. minutis-
sima.

Hab. in ligno Juniperi communis prope Mustiala,
vere.

3. Z. ignobilis (Karst.) Sacc. Syll. I, add. p. LXII.

Syn. Sphaeria ignobilis Karst. in Hedw. 1888, p. 42.

Perithecia gregaria, adnato-superficialia, rotundata, demum
ore pertusa, nuda, atra, opaca, latit. circ. 0,2 mm. Asci angusti.
Sporae elongatae, rectae, 1-septatae, subinde simplices vel te-
nuiter ? 3-septatae, chlorinae, longit. 11—16 mmm., crassit, 2—4
mmm.

Hab. ad corticem vetustum in Olenji in Lapponia rossica.

** Sporae, saltem initio, simplices, guttulatae. (Zignoina

Sacc.).

4. Z. pygmaea (Karst.) Sacc. Syll. H, p. 220.

Syn, Sphaeria pygmaea Karst. Myc. Fenn. II, p. 93.

5. Z. erustacea (Karst.) Sacc. Syll. Il, p. 220.

Syn. Sphaeria crustacea Karst. Myc. Fenn. II, p. 95.

Il, Trematostoma Sacc. Perithecia majuscula, dein late
pertusa, basi insculpta.

6. Z. emergens (Karst.) Sacc. Syll. Il, p. 224.

Syn, Sphaeria emergens Karst. Myc. Fenn. IJ, p. 93.

7. Z. Oudemansii Karst. (N. sp.).

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 43

Perithecia dispersa, erumpentia, applanata, depressa, atra,
poro pertusa, 0,2 — 0,4 mm. diam. Asci_ cylindraceo-clavati,
longit. 75—95 mmm., crassit. 9—12 mmm _ Sporae subdistichae,
fusoideo-oblongatae, 1—3 septatae, hyalinae, longit. 18—22 mmm.,
crassit. 4—6 mmm. Paraphyses parcae.

Hab. in ligno pineo prope lacum Susijaérvi in Lapponia
rossica.

XLI. Hypospila Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 127.
1. H. Pustula (Pers.) Karst. Myc. Fenn. II, p. 127.

XLIL Metasphaeria Sacc. Syll. HU, p. 156.

Perithecia epidermide ‘tecta, dein subinde erumpentia, sphae,
roidea, submembranacea, vulgo papillata. Asci typice paraphy-
sati. Sporae 8:nae, ellipsoideae vel oblongatae vel fusoideae,
2—pluriseptatae, subinde (immaturae?) tantum 2—pluriguttulatae
hyalinae. — A Leptosphaeria vix discernenda.

*In Dicotyledoneis parasiticae.
7; In caulibus herbaceis.
+-Sporae 2—4-septatae.

toa xustied (Karst. Sace.Syll. 11) pi! 157.

Syn. Leptosphaeria rustica Karst. Myc. Fenn. UH,
pe 105;

2. M. affinis (Karst.) Sace. Syll. I, p. 159.

Syn, Leptosphaeria affinis Karst. Myce. Fenn. II,
Py 159:

+--+ Sporae 4-guttulatae.

3. M: Trollii Karst. in Hedw 1884, no. 6, p. 3.

Perithecia in greges minutos sociata, primitus epidermide
tecta, deinde denudata, applanata, orbicularia vel ellipsoidea,
demum poro pertusa, atra, latit. 0.3—0,4 mm. Sporae 8:nae, di-
stichae, cylindraceae, rectae, 4-guttulatae, hyalinae, longit. 11—15
mmm., crassit. 1,5--2 mmm.

Hab. ad caules Trollii europaei prope Olenji Maris
glacialis.

7 7 Foliicolae.
4. M. immunda (Karst.) Sacc. Syll. U, p. 170.

+4 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Syn. Leptosphaeria immunda Karst. Myc. Fenn. II,
p. 100.

5. Mo Empetre (Fr. pr: p.) Sace Syl; -171.

Syn. Sphaeria Empetri Fr. Syst.'Myc’ I, p. 552,
pr. p. ? Fuck. Symb. Myc. Zweit. Nachtr. p. 18. Heterosphae-
ria Empetri Rehm. Ascom. n:o 324.

Perithecia epidermidi exaridae innata, sparsa, lentiformia,
media magnitudine, atra, semper levia, non rugosa, primo con-
vexa, vertice minutissime sed distincte papillata, demum perfo-
rata, mox collapsa, cupulaeformia sed non rugosa. Asci subcla-
vati, subsessiles, curvuli, ope jodi violaceo-tincti, longit. G0—70
(,96") mmm., crassit. 10—14 mmm. Sporae distichae vel sub-
movostichae, fusoideo-clavatae, utrinqve obtusae, rectae, 5-septa-
tae, longit. 16—20 mmm., crassit. 4—6 (,,8“) mmm. Paraphyses
gracillimae.

Hab. in pagina superiore fohiorum Empetri nigri in
monte Ukonvaara par. Kuusamo (Edy. Wainio).

Sporae in speciminibus nostris ad septa non constrictae.

*** In Monocotyledoneis parasiticae.

6. M. coccodes (Karst.) Sacc. Syll. HU, p. 174.

Syn. Leptosphaeria coccodes Karst. Myc. Fenn. II,
p. 103.

7. M. culmifida (Karst.) Sace. Syll. Il, p. 174.

Syn. Leptosphaeria culmifida Karst. Myc. Fenn. I,
p. 108.

8. M. Cumana Sacc. Syll. I, p. 177.

Maculae nullae. Perithecia laxe seriata, innata, vix erum-
pentia, sphaeroideo-depressa, pertusa, 0,2 cire. diam., contextu
parenchymatico, fuligineo. Asci oblongato-cylindracei, subsessiles,
longit. 60-70 mmm., crassit. 12—15 mmm., apice tunica integra,
rotundati. Sporae 8:nae, subtristichae, fusoideae, curvulae, 3-sep-
tatae, ad septa leniter constrictae, 4-(vel pluri-) guttulatae,
hyalinae, longit. 20—22 mmm., crassit. 5 mmm. Paraphyses fili-
formes.

Hab. in foliis emortuis Caricum.

* M. luzulina Karst. in Hedw. 1884, no. 1, p, 5.

Perithecia hypophylla, sparsa vel subgregaria, innata, vix

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 45

erumpentia, depresse sphaeroidea, demum pertusa, atra, vix 0,2
mm. in diam. Asci cylindraceo-oblongati, subsessiles, apice atte-
nuati, basi vulgo curvuli, longit. 60—75 mmm., crassit. 9—12
mmm. Sporae 8:nae, tristichae, fusoideo-bacillares, curvulae, spu-
rie 3septatae aut 3-(vel pluri-) guttulatae, chlorino-hyalinae,
ad septa non constrictae, longit 20—25 mmm., crassit. 3-—4
mmm. Paraphyses parum notabiles.

Hab. in foliis emortuis Luzulae pilosae in Mustiala, m.
Sept.

A typo sporis majoribus, subchlorinis, ad septa haud con-
strictis, ascis apice attenuatis, paraphysibusqve non. bene discretis
discrepat. Etiam cum Leptosphaeria Luzulae Wint. in
Hedw. 1872, p. 149. Sace. Syll. H, p. 66 multum commune ha-
bet, a qva fere tantum peritheciis hypophyllis, sporis paullo ma-
joribus, ad septa non constrictis, paraphysibusqve non bene dis-
cretis recedit. An omnes hae tres formae ejusdem speciei?

XLII. Thyridaria Sacc. SyJl. Il, p. 140.

Perithecia in acervulos subyalseos cortice immersos dein
erumpentes aggregata, crusta stromatica subcorticali saepius con-
nectente, disco, vero luteo- vel rufofurfuraceo, rarius ligno vel
cortice stromatice decolorato immersa. Asci paraphysati. Sporae
S:nae, oblongatae, 3-pluriseptatae, fuligineae vel fuscae.

1. Th. pulveracea (Karst.) Sacc. Syll. Hf, p. 141.

Syn. Cucurbitaria pulveracea Karst. Myc. Fenn.
Il, p. 62.

2. Th. Sambuci (Karst.) Sacc. Syll. Il, p. 141.

Syn. Kalmusia Sambuci Symb. ad Myc. Fenn. VJ,
p. 40.

Stroma in ramis corticatis valseum, erumpenti-lberum, ut
plurimum orbiculare, pulvinatum, rubiginosum vel nigricans, 3—4
mm. latum, in ramulis denudatis, superficie rubiginoso-nigrificatis
effusum, entypeum. Perithecia ovoideo-sphaeroidea, nunc ligni
strato extimo omnino infossa vel semiimmersa, parte superiore
plus minus exstante, ordine vario distributa, nunc in stromate
valseo numerosissima, densissime stipata, carbonacea, atra, primi-
tus saepe furfureo-villosa, mediocria, ostiolis breyibus, subinde ta-
inen perithecium fere aeqvantibus, cylindraceis, sed basim versus

46 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

sensim incrassatis, obtusis. Asci clavati, longit. 70—110 mmm.,
crassit. 9—11 mmm. (pars sporif.). Sporae 8:nae, oblique mo-
nostichae vel subdistichae, oblongatae, rectae vel leviter curvulae,
3-septatae, ad septa vix vel levissime constrictae, dilute fusce-
scenti-flavae, longit. 15—20 mmm., crassit. 4-6 mmm. Paraphy-
ses numerosae.

Hab. in ramis emortuis Sambuci racemosae in horto
Mustialensi.

Thyridariam cum Kalmusia conjungit, varietatem forte
tantum sistens Kalmusiae Kbuli Niessl, a qva stromate saepe
eutypeo, sporis dilutioribus aliisqve notis recedere videtur.

XLIV. Pseudovalsa Ces et De N. Karst. Myc. Fenn. II, p. 10.

1. Ps. lanciformis (Ir.) Ces. et De N. Karst. Myc. Fenn.
L,. psehek:

XLY. Sporormia De N. Micr. ital. decas V, p. 6 (1849). Karst.
: Myc. Henn, 1, p, 15.

Sporae 4—18-loculares, loculis mox secedentibus.

1. Sp. minima Auersw Karst. Myc. Fenn. HU, p. 110.

2. Sp. intermedia Auersw. Karst. Myc. Fenn. II, p. 110.
3. Sp. Notarisii Car. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 110.

XLVI. Sphaeria Hall. pr. p. Ces. et De N. Karst. Mye. Fenn.
i spe ls,

I, Perithecia basi insculpta, poro dein lato aperta. Sporae
mediocres vel majusculae. — Trematosphaeria Fuck. Symb.
Mycol. woace, oy. IT, "p: 115.

1. Sph. pertusa (Pers.) Fuck. Karst. Myc. Fenn. II, p. 90.

2. Sph. hydrophila (Warst. Symb. ad Myc. Fenn. IV,
pe ToT.

Syn. Trematosphaeria hydrophila Sacc. Syll. II,
p. 119.

Perithecia sparsa, innato-emergentia, subsphaeroidea, demum
poro pertusa, glabra, laevia, rigida, subfragilia, atra, 0,4 mm.
diam. Sporae fusoideo-elongatae, vulgo curvulae, 3--5-septa-
tae, fuscae, longit. 80—36 mmm., crassit. 8—10 mmm.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. AT

Hab. in ligno indurato vetusto Pini, aqua interdum suf-
fuso, prope Mustiala.

Var. imitans Karst.

Syn. Sphaeria imitans Karst. Symb. ad Myc. Fenn.
IV, p. 187. Melanomma imitans Sacce. Syll. HU, p. 112.

Perithecia sparsa, innato-superficialia, subsphaeroidea, saepe
compressa, demum poro minuto pertusa, glabra, laeva, fragilia,
tenula, atra, 0,3—0,4 mm. diam. Asci elongati, jodo vix vel
dilutissime coerulescentes, longit. 110 mmm., crassit. 20 mmm.
Sporae distichae, fusoideo-elongatae, vulgo curvulae, 5-septatae,
flavae vel subfuscae, longit. 36—40 mmm., crassit. 9—10 mmm.
Paraphyses coalitae.

Hab. in ligno vetusto prope Mustiala.

3. Sph. provecta Karst. Fung. Fenn. atque Sib. in Medd.
af Soc. pro Faun. et Fl. fenn. 11, 1884, p. 139.

Perithecia sparsa, semiimmersa, oblongata vel sphaeroideo-
oblongata, poro pertusa, atra, latit. 0,2—-0,3 mm. Sporae fusoi-
deo-elongatae, leviter curvulae, 4—7-septatae, loculis subinde
uniguttulatis, fuligineae, longit. 37-42 mmm., crassit. 7
mmm.

Hab. ad lignum vetustum exaridum in paroecia Hollola
(Edw. Wainio).

A Sph. hydrophila Karst. var. imitante Karst., cui
proxime accedit, differt forma et magnitudine perithecii sporisque
vulgo 7-septatis, angustioribus.

Il. Perithecia superficiali-insidentia, poro angusto pertusa.
Sporae mediocres. — Melanomma Nitschk. et Fuck. Symb.
Myce. p. 159. Sacce. Syll. II, pag. 98.

I. Perithecia glabrescentia.

as:

4. Sph. pulvis-pyrius Pers. Karst. Myc. Fenn. II, p. 88.

Status conidicus: Helminthosporium yvelutinum.
Status spermogonicus: Phoma pulvis-pyrius Sace.

Var. Ledi Karst. in Hedw. 1884, no. 1, p. 3.

Peritheciis minoribus, laevibus, fragilioribus, rarissime papil-
lulatis a typo differens.

Hab. in caulibus emortuis Ledi palustris prope Mu-
stiala, m, Maji.

5, Sph. pulviscula Karst. in Hedw. 1884, no. 4, p. 4.

48 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Perithecia conferta vel crustaceo congesta, raro sparsa, super-
ficialia, ovoidea, sublaevia, atra, ostiolo sat brevi, conoideo, circ.
0,2 mm. diam. Asci clavati, stipitati, longit. 4560 minm., crassit,
6—8 mmm: Sporae 8:nae, di- vel subtristichae, elongatae, curvu-
lae, 3-septatae, ad septa leviter vel vix constrictae, loculo secundo
leviter incrassato, eguttulatae, dilutissime fuscescentes, diaphanae,
longit. 11—15 mmm.. crassit. 5—3,5 mmm.

Hab. in ligno pineo ad Mustiala, m. Oct.

6. Sph. effugiens Karst. (N. sp ).

Perithecia laxe gregaria vel subsparsa, erumpentia, subinde
demum subsuperficialia, subsphaeroidea, laevia, atra, ostiolo co-
noideo, obtuso, dein: pertuso, subinde confluente, 0,2—0,3 mm.
diam. Asci cylindraceo-clavati, longit. 105—120 mmm. (pars
sporif.), Sporae 8:nae, obliqve monostichae, oblongatae, utrinqve
obtusae, 3-septatae, ad septa leviter constrictae, melleae, longit.
18—22 mmm., crassit. 7—8,5 mmm, Paraphyses haud bene dis-
cretae. — Pycnidia et spermogonia socia obvia, peritheciis subsi-
milia. Stylosporae ellipsoideae, simplices, fuscae, longit. 7—8
mmm., crassit. 4 mmm. Spermatia elongata, hyalina, recta, lon-
git. 3—4 mmm., crassit. 0,5 mmm.

Hab. in cortice et ligno ramorum aridorum Ulmi in Mu-
stiala, vere.

7. Sph. Aspegrenii Fr. in Kunz. Myk. Heft. 2, p. 4. Syst.
Myc. II, p. 465.

Syn, Melanomma Aspegrenii Fuck. Symb. myc. p.
og eo, aces, Syl. itp. 200.

Perithecia gregaria vel sparsa, emersa, hemisphaerica, lae-
via, nitida, atra, ostiolo simplici, demum umbilicato pertusa.
Asci cylindracei, stipitati. Sporae monostichae, oblongatae, utrin-
qve obtusae, 3-septatae, ad septa vix constrictae, olivaceac, longit.
12 mmm., crassit. 4 mmm.

Hab. ad lignum Padi in regione Aboéusi.

Species minuta, firma, orbiculata, subsphaeroidea, basi subim-
mersa, hemisphaerica, ostiolo vix papillato, demum vero apice
pertuso tandemqve umbilicato-depressa.

8. Sph. erraticula Karst. (N. sp.).

Perithecia sparsa, superficialia, oboyoidea, vulgo vertice in
ostiolum conoideum, brevissimum, pertusum attenuata, atra, gla-

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 49

bra, laevia, diam. circ. 0,2 mm. Sporae monostichae, oblongatae,
rectae vel curyulae, 5-septatae, luteolo-subfuscescentes, longit.
14—19 mmm., crassit. 4,5—6 mmm. Paraphyses non bene discretae.

Hab. in cortice Aceris platanoidis in insula Runsala.

9, Sph. Holinskjoeldii Karst. Myce. Fenn. IL, p. OF.

syn, Melanomma Holmskjoeldii Sacc. Syll. IL
pe oO,

10. Sph. disjecta Karst. Mye. Fenn. Il, p. 92.

syn, Melanomma disjectum Sace. Syll. Il, p. 103.

11. Sph. lonicerina Karst. Myc. Fenn. Il, p. 87.

Syn. Melanomma lonicerinum Sace. Syll. I, p. 108.

12. Sph. Hippophaés Sollm. in Bot. Zeit. 1862, p. 87%

Syp. Melanomma Hippophaés H, Fab. Spher. Vauel.
Do. de Baees Syl. TH. p. 18.

Perithecia sparsa, rarius parce acervulata, per epidermidem
fissam erumpentia, sphaeroidea, rugosiuscula, subtiliter papillata,
atra, 0.6 mm, diam. Asci cylindracei, breviter stipitati, longit.
J9—120 mmm., crassit. 10—12 mmm. Sporae &:nae. obliqyve
monostichae, oblongato ovales, utrinqye rotundatae, #-septatag, di-
lute flavae, longit. 16-23 mmm., crassit. 6—9 mmm.

Hab. in ramis exaridis Hippophaés rhamnoidis prope
Vasa. m, Aug.

13.° Sph. cinerea Karst. Myc. Fenn. II, p, 91, vix Fuck.
sec, Sace.

syn. Melanomma cinereum Sace. Syll. H, p. 108.

14. Sph. sangvinaria Karst. Myc. Fenn. I, p. 90.

Syn. Melanomma sangvinarium Sace. Syll. I, p. 110.

15. Sph. juniperina Karst. Myc. lenn. II, p. 89.

syn, Melanomma juniperinum Sace. Syll. UH, p. 110.

IG. Sph. eryptica Karst. in Hedw. 1884, n:o 4, p. 6.

Perithecia subsparsa, primitus cortice tecta, deinde ea di
vulsa nudata, sphaeroideo-subapplanata, interdum inaeqvalia, el:-
bra, subatra, vulgo papilla minuscula, obtusissima, latit. 0.8—0,5
iui. Sporae fusoideo- yel oyoideo-oblongatae. 8-—5-septatae, ad
septa vix vel leviter constrictae, solito rectac, flavae, longit. 13—
1S mmm., crassit. 5—G mmm.

Hab. in ramulis emortuis Viburni Opuli prope Vasa.

Il. Perithecia setulosa (Chaetomastin Suee.).

50 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6.

17. Sph. hirtula Karst. Myc. Fenn. I, p. 96.

Syn. Melanomma hirtulum Sace. Syll. H, p. 118.

18. Sph. pilosella Karst. Myc. Fenn. II, p. 96.

Syn. Melanomma pilosellum Sacce. Syll. Il, p. 114.

XLVI. Herpotrichia Fuck. Symb. Myce. p. 146.

Perithecia carbonacea, sphaeroidea. undiqve pilis crispulis
et repentibus, longissimis obsita, vertice applanata, subglabra,
plerumque discoloria, ostiolo minutissimo, papillato. Asci oblon-
gati, stipitati, typice paraphysati. Sporae §8:nae, subdistichae,
ovoideo-oblongatae vel fusoideae, 1 — dein pluriseptatae, interdum
utrinque papillato-apiculatae, dilute fuscescentes (vel hyalinae).

1. H. heterostoma (Karst.) Sacc. Syll. II, p. 212.

Syn. Lasiosphaeria heterostoma Karst. Myc. Fenn.
II, p. 102.

XLVI. Lasiosphaeria Ces. et De N. Karst. Myc. Fenn. II,
Powis pl. p-

Sporae cylindraceae, elongatae, hyalinae vel fuscellae. Peri-
thecia vertice concoloria.

I. Ku-Lasiosphaeria Sacc. Sporae septatae.

* Sporae hyalinae.

1. L. hirsuta (Fr.) Ces..et De N. Schem. p. 55.

Syn. Sphaeria hirsuta Fr. Syst. Myce. Il, p. 449.

Perithecia subsphaeroidea ovoideaqve, tuberculata, nigra,
pilis sparsis concoloribus tecta, 0,7—8 mm. diam., ostiolo obso-
leto. Asci cylindracei, breviter stipitati, longit. 150—160 mmm.,
crassit. 14 mmm. Sporae 8:nae, cylindraceae, basi curvato-yermi-
culatae, utringve obtusae, 5—G-septatae, loculis plerumque bigut-
tulatis, semper hyalinae, longit. 62 mmm., crassit. 6—7 mmm. —
Status conidicus, teste Fuck., sistit Stilbum rigidum Pers.

Hab. in ligno putrido carioso in Mustiala.

2, I. canescens (Pers.) Karst. Myc. Fenn. Il, p. 162.

** Sporae fuscescentes.

3. L. Rhacodium (Pers.) Ces. et De N. Karst. Myce, Fenn.

HT p, 261.

ll. Leptospora Fuck, Sporae simplices, subhyalinae.

P. A Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 5]

4. L. spermoides (Hoffm.) Ces. et De N. Karst. Myc. Fenn.
Il, p. 164.

* LL. sorbina (Nyl.) Karst. Myc. Fenn. II, p. 164.

5D. LL. ovina (Pers.) Ces. et De N. Karst. Myc. Fenn. I,
p. 163.

6. LL. immersa Karst. Myc. Fenn. I, p. 163.

XLIX. Leptosphaeria Ces. et De N. Karst. Myc. Fenn. II, p. 14.
prep wace. Ovi: IE p. Es.

Sporae bi—multiseptatae, ovoideae vel fusoideae, olivaceae.
melleae vel fuligineae.

*In plantis dicotyledoneis parasiticae.
+ Sporae 2—4-septatae.

1. JL doliolum (Pers.) De N.. Karst: Myc. Fenn. II, p. 97.

Status conidicus: Periconia byssoides Pers. (teste
Fuck.).

“LL. conoidea De N. Sacc. Syll. Il, p. 14.

A L. doliolo differt: peritheciis perfecte conoideis, pro-
fundius concentrice sulcata, ascis 90 mmm. longis, 5—5, 5 mmm.
crassis sporisqve magis curyatis, 3-septatis, olivaceo-fuligineis,
15—20 mmm. longis, 4 mmm. crassis.

2. LL. oreophiloides Sacc. et Penz. Mich. Il, p. 599. Sace.
Suilt p. 20;

Perithecia laxe gregaria, subcutanea, depresse sphaeroidea,
ostiolo brevi, vix erumpente, circ. 0,2 mm. diam. Asci fusoidei,
brevissime stipitati, longit. 54—60 mmm., crassit. 7—10 mmm.
Sporae fusoideae, leniter curvae, utrinqve obtusiusculae, 4-septa-
tae, non constrictae, luteolae, longit. 25—28 mmm., crassit. 4-5
mmm. Paraphyses guttulatae.

Hab. in caule emortuo Laserpitii angustifolil.

* Scrophulariae Karst. in Hedw. 1883, n:o 12, p. 2.

Asci longit. circ. 75 mmm., crassit. circ. 9 mmm. Sporae
S:nae, elongato-fusoideae, rectae vel leyiter curvulae, subinde lo-
culo secundo superiore leyissime crassiore, longit. 830—40 mmm.,
crassit. 4 mmm. Paraphyses eguttulatae.

Hab. in caulibus Scrophulariae nodosae emortuis ad
Mustiala, m. Julio.

»

d. Lb. Silenes-acaulis De N. Recl. Piren. p. 485.

§2 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT. n. 6.

Perithecia sparsa, superticialia. epiphylla, rotundata, vertice
attenuato-mammosa, atra, exigua, ostiolo minuto hiantia. Asci
crassiuscule clavati, longit. 55—75 mmm., crassit. 13—18 mmm.
Sporae 8:nae, fusoideae, utrinque obtusiusculae. 3-septatae, levis-
sime curvulae, dilute luteolo-fuscescentes, longit. 830—40 mmin..
crassit. 6—6,5 mmm. Paraphyses coalescentes.

Hab. in foliis Silenes acaulis marcescentibus in Valli-
backen Lapponiae svecicae. Certe in J’ennia inyenienda.

+ + Sporae typice 5-septatae.

4. L. planiuscula (Riess.) Ces. et’ De N. Karst. Mye. Fenn,
Il, p. 104.

5. LL. Gnaphalii (West. et Fuck.) Sacc. Syll. U, p. 34.

Peiithecia laxe gregaria, primitus epidermide tecta, deinde
nudata oblongata vel rotundata, depressiuscula, astoma, demum
poro pertusa, atra, latit. 0.2—0,8 mm. Asci cylindraceo-subcla-
98 mmm., crassit, 9—10

vati, brevissime stipitati, longit. 82
mmm. Sporae 8:nae, distichae, fusoideo-elongatae, utrinqye plus
minusve attenuatae, curvulae vel subrectae, medio haud constric-
tae, pluriguttulatae, tandem 5-septatae, flavescentes, longit. 27—
33 mmm., crassit. 4—5 mmm. Paraphyses filiformes.

Hab. in caulibus emortuis Gnaphalii sylvatiei ad Mnu-
stiala, in. Maji.

6. L. nigricans Karst. Myc. Fenn. I, p. 107.

7. LL. modesta (Desm.) Karst. Mye. Fenn. IL, p. 106.

+7 7 Sporae 6—16-septatae.

8. . acuta (Moug.) Karst. Myc. Fenn II, p. 98.

Teste Fuck. status conidicus est Torula expansa Pers.

9. LL. Plarmicae Karst. Myc. Fenn. Il, p. 102.

10. J. dolioloides (Auersw.) Karst. Myc. Fenn. H, p. 106.

11. L. Drabae (Nyl.) Karst. Myc. Fenn. II, p. 102.

+ Sporae 2— 4-septatae.
12. IL. microscopica Karst. Myc. Fenn. HU, p. 200.
L. Calami Karst. in Hedw. 1888, n:o 12, p. 2.
Perithecia laxe gregaria, subcutanea, sphaeroidea, raro ob-
longata, subastoma, glabra, atra, latit. cire. 0,1 mm. Asci elon-
eato clavati, obtusi, longit. 66—S80 mmm., erassit. 12—15 mmm.
Sporae Smae, di- vel subtristichae. elongato fusoideae, rectae vel

pea)

Or

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn.

Jeviter curvulae, 3-septatae, eguttulatae, loculo subultimo subinde
leviter crassiore, dilute flavae, longit. 20—24 mmm. crassit. 6
inmm. Paraphyses obsoletae.

Hab. in foliis putrescentibus Acori Calami in insula
Runsala,

13. L. punctoidea Karst. in Hedw. 1884, Nir 1, p. 2.

Perithecia sparsa, sphaeroideo-applanata, imnato-erumpentia,
subcutanea, contextu parenchymatico, tenuissimo, olivaceo-palle-
scente, glabra, atra, poro latiusculo pertusa, latit. circ. 0,1 mm.
Asci cylindraceo-clavati, longit. 45—75 mmm., crassit. 7—11 mmm.,
pseudoparaphysati. Sporae 8:nae, distichae, .elongato-fusoideae.
curvulae, 3-septatae, eguttulatae, loculo secundo subinde leviter
crassiore hyalinae, demum dilute flavescentes, longit. 15—26
mmm., crassit 3—5 mmm.

Hab. in caulibus emortuis Asparagi officinalis ad
Mustiala, m. Jun.

14. L. arundinacea (Sow.) Sacc. Syll. U, p. 62.

Syn, Sphaeria arundinacea Sow. t. 336:

Krumpens, linearis, nigra, stromate vix ullo. Perithecia 1—-2-
seriala, connata, papillulata, intus migra. Asci elongato-clavati,
longit. 50 88 mmm., crassit. 10—12 mmm. Sporae 8:nae, sub-
distichae, fusiformes, plerumque rectae, 3-septatae, initio hyali-
nae, dein melleae, longit. 24—30 mmm., crassit. 6 mm. Para-

physes ramulosae. — Teste Fuck., status conidicus: Melanco-
nium sphaerospermum Link. Spec. II, p. 91. — Spermogo-

nia peritheciis similia, spermatiis oblongatis, uniseptatis, hyalinis.
Pycnidia peritheciis similia, stylosporis fusiformibus, curvatis, 3
®-septatis, loculis guttulatis, flavis, longit. 26-56 mmm., crassit.
6G mim,

Hab. in culmis emortus Phragmitis communis in re-
gione Aboénsi.

,Var. Godini (Desm.) Sacc. Syll. H, p. 63.

Syn. Sphaeria Godini Desm. Not. 1846, n. 49,

Asci clavati, breviter stipitati, longit. 100-120 mmm., crassit.
12—15 mmm. Sporae distichae, cylindraceo-fusvideae, utringve
rutundatae, curvulae, chlorino-hyalinae, longit. 25—30 mmm.,
crassit. 38,5--4 mmm. Paraphyses distinctae.

Hab. in culmis Phragmitis una cum specie.

54 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6.

An haec forma hyalospora sit merus typi status juvenilis vel for-
ma peculiaris denuo inqvirendum est, nam satis constans videretur.”

15. L. Typharum (Desm) Karst. Myc. Fenn. H, p. 100.

Statum spermogonicum ejus vix dubie sistit Phoma Ty-
pharum (Fuck.) Sace.

* T. Phragmitina Karst. in Hedw. 1884, mo a, sp. &

Perithecia sparsa, innato-erumpentia, glabra, atra, exigua.
Asci oblongati, subsessiles, longit. 75—88 mmm., crassit, 20—22
mmm. Sporae distichae, oblongatae, utringve obtusae, subrectae,
3-septatae, ad septa leviter constrictae, dilute luteolae, longit.
9429 mmm., crassit. 9-11 mmm. Paraphyses parum notabiles.

Hab. in foliis Phragmitis communis putrescentibus
ad Mustiala.

16. L. Typhae Karst. Myc. Fenn. II, p. 99.

++ Sporae typice 5-septatae.

17. L. nigrans (Desm.) Ces. et De N.

Syn. Leptosphaeria culmicola (Fr.) Karst. var. ni-
gyans Karst. Myc. Fenn. II, p. 108.

18. L. culmicola (Fr.) Karst. Myc. Fenn. Il, p. 108.

19. L. praeclara Karst. in Hedw. 1884, n:o 1, p. 2.

Perithecia sparsa vel subgregaria, depresse sphaeroidea,
subcutaneo-erumpentia, contextu parenchymatico, tenui, dilute oli-
vaceo-fuscescente, glabra, ostiolo vix prominulo pertusa, latit.
circ. 150 mmm. Asci elongato-vel oblongato-subclavati, sessiles,
curvati, longit. 56--100 mmm., crassit. 13—26 mmm. Sporae
S:nae, distichae vel subtristichae, oblongato-fusoideae, curvu-
lae vel inaeqvilaterales, 5-, raro 3-septatae, loculo tertio subinde
crassiore, ad septa leviter constrictae, laete luteolae, longit. 20—
32 mmm., crassit. 8—9 mmm. Paraphyses haud bene discretae.

Hab. in caulibus emortuis i dosiaid officinalis ad
Mustiala, m. Jun.

20. L. Caricis Schrot. Nord. Pilz. p. 175.

,Perithecia sparsa, omnino tecta, sphaeroidea, tenui-membra-
nacea, ostiolo minute conoideo, 0,3—0,5 mm. diam. Asci cylin-
draceo-clavati, deorsum attenuati, longit. 45—55 mmm., crassit.
10—12 mmm. Sporae 8:nae, distichae, fusoideae, saepe curvulae,
5-septatae, loculo tertio paullo protuberante, flavo-fuligineae, lon-
sit, 25-30 mmm., crassit. 4—4,5 mmm.”

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. tenn.

or
C1

Hab. in folis emortuis Caricis sparsiflorae in Lap-

ponia Sveciae (Wichura).
+ 7 7 Sporae 6—16-septatac.

21. L. culmifraga (Fr.) Ces. et De N. Karst. Myc. Fenn.
Lp. 107.

Status conidicus: Gymnosporium rhizophilum Pr.
(teste Fuck.)

“Tj. herpotrichoides De N. Karst Myc. Fenn. II, p. 108.

** 1), Secalis Haberl. in Just, Bot. Jahresb. 1878, p. 319.
Sacc. Syll. II, p. 76.

* Perithecia sphaeroideo-conoidea, vulgo parte inferiore hyphis
fuligineis obsessa, ostiolo breyi, papillato, 100—400 mm. diam.
Asci clavati, longit. 100—150 mmm. Sporae 8:nae, fusoideae,
utrinqve acutatae vel attenuatae, aeqvales, flavidae, 7—9-septatae,
longit. 30—34 mmm, crassit. 4-5 mmm.

Hab. in culmis exsiccatis Secalis cerealis in Mustiala,
m. Apr.

22. I. asparagina Karst. in Hedw. 1884, n:o 1, p. 1.

Perithecia subsparsa vel gregaria, hinc inde iff series dispo-
sita, sphaeroidea vel saepius sphaeroideo-applanata, hyphis re-
pentibus fuligineis obsessa, epidermide velata, nigra, papilla co-
noidea, saepe perithecium dimidium aeqvante, prominula praedita,
latit. circ. 0,2 mm. Asci cylindraceo-clavati, longit. 95 —105
mmin., crassit. 9-10 mmm. Sporae 8:nae, distichae, elongato-
fusoideae, ut plurimum curvulae, 7-septatae, ad septa leviter vel
vix constrictae, eguttulatae, dilute flavae, longit. 24 30 mmm.,
crassit. 4,5--6 mmm. Paraphyses filiformes, bene discretae, ascos
superantes. — Status spermogonicus: Phoma asparagina
Karst. in Hedw. 1884, n:o J, p. 1.

23. LL. maculans (Sow.) Karst Myc. Fenn. JJ, p. 99.

Syn. Leptosphaeria Sowerbyi (Fuck.) Sace. Syll. II, p. 78.

24, L. typhicola Karst. Myc. Fenn. I, p. 100.

* Tn Acotyledoneis parasiticae.
25. L. Crepini (West.) De N. Karst. Myc. Fenn. II, p. 101.
Status pycnidicus: Hendersonia Crepini Sace.

L. Rebentischia Karst. Myc. Fenn. H, p. 14 et 97.
1. Lt. pomiformis Karst. Myc. Fenn. II, p. 97.

56 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IL, n. 6.

A RK. Massalougi (Mont.) Sace. Syll. I, p. 12 forte haud
satis diversa.

LI. Clypeosphaeria Fuck. Symb. Myc. p. 117.

Perithecia sparsa, raro contluentia, sub epidermide corticis
nidwlantia, submembranacea, clypeo stromaticu epidermico nigro
subjecta atyve adnata, ostiolis erumpentibus, papillaeformibus,
brevibus. Asci elongati. Sporae S:nae, monostichae, oblougatae
vel oblongato-cylindraceae, subtriseptae, utrinqve obtusae, saepe
curvatae, fuligineae.

1. Cl. praetermissa Karst. Lie

Syn, Sphaeria praetermissa Karst. Myce. Fenn. I,
p. 89. Leptosphaeria praetermissa Sacc. Syll. IL,
Ze,

LIU. Massaria De N. Karst. Myc Fenn. Il. p. 18.

Sporac 2—pluriseptatae.
1. M. ingvinans (Tod.) Fr. Karst: Myc. Fenn II, p. 82.
>

LMI. Diaporthe Nitschk. WKarst. Myc. Fenn. H, p. 15.

Stromata corticola subvalsea, discreta (Chorostate). vel
ciusa, indeterminata e cortice parum mutato formata, sed solite
linea atra circumscripto ('etrastaga) vel pariter effusa sed e
ligno superficie deniqve denigrata, intusque saepius linea nigra
circumscripto formata (Euporthe). — Status spermogonicus
sistit Phomae species: spermogoniis saepius subirregularibus
intusqve griseis, spermatiis 2-guttatis, basidiis filiformibus ple-
rumque tandem aduncis suffultis,

I. Chorostate Nitschk. Sacc.

*Wu-Ghorostate Sacc. Sporae muticae.

1. D. transversalis Karst. Myc. Fenn. HU, p. 110,

2. D. aristata (Fr.) Karst. Myc. Fenn. II, p. 112.

3. D. Strumella (Fr.) Fuck. Karst. Myc. Fenn. I, p. 112.

4. WD. salicella (Fr.) Sacc. Syll. I, p. 622.

Syn. Cryptospora salicella Fuck. Symb. Mye. p. 193.
Cr.? salicella Karst. Myc. Fenn. II, p. 79.

7 3

“Chorostella Sacc. Sporae appendiculatae.
5. D. syngenesia (Kr.) Fuck. Karst. Myc. Fenu. U, p. 114.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 57

6. D. tessella (Pers.) Rehm, Ascom. u. 176.

Syn. Cry ptospora tessella Karst. Myc. Fenn. II, p. 114.

ll. Kuporthe Nitschk.

i. D. spinosula Karst. Myc. Fenn. I, p. 111.

8. D. Berkeleyi (Desm.) Nitschk. Pyr. Germ. p. 273.

Syn. Gnomonia Berkeleyi Karst. Mye. Fenn. I,
pe B25:

Ill. Tetrastaga Nitschk.

9. D. lirella (Moug. et Nestl.) Fuck.

Syn. Gnomonia lirella Auersw. Karst. Myc. Fenn. IL,
p. 126.

LIV. Hercospora Tul. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 11.

Status conidicus Exosporium sistit. Status spermogoni-
cus fere cytisporoideus.

1. #. Tiliae (Fr.) Tul. Karst. Myc. Fenn. II, p, 77

LV. Melanconis Tul. Karst. Myc. Fenn. H, p. 1.
Status conidicus Melanconium sistit. :

Il. BRu-Melanconis Sacc. Sporae muticae.

1. M. stilbostoma (¥r.) Tul. Karst. Myce. Fenn, UH, p. 74.
2. M. fennica Karst. Myc. Fenn. Il, p. 75.

Il. Melanconidium Sacc. Sporae appendiculatae.

3. M. Alni Tul. Karst. Myc. Fenn. II, p. 76.

LVI. Gibbera Fr. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 12.
1. G, Vaccinii (Sow.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 80.

LVIL Venturia De N. Karst. Myc. Fenn. II, p. 23.

V. chlorospora (Ces.) Karst. Myc. Fenn. IL, p. 189.
V. ditricha (Fr.) Karst. Mye. Fenn. II, p. 1838.

. V. Dickiei (Berk. et Br.) Ces. et De N.- Karst. Mye.
Kenn. p. 187.
4. V. Myrtitli Cook. Karst. Myce. Fenn. II, p. 188.

5. V. Alchemillae (Grey.) Berk et Br. Grey. IV, p. 68.
Syn. Asteroma Alchemillae Grey. FL Edin. p. 369.

Fr. Klench. Il, p. 152. Stigmatea Alchemillae Fr. Summ.

Veg. Se. p. 422. Chaetomium Alchemillae Wallr. Comp.

co bo

a

58 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6

n. 1810 b. Dothidea ceramioides Dub. Bot. Gall. I, p.

Epiphylla, nigra, maculae pallidae insidens. Perithecia pro-
minula, sphaeroideo conoidea, seriata in fibrillas a centro radiatim
excurrentia, subconnata vel subsparsa, subsuperficialia. setulis
acutis, exiguis parce vestita. Asci clavulati, longit. 35—40 mmumn.,
crassit. 8 mmm. Sporae distichae, oblongatae, 1-septatae, leniter
constrictae, minute 4-guttulatae, hyalinae, longit. 8—10 mmm..
crassit. 3,9—4,9 mmm.

Hab. in foliis subvivis Alchemillae vulgaris. In Fen-
nia saltem australi hine inde lecta.

6. V. trichophila Karst.

Syn. Sphaerella trichophila Karst. Myce. Fenn. I,
pith

LVIII. Lentomita Niessl. Not. Pyr. p. 44.

Perithecia immersa, demum crumpentia vel libera, subco-.
riacea vel submembranacea, in rostrum plus minus distinctum,
saepe abbreviatum attenuata. Asci tenues, membrana interna
apice incrassata. Sporae &:nae, uniseptatae, hyalinae. DParaphy-
ses distinctae. Rhynchostomatis Karst. analogum genus,
sed sporis hyalinis.

