tine 


ne 


et b bldMe 
et Lariat 
pot teh oat 


Tbe 


het 


PHAR bate 
fpirivie hi 


tat tt oet gph 


Thies ene rely on 
4 ' 


ba sister alth 
Ml ivtdet rf 


eee eee 
Medd iieare st ied 


‘bbe pelo ew eat ite ace? 


ih 


nia 


eal Pi ve pe bee 


M uh, 


vai ths " 
Wea tieds 


ot 


Seema ie Do L 


oe 


MAU) 
’ aA dy 
isda ir aed #14 
4 yan a shbre 
Theses 4 Aleit ARTE Wh gy wae 
46 t ieee 


eit 
sige taal 
pe 


hd 
wien bit cites 


f ig ar 
tet 


Neite stein jail 
y 


pith 
eBags 
th 


SUN VGAA aa ded a Tas 
Phys 
thee Bai} | 


He). 
iversya2 tery ait i 


[pets 


wehe coat se 


vir 


bd AP Ki 
Ni 


Le 


Jake a ou 


Sate 


aauaeatet els f 

f cieeiy men Val 
P18) Tisitieget ee 

; oe ie “d 


Peery 


Na Y 

aghah aye 
a 

inte hebben 

a: 

Sate Pate 


een 


Pn 
ae 
ests ih byt 
Leben 


* uF 
Tele 


Ny 
Sua bileths Ut hibien 
fay uitoe Ait i-4 


tie Wissel zi = feb 
ae a8 


it ie t ae et 
sata ae 
Udit 
* Anns 


teah? 
Lee, bast 
AT (fie! 


beep y shi tader 
vane aaa 


"} 
lait Weeden peed 
rebbelelre ’ 
ch nts rer: ah 
“f 


int ay 
mE ry 


oe 

heey 

easy itv i ini ss 
By 

mii Heh er 
ahi a te Gye 

rN 
eri 
Mate: 


hg 
A Megha okotin 
i ait aan nee 
Wty 2 


“ pate 
aye 


o 
vo say's !) 
Wiis Rape 


fi, abit) i} taitt 


on 
is 
i a Giese 


etn 
eh 
fea ea 
Ree ie 


oe ee ee 


Aibee 


oh rattars: sae 


Pa if ee 


4 ft ae i 
ae ’ 
act 


ACTA 
SOCIETATIS 


PRU FAUNA ET FLORA FENNICA 


HELSINGFORSL# 


HELSINGFORS, 
J. SIMELIL ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG, 
1909. 


1, Hayrén, Ernst, Bjérneborgstraktens Vegetation och Kirlvixtflora. 


Anteckninpar. Med en Karta . . . . : ..... . . 4966 
2. Lundstrém, Carl, Beitrage zur Kenntnis der Dipteren Finlands. 
IV. — Supplement: Mycetophilide. Mit 14 Tafeln . . . . . 1-— 67 


3. Backman, A. L., Floran i Lappajirvi jimte omnijd. Med en karta, 1—139 

4. Luther, Alex., Uber eine Littorina-Ablagerung bei Tvirminne, nebst 
einigen Bemerkungen iiber die Kalk aufiésenden Eigenschaften 
der jetzigen Ostsee und des Littorina-Meeres . . . . . . 1— 


2 Karten: 14 Tafeln: 494 Pag. 


Nw 


2 


i ae 
PY 
\ a a 
f 7 LWwoM 
hee 
1} 7 é 
ve ; eed 
Pe 
oy ri - % 
1 
© 
® 
, f é 
ie * 
ernie fife, 1 iintvaa) wipaiwe regiodsriiih tae 


ee “ol y are bia vue. \ a -ahan i helt atonal vi ate 

soimlayd mmalgi ih aiid ‘Gre egF viol drat Bois: ah a 

oy Pe i Aloe? b§ Uhh i Lsdqenentt : ee 
phe a Vv ary al TU) ae Lk ali 

I , Andimnakhel iad wield A asmptad) tye » meth vb 

HOTT Larry! . i aa atts ‘oie alate can 


- ‘ 
’ evo anpmiit coh ban sowtet) wrrprialn, 10 i 


es , 
‘ y 
' 
; 1 
’ { 
- 
: 
” 
‘ 
i d yw 
Q 
7 
4 , 
r ae 
» 
\ 4 7) 
a 
ian 
| P iy) 


ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 82, N:o 1. 
ce ee ee ee 


bjorneborgstraktens 
Vegetation och Karlvaxttflora. 


ANTECKNINGAR 
AF 


ERNST HAYREN. 


MED EN KARTA. 


(ANMALD DEN 4 MAJ 1907). 


HELSINGFORS 1909. 


HELSINGFORS, 
J. SIMELI] ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTI EBOLAG, 
1909. 


Innehall. 


