nf ® .) ‘ ’ se ee i g ae ta ven. i Po en ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA KT LORA FENNIGA KUOPIO 1902. K. MALMSTROMS BOKTRYCKER) Pag. Hjelt, Hjalmar, Conspectus Flore Fennice. Vol. Il. Dicotyledonec. Pars |. Amentaceee — Polygonacee . . soe ke Nordenskiéld, Erik, Zur Kenntnis der Or Galen Vans Finnidads 1— 34 Levander, K. M., Mittheilungen tiber ee claviger Fabr. in Finland ...-... : oad ke pe Se Silfvenius, A. J., iiber ae Meabiaghaee einiger Bie ee und Limnophiliden. Mit 2 (4) Tafeln . . . . . . . - - 1—101 2 (4) tafl., 426 sidor, ase ar 4 | Pas —e =. a i +8 fe a? a ® > & vant f ‘1 pay he) = ® » 4 ° ances 4 vat Atk a a =» 1] mS. ; ; et nbrtninc (auiiaitsbrisGaO v4, cinta cw tiv oe we , = “4 — ¥ das ‘we A ‘ry > ’ z a <8 “gk i » iZ ink 4) *) . ») CT ar oe 4 AT Oo a4 rapt C ia P. © 0 A ; ’ 3 D = en be * o ti - re - <= Po : 4 i: : ag ~ : » ” id a i wT Vita iy S = ir Orie M4 E is: f ri utr . » it > 3 ‘ tr 2 t a an ~ ” 2 0, awe i — a 4 , 4 SP ais F ) > Sh a = aoa ee te = J. 7 4 - A @ &\ oa 4 9 a re 7 a Bs ‘ _ : 7 i] _- a A Re a A an oi , ye . . Pe ps a ccth Af ty } = < od ‘ ¢ SAAMI ON i : : ee afven i Kuus. Foljande uppgifter, som anféras under hamnet Betula alba L., gilla lika mycket denna som fd6lj. art: Till.; Kalm; >solo lapidoso fq»: Prytz cont.; »solo lapidibus substrato per totam patriam»: Wirz. Pl. off. p. 77. Daremot har jag ansett mig béra anféra uppg. under detta namn fran de nordliga delarne (Ob. och Lappland) under B. odorata, da denna i dessa trakter tir sA mycket allmainnare. Afven Led., Mela Kasv., A. Nyl., Bergstr. och Bergstr. Beskr. anvinda namnet B. alba, men B. pubescens eller B. odorata upptages sirskildt. I afseende pa den storlek tridet kan uppna ma f6lj. anforas (se f. 6. afven Must. p. 40): Vid Liimatta i> Viborg{[s socken Ik.] 221 em i omkrets: Thesleff Finska tridj. i Geogr. F. T. 1893 p. 93. — Vid Villmanstrand (Sa.) matte en bjork vid brésthéjd 230 cm i omkrets: Sel. ann. — Oa. Lehtimaki Murtomaki vid vagen till Soini finnes en bjérk, som ar dryga 3,5 m [96 alnar>] i omkrets vid roten; denna tjocklek bibehaller den dock endast 3 a 5 m, hvarefter den grenar sig: Vaasan Lehti 1885 N:o 39 i 6fvers. — Enligt N. Pr. 1891 nedhéggs i Pirttimaki i Virdois (T b.) 62° 13’ en bjérk, som var 96,5 cm i diameter, sdledes 303 cm i omkrets: Thesleff 1. c. [se un- 4 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, Noo 1. der Ik.| — Vid Dvoretz (Kon.) sta tva bj6rkstammar, den ena déd, den andra med en lefvande tradlik gren; den ena mitte 261 cm, den andra 263 cm i omkrets vid brésthéjd; toppen pa hvardera borta, men stammen 4nnu 3—4 m fran marken ej markbart klenare: Kihlm. — I [Om.] Gamla Karleby socken Liljeberg hemman finnes en bjérk, som uppgifves vara planterad for c. 125 ar sedan . .. omkretsen, nara jorden 3,1 m.. . hédjden 18,57 m: Rosberg Finska tridj. XX Geogr. F. T. 1895 p. 154, dar nirmare beskrifning férekommer. — Annu i Lim. omnimnes ett trad af omkring 18 m [10 famnar>|] pa mon 10 km norrom Kantalaks och vid Pinosero 24 km [223 verst>] norr om Kantalaks nedanfér Hibinaé 21,5 m [86 fot] hégt: Mela Pl. Se afven ofvan under Li. — (Endast i afseende 4 uppg. fran Oa. framhalles det icke uttryckligen att de hinfora sig till B. verrucosa). Ale. III p. 97 uppgifver bjérkarnas héjd till 30 m; Mela Kasv. III p. 315 héjden hos B. verrucosa till 15—25 m. — Angdende bjérkskogarne se under B. odorata. Arten hybridiserar med B. nana och sannolikt med B. odorata, se langre fram. Angaende foérhallandet till B. odorata ma har anfoéras f6lj.: B. odorata synes vara den i yttre skaérgarden uteslutande forekommande arten, medan diremot SB. verrucosa ar Ofvervigande pa de stérre landen i inre skar- garden: Bergr. p. 16, dar afven detaljerade uppgifter fran AJ. lemnas. Nagra ar senare nimnes: Masurbjorken 4r i stora delar af sdédra och syd- vestra skirgarden absolut 6fvervigande i férhallande till glasbjérken, inom vissa mindre omraden t. 0. m. sa godt som ensamt upptridande: Sallm. p. 6. I afseende 4 artens f6rekomst sasom fossil nimnes: »ar antecknad fran 5 lokaler; vid [Ab. Karis Mélneby] Anta, [Ab. Lojo Vejans] Stubb- angen och [Ab. Lojo| Humppila upptrider den i sa riklig maéngd och i sa typisk form att nagot tvifvel om bestéimningens riktighet ej kan fo6religga. Hittills ar arten af mig sikert pavisad i ek- och granzonen, af Herlin 4r den afven angifven fran lager vid Kovelahti och Parkanojoki [hvardera i Sat. Ikalis], som maste riknas till furuperiodens sista del: G. And. p. 9%, jfr afven under B. odorata. Formae seqventes indicantur, distributio earum non explorata. , f. vulgaris Reg. [= typ.| fqq: Mela Kasv. Ill p. 315, vide etiam Brenn. Obs. . f. (vulgaris) expansa Reg. — Nyl. Tytarsaari: Brenn. f. sterilis Regel. In turfosis pascuisqve . . . Fenniae: Regel Prodr. p. 164 nomine B. alba subsp. I verrucosa p Betula verrucosa. 5 sterilis. — Nyl. [Hogland| fq, Tytérsaari: Brenn., cfr Képpen Verbr. II p. 216. f. »foliis cuspidatis B. populifoliae Willd. subsimilis» — K1. Uukuniemi: Nikl.!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 129, spec. det. Selan! f. truncata Sel. vide supra sub Ob., Lk., Lim.; fqq: Mela Kasv. Ill p. 315; Ab. Kakskerta, Ny1. Helsingfors, Sa. Villman- strand, Tb. Keuruu: Sel. ann. f. ovata Sel. — Kon. Dianovagora: Simming!, cfr Selan in Herb. Mus. Fenn. II p. 129, ubi describitur. — Spec. similia e Ta. Sysmi ad ripam lac. Urajirvi: Unonius! et Ok. Ristijarvi: Lackstrém!, efr Brenn. Obs. f. (lusus) bircalensis Mela vide infra, ut etiain f. incisa Brenn. et laciniata (Wahlenb.). f. (lusus) dobulata And. — Ka. ad canalem Saima: Mela herb. — Sb. Oravi (J. Rahm): Mela herb., cfr Mela Kasv. III p. 315. f. (lusus) dalecarlica L. fil. — Ta. Heinola Niemela prope opp. Heinola [sine dubio culta|: Mela herb. — Interdum colitur vide ex gr. Brenn. Flor. p. 169 et Mela Kasv. III p. 315. f. (lusus) microphylla Reg. |= arbuscula Fr.) — Ta. Hollola (Kn. Polon): Mela herb., cfr Mela Kasv. III p. 315. f. microcordata Mela. — Ab. Pargas Urfjarden in insula qvaaam cop. [»bildar bestand>|: E. Reuter!, cfr Mela asv. II] p. 313 et 315, ubi describitur. . Angaende de former som beskrifvas af-L. L. Lzestadius fran Kengis nira Finlands grins (Ob.) i Bot. Not. 1856 p. 103—104 far jag hanvisa till sjailfva uppsatsen. var. rhomboidea. — Ab. Korpo Alskar: J. M. J. af Tengstrém!, jfr Zett. & Br. och Herb. Mus. Fenn. p. 55 not., dir formen beskrifves; exemplaret féres numera af Seelan till B. odorata ft. rhombifolia (Reg.). Annu omnimnes B. verrucosa med ludna qvistar fran Sb. [Riistavesi och Kehvo] och Ta. Asikkala: Not. XI p. 455. Emellertid papekar Kihlm. att rotskottens barighet dr karakteristisk for B. verrucosa, ehuru af annat slag in hos B. odorata, hvarfore detta ej kan beiraktas sisom nagon sir- skild form. f. pendula (Roth) upptages fran Finland: Hamb. p. 29; torde dock knappast fortjena namnet form, emedan arten nastan alltid, da den vaxer nagorlunda fritt och férhAllandena eljest fro gynnsamma, torde fa hian- gande grenar. Missbildningar omnamnas t. ex. (Prot. 7, X, 1899): L. Y. p. 191. 6 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. Betula verrucosa f. birealensis Mela. Specimen unicum in Fennia olim lectum, nunc autem exstinctum est. Sat. Birkkala: Asp! in Diar. 28, II, 1863 ° nomine f. laciniata (Wahlenb.), cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 35 et 129. Af denna lusus ar blott ett enda trid bekant, naéml. fran Birkkala i den s. k. Pinsié-trakten och afven detta ar liangesedan nedhugget. Exem- plaret ar taget i bérjan af juli 1862 pa Marttila hemmans mark i Penttila by, jfr Brenner i Medd. XV p. 199. — Namnas bér i sammanhang hir- med att B. laciniata Wahlenb. uppriknas af Prytz cont. — B. verrucosa f. wcisa Brenn. se Medd. XIII p. 194 och Brenn. Flor. p. 168 hor till B. odorata, se under denna. Betula odorata Bechst. In tota Fennia et maxima parte Lapponiae frequventis- sime (— freqventer) invenitur et aut sola aut saepius alits cum arboribus silvuas magnas efficit. Tantum in plagis ma- xime editis Lapponiae omnino non crescit, sed ad oram maris glacialis nonnullis locis imprimis in parte occidental est observata. Fqq +) vel fq in tota Fennia inveniri consentiunt omnes auctores; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries, vide ceterum supra nomine B. alba et Led. III p. 651, Nym. Consp. p. 672, Regel Prodr. p. 168 (nomine B. alba subsp. VII pubescens), Ign. Geogr. p. 338—339, K6ppen Verbr. II p. 231—234, Nym. Suppl. p. 282, Giirke p. 48 nomine B. pubescens, Hjelt Utbr. p. 142 [9] cum tabula geographica, Sandberg p. 190—194, Sallm. p. 5, 6 et 8 (infra p. p. commemorata). Lapp. fenn. fqq per totum territorium, in par. Kittila et Rovaniemi [Ob.] saepe betuleta constituens, in Ylitornio [in Ob.| et praecipue in Kolari fere tantum cum aliis arboribus mixta ') Arrh. Ann., Flinck, Stenr., Blom, Leop., Norrl. s. 6. Tav., Wainio Tav. or., Hann., Elfv. (cfr infra), Laur. Vaxtf., Broth., Mela, Norrl. On., Wainio Kasv., Leiv., Keckm., Hjelt}] & H. (vide infra), Brenn. Obs.; fqq, silvas constituit: Lindén; cop.: Hult; copiosissime: Flor. Kar. et Elfv. ; fqq et copiosissime in toto territorio: Norrl. On., cfr l. c. p. 31 ete. Betula odorata. 7 et vix tam alta qvam in plagis australibus, formas distinguere non possumus: Hjelt € H. nomine B. alba (B. verrucosam includens); fqq: Blom Bidr.; ubique extra ipsas alpes fq per partem silvaticam et subsilvaticam in locis foecundioribus, siccio- ribus de principatu cum Pinu interdum certans; per subalpinam regionem, jugo alpino nivoso proximam, ubiqve sparsim crescit ibique sola est arbor lucos raros et parum umbrosos constituens; intra ipsum jugum alpinum juxta rivulos passim adscendit [item in convallibus omnibus interioribus Finmarkiae et ad latera ma- ritimarum ... ut etiam ad occultas rupes peninsulae Hopsejdet Finmarkiae, ubi ultimae crescunt Betulae vix orgyales|: Wahlenb. p. 253, ut seqvens nomine B. alba et formas hybridas includens, cfr l. c. p. XXXIV et LX et vide infra; per totam Lapponiam exceptis alpibus penetratqve in Utsjoki adhuc 585 m [»1800 pedes par.»| ad alpes, ubi tamen orgyalis tantum altitudinem attingit: Fellm. Lapp.; fqq toto territorio, in regione betulina prope Mare glaciale est minor et subfruticulosa, cire. 3—5 m alta, trunco interdum 3 dm crasso in ambitu: Wainio Not.; fqq et cop. in omnibus regionibus, in reg. alpina [alpium Saariselka| usqve ad cacumina: Hult Lappm.; reg. subalpina in Nattastun- turit usqve ad 466 m, in Raututunturit usqve ad 448 m, in Saariselk& usqve ad 490 m, medii numeri mensurarum: Hult Lappm. p. 109; maxima altitudo regionis subalpinae in Vuomapai 517 m: |. c. p. 108, ceteras mensuras qvi legunt inspiciant; cfr Rosberg p. 38 et Hult Vaxtreg. p. 65 et 66; 0,5 m altus frutex ad 709 m in cacumine montis Sokustamapéa&: Hult Lappm. p. 151—152, ubi etiam aliae indicationes et mensurae; summus terminus silvae betulinae in Li. ad 462 m exp. ad SO in vici- nitate Hammasuro, infimus [inter Rastekaisa et Tenojoki 258 m expositio ad SO dein] ad alpes prope Mandojiayri ad 297,5 m: Kihlm. Ant. p. 80—81, ubi multae mensurae, qvas qvi legunt inspiciant; supra hos terminos etiam fq usqve ad 544,5 m ad Kuarvekods, expositio VNV, frutex minimus: Kihlm. Ant. p. 81—82, qvam lI. inspicias, ut etiam mappam ejusdem, cfr Kihlm. Ant. etc.; multae mensurae adduntur Hult alp. Pfl. p. 163, 167, 168, 169, cfr 1. ce. p. 158; 9 mensurae apud Sandberg p. 193; »am Ende des Varangerfjord in Ost-Finmarken (70° 10’) kann 8 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. man die Hoéhengrenze der Birke bei ungefaéhr 220 m {700’} *) annehmen»: Schiib. p. 181; Sydvaranger terminus arborum 94—171 m supra mare, arbores solitariae ad Beljek 187 m: Norm. Fl. p. 20, qvam I. inspias et cfr infra, vide etiam Lund Beretn. p. 46 et 47, Blytt p. 401, Fries p. 128 et 186, Rabot in Bull. de la Soc. de Geographie Tom X 4:me trimestre, Paris 1889, p. 463 etc. — [L. ent. reg. subalp. et silv. fq: Leest.; secundum totam ripam fluminis Muonio et in aliis lscis humilibus usqve — ad lacum Kilpisjirvi et circ. 15 km ulterius et ad ripam septen- trionalem et septentr. — occidentalem hujus: lacus pulcherrima invenitur: Norrl. Lappm. p. 262, vide etiam Norr]. Lappm. p. 255, Norrlin in Not. XIII p. 278 et infra.| Lapp. ross. ubiqve extra ipsas alpes fqq: Fellm. Ind. nomine B. alba aliasqve spec. includens; in territorio [parte orientali Lapp. ross.| fqq [»sehr verbreitet»]: Kihlm. Ber. p. 15; in convallibus fluviorum fere ubiqve usqve ad [»bis hart an>| litus penetrat, ubi tamen silva caesa est: Kihlm. Pfl. p. Zils N. I. Fellm. vide sub formas, vide ceterum infra. Namnen B. odorata Bechst. och B. glutinosa Wallr. anyandas hos oss jiimnsides for denna art. His. kallar den B. carpathica Reich. och nimner om B. glutinosa »ad Fagervik et ad Rejbéle in par. Karis legi». Namnet B. pubescens Ehrh. anvindes antagligen i samma mening som B. odorata af A. Nyl., Led., Brenn. och Mela liksom af Asp (se harom Nym. Suppl. p. 282). Att namnet B. alba ater anvandes af Jul., Hjelt & H., Wahlenb, Fellm. Lapp. och Ind. ar redan ofvan antydt. Med undantag af Hjelt & H. sirskilja dessa ej heller B. nana X odorata, hvilken hybrid sikert i hégre grad in B. verrucosa ingar under detta namn. Att det som af Schiib. (har ofvan), Fries, Norrl. Lappm. p. 262 kallas endast bjork afven (A4tminstone till allra stérsta delen) har afseende pa denna art tyckes mig sikert. Slutligen framhaller N. I. Fellm. att B. tortuosa Ledeb., Regel afven ar (= B. pubescens Koch =) B. odorata Svenska forf. och citerar i detta afseende ett langt bref af Regel. Hans B. tortwosa afser darfore afven andra former af nu ifragavarande art, d& den upptages sasom »in tota Lapp. Ross. fq», se hirom Kihlm. Pfl. p. 161. — Namnas ma slutligen att Trautv. Incr. p. 715 upptager B. odorata Bechst. endast fran »Alandia, Karelia». Af uppg. angdende artens forekomst mirkas annu »Bjorken .. . ar Finlands vigtigaste l6ftrad. Ofver storre delen af landet ar det glasbj6rken ‘) Vix tantum procedit, vide seqventem. Betula odorata. 9 [B. odorata], som hirvid spelar hufvudrollen»: Sallm. p. 5. — Al. fq, ej] 1 Toéfsala: Bergr., jfr l. c. p. 16 och 17, och se ofvan p. 4. — Kol. »fqq et copio- sissime praesertim in reg. collina. In reg. arenaria vero fere parcius qvam species praecedens /B. verrucosa] adest»: Elfv. — Om. »den allminnare arten hégre upp i landet, afven allman vid kusten»: Hellstr. — Ob. »Skog, fukt. strinder, kirrmarker. Bildar en hufvudbestandsdel i blandskogarna och afven egna skogsbestind»>: Keckm., se f. 6. langre fram om bjérk- skogarna. Sasom kindt bildar denna art (eller oftast dess varietet tortuosa, om denna sirskiljes, se Kihlm. Pfl. p. 162) i allra stérsta delen af omradet triidgriinsen (angdende en del bergstoppar i Lapp. ross. se langre fram). A aldre kartor t. 0. m. 4 Inbergs skogskarta ir det skoglésa omradet hos oss ytterst summariskt behandladt; ej blott af Klinggraff p. 45 utan ifven af Drude i Berghaus Atlas (1886) féres hela n. 6. halften af Kola haltén till tundraregionen och sirskildt kan har framhallas den vanstillande framstallning af vara skogsférhallanden, hvartill Drude gjort sig skyldig pa kartan N:o 47 i némnda Atlas, enl. hvilken en vidstrackt fjallregion skulle antriffas innu sdderom Kemijarvi och skogsregionen porr om denna sj6 representeras endast af relativt smala bialten lings floddalarna. Samma fel ingd annu i den nyaste karta jag sett dfver hithorande forhallanden, nimligen Kusnezows i Engler Bot Jahrb. Bd. 28 (1900). Redan Trautv. II p. 5 siger emellertid: »Demgemiss ist ein Tundrengebiet westlich vom Weissen Meere nicht zu suchen». Det riktiga férhdllandet framgar dock i sina hufvuddrag redan af Wahlenb. (Flora lapp.) och mera detaljeradt af nyare kartor sfsom Kihlmans karta 6fver Inari lappmark, se Kihlm. Ant. och Hult alp. Pfl. p. 158, afvensom den af Kihlm. redigerade sammanstilluingen pa A. Petrelii karta 6fver Lapp. ross., som ar bifogad uppsatsen af Kihlm. & Palm. liksom Kihlm. Pfl. (och Musci Lapp. Kolaénsis auct. Brotherus et Selan). Pa dessa kartor grundar sig sedermera kartan i Hjelt Utbr. samt det dirmed identiska kartbladet N:o 11 ai Atlas 6fver Finland (1899). — Har mA dock annu anforas félj. uppgifter (se afven Trautv. II p. 39 och Berg Verbr. p. 125). [I den angransande delen af Norrbotten i Sverige uppgifves att >fjallregionen» har sin... »nedre grans.. ., dar bjérken bérjar upptrida och nar minst manshdéjd, ... vanligen mellan 550 och 750 m., p& enstaka stillen nagot tiotal m ligre eller hégre»: A Nilsson i Tidskrift for skogshushalln. 1897 p. 139]. — Lk. »P& ligre berg blir den (bjérken] p& krénen en krypande, ofta mattlikt utbredd krympling, afven om deras niva ir betydligt under den noimala bjérkregiongransen, sasom pa det 415 m héga Kopsuspaa. I skyddade tranga baicksnar kan bjérken diremot n& manshéjd anda till 517 m 6fver hafvet»: Hult Lappm. p. 108—109. — Li. »In Std Varanger in Ost-Finmarken in der Nahe der Russischen Grenze 69?/2° sind die Birken so gross, dass man sie gut zu , Bauholz verwenden kann»: Schiib. p. 1&0. — Tridgrinsen i Sydvaranger 10 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, No 1. »>ved Storvandet indenfor Ropelv, nordside (c. 69° 46’) 139 m, bergkollerne ved Elvenzes (c. 69° 41’) 95 m, foden af Beljek pa mere exponerede steder (c. 69° 49’) 150 m, pa mere beskyttede steder 171 m, enkelte treer 187 m, Bugonesfjeldene mere end mandshgie krat (c. 69° 57’) 94 m>: Norm. FI p. 20; [»ved Nyborg Seidafjeldet indenfor Nyborg 189 m»: l.c. p. 22]1). — [L. ent. »Ofta far man se ganska frodiga bjérklundar emellan sjilfva fjillen» ...: Lest. p. 8 — de pag. 36 uppriknade lokalerna dro dock utom Finlands politiska grins — »bjérken upphoér att vara det berrskande trid- slaget vid Palojoensuu»: Leest. 1. c.; »2 km séder om Tenonmuotka tyckes en skarp 6fvergang intrdffa i bjérkens utbredning. Med upphérandet af de asar, hvilka har annu traffa elfven och pa hvilkas sluttningar mot elf- ven bjérken annu blir 6—7 m hog och upptrider skogbildande, forsvinner ocksa bjérken saésom bestandbildande och diarifran till Jokasjaur antriffas endast enstaka knotiga eller krypande buskar»: Lindén i Medd. XVIII p? 244, se afven lL. c. p. 233; »auf einer Héhe von 550—650 m ii. d. M. einzelne kriechende Straiucher. Der am _ héchsten gelegene Fundort, wo die Birke angetroffen wurde, ist das Hochgebirge Saivaarri; hier wuchs auf einer vertikalen Héhe von 800 m ein 50 cm hoher Birkenstrauch»: Lindén in Bot. Centralblatt LXI p. 220 (Cassel 1895).] Lapp. ross. »Nagra skogar, som verkligen fértjenade detta namn, patratfas knappt inom denna region [= bjérkregionen d. vy. s. norra och ostra delen af ryska Lappland, fran Varangerfjorden till Pjalitsa: N. I. Fellm. p. XLIII]. De vid Kola fjorden, Pjalitsa och i Ponoj-dalen, de enda stillen dar jag sett nagot liknande, voro mycket glesa och utgjordes af klen bjérk. Enstaka individer af bjérken férekomma dock utefter hela kusten, och om den pa hégre belaigna stillen saknas, torde orsaken diartill mindre béra sdékas i deras héjd 6fver hafvet an i deras for hafsvindarna Oppna lage. Mahanda fé6rekomma dock verkliga bjérkskogar laingre inat landet»: N. J. Fellm. p. XLIV. — »Westlich vom Kola Busen traf ich die Birke noch unter 69° °/4 n. B. auf dem schmalen Stiele, welcher die Halbinsel Rybatschij [= Peninsula piscatorum enl. Middend. Bericht p. 140] mit dem Festlande verbindet, 3,4 ja bis 7,4 m hoch, mit breit auseinander gehender, fast kuglicher Krone, bei héchstens 3 dm dickem [fussdickem] Stamme>: Middend. p. 566; 1. c. p. 567 not uppriknas den afven fran Teriberskaja och Litsa, jfr om det férsta stillet Friis pa kartan under namn af »Kidene Davvemuétke og Maddemudétke».°) — Triidvegetationen stracker sig pa ") Da Normans nya uppgifter komplettera och ratta de aldre i Lund Beretn. p. 46 och 47, som i hufvudsak tjenat till grund f6r uppg. fran vart floraomrade hos M. Blytt, Schiib., ete., synes det mig onddigt att anfora ofvanantydda aldre uppgifter. *) Det bér anmirkas, att enl. Ervasti p. 116 nagon bjérkskog ej vaxer vid Muotkanpera, ehuru Friis uppgifver detta. Oberoende haraf framhaller Idgren i sin berattelse af 1885, att Fiskarhalfon ar tradlés och att han ej , Betula odorata. 11 ' Goralaja tundra 7 km [»verst»] norr om Kola till 137 m 6fver hafvet: Kudrawtsow p. 236 i Ofvers., jfr 1. c. p. 240; pa Hibina [Kipinié] striicker sig skogen icke hégre An 250 m: 1. c. p. 240; vid Siroj (?) tundra vid syd- ligaste andan af Imandra striicker sig skogen till en héjd af 300 m, under det berget ar 381 m: 1. c. p. 240. — »Schon etwa 15 km von der Kiiste steht am Voronje-Flusse dichter Birkenwald; auch in den Thalsenkungen zwischen den Felsenhéhen bei gleicher Entfernung von der Kiiste ist die Birke mannshoch>: Kihlm. & Palm. p. 5; »an den Gehingen [des Lujauri urt] giebt es keine ausgepragte Birkenregion, da die Fichte in Baumform an steileren Stellen tiberall fast ebenso hoch als die Birke emporsteigt und als Strauch mit kriechendem und wurzelndem Stamm konstant oberhalb der Birkengrenze auftritt»: 1. c. p. 8; »wihrend der ganzen Zeit [die Reise yon Woroninsk zum Jokonsk} wurde Nadelwald nur einmal, bei Leejawr, gesehen, dagegen bildete die Birke lichte und niedrige Bestainde lings dem Ufer grésserer Stréme und Seen»: 1. c. p. 9. »Die Waldgrenze auf Lujauri urt wird ... tiberhaupt nicht’ von der Birke allein, sondern von Birke und Fichte gemeinsam gebildet ... Die vertikale Hohe der Waldgrenze kén- nen wir in runden Zahlen fiir die nérdlichen Gehinge auf 80 bis 100 m, fiir die 6stlichen Gehinge und das Thal des Siejtjawrs auf etwa 200 m tiiber dem Fuss des Gebirges [Lujavr liegt c. 143 m iiber dem Meere: l. c. p. 165] schatzen. In gut geschiitzten Lagen (Thal von Wawnjok und Kietkuaj) steigt sie noch 50—100 m. héher hinauf>: Kihlm. Pfl. p. 177; »auf Hibinaé [Chibiné] war eine ausgepriigte Birkenregion nicht unterscheid. bar (Brotherus): Kihlm. Pfl. p. 178; »die nérdlich hiervon [yon der Nadel. holzgrenze] liegende Birkenregion zeigt ein vielfach zerschlitztes Hauptgebiet und mehrere, durch grosse Tundraflichen isolirte Waldinseln. In den Flussthalern geht die Birke fast iiberall bis hart an die Kiiste, wo jedoch ein schonungsloser Abtrieb den Wald 6fters vernichtet hat»: Kihlm. Pfl. p. 211, jfr Kihlm. Ber. p. 9. — »Einzelne niedrige Birkengebiische wurden auf ungefaihr derselben vertikalen Héhe angetroffen wie die Fichte>: Lindén Beitr. p. 15, se afven (Baer) Bode p. 51 och 52 not, N. I Fellm. p. XIX, Friis p. 204, 211 och 219, Broth. exk. p. 78, Knabe Pfl. p. 280, Kudrawtsow p. 236, 240, 253 och 261, Ervasti p. 55, 59, 64 och 125, Broth. Wand. p. 8, Kihlm. & Palm. p. 5, 7, 9, 10 och 13, Kihlm. Ber. p.;6, 7, 15 och 19 och framfér allt Kihim. Pfl., dir nara pa 4 hvarje sida fran p. 1€5 till p. 209 lemnas noggranna uppgifter om bjérkskogens beskaffenhet, tridens tjocklek, héjd m. m. afvensom slutligen Lindén Beitr. p. 15, jfr afven Bot. Not. 1887 p. 266 och 269. Citat m. m. af de aldre uppg. finnas t. ex. Képpen Verbr. II p. 230, Beket. p. 593 etc. Hirigenom rittas uppg. hos Friis p. 218 och f6lj., som fore 1887 4rs expedition till Ryska lapp- funnit nagra egentliga trid vid Bomeni, men att nagra mil séderut vid- tager en veritabel bjérkskog. Sannolikt har bjérkskogen efter det Midden- dorf och Friis besékt dessa stallen blifvit nedhuggen. 12 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. marken voro de mest upplysande, jfr Kihlm. Ber. p. 9 och Kihlm. Pf. p- 211. Likaledes framgar att om ock i Lapp. ross. granen pa fjillen stillvis gar hégre fin bjérken, s4 bildar dock den senare norr om den forra en sarskild region, hvarigenom Middendorfs uppgift: »Auf der Halbinsel Kola, némlich an der Westkiiste des Weissen Meeres, sehen wir dass die Tanne den Vortritt gewonnen hat»: Middend. p. 586 i betydlig man in- skrankes. Bjérkens betydelse i Ryska lappm. synes dnnu intill senaste tid stundom underskattas sasom framgér af f6lj. citat: »Auf der Halbinsel Kola wird die kontinuirliche Waldgrenze hauptsachlich von der Fichte und nur teilweise von der Kiefer gebildet. Noérdlich von der kontinuirlichen Grenze der Fichte und der Kiefer finden wir noch einen schmalen Streifen zusammenhangender Birkenwalder, auf welchen dann die offene Tundra folgt>: Kusnezow i Engler Bot. Jahrb. Bd. 28 (1900) p. 220. (I férbi- gaende ma nimnas, att d6ster om Hyita hafvet enligt Schrenk Reise I p. 272—273 granen redan vid Kolya gar lingre mot norden fn bjérken, jfr Schrenk Reise IT p. 525 0. 526). Angaende bjérkregionen ma frimst anféras Kihlmans yttrande: »Die Birkenregion in Lappland méchte ich somit als eine klimatisch individuali- sirte Einheit betrachtet haben wollen, wo die Fichte aller Wahrscheinlich- keit nach noch wachsen kann, aber wo sie nicht mehr fahig ist, sich durch Samenerzeugung zu verbreiten und dadurch ihre Existenz auf die Dauer zu sichern: Kihlm. Pfl. p. 262—263, se afven Hult Lappm. p. 109—110. Bjorkregionen har i den nordligaste delen af vart land en vertikal utbredning af 150 m eller mera, hvaremot denna utstrickning aftager s6derut. sa att den i sydligaste delen af Li. ar c. 100 m och pa Raututun- turi endast ungefir 60 m. Ett dylikt aftagande har dfven iakttagits i Sverige: A. G. Kellgren i Bot. Not. 1894 p. 235 ete. Hult, som upptager bjorkregionens vertikala vidd pa Nattastunturit till 71 m, pa Raututunturit tili 61 m och pa Saariselka till 93 m, framhaller Ater att »alla region- granser nedtryckas pa de laigre bergen och rycka uppat pa de hégre, i hvilket senare fall de tillika aflagsnas fran hvarandra, sa att bjérkregionens vertikala vidd tilltager»: Hult Lappm. p. 109. De fa uppgifter angaende bjérkregionens nedre grins, som fére 1888 voro mig bekanta fran floraomradet, upptagas i Consp. p. 97 och 98, hvar- jamte Lund Beretn. anf6res i »Errata» (i Notae Consp.) Sedan dess har Hult fran n. 6. Lk. upptagit barrskogsregionens 6fre griins i medeltal pa Nattastunturit 895, pa Raututunturit 387 och pa Saariselkié 397 m 6fver hafvet: Hult Lappm. p. 109, jfr 1. ¢. p. 107—108. Vidare har Forstmistar H. R. Sandberg i sin reseberiittelse (publicerad i Forstf. Medd. XV, Hel- singfors 1899) p. 136—141 anfort ett stort antal uppgifter om tallens f6re- komst savaél saésom bestandbildande som i spridda exemplar, hvilka géra att gransen saval for tallregionen som f6ér de enskilda tallarne maste i Betula odorata. i3 icke ringa man foérandras, se kartan |. c. och jfr Hjelt Utbr. p. 157 [4), som grundar sig pa Sandbergs manuskript. Har ma 4nnu tillaggas att i den angrinsande delen af Norrbotten i Sverige vexlar héjden 6fver hafvet for denna grins >mellan 353 m vid Muonio elf och 620 m vid Harrok samt torde fér stérre delen af omradet ligga mellan 400 och 500 m»: A. Nilsson i Tidskrift f. skogshushallning 1897 p. 141, dir hanvisning f. 6. gores till grinsen sidan den upptages i N orrbotten lans kartverk. Mer eller mindre vidlyftiga beskrifningar om bjérkskogarna ') inga utom hvad redan dr anférdt fran Lappland bl. a. i f6lj. arbeten: Rein p. 74, Berg p. 86 och 87, Bergr. p. 16 etc., Stenr. p. 11—12, Renv. p. 12, Sel. p. 125, Sel. O. Nyl. p. 17, Thesl. Dynb. p. 67, (Lindén p. 124), Leop. p. 84, Asp. & Th. p 33, Norrl. s. 6. Tav. p. 83 och 89, Hult p. 131, Wainio Tay. or. p. 6, Hjelt Ant. p. 24, Elfv. p 121 och 128, Laur. Vaxtt. p. 6 och 8, Broth. p. 189, Norrl. n. v. Tav. p. 423,Norrl. On. p. 31, Keckm. p. 10 ete., Hjelt & H. p. 31—36, Stjernvall p. 217, Norrl. Lappm. p. 255 o. 262, Hult Lappm. p. 6 0. 25, Sandberg p. 194, Lindén i Medd. XVIII p. 243, Friis p. 128, 186, 204, 211, 218 och f6]j., Ervasti p. 178, 263, 387 m. fl., hvaraf framgar att bjérken nast efter barrtraden ar Finlands vigti- gaste trid och pa vissa stillen t. 0. m. 4r ymnigare 4n dessa t. ex. »1 Kuolemajirvi kapell i Nykyrka socken af Wiborgs lan samt i Sulkava socken af St. Michels lan» (Gyldén): Rein p. 74; vid norra Ladoga: Chyd. p. 83. — Kl. Palkjarvi och Suistamo: Hjelt Ant. p. 24 och 26, se afven Brenn. Reseb. p. 71 etc. och jfr under tall och gran. I afseende 4 den storlek och Alder bjérken sarskildt i Lappland kan uppna ma, utom hvad som redan ofvan blifvit framhallet, annu f6ljande anforas. I Lk. pd Ounastunturi vid éfvergangen till reg. subalp. har bjér- ken en béjd af 6 m: Sandm. p. 30. Pa Vuomapaa bli vid 550 m enstaka bjorkar meterhéga buskar, men flertalet bjérkar aro fortfarande tryckta till jorden: Hult Lappm. p. 155. I en lund pa Tuarpumoaivi i Li. sages Betula odorata vara 4,5—6 m hég, 6—15 cm tjock 38 dm 6fver marken (Kihlm.): 1. ce. p. 128; en lund pa en holme i Mandojayri [69° 52’, en af de nordligaste lundar pa jorden: 1. c. p. 130] bildas af 3 m hdéga, busk- artade bjérkar: 1. c. p. 129, se afven 1}. c. p. 27, 49, 52, 53, 54, 62, 124, 125, 128, 129, 155 och 159. — Annu vid Kola i Lt. uppnar bjérken vid en hédjd ‘) Det bor ihagkommas att B. verrucosa i sédra delen af landet till icke ringa del ingdr i bjérkskogens sammansiattning. — Ett stort antal uppgifter, siirskildt fran sédra och mellersta delen af landet, skulle kunna tillaggas. 14 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. af 6—8 m en genomskarning af 33 centim.: Buhse p. 3; i Tshapomadalen matte Kihlmanj en déd bjérkstam af 45 cm diameter: Kihlm. Ber. p. 24. Atta uppgifter férekomma hos Kudrawtsow p. 237, hvaraf framgar att de bjérkar han uppmatte vid Kola hade en héjd af 6—8 m och deras tjock- lek var i medeltal 74,1 cm i omkrets, se afven |. c. p. 238, 240 och 241. Ett mycket stort antal uppgifter upptagas i Aihlm. Pfl. p. 165--209. Af sammanstillningen Kihlm. Pfl. p. 221—222 ma har endast anféras att den hégsta alder som angifves ar 124 ar, det ifragavarande tridet fran Lt. Kola (taget af Enwald) hade en diam. af 22 cm och led ej af karnréta. En krypande bjérk i oskyddadt lige vid Lp. Orloff hade en Alder af 90 ar och en diameter af endast 5,4 cm; f. 6. far jag hanvisa till originalupp- gifterna 1. c. I sammanhang med uppgifterna fran Lappland bor fram- hallas, att bjérken i narheten af sin nordgrins forekommer endast pa torrt eller friskt underlag, men pa vatare stallen pa sin héjd utbildar forkrympt lagskog [»Knieholz»>|: Kihlm. Pfl. p. 211. Hvad Jandet i sin helhet angar uppgifves héjden till 12—18 m: Mela Kasv. III p. 315—316; se f. 6. under B. verrucosa. Angaende fréobildningen nimnes »An baumartigen Exemplaren diirfte die Ausbildung der weiblichen Kitzchen alljihrlich eine reichliche sein, aber auch kaum mannshohe Straucher tragen nicht selten Friichte in erheb- licher Menge. Nur die flachgeschorenen, meterhohen Striucher und noch niedrigere Kriippel fand ich durchgehend steril»: Kihlm. Pfl. p. 242. Det uppgifves visserligen att kulturférsék med frén fran Lapp. ross. varit fruktlésa, men detta kan bero diarpa att bjérkfréet mycket snart f6rlorar sin grobarhet, se Kihlm. Pfl. p. 242—2438. Vid eller redan i niarheten af tridgrinsen antager bjérken ej sillan ett afvikande utseende, sa nimnes: »Auch die Birke wiachst vielfach auf den Kiisten-Plateaus in den Boden angeschmiegter Spalierform; die Zweige bewurzeln sich leicht, kénnen aber ohnedies eine Lange von we- nigstens 2,5 m erreichen; sie sind immer steril»: Kihlm. Pfl. p. 69. Bord- bj6rk m. fl. beskrifvas 1. c. p. 73—74 och sallsyntare former 1. c. p. 70, jfr Kihlm. & Palm. p. 8 och Kihlm. Pfl. p. 192, 200 och 211. Se afven Hults uppg. fran Lk. under var. rhombifolia f. latifolia etc. och jfr Hult Lappm. p. 112. Afven pa Solovetska éarna antager bjérken likartade for- mer (J. I. Lindroth): Borg Koivut. p. 199. Angaende bjérkens skottbildning sirskildt vid dess nordgrins, se Sandberg p. 190—192. I afseende 4 bjérkens férekomst sdsom fossil nimnes: Betula alba ‘ir kanske det vanligaste af alla kvartirfossil och har sa vidt jag af mina Betula odorata. 1 i) | anteckningar kunnat se, under nagon form pavisats vid alla undersdékta fyndorter. I de flesta fall har ocksé niarmare bestimning varit méjlig. B. odorata har befunnits vara den ojaimférligt vanligaste arten inom saval furu- som ek- och granzonen:... Ett uppraknande af fyndstillen torac vara ondédigt: G. And. p. 94—95. — Hiaraf framgar att B. odorata in- vandrade vid den s. k. Ancylus-tidens bérjan: Sallm. p. 8. Varieteterna och formerna af denna liksom af 6friga arter j famil- jen kunna ej anses tillfredsstallande utredda hos oss, hvarken i afseende & forekomst eller utbredning, i det att endast ett fatal isolerade uppgifter forefinnas (om var. tortuosa se dock langre fram). Uppgifterna fran H. M. F. grunda sig, hvad materialet som inkommit fore 1889 angar, for det allra mesta p& Selans bestimningar; hvad litteraturuppgifterna angar, har jag i flertalet fall ej kunnat behérigen granska dem. f. rhombifolia Reg. vide Regel Prodr. p. 168 nomine « rhombifolia; fqq: Mela Kasv. III p. 316 et Sel. ann. — Nyl. (Hogland] Suurkyli, Tytérsaari!: Brenn. nomine B. pubescens rhombifolia, vide infra. — (Kp. »ex insula Solovetsk maris albi secum reportavit Seliny: N. I Fellm.] - Ok. et Ob. p sed parce in Kemi, li, Kiiminki, Uleaborg et tota Ok., excepta forsitan parte orientali: Brenn. Obs. — Lk. tegetes in summa alpe Kopsuspaa in reg. subalpina et alpina format: Hult Lappm. — Spec multa adsunt in H. M. F. et Sel. herb. Lusus latifolia Reg. fqq: Mela Kasv. II p. 316. — Nyl. (Hogland] fq, Tytirsaari: Brenn. — K a. Lavansaari: Brenn. — O k. et Ob. fqq: Brenn. Obs., cfr Brenn. Reseb. p. 70. — Lapp. ross. »saltem usqve ad flumen Varsuga et oppidum Kola p obvia» : N. I. Fellm. Nyl. Atminstone ett ex. inlemnadt under namn af 6d glutinosa a rhombifolia fran Hogland Suurkyla fores af Seelan till B. verrucosa. Det bor f. 6. framhallas att enligt Seelans bestiémning en stor del ex. af B. glutinosa tillhéra f. rhombifolia, ehuru afven f. latifolia m. fl. aro repre- senterade. Om dessa former sages fran Lk. n. 6. hornet af Sodankyla: »>Allminnast ar formen Jatifolia Willk., barrskogsregionens skogs- och lund- bjork. Foérkrympt, buskartad, som bordbjérk och slutligen som mattbjérk gir den upp pa fjallens krén, hvarvid bladen bli laderartade, sma, barken glinsande rédbrun och honhangena korta, aflangt ovala och uppratta. Denna fjallform tyckes vara Blytts var. alpigena>. f rotundata Sel. Ex Al, Ik, Sa, Li: Szlan in_ Herb. Mus. Fenn. II p. 129, ubi describitur. — Al. Hammarland: 16 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. Bergstrand! — Nyl. Hogland Makiinpéallys: Sel. herb. — Ta. Keuruu Mantt&é: Szel. herb. — Sa. Villmanstrand Parkkarila! et Villmanstrand Tirilé!: Seelan. Atminstone mycket nira denna sta exemplar fran f6li. orter: Nyl. Hogland Majakallio: Brenner!, inlemnadt under namn af b. latifolia. — Ta. Sysma Urajarvi in palude: Unonius! — Kb. Liperi: Euro- peeus & Hallstr6m! — Kk. Keret: Brenner! —- Se afven under féljande form. (Var.) pubescens (Ehrh). adventitia: Fries. — E Ta, Sa, (»On») e Tb f. ramulis foliisqve densissime pubescentibus: Herb. Massena IF pe-120. sur 2 Mela” Rasy WE p)°510- 6 = eee Uskela: Nikl.! (f. parvifolia subpubescens). — Ny1. Brenn. pro B. odorata, spec. ex Hogland ad Pahalampi! (swbpubescens). — Ta. st fq: Wainio Tav. or.; Sysma Kalho (parvifolia sub- pubescens)! et Onkiniemi!: Unonius. — Sa. plur. locis Simola! (f. parvifolia subpubescens), Vilkkajirvi!, Pajarila, Pulsa: Seel. ann. et herb. — Tb. fq: Broth., spec. e Jyviiskyla, cfr Herb. Mus. Fenn. HT p. 129. — Om. Gamla Karleby: Hellstr6m! — Kb., Ok, Kuus. et Kar. ross. st fq: Wainio Kasv., cfr Brenn. Obs. — Kk. lusus macrophylla e Knjisha maris albi: N. I. Fellm. — Li. etiam ad lac. Mandojayri legimus: Kihlm. Ant.! Alldeles likartade exemplar finnas fran Al. Gustafs nara Lato- kartano: Bergroth! — K1. Valamo in palude: Selan! — Kon. Upptages har- ifran Herb. Mus. Fenn. II p. 129, se ofvan; jag misstanker att On. ar tryckfel for Om. (B. pubescens) f. sterilis Reg. — Nyl. [Hogland] Paha- lampi: Brenn. f. obtusiuscula Seel. (fq): Mela Kasv. III p. 316, ubi descrip- tio p. 314. — Nyl. Hogland Makiinpédéllys: Brenner! nomine b) latifolia. {In Herb. Mus. Fenn. II non enumeratur.| f. parvifolia Reg. st fq: Mela Kasv. II] p. 316. — Nyl. Tytarsaari: Brenn.! — Lapp. ross. »saltem usqve ad oppidum Kola proveniens»: N. J. Fellm., ambo nomine B. pubescens b) parvifolia. —Kb., Ok., Kuus., Kar. ross. plur. loc. visa: Wainio Kasv., efr Brenn. Obs. Sannolikt afses ungefiir samma form med (var.) microphylla Hartm.: Brenn. Fier. p: 169. f. tiliaefolia (Lest.) E N, Sa (fert.), Tb, Ob, Kk: Herb. Mus. Fenn. II p. 129; st r: Mela Kasv. If] p. 316. — Nyl. Betula odorata. 17 Hogland Makiinpaallys!, Hogland in prato ad Kiiskinkyla&! et Tytarsaari!: Brenner nomine b) /atifolia Reg. — Sa. Villman- strand ad pag. Tirilé cum fructu!, Villmanstrand ad sacerdotium!: Selan; Joutseno Konnussuo: Sel. herb. — Tb. Laukaa: Bro- therus! — Ob. Aavasaksa: Brenner!, cfr Brenn. Obs.; [Kengis et Pajala: L. L. Lestadius in Bot. Not. 1856 p. 106, ubi descri- bitur|. — Kk. Knjasha: N. I. Fellman! nomine B. alba pubescens a macrophylla. ; (Var.) frutescens « glabra. Lapp. bor.: Fries. (Var.) carpatica (Waldst. & Kit.) Reg. Fenn. non rara: Nym. Suppl. p. 282. — Nyl. His. vide supra; [Hogland] Paha- lampi: Brenn., vide infra. — Ob. Ylitornio Aavasaksa: Brenn. Obs. — Lk. verisimiliter fq in omnibus regionibus [montis Saariselké], lecta in reg. silv. montis Hammaspéi: Hult Lappm. Exemplaren fran Hogland Pahalampi foras af Selan till f. rotundata eller latifolia). LD. tiliaefolia m. fl. af Lestadii former foras till b) carpatica: Giirke p. 49. Utom (B.) tiliaefolia, -hvarom ofvan beskrifver L. L. Lestadius i Bot. Not. 1856 p. 104—111 ett stort antal former, af hvilka sirskildt flere fran Kengis och andra orter naira Finlands grinser. Angaende dessa néd- gas jag dock hianvisa till originalet 1. c. f. pendula Hartm. upptages fér Finland: Hamb. p. 30; uppgiften air ej osannolik, ehuru nagon specialuppgift icke ar mig bekant. En form med egendomligt 3—5 klufna blad omnaimnes Medd. XIII p- 194 under B. verrucosa [= f. incisa Brenn.], men hér sasom frukterna utvisa till 6. odorata; haraf har antraffats ett enda yfvigt och stort trad vid f. d. Kulmala pa en fing, underlydande Yli-Pejari hemman nara Toi- vola giastgifverl 1 Jimijirvi, Sat.: Herlin!, jfr afven Mela Kasy. III p. 316. Troligen identisk harmed ar en form fran Nyl., Ekenis, Hist6: Hayrén! Mahinda kan hit afven hanforas ett triad fran Kol. Kallionkyla, hvilket jamte den afvikande bladformen bar en gren med nistan normalt formade blad: Cajander & J. I. Lindroth! Betula odorata f. tortuosa (Led.) Reg. Silvas reg. subalpinae ~superioris saltem Lapponiae occidentalis constitutt. ) In. . . [Kaaresu’anto, Kengis, Finmarken] Lapponia: Regel Prodr. p. 169 nomine B. alba subsp. VIII tortuosa « genuina, cfr Nym. Consp. p. 672, ubi Fellm. [Pi. arct.] 208 commemo- ratur, KOppen Verbr. II p. 237 et Giirke p. 49. Impressio facta *"|,, 1900, 2 18 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Kb. r Repola Kiimovaara: Wainio Kasv.!, vide infra. Ob. Ylitornio Ratasvaara, Aavasaksa et Huitaperi: Brenn. Obs- Kuus. r infra livaara: Wainio Kasv.!, vide infra. — Kk. Pesioiva f. huic proxima: Borg in litt., vide sub Lk. Lk. in montibus subalpinis fq esse videtur et in parte maxime septentrionali circa pag. Kittil4é complur. loc. invenitur ex annotationibus: Hjelt & H.+); Sodankyla in monte Pyhi- tunturi: Blom!; f. huic proxima in montibus subalpinis [par. Kuolajarvi] supra terminum arborum et interdum etiam inferius, in Repotunturi et Vaatsimenoiva, sed etiam in Sallantunturi et Sorsatunturi mihi obvia: Borg in litt.; ex omnibus regionibus annotata, in reg. subalpina copiosissime [»bildande en vasentlig del af bjérkmoarnas bestand»| lecta in reg. silv. ad Hammas- pad: Hult Lappm., vide etiam sub var. rhombifolia latifolia. — Li. silvas reg. subalpinae superioris constituit, magnitudine et serratura foliorum valde variabilis: Kihlm. Ant. 1), spec. e Kuarvekods! [et f. parvifolia e Finmarkia orientali Jorgastakka !], vide etiam infra. — [L. ent. Kaaresu’anto: Malmberg!; f. parvt- folia Maunu!, Kilpisjarvi!, Nakkala!: Malmberg; Muoniovaara: C. P. Leestadius!] Lapp. ross. in tota Lapponia rossica (fq): N. I. Fellm., vide infra et sub subf. AKusmischeffii Reg. Huruvida Wainios exemplar fran Kb. och Kuus. afse alldeles samma form som de 6friga, vagar jag ej afgdra — de upptagas ej i Herb. Mus. Fenn. II p. 35. — Att N. I. Fellmans uppg. fran Lapp. ross. delvis afven afser andra former ar redan framhallet. — Exemplar, som Atminstone mycket naérma sig denna form finnas bl]. a. fran Lk. Kolari Jokijalka: Hjelt & Hult! — Li. Inari Toivoniemi in ripa lacus Vastusjarvi: Arrh. & K.! Sannolikt afses denna form med B. subalpina, som upptages fran Li. »allm. i Ostfinmarken och bildar skog»: Th. Fries p. 198, 4fvensom B. alpina, hvilken upptages af Kudrawtsow p. 240 fran Lim. Hibind. Angaende formens systematiska betydelse se Kihlm. Pfl. p. 161— 163. Kihlm. sammanfattar sin framstillning i f6lj. uttalande: »Ich habe den Eindruck gewonnen, dass die systematische Trennung der subalpinen Birke von der thalabwirts und weiter gegen Siiden waldbildenden Form einer natiirlichen Gruppirung nicht entspricht»: Kihlm. Pfl. p. 163. — Af praktiska skal har jag dock f6éljt uppstillningen i Herb. Mus. Fenn. II. *) Nomine B. odorata var. alpigena Blytt. Betula odorata. 19 Subf. Kusmischeffii Reg. — Ad mare album et in Lapponia: Regel in. Mose. Bull. 1865 N:o IV p. 405, ubi describitur, et Regel Prodr. p. 169, cfr Giirke p. 49. — [L. ent. Kaaresu’anto: L. L. Leestadius! et Malmberg!; Termesvaara: Malmberg!] Lt. Maaselg (Maanselki]: Karsten!; Kitofka!, Kola!, versus exitum [sinus] Kolaénsis!: N. I. Fellman; Petshenga: E. Nylan- der & Gadd!; peninsula piscatorum Subovi: Brotherus! — Lm. Rinda! (multa spec.) et inter Senga et Njussimjavr!: Brotherus; ad originem fluminis Jowkjok: Kihlman! Af (B,) tortuosa upptager Mela (var.) microphylla Reg.: Mela Kasv. III p. 314, E Lmur. adest f. foliis e basi cuneata rotundatis, obtusissi- mis, grosse crenatis, breviter petiolatis, 20—25 mm longis; est forsan hybrida inter hance formam /tortuosam] et B. nanam: Herb. Mus. Fenn. JI p. 129. — Lm. Olenji: Karsten! Betula odorata < verrucosa. °) Forma qvaedam, quam verisimiliter est hanc esse for- mam hybridam, in Fennia australi rara invenitur. E Sa, Ol, On adsunt ff. sqvamis strobili et alis samararum | fere ut 2B. odoratae, forsan hybridae inter B. odoratam et verrucosam, notis essentialibus inter has species exacte inter- mediae: Herb. Mus. Fenn. II p. 129 sub B. verrucosa. Al. Ecker6 Bjornhufvud in prato ripario: Lindberg! (eadem fere forma ac seqventes); Fogld Juddé: Arrhenius! — Ab. Inid Norrby: Bergroth! — Nyl. Nurmijarvi ad ripam australem lacus Nurmijarvi: Stenroos! (spec. det. Kihlm.) Sa. Lappvesi Lauritsala ad canalem Saima: Selan! — Kol. Vosnessenje: Elfving! (f. perodorata ?) Oa. Vasa: Laurén! — Kon. Kaitajarvi: Selin! (f. perver- rucosa?) ) B. hybrida Bechst. [haud Regel] auct. Girke p. 48. 20 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. Betula fruticosa Pall. Nyl. >»Hogland auf Mooren»: Schrenk p. 158, jfr Rupr. Diatr. p. 23 och Trauty. p. 55; Brenn. p. 7 siger hirom: »har dock ej af nagon annan patraffats, hvarfore man val far antaga att det ar den pa sddana lokaler forekommande B. pubescens — carpatica Reg., som dairmed blifvit forvexlad >, jfr Brenn. p. 38 och K6ppen Verbr. II p. 245. Emellertid grunda sig uppg. om fdljande art mdjligen hirpa, da aldre uppg. om B. fruticosa af Koppen Verbr. II p. 245 m. fl. féras till B. humilis. — Den akta B. Jruticosa anfores endast fran Davurien, Ostsibirien, etc.: Regel Prodr. p. 170. Betula humilis Schrank. Finl.? Petersburg: Fries; »ad Finlandiae limites, in Ingria copiosa, in Finlandia orientali investiganda»: Fries p. 212. Finnland: Regel Mon. p- 48 nomine B. humilis a genuina, jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 129. Om dessa uppg. giller dock fortfarande »non citra Nevam, qvantum mihi inno tuit, lecta»: W. Nyl. Distr. och »in H. M. F. adest tantum e gub. Olonets extra ditionem nostram ...apud nos autem, qvantum scimus, nondum observata>: Herb. Mus. Fenn. II p. 129. Se afven Medd. XXVI p. 180. — ({L. ent. uppriknas af Martins p. 185, men att harmed afses nagon lag form af andra arter kan anses f6r saikert.] — (Arten upptages endast: »In Europa media et boreali»: Rege] Prodr. p. 173 och var. genuina nirmast fran »Suecia, Curonia, Livonia»: ]. ec. — Meinsh. p. 326, som upptager arten sasom »sehr hiufig» i sandomradet, nimner uttryckligen »im Nordgebiete fehlend >). Betula nana L. In Lapponia et Fennia septentrionali freqventissime et coptosissime obvia et saltem in parte occidentali usqve ad summa cacumina alpitum territorii adscendit; austro-occidentem versus freqventia minuttur, ut infra 62° in parte occidentali plerumqve passim — satis freqventer, quamvis saepe copiose, inveniatur ; inmaxime austro-occidentali autem parte plerumqve videtur esse rarior et in Alandia incerta est. Till; per Ostrobottniam: Fl. Lapp. p. 266; Kalm; Prytz cont. enumerat; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries, vide etiam Led. Ill p. 654, Nym. Consp. p. 673, Regel Prodr. p. 171, Ign. Geogr. p. 341 et K6ppen Verbr. II p. 239 et cfr Trautv. p.- 50, Regel Mon. p. 43, Berg Verbr. p. 126, Giirke p. 50, Hijelt Utbr. p. 156 [23] et Sallm. p. 5. Betula nana. 21 Al. (»st r»): Bergstr., cfr 1. c. p. 5 et 7; r [Sund] prope Kastelholm, ut narratur: Bergst. Beskr.; nescio tamen an confir- matione egeat. — Ab. r: Zett. & Br.; ad stagnum Littois: C. J. Arrh. et A. G. H. in dupl.l; Uskela: Nikl.!; [Muurila] (st fq): Renv., cfr 1. c. p. 13; in sacell. Nummi et Pusula haud infre- qvens: Sel.; Karislojo ad pag. Harjainvatsa: A. Lagus; Karislojo Sirkjirvi in sphagneto Kalatonlampi, extra territorium Lojo in sphagneto Nalké: Ch. E. Boldt; Vihti (fq): Printz; Vibti p qvam- qvam mihi non obvia nisi ad Hulttila Rajarotko et Ojakkala Munkkila in sphagnetis et in turfoso circa lacum Laihue, multis locis inveniri dicitur, in turfosis majoribus eam non vidi: Flinck; Vihti ex. gr. cop. in paludoso Haimo: Printz apud Flinck, cfr W. Nyl. p. 204 et 210; Karjala Tomajarvi!, inter Raumo et Ommajirvi!, ad Hara! et Kalela!: Cajander; par. Virmo [= Myna- miki] in partibus septentrionalibus (p) in australi autem parte non obviam (Cajander), in sacell. Karjala freqventior (Cajander) |spec., vide supra], par. Laitila (st fq) (civis acad. Mikkola): Borg koivut - p. 227; A. Nyl., Sand. et Séd. non comm. — Nyl. r, ad Borgoam (Nerv.) [= Laha in sacell..Borgnis!]: W. Nyl. p. 210, vide ceterum infra; Thusby: Astr. & H.; Thusby Mariefors: Sel. herb.; [Nurmi- jirvi] (fq) et saepe cop. in turfosis [quae maximam partem in parte septentr.-occidentali paroeciae inveniuntur: Stenr. p. 10]: Stenr., spec. legit C. J. Forsberg!; st fq in parte septen- trionali: Szel. O. Nyl., spec. e Mérskom!; Pyttis: Svel. herb.; in Hogland non visa: Brenn. p. 7; His. non comm. — Ka. p, fere semper cop.: Blom; in parte interiore p in turfosis, in vicinitate fluminis Vuoksi r, annotata in Antrea Korpilaks Pampas: Lindén, spec. ex Antrea Liikola! — Ik. in reg. marit. ad Kaislaks {in par. Kakki]: Fl. Kar. p. 193; st fq: Malmb., vide etiam G. And. p. 71; fin reg. septentrionali fq: Meinsh. p. 327]. Sat. st fq: Malmegr.; Huittinen: Lydén; p —st r sed cop. in media Sat., in par. Kankaanpiaa extra territorium freqventior esse videtur: Hjelt. — Ta. p ad Vehkajirvi et Ammiitti copio- sissime: Leop.; Saiksmaki p: Tikk.; Kalvola (p), locis idoneis st fq: Borg koivut p. 224, cfr Borg p. 439; (fq): Asp. & Th.; in par. Palkane et par. vicinis Zidb. non vidit; p: Norrl. s. 6. Tav.; in parte australi par. Langelmaki, ut in parte austro- a2 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. orientali par. Orivesi fere r, tantum in jugo Haémeenselkii fere st fq: Borg koivut. p. 224; in parte septentrionali par. Orivesi et in par. Kuorevesi st fq et in turfosis [»soilla»] saepe copio- sissime: Borg koivut p. 222; in parte septentrionali par. Kuh- moinen et abhine ad septentrionem versus: Hult coll.; fq: Bonsd.; Korpilahti st fq, Luhanka minore freqventia: Wainio Tav. or. — Sa. Valkiala st fq: Hult Fort.; p saepissime cop.: Hult; Lappvesi plur. locis: Sel. ann.; Joutseno Konnussuo: Seel. herb. — Kl. (fqq): Fl. Kar. [ad Kon. etc. imprimis spectat]; in vici- nitate lacus Ladoga r Hiitola Vavoja!: Lindén; in par. Parikkala Hann. non vidit; p (Backm.), in par. Sortavala a Bergstrom haud annotata: Norrl. Symb.; Palkjarvi Kuhilasvaara cop., Suis- tamo prope templum: Hjelt. — Kol. fq — fqq in sphagnetis: Elfv., vide etiam Medd. XXV p. 25. Ola, (st fq): Malmer.; fqq: Laur. Vaxtt; jer hes peat 1" Tb) stg 2 Broths fq? ‘Norrl. ni 'vi Tav.\p-'430" —"SB- Leppavirta Vokkola Akonlampi: Enw.; cop.: Mela; fq: M. & J. Sahlb. — Kb. Tohmajirvi st fq (H. Stenberg), Kontiolaks et Pielisjiirvi jam fqq (W. Axelsson): Borg koivut p. 222; {Liperi] p: Eur. & H.; fqq: Wainio Kasv. — Kon. fq — fqq, in sphag- netis et paludibus, ubi saepe copiose — copiosissime, in Reg. oce. fqq et copiose — copiosissime, formam foliis basi subcordatis ad Porajiirvi cet. vidi+): Norrl. On.; ubiqve Giinth. p. 51. Om. fq: Hellstr.; faq: Tenn. — Ok. fqq: Wainio Kasv. — Kp. fqq: Wainio Kasv. Ob. ubiqve in turfosis: Jul. p. 4; fqq et cop.: Brenn. Obs., qvem |. inspicias; fqq: Leiv.; in paludosis, turfosis et sphagnetis fqq: Keckm., cfr 1. c. p. 11; [fq: O. R. Fries]; iqq et copiosis- sime per totum territorium: Hjelt & H. — Kuus. fqq: Wainio Kasv. — Kk. fqq: Wainio Kasv. Lapp. fenn. fqq et copiosissime per totum territorium: Hjelt & H.; fqq: Blom Bidr.; per partem silvaticam, subsilvati- cam et subalpinam omnium Lapp. vulgatissime, in campis uligi- nosis et declivis alpium inferiorum fgg, nec non in collibus et 1) Haec forma ad B. nanam X odoratam f. pernanam spectare videtur. Betula nana. pre lateribus siccis duris alpini jugi cop., ubi deniqve versus cacu- mina omnino repens et humifusa evadit: Wahlenb. p. 254, cfr l. ec. p. XV et XXXIV; ubiqve: Fellm. Lapp.; fqq in toto terri- torio usqve ad Kéngiis prope Mare glaciale: Wainio Not.; fqq in omnibus regionibus usqve ad cacumina: Hult Lappm., cfr l. c. p. 39; Vuomapéi 677 m supra mare: |. c. p. 155; Utsjoki fqq: Sel. kat.; per omnes regiones usqve in suprema cacumina territorii, ubi saepe vix digitalis, terrae adpressa vel inter km- petrum et Cladinas abdita jacet, fqq et copiosissime |— Raste- kaisa 694 SO]: Kihlm. Ant., vide etiam Sandm. p. 25, 28 ete. et Blytt p. 404 et 1280. — [L. ent. reg. alp., subalp. et silv. fq: Leest., vide etiam Lindén in Bot. Centr. LXI p. 220). Lapp. ross. ubiqve (exceptis cacuminibus summis alpium): Fellm. Ind.; omnium freqventissima: N. I. Fellm.; Hibinaé usqve in altitudinem 350—400 m supra m.: Kudrawtsow p. 240, vide infra; Lujauri urt saltem ad 700 m supra m.: Kihlm.; in reg. alpina alpis Hibina: Broth. Wand. p. 8; Tsipnavolok copiosissime: l. ec. p. 12; inter Vaidoguba et Cap Skorobeieff: 1. c. p. 13; Ponoj: Broth. exk. p. 77, Knabe Pfl. p. 280 etc.; Orloff: Kihlm. Pfl. p. 85 et 222 etc.; inter Jenjavr et Nisnjavr copiossime: Broth. Reseb., vide etiam Beket. p. 594, Lindén Beitr. p. 16 ete. Angéende artens férekomst i sédra delen af landet framhalles, att den dir forekommer traktvis inom afskilda omraden: »Pieniaé saarento- paikkoja etelampina& on ensiksikin lounais-‘Suomen yling6élla, jolla Kalvola sijaitsee, sek sen rajamailla kuten Nummella, Tuusulassa [(Thusby], Nurmi- jarvella ja Uskelassa. Samanlainen saarento on Varsinais-Suomen pohjois- osissa (Mynimiaki, Karjala, Laitila). Saarentoja ovat myés itdisen Uus- maan pohjoisosat ja Karjalan kannas, joilla molemmilla seuduilla vaivais- koivu on jotenkin yleinen»: Borg koivut p. 229. Nyl. Aggelby (Bruno Nylander): W. Nyl. p. 210; angaende denna uppgift skrifver Szlan: »jag betviflar i hégsta grad att B. nana, atminstone numera, finnes vid Aggelby; jag har ej observerat den dirstides.» Middend. p. 568 uppger (enl.*Schrenk Reise II p. 457), att dviarg- bjérkens nordgrans vore pa fasta landet 69° 1/2, men att den ej skulle ga ner till hafvet [= »den Kiistenrand selbst»]. Oriktigheten af J. Fellmans och Middendorffs inskrankningar papekas af Képpen Verbr. I p. 829 och att Middendorffs ar oriktig framgar afven sérskildt af Brotheri och Kihl- mans uppgifter. Enligt Kudrawtsow p. 240 skulle arten emellertid icke- pa lAngt nar n& toppen af Hibina, da detta berg uppgifves vara 920 m 24 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. och han upptager dvirgbjérken till hégst 400 m. Hiarom skrifves dock: »Antriffas pa hégplataerna pa Lujauri urt atminstone till 700 m héjd; diremot fr den ej antecknad fran de af nakna stenhdélster bildade, ytterst artfattiga fjallvidderna pa Hibiné [> Umptek» |»: Kihlm. — Hvad forekomsten i vestra Lappland angar framhéll redan Wahlenberg »adhuc erecta in reg. alpina inferiore»; Wahlenb. p. XXXIV. Sasom fossil ar arten funnen inom granzonen i mossen vid [Oa.] Ilmola samt i dryaszonen vid [Ik.] Kivennapa enligt af Mag. H. Lindberg lemnadt prof: G. And. p. 95; hvad den senare fyndorten angar, ligger den nira prestgarden 81 m 6fver hafsytan: Lindberg i Prot. 4, X1I, 1897; se ifven om artens férekomst sasom fossil Sallm. p. 8. Angiende den alder och tjocklek dvairgbjérken kan uppnd kanner jag inga andra fullstiindiga specialuppgifter fran floraomradet fn de 8 hvilka ingé i Kihlm. Pfl. p. 222—-223. Hair m& endast anféras att den ildsta, dir omnimnda stammen hade en Alder af 75 Ar -+ Aldern af en redan murken del, denna var fran Lp. Orloff och hade en diameter af 40 mm. En frisk stam frin Lv. Lovosersk hade en Alder af 70 dr, en diam. af 30 mm, den stérsta tillvixtradien utgjorde 16 mm och 4rsringarnas tjocklek i medeltal 0,23 mm. Det yngsta dir omnimnda riset var 38 ar med en diam. af 21 mm: Kihlmn. Pfl. p. 228. — Pa frisk kiérrmark blir dvirgbjérken fnnu i Ryska lappm. merendels 60-70 Ar gammal med en diam. af omkr. 830 mm och héjd af 6fver 2 m: Kihlm. — Fran Lk. Akan- hirkikuru uppgifves den finda till meterhég: Hult Lappm. p. 114. Hvad landet i sin helhet angdr, uppgifves héjden till 20-80 cm: Mela kasv. III p. 816, och hégsta héjden till 1 m: Ale. III p. 97 (se dock ofvan). Sisom exempel p& huru triidartade stammars tillvaxt 4 f6r stor- marna utsatta platser kan blifva synnerligen afvikande anféres f6lj. upp- gift »Bei Orloff (Lp.) fand ich... ein 9 cm langer Ast war 3,5 cm hoch, oben etwa 1 cm breit, aber nach unten verjiingt; sein Alter betrug c. 80 Jahre»: Kihlm. Pfl. p. 85. Arten hybridiserar med B. verrucosa och B. odorata. Var. extrapaludosa »praesertim in Lapponia Tornensi subsilvatica ex. gr. ad Enontekidéinen et Kaaresu’anto»: Wahlenb. Fl. Svec. p. 648, dar den iifven beskrifves; denna varietet upptages ej af senare férf. och det synes mOjligt att dirmed afses nigon hybrid form. Betula nana. 25 Betula nana f. onychiophylla A. Arrh. His temporibus in Lapponia septentrionali distincta, distributio adhuc incerta esse videtur. Li. Inari Toivoniemi in palude: Arrhenius & Kihlman!, efr Herb. Mus. Fenn. II p. 129, ubi describitur, et Giirke p. 50. Hirom namner Kihlman: Alldeles liknande former finnas i H. M. F. fran Ab. Karjala ad meridiem versus a Tomajarvi: Cajander! — Ik. Metsipirtti inter Umpilampi et Ladoga: Lindberg! — Li. Kalkuaivi: A. V. ’ Granit & R. B. Poppius! Betula nana * verrue@osa. In Fennia, qrantum nunc quidem constat, rara est et ante a. 1886 non distincta. Fenn.: Giirke p. 50, vide etiam Hjelt Utbr. p. 156 [23). Ab. Karjala Kalela ad praediolum Vuorenpai! et Karjala Laajoki ad semitam Aulijirvi versus!: Cajander, cfr (Diar. 12, II, 1898) Bot. Not. 1898 p. 64 et Diar. 5, Ill, 1898. Sat. Parkano ad fines par. Jalasjairvi in turfoso frutex ce. 3 m altus: Hedv. & Hj. Hjelt!, cfr Szelan in (Diar. 13, V, 1886) Medd. XIII p. 256—257, cum primum in Scandinavia distincta describitur, ut in Bot. Not. 1886 p. 148 (f. perverrucosa), cir Herb. Mus. Fenn. II p. 129. — K1. Uukuniemi: Nikl.!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 129. — Kol. Maki Soutujarvi: Cajander & J. I. Lindroth! Oa. Lappfijiird Anttila: R. Dahlberg! ; Lapua ad coemeterium: Lindberg! — Sb. Jorois Jirvikylé in palude ad viam versus Kolma, 3 frutices: Lindberg!, cfr Medd. XXI p. 5. — Kb. Kon- tiolaks, Puso ad viam publ., 1 1/2—2 m alta: W. Axelson!, spec. determ. Kihlman, cfr Medd. XXV_ p. 46; Juuka Lonkkavaara ster.: Seel. herb. Om. Ylivieska: A. Sten!, spec. determ. Kihlman. — Ok. Kianta Lakso: Wainio! nomine B. hybrida, spec. det. Kiblman, cfr etiam Brenn. Obs. — Kp. Siarkijarvi in paludoso prope pagum, arbor c. 4 m alta: Bergroth!, Ontrosenvaara in pascuis humidis, in pineto arido ad septentrionem versus ab Hietajarvi! et Shagarvi, c. 34/2 m. alta!: Bergroth & J. I. Lindroth; inter 26 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Koivuniemi et Tshirkkakemi in siccis aridis! et Alajirvi!: Berg- roth & C. W. Fontell. Kuus. ad viam publ. versus Pudasjarvi: J. Montell! — Kk. In devexis deustis, inter Malviaisperé et Uhtua!, inter Kii- masjirvi et Suvanto!: Bergroth & C. W. Fontell. Lk. Ylitornio Koskenniemi in pineto arido: Hjelt & Hult!, spec. determ. Kihlman, cfr Medd. XXI p. 5; Kuolajarvi in mar- gine pineti ad SW a Repotunturi et in pineto sicco circ. 10 km ad orientem versus a Vuorijarvi: Borg in litt. Lim. ad fl. Umba in pineto ad cataract. Kangaskoski 2 m alta! et ad Aij-varr 2 m alta!: Kihlman, cfr Medd. XXI p. 3 et Bot. Not. 1894 p. 272, vide etiam infra. Lim. Exemplar tagna [emellan Kantalaks och Imandra] inter Pljosero et Pinosero: Mela herb. héra troligtvis hit. Denna hybrid kallas i Mela Kasy. III p. 316 B. botnica Mela. — Har af Kihlman erhallits af frén af B. nana efter artificiell befruktning med pollen af B. verrucosa. Betula nana odorata f. perodorata ’). In Lapponia et Fennia septentrionali videtur passim esse obvia, ad meridiem versus rarescit, sed ad 60° 48’ sal- tem in parte orientali lecta est. Tornea et Kaaresu’anto: Regel Mon. p. 367); Lapponia rossica (Middend.): Regel Prodr. p. 170—171%), cfr Regel in Mose. Bull. 1865, IV, p. 406 3); Fenn. (exc. max. mer.): Nym. Suppl. p. 282 3), vide etiam Trautv. Incr. p. 714 3), Focke p. 354, Koéppen Verbr. II p. 238 3), Giirke p. 503), Hjelt Utbr. p. 156 [23] etc. Ab. vide infra. — Ka. verisimiliter ad Viborg Revelsuo vide infra. — [Ik. vide sub B. nanam X odoratam f. pernanam.| Sat. r Karkku prope Anianjarvi, Parkano 2 km ad meri- diem versus a templo, Parkano prope viam publicam ad deviam pag. Linnankylé versus [circ. 8 km ad meridiem versus a Kui- vanen]!: Hjelt, forsitan p. p. ad B. nanam X verrucosam spectet. — Ta. Palkiine Nari 1,;—2 m alta in colli sicciusculo: 1) B. intermedia Thom. *) Nomine Bb. hybrida Reg. 3) Nomine B. intermedia Thom. Betula nana X odorata. 27 Zidb.; Kalvola: Borg koivut p. 240; in »Storéine utmark» (Silén!) forma ad hance proxima,, sterilis autem et non prorsus certa: Norrl. s. 6. Tav. 1) — Sa. Lappvesi Pulsa in palude: Selan!; Kristina prope Mouhikyla: E. Nylander! — K1. Parikkala in turfoso pinifero: M. & J. Sahlberg!; Ruskiala: F. Nylander! *); Uukuniemi: Nikl.!; Impilaks Kitelé Koirinoja: O. Lonnbohm! — Kol. r Mandroga (Sievers), Gorki! in campo arenoso ad rivu- lum: Elfv.2); inter Jaschesero et livina: Cajander &eJ. I. Lindroth! Oa. r Qvarken (!) Vallgrund! in compluribus turfosis, Kuortane: Laur. Vaxtf., spec. e Kuortane Salmi! — Tb. inter Multia et Uurais 2 km occidentem versus e praedio Tervala, arbor unica 3 m alta ad viam publicam: Kihlman! — Sb. Jorois Jarvikyla: Lindberg!, cfr Medd. XXI p. 5. — Kb. Juuka Ahmo- vaara pluribus locis, Kontiolaks ad Puso ad ripam lacus Keréa- jarvi: W. Axelson!; Repola: Bergroth & J. I. Lindroth!; inter Jonkere et Kolvasjarvi, ad Kiimovaara et Tsholka! |in Kar. ross.|: Wainio Kasv.1) — Kon. saltem ad Pyhiniemi loco arenoso arbusculam hujus speciei subfrutescentem, circ. 2 m (6—7 pedalem) vidi. In Reg. occ. freqventior esse videtur, nam pluribus locis ad Kostamus!, Kostamus—Tumasjarvi! et Porajarvi in campis arenosis sterilibus, praesertim demissis, pino et betula vestitis, specimina solitaria observavi, specc. huc forte pertinentia ad Suojirvi! in turfosis legi: Norrl. On. ?), ubi hybriditas con- tenditur, spec. etiam prope Pyhaniemi lectum!; locis aridis circa Valkiamiki (»Bjilaja gora»): Giinth. p. 51°); Kivatsh: W. Nylan- der! nomine B. alpestris, Regel hance plantam nomine B. hybrida y affinis signavit; Kappiselka: R. B. Poppius!; Rekkijarvi: Caj. Om. (p), etiam in maritimis: Hellstr.*), cfr 1. ¢. p. 137, spec. e Gamla Karleby Ykspila leg. Tennander!; Ullava qvattuor formae: C. W. Fontell! — Ok. p locis idoneis in plagis silve- stribus et paludosis par. septentridnalium (st fq): Wainio Kasv. ’), spec. e Lentiira!; ad oppidum Kajana: Malmgren! |forsitan ad B. odoratam f. tortuosam pertineat]; Hyrynsalmi! et Ristijarvi!: ‘) Nomine B. hybrida Reg. ?) Nomine B. intermedia Thom. 28 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o }. Lénnbohm; Paltamo: Lénnbohm! et Lackstrém!, cfr de his omnibus Brenn. Obs. — Kp. p: Wainio Kasv. ), spec. e Repola Tsholkki!, cfr sub Kb. et Ok.; Ondarvi: Bergroth!; Hukkasuo septentr.-orientem versus a Muujarvi, Rukajarvi, Shugarvi: Berg- roth & J. I. Lindroth!; Nuottivaara: Bergroth & C. W. Fontell!; in Kp. haud infreqvens (J. I. Lindroth): Borg koivut p. 238. Ob. Uleaborg: Leiv. +); Kiiminki in palude frutex altus: M. & J. Sahlberg!; in saltibus editis (»hdglandta skogsmarker»), ad ripas rivulorum st r tantum in intimis territorii partibus Simo Konttikivalo, Tuiskukivalo, prope Ala-penikka: Keckm. ?), cfr 1. ce. p. 15; Kemi Kirvesjirvi: Rantaniemi!, cfr ut etiam de aliis indicationibus Brenn. Obs.; in vicinitate templi par. Pudas- jirvi ad viam publicam: Wainio ann.; {(r): O. R. Fries 1); Pajala (»fq>): Samz. p. 175]; Alatornio ad Kantojarvi (st fq): Hougb. not.; [Tornio| Kalkkimaa: Mela herb.; ad ripam fluminis Tornea et Rovaniemi! prope templum: Brenn. Ber. 1864 7); Ylitornio Alkkula!, ad ripam flum. Tornio prope Aavasaksa!: Nyberg; Ylitornio prope Pellojirvi: Hjelt & H.1)!, vide etiam Backm. & H. p. 2431). — Kuus. p locis idoneis in plagis silvestribus et paludosis par. septentrionalium (st fq): Wainio Kasv. ?), vide etiam sub Lk. — Kk. p: Wainio Kasv. ”), spec. ex Oulanka Siprinki!; Malviaispera!, inter Kiimasjarvi et Suvanto!: Bergroth & C. W. Fontell; inter Koutajirvi et Knjisha, Kivakka: Mela PI. Lk. (rr) Kittili prope pagum ejusdem nominis: Hjelt & H.1), spec. ex Isovaara in pineto!; Pyhitunturi in declivibus!: Hjelt & Hult!, [Parkajoki in sacell. Muonionalusta: Samz. p. 175 nomine B. intermedia f. media, qvae describitur|; r |[Sodankyla| in pineto turfoso ad Anneberg, in abiegno turfoso prope Petaja- saari: Blom Bidr., cfr Wainio Not. *); Kemijarvi plur. loc. inter Suorsa et Perno in Kuusamo, Kuolajiirvi ad Salla, Sodankyla ad Varrié, Lokka: Wainio Not. 3); par. Kuolajarvi p: Borg in Iitt.; Ounastunturit: Malmberg! — Li. ad Paksusammali! juxta flum. Tenojoki legimus frutices nonnullos 15—18 dm altos, tabulae ") Nomine B. intermedia Thom. *) Nomine B. hybrida Reg. *) Nomine B. nana X glutinosa f. hybrida. Betula nana X odorata. 29 Florae danicae 2852 (»B. intermedia Thom.») haud dissimiles, sed differentes foliis magis obtusatis, lobis sqvamarum aeqvalibus, alis samararum germine vix aeqvantibus. Ad Ylikéngiés! eandem formam, hic tamen 12 dm modo altam, legimus: Kihlm. Ant., spec. etiam e Toivoniemi!, et Tuarpumoaivi reg. alpina!; ad Veskoniemi et pluribus locis ad Paatsjoki usqve ad terminum Fenniae: Wainio Not. +); Kalkuoivi, reg. alpina: A. V. Granit & R. B. Poppius!, vide etiam Blytt p. 402 ) etc. — [L. ent. plur. loc.: Backm. & H. p. 2432); etiam e multis locis in Mela herb.| Lapp. ross. in parte superiore p ex. gr. ad Kola!, Olenji, Kildin et verisimiliter per omnem Lapponiam: N. I. Fellm. *); Volosna, Ponoj et multis aliis locis: Mela herb. et Pl.; ad flumen Umba prope Kontiokoski! et Orloftf!: Kihlman. Antagligen till denna hybrid hanfér sig B. alba ~ irae media Wahlenb. Ostrobottnia (F. Nylander in litt.): Led. 1II p. 651 afvensom (enl. Regel Prodr. p. 171) B. oycowiensis Larss. Li. Sydvaranger Renée: Th. Fries 1864 p. 47. Hybriden upptages: Tornea Lapp. och Vesterbotten norra del. samt sedan dnda till Sm&land—Ostfinmarken — sédra delen: Hartm. p. 376. — Ab. Mynaimiki: Cajander! naistan ren B. odorata enl. Kihlm.; se f. 6. under f. pernana. — Ka. Viborg Revelsuo: G. And. p. 70 under namn af B. nana X odorata, jfr 1. c. p. 96; uppgiften torde val med stérsta sanno- likhet féras hit, ehuru Andersson icke upptager hvilkendera formen som forekommer lefvande, fastiin han papekar att hvardera forekommer sasom fossil. —- [I[k. Om den mdjliga forekomsten af hybriden vid s. v. stranden af Ladoga se Képpen Verbr. II p. 238 afvensom under f6lj. hybrid.] Ob. och Lk. Hybriden antecknades fran flere stallen (se ifven Medd. VIII p. 120), men ndgra exemplar hafva enligt Kihlman och Selan be- funnits tillhdra andra former, s& att vid redaktionen af anteckningarna (Hjelt & H.) endast Kittila exemplaret ansags fullt sakert; sedermera hafva, sisom framgar af det ofvanstaende, par andra ex. afven blifvit be- stimda till denna hybrid. Sasom fossil ar denna hybrid funnen i ancylusleran vid [Ka.} Viborg (aldre furuzonen): G. And. p. 96 under namn af B. nana X odorata, se ofyan under Ka. Hangefjall af B. odorata < nana uppgitvas sasom tagna vid Hoéytidinen [i Kb.]: Herl. Vaxtp. I p. 14. [Denna uppg. forbigas af °G. And. 1. ¢.}. 1) Nomine B. nana X glutinosa f. hybrida. ?) Nomine B. intermedia Thom. *) Nomine B. hybrida Rig 30 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Hvad storleken angar, aro uppgifterna ganska vexlande, hvarvid dock bér ihagkommas, att en del exemplar efter all sannolikhet ej aro utvuxna; si uppgifves exemplaret fran K1. Parikkala vara manshégt, fran Sb. Jorois det ena ex. 3,56 m. det andra 1,48 m, fran Kon. Pyhiniemi »arbor subfrutescens» 2,08 m, fran Li. Toivoniemi 0,3—0,6 m (1—2 peda- lis), fran Kp. Nuottivaara t. 0. m. 5 m, fran Lim. Umba 1,78 m (»frutices nonnulli orgyales, vetusti); se afven Norrl. On. och Kihlm. Ant. afvensom uppg. fran Tb. — Alc. III p. 97 uppgifver héjden till 2—4 m. Af hithérande former upptagas y affinis Reg. och 6d macrophylla Reg. hvardera fran Kaaresu’anto: Regel Mon. p. 39, afvensom ¢ cuneata »bei Torneo in Lappland»: 1. c. p. 40. Betula nana < odorata f. pernana ’). In partibus praecipue septentrionalibus rarius tnventtur. Ab antecedente cum nescio an non semper recte distincta sit, distributio nondum certa est, nuper tamen usqve ad 60° 47’ ad meridiem versus lecta est, ut etiam in latere rossico prope fines australes inveniri indicatur. | Maxima pars Lapp.: Fries; Kaaresu’anto in Lapponia: Regel Mon. p. 45 nomine B. nana 6 alpestris; Lapp., Fenn. bor., Carel. ross.: Nym. Consp. p. 672; in Rossia lapponica: Regel Prodr. p. 172, 8 communis in Fennia, prope Petropolin: 1. ¢. p. 173 et Mosc. Bull. 1865, N:o IV, p. 409—410, cfr Gurke p. 50 et Hjelt Utbr. p. 156 [23]. Ab. Mynimiki occid. versus a lac. Hirvenjarvi!, Laitila Saukonjiirvi prope Nastinkyli!: Cajander. — [Ik. Pohlonnaja prope Udelnaja: Schmalh. hybr. p. 122, vide etiam infra. Ta. Vanaja in praedio sacerdotis Kiairmesuo ad margi- nem turfosi unus c. 2 m [3 a 4 aln] altus frutex inter B. nanam et B. odoratam: O. Collin!; r Hauhanpohja in margine turfosi ad limitem inter Luhanka et Korpilahti: Wainio Tav. ox. 2), [spec. in H. M. F. non adsunt]. — Kol. Maki, Soutujarvi: Cajander & J. I. Lindroth!; Niilajarvi: Caj. \ B. alpestris Fr. ?) Nomine B. alpestris Fr. Betula nana X odorata. au: Oa. r Qvarken Vallgrund: Malmegr. et Laurén! — Tb. Konginkangas litsalo: A. Luther! — Kb. Nurmes Haapajiirvi: Sahlberg!; Juuka Lonkkavaara, Pielisjiirvi Pankakoski: Seel. herb. — Kon. Suojiirvi MOkk6! et Porajirvi!: Norrlin. Om. r Lohtaja, Kelvié, Lesti: Hellstr. +), cfr 1. ¢. p. 137; Ullava: C. W. Fontell! — Ok. (st) r in par. Kianta: Wainio Kasv. 1), spec. e Kianta Saarela!; Puolanka (Lackstrém): Brenn. Obs. [num prorsus certa?]. — Kp. st r Uhtua: Wainio Kasyv. *), vide sub Kk.; in paludoso ad flumen Seg: Sahlb. Bidr. [nescio an incerta]; insula in Suondali! et Ondarvi!: Bergroth; Tiiksijarvi!, Repola prope pag. templi!, Muujarvi!, in palude sept. versus a Koivuniemenjairvi!: Bergroth & J. I. Lindroth; Offonanniemi!, Shagarvi!: Bergroth & C. W. Fontell. Ob. Uleaborg: Mela herb.; Haukipudas: Brenn. Obs., qvem l. inspicias; Kemi ad ripam lacus Kirvesjirvi: A. Rantaniemi!; ad ripam fluminis Tornio: Brenn. Ber. 1864; Kiiminki!, Ylitornio Alkkula! (forsitan B. nana f. major): Nyberg!; Ylitornio prope Pellojairvi in turfoso: Hjelt & Hult!, vide etiam Backm. & H. p. 2431). — Kuus. st r praecipue ad margines turfosorum et in montibus subalpinis: Wainio Kasv. +); prope templum!, livaara Sahlb. Fo6rt.; prope Oivanginjairvi: K. E. Hirn!; spec. e Kuus.. etiam leg. Nyberg! — Kk. st r in par. Kiestinki et Oulanka imprimis ad margines turfosorum et in montibus subalpinis: Wainio Kasv.‘'); Soukelo »suuren suon saaressa»: Mela herb. Lk. [Sodankyli] st r prope domicilium Porvari!, Kommatti- vaara, Mantovaara, etc.: Blom Bidr.; Muonio: Malmberg!; Ounas- tunturit: Mela herb.; Kittilé ad septentrionem versus a templo in silva humida: Hjelt & Hult!; in par. Kuolajaérvi paullo minore freqventia qvam f. perodorata, visa in ripa turfosa [»soisella>| lacus cujusdam prope pagum Korja, ad ripam fluvii prope pagum Alakurtti et in pineto circ. 10 km ad orientem versus a lacu Vuorijirvi, ubi omnes tres formae hybridae inveniuntur: Borg in litt; in effluvio {»delta»| Kopsusvanka in reg. silv.: Hult Lappm. 1). — Li. Inari: Sel. kat., spec. ex Inari Mensajoki!; specimina, qvae cum descriptione »£. alpestris Fr.» omnino ") Nomine B. alpestris Fr. 32 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. conveniunt, e Toivoniemi!, Levidvaara, Tuarpumoaivi *) repor- tavimus. Ad Lastekoski specimen 9 dm altum, ramis gracili- oribus, foliis obtusis vel acutiusculis, laciniis sqvamarum paullum inaeqvalibus, alis samararum germine c. duplo angustiores: Kihlm. Ant.; Muddusjirvi: Hult Lappm. p. 63), num prorsus certa; Vainosaivi in reg. subalp.: A. V. Granit!, vide etiam Blytt p. 4037). — [L. ent. reg. subalp. et silv. p: Lest. °); Kaaresu’anto: L. L. Leestadius!| Lapp. ross. p: N. I. Fellm. nomine B. nana var. alpestris ; Kantalaks et multi alii loci: Mela Pl. et herb.; in alpinis Hibina [>Umbdek Dunder»]: Broth. Wand. p. 8; Ponoj: Knabe Pfl. p 280; Orloff frutices permulti similes!, Voroninsk!, ad origines flum. Jowkjok!: Kihlman; Ara!, Krugloje guba inter Litsa et Varsina!: Brotherus. Ka. Se under B. nana X odorata f. perodorata. — Ik En form pa- triffades af mig pa Karelska niaset vid byn Miikkulais [»Nikulas»]; en annan form vaxer vid sj6n vid berget Pohlonnaja nara stationen Udelnaja vid Viborgska jairnvigen: Schmalh. hybr. p. 122 1 6fvers., dar formerna beskrifvas och kallas B. nana X pubescens (B. alpestris sasom syn.), jfr Schmalh. p. 570, dir det férra stallet riktigare kallas Mikulas. »Nordgebiete stellenweise z. B. bei Kalamaki [»Kalamiga»], Parkala [»Pargola»]|, Leva schovo ete. nicht haufig»: Meinsh. p. 327”), jfr Képpen Verbr. IT p. 244°). For min del vore jag béjd att antaga det Meinshausens uppgift snarare hinfor sig till nagon af de féregaende hybriderna, hvilka ej upptagas. Att déma af beskrifningen torde atminstone den senare af Schmalhausens former tillhéra f. pernana. — Oa. upptages ej i Laur. Vaxtf.; exemplaren iro bestimda af Selan. — Kon. »r ad Onegam juxta Kenjirvi mixtim cum B. nana, sed semper fere duplo altior» 1,2—1,5 m: Fl. Kar. Det bor ihag- kommas att W. Nylanders exemplar af B. alpestris fran Kivatsh!, hvilket afsags med Kr: Herb. Mus. Fenn. p. 55, hor till B. nana X odorata f. perodorata. Norrl. upptager ej alls B. alpestris ; exemplaren, af hvilka det fran Porajirvi tidigare gatt under namn af B. nana f. (se Norrl. On.), aro bestimda af Selan. — I afseende 4 Lk. miarkes att det 4r troligt att denna hybrid ej 4dr siallsynt, ehuru jag vid mina exkursioner ej skilde den fran andra former. , Sdsom fossil ar denna hybrid iakttagen vid [Ka.] Viborg (aldre furuzonen): G. And. p. 70 0. 96. | ‘) Speciminum e Tuarpumoaivi reportatorum aliqua saltem ad B. nana X odoratam f. perodoratam nunc ducuntur. *) Nomine B. alpestris Fr. Alnus glutinosa. 33 Alnus glutinosa (L.) Gertn. In Fennia australi ad mare freqventissime — freqventer invenitur, ut etiam in interiore parte frequventer — satis fre- gventer occurrit; ad septentrionem versus freqventia minut- tur, ut circa 63° in interiore parte plerumqve rara sit. Ad oram sinus bottnict usqve ad 64° freqventer provenit et usqve ‘ad 65° 28’ lecta est; in Fennia interiore non ultra 64° 12’ progreditur, ubi jam, qvantum scimus, est rarissima. In Fennia australi praecipue ad mare hic illic siloulas parvas efficit. - Till.; Alnus ista glutinosa viridis non obvia fuit per Lappo- -niam, nec vidimus eandem, nisi postqvam ad urbem Ostrobott- niae »Gambla Carlby» in reditu pervenimus: Fl. Lapp. p. 260, efr 1. ec. Proleg. § 30; Kalm; in locis depressis subhumidis or. marit. fq: Prytz cont.; in humidis et uliginosis per totam patriam usqve in Brahestad, Saarijiirvi, Nurmis: Wirz. Pl. off. p. 76 et 77; latissime diffusa, boream versus tamen freqventia decrescens et ad Uleaborg solum rarius obveniens: W. Nyl. Distr.; Fenn. deest in bor.-or. et in Lapp.: Nym. Suppl. p. 282, cfr etiam Led. HI p. 657, Trautv. II p. 34, Regel Prodr. p. 186, Nym. Consp. p. 671, Hult Vedv. p. 12, Giirke p. 52, Hjelt Utbr. p. 148 {15} cum tabula geographica et Sallm. p. 6—7 et imprimis Kihlm. Nordgr. p. 1—8,.ut etiam Bot. Not. 1897 p. 46. Al. fqq: Bergstr. et Bergr., cfr 1. c. p. 16, 17, 21 et 22. — Ab. fq: Zett. & Br.; fqg: Adl. et Arrh. Ann.; fq: Sand., A. Nyl., Sel. et Flinck; [Muurila] st fq: Renv., cfr 1. c p. 12. — Nyl. fq: His. W. -Nyl. et Sel. O. Nyl., efr 1. e p. 17; (Nurmijairvi] st fq, ad ripas lacuum, in betuletis paludosis [»viidakoissa»|] et nemoribus humidis saepe proveniens |tav.|: Stenr., vide etiam |. c. p. 12; (Hogland] fq, Tytarsaari: Brenn. — Ka. cop. in Karelia meridionali, alibi parcius: Fl. Kar.; ad oram cop. ceteroqvin p: Blom; st fq, sed parce, plerumqve in ripis lapidosis rivorum et lacunm: Lindén. — Ik. st fq: Malmb., cfr Fl. Kar. et Thesl. Dynb. p. 67; [ubiqve distributa in Ingria, fq in reg. litorali, ubi arbor altissima, in interiore parte (r): Meinsh. p. 328). Impressio facta ?'|,, 1900. 3 34 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. Sat. fqq ad aqvas: Malmegr.; st fq: Hjelt; [in Ikalis] (»st r>): Herlin p. 133, vide infra. — Ta. st fq etiam ad margines loco- rum paludosorum [»kirrkanter»|: Leop.; fq: Knabe Fort., Asp. & Th., Bonsd. et Wainio Tav. or.; fq ad ripas: Norrl. s. 6. Tav., qvem |. inspicias. — Sa. st fq: Hult. — K1. cop. in Karelia meri- dionali [= Ka. et Ik.] alibi parcius: Fl. Kar.; in vicinitate lacus Ladoga tantum ad Kaukola Rami annotata: Lindén; ad ripas lac. Pyhajirvi ut in taeniis austro-occidentalibus: N. Pr. 1890 N:o 194, Aftonnummern; Valamo »sehr schéne Baume»: Koppen Verbr. II p. 195; Parikkala (fq) ad ripas lacuum et in paludosis satis cop., hic illic silvas minores efficit, arbores magnas ex. gr. ad viam publicam inter praedium sacerdotis et Ristimaki vidi: Hann.; p (Backm.): Norrl. Symb.; Palkjairvi tantum ad Hotikka- lampi prope Kuhilasvaara, in Suistamo ad Ulmalaks: Hjelt Ant. p. 67, cfr l. c. p. 24. — Kol. ad ripas lacuum et fluviorum in reg. silv. p—st r, in reg. aren. st fqg—p: Elfv.; locis valde humidis circa Petrosavodsk, Schtjeliki etc.: Giinth. p. 51. Oa. fqq ad aqvas: Malmgr.; fqq: Laur. Vaxtf., cfr |. c. p. 8. — Tb. p —st fq: Broth., spec. e Konginkangas!, Jyvas- ad lacum Pihlajavesi: Norrl. n. v. Tav. p. 429; Viitasaari haud infreqvens: Kihlm. Nordgr. p. 1. — Sb. p per totam Savoniam: E. Nyl. & Chyd.; Leppiivirta fq in locis udis et ad ripas lacuum: Enw., vide etiam Kihlm. Nordgr. p. 2; Kuopio (fqq): Mela; Nilsia ad aqvas majores ubiqve ex. gr. Syviiri et Kéyrittyjarvi: Kihlm. Nordgr. p. 2; M. & J. Sahlb. ex lisalmi non comm. — Kb. Kide: Brand.!; Liperi (fq): Eur. & H.; ad ripam vetustam lacus Hoytiiinen: Herl. Vaxtp. I p. 13; Eno: Woldstedt!; Nurmes ad ripam lac. Pielisjirvi ad Konnanlampi et in insulis hujus lacus Porosaari et Kynsisaari, ut etiam in aliis insulis et peninsulis lac. Pielisjirvi crescere dicitur, par. Repola in insula lac. Lieksa! iad fines prov. Kp.] et ut dicitur etiam ad ripas lacus Tuuli- jirvi: Wainio Kasv., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 129; Nurmes Isosuo inter Halmijiirvi et Verkkojarvi (teste custodis silvae): Kihlm. Nordgr. p. 2, vide etiam sub Kl. — Kon. st r—p parce ad ripas turfosas rivulorum et lacuum, saltem usqve ad Pyhiniemi!, ubi in saxoso prati editioris inveni, et Dianovagora (!), Alnus glutinosa. 35 In Saoneshje fq est, ad Schungu—Tolvoja—Velikaja—Vigorus plur. loc. vidi. In Reg. occ. locis nonnullis inter Veschkelys! — Maaselkaé atqve in insula Pépdnsaari lacus Suojiirvi!: Norrl. On.; loca maxime ad septentrionem versus, ubi hance arborem observavi, sunt inter Unitsa et Dianovagora, ad Pyhiiniemi et Schungu, verisimile est arborem usqve ad Siesjirvi [in Kp.| inveniri: Norrl. On. p. 26; in Loimala plur. loc. gvamqvam fru- tescens: Hjelt Ant. p. 67, cfr 1. c. p. 53; Koselma: Giinth. p. 51. Om. fq {ad mare], rarior in interiore: Hellstr.; ad Jakob- stad silvam format: Hjelt; st fq: Tenn.; Brahestad 0,6—1,5 m alti frutices ad litus maris: Kihlm.; Paavola in pag. Korsu inter templum et opp. Brahestad in paludosis usqve ad 12—15 m [20—25 aln] alta et diametro 1—1,3 dm [4—5 tum] (E. L. Sandman): J. E. Furuhjelm in Medd. XIII p. 254; Tulppo! inter Haapajarvi et Kars&imaki: Kihlm. Nordgr. p. 3, vide etiam supra. — Ok. Sotkamo Pieni Valkeaisjirvi et Iso Valkeaisjirvi (63° 59’) ambo prope Raatajarvi, Tipasjirvi prope Kolkonlampi (63° 52’) (N. J. Juselius), prope Vuorijairvi! (64° 12’): Kihlm. in litt., cfr Kiblm. Nordgr. p. 2 et vide infra. — Kp. ad lacusculam Marmunlampi ad occidentem versus a pago Siiterinvaara in ripa septentrionali lacus Siesjarvi: Bergroth & J. I. Lindroth!, cfr Kihlm. Nordgr. p. 1, vide etiam sub Kb. et Kon. Ob. Liminka: Brenn. Reseb. p. 79; Liminka Ketunmaa: Brenn. Ber. 1870 et herb.; paullum ad-septentrionem versus ab Uloa: Berg Verbr. p. 124 et Hjelt; Uleaborg hic illic spec. solitaria: Zidb.; Uleaborg (st fq) Hiironen: Leiv.; Haukipudas Purjekari ad septentrionem versus ab amni Haukipudas: A. R, Helaakoski in L. Y. 1899 p. 139; terminus septentrionalis hujus speciel in par. li, ubi pauca spec. adsunt: Brenn. Reseb. p. 77 et 79, spec. e Rayna! ad fines par. Haukipudas; Haukipudas, li, maxime ad septentrionem versus in Kuivaniemi ad lacum minimum inter Nyby et Olhavanjoki!: Hjelt, vide etiam supra et cfr Diar. 3, IV, 1886 et de his omnibus Brenn. Obs. Sédra Finl.: Fries, tydligen alltfor inskrinkt; likasi afven uppgiften att dess nordgriins sammanfaller med ekens: Middend. p. 578. — Ang&ende forekomsten i nordligaste Sat. nimnes: antriffas »ganska sillan oftast i djupa karr och da vanligen buskformig. Vid mindre bickar, skogstrisk 36 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N-o 1. och vid sjéstrinder har jag stundom funnit sidana med utbildad stam. Dess freqvens iir ndgot stérre én lindens»: Herlin p. 133. Hiaremot anféres dock: »l hvad m&n dessa uppgifter verkligen aro annat ain lokala afvikel- ser af ringa utstrickning behéfver innu bekriftelse; vid Aureejirvi {i Kuru, ust n. o. om det af Herlin undersékta omradet] ar klibbalen allm. — t. a. med vanl. 12—15 cm grof tridstam; vid Aureskoski ar den bestand- bildande med grofva stammar»: Kihlm. — Sb. Must. p. 40 uppger att arten forekommer »oppikirjojen mukaan .. . Iisalmella asti»; nagon upp- gift fran lisalmi ar mig dock ej kand, om afven tridet numera blifvit funnet lingre mot norden. — Ok. Enl. Must. p. 40, jfr 1]. c. p. 53, an” vinder befolkningen benimningen »tervaleppé» 4nnu i Sotkamo Jormas. kyla, hvarfore han uppmanar till undersékning. Denna art forekommer enligt tillférlitliga uppg. afven i Sotkamo vid Tervajoki: Kihlm. Nordgr. p. 2. Ob. Siirskilda uppg. i Moberg Klim. IL p. 180—182 fran norra och nordligaste Finland maste anses sisom dels mindre sannolika, dels oriktiga. — Lapp. ross. var. pubescens Regel »usqve versus ostium sinus Kola et pa- gum Ponoj p»: N. I. Fellm., jfr 1. c. p. XXXVI, XLVII et LXIV; se afven Buhse p. 3 och jfr Beket. p. 594; af Brenn. add. framhalles att N. I Fell- mans uppgifter hanféra sig till A. ancana, hvilken sikert afses afven med alla Sfriga uppgifter hirifran. (Qsterom Finlands naturhistoriska grins uppgafs tidigare artens mest nordvestliga fyndort vara Vytegra naira Onega, dir den dock ej vidare forekommer sisom kraftigt viixande: Bode p. 47. Enligt nyare uppgifter gir den till Ust’-Waga i kretsen Schenkursk: Kusn. p. 136, jfr Képpen Verbr, IL p. 196. Annu senare uppgifves den dock vara skogbildande t. o. m. vid Pokrofskoje [vid Onega-flodens mynning i d. n. 64°]: Cajander i Medd. XXVI p. 174. PA svenska sidan upptages den sésom forekom- mande »pé dar i Pited skirgard»: Backm. & H. p. 241. Fyndorten »Lieksan saaressa» har ej tagits i betraktande pa min viixtgeografiska karta, se Ign. Geogr. Bergs karta anger dess grins allt- for lagt, sisom han iifven sj; ilf misstinker: Berg Verbr. p. 125. Detsamma giiller Képpen Verbr. II p. 195, da dess nordgriins i inre Finland uppgifves ligga emellan 61° och 62°. I Ign. Geogr. p. 339 uppgifves nordgrinsen till 64°, men framgér noggrannare af kartan. Genom Kihlmans unders6ék- ningar hafya dock flere fyndorter i det inre iakttagits langre mot norden in afven denna karta ger vid handen; se kartan till Hjelt Utbr. ete. Angiende artens férekomst ma annu anforas: »Af Sfriga tridarter [(utom de skogbildande tall, gran, bjérk, grial och asp] ar klibbalen af friimsta betydelse och nirmar sig, sdvil i afseende & utstrickningen af sitt omrade som ymnigheten i sitt upptriidande, mest de egentliga skog- bildande triidslagen»: Sallm. p. 1. , Alnus glutinosa. 37 I afseende 4 klibbalens stindorter i sédra Finland ma tillaggas, att den oftast forekommer pa strinder, men ifven i karr, i fuktiga l6fskogar etc, jfr hirom Stenr., Herlin p. 133 och isynnerhet Norrl. On. (se ofvan). Nordligare torde arten hufvudsakligen forekomma vid strinder, mera sallan i kirr. — I hafstrakter »upptrider den ymnigt pa fuktiga stallen och sirskildt vid striinderna. Har upptrader den ofta afven pa eljest fullkom- ligt kala bergsholmar, bildande likasom kransar titt ofvanfor den steniga strandremsan vid bergets fot»: Bergr. p. 17, jfr Laur. Vaxtt. p. 8. I storsta delen af landet dr klibbalen ett medelstort triad; sa t. ex. 4nnu norr om Gamla Karleby: Berg Verbr. p. 124. (Ale. II p. 98 upp- gifver: Hogt trad till 25 m; Mela Kasv. III p. 318 uppgifver héjden till 425 m). Afven pA dess nordligaste fyndort li forekom den i tradform till en hojd af 6fver 5 m och rikligt blommande, jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 129. I Kb. férekommer den enl. Wainio Kasv. pa Kynsisaari i Nur- mes ymnigt i form af héga tradlika buskar, pa Lieksa 6n sags den dar- emot ej hégre én 1,2 m. Vid Ulmalaks i Suistamo (i K1.) fanns ett minst 5,3 m hégt trad, jfr Hjelt Ant. p. 27. I Kon. torekommer den »ofta under nagot tvinande form»: Norrl. On. p. 26. Af de manga uppgifter om tradens storlek, som meddelas Kihlm. Norder. p. 1—3, m& har endast anféras att de tvad triden i Sotkamo vid Vuorijirvi iro 5 m hoéga och en torr, men fnnu uppratt gren hade en diameter af 13 cm. Vid Tulppo i Om. finnas 4 gamla triad af 8-11 m héjd, tva af dem hade en diameter af 21,5 cm. Sasom fossil férekommer arten »i furu-, ek- och granzonerna pa mangfaldiga stillen. De aldsta hittills gjorda fynden torde forskrifva sig fran torfmossen vid Vernitsa [i Ik.] samt fran [Sat. Ikalis] Kovelahti (Herlin) och Parkanojoki (Herlin). Arten saknas i ancylusleran vid Viborg. Anmirkningsvirda lokaler aro afven [Ab. Lojo} Humppila och [K1.} Helyla- joki. Om tradets nordgrins som fossilt ar intet kandt»: G. And. p. 91, jfr l. c. p. 20—21. Flere fynd af senare datum an Anderssons forefinnas visserligen, men torde ej inverka pa det sagda. »Al invandrade mot slutet af Ancylus-tiden ... har knappast nagonsin egt mera betydande andel i skogens sammansittning»: Sallm. p. 9. ~ Af former omnimnas lobulata och pinnatifida (liksom incisa, laci- niata, lacera, qvercifolia och sorbifolia, hvilka atse samma triid) langre fram. Dessutom sirskiljer Brenner i Medd. XVIII p. 178—80 f. glabra, den sall- syntaste, f. pilosa och f. subpilosa, den allmannaste formen. I afseende a dessa far jag f. 6. hinvisa till Brenners beskrifning 1. c. eller Bot. Central- 38 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. blatt 1895 p. 150, jfr Giirke p. 52. Emellertid skrifver A. Callier, som 1895—96 granskat Alnusformerna i H. M. F. vid Brenners exemplar af subpilosa (f. obcordata) fran Nyl. Kyrkslatt: »Als Varietit lisst sich diese von mir mehrfach gesehene Form nicht aufstellen, da die mannigfachsten Uebergiinge zur Grundform existiren und schwach behaarte Blatter sowie vollig kahle an demselben Zweige beobachtet werden kénnen.» Tillaggas ma att Callier afven fort de exemplar af f. glabra, subglabra och pilosa vid hvilka han gjort nagon anteckning till var. vulgaris Spach. Den enda afvikelsen 4r ett exemplar fran Ta. Korpilahti Karkisten sal- messa: EK. A. Lang!, vid hvilket han 17, XI, 1895 tecknat »weicht durch die rundlichen am Rande wenig gebuchteten Blatter ab». Angaende fascierade qvistar af denna art fran Esbo se (Prot. 3, XII, 1898) Medd. XXV p. 36 och 72 ete. A. barbata C. A. M. hér enl. Regel Prodr. p. 187 och Giirke p. 52 till denna art. Fran floraomrddet eller dess grannskap féreligga under detta namn f6lj. uppg.: norra el. éstra Lappland: Fries, jfr Nym. Syll. p. 346. [Ob. st fq: O. R. Fries. — L. ent. bjérkreg. och barrskogsreg. fq: Leest.]. Dessa afse dock ej A. glutinosa, utan efter all sannolikhet A. incana f. virescens. Alnus glutinosa f. lobulata Brenn. Paucis locis in Fennia australi (Nylandia) adhuc anno- tata est. Nyl. Kyrkslatt Strdémsby Heikkovik, arbor mediocris: Brenner!, cfr Brenner in (Diar. 5, X, 1889) Medd. XVIII p. 189, ubi describitur; Borga Krak6 in litore maris: Brenner! Nara denna star f. diversifolia Brenn. fran Ny1. Helsingfors Brunns- parken: Brenner! — Denna féres dock af Callier till var. vulgaris Spach. Alnus glutinosa f. pinnatifida Reg. Duo tantum specimina inter se dissimilia adhuc visa sunt. Ab. Lojo Vohls inter formam typicam mixta circ. 2,4 m: Tikkanen!, cfr Medd. III p. 187 nomine var. laciniata. Speci- men a Mela descriptum nomine var. lacera, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 129. Om. Larsmo Botsorn (aut Botsé) prope Jakobstad: Z. Schalin!, cfr Medd. I p. 92. Mela hance formam var. qverci- Alnus glutinosa. 39 foliam Regel appellat; Selan nomine f. sorbifolia in Herb. Mus. Fenn. Il p. 129 describit. Enligt Mela Kasv. III p. 318 férekommer f. pinnatifida hos oss s8- som odlad, hvarjimte den har (liksom Mela Kasy. IV p. 312) upptages fran Al. [= 1.] och Om. (Var. qvercifolia fran Oa. ej] Om.); enligt benigen uppgift af Mela afses dock endast de ofvannimnda exemplaren fran Lojo och Larsmo. Brenn. Flor. p. 169 fér Lojo-formen till var. imcisa Willd. Alnus ineana (L.) Willd. In Fennia interiore freqventissime (— freqventer) sae- pegve copiosissime obvia et hic illic etiam siloas humiliores reddit; in plagis litoralibus Fenniae australis plurimis saltem plagis freqventia minuttur, ut in hac parte ad ipsam oram maritimam vix crescat et in tota Alandia rara vel rarissima sit. Ad septentrionem versus in var. virescentem abit, gvae, ut videtur, in Lapponia fere sola adest (vide sub hanc). Var. vulgaris Spach tamen usqve ad 66° 19' ad septen- trionem versus indicata est. Till.; in locis aren. elatis Fenn. interioris fq: Prytz cont.; maxima pars Fenn.: Fries; Scand.: Nym. Consp. p. 671; typica [fere] deest in Lapp. fennica, sed ibi [ut in Finm. et Nordland] freq. adest var. virescens Wahlenb.: Nym. Suppl. p. 382, vide etiam Led. III p. 656, Trautv. Il p. 38, DC. Prodr. XVI, 2, p. 188, Képpen Verbr. II p. 208, Giirke p. 53, Hjelt Utbr. p. 142 (9},et Sallm.ip. 1, 2. et. 7. Al. r (v. Knorring): Bergstr.; r Hammarland, Finstrém (v. Knorring): Bergstr. Beskr. {confirmatione egeat]; Eckerd Finbo circ. 30 spec. humilia: Lindberg!, cfr Medd. XIX p. 51; Arrh. & K. et Bergr. non viderunt, vide Bergr. p. 17. — Ab. Reso ad praed. Huhko: Zett. & Br.; in Pargas non mihi obvia: Arrh.; Uskela: Nikl.!; [Muurila] .fq: Renv.; freqventior qvam Be- tula: Renv. p. 12; fq: Sel.; Vihti fq: Printz; Adl., Sand., A. Nyl. et Sédd. non comm. — Nyl. fq, sed non in taeniis: His. p. 59; [Nurmijirvi] fgg, in deustis alneta densa constituens: Stenr., cfr l. c. p. 12; fqq: W. Nyl; fq: Sel. O. Nyl.; Hogland vide sub f. virescentem et ceterum infra. — Ka. Lavansaari vide 40 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. infra; in parte septentrionali cop., adhuc 7—8 km ab ora fq: Blom; fqq: Lindén, vide etiam infra. — Ik. fq: Malmb.; [latissime distributa . . . ubiqve: Meinsh. p. 327]. Sat. (st fq) in interiore parte, etiam ad Raumo: Malmegr.; fgq et copiosissime: Hjelt. — Ta. fq: omnes auct. — Sa. cop.: Hult. — KI. copiossissime: Fl. Kar.; fqq in deustis veteribus cop. fruticeta densa constituens: Hann. -— Kol. fqq, copiosissime in reg. coll.: Elfv. Oa. (st fq) in interiore parte: Malmgr.; Vasa in insulis Fjillskir et Vasklot! ad litus maris: Hjelt; fqq et multis for- mis, inter qvas forma in taeniis exterioribus in Qvarken st fq obveniens ad var. argentatam Norrl. prope accedit: Laur., cfr l. c. p. 8 —— Tb. fqq: Broth.; interdum silvas format: Norrl. n. v: Tav. p. 430. — Sb. fq: Enw.; fqq: Mela. — Kb. fq: Eur. & H.; faq: Wainio Kasv. — Kon. fqq et copiosissime, f. typica fg—tqq:. Norrl. “Ons plur. foc. ‘silvas reddit: Ile. p. 26, qvem l. inspicias; ubiqve: Giinth. p. dt. Om. praecipue var. borealis fq ubiqve: Hellstr.; fq: Tenn.; Pyhajoki fq: Lackstr., vide etiam infra. — Ok. fqq: Wainio Kasv. et Brenn. Obs., vide etiam Brenn. Reseb. p. 70. — Kop. fqq: Wainio Kasy. | Ob. »al mindre trad och ahlbuskar finnas har i myckenhet pa holmarna»: Jul. p. 5 nomine Betula Alnus; fqq, parte ma- xime septentrionali, ubi st fq, excepta, ad oram hic illic alneta densa constituens, ad partem maximam var. virescens: Brenn. Obs.; fqq: Leiv.; fqq in pratis litoralibus, (in paludosis et uligi- nosis), saepe alneta in vicinitate orae constituit: Keckm., cfr l..c. p. 11 [ad var. virescentem ut seqvens ad partem maximam spectet]; [fq: O. R. Fries]; forsitan prope Pello in par. YIi- tornio (!): Hjelt & H, vide sub var. virescentem. — Kuus. (fqq): Wainio Kasy. [ad varietatem ad partem maximam spec- tet], vide ceterum sub hane. — Kk. (fqq): Wainio Kasv. [ad partem ad f. virescentem spectet|; Malviaispera: Bergroth & C. W.. Fontell! | Lk. in silvis inter Suorsa (66° 19’) in Kemijarvi et Perno in Kuusamo: Wainio Not. nomine var. vulgaris Spach., vide ceterum sub. var. Alnus incana. 4} Lapp. ross. vide sub var. virescentem. Nyl. r: His. rattas af honom sjalt. — »Auf feuchten Niederungen um die Wiesen ob mit A. glutinosa?»: Schrenk p. 158. Brenn. p. 38 anfér uppgiften bland de tvifvelaktiga, liksom Ka. Lavansaari pa d4ngarna (E. Nyl. Ber.). Namnas bér dock att E. Nyl. Ber. uppgifver att A. glutinosa pi Hogland »férekommer nistan allmiannare an A. incana», hvaraf det synes framga, att hvardera arterna iakttagits af E. Nylander dirstades, liksom han afven upptager hvardera fran Lavansaari. Da Seelan numera konstaterat artens forekomst pA Hogland, torde afven uppgiften fran Lavan- saari kunna anses taimligen siker. A andra sidan markes att Sel. Fort, och Sl. & Strémb. uppgifva om arten »saknas i hafstrakten» och Blom uppgifver i bref »ej med siikerhet antraffad vid sjilfva kusten>. Diremot forekommer den t. ex. ymnigt redan i T6lé vid Helsingfors (exemplar i Seel. herb.] och dr likasa ymnig i Esbo vid Finna omkring 1 km fran kusten: Kihlm. Sikert ar emellertid att den i hela sédra Finland ar litorifob sa- som fér Helsingfors-trakten framhalles af Kihlman i Medd. XVIII p. 264, hvaremot detta enligt Lauréns (se Laur. Vaxttf. p. 11) och mina egna iakt- tagelser ej ar fallet i Oa., lika litet som i Ob. enl. Keckm. p. 11. Likasa omtalas fran Om.: albilten [af gréal] lings de fér vagsvall mera skyddade hafsstrinderna: Krank p. 7. Nagon utredning angaende gransen emellan dessa olika utbredningssdtt féreligger, sA vidt jag kinner, ej f. n. (se dock Malmer.) Da formerna af denna art Annu iro tamligen outredda, ar det f. n. syart att helst nagorlunda noggrant afgéra huru langt hufvudformen (=) wats vulgaris Spach) gar med stérre freqvens mot norden. — Hellstr. uppgifver visserligen fran Om. att. »den genuina A. incana finnes ej» i Gamla Karleby trakten, men ett af Hellstréms exemplar fran Gamla Karleby ar at Seelan bestimdt till var. vulgaris Spach. Tilliggas bor att Wainio Kasv. upptager a vulgaris Spach Regel sésom >yleinen» utan nagon inskrankning; Hell- stro6ms uppg. torde diarfére ej vara riktig. Annu nordligare forekommer hufvudformen fran Ok. »Paltamo in palude ad coemeterium>: Brenner! (>in f. borealem transiens»). — Ob. Toppila vid Uleaborg!, Ylitornio [Ofver- torned] Ainiovaara!: Brenner, se afven Wainio Not. Daremot tillhérde den graal jag sag i Ob. till allra stérsta delen var. virescens, hvarfére sannolikt ir att Julins och O. R. Fries’ uppgifter endast till en del afse hufvudarten, oaktadt den senare sirskildt upptager A. barbata [= A. in- cana var. virescens]. Uppgifterna fran Lappland med undantag af Wainio Not. anser jag helt och hAllet tillhora, var. virescens, ehuru Lest. upptager hufvudformen fran L. ent. Jukkasjirvi socken (Fristedt), se afven Norrl. ae; Tan Ds td. Yttermera omnimnes arten i Medd. I p. 92, Medd. XXIII p. 81 och Medd. XXVI p. 168, till hvilka stallen jag endast far hanvisa. 42 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Ehuru i allmaénhet ej synnerligen hég och ofta grenad dnda ued- ifran, uppnar dock graalen, som sarskildt i bérjan vaxer mycket snabbt, pi lampliga stéllen, dar den ej brytes till 16f, en nagorlunda betydlig storlek. S& omnimnes fran Nyl. Helsingfors att i botaniska traidgarden finnes ett 10—11 m hogt triad, 30 cm i diam.: Kihlm. I Sat. Karkku fanns vid Jarventaka en grdal, som torde varit naira 12 m hég, ehuru antagligen endast 30—40 ar gammal. Sommaren 1895 fann jag i Sat. Birkkala vid Epilé, att omkretsen af den stérsta alen darstades var i d. n. 89 cm [1 1/2 alnj; den torde dock ej hora till hufvudformen af A. incana. —. Exemplaret fran Oa. Petalaks, hvilket af Callier bestamts till var. hypochlora, uppskattas af Lanrén till 15 m. — I Kon. vid Perttiniemi sags ett 7 m hégt trad, hvars sprickfria stam vid brésthéjd matte 134 cm i omkrets, kronan frisk och léfrik: Kihlm. — Fran Ob. Uleaborg omtalas en allé af trid, som fro 5—7 m [20—25 fot] héga och 34 cm [14 tum] i diam.: Berg p. 87. Se afven om storleken af tradet under var. argentata och isynnerhet var. virescens t. ex. fran Oa., Ob., Li., Lapp. ross. etc. Hoéjden uppskattas till 4—20 m: Mela Kasv. HI p. 318 —319. Hvad gr&alens férekomstsitt for 6frigt angar, torde foljande med sma modifikationer vara tillampligt pa stérre delen af det inre landet. »Den férekommer 6fverailt mycket allmint och upptrider ymnigt och skogbildande flerstides i narheten af byar dels pa svedjemarker, dels pa andra boérdigare platser (helst pA steniga rullstensbackar, isynnerhet da ... lerskiffer ing4ér i jordens sammansittning) eller i lundar och allmant lings vigkanter; i de djupare skogarne visar den sig endast instrédd>: Norrl. On. p. 26. Af Norrlin framhalles yttermera att léfskogen bildas af lag och elindig graal p& genom langvarigt svedjande utarmade betesmar- ker. »PA tillandningarna ater upptrider sistberérda tradslag under frodi- gare form i ymnighet, ofta afven pa sina stallen férherrskande»: Norrl. s. 6. Tav. p. 83, jfr afven Hjelt Ant. p. 24 och 33, dir det framhalles att grialen forekommer i stérsta myckenhet pa ofta svedjade eller eljest magra och torra backar. — Har ma ainnu f6lj. anféras: »vanligen upptrader den spridd bland andra triidslag, men bildar dock stillvis afven ensam skogar af icke obetydlig utstrickning, isynnerhet i Savolaks pa vidstrackta, gamla svedjelinder samt jimval i Karelen och Tavastland»: Ign. Geogr. p. 339, se afven Hult Vedv. p. 200—202. »Alskog ticker oerhérda arealer i det inre af landet, sardeles dsterut och i St. Michels lan»: Kihlm. Angaende forekomsten i Ka. skrifves: »Skogbildande pa tillandningar langs Wuok- senstr. (i synnerhet pa Kuparsaari och Lietsaari holmar i Wuoksen i vid- striickta, tita bestand af 4—6 m héga, rakstammiga trad). Pa torra, ste- niga backar intager den ett anmarkningsvardt rum och antr. under olika former fér resten pA de mest olika lokaler»: Lindén. Fran Om. uppgifves: »Gréalen dr inom omradet [Gamla Karleby, Alnus incana. 43 Larsmo och en del af Kronoby socken] det enda léftrid som upptrider, om man sa vill, skogbildande eller 4tminstone bildande stérre dungar fére- tridesvis pa upplandningar och inre skirgardsholmar»: Krank p. 7. — I Ob. nimnes: »Pa de laglandta strinderna af bottenviken pAtriffas gra alen skogbildande»: Keckm. p. 11. Angaende artens férekomst sisom fossil uppgifves »inom furuzonen vid Kovelahti och Parkanojoki (Herlin) [hvardera i Sat. Ikalis] samt i granzonen utom pa de nimda fyndorterna aifven vid [Ab. Pyhajarvi] Sort- back och [K1. Sortavala} Helylajoki, pa det senare stillet aro afven blad pavisade. Anmiarkningsviard ar artens franvaro inom ancylusleran vid Vi- borg. Detta trad har sannolikt stor och allman utbredning som fossilt inom Finland»: G. And. p. $1. Hvad formerna af graalen angar, upptagas f. argentata, glauca, vire- scens (jamte borealis), glabra, microphylla, pinnatifida, pinnatipartita och bipinnatifida lingre fram, men dessutom upptagas fdéljande, hvilka fro annu mindre utredda hos oss. I (Prot. 18, V, 1889) Medd. XVIII p. 180—184, jfr Bot. Centralblatt 1895 p. 150—151, beskrifver Brenner ett stort antal former, sAsom af var. vulgaris en f. laevior. Vidare var. intermedia, ifvensom en f. sublaevis af densamma, likasom var. confusa med dess f. glabrescens. Af var. virescens upptages en f. glabrata. I afseende 4 alla dessa varieteter och former far jag hanvisa till beskrifningen 1. c. och har endast tillagga att var. inter- media och confusa upptagas Fenn.: Giirke p. 54. Angdende f. vulgaris subt. Jaevior, f. intermedia och subf. sublaevis afvensom f. confusa och dess subf. glabrescens finnas specialuppgifter i Brenn. Obs., till hvilka jag far hanvisa. Af var. confusa f. glabrescens liksom af var. virescens f. glabrata fin- nas enligt bref af Brenner exemplar i H. M. F. icke blott fran Finland utan 4fven fran Lappland. Hybriden f. vulgaris % virescens omnaimnes fran Ok. Paltamo Melalaks: Brenn. Obs. Till var. hypochlora Call., som enl. Giirke p. 53 beskrifvits af Callier i Jahresb. Schles. Ges. LXIX, 2, p. 79 (1891) fran Schlesien, héra enligt Calliers egen bestamning exemplaren* fran Sat. Mouhijairvi prope Arkkila: Hjelt! — Sa. Villmanstrand Parkkarila! et Palto!: Selan. — Oa. Petalaks ad viam inter Vagviken et templum: Laurén! — Kb. Liperi: Europaeus & Hiallstr6m! Pa exemplar fran Sat. Karkku: Hjelt! och Sa. Villman- strand Dysterniemi in ripa lacus?Saima: Selan! har Callier tecknat »ver- gens ad var. hypochloram>. Var. subrotunda Call., som beskrifves af Callier 1. c. — se under 44 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica. XXI, N:o 1. var. hypochlora — p. 78 och upptages fran »Siles. Posnau»: Giirke p. 54, tillh6ra enl. Calliers egen bestémning exemplar fran Kon. Asheb! och Schungu!: Norrlin. — Ob. Kiiminki Ukkola: Brenner! P& exemplar fran Nyl. Inga Fagervik: Hisinger! och Mantsala Andersberg: Selan! afvensom Ob. Uleaborg Toppila: Brenner!, har Callier tecknat »vergens ad var. subrotundam C.» Slutligen har Callier pa ett exemplar fran Ka. St. Andreae Kaski- senkylai: Lindén! tecknat forma »nova ulterius observanda!>» Var. microconus Neum., som beskrifves af L. M. Neuman i Sy. Vet. Ak. Ofvers. 1889 p. 80, upptages fran Finland: Hamb. p. 30; nagon special- uppgift fir mig icke bekant, men uppgiften forefaller hégst sannolik. Var. hirsuta (Turcz.). I synnerhet i norra Finland allm.: Brenn. Flor. p. 170. — [Ob. Calix yttre skirgard: O. R. Fries}. Antagligen afses nagon mellanform till var. argentata. Brenn. Flor. p. 170 upptager utom de laingre fram omnamnda for- merna och var. hirsuta innu var. sibirica (Fiscb.) och var. acuminata Reg. Huruvida den férra forekommer hos oss synes mig dock tvifvelaktigt; formen upptages ej heller senare fran vart land af Brenner (se Medd. XVIII p. 182). — Exemplaret fran K1. Palkjarvi Janisjarvi: N. I. Arppel, se Prot. 2, X, 1869, som legat till grund for uppgiften angaende var. acu- minata, ir sedermera beskrifvet sasom f. bipinnatifida Brenn., hyarfére namnet acuminata bor utga, si mycket mer som A, acwminata enl. Regels Prodr. ar en alldeles skild art. Alnus ineana var. argentata Norrl. In Fennia praecipue media haud raro inventri videtur, sed adhuc nisi paucis locis lecta non est. R: Mela Kasv. III p. 319: Fenn. . . .: Gtirke p. 53 no- mine A. incana c) argentata (8 tomentosa Bl. et var. sericea Christ ad eandem formam referuntur). Ta. Korpilahti nonnullis locis ex. gr. Korho, Piililii et Vehmais: Wainio Tav. or. — Sa. Villmanstrand, Tirilé in pi- neto ericeto, frutex circa 3 m {»biorgyalis»]: Selan! Oa. Petalaks: Laurén!, vide ceterum infra. — Tb. Viita- saari Lakomiki! plur. loc. 5—6 m alta, etiam f. intermediae (hybridae?) ad var. vulgarem accedentes: Kihlm. — Sb. adest auct. Mela III p. 319. — Kb. Tohmajirvi inter Littila et Lieri: Lénnbohm!; Polvijirvi Kinahmonsaari et Juuka Loukkavaara: Sel. ann. -— Kon. in Saoneshje praecipue ad vel prope litt. Alnus incana. 45 Onegae Schungu, Asheb!, Velikajaguba! legitur: Norrl. On., ubi describitur, cfr Not. XIII p. 454, Képpen Verbr. II p. 207 etc.; Kishi: Cajander & J. 1. Lindroth! Om. (p): Hellstr., spec. e Gamla Karleby Yxpila! 2—3 m; Larsmo: C. W. Fontell! Ob. vide infra. Ob. Muhos ad Pyhiakoski: Brenner!, jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 36, Mela Kasy. |. c. och Brenn. Obs. Exemplaret torde emellertid enl. senare bestémning ej tillhéra A. argentata Norrl. Karlé Santonen pA strinder i mingd (Sandman): Brenn. Obs.; sannolikt dr att uppgiften afser nagon mellanform. Mellanformer till denna varietet forekomma nimligen oftare, sA upp- gifves: »En hég buskform med pa bada sidor tatt hvithariga blad, hvilken star denna form mycket nira, ser man allmint pa de yttre holmarna i Qvarken: Laur. Vaxtf. p. 8; en dylik furm har afven jag tagit Vasa Vas- klot!; se afven ofvan p. 40 4fvensom under Tb. PaA ett exemplar fran Ta. Sysmai Kahusjirvi: Unonius!, som Szlan fért till var. vulgaris, har Callier tecknat »pertinet ad var. argentatam Norrl. f. acutifoliam Call.» — Par andra exemplar aro ifven enl. Callier mellanformer till denna. Tillaggas ma, att ehuru de tidigare exemplaren i H. M. F. dro sterila, jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 129, torde dock denna form sitta frukt lika vail som alla andra. Atminstone exemplaret fran Sa. Villmanstrand Tirili af 1889 har unga hangen. — Denna form dr ofta synnerligen starkt an- gripen af larven till Chrysomela Alni: Kihlm. Alnus ineana var. glauea (Ait.) Regel. Cum forma typica, ut videtur satis freqventer, obvia. Fennia et praefectura Olonets: Képpen Verbr. II p. 207; st fq: Mela Kasv. IIL p. 319; Fenn.: Giirke p. 53 nomine A. incana b) glauca. Ta. fq at parcius: Norrl. s. 6. Tav.; fq: Wainio Tav. or. Kb. et Ok. st fq (—fq): Wainio Kasv. — Kon. parcius at st fq: Norrl. On. Kp. st fq — (fq): Wainio Kasyv. Kuus. in parte septentrionali minore freqventia: Wainio Kasv. — Kk. (st fq —fq): Wainio Kasv. Certa spec. in H. M. F. adsunt ex Ab., Nyl., Sat., Ta. [etiam ad fines Tb. versus], Sa., Kol., Oa, Kon., Om., Ob., sed omnia sterilia, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 129; vide etiam Brenn. Obs. 46 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Af denna varietet uppstiller Callier en underform glabra Call., till hvilken han for exemplar fran Nyl., Kon., Om. och Ob. Ett exemplar frin Ob. kallas f. glabrescens Call. ett annat f. vestita Call. ° Framhillas mAste slutligen att i afseende 4 enskilda exemplar Calliers, Szelans (och Brenners) bestaémningar aro olika. Sa vidt jag kan bedéma, inverkar detta dock ej mirkbart pa hvad som ofvan blifvit nimndt angiende utbredningen af denna form (eller f. vulgaris). Alnus ineana var. virescens Wahlenb. In Lapponia satis freqvuenter — freqventer usqve ad sum- mum fere septentrionem proventt, in parte autem maxime septentr. — orientali non obvia et ad aut parum infra termt- num betulae desinit; ceterum in Lapponia aut sola aut vulga- tissima saltem hujus speciet forma, in maxima parte Fen- niae etiam satis freqventer — (freqventer) tnveniri videtur, goamvis via tanta copia quanto forma typica; ad meridiem versus usqve ad fines australes annotata est. Lapp. bor. or.: Fries nomine A. barbata; (st r): Mela Kasv. Ill p. 319; Fenn. Lapp.: Gtirke p. 5314), vide etiam K6p- pen Verbr. JI p. 207 et Kihlm. Pfl. p. 162 not 4). Nyl. Kyrksliitt: Brenner!; Helsingfors Thélé: Szlan! *); Borga: Sel. ann.'); Hogland prope litus ad Isosomerikko spec. nonnulla, frutescentia, sterilia: Selan in Medd. XXV p. 754), ef: Lyer pp TOP; Ta. st fq: Asp. & Th. et Bonsd. nomine A. incana var. pubescens; fq: Norrl. s. 6. Tav., ubi describitur nomine A. incana var. borealis!; haud infreqvens: Wainio Tav. or. Oa. vide infra. — Kb. st fq: Wainio Kasv. — Kon. (fq — fqq): Norrl. On. 3) Om. forma (vulgatissima) [= ubiqve fq]: Hellstr. — Ok. st fq; Wainio Kasv., vide etiam Brenn. Obs. — Kp. st fq: Wainio Kasv. Ob. (st fq: O. R. Fries nomine A. barbata/; st fq per totum territorium praecipue ad ripas fluminum et fluviorum, ubi usqve ad 6—9 m [20 vel 30 pedes} alta evadit: Hjelt & H., ') Nomine A. incana var, borealis Norrl. ") Nomine A. incana, Alnus incana. 47 vide etiam Brenn. Obs. — Kuus. st fq: Wainio Kasv.; p ad ripas fluminum, sed silvas non efficit: Stjernv. p. 217 _,— Kk. st fq: Wainio Kasv. Lapp. fenn. st fq, prope Viiylanpai in parte boreali par. Ylitornio silvam format (cfr l. ¢. p. 37): Hjelt & H., vide sub Ob.; in silvis frondosis, lucis, abiegnis turfosis st fq, nun- qvam autem alneta speciosa constituit: Blom Bidr. *); ad fluvios aliasqve aqvas locis humidis occultioribus per partem silvaticam omnium Lapp. suec. vulgatissime; per partem subsilvaticam parcius occurrit et ibi praecipue locis humidioribus in ¢ [= var. virescentem] abit, qvod etiam fit in locis inferalpinis per. . . Finmarkiam intimam, usqve ad... exitum fluminis Tana . (mox) supra Pinum desistens: Wahlenb. p. 250 et 251°); fq: Fellm. Lapp. 2); fq in Kemijiérvi, Sodankylé, Inari et ad Paats- joki usqve ad Kéngiis prope Mare] glaciale: Wainio Not., cfr l. ec. p. 6 et 30; st fq in ripis glareosis in reg. silv. [Sodan- kyla septentr.]: Hult Lappm., efr 1. c. p. 39 et 94%); Inari: E. Nylander & Gadd! [nomine A. (ncana in Herb. Mus. Fenn. | p. 55]; Utsjoki-—Kittilé: Sel. kat.*); in reg. subsilvatica in ripis lacuum et fluminum st fq at parce, ad Toivoniemi et flum. Jevjejoki frutices 2,; metra altos vidimus; in reg. subalpina usqve ad terminum betulae secundum rivulos, 3—6 dm alta, penetrat p—st fq, Hammasuro hb. 382, Peldoaivi N 396 3 dm alta, Kuarvekods h. 400: Kihlm. Ant. 1), spec. p. p. ad formam glabram pertinent; in luco ad Tuarpumoaivi ad partem maxi- mam frutescens, solitaria spec. usqve ad 4,5 m: Hult Lappm. p. 1281), vide etiam |. c. p. 125; »older hist og her ved Paats- joki> [»Pasvigelv»|: Friis p. 129; [fq usqve] ad ostium fluminis Tana et Varanger: Blytt p. 406°), vide infra, cfr etiam Sjégren p. 194%), Th. Fries Resa p. 60%), Th. Fries 1864 p. 47 3) et Du Chaillu II p. 192%) (qui cop. crescere contendit). — [L. ent. reg. subalp. et silv. fq: Leest.~nomine A. barbata; ad pedes jugorum reg. subsilvaticae: Norrl. Lappm. p. 260°); terminus '’ Nomine A. incana var. borealis Norrl. *) Nomine A. incana. 5) Nomine »al> ete. 48 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. septentrionalis omnino idem est ac terminus Populi: Lindén in Bot. Centralblatt LXI p. 2201) f. glabram etiam includens]. Lapp. ross. ad Kantalaks adhuc diametrum 17 cm {7 pollices}] habet, deinde minor atqve minor fit, sed legitur (fq) per totum territorium hoe ad fluvios: Fellm. Ind. +); usqve ver- sus ostium sinus Kola! et pagum .Ponoj (!) p: N. I. Fellm. no- mine A. glutinosa var. pubescens, cfr }. ce. p. XXXVI et XLVII (vide infra) et Brenn. add., ubi A. incana var. borealis nomi- natur, et vide sub A. glutinosam; Porjeguba: Selin!; »weit all- gemeiner als die Kspe [am Nuotjavr| . . . characteristisch fiir die Fluss-und Bachthiler. Sie wird nicht tber 7 m hoch und wird in den Gebirgsregionen nicht angetroffen»: Lindén Beitr. p. 154); Kola: Karsten! nomine A. pubescens; »older» 8 km (3/4 mill]. infra Kola ad Tuloma: Friis p. 211+); »unter 69° 1/s n. br. traf ich sie in einer Bucht (Schuretskaja) nahe der Miin- dung des Kola Busens»: Middend. p. 5704); Raschlokovaja guba 23 km ad septentrionem versus ab oppido Kola: Enwald!; Ponoj: Broth. Exk. p. 78 nomine Adnus; in interiore parte ex. gr. ad superiorem partem fluminis Ponoj: Palmén in Diar. 8, X, 1887 1) (e Dbl. N:o 278); »die Grauerle kommt spiirlich in der unteren Waldregion auf Lujauri urt vor und bildet dort im Fichtenwalde mannshohe Striiucher, am Bache Kietkuaj an der Westseite wuch- sen Baume von 10—12 em Diameter. Liings der nérdlichen Waldgrenze habe ich diese Art nicht gesehen. Aus Kola wurde eine Sektion von 115 mm Diam. mitgebracht; sie zihlt 63 Jahres- ringe. Bei Ponoj wird die Erle wie alles Gehdélz vorzeitig abge- trieben. Im _ Flussthale bei Tshapoma kommt schon dichtes Erlengebiisch vor; auf frischen Bo6schungen wuchsen bis 6 m hohe Biiume; an einem mass ich einen Durchmesser von 48 em; der Stamm war schwach kernfaul»: Kihlm. Pfl. p. 223, efr Kihlm. Bericht p. 24, vide etiam Beket. p. 594 1). Wainio var den férste, som hos oss (1878) anviinde namnet var. virescens i (itminstone i d. n.) samma betydelse som var. borealis Norrl. I Herb. Mus. Fenn. II p. 36 not och p. 129 siiges om f. virescens: f. bore- alem Norrl. etiam includens». Hartm. p. 378 fér, ehuru siikert oriktigt, f. borealis sisom synonym till A. pubescens [= A. glutinosa X incana]. Blytt ') Nomine A. incana aut »al» ete. Alnus incana. 