1. JL. longicollis Karst. in Hedw. 1884, n:o 6, p. 1.

Perithecia gregaria, innata, dein semierumpentia, rarissime
libera, sphaeroidea, nuda, glabra, fragilia, atra, rostro cylindraceg,
recto, vulgo perithecium aeqvante, latit. 0,4 mm. Sporae S:nae,
monostichae, oblongato-ellipsoideae, ultra medium uniseptatae,
juniores 1—2-guttatae, ad septum non constrictae, chlorino-
hyalinae, longit. 11—16 mmm., crassit. 5—6 mmm.

Hab. in ligno vetusto Betulae in Mustiala, m. Febr.

Peritheciis majoribus, basi haud applanatis, rostro longiore,
sporis majoribus, ultra medium spurie uniseptatis ete. ab affini
L. brevicolli Niessl. dittert.

LIX. Bertia De N. Karst. Myc. Fenn. U, p. 21.

1. B. moriformis (Tod.) De N. Karst. Myc. Fenn. HU, p.
160.
2. B. lichenicola De N. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 161.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 59

LX. Melanopsamma Sacc Syll. I. p. 575.

Perithecia superficialia vel basi adnata vel semiimmersa,
sphaeroidea vel conoideo-depressa, papillata, carbonacea. glabra
vel initio pilis conidiophoris inspersa. Sporae 4—8:nae, ellipsoi-
deae vel subfusoideae, uniseptatae, hyalinae. Paraphyses distinc-
tae. Amphisphaeriae respondet.

1. M. pomiformis (Pers.) Sacc. Syli. I, p. 575.

Syn. Sphaeria pomiformis Pers. Karst. Myc. Fenn.
Il, p. 94.

Status conidicus sistit Sporocybem albipedem
Berk. et Br.

2. . M. borealis (Karst.) Sacc, Syll. I, p. 578.

Syn. Sphaeria borealis Karst. Myc. Fenn. II,. p. 94.

3. M. improvisa (Karst.) Sacc. Syll. I, p. 579.

syn. Sphaeria improvisa Karst. Myc. Fenn. II, p.
9. Melanommaimprovisum Karst. Symb. ad Myc. Fenn.

LXI. Lizonia Ces. et De N. Karst. Myc. Fein I, p. 22.
1. L. emperigonia (Auersw.) De N. Karst. Myce. Fenn. IL,
2. L. distincta Karst. Myc. Fenn. Il, p. 186.

LX. Epicymatia Fuck. Symb. Myce. p. I18.

Perithecia plerumqve lichenicola, hemisphaerica, basi aduata,
subsuperticialia, coriacea vel subcarbonacea, ostiolo minutissimo
pertusa. Asci oblongati, eparaphysati vel pseudoparaphysati. Spo-
rae 8:nae, oblongatae, uniseptatae, subhyalinae.

1. kp. vulgaris Fuck.

Syn, Sphaeria epicymatia Wallr. Karst. Myc. Fenn.
P.-p.. 96.

In Alandia, Karuna et Ulfsby lecta.

LXIII. Gnomonia Ces. et De N. ex parte. Karst. Myc. Fenn. I.
p. 16, ex parte. Sacc. Syll. I, p. 561.

Perithecia tecta vel erumpentia, submembranacea, glabra,
saepius discreta, ostiolo plus minusye elongato, cylindraceo, cen-

60 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I, n. 6.

trali vel laterali Asci eparaphysati, rarius) paraphysati, tunica
apice saepe perforata. Sporae 4+--8:nae, ellipsoideae vel oblon-
gatae vel tereti-fusoideae, uniseptatae. hyalinae,

I. EKu-Gnomonia Sacc. Sporae ovoideae vel oblongatae,
ulliseptatae. .

1, Gn. Epilobii (Kuck.) Auersw. Karst. Myc. Fenn. I,
p: £20.

2. Gun. depressula Karst. Myc. Fenn. If, p. 121.

HI. Closterognomis Sacc. Sporae tereti-fusoideae.
uniseptatae.

3.° Gn. setacea (Pers.) Ces. et De N. Karst. Myc. Fenn.
Loy, (L253,

4, Gn. alniella Karst. Myc. Fenn. II, p. 119.

5. Gun. campylostyla Auersw. Karst. Myc. Feun. I, p. 120.

G. Gn. petiolicola (Fuck.) Karst. Myc. Fenn. UH, p. 122.

Sporae 1—(-——3?)-septatae.

LXIV. Didymella Sacc. Syll. I, p. 545.

Perithecia tecta, membranacea, sphaeroideo-depressa, breviter
papillata, saepius caulogena. Sporae &-nae, ovoideae, ellipsoideae
vel suboblongatae, uniseptatae, hyalinaec. Paraphyses distinctae.

1. D. nigrificans Karst. in Hedw. 1884, n:o 1, p. 3.

Perithecia densissime congesta,.cuticula nigrificata, demum
fissa tecta, subsphaeroidea, basi cupulato-collapsa, pertusa,
atra, glabra, diam. circ. 0,2 mm. Asci cylindracei. stipitati, pseu-
doparaphysati, longit. 70—100 mmm., crassit. 6 mmm. Sporae
nae, monostichae, oblongatae vel ellipsoideae, 1—, rarissime
3-septatae, eguttulatae, chlorino-hyalininae nitio strato mucoso
obvolutae, longit. 11-—15 mmm., crassit. 4-5 mmm.

Hab. in ramis emortuis Rosarum in Mustiala, m. Febr.

D. analeptae (Ach.) et D. hyperboreae (Karst.)
cognata. ,

2. D. superflua (Fuck.) Sacc. Syll. I, p. 555.

Syn, Sphaeria superflua Fuck. Symb. Myc p. 102.
Sphaerella superflua Auersw. Karst. Myc. Fenn. II,
pi.

Perithecia sparsa, epidermidi innata, subsphaeroidea, ostiolo
minuto hiantia, atra, latit. 150-200 mmm. <Asci breviter pedi-

P. A. Karsten, Revisio atque svnopsis Ascomye. fenn. 61
q yno} 2

cellati, clavati, longit. G2--65 mmm., crassit. 12—13 mmm, Spo-
rae S:nae, distichae, subovoideo-oblongatae, medio uniseptatae.
ad septum levissime constrictae, loculo inferiore minore, hyalinae,
longit. 15—24 mmm., crassit. 3—G mmm. Paraphyses parcae. —
Spermogonia Phomam referentia, peritheciis immixta iisqve
duplo minora. Spermatia cylindracea, curvata, minuta.

Hab. in caulibus emortuis Urticae, Lathyri, Solani,
Umbelliferarum ete. Ad Mustiala reperta.

*D. Humuli Karst. Symb. ad Myc. Fenn. XVI (1884),
p. 1d0.

Perithecia gregaria, primum epidermide tecta, dein denu-
data, ut plurimum cupulato-collapsa. Asci cylindracei. sub-
sessiles, longit. 55—GO mmu., crassit. 8—10 mmm. Sporae longit.
J—15 mmm., crassit. 4-5 mmm. — Spermogonia (Phoma sar-
mentella Sacc. Mich. VII, p. 618) peritheciis immixta, sub-
gregaria, initio tecta, clein nudata, rotundata vel, ellipsoidea,
tandem ore pertusa, atra, glabra, latit. 6,2 mm. vel paullo ultra.
Spermatix oblongata vel subellipsoidea, recta, eguttulata, hyalina,
longit. 4—G6 mmm., crassit. 2—2,5 mmm.

Hab. ad caules exsiccatos Humuli Lupuli. in Mu-
stiala, m. Dee.

3. D. proximella (Karst.) Sacc. Syll. I, p. 558.

syn, Sphaerella proximella Karst. Mye. Fenn. IL.
pekti.

LXV. Stigmatea Fr. Karst. Mye. Fenn. I, p. 23.

1. St. Robertiant Vr. Karst. Mye. Fenn. I, p. 190.

2. St. Gerani Fr. Summ. Veg. Se. p. 421, pr. p.

Syn. Dothidea Geranii Fr. Syst. Mye. I, p. 558.

Kpiphylla. Perithecia gregaria, in macula purpurascenti,
ovoidea, glabra, atra, minuta. Asci elongati, longit. 40 mmm.,
crassit. 8 mmm. Sporae S:nae, distichae, subclavati, uniseptatae,
hyalinae, longit. 8 mmm., crassit. 4 mmm. — Fusidium Ge-
‘anil West. sistit sec. auctores statum conidicum.,

Hab. in foliis vivis Geranii pusilli aliarumqve specie-
rum Geranii,

Var, confertissima (Fuek.) Karst

62 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Syn. Stigmatea confertissima Fuck. Symb. Myce.
Di od.

A typo fere tantum peritheciis majoribus, in greges majores
densius congestis recedit.

Hab. in utraqve pagina foliorum vivorum Geranii syl-
vyatici. In regione Mustialensi aliqvoties lecta.

Species dubiae.

3. St. Polygonorum Fr. Summ. Veg. Se. p. 421.

Syn. Dothidea Polygoni Fr. Syst. Myce. I, p. 564.

Amphigena, subgregaria, minima, atra, subnitida, collabe-
scens, intus concolor.

Hab. ad folia Polygoni avicularis ete. In Mustiala
reperta.

4. St. Ostruthii (Fr.) Oud. Ascosp. p. 52.

Syn. Sphaeria Ostruthii Fr. Syst. Mye. Il, p. 526.
Ascospora Ostruthii Fr. Summ. Veg. Sc. p. 426.

Hypophylla, aggregata, Perithecia sphaeroidea, astoma, atra,
minima, e crustula determinata grisea emergentia.

Hab. ad folia Angelicae et Heraclei. Mi fallimur,
nobis e Fennia australi visa est. |

Maculae minutae, angulatae, 2--5 mm. latae, passim con-
fluentes, primo intuitu nigricantes, ortae e peritheciis confertis,
emergentibus, minimis, primo mollibus, sclerotioideis. Asci, sec.
Kickx Fl. I, p. 357, breves subclayati, sporas submonostichas
(immaturae) foventes. An veri asci ?

5. St. Aegopodii (Fr.) Oud. Ascosp. p. 52.

Syn, Sphaeria Aegopodii Pers. Syn. p. 89. Pe
syst. Mye. Il, p. 529. Ascospora Aegopodii Fr. Summ.
Veg. Se. p. 420.

Sparsa. Perithecia hypophylla, innata, prominula, astoma,
maculae crustaeformi, albae, non exaridae, determinatae insiden-
tia, nucle imperfecto hucusqve obseryato.

Hab ad folia viva Aegopodii Podagrariae in Mu-
stiala.

LXVI. Apiospora Sacc. Syll. I, p. 539.

Perithecia tecta, membranacea, globulosa, pseudostromate
fuseo connexa. Asci paraphysati vel saltem pseudoparaphysati.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 63

Sporae clavato-subpyriformes, deorsum attenuatae et saepe cur-
vulae, prope imam basim tenuiter 1l-septatae, nubilosae, hya-
linge. -

1. Ap. Montagnet Sacc. Fung. Ven. ser. Il, p. 306. Syll.
L.p..539.

Syn. Sphaeria apiospora Dur. et Mont. FL Alg. I,
p. 492, t.25,f.1. Hypopteris apiospora Berk. Dec. Fung.
n. 485.

Var. parallela Karst.

Syn. Sphaerella parallela Karst. Myc. Fenn. II,
p. 185. Apiospora parallela Sacc. Syll. I, p. 540.

Ab Apiospora.striola;.(Pass.). Sacc. Syllx L u539,
Homostegia striola Pass. in Nuov. Giorn. Bot. ital. 1871,
p. 325 parum vel vix diversa.

LXVII. Sphaerella Ces. et De N. pr. p. Karst. Myc. Fenn. I,
P22, pre p:

Perithecia innata, laxe et tenuiter contexta. Sporae prope
medium septatae. — Spermogonia et conidia in pluribus nota.

* In Dicotyledoneis parasiticae.

1. Sph. sparsa (Wallr.) Auersw. Pyr. p. 4, pr. p. Sacc.
Syll. I, p. 485.

Syn. Sphaeria sparsa,.. Wallr. Fl. Crypt. n. 3730.
Sphaerella vulgaris Karst. Myc. Fenn. I, p. 168. pr. p.

Perithecia hypophylla, innata, plus minus dense sparsa vel
subgregaria, subsphaeroidea, nigra. Asci cylindracei, longit. 40
mmm., crassit. 8 mmm. Sporae distichae vel monostichae, obo-
voideo-oblongatae, loculo superiore crassiore, longit. 7 mmumn.,
crassit. 8 mmm.

Hab. in foliis Tiliae ulmifoliae in Mustiala.

2. Sph. salicicola (Fr.) Fuck. Symb. Myc. p. 106.

Syn, Sphaeria salicicola Fr. Syst. Myc. II, p. 530
pr. p. Sphaerella vulgaris Karst. Myc. Fenn. II, p.
168, Spr: a.

Perithecia epiphylla, hine inde maculiformiter dense grega-
ria, epidermide velata, sphaeroideo-depressa, poro pertusa, Asci
tereti-clavulati, breyvissime stipitati, longit. 40—45 mmm., crassit.

64 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6.

5—6 mmm. Sporae clavulatae, uniseptatae, non constrictae,
longit. 6 mmm., crassit. 2 mmm.

Hab, in foliis Salicis capreae et S. nigricantis.

Var. borealis Karst. in Hedw. 1874, n:o 1, p. 3.

Asci longit. 50—65 mmum., crassit. 10-12 mmm. Sporae
longit. 9—12 mmm.. crassit 2—4 mmm.

Hab. in foliis emortuis Salicis phylicaefoliae, S.
Capreae et S. auritae. In Fennia vulgatissima. |

Typum cum Sphaerella Caproni Sacte. Syll. 1, p
487 jungit.

3. Sph. cerasina Cook. in Grev. VII, p. 53. Saee. Syl. 1,
p. 495.

Perithecia hypophylla, semiimmersa, in maculis suborbica-
laribus congesta. atra. Asci cylindracei. Sporae anguste ellipti
cae, uniseptatae, longit. 10 mimm., crassit. 2.5 mmuin.

Hab. in foliis Pruni Laurocerasi in Carolina Ameri-
eae borealis.

Var. padina Karst. in Hedw. 1884, n:o 1, p. 2.

Perithecia hypophylla, innato-prominula, punctiformia, sphae-
roidea, in maculas inaeqvales, subinde orbiculares plus minus
dense aggregata, astoma. <Asci cylindraceo-clavulati, longit. cirei-
ter 28 mum., crassit. circ. 6 mmm Sporae oyoideo-oblongatae,
uniseptatae, longit. cire 8 mmuin., crassit. circ. 8 mmm.

Hab. in folis Pruni Padi in regione Aboeénsi.

4, Sph. petiolicola (Desm.) Auersw. Karst Mye. Fenn. I,
p:. 175.

5. Sph. corylina Karst. in Hedw. 1884, mo 1, p. 4

Perithecia hypophylla, per totam paginam dispersa, initio
epidermide tecta, dein libera, subsupertficialia, conoideo-sphaerot-
dea, poro pertusa, atra, GO—80 mmm. in diam. Asci cylindraceo-
elongati, vulgo curvuli, saepe prope medium leviter inflati, longit
30—44 mmm., crassit. 8 mmm. Sporae &:nae, distichae, oblon-
vatae vel ovoideo-oblongatae, uniseptatae, eguttulatae, longit.
S—14 mmm., crassit. 2—4 mmm.

Hab. in foliis Coryli Avellanae ad Mustiala.

6. Sph. conglomerata (Wallr.) Auersw. Pyr. p. 5, f. 88.

Syn, Sphaeria conglomerata Wallr. FI. Crypt.
p. 814. Stigmatea maculiformis Buck Symb. p. 95.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 65

Perithecia hypophylla, innata, dense conglomerata et con-
fluentia, nigra. Maculae gregariae, minutae. Asci ovoideo-oblon-
gati, sessiles, longit. 30-40 mmm., crassit. 12—14 mmm. Spo-
rae obovoideo-oblongatae, uniseptatae, leniter constrictae, seas
longit. 12 mmm., crassit. 4 mmm.

Hab. in Soltis emortuis Alni glutinosae in Fennia sal-
tem australi.

7. Sph. grumiformis Karst. Myc. Fenn. II, p. 173.

Sphaeria Arbuti Fr. Syst. Myc. I, p. 523. Depa-
zea alpina Fr. Summ. Veg. Sc. p. 423. Sphaerella Ar-
buti Sace. Syll. I, p. 536. Statum spermogonicum forte sistit.

8. Sph. Chamaemori Karst. Myc. Fenn. II, p. 173.

9. Sph. fennica Karst. Myc. Fenn. II, p. 173.

10. Sph. maculosa Sacc. Syll. I, p. 487.

Syn. Sphaerella macularis Karst. Myc. Fenn. I, p. 174.

A Sphaerella maculari (Fr.) peritheciis saepe hypo-
phyllis, ascis sporisqve duplo majoribus certe distingvenda.

11. Sph. macularis (Fr.) Auersw. Myc. Eur. Pyr. p. 9, f. 28.

Syn. Sphaeria macularis Fr. Syst. Myc. I, p. 502.
Perisporium maculare Fr. Syst. Myce. IIL, p. 251.

Perithecia amphigena, parenchymatiinnata, epidermidem utrin-
qve translucentia aut perforantia, maculas griseas, angulosas, ye-
nis limitatas, variae latitudinis formantia, sphaeroidea, atra,
ostiolo minuto perforata, 60—70 mmm. lata. Asci cylindracei,
longit. 32—42 mmm., crassit. 4—6 mmm. Sporae ovales, mono-
vel distichae, uniseptatae, ad septum non constrictae, hyalinae,
longit. 7-—-9 mmm., crassit. 2—2,5 mmm.

Hab. in folis Populi tremulae in Mustiala.

12. Sph. curva Karst. in Hedw. 1883, n:o 12, p. 3.

Perithecia ? Asci oblongati, curvuli, infra medium inaeqvali-
ter inflati, longit. circ. 46 mmm., crassit. circ. 14 mmm. Sporae
ovoideo-oblongatae, uniseptatae, ad septum leviter constrictae,
rectae, dilute luteolae, longit. 12 mmm., crassit. 4—5 mmm.

Hab. in foliis emortuis Ribis alpini ad Mustiala.

13. Sph. simulans Cook. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 178.

14. Sph. Vaceinii Cook. Karst. Myc. Fenn. II, p. 188.

In Fennia et Lapponica saltem australi passim.

15. Sph. leptidea (Fr.) Fuck. Symb. Myce. p. 100.

66 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Syn. Sphaeria leptidea Fr. Syst. Myc. Il, p. 522.

Gregaria, epidermide tegente innata, leviter convexa, colla-
bescendo umbilicato-depressa, laevis, atra, ostiolo pertuso. Asci
et sporae ignoti. Spermatia cylindraceae, subrecta, hyalina, longit.
8 mmm., crassit. 2 mmm.

Hab. in foliis dejectis Vaccinii Vitis-idaeae. Boream
versus saltem usqye ad lacum Koutajaryi° Lapponiae rossicae ad
scendit. Amphigena. In inferiore pagina foliorum conferta et
saepe confluens, Sph. punctiformi duplo vel triplo major,
orbiculata, raro irregularis, laevis, nitida, intus albida. Ostiolum
punctiforme, distinctum, primo obtutu qvasi papillatum.,

16. Sph. platytheca Karst. in Hedw. 1888, n:o 12, p. 3.

Perithecia? Asci sessiles vel brevissime stipitati, inferne inae-
qvaliter saccato-inflati (ut in Sph. Tassiana), longit. 65—80
mmm., crassit. 20—28 mmm. Sporae 8:nae, ovoideo-oblongatae,
medio vel paullo extra medium uniseptatae, ad septum vix vel
leviter constrictae, vulgo guttulatae, longit. 22—35 mmm., crassit.
7—10 mmm.

Hab. in foliis emortuis Tiliae platyphyllae in Mustiala.

Forte cum Sphaerella Tassiana DeN. conjungenda.

17. Sph. minor Karst. Myc. Fenn. U, p. 171.

18. Sph. Himantia (Pers.) Karst.

Syn, Sphaeria Himantia Pers. Syn. p. 89. Astero-
ma Himantia (Pers.) Fr. Summ. Veg. Scand. p. 325. Asco-
spora Himantia (Pers.) Rehm. n:o 131. Asterina Himan-
tiaisace. Syll. slyap. 161.

Perithecia macula nigra ambiente, e fibrillis centrifugis orta
insidentia, prominula, seriata, centro confertiora. Asci initio oyoi-
dei, sessiles, dein clayati, longit. 30 mmm., crassit. 12 mmm.
Sporae 8:nae, ellipsoideae, obtusae, simplices, 2-guttulatae, longit.
8—10 mmm., crassit. 3,5 mmm. Paraphyses nullae.

Hab. in caulibus emortuis Umbelliferarum et Epilo-
bili angustifolii per totam Fenniam et a Agee passim,
Priori affinis.

19. Sph. isariphora (Desm.) De N. Karst. Myc. Fenn. H,
pe 15:

Status conidiophorus sistit: Stysanum pusillum Fuck.,
status spermogonicus: Septoriam Stellariae Westend.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 67

. Hab. in folus Stellariae mediae et St. gramineae.

Var. Cerastii (Rab.) Karst.

Syn. Sphaeria Stellarinearum var. Cerastii Rab.
Fung. eur. no. 448. Sphaerella Cerastii Fuck. Symb. Myc.
p?-101.

Status conidiophorus sistit Isariopsidem pusillam
Fres. Status ascophorus imperfectus est observatus.

Hab. in foliis emortuis Cerastii alpini in Lapponia.

20. Sph. innumerella Karst. Myc. Fenn. Il, p. 182.

21. Sph. confinis Karst. Myc. Fenn. Il, p. 179.

Ab hac parum vel vix differt Sphaerella carniolica
Niessl. Neue Kernp. p. 85. Sacc. Syll. I, p. 502.

22. Sph. Rumicis (Desm.) Cook. Karst. Myc. Fenn. II, p. 176.

23. Sph. Auerswaldii (Fleischh.) Auersw. Karst. Myc. Fenn.
lips 13h.

24. Sph. Grossulariae Karst. Myc. Fenn. Il, p. 182.

25 Sph. Vaccinii Cook. Karst. Myc. Fenn. II, p. 183.

26. Sph. Trifolii Karst. Myc. Fenn. HU, p. 174.

27. Sph. Hyperici Auersw. Karst. Myc. Fenn. II, p. 177.

28. Sph. caulicola Karst. Myc. Fenn. IL. p. 169.

29. Sph. Solidaginis (Fr.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 180.

** In Monocotyledoneis parasiticae.

30. Sph. Tassiana De N. Karst. Myc. Fenn. II, p. 169.

Var. turrita Karst.

Perithecia in ostiolum conoideum attenuata.
31. Sph. brunneola (Fr.) Cook. Karst. Myc. Fenn. IL. p. 180.
32. Sph. asteroma (Fr.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 181.

33. Sph. Schoenoprasi Auersw. Karst. Myc. Fenn IL,p. 171.

E. Merimasku, Aboa, Mustiala, Birkkala, Lempala, Helsing-
forsia cognita.

34. Sph. Lridis Auersw. Pyr. p. 18, f. 11.

Perithecia amphigena, epidermide primo tecta, dein semili-
bera, sparsa, depresso-sphaeroidea, poro simplici minuto pertusa,
nigra, 120-160 mmm. lata. Asci obovoideo-oblongati, in stipi-
- tem brevissimum attenuati, longit. 5|0—58 mmm., crassit. 17 mmm.
Sporae subtristichae, oblongatae, utringve rotundatae, rectae, uni-

68 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

septatae, ad septum non constrictae, episporio crasso, longit. 17
mmm., crassit. 4—5 mmm.

Hab. in foliis siccis Iridis Pseudacori prope Nyslott
(O. Carlenius).

35. Sph. bacillifera Karst. in Hedw. 1883, n:o 12, p. 3.

Perithecia sparsa vel subgregaria, subcutanea, subsphaeroi-
dea, glabra, ostiolo brevi, erumpente, atra, exigua. Asci elon-
gato-clavati, curvati, apice rotundati, vix stipitati, longit. 830—105
mmm., crassit. 20—24 mmm. Sporae 8:nae, tristichae, bacillari-
fasoideae, curvulae, uniseptatae, chlorino-hyalinae, longit. 45—60
mmm, crassit. circ. 6 mmm.

Hab. in foliis Scheuchzeriae palustris emortuis in
paroecia ‘lammela.

36. Sph. pusilla Auersw. Karst. Myc. Fenn. U, p. 170.

37. Sph. Orchidearum Karst. (N. sp.).

Perithecia sparsa vel gregaria, hinc inde aggregata, epider-
mide tecta, lentiformia, atra, nitentia, saepe basi hyphis fuligi-
neis radiantibus obsita, demum poro pertusa, latit. circ. 0,2 mm.
Asci cylindraceo-clavati. Sporae ignotae. Paraphyses nullae. -

Hab. in caulibus aridis Gymnadeniae conopseae
in Mustiala, vere.

#**In Cryptogamis parasiticae.

38. Sph. Pteridis (Desm.) De N. Karst. Myc. Fenn. HI, p. 183.

39. Sph. Filicum (Desm.) Auersw. Karst. Myc. Fenn. I, p.172.

40. Sph. aqvilina (Fr.) Auersw. Pyr. p. 20, f. 83, (erronea).

Syn. Sphaeria aqvilina Fr. Syst. Myce. Il, p. 522.

Perithecia epiphylla, epidermide tecta, dein sublibera, undi-
qve sparsa, sphaeroidea, ostiolo simplici pertusa, nigra, 60—80
mmm. diam. Asci oblongati, subsessiles, longit. 38 mmm., crassit.
7 mmm. Sporae di- vel tristichae, incumbenti-stipitatae, elongato-
oblongatae, utringve subattenuatae, obtusae, uniseptatae, constric-
tae, longit. 8—9 mmm., crassit. 2 mmm.

Hab. in frondibus siccis Pteridis aqvilinae.

Var. infera Karst. in Hedw. 1884, n:o 1, p. 4.

A typo recedit peritheciis hypophyllis, ascis 42—58 mmm.
longis, 8—9 mmm. crassis sporisqve ad septum vix vel leviter
constrictis, S—12 mmm. longis, 2—4 mmm. crassis.

Hab. in frondibus Pteridis aqvilinae emortuis ad Mustiala.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 69

41. Sph. Tirolensis Auersw. Karst. Myc. Fenn. II, p. 179.
42. Sph. lycopodina Karst. Myc. Fenn. I, p. 184.

LXVIU. Camarops Karst. Myc. Fenn. II, p. 6.
1. C. hypoxyloides Karst. Myc. Fenn. Il, p. 53.

LXIX. Valsaria Ces. et DeN.

Stroma Valsae vel Diatrypellae, innato-erumpens,
corticolum vel effusum, indeterminatum lignoqve immersum. Asci
typice paraphysati, cylindraceo-clavati. Sporae 4—8:nae, ellipsoi-
deo-oblongatae, 1-septatae, fuscae. — Pycnidia et spermogonia in
nonnullis nota.

I. EKu-Valsaria Sacc. Stroma valseum vel verruciforme,
corticolum.

1. V. rubricosa (Fr.) Sacc. Syll: I, p. 748.

Syn. Sphaeria rubricosa Fr. Elench. II, p. 68. Myr-
maecium rubricosum (Tul.) Fuck. Symb. Myc. p. 227
(sect. I). Karst. Symb. ad Myc. Fenn. IV, p. 188.

Difformis, tuberculosa, rimoso-rugosa, rubiginosa, intus al-
bido-cinerea. Perithecia periphaerica, immersa, atra, nitida. Asci
cylindracei, breviter stipitati, longit. 110—135 mmm., crassit. 10—
14 mmm. Sporae 8:nae, obliqve monostichae, ovoideo-oblongatae,
1-septatae, leniter constrictae, fuligineae, longit. 15—18 mmm.,
crassit. 8—10 mmm. Paraphyses filiformes, copiosae. Adsunt sper-
matia ovoidea, hyalina, longit. 2—3 mmm., crassit. 1 mmm.

Hab. in cortice Quercus in insula Runsala.

Stromate molliore, extus rubiginoso, intus pallidiore, rimoso-
rugoso sporisqve crassioribus rite haec species a Valsaria in-
sitiva dignoscitur.

Il. Phaeosperma Sacc, Stroma effusum, endoxylon.

2. V. fennica (Karst.) Sacc. Syll. I, p. 752.

Syn. Phaeosperma fennicum Karst. Myc. Fenn. II, p. 54.

LXX. Otthia Nitschk, in Fuck. Symb. Myc. p. 169. Karst. Myc.
Fenn, It, p,.&

Pycnidia ut plurimum species Diplodiae sistunt.
1. Otth. Syringae (Fr.) Niessl. in Hedw. 1876, p. 2.

70 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica H, n. 6.

Syn, Sphaeria Syringae Fr. Syst. Myc. H, p. 492.
Otthia Fuckelii Rehm. in Hedw. 1882, p. 147.

Caespitosa, suberumpens. Perithecia ad medium erumpen-
tia, subsphaeroidea, depressa, sub lente rugulosa, glabra, opaca,
nigra, ostiolo subtili, sub lente papillato. Asci cylindracei, longit.
115—120 mmm., crassit. 12—13 mmm. Sporae 8:nae, monosti-
chae, ellipsoideae, constricto-uniseptatae, fuligineae, longit. 24
mmm., crassit. 10 mmm.

Hab. in ramulis emortuis Syringae vulgaris.

* Otth. corylina Karst. Myc. Fenn. Il, p. 59.

2. Otth. populina (Pers.) Fuck. Karst. Myc. Fenn. HU, p. 58.

* Otth. diminuta Karst. Myc. Fenn. II, p. 58.

LXXI. Rhynchostoma Karst. Myc. Fenn. H, p. 7.

1. Rh. cornigerum Karst. Myc. Fenn. Hl, p. 5%.
2. Rh. minutum Karst. Myc. Fenn. I, p. 58.
3. Rh. exasperans Karst. Myc. Fenn. Il, p. 58.

LXXII. Delitschia Auersw. Karst. Myc. Fenn. II, p. 8.

1. D. chaetomioides Karst. Myc. Fenn. II, p. 60.

LXXIII. Amphisphaeria Ces. et De N. Karst. Myc. Fenn. II, p. 7.

1. Amph. cavata (Ach.) Karst. in Hedw. 1883, n:o 3, p. 42.

Syn, Amphisphaeria umbrina (Fr.) DeN. Karst.
Myc. Fenn. II, p. 56.

2. eoisi congruella Karst. Myc. Fenn. II, p. 56.

3. Amph. pusiola Karst. Myc. Fenn. II, p. 57.

Syn. Didymosphaeria pusiola (Karst.) Rehm. A-
scom. n:0 589.

LXXIV. Cryptosporella Sacc. Syll. I, p. 466.

Perithecia valsiformiter aggregata, corticola. Sporae 4—
8:nae, ovoideae vel fusoideae, simplices, hyalinae.
1. Cr. hypoderma (Fr.) Sacc. Syll. I, p. 466.

Syn. pahoanee 5 hypoderma (Fr.) Fuck. Karst.
Myc. Fenn. II, p.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 71
LXXYV. Trichosphaeria Fuck. Sacc. Syll. I, p. 452.

Perithecia superficialia, pilosa, subsphaeroidea. Asci oblon-
gati vel cylindracei. Sporae &:nae, ovoideae vel oblongato-ovoideae
vel subcylindraceae, hyalinae.

1. Tr. pilosa (Pers.) Fuck.

Syn. Sphaeria pilosa Pers. Karst. Myc. Fenn. I, p: 95.

Asci spurie paraphysati, brevissime stipitati Sporae 5—11
mmm. longae, 3—6 mmm. crassae.

LXXVI. Ditopella De N.

Perithecia peridermio tecta, glabra, ostiolo suberumpente vel
emerso, aut subastoma. Asci subclayati, polyspori. Sporae ellip-
soideae, oblongatae vel fusoideae, simplices, subhyalinae. Para-
physes nullae.

I. Eu-Ditopella Karst. Ostiolum suberumpens. Corticolae.

1. D. fusispora De N. Sfer. ital. t. 48.

Syn. Sphaeria ditopa Fr. Syst. Myc. H, p. 481, pr. p.
Cryptospora suffusa, minor, polyspora Tul Sel. Fung.
Carp. II, p. 145. Cr.? ditopa (Fr.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 80.

Sporae, teste Rehmio, in qvoqve asco 24, subinde simulate
(ob plasma divisum) 1-septatae.

2. D. microscopica Karst.

Syn. Apiosporium microscopicum Karst. Symb ad
Myc. Fenn. VI, 1879, p. 42.

Perithecia sparsa, epidermidi innata, sphaeroidea, subastoma,
laevia, atra, 830—40 mmm. diam. Asci plures insimul, primitus
subsphaeroidei, dein obovoideo oblongati, utrinqve attenuati, ses-
siles. Sporae angulato- vel ellipsoideo- sphaeroideae, hyalinae,
longit. 2—3 mmm., crassit. 1 mmm.

Hab. in ramulis aridis juvenilibus Rubi idaei aestate in
regione Mustialensi.

II Gnomoniopsis Karst. Ostiolum emersum, longiuscu-
lum. Petiolicolae.

3. D. Cryptosphaeria (Fuck.) Sacc. Syll. I, p. 450.

Syn. Sphaeria Cryptosphaeria Fuck. Symb. p. 110.
Gnomonia polyspora Auersw. Karst. Myc. Fenn. II, p. 125.

~]
i)

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.
LXXVII. Laestadia Auersw. Karst. Myc. Fenn. H, p. 23.

Perithecia lenticularia, innata, typice poro simplici pertusa,
subinde astoma. Sporae ovoideae vel oblongatae.

I. Ku-Laestadia Karst. Nucleus perithecii incolor.

1. L. punctoidea (Cook.) Auersw. Karst. Myc. Fenn. I,
pier.

2. LL. alnea (Fr.) Auersw. Karst. Myc. Fenn. II, p. 186.

Il. Isothea Fr. Nucleus perithecii roseus.

3. L. rhythismoides (Berk.) Sacc. Syll. I, p. 424.

Syn, Sphaeria rhytismoides Bab. et Berk. Brit.
Fung. n. 178. Isothea rhytismoides Fr. Summ. Veg. Scand.
p. 421. Karst. Fung. Spetsb. p. 103. Sphaerella rhytis-
moides De N. Reclute per la Pirenom. Ital. p. 12. Sphaeria
Dryadis Fuck. Symb. Myc. p. 108.

Perithecia epiphylla, in macula indeterminata, fusca, semiim-
mersa, sphaeroidea, demum depressa, perforata, aterrima, maju-
scula. Asci fasciculati, stipitati, clavati, longit. 50—58 mmm.,
crassit. 14-16 mmm. Sporae 8:nae, distichae vel inordinatae,
oblongato-ovoideae, subinaeqvilaterales, utrinqve obtusae, guttula-
tae, hyalinae, longit. 14—16 mmm.,, crassit. 5—6 mmm.

Hab. in foliis nondum emortuis Dryadis octopetalae
in Lapponia.

LXXVIII. Ceratostomella Sacc. Syll. I, p. 408.

Perithecia subsuperficialia vel basi insculpta, subcarbonacea,
glabra vel vestita, ostiolo tereti vel filiformi peritheciis plerum-
qve longiore. Asci typice eparaphysati. Sporae 8:nae, sphaeroi-
deae, ovoideae vel suboblongatae, simplices, hyalinae. — Spermo-
gonia et conidia in nonnullis nota.

1. C. rostrata (Fr.) Sacc. Syll. I, p. 408.

Syn. Ceratostoma rostratum Fuck. Karst. Myc. Fenn.
A ps gid.

2. C. cirrhosa (Pers.) Sacc. Syll. I, p. 408.

Syn. Ceratostoma cirrhosum Fuck. Karst. Myc. Fenn.
II, p. 116.

3. C. stricta (Pers.) Sace. Syll. I, p. 410.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomyc. fenn. 73

Syn. Ceratostoma strictum Fuck. Karst. Myc. Fenn.
II, p. 114.

Ad ligna qvercina in regione Aboénsi hinc inde, ad paginam
interiorem corticis Betulae in Lahtis par. Hollola.

4. C. dispersa (Karst.) Sacc. Syll. I, p. 411.

Syn, Ceratostoma dispersum Karst. Myc. Fenn. II,
ps Bip.

5. C. microcarpa Karst. in Hedw. 1884, n:o 6, p. 3.

Perithecia gregaria, erumpentia, denique libera, vulgo sphae-
roidea, atra, latit. circ. 0,8 mmm., rostro cylindraceo, aeqvalh,
laevi, perithecium aeqvante vel eo duplo longiore. Asci crasse
clayvati, longit. 18—25 mmm., crassit. 4 mmm. Sporae congloba-
tae vel tristichae, elongatae vel cylindraceae, curvulae, simplices,
hyalinae, longit. circ. 4 mmm., crassit. 0,5—1 mmm.

Hab. in ligno vetusto Populi tremulae prope Mustiala,
m. Majo.

A congeneribus minutie partium omnium statim tuteqve di-
gnoscitur.

LXXIX, Gnomoniella Sacc. Syll. J, p. 413.

Perithecia submembranacea, subcutaneo -erumpentia, sub-
sphaeroidea, ostiolo rostellato, centrali vel laterali. Asci cylindra-
ceo-clavati, saepius lumine apice bifoveolati. Sporae 8:nae, ovoi-
deae vel oblongatae vel rarius subfiliformes, simplices, hyalinae. —
Spermogonia in nonnullis nota.

I. Eu-Gnomoniella Sacc. Perithecia discreta. Sporae
oblongatae, nec bacillares.

1. Gn. tubiformis (Tod.) Sacc. Syll. I, p. 413.

Syn. Gnomonia tubiformis Auersw. Karst. Myc. Fenn.
8 es ree a

2. Gn. lugubris (Karst.) Sacc. Syll. I, p. 415.

Syn, Gnomonia lugubris Karst. Myc. Fenn. II, p. 121.

3. Gn. Comari (Karst.) Sacc. Syll. I, p. 415.

Syn, Gnomonia Comari Karst. Myc. Fenn. II, p. 122.

4. Gn. vulgaris (Ces. et De N.) Sacc. Syll. I, p. 416.

Syn. Gnomonia vulgaris Ces. et De N. Karst. Myc.
Fenn. II, p. 124.

5. Gn. perfidiosa (Karst.) Sacc. Syll 1, p. 417.

74 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6.

Syn. Gnomonia perfidiosa Karst. Myc. Fenn. I,
Dp: ALO.

6. Gn. idaeicola (Karst.) Sace. Syll. I, p. 418.

Syn. Gnomonia idaeicola Karst. Myc. Fenn. II, p. 126.

Il. Mamiania Sacc. Perithecia sub pseudostromate phyl-
logeno nigro hinc inde congregata. Sporae ovoideae.

7. Gn. Coryli (Batsch.) Sacc. Syll. I, p. 419.

Syn. Gnomonia Coryli Auersw. Karst. Myc. Fenn. II,
pods,

LXXX. Xylaria Hill. Karst. Myc Fenn. II, p. 4.

1. X. polymorpha (Pers.) Grev. Karst. Myc. Fenn. II, p. 36.

2. X. Hypoxylon (Linn.) Grev. Karst. Myc. Fenn. II, p. 34.

3. X. filiformis (Alb. et Schw.) Fr. Karst. Myc. Fenn.
a, Pop.

LXXXI. Nummularia Tul. Karst. Myc. Fenn. II, p. 5.
1. N. repanda (Fr.) Nitschk. Karst. Myc. Fenn. II, p. 45.
LXXXII. Poronia Willd. Karst. Myc. Fenn. II, p. 4.

1. P. punctata (Linn.) Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 36.
E Merimasku, Aboa, Helsingforsia, Tyrvis et Nerpes reportata.

LXXXII. Hypoxylon Bull. Karst. Myc. Fenn. I, p. 4

1. H. concentricum (Bolt.) Grev. Karst. Myc. Fenn. II,
par:
H. coccineum Bull Karst. Myc. Fenn. HU, p. 38.
H. fuscum (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn II, p. 39.
. rubiginosum (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 40.
. macrospermum Karst. Myc. Fenn. II, p. 40.
multiforme Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 41.
. pauperatum Karst. Myc. Fenn. Il, p. 42.
. serpens (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 42.
. crustaceum (Sow.) Nitschk.
a. reticulatum Karst Myc. Fenn. II, p. 43.
10. H. udum (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 44.

I DOR wh

4 $0 0

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 75

LXXXIV. Anthostoma Nitschk. Pyr. Germ. p. 110.

Stroma late effusum, eutypeum vel valseum vel verruciforme,
corticolum vel lignicolum. Perithecia membranacea, numqyvam
vere carbonacea, stromate immersa. Asci typice cylindracei. Spo-
rae 8:nae, ellipsoideo-oblongatae, fuligineae. Paraphyses distinc-
tae. — Spermogonia, in paucis nota, cytisporea.