I. Inledande 6fversikt - 
Il. Bjérneborgstraktens vegetation 
A. Inlandets morianvegetation 
B. Alfomradets vegetation - 
1. Deltaslatten och deltat 
2. Mynningsviken och Lyttskars sing. 
C. Saltvattenomradets vegetation - 
D. Vegetationsbeskrifningar 
Il. Bjérneborgstraktens karlvaxtflora 
Foérteckning dver citerade arbeten - 
Férkortningar och tecken 
Upplysningar till kartan - 


———+¢+—_____ 


ee ii “ 


1 7 a 
‘dias Avgh Mew: 


ahikengey 
i vty? gee ; 

ioe Otay ver inn MG 
buf ae) oe adel 


' elt 5 i 
pet bak! Pr lel Byes ean 

- fi 

a « cael elites an on wt 


wilt A e ea a i hp 4 


ore in oF, [a aie ~ 
Wie gy wae Dit 


‘ 
, or hed a0 


t ip 


I. Inledande ofversikt. 


De i litteraturen forefintliga botaniska uppgifterna fran 
Bjirneborgstrakten ro icke manga. Aldst bland dem dro 
tvifvelsutan de underrattelser om trakten, som patriffas 1 dag- 
boksanteckningarna fran Carl von Linné’s resa sommaren 
1732, da den store naturforskaren besdkte Lappmarken och 
Atervinde venom Finland och éfver Abo. Aterfarden gick langs 
kusten, antagligen utmed den har lépande stora landsvagen, 
kungsvagen, och Linné reste sdlunda bl. a. genom Sastmola, 
Hvittisbofjard, Norrmark och Ulfsby. Sasom af dagboken fram- 
gar, gick resan i dessa trakter jamforelsevis snabbt, men ehuru 
Linné saledes icke har hade tillfalle till mer omfattande under- 
sdkningar, har han likval fran trakten lamnat flere medde- 
landen, afven af botanisk art. Dagboken (Linné Iter lapp., sid. 
199)1) upptager bl. a. foljande: 

»V. 28.7) Tillanda bragte jag den traffeligen svara vagen 
(: landsvag ma han ej kallas, ty han var alldeles lik vagen 
emellan Umea stad och Granéen:), hvilken varade alltfran Lapp- 
fjard vid Christina intill Hvisbofjard vid Bjorneborg. 

Vid Sastmola fick jag forst igen Acer och Filix foemina, 
ramosa. 

Emellan Gjélbohl och Avisbofjdrd ligger vagen nedre vid 
hafskanten. Har var graset extraordinairt hégt och af alla- 
handa curieuxa drter uppfyldt. sasom Ribes insipida, Degbar 
incolis, copiosiss., (Opulus et Xylosteum kommo forst har igen). 


') Angaende litteraturuppgifterna hinvisas hir en gang for alla till 
den bifogade forteckningen Ofver citerade arbeten. 
*) September. 


6 Héayrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiirlvixtflora. 


NB. den frutex Hr Hojer refererte vaxa pa holmarna med svart- 
bruna bar, térhanda var Xylosteum, emedan bladen voro nog 
like hagg. Rubus saxatilis, alp. copiosiss., Lupulus  sativ. 
vixte jucundo spectaculo vild, slaendes sig omkring asptraden 
ete. helt artigt. Hepatica med Cracca alis dentatis, floribus 
striatis och Orobus vernalis sagos afven har forst. Det Gramen 
panicul. panicula compressa in spicae formam, hvilket brukas 
till att rensa pipor med, vaxte har copiosissime ultra meam al- 
titudinem, item first Cyperus i karren med ofverflodig Jvis. 

Mest hela vagen fran Kimi har vagen legat sa nar hafvet, 
att hafvet kunnat ses genom skogen. 

Den 29. Michaelsmissodag reste hela dagen. 

Emellan Hyfveld och Tuttwru ar en a, som ar nast navi- 
gabel, sades 9 famnars djup, med farga. En half mil har fran 
i sdéder invid, landsvagen emellan 2:ne sma broar in pa hvar- 
andra, var en sandbacke af ganska fin sand, haffratt, jag ran- 
sade honom och fant dess strata sileds*. (Har meddelas en 
tvarprofil). 

Spridda uppgifter fran samma resa, sarskildt rorande trad- 
slag och buskar, meddelar Linné ytterligare i Flora Lapponica, 
Flora Suecica och Frutetum suecicum. 

Antagligen nagot senare an Linné, men likval fore 1750, 
beséktes Satakunta af Pehr Adrian Gadd, som i sitt arbete 
»Forsok till en oekonomisk beskrifning éfver Satacunda Hara- 
ders norra del“, Stockholm 1751, lamnar flere notiser af intresse, 
bl. a. Afven af botaniskt innehall. Gadds undersékningar gallde 
hufvudsakligen socknarna kring Tammerfors, norrut t. 0. m, 
Keuru, vasterut t. 0. m. Birkala, men han torde exkurrerat 
afven i Bjérneborgstrakten, enar nagra notiser harifran meddelas. 
Salunda omtalas fynd af gamla skeppsvrak pa en liten holme 
i alfven nara Bjérneborg, vid Sundnas (Sonnas) gard och i Letto- 
meri (Lattomeri) karr (Gadd Sat., sid. 30). Tyvarr upptager 
Gadd inga speciallokaler for de af honom uppraknade 396 vaxt- 
arterna, hvarfér man icke med full sikerhet, om an stundom 
med en viss grad af sannolikhet, kan pasta, att en viss uppgift 
hanfor sig just till Bjorneborgstrakten. Hithdrande uppgifter 
aro for éfrigt icke manga. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 7 


Linnés och Gadds upplysningar voro lange de enda af 
botaniskt innehall, som funnos att tillg4 fran Bjorneborgstrakten 
likasom fran Satakunta 6fver hufvud. Forst pa 1830- och 
1840-talen mota vi ater i litteraturen ndgra underrattelser ré- 
rande floran i dessa trakter, som under aren 1826—28 Afvensom 
1829 och 1831 besoktes af J. E. A. Wirzén (Prodr,, sid. 3, noten). 
Var kunskap om Satakuntas flora har dock icke vunnit mycket 
genom denne forskares publikationer, ty hans uppgifter hafva 
visat sig opalitliga och maste darfor emottagas med forsiktighet 
(Hjelt kann., sid. 53—57). Bjérneborg uppgifves af honom sAsom 
fyndort for ett mindre antal arter. 