49 p. 405 upptager borealis (= virescens) och glabra sirskildt samt siger att de »tilhore de nordlige Egne og Fjeldtrakterne>, hvarf6re jag hanfért hans uppg. om utbredningen till varieteten. Se afven om formens betydelse Kihlm. Pfl. p. 162 not *). Utbredningen i sédra och i synnerhet s. v. delen af landet maste finnu anses osiker; antagligt ar dock att den férekommer, ehuru ej med synnerligen stor freqvens. Hvad den nordliga utbredningen angar, upp- gifves den sisom r vid Kola (Beer): Bode p. 52 not, hvilket dock ej 6fverens- stimmer med uppg. fran Li. N. I. Fellman siger om denna under namn af Alnus: »Detta triidslag, som vid Kolafjorden upphér litet senare iin barrtriden, observerades af mig inom bjérkregionen fér 6frigt endast i Ponojdalen, dir den vixte i form af en liten buske»: N. I. FeJlm. p. XLVII not. Redan i Mela Pl. upptages den ej blott fran Ponoj, utan afven fran Tshapoma och manga stillen mera vesterut; se dock framf6r allt Kihlm. Pfl. p. 223 har ofvan. Vilseledande ar uppg. r i vestra delen af landet: Brenn. Flor. p. 170. — Afven freqvensen i Mela Kasy. ir knappast riktig. Hvad storleken angar, torde denna varietet ej sillan vara stérre in hufvudarten. Sa har jag fran Oa. Vasa vid vigen till Sandviken! an- tecknat ett triid, som ar omkr. 12 m hégt och hvars omkrets vid roten ar nirmare 93 cm [37'/2 tum]. Se f. 6. under Lapp. ross. Angaende subf. glabrata Brenn. se ofvan p. 43 afvensom Brenn. Obs. Alnus ineana f. glabra Blytt. Qvuamgvam praecipue in Lapponia obvenit, tamen usqve ad provincias australes invenitur, sed, quantum scimus, ra- rior est. Varietatis nomine vix est digna. R: Mela Kasv. Il p. 318—319; Lapp. Fenn.: Giirke p. 53. Nyl. Méantsil& Andersberg: Seelan in dupl.! — Ta. Haus- jarvi in ripa amnis ad serratrinam Varunta: Selan in dupl.! — Sa. Villmanstrand Parkkarila in pascuis, frutex parvus 1 m altus sterilis!, Lappvesi ad pag. Tiril& loco uliginoso, frutex humilis, sterilis!: Szelan. Ok. Sotkamo Liaiisé: Brenner!, cfr Brenn. Obs. Li. Toivoniemi in ripa fluminis Kaamasjoki cire. 1,8 m!, Varangria Niaytimé reg. subalpina! ad marginem rivuli: Arrhe- nius & Kihlman; Blytt p. 405 vide supra p. 47. — [L. ent. tantum in reg. subalp.: Kindén in Bot. Centralblatt LXI p. 221.] ") Under namn af A. incana var. borealis Norrl. Impressio facta *7|, 1901. 4 50 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Kk. Koutajirvi: Mela Pl.; hogst sannolikt, men maste bekriftas, da sedan dess flere former blifvit sirskilda. — Lt. Upptages harifran Herb. Mus. Fenn. II p. 36, hvilket exemplar som afses kanner jag ej. Angaende denna form namnes: »F. glabra ar icke nagon sjilfstandig form, utan utgdéres af rotskott, som pa vissa lokaler, vanligen fuktig mark, upptrida med mer eller mindre glatta blad; ar alltid steril och lag till vaxten. Nar dessa rotskott blifva aldre och tillvixa i héjden, fa bladen eraalens typiska bekladnad och form och buskarna eller traden blifva frukt- birande. Sadana glatta rotskott af graalen fo6rekomma troligen 6fver hela landet. Atminstone har jag patraiffat dem flerstides i olika delar af lan- det, som jag besdékt»: Sel. ann., jfr Prot. 3, XI, 1900. — Huruvida jamte de glatta rotskotten af den vanliga ludna graalen mdjligen, sarskildt i Lappland, afven f6rekommer en sirskild var. glabra (se Brenner i Prot. 1, XII, 1900), maste lemnas till framtida utredning (jfr 4fven ofvan under var. virescens). Alnus ineana f. microphylla Kihlm. Frutices nonnulli in Ostrobottnia kajanensi lectt. Qk. Sotkamo Kukkoharju frutices nonnulli c. 3 m alti: N. J. Juselius!, cfr Kihlm. in Diar. 6, X, 1900. Alnus ineana f. pinnatifida Spach. Pauca in diversis partibus Fenniae lecta sunt specimina. Rr: Mela Kasv. Il p. 319; Fenn.: Gtirke p. 54. Ab. Lojo Gerknis ad uligines [»torfgrafvarne»| unicum spec. 1 a 1,8 m [2 a 3 aln] altum in alneto juveni: R. Boldt!, efr Diar. 4, XII, 1886. — Nyl. Sibbo Loparéd: Hult comm., Brotherus!, G. Sucksdorff! c. pl.!; Thusby ad viam ferratam 1 km ad septentrionem versus e Jokela: Astr. & H.! — nunc inter- mortua teste Arth. Hjelt; Nurmijarvi prope fines par. Thusby: O. Engstrém! et E. Hjelt!, cfr Not. XII p. 456. — Ka. Ad sta- tionem Kymmene viae ferratae (apoth. Ahnger): Sel. ann. Sa. Puumala: D. Ursin! 1809. — K1. Ruskiala Pirtin- pohja unicum spec., jam caesum, in deusto: Hj. Neiglick & L. Lupander! Tb. Keuruu sacell. Multia Halmtnlammenmaki ad lacum Uittamo: C. W. Regnell!, cfr Norrl. s. 6. Tav. p. 151. Om. Ullava: Hellstr., vide infra. Alnus incana. 51 Annu ett exemplar af denna lusus har jag sett fran Ta. Tavastehus i Hults herb., men lokalen air mahianda ej fullt palitlig. — Se f. 6. under f. pinnatipartita. Samma form (eller naégon mycket nirstéende) uppgifver sig Arth. Hjelt hafva funnit i Ka. Viborgs socken 5 km fran Kinderi, hvaraf dock endast fanns en ensam buske. — Kb. >lusus inter f. laciniatam et parvifoliam r Nurmeksessa Petiéisen luona kankaalla>: Wainio Kasv., jfr l. c. p. XL, star vil nara denna, men 4dr dock ej identiskt lika. — Om. Huruvida Ullava-formen afser alldeles samma form, som de Ofriga, torde béra ut- redas. Sannolikt ar det denna uppg. som afses med 10 [i st. f. 14): Mela Kasy. IV p. 313. — Formen férekommer afven odlad t. ex. vid Helsing- fors: Kihlm. Tillaggas ma att alla ex. i H. M. F. af denna och de tva féljande formerna iro sterila, jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 129. Alnus ineana f. pinnatipartita Norrl. Duobus locis Fenniae mediae lecta est, sed nunc, qvan- tum scimus, paene exstincta. Rr: Mela Pl. Ill p. 319. Sat. Kumo in ripa: alumn. G. v. Knorring!, cfr Medd. Il p. 194. — Ta. [Asikkala] Urajirvi in colle arido agri Kirila humilis 0,.—3 m {2—5 fot]: Norrl. s. 6. Tav., ubi describitur; spec. ex Asikkala jam leg. Nikl.!, in Herb. Mus. Fenn. p. 55 nomine var. pinnatifida, et F. J. E. Sivén! Atminstone pa den ursprungliga fyndorten i Asikkala ar denna form i det nirmaste utrotad: Brenner i Medd. XV p. 199. — Tb. Den af- vikande formen fran Multia (Regnell): Norrl. s. 6. Tav. p. 151, jfr Mela Kasy. IV p. 313 etc., fores numera till var. pinnatifida. Enl. Norrlin 1. ec. air denna »nagot mindre luden och djupt delad>». Alnus ineana f. bipinnatifida brenn. Unicum specimen in Karelia lectum, nunc caesum. R in Fenn. orientali: Brenn. Flor. p. 170, ubi describitur. K1. Palkjarvi, Jero[njvaara prope Janisjarvi: N. L. Arppe!, efr Diar. 2, X, 1869 nomine f. acuminata; unicum specimen hoe loco prope Linnunvaara lectum, sed nunc intermortuum: Hjelt. Mela Kasy. III p. 319 anvinder troligen genom misskrifning namnet bipinnatipartita M. Brenn. 52 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Alnus glutinosa *« ineana °*). His demum temporibus rite distincta, nonnullis tantum plagis annotata, tamen usqve ad 64° 15’ aut 64° 20’ ad sep- tentrionem versus lecta est. Qvuamqvam nescio an in maxima parte Fenniae australis indaganda, certe rara est semperqve parce provenit, cfr Not. XI p. 150 et 455, ubi descriptio. Fenn.: Nym. Consp. p. 671; Fenn. exc. max. bor. (et max. mer.) nec non Lapp.: Nym. Suppl. p. 282; r: Mela Kasv. Ill p. 319, vide etiam Képpen Verbr. II p. 206 et Hjelt Utbr. p. 148 [15]. Ab. Mynimiki Korvansuu!, Jiirvenkallio! f. perglutinosa}, Harmiissuo! (f. perglutinosa): Cajander, cfr Medd. XXIII p. 50; Vihti (p —) st r ad ripas et alibi ad aqvas: Flinck, spec. e Vihti Oravala! — Nyl. Kyrkslitt Koskis: Brenner!, cfr (Diar. 5, X, 1889) Medd. XVIII p. 190; Helsingfors Kajsaniemi f. perincana: Ajelt & Sel. in litt.!, cfr Medd |. c; nune exstincta: Sel. ann.; Sibbo Skriiddarby: Laurén! — Ik. Sakkola prope praedium sacellani: Lindberg!, cfr Medd. XXI p. 5 et XXIII p. 50 et vide infra. Sat. r Karkku Urmia! una arbor f. perglutinosa et plu- res ad Jirventaka Kinttula etiam Vesilaks Laukko: Hjelt. — Ta. Valkeakoski: O. Collin!; Kalvola Taljala prope ripam la- cus (f. perglutinosa): Borg!; ad ripas lacus Vesijirvi! ex. gr. Kaidankirki, Papinsaari etc. plures arbores solitariae majores vel minores: Norrl. s. 6. Tav., ubi (p. 150) etiam descriptio ; haud r Viiksy, Upila, Hersala: Norrl. ant., vide infra; Korpi- lahti ad Peuha et Rappula ad ripam lacus P&ijaine: Wainio Tav. or. — Sa. Villmanstrand Palto inter A. glutinosam et A. incanam fere 9 m (30-pedalis) et f. perincana! et f. per- glutinosa!, Villmanstrand Parkkarila!: Selan. — K1. Ruskiala: O. Lénnbohm! — Kol. Vosnessenje (11 arbores), [in vicinitate] Derevjannskoj (2 arbores), Jaschezero (3 arbores), Kallionkyla (1 arbor), Kalajoki (1 arb.): Cajander & J. IL Lindroth!; etiam Latva et Soutujarvi: Caj. 1) A. pubescens Tausch, Norrl., A. spwria Call. Alnus glutinosa X incana. 53 Oa. rr Vasa ad viam versus Sandviken: Laur. V&axtt.; haec arbor circ. 12 m alta ad radicem 30 dm in peripheria: Hjelt!, vide etiam infra. — Sb. rr Kuopio Raima! ad ripam Honkajilka nonnulli frutices, etiam ad ripam lacus Riimaéjarvi sub Hittulanmiki: Mela, cfr Not. XIII p. 481. — Kb. Pielis- jirvi Kolinkylaé prope Jeronjairvi: W. Axelson!, cfr Medd. XXV p. 46. — Kon. r Pyhiiniemi! in prato humido cum A. tncana, in Saoneshje Velikaja-guba! ad ripas sinus Onegensis: Norrl. On., ubi etiam descriptio, cfr etiam Giinth. p. 51; haud procul a Sennoguba: Caj. Om. r Gamlakarleby! Kakskoivisto! et Mariluoto ad viam versus Palma!, spec. 2,5—5,3 m [9—18 ped.] alt.: Hellstr.; Pe- dersé Sandé!, Larsmo »Silfvermoras morgongafva»!: C. W. Fon- tell. — Kp. Mustavaara! in abiegno turfoso inter Sjuigarvi et Offonanniemi et 12 aut 15 arbores humiles ad et in Niittyoja ad meridiem versus a lacu Rukajirvi: Bergroth in litt., (spec. e Rukajiirvi ad A. incanam var. borealem pertinet). Lapp.: Regel Prodr. p. 187. — Lapp. ross. f6rsvann »norr om Ponoj, dir det annu fanns nagra sma buskar och visade sig férst anyo vid Kola viken»: N. I. Fellm. Lettre p. 501, jfir N. I. Fellm., Regel Mon. p. 103 och Trautv. Iner. p. 718. Afser liksom uppgifterna A. imcana var. pubescens Ta. st fq: Asp. & Th. och Bonsd. ej denna hybrid, utan A. incana f. vire- scens. — Att sa ar fallet med uppgifterna fran Lappland framgar redan af Norrl. s. 6. Tav. p. 151, och framhalles sarskildt i afseende 4 Lapp. ross.: Brenn. add., liksom exemplaret i N. I. Fellm. exs. N:o 209 fran Kantalaks under namn af A. glutinosa v. pubescens hor till nimnda varietet, se Norrl. 1. c. I afseende 4 A. pubescens frammhélls: »Si hanec varietatem A. incanae dixeris, haud multum dissentiar»: Fries p. 212. I viss 6fverensstéimmelse harmed sammanfér Hartm. p. 378 A. incana var. borealis med A. pubescens, ‘hvarfore denna senare upptages bl. a. fran Torn. Lappm. och Ostfinmarken, men detta maste fér den som sett hegge formerna i lefvande tillstand, an- ses fullkomligt oberittigadt. Se hairom bl. a. Norrl. On. p. 168 och Focke p. 355. -— Nym. Consp. p. 671 synes dock dela Hartmans Asigt, da han ej blott citerar Fellm. Exs. under “A. pubescens, utan afven tillagger om namnda art »Sec. cl. Norrlin (in diar. soc. faun. fl. fenn. 1871) arbor borealis plerumqve sistit tantnm varietatem A. incanae», hvilket citat maste anses fullkomligt vilseledande. — Hirmed vill jag dock ingalunda forneka, att de bada formerna stundom hafva ganska stor habituell likhet (se harom t. ex. Brenner i Medd. XVIII p. 182). Dylika exemplar finnas t. ex. fran Ta. Hausjirvi ad serratrinam Varunta: Selan! och Vasa ad viam versus ’ 54 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Sandviken: Laurén & Hjelt!, hvilka af olika personer blifvit bestaémda pa olika saitt (se afven strax nedanf6r om ex. fran Sa. och Oa.) Angaende hybridens forekomst skrifver Norrlin: »Lings stranderna af Vesijirvi [i Ta. Asikkala och Hollola] ej sallsynt vid Vaaiksy, Upila, Hersala och upptraider i synnerhet pa sistnamnda ort med vaxlande blad- form. Férekommer i enstaka individ». Giirke p. 52—53 upptager 6 olika former af A. glutinosa incana, bland hyilka A. pubescens Tausch. och A. ambigua Beck. Ingen af dessa upptages fran Finland. I detta sammanhang bor framhallas, att Callier pa ett ex., som inlemnats under namnet A. zncana fran Oa. Petalaks nara Vagviken: Laurén!, tecknat: » A. spuria Call. subsp. Becki Call. (superincana x glutinosa) var. ambigua Beck.! Optime cum originalibus A. ambiguae Beck. e loco classico Prater prope Viennam congruit». Afven ett exemplar inlemnadt under namn af A. incana f. pedunculata Sa. Villmanstrand Park- karila: Selan! fores af Callier till samma form. — Lindbergs exemplar fran Ik. Sakkola kallas A. spuria Call. subsp. Tauschiana Call. och f6ras delyis till v. pubescens Tausch, delvis till var. badensis Lang. (Savill A. spuria Call., A. Tauschiana Call. som A. Beckii Call. foras af Gitirke p. 52 sisom synonym till A. glutinosa * imeana i sin helhet och icke till nagon sirskild form). Corylaceae. Corylus avellana L. In Fennia maxime austro-occidentali, ut etiam in Isthmo karelico satis freqventer vel freqventer et hic illic coptose, ceterum in parte australi passim aut rarius obvia. Termi- num septentrionalem ad 61° 40’ aut paullo supra attingit; in orientali autem Fennia viz crescit. Till; Kalm; (ubiqve) et in taeniis et in interiore parte Fenniae australis: Kalm R6én p. 32; maxime fq in par. Brando et Kumlinge {in Al.}: Gadd Plant. p. 5; in dumetis Finl. inferio- ris fq: Prytz cont.; in silvis super terram lapidibus superstru- ctam crescentibus per provincias meridionales, Haavisto Birkkala: Wirz... Pl...of) p:..,7%,., cir.clrautws Il p.yad:,Henn. mmer.,Nym, Consp. p. 663 et Giirke p. 47, vide etiam Led. III p. 588, Rein Corylus avellana 55 p. 75, DC. Prodr. XVI, 2, p. 130, Ign. Geogr. p. 341, Képpen Verbr. II p. 164 et 165, Herb. Mus. Fenn. II p. 129, Hult Vedv. p. 9-10, Hjelt Utbr. p. 166 (33) cum mappa et Sallm. p. 9. Al. fq: Bergstr.; »corylorum ea est in par. Kumblingensi nec non in Sottunga copia, ut ex nucibus tributum solvi debent»: Teernstr. p. 63, cfr Ternstr. I p. 39, Radl. p. 194 et Bergstr. p. 4; cop. in tota Alandia praecipue in taeniis, ubi lucos magnos laetosqve format: Arrh.; st fq —fq: Bergr., cfr |. c. p. 19 et Medd. XX p. 37; Gadd vide supra. — Ab. fq: Zett. & Br.; Téfsala tantum duobus locis: Bergr. p. 19; Pargas (p): AdL; Pargas st fq in devexis siccioribus praecipue solo petroso: Arrh. Ann., cfr Elmgr. p. 142; Marttila saltem in saltu {utmark]| Rahkio: Elmer. Beskr. p. 180; Sagu minus fq: Cavander p. 14; Bromarf st fq: Sand.; |Muurilaj (r) st parce in luco ad meridiem versus ab Aijalé, aliqvanto copiosior ad praediolum Juusla: Renv.; {Pojo} p ex. gr. Hasté etc.: A. Nyl.; Pojo Tviirstorp prope Aminne spec. numerosa: Sel. ann.; p: Sel. et Printz; st r enum.: Flinck; Myné- maki et Mietois Kallavuori in declivi occidentali montis Isokalla coryletum efficiens, etiam obvia ad Uhlu, Saaris, Ritarinmetsi: Caj. Kasv.; in vicinitate opp. Nystad: Séd. — Nyl. st fq praeser- tim in taeniis: His.!; in taeniis opp. Ekenis [plur. loc. ex. gr.| cop. in Hasto: Hayr. Ber.; Kyrkslatt Hvittriisk, prope Aava- randa: Gadol.; Kyrkslatt Qvarnby, Vohls et Osterby: Brenner in Medd. XXIII p. 6; Esbo Punjo—Gumbdle plur. loc., Kaitans par- cissime, inter Séderskog et templum frutices nonnulli: Kihlm. ann., spec. ex Esbo Bodom!; |Nurmijarvi] p, in lucis lapidosis humi copiosa aut in betuletis in parte australi p, in parte sep- tentrionali r, maximam partem spec. solitaria aut parum majore numero |»pienempia pensasryhmiaé»| hic illic, nuces qvotannis copiose leguntur: Stenr.; praecipue ad oram occidentalem et australem lacus Nurmijarvi et circa praedium Kytajarvi [— Nurmi- jarvi Naas]: 1. c. p. 13; r ad urbem (Esbo): W. Nyl.; Helsinge prope templum, Hogbergsbacken (Ilmoni), Nordsj6é (Chydenius), Nurmijarvi Naas: Sel. ann.; Helsingfors ad ripam stagni Hoplax: Hult herb.; Thusby (st fq): Astr. & H.; Thusby pag. Ylikervo praedium Nisila (K. Lindberg): Thesleff in Geogr. F. T. 1893 p. 95; r Borga Veckjarvi, Karsby (Nikl.), sacell. Borgniis (K. 56 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Nordenskjéld), Strémfors Skogby (G. R. Bjérkstén): Sel. O. Nyl; Sibbo, Perno: Rein p. 75. — Ka. Kymmene Munkfisket: Seel. O. Nyl., spec. e Munkholm!; r cop. in duobus campis herbidis [angsbackar| ad Napinlaks! in par. Raéiséla, imprimis in uno eorum fruticetum {bestand] densum efformans, etiam ad Hiarskiin- saari {prope Unnunkoski: |. c. p. 125], in parte interiore non annotata: Lindén, cfr |. c. p. 125 et 128; Blom non comm. — Ik. fq, multis locis silvas constituens: Malmb., cfr Fl. Kar.!; [in parte septentrionali rr: Meinsh. p. 312; Julkki ad orientem ver- sus a Levaschowo et Toxowo: Koppen Verbr. IL p. 165). Sat. birkkala (!), Kyro, Viljakkala: Malmgr.; Raumo: Pa- qvalin!; Tyrvaa rr: Warel. p. 18; Tyrvé& Nuupala (P. W. Gallén): Moberg Klim. p. 189; secundum’ flumen Nokia et lacus Kulo- vesi et Rautavesi p — st fq, ceteroqvin r prope cataractam Kyro, Vesilahti Narva: Hjelt, spec. e Birkkala! et Karkku!, cfr etiam Rein p. 75, Carls. et Asp; sacell. Viljakkala in Ansomaki ad maxime meridionalem partem lac. Kyr6ésjarvi: Herlin p. 134. — Ta. Kangasala Heponiemi (U. Bremer): Abo Tidn. 1886 N:o 77; Séiksm&ki multis locis hic illic: Kihlm., spec. e Pohjaniemi!; Saiksm&ki Rapola copiose: Sel. ann., vide etiam Rosb. Utk. p. 241 et imprimis p. 217, ubi multae indicationes; [Kalvola] sat cop. prope Niemis: Knabe Fort., cfr Borg p. 438; Pilkine sat cop. in fundis [»egor>] pag. Aimala et praedii Kankahainen, sat parce in pascuo consepto pagi Harhala, pauci frutices in pascuo consepto prope praedium Kokkola in pago Laitikkala: Zidb.; »dirpa ar temmelig tillgang i férsamlingen [Kulsiala — Tyrvintd|, men &4n mer uti nastgransande Palkine socken, hvarest allmogen afven drifver nagon handel med hassel- notter»: Palander p. 7 et 8, cfr Leop. p. 84 not; Tyrvanté Hau- kila numerose: Sel. ann.; Tavastia praecipue in par. Hattula: Tuneld p. 392; p ex gr. ad praediolum Aulango in jugo Hattel- mala etc.: Asp. & Th. Hauho Bobacka: Moberg Klim. p. 189, cfr Herk.; Hausjirvi Varunda: Sel. ann.; Asikkala p: Nikl.!; p ex. gr. Uskila sat cop. [»i nagot st6érre mangd»], Kurhila, Lumiala, Reivilé etc.: Norrl. s. 6. Tav.; ad pag. Viitaila silvam minorem format: |. c. p. 83-84; aliqvanto majore freqventia ad pag. Kutajoki et in summa insula Isosaari in par. Hollola: Corylus avellana. 57 Norrl. ant.; Hollola pag. Massilii: Bucht p. 24; Hollola Isosaari, Kutajoki et Pyhiniemi, Koskis Laurila: Wainio ann. [p. p. eadem loca ac Norrl. ant.|. — Sa. tantum in ins. Hirskiansaari (in par. Ruokolaks]: E. Nyl. Veg. p. 259, cfr Hult et l. ce. p. 1383. — Kl. in parte meridionali provinciae (= totius Kareliae| usqve ad par. Hiitola p: Fl. Kar., spec. ex Hiitola legit Nikl.!, cfr Lindén, qvi spec. ad Pukinniemi lectum esse indicat; Parikkala rr in pag. Innasennurkka, nunc tantum nonnulli frutices Jd—4 m alti: Hann.!, vide ceterum infra. Stérsta delen af Finl.: Fries, kan ej anses riktigt om den vilda has- seln. Redan i Oekonomisk beskrifning 6fver var svenska hassel, Abo 1759, Praes. P. Kalm, utgifven af C. D. Rahse p. 3 framhdlls att hasseln e} fin- nes vild i Osterbotten. »In Finland auf den Inseln bis 60*/2. . . ange- pflanzt aber gedeiht sie bis Wasa»: Schiib. p. 209, se lingre fram. — Ka. Jiiiski Pelkola (J. Punderus): Moberg Klim. p. 189; upptages till vicare undersokning, di arten ej omnimnes hiarifran af Lindén; det bor dock fram- hallas, att den upptages fran Jéaski: Rein p. 75. — Ta. Zidback namner yttermera: »Hasselnétterna na har i Palkane mognad under gynnsamma ar. Enl. Mag. I. Euréns uppgift skulle hassel f6rekomma annu i det nagot nordligare beligna Kangasala nagonstides i trakten mellan kyrkan och Kuukajirvi sj6 i Messuby socken. Tills vidare har det dock ej lyckats mig att erhalla bekriftelse pA uppgiften»: Zidb. »Pa Saaris egendom [i Saha- lahti] fanns en planterad aldre hasselbuske, som pastods hafva blifvit tagen fran en nirbeligen skog; i vestra delen af Palkane finnes hasseln men mest i spridda exemplar»: Leop. p. 84 not.; i texten lL. c. sages, att den [i sjalfva omridet] »saknas férmodligen alldeles». -- Sa. Mikkeli: Mela herb. (ej tagen af Mela sjilf). Enl. uppg. torde den finnas ‘2 km fran Rautakyla, men trol. forvildad. — K1. afven namnet var i Palkjarvi obekant f6r in- vanarene: Hjelt Ant. p. 24. — Kol. »férekommer enl. invanarenas uppg. pa nagra stallen vid Svir floden»: Sahlb. Bidr. och Dagb., men Elfy. sager »nec a me nec ab incolis, qvos qvaesivi, visa». Norrl. On. p. 27 not fram- haller i motsats mot Kessler med bestimdhet, att hasseln ej forekommer i Kon., hvaremot han antager, att den »antriffas forst 1 mellersta och sédra delarne af Olonetz-Karelen>, men ifven detta synes osikert. Fran angrainsande delar af Ryssland m4 féljande uppgifter fram- hallas: har sin nordgriins vid sista stationen ([schornaja) fore Novaja Ladoga: Schrenk Reise I p. 4 och II p. 441-442, jfr Middend. p. 578; Gouv. Wo- logda »wild nur im Bezirk Grjasowetz auf dem Berge Schujsckaja, sonst in Girten gepflanzt»: Ivanitzky p. 474. Bode p. 64 drager dess grains fran Petersburg At ESE. I detta sammanhang ma papekas, att dess grans pa kartan i Berg Verbr. p. 128 till stérre delen ar oriktig. Koppen Verbr. Il p. 164 rattar Bergs uppgifter, men angifver sjalf nordgransen nagot for 58 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. mycket at séder. Det bor némligen mot Bode och Képpen framhillas, att i Finland basseln Ofverallt gar hégre 4n eken. I afseende 4 den storlek hasseln kan uppna kainner jag inga andra uppg. an att i Al. Kumlinge Hamno i Bjérk6 by finnas flere exemplar med tridartad, fastén lAg stam, vixanderi en stenig, torr backsluttning. Den tjockaste af dessa stammar matte i omkrets 103 cm, men ingen af dem var hégre in ett par tre m: Bergr. p. 19, jfr Bergroth Finska trad). Geogr. F. T. 1893 p. 195. I bot. tradgarden i Helsingfors ar den tjockaste stammen 14 cm i diam.: Kihlm. Ale. III p. 96 och Mela Kasy. III p. 312 uppgifva dess héjd till 83-6 m. Icke blott pa Aland utan t. o. m. nara hasselns nordgrans samlas dess notter A4tminstone i nigon man. Sa& nimnes i afseende 4 hasselskogen i Ta. Asikkala Wiitaila: »Anianpelto marknad férsags fordom harifran med mindre partier hasselnotter»: Norrl. s. 6. Tay. p. 84. Fran K1. Parikkala uppgifves: »Viela pari, kolmekymmenta vuotta sitten oli pahkinaépuita ollut mainitussa kylaissi [Innasennurkassa] runsaasti, koska sieltaé joka vuosi oli kuljetettu isot joukot pahkindité kaupaksi»: Hann. — I sammanhang har- med mA nimnas, att nétter fran Kyrkslatt torgforas i Helsingfors: Kihlm.; likasé fran Kimito skargard: Seel. ann. Hasseln odlas litet i Finland och da uteslutande som prydnads- buske (se Elfv. Ant. p. 64). Har angifves den nordligaste punkten fér dess odling till Om. Nykarleby, jfr Hjelt Utbr. p. 166 [33]. Emellertid upp- gifves den sAsom odlad i Ob. Uledborg: Leiv., och Acerbi p. 152 omtalar densamma sAisom blommande, men ej fruktbarande, i Ofvertorned vid Kukko (pé svenska sidan). (Denna sistnimnda uppgift behéfver mahanda bekrat- tas). — Redan i Oa. Wasa bir den endast enstaka ar frukt: Hasselbl., se afven Wasabladet for d. 1 sept 1883, dar det framhalles: »hasselnétter, vuxna i Wasa, torde ej hora till det alldagliga», men att en hasselbuske i en trad- gird hiarstides denna sommar burit nétter, »aterstar att se om de afven hinna mogna>. Planterad i skogsparken vid seminariet i Nykarleby har den blommat, men »endast undantagsvis satt frukt»: Elfv. Ant. p. 64. I Kuopio ar den fullt hardig 4 m hég (Kihlm.): 1. c. Utom de nu anforda uppgifterna erinrar jag mig i den botaniska litteraturen uppg. om dess odling endast hos Leop. p. 84 (se ofvan under Ta.) och Stenr. p. 16. — Den rédbladiga varietet, hvilken omtalas sAésom odlad: Elfy. Ant. p. 64, torde knappt hora till Corylus avellana. Saisom fossil ar hasseln tagen i [Ny]. Ingé Stormora] Rabergsmosse, Ik.] Vernitsa afvensom i [Ik. Valkjarvi] Pabkiniémaki i Suontakadalen: G. And. p. 101. De fossila liksom de lefvande nétter, som Andersson in- samlat i Finland, synas éfvervigande tillhéra den runda formen (f. sévestris or © Corylus avellana. Hort.). Vid Vernitsa ha nétter, hvilka kunna raknas till den langa formen (f. oblonga), iakttagits: G. And. 1. c., se afven om forekomsten vid Vernitsa And. & Bergh. p. 27, Herl. Vaxtp. I p. 6, 7, 8. — Vidare uppgifves den fran [Sat. Ikalis] Parkanojoki: Herlin p. 167, jfr 1. c. p. 171 (upptages ej af G. And. |. ¢.}. I sammanhang hirmed mirkes f6lj. uppg. om hasseln: »Invandrade under (slutet af) Ancylustiden, men har knappast nagonsin egt mera betydande andel i skogens sammansittning»: Sallm. p. 9. Carpinus Betulus L. In Fennia maxime australi raro aut rarissime colitur. Ab. Pojo Fiskars odlade exemplar med en diam. af anda till 22,4 em: Selan i Medd. XV p. 191; fruktbirande exemplar fran Fiskars finnas i Universitetets herbarium: Elfy. Ant. p. 64, jfr afven E. L. v. Julin i Forstf. Prot. 1891 p. 223. — Nyl. Helsingfors Sinebrychoffs tradgard nagra exemplar: Finland 1885 N:o 84 A.; en blommande qvist fran samma stille forevisas af Brenner (Prot. 13, V, 1890): Medd. XVIII p. 219, jfr afven Ale. III p. 96; detta trid skall numera vara utgdnget, diremot finnes den odlad i Lappviks park vid Helsingfors och i Borga vid Storkroksnas: Seel. ann.; Helsingfors Th6lé mindre trad, i botaniska tridgarden i Helsingfors endast buskformig: Kihlm. Cupuliferae. Fagus silvatica L. Je culta quidem in Fennia bene persistit. Al. »vid Jomala prestegdrd planterad] med framgang»: Bergstr. p. 132, men utgangen Atminstone 4r 1877: Sel. ann. redan Rad]. p. 236 framhoéll att den icke viixer pa Aland — Ab. [Pojo] Brédtorp en buske af 1,8 m [6 fots] héjd, [Karis] Svarta en bokbuske ungefar 20 ar, héjden nagot éfver 2 m, hufvudstammens omkrets ungefar 15 cm (F. Linder): Elfv. i Medd. XIX p. 28. — Nyl. [Inga] Fagervik nagra buskar (Hisinger), Mantsila Frugard (60° 33’) en bokbuske pa skyddad plats 80-100 ar gam- mal, af 1,26 m hojd och 1,8 m tvarmatt mellan de yttersta grenspetsarna, stammens diameter pa 5 cm héjd 6fver jordytan ar 7,5 cm (E. Norden- skjéld): Elfving i Medd. XIX p. 28, dir nirmare uppg. lemuas, jfr Elfv. Ant. p. 64 och Ale. III p. 95. Boken odlades pa Frugard redan 1808: Elfving i Medd. XXV p. 11 och 12. — Oa. »Bei Wasa in Finnland wird die Buche nur strauchartig>: Schiib. p. 213; men Atminstone pa senare tider finnas med sikerhet inga planterade bokar darstades. 60 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. Tilliggas m4 att bade pA Evo [i Ta.] och 4 Fiskars [i Ab. Pojo] hafva bokplantorna frusit under paféljande vinter: Forstf. Prot. 1891 p. 222 o. 223. Fagus silvatica var. purpurea Ait. Raro in Fennia australi colitur. » Vida hirdigare [an hufyudformen] ar blodboken. I botaniska trad- garden i Helsingfors finnas sedan tio ar tillbaka tva mindre trad. Pa Fagervik sta tva inemot 6 m héga triad, af hvilka det ena 1890 blommade, utan att dock sitta frukt [se langre fram], och afven pa andra stillen i Finland trifves blodboken Atminstone behjilpligen>: Elfving i Medd. XIX p. 28, jfr G. Niklander i Forstf. Prot. 1891 p. 216 och Alc. IIT p. 95. — Nyl. Selan meddelade att han pa Fagervik ar 1894 varit i tillfalle att se ett exemplar af den rédbladiga boken [enl. uppg. af Hisinger afses J. sdl- vatica var. purpurea: Seel. ann.] med mogna frukter: Medd. XXII p. 52. I Sinebrychoffs tridgérd vid Helsingfors finnes ett trad af narmare 6 m hojd: Sel. ann. Triden i botaniska tridgarden i Helsingfors [se ofvan] hafva burit utvecklade (grobara?) frukter: Kihlm. Fagus ferruginea Ait. Rarissime in Fennia maxime australi colitur. Nyl. Inga Fagervik har satt grobara fron (Hisinger): Elfv. Ant. p. 64, Qvereus pedunculata Ehrh. *) In Fennia maxime austro-occidentali, ut etiam in parte maaxime austro-orientali Fenniae sensu strictiore imprimis in maritimis passim obvia, sed rarius silvas parvas constituit, in reliqoa Fennia australi raro aut rarissime invenitur. Ad septentrionem versus in parte occidentali saltem 60° 39’, sed forsitan 60° 48’, in parte orientali 60° 44’ attingit, qaamqvam una vel duae arbores solitariae, sua sponte natae, ad 61° 5’ visae sunt. In Fennia orientali spontanea saltem om- nino deest. Ceterum in Fennia, imprimis australi, hic tlic colitur. Till.; Kalm; »vixer nog i finska skirgarden inat botniska viken .. . i norr dock icke 6fver 61°... i Finland ar eken *) @vercus Robur L. Qvercus pedunculata. 61 ett skirgardstrid (och viixer icke langre upp i fasta landet an tva mil fran hafvet)»: Gadd Underr. p. 2, jfr l. ¢. p. 25; st fq in taeniis: Hell. p. 17; in oris maritimis Finl. austr. st fq: Prytz cont.; »in Finnland ... giebt es noch KEichen in ziemlicher Menge»: Zigra II p. 14; in statione sua maxime boreali in pa- roecia Kalvola h. e. supra 61° lat. spontanea erit. Culta vero Vasae adhuc crescit: W. Nyl. Distr.; Fenn. mer.: Nym. Consp. p. 660 et Giirke p. 55 nomine Qu. Robur, vide etiam Historisch- politische und geographische Beschreibung des K6nigreichs Schwe- den [P. I. Franckfurt und Leipzig 1708) P. II p. 127, Led. Hl p. 591, Rein p. 75, DC. Prodr. XVI, 2, p. 4 nomine Qu. Robur I pedunculata « vulgaris, Ign. Geogr. p. 339 et 340, Koppen Verbr. II p. 81—84, Hjelt Utbr. p. 151 [18—19] cum mappa, Sallm. p. 2 et 7 etc. Al. p: Bergstr.; freqventior in parte occidentali qvam in orientali Alandiae: Bergstr. p. 6; plur. loc. Nafversholmen, Basto etc.: Bergstr. Beskr.; spec. e Bast6 leg. O. Hoffstrém & P. F. Molander!; Bergé Skarpnaté: Sel. ann.; Geta Bolstaholm, Fin- strém Grelsby, Jomala Méckelé, Lemland »Flaka holmen»: Arrh. & K., spec. e Finstrém Bergé!; Féogld Juddé fq sed raro humi- les silvas constituens, Sottunga una arbor in parte orientali, Kokar Id6 testibus incolis: Arrh.; Hammarland Appelé [vide infra, Geta Isaks6 nonnullae quercus infra montem proximum ad lo- cum, ubi Prunus spinosa provenit: Ch. E. Boldt; p: Bergr.; per totum territorium [etiam ad Ab. referendum] per partem maximam paucae arbores aut spec. solitaria: Bergr. p. 18; Brando Redarskiir paucae arbores, Kumlinge Visings nonnullae arbores, Staksvik una arbor (descriptio), cop. in insula Snack6é ad occi- dentem versus a »Kumlinge landet»: Bergr. p. 19. — Ab. (»fq»): Zett. & Br., vide infra et cfr |. c. p. 4; Runsala (!) copiose: Ann. ad Till. et Nikl.!, cfr etiam Berg p. 4 et 5 et infra; Abo Raunistula Vatti frutices et Piikkis in praedio sacellani 3 km ab ipso praedio arbor major (Herlin): G. QO. Timgren in litt.; Luonnonmaa in par. Nadendal est sat dives quercuum, qvae in silvis frondosis, in collibus lapidosis et in rimis montium inve- niuntur: Hult in Geogr. F. T. 1892 p. 243; Pargas p: Adl.; Pargas non freqvens, sed tamen multis locis ex. gr. circa Muddais, 62 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Qvidja, Haggais, Sysilax, Kapellstrand etc.: Elmer. p. 142; Pargas st fg —p in devexis pratisqve, praecipue solo petroso, plur. loc. copiosissime ex. gr. in ins. Lenholm ad Lofsdal, etiam ad Lissor, Kuppiholm, Gunnarsnis, Skrafsé, Attu ete.: Arrh. Ann., vide etiam Medd. XIII p. 241; Nagu: A. G. HJ; Sagu r: Cavander p. 14; antea ibidem forsitan freqventior: Cavander p. 17; Meri- masku (!) cop. et silvam efficiens: Bergroth comm.; Merimasku Lukkarais Kaitasaari 37 qvercus, Nousis Nynas Oriluoto 6 locis, Nynas praed. Lempi 2 locis: E. T. Sallmén comm.; Mietois Saa- ris praediolum Niskala 2 arbores majores et nonnullae minores ad ostium amnis Laajoki (Hj. O. Carpelan): G. O. Timgren comm.; Mynaémaki et Mietois tantum in parte maxime australi, maxime ad septentrionem versus prope Nuuskala: Caj. Kasv.; Tofsala Teersalo: Hollm.; T6fsala, ubi freqventior est qvam in cetera ditione |pars orientalis prov. Al. et occidentalis prov. Ab.|, cop. in insula Raumaharju ad orientem versus a templo idescriptio arborum] etiam in insula vicina Villuoto arbores pares inveniri dicuntur, etiam cop. ad septentrionem versus a praedio sacerdotis Ketarsalmi versus, minore copia in Mussalo, ad Vuorenpéié et Hannula, par. Gustafs pauca specimina nonnullis locis in vicinitate templi |»sydéstra delen af kyrklandet»| et Lyp6rt6, Inid in insula Jumo circ. duodecim arbores: bergr. p. 18—19; Halikko Wairakka [certe Waisakko in praedio Vuoren- taka contra Vuohensaari|: Nikl.!; Halikko ad septentrionem ver- sus a templo quercus humiles repentes (Herlin), Uskela Karlberg (KE. T. Sallmén): G. O. Timgren in litt.; Kimito Sdderlangvik sil- vam formans: Hult comm.; Kimito Viksgard silva qvercina 12,515 ha [25 a 30 tunnlands vidd] (A. T.): Hbl. 1893 N:o 193 p. 3; Tenala pag. Finby Post duae arbores caesae (e »skogsrevisionsprotokoll»): G. O. Timgren in litt.; [Pojo] in in- sula Gullén tantum superstes: A. Nyl.; Pojo in insulis ad _Ekeniis, par. Lojo in insulis in lacu Lojo sj6: His.; Karis- lojo Pipola 4 km a templo 3 arbores magnae et multae plan- tae minores (Forstkond. Ekstrém: G. O. Timgren in litt.; pro- montorium Karkali, Isosaari et Jalansaari: Sel.; Storlojo enum. jam a J. Heinricio 1766: Geogr. F. T. 1895 p. 185; Lojo Kai- jola, Outamo et Paloniemi: Ch. E. Boldt in litt.; Vihti r in jugo Qvercus pedunculata. 63 arenario prope pag. Lahtis: Printz; Vihti Haapkylé Alilampi »kvarntorp» arbor unica major: Flinck, vide etiam infra. — Nyl. in taeniis par. Inga ex. gr. ad Elgsj6!, ad Fagervik in Stor-Boniis: His.; in taeniis opp. Ekeniis cop. in Hasto, non- nullae qvercus spontaneae in Busé: Hiyr. Ber.; Kyrkslatt Qvarnby inter Mustjirvi et Stortriisk, Vohls ad basim montis Smedjeberget et praecipue Osterby in promontorio, in lacu Humaljarvi pro- minente, Brunkniisudden et deniqve in Hooxholmen et Gran- holmen ad Sperringssundet et Rilaxholmen: Brenner in Medd. XXIII p. 6 et 7, spec. e Kyrkslatt vidi in herb. Wainio; Esbo: W. Nyl.!; Esbo Kaitans arbor vetusta et plantae novellae principio culta: Kihlm. ann.; Esbo inter Bodtrask et Grund- triisk complures arbores: Kihlm.; in Tavastby nonnullae arbores : W. Nyl. p. 70, cfr 1. c. p. 213; »Helsinge kyrkoby, Hogbergs- backen» (IImoni), Nordsj6 Tomtbacken (J. Chydenius): Szel. ann.; r Borgia in Ekudden in »Stensbéhle fjarden» prominente, Krak6 et Virvik: Svel. O. Nyl., cfr 1. ¢ p. 17. — Ka. rr Sakjarvi (!) Ristiniemi! arbores magnae altissimae et usqve ad 0,6 m [2 fot] in diametro: Blom; e Ristiniemi jam in mappa qvam 1770 fecit Térne commemoratur, Sakjirvi Merioisniemi forsitan culta (Krook 1770 in mappa), ex Haka [prope Viborg] jam E. Bergstr6m 1696 in mappa comm.: Thesl. p. 10; apud Thesl. p. 22—34 enumera- tur haee arbor ex 40—50 locis, inter qvos etiam nonnulla qver- ceta minora, vide etiam mappam ejusdem; maxime ad septen- trionem versus in insula Tammisaari [prope Viborg extra Herttu- ala] (60° 44’ a 45’): lc. p. 34, efr Herb. Mus. Fenn. Il p. 129; Virolahti Rapasaari ad Hailila arbor unica vetusta, humilis, fru- tescens, florifera: Szelan!; Malmb. vide sub Ik. — Ik. plur. loc. ad oram maritimam in Nykyrka ex. gr. in Tammikko, in Kot- visto Vasikkasaari! cop. et procera: E. Nyl. Ber., cfr Fl. Kar. p. 191 et Malmb.; in par. Kivennapa! hic illic, in taeniis par. Kakki sat cop.: Malmb., cfr 1. c. p. 304—300; [Dubkij, Kiven- napa 7 locis, Kuolemajiirvi Tamminiemi, Koivisto Vasikkasaari et Soukansaari ad pag. Soukka, Kakki plur. loc. circa Luuri: Thesl. p. 16—27, qvem 1. inspicias; Kuolemajarvi Taatila, Kiven- napa Rasala et Voipiala: Lindberg comm.; Kuolemajarvi Tammi- niemi: Thesl. Dynb. p. 68, qvem |. inspicias; Raivola 1843 arbor 64 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. magis qvam 200 annos (Greschner): Képpen Verbr. II p. 84; haec arbor nune caesa: Thesl. p. 19; [»fehlt od. ist nur sehr selten im Nordgebiete, selbst angepflanzte sind oft etwas kiimmer- lich»: Meinsh. p. 312; Bjeloostrow aut Valkiasaari et Toxowo frutescens, Jelochowo ad oram australem lac. Ladoga (Schmal- hausen): Képpen Verbr. II p. 86). Ta. una arbor in par. Kalvola circ. 61° 5’ lat. et 41° 50’ long.: Asp. & Th. p. 34; »exemplaret, som vaxte bland lindar pa en mycket humusrik jordman, var omkring 12 m [40 fot| hégt med 22,5 cms [9 tums] omkrets vid basen och uppskatta- des till en alder af 60 a 70 ar» (Selan, som jiimte J. E. Furu- hjelm konstaterade uppg.): Not. XI p. 465; haec arbor in Kal- vola circ. 1 km ad meridiem versus e Kankaanpéa&i: Kihlman!; Kalvola Kangais {non Karkais|: Knabe Fort. [num omnino spont. ?], cfr Thesl. p. 4 et vide infra. »Ultimam Qvercum vidi... nec redibat in conspectum, nisi post- qvam, e regione, Bioerneburgum Finlandiae perveni»: FI]. Lapp. Proleg. § 30; >in Finlandia vix ultra Bjérneborg reperitur»: Linné Arboret. p. 22; »adscendit in Finlandia ad Bjérneborg usqve»: Wahlenb. Fl. Suec. p. XXXIV not. »In insulis circa Aboam et ad litus provinciarum prope urbem ja- centium, dein ad oras sinus bottnici. Hine inde ad Arctopolin usqve»: Wirz. Pl. off! p. 77 0. 78. Hvad férekomsten vid Bjérneborg angar, fram- halles redan af Kalm: »skal man ej vara capable, at... wid Bjérneborg och &n ndgot bittre neder finna ndgon enda Ek, som naturen sjelf plan- terat», utan att ekskogar méta blott i Alands, Abo och Nylands skargar dar: Ndgra anmirkningar rérande nédvindigheten af Ekskogarnas bittre vird och ans i Finland p. 7 af N. Crusell, praes. Kalm, Abo 1757, se aifven lingre fram och jfr Thesl. p. 6. P& de ofvannimnda oriktiga uppg: erunda sig antagligen Bjérneborg: Rein p. 75 och Middend. p. 575, jfr Schiib. p. 203, afvensom flere citat t. ex. Trautv. IL p. 28, Képpen Verbr. II p. 81 afvensom stérsta delen af Finl.: Fries. Annu Drude i Berghaus Atlas (1886) uppdrager ekens griins i Finland fran Bjérneborgstrakten mot ESE, si att den skir Viborgska viken ungefir vid Kakki och sedan gir mot Petersburg, jfr afven Kusnezow i Engler Bot. Jahrb. 1900 p. 222; Berg diiremot upptager pi sin karta dess grins i vestra Finland taémligen riktigt, men bortlemnar Ik., jfr Berg Verbr. p. 123; se hairom den full- stiindiga framstillningen hos Thesl. p. 6-7. — Ab. Zett. & Branders uppg. torde egentligen afse Runsala och ndgra fA nirbeligna stillen, ty for 6frigt saknas iifven i sddra delen af denna provins eken mangenstides, sa t. ex. siiges: St. Martens socken ej vild: Elmer. Beskr. p. 180; likasé ej vild i Muurila: Renv. p. 12. Tilliggas m& att det uppgifves, att eken ursprung- Qvercus pedunculata. 6D ligen vore planterad p& Runsala, ehuru numera fullt vild: Berg p. 4. Det bér dock miirkas, att redan i Tuneld ed. I, Stockholm 1741, uppgifves: »Runsala har till 6mnoghet... Ekskog>: |. ¢c. p. 336, hvarfére Bergs uppgift férefaller mig osiiker. Vid Kulho klint [i St. Karins| omnimnes ekskog af Gadol. — I afseende 4 férekomsten liingre bort fran Abo miirkes, att den bildar sma lundar pi Teersalo i Téfsala i sédra fndan af 6n, och uppges af C. G. Wivolin hafva férekommit p& Tammio 6 under Wohdensaari vid Nystad, ehuru den numera ej torde finnas diir; hégst sannolikt ar diiremot, att den finnes pA Salmis siiteri ndgot séder om Nystad 60° 48’ (enl. egarens uppg.): Hollm., jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 129 m. fl. Uppgiften fran Nystad ansig jag 1889 fdr fullt siiker; sedermera har dock ett stort antal uppgifter om eken influtit, hvarvid de sirskilda fyndorterna i allminhet ligga hvar- andra helt nira, under det denna ir nog isolerad, hvarfére jag numera anser att den behéfver yttermera bekriftas. — Yliine Péytyaé kapell »Uuden ja Vanhan-Kartanon vililli jokivarrella» (skogvaktar J. Kallio): Blomqvist i bref; Atskilliga omstindigheter géra det sannolikt, att eken hir varit plan- terad och icke vild som skogvaktaren uppgifvit; emellertid rekommende- ras uppgiften till nirmare undersékning; enl. bref af Kallio ar stillet be- laget 4 km frin Yline kyrka och 3 fran Kaena (?) gard. Likaledes upp gifves af Kallio, att en ek 1878 blifvit huggen i Lundo i Loukunais by. —- I afseende 4 férekomsten i Vihti nimnes: Nagon gang torde ifven ek- telningar patriffats pa Lojo-’sen invid Lahtis by [: Printz, se ofvan p. 62), men dessa hafva da antagligen uppkommit af ollon, hvilka ditférts genom notskrikor fran de nirbeligna triidgirdarna pa Haitis och Ojakkala; dessa [telningar| hafva dock alltid borttagits och utplanterats pa gardarna: Flinck i inl. — Upptages fran Karislojo Tallniis: Hjelt Utbr. p. 151 [8], pa grund af det fynd af en subfossil ekstam, som omnimnes Medd. XVIII p. 155; enligt beniiget meddelande af Ch. E. Boldt finnes den dock icke lefvande dirstiides. — Nyl. »P& Ekar har i foérra tider ej varit brist. I slutet at 1740:talet fanns, vester om Helsingfors, en vidstrickt Skog, blandad med flere tusende unga viixande Ekar; men da denna trakt blef anvind til Kolande fér Sweaborgs Fiastnings-byggnad, kommo ock Ekarne at med- tagas; si att nu finnes dir ej annat, iin af rétter utslagna unga Ekar> (6fverste Nordencreutz’s Anmiirkn.): Tuneld p. 429, jfr Tuneld ed. I, Stock- holm 1741, p. 328-329 och Tuneld ed. V, Stockholm 1773, P. III p. 149, dir det uppgifves att »nu ir allenast, i orterna nirmst in til Finska Hafs- viken, tilgang deraf: Ryssarna gjorde, under férra kriget, ... p& Ekeskogen . Stor skada». — Thusby »ej vild endast férvildad>: Astr. & H. — Ka. Uppgafs férekomma vid Mustasuo niira Ala-Urpala [i Virolahti|: Blom. Enligt uppg. af G. O. Timgren senare férgiifves eftersékt dirstiides; ma- handa nedhuggen. Ka. och Ik. Da de ildre uppgifterna t. ex. hos Storck, Friccius, Knorr. etc. fullstiindigt upptagas hos Thesl. p. 10-11, far jag i afseende 4 dessa hinvisa til] sistniimnda arbete. Sat. »ett enda triid i S6dermarks by i Norrmarks kapell»>: Malmgr.; Impressio facta *|, 1901. 5 66 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. tridet i Norrmark planteradt: Ale. och Alc. II p. 96. Emellertid upp- gifver Hult: »i Norrmark (61° 34’) nara Bjérneborg gar dess grins ater fram till hafvet» och raknar eken pa grund daraf till Satakuntas flora: Hult Vedv. p. 10. Detta dr siikert alldeles vilseledande. K6ylié [Kjulo): elev} KE. Cedercreutz!, men tridet dr troligtvis planteradt. Birkkala Nokia: Carlss. p. 201, troligtvis planteradt, atminstone har jag ej sett den forekomma annorlunda i denna trakt. Se f. 6. ofvan p. 64. — Ta. Angaende fére- komsten i Kalvola nimnes: »Pa Kangais egendom visades mig en ek, som sades vara vildt viixande. Exemplaret, som befann sig pa en enslig skogbeklidd udde i Kalvola trisk, hade en val utvecklad stam och upp- nidde med sin krona en héjd af 2'/2-3 m»: Knabe Fort. Mahanda vore nirmare utredning annu af néden. Med anledning af en uppg. af Hj. Sundel. publicerad t. ex. i Herb. Mus. Fenn. II p. 129 och Hjelt Utbr. p. 19, att den vid Kankaanpid (se ofvan p. 64) forekommande eken blifvit ned- huggen, skrifves senare: »Tammi Kalvolassa kasvoi vielé 1896 ja kasvaa varmaan vielikin, en kisitdé, mista’ ilmoitus sen kaatamisesta on. Tarkoi- tan tammen Kontuniemelli Kankaanpiiin lihelli, joka minusta nahden on tiysin »villi> ...- Toisesta tammesta en ole kuullut mitéan»: Borg i bref 18, I, 1900. — Sa. »Eris luotettava mies on minulle ilmoittanut etta Sddmingissé lahell4 Savonlinnaa, Hannulan pellon maalla, kasvaa paria korttelia paksu istuttamatoin tammi; luultavasti on niité ennen siella ollut useampiakin» A. Ahlqvist, Kalevalan Karjalaisuus, Helsingissa 1887, p. 130 not. Uppgiften torde behdfva bekraftas; Thesl. p. 57 antager att eken mdjl. varit planterad; tillaggas ma att af Ahlqvist pa anfordt stialle uppraknas manga ortsnamn, dir artens finska namn ingar. — Kol. »frutices humiliores Qvercus, forsan satae, spontaneas in gubernio Olonetz crescere, rumor incedit>: Fl. Samoj. p. 11. Sasom framgar af sjalfva uppgiften, ar den hégst osiiker, hvarjamte det dr tvifvelaktigt om den hanfor sig till Finlands naturalhistoriska omrade. Fran guvernementet Vologda uppgifver Ivanitzky p. 474: »In Garten, nie wild». Oa. >Férekommer afven i Véra socken pA Holms hemman af R6ki6 by och i Vasa enligt R. Estlander>; Malmgr. Att dessa trad ej] kunna anses vildviixande, torde knappt vara tvifvel underkastadt (se langre fram ang. planterade trad). Ett stérre antal uppgifter ingi Moberg Klim. p. 188-189; da det likval icke framgar om traden varit vilda eller odlade, maste de har forbigas. Sasom framgar af ofvanstaende (se isynnerhet under Ab. och Nyl.) f6rekom eken tidigare dels i stérre maingd, dels hégre mot norden an hvad nu dr fallet. Att detta afven eger rum i Ryssland framhalles Képpen Verbr. II p. 97-106, likasA siger Klinge p. 509: >friiher zahlreicher>. Da hos Thesl. p. 43-90 finnes en fullstaéndig framstallning om hithérande férhal- landen, far jag hanvisa till denna. Tillaggas bor dock, att eken redan un- Qvercus pedunculata. 67 der litorina-tiden haft sitt maximum af spridning, se hirom G. Andersson i Naturen 1894 p. 115, hvarjamte Andersson uttryckligen framhaller, »>att detta numera i vixtfysiognomiskt afseende ... sa foga framtriidande trid- slag ...en gang varit i stor omfattning skogbildande inom landets syd- vestligaste delar»>: G. And. p. 150, jfr Sern. p. 579. Sasom fossil ar eken hittills funnen >vid [Ab. Karis Mélneby} Anta, ‘Nyl. Inga Stormora} Raberg, [Ab. Lojo Vejans] Stormossen, [N yl. Inga Kalkulla} Stubbingen. Norr om dess nuvarande utbredningsomrade dr sidan ved enligt W. Ramsay iakttagen inom litorinaleran i Kumo elfdal>: G. And. p. 116. Den sistnamnda uppgiften, fran Sat. Ulfsby midt emot Ragvaldsby reservlager, anfores dock 1. c. med en viss, om 4n lindrig, reservation. Dessutom fé6rekommer eken médjligen ffven i Niskaoja} mosse norr Om Talvitie gard i Oa. Ilmola se G. And. p. 53 not. En uppgift om en subfossil ekstam fran Ab. Karislojo Tallniis lemnas ifven af (E. L. v. Jalin) Selan i Medd. XVIII p. 155. — I sammanhang harmed ma anforas f6lj. uppg. om eken: Inkom mot slutet af ancylus-tiden och bérjade upptrida bestandbildande i sydligaste Finland: Sallm. p. 8. Sasom odlad gar eken timligen vil i stérre delen af Finland, om fifven det numera uppbafda stadgandet, att den enskilda jordegaren i all- manhet ej fatt fritt disponera 6fver densamma (jfr Byggninga Ralken 13 Cap. 1 § afvensom K. Férordn. af den 21 Febr. 1789), gjort att den min- dre odlas*). Se angaende odlade ekar Rein p. 75, Ahlqvist (titeln under Sa.) p. 151 o. 132 och framfér allt Thesl. p. 54-58 afvensom Elfy. Ant. p. 64, dar sarskildt hos Thesl. ett stort antal uppgifter forekommer, till hvilka det har torde vara nog att hanvisa. Har m4 endast upptagas nagra eustaka, mera detaljerade tillagg, se afven Medd. XXV p. 12. — Sat. I Karkku fanns tidigare 4 Kulju en mycket stor ék, som dock 1869 blaste cmkull; nu finnas dar par mindre triad, som trifvas vil (jfr Thesl. p. 5%); i Tyrvéa pa Svenni (jfr redan Warel.) finnas 4fven odlade ekar, som dock se ganska tvinande ut; upptages afven fran Tavastkyr6é Frig4rd: (Thesl. p- 57) och Birkkala Nokia (se ofvan), men 4tminstone stérre triid dro mig f. 6. ") Denna uppgift torde senare blifvit dementerad: Kihlm. *) Sasom karakteristiskt m4 f6lj. utdrag, som meddelats mig af Thesleff, anforas: »1 Ekskogarna ser*man nidstan aldrig n4gra unga upp- vaxande Ekar, emedan Bonden, langt ifran at af deras fredande lofva sig nagon nytta, anser dem nistan med samma 6gon som Skadedjurens afvel; han har ingen egendomsritt till dem, de hindra honom tviirtom at kunna till sin stérsta f6rm4n anvanda sin mark; deras vard mAste sAledes vin- tas endast af hans patriotism och laglydnad»: H. G. Porthan i Abo Tidn. 1798 under »Vara skogar>. 68 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. icke bekanta fran denna trakt [Tfammerfors se lingre fram]: Hjelt. »Tam- merfors ar mig veterligen den nordligaste ort i landet, dar eken planterad trifves nagorlunda val. Har fanns omkring 1880 och -torde fnnu finnas en ek, som vid foérstnamnda tid, da dess alder kunde anslas till val 40 4r, var 10 a 12 m hog enl. ungefirlig berakning samt ganska val vuxen och fullt frisk»: Zidb. — Sa. odlad i Valkiala bildar den vardefulla triad: Berg Verbr. p. 123; dessa ekar f6rekomma pa Oravala egendom och hafva ge- nom sjilfsadd gifvit upphof at flere unga trid: Thesl. p. 55-56. — K1. pa Valamo sagos af odlade trad stammar af c. 50 ecm [20 tums] diam. och o6fver 17 m [60 fot] héga och buro dessa ymnig frukt: Berg 1. ce. »P& Valamo har jag sett en sjalfsadd ektelning invid vigen, langt ute i skogen»: Kihlm., jfr Sallm. p. 7. Fro6 till ekkulturer har erhallits fran Tavastland och Sor- tavala: Blomqvist i Forstf. Prot. 1891 p. 222. Oa. »odlad pa Uppegarden i V6ra 37 km [3 '/2 mil, se dock f6lj.| fran Vasa» och har »sedan langliga tider tillbaka ej tagit skada af kélden»: Crusell [se ofvan p. 64] p. 8. Tre planterade ekar i V6ra omkring 30 km norr om Vasa (Ing. A. Nordman): Sel. ann.; afser efter all sannolikhet samma stille som Crusell omnimner, se afven ofvan p. 66 och jfr Thesl. p- 58. »Ollonen mogna under gynnsamma 4r finnu i Vasa, hvarest, G:la staden Tobaksakern, ett enl. all sannolikhet sjalfsadt yngre trid finnes:: Ale. III p. 96; [Mustasaari] Smedsby Nas .. . tvenne ekar . . . torde vara omkring 100 dr gamla, planterade: Wasa N. 1896 N:o 167. Afven de od- lade ekarne i Gamla Vasa 4ro tydligen ganska gamla, ehuru ej synnerligen stora: Hjelt. — Tb. I Jyviskyla finnas timligen stora ekar: Kihlm., jfr Thesl. p. 57-58. — Sb. En fotografi af en ek, pa 1860-talet planterad i Kuopio, nu [1896] 12,5 4 13 m hég och 1 m fran marken 110 em i om- krets f6revisas af R. Boldt: Medd. XXIII p. 20-21. — Kb. I Joensuu sags 1899 en planterad ek af 2 mans héjders storlek: Sel. ann. Om. G. Libeck skrifver 30, IV, 1836 fran Gamla Karleby: »F6r 50 a 60 ar sedan skall har hafva funnits pa ett hemman nira staden tvenne stora ekar, hvaraf stubbarne funnos annu f6r nagra ar sedan»: Bref till Prof. C. C. Bécker i apoth. Hobins papper. Ob. »Je tiens de M. Fries, que sur les cétes de Finlande le Chéne s'avance jusqu’a Uleaborg»: Ch. Martins, Voyage Botanique, p. 12; »als gepflanzter Baum gedeiht diese Art ...in Finland bei Uleaborg, wird aber hier nur ein kleiner Strauch {Daa p. 144)»: Schitib. I Uleaborg finnas nagra tamligen héga trad [se dock Zidb.] och t. 0. m. i Tornea ett visser- ligen helt lagt, som arligen maste taickas: Hougb. »De planterade ekar jag sett i Uleaborg, iro laga buskar»: Zidb. Senare nimnes dock: »Uleaborg i alldeles skyddadt lige vid Pukki ett for vidpass 15 ar se’n planteradt, buskartadt triid, 5 m hégt, vid basen 20 cm i omkrets»: Elfv. Ant. p. 64. [Odlad ij Uleaborg pa villorna i stadens nirhet, 1 synnerhet assessor We- sterlunds: Blomqvist i Forstf. Prot. 1891 p. 223. »Tornea sdder om ett braidplank i fru Govenii tridgard en 2 m {7 fot] hég buske, som tackes Qvercus pedunculata. 69 till vintern>: Kihlm.; i Uleaborgs Tidning 1884 N:o 29 uppgifves dess héjd till 3 m [5 alnj, hvilket likvaél da var for mycket, da hédjden vid forst- foreningens méte 1891 uppgifves till 1,78 m [3 alnar|: Forstf. Prot. 1891 p. 224. Angaende denna ek ma fnnu niémnuas, att den planterats af fru Govenius pa 1850-talet, den vaixte fnnu 1898 och sag da frodig ut, vaxer i synnerligen skyddadt lige till takranden af en envanings byggnad och héll 1898 e. 13 cm [5 a 6 tum] i genomskirning: F. M. Lagerblad comm. (En tidigare uppg., att namnda ek gatt ut — uppg. publicerad t. ex. i Hjelt Utbr. p. 19 — ar saledes ogrundad]. Ehuru eken salunda sasom odlad trifves ratt vil i s6dra delen af landet, torde den dock ej i Finland vara af nagon stérre betydelse i tek- niskt afseende. Atminstone klagar Bode ‘Notizen gesammelt auf einer Forstreise i Beer und Helmersen Beitrige Band XIX, Petersburg 1854, p. 6), att en ekplantering naira Systerback, gjord af Peter den store, ej] motsvarar de férhoppningar man kunnat stilla dairpa, samt drager grinsen for dess anvandbarhet betydligt sydligare: Bode p. 36. Emellertid uppnar eken i sydligaste delen af landet stundom kolos- sala dimensioners sa omtalas pa Al. Hamnholmen underlydande Haga kungsgard: »i full vaxtkraft en ek, som miter 483 em [16 fot 3 tum] i om- krets i brésthéjd. Inuti eken har rotan bildat ett rum af 89 cm [3 fots] diameter»; tradet uppgifves vara det stérsta som finnes pa Aland»: Marie- hamns Posten den 16 Febr. 1884 i A. U. N:o 50. Appelé eken har en om- krets af 4,48 m 1 m ofvan marken. Kronans storsta vidd dr c. 14 m. Stammen ar ihalig till 4tminstone 4 meters héjd. Till haligheten leda tvanne 6ppningar, beligna midtemot hvarandra (pa 6. och v. sidd.), och af dessa begynner den stérre invid marken och stracker sig 1°41 m uppat: Ch. E. Boldt. — Pa Raumaharju holme i Téfsala‘(A b.) finnas flere statliga ekar ... den stérsta 504 cm pa en m héjd: Bergroth, Finska tradj. XII i Geogr. F. T. 1893 p. 194-195, dar 5 andra trid fran Raumaharju och ett fran Ketarsalmi i samma socken beskrifvas, jfr Bergr. p..18. En ek pa Lytikkyla sateri i Piikkis (Ab.) var pa 0,6 m [2 fot] héjd 6fver 8,5 m {14 ‘2 alnj i omkrets; man uppskattar dess Alder till 400 4r (Aura): Turun Lehti 1895 N:o 69; om denna ek, sa vidt nu 4dr bekant, den st6érsta 1 vart land, ingar en nagot senare uppgift: L. Y. 1900 p. 27. Ar 1893 uppmiit- tes 4 Klobben vid Storvik i Kimito (A b.) flere ekar, af hvilka den stérsta vid 2 m héjd matte 574 cm i omkrets. Dess héjd uppskattades till 16 m: Olsson, 1. c. XXI Geogr. F. T. 1895 p. 255, dar afven 4 andra beskrifvas. (Dessa trid aro enligt min formodan odlade; uppg. mahinda osaker). — I Oa. Lillkyré Eriksberg vixer en ek, hvars stam dr 4 m i omkrets: Alc. II p. 96 [tridet odladt). Uppgifter 6fver sillsynt stora ekar inga f. 6.: Finska tradj. IV i Geogr. F. T. 1892 p. 243, V 1893 p. 92, XVI 1895 p. 195—196, XVII 1893 p. 196. Ett stort antal uppgifter om ekens storlek ingar hos 70 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Thesl. p. 17, 23-54, och nagra hos Bergr. p. 18-19 afvensom i Elfv. Ant. p- 64, se afven bland odl. trad fran Sb. En tabell 6fver tillvaixten f6re- kommer hos Thesl. p. 35, se afven 1. c. p. 55-56. — Ale. III p. 96 upp- gifver dess stérsta héjd till 30 m. Likasé angifves 15—30 m: Mela Kasv. Lip .Cak2. Fér jamforelsens skull ma papekas, att den stérsta eken i West- preussen pa 1 m hojd har en omkrets af 8,75 m och en héjd af 25 m: H. Conwentz, Forstbotanisches Merkbuch, Berlin 1900, p. 30; den nist- stérsta 7,43 m i omkrets: |. ¢. p. 64. I detta sammanhang ma fnnu némnas, att hégst egendomliga kry- pande ekar beskrifvas fran Al. Kumlinge Snick6 hos Bergr. p. 35-36, och far jag hanvisa till némnda beskrifning, se afven angaende ekarna pa Ofveré i Al. Féglé: Bergstr. p. 4. Qvercus pedunculata var. hiemalis Stev. Una arbor ad hance formam proxima inter formam typicam in Karelia australi visa est. Ka. Viborg Liimatta arbor unica in silva: Thesleff!, cfr Thesl. p. 31—32, ubi descriptio, ibidem etiam depincta est. Qvercus pedunculata var. heterophylla Loud. Una arbor inter formam typicam in Isthmo karelico visa est. Ik. Kakki (St. Johannis] Suvisaari: Lindberg!, cfr Medd. XXII p. 76 nomine var. laciniata (Vuk.). Med stéd af Giirke p. 56 har jag for denna form anvandt det aldre namnet heterophylla i st. f. laciniata. — Angaende dess forekomst némnes: »Af denna inom Finland férut ej observerade form af den vanliga eken framlades [af mag. H. Lindberg] exemplar fran Suvisaari holme i St. Jo- hannis skirgard, hvarest ett kraftigt, hégvuxet triad vaxte bland ymniga typiska»: Medd. l. c. Varieteten upptages icke allenast fran Ik. utan Afven fran Al. [= 1): Mela Kasy. IV p. 308; hvarpa denna senare uppgift ar grundad, kanner jag icke. Om Qvercus sessiliflora Salisb. nimnes: >in allen Nachbarfloren>: Wied. & W. p. 584; den finnes dock ej i Finland. Af odlade arter omnimnes Qvercus ilicifolia Wangenh. fran trad- garden 4 Fagervik (Nyl.): Hisinger i Medd. XX p. 60. Qvercus macranthera F. & M. blir i botaniska tridgarden i Helsing- fors en hég buske och sitter stundom frukt: Kihlm. Qvercus pedunculata. 71 Juglandaceae. Jugians cinerea L. Jam a Kalm in Fenniam introducta, parum autem culta est. Odl. saillan i sdédra Finland: Brenn. Flor. p. 168. — Ab. Tenala Lind6é frodiga unga triad, trol. af denna art: Medd. VI p. 230; Karis Svarta trifves vil och har uppnatt anda till 3 m (10 fot) héjd: 1. c. under namn af J. regia, men giller denna art (se nagot lingre fram); uppgiften l. c., att J. cinerea odlats utan framgang pa Svarta, bér salunda utga. — Nyl. »Sibbo Ericsnis ymnigt biarande»: Tuneld p. 442. Ett af de fran Eriks- nis i Sibbo omnimnda triden, som formodligen var det sista aterstaende af de triad, som Kalm forde med sig fran Amerika, s6nderbréts vid stor- men den 28 augusti 1890, da det »stod i rik sommarskrud med halfmogna nétter»: N. Pressen 1890 N:o 237 A, se afven Medd. VI p. 217. »A Eriks- nis finnas tvA stora exemplar. Det stérre hade lidit mycket af en orkan ar 1890; det mitte 1896 vid basen 186 cm i omkrets; det delade sig i tva hufvudstammar, den ena ungefar 6 m, den andra ungefiaér 8 m hég»: Elfy. Ant. p. 63, jfr afven G. Niklander i Forstf. Prot. 1891 p. 210. Har natt 12 m h6jd och fortplantat sig med egen frukt: Alc. III p. 9. Angaende J. regia L. uppgafs i Medd. VI p. 230 enligt uppgift af baron F. Linder, att den trifdes val 4 Svarté i Karis, jfr afven Elfv. Kult. p- 82. Enligt undersékning pa stillet af Selan ar 1894 befanns den dar- stiides odlade arten icke vara J. regia utan J. cinerea: Sel. ann. — J. regia uppgats vidare sAsom odlad Ar 1808 4 Frugard [i Nyl. Mantsala}: Elfving i Medd. XXV p. 12, men att den sedan gitt ut: 1. c. p. 11; mahanda af- ser afven denna uppg. J. cinerea, hyilken ej omnamnes. — Sannolikt ar att de 6friga uppgifterna om odlingen af J. regia i Finland, se Berg p. 5 och 65, Brenn. Flor. p. 168 och Ale. III p. 95, antingen bero pa en dylik forvexling eller direkt grunda sig pi den férstnimnda oriktiga uppgiften. Myricaceae. Myrica gale L. Nonnullis plagis ad oram sinus bottnici et in Fennia australi satis freqventer, hic tllic etiam freqventer, saepeqve copiose inveniri indicatur, aliis autem plagis rara esse vide- 72 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. tur. In tota Fennia orientali, ut etiam in tnteriore parte Fenniae mediae et septentrionalis adhuc non lecta est. Ad oram sinus bottnici usqve ad 65° 50’ ad septentrionem versus progreditur, in interiore autem parte 62° parum superat. Ulterius nescio an observanda sit. Till.; Till. Icon. 142 [mala]; Kalm; in paludosis: Hell. p. 17: in paludibus umbrosis silvaticis (st fq): Prytz cont.; maxima pars Fenniae: Fries; Scand. s. |. (exc. Lapp.): Nym. Consp. p. 673; Fenn.: Giirke p. 1, vide etiam Herb. Mus. Fenn. II p. 130, Hjelt Utbr. p. 163 [80-31] cum tabula geographica et infra. Al. (»st fq»): Bergstr.; st r Hammarland: Bergstr. Beskr.!; Finstré6m Bergd cop.: Sel. ann.; Hammarland ad praed. sacer- dotis, Posta, Vestmyra, Jomala Gélby, Lemland Flaka et inter 30da et Granboda: Arrh. & K.; Geta Broktrask et Hagopotten: Ch. E. Boldt; Eckeré Storby prope pontonem Béle cop.: Gadol.; pag. Jomala cop.: Laur. Fért.; st r Brandé Porsskar, Ytterskar et insula Porsskir, Kumlinge ad stagnum Enklinge: Bergr. — Ab. Korpo: G. O. Timgren in lilt.; Nagu: A. af Schulten!; Bromarf (fq): Sand.; Uskela: Nikl.!; [Pojo] (»fq»): A. Nyl.; Pojo Aminne (Christiernin): His.; p praecipue cop. ad ripam lacus Eniiiinjirvi in Sammatti: Sel.; Karislojo Puujarvi et ad stagnum Pipola: Hult coll.; r Karislojo fq et saepe copiosissime in ripis stagni Hotopohja, qvod nunc fere exaruit, prope pag. Murto, copiose in sphagneto Vihtsuo ad occidentem versus a fine australi lacus Puujirvi: Ch. E. Boldt; Vihti (»st fq»): Printz; Flinck in Vihti ipse non vidit; Zett. & Br., Adl., Arrh. Ann., Renv. et 56d. non comm. — Nyl. Ad Ekeniis prope Skogbéle et prope Skogby bruk (Med. Doct. J. F. Elfving): His.; »par. Inga in taeniis in in- sula Mellan-Langén legi. Secund. E. Nylander in Deger6»: His. p. 59; [Helsingfors!] p: W. Nyl; Mjolo cop.: Hjelt & Sel. ann.; Borga in Pértd!, in taeniis par. Pyttis! et Stromfors st fq: Seel. (. Nyl; Borga Emsalé: Sel. ann.; Hogland cop.: Schrenk p. 158; (p), Tytirsaari: Brenn.; Hogland! fq in paludosis: Brenn. Till. p. 40. — Ka. Vehkalahti ad Kautiaisjarvi: Seel. 0. Nyl.; p: Blom, spec. e Virolahti Koivuniemi!; Rattijarvi ad canalem Saima (Nerv.), Viborg Horttana (Nerv.): Malmb.; Viborg: Wainio herb. — Ik. r Kivennapa! in pago Kuokkala (!): Malmb.; |Kuo- Myrica gale. 73 lemajarvi Muurila?| interdum copiosissime in uliginosis inter arenam volubilem {»férsumpningarna mellan dynvallarna f6r- herskande»|: Thesl. Dynb. p. 65; Terijoki in palude juxta litus: Lindberg!, vide etiam Knorr. p. 28; {tantum in paludosis prope litus, sed saepe cop. Lachta, Krestowski . . .: Meinsh. p. 328). Sat. Ulfsby: alumn. U. Lojander in dupl.!, vide infra. — Ta. Saiksmaki ad praedium sacerdotis et Matinniemi: Kihlm.; circa lacus Vehkajarvi et Pitkéselk& fq et cop., ut etiam in in- sulis horum lacuum: Leop.; [Tavastehus (!)| fq: Asp. & Th.; Asikkala p: Nikl.!; ad ripas lacuum Piijaine et Ruotsalainen haud infreqvens, in Padasjoki secundum amnem Kasniemi et in ripis lacus Vehkajarvi copiosissime: Norrl. s. 6. Tav.; Nastola: Wainio herb.; Kuhmoinen fq ad ripas lacus Pitkavesi, etiam in par. Langelmaki ad ripas lacus ejusdem nominis: Borg!; Sysmii: Unon., spec. e Nya Olkkola Joutene ad ripam Ylimais!; [par. Gustaf Adolf] (fq): Bonsd.; Wainio Tav. or. non comm. — Sa. plur. loc. ex. gr. Taipalsaari: E. Nvl. & Chyd., spec. e Kerimiki Tuunasaari!; St. Michel Likolampi: Hasselblatt!; Savitaipale in palude! et Villmanstrand Parkkarila in litore lacus Saima! cop.: Sel. ann., cfr de loco ultimo K6éppen Verbr. II p. 362; [par. Ruo- kolaks! et Rautjarvij st fq: Bult; Juva: J. V. Johnsson!; Juva Saarijarvi: G. O. Timgren in litt. — K1. st r usqve ad Ruskiala!: Fl. Kar.; Jaakkima: O. Hjelt M. S. (ex ipso); Uukuniemi: Nikl.!; nec a Backm. nec a BergstrOm ann.: Norrl. Symb. | Oa. Kristinestad (Nystrém): Str6mb., non omnino certa vide infra; Qvarken: Malmer.!; p in taeniis: Laur. Vaxtf., spec. e Vallgrund!, cfr |. c. p. 9. — Kb. r Kide: Backm., spec. e Puhois!, cfr Enw. hav. Sr Ny karichy tq? Lar Vaxth tir le 7p. Set 4 in maritimis: Hellstr.; Himanka uno loco cop., Kalajoki, Pyha- joki: Hjelt; |Kalajoki] fq ad oram maritimam: Tenn.; Pyhajoki »Hyytama Syolatti vid en liten insj6 allm.»: Lackstr.; Brahestad Pauhakari: Tennander! | Ob. st fq: Jul. Fort. p. 103; in maxima parte [»Nor. et Obor.»| st fq et suis locis cop. ad oram, Hailuoto et Oulun- salo: Brenn. Obs., spec. ex Haukipudas!; Liminka promontorium Varjakka: Hellstrém!; Uleadborg (!) fq: Zidb.; Uleaborg (fqq) in Ae 74 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XI, N:o 1. -litoribus maritimis: Leiv.; enumeratur inter plantas ad Ii [»Yo>!| copiosas: F. Nyl. Utdr. p. 152; in litoribus paludosis st fq in reg. maritima: Keckm., cfr l. c. p. 11 et 13 et vide infra; |p (fq) auct. L. L. Leestadius: O. R. Fries}; Tornea ad ostium fluminis: Hough. in litt., cfr de his Brenn. Obs., ubi etiam aliae anno- tauiones commemorantur. »In fruticetis paludum totius patriae usqve in Lapponiam silvaticam Ylitornio [Ofvertornea]: Wirz. Pl. off. p. 80, jfr Trautv. II p. 36 och K6p- pen Verbr. II p. 361, ar bestamdt vilseledande; sarskildt ar det mindre troligt, att porsen skulle forekomma i Ofvertornea; Backm. & H. upptager >»porsregionen allm.», d. vy. s. i laglandet, och Hougb., som sager att den finnes ganska talrikt emellan UleAborg och Tornea, antyder, att Tornea elfs mynning dr dess yttersta lokal mot norden. Uppgiften grundar sig antag- ligen pa Acerbi, hvilket ej stirker dess sannolikhet, se langre ned. »Secus occidentem continentis ...usqye ad Lapponiam merid., Fenniam»: DC. Prodr. XVI, 2, p. 148; hvad uppg. fran Lappland angar, stéder den sig antagligen pa Wirzéns och (Fellmans) Ledebours oriktiga uppgifter. Att arten ej fére- kommer i svenska eller finska Lappmarken framhalles redan af Wahlenb. p. XXX, jfr l. ce. p. XVIII. Det bér dock ihagkommas, att den 1 Norge gar ainda till 68° 53’—54': Norm. ann. p. 49, jfr Nym. Suppl. p. 282. (1 Sverige gar arten i Nordmalings socken upp till ett stalle mellan Sunnan- sj6 och Nyaker: Bot. Not. 1883 p. 211). — Sat. Kyr6é: Asp; mindre troligt, Atminstone har jag ej sett den i dessa trakter. Afven uppgiften fran Ulfsby behéfver, ehuru sannolik, bekriftas. — Sa. Angaende férekomsten i Ruokolaks och Rautjirvi naémnes: »Vid alla de sma trasken mellan de tva parallella randmorinerna torde vixten hafya férekommit pa sitt van- liga sociala sitt-: Hult i bref. — KI. Ifran Parikkala némnes: »Ki ole léy- detty alueelta, vaikka luultava on etti sit& on, koska olen tavannut sité Kerimiéellaé laihel!& rajaa»: Hann. Oa. Laurén nimner i bref, att han i Qvarken endast funnit den 1 ékomplexen Vallgrund, Bjérk6. Fran Oravais och Maksmo har han ej sett den, lika litet som i Bergd, Petalaks och Malaks skargard eller Kasko- trakten. Afven i Kristinestadstrakten ir den sikert ingalunda allman, da den ej observerats af provisor Sundman, som exkurrerat i denna trakt; uppgiften dirifran ar kanske i behof af bekriiftelse. Daremot ar den ym- nig redan i Om. Nykarleby och finnes flerstiides i skargarden, sasom vid den s. k. »andra sjén». I Jakobstads skargard upptrider den kopiést: Laur. in litt., jir Laur. Vaxtf. p. 9. — Sb. Karttula: E. Nyl. & Chyd.; da arten ej] omnimnes af Mela, torde uppgiften behéfva bekraftas, artens nordgrins i det inre skulle hirigenom framflyttas till nérmare 63°. — Kb. »Fran Kemié [i Tohmajirvi] 4t Ilomants»: O. Tapenius enl. uppg., maste ifven tillsvidare anses osikert; se dessutom under Kon. — Kon. Myrica gale uppriknas bland. de vaxter, som karakterisera Salpaus—Maanselka Myrica gale. ( gebitet [hvilket afven innefattar delar af Kb.}: Hj. Schulman, Ornitologiska iakttagelser under en resa i Ostra Karelen sommaren 1880 (Medd. IX, Helsingfors 1883) p. 9. DA detta alldeles strider emot Norrlins m. fl. iakt- tagelser, misstiinker jag att en férvexling egt ram med Cassandra. Ok. Paltamo mindre allman: E. Castrén p. 55 under namn af Myrica, afser vil getpors Ledum palustre, jfr Brenn. Obs. Ob. Uppriiknas bland de vixter som utgéra »massan af vegetatio- nen» vid strinderna af Iijoki [Yo-elf]: F. Nyl. Utdr. p. 152; for min del skulle jag siirskildt med stéd af Keckmans uppgifter knappast tro, att den gir hogre upp vid elfven; férhallandet bor emellertid noggrant undersékas. Angiende férekomsten vid kusten nimnes: »>Bildar ofta vidstrackta ris- bestand vid de langgrunda hafsvikarna och pA holmarna i skirgarden (t. ex. Simo Tiuranen)>: Keckm. — [Uppriknas bland vaxter, tagna emellan Kardis och Kengis i Ofvertorned: Acerbi p. 200; uppg. forefaller mig dock mindre trolig, se ofvan]. — Kuus. Pors (Myrica gale) uppriknas sasom forekommande i socknen af E. Lagus p. 351, jfr Fellm. Lapp., Trautv. IT p. 36 och K6éppen Verbr. II p. 361. Att harmed dock menas getpors = Ledum synes mig troligt (se afven Brenn. Obs.), si mycket mer som Brenn. & N. uttryckligt anféra >ej i nordost» [= Kuus.]; afven Wainio Kasv. betviflar uppgiften. Fellmans uppgift citeras sedan af Led. III p. 661, liksom Beket. p. 594 under Lapponia, hvilket, ehuru Led. med ett utropstecken utmirker, att han sett exemplar, air fullkomligt oriktigt. Om de ofvan anférda uppgifterna skulle alldeles fullstandigt angifva artens férekomst i Finland, hvilket dock knappt kan anses antagligt, vore utbredningen hégst anmirkningsvird. Enligt dessa uppgifter vore porsen allmin vid nordliga delen af Bottniska viken och pa ett tamligen smalt bilte i inre delen af sédra Finland, spridd eller nagorlunda allman i Nylands skirgard, sillsynt i de é6friga kusttrakterna utom Abotrakten, dar den saknas liksom i stérre delen af det inre landet. De yttersta fyndorterna mot 6ster och norr skulle dirfére begrinsas af en linie, som gar utefter kusten fran Tornea till Nykarleby, dar linien gar ut till Bjérk6 och de angriinsande éarne i Qvarken. Med undantag af de f. 6. ej fullt sakra fyndorterna Kristinestad och Ulisby gar linien i hafvet anda till Brand6 Porsskar, hvarp& den yttermera béjer sig At vester till Geta, gar sedan till Finstr6ém, Jomala, Lemland, Korpo och Nagu. Sedermera gir linien in i landet till Uskela och Sammatti, béjer sig mot norr och nordost till Saaksmaki, Luo- piois och Kuhmois, vainder sig ater mot 6ster till Gustaf Adolfs socken och gar s&lunda dnda till Kerimaiki Tuunasaari, darifran den gér en b6j- ning till Puhois och Ruskiala. Har vander den sig mot séder genom Jaakkima, Rautjarvi och Rattijarvi, for att vid Viborg ater na kusten, som den féljer till landets grins. De osikra uppgifterna aro harvid ej tagna i betraktande, men skulle med undantag af de ytterst osannolika fran Kuus. och Ok. ej synnerligen férindra férhallandet. 76 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. I afseende A storleken naimnes: >lag buske sallan meterhég>: Alc. III p. 98; 30—120 cm: Mela Kasv. IV p. 314; 60—100 cm: Sel. ann. f. androgyna Lge omnimnes (ehuru icke fran Finland): Hamb. p. 31. Att déma af beskrifningen synes denna form finnas fran Om. Brahestad i.ett herbarium: Zidb., jir afven Alc. III p. 98. 2 || salicaceae. / Populus tremula L. In tota Fennia freqventer — satis freqventer incenitur; in Lapponia occidentali eadem fere freqventia et magnitudine usqve ad fines septentrionales paene progreditur ; in Lapponia orientali multo prius humilis fit et minore freqventia obventt; etiam in regionem subalpinam procedit, sed maximam saltem partem humilis et deniqve -paullo infra Betulam desistit. Plerumqve aliis cum arboribus mixta est, in magis australt- bus autem Fenniae orientalis partibus copiosissime incenitur atqve etiam sola silvas reddit. Till; Kalm; in nemoribus fq: Prytz cont.; in silvis humidis {otius Fenniae: Wirz. PI. off. p. 80; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; Scand.: Nym. Consp. p. 664; Fenn.: Nym. Suppl. p. 280 et Giirke p. 2, vide etiam A. Mennander, Kort beskrifning om Aspens egenskaper och nytta i den allméanna_ hushallningen. Praes. P. Kalm, Abo 1759, p. 3, Led. III p. 627, Rein p. 74, DC. Prodr. XVI, 2, p. 325 nomine P. tremula a genuina, Trautv. II p. 38, Képpen Verbr. II p. 339--340 et 343, Hijelt Uibr:. p.,142, 9) er sallm= ip. 1.2 ego. Al. (st fq): Bergstr.; fq: Bergstr. Beskr., Arrh. et Bergr., cfrids expr det 21. =) Abiodqzy Letts. &. Bre rien memuanlite Jocis cop.: Arrh. Ann.; fq: Sand. et Sel., st fq: Renv., cfr l. « p. 12; fqq: Flinck; A. Nyl. omittit. — Nyl. fq: His., W. Nyl., Stenr. et Sel. O. Nyl.; [Hogland] (p): Brenn. — Ka. fq: Linden, vide etiam infra. — Ik. fq: Malmb. [et Meinsh. p. 324}. ~l =~! Populus tremula. Sat. st fq: Malmer.; fq: Hjelt. — Ta. fq: omnes auctores. — Sa. fq: Hult. — K1. fq: Fl. Kar! et Hann., vide etiam Hjelt Ant. p. 24. — Kol. fqq saepeqve cop. in reg. silv. et coll. occurrit, in reg. aren. minus cop.: Elfv. Oa. st fq: Malmer.; fq: Laur. Vaxtf. — Tb. st fq: Broth.; fq: Norrl. n. v. Tav. p. 430. — Sb. fq: Enw.; (fqq): Mela; p: M. & J. Sahlb. — Kb. fq: Eur. & H. et Wainio Kasv. — Kon. ad Onegam insolita copia obveniens: Fl. Kar.; fqq et copiosis- sime praesertim in demissis humidiusculis (et locis saxosis), ubi imprimis per partes interiores unice aut cum aliis arboribus mixta silvas saepe sat vastas format; cet. + copiose in silvis, lucis et nemoribus. In Saoneshje ad Velikaja — Vigorus co- piose, alibi utut etiam in Reg. occ. fq, at multo minus copiose qvam in Regione media: Norrl. On.; ubiqve in silvis: Giinth. p. 50. Om. fq» Hellsiry cir. love. p., 133ret: Tenn Ok. tq: Wainio Kasv. et Brenn. Obs. — Kp. fq: Wainio Kasv. Ob. st fq in pascuis conseptis et lucis: Jul. p. 13; fq maxime in silvis mixtis: Brenn. Obs.; (fqq): Leiv.; st fq: Keckm., eal eip, iid, eb Hjelt & «Hy fq: 0. R. Fries}. — Kuus. st fq arbores adhue inveniuntur adultae: Wainio Kasv. — Kk. fq: Wainio Kasy. Lapp. fenn. st fq interdum etiam arbores altae: Hjelt & H.: in silvis frondosis vel mixtis et lucis st fq: Blom Bidr.; per partem silvaticam et subsilvaticam Lapp. merid. ubiqve, septentrionalium p fq... Finmarkiae r’ex. gr. ad. . . Tana, nonnisi pauci frutices, ad Puolmak et Utsjoki singulae arbores minores: Wahlenb. p. 275; ante Betulam desistit: 1. c. p. XXXII; (fqq): Fellm. Lapp.; fq —st fq in Kuolajiirvi, Kemijarvi, Sodan- kyla, Inari, et ad Paatsjoki usqve ad Kéngiis prope Mare gla- ciale, ad Paatsjoki interdum etiam sat abundanter, ad Koppelo etiam arborem hujus speciei magnam truncoqve crasso instruc- tam vidi, praecipue pineta et ericeta habitat: Wainio Not.; Pallas- tunturit paullum infra Betulam desistens: Hjelt; Ounastunturit dispersa in silva humili {snarskiktet] reg. subalpinae: Sandm. p. 30 et 32; fq in reg. silvatica, maximam partem humilis, raro ut ad Tankajoki eadem altitudine atqve arbores lucorum, in reg. subalpina (r) Pyhitunturi, Nattaset in saxetis 425 m N: 18 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Hult Lappm.; st fq usqve ad betuleti fere terminum in declivi- bus fertilioribus, tota reg. subsilvatica trunco arboreo, ex. gr. circa Muddusjarvi usqve ad 9 metra, ad Partakko in ripa bore- ali; lacus Inari (!) ad lat. bor. 69° 12’ c. 6 metra alta, popu- leta speciosa efficiens. In infima parte reg. subalpinae ad fluvios et rivulos etiam arbores minores, ex. gr. ad Utsjoki et Puolmak (Wahlenberg), supra ostium amnis Lavajajoki ad Tenojoki etc., sed in ipsis lateribus alpium nullo loco altiorem qvam 12 dm, plerumqve autem 3—6 dm vidimus, Peldoaivi SO 326 c. 12 dm, 305 c. 6 dm, 390 ¢c. 1,5 dm: Kihlm. Ant.; in reg. subsilvatica, ubi amnis Paatsjoki [Klésterelfven] in Jarfjorden influit ete., fq et arbores grandes [»grofvaxt»]: Th. Fries p. 198, cfr Th. Fries Resa p. 61, ubi dicitur arbores saepe emortuas esse; in Varangria meridionali juxta fl. Paatsjoki |Pasvigelv| ad Elvenes, ad Klostervand, inter Goalsejavre et Bossojavre, ibi ut arbor sat spectabilis populeta constituens . . . juxta partem interio- rem fluminis Tana elv, ut arbor mediocris v. humilior: Norm. p. 302; »af Aspetreeer saa jeg mellem Kloster- og Langwand enkelte saa store som de smukkeste, man ser sydpaa Landet [= Norge], med Stammer saa tykke, at det netop var muligt at favne om demo: Friis p. 129, cfr Schiib. p. 228; crescit cop. et usqve ad 1 meter in peripheria ad amnem |Pasvig == Paats- jokij: Du Chaillu II p. 192; Puolmak arbores procerae et laetae: Th. Fries: Resa »p. 25 et 26, cir: Lund Beretn. p. 42; [in reg. subalpina ad occidentem versus a Nyborg], Naiytimé: Arrh. ant., vide etiam Lund p. 85, Schiib. Virid. p. 124, Blytt p. 484, Hartm. p. 360 etc. — |[L. ent. reg. subalp. p, reg. silv. fq: Lest., cfr Grape p. 104; in declivibus jugorum reg. subsilv. arbores mino- res cop.: Norrl. Lappm. p. 260, vide etiam Lindén in Bot. Cen- tralblatt LXI (1895) p. 220 et 221, ubi e reg. subalpina enume- ratur; terminus superior ad Liataseno (68° 40’) ad 400 m supra mari: |. c., cfr Medd. XVIII p. 243.] Lapp. ross. exceptis alpibus (fq): Fellm. Ind. p. 310; usqve ad sinum Kola et pagum Lumbofski exceptis alpibus p: N. I. Fellm., cfr 1. c. p. XXXVI et Beket. p. 593; »upph6r i vester vid Kola fjorden och upptrider i 6ster i dvirglika exemplar Populus tremula. 79 ‘innu vid Lumbofski, (saknas ') pa hela den mellanliggande kust- strickan)»: N. I. Fellm. p. XLVII o. XLVIIT not; ad Tuloma 7 a 8 km [°/s mil] meridiem versus a Kola: Friis p. 211; >in der That reicht sie auch in der Nihe des Kola Busens noch bis 699 1/2 n. Br. hinauf, denn ich fand sie am Ufer der Bucht Schuretskaja»: Middend. p. 573, cfr Bode p. 53; latere Rossico ad tractum alpis Galgoaive: Norm. p. 302, vide etiam Schiib. p. 228; ad Tuloma lucos parvos format, peripheria arborum 3—4 dm: Kudrawtsow .p. 237 et 255, cfr 1. c. p. 261; »langs der Kiisten-Tundra geht die Espe weit tiber die Baumgrenze hinaus. Jedoch findet man sie schon in der oberen Waldregion nur noch als niedrigen Strauch, der sich im Winter unter der Schnee- decke verbirgt. Als Baum ist sie also viel empfindlicher als die Birke, wiihrend die zwerghaften Wurzelschosslinge kaum weniger hartwiichsig sind als diese. Bei Hapajow wurde sie bis VA 4 dm hoch .. .; bei Sosnowets, wo sie am Flussufer hiufig war, 2—3 dm, héchstens 5 dm hoch. Noch bei Pjalitsa sah ich nicht tiber 1 m hohe Espen»: Kihlm. Pfl. p. 223—224. »Die Mspe sieht man hie und da, wie auf den westlichen Abhiangen des Viertsvaara und den siidlichen des Nivaselkaé, kleine bestande bilden. Auf dieser letzteren Stelle ist die Espe ein 10 sogar bis 16 m hoher gradstéammiger Baum. Kleine Espenschosslinge sahen wir auf dem siidwestlichen Abhang des Siulutaldi, 700 m tiber dem Meer»: Lindén Beitr. p. 15; Ponoj: Mela herb. et Kihlm. Pfl. p. 224; Tshapoma: Mela ann.; Lujauri urt in declivi orientali [»dstl. Abhang»] usqve ad 312 m, frutices 2—3 dm: Kihlm. Pfl. p. 172; in declivi australi 396 m, frutex 2 dm altus: l. c. p. 173; [prope Siejtjavr] in valle rivuli Suluaj 292 m populi 2 dm altae: 1. c. p. 174; Orloff juxta mare prope rivulum Gubnoj!, Voroninsk!: Kihlman, cfr Kihlm. Pfl. p. 223—224, ubi descriptio fruticum, spec. etiam adsunt e Lim. et Lv. Ganska allmin, om man undantager nordligaste delen af Jandet, dar den blir sillsyntare: Ign. Geogr. p. 339. Af Kihlm. Ant. och Wainio Not. synes framga, att arten knappt blir sillsyntare norrut, om den Afven i nordligaste delen i allminhet aftager i storlek. Angdende aspens fére- komst i olika delar af landet m4 dnnu tilliggas. — Ab. I Muurila upp- 1) Vix deesse videtur: Kihlm. 80 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. gifves den endast sillan bilda bestand: Reny. p. 12. Detsamma Ar fallet i Vihti enl. Flinck. — Ka. och K1. »Upptrader dels som lagre, rikt forgrenade trad eller stora buskar (pa de steniga holmarna i Vuoksen vid Kaskisenkyli och Sintola). dels som ett 10-16 m hégt, rakstammigt trad och ingar for det mesta som inblandning i bjérkskog, men antriffas afven sisom en visentlig bestandsdel tillsamman med gran (Jaaski Pelkola). Sallan bildar den rena bestand. Sadana sagos i mindre skala, t. ex. vid aingskanter ej langt fran Kaukola kyrka och vid Juoksemanjarvi i Raisala:: Lindén. — Kl. Angaende férekomsten i Parikkala naémnes: »Muodostaa paikotellen jarvien rannoilla ja niittyjen laiteilla melkein puhtaita haa- vistometsia, ei kuitenkaan suuria. Enimmiakseen sekaisin koivun kanssa>: Hann. — Oa. Bildar nairmast kusten och i skairgarden egna bestand, dock af ringa areal: Laur. Vaxtf. p. 8. — I Kon. finnas vidstrickta skogar, som till 6fverviigande del dro bildade af asp, t. ex. vid Dvorets, Tolvoja: KihIm., jfr afven Norrl. On. p. 22, 31, 87, 93 etc. — I Om. daremot omtalas en ren aspskog af féga utstrickning sasom »en kuriositet inom omradet»: Krank p. 7. — [Kp. Uppgifves sasom ganska sillsynt pa Solovetsk: Ros- berg i Geogr. F. T. 1899 p. 43.] — Ob. Upptrider som rakstammigt, anda till 12 m hégt triid och ing&ér som bestandsdel i blandskogar. Nagon gang antriffas mindre aspdungar (Simo Ervasti); rena jamférelsevis unga bestand vid Martimonoja samt vid Simoskanoja: Keckm. — Lk. Ovanligt stora bestand i Sodankyla (A. W. Granit): Medd. XXIII p. 54. Nagra mera speciella uppgifter kunde tillaggas t. ex. Stenr. p. 12 och Rosb. Utk. p. 219. Angéende den obetydliga odlingen se Elfv. Ant. p. 63. Sasom fossil ar aspen funnen pa nagra stillen i landet, se harom G. And. p. 114, dir 7 stillen uppriknas. Den inkom till landet tatt efter Betula odorata vid Ancylus-tidens bérjan: Sallm. p. 8. I afseende A den storlek aspen kan uppna finnas endast fa upp- gifter: Ka. Antrea Kavantholm p& 1m héjd 245 cm, vid marken 326 cm i omkrets: Thesleff i Finska traidj. XVII, Geogr. F. T. 1893 p. 196. — Sat. »aspar til en ansenlig hégd och 0,6 m [6fver en alns] Diameter i tjockleken forekomma harstaédes»>: Gadd Férs6k p. 46. — Kon. Vid Dvorets uppmittes talrika cylindriska och sprickfria stammar af 180—190 cm i omkrets vid brésthéjd. Vid Kivatsh fanns ett triad af 213 cm i omkrets, barken var p& ena sidan borta: Kihlm. — Li. Nar i nedre delen af bjork- regionen 3—4,5 m héjd: Hult Lappm. p. 125. — Angaende Lapp. fenn. och Lapp. ross. se f. 6. ofvan i texten afvensom framfor allt Kiblm. Pfl. p. 223-224. — Par uppgifter fran Ka. och Ob. anforas aifven har ofvan. Tridets vanliga héjd ar 15—30 m: Mela Kasy. III p. 292. Populus tremula. 81 Af former finnas i H. M. F. f. microphylla och var. villosa, om hvilka langre fram. En form med greniga hingen omtalas i Medd. I p. 93; monstrésa bildningar t. ex. Prot. 2, III, 1889. Populus tremula f. microphylla C. Hartm. Cum forma typica raro invenitur. Ab. Karjala austr.-orientem versus a pago Laajoki, frutex 1,8 m forgyalis|, foliis orbiculatis 12-20 mm latis: Cajander!; Karislojo Karkali: Lindberg! Kol. Soutujirvi foliis 18—27 mm latis orbiculatis: Cajan- der & J. J. Lindroth! Populus tremula var. villosa Lang. Cum forma typica rarius invenitur. Fenn.: Giirke p. 2 et 3. Ab. Vihti in jugo Lojoensi supra stationem Nummela fru- tescens: Flinck. Sat. Karkku Koskis prope Sorvijarvi a. 1884, arbores 2,5—3,5 m altae: Hijelt!, cfr Medd. XV p. 181. — Ta. Evo in saltu pu- blico plur. loc. et inter Lammi et Tuulois!: Kihlm. in (Diar. 2, X, 1886) Medd. XV p. 181. — Sa. Valkiala Ruotsula: Hult Fort., vide infra. — Kol. Shoksu!, Soutujarvi: Caj., cfr Diar. “1, XII, 1900. | Angaende forekomsten i Sa. [Valkiala] namnes: >»har och dar pa Aita-aronmaki inom Ruotsula by vixa sma buskartade aspar af 1,2—1,8 m 2—3 alnars] hédjd, med bladen, afven de 6fversta, pa bada sidorna tatt och mjukt graludna och vackert silfverglansande»: Hult Fort. Populus balsamifera L. In hortis etc. saepe colitur. . Antraffas [sisom odlad] ainda till Tammerfors, samt vid vestkusten innu nordligare, i Nykarleby och Jakobstad: Ign. Geogr. p. 345, jfr Schiib. ‘p. 230, Brenn. Flor. p. 171, Mela Kasy. LI p. 292 etc. Den poppelart som allmannast planteras. Ganska spridd i sédra Finland, traffas den mangen- stides planterad vid allmogens gardar: Elfv. Ant. p. 63; »species boreali- americana in Eur. media ad vias saepe colitur»: Giirke p. 3. — Ab. Impressio facta **|, 1901. 6 82 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. [Nystad] Sorvakossa (metsistyneené): S6d., (se langre fram). — Nyl. Upp- riknas bland férvildade vaxter: W. Nyl. p. 53, (se lingre fram). Miéantsala Frugard odl. 1808: Elfving i Medd. XXV p. 12. — Ob. [Uleaborg] Viljelty Rinaldin kartanossa: Leiv.; Simo trifves vil och blommar: Elfv. Ant. p. 63. Enligt Svensson p. 127 f6rekommer endast hantridet i Sverige; enl. Ale. III p. 89 ar férhallandet hos oss detsamma. Seelan betviflar, att arten i Finland férekommer sasom f6érvildad, s& mycket mer som endast hanexemplar férekomma hos oss. Den fortplantar sig genom rotskott, som kunna uppenbara sig ganska afligset fran stamtraidet och salunda skenbart visa sig sasom foérvildade: Sel. ann. Populus alba L In hortis etc. raro coliter. »Saepe etiam plantatur ad vias et in ambulacris»: Nym. Consp. p. 663. »I Vasa ett 7 m hégt trad, 76 cm i omkrets vid basen. I [Sb.] Maa- ninka vill den ej trifvas. I Uleaborg sag jag 1896 ett 4—5 m héet vackert exemplar, planteradt tre ar tidigare i skyddadt lage. Den nordligaste upp- giften om tridets blomning 4r fran [Ab.] Somero»: Elfy. Ant. p. 63, jfr Rein p. 81, Ign. Geogr. p. 345, Brenn. Flor. p. 171, Mela Kasv. III p. 292 (hary.) och Alew Til p. 39. -— A Degeré nira Helsingfors finnas af denna art bade han- och hontrad: Sel. ann. Afven pyramidformen P. Bolleana af denna art upptages Elfy. Ant. p. 63. Populus nigra L. Raro colitur. Fenn. austr. culta: Fries; »in plurimis terris europaeis etiam culta adest ad vias, in ambulacris et ad domicilia>: Nym. Consp. p. 664; puis- toissa harv. viljelty: Mela Kasv. III p. 292, jfr Brenn. Flor. p. 171 och Ale. Il] p. 89. — Nyl. Uppriaknas bland férvildade vaxter i Helsingfors trak- ten: W. Nyl. p. 53; att den dock icke kan anses sisom forvildad fram- halles af Sezlan pi samma skal, som blifvit anférda under P. balsamifera. Gar bra till i Helsingfors: Elfv. Ant. p. 63; endast hantrid i Helsingfors- trakten: Seel. ann. Af slagtet Populus odlas hos oss flere arter, hvaraf P. balsamifera ar den oftast forekommande och enligt Elfv. Ant. p. 63 P. alba den dar- nist mest utbredda arten; se angaende dessa ifvensom om P. nigra har ofvan. Bland de 6friga uppriknas P. laurifolia Led., P. ontariensis Desf. - och P. pyramidalis Roz.: Elfv. Ant. p. 63, och far jag i afseende 4 dessa hanvisa till nyssnamnda arbete. Tillaggsvis ma naimnas, att P. pyramidalis eller den s. k. italienska pyramidpoppeln, hvilken allmant anses vara en Populus sp. cultae. 83 kulturform af P. nigra {se bl. a. Nym. Suppl. p. 280], aifven vid Helsingfors icke visat sig uthairda klimatet och numera alls icke odlas i denna trakt: Seel. ann. Pa Ecker6,’ Al. skola ett par medelstora trid forekomma: Kihlm. — I Brenn. Flor. p. 171 upptages bl. a. P. canescens Sm., som numera i allmiinhet anses sasom hybriden P. alba X tremula, se t. ex. Giirke p. 2. Af denna sag Selan 1877 ett hégt och vackert triid a Skéldvik egendom vid Svartbickfjirden i Nyl. Borga socken,’ men har ej sett den annor- stides: Sel. ann. — Oberiknadt de har omnamnda arterna torde annu par andra vara foremal fé6r odling, se bl. a. Brenn. Flor. p. 171 och Alec. III p. 89, men dessa dro féga utredda hos oss och aifven deras synonymi erbjuder svarighet, hvarfére de har forbigas. Salix ') pentandra L. In maxima parte Fenniae satis freqventer, hic illic etiam freqventer, occurrit, nonnullis autem plagis praecipue septentr.-orientem versus rarescit. In Lapponta rarescere videtur, sed in occidentali parte circ. 69° 40’ lecta est, in maxime orientali 67° 10’ vix superat. Till.; Kalm; in pascuis humidis st fq: Prytz cont.; in palu- dosis silvarum per totam patriam ad Ivalojoki usqve: Wirz. PI. off. p. 78 et 79; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; Scand.: Nym. Consp. p. 664; Fenn. (exc. Lapp. mult.): Nym. Suppl. p. 280; Fenn.: Giirke p. 5, vide etiam Led. III p. 597, Trautv. I p. 37, And. Mon. p. 35, And. in Prodr. p. 206, Képpen Verbr. Il p. 255, Herb. Mus. Fenn. II p. 130, Hjelt Utbr. p. 147 [14] et Sallm. p. 2. Al. fq: Bergstr; fq in Lemland et Fdéglé [Fogel]: Ternstr. p. 58; p, etiam in statione piscatorum Vesterhamnen in sinu bottnico: Bergr., cfr |. c. p. 21—22; fq: Arrh. — Ab. st fq in parte orientali territorii [= Todfsala, Gustafs et Inié p. p.|: Bergr., vide sub Al; p: Zett. & Br.; st fq — fq in pratis subhumidis — humidis: Arrh. Ann.; Bromarf st fq: Sand.; st fq: ") Maxima pars speciminum hujus generis in H. M. F., ante a. 1879 lectorum, ab Axel Lundstrém Upsalae hieme 1879—1880 determinata est. Specimina imprimis serius collecta determinaverunt Kihlman, A. Arrhenius et alii. Ceterum observandum est A. Nyl. totum genus omisisse et Fellm. Ind. has species p. 299 et 300 enumerasse. 84 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Renv.; p ex. gr. ad pag. Lohjantaipale: A. Lagus; (fq) (G. A. af Hallstr6m): Flinck; Sel. hanc speciem et A. Nyl. totum genus omittit. — Nyl. fq, formam amentis 6—10-andris ad Fagervik legi: His.; p — st fq, hic illic in pratis silvaticis humidis et ad ripas lacuum: Stenr.; fq: W. Nyl.; st fq: Sel. O. Nyl.; Hogland plur. loc.: E. Nyl. Ber.; [Hogland] (H. M. F.!): Brenn. — Ka. (fq): Blom; (r ?), annotata tantum in Antrea Kaskisenkyla, Jaaski Jarvenkyla: Lindén. — Ik. st fq: Malmb.; {(fqq): Meinsh. p. 316). Sat. st fq: Malmgr. et Hjelt. — Ta. st fq praecipue in insulis: Leop.; st fq: Asp. & Th., Norrl. s. 6. Tav. et Wainio Tav. or.; fq: Bonsd. — Sa. (fqq): Hult. — KI. fq: Fl. Kar.; p—st fq: Hann.; st fq: Hjelt. — Kol. st fq: Elfv. Oa. st fq: Malmgr.; st fq: Laur. Vaxtf.; raro trunco ar- boreo: Uc. p. 8 et 11..— Tb. st ig: Groth. iq. Nore ‘n. \v: Tav. p. 430. — Sb. haud infreqvens: Enw,; fq: Mela; p: M. & J. Sahlb. — Kb. fq: Eur. & H.; st fq imprimis in vicinitate lac. Pielisjarvi: Wainio Kasv. — Kon. fq in toto territorio: Norrl. On.; ubiqve locis humidis: Giinth. p. 50. Om. st fq: Hellstr. et Tenn. — Ok. Kuhmo p, magis ad septentrionem versus st r: Wainio Kasv., cfr Brenn. Obs. — Kp. [ab Oulanka ad] meridiem versus freqventia aucta, sed ne in Repola qvidem fq: Wainio Kasv., vide etiam Beket. p. 591. Ob. ut ceterae Salices plus minusve vulgaris: Jul. p. 13; in partibus occidentalibus et australibus territorii septentrionalis [>Nor.»] st fq, in partibus orientalibus r, in vicinitate orae in maxima parte territorii [»Obor.»| (fq), in parte interiore parcior, enum.: Brenn. Obs.; Uleaborg (fqq) in pratis: Leiv.; Kemi p: Kihlm.; in pratis silvaticis, ripis et lucis st fq —r, freqventia in valle fluminis Simo manifesto minuitur supra Ylikarppa&: Keckm.; (st fq: O. R. Fries;) in Rovaniemi tantum ad Sinettajoki et Tervo annotata, in Ylitornio (!) [Ofvertornea] p— st fq: Hjelt & H. — Kuus. st r usqve ad Paanajarvi (M. & J. Sahlb.): Wainio Kasv.!, vide etiam F. Nyl. Utdr. p. 153 et sub Lapp. ross. — Kk. Oulanka ad Sohjenansuu: Wainio Kasv.; Keret (!), ad pag. Kouta: Fellm. Ind., cfr Zigra II p. 180 etc.; inter lacum Paanajirvi et Knjisha! maris albi p, supra circulum polarem haud vidi: N. Salix pentandra. 85 [. Fellm., efr 1. c. p. XXXIX et Beket. p. 591; Fedosersk prope Kantalaks: Brotherus!; Sonostrow: Mela PI. Lapp. fenn. r—rr Kolari Yllasjoki! et prope Akiislom- polo, Kittila ad Sapukkaoja!: Hjelt & H.; Muonio: Mela herb.; Sodankyli: Blom!, cfr Wainio Not. et Hult Lappm. p. 94; per partem silvaticam omnium Lapp. svecicarum usqve ad lacum Enarensem (»st fq»): Wahlenb. p. 257 et 258, cfr Wahlenb. Fl. Suec. p. 657, Fellm. Lapp., And. Sal. p. 14 et Wimm. p. 22; circa lacum Inari [Enare} et in reg. septentrionalibus Lapp. fere semper arborescit, in australioribus tamen (frutex) plus minusve altus et ramosus exstat, (qvare terra borealis patria ejus videtur): And. Sal. p. 15, cfr Wainio Not. et Kihlm. Ant., qvi non viderunt et vide infra; Naytiimé: A. V. Granit & R. B. Poppius 1897! — [L. ent. reg. silv. (r) (vide Wahlenb.), var. tetrandra reg. silv. (»fq») copiose (And.): Lzest., vide infra]. Lim. Kantalaks, Porjeguba, ad amnem, qvi in fluvium Niva influit: Mela Pl.: ad cataractam Kontiokoski flum. Umpjok: Kihlman! — Lv. Kuusreka, Tetrina, Olenitsa: Mela P]. — Lp. Tshapoma: Mela PI. et herb. . Hvad forekomsten i Lapp. fenn. angar, framhalles det uttryckligen »neqve mihi in territorio, nec. cel. Kihlmano in par. Inari obvia»: Wainio Not., och Hult Lappm. upptager ej arten i sin vaxtférteckning. Kj heller har C. P. Leestadius sjalf iakttagit densamma, utan anfér, sasom framgar af ofvanstaéende, endast andras iakttagelser, hvarjamte L. L. Lest. p. 291 uppraknar arten bland dem som saknas kring Kaaresu’anto. Uppgifterna frin Inari och Utsjoki i Moberg Klim. p. 195 och 196, jfr afven Moberg Klim. II p. 166 och 167, maste med kinnedom om detta arbetes plan- laggning anses sAsom hégst osiikra. Wahlenbergs freqvens synes salunda vara fdr h6ég, dtminstone hvad finska lappmarken angar och enligt hvad man nu kanner; detsamma giiller afven uppg. i And. Sal., som antagl. till stor del grundar sig pa den forres uppg. — Det uppgifves om arten, att den »upphor i den egentliga bjérkregionens nedre del»: Sallm. p. 2. Ehuru tallen dr utrotad vid Naytim6 och Tshapoma ligger i bjérkregionen, skulle jag dock knappast vilja rakna S. pentandra hos oss ens till nedre bjérk- regionens arter; jfr Wahlenb. och Lest. Héjden angifves till 2-5 m: Mela Kasv. III p. 297, men arten nar emellertid betydligt storre dimensioner. SA uppgifves: »I bot. tradg. i Hel- singfors finnas exx. af c. 12 m héjd, den gréfsta stammen ar 31 cm i diam. I Tb. Viitasaari har jag sett exx., som iro ungefar lika héga»: Kihlm. I Sat. Karkku Makipia har jag uppmatt ett triad af id. n. 10,5 m hodjd 86 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. och skulle tro att ungefar lika héga ej dro sillsynta i trakten, dar arten ganska ofta antager traidform: Hjelt. Varierar med bredare och smalare blad (se hiirom t. ex. And. in Prodr. p. 207) och i afseende a4 standarenas antal, jfr under Nyl. och L. ent. S. cuspidata Schultz (S. fragilis & pentandra) uppgifves af Gomi- lefskij] for kretsarne Kemi [Kp.] och Povjenets. Uppg. hinfoér sig till en form af S. pentandra enl. Képpen Verbr. II p. 323 not. — Detsamma giller antagligen enl. Brenn. Obs. en gammal uppg. fran Kemi i Ob. af Wirzén. — [Likasa foras aildre uppg. om S. cuspidata eller S. pentandra X_ fragilis fran angrinsande delar af Ryssland, se t. ex. Trauty. Incr. p. 699, numera till S. pentandra, se Schmalh. hybr. p. 122—123 och Meinsh. p. 316}. Se f. 6. anga&ende hybriden t. ex. Giirke p. 4. — Nagon annan hybrid af denna art ar ej ens uppgifven fran flora-omradet. Salix fragilis L. In maxima parte Fenniae (saltem ad 65° ad septentrionem versus) colitur et im parte maxime australi nonnumgvam subspontanea esse videtur. Jam parum colitur. Till.; Kalm; uppraiknas Prytz cont.; »locis aqvosis ad pagos per pro- vincias meridionales, Euradminne»: Wirz. Pl. off. p. 79, jfr Fries, Led. II p- 598; »forte semper disseminatione e cultis apud nos orta»: Herb. Mus. Fenn. p. 54 not; »per totam Europam . . . spontanea vix nisi in Asia au- ‘ strali-occidentali»: And. in Prodr. p. 209; »Fenn. mer.-occ.... Saepe etiam occurrit plantata ad vias etc. et talis vel qvasi spontanea adest hinc inde extra aream geogr.»: Nym. Consp. p. 664; »antraffas till och med i landets nordliga del, forut ofta planterad sasom allé-trad; i sédra Finland forekommer den fafven férvildad»>: Ign. Geogr. p. 345; »vix nisi efferata, maximam partem culta; 3 ex Al., Ab., Sat., Q@ ex omnibus provinciis enumeratis, Al. excepta»: Herb. Mus. Fenn. I] p. 130; »Fenn. centr., mer.»: Nym. Suppl. p. 280; »Virmo férut allmin, nu nastan utd6éd. Nykarleby lider ofta af frost. Brahestad nagra exemplar»: Elfy. Ant. p. 63; Fenn.: Giirke p. 6; af alder 6fver hela landet allmint planteradt ... Har seder- mera planterat sig sjalft genom afblasta qvistar, som slagit rot vid stran- der och pa fuktiga stillen: Ale. III p. 90; se aifven Trauty. II p. 33, Rein p- 75, And. Mon. p. 42, Képpen Verbr. II p. 257 och Hjelt Utbr. p. 155 [22). Al. (st r): Bergstr.; st fq: Bergstr. Beskr.; ett hantraid nara Bolsta- holm i Geta mdjligen forvildadt, eljest endast planterad: Arrh. & K.|; p—st fq vid byar och gardar i hela omrddet. I Fiské by funnos plan- terade pilar, enl. uppgift hemtade fran Redarskir, hvarest tradet salunda skulle vaxa fullkomligt vildt: Bergr. — Ab. p: Zett. & Br.; Abo 3: J. M. J. af Tengstrém!; Merimasku: Karsten!; Sagu r [»pil»]: Cavander p. 14; [Munrila} Q och 4 st fq: Reny.; Uskela: Nikl.!; p »sannolikt 6fverallt ur- Salix fragilis. 87 sprungligen planterad»: Sel.; [Vihti] st fq i och invid byar; endast aldre trad observerades, och da pil numera féga torde planteras, tyckes dess forekomst hir liksom afven annorstades inskrinkas allt mer och mer: Flinck. — Nyl. »p culta, sed rarius spontanea»: His.|; »{Helsingfors (!)] p rarius praeter in cultis»: W. Nyl.; »kring Helsingfors har jag observerat endast Q»: Kihlm. och Seel. ann. — Ka. >in meridionali parte provinciae [= Kareliae totius| vix vero nisi cultas: Fl. Kar.; st r Antrea Korpilaks, Raisala Hytinlaks, Kaukola Kyrkobyn, Kirvu Prestgarden, Jaaski J arvenkyla!, sags alltid inom byar, ursprungligen odlad: Lindén. — Ik. r: Malmb., jfr Fl. Kar., [>in der Umgegend der Hauptstadt hiaufig angepflanzt, aber auch hie und da in den Wildern, vielleicht verwildert, da es immer nur die miannliche Pflanze ist, wie sie in den Girten meist vorkommt»: Meinsh. p. 315). Sat. p: Malmegr.; Birkkala: Simming!; [Vesilahti] Laukko: M. Wer- ving!; p 6fverallt odlad, kan ej ens nagonstiades anses verkligen férvildad, hontraidet allmint, hantridet sillsynt endast Karkku Kulju! tradgard och Tyrvia prestg’rden afvensom utom omradet Huittinen Kiviniemi: Hjelt, jfr Asp och Carlss. — Ta. p: Asp. & Th.; Sysma Nya Olkkola: Unonius! — Sa. p vubiqve, ut opinor, posita est»: Hult; Lauritsala! atskilliga 2,5—3,5 m [4 a 6 aln] héga buskar vid Saima kanal, vid Villmanstrand héga trad, men endast ©: Sel. ann. — KI. Valamo (v. Berg): Képpen Verbr. II p. 257; stundom odlad i vestra Ladoga-omradet: Elfv. Ant. p. 40; [Parikkala) >p pihoissa viljeltyn’ (tai metsistyneend)»: Hann. — Kol. Mjatusova: Sahlb. Bidr., jfr Elfv. Oa. Vasa allmaint odlad: Hjelt. — Sb. [Leppéavirta] »Vokkolan puutarhassa l6ytyi muutamia vuosia sitten iso puu tata lajia, nyt se on hivitetty pois»: Enw.; r: Mela, ex. fran Kuopio!; Kiuruvesi: Palm. — Kb. I Joensuu sag jag 1899 ett stort och kraftigt trad: Seel. ann.; r > Nurmek- sen kauppalassa (arvattavasti metsistyneena)»: Wainio Kasv:! 1 Om. Pyhajoki prestgardstradgarden: Lackstr.; Elfv. Ant. p. 63, se ofvan. — [Kp. Solovetsk ganska sillsynt: Rosberg i Geogr. F. T. 1899 p. 43). Ob. par dussin piltrin togos i Stockholms skargard .. . »planterades omkring en Fiskdam [i Uleaborg], vaxte ett par ar bra nog, men 4ro nu mest utgangna>: Jul. p. 27; [Uleaborg] »viljelty plaaneilla ja puutarhoissa»: Leiv., (det niimnes icke med hvilken framgang). Kemi Lautiosaari (E. W. Akola): Moberg Klim. II p. 168, jfr Brenn. Obs.; enligt benaget meddelande af A. Rantaniemi fir arten 4tminstone icke vidare odlad i Kemi; uppgiften ar saledes hégst osaker. Att tridet hos oss dr att betrakta sAisom odladt eller i de sydligaste delarne nagon enda gang forvildadt, framgar af det foregaende. Sarskildt torde férekomsten i Al. vid Bolstaholm och pa Redarskar kunna férklaras pai det satt som framhalles Alc. III p. 90. — Ale. beads, tee Lp: OU, uppgifver att hontrad dro sillsyntare an hantrid; emellertid aro flertalet exemplar i H. M. F. honexemplar (se ofvan), hvarjimte Arrh. anmiarkt att redan i Ab. hantradet ar sillsyntare, hviiket afven framgar af flere andra 88 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. uppgifter. Alcenii uppgift har darf6re med fullt skal utgatt fran tredje upplagan. Likasa uppgifves: »Enimmakseen vaan emipuita ... Hedepuut harvinaisempia»: Mela Kasv. III p. 298. I Petersburgs trakten uppgifves dock férhallandet vara annorlunda (se under Ik.). I afseende 4 den storlek tridet kan uppna kianner jag endast f6lj. uppg.: »En salj» i Abo ej langt fran slottet var i omkrets 385, en annan 255 cm... Sjundea Sjundby 273 cm i omkrets: Thesleff i Finska Tridj. Geogr. F. T. 1893 p. 92. Da triidet kallas »silj», vore det, ehuru namnet S. fragilis afven forekommer, modjligt att uppg. hianfér sig till S. caprea. — Ale. III p. 90 anger dess héjd >till 20 m». Déremot uppgifves 5—15 m: Mela III p. 298. Uppgifterna om hybriden S. fragilis * pentandra aro oriktiga (se under S. pentandra). Nagon palitlig uppgift om andra hybrider af denna art kanner jag ej heller fran flora-omradet. Salix alba L. In hortis ete. colitur. Uppgifves fran Sat. af Gadd Sat. p. 50, men artens forekomst sa- som vildt vaxande har aldrig bekriftats. I Sverige upptages den forekomma ainda till Gefle: Hartm. p. 361 och mellersta Sverige: And. Mon. p. 47, jfr afven And. in Prodr. p. 211. Likaledes forekommer den vildt vixande i de angramsande delarne af Ryssland, se Ivanitzky p. 474 och jfr Kihlm. i Atlas» p/ 1. I afseende 4 odlingen miarkas féljande uppgifter: »Puistoissa (harv.) istutettuna»: Mela Kasv. III p. 297, jfr Brenu. Flor. p. 172 och Alc. Ul p- 90. »Nykarleby nagot émtalig. Kajana 2—3 m hég (Kihlm.)»: Elfy. Ant. p. 64 (f. splendens [Bray]). Odlas numera ganska allmint i parker i sédra Finland: Sel. ann.; afven af tradgardsféreningens m. fl. priskuranter fram- gar, att arten sprides mycket: Kihlm. — Tb. Jyvaskyla i 6fverforstmista- ren v. Zweygbergs tridgard, en grupp af tre trad, af hvilka det hégsta nar 12 m h6jd och har tre stammar, hvaraf den stérsta en meter 6fver marken var 79,5 cm i omkrets: Hult i Medd. XV p. 234, dar nairmare beskrifning meddelas. Stora trid finnas afven i seminariets planteringar i Jyvaskyla: Kihlm. , Hoéjden uppgifves visserligen till 2-3 m: Mela Kasy. IV p. 293, men att arten blir betydligt hégre afven i vart land framgar af ofvanstaende. Selan anmiarker likasa, att den forekommer sdsom trad af 3—4 manshéj- ders storlek i Helsingfors trakten: Sl. ann.; pa Riddarhussqviren i Hel- singfors ar S. alba omkr. 15 m hég, den tjockaste stammen dr 53 em vid brésthojd i diam. (1900): Kihlm. Afven var. vitellina (L.) Ser. uppgifves sisom odlad: Brenn. Flor. p. 172. Salix triandra L. In Fennia paucis tantum locis lecta est, sed a Lapponia australt (circ. 67° 15') usqve ad fines australes (in maxime Salix triandra. 89 orientali parte territori) occurrit. In Fennia australi etiam gouamvis rarissime colitur. R ad fluvium Kemi: Liljebl. p. 298; in uliginosis Fenn. bor. (st fq): Prytz cont. ad ripas fluminum Ostrobottniae borealis et Lapponiae, Kemi, Ii (?) {»Ija»]: Wirz. Pl. off. p. 79 1); copiose ad Kemi (Liljeblad, Lestadius), Alatornio (Nedertornea] (Hart- man): And. Sal. p. 171); Fenn. bor. (Ostrob. bor., Lapp. Imandr.): Nym. Suppl. p. 280; Fenn.: Giirke p. 4, vide etiam Led. Ill p. 600, Wimm. p. 13, And. Mon. p. 24, And. in Prodr. p. 202, Képpen Verbr. Il p. 253-254 et Hjelt Utbr. p. 159 [26]. Ik. Vuoksen ad sinum Puustinlahti in ripa arenosa duo frutices parvi: Lindberg in Medd. XXIII p. 9, spec. e Valk- jarvi Pasuri!, cfr Medd. XXIII p. 50 etc.; {in reg. septentrionali r Siestarjoki [Sestroretzk] ad litus maris et f. concolor et f. dis- color: Meinsh. p. 315 ')|. Kol. var. concolor Ivina!: Cajander & J. I. Lindroth!, cfr Medd. XXV p. 47; ad septentrionem versus a Vosnessenje ‘Joensuu] prope Latva: Caj., cfr de his etiam Medd. XXV p. 39. Ob. »Limingo storing» frutices alti g: M. & J. Sahlb.! et Hjelt; cop. in prato Limingensi ad amnem Temmes prope viam ferratam, 30, V, 1887, tantum 3 visi: Zidb., cfr Leiv. etc.; Kemi (st fq): Jul. Fort. p. 103, cfr M. Castr. p. 832; Kemi haud procul ab ipso templo: L. L. Lest. p. 296+); r in pratis ripariis, Kemi Sotisaari nonnulli frutices solitarii: Keckm., efr l. «. p. 14; Kemi! st r Valmari, Alasaari (Rantaniemi): Brenn. Obs.; (st fq) ad Tornea: Jul. p. 12; (r Alatornio (Hartm.): O. R. Fries 1) et Backm. & H. p. 249}, vide etiam Bot. Not. 1891 p. 66, supra et infra; Tervola Taivalkoski!, Rovaniemi Lainaansaari!: Hult, cfr Hult Vedv. p. 5; Ylitornio Alkkula in flumine: Lindeén!, spec. ster. etiam leg. Selan!, cfr Brenn. Obs. — Kuus, Paana- jarvi Nurmisaari: J. E. Montell!, cfr Medd. XXVI p. 74. Lim. ad flumen Niva inter.lacum Imandra et sinum Kanta- laks, supra circulum polarem, eam detexit F. Nylander: N. 1 Fellm. 1), cfr 1. c. p. XXI, XXV] et XXXIX et Beket. p. Si Ai spec. Nylandri et 3 et @!, cfr Herb. Mus. Fenn. B. ') Nomine S. amygdalina L. 90 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. St6érre delen af Finl: Fries, ar i hufvudsak vilseledande. — Ta. »Vid stranden af Tavastehus, mahainda ursprungligen odlad, numera sa godt som forvildad ... enstaka ¢ forek. dessutom pa ett par andra stallen i Tavastehus trakten»: O. Collin! — Kol. Petrosavodsk in pratis: Giinth. p. 50+) i 6fvers., jfr K6ppen Verbr. II p. 253; enligt benigen uppg. af Ca- jander torde arten icke finnas vid Petrosavodsk. — Ok. Uppriknas hir- ifran [= 14) Mela Kasy. III p. 298, men jag kianner alldeles icke, hvarpa uppgiften grundar sig. — Ob. Wirzéns uppg. fran Ii, ehuru ganska antaglig, behéfver bekraftas. — Det framgar af en uppg., publicerad af Lundstrém, att den nordligaste vaxtplatsen fér arten i Sverige ar pa grasholmar i Tornio elf: Bot. Not. 1891 p. 66. Cajander uppriknar S. triandra bland arter, som férekomma sill- synt i de nordliga delarna af Finland och aro mycket allménna i Onega- dalen och stillvis sydligare i de angrinsande delarne af Ryssland, men icke i denna trakt fro funna vester om Finlands naturalhistoriska grins: Medd... XXVI -p. 4181, jfr 1. ec. p. .182.. Uvina ete. raknas Joe till Nord Ryssland, se kartan och jfr |. c. p. 183). Sasom niéra nog alla andra finska forf. har jag har behandlat S. triandra och S. amygdalina sasom synonyma (sa betraktas de afven And. Mon. p. 24 0. 25). Endast Prytz upptager utom S. triandra aifven S. amyg- dalina »in paludosis Finl. superioris p»: Prytz cont. — Emellertid upp- tager Giirke p. 4 S. amygdalina (L.) Giirke (= S. amygdalina var. discolor Wimm. & Grab.) saésom varietet under S. triandra L. (= S. amygdalina var. concolor Wimm. & Grab.) liksom redan Led. III p. 600, jfr And. in Prodr. p. 203. Atminstone fran Kol. upptages hvardera formen, hvarjamte de hvardera upptagas fér angrinsande trakter, se t. ex. Klinge p. 421, Schmalhausen p. 88—89, Meinsh. p. 315 och Ivanitzky cont. p. 545. For att ej astadkomma férvexlingar, har jag fér den f6rra formen anvandt be- nimningen S. triandra var. discolor. Nagon hybrid af denna art dr tills vidare icke iakttagen inom flora- omradet. Salix triandra var. discolor (Wimm.) ”). Saltem in parte maxime austro-orientali lecta est. [Ik. vide sub f. typica/. Kol. Nonnulla specimina ad ripam lacus Onega ad Vos- nessenje et Shoksu!: Cajander in Medd. XXV p. 39. Vide ceterum sub f. typica. ") Nomine S. amygdalina L. *) S. amygdalina var. discolor Wimm. & Grab. = S. amygdalina (L.) Girke. Salix purpurea. at Salix purpurea L. In Fennia, qvantum scio, nisi raro non colitur. Odl.: Brenn. Flor. p. 172, jfr Ale. III p. 91 och Mela Kasy. IV p. 294. — QOdlas vid Helsingfurs, dock endast 2, men 4r ej fullt hardig: Seel. ann. Vid Jyvaskyla [i Tb.] 6mtaélig: Kiblm. Salix acutifolia Willd. In Fennia maxime austro-orientali raro, sed saepe co- piose vel copiosissime et omnino spontanea provenit; ad septentrionem versus saltem usqve ad 61° 35’ et ad occiden- tem versus ad 47° 30’ lecta est. Ceterum in Fennia australi colitur. »Salicem hane venustam ad lacum Ladoga certe indigenam statui posse, sane laetor, copiosissime, sed frutescentem solum, in litore arenoso prope Kikisalmi [Kexholm] obs. cl. Kitihlewein et ipse, insuper spec. e paroecia Sakkola ad Ladogam prope Taipale a cl. Appelberg relata in H. M. F. vidi»: Rupr. Diatr. p. 88, cfr Fries Botaniska Utflygter III p. 282. In litoribus arenosis lacus Ladogae ad Kakisalmi usqve: W. Nyl. Distr., cfr l. c. p. 74 et Nym. Consp. p. 666, vide etiam Led. III p. 601—602, Képpen Verbr. II p. 289 et Hjelt Utbr. p. 167 [34}. Ik. ad litora Ladogae meridionalis usqve ad Kakisalmi!: Flor. Kar.; r par. Kivennapa in litoribus arenosis in pago Kuok- kala!, in sacell. Metsipirtti et par. Sakkola, etiam ad Kakisalmi (Kexholm]: Malmb.; Sakkola Taipale: Appelberg!; spec. e Kaki- salmi leg. etiam Mdller!, cfr Herb. Mus. Fenn. sub Ka.; Konevits in litoribus arenosis lac. Ladoga: Sahlb. Dagb.; [Kivennapa| Rajajoki copiosissime: Thesl. Dynb. p. 61; Pyhajarvi in ripa lac. Ladoga prope Riiska!, Kakisalmi Tenhola! in litore arenoso [>dynen»] ad Ladoga: Lindberg; [in ripis arenosis ad Ladoga . etiam in toto litore marino usqve ad Siestarjoki [Sestro- rezk] et ultra (fqq), ceterum aut deest aut rarissime: Meinsh. p. 316, cfr Képpen 1. c.]. Kol. ad ostium fluminis minoris 10 4 30 km [nagon mil) ad septentrionem versus {ab Hujm|baritza] in ripis: K. J. Ehn- berg, Reseberittelse 6fver en sommaren 1884. . . foretagen 92 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. lepidopterologisk exkursionsresa; Shoksu in arenosis ad ostium amnis [ad lacum Onega] duo frutices magni: Cajander an RS Lindroth!, cfr Medd. XXV p. 39 et 47. Ik. Angfiende forekomsten i denna provins néimnes: »Upptrader 1 kolossala massor dominerande 6fver hela den 6friga vegetationen ... sa godt som endast i trakten af Rajajoki»>: Thesl. Dynb. p. 61-62. — KI. Kronoborg (E. Juslin): Prot. 9, XI, 1878; da exemplaret atminstone ej] mera finnes qvar, ar det hégst sannolikt, att uppg. beror pa férvexling, dock ar den ingalunda osannolik. — K1. i Herb. Mus. Fenn. II p. 37 har afseende pa Ik. Kakisalmi, hvilket rattelsevis framhalles 1. c. p. 130. — Se f. 6. ang. odlade ex. Meinsh. p. 316 anmirker: »Bei Siestarjoki [Sestrorezk] wachst eine Form, deren Rinde niemals blau bereift, zusammen mit der Hauptform.» Arten upptages sasom odlad i Finland redan af Fries, se aifven Brenn. Flor. p. 172 och Ale. III p. 91. Hérom namnes bl. a.: Odlas taémligen allmant i parker: Sel ann.; finnes flerstiides i jarnvagsstationernas parker: Kihlm. —- Ab. Pojo Fiskars buskar 14,3 cm i diameter (Prot. 4, XII, 1886): Bot. Not. 1887 p. 42. — Till odlade exemplar antager jag att uppg. K1. Valamo: Sahlb. Dagb. hanfér sig. -— I stérre delen af Europa forekommer arten f. 6. endast odlad, sA nimnes »fere semper culta?»: And. in Prodr. p. 262 under namn af S. daphnoides 2 acutifolia; »Ross. med. (caeterum in multis Europae mediae partibus culta et aliqvot locis qvasi spontanea)»: Giirke p. 24, diir den afven upptages sdsom varietet af S. daphnoides Vill. >»Endast planterad, mest hantridet bade i Sverige och Norge»: Hartm. p. 362, jfr afven Nym. Consp. p. 666 etc. De finska exemplaren i H. M. F. aro samtliga honexemplar eller ock sterila. Daremot papeka Seelan och Kihlman att de i odlingar endast observerat hanexemplar. Storleken uppgifves till 3-10 m: Mela Kasy. III p. 268. Nagon hybrid af denna art dr tills vidare ej iakttagen hos oss. Afven S. daphnoides Vill. torde hos oss férekomma sasom odlad, dock kanner jag inga speciella uppgifter i detta afseende. Visserligen upptages den fran Finland och Petersburg: Fries, men da S. acutifolia endast upp- tages sdsom odlad, afser uppgiften tydligen denna. — Det bér namligen framhallas att Andersson uppgifver angdende var. acutifolia: »A S. da- phnoide vix notis ullis certis distinguenda, ejusqve forma magis orientalis forsan suspicanda>: And. in Prodr. p. 262, hvarjaimte det tydligen framgar, att han fdr den vid Petersburg vildt vixande formen till S. daphnoides. Har mA dnnu nimnas, att hybrider mellan S. daphnoides och S. phylicaefolia férekomma vid Petersburg, sasom S. macrorrhynca And. in Prodr. p. 250—251 och S. Koernickei: And. 1. ec. p. 263. Salix viminalis. 93 Salix viminalis L. In parte territorii maxime austro-orientali subsponta- nea inveniri indicatur. Ceterum in Fennia australi raro colitur. Fennia (F. Nylander in litt.): Led. III p. 605, cfr Wimm. p. 36. Kol. Vosnessenje! et Shoksu! in litoribus arenosis: J. I. Lindroth & Cajander, cfr (Diar. 3, XII, 1898) Medd. XXV p. 38 et vide infra. Ang&ende artens férekomst i Kol. naémnes: Af denna fér landet nya art, som ar en karaktirsvaxt i norra Rysslands elfdalar, hade ett tiotal lag vaixta, unga buskar antraffats p& stranden af Onega vid V osnessenje och Shoksu. Féredragaren ansag troligt, att dessa uppvuxit ur qvistar, hvilka, drifvande osterifran, af vagorna uppkastats pa stranden och sedan dar rotfiist sig i den lésa sanden: Cajander i Medd. XXV p. 38—39, jir Bot. Not. 1899 p. 70, dir den betecknas sésom >kanske tillfallig», liksom afven Medd. XXV p. 47 och 98. Tillaggas ma, att af Cajanders manuskriptkarta framgar, att den forekommer ett lingre stycke sdvil vid Vosnessenje som Shoksu. Hvad artens férekomst i de angrinmsande delarna af Ryssland angar, upptages den bl. a.: »An den Ufern der Luga und Pljussa namentlich am letzteren sehr gemein, nérdlich von dort noch nicht gefunden»: Meinsh. p- 316-317. »On karaktiirikasvi Onegan rannoilla, muodostaen pitkia ka- peita rantametsia ja pensastoja. Vodlan varrella ei sité léydy eika liioin Onegan lisijokien Koschan, Siftugan y. m. rannoilla»: Cajander i Medd. XXVI p. 180, jfr 1. c. p. 182. [Wologda}] »im ganzen Gebiet»: Ivanitzky p. 474, se afven Kusn. p. 134, Klinge p. 423 och Schmalhausen p. 89 samt jfr And. in Prodr. p. 265, Nym. Consp. p. 666, Kihlm. i Atlas p. 1, Giirke p. 25 etc. Att arten ej finnes vild i Finland framhalles bl. a. Képpen Verbr. EE s.298) Sasom odlad anféres den Brenn. Flor. p. 172 och Ale. III p. 91. — Ab. Pojo Fiskars med stérsta diam. af 14,3 em (Prot. 4, XII, 1886): Bot. Not. 1887 p. 42. — Nyl. Uppriiknas bland vaxter, som aro férvildade vid Helsingfors: W. Nyl. p. 53 not. Selan framhaller dock, att den icke finnes Sel. ann. Odlad i Helsingfors: Kihlm. Angaende S. (viminalis var.) stipularis Sm. och S. cinerea viminalis, se under sistniimnda hybrid. Hybriden S. caprea < viminalis (= 8S. Smi- thiana Willd. enl. Nym. Consp. p. 666, Giirke p. 26 etc.) upptages, sasom tagen ej alltfor langt fran Finlands granser: Schmalh. hybr. p. 125—126. SA ir afven fallet med S. phylicaefolia X viminalis och S. nigricans X vime 94 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. nalis m. fl., se om dessa Schmalh. hybr. p. 126—130, dar den forstnamnda hybriden betecknas sésom ymnig, och jfr Schmalh. p. 573 afvensom Girke p. 27. Salix caprea L. In tota&Fennia freqventer — satis freqventer, sed ple- rumgve parcius provenit; saltem in partibus australibus Lapponiae occidentalis etiam passim — satis freqventer obvia et usqvoe ad 69° 50’ indicata est, sed semper ante Betulam desinit; in maxime orientalt autem Lapponia vir inveniri videtur. Till.; Kalm; in pascuis elatioribus silvaticis fq: Prytz cont.; (in pratis) totius patriae: Wirz. Pl. off. p. 79; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; in omni Europa usqve in Lapp. subalpinam: And. Mon. p. 76; Lapp. Fenn.: Giirke p. 11, vide etiam Led. Ill p. 609—610, Rein p. 75, And. in Prodr. p. 222, Trautv. I] p. 37, Nym. Consp. p. 667, Ign. Geogr. p. 340, Koppen Verbr. II p. 267, Hjelt Utbr. p. 142 (9] et Sallm. p. 2. Al. fq: Bergstr. et Bergr., cfr 1. c. p. 17; fq: Arrh. — Ab. fq: Zett. & Br., Arrh. Ann. et Renv.; st fq: Sand. et Sel.; fq: Flinck. — Nyl. st fg: His. fq in silvis frondosis, lucis et in silvis abietinis spec. solitaria: Stenr.; fq: W. Nyl. et Sel. O. Nyl.; ([Hogland] (r), Tytarsaari: Brenn. — Ka. (p): Blom et Lindén. — Ik. fq: Malmb.; [(fqq) in toto territorio: Meinsh. p. 320). Sat. st fq: Malmgr. et Hjelt. — Ta. fq: Leop., Knabe Fort., Norrl. s. 6. Tav., Bonsd. et Wainio Tav. or.; st fq: Asp. & Th. — Sa. [in Savonia] fq: E. Nyl. & Chyd.; (p): Hult. — KI. fq: Fl. Kar.; st fq: Hann. et Hjelt. — Kol. »st fq (?)»: Elfv. Ova: st’ fq?"Malmgr.; "fq: Laur. “Vaxtf:, ‘videl? cops. Tb. st iq: Broth. — Sb. fg: Enw.; (fqq): Mela; (p): M. & J. Sahlb. — Kb. fq: Eur. & H.; fq —st fq: Wainio Kasv. — Kon. fq: Norrl. On., vide etiam Gitinth. p. 50. Om. fq: Hellstr. et Tenn. — Ok. fq — st fq: Wainio Kasv.; fq: Brenn. Obs. — Kp. fq—st fq: Wainio Kasv., vide etiam Beket. p. 591 [et Rosberg in Geogr. F. T. 1899 p. 43]. Ob. fq: Brenn. Obs.; (fqq): Leiv.; [fq: O. R. Fries]; fq in silvis mixtis et clivis pratorum [aingsbackar|: XKeckm., cfr 1. c. p. 11; Salix caprea. 