I. Eu-Anthostoma. Stroma late effusum, eutypeum.

1. <Anth. melanotes (Berk. et Br.) Sacc. Syll. I, p. 294.

Syn. Rosellinia melanotes Karst. Myc. Fenn. UI,
p. 48.

2. <Anth. Xylostei (Pers.) Sacc. Syll. I, p. 300.

Syn, Amphisphaeria Xylostei De N. Karst. Myc.
Fenn. II, p. 55.

Il. Fuckelia Nitschk. Stroma valseum vel erumpenti-
verruciforme.

3. <Anth. microsporum Karst. Fung. Fenn. exs. 860.

Syn. Phaeosperma microspora Karst. Myc. Fenn.
ip: Do.

LXXXV. Bombardia (Fr.) Fuck. Karst. Myc. Fenn. II, p. 20.
1. JB. fasciculata Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 159.

LXXXVI._Rosellinia Ces. et De N. Karst. Myc. Fenn. II, p. 5.

I. Eu-Rosellinia Sacc. Perithecia majora, non setosa,
typice bysso inserta.

1. &. thelena (Fr.) Rab. Karst. Myc. Fenn. I, p. 45.

Il. Calomastia Sacc. Perithecia grandiuscula, non se-
tosa, subiculo subnullo.

2. &. mammiformis (Pers.) Ces. et De N. Karst. Myc. Fenn.
En 46.

Syn. Rosellinia mastoidea Sace. Syll. I, p. 258.

3. Sk. callimorpha Karst. in Hedw. 1884, n:o 6, p. 1.

Perithecia conglomerata vel confluentia, superficialia, sphae-
roidea, ostiolo papilliformi, laevia, glaberrima, tenuia, non colla-
bentia, fragilia, opaca, fusco-atra, latit. 0,5—O,8 mm. Asci longit.
80 mmm. (pars sporifera), crassit. 6 mmm. Sporae monostichae,
oblongatae, vulgo inaeqvilaterales, eguttulatae, utrinqve obtusiu-

76 _ Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

sculae, muticae, dilute fulvae, longit. 9-11 mmm., crassit. 3—4
mmm.

Hab. in lgno vetusto Alni incanae prope Mustiala, m.
Sept.

Ab affint R. mammiformi (Pers.) colore peritheciorum
parvitateque sporarum statim dignoscenda.

Il. Amphisphaerella Sacc. Perithecia basi insculpta
vel semiimmersa.

4. fk. protuberans Karst. Myc. Fenn. II, p. 49.

5. &. canicollis Karst. Myc. Fenn. I, p. 49.

IV. Coniomela Sacc. Perithecia minora, glabra, saepius
dense gregaria.

6. &. pulveracea (Khrh.) Fuck. Karst. Myc. Fenn. II
p. 47.

Status pycnidicus: Coniothyrium myriocarpum Fr.
sec. Fuck.

7. R. dispersella (Nyl.) Karst. Myc. Fenn. II, p. 48.

V. Coniochaeta Sacc. Perithecia minora, setosa.

8. KR. abietina Fuck. Karst. Myc. Fenn. II, p. 47.

LXXXVII. Chaetomium Kunz. Karst. Myc. Fenn. I a2

1. Ch. comatum (Tod.) Fr. Syst. Myc. III, p. 253.

Syn. Sphaeria comata Tod. Chaetomium Fieberi
Fuck. Symb. Myc. p. 90. Chaetomium elatum Kunz. et
Der enive? teed pt, &. 4) £3.

Var. lageniforme Cord. Ic. Fung. I, p. 24, t. VII, fi 293.

Gregarium, olivaceum. Perithecia medio constricta, semipel-
lucida, pilis longis, rigidis, ramosis, concoloribus, pulverulentis
tecta, ramis patentibus, subulatis, acutissimis. Sporae numerosae.
primum pellucidae, albae, dein olivaceae, ovoideae, utringve api-
culatae. Mycelium spurium.

Hab. in charta putrida Helsingforsiae.

2. Ch. globosum Kunz. Myc. Heft 1, p. 16.

Syn. Chaetomium Kunzeanum Zopf. Entw. Chaet. p. 728.

Perithecia minuta, punctiformia, basi adnata, subsphaeroi-
dea, atra, ore punctiformi dehiscentia, demum in discum exiguum
pallidum dilatata, undiqve pilis simplicibus, divergentibus diame-
trum perithecii aeqvantibus. Sporae ellipsoideae.

-I
~J

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn.

Hab. ad caules herbarum.

* Ch. Fieberi Cord. Icon. Fung. I, p. 24, f. 293. Karst.
Myc. Fenn. II, p. 199.

Syn. Chaetomium Kunzeanum Zopf. Chaet. Entw.

LXXXVIII. Hypocopra Fr. Summ. Veg. Sc. p. 397.

Syn. Coprolepa Fuck. Symb. Myc. p. 240.

Perithecia crusta stromatica effusa, crassa, extus tomentosa
immersa, sphaeroidea, intus atra, majuscula, ostiolo papillaeformi,
atro, cum perithecii superiore parte prominulo. Asci cylindracei,
stipitati. Sporae 8:nae, obliqve monostichae, ovoideae, simplices,
opacae, circulo hyalino circumdatae. Paraphyses filiformes, mul-
tiguttulatae. — Conidia in tomenti hyphis sphaeroidea, fusca,
minuta.

Poe. jmew. (bers.), Wr. Karst. Myc. Fenn. IL.p. 42. pr. p-

Syn. Coprolepa fimeti Sacc. Syll. I, p. 248.

LXXXIX. Podospora Ces. in Hedw. 1856, n:o 15. Niessl. Hedw.
1883, p. 156.

Syn. Sordaria Ces. et De N. pr. p. Fuck. Symb. Myc.
p. 244, Sacc. Syll. I, p. 230. Karst. Myc. Fenn. II, p. 6.

Perithecia sparsa vel conferta, sphaeroideae, conoidea vel
pyriformia, glabra, villosa vel setosa.

1. P. coprophila (Fr.) Niessl. Hedw. 1883, p. 156.

Syn. Sordaria coprophila (Fr.) Ces. et De N. Karst.
Myc. Fenn. II, p. 51.

2. P. fimiseda (Ces. et De N.) Ces. Hedw. 1856, n:o 15.

Syn. Sordaria fimiseda Ces. et De N. Karst. Myc.
Peni Lh, p.' 52:

3. LP. Winteri (Karst.) Niessl. in Hedw. 1883, p. 157.

Syn. Sordaria Winteri Karst. Myc. Fenn. II, p. 52
et 251.

A priore praecipue sporis angustioribus paulloqve breviori-
bus discrepat.

4. P. curvula (De B.) Niessl. in Hedw. 1883, p. 157.

Syn. Sordaria curvula De B. Morph. Pilz. p. 209.
Wint. Sord. p. 37, t. XI, f. 22. Rehm. Ascom. n:o 138.

78 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I, n. 6.

Perithecia sparsa, superficialia vel (rarius) semiimmersa,
oblongato-conoidea, saepius curvata, rugulosa, pilis crassis, arti-
culatis, plerumqve fasciculatis, qvasi conglutinatis, fuscis dense
obsita, basi pilis repentibus, ramosis, pallidis cincta, 750—800
mmm. alta, 380—400 mmm. lata. Asci ample cylindracei, lon-
gissime pedicellati, longit. 129 mmm., crassit. 38 mmm. (pars
sporif.). Sporae 8:nae, ovoideae, utrinqve attenuatae, rotundatae,
opaco-fuscae, vertice hyalino-apiculatae, basi cauda cylindracea,
6 mmm. longa, hyalina auctae, longit. 18 —25 mmm., crassit. 9 —
10 mmm. Paraphyses articulatae, ascis longiores.

Hab. in fimo ovino prope Mustiala.

Var. aloides (Fuck.) Wint. Sord. p. 38.

Syn. Sordaria aloides Fuck. Symb. Myc. Nachtr. Il,
p. 43.

- Perithecia sub apice cirris 5—12, elongatis, curvatis, divari-
catis, fusco-nigris, opacis coronata. Caeterum ut in spec. norm.

Var. 2. coronata Wint. Sord. p. 38.

Syn. Malinvernia pauciseta Fuck. Symb. Myc. p.
943. Ixodopsis fimicola Karst. Myc. Fenn. II, p. 50.

Perithecia sub apice cirris 5—8, curvatis, divaricatis, fuscis,
pellucidis coronata, caeterum glabra vel subglabra.

XC. Sordaria Ces. et De N. pr. p. Niessl. in Hedw. 1883,

ee eS
Syn. Hypocopra Fuck. Symb. Myc. p. 240. Sace. Syll.

I, p. 240.

Perithecia simplicia (stromate deficiente), conferta vel sparsa,
matrice subimmersa vel insidentia, submembranacea, ovoideo-
sphaeroidea, atra, glabra, villosa, pilosa vel setosa, ostiolo papil-
laeformi. Asci cylindracei. Sporae 8:nae, ovoideae vel ellipsoi-
deae, ecaudatae, circulo hyalino ut plurimum obyolutae, fuscae.

1. SS. macrospora Auersw.

Syn. Hypocopra fimeti (Pers.) ** macrospora Karst.
Myc. Fenn. Il, p. 50. Hypocopra stercoris Fuck. Symb.
Myc. p. 241. Hypocopra macrospora Sace. Syll. I, p. 241.

Perithecia sparsa vel gregaria, subsphaeroidea, coriacea,
0,5—0,8 mm. alta. Asci cylindracei, stipitati, apice obtuse ro-
tundati vel retusi, longit. 190--220 mmm., crassit. 22—24 mmm.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 79

(pars sporif.). Sporae fusco-nigrae vel olivaceo-fuscae, nitidae,
monostichae. Paraphyses articulatae, ramosae, ascos aeqvantes.
Hab. in fimo leporino prope Mustiala et Helsingforsiam.

2. 8S. fimicola (Rob.) Ces. et De N. Schem. Sfer. p. 52.

Syn. Sphaeria fimicola Rob. in Desm. XVII Not. Ann.
Sc. nat. 1849, 3, XI. Hypocopra fimeti Fuck. Symb. Myc.
p. 240. Karst. Myc. Fenn. II, p. 49, pr.p. H. stercoraria Fuck.
Symb. Myc. p. 241. Hypocopra fimicola Sacc. Syll. I,
p. 240.

Perithecia dense gregaria, semiimmersa, demum subsuperfi-
cialia, subsphaeroidea, cum ostiolo conoideo, crasso, brevi, 60 mmm.
longo, glabro, saepe obliqvo confluentia, membranaceo-coriacea,
fusco-nigra yel atra, sine collo 200—270 mmm. diam. Asci cy-
lindracei, plus minus longe stipitati, apice late rotundati, longit.
100—150 mmm., crassit. 14—19 (pars sporif.). Sporae 8:nae,
obliqve monostichae, ovoideae, olivaceo- vel nigro-fuscae, circulo
hyalino, crasso circumdatae, longit. 17—22 mmm., crassit. 10—
12 mmm. Paraphyses ascos aeqvantes.

Hab. in fimo vaccino vel eqvino sat rara.

Var. canina Karst. Myc. Fenn. HU, p. 50.

* S. humana (Fuck.) Wint. Sord. p. 21.

Syn. Hypocopra fimeti *** humana Karst. Myc.
Fenn. II, p. 50. |

Ex Helsingforsia, Messuby et Ulfsby cognita.

XCI. Diatrypella Ces. et De N. Karst. Myc. Fenn. HU, p. 19.

1. D. verruciformis (Ehrh.) Nitsch. Karst. Myc. Fenn. II,
CaM ES 7-3

* D. tocciaeana De N. Karst, Myc. Fenn. II, p. 153.

** D. nigro-annulata (Grey.) Nitsch. Karst. Myc. Fenn. U,
p. 154.

*** TD) favacea (Fr.) Ces. et De N. Karst. Myc. Fenn. II,
pix; FDS,

2. D. decorata Nitschk. Karst. Myc. Fenn. U, p. 155.

3. D. pulvinata Nitschk.

* D. intermedia Karst. Myc. Fenn. HU, p. 152.

4. D. qvercina (Pers.) Nitschk. Karst. Myce. Fenn. U,
pr Las: :

80 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6.
XCII. Diatrype Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 19.

1. D. bullata (Hoffm.) Fr. Karst. Myce. Fenn. Il, p. 151.
2. D. stigma (Hoffm.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 150.

XCIU. Eutypa Tul. Karst. Myc. Fenn. I, p. 17.

* Ostiola radiatim sulcata.

1. LEut. polycocca (Fr.) Karst. Myc. Fenn. Ul, p. 127.

Var. aspera (Nitschk.) Karst. Myc. Fenn. Il, p. 128.

Syn, Eutypa aspera Fuck. Symb. Myce. p. 214. Sace.
Syll. I, p. 163.

* * Ostiola non sulcata.

2. Eut. lata (Pers.) Tul. Karst. Myc. Fenn. I, p. 129.

3. Eut. flavo-virescens (Hoffm.) Tul. Karst. Myc. Fenn. UU,
, PrtZs.

XCIV. Cryptosphaeria Grey. Karst. Myc. Fenn. U, p. 1%.

Stroma corticale, sed vix manifestum. Perithecia aeqvaliter
et densiuscule gregaria, cortici immutato immersa, numqvam ligno
adnata. Asci stipitati. Sporae 8:nae. Paraphyses nullae. Sper-
mogonia cytisporoidea.

1. Cr. populina (Pers.) Sace. Syl. 1, p. 183.

Syn. Sphaeria populina Pers, Ic. Fung. p. 52,t. 21,
f.5. Sphaeria Corticis Fr. Cryptosphaeria mille.
punctata Nitschk. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 131.

2. Cr. vicinula (Nyl.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 101.

XCY. Endoxyla Fuck. Symb. Myc. Erst. Nachtr. p. 321.

Stroma ligneum, sed vix manifestum. Perithecia in greges
plerumqve seriales vel subsparsa, ligno tota immersa, ostiolis non
sulcatis, saepe majusculis. Asci stipitati, (spurie ?) eae
Sporae 8:nae, allantoideae, dilute fuscae.

1. End. parallela (Fr) Sace. Syll. I, p. 181.

Syn. Eutypa (Eutypopsis) parallela Karst. Myc.
Fenn. I, p. 130. :

P. A Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 81

XCVI. Valsella Fuck. Symb. Myc. p. 203.

Stroma valseum, corticale, plerumqve nigrolimitatum. Ostiola
integra. Discus saepius pallens. Asci sessiles, polyspori. Sporae
allantoideae, hyalinae. — Spermogonia, si adsint, cytisporea.

1. V. furva (Karst.) Sacc. Syll.I, p. 158.

Syn. Valsa furva Karst. Myc. Bari II, p. 149.

2. V. clopima (Fr.) Sacc. Syll: I, p. 160.

Syn, Valsa clopima Fr. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 138.

3. V. melastoma (Fr.) Sacc. Syll. I, p. 162. |

Syn, Valsa melastoma Fr. Karst. Myc. Fenn. I,
p. 149.

XCVII. Eutypella Nitschk. Pyr. Germ. p. 163.

Stroma valseum, in cortice duriore vel ligno immersum, ni-
grolimitatum. Perithecia monosticha vel polysticha, numqyam
simpliciter circmantia. Ostiola sulcata. Asci longe stipitati. Spo-
rae 8:nae, luteolae vel hyalinae. — Spermogonia in plerisqve
nota.

1. ut. Padi (Karst.) Sacc. Syll. I, p. 147.

Syn. Valsa Padi Karst. Myc. Fenn. II, p. 134.

2. Kut. Sorbi (Schm.) Sacc. Syll. I, p. 148.

Syn. Valsa Sorbi Karst. Myc. Fenn. I, p. 133.

3. Hut. stellulata (Fr.) Sacc Syll. I, p. 149.

Syn, Valsa stellulata Fr. Karst. Myc. Fenn. II,
p.- 132.

4. Kut. angulosa (Nitschk.) Sacc. Syll. I, p. 150.

Syn, Valsa angulosa Nitschk. Karst. Myc. Fenn II,
p- 135.

5. Hut. similis (Karst.) Sacc. Syll. I, p. 150.

Syn. Valsa-similis Karst. Myc. Fenn. II, p. 134.

6. Kut. alnifraga (Wahl.) Sacc. Syll. I, p. 150.

syn. Valsa alnifraga Wahl. Karst. Myc. Fenn. II,
Pc Log.

XCVIII. Valsa Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 18.

Perithecia cortici immersa, in acervulos stromaticos aggre-

gata, in circulum simplicem (circinantia) vel compositum (mono-
6

&2 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

sticha) disposita stratoqve unico, neqve polysticha. Ostiola centro
convergentia, integra, erumpentia et discum efformantia. ASC
sessiles, eparaphysati. Sporae 8:nae, rarius 4:nae. — Spermogonia
Cytisporae species sistunt.

V. cenisia De N. Karst. Myc. Fenn. II, p. 136.

V. Abietis Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 137.

V. Pini (Alb. et Schw.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 155.
V. ribesia Karst. Myc. Fenn. II, p. 138.

V. ambiens (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 139.
V. salicina (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 140.
V. boreella Karst. Myc. Fenn. II, p. 141.

8. V. Cypri Tul. Karst. Fung. Fenn. II, p. 142.

9. V. germanica Nitschk. Karst. Myc. Fenn. II, p. 145.
10. V. nivea (Hoffm.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 145.
11. V. Awerswaldii Nitschk. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 146.
12. V. excipienda Karst. Myc. Fenn. II, p. 144.

13. V. leucostoma (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 144
14. V. diatrypa Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 147.

15. V. translucens De N. Karst. Myc. Fenn. I, p. 148.

Src Sa ey ae
~x

XCIX. Coronophora Fuck. Symb. Myc. p. 229.

Perithecia 4—6 in soros aggregata, sub peridermio relaxato
nidulantia, membranaceo-carbonacea, ventricosa, demum eyacuata,
perforata, ostiolis brevissimis. Asci ampli, obovoidei, longe et ab-
rupte stipitati, sub apice contracti, polyspori. Sporae cylindra-
ceae, curyatae, simplices, hyalinae, minutae.

1. C. consobrina (Karst.) Sacc. Syll. I, p. 105.

Syn. Calosphaeria consobrina Karst. Myce. Fenn.
il, p-..158. .

C. Calosphaeria Tul. Karst. Myc. Fenn. II, p. 19.

I. Eu-Calosphaeria Sacc. Perithecia rostellata.
* Perithecia glabra.

1. C. ciliatula (Fr.) Karst. Myc. Fenn. II, p. 156.

2. C. pusilla (Wahl.) Karst. Myc. Fenn. IH, p. 157.
** Perithecia villosula.

3. ©. obvoluta Karst. Mye. Fenn. I, p. 156.

P. A. Karsten, Revisio atqne synopsis Ascomye. fenn. 83

Il. Erostella Sacc. Perithecia erostrata.
4. C. vibratilis (Fr.) Nitschk. Karst. Myc. Fenn. II, p. 157.

Cl. Nitschkia Otth. Fuck. Karst. Mye. Fenn. IT, p. 13.

Syn. Coelosphaeria Sace. Syll. I, p. 91:

1. N. cupularis (Pers.) Karst. Myc. Fenn. II, p. 81.

Spermogonium ejus sistit Phoma Fuckelii Sace.

2. N. exilis (Alb. et Schw.) Fuck. Karst. Myc. Fenn. II,
pe-82.

CII. Enchnoa Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 25.

I. Hnehn. floccosa (Fr.?) Karst. Symb. ad Myc. Fenn. IV,
p- 187.

Perithecia sparsa aut conferta, interdum seriatim aggregata,
ut vyidetur, primitus peridermio tecta, dein denudata, sphaeroi-
dea, basi collapsa et glabra, tomento araneoso, fusco vel umbrino
obtecta, vix papillata, laevia, tenuia, 0,2—0,3 mm. diam. Asci
clavati, ope jodi haud coerulescentes, longit. 30—36 mmm., crassit.
8—9 mmm. Sporae tristichae, elongatae vel cylindraceae, curvu-
lae, 2-guttulatae, chlorino-hyalinae, longit. 10—12 mmm., crassit
2—2,5 mmm. Paraphyses nullae.

Hab. in ramulis vetustis Sambuci racemosae in horto
Mustialensi, m. Apr.

Verisimiliter est Sphaeria floccosa Fr. Syst. Myc.
Il, p. 375. Perithecia speciminum fennicorum ligno, cortice or-
bato, insidentia, astoma, hyphis longis, articulatis, fuscis, 6—7
mmm. crassis superne obsessa. ,Ab Enchnoa Friesii Fuck.
Symb. Myc. p. 151; Sacc. Syll. I, p. 91; sporis tristichis, te-
nuloribus differre videtur”.

2. Knchn. alniella Karst. Myc. Fenn. II, p. 198.

Subfam. UH. Lophiostomeae Karst.

Syn. Lophiostomaceae Sacc.

CUI. Lophidium Sacc. Syll. Il, p. 710.

Syn. Platystomum Trev. in Bull. Soc. Bot. Belg. XVI,
1878. Mytilostoma Karst. Symb. ad Mye. Fenn. VI, 1879.

84 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Perithecia basi vel profundius immersa, carbonacea, nigra,
ostiolo compresso, lato. Asci paraphysati. Sporae 8:nae, ovol-
deae vel oblongatae, pluriseptato-muriformes, fuscae.

1. L. compressum (Pers.) Sacc. Syll. U, p. 711.

Syn. Lophiostoma compressum De N. Karst. Myc.
Fenn. II, p. 83.

Wists lapponicum Karst. Symb. + Myc. Fenn. XVI, p. 150.

Sporae distichae, 5-, raro 8-septatae, loculo uno alterove
rarissime septulo longitudinali diviso, longit. 20O—27 mmm., cras-
sit. 6—9 mmm.

In lgno salicino prope piscinam Olenji Maris glacialis.

A L. deflectenti, ad qvod vergit, praecipue sporis D-,
raro 3-, numqvam 4-septatis differt.

* L. deflectens (Karst.) Sacc. Syll. I, p. 712.

Syn. Mytilostoma deflectens Karst. Symb. ad Myc.
Fenn. VI, p. 36.

Perithecia sparsa, superficialia, basi insculpta, sphaeroidea,
carbonacea, aterrima, ostiolo compresso, minuto, lineari, circ. 0,7
mim. lata. Asci cylindraceo-clavati, longit. 120 mmm., crassit.
10 mmm. Sporae 8:nae, subdistichae, ovoideo-oblongatae, rectae,
3—4-, rarissime 5-septatae, loculo uno alterove septo longitudi-
nalia diviso, fuscescentes, pellucidae, longit. 18—20 mmm., crassit.
6—8 mmm. Paraphyses numerosissimae, graciles.

Hab. in ligno corticeqve prope Mustiala.

Var. microspora Karst. in Medd. af Soc. pro Faun. et Fl.
Fenn. 11: 1884, p. 140. .

Perithecia superficialia, conoideo-sphaeroidea, Sporae 15—
18 mmm. longae, 5—6 mmm. crassae.

Hab. in ligno vetusto prope Ivalojoki in Lapponia Inarensi.

** I, subcompressum (Karst.) Sacc. Syll. U, p. 712.

Syn. Mylilostoma subcompressum Karst. Symb. ad
Myc. Fenn. VI, p. 37.

Perithecia gregaria, ligno superficie nigro-facto immersa, sib
inde emergentia, sphaeroideo-depressa, ostiolo prominulo, lineari,
subaeqvali, brevi, vix 0,5 mm. lata. Asci cylindraceo-clayati, lon-
git. 105 mmm.; crassit.9 mmm. Sporae 8:nae, subdistichae, ovoideo-
oblongatae, rectae, 8—5-, plerumqve 3-vel 4-septatae, loculo uno

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 85

alterove longitudinaliter partito, ad septa leviter constrictae, fu-
scidulae, longit. 16—2{! mmm., crassit. 5,5—6,5 mmm. Paraphyses
numerosae, graciles.

Hab. in ligno vetusto Alni incanae et Salicum in Mu-
stiala et in Sasheika Lapponiae rossicae.

Partibus externis cun L. compresso convenit, internis vero
cum L. deflectente.

CIV. Lophiotrema Sacc. Syll. II, p. 578.

Perithecia familiae. Asci elongati, paraphysati. Sporae 8:nae,
oblongatae vel fusoideae, 2—pluriseptatae, hyalinae.

Pe oper (Karst:) Sace. Sylh Ih p-“579-

Syn Lophiostoma duplex Karst. Myc. Fenn. II, p. 86.

Ze 4. Nucuia (Fr:) Sace: Syll. I; p. 179:

Syn. Lophiostoma nucula (Fr.) De N. Karst. Myce.
Fenn. II, p. 86.

3. L. crenatum (Pers.) Sacc. Syll. II, p. 580.

Syn, Lophiostoma crenatum Fuck. Karst. Myc. Fenn.
LE, <p. 86,

4. I. emergens Karst. in Hedw. 1883, n:o 3, p. 42.

Perithecia gregaria, emergentia, sphaeroidea vel ovoidea, atra,
circ. 0,5 mm. lata. Sporae distichae, fusoideo-elongatae, utrin-
qve acutatae, curvulae vel subrectae, 2—5-, plerumqve 4-guttu-
latae vel spurie tenuiter 3-septatae, ad medium non constrictae,
chlorinae, longit. 26—33 mmm., crassit. 5—7 mmm. Paraphyses
graciles.

Hab. in cortice Populi putrescente Helsingforsiae (W. Ny-
lander).

Quoad partes internas cum L. crenato (Fr.) et L. vaga-
bundo Sacc. nonnihil convenit.

5. L. praemorsum (Lasch.) Sace. Syll. Il, p. 581.

Syn. Lophiostoma praemorsum Fuck. Symb. Myce.
p. 157. Sphaeria praemorsa Lasch. in Rob. Herb. Myc.
n. 1249. Lophiostoma Jerdoni Berk. et Br. F. Brit. n.
Sia t. AVIE, TP28:

86 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.
!

Perithecia subsparsa, subsphaeroidea, semiimmersa, atra,
ostiolo compresso, lato, vix eroso, latit. circ. 0,7 mm. Asci elon-
gato-clavati, longit. 80-100 mmm., crassit. 12 mmm. Sporae
S:nae, distichae, fusoideae, curvatae, 1-septatae, demum 5-septatae,
ad septa vix constrictae, loculis 1-guttulatis, hyalinae, longit. 30
—35 mmm., crassit. 6—7 mmm.

Hab. in ramis emortuis Rubi idaei ad Mustiala.

6. L. semiliberum (Desm.) Sacc. Syll. HU, p. 682.
Syn. Lophiostoma semiliberum Ces. et De N.
Karst. Myc. Fenn. Il, p. 87.

CV. Lophiostoma (Fr.) Ces. et De N..ex parte. Karst. Myce.
Fenn. II, p. 13, ex parte. Sacc. Syll. Il, p. 689.

Perithecia basi immersa, saepe plus minus emergentia et
saepe superficialia, ostiolo compresso, lato, glabra, atra, carbona-
cea vel subcoriacea. Asci cylindracei vel clavati. Sporae 8:nae,
oblongatae vel fusoideae, 3—pluriseptatae, olivaceae vel fuligineae.

1. Eu-Lophiostoma Sacc. Species minores. Sporae
muticae concolores.

* Sporae plerumqve 3-septatae.

1. ZL. qvadrinucleatum Karst. Myc. Fenn. HU, p. 85.
2. L. acervatum Karst. Myc. Fenn. II, p. 85.
3. L. fallacissimum Karst. in Hedw. 1884, n:o 2, p. I.

Perithecia ut plurimum conferta, cortici insculpta, ovoideo-
sphaeroidea, ostiolo minuto, nunc conoideo-truncato, nunc com-
presso, anguste lineari vel lunulato, latit. 0,5—0,7 mm. Asci cy-
lindraceo-clayati. Sporae 8:nae, obliqve monostichae, oblongatae,
3-septatae, juniores grosse 4-guttulatae, medio constrictae, e lu-
teolo fuscae, longit. 25—40 mmm., crassit. 10—12 mmm.

Hab. in cortice Tiliae ulmifoliae prope Aboam.

** Sporae 4-pluriseptatae.

4. L. macrostomoides De N. Schem. p. 219. Sacc. Syll. H,
p. 695.

Perithecia gregaria, peridermio denigrato semi- vel omnino
immersa, sphaeroidea, carbonacea, nigra, 0,5 mm. diam., ostiolo
erumpente, compresso, lunulato, subintegro. Asci teretes, breviter
stipitati, paraphysati, longit. 150 mmm., crassit. 12—13 mmm.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 87

Sporae 8:nae, monostichae, oblongato-naviculares, utrinqve obtu-
siusculae, 4—6-septatae, vix constrictae, ochraceo-lutescentes, lon-
git. 25—28 mmm., crassit. 7—8 mmm.

Hab. in peridermio vetusto Salicum.

*L. eguttulatum Karst. in Hedw. 1889, n:o 3, p. 42.

Sporae distichae, elongatae, leviter curvulae vel subrectae,
utrinqve vix vel leviter attenuatae, ad septa vix constrictae,
eguttulatae, dilute fuscidulae, longit. 27-35 mmm., erassit. 7—9
mmm.

Hab. in cortice crassiore Salicis ad Mustiala, m. Jun.

5. LL. simile Nitsck. sec. Rehm. Ascom. n. 483. Sacc.
Syll. HU, p. 696.

Perithecia semummersa, subgregaria, nigra, mediocria, ostiolo
compresso. Asci clayati, longit. 180 mmm., crassit. 25 mmm.
Sporae 8:nae, distichae, oblongato-ellipsoideae, subrhombeae, acu-
tiusculae, rectae vel curvulae, dein hyalinae, guttulatae, dein 5 —7-
septatae, fuligineae, longit. 54 mmm, crassit. 14 mmm. Para-
physes distinctae.

Hab. in cortice interiore Pyri.

Var. sororium Karst. in Hedw. 1884, n:o 4, p. 1.

_ Sporae oblongato- vel subellipsoideo-fusoideae, rectae, 6—7-
septatae, longit. 42 -48 mmm., crassit. 11 —12 mmm.

Hab. in cortice Quercus in paroecia Kyrkslitt (Edv. Vainio).

6. L. caulium (Fr.) Ces. et De N. Karst. Myc. Fenn. II, p. 87.

(. L, Arundinis (Fr.) Ces, et De N. Sch. Sfer. p. 220.

Syn. Sphaeria Arundinis Fr. Syst. Karst. Myc. Fenn. II,
p. 510.

Perithecia tecta, suberumpentia, nunc solitaria, nune conflu-
entia, sphaeroidea, ex epidermide tegente rugulosa, atra, ostiolo
crasso, nudo, compresso, labiato. Asci cylindracei, breviter stipitati,
longit. 180 mmm., crassit. 15 mmm. Sporae 8:nae, fusoideae,
curvulae, 5-septatae, leniter constrictae, 6-guttulatae, olivaceo-
fuscae, longit. 30—35 mmm., crassit. 6—7 mmm.

Hab. in culmis Phragmitis communis in Mustiala.

Sec. Cel. Rehm (conf. Hedw. 1883, p. 58) huc pertinet ut
forma sporis hyalinis Lophiotrema semiliberum (Desm.) f.
graminum.

88 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Il. Navicella H. Fabr. Species majores. Sporae fusoideae,
pluriseptatae, muticae, utrinqve saepe pallidiores, majusculae.

8. L. macrostomum (Tod.) De N. Karst. Myc. Fenn. II, p 88.

Sporae saepe curvulae, 5-septatae, medio subconstrictae, 6-
guttulatae, loculis extimis pallidioribus, longit. 40—45 mmm.,
crassit. 9—10 mmm.

9. L. pileatum (Tod.) Fuck. Symb. Myc. p. 158. Sace.
Syl. Ip. VOR: .

Syn. Sphaeria pileata Tod. Fung. Meckl. II, p. 13, f. 18.

Perithecia sparsa, emersa, subsphaeroidea, nigra, ostiolo ob-
conoideo, plano. Sporae oblongatae, utrinqve attenuatae, 7-sep-
tatae, atrofuscae, longit. 46—50 mmm., crassit. 10—-12 mmm.

ab. in cortice Quercus in regione aboénsi, Runsala.

Ostioli figura ovalis est, superne dilatata et truncata, late-
ribus ad verticem perithecii contractis, unde cono truncato in-
verso quodammodo simile sit.

Ill, Rostella H. Fabr. Sporae utrinqve appendiculatae.
10. L. simillimum Karst. Myc. Fenn. II, p. 84.

L. insidioso (Desm.) Ces. et De N. maxime affine, fere
tantum sporis majoribus differens.

Subfam. III. Microthyrieae Karst.
Syn. Microthyriaceae Sacc. Syll. Il, p. 658.

CVI. Pemphidium Mont. Ann. Sc. nat. 2, XIV, p. 326.

Perithecia propria nulla (,,?“). Pseudoperithecia supera,
convexa, scutiformia, atra, a praecipue cuticula nigrefacta for-
mata, apice papillula, interdum bilabellulata, coronata. Nucleus
gelatinosus, subopalinus. Asci fusiformi-aciculares. Sporae an-
guste fusiformes, simplices vel 1-septatae, hyalinae.

1. P. Pint Karst. in Hedw. 1884, n:o 1, p. 6.

Pseudoperithecia hic illic aggregata, innato-superficialia, ap-
planata, scutiformia, papillata, atra, opaca, exigua. Asci fusoideo-
clavati, longit. circiter 35 mmm., crassit. circiter 7 mmm. Sporae
S:nae, distichae, elongato-fusoideae, guttulatae, hyalinae, circiter

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 89

9 mmm. longae, circiter 2 mmm. crassae, (maturae haud visae).
Paraphyses sat numerosae, filiformes, bene discretae, gracillimae.
Hab. in cortice Pini sylvestris ad Mustiala, m. Maji.

Subfam. IV. Erysipheae Karst.
CVII. Capnodium Mont. in Ann. Sc. nat., III Ser., XI. Bd. p. 233.

Syn. Fumago Tul. Karst. Myc. Fenn. IU, p. 10.

1. C. salicinum Mont.

Syn. Fumago salicina Tul. Karst. Myc. Fenn. II, p. 73.

Hab. in arboribus et fruticibus variis sat freqvens. Status
ascophorus semel prope Mustiala observatus.

Pycnidia et spermogonia peritheciis similia. Spermatia ba-
cillaria, hyalina, 3,5 mmm. longa. Stylosporae ovoideae vel oblon-
gatae, 3—5-septatae, fuscoatrae, 13—-16 mmm. longae, 6—10 mmm.
crassae.

Huc trahuntur a Cel. Winter: Capnodium elongatum
Berk. et Desm., C. expansum Berk. et Br., C. Persoonii
Berk. et Br., C. qvercinum (Pers.) Berk. et Desm., C. Corni
Auersw., C. rhamnicolum Rab. et C. Lonicerae (Fuck.).

2. ©.) Tiliag, (Buck.) Sacc,, SylhL.1, p. 14;

Syn. Fumago Tiliae Fuck. Symb. Myce. p. 142.

,,Perithecia gregaria, conoideo-obtusa, non ramosa, atra, mi-
nuta. Asci stipitati, ovoidei, longit. 32 mmm., crassit. 16—18
mmm. Sporae 16:nae, oblongatae, utrinqve obtusae, 3—4-septa-
tae, raro septo longitudinali, fuscae, longit. 14 mmm., crassit.
7 mmm.‘

Hab. in foliis et ramulis emortuis corticatis Tiliae ulmi-
foliae in Fennia australi passim, sed semper sterile.

CVIII. Perisporium Fr. Syst. Myc. II, p. 248.

Syn. Preussia Fuck. Karst. Myc. Fenn. II, p. 14.

Perithecia superficialia, carbonacea, basi hyphopodio delica-
tulo, floccoso, hyalino stffulta. Sporae 3-septatae, cellulis utrin-
qve ultimis conoideis, interioribus subqvadratis vel ovoideis.

90 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

1. P. vulgare Cord. Icon. {I p. 97.

Perithecia gregaria, superficialia, sphaeroidea, nigra, nitentia,
astoma. Asci crasse clayati, breviter noduloso-stipitati, longit.
385—40 mmm., crassit. 17—19 mmm. Sporae 8:nae, cylindraceae,
3-septatae, longit. 28 mmm., crassit. 5 mmm., cellulis mediis ob-
longato-cuboideis, extimis subconoideis, longit. 6—7 mmm., cras-
sit. 5 mmm.

Hab. in lignis, charta, stercore ovino etc. putridis. Prope
Mustiala semel, ni fallimur, lectum.

2. P. funiculatum Preuss. in Linnaea 24, no. 145.

Syn. Preussia funiculata Euck. Karst. Myc. Fenn.
fp; 10.

Status conidicus, sec. Fuck., Torulam niveam sistit.

CIX. Anixia Fr. Nov. Fl. Suec. ed. I, p. 80? Hoffm. Icon.
Fung. t. XVIII. Karst. Myc. Fenn. II, p. 24.

Perithecia superne irregulariter dehiscentia.

1. An. spadicea Fuck. Karst. Myc. Fenn. H, p. 190.

2. An. perichaenoides (Cook.) Sacc. Syll. I, p. 35.

Syn. Orbicula perichaenoides Cook. Grey. VIII,
p. 10. Chaetomium glabrum Berk. et Br.

Perithecia sparsa, superficialia, depresso-sphaeroidea, irregu-
lariter dehiscentia, intus pallescentia, contextu sinuoso-paren-
chymatico. Asci cylindracei, longit. 100--110 mmm., crassit. 12
—13 mmm. Sporae sphaeroideae, monostichae, hyalino-flavidae,
10—12 mmm. diam. Paraphyses cepiosae, filiformes.

Hab. in culmis putridis prope Mustiala.

CX. Eurotium Link. Karst. Myc. Fenn. II, p. 24.

1. Kur. herbarum (Web.) Link. Karst. Myc. Fenn. LI, p. 191.

Per totam Fenniam et Lapponiam obvium.

2. Kur. crenatium Nyl. Anal. Myc. in Bidrag till Finlands
Naturkinnedom, Etnografi o. Statistik. 4 h. (1858, 1859). —

,,Perithecia primo alba, dein nigricantia et nigra, parva, (la-
tit. 0,2—0,3 mm.). Sporae sphaeroideae, incolores (diam. 10—15

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 91

mmm.). Flocci albi, tenuiter effusi, parum articulati vel saepe
spatio longo inarticulati (crassit. circa 22 mmm.).
Hab. supra carnem, Helsingforsiae.”

CXI. Microsphaera Lévy. in Ann. Sc. nat., III Ser., tom. XV, p. 381.

Syn. Calocladia Lév. Karst. Myc. Fenn. II, p. 24.

* Ramuli ultimi appendicum cylindracei apice recti. Asci
4—8-sporl.

1. M. Berberidis (De C.) Lév. Karst. Myc. Fenn. II, p. 196.

Perithecia appendicibus 5—15: hyalinis praedita, vix 0,1 mm.
diam. Asci 6—10, ellipsoideo-ovoidei, breviter stipitati, longit.
45—55 mmm., crassit. 20—30 mmm. Sporae ellipsoideae, hyali-
nae, longit. 18 mmm., crassit. 7—8 mmm.

Ex Alandia, Helsingforsia et Aboa cognita.

2. M. Lonicerae (DeC.) Wint. Pilz. 11 Abth. p. 36.

Syn. Erysiphe Lonicerae De(C. Flor. Frang. VI, p. 107.

Amphigena. Mycelium arachnoideum, persistens vel evani-
dum. Perithecia sparsa, sphaeroidea, atra, nitentia, parva, appen-
dicibus 7—12 adscendentibus, hyalinis, circa 160 mmm. longis
instructa. Asci 4—5, rotundato-obovoidei, brevissime stipitati,
longit. 48—57 mmm., crassit. 85 mmm. Sporae 4:nae, ellipsoideae,
longit. 22 mmm., crassit 13 mmm.

Hab. in Lonicera Xylosteo. Semel in Mustiala steri-
lis lecta.

3. M. Grossulariae (Wallr.)- Lév. Disp. Erys. in Ann. Se.
Bere too to AV, p: 160, tom. 9, £. 25. |

Syn. Alphitomorpha ddndeills timer cae ibaa
Wallr. in Verh. naturf. Freund. I, p. 40.

Amphigena. Mycelium effusum, arachnoideum. Perithecia
sparsa, sphaeroidea, minuta, appendicibus 10—15, sat brevibus,
vulgo ter dichotomis, ramulis ultimis bidentatis. Asci 4—8 in
singulo perithecio, ovoideae, breviter stipitati, 4—5-spori.

Hab. in foliis Ribis Grossulariae in Mustiala.