Aret 1859 kan betecknas sA&som ett bemarkelsear for 
kannedomen om de botaniska férhallandena i Satakunta. Detta 
ar foretogo namligen Th. Simming, P. A. Karsten och A. J. 
Malmgren en resa, som hade till andamal ett noggrannare 
utforskande i botaniskt hanseende af Satakunta afvensom af 
sédra Osterbotten. Enligt en éfverenskommen plan fardades de 
tre exkurrenterna mestadels enhvar for sig, sA att undersdk- 
ningar samtidigt anstalldes i olika trakter. Framst agnades 
uppmarksamhet at och insamlades karlvixter, men darjamte 
hade enhvar sin specialgrupp bland kryptogamerna. Sasom 
resultat af resan framtridde ndgra afhandlingar i Societas’ 
pro Fauna et Flora Fennica skrifter: ,Botanisk resa till Sata- 
kunta och Sédra Osterbotten“, forfattad af A. J. Malmgren. 
pa titelbladet signerad af alla tre resenarerna; ,,Férteckning 
éfver i Satakunta och Sédra Osterbotten observerade Orm- 
bunkar, Mossor och Characeer“, af Th. Simming; och ,,For- 
teckning 6fver Lafvar samlade i Satakunta och Sédra Oster- 
botten“, af A. J. Malmgren. I den fodrstnamnda af dessa 
afhandlingar sarskiljer Malmgren i Satakunta fyra i botaniskt 
afseende olikartade diktrikt. Sdlunda ligger séder om Kumo 
alf ett distrikt, som till stérsta delen upptages af idel sandfalt 
och asar, och som enligt forfattaren omfattar delar af Loimijoki, 
hela Sakyla, Eura, Kjulo, Hvittis och en del af Kumo socken, 
kanske afven Raumo och Euradminne. I dster bilda Mouhi- 
jarvi, Karkku, Kyré, Birkala och Vesilahti ett bordigt leromrade, 
kuperadt och rikt p&é vattendrag samt med mycket omvaxlande 
och 6fver hufvud vacker och frodig vegetation. Detta omrade 


8 Hdayrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlviaxtflora. 


eransar i norr och nordvast till den éddsliga Tavastmon, som 
stryker genom Ikalis och Lavia till Kumo 4lf, och vaster om 
densamma vidtager slutligen i Kankaanpéa, Siikainen och Sast- 
mola ett fjarde omrade med ojamn yta och omvaxlande jord- 
man, men utan nagon egendomlig vegetation. Vegetationen i 
Bjérneborgstrakten beskrifves icke narmare, men de i afhand- 
lingarna ingaende vaxtforteckningarna innehalla flere floristiska 
notiser fran Bjorneborg och narmaste omnejd. Salunda om- 
namnes redan har (sid. 10) den for Kumo 4lf karaktaristiska 
Graphephorum arundinaceum sasom forekommande vid alfvens 
utlopp, for forsta gangen omtalas Kallfjard sasom fyndort for 
Oenanthe aquatica (sid. 24) 0. s. v. Angaende kryptogamerna 
kan anmarkas, att Malmgren i sin férteckning 6fver de in- 
samlade lafvarna namner Kallfjard sasom den foérsta fyndorten 
for tvenne arter, Lecidea incincta och Verrucaria scopularia, 
af W. Nylander beskrifna i Lichenes Scandinaviz. 

Medan delar af Satakunta efter Simmings, Karstens och 
Malmgrens gemensamma resa ytterligare besdkts af botanister 
och t. o. m. varit foremal for noggranna detaljundersékningar, 
har Bjorneborgstrakten blifvit betydligt forsummad, om an pa 
orten bosatta och for botaniken intresserade personer darstades 
gjort manga intressanta vaxtfynd, ja man kan med Hj. Hjelt 
saga, att knappast nagon del af Finland i samma man varit i 
behof af en undersdkning i botaniskt afseende (Meddelanden 
af Societas pro Fauna et Flora Fennica 27, sid. 92). Ett bidrag 
till fyllandet af denna brist i kannedomen om vart lands vaxt- 
forhallanden torde i sin man laimnas af forevarande publikation, 
som tillkommit pa basen af de undersokningar forfattaren utfort 
under en resa, foretagen sommaren 1901 i Ulfsby och Bjorneborgs 
landsforsamling ut till Rafs6 och Kumnas med ett af personer 
i Bjorneborgstrakten hopbragt och af Societas pro Fauna et 
Flora Fennica utdeladt stipendium. Angaende resans forlopp 
och hufvudresultat hanvisas till: Hayrén und. Det insamlade 
materialet vann i omfang under ett kortare besdk i samma 
trakt sommaren 1907, d& med understéd af Hembygdsforeningen 
i Bjorneborg en undersékning sarskildt af hafsbandets vegetation 
och flora utfordes, och har hardéfver till namnda forening skriftlig 
berattelse inlimnats. Naturligt ar, att den inskrankta tid som 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32,.N:o 1. 9 


statt till forfogande icke varit tillracklig for ett fullstandigt 
utredande af traktens vegetation och flora, och lasaren kan 
darfor icke undga att. finna en del luckor i efterféljande 
skildring, luckor som det ar att hoppas att kommande exkur- 
renter skola fylla. 