95 st fq: Hjelt & H., vide etiam Jul. p. 13. — Kuus. fq —st fq: Wainio Kasy. — Kk. (fq)—st fq: Wainio Kasv.; Tuttijarvi— Susijirvi: Brenner!. etiam in Mela Pl. e multis locis enum. Lapp. fenn. st fq per totum territorium, sed in parti- bus borealibus plerumqve humilis: Hjelt & H.; in abiegnis tur- fosis, lucis, declivibusqve fluviorum humidis nec non in silvis frondosis subuliginosis p et parcius: Blom Bidr.; per partem silvaticam Lapp. suecicarum ...p: Wahlenb. p. 272; haud infreqvens: Fellm. Lapp.; st fq —fq in Kemijarvi, Kuolajarvi et Sodankyli, in Inari (!) st fq, Paatsjoki et Salmijarvi fq: Wainio Not.; Pallastunturit p ad reg. subalp. superiorem: Hjelt; Ounas- tunturit p, spec. solitaria locis aridis reg. subalpinae in silva humili (»lagskogsskiftet»): Sandm. p. 30; st fq in reg. silvatica in petris, lucis et silvis betulinis, humilis, frutescens; r in silva humili [snar] reg. subalpinae, Palotunturi 423 m SW: Hult Lappm., vide etiam |. c. p. 94; Utsjoki: 8. Castrén p. 350; per reg. subsilv. et subalpinam inferiorem totius territorii usqve ad ostium flum. Utsjoki et Naytim6 p parcius: Kihlm. Ant.; Elvenees: Th. Fries Resa p. 59. — [L. ent, reg. subalp. et silv. p: Leest.| Lim. ad ostium fluminis Kurengi in boreali parte lacus Imandra et abhinc meridiem versus (r): N. I. Fellm., cfr |. c. p. XXXVII, K6ppen Verbr. II p. 267 etc. et vide infra; Kantalaks, Seredna, ad declivem montis Shelesna, Hibiné, prope Tshun, Sashejka et Porjeguba duobus locis: Mela Pl.; Kantalaks: En- wald & Hollmén!, cfr Beket. p. 591; ad pedem alpis Tshun [Dshyn]: Brotherus!; Umba: Selin! et Kihlman!; Jokostrow et Lujauri urt ad riv. Kietkuaj in nemorosis prope lac. Umpjaur: Kihlm. — Lv. Kuusreka: Mela Pl.; ad ripam flum. Ponoj inter Kamensk et ostium fluv. Kuljok: Palmén! — Lp. in valli Tsha- poma usqve ad 6—7 m: Kihlm. Ber. p. 24! — Lt. Maaselg [Maselga|: Beket. p. 591; Tuloma 8 km [»#/4 Mil»] supra Kola: Friis p. 211; ad ostium fluminis- Nuotjok: Lindén!; Abramovaja pahta ad septentrionem versus a Kola: Kihlm.; Srednij: Broth. Wand. p. 9. — Lm. circ. 10 km ad meridiem versus a Voro- ninsk: Kihlm. Li. Anmirkningsvird fr uppg.: »i Ostfinm. er den ei bemerket>: Blytt p. 425, d& den i Kihlm. Ant. upptages Anda till Ishafvet och i Wainio 96 Acta Sociétatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. Not. likasa t. 0. m. med stor freqvens. — Lim. N. I. Fellmans exemplar fran Kurengi bestimdes af Lundstrém till S. cinerea. Arrhenius anser dock exemplaret vara S. caprea var. parvifolia And. och oberoende diraf finnas fullt sikra uppgifter om artens f6rekomst i kringliggande trakter. Ehuru salgen, sasom framgar af det ofvanstaende, ar allman eller Atminstone ganska allmién i stérsta delen af omradet, bildar den dock ej egna bestand. Detta framhalles ratt ofta, sa t. ex. Sallm. p. 2, Laur. Vaxtf. p. 8, afvensom fdr Al. och Pargas: Arrh. FI. Sasom fossil uppgifves arten vara funnen i Oa. Ilmola och i Ka. vid Viborg: G. And. p. 121. I afseende A storléken ma framst nimnas, att silgen i sédra Finland oftast ar ett medelstort eller Jagre [10 m: Alc. III p. 91; 3-12 m: Mela Kasy. III p. 299] trad och sadant visar det sig 4nnu nagon gang i Lk. Foér 6frigt finnes endast ett fatal uppgifter, hvilka dock visa att triadet undantagsvis i sédra delen af omradet kan na stora dimensioner. Ab. Ini6 pa Qvarnholm finnes ett exemplar, som matte 202 cm i omkrets vid 1 m h6éjd, tridets héjd 10 m: Bergroth Finska tridj. XIV i Geogr. F. T. 1893 p. 195, dar narmare beskrifning lemnas. — Kon. Dvorets ett gammalt triad med djupa sprickor och stark réta 163 cm i omkrets; en afdéd stam vid Dvorets 187 em vid brésthéjd: Kihlm. — Li. I bjérkskog vid Toivo- niemi ett ec. 4,5 m [15 fot] hégt hontraid (Kihlm.): Hult Lappm. p. 54. I lundar i bjérkregionen har och dar enstaka, stundom naende 6fver 4 m: l. « p. 125. — Se afven Blomqv. Cat. p. 13, under Lp. och under S. fragilis. Af former och varieteter mirkas att Mela upptager v. latifolia And., v. angustifolia And. och v. parvifolia And.: Mela Kasv. III p. 295, af hvilka v. parvifolia sages vara r: |. c. p. 299; af dessa qvarstar dock endast var. angustifolia: Mela Kasy. IV p. 295. [Meinsh. p. 320 sarskiljer a) glabrata och b) cinerea, hvilken sistnimnda sages vara allman vid Nevas utlopp och pa 6arne; dessa iro mig alldeles okinda]. — Var. humilis Al. »Cm Sp» d.v.s. strédd i skog pa K6ékar etc.; sikert utan betydelse. — Ob. »med aflonga, i bridden naggade blad ... V. Botn. Tornea etc. . . . Monne planta hy- brida?»>: Liljebl. p. 302, jfr Brenn. Obs.; torde ej] kunna utredas. Dess- utom finnes fran Kuus. af Nyberg! en form »amentis foliolatis>. Diremot ar var. grandifolia Fr., som upptagits sasom sporadisk i Lappland etc.: Fries, jfr afven Fries i Bot. Not. 1840 p. 186, dar den be- skrifves, afvensom fran L. ent. reg. subalp. r (L. L. Leestadius): Lest., jfr And. Sal. p. 34 och Trautv. Incr. p. 693, ej identisk med den syd- europeiska S. grandifolia Ser., utan S. caprea f. angustifoia And. Mon. p. 77, jfr loc. p. 61. (Wimmer siager: »S. grandifolia Fries et Andersson . mihi ab ipsa S. caprea nullo modo diversa esse videtur>: Wimm. p- 37). I sammanhang hirmed markes, att var. swbdepressa, som af L. L. Leestadius inlemnats fran L. ent. Kaaresu’anto, af Lundstrém bestamts till S. caprea hufvudarten och var. subcinereoformis fran samma stalle till S. cinerea X Lapponuin. Salix caprea. SF Hybrider fro iakttagna med S. aurita, S. cinerea, S. Lapponum, S. nigri- cans, S. phylicaefolia, S. repens, S. repens var. rosmarinifolia, S. vagans och S. vagans var. cinerascens. Angaende S. caprea X viminalis se under S. viminalis. Hair ma tillaggas, att i Jaimtland iakttagits hybrider bl. a. med S. hastata och S. lanata: Floderus p. 16, jfr l. ¢. p. 28 och 27. Salix aurita L. In Fennia australi et media usqve ad 64° freqventer — satis freqventer obvia; supra hunc gradum passim — satis freqventer inceniri indicatur; ad septentrionem versus usqve ad 66° 45’ lecta est. Kalm; in paludibus silvaticis (p): Prytz cont.; per omnem Europam ... usqve in Lapp. silvaticam inferiorem: And. Mon. p. 69, cfr And. in Prodr. p. 220; Fenn. exc. Lapp.: Nym. Suppl. p. 280; Fenn.: Giirke p. 9, vide etiam Koppen Verbr. II p. 264, Nym. Consp. p. 667, Herb. Mus. Fenn. I p. 130, Hjelt Utbr. p. 161 [24, 28] cum mappa geographica et infra. Al. (st fq): Bergstr.; fq, etiam in scopulis parvis taeniarum ultimarum: Bergr., cfr l. c. p. 21. — Ab. fq: Zett. & Br.; fqq in pratis humidiusculis et paludosis: Arrh. Ann.; fq: Sand., Renv., Sel. et Flinck. — Nyl. fq: omnes auct. — Ka. Lavan- saari: E. Nyl. Ber. et Brenn.; fq: Blom et Lindén. — Ik. fq: Malmb. [et Meinsh. p. 321]. Sat. st fq: Malmgr. et Hjelt. — Ta. st fq: Leop.; fq: Asp. & Th., Norrl. s. 6. Tav., Bonsd. et Wainio Tav. or. — Sa. fq: Hult. — K1. fq: Fl. Kar.; fq, species salicum praten- sium [in Parikkala] vulgatissima: Hann.; st fq: Hjelt. — Kol. fq — fqq: Elfyv. Oa, stig: Malmers iq: Laur. Vaxtl., crt cyano. Tb. st fg: Broth. — Sb.' fq: Enw.; (fqq): Mela; p: M. & J. Sahlb. — Kb. (fq): Eur. & H.!; st fq: Wainio Kasv. — Kon. st fq —fq: Norrl. On., cfr Giinth. p. 50. Qm. (fq): Hellstr.; st fq: Tenn., spec. e Kalajoki! — Ok. p: Brenn. Obs., spec. in herb. e Kajana Leihmovaara, Paltamo [?] Mustamaki!, Paltamo Kempala!; Sotkamo: E. Nylander!; Kuhmo minore freqventia qgvam in Kb., sed p adhuc in Kianta, lord Impressio facta 1901, ‘ 98 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. in vicinitate Ylajoki et Hossa ad fines par. Kuusamo plur. loc:: Wainio Kasv. — Kp. ad septentrionem versus e Kuittijarvi non visa, unde autem} ad} meridiem versus p: Wainio Kasv.; st fq —p, cop. in Popovansaari extra} Kemi, etiam ad Kepajoki et nonnullis locis circa pag. Uhtua: Bergroth in litt., spec. e Siarki- Jarvi in valle ad Siiterinvaara!; Shuigarvenvaara! et Rukajirvi!: Bergroth & J. I. Lindroth. Ob. p: Brenn. Obs., qvem 1. inspicias; Liminka: Hellstrém!; st fq: Leiv.; Ylikiiminki in vicinitate templi et Utajirvi Mylly- ranta!: Brenn. herb.; Pudasjarvi fq ad templum: Wainio ann., spec. e Pudasjarvi Taipale leg. K. E. Hirn!; p in silvis humidis, ad ripas, in pratis uliginosis: Keckm., cfr l. c. p. 11; [(st fq): QO. R. Fries]; rr Rovaniemi Tervo!, Ylitornio in vicinitate pagi Turtola: Hjelt & H.; Ylitornio Alkkula in palude: Lindén!, vide etiam Jul. p. 13. — Kuus. tantum ad livaara: Wainio Kasv.; inter plantas in Kuusamo visas enumeratur: F. Nyl. Utdr. p. 153, vide infra; in pineto turfoso ad Perno una cum S. aurita x myrtilloide: Wainio Not. — Kk. nonnullis locis in vicini- tate pag. Malviaisper& prope lacum Ohtajirvi: Bergroth in litt.; Sonostrow: Mela Pl. — Lim. Porjeguba: Mela Pl. et herb. Stérsta delen af Finl. och Lappl.: Fries, grundar sig troligtvis hvad Lappl. angar atminstone till en del pa de oriktiga uppg., som anféras i det fdéljande. — Kuus. F. Nylanders uppg. maste betraktas sasom ej fullt saker, da hans resa ej gick genom de sydliga delarne af provinsen. Sahlb. Fért. upptager »atminstone sédra delen>. — Lapp. fenn. p: Fellm. Lapp., jfir Led. III p. 610, Fl. Samoj. p. 9, Trautyv. II p. 37, Képpen Verbr. II p. 263; uppgiften 4r saikert oriktig, ehuru det dr svart att saga, till hvilken art eller varietet den bér hinféras, hvarjimte man bér komma ihag, att Fellm. efter all sannolikhet raknade Lappmarkens grins vida langre at sdder fin hvad nu gores, se Hjelt Kann. p. 53 not 1. — And. Sal. p. 36 uppgifver om denna art: »in Lapponia tantum advena esse vide- tur» och Wahlenb. p. 272 upptager den endast: »in silvis Lapp. inferiorum». Pa norska sidan ar arten, saj vidt] mig ar bekant, iakttagen endast till 66° 37/—38’: Norm. ann. p. 52. Fran Muonio: Malmberg! finnes emellertid ett exemplar, inlemnadt under namn af S. aurita, som dock numera fores till S. vagans var. cinerascens. Lapp. ross. N. J. Fellm. hinfér] S. fimmarchica i Fellm. Ind., hvilken uppgifves vara »haud infreqvens>,=till S. aurita, jfr afven Fl. Samoj. p- 9 och Beket. p. 591; N. I. Fellm. siger dock sjalf om S. aurita: »a me in Lapponia nullibi visa» och antager, att J. Fellmans uppgift giller endast Salix aurita. 99 de ligre beligna delarne. (Redan Wimmer upptog arten bl. a.: »In omni Rossia a Lapponia ross. usqve in australes provincias»: Wimm. p. 51). Foér dfrigt hanfér N. I. Fellm. i sin 6fversigt p. LXIV uppgiften i Fellm. Ind. till S. caprea, hvilket synes mera sannolikt. Att arten emellertid ar an- triffad afven i Lapp. ross. framgar af ofvanstaende; nagot exemplar der- ifran finnes icke i H. M. F. I afseende a dess fdrekomst ma fnnu nimnas, att S. aurita upp- gifves jamte S. phylicaefolia vara den allmiannaste Salix-arten i Pargas och p& Aland: Arrh. Fl; p& Hogland uppgifves den t. 0. m. vara den all- miannaste: EK. Nyl. Ber; se afven ofvan under KI. och Hayrén i ‘Geogr. F. T. 1900 p. 226. — Hvad artens standorter angar, uppgifves den af Stenr. forekomma [i Nyl. Nurmijirvi] »Viidoissa, kosteilla metsaniityilla ja met- séin laiteilla paik.». Detta torde afven gialla hela sédra Finland, blott standorten strinder, som afven upptages t. ex. Enw. etc., tillagges. Artens héjd uppgifves till 1 4 2 m: Alc. III p. 92 eller tiil 60—180 cm: Mela Kasy. III p. 300. I Sat. Karkku Makipaa-kairret uppmiatte jag en buske, som var 3,6 m hég; detta ar dock sikert ett undantagsfall. Sasom} fossil fr arten funnen vid Ilmola [i Oa.) och sannolikt i ancylus-leran vid Viborg: G. And. p. 121. | Varieteterna nemorosa (Fries) And. och wliginosa (Willd.) And., se And. in Prodr. p. 220—221, uppgifvas, sirskildt den senare, fér alla an- grinsande lander, s& t. ex. Hartm. p. 366, Meinsh. p. 321 och Klinge p.— 427 och jfr bl. a. Giirke p. 9 och 10. Nagra bestimda uppgifter, att de skulle f6rekomma i Finland, fdreligga icke, ehuru detta ar synnerligen antagligt. En form >foliis crispato-crenatis ad Fagervik» [Nyl.]: His. torde ej fortjena afseende. Arten hybridiserar hos oss med S. caprea, S. cinerea, S. Lapponum, S. myrtilloides, S. nigricans, S. phylicaefolia, S. repens och rosmarinifolia afvensom med S. vagans. Salix cinerea L. In Fennia australi saltem ad 62° plerumqve freqventer aut satis freqventer obvia. Qvamvis ad septentrionem versus distributio nondum certa sit, tamen ad 63° vel paullo supra satis freqventer vel passim, supra 64° autem rarius inveniri videtur. In parte occidentali usqve ad 66° 20’, in orientali autem parte ad 66° 25’ lecta est, sed, qvantum scimus, rara est. Kalm; in pascuis humidis silvaticis fq: Prytz cont.; maxima pars Fenniae: Fries; in omni Europa . . . usqve ad fines infe- 100 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. riores Lapp.: And. Mon. p. 72 et And. in Prodr. p. 221; Fennia: Wimm. p. 47; Scand. exc! Lapp. plur.: Nym. Consp. p. 667; Kenn. exc. Lapp.: Nym. Suppl. p. 280; Fenn.: Gitirke p. 12, vide etiam Led. II p. 607, K6dppen Verbr. Il p. 265, Herb. Mus. Fenn. II p. 130 et Hjelt Utbr. p. 159 [26]. Al. fq: Bergstr. et Bergr., cir T. c. p. 21; stig: Arrh. — Ab. fq: Zett. & Br.; st fq in pratis humidioribus: Arrh. Ann.; fq: Renv., Sel. et Flinck. — Nyl. fq: omnes auct. — Ka. Lavansaari: E. Nyl. Ber., cir Brenn.; st fq: Lindén. — Ik. (p): Malmb.; [(fqq): Meinsh. p. 320). Sat. fq: Malmegr.; st fq: Hjelt. — Ta. fq: omnes auctores. — Sa. p: Hult. — K1. p: Flor. Kar.; fq: Hann.; st fq: Hjelt. — Kol. fq — fqq: Elfv. Ola, (ig): Malmer. et Laur. Vaxtt!, cir 1. ¢. 9) —— 1p: Viitasaari (!) Lakomaki plur. loc., Saarijarvi saltem circa Tar- vaala plur. loc.: Kihlm. — Sb. Leppavirta in paludosis et ripis haud infreqvens: Enw.; (r): Mela, spec. e Kuopio! — Kb. fq: Eur. & H.; st fq: Wainio Kasv. — Kon. fq: Norrl. On., vide etiam Giinth. p. 50. Om. st fq: Hellstr.! et Tenn. — Ok. Kuhmo et Kianta haud fq, sed usqve ad septentrionalem partem hujus par.: Wainio Kasv.; p: Brenn. Obs., spec. in herb. e Sotkamo. — Kp. distri- butio ad septentrionem versus incerta [Repola st fq]: Wainio Kasv.; Moina in prato muscoso!, Sirkijairvi! Lahnalampi!: Berg- roth; ad flumen Onnanjoki: Bergroth & J. I. Lindroth!, vide etiam infra. Ob. p, partibus maxime septentrionalibus par. Rovaniemi et Ylitornio exceptis: Brenn. Obs., cfr Jul. p. 13 et Berg p. 66; Liminka Ketunmaa, Uleaborg!, Kiiminki ad amnem, Simo! Marrostenmaki: Brenn. herb.; [Uleaborg] (fq): Leiv.; Kemi ad amnem sat cop.: Hjelt; {inter Simo et Kemi] in pratis ripariis et marginibus fossarum p: Keckm.; Tornea cop.: Berg p. 66; ((st fq): O. R. Fries]; Tervola Tolonen: Kihlm.; Rovaniemi: Seel. kat.; Alkkula: Hellstr6m! — Kuus. nondum annotata. -— Kk. prope pag. Mossala: Enwald & Hollmén!; Sonostrow: Mela herb., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 130. Salix cinerea. 101 Kuus. fq: E. Lagus p. 351; kyrkobyn: Sahlb. Fért.; Wainio Kasy. anfor den senare uppgiften med ett fragetecken; den forra ar tydligen oriktig. — Lim. Ett exemplar fran Hibinai: F. Nylander! férdes af Lund- strom till denna art; likasAé ett exemplar fran Kurengi: N. 1. Fellman!, inlemnadt under namn af S. caprea. Detta senare anses dock af Arrhenius tillhéra S. caprea f. parvifolia (se ofvan) och om hvardera giller: »Speci- men ex Im Cl. Lundstrém huc adduxit, nobis autem ob pubescentiam densam et alienam dubium, male conservatum, sterile»: Kihlm. i Herb. Mus. Fenn. II p. 130. I afseende 4 utbredningen i allminhet fértjenar framhallas den ringa freqvensen i Sb., hvartill kommer att M. & J. Sahlb. ej alls upptaga arten fran Iisalmi; (likasi uppraiknas den ej alls af Broth. i hans vaxt- forteckning fran Tb.). A andra sidan upptages arten ej allenast vid kusten, utan ifven i Kb. med ganska stor freqvens. I Ob. sags S. cinerea ej af mig nordligare in i Kemi, hvarjimte mirkes, att nagra af Nybergs exem- plar under detta namn fran denna provins och Kuus. hora till S. caprea. Hvad utbredningen i det 6friga Skandinavien angar, upptages dess nord- grins i Norge till 65° 22’: Norm. Karpl. p. 121, hvarjamte den i Vester- ‘botten uppgifves férekomma har och dar taiml. r: Backm. & H. p. 249, Angiende artens forekomst i Nyl. Nurmijirvi namnes: »Kosteilla niityilla, viidoissa seka jarvien ja jokien rannoilla, muodostaen paik. pen- saikkoja>: Stenr., jfr lc. p. 13, hvilket afven torde kunna anses gilla 6friga delar af landet. Artens héjd uppgifves till 150—300 cm: Mela Kasv. III p. 300 och till 2-4 m: Ale. HI p. 91. Afven denna art uppgifves vara funnen sdsom fossil pa 3 a 4 stallen i landet, se G. And. p. 121. Af former uppgifvas var. latifolia And. och longifolia And. [se And. in Prodr. p. 221]: Mela Kasv. III p. 295. Var. aqvatica (Sm.) Koch upp- gifves fo6rekomma »cum specie»: Giirke p. 12. En egendomlig form (enl. Arrh. méjligen S. aurita X cinerea) finnes fran Kp. Puvassaari in flum. Tschirkkakemijoki: Bergroth & J. I. Lindroth ! Sikra hybrider aro i Finland iakttagna med S. aurita, S. caprea, S. Lapponum, 8. nigricans, S. phylicaefolia, S. repens och rosmarinifolia och S. vagans. Diremot har den uppgifna bybriden S cinerea X viminalis visat sig vara en form af S. viminalis, jfr under ifragavarande hybrid. Salix vagans And. ’) In Fennia septentrionali et media, ut etiam in Lapponia austro-occidentali satis freqventer vel freqventer tnvenitur, 1) S. depressa auct. plur. veterum; S. vagans 3 livida (Wahlenb.) And. Mon. p. 90; S. livida (Wahlenb.) Giirke p. 13. 102 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o !}. sed et austro-occidentem et praecipue septentr.-orientem versus Sreqventia minutur, ut in Fennia maxime austro-occidentali rarius aut passim proventat et e Lapponia septentr.-orien- tali omnino non indicetur. In uliginosis campestribus Fenn. bor. fq: Prytz cont. no- mine S. divida; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; var. tenuior in regione silv. — et subalp. inf. rarius — Lapp. totius usqve in Sueciam mediam et meridionalem descendens...per Rossiam sept. (et arcticam ')): And. Mon. p. 90; Fennia: And. in Prodr. p. 226—227; Fenn.: Nym. Consp. p. 668 et Giirke p. 13; vide etiam Led. JII p. 611, Trautv. Incr. p. 704, K6ppen Verbr. II p. 270—271 et Hjelt Utbr. p. 158 (25). Al. (r): Bergstr.; st r Ecker6 (!), Finstrém Basté: Bergstr. Beskr.; Bergo: Arrh.; Geta Bolstaholm: alumn. J. E. Montell!; Eckero prope templum: Lindberg! — Ab. r? par. Gustafs prope Boda: Bergr.; Abo prope Littois, Skansen ete.: C. J. & A. Arrh.; Pargas (!) p in pratis subhumidis silvaticis: Arrh. Ann.; St. Karins Piisparisti: E. Reuter!; Bromarf (fq): Sand.; Uskela: Nikl.!; [Muu- rila| st fq: Renv.; p: Sel.; Vihti (!) (fq): Printz; (fqq): Flinck, efr W. Nyl. p. 205; [Nystad]: Sdd.; Zett. & Br. non comm. — Nyl. r Inga in insula Jakob—Ramsj6! et ad Fagervik in prato Mjalar- angen: His. nomine S. livida « hebecarpa; Esbo Kaitans! et Finna, Kyrkslatt (!) Sundsberg (!): Kiblm. ann.; [Nurmijarvi] (fq) saliceta humilia in pascuis sterilibus efficiens: Stenr.; st r ut in par. Helsinge ad Tavastby, freqventius in paroeciis vicinis a litore maris distantibus: W. Nyl. p. 210, cfr |. c. p. 70; Hel- singfors promontorium Lappvik! sat cop., etiam in Sandudd: Sel. ann.; st fq: Sel. O. Nyl., spec. ex Anjala!; in Hogland non visa: Sel. & Str., nec a Brenn. comm. — Ka. (fq): Blom; fq: Lindén. — Ik. fq: Malmb.; {(fqq): Meinsh. p. 322]. Sat. st fq: Malmer.; st fq —fq: Hjelt. — Ta. fq: Leop.; saaksmaki st fq: Tikk.; (»r>): Asp. & Th.; fg: Norrl. s. 6. Tav. et Bonsd.; st fq: Wainio Tav. or. — Sa. fg: Hult. — Kl. p fqq: Fl. Kar.; fq copiosissime in pratis: Hann.; st fq — fq: Hjelt. — Kol. fq: Elfv. ") Vide infra. Salix vagans. 103 Oa. (st fq): Malmer.; p: Laur. Vaxtf., cfr 1. c. p. 9, spec. ex Alavo!; Laur. etiam e Qvarken et Vallgrund etc. enumerat. — Tb. st fq (—p): Broth. —?Sb. (p): Mela. — Kb. fq: Eur. & H.; Ilomants fq in pinetis ericetosis: W. Nyiander!; st fq: Wainio Kasv. — Kon. fq —fqq: Norrl. On., cfr Giinth. p. 50. Om. p in interiore parte: Hellstr.; p: Tenn. — Ok. Kuhmo et Kianta st fq: Wainio Kasv.; p: Brenn. Obs. — Kp. st fq: Wainio Kasv. Ob. p, in partibus maxime septentrionalibus st fq, enum.: Brenn. Obs.; st fq: Leiv.; (p) in silvis mixtis, in sphagnetis et turfosis abiegnis: Keckm.; [st fq: O. R. Fries]; st fq — fq in toto territorio: Hjelt & H. — Kuus. p—st r: Wainio Kasv.; Perno: Wainio Not., vide etiam F. Nyl. Utdr. p. 153. — Kk. saltem e par. Kiestinki ad meridiem versus st fq: Wainio Kasv.; ad flu- men Kouta: Fellm. Ind. nomine S. livida, vide infra; prope Kivakka: Mela PI. Lapp. fenn. st fq — fq, ad septentrionem versus freqventia minuitur fadhuc in Kittilaé! annotata}:! Hjelt & H.; locis . . silvarum totius Lapp. svecicae ubiqve: Wahlenb. p. 272 et 273; (fqq): Fellm. Lapp.; in Kuolajarvi st fq, Sodankylé in Pyha- tunturi, ad VarriO et Seitajirvi, Inari ad Ivalojoki et Térménen et Paatsjoki: Wainio Not.; Sodankyla p: Kihlm.; (st fq) in reg. silvatica, r in fruticetis et sphagnetis rivulorum [{»backmossar>»| reg. subalpinae, Akanharkikuru: Hult Lappm., cfr |. c. p. 94; Pallastunturit p—st r ad summam reg. subalpinam: Hjelt (ad var. cinerascentem forsitan p. p. spectet); hine inde per reg. subsilvy. et subalpinam parcius, in reg. alpina qvoqve alpium Muotkatunturit visa: Kihlm. Ant. — {L. ent. reg. subalp. et silv. (fq): Leest.] Lapp. ross. »Ad flumen Tuloma alibiqve»: Fellm. Ind. under namn af S. livida; N. I. Fellm. hanfér med tvekan uppg. liksom den fran »Kouda» till var. cinerascens. Ehuru det val ar troligt, att denna varietet i Lapp. ross. ar allmannare fn hufvudarten, ir det 4 andra sidan dfven antagligt, att den sistpamnda férekommer i sa relativt taget sydliga trakter som Kouta, hvarfé6re andringen delvis torde vara alltfér tidig. I hvarje hindelse synes arten ej f6rekomma i de nordliga eller nordostliga delarna af halfén, -— en- ligt Wainio Not. finnes den dock nara grinsen emellan Li. och Lt. — hvar- 104 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. fore Anderssons pastaende, att den fo6rekommer i arktiska Ryssland, dit han riknar Kola halfén, behéfver inskrainkning, sa mycket mer som den ej upptages i Rupr. Fl. Samoj. — Hvilka exemplar som afsagos i Herb. Mus. Fenn. I p. 55, torde numera svarligen kunna utredas, men att nagra exem- plar af hufvudformen enligt narvarande bestamningar ej finnas fran dessa trakter ir sikert. Emellertid upptages arten bl. a.: »per omnem Rossiam ab arctica, Lapponia ross. et terr. Kola, et septentrionali, Ostrobottnia, Fennia» ...: Wimm. p. 108 under namn af S. livida Wahlenb. I samman- hang harmed ma papekas, att freqvensen saval i Fellm. Lapp. som hos Lest, att déma af analogislut och Wainio Not., ar mycket for hég. Att arten i viss m&n skyr kusten, sasom flere forf. (t. ex. W. Nyl. och Hellstr.) paépeka, (se afven den ringa freqvensen i Al. och Ab.) ar ganska troligt. S& framhaller afven Kihlman, att freqvensen vid Helsingfors och i Esbo—Kyrkslitt fr mindre vid kusten 4n inat landet, ehuru arten dock finnes nara saltsjon: Kihlm. I grannskapet af Vasa ar den, att déma af mina egna iakttagelser, sikert ej allmaén. Hiaremot strida dock Bloms, Malmbergs, Lauréns och O. R. Fries’ uppgifter, liksom Arrh. Ann., hvarfore forhallandet yttermera bér undersdkas. Oriktigheten af det tidigare mest anviinda namnet S. depressa fram- haller Andersson i Bot. Not. 1858 p. 42—46 och Mon. p. 89. Héjden uppgifves till 30-100 cm; var. cinerascens 60-100 cm: Mela Kasy. III p. 301. Af varieteter upptagas utom var. cinerascens, hvarom langre fram, var. glabrata Hartm. Kuus. Paanajirvi: Wainio Kasy. och var. lanceolata And. Mon. p. 88 Kk. »Kiestingin pitajassi’ Vuarankylain salolla>: Wainio Kasv. De béra finnu vidare observeras. Den senare torde dock ej vara identisk med Anderssons form, d& denna hor till den amerikanska S. ro- strata »arbor vel arbuscula mediocris»: 1. c. p. 87. — And. Mon. p. 91 at- skiljer var. tenuior och bicolor (Fries), hvilken senare upptages fran de syd- ligare regionerna af Sverige, jfr And. in Prodr. p. 226—227, Girke p. 13 etc. Var. Starkeana (Willd.) And. upptages fran de angraénsande delarne af Ryssland, se Meinsh. p. 322, dar den uppgifves vara »sehr gemein» och Ivanitzky cont. p. 343, jfr afven And. in Prodr. p. 228, Gitirke p. 13 ete. De tva sistnimnda formerna finnas sannolikt 4fven hos oss. Slutligen en form »amentis foliolatis» (enl. Lundstrém) fran Kb. Liperi: Europaeus & Hallstrém! afvensom ett exemplar fran Ob. Simo Kalliokoski: Brenner! nar- mande sig S. phylicaefolia — dessa mojligen att raknas bland hybriderna. Sikra hybrider aro i Finland anmiarkta med S. aurita, S. caprea, S. cinerea, S. Lapponum, S. myrtilloides, S. phylicaefolia, S. repens och dess var. rosmarinifolia. Hybriden S. nigricans X vagans ar tagen i Ingerman- land i Novo-Ladoga kretsen: Schmalh. hybr. p. 125, jfr Trautv. Incr. p. 696 och Giirke p. 20, alla under namn af S. livida X nigricans. Salix vagans. L05 Salix vagans var. cinerascens Wahlenb. In Lapponia occidentali passim aut etiam majore fre- quentia invenitur, ceterogvin rara esse indicatur. Ad mert- diem versus apud nos usqve ad 60° 15’, ubi rara vel rarissima esse videtur, lecta est, sed etiam prope fines australes tnventri indicatur. Maxima pars Lapp.: Fries; in Lapp. Torn., in Norv. maxime septentrionali, per regiones septentrionales et arcticas Rossiae fere totius: And. Mon. p. 89, cfr And. in Prodr. p. 226; Fenn.: Giirke p. 13, vide etiam Nym. Consp. p. 668 et Koppen Verbr. II p. 270. Ab. Mietois Nuuskala!, Mynimiki Neuvoinen!, prope fines par. Vehmo!, Kaarleinen! et Linnavuori!: Cajander, efr Medd. XXIII p. 50; Lojo Lindkulla: Lindberg! — Ny1l. Thusby Trask- anda: Arrh. — Ik. Valkjarvi Pahkinimiki: Lindberg!; |»sehr gemein»: Meinsh. p. 322, vide infral. Sat. r Birkkala Lauttala!, Karkku ad amnem Nohkua: Hjelt, vide ceterum infra. —- Ta. Kalvola Ahlajarvi: Borg!; Hollola Hersala: Lang!; Luhanka Onkisalo: Wainio Tav. or! — Sa. Siiminki: K. Enwald! — K1. Parikkala Surumakt: Hannikainen! — Kol. Petrosavodsk: W. Nylander! et Simming!, cfr Norrl. On.; Kalajoki!, Vosnessenje!, Soutujarvi!: Cajander & J. I. Lindroth. Tb. Jyviiskyli Haapakoski: J. I. Lindroth!; Viitasaari Lako- miki: Kihlm. — Sb. adest auct. Mela Kasy. III p. 301 et Mela Kasv. IV p. 297. — Kb. Juuka Ahmovaara duobus locis: W. Axelson!; Lusma: Bergroth! — Kon. saltem in Suojarvi: Norrl. On., spec. e Suojirvi Mékk6é!; Sennoguba: Cajander & dh. Lindroth!; Tiudie: R. B. Poppius! Kp. Sarkijarvi: Bergroth!; Muwirvi! plur. locis, Ontrosen- vaara, Rukajirvi!, Tiiksijiirvi!, Markkosenvaaral, Kumsukoski! in Tungunjoki et inter Omellie et Muujarvi!: Bergroth Siok Lindroth. Ob. st r in parte septentrionali |»Nor.»|: Brenn. Obs., qvem l. inspicias; in sphagnetis et ad ripas stagnorum st r tantum in 106 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. partibus interioribus territorii, Simo inter Tuisku et Konttikivalo, Konttijirvi, etiam prope Isotainijoki: Keckm.; Kemi nonnulla stadia ad meridiem versus e Vihridlé et abhine ad septentrio- nem versus p (Arrh.): Kihlm., spec. e Rovaniemi ad templum!; Alatornio Kalkkimaa et Turtola ad templum!: Brenn. herb.; Rovaniemi ad Lohiniva et in vicinitate lacus Sonkkajarvi, Yli- tornio ad viam inter Minty et Raanujarvi et deniqve prope templum sacell. Turtola, his qvoqve locis unus vel singuli fru- tices, formae ad typicam plus minusve vergentes nullo modo desunt: Hjelt & H. — Kuus. ad montes subalpinos [»tuntu- reilla»| livaara!, Nuorunen et Mantytunturi: Wainio Kasv.; ad ripam septentrionalem fluvii Kitkajoki prope Jyravankoski: K. E. Hirn in Medd. XX p. 8. — Kk. Kiestinki in vicinitate pagi Vuarankyla: Wainio Kasv.; Sonostrow: Mela PI. Lapp. fenn. p vel majore freqventia obvenit, ut circa pag. Jokijalka freqventior fere sit qvam forma typica, sed ad meridiem versus subito rarescit: Hjelt & H.; (Sodankylaj in decli- vibus fluviorum siccioribus p, interdum etiam in pinetis at parce: Blom Bidr.; in subalpinis et inferalpinis Lapp. praecipue septen- trionalium usqve ad Utsjoki p fq, unde etiam juxta flumina in partem silvaticam descendit: Wahlenb. p. 272 et 273, ubi descri- bitur nomine S. livida var. cinerascens; in regionibus alpinis inferalpinisqve fq: Fellm. Lapp.; Sodankyla! Pelkonen—Aska (Arrh.): Kihlm.; fq in reg. silvatica, verisimiliter etiam plur. locis in reg. subalpina, qvamqvam annotationes desunt: Hult Lappm.; ad Hautajirvi et plur. loc. alibi in Kuolajarvi, in Sodan- kyla st fq —fq, obvia etiam in Pyhatunturi, in Inari st fq —p: Wainio Not.; per reg. subsilv. et subalpinam locis siccioribus, in pinetis qvoqve, fq parcius, in reg. alpina p— st fq: Kiblm. Ant. — [L. ent. reg. subalp. (r) Kaaresu’anto (L. L. Leestadius!): Leest.; Termesvaara: Malmberg!; tantum in reg. subalpina: Lindén in Bot. Centr. LXI p. 221, spec. e Vahakurkio! et prope Mela- jirvi!, vide etiam And. in Prodr. p. 226 nomine @ cimerascens 1° capreaeformis Lest.| Lim. cirea lacum Imandra hine inde obvia: N. I. Fellm., spec. etiam e Rasnavolok!, cfr |. ¢. p. (XXXIV et) XL; Hibina!, Tshun: Mela Pl.; in alpe Krestovaia pr. Kantalaks: Broth. Wand. Salix vagans. 107 p. 5 {172]!; Lujauri urt Vavnbed: Kihlman!; Viertsoaivi!, ad flumen Nuotjok!: Lindén. — Lp. Orloff in rupibus praeruplis: Kihlman!, cfr Kihlm. Bericht p. 16. Sat. Former, som atminstone sta denna mycket nara, har jag aifven observerat i Karkku 4 Makipéa och i Yléjirvi vid Pengonpohja: Hjelt. — Ta. se under S. Lapponum X vagans. — Meia Kasy. III p. 301 och Kasy. IV p. 297 upptaga varieteten bJ. a. 20-12; nagra uppg. fran 14 0. 15 (Om., Ok.) iro mig icke bekanta, ehuru varietetens forekomst darstides ar hégst sannolik. Att denna varietets utbredning ir ofullstandigt kand framgar tydligt af ofvanstaéende; sirskildt bér utbredningen i Lapp. ross. undersdkas, jir under hufvudarten. Synnerligen afvikande ar uppg. hos Meinshausen; f6r min del skulle jag knappt anse troligt, att den afser samma form som hos oss. Hybrider dro iakttagna atminstone med S. caprea, men mojligen afven med S. Lapponum. Salix myrtilloides L. In Lapponia occidentali ut etiam in nonnullis plagis Fenniae septentrionalis satis freqventer obvia; in maxima autem territorii parte passim aut rartus occurrit, ad meridiem versus rarescit et in Alandia omnino non visa est. In media parte Fenniae orientalis freqventer inveniri indicatur; in maxime ortentali autem Lapponia rara aut rarissima esse videtur. Kalm; in paludibus turfosis p: Prytz cont.; in paludibus Nylandiae v. ec. prope Helsingforsiam +), Kareliae fennicae et rossicae ete.: Spic. I p. 30; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; per partem silvaticam et subalpinam inferiorem Lapp. . . .; in Rossia baltica, septentrionali et arctica... st fq: And. Mon. p. 95; Fennia: Wimm. p. 112—113; Fenn.: Nym. Consp. p. 668 et Giirke p. 13, vide etiam Led. III p. 613—614, And. in Prodr. p. 229, Képpen Verbr. II p. 272—273 et Hjelt Utbr. p. 158 (25). Ab. St. Karins Piisparisti: Arrh. et E. Reuter!; Pargas Storkapellstrand: C. J. Arrh.; Uskela: Nikl.!; (p): Sel.; Vihti a 1) Vide infra. 108 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. (st fq) in pratis paludosis: W. Nyl. p. 204, cfr l.c. p. 210; Vihti p: Printz; Vibti st r enum.: Flinck; Zett. & Br., Sand., Renv., A. Nyl. (vide supra p. 83 not) et Séd. non comm. — Nyl. r Inga in prato ad praedium sacerdotale!, Sjundea Myrans (Nerv.): His.; Esbo Kaitans unicus frutex, nunc exstinetus: Kihlm.; (Nurmijarvi] p in pratis paludosis, turfosis et agris incultis, palu- dosis hic illic: Stenr.!; prope Helsingforsiam *) (Spic.): W. Nyl.; Thusby Mariefors: Szelan!; p in parte septentrionali et media: Szel. O. Nyl.; sac. Askola r ad stagnum Stiggsbéle et ad Jordans- béle prope fines par. Moérskom (!): Seel. Ofvers.; Mérskom Labbom ad stagnum numerose: Selan in Medd. XIX p. 16; Mantsala Ohkola, Lapptrisk: Seel. herb.; Orimattila: Sivén! — Ka. Sip- pola: Sel. & Str.! — Ik. p: Malmb., spec. e Kivennapa! et Muola!; Sakkola Isosuo ex. gr. ad ripam stagni Papinlampi: Lindb. p. 22 etc.,; Valkjarvi Pahkinimaki! et Veikkola!, Rautu Kopola!: Lind- berg; [frutex sphagnetorum proprius, praecipue in hac parte territorii proveniens: Meinsh. p. 323}. Sat. p: Malmegr. et Hjelt, cfr Carlss.; Huittinen: Lyd.; spec. adsunt e Karkku!, Mouhijirvi! et Birkkala! — Ta. Tam- mela Forssa: Arrh.; Saaksmiaki (r) Ridvala: Tikk.; Lammi: Leopold in dupl.!; st r Urajarvi ad Koskuenlampi, Kurhila in turfoso ad Latomiki (Silén), Uskila (E. Lang): Norrl. s. 6. Tav.; Jamsa: Seelan!; st r Luhanka Markkula, Lehmola, Koivisto et Sikolahti, Korpilahti ad Hantlammi: Wainio Tav. or.; Leop., Asp. & Th. et Bonsd. non comm. — Sa. Villmanstrand Pajarila, Ruokolaks: Sel. herb.; st r: Hult; Utula, Matikkala!, Hamalainen et Kojo- lammi: Hult coll.; Mikkeli: Hasselbl. — K1. Kronoborg prope templum: E. Juslin!; Uukuniemi: Nikl.!, vide etiam infra. — Kol. p — st r: Elfv., spec. e Gorki!; Olonets—Torasjarvi: Selin!; Derev- jannoje: Cajander & J. I. Lindroth!; [Schliisselburg: Sahlb. Dagb.]. Ola. p:- Malmegr.-p: Laur. Vaxti., cir le) p: 9} speci Lappo haud procul ab Hirvijarvi!; Kuortane, Seinajoki etc.: Laur.; Jalasjirvi prope Somero! in sphagneto, Alavus et Sydanmaa: Hjelt. — Tb. p: Broth. — Sb. (r): Mela; lisalmi (fq): M. & J. Sahlb. — Kb. Liperi: Europzus!; minore freqventia in vicini- ‘) Vide infra. Salix myrtilloides. 109 tate lac. Pielisjirvi: Wainio Kasv. — Kon. ad Onegam st fq: Fl. Kar.; fq, in Reg. occ. fq, in Saoneshje inter Velikaja-guba — Vigorus vidi: Norrl. On., cfr Giinth. p. 50. Om. st fq, etiam in vicinitate maris: Hellstr. — Ok. st fq in plagis turfosis: Wainio Kasv.; st fq: Brenn. Obs. — Kop. st fq: Wainio Kasv. O b. in maxima parte p, in parte septentrionali st fq, enum.: Brenn. Obs.; parce in Utajiirvi Myllyranta: Brenn. Reseb. p. 73; circa Uloam (parcius): W. Nyl. Till. p. 304!; Uleaborg p in pa- ludosis: Zidb. Add.; Uleaborg (fq) in paludosis: Leiv.; in vicini- tate templi par. Pudasjirvi (!) haud infreqvens in turfosis: Wainio ann.; in paludosis et sphagnetis st fq: Keckm.; (st fq: O. R. Fries]; Rovaniemi Kunnari et multis locis ad septentrionem versus: Kihlm.; st fq — p per totum territorium, circa pag. Turtola usqve ad 0,9 m [3 pedes| alta: Hjelt & H., vide etiam Jnl pias. — Kuus. st fq: Wainio Kasy., vide etiam sub Lapp. fenn. — Kk. st fq: Wainio Kasv.; Soukelo: Mela PI. Lapp. fenn. st fq—p per totum territorium: Hjelt & H.; in pinetis et abiegnis turfosis prope Anneberg et Kommattilampi nonnullisqve aliis locis sphagnosis vel caespitosis p: Blom Bidr.; [fq in turfosis siccioribus: Samz.]; per partem silvaticam inferiorem omnium Lapp. suecicarum p fq, ex. gr. ad Sodan- kyla, Kiurujirvi et Pyhajarvi Lapp. Kemensis: Wahlenb. p. 266 et 267, cfr l. c. p. XVII; (fq): Fellm. Lapp.; obvia in Kuolajarvi, st fq inter Perno in Kuusamo et Suorsa in Kemijarvi, Sodan- kyli ad Aska, pag. Sodankyla, Vaulokankaat, ad V&rrio et Seitajirvi et Mutenia et in Suolaselkaé st fq, ad Pyhajarvi et Kiurujirvi teste Wahlenb., Inari ad Kyro et Veskoniemi, nec rara ad Paatsjoki, etiam ad Kéngiis prope Mare glaciale obvia: Wainio Not., cfr l. ¢. p. 6 et 30; in paludosis reg. silvaticae (circa Muonioniska]: Norrl. Lappm. p. 256; st fq in ripis glare- osis, in paludosis et sphagnetis reg. silvaticae: Hult Lappm., cfr 1. c. p. 39; st fq: Sel. kat.; in sphagnetis aqvosis reg. sub- silvaticae passim copiose, ex. gr. ad Toivoniemi!, Kettu-Matti, , Vuopionsuu, Palokoski fluminis Vaskojoki: Kihlm. Ant.; in Va- rangria merid. ad tractum inter Elvenes et Jarfjord: Norm. p. 301, vide etiam Blytt p. 432 ete. — [L. ent. reg. subalp. 110 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. (fq), silv. p: Leest., cfr And. Sal. p. 68; tantum in reg. subalpina mihi obvia: Lindén in Bot. Centr. LXI p. 221]. Lapp. ross. Per partem silvaticam hujus territorii superio- ris partis haud infreqvens: Fellm. Ind.; usqve ad sinum Kola (!) parcius, modo in parte occidentali visa: N. I. Fellm., cfr lL. ¢. p. XXXVII et Beket. p. 591; Imandra: F. Nylander!; Jokostrow: Mela Pl.; Nuotjavr: Enwald & Hollmén!; c. 5 km a litore prope led pag. Sosnovets!, Katschkofka c¢. 7 km a litore in paludosis tundrae!, prope pag. Voroninsk! etiam f. pilosa!/: Kihlman. Nyl. Selan betviflar, att arten numera finnes vid Helsingfors; at- minstone har han aldrig sett den darstaides: Sel. ann. — KI. p: Backm., men upptages af Fl. Kar. blott f6r Kon. och sags ej alls af mig; enligt uppgift skulle den dock finnas i Kb. Tohmajirvi nara Everila, ehuru jag ej vagar fullt forlita mig dairp’a. — Lk. Rovanen (Wainio): Hult Lappm.; upptages icke i Wainios tryckta arbeten. — Wahlenb. uppgifver »neqve extra hance regionem Lapp. [= reg. silv. inf.] eam umqvam vidi; sed de- mum e Nylandia Fennoniae eandem attulit Nob. a Forselles», hvilket maste anses vilseledande. Den stora freqvensen i Kon. torde nirmast bero dirpa, att de f6r arten lampliga standorterna, flackmossar och gungflyn, talrikt forekomma i provinsen. Ett motsatt forhallande férklarar mahinda artens sallsynthet t. ex. i sédra delen af Ob, ifvensom i vissa delar af Sb. och Kb. Hiéjden uppgifves till 30-60 cm: Mela Kasy. III p. 302. Fran Ob. Turtola antecknades buskar, som voro 90 cm [3 fot], se Hjelt & H. Varierar sisom kaindt hégst obetydligt; nagon gang finnas stipler, stundom ser man de yttre bladen afven sisom Aldre svagt hariga sasom t. ex. hos exemplar fran Sat. Karkku!, se afven under Lapp. ross. Mon- strositeter anmirkas i Medd. I p. 93. Hybrider iro hos oss patriffade med S. aurita, S. glauca, S. hastata, S. Lapponum, S. repens och rosmarinifolia ifvensom S. vagans. Hybriden S. myrtilloides X nigricans ar tagen i Ingermanland vid Jamburg: Schmalh. hybr. p. 125, jfr Schmalh. p. 572, Girke p. 14 afvensom Meinsh. p. 318 under namn af S. nigricans c¢ microphylla. Salix repens L. In Fennia maxime occidentali saltem plurimis plagis freqventer obvia, ad orientem versus subito rarescit, ut sam 70—100 km ab ora sinus bottnici plerumquve rara esse videa- tur; qvuamqvam rarissime etiam in Fennia orientali ad fines Salix repens. 111 australes lecta est. Ad septentrionem versus usque ad 65° 50' progreditur. Distributio in interiore parte nescio an parum explorata sit. Till.?, vide infra; Kalm; in pratis et pascuis depressis p: Prytz cont. ambo nomine S. incubacea,vide etiam infra; latissime distributa dicenda est: W. Nyl. Distr.; per totam Europam . usqve in Vestrobottniam litoralem Sueciae: And. Mon. p. 114, efr And. in Prodr. p. 237; Scand. exe. Lapp., Norv. arct.: Nym. Consp. p. 668; Fenn.: Nym. Suppl. p. 281 et Giirke p. 14, vide etiam Kdéppen Verbr. Il p. 276 et Hjelt Utbr. p. 159 [26—27). Al. fqq: Bergstr.; fq: Bergstr. Beskr.; (p), in par. Inio non visa: Bergr.; fqq: Arrh. — Ab. (»fq»): Zett. & Br. Pargas r Attu Jermo: Arrh. Ann.; Lojo Solhem: Lindberg!; Mynamaki et Karjala plur. locis: Cajander!; Nystad Vahaé-Birkholma Kar- jarapakko: Hollmén!, vide ceterum infra et sub S. incubaceam. — Nyl. {Nurmijirvi] rr ad ripam australem lacus Nurmijarvi in. praedio Simonsberg nonnullus frutex deformis ac reptans (>huononnakéinen, ryémivé>]: Stenr., cfr 1. c. p. 47 et vide ceterum infra. — Ik. Pyhiijiirvi: Nikl. in dupl.!, vide infra. Sat. (»t») Mouhijairvi: Malmgr.!; Tyrvaéi: Warel. p. 18; in media parte plur. loc. ex. gr. Karkku! Jarventaka et Kauniais Saari, Kyré Jarvenkyla etc., in par. Kankaanpaii! autem magna freqventia occurrit: Hjelt, cfr Asp; Ikalis in ripa lacus Kyros- jirvi: [E. Bergroth]! — Ta. par. Gustaf Adolf: Bonsdortf! pro parte nomine S. rosmarinifolia; [Luhanka] Judinsalo! et Onki- salo: Wainio Tav. or.; Keuruu Manttaé: Selan! — Sa. Saaminki Pihlajanniemi: K. Enwald! — Kol. Nikola: Elfving! nomine S. Lapponum; Muuromi: Cajander & J. I. Lindroth! Oa (»r>) Qvarken: Malmgr.!, spec. nomine S. rosmarint- folia est f. microphylla; Stora cop., Lappfjard et Narpes minore copia, sed multis locis ad viam publicam: Hjelt; fq, freqventia in interiores terrae partes vix minuitur: Laur. Vaxtf.!, cfr lL. ¢. p. 8, vide etiam infra. — Tb. Virdois Kitunen: Norrlin!; Pihlaja- vesi: Wainio herb.; [Karstula} Nepolanoja: Brotherus! nomine S. rosmarinifolia; Viitasaari Lakomaki frutices solitarii non- nullis locis: Kihlm. — Sb. adest auct. Mela Kasv. III p. 301 et Mela Kasv. IV p. 297. 112 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Om. fq: Hellstr.!; fq praecipue in vicinitate maris: Tenn., spec. e Kalajoki ad ostium amnis!; Pyhajoki fq: Lackstr.; Sarais- niemi plur. loc.: Brenn. Ber. 1870, cfr Brenn. Obs. — Ok. Paltamo Lackstrém!, cfr Brenn. Obs. Ob. in maxima parte [»Obor.»| fq, in septentrionali r Kemi, etiam in Hailuoto et Liminka: Brenn. Obs.; fq circa Uloam (!): W. Nyl. Till. p. 304 et Zidb.; Uleaborg (fqq): Leiv.; Muhos, fi Maagrunni, Simo Ylikirpp&éla!: Brenn. herb.; li cop., Kuiva- niemi Rantala: Hjelt; Pudasjarvi: Wainio ann.; Pudasjarvi ad ripam fluvii lijoki: K. E. Hirn!; in litoribus lapidosis, campis herbidis [»fngsbackar>] p, in valle fluvii Simo locis quibusdam ex. er. circa Ylikiirpp&é copiosissime fundo lapidoso, Hosio: Keckm.; Kemi (p) (Rantaniemi!): Brenn. Obs.; Simo: Herb. Mus. Fenn. II p. 130 ad Ylikiirpp&é spectat, vide etiam Jul. p. 13 et Nyl. Utdr. p. 152. Spridd el. tillfallig i Finl.: Fries; detta, liksom att S. repens i Prytz cont. uppriknas utan uppgift om utbredningen, beror pa att den forekommer under andra synonym (se nedanfér). — Ab. Vihti st fq: Printz; Flinck siger sig ej hafva sett hufvudformen. Redan den héga freqvensen gor f. 6., att uppgiften férefaller misstinklig, si mycket mer som Arrh. upp- gifyer sig i Pargas hafva funnit den typiska S. repens endast pa ett stalle och for 6frigt blott S. rosmarinifolia, hvarjimte Sel. blott upptager den senare. Daremot kan det ifragasittas, om ej »S. humilis repens» hos Till. snarare binfér sig hit an till S. rosmarinifolia, dit den féres af O. Hjelt Férsék. — Nyl. [Helsingfors] >in paludosis ad Kampen (Nerv.)»: W. Nyl.; arten finnes numera icke diirstides: Sel. ann., hvarjimte det ar sannolikt att uppgiften afsett var. rosmarinifolia (se f6lj.); Morskom pa angar vid Labbom trisk: Sel. O. Nyl.; exemplaret fran Mérskom betraktas numera sisom en var. angustifolia, [= var. rosmarinifolia], sa ar afven fallet med exemplar fran Thusby Mariefors: Szlan! och Borga Borgnaés Laha: Nerv.! — Uppgifves afven fran Thusby: Astr. & H., men med hinsyn till ofvan- staende torde uppgiften tala bekraftelse. — Ik. Arten upptages icke har- ifran (lika litet som fran Nyl.): Herb. Mus. Fenn. II p. 38; Niklanders exemplar ir dock granskadt af Lundstrém. — Meinsh. upptager endast S. rosmarinifolia. — Sat. Birkkala?: Carlss. — Ta, Saaksmiaki st fq: Tikk.; Hauho: Herk.; hvardera uppgifterna. dro osikra, men upptagas dock for nirmare undersokning, liksom Sa. Valkiala r: Hult Fort. — Sb. r?: Mela; Kuopio: Knabe p. 21, se afyen Mela Kasv. har ofvan. Fran Leppiavirta skrifver Enwald: »Léydetty Niiralassa, Niiralan saaren pohjois rannalla, ei jilleen loydetty»: Enw. Det bor miarkas, att Enw. ej upptager S. ros- marinifolia och att exemplar ej féreligga. — Kon. Uppraknas af Giinth Salix repens. 113 p. 50, hvilken uppgift citeras atminstone af K6ppen Verbr. II p. 276. Uppgiften torde behdfva bekriftas. — Ok. p: Must. p. 53; atminstone freqvensen ar oriktig. I Brenn. Obs. upptages arten sannolikt pa grund af Mustonens uppg. fran Kajana, men betecknas riktigt sasom r. >»Lapponia (Fellman pl. exs.)»: Led. [II p. 614—615, jfr bl. a. Wimm. p- 114-115 och Beket. p. 591; uppg. beror sikert pa forvexling, jfr K6ppen Verbr. II p. 276; ifven Fennia (A. Nyl.):]. ¢c. ar oriktigt (se ofvanfér p. 83 not). Artens utbredning maste fnnu anses ofullstandigt utredd. Malm- grens laga freqvens dr sikert alldeles vilseledande. Anmiarkningsvardt ar att, ehuru den i mellersta Sat., sitsom Karkku, Kyr6 ete., ar ganska sall- synt och endast férekommer i former, som mer eller mindre narma sig S. rosmarinifolia, arten i Kankaanpaéaé anda fran Jamijarvi griimsen till sédra Osterbottens grins férekom i nirheten af landsvagen pA olika lokaler i stérsta mingd och i de mest olika former, sa att enligt hvad jag pa genomresa kunde déma, den dirstides synes vara allman, kanske mycket allmiin. Detta ar sarskildt af intresse darf6re att Kankaanpéa ligger tam- ligen langt fran hafvet. Hiir ma med anledning af Malmgrens uppgift tillaggas, att Laurén meddelat mig, att han funnit arten i Oa. i Alavus (timl. allm.), Kuortane (ganska allm.), Lapua (har och dar), Seinajoki (t. a.), Ylihérma (h. o. d.), Vora, Oravais (t. a.) afvensom-i Om. Nykarleby (fler- stides) och Alaharma (h. o. d.). -— Fére 1880 var ater den enda palitliga uppgift, i hvilken arten aifven utom kusten upptogs med stérre freqvens f6]j.: »den laga genuina formen f6rekommer helst i hafstrakten; den hégre formen dr allmannare i det inre landet»: Hellstr. (under Om.). Miarkas ma dock, att den hittills nordligaste fyndorten i Finland, Simo Ylikarppa, ej ligger vid hafvet, ifvensom att arten f6rekommer i Pudasjarvi. Pa svenska sidan uppgifves den férekomma allmaént i s6dra delen af Vesterbotten t. o. m. Pitea socken: Backm. & H. p. 250. — I afseende 4 utbredningen i de delar af landet, som ligga innu lingre fran kusten, bér framhallas, att S. repens i manga fall forvexlats med nagon annan art, hvarfére det ar skal att f6rmoda det densamma, om 4n sillsynt, bér finnas pa ratt manga stallen i det inre af landet. Héjden uppgifves fér hufvudarten till 30-50 em, for var. rosmarini- folia till 30—60 cm: Mela Kasv. III p. 301—302. I afseende 4 de olika formerna mirkes, att hebecarpa och lejocarpa synas forekomma i ungefir lika ymnighet. Sa aro hvardera tagna pa Al.: Arrh., Finstr6m Godby: Arrh. & K.!, afvensom af Hellstrém. Hellstr. uppgifver vidare i afseende 4 variationen: »fér 6frigt ar den mer eller mindre krypande, med mer eller mindre réda grenar, standarknappar och frédhus; bladen variera mycket», hvilket afven framgar af hans in- lemnade exemplar. Hybrider aro anmirkta med S. aurita, S. caprea, S. cinerea, S. myr- tilloides och S. vagans. Hybriden S. Lapponum X repens uppgifves fran Sverige Pitea och Impressio facta *|, 1901. 8 114 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. frin Ingermanland: Giirke p. 17; det ar saledes sannolikt, att den finnes afven hos oss. Slutligen m& namnas, att denna art forekommer hos Linné med icke mindre dn 4 (& 5) namn, naéml., utom S. repens, afven S. arenaria, S. incu- bacea och S. fusca, hvilken; sistnamnda dock ej upptagits fran Finland, hvarjamte S. rosmarinifolia upptages sasom art, jfr And. Mon. p. 115. Hir ma diarfore i korthet upptagas, hvad som naémnes om S. incubacea. (Angaende S. arenaria se under S. repens f. arenaria, angaende S. rosmarini- folia under S. repens var. rosmarinifolia). S. incubacea Kalm, Prytz cont. (se i texten); s6dra el. vestra Finl.: Fries, jfr Nym. Syll. p. 344, (se under S. aurita X repens, till hvilken S. incubacea Fr. fores af Hartm. m. fl.). — Ab. »in pascuis Aboénsibus ubiqve ingens copia»: Ann. ad Till., innefattar mahanda 4fven andra arter, hvar- fore jag ej vagat forlita mig hirpa (se ofvan). — Sat. uppr. af Gadd Sat. p. 50, — Ta. Hauho: Herk. Att de aldre uppgifterna emellertid ej ‘hanfora sig till den i Finland hégst sillsynta S. ambigua Ehrh. torde vara sikert, si mycket mer som sikra exemplar af denna hybrid ej blifvit tagna fore 1881, jfr Medd. IX p. 129. Salix repens f arenaria (L.). Saltem in Ostrobottnia septentrionali invenitur. Kalm nomine S. arenaria; Brenn. Flor. p. 173; r: Mela Kasv. Ifl p. 301; cum specie: Giirke p. 15. Ob. rr: Brenn. Obs.; Uleaborg Hietasaari in saburra et Nuottasaari: Zidb.; Uleaborg Toppila: Brenner!; Uleaborg (st fq) in saburra, Hietasaari in saburra: Leiv.; r Kemi prope viam ad serratrinam Karinhaara: Keckm., cfr |. ¢. p. 14 et vide Jul. p. 13, Herb. Mus. Fenn. II p. 130 et Brenn. Obs. >In paludosis silvaticis Finl. bor. fq»: Prytz cont.; uppg. ger en oriktig forestallning om formens utbredning. — Om. Exemplar fran Gamla Karleby Yxpila: Hellstrém! fordes tidigare hit, men omnimnas ej i Herb. Mus. Fenn. II p. 130. — Ob. Karlé ymnig, afven Santonen (alumn. Sandman): Zidb. i bref, jfr Brenn. Obs.; uppg. torde knappast afse samma form som hir ofvan, men upptages till vidare undersékning. Salix repens var. rosmarinifolia (L.) Koch. In maxima parte Fenniae australis satis frequenter (— passim) inveniri videtur et in parte oriental usqve ad 63° 25’ lecta est, distributio autem non satis explorata. Salix repens. 115 (Till.? vide sub S. repentem); hab. Aboae copiosissima: FI. Suec. p. 352; passim juxta Aboam: Linné Frut. p. 20, eff Wimm. p. 118; Kalm; in pascuis depressis apricis Fenn. austr. fq: Prytz cont.; in arenosis humidis ad Aboam (loco classico) et in Karelia: Spic.’ I p. 30; maxima pars Fenniae: Fries; in Rossia septentrionali et media (Finlandia—Volhynia) . . . vulgatior: And. Mon. p. 116; Fenn. or. mer.: Nym. Consp. p. 668; cum specie: Giirke p. 15 nomine S. repens d) angustifolia (Wulf.) Neilr., vide etiam Led. III p. 615—616, K6ppen Verbr. II p. 277 et Hjelt Utbr. p. 160 [27]. Al. (rr): Bergstr.; (Saltvik] Orrdalsklint (Mag. Ingelius): Bergstr. Beskr., nescio an confirmatione egeat; Mariehamn: Seel. herb.; Brindd Bjérkholm, Jurmo: Bergr. — Ab. plur. locis in Tofsala, ubi freqventior antecedente /S. repente] esse videtur, par. Gustafs prope Boda: Bergr.; (p): Zett. & Br.; fq: Arrh. Fl; Pargas st fq —fq plur. locis cop. in pratis pascuisqve subhumi- dis durioribus: Arrh. Ann.; Kuust6 fq, Ispois, Karis st fq: Sel. ann.; Bromarf (fq): Sand.; st fq: Renv. et Sel.; Vibti (!) st fq: W. Nyl. p. 205 et 210; Vihti fq: Flinck, vide etiam supra. — Nyl. fg: His.!; st fq in pratis et siccioribus et humidioribus fruticeta humilia constituens: Stenr.; haud procul ab urbe (N. Lund et Hj. Bonsdorff): W. Nyl.; ad Gammelstad (!) (Bruno Nylander): W. Nyl. p. 210; Thusby fq: Astr. & H.!; st fq: Sel. 0. Nyl.!, cfr W. Nyl. p. 210 et Medd. XIX p. 16. — Ka. (fq) in meridionali parte prov. [= Kareliae totius]: Fl. Kar. [spec. e Sakkola! in Ik.]. — Ik. st fq: Malmb., vide etiam sub Ka.; ((fqq) (in sphagnetis = »Torfmoore») in toto territorio: Meinsh. p. 323). Sat. st fq: Malmgr. et Hjelt; in Jamijarvi plur. loc. et cop.: Hjelt. — Ta. st fq: Leop., Asp. & Th. et Norrl. s. 6. Tav.; Sysmi! Gamla Olkkola: Unonius!; st r Luhanka Tammijarvi! nonnullis locis et ad Hietola et Vanhoinen, Korpilahti Raianlahti: Wainio Tav. or.; Bonsd. non comm. -— Sa. Mintyharju (Gren- man): Mela herb.; vide infra. — Kl. vide infra. — Kol. st fq: Elfv.! Oa. (»st; fq»): Malmgr., confirmatione egeat; plur. loc. (et cop.) in Jalasjiirvi: Hjelt; Laur. ex hac provincia non comm. 116 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. — Tb. vide infra. — Sb. r: Mela, spec. in herb. e Kuopio; Nilsia: Enwald! in dupl. — Kb. Liperi: Europzus! — Kon. (fq) usqve ad Tiudie (!) (Angstrém [p. 50]): Fl. Karl; st fq, Saoneshje ad Schungu plur. loc.: Norrl. On.!, vide etiam Giinth. p. 50. Om. rr Alahirmié: Laur. Vaxtf.! — Kp. Suondali ad Raha- lampi! et ad Lahnalampi prope pag. Sarkijarvi: Bergroth in litt., cfr Medd. XXI p. 20, ubi tantum in parte australi provenire indicatur. Nyl. Hogland: Schrenk p. 158; sags ej pa Hogland (Sel. & Strémb.): Brenn. p. 38. Det bér mirkas, att arten i Helsingfors-trakten uppgifves sasom litorifob af Kihlman i Medd. XVIII p. 264. — Sa. Mahinda be- héfver uppgiften hiarifran bekraftas, da den icke upptages fran denna provins [8] i Mela Kasv. III p. 301—8302 eller Mela Kasv. IV p. 297. — K1. Da arten hvarken upptages af Backm. eller sags af mig, vagar jag ej hanfo6ra uppg. i Fl. Kar. till denna provins, oaktadt Tiudie ligger vida nordligare; antagligen finnes vixten dock harstides. — Oa. Malmgrens uppgift hanfér sig tydligen till S. repens. Sannolikt fr, att var. rosmarini- folia i allmanhet ir sillsynt i denna provins. — Tb. st r: Broth.; det enda exemplar han inlemnat fran Nepolanoja hér en]. Lundstrém till S. repens, hvarf6re uppgiften maste anses osiker. —. Om. Hellstr. uppger »atminstone den i Abo-trakten forekommande [formen] finnes ej i provinsen>. Fér min del har jag visserligen antecknat: »Siikajoki (Brahestad), ej] norr om Liminka» och Wainio har antecknat den fran Ob. i trakten af Pudasjarvi kyrkoby, men da nagra exemplar fran dessa nordliga lokaler ej forefinnas, torde det mot Hellstr6ms bestimda uppgift vara svart att pasta, det den hir forekommande formen 4dr identisk med den fran sédra Finland, hvar- fore varietens nordgrins tills vidare maste lemnas obestimd. Har ma till- laggas, att om denna niimnes: »ej med sikerhet antraffad i Uleaborgs- trakten»: Zidb. — Lauréns exemplar fran Om. Alahairma, férst inlemnadt under namn af S. repens, torde dock hora till var. rosmarinifolia. Annu senare ir den tagen af Bergroth i Kp. — Ob. se under Om. Om denna form sages f. 6.: »in Rossia occidentali freqventior et deinde per regiones Sibiriae .. . Limites inter hance et veram S. repentem vix ulli, sed modificationem sistit peculiarem, regiones occidentales fugiens, in orientalibus optime evoluta ...»: And. in Prodr. p. 237—238. Hybridiserar hos oss med S. aurita, S. caprea, S. cinerea, S. Lappo- num, S. myrtilloides och S. vagans. Salix nigricans. 117 Salix nigricans Sm. Cum S. phylicaefolia fere ad a. 1864 in Fennia confusa est, ac distributio etiamnunc vir explorata sit; in maxima tamen parte Fenniae et Lappontae freqventer (—- satis freqventer) inveniri videtur, quibusdam autem plagis (praect- pue ad occidentem et septentrionem versus) freqventia minut- tur, ut nonnullis locis rarior esse videatur. Ad septentrionem versus usqve ad fines progreditur, in alpinam autem regio- nem non penetrat. Valde variabilis, formae tamen apud nos non satis exploratae. Locis elatioribus Lapp. fq: Prytz cont.; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; per omnem Lapponiam: Wimm. p. 70; in summum septentrionem ... in Scandinavia montosa silvatica et boreali . . . freqventissima: And. Mon. p. 127; Fenn.: Nym. Consp. p. 668 et Nym. Suppl. p. 281; Lapp. Fenn.: Giirke p. 18, vide etiam Led. III p. 609, And. in Prodr. p. 240, Koppen Verbr. Il p. 278—279 et Hjelt Utbr. p. 157 [24). Al. p: Bergstr.!; st fq: Bergstr. Beskr. [ad S. phylicae- foliam p. p. spectat]; st fq—fq, sed raro majore copia: Arrh. Fl.; Bergr. omittit. —- Ab. Pargas p —(st fq?), sed raro majore copia: Arrh.; (Muurila] st fq: Renv.; Vihti fq: Flinck et Arrh., vide ceterum infra. — Nyl. Fagervik: Hisinger!; |Nurmijarvi] p —st fq in pratis silvaticis humidis, in salicetis et turfosis hic illic obveniens: Stenr.; Helsingfors fq: Kihlm. ann.; Thusby fq: Arrh.; Borga fq: Sel. ann.; [Hogland] fq, Tytarsaari: Brenn., vide ceterum infra. — Ka. (fq): Blom; st fq: Lindén. — Ik. fq: Malmb.; [(fqq) in tota Ingria: Meinsh. p. 318}. Sat. st r(—p): Hjelt, spec. e Karkku Kauniais Pilkkalahti! — Ta. fq: omnes auct. — Sa. fqq (cop.): Hult! — K1. fq: Hann.; st fq in Kar. media: Hjelt! — Kol. fq — fqq: Elfv. Oa. fq: Laur. Vaxtf., cfr |. c. p. 8; fq circa Vasam: Hijelt. — Tb. (fq): Broth. — Sb. (fqq):-Mela; fq: Enw. et M. & J. Sahlb. — Kb. Tohmajirvi freqventior qvam S. phylicaefolia esse videtur: Hjelt Ant. p. 67; Liperi fq: Eur. & H.!; in multis plagis Kareliae septentrionalis fq: Sel. ann.; (st fq): Wainio 118 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XX1, N:o 1. Kasv. — Kon. fq, in Saoneshje saltem ad Velikaja-guba fq, in Reg. oce. fqq: Norrl. On., cfr Giinth. p. 50. Om. (fqq): Hellstr.!; fq: Tenn. — Ok. st fq minore fre- qventia ad septentrionem versus: Wainio Kasv.; fq, in partibus maxime orientalibus minus fq: Brenn. Obs., vide etiam Brenn. Reseb. p. 67 et 70. — Kp. st fq minore freqventia in partibus septentrionalibus: Wainio Kasv. Ob. fg, in paribus maxime septentrionalibus et orientali- bus minus fq: Brenn. Obs., spec. ex Ii!; fq: Leiv.; in Brenn. Ber. 1870 e multis locis annotata; in silvis mixtis, lucis et ripis in parte litorali p, in parte interiore st r, Simo in luco in declivi montis Alapenikka, Martimonoja in ripis: Keckm., cfr |. c. p. 9 et 11; [p parcior: O. R. Fries]; Rovaniemi Tolonen: Hjelt & H. — Kuus. et Kk. minore freqventia, qvam in reliqvis partibus: Wainio Kasv.; ad flumen Kouta: Fellm. Ind., cfr Zigra II p. 178 ete. Lapp. fenn. tantum in vicinitate montis Yilistunturi in sacell. Kolari, ubi usqve ad 6 m [20 pedes] alta, nobis obviam: Hjelt & H.!; in pratis humidis, ripis fluviorum locisqve sub- uliginosis (fq): Blom Bidr.; per partem silvaticam, subalpinam et inferalpinam totius Lapp. . . . fq: Wahlenb. p. 271, vide sub S. phylicaefoliam; fq: Fellm. Lapp.; Sodankyla cop.: Kihlm.; Kemijirvi ad Suorsa et Vuostimovaara, Sodankyla ad pag. ejus- dem nominis, Inari fq ad flumen Ivalojoki et ad Veskoniemi et ad flumen Paatsjoki, ad flumen Paatsjoki fq usqve ad K6ngiis prope Mare glaciale: Wainio Not. nomine var. protea, cfr 1. c. p. 10; saltem ad Toivoniemi! et Kaamas: Kihlm. Ant. nomine a protea, vide etiam Blytt p. 440, Hartm. p. 370 etc. et sub var. borealem. — |L. ent. reg. subalp. et silv. fq: Lest.| Lapp. ross. per totam Lapp. ross. (fq): N. I. Fellm., cfr Beket. p. 591 et vide infra; in Mela PI. e permultis locis anno- tata est et Spec. adsunt ex omnibus hujus territorii partibus, vide ceterum infra sub S. phylicaefoliam. Ab. fq: Zett. & Br. och Sel. — Nyl. fq c. mult. form.: His.; vulgaris: W. Nyl.; fqq: Sel. O. Nyl. — Sat. fq: Malmegr., jfr Carlss. och Asp. I af- seende a alla dessa uppgifter markes, att S. phylicaefolia ej alls upptages, under det en stor del af de aildre exemplaren i H. M. F., som inlemnats under namn af 8S. nigricans, hora till nyssnaimnda art. Sa ar sirskildt fallet med exemplar fran Uskela af Nikl., Hisingers exemplar fran Fager- Salix nigricans. 119 vik och Noté afvensom Malmgrens fran Kulla, hvarfére de nyss anférda uppgifterna (fran Ab., Nyl. och Sat.), sarskildt Malmgrens, enligt min tanke hufvudsakligen afse S. phylicaefolia. Detta antydes bl. a. afven diraf, att Sand. namner, att han i Bromarf férgifves sékt S. nigricans. Emellertid anser jag mig b6éra nimna, det jag i mellersta Sat., dir visser- ligen S. phylicaefolia ar alldeles afgjordt den allminnaste af alla Salices, pa de senare aren funnit S. nigricans, om iin i enstaka och kanske oftast unga exemplar, pa flere stiallen, sa att, under det jag 1870—1880 ansag den r, jag numera, sasom ofvan framhallits, betraktar den sasom st r (— p) och anser sannolikt, att den skall uppdagas annu pa nya stillen, hvarfére jag ej heller ansett nddigt att upprikna de sirskilda fyndorterna. — KI. fq: Fl. Kar.; afven om denna uppgift giller detsamma som om uppg. fran Ab. och Nyl., ehuru 8S. phylicaefolia upptagits sasom rar. — Oa. fq: Malmgr.; omfattar afven S. phylicaefolia (se ofvan); dock fr arten allman atminstone i stérre delen af provinsen, se Laur. Vaxtf. Lapp. ross. N. I. Fellm. erkaénner sjalf, att exemplaret i Plantae arcticae hor till S. phylicaefolia; da ett exemplar fran Nivai H. M. F. dess- utom hor till S. hastata, maste freqvensen anses mindre palitlig, se f. 6. under S. phylicaefolia. Redan af det ofvannimnda synes, att utbredningen af denna art pa manga stillen maste anses osiker, och hartill kommer dnnu, att enligt min tanke afven af de férf., som Aatskilja S. phylicaefolia, nagra, t. ex. Hellstr., dock paverkats af férestillningen, att S. nigricans Ofverallt vore en allman art, under det S. phylicaefolia vore sallsyntare, bvarfére upp- gifterna om bada dessa arter behéfva granskning (Gfr under S. phylicae- folia). Tilliggas ma, att Afven i Sverige feller Atminstone i vissa delar daraf} ungefair Jiknande iakttagelser blifvit gjorda angaende férhallandet mellan S. nigricans och S. phylicaefolia, se Bot. Not. 1883 p. 211. Artens héjd uppgifves till 150—400 em: Mela Kasy. III p. 303, se afven under Li.; i Lk. sagos dock exemplar som voro nirmare 6 m., se ofvan. Vid Helsingfors nar arten en héjd af 10 m och troligen daréfver. Den upptrider dir ofta som triad: Kihlm. Observerad i triidform afven af Arrh. Sasom fossil ar den funnen i[N yl]. Ingé Kalkulla] Stubbingen? och vid Fredriksberg [nara Helsingfors], pa bigge stillena i granzonen: G. And. p. 122. Exemplaren fran sédra delen af Finland torde till stérre delen till- héra (var.) protea And. Mon. p. 128, om hvars utbredning 1. c. némnes: »Hujus modificationis, in regionibus interioribus montoso — silvaticis vel campestribus Sueciae vulgatissimae et in Europae ceterae locis silvaticis vel alpestribus etiam passim freqventis, innumerae proveniunt formae>, jfr And. i Prodr. p. 241 och Giirke p. 18 under namn af b) campestris (Fr.) Girke. Exemplaren fran nordliga delarne af Lappland héra diremot till den formserie, som betecknats med namnet var. borealis; denna finnes dock afven representerad fran nAgot mera sydliga trakter. DA nimnda 120 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. former af Andersson atskiljas sasom underarter, har jag upptagit upp- gifterna om var. borealis skildt f6r sig, ehuru det icke varit mdjligt att sirskilja exemplaren. Vidare upptages var. prunifolia (Lilj.) Hartm. Storsta delen af Lappl.: Fries. — Uppriknas jimte var. borealis af Wainio Kasy. — Li. »ad Tor- manen in Inari est freqvens»: Wainio Not. — Lim. »ad Kantalaks (F. Nylander!)»: N. I. Fellm., jfr Beket. p. 591. . F. colorata air funnen {i Kol.] pa stranden af Onega nara Derevjannoje! och [Kon.] Schuja: Cajander i Medd. XXV p. 39. [Flere former omnimnas: Meinsh. p. 318, jfr Schmalhausen p. 89 etc.|] — Angaende monstrésa for- mer, se t. ex. Not. XI p. 456. S. nigricans hybridiserar hos oss med S. aurita, S. caprea, S. cinerea, S. glauca, S. hastata, S. Lapponum, S. myrsinites och S. phylicaefolia. Dess- utom uppgifvas S. myrtilloides nigricans, S. nigricans * vagans och S. nigricans X viminalis fran Ingermanland, delvis nara flora-omradets grins; se angaende dessa under resp. S. myrtilloides, S. vagans och S. viminalis. Salix nigricans var. borealis (Fr.) And. Formae hoc nomine vocatae saltem tn Lapponia et in septentrionalibus Fenniae partibus, hic illic etiam freqven- ter, proveniunt. Hae autem formae apud nos non explo- ratae sunt. Annotationes, quae seqountur, adsunt. Maxima pars Lapp.: Fries; haec praecipue in regionibus subsilvaticis et subalpinis Scandinaviae (freqventissime) vigens optime evoluta est: And. Mon. p. 128; praecipue in regionibus subalpinis Lapponiae et Sueciae borealis: And. Mon. p. 240, ubi multae variationes commemorantur, cfr Giirke p. 18; Lapponia rossica: Trautv. Incr. p. 689 (ut species); (st r): Mela Kasyv. Ill p. 303. Adest in territorio [= Kb. (?), Ok., Kuus. et Kar. ross.|: Wainio Kasv. — Ob. Uleaborg Pyykkisaari: Leiv. Lk. in ripa rivuli glareosa ad Kopsusjarvi in reg. silv.: Hult Lappm. — Li. fq copiose usqve ad terminum betulae saepe progreditur. Juxta flumina Kaamasjoki et Jevjejoki 4 m alta, Hammasuro SV 450, Pietarlauttasoaivi S 307, Kuarvekods h. 400, Ailigas h. 329 [Rastekaisa SO 297]: Kihlm. Ant., cfr Hult Lappm. p. 125; ad Paatsjoki usqve ad Kongas st fq — fq: Wainio Not., cfr l. ce. p. 16; Varangria australis reg. subalp. litor. — reg. alp. inf. fq: Arrh. ant. — [L. ent. reg. subalp. p: Lest.; »spielt eine gréssere Rolle in der Vegetation im Gebiete»: Salix nigricans. 121 Lindén in Bot. Centr. LXI p. 220, vide etiam And. Sal. p. 58 et Wimm. p. 72 | Lapp. ross. ubiqve (fq): N. I Fellm.! Arrhenius framhaller i bref, att var. borealis omfattar flere hos oss innu fullkomligt outredda former. Salix phylicaefolia (L.) Sm. In maxima parte Fenniae et Lappontae freqventissime — freqventer saepeqve copiose aut copiosissime obvia magna saepe efficiens saliceta; nonnullis tamen plagis in parte au- strali satis freqventer invenirt videtur. Utique ante a. 1864 apud nos aliis cum speciebus confusa erat et his demum temporibus rite distincta est. Kalm; locis campestribus Fin]. (austr.) fq: Prytz cont. no- mine S. arbuscula; juxta flumina et rivulos Lapp. fq: idem nomine S. mayalis, vide infra; Lapp. Fenn.: Giirke p. 18—19 nomine S. bicolor Ehrh., vide etiam And. Mon. p. 132, Képpen Verbr. II p. 281-282 et Hjelt Utbr. p. 156 [23). Al. plur. loc. ex. gr. Geta Bolstaholm!, Finstr6m Godby, Kumlinge Sérholm et Ingersholm: Arrh. & K.; Kumlinge, Sot- tunga et Kokar fq: Arrh. in litt.; st fq in omnibus plagis Alandiae, qvas visitavimus: Laur. Fort.; (st r—p) in partibus mediis et occidentalibus: Bergr.; in [maxima parte] Al. fq: Arrh. — Ab. fg in parte orientali territorii: Bergr.; Pargas fqq in pratis sil- vaticis subhumidis: Arrh. Ann.; Bromarf fq: Sand.; fq: Renv.; Vihti (st fq): Printz; Vihti fq: Flinck; Vibti fqq —fq: Arrh. — ~ Nyl. fg ad ripas lacuum, rivorum, amnium et in pratis humidis saliceta densa efficiens: Stenr., cfr 1. c. p. 13; fq circa Helsing- fors et Borga: Sel. ann.!; Helsingfors et Esbo fq —fqq: Kihlm. ann.; Thusby fq: Arrh.; {[Hogland] (p): Brenn. — Ka. fqq: Blom; fq: Lindén. — Ik. (p): Malmb.; [hic illic in tota Ingria (haud infreqvens): Meinsh. p. 319]. , Sat. fqq saepeqve cop.: Hjelt. — Ta. (st fq): Leop. et Asp. & Th.; fq: Knabe Fort., Norrl. s. 6. Tav., Bonsd. et Wainio Tav. or. — Sa. cop.: Hult. — K1. fq: Hann.; Palkjarvi et cetera Karelia media fqq, etiam in par. Impilaks fq?: Hjelt Ant. p. 67. — Kol. in regg. coll. et aren. lecta: Elfv.; Petrosavodsk: Fl. Kar.! 122 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XX1, N:o 1. Oa. fq circa Vasam: Hjelt; fqq: Laur. Vaxtf., cfr 1. c. p. 8. — Tb. fg: Broth. — Sb. fq: Mela et M. & J. Sahlb. — Kb. fq: Eur. & H.; fqq: Wainio Kasv. — Kon. fq, in Reg. occ. fqq: Norrl. On., cfr Giinth. p. 50. Om. fq: Hellstr.; in Lohtaja freqventissima hujus generis: Kihlm.; fq: Tenn. — Ok. fqq: Wainio Kasv. et Brenn. Obs. — Kp. fqq: Wainio Kasv. Ob. ad Uleaborg omnium salicum copiosissima: Zidb.; fqq: Leiv.; fqq, enum.: Brenn. Obs.; ad ripas, in pratis et silvis hu- midis fqq, magna et densa saliceta efficiens praecipue in ripis uliginosis [»férsumpade»|: Keckm., cfr l. c. p. 9 et 11; (st fq) ad Tornea: Jul. p. 12; [fq: O. R. Fries]; fqq per totum territorium et saepe saliceta densissima formans: Hjelt & H. — Kuus. fqq: Wainio Kasv. — Kk. fqq: Wainio Kasv.; fq ad Keret et verisi- militer S. Wulfeniana apud J. Fellm.: F. Nyl. Utdr. p. 154 nomine S. majalis. Lapp. fenn. fqq: Hjelt & H., vide sub Ob-,; in silvis frondosis humidis, lucis, pratis graminosis, pinetis turfosis nec non in ripis fluvioram fq —fqq, ubi saepe una cum S. nigrt- cante {?| etc. saliceta densissima format: Blom Bidr.; in pratis subhumidis et ad ripas fluminum per Lapp. silvaticam ubiqve fq: Wahlenb. p. 270, cfr Fellm. Lapp., ambo nomine S. mayalts, vide etiam infra; fqq in Kuolajiirvi, Kemijarvi, Sodankyla, Inari et ad Paatsjoki usqve ad Mare glaciale: Wainio Not.; fqq in reg. silv., in reg. subalp. st fq in aggeribus glareosis |»grus- bankar»], in petris, sphagnetis, lucis et fruticetis, secundum rivos p in reg. alpinam adscendit in Vuomapa&& usqve ad 523 m V: Hult Lappm., cfr 1. c. p. 153 et vide Borg in L. Y. 1899 p. 157; Kittila—Utsjoki, Inari fq: Sel. kat; eandem fere ac praecedens /S. nigricans 8 borealis] habet distributionem, sed loca humidiora, qvoqve turfosa, uliginosa amat, Ailigas SV 329: Kihlm. Ant.; Varangria australis reg. subalp.—reg. alp. fq—st fq: Arrh. ant., vide etiam infra, sub S. arbusculam et cfr Blytt p. 436, Hartm. p. 371 etc. — [L. ent. reg. alp., sub- alp. et silv. fq: Lest.; cum S. glauca saliceta magna usqve ad 3,5 m alta efficiens: Lindén in Bot. Centr.bl. LXI p. 220). Lapp. ross. fq: Fellm. Ind. nomine S. Wulfentana, ctr Salix phylicaefolia. 123 N. I. Fellm. p. LXIV et 55; locis umbrosis humidiusculis fq: N. I. Fellm., cfr Beket. p. 591; cum S. Lapponum saliceta [ad Nuotjavr] efficit: Lindén Beitr. p. 15; spec. adsunt ex omnibus territorii partibus. »Locis humidis silvaticis Fin]. bor. fq»: Prytz cont. — Lapp. fenn. >in locis humidiusculis umbrosis regionis silvaticae et inferalpinae omnium Lapp. fq»: Wahlenb. p. 270; fq: Fellm. Lapp. — Lapp. ross. p: Fellm. Ind. — Wahlenbergs S. phylicifolia ar = S. nigricans lejocarpa enl. And. Mon. p. 130, jfr And. in Prodr. p. 240, hvarfére antagligen afven uppg. i Fellm. Lapp. och Ind. hanféra sig till denna, liksom enligt beskrifningen afven uppg. i Prytz cont. Daremot motsvara Wahlenbergs S. majalis och S. arbuscula enl. And. 1. c. S. phylicaefolia (Sm.) And. (jfr afven t. ex. Nym. Consp. p. 669 och Giirke p. 19). I afseende 4 utbredningen i de hégre regionerna af Lappland anmirker f. 6. And. 1. c. p. 130: »S. nigricans in regionibus subalpinis maxime evoluta alpes non inhabitat, S. autem phyli- caefolia, in regionibus humilioribus maxime elata, alpes etiam summas adscendit et humilior demum qvasi in S. arbusculam abit, nec extra regio- nes alpinas vel boreales rite evoluta observatur>. Salix phylicaefolia ar otvifvelaktigt i stérsta delen af omradet den all- minnaste af alla vara videarter'); 4tminstone har jag sett den i lika ym- nighet férekomma p& olika lokaler, men i synnerhet pa vansk6tta angar, i Satakunta, Karelen och Lappland, och And. Mon. p. 133 uppger: »Haec in Lapponia cum S. Lapponum certe freqventissima obvia Salicum species». Emellertid ansigs densamma tidigare vara mycket rar. Sa upptog Fries den endast fran (norra el.) 6stra Finl., jfr Nym. Consp. p. 669, likasa afven Ale. i férsta upplagan. I Herb. Mus. Fenn. [ed. I] upptages S. phylicaefolia fran K1., Kar. ross. (i vidstrackt mening) och Lapp. ross. Annu 1868 upp- togs fen endast: »in regionibus alpinis Sueciae et Norvegiae totius abun- danter» ...: And. in Prodr. p. 241. Har ma tillaggas, att den under namn af S. eens Willd. upptages bl. a. fran Finmarkia orientalis (Wahlenb.): Wimm. p. 76. — J. E. Furuhjelm framhdéll dock pa méte af Societas pro Fauna et Flora fennica 31, X, 1864, att hvad som dittills kallats S. nigricans till en stor del hor till S. phylicaefolia, hvarefter den sistnimnda bérjade upptagas i lokalflororna, ehuru mahanda ej sa sillan med alltfor liten freqvens (se under S. nigricans). Enl. hvad Arrh. i bref meddelat ar S. phylicaefolia afven i Abo trakten langt allmannare fin S. nigricans, hvilket forhallande afven, om ocksa ej fullt i samma grad, torde rada pa Aland. Giirke p. 18 uppgifver, att denna art ej vore Linnés S. phylicifolia, utan Smiths (1792), hvarfére han, sAsom ofvan anmirktes, anvander det 1) I nagra, ehuru siakert ytterst fa, trakter tyckes dock S. nigricans vara allmannare, se denna under Kb. I sydligaste delen ar stundom S. aurita lika allmin (eller allminnare?), se under denna. 124 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. nagot aldre namnet S. bicolor Ehrh. (1790). .Tills vidare har jag dock féljt nomenklaturen i Herb. Mus. Fenn., si mycket mer som ej heller Ehrharts. namn tyckes vara otvetydigt, da’ And. Mon. p. 132 efter nummercitatet anfér ett fragetecken. Hiéjden uppgifves till 1—3 m: Ale. HI p. 92 och 150—400 cm: Mela Kasv. III p. 303, se afven under L. ent. Ehuru dessa dimensioner Aro de oftast forekommande fér fullvuxna exemplar, sérskildt da busken vaxer fristaende 4 aingar etc., blir den dock stundom betydligt hégre. Visserligen iro de héga buskar, hvilka jag under 1870- och bérjan af 1880-talet iakt- tog 4 Sat. Karkku Makipéa i skogskanten vid ett karr, numera nedhuggna, men finnu 19, VI, 1900 uppmitte jag dirstaides en buske af 5,4 m och en annan af 5 m _ hé6jd, hvarfére jag antager, att héjden i enstaka fall kan uppga till 6 (a 7) m. Nagra uppgifter om fossila fynd af denna art fro mig icke bekanta. Var. majalis (Wahlenb.) And. betraktas, enligt hvad som framgar redan af ofvanstaende, sdsom sirskild art af flertalet bland de aldre fo6r- fattarena och sirskiljes sdsom varietet af Andersson; se And. Mon. p. 134 och jfr under S. nigricans & phylicaefolia afvensom And. in Prodr. p. 242, dar denna form anses vara den som forekommer i de ligre regionerna. S. majalis hos Wahlenb., Fellm. Tapp., F. Nyl. Utdr. (och Prytz cont.) liksom S. Wulfeniana i Fellm. Ind. torde dock kunna hanforas till hufvud- formen af S. phylicaefolia (se ofvan). Sasom varietet upptages formen bl. a.: »Lapp. (Fellm.!)>: Led. III p. 611—612 och uppriiknas Brenn. Flor. p. 174 etc. — Ok. Kajana: Brenn. Obs. — Ob. Rovaniemi: Brenn. Obs. — Varie- teten sirskiljes ej vidare af Giirke p. 19 och bestar sannolikt af flere hos oss outredda former, (se afven bl. a. Hjelt & H.). I detta sammanhang m4 nimnas, att Képpen Verbr. II p. 307 hanfé6r, ehuru med stor tvekan, Fellmans S. majalis till S. Brownet And. Lundstr., men detta ar sakert oriktigt. — Till nyssnimnda formserie hér sannolikt afven S. phylicaefolia var. tenuifolia (L.), som upptages fran norra Finl. och stérsta delen af LapplL: Fries, hvilken uppg., ehuru antagligen oriktigt, af Trautv. Incr. p. 694 citeras under S. hastata- Weigeliana Wimm. (jfr om nomenklaturen Focke p. 360). Mela Kasv. IIL p. 303 sirskiljer utom den vanliga var. hebecarpa And. aifven var. leijocarpa And., hvilken betecknas sasom rar. Monstrositer forekomma ej sillan, se Not. XI p. 456, Medd. I p. 93: och Medd. XVIII p. 152. En med de férstnimnda af dessa analog miss- bildning finnes fran Sat. Karkku! Se afven Medd. VI p. 250 och Medd. Reney ip. 10. S. phylicaefolia hybridiserar i Finland, sa vidt for narvarande 4r be- kant, med S. aurita, S. caprea, S. cinerea, S. glauca, S. hastata, S. myrsini- tes, S. nigricans och S. vagans. Se dessutom under S. daphnoides, S. vimi- nalis och S. Lapponum X phylicaefolia. Salix arbuscula. 125 Salix arbuseula L. Anno 1892 in Lapponia rossica lecta et distincta est; etiam in summa regione alpina Lapponiae Enontekiensis rarissime occurrere videtur. Maxima pars Lapp.: Fries; Lapp.: Nym. Consp. p. 669 et Giirke p. 20, vide etiam Hjelt Utbr. p. 159 [26]. [L. ent. Kobdovanka: And. Sal. p. 79, cfr Leest.; reg. alp. r Peltsana: Leest., cfr Hartm. p. 372 etc. et vide And. Mon. p. 145.| Lim. Hibina (Umptek] in parte orientali saepe copiose: Kihlman in Medd. XIX p. 69!, cfr l. c. p. 136 et vide infra. — Lv. ad superiorem Keinjavr: Palmén!, cfr Kihlman in Medd. XIX py:62: »Locis campestribus Fenn. austr. fq»: Prytz cont.; uppg. hanfor sig till S. phylicaefolia (se under denna). Lapponia (Schrenk in litt.), Fennia borea- lis (Schrenk in litt.): Led. III p. 622, jfr Wimm. p. 103, afvensom om denna och flere f6lj. K6éppen Verbr. II p. 283; uppg. fran norra Finland ir sikert oriktig. — Ob. Uppriiknas af Jul. p. 12, men fullkomligt vilse- ledande. —- Lapp. fenn. »per partem subsilvaticam et subalpinam Lapp. omnium fg, ut etiam in alpinis maritimis Finmarkiae ... p»: Wahlenb. p. 263, jfr 1. e. p. XVII; fq: Fellm. Lapp., jfr Led. |. c. etc.; Wahlenbergs uppgift hanfér sig enl. And. Mon. p. 130 till S. phylicaefolia (Sm.) And., jfr afven Kihlm. Ant., och att sa afven ar fallet med J. Fellmans, kan man taga for afgjordt. Sarskildt siiges i afseende 4 Li: »hanc speciem intra territorium nostrum inveniri haud credo»: Kihlm. Ant. »Ad litora fluvii Tana in Finmarkia fq»: Vahl. i Fl. Dan. t. 1055; afser S. hastata alpestris: And. Mon. p. 103 (cit. efter denna). Det i Herb. Mus. Fenn. p. 55 om- nimnda exemplaret ar efter all sannolikhet taget utom det har behandlade omradet. Ehuru intet exemplar i H. M. F. forefinnes fran L. ent. torde dock artens férekomst ddrstides vara siker, men huruvida den f6rekommer pa finska sidan kan f. n. ej afgéras, jfr Mela Kasv. III p. 304. — Lim. Angéende férekomsten hiarstides nimnes: >I de flesta elfdalar i stora Umptek (6stra delen af fjallgruppen) ar S. arbuscula en vanlig och ofta ymnigt upptridande art och kan anses sasom karaktarsvaxt for de sterila, om varen 6fversvimmade biddarna af groft syenitgrus, hvilka atf6lja elf- varnas opp. Pa Lujauri urt kunde arten icke antraffas»: Kihlman i (Prot. 4, II, 1893) Medd. XIX p. 69. — Lp. Ponoj (F. Nylander pl. exs.): N. I. Fellm., jfr Herb. Mus. Fenn. p. 55 och Beket. p. 592 etc. Pa etiketten till exemplaret, som i sjailfva verket ar fran Triostrow (naira Ponoj), har Lund- strom antecknat: »en form, som mycket nira ansluter sig till S. phylicae- 126 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. folia, ja, mer an till S. arbuscula. Pa grund af detta enda individ kan S. arbuscula ej upptagas», jfr Kihlman i Medd. XIX p. 69. Var. vacciniifolia (Sm.) upptages: norra Lappl.: Fries etc., men nagon otvetydig uppgift fran vart omrade foreligger ej. Kihlman har tagit former, hyilka han tydt sasom hybrider af denna art med S. phylicaefolia och S. polaris. Se dessutom under S. arbuscula X glauca. Salix hastata L. In Lapponia occidentali freqventer invenitur, etiam in Lapponia orientali et Fennia septentrionalt haud infreqvens est. Infra 66° rarescit, sed in parte occidentali ad 65° 20' ad meridiem versus, in parte orientali ad 64° 50’ progredt- tur, ceterum nuper in parte orientali fere ad 61° 10' lecta est. Kalm; in locis aqvosis umbrosis Lapp. fq: Prytz cont.; Fenn. bor. et maxima pars Lapp.: Fries; Lapp. med. or., Fenn. bor.: Nym. Consp. p. 669; Lapp. Fenn.: Giirke p. 22, vide etiam Led. Ill p. 612, And. in Prodr. p. 257, Képpen Verbr. Il p. 285-286 et Hjelt Utbr. p. 158 [25]. Kol. in ripis lapidosis fluv. Ivina! [livin] cum S. triandra: Cajander in (Prot. 3, XII, 1898) Medd. XXV p. 39 etc., cfr l. c. p. 47, spec. alterum lectum ad Latva ad Ivina! Kp. prope Hiisivaara ad pagum Piebarvi: Bergroth in coll. comm. Qb. in parte septentrionali fq, in media parte [»Obor.»| in convalle fluvii Simo p hic illic cop., Simo Ruikka, Ii! ad praedium sacerdotis: Brenn. Obs.; p in ripis amnium et pratis virgultis obsitis, sat cop. in tota valle amnis Simo ab Ylikarppa ad septentrionem versus, in plaga litorali par. Simo deest, sed legitur in par. Kemi plur. loc. ad oppidum, ad viam ad Karin- haara, in valle amnis Akkunus etc.: Keckm., cfr l. c. p. 9 et 16 (in Simo fqq); Simo Ylikaérppi: Brenn. herb.; Kemi Mahla- saari: Hellstrém!; Kemi in oppido! et inter oppidum et Mar- rostenmiki!: Hjelt & Hult; Kemi—Turtola p: Hjelt; Kemi inter deversoria Vihriilaé et Vuoti (propius hoc) primum obvia et ab- hinc p ad septentrionem versus, Rovaniemi cop. ad templum: Kihlm.; fq saepeqve cop. ad flumina, in interiore parte st fq: Salix hastata. 127 Hjelt & H., cfr sub Lapp. fenn.; vide etiam Linné Iter Lapp. p. 173 et Jul. p. 12. — Kuus. e Kuusamonjarvi ad septentrio- nem versus p (—st r) ex. gr. ad Kirkonkyla (!) cop., Maivalampi (Nyberg {spec. ex Ullansaari!|), Akso, Nuorunen (Sahlb. Fort.), Kitkajoki (F. Silén!) et plur. loc. ad Paanajarvi (!): Wainio Kasv.; Kitkajoki ad ripam septentrionalem prope Jyravankoski: K. E. Hirn in Medd. XX p. 8, vide etiam F. Nyl. Utdr. p. 153. — Kk. par. Oulanka ad Vartiolampi, Oulanka et Kankahinen: Wainio Kasv.; liava et Koutajarvi: Mela PI. Lapp. fenn. saltem fq saepeqve cop. ad flumina totius territorii aut saltem Lapponiae, in interiore parte tantum st fq et minore copia obviam: Hjelt & H., vide etiam Norrl. Lappm. p. 258; in declivibus fluviorum, silvis frondosis subhumidis, lucis, pratis graminosis st fq, in turfosis qvoqve at parce reperitur: Blom Bidr.; juxta fluvios per partem silvaticam, subalpinam et inferalpinam Lapp. praecipue septentrionalium vulgaris, ut etiam in salicetis subalpinis imprimis maritimis [usqve ad Kistrand et Tanam Finmarkiae| fq, ibiqve in var. @ degenerans, qvalis etiam occurrit in campis siccis silvarum: Wahlenb. p. 268, cfr l. c. p. XXX]; (p): Fellm. Lapp.; Kemijarvi ad pag. Kemijarvi et Vuostimo- vaara, in Kuolajarvi et Sodankyla fq — st fq, in Inari et ad flumen Paatsjoki usqve ad Mare glaciale fg: Wainio Not., cfr l. c. p. 6 et 30; Kemijiirvi fq et cop., Sodankyl& cop. saliceta efficiens secundum Kitinen: Kihlm.; fqq in reg. silv., in reg. subalp. st fq in salicetis et in aggeribus glareosis [»grusbankarna»], in Lu- pakkapiaé ad 422 m S: Hult Lappm.; Utsjoki fq: Sel. kat.; diversis locis praesertim ad ripas rivulorum fluviorumqve per reg. subsilv. et subalpinam fq, altitudine fruticum, amplitudine et forma foliorum mire variat: Kihlm. Ant.; Varangria austr. reg. subalp. lit. — reg. alp. fq: Arrh. ant., vide etiam Blytt p. 434 ete. — [L. ent. reg. (alp. et) subalp. fq, silv. p: Lest.; in reg. subsilv. freqventior qvam in reg. silv.: Norrl. Lappm. p. 258, vide etiam Lindén in Bot. Centr. LXI p. 220.] Lapp. ross. p: Fellm. Ind.; haud infreqvens (usqve ad sinum Kola et pagum Ponoj!): N. I. Fellm., cfr Beket. p. 591, spec. adsunt non tantum e partibus austro-occidentalibus, sed etiam a Kitsa!, Orloff!, Voroninsk!, Lovosersk!, Harlofka! ete. 128 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Ab. »Umgegend von Abo selten»: Berg Verbr. p. 136; afser mojl. folj. uppg.; sikert ar att arten ej finnes i denna trakt, se Képpen Verbr. Il p. 286. — Nyl. r »Fagervik in prato Mjalarangen»: His.; exemplaret tillhér en]. Lundstr. S. nigricans, jfr Herb. Mus. Fenn. p. 54 not. — Ob. [Uleaborg] st r i skogar och angar nara Pyykésjarvi [»7 Mets. N. lah Pyy- k6sj.>]: Leiv.; i tva a tre elevers herbarier hafva forekommit exemplar, tagna vid Uleaborg 1884 och 1886 ...: Zidb., jfr Brenn. Obs. Uppgifterna, som sannolikt afse samma lokal, fro ej osannolika, men nirmare under- sdkning torde dock vara af nédden. — Anmarkningsvardt 4r att denna art, som i det 6friga Skandinavien f6rekommer: »locis humidis . .. Daniae pl. locis, Sueciae a Lapp. usqve in partes meridionales, ibi attamen rr, Norvegiae fere totius»: And. Mon. p. 171, i vestra Finland ej blifvit, 4tminstone med sikerhet, funnen sydligare ini Ti. Fran K1. Uukuniemi [»Uguniemi| Havan kaivajan nurmi»: Nikl.! [speciallokalens namn syArliast] finnes visserligen under namn af S. nigricans ett exemplar, som méjligen hér hit, men det ir ej sikert. SAsom framgar af ofvanstdende, ar den pa senare tid tagen i éstra Finland niira flora-omradets sydéstra griins; likasa ar den tagen i Ostersj6provinserna vid Riga och Kokenhausen i Lifland: Klinge p. 426. — I Herb. Mus. Fenn. II p. 130 upptogos sasom sydgriinser Ob. li, Kuus. Kuusamonjarvi etc., Kk. Oulanka; att den numera (oberiknadt den isolerade fyndorten i Kol.) ar tagen i Kp. framgar af ofvanstaende. Liksom flere andra nordiska arter synes saélunda afven denna i 6stra delen af vart om- rade ga vida langre mot 8, an i den vestra. Artens héjd uppgifves till 60—200 cm: Mela Kasy. III p. 304 och 1—2 m: Ale. III p. 92. Fyra uppgifter om dess alder och diameter fran Lm. Lovosersk ing& Kihlm. Pfl. p. 224; den hégsta dir omnaimnda dia- metern 20 mm vid en Alder af 12 4r. Af former upptagas: »var. ? foliis lanceolatis subintegerrimis in Uts- joki» [Li.]: Fellm. Lapp., jfr Wahlenb. — [Var. alpina L. ent. reg. alp. r: Leest., som dessutom upptager hyperborea en]. Fries], — »Formam foliis majoribus (S. malifolia Sm.) legi ad opp. Kola» [Lt.]: N. I. Fellm. — Vidare atskilliga monstrésa former vid Puolmak (Li.): Th. Fries Resa p. 26. — Flere former omnimnes dessutom i And. Mon. p. 172, And. in Prodr. p. 257 afvensom hos Giirke p. 22. Hybrider aro iakttagna med S. herbacea, S. lanata, S. myrtilloides, S. nigricans, S. phylicaefolia, S. polaris, S. rotundifolia. Hybriden S. has- tata reticulata ir Atminstone tagen omedelbart vid flora-omradets grans; diremot hafva de exemplar, som tidigare betecknats sasom tillhérande S. hastata >< myrsinites, visat sig tillhédra andra former. —- Hybriden S. glauca X hastata forekommer t. ex. i Jamtland: Floderus p. 33 och i Vesterbotten etc.: Arrh., jfr harom t. ex. Giirke p. 32. Salix glabra. 129 Salix glabra Scop. S. Wulfeniana i Fellm. Ind. citeras af Led. III p. 612 under detta namn, men med oritt, da det ej] ar Wildenows, utan C. Sprengels art = S. majalis Wahlenb. = S. phylicaefolia (Sm.) And.: N. I. Fellm. p. LXIV o. 55, jfr F. Nyl. Utdr. p. 154 och And. in Prodr. p. 259. Misstaget fram- gar f. 6. daraf, att arten ar sydeuropeisk, jfr And. Mon. p. 174 och K6ppen Verbr. II p. 287. Salix pyrolaefolia Led. forekommer val icke inom sjilfva flora- omradet, men nara dess 6stra grains, se Cajander i Medd. XXVI p. 180. Salix lanata L. In summa Lapponia praecipue in regionibus superiori- bus freqventer (— satis freqventer) invenirt indicatur ; ad mert- diem versus usqve ad 66° 10’ in Lapponia orientali lecta est. Maxima pars Lapp.: Fries; Lapp.: Nym. Consp. p. 669 et Giirke p. 28, vide etiam Led. III p. 616, Wimm. p. 2, Képpen Verbr. Il p. 299, Hjelt Utbr. p. 159 [26). Li. in radicibus superioribus et lateribus inferioribus al- pium omnium Lapponicarum sat vulgaris mox supra et inter ultimas #etulas saliceta qvadripedalia constituens, sed pumila in alpibus alte adscendit jet etiam in maritimis versus Nordcap longius perdurat qvam ipse S. glauca), nec non in subalpinis humidis descendit, ex. gr. ad exitum fluminis Utsjoki Lapp. Kemensis . . .: Wahlenb. p. 259, cfr l. c. p. XVIII, XXXIII et LX; ad alpium radices fq: Fellm. Lapp.; in litore et in lucis ad Kongas fq, obvia etiam ad Saarikoski, in litore ad Kultala in Inari: Wainio Not., cfr |. c. p. 21 et 23; in ripis fluminis Ivalojoki inter Kultala (spec. leg. A. Tigerstedt!] et pag. Kyroé pluribus locis, Toivoniemi! et .Pakananjoki, ad flum. Tenojoki inter Ylikéngis et Puolmak st fq, in alpe Harmitschokka!, ad Puolmak et Niaytim6 specimina 2 a 3 m alta (8—10 pedalia| vidimus: Kihlm. Ant., cfr Hult Lappm. p. 41, 93, 94 et 150; in valle fluminis Paatsjoki (!) usqve ad Petshenga st fq: E. Nylan- der & M. Gadd!; reg. subalp. lit. — reg. alp. fq — st fq: Arrh. ant., Impressio facta *|, 1901. 9 130 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. vide etiam Blytt p. 448 etc. — [L. ent. reg. alp. et subalp. fq, reg. silv. p: Leest.] Lapp. ross. in superiore parte hujus Lapp. vulgaris: Fellm. Ind.; in superioribus partibus Lapp. ross. usqve ad Ponoj meridiem versus fq: N. I. Fellm., spec. e Subovi! et Olenji!; in montibus alpinis ad Nuotjavr saliceta minora efficiens: Lindén Beitr. p. 16; in Mela Pl. et herb. adest e multis locis ex. gr. a Tshun, Hibiné etc.; Tshun fq: Broth. Wand. p. 6; Ponoj cop.: Knabe Pfl. p. 280; Voronje cop.: Broth. Reseb.; fq saliceta ho- minis altitudine inter Pjalitsa et Tshapoma, ut etiam ad Tetrina secundum fluvium Kamenka et ad Tshavanga efficit: Kihlm.; spec. in H. M. F. adsunt ex omnibus hujus territorii partibus, maxime ad meridiem versus a lacu Imandra (F. Nylander!), Umpjavr!, Sosnovets!, Marjok!, Pjalitsa: Brenner!, vide etiam Beket. p. 592, qvi e Lm. enumerat, Bot. Not. 1887 p. 268, Broth. Wand. p. 11 ete. »>Loc. irriguis Finl. austr. fq»: Prytz cont. ar en af de manga grund- falska uppgifter, som férekomma i arbetet, da arten hittills ej ens blifvit iakttagen i Lk. Dess sydligaste fyndort, Tetrina vid Hvita hafvet, lhgger dock vida mer mot sdéder. Hojden uppgifves till 30-100 em: Mela Kasy. II p. 298. Att arten dock stundom blir betydligt hégre framgar savil af Kihlm. Ant. (se under Li.) som redan af Wahlenbergs uppg. (se nedanfér under f. glandulosa). — Fran Orloff omnimnes en stam, 77 mm i diam., hvars alder var 40 ar + aldern af den del som led af karnréta: Kihlm. Pfl. p. 224. Af former upptagas var. crysantha (Vahl.) Lapp. ross. >iisdem cum forma typica locis p»: N. I. Fellm., hvarjiimte en stor del af exemplaren hor hit; Lundstrém har dock papekat, att »S. Janata L. = S. crysanthos Vahl. Fl. Dan.» (jfr afven t. ex. Giirke p. 28). Formerna glandulosa, depolita och glabrata finnas alla fran Kaaresu’anto af L. L. Leestadius!; de tva férstniamnda jaimte var. chrysantha omnamnas i Herb. Mus. Fenn. p. 54 not 3. Om var. glandulosa siges: »in nemoribus subalpinis et maritimis Finmarkiae saepius orgyalis [1,8 mj] occurrit»: Wahlenb. p. 259, dar den beskrifves. Utom v. latifolia Blytt, upptagas v. lanceolata Blytt och glaberrima Blytt, de tva sistnaémnda rr: Mela Kasv. Ill p. 294 och 298. Hybrider fro hos oss anmirkta endast med S. hastata och S. her- bacea, men i Jamtland hafva dessutom tagits hybrider med S. caprea, S. lapponum och méjligen med S. glauca: Floderus p. 17, jfr 1. ¢. p. 27 och 30, Salix Lapponum. 151 Salix Lapponum L. In Lapponia freqventissime saepeqve copiose provenit, in Fennia septentrionali freqventer obvia; ad meridiem versus sensim rarescit, sed etiam in australibus provincits, Alandia forsitan excepta, inventa est. In uliginosis alpinis (supremarum) Lapp. fq: Prytz cont.; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; Fenn.: Nym. Consp. p. 670 et Giirke p. 29, vide etiam Led. III p. 617, And. in Prodr. p. 276, K6éppen Verbr. II p. 301—302 et Hjelt Utbr. p. 158 (25). Ab. St. Karins Piisparisti: Arrh. & E. Reuter; Abo prope Skansen: Arrh.; {Muurila| rr (in luco) ad occidentem versus ab Haukkamaki: Renv.; Uskela: Nikl.!; Pojo Skogbéle ad praedio- lum Ranas: Hisinger!; Lojo Ojamo: S. O. Lindberg et H. Lind- berg comm.; Vihti in prato uliginoso ad Olkkala 2 frutices: Arrh., vide ceterum infra; Karinais prope stationem viae ferratae Kyro ad Aura versus multi frutices: Hjelt; Karjala fq — st fq, Mynamiaki! st fq —- p, Mietois non visa: Caj. Kasv. — Ny]. Sjundea Myrans (Nerv.!): His.; [Nurmijarvi] p in pratis humidis et in mar- ginibus turfosorum, saliceta parva praecipue in vicinitate lac. Nurmijarvi efficiens, frutices solitarii etiam in pratis ad Nummen- pia: Stenr.; Thusby: Astr. & H.; (Borga] p ex. gr. ad »Eknas gard»!, Stiggsbéle, Monnby: Seel. Ofvers.; p praecipue in parte septentrio- nali: Sel. O. Nyl, spec. ex Anjala!; Mérskom (!) ad stagnum Labbom: Seelan in Medd. XIX p. 16. — Ka. Kirvu: Sel. ann.; r Antrea Oravankyt6!, Jaaski Jarvenkyla!: Lindén. — Ik. p ad Sakkola usqve meridiem versus: FI. Kar.; p: Malmb., spec. e Muola!; Sakkola Taipale: Appelberg!, cfr Herb. Mus. Fenn. sub Ka.; Sakkola Isosuo ad ripam stagni Papinlampi ete.: Lindb. p. 22; Valkjarvi Janholampi! et Vihtarisenjoki!, Sakkola Kaarna- joki!: Lindberg; {in tota Ingria (fq): Meinsh. p. 315). Sat. st r: Malmgr., spec..e Kulla! et Huittinen (Simming!); in media parte prov. st r—p sed parce, ex. gr. Karkku! Maki- paa!, Haapaniemi etc., extra territorium in Jémijiirvi et Kankaan- paa! majore copia et freqventia inveniri videtur, deniqve prope viam ferratam inter Koivisto et Loimijoki: Hjelt. — Ta. Tam- mela Forssa Salmistonmaki: C. J. et A. Arrh.; Luopiois prope 132 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. templum in prato paludoso: Leop.; Saaksmaki Jutikkala: Kihlm.; Hattula Vesunta cop.: Sel. ann.; [Tavastehus (!)] (»fq»): Asp. & Th.; [Asikkala] (!) r Urajarvi ad Koskuenlampi, Uskila (E. Lang), in saltu publico Evo freqventior: Norrl. s. 6. Tav.; [par. Gustat Adolf} p: Bonsd.; Sysmi& Nya Olkkola: Unonius!; Jamsii: Seelan!; Luhanka Tammijiirvi: Wainio Tav. or. — Sa. (fq) [in tota Sa- vonia|: E. Nyl. & Chyd.; praetervisa: Hult. — KI. p: FI. Kar.; (Parikkala] st r Tetrisuo plur. locis, Tyrjainsuo: Hann.; p — st fq: Hjelt. — Kol. p st fq, in reg. aren. freqventior: Elfv. Oa. (st r): Malmgr., spec. e Jurva!; p (— st fq): Laur. Vaxtf., vide infra. — Tb. p: Broth.; Pihlajavesi fq: Norrl. n. v. Tav. p. 429. — Sb. ubiqve in Savonia septentrionali supra Leppiivirta: E. Nyl. Veg. p. 260; haud infreqvens in paludosis: Enw.; p: Mela; lisalmi fq: M. & J. Sahlb. — Kb. p: Eur. & H.; st fq (— fq): Wainio Kasv. — Kon. st fq, Saoneshje inter Velikaja—Vigorus. visa, in Reg. occ. fq: Norrl. On.; ubiqve in paludosis graminosis et turfosis: Giinth. p. 50. Om. st fq in interiore parte: Hellstr.; (p): Tenn.; Pyhajoki fq: Lackstr. — Ok. fq: Wainio Kasv. et Brenn. Obs., vide ellam Brenn. Reseb. p. 75. — Kp. fq: Wainio Kasv. Ob. in parte septentrionali fqq, in parte maxima fq, in Pudasjirvi australi, Ylikiiminki et Muhos parcior, enum.: Brenn. Obs.; fqq in paludosis: Leiv.; locis paludosis, udis fqq: Keckm.; [fq: O. R. Fries]; fq—fqq per totum territorium praecipue ad ripas fluviorum, ubi saepe cop.: Hjelt & H., vide etiam Ap eer yg! on — Kuus. fq: Wainio Kasv. — Kk. fq: Wainio Kasv. Lapp. fenn. fq — fqq usqve ad 2,4 m [8 pedes| alta: Hjelt & H., cfr sub Ob.; in declivibus fluviorum et ripis, pratis humidis locisqve uliginosis fq interdum copiose provenit: Blom Bidr.; in paludibus et locis uliginosis tum silvaticis, subalpinis ac inferalpinis universae Lapp. vulgatissime, haud vero in alpi- bus occurrit: Wahlenb. 1), (cfr 1. c. p. XVII 4); vulgaris: Fellm. Lapp. 2); fq in Kuolajiirvi et Kemijarvi, fq —fqq im Sodankyla et Inari et ad Paatsjoki usqve ad Mare glaciale: Wainio Not.; faq in reg. silv., in reg. subalp. p in lucis et salicetis [>snar» |, 1) Nomine S. limosa Wahlenb. Salix Lapponum. 133 eum S. phylicaefolia sat cop. in pagis lapponum: Hult Lappm.; fqq: Sel. kat.; fqq et saepe copiose per reg. subsilv. et sub- alpinam, sed supra terminum betulae non lecta, Hammasuro h. 457, Peldoaivi n. 396, Kuarvekods h. 400 {Rastekaisa SO 297]: Kihlm. Ant.; adscendit usqve in subalpina loca Lapponiae etiam ultimae juxta Rossiam: Wahlenb. Fl. Suec. p. 663 +), vide etiam Sandm. p. 32, Blytt p. 446 etc. — [L. ent. (reg. alp.), subalp. et silv. fq: Leest., vide infra ut etiam Lindén in Bot. Centr. LXI p. 220] -Lapp. ross. fqq: Fellm. Ind.*); in paludosis partis occi- dentalis fg, orientemqve versus adhuc circa Pjalitsa *) obvia: N. I. Fellm., (cfr 1. ce. p. XXXVI); [ad Nrotjavr] aut sola aut cum S. phylicaefolia saepe saliceta densa 3—4 m alta efficiens: Lindén Beitr. p. 15; enum.: Beket. p. 592; copiosissime inter Voroninsk et Jokonga: Kihlm. & Palm. p. 9; fq saliceta efficiens ad Orloff et Katschkofka, fq etiam ad Svjatoj-noss: Kihlm.; spec. e partibus orientalibus adsunt a flum. Pono} inter Kamensk! et flumen [»mynningen af bifloden»| Kuljok!, ad ripam Marjok!, Lovosersk!, Voroninsk!, Orloff!, ut in omnibus hujus territorti partibus lecta sit. Ab. Abo trakten r: Berg Verbr. p. 136; hanf6r sig antagligen till uppg. hos His., da Fl. Fagervikiensis anvandts sasom komplettering. (Uppg. fran St. Karins och Skansen dro af vida senare datum). Vihti st fq: Printz; den héga freqvensen fr vilseledande, sisom framgar af Arrhenii uppgift; Flinck har ej sett arten. — Ta. [Kalvola| karrmarker allman: Knabe Fort.; ehuru jag anser freqvensen (liksom Asp. & Thuréns) vilseledande, har jag dock ej velat alldeles utesluta uppg. — Oa. Angaende férekomsten hirstades naémnes: »Icke sa allman inom omradet och upptrader icke sa ymnigt som bade norr och sdéder om detsamma»: Laur. Vaxtf. p. 9. — L. ent. Lest. uppgift, att arten vore allmin Anda till fjillreg., synes mindre trolig, da Wahlenb., liksom Kihlm., bestimdt fornekar detta; pa Pallastunturit sag jag den knappt annorstides fin i granregionen. — I Sydvaranger upptages den dock till lagre fjallreg., ehuru med mindre freqvens: Arrh. ant. Lapp. ross. Af senare uppgifter framgar tydligt, att arten gar vida langre at 6ster an hvad N. I. Fellm. uppgifvit. Dessutom framhalles ut- tryckligen, att den dr lika allmin i ryska som i finska Lappmarken: Kihlin. Hojden uppgifves till 1-3 m: Mela Kasv. III p. 299 och Ale. III ') Nomine S. limosa Wahlenb. yx *) Multo longius procedit. ww <1 134 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X.XI, N:o 1. p. 92; se afven under Lapp. fenn. och Lapp. ross. —- Fran Lm. Lovosersk meddelas fem uppgifter angaende buskens alder och diameter: Kih|m. Pf. p. 224; den aldsta dar omnimnda busken var 39 ar med en diam. af 61 mm. Af former uppgifves f. elliptica. — Ob. Kemi Lassila: Brenn. Obs. — f. denudata Norm. »pluribus locis Norvegiae arcticae»: Norm. Sp. p. 38, dar den beskrifves; denna form finnes otvifvelaktigt aifven hos oss. {Hos Giirke p. 29 omnaimnes b marrubiifolia (Tausch.) Wimm. bl. a. fran Lapp., afvensom d rosea Behm, se Bot. Not. 1887 p. 177, fran Suec.; dessa aro mig okanda). S. Lapponum hybridiserar i Finland med S. aurita, S. caprea, S. cinerea, S. herbacea, S. myrsinites, 5S. myrtilloides, S. nigricans, S. repens var. 1os- marinifolia, S. rotundifolia och S. vagans. Angaende S. Lapponum X repens se under S. repens. Afven hybriden S. Lapponum X phylicaefolia har an- gifvits fran flora-omradet, men utgar tills vidare (se under naimnda hybrid). Salix glauca L. In Lapponia freqventissime praecipue in regionibus supe- rioribus invenitur, ad meridiem versus subito rarescit, ut infra 66° 45’ nisi rara, infra 65° 50’ in parte occidentali omnino non visa sit; in altioribus tamen montibus fere ad 66° fre- qventer occurrit. Qvamvis rara etiam in parte maxime orien- tali ad circ. 65° lecta est. In (convallibus) subalpinis Fenn. bor. fq: Prytz cont.; ma- xima pars Lapp.: Fries; Fenn. bor. (F. Nylander in litt.): Led. Il p. 618; Lapp. . . . alp. alpestr.: Nym. Consp. p. 670; Lapp. Fenn.: Giirke p. 31, vide etiam Wimm. p. 92, And. in Prodr. p. 280, K6éppen Verbr. II p. 304, Hjelt Utbr. p. 161 [28] cum tabula geogr. (ubi terminus australis definitur) et infra. Kp. [Solovetsk: Selin!, cfr Beket. p. 592 et Koppen Verbr. Il p. 304; Solovetsk saepe cop. in paludibus frondosis |»1l6t- skogskarr»|: Bergroth in Medd. XXIII p. 35); in litore karelico unico loco contra Popovansaari cop.: Bergroth |. ¢., spec. ad- scriptum Kemi!, cfr Medd. XXI p. 21. Ob. rr, Kemi rr Palosaari!, Tervola Palosaari et Ala- tornio prope Vinkkeli (Rantaniemi), Simo ad amnem 10 km [1 mil| infra Portimo: Brenn. Obs.; [Alatornio] Kalkkimaa: Mela herb.; Karunki: G. Grand in L. Y. 1899 p. 141; [Ylitornio| Alkkula! et Rovaniemi!: Nyberg, cfr Hjelt & H.; ad meridiem Salix glauca. 135 versus subito rarescit et in meridionali parte Ostrobottniae, qvam visitavimus, jam rr, Rovaniemi ad Haukijirvi prope Minty, Ylitornio prope Jankajiirvi et inter Turtola et Pello!, [parte suecica in monte Pullinki): Hjelt & H. — Kuus. fq in cacumine montium [»tunturien»| septentrionalium ex. gr. Ukon- vaara, Nuorunen (!) et Méntytunturi: Wainio Kasv.; in vici- nitate templi: K. Hirn!; in silva mixta ad Perno: Wainio Not. — Kk. Oulanka Kivakka: Wainio Kasv., vide sub Kuus.; Sono- strow: Mela PI. Lapp. fenn. fqq (— fq) et saepe cop. praecipue ad ripas: Hjelt & H.; in ripis fluviorum, pratis humidis silvisqve frondosis subuliginosis fq, in siccioribus qvoqve campis haud rarior: Blom Bidr.; in alpium lapponicarum omnium convallibus altioribus et lateribus occultioribus fqg, ibiqve fruticeta ultima canescentia 1,2 m alta {qvadripedalia] constituens, unde etiam juxta flumina in partem subsilvaticam et silvaticam superiorem p usqve ad Sodankyla Lapp. Kemensis . . . descendit, nec non in promon- toria maritima subalpina Finmarkiae . . .: Wahlenb. p. 264, ctr lc. p. XVI, XXXI, LVII et LX; fq cop.: Fellm. Lapp.; Sodan- kyla inter Tallavaara et Hietasuvanto (p) — st fq, abhine ad septentrionem versus fq: Kihlm.; Kemijarvi ad Vuostimovaara, Kuolajirvi ad Koirankyrpoja abundanter, ad Salla, Sodankyla ad Kairala haud rara,.ad Hietasuvanto, fq e pag. Sodankyla septentrionem versus, obvia etiam ad Martti et in litore fluminis Arajoki et plur. loc. inter Seitajarvi et Lokka, e Lokka septen- trionem versus fg, in Inari fq, etiam ad Paatsjoki usqve ad Mare glaciale fq: Wainio Not., cfr l. c. p. 4, 6, 8 et 32 (infra comm.); in reg. silv. fqq, fq in reg. subalp., verisimile est spe- ciem fq in cladinetis [»renlafmoar»| et marginibus rivorum reg. alpinae inveniri: Hult Lappm.; ad ripas fluviorum et rivulorum cum S. nigricante, phylicdefolia, Lapponum truticeta densissima constituit, alibi qvoqve in uliginosis et paludibus fq — fqq per omnes regiones. Secundum rivulos suprema cacumina alpium hinc inde fere attingit, Pietarlauttasoaivi h. 460, Hammasuro SV 473, Peldoaivi in proxima vicinitate cacuminis, Ailigas SV 483, [Rastekaisa h. 415]: Kihlm. Ant.; Varangria austr. reg. subalp. lit.—reg. alp. fq: Arrh. ant., vide etiam Norrl. Lappm. 136 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. p. 256, Sandm. p. 28, 29, 30, 32, Blytt p. 444 ete. — (L. ent. reg. alp., subalp. et silv. fq: Leest.; cum S. phylicaefolia sali- ceta magna et usqve ad 3,5 m alta efficit: Lindén in Bot. Centr. LXI p. 220.] Lapp. ross. fq: Fellm. Ind; per totam Lapp. fqq: N. I. Fellm., cfr 1. c p. XXXVII; enum.: Beket. p. 592; copiosissime (»massenhaft»] inter Voroninsk et Jokonga: Kihlm. & Palm. p. 9, vide etiam Lindén Beitr. p. 16, Knabe Pfl. p. 280 ete. Saésom artens sydgriins! uppgifves: Ob. Alkkula, Kuus. Ukonvaara och Kp. Solovetsk: Herb. Mus. Fenn. II p. 130, jfr afven kartan till Hjelt Utbr. och Atlas 6fver Finland. Af det ofvanstaende framgar, att arten nu- mera blifvit funnen langre sdderut, si att dessa fyndorter bora utbytas mot Ob. Kemi Palosaari, Simo nedanfor Portimo, Kuus. naira kyrkan och Kp. Kemi, jfr afven Hjelt Utbr. p. 28. Enligt beniget meddelande af Rantaniemi ligger den sydvestligaste fyndorten Palosaari ‘2 km NE om Kemi kyrka. —- Ob. Redan vid Pello i Ofvertornea och vid Lohiniva i Rovaniemi s&gs arten flerstiides. Langre dsterut i Lk. uppgifves den stricka sig allmint till Vuostimovaara och Kostamuspera (66° 49’): Wainio Not. p. 32. Artens héjd uppgifves till 1-4 m: Mela Kasv. III p. 299; 1-2 m: Ale. IIL p. 92, hvilken sistnamnda uppg. ar nayot lag, se under bE. tent. — Par uppgifter angdende dess Alder och diameter ingaé i Kihlm. Pfl. p. 224. Var. pallida Hartm. upptages: [L. ent. bjérkreg. r Karavaara, Am- menkara i Kaaresu’anto socken (L. L. Lestadius): Leest.| — Lapp. ross. »eum forma typica p>: N. I. Fellm.!, se afven Herb. Mus. Fenn. p. 55 (var. pallida Fr.) fran Lf. och Lr. Denna synes dock ej vara identisk med S. glauca X phylicaefolia, hvartill var. pallida Fr. numera fores af Hartm., hvilket framgar daraf, att namnda hybrid siarskildt omnamnes saval af N. I. Fellm. som i Herb. Mus. Fenn. Var. pallida Hartm. kallas r: Mela Kasv. III p. 294 0. 299; i motsats till denna kallas hufvudformen var. cinerascens And.: 1. ¢. (Kjellman anyinder fran Novaja Semlja benaémningen var. genuina). Vidare upptagas féljande hos oss 4nnu mindre utredda former: var. appendiculata och lapponum, den senare »in summarum alpium uliginosis»: Wahlenb. 1. c. — [Var. pullata L. ent. enl. And.: Lest.| PA ett exemplar fran Kola (N. I. Fellman!) bar Lundstrém an- tecknat »ad arcticam Pall.», jfr Lundstrém, Die Weiden Novaja Semljas, p. 6, 7 ete. (S. glauca var. subarctica). Flere former upptagas f. 0. aifven And. in Prodr. p. 280 och Girke p. 31, delvis »cum specie». Hybrider aro hos oss iakttagna med S. Lapponum, S. myrsinites och S. myrtilloides. Se dessutom under S. hastata, S. lanata och S. arbuscula x glauca Salix glauca. Vidare uppgifves S. buxifolia Sehleich., som enligt Giirke p. 32 ar hybriden S. glauwea X retusa, sisom odlad fran Finland: (Prot. 4, XII, 1886) Bot. Not. 1887 p. 42. Da emellertid denna uppgift utgatt ur det i Medd. XV tryckta protokollet, antager jag att den dr oriktig eller atminstone hégst osaker. Angaende S. glauca < herbacea (= S. alpestris And.) sages: »Sjelden i storre Mengde, men gjerne i enkelte spredt voxende Individer er den utbredt hist og her i vore Fjeldtrakter»: Blytt p. 479. Den ar afven fun- nen pa flere staillen i Jaimtland: Floderus p. 38. Det ar saledes icke osanno- likt, att denna hybrid finnes hos oss, men nagon speciell uppgift ar mig icke bekant, och de fyndorter, som uppriiknas af Blytt 1. c., aro belagna langt fran vara botaniska grinser. Salix aretica Pall. In Lapponia septentr.-orientalt tmprimis ad oram maris glacialis lecta, a cel. Lundstrém primum distincta est. In regionibus arcticis qvum veteris tum novi orbis: And. in Prodr. p. 286; Lapp. or. (F. Nylander 1844 ex Lundstr. in act. soc. f. fl. fenn. 1880): Nym. Suppl. p. 281. Lim. Hibin&é {Umptek] in reg. alp. prope Tuilluht frutex unicus c. 6 dm altus: Kihlman! — Lp. Svjatoj-noss: F. Nylan- der! — Lm. Litsa: F. Nylander!, cfr de spec. Nylanderi Medd. VI p. 250 et Képpen Verbr. II p. 307; Semostrow!: Brotherus! Jfr i afseende 4 denna art Lundstrém, Kritische Bemerkungen tiber die Weiden Novaja Semljas i Nova act. Soc. Reg. sc. Ups. Vol. extra ord. ed. (Upsala 1877), p. 31-37. Da arten férst relativt taget nyligen blifvit sirskild i vart floracomrade, maste dess utbredning annu anses ofullstan- digt utredd, hvilket sirskildt framgar af det ovaintade fyndet af denna art pa Hibina. Sannolikt ar dock, att arten hos oss ar sallsynt. Lapp. fenn.: Girke p. 33, tydligen oriktigt i st. f. Lapp. ross. — De former som upp- tagas And. Prodr. p. 286 dro alla fran afligsna lander. Nagon hybrid af denna art ar tills vidare ej iakttagen hos oss. (S. arctica < polaris finnes fran Novaja Semlja enl. Lundstrém, se Giirke p. 38). Salix Brownei (And.) Lundstr. Upptages, ehuru med stor tvekan, af Képpen Verbr. II p. 307 fran vart flora-omrdde, i det att han anser Fellmans S. majalis afse denna art. Att Fellmans uppgift med allra stérsta sannolikhet afser S. phylicaefolia har ofvan (p. 124) blifvit framhallet. Nagon annan uppgift om arten fore- ligger ej heller. 138 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o I. Salix myrsinites L. In maxima parte Lapponiae satis freqventer aut, impri- mis in vicinitate orae maritimae, freqventer inveniri videtur. Ad meridiem versus saltem in parte maxime occidentali su- bito rarescit et ibi infra 65° 40’ non visa est; in orientali autem parte ad 62° 10’ qvamvis rara progreditur. Locis paludosis alpium Lapponicarum fq: Prytz cont.; ma- xima pars Lapp.: Fries; Fennia (F. Nylander in litt.): Led. Il p. 620 (ad Kuus. spectat); in Europa alpina a maxime arcticis Lapponiae et Rossiae partibus in. . .: And. in Prodr. p. 289; Lapp. .. . mer. alp.: Nym. Consp. p. 670; Lapp. Fenn.: Giirke p. 33, vide etiam Herb. Mus. Fenn. II p. 130 et Hjelt Utbr. p. 158 (25). Kon. r in prato devexo turfoso inter alias salices ad Souta- jarvi!, in palude firma subsilvatica prope Mundjarvi! ad calcarias: Norrl. On., efr Not. XIII p. 458 et Giinth. p. 50. Kp. Shuigarvi!, Kevittémarvi!, inter Kevaéttémarvi et Kuik- kavaara!, Perttijoki ad septentrionem versus a Koivuniemen- jiirvi! et ad Siiterinvaara!: Bergroth & J. I. Lindroth, cfr Medd. XXIII p. 25. Ob. Kemi Vahinkummunjinké: Rantaniemi!; hic locus in »Kauppilan takalisto», etiam Kemi Taivalkoski et cop. in Ala- tornio Kalkkimaa: Rantaniemi in litt. 14, XI, 1900. — Kuus. in vicinitate templi (M. & J. Sahlberg!), livaara (spec. leg. Silén!| et Palojiirvi (Sahlb. Fort.) et ad Paanajarvi nonnullis locis ex. er. Kiekkipuro et Kuoppaoja etc.: Wainio Kasv.; Torankijarvi: K. E. Hirn!; cop. inter Oivanki et Haataja ad viam publicam: Mela Pl. — Kk. Kouta (J. Fellman): N. I. Fellm., vide sub Lapp. ross. et cfr l. c. p. XXV; Kivakka prope Knjasha: Mela PI. et herb. Lapp. fenn. st fq in parte maxime boreali (territorii nostri) inter Kukasjarvi et Levitunturi par. Kittila, [parte suecica prope Airivaara contra Kolarij: Hjelt & H., spec. lectum ad Aakenusjoki!; [Sodankylé| in devexo turfoso ad Kommattilampi, in pineto turfoso prope Anneberg: Blom Bidr.; Muonio: Malm- berg!, cfr Norrl. Lappm. p. 256; per latera alpium omnium Salix myrsinites. 139 majorum ubiqve fq et in maritimis alpinis Finmarkiae vulga- tissime: Wahlenb. p. 262, cfr 1. c. p. XVII, XXXIV et LVI; fq: Fellm. Lapp.; in jugo Suoloselka in Sodankylaé fq — st fq, ad flumen Paatsjoki fq, obvia etiam ad K6ongiés prope Mare glaciale: Wainio Not., cfr 1. c. p. 8 et 16; fq in aggeribus [»grus- bankar»| et ripis glareosis in reg. silvatica usqve ad Niemela ad Kitinen, etiam in lucis annotata, st fq in glarea nuda reg. subalpinae in Saariselkii et Raututunturi, p secundum rivos usqve in reg. alpinam adscendit, in Vuomapaé& ad 540 m V: Hult Lappm., cfr 1. c. p. 159; Sodankyla ad cataractas meridiem versus e Niemeli et ad Peuraniemi!: Kihlm.; in devexis turfosis humidis per reg. subsilv. et subalpinam st fq — fq, sed intra territorium terminum betulae vix superat: Kihlm. Ant.; Varangria australis reg. subalp. lit. — reg. alp. fq —st fq: Arrh. ant., vide etiam Blytt p. 449 ete. — [L. ent. reg. alp. fq, reg. subalp. p: Lest.| Lapp. ross. ad loca maritima matis glacialis fq: Fellm. Ind.; in maritimis totius peninsulae Lapponiae sub formis variis (haud infreqvens), meridiemqve versus saltem usqve ad pagum Kouta ad oram occ. maris albi descendens (J. Fellm. pl. exs.): N. I. Fellm., cfr Beket. p. 592; Hibini: Angstr. p. 52 et Broth. Wand. p. 7 et 8!, ubi e reg. alpina enumeratur; Hibina et Lujauri urt fq in reg. silvatica et multo superius in gradibus rupium [>klippafsatser»| ete., inter Voroninsk et.Akmana st fq et saepe cop.: Kihlm.; in vicinitate orae maritimae copiosior qvam alii frutices: Kihlm. Pfl. p. 108, qvem I. inspicias. Hijden uppgifves till 10—30, sallan 50 cm: Mela Kasy. I] p. 304. Matt pA tv& ovanligt tjocka stammar fran Lp. Orloff meddelas i Kihlm. Pa, p. 224995; den stérres Alder 99 Ar med en diameter at 65 mm. Hybridiserar hos oss med S. glauca, S. Lapponum, S. nigricans, S. phylicaefolia. [Dessutom upptages S. myrsinites var. procumbens fran L. ent. af Fries p. 210, jfr Lest. Denna form anses af Hartm. motsvara S. Som- merfeltii And. = S. herbacea < myrsinites, som afven upptages fran Tornea lappmark (Leest.): Hartm. p. 873. Samma hybrid férekommer afven i de till vArt floraomrade grinsande delarne af Norge, t. ex. Rastekaisa: Hult alp. Pfl. p. 192; Nesseby, Vadsé etc.: Blytt p. 478-479. Se f. 6. om hy- briden t. ex. And. in Prodr. p. 591 och Giirke p. 35, dar den bl. a. upp- tages fran Lapp.| 140 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Hybriderna S. hastata « myrsinites och S. myrsinites X rotundifolia bora diremot tills vidare utga ur finska floran (se under naémnda hybrider). Salix herbacea L. In regione alpina montium Lapponiae, ut etiam in al- pinis ad mare glaciale, freqventer saepeqve copiose obvia; extra montes alpinos (aut subalpinos) apud nos vix proventt. In rupibus supremis apricis alpium Lappon. fq: Prytz cont.; locis duris apricis summarum alpium totius Europae . in Lapponiam arcticam: And. in Prodr. p. 298; Lapp. .. . alp.: Nym. Consp. p. 671, vide etiam Led. III p. 624, Képpen Verbr. II p. 310 et Hjelt Utbr. p. 172 [39]. Lapp. fenn. [locis duris, apricis alpium Lapp. meridiona- lium vulgatissime| et septentrionalium praecipue maritimarum ubiqve, haud vero infra alpes altiores, scil. Lammastunturi Lapp. Tornensis ...: Wahlenb. p. 260, cfr 1. c. p. XVHI, LVII et LX; in cacuminibus subalpinis rivulisqve prope eadem haud infre- qvens: Fellm. Lapp.; Pallastunturit fq saepeqve cop. in reg. alpina et subalpina superiore: Hjelt!; Ounastunturit in reg. alp.: Sandm. p. 29, spec. leg. F. W. Maklin!; a cacuminibus usqve ad 420 m (Sokustamapuro), in reg. alp. et subalp. montis Saari- selki st fq, qvamqvam tantum parvis locis |»flackar»|: Hult Lappm., cfr |. ec. p. 114, 115 (reg. subalp.), 116, 119 et 158; in locis glareosis et nudis reg. alpinae omnium alpium, qvas in- visimus, plerumgqve copiose; in reg. subalpina modo ad _ lac. Sappijairvi prope Peldoaivi!: Kihlm. Ant., cfr Hult alp. Pfl. p. 181—182; Varangria australis in reg. subalp. super.—reg. alp. p: Arrh. ant.; multa spec. e Li. adsunt in H. M. F., vide etiam Blytt p. 451 ete. — [L. ent. reg. alp. fg, subalp. r: Leest.; Palojoki in reg. subsilv.: Norrl. Lappm. p. 261.] Lapp. ross. ad cacumina alpium fq: Fellm. Ind.; in al- pinis ad lacum Imandra, ut etiam in iis maris glacialis et usqve ad Ponoj maris albi fq nec non juxta Kantalaks (F. Nylander). Ad Katschkofka Lapp. Ross. bor. or. eam fere pedalem legi: N. I. Fellm.; enum.: Beket. p. 592, etiam in Broth. Wand. ete. e multis locis commemoratur. Salix herbacea. 