** Ramuli ultimi appendicum apice paullo turgidi et bre-
viter incurvi.

+ Appendices diametro perithecii qvinqvies longiores.

4. M. divaricata (Wallr.) Lévy. Karst. Myc. Fenn. IH, p. 195.

92 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

+ 7 Appendices perithecium vulgo aeqvantes.

5. M. alni (De C.) Wint. Pilz. 11 Abth. p. 38.

Syn, Erysiphe Alni et Betulae De C. Flor. France.
VI, p. 104 et 107. Alphitomorpha penicillata e
Wallr. Verh. Naturf. Freund. I, p. 40. Microsphaera ~
Prive sai duéy. \ in, Aun, S¢. nat: 1851, XV; ‘p- 456; 4. 8, 4-20.
Calocladia penicillata (Lév.) Karst. Myc. Fenn. II,
p.. 196:

Appendices diametrum perithecii aeqvantes aut eo duplo
longiores. Asci 2—5 in singulo perithecio, 4—8-spori, longit.
45—60 mmm., crassit. 30—40 mmm. Sporae ellipsoideae; hyali-
nae, longit. 20—22 mmm., crassit. 1O—12 mmm.

Hab. in folis Alni glutinosae, Betulae albae et
B. pubescentis, in Merimasku et Tyrvis.

6. M. Ehrenbergi Lév. Karst. Myc. Fenn. II, p. 195.

Appendices 7—20. Asci longit. 45 mmm., crassit. 36 mmm.
Sporae 4—8:nae, ovoideae, byalinae, longit. 18 20 mmm., crassit.
9 mmm.

Ex Aboa et Mustiala cognita.

CXII. Phyllactinia Lév. Karst. Myc. Fenn. II, p. 24.

1. Ph. corylea (Pers.) Karst.

Syn. Sclerotium Erysiphe # corylea Pers. Syn.
p. 124. Phyllactinia guttata (Wallr.) Lev. Karst. Myc.
Fenn. II, p. 197. Phyllactinia suffulta (Reb.) Sacc.
Syil:- 2, oped: .

Appendices 7—!0. Asci ovoidei, longit. circ. 80 mmm.,
crassit. 50 mmm. Sporae 2, raro 3:nae, ovoideae, aureae, longit.
40—50 mmm., crassit. 22—25 mmm.

Hab: tolus Alni, Coryli, Fraxiat, @eiaiae,
Quercus ete.

CXIII. Erysiphe Hedw. Lévy. Karst. Myc. Fenn. II, p. 24.

* Appendices hyalinae. i
+ Asci 2-spori.
1. Er. Linkit Lévy. Karst. Myc. Fenn. II, p. 191.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 93

Hab. in folis Artemisiae vulgaris et Tanaceti
vulgaris.

7 7 Asci 2—8-spori.

2. Kr. graminis De C. Karst. Myc. Fenn. II, p. 192.

Asci 8—16 in singulo perithecio, 4—8-spori.

3. Er. Martii Lévy. pr. p. Karst. Myc. Fenn. II, p. 193
pr. p. |
Asci 54—60 mmm. longi, 30—40 mmm. crassi. Sporae
ellipsoideae, hyalinae, longit. 183—24 mmm., crassit. 9-15 mmm.
—- Conidia ellipsoidea.

Hab. in folis Leguminosarum, Cruciferarum,
Galiorum, Hypericorum et Urticarum.

4, Hr. Umbelliferarum De B. Beitr. ILI, p. 50.

Syn, ‘Hrysiphe Heracler De C. Flor..¥rane. VI, p.
wi, mryerphe Scan diers De C: Flor, Vrang, Vip. 107:
Erysiphe Martii? Lév. in Ann. Sc. nat. 151, t. XV, p. 168.
Karst. Myc. Fenn. II, p. 193, pr. p.

A priore praecipue conidils exacte cylindraceis, longis di-
versa. Appendices perithecii plerumqye basi fuscescentes.

Hab. in Umbelliferis variis.

5. Er. vernalis Karst. Myc. Fenn. II, p. 193.

* * Appendices fuscae, abbreviatae.

+ Haustoriae lobulatae.

6. Hr. communis (Wallr.) Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 194

Asci breviter stipitati, longit. 40—70 mmm., crassit. 27—50
mmm. Sporae 2—8:nae, ellipsoideae, hyalinae, longit. 18—24
mmim., crassit. 10—12 mmm.

Hab. in foliis caulibusqve Ranunculacearum, Legu-
minosarum, Valerianearum, Circaeae, Polygoni
avicularis etc.

1. Lr. Galeopsidis De C. Flor. Frang. VI, p. 108.

Syn. Erysiphe lamprocarpa Léy. Karst. Myc. Fenn.
fie. 192-> pr: ‘p.

Ab affini similique Er. Cichoriacearum De ©, praeci-
pue haustoriis lobulatis differt. Sporis maturis vere legitur.

Hab. in foliis Labiatarum, praecipue Galeopsidis,
l,amii ete.

+ 7 Haustoriae non lobulatae.

94 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6.

8. Hr. Cichoriacearum De C. Flor. Frang. II, p. 274.

Syn, Erysiphe lamprocarpa Léy. Karst. Mye.
Fenn. II, p. 192. Erysiphe horridula Lévy. Karst. Myc. Fenn.
Il, p. 194.

Asci 4—20, plerumqve 8—12, in singulo perithecio, ovoi-
deo-ellipsoidei, breviter stipitati, 2—4-sport.

Hab. in foliis Boraginearum, Plantaginis, Ver-
basci, Lappae, Sonchi ete.

CXIV. Uncinula Lév. Karst. Myc. Fenn. II, p. 24.

1. Unc. Salicis (De C.) Wint. Pilz. 11 Abth. p. 40.

Syn. Erysiphe Salicis De C. Flor. Frang. II, p.
273. /Mrysiphe Popala. De C., Flor. Franc. ,VI,.p. 104
Uncinula adunca Lévy. Karst. Myc. Fenn. II, p. 196.

Asci 66—90 mmm. longi, 38—52 mmm. crassi, 4—D-spori.
Sporae ellipsoideae, hyalinae. longit. 25-30 mmm., crassit. 15—
19 mmm.

Hab. in folis Salicum et Populorum.

CXV. Sphaerotheca Lévy. Karst. Myc. Fenn. HU, psi 2b:

1. Sph. pannosa. (Wallr.) Lév. in Ann. Se. nat., Ll Ser.,
tom. XV, p. 138.

syn, Alphitomorpha pannosa Wallr. in Verh @&
Naturf. Freund. J, p 43. Eurotium Rosarum Grev. Scott.
Crypt. Fl. IU, p. 164, f. 2. — Status conidicus: Oidium leu-
coconium Desm. :

Mycelium lanuginosum, dein pannosum, persistens.. Perithe-
cia sparsa, sphaeroidea, minuta, appendicibus floccosis, perithecio
brevioribus, hyalinis instructa. Asci sphaeroideo-ovoidei. Sporae
8:nae, ovoideo-ellipsoideae, hyalinae, longit. 22 —25 mmm., crassit.
13—16 mmm. — Conidia ellipsoidea, hyalina, 20—30 mmm. longa,
15—16 mmm. crassa.

Hab. in foliis, calycibus ramulisgve Rosarum cultarum,
perithecia plerumqve in calycibus et ramulis tantum.

2. Sph. Castagnei Lévy. Karst. Myc. Fenn. H, p. 197

Syn. ErysipheSangvisorbae, Er. Cichoriacea-
rum, Er. Humuli De C. Flor. Frang. II et V1.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 95

Asci subsphaeroidei vel subovoidei, longit. 55—68 mmm..
crassit. 42—54 mmm. Sporae 8:nae, sphaeroideo - ellipsoideae,
hyalinae, longit. 15—-20 mmm., crassit. 12—15 mmm. :

Hab. in foliis caulibusqve herbarum variarum, praeprimis
Humuli. Sangvisorbae, Plantaginis, Spiraeae,
Cucurbitacearum, Synantherearum, Alchemil-
Lae ‘ete:

3. Sph. Epilobii (Link.) Sacc. Syll. I, p. 4.

Syn. Erysibe Epilobii Link. Spec. Plant. VI, p.
102.

Mycelium densissimum, ramis erectis conidiophoris et steri-
libus. Perithecia dense conferta, appendicibus fuscis, simplicibus,
setiformibus, radiatim patentibus undiqve horrida, Caeterum ut
praecedens.”

In foliis KE pilobii palustris in Lapponia Rossica juxta
pagum Knjascha.

CXVI. Podosphaera Kunz. Karst. Myc. Fenn. I, p. 25.

1. P. myrtillina (Schub.) Kunz. Mycol. Heft. I, p. 111.

Syn. Sphaeria myrtillina Schub. in Ficinus et
Schub. Flor. Dresd. I, p. 356. Podosphaera Kunzei Lévy.
Karst. Myc. Fenn. II,*p. 198.

Mycelium obsoletum. Appendices 4—10, in perithecii parte
superiore sparsae, radiatim divergentes aut arcuatim reflexae.
Ascus sphaeroideus, 70—80 mmm. diam. Sporae 8:nae, ellipsoi-
deae, hyalinae, longit. 25—30 mmm., crassit. 15--17 mmm.

2. P. tridactyla (Wallr.) De B. Syst. Ueb. Erys. in Hedw.
1out, p. 6S.

Syn. Alphitomorpha tridactyla Wallr. Flor. Crypt.
Germ. II, p. 753. Podosphaera Kunzei Lévy. in Ann. Sc.
OAtegile Ber.,"p. 135, pr. p.

_ Amphigena. Mycelium tenue, saepe obsoletum. Perithecia
sparsa, sphaeroidea, circa 0,1 mmm. diam., appendicibus 3—7, e
summo perithecio erectis, basi fuscescentibus, 240—400 mmm.
longis. Ascus sphaeroideus, circa 830 mmm. diam. Sporae 8:nae,
ellipsoideae, hyalinae, circa 20 mmm. longae.

Hab. in foliis Pruni Padi in Mustiala.

96 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Fam. IV. Hysteriaceae Cord.

CONSPECTUS GENERUM.

A. Sporae bacillari-filiformes, subhyalinae.
(Scolecosporae. )
*Sporae filiformes ascum subaeqvantes.
+ Perithecia subsphaeroidea .
+ 7 Perithecia horizontaliter elongata.
+ Perithecia subcarbonacea, conchiformia,
labiis acutissimis conniventibus
+--+ Perithecia membranacea, applanata
777 Perithecia verticaliter elongata, subclavata,
rima nulla vel obsoleta . BNA
** Sporae_ bacillares, asco aliases bre-
viores . SO Pe pet ar ini ney
B. Sporae ovoideo-oblongatae, septato-muri-
formes.
a. Sporae hyalinae. (Hyalodictyae) .
b. Sporae fuligineae. (Phaeodictyae)
C. Sporae ovoideo-oblongatae vel fusoideae,
3—pluriseptatae.
a. Sporae hyalinae. (Hyalophragmiae.)
* Perithecia subcoriacea me Reads
** Perithecia carbonacea, eee anguste
rimosa. . See ei ay ys le
b. Sporae iieicene., (Phaeophragmiae. )
* Labia peritheciorum Le sae dein
subdistantia . 7,
** Labia peritheciorum ARS ar fy con-
mvyenua =... :
D. Sporae ovoideae vel obiAnathe: hopes
hyalinae, raro fuscidulae .
E. Sporae sphaeroideae vel fusoideae, ery
ces, hyalinae. (Hyalosporae).

Ostropa.
Lophium.
Lophodermium.
Acrospermum.
Hypoderma.

Gloniopsis.
Hysterographium.

Diachaena.

Gloniella.

Hysterium.
Mytilidion.
Glonium.

Schizothyrium.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 97

CXVII. Ostropa Fr. Karst. Myc. Fenn. II, p. 30.

Paraphyses tenuissimae.
1: Ostr. cinerea (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 231.

CXVII. Lophium Fr.

Syn. Lophidium Karst. Myc. Fenn. Il, p. 33.

Perithecia verticalia, .conchiformia, compressa, submembra-
nacea, fragilia. labiis acutis, clausa, demum rima longitudinal an-
gustissima dehiscentia, tandem varie dittracta.

1. L. mytilinellum Fr.

Syn, Lophidium mytilinellum Karst. Myc. Fenn.
II, p. 247.

2. L. mytilinum (Pers.) Fr. Syst. Myc. II, p. 593.

pyu. ysterium mytilinum Pers. Syn.-p: 97.

Perithecia subpedicellata, sursum dilatata, transversim striata,
atronitentia. Asci cylindracei, breviter et crassiuscule stipitati, longit.
140—160 mmm., crassit. 9-10 mmm. Sporae 8:nae, filiformes,
18—20-guttulatae, hyalinae, longit. 120—140 mmm., crassit. 1,5—2
mmm.

Hab. in cortice et ligno Pini et Piceae. In Fennia forte
est lectum.

E crusta late effusa, nigra plerumqve emergit, in qva stipi-
tellus passim delitescit.

CXIX. Lophodermium Chev. Par I, p. 436.

Statum spermogonicum plerumqve sistunt Leptostro-
mata.

1. L. hysterioides (Pers.) Sacc. Syll. II, p. 791.

Syn, Lophodermium xylomoides (DeC.) Chey.
Karst. Myc. Fenn. Il, p. 243. |
Hab. in foliis aridis Crataegi coccineae et Sorbi
Aucupariae in Fennia australi et media.

2. L. maculare (Fr.) De N. Karst. Myc. Fenn. U, p. 244.

Hab. in toto territorio freqvens.

3. L. melaleucum (Fr.) De N. Ister. p. 40.

Syn, Hysterium melaleucum Fr. Syst. Myc. Il,

pe. 5b82.
7

98 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Perithecia hypophylla, innata, ellipsoidea, laevia, nigra,
labiis subconniventibus albis. Asci clavati, subsessiles. Sporae
filiformes, luteolae, longit. 65 mmm., crassit. 3 mmm.

Hab in folus Vaccinii Vitis-idaeae alicubi in Fen-
nia, ni fallimur.

,Folus subdeterminate albicantibus innascitur, omnino su-
perficiale apparet, sed revera epidermide plane cohnata tectum,
opacum, primo depressum, dein linea prominente carinatum, de-
mum rima longitudinali alba rumpens, apicibus obtusis.”

4. DL. Oxycocci (¥r.) Karst. Myc. Fenn. II, p. 244.

E Mustiala et Raumo cognitum. —

5, L. pinastri (Schrad.) Chev. Karst. Myc. Fenn. II, p.
242.

6. L. juniperinum (Fr.) De N.. Karst. Myc. Fenn. I,
p. 243. ,

7. DL. arundinaceum (Schrad.) Chev. Karst. Myc. Fenn.
{I, p. 242.

Spermogonium sistit Leptostroma hysterioides f.
graminicolum DeN.

Var. culmigenum (Fr.) Karst.

Syn. Lophodermium culmigenum Karst. Fung.
Spetsb: p. 96. Sacc. Syll. I, p. 795. | |

Perithecia innata, ellipsoideo-oblongata, prominentia, laeyia,
nigra, demum disco pallido, ellipsoideo aperta.

Hab. ad culmos graminum siccos e. g. Airae, Poae
alpinae, Catabrosae, Hierochloae, Festucae,
Glyceriae in tota Fennia et Lapponia.

* LT. apiculatum (¥r.) Karst.

Syn, Lophodermium apiculatum Dub. Hyst. p
Migersaces Oy, bb p. 791.

Perithecia innata, emergentia, oblongata, striata, atra, utro-
qve apice mucrone terminata. Fructificatio ut in typo, sed asci
cylindracei, abrupte stipitati, longit. 66 mmm. ,

Hab. in foliis graminum, e. g Calamagrostidis, in
Fennia australi.

8. LL. caricinum (Desm. et Rob.) Dub. Hyst. p. 47.

Syn. Hysterium caricinum Rob. in Herb. Desm.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 99

14 Not., 1847, p. 180. — Status spermogonicus: Leptostroma
emrserm un: lr.

»Perithecia maculae exaridae, pallidae innata, epidermide
tecta, sparsa, ovalia, utringve acutiuscula vel obtusa, plana, atra,
opaca, minutissime tuberculata, demum disco pallido aperta, la-
biis tenuibus, 0,4—0,6 mm. longa, 0,2 mmm. lata. Asci cla-
vati, deorsum attenuati basiqve nodulosi, longit. 7)—S80 mmm.,
crassit. 6—8 mmm. Sporae bacillari-filiformes, rectiusculae, mi-
nutissime guttulatae, hyalinae, longit. 40—50 mmm., crassit. 1
mmm. Paraphyses filiformes, simplices vel bifidae, apice circi-
natae.”

Hab. in foliis exsiccatis calamisqve Caricum yariarum.
Spermogonia in agro Mustialensi pluries. obseryata.

9. LL. herbarum (Fr.) Fuck. Symb. Myc. Zweit. Nachtr.
_p.. dU.
syn. Aporia herbarum (Fr.) Dub. Karst. Myc. Fenn.
MS 244)

CXX. Acrospermum Tod. Karst. Myc. Fenn. II, p. 33.

1. Acr. compressum Tod. Karst. Myc. Fenn. Il, p. 33.

CXXI. WHypoderma DeC. Karst. Myc. Fenn. II, p. 32.

1. HH. conigenum (Pers.) Cook. Handb. p. 712.

Syn. Hysterium conigenum Pers. Syn. p. 102.

Perithecia erumpentia, labiis albicantibus latiuscule hiantia,
ellipsoidea vel elongata, pusilla, nitida. Asci clavati, longiuscule
stipitati, longit. 90—100 mmm., crassit. 12—14 mmm. Sporae
8:nae, bacillari-fusoideae, saepe curvulae, pluriguttulatae, hyali-
nae, longit. 20-22 mmm., crassit. 2,5—3 mmm. Paraphyses
filiformes, sursum curvatae. |

Hab. in sqvamis strobilorum Pini sylvestris putre-
scentibus. In Mustiala semel haud rite evolutum lectum.

2. H. virgultorum De C. Flor. Fr. 6, p. 165.

syn. Hysterium Rubi Pers. Syn. -p. 100. — Status
spermogonicus: Leptostroma yvyirgultorum Sacc. var.
Rubinum Karst.

Perithecia gregaria, subinnata, subparallela, raro flexuosa

100 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

elongata vel lanceolata, acuta, laevia, nitida, nigra, demum hian-
tia. Asci clavato-oblongati, longe stipitati, longit. 90 mmm.,
crassit. 9 mmm. Sporae 8:nae, fusoideo-elongatae, obtusiusculae,
rectae vel leniter curvatae, 1-septatae, 2-guttulatae, hyalinae,
longit. 21 mmm., crassit. 3 mmm. Paraphyses filiformes.

Hab. in sarmentis emortuis Ruborum. Spermogonia in
sarmentis Rubi arctici prope Mustiala obvia.

3. HH. commune (¥r.) Dub. Karst. Myc. Fenn. I, p. 240.

In Mustiala, Helsingforsia, Ulfsby, Kola legimus.

4. H. scirpinum DeC. Karst. Myc. Fenn. II, p. 240.

CXXII. Gloniopsis De N. Pir. [ster. p. 23. Sacc. Syll. Il, p. 772.

Perithecia carbonacea, erumpenti-superficialia, elongata vel
linearia, rima longitudinali dehiscentia, atra. Asci paraphysati,
suboctospori. Sporae ovoideae vel oblongatae, pluriseptato-muri-
formes, hyalinae.

Pe wvyormis (Kr.) Sacc. Syll. Ik p. 773:

Syo. Hysterium biforme Fr. Syst. Myce. If, p.o82:

Perithecia superficialia, elongata, subflexuosa, atra, labiis
laevibus, disco lineari constrictis. Asci cylindracei, breviter stipitati,
longit. 80-90 mmm., crassit. 1O—12 mmm. Sporae 8:nae, inor-
dinate monostichae vel subdistichae, ovoideae, antice crassiores,
rotundatae, initio cribrose guttulatae. dein 3-septatae, ad sep-
tum medium constrictae, qvandoqve septulo uno alteroyve longi-
tudinali, hyalinae, longit. 14 mmm., crassit. 7—8 mmm. — Sper-
matia in peritheciis junioribus sphaeriaeformibus minutissima,
oblongata, hyalina, longit. 4 mmm., crassit. 1 mmm.

Hab. in ligno denudato Quercus, Betulae, Pyri ete.

Perithecia dimorpha intermixta, alia hysterina oblongata,
recta vel sigmoidea, alia minora sphaeriaeformia.

Var. provecta Karst. in Hedw. 1884, n:o 2, p. 19.

A typo differt sporis majoribus, nempe 20—24 mmm. longis
et 9—10 mmm. crassis, ad septum medium non constrictis ascis-
qve oblongatis crassioribus (longit. 90 mmm., crassit. 27 mmm.).

‘Hab. in ligno denudato Quercus in regione Aboénsi.

CXXUI. Hysterographium Cord. Karst. Myc. Fenn. I, p. 31.
1. H. Fraxini (Pers.) De N. Karst. Myc. Fenn. II, p. 232.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 101

2. H. elongatum (Wahl.) Cord. Karst. Myc. Fenn. II, p. 231.

3. H. naviculare Karst. Symb. ad Myc. Fenn. VI, p. 37.

Perithecia superficialia, sparsa vel gregaria, oblongata, recta,
raro flexuosa, striatula vel sublaevia, subnitidula, atra, labiis tu-
midis, disco lineari, longit. circ. 1 mm. Asci clavati, longit. 107
mmm., crassit. 15—24 mmm. Sporae 8:nae, distichae, oblonga-
tae, 7-septatae, septo unico longitudinali, ad medium haud vel
lenissime constrictae, fuligineae, impellucidae, longit. 30 - 40 mmm.,
crassit. 10—13 mmm. |

Hab. in ramis.emortuis Pruni Padi prope oppidum Lap-
poniae Rossicae, Kola dictum.

An species homonyma Wallrothi Fl. Germ. n. 2,592 hue
pertineat, dubium est.

Var. Megalographa Anza.

Syn, Hysterium Megalographa Anzi Lich. Ven.
p. 172. Pseudographis elatina Rehm. Ascom. p. 25.
Hysterographium Megalographa Sacc. Syll. H, p.
WEL.

A typo sporis minoribus (82—40 mmm. longis, 8—13 mmm.
crassis) recedit.

Hab. in ligno salicino (pineo ?) ad Mustiala.

CXXIV. Dichaena Fr. Summ. Veg. Sc. p. 403. Sacc. Syll. I,
DeLee:

| Perithecia typice biogena, innato-erumpentia, irregulariter
ellipsoidea, coriaceo-membranacea, atra, rima longitudinali no-
tata, saepius in maculam atram dense aggregata. Asci elongati,
4—8-spori. Sporae oblongato-fusoideae, 2—pluriseptatae, typice
3-septatae, subhyalinae. — Status pycnidicus, ascophoro fre-
qventior, sistit Psilosporae Rab. species.

1. D. strobilina Fr. Summ. Veg. Sc. p. 40. Sacc. Syll.
eos ctl.

Perithecia gregaria, erumpentia, subirregularia, initio subro-
tundata, molliuscula, opace brunnea, dein nigra, rima longitudi-
nali dehiscentia. Asci suboctospori. Sporae fusoideae, leniter
curvae, 3-septatae, subinde 3-guttulatae, hyalinae, longit. 10—
13 mmm. — Pyenidium sistit Hendersoniam strobilti-
nam Curr.: stylosporis fusoideis, biguttulatis, hyalinis.

102 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Hab. in sqvamis conorum Abietum. Pycnidia per Fenniam
et Lapponiam freqventer obveniunt.

CXXV. Gloniella Sacc. Syll. Il, p. 765.

Perithecia emergentia, oblongata vel linearia, carbonacea,
atra, rima longitudinali dehiscentia. Asci typice 4—8-spori, pa-
raphysati. Sporae oblongatae vel fusoideae, 2—pluriseptatae, ple-
rumqve 3-septatae, hyalinae vel subhyalinae.

1. Gl. lapponica (Karst.) Sacc. Syll. If, p. 765.

Syn. Hysterium lapponicum Karst. Myc. Fenn.
II, p. 234.

eo Gl. eurta (Karst.) Sace. Syll. Tl) p. 966:

syn. Hysterium curtum Karst.” Myce. Fenn. dig.
230.

CXXVI. Hysterium Tod. pr. p. Karst. Myc. Fenn. II, p. 31.

Sporae 2—pluriseptatae, fuscae vel flavescentes.

* Sporae 35-septatae.

1. H. pulicare Pers. Karst. Myc Fenn. I, p. 233.

2. H. angustatum Alb. et Schw. Karst. Myc. Fenn. UI,
p. 233.

Crescit qvoqve in ligno Qvercus et Salicis ca-
preae. Ab hoc parum vel vix differunt: Hysterium Wall-
rownaa Dub, H. vulgare De N., H. fruti cum Saco ee
vix-visibile Gerard et H. versisporum Gerard.

** Sporae 5—pluriseptatae.

3. H. lenticulare Karst. Myc. Fenn. I, p. 235.

4. H. sphaerioides Karst. Myc. Fenn. Il, p. 234.

CXXVIH. Mytilidion Dub. Hyst. p. 62.

Syn. Lophium Karst. Myc. Fenn. II, p. 33.

1. M. aggregatum (De C.) Dub. Hyst. p. 22, t. 1, f. 3.

Syn. Hysterium aggregatum DeC. Flor. Frang.
VI, p. 168. |

Perithecia hinc inde aggregata, subparallela, mytiliformia,
carbonacea, atro-nitidula, basi setulis rigidulis, fuligineis (con-
stanter ?) cincta, rimula perangusta, vix 0,5 mm. longa. Asci

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 103

cylindracel, breviter stipitati, apice obtusati, longit. L20—150 mmm.,
crassit. 10 mmm. Sporae 8:nae, submonostichae, initio subdidy
mae, dein fusoideae, 3-septatae, ad septum medium leniter con
strictae, olivaceo-fuligineae, qvandoqve leculis extimis pallidiori-
bus, longit. 20—24 mmm, crassit. 6 —7 mmm.

~ Hab. in truncis putridis Pinorum in Lapponia.

Nudo oculo refert maculas nigras, irregulares, 4—10 mm.
longas, sub lente compositas e peritheciis perexiguis, convexis,
_compressis, dispositis secundum ligni fibras. Sub lente optima
observatur rima longitudinalis. F

Var. intricatissimum Karst, Fung. Fenn. atqve Sib. in
Meddel. af Soc. pro Faun. et Flor. fenn: II, 1884, p. 141.

Perithecia superficialia, sessilia, elongata, flexuosa, in cae-
spites rotundatos magnos (1—2 cm. lat.) varie connata, carbona-
cea, fragilia, subopaca, laeviuscula, atra, rimula angusta.

Hab. in cortice radicis Piceae excelsae in monte Hu-
denyaara par. Kuhmo (Edw. Wainio).

Forma memorabilis, My t. Karstenii Sace. *intricato
Karst. respondens, Specimina nostra sterilia.

2. M. decipiens (Karst.) Sacc. Syll. Il, p. 761.

Syn.. Lophium decipiens Karst. Myc. Fenn. Il, p, 246.

3. M. laeviusculum (Karst ) Sacc. Syll. I, p. 761.

Syn, Lophium laeviusculum Karst. Myc. Fenn. II,

4. M. Karstenit Sacc. Syll. U, p. 763.
Syn, Lophium mytilinum Karst. Myce. Fenn. I, p. 245.
Boream yersus usqve ad oppidum Kola procedit.

CXXVIII. Gonium Miihl. Karst. Myc. Fenn. I, p. 31.

Gl. lineare (Fr.) De N. Karst. Myc.Fenn. II, p. 287.
Gl. graphicum (Fr.) Dub. Karst. Myc. Fenn. HU, p. 238.
Gl. pygmaeum Karst. Myc. Fenn. II, p. 239.
Gl. excipiendum Karst. Myc. Feun. LU, p. 288.
Gl. striola (Fr.) Karst. Myc. Fenn. HU, p. 239.
Gl. strobilarium Karst.

Syn. Hysterium strobilarium Karst. in Hedw. 1883,
p. 42. Hyst. conigenum Karst. Myc. Fenn. I, p. 235.

EK Merimasku, Mustiala, Helsingforsia nobis visum.

NE ie

104 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, np. 6.

CXXIX. Schizothyrium Desm. Ann. Sc. nat. XI (1849), p. 360.
Sacc. Syll. II, p. 723.

Perithecia simplicia, subsuperficialia, subcarbonacea, appla-
nata vel convexula, minuta, rima longitudinali dehiscentia. Asci
erecti. Sporae 8:nae, ovoideae vel fusoideae, simplices, subhyali-
nae. — Labrella est genus analogum, sed stylosporeum.

1. Sch. Ptarmicae Desm. 17 Not., 1849, p. 35.

Syn. Labrella Ptarmicae Desm. Fr. Elench, I, p.
149,

Perithecia innata, rotundata vel ovoidea, nigra, subnitida,
0,2- 0,8 mm. diam. Asci cylindracei, subclavati, longit. 40 mmm.
Sporae ovoideae, hyalinae, longit. 10 mmm.

Hab. in caulibus foliisqve vivis Achilleae Ptarmicae
prope Mustiala.

PO SEES

Il.
PeCUMYCETES),

CONSPECTUS FAMILIARUM.

Fam. Il. Helvellaceae Fr.
Apothecia superficialia, subinde erumpenti-superficialia, ex-
cipulo ceraceo vel carnoso.
Fam. Ul. Bulgariaceae Fv..

Apothecia superficialia, excipulo gelatinoso, dein subcorneo
vel cartilagineo.

Fam. I. Dermateaceae Karst.
Apothecia superticialia vel erumpenti-superficialia, excipulo
coriaceo vel corneo.

Fam. IV. Phacidiaceae Fr.

Apothecia immersa, raro erumpenti-superficiala, excipulo
corneo- vel subcarbonaceo-membranaceo, tenuissimo, rimose aut
valvatim hiascente, saepius obliterato vel subnullo, hymenio
(disco) placentaeformi latera excipuli non vestiente.

Fam. V. Gymnoascaceae Barn.

Apothecia excipulo omnino carentia, ex ascis parallele sti-
patis, sub cuticula matricali nascentibus efformata.

*) Discomycetes ad normam methodi naturalis sunt dispositi.

106 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Fam. I. Helvellaceae Fr.

Subfam. I. Helvelleae Sacc.

Apothecia verticalia, stipitata, capitata, peltata, clavata, mi-
trata vel pileata. Majores vel mediocres.

CONSPECTUS GENERUM.

‘A. Sporae bacillares vel filiformes, simplices vel septatae, hya-

linae.
* Apothecia carnosa.
+ Apothecia capitato-compressa . .° . . . Spathulea.
Tepounetia peltain... °. . Oy, . a udomia
** Apothecia carnoso-ceracea, capitata. . . Vibrissea.

B. Sporae elongatae 2—pluriseptatae, hyalinae Geoglossum.
C. Sporae simplices, hyalinae, sphaeroideae,
ovoideae vel fusoideae.
* Apothecia clavata.

qeapotiecia lacte: colorata,. . 2 \.\.. 2. aiiboules
+7 Apothecia nigricantia. . . . Microglossum.
** Apothecia clavato-pileata, vileate vale mi-
trata.
+; Apothecia gyrosa.
= Apothecia subconoidéa. °°) > Moreheia:

++ Apothecia bullato-inflata. . . . . . . Gyromitra
+7 Apothecia sublaevia.
+ Apothecia conoidea .. . LT ee ret sana

+ + Apothecia mitrato-lobata, fee a) Je) bap, belts

Subfam. Il. Pezizeae Fuck.

Apothecia horizontalia, cupulata vel applanata, saepe pri-
mitus conniventi-clausa, rarissime effusa, excipulo carnoso vel
ceraceo,

A. Apothecia carnosa vel carnoso-ceracea, ut plurimum maju-
scula. Sporae simplices, rarissime spurie tenuiter unisepta-
tae, hyalinae, magnae.

P. A. Karsten,

*Asci a disco non vel vix erumpentes. Non
fimicolae.
+ Apothecia semper aperta, explanata.
+ Apothecia rhizinis fulta
+ -+ Apothecia non rhizinis fulta.
Q Sporae non spurie septatae.
OO Sporae spurie septatae ;
yy Apothecia cupulata vel Ayarneen
conniventi-clausa.
+ Apothecia glabrescentia . . PCED E
-++ -+- Apothecia pilosa, setosa vel tomentosa.
Q Apothecia basi tomento radicanti vestita
00 Apothecia’ non basi tomento radicanti ve-
stita .

initio

** Asci a disco facillime erumpentes discum-
qve exasperantes. Plerumqve fimicolae.
+ Sporae hyalinae, simplices.
+ Apothecia glabra.
QSporae 8:nae. Apothecia mediocria.
OO Sporae numerosae, rarissime 8:nae.
thecia exigua.
+--+ Apothecia setosa
+7 Sporae simplices, fuligineae a ioldsccuian
-+ Sporae in asco liberae . ae
+--+ Sporae in sacculo proprio inclusae .
B. Apothecia ceracea, minuscula vel exigua.
Sporae minutae, rarissime majusculae.
* Contextus excipuli subbyalinus vel laeti-

Apo-

color.
+ Apothecia glabrescentia, subinde pilosula.
= apothecia e Sclerotio orta. . .°. .

+--+ Apothecia non e Sclerotio orta.
O Apothecia cupulata vel disciformia.
§Sporae simplices, subinde spurie tenuiter
septatae, hyalinae.
a. Apothecia flexuosa, aeruginascentia .
8. Apothecia regularia, non aeruginascentia.

cc. Sporae minutae .

tevisio atque synopsis Ascomye. fenn.

Rhizina.
Discina.
Peltidium.
Peziza.
Plectania.

Humaria.

Ascophanus

Ryparobius.
Lasiobolus.

Ascobolus.
Saccobolus.

Sclerotinia.

Chlorosplenium.

Helotium.

108

88. Sporae pro ratione majusculae.
§$ Sporae 2—pluriseptatae, cylindraceae .
00 Apothecia cylindraceo- vel clavato-turbi-
nata aut tuberculiformia.
§ Sporae sphaeroideae, majusculae .
§§ Sporae oblongatae vel elongatae, vulgo fu-
soideae.
« Apothecia clavato-turbinata.
rae majusculi rae
8 <Apothecia irregularia, dabercultinena: Spo:
rae minutae .
+7 Apothecia pilosa vel petica)
+ Apothecia ut plurimum duriuscula.
physes filiformes
- + Apothecia tenera. Rania ape gran-
diusculae, apice acutae vel acutatae aut
saltem attenuatae . :
** Contextus excipuli plus minus 5 alone
Apothecia sessilia. raro brevissime stipitata.
(Mollisieae Karst.)
+ Apothecia glabrescentia.
-+-Sporae filiformes, hyalinae, simplices vel
spurie septatae .
+ + Sporae oblongatae, See el Gaeilaece:
simplices vel spurie tenuiter septatae.
0 Apothecia cupulato-discoidea
00 Apothecia obconoidea .
+7 Apothecia setulosa aut ile) conta,
phoro insidentia.
-+ Apothecia subiculo insidentia .
++ Apothecia setulosa .
(Scutula,

Asci et spo-

Para-

Tromena).
Fam. I. Welvellaceae Fr.

I. Spathulea Fr.

Syn. Spathularia Pers. Karst. Myc. Fenn. I, p. 6. Sacc.

1. Sp. clavata (Schaetf.) Karst.

Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Pezicula.
Belonidium.

Pithya.

Allophylaria.

Clibanites.

Lachnella.

Lachnum.

Gorgoniceps.

Mollisia.
Coronellaria.

Tapesia.
Pirottaea.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 109

Syn. Elvella clavata Schaeff. Fung. Icon t. 149.
Spathularia flavida Pers. Karst. Myc. Fenn. I, p. 27.
Spathularia clavata Sacc. Mich. VI, p. 77.

If. Cudonia Fr. Karst. Myc. Fenn. IJ, p. 5.

1. C. circinans (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 25.
Syn. Leotia circinans Pers. Cook. Mycogr. f. 172.

III. Vibrissea Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 5.

1. V. truncorum (Alb. et Schw.) Fr. Karst. Myce. Fenn. I,
p. 26.

IV. Geoglossum Pers. Karst. Myce. Fenn. I, p. 7.

1. G. glutinosum Pers. Karst. Myc. Fenn: I, p. 30.
2. G. hirsutum Pers. Karst. Myc. Fenn. I, p. 31.

3. G. glabrum Pers. Obs. Myc. II, p. 61.

Syn. Clavaria ophioglossoides Bull. Champ. t. 372.
Geoglossum glabrum Fr. Syst. Myc. I, p. 488. Cook.
Mycogr. f. 9. Geoglossum difforme Karst. Myc. Fenn. I,
Pa.ol, pr. Pp: .

Apothecia gregaria, sicca, nigricantia. Clavula glabra, sub-
canaliculata, opaca, atra, 3—6 cm. alta. Stipes elongatus, tenax,
punctato-sqvamosus, subinde glaberrimus. Asci clayati, apice
attenuati, longit. 95—100 mmm. (pars sporif.), crassit. 20—24
mmm. Sporae 8:nae, conglobatae, bacillares, rectae vel leniter
curvulae seu flexuosae, brunneae, 3—7-septatae, longit. 55—90
mmm., crassit. 5—T7 mmm. Paraphyses filiformes, apice incras-
satae, articulis 4 ultimis subsphaeroideis vel ovoideis, fuligineis.

Hab. in graminosis ad terram per totam Fenniam et Lap-
poniam.

4. G. difforme Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 31 pr. p.

Apothecia gregaria, laevia, glabra. subviscosa, jove sereno
sicca, opaca, atra. Clavula difformis, compressa, torta, obtusa,
circiter 6 cm. alta. Stipes brevis. Asci clavati, apice attenuati.
Sporae 8:nae, conglobatae, leniter curvulae, longit. 85—110 mmm.
Paraphyses filiformes, superne flexuosae dilutioresqve.

Hab. in graminosis ad terram in agro Mustialensi.

110 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6.

V. Mitrula Fr. Karst. Myc. Fenn I, p. 6.

1, M. phalloides (Bull.) Sace. Mich. VI, p. 76.

Syn. Clavaria phalloides Bull. Champ. t. 465, f. 3.
Mitrula paludosa Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 28.

Var. pachyceps Karst. in Hedw. 1883, p. 17.

A typo recedit apotheciis caespitosis, clavula crassiori, ro-
tundato-ovoideae, 3—5 mm. alta, 1—2 mm. crassa, obscuriore
nec non loco natali.

Hab. supra acus Pini sylvestris putrescentes, tomento
effuso (an alieno ?) insidens, prope Borg’, m. Junio.

2. M. gracilis Karst. in Hedw. 1883, p. 17.

Apothecia sparsa, fragilia, glabra, admodum gracilia. Cla-
vula forma varia, ut plurimum oblongato- vel rotundato-ovoidea,
obtusa, sicca aurantio-brunnea, 1—2 mm. alta. Stipes filiformis,
aeqvalis, flexuosus, incarnatus, circiter 2 cm. altus. Asci lanceo-
lato-elongati, longit. G0—85 mmm., crassit. 5-6 mmm. Sporae
8:nae, distichae vel obliqve monostichae, fusoideae, rectae, guttu-
latae vel eguttulatae, longit. 8—12 mmm., crassit. 2 mmm. Pa-
raphyses filiformes. Gelatina hymenea hyalina.

Hab. in Hy pnis emortuis prope pagum Knjiascha Maris Albi,
m. Aug.

Medium tenet locum inter Mitrulam elegantem Berk.,
a qva fere tantum clavula crassiori sporisqve angustioribus dif-
fert, et Mitrulam phalloidem (Bull.), qva omnibus partibus
gracilior.

3. M. cucullata (Batsch.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 28.

4. WM. viridis (Pers.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 29.

Syn. Helote viridis Hazsl. Rendhagyé Réggombak.

VI. .Microglossum Sacc. Consp. gen. Disc. vp. 2.

Apothecia clavata vel oblongata, nigricantia. Sporae sim-
plices, fusoideo-elongatae, hyalinae.

1. M. atropurpureum (Batsch.) Karst. :

Syn. Clavaria atropurpurea Batsch. El. f. 47. Geo-
glossum atropurpureum Pers. Obs. Myc. t.? f. 5. Fr.
Syst. Myc. I, p. 490. Cook. Mycogr. f. 16. Mitrula glabra
Karst. Myc. Fenn. I, p. 30.

P. A. Karsten, Revisio atqne synopsis Ascomye. fenn, 111

VU. Morchella Dill. Karst. Myc. Fenn. I, p. 7.

1. M. esculenta (Linn.) Pers. Syn. Fung. p. 618.

Syn. Phallus esculentus Linn. Morchella escu-
lenta Fr. Syst. Myc. Il, p. 6, pr. p. Sverg. Svamp. t. LIV.