Under materialets sammanstillning har fdérfattaren i 
manga punkter bistatts af doktor Hjalmar Hjelt, som sir- 
skildt lamnat flere vardefulla, delvis tidigare icke publicerade 
floristiska uppgifter. Likasa har filosofiemagister K. G. Ollon- 
qvist stallt till forfattarens forfogande en handskrifven ,Cata- 
logus plantarum“, uppgjord pa 1860-talet och innehallande 
talrika underrattelser angaende floran i Hvittisbofjard. Afven 
har samlingen af finska karlvaxter i Universitetets botaniska 
museum genomgatts, hvarigenom en del notiser af intresse yt- 
terligare erhallits. Slutligen hafva atskilliga floristiska medde- 
landen, ofta af stort intresse, lamnats af siarskilda personer, de 
flesta bosatta i Bjérneborg eller omnejd (se kapitlet om 
floran). 

Till herrar professorer Fr. Elf ving, J. P. Norrlin och J. A. 
Palmén, som vid redigeringen och tryckningen af arbetet bi- 
statt med rad och dad, far forf. harmed frambara uttrycken 
for sin erkansla. Likasaé uttalas ett tack till amanuens 
Harald Lindberg, som bestimt nagra af de i arbetet om- 
namnda mossorna. 


Det omrade, som utgjort foremal for undersdkning, 
stracker sig fran farjstallet invid Friby i Ulfsby socken lings 
Kumo alf at nordvast ut till Rafsé och hafsholmarna utanfor 
Kumnas. Liangden ar omkring 3,5 mil. Bredden varierar be- 
tydligt: fran omkring 1—2 km langs Aalfven ofvanom staden 
till 1,5 mil pa bredaste stallet. mellan Lyttskar och Kumnas. 
Mot Rafso och Tahkoluoto afsmalnar omradet i form af en kil. 
Det har saledes i det narmaste formen af ett trapezium, och 
later man de parallella sidorna stracka sig fran Tahkoluoto 
till Lyttskér samt fran Strutholm utanfér yttersta udden af 
Kumnas till Koivisto, kan man berakna ytinnehallet till omkr. 
2,92 kvadratmil. Déartili komma omkr. 4 kvadratkilometer 


10 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


sider om Koivisto samt Sabbskar, hvars ytinnnehall ar omkr. 
1 km? Totala ytinnehallet blir foljaktligen nara 3 kvadratmil. 

Det sdlunda begransade omradet, Bjdrneborgstrakten, om- 
fattar en del af Ulfsby (Ulvila) socken, Bjérneborgs stad och 
Bjérneborgs landsforsamling. Till Bjérneborgs stad bor storre 
delen af alfvens 6delta afvensom Rafsé, Tahkoluoto och nagra 
andra holmar. Vidare ar att marka, att Norrmark socken med 
en smal remsa land stracker sig ned till alfven, dar Krootila 
torpen ligga pa en kulle. Slutligen hafva till omradet hanforts 
Ruohokari holme i Hvittisbofjard jamte nagra narbeligna grund, 
bland dem Styltégrunden, afvensom Sabbskar i Luvia. 

I framstallningen omnaimnas ofta de narliggande sock- 
narna: Hyvittisbofjard (Ahlainen), Sastmola (Merikarvia), Norr- 
mark (Noormarkku), Kulla (Kullaa), Nakkila och Luvia. 


Bjorneborgstraktens skaplynne och darmed vegetationens 
och florans karaktar ar i framsta rummet betingad af tre om- 
standigheter: det arbete inlandsisen i tiden utfort afvensom 
istidsbildningarnas beskaffenhet och férdelning, Kumo 4lf och 
dess denuderande verksamhet samt hafvet och darmed 1 sam- 
manhang staende foreteelser. Darjimte aro de geologiska for- 
hallandena i Ofrigt, hdjdforhallandena, klimatet och den mansk- 
liga kulturens inverkan af storre betydelse. I det foljande 
skola vi narmare skarskada de tre forstnamnda omstandighe- 
terna och i korthet beréra afven Ofriga faktorer. 


En blick pa kartan visar, att Bjérneborgstrakten likasom 
hela omradet fran Tofsala, Gustafs och Nystad i sdder till 
Hvittisbofjard i norr och en god bit in i landet at Oster kanne- 
tecknas genom strykriktningen NW—SE. I denna riktning ga 
en stor del sund, vikar, éar och uddar ute i skargarden och 
langs kusten, likasd Asar och dalar samt darfor afven Alfvar 
och Aar i det inre. Pyhajarvis och nagra mindre sjéars langd- 
riktning ar i hufvudsak densamma. Att detta drag i landskapets 
utseende ar af hog Alder antydes daraf, att detsamma ater- 
finues hos bergsmassiven, som mestadels stryka fram i redan 
namnda hufvudriktning. Sadant ar forhdllandet inom rapakivi- 
faltet i omradets sydvastra del, med gneisen och gneisgraniten 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 11 


i éster och nordost, med sandstenen vid Pyhajarvis nordéstra 
strand och langs Kumo 4lfdal samt med den sydvast om dalen 
foljande diabasen. Manga af de sedan gammalt forefintliga 
dalarna hafva antagligen senare fordjupats, utjamnats och slipats, 
och med forvittringsgrus igenfyllda dalar hafva rensats och ny- 
bildats genom inlandsisen, hvilken, sasom framgar bl. a. af 
pa Alholmen utanfor Lyttskar iakttagna refflor med riktningen 
WNW-—HSE, roért sig just i dalarnas och hojdstrackningarnas 
hufvudriktning NW—SE. 