141 Norra Finl. och stérre delen af Lappl.: Fries; Finl. bor.: Nym. Syll. p. 346; uppg. grunda sig antagligen, hvad Finland angar, mest pa Julins mer in osikra auktoritet. Afven Lapp. Fenn.: Girke p. 36 ar vilseledande. — Kp. Kemi (Gomilefskij): K6éppen Verbr. II p. 311, dar uppgiften anféres med synnerlig reservation; den torde ifven vara ogrundad. — Ob. upp- riknas af Jul. p. 12, men uppgiften hinfér sig, om den har nagon grund, till Lappland, jfr Brenn. Obs. p. 16 not. Af former finnes var. fruticosa Fr. fran L. ent. Leutsuvaara: Malm- berg! och Lm. Olenji: N. I. Fellman! (Exemplaren granskade af Lund- strém). Vidare uppgifves var. ovalis Norm. »fq in Norvegia arctica»: Norm. Sp. p. 38, dar den beskrifves; denna varietet finnes otvifvelaktigt afven hos oss. En form, som af N. I. Fellm. anfoéres fran Lm., ar en]. Lundstrém S. rotundifolia Trauty. (se under denna). Hybrider aro inom flora-omradet anmarkta med S. hastata, S. lanata, S. Lapponum, S. rotundifolia. S. herbacea X polaris ar kanske tagen i L. ent. Angaende hybriderna med S. glauca och S. myrsinites, se under dessa arter. Enl. Hartm. p. 374 finnes dessutom S. onychiophylla And. = »S. herbacea ell. polaris X reticulata» i L. ent. enl. Lest., hvilken uppgift dock anfores med ett fragetecken. Samma hybrid (S. herbacea X reticulata) finnes vidare fran flere stillen i Finmarken, se Blytt p. (482—)484; an- giende dess allminna utbredning se t. ex. Giirke p. 38, dar den bl. a. anféres fran Lapp. Salix rotundifolia Trautv. In Lapponia orientali imprimis ad oram maris glacia- lis passim (?) provenire videtur; a cel. Lundstrém primum apud nos distincta est. Lapp. or., ubi ante multos annos a F. Nylander {lege: a Fellman 1863] lecta est, a Lundstrém nuper determinata (Act. soc. f. fl. fenn. 1880) S. herbacea var. integerrima Fellm. (et speciei auctor ipse dubitat num haec a praeced. satis diversa sit): Nym. Suppl. p. 281; Lapp.: Gtirke p. 36. Lapp. ross. Ad oram maris glacialis p: N. I. Fellm. no- mine S. herbacea f., Ladogina: [N. I. Fellman|!, cfr Medd. VI p. 250 et Képpen Verbr. II p.. 312; in alp. Lujauri urt parce, Vavnbed in reg. alpina in terra nuda glareosa! et ad rivulum Sulvoj prope Seitjavr!: Kihlman, cfr Bot. Not. 1887 p. 87 et Kihlm. & Palm. p. 25; Orloff copiose [»charakteristisch»]: Kihlm. Ber. p. 14!, cfr 1. c. p. 13 et Kihlm. Pfl. p. 32; ad Orloff mul- tis formis!: Kihlman in Medd. XIX p. 24!; Devjatoi: Mela herb.; 142 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. inter Semostrow! et Litsa ut etiam ad Litsa (fq) locis aptis: Enw. Resa, spec. etiam e Jokonga Medveschina! et in Mela herb. e Tolstoinos; Varsina! et Litsa!: Brotherus. N. I. Fellm. anfér fran Lapp. ross. under S. herbacea: »ad oram maris glacialis foliis minoribus, subintegerrimis, iis S. polaris simillimis, passim obvenit, qvibus formis ad S. polarem haud parum accedit, capsulis vero semper glabris ab hac facile distincta . . . Formam talem in PI. arct. n. 220 false sub nomine S. polaris distribui». Lundstrém hanfér i Kri- tische Bemerkungen iiber die Weiden Novaja Semljas (se ofvan p. 137) p.- 30 denna form till S. rotundifolia; i sjalfva verket ar exemplaret i N. I. Fellm. exs. afven fran Ladogina och identiskt med det, som blifvit bestamdt af Lundstrém. Pa det enda exemplar, som fore 1880 fanns i H. M. F. af denna art, har Lundstr. tecknat »forma ad S. polarem»>. Slut- ligen m& anmirkas, att denna art ej torde hafva tagits af F. Nylander, sasom uppgifves i Medd. |. c. och sedan af Képpen, Nyman m. fl. I afseende 4 artens egendomliga viaxtsatt pa de 6ppna platderna vid Orloff far jag hanvisa till Kihlmans beskrifning: Kihlm. Pfl. p. 225, dir flere mattuppg. lemnas; hair ma endast framhallas, att en rot riknade 65 arsringar -+ nagra fa otydliga vid en diameter af endast 26 mm. Hybrider fro iakttagna med S. hastata, S. herbacea, S. Lapponum och S. polaris. (Se vidare under S. myrsinites X rotundifolia). Salix polaris Wabhlenb. In regione alpina montium altiorum Lapponiae rarius invenitur et in regionem subalpinam rarissime descendtt. Maxima pars Lapp.: Fries; in tota regione maxime arctica orbis: And. in Prodr. p. 299; Lapp. . . . alp.: Nym. Consp. p. 671; Lapp.: Giirke p. 37, vide etiam Led. III p. 625, Koppen Verbr. II p. 312 et Hjelt Utbr. p. 172 [39]. Li. in lateribus irrigatis alpium septentrionalium rarius ego ad Rastekaisa Finm. orientalis plur. Jocis fq eam vidi: Wahlenb. p. 261; ad alpem Jeskada [in Utsjoki auct. Kihlm. Ant.|: Fellm. Lapp. (vide etiam infra) et cfr Kihlm. Ant. in summa alpe Rouvuoaivi utsjokensi parce: Kiblm. Ant.!, cfr Hult alp. Pfl. p. 181; in rupibus ad sinum Varangricum: Hult in litt.; Varangria merid. ad lat. 69° 57—58’: Norm. ann. p. 52. — L. ent. reg. alp. p, reg. subalp. r: Lest.; in reg. alp. jam in \Vittanki et Mukkavuoma obvia: Norrl. Lappm. p. 265; Stormens Salix polaris. 143 hed: Montin!; Leutsuvaara: Malmberg!; Kilpisjarvi: Mela herb.; planta regionis alpinae in hac Lapponia propria: Lindén in Medd. XVIII p. 244, spec. lecta ad pedem alpis Tschertti!, Poroeno reg. subalpina in ripa fluvii ad Mutkakoski!, in ripa rivuli in latere alpis Tschaimo!, Jokasjaur in latere alpis Ange- loddi!, vide etiam Hartm. p. 373 etce.| Lim. Hibiné (F. Nylander!): N. I. Fellman, cfr Beket. p. 593, spec. ex Hibiné etiam leg. Kihlm! et alii!; Tshun in cacu- mine: Mela Pl.! et Enwald & Hollmén!; in alpibus ad Lujavr!: Kihlm. in Diar. 8, X, 1887 (e Dbl. N:o 276) et Bot. Not. 1887 p. 268; in reg. alpina circa Nuotjavr: Lindén Beitr. p. 16 et Medd. XIX p. 14. Lk. Pallastunturit: Fellm. Lapp., jfr bl. a. K6ppen Verbr. II p. 312; oaktadt traget s6kande fann jag pa detta berg endast S. herbacea, hvarfore uppgiften torde behdéfva bekriftas. Ett ex. med pateckning Muonioniska: Lingonblad! finnes i H. M. F., men att det ej ar taget i Muonioniska torde kunna anses sikert. — Lapp. ross. »In alpinis Lapp. Ross. freqventior qvam S. herbacea»: Spic. I p. 13 och 14, N. J. Fellm. anmirker att Nylander sikert misstagit sig, da han pastar det S. polaris vore allmin- nare an S. herbacea, hvilken senare Fellman funnit 6fverallt. I resebeskrit- ningen i Bot. Not. upptaga Angstr. p. 52 och Nyl. Und. p. 52 S. polaris endast fran Hibinaé och Kildin, men Angstr. l. ¢. tilligger, att han pa det forra stallet ej funnit S. herbacea. (Att S. herbacea dock finnes pa Hibina fram- gar t. ex. af Broth. Wand. p. 8). Antagligen ingdér afven S. rotundifolia under Nylanders S. polaris, och sirskildt ir detta sannolikt fallet nred uppgiften fran Lt. Kildin. Angaende Nylanders exemplar fran Lp. Katsch- kofka! siiges: »ramis elongatis, vix radicantibus, capsulis fere glabris S. rotundifoliae proxima Cl. Lundstrém huc adduxit, defecta»: Herb. Mus. Fenn. II p. 150, hvarf6re arten ej upptages fran nagon annan del af Lapp. ross. 4n Lim. Angaende luxurierande exemplar af denna art, paminnande om S. myrsinites, hvilka tagits af Angstr., se And. Sal. p. 87 och jfr N. I. Fellm. Fossil har arten blifvit funnen i Ik. Kivinebb nara prestgarden: Lindberg i Prot. 4, XII, 1897 (Lindberg siger har: »antagligen S. polaris»), jfr G. And. p. 122 och 9, hvarjimte det kinda férhallandet framhalles, att arten hoérde till den arktiska vegetation, som f6regatt den narvarande, jfr Sallm. p. 8. S. polaris hybridiserar hos oss med S. arbuscula, 8. hastata och S. rotundifolia, hvarjimte S. herbacea < polaris mahianda forekommer i L. ent. 144 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. Salix reticulata L. In regione alpina montium altissimorum et septentrio- nalium, ut etiam in alpinis marts glacialis freqventer inventri indicatur, in regionem subalpinam nisi raro non descendit, sed nuper etiam in uno loco Fenniae septentrionalis ad 66° 15’ lecta est. In rupibus irriguis alpium Lapponicarum summis fq: Prytz cont.; maxima pars Lapp.: Fries; Lapp. . . . alp.: Nym. Consp. p. 671; Lapp. Fenn.: Giirke p. 38, vide etiam Led. III p. 623, And. in Prodr. p. 301, Képpen Verbr. Il p. 314, K. E. Hirn in Medd. XX p. 9 et Hjelt Utbr. p. 172 [89]. Kuus. Juuma! Jakilaévuoma copiose inter muscos impri- mis ad margines stagnorum minorum {»vattensamlingar»|: K. E. Hirn in Medd. XX p. 8. Li. per omnes alpes centrales praecipue meridionaliores vulgatissime, ut etiam in locis maritimis Finmarkiae fq, haud infra Njaravaara Lapp. Tornensis: Wahlenb. p. 262, cfr l. ¢. p. LX; haud infreqvens: Fellm. Lapp. nomine S. retractata |lapsu calami, cfr Trautv. Incr. p. 701]; Inari: E. Nylander & M. Gadd}, [verisimile est plantam in alpinis maritimis lectam esse|; modo in alpinis maritimis orae varangricae vidimus: Kihlm. Ant.; Varangria australis reg. subalp. super. — reg. alp. p: Arrh. ant., spec. ex Angsniis! et Bugénas!, vide etiam Blytt p. 453 etc. — [L. ent. reg. alp. fq, reg. subalp. r: Leest.; proprius lacus Kil- pisjarvi in reg. subalp., non autem in vicinitate lac. Kelottijarvi: Norrl. Lappm. p. 263; in reg. alpina jam in viciniis Vittanki et Mukkavuoma: |. ¢. p. 265, spec. e Vittanki leg. Malmberg!; in latere alpis Tschaimo: Lindén!| Lapp. ross. In alpinis ad lacum Imandra (F. Nylander!, Selin {in dupl.!]), ut etiam in iis maris glacialis et usqve ad Ponoj (!) maris albi fq: N. I. Fellm., cfr Beket. p. 592, spec. e Subovi (in dupl.)!, Olenji! et Katschkofka!; Hibina (!): Angstr. p. 52 et Broth. Wand. p. 8, cfr de priore Wimm. p. 129; Tshun: Sahlberg!; in alpibus ad Lujavr!: Kihlman in (Diar. 8, X, 1887) Bot. Not. 1887 p. 268; Tuatash haud infreqvens: Enw. ann.!; Salix reticulata. 145 spec. etiam adsunt ex alpe Vuojima!, Rusiniha!, Orloff!, Ljowo- sero!, Jeretik!, vide etiam Kihlm. Ber. p. 16 ete. Anfores fran Ob. af Jul. p. 12. Uppgiften afser mahinda Kuus. och har i sa fall, markvirdigt nog, blifvit bekraftad genom Hirns fynd ar 1893. Nagra former af denna art dro icke sarskilda hos oss. Miarkas bor emellertid, att manga former upptagas And. in Prodr, p. 301, och att det bl. a. angiende « typica 2:0 sericea niémnes: »In Europae et Asiae septentrio- nalis alpibus fq occurrit». Nagon siiker hybrid fran vart flora-omrade finnes tills vidare ej an- tecknad; fran grannskapet finnes S. hastata x reticulata. Angaende hybri- den med S. herbacea se under denna art. Salix arbuscula x glauca’). In monte alpino Hibinié inveniri indicata est, sed nescio an insuper examinanda sit. Lim. En liten, nastan steril buske (@) i fjallregionen pa Kietsche- pahk (Hibina&) [»>Umptek»] och en rikligt blommande buske vid Majval- tajok, E om Umpteks hégsta fjall, Ljaavo-tschorr: Kihlman i (Prot. 4, II, 1893) Medd. XIX p. 69. Harpa grundar sig Lapp. ross.: Girke p. 32. — Emellertid ansig Kihlman redan nagot Ar senare, att exemplaret fran Maj- valtajok ej tillhérde nu ifragavarande hybrid. Arrhenius anser (febr. 1901) exemplaret fran Majvaltajok tillhéra antingen S. arbuscula eller méjligen S. arbuscula X phylicaefolia och betecknar bestimningen af exemplaret fran Kietsche-pahk sisom tvifvelaktig, hvarfér hybriden tills vidare torde bora utga. Salix arbuscula < phylicaefolia °). In monte alpino Hibiné adhuc rarissime lecta est. Lim. complures frutices late diffusi in valle inter Ljaavo- tschorr et lacum Kunjaur in Hibiné (Umptek!}: Kihlman in (Diar. 4, Il, 1893) Medd. XIX p. 69, ubi primum ex territorio anno- tata; spec. lectum a frutice ¢. 1 m alto. Vide etiam sub S. arbusculam X glaucam. 1) 9. thymelaeoides Schleich. e Giirke p. 32. *) §. Dicksoniana Sm. e Giirke p. 19. Impressio facta 75/, 1901. 10 146 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N-o 1. Salix arbuscula x polaris. Ut antecedens. Lim. complures frutices steriles, decumbentes ad rivos alpinos in Kuahva-tschorr! et Kietsche-pahk! in Hibinaé |Ump- tek]: Kihlman in (Diar. 4, II, 1893) Medd. XIX p. 69, ubi pri- mum ex territorio annotata, spec. inter S. polarem inveniuntur. S. Normanni Leest. in sched. motsvarar enl. Blytt p. 475 denna hy- brid; Andersson ater betraktar S. Normani = S. myrsinites X phylicae- folia; se And. in Prodr. p. 288, Nym. Consp. p. 670, (Gtirke p. 34) etc. afvensom under S. glauca * myrsinites. Salix aurita < caprea *). In Fennia maxime australi adhuc rarissime lecta est. Fenn.: Giirke p. 10. Al. F6églé6 Degerby unicum spec. femineum circa 3,5 m [12 ped.]: Arrhenius! in (Diar. 3, II, 1883) Medd. IX p. 161, ubi descriptio; non antea in Fennia lecta, cir l. c. p. 172. — Ab. Pargas Stortervo in prato ad Dalsing complures frutices: Arrh. Fl.! — Nyl. Esbo Martensby arbor (fere 3 m alta] unica: Kihl- man! in Medd. XIII p. 249; Esbo ins. Lill—L6of6o arbor ultra 4 m alta, ramosissima: Kihlman!; Helsingfors Lappviken frutex fem. 2—3 m altus: Arrh. & Sel. ann. Ta. Asikkala Vaiksy: Kihlman!, jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 39 och Mela Kasy. III p. 305; exemplaret féres numera af Kihlman till S. caprea xX cinerea. Salix aurita < cinerea °). In Fennia australi nonnullis locis lecta est; etiam in Fennia media fere usqve ad 63° rarissime occurrit. Fenn.: Giirke p. 11. Al. Jomala pag. Sddersunda! et Jomala by!: Lauren; Braindéd Bergholm: Bergroth! — Ab. Téfsala ad praediolum ad ‘) S. capreola Kern., vide ex. gr. And. in Prodr. p. 223, Nym. Consp. p. 667, Focke p. 359 ete. *) §. multinervis Doll e Girke p. 11; S. lutescens Kern., vide ex. gr. And. in Prodr. p. 222, Nym. Consp. p. 667, Focke p. 360 ete. Salix aurita < cinerea. 147 septentrionem versus a Viias! et forsitan etiam in aliis locis: Bergr.; Pargas Brunnas in insula Lemlax: Arrhenius in Medd. XXI p. 88!; Pargas Toijas: Arrh.; Vihti r in ripa inter Irjala et Paikslaks: Flinck; Mynimaki Ruutti: Cajander! — Nyl. Esbo Kaitans unicum spec. |2,4 m altum] femineum: Kihlman! in (Diar. 6, HUI, 1886) Medd. XIII p. 248, ubi primum ex territorio annotata; Hogland in latere occidentali montis Pohjoiskallio: Brenner! nomine S. cinerea. — Ka. Jaiski Jarvikyl& in ripa amnis, frutex 1,8 m |famnshog]: Lindén!, spec. det. Arrhenius ‘in enum. Lindéni non comm.|. — |Ik. »Bei uns (haufig) bemerkt und auf sehr verschiedenen Standorten vorkommend»: Meinsh. p. 320, vide etiam Schmalh. hybr. p. 123.] Sat. Mouhijirvi: Malmgren! nomine S. aurita, spec. deter- minavit Arrhenius. — Kol. Jaschesero: Caj.! Kb. Kontiolaks Romppala ad ripam arenosam lacus HO6yti- iinen: W. Axelson! Ab. Angaende ett exemplar fran Pargas Lofsdal in prato humido: E. Reuter! ar Arrhenius osaiker, om det tiJlhér denna hybrid eller S. aurita xX caprea. — Oa. Vasa: Laur. Vaxtf.!, jfr Mela Kasy. III p. 305; exem- plaret betraktas numera sésom en skuggform af S. awrita. — Kp. Angaende en m6jl. hithérande form se ofvan under S. cinerea p. 101. Salix aurita < Lapponum ’). In Fennia australi et media adhuc rarissime lecta est. Fenn.: Giirke p. 29. Ab. Karjala ad occidentem versus a Laajoki ad praedio- lum Sunila: Cajander!, cfr Medd. XXIV p. 34 et vide sub S. capream X Lapponum. — 1k. Valkjarvi Jauholampi: Lindberg!, ivide etiam Schmalh. hybr. p. 130}. Ta. Evo in ripa paludosa stagni nonnulli frutices: Kihl- man! — Kol. Lohijairvi Lososinkajoki! et Jaschesero!: Caj., cfr Medd. XXV p. 39. . Kb. Juuka Ahmovaara Tanskala ster.: W. Axelson! Denna hybrid innefattas jimte par andra under namnet S. Lesta- diana Hartm. (= S. canescens Fr.), se t. ex. Nym. Consp. p. 670. Fér min *) S. obtusifolia Willd. e Giirke p. 29; S. compacta And. 148 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. del tror jag dock knappt, att nagon af de uppgifter, hvilka under detta namn finnas fran flora-omradet (se lingre fram p. 155), afse nu ifraga- varande hybrid. [Huru det férhaller sig med uppg. S. canescens obtusifolia L. ent. bjérkreg. r: Leest., maste dock anses osikert.] S. aurita x Lapponum uppvisades fran vart land (Ta.) med sikerhet forst af Kihlman 1888, se Herb. Mus. Fenn. II p. XIII, ehuru den utan bestaimd fyndort anféres af Mela Kasv. (II 1884). Salix aurita < myrtilloides °*). Plerumqve rarius, qoantum nunc scimus, occurrit, sed hic illic, ut in parte maxime austro-orientalt territoru, major'e freqventia invenitur; e provinctis maxime australibus usqve ad 66° 15’ ad septentrionem versus lecta est. Fenn.: Giirke p. 14, vide etiam Hjelt Utbr. p. 160 [27). Ab. Pargas Stortervo Lofsdal Dirfall: Arrh. Fl. et E. Reu- ter!: St. Karins Piisparisti in palude: Arrhenius! & E. Reuter!; Uskela: Nikl.!; Lojo praediolum Markkula: Lindberg!, Mynamaki Hirmissuo!, »Palolaisten luona»!, Jyrkkala! et Haka!, Karjala Laajoki!, Suojoki!, Karjalan kyla! et Kalila!: Cajander. — Nyl. Kyrkslitt Kantvik, ubi S. myrtilloides haud annotata, 3 spec. 3: Kihlm. — Ik. Valkjarvi ad fluvium Valkoja! et Veikkola! etiam Pyhijarvi Salitsaranta!: Lindberg, [vide etiam Schmalh. hybr. p. 125]. Sat. Ylane Kolva ad lac. Pyhajarvi: M. & J. Sahlberg!; r Karkku Mikipia multi antea frutices, nunc perpauci; unus, nune caesus, circ. 1,5 m altus (f. peraurita), plurimi autem multo minores (etiam f. permyrtilloides) et Jarventaka!, verisi- militer etiam extra territorium in J&mijarvi prope fines par. Kankaanpaa (spec. non lecta): Hjelt. — Sa. Ruokolaks Matikkala in turfoso cum S. myrtilloide: Hult! [non in enumeratione]. — Kol. permultis (circ. 28 a 30) locis annotata: Caj., spec. ab Jaschesero!, Miksoutujarvi!, Soljeskoje osero in ripa!, Masche- sero!, Kaskinen!, Lohijirvi! et ad fluvium Lososinka! 1) S. rugulosa 2 finmarkica And. Mon. p. 98, efr And. in Prodr. p. 231; S. finmarkica (Fr.) And. auct. plurimi (ante 1880); S. paludosa Hartm. e Giirke p. 14. Salix aurita < myrtilloides. 149 Oa. Sideby Stortriisket: R. Dahlberg!; Kuortane {in spha- gneto| prope stagnum: Laur. Vaxtf.! — Tb. Kuukkojarvi: Brothe- rus!; Viitasaari Lakomiki sat. cop.: Kihlm.! — Sb. lisalmi haud procul a templo: M. & J. Sahlberg! — Kb. Juuka Ahmovaara: W. Axelson!, spec. non certum, vide infra; Lieksa in »Ekyptin salomaa>, Nurmes ad Kolkonjirvi! [spec. determ. Lundstrom], Repola ad Kiimovaara: Wainio Kasv., vide infra. — Kon. Dianova- gora!, Tolvoja!: R. B. Poppius, etiam Caj. ex hac provincia commemorat, vide sub Kol. Om. nondum annotata, sed certe investiganda. — Ok. Kuhmo ad Kylmala et Kuumu, Kianta ad Hevosvaara, Kirkon- kyla, Ylijoki et Hossa: Wainio Kasv., spec. e Kianta Sauna- niemi! — Kp. Kostamus ad pag. Kontokki et Kostamus: Wainio Kasv.; Ondarvi in prato udo ad inferiorem partem fluvii Ounan- joki: Bergroth!; Omelie!, Ounanjoki prope Rukajarvi! etc.: Berg- roth & J. I. Lindroth. Ob. Uleadborg: S. W. Liljeblom!; in vicinitate templi par. Pudasjirvi ad viam publicam cop. in turfosis: Wainio ann.; ripis paludosis [»férsumpade»] (rr) Kemi Isoruonaoja: Keckm.; Kemi Rantaniemi: Rantaniemi! nomine S. myrtilloides vagans, spec. det. Kihlm.; {in toto ditione litorali usqve ad Haaparanta (E. Lundberg): Backm. & H. p. 249, vide etiam Melander in Bot. Not. 1883 p. 211 et cfr Hartm. p. 368 nomine S. rugulosa]; Ylitornio Ainiovaara: Brenner!, cfr ut etiam de aliis indicationi- bus Brenn. Obs.; Ylitornio Alkkula: Lindén! — Kuus. ad Naran- kiivaara, Nuorunen et Paanajiirvi Kiekkipuro: Wainio Kasv.; Perno: Wainio Not. Norra el. éstra Lappl.: Fries; grundar sig antagligen pa de oriktiga uppgifterna fran L. ent. och Lapp. ross. — Kb. Juuka Ahmovaara: W. Axelson! Hiarom skrifyer Arrh. (febr. 1901): »En hégst markelig form, mdjligen S. cinerascens < myrtilloides»>. — Hvad Wainios exemplar fran Nurmes Kolkonjaérvi angér, nimner Arrh., att det médjligen kunde vara S. cinerea X myrtilloides. Detta exemplar afses med Kb.: Herb. Mus. Fenn. II p. 39. = [L. ent. S. finmarkica Willd. uppraknas af Lest. enl. Fries’ bestimning af L. L. Lestadii exemplar, men detta afser knappast nu ifraga- varande hybrid; uppg. citeras af Trautv. Incr. p. 688]. — Lapp. ross. »haud infreqvens»: Fellm. Ind. under namn af S. Finnmarchica, hinfér sig mahinda till S. caprea (jfr ofvan p. 98 under S. aurita); da inga lokal- 150 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. uppgifter forekomma, torde detta dock ej] kunna anses fullt sikert. Att uppg. ej torde afse S. aurita X myrtilloides framhalles bl. a. K6ppen Verbr. TP pno25. Det kan framhallas, att Wainio Kasy., sasom framgar af det ofvan- staende, uppraiknar denna hybrid fran trakter, dar S. aurita ej blifvit iakt- tagen, hvarjimte Arrh. och Kihlm. uttryckligen framhalla, att bade vid ‘Lofsdal och i Kyrkslatt S. myrtilloides ej ir kind fran narheten. — For min del tror jag, att denna hybrid ej fr synnerligen sallsynt, ehuru den hittills, i synnerhet tidigare, blifvit forbisedd. Den hér dock till de hos oss nagot tidigare (1877) sirskilda Salix-hybriderna. Salix aurita < nigricans °‘). Apud nos tantum in unico loco Kareliae maxime austro- orientalis nuperrime lecta est. Kol. Vosnessenje: Cajander! in (Diar. 3, XII, 1898) Medd. RV poo. Salix aurita < phylicaefolia *). In Fennia maxime austro-ortentalt majore freqventia nascitur ; ceterum, qvantum nunc scimus, rara, sed e provin- cus maxime australibus fere ad 65° 50’ lecta est. Fenn.: Giirke p. 21. Ab. Ad Skansen prope Aboam, Pargas Malmen et Terf- sund: Arrh. Fl.; Pargas Stortervo Gunnarsniis ad praediolum Dalstrém f. perphylicaefolia: E. Reuter!; Karislojo Maila: E. af Hallstrom!; Vihti r prope stationem Nummela: Flinck; Myna- maki Korvensuu: Cajander! — Nyl. Inga Bardsund ad stagnum Bohle: F. W. Klingstedt!, spec. determ. Arrh.; Esbo Kaitans in prato humido duo spec. feminea: Kihlman in, (Diar. 11, IV, 1885) Medd. XIII p. 215, ubi descriptio, tunc primum e Fennia diserte annotata; Thusby Traskainda: Kihlman!; Thusby Kervo: Arrhe- nius in Medd. XXI p. 88, ubi brevis descriptio; Borga in prato: Lauren! — Ik. Muola Pallila: Lindberg!, [vide etiam Schmalh. p. 571 et Schmalh. hybr. p. 124—125]. ") S. coriacea (Schleich.) Forb. e Giirke p; 20. *) S. ludificans B. White e Giirke p. 21. Salix aurita X phylicaefolia. 151 Sa. Saéaminki Paéaskylahti: K. Enwald! — Kol. e per- multis (circ. 20) locis: Caj., spec. e Maschesero!, Shoksu!, Petiaja- selka! et Kaskinen! Tb. Saarijarvi Tarvaala! et Viitasaari Lakomiaki! frutex circa 3 m altus: Kihlman. — Kb. Juuka Larinsaari Mellihtan- joki! et Ahmovaara Hovi!: W. Axelson. Om. Pederso Hallé: C. W. Fontell! — Kp. Ontrosen- vaara: Bergroth & J. I. Lindroth! Ob. Haukipudas: Leiviské!; Kemi Tuhkaojanvarsi: Ranta- niemi!, nomine S. glauca & phylicaefolia, spec. det. Kihlm. Kihlman anser exemplar fran Sat. Karkku Kauniais vid stranden af Pilkkalahti vik, hvilka jag, ehuru med tvekan, i Medd. XI p. 174 férde till denna hybrid, snarare tillhéra S. caprea X phylicaefolia. — K1. Upp- riknas harifran [= 9]: Mela Kasy. III p. 306 och Mela Kasv. IV p. 302; nagon. specialfyndort ar mig emellertid icke bekant. — Om. Pedersé Adé: C. W. Fontell! ar enl. anteckning af Kihlm. nastan ren S. phylicaefolia. Salix aurita < repens’). In Fennia occidentali raro lecta est. Fenn. merid. occ.: Fries, cfr Nym. Syll. p. 344 nomine S. incubacea; Fenn. mer.: Nym. Consp. p. 668 (hae vix ad hance formam referendae sunt, vide supra p. 114); Fenn.: Giirke p. 15, vide etiam And. Mon. p. 118. Al. |Fégl6]) Degerby! inter S. repentem et S. auritam frutices nonnulli 0,3 — 1,2 m. alti et Bomarsund: Arrhenius in (Diar. 3, XII, 1881) Medd. IX p. 129, cfr l. c. p. 145, ubi pri- mum e Fennia annotata; Ecker6 ad meridiem versus a Storbyn! et Langviken!, ambobus locis cum S. aurita et S. repente: Lindberg. — Ab. Mynaémiki Jarvenkallio!, Ruutti! et Tammisto!, Karjala Raumajarvi!, Kolinummi!, Karjalan kyla! et Laajoen kyla!: Cajander. Kp. I kretsarna Kemi och Povjenets: Gomilefskij. Att uppgiften otvifvelaktigt ar oriktig, framhalles af K6ppen Verbr. II p. 326, dirifran citatet dr taget. Det kan framhallas, att denna hybrid i grannlanderna synes vara nagot allmainnare dn hos oss, se bl. a. And. in Prodr. p. 238—239; harvid bér dock ihagkommas, att féljande hybrid antagligen ofta harmed samman- fores. *) S. ambigua (Ehrh.) And. Mon. p. 117, And. in Prodr. p. .38 ete. 152 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Salix aurita *« rosmarinifolia. In Fennia (maxime) australi raro nascitur. Ab. Pargas Dirfall! prope Lofsdal! (unicum) spec. cire. 0,3 m [»fotshdgt»]: Arrhenius in (Diar. 3, XII, 1881) Medd. IX p. 129, ubi descriptio, tune primum in Fennia annotata, cfr Medd. IX p. 145; spec. e Pargas Stortervo Lofsdal etiam leg. O. M. Reuter! et E. Reuter! (perrosmarinifolia); Aboa Piispa- risti!, Pargas Dalsaing et plur. loc. ad Lofsdal: Arrh. F].; Piikkis Radelma f. peraurita: Lindberg!; Mynémaki Karjakoski!, Kivi- kyla! et Halso!, Karjala Laajoki! et Karjalankyla!: Cajander, cir Medd. XXIV p. 34. — Nyl. Esbo Kaitans unus frutex 3: KihIm.! — Ik. Muola Kyyr6éla: Lindberg! Denna hybrid skiljes af utlindska férfattare icke fran foregdende. Ab. Lojo Solhem: Lindberg i Medd. XVIII p. 234; exemplaren féras numera till S. rosmarinifolia >< vagans. Salix aurita < vagans’). Qvantum nunc scimus, in Fennia raro, sed a provin- cus maxime australibus usqve ad 66° 20’ ad septentrionem versus nascitur. Fenn.: Gtirke p. 12—13. Al. Lemland Hamnboda: R. Dahlberg! — Ab. Pargas Alén ad Pexor: C. J. Arrh.; Pargas Gunnarsnis Dalsaing: Arrh. et E. Reuter!; St. Karins: Arrhenius!; Pargas Lemlax! -Brunniis: Arrhenius in Medd. XXI p. 89, ubi descriptio; Lojo Markkula: Lindberg!; Mynamaki Harmiinsuo! (f. peraurita), Neuvois!, Kivi- kyla! et Linnavuori!, Karjala Laajoki!: Cajander. — Nyl. Esbo Kaitans @ et Noks {Marla!] ¢: Kihlman in (Diar. 6, III, 1886) Medd. XII p. 248, ubi descriptio, tune primum e Fennia anno- tata; Helsingfors: Kihlman! — Ka. r Antrea Korpilaks! Pampas frutex 1,8 m altus]: Lindén. — [Ik. vide Schmalh. hybr. p. 125.} Ta. Lammi inter Evo et Juuvi: Kihlman! — K1. Parikkala 2—3 m alta: Hannikainen! — Kol. Vakrutschei et Vosnes- senje! ad Svir: a *) S. livescens D6ll, vide ex. gr. And. in Prodr. p. 228, Focke p. 362 S. eae (Leest.) Giirke p. 12. Salix aurita vagans. 158 Ob. Ylitornio Alkkula in palude: Lindén!, cfr Brenn. Obs. Ka. Utom det ofvan upptagna exemplaret finnes fran Antrea Korpi- laks Pampas: Lindén! ett annat taget fran en 0,3 m hég buske, angaende hvilket Arrh. antecknat: »S. aurita méjligen med svag inblandning af S. vagans>. Salix caprea < cinerascens. In Lapponia rarissime lecta est. Li. In reg. subsilvatica ad Kénsiévaara inarensem Q: Kihlin. Ant.!, ubi describitur sec. Arrh. (a. 1884), cfr Koppen Verbr. II p. 331; spec. lectum ab Arrhenio (1880) in betuleto sicciore, 2,4—3 m altum. Girke skiljer ej denna och S. caprea X vagans, utan sammanfattar dem under S. caprea X livida, hvilken upptages Lapp. Fenn.: Giirke p. 13. Salix caprea < cinerea’). In Fennia australi et media raro lecta est. Fenn.: Giirke p. 11. Ab. Mynamaki in horto praedii Kallis in nemore, spec. femineum viri altitudine: Cajander! — Nyl. Sibbo Skrad- darby cire. 5 m alta: Laurén! — Ka. r Antrea Korpilaks Pam- pas [frutex 2,4 m altus]: Lindén!; Kirvu Sairala ad ripam lacus, frutex 4,2 m altus: Lindén! Sat. Karkku Kauniais ad ripam sinus Pilkkalahti: Hjelt!, spec. det. Arrh. — Ta. Asikkala Vaaksy (a. 1886) 4 m alt.: Kibl- man, spec. primum rite distinctum (a. 1888), cfr Herb. Mus. Fenn. Il p. XIII, spec. alterum ex eodem loco antea nomine S. aurita caprea. — Kol. Vosnessenje: J. I. Lindroth & Cajander! Oa. Vasa: Laur. Vaxtf.!, vide infra. — Kb. vide infra. Kp. Sarkijirvi ad ripam occidentalem lacus ejusdem no- minis: Bergroth! !') §. Reichardtii Kern., vide ex. gr. And. in Prodr. p. 223, Nym. Consp. p. 667, Focke p. 359, Nvm. Suppl. II p. 280 ete. 154 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. K1. upptages hiriran [=9]: Mela Kasy. III p. 307 och Mela Kasv. IV p. 302; nAagon specialfyndort iar mig icke bekant. — Oa. Exemplaret air taget p& Fruntimmersskolhustomten och saledes langesedan nedhugget. — Angéende exemplar fran Kb. Liperi Niva: Europaeus & Hallstrém! anmiirker Arrhenius »knappast ren S. cinerea, méjligen S. caprea X cine- rea, boér narmare undersékas»; ungefir detsamma naimnes af Arrhenius om exemplaren fran Liperi Ojanlaks och Suuri Limo: Europaeus & Hall- strém ! Salix caprea < Lapponum’). In parte orientali Fenniae occidentalis nonnullis locis invenirt indicatur; ceterum tn Lapponia et Fennia rara est. Locis paludosis Lapp. silv. et subsilv., supra limites borea- les S. cinereae, fere totius etiam Fenniae et Sueciae borealis. .: Fries p. 206 nomine S. canescens, cfr Fries p. 56, Led. III p. 617 et Wimm. p. 192; Lapp: Gtirke p. 29. Ab. St. Karins ad Skansen: Arrhenius!, cfr Medd. XXI p. 89, Medd. XXII p. 66 et vide infra. Kol. Vakrutschei {sive Gakrutschei!] ad ripam fluminis Svir: Cajander in (Diar. 3, XII, 1898) Medd. XXV p. 39 ete. Ok. Kuhmo in vicinitate Tervasalmi, Kianta prope Juntu- nen: Wainio Kasv. nomine S. Lcestadiana, vide infra et cfr Brenn. Obs. et nomine S. caprea * Lapponum et nomine S. Leestadiana. O b. vide infra. — Kuus. (»p—st fq») praecipue ad sep- tentrionem versus a lacu Kuusamonjirvi, ex. gr. in vicinitate montis livaara, ad Kirkonkyla, Maivalainen, Vatajarvi, Paana- jarvi et Mantytunturi: Wainio Kasv. nomine S. Leestadiana, vide infra. Lk. nondum annotata. — (L. ent. Hamhanvaara [in par. Kaaresu’anto]: And. Sal. p. 30 nomine S. canescens f. lineari- lanceolata, cfr Laest., vide etiam And. in Prodr. p. 278; reg. subalp. r Karavaara!: Last. nomine S. canescens, cfr Herb. Mus. Fenn. p. 54, Wimm. p. 192, Martins p. 185, Hartm. p. 365 etc. ') §. Lestadiana Hartm. ex p. = S. Lestadiana a canescens And. mm “Prodr, !p--218. | Salix caprea < Lapponum. 1% Ab. Arrhenius anser sig icke kunna med visshet afgéra, om exemplaret hor hit eller méjligen (?) till S. aurita « Lapponum, se Medd. XXI p. 89. Busken iir enl. meddelande af Arrh. numera utrotad. — Ok. Wainio Kasy. upptager »Kuusamossa Tervasalmen seudulla>, men sammanhanget synes mig tydligt utvisa, att Kuusamossa ar ett tryckfel for Kuhmossa, jfr ifven Brenn. Obs. I afseende A Wainios uppgifter fran Ok. och Kuus. mar kes, att Kihlman anser hans exemplar af S. Lestadiana fran Kuus. livaara!, vara ren S. Lapponum; freqvensen ar dirfére enligt all sannolik het alltfor hég och mahinda behéfver hela uppgiften bekraftas. — Ob. »Forekommer spridd anda till . . . Uleaborg»: Fries Bot. Utflygter II p. 286 under namn af S. canescens; ehuru Fries med ett utropstecken torde beteckna, att han sett exemplar, bér uppgiften dock ainnu bekriftas. S. Lestadiana upptages »Im finnischen Lappland, z. B. in der Gegend von Tornea>: Képpen Verbr. II p. 303, jfr t. ex. Trautv. Incr. p. 690 och 695. Uppgiften, att arten skulle férekomma vid Tornea, ar visserligen sannolik, men grundar sig antagligen pa en namnlikhet, i det att L. ent. tidigare kallades Tornea Lappmark. — Otvifvelaktigt finnes densamma i Lk. och sannolikt afven p& manga andra stillen, ehuru den hittills blifvit férbi. sedd. — [L. ent. utom C. P. Lestadii exemplar fran Karavaara finnes ett annat taget af L. L. Lestadius under namn af S. Lapponum, som en- ligt Lundstrom tillhér nu ifragavarande hybrid. Enl. Arrhenius ar ater »den ena af féraldrarna S. nigricans eller S. myrsinites>.| Ehuru denna hybrid redan tidigt (1846) upptogs fran Finland, sak- nades siikra exemplar af densamma fran flora-omradet anda till 1896 eller, om Arrhenii exemplar foéres till S. awrita * Lapponum, anda till 1898, jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 130. DA namnet S. Lestadiana enl. Hartm. p. 365 etc. innefattar ej blott S. caprea X Lapponum = S. canescens, utan afven S. cinerea , men Arrhenius anser det med sikerhet vara oblandad S. caprea. Salix caprea < phylicaefolia ’). In Fennia, qeantum constat, rarissime gignitur’. Lapp. Fenn.: Gitirke p. 21. Ab. Pargas prope Gunnarsnas 1886: Arrh. FI. Sat. Karkku Kauniais in ripa sinus Pilkkalahti: Hjelt!, cfr Kihlman in Medd. XIII p. 249, (vide etiam sub S. auritam S phylicaefoliam). Oa. Vasa: Laur. Vaxtf.! — Tb. Viitasaari Lakomaki unus frutex femineus: Kihlman in (Diar. 11, IV, 1885) Medd. XIII p. 215, tune primum e Fennia annotata. I afseende 4 denna hybrid ma tillaggas, att Kihlman uppdragit den afven genom artificiell befruktning af honhangen af S. caprea med pollen af S. phylicaefolia, och att dessa plantor, som annu ej blommat, i afseende & sina vegetativa organ knappt visa ndgon olikhet med den odlade S. laurina: Medd. XIII p. 215. Enl, And. Mon. p. 153 och And. in Prodr. p. 250 forekommer S. laurina vid Petersburg, ehuru antagligen forvildad. [Om S. phylicaefolia b)lawrina uppgifves: »am Ausflusse der Newa und im Litorale sehr hayfig>: Meinsh. p. 319, men harunder innefattas flere hybrida former »oft S. phylicaefolia > nigricans»: 1. c.] — (L. ent. S. laurina jimte S. lawrina silesiaca (Wimm.) Fr. upptages af Lest. p& grund af Fries’ och Ander- sons bestimningar af L. L. Leestadii exemplar, men exemplaren f6ras senare i And. Mon. p. 76 till S. caprea f. latifolia ovalis, jfr 1. c. p. 65 och And. in Prodr. p. 218; S laurina fran Torneé Lappmark féres af Hartm. p. 371 till S. phylicaefolia.] Att denna hybrid ofta odlas, framhdlles t. ex. And. in Prodr. p. 250, Nym. Consp. p. 669, Hartm. p. 371 ete., men nagon uppgift fran Finland i detta afseende ar mig icke bekant utom Kihlmans (se ofvan) och Ob. Uleaborg: Leiv. Salix caprea < repens. In Alandia rarissime lecta est. ' §. laurina Sm. Salix caprea X repens. 157 Fenn.: Giirke p. 15. Al. Eckeré Ofverby in prato humido austro-occidentem ver- sus a Verkvik unicum spec. circ. 3,6 m [»2 famnar»| altum inter S. capream, S. auritam, S. cineream et S. repentem: Lindberg!, cfr (Diar. 8, IV, 1893) Medd. XIX p. 113. And. in Prodr. p. 238 upptager denna hybrid endast fran Tyskland. Salix caprea < rosmarinifolia. In Fennia australi rarissime lecta est. Ab, Mynimiki in horto praedii Kallis! et Tapani! viri altitudine: Cajander, cfr (Diar. 5, III, 1898), Medd. XXIV p. 34, tunc primum in Fennia annotata. Kol. in ripa amnis Lososinka prope Petrosavodsk: Cajan- der! in Medd. XXV p. 39. Denna hybrid sirskiljes lika litet som S. aurita X rosmarinifolia at utlindska f6rfattare. Salix caprea < vagans. In Fennia rarissime nascitur. Al. (Bolstaholm?): alumn. J. E. Montell!, cfr Kihlman in (Diar. 6, II, 1886) Medd. XIII p. 248, ubi descriptio; auct. Arrh. spec. non certum est. Oa. Vasa Ryssbacken [= Konstantinstorget] circ. 1,5 m (5 ped.| alta: Laurén!, cfr Kihlm. 1. c. et Laur. Vaxtt.. Sasom ofvan p. 153 framhdllits, sammanfattas denna och S. caprea X cinerascens under namnet S. caprea X livida: Giirke p. 13. Ta. upptages hirifran: Mela Kasy. III p. 307; antagligen atses ett exemplar fran Sysmai [Nya Olkkola|: Unonius 1871!, men detta ar sterilt och osikert. Salix cinerea < Lapponum °). In Fennia rarissime gignitur; etiam in Lapponia Enon- tekienst, ut determinavit Lundstrém, lecta est. ) 8. Lestadiana Hartm. £ gricescens And., vide Hartm. p. 365; 8S. Lestadiana 8 opaca var. subcinerea: And. in Prodr. p. 278. 158 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Fenn.: Giirke p 30. Ik. Valkjairvi Jauholampi in ripa uda cum S. aurita x< Lapponum: Lindberg! in (Diar. 2, XI, 1895) Medd. XXII p. 20, tunc primum e Fennia diserte annotata, cfr Medd. XXII p. 66; (ad lacum Ladoga in Isthmo karelico . . .: Schmalh. hybr. p. 130, ubi descriptio, et Schmalh. p. 574, cfr Képpen Verbr. II p. 333 ete.| Kol. Lohijiirvi ad amnem Lososinka: Caj.! Kb. Juuka Ahmovaara ad ripam amnis Tuopanjoki: W. Axelson! (L. ent. Kaaresu’anto: L. L. Laestadius! nomine S. caprea var. subcinereoformis et S. limosa cinereo-limosa, cfr Wimm. Dy ge erc:| Fran Lim. Hibina: F. Nylander! finnes ett sterilt exemplar, som méjligen hér till denna hybrid, men ej kan saékert bestémmas (allt enl. Lundstrém). Anmirkningsvardt ar, att hybriden enligt Lundstréms bestém- ning forekommer i L. ent., ehuru S. cinerea atminstone ej pa senare tid uppgifvits darifran. Angdende betydelsen af namnet S. Lestadiana se ofvan p. 153 och jfr And. in Prodr. p. 279, Nym. Consp. p. 670, Hartm. p. 360 ete. Salix cinerea < nigricans ’). Adhuc paucis tantum locis Fenntae lecta est. Fenn.: Giirke p. 20 nomine S. cinerea XK nigricans C¢) puberula DOll. Al. Jomala ad pagum ejusdem nominis: Laurén! — Nyl. in promontorio Lappvik ad Helsingfors et @ et 3: Sel. ann. Ta. Lammi Evo: Kihlman! Oa. Vasa: Laur. Vaxtf., spec. e Fruntimmersskoletomten!, jam diu exstinctum. — Kb. Juuka Larinsaari Mannikkola: W. Axelson!, vide ceterum infra. Al. Nira Mariehamn enligt bestamning af Lundstrém: Arrhenius i Medd. IX p. 161, jfr Prot. 1, XII, 1883. Exemplaret ar taget fran en lagviixt buske. Vid den férberedande granskning af Salix-hybriderna, som foretagits af Arrhenius febr. 1901, ans4g han sannolikt, att detta exemplar tillhér antingen S. cinerea X phylicaefolia eller S. nigricans X phylicaefolia. ') §. puberula Doll, vide And. Mon. p. 151 et And. in Prodr p. 249, Nvm. Consp. p. 669 ete. Salix cinerea xX nigricans. 159 — KI. Uppgifves hirifran [= 9]: Mela Kasy. II p. 308 och Mela Kasy. IV p. 304; nagon specialfyndort ar mig icke bekant. —- Kb. Tohmajirvi Sarppajirvi: Brotherus & Hjelt! enligt Lundstréms bestamning (1880); be- stimningen anses dock numera icke vara siker. — Nurmes [{kirr nara Kolkonjarvi]: Wainio i (Prot. 3, XII, 1881) Medd. IX p. 128 och 145 och jfr bl. a. K6ppen Verbr. II p. 326. Exemplaret bestamdes af Lundstrém, men numera anser Arrhenius, att det tillhér S. nigricans fol. angustis, utan inblandning af S. cinerea. — Ob. Kemi Alasaari, Rantaniemi Yli- kallio (Rantaniemi): Brenn. Obs.; da Brenner efter hybridnamnet fogat ett fragetecken och exemplar i H. M. F. ej féreligga, torde nairmare under- sdkning vara af néden. Da de tidigare bestimda exemplaren dels f6éras till andra former eller anses osikra, blir den férsta otvetydiga uppgiften om denna art fran vart Jand: Herb. Mus. Fenn. II (1889). Harvid bér dock miarkas, att ett par af de da afsedda exemplaren numera ersatts af andra fran samma landskap- Salix cinerea < phylicaefolia °). In maxime austro-orientali parte territorit multis locis procenit; ceterum in Fennia australi et media nonnullts locis lecta est. Fenn.: Giirke p. 21. Al. Finstrém in prato subpaludoso ad Grelsby una cum parentibus: Arrhenius!, 3 spec., frutices 0,9—1,8 m alti; Jomala ad pagum Jomala! in prato humido et Ofverby!: Laurén, f. per- phylicaefolia, spec. determ. Arrhenius, vide etiam infra. — Ab. Pargas Lemlax Brunniis multis formis: Arrhenius! in Medd. XXI p. 89; Pargas ad Dirfall prope Lofsdal: Arrhenius!; Lojo Hiitis ad pontonem: Lindberg!; Vihti Vanjarvi c. 2 m alta: G. Lang!, spec. det. Arrhenius; Mynamaki Kivikyla! et Karjala Kalela!: Cajander. — Nyl. Inga Barésund Bjurs trask: F. W. Klingstedt!, spec. det. Arrh.; Esbo Kaitans unus frutex 2,5 m: Kihlman in Medd.- XIII p. 216; Helsingfors in coemeterio novo frutex unicus fem.: Sel. ann.,. spec. det. Selan & Arrh. — Ik. Valkjarvi Valkoja: Lindberg! Sat. Karkku Makipiaé unicum spec. @ nunc exstinctum!, Koskis Rumeli ad ripam lacus Riipilé, ad amnem Nohkua, Kau- *) S. Wardiana B. White e Giirke p. 21. 160 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. niais Pilkkalahti! et verisimiliter etiam in aliis locis: Hjelt, cfr de loco ultimo (Diar. 4, X, 1884) Medd. XIII p. 198 et 249 et de primo Medd. XI p. 171—174, ubi describitur. — Ta. Asik- kala Vaaksy in prato humido frutex 2 m altus: Kihlman! — Sa. Saéaminki Paaskylahti: K. Enwald! — Kol. permultis (28 a 30) locis: Caj., spec. e Lohijarvi amnem Lososinkal, inter Maschesero et amnem Derevjannoje!, Jaschesero!, Shoksu!, ~ Petajaiselka!, Rschanoje osero! et Kuschlega ad flum. Jascheserka! Tb. Viitasaari Lakom&ki ad lac. Koukkujarvi in pineto subturfoso: Kihlman! — Kon. saltem in insula Suosaari: Caj. Om. Pedersé Adé: C. W. Fontell! — Kp. in paludosis ad occidentem versus a Sarkijarvi: Bergroth!; Kirvasjarvi: Berg- roth & J. I. Lindroth!, spec. det. Arrh. Al. Kumlinge Ingersholm: Bergr.; Kihlm. nimner om exemplaret, att det »torde vara nistan ren S. cinerea, kanske obetydlig inblandning af S. phylicaefolia eller S. nigricans». — Exemplaret fran Nyl. Kaitans nar- mar sig icke sa mycket S. cinerea som de fran Sat. Karkku: Kihlman i Medd. XIII p. 216. Angaende denna hybrid skrifver Arrhenius (febr. 1901) jamte det han rattar par tidigare bestimningar (se bl. a. under S. cinerea X nigricans): »Samtliga dessa exemplar [de fran Al., liksom Nyl. Kaitans] utmarka sig genom sina egendomligt bruna firgade unga blad och sin stora glatthet. Mahinda hafva de uppstatt genom Aaterkorsning mellan nimnda hybrid och S. phylicaefolia».° Pa artificiell vig har Kihlman lyckats uppdraga talrika plantor af denna hybrid: Medd. XIII p. 216. Salix cinerea repens’). In unico loco Alandiae adhuc lecta est. Fenn.: Giirke p. 15. Al. Ecker6é in prato humido ad meridiem versus a templo cum parentibus: Lindberg!, cfr (Diar. 1, X, 1892) Medd. XIX poaeieteL sch mali: ") §. Sendtneri Briigg. e Nym. Suppl. p. 281; S. subsericea Déll e Giirke p. 15. Salix cinerea X< rosmarinifolia. 161 Salix cinerea « rosmarinifolia. In Fennita austro-occidentali adhuc rarissime lecta est. Ab. Karjala Laajoki: Cajander!, cfr (Diar. 5, II, 1898) Medd. XXIV p. 34. Ab. Fran Pargas Lofsdal Vedbrink: E. Reuter! finnes ett exemplar, som gatt under detta namn (taget 1886). Arrhenius anser dock, att det snarare utgér S. aurita X rosmarinifolia. Hybriden omnimnes mig veterligen fdr férsta gangen fran Finland > i Mela Kasyv. HI p. 308 (1895). (Namnet upptages, ehuru endast sasom synonym, redan af And. in Prodr. p. 2839). Salix cinerea x vVagans’). Forma hybrida, hwc forsitan proxima, his annis in Fennia septen- trionali lecta est, sed nescio an insuper examinanda sit. Ob. >Oulu ratavarsijoen pohjoispuolella>: Leiviski! Angaende denna form skrifver Arrhenius: »En synnerligen egendomlig hybrid, antagligen sammansatt af S. vagans och S. aurita eller cinerea samt dirtill kanske ainnu S. repens. Bor nairmare undersékas>. Hybriden S. cinerea X vagans ar redan tidigare kind fran de nir- grainsande delarne af Ingermanland, i det den under namn af cinerea < depressa omtalas af Meinsh. p. 320 bland: »Bei uns hiaufig bemerkte und auf sehr verschiedenen Standorten vorkommende Bastarde». (Freqvensen torde dock knappast vara riktig). - Salix cinerea < viminalis °), In vicinitate territorit occurrit, certo autem apud nos nondum anno- tata est. Kol. Vosnessenje »pa samma lokal och under samma omstindigheter som 8S. viminalis»: Cajander i (Prot. 3, XII, 1898) Medd. XXV p. 39 under namn af S. cinerea (caprea?) X viminalis, jfr 1. c. p. 47. Senare naémner dock Cajander, att exemplaret 6fverensstimmer med S. stipularis Sm., sidan den framstilles i Reich. Icon. 1249 och And. in Prodr. p. 266. Denna form fr likval icke identisk med den S. stipularis, som allmant forekommer i trakterna é6ster om Onega sjé6 och omnimnes i Medd. XXVI p. 180 ete. Hvad nomenklaturen angar, sirskiljer Giirke under S. cinerea X viminalis 5 former, af hvilken e) dr S. stipularis Sm.: Giirke p. 26—27. 1) S. caerulescens Déll e Focke p. 361, Giirke p. 13 ete. *) S. stipularis Sm. ex p. se i texten. Impressio facta 5/, 1901. 11 162 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Nyman siger om densamma: »Probab. hybr. a S. viminali et S. cinerea vel potius S. caprea»: Nym. Consp. p. 666, och anser S. holosericea sasom S. cinerea X viminalis. S. stipularis uppgifves 6sterut fo6rekomma timligen nara Fin- lands grinser; si i Ingermanland: »In den Litoral—Gegenden, am Aus- flusse der Newa und auf den Inseln ziemlich haufig, weiter vom Meere ab seltener»: Meinsh. p. 817. »Léytyy yleisesti kaikkien isompien jokien varsilla vendladisella puolella (Andoma, Koloda, Kauma, Tambitsch, Onega enimpine lisijokineen y. m.), mutta fennoskandialaisella puolella ei sita nahty kertaakaan>: Cajander i Medd. XXVI p. 180, dar afven narmare uppg. forekomma, jfr l. c. p. 182. Likaledes uppgifves den fran [Vologda} Nikolsk: Ivanitzky Cont. p. 343; [Vologda Velskij] Ssudromskaja: Kusn. p- 134. Pa nagot laingre afstand fran var grins uppgifves formen dfven hégt mot norden, se t. ex. Schrenk Reise II p. 521, ehuru méojligt ar, att alla dessa uppg. icke afse fullkomligt samma form. Salix glauca < Lapponum °*). In Lapponia rarissime lecta est. Lapp.: Giirke p. 30. [L. ent. vide infra.| Lim. ad flumen Umpa in ripa prope cataractam Kontio- koski (f. perlapponum!) et prope cataractam Vihanen! etiam in alp. Hibiné (Umptek] ad lacum Vudjavr!, reg. silv. superior in palude umbrosa: Kihlman. — Lp. Orloff in palude frutex cire. 1,5 m altus: Kihlman!, cfr de his omnibus Kihlman in (Diar. 5, HI, 1892) Medd. XIX p. 24. [L. ent. upptages hirifran [= 18]: Mela Kasv. II p. 308; nagon speciallokal ir mig icke bekant, men dA Mela exkurrerat i denna provins, har jag velat fasta uppmiirksamheten vid namnda uppgift.] Lapp. ross. Arrhenius framhaller, att exemplaren krafva ytterligare granskning, Salix glauca < myrsinites °). In Lapponta rarissime tnvenitur. Lapp.: Giirke p. 32. ) S. pseudoglauca And. apud Blytt p. 471. *) S. glaucoides And. in Prodr. p. 284, cfr Nym. Consp. p. 670, Focke p. 362, Nym. Suppl. p. 281 etc.; S. Normanni And. in Bot. Not. 1867 e Giirke p. 32, sed nomen, qvantum scio, etiam alias formas hybridas am- plectitur, vide sub S. myrsinitidem X phylicaefoliam. Salix glauca >< myrsinites. 163 Lk. Sodankyla Peuraniemi 1880: Arrhenius!; Kopsuspaa in reg. alpina cum S. glauca et S. myrsinitide: Hult Lappm. — {L. ent. reg. subalpina ad pedem alpis Kalkuoivi!, Poroeno reg. subalp. in palude ad Mutkakoski!: Lindén. | Lim. Hibin&é in alp. Kietshe-pahk reg. alp. in latere alpis frutex unicus 0,3 m altus [pedalis|: Kihlman! Salix glauca « myrtilloides °). In Lapponia orientali rarissime inveniri tndicatur ; for- sitan non prorsus certa Sit. Lapp. ross.: Gtirke p. 31. Lim. prope effluvium Umpjok ab Umpjavr [prope catarac- tam Vihanen] frutex unicus 3 9 dm altus [cum S. myrtilloide et S. glauca}: Kihlman in (Diar. 4, II, 1893) Medd. XIX p. 70. Harom skrifver Arrhenius: »Denna form synes mig boéra tydas sa- som en S. glauca med korta, rundade blad. S. myrtilloides delaktighet ar hégst tvifvelaktig>. Salix glauea x nigricans °*). In Lapponia imprimis septentrionali raro invenitur. Lapp. sporadica: Fries nomine S. glauca x pullata; in Lapponia fere omni: And. in Prodr. p. 283; Lapp.: Nym. Consp. p. 670 et Giirke p. 31, vide etiam Képpen Verbr. II p. 331. Li. Toivoniemi @: Kihlm. Ant.!, spec. etiam e Nyborg: Arrh.!; Paatsjoki in ripa ad Rajakoski: A. V. Granit & R. B. Poppius! — [L. ent. e Lapp. Torn. misit [L. L.| Lestadius: And. Sal. p. 76, cfr Last. nomine S. glauca x pullata; Kaaresu’anto: L. L. Leestadius!; Termesvaara!, et Koltapahta!: Malmberg, vide etiam Herb. Mus. Fenn. p. 55 nomine S. glauca var. subnigrt- cans, Trautv. Incr. p. 693 et 698, Hartm. p. 364 etc. Lim. Lujauri urt ad rivulum Kietkuaj in reg. silv.!, ad lacum Umpjavr Umpnishk frutex c. 3 m altus!: Kihlman. — 1) 8S. parvifolia And. in Prodr. p. 283. ") S. Amandae And. 164 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Lp. ad rivulum Bykow! et ad rivulum Malaja Brevjannaja!, in ambobus locis frutex arborescens, ad occidentem versus a pago Ponoj, Rusiniha! prope Ponoj: Kihlman. — Lt. Kola: Brotherus! ; Jeretik: Enwald & Hollmén! — Lm. Voroninsk! frutex vix 1 m altus et alter c. 2 m altus, ad pag. Lovosersk! frutices compl. ce. 2,5 m alti: Kihlman; etiam adest spec. e Lapp. ross., lec- tum a F. Nylander! Ob. [Uledborg] rr Mustasalmi niityilla [= »10 N *% Ms»]: Leiv. un- der namn af S. Amandae; ehuru uppgiften icke 4r osannolik, behéfver den dock ytterligare bekriftas. Salix glauca < phylicaefolia °). In Lapponia raro nascitur; ad meridiem versus in Fennia maxime septentrionali saltem usqve ad 66° 15’ lecta est. Lapp. sporadica: Fries nomine S. glauca x pallida; Lapp.: Nym. Consp. p. 670 et Giirke p. 31, nomine S. bicolor *& glauca, vide etiam Trautv. Incr. p. 693. Kk. Keret: F. Nylander!, cfr N. J. Fellm. nomine S. phyli- caefolia var. glauco-phylicaefolia, Herb. Mus. Fenn. p. 54 not sub Lr., Képpen Verbr. II p. 331, Beket. p. 591 ete. Lk. inter Pallastunturit et Lehtirova in turfoso: Hjelt & Hult! — Li. Niytimd: E. Nylander & M. Gadd! nomine S. Leestadiana; Utsjoki in cacumine Harmitshokka: Sahlberg! — [L. ent. reg. subalp. r: Lest. nomine S. glauca * pallida Fr.; Kaaresu’anto: L. L. Lastadius!, spec. non typicum, vide etiam Hartm. p. 364—365 ete. Lim. Hibiné ad fluv. Maivaltajok! in ripa glareosa et Kietshe-pahk! in reg. alpina, frutex 0,9 m altus [sesqvipedalis], in ripa septentrionali lacus Kanosero!, et ad lacum Umpjavr in paludosis ad ostium fluvii Tuiljok!: Kihlman. — Lop. in turfosis apertis litoris prope pag. Sosnovets: Kihlman! — Lt. Jeretik: Enwald & Hollmén!; Kahperoivi ad Nuotjavr in reg. subalp.: Lindén!, spec. determ. Arrhenius. — Lm. Lovosersk! 4 frutices et prope pag. Voroninsk! in prato subuliginoso: Kihlman. 1) S. Wichurae And., vide ex. gr. And. in Prodr. p. 284. Salix glauca X phylicaefolia. 165 Ob. Kemi Rantaniemi hage, vid Tuhkaoja och Kaakamojoki (Ranta- niemi): Brenn. Obs., jfr Rantaniemi i (Prot. 2, IV, 1898) Medd. XXIV p. 45. Rantaniemis exemplar fran Tuhkaoja tillhér S. auwrita X phylicaefolia, ett exemplar fran Aitovieri ar ren S. phylicaefolia: Kihlm.; uppgiften bor salunda utga. Lim. Utom det typiska exemplaret fran Hibiné Kietshe-pahk: Kihl- man! finnes ett annat, som i afseende p& hangena ej skiljer sig fran S. glauca, men har afvikande blad. Angaende ett exemplar fran fluamen Umpa ad ecataractam Vihanen: Kihlman!, som Kihlman ehuru med reservation fort till denna hybrid, skrifver Arrhenius: »Erinrar habituellt mycket om S. hastata. Méjligen (?) 8. glauca X hastata; en kombination mellan S. glauca och en glattbladig S. nigricans ir ej heller fullkomligt utesluten. I intet fali ingar S. phylicaefolia i blandningen>. Salix hastata « herbacea ’). In Lapponia septentrionali raro gignitur. Lapp.: Gtirke p. 37. Li. Paloivi reg. alp. inferior: F. Silén!; Utsjoki 2 km ad occidentem versus a Mandojirvi et 2 km ad meridiem versus a Tenojoki ad rivulum: Sahlberg!; [Rastekaisa: Kihlman!] — [L. ent. reg. alp. r Peltsana: Lest. nomine S. hastata—herba- ceoides; reg. subalp. r Maunu: Lest. nomine S. hastata x hyperborea * herbaceo—hastata ex And. Sal. p. 52, cfr Wimm. p. 263, And. in Prodr. p. 298, Trautv. Incr. p. 694 et 702 et K6éppen Verbr. II p. 312; inter Lyngen [Omaisenpera] et Kilpis- jirvi: Mela herb.; Poroeno reg. alp. in fipa fluvii ad Kahlaama- koski! et reg. subalp. in ripa Saarikoski!: Lindén.] Lim. in alpe Tuatash prope Nuotjavr: Enwald & Hollmén! nomine S. hastata < reticulata, cfr Kihlman in Medd. XIX p. 24. — Lp. Orloff in »tundra» patente!, in saxosis ad Gubno}!, ad Goguliha! etc.: Kihlman, cfr (Diar. 5, III, 1892) Medd. XIX p. 24, ubi primum ex territorio botanico annotata. — Lm. Litsa ad ripam rivuli plures frutices. humiles: Brotherus! Lm. Uppgifves vara funnen nara Shagajavr: Medd. XIX p. 24; stallet ligger emellan Nisanjavr oah Intsjavr, men har afses troligen exemplaret fran Litsa. 1) §. sarmentacea Fr., vide ex. gr. Nym. Consp. p. 671 ete. 166 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Salix hastata x< lanata °). In supertoribus Lapponiae regiontbus rarissime invenitur. Lapponia Tornensis: Trautv. Incr. p. 694 nomine S. Hart- manniana; Lappon.: Nym. Consp. p. 669; Lapp.: Girke p. 28, vide etiam Képpen Verbr. Il p. 331. Li. in locis graminosis, subaqvosis ad Toivoniemi parcius, @: Kihlm. Ant., spec. lectum ad lacum Vastusjarvi!; |[Nyborg (Th. Fries): Blytt p. 467]. — [L. ent. Kaaresu’anto: L. L. Le- stadius!; Latiseno Munnikurkio in ripa fluvii: Lindén!, vide etiam And. in Prodr. p. 275, Hartm. p. 364 etc.| Lim. Hibiné [Umptek] in convalli inter Partom-tschorr et Reis-tschorr! ad rivulum sat cop. et in reg. alp. convallis Vunum- vum!: Kihlman. — Lp. ad rivulum Bolschaja Brevjannoje! prope fluvium Ponoj, ad fluvium Ponoj prope ostium rivuli Rusiniha! et Orloff! ad rivulum tundrae patentis: Kihlman. Salix hastata x myrsinites. E Lapponia rossica indicata, sed indicationes ad alias formas pertineant. Lim. Nivajoki nara Kantalaks @: Brotherus! 1885, jfr Kihlman i (Prot. 6, III, 1886) Medd. XIII p. 249, dir den nirmare beskrifves. Emel- lertid har Kihlman senare ansett exemplaret tillhédra nagon form af S. phylicaefolia eller ock S. arbuscula phylicaefolia. (Hybriden upptages ej heller i Herb. Mus. Fenn. II). — Lp. Orloff: Kihlman! i (Prot. 5, II, 1892) Medd. XIX p. 24. Exemplaret betraktas numera af Kihlman sasom en egendomlig form af S. myrsinites, och Arrhenius anser formen vara en ganska vanlig smdbladig S. myrsinites. Pa dessa uppgifter (eller egentli- gen den férra af dessa) grundar sig sedan: »Fenn. Lapp. ross.»: Giirke p. 34, hviken uppgift i hvarje bindelse 4dr oriktig, da den aldrig uppgifvits fran Finland i inskrinkt mening. — Tilliggas bor, att hybriden blifvit tagen ej langt fran flora-omradets grinser, t. ex. Finmarken Rastekaisa: Kihlman! Salix hastata < myrtilloides °*). In Fennia septentrionali rarissime invenirt indicatur. *) S. Hartmaniana And. 2) §. Schrenkiana And. Mon. p. 179, vide ex. gr. And. in Prodr. p. 260, Nym. Suppl. p. 281 etc. Salix hastata X myrtilloides. 167 Fenn.: Giirke p. 23. Ob. Rovaniemi Ylikyli: C. A. Hakansson e Lundstrém in Bot. Not. 1886 p. 142, ubi descriptio, cfr Bot. Centr. XXVI p. 175, Herb. Mus. Fenn. II p. 130 et Brenn. Obs. Uppgifves forekomma: »Rovaniemi i Kemic: ]. ec. — Exemplar af denna hybrid saknas fortfarande i H. M. F. Salix hastata < nigricans '). In Lapponia occidentali rarissime inveniri indicatur, sed annotationes confirmatione egeant. Lk. Fran Kemi triisk: Wainio i (Prot. 7, IH, 1891) Medd. XVIII p. 236. — Li. En annan form fran Kyré i Inari: Wainio 1. c., jfr an- giende bada Bot. Not. 1891 p. 171. Exemplar saknas i H. M. F., hvarfére uppgiften synes fordra be- kriftelse. — Wainio sager sig l. c. hafva tagit sina exemplar 1878. Salix hastata < phylicaefolia *). In Lapponia rarissime gignitur. Lapp.: Giirke p. 23, vide etiam infra. Lim. Hibina {Umptek] ad Maivaltajok prope terminum silvae, frutex unicus femineus bene fructificans [c. 12 dm altus]: Kihlman! in (Diar. 4, II, 1893) Medd. XIX p. 69, vide autem infra. Arrhenius anser bestimningen tvifvelaktig; formen star enligt hans utsago mycket nira S. phylicaefolia och bor narmare granskas. S. phylicaefolia-hastata anféres sasom synonym till S. Hegetschweilert Heer: Nym. Consp. p. 669 [se om denna form And. in Prodr. p. 242]; detta synonym upptages emellertid alldeles icke af Giirke p. 23 under S. bicolor * hastata, hvarf6re det mahainda 4r osidkert. Angaende S. hastata X Weigeliana, hviiken enligt synonymiken 4t- minstone i hufvudsak borde afse nu i fragavarande hybrid, nimnes bl. a.: »Habitat in Lapponia ... ad Tornea!... lecta a [L. L.] Leestadio»: Wimm. [Exemplaren befinna sig enl. Wimmer i Sv. Vetenskaps Akade- miens herb.} Antagligen harp4 grundar sig, att S. hastata X phylicaefolia upptages fran Tornea lappmark: Trauty. Incr. p. 694, jfir Koéppen Verbr. Il p. 332. Det bor dock framhAllas, att Andersson ej] godkainner Wim- mers bestimning: And. in Prodr. p. 242. 1) §. Blyttiana And. apud Blytt p. 463, vide ex. gr. Giirke p. 23. °) S. rhaetica Kern. e Giirke p. 23. 168 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Salix hastata x polaris. In regione alpina montium altissimorum Lapponiae rarissime lecta est. Lapp.: Gtirke p. 38. [L. ent. reg. alpina in ripa rivuli in latere alpis Tschaimo: Lindén!| Lim. In alpibus Tuatash prope lacum Nuotjavr [Nuorti- jarvi]: Hollmén! in (Diar. 7, Hl, 1885) Medd. XIII p. 210, spec. det. Lundstrom, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. XIII. Salix hastata < reticulata *). Ee ipso territorio vir certa sit, sed ad fines eius in- ventri indicatur. Lapp.: Nym. Consp. p. 671 et Giirke p. 38. (Li. Puolmak ad fluvium Tana (N. Lund): Blytt p. 481, cir Hartm. p. 374. — L. ent. prope fines politicas Fenniae inter Allipahta et vallem Lyngen |Omaisenperé] et inter Lyngen et Kilpisjarvi: Mela herb.| Lim. Tuatash nara Nuotjavr [Nuortijarvi] pa tre stallen: Hollmén! 1 (rrot, %, I, 1885) “Medd. ~ XTIT *p. “210, fr: Herb. Was. Renn? Te. oe. Exemplaren fdrdes hit enligt Lundstréms bestimning (jfr Herb. Mus. Fenn. II p. XIID, men Mela, Kihlman och Arrhenius hafva sedermera papekat, att de tillhéra S. hastata herbacea, jfr Medd. XIX p. 24. Salix hastata < rotundifolia. In Lapponia maxime orientali rarissime lecta est. Lp. Orloff ad Goguliha! in saxosis humidis juxta mare}, in declivi sabuloso et in terra nuda glareosa! infra nivem pro- cumbens: Kihlman, cfr (Diar. 5, II, 1892) Medd. XIX p. 24; spec. alterum a Goguliha! nomine [S. hastata rotundifolia} x [S. Lapponum X rotundifolia] appellatur, cfr Kihlman 1. c. Mig veterligen omnimnes denna hybrid icke af utlandska forfattare. *) S. reticuloides And. in Prodr. p. 301. Salix herbacea xX lanata. 169 Salix herbacea < lanata ‘). In Lapponia supertore rarissime tnvenitur. [L. ent. inter Lyngen [Omaisenpera] et Kilpisjarvi: Mela herb., cfr Mela Kasv. III p. 309.| Lp. Triostrow! in declivi graminoso litoris et Orloff! in convalli prope Pestschanka ad saxa: Kihlman, cfr (Diar. 5, XII, 1891) Bot. Not. 1892 p. 46. — Lt. Nuotjavr in reg. alp. ad pedem alpis Kahperoivi: Lindén!, cfr Bot. Not. l. e. Salix herbacea < Lapponum’). In Lapponia superiore rarissime nascitur. Lapp.: Giirke p. 37, vide etiam K6ppen Verbr. Il p. 332. Li. in reg. alpina alpis Rouvuoaivi Utsjokiae, inter S. herbaceam, polarem, glaucam crescens, specimen unicum 6 legimus: Kihlm. Ant.!, ubi descriptio (1885), spec. determinavit Lundstrom. Lp. Orloff in declivi graminoso ad Gubnoj! et f. perlap- ponum ad ostium rivuli Gubnoj! frutex erectus c. 5 dm altus in ripa arenosa: Kihlman, vide infra. — Lt. Nuotjavr ad pedem alpis Kahperoivi: Lindén! Anga&ende exemplaret fran Lp., mynningen af bicken Gubnoj!, hvil- ket Kihlman betecknar sdsom f. perlapponum, skrifver Arrhenius: »Kunde att déma af habitus uppfattas sisom en S. Lapponum X rotundifolia». [Salix herbacea x polaris °). In Lapponia Enontekienst inveniri indicata est, sed insu- per observanda sit. L. ent. reg. alp. ad pedem alpis Tschaimo: Lindén!, cfr Mela Kasv. III p. 310 (a. 1895) Ang&ende ofvannimnda exemplar skrifver Arrhenius: »Manne fullt siker? Star i hvarje fall mycket naira S. polaris».| . ~ ) §. Stephania B. White e Giirke p. 37. *) S. sobrina B. White e Giirke p. 37. *) §. nothula And. apud Blytt p. 484, vide ex. gr. Gtrke p. 36. 170 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Salix herbacea < rotundifolia. In Lapponia maxime orientali rarissime lecta cst. Lp. Orloff! in glareosis et f. perherbacea in terra sabu- losa juxta mare: Kihlman, cfr (Diar. 5, III, 1892) Medd. XIX p. 24. I den utlandska litteraturen har jag ej funnit nagot omnamnande af denna, lika litet som af 6friga hybrider, i hvilka S. rotundifolia ingar. Salix Lapponum x myrsinites °). In unico loco Lapponiae orientalis lecta est. Lapp.: Giirke p. 30. Lm. Olenji ad mare glaciale: N. I. Fellman! nomine S. myrsinites, spec. determinavit Lundstrom, cfr Hjelt Kann. p. 138: Salix Lapponum X< myrtilloides *). Rarior esse videtur, sed e Lapponia usqve ad 60° 35’ ad meridiem versus lecta est. Fennia bor. or. et maxima pars Lapp.: Fries; »Lapp. Torn. ad Kaaresu’anto Laest. (Herb. Ac. Holmiense!), ad Tana (Fries), oceurrit ad Tana elfven sec. Fl. Dan.»: Wimm. p. 251; Lappo- nia! (Tengstrém pl. exs.): Led. II] p. 613; in paludibus .. . Lapponiae: And. Mon. p. 103 et And. in Prodr, p. 232; Lapp.: Nym. Consp. p. 668; Fenn. multa (cum Lapp.): Nym. Suppl. p. 281; Lapp. Fenn.: Giirke p. 14 nomine S. Lapponum \ myr- tilloides b) S. versifolia Wahlenb., vide etiam Képpen Verbr. Il p. 326, Beket. p. 591 et Hjelt Utbr. p. 160 [27]. Ab. Karjala Laajoki!, Ommajirvi! et ad pag. Karjala!: Cajander. — Nyl. Mérskom ad pag. Labbom in palude intra parentes (f. permyrtilloides): Selan & Strémborg! (a. 1856), cfr Seelan in Medd. XIX p. 16, ubi numerosius inveniri indicatur 1) §. phaeophylla And., vide ex. gr. Blytt p. 473, Nym. Consp. p. 670, etc. 2) §. versifolia Wahlenb. auct. omnium ante 1880 (exc. Wimm.); S. versifolia var. sublapponum: And. Mon. p.104, cfr And. in Prodr. p. 232, Salix Lapponum X myrtilloides. 171 [>talrika stand»]; etiam f. perlapponum hoc loco observata, frutices et 2 et 3: Sel. ann. — [Ik. in reg. septentrionali ad praedium Manachtina: Meinsh. p. 323, forma ab ea, de qva supra agitur, recedere videtur.| Ta. Kuorevesi: Borg! — Kol. plur. (saltem 10) locis: Caj., spec. e Lososinkajoki!, Muuromi Niilajoki!, Derevjannoja! Oa Kuortane prope stagnum: Laur. Vaxtf.! — Tb. Kars- tula ad Heinonenoja: Broth.! — Sb. lisalmi Palojarvi: M. & J. Sahlberg! — Kb. r Lieksa ad Nurmijirvi et »Ekyptjn salolla»!: Wainio Kasv.; ad var. myrtoidem refertur Medd. IX p. 128. — Kon. Suoju: Caj. Om. var. myrtoides Perho ad lacum Valvatti et Ylikan- nus ad fines par. Sievi: Hellstr. — Ok. Hyrynsalmi Salmi: Brenn. Obs. -- Kp. Rukajirvi in pascuo frutices 2 a 3 dm alti: Bergroth!; Muujirvi: J. I. Lindroth & Bergroth! Ob. Oulu: Leiviski!; in paludosis rr Simo in vicinitate Joutsenjirvi prope Ervasti: Keckm.; Kemi ad ripam Kirvesjarvi! et Juhlonkijinki!: Rantaniemi, cfr Brenn. Obs.; |r: O. R. Fries}; (Alatornio] Kalkkimaa: Mela herb. — Kuus. ad Akso: Wainio Kasvy. — Kk. r in vicinitate montis Paaénuorunen: Wainio Kasv., vide ceterum infra. Lk. rr Kittili prope pag. Kittila!, Kolari ad lacum Y1li- sieppijirvi: Hjelt & H. — Li. in sphagnetis aqvosis circa Toivo- niemi! pluribus locis abundat, tum ad S. myrtilloidem tum ad S. Lapponum recedens [etiam spec.!]; ¢ et 3 legimus: Kihlm. Ant.; Paatsjoki in reg. subalp. in alpinis Petshenga: A. V. Gra- nit & R. B. Poppius!; Wahlenb. p. 271 tantum e Lapp. Umensi descripsit, cfr ]. c. p. XVIII. — [L. ent. reg. subalp. p: Lest. ; Kaaresu’anto: Fries p. 208, L. L. Lastadius! et A. Montin! ; Enontekiéinen Nakkal&é — Palojirvi: Malmberg!, vide etiam Hartm. p. 369 etc.| Lim. ad fluvium Umpa ad cataractam Vihanen! in uligi- nosis et ad cataractam Kontiokoski! in ripa lapidosa uliginosa: Kihlman. — Lt. ad Nuotjok! et Nuotjok Hevossaari!: Lindén. — Lm. Niutskantjavr! ad austro-occidentem versus a lacu Leejavr et Kolmjavr! in sphagneto: Kihlman. * 172 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Kk. Ett exemplar fran Mossala nara Koutajarvi: Enwald & Hollmén! fordes pa grund af Lundstréms bestamning till denna hybrid, jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 41. Emellertid ingar enligt Kihlman S. myrtilloides ej i sammansittningen, p& grund hvaraf uppgiften har utgar. -- Lapp. ross. upptogs harifran redan i forra upplagan af Herb. Mus. Fenn. p. 55. N. I. Fellm. anmirker dock p. LXIV, att Nayt&ém6 [Neiden], darifran exem- plaret varit taget, ligger utom Lapp. ross; for dfrigt torde exemplaret ej alls hora till denna hybrid, atminstone aterfinnes det ej mera bland kollektionen af denna hydrid i H. M. F. Pa ett exemplar fran Lt Kildin (N. I. Fellman?)! har Lundstrém daremot antecknat »S. Lapponum vel versifolia>. Af former sirskiljes var. myrtoides (Fr.) Hartm. (= S. versifolia var. submyrtilloides And. Mon. p. 104). Lapp. bor. or.: Fries, sasom underart, jfr afven Fries p. 208; Lapp. Fenn. (Arrhenius, Wainio): Nym. Suppl. p. 981; Lapp. Fenn.: Giirke p. 14 under namn af S. lapponum x myrtilloides a) S. myrtoides. — Nyl. se under hufvudformen. — Kb. Lieksa: Wainio i (Prot. 3, XII, 1881) Medd. IX p. 128. — Om. se under hufvudformen. — [L. ent. reg. subalp. r (Fries): Lzest.] — Vidare naémnes om sjalfva hybri- den: »Sub variis formis tum ad S. Lapponum, tum ad myrtilloidem acce- dentibus legitur>: Herb. Mus. Fenn. II p. 180; jfr ofvan under Li. Ett fullt noggrant sdérskiljande af formerna torde darfére erbjuda stora sva- righeter. Salix Lapponum X nigricans '). In Fennia maxime septentrionali inveniri indicatur, sed annotatio con- jirmatione egeat. Kuus. Kuusamo enl. Lundstréms bestamning: Wainio i (Prot. 3, XII. 1881) Medd. IX p. 128, se afven Medd. IX p, 145, Képpen Verbr. II p. 331, Herb. Mus. Fenn. II p. 130 ete. — Emellertid maste frambhallas, att exemplar af hybriden ej foreligga i H. M. F. och att Arrhenius anser bestamningen hégst osaker. Salix Lapponum x phylicaefolia. E Fennia indicata est, sed specimen nunc ad aliam formam hybri- dam refertur. Tb. Viitasaari Lakomiki: Kihlman i Medd. XIII p. 248 och 249, jfr Herb. Mus. Fenn. I p. 41 ete. Sedan Kihlman tidigare pa sommaren Anyo granskat ifragavarande vaxt, antager han numera, att den sannolikt ar en form af S. aurita < phylicaefolia. Arrhenius ater séger om denna form: »Synes mig snarare bora tydas som en S. cinerea X phylicaefolia. 1) 8. Angstrémiana And. ex Hartm. p. 365. Salix Lapponum xX phylicaefolia. 173 Emellertid bér formen med hinsyn till sin egendomliga harighet ytterli- gare undersékas». Hybriden utgdr sAlunda tills vidare. Angaende dess allminna ut- bredning se Giirke p. 30 under namnet S. bicolor X lapponum. Den fore- kommer t. ex. i Jaimtland: Floderus p. 40. Salix Lapponum x rosmarinifolia. In Fennia austro-occidentali, gqoantum constat, rarissime et parcissime nascitur. Ab. Karjala Suojoki frutex unicus parvus ad marginem fossae in agro novo: Cajander!, cfr (Diar. 5, III, 1898) Medd. XXIV p. 34. Hybriden ar tidigare iakttagen i Ingermanland: Schmalh. hybr. p. 130—131. Den niirstiende S. Lapponum X repens [S. proteifolia Schleich. e Focke p. 362] omnimnes bl. a. fran Sverige (Pited): Giirke p. 17. Salix Lapponum x rotundifolia. In Lapponia maxime orientali rarissime lecta est. Lp. Orloff in terra glareosa infra nivem!, Gubnoj in litore! et in litore turfoso ad Goguliha!: Kihlman, cfr (Diar. 5, IU, 1892) Medd. XIX p. 24. Salix Lapponum xX vagans. Saltem in Fennia media, sed forsitan etiam in Lappo- nia inventtur; rarissime tantum nascitur. Sb. Jorois Jarvikyli Kevatlampi frutex unicus femineus una cum S. Lapponum: Lindberg! in (Diar. 7, X, 1893) Medd. XX p. 3, cfr 1. c. p. 14 et 80. Li. vide infra. Ta. En modjligen hithérande form finnes fran Kuorevesi: Szeian!; mahinda ar det dock endast en afvikande S. vagans var. cinerascens. — Li. S. Lapponum X antagl. depressa fran Kyré i Inari [Enare] forevisad af Wainio: Medd. XVIII p. 236, jfr Bot: Not. 1891 p. 171, dar hybriden an- fores med fragetecken. DA bestimningen ej varit fullt siker och exemplar i H. M. F. ej foreligga, torde vidare undersékning vara af néden. Huruvida hufvudformen af S. vagans eller méjligen var. cinerascens, sisom antages i Mela Kasy. III p. 308, ingar i hybridens sammansitt- ning torde vara svart att utreda. Hos utlindska forfattare har jag ej fun- nit hybriden omnémnd. 174 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Salix myrsinites nigricans °). In Lapponia maxime septentrionali coptosius inveniri indicatur, ceterum in Lapponta et Fennia septentr.-orientali rarissime legitur. Lapp. bor. or.: Fries; in Finmarkia pl. locis et in Lappo- nia (fere tota) alpina sed rara et passim obvia: And. in Prodr. p. 290 nomine S. myrsinitoides, cfr Nym. Consp. p. 669; Lapp.: Gtirke p. 34, vide etiam K6ppen Verbr. Il p. 331. Kp. Siiterinvaara: Bergroth & J. 1. Lindroth!, spec. det. Arrhenius, cfr etiam Medd. XXV p. 47. Li. in inferalpinis betuletis Finmarkiae orientalis ex. gr. ad flumen Tana cop.: Wahlenb. p. 209, ubi nomine S. punctata describitur, cfr |. c. p. XVII, Wahlenb. FI. Suec. p. 667, Fellm. Lapp., Fries p. 206, Lund p. 86 ete.; in alpe Harmitschokka et ad sinum varangricum vidimus: Kihlm. Ant., {spec. e Nyborg: Arrh.!]; Karlbunden ad flumen Tana interdum cop. [»stillvis bestand- bildande»|: Arrh., vide etiam Blytt p. 473 nomine S. Wahlen- bergu et infra. [L. ent. reg. subalp. r Hamhianvaara et ad Lammaskoski in par. Kaaresu’anto: Leest.; Kalkuoivi: Lindén!, vide etiam Hartm. p. 370.] >In 6stlichen Lappland»: Zigra II p. 186; maste anses vilseledande, enligt hvad man nu kénner om hybridens utbredning. — Li. allm. i hela Ostfinmarken: Th. Fries p. 198 under namn af S. punctata, sasom en form af S. nigricans, hvarjimte det l. c. p. 194—196 uppgifves, att den fére- kommer »oftast i former som sta pa 6fvergang till hufvudarten». Ehuru icke blott a) subnigricans utan aifven c) submyrsinites upptages fran Varan- ger enl. Th. Fries: Blytt p. 473—474, misstinker jag dock att Th. Fries’ uppgift ej afser endast den egentliga hybriden; mahanda dr detta afven fallet med andra af de Aldre uppg., i hvilket afseende sarskildt ma fram- hallas, att Wahlenbergs namn, sasom framgar af ofvanstaende, i nyare arbeten endast anvindes sasom synonym; se harom And. in Prodr. p. 290. Utom var. subnigricans och submyrsinites upptages b) coriacea Blytt Varanger (C. Sommerfelt): Blytt: p. 473—475, dar, sasom redan fram- *) §. punctata Wahlenb., auct. plur. ante a. 1880; S. myrsinitoides (Fr.) And. in Prodr. p. 290, vide etiam ex. gr. Giirke p. 34. Salix myrsinites X nigricans. 175 holls, namnet S. Wahlenbergii anvindes for hybriden. Om denna siges f. 6. »Den synes at vere serdeles almindelig i Finmarken, men mere sjelden paa den svenske Side af Kjolen>. Salix myrsinites < phylicaefolia ‘). Qvantum adhuc constat, unicus tantum fruter in Lap- ponia maxime ortentali visus est. Lp. Orloff in palude fundo rigido frutex unicus c. 4 dm altus: Kihlman!, cfr (Diar. 5, III, 1892) Medd. XIX p. 24. Arrhenius vill snarare tyda denna form som en smalbladig S. myrsinites. Salix myrsinites « rotundifolia. E Lapponia maxime orientali indicata, sed adhuc dubia est. Lp. Orloff [ad rivulum Gubnoj]: Kihlman i Medd. XIX p. 24. Emel- lertid anser Kihlman numera, att formen ar mycket osiker. S. Lapponum ingar siikert, dartill S. rotundifolia eller S. herbacea: Kihlm.; tills vidare bér saledes hybriden utga. Salix myrtilloides < repens °*). In Fennia occidentali rarissime gignitur. Ab. Karjala Laajoki! 3 frutices et Karjalankyla!: Cajander, cfr (Diar. 5, Ill, 1898) Medd. XXIV p. 34. Ob. Oulu: Leiviski! [L. ent. »ad Kaaresu’anto in Lapp. Torn... . legit Lzestadius»: Wimm. p. (249—)250 under namn af S. repens—myrtilloides 2, jfir Trautv. Incr. p. 70 och Képpen Verbr. IL p. 332. Efter all sannolikhet foreligger nagot misstag, di hybriden hvarken af Andersson eller Hartman upptages fran Kaaresu’anto.] Denna hybrid upptogs fran Finland redan i Mela Kasy. [II 1884] p- 131, men har utgatt fran Mela Kasv. III och férst 1898 med sikerhet konstaterats 1 landet. 1) §. Normanni And. in Prodr. p. 288, vide ex. gr. etiam Nym. Consp. p. 670, Blytt p. 475 et supra sub S. glaucam X myrsinitidem; S. notha And. e Giirke p. 34, cfr etiam Hartm. p. 371 et 372. >") S. aurora Lest. apud And. Mon. p. 101, cfr And. in Prodr. p. 232 et Hartm. p. 369; [S. lividam X myrtilloidem etiam includens: Nym. Consp. p. 668]; S. finnmarkica Willd. e Giirke p. 14, vide autem sub S. auritam X myrtilloidem supra p. 148. 176 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. Salix myrtilloides « rosmarinifolia. In Fennia australi rarissime lecta est. Ab. Piisparisti ad Aboam: Arrh. FI.; Vihti r in ripa lacus Kirkkojirvi ad Oravala: Flinck. — Nyl. Mérskom Labbom ad stagnum 1891: Szelan in (Diar. 5, XII, 1891) Medd. XIX p. 16, qvum primum in Fennia annotata est; f. permyrtilloides et f. perrosmarinifolia obvia, et frutices fem. et masculi annotati: Sel. ann. — Ik. Muola Kyyrélé: Lindberg!, cfr Medd. XXII p. 7, qvum (1895) primum ad H. M. F. data est, cfr Medd. XXII p. 66. Kol. ad ripam fluvii Niilajoki prope pag. Muuromia: Ca- jander! in Medd. XXV p. 39. Salix myrtilloides vagans ’). In Fennia septentrionali et Lapponia rarissime nascitur. In Lapp. Tornensi, ubi etiam S. vagans cinerascens viget, (Leestadius), specimina ex Petropoli etiam vidi: And. Mon. p. 100 nomine S. hirtula And. a) puberula, cfr And. in Prodr. p. 231 nomine S. Airtula a) subcinerascens; Lappon.: Nym. Consp. p. 668; Lapp. Fenn.: Giirke p. 14, vide etiam Koppen Verbr. II p. 325. Ok. Paltamo Kemppala: Brenner! Ob. Ylitornio Alkkula in palude: Lindén!, vide etiam infra. [L. ent. vide supra et cfr Hartm. p. 369, Trautv. Incr. p. 694 etc.] Hybriden upptages fran Oa. [= 10]: Mela Kasy. II p. 310, men diremot fran Om. [= 14]: Mela Kasv. IV p. 304; hvarpa dessa upp- gifter stédja sig kinner jag ej. — Ob. Kemi Rantaniemi hage (Rantaniemi): Brenn. Obs.; jfr ifven Medd. XXIV p. 45 under namn af S. lida K myr- tilloides. Exemplaren tillhéra delvis S. aurita X myrtilloides, delvis nastan ren S. myrtilloides (X aurita?): Kihlm. [Hybriden ar afven uppgifven fran Ingermanland: Schmalh. hybr. p- 125.) Brenners exemplar togos redan 1869, men bestimdes af Lund- strém férst 1880; hybriden omnimndes hos oss férsta gangen i tryck 1884 (i Mela Kasy.), jfr Hjelt Kann. p. 130. '\ S. hirtula And. ~I Salix nigricans X phylicaefolia. 17 Salix nigricans < phylicacfolia ’). In Fennia australi et media rara esse videtur ; forsitan etiam in Lapponia occurrat. Fenn.: Giirke p. 18 nomine S. bicolor >< nigricans, vide etiam K6éppen Verbr. I p. 333. Al. Jomala ad pagum Jomala in prato humido: Laureén!, S. nigricans f. X phylicaefolia auct. Arrh.; vide etiam supra p. 158. — Ab. Lojo supra pagum ejusdem nominis 4 et @: Lindberg! — Nyl. Helsingfors: Selan in (Diar. 4, XII, 1880) Medd. VI p. 257; Helsingfors nonnulli frutices: Kibl- man in Medd. XIII p. 216, ubi descriptio, spec. ex Helsingfors Sdrniis!: Esbo Kaitans et Finna! multi frutices: Kihlm.; Thusby Kervo: Arrhenius! in Medd. XXI p. 88, ubi descriptio specimi- nis, vide etiam infra. — {Ik. ad ostium fluminis Neva et oram sinus Fennici (fqq) [»sehr hiufig»>|: Meinsh. p. 319 nomine S. phylicacfolia b) laurina, cfr Képpen Verbr. II p. 333 etc. et vide infra.| Sat. Karkku Kauniais Niemi in ripa sinus Pilkkalahti: Hjelt!, spec. determ. Kihlman, cfr Medd. XIII p. 249. — Sa. Vill- manstrand: Selan in Medd. VI p. 257. — Kol. e 8 locis anno- tata: Caj., spec. e Kaskinen! et Soutujarvi! Oa. Gamla Vasa prope canalem: Hijelt!, cfr Laur. Vaxtt.; Vasa: Laur. Vaxtf.! — Kb. Pielisjaérvi Kolivaara Ollila: W. Axelson!; Kontiolaks Kunnasniemi: Seel. ann., spec. det. Szelan & Arrh. Om. Oravais Boétesskatan: Laurén! — Kp. ad viam inter Kuikkavaara et Kevittémirvi!, Kevatt6miirvi! et Shuigarvi!: Berg- roth & J. I. Lindroth, spec. dubitanter determ. Arrhenius. Ob. Oulu Kuivasjirvi: Leiviskiéi!, vide etiam intra. Ab. »Salix in Ad. Nyl. Stirp. Paroec. Pojo sub nomine 8S. phylicae- folia allata, est S. nigricans subphylicqefolia Anderss., qvam formam pluri- ius locis in terra nostra observavi>: W. Nyl. Distr. p. 88 not. — Nyl. (Helsingfors] p: W. Nyl. under namn af S. nigricans subphylicaefolia. Dessa uppgifter afse enligt all sannolikhet S. phylicaefolia (Sm.) And.; se ofyan 1) 8. nigricans subphylicaefolia omnium auct. ante 1880; S. tetrapla Walker e Focke p. 360 et Giirke p. 18. Impressio facta ?°|, 1901. 12 178 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. p. 118 och 123 aifvensom angaende den férra uppg. p. 83 not. — [Ik. I afseende a Meinshausens uppgift miarkes, att b) Jawrina kallas »ein mannig- faltiger Bastard, oft S. phylicaefolia X nigricans». Se f. 6. under S. caprea xX phylicaefolia; i hvarje hindelse férefaller freqyvensen alltfor hég.] — Kp. Fran Paadane: Bergroth & J. I. Lindroth! finnes ett exemplar, pa hvilket Arrhenius tecknat »S. nigricans, antagligen med inblandning af S. phylicae- folia>,. — Ob. Kemi vid Siffri, Rantaniemi Ylikallio (Rantaniemi): Brenn. Obs. Rantaniemis exemplar fran Kemi! torde enligt Kihlman snarast vara att hanfoéra till S. phylicaefolia; inblandningen af S. nigricans hégst osiker. — [L. ent. reg. subalp. r Kaaresu’anto Niilimaa (L. L. Leestadius!): Leest., jfr And. Sal. p. 53; Heetta: Soldan!] — Lim. Kantalaks: F. Nylander! Exemplaren fran L. ent. och Lim. hafva varit understallda Lundstréms granskning, utan att han 4Andrat etiketterna, ehuru han 4 andra sidan ej ansett dem sikra, — de sakna alla hangen. Samma 4r foérhallandet med exemplar, tagna fran nagra hégre buskar i Ob. mellan Turtola och Pello: Hjelt & Hult!, hvilka syntes mig sta emellan bada arterna (se Hjelt & H. p. 142 under S. nigricans). I sammanhang hirmed boér framhallas, att i And. Mon. p. 134 an- ses S. nigricans subphylicaefolia Leest., And. Sal. Lapp., om hvilken An- dersson siger: »hane in pratis Vestrobottniae freqventissimam vidi», for S. majalis Wahlenb., hvarjimte Andersson betraktar denna sasom en >S. phylicaefoliae ad S. nigricantem aut S. nigricantis ad S. phylicaefoliam acce- dens modificatiox. Mahinda ir det denna tvekan som gor, att hybriden S. nigricans X phylicaefolia alldeles icke upptages t. ex. hos Hartm., och till Finlands flora kan den riknas foérst efter Selans sarskiljande af densamma 1880. Kihlman har senare genom artificiell befruktning uppdragit talrika plantor af denna hybrid, se Medd. XIII p. 216. Salix phylicaefolia « vagans. In uno tantum loco Fenniae australis adhuc lecta est. Fenn.: Giirke p. 21 nomine S. bicolor & livida. (Ik. vide infra. | Ta. Lammi Juuvi: Kihlman! (Ik. Omnimnes under namn af S. bicolor * depressa: Meinsh. p. 319 under 8S. phylicaefolia b) laurina; se angdéende denna ofvan under S. caprea X phylicaefolia och S. nigricans & phylicaefolia|. — Ob. Se ofvan under S. vagans p. 104. Hybriden togs i Finland 1888 och omnimndes for férsta gangen i Herb. Mus. Fenn. II (1889), se 1. c. p. XIII. Salix phylicaefolia X viminalis. 179 Salix phylicaefolia < viminalis. Postqvam haec pars jam typis exprimi coepta est, in parte territortt maxime austro-ortentalt lecta est. Kol. In insula fluminis Ivina ad pag. Ivina: Cajander!, cfr Diar. 3, IV, 1901. Se f. 6. ofvan p. 93. Salix polaris « rotundifolia. In uno tantum loco Lapponiae orientalis adhuc lecta est. Lim. Lujauri urt in Angvundas-tschorr [reg. alpina] frutex parvus, unicus, ramis elongatis S. rotundifoliae, sed foliis S. polaris: Kihlman in (Diar. 4, I], 1893) Medd. XIX p. 70. Denna hybrid har jag ej funnit omnamnd af utlindska forfattare. Salix repens < vagans °*). In Alandia rarissime nascitur. Fenn.: Giirke p. 16. Al. Finstr6m Bergé nonnulli frutices: Arrhenius in (Diar. 3, Il, 1883) Medd. IX p. 161, ubi primum in Scandinavia anno- tata. estacir, lve. DAZ. »Pa en ing funnos flere, nagra fot héga, anda fran roten starkt gre- niga och risiga buskar, vixande i sillskap med S. cinerea, repens och nigricans, di dairemot S. vagans ej var darifran antecknad. Exemplaren varierade betydligt i synnerhet till bladens storlek, form och bekladnad, och hade Lundstrém ansett nagra vara hybrider emellan hufvudformen af S. vagans och S. repens och andra mellan S. vagans 8 cinerascens (S. cinerea?) och S. repens samt anmarkt, att nagra nairmade sig mer den ena, andra den andra af férildrarne och dirigenom varit nagot olika till habitus och karakterer>: Arrhenius i Medd. IX p. 161. Da S. vagans var. cinerascens ej forekommer pa Aland, ar det dock antagligt, att denna ej ingar 1 hybridens sammansittning. »Mdjligen fdreligger har en trippelhybrid» tillagger Arrhenius. 2 Salix rosmarinifolia < vagans. In Fennia australi rarissime lecta est. 1) §. stenoclados Déll ex And. Mon. p. 94, And. in Prodr. p. 228 ete. 180 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. Ab. Lojo Solhem @: Lindberg! [primum nomine S. aurita < rosmarinifolia|, cfr M. XeddX p. 66; Mynamaki ad Kaarlis @: Cajander!, cfr (Diar. 5, Il], 1898) Medd. XXIV p. 34. — [[k. rr Parkala [Pargola]: Meinsh. p. 322 nomine S. depressa d) hybrida, cfr Képpen Verbr. II p. 333.] Ta. Kalvola circ. 2 km a Kankaanpaé& duo c. 1,3 m alti frutices in silva frondosa 1894, spec. det. Kihlman: Borg! in (Diar. 7, IIT, 1896) Medd. XXII p. 52, cfr 1. c. p. 66. Urticaceae. Urtiea urens L. In Fennia usqve ad 64° fere ubiqve freqventer (— fre- gventissime) obvia, supra hunc gradum frequventia plerumqve subito minuitur, excepta parte maxime occidentali, ubt usqve ad 65° 50’ satis freqventer inceniri indicatur. Qvamquvam nonnullis Fenniae maxime septentrionalis et Lappontae plagis nondum observata est, usqve ad summum septentrionem lecta est. Fq aut fqq+) usqve ad 64° inveniri consentiunt plurimi auct. (exceptiones vide infra), cfr Till., Kalm, Prytz cont.; in cultis per totam patriam [= cum praecedente (Urtica diotca)|: Wirz. pl. off. p. 76; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; Eur. omn.: Nym. Consp. p. 657 et Giirke p. 76, vide etiam Led. II] p:, ba/ps00. progr” AVE 1). 40 ene. Om. fq: Hellstr. et Tenn. — Ok. in parte australi Paltamo, Kajana et Sotkamo (fq): Brenn. Obs.; haud infreqvens in prae- diis ad vias publicas usqve ad templum par. Sotkamo!: Wainio Kasv. — Kp. vide infra. Ob. fq: Jul. p. 5; st fq, enum.: Brenn. Obs.; Uleaborg fq: Wainio ann.; Uleaborg (fqq): Leiv.; Kiiminki (!) (fq): Wainio ‘) Prytz cont., Sel. O. Nyl., Leop., Norrl. s. 6. Tav. et Mela; ubiqve fq: A. Nyl.; fq in par. Lieksa et in vicinitate lac. Pielisjairvi: Wainio Kasy. Urtica urens. 181 ann.; Pudasjarvi (fq): C. Brand.; Kemi: M. Castrén p. 340 et Hellstrém!; in locis cultis, bene stercoratis st fq, manifesto par- cior in partibus superioribus vallis fluvii Simo, ex. gr. Alaportimo, Saukkokangas: Keckm.; Tornea: Hjelt; {non visa: O. R. Fries]. — Kuus. non visa, cir W. Nyl. Till. p. 304 not. — Kk. Kolta- laks inter Kemi et Keret: Selin! Lapp. fenn. {Sodankyli| r in cultis ad praedium sacer- dotis, in propatulis domorum pagi Sattanen parcius: Blom Bidr., efr Wainio Not.; in cultis Lapp. omnium (p) usqve ad reg. sub- alpinas: Wahlenb. p. 251; in cultis totius Lapponiae (ubiqve): Fellm. Lapp.; Kittila: Sel. kat.; Muonio: Malmberg!; Kemijiirvi ad pagum ejusdem nominis, Sodankyléi ad pagum ejusdem no- minis: Wainio Not., cfr |. c. p. 31 et Hult Lappm. p. 40; in territorio nostro desiderari videtur, sed ad sinum varangricum ubiqve fq invenitur: Kihlm. Ant., spec. e Bugéniés!; Varangria merid. usqve ad lat. 69° 57—58’: Norm. ann. p. 50; »til Varan- ger»: Blytt p. 415, vide etiam Hartm. p. 345 etc. — [L. ent. reg. subalp. r Enontekiiinen r (L. L. Lestadius): Lzest.; circa Kaaresu’anto haud obvia: L. L. Lest. p. 291.] Lapp. ross. Ad Kantalaks Sassceg [= ?], Imandra, Pet- shenga |Peisen] et Kola: Fellm. Ind.; ad habitacula Lapp. Ross. oce, adhuc circa pag. Petshenga (Fellm. Ind.) haud rara: N. I. Fellm., spec. e Kantalaks!, cfr etiam Beket. p. 593; Tshapoma: Mela ann.; Umba, Tetrina, Kaskarantsa et Tshapoma: Mela Pl; Pjalitsa in ruderatis ad pagum: Kihlman! »In arvis copiosissime it. inter olera»: Ann. ad Till. — Al. st fq — fq. Kuniinge endast antecknad fran Kumlinge by: Bergr. -- Ka. p: Blom; st fq: Lindén. — Sa. st fq: Hult. — KI. st fq: Hann. — Kol. >in pagis totius territorii»>: Elfv. — Kp. Nagon uppgift féreligger icke, men arten finnes otvifvelaktigt, Atminstone i nirheten af Hvita hafvet. — Ob. Tur- tola e} fullt siker: Hjelt & H., sags annars ingenstiides inom omradet. Af former omnamnes f. incisa Sel. — Ob. Kiiminki: Brenn. Obs. Et Urtiea dioiea L. In Fennta australi et media freqventissime (— freqven- ter) saepeqve copiose obvia; item freqventer (interdum freqventissime) ad 65° in parte orientali, ad 66° autem in 182 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. maxime occidentali invenitur; magis ad septentrionem versus, gqvuamqvam freqventia magnopere minuitur, tamen usqve ad summum septentrionem progreditur. _ Fqq?+) aut fq usqve ad 64° inveniri consentiunt omnes auctores, cfr Till., Kalm, Hell. p. 17, Prytz cont.; in cultis per totam patriam: Wirz. pl. off. p. 76; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; Eur. omn.: Nym. Consp. p. 657; Europa omnis exe. reg. arctica: Giirke p. 79, vide etiam Led. III p. 637, DC. Prodr. XVI, 1, p. 50 nomine U. dioica a vulgaris ete. Om. fq: Hellstr.; fqq: Tenn. — Ok. fqq, in partibus ma- xime orientalibus minus fq: Brenn. Obs.; Kuhmo et, ut videtur, in maxima parte par. Kianta fq, in septentrionali parte par. Kianta st fq—p: Wainio Kasv. — Kp. fq {e Repola] usqve ad Uhtua: Wainio Kasy. Ob. fq: Jul. p. 5; fqq, in partibus maxime septentrionali- bus et orientalibus minus fq: Brenn. Obs.; fqq: Leiv.; fq: C. Brander; in locis cultis, ad ruinas et domos fqq, interdum in- venitur longe a locis cultis, Simo Alapenikka ad saepimenta tarandorum: Keckm.; [fq: O. R. Fries}; p praecipue in par. Yli- tornio: Hjelt & H., vide etiam M. Castrén p. 340. — Kuus. st r, f. typica autem non visa: Wainio Kasv. (vide sub. var.). — Kk. in plagis maxime septentrionalibus haud typica: Wainio Kasv.; Knjasha: Mela PI. Lapp. fenn. st r Kolari prope templum. in pago Joki- jalka et ad Akasjoki prope Akislompolo, Kittild Kukasjirvi in pago Kittila et ad Kaukkonen!: Hjelt & H.; [Sodankyl&] p non- nullis locis ad domicilia pagi Sattanen ad Anneberg etc.: Blom Bidr.; in cultis et ad domicilia omnium Lapp. praecipue meri- dionalium (vulgatissime): Wahlenb. p. 251 et 252; ubiqve: Fellm. Lapp.; Sodankyla ad Hietasuvanto, Sodankyla, Kaaretkoski, Pet- kula, Inari ad Ruoptuinniemi et Tscharminniemi, Tablusaari, ‘) Prytz cont., Bergstr., Arrh. Ann., Flinck, Stenr., Sel. O. Nyl., Blom, Lindén, Leop., Norrl. s. 6. Tav., Wainio Tav. or., Hult, Hann., Mela; ubiqve fq: A. Nyl. —[Antecedente fere freqventior: Meinsh. p. 306]. — In K1. ante- cedente freqventior: Backm. et Hjelt; »fqq in cultis et interdum aliis locis, ut ad marginem viae saxosae prope Dvorets copiosissime, in Saoneshje et Reg. occ. fq visa»: Norrl. On. Urtica dioica 183 Tervasaari, Paatsjoki, etiam ad Menikka et st fq ad Salmijarvi et fq ad Kéngiis: Wainio Not., cfr lc. p. 21 et Hult Lappm.; [Kuolajirvi] Killuntaja-oja in lapidoso humido 1/3 km a lacu Aapajiirvi, ad Kalliaisenranta prope Aapajirvi nonnulla speci- mina in propatulo, ad rivulum prope Tammakkojarvi ad meridiem versus a Vuorijirvi: Stjernv., forsitan ad varietatem spectet; Mutenia et Korvanen: Hult Lappm., cfr 1. c. p. 28 et 150; par. Utsjoki (nomine »nokkonen» tantum): Andelin, Kertomus Utsjoen pitéjasté, Suomi 1858, p. 193, cfr Kihlm. Ant.; in Inari ad habi- tacula fq, e convalli flum. Tenojoki tantum pro Puolmak anno- tata: Kihlm. Ant., spec. e Toivoniemi!; Varanger plur. loc.: Th. Fries p. 198; in Varangria merid. qvoqve prope Khostervand ad aedes praedii Risto: Norm. p. 300; Varangria austr. reg. subalp. ad pagos [8 locis ann]: Arrh. ant., vide etiam Blytt p. 415, Norm. ann. p. 49, Hartm. p. 345 etc. — [L. ent. reg. subalp. r: Leest.; circa Kaaresu’anto non obvia: L. L. Lest. p. 291; spec. ad var. pertinent.| Lapp. ross. ad habitacula ubiqve: Fellm. Ind.; cum prae- cedente iisdem locis [= ad habitacula Lapp. ross. occ. adhuc circa pagum Petshenga haud 1}: N. I. Fellm., spec. e Kantalaks!, cfr etiam Beket. p. 593; latere Rossico ad pagum lapponum permigrantium prope Bagjajavre lacum proximum infra Inari: Norm. p. 300; Ponoj, Pjalitsa, Tshapoma, Kantalaks, Shelesna, Imandra: Mela ann.; insuper e Jokostrow, Umba, Tetrina et Kaskarantsa: Mela Pl., forma verisimiliter saltem ex parte ad varietatem pertinens; Umpjavr in nemorosis humidis ad ostium rivuli Kietkuaj!, Lujauri urt in abieto humido ad rivulum prope lac. Seidjavr!, Pjalitsa in ripa alta glareosa prope pagum!, ad pag. Lovosersk ad domicilia lapponum!, prope pagum Voroninsk in saliceto!: Kihlman, cfr ex. gr. Bot. Not. 1887 p. 268. Af former sirskiljes glabrescens Sel., till hvilken jag afven hanfort subinermis, glabra (och glabrata), afvensom holosericea (se nedanfor).' I mot- sats mot dessa kallar Mela den vanliga formen vulgaris Mela (se dock re- gear DU. -Prodr.. |...c.), Urtiea dioica f. holosericea Fr. Qvantum constat, in Fennia australi raro (aut raris- sime) tnvenitur. 184 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Fenn.: Giirke p. 78 (inter formas ceteras), vide etiam Brenn. Flor. p. 166, Mela Kasv. HI p. 288 ete. , Al. (p) in agris circa Sund aut Skarpans [»Bm, Ap»|: Bergstr. — Ab. Abo: I. Ringbom!, spec. det. Szelan, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 130. Al. Varieteten upptages sasom timl. allm.: Bergstr. Beskr., hvilket forefaller mindre sannolikt. Urtica dioica f. glabrescens Sel. In partibus septentrionalibus, praecipue septentr.-orienta- libus Fenniae atqve in Lapponta lecta est. E Kus, L. ent., Lt., Lim.: Herb. Mus... Fenn. Il p. 130, ubi describitur, vide ceterum infra. Kuus. Miintytunturi et Miintyjoki: Wainio Kasv. 4); spec. ad Mantyjoki leg. Nyberg!; ad hanc formam certe etiam refe- renda: st r: Lagus p. 353 nomine U. dioica; »man beriittade att »polttiainen» skulle forekomma pa ett stélle i socknen (Murto- niemi), dar standspersoner f6rut bott»: W. Nyl.. Till. p. 304 not. — Kk. Oulanka ad Vartiolampi, pag. Oulanka, Kankahinen et Laitasalmi: Wainio Kasyv. ?). Lk. Kemijiirvi ad pag. Kemijirvi, haud rara ad Kostamus- pera, obvia etiam ad Vuostimovaara, Kemijarvi in limite agri ad Sattanen, ad Mutenia, teste Kihlm. etiam in Vaulokankaat: Wainio Not.}), cfr Hult Lappm. +) et vide infra. — Li. Inari: ad Ruoptuinvaara, e‘iam ad Saarivaara prope Paatsjoki: Wainio Not. 4). — [L. ent. Kaaresu’anto: F. W. Maklin!; Termesvaara! et Ruotakuru!: Malmberg, vide ceterum sub f. typicam.] Lim. Shelesna prope Kantalaks; Brotherus!, cfr broth. Wand. p. 5 (nomine typi). — Lp. Ponoj: Mela herb. — Lt. ad lacum Nuotjavr: Enwald & Hollmén!; Kola: N. I. Fellman! Af det som framhallits under hufyudformen framgar, att sannolikt flera af de under denna form fran de nordligare delarne af landet anforda uppgifterna i sjilfva verket hinf6ra sig till varieteten, ehuru ett noggrant sarskiljande af alla uppgifter f. n. icke torde vara mdjligt. Hos Giirke p. 77 betecknas namnet f. g/abrescens Sel. sasom syno- nym till b) glabrata (Clem.) Wedd.; denna form upptages bl. a. fran Lapp. ") Nomine var. subinermis Uechtr. Urtiea dioica. 185 Fenn. och sedan Dalmatien etc. Riktigheten hiaraf torde dock mahanda kunna sittas i fraga. — Pa grund af exemplaren har jag daremot f6rt hit var. subinermis Uechtr., hvilken hos Giirke p. 78 upptages sasom var. C) bl. a. fran Lapp. — I Brenn. Flor. p. 166 och Mela Kasv. [II] p. 128 ete. anvindes namnet var. glabra Hartm. Att detta namn afser samma form som ofvanstaende, synes mig framga t. ex. diraf, att uppg. Lk. »in fruticetis ad Vaula inter Kultala et Rovanen Sodankylensem»: Kihlm. Ant., hvilken upptages under namnet glabra, af Wainio och Hult utan vidare anfoéres under namnet subinermis. — Ehuru jag pa anforda skal sammanfattat de ofvan anférda uppgifterna under ett namn, vill jag darfore ingalunda pa- sta, att alla de finska exemplaren tillhGra samma form, och 4n mindre, att de omnamnda formerna yore synonyma. Morus nigra L. Uppgifves sAsom odlad i sédra (och mellersta) Fin- land: Fries. De enda specialuppgifter jag kinner ar, att detta trad om- talas sfsom odladt af Kalm och Gadd i Abo 1756—1760 (enl. O. Hjelt, Naturalhistoriens studium vid Abo Universitet, Helsingfors 1896, p. 171, 207 och 255 not). Tridet betecknas dock icke 1. c. sasom hirdigt. Méjligt ar, att yttermera ndgra upplysningar om dess odling kunde vinnas ur Hortus Acad. Aboens. och andra uppsatser fran den tiden. — Fran senaste tid uppgifves, att det i botaniska tridgarden i Helsingfors ar omkring 2 m hégt, arligen blommar, men tickes till vintern: Kihlm. MM. nigra kan saledes ingalunda likstillas med de 6friga vixter, hvilka af Fries upptagas sisom odlade (jfr Hjelt Kinn. p. 73 not 2). — Par andra arter af slagtet torde f. 6. oftare blifvit odlade under den ekonomiska perioden, se O. Hjelt Le. p. 170, 172, 176, 255 not, 264—265, 280 ete. Angaende fikontridet, Ficus carica L, nimnes: I Helsingfors kulti- veras det i det fria och alstrar afven fikon, fastin icke synnerligen smak- liga, men mA4ste noggrant tickas till vintern: Elfv. Kult. p. 75. Enl. med- delande af Selan torde uppgiften hanféra sig uteslutande till botaniska tridgarden. Cannabis sativa L. In Fennia australi et media colitur, majore autem copia vix nisi in partibus interioribus et orientalibus. Ad septentrionem versus supra 64° aut 65° raro tantum occurrat, gvamqvam vel in Lapponia culta provenire indicatur. »>Hampa odlas mycket litet i sédra och sydvestra Finland, séder om strickan Viborg—Bjérneborg nistan alls icke, men i de inre delarna af landet annu ganska allmint, fastin i liten skala, till husbehof anda till den pa kartan uppdragna griinsen och ifven pa enstaka stallen norr om den, dock knappast norr om Uledborg; hampodlingen har emellertid af- tagit och kommer val att fortfarande sa géra»: Elfy. i Atlas p. 5 (och 186 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. kartan 11 b), jfr Elfv. Ant. p. 65 (med dylik karta som foreg.). — Fran aildre tider nimnes: Denna vixt odlas éfver hela landet . .. »dock mest i Kerimaiki och Saaiminki socknar» [i Sa.]: Tuneld p. 482 not, jfr l. c p. 516. — [Ob. I Uledborgs lin] »planteras litet vid hvar Bondgard»: Jul. p. 27 N:o 84, hvarjamte miarkes, att arten upptages redan af Till. — Se f. 6. ang&ende odlingen i Finland i sin helhet Fries, Rein p, 100, Nym. Consp. p. 659, Ign. Geogr. p. 349, Elfv. Kult. p 150—151, Elfv. Ant. p. 18, Brenn. Flor. p. 166, Mela Kasy. III p. 289, Ale. II p. 100 ete. Upp- gifter angdende odlingen i enskilda delar af landet anféras bl. a.: Elfv p. 119, Norrl. On. p. 24 och Leiv.; af den sistnimnda upptages den annu sa- som allmant odlad i Uleaéborgs trakten. — Har ma slutligen tillaggas f6]j. uppgifter: [Ob. Kengis sis och vixer nagorlunda. Dess frén mogna afven: Zetterstedt I jy 146]. — Li. Toivoniemi »har férséksvis odlats . . . f6r- triffligt lyckats, mognat och vuxit till ovanlig langd»: Nordling p. 307. — I hela landet uppgafs skérden 4r 1896 utgdra 684,838 kg, hvaraf ungefar tredjedelen i Kuopio lan: Statistisk Arsbok for 1899 p. 26. Humulus lupulus L. In Fennia austro-orientali (Isthmo karelico) satis fre- gventer inveniri videtur; ceterum in Fennia australi et media usgve ad 63° 43’ raro vel rarissime obvius, e cultis autem interdum efferatur; deinde in Fennia septentrionali duobus locis infra 66° 15’ sponte nasct tndicatur. Till; hab. in densissimis silvis abietinis et maritimis inter Biorneburgum et Christianiam in Ostrobothnia .. .: Fl. Suec. N:o 908 p. 3571), cfr Linné Iter lapp. p. 199; Kalm; »till ym- noghet vid hallonbuskarne i Padasjoki»: Hell. p. 18; p in glare- osis silvaticis: Prytz cont.; locis lapidosis Padasjoki, Lingel- miki, Norrmark: Wirz. pl. off. p. 80; maxima pars Fenn.: Fries; Fennia: DC. Prodr. XVI, 1, p. 29; Fenn. mer.: Nym. Consp. p. 658; Fenn.: Giirke p. 76, cfr etiam Led. III p. 635 ete. Al. Saltvik Bjérkholmen ad septentrionem versus a pon- tone: Gadol.; Saltvik Germund6 in insula minima extra Ger- mundéniset cop.: E. Erics.; st r Briindé Bargholm [pag.| Thors- holma!, Brindholm [pag.] Bjérk6! et Fisk6, Kumlinge Ingersholm in parte austro-orientali insulae Kumlinge: Bergr , cfr Medd. XX ") Vide infra. Humulus lupulus. 187 p. 38. — Ab. r Reso praedium Parsio in luco alni ad ripam: Zett. & Br.; Pargas r Langholm et in nonnullis insulis ad Simons- by: Arrh. Ann.; Bjarno ad limitem versus par. Uskela: Nikl.!; Bromarf Rilaks prope ripam in horto |parkstranden]: Sand. {num omnino spont.?}; Nummi prope Jarvenpaa (Ilmoni): Szel. ann.; Vihti r Vanhala Hiurilé: Printz; Vihti r inter alnos ad viam in- ter Suksela et Olkkala prope Myllysilta forsitan ex antiqva cul- tura superstes, Niemis inter alnos ad viam publicam, deniqve Vanjiirvi Skomakaretorpet (Lindros): Flinck; Nystad Haukharja: Hollm. — Nyl. r in saepibus prope pagum in insula Elgsjé in par. Inga: His.; Helsingfors Sérni&s certe spont.: Nikl.!, cfr etiam Kihlm. Beob. p. XIV; Thusby r: Astr. & H.; r Borga [in mari- timis} ins. Tunnholm!, Artjarvi ad Kinttula et Hietana, Strém- fors! plur. loc.: Sel. O. Nyl. et ann.; Borga Strémsberg (Fast- berg): Sel. ann. — Ka. r Virolahti ad praed. Bohle in pag. Kyrkobohle et ad Kiayrajoki prope Ala Urpala!: Blom; Viro- lahti ad Virojoki Riisniemi cop.: Sel. ann. et herb.; st r in valli- bus rivorum et secundum ripas amnium, Riisili in vicinitate templi et cop. ad Tiurinkoski, Kirvu Vasikkala et sat cop. ad Tietavala!: Lindén. — Ik. Rautu (!): Fl. Kar.; (fq): Malmb., spec. e Valkjarvi Pasuri!, cfr 1. c. p. 305, vide etiam E. Nyl. Ber., spec. e Vasikkasaari!; Kakisalmi: Chyd., spec. leg. Nik] !; permultis locis inventus, sed solum in nemoribus juxta fines, qvi nune sunt aut antea fuerunt, litoris [»strandlinier»]: Lindb. comm., vide infra; [haud r, verisimiliter autem efferatus, .. . fre- qventior in regione maritima, ad Lachta usqve ad [Sestroretzk] Siestarjoki: Meingh. p. 307]. Sat. (p): Malmgr.; num omnino spont., vide etiam supra et infra. — Ta. prope sinum Syvalahti ad rivulum, Kuohijoki in luco prope calcarias ad scaturiginem: Leop.; Siaksmiki r spont. ad Kasuri 4: Tikk.; Saaksmaki Ikkala: Kihlm.; Siiks- miki spont. in promontorio Rautu: Rosb. Utk. p. 219; Kalvola r in colli herbido prope fines par. Hattula: Knabe Fort.; Pal- kane r spont. aut eff. 3 ad praedia Ruokola sat cop. in declivi lapidoso prope ripam et Kokkola parce infra rupem, © pauca spec. ad Kaukola inter pagos Harhala et Aimiila: Zidb.; r: Asp. & Th.; Vanaja Sairio: O. Collin!; Lammi Hauhiala et Kurki- 188 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. jarvi: Leop. coll.; r cop. ad molam Harittu, prope Karsala (Strém- borg): Norrl. s. 6. Tav.; Asikkala r: Nikl.!; Padasjoki Sikomaki (Norrlin): Wainio ann., cfr etiam supra; [par. Gustaf Adolf] (st r) ad praed. sacerdotis, in Kotsala: Bonsd.!; rr Korpilahti ad Veijo, forsan eff.: Wainio Tav. or.! — Sa. Kristina Kylantalo: E. Nylander!; Imatra: Gadol.; Imatra in silva ad cataractam certe sponte: Sel. ann. — KI. r Sortavala: Fl. Kar.; Kronoborg: Chyd.; Parikkala rr unicum tantum spec. in Viitasaari: Hann.; prope Kirjavalaks: Hj. Neiglick & J. Lupander in dupl.!; Sortavala spont. ad montem Kuhavuori: Hasselbl., vide etiam infra. — Kol. r in Reg. coll. locis nonnullis et ad Gorki (Sahlberg): Elfv., spec. e Porog!; 5 km |= stad. ross.] ex Ivina: Giinther!, efr Giinth. p. 50; Salmi Mantshinsaari: Chyd. Qa. vide supra et infra. — Sb. r: Mela; Kuopio: Mela herb.; r usqve ad Leppavirta: E. Nyl. & Chyd.; Leppfavirta: Lundstr.; Kiuruvesi Korpijoki Humalikonniemi omnino spont. in loco deserto 63° 43’ lat.: Lundstrém & Palmén!, spec. ad f. inte- grtfoliam Sel. pertinet, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 130. Ob. in lucis et ad ripas amnium r et tantum in parte septentr.-orientali Simo Konttikivalo prope Kilvenaavanjarvi, ma- xime ad septentrionem versus extra territorium ad Liesioja infra Liesikivalo haud procul a Kamsajarvi in par. Rovaniemi sat cop.: Keckm., cfr Elfv. Ant. p. 66 etc. et vide infra. Al. >In grumis paludis ad villain Pastoritiam Jomalensem reperi>: Teernstr. p. 58; da arten ej] upptages af nagon senare botanist fran Jomala, vore det 6nskligt att fa utredning huruvida den annu finnes diarstaides. — Ab. Gustafs Mustaluoto férvildad: Bergr. — Ik. Angaende f6rekomsten harstédes ma fnnu tilliggas, att Lindbergs fyndorter aro mer an 20 till antalet och f6rekomma i 11 sirskilda socknar. — Sat. Huittinen: Car. p. 24; Lydén upptager arten endast sAsom odlad. I mellersta Sat. ar Birk- kala vid Helvetinahde det enda stille, dar jag funnit humlen méjligen vildt vaixande; omdjligt fr emellertid icke, att den afven har fdr laingre tid tillbaka varit odlad. Fér 6frigt f6rekommer arten endast odlad eller, hvilket icke fr synnerligen sillsynt, férvildad. Malmgrens freqvens torde saledes icke giilla arten sAsom fullt vild. Huruvida Linnés fyndor- ar belagen har eller méjligen i Oa. synes mig icke fullt saikert. Sanno- likt syftar den af Wirzén upptagna fyndorten Norrmark pa denna uppgift, sa mycket antagligare som arten upptages fran Norrmark: O. Hjelt M. S; allt detta visar dirhin, att Linnés fyndort vore beligen i Sat. — Ta. Humulus lupulus. 1$9 [Asikkala] Vaaiksy vid stranden af en back, slingrande kring en al, men ir en qvarlefva fran en gammal humlegard: Norrl. ant. Norrlin anmirker f. 6., att den s. k. vilda humlen mangenstides blott ar forvildad. — K1. Backm. upptager: har och dar forvildad; pa exemplaren fran Anjala by! och Kirja- valaks! ar ej angifvet, om den var vild; f6r min del sag jag den blott fér- vildad. — Kol. Utom fran Ivina upptages arten dfven fran floden Svjatucha och vid Kedrosero: Ginth. p. 50 i 6fvers.; jag kéanner icke, hvar dessa senare fyndorter fro beligna, da Giinther upptager fynd icke blott fran Kol., utan afven fran Kon. och orter utom flora-omradet. — Oa. Se under Sat. Humlen angifves dessutom fran Gamla Vasa: Ale. p. 100, men enligt min tanke fr den endast férvildad dirstides; arten upptages ej i Laur. Vaxtf. — Kb. Kide foérv.: Brand.!, jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 42, Ale. III p. 100 och Mela Kasy. III p. 289. — Kon. r: Sahlb. Bidr., jfr Norrl. On. — Ob. uppgifves saésom sjalfsadd vid Ulea- borg Plaata holme (Eberh.): Brenn. Obs.; af Leiv. upptages den endast sa- som allmant odlad vid Uleaborg. — Angaende férekomsten i nordliga de- len af denna provins nimnes: »Humle, som f. n. afven vid kusten sallan odlas och inom Simo elfdal veterligen aldrig varit i kultur, har ej heller tidigare antecknats s4som vild fran norra Osterbotten . .. Om dess fore- komst i Rovaniemi kyrkoby (ec. 4 '/2 mil fran Liesioja) har jag ingen nivr- mare kinnedom»: Keckm. — Har ma tilliggas, att Liesikivalos latitud l. c. genom ett tryckfel uppgifves till 64° 15’ i st. f. 66° 20’, afvensom att arten difven i Norge pa senare tid blifvit funnen lingre mot norden. Sa upptages dess nordgrins till 64° 12’: Schiib. p. 118, men senare till 65° 26’: Norman, Karplanter i nordenfj. Norge, p. 118. Humlen odlas i hela Finland, ehuru ojimnt och endast undan. tagsvis i stérre mangd. Sa skrifves fran Ob. Tornea, att den trifves ssynnerligen val» och t. o. m. satter frukt: Uleaborgs tidning 1884 N:o 29; detsamma giller Kajana trakten: Must. p. 41. Likasa naémnes: an- triffas norr om polcirkeln i Kemijarvi: Ign. Geogr. p. 349; den nirvarande nordgrinsen fdr odlingen uppgifves vara Rovaniemi: Elfv. Ant. p. 66, Daremot var vaxten alldeles okand f6r invanarena i Kk. Pistojarvi socken (E om Kuusamo): Kihlm. — Fran aldre tider nimnes om odlingen: Humle- plantering idkas i synnerhet uti Rautalampi Socken [i Tb.], sa att daraf arligen sialjes: Tuneld p. 488, jfr Tuneld p. 392. — [Ob. Uleaborgs Jan} »Hos en och annan Standsperson finnas nagra Kupor»: Jul. p. 27 No 85. Se afven om humlekulturen férnamligast Elfv. Ant. p. 65—66, men afven Rein p..100, Elfv. Kult. p. 198-199, Renv. p. 18 och Medd. XXV p. 11, Rosb. Utk. p. 339, 342 ete. i Humulus lupulus f. integrifolia Szel. Qvantum constat, in Fennia media et septentrionali rarissime cum forma typica invenitur’. 190 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Sb. Kiuruvesi!, vide sub f. typicam et cfr Herb. Mus. Fenn. If p. 130, ubi describitur. Ob. Rovaniemi Liesioja infra Liesikivalo haud procul a Kamsajirvi: Keckm., cfr Brenn. Obs. Ulmaceae. Ulmus montana With. In Fennia australi raro oceurrit; ad septentrionem ver- sus fere ad 62° procedit, ut in parte occidentali hunc gradum vir attingat, in parte orientalt etiam paullo supra (uno loco ad 62° 35’) sponte nascatur; magis ad septentrionem versus nist culta non provenit. A multis auctoribus (omnibus ante 1843) cum seqventi conjuncta est (saepius nomine U. cam- pestres Ly. In silvis saltem Nylandiae, ubi in par. Sibbo et Kyrkslatt hance observavi: Spic. I p. 16, vide infra; Fenn. mer.: Nym. Consp. p. 659 et Giirke p. 73 nomine U. scabra Mill., vide etiam Ign. Geogr. p. 340, Blomqv. Cat. p. 6, Herb. Mus. Fenn. II p. 180, Hjelt Utbr. p. 150 [17], Sallm. p. 2 etc. et imprimis K6ppen Verbr. Il p. 44 et 45. Al. st r Geta Bolstaholm, Hammarland Skarpnaté!, Fin- strém Basté (Bergstrand!), Jomala Ramsholm!, Lemland (Mallén): Kihlm. Ofvers.; in insula minima ad merid. versus e Nato pr. Mariehamn nonnulla specimina humilia: Sel. ann.; Geta Finnd nonnulla spec. abundanter fructificantia, ex qvibus arbor maxima, cujus circuitus 165 cm complectitur, in loco molliter declivi 50 a 100 passus ab ora maris: Ch. E. Boldt; Eckeré Skeppsvik: Lindberg! — Ab. Merimasku: Karsten!; in par. Karis in silva Brottaskogen! 1) prope Svarta arborem unicam spontaneam vidi: His.; arbor unica ab incolis Hummeltradet dicta adest sec. Doct. ') Nyl. in Herb. Mus. Fenn. p. 53 ad hoc spec. spectat. Ulmus montana. 191 Elfving in silva in par. Tenala, locus specialis omissus: His. p. 59: r »vild endast pa Jalansaari och Isosaari {i Lojoj. Vid Maila rusthall pa sistnimnda holme star en sekelgammal alm, som iinda till 3 m [5 alnars| héjd, dar den forgrenar sig, har en omkrets af 4,8 m (8 alnar]. Stammen 4r sa djupt urhalkad, att 3 a 4 personer kunna fa plats inom densamma»: Sel. (p. p. ad U. effusam spectat, vide sub hane, sed arbor magna ad U. montanam pertinet auct. Sahlberg); Lojo Karkaliniemi, Tor- hola et ad Pitkiniemi prope templum: Lindb. comm.; Vihti r Vanhala Juotila »Hevonoja hage»: Printz; Vibti Kourla pone laterariam (E. af Hallstrém): Flinck, vide ceterum infra. — Ny]. Kyrkslitt et Sibbo: Spic., cfr W. Nyl., vide autem infra. — Ik. minore copia in par. Rautu: Malmb., cfr 1. c. p. 305, spec. e Rautu in coryleto ad pag. Raasuli!, vide ceterum infra; Uusikirkko SOE, 3,6 m {2 famnar] altae arbores ad ripam [»strandlinjen>| fluv. Onkimojoki! prope silvam laricinam, Pyhajarvi Riiska ad Ladoga una arbor circ. 6 m [5 famnar] alta in praerupto cum Tilia et Corylo, Sakkola 2 arbores juniores in coryleto praerupto inter pagos Riihiranta et Kottila ad Vuoksi, Rautu Raasuli arbores solitariae juniores in coryleto praerupto, nullo autem loco flo- rens: Lindb. comm.; [in hac parte spontaneam non vidi: Meinsh. p. 308]. . Sat. Birkkala (Simming!): Malmgr.; rr Birkkala Haavisto! Sipili una arbor major sat alta pleraeqve minores, etiam ad Pitkaniemi!: Hjelt, cfr Alc. Il p. 99; Suoniemi Kolmesaari in saxosis ripae plantae parvae: Heikki Forsstrém!; [Ikalis| ad ori- entem versus a Karhejirvi: Herlin p. 134, cfr |. c. p. 163. — Ta. r [Tavastehus] Luhtiala: Asp. & Th., cfr Ale. 1. c.; forsitan in Siiksmiki, vide sub U. campestrem et U. effusam; ad pag. Viitaila [in par. Asikkala] una arbor major forsitan culta, Hollola (Rein p. 75): Norrl. s. 6. Tav., vide sub U. campestrem; Lan- gelmaki Isoléytinejirvi prope Liakiinen (Forstm. Grénholm): Hult comm.; arbor maxima ad Likiénen 12—15 m: G. O. Timgren in litt.; Lingelmiki in pascuo consaepto praedii Tuonas in prato: Borg!; »i Korpilahti socken under 62 graden [férekommer] vildt vaxande U. montana bildande en verklig dunge, hvari finnas trad af anda till 20 cm [8 tum] i diameter» (Norrlin): Medd. 193 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Ill p. 185, spec. lectum a K. Dahlstrém prope Oittilankyla in late e collic. juxta rivulum!, cfr Wainio Tav. or.; r ad Hauhan. miki in parte septentrionali par. Luhanka truncum, cujus dia- meter fuit 13 cm [5 tuumaal, et circa hunc stolones, vidi: Wainio Tav. or.! — Sa. »Kerimiki Haapalahti by langt i dde- marken finnes hiraf ett enda aldre trad 62 cm [25 tum] i om- krets, hvaraf sedermera ung skog bérjat utbreda sig»: O. Car- lenius! — K1. r Kirjavalaks: Fl. Kar. et F. Nylander!; r Hii- tola Kilpolansaari (pastor paroeciae Heinonen): Lindén!, cfr 1. c. p. 125; Kirjavalaks Petsovaara: Nikl.!; Ruskiala: Zilliacus!; Impilaks Neulaislampi (Brotherus): Hjelt Ant. p. 67. — Kol. [rr in reg. coll. ad Vosnessenje arbuscula pluria, qvorum nonnulla fructifera,.in declivi fertilissimo vidi: Elfv., spec. e Rossia!| Kon. r ad Dvorets! in declivis pratorum fertilissimis arbo- res plures, qvarum unam circ. 10,4 m [35-pedalem], vidi; dein prope Perttiniemi (!) arbores nonnullas minores in clivo saxoso annotavi, plane indigena esse videtur: Norrl. On., cfr 1. ¢. p. 27, ubi peripheria arboris maximae 9 dm [3 ped.] esse dicitur, et Giinth. p. 50; Schungu, ex indicatione incolarum ad Kenakka [prope Dvorets: Norrl. comm.|: Kihlm.; de Schungu cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 130; Kishi et Sennoguba: Caj., cfr Medd. XXV p. 26. | Stérre delen af Finl.: Fries; alltfor vidstraickt, jfr W. Nyl. Till. p. 302. — Nyl. Angdende forekomsten hirstides nimnes: »Fé6rekommer, sa yidt jag vet, endast som odlad i Nyland»: Sel. ann. Markas bér dess- utom, att almen ej omnimnes fran Kyrkslitt af Rosberg i Geogr, F. T. 1901, dir alla de triidslag han iakttagit i socknen fro uppraknade — Ik. >] Pyhiijairvi socken ganska ymnigt langs norra stranden af Pyhajarvi sj6 samt i mindre antal i Sakkola, Valkjirvi ... socknar»: Malmb. Pa det omnimnda stillet i Pyhajarvi sig Lindberg endast U. effusa, hvarfGre Malmbergs uppg. harifran bor foras till sistniimnda art, som i Ik. ar vida allmidinnare. Likaledes har Lindberg antecknat om Malmbergs sterila exemplar fran Sakkola, taget nedanfér Sakkola prestgard, att det tillhér U. effusa, som flerstides finnes pa Suvantos gamla strandbrant, hyaremot U. montana ej af Lindberg ar sedd i Sakkola. Sannolikt bor darfére aifven uppgiften fran Valkjarvi foras till U. effusa. — Sat. Huittinen: Lyd.; jag misstinker, att arten varit odlad eller forvildad. — Ta. Kalvyola pa gardar ej sillsynt, trol. odlad: Knabe Fort. — Sb. Jorois: Herlin p. 134 not. De lefvande triden 4 Jorois [i Pasala (N. Grotenfelt): Ulmus montana. 193 Blomqvist i bref] aro enl. meddelande af Lindb. odlade, s& att arten en- dast forekommer fossil, hvilket uttryckligen framhalles: Lindb. Torff. p. 35. Langre at Oster gar arten till Schenkursk (nagot 6fver 62°): Kusn. p. 90 och 136 och till Vologda: Kusn. 1. ¢., Ivanitzky p. 475 och Ivanitzky cont. p. 344, jfr afven Képpen Verbr. II p. 45. Angaende odlade trad se under U. campestris. I afseende 4 den storlek tradet kan uppnd nimnes fran Ta. Siiks- miki Hakola: »Exemplaret mater 0,6 m [en aln} fran marken 6 m [6fver 20 fot] i omkrets; pa denna h6jd delar det sig i flere stammar, af hvilka en pa manshéjd mater 2,67 m [9 fot] i omkrets, héjd c. 15 & 18 m [50 a 60 fot], troligen planteradt»: Kihlman! — De fleste vixande triid vid Dvorets i Kon. voro 20—30 cm i omkrets, ett trid med yfvig krona 65 cm i omkrets, ett annat med bérjande topptorka 83 em. Nira Schungu sags ett trad i en stenig angsbacke 1,5 km fran byn, som naira jordytan matte 290 cm i omkr. och snart delade sig i tva stammar, af hvilka den grofre vid manshéjd var 188 cm i omkr.: Kihlm. — Se dfven angdende storleken under Al., Ab., Ik., Ta. Sa., Kon. — Ale. III p. 99 uppgifver artens héjd till 20 m och daréfver. I Mela Kasy. III p. 287 uppgifves 15—30 m. Sasom fossil fr arten antriaffad af Herlin ... fran Kovelahti och Parkanojoki [{hvardera i Sat. Ikalis}]: G. And. p. 131, jfr Herl. p. 161 o. 167, afvensom Sb. Jorois Jarvikyla: Lindb. torff. p. 13 0. 35, jfr (Prot. 3, III, 1900) L. Y. 1900 p. 78. Den af Andersson uttalade formodan, att detta tradslag i Finland engang vuxit lingre norrut in nu: G. And. p. 131, har sedermera atm. delvis bekriaftats genom Lindbergs iakttagelser, se Lindb. l. ec. — »Almer invandrade mot slutet af Ancylustiden ... har knappast nagonsin egt mera betydande andel i skogens sammansittning>: Sallm. p. 9. Ulmus campestris L. (haud J. E. Smith). Da de aldre férf. forenade U. montana och U. effusa under detta namn, upptagas har dessa uppgifter a4fvensom de, vid hvilka endast den svenska benimningen alm anvandes, i ett sammanhang; likasa uppgifterna angaende tridens odling. Bada arternas utbredning angifves afven med en gemensam linie 4 kartan till Hjelt Utbr. m. fi. »Supra [Helsingiam et] Ficlandiam vix reperiunda»: Fl. Suec. p. 81 (giller egentliga Finland). Kalm. »Vaxer nog uti inre skirgarden, sisom uppa Kimito O06, i Pargas och Rimito socknar ... finnes mer allmiant i norra delen af Bjérneborgs och Tavastehus lain»: Gadd. Plant. VIII p. 4, jir Gadd Underratt. p. 3 (forra delen af uppg. afser antagligen hufvud- sakligen U. montana, senare delen daremot till stérre delen U. effusa). Mycket sallsynt triad i skiren, men allmannare uppe i landet: Hell. p. 6. I Gamla Finland »mindre allmin, till en del planterad och endast i de sydligaste och sydéstligaste trakterna»: Knorr. p. 26. »In nemoribus Fenn. austr. p»: Prytz cont. »In nemoribus Satacundae, Tavastiae et Alandiae Impressio facta |, 1902. 