Pileus ovoideus, basi adnatus, costis firmis in areolos ana-
stomosantibus, areolis subqvadrangulis, plerumqve livido-fuligineus,
mox fuscus vel fuliginosus, siccus brunneus. Asci cylindracei,
crassit. 15 mmm. Sporae monostichae, ellipsoideae, eguttulatae,
longit. 20—26 mmm., crassit. 10 mmm. Paraphyses filiformes,
sursum incrassatae.

Hab. ad terram in regionibus elevatioribus in Fennia saltem
australi.

2. M. conica Pers. Cnamp. comest. p. 257.

Syn. Morchella esculenta 0 conica Fr. Syst. Mye.
feo Morchella esculenta Karst. Myc, Kenn.: 1, p32.

VUI. Gyromitra Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 7.

1; 6G. esculenta (Pers.) Fr. Karst. Myc, Fenn. 1p. ao:

») *)

Pe°G. curtipesEr.'. Karst. Myce. Fenn. I, p. 30.

IX. Verpa Fr.

Apothecia stipitata, clavato-pileata. Pileus conoideus, nec
inflatus vel lobatus sublaevis, margine stipiti adpresso. Sporae
ellipsoideae, simplices, hyalinae. Paraphyses filiformes.

tee Morchéelluia’ Fr: Syst: Myc. UH, p. 24.

Var. fennica Karst

Pileus campanulatus, sublaeyis, demum (siccus) scrobicula-
tus, leviter carnosus, livido-fuscus, vix 10 mm. altus et latus.
Stipes aeqvalis, laevis, albidus, rufo-maculatus, tomentellus, 3
em. altus. Asci cylindracei, crassit. 20-25 mmm. Sporae 8:nae,
obliqve monostichae, ellipsoideae, simplices, eguttulatae, hyalinae,
longit. 20--23 mmm., crassit. 11—18 mmm. Paraphyses filifor-
mes, apice incrassatae.

Hab. in locis silvarum declivibus inter folia Betulae in
regione Mustialensi, m. Majo.

i712 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IJ, n. 6.

Satis qvoque cum Verpa conica, a qva pileo subtus
stipiteqve albido vel pallescente recedunt, conveniunt specimina
nostra juvenilia.

X. Helvella Linn. Karst. Myc. Fenn. I, p. 7.

1. Hi. infula Schaeff. Karst. Myc. Fenn. I, p. 34.

2. HH. tacunosa Afz. Karst. Myc. Fenn. 7 pe 3d.

3. H. elastica Bull. Karst. Myc. Fenn. I, p. 35

4. H. fistulosa Alb. et Schw. Consp. p. 299.

Pileus planiusculus, subumbilicatus, repandus, demum de-
flexus, livido-fuligineus, subtus laevis, incarnato-rosellus, circiter
3 cm. latus. Stipes fistulosus, debilis, subundulatus, laevis, sur-
sum incrassatus, carneus, 6--8 cm. longus, 5—8 mm. Crassus.
Asci cylindracei. Sporae ellipsoideae, 2-guttulatae, longit. circiter
20 mmm., crassit 10 mmm. Paraphyses filiformes, fuscidulae,
apice obtusae et 7—9 mmm. crassae.

Hab. in silvaticis udis muscosis. In paroecia Paltamo a cl.
QO. Loénnbohm lecta.

b- et, atra Konig. Flor, Isl: p. 20,

Syn. Helvella pezizoides Karst. Myc. Fenn. I, p.
36. Helvella atra Cook. Mycogr. f. 167.

6. H. macropus (Pers.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 37.

Syn. Peziza helvelloides Cook. Mycogr. f. 190.

Fig. 188 Mycographiae Cookei Helvellam macropo-
dem non vel pessime exponit.

Me nizing tt. Karst. Myc, Penn, Ie pos:

1. Rh. inflata (Schaeff.) Karst.

Syn. Elvella inflata Schaeff. Fung. t. 153. Phal-
lus acaulis Batsch. Elench. p. 129. Helvella acaulis
Pers. Syn. p. 614. Rhizina undulata Fr. Karst. Myc. Fenn.
Ip, ob.

XII. Discina Fr. Summ. Veg. Sc. p. 348.

Apothecia ceracea, substipitata. Cupula semper aperta, ap-
planata, subundulata, subimmarginata, demum glabrescens. Asci
cylindracei. Sporae monostichae, ellipsoideae vel sphaeroideae,
simplices, hyalinae. Paraphyses filiformes.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomyc. fenn. 113

A. Sporae ellipsoideae. (Ku-Discina Sacc.)

1. D. perlata Fr. Summ. Veg. Sc. p. 348.

Syn. Peziza perlata Karst. Myc. Fenn. I, p. 39.

2. PD. umbilicata Karst.

Syn. Peziza umbilicata Karst. Myc. Fenn. I, p. 55.
Cook. Mycogr. f. 258.

3. D. olivaceo-pallida Karst.

Syn. Peziza olivaceo-pallida Karst. Myc. Fenn. I,
p. 58.

b. Sporae sphaeroideae. (Discaria Sacc.)

4. D. trachycarpa (Curr.) Karst.

Syn. Peziza trachycarpa Curr. Karst. Myc. Fenn. I,
p. ol.» Cook: ‘Mycogr. f. 257.

XIE, Peltidium Kalchbr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 9.

1. P. lignarium Karst. Hazsl. Rendhagyé Roggombak, f. 3.
Syn. Peltidium oocardii Kalchbr. Karst. Myc. Fenn.
I, p. 84.

XIV. Peziza Dill. pr. p.

pyar eeziza Karst..Myc. Fenn. 1p. 8, pr. _p.

Apothecia glabrescentia, saepissime pruinosa vel subtuber-
culosa.

A. Apothecia haud byssiseda.

* Sporae ellipsoideae.

; Apothecia stipitata, leviter albotomentosa, epithecio cocci-
neo vel aurantio. Sporae oblongato-ellipsoideae vel ellipsoideae,
maximae. (Microstoma Bernst. Plectania Fuck. pr. p. Leucoloma
Fuck. pr. p.)

1. P. hiemalis (Bernst.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 44.

Syn. Peziza mirabilis Borszcz. Fung. Ingr. p. 61,
fey. Cook, Mycogr. f. 98. Sclerotinia bae¢¢ata, Puck,
Symb. p. 331. Sclerotinia hiemalis Fuck. Symb. Myc.
Zweit. Nachtr. p. 65.

2. P. coccinea Jacqu. Karst. Myc. Fenn. I, p. 43.

Syn. Plectania coccinea Fuck. Symb. p. 324. Pe-
ziza coccinea Cook. Mycogr. f. 95.

114 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II. n. 6.

3. P. rutilans Fr. Karst.\ Myc, Wenn: 1, p. 45.

+7 Apothecia stipitata, farinaceo-sqvamulosa vel nuda. epi-
thecio fusco vel rufo. Sporae ellipsoideae.” (Geopyxis Fr.)

4. P. bulbosa (Hedw.) Nees Syst. f. 289.

Syn, Octospora bulbosa Hedw. Muse. II, p. 34, t. X,
f. 6. Peziza bulbosa Fr. Syst. Myc. II, p. 57. Cook. Mycogr.
t..1989. Helvedla solitaria, 1; Karst;.Mye Renn. 1 ap. or.

+77 Apothecia subsessilia, subverticaliter dimidiata vel incisa,
farinacea vel furfuracea, ochracea vel subferruginea. (Otidea Fuck.)
5. P. caligata Nyl. Karst. Myc. Fenn. I, p. 40.

Species bona, a seqvente toto coelo diversa. Cupula saepe
integra.

6. P. onotica Pers.

Syn. Pieziza onotica Cook. Mycogrf,210)(Fexiee
leporina *P.,onotica Pers. . Karst.. Myc..Menn. I, pa4e

* P. auricula Schaeff. Cook. Mycogr. f. 213.

Syn. Peziza leporina Karst. Myc. Fenn. I, p. 41.

Peziza auricula Schaeff. Icon. t. 156 pr. p. fere tan-
tum sporis majoribus a Peziza onotica Pers. differt ideoqve
ut subspecies vel varietas ejusdem consideranda est. Peziza le-
porina Batsch. Cook. Mycogr. f. 211 paraphyses habet apice
curvatas atqve e Fennia nondum nota.

++77 Apothecia subsessilia, integra, cupulata, saepe obliqva,
contorta s. cochleata, pruinosa vel farinacea, rarissime flocculosa,
numqvam daurantiaca. (Plicaria Fuck. pr. p., Pustularia Fuck.,
Jochlearia Cook., Tarzetta Cook.) |

7. P. abietina Pers. Karst. Myc. Fenn. I, p. 40.

6.02. cochleaia Bull, Champ. 4. 154, 4.02)

Syn. Peziza umbrina. Pers. Obs. I, p..j/i, Pen eo-
phieatace ambrina Fr. Syst... Myc: 1, pp) pogseer

chleata Cook. Mycogr. f. 212. Otidea cochleata Fuck.
Symb. p. 329.

Apothecia caespitosa, sessilia, contorta, umbrina, pruinosa,
3—10 cm. lata. Asci cylindraceo-clavati. Sporae 8:nae, ellipsoi-
deae, 2-guttulatae, laeves, hyalinae. longit. circiter 15 mmm., crassit.
circiter 8 mmm. Paraphyses filiformes, sursum levissime incrassatae.

Hab. in umbrosis frondosis subhumidis ad terram prope
Mustiala.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 115

9. P. alutacea Pers. Syn. p. 638.

Syn. Peziza cochleata @ P.alutacea Fr. Syst.
Myce. Il, p. 50. Pez. alutacea Cook. Mycogr. f. 214.

Apothecia subsessilia, contorta, alutaceo-albida, epithecio
concolori vel pallescente fuligineo, 6—8 cm. lata. Asci cylindra-
ceo-clavati. Sporae 8:nae, ellipsoideae, leniter asperulae, longit.
12—14 mmm., crassit. 6—7 mmm. Paraphyses filiformes, paucae.

Hab. supra corticem trunci Salicis capreae in silva
Haarankorpi prope Mustiala, m. Sept. .

10. P. badia Pers. Karst. Myc. Fenn. I, p. 56.

Syn. Plicaria badia Fuck. Symb. Myc. p. 327. Pez.
badia Cook. Mycogr. f. 226.

11. P. plumbea Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 57.

12. P. Syrjensis Karst. Symb. ad Myc. Fenn. III, p. 55.

Apothecia sessilia, urceolata, margine integerrimo, laevia,
subfurfuracea, flava, fundo in olivaceum vergente, altit. et latit.
fem.

Supra terram arenosam prope Mustiala, m. Sept.

13. P. echinospora Karst. Myc. Fenn. I, p. 54.

Syn. Peziza echinospora Cook. Mycogr. f. 247. P1i-
caria echinospora Rehm. Ascom. n:o0 507.

14. P. vesiculosa Bull. Karst. Myc. Fenn. I, p. 52.

Syn, Pustularia vesiculosa Fuck. Symb. p, 329.
Peziza vesiculosa Cook. Mycogr. f. 242.

* P. isochroa Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 53.

** P. cerea Sow. Karst. Myc. Fenn. I, p. 54. ;

Syn. Peziza cerea Cook. Mycogr. f. 244. Pustula
ria cerea Rehm. Ascom. n:o 201.

Verisimiliter varietatem P. vesiculosae sistit.

15. P. repanda Pers. Karst. Myc. Fenn. I, p. 54.

Syn. Peziza Stephensoniana Ellis (sec. Rehm).
Pustularia repanda Rehm. Ascom. Lojk. p. 3.

16. PP. pustulata (Hedw.) Pers. Syn. p. 646.

Syn. Octospora postulata Hedw. Muse. II, t. 6, f.
A Plicaria pustulata Fuck. Symb. p. 327. Rehm. Ascom.
no 552, Peziza pustulata Fr. Syst. Myc. II, p. 55. Cook.
Mycogr. f. 298. Peziza assimilata Karst. Myc. Fenn. I,
pe 52:

116 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

17. P. perforata Karst. Myc. Fenn. I, p. 56.

18. WP. sylvatica Karst. Myc. Fenn. I, p. 52.

Syn. Peziza sylvatica Cook. Mycogr. f. 250.

19. P. carbonaria Alb. et Schw. Karst. Myc. Fenn. I,
p. 42.

Syn. Pustularia carbonaria Rehm. Ascom. n:o 702.

20. P. cupularis Linn. Karst. Myc. Fenn. I, p. 41.

Syn, Pustularia cupularis Fuck. Symb. p. 328.

21. P. violacea Pers. Karst. Myc. Fenn. I, p. 57.

Syn. Plicaria violacea Fuck. Symb. p. 327.

22.02. wmitans; Karst. Myc. Benn: A, . p;-D8:

23. P. deerrata Karst. Myc. Fenn. I, p. 49.

!

+7777 Apothecia sessilia, cupulata vel depressa, subinde
irregularia, demumqve expansa flocculoso-pruniosa, subfarinacea
vel nuda, majora vel saepius minora, plus minusve in auran-
tiacum vergentia. (Aleuria Fuck., Leucoloma Fuck pr. p.)

24. P. aurantia Muell. Karst. Myc. Fenn. I, p. 43.

Syn. Aleuria aurantia Fuck. Symb. p. 325. Peziza
aurantia Cook. Mycogr. f. 203.

25. P. ollula Karst. in Hedw. 1883, p. 163 et Symb. ad
Myc. Fenn. XIII, p. 5.

Apothecia carnosa, sparsa, sessilia, e sphaeroideo urceolata,
subregularia, nuda seu subfarinacea, margine integerrimo, primi-
tus qvasi sqvamulis minimis adpressis fuscis crenulato, aurantiaca
vel albido-aurantiaca, 1 cm. alta et lata. Asci cylindracei, longit.
180—195 mmm., crassit. 10O—12 mmm. Sporae 8:nae, monosti-
chae, sphaeroideo-ellipsoideae vel subellipsoideae, laeves, eguttula-
tae, longit. 9—15 mmm., crassit. 8—9I mmm. Paraphyses nume-
rosae, apicem versus leviter incrassatae (2—3 mmm.), hyalinae,
nonnumqvam superne dilute lutescentes.

Hab. in locis arenosis deustis prope Mustiala, m. Julio.

26. P. exsul Karst. in Hedw. 1883, p. 41.

Syn. Peziza ollaris Karst. Pez. et Asc. p. 9. Fung.
Fenn. exs. n:o 142. Monogr. Pez. p. 117. Nyl. Obs. Pez. p. 11.
Fy, Syst. Myc. IL, p. 68 (saltem pr. p.).

Apothecia sessilia, nuda vel marginem versus albido-pubescen-
tia, hemisphaerica, demum planiuscula, epithecio aurantiaco-luteo,
extus dilutiora, latit. 6—12 mm. Asci cylindracei, crassit. 11—

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. TEE

12 mmm. Sporae 8:nae, ellipsoideae, laeves, longit. 14—19 mmm.,
crassit. 11—12 mmm.

Hab. supra terram inter muscos e Fennia meridionali in
Lapponiam usqve.

A proximis: Pez. luteo-nitente Berk. et Br. sporis
majoribus paraphysibusqve hyalinis, Pez. aurantia Vahl. spo-
ris laevibus paraphysibusqve hyalinis et Pez. ollari Cook.
Mycogr. f. 56 sporis brevioribus recedit.

27. BP. euchroa Karst. Myc. Fenn. I, p. 46.

28. P. semtimmersa Karst. Myc. Fenn. I, p. 45.

Syn. Peziza semiimmersa Cook. Mycogr. f. 46.

Zo. 2. merdaria Fr: Klench. ) I,. p. 11.

Syn. Peziza canina Karst. Myc. Fenn. I, p. 49. Cook.
Mycogr. f. 73, 74 et 231.

30. P. obnupta Karst. Myc. Fenn. I, p. 47.

Syn. Peziza obnupta Cook. Mycogr. f. 230.

31. P. conyrex Karst. Symb. ad Myc. Fenn. IV, p. 186.

Apothecia conferta, tenuiuscula, sessilia, e concavo planiu-
scula, orbicularia, mutua pressione flexuosa, glabra, aurantio-lutea,
latit. circiter 5 mm. Asci cylindracei, jodo non tincti, longit.
160—170 mmm., crassit. 14—15 mmm. Sporae 8:nae, obliqve
monostichae, ellipsoideae, utrinqve attenuatae vel subacutatae,
uniguttulatae, granulato-asperulae, hyalinae, longit. 22—24 mmm.,
crassit. 11—12 mmm. Paraphyses filiformes, simplices, inarticu-
latae, crassit. circiter 2 mmm., apice clavato crassit. 4—6 mmm.

Hab. supra terram humoso-arenosam prope Mustiala, m.
Sept.

32. P. intermixta Karst. Myc. Fenn. I, p. 46.

Ad Humariam melalomam (Alb. et Schw.) nutat.

ao. P. deformis Karst. Myc. Fenn. I, p. 47.

Syn. Peziza deformis Cook. Mycogr. f. 69.

a4. P. Roumegueri Karst. in Grev. 1878, n:o 42, p. 64.

Apothecia gregaria, sessilia, carnosa, orbicularia, plana, nuda,
aurantiaco-lutea, extus margineqve distincto, membranaceo, tenui,
erecto pallidiora, latit. 3—4 mm. Asci cylindracei, longit. circi-
ter 240 mmm., crassit. circiter 12 mmm. Sporae 8:nae, monosti-
chae, fusoideo-oblongatae, 2-guttulatae, laeves, hyalinae, longit.
24—27 mmm., crassit. 9 mmm. Paraphyses sat numerosae, sim-

118 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IL, n. 6.

plices, apice curvatae, clavatae, dilute aurantio-fulvae, ope jodi
coerulescentes. )

Hab. supra terram humosam in Tammela, m. Majo et
Junio.

Paraphysibus solis jodo coerulescentibus statim dignoscenda.
Cum Peziza fusispora Berk. in Hook. Journ. 1846, p. 5.
Cook. Mycogr. f. 32 partibus internis satis convenit.

** Sporae sphaeroideae. (Crouania Fuck.)

35. P. modesta Karst. Myc. Fenn. I, p. 64.

Syn. Peziza modesta Cook. Mycogr. f. 383.

36. P. convexella Karst. Myc. Fenn. I, p. 64.

Syn. Peziza convexella Cook. Mycogr. f. 35.

37. P. Nylanderi Karst. in Hedw. 1884, n:o 2, p. 8.

Syn. Peziza Polytrichi Nyl. Obs. Pez. p. 22. Karst.
Monogr. Pez. p. 121 et Myc. Fenn. I, p. 62.

A Peziza Crouani Cook. Mycogr. f. 17 apotheciis mi-
noribus sporisqve asperulis differre videtur.

38. P. astroidea Hazsl. Cook. Mycogr. f. 49.

Syn. Peziza leucoloma Karst. Myc. Fenn. I, p. 68.

Specimina nostra sporis vulgo non exacte sphaeroideis,
longit. 12-13 mmm., crassit. 10 mmm., differe videntur. Para-
physes (desunt in icone Cookei) numerosae, filiformes, 2 mmm.
crassae, apice curvatae, 3 mmm. crassae.

39. P. Knjdschensis Karst.

Syn. Crouania Knjaschensis Karst. in Hedw. 1884,
neo. Si pi2!

Apothecia sparsa, sessilia, primitus hemisphaerica, demum
expansa, subnuda, epithecio aurantio-luteo, extus dilutiora, latit.
circiter 1 cm. Asci cylindracei, usqve ad 250 mmm. longi, 14—
15 mmm. crassi. Sporae 8:nae, monostichae, sphaeroideae, lae-
ves, guttulatae vel plasmate in globulos diviso, diam. 12—15
mmm. Paraphyses copiosae, filiformes, apice vix incrassatae, cur-
vatae, hyalinae, crassit. circiter 2 mmm.

Hab. supra terram prope pagum Knjischii Maris albi, m.
Aug. , |

Pezizae Crouani Cook. affinis.

B. Apothecia byssiseda. (Pyronema Car.)

40. P. omphalodes Bull. Karst. Myc. Fenn. I, p. 48.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. L¥9

41. P. Thuemenii Karst. in Thuem. Mycoth. univ. n:o 126.

Syn. Peziza Thuemenii Cook. Mycogr. f. 64.

Apothecia subiculo denso tomentoso albido insidentia, dense
gregaria, saepe confluentia, primitus obconoidea, demum expla-
nata, in stipitem brevissimum crassum attenuata, epithecio plano-
concavo, margine tenui, membranaceo, crenulato, extus subgra-
nulosa, primo tota pallida, mox flava vel citrina, deorsum pal-
lescentia, latit. 1—3 mm. Asci cylindracei, jodo haud_ tincti,
longit. 140 mmm. (pars sporif.), crassit. 12—14 mmm. Sporae
8:nae, monostichae, ellipsoideae vel oblongatae, uniguttulatae,
hyalinae, longit. 22—24. mmm., crassit. 8—10 mmm. Paraphyses
filiformes, apice leviter incrassatae et curvulae.

Hab. supra muscos, acus corporaqve alia prope Mustiala
loco umbroso pineti Syrjaas, m. Sept.

XY. Plectania Fuck. Symb. p. 323 pr. p. Karst.

Syn. Pseudoplectania Fuck. Symb. p. 324 pr. p.
Rhizopodella Cook. Scypharia Quél. pr. p. Lachnea
Pace, pr. Pp.

Apothecia stipitata vel sessilia, carnosa, basi plus minusve
comata, majuscula. Sporae ellipsoideae vel sphaeroideae, simpli-
ces, hyalinae.

1. Pl. nigretla (Pers.) Karst.

Syn. Peziza nigrella Pers. Karst. Myc. Fenn. I, p.
61. Cook. Mycogy. f. 120. Pseudoplectania nigrella Fuck.
Symb. p. 324.

XVI. Humaria Fuck. Symb. Myc. p:).o2L) pr;) p-

Syn. Ciliaria Qvél., Scutellaria, Sepultaria,
Neottiella et Sphaerospora Cook, Lachnea Sace.
Consp. gen. Disc. p. 4 pr. p.

- Apothecia sessilia, carnosa, subcupulata, initio conniventi-
clausa, setosa vel pilosa, cellulis excipuli subvesiculosis. Sporae
simplices, sphaeroideae, ellipsoideae vel subfusoideae.

* Sporae ellipsoideae vel oblongatae. (Eu-Humaria Sacc.)

1. H. subhirsuta (Schum.) Karst.

Syn Peziza subhirsuta Schum. Karst. Myc. Fenn. I,
p. 6d.

120 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

2. HH. fraudans Karst.

Syn. Peziza fraudans Karst. Myc. Fenn. I, p. 65.

3. HH. laeticolor Karst.

Syn. Peziza laeticolor Karst. Myc. Fenn. I, p. 66.

4. H. abundans Karst.

Syn. Peziza abundans Karst. Myc. Fenn. I, p. 67.

5). H. praecox Karst.

Syn. Peziza praecox Karst. Myc. Fenn. I, p. 67.

6. H. melaloma (Alb. et Schw.) Karst.

Syn. Peziza melaloma Alb. et Schw. Karst. Myce.
Fenn. I, p. 66. Cook. Mycogr. f 67. Pyronema melalo-
mum Fuck. Symb. p. 319.

7. H. hemisphaerica (Wigg.) Fuck. Symb. p. 322.

Syn. Peziza hemisphaerica Karst. Myc. Fenn. I, p.
68. Cook. Mycogr. f. 115.

* H. gregaria Rehm. Ascom. n:o 6 (1869).

Syn. Peziza hemisphaerica Wigg. var. proximella
Karst. Monogr. Pez. p. 125 (1869). Peziza gregaria Cook.
Mycogr. f. 123. Sepultaria gregaria Karst. Fung. Fenn.
et Sibiric. p. 145.

Apothecia gregaria sessilia, hemisphaerica, concava, mar-
gine inyoluto, demum aperta, difformia, repanda, brunnea, pilis
rigidis, fasciculatis, concoloribus, articulatis, strigose deusissime-
qve obsita, epithecio livido-fusco, demum pallidiore, 1—3 mm.
lata. Asci cylindracei. Sporae 8:nae, oblongato-ellipsoideae, sub-
inde asperulae, longit. 14—22 mmm., crassit. 8—11 mmm. Pa-
raphyses filiformes, apice paullo incrassatae. Pili fasciculati, sim-
plices, rigidi, breves, articulati, fusci.

8. HH. scutellata (Linn.) Fuck. Symb. p. 321.

Syn. Peziza scutellata Karst. Myc. Fenn. I, p. 70.
Cook. Mycogr. f. 131. Scutellinia scutellata Karst. in
Medd. af Soc. pro Faun. et Flor. Fenn. 11, 1884, p. 145.

9. H. umbrata (Fr.) Rehm. Ascom. n:o 456.

Syn. Peziza umbrata Karst. Myc. Fenn. I, p. 69.
Cook. Mycogy. f. 137.

10. H. oligotricha Karst.

Syn, Peziza oligotricha . Karst. Myc. Fenn. I
a eis

)

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 121

11. H. articulata Karst.

Syn. Peziza articulata Karst. Myc. Fenn. I, p. 72.

12. HH. fulvescens (Nyl.) Karst.

Syn. Peziza fulvescens Nyl. Karst. Myc. Fenn. I,
pe (2.

** Sporae sphaeroideae. (Sphaerospora Sacc.)

13. &H. brunnea (Alb. et Schw.) Karst.

Syn. Peziza brunnea Karst. Myc. Fenn. I, p. 75. Cook.
Mycogr. f. 126, a.

14. H. trechispora (Berk. et Br.).

Syn. Peziza asperior Nyl. Karst. Myc. Fenn. I, p.
75. Cook. Mycogr. f. 51. Peziza trechispora Cook. Mycogr.
f 129. Leucoloma asperior Rehm. Ascom. n:o 3.

XVII. Ascophanus Goud.

Apothecia carnosula, sessilia, scutellato-cupulata, glabra.
Sporae simplices, ellipsoideae, hyalinae.

1. Asc. carneus (Pers.) Boud. Mem. p. 60, pl. 12, f. 48, 49.

Syn. Peziza carnea Karst. Myc. Fenn. I, p. 60. Asco-
phanus saccharinus Boud. Mem. p. 6.

2. Asc. granulatus (Bull.) Speg. in Sacc. Michelia, I,
pi 2ad.
Syn, Peziza granulata Bull. Karst. Myc. Fenn. I,
peat. |

3. Asc. difformis Karst.

Syn. Peziza difformis Karst. Myc. Fenn. I, p. 60.

4. Asc. cinereus (Crouan) Boud. Mem. p. d9, pl. Hl, f. 37.

Syn. Peziza cinerea Karst. Myc. Fenn. I, p. 59.

d. Ase. albicans (Fuck.)

Syn. Peziza albicans Karst. Myc. Fenn. I, p. 59.
Cook. Mycogr. f. 234.

6. Ase. granuliformis (Crouan) Boud. Mem, p. 55.

Syn. Peziza granuliformis Karst. Myc. Fenn. I, p. 50.

teerosc..cinerelius Karst.

Syn, Peziza cinerella Karst. Myc. Fenn. I, p. 51.

8. Asc. minutellus Karst. |

Syn. Peziza minutella Karst. Myc. Fenn. I, p. 51.

122 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica I, n. 6.

XVIII. Ryparobius Boud. Mem.

Syn. Pezizula Karst. Myc. Fenn. I, p. 9.

Apothecia exigua.

I. Eu-Ryparobius Karst. Apothecia tota glabra.

1. R. crustaceus (Fuck.) Rehm. Ascom. n:o 52.

Syn. Pezizula crustacea Karst. Myc. Fenn. I, p. 81.

2. Rk. polysporus Karst.

Syn, Pezizula polyspora Karst. Myc. Fenn. I, p. 82.

3. RR. Cesatii (Carest.) Karst.

Syn. Pezizula Cesatii Karst. Myc. Fenn. I, p. 83.

Il. Pezizula Karst. Apothecia margine setulosa.

4. BR. asteriscus Karst.

Syn. Pezizula asteriscus Karst. Discom. nov. in
Notis. ur Sallsk. pro Faun. et Flor. Fenn. Forh. XII, 1874, p. 446.

XIX. Lasiobolus Sacc. Consp. Gen. Disc. p. 8.

Apothecia setosa vel pilosa, ceteroqvin (pariter ac asci et
sporae) ut in Ascophano.

1. LZ. stercoreus (Pers.) Karst.

Syn. Pezizastercorea Pers, Karst. Myc. Fenn. I, p.
70. Peziza coprinaria Cook. Mycogr. f 149. Conf. Hedw.
Hesanaico2s pls. < -

2. DL. eqvinus (Miill.) Karst.

Syn. Peziza eqvina Mill. Karst. Myc. Fenn. If, p. 72.
Lasiobolus papillatus Sacc. Consp. Gen. Disc. p. 8.

* [), pilosus (Fr.) Sace. Consp. Gen. Disc. p. 8.

Syn. Peziza eqvina y pilosa (Fr.) Karst. Myc. Fenn.
Tp. fe:

3. L. hirtellus Karst.

Syn. Peziza hirtella Karst. Myc. Fenn. I, p. 74.

4. L. avicularius Karst.

Syn. Peziza avicularia Karst. Myc. Fenn. I, p. 74.

XX. Ascobolus Pers. pr. p. Karst. Myc. Fenn. I, p. 8, pr. p.

Sporae in asco liberae.

1. Asc. furfuraceus Pers. Karst. Myc. Fenn. I, p. 76.
2. Asc. carbonarius Karst. Myc. Fenn. 1, p. 76.

3. Asc. crenulatus Karst. Myc. Fenn. I, p. 77.

P. A Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 123

4. Asc. viridis Curr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 77.
5. Asc. glaber Pers. Karst. Myc. Fenn. I, p. 78.
A Saccobolo Kerverni (Crouan) diversissimus.

6. Asc. immersus (Pers.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 79.
7. Asc. hyperboreus Karst. Myc. Fenn. I, p. 80.

8. Asc. lapponicus Karst. Myc. Fenn. I, p. 80.

9. Asc.? rufopallidus Karst. Myc. Fenn. I, p. 81.

XXI. Saccobolus Boud.

Sporae 8:nae, in asci apice sacculo proprio arcte inclusae.
1. S. depauperatus (Berk. et Br.) Rehm. Ascom. Lojk. p. 31.
Syn. Ascobolus Kerverni Karst. Myc. Fenn. I, p. 78.
2. SS. versicolor Karst.

Syn. Ascobolus versicolor Karst. Myc. Fenn. l, p. 79.

XXII. Sclerotinia Fuck. Symb. p. 530.

Syn. Rutstroemia Karst. Myce. Fenn. I, p. 12 pr. p.

Apothecia stipitata, cupulata. Cupula cyathoidea, infundi-
buliformis vel concava, glabra vel subglabra, carnoso-ceracea, te-
nuis, pallida vel spadicea, e sclerotio orta. Sporae 8:nae, oblon-
gatae vel ellipsoideae, simplices, hyalinae, vulgo eguttulatae, mi-
nores vel mediocres (pro ratione).

1. Sel. tuberosa (Hedw.) Fuck. Symb. p. 331.

Syn. Rutstroemia tuberosa Karst. Myc. Fenn. I,
ie. Ue):

2. Sel. Libertiana Fuck. Symb. p. 331.

Syn. Peziza Sclerotiorum Ib. Crypt. Ard. n:0 326.
Peziza Sclerotii Fuck. in Bot. Zeit. 1861, n:o 35. Rut-
stroemia homocarpa Karst. Myc. Fenn. I, p. 107. Scle-
rotinia ciborioides Rehm. Ascom. n:o 107. Peziza
sclerotioides E. Rehm Entw. der Pez. ciborioides. Scle-
rotinia Trifoliorum Erikss. Conf. J. Eriksson Om Klof-
verrotan et Frank Krankh. Pflanz. II, p. 538.

3. Sel. Curreyana (Berk.) Karst.

Syn, Rutstroemia Curreyana Karst. Myc. Fenn.
bp a

ay

4. Sel. adusta Karst. L® MUA,

m"
iy
ee “ ie \

124 Acta Societatis pro Fauna et Fiora Fennica II, n. 6.

Syn, Rutstroemia adusta Karst. in Notis. ar Sallsk.
pro Faun. et Flor. Fenn. Forhandl. XUI, 1874, p. 448.

Apothecia e margine sclerotii, foliis innati, superne cum
epidermide nigrefacta concreti, forma et magnitudine valde varii,
enata, stipitata, pallida. Cupula concava, sicca subfurfurella,
latit. circiter 0,7 mm. Stipes sat tenuis, subaeqvalis, latitudine
cupulae vix longior. Asci apice obtusi, deorsum pedetentim atte-
nuati, jodo non coerulescentes, longit. 52—54 mmm., crassit. 6—7
mmm. Sporae 8:nae, obliqve monostichae vel subdistichae, fusoi-
deo-oblongatae vel fusoideo-elongatae, rectae, simplices, hyalinae,
longit. 6—8 mmm., crassit. circiter 2 mmm. Paraphyses sat
numerosae, gracilescentes.

Hab. in folis Betulae emortuis aridis, m. Maji, prope
Mustiala.

XXIII. Chlorosplenium Fr, Karst. Myc. Fenn. I, p. 11.

1. Chl. versiforme (Pers.) De N. Karst. Myce. Fenn. I,
p. 102.

2. Chl. lividum (Alb. et Schw.) Karst.

Syn. Peziza versiformis b. livida Alb. et Schw.
pela. kr) Syst: Myc. I, (p..131. Pez versiformis ian
grescenti-olivacea Weinm. Hym. et Gast. Ross. p. 467.
Chlorosplenium nigrescenti-olivaceum Karst.
Symb. ad Myc. IX, p. 56. Rutstroemia bulgarioides
(Rab.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 105.

3. Chl. aeruginosum (Oed.) De N. Karst. Myc. Fenn. I,
p. 103.

4. Chl. aeruginascens (Nyl.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 105.

5. Chl. aeruginellum Karst. Myc. Fenn. I, p. 104.

XXIV. Helotium Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 12 pr. p.

Syn. Pseudohelotium Fuck. Symb. p. 298. Peziza
Fuck. Symb. p. 306. Helotium Fuck. Symb. p. 312 pr. p.
Phialea Karst. Monogr. Pez. p. 102 pr. p.

Apothecia glabrescentia.

A. Cupula convexa vel plana.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 125

* Apothecia stipitata vel subsessilia.

;Sporae spurie tenuiter septatae vel guttulis praeditae.
Apothecia firmula. (Calycella Fr.)

1. H. fructigenum (Bull.) Fuck. Symb. p. 314.

* H. virgultorum (Vahl.) Fr. Karst. Myc. Fenn. [, p.

109.

Du. El... Humuhi Karst) Mye.) Venn: 1; -p..112.

3. HH. seutula (Pers.) Karst..Myc. Fenn. I, p. 110.

Syn. Helotium virgultorum (Vahl.) var. scutula
(Pers.) Rehm. Ascom. n:o 56.

4. H. salicellum Vr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 113.

5. Hf. pallescens (Pers.) Fr. Karst. Myce. Fenn. I, p. 114.
6. H. parile Karst. Myc. Fenn. I, p. 115.

7. H. albellum (With.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 116.

syn. Pezizella Avellanae Fuck: Symb. p, 299.

8. H. discretum Karst. Myc. Fenn. I, p. 116.°

9. Hf. herbarum (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 117.

10. HH. cruentatum Karst. Myc. Fenn. J, p. 139.

11. H. subferrugineum Nyl. Obs. Pez. p. 42.

Apothecia subferruginea vel testaceo-pallida, discoidea, plana
aut interdum demum convexiuscula, latit. circiter 2—3 mm. Sti-
pes concolor, breviusculus (altit. circiter 1 mm. vel brevior, sub-
inde fere 3 mm.). Asci crassit. 9—10 mmm., obturaculo jodo
levissime coerulescentes. Sporae ellipsoideae vel oblongatae, sim-
plices, longit. 15—21 mmm., crassit. 4,5-—6,5 mmm.

Hab. ad corticem et ignum denudatum vetustum Ribis ru-
briet Ribis alpini prope Helsingforsiam et Aboam, autumno
— vere,

Colore obscuriore a seqvente discrepat.

12. H. sublenticulare Fr. Nyl. Karst. Myce. Fenn. I, p. 118.

13. H. citrinum (Hedw.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 120.

Var. subnuiveum Karst. (n. var.).

Apothecia tota subnivea.

Hab. in ligno betulino prope Mustiala.

14. H. uliginosum (Fr.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 121.

15. H. conformatum Karst. Myc. Fenn. I, p. 124.

16. H. epiphylium Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 122.

17. HH. kermesinum Fr. (Karst. Myc. Fenn. I, p. 123.

126 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Ad Onegam lacum, prope Pertnayolok, et in Mustiala, m.
Aug. et Sept., lectum.

18. H. Vasaénse Karst. Myc. Fenm. I, p. 125.

+ 7 Sporae simplices, eguttulatae. Apothecia tenella. Cupula
ut plurimum valde convexa, subtus concava. Stipes ut plurimum
longiusculus et subaeqvalis. (Pelastea Fr. pr. p. Karst.)

19. - ff. conigenum .(Pers.)./Fr.. -Karstay Myce: Glenn: Aysp:
126.

20. HH. rhodoleucum Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 128.

21. H. amenti (Batsch.) Fuck. Symb. p. 313. Karst. Myc.
Fenn. I, p. 128.

22. H. culmigenum Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 129.

23. Hl. alniellum (Nyl.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 129.

24. H. pileatum Karst. Myc. Fenn. I. p. 130.

25. H. procerum Karst. Myc. Fenn. I, p. 130.

26. HH. macilentum Karst.

Syn. Rutstroemia macilenta Karst. Myc. Fenn. J,
p. 108.

27. HH. epigaeum Karst. in Notis. ur Sallsk. pro Faun. et
Flor. Fenn. Forh. XIII, 1874, p. 449.

Apothecia sparsa, ceracea, stipitata, glabra, flava. Cupula
plano-convexa, subtus concava, sat tenuis, latit. circiter 0,8 mm.
Stipes diametrum cupulae aeqvans. Asci cylindraceo - clavati,
apice jodo haud vel vix coerulescentes, longit. circiter 86 mmm.,
crassit. circiter 10 mmm. Sporae 8:nae, in parte asci supe-
riore distichae vel subdistichae, fusoideo-oblongatae, rectae,
simplices, subeguttulatae, hyalinae, longit. 13—14 mmm., crassit.
4—5 mmm. Paraphyses filiformes, sat numerosae, gracilescentes,
apicem versus incrassatae.

Hab. supra terram nudam prope Mustiala m. Sept.

Ad priorem proxime accedit.

28. H. gracilipes Karst.

Syn. Rutstroemia gracilipes Karst. Symb. ad Myce
Fenn. III, -p._56.

Apothecia sparsa, stipitata, glabra. Cupula concava, sicca
convexa, alutacea vel rufescens, latit. circiter 3 mm. Stipes deor-
sum attenuatus, subflexuosus, pallidior, gracillimus, maxima parte
terrae immersus, altit. circiter 1 em. Asci cylindracei, apice jodo

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 127

dilute coerulescentes. longit. circiter 120 mmm. (pars. sporif.),
crassit. 11—12 mmm. Sporae 8&:nae, monostichae, ellipsoideae vel
sphaeroideo-ellipsoideae, guttulis duabus, apicalibus, exiguis prae-
ditae, longit. 14— 20 mmm., crassit. 9—11 mmm. Paraphyses
filiformes, graciles.

Hab. in terra humosa prope Mustiala, m. Sept.

29. H. petasatum Karst. Myc. Fenn. I, p. 131.

30. H. subtile Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 131.
31. H. abacinum (Fr.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 132.
a

2. HH. proximellum Karst. Myc. Fenn. I, p. 133.
33. H. juniperinellum Karst. Myc. Fenn. I, p. 133.
34. H. acuum (Alb. et Schw.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 147.
** Anothecia sessilia, tenera. Sporae guttulatae, rarissime
spurie _tenuiter septatae aut eguttulatae. (Pseudohelotium Fuck.)
HH. separabile Karst. Myc. Fenn. I, p. 118.
H. citrinulum Karst. Myc. Fenn. I pu is?:;
HT, lutisedum Karst. Myc. Fenn. I, p. 125.
il
H

cela

. trabinellum Karst. Myc. Fenn. I, p. 126.
. nectriella Karst. Symb. ad Myc. Fenn. XVI, p. 148.
i aliocia gregaria, vel sparsa, subinde confluentia, sessilia,
convexa, subimmarginata, ceracea, incarnata, glabra, latit. circiter
0.3 mm. Asci clavati, longit. 33—45 mmm., crassit. circiter 7
mmm. Sporae 8:nae, distichae, elongatae, longit. 6---7 mmm.,
erassit. 1.5—2 mmm. Paraphyses filiformes, apice incrassatae,
vulgo haud bene discretae. —

(

oo oo ww
“1

©

Hab. ad caules aridos Solani tuberosi in Mustiala,
m, Sept.