Rullstensasar traffas icke i narmaste omnejden af Bjérne- 
borg, om man undantager en liten, invid begrafningsplatsen 
belagen asunge, som utgor stadens sandtag. Daremot finnas 
sadana nagot langre bort, utanfor det undersékta omradet, t. ex. 
i en lang rad Jangs landsvagen fran Kulla till Norrmark, E om 
Haistila i Ulfsby, W om Harjavalta kyrka, invid landsvagen 
omkr. 1 km d6ster om Viasvesi (antagligen samma 4s, som i 
genomskarning afbildas af Linné, Iter lapp., sid. 200) samt i 
Luvia. Mindre rullstensfalt traffas pa Lyttskar langs en del 
angskanter. 

Krosstensgruset intager en framstaende plats bland trak- 
tens lésa jordarter. Dels forekommer det, ofta blandadt med 
nutida forvittringsgrus, pa bergssluttningarna eller utfyller rum- 
met emellan bergen, dels upptrader det i sjalfstandiga hojd- 
strackningar, kullar eller mer utbredda falt. Salunda begransas 
alfdalen i nordost fran Gammelby till Sonnas af en rad grus- 
kullar med har och dar i dagen tradande mindre hallar eller 
klippor, och pa andra sidan Harpé Agren drager sig fran Harpo 
anda ned till Lyttskarsudden en sammanhangande hojdstrackning, 
som till storre delen bestéar af krossgrus. Endast ofvanfor 
Harp6, Rosnas och Hjulbéle byar samt invid Torbonas rusthall 
trada stérre gneiskullar eller mer utbredda gneisryggar i dagen; 
det hégsta berget finnes invid Harp6. Vid Torbonas gar hojd- 
strackningen ratt nara intill alfven, och pa Lyttskars mark 
gransar den pa langa strackor till vattnet. Hojdstrackningens 
fortsattning ut i Hvittisbofjards skargard kan Jatt foljas langs 
den rad af Gar, som begransa Rafsé-fjarden i nordost och norr. 
En mindre héjd, som i hela sin langd sluttar direkte ned mot 
alfven, vidtager med ett berg vid Ylinokka och stracker sig 


12 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


harifran i form af en grusrygg forbi Kahaluoto ut till Vakeva- 
nokka. Utanfér dessa héjdstrackningar finnas en mangd kross- 
eruskullar, de flesta af ratt ringa utstrackning. Nagra af dem 
hafva tidigare varit sjalfstandiga Oar, men aro numera genom 
upp- och tillandningsprocessen fdrenade med fastlandet eller 
med deltadar. Andra aro fortfarande helt omflutna af vatten 
eller hafva vuxit samman till stérre dar. Sarskildt bor namnas, 
att holmarna i skargarden utanfor Lyttskar till storsta delen 
best& af krossgrus; endast har och hvar ses nagon berghall, 
och dalgangarna aro mestadels tranga. De storsta darna har 
aro Buséd, Granskér. Alholmen och Sado. Krossgrusfalt finnas 
vidare i narheten af Koivisto, séder om Bjérneborgs stad, invid 
Panas samt mellan Inderé by, Pihlava och Hinajarvi. Likasa 
upptager krossgrus stora arealer vid Bredvik och pa Kumnas 
udde, pa Réafs6 och narliggande dar. Dessa krossgrusomraden 
iro lagre an hdéjden nordost om Alfven, men de ligga likval 
hégre an de omgifvande, senare bildade svamsand- och ler- 
falten. Krosstensgruset innehaller ofta i 6fvervagande grad me- 
delstora och mycket stora stenar. Sarskildt pa Lyttskar aro 
stenar om 1 m* ingen sillsynthet, och ofta forekomma annu 
storre. PA sina stallen aro stenarna staplade om hvarandra i 
vidlyftiga stenrésen, dar vandraren blir tvungen att stiga fran 
sten till sten eller maste tranga sig fram mellan blocken med 
fara att hvarje dgonblick sjunka in i djupa hal och gropar, som 
tackas af skogsmossa. Ett stort stenrdse ar det s. k. Pirun- 
pesi pa Lyttskar. Pa andra platser aro mindre stenar och 
-grus rikligare for handen, och stundom ar marken ratt jamn. 
Krossgrusmarkerna aro mestadels bevuxna med_ skog, 
vanligen granskog. Ofta aro tall, bjork och asp inblandade, 
stundom i sa stora mangder, att man maste tala om bland- 
skog. Mangenstides har granskogen nedhuggits, framfor allt 
pa Lyttskar, dar kvarlamnade, glest staende bjérkar hoja sig 
Ofver enbuskar samt O6fver kvistar, grenar och annat brate. 
medan resterna af den forna undervegetationen fora en tynande 
tillvaro. Om sadan uthuggen mark icke upptages till odling, 
blir den f6rr eller senare bevuxen med gran, tall, bjork eller 
eraal. I 6gonen fallande blir sarskildt sistnamnda tradslag, nar 
det bildar snarartade graalbestand pa Loukkuramaki och 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 13 


andra i narheten af Gammelby belagna, tidigare granskogs- 
kladda grushdjder. Sdder om Bjérneborgs stad och pa en del 
andra stillen traffas pa krossgruset tallskog, och stundom 
finnas sma bjorkskogar eller lundar af bjork eller asp. 
I skogsbrynen ar vegetationen ofta lundartad, likasd pa de 
sma ‘isolerade gruskullarna; ofta finnas pa dessa platser dar- 
jamte snar samt 4ngs- och stenbackar. Stundom dr mar- 
ken sankare. och pa sina stallen traffas karr, mossar och 
myrartad mark, t. ex. i narheten af Bredvik och Panis. 
Férsumpuingarna aro likval i allmanhet sma. En storre torf- 
tickt areal finnes, enligt hvad pa foranstaltande af geologiska 
kommissionen utf6rda undersokningar gifva vid handen, vaster 
och sydvast om Koivisto, saledes omedelbart invid exkursions- 
omradet. Slutligen hysa krossgrusomradets berg och hallar 
en omvaxlande vegetation af lafvar, mossor och en del orter 
och gras samt ris, hvarjamte i storre skrefvor tallar och bjorkar 
funnit rotfaste. 