13 194 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. inqve insulis sinus Fennici et partis maxime meridionalis sinus bottnici»: Wirz. pl. off. p. 25, jfr Trautv. II p. 32 och Led. III p. 646—647 (alla dessa uppg. gilla hvardera arten). Almen antriffas i SA’aksmaki, Vanaja och Hollola af Tavastehus lin samt i Valkjairvi, Pyhajairvi, Sortavala och & Valamo 6 af Viborgs lan: Rein p. 75 (gialler hvardera arten, ehuru kan- ske till nagot stérre del U. montana, till hvilken Norrl. s. 6. Tav. for uppg. fran Hollola), se afven D. E. Hégman, Triad till Hackar, praes. P. Kalm, Abo 1756, p. 10. — Al. p: Bergstr.; allmannare pa vestra in pa 6stra Aland: Bergstr. p. 6; >flerst. Bast6é, Ramsholm etc.»: Bergstr. Beskr.; giller endast U. montana att dma af Bergstrands exemplar och Kihlm., men freqven- sen ir alltfor hég. — Ab. Pargas nagongang, ehuru mycket siallsynt sasom vild: Elmgr. p. 142; Pargas enl. uppg. af invanarene finnes ett triad pa Stortervo: Arrh.; Sagu r: Cavander p. 14. Ang. Kimito och Rimito, se of- van. Adl. omnamner ej nagondera arten och Zett. & Br. siger om U. montana »har icke af oss patraffats vild>. Pojo p: A. Nyl., jfr Ale., som for den till U. montana (osiker uppg.). — Nyl. Ulmus pa Bissé nara Loto i Lovisa skirgard: E. Nyl. Ber., men osikert hvilkendera arten hiar afses. Markas boér dock, att exemplaret fran Ik. hor till U. effusa afvensom att alm omnimnes redan: »Nyland p& Oarne»: Tuneld p. 429. — Sat. Birk- kala, Verila by i Cumo socken pa en sandbacke vid stranden: Ann. ad Till. (osikert hvilken art); »in Birkkala ad lacum Pyhajarvi»: Gadd. Obsery. p. 22 [= Fl. Suec. 319], jfr Gadd Sat. p. 48 (giller sannolikt hvardera arten). Almen (antagligen U. montana) uppgafs fér 6frigt tidigare hafva bildat en skog kring Haavisto i Birkkala, men blifvit falld och anvind till moébler. Vidare uppgafs den af Fr. Augusta Leistenius atminstone forr hafva forekommit i Karkku Ruolaks a Jutis och Kalaton uddar (pa senare stillet sedan nedhuggen; giller antagligen U. effusa) Kyré: Asp (giller troligen U. effusa, men behéfver bekriftas). — Ta. I Saéaksmaki pa Pohja udden finner man... almar: Rosb. Utk. p. 217; det framgar ej hvilken art. »Ulmus finnes ej allenast har i Kulsiala [= Tyrvint6] forsamling till temmelig myckenhet vid strinderna af sjén Vanajavesi, utan 4n till stérre myckenhet vid Moderkyrkolanet i Hattula»: Pal. p. 8, jfr Tuneld p. 392; Tyrvanté6 Lammassaari och Retula holmar: Pal. p. 5; angaende »>de st6rre individer af Alm, som vi pa ett par stillen observerat, kunna vi ej med sikerhet siga antingen de blifvit planterade eller vixa vilda; likval skulle vi vara mera béjda fér det senare antagandet»: Asp. & Th. p. 34; da Palander redan sa langt tillbaka iakttagit almen, torde den otvif velaktigt vara vild, men de bada arterna dro ej heller har atskilda. — K1. Ulmus nara Kirjavalaks: Angstr. p. 50 (afser U. montana). »U. montana och effusa Sordavala Impilaks Ruskiala upp till Jaénisjarvis norra strand i Koirinyaara>: Backm.; ingendera arten fanns af mig pa Korpikallio, hvilket uppg. torde afse; for dfrigt giller denna val U. montana, som ensamt an- triffats i Kl. Enligt ett senare muntligt meddelande af Backm. patriffa- des en alm (férmodligen U. montana) pa vagen till Uuksunjarvi: Hjelt Ant. pico O24. Ulmus campestris. 195 I Moberg Klim. p. 186—187, Moberg Klim. II p. 158—159 m. fl. fin- nas flere uppg. om almen; da de sannolikt a4tminstone delvis afse odlade exemplar, foérbigas de har. Sasom odjad gar almen ganska vil afven hégre upp i landet och torde detta gilla savail U. montana som U. effusa. Den omnimnes sasom sidan af Elfv. Ant. p. 65, His., W. Nyl., Astr. & H. (afvensom Asp. & Th. och Norrl. s. 6. Tav., se ofvan), hvarjimte uppg. Saaiksmaki r Rapola, Sala etc.: Tikk. enl. Kihlm. torde hafva afseende pA odlade trad. Annu i Vasa trifves den vil och 1877 sag jag ett nagorlunda stort trad i Jakob- stad (63° 40’) i konsul Malms tridgard; tyvirr antecknade jag ej om det tillhérde U. montana eller U. effusa. Likaledes trifves den val i Kauhava: Kihlm. Atminstone i Vasa torde U. effusa vara den allminnast odlade arten. Af denna sag jag dirstides 1882 nagra sma telningar (i Seebergs tradgard), hvilka voro sjailfsadda. — Alm odlas afven pa villorna i naérheten af Uleaborg, i synnerhet 4 assessor Westerlunds: A. Borenius i Forstf. Prot. 1891 p. 223, se afven Elfv. Ant. p. 65 och jfr Leiv., som upptager hvar- dera arten. Zidbick fér de trad han sett till U. effusa och skrifver om dem: »Utanfér Uleaborg finnas nagra planterade almar invid villor nara Toppila sund. Triden synas har trifvas nagorlunda vial, ehuru de ej na betydlig héjd. 3 exemplar, hvilkas alder kan anslas till omkr. 30 ar, dro ungef. 7 m héga med en jamférelsevis vid krona (4 a 5 m), som vidtager 1‘/2 m ofvan marken>: Zidb. ; I detta sammanhang ma finnu nimnas, att jag pa Karlberg i Sat. Birkkala ar 1895 sag 2 dldre almar (troligtvis U. montana), hvilka efter all sannolikhet voro af de ytterst fa minnen, som aterstodo fran den tid P A. Gadd egde stillet. Dessa triad voro dock numera tyinande och torde snart ga ut. Afven den ratta U. campestris J. E. Sm. torde, ehuru sillan, odlas i sddra Finland; jag har atminstone sett ett exemplar i Sat. Tammerfors. (Uppgiften i Medd. XXV p. 12 torde knappast gilla denna art). Vidare uppgifves U. exoniensis [enl. Svensson p. 141 en pyramid- form af U. montana] fran Lojo och Janakkala: Elfv. Ant. p. 65. Odlad afven i Lappviks park vid Helsingfors, men visat sig 6mtalig: Szel. ann. — Icke allenast pyramidformen, utan afven andra kulturformer af U. mon- tana t. ex. hingalm, former med hvitstrimmiga och djupt flikiga blad an- triffas flerstides vid Helsingfors: Kihlm. U. pumila L. blir i Viborg och Helsingfors 2,5 m hég, risig. U. fulva Mich. odlas afven: Kihlm. 24 Ulmus effusa Willd. In parte occidentali Fenniae australis ad 61° 30’, in parte maxime orientali ad 62° 35’, raro aut rarissime occurrit. 196 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XX1, N:o 1. In silvis Fenniae interioris, in Tavastia [nunc Sat.] inter Viljakkala et Nasijaérvi primum observavi, e Karelia qvoqve vidi: Spic. I p. 16; Fenn. mer.: Nym. Consp. p. 659 et Gurke p. 73—74 nomine U. pedunculata Foug., vide etiam Ign. Geogr. p. 340, Blomqv. Cat. p. 6, Herb. Mus. Fenn. Il p. 130, Hjelt Utbr. p. 150 [17] et imprimis Képpen Verbr. II p. 27 et 28, ubi multae annotationes proferuntur. Ab. Runsala: Nikl.!, cfr Zett. & Br., [num spont.?|; Pargas Skrabbo ad radices rupium spont. multa spec., una arbor usqve ad 12 m [40 ped.] alta: Arrh.; [Pargas|] Stortervo Terfsund: |E. Reuter|!, spec. ster., sed huc pertinere videtur; Lojo Jalansaari spont.: Hels.; Lojo Maila: Hult coll. — Nyl. saltem in cultis obvia est: W. Nyl. p. 70, cfr l. c. p. 210, vide ceterum sub U. campestri et infra. — Ka. Viborg Tamminiemi tuguriolum praedio Horttana subjectum: Nervander!, verisimiliter spontanea, in vicinitate haud culta; arbores nonnullae gignuntur (Nervander in litteris): Svel. ann., cfr Malmb.; Viborg Hevossaari arbores minores: Thesleff comm. — Ik. Koivisto [Vasikkasaari] (E. Ny]. Ber.!), Kakki Kirjola (), verisimile est etiam ulmos annosas ad deversorium Muurila in sacell. Kuolemajiirvi ad hance speciem pertinere: Malmb.; Viborg Lyykylé arbor circ. 21 m [12 famn| certe spont.: A. Lagus in dupl.!; Pyhajarvi: R. Leethén! et M. Werving in dupl.!; [Sakkola] Kiimajarvi Voloschka: Nikl!; Sakkola numerosae arbores vetustae secundum lacum Suvanto et latere septentrionali et latere australi, semper in margine pristino ripae {»gamla strandlinien»|, Pyhajarvi locis diversis se- cundum totam ripam septentrionalem, in margine aqvae aut paullo supra, arbores grandes et vetustae imprimis numerosae ad praedium Mahois, ad ripam austro-occidentalem lacus Kiima- jarvi, ad pagum Tiitua arbor vetusta (ad eundem locum ac Voloschka apud Nikl. spectare videtur), Valkjarvi tantum frutex humilis et ramalis [»risig»] ad finem orientalem lacus Punnusjarvi, Metsiipirtti arbores solitariae ad pristinum marginem lacus 5u- vanto et ad Viisjoki, Uusikirkko Inonkylaé duae arbores vetustae, 2 m crassae, qva altitudine viri pectus aeqvant, et inter Tark- kala et Seiviistd truncus crassus cum stirpibus junioribus, Kuo- lemajirvi ad deversorium Muurila complures arbores et veteres Ulmus effusa. 197 et juniores, in his plagis saepe florens et fructificans: Lindb. comm., vide etiam Spic. |. ¢., Fl. Kar. p. 191 et sub U. mon- tana; {Meinsh. p. 308 non ex Isthmo enumerat. Sat. Birkkala (Simming!), Mouhijairvi!: Malmgr.; Karkku Urmia complures arbores et majores et juniores et Kauniaisten Saari! una arbor ad ripam lacus Kulovesi, Birkkala prope Nokia, Tyrkkyla et Pitkaniemi, haec omnes ad lacum Pyhajarvi aut in vicinitate lacus: Hjelt; Spic. vide supra. — Ta. Palkine Aimili: Zidb., vide infra; ut U. montana ex maxima parte culta: Asp. & Th.; ad fines inter par. Hattula et Vanaja: Kekoni! |spont.?|; Siiiksmiki Salo: K. Klemola!, vide infra, num omnino spont.?, efr Herb. Mus. Fenn. Il p. 42. Kon. In reg. Saoneshje Svjaitnavolok (Kishi), unde speci- mina a beat. Simming! et aliis lecta vidi, forte culta: Norrl. On., cfr Giinth. p. 50; Schungu vix culta: Kihlman!, cfr Medd. XVUI p. 151 et 245; Kishi et Sennoguba: Caj., cfr Medd. XXV p. 26. »Fennia pr. Tavast freqvens (F. Nylander in litt.)»: Led. III p. 648; Atminstone freqvensen fr alldeles oriktig. Stérre delen af Finl.: Fries; kan ej anses ratt, hvilket redan framhalles: W. Nyl. Till. p. 302. — Ab. Fran Muurila uppgifves: »Ei kasva ensinkaéin viljelemattomiana»: Renv. p. 12. Huruvida denna art verkligen ar vild pa Runsala, hvarpa Lede- bours uppg. mahinda syftar, maste anses osiikert. — Nyl. Borga Jackarby >ett enstaka trid med ansenlig héjd och tjocklek vixande i en hage invid hafsstranden, med all sikerhet vildt vixande»: A. Neovius!; pa exemplaret har Selan tecknat »an vere spontanea?», jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 130. Vidare nimnes: »Férekommer, sa vidt jag vet, endast som odlad i Nyland»: Sel. ann. Mera troligt ar att den till nagon del f6rekommer vild i grann- skapet af Tavastehus, dock bor afven detta undersékas. Diremot ar den sikert fullkomligt vild i Sat., dir den férekommer vid sjéstrander, men utom i Karkku vid Urmia mig veterligen ej] uppnar nagon betydligare storlek; likartadt ir enl. Lindberg fallet i Ik., dar den dessutom oftare blir stérre (se langre fram). — Ta. Angaende férekomsten i Ta. Saaksmaki skrifves: » Atskilliga mindre triad med vresiga grenar i fullkomligt vildt tillstand 4 en skogsbacke, bevuxen med al, vaixa a Salo holme 1 Saaks- miki stora sjé, ej synnerligen langt ifran kyrkan. Afven buskar och tel- ningar af detta traidslag viixa dirstides. — Afven U. montana Sm. skall vixa vild i socknen och benimnas pa finska »kynsipuu». Exemplaren tagna d. 11 augusti 1880 af eleven K. Klemola dedit Otto Collin». Da uppgiften hirstammar fran en skolelev, maste det 4nnu bekraftas, huru- vida triden varit fullkomligt vildt vixande. Att almen f6rekommer 198 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. vild pa andra stiallen i Saiksmaki, framgar emellertid af Rosbergs uppgift (se under U. campestris). Angaende foérekomsten i Palkaéne ater namnes: >Inom Aiméli by finnas tv4 gamla och en yngre alm pa en backe, dir forut nagra bondgardar statt. Traden uppgifvas ej vara planterade; det unga tridet torde hafva uppstatt genom sjalfsadd fran de gamla. F6r 6frigt finnes traidet planteradt vid nagra herrgardar inom socknen. Vid en af dessa dro almarne manga samt mycket aldriga och vildiga, dess- utom finnas hir flere genom sjilfsadd uppkomna yngre trad»: Zidb. Otvifvelaktigt torde fér 6frigt flere af de aldre uppg. om almen hafva afseende 4 denna (se under U. campestris); afven af de nyare ar detta mahinda fallet med nagra, atminstone Selins uppg. Bode p. 31 uppdrager dess nordgrins »vom Ladoga—See im Olo- nezischen Gouy. durch die Walder des Kreises Kargopol, neigt sich von hier siidlich> etc. Enl. Kusn. p. 90 gar diremot arten sasom verk- ligt vild dnda till Schastoserskaja (omkr. 63° n. Br.), jfr Képpen Verbr. II p. 28. Hvyad storleken angar, nimnes att det tjockaste tradet vid Ik. Pyha- jarvi Mahois ar 2,9 m i omkrets vid brésthéjd, vid Pyhajarvi Larjava 3,55 m pa alnshéjd; det tjockaste tradet i Kuolemajarvi vid Muurila ar 3,8 m i omkrets vid brésthéjd: Lindb. comm. — Angaende tradet fran Kon. Schungu nimnes att det var 9 m hégt, 348 cm i omkrets vid brésthéjd: Kihlman i Medd. XVIII p. 151, dir narmare beskrifning lemnas. — H6j- den uppgifves till 10-30 m: Mela Kasy. III p. 287. Se afven under Ab. och Ik. Angiende artens odling se under U. campestris (och Ta.). Nagon uppgift angaiende dess férekomst sasom fossil 4r mig icke bekant. Loranthaceae. Viscum album L. Per errorem tantum in Fennia inveniri indicata est. Upptages af Fries sdsom tillfallig i Finland. Uppgiften har antagli- gen afseende pa Aland, men hvarifran Fries erhallit den kinner jag icke, ej heller har den hittills bekriftats. Osannolikheten af denna uppg. fram- gir bl. a. diraf, att arten ej alls forekommer i de egentliga Ostersjéprovin- serna (se Képpen Verbr. I p. 655), utan dess nordgréins gar i polska Liy- land: Lehmann, Flora von Polnisch—Livland, Dorpat 1895, p. 390-391. I Sverige gar misteln till Uppland: Hartm. p. 68. Asarum europaeum. 199 Aristolochiaceae. Asarum europaeum L. Prius cultum est in Fennia; in vicinitate finium territorii orientalium sponte nascitur. Af gammalt odlad ... finnes vixten, ehuru sillsynt, qvar i gamla tridgardar i Sydv. [Finland]: Ale. III p. 107. Ab. Lundo »teste incolarum nondum culta»: Alcenius!, jfr Desiderat- kat. p. 29; pa grund af detta exemplar upptogs arten i de férra uppl. af Byteskat. etc. Alcenius har senare frangatt sin uppgift och arten har al- drig antraiffats som vildt vixande i landet. Visserligen angifves den sasom funnen af Wirzén (i Pargas): O. Hjelt M. S8., men detta ar minst sagdt osikert. Diremot finnes den flerstides och stillvis med stor freqvens nara Finlands naturhistoriska grins, se t. ex. Klinge p. 364 och Meinsh. p. 287, som upptager arten sasom »sehr hiufig im Kalksteingebiete». (Af ]. ¢. p. XXXI framgar, att den Afven skulle forekomma pa Isthmus [= I]; ma- hinda behéfvas harom dock vidare undersékningar). Vidare upptages den af Kusn. p. 133, Ivanitzky p. 474, jfr Ivanitzky cont. p. 343, afvensom ainda till Archangel: Beket. p. 590. Annu narmare griinsen ar Asarum fun- nen mellan byarna Mikhailova och Titova nara 6stra stranden af Onega; all- miannare blef den férst 6 km sdder om Mikhailova; likasa var den st fq—fq och upptridde i stérsta ymnighet kring byn Bjerez: Cajander i bref af 29, I, 1901, jfr Cajander i Medd. XXVI p. 181, XXVII p. 9 och 188. Se afven angdende artens allminna utbredning DC. Prodr. XV, 1 p. 423, Nym. Consp. p. 645, Nym. Suppl. p. 274, Giirke p. 89 etc. Af samma familj odlas 4atminstone Aristolochia sipho L’Herit., ehuru sallsynt, se Elfv. Ant. p. 66 och Alc. III p. 10%. Polygonaceae. Polygonum bistorta L. In media et australi parte Fenniae orientalis freqventer et coptose, sed yam ad fines Fenniae occidentalis non invent- 200 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. tur; ad septentrionem versus distributio vix certa sit, sed in Lapponia orientali etiam ad 68° 10' lecta est. Fenn. (bor. aut) or.: Fries; Fenn. or.: Nym. Consp. p. 637; Lapp. or. (ponoj.): Nym. Suppl. p. 271; Lapp. Fenn.: Giirke p. 123. side etiam, DC. Prodr. XIV. aan, Kol. In parte territorii orientali, ad Vosnessenje et Schtje- liki st fq —fq, ad Nikola, Fabrika et Mjatusova st r: Elfv.; mul- tis locis cop., aliis autem non nasci videtur: Caj., spec. e Derey- jannoje!; Petrosavodsk (!) fq: Norrl. On. Kon. inter Koivukari et Tiudie: Angstr. p. 50; in Karelia rossica [sensu latiore], ad Onegam fq: Fl. Kar.; fq per partem majorem atqve pluribus locis praesertim in partibus interioribus cop. — copiosissime in declivibus herbidis vel graminosis, cet. prata humidiuscula atqve paludes turfosas locis calcareis incolit, in parte bor. occ. haud obvium et desideratur qvoqve alibi. In Saoneshje ad Schungu et inter Tolvoja—Padmosero observavi, in Reg. occ. desideratur: Norrl. On., cfr Giinth. p. 49; Velikaja- guba: R. B. Poppius! Lp. Raddeoi (F. Nylander!) etiam ad Katschkofka cop.: N. 1. Fellm.!, cir |. c. p. XXI, XXVI et Beket. p. 589; Panfi- lofka cop.: Brenn. add.!; Svjatoj-noss et Vostroguba prope Svjatoj- noss: F. Nylander!; ad ripam rivuli prope Lumbofski pauca spec.: Enw. ann.!; Orloff in convalli Gubnoj! cop., Katschkofka: Kihlm. Fennia (Schrenk): Led. III p. 519; uppg. ar oriktig 1 den mening Schrenk tager Finland; afven Finl.: Nym. Syll. p. 528, ar alltfor vidstrackt. — Inlemnad af gymn. K. vy. Heideken fran [Ab. Abo] Runsala, »dar den troligen endast ar férvildad»: Not. XIII p. 481. Enligt uppg. af Arrh. och Hollm. férekommer den pa Runsala vid Chorei killa (exemplar af E. Lund- qvist!). Detta stalle afses med férv. i SV: Brenn. Flor. p. 161; arten upp- tages dfven Mela Kasv. III p. 275 och Alc. III p. 109. — Ik. Sakkola: elev Savander!, jfr Desideratkat. p. 29 och Mela |. c.; Sakkola t. ymn., uppenbarligen férvildad och utkommen fran Hofligret, dar den afven fin- nes férvildad och troligen ar af gammalt odlad: Lindberg!. Anmirkas bor, att Meinsh. p. 302 ej upptager arten fran Istimus. — Kar. ross. Da arten finnes bade i Kon. och Lp. afvensom i de angransande delarne af Ryssland (se t. ex. Ivanitzky p. 473, Kusn. p. 132 etc.), ar det mdjligt, att den kan patraffas afven hair, men antagligen endast nara kusten och mer eller min- dre sallsynt. De uppgifter, som kunna tjena till att ytterligare belysa for- Polygonum bistorta. 201 hallandet, aro: Pviitnawlok {Kon.] [manne Pjitnawolok eller sannolikare Svjitnavolok] ... ganska sparsamt, men boérjade ater vara allmin, sedan man lemnat Juustjarvi [d. v. s. vid Torrasjiirvi, Kumsjirvi och Ahvenjirvi| ... daéremot ej alls i Paadane: Sahlb. Dagb.; icke observerad nordligare ain reg. montana [= Kon.]: Sahlb. Bidr.; utom Finlands naturalhistoriska omrade dock sedd afven emellan Suma och Vigsjén vid 63° 50’: Sahlb. Bidr. och Dagb.; Wainio Kasv. upptager ej arten. Af de former, hvilka omnimnas i DC. Prodr. XIV p. 125-126, torde endast «@ vulgare forekomma hos oss. — b) confuswm (Meisn.) Giirke upp- tages »passim cum typo»: Giirke p. 123. Bland »varietates formaeqve ceterae» uppréknas alpinum Wahlenb. Lapp.: Giirke 1. ¢.; denna dr mig alldeles okand. Polygonum viviparum L. In Lapponia, alpina tantum regione excepta, freqven- tissime (— freqventer) obvium, etiam in maxima parte Fen- niae freqvens est, sed in plurimis partibus maxime australi- bus freqventia plus minusve minuitur. Till.; Kalm; in pratis et pascuis duris uliginosis st fq: Prytz cont.; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; Fenn.: Nym. Consp. p. 637 et Giirke p. 122, vide etiam Led. III p. 519—520, DC. Prodr. XIV. p. 125 ete. Al. p: Bergstr.; (fq) Bergstr. Beskr.; st r Brand6é Kyrklan- det, Kumlinge Ingersholm, Sniické, in parte austro-orientali in- sulae »Kumlinge landet» plur. loc. cop.: Bergr. — Ab. fq: Zett. & Br., Renv. et A. Nyl.; st fq: Arrh. Ann. et Sel.; enum.; Sand.; Vihti fq: Printz et Flinck. — Nyl. st fq: His.; fq in pratis et campis passim cop.: Stenr.; fq¢: W. Nyl.; secundum oram rarius, tamen ad septentrionem versus freqventius: Sel. O. Nyl.; Brenn. ex Hogland etc. non comm. — Ka. st fq: Blom; st fq — fq: Lindén. — Ik. fq: Malmb.; [st fq: Meinsh. p. 302]. Sat. st fq: Malmer. et Hjelt. — Ta. fq: omnes auct. — Sa. fq: Hult. — K1. (p): Fl. Kar.; fq: Hann.; fq (Backm. Berg- strom): Norrl. Symb. et Hjelt. — Kol. st fq: Elfv. Oa. (st fq): Malmgr. et Laur. Vaxtf. — Tb. fq: Broth. — Sb. fq: Enw.; fqq: Mela; fq: M. & J. Sahlb. — Kb. fq: Eur. & H. et Wainio Kasv. — Kon. fqq, in collibus siccioribus qvoqve fq: Norrl. On. 202 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. Om. fq: Hellstr., Tenn. et Lackstr. — Ok. fq: Wainio Kasv. et Brenn. Obs. — Kp. fq: Wainio Kasv., vide etiam infra. Ob. fq (in paludis silvestribus): Jul. p. 281; fqq: Leiv.; fq: Brenn. Obs.; in pratis et marginibus agrorum fq: Keckm.,; liq: OR: Fries|; fq iqg’ interdum~ycop.:) Bjelt & Hy == Kaus: fq: Wainio Kasv.; fqq: Sahlb. Fort. — Kk. fq: Wainio Kasy. Lapp. fenn. fq — fqq interdum cop. per totum territo- rium: Hjelt & H.; in pratis graminosis subhumidis, campis her- bidis et siccioribus declivibusqve subhumidis fluviorum fq saepe copiose: Blom Bidr.; per universam Lapp. silvaticam, subalpinam et inferalpinam vulgatissime: Wahlenb. p. 99, cfr |. c. p. LXII; valde fq: Fellm. Lapp.; fq et saepe etiam abundanter in Kuola- jarvi, Kemijirvi, Sodankyla, Inari, et ad Paatsjoki usqve ad Mare glaciale: Wainio Not.; fq in reg. silv. et in aggeribus gra- minosis plur. loc. copiosissime, verisimiliter in reg. subalp., qvam- vis inde non annotatum: Hult Lappm.; per reg. subsilv. et sub- alpinam fq —fqq in locis graminosis siccioribus: Kihlm. Ant., vide etiam Wegelius p. 234, Blytt p. 516, Hartm. p. 332 ete. — {L. ent. reg. subalp. et silv. fq: Leest.| Lapp. ross. fq: Fellm. Ind. et N. I. Fellm.; enum.: Beket. p. 589, vide etiam Broth. Wand. p. 9, 11 et 13; specimina adsunt ex omnibus hujus territorii partibus. Afvikande dr uppg.: Kp. Allmian i kustregionen, mer eller mindre sillsynt i det inre: Bergroth i Medd. XXI p. 21; i vestra delen af provin- sen upptages den sdsom allmin utan nagon inskrankning: Wainio Kasv. Polygonum viviparum f. alpina Wahlenb. In montibus alpinis Lapponiae eorumqve vicinitate tn- venitur. Lapp. fenn. in ipsius alpini jugi clivosis . .. ubiqve fq: Wahlenb. p. 99, ubi describitur; in alpibus p: Fellm. Lapp.; in reg. alpina alpium Muotkatunturit st fq. — Peldoaivi N 500, Aili- gas SV 483: Kihlm. Ant.; Bug6nees: Arrh. ant. Lapp. ross. ad alpes nec non ad litora maris glacialis p: Fellm. Ind.; ad oram maris glacialis alibiqve in alpinis (fq): N. I. Fellm., spec. e Triostrow!; Vaidoguba: Brotherus! Polygonum viviparum. 203 Fenn.: Girke p. 122 i st. f. Lapp. fenn. et ross. — Denna var. upp- gifves visserligen fran Ta. Hirvijarvi pa ett berg: Leop. och Vanaja Yline: Leop. ann., men att denna form vore identisk med den lappska, ar val mindre sannolikt. Nimnas bér dock, att varieteten upptages »L—E. h.» d. v. s. r fran Lappland till sédra Finland: Mela Kasy. III p. 275. Polygonum amphibium L. In maxima parte Fenniae satis freqventer aut passim provenit; ad septentrionem versus usqve ad mare glaciale indicatur, sed in interiore parte Lapponiae, ut etiam Fenniae maxime septentrionalis certe aut raro aut omnino non in- venitur’. Kalm; in fossis et paludibus st fq: Prytz cont.; in aqvis et ad aqvas e provinciis australibus usqve in Sotkamo *): Wirz. pl. off. p. 33; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; Scand.: Nym. Consp. p. 637; Fenn.: Nym. Suppl. p. 271; Lapp. Fenn.: Girke p. 118, vide etiam Led. Ill p. 520, DC. Prodr. XIV p. 115 etc. Al. st fq: Bergstr.; (1 ?) Brandé tantum in vado ad septentr.- occidentem versus a Lill-Lappo in lacunis: Bergr. — Ab. p: Zett. & Br. [Muurila] st fq: Renv.; p: Sel.; Vihti (fq): Printz et Flinck, cfr W. Nyl. p. 205; A. Nyl. omittit. — Nyl. fq: His.; (Nurmijarvi] p in ripis lacuum et amnium passim copiosissime: Stenr.; {Helsingfors!] (st r) ex. gr. ad Fredriksberg: W. Nyl.; Thusby: Astr. & H.; p: Sel. O. Nyl.; Brenn. ex Hogland non comm. — Ka. Lavansaari in lacu: Brenn; ad pag. Ala Urpala: Blom; fq — st fq: Lindén. — Ik. st fq: Malmb.; {in plurimis aqvis saepe copiosissime: Meinsh. p. 303). Sat. st fq: Malmgr.; st fq, sed tantum fere in lacubus majoribus: Hjelt. -- Ta. st fq: Leop.; fq in stagno Kalvola: Knabe Fort.; (fq): Asp. & Th. et Bonsd.; p: Norrl. s. 6. Tav.; p — st fq: Wainio Tav. or. — Sa. p: Hult. — K1. p: FI. Kar.; (Parikkala] p — st r: Hann.; fq (Backm., Bergstrém): Norrl. Symb. — Kol. (r), e reg. coll. non annotata: Elfv., spec. ex Ostre- tshina in flumine Ivina! tapi. ") Vide infra. 204 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Oa. st fq: Malmgr. et Laur. Vaxtf., cfr 1. c. p. 9. — Tb. st fq: Broth. — Sb. fq: Enw. et Mela; p: M. & J. Sahlb. — Kb. Liperi fq: Eur. & H.; p: Wainio Kasv. — Kon. st fq, Sao- neshje in lac. fqq: Norrl. On.; ubiqve in lacubus: Giinth. p. 49. Om. st fg propius mare: Hellstr.; p: Tenn.; Temmes: Brenn. Obs. — Ok. vide infra. — Kp. in lacubus etc. [»vesist6»] Kiimasjirvi, Nuokkijarvi et Kuittijarvi: Wainio Kasv; Kemi: Selin!; Tshirkkakemijoki} prope Kellovaara: Bergroth!; Uskela: Bergroth & C. W. Fontell!; Uusikylé Kalmarvi: Bergroth & J. I. Lindroth!; [Solovetsk: Beket. p. 589}. Ob. [Uleaborg (!)] fq (in agris): Jul. p. 281; p, in partibus maxime septentrionalibus et orientalibus non visum: Brenn. Obs.; [Uleaborg] (fqq) in aqva: Leiv.; Pudasjarvi: Zidb., cfr Brenn. Obs.; Simo 5 km infra Ylikarpp& cop.: Brenn. Ber. 1870; in fluvio Kemi: Hjelt, cfr M. Castrén p. 340; in aqvis stagnantibus, stagnis, ad ripas amnium in aqva tranqvilla p in valle amnis Simo Ylikirppé, Marttilanlahti, Kemi prope Karinhaara et Por- holanpudas: Keckm.; Kemi p (Rantaniemi), Tornio p (Hougb.): Brenn. Obs. — Kuus. vide infra et sub Kk. — Kk. in lacubus fluviisqve inter Paanajirvi et Knjisha (Knjaschaja guba!]: N. I. Fellm., cfr 1. c. p. XXX, XXXVI et Beket. p. 589, spec. alterum e Soukelo!; Kallikorajoki ad Koutajarvi: Brenner in dupl.! Lk. Kittila Niilivaara: Sel. kat., cfr Hjelt & H.; Kemijarvi: Zidb.; [Kuolajirvi] in stagno silvestri ad partem austro-orientalem lacus Vuorijiirvi! copiosissime: Stjernv. — Li. Lutto et Paats- joki: Fellm. Lapp.; plur. loc. et interdum abundanter in lacubus fluvii Paatsjoki, velut in Vouvatus, Salmijarvi, Vaalakkajarvi: Wainio Not.; in amne Paatsjoki [Pasvig] inter cataractam secun- dam et tertiam: Th. Fries Resa p. 60; Vallasjavre ad Brend- hougen, Salmijarvi {»C’olmejavre»| ad Svanvig etc. in Varangria austr.: Th. Fries p. 198; in Salmijarvi [»Sjolmejaur»] allisqve aqvis Lapponiae maxime orientali-septentrionalis passim (Dein- béll): Wahlenb. FI. Suec. p. 251, cfr Fellm. Ind., vide etiam Norm. ann. p. 50, Schiib. p. 129, Blytt p. 516, Hartm. p. 332 etc. — (L. ent. non visum]. Lim. Umba: Selin!; ad pag. Umba in aqva tranqvilla flu- minis c. 8 km a pago cop.: Kihlman! — Lv. Kaskarantsa (°), Polygonum amphibium. 205 Kusomen: Mela Pl. — Lt. ad lacum Nuotjavr {Nuotte] haud procul ab ostio fluminis Lutto cop., ad lacus fluminis Lutto p: Fellm. Ind., cfr N. I. Fellm. et sub Li.; Nuotjavr prope ostium fluminis Luttojoki: Lindén! Ok. Wirzéns uppg., att denna art skulle forekomma till Sotkamo, och [Kajana] st fq: Must. p. 53, aro de enda originaluppg. jag kanver fran denna provins. Wainio sager sig ej hafva funnit deni Kuhmo; vid tiden for hans vistelse i Kianta var den ej annu utvecklad (se Wainio Kasy.). Hvad Mustonens uppgift angar, misstinker jag, att den delvis hanfor sig till varieteten; atminstone freqvensen torde vara altfér hég. PA grund af dessa uppgifter uppgifves sedan arten férekomma Ok. [»Caj.| spridd, i de nordligaste och ostligaste delarne ej observerad»: Brenn. Obs. -— Kuus. Om denna socken uppger Wainio detsamma som om Kianta; Brenn. & N. siga uttryckligt: >ej i n. 6. delen» [af Osterb.], hvilket tydligen just hinfor sig hit; ej haller upptages arten i Hirn Fort. Att déma af de orter, dir exemplaren fro tagna, giller N. I. Fellmans uppg. ej detta omrdde. — Lk. Hufvudarten sags ej af Hjelt & H.; afven Wahlenb. omnamner den ej fran dessa trakter. Hufvudformen kallas oftast « natans Moench, se t. ex. DC. Prodr. XIV p. 115 ete. I Herb. Mus. Fenn. II p. 42 anvandes benimningen f. aqvatica Reichard]. Angaende y terrestre se nedanfére. Afven mellan- formen # coenosum Koch [= aqvaticum Wallr.: Girke p. 118] torde fére- komma i Finland enl. Lindb. Enum. p. 22. Angdende de 6friga formerna af denna art, som upptagas t. ex. DC. Prodr. 1. c. och Giirke ]. ¢., finnas daremot inga uppgifter fran omradet, ehuru deras férekomst delvis ej ar osannolik. Polygonum amphibium f. terrestris Reichard. In Fennia plerumqve passim (— rarius) legitur; ad septentrionem versus interdum forma typica frequventius in- ventrt videtur. (St fq): Mela Kasv. II p. 276, vide etiam DC. Prodr. XIV p. 115 et Giirke p. 118. Al. p: Bergstr.; Fogl6: Brenner!; ins. Gers6 prope Marie- hamn: Sel. ann.; st r ? Brand6é, cop. in Lappo et Jurmo!, Kum- linge nonnullis locis in insula ejusdem nominis: Bergr., spec. e Brandé Jurmo etiam leg. Hollmén! — Ab. p: Zett. & Br.; Abo: Hellstrém!; [Muurila] (st fq): Renv.; Vihti (fq): Printz, vide infra. — Nyl. p: His.!; (Nurmijarvi} r ad ripam amnis_ Luhtajoki prope Kuhajarvi sat cop. et ad ripam amnis Vanda ad septen- 206 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. trionem versus a Myllymaa parce: Stenr.; p: Sel. O. Nyl. — Ka. Jaiski Jaérvenkyla in ripa rivi arenosa: Linden! — Ik. p: Malmb., {vide etiam Meinsh. p. 303). Sat. Raumo: Malmegr., spec. leg. Simming!; Nakkila: i G. H.!; Huittinen: Lydén; p, saepissime sterile: Hjelt. — Ta. st r Riihiranta, ad templum par. Luopiois, Pento: Leop.; (st fq): Asp. & Th; st r: Norrl. s. 6. Tav., spec. e Padasjoki Osola!; p: Bonsd.!; st fq: Wainio Tav. or. — Sa. (st fq): Hult; Lapp- vesi: Simming!; Villmanstrand Parkkarila cop.: Sel. ann. — Kl. st r: Fl. Kar. et Hann.; Palkjarvi Tyydinsaari sterile, Impi- laks Kurenlahti: Hjelt. — Kol. Humbaritsa: Elfv.!; Petrosavodsk: W. Nylander! Oa. p ad ripas amnium: Laur. Vaxtf.; Storkyré: Laur. — Tb. non ann. — Sb. (p): M. & J. Sahlb. — Kb. (st fq): Wainio Kasv. — Kon. ad lac. Kendjarvi fq, Lishmajarvi!, Kapselka (Simming), in Saoneshje plur. loc.: Norrl. On.; Schungu! in ripa graminosa lacus Putkosero, Kusaranda: Kihlm. Om. Nykarleby: N. M. S. Nykarleby ad ostium amnis: S. Bicklund!, spec. misit Z. Schalin. — Ok. vide sub f. ty- pica. — Kp. plur. loc. ad ripas lacuum Kuittijarvi, Luvajarvi, Kiimasjarvi et Nuokkijarvi: Wainio Kasv.; Kepajoki ad scaturi- gines: Bergroth & C. W. Fontell!; in ripa arenosa, ubi amnis Ondajoki ex Ondajarvi effluit: Bergroth & J. I. Lindroth! Ob. r: Brenn. Obs., qvem 1. inspicias, spec. e Kemi! et Muhos Kosula!; Oulujoki ad ripam: Leiv.; in locis glareosis ad ripas amnium r, Simo Ylikaérpp& et in saburra in oppido Kemi: Keckm.; Kemi p (Rantaniemi!): Brenn. Obs.; r Turtola Pello! sat cop. et florens, Rovaniemi Tervo: Hjelt & H. — Kuus. Hanni- nen: Wainio Kasv.! [= Hannilé: Sablb. Fort]; Aventojoki: Bro- therus & F. v. Wright! — Kk. Oulanka ad Vartiolampi et sat cop. ad Sohjenansuu: Wainio Kasv. Lk. rr Kittilé Alakyli parcissime et sterile: Hjelt & H1!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 130; Kemijarvi ad Vuostimovaara, Sodankyla ad Kairala: Wainio Not. — Li. in insula lacus Vaa- lakkajirvi in fluvio Paatsjoki: Wainio Not. Polygonum amphibium. 207 Angaende férekomsten i Ab. Vihti némnes: »afven jag iakttog fler- stides landtformer, men dessa saknade alla den fo6r nimnda form karakte- ristiska harigheten»: Flinck. — Ob. Brenn. Obs. anfér [sannolikt pA grund af standorten] Julins uppg. under varieteten. Polygonum lapathifolium Ait. ’). In Fennia australi et media usqve ad 64° plerumqve JSreqventer obvium, supra hunc gradum freqventia cito mi- nuitur, guamgqvam in vicinitate sinus bottnici satis freqventer invenirt videtur; supra 67° 30' in parte occidentali non vt- sum, ad orientem versus ne eo qvidem procedit. Till.; in cultis et fimetis Finl. austr. (st r), Alandia (Snell- man): Prytz cont.; Eur. omn.: Nym. Consp. p. 637; Fenn.: Giirke p. 121, vide etiam Led. III p. 521—522, DC. Prodr. XIV p. 119 et Herb. Mus. Fenn. II p. 130, ubi f. incanescens describitur. Al. fq: Bergstr.; (p), deest in parte orientali? [ad Ab. refe- rendum], sine dubio ibi forte neglectum, Inié Applé et Asel- holm, Brand6é Lappo et Jurmo, Kumlinge plur. locis: Bergr. — Ab. fq: Zett. & Br., Arrh. Ann., Sand. et Renv.; (p) Ekenis, Ljusaro: A. Nyl.; fq: Sel.; [Vihti] st fq in agris avena consitis: Flinck, vide etiam sub Al. — Nyl. fq: omnes auct. — Ka. fqq: Blom; fq: Lindén. — Ik. fq: Malmb. [et Meinsh. p. 304}. Sat. fq: Malmgr.; st fq: Hjelt. — Ta. fq: Leop., Knabe Fort., Asp. & Th. Norrl. s. 6. Tav. et Bonsd.; st fq: Wainio Tav. or. — Sa. cop.: Hult. — K1. fq: Fl. Kar. et Hjelt; fqq in agris: Hann. — Kol. st fq: Elfv. Oa. fq: Malmgr. et Laur. Vaxtf. — Tb. fq: Broth. — Sb. fq: Enw.; (fqq): Mela; fq: M. & J. Sahlb. — Kb. fq: Brand. et Eur. & H.; in par. Polvijarvi st fq: Sel. ann.; st fq in par. Lieksa et Repola et in vicinitate lacus Pielisjarvi, aliis septen- trionalis Kareliae locis minore freqventia: Wainio Kasv. — Kon. st fq, Saoneshje fq: Norrl. On.; ubiqve: Giinth. p. 49. Om. fq: Hellstr.. Tenn. et Lackstr. — Ok. f. floribus rubris (in var. incanum transiens) in par. Kuhmo: Wainio Kasyv. *) P. lapathifolium a incanescens Sel. saltem ad partem maximam; P. tomentosum Schrank: Giirke p. 121. 208 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. — Kp. f. flor. rubris (in var. ‘ncanum transiens) saltem st fq usqve ad par. Kostamus, et qvamvis minore freqventia in par. Vuokkiniemi et Uhtua in pagis Vuokkiniemi, Jyvalahti et Uhtua!: Wainio Kasv.; Ontrosenvaara: Bergroth! Ob. Liminka: Hellstrém!, cfr Brenn. Obs.; st fg: Brenn. Obs., qvem 1. inspicias; (Uleaborg] (fqq): Leiv.; locis cultis, imprimis in agris solano consitis st fq: Keckm.; Kemi (fqq) (Rantaniemi): Brenn. Obs.; [inter Kalix et Tornea st fq: O. R. Fries]; r Rova- niemi Lohiniva! et Uurtamo: Hjelt & H., cfr Herb. Mus. Fenn. Il p. 130. — Kuus. Hannilai in agro avena consito: Hirn Fort, efr Medd. XX p. 9. — Kk. nondum observatum. Lk. (Sodankyla] r in agro hordeo consito ad sacerdotium in cultisgqve ad Emaus: Blom Bidr., cfr Wainio Not. nomine f. incana, vide ceterum sub f. incanam et infra. Lapp. ross. vide sub subf. /atifoliam. Stérsta delen af Finl. och Lappl.: Fries; detta grundar sig mahanda pa aldre uppg., men har atminstone ej sin riktighet i fraga om finska Lapp- marken, dir arten i det narmaste saknas. — De aldre forf. skilde ej denna art fran P. persicaria; huruvida dock uppg. i Fellm. Lapp. under detta namn verkligen, sisom antagits i Desideratkat., har afseende pa P. lapathi- folium maste anses osikert (se under P. persicaria). Under allra senaste tid ar denna art funnen fessil. De nu kinda fyndorterna aro Ab. Lojo Stortétar och Humppila, afvensom Ik. Sakkola: Lindb. torfm. I p. 49 med not, jfr l. c. p. 63, allt under namnet P. tomentosum. Ehuru flertalet uppgifter om P. lapathifoliwm harstammar fran en tid, d& formerna af denna art fnnu icke voro sirskilda, anser jag mig pa erund af exemplaren kunna féra det alldeles 6fvervagande antalet af dessa uppgifter till f. incanescens, och torde afven freqvensen gialla denna. (Sjalfva namnet incanescens anvandes endast af Flinck, Hann. och Brenn. Obs., liksom af Gitirke bland >varietates»). I afseende 4 nomenklaturen har jag ansett mig béra félja Herb. Mus. Fenn. II. Oberiknadt de lingre fram upptagna formerna omnamnes f. prostrata (Aschers.) fran Finland: Lindb. Enum. p. 22. Harom namnes: »ar en ofta forekommande lokal form af mindre betydelse; jag har den bl. a. fran [Nyl.] Helsingfors flerstaides och Hogland afvensom Kb. Juuka»: Sel. ann. Polygonum lapathifolium f. incana (F. W. Schmidt) Reich. Multis locis et interdum etiam freqventius inveniri indicata est, sed qoum magna pars speciminum hoc nomine Polygonum lapathifolium. 209 collectorum ad f. incanescentem pertineat, distributio nescio an incerta sit. (Passim) cum typo: Giirke p. 121; st r: Mela Kasv. III p. 276, vide etiam Herb. Mus. Fenn. II p. 42 et 131. Al. Brando Jurmo cum f. typica: Bergr.!, cfr Medd. XX p. 38. — Nyl. Helsingfors, Hogland: Sel. herb. — Ik. Metsa- pirtti: Malmberg! Sa. Villmanstrand Parkkarila in litore: Szlan! — K1. Uukuniemi: Nikl.!; Ruskiala prope Juttulampi: Brotherus & Hjelt! Kp. Ondarvi: Bergroth & J. I. Lindroth! Ostrobottnia (F. Nylander): Led. IIT p. 521—522. — Ab. st fq: Renv. (hér médjligen till den akta f. incana). — Nyl. Fagervik: His.; fq cum f. typica: W. Nyl.; [Hogland}] fq, Tytarsaari: Brenn. — [Ik. se Meinsh. p. 304]. — Sat. st r: Hjelt. — Ta. Luopiois kyrkoby: Leop.; st r: Norrl. s. 6. Tav.; Putkilahti Taikinajarvi, Sutoisenniemi: Wainio Tay. or. — Tb. Jyvis- kyli: Wainio Tav. or. — Kb. st fq: Wainio Kasv. — Kon. »saltem ad Mundjirvi et Tiudie, atqve in Saoneshje ad Schungu obviam»: Norrl. On. — Ok. Kuhmo st fq »>arvattayasti Kiannallakin tavattavana»: Wainio Kasv., jfr Brenn. Obs. — Kp. st fq [ktav.] Repolasta aina Kostamuksen pitaijain saakka ja jtav. Vuokkiniemen ja Uhtuan pitajissé, Uhtuan kyla pohjoisin léyt6paikka»: Wainio Kasv. — Ob. Pa barlast vid Kallio sag i Simo: Keckm.; Ylitornio Vanhainen: Hjelt & H., jfr om dessa Brenn. Obs. — Lk. >in agris ad pag. Kemijarvi et Kostamusperé in Kemijirvi et ad Sattanen (67° 30’) in Sodankylaé»: Wainio Not., jfr l. c. p. 31. Dessa uppgifter hainféra sig till en form, som visserligen har bladens undre sida graluden, men dock icke 6fverensstammer med f. ancana, sadan den begransats i Herb. Mus. Fenn. II. Detta bevisas tydligt af de manga exemplar, hvilka nagon tid gatt under namnet f. incana, men nu foras till f. incanescens. Bland dessa ma hir endast framhallas Wainios exemplar fran Ta. Luhanka Taikinajirvi! och Kp. Uhtua! Sarskildt uppgifterna fran Kp. och Lk. torde darfére béra foras till f. incanescens. (Se angaende nu ifragavyarande form afven Herb. Mus. Fenn. p. 52 not). Till denna form ansluter sig afven sannolikt var. pallidum Witt. Nyl. fq med hufvudfor- men: Sel. O. Nyl. Da Herb. Mus. Fenn. II redigerades, f6rdes endast exemplaren fran Ik. och KI. till f. tmcana, sasom den begrinsats 1. c. p. 131; sedermera hafva, sAésom framgar af ofvanstaende, dock nagra andra exemplar till- kommit. Polygonum lapathifolium f. viridis Sel. Qvamqvam adhuc tantum nonnullis locis lecta est, hance formam (cum subf. latifolia) in Fennia australi Impressio facta **|, 1902. 14 210 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. minime raram esse credo. Subf. latifolia etiam in Lap- ponia austro-orientali ad 67° 40’ lecta est, ubi forsitan ad- venticia. Fenn.: Giirke p. 122, vide etiam Herb. Mus. Fenn. II p. 131, ubi describitur. Ab. Pargas in agro ad Gunnarsnis: Arrhenius!; [Muurila| (st fq) hic illic cum f. typica, qvamqvam saepe neglecta: Renv.; [Viti] ad ripas: Flinck; Nystad (Uusi kaupunki]: Hollméen! — Nyl. (Nurmijirvi] p: Stenr.; Helsingfors (fq): Sel. ann.; Hogland [(>Suursaari>] Kappelniemi: Brenner! — Ik. Sakkola inter f. typicam: Malmberg! Ta. Sysmi Nya Olkkola: Unonius! — Sa. Lappvesi Park- karila prope Villmanstrand in agro: Selan!; Punkaharju in litore (f. swbincanescens): E. Nylander! — K1. Valamo: F. Ny- lander! Kb. Liperi (f. swbincanescens): Europseus & Hallstrom]; Polvijarvi: Sel. herb. — Kon. Jalguba: Giinther! Denna form dr antagligen nastan lika allmaén som hufvudformen, men liksom subf. latifolia endast en lokalform: Sel. ann. Polygonum lapathifolium subf. latifolia Sel. Cum antecedente. R: Mela Kasv. II p. 276, vide etiam Herb. Mus. Fenn. II p. 131, ubi describitur. Ab. [Vihti] (»fq») prope domicilia: Flinck; in oppido Ny- stad [Uusikaupunki] f. conferta: Hollmén! — Nyl. Helsingfors in stagno: Hjelt! — Ka. Sakjarvi in cultis: Blom! Ta. Korpilahti Raianlahti: Lang! Kb. Juuka: Woldstedt! Lim. Umba: Malmberg! — Lv. Kaskarantsa: Mela herb. cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 131. Det framhalles i Herb. Mus. Fenn. 1. c., att det ar en subf. twmida af denna form, som oftast hos oss gatt under namnet P. lapathtfolium var. nodosum (se under denna). Tillaggas ma, att Giirke p. 12] upptager en var. lati foltum Willd. fran Germ.; huruvida den ar identisk med Selans form kinner jag ej, hvarfére vidare undersékningar erfordras; fér att icke 4stadkomma for- Polygonum lapathifolium. 211 vexling, har jag tills vidare behallit Selans namn. — Subf. tumida Sel. anfores af Giirke l. c. genom ett tryckfel under namnet humidum Seel. fran Fenn. Polygonum lapathifolium var. nodosum Pers. '). Per errorem in Fennia inveniri indicata est. Fenn. mer.: Fries. — Nyl. st fq: His.; fq jamte hufvudformen: Seel. O. Nyl. P& grund af dessa uppgifter och nagra exemplar, som blifvit be- stimda till denna form, upptogs den sedermera i vaxtforteckningar. floror t. ex. Brenn. Flor. p. 161 etc. Emellertid giller fortfarande: »Vera var. nodosum (P. nodosum Reich. Pl. crit. f. 689) apud nos nondum est obser- vata»: Herb. Mus. Fenn. II p. 131. De hitférda exemplaren tillhéra, sa- som det framgar af 1. c., f. viridis subf. tumida. Polygonum persicaria L. In Fennia maxime australi infra 60° 30’ rarius obve- nit, ceterum adventicium in saburra etc. occurrit; qvia aliis cum speciebus diu confusum erat, distributio non prorsus certa sit. Kalm; ad margines fossarum solo stercorato (p): Prytz cont.; Eur. omn. exc. Lappm. Fenn. bor . . .: Nym. Consp. p. 637; Fenn.: Girke p. 119, vide etiam DC. Prodr. XIV p. 117. Ab. Korpo: I. Ringbom!, cfr Zett. & Br.; Pojo Grantorp prope Bockboda: Sel. herb. — Nyl. Ekenas in plateis! et. ad portum: Hjelt; [Helsingfors!] fq: W. Nyl.; Helsingfors st fq in ruderatis: Kihlm.; Helsinge Nordsjé ad fossam: Szlan!; in pla- teis oppidi Borga: Szl. O. Nyl.; Pyttis Hinkabohle in litore are- noso marino: Selan & Strémborg!; Hogland nonnulla specimina in semita ad Isosomerikko: Selan in Medd. XXV p. 75, cfr I. ce. p. 73, Schrenk p. 158 (et Brenn. p. 38). — Ka. in oppido Kotka: Sel. herb.; Viborg par. Lyykyla in agro: Al. Lagus! — Haec tantum mihi certa videntur, de aliis annotationibus et de plantis adventiciis vide infra. . Persicaria mitis hos Till., som af O. Hjelt Férsék p. 234 fores till denna art, torde snarare afse P. minus, hvilken under namnet P. mite af Zett. & Br. uppgifves sisom allmiin i Abo trakten; harvid bér dock ihag- kommas att Persicaria Till. Icon. 101 i Fries Ofvers. hinféres till P. per- 1) P. lapathifolium L. auct. recent. ex. gr. Giirke p. 120-121. 212 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. sicaria; figuren ar emellertid ej synnerligen upplysande, hvarfére den lem- nats obestamd: O. Hjelt Nat. — »In ruderata, vias, fimeta, usqve in Lapp. inferiorem»: Wirz. pl. off. p. 33, jfr Led. III p. 522, grundar sig tydligen pai Fellmans oriktiga uppgift. Storsta delen af Finl.: Fries; afven oriatt. — Al. oA. B. GC. D. Af»: Bergstr. d. v. s. allman pa Akrar 6fver fasta Aland, Alandska skiirgirden och de angraénsande delarna af Abo skargard; a: Bergstr. Beskr.; uppg. aro sakert oriktiga; ingen af de talrika botanister, som diarefter undersokt Alands flora, har antecknat denna art och foga troligt ar, att den heller i Korpo ete. vore allman. —- Ab. Pargas p: Adl.; denna uppg. férefaller visserligen mera sannolik, men har ej bekraftats af Arrh., som antager, att den mdjligen afser P. minus. Pojo »p ex. gr. Lju- saro etc»: A. Nyl., jfr Led. II] 1. c., ar afven nagorlunda sannolikt, men behétver bekriftas, si mycket mer som His. ej upptager arten. | Nystad] Saunasillan rannalla 1893 (Cajander): Séd., som anfér vaxten sadsom till- faillig. — Nyl. Anfores fran Thusby: Astr. & H. (enl. senare uppg. fran Thusby Gammelby), men nagot exemplar finnes ej. Mérskom: Sel. & Str., men ej uppt. Sel. O. Nyl. — [Ik. st fq: Meinsh. p. 304, jfr 1. c. p. XX XI; saknas sikert pa Ik. enl. Lindberg.) — Sat. Fl. Suec. N:o 319 8, som an. fores af Gadd Sat. p. 23, har val afseende pa P. lapathifolium. Kyré: Asp; uppg. afser sannolikt afven nagon form af sistnimnda art; sikert ar att P. persicaria ej finnes i dessa trakter. — Ta. Hauho: Herk. p. 59; uppg. af- ser sannolikt P. lapathifoliwm eller P. minus, af hvilka ingendera upptages. Sysma: Ale.; tydligen genom férvexling, hvarfére uppg. utgatt fran tredje uppl. — Kol. Petrosavodsk: Giinth. p. 49; uppg. behéfver bekriftas. — Om. Gamla Karleby pa barlast: Hellstr., jfr 1. c. p. p. 186; det bor kanske framhallas, att exemplar saknas sa vil hirifran som fran Ob. — Kp. Kemi: Beket. p. 589; uppgiften ar mindre sannolik, — Ob. »Vaxer jamte Par dropiper till myckenhet omkring Sjébodarna vid Uleaborg»: Jul..p. 2el a: 982: Kemi: M. Castrén p. 340; bada dessa uppgifter afse sikert P. lapathi- folium, som ej alls omnimnes. Uleaborg nagra exemplar pa ruderatplatser ...(Zidb.): Brenn. Obs., dar afven nagra osakra uppgifter citeras. Bar- last r Kemi stad midtemot tullkammaren: Keckm.; arten betecknas har sisom tillfallig. — Lapp. fenn. >in agris p»: Fellm. Lapp., jir Led le; uppg. har tydligen ej afseende pa denna art, om hvilken redan Wahlenb. p- 100 sade: »neqve hance ibi reperi», men hvilken vaxt dairmed afses, 4r ej tydligt. — Lapp. ross. Beket. p. 589 anfor uppg. i Fellm. Lapp. under Ryska lappmarken, hvilket ar vilseledande; att Fellmans uppgift beror pa forvexling ar redan framhallet. — Ponoj: Knabe Pfl. p. 281; uppg. ar sa- kert fullkomligt oriktig. Polygonum foliosum H. Lindb. Anno 1900 distinctum, qoare distributio nondum certa sit. ‘erisimiliter autem non rarum, sed cum P. minore Polygonum foliosum. 213 (P. mitt) confusum est. Adhuc nisi tn Fennia occidentali, sed usqve ad 65° 38’ ad septentrionem versus, non lectum est. Vide (Duar. 6, X, 1900) Medd. XX VIT p. 3—5, ubi describitur. Al. nondum annotatum. — Ab. vide infra. — Nyl. in aqva non profunda in ripa stagni Maren juxta opp. Borga co- piose inter P. hydropiper obveniens: Lindberg! Sat. {Bjérneborg] fq ad amnem Kumo infra oppidum, saepe plus minusve cop., tantum in ripis limosis: Hiayrén in litt., cfr Diar. 5, X, 1901; Nakkila: Simming!; Karkku [Kiurala|: Hjelt! — Ta. Liangelmaki in aqva non profunda in ripa limosa: Borg!; Sysma ad fretum Ihananiemi ad templum: K. Renqvist!; Jaimsa: Nikl.! Oa. nondum annotatum. — Sb. Jorois Frugard ad sinum lacus Saima {rectius Haukivesi] parcissime in ripa humida: Lind- berg in litt. Om. Gamla Karleby: Hellstrém! Ob. li Hietakari! et Simo Ruikka! in rivulo exsiccato: Brenner, vide sub P. minore et P. miti f. linearifolia. Ab. Uskela: Nikl.!; Lindberg misstinker etikettforvexling och att exemplaret 1 sjalfva verket vore fran Jamsi. Detsamma giller Tb. Jyvis- kyla: Nikl.! — Artens nordligaste fyndort Ob. Simo Ruikka dr belagen ungefar vid 65° 38’ och icke 65° 20’, sisom uppgifves i Medd. XXVII p. 4. Polygonum minus Huds. Cum antecedente confusum, ut distributio nondum certa sit. In Fennia australi et media usqve ad 62° 30’; tamen passim aut rarius inveniri videtur. Qcvae P. mite apud nos appellata sunt eremplaria, maximam partem ad hanc spe- ciem pertinent. In inundatis glareosis rarius Alandiae (Snellman): Prytz cont.; Fenn. mer.: Fries; ad Helsingfors saltem adest: W. Ny]. Distr. nomine P. persicaria var. minus; Scand. (exc. Lapp.): Nym. Syll. p. 329; Fenn. mer. occ.: Nym. Consp. p. 638; (r): Mela Kasv. III p. 276; Fenn.: Giirke p. 118, vide etiam DC. Prodr. XIV p. 111 et imprimis Lindberg in Medd. XXVII p. 5—7. 214 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Al. Eckeré Marby!, Signilsskar, Storbyn Edisas: Lindberg l. c.; Finstrém Grelsby: Arrhenius & Kihlman! — Ab. Abo Run- sala: Lindberg 1]. ¢.; Pargas plur. locis, imprimis in calcifodinis: Arrh.!; Uskela: Nikl.!, cfr Herb. Mus. Fenn. p. 52, (spec. p. p. ad P. foliosum pertinent, vide supra p. 213); Nystad (Hollmen, Sdderman, Cajander): Lindberg |. c. — Nyl. Hangé (Lindberg), Kyrkslatt Bobiack (A. Palmgren): Lindberg |. c.; Esbo Kaitans: Kihlman!; (Helsingfors| (fq) cum f. typica: W. Nyl. nomine P. persicaria var. minus; Helsingfors plur. locis: Sel. ann.! et Arrh.; Borga ad Sondby et Lill-Pellinge! in taeniis par. Perno!: Sel. O. Nyl., cfr Herb. Mus. Fenn. p. 52 et vide infra; Strém- fors: Sezlan & Strémborg!; Tytaérsaari: Brenner! — Ka. Kym- mene Haapasaari: Szlan & Strémborg!; Antrea in ripa fl. Vuoksi: Seelan!; Jaiski Jirvikyla: Lindén! — Ik. Sakkola! et Pyhajarvi Sortanlaks!: Malmberg; multis locis observatum: Lindberg ]. c¢., spec. e Metsipirtti Saarois!, Muola Parkkila! et prope Kirkkojarvi haud procul a Lehtokyla!; e Kakki Kirjola, Metsapirtti Vanhajaama et Kivennapa Afanasi a Lindberg |. ¢c. etiam enumeratur; |(fqq) et saepe cop. in omnibus uliginosis: Meinsh. p. 304}. Sat. [{Bjérneborg] p plus minusve parce in ripis limosis et lapidosis: Hayrén in litt. — Ta. ad oppidum Tavastehus: Szel. herb.; Sysm&: Renqvist! et Blom! — Sa. Villmanstrand Parkkarila cop.: Selan!; Ruokolaks Utula: Hult! — K1. Hiitola Pukinniemi: J. A. Fastberg!; Valamo: Sel. herb.; Impilaks Ku- renlahti: Brotherus & Hjelt! — Kol. Nikola: Elfving!; Nimpelto!, Ostretshina! et Yli-Ostretshina!: Cajander & J. I. Lindroth; Petrosavodsk: Kullhem!, Norrlin! et Ivanitzky! Sb. Jorois Frugard cum P. folioso et Tahkoranta item ad ripam lacus Saima [rectius Haukivesi|: Lindberg in litt. — Kb. Liperi Ojanlaks: Europeus & Hallstrom! — Kon. Gorski): Simming! et Kullhem!; Mundjarvi! et Unitsa!: Norrlin; Suo- saari [»Saosero»], ad Logmosero: Giinth. p. 49, vide infra. Vide ceterum sub P. mite. St r 1-14, 16: Mela Kasv. IV p. 275; uppg. hanfér sig delvis till den da annu ej Atskilda P. foliosum. — Nyl. Pyttis vid Hinkabohle: Seel. (. Nyl.; exemplaret hor till P. persicaria. Det kan dessutom s&ttas i fraga om W. Nyl. afser alldeles samma form som den nyss upptagna, da han Polygonum minus. 215 for den sasom varietet till P. persicaria. — Kon. Huruvida Logmosero fin- nes i denna provins, kanner jag ej. Eburu ytterst fa litteraturuppgifter finnas angaende P. minus, har jag dock ej nagot direkt skil att betvifla denna. —- Ob. Arten omnimnes Not. XI p. 459 sAsom inlemnad af Bren- ner fran Uleaborg, hvilken uppgift rittades till Ii »den nordligaste kinda fyndorten fdr densamma»: Not. XIII p. 456. Strinder, diken, p i kust- trakten: Keckm., jfr l. c. p. 14. »Nor. och Obor. vid kusten mr Kemi, Simo»: Brenn. Obs. Sa vidt man nu vet, hinféra sig alla dessa uppgifter till den da annu icke sirskilda P. foliosum. I Mela Kasy. IV p. 275 sirskiljas varieteterna elatum Fr. och pu- sillum Fr.; hvardera betecknas sasom sillsynta. Angaende P. minus f. linearifolia (Sel.) se under P. mite var. linearifolium. Polygonum mite Schrank. Per errorem in Fennia indicata est. Annotationes, qvae seqvuntur, maximam partem ad P. minws, nonnullae ad P. foliosum spectant. »Per totam Europam»: DC. Prodr. XIV p. 110; Fenn. mer.: Nym. Consp. p. 638; Fenn. med. et bor.-oce. (Ostrob.): Nym. Suppl. p. 272; Fenn.: Gurke p. 117, se 4fven Mela Kasv. III p. 276 m. fl. floror. Al. Sottunga Kyrklandet p: Arrh.; st r Briandé Kyrklandet och Hull- berga, Kumlinge Skétgrundet vester om Enklinge, kyrkobyn (Laurén): Bergr. — Ab. (fq): Zett. & Br. [Att P. minus, som hirmed afses, ej ar allman i Abo trakten, framgar dock af Arrh. och Hollméns iakttagelser]. Vihti ‘st fq): Printz; [Flinck har ej sett denna art och ej heller P. minus}; Nystad p—st r t. ex. Birkholm: Hollm. — Ny]. »>var. pusillum (Lam.) e Nylandia, ubi freqvens in regione maritima»: Herb. Mus. Fenn. p. 52 not; Inga in taeniis: His. p. 59 under namn af P: strictum All; var. pumilum p: W. Nyl.; »f6rekommer under féljande former laxiflorum Weihe i Strém- fors nedanfé6r Abborfors, strictum f. pusilla All. Fr. p pa dyiga karrangar ocb i hafstrakten pad svart dy efter uttorkade kiarrpélar»: Sel. O. Nyl. se afven under Ka.; Tytérsaari: Brenn. — Ka. var. longifolium Fr. Haapa- saari: Sel O. Nyl.; var. pumilum »ad Fredrikshamn (Qvist), etiam versus Viborg»: Fl. Kar. p. 193; r »rikl. pa fukt. bickstrand vid Jarvenkyla i Jaaski. Af Prof. Selan antr. i Antrea kyrkoby»: Lindén; [exemplaren héra till P. minus]. — Ik. p: Malmb., [se afven Meinsh. p. 304}. [Torde ute- slutande afse P. minus]. : Sat. st r—p t. ex. Karkku Kiurala och vid Karppala 4 taml. ym- nig: Hjelt, [exemplaren hora till P. foliosum]; Kyré: Asp. —- Ta. >fére- kommer antagligen, ehuru densamma ej patraffats»: Leop.; p: Asp. & Th; st r: Norrl. s. 6. Tav.; r »KorpilahdellafKassaaressa Paijinteen rannalla»: Wainio Tay. or. — Sa. [Ruokolaks] r Utula, Siitola: Hult; [exemplaren hora till P. minus), — K1. »Impilaks in litore lacus Ladogae»: Hjelt Ant. 216 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1, p. 67; [exemplaret hor till P. minus), — Kol. (r) Nikola, Sermaks: Elfv.; [exemplaret hor till P. minus]; ad Petrosavodsk (fq): Fl. Kar. Oa. ej antecknad. — Sb. Leppavirta Varkaus (Th. Hallstrém) och Konnuslahti; Enw. — Kb. Liperi Ojanlaks Simananniemi: Eur. & H.; Liperi p: Hallstr.; [exemplaren héra till P. minus]. -- Kon. st fq »locis depressis, denudatis, humidis atqve in agris, in Saoneshje fq»: Norrl. On. [Alla exem- plar fran provinsen under detta namn hora till P. minus). Om. (p) vid hafsstranden: Hellstr.; [exemplaret tillhér P. foliosum|. Ob. Simo: Herb. Mus. Fenn. II p. 131; [afser P. foliosum). Visserligen framh6éll redan W. Nylander: »P. strictum non e Fennia vidio: W. Nyl. Distr., men icke desto mindre upptogs P. mite, sasom fram- gar af ofvanstaende, i floror, vaixtférteckningar etc. anda till senaste tid. Att den finska formen air Polyg. minus, ej P. mite utreddes med bestiamd- het 1895 af lektor C. A. M. Lindman i Stockholm, hvilken da reviderade exemplaren i H. M. F. Lindmans P. minus var likval kollektiv, omfattande ifven P. foliosum: Kihlm. Afven Lindberg anfoér i bref af 6, XII, 1900: »P. mite utgar alldeles fran var flora, allt hvad hos oss kaJlats P. mite ar antingen P. minus Huds. eller P. foliosum m. Afven i Skandinavien sak- nas den akta P. mite, dess forekomst t. 0. m. i Danmark 4r osiiker». Det ma tilliggas, att P. minus visserligen upptogs af de 4ldre férf., men sedan anyo férst under senaste tid. Da emellertid uppgifterna om P. mite tjena till att belysa forekomsten af P. minus och P. foliosum, har jag upptagit afven ett antal icke publicerade uppgifter angaende ifragavarande art. Uppgifterna om de exemplar, hvilka tidigare férts hit (se Herb. Mus. Fenn. p. 52 och Herb. Mus. Fenn. II p. 43 ete.), ingaé diremot sjalffallet endast pa sina resp. stillen. Af former upptagas var. laxiflorum Weihe, longifolium Fr,, pusillum Fr. och strictum All. i det ofvanstaende (strictum aifven t. ex. Brenn. Flor. p. 162). Vidare beskrifver Selan i Herb. Mus. Fenn. II p. 131 formerna umbrosa, litoralis och linearifolia; angaende dessa far jag hianvisa till origi- nalet och har endast tilligga, att nimnda former anfoéras fran Fenn.: Giirke p. 117. Var linearifolia upptages vidare Ob. r Simo Ruikka (Brenner), Hepola, prestgarden: Keckm.; Nor. och Obor. vid kusten rr, Simo afven vid Ruikka, Ii Hietakari: Brenn. Obs., hvardera under namn af P. minus f. linearifolia (Sel.). Uppg. fran Ob. hanféra sig dock till P. foliosum. — Angiende samma form nimnes ytterligare: »Nonnulla specimina hujus speciei [P. foliosi] in H. M. F. asservata a cl. Prof. Th. Selan ad formam linearifoliam Sel. relata sunt, at hoc nomen etiam formis angustifoliis P. minoris ab eodem inditum est»: Lindberg i Prot. 6, X, 1900. Polygonum hydropiper. 217 Polygonum hydropiper L. In Fennia australi et media freqventer (hic illic fre- qventissime, in parte ortentali tantum satis freqventer) inve- nitur; ad septentrionem versus ad oram occidentalem 65° 30’ paullum superat, in parte orientali 65° et in Fennia interiore 64° vir attingtt. Till.; Kalm; fq in locis uliginosis: Hell. p. 9; locis humidis ad vias et domos fq: Prytz cont.; in locis subhumidis et inun- datis ad pagos, vias, domicilia per provincias australes et medias: Wits? pl./ off: pp. 33; Fenn. (merid.): Fries; per maximam par- tem terrae viget: W. Nyl. Distr.; Eur. omn. exc. ... Lapp. Fenn. bor.: Nym. Consp. p. 638, vide etiam DC. Prodr. XIV p. 109 et Giirke p. 116. Al. fqq: Bergstr.; fq: Bergstr. Beskr.; st fq —fq in parte media et occidentali, in parte orientali jad Ab. pertinet) neglec- tum: Bergr. — Ab. fq: Zett. & Br., Sand., Renv. et A. Nyl.; fqq: Arrh. Ann. et Flinck; (st fq): Sel. — Nyl. fq: His., Stenr., W. Nyl., Sel. O. Nyl. et E. Nyl. Ber.; [Hogland] (p), Tytérsaari: Brenn. — Ka. fqq: Blom et Lindén. — Ik. fq: Malmb., [vide etiam Meinsh. p. 305}. Sat. (st fq): Malmer.; fq: Hjelt. — Ta. fq: Leop., Asp. & Th., Norrl. s. 6. Tav. et Bonsd.; st fq: Wainio Tav. or. — Sa. fqq: Hult. — KI. fq saltem usqve ad Onegam: FI. Kar.; fqq: Hann.; fq: Hjelt. — Kol. st fq: Eltfv. Oa. st fq: Malmgr. et Laur. Vaxtf. — Tb. fq: Broth.; Jyvaskyla fq: Wainio Tav. or. — Sb. fq: Enw.; (fqq): Mela; M. & J. Sahlb. ex lisalmi non comm. — Kb. Kide fq: Brand.; Liperi fq: Eur. & H., spec. ad f. ectliatam Sel. pertinet!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 131; Eno Jakokoski haud infreqvens: Wainio ann; Lieksa in pago ejusdem nominis, Repola Tsholka: Wainio Kasv. — Kon. st fq; at in parte bor. occ. haud anno- tatum, Saoneshje fq: Norrl. On., cfr Giinth. p. 49; f. uliginosa Sel. Velikaja-guba in udis: Norrlin! nomine P. mite f., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 131. Om. fq: Hellstr.; st fg: Tenn. — Kp. Soroka, |Sumskoj Posat|: Beket. p. 589; Kemi in ripa argillosa: Bergroth! 218 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Ob. crescit (cum »P. persicaria») copiose circa tabernas navales [»Sj6bodarna»| ad Uleaborg: Jul. p. 281, cfr Jul. i V. Ak. H. p. 175; in Uleaborg (N. Lund): W. Nyl. Till. p. 303; usqve ad Uleaborg procedit: Brenn. Reseb. p. 76, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 131; Toppila ad Uleaborg: Brenner!; ad oram rr Uleaborg, Haukipudas, li, Simo: Brenn. Obs., ubi etiam aliae observationes commemorantur; Uleaborg (»fqq»): Leiv.; ad ripas humidas rr Simo Harvakari ad marginem stagni {»dam»]|: Keckm., cfr |. ¢. p. 14, vide etiam Led. IIl p. 523. Lk. »ad flumen Ounarjoki» [= Ounasjoki?]: Fellm. Lapp., jfr Led. III p. 523, Desideratkat. p. 29 och Beket. p. 589 (under Ryska Lappland), Mindre troligt, ehuru ej alldeles osannolikt dr, att arten skulle ga sa hégt mot norden; af Hjelt & H. sags ej nagot spar af densamma i dessa trakter. Sasom fossil ar arten under allra senaste tid antraffad i Ab. Lojo vid Humppila: Lindb. torfm. I p. 63. Augéende formerna eciliata Sel. och uliginosa Sel. se ofvan under Kb. och Kon. De beskrifvas af Selan i Herb. Mus. Fenn. II p. 131, jir Girke p. 116. Hvad den férra angar har jag antecknat, att afven hos exemplaren fran Ab. Abo och Tb. Viitasaari stipelslidorna sakna har i kanten. Polygonum Bellardi All. Semel, quantum scio, in saburra lectum est. Ab. Pa barlastplatser vid Abo slott: elev. J. Lindén & E. Reuter!, jfr Selan i Prot. 7, III, 1885 under namn af P. monspeliense (L.) Desf. Ang&ende artens allmainna utbredning m. m. se t. ex. Nym. Consp. p. 639 och Giirke p. 115. Polygonum aviculare L. In Fennia et Lapponia usqve ad fines culturae freqven- tissime saepeqve copiose obvium est. Fqq (aut fq) in Fennia inveniri consentiunt omnes auctores, efr Till., Till. Icon. 121, Kalm, Hell. p. 9, Prytz cont.; ad vias et in marginibus agrorum atqve ad domicilia hominum per to- tam Fenniam Lapponiamqve alpibus tantum exceptis: Wirz. pl. off. p. 32 et 33; maxima pars Fenniae: Fries; Eur. omn.: Nym. Consp. p. 639; Europa tota: Giirke p. 113, vide etiam Led. III p. 531-=532vet' DGwProdr. IV ip. ST: Polygonum aviculare. 219 Lapp. fenn. Fqq et copiosissime per totum territorium: Hjelt & H.; in propatulis domorum fq —fqq: Blom Bidr.; per partem silvaticam et subsilvaticam {nec non inferalpinam] saepius cop.: Wahlenb. p. 99 et 100; fq: Fellm. Lapp.; Kittila—Utsjoki fqq: Sel. kat.; in propatulis juxta domos fq vel fqq in Kemi- jarvi, Kuolajarvi, Sodankylé, Inari et ad Paatsjoki usqve ad K6éngaés prope mare glaciale: Wainio Not.; Mutenia, Korvanen, ad vicum lapponum Kopsusjarvi: Hult Lappm., cfr 1. c. p. 150; in propatulis depressis atqve ruderatis circa habitacula per reg. subsilv. et subalpinam ubiqve copiose: Kihlm. Ant.; Varangria austr. reg. subalp. litor. fg —st fq in litoribus, ad vias, pagos etc.: Arrh. ant.; fq in reg. maritima Varangriae austr.: Th. Fries p. 198, vide etiam Blytt p. 511, Hartm. p. 334 etc. — [L. ent. reg. subalp. et silv. fq: Leest., vide etiam Lindén in Bot. Centr. LXI p. 221.] Lapp. ross. ubiqve fq: Fellm. Ind.; ad habitacula (exceptis iis, quae juxta mare glaciale sunt) fq: N. IL. Fellm., vide etiam Beket. p. 590; Ponoj et multis aliis locis: Mela Pl.; e Lm. ete. annotavit Kihlm.; Ora: Enw. ann. Arten upptages sdsom fqq i Finland af samtliga forf., som anvanda denna freqvensgrad (sa dfven His.), med undantag af Bergr., Malmegr., Hellstr, M. & J. Sahlb. och Wainio Kasv., som uppgifva fq, Elfv., som anvinder fq —fqq; cop.: Blom och Hult. N. I. Fellmans uppg., att arten skulle saknas vid Ishafvet, forefaller hégst tvifvelaktig, da den bestamdt strider mot Th. Fries’ uppgift, som bekraftats af Arrh., liksom Wainio Not. upptager arten sasom allman vid K6ngas. Formerna och varieteterna af denna polymorpha art dro hos oss ainnu endast féga studerade (ang. f. anomala Norm. se dock langre fram, se aifven Brenn. och Brenn. Till. p. 40 och jfr f. 6. DC. Prodr. 1. c. och Giirke 1. c.). f. neglecta (Bess.) Asch. fqq: Mela Kasy. III p. 277. f. erecta (Roth) Led. fq: Mela Kasyv. 1. c.; Fenn.: Giirke p. 114. Fin- nes i H. M. F. endast fran nagra fa provinser (jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 131), men forekommer sikert 6fverallt. f. monspeliensis (Thiéb.) Asch. (st fq): Mela Kasv. 1. c., jfr Hamb. p- 36 under namnet f. vegeta Led. f. litoralis (Link) Mert. & Koch. Fenn.: Giirke p. 114; »meren rann.» st r: Mela Kasy. IV p. 275. — Finnes i H. M. F. endast fran Nyl. och Ka. (jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 131), men uppgifves saval fran Ostfin- 220 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. marken som Helsingfors: C. A. M. Lindman i Bot. Not. 1896 p. 75—80, dir formen nirmare beskrifves. f. pusilla (Guss.) se Herb. Mus. Fenn. II p. 131. Formen fores af Giirke p. 114 till g) minimum Murith, som dock, att déma af utbredningen, knappast ar identisk med var form. f. conferta Sel. Fenn.: Giirke p. 115 bland »varietates formaeqve ceterae». — Ob. patriffas nAgon ging ehuru sparsamt: Keckm., jfr Brenn. Obs. afvensom Herb. Mus. Fenn. II p. 131, dir den beskrifves och upp- tages fran par andra provinser. f. depressa Meisn., som omnimnes fran Finland: Hamb. p. 36, upp- tages af Giirke p. 113 under sjalfva arten. Polygonum aviculare f. anomala Norm. Ad litora maris glacialis et albt inventtur. Li. Hab., ut videtur fq, per totum litorale majoris partis Norvegiae arcticae, solummodo ad ipsa litora maris, .. . in Fin- markia orientali praecipue proveniens: Norm. Sp. p. 35—36, ubi describitur; {Varangria Nyborg (Arrhenius!) et Nzesseby (Nordvi): Arrhenius in Medd. XV p. 219 et XVI p. 190, ubi describitur nomine P. Rayi f. borealis, ad P. aviculare au- tem adnumerandum testatur Norm. 1. c.; vide ceterum sub P. Rayt f. boreali). Lim. Umba in litore graminoso sinus Sosnofka: Kihlman! Polygonum Rayi Bab. In maritimis Fenniae maxime austro-orientalis (Isthmi karelici) multis locis provenit, ceterum in Fennia australi rarissime tinvenitur. Nyl. Hangé: Lindberg in (Diar. 6, I, 1892) Medd. XIX p. 21, vide etiam infra. Ik. in 8 locis a Vitikkala! in par. Uusikirkko [Nykyrka} aliquantum spatii ad septentrionem versus a templo par. Koi- visto [Bjérk6!] in litore arenoso cum Salsola, Cakili et Ammo- denia, hic illic copiosius obviam et nonnullis locis planta fre- qventissima litoris, ad Muurila! in par. Kuolemajarvi etiam ali- qvanto ab ora spatii: Lindberg in (Diar. 5, X, 1895) Medd. XXII Polygonum Rayi. 221 p. 5, ubi distributio etc. refertur, spec. etiam e Kuolemajarvi MOololahti! et Koivisto inter templum et Bengtila! Lapp. Fenn.: Giirke p. 112; grundar sig pa de uppg., hvilka anféras under f. borealis. — Nyl. I Medd. XIX p. 21 tilligges, att »af nagra motes. deltagare den f6rmodan uttalades, att exemplaren mdéjligen yore ditkomna {till Hangé} med barlast». Savil pa grund af det sitt, pA hvilket arten f6rekommer pa nimnda stille, som i synnerhet pa grund af de manga fynd, som numera foreligga fran angriinsande lander, anser Lindberg, att arten i Hang6é icke kan betraktas sasom barlastvyixt. Han har f. 6. sett exemplar darifran tagna 1900 o. 1901: Lindb. comm. — Helsingfors Sdrnids pa barlast: Ale. III p. 111; atminstone Hollméns exemplar fran Sérnis, som inlemnats under namn af P. Rayi, tillhér enligt Lindberg P. aviculare. — I samman- hang harmed ma namnas, att Lindberg uttalat den formodan, att denna art »finnes troligen pa lampliga sandstrinder langs hela Finska viken, men forbisedd>, — Li. Se under f. borealis. f. borealis A. Arrh. Beskrefs af Arrhenius fran Li. Varanger Nyborg och Nesseby (Nordvi): Medd. XV p. 219 och XVI p. 190, jfr t. ex. Herb. Mus. Fenn. II p. 48 och 131, Girke p. 113 etc. — Harom sages vidare: Den f6rekommer icke blott vid Nzesseby, elfven Sevjocks utlopp, utan af- ven pA manga andra stillen kring Varangerfjorden t. ex. Bugénzs och Elvenes ...: N. Svensson i Bot. Not. 1894 p. 128, jfr afven Bot. Not. 1872 p. 96, Blytt p. 512, Hartm. p. 334 etc.; alla de sistnimnda uppgif- terna anf6ras under hufvudformen af P. Rayi. Att dessa uppgifter afse en form af P. aviculare, uppvisas af Norm. Sp. p. 35, liksom oberoende haraf betraffande ex. fran Nyborg af Kihlm. (se f. 6. under P. aviculare f. anomala). I férbigaende ma papekas, att Nyborg ligger utom Finlands botaniska omrade. ; Polygonum convolvulus L. In maxima parte Fenniae freqventer — satis freqventer invenitur; ad septentrionem, orientem (et austr.—orientem 2) versus freqventia minuitur, sed in Lapponia occidentali satis Jrequenter ad 67° 40’ visum et paullo supra 69° lectum est; in maxime orientali autem, parte 67° 10', gvantum scimus, non superat. Till.; Kalm; inter segetes et ad pagos fq: Prytz cont.; Fenn. merid.: Fries, vide infra; Eur. omn.: Nym. Consp. p. 637 et Giirke p. 124, vide etiam Led. III p. 528 et DC. Prodr. XIV p. 135. 222 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Al. fq: Bergstr.; Brando fq in agris, ceterum tantum non- nullis locis in Inié [Ab.] et Kumlinge vidi: Bergr. — Ab. fq: Zett. & Br., Arrh. Ann., Sand., Renv., A. Nyl. et Flinck; st fq: Sel. — Nyl. fq: His., Stenr. et W. Nyl.; st fq: Sel. O. Nyl.; (Hogland] locis cultis (r): Brenn.; Hogland Suurkyla: Selan in Medd. XXV p. 76. — Ka. Lavansaari (!): Brenn.; (st r): Blom!; (fq): Lindén. — Ik. Metsapirtti: Malmberg!, in catalogo ejusdem non comm.; (hic illic fq per totam Ingriam: Meinsh. p. 305). Sat. st fq: Malmgr. et Hjelt. — Ta. fq: Leop., Asp. & Th., Norrl. s. 6. Tav. et Bonsd.; st fq — fq: Wainio Tav. or. — Sa. fq: Hult. — K1. fq: Fl. Kar., Hann., Backm. et Hjelt. — Kol. (r) Vosnessenje, Schtjeliki!: Elfv. Oa. st fq: Malmgr.; fq: Laur. Vaxtf. — Tb. (st r): Broth. — Sb. fq: Enw., Mela et M. & J. Sahlb. — Kb. fq: Brand. et Eur. & H.; st fq: Wainio Kasv., vide sub Ok. — Kon. st fq — fq, Saoneshje fq: Norrl. On., cfr Giinth. p. 49. Om. fq: Hellstr., Tenn. et Lackstr. — Qk. st fq, hie illic fq, Kianta st fq [= freqventius] ad septentrionem versus minus cop.: Wainio Kasv.; fq: Brenn. Obs. — Kp. st fq: Wainio Kasv., vide sub Ok. Ob. molestum in hortis [»et ledsamt Ogras i Kryddgardar»|: Jul. p. 282; fq: Brenn. Obs.; (Uleaborg] (fqq): Leiv.; Pudasjarvi fq: C. Brand.; in agris imprimis solano consitis (fqq): Keckm.; ist.tqe Or KR. Fries|; st. iqg— fq: Hjelt. & Hy —= Bass seca minus cop.: Wainio Kasv. — Kk. st fq, hic illic fq, ad septen- trionem versus minus cop.: Wainio Kasv.; Kouta: Fellm. Ind., efr N. I. Fellm.; ad Soukelo! parce, »vix vero in Lapponia cicur >: N. I. Fellm., cfr 1. c. p. XXXIX et Beket. p. 590. Lapp. fenn. st fq —fq, in vicinitate lacus Akislompolo nobis autem non obvium: Hjelt & H., spec. e Kittila!; [Sodan- kyla] in agris hordeo consitis p et parcius: Blom Bidr.; in agris Novaccolarum per partem infimam silvaticam Lapp. omnium cicur, usqve ad pagum Muonio (!) superiorem Lapp. tornensis et Mutenia [Muttania] Lapp. Kemensis lectum: Wahlenb. p. 100; fq: Fellm. Lapp.; fq—st fq in Kemijarvi et Sodankyla usqve ad Kaaretkoski, obvium etiam ad Rovanen et Martti: Wainio Not., cfr 1. ce. p. 31 et Hult Lappm.; in campo deusto, Secali Polygonum convolvyulus. 223 consito, ad Toivoniemi! et in ruderatis ad Rassijoki prope Muddusjarvi parcissime: Kihlm. Ant., cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 131. — [L. ent. reg. subalp. et silv. p: Lest., vide etiam Zetterstedt Il p. 178. Lim. Kantalaks: Mela herb. Betriffande artens nordgriins mirkes, att den visserligen forekom- mer i Ostfinmarken: Blytt p. 517, jfr Hartm. p. 334, men icke mig veter- ligen i Sydvaranger. — Ponosero: Beket. p. 590; uppg. afser sannolikt Paanajirvi i Kp., om orten 6fverhufvud ligger inom flora-omradet. Hvad Fries’ uppg. angar, sa beror den tydligen pa ett tryckfel och borde lyda: st6rsta delen af Finl. och Lappl. | Polygonum dumetorum L. In Fennia australi rarius (— passim), orientem versus rarissime occurrit; terminum septentrionalem ad circ. 63° 5’ attingtt. Fenn. merid. occ.: Fries; Fenn. mer.: Nym. Consp. p. 636 et Giirke p. 124, vide etiam DC. Prodr. XIV p. 135 et Led. II p. 528. Al. p: Bergstr.; st fq: Bergstr. Beskr.; Kokar Ido: E. Erik- son! {spec. mancum]; p—st fq in occidentali et media parte, ad litora secundum arenam decumbens aut in alnis scandens et in clivis lapidosis secundum saepes etc.: Bergr. — Ab. Kathrine- dal (C. J. Arrh.): Zett. & Br.; Pargas Kuru in Attu, Hojholmen in sinu Urfjard (Reuter), Pita, Skrafs6, Langholm: Arrh. Ann.; Uskela: K. E. v. Bonsdorff!; Bromarf Bredvik et Kagra: Sand.; p: Sel.; Nummi prope Pitk&jarvi (Ilm., ut videtur): Sel. ann.; Vihti (fq): Printz; Vihti p imprimis ad et infra praerupta mon- tium et in lucis inter frutices, enum.: Flinck; Nystad Birkholm Isokoiraluoto: Hollm. — Nyl. p Fagervik! et ad Backa: His.; Esbo Kaitans Ryssholmen in Fuco in litore rejecto: Kihlm. ann.; Esbo Ahlberga: Hult coll; Mjolo: W. Nyl.; Helsingfors Ulrikasborg: Hisinger!; Mejlans: Hult herb.; Humleviken: Seel. ann.; Villinge: Ilmoni!, omnia haec loca ad Helsingfors; Helsinge Nordsj6 (Chyd.): Sel. ann.; p ex. gr. Ruokjarvi in Borgnas, Perno Delholmen: Sel. Ofvers.; p: Sel. O. Nyl., spec. e Strémfors! — Ka. Haapasaari multa spec.: Selan in Medd. XXV p. 79; 224 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Lavansaari: E. Nyl. Ber.! et Brenn.; Brakila: I. A. Verving in dupl.!; par. Viborg Kinderi: alumn. Berg!; in taeniis ad Viborg (KE. Nylander): Fl. Kar. p. 193, cfr Malmb. [ad Lavansaari forsi- tan spectat|; r? tantum ad Jaéaski Ahola annotatum: Lindén. — Ik. r Valkjairvi ad pag. Valkiamatka!, Kakki Kaitasaari et in Sakkola (Nikl.!): Malmb.; [in maritimis arenosis hic illic haud fq: Meinsh. p. 305—306]. Sat. p Kallfjard!, Tyrvéa: Malmer.; Euraaminne: KI. Wahl- man!; r—st r Karkku Pirunvuori!, Birkkala Korvola et Linnan- vuori, Tammerfors Thermopyle: Hjelt, cfr Carlss. — Ta. r Kuiva- salmi: Leop.; Kalvola st r: Knabe Fort.; p: Asp. & Th.; locis lapidosis prope Vesijairvi: Norrl. s. 6. Tav.; Hauho: M. Gadd!; (par. Gustaf Adolf] r Hirtensalo: Bonsd.!; Sysma »Virdois lan- det»: Blom!; r Luhanka Lapinsaari: Wainio Tav. or.! — Sa. Taipalsaari in colle silvatico: Selan! — KI. r Sortavala: FI. Kar.; Kronoborg: Nikl.!; Réisiili: in dupl.!; [Impilaks] Joensuu: Chyd.!; p (Backm.): Norrl. Symb.; Impilaks Kurenlahti etc. p, non autem in aliis paroeciis: Hjelt. — Kol. nondum annotatum. Oa. rr Vasa Sando: Laur. Fort. et Hjelt, cfr Diar. 4, XI, 1886. — Kon. rr Koselma (Giinther!): Norrl. On., cfr Gtnth. p. 49; Sennoguba plur. locis: Caj. S. O. Lindberg anmirker, att arten i Lojo afven visat sig monoik och att karaktererna hemtade fran kalkbladen ej aro konstanta: Medd. VI p. 189; hans exemplar fores af Selan till var. apterum. — Kon. Jalguba: Sahlb. Bidr.; upptages ej af Norrl., hvarfére uppg. kanske beh6éfver bekraftas. SaAsom fossil ar arten tagen i Ik. Sakkola vid Hoflagret: Lindb. comm. Polygonum dumetorum var. apterum Szl. Qvantum constat, in Fennia australi nisi rarissime et parcissime non nascitur. Fenn.: Giirke p. 124 nomine P. convoloulus XK dumetorum. Ab. Lojo Hiittis ad rupes silvae mixtae: S. O. Lindberg! (vide Medd. VI p. 189 sub f. typica), spec. determ. Selan, vide Herb. Mus. Fenn. II p. 131, ubi describitur. Ta. Asikkala: Nikl.! nomine P. convoloulus, hoc spec. determ. Selan (ut illud). I Herb. Mus. Fenn. |. c. némnes: »forsan f. hybrida»; tills vidare torde det dock vara skil att ej anvinda hybridnamnet, da nagon senare Polygonum dumetorum. 225 undersékning mig veterligen ej férefinnes. Selans namn ir emellertid mdojligen synonymt med dem, som upptagas af Giirke |. c.; dir sages f. 6.: »dubium est num formae intermediae hic enumeratae re vero hybridae sunt»: Giirke p. 124 not. Ang&ende odlade arter af detta sligte se Elfy. Ant. p. 67. Afven ett par andra an de dar omnamnda arterna begagnas, ehuru sillan, som prydnadsvixter. Fagopyrum esculentum Moench. In Fennia austro-orientali colitur, et nonnumgvam etiam altis locis efferatur. Till.; »in Asia centrali indigenum, nunc in tota fere Europa in usum oeconomicum colitur et saepe qvasi sponte occurrit>: Giirke p. 125 under namn af Fagopyrum sagittatum Gilib., jfir Nym. Consp. p. 639 o. s. v. Al. Finstrém! socken pa Norrskog férvildad: Bergstr. p. 132. — Ab. Bromarf funnen i ett par ex. 4 Kansjarvi i ett kléfverfalt, hvarfér den sannolikt kommit dit tillsammans med kléfverfré: Sand. — Ka. st r eff.: Blom. — Sa. p eff.: Hult. — K1. flerstides férvildad: Hjelt. — Sb. Tisalmi r kyrkobyn: M. & J. Sahlb. — Kb. Kide fory.: Brand.!; Kontiolaks och Juuka eff.: Sel. herb. — Ob. Oulu vilj., »lahella jyvimagasiinia>: Leiv.; Uleaborg Toppila [pa barlast] de flesta 4r fatalig: Zidb., jfr Brenn. Obs. — Lp. Ponoj i blom troligen férv.: Mela herb. och Pl. — I H. M. F. finnas dessutom ett par exemplar fran sdédra delen af landet. Hyvad artens odling angar, far jag i hufvudsak hanvisa till den utforliga framstallningen i Elfv. Ant. p. 66—67 (jamte karta), hvaraf framgar, att bohvetet endast odlas i 6stra delen af landet och sa godt som uteslutande inom den region, dar svedjebruk annu idkas, jfr 1. ¢. p. 18 och Elfv. i Atlas p. 3 (jimte kartan). Har ma tillaggas, att enligt Statistisk arsbok fér 1899 p. 26 utgjorde skérden i hela landet 10,150 hl, hvaraf i Viborgs lan 5,508 hl. — Fran Ob, Uledborgs lin nimnes, att fré fran »Savolaks saddes 1789 i General Carpelans tridgard, vaxte bra och blommade, men skadades af nattfrost, innan vaxten hann sitta frén»: Jul. p. 21-22. — Upp- gifter om odlingen har jag antecknat bl. a. i félj. arbeten: Bjelke S. C., Om Bohvete, huru det i Finland idkas och nyttjas, Sv. V. Ak. H. 1746, sirskildt p. 33, Tuneld p. 392, 482 med not och 516 afvensom, fran nyare tid, Rein p. 95, Ign. Geogr. p. 348, Brenn. Flor. p. 162, Elfv. Kult. p. 41, Mela Kasy. III p. 275, Ale. III p. 111, Lindén p. 123, Elfy. p. 119, Norrl. On p.24°0.'s. “v. Fagopyrum tataricum (L.) Gaertn. Una cum antecedente coli indicatur et nonnumqvam efferatur, sed multo minore copia et freqventia. Impressio facta */, 1902. 15 226 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. >In Sibiria et Asia centrali indigenum, cum F. sagittato hine inde seritur et interdum qvasi sponte occurrit»: Giirke p. 125, jfr Nym. Cons). p. 639 o. s. v.; »ovisst 4r i hvad utstrackning den hos oss odlas jamte foregdende art»: Elfv. Kult. p. 41; »mindre ofta odl.»: Alc. III p. 111, jfr afven Brenn. Flor. p. 162. Emellertid framhaller Lindberg, att han sett arten odlad hvarken i Karelen eller Savolaks; afven Kihlman sager sig ej hafva sett arten sisom akervaxt. »Det tatariska bohvetet ... vi- sar sig 4nda lika émtaligt for hvarje temperaturgrad under fryspunkten>: G. Niklander i Forstf. Prot. 1891 p. 211. — Sat. Karkku Kuivaluoto na- gorlunda ymnig 1872, mycket litet 1874, men nagra ar senare f6rsvunnen ; enligt egarens uppg ej odiad: Hjelt! Rumex maritimus L. Ad sinum Fennicum, ad lacus Ladoga et Onega raris- sime obvenit, interioris etiam Fenniae paucts (tribus) locis, ut etiam in saburra lectus est. Fenn. or. lac. Ladoga (cl. Selan): Nym. Consp. p. 635; Fenn. mer.—or. (Carel. oneg., in Carel. ladog. detectus a Backman 1859): Nym. Suppl. p. 271; Fenn.: Giirke p. 103, vide etiam DC. Prodr. XIV p. 59 et imprimis Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 36 et Kihlman in Medd. XXV p. 84. Nyl. Helsingfors in uliginoso in montibus Ulrikasborg: Sahlberg!, cfr Not. XIII p. 480 et vide infra [spec. cum saburra videtur esse advectum|. — Ik. Muola Yskjarvi duobus locis: Lindberg!, cfr Medd. XXII p. 6 et vide infra; (Meinsh. p. 298 tantum ex allis partibus enumerat]. K1. Parikkala! Tetrisuo: Sahlberg!, cfr Not. XUI p. 480 et Lindén p. 137; Hann. non vidit; Greekkalansaari in Ladoga: Backman!; Ojamo: Genetz in dupl.!; ad sinum Sortavala (Bergstrém!), Impilaks! Viipula (Backm.): Norrl. Symb.; Krono- borg ad deversorium, Impilaks Ratinen!: Hyjelt Ant. p. 67; Sortavala prope oppidum et Hiekka Jormakka (Backm.): Enw. hav.; valde distributa [»hyvin levinnyt»] in vicinitate proxima opp. Sortavala: Wegel. —- Kol. Vakrutsche]! [= Gak-rutschij: Kihlman |. ¢.| duobus locis et Nimpelda ad ripas fluminis Svir: Caj., cfr Medd. XXV p. 27. Kon. rr Saoneshje Velikaja-guba in lutosis, sabulosis fluctuantibus ad ripam sinus Onegae: Norrl. On.!, cfr Not. Rumex maritimus. 227 XIII p. 458; in ripa lacus Onega ad Padmosero et Velikaja- guba: Giinth. p. 48, vide etiam infra. Ab. [Pa barlastplatsen vid Abo slott] ndgra exemplar: Sze. Fréy.; Nystad [Uusikaupunki] >»v. 1895 yksi kappale Pranninmiessi sinne tuo- dulla multakasalla, joka ei kuitenkaan ollut painolastia»: Sdd. — Nyl. [Helsingfors pa Sérnas lastageplats| nagra fa exemplar i frukt: Sel. Exk.; sannolikt har difven exemplaret fran Ulrikasborgs bergen inkommit med barlast, se Kihlman i Medd. XXV p. 84. — Om. Gamla Karleby pa bar- last: Hellstr. p. 136. — Ob. Uleaborg Toppila r: Zidb., jfr Brenn. Obs. Kihlm. framhaller i Medd. 1. c., att arten vesterut ar tillfallig och sdledes hos oss har en afgjordt éstlig utbredning. I sjalfva verket gar den i de angrinsande delarne af Ryssland anda till Archangelsk och forekommer stundom i stor mingd, se Fl. Samoj. p. 10, Kusn. p. 182, Ivanitzky p. 473, Ivan. cont. p. 343 etc. Afven den af Ginth. p. 48 an- forda fyndorten Ustjandoma antager jag ligga inom Ryssland, liksom sikert Kargopol: 1. ec. SAsom fossil ar arten funnen i [K1.] Helylajoki i granzon: G. And. p- 119. — I sammanhang hirmed bér namnas, att arten af Berghell i Fennia XIII N:o 2 p. 28 betraktas sisom reliktvaxt pa Lindbergs fyndort vid Yskjirvi S om Muola kyrka; riktigheten af denna uppfattning be- tviflas dock af G. And. J. ¢. Rumex limosus. Thuill. In Fennia australi rarissimus et adventicius lectus est. Nyl. Borg&é Kraké Girsnis hafsstrand midt emot barlastplats pa Lindérn: Brenner!, jfr Lindb. Enum. p. 21. Rumex obtusifolius L. In Fennia maxime austro-orientali (Isthmo karelico) raro occurrit; in reliqvua Fennia maxime australi rarissimus et forsitan adventicius est; magis ad septentrionem versus nisi in saburra etc. non invenitur. Var. stloestris apud nos multo freqventior est quam var. agrestis et specimina infra commemorata ad var. stlvuestrem pertinent omnia. Fenn. or.: Fries; Fenn.: Giirke p. 99, vide etiam Led. HI p. 502, DC. Prodr. XIV p. 53 et imprimis Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 32 et Kihlm. in Medd. XXV p. 84. [Nec Nym. Consp. p. 634 nec Nym. Suppl. p. 270 e Fenn. comm.| 228 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. Al. in Alandia continenti {»A B»] (p): Bergstr.; (plur. loc.) Finstrom, Eckeré: Bergstr. Beskr.; pag. Jomala: Laur. Fort.!; Ma- riehamn in horto adventicius: Sel. ann.!; sat cop. 1889 in par. Jomala ad viam magnam prope Mariehamn et ad praedium sacerdotis: Zidb.; Hammarland Marsund in margine fossae: Lindberg!, cfr Medd. XVIII p. 228 et vide infra. — Ik. r Valk- jarvi ad pagum Valkiamaki, Rautu ad viam publicam prope telonium {»tullstationen»} in pag. Raasuli!, Sakkola (Nik1.!) [Ka. in Herb. Mus. Fenn. ad hoc spectat]: Malmb.; Valk- jarvi Pahkinémaki! et Veikkola!: Lindberg; [vide etiam Meinsh. p. 298]. Al. Huruvida Bergstrands uppg. ar fullt palitlig kan mahinda dra- gas 1 tvifvelsmal. Sasom sakert kan man antaga, att arten forekommer sill- synt; Kihlman misstinker f. 6., att den pa Aland endast ar tillfallig, se Medd. XXV p. 84. — Ab. [Pa barlastplatsen vid Abo slott| i nagra exemplar 1882; 1884 icke aterfunnen: Sel. Frév.; [Pojo] p ex. gr. ad Ekenis [= Ny1.]: A. Nyl., jfr Led. 1. c.; hittills ej bekraftad. — Nyl. [Helsingfors Sérnis} tamligen talrikt [pa barlast], de flesta exemplaren med mogna frukter: Sel. Exk.; Helsingfors Brunnsparken: Hollmén! under namn af_ var. divaricatus (L.); tydligen dfven tillfallig, ehuru den enligt Selan forekom- mit darstaides flere ar; Helsingfors stranden af T6l6 viken, dar R. dome- sticus X obtusifolius och R. aqvaticus & obtusifolius uppstatt: Lindb. comm. ; ‘Borga] barlast pa Lindérn vid Krak6: Brenner!; [Borg&] Storkroksniis adven- ticius: Selan! Sat. Rafsé6 pa barlastplats 1883: Arrh. — KI. Sortavala Rytty (Wegelius): Medd. XXIII p. 13; det synes sannolikt, att arten har 4r till- fallig, se Kihlman i Medd. XXV p. 84. — Om. Jakobstad pa barlast: C. W. Fontell! — Ob. Uledborg [Oulu] Korkeasaari: Mela herb.; arten bor tydligen har betraktas sasom barlastvaxt. Nara nog alla de nyss anférda uppgifterna omnaémnas under namnet R. obtusifolius (endast Zidb. och Sel. ann. anvinda varietetens namn), men redan i Herb. Mus. Fenn. II p. 131 framhélls om R. obtusifolius »est var. silvestris (Wallr.) Koch» och Lindberg har yttermera antecknat, att vallt fran Ik. tillhdr denna form». Om ifragavarande varietet naimnes: »varietas in Europa orient. freqventior, in Eur. occ. rara»: Gtirke p. 100. Arten hybridiserar hos oss med R. aqvaticus och R. domesticus. (Se dessutom under R&R. acutus). Rumex obtusifolius var. agrestis Fr. In Fennia, quantum scimus, nisi in saburra etc. non obvenit. R: Mela Kasv. IV p. 269. Rumex obtusifolius. 229 Al. Saltvik Johannesberg tilfallig: Lindb. comm. — Nyl. Helsing- fors Sérnés lastageplats: Unonius! under namn af var. divaricatus. Om. Upptages hiarifran [= 14): Mela ]. c.; sannolikt afses Fontells exemplar, som dock hor tiJl var. silvestris. Se f. 6. under var. divaricatus. Rumex obtusifolius var. divaricatus (L.) Fr. Per errorem tantum in Fennia inveniri indicatus est. : »E N. sed tantum adventicius»: Herb. Mus. Fenn. II p. 131; r: Mela Kasv. III p. 271 ete. Nyl. [Helsingfors Sérnaés pa barlast} jamte hufvudarten, de flesta exemplaren med mogna frukter: Sel. exk., jfr Prot. 9, XI, 1878 och Bot. Not. 1878 p. 189. — Ob. Uleaborg graslinda vid Toppila sund, trol. till- fallig (Zidb.): Brenn. Obs. Dessa uppgifter afse efter all sannolikhet var. agrestis. (Ett exemplar fran S6rnaéis under namn af var. divaricatus hér dock till var. silvestris, se under denna). — Murbeck anmirker: »>R. divaricatus L. est species mediterranea, R. pulchro affinis»; se afven Giirke p. 101. Uppgiften om var. divaricatus har darfé6re med ratta utgatt fran fjarde uppl. af Mela Kasy. Rumex acutus L. Per errorem, ut videtur, 1n Fennia inveniri indicatus est. Kalm; >finnes ymnigt pa fuktiga angar»: Hell. p. 8; »in uliginosis fq»: Prytz cont.; »in locis humidis Fenniae meridionalis et Satacundae, Uloae»: Wirz. pl. off. p. 30, jfr Led. III p. 503. Ta. Orivesi: Salov. p. 13. — Ob. fq: Jul. p. 278, jfr Jul. i V. Ak. H. p. 175. Hvilken art, som afses med dessa uppg., ar svart att utreda; antagligt dr, att de hanf6ra sig till flere olika arter, hvaremot det ar sia- kert, att ifragavarande form ej blifvit tagen i Finland under senare tider. — Sasom kandt tolkas R. acutus L. numera, ehuru delvis med tvekan, sAsom R. crispus X obtusifolius; se Nym. Consp. p. 634, Murbeck i Bot. Not. 1899 p. 25, Giirke p. 98 etc. Rumex conglomeratus Murr. Rarissime in saburra obven't. Al. Hammarland Marsund (A. Palmgren): Lindb. comm. Nyl. S6rnas lastageplats vid Helsingfors: Lindberg i (Prot 6, XII, 1890) Medd. XVIII p. 234. Angaende artens allmainna utbredning etc. se t. ex. Nym. Consp. p- 634, Murbeck i Bot. Not. 1899 p. 27, Giirke p. 95 ete. 230 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. Rumex hydrolapathum Huds. In Fennia australi usqve ad 61° 10' nunc raro, sed interdum copiose, obventt. Fenn. mer.: Nym. Suppl. p. 270; Fenn.: Girke p. 99, vide etiam DC. Prodr. XIV p. 47 et imprimis Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 5 et Lindb. torff. p. 36. Al. in media parte Alandiae orientalis [»Bm»] (p): Bergstr.; (plur. loc.) Sund: Bergstr. Beskr.; Finstrém Godby! (C. J. Arrh.), Sund prope templum: Arrh. & K.; spec. e Godby jam leg. J. R. Chydenius! — Ny]. Helsingfors ad amnem Tali: Lindb. torff. p. 36; Helsinge »Gammelgards Langtrask»: M. Weurlander! — Ka. r Kaukola in Miinajoki cop. secundum ripas amnis: Lindén, cfr Medd. XVIII p. 159. — Ik. r Pyhajarvi in amne Konnitsa!, Sakkola (Nikl.!): Malmb., cfr Herb. Mus. Fenn. sub Ka.; Ny- kyrka: J. V. Johnsson! in dupl., spec. nimis juvene; {ad mar- gines aqvarum stagnantium prope Lempaala_ (Lembalowa!: Rupr Miatr. psb;"cir' FI Kar? p. 191; “hie whe m tote tnera: Meinsh. p. 299). Sat. Euraaminne: Kl. Wahlman!; Euraaminne ad praed. Lavila: Hollm.; Eura ad praedium sacerdotis: C. J. Arrh.; Euraaminne cop. [»allmian»] secundum Eurajoki et Lapinjoki: C. G. Bjérkenheim comm.; ad Eurajoki ex. gr. ad deversorium Irjante satis cop.: Lindb. exk. p. 20; [in vicinitate oppidi Bjér- neborg| p Koiviston juopa nonnullis locis, Isojoki, Vaarajuopa compluribus locis, Lyttskar, Pihlava parcius-— cop. in ostiis et sini- bus {fluminis Kumo} coalescentibus [»igengroende flodarmar och vikar»|: Hayrén in litt. — Ta. Kalvola complur. locis ex. gr. ad rivum, qvi stagnum Kalvola cum Vanajavesi conjungit, ad ripam hujus stagni etc.: Knabe Foért.; Kalvola cop. [»yleisena»| ad ripas amnium Oikola et Leteenjoki: Borg p. 431; r Saa&ksmaki Jutikkala: Tikk., cfr Rosb. Utk. p. 220, spec. ibidem leg. O. Collin! et Kihl- man! — Kol. rr Sermaks: Elfv.!; multis locis ad ripas flumi- num Svir et Ivina inter Nikola! vel potius magis ad meridiem versus et Muuroma: Caj. Ab. [Abo] Runsala straxt p& andra sidan om bron omkring 10 exemplar: Sel. Frév.; tydl. pa barlast. — Lapp. ross. Beket. p. 588 anfor Rumex hydrolapathum. 231 genom ett skriffel N. I. Fellmans uppg. om R. hippolapathum under R. hydrolapathum. Tidigare synes arten hafva haft stérre utbredning fn f. n. och sikert gatt langre mot norden, atminstone till 62° 12’, se Lindb. torff. p. 36, Lindb. torfm. I p. 46 och Sern. p. 579. Sdsom fossil ar den nimligen funnen i [Ab. Karis} Anta mosse, och [Lojo Vellans (ej Vejans)| Stormos sen: G. And. p. 118. (Den |. c. med reservation anférda fyndorten [Ab. Lojo} Humppila utgar se Lindb. torfm. I p. 59.) Senare har Lindberg fun- nit den i Ik. Sakkola Isosuo pa tviinne stiallen: Lindb. p. 36 och 45, Sb. Jorois nara Jarvikylé: Lindb. torff. p. 13, jfr (Prot. 3, III, 1900) L. Y. p. 78, Ab. Lojo Stortétar: Lindb. torfm. 1 p. 49 0. 51 afvensom Sat. Kiu- kais Panelia: Lindb. exk. p. 15. Nagon hybrid af denna art har ej iakttagits i Finland. Rumex aqvaticus L. ’). In tota Fennia et Lapponia ad summum septentrionem obvenit, sed plerumqve rarior est, ut etiam e nonnullis inte- riorts partis plagis non indicetur. Maxima pars Fenn.: Fries; Fenn.: Giirke p. 93, vide etiam Led. Ill p. 508, DC. Prodr. XIV p. 42 et imprimis Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 8 et Kihlman in Medd. XXV p. 82. Al. (»p»): Bergstr., vide infra. — Ab. Abo Storheikkili, Lillheikkilé, Runsala, Kathrinedal, Hirvensalo, ut etiam ad arcem: Arrh. et Hollm.; Pargas Ahlé Kopparé: O. et E. Reuter; Uskela ai amnem magnum: Nikl.!; rr in amne Muurila infra pag. Ruotsala: Renv.; Pojo Aminne: His. et Hult herb.: Pojo Eker6é cop.: Sel. herb.; Vihti ad amnem in stagnum Averia fluentem: E. af Hallstrom!, cfr Flinck. — Nyl. r ad Ekenias: His.!; in vicinitate opp. Ekeni&s sat cop. in litoribus sinuum fere coales- centium [»igengroende»| prope oppidum: Hayrén in litt.; r in phragmiteto horti botanici (E. af Hallstr6m): W. Nyl.; in horto botanico nonnullis annis ante, nunc litore expleto videtur ex- stinctus: Kihlm.; Helsingfors Drums6 et Sérnids: Hult coll.; Thusby Bertas: Sel. herb.; st r ex. gr. Borgaé Aggskir, Perno in insulis Rédsund, Strémfors: Sel. O. Nyl.; Borga Laha Andersberg et Morskom: Sel. ann.; Tytaérsaari: Brenner! — Ka. Fredrikshamn ") BR. hippolapathum Fr. auct. plur. (etiam Herb. Mus. Fenn. II). 232 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. in fossis moeniorum, in regione maritima in fossis moeniorum ad Viborg: Fl. Kar.; Viborg Monrepos: Sel. herb.; r Raisala Sirlaks, Kirvu Tietavala: Lindén. — Ik. (st fq): Malmb.; Sakkola in ripa australi lac. Suvanto: G. Appelberg!; Valkjarvi Pahki- nimaki: Lindberg!; Kakisalmi(!) in castris in litore flum. Vuoksi: Szel. herb.; [imprimis in parte septentrionali [Isthmo] (fq): Meinsh. p. 300}. Sat. rr circa praediolum Pohja ad fines par. Karkku et Kyré: Hjelt! — Ta. r Uskila ad rivum prope Heikkila cop. et ad molas: Norrl. s. 6. Tav.; Koski Kaikala: Leop. ann., non certa, vide infra. — Sa. nondum annotatus. — K1. r Hiitolan- joki!: Lindén; Parikkala p Kangaskyla plur. loc., Joukio hic illic, Viitasaari et Ankil&: Hann.; Sortavala: W. Nylander!; Impilaks p ex. gr. Kurenniemi! et forsitan in vicinitate templi: Hjelt Ant. p. 67. — Kol. st r: Elfv.; Svir Mjatusova: Sahlberg!; Vakrutschej ad ripam fluminis Svir!, Jaschesero in prato humido!, ad ripam fluvii Rschanoj!: Cajander & J. I. Lindroth; Petrosa- vodsk: Norrl. On., vide etiam Giinth. p. 49. Qa. non ann. — Tb. Saarijirvi! nonnullis locis: Broth. — Sb. r: Mela, spec. e Kuopio!; lisalmi ad oppidulum!, Soinjoki, Palois: M. & J. Sahlb. — Kb. Nurmes ad Piironen et oppidu- lum plur. loc., Repola Vuosiniemi et Tsholka: Wainio Kasv. — Kon. in lutosis udis ad domicilia plur. loc.: Norrl. On.; Tiudie: Simming! Om. p: Hellstr., spec. e Gamla Karleby!; Jakobstad: C. W. Fontell!; (st fq) ad ripas: Tenn., spec. ex Haapajiarvi Pukki- lahti! — Ok. Kianta Kyllénen: Wainio Kasv.; Kajana p: Must. p. 53; Paltamo, Puolanka: Brenn. Obs. — Kp. Kellovaara: Bergroth! & C. W. Fontell!; Kemi in insula Keliak: Bergroth & J.'1. ‘Lindroath |)’ eiet ihe. %e: Ob. Liminka cop.: Hjelt; Uleadborg (st fq): Leiv.; in parte maxima str, in parte septentrionali p, Simo, Pudasjarvi, Ulea- borg, Muhos st fg, Kempele Padskylaé, Liminka: Brenn. Obs., . qvem |. inspicias; in ripis uliginosis, ad rivulos, in aqva vadosa p Simo Vuolevi et Ruikka, Kemi (!) prope oppidum, Porholan- pudas etc.: Keckm.; [inter Kalix et Tornea (st fq): O. R. Fries}; Alatornio Kantojirvi: Hougb. not.; Rovaniemi p, Ylitornio Rumex aqvaticus. 233 Raanujarvi, Kaarannes, Portimo deniqve ad Turtola: Hjelt & H. — Kuus. st r Nirankivaara, Kirkonkyla!, Kantoniemi, Vat- tula (Sahlb. Fort.) et Riekki (Nyberg!, vide infra): Wainio Kasv.; . Koutaniemi!, Hinnila: Hirn Fort. — Kk. st r par. Kiestinki Vuarankyla, Valasjoki et Kokkosalmi, par. Oulanka Sohjenansuu, Oulanka et Kankahinen: Wainio Kasv. Lapp. fenn. Kittila (!) prope pag. ejusdem nominis et circa Alakyli! nonnullis locis, Kolari st fq circa Jokijalka, sed in interiore parte r prope Akaslompolo ad fines par. Muonio- niska, Kittild Niilivaara (Sel. kat.!): Hjelt & H.; in aqvosis ipsisqve lacubus et fluviis per partem silv. omnium Lapp. usqve ad lacum Inari p cop. [ut etiam in... Finmarkia usqve ad Ham- merfest p]: Wahlenb. p. 91 et 92, cfr 1. c. p. XXXI; in aqvosis p: Fellm. Lapp.; Kemijarvi ad Juujarvi, Luusua, pag. Kemijarvi et fq abundanterqve ad Kostamuspera, nec raro ad Vuostimo- vaara, Sodankyli ad Kairala, Hietasuvanto plur. loc., ad pag. Sodankyli, ad Kaaretkoski, Martti, Varrid, Mutenia, et in regione betulina ad Kopsusjarvi, Inari ad Térmanen et nonnullis aliis locis ad Ivalojoki in regione coniferarum mixtarum, ad Terva- saari in regione pinifera, etiam ad Salmijarvi fluvii Paatsjoki: Wainio Not., cfr 1. ec. p. (6 et) 30; ad scaturigines et ripam gla- reosam ad Kopsusjarvi, ad ripam amnis ad Mutenia: Hult Lappm., cfr l. ec. p. 33 et 94; Utsjoki: Andelin!; in locis uliginosis aqvo- sis juxta flum. Ivalojoki, Jevjejoki, Vaskojoki, Utsjoki (ad Jomp- pala), Tenojoki (Puolmak, Spaarassuoluu) semper parcius vidi- mus: Kihlm. Ant.; Paatsjoki Tsitsanjarga ad domos: A. V. Granit & R. B. Poppius!; plur. loc. et ad flumina et litora: Th Fries p. 198; Elvenes: Blytt p. 508. — [L. ent. reg. subalp. r, Enonte- kidinen Survainen: Leest., cfr Backm. & H. p. 86, Hartm. p. 335 etc. | Lapp. ross. in partibus occidentalibus usqve versus ostium sinus Kola! parcius: N. I. Fellm. (cfr l. c. p. XXXVID; ad flu- men Umba in ripa paludosa*ad lac. Pontschosero: Kihlman!; ostium sinus Kolaénsis: Nylander!; Ponoj: Mela herb.; Umba, Kuusreka, Kaskarantsa, Tshapoma et Ponoj: Mela Pl.; Keinjavr: Palmén!, cfr Kihlm. 1. c.; Sosnovets, Orloff! in scopulis marinis infra nives, Svjitoj-noss et aliis locis: Kihlm.; Krugloje-guba inter Litsa et Varsina: Brotherus!; in palude aqvosa prope pa- 234 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. gum Voroninsk: Kihlman!; Nuotjavr prope ostium fluminis Nuot- jok: Lindén! : Foljande uppg. om BR. aqvaticus torde, da R. domesticus ej ar sir- skildt upptagen, snarare eller atminstone till stérre delen, afse sistnamnda art: Kalm; »ad ripas aqvarum fq»: Prytz cont.; »ad ripas fluviorum et palu- dum itotius Fenniae ad alpes Lapponiae usqve»: Wirz. pl. off. p. 30; den sistnimnda uppgiften dr i hvarje handelse oriktig. — Ob. r: Jul. p. 278. — Detsamma giller uppg. i nagra daldre disp. — Lapp. ross. R. aqvaticus 8 crispatus »ad Knjaisha [Knasaguba}, Kantalaks, Imandra et flumen Tu- loma»: Fellm. Ind.; uppg. féres af N. I. Fellm. till denna art, ehuru syno- nymet hinvisar till R. domesticus. — Vilseledande ar »Scand. Fenn. mer.»: Nym. Consp. p. 633. — Fries upptager; R. hippolapathum, R. domesticus afvensom R. domesticus var. aqvaticus, den sistnimnda fran stérre delen af Finland och Lappland. Al. Artens forekomst och freqvens i denna provins maste anses osiiker. Bergstrands uppg. giller egentligen » Bnv, v, D» d. v. s. nordvestra och vestra delen af fasta Alands ostliga halft samt Ab. Korpo; i Bergstr. Beskr. anges st fq, utan nirmare bestémning. Emellertid antraffades arten hvar- ken af Arrh. & K. eller af senare exkurrenter, och antagligen ar den rar, om den finnes. ©. J. Arrhenius’ exemplar fran Ecker6, som varit inlem- nadt under detta namn, se Herb. Mus. Fenn. II p. 43, tillhér enl. Murbeck R. aqvaticus > obtusifolius. Anmirkas ma emellertid, att berérda ex. 4nnu befinner sig i ett foga utveckladt stadium. — Ta. Angaende Leopolds exem- plar fran Koski Kaikala skrifver Murbeck: »Liknar R. obtusifolius & dome- sticus; fullt utvecklade fruktkalkar saknas tyvarr.» Angaiende exemplaret fran Kuus. Riekki: Nyberg! skrifver Selan: »forsitan species distincta R. oblongifolius Sel. vel hybrida R. domesticus > hippolapathum»: Herb. Mus. Fenn. II p. 131, dir nimnda exemplar i kort- het beskrifves. Murbeck anser exemplaret alltfér ungt for att kunna sa- kert bestimmas, jfr Kihlman i Medd. XXV p. 83, dar det sages sta nara var. kolaénsis. (I Byteskat. upptogs denna form under namnet var. angusti- folius.) Ett exemplar fran Lp. Devjatoi nara Ponoj: Mela herb. afviker afven genom skilda, glesa kransar och behéfver yttermera unders6ékas. R. aqvaticus hybridiserar hos oss atminstone med R. obtusifolius, se dessutom under R. aqvaticus X crispus och R. aqvaticus domesticus. Rumex aqvaticus var. kolaénsis Murb. Uno loco Lapponiae maxime septentr.-orientalis adhuc lectus est. Lm. ad rivulum {ad Kuuspoanla!| haud procul a termino silvae inter pagos Voroninsk et Ljavosersk sat cop.: Kihlman Rumex aqvaticus. 235 in Medd. XXV p. 82—83, ubi descriptio, cfr (Diar. 4, III, 1899) l. ec. p. 55 et Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 8, ubi primum describitur. Rumex domesticus Hartm. In maxima saltem parte Fenniae freqventer (— satis freqventer) obvenit. Qvia cum R. pseudonatronato * fen- nico usgqve ad haec tempora confusus erat, distributio ad septentrionem versus nescio an incerta sit; usqve ad 67° 10’ tamen lectus est. Maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; Fenn.: Nym. Consp. p. 633 et Giirke p. 93, vide etiam Led. II p. 506—507, (DC. Prodr. XIV p. 44 nomine #. longifolius DC.), Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 13—14 et Kihlman in Medd. XXV p. 83, ubi loca maxime septentrionalia enumerantur, in quibus certo inventus est. Al. fq: Bergstr. et Bergr. — Ab. fq: Zett. & Br., Arrh. Ann., Renv., Sand., A. Nyl., Sel. et Flinck. — Nyl. fq: His., Stenr., W. Nyl., Sel. O. Nyl. et Brenn. — Ka. (p): Blom; fq: Lindén. — Ik. fq: Malmb.; [st fq, in fossis humidis saepe copio- sissime [»zahllos»|, etiam in maritimis cop.: Meinsh. p. 299—300). Sat. st fq: Malmer.; fq: Hjelt. — Ta. fq: Leop. et Knabe Fort.; (p): Asp. & Th.; fq: Norrl. s. 6. Tav., Bonsd. et Wainio Tav. or. — Sa. st fq: Hult. — K1. fq: Fl. Kar. et Hann.; st fq: Hjelt. — Kol. fq —fqq in cultis: Elfv. Oa. st fq: Malmgr.; fq: Laur. Vaxtf. [forma descripta ad f. pseudonatronatum * fennicum spectare videtur|. — Tb. st fq: Broth., spec. ad R. pseudonatronatum * fennicum perti- net. — Sb. fq in vicinitate praediorum: Enw.; (fqq): Mela; fq: M. & J. Sahlb. — Kb. fq: Eur. & H. et Wainio Kasv. — Kon. fqq in cultis: Norrl. On., cfr Giinth. p. 49. Om. (fq): Hellstr. [spec. ad R. pseudonatronatum * fen- nicum pert.], Tenn. et Lackstr. — Ok. fq: Wainio Kasv.; Ka- jana: Kihlman! —- Kp. (fq): Wainio Kasv.; Markkosenvaara: Bergroth & J. I. Lindroth!; [Solovetsk: Selin!] Ob. [Uleaborg] (fqq): Leiv.; fq, in parte maxime septentrio- uali p: Brenn. Obs., qvem |. inspicias, spec. e Kemi Ajos!; in 236 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. locis cultis, agris, propatulis (fqq): Keckm.; [p: O. R. Fries]; p sed parce in locis cultis totius territorii: Hjelt & H., spec. e Rovaniemi Lohiniva ad fines Lapponiae! — Kuus. (fq): Wainio Kasv., confirmatione egeat. — Kk. (fq): Wainio Kasv., confir- matione egeat, vide etiam infra. Lapp. fenn. vide infra. — {L. ent. reg. subalp. r Kaa- resu’anto Idivuoma et Peltopalo (L. L. Leestadius): Leest.; Kaare- su’anto: Murbeck 1. c.| Lim. ad pag. Kantalaks (F. Nylander!): N I. Fellm.!, vide ceterum infra et cfr l. c. p. XXXIX et Beket. p. 588 sub R. hippolapatho. Lapp. fenn. »p, sed parce in locis cultis totius territorii>: Hjelt & H. Exemplaret fran Ylitornio Koskenniemi, jfr Herb. Mus. Fenn. II p. 44, hor till den tidigare ej sirskilda R. pseudonatronatus * fennicus, hvar- fore det dr sannolikt, att denna uppgift, liksom afven de f6ljande, 4tmin- stone delvis afser sistnamnda art, jfr Murbeck |. c. Betraffande Bloms anteckning bér dessutom framhallas, att &. aqvaticus ej alls af honom upptages. >In locis graminosis ad domicilia nec non in ripis humidis fluviorum p provenit»: Blom Bidr. »Locis siccioribus stercoratis ad domos inqve agris per eandem [silv.] partem Lapp. vulgatius»: Wahlenb. p. 92; »in stercoratis ad lac. Inari Pelpajaure haud procul a templo Inarensi nec non alibi ad domos»: Fellm. Lapp., de tva sistnamnda uppg. under namn af R. aqvaticus var. crispatus. »In Kemijarvi fq, obvia etiam ad Salla in Kuolajarvi, fq —p in pagis ad flumen Kitinen usqve ad Kaaret- koski et Petkula in Sodankyli»: Wainio Not.; Mutenia och Korvanen: Hult Lappm., jfr l. c. p. 28, 39, 94 och 150; »a nobis juxta flumen Teno- joki plur. locis lectus»: Kihlm. Ant.; Li: Herb. Mus. Fenn. II p. 44, som grundar sig pa dessa uppg., bor afven tills vidare utga. — Lapp. ross. Fedosersk: Broth. Wand. p. 4; uppg. behéfver mahinda bekriaftas, da R. pseudonatronatus sedan dess blifvit sairskild. Ponoj, Olenitsa, Kaskarantsa, m. fl. stillen afven i Lim. och Kk.: Mela Pl. och Mela ann. Da exempla- ren i Mela herb. mig veterligen ej blifvit granskade efter Murbecks revi- sion af Rumices, ar det sannolikt, att uppgifterna atminstone delvis afse andra arter; Lv. och Lp.: Herb. Mus. Fenn. II p. 44, som grundat sig hirpa, béra dirfére utgé. Muotkavuono [Bumanifjord]: Brotherus!, jfr Herb. Mus. Fenn. II 1. c. under Lt.; exemplaret hor till R. pseudonatronatus * fennicus. Afven Lm., som grundar sig pa Kihlmans anteckningar, torde tills vidare béra utga. | F. latifolia Hartm. Ab. Vihti (E. af Hallstrém): W. Nyl. p. 205. — Nyl. Tytaérsaari pd stranden: Brenn., jfr Brenn. Flor. p. 163. — Denna form féres visserligen af Murbeck i Bot. Not. 1899 p. 9 till R. aqvaticus >< domesticus, men de exemplar som i H. M. F. gatt under namnet f. lati- ~] Rumex domesticus. 8 folia tillhéra enligt Murbeck icke niimnda hybrid, utan, atminstone till éfvervigande del, hufvudformen af RK. domesticus. Ang&iende var. borealis Neum. se under R. pseudonatronatus * Sennicus. Rumex domesticus hybridiserar hos oss med R. crispus och R. obtusi- folius, hvarjimte hybriden R. aqvaticus X domesticus forekommer i det nirmaste grannskapet till flora-omradet. Rumex pseudonatronatus Borbas * fennicus Murb. In Fennia septentrionali et orientali adhuc lectus est; in parte occidentali usqve ad circ. 63° ad meridiem versus, in parte orientali fere ad fines australes usqve proventt; goum proximis demum annis distinctus sit, distributio nescio an incerta sit, vide Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 16—18, ubi primum describitur. Kol. ad pag. Kuschlega!, adhuc locus maxime ad meridiem versus: Cajander in Medd. XXV p. 60; Schoksu: Caj., vide etiam Medd. XXVI p. 182. Oa. Vasa Nagelskir in litore, spec. solitarium: Laurén! nomine R. domesticus * crispus?; Qvarken Rédgrund: Lau- rén! 1), vide etiam infra. — Tb. Viitasaari: Brotherus! *) Om. Gamla Karleby: Hellstrém! +); Pedersére Adé in litore marino: C. W. Fontell! Lk. Ylitornio Koskenniemi in agro: Hjelt & Hult! *) Lim. in pago Umba ad domicilia: Kihlman!') — Lt. Muotkavuono [Bumanifjord]: Brotherus! *) Oa. Den form af R. domesticus, som i Laur. Vaxtf. beskrifves sa- som allmant forekommande pa stranderna af Qvarken, afser otvifvelaktigt denna art. — Ob. Finnes utan tvifvel i skargirden .. ., ehuru hittills férbisedd: Brenn. Obs. Nara pA samtliga fyndorter uppriknas savil hos Murbeck som hos Kihlman i Medd. XXV p. 83, jfr afven Medd. XXV p. 55. —- Cajander upp- riknar i Medd. XXVI p. 182 denna vixt bland dem, hvilka i sin forekomst pa de olika sidorna af den af honom féreslagna grinsen mellan Nordryss- land och Skandinavien visa en afgjord olikhet. — Han har afven tagit flere exemplar fran trakterna 6ster om Onega sdsom: »In ripa flum. Vodla ad Kukulinskaja»!, Gaguskij pogost! afvensom fran norra Ryssland sasom: 1) Specimen traditum sub nomine R. domestict. 238 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o iV >In ripa inundata flum. Onega ad Filipovskaja!, ad flumen Tambitsch!, ad pag. Arkangelskij ad flumen Onega! Exemplaren i H. M. F. gingo en tid under namnet R. domesticus var. borealis Neuman i Bot. Not. 1885 p. 145. ; Rumex patientia L. Nunc parum colitur. Angaende odlingen af denna vaxt anser jag mig i hufvudsak endast behofva hinvisa till framstillningen i Elfv. Ant. p. 67. Af Fries uppgats den sAsom odlad i sodra Finl.; i Elfv. Kult. p. 133 uppgifves, att odlingen kan med framgang bedrifvas annu i Sodankyla, se afven Brenn. Flor. p. 163, Alc. IIE p. 109, Medd. XXV p. 12 och om artens allmiainna utbred- ning t. ex. Nym. Consp. p. 633, Girke p. 97, Murbeck i Bot. Not. 1899 p- 19 ete. Har ma endast tillaggas, att angiende densamma redan lainge- sedan fran Uledborgs lan uppgafs: »vaixer bra»: Jul. p. 729 |p Rumex crispus L. In Fennia austro-occidentali plerumqve satis freqventer provenit, ad septentrionem et orientem versus rarescit, sed ad oram occidentalem, qvuamvis rarissime, ad 64° lectus est, ul- terius nisi in saburra etc. non invenitur; in Fennia oriental autem raro nascitur. Till; Kalm; in agris (fq): Prytz cont.; in locis cultis et prope domos Nylandiae, regionis Aboénsis, Alandiae, Careliae meridionalis: Wirz. pl. off. p. 29; maxima pars Fenniae: Fries; Fenn. mer.-oce.: Nym. Consp. p. 633; Fenn. mer. tota: Nym. Suppl. p. 270; Fenn.: Giirke p. 93, vide etiam Led. III p. 505, DC. Prodr. XIV p. 44 et imprimis Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 20 et Kihlman in Medd. XXV p. 83—84, ubi multa loca enumerantur. 3 Al. st fq: Bergstr.; fq — st fq ad litora: Bergr. — Ab. st fq: Zett. & Br.; circa Aboam st fq: Arrh.; Pargas fq: Arrh. Ann.; (fq): A. Nyl.; st r: Sel.; Vihti (p): Printz; Vihti st fq: Flinck, qvem 1. inspicias. — Ny]. in vicinitate opp. Ekenas p: Hayrén in litt; st fq etiam in litor. maris: His.; [Nurmijarvi| p saltem in parte australi, in versuris agrorum hic illic: Stenr.; in taeniis par. Esbo st fq: Kihlm.; fq: W. Nyl.; st fq: Sel. O. Rumex crispus. 239 Nyl.; (Hogland] ad Hirskallion-helli: Brenn.!; Hogland Suurkyla in agro solano consito (Sievers): Brenn. Till. p. 40; Suurkyla cop.: Selan in Medd. XXV p. 76. —- Ka. rr, spec. unicum in Antrea Hatula prope flumen Vuoksi annotatum: Lindén! — Ik. (p): Malmb.; Kuolemajarvi Tammikko! et Pyhajarvi Riiska!: Lindberg; [p et minore freqventia: Meinsh. p. 299). Sat. r Karkku (Karsten): Malmgr.; Huittinen: Lyd.; |in vicinitate oppidi Bjérneborg] st r—p et parce — parcissime in ripis et litoribus lapidosis: Hayrén in litt.; Karkku! et Tyrvaa p, etiam in Kyro ad Haukijarvi et Kyréspohja: Hjelt. — Ta. Akkas prope Toijala: Hjelt; [Tavastehus] (p): Asp. & Th.; Hattula ad ripam lacus Vanajavesi in vicinitate templi vetusti: Kihlm.; Hollola Hersala in alluvione litoris argillacea nuda! et in ver- suris!: Norrlin. —- Sa. Valkiala ad praed. Valkiala: A. Hjelt!; ad Villmanstrand in cultis: Sel. herb. — K1. Parikkala in palude culta: Sahlberg!; Kronoborg [prope deversorium]: Hjelt Ant. p. 67!; Sortavala Liikolanvuori: Lo6nnbohm! Oa. p—st fq in litoribus in Qvarken, magis ad septen- trionem versus qvam in Uddskir 50 a 60 km |5 a 6 mil] ab oppido Vasa speciem non vidi: Laur. Vaxtf., cfr l. c. p. 12, spec. e Qvarken Lax6é!; Malmgr. tantum enumerat. — Kon. fq in ripis lac. Onega ad Kishi et Sennoguba: Cajander in litt. Om. r in taeniis: Hellstr., spec. e Gamla Karleby Yxpila »Kaxkoivisto»!, (vide infra et) cfr Medd. I p. 99. Ik. Sakkola Konnitsa 6 i Pyhajarvi: Desideratkat. p. 29; numera erin- rar jag mig icke, hvarpaé uppg. ar grundad. — Ta. Hauho: Herk. p. 59; uppg. 4r ganska sannolik, ehuru i behof af bekraftelse, da R. crispus och R. domesticus ofta forvexlades af aldre férf. Hos Asp & Th. dr freqvensen sannolikt alltfor hég, da Leop. ej alls omnimner arten och den ej heller air angifven for Saaksmaki. — Sb. Kuopio unicum spec. 1896: Lénnbohm!; sannolikt tillfallig, jfr Kihlm. i Medd. XXV p. 84. — Om. tamligen all- man pa barlast, »f6rekommer dessutom i skirgarden pa platser, dit, sa vidt man kan fé6rmoda, ingen barlast kunnat blifva férd:» Hellstr. p. 136; exemplaret fran Yxpila ar antagligen taget pa barlast, jfr Kihlman i Medd. XXV p. 84. Fran Brahestad (»in prato litorali graminoso»: Blom i dupl.!) finnes afven ett exemplar, antagligen taget pa barlast. — Ob. fq: Jul p. 278, jfr Jul. i V. Ak. H. p 175; uppg. afser mahinda férekomst pa bar- last, sai framt ej, hvilket ar troligare, nagon férvexling agt rum; detsamma giller afven om Kemi: M. Castrén p. 336. Huruvida Ostrobottnia (Fr. 240 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Nylander): Led. III p. 505 har afseende pa Uleaborg eller Om. kan na- turligtvis ej afgéras. Fran senare tid finnes f6lj. uppg.: »Toppila, arligen talrik, antraffas stundom 4fven pa platser fyllda med grus vid stadens striinder»: Zidb., som senare tillagger, att den arligen har mogen frukt; en troligtvis hithérande form finnes afven fran Uleaborg [Oulu] Korkeasaari: Mela herb. Odlade stiallen, barlast, inférd till Kemi stad. Nagra exemplar togos 1892: Keckm., jfr afven Brenn. Obs. — Alla dessa uppgifter antyda, sisom synes, en tillfallig forekomst. — Kk. Sonostrow: Mela PIl.; efter all sannolikhet tillfallig. Angaende var. propinqvus se under R. crispus x domesticus. Arten hybridiserar hos oss med R. domesticus. (Se dessutom under R. aqvaticus crispus.) Rumex arifolius All. In Lapponia superiore forsitan haud infreqvens, qoam- vis neglectus sit. Vide Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 38 et Kihlman in Medd. XXV p. 84. . Lapp. fenn. in locis fertilioribus subalpinis, inferalpinis .. . et in salicetis alpium longe vulgatior [qvam /?. acetosa|: Wah- lenb. p. 921); Utsjoki haud infreqvens: Fellm. Lapp.*), cfr Kihlm. Ant.) — [L. ent. reg. alp. et subalp. p: Leest.’)] — Vide etiam infra. Lapp. ross. ad oram maris glacialis et sinus Kola p: N. I. Fellm.?), cfr Beket. p. 589%), spec. lectum ad flumen Kola!, cfr Herb. Mus. Fenn. II p. 447); ad pagum Ponoj: Enwald & Knabe!; Srednji ad sinum Kolaénsem: Brotherus!, cfr de his omnibus Medd. XXV p. 55 et 98 et vide infra. Huruvida uppg. fran Lapp. fenn. afse alldeles samma form som de O6friga, torde innu behdfva undersdkas. Atminstone upptages ej R. arifolius fran Kaaresu’anto af Murbeck 1. c. Framhallas bdr, att arten hyarken af Nyman (Consp. p. 635, Suppl. p. 271) eller Giirke p. 108 upp- tages fran Skandinavien (R. acetosa f. alpina bl. a. Lapp.: Giirke p. 107). — Lapp. ross. Kihlman framhaller, att endast exemplaret fran Kola flo- den ir typiskt, de bada andra fran Srednji och Ponoj narma sig genom bladformen R. acetosa: Medd. XXV p. 84. ") Nomine R. acetosa 8 alpina L. Wahlenb. *) Nomine R. acetosa var. alpestris Hartm. Rumex acetosa. 241 Rumex acetosa L. In tota fere Fennia freqventer — freqventissime invenitur, in Lapponia saltem nonnullis plagis freqventia minuitur, sed usqve ad summum septentrionem procedere videtur. Qvae e regione alpina indicantur exemplaria forsitan ad R. art- folium pertineant. In Fennia fq vel fqq') usqve ad 64° inveniri consentiunt omnes auctores, cfr Till., Kalm, Hell. p. 8, Prytz cont.; in locis graminosis totius Fenniae: Wirz. pl. off. p. 30; maxima pars Fenniae et Lapp.: Fries; Eur. omn. . . .: Nym. Consp. p. 635; Europa borealis ...: Giirke p. 106; in Fennia fq: Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 39, vide etiam Led. III p. 510, DC. Prodr. XIV p. 64 et Kihlman in Medd. XXV p. 84. Om. fq: Hellstr. et Tenn. — Ok. fq: Brenn. Obs.; fq, exc. Kianta, ubi st fq: Wainio Kasv. — Kp. fq: Wainio Kasv. Ob. fq: Jul. p. 278; [Uleaborg] (fqq): Leiv.; fq, exc. parte maxime septentrionali, ubi r: Brenn. Obs.; in versuris agrorum, pratis ripariis et lucis fq: Keckm.; |{fq: O. R. Fries]; tantum ad pag. Turtola nobis obviam: Hjelt & H. — Kuus. st fq: Wainio Kasv. — Kk. fq: Wainio Kasyv. Lapp. fenn. extra territorium nostrum lectus ad pag. Sonkkaniemi in par. Muonioniska ad ripam lacus Akisjirvi, (e qvo loco ad var. alpestrem valde accedens): Hjelt & H.!, vide infra; in campis graminosis praesertim ad culta p: blom Bidr.; « in pratis et cultis Lapp. inferioris: Wahlenb. p. 92; per totam Lapp. cop.: Wahlenb. p. LXII; (fq): Fellm. Lapp.; Ounastunturit in reg. subalp.: Sandm. p. 32; Saariselk& in dumeto |«snar»| reg. subalp. montis Lumikuru: Hult Lappm., cfr |. c. p. 40, (93,) 117 — 118; st fq: Sel. kat.; ad Toivoniemi, Jomppala, Puolmak, Naytém6é vidimus: Kihlm. Ant.; in lucis cet. ad Kong&és prope Mare glaciale fq, ceterum in territorio haud obvius: Wainio Not., cfr'l. c. p. 21; Varangria austr. in reg. subalp. (-- alp. inf.?) st fq in pratis siccioribus, inter frutices ) Bergr., Stenr., Flinck, Lindén, Leop., Norrl. s. 6. Tav., Wainio Tav. or., Hult, Hann., Brothb., Mela, Elfv.; fqq per totum territorium: Norrl. On. Impressio facta *7/, 1902. 