AO. HH. immarginatum Karst. Myc. Fenn. I, p. 127.

Al. HH. pulvinatum Karst. Myc. Fenn. I. p. 140.

42. HH. pineti (Batsch.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 142.

Syn. Pseudohelotium pineti Fuck. Symb. p. 298.

43. H. granulosellum Karst. Myc. Fenn. I, p. 142.

44. FH. hyalinum (Pers.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 144.

Syn. Pseudohelotium hyalinum Fuck. Symb. p. 298.

45. H. vitreolum Karst. Myc. Fenn. I, p. 145.

46. H. xylitum Karst. Myc. Fenn. I, p. 144.

AT. HH. albohyalinum Karst. Myc. Fenn. Jf, p. 146.

48. HH. turgidellum Karst. Myc. Fenn. I, p. 150.

128 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

49. HH. punctoideum Karst. Myc. Fenn. I, p. 151.

Syn. Pezizella punctoidea Rehm. Asc. n:o 162.

50. LH. leucellum Karst. Myc. Fenn. I, p. 151.

51. H. microspis Karst. Myc. Fenn. I, p. 152.

52. H. incertum Karst. Symb. ad Myc. Fenn. X, 1882, p. 66.

Apothecia gregaria vel sparsa, sessilia, plana vel convexa,
glabra, margine subtiliter ciliato, cinereo-albida vel pallida (epi-
thecio), circiter 0,5 mm. lata. Asci clavato-cylindracei, apice atte-
nuati jodoqve haud vel vix coerulescentes, longit. circiter 50
‘mmm., crassit. circiter 6 mmm. Sporae 8:nae, elongatae, rectae,
obligve monostichae vel subdistichae, iongit. 8—12 mmm., crassit.
1,5—2 mmm. Paraphyses haud bene discretae.

Hab. in foliis siccis Caricis pallescentis ad Mu-
stiala, m. Julio.

53. H. Sed: Karst. in Notis. ur Sallsk. pro Faun. et Flor.
Fenn. Foérh. XIU, 1874, p. 446.

Apothecia sparsa vel subgregaria, sessilia aut distincte sti-
pitata. Cupula planiuscula immarginata, luteo-rubella, sicca sub-
aurantiaca, mollia, sicca cornea, glabra, latit. 0,3—0,5 mm. Asci
crassule clavati, deorsum in pedicellum pedetentim attenuati,
apice obtusissimi, jodo haud coerulescentes, longit. 100—110
mmm., crassit. 18—20 mmm. Sporae 8:nae, distichae, ellipsoi-
deae, massa minute granulosa foetae, simplices, eguttulatae, hya-
linae, longit. 17—21 mmm., crassit. 9—10 mmm. Paraphyses
filiformes, ramosae, sat confertae, graciles.

Hab. in Sedo acri putrido prope Mustiala, m. Sept.

B. Cupula concava, tenuis. Sporae guttulatae, raro spurie
tenuiter septatae.

* Apothecia stipitata. (Phialea Fr. Cyathicula De N.)

54. H. luteovirescens (Desm.) Karst. in Hedw. 1883, p. 164.

Syn, Helotium subolivaceum Karst. in Not. ur
Sillsk. pro Faun. et Flor. Fenn. Forh. XII, p. 449. Peziza
luteovirescens Desm. Crypt. France. II, n:o 1541 et XIX.
Not. nio 85. Cenangium luteovirescens DeN. Disc.
D:/o1,

Apothecia sparsa, stipitata, glabra, olivaceo-pallida. Cupula
concaya, latit. circa 1 mm. Stipes filiformis, deorsum pedetentim
attenuatus, diametrum cupulae excedens. Asci conferti, cylin-

E.

dracei, infra

A. Karsten, Revisio-atque synopsis Ascomye. fenn. 129

pedetentim attenuati, obturaculo jodo dilute coeru-

lescente, longit. 110—140 mmm., crassit. 10—11 mmm. Sporae
8:nae, obliqve monostichae, fusoideo-oblongatae, simplices, 1—2-
guttulatae, rectae, hyalinae, longit. 12—-16 mmm., crassit, 5—6
mmm. Paraphyses parcae, gracillimae.

Hab: ad petiolos (A ceris?) putridos in Mustiala, m. Oct.

Urticae (Pers.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 133.

Ex Aboa, Mustiala et Hollola cognitum.

alo Beem @
Syn. C
SY eae sf
ato aaa
Sh Heed a

60. TH.
Syn. C
61...
G25 cH.

65... A.
ee Et
A ey of
68.
69a" ET.
fd contees 3 &
{0 Pome a4
(yo SS
(a neme sd
14
Pos 7.
ee E.

XXV. Pezicu

culmicola (Desm.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 134.
yathicula culmicola De N. Disc. p. 28.
caulicola (Fr.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 134.
dispersellum Karst. Myc. Fenn. I, p. 135.
clavatum (Pers.) Karst. Myc. Fenn, I, p. 185.
coronatum (Bull.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 136.
yathicula coronata De N..Disc. p. 28. /

- cyathoidewm (Bull.) Karst. Myce. Fenn. I, p. 136.
. insititium Karst. Myc. Fenn. I, p. 124.

. confine Karst. Myc. Fenn. I, p. 139.

. tigillare Karst. Myc. Fenn..I, p. 145.

. galbula Karst. Myc. Fenn. I, p. 140.

. lectissimum Karst. Myc. Fenn. I, p. 141.

. umprovisum .Karst. Myc: Fenn. I, p. 141.

. sauciellum Karst. Myc. Fenn. I, p. 143.

chrysostigma (Fr.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 148.
Apothecia sessilia.

. hymeniophilum Karst. Myc. Fenn. 1,; p..143;
. eurotioides Karst. Myc. Fenn. I, p. 146.

. micaceum (Pers.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 149.
. effugiens (Rob.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 149.
. tenuiculum Karst. Myc. Fenn. I, p. 149.

. deparculum Karst. Myc. Fenn. I, p.. 150.

. scrupulosum Karst. Myc. Fenn. I, p.. 152.

la Tul. Karst. Myc. Fenn. I, p. 13) pr be are
matella Karst. Myc. Fenn. I, p. 16.

Apothecia ceraceo-tenacella, sessilia yel brevissime stipitata,
subinde erumpentia, patellata, glabra. Asci oblongato-clavati,

9

130 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6.

obtusissimi, breviter et crassiuscule stipitati. Sporae 4—S:nae, sim-
plices vel septatae, oblongatae, tandem leviter fuscescentes, ma-
jusculae. Paraphyses filiformes. |

I. Eu-Pezicula Karst. Pezicula Sacc. Sporae sim-
plices, subinde demum uniseptatae.

1. P.? myrtillina Karst. Myc. Fenn. I, p. 165.

2. P.? uvidula Karst. |

. Syn. Helotium uvidulum Karst. Myc. Fenn, I, p. 12%.

De genere, cui adnumeranda, adhuec dubii haeremus.

ll. Dermatella Karst. Sporae 2—5-septatae.

3. P. Frangulae (Fr.) Fuck. Symb.

Syn. Dermatella Frangulae Karst. Myce. Fenn. cal
p. 209. |

4. P. eucrita Karst. Myc. Fenn. I, p. 166.

Syn. Dermatea abietina Auersw.

Hab. ad corticem et lignum Pini sylvestris et Piceae
excelsae circa Mustiala,.m. Sept.— Dec.

XXVI. Belonidium Mont. et Dur. Karst. Myc. Fenn. I, p. 15.

1. B. campanula (Nees.) De N. Karst. Myce. Fenn. I,

XXVII. Pithya Fuck. Symb. p. 317.

Apothecia ceracea, duriuscula, primo teretia vel clavaefor-
mia, demum explanata, subglabra. Cupula mox aperta, margine
acuto yix distincto, epithecio subplano. sci cylindracei, longis-
simi. Sporae 8:nae, perfecte sphaeroideae, simplices. Paraphyses
filiformes.

1. P. cupressina (Batsch.) Fuck. Symb. p. 317.

Syn. Peziza Cupressi Karst. Myc. Fenn. I, p. 65.

XXVIII. Allophylaria Karst. Monogr. Pez. p. 105 et Symb., ad
Myc. Fenn. I, (1870), p. 243.

Syn. Helotidium Sacc. Consp. Gen. Disc. p. 5.?
Apothecia tenella, clavato-turbinata, breviter stipitata, apice
planiuscula, subimmarginata, subceracea. Asci oblongato-clayati,

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomyc. fenn. - 131

pro ratione magni. Sporae 8:nae, oblongatae vel elongatae, gut-
tulis majusculis praeditae vel spurie tenuiter 1-septatae, maju-
sculae, hyalinae, pro ratione magnae.

te All. subliciformis Karst. Symb. ad Myc. Fenn. L p. 243.

Syn. Pezicula subliciformis Karst. Myc. Fenn. L
p. 164.

Ws All. clavuliformis Karst. Symb. ad Myc. Fenn. I, p. 243.

‘Syn. Pezicula clavuliformis Karst. Myc. Fenn. I
p- 164. :

3. All. biyssacea Karst. Symb. ad. Myc. Fenn. I, p. 243.

Syn. Pezicula byssacea Karst. Myc. Fenn. I, p. 165.

4.. All. pnyllophila (Desm.) Karst. |

Syn. Pezicula phyllophila Karst. Myc. Fenn. I
p67

?

?

XXIX. Clibanites Karst. Myc. Fenn. I, p. 14.
1. Cl. paradoxa Karst. Myc. Fenn. I, p. 167.

XXX. Lachnella Fr. Summ. Veg. Sc. p. 365.

Apothecia sessilia vel stipitata, duriuscula, tenacella, con-
caya vel planiuscula, pilosa, minuscula. Asci cylindraceo-clavati.
Sporae 8:nae, oblongatae vel elongatae, rarissime sphaeroideae,
simplices, rarissime spurie tenuiter uniseptatae, hyalinae.

I. Eu-Lachnella Karst. Sporae , oblongatae vel elongatae.

A. Apothecia stipitata. :

1. L. pygmaea (¥r.) Karst.

Syn. Helotium pygmaeum Karst. Myc. Fenn. I, p. 153.

2. L. ealycina (Schum.) Karst.

aon, Us Abies: Karst,

Syn. Helotium Abietis Karst. Myce. Fenn. I, p. 154.

4. LL. dryina Karst.

Syn. Helotium dryinum Karst. Myc. Fenn. I, p. 155.
5. L. distingvenda Karst.

Syn. Helotium distingvendum Karst. Myc. Fenn. I,
p. 156. ss
. 6. DL. cerina “Pers.) Karst.

Syn. Helotium cerinum Karst. Myc. Fenn. I, p. 156.
Dasyscy pha cerina Fuck. Symb. p. 305. Rehm. Asc. n:0 206.

132 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6.

7.. L. elegantula Karst.
Syn. Helotium elegantulum Karst. Myc. Fenn. [,
p: ID%.. . Fiske
B. Apothecia sessilia,
8. L. flammea (Alb. et Schw.) Fr. Summ. Veg. Sc. p. 865.
Syn. Helotium flammeum Karst. Myc. Fenn. I, p. 157.
9. DL. barbata (Kunz.) Fr. Summ. Veg. Se. p. 365.
Syn. Helotium barbatum Karst. Myc. Fenn. I, p. 158.
10. JL. corticalis (Pers.) Fr. Summ. Veg. Sc. p. 365.
Syn. Helotium corticale Karst. Myc. Fenn. I, p. 159.
11. LZ. albolutea (Pers.) Karst.
Syn. Helotium Bh ede Karst. Myc. Fenn. I, p. 160.
12. L. inqvilina Karst.
Syn. Helotium inqvilinum Karst. Myc. Fenn. I, p. 147.
13. L. papillaris (Bull.) Karst.
Syn. Helotium papillare Karst. Myc. Fenn. I. p. 160.
14. ZL. crispula Karst.
Syn.. Telotium crispulum Karst. Myc. Fenn. I, p. 161.
15. L. Carestiana (Rab.) Karst. .
Syn, Helotium Carestianum Karst. Myc. Fenn. [L
pe AGL: : |
Il. Lachnellula Karst. in Medd. af Soc. pro Faun. et
Flor, Fenn. 11 (1884), p. 138.
Sporae sphaeroideae.
Ai; 80s: Cbs" ‘ysophthalma (Pers.) Karst. ES
Syn. Helotium chrysophthalmum Karst. Myce.
‘Fenn. I, p. 155. Lachnellula chrysophthalma Karst.
in Medd. af Soc. pro Faun. et Flor. 11, p. 188 Pithya chry-
sophthalma Rehm.

XXXI. Lachnum Retz. pr. p. Karst. Myc. Fenn. I, p. 14. Conf.
Symb. ad Myc. Fenn. XVI, p. 148.

Syn. Lachnea Fr. pr. p. Karst. Monogr. Pez, p. 107,
‘nec Sace. Trichopeziza Fuck. Symb. p. 295, pr. p. Hya-
‘lopeziza Fuck. Symb. p. 297. Dasyscyp ha noe Symb.
p. 304; pr. p. Erinella Quél. pr. p.

1. L. niveum (Hedw.?) Karst. Myce. Fenn. I, p. 168.

2. LL. papyraceum Karst. Myce. Fenn. I, p. 169.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 133

Syn. Lachnea papyracea Karst. Symb. ad Myce. Fenn.
I, p. 249.

3. L. virgineum (Batsch.) Karst. Myce. Fenn. I, p. 169.

Syn. Lachnea virginea Karst. Symb. ad Myce. Fenn. I,
p. 249.

4. L. imbecille Karst. Myc. Fenn. I, p. 172.

Var. minusculum Karst. Symb. ad Myc. Fenn. I, p. 148
(1884). er |
Cupula 0,1—0,2 mm. lata, epithecio sublutescente. Asci
longit. 28—35 mmm., crassit. 3,5—4 mmm. Sporae filiformes, .
rectae, longit. 5-10 mmm., crassit. circiter 1 mmm. Paraphyses
o—6 mmm. crassae.

Hab. ad culmos graminum exciccatos in Mustiala, m. Julio.

). LL. bicolor (Bull.) Karst. Myc. Fenn.-I, p. 172.

Syn. Lachnea bicolor Karst. Symb. ad Myc. Fenn. I,
p. 249. Dasyscypha bicolor Fuck. Symb. p. 305.

6. L. callimorphum Karst. Myc. Fenn. I, p. 178.

7. L. acutipilum Karst. Myc. Fenn. I, p. 173.

Syn. Lachnea acutipila Karst. Symb. ad Myc. Fenn.
Ty pe 250.

8. L. mollissimum (Lasch.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 174.

_ Syn. Lachnea mollissima-Karst. Symb. ad Myc. Fenn.
, p- 251. Trichopeziza mollissima Fuck. Symb. p. 296.
9. L. pulverulentum (Lib.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 175.

Syn. Lachnea pulverulenta Karst. Symb. ad Myc.
Fenn. I, p. 250. Trichopeziza pulverulenta Fuck.
Symb. p.:297. Cyathigula pulverulenta DeN. Disc.
p27.

10. L. albotestaceum (Desm.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 175.

Syn. Lachnea albotestacea Karst. Symb. ad Myc.
Fenn. I, p. 250.

di. LL. sulphureum (Pers.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 176.

Syn, Lachnea sulphurea Karst. Symb. ad Mye. Fenn. I,
p. 251. Trichopeziza sulphurea Fuck. Symb. p. 296.

12. L. leucophaeum (Pers.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 177.

Syn, Lachnea leucophaea Karst. Symb. ad Myce.
Fenn. I, p. 251. Trichopeziza leucophaea Rehm. Asc.

WOO. o a

154 Acia Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

13. L. radians Karst. Myc. Fenn. I, p. 177.

Syn. Lachnea radians Karst. Symb. ad Myc. Fenn. I,
p: Zalt | .

14. L. calyculiforme (Schum.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 178.

Syn. Trichopeziza calyculaeformis Rehm. Asc. n:o 207.

15. LZ. clandestinum (Bull.) Karst: Myc. Fenn. I, p. 178.

Syn. Lachnea clandestina Karst. Symb. ad Myc. Fenn.
Lp. -20u. ; Py |
16. L. patens (Fr.) Karst. Myce. Fenn: I, p. 179.

Syn. Lachnea patens Karst. Symb. ad Myc. Fenn. I,
p. 250.. Trichopeziza patens Sacc. Mich. VU, p. 380.

17. L. fuscescens (Pers.) Karst.

Syn. Lachnum brunneolum (Desm.) Karst. Myc. Fenn.
I, p. 180.

18. L. nidulus (Schm. et Kunz.) Karst. Myc. Fenn. L, p. 181.

Syn. Lachnea nidulus Karst. Symb. ad. Myc. Fenn. I,
p. 201. Trichopeziza nidulus Fuck. Symb. p. 297.

19. L. relicinum (¥Fr.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 182.

Syn. Trichopeziza relicina Fuck. Symb. p. 296.
Asci clavati, apice jodo coerulescentes, longit. 70 mmm.,
crassit. 8 mmm. Sporae 8:nae, elongatae, rectae vel leniter
curvulae, longit. 15 mmm., crassit. 3 mmm. Paraphyses ascos
superantes, -apice acutatae.

20. L. badiellum Karst. Mye. Fenn. I, p. 182.

21. L, hystriculum Karst. Myc. Fenn. I, p. 182.

XXXII. Gorgoniceps Karst. Myc. Fenn. I, p. [5.

Syn. Apostemidium Karst. Myc. Fenn. I, p. 15. Vi-
brissea, sect. II. Sessiles, Phillips, On the genus Vibrissea in
Grey. 1881.

1. G. aridula Karst. Myc. Fenn. I, p. 185.

2, G. Guernisact (Crouan) Karst. Symb. ad Mye. Fenn. IX,
Pp, oor | he .
Syn. Apostemidium fiscella Karst. Myc. Fenn. I,
p. 186. Vibrissea Guernisaci Crouan in Ann.Se. nat. 1857,
tdV, dF. 24--96.: Phill: ‘On Vibrigp: 6)\'pi Il, £° lf
goniceps fiscella Sace. Cons. Gen. Disc. p. 7.

or

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomyce. fenn. 13:

XXXII. Mollisia (Fr.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 1.

Syn. Aleuriella Karst. Myc. Fenn. I, p. 15. Niptera
Karst. Monogr. Pez. p. 105. Fuck. Symb. p. 292, nec Fr. Py-
renopeziza Fuck. Symb. p. 293. Micropeziza Fuck. Symb.
p. 291. Trochila De N. pr. p. Karst. Monogr. Pez. p. 104.
Ceracella Karst. Monogr. Pez. p. 105.

1. M. ramealis Karst. Myc. Fenn. I, p. 187.

2. M. ventosa Karst. Myc. Fenn. I, p. 188.

* M. mediella Karst. Symb. XII in Medd. af Soc. pro Faun.
et Flor. Fenn. 9, 1883, p.- 111.

Apothecia sparsa, sessilia, convexa, margine solito flexuosa,
cinerea, sicca obscuriora, planiuscula, margine vulgo elevato, epi-
thecio ochraceo vel fulvo-albo, latit. 1—2 mm. Asci cylindraceo-
clayati, longit. 100—110 mmm., crassit. 6 mmm., obturaculo jodo
caerulescente. Sporae fusoideo-bacillares, plerumqve curvulae,
euttulatae, longit. 16—24 mmm., crassit. 2—3 mmm. Paraphy-
ses filformes.

Hab. ad culmos vetustos Phragmitis communis prope
Vasa.

Media qvasi inter Mollisia m ventosam et M. ra-
mealem.

3. M. caespiticia Karst. Myc. Fenn. I, p. 188.

Syn. Niptera caes y LtieLa (Karst) Sacc.. Mich:- VIL,
pe-Orr:

4. M. cinerea (Batech.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 189.

Syn. Niptera cinerea Fuck. Symb. p. 292.

5. M. perparvula Karst: Myc. Fenn. I, p. 191.

6. M. complicata Karst. Myc. Fenn. I, p. 192.

7. M. sordidula Karst. Myc. Fenn. I, p. 193.

8. M. pteridina (Nyl.) Karst. Myc. Fenn. I, p.. 194.

9. M. Karstenti (Saec.) Rehm. Asc. n:o 71.

Syn. Mollisia graminis Karst. Myc. Fenn. I, p. 195.
Pyrenopeziza Karstenii Sacc. Mich. VII, p. 329.

10. M. palustris (Rob.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 199.
~* M. hydrophila Karst.

Syn. Niptera hydrophila (Karst.) Sace. Mich. VIII,
pe DTE: . |
11. M. melatephra (Lasch.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 197.

136 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Syn. Niptera melatephra Sacc. Mich. VI, p. 81.
12. M. junciseda Karst. Myc. Fenn. I, p. 198.
3. M. graminea Karst. Myc. Fenn. I, p. 199. -
Syn, Niptera graminea (Karst.) Sacc. Mich. VIII,
D. Jol

14, M. excelsior Karst. Myc. Fenn. I, p. 199.

15. M. Rhinanthi Karst. Myc. Fenn. I, p. 200.

16. M. atrata (Pers.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 200.

Syl. t Vrenopeziza atrata Fuck. ork p. 294.

17. M. foliicola Karst. ;

Syn. Mollisia atrata *M, foliicola Karst. Myc.
Fenn. J, p. 201. Pyrenopeziza foliicola (Karst.) Sace.
Mich, VI, p. 82. .

18. MM. Rubi (¥r.) Karst.

Syn. Mollisia atrata **** Rubi Karst. Myc. Fenn.
I, p..202. Pyrenopeziza Rubi Rehm. Ase n:o 416.

19. M. Galit-veri Karst. Myc. Fenn. I, p. 203.

syn. Pyrenopeziza Molluginis Rehm Ascom.
n:o 257.

20. M. leucostoma. Karst. Myc. Fenn. I, p. 203.

2b. igus (Desm,) Karst: Myc. Fenn. 1; 7; 2043s

Syn. Pyrenopeziza ligni Sace. Mich. VII, ‘p. 611.
Niptera ligni Rehm. Asc. Lojk. p. 14.

Lignum circa basim apotheciorum ut plurimum colore sor-
dide fulvescente vel rufescente tinctum conspicitur.

22. WM. thallophila Karst. Myc. Fenn. I, p. 205.

23. M. Lycopi Rem. Ascom. n:o 610.

Syn, Mollisia ORs ee Rant, Myc. Fenn. I, p.
205.

24. M. arenula (Alb. et Schw.) ee in Not. ur Sallsk.
pro Faun. et Flor. Fenn. Forh. XIII, 1874, p. 450.

Syn, Peziza arenula Alb. et Schw. Consp.' p. 341.
Fr. Syst. Myc. II, p. 148.

Apothecia sparsa, sessilia, subsphaeroidea, semper conni-
venti-clausa, perpusilla, sicca nudo oculo fere invisibilia, glabra, .
fuliginea, intus albida. Asci longit. 23—30 mmm., crassit. 7—8
mmm. Sporae fusoideo-elongatae, Seep hyalinae, longit. 6—8
"mmm. crassit, circiter 1,5 mmm.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 137

Hab. in frondibus Pteridis aqvilinae putridis in
Mustiala.

XXXIV. Coronellaria Karst. Myc. Fenn. I, p. 14.

1. (©. Delitschiana (Auersw.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 183.
2. C. caricinella Karst. Myc. Fenn. I, p. 185.

XXXV. Tapesia (Fr.) Fuck. Symb. p. 300, pr. p. Sace. Consp.
gen. Disc. p. 5,

Apothecia Mollisiae, sed subiculo aca en insiden-
tia et saepe ipsa tomentella.
1. YZ. fusea (Pers.) Fuck. Symb. p. 30.
Syn, Mollisia fusca Karst. Myc. Fenn. I, p. 207.
Tapesia prunicola Fuck.? Sacc. Mich. VIII, p. 536.
2. T. evilescens Karst.
Syn. Mollisia fusca (Pers.) *M. evilescens Karst.
Myc. Fenn. I, p. 208.
0. IL’. retincola (Rab.) Karst.
Syn. Mollisia retincola Karst. Myc. Fenn. I, p. 209.
4. 1. Corni Fuck. Symb. p. 302.
- Apothecia gregaria, sessilia, villo olivaceo insidentia, sicca
clausa, sphaeroidea, humectata aperta, extus verticaliter plicata,
breyissime olivaceo-pilosa, ore connivente, margine candide ci-
liato, epithecio concavo, pallide cinereo, 1,5—2 mm. lata. ae
oblongati, obliqve stipitati, longit. circiter 48 mmm., crassit,
mmm, Sporae 8:nae, monostichae, ovoideo-oblongatae, yan,
longit. 10 mmm., crassit. 5 mmm.
Hab. in ramis Corni albi putrescentibus in oppido Aboa
et in horto Mustialensi, m. Majo.
d. T. Rosae (Pers.) Fuck. Symb. p. 301.
Syn. Mollisia Rosae Karst. Myc. Fenn. I, p. 208.
6. T.? aureliella (Nyl.) Karst. .
Syn, Mollisia aureliella Karst. Mye. Fenn. I, p. 206.

XXXVI. Pirottaea Sacc. et Speg. Mich. IV, p. 424.

Apothecia superficialia vel erumpenti-superficialia, sessilia,
scutellata, nigra, setulis rigidis vestita. Sporae 8:nae, oblongatae

138 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6.

vel fusoideo-filiformes, simplices, hyalinae. Contextus excipuli
parenchymaticus, fuligineus vel niger. |

1. P. strigosa Karst.

Syn. Lachnum str igosum Karst. Mye. Fenn. I, p. 183.

Fam. Il. Bulgariaceae Fr.

Syn. Bulgarieae Karst. Myc. Fenn. I, p. 9.

Subfam. I. Leotieae Karst.
Apothecia stipitata, pileata vel capitata.
Sporae hyalinae, simplices . . . . - . . Leotia.
Subfam. IL. Ombrophiieae Karst.

Apothecia turbinata, disciformia vel scutellata, sessilia vel
substipitata. Sporae hyalinae, simplices vel septatae.

CONSPECTUS GENERUM.

A. Apothecia distincte stipitata vel substipitata, raro sessilia,

mediocria.
* Apothecia sphaeroideo - urceolata, ore angu-
stato, scarioso, distincte stipitata. . . . . Stamnaria.

** Apothecia turbinata vel subcupularia, stipitata
vel substipitata. |
+ Sporae sphaeroideae, simplices . sta c
++ Sporae ellipsoideae, oblongatae vel elongatae.
+ Sporae 2—9-septatae . . 6-6 6 eee Coryne.
= Sporae, simplices . igen <> ky 8 Lae ee Ombrophila.
B. Apothecia sessilia, exigua.
* Sporae 1-septatae abiN joey) aii aoallonta:
+ Sporae simplices:.).. @.. 06) =) se ae Orbilia.

. Pulparia.

Subfam. UI. Bulgarieae Karst.

Apothecia turbinata, initio clausa, aut applanata semperqve
aperta, sessilia vel subsfipitata. Sporae fuligineae.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomyc. fenn. *” 139

CONSPECTUS GENERUM.

A. Apothecia turbinata, primitus clausa . . . . Bulgaria..
B. Apothecia planiuscula, semper aperta. . . . Bulgariella.

Fam, Il. Bulgariaceae Fr.

XXXVIL Leotia Hill. Karst. Myc. Fenn. I, p. 6.

1. JL. lubrica (Scop.) Pers. Karst. Myc. Fenn. I, p. 26.

XXXVI. Stamnaria Fuck. Symb. p. 309.

Apothecia stipitata, raro sessilia, sicca cornea, glabra.’ Cu-
pula urceolata, subsphaeroidea, margine membranaceo. Asci am-
pli.- Sporae 8:nae, oblongatae, simplices, guttulatae, mediocres.
Paraphyses filiformes.

1. St. Hqviseti (Hoffm.) Karst.

Syn, Lycoperdon Eqviseti Hoffm. Veg. crypt. II, p.
7, t.5,t. 1. Peziaza Kqviseti. Fr. Mss. Peziza.Persoo-
nii Moug. in Pers. Myc. Eur. I, p. 288. Fr. Syst. Myc. II, p.
2k Stamnaria Persoonii Fuck. Symb. p: 309. Habro-
stictis Persoonii Rehm. Ascom. n:o 615.

Apothecia breviter stipitata vel sessilia, caespitosa, raro
sparsa. Cupula sphaeroideo-urceolata, ore angustato, membra-
naceo, albido, aurantiaca vel dilute sangvinea; diaphana, nitida,
pusilla. Stipes subcylindraceus, medio attenuatus, roseus. Asci
clavati, apice subtruncati, jodo coerulescentes, longit. circiter 105
minm., crassit. 14—15 mmm. Sporae 8:nae, distichae, oblonga-
tae, guttula unica magna praeditae, hyalinae, longit. 14—19
mmm, crassit. 6—7 mmm. Paraphyses graciles, lutescentes, gut-
tulis oleosis foetae.

Hab. in stipitibus putrescentibus Eqviseti hiemalis in
Mustiala et in sepulcreto par. Tammela, m. Aug.—Oct.

XXXIX. Pulparia Karst. Myc. Fenn. I, p. 9.
1. P. arctica Karst. Myc. Fenn. I, p. 84.

140 ~- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.
XL. Coryne Tul. pr. p. Sacc. Consp. gen. Disc. p. 10.

Syn, Ombrophila Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 10, pr. p.

Apothecia turbinata vel subcupularia, sessilia vel substipi-
tata. Asci cylindraceo-clavati. Sporae 8:nae, oblongatae vel elon-
gatae, 1—9-septatae. Paraphyses graciles,. conglutinatae.

1. C. sarcoides (Jacqu.) Tul. Sel. Fung. Carp. UI, p. 190,
ae pee ee ee ROP

Syn. Ombrophila sarcoides Karst. Myc. Fenn. I,
p. 86.

*C, urnalis (Nyl.) Karst. :

Syn. Ombrophila sarcoides *urnalis Karst. Myc.
Fenn. I, p. 87. Coryne purpurea Fuck. Symb. p. 284..

2. C. prasinula Karst.

Syn, Ombrophila atrovirens (Vers.) var. 8 prasi-
nula Karst. Myce. Fenn. I, p. 93. Ombrophila prasinula
Rehm. Ascom. n:o° 620.

XLI. Calloria Fr. Karst. Myc. Fenn. IJ, p. 10.

1. C. fusarioides (Berk.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 96

2. C. vinosula Rehm. Ascom. Lojk. p. 18.

Apothecia gregaria, sessilia, convexa, sicca concaviuscula,
subimmarginata, flavidula, minutissima, vix conspicua, parenchy-
matice contexta. Asci clavati, apice incrassati, jodo non tinct,
longit. 30—36 mmm., crassit. 6B--8 mmm. Sporae 8:nae, disti-
chae, ,,ellipsoideae, 2—4-guttulatae, dein 1-septatae*, hyalinae,
longit. 6—9 mmm., crassit. 2 mmm. ,,Paraphyses superne trifi-
dae, articulatae, in clavam ellipsoideam, hyalinam, 3 mmm.
crassam apice ampliatae ascosqve superantes.”

Hab. in ramis decorticatis Sambuci racemosae in Mu-
stiala, m. Aprili 1872. -

XLII. Ombrophila Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 10, pr. p. Sace.
Consp. gen. Disc. p. 10.

Apothecia turbinata vel subcupularia, sessilia vel substipi-

tata. Sporae simplices, ellipsoideae, oblongatae vel elongatae.
‘1. Ombr. violacea (Hedw.?)-Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 87.
2. Ombr. janthina (Karst.) Rehm. Ascom, n:o 558,

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis.Ascomye. fenn. 141

Syn. Ombrophila violacea Fr. var. ££ janthina
Karst. Myc. Fenn. I, p. 88.

3. Ombr. limosella (Karst.) Rehm. Ascom. n:o 5O8.

Syn. Ombrophila violacea Fr. var. y. limosella
Karst. Myc. Fenn. I, p. 88.

4. Ombr.. umbonata Karst. Myc. Fenn. I, p. 89.

*Ombr. obstricta Karst.

Dd. Ombr. nanella Karst. Myc. Fenn. I, p. 90.

6. Ombr. lilacina Karst. Myc. Fenn. I, p. 90.

7. Ombr, sqvalida Karst. Myc. Fenn. I, p. 95

8. Ombr. extumescens Karst.

Syn. Calloria extumescens Karst. Myc. Fenn. I, ,

9, Ombr. qvisqviliaris Karst. Myc. Fenn. I, p. 91.

10. Ombr. subspadicea (Nyl.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 95.
11. Ombr. strobilina (Fr.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 92.
12. Ombr. ciliifera Karst. Myc. Fenn. I, p. 91 *).

XLUL Oprbilia Fr. Karst. Myce: Venn, bh po ii

1. Orb. rubinella (Nyl.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 97

2. Orb. coccinella (Somm.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 98.

Syn. Calloria coccinella Rehm. Ascom. n:o 71.

* Orb. delicatula Karst.

Syn. Calloria coccinella (Somm.) Fr. *C. delica-
naar Sace. Mich. IV, p. 429. |

3. Orb. leucostigma Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 99.

4. Orb.? hyalinula (Nyl.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 99.

5. Orb. epipora (Nyl.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 100.

*) Ombrophila Fennica Karst. Myc. Fenn. I, p. 94, Ombro-
phila stemmata Karst. Myce. Fenn. I, p. 94 et Ombrophila virella
Karst. Myc. Fenn. I, p. 94 ob apothecia non vere gelatinosa a Bulgariaceis
sunt removendae. Quare inter Chlorosplenia collocandae sunt Ombr.
Fennica, Ombr. stemmata autem atqve Ombr. virella typum sistunt
generis novi, cui nomen Chlorospleniella tribuatur cujusqve notae cha-
racteristicae sunt: apothecia cupulata, sessilia, subceracea, farinosa vel furfurello-
puberula virescentia vel subsulphurea; sporae oblongatae vel elongatae, 1—3-
septatae, hyalinae; paraphyses graciles. Forte melius ut subgenus Velutariae
Fuck. Symb. p. 300. Sacc. Consp. gen. Disc. p. 7, a qva fere tantum, ut vi-
detur, apotheciis non tomentosis recedit, habenda est.

142 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennieca II, n. 6.

Syn. Calloria epipora Speg. Nov. Add. n:o 103.

6. Orb. inflatula Karst. Myc. Fenn. I, p. 100.

Syn. Calloria inflatula Sacc. Mich. IV, p. 429.

7. Orb, luteorubella (Nyl.) Karst. Myc. Fenn, I, p. 101.

Syn, Calloria luteorubella Sacc. Mich. VI, p. 78.
Helotium Karstenii Roum. Fung. Gall. n:o 65.

8. Orb. vinosa (Alb. et Schw.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 101.

9. Orb. rubella (Pers.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 102.

Syn. Calloria rubella Rehm. Ascom., n:o 461.

XLIV. Bulgaria Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 10, pr. p.

Apothecia substipitata, turbinata, primitus clausa, dein
aperta, dilatata. Asci clavati, pedicellati. Sporae 4:nae, ellipsoi-
deae, simplices, fuligineae. .

1. B. inqvinans (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 85.

Asci jodo coerulescentes. Sporae initio distichae. Paraphy-
ces apice curyatae.

XLY. Bulgariella Karst. (N. gen.).

Apothecia sessilia, plana, demum convexa, disciformia. Asci
clayati. Sporae 8:nae, ellipsoideae, simplices, fuligineae.

1. B. pulla (Fr.) Karst. :

Syn. Bulgaria pulla Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p, 85.

Fam. I. Dermateaceae (Fr.) Karst.

A. Apothecia longe stipitata, ceraceo-coriacea . Ciboria.
B, <Apothecia sessilia vel subsessilia.

* Apothecia primitus clausa. 7

+ Apothecia rotundata.

+ Stromaticae . . . oa Stakes saa) LeU Rees

-+-+ Simplices vel a etig aa
Oikioticis coriacea.
$ Apothecia superficialia vel erumpenti-super-

— ficialia.

. Simplices. Sporae filiformes vel elongatae,

vulgo septatae. . . . . Gordonia.
8. Caespitosae. Sporae clipsoieae vel clon.

gatae, simplices. . . att ce Cenangium.

S$ Apothecia innato- ier ore seaeto
vel lacero dehiscentia, discreta, minuscula Odontotrema.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 143

OO Apothecia cornea, tota atra . AY vires Ty pats:

+17 Apothecia elongata vel flexuosa .. . . . Clithris.

Apothecia jam initio aperta.

+ Asci octospori.

+ Apothecia e basi subcylindracea obconoidea,
disco plano. Sporae simplices, chlorinae.
Pycnidia adsunt .

Dermatea.
-+--+ Sporae hyalinae. |
OQ Sporae spurie 3—5-septatae . Patellaria.
QO Sporae 1-septatae.
§ Lichenicolae igi ee ele we ete ES
Beran liechenicolae”. Yoga 0 Se Patellea!
000 Sporae simplices.
§ Sporae oblongatae vel elongatae . . . . Patinellaria.
$$ Sporae bacillares. Scutularia.
+7 Asci myriospori Tromera.

XLVI. Ciboria Fuck. Symb. p. 311.

Syn. Rutstroemia Karst. Myc. Fenn. I, p.: 12, pr. p.
_ Apothecia stipitata, ceraceo-coriacea, cupulata vel subin-
fundibuliformia, glabra, fuscescentia. Sporae oblongatae, simpli-
ces vel spurie tenuiter 1—3-septatae. :
1. C. firma (Pers.) Fuck. Symb. p. 312.
syn. Rutstroemia firma (Pers.) Karst. Myc. Fenn. I,
p. 108. Cenangium firmum DeN. Discom. p. 31.

XLVII. Scleroderris (Fr.) De Ne Karst. “Myce. Fenny ip té.

I. Eu-Sc leroderris Karst. Stroma crassum, solidum.
iy pel. ribesta (Pers.) Karst. Myc. Fenn. I, ‘p, 215.

Il, Crumenula Karst. Stroma effusum, tenuissimum.
2. Sel. fuliginosa (Fr.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 216.

XLVHI. Godronia Moug.

Syn. Crumenula DeN. Karst. Myc. Fenn. I, p. 17.
A. Sporae filiformes.
1. G. belonospora (Karst.) Sacc. Mich. VU, p. 329.
Syn. Crumenula belonospora Karst. Myc. Fenn. I,
p. 211, non =Odontotrema belonosporum Nyl.

144 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6.

2. G. urceolus (Schmidt) Karst.

Syn. Crumenula urceolus DeN. Karst. Myc. Fenn. I,
p.-212; 3
3. G. callunigena Karst. .

Syn. Crumenula callunigena Karst. Myc. Fenn. I,
Pp. 212, |

4.. G. urceoliformis Karst.

Syn. Crumenula urceoliformis Karst. Myc. Fenn. I,
Ps woes
5. G. rhamniella Karst.

Syn. Crumenula rhamniella Karst. Myc. Fenn. I,
pice ie |

Bb. Sporae elongatae.
4 eo furfuracea vel nuda.

6. G. Ledi (Alb. et Schw.) Karst.

Syn. ae ula Ledi Karst. Myc. Fenn. I, p. 214.

7. G. Myricae Karst. Hedw. 1884, n:o 1 et Symb. ad Myc
Fenn, XIII, p. 6.

Apothecia superficialia, sessilia, subgregaria, obovoidea vel
subsphaeroidea, vertice impressa, clausa, demum ore lato aperta,
laevia, ex hyphis exserentibus subtiliter fusco-furfuracea, atra, opaca,
latit. circiter 0,3 mm. Asci fasciculati, e basi tenuata cylindraceo-
fusoidei, longit. 27—30 mmm., crassit. 5 mmm. Sporae. 8:nae,
elongatae, utrinqve attenuatae, subrectae, simplices, hyalinae,
longit. 6—7 mmm., crassit. circiter 3 mmm, Paraphyses non visae.

Hab. in ramis emortuis Myricae Gales prope Vasam,
m. Julio. ;

8. G.-Linnaeae Karst.

Syn. Crumenula Linnaeae Karst. Myc. eee I, p. 214.

Hab. in caulibus foliisqve vivis et emortuis in Fennia au-
strali.

9. G. pusiola Karst.

ey Crumenula pusiola Karst. Myc. Fenn. I, p. O14,

* Apothecia furfuraceo-subhirta (Heteropeziza Fr.).