Mellan hojderna i nordost och de hojder i sydvast, dar 
Koivisto rusthall, Bjorneborgs stad samt Vaharauma och Inderé 
byar aro belagna, utbreder sig en vidstrackt och jamn alluvial- 
slatt, genomfluten af Kumo Alf och ett verk af denna. Alfven 
medfor namligen betydande mangder sediment, som afsatter sig 
pa lugnare stallen, framst i mynningsviken, hvilken harigenom 
efter hand uppgrundas. Talrika bankar uppsta, en del af dem 
hoja sig ofver vattenytan och bilda Oar, som tilltaga i utstrack- 
ning och hdjd och smalta samman med hvarandra eller med 
fastlandet. Pa sa satt uppkommer ett delta, som ar for ar 
vaxer allt langre utat. Lagarna for deltats bildning och tillvaxt 
afvensom de olika 6arna och flodarmarna aro pa annat stalle 
narmare omtalade (Hayrén: delta). Deltatillvaxten uppgar till 
36 m per ar, en tillvaxt som knappast traffas annorstades 1 
vart land (I. c. sid. 317). Da denna Arliga tillvaxtsiffra i stort 
sedt varit ndgot s& nar densamma Atminstone sedan ar 1400 
(jamf6r kartan hos Wahlroos Kumo 4lf), ar det nordvast om 
staden belaigna édeltat, hvars langd nu (1907) uppgar till omkr. 
9,4 km, raknadt fran Skrifvarholmens syddéstra udde, salunda 
omkr. 260 ar gammalt. Deltaslatten emellan staden samt 


l4 Hayrén, Bjirneborgstraktens vegetation och kiirlviixtflora. 


Friby och Gammelby torde Ater Aga en Alder af omkr. 500 ar. 
Inom dessa tidsperioder hafva tydligen de vaxtsamhallen ut- 
vecklats och de landvaxter inflyttat, som fdr narvarande finnas 
pa platsen. 

Deltaslatten, som vid flodmynningen nar blott nagon 
centimeter Ofver medelvattenstandet, stiger smaningom uppat 
langs floden, s& att alfbranterna vid Bjirmeborgs stad aro 
i—1.5 m och vid Koivisto (enligt Wahlroos Kumo Alf, sid. 7) 
omkr. 4 m hiéga. I Nakkila, dir alfven lésgér en stor del af 
de sandmassor den forslar ned mot hafvet, har den skurit sig 
omkr. 12 m ned i den omgifvande slitten (Wahlroos Ll. e). 
Annu hiégre upp, i Harjavalta, ar faran jimforelsevis grund, 
emedan berg pd manga stillen mitt vid bottnen, men i stallet 
ar loppet stridare och alfven nistan en oafbruten lag fors (1. ¢.). 
Naturligtvis finnas afven i Nakkila och Ulfsby platser, dar 
alfbranterna dro betydligt lagre an strax nedanfor, men i stort 
sedt stiger alfbranternas hdjd likasom sjilfva deltaslatten anda 
fran mynningen hit upp. Orsaken hartill star att sdka i den i 
trakten ratt snabbt pagdende landhdjningen. Ty ju mera landet 
hdjer sig, desto djupare kan alfven skara sin fara in i de losa 
jordlager, som bilda slatten; om harvid berg moter, maste 
emellertid till fdljd af den tilltagande lutningen forsar uppsta. 
Den sista forsen, som dr helt obetydlig, finnes invid Ulfsby 
kyrka. Har grenar sig likval alfven kring Saaris 6, och da 
sydvastra grenen icke besvaras af forsar, blir alfven segelbar 
anda till foljande fors, som ar beligen vid Ruskila by i Nakkila, 
17 km ofvanfér Bjdrmeborg. 

Vattendjupet i Alfven ar olika pa olika platser och star i 
vaxelforhallande till alfvens bredd, s& att djupet ar mindre nar 
alfven ar bredare och tvartom. Djupet beror salunda af det 
stirre eller mindre motstand som Alffirans botten och sidor 
utéfva mot erosionsarbetet. Enligt Wahlroos (le sid. 7) ar 
djupet vid Friby omkr. 5,5 m, dkas vid Koivisto till 7 m, men 
minskas sedan sminingom, sd att det vid staden uppgar till 
endast 3.8 m. Har forgrenar sig alfven i flere, an grundare 
armar, I de storsta af dem, d. v. s. i Lotsdreddran, i Lana- 
Adrans breda del och i Lillraumoadran, ar djupet omkr. 3,5 m. 
I de dfriga vaxlar det mellan ndgra fa decimeter och tva meter 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 82, N:o 1. 15 


alltefter den hastighet, med hvilken vattnet ror sig fram i 
armen, i det minskad hastighet medfor 6kad sedimentafsattning 
och ‘mindre djup. Hastigheten beror ater p4 armens riktning, 
pa antalet bukter i densamma (om armen 4dr rak ar hastigheten 
storre) 0. Ss. V. 