16 242 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. etc.: Arrh. ant., vide etiam Blytt p. 510 et Hartm. p. 339. — [L. ent. reg. subalp. et silv. (fq): Laest.; Kilpisjarvi: Malmberg!] Lapp. ross. fq: Fellm. Ind.; haud infreqvens: N. I. Fellm., efr 1. c p. XLVII; enum.: Beket. p. 589; spec. typica e Lt. Siulujoki ad Nuotjavr: Lindén! et Lm. Voroninsk cop.: Kihl- man!, cfr Kihlman in Medd. XXV p. 84, vide ceterum infra. Nyl. Anjala: Selan & Stré6mborg!; Murbeck har antecknat, att exemplaret paminner om R&. auriculatus. — K1. Valamo: 8. O. Lindberg! under namn af f. jfissa Koch; exemplaret paminner enligt Kiblman om R. auriculatus, men bladformen fr afvikande, hvarf6re narmare under- s6kning i naturen 4r nédig. — Lapp. ross. Fedosersk nara Kantalaks: Broth. Wand. p. 4; exemplaret hér enligt Kihlman knappast till denna art, utan snarare till R. auriculatus eller R. haematinus, men ir alltfor ungt for att kunna sakert bestammas. Srednji: Broth. Wand. p. 9; exem- plaret hor till R. arifolius. Mahianda afse uppg. Tsipnavolok: Broth. Wand. p- 11 och Subovi ymnig: 1. c. p. 13 afven nagon af de senare sarskilda arterna. Med afseende hara har jag ej ansett nédigt att upptaga uppg. Beket. p. 589 eller de synnerligen manga fyndorterna i Mela PI. Arten upptogs i Herb. Mus. Fenn. II p. 44 bl. a. fran Lim, och Lp. Angiende ex. fran Lim. Fedosersk! se ofvan. Afyen angdende exemplaret fran Svjitoj-noss: F. Nylander!, hvilket afses med den senare uppg., torde det vara svart att afgdra, om det hor hit eller till R. arifolius. Om artens f6rekomst i dessa trakter har Kihlman meddelat fé6ljande: Vid Ponoj och Orloff ete. allman, Sosnovets, Pjalitsa allm., Tshapoma, Tetrina, Tshavanga ete. Seidjoks mynning, Kolmjavr afvensom vid Umba. Haraf framgar att arten férekommer i alla delar af omradet och atminstone stallvis med stor freqvens. Af former upptages redan fran dldre tid var. alpina (eller alpestris), hvarom under R. arifolius. (Exemplaren fran Lk. Muonioniska: Hjelt & Hult! hora dock ingalunda till denna, utan till R. acetosa, se Kihlman i Medd. XXV p. 84.) F, fissa Koch upptogs fran K1. [Valamo: S. O. Lindberg!]: Herb. Mus. Fenn. II p. 131; harpa grundar sig Fenn.: Giirke p. 106 sasom var. c; se afven Mela Kasv. III p. 270, dar formen betecknas sasom rar; Mur- beck 1. c. synes dock icke fasta afseende vid denna form. Angadende exemplaret se ofvan. —- Fér hufvudformen anvindes benamningen «@ vul- garis Koch, se t. ex. Mela l. c. Rumex auriculatus (Wallr.) Murb. In Karelia austro-orientali magna freqventia inveniri indicatur, ceterum in Fennia australi, qoantum nunc scimus, Rumex auriculatus. 243 rarissimus est, sed, qouum proximis demum temporibus di- stinctus sit, verisimile est plantam etiam aliis locis indagarit posse. ’ Rr: Mela Kasv. IV p. 271, vide etiam Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 40 et Kihlman in Medd. XXV p. 84—85. Al. Geta Bolstaholm: P. F. Molander! K1. Sortavala Niemelé: K. H. Hiallstr6m! — Kol. fqq ubiqve: Cajander in Medd. XXV p. 60—61, spec. ex Ostretshina!, livina!, Himijoki!, Vak-rutsche}! Kon. fqq in omnibus plagis, qvas visimus: Cajander in Medd. |. c., spec. e Sennoguba!, vide etiam infra. Molanders exemplar ar taget 1858 f6re blomningens b6érjan. Arten blef sarskild i Finland férst 1899 af Murbeck, se Kihlman i Medd. XXV p- 55 och 98. Af Giirke p. 106 féres den sasom varietet (under namn af b crispus Roth) under R. acetosa, af Mela Kasv. IV p. 271 betraktas den s4ésom underart; jag har har foljt Murbeck 1. ec. Angaende exemplar, som mer eller mindre paminna om denna art, se under R. acetosa fran Ny1., K1. och Lim. é Kol. och Kon. Betraiffande forekomsten i dessa provinser namnes, att den -antriffats 6fverallt i de besdkta trakterna. I allmanhet hade den tyckts f6redraga torrare standorter in R&. acetosa och hade blifvit funnen mest pa abranter, akerbackar och torrare akerrenar, stundom t. 0. m. pa torra sandiga moar. Ofver hufyud taget hade den férekommit ytterst allmant och talrikt i alla odlade nejder, mangen gang bildande hufvudmassan af vegetationen, i synnerhet pa vissa faltbackar nara odlingar>: Cajander i Medd. XXV p. 60-61, till hvilket stalle jag f. 6. far hainvisa. — Af Cajanders manuskriptkarta framgar, att arten ar allman — mycket allman Aatminstone finda fran Svir-floden i trakten af Onega anda till Suoju afven som pa 6arne anda till Kishi etc. Denna vaxt uppriaiknas bland de arter, i hvilkas forekomst en afgjord olikhet visar sig pa de olika sidorna om den 1. ¢. féreslagna grinsen mellan Fenno-Skandinavien och Nordryss- land: Cajander i Medd. XXVI p. 182. Flere exemplar finnas afven i H. M. F. fran trakterna 6ster om den i Conspectus antagna griénsen. \ Rumex haematinus Kihlm. Qvantum nunc scimus, in Lapponia orientalt raro obvenit. A. 1899 distinctus est, vide Medd. XXV p. 85, ubi primum describitur. 244 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Lv. ad flumen Ponoj ad orientem versus a pago Kamensk (Palmén!): Kihlman |. c. — Lp. Tschernofka inter Pjalitsa et Tshapoma: Kihlman |. c.!; Ponoj (J. Montell!): Kihlman |. ¢., cfr Medd. XXVI p. 191. Kihlmans originalexemplar ar taget 1889: Kihlman i (Prot. 4, III, 1899) Medd. XXV p. 56, jfr 1. c. p. 98. (Tschernofka féres pa nyare kar- tor till Lv., men a den till Conspectus (och Herb. Mus. Fenn. II) hérande kartan till Lp.). Palméns exemplar ar taget 1887: Kihlman i Medd. REV p, Sb. Angaende ett exemplar fran Lim., som paminner om denna art, se under R. acetosa. Rumex acetosella L. In tota Fennia et Lapponia (excepta septentr.—orientali) frequentissime (— freqventer) et hic illic coptose provenit; etiam in ipsas alpes, qvuamvis diminuta frequventia, penetrat. Fqq') aut fq in Fennia inveniri consentiunt omnes fere auctores, cfr Till, Kalm, Prytz cont.; maxima pars Fenn. et Lapp.: Fries; in Europa a Lapponia ad Mediterraneum: DC. Prodr. XIV p. 63; Eur. omn....: Nym. Consp. p. 636; Lapp. Fenn.: Giirke p. 104; fq in Fennia: Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 41, vide etiam Led. II] p. 511—512 et Kihlman in Medd. XXV p. 86. Lapp. fenn. fqq et interdum cop. per totum territorium: Hjelt & H.; in campis herbidis vel siccioribus fq — fqq, in decli- vibus qvoqve arenosis fluviorum haud infreqvens: Blom Bidr.; per universam Lapp. vulgatissime, etiam in ipsis alpibus .. . pa cope . Wahlenb.. p.. 93... cir-L. ep. xis tog- hellm, dan. fq in Kuolajarvi, Kemijarvi, Sodankyla, Inari, et ad Paatsjoki usqve ad K6ngis: Wainio Not.; fq ad domos, ad pag. lappo- num Muotkataival: Hult Lappm., cfr |. c p. 39 et 94; Kittila— Utsjoki fq: Seel. kat.; in locis ruderatis circa habitacula fqq; in lapidosis qvoqve ad cataractas hinc inde copiosius, ex. gr. ad Ylik6ngiis, Mandojayri: Kihlm. Ant.; reg. subalp. (— reg. alp. inf.) ') Berer., Flinck, Stenr., Lindén, [Meinsh. p. 300—301], Hjelt, Leop., Norrl. s. 6. Tav., Wainio Tav. or., Fl. Kar., Hann., Elfv., Broth., Mela, Leiy., Brenn. Obs. (exc. orient. parte prov. Ok., ubi fq), Keckm., Hjelt & H.; cop.: Blom et Hult; fqq in omni territorio: Norrl. On. Rumex acetosella. 245 st fq —fq in locis siccioribus: Arrh. ant., vide etiam Blytt p. 509, Hartm. p. 339 etc. — [L. ent. reg. alp., subalp. et silv. fq: Leest., vide etiam Lindén in Bot. Centralbl. LXI p. 221). Lapp. ross. (»fqq»): Fellm. Ind.; usqve ad pag. Kantalaks et flumen Varsuga (!) (haud r): N. I. Fellm, cfr 1. c p. XLII; Kola, Lapino [veris. extra territorium]|: Beket. p. 589; in insula Kuvschin prope Semostrow: Brotherus!, cfr Kihlman in Medd. XXV p. 86; Tshavanga: Kihlm., vide etiam infra. Al. st fq: Bergstr., men fq: Bergstr. Beskr.; f6rekommer kanske i sjalfva verket annu allmannare. — Ob. mer sillsynt: Jul. p. 278; uppg. vederligges af alla andra forf. — Lapp. ross. Huruvida arten verkligen saknas eller Atminstone fr sillsynt i st6rre delen af denna Lappmark, sa- som N. I. Fellm. antyder, bér undersékas, da detta skulle strida ej blott mot utbredningen i 6friga delar af Lappland, utan afven mot Fellm. Ind. Vid Umba sags arten icke: Kihlm. Att utbredningen i Lappland ar ojamn, framhalles f. 6. af Hult, som siger: betydligt allmannare i Inari-distriktet in i Saariselkaé-distriktet: Hult Lappm. p. 94. Af former omnimnes utom de langre fram upptagna f. lancifolia Mela fran L. ent.: Herb. Mus. Fenn. II p. 131, jfr Giirke p. 105. Exem- plaret ar fran Kaaresu’anto: Malmberg!, men féres af Kihlman till f. inte- grifolia Wallr. (F. lancifolia upptages ej heller i Mela Kasv.) f. angustifolia Koch. Ob. Liminka: Brenn. Obs., jfr 4fven Mela Kasy Ill p. 271-272, dar den siiges vara st fq. Denna form siarskiljes dock icke af Murbeck |. c. Till skillnad fran varieteterna kallas hufvudformen var. vulgaris Koch, se t. ex. Mela Kasv. 1. ec. , Rumex acetosella f. multifida (L.) Koch. Cum forma typica, quantum scimus, in partibus austra- libus raro vel rarissime invenitur. Vide de hac forma Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 41 et Kihlman in Medd. XXV p. 86. Nyl. Esbo prope Kaitans f. angustifolia: Kihlman! Kol. Suoju (f. latifolia): Gajander & J. I. Lindroth! Kon. in insula lacus Santalo: Selin!, cfr Herb. Mus. Fenn. Ey pie tod: Rumex acetosella f. integrifolia Wallr. In Lapponia (et Fennia?) raro vel rarissime obventt. 246 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Vide etiam de hac forma Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 41 et Kihlman in Medd. XXV p. 86. Li. in arena ad Tana-elv (Lund): Blytt p. 509—510 nomine B graminifolius. — {[L. ent. Kaaresu’anto: Malmberg! nomine f. lancifolia, cfr Kihlman |. c. sub Lt.] Sat. [Ulfsby] Koivisto pa elfbrant i sand, timl. ymnig: Hayrén i bref; mahanda beh6éfver det utredas huruvida denna form dr identisk med den lappska. Angaende denna form nimnes: >zerstreut im Gebiete [ganz Scandi- navien]; haufiger in Finm., im schwed. u. russ. Lappm.»: Murbeck | c.; nagra andra fyndorter fran vart flora-omrade 4n de anférda fro mig dock icke bekanta. — Blytts namn anfores |. c. sasom synonym. Rumex graminifolius Lamb. var. sublanceolatus Scheutz. Qvoantum scimus, in Lapponia (et Fennia?) oriental rarissime invenitur; proximts annis apud nos distinctus est. Vide de hac specie Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 42 et Kihlman in Medd. XXV p. 86. Lv. Tshavanga in litore sabuloso 1889: Kihlman!, cfr Medd. XXV p. 56 et 98. | Enligt Kihlman ho6r sannolikt afven ett exemplar 3 fran Kol. Shoksu in arenosis haud procul a lacu Onega: Cajander & J. I. Lindroth! till denna art: Medd. XXV p. 86, dir det beskrifves. Arten ar tidigare kind fran Ross. bor. och arct., se t. ex. Schrenk Reise p. 519, Nym. Consp. p. 636, Nym. Suppl. p. 271, Beket. p. 589 och Giirke p. 106. Hufvudformen fran Sibirien: Murbeck l. ec. Rumex aqvaticus xX erispus '). E Fennia indicatur, sed indicatio confirmatione eget. »>In Herbarien . . . aus dem no6rdlichsten Finland»: J. R. Jungner i Bot. Centr. XXXVIII, Cassel 1889, p. 733 under namn af R. crispus X Hippolapathum. Emellertid kinner jag icke nagot exemplar hirifran och Murbeck i Bot. Not. 18:9 p. 9 upptager hybriden endast fran mellersta Sverige. Osannolikheten af Jungners uppgift framgar afven diraf, att R. crispus ej finnes i norra Finland. ') R. conspersus Hartm. non Aresch. auct. Murbeck; R. similatus Hausskn. auct. Giirke p. 93. Rumex aqvaticus X domesticus. 247 Rumex aqvaticus « domesticus °). Saltem in vicinia territoru obvenitt. (Ob. Kengis in par. Pajala in Vestrobottnia: Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 10.| Ehuru benimningen R. domesticus 8 latifolius enligt Murbeck 1. c. afser denna hybrid, sa torde de uppgifter som under detta namn finnas fran Finland (se ofvan p. 236) icke héra hit, hvarfére hybridens f6rekomst inom sjalfva fiora-omradet tills vidare maste anses alldeles osiker. (Se f. 6. ofvan p. 234). Rumex aqvaticus < obtusifolius *). In Fennia maxime australi, gouantum adhuc constat, ra- rissime invenitur. Fenn.: Giirke p. 98, vide etiam Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 12-13 et Kihlman in Medd. XXV p. 83. Al. Eckerd 1863: C. J. Arrhenius! nomine R. Hippola- pathum, spec. juvenile, vide supra p. 234. — Ny]. Helsingfors ad sinum T6lé: Lindberg in (Diar. 6, X, 1894) Medd. XXI p. 4, ubi descriptio, cfr etiam |. c. p. 101 et Medd. XXVI p. 52. Ramex crispus < domesticus °*). In Fennia australi et media rarius cum parentibus ob- cenit. Ultra 62° 5’, qvantum nunc qvidem scimus, nisi in saburra etc. non invenitur. A. 1889 apud nos primum dt- stinctus est. Fenn.: Giirke p. 93, vide etiam Kihlman in (Diar. 2, III, 1889) Medd. XVIII p. 156, Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 20—21 et Kihlman in Medd. XXV p. 84. Ab. Pargas Gunnarsniis ad domicilia: Arrh. Fl., cfr Kihlman in Medd. XVII p. 156; Mynaimaki [complur. locis]: Cajander! — Nyl. Esbo in taeniis hic illic, Helsingfors complur. formis, ') R. domesticus $ latifolius Hartm. auct. Murbeck; R. armoraciae- folius Neum. auct. Murbeck |. ¢., Giirke p. 93 ete. >) R. platyphyllus F. Aresch. ®) R. propingvus J. E. Aresch. 248 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. haud infreqvens: Kihlman in Medd. XXV p. 84, cfr Medd. XVIII p. 156, spec. ex Esbo [Kaitans] Rulludd! et insula Matasaari prope Svindsund! et semina ex Helsingfors!; spec. ex Helsing- fors jam legit W. Nylander! nomine RF. crispus, cfr Murbeck l. c.; Hogland nonnulla specimina in area qvadam pagi Suur- kyla cum parentibus: Selan in Medd. XXV p. 76, cfr |. ¢. p. 74. — Ik. Pyhajarvi Riiska sat cop. inter parentes: Lindberg!, cfr Medd. XXIV p. 82. Sat. [Bjérneborg] Ytter6: Hayrén in litt.; rr Karkku Hei- nois: Hjelt! — Ta. Hattula Pekola: Kihlman in Medd. XXV p. 84, cfr Medd. XVIII 1. c., spec. inter semina! Kon. Sennoguba, Kishi! et nonnullis locis in eorum vicinia ad ripas lacus Onega: Caj. »Diirfte innerhalb des Verbreitungsgebietes der beiden Stammarten nicht gerade selten sein»: Kihlman i Medd. XXV p. 84. I Sat. har jag Atminstone hittills funnit hybriden vara sallsynt, ehuru stainformerna ratt ofta vixa i hvarandras nirhet; sannolikt ar forekomsten olika i olika de- lar af landet. Emellertid fr denna hybrid, savidt man nu vet, afgjordt mindre sillsynt in de Ofriga hybriderna i slagtet Rumex. — Ab. Nystad (Uusikaupunki] »Saunasillan rannalla, miéellaé Heinosten saunan vieressa, mOljalla vastapaata Kainunpirttia y. m.»: Sdd.; lokalerna tyckas atminstone for det mesta angifva, att den inkommit med barlast. — Nyl. Fran Hel- singfors har Kihlman i H. M. F:s frésamling en hel serie af former fran nistan ren R. domesticus till R. crispus. — Oa. f. perdomestica Qvarken Strémso6reflarne ett individ: Laur. Vaxtf., jfr Kihlman i Medd, XVIII p. 156 och Herb. Mus. Fenn. II p. 121. Detta exemplar f6res af Murbeck till R. pseudonatronatus * fennicus. Diremot har Laurén senare uppgifvit, att hybriden férekommer i Vasa pa barlastplatsen invid 4ngqvarnen i flere exemplar: Medd. XXII p. 37. Numera torde den visserligen vara utrotad darstides, men jag tror mig hafva sett den pa barlast 4 Vasklot. — Ob. Uleaborg strand och ruderatplats vid stadsbacken (Zidback): Brenn. Obs.; exemplar af Zidbiack i frésamlingen!; sisom Kihlman framhaller i Medd. XXV p. 84, ar arten pa detta stille att betrakta sdsom tillfallig. Par uppgifter om R. crispus var. propingvus (t. ex. Mela Kasy. III p. 272) torde afse denna hybrid. Rumex domesticus * obtusifolius '). In Fennia maxime australi rarissime et 1890 primum lectus est. ') R. conspersus F. Aresch. [non Hartm. auct. Murbeck 1. c¢.) Rumex domesticus obtusifolius. 249 Fenn.: Giirke p. 98, vide etiam Murbeck in Bot. Not. 1899 p. 14-15 et Kihlman in Medd. XXV p. 83. Al. Hammarland [Marsund! in margine fossae| cum R&. domestico et R. obtusifolio: Lindberg in Diar. (4, X, 1890) Medd. XVIII p. 227—228 nomine FR. conspersus. — Nyl. Hel- singfors T6l6: Lindberg in Medd. XVIII p. 234!, cfr Medd. XXII p. 52; Helsingfors in horto botanico 1900: Arrh. — Ik. Valk- jarvi Veikkola! et Pahkinimaki!, Rautu Leinikkilé! et Sumbula: Lindberg!, efr Medd. XXI p. 5. Angdende en mdjligen hithérande form se under R. aqvaticus un- der Ta. (p. 234). Af slagtet Rheum odlas i Finland pa herrgardar tamligen allmant Atminstone ett par arter. Har ma i detta afseende i framsta ruammet han- visas till Elfy. Ant. p. 68; se f. 6. redan Till. och jfr Brenn. Flor. p. 163, Elfvy. Kult. p. 136, Mela Kasv. III p. 269, Alc. III p. 108, (Medd. XXV p- 11), Must. p. 41 etc. — Kan odlas i hela landet anda upp till Utsjoki: Ign. Geogr. p. 349. — Ob. [Uleaborg] »blef inford i Apotheks tragarden 1776. Har Arligen vaxt stor i blad och blomma. Gaf afven mogna frén 1789»: Jul. p. 22. — Li. Toivoniemi trifves val: Nordling p. 315. Oxyria digyna (L.) Hill. In montibus alpinis Lapponiae eorumqve vicinia, ut etiam ad mare glaciale, freqventer (vel freqventissime) invenitur’. In locis irriguis alpium Lapponicarum: Prytz cont.; Lappon.: Nym. Consp. p. 636 et Giirke p. 110, vide etiam Led. III p. 498 et DC. Prodr. XIV p. 36. Lapp. fenn. in clivosis omnium alpium lateribus . . . vulgatissime . . . ex alpibus qvoqve descendit juxta flumina usqve in subsilvaticis et inferalpinis rarius ex. gr. ad flumen Tana et Utsjoki, in montibus subalpinis vero numqvam reperitur, nisi...: Wahlenb. p. 101 et 102, cfr 1. c. p. LXIL; Muonio No- janpola: Lindén!; Pallastunturit (Malmberg!): Norrl. Lappm. p. 259; Pallastunturit (!) Rihma-, Pyha-! et Loukkukuru sat cop. in’ tota reg. subalp., in Rihmakuru ad reg. silvaticam descendit: Hjelt, cfr Hjelt & H. p. 79, Herb. Mus. Fenn. II p. 131 et vide L. Y. 1898 p. 174; Ounastunturit tantum in Raututunturi: Sand- man in litt., cfr Sandman p. 27; [Kuolajarvi] in rupibus infra 250 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. Jiniskéngis in ripa sinistra: Stjernv.; ad flumen Tenojoki [‘Tana| et Utsjoki fqq: Fellm. Lapp., vide jam Wegelius p. 235; Uts- joki ad ripas~ fluminis Tenojoki: 5. Castrén in Hush. p. 352; Ivalojoki: A. Montin!; ad flumen Tenojoki! inter Ylikéngas et Puolmak fq, ad flumen Utsjoki saepius, ex. gr. ad Kenishkoski et Jomppala (reg. subsilv.), sed in ipsis alpibus haud visa, ad flum. Kaamasjoki inarense (F. Silén!) [Rastekaisa SO 822): Kihlm. Ant, cfr |. c. p. 16 et Hult Lappm. p. 89, 94 et 150; ad cataractam Naytéim6 |Nejden|: A. V. Granit & RK. B. Poppius! ; Varangria austr. reg. subalp.— reg. alp. inf. p—st fq: Arrh. ant., spec. e Karlbunden!; in litore marino ad Kongés abundan- ter: Wainio Not., cfr 1. c. p. 21, vide etiam Blytt p. 503, Hartm. p. 339 etc. — [L. ent. reg. alp. fq, reg. subalp. p: Leest.; in reg. subsilv. ad ripam fluminis Muonio: Norrl. Lappm. p. 258]. Lapp. ross. secus totam oram maris glacialis e Nordcap (Wahlenberg) usqve ad Ponoj maris albi, etiam in alpe Hibina (!) (F. Nylander!, Selin!): N. I. Fellm., cfr Beket. p. 588; She- lesna, Tshun [etiam herb.|, Devjatoi etc.: Mela Pl.; Hibiné |Ump- tek] in reg. alpina: Broth. Wand. p. 8; Tshun [Tschyne Dunder]: Broth. Wand. p. 6; Tuatash: Enwald & Hollmén!; Lujauri urt fq: Kihlm.!; Ponoj: Broth. exk. p. 76 c. pl. spec. etiam adsunt ex Orloff!, Petshenga! et Voronje!; Fellm. Ind. omittit. Nordéstra Finl. och stoérsta delen af Lappl: Fries, jfr Nym. Suppl. p. 328; hvad Finl. angar har uppg. antagligen afseende pa Kuus., dar arten emellertid ej finnes, sa vidt man nu kénner. Lim. S&som artens sydgrins upptogs Hibinéi: Herb. Mus. Fenn. II p- 131; Shelesna vid Kantalaks ar dock sydligare. Sannolikt ar afven Lk. Muonio Nojanpola sydligare an Pallastunturit. Koenigia islandica L. In summa Lapponia rarius, qvamvis saepe copiose, invenitur. Lapp. bor. or.: Fries; Lapp.: Nym. Consp. p. 639 et Giirke p. 91, vide etiam Led. II] p. 535 et DC. Prodr. XIV p. 83. Li. ad litora maris . . . in sinu Varanger parce: Wablen- berg p. 45; Utsjoki! (J. M. J. af Tengstrém scripsit|, cfr Kihlm. Ant.; (fq) ad rivulos et aqvas prope litora maris circa totum Koenigia islandica. 251 sinum Varangricum: Th. Fries p. 198, etiam Deinboll auct. Blytt p. 511; nobis nisi ad sinum varangricum non obvia: Kihlm. Ant.; Varangria australis reg. subalp. — reg. alp. inf. in scaturi- ginibus p, sed cop.: Arrh. ant., spec. e Karlbunden!, vide etiam Blytt p. 511, Hartm. p. 340 etc. — [L. ent. in alpinis circa Jokas-Skatja-Toskal- et Pitsojaur et ad basim alpium Halti!: Lindén in Medd. XVIII p. 245, cfr Bot. Centralblatt LXI p. 221, spec. etiam ex Jokasjaur Siekkinjoki!| Lapp. ross. ad peninsulam Karelsgammen: Fellm. Ind., cfr N. I. Fellm.; ad pag. Ponoj (!) locis aqva inundatis cop.: N. I. Fellm., cfr Beket. p. 590; Raddeoi: F. Nylander!; Sosno- vets in scaturiginosis!, Triostrow ad domicilium vetustum in terra pingva!: Kihlman; Ponoj: Broth. exk. p. 75 et Knabe Pfl. p. 279; Semostrow!, Litsa!: Brotherus, cfr Broth. Reseb. Errata. P. 136 v. 41. Adde S. nigricans o. S. phylicaefolia. P. 180 v. 2 lege XXII pro XX. Errata leviora corrigant, qvi nostra benevoli legent. > Notae auctorum. ITI. Ailio = Ailio, J. Uber Strandbildungen des Litorinameeres auf der Insel Mantsinsaari. (Fennia XIV). 1897. Ale. II] = Alcenius, O. Finlands kérlvaxter. Tredje uppl. 1895. G. And. = Andersson, G. Studier 6fver Finlands torfmossar och fossila qvartarflora. (Bull. de la comm. géol. de Finlande 8 et Fennia XV). 1898. And. & Bergh. — Andersson, G. och Berghell, H. Torfmosse Ofverlagrad af strandvall vaster om Ladoga. (Geol. For. i Stockholm forh. XVII). 1895. Bergr. = Bergroth, I. O. Anteckningar om vegetationen i grans- trakterna mellan Aland och Abo-omradet. (Acta XI). 1895. (Libellus auctus et dilatatus annotationum Bergroth in parte antecedente). Borg = Borg, V. Fysillis-maantieteellisia tutkimuksia Kalvo- lan pitéjaissé. (Geogr. F. T. 1898). Borg koivut = Borg, V. Pohjoisten maiden koivut ja koivumetsét vanhalla mantereella. M. S. Brenn. Obs. = Brenner, M. Observationer rorande den nord- finska floran under adertonde och nittonde seklen. (Acta AVE), 1899: Om. apud auctorem maximam partem ad provinciam Ob. in tabula Consp. refertur. Nor. = pars septentrionalis, Obor. = pars maxima vel australis. Buhse = Buhse, F. Russisch Lappland. (Korr. blatt des Naturf. Vereins zu Riga XXVI). 1883. Notae auctorum. 253 Caj. = Cajander, A. K. Tabulae geographicae in collectione Soc. M. S. Caj. Kasv. = Cajander, A. K. Kasvihavaintoja Mynimien, Mietoisten ja Karjalan kunnissa. M. S, Clarke = Clarke, E. D. Travels in various countries of Europe, Asia and Afrika. Part the third. Scandinavia. Vol. IX. 1824. DC. Prodr. = De Candolle, A. P. Prodromus systematis natu- ralis regni vegetabilis. Pars I—XVII. 1824—1873. Elfv. Ant. = Elfving, Fr. Anteckningar om kulturviaxterna i Fin- land. (Acta XIV). 1897. Elfv. i Atlas = Elfving, Fr. i Atlas 6fver Finland, utg. af Sall- skapet for Finlands geografi. (Kartbladet N:o 11). 1899. Elfv. Kult. = Elfving, Fr. De vigtigaste kulturvaxterna. 1895. Flinck == Flinck, J. A. Viktis sockens karlvaxter. (Acta XIX). 1900. Adhibitum ante impressionem. Floderus = Floderus, B. G. O. Bidrag till kannedomen om Salixfloran i sydvestra Jamtlands fjalltrakter. (Bihang till Sv. Vet. Ak. Handl. Bd. XVII. Afd. III). 1892. Forstf. Prot. 1891 = Protokoll, fordt vid Finska Forstf6renin- gens arsmote i Kuopio d. 3 och 4 sept. 1891. (Forstf. Medd. IX). 1892. Geogr. F. T. = Geografiska foreningens tidskrift. Gurke = Giirke, M. Plantae europaeae. Tom. II, fase. 1 o. 2. 1397, 1899. | Hamb. = Hamberg, K. H. R. Enumeratio plantarum Sueciae, Norvegiae, Fenniae et Daniae. 1897. Hann. = Hannikainen, T. Luettelo Parikkalan pitéjan putkilokasveista. M.S. Herlin — Herlin, R. Palaontologisk-vaxtgeologiska studier 1 norra Satakunta. (Vet. Medd. af Geogr. F. Ill). 1896. Herl. Vaxtp. I — Herlin, R. V&xtpaléontologiska studier I. (Acta XIII). 1896. Hirn Fort. = Hirn, K. E. Foérteckning 6fver fanerogamer och ormbunkars insamlade i Kuusamo Lappmark och nargraéinsande trakter somma- ren 1893. M. S. . Hjelt Utbr. == Hjelt, Hj. Utbredningen af Finlands trad, buskar och ris. (Forstf. Medd. XIV). 1898. Hult Lappm. — Hult, R. Viaxtgeografiska anteckningar fran den finska Lappmarkens skogsregioner. (Acta XVI). 1898. (Libel- lus auctus et dilatatus annotationum Hult Ant). 254 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o 1. Hult Vedv. = Hult, R. Vedviaxternas utbredning i Finland. (Vet. Medd. af Geogr. F. Ill). 1896. Hult Vixtr. = Hult, R. Vaxtregionerna i Finlands lappmarker. (Geoor, F. 1. UX). 159s, Hiyrén = Hiayrén, E. F. [errore in Geogr. F. T. A. E.] Gran- bestanden i Finland. (Geogr. F. T. X). 1898. Hiiyr. Ber. = Hiayrén E. F. Berfattelse 6fver en . . . exkursionsfiard i Ekenis skirgird sommaren 1897. M.S. Ivanitzky — Ivanitzky, N. Uber die Flora des Gouvernements Wologda. (Engler Bot. Jahrb. IIf). 1882. Ivan. Cont. = Ivanitzky, N. Verzeichnis der im Gouvernement Wologda wildwachsenden Pflanzen. (Engler Bot. Jahrb. KD)... 1889. Keckm. =< Keckman, Ch. E. Anteckningar om floran i Simo och Kemi socknar af norra Osterbotten. (Acta XIII). 1897. Kihlm. i Atlas — Kihlman, A. O. i Atlas Ofver Finland, utg. af Sillskapet for Finlands geografi. (Kartbl. 10b). 1899. Kihlm. Nordgr. = Kiblman, A. O. Ueber die Nordgrenze der Schwarzerle und der Linde in Finnland. (Medd. XXIIl). 1898. Libellum seorsum impressum adhibui. Kihlm. Pfl. = Kihlman, A. O. Pflanzenbiologische Studien aus Russisch Lappland. (Acta VI). 1890. Knabe Fort. = Knabe, C. A. Forteckning 6fver Pteridofyter och Fanero- gamer ur Kalvola socken. 1891. M. S. Krank — Krank, H. Fogelfaunan uti Gamla Karleby, Larsmo och en del af Kronoby socknar. (Acta XV). 1899. Kusn. = Kysnenoss, H. If. Iscrbgopamie daopsr Menkypcxaro u XoamoropcKaro ybsqoBb ApxanreabcKoli ryOepHin. (Tpy er C. Ierepoyprexaro odm. ecrecrponcm. XIX). 1888 r. Laur. Vaxtf. — Laurén W. V&axtforhallandena i granstrakterna mellan Mellersta och Sédra Osterbotten. (Acta XIII). 1897. (Libellus auctus et dilatatus annotationum Laur. in parti- bus antecedentibus). Leiv. =: I. Lfeiviské]. Oulun kasvisto. 1894. Observationes nonnullas, qvae mihi non satis certae videntur, omisi. Lindb. = Lindberg, H. Botanisk undersdkning af Isosuo mosse i Sakkola socken. (Mosskulturféreningens arsbok 1898). Notae auctorum. 255 Lindb. Enum. = Lindberg, H. Enumeratio plantarum in Fenno- scandia orientali sponte et subsponte nascentium. 1901. Lindb. exk. = Lindberg, H. Panelia mossens uppkomst och byggnad. (Mosskulturforeningens exkursion d. 2 aug. 1901). Lindb. torff. = Lindberg, H. En rik torffyndighet i Jorois soc- ken Savolaks (62° 12’ n. br.). (Mosskulturféreningens ars- bok 1900). Libellum seorsum impressum adhibui. Lindb. torfm. | = Lindberg, H. Finska torfmossar I. (Mosskul- turforeningens arsbok 1900). Libellum seorsum impressum adhibui. Lindén Beitr. = Lindén, J. Beitrige zur Kenntniss des west- lichen Theiles des russischen Lapplands. (Fennia IX). 1894. L. Y. = Luonnon Ystava. Mela Kasv. III = Mela, A. J. Suomen koulukasvio. Kolmas painos. 1895. Mela Kasv. IV = Mela, A. J. Suomen koulukasvio. Neljis painos. 1899. Moberg Klim. IZ = Moberg, A. Klimatologiska iakttagelser i Finland. Andra delen 1856—1875. I. (Bidrag till Finlands Naturkaénnedom XLI). 1885. Observationes dubias et in Moberg Klim. et in Moberg Nat. plerumqve exclusi. Norm. Fl. = Norman, J. M. Norges arktiske flora. Spec. = Speciel plantetopografi I. 1894. Overs. = Oversigtlig fremstilling af karplanternes udbred- ning. - 1.° 2895. Norm. Sp. = Norman, J. M. Florae arcticae Norvegiae species & formae nonnullae novae. (Christ. Vid. Selsk. Forh. 1893) 3). Rantaniemi — Rantaniemi P. A. Annotationes in Brenn. Obs. *) Opera, quae Olsson, P. Hj. scripsit: Bidrag till kinnedomen om floran i Kimito skirgard. (Acta XI). 1895. En Trapa-forande torfmosse pa Aland. (Geogr. F. T. 1900). Anteckningar om fanerogama vixter... i delar af Finby kapell och Bjarna socken 1885-1890. M. S. libro meo jam inserta omnino exclusi, quod annotationes ex parte suspectae mihi fidei videntur. 256 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, X XI, N:o }. Regel Mon. = Regel, E. Monographia Betulacearum hucusqve cognitarum. 1861. Regel Prodr. = Regel, E. bBetulaceae in De Candolle Prodro- mus XVI. 1868. Renv. = Renvall, T. Muurilan kappelin luonto ja erittéin sen putkilokasvisto. (Lansisuomi VI). 1897. Rosberg = Rosberg, J. E. Nordéstra Sodankylé. (Geogr. F. T. 1391). Rosb. Kyrksl. = Rosberg, J. E. och Fleege U. A. Kyrkslatt socken, dess natur, utveckling och historia. 1901. Rosb. Utk. = Rosberg, J. E. Sé&&ksmi&ki socken. Utkast till en geografisk sockenbeskrifning. (Geogr. F. T. 1899). Rosb. Ytb. = Rosberg, J. E. Ytbildningar i Karelen med sar- skild hansyn till 4ndmoranerna. II. (Fennia XIV). 1897—1899. Sallm. — Sallmén, E. Th. i Atlas 6fver Finland, utg. af Sall- skapet for Finlands geografi. (Kartbladen N:o 12 o. 13). 1899. Samz. = Samzelius, H. Vegetationsiakttagelser inom Pajala socken af Norrbottens lan. (Bot. Not. 1890). Sandm. = Sandman, J. A. Nagra ord om vegetationen pa Ounastunturi. (Vet. Medd. af Geogr. F. I). 1892—93. Sandberg = Sandberg, H. R. Reseberattelse. (Forstf. Medd. NV). WbSeg. Schmalh. — Schmalhausen, J. Aufzaihlung der im Gouverne- ment von 8:t Petersburg vorkommenden Bastard- und Zwi- schenformen. (Bot. Zeit. 1875). Schmalhausen = JImaapraysens, Il. Cumcorb pacrenismsb coodpaH- HEIMb Bb AMOyprekomp u Ilereprodckomb yb3saxb Bb 1874 roly. (Tpyapr C. Uerep6yprekaro o6m. ecrecrBoucn. V. 2). 1874 r. Schmalh. hybr. = lImaaspraysent, UW. O pacrurerpypixt tombeaxs. (Tpyast C. Ierep6yprekaro o6m. ecrecrpoucn. V. 1). 1874. Sern. = Sernander, R. Om en fdrmodad postglacial sankning af sydvestra Finland. (Geol. For. i Stockholm Foérh. XX). 1899. Smith — Smith, J. E. Lachesis lapponica or a tour in Lap- land:... Vol. Tos das. Notae auctorum. 257 Stenr. = Stenroos, K. E. Nurmijirven pitéjain siemen- ja sa- niaiskasvisto. (Acta IX). 1894. Stenr. Crust. = Stenroos, K. E. Zur Kenntniss der Crustaceen- fauna von Russisch—Karelien. (Acta XV). 1899. Stenr. Thierl. = Stenroos, K. E. Das Thierleben im Nurmijiirvi- See. (Acta XVII). 1898. Stjernv. = Stjernvall, H. J. Botaniska anteckningar fran Salla socken sommaren 1892. M. S. Stjernvall = Stjernvall, H. J. Nordéstra Kuusamo och syd- Ostra Kuolajarvi. (Vet. Medd. af Geogr. F. I). 1892—93. Svensson — Svensson, P. Flora 6Ofver Sveriges kulturvaxter. 1893. Sod. = Sdderman, H. Luettelo Uudenkaupungin ja sen ympiiristoén kas- veista. M. S. Tenn. = Tennander, Helmi. Redogérelse 6fver resor, féretagna i mellersta Osterbotten under sommaren 1892. M. 8. Thesl. = Thesleff, A. Eken i éstra Finland. (Forstf. Medd. XII). 1895. Thesl. Dynb. == Thesleff, A. Dynbildningar i dstra Finland. (Vet. Medd. af Geogr. F. Il). 1894—95. Wegel. = Wegelius, R. Kasviluettelo Laatokan Karjalasta. 1894. M. S. Wimm. = Wimmer, Fr. Salices europaeae. 1866. Zigra = Zigra, J. H. Dendrologisch-6conomisch-technische Flora der im Russischen Kaiserreiche bis jetzt bekannten Baume und Stréiucher. 1839. Impressio facta *?|, 1902. 1% Index. Amentaceae—Polygonaceae. Alnus glutinosa A. glutinosa XX «iecana. A. incana A. pubescens . AS BPMN 2 enna (Aristolochia sipho). Asarum europaeum. Betula alpestris . . botnica . . fruticosa humilis . hybrida . intermedia . Nana . eRe, . nana X odorata. . nana X verrucosa . . odorata . ; . odorata X verrucosa . verrucosa Cannabis sativa . Carpinus Betulus Corylus avellana . Fagopyrum esculentum F. tataricum Fagus silvatica F. ferruginea . (Ficus carica) . Humulus lupulus . Juglans cinerea . (J. regia). Koenigia islandica (Morus nigra) . rhb 33. | Myrica gale D2. hy Oro) by eter he behte he oo ge ae eae — Oxyria digyna Polygonum amphibium . . aviculare Bellardi . . bistorta . . convolvulus . . dumetorum . foliosum . hydropiper . . lapathifolium . minus mite . . persicaria Rayi . sp. cultae . tomentosum . viviparum . Populus alba . P. balsamifera (P. Bolleana) . (P. canescens). (P. laurifolia) . P. nigra. (P. ontariensis) (P. pyramidalis) . P. tremula . (Qvercus ilicifolia) (Qv. macranthera) Qv. pedunculata Qv. Robur . (Qv. sessiliflora) . 1h . 249. . 203. . 296: . 218. oH99. . 221. 228. « alZ, «bits ee . 23. ihe 4 55 Met. . 220, . 225. « 207. - 2. 82. 81. 82. 83. 82. 82. 82. 82. 76 70. 0. 60 60. 70, Rheum sp... Rumex acetosa R. R. R. R. acetosella acutus aqvaticus NO aqvaticus X crispus . [R. aqvaticus X domesticus] MHD HA Rn Da Raber bet P DDD . aqvaticus X obtusifolius . . arifolius . armoraciaefolius. . auriculatus . conglomeratus conspersus Aresch. conspersus Hartm.. crispus . ; crispus X Saaetiicis ’ . domesticus . . domesticus X iia fla - graminifolius . . haematinus . hippolapathum . . hydrolapathum limosus . maritimus . . obtusifolius - patientia . platyphyllus . . propingvus . pseudonatronatus . similatus Salix acutifolia ADGFRNANNDND MOD alba . alpestris) . Amandae ambigua amygdalina arbuscula . arbuscula on . arbuscula < phylicaefolia arbuscula X_ polaris arctica . arctica X palais). . arenaria . . aurita Ry BE ee a SS @ s . caprea X cinerascens . - caprea X cinerea . caprea X hastata) . . caprea X lanata) . caprea X Lapponum . caprea X nigricans . . caprea . caprea . caprea xX phylicaefolia x repens . caprea X vagans - caprea X viminalis) . . capreola . . cinerascens X iecaerameedal . cinerascens < myrtilloides) cinerea cinerea X Lcecnaiin d cinerea X nigricans . cinerea X phylicaefolia cinerea X repens . cinerea X viminalis compacta coriacea . . cuspidata) . . aurita X caprea. . aurita X* cinerea aurita < Lapponum aurita & myrtilloides . aurita X nigricans . aurita X phylicaefolia aurita X repens . aurita X rosmarinifolia . . aurita XK vagans aurora . bicolor). . bicolor * depressa . Blyttiana . Brownei . . buxifolia) . . caerulescens . canescens . caprea x rosmarinifolia . . cinerea X myrtilloides) . 259 . 146. . 146. - 147. . 148. . 150. . 150. dd. . 152. . 152. 4 78: . 124. . 178. ey A . 137. . 137. Ane it QE. . 147, 154. 94. » 153. . 153. 97. 97. . 154. . 155. . 156. « 156. . 157. EOE, 93. . 146. 173. 149. 99. . 157. . 149. . 158. 159. . 160. . cinerea X rosmarinifolia . . cinerea X vagans . »f1 GE; il OF. 16h . 147. . 150. 86. (S. daphnoides) 92. (S. daphnoides pliylicacfolia) 92. S. depressa : we whO# S. Dicksoniana . wires: S. finnmarkica . 148,916: S. fragilis . 3 : 86. (S. fragilis X "Lnianeaee) 2186. S. glabra ay ./ 129; S. glauca . hres: (S. glauca X facia .. £28 yd 65: (S. glauca X herbacea) Bley ® (S. glauca X lanata) 130. S. glauca X Lapponum . 162. S. glauca X myrsinites . 162. S. glauca X myrtilloides . 763: S. glauca X nigricans . . 163. S. glauca X phylicaefolia . 164. (S. glauca X retusa) mala S. glaucoides . . 162. S. Hartmaniana . 466. Se hastata... . (Risieen . « 126. S. hastata herbacea . g/dl Gb: S. hastata X lanata . 166. S. hastata myrsinites . 166. S. hastata myrtilloides . . 166. S. hastata X nigricans wil OW S. hastata * phylicaefolia 167. S. hastata < polaris . 168. S. hastata X reticulata . 168. S. hastata * rotundifolia eiGS- [S. hastata X rotundifolia] [S. Lapponum X rotundifolia] 168. (S. Hegetschweileri) mics S. herbacea . Chad . 140. S. herbacea X lanata . JAG9: S. herbacea X Lapponum 2169. (S. herbacea X myrsinites). . 139. [S. herbacea X polaris] . 169. (S. herbacea X reticulata) . . 141. S. herbacea X rotundifolia . . 170. S. hirtula oe eta ih Hs. (S. holosericea) AGA (S. incubacea) . ANA. (S. Koernickei) 92; | S S. lanata ol 29. (S. lanata X Lays ponnaa 2 30. S. Lapponum . Sebgoee: pst S. Lapponum X mire roa Te S. Lapponum X< myrtilloides . 170. S. Lapponum xX nigricans . . 172. S. Lapponum X phylicaefolia. 172. (S. Lapponum X repens) 113, 173. S. Lapponum X rosmarinifolia 173. S. Lapponum X rotundifolia . 173. S. Lapponum X vagans . eva S. latifolia . . 155. S. laurina . 156. S. limosa Sh S. livescens - 152. S. livida me ts (S. livida X rigitenhé) os LOR S. ludificans . 150. S. lutescens . 146. (S. macrorrhynca) ESA. (S. majalis). . 124. S. multinervis . 146. S. myrsinites . Hast . 138. S. myrsinites X< nigricans . 174. S. myrsinites X phylicaefolia . 175. S. myrsinites < rotundifolia . 175. S. myrsinitoides . . 104. S. myrtilloides . vere OF. (S. myrtilloides < sioeeatee ofl BG S. myrtilloides X repens . TB. S. myrtilloides X rosmarinifolia 176. S. myrtilloides X vagans . ARG (S. myrtoides) . . 172. S. nigricans : eR S. nigricans X phalacaaglaee A (S. nigricans X vagans) . . 104. (S. nigricans X viminalis) 93. S. Normani. 146, 162, 175. S. notha. 1 Te (S. nothula] ~ 169. S. obtusifolia . lee (S. onychiophylla) . 141. . paludosa . 148, . Laestadiana Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, XXI, N:o 1. 147, 154, 157. GFAOPNANRNRANPNADRNRNRNR|ARPNRNGARAHDRARAAM . parvifolia . pentandra . phaeophylla . phylicaefolia . phylicaefolia * vagans . phylicaefolia < viminalis . polaris ly ee . polaris * rotundifolia. . pseudoglauca . . proteifolia) . puberula . punctata purpurea . pyrolaefolia) . Reichardtii. repens ; . repens XK vagans . reticulata . reticuloides rhaetica . . rosmarinifolia . . rosmarinifolia XK vagans . . rotundifolia . rugulosa. . sarmentacea . Schrenkiana Sendtneri . Smithiana). Index. » 268. | . 883. TRS” kok, « ES; me rice . 142. ae (3 . bz. . 173. . 158. . 174. Leuk. « 129. . 153. . 110. je kee: . 144. . 168. . 167. . 114. . L¥2. EL. . 148. AG: . 166: » OG: . Sobrina . . Sommerfeltii) . . stenoclados. Stephania . stipularis . sublivida . subsericea . . tetrapla . . thymelaeoides . triandra . . vagans ; S. Wahlenbergii) . Wardiana . versifolia . Wichurae . viminalis (S. Wulfeniana) . S. Angstromiana : Ulmus campestris U. effusa “= TP BMNRNRDM | (U. exoniensis) (U. fulva) U. montana (U. pumila). Urtica dioica . U. wrens Viscum album 261 . 169. . 139. « bees . 169. . wel, . 152. . 160. ei ef . 145. 88. . 101. ic ies . 159. . £7u, - 164. 93. «bee ne vy? ; Woe . a. . 195. » 499. okeh ~ 19D, 3 ISI, . 180. 198. ‘ aoe ae. Ls 4 sophia’ Fe artes C3 ER ES eter, d St hi ein BUCETINT OT NEL ‘part TS ORMD ease Se araces < Nonte hh ccna > ; ~ si Mpa 5 epee hitatonr ole owed ¢ eB Sar papas mn a ab. Lael aN a. ye fra y Co en! ae os ; i ‘ ei - x is i os le, Pent pe ne ‘vt et 9 -f te ‘ 4 625} (24 Pac ‘. HH 7 “a é \ J Piss ay: } 7 : 3 . oa: t Reh. ; pif ioteerea 2 i ; ‘see a “FP RG. ET ; : ie . ? i . \4 int kas eal d\n ae ra ak pyeti™ ri : devngaocs coy SEES at 6A - ; ; : ret ant Le oy ‘ ik a) Aer , Alt se Dee > they ms q edhe LAL i pees Re - m 5 vent oe + sue > ’ Nir iss 4 - “Pee F' ise } nF inet , +3 - ‘¥ . oF oe eieitl my - Mie 5 a S ss ye reel. itt ; Zt en 1. ‘ 4 pay be ; ni . mere ca A a 2 "SAS ents hg pipet, MOL Sa jraiia < soem p Tiithie sie 4. 7 jot? s ' ee ee Ts 34 hilt ’ Lat ek Lae wa Ae i & ce ci cud . er whine, 92% a 7t aa ; 7 ve > t ‘ v of * vii fing ae, te ae ia aS COAT , oh Nes ; ; ; «2 4 : e vrun rye bi Fe sll Poa et — I pleas ‘ ' v A f ‘ 7 ‘ ,ra> 5" : - I me Stites Pf * ‘ane | ul 5 = : an Sree igh wes z ~ gee aid dn hx o a at erat 4 : Ace 4 , a pee oe ro eek ae 5 cee ate, oa . “ = ie a 5 7 ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 21, N:o 2. ZUR KENNTNIS DER ORIBATIDEN FAUNA FINNLANDS ERIK NORDENSKIOLD. (Vorgelegt am 2. November 1901). 6 @ , 5 “GS 4 ; HELSINGFORS 1901. KUOPIO 1901. K. MALMSTROMS BOKTRYCKERI, 1G bee das Vorkommen von Oribatiden in Finnland ist bis jetzt nichts verdffentlicht worden. In einigen entomologischen Sammlungen sind zwar einzelne Stiicke von Milben dieser Fa- milie aufbewahrt, die gewohnlich wie Kafer aufgeleimt sind, der Namen aber und oft auch geniigender Lokalnotizen entbehren. Irgend welche umfassende, in consequenter Weise betriebene Einsammlung und Bearbeitung dieser Milbengruppe hat dagegen, soweit es mir bekannt geworden ist, bis auf die letzte Zeit nicht stattgefunden. Meine dieshbeziiglichen Arbeiten fingen im Jahre 1896 an und sind danach zu verschiedenen Zeiten nie- dergelegt und wieder aufgenommen worden. W&hrend des Fort- schreitens derselben bin ich von Mr. A, D. Michael in Lon- don in vielfaltiger Weise mit Rath und That unterstiitzt wor- den, wofiir ich ihm hiermit meinen ehrerbietigsten und herz- lichsten Dank zolle. Wertvolle Beitrige in Form von Sammlun- gen aus verschiedenen Teilen Finnlands habe ich von den Herren V. M. Axelson, T. H. Jirvi, A. Luther, B. Poppius und E. Reuter bekommen; Beitrage ohne welche das Fortschreiten meiner Arbeit nicht mdglich gewesen wire, und fiir welche ich hiermit danke. EKinzelne Formen der Milhengruppe, die gegenwartig den Familiennamen Oribatidae traigt, wurden schon von Linné und seinen nichsten Nachfolgern beobachtet. Der Name Oribata wurde von Latreille im Jahre 1803, eingefiihrt; der daraus hergeleitete Familienname 30 Jahre spater von Dugés, Beson- dere Erweiterungen hat unsere Kenntnis von dieser Milbenfa- milie durch die Forschungen Nicolet’s, Canestrini’s und 4 Nordenskisld, Zur Kenntnis der Oribatidenfauna Finnlands. Berlese’s erfahren; vor allem gebtihrt aber A. D. Michael die Ehre, die Systematik, sowohl wie die Anatomie der Oribatiden einer allen gegenwartigen Forderungen entsprechenden Behand- lung unterworfen zu haben. Der Name Oribatidae hat sich be- wahrt, andere vorgeschlagene Benennungen — Carabodides C. L. Koch, Cryptostigmata Berlese — haben nicht Anklang gefunden. In betreff der allgemeinen Morphologie und Anatomie der Oribatiden sind von Michael im diesbeziiglichen Teile seines grossen Oribatidenwerkes so eingehende und vollstiandige Un- tersuchungen hervorgebracht worden, dass spatere Forscher dazu nur wenig hinzuzufiigen gehabt haben. Wenn hier jedoch eine Uebersicht der wichtigsten Thatsachen aus diesem Gebiete ge- geben wird, so geschieht es hauptsachlich um das Verstindnis des folgenden faunistischen Teiles denjenigen zu erleichtern, denen das Hauptwerk Michael’s nicht zuginglich gewesen ist. Die Familie der Oribatiden ist eine der natiirlichsten und charakteristischsten unter simmtlichen Milbenfamilien und zwar sowohl in biologischer wie in morphologischer Hinsicht. Sammt- liche zu dieser Familie geh6rige Formen sind augenlose, licht- scheue, Feuchtigkeit liebende Pflanzenfresser. Parasitismus kommt im Gegensatz zu vielleicht sammtlichen tbrigen grdsse- _. ren Milbengruppen, unter ihnen nie vor. In morphologischer Hinsicht zeigt die Familie zwar einen tiberaus grossen Reich- tum an Formen, dabei aber sind doch verschiedene niemals oder wenigstens sehr selten fehlende Merkmale vorhanden, die einen einheitlichen Typus darstellen. Von diesen Charakteren sind vor allem zu nennen: die an der Riickenseite des Cepha- lothorax vorkommenden sogenannten Pseudostigmen: ein Paar von je einem kragenformigen Ringe umgebener Vertiefungen in die Haut, die immer mit einer verschiedenartig gestalteten Bor- stenbildung in Verbindung stehen. Die Mundteile sind gewohn- lich, jedoch nicht immer, beissend, und bestehen wie gewOhnlich bei den Milben, aus drei paarigen Theilen, von denen eines zu der Unterlippe verschmolzen ist, das zweite, die Mandibeln, das Beissorgan bilden, wahrend das dritie, die Palpen, Tastor- gane sind. Die Kérperbedeckung besteht, mit Ausnahme zweier Gattungen, aus sehr hartem und compactem Chitin, wird ge- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 2l, n:o 2. 5 wohnlich von einer Querfurche in zwei Abteilungen, Cephalo- thorax und Abdomen, geteilt und ist mit Borsten verschiedener Art besetzt; auch sonst weist sie oft Faltungen und Anhiange von oft sehr bizarrer Form auf. In systematischer Hinsicht bedeutungsvoll sind vor allem die an den Vorderseiten des Ce- phalothorax vorkommenden sogen. Lamellen und die an den Seiten des Abdomens zuweilen hervortretenden Fliigel (Ptero- morphae). An der Bauchseite des Abdomens ist die Spaltfor- mige Genitaléfinung und hinter diesen die Analéffnung zu finden. Die Gliedmassen sind fiinfgliedrig und enden mit je einer oder drei Krallen. Haftscheiben oder Borstenbiischel, wie sie sonst unter den Milben gewohnlich sind, fehlen. In betreff der inneren Anatomie verweisen wir auf die ausgezeichneten Untersuchungen Michael's. Der Verdauungska- nal verliiuft ziemlich gerade vom Munde bis zum After und ist mit einigen Erweiterungen und Blindsaicken versehen, die bei den verschiedenen Gattungen betrichtlich variieren. Das Tra- chéensystem ist reich entwickelt. Die obenerwadhnten Pseudo- stigmen wurden friiher als Trachéendffnungen betrachtet, was jedoch Michael als irrtiimlich nachwies; die wahren Stigmen sind an den Insertionsstellen der Gliedmassen zu finden. Bei einigen Gattungen ist das Trachéensystem verkiimmert. Das Ner- vencentrum hat die bei den Milben gewohnliche Lage ringsum den Oesophagus. Von Sinnesorganen sind vor allem die zahl- reichen, verschieden geformten Tastborsten zu erwahnen. Au- gen fehlen, wie oben hervorgehoben wurde. Als Sinnesorgane sind unzweifelhaft die Pseudostigmen mit ihren Borsten zu deu- ten; Michael vermutet, sie seien Gehdrorgane. Der Bau der Genitalorgane ist von Michael eingehend studiert worden. Die Oribatiden sind getrennten Geschlechts, eierlegend, zuweilen aber auch lebendig gebirend. In betreff der Entwickelung der Individuen bietet die Gruppe der Oribatiden viel interessantes dar. Wie bei den Milben im allgemeinen ist ein sechsbeiniges Larvenstadium und ein acht- beiniges Nymphenstadium immer vorhanden und zwar unter- scheiden sich diese bei einigen Gattungen von der Prosopon- form nicht wesentlich oder nur durch die gréssere Weichheit 6 Nordenskiéld, Zur Kenntnis der Oribatidenfauna Finnlands. des Chitines. Bei mehreren anderen Oribatidenformen herrscht aber eine ausgeprigte Verschiedenheit der ganzen Korperbil- dung zwischen Nymphe und Prosopon. So ist es der Fall bei den Gattungen Ovibata und Pelops, bei einigen Notaspis-arten, vor allen Dingen aber bei der Gattung Liacarus und bei eini- gen Arten der Gattungen Tegeocranus und Cepheus, bei welehen Nymphenformen von wahrhaft absonderlichem Aeusseren auftre- ten, Formen zu welchen die tibrige Acaridenwelt kaum etwas entsprechendes aufzuweisen hat. Die Oribatiden scheinen Weltbiirger zu sein; wenigstens sind sie sowohl in den am spiirlichsten bewachsenen Gegenden der Polarlinder wie in den Tropen beobachtet worden. Die no- tigen Lebensbedingungen finden sie tiberall wo Pflanzenvegeta- tion und eine gewisse Feuchtigkeit vorhanden sind. Wie oben erwihnt wurde, scheuen die Tiere das Licht, und sind dem- gemiss vorzugsweise an schattigen Orten zu finden: in Wal- dern unter dem Moose, unter Steinen und moderndem Holze u. s. w. Wenn sie an Baumen und Striiuchern vorkommen, sit- zen sie an der Unterseite der Blatter. (Gewisse Arten sind auf besondere Localitiiten angewiesen, z. B. auf Flechten oder Pilze, die meisten aber kommen an sehr wechselnden Localitaten vor. Einige Arten leben im Wasser an submersen Pflanzen. sie ernihren sich von Pflanzenteilen, die sie im Gegensatz zu an- deren Milben nicht ansaugen, sondern auffressen: Moosblatter, Flechten, Pilze bilden ihre Hauptnahrung. Uebrigens ist die Lebensweise der Oribatiden wenig bekannt, was mit ihrer Vor- liebe fir dunkle Aufenhaltsorte zusammenhiingt. Eigentiimlich ist die Gewohnheit einiger Arten allerlei Fremdkérper sowohl wie die eigenen abgestossenen Larvenhiute auf dem Riicken umherzutragen, vermutlich zu Schutzzwecken. Andere Arten verstehen bei annihernder Gefahr sich als tot zu stellen, wie es ja auch mehrere Kaferformen thun. Die harten Schalenbildungen der Oribatiden besitzen eine sehr grosse Resistenzfahigkeit gegen aussere zersetzende [Kin- fliisse. Es wire also zu erwarten, dass Reste von Oribatiden fossil zu finden sein sollten. In der That ist dieses auch ge- schehen, Schon C. L. Koch hat vier fossile Oribatiden aus dem Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 2l, n:o 2. 7 Bernstein beschrieben. Vor einigen Jahren fing auf meine An- regung hin mein Freund Harald Lindberg, der sich damals mit der Untersuchung postglacialer Torfbildungen beschiftigte, an, in den zu diesem Zwecke hergestellten Schlemmproben nach Oribatidenresten zu suchen, und es wurden sofort mehrere For- men gefunden, die meist sehr gut erhalten waren. Die Mund- teile und .die Extremititen fehlten zwar immer, aber von der Behaarung war das meiste erhalten und besonders die Pseudo- stigmenborsten liessen sich sehr gut auffinden. Spé&ter sind in den meisten untersuchten Torfproben aus verschiedenen Teilen Finnlands Oribatidenreste gefunden worden, und zwar in Schich- ten sehr verschiedenen Alters, von den unmittelbar am glacia- len Yoldia-thone lagernden Schichten an, bis zu den jiingsten, beinahe rezenten. Die meisten der gefundenen Formen lassen sich leicht mit rezenten Arten identifizieren. Die von mir be- stimmten Arten sind schon von Lindberg verd6ffentlicht wor- den. Spiter hat d:r Trigardh eine subfossile Oribatiden-form aus Siidamerika beschrieben. Am Altesten sind unzweifelhaft die im Bernstein aufbewahrten Formen; sie deuten auf eine sehr lange Entwickelungsgeschichte dieser Tierformen. Vielleicht werden in der Zukunft neue Befunde fossiler Milben von dieser Familie gemacht, die Aufklérung tiber Fragen betreffs ihrer Ent- wickelungsgeschichte darbieten k6onnen. Die Familie der Oribatiden wird von Michael in sieben Subfamilien eingeteilt: Orzbatinae = Pterogasterinae, Serrarvnae, Zetorchestinae, Notaspidinae, Damaeinae, Nothrinae und Phtira- carinae. Diese Subfamilien umfassen insgesammt 20 Gattungen, mit etwa 200 Arten. Dazu kommen aber noch 115 Arten und drei Gattungen, die Michael wegen mangelhafter Charakteri- sierung als unsicher bezeichnet, ein Beweis fiir die Unsicherheit, die in der Oribatidensystematik noch heute herrscht. Im folgenden soll in betreff der Reihenfolge der Gattun- gen das System Michael’s in seiner neuesten Arbeit befolgt werden. Es ist zwar artificiell, insofern dass die Gruppierung auf rein dusserlichen Merkmalen basiert ist, was freilich das Be- stimmen der Formen sehr erleichtert und vielleicht bei der jet- zigen Kenntnis der Anatomie der Tiere die einzige mégliche ist. 8 Nordenskidld, Zur Kenntnis der Oribatidenfauna Finnlands. Seine Anordnung der Arten in alphabetischer Reihenfolge scheint jedoch unter allen Umstanden allzu willktirlich zu sein. Wir sind lieber der Reihenfolge der Arten in seinem fritheren Haupt- werke gefolgt, da diese auf Verwandtschaft begriindet ist. Ei- nige Abweichungen sind zwar notig gewesen, vor allen Dingen durch das Einfiihren neuer Arten. Die subfossilen Formen wer- den der Bequemlichkeit wegen spater in einem besortderen Ver- zeichnis angefihrt. In Finnland sind von den obenerwahnten Familien alle vertreten bis auf die Zetorchestinae, die ja nur aus einer einzi- gen in Italien heimischen Art gebildet ist. Die bei uns gefun- denen bis jetzt bekannten Arten sind 66 an der Zahl, wozu noch 3 Arten anzureihen sind, die vorher nicht beschrieben sind. Die meisten Befunde sind in der Nahe von Helsingfors und im Kirchspiele Mantsala (von mir zu verschiedenen. Zeiten) in Sordavala am Ladogasee (von Poppius und mir im Sommer 1898), am Karelischen Isthmus (von Jarvi, Sommer 1898) ge- macht. Einzelne oft sehr artenreiche Beitrage riihren her: vom Westlichen Finnland (E. Reuter), von Lojo (A. Luther und mir 1898) von der Umgebung der Stadt Wasa, (Juli 1900, A. Luther) aus Lappland (Axelson, Sommer 1901). Obschon also der bei weitem grésste Teil des Landes in Bezug auf seine Oribati- denfauna noch nicht untersucht ist, scheinen doch die schon gemachten Befunde, die ja beinahe ein drittel sAémmtlicher bis jetzt bekannter Arten umfassen, bedeutend genug um verdffent- ligt werden zu k6onnen. In betreff der Fundorte bin ich der von der Societas pro Fauna et Flora Fennica angenommenen KEinteilung des finnlan- dischen naturwissenschaftlichen Gebietes in Bezirke gefolgt, und verweise in bezug auf die Bezeichnungen auf die beigefiigte Karte. Der zweite Ortsname bezeichnet das Kirchspiel, wo das Tier gefunden ist. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 2. 9 Verzeichnis der im folgenden citierten Verfasser. Unter jedem Artennamen sind nur die Arbeiten citiert, nach welchen die Bestimmung der fraglichen Species ausgefiihrt ist. Die Nummer nach dem verkiirzten Verfassernamen bezeichnet die betreffende Seite des Werkes, bei Berlese Heft und Num- mer innerhalb derselben. Berlese, A., Acari, myriapoda & scorpiones hucusqve in Italia reperta. Padua 1882. Bez. Berl. Michael A. D. British Oribatidae. Vol. 1 & 2. London 1884 & 1887. Bez. Mich. O. | & U. Michael, A. D. Oribatidae. Das Tierreich. 3 Lief. Aca- rina. Berlin 1898 Bez. Mich. T. Nicolet. Archives du Muséum d'Histoire naturelle, 2 Sér. v. VII. Paris 1853. Bez. Nic. Bezeichnung der Personen, deren Sammlungen im Fol- -genden citiert sind. Axelson, V. M. mate Nordenskidld, N. E. = Nd. Jarvi sesw SD Poppius, B. as (i Levander K, M. = VEE. Reuter, E. ==, a Luther, A. =o Sahlberg, J. =e he Subfam. Pterogasterinae. Diese Gruppe gehért zu den natiirlichsten und am besten charakterisierten unter simmtlichen Oribatiden. Der Name riihrt von Michael her und weist auf das Vorkommen von breiten fliigelahnlichen chitinigen Anhangen an den Seiten des Abdo- mens hin. In seiner spiiteren Arbeit hat Michael den Namen Oribatinae eingefiihrt; wir haben den alteren Namen beibehal- ten, der nicht nur Prioritéit hat, sondern auch ein Verwechseln mit dem allgemeinen Familiennamen meidet. — Die Familie enthilt zwei Gattungen: Pelops und Orvbata. Gen. Pelops ©. L. Koch. Die Mitglieder dieser Gattung unterscheiden sich von sammt- lichen anderen Oribatiden durch die Form der Mandibeln, die stiletihnlich ausgezogen sind und mit einer ganz kleinen Scheere endigen. In Finnland bis jetzt fiinf Arten. Pelops acromius (Herm.). Mich, O. 1. 208. Von sehr weiter geographischer Verbreitung. N. Kirchspiel Helsinge, Wiesenboden, Oktober 1901; Ibid., Ameisennest (Nd.). Ik. Im Sommer an mehreren Orten, unter Holz am Boden, an Nadelbiiumen, an Schwarzbeergestriipp (J.). Kb. Jo- ensuu, unter Moos und Blittern am Boden (A.). Im. Dorf Kan- dalaks, in Moos (A.). \ Immer wenige Exemplare. Pelops farinosus Nic. Nach Michael! O. I, 212. mit derselben Verbreitung wie vorige Art, der er auch sehr gleicht. N. Helsinge, sumpfiger Tannenwald, am Boden, Oktober 1901; Ibid. Ameisennest (Nd.). Im. Ufer des Sees Imandra, in Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 2. 11 Moos (A.). Zuweilen mehrere Exemplare zusammen an einer Localitat. Pelops fuligineus GC. L. Koch. Mich. O. I, 213. Mich. T. 7. In Europa weit verbreitet. N. Helsinge, auf Wiesenboden. Ibid. Sumpfiger Tannenwald am Boden (Ng.). Im. unter Moos September 1900 (A.). Ver- einzelt. Pelops tardus C. L. Koch. Berl. 15,3; Mich. T, 8. N. Kirchspiel Miéantsila, unter feuchtem Laub am Boden, juni 1900 (Nd.). Ik. Muola loc. wie voriger (J.). St. Johannes, an gras, Kuolemajirvi, unter Holzabfall. Om. Wasa, unter Laub am Boden Juni 1900, Ylistaro, loc. wie voriger (L.). Pelops glaber G. & R. Can. Berl. 74,2; Mich. T. 8. Bis jetzt nur in Italien gefunden, von Cane- strini beschrieben. KI. Sordavala, unter Moos Juli 1898. Vereinzelt (Nd.). Gen. Oribata Latr. Unter siimmtlichen Oribatidengattungen ist diese die Arten- reichste. Sie unterscheidet sich von Pelops an den Mandibeln, die die bei den Oribatiden gewohnliche gedrungene Scheerenform besitzten, und an der Form der interlamellaren Borsten. Es kommen bei dieser Gattung Larven- und Nymphenformen von verschiedener Gestalt vor; im allgemeinen sind sie dem Proso- pon in betreff der Kérperform ahnlich, obwohl ohne Pteromor- phen und Lamellen. Oribata orbicularis C. L. Koch. Mich. O. I, 236, Aus Deutschland, Frankreich, Italien, England und Schweden bekannt, Von dieser Species erwihnt Michael, dass es oft unmog- lich, immer schwer ist, dieselbe von der folgenden 0. pirdfor- mis zu unterscheiden;: die Nymphen sind zwar vollkommen ver- schiedenartig und rechtfertigen das Aufstellen zweier Arten, die 12 Nordenskiodld, Zur Kenntnis der Oribatidenfauna Finnlands. Prosopa dagegen zeigen nur eine unbedeutende Verschiedenheit in der Gestalt des Abdomens, das, wie die Namen angeben, bei QO. orbicularis rund, bei O. piriformis oval ist. Ich habe es je- doch gewagt, auf Grund dieser habituellen Verschiedenheiten die beiden Arten zu unterscheiden; die Nymphen ist es mir nicht gelungen zu finden. N. Mantsélé, in wachsendem Grase, Juli 1899, Ibid. Heu, September 1899, ibid. an Kiefern, Juni 1901 (Nd.). Oribata piriformis Nic. Nic. 435; Mich. O. I, 238. In Frankreich und England gefunden, also weniger verbreitet als vorige Art. Ik. Kivinebb, drei Localititen: unter Laub und Moos (J.). Kl. Sordavala, in Moos, Sommer 1898 (Nd.). Om. Ylistaro, unter Laub (L.). Oribata fuscipes C. L. Koch. Mich. 0. I, 241. Aus Deutschland (Koch) und England (Michael) be- kannt. N. Helsinge, Wiesenboden, September 1901, Ibid. Tannen- wald, feuchte Erde (Nd). Oribata setosa C. L. Koch. Mich. O. I, 243. Nicht nur aus dem ganzen in bezug auf Oribatiden untersuchten Europa, sondern auch von Spitzbergen und Franz Josephs Land bekannt. Die Exemplare aus Finnland unterscheiden sich von der von Michae! beschriebenen und abgebildeten englischen Form durch stumpfere Lamellenspitzen, angeschwollenere pseudostigma- tische Borsten und bedeutendere Kérpergrésse (bis 640m). In betreff des Vorkommens zeichnet sich die Art aus durch die bei Oribatiden ungewohnliche Vorliebe fiir offene Lokalitaten. Besonders bei Nacht steigt sie an Gras und Krautern hinauf und kann mit dem Insektennetz gefangen werden; auch bei Tageslicht ist sie oberhalb der Erde zu finden, wie folgende Lo- kalangaben bestatigen. Ab. Pargas, Loc. unbekannt 1894 (R.). N. Helsinge, sum- pfiger Tannenwald, Oktober 1901, Mants&lé, an Heidekraut, Juli Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 2. 13 1898, Ibid. an Gras, Juni 1899, Ibid. unter Laub, August 1901 (Nd). Ik. Mehrere Lokalitéten unter Laub und abgefailenen Kie- fernadeln (J.). Kl. Sordavala bei Nacht, massenhaft an Rumex, Juni 1898 (Nd). Beinahe immer zahlreich vorkommend. Oribata mollicoma C. L. Koch. Mich. O. I, p. 227. Die finnlindischen Exemplare unterscheiden sich von den von Michael beschriebenen durch linger hervorragende La- mellenspitzen, Sonst aber ist die Behaarung u. s. w. tiberein- stimmend. KI. Sordavala, in Moos, Juni 1898 (Nd). Kb. Joensuu, un- ter Moos in Wald, November 1901 (A.). Im. Bergland, unter Moos. Wenige Exemplare (A.). Oribata edwardsii Nic. Nic. 438; Mich. O. I, 241. Aus Frankreich, England und Italien be- kannt. Lkm. Kemijarvi (J. S.). tm. Kouterojarvi, Seeufer unter Moos, fbid. Berggegend, in Moos. Wenige Exemplare (A.). Oribata lapidaria Lucas. Mich. O. 1, 230. N. Mantsilé, An Gras, August 1898 (Nd). Oribata globula Nic. Mich. O. I, 234. Die finnlandischen Exemplare sind von etwas gestreckterer Gestalt als die von Michael abgebildeten. N. Helsingfors unter moderndem Laube im Herbste. Mant- sili, an Tannen (Nd). fk. St. Johannes, unter Lindenblat- tern. Kuolemajiirvi, Holzabfall; verschiedene andere Fundorte daselbst (J.). Om. Vasa, untér Laub (L.). Im., am See unter Holzabfall (A.). Immer zahlreiche Exemplare. Oribata quadricornuta Mich. Mich. O. I, 247. Bisher nur aus England und Algier bekannt. KI. Sordavala, unter Moos Juli 1898, zwei Exemplare (Nd). Kb. Joensuu, ein Exemplar unter Laub Oktober 1901 (A.). 14 Nordenskiold, Zur Kenntnis der Oribatidenfauna Finnlands. Oribata ovalis C. L. Koch. Mich. O. |, 253; Mich. T. 19. Wie Michael hervorhebt eine in betreff des Habitus sehr variierende Art, die sich jedoch leicht erkennen lasst. Die Spit- zen der Lamellen sind an den finnlaéndischen Exemplaren im all- gemeinen linger ausgezogen und mehr nach innen gekehrt als an Michael’s Abbildung. Wird zumeist an sehr feuchten und versteckten Lokalitaten gefunden. N. Helsingfors, feuchter Tannenwald, Oktober 1901. Mant- sili, unter Laub, Juli 1901 (Nd). Ik. mehrere Lokalitaten unter Laub und Moos (J.). KI. Sordavala, in Moos, Juli 1898 (Nd). Om. Vasa und Ylistaro, in Moos, Juni 1900 (L.). Kb. Joensuu, in Moos (A). Kk. unter Holz am Meeresufer (A.). Im, Kandalaks, und einer gebirgigen Lokalitite, in Moos (A.). Oribata dorsalis C. L. Koch. Mich. T. 21. Unterscheidet sich von der nahe verwandten 0. alata (Herm.) nur durch die Linge der pseudostigmatischen Borsten, was kaum genug zu sein scheint, um eine selbstindige Art zu bilden. S&mmtliche finnlandische Exemplare gehéren der dor- salis-Form an. Diese auch sonst weit verbreitete Art ist unter allen Oribatiden die in Finnland am hiufigsten vorkommende. Ab. St. Karins, an Laub, August 1901 (R.). Ibid. Pargas, unter Holz, Juli 1897 (R.). N. Helsinge, mehrere Lokalitaten zu allen Jahreszeiten: unter Laub und Holz, in Ameisennestern, an Gras (Nd). Ebenfalls Mantsalaé (Nd). IK. Zahlreiche Lokalititen, so- wohl unter Laub, moderndem Holze u. dergl. wie auch an Gras und Kriutern. KI. Sordavala in Moos, Sommer 1898 (Nd). Kb. Joensuu in Moos, August und Oktober 1901 (A.). Ks. Manty- niemi, unter Holzabfall (A.). Im. Seeufer, August 1901. Oribata cuspidata Michael. Mich. O. I, 260. Bisher nur aus England bekannt. Ab. St Karins, an Laub, August 1901 (R.). N. Mantsala, an Gras, Juli 1899, Ibid., unter moderndem Laube, Juli 1901 Acta Societalis pro Fauna et Flora Fennica, 2t, n:o 1. 15 (Nd). Ik. Kivinebb, am Fusse von Tannenbiiumen (J.). Kb, Sorda- vala, in Moos (Nd). Joensuu in Moos (A.). Om. Vasa, unter moderndem Laube (L.). Im. im Gebirge unter Moos, August 1901 (A.). Immer vereinzelte Exemplare. Oribata lucasii Nic. Nic. 432, Mich. O. I, 262, Aus England, Frankreich und Algier bekannt. Ab. Pargas, unter Holz am Boden (R.). N. Helsinge, auf Wiesenboden und in feuchtem Tannenwald, Oktober 1901. Esbo, massenhaft an Gurken, August 1900 (P.). Mantsiélaé, unter mo- derndem Holze, Juli 1898 (Nd). Ik. Muola, unter moderndem Laube. Kivinebb, an Schwarzhbeerengestriipp, St. Johannes, am Laube von Baumen. Zwei Localitiiten unter Holzabfall (J.). Kb, Joensuu, in Moos (A.). Im. Zwei Localitiiten in Moos (A.). Diese Art scheint wie O. setosa das Tageslicht etwas mehr vorzuziehen als andere Oribatiden. Besonders bemerkenswert ist ihr Auftreten an Gurken in Esbo im Sommer 1900. Nach Angabe von B. Poppius erschienen sie in wahrhaft erstaunli- chen Massen in einem Gurkenbeete und frassen die Weichteile der Gurken ginzlich auf, so dass nur das Skelet zuriickblieb: das einzige mir bekannte Beispiel von positiver Schadlichkeit der Oribatiden. Subfam. Serrariidae. Diese Subfamilie ist von Michael fiir die einzige Gattung Serrarius Michael gebildet, deren Mitglieder sich von sammitli- chen tibrigen Oribatiden durch ihre scheerenlosen, sageformi- gen Mandibeln unterscheiden. Nur zwei Arten der Gattung sind bekannt, die beide in Finnland, obwohl ganz vereinzelt, gefunden worden sind. 16 Nordenskiéld, Zur Kenntnis der Oribatidenfauna Finnlands. Serrarius fusifer C. L. Koch. Berl. 20,9; Mich. T. 27. N. Mantsalé, unter moderndem Laube, Juli 1901 (N.). Ik. Kuolemajiarvi, Loc. unbekannt (J.). Serrarius microcephalus Nic. Mich; O. I, 272; Mich. T. 27. lk. Nykyrka, an feuchtem Boden (J.). Beide Arten scheinen in Europa ziemlich weit verbreitet zu sein. Subfam. Notaspidinae. Diese Subfamilie, die formen- und artenreichste unter sammtlichen Oribatidengruppen, ist von sehr heterogenen Ele- mente zusammengesetzt. Wahrend die grésste Gattung Nota- spis unzweifelhaft mit den Damaeiden sehr nahe verwandt ist, zeigen die tibrigen Gattungen derselben, besonders in betreff ihrer Larvenformen, eine solche Anzahl grundwesentlicher Unterschiede, dass man nicht nur an der Natiirlichkeit der Subfamilie, sondern sogar an der Berechtigung der gegenwar- tigen Gattungseinteilung zweifeln kann. Bei der Gattung Lia- cavus z. B. haben einige Arten, — ZL. coracinus, L. ovatum — Nymphen, die sich wenig von dem Prosopon unterscheiden, wihrend L. palmicinctus eine Nymphenform besitzt, die durch ihren flachen, von blattférmigen Haaren umgebenen KoOrper ei- nen wahrhaft sonderbaren Eindruck macht, und wenigstens mit den Nymphenformen der vorigen Arten nichts zu thun hat. Da- gegen zeigen Arten anderer Gattungen — Cepheus ocellatus, Te- geocranus cepheiformis, T. latus und T. hericius—Nymphen, die durch den flachen kreisrunden K6rper und die blattartig erwei- terten Haare an die Nymphe von JZ. palmicinctum erinnern, wenn auch die Form der Blatthaare eine ganz andere ist. Da nun im Gegenteil die Gattungen Cepheus und Tegeocranus Ar- ten mit ganz gewohnlich gestalteten Nymphen besitzen, so zeigt sich ohne weiteres, dass die diesbeziiglichen systematischen Ver- Acta Societatis pro Fauna el Flora Fennica, 21, n:o 2. 17 haltnisse einer Revision bediirfen. Kine solche kann jedoch nur auf einer griindlichen Untersuchung der Entwickelungsreihen der verschiedenen Arten basiert werden, und bis diese einmal vor- genommen wird, scheint es am besten, das alte System aufrecht zu erhalten, um nicht neue Wirren zu schaffen, Es mag noch erwahnt werden, dass auch unter den Arten der Gattung Nota- spis die Nymphenformen sehr verschieden gestaltet sind, indem einige den betreffenden Prosopa gleich sind, wiihrend andere ganz abweichende Formen zeigen, die zuweilen an Nothriden erinnern — JN. oblonga, N. monilipes. Die Subfamilie, wie sie jetzt ist, wird durch Abwesenheit von Pteromorphen, aber An- wesenheit von Lamellen charakterisiert. Die drei ersten der unten aufzuzahlenden Gattungen unterscheiden sich von den zwei spiiteren durch die Kérperbedeckung. Gen. Cepheus C. L. Koch. Saimmtliche Arten der Gattung sind nur an wenigen Lo- kalitaéten und meistenteils vereinzelt gefunden worden. Cepheus bifidatus Nic. Mich. O. I, 290. Aus England und Frankreich bekannt. N. Helsinge, feuchter Tannenwald, October 1901 (N.). Cepheus tegeocranus (Herm.). Mich. O. I, 293. Berl. 36,2. N. Helsinge, Ameisennest, Oktober 1901. Mantsila, unter moderndem Laube, Juni 1901 (N.). Ik. Muola, unter Holzabfall, Kivinebb, unter Heuabfall (J.). Cepheus latus Nic. Mich. I, 295; Berl. 49,5. Ik. St. Johannes, an den Wurzeln eines Lindenbaumes (J.). Gen. Tegeocranus Nic. Auch die Mitglieder dieser Gattung sind meist vereinzelt gefunden. 2 18 Nordenskiold, Zur Kenntnis der Oribalidenfauna Finnlands. Tegeocranus latus C. L. Koch. Mich, O. I, 310. __N. Helsinge, feuchter Tannenwald (Nd). Ik. Nykyrka, un- ter moderndem Laube (J.). Kl. Sordavala, in Moos (Nd). Kb. Joensuu, in Moos (A.). Ks. unter Holzabfall (A.). Kk. unter Moos (A.). Im, im Gebirge unter Moos (A.). Tegeocranus cepheiformis Nic. Mich. O. II, 340. Ab. Pargas, Unter Holz am Boden, mehrere Exemplare, Juli 1897 (R.). Ik. Kivinebb, an den Wurzeln einer Tanne (J.). Gen. Carabodes C. L. Koch. Carabodes femoralis (Nic.). Nic. 466; Mich. O. I, 318. Ab. St. Karins, am Laube wachsender Baume (R.). Om. Vasa, unter moderndem Laube (L.). Stets wenige Exemplare. Die Stiicke von der ersteren Lokalitiit zeichnen sich durch kurze und feine Haare an den Lamellen aus, was nicht mit der allge- meinen Beschreibung stimmt. Carabodes marginatus Mich. Mich. QO, I. 322. Ab. Karis-Lojo, in Moos, August 1898 (Nd). N. Helsinge, sumpfiger Tannenwald, Oktober 1901. Mantsalaé, unter modern- dem Laube, Ibid. an Blattern von Lonicera xylosteum (N.). Kb. Joensuu, Moos, Oktober 1901 (A.). Gen. Liacarus Mich. Syn. Leiosoma Nic. Liacarus coracinus C. L. Koch. Mich. O. I, 273. Berl. 20,3. Syn. LZ. similis Nic. Aus mehreren Lan- dern Europas bekannt. Diese Art ist, wie Berlese es hervorhebt, von sehr wech- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 2. 19 selnder Koérpergrésse und Koérperform, die Charaktere, welche man vom Cephalothorax gewinnt, sind aber so konstant, dass man doch nie an der Einheitlichkeit der Art zweifelt. Sie ge- hort zu den allerhaufigsten unter allen in Finnland vorkommen- den Oribatiden, u. zw. sowohl was die Zahl der Fundorte wie die der Individuen betrefft. Ab. St. Karins, an Bliattern wachsender Biume, August 1901 (R.). N. Helsinge, Wiesenboden, Ibid, sumpfiger Tannen- wald, Ibid, Ameisennest, alle drei im Herbst 1901 (Nd). Miaint- sali, unter Laub am Boden, Sommer 1901 (Nd). Ik. Mehrere Fundorte unter Moos, Holzabfall, in Gras u. s. w. (J.). Kl. Sorda- vala, in Moos, Juli 1898 (Nd). Om. Vasa und Ylistaro, unter Laub am Boden, Juni 1900 (L.). Liacarus globifer (Kramer). Kramer: Acariden aus Grénland. Bibl. zoologica 20,3. Diese bisher nur aus Groénland bekannte Art wurde in mehreren Exemplaren an der unten zu erwihnenden Lokalitiit gefunden. Die Exemplare sind weit grésser als die von Kra- mer beschriebene grénlindische Form: 640 w statt 450 w und die Kolben der pseudostigmatischen Borsten sind etwas mehr aus- gezogen, sonst aber stimmt die Artbeschreibung vollkommen. Kk. am Meeresufer unter Holzabfall, Kujascha unter Moos, beide September 1901 (A.). Liacarus keretinus n. sp. L. pallide castaneus, textura gla- bra, haud nitida, cephalothorace late triangulata, lamellis antice truncatis, seta longiuscula auctis, translamella sat longa in aculeum minimum pro- if, ducta, pilis interlamellaribus cephalo- thorace longioribus, setis pseudostig- maticis longiusculis claviformibus, abdomine elliptico, posterius acumi- nato, notogastro vitta castanea cir- cumdato, postice pilis duobus aucto. Eig. 1. ” Liacarus keretinus n. sp. °'/;. 960 be long. 20 Nordenskiéld, Zur Kenntnis der Oribatidenfauna Finnlands. Diese Form (fig. 1.) schliesst sich unzweifelhaft an L. glo- bifer an, unterscheidet sich aber von ihm durch die verhaltnis- missig lange Translamelle mit ihren unbedeutenden Spitzen, ferner durch die Form der pseudostigmatischen Borsten, durch das ausgezogene, hinten zugespitzte Abdomen mit seinem von einem deutlichen, dunkleren Rande eingerahmten Riickenschilde. Nur ein einziges Exemplar aus Karelia keretina — daher der Artenname — zusammen mit Z. globifer unter Holzabfall am Mee- resufer (A.). Liacarus auritus n. sp. L. niger, glaber, nitidus, cephalothorace late triangulari, lamellis antice inter sese brevissima translamella conjunctis, sive in dente desinentibus setula- que auctis, pilis interlamellari- bus haud longis, setis pseudo- stigmaticis longe fusiformibus, abdomine ovato, antice in an- gulos triangulares producto. 1040 w long. Diese Art, die durch das vor- ne in dreieckige durchsichtige Anhiinge ausgezogene Abdomen charakterisiert wird, ferner Fig. 2. auch durch die sehr kurze Tiacarus auritus n. sp. 34/4. Translamelle, steht in betreff ih- rer Kérperform zwischen dem lang ausgezogenen ZL. coracinus und dem kugelrunden L. glo- bosus. Die Farbe ist beinahe schwarz, die pseudostigmatischen Borsten stabformig, nach hinten gebogen. Ab. Pargas unter Holz am Boden, Juli 1897 (R.). N. Hel- singe, feuchter Tannenwald, Oktober 1901 (Nd). Kyrkslatt, unter Holz am Boden, 1894 (R.). Ik. Bjérk6, unter Holz am Meeres- ufer Juni 1898, Kuolemajirvi Juli 1898 (J.). Liacarus globosus (Berl.) (C. L. Koch?). Berl. 20,4. Ik. Mehrere Fundorte unter moderndem Laube, Moos, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 2. 21 Holzabfall, auch auf Gras (J.). Kl. Sordavala, Moos (Nd). Im. drei Fundorte in Moos (A.). Gen. Notaspis Hermann. Nach Oribata die artenreichste Gattung unter den Oriba- tiden. Unterscheidet sich durch das Vorkommen von Lamellen von Damaeus, mit welchem sie tibrigens grosse habituelle Ueber- einstimmung zeigt. Notaspis similis Mich. Mich. O. II, 363. N. Helsinge, feuchter Tannenwald, Oktober 1901 (Nd), Notaspis exilis Nic. Mich. O. Il, 359. Aus mehreren europiischen Landern bekannt, auch aus Sibirien und Novaja Semlja. Ik. St. Johannes, an Gras (J.). Kl. Sordavala, in Moos (Nd). Ks. Paanajiirvi, in Moos (A,). Im. Kandalaks, in Moos (A.). Notaspis tibialis Nic. Nic. 449. Mich. O. II, 262. Berl. 77,5. Mich. T. 40. N. Helsinge, Wiesenboden. Ibid. feuchter Tannenwald, Herbst 1901 (Nd). Miintsalé, unter moderndem Laub und _ Holz, Sommer (Nd). Ik. Nykyrka, Bjérk6, Kivinebb, unter modern- dem Laub und Holzabfall (J.). Kl. Sordavala, in Moos (Nd). Kb. Joensuu, in Moos (A.). Om. Vasa und Ylistaro, unter mo- derndem Laube (L.). Ks. Paanajiirvi, Moos (A.). Im. zwei Fund- orte in Moos (A.). Ziemlich zahlreiche Kxemplare. Notaspis bipilis Herm. Nic. 448. Mich. O._II, 356. Mich. T. 46. N. Esbo-L6fé, in Moos, Herbst 1896. Helsinge, zwischen Moos und moderndem Laube, Oktober 1896. Ibid. feuchter Tannenwald Oktober 1901 (Nd). Miintsali, unter moderndem Laube, Juni 1901 (Nd). Ik. Nykyrka, an den Wurzeln von Striiuchern, Kivi- nebb, am Fusse von Tannen, St. Johannes, an Gras, Bjork6, 22 Nordenskiodld, Zur Kenntnis der Oribatidenfauna Finnlands. an Nadelbéiumen, simmtl. im Sommer 1898 (J.). Kb. Joensuu; in Moos (A.). Om. Ylistaro, unter Laub am Boden, Juli 1900 (L.). Ks. Paanajarvi, Moos (A.). Im. Kandalaks, Moos (A.). Notaspis furcillata n. sp. N. triunguis, badia, lamellis antice spatio sat parvo inter sese discretis, sine dentibus, pilis super anticum corporis pro- minentibus auctis, setis pseudostig- | maticis longiusculis, clavatis, abdo- | mine laminulis anticis carente, ovato, postice acuminato. 700 w long. YA 4 in Diese Art (Fig. 3) unterscheidet sich sofort von den anderen drei- klauigen Notaspis-formen durch ihre Lamellen, die an der Mitte des Ce- phalothorax zusammenlaufend, nur durch eine sehr kurze Translamelle von einander getrennt hervorragen -—— davon der Artenname — der Spitze entbehren, aber mit langen Borsten versehen sind, ferner durch das nach Hinten zugespitzte Ab- domen. N. Helsinge, Nest von Lasius fuliginosus, September 1901. Ibid. Nest von Formica rufa, Oktober 1901. Mantsala unter moderndem Laube, Juli 1901 (Nd). Immer vereinzelt vorkom- mend. Fig. 3. Notaspis furcillata n. sp. *9/,. Notaspis conformis (Berlese). Berl. 77,7. Die finnlindischen Exemplare dieser Art entbehren der feinen Behaarung der Kolben der pseudostigmatischen Borsten, sonst stimmen sie aber ganz gut mit der von Berlese ge- gebenen Beschreibung tberein. N. Helsinge, Ameisennest, Oktober 1901 (Nd). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 2 23 Notaspis oblonga (C. L. Koch), Mich. O. Il, 375. N. Helsinge, Wiesenboden, Ibid. feuchter Tannenwald, Ibid. Ameisennest, alle Herbst 1901. Mantsiilé, in Heu, Herbst 1898 & 99 (Nd). Ik. Kivinebb, zwei Fundorte auf feuchtem Bo- den, Sommer 1898 (J.). KI. Sordavala, Moos (Nd). Kb. Joensuu, in Moos (A.). Ks. Paanajarvi, in Moos (A.). Im. Kandalaks, in Moos (A.). Immer vereinzelt. Notaspis lucorum C. L. Koch. Mich. O. II, 370. N. Mantsalé, an Fichten. Ibid. an Lonicera xylosteum, Som- mer 1901 (N.). Ik. Bjérk6, Laub am Boden, Muola, unter Holz- abfall, Sommer 1898 (J.). Lkem. Loc. unbekannt (Sahlb.). Notaspis lacustris Mich. Mien, ©. 31, 309. Lebt an submersen Pflanzen. Wahrscheinlich weit verbrei- tet, obwohl Angaben fehlen. Ab. Lojo-see, Alisma-vegetation, Oktober 1901 (L.). N. Esbo- LOfo, von Moos erfiillte Tiimpel, Sommer 1894 (N.). Lt. Jeretik, Moostiimpel, Juli 1898 (ML.). Notaspis clavipectinata Mich. Mich. O. II, 387. Bisher nur aus England bekannt. Th. Jyvaskyla, Unter Holz am Boden (A.). Subfam. Damaeinae. Die wichtigste Gattung dieser Familie, Damaeus, steht, wie schon erwahnt, der Gattung Notaspis nahe, unterscheidet sich aber ausserlich durch das Fehlen von Lamellen. —- bo is Nordenskidld, Zur Kenntnis der Oribatidenfauna Finnlands. Gen. Damaeus ©. L. Koch. Damaeus globipes Can. & Berl. Berl. 33.4. Bisher nur aus Italien und Algier bekannt. Im. Seeufer, unter Moos, August 1901 (A.). Damaeus verticillipes Nic. Nic. 469. Mich. O. II, 412. N. Helsinge, sumpfiger Tannenwald, Oktober 1901, Mant- sala, am Boden unter Laub, Juli 1901 (N.). Ik. Kivinebb, Tan- nenwurzel, Mai 1898 (J.). Einzelne Exemplare. Damaeus auritus C. L. Koch. Mich. O. II, 438, Kommt im Allgemeinen recht hiufig an den verschiedenen Localitaten vor. N. Helsinge, Wiesenboden, Herbst 1901, Mantsila, unter moderndem Laub, Juli 1901 (Nd.). Ik. Nykyrka und Kivinebb, im ganzen vier Fundstellen in Moos, unter Holzabfall und Laub (J.). Kb. Joensuu, Moos (A.). Ks. Paanajirvi, in Moos (A.) Kk. Unter Holz am Meeresufer (A.). Im. Unter Holz (A.). Damaeus tecticola Mich. Mich. VO. II, 446. Ik. Muola unter Holz am Boden Juli 1891 (J.). Om. Vasa, unter Laub, Juli 1900 (L.). Damaeus clavipes (Herm.). Mich. O. II, 423. Berl. 43,2. Diese Art steht offenbar der folgenden, D. geniculatus, sehr nahe, so dass es oft schwierig sein kann, die beiden zu unter- scheiden. Besonders gewisse Exemplare zeigen die angegebenen Artencharaktere recht wenig ausgepragt, wogegen wieder an- dere ganz typische Eigenschaften aufweisen. Sie kommen itibri- gens beide an den meisten Fundorten in grosser Individuen- zahl vor. N. Helsinge, Sumpfboden, unter Laub und Gras, Oktober Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 2, 25 1898. Ibid. feuchter Tannenwald. Miantsalé&, unter moderndem Laub im Herbste 1896 & 1898. Ibid. in Moos, Juni 1898 (N.), Ik. Muola, unter Holz und Laub am Boden, Nykyrka, unter Ha- selstrauchern, Sommer 1898 (J.). Kl. Sordavala, Moos, Juli 1898 (N). Om. Vasa, Laub am Boden (L..). Damaeus geniculatus (L.) C. L. Koch. Schon von Linné beschrieben. Mich. O. I, 428. Berl. 36,4. Ab. S:t Karins, am Laub wachsender Baume (R.). N. Hel- singe, am Boden im Herbste 1897 (N.). Ik. Nykyrka, Kuolema- jarvi, Kivinebb, unter Haselstrauchern und anderen Straucher, unter Holzabfall, Sommer 1898 (J.). Lkem. Loc. unbekannt (8.). Damaeus bicostatus C. L. Koch. Berl. 33,5. Ik. Kivinebb, unter Haselstrauchern, Juni 1898 (J.). Subfam. Nothrinae. Die Mitglieder dieser Subfamilie, welche die primitivsten Formen der Oribatidenfamilie einschliesst, zeichnen sich durch Abwesenheit der Lamellen, durch eine eckige Korperform und rauhe oder gefaltete Haut aus. Gewisseé Formen haben eine lederartige Kérperbedeckung statt des gewéhnlichen harten Chi- tines. Viele Arten der hierher gehérigen Formen haben die Ge- wohnheit, sich mit Staub und allerlei Fremdkoérpern bis zur Unkenntlichkeit zu bedecken. Gen. Hermannia Nic. Die Haut ist bei dieser Gattung hart, immer rauh, und nicht mit Fremdkérpern bedeckt. Hermannia arrecta Nic. Nic. 470. Mich. O. Hl, p. 445. Aus England, Frankreich und Al- vier bekannt. Ik St. Johannes, zwei Fundorte an Gras und Laub. Kivi- 26 Nordenskiold, Zur Kenntnis der Oribatidenfauna Finnlands. nebb, in Heu, am Boden unter Hasellaub, Kuolemajirvi, unter Holzabfall, Sommer 1898 (J.). Immer vereinzelt vorkommend. ‘ Hermannia nana Nic. Mich. O. II, 455. Aus England, Frankreich und Italien bekannt. Ik. Muola, unter Holz am Boden (J.). Ks. Paanajirvi, in Moos (A.). Hermannia scabra (L. Koch). Mich. O, I, 452. Mich. T. 65. Bisher in England, Novaja Semlja und Sibirien gefunden. Die finnlaéndischen Exemplare dieser Art sind weit grés- ser als das von Michael angegebene Maass. Nach dem erwiihn- ten Verf. soll die Art »amphibisch» sein und an Moos und Stisswasseralgen leben. Kk. Unter Holz am Meeresufer, September 1901 (A.). Hermannia bistriata (Nic.). Mich. O. I, 462. Scheint in Europa weit verbreitet zu sein. Ab. Karis-Lojo, in Moos, August 1898 (Nd). N. Helsinge, Amei- sennest, Oktober 1901 (Nd). Om. Vasa, unter Laub (L.). Im. Zwei Fundorte, Moos (A.). Zuweilen mehrere Exemplare zusammen. Gen. Cymbaeremaeus Berl. Ebenfalls harthautig, mit netzformiger Sculptur am Riicken. Cymbaeremaeus cymba Nic. Mich. O. Il, 470. Diese Art scheint offenere trocknere Orte — wachsendes Gras und Blatter — vorzuziehen, als die meisten anderen Ori- batiden. N. Mantsili, an Kiefern und Tannen, Juni 1901, haufig (Nd). lk. Kivinebb, in Moos, vereinzelt (J.). Gen. Neoliodes Berl. Zeichnet sich durch die gewolbte, lederartige Riickenhaut aus, die gewohnlich mit abgestossenen Larvenhauten bedeckt ist. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 2l, n:o 2. 27 Neoliodes theleproctus Herm. Mich. O. Il, 522; Berl. 3.1. Schon lange bekannt und iiber einen grossen Teil von Europa verbreitet. N. Helsinge, Ameisennest (Formica rufa), Oktober 1901 (Nd). Gen. Nothrus C. L. Koch. Haut lederartig, Riicken eingebogen, das ganze Tier oft in ein Staubkleid gehiillt. Kinige Formen dieser Gattung sind schwer von der Gattung Hermannia zu unterscheiden. Nothrus targionti Berl. Berl. 17,8. Aus Italien und England bekannt. Nach Michael selten. N. Mantsild, Waldboden, August 1901 (Nd). Ik. Muola, unter Laub am Boden (J.). Nothrus sylvestris Nic. | Mich. 0. U, 490. Aus England, Frankreich und Algier bekannt. N. Helsinge, an Wiesenboden und in Tannenwald, Herbst 1901 (Nd). Mantsiléi, an feuchtem Boden, Juli 1901 (Nd). Ik. Kivinebb und Nykyrka, an Wurzeln von Baumen (J.). Kb. Joen- suu in Moos (A.). Om. Vasa, unter Laub am Boden (S.). Im. Im Gebirge unter Moos (A.). Nothrus palustris ©. L. Koch. Mich. O. Il, p. 494 In Europa weit verbreitet. N. Mantsili, Wiesenboden, Herbst 1898 (Nd.). Ik. Mehrere Fundorte in Moos und Laub (J.). Ks. Paanajarvi, in Moos (A.). Kk. unter Holz am Meeresufer (A.). Nothrus anauniensis Gan. & Fanz. Berl. 17,7. Aus Italien und Algier bekannt. N. Helsinge, Wiesenboden, September 1901 (Nd). Ks. Un- ter Holzabfall, September 1901 (A.). Im. Gebirgsgegend, in Moos (A,). 28 Nordenskiéld, Zur Kenntnis der Oribatidenfauna Finnlands. Nothrus segnis (Herm.). Mich, O. II, 517. N. Helsinge, Wiesenboden, Oktober 1901 (N.). Im. Zwei Lokalitéiten in Moos (A,). Nothrus horridus (Herm.). Mich. O. Il, 503. Aus mehreren Laindern Centraleuropas bekannt. N. Mantsiili, an Lonicera xylosteum, Juli 1901. Ik. Bjorko, an Blittern und Kiefernadeln (J.). Gen. Hypochtonius ©. L. Koch. Die Mitglieder dieser Gattung stehen am tiefsten unter siimmtlichen Oribatiden. Ihr K6orper ist weichhautig, durch Querfurchen in Pseudosegmente geteilt und von abgeflachter Form, die Pseudostigmen sind einfache Vertiefungen in der Haut: kurz, das Ganze macht den Eindruck einer Nymphenform, und nur die ‘Gegenwart vollig ausgebildeter Genitalorgane be- weist deutlich, dass hier ein erwachsenes Tier vorliegt. Ob die Arten dieser Gattung primitive oder durch riickschreitende Ent- wickelung degenerierte Formen darstellen, bleibt gegenwartig noch eine offene Frage, wie ja tiberhaupt die Phylogenie in- nerhalb der Oribatidengruppe noch ganz unaufgeklart ist. Hypochtonius rufulus C. L. Koch. Mich. O. Il, 534. Aus mehreren Lindern Centraleuropas bekannt. N. Helsinge, Wiesenboden, Ibid. Tannenwald, Herbst 1901. (Nd). Mantsiili, am Boden unter Laub, Juli 1901 (Nd). Ik, Meh- rere Fundorte aus Moos, Laub u. m. Kk. Unter Holz am Mee- resufer (A.). Im. Zwei Fundorte in Moos (A.). Immer ziemlich vereinzelt vorkommend. Subfam. Phtiracarinae. Diese Subfamilie ist von den tibrigen Oribatidengruppen dadurch scharf unterschieden, dass Cephalothorax und Abdo- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 2. 29 men durch ein Gelenk vereinigt sind, was das Zusammenklappen des vorigen gegen das letztere ermdglicht. Bei annihernder Gefahr kann also das Tier sich wie eine Kugel zusammenziehen. Gen. Hoploderma. Hoploderma anomalum Berl. Berl. 6,5. Mich. O. II, 558. Nur aus England und Italien bekannt. Kb. Joensuu, in Moos, Oktober 1901 (A). Nur ein Exem- plar. Hoploderma carinatum (C. L. Koch). Berl. 36,1. Mich. T. 79. Kb. Joensuu, Loc. wie vorig. Ein Exemplar. Hoploderma globosum ©. L. Koch. Berl. 6,3, Mich. T. 79. Aus Deutschland, Holland und Italien bekannt. Ab. Pargas, unter Holz, Juli 1897 (R.). Karis-Lojo, unter Laub und Moos, August 1898 (Nd). N. Helsinge, am Boden in feuch- tem Tannenwalde, Oktober 1901 (N.). Ik. Sehr viele Fundorte, unter Moos, Holzabfall, moderndem Laub und an anderen feuchten Localitiitten, Sommer 1898 (J.). Kb. Joensuu, in Moos (A.). Kk. Unter Holz am Meeresufer (A.). Im. Drei Fundorte in Moos (A.). Die Art kommt an den meisten Localitéten, wo sie zu finden ist, sehr zahlreich vor. Hoploderma dasypus Duges. Mich. O. LU, 560; Mich. T. 79. In Europa weit verbreitet. In Finnland weniger hiufig als vorige Art, mit welcher sie sehr nahe verwandt ist. Ab. St. Karins, an Baumen (R,). N. Helsinge, Wiesenboden, Oktober 1901 (Nd). KI. Sordavala, in Moos, Juli 1898 (Nd). Om. Vasa und Ylistaro, unter Laub am Boden (L.). 30 Nordenskioéld, Zur Kenntnis der Oribatidenfauna Finnlands. Gen. Phtiracarus. Phtiracarus berlesii Mich. Berl. 6,2; Mich. T. 87. Bisher nur aus Italien bekannt. N. Helsinge, unter Holz am Boden, sehr haufig, Oktober 1897 (L.). Esbo-Léfé, an feuchtem Boden, Oktober 1896 (Nd). Ks. Paanajirvi in Moos (A.). Lkem. Kuolajarvi, Moos (A.). Im. Kandalaks, Moos (A). Phtiracarus arduus C. L. Koch. Mich. O. Il, 564. Aus England und Deutschland bekannt. Ik. Nykyrka und Kuolemajarvi, beide unter Holzabfall (J.). Phtiracarus nudus (Berl.). Berl. 35,21; Mich. T. 82. Nur aus Italien bekannt. N. Helsinge, feuchter Tannenwald, Oktober 1901 (Nd). Notizen tiber subfossile Oribatiden. Die unten aufgezihlten Oribatidenformen sind simmtlich von H. Lindberg gesammelt worden. Die Fundorte sind Torf- moore aus verschiedenen Teilen Siidfinnlands, die Ueberreste einer reichen Fauna und Flora aus der Quartirzeit enthalten. In bezug auf nihere Beschreibung der verschiedenen Lokalita- ten muss ich auf Lindbergs soeben erschienene Aufsatze ver- weisen.1) Kinige kurze Notizen tiber die Fundorte sind jedoch unerlasslich. Ab. Lojo, Stor-Tétar. Torfmoor, urspriinglich in einer Bucht des Meeres abgelagert; die unterste Schicht desselben besteht aus Schlamm (Schwed. »gyttja»), mit Brackwasserflora, darauf eine Schicht Siisswasserschlamm mit Ueberresten von der 1) Finska mosskulturféreningens drsbok ar 1900, haft 1. En rik torf- fyndighet i Jorois socken. Ibid. hift 2. Finska Torfmossar. I. Ueber die Torfe von Ik. wird demnichst eine Arbeit erscheinen. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 2. jl gegenwartig centraleuropdischen Wasserpflanze Trapa natans, und schliesslich eine Schicht mit Torf. Die drei Schichten, von welchen nur die mittlere mehrere Oribatidenformen enthalt, werden im Folgenden von unten nach oben mit 1, 2, 3 be- zeichnet. | Lojo, Humppila. In diesem Moore, das nahe von ei- ner Bucht eines Binnensees gelegen ist, wurden von Lindberg wechselnde Schichten von Thon und Schlamm unterschieden, die schliesslich von Torf tiberlagert waren. In eine Thonschicht (3) und in dem Torf (6) wurden Oribatidenreste gefunden. N. Inga, Kalkulla. Torfmoor durch Versumpfung einer Meeresbucht gebildet. Fiinf Schichten sind unterschieden wor- den, alle mit Oribatidenresten; von unten nach oben sind sie wie folgt: 1, Sand und Schlamm (gyttja) vermischt, 2, reiner Sand (beide mit Bbrackwasserflora), 3 und 4, dicke Schlammschicht, 3 mit Brackwasserflora, 4 mit Siisswasserpflanzen, darunter Tapa, 5 Sphagnum-Tortf. Ik. Sakkola, »Hoflager», Torfschicht am Boden einer Bachravine nahe des Ufers des Suvanto. Dieser Torf ist nach den Angaben Lindbergs sehr alt, und besteht aus angeschwemm- tem Material, wogegen simmtliche im obigen erwihnte Torfe am Boden ruhiger Gewasser abgelagert worden sind. Die un- tersuchte Schicht bestand aus: 1 Schwemmsand mit Torf ver- mischt, 2 reinem Torf, 3 Schwemmsand, 4 Torf mit Scirpus- resten, 5 & 6 Schwemmsand (Bez. b, 1, 2 &e.). Zwei andere Proben von Schwemmtorf aus Lokalititen nahe von der er- wahnten, sind mit a und c bezeichnet. Sa. Jorois, Torfmoor am Landgute Jarvikyli. Sehr tief; enthalt viele verschiedene Schichten. Zu unterst 1 feiner Sand, dariiber 2 Schlamm (gyttja) mit Fichtennadeln, 3 Schlamm (dy) mit Amblystegium fluitans-Resten, 4 Schlamm ohne gréssere Pflan- zenreste, 5 Torfschlamm, mit sehr reichen Pflanzen- und Thierre- sten, am Strande des alten Wasserbeckens gebildet; 6 Torf mit Farnresten, 7 Torf mit Amblystegium-resten, 8 Torf mit Sphag- num-resten, Vor dem Aufzihlen der gefundenen Oribatiden-Formen wird es noch nétig sein zu erwiihnen, dass mehrere derselben, 32 Nordenskiold, Zar Kenntnis der Oribatidenfauna Finnlands. welche mangelhaft erhalten sind, sich nur approximativ haben bestimmen lassen. bei solchen Formen ist entweder der Spe- ciesname von einem Fragezeichen begleitet, oder, falls die Art gar nicht hat bestimmt werden kénnen, irgend eine nahe ste- stehende Art zum Vergleich angefiihrt. Pelops acromios Herm. Ik. Sakkola b, 1. Sa. Jarvikyla 5, 7, 8. Pelops fuligineus (C. lL. Koch). Ik. Sakkola b, 2. Sa. Jorois, Jarvikyla 5, 7, 8. Oribata sp. cfr. sphagni Mich. Sa. Jorois, Jarvikyla, 1, 3. Oribata piriformis Nic. Sa. Jorois, Jairvikyla, 4. Oribata setosa C. L. Koch. Ik. Sakkola c, 2. $a. Jorois, Jarvikyla, 4. Oribata globula Nic. Ab. Lojo, Stor-Totar, 3. Ik. Sakkola, b, 2. Sa. Jorois, Jarvikyla, 5. Oribata berlesii Mich. Syn. O. calearata C. L. Koch. Ik. Sakkola, b, 2. Oribata ovalis C. lL. Koch. Ab. Lojo, Stor-Tétar, 2. Oribata dorsalis C. L. Koch. Ab, Lojo, Stor-Tétar, 2. N. Inga, Kalkulla, 5. Ik, Sakkola. Sa. Jorois, Jarvikylé, 7, 8. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o Oribata sp. cfr. cuspidata Mich. Sa. Jorois, Jirvikyla, 5. Oribata lucasii Nic. N. Inga, Kalkulla, 5. Tegeocranus latus ©. L. Koch. Ik. Sakkola, b, 2. Carabodes coriaceus C. L. Koch. Ik. Sakkola, b, 1, 2. Carabodes marginatus (Mich.). Ab. Lojo, Stor-Tétar, 2. Carabodes sp. cfr. elongatus (Mich.). Ik. C, 2. Sa. Jorois, Jarvikyla, 5. Liacarus coracinus (C. L. Koch). Ik. Sakkola b, 2. Liacarus auritus n. sp. Ab. Lojo, Stor-Totar, 2. Notaspis bipilis Herm. Sa. Jorois, Jarvikyla, 5. Notaspis lucorum (C. L. Koch). Sa. Jorois, Jiirvikylé, 2, 3. Notaspis sp. cfr. lanceolata Mich. sive splendens Mich. ry mde Diese Notaspis-Form ist unter simmtlichen subfossilen Oribatiden die hiiufigste und am weitesten verbeitete, nicht nur insofern dass sie in beinahe simmtlichen Moor-Schichten von verschiedenem Alter vorkommt, sondern auch durch den Reich- 34 Nordenskiild, Zur Kenntnis der Oribatidenfauna. tum an Exemplaren in den einzelnen Proben, in denen diese eine Form alle anderen subfossilen Oribatiden-Arten zusammen weit tibertrifft. Desto eigentiimlicher ist es, dass keine mit ihr verwandte Art unter der rezenten Oribatidenfauna bis jetz ge- funden worden ist, obschon Lokalitéiten in der Nahe von meh- reren der erwiihnten Moore auf rezente Oribatiden hin durch- sucht worden sind. Mit keiner der gegenwiirtig bekannten Nota- spis-Arten liasst sich diese Form sicher identifizieren, und eine neue Art auf die immer fragmentarisch vorkommenden Schalen- iiberreste zu griinden, wiire kaum berechtigt. Ab. Lojo, Stor-Tétar, 1, 2. Lojo, Humppila, 3, 6. N. Inga, Kalkulla, 1, 2, 3, 4. Ik. Sakkola, a, c, b, 1, 2, 3. Sa. Jorois, Jarvikyla, 1, 2, 3; 4, 9. Damaeus verticillipes Mich.? Sa. Jorois, Jarvikyla, 7. Damaeus sufflexus Mich.? Sa. Jorois, Jirvikyla, 6. Damaeus auritus C. L. Koch. Ik. Sakkola, b, 2. Cymbaeremaeus cymba (Nic.). Ab. Lojo, Humppila, 6. N. Inga, Kalkulla, 4. Ik. Sakkola, b, 2. Sa. Jorois, Jarvikyla, 4, 6, 7. Hoplophora sp. Sa. Jorois, Jarvikyla, 8. $< ore ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 21, N:o 3. MITTHEILUNGEN UBER ANOPHELES GLAVIGEH fabr. IN FINLAND. K. M. LEVANDER. (Vorgelegt am 5. October 1901). HELSINGFORS 1902. KUOPIO 1902. GEDRUCKT BEI K. MALMSTROM. Wrasse meines diesjahrigen Sommeraufenthaltes bei der westlich von Helsingfors belegenen Meeresbucht Léngviken (im Kirchspiele Kyrkslatt) entdeckte ich im Hause, welches mir und meiner Familie als Sommerwohnung dienen sollte, schon am Tage meiner Ankunft, d. 30. Mai, die in der letzten Zeit von Grassi u. a. als Verbreiter der Malaria erkannte Stechmiicke Anopheles claviger Fabr. Da die dieser Art zugeh6renden Stech- miuicken Mitte des Sommers in unseren Zimmern recht hiufig wurden, entschloss ich mich das Auftreten, die Haufigkeit und sonstige Biologie derselben zu beobachten. Dies erschien mir um so wiunschenswerter, als die bisherigen Beobachtungen uber die als Wirte der Malariaparasiten dienenden Stechmiic- ken fast ausschliesslich in stidlicheren Landern angestellt wor- den sind. Zweitens habe ich Notizen tiber das Erscheinen von Anopheles claviger in anderen Gegenden Finlands gesammelt um dadurch einen ersten Beitrag zur Kenntnis der geographischen Verbreitung der Art in unserem Lande zu liefern. Die Malaria (finnisch »horkka» oder »vilutauti>, schwedisch »frossa») ist in Finland, besonders in den Ktistengegenden, eine haufige Krankheit, die sich in gewissen Jahren friiher auch epi- demisch tiber weite Landestheilen ausgebreitet hat. Besonders in diesem Sommer wurden relativ zahlreiche Falle von Erkran- kungen an Malaria in Helsingfors und Abo von den Arzten be- handelt. Mit Riicksicht hierauf verdient die Verbreitung und Hau- figkeit sowie die Lebensbedingungen tiberhaupt der blutsaugen- den Stechmiicken, die die Malariaparasiten auf Menschen itiber- tragen, auch in unserem Lande studirt zu werden. A. Beobachtungen zur Biologie der Anopheles bei Langviken. , Bemerkungen iiber den Beobachtungsort. Das Beobachtungs- haus war ein kleines niedriges Holzgebiiude, welches sich am innersten Ende der 3 km langen Bucht Langviken, etwa 80 Schritte von dem seichten, mit Rohr und Schilf bewachsenen Ufer befindet. Das Fundament des Hauses liegt etwa 3 m uber dem Spiegel der Bucht. Auf der vom Wasser abgewandten Seite ist das Haus durch eine Landstrasse von Tannen- und Fichtenwald abgegrenzt. Dicht anbei befindet sich ein Garten- beet, kleine Kartoffelfelder und verschiedene Baume und Bee- renstriucher (einzelne Tannen, Birken, Erlen, Elsebeeren, Flie- der, Apfelbiume, eine Poppel, eine Palmenweide, Stachelbeer- und Johannisbeerstraucher). Die nachsten Hiuser, welche gleichfalls von bebauten Fel- dern und Wald umgeben sind und bei dem Buchtufer liegen, befinden sich in einer Entfernung von 100—200 meter vom Beobachtungshause. Ausser der Bucht sind in der Nahe des Beobachtungshauses keine anderen stagnirenden oder fliessenden Gewasser als ein Brunnen, welcher am Ufer ca. 60 Schritte vom Hause ausge- graben ist, und etwas ferner die Miindung eines Baches mit sehr langsam fliessenden Wasser. Ausser diesen ist noch eine kleine ausgegrabene Vertiefung zu erwahnen, welche, einige Schritte vom Brunnen gelegen, im Anfang des Sommers Was- ser enthielt. Malaria kam in der Gegend diesen Sommer nicht vor, und, so viel zu meiner Kenntnis kam, ist die Ortschaft wenigstens im letzten Jahrzehnt von dieser Krankheit verschont geblieben. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 3. 5 Uber das Auftreten und die Haufigkeit der Stechmiicken am Beobachtungsorte. Am 30. Mai, wie gesagt, entdeckte ich ein Weibchen von Anopheles claviger in der Veranda des Beobach- tungshauses. Wahrend des ganzen Monats Juni wurde nur ein einziges Exemplar, auch ein Weibchen, und zwar d. 15. Juni entdeckt, obgleich meine Aufmerksamheit schon die ganze Zeit tiber auf das eventuelle Vorkommen der Gattung Anopheles gerich- tet war. Erst Anfang Juli fingen die Anophelen an Ofter in den Zim- mern zu erscheinen. In den ersten Tagen des Monats wurden nur vereinzelte Exemplare beobachtet. Vom 7. Juli an waren sie zahlreicher und wurden tiaglich weggefangen. Am ergiebig- sten waren die Fange in der letzten Halfte desselben Monats und Anfang August, aber noch d. 22. August, als ich wegen Abreise die Beobachtungen abbrechen musste, waren die Ano- phelen haufig. Es wird hieraus wahrscheinlich, dass Anopheles claviger, wo sie vorkommt, bei uns im Friihling und noch im Juni nur in spirlichen Exemplaren auftritt und erst gegen die Mitte des Sommers allgemeiner wird. Das Maximum scheint in der spa- teren Hilfte des Monats Juli und Anfang August erreicht zu werden. Das Nihere iiber die Menge der jeden Tag in den Zim- mern des Beobachtungshauses gefangenen Anopheles-Kxemplare von Anfang Juli bis 22. August wird aus den folgenden stati- stischen Tabellen ersichtlich. Zur Erklarung derselben sei be- merkt, dass ich taglich jeden Morgen und Abend die von uns bewohnten Zimmer (2 Zimmer und Glasveranda) sehr genau auf Miicken untersuchte, die beobachteten Miicken mit Spiritus- oder Xylolflasche wegfing und die Resultate jedesmal im Tage- buch notirte. Die Fenster und Thiiren wurden absichtlich in moglichst gleicher Weise und etwa gleich lange abends offen gehalten, um die Fiinge einigermassen quantitativ mit einander vergleichen zu kénnen. Dieses Vorgehen war um so leichter als dieser Sommer sich durch eine ganz exceptionelle Regen- losigkeit und gleichmissig hohe Temperatur auszeichnete. 6 K. M. Levander, Mittheilungen iiber Aonpheles claviger in Finland. In der Litteratur finden sich wenige exakte Angaben tiber das quantitative Erscheinen der Stechmiichen in Malariagegen- den und in von Malaria freien Orten. Doch spielt, worauf man hingewiesen hat, die kleinere oder gréssere Anzahl der Ano- phelen selbstverstiindlich eine grosse Rolle bei Verbreitung des Malariagiftes und méglichst genaue Angaben hieriiber sind des- halb erwiinscht. Als ziffermassiger Ausdruck fiir die tagliche Menge der Anopheles in einem bestimmten Hause diirfen mit Riicksicht hierauf die in den Tabellen aufgefiihrten Zahlenan- gaben nicht ganz ohne Werth sein. Es mag noch bemerkt werden, dass ich nur Anopheles claviger Fabr. (= maculipennis Meig.) und weder A. bifurcatus noch andere Arten dieser Gattung wihrend des Sommers gese- hen habe. Uberhaupt ist in unserem Lande nur die erstge- nannte Art, welche auch in Italien nach Grassi*) die am weitesten verbreitete Species der Gattung darstellt, bisher ge- funden worden. Tabelle I. _Anzabl | Anzahl lie Anzahl _ = )& | rut Fs ae ici | ear A ekema rt oe SS | gered, Tiausel eae Lailidshet deh Out ie aaa res Aerie 2 ee ae 0 fee 8 gg 5 ident | et er ee 0 Pa ORO aD ol ee |G NG 2b. 13 2 ae tden SOF hed tl 1 26. 5 0 Bit ss HOME 2B ea 27. 20 0 Be PH |e aE? EAI PIT RI, 18 0 NRA | AE ene a Si BI 16 0 phe Wakarutl ROT, SO a i) Ft See eee ee eae aa ae ae Pp SERS eaenels Sele omre OAD P Ein GBD ARMS) on 1) Grassi, Battista, Die Malaria. Studien eines Zoologen. 2:te Aufl. Mit 8 Tafeln. Jena 1901. S. 52. — Ich bedauere sehr, dass diese funda- mentale Arbeit wiihrend der Zeit, als ich meine Beobachtungen anstellte, nicht zu meiner Disposition war. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 2l, n:o 3. 7 > | Anzahl | a | Anzahl os |p & | OQ bd a | 29 | oo | | | | c £1 ee - - | 2 112.; 10 0 Se ae oe ee ; TASS O 3. | 49) 0 |iz| 2 | o Boe | OD Atel | 0 By. LE a ae oe 1 6. | 9| 0 17); 15 | 2 18. 19 O | is! o [22] 8 | 2 | PO GZ 0 | | 9. Uae Se baa args | Oe fh 4a | at foe ete teas Selbstverstiindlich liegt in diesen Zahlen viel zufalliges. Wenn jedoch die Beobachtungszeit, wie es in der folgenden Ta- belle geschehen ist, in Perioden eingetheilt wird, z. B. in funf- tigige, und wenn aus der Summe wihrend je fiinf Tage ge- sammelten Exemplaren die Anzahl pro Tag berechnet wird, so wird der Zufall betrichtlich eliminirt und das gesetzmiassige im Steigen und Fallen der Hiaufigkeit tritt viel deutlicher hervor als in der Tabelle I. 8 K. M. Levander, Mittheilungen iiber Anopheles claviger in Finland. Tabelle II. Tabelle III. | Anzahl Anzahl Zeit. der gefang) OQ Juni 1i—10);+ 16,5°C le > 11—20) 32) 1420", » 21—30| + 17,8° C Jali. 4d 3 OS PHL bi dene Ee 10) 2 ee 5 igs 22000 ol yy els 3.6) | > P&.90) 1.975 cag pd Bde ibd 7,76 3) ile 31 | 1. eats » 16—20 84 1658) = «| Aug. ; 1—10|/+ 18,8°C >» Di-25 92 18,4 » 11—20) + 201 aa » 26—30 ie 14,6 2) | » | 21—30) + 16,8° C Aug. 31—4 LZ 34,4 3) 5 p= 9 1p ibe 13,4 | » 10—14 77 15,4 » 1b—19 50 | 10,0 >, 20-22 17 5,67 *) Die Tabelle II, verglichen mit der Tabelle Il, welche die Mitteltemperatur fiir jede Decade der drei Sommermonate des Jahres 1901, in Helsingfors zeigt, das 23 km 6stlich von Langvi- ken liegt, weist deutlich darauf hin, dass im Grossen und Gan- zen die reichlichste Produktion mit der warmsten Periode des Sommers (mit den Hundstagen), zugleich aber auch mit der trockensten Zeit, zusammenfiel. Mit dem Vorkommen der gewohnlichen Stechmiicken der Gattung Culex verhielt es sich ganz anders. Culex pipiens war im Anfang des Sommers und noch Mitte Juni hiufig sowohl in den Zimmern des Beobachtungshauses, als auch im Walde in der Niihe einiger kleinen Stimpfe. Leider machte ich in diesem Monat keine statistische Notizen hiertiber. 1) 4 Beobachtungstage! ) 2) Die geringere Anzahl diirfte nur scheinbar sein, denn d. 26. wur- den die Fenster friiher geschlossen als gewohnlich. 3) Die auffallend grosse Anzahl ist theilweise dadurch bedingt, dass die Fenster abends d. 31. Juli bis Mittenacht offen gehalten wurden. 4) 3 Beobachtungstage! Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 3. 9 Im Juli wurden nur ganz vereinzelte Exemplare beobach- tet. In den Zimmern des Beobachtungshauses fing ich im Juli nur 4 Exemplare (d. 2., 15., 19. und 25. Juli), die alle Weib- chen waren. Im August wurde tiberhaupt kein einziges Exemplar von Culex pipiens in den Zimmern gefunden. Kin Exemplar von Culex nemorosus, der sonst nicht angetroffen wurde, wurde am 19. August in der Veranda des Beobachtungshauses getotet. Das entgegengesetzte Verhiiltnis im Auftreten von Culex pipiens und Anopheles claviger in unserem Beobachtungsgebiete wird durch die Verschiedenheit der Brutplitze der beiden For- men sehr befriedigend erklart. Die Brutstatte der Stechmiicken. Es verfloss eine Zeit, ehe ich nach den Larven von Anopheles zu suchen anfing und ihre Fundorte entdeckte. In einem Waldsumpfe, wo noch am 9. Juli ein wenig Wasser zu finden war, erhielt ich nebst zahlreichen einzelligen Algen, Protozoen (Dinobryon sertularia u. a.), Rotatorien und Entomostraceen, nur Larven von Chironomus und Ceratopogon, aber keine von Culex und Anopheles. Wahrscheinlich hat der Sumpf jedoch friiher im Jahr als Brutplatz fiir Culex gedient, denn Mitte Juni wurde ich in der Nihe dieses Platzes von Culex pipiens gestochen. Sonst halte ich es fiir ganz unwahrschein- lich, dass die Stechmiicken des Beobachtungshauses in den klei- nen Siimpfen ausgebriitet waren, denn 1:0 liegen diese einige Hundert meter vom Hause entfernt, in der Mitte hohen Nadel- waldes, 2:0 waren die Waldsiimpfe, die hier in Frage kommen kénnen, in der letzten Halfte des Juli ausgetrocknet. Der Brunnen, aus welchem das Trinkwasser geschopft wurde, enthielt nie Stechmiickenlarven. Der Brunnen war seicht, hatte eine Holzbedeckung und wurde nach dem Wasserschépfen regelmissig mit einem Holzdeckel, allerdings nicht recht dicht, zugedeckt. Die Temperatur des Brunnenwassers betrug am 3. August + 13,6° C. Die oben erwihnte kleine Grube in der Nahe des Brun- nens und 50 Schritte vom Beobachtungshause wurde am 16. Juli besichtigt. Der Boden der Grube war noch nass und, nachdem 10 K. M. Levander, Mittheilungen iiber Anopheles claviger in Finland. ich einen Eimer Brunnenwasser in die Grube gegossen hatte, konnte ich mit einem kleinen Netze die Organismen herausfi- schen. Ich fand ausser einigen Asellus aquaticus und kleinen Wassercoleopteren etwa 100 kleine und grosse Larven von Cu- lex. Die Grube kann wohl auch als Laichplatz fiir Anopheles gedient haben. Nach dem genannten Tage trocknete die Grube vollstandig aus. Den hauptsichlichen Fundort fiir die Anopheleslarven hatte ich indessen schon am 14. Juli entdeckt. Diesen stellen die seichten Ufer der Bucht selbst dar! Wegen der Bedeutung, welche dieser Beobachtung nach der Malaria-Miickentheorie bei- zumessen ist, will ich auf die Naturverhaltnisse der Bucht naher eingehen, zugleich bemerkend, dass ahnliche seichte Brackwas- serbuchten in zahlloser Menge an unseren Kiisten sich vor- finden und sicherlich auch oft als Brutplatze der Anopheles dienen. Die Bucht Langviken ist 3 km lang und etwa */2 km breit. Sie zieht von der Westseite der grossen Esbobucht in NO— SW Richtung. Gegen ihre Miindung hin ist sie etwa 3 m tief, in der Mitte verliiuft eine Rinne von 2 1/2 bis 2 m Tiefe, welche man noch bis zur Dampferbriicke am inneren Ende der Bucht verfolgen kann. Die Ufer sind an vielen Stellen ganz flach. Das Wasser erscheint getriibt theils von Schlammpartikeln, welche durch Wellen und Dampferfahrt aufgewirbelt werden, theils von Planktonorganismen (Wasserblithe). Der Boden besteht iiberall aus weichem grauem Schlamme welcher zahlreiche Diatomeen und Reste von Organismen enthilt. Die Ufer sind umsiiumt mit Bestaénden von Phragmites communis und Scirpus tabernemontani; auch Scirpus mariti- mus kommt in kleinen Bestiinden vor. Fast tiberall wachsen Potamogeton perfoliatus, Myriophyllum spicatum und Potamoge- ton pectinatus. Das innerste Ende der Bucht ist fleckenweise am Boden mit Chara bedeckt. In betreff der Erwiirmung des Wassers sei erwahnt, dass nach meinen in der Mitte der Bucht ausgefiihrten Messungen die Temperatur der Oberfliiche vom 9. Juli bis 22. August tiber Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 3. 11 20° C, vom 15. Juli bis 4. August iiber 22° C, vom 19. Juli bis 30. Juli tiber 24° C betrug. Der Salzgehalt schwankte im Allgemeinen zwischen 0,42— 0,50 °/o. Die Anopheleslarven leben keineswegs tberall in der Bucht. Sie fehlen im offenen Wasser -d. h. in der pelagischen Region, wo keine oder nur vereinzelte Makrophyten (Potamoge- ton, Myriophyllum) wachsen. Auch werden sie in dichten Phrag- mites- und Scirpus-Bestinden nie gefunden. Eine Larve fand ich, am 14. Juli in der Mitte eines dich- ten Bestandes von Potamogeton perfoliatus am Ufer beim Beob- achtungshause. Der Hauptfundort fiir die Amnopheleslarven sind die bei dem Ufer vorkommenden an der Oberfliche des Wassers schwim- menden Algenwatten?, bestehend aus Cladophora, Oedogonium und Spirogyra. Diese steigen im Juli und August an die Ober- fliche und kénnen ein Areal von 1 (| m einnehmen. (Ge- wohnlich sind sie an Potamogeton perfoliatus oder Scirpus fest- geheftet und sehr oft mit den schwarzen Eierhaufen einer 7%- pulidenart bedeckt. Bei diesen Algenmassen und nur bei diesen habe ich zahlreich die Anopheleslarven und Puppen gefunden, welche iibrigens infolge ihrer gelbgriinen Farbe wenig bemerk- bar sind. Zwischen den Algen kommen ausserdem oft Laryen von Chironomus, Dixa und Ceratopogon vor. Ohne Zweifel stammten die Anopheles-Imagines des Beob- achtungshauses vom niichsten Ufer her, wo ich die Larven in grosser Menge fand. Culexlarven, die ich auf den iiusseren Skireninseln auch in mit Meerwasser gemischten Regenwassertiimpeln der Strand- felsen zuweilen gefunden habe”), sind nie von mir im Meeres- wasser beobachtet worden, auch nicht im Langviken. Das gleich- 1) Ganz ihnlich hat schon friiher Grassi in Italien gefunden, dass die schwimmenden Massen von ineinander geflochtenen Confervoideen die Entwicklung der Larven begiinstigen. |. c. p. 53. 2) Levander, K. M., Zur Kenntnis des Lebens in den stehenden Kleingewissern auf den Skiireninseln. Acta Soc. pro F. & Fl. fenn. XVIII. N:o 6. 1900. S. 51. 12 K. M. Levander, Mittheilungen itber Anopheles claviger in Finland. zeitige Vorkommen von Anopheles und das Fehlen der Culex im Untersuchungsgebiete wiihrend der Monate Juli und Au- gust, als die Tiimpel der nachsten Umgebung ganz ausgetrock- net waren, deutet unzweideutig darauf hin, dass nur die Ano- pheles im Meerenwasser ausgebriitet wurden. Obgleich also eine geniigende Erklarung fiir das zahlreiche Auftreten der Anopheles in der Beobachtungsstation gefunden war, will ich noch die anderen Fundorte erwihnen, wo ich Anopheleslarven fand. Etwa ?/, km vom inneren Ende der Bucht ist das nord- liche Ufer sehr flach und lehmig. In den kleinen Wassergruben, die durch die Tritte der hier weidenden Kiihe gebildet waren, fand ich am 18. Juli einzelne kleine Larven von Culex- und Anopheles neben kleinen Palpicorniern wie Helophilus u. a. Es mag darauf hingewiesen werden, dass man derartige lehmige Uferbildungen iiberall bei den zahlreichen seichten Buchten un- serer Kiiste findet. Im freien Wasser des Ufers, wo Scirpus und Potamogeton wuchsen, konnte ich keine Stechmiickenlarven fischen, spiiter fand ich, dass auch an diesem Platze Anopheles- Larven an den Algenwatten lebten. In das innere Ende der Bucht miindet ein kleiner Bach. In diesem regenlosen Sommer trocknete der Bach so aus, dass fast nur ein System stagnirender Tiimpel zuriickblieb. In einem so gebildeten Tiimpel, wo Potamogeton natans wuchs, fand ich am 18. und 26. Juli kleine und mittelgrosse Larven von Anopheles und die sehr iihnlich aussehenden von Dixa. Die in Rede ste- hende Stelle liegt in der unmittelbaren Nahe einer Menschenwob- nung. Ausser den Dipterenlarven, kamen im selben Tiimpel Froschlarven und junge Stichlinge (Gasterosteus aculeatus) vor. Schliesslich fand ich Anopheleslarven noch in einem an- deren Bache mit langsam fliessendem Wasser und zwar beim Gehdfte Danskarby, etwa ein km vom Beobachtungshause ent- fernt. Die Larven, welche am 27. Juli beobachtet wurden, ka- men hauptsiichlich in einer tiimpelartigen, mit Carex und Sumpf- pflanzen bewachsenen Erweiterung des Baches vor. Aber auch zwischen dem Ufergras fand ich eine ausgewachsene Larve. Das Wasser des Baches war getriibt und lehmig. r Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 3. 13 Bemerkungen iiber die von mir konstatirten Fundstitten von Anopheles-Larven. Gegen die positive Angabe Grassis, dass ziemlich grosse Teiche und Seen als Entwicklungstiitten fiir Anopheles claviger dienen (I. c. p. 53 und 239), behauptet Kersch- baumer in seinem Buche tiber die Malaria 1): »die Stechmiicken entwickeln sich nicht in Seen, Seeteichen, Teichseen und in Teichen, Siimpfen, welche tiefer sind als durchschnittlich 1 Me- ter.» Auch auf die Frage »ob die Stechmiicken nicht etwa am Ende mitunter an seichten Stellen der Uferzone von Seen, iiber 1 Meter tiefen Teichen und Siimpfen briiten» giebt er eine ver- neinende Antwort. Laut den von ihm vorgebrachten teoreti- schen Argumenten sind die Stechmiicken »absolut ungeeig- net, sich auch nur in den seichten Uferregionen tiefer Wasser zu entwickeln». Meine oben angefiihrten Beobachtungen, welche sich auf die Bucht Langviken beziehen, zeigen evident, dass sich wenig- stens Anopheles claviger in grosser Menge an solchen Plitzen entwickelt, und ich halte mich auf Grund hiervon — in Uber- einstimmung mit Grassi — berechtigt zu behaupten, dass die seichten Uferregionen der Seen, Teiche und Siimpfe, wo Rohr- und Schilf- und Potamogeton perfoliatus oder andere Cormophy- ten-Bestande als Wellenbrecher dienen und geschiitzte Wasser- flachen zwischen sich lassen und wo die Fadenalgen s. g. Wat- ten auf der Oberflache bilden, im allgemeinen sehr giinstige Platze fiir die Entwicklung der Anopheles claviger bilden. Dafiir sprechen auch — vorausgesetzt dass die Theorie von der Ver- breitung der Malaria durch die Anophelen iiberhaupt richtig ist — das lokale Vorkommen der endemischen Malaria und die Ver- breitung der bisher beobachteten Malareaepidemien in Finland. Wie aus der 1891 veréffentlichten historischen Arbeit 2) von Dr. R. Sievers hervorgeht, ist die Malaria wenigstens seit dem Jahre 1749 epidemisch- und endemisch in Finland vorge- kommen. Vom genannten Zeitpunkt an hat sich diese Krank- ’) Kerschbaumer, Fr., Malaria. [hr Wesen, ihre Entstehung und ihre Verhiitung. Mit zwo6lf Tafeln. Wien und Leipzig, 1901, p. 111. 2) Sievers, R., Om frossan i Finland. Finska lakaresallskapets hand- lingar. Bd. XXXIII. 1891. N:o 7 und 8. Mit 3 Karten. 14 K. M. Levander, Mittheilungen iiber Anopheles claviger in Finland. heit wenigstens 7 mal tiber gréssere oder geringere Gebiete unseres Landes erstreckt. In dem 19. Jahrhundert herrschten 5 Epidemien und zwar in den Jahren 1812—16, 1819—21, 1830—32, 1846—48 und das letzte Mal 1853—62, stets gleich- zeitig oder etwas spiter als die entsprechenden Malariaepide- mien im Schweden und im iibrigen Europa. Sowohl als Endemi als auch als Epidemie hat die »Frossa» fast ausnahmslos an den Kiisten der finnischen und _ bottni- schen Meerbusen, bei Flussmiindungen, am Ladoga-See und langs den Ufern unserer vielen grossen Binnenseen geherrscht, besonders im O6stlichen Theile des Landes, wie ein Blick auf die der genannten Arbeit beigegebenen Karten sofort lehrt. Nur, sagt der Autor, wenn starke Frossepidemien sich tiber das Land verbreiteten, wie 1846—48 und 1853—62, wurden Gegenden fern von der Kiiste und den Ufern der Binnenseen von der Epidemie ergriffen. Wie schon die ilteren Arzte hervorgehoben haben 4), sind in unserem Lande, besonders auf Aland, in diesem unseren »iltesten und ersten Malariaort», die Malariafieber speciell in den Gegenden zu Hause, wo flache Buchten und niedrige sum- pfige oder lehmartige Ufer vorkommen. Diese Eigenthiimlichkeit im Auftreten der Malaria deutet meiner Ansicht nach unzweideutig daraufhin, dass die Entwick- lungsstitten der Anopheles sehr allgemein in den flachen Zonen der inneren Meeresbuchten und der Binnenseen zu suchen sind. Dass die Anopheleslarven auch in leicht salzhaltigem Was- ser leben, ist zuerst von Grassi, spater auch von anderen Forschern beobachtet worden. Nuttall, Cobbett und Strange- ways-Pigg fanden in £ngland Larven in 6 Fallen in bracki- schem Wasser.2) Nach Kerschbaumer muss die Maximal- 1) Haartman, Joh., Om orsakerna till de svara frossor, som aren 1774, 1775, 1776 och 1777 kring Abo och annorstides grasserat. Kongl. Vet. Acad. Nya Handl. Stockholm 1781.