10. G. pinicola (Reb.) Karst.

Syn. Crumenula pinicola Karst. Myc. Fenn. I, p. 210,
non Pseudographis pinicola Rehm. Ascom. n:o 24.
Sacc. Syll. Il, p. 770. Conf. Nyl. Obs. Pez. p. 77 in not.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 145

11. G. sororia Karst.
‘Syn. Crumenula sororia Karst. Myc. Fenn. I, p. 211.

XLIX. Cenangium (Fr.) Sacc. Consp. Disc. p. 8.

Syn. Encoelia Karst. et Cenangium Karst. Myc. Fenn.
Li pe-18, )
I. Ku-Cenangium. Apothecia diu et arcte clausa, de-
mum ore lato aperta, coriacea. |

1. C. ferruginosum Fr. Karst. Myce. Fenn. I, p. 220. -

Il. Encoelia(Fr.) Karst. Apothecia carnoso- vel ceraceo-
coriacea; ex urceolato expansa, ampliata.

2. C. fasciculare (Alb. et Schw.) Karst.”

Syn. Encoelia fascicularis Karst. Myc. Fenn. I,
pe 2t7: 7
3. C. tiliaceum (Fr.) Karst.

Syn. Encoelia tiliacea Karst. Myc. Fenn. I, p. 218.

4. ©. furfuraceum (Pers.) De N. |

Syn. Encoelia furfuracea Karst. Myc. Fenn. I, p. 218.

5. C. impudicellum Karst.

Syn, Encoelia impudicella Karst. Myc. Fenn. I,
pee 219i

L. Odontotrema Nyl. Lich. Scand. p. 249.

Apothecia innato-erumpentia, discreta, initio clausa, dein
margine proprio denticulato-rupto vel subintegro dehiscentia, nuda,
atra, parva. Sporae oblongatae, ellipsoideae, elongatae vel ver-
miculares, septatae, rarissime simplices, hyalinae.

1. Od. minus Nyl. Lich. Scand. p. 249.

Syn. Patellaria minor Karst. Myc, Fenn. I, p. 233.

Gelatina hymenialis jodo fulvescens, ascis fulvescenti-vinose
rubentibus.

2. Od. subintegrum Nyl. Flor. 1867, p. 372. Wainio
Adjum. Lich. Lapp. H, p. 146. he

Syn. Odontotrema majus Leight., Lich. Great Brit.,
3 ed, p..390. Odontotrema firmatum Nyl: Flor. 1881,
p. 188 (sec. Wainio).

»Apothecia margine subintegro, ostiolo minuto, latit. circiter

0,4—0,6 mm. Asci cylindraceo-clavati. Sporae 8:nae, fusiformes,
| 10

146 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

apicibus obtusiusculis, 2—3-septatae, incolores, longit. 16—22
mmm., crassit. 5—6 mmm. Paraphyses laxe cohaerentes, parce
evolutae. Gelatina hymenialis jodo lutescens.

Hab. ad lignum truncorum desiccatorum praesertim Pini
et Betulae in Karelia boreali et regione: infralapponica Ostro-
botniae : passim,. in paroecia Kuusamo: ad livaara et Paanajarvi,
in Lapponia Inarensi: in jugo Suolaselk&i et ad Ivalojoki, in
par. Lampis: Evois (J. P. Norrlin).

Infra apothecia haud raro gonidia globosa, guttulas magnas,
oleosas, flayolutescentes includentia, diam. 12—10 mmm. lata in-
veniuntur.”

Var. macrospora Wainio.

»sporae crassiores majoresqve, 3-septatae, longit. 22—26
mmm., crassit. 8—10 mmm. (raro longit. 18, crassit. 7 mmm.)

Hab. ad truncum vetustum Pini prope Mujejarvi in par.
Nurmes Kareliae borealis.” Wainio. |

3. Od. belonosporum Nyl. Flor. 1869, p. 412.

,Apothecia margine denticulato-dehiscente, paullo majora
qvam Od. minoris. Sporae vermiculares, bis flexae, 1—2-,
rarius 3-septatae, incolores. Gelatina hymenialis jodo intense per-
sistenterqve coerulescens.

’ Hab. ad ramos desiccatos Pini prope Patsjoki” (Edw. Wai-
nio.)

Var. simplicior Wainio.

»sporae vermiculares, vulgo bis flexae et fere S-formes,
longit. 24—40 mmm., crassit. 2—3 mmm. Asci clavati.,

Hab. ad ramos et truncos’ denudatos Pini'in regione in-
fralapponica Ostrobotniae: ad pagum Lentiira in par. Kuhmo,
ad Lehtovaara et Pietari in par. Kianta, in Karelia Rossica: m
monte Kivakka, in Lapponia Inarensi: ad Ivalojoki, Hammastun-
turit, Vaskoniemi, Ruoptuinyaara et Patsjoki.”

Conf. Wainio, Adjum. ad Lichenogr. Lapp. Fenn. atqve
Fenn. bor. II, p. 147.

4. Od. inculcatum Karst.

Syn. Encoelia inculcata Karst. Mye. Fenn. I,
p. 220. |

5. Od. dnclusum Karst.

Syn. Patellaria inclusa Karst. Myc. Fenn, I, p. 236.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 147
6. Od. plantagineum Karst. |
Syn.. Trochila plantaginea Karst. Myc. Fenn. I,

p- 24%.

LI. Tympanis Tod. Karst. Myc. Fenn. I. p. 19.

‘1. T. conspersa Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 226.

Syn. Cen angium conspersum Fuck. Symb. p. 272.

2. I’. alnea (Pers.) Fr. |

Syn, Tympanis conspersa Fr. *alnea Karst. Myc.
Fenn. 1, p: 227.

3. TL. spermatiospora Nyl. Karst. Myc. Fenn. I, p. 227.

Syn. Cenangium populinum Fuck. Symb. p. 268.
Tympanis populina Sace. Consp. Dise. p. 8. i

»thecas oligosporas vidi modo sat raras (crassit. 11 mmm.),
sporis incoloribus breviter ellipsoideis (longit. 6—7 mmm., crassit.
4—5 mmm.), simplicibus.” Nyl. Obs. Pez. p. 70.

4. 7. pinastri Tul. Karst. Myc. Fenn. I, p. 228. .

Syn. Cenangium laricinum Fuck. Symb. p. 270.

5. TL. pithya Karst. Myc. Fenn. I, p. 228.

6. TT. bacillifera Karst. Myc. Fenn. I, p. 229.

7. IZ’. macrospora Karst.

Syn. Patellaria macrospora Karst. Myc. Fenn. I,
p. 235. |

8. TZ. amphibola Mass.) Karst. Myce. Fenn. I, p. 230.

,Adsunt thecae biformes: freqventiores myriosporae (crassit.
16 mmm., altit. 100—110 mmm.), sporis minutissimis ellipsoi-
deis (longit. cireiter 15 mmm., crassit. 1 mmm.).” Nyl. Obs. Pez.
peda.

J. TL. amphiboloides: Nyl. Karst. Myc. Fenn. I, p. 280.

10.. 7. saepiaria Karst. in Hedw. 1884, n:o 2, p. 2 et
Symb. ad Myc. Fenn. XIII, p. 22.

Apothecia erumpenti-superficialia, sessilia, sparsa, solitaria,
subinde in caespitulos sociata (2—5 insimul), primitus clausa et
subsphaeroidea, deinde aperta, concava, subinde ellipsoidea, ob-
tuse marginata, nuda, subtiliter punctulata, nigra, latit. 0,3—0,4
mm. Asci clavati,, obtusi, substipitati, longit. 70—80 mmm.,
crassit. 8—9,5 mmm. Sporae 8:nae, obliqve monostichae vel
subdistichae, oyoideo-oblongatae, simplices. raro 1-, ‘Tarissime —

148 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

3——5-septatae, longit. 12—18 mmm., crassit. 3,5-4,5 mmm. Pa-
raphyses filiformes, interdum ramosae, crassit. 1,5 mmm.

Hab. ad lignum, pineum prope Mustiala.

11. YZ. Fraxini (Schw.) Fr. Syst. Myc. II, p. 174.

,Subsessilis, fasziculatim erumpens, turbinato-truncata, ni-
tida, atra, disco plano rugoso marginato.“ Spermogonia caespi-
tosa, difformia, atra. Spermatia elongata, hyalina, longit. 3 mmm.,
crassit. 0,5—1 mmm.

Hab. in cortice vetusto Fraxiniexcelsioris in Mu-
~ stiala.

LII. Clithris Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 18.

Syn. Colpoma Wallr. Flor. Crypt. Germ. p. 422, pr. p.

1. Cl. qvercina (Pers.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 221.

Syn. Variolaria corrugata Bull. Champ. t. 432
Sphaeria collapsa Sow,, t. 373. Hysterium nigrum
Tod. Fung. Meckl. Il, p. 5, f. 64. Colpoma qvercinum
Wallr. Flor. Crypt. Germ. II, p. 243. Sacc. Syll. HU, p. 805.

Spermogonia apotheciis mixta, tecta, orbicularia, unilocula-
ria. Spermatia cylindracea, curvata, circ. 8 mmm, longa et 1,5
mim. crassa.

LIIL Dermatea Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 19.

1. D. Cerasi (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 223
2. D. Padi Fr. Karst. Myc. Fenn..I, p. 224.
3. D. Ariae (Pers.) Tul. Karst. Myc. Fenn. I, p. 224.

LIV. Patellaria Hedw. Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 20.

Syn. Durella Tul. Sel. Fung. Carp. TII, p. 177. Leca- ;
nidion Rab. Krypt. Flor. I, p. 342.

Sporae hyalinae, spurie 3—7-septatae..

‘ Respondet quodammado Belonium®*) Sacc. Consp. er
Disc. p. 7 subgen. Beloniellam Sace.

*) Beloniella Sacc. amplectitur species Mollisiae sporis elongatis
vel baciliaribus 2—pluriseptatis, v. ec. Mollisiam ventosam Karst., M.
sordidulam Karst. M. eramineam Karst., M. excelsiorem Karst.,
M. Galii-veri Karst.

' P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 149

1. L. melanochlora (Somm.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 2383,

2. P. connivens Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 234.

Syn. Durella connivens Rehm. Ascom. 18, 617.

3. P. lecideola Fr.- Karst. Myc. Fenn. I, p. 23 !

Syn. Durella lecideola Rehm. Ascom. Lojk. p. 19.?

4. P. atratula Karst. in Hedw. 1883, p. 41.

Apothecia prominula, plana, marginata, atra, parva (latit.
circiter 0,5 mm.), margine laevi. Asci clavati, apice obtusissimi,
longit. 50-60 mmm., crassit. 12 mmm. Sporae distichae, fusoi-
deo-elongatae, rectae, spurie tenuiter 5—7-septatae vel guttulatae,
hyalinae, longit. 25—30 mmm., crassit. 6—7 mmm. Paraphyses
filiformes, flexuosae, unicolores, numerosae.

Hab. in ligno pineo vetusto in Fennia meridionali, m.
Martio.

Durellae atrellae Rehm., ut videtur, affinis.

LY. Scutula Tul.

Apothecia sessilia, plano-scutellata, primitus marginata, dein:
immarginata, ceraceo-firma, sicca subcornea. Asci clavati, obtu-
sissimi, apice pariete plus minus incrassata. Sporae 8:nae, ovoi-
deo-oblongatae, 1-septatae, hyalinae.

Ad Pezizeas abit.

1. Se. miliaris (Wallr.) Karst.

Syn. Peziza miliaris Wallr. Flor. crypt. Germ. p. 499.
Scutula Wallrothii Tul. Mem. Lich. p. 119, t. 14,f. 14—
24.. Lecidea anomala f. Wallrothii Nyl. Lich. Scand.
p. 2038. Biatorina Wallrothii Lonnr. in Vet. Ak. Forh.
Poe ip) 1216) @btatorina miliaris Th, Fr, Lich. Arct. p.
188. Lecidea epigena Nyl. in Flora 1865, p. 5. Lich.
Lapp. or. p. 149. Calloria Peltigerae Fuck. Symb.
pas2es.

Apothecia sat conferta, primitus plana vel concaviuscula et
marginata, dein convexa et immarginata, denigrata vel fusconi-
gra, juniora vel rarius magis evoluta pallida vel testaceopallida,
latit. 0,3—O,4 mm. Asci clavati. Sporae 8:nae, distichae, ovoi-
deae vel ellipsoideae, 1-septatae (primitus simplices), hyalinae,
longit. 11-15 mmm., crassit. 5-7 mmm. Paraphyses coalescen-
tes: Hypothecium incolor. Epithecium subincolor vel tenuiter

150 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IT, n. 6.

vel obsolete fuscescens. Gelatina hymenea jodo primitus dilute
caerulescens, dein vinose rubens.

Hab. supra thallum Peltigerae caninae et.Pelt.
rufescentis in Lapponia Rossica ‘prope Koutajirvi et im
Tavastia.

* Sc. Heeri (Hepp.) Karst.

Syn. Lecidea Heeri Hepp. Nyl. Lich. Lapp. or. p. 152.
Wain. Adj. Lich. Lapp. I, p. 29. Scutula epigena Rehm.
Ascom. n:0 20.

Apothecia primitus plana et cine Tae dein convexa et im-
marginata, vulgo fusca vel nigricantia, latit. 0,2—0,4 mm., hy-
menio superiore passim violaceo-fuscescente. Sporae ovoideae vel
fusiformi-ellipsoideae, 1-septatae, hyalinae, longit. 8—12 mmm.,
crassit. 4—5 mmm. Hypothecium dilute lutescens vel fuscescens.
Gelatina. hymenialis jodo vinose rubens, ascis vulgo apice primo
dilute caerulescentibus.

Hab. supra thallum Peltigerae caninae, P. rufe-
scentis et P. aphthosae nec non Nephromii tomen-
tosi in Tavastia -pluribus locis, Karelia boreali prope. Kallio-
vaara par. Lieksa et in paroeciis Ostrobottniae: Kuhmo, Kianta
et Kuusamo.

A typo, qvantum e descriptionibus judicare possumus, fere
tantum sporis minoribus differre videtur.

2. Se. oxyspora (Tul.) Karst.

Syn, Abrothallus oxysporus Tul. Mem. Lich. p.
116, t. 16, £ 27. Lecidea oxyspora Nyl. Lich. Scand. p.
246. Mesbie chia. Mass. Misc. p. 18. Korb. Parerg. p. 462.

Apothecia plana vel convexiuscula, nigra vel fusco-nigra,
‘intus fuscescentia vel obscura, latit. 0,2 mm. Sporae ellipsoideo-
fusiformes, 1-septatae, hyalinae, longit. 14—20 mmm., crassit.
5—7 mmm. Paraphyses haud discretae. Gelatina hymenialis
praesertim ascorum jodo coerulescens. |

Hab. supra thallum Platysmatis glauci, Pl frau-
dantis et. Parmeliae saxatilis in paroeciis Lieksa,
Kuhmo et Kuusamo (teste Wain.)

3. Se. solorinaria (Nyl.) Karst.

_ Syn. Lecidea solorinaria Nyl. Lich. Delph. in Act.
Soc. Sc. Fenn. Tom. VII, p. 402.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 151

,Affinis Lecideae oxysporae (Tul.), sed apotheciis con-
vexis, sporis minoribus (longit. 10-14 mmm., crassit. 5,5—4,5
mmm.), gelatina hymenea jodo vinose rubente (praecedente coe-
rulescentia laeyi).

Hab. supra thallum Solorinae bisporae.”

Var. solorinicola (Wain.) Karst.

Syn. Lecidea solorinicola Wain. Adj. Lich. Lapp. HU,
p. 30. .
. ,Apothecia superficialia, primo planiuscula tenuiterqve mar-
ginata, dein convexa immarginataqve, diam. circiter 1—0,5 mm.,
interdum confluentia, fusco-atra vel nigricantia, opaca, rotundata.
Asci clavati, crassit. 14 mmm. Sporae 8:nae, ovoideo-oblongatae
vel fusiformes, 1-septatae, hyalinae, longit. 9—12 mmm., crassit.
3—3,5 mmm. Paraphyses arcte cohaerentes, distinctae. Gelatina
hymenialis jodo, praecedente glaucescentia laevissima vel caeru-
lescentia laevi sed distincta, mox vinose rubens. Hypothecium
sat crassum, pallidum vel incoloratum vel dilute fuscescenti-
lutescens. Hymenium crassum (circiter 0,5—0,7 min.), praesertim
parte superiore fuscescens.

Hab. supra Solorinam saccatam prope Kongas ad
Mare glaciale.”

4. Se. Stereocaulorum (Anz.) Korb. Parerg. Lich. p. 455.

Syn. Lecidea Stereocaulorum Anz. Man. p. 26.
Nyl. Lich. Lapp. p. 182. Biatorina Stereocaulorum fh.
Fr. Lich. Arct. p. 188. Lecidea uniseptata Nyl. var.
Stereocaulorum (Th. Fr.) Wain. Adj. Lich. Lapp. II, p 29.
Exs. Rehm. Ascom. n:0 320. |

Apothecia congesta, adpressa, primitus concava et margi-
nata, dein planiuscula vel convexiuscula, immarginata, regularia,
nigra, nigricantia, obscure carneola vel pallescentia, intus obscura,
latit. 0.33—0,4 mm. Asci clavati, apice pariete valde incrassata,
longit. circiter 50 mmm., crassit. 10 mmm., jodo intense coeru-
lescentes. Sporae 8:nae, distichae, oblongatae vel ovoideo-elon-
gatae, 1-septatae, cellula qvavis guttula unica magna praedita,
hyalinae, longit. 13—19 mmm., crassit. 4-6 mmm. Paraphyses
filiformes, apice clava supra fuscescente vel luteo-fuscescente,
6 mmm. crassa. ° Hypothecium lutescens.

Hab. supra Stereocaulon Valamoensem, St. alpi-

152 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

num et St. subcoralloidem. Nota est e Kuusamo, Kuhmo
(Edw. Wainio) et Kosa-gora (Th. Simming).

LVI. Patellea Fr. Sacc. Consp. gen. Disc. p. 14.

Apothecia scutellata, tenuia, in sicco subcontorta. Sporae
S:nae, 1-septatae, hyalinae. | 3
Respondet Nipteram*) Fr, De N., a qva praesertim tex-
tura excipuli firmiore differt.
1. P. caecula Karst. é
Syn. Patellaria caecula Karst. Myc. Fenn. I, p. 232.
2. PP. variella (Nyl.) Karst.
Syn. Patellaria variella Karst. Myc. Fenn. I, p. 232.,

LVI. Patinellaria Karst. (N. gen.).

‘Apothecia sessilia vel brevissime stipitata, plano-scutellata,
in sicco contorta, excipulo subcarbonaceo-membranaceo, parva,
atrata, subinde basi tomento cincta. Asci clavati, obtusi. Sporae
S:nae, oblongatae vel elongatae, simplices, eguttulatae, hyalinae.
Paraphyses coalitae. Epithecium fuscum.

1. P. sangvinea (Pers.) Karst.

Syn. Patellaria sangvinea Karst. Myc. Fenn. I, p. 231. .

Hyphae hyalinae (sub lente), crassit. 2—3 mmm.

2. P. arctata Karst.

Syn. Mollisia arctata Karst. in Notis. ur Sallsk. pro
Faun. et Flor. Fenn. Forh. XIII, 1874, p. 447.

Apothecia gregaria, ligno adnata, obconoidea, ut plurimum
distincte stipitata, epithecio concayiusculo (in statu humido), ~
sicca varie valde contracta et atrata, glabra, latit. circiter 0,3
mm. <Asci clavati, deorsum in pedicellum pedetentim attenuati,
apice obtusissimi, longit. circiter 100 mmm., crassit. circiter 14
mmm. Sporae 8:nae, distichae, elongatae, curvatae, simplices, —
hyalinae, longit. 14—20 mmm., crassit. 3—4 mmm. Paraphyses
filiformes, graciles.

*) Niptera Fr. De N. Sace. Consp. gen. Disc. p. 6 complectitur spe-
cies Mollisiae sporis. 1-septatis praeditas, v. c. Mollisiam ramealem
Karst. M. complicatam Karst... M. calamicolam Karst., M. Rhi-
nanthi Karst.. M. leucostomam Karst.

oo

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 15

Hab. in ligno ramorum Alni incanae dejectorum ad
Mustiala, m. Aprili.

Lignum circa basim apotheciorum ut plurimum colore sor-
dide fulvescente vel rufescente tinctum conspicitur *).

LVIII. Scutularia Karst. (N. gen.).

Apothecia erumpenti-superficialia, scutellata, sicca contracta,
ut plurimum elongata, excipulo tenuissimo, prosenchymatico-car-
bonaceo, atra. Asci e basi tenuata cylindraceo-clavati. Sporae
8:nae, bacillares, simplices, pluriguttulatae, subchlorino-hyalinae.
Paraphyses discretae, filiformes, graciles.

Ad praecedentem genus se refert, ut ‘Karstenia ad
Ocellariam.

1. Se. reducta Karst.

Syn. Patellaria reducta Karst. Myc. Fenn. I, p. 236.

LIX. Tromera Mass.

Syn. Retinocyclus Fuck. Symb. Nachtr. I, p. 44.

Apothecia subceracea, dura, firma, superficialia, sessilia vel
subsessilia, patellata, submarginata. Asci myriospori. Sporae sim-
plices, hyalinae.

1. Tr. resinae (Fr.) Korb. Parerg. p. 453.

Syn. Lecidea resinae Fr. Obs. I, p. 180. Nyl. Lich.
Scand. p. 213. Peziza (Patellea) resinae Fr. Syst. Myc.
Il, p. 149. Tromera xanthostigma Mass. Flora 1858,
p- 507. Pezicula resinae Fuck. Symb. p. 279. Retino-
eyclus flavus Fuck. Symb. Erst. Nachtr. p. 332. Biato-

*) Patinellariae forte qvoqve adscribenda sit Placographa
(Leptographa) flexella (Ach.) Th. Fr. Lich. Scand. II, p. 637, cujus
descriptionem hic dare’ liceat :

Apothecia superficialia, oblongata vel varie angulosa, margine tenui, ele-
vato incurvove, atra, ‘excipulo distincto fusco-nigro, hypothecio fuscescente vel
nigrofusco, latit. 0,2--0,6 mm. Asci clavati, jodo coerulescentes. Sporae 8:nae,
ovoideae, ellipsoideae vel sphaeroideo-ellipsoideae, simplices, hyalinae, longit.
4—6 mmm., crassit. 2—3 mmm. Paraphyses gelatinoso-concretae.

Hab. ad ligna cariosa prope Knijiischa Lapponiae rossicae et ad Mustiala.

Thallus hypophleodes, pain in verruculas prorumpens, vel macula in-
dicatus.

154 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

rella resinae Th. Fr. Lich. Arct.-p. 199.. Wain. Adj. Lich.
Lapp. Fenn. I, p. 144.

Apothecia sessilia, primo urceolato-concava et margine di-
lutiore, crasso cincta, dein planiuscula margine evanescente, cras-
siuscula, dura, firma, rufo-aurantiaca, minuta. Asci clavati seu
elongato-ventricosi, longit. 90 mmm., crassit. 18 mmm., jodo
intense coerulescentes. Sporae numerosissimae, sphaeroideae, sim-
plices, flavescentes vel subhyalinae, diam. circiter 3 mmm. Para-
physes filiformes, articulatae, apice clavulatae.

Hab. in resina Piceae excelsae, raro Pini syl-
vestris per totum territorium freqvens.

Variat stipitata: stipitulata Karst. Fung. Fenn. exs. no 524.

2. Tr. difformis (Fr.) Rehm. Ascom. n:o 577%.

Syn. Peziza (Patellea) difformis Fr. Syst. Myce. Il,

_151. Th. Fr. Lich. Scand. p. 397.. Lecidea difformis
XyL Obs. Pez. p. 68. Tromera sarcogynoides Mass. in
Flor. 1858, p. 107. Tromera myriospora (Hepp.) f. sar-
cogynoides Anzi Cat. p. 117. Biatorella difformis
Wain. Adjum. Lich. Lapp. Il, p. 143. Lecidea resinae
Fr. f. minor denigrata Nyl. Lich. Lapp. p. 180.

Apothecia sessilia, firma, plana vel convexiuscula, marg1-
nata vel immarginata, irregularia, nuda, opaca, nigra, epithecio
fuscescente, 0,5—0,8 mm. lata. Asci subclavati, longit. circiter
50 mmm., crassit. circiter 12 mmm. Sporae cire. 50:nae, sphae-
roideae, hyalinae, diam. 2—2,5 mmm. Paraphyses filiformes,
apice subramosae, incrassatae et fuscescentes. Gelatina hyme-
nialis jodo intense coerulescens.

Hab. in cortice et ligno resinoso haud rara, saepe cum
Ty. resinae immixta. Boream versus saltem usqve ad Kyl-
mili in par. Kuhmo Ostrobotniae et ad Nera in par. Lieksa
Kareliae progreditur *).

*)/ Hoe ‘loco commemorare liceat species Leciographwe Mass. in
Fennia lectas, inter fungos forte collocandas :

1. L. urceolata (Fr. ) Korb. Parerg. p. 464.

Syn, Buelliaurceolata Th. Fr. Lich. Arct. p. 28s. Lecidea
sociella Nyl. in Flora 1863, p. 307. Lecidea Lamy i Rich. Flora 1875,
p- 446. Wain. Adj. Lich. Lapp. p. 119.

Hab. supra thallum Lichenum variorum, praecipue Verrucar 1ae .
sphinctrinoidis, Pannariae porriginosae, Lecidea pezi-

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomyc. fenn. 155
Fam. IV. Phacidiaceae Fr. Karst.

Subfam. I. Triblidieae Karst

Apothecia erumpentia, mox superficialia, nigricantia.

CONSPECTUS GENERUM.

A. Sporae hyalinae.
*Sporae bacillares, pluriseptatae. . . . Sphaeropeziella.
** Sporae normaliter 1-septatae . . . . Triblidiopsis.
“ Snorae simplices.
+ Apothecia rotundata vel oblongata, laci-

niato-dehiscentia. . ... . . . . | Pseudophacidium.
+} Apothecia profunde fibaieades ore den-
tato-dehiscentia . . . . . . . Heterosphaeria.
B. Sporae murali-divisae, fiemieae 2s Publ

Subfam. I]. Phacidieae Karst.

Apothecia immersa, plus minus tecta, demum subinde emer-
gentia, excipulo tenui, indistincto seu nullo.

I. Hu-Phacidieae Karst. Phacidieae Sacc. Consp. gen.
Disc. p- 12.

Apothecia matrice immersa, epidermide vel peridermio, saepe
tandem laciniatim vel operculatim fisso, diu tecta, applanata vel
initio urceolata s. subsphaeroidea, immarginata vel breviter im-
marginata, coloris atri.

-CONSPECTUS GENERUM.

A. Apothecia saepissime elongata, crassiuscula, in tee demum
distantia fissa.

zoidis, L. triplicantis, L. epixanthoidis ad Mare glaciale (ipsi),
ad Pertnavolok Kareliae Onegensis (J. P. Norrlin), ad Patsjoki et in paroeciis
Repola et Kuusamo (dw. Wainio).

2. LL, attendenda (Nyl.) Karst.

Syn. Lecidea attendenda Nyl. Lich. Lapp. p. 186. Lecidea
parasitula Nyl. Lich. Lapp. p. 186. ,

Hab. supra thallum Pilophori Fibulae prope Pertnavolok Kareliae
(Th. Simming) et in par. Hollola (J. P. Norvrlin).

156 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n.. 6.

* Sporae filiformes .
** Sporae oblongatae |
B. Apothecia tenuia vel end laciniato-
vel frustuloso-dehiscentia.
*Sporae hyalinae.
+; Sporae bacillares vel filiformes.
-+- Apothecia a centro versus ambitum in
lacinias plures divisa
+ -+-Apothecia frustuloso- vel sinuoso- WaehE
scentia.
0 Sporae filiformes .
OO Sporae cylindraceae, aha ducsee
“;7 Sporae ellipsoideae, ovoideae vel oblon-

gatae.
-++ Apothecia subsphaeroidea, excipulo soli-
moe io, :

+ -+ Apothecia Aieciforinit. Scpile fais
vel nullo. |
Q Sporae simplices. ate Bare
QO Sporae 1-septatae. Herbicolae.
QOO Sporae 1—3-septatae. Lichenicolae .
** Sporae fuligineae
II. Stictideae Fr.

Sporomega.
Pseudographis.

Coccomyces.

thytisma.
Duplicaria.

Phacidium.

Pseudopeziza.
Fabraea.
Celidium.
Abrothallus.

Apothecia matrice immersa, plus minus tecta, saepe tandem
emergentia, ceracea (hymenio), applanata vel initio urceolata, s.
subsphaeroidea, immarginata vel breviter marginata, laeticoloria

vel pallescentia. ,

CONSPECTUS GENERUM.

A. Sporae filiformes.
*Sporae in articulos dilabentes
** Sporae in articulos non dilabentes
b. Sporae non filiformes.
“Sporae septatae.
+Sporae bacillares, multiseptatae . . .
+7 Sporae oblongatae vel cylindraceae, 2—3-
septatae .

Schizoxylon.
Stictis.

Karstenia.

Cryptodiscus.

~!

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn, 15

'

TTT Sporae clavato-oblongatae, 1-septatae . Cryptomyces. °
** Sporae simplices, non filiformes.
+ Apothecia (hymenio) ceracea.
+ Ligni- vel corticicolae.
Apothecia primitus sphaeroidea-depressa
et clausa, mox aperta, patelliformia. Pyc-

PMhice? AGSUT Toe ay bs, O wo arte Oeellarian:

OO Apothecia plana, Eee eRe 2) aie oy OS BO POS
++ Herbicolae. ... lr See Naeytas

-7y Apothecia (hymenio) Seat oct beep eee St Onna

LX. Sphaeropeziella Karst. (N. gen.).

Apothecia erumpentia, tandem subsuperficialia, primitus
clausa, dein lacerato-dehiscentia, atra, excipulo subcarbonaceo
vel corneo. Asci elongato-clavati,. sessiles. Sporae bacillares,
multiseptatae, hyalinae. Paraphyses graciles.

1. Sph. bacillifera Karst.

Syn. Patellaria bacillifera Karst. Myc. Fenn. I,
p. 237.

LXI. Triblidiopsis Karst. Myc. Fenn. I, p. 24.
1. Tr. pinastri (Pers.) Karst..Myc. Fenn. I, p. 262.

LXII. Pseudophacidium Karst. (N. gen.).

Syn. Phacidium Karst. Myc. Fenn. I, p. 23.

1. Ps. Ledi (Alb. et Schw.) Karst.

Syn. Phacidium Ledi Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 251.

2. Ps. rugosum (Fr.) Karst.

Syn, Phacidium rugosum Fr. Karst. Myc. Fenn. 1,
pe252.

3. Ps. degenerans Karst.

Syn, Phacidium degenerans Karst. Myc. Fenn. I,
p. 252. Hysterium degenerans ae Syst. Myc. II, p.
584, saltem pr. p. | .

. 4. Ps. Cailunae Karst.

Syn, Phacidium Callunae Karst. Myc. Fenn. I,
Pe 25a: rt

me Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

LXIE. Heterosphaeria Grev: Karst. Myc. Fenn. I, p. 19.
1. H. patella (Tod.) Grev. Karst. Myc. Fenn. I, p. 222

nt el ed

LXIV. Triblidium Reb. Karst. Myc. Fenn. I, p. 24.
1. Tr. caliciiforme Reb. Karst. Myc. Fenn. I, p. 263.

LXV. Sporomega Cord. Karst. Myc. Fenn. I, p.. 32

1. Sp. Ledi (Fr.) Karst. Myc. Fenn. II, p. 241.
2. Sp. degenerans (Fr.) Cord. Icon. Fung. V, p. 60, 70.
paccuaoyu. at p: 801.
Syn. Hysterium degenerans Fr. Syst. Myc. HU,
p.” 585. |

Apothecia gregaria, elongata vel rotundata, varia, primo
clausa, demum aperta labiis distantibus subcrenatis, opaca, laevia,
nuda, nigra, disce dilatato, molli, livido, tandem nigrescente.
Asci elongato-clavati. Sporae 8:nae, Ae sursum me in-
crassatae, hyalinae, iongit. 85—90 mmm.

Hab. ad ramos Myrtilli uliginosi. In Fennia vix

lecta.. Forma admodum variabilis, subinde Phacidium refert.
Perennis.

LXVI. Pseudographis Nyl. Karst. Myc. Fenn. II, p. 31.

1. Ps. dissimilis Karst.

Syn. Hysterium dissimile Karst. Myc. Fenn. Il,
p. 236.

2. Ps. elatina (Ach.) Nyl. Karst. Myc. Fenn. II, p. 237.

* Ps. pinicola (Nyl.) Karst.

Syn. Hysterium pinicola Nyl. Obs. Pez. p. 77 in —
not. Eixs. Rab. Fung. eur. I, 124. |

Apothecia saepe rotundata, plana, margine nigro vel ni-
erescente interdum excluso, pallida, latit. 1—2 mm. Asci jodo
intense coerulescentes. Sporae oblongatae, 7—9-septatae, hyali-
nae, longit. 38—46 mmm., crassit. 9 -10 mmm.

Hab. in cortice Piceae excelsae in Lapponia Rossica
prope Imandram lacum, Rasnavolok.

LXVII. Coccomyces De N. Karst. Myce. Fenn. |, p. 23.
1. C, Pini (De N.) Karst: Myc. Fenn. (I, p: 254.09),

*

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. . 159

Status spermogonicus vel pycnidicus Fusicoccum pi-
nastri (Fr.) Karst. in Hedw. 1884, n:o 2, p. 4 et 6 sistit.

2. C. Juniperi Karst. Myc. Fenn. I, p. 255.

Syn. Colpoma Juniperi Rehm. Asc. n:o 272.

Spermogonium vel pycnidium ejus sistit Fusicoccum
Juniperi (Fr.) Karst. in Hedw. 1884, n:o 2, p. 4 et 6.

3. C. qvadratus (Schmidt) Karst. Myc. Fenn. I, p. 255.

4. C. macer Karst. Myc. Fenn. I, p. 255.

5. C. coronatus (Fr.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 256.

* C. laciniatus (Alb. et Schw.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 257.
Status spermogonicus vel pycnidicus: Fusicoccum coro-
natum Karst. in Hedw. 1884, n:o 2, p. 5.
** C. trigonus (Schmidt?) Karst. Myc. Fenn. I, p. 257.
6. C. Rubi (Fr.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 258.

LXVIII. Rhytisma Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 24.

1. Rh. salicinum (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 258.
“® Rh. ampliatum Karst. Myc. Fenn. I, p. 260.

** Rh. arcticum Karst. Myc. Fenn. I, p. 260.

2. hh, Andromedae (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 260.
3. th. acerinum (Pers.) Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 261.

LXIX. Duplicaria Fuck. Symb. p. 265.

Ut Rhytisma, sed sporae cylindraceae seu bacillares,
medio anguste contractae, qvasi e clavulis binis pedicellatis ad
stipites connatis formatae, multiguttulatae.

1. D. Empetri (Fr.) Fuck. Symb. p. 265.

Syn. Xyloma Empetri Fr. Obs. II, p. 363. Rhy-
tisma Empetri Fr. Vet. Ac. Handl. 1819, p. 105. Elench.
Il, p. 127. Somm. Lapp. p. 226.

Apothecia subgregaria, rotundata vel a eae admodum
tenuia, nitentia, primo laevia, dein costis elevatis rimose rupta,
minuta, Asci sessiles, apice acuminati, ampli, longit. 134 mmm.,
evassit. 20 mmm. Sporae 8:nae, bacillares, utringve clavatae,
‘simplices, guttulatae, hyalinae, longit. 58 mmm., crassit. (in cla-
vulis) 6 mmm. Paraphyses filiformes, longissimae.

Hab. in pagina superiore foliorum marcescentium E m p e-
tri nigri in Lapponia.

160 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

LXX. Phacidium Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 23, pr. p. Sace.
Consp. gen. Disc. p. 12.

Syn. Trochila (Fr.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 22.

Apothecia subimmersa, depresso-sphaeroidea, excipulo soli-
diusculo, nigro, superne epidermidi concreto et cum illa in laci-
pias varias e centro fissa et dehiscentia. Asci clavati. Sporae -
S:nae, fusoideo-oblongatae vel elongatae, simplices, pean Pa-
ene aes filiformes, vulgo apice clavatae.

1. Ph. lacerum Fr. Karst. Myc, Fenn. I, p. 253.

2. Ph. Oxycoccos Fr. Syst. Mye. I, p. 575.

Syn. Trochila Oxycoccos Karst. Myc. Fenn, I,
p. 250.

3. Ph. Andromedae Fr. Syst. Myc. Ul, p. 574.

Syn. Trochila Andromedae Karst. Myc. Fenn. [,
Dp. 249. |
4, Ph. Arctostaphyli Karst. Symb. ad Myc. Fenn. I, p. 256.

Syn. Trochila phacidioides Karst. Myc. Fenn, I,
p. 249. |

5. Ph. macrosporum Karst. Symb. ad. Myc. Fenn. I, p. 256.

Syn. Trochila macrospora Karst. Mye. Fenn. I, p. 247.

6. Ph. fuscellum Karst.

Syn. Trochila fuscella Karst. Myc. Fenn. I, p. 248.

7. Ph. ignobile Karst.

Syn. Trochila ignobilis Karst. Myc. Fenn. I, p. 248.

8. Ph. diminuens Karst.

Syn. Trochila diminuens Karst. Myc. Fenn. L, p. 248.

9, Ph. minutissimum Auersw.

Syn. Trochila minutissima Karst. Myc. Fenn, I,
Pp. 208 |
; Asci tereti-clavati, subsessiles, longit. 50 mmm., crassit. 10
mmm. Sporae distichae, oblongato-fusoideae, granulosae, hyali-
nae, longit. 7 mmm., crassit. 3 mmm. Paraphyses nullae (sec. Sacc.).

LXXI. Pseudopeziza Fuck. Symb. p. 290. Sacc. Consp. gen. Disc,
Dp. la- .

Syn. Stictis Desm. et DeN. pr. p. Leptotrochila
Karst. Myc. Fenn. Ij p. 22:

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 161

Apothecia innato-erumpentia, subinde demum subsuperficia-
lia, disciformia, plana vel concaviuscula, brevissime marginata,
atra, epidermide demum laciniatim rupta diu velata, glabra, cera-
cea (hymenio). Asci clavati. Sporae 8:nae, ellipsoideae, oyoideae,
clavatae, oblongatae vel elongatae, simplices, hyalinae. Paraphy-
ses filiformes.

Fungilli minuti, in foliis, raro caulibus, herbarum vivarum
vel langvescentium vigentes.

1. Ps. Dehnii (Rab.) Karst.

Syn. Mollisia Dehnii (Rab.) Karst. Myc. Fenn. I, p.
206. Xyloma herbarum Alb. et Schw. Consp. p. 6, t. IV,
f. 6. Conf. Winter Notis. Disc. in Hedw. 1851, n:o 5.

2. Ps. Trifolii (Bernh.) Fuck. Symb. p. 290.

Syn. Trochila Trifolii De N. Karst. Myc. Fenn. I, p.
246. Phacidium Trifolii Boud.

3. LPs. repanda (Fr.) Karst.

Syn. Phacidium vernale Fuck. Symb. p. 262 et Ps.
autumnale Fuck. Symb. p. 262. Leptotrochila repanda
Karst. Myc. Fenn. I, p. 246. Phacidium repandum Fr.
Syst. Myc. II, p. 578.

Spermogonium hujus speciei sistit, sec. auctt., Phylla-
chora punctiformis Fuck. Symb. II, Nachtr. p. 52. Conf.
Wint. Fung. eur. II, 3164.

4. Ps. radians (Rob.) Karst.

syn. Leptotrochila radians Karst. Myc. Fenn. I,
p: 245.

LXXIU. Fabraea Sacc. Mich. VII, p 331.

Apothecia Pseudopezizae. Sporae 1-septatae.

1. FF. Ranunculi (Wallr.) Karst.

Syn. Phlyctidium Ranunculi Wallr. Flor. Crypt.
Germ. II, p. 416. Excipula Ranunculi Rab. Krypt. Flor. I,
p. 153. Phacidium Ranunculi Desm. Cook. Handb. Brit.
Fung. p. 753. Phacidium congener Ces. in Rab. Herb.
Mye. I, 1727 et Il, 163. Niptera congener DeN. Disc.
p- 21. Phacidium litigiosum Desm. Crypt. Frane. UJ,
no 1639. Pseudopeziza Ranunculi Fuck. Symb. p.

290. Fabraea congener (Ces.) Sacc. Mich. VII, p. 331.
| 11

162 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Exs. Kunz. Fung. sel. 175 et 381. Thiim. Myc. univ. 518.
Rehm. Ascom. 659.