Sasom nagot karaktaristiskt for deltat bor framhallas 
éarnas i alfvens riktning utdragna form, hvilken finner sin f6r- 
klaring dari, att storre delen af den nedtransporterade sediment- 
mangden, sarskildt sanden, aflagras strax invid strémfAran, 
genast dar lugnvattnet vidtager. Har bildas langa bankar, 
som hoja sig 6fver vattnet och gifva upphof 4t oar af samma 
langstrackta form. For narvarande forsiggar denna aflagrings- 
process lifligast nedanfor Borgmastarholmen, Tukkiluoto och 
Uusisanta, och maktiga bankar, delvis utmarkta genom en fran 
omgifningen afvikande vattenvegetation, stracka sig. en pa 
hvardera sidan om hufvudstrémfaran. anda till Bus6é och Piblava. 

Da vattnet flyter fram pa bagge sidor om en holme, 
uppsta, nar holmen blifvit nagot storre, tvenne sandbankar i 
dess langdriktning nedat floden. Emellan bankarna haller sig 
vattnet djupare, och sdlunda traffar man vid manga af delta- 
darna, sarskildt de stérre, nedtill en langt inskjutande vik. 
I denna vik, dar vattnet ar lugnt och stilla, aflagras en del af 
den lera och det organiska slam, som 4lfven medfért, och en 
frodig och tat vaxtlighet kan i fred utveckla sig. Likasé trifves 
har ett rikt djurlif, och till foljd haraf kommer gyttjebildningen 
snart i gang. I vikar, som pa ena sidan gransa till fastlandet, 
bildas stallvis 4fven dy. Den ostérda aflagringen, vegetationen 
och djurvarlden bidraga till vikens uppgrundning, som ytter- 
mera paskyndas af landhdjningen. Holmen vaxer pa sa satt 
standigt nedat. Harvid komma holmens inre delar tydligen 
stadse att ligga lagre 4n de narmast vattnet belagna partierna. 
Hoéjdskillnaden uppgar ofta till omkr. en half meter, en om- 
standighet, som klart A4terspeglas i vegetationens sammansattning. 
Vidare ar holmens 4ldsta, langst uppat belagna del pa grund 
af landhdéjningen alltid hogre 4n yngre delarna. Sadana igen- 
groende vikar och i samband med deras uppkomstsatt staende 
_ egendomliga héjdférhdllanden traffas mest typiska pa Gasholmen, 
dar man vaster om Kalaforniens villakomplex finner en till 


16 Hiéyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlviixtflora. 


stérsta delen med vattengras uppfylld, grund och igengroende 
vik, som fortsatter 1 vattensjuka angar langt upp pa holmen, 
afvensom vid Borgmastarholmen, dar den stora Torbondsviken 
skjuter in mellan namnda holme och fastlandet och i vikbottnen 
Ofvergar i de pa vatten rika angsmarkerna bakom Lotsore. 

Sadana flodarmar, ,adror“, pa finska ,,juovat“, dar vattnet 
flyter fram med jamforelsevis ringa hastighet, beroende pa att 
de aro tvargaende eller buktiga, att de icke trafikeras i storre 
skala och icke uppmuddras o. s. v., blifva ratt hastigt upp- 
grundade och férvandlas i sinom tid till fast mark. I odeltat 
nordvast om staden boérjar processen med leraflagring framst i 
adrans nedre och sandaflagring frimst i dess mellersta och Ofre 
del. Vid stranderna i en del adror finnas darfor utanfor de 
branta strandvallarna ratt vidstrackta unga tillandningar, som 
besta af ren eller ofta nagot lerblandad sand. Langst uppat 
bildas en sandtrdskel, som hdjer sig allt narmare vattenytan 
och inom kort omdjliggér trafik t. 0. m. med roddbat. Slutligen 
reser sig troskeln 6fver vattnet och bildar ett nas, och i den 
nedanfor naset liggande Adran, som numera emottager endast 
afloppsvattnet fran de narbelagna, nu forenade holmarna, ut- 
vecklas en frodig vattenvegetation och ett rikt djurlif. Slam- 
afsaittning och gyttjebildning kan likasom i de igengroende 
vikarna ostordt fortga, sa att adran efter hand gror helt och 
hallet igen. Sadana igenvuxna och igengroende adror traffas 
ratt allmant pa deltaslatten, de sistnamnda i framsta rummet. 
nere i Odeltat. Salunda ar Koivisto-adran i 6fre delen nastan 
helt och hallet fastvuxen, medan langre nedat, narmare Aitta- 
luoto, annu traffas stillen med fritt vatten. En arm med tal- 
rika sandtillandningar och hég sandtrodskel ar Kimbaadran, 
Mindre langt har uppgrundningsprocessen framskridit 1 Skrifvar- 
adran och Kalaforniska adran, hvilka dock redan aro betydligt 
grundare i sin Ofre del (jamfor Hayrén: delta, sid. 320 och 326), 
hvarjamte den forra ager, den senare tills vidare saknar sand- 
tillandningar. 