— Stigzelius, L.H., Anteckningar om Malaria epidemierna pa Aland under sednaste arhundrade. Akademisk atf- handling. Helsingfors 1864. Citirt nach Sievers a. O. 2) Nuttall, George, H. F.,, Cobbett, Louis und Strange- ways-Pigg, T., Studies in relation to malaria. I. The geographical distri- bution of Anopheles in relation to the former distribution of ague in Eng- land. Journal of Hygiene. I. 1901. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 3. 15 grenze des Salzgehaltes, den die Anophelen vertragen konnen, irgendwo zwischen 1,1 und 0,6°/, liegen (I. c. p. 102). Die anderen Fundorte, wo das Vorhandensein von Ano- pheleslarven von mir konstatirt wurde, sind weniger bemer- kenswerth. Kerschbaumer hebt bervor, dass die Anophelen aus- schliesslich in Tiimpeln (in dem von ihm definirten Sinn tiber den Begriff Tiimpel), beziehungsweise in stagnirenden Partien von fliessenden Gewiissern sich entwickeln. Grassi sagt, Anopheles claviger »entwickelt sich in Tei- chen mit ruhig stehendem Wasser, sowie in ktinstlichen Ka- nilen oder kleinen Fliissen, deren Wasser sehr langsam fliesst (namentlich in der Nahe der Ufer, wo die Vegetation sehr tip- pig ist») (1. c. p. 53). Die eben genannten englischen Forscher fanden bei der von ihnen angestellten Enquete nach Anopheles in England die Larven 41 mal in Tiimpeln (9 mal zusammen mit Culex), 36 mal in kaum merkbar fliessenden Wasser (3 mal mit Culez), 15 mal in fliessendem Wasser, 26 mal in Fliissen und Kanalen und 3 mal »in the backwaters of rivers.» Auch der Bedeutung des fliessenden Wassers als Verbrei- tungsmittel von Eiern, Larven und Puppen der Stechmiicken ist von den letztgenannten Forschern in ihrer Arbeit schon. ge- dacht worden. In diesem Zusammenhang mag noch auf die Thatsache hingewiesen werden, welche Herr Magister A. Luther mir freundlichst mitgetheilt hat, dass niimlich Anopheleslarven von ihm auch in kleinen Quellenbecken in Lojo (Provinz Nyland) angetroffen sind. Ob diese zu Anopheles claviger oder A. bifurca- tus gehorten, welche letztere Art sich nach Grassi (I. ¢. p. 54) vorzugsweise in Wasserquellen entwickeln soll, habe ich nicht Gelegenheit gehabt zu untersuchen. Biologisches iiber das Imago der Anopheles. In der freien Natur begegnete ich nie den Imagines von Anopheles. Versuche, die Miicken aus den Gebiischen, Biumen, dem Grase in der nichsten Umgebung des Beobachtungshauses sowie aus Phrag- mites des Ufer bei dem Brutplatz zu erbeuten, waren erfolglos; 16 K. M. Levander, Mittheilungen iiber Anopheles claviger in Finland. doch muss zugestanden werden, dass das von mir gebrauchte Netz wegen seiner Kleinheit nicht dazu geeignet war. Nie wurde ich bei den Excursionen von den Miicken gestochen.*) Nur an der fiusseren Seite der Hauswinde wurden zuweilen Anopheles in der freien Luft beobachtet. Im Abtritte des Beobachtungshauses sah ich nur einige mal vereinzelte Exemplare von Anopheles. An &hnlichen Loka- lititen wurde auch an anderen Orten zuweilen die Art entdeckt (siehe unten). Die Miicken begannen abends schon etwas vor dem Son- nenuntergang in die Zimmer einzudringen solange es noch hell war. Sie kamen durch die offen gehaltenen Fenster und Thiren herein (im Juli etwa am 8 Uhr n. M.). Die soeben hereingeflogenen Weibchen, welche befruchtet zu sein schienen, denn sie legten in Aquarien in der Regel ent- wicklungsfihige Eier ab, schienen besonders an der Wand des Zimmers wo sie nicht so leicht entdeckt werden, zu ruhen, wah- rend die vollgesogenen Exemplare vorzugsweise an der Unter- seite der Decke oder in dunkleren Ecken, oft an Spinngewebe hangend, anzutreffen waren. Meine zwei schlafenden Kinder iibten offenbar sehr starke Anziehungskraft auf die Miicken auf, denn diese waren schon friih abends stets zahlreicher im Schlafzimmer, als im anbei liegenden Speisezimmer zu finden. Es mag hier daran erinnert sein, dass Stephens und Christophers in Sierra Leone be- obachteten, wie die Amnophelen vom Geruch der Kingeborenen stark angezogen wurden und dass den Miicken von Grassi et- nen ausserordentlich feinen Geruchssinn zugeschrieben wird, in 1) Dieselbe Erfahrung machten in England Nuttall, Cobbet und Strangeways-Pigg, welche fanden, die schnellste Methode das Vorhan- densein von Anophelen in einer Gegend zu konstatiren ist, die Larven auf- zusuchen. Sie schreiben: »We made no attempts at collecting the flies by means of a net, and we newer noticed a single winged insect in the open, though we in a few instances succeded in capturing them in dwellings. Though we might very well have found the flies if we had searched more closely, the mere fact of our never seeing a single fly in the open country ist distinctly suggestive» (1. c. p. 10). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 3. 17 dem sie nach diesem Forscher »vorzugsweise gewisse Menschen stechen» (I. c. p. 94). Wie verschieden die hematophagen Stechmiicken und die unschuldigen Chironomusarten in Bezug auf den Geruch des Menschen sich verhalten, geht daraus hervor, dass von den letz- teren nur selten vereinzelte Exemplare in unsere Zimmer ein- drangen, obgleich sie fast jeden Abend nach dem Sonnenuntergang in dichten Schwiirmen in der unmittelbaren Nahe des Hauses in der Luft tanzten. Auf dem Verdeck des Dampfers, welcher einmal taglich von Langviken nach Helsingfors fubr, nachdem er im inneren Ende der Bucht dicht bei dem Brutplatze der Anopheles tiber- nachtet hatte, sah ich nie Miicken. Doch sind die diesbeziigli- chen Beobachtungen ganz vereinzelt. Am 11. August um 10 Uhr abends sah ich hunderte Chironomiden verschiedener Spe- cies von der elektrischen Lampe des Hinterdecks angezogen, aber keine einzige Anopheles fand sich darunter. Anopheles-Miinnchen drangen nur selten in das Beobach- tungshaus ein. Uberhaupt konnte ich wiihrend der ganzen Beob- achtungszeit nur 16 Mannchen in unseren Zimmern fangen, wab- rend die Anzahl der daselbst gefangenen Weibchen bis ca. 700 stieg, Das mag als Bestitigung fiir die Angabe Kerschbau- mer’s angefiihrt werden, dass die Mannchen sich bei dem Brut- platze aufhalten und nicht weit wegfliegen. Grésse des Kérpers. Uber die Grésse der finlaindischen Exemplare von Anopheles claviger sei erwahnt, dass bei einigen Weibchen, die gemessen wurden, der Abstand von der Riis- selspitze bis zum Ende des Abdomens zwischen 8 und 9 mm variirte. Der Riissel ist etwa 21/2 mm lang, die Fliigel 6 mm. Zeitdauer zwischen Futternahme und Laichen. Wie friher beobachtet, legen die Amopheles-Weibchen sehr bald, d. h. ge- wohnlich am dritten Tage nachdem sie Blut gesogen haben, ihre Eier ins Wasser ab. Von 21 Exemplaren, die bluterfiillt in Wasserflaschen (Aquarien) isolirt wurden, legten ihre Kier ab: 2 Exx. am 2. Tag, 16 » » 3. » 18 K. M. Levander, Mittheilungen iiber Anopheles claviger in Finland. 2 Exx. am 4, Tag, Tey ME Lebensdauer in Gefangenschaft. Die abgelaichten und nicht wieder gefiitterten Weibchen starben in den Aquarienflaschen stets nach einigen Tagen. In trockenen Flaschen gehalten lebten die Anopheles-W eib- chen ohne Fiitterung héchstens 8 Tage. Von 15 Weibchen, welche in trockenen Flaschen gehalten wurden, legte kein ein- ziges seine Kier ab, obgleich die Ovarien reife Kier enthielten. [Nach den Beobachtungen anderer Forscher kénnen die Stechmiicken unter giinstigen Bedingungen mehrere Wochen leben]. Ablegen der Eier. In den Aquarienflaschen wurden die Eier nur in den friihen Morgenstunden auf die Oberflache des Wassers abgelegt. Die gew6hnliche Zeit des Laichens war im Juli zwischen 3—5 Uhr morgens, als es schon hell war. Das Ei. Die Gestalt und Struktur des Eies ist von Grassi, Nuttall und Shipley?) und Kerschbaumer ?) gut abgebildet und ausfiihrlich beschrieben. Nur in Betreff der Grosse und Farbe des Eies méchte ich eine kleine Bemerkung machen. Nach der Angabe der genannten englischen Forscher variirt die Linge der Kier zwischen 0,7 bis 1,0 mm, mit einer grossten Breite von 0,16 mm (Lc. S. 49). Kerschbaumer fand die Kier 0,8 mm lang und 0,17 mm breit. Nach meiner Messung betrug die Linge der Kier 0,7 mm, wihrend die Breite des breiteren Endes 0,17 mm war. Die Farbe der Eier moéchte ich als dunkelgrau- blau bezeichnen. Dass die Eier nach der Ablage zuerst weiss sind, habe ich nicht bestaétigen kOnnen. Anzahl der Eier. Grassi berechnet dass das Weibchen von Anopheles etwa 100 bis 150 Eier legt (I. c. p. 88). Nach Howard) variirt die Anzahl der Eier zwischen 40 bis 1) Nuttall, G. H. F. und Shipley, A. E.. Studies in relation to malaria. II. The structure and biology of Anopheles. Journal of Hygiene. *) Kersehbaamer fr, le. 3) Citirt nach Nuttall und Shipley, |. c. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 2l, n:o 3. 19 100. Kerschbaumer (I. ¢c. S. 54) fand 28 bis 150 Eier in ei- nem Kihaufchen. Nach meinen bei Langviken gemachten Beobachtungen sind diese Zahlen iiberhaupt sehr klein, wie die nachfolgende Ta- belle zeigt. Datum. Anzahl der Eier. A ivi) Gare 6: Sai capa I. ye ot. are Se ee ok et on » aa en » a ean De ek te. LEO > OD enema of! » » . . ° . 164 » te ae a eS eee ak tegen pee 5 le va aie gs » Bo i kg yee EL a De ee! ene 2 ee Mit einem Minimum von 122 und Maximum von 352 Stiick er- giebt sich als Durchschnittzahl fiir die gezahlten 13 Eierhauf- chen 227. Diese betrachtlich gréssere Eiproducktion scheint mir in Zusammenhang mit der Beschatfenheit der Nahrung (Kin- derblut) zu stehen. Zeitdauer bis zur Ausbriitung der Eier. Aus den Kiern krie- chen sehr bald die jungen Larven aus. Dies geschah im Juli in der Regel am zweiten Tage (in 9 Fallen), zuweilen am drit- ten Tag (in 2 Fallen) nach dem Ablegen des Eierhaufchens. Die Temperatur in der Veranda, wo ich die Kulturen hatte, war uberhaupt sehr hoch, um 20—28° C wechselnd. Wachsthum der Larven. Die aus dem Ei soeben ausge- krochenen Larven waren 0,90 mm lang. Ganz erwachsene Larven, die zum Verpuppen reif sind, haben eine Lange von 8 mm. Das ganze Larvenstadium des Anopheles claviger dauert 20) K. M. Levander, Mittheilungen iiber Anopheles claviger in Finland. nach Grassi 20—22 Tage wiihrend des Sommers in Italien, Nuttall und Shipley veranschlagen auf Grund der von ihnen vorgenommen Experimente hierzu 18—21 Tage bei einer durch- schnittlichen Temperatur von (16—26° C.) Die von mir geziichteten Larven wuchsen viel langsamer, was sicher nur den sehr schlechten Nahrungsverhaltnissen in den Kulturglisern zuzuschreiben ist. Die einzige tiberlebende Larve von einer Anzahl, welche am 21. Juli ausgebriitet wur- den, erreichte nach 26 Tagen 3 ?/; mm Lange und nach 31 Ta- gen 43/, mm Liinge. Die Temperatur in der Veranda, wo das Kulturglas stand, betrug zu der Zeit 16 bis 28° C. Larven, die am 1. August ausgebriitet waren, erreichten nach 15 Tagen eine Linge von nur 27/, mm. Diese Experimente mégen als Beispiele fiir Verlangsamung des Wachsthums infolge mangelhafter Nahrung dienen. Auftreten der Larven im Freien. Obgleich meine Beobach- tungen iiber das Auftreten der Larven von Anopheles im Freien nur einen kurzen Zeitraum umfassen, will ich sie dennoch hier erwahnen. Die erste Larve entdeckte ich im Meereswasser am 14. Juli. Sie war fast ganz erwachsen. D. 17. Juli fand ich im Meereswasser nur kleine Larven. D. 18. Juli fand ich in den oben genannten Lehmpfiitzen auch nur kleine Larven. Die am selben Tag aus dem in das innere Ende der Bucht sich ergiessenden Bache erbeuteten Larven waren klein oder mittelgross. D. 26. Juli. Im Bache noch keine erwachsene Larven. D. 8—10. August fand ich zahlreiche grosse Larven im Meereswasser. D. 12. August fand ich grosse Larven auch im Bache. Puppe. Bei einer Liinge von etwa 8 mm verpuppen sich die Larven von Anopheles. Das Puppenstadium dauerte im Au- gust nur 2 Tage.1) Die Larven und Puppen aus dem Seewasser 1) Nach Meinert dauert das Puppenstadium in Danemark etwa 4 —5 Tage, im Sommer etwas kiirzere Zeit als in Friihling und Herbst. Mei- nert, Eucephale Miickenlarve. 1886. S. 397. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 3. 21 waren meist hellgriin gefiirbt, seltener kamen dunkler, bezie- hungsweise braune Thiere vor. Die griine Farbung, welche mit der der Algenwatten harmonirt, braucht nicht vom Darminhalt bedingt sein, denn der Fettkérper selbst erscheint griinlich tin- girt. Mehr oder weniger farblose Larven, welche von Grassi (l. ec. p. 91) in leicht salzigen Gewiissern beobachtet sind, er- rinnere ich mich nicht gesehen zu haben. Lebensweise der Larven. In Aquarien gehaltene Culex- Larven verlassen sehr oft die Oberfliche des Wassers um an dem Boden Nahrung zu suchen. Wenn bei Nahrungsmangel ver- modernde Pflanzenbliitter an den Boden des Aquariums fallen gelassen wurden, begaben sich die Larven hinunter um diese abzunagen. Die Anopheles-Larven haben nicht diese Gewohnheit. *) Sie verliessen die Oberfliche, an welcher sie die an der Oberfla- echenmembran adhirirenden Partikel in den Mund hereinstru- deln, nur bei drohender Gefahr, z. B. bei Erschiitterung des Ge- fasses. Lebensgenossenschaft der Larven. Da, worauf oben hingewie- sen wurde, die Malaria in Finland vorzugsweise die Gegenden um seichte Buchten an den Kiisten heimsucht, und da die von mir in diesem Sommer untersuchte Bucht eine ergiebige und, wie es scheint, typische Entwicklungstitte der Malaria tibertragenden Miickenart zu sein scheint, sei es jetzt gestattet, noch detaillirte Angaben iiber die pflanzlichen und thierischen Lebensgenossen der Anopheleslarven zu geben als Zusatz zu dem, was tber die hydrobiologischen Verhiltnisse der Bucht Langviken schon oben mitgetheilt wurde. Die Fischfauna ist besonders vertreten durch die folgen- den Arten: Alburnus lucidus, Blicca bjérkna, Abramis brama, Leuciscus rutilus, L. erythrophthalmus, L. idus, Perca fluviatilis, Acerina cernua, Lucioperca sandra, Gasterosteus aculeatus, Hsox lucius, Anguilla vulgaris. 1) Dasselbe ist auch von anderen Beobachtern bemerkt worden. Nut- tall und Shipley sagen (I. c. S. 68): »Whereas Anopheles is mainly a surface feeder, Culex often feeds at the bottom, browsing about in its nor- mal position, tail uppermost.» 22 K. M. Levander, Mittheilungen iiber Anopheles claviger in Finland. Die niederen pflanzlichen und thierischen Organismen der Bucht will ich in drei Gruppen eintheilen: 1) die Organismen des offenen Wassers oder der pelagischen Zone, 2) die schwim- menden Organismen des Ufers und 3) die im Schlamme des Bodens oder an den Pflanzenstengeln lebenden Thiere. 1. Die Planktonorganismen der pelagischen Zone. *) A. Phytoplankton. Cyanophycea. Flagellata. Aphanizomenon flos aque (L.) Uroglena volvox Khrbg. Ralfs. Chlorangium stentorinum Ehrbg. Anabena spiroides Klebahn. Colacium vesiculosum Ehrbg. Nodularia spumigena Mert. Dinoflagellata. Peridinium achromaticum 0. sp. Diatomacea. Pissp. Cheetoceros bottnicus Cleve. Me Sceletonema costatum Grev. Silicoflagellata. Diatoma tenue Ktzg. Dictyocha fornix Mob. B. Zooplankton, Infusoria. Triarthra longiseta Khrbg. v. Codonella ventricosa Clap. & limnetica Zach. Lach. Asplanchna girodi de Guerne. Tintinnopsis tubulosus Lev. Anurea aculeata Ehrbg. T. brandtii Nordqv. A. cochlearis Gosse. T. botinicus Nordqv. A. eichwaldi Lev. Tintinnus borealis Hens. Cladocera. Rotatoria. Daphnia cristata G. O. 5. Syncheta baltica Ehrhg. D. jardinei Baird v. Kahlber- S. monopus Plate. giensis Schddl. 1) Mittheilungen iiber das Plankton und die Fauna der Brackwasser- buchten sind auf Grund friiherer Untersuchungen von mir zusammengestellt in der Abhandlung N:o 5 in Volum XX. 1901. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 3. 23 Bosmina obtusirostris var. mari- tima P. E. M. Podon minutus G. O. 5. Evadne nordmanni Loven. Leptodora kindti Focke. Copepoda. Acartia bifilosa Giesbr. Limnocalanus grimaldi de Guerne. Eurytemora affinis Poppe var. hirundoides Nordqv. Nauplien. Cirripedia. Nauplien von Balanus impro- vIsUs. Bryozoa. Cyphonautes-Larven. Mollusea. Muschellarven. 2. Organismen des Uferplanktons. Am Ufer wird eine grosse Anzahl der echt pelagischen Planktonorganismen angetroffen, ausserdem noch specielle Arten, die hier aufgezihlt werden. Phytop/ankton. Cyanophyceae. Merismopedia sp. Palmellacee. Pediastrum boryanum Menegh. Scenedesmus quadricauda Bréb. Diatomaceae. Diatoma tenue Ktzg. Dinoflagellata. Gymnodinium vorticella Stein. Amphidinium operculatum Cl. & I Glenodinium foliaceum Stein. Gl. cinctum Ehrbg. Zooplankton. Infusoria. Holophrya oblonga. Nassula aurea Ehrbg. Chilodon cucullulus Ehrbg. Lacrymaria olor O. F. M. Lionotus sp. Mesodinium acarus Stein. Coleps hirtus O. F. M. Pleuronema chrysalis Ehrbg. Paramecium aurelia O. F. M. Climacostomum virens Ehrhg. Halteria grandinella O. F. M. 24 K. M. Levander, Mittheilungen tiber Anopheles claviger in Finland. Urocentrum sp. Vorticella sp. Carchesium sp. Epistylis sp. auf Cyclops. Euplotes charon Ehrbg. Aspidisca lynceus Ehrbg. Stylonychia sp. Tocophrya cyclopum Cl. & L. Rotatoria. Taphrocampa saundersiw Gosse. Proales felis Ehrbg. Diglena catellina Khrbg. Dinocharis pocillum O. F. M. Euchlanis dilatata Leyd. Colurus sp. Cathypna luna EKhrbg. Notholea acuminata Ehrbg. N. biremis Ehrbg. N. foliacea Khrbg. Brachionus brevispinus Ehrbg. Cladocera. Sida crystaluna O. F. M. Ceriodaphnia. Scapholeberis mucronata O. F. M. Eurycercus lamellatus O. F. M. Alona affims Leyd. Chydorus sphericus O. F. M. Polyphemus pediculus de Geer. Copepoda. Cyclops macrurus G. O. 5S. C. fuscus Jurine. C. albidus Jurine. C. viridis Jurine. C. leuckartii Claus. C’. strenuus Fisch. C. serrulatus Fisch. Eurytemora velox Lill). 3. Thiere des Grundes. Rhizopoda. Hyalodiscus guttula Duj. AH. imax Duj. Ameba villosa (Wall.?) Mobius. A. verrucosa Ehrbg. Arcella vulgaris Khrbg. Nebela sp. Difflugia globulosa Duj. D. constricta Ehrbg. D. acuminata Ehrbg. Cyphoderia margaritacea Schlumb. Paullinella chromatophora Laut. Quinqueloculina fusca Brady. Heliozoa. Iithocolla globosa F. EK. Sch. Actinophrys sol Ehrbg. Hydrozoa. Hydra grisea L. Cordylophora lacustris Allm. Oligochaeta. Stylaria lacustris L. Nais sp. Cheetogaster sp. Mollusea. Bythinia tentaculata L. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 2l, n:o 3. 25 Neritina fluviatilis L. Ceratopogon-Larven. Limnea ovata Dr. Ephydra- » L. palustris O. F. M. Aeschna- » L. stagnalis L. Agrion- » Agraylea multipunctata Cart. Insecta. Haliplus sp. Chironomus-Larven. Die obenstehenden Verzeichnisse médgen unsere brack- wasserbucht als biologischer Standort einigermassen charakteri- siren. Mit Riicksicht auf die Beziehung der zahlreichen in den- selben erwihnten Thiere und Algen sind natiirlicherweise nur ein Theil der Arten von direkter Bedeutung ftir das Leben der Anopheles und zwar als Vertilger der Larven oder als Futter fiir dieselben. Feinde der Larven. Uber die Thiere, welche als Vertilger der Larven zu betrachten waren, kann ich nur Vermuthungen aussprechen. Grosse Feinde der Larven diirfte die Fischbrut, besonders die in grossen Scharen umherschwimmenden Brut von den Cyprinoiden und Stichlinge zu betrachten sein. Auch die Libelluliden-larven sind wahrscheinlich Vertilger von den Anopheleslarven. Nahrung der Larven. Grassi fand den Darm der Larven enthaltend Protozoen, kleine Krustenthiere, kleine Insekten, ein- zellige Algen und organischen Detritus (|. c. p. 76). Nuttall und Shipley sagen: »The food of the Larva seems to consist in the main of Spores of freshwater Alge, particles of Spirogyra, diatoms and any other minute organisms which do not penetrate the surface-film. The larva may be seen to browse about the decaying leaves of Lemna» (I. c. p. 18). Kerschbaumer beobachtete, dass die Anopheleslarven Larven von Culex vertilgen (1. c. 72). Um zu erfahren, was die Larven von Anopheles in der Bucht Langviken in ihren natiirlichen Bedingungen fressen, untersuchte ich den Darminhalt von 8 frisch gefangenen Exem- plaren. Ich gebe hier die Protokolle tiber meine diesbeziiglichen Untersuchungen wieder. ~~ 26 K. M. Levander, Mittheilungen tiber Anopheles claviger in Finland. N:o 1: Hauptmasse Fadenalgen, 7 Arcella, Sandk6rner, Pollen- korn von Tanne, Cathypna luna, Aphanizomenon flos aque, verzweigte Haare von Anopheles-Larven, Reste von Cladoceren, Cysten von Glenodinium. N:o 2: Detritus, Fadenalgen, Sandkorner, Reste von 1 Cladocer, Arcella. N:o 3: Arcella vulgaris, Centropyxis aculeata, Detritus, Pilzsporen, zahlreiche Cysten von Glenodinium, Cathypna luna. N:o 4: Detritus, zahlreiche kleine Sandk6rner, zahlreiche Cysten von Glenodinium, Arcella haufig, Cathypna luna, Oedo- gonium u. a. Fadenalgen, Aphanizomenon flos aque, Pilzsporen, Diatomeen haufig. N:o 5: Darm grtin von Oedogoniwm, Arcella vulgaris vereinzelt, Cathypna luna, Anurea cochlearis. N:o 6: Detritus, Avcella vulgaris, Fadenalgen, Chydorus sphweri- cus 1 Exx., Chironomus Larve, Cathypna luna 2 Exx., Aphanizomenon flos aque. Chydorus sphericus mehrere Exx., Nauplien von Cyclops, Anabena spiroides, Aphanizomenon flos aque, Arcella vulgaris, Glenodiniwm, Detritus und Sandkorner, Diato- meen vereinzelt, Pollenkérner, Pilzsporen, Synchaeta sp. N:o 8: Junge Cyclops, Detritus, Chydorus sphericus, Arcella, Sandkérner zahlreich, Diatomeen, Glenodinium-Cysten. 4 o) ~] Die Nahrung bestand also aus organischen Detritus und allerlei mikroskopischen Organismen, theils vegetabilischen, wie Diatomaceen, Peridineen-cysten, Cyanophyceen (Aphanizomenon, Anabena), griinen Fadenalgen (Oedogoniwm u. a.), Pilzsporen, Pollenkérnern, theils animalischen, wie Rhizopoden (Arcella, Centropyxis), Rotatorien (Cathypna, Anurea, Syncheta), Clado- eeren (Chydorus u. a.), Jugendstadien von Cyclops, Insektenlarven (Anopheles, Chironomus). Einige halberwachsene und kleine Larven, welche aus einem Bache stammten, enthielten in ihrem Darme nur Detritus und Diatomaceen. In einem Aquarium wurde ein Blatt von Potamogeton natans von den Anopheles-Larven skelettirt. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 3. 27 Uber die Nahrung der Culex-larven habe ich in diesem Sommer keine Untersuchungen angestellt. Nach meinen friiheren Beobachtungen *) fressen die Culex-larven in den Felsentiimpeln der Skareninsel theils Algen, vie Scenedesmus u. a. Proto- coccaceen sowie Diatomaceen, theils allerlei Detritus. B. Uber die Verbreitung und das Aufreten der Anopheles claviger in Finland im Sommer 1901. Helsingfors. In der Stadt selbst kam Anopheles claviger vor. Im grossen Gebiiude, Albertsgatan N:o 23, im zweiten Stock, fing in seiner Wohnung Herr Prof. J. A. Palmén zwei Mannchen von Anopheles claviger. Das Haus liegt in der Ecke der genannten und der mit Ahornen gepflanzten Boulevard- strasse, nicht weit von einem grésseren Garten (Sinebriickoffs). Wahrscheinlich werden die Anophelen in einem im genannten Garten gelegenen Bassin ausgebriitet. Ich selbst fand in einem Hause an der nérdlichen Peripherie der Stadt, in der s. g. Familje- villan Alkérr, am 27. August 2 weibliche Exemplare von Ano- pheles claviger. In derselben Wohnung wurden im September und October einige Exemplare von Anopheles claviger gefangen. Die betreffenden Zimmer sind wie im vorigen Falle hochgelegen, namlich im dritten Stock. Das Haus steht isolirt, mehr als 100 meter vom Ufer einer flachen Meeresbucht (Lappviken) entfernt. Zwischen der Strasse und dem Meeresufer liegt Wald. Auch im Centrum der Stadt diirften Stechmiicken nicht selten sein. Wenigstens habe ich in dem Universititsgebiude Exemplare von Culex pipiens beobachtet. 1) Levander, K. M., Zur Kenntniss des Lebens in den stehenden Kleingewassern auf den Skireninseln. Acta Soc. pro F. & Fl. Fenn., Vol. AVUE Neo 6.'2900. S. 30. 28 K. M. Levander, Mittheilungen iiber Anopheles claviger in Finland. Sehr geeignete Brutplitze fiir die Stechmiicken diirften die an der Siidseite der Stadt belegenen kleinen und grossen Iel- sentiimpel sein. In der Umgebung der Stadt beobachtete Herr Magister H. Federley in der von ihm bewohnten Villa »Humlevik», welche dicht beim Meeresufer gelegen ist, oft Anophelen. Diese sammeln sich auch nach seiner Beobachtung mit Vorliebe an aufgehingtem Schmetterlingskéder. Am Meeresufer zwischen der Stadt und die Insel Folison wurde in einer Sandgrube d. 21. September eine Puppe von Anopheles gefunden. In den Grube wuchsen Potamogeton per- foliatus und Zannichellia und an der Oberfliche des Wassers fanden sich Algenwatten. Die Skiiren von Helsingfors. Auf der kleinen Insel Munk- holm, 13 km SW von der Stadt, hatten die Bewohner der daselbst gelegenen Villa keine Stechmiicken beobachtet. Bei meinem gelegentlichen Besuch d. 11. August sah ich jedoch ein Weibchen und ein Miannchen von Anopheles claviger im Abtritte. Auf der Insel gab es einige in Felsenaushohlungen gebildete Regenwassertiimpel, in welchen indessen nur junge Culex-Larven von mir beobachtet wurden. Porkkala (im Kirchspiel Kyrkslidtt). Auf der kleinen Insel Blamansholmen, welche in einer schmalen Bucht bei der Landspitze Porkkala, 40 km SW von Helsingfors liegt, waren die Anophelen nach den von den daselbst arbeitenden Zoologen Herrn Magister D. A. Wikstrém und Dr. Guido Schneider mir gemachten Mittheilungen zeitweise haufig. Bei meinem daselbst abgestatteten Besuch am 11. Juli fand ich abends einige Anopheles claviger sowohl im Wohn- zimmer, als auch im Abtritte. Am Abend vorher war ein srosserer Schwarm gegen ein Fenster geflogen, einige getotete Mitglieder des Schwarmes wurden mir gezeigt. Auf der Insel ist kein Brunnen, auch der einzige Tiimpel war ausgetrocknet. Spiter hat Dr. Guido Schneider mir folgende Notizen iiber das Vorkommen der Anophelen freundlichst mitgetheilt. 8. August. » Anopheles kommt noch jeden Abend vor, sehr wenig aber, nur 1 bis 2 Exemplare». — Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 3. 29 12. August. »Die Miicken sind eine grosse Raritiit. Heute sah ich 1 Anopheles nach langer Zeit wieder an der Wand». 14. August. »Uber Anopheles kann ich Dir die interes- sante Meldung machen, dass am 13, VIII. mit beginnendem NO Winde |{Landwinde| plétzlich grosse Mengen von Anopheles bei uns auftraten und durch unsichtbare Ritzen sogar in verschlos- sene Zimmer drangen. Es kamen so viele, dass ich gar nicht zihlen konnte. Du siehst also, dass das Auftreten der Miicken auf Blamansholm, wo es keine Tiimpel giebt, vom Winde ab- hiingt. Indigene Anopheles scheinen wir hier nicht zu haben». 15. August. Bedeutend weniger Anopheles. 16. » Viel Anopheles in den Zimmern. yg » Wenig Anopheles. Wind SSW. 23. » Anopheles wieder sehr selten. 1. September. Erschien ein Anopheles-Schwarm mit dem NO Winde. Ein Mannchn wurde auch gefangen. Zu den obigen Notizen méchte ich bemerken, dass nach meiner Kenntniss von den lokalen Verhiltnissen die brutplatze dev auf Blamansholm erschienenen Anopheles nur an den stel- tenweise flachen Ufern der Bucht zu suchen sind. Abo. Exemplare, die im August gefangen sind, wurden von Herrn Dr. A. Spoof eingeschickt. In den Skiiren von Abo in Lofsdal im Kirchspiel Pargas, wurden Anophelen von Mitte Juli bis Mitte August von Herrn Dr. E. Reuter beobachtet und zwar im Abtritte. Sjunded, beim Pfarrerhause, wurden vom selben Beobachter Anophelen um 27. Juni gesehen. Am Beobachtungsort findet sich ein Fluss, welcher den Stechmiicken wahrscheinlich als Brutplatz dient. Lojo. Herr Magister A. Luther, welcher in diesem Som- mer die Wasserfauna des grossen Lojosees studirte, hat tber Anopheles mir folgendes mitgetheilt. Die Miicken waren Ende Juni und Anfang Juli gemein und wurden wieder Mitte August bemerkt. Die Larven wurden von ihm angetroffen in vege- tationsreichen Lehmtiimpeln am Ufer des Sees sowie am Ufer des Sees selbst. Auch in kleinen Quellenbecken (bei Ojamo) sowie in einem Bach (bei Gunnars) kamen Larven vor. 30 K. M. Levander, Mittheilungen iiber Anopheles claviger in Finland. Kuopio. An verschiedenen Platzen an den Ufern des Kallavesi-Sees sind Anopheles in diesem Sommer beobachtet. Nach den Mittheilungen waren die Stechmiicken zufolge der grossen Trockenheit weniger zahlreich als in normalen Jahren. Exemplare von Anopheles claviger wurden bemerkt in den Um- gebungen von der Stadt Kuopio bei Villa Vuorela (Frau H. Lignell), bei Pitkaélaks (Prof. J. A. Palmén), am Stadt-Ufer (Stud. J. E. Aro). In Karttula, etwa 40 km westlich von Kuopio wurden einige Anopheles Mitte August von meinem Bruder Dr. G. W. Levander gefangen. Von Tuovilanlahti (in Nord-Savolaks) wurden vereinzelte Ende Juli gefangene Exemplare von Anopheles claviger von Herrn Prof. J. A. Palmén mitgebracht. Was sonst die Verbreitung der Gattung Anopheles in Fin- land betrifft so sind unsere Kenntnisse noch sehr liickenhait. In der Dipterensammlung der Universitat habe ich Exemplare von folgenden Orten notirt: Saarijdrvi (Woldstedt), Nyslott (Gahm- berg), Leppdvirta (Lundstrém), Petrosawodsk (in Russisch---Kare- lien, Giinther). | Nach J. A. Palmén!) kommt die Art bei uns auch in Lappland (Kittila) vor. 1) Palmén, J. A., Malaria-plasmodin kehitys ihmisruumiun ulkopuo- lella ja horkan tarttumistapa. Duodecim, 1901, p. 274. ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 21, N:o 4. UBER DIE METAMORPHOSE EINIGER PHRYGANBIDEN ono LIMNUPHILIDEN, VON A. J. SILFVENIUS. Mit 2 Tafeln. (Vorgelegt am 1. Februar 1902). HELSINGFORS 1902. KUOPIO 1902. GEDRUCKT BEI K. MALMSTROM. Die einzigen genaueren Untersuchungen tiber Trichopteren-Lar- ven und -Nymphen sind die von Morton, ferner besonders die von Klapalek und in neuester Zeit (1901) diejenigen von Ulmer. Deshalb ist die Metamorphose nur der von ihnen beschriebenen Arten als vollkommen bekannt anzusehen. Da nun ihre Un- tersuchungen sich sehr ungleich auf die verschiedenen sieben Trichopterenfamilien vertheilen, ist die Kenntnis der Metamor- phose sehr verschieden fortgeschritten. ‘So z. B. sind aus der Familie Sericostomatidae, von den sieben in Finnland vorkom- menden Gattungen je eine Art, resp. von einigen sogar mehrere Arten sehr genau und mit Detailfiguren. hinsichtlich der Meta- morphosestadien beschrieben. Man kann also diese Familie, wie auch die der Rhyacophiliden und Hydroptiliden, von denen die Metamorphose aller finnischen Gattungen wenigstens durch eine Art geschildert ist, als ziemlich bekannt ansehen. Auch die Fa- milie Leptoceridae, mit 8 finnischen Gattungen, von denen nur die seltene Hrotesis riicksichtlich der friiheren Entwickelungsta- dien unbekannt ist, ist befriedigend erforscht. Es sind naihm- lich innerhalb der Gattung Leptocerus die Metamorphosen von vier, in der Gattung Oecetis die von drei Arten im Detail be- kannt. | Weniger als die vorigen ist schon die Familie der Hydro- psychiden bekannt. Von 14 finnischen Gattungen ist die Meta- morphose von neun untersucht. Besonders sind die wichti- gen Familien der Phryganeiden und Limnophiliden in dieser Hinsicht stiefmiitterlich behandelt. Die ialteren Erforscher der Entwickelung der Trichopteren (Réaumur, Résel v. Rosenhof, Degeer, Pictet, Kolenati, Meyer, Walser) haben freilich haupt- 4 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. siichlich diese zwei letzteren Familien untersucht, so dass schon im 18:ten Jahrhundert die Metamorphose vieler Gattungen der- selben einigermaassen bekannt war. Da sie aber meist nur sehr summarische Merkmale der Larven anfiihren und ausser- dem die Nymphen oft ganz tibersehen oder nur sehr knapp be- riihren, kann man die Entwickelungstadien der Arten nach den Beschreibungen dieser Forscher nicht sicher von einander un- terscheiden. Dieses ist um so natiirlicher, als auch die Imagi- nes der Trichopteren erst in der spateren Halfte des vorigen Jahrhunderts durch Mc Lachlans Untersuchungen tiber die Anal- anhiinge gentigend richtig erkannt wurden. Da nun Morton und Klapalek diese Familie und besonders die Phryganeiden nur ziemlich wenig untersucht haben, ist die Kenntnis ihrer Meta- morphose sehr unbefriedigend. So kennen wir die Entwickelung- stadien nur einer einzigen Phryganeiden-Art genauer, und von den 14 finnischen Limnophiliden-Gattungen, obgleich die Kennt- nis der Metamorphose dieser Familie durch die Untersuchun- gen Ulmers vom Jahre 1901 gute Fortschritte gemacht hat, sind nur sieben bekannt. Da diese Familien in Bezug auf die Verbreitung der Imagines am besten erforscht sind, und da ihre Larven den am meisten auffallenden, in oekonomischer Riick- sicht wichtigsten Theil der Trichopteren-Larvenfauna unserer Gewisser bilden, so schien es am angelegensten, die Metamor- phose dieser zwei Familien zu untersuchen. Im folgenden werden die friiheren Entwickelungstadien und Gehiuse von 21 Trichopteren (von 6 Phryganeiden und 15 Limnophiliden) mehr weniger vollkommen beschrieben. Von die- sen Arten ist der grésste Theil (15) im Sommer 1900 in Lap- pee, ein kleinerer Theil (5) im Sommer 1899 in Esbo, und eine Art im Sommer 1898 in Johannes und Kivennapa gesammelt worden. Wenn wir die friiher beschriebenen Arten mitnehmen, kennen wir jetzt die Entwickelung von vier Phryganeiden- und acht Limnophiliden-Gattungen (nur diejenige der dusserst selte- nen Gattung Agrypnetes ist noch unbekannt). Zu den 17 in dieser Hinsicht genauer bekannten Limnophiliden-Arten (von 76 in Finnland vorkommenden) werden jetzt zehn hinzugetigt. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 5 Von diesen 21 Arten hat Klapdlek (II) friiher schon drei, Limnophilus extricatus, Stenophylax stellatus und Stenophylax nigricornis, und Ulmer (Il) zwei, Limnophilus rhombicus und Chetopteryx villosa, genau beschrieben. Da meine Untersu- chungen schon im Herbst 1900 fertig waren und also unabhin- gig von denjenigen von Ulmer sind, und da auch die anderen Beschreibungen sich in einigen Punkten von denjenigen von Klapalek unterscheiden, habe ich auch diese Arten mitgenom- men, da sie andeuten kénnen, welche Charaktere variieren und in welchem Grade. Von den iibrigen 16 Arten waren vorher von fiinf (Phryganea obsoleta, Holostomis phalenoides, Limnophi- lus borealis, L. despectus und Anabolia sororcula) die Larven, Nymphen und Gehause unbekannt. Von elf Arten waren die Ge- hiuse und meist auch die Larve unvollkommen und von eini- gen sehr mangelhaft auch die Nymphe beschrieben. Die Beschreibungen sind nach dem sehr detaillierten Vor- bild von Klapalek verfasst. Welche Eigenschaften man als si- cherste und bequemste Charaktere brauchen kann, in welchem Grade sie variieren, und in welchen Hinsichten die folgenden Beschreibungen zu eng sind, das muss die Zukunft zeigen. Familie Phryganeidae. Die Larve!) am 1—2 Abdominalringe am breitesten, Ab- domen sonst ziemlich cylindrisch; das neunte Segment merklich schmiiler als die vorderen. Larve mit tiefen Stricturen zwischen den Abdominalsegmenten.*) Thorax vorn stark verschmilert, Kopf und Prothorax gleich breit. Der Kopf ziemlich wenig nach wnten geneigt (die Lings- achse desselben bildet mit der Langsachse des Korpers einen stumpfen Winkel), flach, langer als bei den Limnophiliden. Die Mundtheile sehr prominent. Auf der Dorsalseite des Kopfes schwarze Linien; die zwischen den Gabelzweigen reicht nicht bis zum Gabelwinkel, in ihrem hinteren Theile breiter und dunkler, vorn schmiler, dunkelbraun, gerade; die anderen, ausserhalb der Gabelzweige und des Gabelstieles, ziehen bis zu der Mandibelbasis, etwas gebogen. Auf der hinteren Halite der Wangen eine kiirzere Linie, die nicht bis zu den Au- gen reicht. Die Gabelzweige ziemlich wenig gebogen. Be- sonders auf der Dorsalseite schwarze Borsten, und die Umge- bung der Basis derselben immer von derselben Grundfarbe wie der Kopf. Auf der grossen Seitenlinie eine so gefarbte Makel ein wenig nach hinten vom Gabelwinkel, ein anderer, in welchem die Wurzelmakel von zwei Borsten sich vereinigen, etwas nach vorn vom Winkel der Gabelzweige. (Fig. 2a, 6a, 3e, 4f.). Labrum sehr breit, Clypeus sehr entwickelt. Die Vorder- winkel der Oberlippe abgerundet, der Hinterrand gerade, die Seiten bogenférmig, der Vorderrand ausgeschnitten. Auf der 1) Die hier dargestellten Charaktere sind allen beschriebenen Arten gemeinsam. 2) Die Eigenschaften, die die Phryganeiden besonders von den Limno- philiden unterscheiden, sind kursiv gedruckt. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 7 Seite, etwas vor der Mitte eine lange gebogene Borste, eine zweite an dem Vorderwinkel, und an dem Vorderrande zwe2 Chitinzapfen. Nahe dem Vorderrande und der Mittellinie der Oberlippe ein Borsten- oder Zapfenpaar; nach hinten und zu der Seite von der Basis derselben eine blasse, runde Offnung. Nach hinten auf der Oberseite etwas vorwirts von den Borsten, die in der Mitte jeder Seite stehen, zwez liingere Borsten, und zwi- schen diesen auch eine runde Offnung. Auf der Unterseite nahe den Vorderwinkeln drei gelbe Zapfen und Borsten, die auch von oben her sichtbar sind (Fig. 1a, 2c, 3a u. s. w.). Mandi- beln stark, lang, die Dorsalseite gebogen, nahe der Basis zwei Borsten, die Innenseite in ihrem distalen Theil tief ausgeschnit- ten. Auf dem Oberrande dieser Aushdhlung drei, auf dem Un- terrande zwei Zihne in der linken Mandibel (Fig. 4b, 4d, 5a, 6 c,d); die Zihne der rechten Mandibel weniger zahlreich (Fig. 3b, 4c,e, 5b). — Cardo der Maxillen dreieckig, besonders der Hinter- und Vorderrand schwirzlich; Stipes lang, in seinem hinteren Theile schmiler, an der Mitte am breitesten, der Mit- telrand gerade, der iussere Rand gebogen, der Hinter- und zum Theil der Innenrand dunkler, der Hinter- und Innentheil blass- braun, der Aussentheil blass, auf der ventralen Fliche zwei Borsten, durch deren Wurzel die scharfe Grenze dieser ungleich- farbigen Theile geht. Die Mazillartaster lang, gebogen, dunk- ler als der braune Theil der Stipes, 5-gliedrig, die distalen Glieder schmiiler, das erste Glied am gréssten, auf der ventra- len Flache derselben eine Borste, die Fliche sonst ohne Bor- sten; an der Spitze des letzten Gliedes kurze, zapfenformige Anhinge. Lobus externus auch lang, fingerformig, an der Spitze desselben zwei lingere, braune, fingerformige Anhinge auf dem Aussenrand, ein blasser, zweigliedriger, auf dem Innenrand ein blasser, langer, schmaler, spitziger zwischen diesen, und noch mehrere kiirzere, mit je einer kurzen, blassen Borste versehene Anhiinge an der Spitze des Lobus (Fig. 6f). Nach hinten von diesen noch eine Borste, und an der Basis des Lobus eine an- dere. Auf dem proximalen Theile der ventralen Flache des Kiefertheils der Maxillen ein kurzer Zapfen, auf der dorsalen Fliche zahlreiche Borsten und auf dem inneren Rande drei 8 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden ete. gelbe Zapfen. Auf der convexen ventralen Flache der Unter- lippe zwei Borsten (Fig. 3c). Die kegelfOrmige Spitze des La- biums ist von dem proximalen Theile an seiner ventralen Flache und an den Seiten durch einen schwarzbraunen Chitingitirtel ge- trennt. Auf den Seiten der Spitze dieses Kegels kleine An- schwellungen, auf welchen die rudimentiren eingliedrigen La- bialpalpen sitzen, und welche durch einen Chitinring von dem iibrigen Theile getrennt sind. Von diesem Ringe zieht nach der Mitte zu ein Paar kurzer, gerader Chitinstaibchen, die an ihrem vorderen Theile eine Borste tragen; auch auf der dorsalen Flache zwei langere Stibe. An der Spitze der Palpen einige kirzere Anhiinge (Fig. 1b). Die Antennen auf einer Erhdhung nahe der Mandibelbasis, eingliedrig, kurz, an der Spitze mit einer kur- zen Borste versehen (Fig. 5c, 6). Nur das Pronotum stirker chitinisiert, das Schild bedeckt auch die Seiten der Vorderbrust, die viel schmiiler ist als die Mittel- und besonders die Hinterbrust. Das Schild viel breiter als lang, der Vorder- und Hinterrand ausgeschnitten, so dass das Schild in der Mitte am schmilsten ist. Die Vorderwinkel mehr abgerundet als die Hinterwinkel. Das Pronotum. ist durch eine schwarze Grenzlinie quer getheilt, die an den Ftssen beginnend parallel dem Hinterrande des Schildes zieht (Fig. 1 f, 2i, 4k, 5m, 6p). Die Hinterfiisse am liéngsten, und schlankesten, nur um ein Drittel linger als die Vorderfiisse, die stiirker sind als die iibrigen. Die Mittelfiisse ein wenig kiirzer als die Vorderfiisse (HieisPidsiend dyce;s6 bh). Auf der dorsalen Fliche der Mittel- und Hinterbrust (siehe Holostomis) und der Abdominalsegmente blasse Punktenlinien, die auf den Thoraxsegmenten am deutlichsten; eine nach hin- ten zu gebogene quere Linie in der Mitte des Segmentes; von dieser Querlinie ziehen zwei Lingslinien nach vorn und zwei nach hinten. Zwischen letzteren noch ein Paar gebogene Linien. Auf den Abdominalsegmenten sind die Linien undeutlich (am deutlichsten auf dem 7—8 Segmente), und eine solche Gruppie- rung wie auf den Thoraxsegmenten ist nicht erkennbar. Der Riickenhécker des ersten Abdominalsegmentes konisch, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 9 hoch und spitzig, auf der Basis desselben einige Borsten, die Seitenhécker stumpfer, stark, mit Spitzen versehen, auf der Oberfliiche eine und auf der Spitze eine zweite Borste. Die Seitenlinie auf dem 3—8. Abdominalsegmente, die zweiistigen Hirchen kurz, blassbraun (siehe Phr. minor), und die ganze Seitenlinie wenig bemerkbar. Auf den Seiten des zweiten Seg- mentes nur einige Haare. Auch die Hinterkiemen der Seitenrethe des 2—7. Segmentes, die stiirker sind als die tibrigen Kiemen, sind mit Héirchen versehen. Kiemen immer einzeln, und auf dem ersten Segmente in der Bauchreihe ein Vorder- und Hin- terfaden. Auf dem Riicken des 9:ten Abdominalsegmentes ein 6-sei- tiges Schildchen, das vorn dunkler und gefleckt ist. Der Vorder- rand ein-, der Hinterrand dreiseitig. Jn dem Seitenwinkel des Hinterrandes eine Borste, in dem Mittenwinkel eine lange Bor- ste, von deren Basis ein- und vorwirts eine kleine runde Off- nung sich befindet. Zwischen diesen Borsten eine dritte, wnd auf der Fliche, ganz nahe am Hinterrande eine vierte Borste (Fig. 2j, 5m). Auf dem Hinterrande des Schiitzschildes des Festhalters drei lingere und eine kiirzere Borste. Der Festhal- ter deutlich, stark, zweigliedrig, seine Klaue stark, mit drei Rtic- kenhaken versehen (Fig. 3d, 5f, 6g). Die Nymphe cylindrisch. Das Basalglied der Fiihler stir- ker, aber kawm linger als die folgenden, an der Spitze mit kur- zen Borsten versehen. Die Fiihler kiirzer als der Korper. Zwi- schen den Antennen ein Borstenpaar, auf der convexen Stirne zwei Paar Borsten (Fig. 2f, 3). In den Vorderecken der Ober- lippe 5 gerade Borsten, von welchen einige blasser, einige dunk- ler sind. Jederseits auf dem Vorderrande eine gelbe Borste, und auf der unteren Fliche nahe dieser eine. Auf der dorsa- Jen Fliche niher am Hinterrande wenigstens drei Borsten auf beiden Seiten in einer queren-Reihe (Fig. 2g, 3f, 4g, 5g, 61). Mandibeln stark, lang, schmiiler als bei Limnophiliden, der Ba- saltheil gerade, abgerundet, auf dem Riicken ein Hocker, der zwei Borsten triigt. Der dorsale Theil des Blattes abgerundet, die Schneide scharf, fein gezihnt (Fig. 3g, 4h, 6j). Maaillar- palpen des & 4-gliedrig, 2 5-gliedrig, das dritte Glied am lang- 10 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. sten, das erste am kiirzesten. Labialpalpen 3-gliedrig, dick, das zweite Glied am kiirzesten, das erste am dickesten, das dritte am schwiichsten, viel schméler als die anderen. Die Fliigelscheiden gleich lang, Vorderscheiden schmialer. Sporne 2—4—4, die Sporne eines Paares gleich lang. Die Sporne der Hinterbeine stumpf, die der Vorder- und Mittelbeine linger, spitziger. Alle Tarsen behaart. Die Dorsalseite des ersten Abdominalsegmentes besonders am Hinterrande stirker chitinisiert, und in einen tiber den Anfang des zweiten Segmentes vorragenden Fortsatz verlan- gert. Dieser Fortsatz in seiner Spitze mehr weniger dreieckig ausgeschnitten (Fig. 2 h, 3 h, 6 k), (vergl. jedoch Phr. mi- nor, pag. 24). Die Seitenlinie beginnt mit wenigen Héirchen schon an dem dritten Segmente, wird im Anfang des vierten Seg- mentes stirker, und ist besonders auf dem 6—7. Segmente sehr stark, schwarzbraun. Auf der ventralen Flache des achten Seg- mentes bildet sie einen in der Mitte durchbrochenen Kranz und endigt in der Spitze eines Fortsatzes von der Seite des Seg- mentes. Das erste Segment kiemenlos, die Hinterkiemen der Seitenreihe ohne Harchen. Den auffallendsten Theil der Analanhinge bilden zwei vier- eckige, von unten und oben gesehen flache, von der Seite gesehen schliisselformig ausgehihite, unten convexe, an der Basis dickere, gegen die Spitze zu schmiiler werdende Fortsiitze. Nahe der Spitze, auf der Ventralfltche vier gelbliche Borsten, von denen drei na- her der Mitte, eine auf der Seite steht (Fig. 2 1—q), (vergl. die Anhainge von Phr. minor, p. 24). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 11 Phryganea grandis L. Taf. I, Fig. 2 a—h. Taf. Il, Fig. 2 i—s. Besonders das Larvengehiuse sehr oft beschrieben. Réaumur p.177, Tab. XIV, Fig. 1—4, Larve, Larvengehiiuse (1737). Résel v. Rosenhof p. 74—76, Tab. XVII, Larve, Larvengehiuse (1746). Kolenati p. 85, Larve, Larvengehause (1848). Zaddach p. 64, Laich, p. 62 Larve (1854). Walser p. 65—66, Larve, Larvenge- hiuse (1864). Hagen 1, p. 240, Gehause (1864). Meyer p. 167, Larve, Gehause (1867). Mc Lachlan I, Tab. II, Fig. 23 (1865 —67). Packard p. 617, Fig. 606, Larvenge- hiuse (1870). Preudhomme de Borre p. 67, Lar- vengehiuse (1870—71). Hagen II, p. 435—88, Larve, Gehause (1873). Kolbe, Laich (1888). Wallengren p. 22, Larve, (1891). Lampert p. 148, Fig. 65, Larve, das Gehause letzte Segment der Larve, Larven- hause (1897). Die Larve 30—40 mm lang, 4—5 mm breit, Abdomen, Meso- und Metathorax blassrétlich, Kopf, Pronotum, Beine, Rtic- kenschild des neunten Abnominalsegmentes und Schiitzschild des Festhalters blassgelb; der Vordertheil des leteteren dwnkler, gefleckt. Auf dem hinteren Theile der unteren Fliche des Kopfes zur Seite des Foramen occiptis wndeutliche Punkte, besonders die Riinder des Hypostomum und die Grenze gegen die Maxil- len und die Unterlippe schwiirzlich (Fig. 2, b). Die Oberlippe braun, hinter der Einbiegung des Vorderrandes ein am Hinter- rande gebogenes, geradseitiges, mit Hiigeln versehenes Gebiet. Die Chitinzapfen des Vorderrandes, besonders die mittleren kwre, dick; die Borsten nahe am Vorderrande auch ziemlich kurz (Fig. 2c). Die beiden Kanten der Schneide der rechten Mandibel nur mit einem deutlicheren starken Zahne versehen. Der Vorderrand, und der-Vordertheil der Seiten des Prono- tums schmiiler, Hinterwinkel und Hinterrand breiter und kriftig schwarz. Auf dem Vordertheil ein querer, breiter, schwarzbrau- ner Giirtel. Der hinter der Quergrenze befindliche kleinere Theil des Pronotums dunkelbraun, mit dunkel contourirten Punkten versehen, der vor dieser Grenze befindliche Theil wieder mit 12 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden ete. zahlreichen, undeutlichen, gelben Punkten. Die Umgebung der Mittellinie dunkler als die iibrigen Theile. Auf der Oberflache zur beiden Seiten der Mittellinie 4 Borsten, auf dem Vorder- rande und den Seiten mehrere; die Umgebung der Basis dieser immer wie die Grundfarbe des Schildes (Fig. 2). In dem Vor- derwinkel der Mittel- und Hinterbrust 7—9 Borsten, auf dem Hintertheile zu beiden Seiten 3, auf dem Vorderrande eine Borste. Die Klauen der Fiisse dunkler als die tibrigen Theile. Der Hinter-, Unter- und besonders der Oberrand der Coxen schwarz, auf dem vorderen Theile der Vordercoxen deutliche Punkte und an den Vorder- und Mittelcoxen Spitzenkiimme. Der Oberrand des Trochanter schwarz, wie auch der Ober- und Unterrand des Femur (an den Hinterbeinen nur schwach schwarz). Vor- der- und Hinterrand des Vorderfemur auch schwarz. Die hin- teren, unteren Winkel der Tibia und des Tarsus dunkel. Der un- tere Theil des Vorderrandes des zweitheiligen Trochanter tragt weissliche Haare und zwei gelbe Zapfen, die an den Mittel- und besonders an den Hinterfiissen deutlich und stark, an den Vor- derfiissen aber schwach, haariihnlich sind. An der Grenze zwischen Trochanter und Femur auf dem Trochanter ein gelber Zapfen, der auch an den Vorderfiissen haarihnlich ist. Der Vorderrand des Femur mit zwei gelben Zapfen, welche an den Vorderfiissen bliisser, haarihnlich, an den Hinterftissen am stirksten sind, und mit alternierenden kiirzeren und langeren blassen Zapfen und Haaren versehen, die kaum weiter abwiarts als bis zu dem niedrigeren gelben Zapfen reichen. Auf dem Vor- derrande der Mittel- und Hintertibien und -tarsen schiefe Spit- zen, die Vordertibien und -tarsen spitzenlos. Der untere Theil des Vorderrandes der Mittel- und Hintertibien tragt zwei gleich grosse gelbe Zapfen, an den Vordertibien nur ein sehr starker gelber Zapfen, hdher befindet sich nahe am Vorderrande ein anderer ganz kleiner, schwer bemerkbarer Zapfen. Besonders die Vorderklauen stark, wie auch deren Basaldorn. Die Vorder- und Mittelklauen oft linger, die Hinterklauen gleich lang wie der Tarsus (Fig. 2d, e). Die Bauchreihe der Kiemen reicht bis zum Anfang des Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 13 achten Abdominalsegmentes, die Riickenreihe aber hort oft mat dem siebenten Segmente auf. Die Kiemenanzahl auf einer Seite 2+6+6+6+4+6+6-+46 + 2 = 40. Die Seitenborste des Riickenschildes des 9:ten Abdomi- nalsegmentes linger als die niéich- ste mittlere. Der Festhalter blass- braun, die Klaue braun (Fig. 2 )). Die Nymphe 26—85 mm lang, 4,5—6,5 mm breit, stark, der Hin- terleib ziemlich schmal, cylindrisch. Die Antennen reichen bei der Nymphe an das Ende des 6. oder an den Anfang des 7. Abdominal- segmentes, bei der 2 an den An- fang des 5—6. Segmentes. Die Fliigelscheiden reichen bis an den Anfang des 5—6. Segmentes, die Fries ernie aie Funteutasse: (in)! der naturlichen’ , 3/6 der Kiemen des Larve von Lage) bis an das Ende des 7. oder Phr. grandis L. den Anfang des 8. Segmentes. Auf der Stirne, schon zwischen den Fiihlern beginnend, ein hoher, brauner, stark chitinisierter Hiigel, der mit zahlreichen queren Hiigelchen und Knoten versehen. ist, und welcher eine Strecke iiber die Basis der Oberlippe hervorragt, so dass die Stirn sehr gewOlbt ist (Fig. 2f). ZLabrum gross, etwas liinger als brett, im seinem hinteren Theile schmiiler, fiinfseitig; Die Seiten des Vor- derrandes vereinigen sich in einem stumpfen Winkel. Diese Seiten kaum merklich eingeschnitten. Die Oberflache plan, naiher dem Hinterrande oft mit drei Borstenpaaren in einer queren Reihe versehen, oft aber befinden sich hier beiderseits 4 Borsten, von wel- chen entweder die erste und zweite oder die zweite und dritte (von der Mitte beginnend) auf einem Punkte stehen. Beiderseitig nahe der Basis der mittelsten Borste eine kleine, runde Offnung, die nachst an dem Rande befindlichen Borsten gelb, kiirzer als die anderen, die schwarz sind. Die Seiten der Oberlippe ge- rade (Fig. 2g).* Die Mandibeln fast rechtwinklig gebogen und 14 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. bei dem Winkel besonders auf der medialen Seite gefurcht, oft angeschwollen. Die Dorsalseite des Blattes von dem Winkel bis zu der Spitze gebogen, die Schneide gerade. Der Hocker aut der Basis sehr klein (Fig. 2k). Die Maxillarpalpen dick, beim o& das vierte und dritte Glied am langsten, das erste am kiirzesten, beim 2 das 4. 2. und 5. Glied fast gleich lang, lan- — ger als das erste, ktirzer als das dritte. Das erste Glied der Labialpalpen etwas langer als das dritte. Der Aussenrand der vorderen Fliigelscheiden schief, nicht gebogen. Der Vordertarsus ziemlich dicht behaart, der Mittel- tarsus mit dichten grauschwarzen Haaren besetzt, der Hinter- tarsus am wenigsten behaart. Der Haftapparat sehr stark. Auf beiden Seiten an dem Hinterrande der Spitze des Fortsatzes im ersten Abdominalseg- mente ein starker Hocker (Fig. 2h). Die queren Chitinplatt- chen vorne auf dem 3—8. Abdominalsegmente mit sehr vielen Hikchen besetzt. Die Plattchen des dritten Segmentes sehr TB oh bss ay nee EAB eal. | F ‘eator pe al LY Sohn fn Y 59-25 is act a yj| 9-13 cb ae ea a ie yy, 10—16 VI i Eh er ti vit 5—18 VII J i Schema der Chitin. hikchen. 1) Riicken- Seiten- Bauch- reihe der Kiemen der Nymphe von Phr. grandis L. 1) Die Zahlen in den doppelten Parenthesen kommen 4ussert selten vor, die Zahlen in einfachen auch selten, die kursiv gedruckten Zahlen sind vorherschend, die fett gedruckten beinahe allein vorkommend. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 15 klein, des achten etwas grésser, des vierten oft noch grosser, des fiinften und besonders des 6—7. sehr gross. Der Hinter- rand des 5, Segmentes mit zwei ungewohnlich grossen, mit vie- len Hiikchen versehenen Pliattchen bewehrt. Die Kiemen stark, die des achten Segmentes wie bei der Larve. Die Kiemenan- zahl O+6+6+6+6+6+6+42 =38. Die rhombischen Fortsiitze des 9. Abd.-segments braun, die Riinder der Aushdhlung auf der Oberseite stark chitinisiert, dunkelbraun. Auf der Mitte der Dorsalfla’che des 9. Abd.-seg- ments gwe2 stark chitinisierte, brawne Fortsdtze, welche auf der Spitze eine schwarze Borste tragen; nahe der Basis dieser Fort- sitze liegen zwei Borsten, von denen die mittlere kiirzer ist. Nach vorn und seitlich von diesen Borsten noch eine (Fig. 2m). Auf der Innenseite der Ventralflache der rhombischen An- hinge zwei gelbliche Haare und nach vorn von diesen noch zwei. Eine der gelben hinteren Borsten liegt beim S auf der Spitze einer Erhohung nahe dem Innenrande des rhombischen Fortsatzes (in dieser Erhohung steckt die einwirts gebogene Spitze der Appendices anales der Imago). Nach vorn von die- ser Erhdhung beim & zwei kegelfirmige, von der Seite gesehen spiteige Loben, in welchen das laterale Horn der Valven der Imago (Zander p. 210) steckt, und zwischen welchen die gegen die Spitze zu breitere, einheitliche Penisanlage sich befindet, die mehr nach hinten reicht als die Loben (Fig. 2 n, 0). Beim 2, deren rhombische Fortsatze von der Seite gesehen viel dic- ker sind als diejenigen des & (Fig. 2p), befinden sich auf der Ventralflache des 9. Abd.-segments, beinahe von den Haaren der Seitenlinie bedeckt, beiderseits zwei stark chitinisierte, mit Lings- und Querhiigelchen versehene Hocker, von denen die dusseren groésser sind. Nach hinten von diesen zwei undeut- liche Erhéhungen (Fig. 2 q, r). Das Gehiiuse der erwachsenen Larve (siehe auch das Lit- teraturverzeichniss) aus Wurzeltheilen, Blattstiicken, bei den von mir untersuchten Exemplaren besonders aus Fucusstiickchen (und zum Theil aus schmileren, gleich langen (4—8 mm) Hdlz- chen, Wurzel-, Stengeltheilen u. s. w.) gebaut. Diese Materialien 16 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. sind in einer links, selten (Meyer) rechts, gewundenen Spirale, welche 9-—12 Windungen macht, geordnet. Die Oberflache glatt, das Gehiiuse cylindrisch oder etwas nach hinten verschmilert, gerade, beide Offnungen offen, 43—60 mm lang, 6—7 mm breit. Uber dem Hinterende ragen bisweilen an jiingeren Gehiiusen lingere, schmale Pflanzentheile hervor, das Vorderende aber endigt oft steil mit der letzten Windung. In den beiden Enden des Nymphengehduses sind kleine Steine, Samen, Molluskenschalen u. s. w. befestigt, und zwar findet sich da, wenngleich weniger entwickelt als bei Phr. striata ein aus Pflanzenabfall gefertigter, mit einer Membran von innen bekleideter Anhang. Die Siebmembranen mit vielen, grossen LO- chern versehen, diinn, die vordere oft etwa 0,5 cm nach innen von der Miindung des Gehiuses, die hintere in dem Aussenende des Anhanges. Die von mir untersuchten Gehiuse 40—45 mm lang, oft nur aus Fucusstiicken, oft auch aus schmalen Wur- zel- und Stengeltheilen; bisweilen bestehen einige Windungen aus diesen, einige aus jenen (Fig. 2 s). In Esbo, im Meere, in dem Sunde zwischen Lill-L6f6 und Stor-L6f6, im Sommer 1899, die ersten Nymphen schon im Mai, die erste Imago am °/g. Phryganea striata L. (bipunctata Retz.). Taf. I, Fig. 3 a—h. Taf. II, Fig. 3 i—s. Degeer p. 393—96, Taf. XIII, Fig. 1 | Wallengren p. 23, Larve, Larvenge- —17 (1752). hause (1891). Hagen I, p. 240, Gehause (1864). Struck II, Fig. I, Gehause (1900). Meyer p. 167, Larve, Gehause (1867). | Ostwald I, p. 65—72 (Larvengehause), Hagen Il, p. 438—39, Larve, Larven- gehért wohl nicht zu dieser Art gehduse (1873). | (1899). Die Larve fast giinzlich der Larve von Phr. grandis gleich, 31—44 mm lang, 4—5 mm breit. Der Kopf mehr rotlichgelb als bei Phr. grandis. Das Gebiet nach hinten von der Exnbie- gung des Vorderrandes der Oberlippe schwiicher entwickelt (Fig. 2a). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 17 Die beiden Kanten der Schneide der rechten Mandibel mit ei- nem deutlichen, starken Zahne versehen (Fig. 2b); die andere Kante noch mit einem undeutlichen Zahne. In dem Vorderwinkel der Mittel- und Hinterbrust 8—13 Borsten, der Vordertheil des Schiitzschildes des Festhalters nicht dunkler als der tibrige Theil. Alle drei Kiemenrethen reichen bis zum | Anfang des achten Abdominalsegmen- si ied tes. Die Kiemenzahl 2+6+6+6 +6+6+6+4+3= 41. Die Nymphe 20—28 mm lang, 4,5—5,5 mm breit und gut von der Nymphe der Phr. grandis zu unter- scheiden. Die Antennen reichen bei der & Nymphe an den Anfang des 7—8. Abdominalsegmentes, beim 9 bis zum 5, Segmente, die Fliigel- scheiden bis zum Anfang oder Ende des 5., die Hinterfiisse an das Ende des 7. Abdominalsegmentes. Die Stirn gew6lbt, so dass zwi- Riicken- Seiten- Bauch- schen dieser und der Oberlippe eine reihe der Kiemen der Larve tiefe Furche ensteht; die Stirn aber von Phr. striata L. ohne braune Hiigelchen wnd reicht . nicht tiber die Basis des Labrum (Fig. 2 e). Die Oberlippe gleich lang als breit, oder sehr wenig langer, nicht vorne breiter, die Seiten gerade, nach hinten von der Mitte ein wenig eingedrickt. Der Winkel zwischen den Seiten des Vorderrandes stumpfer als bei Phr. grandis, und die Oberfliche in der Mitte der Langsachse aufgeblasen, die Oberlippe sonst wie bei Phr. gran- dis (Fig. 3 f), wie auch die Maxillar- und Labialpalpen, Fligel- scheiden, Fiisse und die Mandibeln. (Diese doch bei dem Win- kel weniger angeschwollen (Fig. 3 g). Die Hicker auf der Spitze des Fortsatzes im ersten Abdo- minalsegmente niiher den Aussenwinkeln (Fig. 3h). Die Héikchen- zahl der Chitinplittchen kleiner als bet Phr. grandis und die po 2 18 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. Plittchen schwiicher. Das dritte Segment bisweilen ohne, am hiufigsten doch mit einem kleinen Plattchen. Von den ibrigen Plattchen das des 8. Segmentes am kleinsten, dann des vierten und fiinften; die des 6—7. am grossten. Die Kiemen des ach- ten Segmentes wie bei der Larve. Die Kiemenzahl 0 + 6 + 6 +646+6 +643 = 39. 1 hed 1 I} 4 oe ea | tied 1 My) 4 jn 4 Rei a ae 1 (5) 6—7 ((8—9) a fhial a 11—21 ((24)) wena), a d TSO 13) Vio i elert fecha 1 ((6—7)) 8—11 ((12)) es foul al a ae 1 (1) 2 (8—5)) ye a 1 1 Vill 1 | 1 : 1 Schema der Chitinhikchen. Riicken- Seiten- Bauch- reihe der Kiemen der Nymphe von Phr. striata L. Die Analanhiinge gleichen sehr denjenigen von Phr. gran- dis. Die rhombischen Fortsiitze von unten gesehen doch stirker nach der Spitze zu verbreitert (Fig. 31, 0). Die Rander der schliissel- formigen Einhéhlung auf der Dorsalseite schwacher chitinisiert und weniger braun, so auch die Hicker auf der Dorsalseite des 9. Abd.-segments schwiicher (Fig. 3k). Die Erhéhungen auf der Ventralfliiche der rhombischen Fortsitze, die man am besten von der Seite bemerken kann, weniger deutlich als bei Phr. gran- dis. Die Loben auf der Ventralseite des 9. Segments beim &* scheinen etwas stumpfer zu sein, als bei Phr. grandis (Fig. 3 1). Der Unterrand des rhombischen Fortsitze beim 2 scheint aus- gebuchtet zu sein, bei Phr. grandis ist er regelmassig convex (Fig. 3n—o). Das Larvengehiiuse 34—42 mm lang, 5—5,5 mm breit, cy- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 19 lindrisch, gerade, (die jiingeren etwas nach hinten verschmilert Fig. 3r,s), die beiden Enden offen. Die von mir untersuchten Gehiuse aus 2—6 mm langen Carexblattstiickchen, Rinden- theilchen u. s, w., die in eine links gewundene Spirale geordnet sind; 9—12 Windungen; die Oberflaiche glatt, in den jiingeren Gehiusen oft langere tber das Hinterende hervorragende HoOlz- chen. Das Nymphengehiiuse 383—44 mm lang, an den beiden En- den, besonders aber an dem vorderen ein aus vermodernden Hoélzchen und anderem Pflanzenabfall gebauter, mit einer Mem- bran bekleideter, rohrfOrmiger Anhang, der als ein Fortsatz des eigentlichen Gehiuses aufzufassen ist, von der Oberflache aber einem Gerdllhaufen gleicht, da die Materialien ohne Ordnung gefestigt sind. Durch diesen kann das Gehause 48—65 mm lang werden. Die Siebmembranen wie bei Phr. grandis, die vordere 0,5—1 cm nach innen von der Miindung des Gehiau- ses. Der Anhang am Hinterende des Gehiiuses 0,5—1 cm lang (Fig. 3 p, q). Erwachsene Larven schon im Friihjahre, beim Eisgang, die ersten Nymphen am 14/c, die ersten Imagines am *4/., Laich- massen am 75/g, die Larven im Anfang September schon 15— 20 mm lang. — Die Nymphengehaiuse zwischen den Pflanzen- wurzeln an den Ufern, auf Strandsteinen, auf Holz im Was- ser. Lappee, in Saimaa, im Sommer 1900, an steinigen, schlam- migen und felsigen Ufern. Phryganea obsoleta Mc Lachl. Taf. I, Fig. 4 a—j. Taf. II, Fig. 4 k—o. Die Larve, die Nymphe und das Gehiuse nicht vorher beschrieben. Die Larve 22 mm lang, 4 mm breit (das grésste von mir untersuchte Exemplar), blass-rotlich. Der Kopf gelb, die Augen auf einer Erhéhung. Auf der unteren Fliche nach hinten von der Basis der Mandibeln bis zu der Hinterspitze des Hypostomum reichende parallele brawne Linien, auf welchen an dem hinteren Ende dunklere, deutliche 20 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden ete. Punkte stehen, auch blassere Punkte auf den Seiten des Fora- men occipitis. Die Rander des Hypostomum der Grundfarbe gleich (Fig. 4 f). Der Vorderrand der Oberlippe seichter eingeschnitten als bei den vorigen, das mit Hiigelchen versehene G'ebiet schwéicher als bei Phr. grandis, die Chitinzapfen auf dem Vorderrande lin- ger, schmiiler, gebogen, und der Rand geziahnt (Fig. 4a). Die ber- den Kanten der Schneide des rechten Oberkiefers mit zwei deut- lichen Ziihnen (Fig. 4c, e), und die grossen Linien des Kopfes reichen bis zu dem Ende der Mandibeln. Die Punkte des Pronotum nach vorn von der Grenze deutlicher und dunkler als bet den vorigen. Eine Gruppe von diesen Punkten nahe der Mitte der Seiten, eine andere naher dem Hinterrande in der Mitte der Pronotumhalften, und eine dritte bei dem dunklen Hintertheile der Mittellinie (Fig. 4 k). Die Fiisse, das Schtitzplattchen 1 des Festhalters wie bei Phr. gran- | 1 dis, so auch die Hinter- und Mit- Tt 2 ae telbrust, auf den Vorderwinkeln 1 1 1 der letzteren 9—14 Borsten, Die my} | 1 1 Bauchreihe der Kiemen reicht nur : ! : bis zum Ende des 7. Abdominal- IV ; / 1 ; segmentes. Die Kiemenzahl 2 + 6 eee i +6+6+6+64+6+4 2=40. oe | 1 1 Die Nymphe*) 14—15 mm lang, “a hed 1 1 am 6—8. Abdominalsegmente am 1 i 1 | breitesten. Die Fihler, Fliigel- vil 1 1 1 | scheiden, Labialpalpen, Ftisse wie 1 1 1 bei Phr. grandis. ie re Der Hiigel auf der Stirne be- ginnt schon zwischen den Anten- Riicken- Seiten- Bauch- nen, so dass die Stirn sehr ge- reihe der Kiemen der Larve wolbt ist, dieser Hiigel aber der von Phr. obsoleta Mc Lachl. Grundfarbe des Kopfes gleich, nicht mit queren Hiigelchen wnd Hickern versehen, und reicht nicht 1) Die 9 nur nach den Exuvien. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 21 iiber der Basis der Oberlippe. Labrum linger als breit, die Sei- ten gerade, nicht nach vorn divergierend, der Winkel zwischen den Seiten des Vorderrandes ziemlich spitzig. Die Liangsachse in der Mitte aufgeblasen (Fig. 4g). Die Mandibeln mehr gerade als bei den vorigen, die Schneide coneav, die Riickenseite convex, der Hocker auf der Basis sehr gross (Fig. 4h). Beim & das vierte Glied der Maxiallarpal- pen am lingsten, dann das dritte, das zweite, das erste am kiirzesten. Der Haftapparat ziemlich schwach. Die Dorsalflache des ersten Abdominalsegmentes nicht so stark chitinisiert, als bei den grossen Phryganea-Arten, die Hocker der- selben stark, nach oben gerichtet (Fig. 41). Das dritte und achte Abdominalsegment immer ohne Chitinplittchen, auch das Plattchen des vierten Segmentes oft sehr klein und kann sogar feh- len. Die Seitenlinie endigt in der Spitze eines langen Fortsatzes von der Seite des achten Seg- mentes und sehr stark, die Harchen derselben FE : : Schema der Chitin- reichen bis zu der Spitze der oberen Analan- hakeher! hinge. Die Kiemenanzahl 0+6+6+6+6+46 +6+1+2= 38. t | 1 Die rhombischen Fortsiitze des letz- I 1 | 1 | ten Abd.-segments beim SX von unten in “1 > 14 | 1 | gesehen stark breiter werdend, die Rin- 1 1 | 1 | der der Aushéhlung ziemlich schwach IV ; 1 } chitinisiert (Fig. 4 j). Die Dorsal- fltiche des 9. Abd.-segments ohne Hoc- Vv : |], |} | er, die Zahl der Borsten aber wie arihii i bei Phr. grandis (Fig. 41). Die Er- nae 1 1 | 2ohungen auf der Ventralfliche der er 4 {| rhombischen Fortsiitze beim & sehr Vy 4 1 | 1 | stark, so dass sie auch von oben ge- “1.1 | sehen gwischen den Fortsitzen merk- Vill | | bar sind. Die Loben auf der Ven- Riicken- Seiten- Bauch- tralseite des 9. Segmentes beim & sehr reihe der Kiemen der : : ‘ J Nymphe von Phr. 97% abgen wndet und reichen nach hin- obsoleta Mc Lachl. 22 Slifvenius, Metamorphose d. Phryganeiden ete. ten bis zu den oben erwithnten Erhohungen, thre Spitzen sind auch von oben gesehen merkbar (Fig. 4j, 1, m). Der Innenrand ist coneav; zwischen den Loben befindet sich die kurze Anlage des Penis, die viel weniger nach hinten reicht als die Loben. Nach vorn von der Basis der Loben auf der Ventralflache des 9. Abd.- segments 4 Borsten, im Allgemeinen ist die Zahl der Borsten wie bei Phr. grandis. Das Larvengehiiuse bis 29 mm lang, 4,5 breit, gerade, etwas nach hinten verschmilert, in den beiden Enden offen, aus 3—4 mm langen, in eine links gewundene Spirale geordneten Wurzel- und Stengeltheilchen; Windungen (hochstens) 8. In dem Hinter- ende einige gréssere, schmale Pflanzentheile (Fig. 4 n). Das Nymphengehiiuse 25—45 mm lang, 3,5—4 mm breit, cy- lindrisch, aus H6dlzchen, quergeschittenen Carexblattstiickchen, Rindentheilchen, die Siebmembranen diinn, mit zahlreichen Lochern (Fig. 4 0). In einem mit vielen Algen bewachsenen schlammigen Wie- sengraben in Lappee, nahe Saimaa, im Sommer 1900; die ersten Nymphen 1°/7, die ersten Imagines 21/7; in einer Pfiitze in Esbo, beinahe ausgewachsene Nymphen und Exuvien 74/7 99. Die Nym- phengehiiuse in Moose befestigt. Phryganea minor Curt. Taf. I, Fig. 5a—l. Taf. Il, Fig. 5 m—p. Kolenati p. 87, Larve, Larvengehause (die Beschreibungen von Hagen (1848). sind nach Kolenati). Hagen I, p. 240, Larve, Gehiuse | Wallengren p. 26, Larve, Gehiuse (1864). (1891). Hagen II, p. 440 Larve, Gehause (1873) | Struck II, p. 8, Fig. 3, Gehause (1900). Die Larve etwa 15 mm lang, Die Grundfarbe des Kopfes gelblich. Die gerade Linie zwischen den Gabelasten breit, die Linien auf den Wangen blasser als die anderen. Besonders die Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 23 grossen Seitenlinien mit dunkelcontourirten Punkten versehen. Der vordere Theil der unteren Fliiche des Kopfes dunkler als der Hintertheil. Die Borsten auf dem Vorderrande der Ober- lippe wie bet Phr. obsoleta; das mit Hiigeln versehene Gebiet nahe dem Vorderrande ziemlich gut entwickelt. (Auf der Un- terfliche konnte ich beiderseits nur zwei gelbliche Borsten wahr- nehmen). Die rechte Mandibel wie bei Phr. obsoleta. Die obere Kante der beiden Mandibeln auf dem medialen Rande mit einem Biischel von blassen Hiirchen besetzt (Fig. 5a, b) (wie bei Limno- philiden). Auf der Spitze des Lobus externus der Maxillen nur ein lingerer, brauner, fingerférmiger Anhang; der lange, spit- zige, blasse Anhang fehlt. Pronotum sieht mit erstem Blicke dunkelbraun, und mit schwiicherer Vergrésserung punktenlos aus. Mit starkeren Ver- grésserung sieht man, dass die Umgebung des Vorderrandes et- was blasser ist als die Grundfarbe, der Hinterrand dieses blas- sen Feldes aber dunkler, und dass die Oberfliche nach vorn und nach hinten von der Chitingrenze mit Punkten versehen ist. Der Hinterrand und die Hinterecken stark, die Seiten schwa- cher schwarz, der Vorderrand wie die Grundfarbe. Die quere Chitingrenze besonders nahe den Seiten schwarz (Fig. 5m). Die Borsten der Mittel- und Hinterbrust wie bei Phr. grandis. Die Fiisse braun, besonders der Ober- und Unterrand der Coxen, und der Hinter- und Unterrand der Femora dunkler (Fig. 5m). Der Vorderrand der Coxen mit Spitzchen, aber nicht mit Spitzenkimme versehen. Die Borsten auf dem Vorderrande des Trochanter und Femur wie bei Phr. grandis, die Zapfen und Borsten des letzteren reichen jedoch niedriger abwirts als bis zu dem niedrigeren gelben Zapfen. Auf dem unteren Theile der Flache des Vorderfemur ein starker gelber Zapfen. Der Vorderrand der Vordertibien mit schwachen Spitechen und der untere Theil desselben mit zwe. starken Zapfen besetzt (Fig. 5d), von denen der untere in der Unterecke des Vorderrandes liegt. Die Spitzchen der Mittel- und Hintertibien starker, die Zapfen wie die der Vordertibien (Fig. 5e). Tarsus wie bei Phr. gran- dis. Die Vorder- und Mittelklauen ebenso lang als der Tarsus, der Basaldorn der Vorderklauen stark, zapfenformig, derselbe 24: Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden ete. der Mittelklauen schlanker; die Hinterklauen kiirzer als der Tar- sus, der Basaldorn lang, schlank. Die Hiirchen der Seitenlinie lang, schwarz, die Seitenbor- ste des Riickenschildes auf dem 9:ten Abd.-segmente vielmal langer als die nachste mittlere (Fig. 5n). Das Schiitzschild des Festhalters wie bei Phr. grandis, die Klaue des Festhalters mit drei starken und nach vorn von diesen mit schwiicheren Basal- dornen versehen (Fig. 5 f). Die Nymphe*) 10—13 mm lang, 2—3 mm breit, griinlich. Antennen reichen bei der 9° Nymphe an die Mitte des 7. Abd.- segments, Fltigelscheiden an die Mitte oder bis an das Ende des 5., Hinterfiisse an den Anfang oder bis an das Ende des 8. Abd.-segments. Die Stirn gewolbt, zwischen dieser und der Basis der Ober- lippe eime teefe Furche; die Stirn ohne quere Hiigelchen und Furchen, eben. Die Oberlippe breiter als lang, die Seiten gerade, nach vorn divergierend; der Winkel zwischen den Seiten des Vorderrandes stumpf. Auf dem Hintertheile der Oberlippe bei- derseits nur drei Borsten und auf der Unterflache keine, sonst wie bei Phr. grandis (Fig. 5g). Die Oberkiefer sichelformig, die Riickenseite konvex, die Schneide concay, die Klinge sehr schmal, die Basis dick, der Riickenhécker ziemlich schwach (Fig. 5h). Das dritte Glied der Maxillarpalpen beim 2 am langsten, dann das fiinfte, zweite, vierte, erste (das Verhiiltniss 2,44 : 2,26 : 2,21 202 edi): Die Vordertarsen wenig, die Mitteltarsen auch ziemlich schwach behaart, die Spornen ziemlich stumpf. Der Fortsatz des ersten Abdominalsegments ohne Chitinhicker, sein Hinterrand ge- rade, nicht eingeschnitten (Fig. 5i, 0). — Das dritte Abd.-segment mit, das achte aber ohne Chitinplittchen. Die Hikchenzahl ziemlich klein. Die oberen Analanhiinge von oben gesehen sehr flach, an der inneren Seite mit einem eigenthiimlichen den anderen be- kannten Phryganeidennymphen fehlenden fingerformigen Fortsatz versehen, der ein wenig nach hinten von den Spitze des An- hanges reicht. Die Dorsalseite des 9. Abdominalsegments mit 1) Nur weibliche Exemplare untersucht. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 25 einem nicht stiirker chitinisierten Hocker versehen. Auf der Spitze dieses Hoéckers eine und nahe der Basis zwei Borsten, und auf der Oberseite etwa in der Mitte der Analanhiinge eine Borste (Fig. 5j). Ganz nahe der Spitze der Anhinge auf der Unterseite drei Borsten, und nahe der Basis ein mit zwei Bor- sten versehener Hocker. Nach hinten von diesen eine sehr kurze und nach vorn eine lingere Borste (Fig. 5k, 1). Il IV V VI 1 VII 1 Schema der 1 Chitinhik- 1 chen. 1 vin} 1 | | Riicken- Seiten- Bauch- reihe der Kiemen der Nymphe von Phr. minor Curt. Das Larvengehiuse 16—17 mm lang, aus Blattstiicken (be- sonders Carex- und Grasblattern) und anderen breiteren Pflan- zentheilen gebaut, die oft quadratisch sind, oft aber langer, be- sonders in dem Vordertheile. Die Materialien sind der Liinge nach, nicht in Spirale gelegt, und die Mittelrippe der blattern immer nach aussen gewendet. Das Gehiuse gerade, die beiden Enden offen (Fig. 5p). Das Nymphengehiiuse bis-23 mm lang, 2,5 mm breit, die beiden Enden mit diinnen Siebmembranen verschlossen, von de- nen die vordere oft etwa 0,5 cm nach hinten von der vorderen Offnung des Gehiiuses. An den Offnungen oft Moose. Esbo, Lill L6f6, im Sumpfe, im Sommer 1899; die ersten Nymphen am !°/e, die ersten Imagines am **/g. 26 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden ete. Wie man von den vorgesagten sehen kann, weichen die Larven und Nymphen von Phr. minor in vielen Punkten von denjenigen der anderen Phryganeiden ab und niahern sich in vielen Hinsichten den Limnophiliden, — wie z. B. durch die Haar- biirste der Mandibeln und die Spitzchen und Zapfen der Vor- dertarsen der Larven, durch die Chitinpliittchen auf den 3—7. Abdominalsegmente der Nymphen. Da auch die Farbe des Pronotums der Larve, die oberen Analanhiinge, die Form des Fortsatzes auf dem ersten Abdominalsegmente der Nymphe und das Gehiiuse so charakteristisch sind, haben wir diese, wie man sieht, in einigen Punkten unvollstaéndige Beschreibung mit- genommen. Agrypnia pagetana Curt. Taf. I, Fig. 6 a—o. Taf. II, Fig. 6 p—v. in dem die Materialien in einer Spirale geordnet sind (1867), nach Résel von Rosenhof p. 75 beschreibt ein aus einem Schilfstiicke verfer- tigtes Gehiuse, das vielleicht zu Agr. pagetana gehort (1746). Hagen I, p. 240, erwahnt viele altere Angaben von Gehausen, die aus einem einzigen Pflanzenstiicke be- stehen (1864). Meyer p. 166, beschreibt ein Gehause, ihm: Hagen Il, p. 433 (1873) und Wallengren p. 28 (1891). Ostwald I, p. 75—80, erwahnt ein- fache Réhrenkécher, ohne Angabe der Species (1899). Struck I], p. 7, 8—9, Fig. 2, Gehause aus einem Schilfstiick (1900). Die Larve 18—24 mm lang, ziemlich schmal, Mittel- und Hinterbrust und Abdomen blass-rétlich. Auf der geraden Mittel- linie des Kopfes brawne Punkte, mehr auf dem Hintertheile der erossen Seitenlinien, besonders aber auf den Wangen, und zwi- schen den Wangen- und den grossen Seitenlinien (Fig. 6 a). Auch auf dem Hintertheile der unteren Fliache zahlreiche Punkte. Der Kopf gelb, die Unterseite blasser, bei dunkleren Exemplaren auf dieser beiderseits eine gleiche braune Linie, wie bei Phr. obso- leta. Die untere Flache sonst wie bei Phr. grandis. Labrum sehr kurz, der Vorderrand wenig eingeschnitten, die Haare in der Mitte des Vorderrandes ziemlich lang wnd Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 27 schmal wie bei Phr. obsoleta (Fig. 6b). Die rechte Mandibel aus- ser der Spitze mit drei Ziihne versehen. Die Farbe der Grenzen des Pronotum wie bei Phr. gran- dis, der Vordertheil ohne des breiten, schwarzbraunen Giirtels, mit einem beiderseitigen dunkleren Gebiet, das nicht bis zu den Vorderwinkeln und der Mittellinie reicht, nach hinten schmiler wird und nach hinten von den Haaren auf der Oberfliche en- digt. Die Umgebung des Vordertheils der Mittellinie gelb, der Grundfarbe gleich, die des Hintertheils dunkler als die Grund- farbe. Nach vorn von der queren Grenze zahlreiche deutliche Punkte, von denen die mittleren dunkler sind als die mehr an der Seite befindlichen (Fig. 6p). Der Theil nach hinten von der queren Grenze wie bei Phr. grandis, so auch die Borsten auf der Oberfliche der Mittel- und Hinterbrust, auf den Vorder- winkeln derselben 11—12 Borsten. Die Fiisse rotlichgelb, im Allgemeinen wie bei Phr. gran- dis. Die Coxen doch mit Punkten auch in den Mittel- und Hin- terfiissen, und mit schwachen Spitzenkammen in den Hinterfiis- sen. Der Hinter- und Unterrand des Vorderfemur, nur der letz- tere des Mittel- und Hinterfemur dunkel; die blassen Zapfen des Mittel- und Hinterfemur reichen niedriger abwirts als bis zu dem niedrigeren gelben Zapfen. Der obere Zapfen der Vor- dertibien ziemlich gross. Die Vorderklauen langer als der Tar- sus, die Mittelklauen ziemlich gleich lang, die Hinterklauen ktr- zer als der Tarsus (Fig. 6h). Die Seitenlinie endigt in der Spitze eines kleinen Fortsat- zes von der Seite des 8. Abdominalsegmentes. Die Kiemenre- hen (die Hinterlinie der Seitenreihe ausgenommen) sehr kurz. Die Kiemenzahl 2+6+6+6+6-+4+2= 32. Die WSeitenborste des Riickenschildes des 9:ten Abdominal- segmentes kiirzer als die néchste mittlere, oder gleich lang wie sie. Das Schiitzschild des Festhalters wie bei Phr. grandis. Die Nymphe (%) 16—17 mm lang, 3 mm breit (2° kann sogar 22 mm lang und 4 mm breit werden) ziemlich schmal. Die Antennen reichen bei der & Nymphe an den Anfang des 8—9. Abdominalsegmentes, die Hinterfiisse ebenso lang wie die Fiihler; die Antennen der 2 Nymphe reichen an das Ende des 28 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. | Tuan yl op.) a ae nn) ele die (interticer: amine 1 Ende des 6. Abdominal- i 1 1 1 segmentes), die Fliigel- I i 1 scheiden der &'JNymphe Ill 1 4 1 an den Anfang oder an : 1 | 1 | die Mitte des 5. die des PWielvand : 1 | © an die Mitte des 4. Ab- : : minalsegmentes. a ‘ae ' { i Die Stirn sehr gewolbt, yy | O—((4) |O—() { aber ohne Hiigel. — ae (aa 1 1 |eben so lang als brett, vit | O— (41) }O—((A)) O—(1) | der Winkel zwischen den Dat) 1 | O—1 | Vorderseiten sehr stumpf, Riicken- Seiten- Bauch. abgerundet. Die Seiten reihe der Kiemen a i gerade, parallel, die Mitte i haeh aeanee he der Liingsachse der Ober- fliche aufgeblasen. Auf der unteren Flache, nahe dem Vorder- rande, zwei Haare auf beiden Seiten (Fig. 6i). Die Oberkiefer schmal, die Klinge sehr schmal und gerade, der Basishicker deut- lich (Fig. 6j). Das erste Glied der Maxillarpalpen beim & am kiirzesten, dann das zweite, das dritte etwas mehr als 1 ?/, Mal, das vierte zweimal linger als das zweite. Das dritte Glied der Labialpalpen am langsten. Die Vordersporne ungleich lang. Der Mitteltarsus am dichte- sten behaart. Auf dem Untertheile des Femur und Trochanter der Vorder- und Mittelfiissen zwei kurze, starke, schwarze Bor- sten, auch auf der Coxa einige Borsten. Der Hintertheil des ersten Abdominalsegmentes sehr tief eingeschnitten. Die Aste dunkler als der iibrige Theil, in se7- nem nde in eine stark chitinisierte, spitzige, nach aussen ge- richtete Spitze gezogen (Fig. 6k). Das dritte und achte Abdomi- nalsegment ohne Chitinplittchen. Die Kiemenreihen kurz, die Kiemenzahl 0+ 6+ 6+6+54+444=81. Der Hinterrand der rhombischen Fortsttzen des letzten Ab- dominalsegments schief, nach dem Innenwinkel zu im eine Spitze verliingert, deren beide Seiten concav sind. Die Rander der mehr weniger deutlichen schltisselférmigen Aushdhlung auf der Dor- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, no 4. 29 salseite des Fortsatzes schwach braun. Die Hocker auf der Riickenfliiche des 9. Abd.-segments nicht stiirker chitinisiert, nur von der Seite bemerkbar. Die Borsten auf der Dorsalseite des letzten Segments wie bei Phr. grandis (Fig. 6 1, q, r). Auf der vy} ()2—8 (11) | 7—11 V lig 24 (2527) | VI 6—-13 Schema der Chitin- hakchen. Riicken- Seiten- Bauch- reihe der Kiemen der Nymphe von A. pagetana Curt. Ventralseite der rhombischen Fortsatzen beiderseits beim & ewet, besonders von der Seite gesehen deutliche, Erhihungen. Auf der Spitze der hinteren, kleineren Erhdhung eine Borste, auf der vorderen zwei, nach vorn von diesen Borsten noch eine (Fig. 6m). Beim @ sind die Erhdéhungen sehr klein, ihre Borsten wie beim o’, auf der Ventralfliche des letzten Segments aber kann die Zahl der Borsten grésser sein als beim & (Fig. 6s). Die Loben auf der Ventralfliiche des 9. Segments beim & stumpf, abgerundet, auf dem Innenrande mit einer starken Erhihung versehen, in welcher der kiirzere, spitzige, untere Ast der Val- ven der Imago steckt. Der obere, langere Ast aber reicht bis zu die Spitze der Loben. Die Penisanlage ist klein und reicht viel weniger nach hinten als die Loben (Fig. 6n). Beim & fin- den sich auf der Ventralseite des 9. Abd.-segments zwei starker chitinisierte, kurze, abgerundete nach aussen und hinten gerich- tete Anhiange, die von den Haaren der Seitenlinie bedeckt sind 30 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. (Fig. 60). Auf dem Innenrande dieser Loben beim & und 92 zwei Borsten. Das Larvengehiiuse gebildet von einem 35—72 mm lan- gen, 3—4,5 breiten, offenen Schilfrohrstiicke. Die Enden am 6f- testen nicht glatt. Das Gehause mit einer Membran gekleidet, die wie auch die Membran des Nymphengehiiuses leicht sich lost. Die Enden des Nymphengehauses durch die Membran etwas eben gemacht, mit Siebmembranen, die denjenigen der Phryga- nea-arten gleichen, versehen (Fig. 6 t--—v). Auch kan man Gehiuse, die ganz anders, nach dem ge- wohnlichen Phryganeiden-Typus gebaut sind, finden. Die Mate- rialien sind dann in eine links gewundene Spirale geordnet. Lappee, Saimaa, die ersten Nymphen im Anfang Juni, die ersten Laichmassen am *°/s, die Larven in der Mitte September ausgewachsen. Im Sommer 1900. Holostomis phalaenoides (Uddm.) L. 1) Taf. I, Fig. 1 a—c. Taf. UH, Fig. 1 d—h. Die Entwickelungsstadien der Gattung Holostomis sind wie auch das Gehause bisher unbekannt. Die Larve 45 mm lang, 6,5 mm breit. Das Hinterleib dunkler, die Hinter- und Mittelbrust blasser rotlich. Der Kopf rotlich gelb, wie auch das Pronotum, das Schild des Mesono- 1) Die Nymphen dieser Art sind mir unbekannt, so dass die Zugeh6- rigkeit der Larven zu Holostomis phalenoides nicht durch Zucht gesichert ist. Da aber die Larve groésser ist, als die gréssten bisher bekannten Phry- ganeidenlarven — die der Phryganea grandis und striata —, da ferner Holo- stomis phalenoides die grésste von den finnischen Phryganeiden ist, und da Herr Mag. B. Poppius in denselben Gegenden (Johannes, Rokkala) wo die beschriebenen Larven herstammen, Exemplare von AHolostomis pha- lenoides gefunden hat, kann man wohl mit grossen Sicherheit behaupten, dass die Larven zu dieser Art gehéren. — Jedenfalls sind diese Larven durch ihre vielen Eigenthiimlichkeiten unter den sonst so einférmigen Phry- ganeidenlarven so intressant, dass man die Aufftihrung dieser mangelhaften Beschreibung hiermit vertheidigen kann, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 31 tum, die Fiisse, das Riickenschild des 9. Abdominalsegmentes und das Schiitzschild des Festhalters, welches demjenigen der Phr. grandis gleicht. Die Linien des Kopfes ziemlich schmal, die Wangenlinien werden in die spiiter erwihnenden Pronotumlinien fortgesetzt. Die Unterfliiche des Kopfes wie bei Phr. grandis, zur Seite von der Vorderspitze des Foramen occipitis eine Gruppe von deut- lichen braunen Punkten, und auf den Seiten des Foramen un- deutlichere Punkte. Die Einbiegung des Vorderrandes der Ober- lippe beginnt schon nahe den Vorderwinkeln und nach aussen von dem dusseren Zapfen des Vorderrandes ziemlich scharf. Der Rand der Einbiegung besonders in der Mitte gezahnt (Fig. 1a). Die dusseren Zapfen des Vorderrandes blass, gegen die Spitze hin verbreitet, stumpf, lang (Fig. 1 e), die nahe dem Vor- derrande stehenden verbreiten sich erst von einem schmileren Ba- sis, und werden dann langsam in eine lange Spitze schmiiler, lang, blass (Fig. 1d). Die rechte Mandibel gleicht derjenigen der Phr. obsoleta, die beiden Kanten mit zwet Zihnen, Palpi maxil- lares und Lobi externi sehr lang (Fig. 1 )). Die Vorderwinkel des Pronotum ziemlich steil, der Hinter- rand und die Hinterwinkel breit schwarz, so auch die quere Grenze wenigstens mehr zur Seite. Die Oberfliche, die von hin- ten die quere Chitinlinie begrenzt, dunkelbraun und mit Punk- ten versehen, der Theil hinter der Linie sonst der Grundfarbe gleich. Auf dem Theile nach vorn von dieser Linie eine Gruppe von wundeutlichen Punkten bei der Mittellinie und eine andere in der Mitte der Pronotumhiilften. Der Vorderrand und die Seiten kawm dunkler als die Grundfarbe, der Vorderrand ohne des braunen Giirtels, mit dunkelbraunen Linien versehen, die im einem langsam abschiissigen der Mitte zu gewendeten Bogen von den Vorderwinkeln bis zum Winkel der queren Grenze reichen, und zusammen mit dem Giirtel; der hinter der Grenze zieht, U- formige Figuren bilden. Die Borsten auf der Oberfliiche wie bei Phr. grandis (Fig. 1f). Das Mesonotum zum Theil stdrker chitinisiert; nahe dem Vorderrande ein kleines von einer Mittel- linie durchzogenes Schildchen, das nach hinten bis zur Halfte des Mesothorax und nach den Seiten zu bis zur Halfte der 32 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. Mittelbrusttheilen reicht. Die Rénder des Schildes blasser als der librige Theil, in der Mitte der Hiéilften desselben eine dunkel- braune Liingslme (Fig. 1g). In den Vorderwinkeln der Mittel- brust 8—9 Borsten, auf dem Vorderrande beiderseits eine (auf dem Vorderrande des Schildes), auf dem hinteren Theile drei (ausserhalb des Schildes). Auf dem Hintertheile der Mittelbrust blasse Linien, wie auch auf der Hinterbrust; die Borsten der letzteren wie die der Mittelbrust. Die Hinter- und Unterrander der Vorder- und Mittelcoxen, hauptséchlich nur die Unterrander der Hintercoxen, die Riander des Forderfemur, die Unterriinder der Mittel- und Hinterfemur dunkel. Auf dem Vorderfemur eine dunkle Ldngslinie. Die Co- xen ohne Spitzenkamme. Der Vorderrand des Trochanters dicht behaart, die gelben Zapfen lang, schmal, nur in den Hin- terfiissen deutlich. Auf dem Vorderrande des Femur zwei lange gelbe Zapfen und diinne blasse lange Haare, die nur bis zum niedrigeren gelben Zapfen reichen. Die Hinterfiisse ohne, die Vorder- und Mittelftisse mit kurzen, blassen Zapfen (diese auf den letzteren wie auch die langeren Haare sehr zahlreich). Der niedrigere, diinne, haarfOrmige, sehr blasse gelbe Zapfen der Vor- derfiisse nach unten zu lings des Vorderrandes des Femur ge- kehrt. Die Vordertibien wnd -tarsen ohne Spitzen, im Unterende des Vorderrandes der Tibia ein langer, nach unten zu gebogener Zapfen, etwas hodher nahe dem Vorderrande ein anderer ganz kurzer und gerader. Die Vorderklauen ebenso lang wie der Tarsus, der Riickendorn ziemlich schmal, auch nach unten zu lings der Klawe gewendet (Fig. 1c). Die Mittel- und Hinterti- bien und -tarsen mit Spitzen versehen, die gelben Zapfen der Tibien, der Riickendorn der Klauen normal, sehr stark, die Klauen kurzer als der Tarsus. Die Kiemen stark, ganz wie bet Phr. striata, die Kiemen- zahl 2+6+6+6+6+6+64+3=41. Die Seitenborste des Schildes des 9. Abdominalsegmentes vielmal linger als die niichste mittlere. Die drei Riickendorne der Klaue des Festhal- ters sehr stark. Die Larvengehiiuse sehr lang, bis 70 mm, 5—6 mm breit (bei dem vorderen Ende), aus 10—13 mm langen Carex- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 33 blatttheilen gebaut, die in eine rechts gewwndene Spirale geord- net sind, 5—6 Windungen. Die Mittelrippe der Bliitter immer nach aussen gewendet. Das Gehiiuse gerade, in den beiden Enden offen, nach hinten verschmiilert, und der Hintertheil wegen der Linge des Gehiuses oft eingeschrumpft (Fig. 1h). (Diese Gehiuse gehéren jiin- geren, 25 mm langen Exemplaren an). — Die Gehiause ilterer Larven 70 mm lang, 8 mm breit, cylindrisch, mit 6--7 Windungen. Junge Larven 181/s98 in Johan- nes, Rokkala; ausgewachsene in-Ki- vennapa, Rajajoki 189/698. ./«.~ Riicken- Seiten- Bauch- 1» \ reihe der Kiemen von \e H. phalenoides L. Familie Limnophilidae. Die Larve im Allgemeinen stark, raupenfirmig, Kopf ge- rade nach wnten geneigt, die Strictwren. zwischen den Abdomi- nalsegmenten seicht. Die Larve an der Hinterbrust — am er- sten Abd.-segmente am breitesten, Abdomen beinahe cylindrisch, das 9. Segment schmiler. Kopf und Prothorax gleich dick, die Thoraxglieder nach hinten stufenweise breiter. | Der Kopf kiirzer als bei den Phryganeiden (Fig. 7a, 8a u. s. w). Die Augen gewohnlich auf einer Erhéhung, die blasser ist als die Grundfarbe. Die eingliedrigen borstenlosen, kleinen An- tennen auch auf einer Erhéhung (Fig. 11 a). Die Gabeliste ziem- lich stark gebogen. Labrum etwa zweimal so breit als lang, (die Lange vom Grunde des Einschnittes gerechnet). Die Vor- derwinkel abgerundet, die Seiten gebogen, die grésste Breite im Allgemeinen bei der Mitte. Der Vorderrand in der Mitte iiber- haupt tief eingeschnitten. Die Oberlippe dunkelbraun, ziemlich 9 0 34 Sitfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. in der Mitte mit einem dunkleren Punkte versehen. Auf den Seiten oberhalb der Mitte eine gebogene Borste, auf dem Vor- derrande nahe den Vorderwinkeln eine ktirzere, gebogene Borste und beim Beginn des Einschnittes ein kurzer, dicker Zapfen. Nach hinten von diesem nahe dem Vorderrande eine kitirzere, stabformige Borste und auf der Oberfliiche auf beiden Seiten zwet Borsten, von denen die mittleren auf der Seiten des Mit- telfleckes stehen. Diese Borsten bilden mit den Seitenborsten einen nach hinten gewendeten Bogen. Auf der Unterflache, be- sonders nahe den Vorderwinkeln Borsten, die einen auch von oben her bemerkbaren Btischsel bilden. Auf der Oberfli&che noch drei runde Gruben, die mittlere etwas nach vorn von dem Mittelflecke, die anderen nach vorn und seitlich von dieser (Fig. 7c, 10a, 17a, 20a). — Die Oberkiefer sehr schwarzbraun, von oben gesehen in der natiirlichen Stellung dreieckig, auf der Rtickenflache nahe der Basis zwei Borsten, auf dem medialen Rande der oberen Kante eine Borstenbiirste, der innere Theil ausgehohlt, an der Schneide meist 5 ziem- lich stumpfe Zahne (Fig. 8c, 9a, 13a u.s. w). Cardo der Maxillen schmal, nach aussen verschmialert, der Innenrand ab- gerundet, schwarz, der Aussentheil auch schwarz. Stipes wie bei Phryganeiden, aber kiirzer, die Taster 5-gliedrig, die Dor- salseite des verbreiterten ersten Gliedes dunkler, die Glieder nach der Spitze zu schmiler; besonders das 5, Glied schmialer als die vorderen, mit einigen kurzen Fortsatze versehen. Die Taster kiirzer als bei Phryganeiden, Lobus externus auch kurz und dick, mit Borsten und langeren fingerférmigen Anhangen versehen. Auf dem vorderen und inneren Rande des Schildes des ersten Tastergliedes zwei Borsten, und nach vorn von die- sen auf der ventralen Fliiche zahlreiche Haare, wie auch auf der dorsalen Fliche der Basis des Kiefertheils. Langs dem In- nenrande des Kiefertheils drei gelbe Zapfen. Die Unterlippe ziemlich kurz, die Stipeshaare und die starkeren Chitingirtel wie bei Phryganeiden; die Taster kurz, eingliedrig, mit einem langeren zweigliedrigen und einem kiirzeren einfachen Anhange versehen. Auf der unteren Flache zahlreiche Borsten nach vorn von dem queren Giirtel (Fig. 7d, 18d, 20). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 35 Pro- und Mesonotum mit einem von einer Mittellinie ge- theilten Schilde versehen. Das Schild des Pronotum von oben gesehen fast quadratisch, mit etwas eingeschnittenem Vorderrande, bedeckt zum Theil auch die Seiten des Segmentes. Die Ec- ken abgerundet. Auf dem Vorderrande kurze, blasse Spitzen, diinne, blasse Haare, wnd auf der Oberfliiche liingere und kiir- zere schwarze und gelbliche Borsten. Der Hinterrand schwarz, etwa */3—®/s von dem vorderen Rande zieht eine quere Furche, deren Boden oft dunkler ist als die Grundfarbe. Auf der Ober- fliche Gruppen von Punkten, eine X-formige Gruppe bei dem hin- teren Theile der Mittellinie, eine andere, die grésste, in der Mitte der Pronotumhilften, nahe dem Hinterrande; eine dritte kleinere ein wenig nach innen von der Mitte der Seiten (Fig. 7h, 8i,. 10h u. s. w.). — Das Schild des Mesonotum viel breiter als lang, bedeckt nicht die Seiten des Segmentes, rektangulir, die Ecken gerade, steil, der Vorderrand eingeschnitten, der Hinter- rand und besonders die Hinterecken meist breit schwarz. Auf der Oberfliiche drei Borstengruppen, eine, die reichste an Haaren, auf dem Vorderwinkel; die andere, die irmste an Haa- ren, auf dem Vorderrande, nahe der Mitte, die dritte auf dem Hintertheile beiderseits von der Mittellinie. Der Vorderrand meist ohne Haare. Von den Vorderecken zieht nach hinten und innen bis zur Mitte der Mesonotumhilften eine keilférmige Punktengruppe. Die Spitzen dieser Keile von einer geraden in der Mitte des Mesonotum ziehenden queren Punktenlinie ver- einigt. Nach vorn von dieser ein Punktpaar nahe der Mittel- linie. Auf dem hinteren Theile auch einige Punkte. Nahe bei den Hinterwinkeln eine kurze, braunschwarze, schief liegende Linie (Fig. 71, 8j, 10i u. s. w.). — Auf dem Metanotum fast immer sechs Schildchen; die Borsten stehen auf diesen in Ahnlichen Gruppen wie auf dem Mesonotum. Das kleinste elliptische Schildchenpaar, das am irmsten an Haaren ist, in der Quer- achse des Segmentes auf dem Vordertheile sehr nahe der Mittel- linie, das zweite vier- oder dreieckige nach hinten und nach den Seiten von dem ersteren; das dritte, das grésste und an Haaren reichste, wieder auf den Seiten in der Liingsachse des Segmen- tes. Auf dem hinteren Theile dieser Schildchen eine &hnliche schiefe Linie wie nahe den Hinterecken des Mesonotum. 36 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. Die Mittelfiisse am liingsten. die Hinterfiisse etwas kiirzer und schlankst, die Vorderfiisse am_ stirksten wnd_ kiirzesten (das Verhiltniss zwischen den Fiissen wie 1: 1,41—1,68: 1,32 —1,60). Besonders die Grenzen der oberen Glieder schwarz (im- mer der Hintertheil der Grenze zwischen Tibia und Femur), auf dem Vordertheile der Coxa und oft auch des Trochanter, auf dem Hintertheile des Femur und der Tibia Punkte. Auf dem unteren Theile des Vorderrandes des Vordertrochanter zahlreiche blasse Haare, blasse Spitzen und zwei starke, gelbe Zapfen, und auf der unteren Flache, auf der Grenze gegen den Femur, ein kleinerer gelber Zapfen, auf dem Mittel- und Hin- tertrochanter weniger Haare und Spitzen und nur der untere Zapfen des Vorderrandes deutlich. Auf dem Vorderrande des Vorderfemur zwei starke gelbe Zapfen, kiirzere, blasse Zapfen, die bis unterhalb des niedrigeren gelben Zapfens reichen, und auf dem oberen Theile blasse Haare. Die Mittel- und besonders die Hinterfemora ohne blasse Haare, mit wenig zahlreichen blas- sen Zapfen und die »gelben Zapfen» schwarz, lang, haarfOrmig. Auf dem Vorderrande der Tibien und Tarsen fast immer schiefe Spitzen und in dem unteren Ende des Vorderrandes der Tibien zwei starke Zapfen. Die Klauen stark, ziemlich gerade, der Riickendorn stark (Fig. 17 j, 19, d). Die untere Flache des ersten Abdominalsegmentes aufge- blasen und behaart. Die Seitenlinie meist an dem 3—8. Seg- mente (an den Seiten des 2. Segmentes nur zwei Borsten, von denen die hintere kurz) deutlich, die Haare aber sehr kurz. Oberhalb derselben auf dem Vordertheile des 3—7. Segmentes 1—10 zweizinkige Borsten (kurze, gebogene, starke Haare, die zu Zweien von einer gemeinsamen Basis sich heben). Das erste Abdominalsegment ohne Kiemen. Auf dem hinteren Theile der Riickenfliiche des 9. Abdominalsegmentes ein queres, elliptsches, mit kleinen Spitzchen versehenes, in seinem vorderen Theile dunk- leres und mit Punkten versehenes Schildchen. Auf den Hinter- winkeln dieses eine lange Borste, nahe der Mitte zu beiden Sei- ten eine noch langere, zwischen der Seiten- und Mittelborste und zwischen den Mittelborsten eine varuerende Anzahl von kiir- zeren Borsten. Nahe der Basis der Mittelborsten eine kleine, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 2l, n:o 4. 37 blasse, runde Grube (Fig. lic, 17¢, 18e). Das Schiitzschild des Festhalters auch mit Spitzchen versehen, der Vordertheil meist dunkler und mit Punkten versehen, auf dem Hinterrande 4, auf der Oberfliiche viele Borsten (Fig. 16 b). Der Festhalter selbst kurz, zweitheilig, braun, die Klaue dunkelbraun, gewohnlich mit einem Riickendorne. Die Nymphe cylindrisch, am 6—7. Abdominalsegmente am breitesten. Die Fiihler gew6hnlich etwas kiirzer als der Korper, das erste Glied merklich linger und stirker als die folgenden, mit einigen Haaren; das zweite, kurze Glied mit zahlreicheren Haaren. Die Stirn ziemlich gerade (Fig. 8a, b); zwischen den Fih- lern ein Borstenpaar, zwei Paare nach vorn von diesen, und vor dem Auge zwei Borsten. Die Oberfliche der Oberlippe sehr gewolbt, und mit einer tiefen, queren Furche hinter der Mitte. Der Theil vor dieser Furche gelbbrawn, zu beiden Seiten nahe den Vorderwinkeln eine grosse, quadratische, schwach chitinisierte, blasse Stelle, auf welcher 5 lange, schwarze Borsten, deren Spit- zen gebogen sind, in zwei queren Reihen stehen (in der hinte- ren Reihe 3, in den vorderen 2 Borsten). Auf dem Vorder- theile dieser Stelle eine runde, blasse Grube und eine zwi- schen den blassen Stellen. Die Vorderecken gerundet, der Vor- derrand zweimal seicht eingeschnitten, in dem Einschnitte eine kurze, gelbe Borste. Hinter der Querfurche auf beiden Seiten drei Borsten, von denen die am meisten auf dem Rande stehen- den gelb, am kiirzesten, die anderen schwarz. Zwischen den seitlichen schwarzen Borsten je eine runde Grube (Fig. 9 b, 10c, 14a, 18g u. s. w.), Mandibulae lang, stark, die Basis dreiseitig mit zwei Riickenborsten, aber ohne Hocker, dick, die Klinge fein geziihnt, platt (Fig. 7e, 8¢, 17d, 21du.s. w.). Palm maxillares des 3 8-gliedrig, das erste Glied am kiirzesten, das dritte am lingsten, das zweite-ein wenig kiirzer. Jene des 2 5-gliedrig, das erste Glied am kiirzesten. Palpi labiales kurz, dreigliedrig, das erste Glied am dicksten, ebenso lang als das zweite, das dritte am liingsten und schmilsten. Die Fliigelscheiden gleich lang, die vorderen schmiiler. Dive Spornzahl wechselnd. Die Sporne der Mittel- und Vorderfiissen 38 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. lang, spitzig, die der Hinterftissen ktirzer, stumpfer. Die Vor- dertarsen immer kahl, die Mitteltarsen am meisten behaart. Die iibrigen Glieder der Vorderfiisse, besonders die Coxen mit ei- nigen, die Coxen der Mittelfiisse mit zahlreicheren Haaren, die Hintercoxen kahl. Die Riickenflache des ersten Abdominalsegmentes starker chitinisiert, besonders in dem hinteren Theile erhaben, der Hin- terrand sattelformig eingeschnitten. Die Warzen mit Spitzen be- setaet (Fig. 8d, 10d, 17e, 18h). Das 2. und 8. Abdominalseg- ment niemals, das 4—7. immer mit Chitinpl&ttchen. Die Sei- tenlinie beginnt am Ende des 5. Segmentes und bildet auf dem Bauchseite des 8. Segmentes einen unterbrochenen Kranz. Die Haare dunkelbraun, lang, dicht. — Auf der Riickenfliche in der Mitte des 9. Segmentes gewohnlich 10—14 Borsten in einer Querreihe, und auf dem Hintertheile des Segmentes kleine nach vorn gerichtete Spitzchen auf einem gesonderten Gebiet nahe der Basis der oberen Analanhinge (Fig. 8 k). Das 9. Abdominalsegment tragt zwez lange, schlanke, stab- formige obere Analanhiinge, deren stumpfe Spitzen nach aus- wiirts gebogen und nahe dem Aussenrande mit Spitzchen verse- hen sind. Auf der Oberseite der Anhiainge vier deutlichere schwarze Borsten und nahe der Basis kleine Spitzchen (Fig. 7g, 9d, 18i, 20f u. s. w.). Die Ventralflache des 9. Abdomi- nalsegmentes nahe der Basis der Analstabchen aufgeblasen und mit vier Borsten versehen, nach vorn von diesen auch einige Borsten. Die unteren Analanhinge beim o%, in denen die Val- vae der Imagines stecken (Zander, p. 203) ziemlich kurz, stumpf zwischen diesen die zweilappige Anlage des Penis, welche die lateralen Endiaste des Penis der Imagines verbirgt (Fig. 8 e, 10.6415) @; 17 disustsiw)). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 39 Glyphotaelius punctatolineatus Retz. Taf. I, Fig. 7 a—g. Taf. Il, Fig. 7 h—m. Degeer p. 403—405, Tab. XIV, Fig. | Hagen I, p. 241, Gehause (1864). 1—5 (1752) beschreibt die Larve | Mc Lachlan I, p. 43, Gehause (1874), und das Gehiuse, und bildet das beide nach Degeer. Gehiuse und die Schlussmembran des Nymphengehauses ab. Die Larve sehr stark, 27,5-—-32 mm lang, 5 mm breit. Der Kopf ein und einhalb Mal so lang als breit, in seinem Hin- tertheile sehr dick, ziemlich rwndlich und kurz, die Mundtheile prominent. Die Grundfarbe blassgelb. Auf der Stirne eine ge- rade, schwarzbraune Linie, die in ihrem Vordertheile oft breiter ist, und von Clypeus nach hinten nicht eben bis zum Gabel- winkel reicht. Auf dem Hintertheile dieser Linie eine Gruppe von klaren, elliptischen Punkten, die blassgelb sind, und auf den Seiten besonders nahe dem Vorder- und Hinterende der Linie einige schwarzbraune Punkte. Nach aussen von den Ga- beliisten, nach innen von den Augen eine schwarzbraune, gebo- gene U-férmige Linie, die nicht auf die Seiten des Gabelstieles zieht. Auf dem hinteren Theile dieser Linie einige blassgelbe, und an ihren Seiten schwarzbraune Punkte, ausserdem schickt sie eine kurze Linie nach hinten von den Augen (Fig. 7a). Das ganze Foramen occipitis von einem braunen Giirtel umgeben, der auf den Wangen am breitesten ist; auch dieser Giirtel mit zahl- reichen blassgelben Punkten versehen (Fig. 7b). Die Wangen in ihrem Hintertheile dunkler gelb. Der ganze Kopf mit kleinen braunen Spitzchen besetzt. Die Antennen sehr deutlich der Basis der Mandibgln niher, als den Augen. Metathorax wenigstens zweimal breiter als Prothorax. Pro- notum, Riickenschild des 9. Abdominalsegments, Schiitzschild des Festhalters blassgelb. Pro- und Mesonotum ziemlich wenig be- haart. Der Vorderrand des ersteren sehr breit dunkelbraun, so auch die Mitte der Furche auf dem Vordertheile. Das Feld zwi- schen dieser Furche und dem Vorderrande mit Spitzchen verse- hen, brawn wie auch die Umgebung der Mittellinie. Der Hinter- rand und die Hinterecken breit schwarz, die Umgebung dieser dunkelbraun (Fig. 7h). Mesonotum dunkler als Pronotuwm, mehr 40 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. braungelb, die Vorderecken schwarz, die Hintertheile, der Vor- derrand und die Umgebung der Mittellinie dunkelbraun (Fig. 7). Die Ventralflache der Mittel- und Vorderbrust, und des ersten Abdom.-segments, wie auch die Hinterbrust stirker chitinisiert und dunkler als das tibrige Abdomen. Die Fiisse etwas rotlicher als das Pronotum; Liingenverhilt- nis wie 1:1,67:1,64. Der Ober- und Unterrand der Coxen, der Oberrand der Trochanteren, der Hinterrand der Femora, Tibien und Tarsen dunkler. Die Punkte undeutlich. Die Vor- derklauen etwas kiirzer als der Tarsus, die Mittelklauen nicht voll zweimal, die Hinterklauen mehr als zweimal kiirzer. Der Riickenhicker des The 3 ersten Abd.-segments hoch, 3 3 nahe der Basis desselben ul 3 3 beiderseits etwa 6 Bor- 3 | 3 sten in zwei Gruppen. [vy] 2 3 Die Seitenhécker breiter, faa 3 stumpf, auch mit Borsten Wi] an) ated oe 3 aditias Pah 2 3 versehen. Die Seitenlinie : 2 2 graubraun, in dem 3—7. VI} 5 aus 9 Segmente tiber der Sel- ge 5 tenlinie 1—10 deutliche Vl] 5 | 1 9 zweizinkige Haare. Dve vir} 2 2 Kiemen sehr stark und zahlreich (ihre Zahl 18 -+ Riicken ‘Seiten- Balch Fs eae cashed diag ee ee chm schild des 9. Abd.-segments schwach entwickeglt, zwischen den Mittelborsten 1—2 Borsten, zwischen der Mittel- und Seiten- borste 2, zusammen nur 9—10. Der Vordertheil dieses Schil- des wie auch der des schwach entwickelten, mit etwa 10 Borsten versehenen Schiitzschildes des Festhalters punktenlos wnd nicht dunkler als das tibrige Schild. Der Riickendorn der Klaue des Festhalters stark, : Die Nymphe 19--26 mm lang, bis 6 mm breit, die An- tennen reichen bis an das Ende des 6.— den Anfang des 9. Abd.-segments, die Hinterfiisse (in natiirlicher Lage) an das Ende Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 2l, n:o 4. 4j des 8.— den Anfang der oberen Analanhinge, die Fliigelschei- den an die Mitte des 4.— den Anfang des 5. Abd.-segments. Die Oberlippe wie bei den grésseren Limnophilus-arten. Die Mandibeln lang, dee Klinge sehr schmal, die Schneide concav, der Riicken convex (Fig. 7e). Das dritte Glied der Maxillarpalpen beim 2 am langsten, dann folgt das fiinfte, zweite (alle drei ziemlich gleich lang), vierte u. erste. Der Aussenrand der vorderen Fliigelscheiden seicht einge- buchtet (Fig. 7 f), und auch der der hinteren Fliigelscheiden eingeschnitten. Die Sporne 1—3—4, die Mitteltarsen dicht be- haart, von den Hintertarsen nur das erste Gled, und zwar - wenig, behaart. IV 6 i ti 24 VI 5=-6 | vi} °—6 Schema der Chitinhaikchen. Riicken- Seiten- Bauch- reihe der Kiemen der Nymphe von Gl. punctato- lineatus Retz. Die Riickenhodcker des ersten Abdominalsegments sehr gross, die Spitzchen gewodhnlich, auf der Oberfliiche des Seg- ments beiderseits 4—5 Borsten (Fig. 7 j). Die Chitinplattchen stark (ausser denen des dritten Segments). Die Kiemen stark, zahl- reich, ihre Zahl 18+ 17+ 164+ 14+9+4+9+14= 87. Der mit grésseren Spitzchen besetzte Theil der Dorsalseite des 9. Abdominalsegments von derselben Farbe wie das iibrige Segment, das iiber die ganze Fliche mit kleinerem Spitzchen 42 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. versehen ist. Auf den Seiten einige kleine, dtinne Borsten. Auf der Basis der’ oberen Appendices anales zwei ganz kurze Borsten, die erste lingere liegt etwa im ersten Drittel der Lange der Stibchen (von der Basis), das zweite etwa im °/s, das dritte im 7/s, das vierte an der Spitze (Fig. 7g). Die Lobi in- feriores des & reichen etwas mehr nach hinten als die ziem- lich schmalen, in ihren Aussenwinkeln abgerundeten Penisan- lagen. Das Larvengehiiuse 30—36 mm lang, 6 mm, mit den An- hiingen sogar 10—14 mm, breit, beinahe cylindrisch, gerade. Die Mund6ffnung weit, das Hinterende wegen der zusammengezogenen Blitter eng. Das Gehiiuse ist aus unregelmassigen, der Linge nach gelegten, diinnen Bliittern gebaut, die Oberfldche sehr eben (Fig. 71). An den Vordertheil des Gehiiuses sind Stiicke von Carexbliittern, Scirpusstengeln u. s. w. gefiigt, die das Vorder- ende, seltener das Hinterende iiberragen. Diese Stiicke liegen entweder dem Gehiiuse parallel (Fig. 7m), so dass dieses we- gen der Anhinge nicht nach hinten breiter wird, oder ausge- sperrt (Fig. 7k); dann wird das Gehause im Hintertheil breiter, unférmlich. Die EHnden des Nymphengehiuses ohne Pflanzen- theilchen, mit starken, brawnen, runden Siebmembranen verschlos- sen, die ein wenig nach innen von den Offnungen liegen. Be- sonders die hintere Membran mit zahlreichen Lochern versehen. Besonders die vordere Membran mit stiirkeren Stréingen bewehrt, die die Membranen in gewohnlich mit einem Loche versehene Felder theilen. — Schon Degeer erwiihnt, dass diese Membra- nen »tiberaus artig und besonders merkwiirdig» sind. Die Larven ausgewachsen Ende Mai, beim Eisgang, die ersten Nymphen erschienen in den letzten Tage Mai 1900, Lappee, Sai- maa, an schlammigen Ufern. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 2I, n:o 4. 43 Limnophilus rhombicus L. Taf. I, Fig. 8 a—e. Taf. II, Fig. 8 f+. Das Gehiuse am 6ftesten von allen Trichopterengehiusen beschrieben. Réaumur Taf. XII, Fig. 2, 5 (1737)? Roésel v. Rosenhof p. 71—74, Taf. XV, Fig. 1, XVI, Fig. 3 (1746). Degeer Taf. XI, Fig. 12 (1752)? Schréter I, p. 422, Taf. XI Min. D Fig. 17 (4779)? Schroter II, p. 590, T. II (nach Ha- gen I, p. 245). Seetzen p. 76, N:o 21—23 (S. Hagen I, p. 245) (1790). Pictet p. 149—151, Taf. IX, Fig. la —d Larven-, Nymphengehause, e Larve; eine ziemlich genaue Be- schreibung der Larve und des Ge- hauses (1834). Kolenati p. 46, Larve, Gehause (1848). Hagen I, p. 243, Larvengehause (1864). Meyer p. 161, Nymphengehause (1864). Packard p. 677, Fig. 607, Larvenge- hiuse (1870). Preudhomme de Borre p. 67, Lar- vengehiuse (1870—71). Meyer-Diir p. 385, Larvengehause (1875). Wallengren p. 41, Larve, Larven-, Nym- phengehiuse (1891). Schmidt-Schwedt p. 95—98, Fig. 8, Larve, Nymphengehause (1891). Hofmann Taf. I, Fig. 3 b Larve, 3c Nymphengehiuse (1892—93). Rudow p. 454 (1897). Lampert p. 154, Fig. 68 A—B, Lar- vengehiause (1897). Struck p. 20, Fig. 33 a—d, Larven- gehause (1900). Zander p. 225, Gehiuse (1901). Walser p. 54—58, Larve, eine ziem- | Ulmer II, p. 223—226, Fig. 1— lich genaue Beschriebung verschie- | genaue Beschreibung der Metamor- dener Gehausetypen (1867). phose (1901). Die Larve 19—25 mm lang, 3,5—4,5 mm breit, der Hin- terleib griinlich, die Kiemen blass-rétlich, der Kopf und das Pronotum blass-gelb, das Mesonotum im Allgemeinen beinahe schwarz. Kopf ziemlich kurz und breit, grosser als bei L. de- cipiens. Auf der Stirne einer in seinem vorderen Theile brei- terer schwarzbrauner Streif, der vom Clypeus nach hinten nicht bis ganz zum Gabelwinkel reicht. Die Seiten des Streifens in ihrem Vordertheile nach hinten convergierend, in dem Hintertheile pa- rallel. Auf dem Hintertheile des Streifens braune, dunkler contou- rierte Punkte in einer keilférmigen Figur, deren Spitze nach vorn gerichtet ist, auch auf dem Vordertheile undeutliche Punkte, und bei dem Clypeus in der Mitte des Streifens eine blasse Ein- buchtung. Auf den Seiten des Gabelstieles und nach aussen von den Gabelzweigen ziehen an den Augen vorbei und tiber den An- tennen bis zur Basis der Oberkiefer schwarzbraune Linien, 44, Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. die besonders auf dem hinteren Theile mit Punkten besetzt sind (Fig. 8f). Auf dem Hintertheile des Kopfes sowohl auf der oberen, als auch auf der unteren Seite und auf den Wangen zahlreiche Punkte, welche einen das ganze foramen occipitis wmgebenden braunen Giirtel bilden. Auf den Wangen noch eine blasser braune, undeutlichere, kiirzere Linie. Die untere Fiche des Kopfes in dem Hintertheile braun, so dass auf der unteren Fla- che und den Seiten ein nach vorn bis nahe zur Basis der Un- terlippe und der Unterkiefer reichendes Feld, das dunkler als die Grundfarbe ist, gebildet wird (Fig. 8g). Die Antennen na- her der Basis der Mandibeln als den Augen. Metathorax zweimal breiter als Prothorax. Auf dem Vor- derrande des Pronotum gelbliche, starkere Haare '). Auf der obe- ren Fliche Haare besonders nahe dem Vorderrande und auch auf dem vorderen Theile. Die Grundfarbe blass-, grau-, oder braungelb. Auf dem ersten Drittel ein graubrauner oder brau- mer, in seinem hinteren Theile nicht dunklerer Giirtel, der Vor- derrand, besonders die Vorderecken dunkelbraun, — der hin- tere Theil braunlich. Die Umgebung der Basis der Borsten, wenn diese auf dem dunklen vorderen Giirtel stehen, noch dunk- ler als dieser; die Punkte dunkel contouriert, braun (Fig. 81). — Mesonotum oft etwas dunkler als das Pronotum, die Punkte braun. Der Zwischenraum zwischen den Seiten der kealformigen Figur und oft auch (obgleich im geringerem Grade) das Gebiet auf dem vorderen Theile, das von den Innenrindern dieser Figuren und von der geraden Punktenlinie begrenzt ist, dunkler als die Grundfarbe, braun oder graubraun, so auch der Hintertheil des Mesonotum. Der Vorderrand nahe den Vorderecken nicht schwarz. (Fig. 8j). Die graubraunen Schildchen des Metanotum gleich dem Pro- und Mesonotum ziemlich dicht behaart. Das Verhiltnis der Fiisse wie 1: 1,68: 1,60, der Grund- farbe des Pronotum gleich. Die Réander der oberen Glieder, besonders der obere und untere Rand der Coxen und der Ober- rand des Trochanters schwarz. Die Punkte besonders der Hin- terfiisse deutlich, sehr wenig auf dem Vordertheile des Tro- chanter. Die Vorderklauen etwas kiirzer als der Tarsus, die Mittel- und Hinterklauen etwa zweimal kurzer. t) Vergl. S. 35, Zeile 5—6. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 45 Der Riickenhécker des ersten Abdominalsegmentes sehr hoch und spitzig, die Seitenhécker abgerundet, breiter, mit Bor- sten versehen. Die ventrale Fliiche des Segmentes dunkler als das tibrige Abdomen. Die Kiemenzahl 18+ 17+ 16+ 10+ 9+7+1=78. Die Kiemen stark, in ziemlich geringer An- oe eN3 3 3 3 ((2))—3 Ne 2— (3) 3 123 IV Nee (1)2((3)) ads y | 2—@) |O(—2) D 2 1—(2))|_2 (3) —2 | 0—(i “(2 (0)—1 ((1))—2 (1) W lo 42) 0--((1)) | @O) vit |O— 12) : Riicken- Seiten- Bauch- reihe der Kiemen der Larve von L. rhombicus L. zahl auf den hinteren Segmenten. Die Bauchreihe endigt am Ende des 7. Segmentes, die Hinterlinie der Seitenrethe am Ende des 6. und die Vorderlinie im Anfang des 4. Segmentes. Uber der Seitenlinie in dem 3—8. Segmente 3—8 zweizinkige Borsten. — Das Riickenschild des 9. Segmentes normal, in dem hinteren Theile blassgelb; zwischen den Mittelborsten etwa 8 Borsten, zwischen den Seiten- und Mittelborsten 6, zwsammen etwa 24; die Anzahl kann jedoch etwas variieren. Das Schiitzschild des Festhalters mit kleinen Spitzchen besetzt, deutlich, der Hin- tertheil blassgelb. Die Nymphe (15,5) 17, 5—21 mm Jang, 3,5—4 mm breit, , die Fiihler reichen an den Anfang — an das Ende des 8. Abdo- minalsegmentes, die Hinterfiisse (in der natiirlichen Lage) an das Ende des 8. — an den Anfang des 9. Segmentes, die Flii- gelscheiden bis zum Ende des 4. — zum Anfange des 5. Seg- mentes. 46 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. Die Oberlippe halbkreisférmig, etwas breiter als lang. Auf dem Vorderrande zwischen den gelben Borsten kleine Spitzchen. Die Klinge der Mandibeln breit, die Schneide etwas convex, die Riickenseite auch etwas convex (Fig. 8a). Das fiinfte Glied der Maxillarpalpen des 2 ist am langsten, dann folgt das dritte, das zweite, das vierte (das Verhiiltnis wie 1,42: 1,27: 1,10: 1). Der Aussenrand der vorderen Fliigelscheiden gerade. Sporn- zahl 1—3—4. Die vier ersten Glieder der Hintertarsen ziemlich dicht behaart. Das erste Tarsusglied, wie auch bei den anderen beschriebenen Limnophilus-arten viel langer als das zweite. 5 2))—3 | 3 O—1) 2 ((83—4 i ee ((2)) : : uy | (O—-1) 2 (8—4)) 3 3) 3 2) 3 ((4—5 me) as ; : Iv | (2)8 (4-9) wl 3. |@)—2 (@—3|| y|/ 234-5) @) 23 ee g ieee: (11-) 15—22 (-26) v| 2—((3) 2—(3) VI} 24; ((®—6)) --(2) |_ 2—(3) 2 2 3, 4, (5) i) ie 0, 1( 2) /2—-(8) || | val ((1))—2 2 Schema der Chitin- O21 O—(1) ((1))—2 hakchen. VII O—1 | | O—1 Riicken- Seiten- Bauch- reihe der Kiemen der Nymphe von L. rhombicus L. Die Haftapparat sehr entwickelt, die Hocker des ersten Segments stark, mit starken Spitzen bewehrt (Fig. 8 d). Auf der Oberfliiche des Segments auf beiden Seiten 7—10 Borsten. Die Chitinschildchen grésser, die Hiikchen zahlreicher als bei L. flavicornis. Auf dem Vorderrande des dritten Segments ein sehr kleines Pliittchenpaar, das bisweilen ohne Spitzen ist, die Platt- chen des 4—7. Segments viel grésser. Die Kiemenzahl 18 + 17+15+94+9+4+7+2=77. Die mit Spitzchen versehene Felder des 9. Abdom.-Seg- ments brauner als der iibrige Theil des Segments, stark entwic- kelt (Fig. 8k). Die Analstiibchen 1—1,2 mm lang, 0,085—0,1 mm breit. Die Spitzchen auf dem Aussenrande am zahlreich- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4, 47 sten. Auf der Basis der Stiabchen einige kurze Borsten, die erste lingere Borste etwa im 1/5 der Liinge der Anhiinge (von der Basis gerechnet), die zweite etwa im 1/,—°/9, die dritte im 2/34/;, die letzte nahe an der Spitze. Die Lobi inferiores des 3 am Hinterende abgerundet, kurz, breit, der Hinterrand der Hiilften der Penisanlage gerade, so auch die Seiten, die parallel sind, die Aussenwinkel der Hiilften ziemlich spitzig, der Winkel zwischen den Hiilften am Hinterrand der Penisanlage stumpf (Fig. 8b). Die Theile ziemlich breit, sie reichen etwas weniger nach hinten als die Lobi inferiores. Beim o ist der Hinter- rand des 8. Abdom.-segments ein wenig verlingert, und beinahe unmerklich eingeschnitten. Das Larvengehiiuse variiert sehr nach der Form und den Baustoffen, 18—27 mm lang, 5—6,5 mm breit. In den von mir naher untersuchten Exemplaren kann man vier Haupt- formen unterscheiden. Die urspriingliche Form, die allen Lar- ven zuerst eigen ist, und die man oft bei den Nymphen an- treffen kann, ist aus feinen Hélzchen, Wurzel- und Stengeltheil- chen aufgebaut, die quer gelegt sind und in jiingeren Gehau- sen viel mehr iiber den Seiten hervorragen, als in dlteren. Das Gehiiuse ist etwas nach hinten verschmilert, und etwas gebo- gen, oft abgerundet eckig, die Mundoffnung schief, eckig, das Hinterende gerade, mit einer Membran, die mit einer runden Offnung versehen ist, geschlossen. Die Oberflache uneben. Diesem Typus nihern sich sehr die Gehaiuse, die aus quer oder ein wenig schief gelegten breiteren Pflanzentheilen, Spahn- stiickchen, stirkeren Holzstiicken gebaut, und ziemlich eben sind (Fig. 8n, q, r). Dagegen sind auch Gehiuse zu finden, deren hintere Theile noch nach dem urspriinglichen Typus, der vordere Theile aber aus sehr starken quer- oder schief gelegten Pflanzentheilen, Zweigen, Rinden- und vermodernden Holzstiic- ken u. s. w. gebaut sind, die diese Theile sehr uneben und unregelmissig machen. Das Gehiuse dann oft gerade, die Mund- Offnung oft auch unregelmissig; der Vorder- und Hintertheil durch eine sehr deutliche Grenze von einander getrennt (Fig. 8m, 0, p, s). Endlich kann der Hintertheil nach dem ersten oder dem zweiten Typus, der Vordertheil aber aus Steinchen 48 Silfvenius, Metamorphose d, Phryganeiden etc. und Molluskenschalen gebaut sein, die Oberflache ist dann ziem- lich eben. Das Nymphengehiiuse 18—27 mm lang, oft beinahe gerade und cylindrisch, oft aber etwas gebogen und nach hinten ver- schmilert. Sehr oft sind die vorragenden Theile der Materia- lien abgerieben, so dass die Oberflache ziemlich eben ist und die verschiedenen Stoffe schwer zu unterscheiden sind. In den Gehiiusen, die nach dem dritten Typus gebaut sind, ist der schmale Hintertheil gewohnlich abgebrochen. Die beiden Offnun- gen des Gehiiuses mit Pflanzenstoffen oder Steinchen geschlos- sen; auch in aus Pflanzenstoffen gebauten Gehausen kann man Steinchen als Verschlussmaterial antreffen; weiter innen beson- ders an der Mundéffnung finden sich meist dicke, kleine, dunkle Membranen, die mit wenigen, sogar mit einem einzigen Loche versehen sind. Bisweilen sind die Membranen diinner, die LOo- cher zahlreicher (Fig. 8 t), — Die verschiedenen Gehausetypen sind natiirlich durch die Natur des Aufenthaltsortes der Larven bedingt. In Teichen, in denen viel feine Pflanzentheilchen zu haben sind, bauen die Larven nach dem ersten Typus, aui Sandufern nach dem vierten u. s. w. Lappee, Saimaa auf felsigen, sandigen, schlammigen Ufern. Die Larven wihrend des Eisganges Ende Mai ausgewachsen, die ersten Nymphen am 2/5, Imagines 19/s—??/s 1900. In Esbo traf ich im Meere Larven und Nymphen von ZL. rhombicus, deren Gehiiuse geebnet, nach dem zweiten Typus, aus Stiickchen von Fucus (und aus Rindentheilen) gebaut waren. Ausser den oben erwiihnten Materialien kann ZL. rhombicus auch Trichopterengehiiuse, Insectentheile u. s. w. als Baustoff anwenden (Walser p. 54—58). Immer sind die vegetabilischen Theile als das urspriinglichste Material in dem Hintertheile des Gehiuses anzutreffen. Von der Beschreibung Ulmers weichen die von mir un- tersuchten Larven in der Form des Stirnstreifens, in der Farbe des Pro- und Mesonotum, in der Kiemenzahl und der Zahl der Haare auf dem Riickenschilde des 9:ten Abd.-segments, die Nymphen aber in der Behaarung der Hintertarsen, in der Zahl der Chitinhikchen, in der Form der Lobi inferiores und der Penisanlage u. s. w. ab. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 2l, n:o 4. 49 Limnophilus borealis Zett. +) Taf. I, Fig. 9 a—d. Taf. II, Fig. 9 e. Rudow p. 454, Fig. 17, Larvengehiuse (1897)? Die Grundfarbe des Larvenkopfes, Pronotum und Meso- notum sehr blass gelb. Auf der Oberfliche des Kopfes iihnliche, mit Punkten versehene blassbraune Linien, wie bei L. rhombicus. Die Wangen mit zahlreichen Punkten, ohne Linie. Der Vor- derrand des Pronotum breit blassbraun, auch der Boden der Furche auf dem vorderen Theile des Schildes in seiner Mitte blassbraun. Der Zwischenraum zwischen dieser Furche und dem blassbraunen Vorderrande, wie auch die Umgebung des Hinter- randes blass gelb. Der Vorderrand des Mesonotum etwas dunk- ler als die Grundfarbe, das Pro- und Mesonotum mit sehr we- migen Borsten. Die 2 Nymphe 20 mm lang, die Fiihler reichen bis an den Anfang des 8. Abdominalsegments, die Fliigelscheiden bis an 3 2 3 Ill 3 ? a _ Zs | 2 | 3 a Pe ge: _ pi jae apt ee ee 1 | 2 1 ge gy i 1—2 1 1 Schema der Vil Git Chitinhéikchen. Riicken- Seiten- Bauch- reihe der Kiemen der Nymphe von L. borealis Zett. 1) Von dieser Art habe ich nur eine einzige Q-Nymphe untersucht, so dass besonders die Beschreibung der Larve, die auf der letzten Larven- exuvie, die in dem Nymphengehiiuse zu finden war, sich griindet, sehr man- gelhaft ist. Da die friiheren Stadien dieser Art ginzlich unbekannt waren, und das Gehause nur durch eine unsichere Mittheilung von Rudow be- kannt ist, habe ich diese mangelhafte Beschreibung hier aufgenommen. 4 50 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. das Ende des vierten. Der Vorderrand der Oberlippe ohne Spit- zen (Fig. 9b). Der Riicken der Mandibeln gerade, so auch die Schneide, die Klinge schmal (Fig. 9). Das 5. Glied der Maxillar- palpen am langsten, dann folgt das dritte, das zweite und vierte Glied gleich lang. — Die Fliigelscheiden und Fiisse wie bei L. rhombicus. Die Seitenhicker des ersten Abdominalsegments stark, die Spitzen stirker als bei L. rhombicus. Aut der Riickenfliche auf jeder Seite 3—5 Borsten. Die Chitinplattchen stark, gross, wie bei L. rhombicus. Die Kiemen besonders auf den hinteren Segmenten ziemlich gering an Zahl. Die Kiemenzahl 65 (?). Die Spitzchenfelder ‘des 9. Abd.-segments schwéicher als bet L. rhombicus. Die erste der grossen Borsten der Analanhange niher der Spitze als bei L. rhombicus (etwa im */3 von der Ba- sis) die zweite etwa auf der Mitte, die dritte auf dem letzten Neuntel, die vierte auf der Spitze (Fig. 9 d). Das Nymphengehiiuse 36 mm lang, 6 mm breit, aus der Liinge nach aneinander gefiigten Hilften von Phragmitessten- gelstiicken, aus Spahn- und Rindentheilen. Die vorderen bedecken dachziegelfirmig die hinteren. Das Gehiiuse ganz gerade, nach hinten breiter, die Oberfliche nicht ganz eben (Fig. 9e). Dre Verschlussmembranen diinn, weit, gerade, mit zahlreichen Lochern. Lappee, Saimaa, Ende Juli 1900. Limnophilus flavicornis F. Taf. I, Fig. 10 a—f. Taf. II, Fig. 10 g—o. Besonders das Gehiuse sehr oft beschrieben. Réaumur Taf. XII, Fig. 6—10 (1737). | Pictet p. 152, Taf. IX, Fig. 2 a—c Degeer Taf. XI, Fig. 14, Larvenge- Gehiuse, d Larve; Beschreibung hiuse aus Molluskenschalen (1752). der Larve und des Gehduses (1834). Schréter 1, p. 423, 426, Taf. XI min. | Rambur p. 484, Larvengehause C, 9—10 (1779). (1842). Schroter If, p. 587 Taf. II, und Kolenati p. 44—45, Larve, Gehause Seetzen p. 78—80 (1790) (nach Ha- (1848). gen I,-p. 246). Hagen 1, p. 245—46, Gehduse (1864). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 51 Walser p. 58—60, Larve, Gehause (1864). Meyer p. 161, Larve, Nymphenge- hause (1867). Packard p. 617, Fig. 609, Gehéuse (1870). Preudhomme de Borre p. 67, Ge- | haiuse (1870—71). Wallengren p. 43, Larve, Larvenge- hause (1891). Rudow p. 454, Gehause (1897). Lampert p. 154, Fig. 69 A—D, Lar- vengehduse (1897). Struck Il, p. 20, Fig. 32 a—d Lar- vengehause (1900). Ulmer I, p. 950, Fig. 4, Larvenge- hause (1900). Ostwald II, p. 112, verschiedene Ge- hausetypen (1901). Ulmer II, p. 223—225, einige Cha- raktere der Larve, der Nymphe und des Gehduses (1901). Die Larve 20—24 mm lang, 3,5—4,5 mm breit. Der Kopf m seiner Form wie bei L. rhombicus, vielleicht etwas kleiner. Mit schwacher Vergrisserung sieht der Kopf von oben gesehen schwarzbraun aus, nur die Umgebung des Gabelwinkels und der Winkeln der Gabeliste gelb (Fig. 10g). Besonders in den Exu- vien kann man sehen, dass auf der Stirn eine schwarzbraune Linie sicht befindet, wie bei LZ. rhombicus und decipiens; die Li- nie aber ist in ihrem vorderen Theile breiter als bei den ge- nannten Arten. Sie fiillt néimlich den Zwischenraum der Gabeliiste sowohl vorn, in der Mitte zwischen der Mandibelbasis und den Au- gen, als auch in threm hinteren Theile nahe dem Gabelwinkel aus, und vereinigt sich also an diesen Stellen mit den grossen Sei- tenlinien des Kopfes (Fig. 10 b). Die Seiten des Stirnstreifens sind auch in ihrem Vordertheile parallel, dann bilden sie etwas nach vorn von den Winkeln der Gabeliste einen rechten Winkel nach der Mitte zu; endlich noch einen rechten Winkel bevor sie sich nach hinten fortsetzen. Die Stirnleiste sonst wie bei Z. rhombicus, so auch die grossen Seiten- und die Wangenlinien; zwischen diesen auf den Wangen nur ein schmaler, gelber, von den Augen nach hinten zu ziehender Giirtel; die Punkte auf dem Hintertheile des Kopfes und die ganze Unterfliche wie bei ZL. rhombicus, doch ist ihre Farbe etwas dunkler. Auf dem Vorderrande des Pronotum gelbliche Haare; die Farbe des Schildes brawngelb, auf dem Vordertheile ein thnlicher brauner Giirtel, wie bei L. rhombicus; dieser Giirtel in seinem Eintertheile noch dunkler. Die hinteren Theile des Schildes 52 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. auch dunkel (Fig. 10h). Das Mesonotum braun, die Hinter- theile dunkelbraun, sonst aber das ganze Schild gleichfarbig, nur der Vorderrand oft dunkler und nahe den Vorderwinkeln bei- nahe schwarz (Fig. 10i). Pro-, Mesonotum und die graubraunen Schildchen des Metanotum ziemlich dicht behaart. Das Verhiltnis der II 3 a ee 3 Fiisse wie | : 1,64 : 1,58; 3 ((2))—3 3 ihre Farbe und Bor- jy 3 a 3 sten, das erste Ab- 3 2—((3)) 3 dominalsegment wie [V] , 3 |2 (1, 3) 3 bei L. rhombicus. Die ((2))—8 hae oe i Zahl der zweizinkigen V 3 1—((2)) 3 ; ((1, 3)) 2 O—1 2—3 Haare in dem 3—7. SS S “ops aon Tampa VI 2 O—1 2—(3) eet a ie (j2 O14 | 2 ehlen in dem 8. if PERG EEN WES (1)—2 |O—((1 1)—2 mest. Die Kiemen Vi | san ) 8) stark, zahlreicher als VII Pe ee rf aa bei L. rhombicus, we- niger zahlreich als ber Riicken- Seiten- Bauch- L: decipiens. Die Kie- reihe der Kiemen der Larve von L. flavicornis F. menzahl 18 + 17 + 15 +13+ 10+ 6+ 3= 82. — In der Mitte des Hinterrandes des Riickenschildes auf dem 9. Segmente 3—5 Haare, zwischen der Seiten- und Mittelborste 5, zusammen 17—19. Das Schiitz- schild des Festhalters etwas dunkler als bei L. rhombicus, sonst -wie bei diesem. Die Nymphe 17—19 mm lang, 3—4 mm breit. Die Lange der Antennen und der Hinterfiisse, die Oberlippe (Fig. 10), die Oberkiefer, die Fliigelscheiden, die Riickenhocker des ersten Abdominalsegments wie bei L. rhombicus. Das 5. Glied der Maxillarpalpen beim 2 am lingsten, das dritte fast eben so lang, das zweite viel kiirzer, das vierte noch kiirzer (1,46: 1,45 1,2:1). Die Hintertarsen viel weniger behaart als ber L. rhombi- cus, Haare nur auf dem ersten Gliede. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 53 l 2—38 : : tm | 2 (a—8)) (2)—3 3 (1, 3) 2 @)) Pe 2—((3)) |, 3 abl I ? v ee CCC) Cee Ms { ((2))—3 (CA, 4)) (2) 8 (QT eee ee <3 5} 0—(1) 2 2, 3 (4) ((5)) ((1))—2 O—((1)) | (t))—2 2 2 chema der VU] go 9 Nn? 2)) Chitinhakchen. en or Riicken- Seiten- Bauch- reihe der Kiemen der Nymphe von L. flavicornis F. Auf dem Riickenfliche des ersten Abdominalsegments auf beiden Seiten 4—8 Borsten (Fig. 10d). Die Chitinschildchen schwiicher als bet L. rhombicus. Das dritte Segment fast immer ohne, diusserst selten mit einem ganz kleinen Chitinplittchen. Besonders ist die Zahl der Hiikchen auf dem Hinterplittchen des 5. Segments viel kleiner. Die Kiemen stark, die Zahl (fast wie bei der Nymphe von JL. rhombicus) 18 + 17 + 15+ 12+8+6+1=77. Der mit Spitechen bewehrte Theil des 9. Abdominalsegmentes schwiicher als ber L. rhombicus. Die Anal- stibchen mit schwicheren und weniger zahlreichen Spitzchen besetzt als bei LZ. rhombicus, die Lage der Borsten beinahe wie bei dieser Art, die erste Borste etwa im 1/3 der Lange des Stab- chens, die zweite etwa im ?/3—°/s, die dritte im letzten Zehntel (Fig. 10 f). Die Lobi inferiores des & kurz, abge- rundet, reichen etwas mehr nach hinten als die breite Anlage des Penis, die sehr ahnlich*derjenigen von ZL. rhombicus ist. Der Hinter- und Aussenrand der Hiilften der Penisanlage etwas gebogen, die Aussenwinkel abgerundet; der Winkel zwischen den Theilen gerade oder stumpf (Fig. 10 e). Das Larvengehiiuse 20—25 mm lang, urspriinglich wie bei L. rhombicus aus feinen quer oder schief gelegten Pflanzentheil- 54 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. chen gebaut, aber bei den erwachsenen Larven weicht es durch die Lage und Grosse der Materialien von dem urspriinglichen Ty- pus mehr ab als (in den meisten Fallen) das von ZL. rhombicus. — Gewohnlich ist das Gehause nach dem dritten Typus von Z. rhombicus gebaut, so dass das Hinterende aus feinen Pflanzen- theilchen, das Vorderende aber aus sehr dicken Hoélzchen, aus Stiicken von Scirpusstengeln, aus vermodernden Holztheilen u. s. w. besteht, die quer, schief, und sogar der Liinge nach befestigt sind (Fig. 10 m,n). Das Gehiuse sehr oft unregelmissig. Oft ist das diinne Hinterende abgebrochen (Fig. 10j, k, 1). Die alteren Ge- hiuse fast gerade, die Mundoffnung schief, das Hinterende ge- rade, mit einer Membran, die mit einem runden Loche verse- hen ist, verschlossen, und durch kleine Pflanzentheilchen ver- schmilert. —- Das Nymphengehiuse 19—22 mm lang, 6 mm dick, bei allen von mir untersuchten Exemplaren durchweg aus sehr starken, oft quadratischen, oft quer, schief, oder der Lange nach gelegten Pflanzentheilen gebaut. Die Oberfliche sehr uneben, die Gehiuse cylindrisch, sehr wenig oder gar nicht gebogen, oft kénnen sie unregelmiissig dreieckig, mit abgerundeten Ecken, sein. Die hintere Siebmembran dreieckig mit einem oder we- nigen Léchern, die vordere dinner, mit zahlreicheren Lochern. Das Hinterende durch Pflanzentheile verengert, und die Sieb- membranen mit solchen bedeckt. — Ein Nymphengehause wich ganz von dem allgemeinen Typus ab, da es aus feinen Moos- stengeln gebaut war, und die Siebmembranen diinn, mit 7— 11 Léchern versehen waren (Fig. 100). — Ausser Pflanzen- theilen gebraucht Z. flavicornis auch Sandkérner und besonders Molluskenschalen als Baumaterial, und es ist diese Art, die am hiufigsten unter den Trichopteren die letztgenanntem anwendet. Lappee, Saimaa auf steinigem Sandufer, auf moosigem Bo- den; in schlammigen Graben. Im Sommer 1900. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 55 Limnophilus decipiens Kol. Taf. I, Fig. 11 a—f. Taf. II, Fig. 11 g—n. Struck 1, p. 417, Fig. 2, 2a, Larven- | Struck Il, p. 17, Fig. 7 a, b, p. 21, gehaduse (1896). Fig. 12, zwei Formen von Gehau- Rudow p. 452, Fig. 14, Larvenge- sen (1900). hiiuse, das doch héchst wahrschein- | Ostwald II, p. 108—109, verschie- lich zu dieser Art nicht gehért (1897). dene Gehausetypen (1901). Die Larve 16—20 mm lang, 3—3,5 mm breit. Der Kopf kleiner, mehr langgestreckt als bec den vorigen Limnophilus-arten (Fig. 11g). Die Linien der Oberfliche und der Wangen ganz wie bei L. rhombicus (Fig. 11b), auf den Wangen zahlreiche, auf der unteren Fliche wenige Punkte. Kopf blassgelb. Anten- nen wie bei L. rhombicus, Oberlippe blasser und ihre Seiten in dem hinteren Theile mehr gerade. Auf dem Vorderrande des Pronotum gelbe Haare, das Schild blassgelb, auf dem Vordertheile ein ahnlicher, aber blass- brauner, Giirtel wie bei ZL. rhombicus, dieser in der Mitte seines Hinterrandes scharf dunkler, der Hintertheil des Schildes auch dunkler (Fig. 11h). Mesonotwm blassbraun, der Vorderrand nahe den Vorderecken oft dunkler, so auch der hinterste Theil .des Schildes. Die Seiten von dem Vorderrande bis zum Hinterrande und nach der Mitte zu bis zum 1/,—1/, der Breite der Mesono- tumhiilften blassgelb (Fig. 111). Pro- und Mesonotum, und das ziemlich wenig entwickelte Schildchen des Metanotum mit went- ger zahlreichen Haaren besetzt als bei L. rhombicus. (Besonders sind die Seitenschildchen des Metanotums schwach). — Die Fiisse im Allgemeinen wie bei L. rhombicus, blasser, die Punkte deutlicher, Verhaltnis 1: 1,54: 1,47. Die Seitenhécker des ersten Abdominalsegments wie bei L. rhombicus (mit wenigeren Haaren besetzt), so auch die Seiten- linie, (ibre Haare schwarzbraun, so dass die Seitenlinie deutli- cher ist). Auf dem 3—7. Abdominalsegmente 3—8 zweizinkige 56 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. Haare; auf dem 8. Seg- II 3 (2))—3 mente weniger, oft kein 2 3 einziges. Die Kiemen jy 5 ((2))—3 stark, ziemlich zahlreich, ((2))—3 2 die Zahl 18 42-47: 16"! ‘gy [e 2 2 ite Ra th Pee ee ((2))—3 ((1))—2 | ((2))—8 = 83. Das Riicken- V co te Pe) schild des 9. Abdomi- eR ONSET | awe nalsegments blass, auf VI! ((1))—2 (0\—1 dem Vordertheile wun- a (@))—2(0-(| Sd (ay — 2 deutliche dunklere (sla O—((1)) ft Punkte, die Borsten- vi | 2 0(1—2) zahl kleiner als bei ZL. | flavicornis und rhombi- Riicken- See Banc cus, auf der Mitte 5, linie der Kiemen der Larve von L. decipiens Kol. zwischen der Seiten- und Mittelborste 3, zusammen 15 (Fig. 11 ¢). Der Festhalter und sein Schiitzschild blassgelb, das letztere ziemlich undeutlich be- grenzt, auf dem Vordertheile mit wedeutlichen Punkten versehen. Die Nymphe 15—18,5 mm lang, 2,7—3,5 mm breit. Die Fligelscheiden reichen bis an das Ende des 4. Abdominalseg- mentes. Die Lange der Antennen, und der Hinterfiisse, die Ober- 0, 1, ((3)) lippe, die Fliigelscheiden wie bei L. rhom- bicus, so auch die Oberkiefer, ausser 2, 3 ((4)) dass die Schneide gerade ist (Fig. 11d). Das fiinfte Glied der Maxillarpalpen beim 3, 4 © am langsten, dann das dritte, zweite, vierte, das Verhiltnis 1,43: 1,32: 1,04: 1. (2), 3, (8-)11-12/(-15) (2), 3, ((4)) Die Fiisse wie ber L. flavicornis. Die Haftapparat ziemlich entwickelt. Die Hocker des ersten Abdominalsegments a Henin ee etwas swacher als bei L. rhombicus, SO Chitinhaikchen. auch die Chitinplattchen; die Zahl der Chitinhikchen kleiner, besonders auf dem Hinterplattchen des 5. Segments. Auf der Riickenfliche des ersten Abdominalseg- ments auf jeder Seite 1—4 Borsten. Das dritte Segment sehr selten ohne Plattchen, gewohnlich mit zwei oft hakchen- VII ls ((2)) 3, 4 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 57 loosen kleinen Plattchen. — Auch die hinteren Abdominalseg- mente mit zahlreichen Kiemen versehen. Die Kiemenzahl 18 + 17 + 16 + 12 + 10 + 9+ 3=85. Die Spitzchenfelder auf der Dorsalseite des 9. Abd.-segments von der- selben Farbe wie das yyy iibrige Segment, die Spitzchen weniger zahl- [vy reich als bei LZ. rhom- bicus. Die Analstib- V|2—< chen im Allgemeinen wie bei letzterem, die V1 erste Borste im 1/4—1/¢ der Lange des Anhanges, die zweite im ?/s—®/s, die dritte im ™4/;2,—1%/17, die vierte auf der Spitze Riicken- Seiten- Bauch- (Fig. 11 d). Lobi infe- reihe der oe aa von riores des & bret, in ihrem Hinterende abgerundet, reichen etwas mehr nach hinten als die ziemlich schmalen Halften der Penisanlage. Diese abge- rundet, auch ihre Seiten etwas gebogen (Fig. 11 f). Beim o% ist der Hintertheil der Dorsalseite des 8. Abd.-segments verlingert (mehr als bei LZ. rhombicus) und breit ein wenig eingeschnitten. Das Gehiiuse der erwachsenen Larve 30—40 mm lang, gerade, nach hinten verschmilert, oder oft, wenn der Hintertheil abgebrochen ist, beinahe cylindrisch; aus oft grossen, der Léinge nach gelegten Pflanzentheilen gebaut (aus Rindentheilen, Hélzchen besonders aber aus Stiicken von Phragmitesstengeln), von de- nen die vorderen oft dachziegelférmig die hinteren bedecken, oft aber nicht. Im ersteren Falle ist die Oberflaiche uneben (Fig. 11m), im letzteren ziemlich eben (Fig. 111). Bisweilen sind zu den Seiten des Gehiiuses ein oder mehrere Zweiglein, Hdlzchen, diinnere Holzstiicke u. s. w. angefiigt, die linger als das Gehause sein kénnen, wnd das Hinterende (weniger das Vor- derende) iiberragen (Fig. 11j,k). Durch diese Anhinge kann — OO se QO Us] Oo Gs 2—( ((2))— bo Vill 58 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. das Gehiuse sogar 65 mm lang und sehr unformlich werden. Die Mund6ffnung oft schief, das Hinterende gerade, mit einer mit runder Offnung versehenen Membran geschlossen. — Das Nym- phengehiuse 23-36 mm lang, 3,5—5 mm breit, die Verschluss- membranen diinn, mit vielen, kleinen Loéchern versehen, von kleinen Pflanzentheilchen, Moosblattern u. s. w. bedeckt. Die Gehaiuse meist ohne lingere Anhinge. — Das Nymphen- gehiiuse wird der Unterlage, in Wasser befindlichen Holzern, der Linge nach angefiigt, der Theil der Miindung, der gegen den Boden hin gewendet ist, ist durch eine heile Membran ver- schlossen, die Siebmembran befindet sich in dem freien Theile der Miindung. Ausser diesen rodhrenformigen Gehiusen, kann L. decipiens, wie Struck zuerst wahrgenommen hat, seine Gehiiuse auch nach einem ganz anderen Typus bauen. Das eigentliche Gehause wird von einer aus feinen Pflanzentheilchen gebauten, cylindrischen, diin- nen Rohre gebildet, der auf drei Seiten Blitterstiicke angefiigt sind, 2—3 auf jeder Seite. Die vorderen Stiicke bedecken dach- ziegelformig die hinteren, und sind grdésser als diese, so dass das Gehaduse nach hinten schmiler und niedriger wird. Das Ge- hiiuse dreieckig, eine Seite als Boden, die zwei anderen als Dach dariiber, in ihrem Vordertheile linger als der Boden, so dass sie den Kopf der Larve schiitzen (Fig. 11 n), — Gehause dieser Art sind viel seltener, als die zuerst beschriebenen; unter vie- len Exemplaren von rohrenférmigen Gehiiusen traf ich nur drei dreieckige. — Lappee, Saimaa, besonders auf schlammigem Boden, bei den Miindungen der Ackergriben. Die ersten Nym- phen am °/s, die erste Imago am *°/s 1900. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 59 Limnophilus stigma Curt. (griseus L.). Taf. I, Fig. 12a—b. Taf. Il, Fig. 12 c—h. Walser p. 49—50, Larve, Larvenge- | Struck I, p. 618, Fig. 3, Larvenge- hause? (1864). hause (1896). Meyer p. 163, Gehause (1867). Struck II, p. 18—19, Fig. 13 a—c, Mc Lachlan Il, p. 59, nach Meyer Larvengehause (1900). (1875). Ulmer I, p. 849—50, Fig. 3, Larven- Wallengren p. 45, nach Meyer (1891). gehause (1900). | Ostwald Il, p. 115—116, verschiedene Gehausetypen (1901). Die Larve 19—24 mm lang, 4—4,5 mm breit. Der Kopf linger wnd schmiiler als bet L. rhombicus, grésser als ber L. de- cipiens, réthlichgelb. Die Stirnleiste, die Seitenlinien, die Anten- nen wie bei L. rhombicus. Die Wangenlinie sehr undeutlich, mit zahlreichen Punkten besetzt (Fig. 12 .c), so auch die hinte- ren Theile der Unterfliche, auf welcher die Punkte in Reihen stehen. Die Unterfliiche ohne ein solches dunkleres Feld, wie bei LZ. rhombicus und flavicornis (Fig. 12d). Der Vorderrand der Oberlippe sehr tief eingeschnitten, der Boden des Einschnit- tes gerade. Pronotum brawn- oder rétlichgelb, auf dem Vorderrande ein ahnlicher, in seinem Hintertheile aber etwas dunklerer Giir- tel als bei LZ. rhombicus. Die Farbe der Rinder des Prono- tum, und seine Borsten, so auch die Borsten des Meso- und Metanotum und die braunen Schildchen des letzteren wie bei L. rhombicus. Mesonotum blass oder rétlich gelb, auch die Seiten zum grossten Theil breit schwarz, die Punkte sehr deutlich. Das Feld, das durch die Aussenseiten der keilformigen Figur wnd durch die gerade Punktenlinie begrenzt ist, dunkler braun, so auch die Umgebung des Hinterrandes und der Hinterecken. Der Vorderrand nahe den Vorderecken dunkel schwarz (Fig. 12 e). Die Fiisse blass braungelb oder blassgelb, die Punkte wie bei LZ. rhombicus, so auch das erste Abdominalsegment, das, wie die Hinterbrust, dunkler ist als das tibrige Abdomen. Auf dem 3—7. Abdominalsegmente tiber der Seitenlinie 1—5 zweizinkige Haare. Die Kiemen sehr stark, und thre Zahl grosser als bet w- gend einer anderen bekannten Limnophiluslarve (18 + 18 + 17 + 60 Silfvenius, Metamorpyose d. Phryganeiden etc. 13+11+9-+3=89). Das Riickenschild des 9. Abdominal- segments wie bei L. rhombicus, (auf der Mitte des Hinterrandes ((2))—3 | 3 Il A )) ; | 3 3 a 39 halivigl 3 3 2 2\\—3 3 al A )) oe : ean 2h 1252) 3 ol) 1—((2)) 3 yi} 2-8). |()— 2—((3)) Por (Cd) eee 2—3 2 O— 2 VII 5 Dito 3 VIII AB des Se a Riicken- Seiten- Bauch- reihe der Kiemen der Larve von L. stigma Curt. die Fliigelscheiden, die Fiisse wie bei L. rhombicus. Glied der Maxillarpalpen beim Schema der Chitin- hakchen. O uP 4-9 Borsten, zwi- schen der Seiten- und Mittelborste 2—3, zusammen 12-—19), so auch das Schiitz- schild des Festhal- ters. Die Nymphe 16 —17 mm lang, die Linge der Antennen, Hinterfiisse, Fli- gelscheiden, die Oberlippe, deren Vor- derrand mit Spite- chen versehen ist, die Mandibeln (Fig. 12a), Das 5. am liangsten, dann folgt das dritte, vierte, zweite (1,48: 1,28: 1,05: 1). | ae 3 3) Oe eae | a 3 a 3) 3 3 |2—3 a ) 2 B 3 |1—2 3 2—3 1—2| 3 2 1 (2—3 2 1 2 | 2 1 |2—=s3] Ol dea ie | Riicken- Seiten Bauch- reihe der Kiemen der Nymphe von L. stigma C urt. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 61 Die Haftapparat noch schwiicher als bei L. flavicornis. Die Hocker des ersten Abdominalsegments schwach, seine Spitzen klein; auf jeder Seite des Segments 5—S Haare. Das dritte Segment fust wmmer ohne Chitinpldttchen, ausserst selten mit einem ganz kleinen, das mit einem kleinen Hikchen versehen ist. Auch die Plattchen der anderen Segmente ziemlich klein, die Haikchenzah! klein. Die Kiemen sehr zahlreich. Die Spitzchenfelder des 9. Abd.-segments wie bei ZL. flavi- cornis. Die Analstabchen wie bei ZL. flavicornis, die erste Borste etwa im+/,—?/; der Linge des Stabchens, die zweite etwa im 1/,—*/s, die dritte auf dem letzten elften Theile, das vierte ganz auf der Spitze (Fig. 12 b). Der Hintertheil der Dorsalseite des 8. Abd.- segments beim ¢& in einen kiirzen Fortsatz verlingert (Fig. 12 f). Lobi inferiores des & in seinem Hinterende abgerundet, die Pe- nisanlage gleicht sehr derjenigen von ZL. rhombicus. Das Larvengehiiuse 21—25 mm lang, bei der Miindung 5—7 mm breit, gerade, die grésste Breite in der Mitte,. oder nach hinten von dieser, so dass das Gehiiuse beutelformig werden kann (Fig. 12g). Die Miindung beinahe gerade, das Hinter- ende mit feinen Pflanzentheilchen und einer Membran, die mit einem runden Loch versehen ist, verengt. Das Gehause ist urspringlich aus sehr feinen, quergelegten, 5—10 mm langen Stiic- ken der Moosstengeln u. a. feinen Pflanzentheilchen gebaut, in den alteren Gehaiusen kann man etwas dickere, auch quer- gelegte Pflanzentheile, und sogar breitere Stiicke von Gras- oder Riedgrasblattern, deren breite Elichen senkrecht gegen die Liings- achse des Gehiiuses gelegt sind, finden. Die Oberflache uneben, und das Gehiuse, besonders wenn es haupts&chlich aus Moos- stengeln gebaut ist, einem Mooshaufen 4hnlich (Fig. 12 g, h). Die Rodhre selbst, mit der Dicke des Gehiuses verglichen, diinn, -abgerundet eckig. Die beiden Enden des Nymphengehiiuses mit Pflanzentheilchen verbaut und- mit einer diinnen, vielldcherigen Membran verschlossen. Esbo, Sumparn, ein Mooseteich, die erste Nymphe am 7°/¢, die erste Imago am °/; 1899. Nach Struck (ID stehen die Bau- materialien »senkrecht zur Lingsachse des centralen Rohres» und beriihren einander mit den planen Flachen. So waren in 62 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden ete. den von mir untersuchten Gehiiusen die breiteren Carexblatter angeordnet, im Allgemeinen aber waren die Stoffe quergelegt, was wohl auf Verschiedenheit der Wohnorte der Larven be- ruht. — Die Beschreibung Walsers ist kaum auf L. stigma zu beziehen, da die Gehiiuse aus feinem Sande gebaut sind (am Anfang doch »ganz pflanzenstoffig>, und da Walser die in die Augen fallenden Linien des Larvenkopfes nicht erwahnt. Limnophilus centralis Curt. (flavus L.). Taf. I, Fig. 13 a—d. Taf. Il, Fig. 13 e—j. Seetzen p. 69, N:o 7 (Hagen I, p. | Hagen I, p. 250 Larvengehiuse (1864). 250) (1791). Meyer-Diir p. 388, Larvengehause Pictet p. 156—157, Fig. 2a, Larve, (1875). b, Gehéuse (1834). Rudow p. 452, Larvengehause (1897). Die Larve 10,5—12,5 mm lang, 2—2,5 mm breit. Der Kopf von oben gesehen kurz, rund, wie das Pronotum blasser oder dunkler braun. Von oben gesehen fallt am Kopfe meist in die Augen ein am Gabelwinkel befindlicher, nach vorn breiterer, etwas liings den Gabelisten sich erstreckender, gelber Makel, der in blasseren Exemplaren mehr nach vorn und auch nach hin- ten lings dem Gabelstiele reicht. Auf dem Hintertheile des Kopfes eine nicht bis an die Augen reichende gelbe Linie. An blasseren Larven kann man deutliche dunklere Punkte beson- ders auf dem Hintertheile des Kopfes wahrnehmen, und auch zwischen den Vorderhérnern des gelben Mittelmakels eine keil- formige Punktfigur, deren Spitze nach vorn gewendet, und deren Mitte blasser als die Grundfarbe ist. In den dunkleren Larven sind diese Punkte undeutlich (Fig. 13 f, g). Der Hinter- theil der Wangen blasser als die Grundfarbe (Fig. 13 e), die Un- terfiiche des Kopfes blassbrawn, auf dem Hintertheile derselben einige dunklere Punkte (Fig. 13h). Die Augen auf einer gel- ben Erhéhung, die Antennen wie bei L. rhombicus. Der Vorder- rand der QOberlippe tief eingeschnitten, die Zahne der Mandi- beln deutlich (Fig. 13 a). Der Vorderrand des Pronotum besonders an den Ecken Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 2l, n:o 4. 63 dunkler braun, die Mitte der Furche auf dem Vordertheile oft etwas dunkler als ihre Umgebung (Fig. 131). Auf dem Vor- derrande auch gelbe Haare, im Allgemeinen das Pro- und Me- sonotum, die ventrale Fltche des ersten Abdominalsegments sehr dicht behaart. Die Punkte des Pro- und Mesonotums wun- deutlich. Mesonotum oft blasser als das Pronotum, mehr gelb- braun, der Vorderrand oft dunkler. Die Punkte auf der Aus- senseite der keilformigen Figur sehr dunkel, die Vorderecken schwirzer als das iibrige Schild (Fig. 13). Die Schildchen auf der Riickenflache der Hinterbrust blasser, gelb, die Seitenschil- der dunkler. Das Verhaltnis der Fiis- se wie 1:1,53:1,47, die Farbe wie die des Kopfes, die Punkte und die dunkle- ren Chitingrenzen wie bei LL. rhombicus. Auch der Vorderrand des Vorderfe- murs ohne blasse_ Bor- sten, die gelben Zapfen kurz, stark. Der Vorder- rand der Vordertarsen und zum grossten Theil der Riicken- Seiten- Bauch- Vordertibien ohne Spitz- reihe der Kiemen der Larve von chen. Die Vorderklauen fy cone tay Lane oft sogar etwas linger als der Tarsus, das Verhaltnis der an- deren Klauen und der Tarsen wie 2: 3. Abdomen schmal, das 9. Segment nur wenig schmiiler als die anderen. Die Hoécker des ersten Abdominalsegments wie bei LZ. rhombicus. Die Kiemen schwach, thre Zahl besonders in der Seitenrethe klein (16 + 15+9+8-+5+3=56). Auf dem 3—7. Segmente 2—5 (—7) zweizinkige Haare, auf dem 8. bald eines, bald kein einziges. Auf der Mitte des Hinterrandes des Riic- kenschildes auf dem 9. Segmente 3—4 Borsten, auf den Seiten- tentheilen auch 3—4, zusammen 13—16. Das Schiitzschild des Festhalters deutlich begrenzt, die Klaue mit einem Riickendorn. 64 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. Die Nymphe 9-12 mm lang, schmal. Die Lange der An- tennen, und der Hinterfiisse, die Oberlippe, die Fliigelscheiden, Ftisse wie bei ZL. rhombicus. Die Fliigelscheiden reichen bis an den Anfang des 4—5. Segments. Die Riickenseite und die Schneide der Mandibeln etwas gebogen, die Schneide oft ziemlich schmal, die Grenze zwischen diesem und der Basis sehr deutlich (Fig. 13 b). Das 5. Glied der Maxillarpalpen beim 2 am langsten, dann folgt das dritte, vierte, zweite (1,66: 1,5: 1,14: 1). ((1))2,3((4)) 3 2 3 | a . 3 2 |2—3 2, 3 (4) 3 1—2 3 IV Wy 3 fietbidh 2, 3 ((4) 3 2 i 5—12 ry 2 2 1 (2) 3 (4) 2 2 ‘ ‘ 1—2 2 vir | (2) ? ® VI] ; : Schema der Chitin- vir | O-@) O—1 hakchen. Opal Riicken- Seiten- Bauch- reihe der Kiemen der Nymphe von L. centralis Cutt. Die Hocker des ersten Abdominalsegments schwach, mit kleinen Spitzchen bewehrt, auf der Riickenflache des Segments auf beiden Seiten 3—-8 Haare (Fig. 13k). Die Hiéikchenzahl sehr gross. Auf dem Vorderrande des 3. Segments ein Schild- chenpaar. Die Kiemenzahl 16 + 15 +9+48+45+2= 55 (ziemlich wenige Nymphen untersucht). Das mit Spitzchen be- wehrte Feld auf dem 9. Abdominalsegmente aufgeblasen, seine Farbe wie die des iibrigen Theiles. Die Analstidbchen mit wenigen Spitzchen bewehrt, die erste Borste etwa im */9>—*/s (selten im 2/.) der Linge des Stiibchens, die zweite etwa im 1/2—*/s (also sehr nahe der Spitze) die dritte auf dem leteten Zwanzigstel, das vierte auf der Spitze (Fig. 13c). Lobi inferiores beim % sehr lang, reichen mehr nach hinten als die abgerundeten Hiilften der Penisanlage (Fig. 13d). Der Hintertheil der Dorsalsette vom 8. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 65 Abdominalsegmente beim % ein wenig verliingert, und -iiberragt den Vordertheil des 9. Segments (Fig. 13 1). Das Larvengehiiuse 11—14 mm lang, gebogen, nach hinten verschmiilert, die Oberfliiche sehr eben, die Munddéffnung schief, das Hinterende gerade, mit einer gew6hnlichen Membran ver- sehen. Das Gehiiuse aus feinen Sandkornern gebaut (Fig. 13 m —n). Die Enden des Nymphengehiiuses mit convexen aus Sand- kornern verfertigten Membranen geschlossen, zwischen den Ké6r- nern kleine Locher. Higentliche Siebmembranen sind nicht zu finden. — Lappee; ein Ackergraben mit sandigem Boden. Die Lar- ven beim Eisgange, Ende Mai ausgewachsen; die ersten Imagines am *!/, 1900. Limnophilus griseus L. (nach Mc Lach.); bimaculatus L. (nach Wallengren). Taf. I, Fig. 14a—e. Taf. II, Fig. 14 f—h. Kolenati, p. 54, Beschreibung der | Me Lachlan II, p. 87, Larvengehiuse Larve, der Nymphe und des Ge- (1875). hauses (1848), Wallengren, p. 56, Larve, Gehiause Hagen I, p. 248, Larve, Nymphenge- (nach Kolenati) (1891). hause (1864). | Rudow, p. 452, Fig. 13, Larvenge- Walser, p. 50, Larve, Larvengehiuse | hause (1897)? (1864). Ostwald I, p. 50—64, Larvengehause Preudhomme de Borre, p. 68, Lar- (1899). vengehiuse (1870—71). Die Larve 15—18 mm lang, 2,5—3 mm breit; das 9. Ab- dom.-segment etwas schmaler und dunkler als die vorderen. Die dunkle Farbe des Kopfes und der Vorder- und Mittelbrust weicht deutlich von der blassen Farbe der Hinterbrust und des Abdomen ab. Der Kopf auf den ersten Blick beinahe schwarz. Die Grund- farbe jedoch gelbbrawn, zwischen den Gabelisten eine keilformige Punktgruppe, nach aussen von den Gabelasten und auf den Seiten des Gabelstieles schwéirzliche Punkte. Bei dem Gabel- winkel eine blassere Makel, in der Mitte des Clypeus eine an- dere, klar gelbe (Fig, 13 f). Auf den Wangen zahlreiche schwarze Punkte, die bis zu den Augen reichen; auch auf dem Hinter- ~ o 66 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden ete. theile der Unterseite des Kopfes, die auf den ersten Blick schwarz- lich, im Vordertheile blasser ist, schwarze Punkte. Die Ziahne der Mandibeln deutlich. Pronotum ganz braun, der Vorderrand und die Mitte der Furche auf dem Vordertheile dunkler, Mesonotum auch braun, der Vorderrand, besonders ni- her den Vorderecken, dunkler; die Umgebung der queren Chitin- grenze nahe den Hinterecken etwas blasser als die Grundfarbe (Fig. 14g). Die Plattchen der Hinterbrust deutlich, blassbraun. Die Thoracalsegmente und die Ventralflache des ersten Abdom.- segments, deren Farbe derselben des tibrigen Abdomens gleich ist, behaart. Die Fiisse (deren Verhiltniss 1: 1,41—42 : 1,32—1,37) von derselben Farbe wie das Pronotum, oft ohne deutliche Punkte. Die Klauen sehr lang, die Vorderklaue eben so lang als der Tarsus, die Mittel- und Hinterklauen nicht langer als die Halfte des Tarsus. Die Hocker des er- sten Abd.-segments wie bei LD. rhombi- cus. Die zweizinki- gen Haare auf dem 3 —7. Segmente klein, schwach, die Zahl 1—4. Die Kiemen viel zahlreicher als bet L. flavus, doch weniger zahlreich als bei den grodsse- ren Limnophilus-ar- ten (17 = 17+ 11 ‘Riicken- Seiten- Bauch- reihe der Kiemen der Larve von “pie ia 7 alia U L. bimaculatus L. == 65). Auf der Mitte des Hinterrandes des ziemlich undeutlichen, gelblichen, im sev- nem Vordertheile undeutlich dunkleren und mit schwachen Punkten versehenen Riickenschildes auf dem 9. Abd.-segmente 3—6 Bor- sten, auf den Seiten 3—4 (gusammen 13—18). Das Schutz- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 67 schild des Festhalters gelblich, der Vordertheil nur ein wenig dunkler, die Punkte wndeutlich. Die Nymphe 14—15 mm lang, 2,5—3 mm breit. Die Flii- gelscheiden, die Oberlippe (Fig. 14a), die Linge der Antennen wie bei ZL. rhombicus. Die Hinterfiisse reichen oft bis zu der Basis der Analstabchen. Die Klinge der Mandibeln ziemlich breit, der Riicken convex, so auch ein wenig die Schneide (Fig. 14b). Das fiinfte Glied der Maxillarpalpen beim 2 am lingsten, das dritte beinahe ebenso lang, das zweite und noch mehr das vierte kiirzer (ihr Verhiltniss 1,49: 1,42: 1,23:1). Dive drei ersten Glie- der der Hintertarsen spirlich behaart. Die Riickenhicker des ersten Abd.-segments schwach, die Spitz- chen klein, beiderseits auf dem Segmente 2—4 Borsten. Die Hik- chenzahl klein. Die Seitenreihe der Kiemen im Allgemeinen Riicken- Seiten- Bauch- Schema der reihe der Kiemen der Nymphe Chitinhak- von ZL. bimaculatus L. chen. langer als bei JL. centralis, kiirzer als bei ZL. extricatus. Die Kiemenzahl 17+ 17+ 11+7+7+4=63. Die Spitzchen- felder des 9. Segments wie bei ZL. centralis. Die erste Borste der Analstaébchen etwa im 1/3-—1/, der Liinge des Anhanges (von der Basis), die zweite im ‘/,,—°/,,, die dritte auf dem letzten zehnten Theile, das vierte auf der Spitze (Fig. 14d). Die kurzen, ab- gerundeten Lobi inferiores des % reichen nicht weiter nach hinten als die abgerundete Penisanlage (Fig. 11 e). 68 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. Das Larvengehiiuse 14—17 mm lang, etwas nach hinten verschmilert, gebogen, die Mundoffnung schief, das Hinterende abgerundet, mit Pflanzentheilen und einer mit einem runden Lo- che versehenen Membran verschlossen, aus quer, schief oder der Liinge nach gelegten, oft etwas vermodernden, schwirzlichen Pflanzentheilen gebaut. Die Materialien (Blatt- und Rindenstiicke) tiberragen nicht die Seiten des Gehiiuses, die Oberfliiche eben. Zwischen den Vegetabilien kann man doch auch Steinstiickchen finden, die besonders in dem 14—19 mm langen, 3 mm brei- ten, nur unmerklich nach hinten verschmilerten, etwas gebo- genen Nymphengehdiuse das Hauptmaterial bilden konnen. Dann ist das Gehiuse viel blasser, oft blass-rotlich. Das Nymphen- gehiuse mit Sandkérnern oder Pflanzentheilen verschlossen, nach innen von diesen diinne, mit vielen, klenen Lochern verse- hene Siebmembranen; die beiden Enden des Geh&uses an Moo- sen und anderen Pflanzentheilen befestigt. — Esbo, Lofo, Sum- parn in Tiimpeln, auch im Meere, im LO6fé-Sund, 1899. Als dieses schon zum Druck gegeben war, hat Ulmer die Metamorphose dieser Art genau beschrieben (Allg. Zeitschr. f. Entom. VII p. 117—20, 1902). Von seiner Beschreibung wei- chen die von mir untersuchten Larven in der Kiemenzahl, die Nymphen in der Linge des Kérpers und der Antennen, in dem Verhiltnis der Glieder der Maxillarpalpen, in der Haarigkeit der Hintertarsen, in der Form der Lobi inferiores und der Schlussmembran des Gehauses u. s. w. ab. Limnophilus despectus Walker. Taf. I, Fig. 15 a—c. Taf. Il, Fig. 15 d—h. Die Metamorphose nicht friiher beschrieben. Der Kopf der Larve breit eiférmig, die Grundfarbe wie bei L. centralis dunkelbraun, und wie bei dieser Art befindet sich bei blasseren Larven eine brawngelbe Makel, die von dem Ga- belwinkel nach vorn lings den Gabelisten bis zwm Winkel der Aste reicht. Bei den dunkleren Larven kommt diese blassere Farbe nur in Form von drei Punkten vor, von denen einer am Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 21, n:o 4. 69 Gabelwinkel, die anderen am Winkel der Aste sich befinden. Der hintere Theil und die Unterfliche des Kopfes blasser als die Oberflaiche, und mit dunkleren Punkten versehen. Die Punkte der keilformigen Figur deutlich. Die Antennen wie bei JZ. rhombicus, der Einschnitt auf dem Vorderrande der Oberlippe und die Zahne der Mandibeln deutlich. Pro- und Mesonotum dunkelbraun, Mesonotum etwas blas- ser als Kopf und Pronotun. Die Mitte der Furche auf dem Vordertheile des Pronotum und die Hintertheile des Schildes dunkler, die Riander schwirzlich (Fig. 15d), die Punkte deut- lich. Mesonotum ginzlich braun, die Punkte undeutlicher als die des Pronotum (Fig. 15e). — Die Fiisse braun (das Verhiiltniss 1: 1,41: 1,32), die Punkte ziemlich undeutlich, die Grenzen der Glieder wie gewohnlich. Die Vorderklauen beinahe so lang als die Vordertarsen. Das erste Abd.-Segment wie bei ZL. rhombicus. Die Zahl der zweizinkigen Borsten auf 3—7 Segmente (1) 2—4. — Das Riickenschild des 9:ten Abd.-segments schwach entwickelt, in der Mitte 4—5 Borsten, zwischen der Seiten- und Mittelborste 2, zusammen etwa 12—138. Die Klaue des Festhalters ausser dem grossen Riickendorn, mit einigen kleineren versehen. Nymphe 10—12 mm lang, 2—2,3 mm breit. Die Anten- nen reichen bis an die Mitte des 8. Segments — an den An- fang der Analstabchen, die Fliigelscheiden bis zu dem Ende des 4:ten — dem Anfang des 5:ten Abd.-segments, die Hinterfiisse bis zu dem Anfang des 9:ten Segments — dem Anfang der Anal- stabchen. Die Seiten der Oberlippe gerade, der Vorderrand wenig ein- geschnitten, die Spitze rund. Die Mandibeln gleichen denjenigen von L. centralis, die Schneide sehr gerade, der Riicken mehr con- vex, die Basis dick, zwischen derselben und der Klinge auf der Schneide ein deutlicher Winkel, die Borsten ungleich lang (Fig. 15a). Das fiinfte Glied der Maxillarpalpen beim 2 am lingsten, dann das dritte, zweite, vierte (1,48: 1,45: 1,08: 1). Die Fliigelscheiden wie bei ZL. rhombicus, die 4 ersten Glieder der Hintertarsen wenig behaart, die Mitteltarsen auch schwach behaart. Die Hocker des ersten Abd.-segments schwach, 70 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. beiderseits auf der Riickenseite nur wenige Borsten. Die Chi- tinpliittchen ziemlich gut entwickelt, die Hakchenzahl grosser als bei L. centralis. Die Kiemenzahl gross 18+ 17+ 14+ 10+ 9+842=78. J Ul SeEeraaier Chitin- hakchen. Riicken- Seiten- Bauch- reihe der Kiemen der Nymphe von ZL. despectus Walker. Die Spitzchenfelder des 9:ten Abd.-segments wie gewohn- lich. Die Analstibchen mit wenigen Spitechen bewehrt, wenig gekriimmt. Die erste Borste liegt etwa im */7—*/, (4/9) der Lange des Anhanges, die zweite etwa im 1°/19—19/19, die dritte und vierte ganz nahe der Spitze (Fig. 15 b). Der Hinterrand des 8:ten Abd.-segments beim 3 in einen abgerundeten Fortsatz verlangert, die den Anfang der Riickenfliiche des folgenden Segments iiber- ragt (Fig. 15 f). Lobi inferiores beim & ziemlich schmal, abge- rundet, die Hiilften der Penisanlage lang, spitzig, reichen viel weiter nach hinten als Lobi inferiores (Fig. 15 ¢). Larvengehiiuse 14—17 mm lang, 3—3,5 mm breit, aus kurzen, breiten Gyas- und Riedgras-blatttheilchen gebaut. Diese sind hauptsiichlich der Liinge nach (bisweilen dachziegelig), oft aber auch quer gelegt. Die Oberfliche eben, das Gehause ge- rade, etwas nach hinten verschmiilert (Fig. 15 g). Nymphenge- hiiuse 12—13 mm lang, beinahe cylindrisch, die beiden Enden Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 71 mit einer mit vielen L6chern versehenen Membran verschlossen (Fig. 15h). zen _befestigt. Das Vorderende wird an Moose und andere Pflan- Esbo, ein grosser Pflanzentiimpel auf Stor-Lof6. Die er- sten Imagines am 12/7; 1899. Limnophilus extricatus Mc Lach. Taf. I, Fig. 16 a—d. Taf. II, Fig. 16 e—g. Kolenati, p. 57--58, Beschreibung der Larve, der Nymphe und des Ge- hauses (1848). Hagen I, p. 251, Larven- und Nym- phengehiiuse (1864). Walser, p. 48, Larve, Gehause (1864). Meyer, p. 163—64, Larve, Gehause (1867). Mc Lachlan II, p. 22, Gehaiuse (1875). Wallengren, p. 59—60, Larve, Lar- vengehaiuse (nach Meyer) (1891). Klapalek II, p. 9—12, Fig. 2,1—10, genaue Beschreibung der Meta- morphose (1893). Struck, II p. 13, Fig, 15, Larvenge- hause (1900). Preudhomme de Borre, p. 69, Lar- vengehiiuse (1870—71). Die Larve 11—12 mm lang, der Kopf sehr kurz, nur et- was linger als breit, blass brawn, mit kleinen Spitzchen bewehrt. Oft ist der Gabelwinkel blasser als die Grundfarbe, so auch die Unterfliiche. Auf dem Kopfe dunklere Punkte: in einer keilférmi- gen Figur zwischen den Gabelisten, und auch nach vorn von die- ser, auf den Seiten des Gabelstieles, auf den Wangen bis zu den Augen und auf der Unterflache bei dem Foramen occipitis. Die Antennen auf einer deutlichen Erhohung, wie bei L. rhom- hicus. Der Vorderrand der Oberlippe stark eingeschnitten. Die Oberkiefer ziemlich kurz, dick, die Ziihne stumpf, von diesen drei deutlichere und zwei wndeutliche. Das Schild des Pronotum brei- ter als gewohnlich (ausgebreitet). Das Pro-, Mesonotum und die Fiisse gelbbraun. Die Hinterecken des Pronotum schwarz, der Vorderrand und die Mitte der Furche auf dem Vordertheile dunkler als die Grundfarbe. Pronotwm und Mesonotum sehr dicht behaart, die Haare stehen auf dem letzteren tiber dem ganzen Vor- dertheile, incl. dem Vorderecken, und auf dem Hintertheile, so dass die gewthnlichen Borstengruppen auf dem Vordertheile nicht fr Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. zu unterscheiden sind. Das Feld auf dem Vordertheile des Mesonotum, das von den Aussenseiten der keilférmigen Figuren und von der geraden Punktenlinie begrenzt ist, etwas dunkler als das iibrige Schild (Fig. 16a). Die Vorderschildchen des Me- tathorax nicht merklich, die beiden anderen Schildchenpaare un- deutlich, jedoch bemerkbar. Die Borsten zahlreich tiber der Mitte des Vordertheiles der Hinterbrust, die Umgebung threr Basis dunkler als die Grundfarbe. Besonders die Mittel- und Hintercoxen dicht behaart, das Verhiltnis der Fiisse 1:1,5:1,44. Die dunklen Grenzen der Glieder und die Punkte wie bei L. rhombicus, (die Punkte der Hintercoxen und -trochanteren undeutlich). Die Vordertibien ohne Spitzchen. Die Vorderklauen etwas langer, die Mittel- und Hinterklauen etwas ktirzer als der Tarsus. Die Hocker des ersten Abdominalgliedes ziemlich stumpf. Uber der Seitenlinie 3—7 zweizinkige Borsten. Auf dem Hin- tertheile des Riickenschildes auf dem 9. Abdominalsegmente zahlreiche (etwa 20) Borsten, so auch auf dem Schutzschilde des Festhalters (Fig. 16 b). Die Nymphe etwa 11 mm lang, die Antennen reichen bis an das Ende des 8. Abdominalsegments, die Hinterfiisse in der natiirlichen Lage ebenso lang wie der Korper. Die Fliigelschei- den reichen bis zu dem Anfang des 5. Segments. Die Ober- lippe sehr breit, ihre Seiten etwas gebogen, der Vorderrand sehr wenig eingeschnitten. Die Klinge der Mandibeln ziemlich schmal, die Basis dick, der Riicken und die Schneide etwas gebogen. Das vierte und zweite Glied der Maxillarpalpen beim @ gleich lang, so auch das dritte und fiinfte (ein und ein halbes Mal langer als die vorigen). Der Aussenrand der vorderen Fliigel- scheiden etwas gebogen (Fig. 16.c), die Fiisse wie bei L. rhombicus. Die Hocker des ersten Abdominalsegments ziemlich schwach, mit kleinen Spitechen bewehrt, beiderseits auf der Rickenflache nur eine Borste (Fig. 16f). — Die Kiemenzahl ziemlich klein, 16+17+13+10+7+3= 66. (Nur zwei Nymphen auf die Kiemenformel untersucht). Die Riickenfliiche des 8. Abd.-segments beim S im Hinter- rande in zwei stumpfe Anhiinge verlingert, die nach hinten von Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 73 der Basis der Borsten auf der Riickenseite des 9. Segments rei- chen und von der Seite gesehen hohe, die Riickenfliche des fol- Riicken- Seiten- Bauch- Schema der reihe der Kiemen der Chitinhaikchen, Nymphe von ZL. extricatus Mec Lach. genden Segments tiberragende Fortsitze darstellen. Zwischen die- ~ sen Loben ist der Hinterrand sattelformig eingeschnitten, der Bo- den des Einschnittes gerade (Fig. 16g). (Bei alteren Nymphen stecken in diesen Anhiingen die entsprechenden Hocker der Ima- gines). Die Analstibchen mit wenigen, aber starken Spitzchen ver- sehen. Die erste Borste liegt etwa im 1/s—-1/3 der Linge des Stab- chens, die zweite etwa im ?/;—3/5, die dritte auf dem 1%/,, Theile, die letzte auf der Spitze. Die Loli inferiores des J ab- gerundet, reichen nicht weiter nach hinten als die kurzen, abgerun- deten Hiilften der Penisanlage (Fig, 16 d). Das Nymphengehiuse 14—16 mm lang, etwas nach hinten verschmiilert, gebogen, aus nicht ganz feinen Sandkérnern gebaut (bisweilen einige Pflanzentheilchen zwischen den Sandkérnern). Die Oberfltiche ziemlich eben, oft dunkel. Die Enden mit Sandkér- nern verschlossen, convex, mit Lochern zwischen den Koérnern, aber ohne Siebmembranen. Beiden Enden sind Pflanzentheile ange- fiigt, die Gehause mit beiden Enden auf in Wasser wachsenden Gewichsen, im Strandtorfe, in Héhlen im Wasser befindlicher Bretter u. s. w. befestigt. — Lappee, Saimaa, besonders an 74 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. Sandufern, die Larven ausgewachsen Ende Mai, die ersten Ima- gines am 71/6 1900. Von den von Klapaélek beschriebenen Larven weichen die von mir untersuchten Exemplare u. A. in der Grodsse, in der Form der Oberkiefern, in der Zahl der zweizinkigen, Haaren, die Nymphen aber in der Linge der Antennen, in der Form der Mandibeln, in der Zahl der Kiemen und Chitinhakchen und in der Form der Lobi inferiores und der Penisanlage ab. Anabolia sororcula Mc Lach. Taf. I, Fig. 17 a—f. Taf. II, Fig. 17 g—r. Die Entwicklungsstadien und das Gehiuse noch nicht beschrieben. Die Larve 15—17 mm lang. Der Hinterleib und die Hin- terbrust blass, so dass sie sehr deutlich von dem beim ersten Blicke beinahe schwarz aussehenden Vorderkérper abweichen. — Der Kopf langlich, ziemlich klein, die Grundfarbe gelblich, auf der Oberfliche ungewohnlich zahlreiche Punkte und dunk- lere Stellen, so dass der Kopf sehr bunt ist. wischen den Ga- beldisten etwas nach vorn von dem Gabelwinkel ein von dem einen bis zu dem anderen Ast reichender dunkelbrauner Giirtel ; nach vorn von diesem zieht eine keilformige von zwei Punkt- reihen gebildete Linie, die bei den Winkeln der Gabeliiste mat einem anderen queren, von dem einen bis zu dem anderen Ast ret- chenden Giirtel sich vereinigt. Ausserdem auf dem Vordertheile der Stirn dunkelbraune Punkte, die durch Stellen, die etwas dunkler als die Grundfarbe sind, mit einander wnd mit dem vorderen Quergiirtel vereinigt sind (Fig. 17 a). Auf den Aussen- seiten der Gabeliste ein bei den Augen durchbrochener, uber die Antennen reichender dunkelbrauner Punktgiirtel; der Zwi- schenraum zwischen diesen bei dem Gabelstiele und noch etwas nach vorn lings den Gabelisten ein wenig dunkler als die Grund- farbe. Die Umgebung der Basis der schwarzen Borsten auf der Oberfliiche auch dunkelbraun; auf den Seiten und dem dunkle- ven Hintertheile der Unterfliiche sehr zahlreiche dunkelbraune Punkte, die auf den Seiten in bis zu den Augen reichenden Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 7d Reihen stehen (Fig. 17g). Auf den Wangen ist die Grundfarbe nur auf einem breiten Felde um die Augen und auf einem kleinen Punkte bei der Basis der Mandibeln, auf der Unterflache wieder auf dem Vordertheile und in der Mitte der Liingsachse bemerkbar. Die Rander des Hypostomum dunkel (Fig. 17 h, i). Labrum dunkelbraun, der dunkle Mittelpunkt sehr deutlich, ein anderer dunkler Punkt auf dem Hintertheile (Fig. 17 a). Die Mandibeln kurz, dick, mit vier sehr deutlichen, obgleich stumpfen Ziihnen. (Die Zahne deutlicher als bei A. levis Zett., nach Klapalek II p. 13 Fig. 2 und A. nervosa Leach, nach Ulmer U, 5. 116. Fig..1). (Fig. 17 b). Metathorax zum mindesten zweimal so breit als Prothorax. Auf dem Vorderrande des Pronotum nicht gelbe Haare, die Um- gebung der Basis der Borsten auf der Oberfltiche dunkler als die gelbe Grundfarbe des Schildes, so auch der Vorderrand und die Mitte der Furche auf dem Vordertheile. Die Punkte sehr deut- lich, dunkelbraun (Fig. 17j). Mesonotum auch gelblich, di* Umgebung der Borsten und oft auch der Vorderrand dunkler die Punkte sehr deutlich. Metathorax wie bei Limnophilus-Arten. Das Verhialtnis der Fiisse 1: 1,63: 1,58. Die Fiisse gelblich, mit sehr deutlichen Punkten. (Punkte auch auf dem Hintertheile der Coxen). Der Umgebung der Borsten oft dunkler als die Grundfarbe. Der Ober-, Unter- und Hinterrand der Coxa, der Ober- und Unterrand des Trochanter,.der Ober-, Unter- und zum Theil der Hinterrand des Femur, der Untertheil des Hin- terrandes der Tibia und des Tarsus schwiirzlich. Die Vorder- klauen eben so lang als der Tarsus, die Hinter- und Mittel- klauen linger als die Hilfte des Tarsus. Die Fiisse sonst wie bei Limnophilus-Arten. Das erste Abdominalsegment, die Seitenlinie wie bei L. rhombicus, die 5—9 zweizinkigen Haare sehr deutlich im 3—7. Segmente. Die Kiemenzahl grésser als bei den anderen be- schriebenen Anabolia-Larven, 15 + 17+ 15+ 12+ 10+7+2 — 78. Das Riickenschild des 9. Abdominalsegments blassgelb, auf dem Vordertheile einige undeutliche Punkte, auf dem Hin- tertheile 4—6 kiirzere, schwarze Haare, deren Umgebung, wie auch die der allen Limnophiliden zukommenden. 4 langeren 76 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. Borsten, etwas dunkler als die Grundfarbe. Die Anzahl der Borsten also 8—10 (Fig. 17). Die Punkte des Schutzschildes des Festhalters deutlich. Die Larve von A. sororcula weicht von derjenigen von A. nervosa Leach (nach Ulmers Beschreibung) unter An- yyy derem durch ihre kleinere Grdésse, durch das Fehlen der kurzen Mittel- [vy borste auf der Oberlippe, (diese Borste habe ich bei keiner von mir unter- V suchten Limnophilide gefunden), durch die kleinen Chitinzapfen bei dem VI Einschnitte des Vorderrandes der Oberlippe, die nach Ulmer der Larve von A. nervosa fehlen, durch die deutliche Zahne der Mandibeln, durch | die Farbe des Mesonotum, durch Riicken- Seiten- Bauch- zahlreichere Kiemen u. s. w. ab. Von see Piha ps ; arve von A. sororcula A. levis Zett. weicht A. sororcula u. Me Lach. A. durch die Zahne der Mandibeln, und durch die gréssere Zahl der Kiemen ab. Die Nymphe 15,5—17 mm lang, 3—3,5 mm breit, schmal. Die Antennen reichen bis an den Anfang des 8. Abdominal- segments — bis zu der Basis der Analstiibchen, die Hinterftisse bis zu dem Ende der Seitenlinie, die Fliigelscheiden bis zu dem Anfang — dem Ende des 4. Segments. Die Oberlippe eben so breit als lang, die Seiten gerade, parallel, der Vorderrand zwei- mal deutlich eingeschnitten, im Hinschnitte die normale gelbe Bor- ste. Die Mandibeln stiirker gezihnt als bei A. levis (nach Kla- palek und Lucas) von der Seite gesehen ist die Klinge breiter als bei A. levis und viel breiter als bei A. nervosa (nach Ulmer). Die Schneide gebogen, nicht so eckig wie bei A. levis, nicht so gerade wie bei A. nervosa. Der Riicken etwas gebogen, die Bor- sten beinahe gleich lang (Fig. 17d). Die Maxillarpalpen beim © 5-gliedrig, das fiinfte gew6hnlich am li&ngsten, das dritte et- was kiirzer, das vierte viel kirzer als das dritte, das zweite noch etwas kirzer (1,42: 1,36: 1,12: 1). Uf vu |i? vi O- # Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 77 Der Aussenrand der Vorderfliigelscheiden sehr gerade, der Vorderwinkel abgerundet. Die Spornzahl 1—3—4, die Fiisse wie bei L. rhombicus, die Sporne der Hinterfiisse kurz, haken- formig gebogen. Die Hintertarsen mit wenigen Haaren besetzt. Die Riickenhécker des ersten Abdominalsegments schmal, mit starken Spitzen versehen, auf der Oberfliiche des Segments bei- Iv | (f) 2 (3) (7,9)10—15 ((1)) 2, 3 Vi Schema der Chitin- hakchen. Riicken- Seiten- Bauch- reihe der Kiemen der Nymphe von A. sororcula Mc Lach. derseits ein Paar Borsten (Fig. 17 e). Der Haftapparat sehr schwach, das dritte Segment oft ganz ohne Pléttchen, meist jedoch mit zwei kleinen, spitzenlosen oder mit 1—2 Spitzchen versehenen Plattchen. Die Kiemenzahl viel kleiner als bei der Larve: 15 + 16+ 14+ 11+7+6=69. — Die Analstiibchen wie bei Limnophilus-Arten, mit sehr zahlreichen Spitzchen bewehrt, die sehr weit nach vorn reichen; Spitzchen auch auf der Basis der Staibchen. Die erste Borste liegt etwa im 1/,,—1/6 der Linge des Anhanges, bisweilen sogar nahé der Mitte, die zweite gewohn- lich im 1/2—%/5 (bisweilen im 4/,), die dritte im 22/2;—%4/s5, die letzte auf der Spitze. Lobi inferiores des & in ihrem Hintertheile sehr schmal, kurz, reichen nicht weiter nach hinten als die Penis- anlage, die mehr als doppelt breiter ist, als die Loben (Fig. 17 f). Von der Nymphe der A. nervosa weicht die der A. soror- 78 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. cula u. A. in folgenden Punkten ab: die Antennen der letzteren sind oft langer, die Oberlippe ist am Vorderrande mit zwei Borsten versehen, die der Nymphe von A. nervosa fehlen, die Hintertarsen der A. nervosa sind kahl, der Haftapparat starker. Auch in der Form der Mandibeln, der Riickenhéckern des ersten Abdominalsegmentes und der Analanhinge giebt es Verschie- denheiten. Von der Nymphe von A. levis wieder weicht die der A. sororcula durch den Besitz der Borsten auf dem Vorderrande der Oberlippe, durch die Form der Mandibeln, durch behaarte Hinter- tarsen, durch schwicheren Haftapparat, durch viel kiirzere Penis- anlage u. s. w. ab. Das junge Larvengehiiuse (Fig. 17 m—p, r) aus langs, quer, bisweilen sogar in einer Spirale gelegten diinnen Pflan- zenteilchen (aus Spantheilen, Hélzchen, Wurzel-, Stengelstiic- ken u. s. w.) gebaut, nach hinten merklich verschmialert, beinahe gerade, die Mund6ffnung schief, auch das hintere Ende wegen sei- ner Schmalheit offen, gerade; die Oberflache sehr eben. An den Seiten trigt das Gehiiuse ein oder mehrere Holzchen, Fichtenna- deln u. s. w., die das vordere und hintere Ende tiberragen. Sehr gewohnlich ist ein solcher Anhang (Fig. 17 0, p), selten zwei An- hinge (Fig. 17 m) in seiner Mitte der Mundéffnung angefiigt die Vor- deréffnung iiberragend. Durch diese Anhange kann das Gehause sogar mehr als dreimal langer als die eigentliche Rohre sein. — Die dilteren Larvengehiuse (Fig. 17 k, 1,q) 18,—24 mm lang, 3,5—4 mm breit, beinahe unmerklich gebogen oder gerade, ein wenig nach hinten verschmilert, die Mundéffnung schief, die Oberfliche eben. Bisweilen ist das Gehiiuse ganz aus Pflan- zentheilen erbaut (Fig. 171), oft ist nur das Hinterende aus ve- getabilischen Materialien, das Vorderende aus Sandkornern (Fig. 17 q); man kan auch Gehduse, die ganz aus Sandkornern gebaut sind, finden (Fig. 17k). An den beiden Seiten des Gehiuses ist ein starkes Hodlzchen, sogar Ziindhédlzchen (Fig. 17k), ein ver- moderndes Holzstiick, ein Theil von Phragmites-stengel u. s. w., der ganzen Liinge des Gehduses angefiigt. Diese Anhange kon- nen oft viel langer als das Gehiuse sein, und kinnen das Vor- der- oder das Hinterende oder auch beide tiberragen. Ausserdem Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 79 konnen an der Riicken- oder Bauchfliche ktirzere, besonders das Hinterende tberragende Anhinge, angefiigt sein (Fig. 17 q). Durch diese Anhainge kann das Gehiiuse 60 mm lang werden. — Die Nymphengehduse von gleicher Form wie die Larvengehiiuse, die beiden Enden mit Pflanzentheilen, bisweilen mit Sandkérn- chen verschlossen, Die Gehiuse werden der Liinge nach auf im Wasser befindlichen Hélzern befestigt. Der Theil der schiefen Mundotinung, der der Unterlage zugewendet ist, ist mit einer heilen Membran, der freie Theil aber und das Hinterende mit einer dtinnen, blassen, mit kleinen und oft vielen Léchern verse- henen Membran geschlossen. -— Lappee, Saimaa, an steinigen, sandigen und schlammigen Ufern. Die ersten Imagines am 28/3 1900. Von den Gehiusen der A. levis und nervosa weicht das der A. sororcula in vielen Punkten ab. Stenophylax nigricornis Pict. Taf. I, Fig. 18 a—j. Pictet, p. 137, Taf. VI, Fig. 4 b, Larve, Fig. 4a Larvengehiause, kurze Be- schreibung der Larve und des Ge- hauses (1834). Hagen I, p. 256—57, Larvengehiuse (nach Pictet) (1864). Meyer-Diir, p. 392, Gehause (1875). Taf. II, Fig. 18 k—p. Klapalek II, p. 20—23, Fig. 5,1—, genaue Beschreibung der Meta- morphose (1893). Struck II, p. 14—15, Fig. 23 a—c, Larven-, Nymphengehiuse (1900). Ostwald II, p. 106, verschiedene Ge- hausetypen (1901). Wallengren, p. 77 (nach Pictet) (1891). Die Larve 15—18 mm lang, 3,5—4 mm breit. Die Farbe des Kopfes, der Brust und des ersten Abdominalsegments weicht deutlich von derjenigen des blassen Hinterkirpers ab. Kopf eifér- mig, die Mundtheile prominent. Die Grundfarbe des Kopfes gelb- braun, auf der Oberfliche kommt sie nur bei blasseren Larven am Hintertheile und am Gabelwinkel vor, ausserdem auch auf der Umgebung der Augen, auf dem Hintertheile der Wangen und auf der Unterfliiche beim Foramen occipitis. Die Oberfliiche sonst matt rotuchbraun. Klarere roétlichbraune Punkte in einer keil- formigen Gruppe. zwischen den Gabelisten, nach aussen von 80 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden ete. diesen, auf den Wangen, bis zu den Augen reichend und auf den Hintertheilen der Unterfliiche (Fig. 18 a,b). Die Antennen auf der Spitze einer starken Erhdhung. Der Vorderrand der Oberlippe steil und tief eingeschnit- ten; die fiinf Zihne der Mandibeln in den von mir wntersuchten Larven nicht so stumpf, wie sie Klapdlek abbildet (Fig. 18 ¢) (1. c. fig. 5,2). Metathorax zweimal so breit als Prothorax. Auf dem Vorderrande des Pronotum auch gelbe Haare, und zahl- reiche schwarze Borsten; die ganze Oberfliiche des Schildes sehr dicht mit schwarzen Borsten besetet (noch mehr als bei St. stel- latus). Die Umgebung der Borsten etwas dunkler als die matt gelbbraune Grundfarbe, so auch der Vorderrand, und die Mitte der Furche aut dem Vordertheile dunkler. Die Punkte, sowie auch die auf den Mesonotum, sehr wndeutlich (Fig. 18 0). Mesonotum et- was blasser als Pronotum, mattgelb, die Umgebung der Hinterec- ken klarer gelb. Der Vorderrand dunkler, so auch die Mitte des Hinterrandes; die Hinterecken und der Hintertheil der Seiten breit schwarz. Auch das ganze Mesonotum sehr dicht behaart, obgleich eine ahnliche Gruppierung der Borsten wie bei Limno- philus-Arten merklich ist (Fig. 18 p). Das ganze Metanotum. be- haart, doch stehen die Haare am dichtesten auf den undewtlo- chen Schildchen, die dem iibrigen Theile sehr &hnlich sind. Die Fiisse rothlich-gelb oder braun, das Verhiltnis 1 : 1,43 : 1,42. Die schwarzen Chitingrenzen wie gewohnlich, die Punkte besonders an den Hinterfiissen wndeutlich. Tarsus wie bet St. stellatus, auf dem Vorderrande der Tibia schiefe Spitzchen. Die Vorderklauen eben so lang, die Hinter- und Mittelklauen oft nicht einmal halb so lang als der Tarsus, oft sehr stumpf, wie abgebrochen. Die Hicker des ersten Abdominalsegmentes breit, niedrig, stumpf, die Riicken- wnd die Unterfliiche sehr dicht behaart (die Seiten weniger), die Umgebung der Borsten oft dunkler als der iibrige Theil. Die Seitenlinie beginnt schon mit dem Ende des zweiten Segments, die zweizinkigen Haare sehr undeutlich. Die Kiemenzahl 6+6+6+4+4+3 =29. Das Riickenschild des 9. Abdominalsegments gelblich, in seinem Vordertheile mit Flecken versehen, der Hintertheil sehr dicht behaart (20—80 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4, 81 Borsten (Fig. 18 e). Das Schutzschild des Festhalters gelblich, im Vordertheile mit Flecken bedeckt. Die Nymphe 15—18 mm lang, n| 3,5—4,5 mm breit, die Antennen rei- chen bis an den Anfang des 8. Ab- ill dominalsegments —- bis zu dem Ende der Seitenlinie, die Hinterfiisse bis [vy zu dem Ende der Seitenlinie, die Fli- gelscheiden bis zu dem Anfang — V der Mitte des 4. Segments. Der Hinterrandder Oberlippedeutlich V1! gebogen, so auch die Seiten, die nach vorn divergieren, der Vorderrand zwei- mal eingeschnitten, die Spitze sehr Vil Riicken- Seiten- Bauch- abgerundet, Labrum merklich linger Ma a page den - 4 = 4 arve un er ymp e als breit (Fig. 18g). Die Oberkefer von St. nigricornis Pict. ziemlich kurz, die Klinge schmiiler als ber St. stellatus, die Schneide gerade, der Riicken etwas gebo- gen (Fig. 18 f). Das dritte Glied der Maxillarpalpen beim 2 am langsten, sodann das fiinfte, vierte, zweite (1,35: 1,27: 1,17: 1). Der Vorderwinkel der vorderen Fliigelscheiden abgerwndet, der Aussenrand etwas gebogen. Die Sporne 1—8—-4, die Fiisse wie bei ZL. rhombicus. Die Riickenhicker des ersten Abdom.- segments wie ber St. stellatus, schwéicher als.bei den grossen Limno- philus- Arten, thre Spitechen klein, die Riickenfliiche des Segments ungewohnlich dicht behaart. (Fig. 18h). Die Plattchen des 3. Seg- ments am kleinsten, die des 6—7. am gross- mm ((2)) 8) & 5, 6 ten, die Hiikchenzahl meist gross, variie- | rend, die Hakchen oft klein. (Es mag er- wahnt werden, dass bei Nymphen von ei- nem Graben die Riickenreihe immer mit dem Anfang des 6. Segments endigte, bei Nym- phen von einem anderen Graben dagegen, der nur 1 km von dem ersteren entfernt war, immer mit dem Anfang des 7. Segments). Auf der Riickenfliiche des 9. Segments sehr 3 ; ‘ : Schema der Chitin- viele Borsten in einer queren Reihe, die hikchen. 6 82 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. mit Spitzchen bewehrten Felder von derselben Grundfarbe wie das iibrige Segment. Die Analstabchen viel kiirzer als bei St. stel- latus und den Limnophilus-Arten, breit, wenig gebogen, die Spitze- chen weniy zahlreich. Die erste Borste liegt etwa im 1 /g—1/5 der Linge des Stibchens (von der Basis), die zweite etwa im 2,,-8/,, die dritte im 4/5, die vierte auf der Spitze (Fig. 18 j). Lobi inferiores beim reichen etwas weiter nach hinten als die Hilften der Penisanlage, deren Hinterrand sehr gebogen und deren Aussenecken abgerundet sind (Fig. 18 j). Due Lobi, besonders von der Seite gesehen, ziemlich spitzig (Fig. 18 k). Das Larvengehiuse 16—21 mm lang, 4,5 mm breit, sehr variierend, Oft ist es aus quer oder der Linge nach gelegten oder aus quadratischen Blatt- und Rindenstiicken u. s. w. gebaut, die Oberfliiche nicht sehr eben, das Gehaiuse etwas gebogen oder ge- rade, etwas nach hinten verschmilert, cylindrisch, oder von oben und unten etwas zusammengedriickt. Die Mund6ffnung schief, das hintere Ende schwach abgerundet, mit Pflanzentheilen verengert, ohne Schlussmembran. Bisweilen sind die Baumaterialien auf der Riickenfliche grésser als die der Bauchflache, in anderen Fallen wieder ist der Riicken- oder der Bauchfliiche oder beiden, in dem Hintertheile des Gehiiuses, ein breites, stiirkeres Rindensttick angefiigt (Fig. 18m). Oft cst das Vorderende aus feineren oder sréberen Sandkirnern gebaut, die Oberfliche dann ebener, das Hinterende aber aus Pflanzentheilchen. O/t wieder ist das Ge- hituse schichtenweise gebaut (Fig. 181, n) (z. B. das Hinterende aus Vegetabilien, der folgende Theil aus Sandkornern, der dritte Theil aus Pflanzentheilen und das Vorderende wieder aus Sand- kornern). Auch in diesen Gehiusen kann man die breiteren Ober- und Unterplatten finden. Endlich sind auch ganz aus Sandkérnern gebaute, cylindrische, ebene Gehiiuse zu finden. Das Nymphengehduse 19 mm _ lang, bisweilen ganz aus Pflanzentheilchen, mit Ober- und Unterplatte versehen, am Of- testen zum Theil oder ganz aus grobem Sande. Die Enden ab- gerundet, mit Sandkérnchen, seltener mit Pflanzentheilen ver- schlossen. Zwischen den Schlussmaterialien in beiden Enden einige Licher, nicht Siebmembranen. Das Gehiuse mit seinem Hinterende auf Zweigen oder auf anderen in Wasser liegenden Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 2I, n:o 4, 83 Holzern gefestigt, bisweilen in den Boden eingesenkt. — Lappee, im Sommer 1900, in zwei fliessenden Ackergriiben nahe Lap- peenranta (Willmanstrand), die ersten Nymphen am }°/z, die er- sten Imagines am 4/s. Von der Beschreibung von Klapalek weichen die von mir untersuchten Larven u. A. durch ihre geringere Grésse, durch die Mandibeln, die Seitenlinie, die Kiemenzahl, die Nymphen wieder durch die Mandibeln, die Hikchen- und Kiemenzahl ab. Stenophylax stellatus Curt. Taf. I, Fig. 19 a—g. Taf. Il, Fig. 19 h—o. Pictet, p. 138, Taf. VII, Fig. 1 b, Lar- | Meyer-Diir, p. 392, Gehiuse (1875). ve, Fig. 1a, Gehause (1834). Wallengren, p. 46 (nach Pictet und Kolenati, p. 67—68, Larve, Nymphe, Meyer) (1891). Gehause (1848). Klapalek II, p. 23—25, Fig. 6,1—5, Hagen I, p. 257, Gehause (1864). genaue Beschreibung der Metamor- Walser, p. 47—48, Larve, Gehiuse phose (1893). (1864). Struck II, p. 13, Fig. 20 a—b, Ge- Meyer, p. 165, Gehause (1867). hause (1900). Die Larve 16-20 mm lang, 3--4 mm breit, sehr stark. Der beinahe schwarze oder braune Kopf, das gelbliche Pro- und Mesonotum, der tibrige Theil der Brust und das erste Abdominal- segment, die blasser oder dunkler grau sind, weichen sehr von dem blassrotlichen Hinterkorper ab. Oft ist auch das letzte Abdomi- nalsegment dunkler als die vorderen. Die Seiten des Kopfes sehr parallel, die Mundtheile wenig prominent. Die Grundfarbe rétlichbraun oder meist schwarz- braun, die Seiten besonders im Hintertheile blasser. Nur bei stiirkerer Vergrosserung und auf den Exuvien kann man auf der Fliiche Punkte wahrnehmen; am deutlichsten ist die keilfér- mige Figur zwischen den Gabeliasten, auch nach vorn von dieser Figur kann man zwischen den Gabeliasten dunklere Linien fin- den. Punkte auf den Aussenseiten der Gabeliiste, besonders aber in undeutlichen, queren Reihen auf den Seiten des Gabel- stieles (Fig. 19a), so auch auf den Hintertheilen der Seiten und auf den Seiten des Foramen occipitis. Die Antennen 84 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. vielleicht niiher den Augen als der Basis der Oberkiefer. Die Oberlippe stark eingeschnitten, nzcht voll zweimal breiter, als lang, die Mandibeln mit vier deutlichen und einem undeutlichen Zahne versehen (Fig. 19 b). Metathorax mehr als zgweimal breiter als Prothorax. Aut dem Vorderrande des Pronotum auch gelbe Haare, die Ober- fltiche, besonders die hinteren Theile wnd die Seiten, sehr dacht be- haart, die Umgebuwng dieser oft dunkler als die blassgelbe Grund- farbe, so auch der Vorderrand, die Mitte der Furche aut dem Vordertheile und oft obgleich im geringerem Grade der nach vorn von dieser Furche belegene Theil des Pronotum. Der hinterste Theil des Schildes und der Hintertheil der Mittellinie dunkler- braun. Die Punktgruppen deutlich, gross (Fig. 19 h). Der Vorderrand des Mesonotum eckig eingeschnitten. Die Grundfarbe blassgelblich, der Vorderand (am breitesten niiher der Vorderecken), die Mitte des Hinterrandes, besonders aber die Hinterecken und der Hintertheil der Seiten breit schwarz. Bei blasseren Larven kommt die Grundfarbe auf dem ganzen Schilde vor; nur eine von den Vorderecken schief nach hinten und der Mitte zu zie- hende, kurze, mit Borsten dicht besetzte Linie, das Feld zwischen den: Hinterecken und der schiefen, schwarzen Chitingrenze, und eine Makel auf beiden Seiten des Hintertheils der Mittellinie grau- braun. Bei dunkleren Larven dagegen bedeckt die graubraune Farbe den gréssten Theil des Schildes, die Grundfarbe kommt nur nahe dem Vorderrande, und auf den beiden Halften auf ei- nem Felde vor, das von dem Hinterrande bis zu Mitte des Schil- des und von der Nahe des Hinterwinkels bis zu Halfte der Schild- theile reicht. Die Vorderecken, der Vorderrand, und die Ober- fliiche, besonders dicht auf ihrem Hintertheile, behaart, die Umge- bung der Borsten auf dem Vordertheile graubraun. Die Punkte deutlich, zahlreich; die Punkte auf der Aussenseite der keilfor- migen Figur in eine schwarzbraune Linie vereinigt (Fig. 19 i, j). Die Schildchen der Hinterbrust sehr deutlich, dunkelbraun, (die am meisten an der Seite befindlichen noch mit dunkleren Punk- ten versehen), sehr dicht behaart, wie auch der Hintertheil des Segments. Die Fiisse rétlichbraun, (Verhaltnis 1 : 1,44 : 1,42), die Punkte, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 85 wie gewohnlich, dunkler braun. Der Vorderrand des Femur eckig. Der Vorderrand der Vordertarsi, derselbe der Hinter- und Mitteltarsi und -tibiae ohne Spitzchen, nur am Ende des Tarsus sind ein Paar kurzer, stumpfer Knoten zu finden. Die Klauen sehr kurz, dick, stumpf. Das Verhaltnis der Vorderklauen und -tarsen oft wie 1:1,5, das der Hinter- und Mittelklauen und -tarsen wie 1:3. Der Riickendorn sehr stark (Fig. 19, d). Das erste Abdom.-segment und die Seitenlinie wie bei St. ni- gricornis. Die Zahl der undeutlichen, zweizinkigen Haare am 3—7. Segmente 3—7. Die Kiemenzahl der von mir untersuch- ten Larven kleiner als nach Klapalek, (ziemlich wie bei der Nymphe)6+6+6+5~4+3 | 1 pag = 30. Das Riickenschild des 9. et Segments in seinem Vordertheile jj ee ES mit Flecken versehen, der Hinter- _ phe oe 1 1 1 its 1 rand dicht mit Borsten besetzt. Iiv| ! Die Nymphe 17—21 mm lang, pats |: asap Caer 3.5—4,5 mm breit, die Fiihler rei- V ; chen bis an das Ende des 7. Ab- i dominalsegments — bis an den { Anfang der Analstabchen, die Hin- poy a terfiisse an das Ende des 8. — den Anfang des 9., die Fliigel- Haken. Shp oo ean scheiden an den Anfang des 4.— reihe der Kiemen der Larve 5. Abdominalsegments, von St. stellatus Curt. Die Oberlippe eben so breit als lang, die Seiten gerade, nach vorn etwas divergierend, der Vorderrand zweimal sehr tief einge- schnitten, spitzig (Fig. 19 e). Die Klinge der Mandibeln sehr schmal, der Riicken und die Schneide gerade (Fig. 19f). Das 5. Glied der Maxillarpalpen beim 2 am langsten, dann das dritte, vierte, zweite (1,47: 1,40:1,24:1). Die drei ersten Glieder der Hinter- tarsi mit wenigen Haaren besetzt, die Fiisse sonst wie bei L. rhombicus; die Fliigelscheiden wie ber St. nigricornis. Die Riickenhicker des ersten Abd.-segments ziemlich schwach, auf der Oberfliiche des Segm. beiderseits zahlreiche (7 —16) Borsten. Die Hakchenzahl kleiner als bei St. nigricornis, die Hakchen stark. Die Kiemenzahl &hnlich wie sie Klapalek der Nymphe 86 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. von St. stellatus darstellt (6+6-+6-+5+4+3 = 30). Auf der Riickenfliche des 9. Segments —20 Borsten in einer Querreihe. ((1, 4)) 2, 3 Iv (2; 5) 3 (4) 3, 4 ((5, 6 aN ) vy (2:5) Bs 4 | vir | (2:5) bs 4 | Riicken- Seiten-— Bauch- Schema der Chitin- reihe der Kiemen der Nymphe hakchen. von St. stellatus Curt. Die mit Spitzchen bewehrte Felder ziemlich schwach. Auf dem Hintertheile der Ventralseite des 9. Abd.-segments ist die Zahl der Borsten grésser als gewOhnlich (beiderseits S—10). Die Anal- stibchen gewohnlich sehr lang, schmal, sehr deutlch gebogen. Die erste Borste entweder ganz nahe der Basis des Stibchens oder hichstens auf dem ersten vierzehnten Theile, die zweite etwa im 1/;—?/; der Liinge des Fortsatzes, die dritte etwa im ?/;— 4/,, die letzte auf der Spitze (Fig. 19 g).. Lobi inferiores beim & sehr lang, reichen deutlich weiter nach hinten als die kurze Penisanlage, der Hinterrand der Hiilften der letetgenannten ist gerade und die Aussenecken sehr spitzig (Fig. 19 k). Das Larvengehiiuse 19—27 mm lang, 4—5 mm breit, ge- bogen, nur ein wenig nach hinten verschmalert oder cylindrisch, die Mundéffnung schief, das Hinterende abgerundet, zwischen den Baumaterialien eine wnregelmiissige Offnung ohne Schliessmem- bran. Oft ist das Gehaiuse von oben und unten etwas zusam- mengedriickt, aus nicht ganz kleinen Sandkornern, aus klenen Steinchen gebaut, auch kann man einige Pflanzentheilchen finden. Die Oberfliiche ziemlich eben. Oft sind die Materialien der Bauch- flache etwas feiner als die der Seiten und des Riickens, Bis- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 87 weilen ist der Hintertheil aus kleinen quer, schief, oder der Linge nach gelegten Rindenstiickchen, Hélzchen u. s. w. gebaut, dann ist die Oberfliche unebener (Fig. 191, m). Das Nymphengehiiuse 20—22 mm lang, die berden Enden abgerundet, mit Steinchen geschlossen, zwischen welchen Locher oft an vielen Stellen sich finden, ohne Siebmembran, oft aber sind die Locher auch in einer Siebmembran gruppiert, die dic- ker und dunkler als die itibrige Membran ist. Die Ldécher sehr gross, besonders ist die vordere Membran oft mit nur einem oder ein Paar Léchern versehen (Fig. 19n,0), welche durch Randlappen in Abtheilungen getheilt sind. Lappee, Saimaa, auf felsigen, steinigen, sandigen Ufern. Die Nymphengehiuse werden oft mit einem Ende in grossen Haufen auf Steinen befestigt. Halesus tesselatus Ramb. Taf. I, Fig. 20 a—g. Taf. Il, Fig, 20 h—s. Walser, p. 61—63 beschreibt die Lar- | Struck II, p. 18, Fig.9a—b, Larven- ve und das Gehause, die doch gehiuse (1900). wahrscheinlich zu Glyphotaelius pellucidus Retz. gehdren (1864). Die Larve 17—20 mm lang, 3—4 mm breit, stark, von Metathorax bis zu dem 8. Abdominalsegment cylindrisch. Kopf, Pro- und Mesonotum auf der ersten Blicke schwarzbraun, Metatho- rax und das erste Abdom.-segment auch dunkler als der Hinter- korper. Der Kopf sehr klein, die Seiten gerade, die Mundtheile nicht prominent. Die Farbe gelblicher oder grauer braun, die Umgebung des Hintertheils der Gabeliisten dunkelbrawn, die Au- gen auf einem breiten, gelblichen Flecke, auch die Hintertheile der Wangen und der Vordertheil der Unterflache gelblicher als der iibrige Theil des Kopfes. Auf blasseren Larven und Exuvien kann man zahlreiche dunkelbraune Punkte wahrnehmen: eine keilformige Gruppe zwischen den Gabelisten nahe dem Gabel- winkel, nach vorn von dieser einige Punkte. Besonders sind 58 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. die Seiten des Gabelstieles und die Aussenseiten der Gabeliaste und meist die Wangen bis zu den Augen mit Punkten ver- sehen. In geringerem Grade kann man auch auf dem Hinter- theile der Unterfliche des Kopfes Punkte wahrnehmen (Fig. 20 h—j). Die Antennen in der Mitte zwischen den Augen und der Mandibelbasis. Die Oberlippe in ihrem Vorderrand auffallend wenig eingeschnitten, die Mandibeln mit 4 deutlichen und einem undeutlichen Zahne versehen (Fig. 20a). Die Unterkiefer und - die Unterlippe viel stirker wnd normaler entwickelt, als ber dem von Klapdlek beschriebenen Halesus interpunctatus Zett. (Fig. 20 b, c). Metathorax mehr als zweimal breiter als Prothorax. Der Vorderrand des Pronotum auch mit gelben Haaren versehen. Die ganze Riickenfliche der Brust dicht behaart, aut dem Meta- notum stehen die Borsten somit nicht nur auf den Schildchen, sondern iiber der ganzen Riickenfliche, die Umgebung der Ba- sis derselben dunkler als der tibrige Theil. -Pro- wnd Mesono- tum gelblicher oder grauer braun, der Vorderrand des ersteren vitlichbraun (Fig. 20k). — Die dunklere Grundfarbe des Pro- notum kommt immer nahe an den Seiten, am Hinter- und Mit- teltheile der Mittellinie, in der Mitte der Furche auf dem Vorder- theile des Schildes und an der Basis der Borsten vor. Die Mitte des vordersten Theiles und die Mitte der beiden Halften auf dem Hintertheile wieder blasser als die Grundfarbe (deutlicher auf blasseren Larven und besonders auf den Exuvien sichtbar). Der Mitteltheil des Hinterrandes des Mesonotuwm, die Hinter- und Vor- derecken, der Hintertheil der Seiten schwarz. Von den Hinter- ecken reicht nach innen bis zur */s der Breite der beiden Hailften und nach vorn bis etwa zur ‘/, der Liinge des Schildes eine blass- gelbe, viereckige Makel, die borstenlos ist; auch von den Vorder- ecken nach hinten und der Mitte zu ein blasseres Feld. Bei dunk- leren Larven sind die hinteren Makeln klein, besonders da das Feld zwischen den Hinterecken, und der schiefen Chitinlinie bei diesen dunkelbraun ist. Die Punktgruppen (auch auf dem Pronotum) wie gewodhnlich, ausserdem eine gebogene Punktlinie lings dem Innenrande der blassen Hintermakel (Fig. 20 1). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 89 Die Fiisse (das Verhiiltnis 1:1,55:1,48) rétlich-, gelblich- oder graubraun, die Chitingrenzen der oberen Glieder nicht ((0))—1 1 sehr deutlich schwarz. Der II 1 Vorderrand des Vordertro- 1 eae chanter mit zahlreichen blas- Ul 1 1 sen Haaren, derselbe des 1 Led Vordertarsus mit wenigen IV] Bs | alg Spitzchen; die Vorderklauen V 0—((1)) ; eben so lang, die Hinter- i und Mittelklauen beinahe VI { halb so lang als der Tarsus. be Die Hocker des ersten Abdo- Vil | 1 | mnalsegments breit, niedrig, ii O—((1))| das ganze Segment dicht be- | haart. Auf dem 3—7, Seg- Riicken- Seiten- ~ Bauch- mente 4—7 zweizinkige Haa- rane oH ear re. Die Kiemenzahl grésser (6+6+6+4+4413= 29) als bet Hal. auricollis Pict. und interpunctatus Zett. (nach Klapalek). Auf der Mitte des Hintertheiles des gelblichen Riic- kenschildes auf dem 9. Segmente 3—4 Borsten, auf den Sei- tentheilen beiderseits 4—5, zusammen 15—18. Die Nymphe 16—20 mm lang, 3,5 mm breit, stark. Die Antennen und die Hinterfiisse reichen bis an den Anfang des achten Abdom.-segments — bis zu der Spitze der Analstibchen, die Fligelscheiden bis an die Mitte — das Ende des vierten Segments. Der Vorderrand des Labrum spitzchenlos, von den Borsten auf dem Hintertheile oft auch die am meisten an der Seite befindliche dunkel. Die Klinge der Mandibeln breit, die Schneide etwas gebogen, der Riicken gerade, so dass die Oberkiefer am Ganzen sehr gerade sind (Fig. 20d). Das fiinfte und dritte Glied der Maxillarpalpen beim “2 gleich lang, das vierte kiirzer, das zweite am kiirzesten (1,48: 1,43: 1,17: 1). Der Aussenrand der vorderen Fliigelscheiden etwas gebogen, die Vorderecken ab- gerundet (Fig. 20e). Die Sporne 1—8—3, an den Hinterfiissen besonders der obere Sporn, und der obere Sporn der Mittelfiisse an der Spitze gekriimmt (Fig. 20 m). 90 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden ete. Die Rtickenhocker des ersten Abdominalsegments mit nicht besonders starken Spitzen bewehrt, auf der Flidche beiderseits nur 1 1 obi 1 1 1 ry ((, 3) (1) 2 | 1 1 1 Iv | (1) 2 8) 1 1 1 1 y | (1, 4)) 2, 3 ih 1 11—15 (18) qali 1 yi) 2 3 (4) Yada 1 | | . (2) 3 ((4 val! 4 x 2) 3 (4) Riicken- Seiten- Bauch- Schema der Chitin- reihe der Kiemen der Nymphe hakchen. von H. tesselatus Ramb. ein Paar Borsten. Die Chitinplattchen ziemlich klein, mt wenzgen, aber starken Hiikchen bewehrt. Das dritte Segment immer mit einem, sehr selten spitzenlosen, Plaittchenpaar. Die Kiemen ahn- lich wie bei der Larve. Die Spitzchenfelder des 9. Abd.-segments sehr stark entwickelt, dwnkler als der tibrige Theil. Die erste Borste der Analstibchen liegt etwa im '/;—1/3 der Linge des Stiibchens (von der Basis), die zweite im 1/,—?/,, die dritte im 10/;, 12/15, die vierte auf der Spitze (Fig. 20-f). Die Stabchen oft kiirzer, als z. B. bei Z. rhombicus, besonders lings dem ganzen Aussenrande, auf der Spitze und der Basis mit zahlreichen Spitzchen bewehrt. Lobi inferiores des S reichen deutlich weater nach hinten als die Anlage des Penis, dessen Halften schmialer sind als die Loben. Der Hinterrand der Loben sehr gerade (Fig. 20 g, n). Das Larvengehiiuse 21—27 mm lang, 4—5,5 mm breit, gebogen, nach hinten verschmiilert. Die Mundéffnung schief, das Hinterende gerade, durch die Baumaterialien und durch eine mit einem rundem Loche versehene Membran verschlossen, hauptsiach- lich aus der Liinge nach gelegten, mit den Rédndern an einander gefiigten, ziemlich grossen Pflanzentheilen (vermodernden Holz- stiicken, Span-, Rindentheilen) gebaut. Die Oberfliche wneben Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 91 (Fig. 20 p). Oft sind die Pflanzentheile kleiner (Samen u., s. w.), und die hervorragenden Ecken der verschiedenen Stiicke ab- gerieben, so dass die Oberflache ebener ist. Sehr oft ist an die Sei- ten oder die Riickenfliiche, gewohnlich an die Mitte der Fiche, ein, seltener ein Paar nicht besonders grosser Hélzchen gefiigt, die das Hinterende, nicht das Vorderende tiberragen (Fig. 20 q, r,s). Durch diese Anhange kann das Gehaéuse 32—-37 mm lang werden. — Das Nymphengehiuse 21--24 mm lang, etwas gebogen, nur ein wenig nach hinten verschmialert. Sonst wie das Larvengehiuse, nur dass die das Hinterende iiberragenden Anhiinge allen von mir wntersuchten Gehiiusen fehlen. Das Vorder- und Hinterende mit Hédlzchen und anderen kleinen Pflanzentheilchen verschlos- sen, nach innen von diesen diinne, blasse, mit vielen kleinen Lé- chern versehene Siebmembranen (Fig. 20 0). Die Nymphengehiuse werden oben auf in Wasser liegenden Hélzern gefunden, — Lap- pee, Saimaa, im Sommer 1900. Die ersten Nymphen am 14/s, die ersten Imagines am ?4/s, Cheetopteryx villosa F. Taf. I, Fig. 21 a—t,. Pictet, p. 141 beschreibt die Larve und das Gehiuse, Tab. VII 4b, die Larve, 4a das Gehiuse (1832). Kolenati, p. 72—73, Larve, Gehiuse (1848). Hagen I, p. 261 (nach Pictet und Ko- lenati) Gehiuse (1864). Walser, p. 61, Larve, Gehause (1864). Taf. Il, Fig. 21 g—m. Wallengren, (1891). Struck Il,.p. 15, Fig. 22 a—d, Lar- ven-, Nymphengehause (1900). Ulmer II, p. 166—168, Fig. 1—14, ge- naue Beschreibung der Metamor- phose (1901). p. 84, Larvengehause Die Larve etwa 13 mm lang. Der Kopf langlich, von oben gesehen dunkelbraun, zwischen den Gabelisten die ge- wohnliche, keilférmige Punktgruppe, nach vorn von dieser un- deutlichere Punkte. Auch auf den Aussenseiten der Gabel- aste und auf den blasser braunen Wangen bis zu den Augen zahlreiche Punkte. Die Unterfliiche des Kopfes und eine von hier bis vor die Augen und iiber die Wangen ziehende Linie dunkel graubraun. Die Mandibeln von der Seite gesehen kurz, 92 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. breit, dreieckig, mit drei deutlichen und einem undeutlichen Zahne versehen (Fig. 21 a). Das ganze Pronotum dwnkelbraun, der Vorderrand, und die Mitte der Furche auf dem Vordertheile dunkler als die Grundfarbe, die Punkte sehr deutlich (Fig. 21 g). Mesonotum dun- kel graubraun, die Umgebung der Hinterecken ein wenig nach in- men von der schiefen, schwarzen Innie blasser, der Vorderrand wieder dunkler. Die Punkte deutlich, so auch die Schildchen der Hinterbrust (Fig. 21h). Die Fiisse gelbbraun, die Grenzen der Glieder, besonders die der Coxen und die Grenze zwischen Tibia und Femur schwarz, das Verhiltnis der Fiissen 1: 1,53: 1,48. Trochanter ohne Punkte, die auf den Hinterfiissen im Allgemei- nen sehr undeutlich sind. Die Spitzen des Vorderrandes der Mittel- und Hintertibien und -tarsen sehr klein. Die Vorder- klauen eben so lang als der Tarsus, die Mittel- und Hintertibien langer als der halbe Tarsus. Die Hocker des ersten Abdominalsegments breit, stumpf, die Riicken- und Bauchfliiche mit zahlreichen Borsten besetzt, die Um- gebung der Basis der Haaren dunkler als die Grundfarbe. Die Kiemen wie bei der Nymphe, die zweizinkige Haare undeutlich. Das Riickenschild des 9. Abdom.-segments in seinem Vorder- theile mit zahlreichen, deutlichen Punkten versehen, (wie auch das Schutzschild des Festhalters), auf dem Hintertheile 16 Bor- sten (Fig. 21 b). Die Nymphe 12—14 mm lang, 2,5—3 mm breit, die gros- seren sogar 16 mm lang. Die Antennen reichen bis an das Ende des 7—-8. Abdom.-segments, die Hinterfiisse bis an das Ende der Seitenlinie, die kurzen Fliigelscheiden bis an den An- fang des 3.— an das Ende des 4. Segments. Die Oberlippe etwas breiter als lang, der Vorderrand sehr wenig eingeschnitten, die Spitze abgerundet (Fig. 21 c). Die Schneide und der Riicken der Mandibeln gerade, die Klinge dret- eckig, ziemlich schmal, die Riickenborsten gleich lang. Die Basis viet dicker als die Klinge, so dass in der Seitenansicht ein deut- licher Winkel zwischen diesen sich bildet (Fig. 21 d). Das funfte Glied der Maxillarpalpen beim 2 am lingsten, dann das dritte, vierte, zweite (1,62: 1,25: 1,15: 1). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 93 Der Aussenrand der vorderen Fliigelscheiden gebogen, die Vorderecken abgerundet. Die Spornzahl beim SS O—38—8, beim 2 1—8—8. Der obere Sporn der Hinter- und Mittelfiisse schwach, die vier ersten Glieder der Hintertarsen mit wenigen Haaren versehen. Die Hocker des ersten Abdominalsegments klein, schwach, mit wenigen Spitzen bewehrt, die Riickenfliche beiderseits nur Ul il IV V omen formes | femme fom | fee fem | fk fh | ek fe Vi | SS vers Boe ee | ((O))—1 Vipt Vases i in| | Riicken- Seiten- Bauch- Schema der Chitin- reihe der Kiemen der Nymphe hakchen. von Ch. villosa F. mit wenigen Borsten versehen. Die Héikchenzahl ziemlich gross, das dritte Segment immer mit Plattchen.. Die Kiemenzahl (6 -+ 6+5+4+2+41= 24) kleiner als bei irgend einem bekann- ten Limnophiliden (ausser Apatania), besonders sind die Riicken- und Seitenreihen kurz. — Die Analstibchen ziemlich wenig ge- bogen, mit wenigen Spitechen besetzt. Die Borsten sehr lang, die erste liegt etwa im ?/,,—?/,, der Linge des Staébchens (von der Basis), die zweite im 4/,,—°/10, die dritte im */,,—°/10 (Fig. 21 e). Lobi inferiores beim & kurz, abgerwndet, die Hilften der Penis- anlage abgerundet, kurz, dick, reichen ein wenig weiter nach hin- ten als die Loben (Fig. 21 f). Das Nymphengehiiuse 13—20 mm lang, 3—4 mm breit, nicht nach hinten verschmiilert, gerade, oder etwas gebogen, aus der Liinge nach oder quer gelegten, oder quadratischen Careax- blatttheilchen w. a. gebaut, die Oberfliiche eben (Fig. 21 j, 1). Die 94 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. Siebmembranen gerade, diinn, mit vielen, kleonen Lochern ver- sehen. Die Enden des Gehiuses mit Pflanzentheilen verschlossen. — Bisweilen sind an die Riicken- und Bauchflache oder auch an die Seiten langere Blatter, Rindenstiicke, Schilftheile der | Linge nach angefiigt, die die Seiten tiberragen kénnen (Fig. 21 m); bisweilen wieder ist der Hintertheil mit schief gelegten, das Hin- terende iiberragenden Ho6lzchen versehen (Fig. 21, k). — Selte- ner sind die Gehiuse aus groésseren, tiber den Seiten hervorra- genden Blattstiicken gebaut, dann ist die Oberflache uneben. — Lappee, Saimaa, in der Miindung eines grossen Ackergrabens, der Boden mit vielen Reisern und anderen Pflanzentheilen be- deckt. Die Larven Ende August erwachsen, die ersten Imagi- nes Mitte September. Nach Struck und Ulmer kann Chetopteryx villosa auch aus Sandkoérnern ihre Gehiuse bauen, und sogar (Ulmer) auch Con- chylienschale als Baumaterial brauchen. Von der Beschreibung von Ulmer weichen die von mir untersuchten Larven u. A. in der Linge der Klauen, in der Zahl der Borsten auf dem Riickenschilde des 9. Abd.-segments, die Nymphen aber in der Lange der Glieder der Maxillarpalpen, in der Zahl der Chitinhaikchen ab. Litteraturverzeichniss. Degeer, K., Abhandlungen zur Geschichte der Insekten, iibersetzt von J. A. E. Gétze Il, 1, p. 368—-425 (Niirnberg, 1778). Hagen, H., I. Ueber Phryganiden Gehiuse. Stettin. Entom. Zeit. XXV, p. 113—144; 221—263 (1864). — Il. Beitrage zur Kenntniss der Phryganiden. Verh. d. kais. kén. zool. bot. Ges. in Wien XXIII, p. 377—452 (1873). Hofman, O., Baukiinste der Phryganeiden. Ber. d. Naturw. Ver. zu Regensburg IV, p. 38—49 (1892—93). Klapalek, Fr., I, Il. Metamorphose der Trichopteren. Arch. f. Na- turw. Landesdurchf. v. Béhmen VI B., N:o 5 (1888); VIII B., N:o 6 (1893). Kolbe, H. J., Zur Naturgeschichte der Phryganea grandis und an- deren Trichopteren. Entom. Nachr. XIV, p. 295—299 (1888). Kolenati, Fr., Genera et species Trichopterorum. Heteropalpoidea (Prag, 1848). Me Lachlan, R., IL. Trichoptera Britannica. Transact. Entom. Soc. London, III ser., V, p. 1—184 (1865—67). — II. A monographic Revision and Synopsis of the ‘Tricho- ptera of European Fauna (London, 1874—80). j Lampert, K., Das Leben der Binnengewasser, p. 146—-60 (Leip- zig, 1897). Lucas, R., Beitrage zur Kenntnis der Mundwerkzeuge der Trichoptera. Arch. f. Naturgesch. 59 Jahrg. I B., p. 285—325 (18983). Meyer, A., Beitrage zu einer Monographie der Phryganiden West- phalens, Stettin. Entom. Zeit. XXVIII, p. 153—162 (1867). Meyer-Diir, Die Neuropteren-Fauna der Schweiz, bis auf heutige Erfahrung. B. Trichoptera. Mitth. d. Schweiz. entom., Gesell- sch. Vol. IV, Heft 17, p. 397—424 (1875). Miall L. C., The natural history of Aquatic Insects, p. 236—272, (London, 1895). ‘ Ostwald, W., I. Experimental-Untersuchungen tiber die Kécherbau der Phryganeiden. Zeitsch. f. Naturwissensch. 72 B., p. 49 —86 (1899). — II. Ueber die Variabilitét der Gehause der Trichopterenlar- ven. Zeitschr. f. Naturwissensch. 74 B., p. 95—121 (1901). Packard, A. S., Guide to the study of insects (Salem, 1870). 96 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden ete. Pictet, F. J., Recherches pour servir a l'histoire et 4 l’anatomie des Phryganides (Genéve, 1834). Preudhomme de Borre, A., Catalogue synonymique et descriptif d’une petite collection de fourreaux de larves de Phrygani- des de Baviére. Ann. d. 1. soc. entom. Belgique XIV, p. 62 —71 (1870—71). Rambur, M. P., Histoire naturelle des Insectes Neuropteres, p. 463 —516 (Paris, 1842). Réaumur, R., Mémoires pour servir a I’Histoire des Insectes, III Tome, V Mémoire, p. 143—204 (Paris, 1737). Résel v. Rosenhof, A. J., Die monatlich herausgegebene Insecten- belustigung II, p. 66—76 (Niirnberg, 1746). Rudow, Die Gehause der deutschen Kécherfliegen, Phryganiden. II- lustr. Wochenschr. f. Entom. B. II, p. 451—56 (1897). Schmidt-Schwedt, E., Kerfe und Kerflarven des siissen Wassers, besonders der stehenden Gewasser (Leipzig, 1891). Seetzen, J.. Von den Verwandlungshtilsen der Phryganeen der Gét- tingischen Gewadsser (F. A. Meyers Magazin fiir Thierge- schichte, Géttingen) Tom. 1, p. 56—80. (1790). Schréter, J. S. I. Die Geschichte der Flussconchylien mit vorztig- licher Riicksicht auf diejenige welche in den thiiringischen Wassern leben (Halle, 1779). (II. Conchylienkenntniss refer. nach Hagen J). Struck, R., I. Ueber einige neue Ubereinstimmungen zwischen Lar- vengehause von Trichopteren und Raupensacken von Schmet- terlinge, sowie tiber einige Schutzahnlichkeiten bei Trichop- terenlarvengehause. [llustr. Wochenschr. f. Entom. I, p. 615 —19 (1896). — If. Litbeckische Trichopteren und die Gehause ihrer Larven und Puppen. Das Museum zu Liibeck (1900). Ulmer, G., I. Ueber die Larven -und Puppen der Kécherfliegen. Ner- thus. 2 Jahrg., p. 849—51, 856—58 (1900). — Il. Beitrage zur Metamorphose der deutschen Trichopteren. Allgem. Zeitsch. f. Entom. VI. p. 115—119, 134—136, 166—168, 223—226 (1901). Wallengren, H. O. J., Skandinaviens Neuroptera, Il. Neuroptera Trichoptera. Kongl. Svenska Vetensk. Akad. Handlingar. Ny foljd. 24 B., N:o 10 (1891). Walser, Trichoptera bavarica. XVII Bericht d. naturh. Vereins in Augsburg, p. 29—75 (1875). Zaddach, G., Die Entwicklung des Phryganiden Eies (Berlin, 1854). Zander, K., Beitrage zur Morphologie der mannlichen Geschlechts- anhange der Trichopteren. Zeitschr. f. wiss. Zool. 70 B., p. 192—235 (1901). Erklarung der Abbildungen. Taf. I, A. — Fig. 1—7. 1. a—c. Holostomis (Neuronia) phalenoides L. Larve. a. Labrum von oben 73/;. b. Der distale Theil der Maxillen und des Labiums 18/,. ¢. Vorderklaue, -tarsus, -tibia und ein Theil des Vorderfe- peur '*?/ 2. a—h. Phryganea grandis L. a—e. Larve. a. Kopf von der Dorsalseite */,. b. Derselbe von der Ventralseite 4/1. c. Labrum von der Dorsalseite. d. Ein Mittelfuss */,. e. Ein Vorderfuss 4/;. f—h. Nymphe. f. Kopf, Seitenansicht */,, g. Labrum, Dorsalansicht. h. Die Hécker des ersten Abdominalsegments, Dorsalansicht. 3. a—h. Phryganea striata L. (bipunctata Retz.), a—d. Larve. a. Labrum, Dorsalansicht 1°/,. b. Die Spitze der rechten Mandibel 18/,. ¢. Die Spitze der Maxillen 18/1. d. Festhalter 18/;. e—h. Nymphe. e. Kopf, Seitenansicht */, f. Labrum, Dorsalansicht 1%/,. g. Die rechte Mandibel 1°/1. h. Die Hocker des ersten Apdorminataeenen is Dorsal- ansicht 15/3. 4, a—j. Phryganea obsoleta Me Lach. a—f. Larve. a. Labrum, Dorsalansicht 18/;. b. Die linke Mandibel, von oben, etwas von der Seite 18/,. c. Die rechte Mandibel, von der Dorsalseite 28 / d. Die linke Mandibel, von unten gesehen 73/,. e. Die rechte Mandibel, von unten gesehen 73/1. f. Kopf, Ventralansicht 4/1. g—j. Nymphe. g. Labrum, ee ereicht. 18/,. h. Die rechte Mandibel, von der Seite gesehen 1%/;. . Das erste Abdominalsegment, Seitenansicht 4/,. j. Das letzte Ab- ee ccainet des &, Ventralansicht 1%/,. 5. a—l. Phryganea minor Curt. a—f. Larve. a. Die linke Man- dibel, von oben gesehen. 73/1. b. Die rechte Mandibel, von oben, et- was von der inneren Seite 7°/;. c. Antenne '*°/;. d. Vorderklaue, -tarsus, und -tibia 77/1. e. Mittelklaue, -tarsus, und -tibia 7/;. f. Festhalter *3/,. g—l. Nymphe. g. Labrum, Dorsalansicht *°/;. h. Die rechte Mandibel 7°/;. i. Die Dorsalseite des ersten Abdominalseg- ments, von der Seite */,. j. Das letzte Abd.-segment beim 92, Dor- 7 98 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. salansicht 75/1. k. Dasselbe, Seitenansicht ?°/,. 1. Dasselbe, Ventral- ansicht 2°/,. 6. a—o. Agrypnia pagetana Curt. a—h. Larve. a. Kopf, Dor- salansicht 4/,. b. Labrum, Dorsalansicht 1°/1. c¢. Die linke Mandibel 18/,. d. Dieselbe schief von der inneren Seite *°/,. e. Die Spitze der Maxillen und des Labiums 18/1. f. Die Spitze des Lobus externus der Maxillen %”/,. g. Die Klaue des Festhalters 18/,. h. Vorderklaue, -tarsus und der untere Theil der Vordertibia 18/;. i—o. Nymphe. i. Labrum, Dorsalansicht 1%/;. j. Die rechte Mandibel, von der Seite 18/,. k. Die Spitze des ersten Abdominalsegments, Dorsalansicht 18/1. l. Das letzte Abd.-segment beim co, Seitenansicht 18/;. m. Dasselbe, Ventralansicht 18/1. n. Lobi inferiores beim o& und die Anlage des Penis 2%/,. 0. Lobi inferiores beim 2 ?3/,. 7. a—g. Gilyphotclius punctatolineatus Retz. a—d. Larve. a. Kopf, Dorsalansicht */,. b. Kopf, Ventralansicht */,. ¢. Labrum, Dorsalansicht 18/1. d. Der distale Theil der Maxille und des Labium, Dorsalansicht 2°/,, e—g. Nymphe. e. Die linke Mandibel, von der unteren Seite 18/,. f. Die Spitze der Vorderfliigelscheide */,. g. Anal- stibchen 7%/,, Taf. I, B. — Fig. 8—21. 8. a—e. Limnophilus rhombicus L. Nymphe. a. Kopf, von vorn gesehen */,. b. Derselbe, Seitenansicht */,. c. Mandibel, Seitenan- sicht 18/;. d. Der hintere Theil des ersten Abdominalsegments, Dor- salansicht 1%/;. e. Lobi inferiores und Penisanlage des & 15/3. 9. a—d. Limnophilus borealis Zett. a. Larve, die rechte Mandi- bel, schief von der Dorsalseite gesehen 18/,. b—d. Nymphe. b. Labrum, schief von der Seite gesehen. 18/1. c. Die rechte Mandibel, Seitenan- sicht 18/;. d. Analstaébchen (des Q) 18/4. 10. a— f. Limnophilus flavicornis Fabr. a—b. Larve. a. Labrum, Dorsalansicht 18/;. b. Stirnschild 18/1. c—f, Nymphe. c. Labrum, Dor- salansicht 18/1. d. Der hintere Theil des ersten Abd.-segments, Dor- salansicht 18/1. e. Lobi inferiores und Penisanlage des & 18/3. f. Anal- stibchen 18/1. 11. a—f. LInmnophilus decipiens Kol. a—c. Larve. a. Der Vor- dertheil des Kopfes, die Mundtheile, Seitenansicht 18/1. b. Stirnschild 18/1. ¢. Das Riickenschild des 9:ten Abd.-segments 18/3, d—f. Nym- phe. d. Die linke Mandibel, Seitenansicht 18/1. e. Analstabchen (das andere abnormal entwickelt) 18/,. f. Lobi inferiores und Penisanlage des & 18/4, 12. a—b. Limnophilus stigma Curt. Nymphe. a. Die rechte Mandibel, Seitenansicht 7°/,, b. Analstibchen 73/1. 13. a—d. Limnophilus centralis Curt. (flavus L.) a. Larve. Die linke Mandibel, Seitenansicht 18/3. bh—d. Nymphe. b. Die linke Man- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 99 dibel, Seitenansicht °3/1. c. Das letzte Abd.-segment des @, Ventral- ansicht 18/;. d. Lobi inferiores und Penisanlage des co 23/. 14. a—e. Limnophilus griseus L. nach Me Lach. (bimaculatus L. nach Wallengr.). Nymphe. a. Labrum, Seitenansicht 23/1. b. Die rechte Mandibel, Seitenansicht *°/;. c. Die Spitze der Vorderfliigelscheide */1. d. Analstibchen *3/;. e. Lobi inferiores und Penisanlage des St 23/4, 15. a —c. Limnophilus despectus Walker. Nymphe. a. Die rechte Mandibel, Seitenansicht 7°/;. b. Analstaébchen 21/1. c. Lobi inferiores und Penisanlage des & 2/y. 16. a—d. Limnophilus eatricatus Me Lach. a-—b. Larve. a. Die linke Mandibel, Seitenansicht, schief von der Dorsalseite 18/1. b. Das Schutzschild des Festhalters 18/1. c—d. Nymphe. c. Die Spitze der Vorderfliigelscheide */1. d. Lobi inferiores und Penisanlage des J Bly. 17. a—f. Anabolia sororcula Mc Lach. a—c. Larve. a. Stirn- schild, Clypeus, Labrum, Dorsalansicht 18/1. b. Die linke Mandibel, von oben gesehen 18/3. c, Riickenschild des 9:ten Abd.-segments 18/1. d—f. Nymphe. d. Die linke Mandibel. Seitenansicht 18/1. e. Die Spitze des ersten Abd.-segments, Dorsalansicht 18/1. f. Lobi inferio- res und Penisanlage des & 18/4, 18. a—j. Stenophylax nigricornis Pict. a—e. Larve. a. Kopf, Dorsalansicht 4/1. b. Derselbe, Ventralansicht. */1. c. Die rechte Man- dibel, von oben gesehen. ?°/1. d. Maxillen und Labium 18/1. e. Riic- kenschild des 9:ten Abd.-segments. 18/1. f—j, Nymphe f. Die rechte Mandibel, von oben gesehen. 18/1. g. Labrum, Dorsalansicht 48/1. h. Die Spitze des ersten Abd.-segments, Dorsalansicht 18/1. i. Anal- stabchen 18/1, j. Lobi inferiores und Penisanlage des o 18/4. 19. a—g. Stenophylax stellatus Curt. a—d. Larve. a. Kopf, Dorsalansicht */;. b. Die linke Mandibel, von der Dorsalseite 18/1. ec. Vorderklaue und -tarsus 45/;. d. Hinterklaue und -tarsus 1°/1. e —g. Nymphe. e. Labrum, Doersalansicht 18/;. f. Die linke Mandibel, von der Seite gesehen 18/1. g. Analstébchen 79/1. 20. a—g. Halesus tesselatus Ramb. a—c. Larve. a. Labrum, Dorsalansicht 18/;, b. Die linke Mandibel, schief von oben gesehen 18/3, c. Maxille 231. d—g. Nymphe. d. Die rechte Mandibel, von der Seite 1%/;. e. Die Spitze der Vorderfliigelscheide 4/1. f. Anal- stabchen 18/1. g. Lobi inferiores und Penisanlage des & 18/1. 21. a-—f. Chetopteryx villosa Fabr. a—b. Larve. a. Die rechte Mandibel, von der Seite 15/1. b. Riickenschild des 9:ten Abd.-segments 18/1. c—f. Nymphe. c. Labrum, Dorsalansicht 23/1. d. Die linke Mandibel, von der Seite 15/1. e. Analstibchen 15/3. f, Lobi inferiores und Penisanlage des & 18/1. 100 Silfvenius, Metamorphose d. Phryganeiden etc. Taf. U, A. — Fig. 1—9. 1. d—h. Holostomis phalenoides L. Larve. d. Chitinstabchen nahe dem Vorderrande der Oberlippe °°/1. e. Chitinstébchen auf dem Vorderrande der Oberlippe *°/,. f. Pronotum ‘7/1. g. Mesonotum 7/4. h. Gehause 1/1. 2. i—s. Phryganea grandis L. i—j. Larve. i. Halfte des Pro- notums °/;, j. Riickenschild des 9:ten Abd.-segments 7/1. k—r. Nymphe. k. Die Mandibeln 13/;. 1. Dorsalseite des ersten Abd.-seg- ments, von der Seite gesehen 1°/1. m. Das letzte Abd.-segment des ¢, Dorsalansicht 7/1. n. Dasselbe, Seitenansicht 7/1. 0. Dasselbe Ventral- ansicht 7/1. p. Dasselbe des 2, Seitenansicht 7/1. g. Dasselbe, Ventral- ansicht 7/1. r. Lobi inferiores des 2 °°/1. s. Nymphengehiuse 1/,. 3. i—s. Phryganea striata L. i—j. Larve. i. Untere Gelenk- hécker der Mandibel ?°/;. j. Pronotum 1/;. k—o. Nymphe. k. Das letzte Abd.-segment des <&, Dorsalansicht 7/1. 1. Dasselbe, Ventral- ansicht 7/1. m. Dasselbe, Seitenansicht 7/1. n. Dasselbe des 9°, Seitenansicht 7/1. 0. Dasselbe, Ventralansicht 7/1. p. Nymphenge- hiuse 4/1. gq. Dasselbe, der Lange nach gespalten 4/1. r—s. Junge Larvengehause 1/,. 4, k—o. Phryganea obsoleta Mc Lach. k. Pronotum der Larve 7/4, 1—m. Nymphe. 1. Das letzte Abd.-segment des &, Dorsalansicht 7/1. m. Dasselbe, Seitenansicht 7/1. n. Larvengehiuse 1/,. o. Nymphen- gehaiuse 1/1. 5. m—p. Phryganea minor Curt. m—n. Larve. m. Pronotum, Vorderfuss 7/;. n. Riickenschild des 9:ten Abd.-segments 13/1. 0. Die Spitze des ersten Abd.-segments der Nymphe 32°/;, p. Larven- gehause 1/1. 6. p—-v. Agrypnmia pagetana Curt. p. Halfte des Pronotums der Larve 7/1. q—s. Nymphe. q. Das letzte Abd.-segment des &, Dor- salansicht 7/1. r. Dasselbe des 2, Seitenansicht ‘/1. s. Dasselbe, Ventralansicht 7/1. t. Nymphengehause 1/;. u. Der Vordertheil dessel- ben, der Linge nach gespalten 1/,. v. Nymphengehiuse 1/,. 7. h—m. Glyphotelius punctatolineatus Retz. h—i. Larve. h. Pronotum 7/;. i. Mesonotum ‘7/1. j. Das erste Abd.-segment der Nymphe, Dorsalansicht ‘/1. k—m. Larvengehiuse 1/4. 8. f—t. Limnophilus rhombicus L, f—j. Larve. f. Kopf, Dor- salansicht ‘/1. g. Kopf, Ventralansicht “/,. i. Pronotum 7/1. j. Mesono- tum 7/1. k—l. Nymphe. k. Das letzte Abd.-segment des 0, Dorsal- ansicht °/y. 1. Dasselbe, Ventralansicht °/1. m—s, Larvengehause 1/1. t. Nymphengehause 1/1. 9. e. Limnophilus borealis Zett. Nymphengehause 1/1. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 21, n:o 4. 101 Taf. Il, B. — Fig. 10—21. 10. g—o. Lnmnophilus flavicornis Fabr. g—i. Larve. g. Kopf, Dorsalansicht 7/1. h. Pronotum “/;. i. Mesonotum 7/1, j—o. Gehiause 1/4. 11, g—n. Limnophilus decipiens Kol. g—i. Larve. g. Kopf, Dor- salansicht 7/1. h. Pronotum ‘/;, i. Mesonotum 7/1. j—n. Gehause 1/1. 12. c—h. Limnophilus stigma Curt. c—e. Larve. c. Kopf, Dor- salansicht ‘7/1. d. Kopf, Ventralansicht 7/;. e. Mesonotum® 7/1. f. Das letzte Abd.-segment der & Nymphe, Seitenansicht 7/1. g—h. Larvengehause 1/;. 13. e—n. Limnophilus centralis Curt. e—j. Larve. e. Kopf, Seitenansicht ‘/1. f, g. Kopf, Dorsalansicht */;. h. Kopf, Ventral- ansicht ‘/1. i. Pronotum 7/3. j. Mesonotum */;. k—l. Nymphe. k. Spitze des ersten Abd.-segments, Dorsalansicht *°/;. 1. Das letzte Abd.-segment des o’, Seitenansicht 7/1. m—n. Larvengehause 1/1. 14. f—h. Lamnophilus griseus L. f—g. Larve. t. Kopf, Dorsal- ansicht “/1. g. Halfte des Mesonotums 7/;. h. Nymphengehiuse 1/1. 15. d—h. Limnophilus despectus Walker. d—e. Larve. d. Halfte des Pronotums *1/;. e. Hilfte des Mesonotums 11/. f. Das letzte Abd.-segment der o& Nymphe, Seitenansicht °/1. g. Larvengehause 1/1. h. Nymphengehiuse 1/4. ~ 16. e—g. Limnophilus extricatus Mc Lach. e. Maxillen und Labium der Larve 7°/;. f—g. Nymphe. f. Die Spitze des ersten Abd.- segments, Dorsalansicht °°/1. g. Die letzten Abd.-segmente des Oo, Dorsalansicht 7/1. 17. g—r. Anabolia sororcula Me Lach. g—j. Larve. g. Kopf, _Dorsalansicht ‘/1. h. Kopf, Ventralansicht 7/1. i. Kopf, Seitenan- sicht 7/, (g—i nach einem jungen Exemplar). j. Halfte des Pronotums, Vorderfuss 7/1. k, 1, q. Altere Larvengehause 1/1. m—p, r. Jiingere Larvengehiuse 1/1. 18. k—p. Stenophylax nigricornis Pict. o—p. Larve. o. Halfte des Pronotums ‘/1. p. Halfte des Mesonotums 7/3. k. Letzte Abd.- segment der & Nymphe, Seitenansicht 7/1. 1—n. Gehiuse 1/4. 19. h—o. Stenophylax stellatus Curt. h-—j. Larve. h. Prono- tum 7/1. i—j. Mesonotum 7/1. k. Letzte Abd.-segment der &’ Nymphe, Seitenansicht ‘/;. 1, m. Larvengehiuse 1/1. n, 0. Vordere Schlussmem- branen des Nymphengehauses, etwas vergr. 20. h—s. Halesus tesselatus Ramb. h—I. Larve, h. Kopf, Dor- salansicht ‘/1. i. Kopf, Ventralansicht 7/1. j. Kopf, Seitenansicht ‘/1. k. Halfte des Pronotums 7/3. 1. Halfte des Mesonotums 7/1. m —n, Nymphe. m. Mittelsporn der Hinterfiisse 75/;. n. Letzte Abd.- segment des oc’, Ventralansicht 7/1. o—s. Gehiuse 1/1. 21. g—m. Chetopteryx villosa Fabr. g—h. Larve. g. Hialfte des Pronotums */1. h. Mesonotum 7/1. i -m. Nymphengehause 1/1. Seite Seite Einleitung . . Se a Reece the, glen MUMUUCOV IIS PREY oes ee eae Fam. ec Li deciniens Kol... ee ss ge Oe Allgemeine Charaktere . . . . 6. J. stigma Curt. .. . < Yes Phryganea grandis L. . . . . 11. ZL. centralis Curt. (flavus i. . 62. Phr. striata L. (bipunctata Retz.) 16. L. griseus L. (bimaculatus L.) . 68. Phr. obsoleta Mc Lach.. . . .19. JL. despectus Walker. . : . . 68. Phr. minor Curt... . . . .22. J. extricatus Mc\Lach. «- . . 71. Agrypnia pagetana Curt. . . . 26. Anabolia sororcula Mc Lach.. . 74. Holostomis phalenoides L. . . 30. Stenophylax nigricornis Pict. . 79. Fam. Limnophilide. St. stellatus Gart. “S 7S. 36 Ges Allgemeine Charaktere . . . . 83. Halesus tesselatus Ramb. , . . 87. Glyphotelius punctatolineatus Chetopteryx villosa Fabr.. . . 91. GIZS one ke +, 39. litteraturverzeichniss ~~ 3) "2a: Limnophilus Santas ree . . 43. Erklarung der Abbildungen . . 97. Wi) DOTEGES Eline <. tn oe 5 ok au Eos i. Acta Soc. F. et Fi. Fenn. XN, 4. Silfvenius. Acta Soc. F. et Fl. Fenn, ; a Lit. G. Arvileson THifors a Cie a .. (ee few Acta Soc. F. et Fl. Fenn, XXI, 4. Silfvenius. A ir . ne vhs Hi f f tyias \ , bass ] 7 } \ ; \ J- \\ ee re J te \) # | { is Ling : ‘ x A aay = 5p Sat eae Ne ad Taf. II B. Acta Soe. F. et Fl. Fenn, XX, 4. Silfvenius. Lit) G. Aeeldason Lefors 1: dl hie om I 7 ny, » ighy. RE Re eae r 5 . CO ee rer PN Se LS wa » ° baht tee Fee”