Apothecia maculae fuscae gregatim insidentia, innata, erum-
pentia, concayviuscula, fusca vel atrofusca, opaca, contextu par-
enchymatico. Asci clavati, longit. 60—-85 mmm., crassit. 12—13
mmm., apice jodo coerulescentes. Sporae 8:nae, distichae, ovol-
deo-oblongatae, guttulatae, demum extra medium 1-septatae, hya-
linae, longit. 15 mmm., crassit. 5—6 mmm. Paraphyses filifor-
mes, curvatae vel flexuosae, 2 mmm. crassae, apice paullo cras-
slores.

Hab. in pagina inferiore foliorum vivorum Ranunculi
repentis.

* F. confertissima Karst. (N. subsp.).

Apothecia maculis atris insidentia, confertissima, innato-
erumpentia, concaviuscula, fusca. Asci clavati. Sporae rite evo-
lutae non visae. Paraphyses numerosae, fiexuosae, crassit. 2 mmm.
Contextus excipuli parenchymaticus, fuligineus.

Hab. in pagina inferiore foliorum vivorum Geranii syl-
vyatici prope Mustiala.

LXXUI. Celidium Tul. Mem. p. 121.

Apothecia parasitica, lichenicola, innato-erumpentia, planiu-
scula, exigua, atra, excipulo fere carentia. Asci clavati, sessiles,
apice pariete incrassata. Sporae 6—8:nae, oblongato-clavatae vel
ovoideo-oblongatae, 1—3-septatae, hyalinae.. Paraphyses conglu-
tinatae.

I. Eu-Celidium Karst. Sporae 2—38-septatae.

1. C. Stictarum (De N.) Tul. Mem. p. 121.

Syn. Dothidea Lichenum Somm. Suppl. p. 224, pr.
p. Fr. Elench. p. 123. Homostegia Lichenum Fuck.
Symb. p. 224. Exs. Rehm. Ascom. 424.

Apothecia erumpentia, orbicularja, planiuscula, rugulosa, a
matrice marginata, atra, exigua, hypothecio virescente. Asci cla-
vati, apice pariete valde incrassata, longit. 70 mmm., crassit 20
mmm. Sporae 6—8:nae, distichae, oblongato-clavatae, utrinqve
obtusae, 3-septatae, guttula unica magna in qvovis loculo, hyali-
nae, longit. 16—24 mmm., crassit. 6-9 mmm. Paraphyses ra-

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 163

mosae. Hymenium jodo primitus coerulescens, dein vinose ru-
bens.

Hab. in apotheciis Stictae pulmonariae. Hactenus
apud nos modo in insula Runsala inventum.

2. C. Peltigerae (Nyl.) Karst. .

Syn. Melaspilea Peltigerae Nyl. Obs. Pez. p. 65,
adn. Pseudopeziza Peltigerae Fuck. Symb. p. 291.
Iixs. Rehm. Ascom. n:o 19. Thuem. Mycoth. univ. n:o 1707.

Apothecia gregaria, plerumqve in orbem disposita, innato-
erumpentia, plana, tenuia, orbicularia, immarginata vel margine
tenui, crispulo, atra, epithecio pallido, demum (sicco) atro, latit.
0,3—0,5 mm. Asci curvato-clavati, ampli, longit. 70—75 mmm.,
crassit. 15—18 mmm., jodo non tincti. Sporae 8:nae, distichae,
oblongato-ovoideae, 1—3-septatae, hyalinae, longit. 15—24 mmm..,
crassit. 5—7 mmm. Paraphyses graciles, distinctae, apice sub-
clavulatae. Hypothecium tenue, fuscescens vel flavescens.

Hab. supra thallum et apothecia Peltigerae vetustae
prope Ponoi in Lapponia Rossica (N. J. Fellman).

&. C. varians (Day.) Arn. in Flora 1862, p. 312.

Syn. Lichen varians Day. in Trans. Linn. Soc. 2, t.
28, f. 3 (ex Ach. et Nyl.). Celidium grumosum Korb.
Parerg. p. 457. Arthonia varians Nyl. Lich. Scand. p. 260.
Iixs. Rehm. Ascom. n:o 576.

Apothecia plana vel demum convexiuscula, rotundata vel
nonnihil difformia, epithecio virescente atro, latit. circiter 1 mm.
Asci ovales, sessiles, apice pariete valde incrassata, jodo non
tincti, longit. circiter 40 mmm., crassit. circiter 15 mmm. Sporae
8:nae, di- vel tristichae, ovoideae vel oblongato-clavatae, 3-septatae,
hyalinae, longit. 12—18 mmm., crassit. 5—7 mmm. Paraphyses
conglutinatae, ascos superantes, apice articulatae et subclavula-
tae. Gelatina hymenea jodo vinose rubens vel fulvescens.

Hab. supra apothecia, rarius thallum Lecanorae glau-
comae in Alandia et ad Suunu Kareliae Onegensis.

Il. Melaspileella Karst. Sporae 1-septatae.

4. C. nephromiarium (Nyl.) Karst.

Syn, Arthonia nephromiaria Nyl. Lich. Lapp.
p. 187.

,Apothecia rotundata, immarginata, nigricantia, epithecio

164 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IJ, n. 6.

nigricante, hypothecio fusco, latit. 0,1—0,3 mm. Sporae ovoideae,
1-septatae, hyalinae, longit. 9—11 mmm., crassit. 3—4 mmm.
Gelatina hymenea jodo vinose rubens.”

Hab. supra thallum Nephromiitomentosi ad Pert-
nayolok (Th. Simming). Non vidi.

Similis Arthoniae patellulatae Nyl. Lich. Scand
p. 262 minori.

5. C. proximellum (Nyl.) Karst.

Syn. Arthonia proximella Nyl. Lich. Scand. p. 262.
Melaspilea proximella Nyl. in Norrl. Jorn.) p. 9322:
Wain. Adj. Lich. Lapp. II, p. 154. Exs. Rehm. Ascom. n:o 26

,Apothecia rotundata, plana, tenuiter marginata, nigra,
opaca, minuta, epithecio fusco-nigricante vel olivaceo, hypothecio
hyalino, lutescente vel dilute fuscescente. Asci pyriformes, apice
membrana incrassata, longit. 40—60 mmm., crassit. 20—22 mmm.
Sporae 8:nae, ovoideae, 1-septatae (raro 2-septatae), medio haud
raro constrictae, hyalinae vel demum obscurae, longit. 18—22
mmm., crassit. 7—9 mmm. Paraphyses distinctae, cohaerentes,
apice clavatae. Hymenium jodo fulvescens vel dilute rubescens.”

Hab. ad corticem Juniperi passim in Fennia et Lap-
ponia.

6. C, negleclulum (Nyl.) Karst.

Syn, Arthonia neglectula Nyl. Flora 1874, p. 13.
Wain. -Adj. Lich. Lapp. II, p. 155.

,Apothecia rotundata, plana vel convexula, immarginata,
nigra, nuda, opaca, latit. circ. 0,1 mm. Asci pyriformes, mino-
res. Sporae 8:nae, ovoideae, 1-septatae, hyalinae, longit. 7—11
mmm., crassit. 3--4 mmm. Paraphyses indistinctae. Hymenium
jodo vinose rubens.”

Hab. supra thallum et apothecia Baeomycis carnei
in par. Kianta (Edw. Wainio).

~l

LXXIV. Abrothallus De N.

Apothecia parasitica, lichenicola, erumpentia, primitus aperta,
mox subhemisphaerica, excipulo omnino carentia, immarginata.
Asci clavati. Sporae S8:nae, ellipsoideae, 1-septatae, fuligineo-
fuscae.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 165

1. Abr. buellianus De N. in Giorn. bot. Ital. ann. II, fase.
3—4 (1846), p. 193.

Syn. Endocarpon parasiticum Ach. Syn. p. 100.
Lecidea Parmeliarum Somm. Suppl. p.176. Abrothal-
lus Smithii Tul. Mem. p. 113. Korb. Syst. p. 456. Abro-
thallus Parmeliarum Arn. Flora 1874, p. 102.

Apothecia erumpentia, pulviniformia, scabriuscula, fusconi-
gra, minuta, hypothecio grumoso. Asci clavati. Sporae ellipsoi-
deae, l-septatae, hyalinae, longit. 12—18 mmm., crassit. 4—6
mmm.

Hab. in thallo Parmeliae saxatilis, P. fraudan-
fis, P. sulcatae, Platysmatis pinastri et Pl. glauci
in Fennia haud rara. Boream versus ad pagum Sodankyla Lap-
poniae fennicae progreditur.

LXXV. SchizoxyJon Pers. Tul. Sel. Fung. Carp. HUI, p. 148.

Apothecia erumpenti-superticialia vel subimmersa, aut pla-
niuscula aut primo sphaeriaeformia, vertice operculo minuto
plano, atro clausa et demumqve ore aperta et ampliata discum-
qve sordidum reyelantia, extus saepius pallidius furfuracea. Asci
cylindracei. Sporae 8:nae, filiformes, demum in articulos cylin-
draceos secedentes.

1. Sch. Berkeleyanum (Du R, et Lév.) Fuck. Symb. p. 251.

* Sch. decipiens Karst.

Syn. Schmitzomia decipiens Karst. Myc. Fenn. I,
p. 240.

LXXVI. Stictis Pers. pr. p. Sacc. Consp. gen. Disc. p. 12.

Syn, Schmitzomia Fr. DeN. Karst. Myc. Fenn. I,
p. 20.

Apothecia erumpentia, rarius immersa, primitus clausa, dein
aperta, excipulo tenui, suberoso-friabili, excedente, saepe reflexo,
integro vel laciniato, pallidiore.

1. St. radiata (Linn.) Pers. Obs. II, p. 73.

Syn. Schmitzomia radiata Fr. Karst. Myc. Fenn. I,
D201.

166 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

* St. minuscula Karst. in Meddel. af Soc pro Faun. et Flor.
Fenn. 11, 1884, p. 138.

Apothecia sparsa, margine subintegro, epithecio subcaeru-
lescente, latit. 0,3—0,4 mm. Asci longit. 150 mmm., crassit. 8
mmm. Sporae longit. 155—150 mmm., crassit. 2—3 mmm.

Hab. in cortice Piceae excelsae in paroecia Kyrkslatt
(Edw. Wainio).

2. St. Luzulae (Lib.) Karst.

Syn. Schmitzomia Luzulae DeN. Karst. Myc. Fenn.
als plt2ae.

* St. Junci Karst.

3. St. pupula Fr. Syst. Myc. Il, p. 193.

Syn, Schmitzomia pupula Fr. Karst. Myc. Fenn. I,
p 238.

4. St. arundinacea Pers. Myc. Eur. I, p. 336.

Syn. Schmitzomia arundinacea Karst. Myce. Fenn.
Pepe zou:

5. St. elevata Karst.

Syn. Schmitzomia elevata Karst. Myc. Fenn. I,
p. 240.

6. Sé. polycocca Karst.

Syn. Schmitzomia polycocca Karst. Myc. Fenn. I,
p. 241.

LXXVII. Karstenia Fr. in litt.

Syn. Chailletia Karst. Myc. Fenn. I, p. 21.

1. 4K. sorbina (Karst.) Fr.

Syn, Chailletia sorbina Karst. Myc. Fenn. I, p.
241.

LXXVIII. Cryptodiscus Cord. Icon. Fung. Il, p. 57.

Syn. Stictis Pers. pr. p. Karst. Myc. Fenn. I, p. 21.

1. Cr. pallidus (Pers.) Cord. Icon. Fung. Il, p. 57.

Syn. Stictis pallida Pers. Karst. Myc. Fenn. I,
p. 243.

2. Cr. angulosus Karst.

Syn. Propolis angulosa Karst. Myc. Fenn. I, p. 244.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 167

LXXIX. Cryptomyces Grey. in Fr. Summ. Veg. Sc. p. 372, pr. p.
- Fuck. Symb. p. 253.

Apothecia subimmarginata, subcircularia, concaviuscula, epi-
dermide fissa cincta, ceraceo-carnosula, excipulo tenuissimo seu
indistincto. Asci oblongato-ovoidei, sessiles. Sporae 8:nae, elon-
gato-clavatae, uniseptatae, hyalinae.

1. Cr. Peltigerae Fuck. Symb. p. 253.

Apothecia gregaria, erumpentia, ceraceo-carnosa, subdia-
phana, conyexa, demum concava, orbicularia vel elongata, epider-
mide fissa circumdata, sordida, 1 mm. lata. Asci oblongato-ovoi-
dei, sessiles, longit. circiter 55 mmm. Sporae 8:nae, distichae,
elongato-clavatae, inaeqvaliter uniseptatae, loculo superiore sub-
sphaeroidea, breyiore, loculo inferiore elongato, hyalinae, longit.
circiter 14 mmm., crassit. (loculo superiore) circiter 5 mmm.

Hab. ad thallum Peltigerae caninae adhuc vivum in
monte livara par. Kuusamo (Edw. Wainio).

LXXX Ocellaria Tul. Karst. Myc. Fenn. I, p. 21.

Syn. Habrostictis Fuck. Symb. p. 249.

A seqvente genere parum diversa.

1. Oc. aurea Tul. Karst. Myc. Fenn: I, p. 242.

Syn. Habrostictis ocellata Rehm. Ascom. n:o 265.

LXXXI. Propolis Fr. Karst. Myc. Fenn. I, p. 22.

Sporae simplices. ;

1. Pr. faginea (Schrad.) Karst. Myc. Fenn. I, p. 244.

2. Pr. tumida Karst. Symb. ad Myc. Fenn. IV, p. 186.

Apothecia sparsa, primitus tecta, dein epidermidem super-
positam in lacinias plerumqve 4 triangulares rumpentia eisdem-
qve cincta, angulato-rotundata, convexa, sicca planiuscula, epi-
thecio pallido vel’ fuscescenti-pallido, nudato, latit. circiter 1—1,5
mm. Asci cylindracei, jodo haud tincti, longit. 100—110 mmm.,
crassit. 12 mmm. Sporae 8:nae, distichae, elongatae, vulgo cur-
vulae, eguttulatae, simplices, hyalinae, longit. 23—28 mmm.,
crassit. 5,5—6 mmm. Paraphyses filiformes, numerosae, ramosae,
crassit. 1,5 mmm.

Hab. in ramulis Salicis prope Mustiala, m. Aprili.

168 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IJ, n. 6.
LXXXII. Naevia Fr. Summ. Veg. Scand. p. 373.

Apothecia immersa, disciformia, immarginata, epidermide,
demum vyulgo stellatim rupta, tecta, excipulo carentia, laeticolo-
ria, Asci clayati vel cylindraceo-clavati. Sporae 8:nae, ellipsoi-
deae vel élongatae, simplices, hyalinae. Paraphyses filiformes.

1. N. Epilobii Karst.

Syn. Trochila Epilobii Karst. Myc. Fenn. I, p. 250.

2. N. luzulina Karst.

Syn, Mollisia luzulina het Myc. Fenn. I, p. 194.

3. WN. emergens Karst.

Syn. Mollisia emergens Karst. Myc. Fenn. I, p. 194 %*).

LXXXIII. Agyrium Fr. Syst. Myc. Hl; p. 231, pr. p.

Apothecia innato-erumpentia, pulvinato-disciformia, immar-_
ginata, compacta, humida gelatinoso-ceracea, fere absqve exci-
pulo. Asci clavati. Sporae 8:nae, ellipsoideae vel ovoideae, sim-
plices, hyalinae. Paraphyses haud distinctae.

1.) Ag. rujum (Pers.) Fr. Syst. Myc. Il, p: 232, Nyl-inch:
Scand. p. 250.

sya otretis ruta Pers, Obs. iL, p74} t: Ght7 7
mella? stictis Pers. Syn. p. 628.

Apothecia gregaria, innato-emergentia, macula albicante ple-
rumqve cincta, rotundata vel oblongata, plana vel convexa, in-
carnata vel laete rufa, sicca obscuriora, latit. circiter 0,5 mmm.
Sporae ellipsoideae, hyalinae, longit. 11—14 mmm., crassit. 7—9
mmm. Hymenium jodo coerulescens.

Hab. ad ligna vetusta Pini, Piceae et Juniperi per
totam Fenniam et Lapponiam satis freqvens.

Sec. Rehm paraphyses adsunt superne fuscidule congluti-
natae.

* Ag. Pteridis Karst. in Notis. ur Sillsk. .pro Faun. et Flor.
Fenn. Forh. 1868, p. 330. :

Apothecia innato-erumpentia, plana vel convexa, interdum
concaviuscula, rotundata vel oblongata, rugulosa, laete rufa, cire.
O,1 mm. lata. Asci clavati, grandiusculi, longit. 50-70 mmm.,
crassit. circiter 10—13 mmm. Sporae 8:nae, distichae, ovoideae

*) Mollisia pteridina (Nyl.) Karst. Helotio adscribenda est.

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. 169

vel ovoideo-oblongatae, simplices, 2-guttulatae, hyalinae, longit.
10—11 mmm., crassit. 3—4 mmm. Paraphyses nullae. Gelatina
hymenea jodo coerulescens.

Hab. in latere interiore corticis stipitis Pteridis aqvi-
linae prope Aboam, Merimasku, vere.

In hac subfamilia forsan qvaeras Xylographam (Fr).
Quae tamen gonidiis crustaqve subinde sat distincta gaudet atqve
ad Lichenes est referenda.

Fam. V. Gymnoascaceae (Barn.).

Subfam. I. Exoasceae Wint. Pilz. 14 Lief. p. 3.

Asci parallele stipati In plantis vivis parasiticae.

LXXXIV. Exoascus Fuck. Knum. Fung. Nassoy. p. 29.

Asci octospori, basidiis instructi.

1. Kx. alnitorquus (Tul.) Sadeb. in Wint. Pilz. 14 Lief. p. 7.

Syn. Taphrina alnitorgqva Tul. in Ann. Sc. nat., V.
ser., 5. Bd. p. 130. Ascomyces Tosqvinetii Westend. in
Bull. de l’Acad. royal. de Belg., II. ser., tom. XI, p. 655, pr. p.
Bxoascus Alni- De B. in Fuck. Symb. p. 252, pr. p. Exs.
Kunz. Fung. sel. 369. Rehm. Ascom. 518. Rab. Fung. eur.
1016 et 3038. Thiim. Mycoth. 1366. Conf. Wint. Pilz. 14
Eien. p.: 7.

Asci longit. 33-37 mmm., crassit. 6—7 mmm. Basidia
11—17 mmm. longa. Sporae sphaeroideae, circ. 3 mmm. in
diam.

Hab. in foliis ramulisqve Alni glutinosae nec non in ~
amentis femininis Alni incanae et Alni glutinosae.
Hactenus tantum modo lectus prope Mustiala (ipsi) et Helsing-
forsiam (O. Kihlman).

2. Hx. turgidus Sadeb. in Wint. Pilz. 14 Lief. p. 8.

Syn. Taphrina betulina Rostr. in Bot. Centralbl. XV,
p. 149.

Asci hypophylhi, longit. 46—50 mmm., crassit. circiter 15 mmm.
Basidia 16—17 mmm. alta et 15 mmm. crassa. Sporae sphaeroi-
deae, diam. 35—4 mmm.

170 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Hab. in folis Betulae albae et Bet. nanae, vere et
aestate, ad Mustiala In Lapponia Lulensi pluribus locis a el.
G. Lagerheim observatus.

an a ae: epiphyllus Sadeb. in Wint. Pilz. 14 Lief. p. 10.

Asci epiphylli, rarius hypophylli, plus minus discreti, longit.
393 —37 mmm., crassit. 13-17 mmm. Basidia 8—-9 mmm. alta
et 20—33 mmm. crassa. Sporae sphaeroideae, circiter 5 mmm.
diam.

Hab. in foliis ramulisqve Alni incanae et pube-
scentis vere et aestate. In Fennia certe detegendus. In mon-
tibus Qvikkjokk et Njunnats Lapponiae Lulensis a cl. G. Lager-
heim lectus.

LXXXV. Ascomyces Mont. pr. p. Sacc. Consp gen. Disc. p. 16.

Asci (an e germinatione?) polyspori, basidiis carentes.

1. Ase. aureus (Pers.) Sadeb. in Wint. Pilz. 14 Lief. p. 9.

“Syn. Erineum aureum Pers. Syn. p. 700. Taphrina
aurea Fr. Obs. I, p. 217. Taphr. populina Fr. Syst.
Myc. III, p. 520. Exsicc. Kunz. Fung. sel. 169 et 275. Rab.
Fung. eur. 2350. Rehm. Ascom. 273. Thiim. Mycoth. 80. 1466.

Asci plasmate flavescente foeti, longit. 92—105 mmm, crassit.
16—25 mmm. Sporae diam. 4 mmm.

Hab. in pagina superiore foliorum Populi nigrae in
Mustiala. Infestat qvoqve carpella Populitremulae.

Efficit maculas aureas, pruinosas.

Subfam. I. Gymnoasceae Wint.

Asci solitarii vel in glomerulos mycelio tenero vario obyolu-
tos congesti.

LXXXVI. Endomyces Rees in Bot. Unters. iiber d. Alkoholgah-
rungspilze, p. 77. |

Asci subsolitarii, nudi, tetraspori.
1. End. decipiens (Tul.) Rees in Bot. Unters. tiber d. Al-
koholgihrungspilze, p. 77

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomyc. fenn. 171

Syn, Hypomyces decipiens Tul. Sel. Fung. Carp. II,
p- 61. Conf. Wint. Pilz. 14 Lief. p. 14.

Asci obovoidei, solitarii vel gregarii, longit. circiter 17 mmm.,
erassit. 12—13 mmm. Sporae 4:nae, semiglobosae, hyalinae, diam.
(latere basali) 6—8 mmm., crassit. 5 mmm.

Hab. in lamellis Agarici mellei vetusti, hinc inde.

Addenda.

Massarina Coryli (Karst.) Sacc. Syll. Uf, p. 154.

Syn, Massaria Coryli Karst. Symb. ad Myc. Fenn.
A ey oats

Perithecia solitaria aut caespitosa, aggregata, vertice saepe
papillaeformi per epidermidem fissam emergentia, orbicularia vel
angulata, depressa, nuda, subatra, vix 0,2 mm. attingentia. Asci
elongato-clavati, subpedicellati, longit. S0—90-mmm., crassit. 12—
15 mmm. Sporae 8:nae, distichae, fusoideo-elongatae, curvulae,
3-septatae, ad medium fortiter constrictae, chlorino-hyalinae, longit.
17—21 mmm., crassit. 4—5 mmm., annulo hyalino cinctae.

Hab. in ramis Coryli Avellanae emortuis prope Mu-
stiala.

A Massarina microcarpa (Fuck.) Sacc. Syll. II,
p- 154, maxime affini, peritheciis nudis, glabris, subatris, in cae-
‘spites minutos (circiter 1 mm. latos), forma varios, atros, saepe
congregatis, minoribus, ascis sporisqve paullo majoribus diversa.

Sphaerulina Sace. Syll. U, p. 186.

Perithecia tecta, sphaeroidea vel lenticularia, membranacea,
poro pertusa. Sporae 8:nae, cylindraceae vel oblongatae, 3-sep-
tatae, hyalinae. Paraphyses nullae.

Sph. cetrariicola (Nyl.) Karst.

Syn, Sphaeria cetrariicola Nyl. in Grevillea, III,
p. 68. Metasphaeria cetraricola Sace. Syll. II, p. 184.

Perithecia plerumqve gregaria, prominula, nigra, latit. 0,1
mm. Sporae 8:nae, oblongatae, 3-septatae, hyalinae. Paraphyses
nullae. .

Hab. in Cetraria islandica *C. fastigiata in
Lapponia Fennica inter Hetta et Ounastunturi (J. P. Norrlin).

Nobis non visa.

Melenconis thelebola (Fr.) Sacc. Syll. U, p. 605.

Li2 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 6.

Syn, Sphaeria thelebola Fr. Syst. Myc. Il, p. 408.
Aglaospora thelebola Tul. Sel. Fung. Carp. H, p. 166.
Karst. in Notis. ur Sallsk. pro Fauna et Flora Fennica Forh.
XIII, 1874, p. 450.

Circinata, pustulata. Perithecia sphaeroidea, decumbentia,
ostiolis exsertis subsphaeroideis, confertis, laevibus, primo papil-
latis. Asci oblongato-fusoidei, longit. 110—120 mmm, crassit.
20 mmm. Sporae 8:nae, distichae, cylindraceae, curvae, 1-septatae,
vix constrictae, subhyalinae, initio utrinqve setigerae, longit. 45—
50 mmm., crassit. 8 mmm. — Status conidicus, teste Sacc., sistit
Stilbosporam thelebolam Sacc. Status spermogonicus,
teste Tul., sistit Cytisporae formam.

Hab. in ramis recenter emortuis Alni glutinosae in
regionibus Fenniae diversis.

Perithecia subsena, collis convergentibus subjunctis. Ostiola
valde prominentia, incrassata, perithecia minuta referentia, inae-
qvalia, primo papillata, dein umbilicata, nitida, rigida, unde rami,
qvibus innascitur, ad tactum asperi.

Enchnoa floccosa (¥r.?) Karst. Symb. ad Myc. Fenn. IV,
p. 187. : :

Perithecia sparsa aut conferta, interdum seriatim aggregata,
ut videtur, primitus peridermio tecta, dein denudata, sphaeroidea,
basi collapsa et glabra, tomento araneoso fusco vel umbrino ob-
tecta, vix papillata, laevia, tenuia, 0,2-—-0,3 mm. diam. Asci
clavati, jodo haud coerulescentes, longit. 30—36 mmm., crassit.
8—9 mmm. Sporae 8:nae, tristichae, elongatae vel cylindraceae,
2-cuttulatae, curvulae, chlorino-hyalinae, longit. 10—12 mmm.,
crassit. 2—2,5 mmm. Paraphyses nullae.

Hab. in ramulis vetustis Sambuci racemosae in horto
Mustialensi, m. Apr. 1872.

Verisimiliter est Sphaeria floccosa Fr. Syst. Myc. Il,
p. 375. Perithecia speciminum nostrorum ligno, cortice orbato,
insidentia, subastoma, hyphis longis, articulatis, fuscis vel fuligi-
neis, 6—7 mmm. crassis superne obsessa. |

Massaria hirta (Fr.) Fuck. Symb. p. 154, t. HI, f. 30.

Syn. Sphaeria hirta Fr. Syst. Myce. Il, p. 483.

Perithecia tecta, epidermide adnata, depressa, irregularia,
subtiliter villosa, nigricantia, pusilla, ostiolo erumpente. Asci cy-

P. A. Karsten, Revisio atque synopsis Ascomye. fenn. is

lindracei, stipitati, longit. 154 mmm., crassit. 8 mmm. Sporae
S:nae, obliqve monostichae, lanceolato-oblongatae, utrinqve atte-
nuatae, 1—3-septatae, ad septa vix constrictae, pallide flavae,
longit. 16—24 mmm., crassit. 6—8 mmm. — Spermogonium, teste
Sacc., sistit Phomam hirtam Sacc. Pycnidium, teste Sacc.,
sistit Hendersoniam hirtam Sacc.

Hab. in ramis emortuis Sambuciracemosae in Fen-
nia australi.

Perithecia epidermidi adnata, qvasi incusa, rotundata, de-
pressa, pube fusco-nigricante plerumqve tecta. Ostiola ut puncta
subtilissima epidermidem perforant, sed non prominent.

Mollisia Solidaginis Karst. (N. sp.). Apothecia innato-erumn-
pentia, concayvliuscula, sicca contracta, margine lacerato-fibroso,
fuscescentia, epithecio albido, exigua. Asci fusoideo-clavati, sub-
sessiles, obturaculo minutissimo jodo dilute caerulescentes, longit.
55—60 mmm., crassit. 7—S8 mmm. Sporae distichae, elongatae,
leniter curvulae, 2-guttulatae, longit. 12—15 mmm., crassit. 2,5—

3 mmin.

Hab. in caulibus aridis Solidaginis Virgaureae ad
Kola Lapponiae rossicae.

Ascomycetibus potius adnumeranda sunt qvam Lichenibus:
Tichothecium pygmaeum Koerb. Sert. Sudet. p. 6.

Syn. Endococcus pygmaeus (Koerb.) Wain. Adjum.
Lich. Lapp, I, p. 200. Endococcus erraticus Nyl. Lich.
Sc. p. 283.

Hab. ad thallum Lecideae albosuffusae in par. Kuu-
samo (teste Wain.).

Tichothecium gemmiferum (Tayl.) Koerb. Parerg. p. 468.

Syn. Endococcus gemmiferus (Tayl.) Nyl. Pyrenoc.
p. 64. Wain. Adjum. Lich. Lapp. Il, p. 201.

Hab, ad Lecideam obscuratam et L. albocaeru-
lescentem in par. Nurmes et in monte Pyhatunturi Lapponiae
Sodankylensis (teste Wain.). .

Tichothecium perpusillum Arn. Flora 1874, p. 142.

Syn. Endococcus perpusillus Nyl. Prodr. p. 193.
Wain. Adjum. Lich. Lapp. II, p. 201.

174 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica IJ, n. 6.

Hab. ad Lecideam obscuratam var. lavatam et L.
chinophiloidem in paroeciis Kuhmo et Kuusamo (teste Wain.).

Xenosphaeria rimosicola (Leight.) Koerb. Parerg. p. 467.

Syn. Verrucaria advenula Nyl. Flora 1865, p. 606.
Flora 1867, p. 8330. Endococcus rimosicola Wain. Ad-
jum. Lich. Lapp. II, p. 202. ;

Hab. supra Lecanoram calcaream, Lecideam
alboatram et Lecid. cumulatam in paroeciis Kuusamo

et Kianta (teste Wain.).
Xenosphaeria oligospora Wain. Adjum. Lich. Lapp. UH,
p-. 203.

Hab. supra Solorinam croceam prope Martti in Lap-
ponia Sodankylensi.

Lahmia Kunzei Flot. Wain. Adjum. Lich. Lapp. II, p. 189.

Hab. in cortice Populi per totam Fenniam et Lappo-
niam.

Variae species Verrucariae, v.c. V. tartarina Nyl.
Flora 1874, p. 15. Wain. Adjum. Lich. Lapp. II, p. 186. V.
conioides Nyl. Flora, 1875, p. 447. Wain. Adjum. Lich.
Lapp. I, p. 194. V. rhexoblephara Wain. Adjum. Lich.
Lapp. Il, p. 194. V. aspiciliae Wain. Adjum. Lich. Lapp. U,
p. 179, Graphidearum et Caliciearum.

en OS

ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA T. II, Nr. ve

OM

FRUKTGOMMET HOS CARICEAE,

AF

S. 0. LINDBERG.

(Anmaldt den 7 November 1885.)

P< eq

HELSINGFORS,

J. SIMELIT ARFVINGARS TRYCKERI, 1885.

Be WB) oie
eM NT ipa Tesaie,? #
eee Pe ei *

oa

eee scrias ligsta grupp, Cariceae, sammansiattes enligt Ben-
thams och Hookers Genera plantarum Vol. 3, P. 2 (1888) af
fyra sligten: Hemicarex Benth., Schoenoxiphium Nees. ement.,
Uncinia Pers. och Carex L., alla gemensamt utmarkta derige-
nom att pistillen omgifves af ett mer eller mindre flasklikt blad-
organ, som hos de tre senare ir fullstindigt slutet anda upp till
den tranga mynningen, hvilken vanligen ar tvatandad och genom-
satt af stiftet, men deremot hos Hemicarex visar sig pa insidan
(mot blomstillningens axel) vara klufvet till midten eller nastan
‘inda ned till basen. Detta sista slaigte utgdr salunda en, om ock
otydlig, dfverging till den nirmaste gruppen Sclerieae, dit Kobre-
sia*) pa grund af honblommans hela bildning maste hanforas.

Hyad sagda flasklika bladorgan angar, torde fa, om ens na-
got, blifvit till den grad olika tolkadt af olika forfattare, hvilket
till fullo framgar af de mangskiftande benamningar detsamma
under tidernas lopp erhallit, hvartill vi fa sodka orsaken dels 1
bristande insigt uti gruppens skiljda former, dels deri att man
icke komparativt studerat alla de delar som sitta utanfor pistil-
len. S&lunda figurerar detsamma inom den botaniska literaturen
under icke mindre fn 14 olika termer: Z'unica, capsula, c. spu-
ria, fructus, nectarium, perigynium, corolla, squama corollina va-
scularis, perianthium, perigonium, urceolus, utriculus, spathella och
spathellulae duae connatae. Uiavaf framgar att organet uppfattats
dels sdsom frukt, dels sAsom honungsafséndrande bihang, dels
sisom blomhylle och slutligen sasom skarm.

For att nu afgéra dess verkliga natur, maste vi undersoka
huru vida icke vi kunna inuti detsamma patraffa utom pistillen

*) Betriiffande var nordiska KK. scirpina, bir hon, derest man vill félja
prioritetslagen, benimnas K. Bellardii (All) Deg.

4 Acta Societatis pro Fauna et Flora fennica II, n. 7.

innu ett annat organ, hvilket kan gifva oss en saker ledtrad for
dess ritta tolkning. Och lyckligtvis finnes det ett sadant.

Om till forst tages i betraktande gruppens hogst utvecklade
form, det monotypa Schoenoxiphium (Sch. rufum Nees. fran
Syd Afrika), sa sitter jamte pistillen inom det flasklika bladorga-
net ett borst, som ej allenast skjuter langt ofvanom dess mynning,
utan dessutom niirmare spetsen uppbiar tva eller tre sma skarm,
i hvilkas vinkel 2 eller 3 standare befinna sig, churu ej sallan
dessa hanorganer fullstindigt felsla. Sagda hogst egendomliga
‘borst upptrider ifven hos de Ofriga sliagtena. Salunda visar det
sig hos Hemicarea (10 arter, alla hemma i Ost Indien och Syd
Afrika) under form af en kort pigg, antingen hel och hallen in-
nesluten inom flaskan eller nagon gang af dennas langd. Unev-
nia ater (omkring 25 arter vaixande i sédra jordhalfvans kalla
och tempererade trakter, lings Andes-kedjan inda till Mexico och
Vest Indien samt pi Sandwichéarne) ager ett mycket langt och
upptill mer eller mindre hakformigt krékt borst, hvilket liksom
hos Hemicarex stidse ir fritt fran alla appendikulara bihang, af
_hyilket slag de 4n vara ma.

Betriiffande Ater Starrslagtet (Carex), af hvilket redan. nar-
mare 900 arter dro beskrifna och hvilket ar utbredt ofver hela
jordklotet, hufvudsakligast dock mellan polerne och vandkret-
sarne, si finnes hair knappt ett enda spar af det i fraga varande
borstet; likviil siger Kunth i sin monografi dfver den tiden
kinda Carices (se hans Enum. plant., 2, p. 368: 1837): ,, fudi-
mentum racheolae ad basim fructus nullum, rarius minutum, in-
clusum“ och Bentham 1. c¢.: ,, rachilla (spiculae rachis) intra utre-
culum saepe ultra florem’ (germen?) ,producta, setiformis vel
linearis planaque, utriculum non vel via excedens*. Sjelfve hatva
vi icke lyckats att hos ndgon af nordens talrika starrarter pa-
triffa ett dylikt rudiment. Ett lysande undantag hiarifran bildas
dock af en enda art bland de otaligt manga pa jorden, namligen
af OC. microglochin Wahlenb. Sv. Vet.-Akad. Handl. 1803, p.
140, hvilken hittills antriffats si val i vara skandinaviska fjall-
trakter, som ock pi Grénland, Island, Schwaben, kantonen Wal-
lis i Schweiz, p& Mont Cenis, sddra Tyrolen, Bayern, Lithauen,
dstra Caucasus och inom det arktiska omradet af asiatiska Ryss-
land, likvaél ofver allt mer eller mindre spridd och sallsynt. Ty

S. O. Lindberg, Om fruktgimmet hos Cariceae. 5

hos denna art sitter, markvirdigt nog, omedelbart utanfor och
tryckt intill pistillen samt intimt forenadt med dennes ytterst
korta skaft ett styft, jemnsmalt och alldeles naket borst, som dr
mer eller mindre brunaktigt och lindrigt sammantryckt mellan ut-
och insidan, skjuter hogt upp dfver flaskans mynning, samt upp-
till afsmalnar till en hvass spets och antingen dr rakt eller na-
gon gang obetydligt utat bagbojdt, liksom det vid basen genom
sin pressning intill det svangda fruktémnet blir bajonettlikt kro-
kigt. Pa grund hiraf har ock arten naturenligt nog, det miste
medgifvas, af Sprengel (Syst. vegetab., 16 ed., 3, p. 830, n. 8:
1826) hanforts till Uncinia, trots dess i 6frigt stora forvandskap
med C. pauciflora Lightf., hos hvilken man deremot forgiifves
letar efter ens den minsta anliggning till flaskborst. I sjelfva
verket utgor afyen C. microglochin en tydlig mellanform mellan
Carex och Uncinia, si att med lika stort ski] hon kan foras till
det ena eller det andra slagtet, ehuru mojligen rittast dr att, i
foljd af hennes nyss anfdrda affinitet och geografiska utbredning,
anse henne sasom ett eget monotypt undersligte af Carex, At
hvilket man kunde gifva namnet Orthocerates (Carex sect. 2.
Orthocerates Koch. Syn. Fl. germ. et helv., 3 ed., 2, p. 649: 1857).

Granskningen af borstets byggnad gaf féljande. — I tviir-
snittet ar det elliptiskt med starkt afrundade fndar, samt till
storsta delen sammansatt af mycket stora, tomma, tunnviggiga
och yattenklara parenchymceller, utanpa hvilka finnes ett tunnt
lager af prosenchymatiska sklerenchymceller, isynnerhet vid ba-
sen och i spetsen, samt pa borstets hela insida. PA utsidan der-
emot i midten langs efter observeras blott en temligen smal skle-
renchymknippa och pa hyardera sidan om denna mediana knippa
ligger ett falt af vanlig epidermisviifnad, bestaende af rektangu-
lara, tunnvaggiga och i omkretsen titt naggade celler, hiir och
der atskiljda af talrika hudéppningar, anordnade i longitudinela
vader. Den mediana sklerenchymknippan skjuter langt in i mid-
tens ldsa vafnad likt en hdg och tjock 4s, som niistan nar den
motsatta plattsidans sklerenchym och i hyilkens midt en mycket
liten och mindre val utvecklad karlknippa befinner sig. Afven pa
sjelfva spetsens insida visar sig ett par sma stomatalfilt med en
eller annan huddppning. Det flasklika organet och fruktimnet
sakna deremot fullstandigt alla dylika andedriigtshél, men pa

6 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica II, n. 7.

skirmens 6fversida (aldrig pa deras undersida) kunna vi finna sa-
dana, ehuru endast fa och mycket spridda. Det for hela inflore-
scensen gemensamma skaftet ar nedanfor blomstallningen trindt,
mycket otydligt femkantigt, samt forsedt med talrika stomatalfalt
och sklerenchymknippor, inuti nairmare ytan med typiskt 10 val
utvecklade karlknippor och i midten af samma losa cellvaf (marg)
som finnes inuti borstet, ehuru af relativt vida mindre tvarmatt. Mel-
lan skirmen ager skaftet samma byggnad som nedanfor inflorescen-
sen, ehuru det har dr oregelbundet och kantigare, samt visar Annu
svagare centralmirg. (Hogeligen maste vi beklaga att det sak-
nats material for jamfdrelse af borstets bildning hos Uneinia,
Schoenoxiphium och Hemicarez.)

Hela denna skildring bevisar till fullo att borstet hos Ca-
rex microglochin ar en sekundar axelgren (rachilla), utgorande
centrum for en blomstillning, hvilken dock dr reducerad till den
enda och stidse honliga basblomman genom att alla ofriga blom-
mor felslagit. Det utanfor sittande flasklika organet maste pa
grund haraf tydas sasom ett af tvanne*) sammanvuxna skarm bil-
dadt svepe, analogt med de tva axskirmen (glumae; icke blom-
skirmen: paleae) hos graisen och at hvilket vi onska gifva be-
nimningen: nétsvepe (involucrum utriculare eller for korthe-
tens skull wtriculus). Och anse vi derjamte att denna tolkning
bor, utan all fara for misstag, utstrickas dfven till de ofriga, af
oss dess virre icke undersokta, tre genera, hvilka aro sa nara
beslagtade med Carex.

*) Att tv4 skiirm, och icke ett ensamt sddant, bilda nétsvepet framgar
deraf att dettas mynning fir det mesta iir mer eller mindre tvatandad eller kort
tvaliippig, sillan deremot tviirhuggen.

AY re :
vis BN
ol

Coe
ort ood Ve
Se Wiping, 2

a |
Ry

iii

Pb red ery oteh fea ia hs Yi . . Perererte hy PIT OS EEEPH TITS STU DTET EBL MIS ALSOP ACES E Lo My og sbreiOTe Perey em Peitierie tien) ch ae . THRACE RRR Say went Mbe rst LM Cato

MESS