De laglanda partierna af deltaslatten dro arligen utsatta for 
jfversvimningar, hvilka intraffa hégvattentiderna var och hést. 
Varflodet sammanfaller med islossningen och intraffar vanligen 
i slutet af april. Hoéstfl6det, som i regeln ar mindre valdsamt. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, $2, N:o 1. 17 


och oftast uppvisar ett nagot lagre vattenstand, infaller van- 
ligen i senare halften af november eller férra halften af de- 
cember. Angaende utbredningen af 6fversvamningarna, hvilka 
aro af stor betydelse for vaxttackets sammansattning, hafva 
nagra uppgifter benaget meddelats mig af doktor R. Boldt. 
De regelbundna Ofversvamningarna traffa hufvudsakligen delta- 
darna nordvast om staden. Dock utgira Skrifvarholmen, som 
blifvit pahdjd, och Storsand — fdrutom bortre delen, som har 
daligt aflopp och darfor 6fversvammas — undantag, och det- 
samma ar fallet med de narmast staden belagna, hogre delarna 
af Borgmastarholmen, Radinansholmen, Gasholmen och Kvist- 
holmen afvensom stérsta delen af Hastholmen, dar man darfor 
traffar talrika odlingar. Hj heller ofversvammas holmarnas 
narmast adrorna belagna kantbram, hvilka, sasom_ tidigare 
framhallits, 4ro hégre an de inre partierna. Ofversvamningarnas 
utbredning gestaltar sig sjalffallet olika ar olika, och under | 
ovanligt hégt vattenstand, sdsom fallet enligt uppgift var t. ex. 
aren 1888 och 1889, 6fversvammas de namnda holmarna, utom 
Hastholmen, nastan helt och hallet. Vid sadana tillfallen kan 
vattnet t. 0. m. tranga upp pa Bijorneborgs stads gator. 

Under 6fversvamningstiden ter sig nedre delen af delta- 
slatten sasom en stor fjard, dar endast de uppstickande talrika 
ladtaken utvisa, att man har 6fversvimmad mark framfor sig. 
Har och dar ser man emellertid sma holmar, ofta 0,s—2, 
stundom t. 0. m. 2—6 m héga och med en areal af 0,5—100 ar. 
Dessa holmar, som besta af groft grus jamte en mangd stenar, 
aro intet annat 4n sadana_ krossgruskullar fran istiden, om 
hvilka redan tidigare varit tal. Hit hdra Lotsére med dess 
parkanlaggning pa Borgmastarholmen, flere kullar mellan 
Lotsére och Hjulbéle samt Torbonds, nio med fastlandet for- 
enade kullar strax utanfor Torbonis och de med deltadar sam- 
manhangande Kuurikari och Korkeakari nagot langre ifran 
samma by, nagra kullar, bland dem den for sin vegetation 
anmarkningsvarda Eskonokka och kullen med Krootila torpen, 
langs fastlandsranden mellan Torbonaés och Ylinokka samt 
Selkaéluoto och Harkiluoto langre ute i deltat narmare Kivini 
fiskelage, som likasA ligger pA en liten, numera med fastlandet 
forenad héjd af krossgrus. Liknande, tills vidare sjalfstandiga 

2) 


18 Hiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


dar (1901), som likval inom jamforelsevis kort tid komma att 
forenas med deltat, aro Kalliokari, Leppakari, Vesikari och 
Rajakari i viken utanfér ‘orbonas samt Tailuoto, Kallioluoto 
och Tukkiluoto nara och invid alfmynningen. Kring Tailuoto 
och sarskildt nedanfor Tukkiluoto hafva redan ansenliga till- 
landningar bildats. 

Under hégvattenstand medfoér alfven stérre mangder sedi- 
ment fn vanligt, ty dels rér sig vattnet framat med starkare 
fart, sarskildt i hufvudstromfaran, dels nar det hogre upp pa 
‘lfbranterna och blir i tillfalle att darifran losrycka stenar, 
jord och vaxtdelar. Afven isen for med sig jord m. m., ofta i 
stor mangd, dd den om varen brytes sénder och stycken flyta 
ned langs floden. Sarskildt skadar isen de nara alfven staende 
alarna (jimfor Hayrén: delta, sid. 329). Harvid forstoras och af- 
slitas sadana rétter, som rakat blifva blottade. Stora stycken 
af barken bortskafvas och veden skadas. Tjocka grenar af- 
brytas, och manga af alarna uttorka slutligen samt bortforas 
ett foljande ar af strommen. For det tredje verkar afven ang- 
batstrafiken (Hayrén |. ¢.) i hog grad eroderande pa alfbranterna 
genom den sugning och de stora svallvagor som uppkomma, 
d& en Angare ror sig framat i den tranga vattenleden. Sist- 
namnda omstiandighet ar af betydelse sarskildt i Lotsoreadran, 
dar de flesta angbatarna ga. Allt detta gdr, att jorden pa 
Ailfbranterna pa storre eller mindre flackar ligger blottad, utan 
vaxttacke, och den vegetation, som har slar sig ned, blir af en 
sirskild beskaffenhet. 

Det nedtransporterade materialet bestar, sasom redan i 
det foregdende blifvit antydt, till stérre delen af sand. Darjamte 
medfor alfvattnet ratt betvydande mangder lera och en del i upp- 
lésning stadda organiska amnen samt affall, sasom tradgrenar, 
plankbitar m. m. Stérsta delen af detta material aflagras 
nedanfor deltat. Sanden Ar tyngre, sjunker darfér forst till 
botten och bildar vid utloppet de tidigare omtalade bankarna. 
Vanligen dr sanden, sarskildt pa ndgot langre afstand fran 
strémfaran, i hégre eller mindre grad uppblandad med lera. 
Stérsta mangden af lerslammet, som Ar fint och latt, fores 
likval langre ut i mynningsviken. Inom deltat gor sig materia- 
lets tyngd och kornstorlek gaJlande pa liknande satt: sanden 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 19 


afsatter sig hufvudsakligen i hamnbassaingen vid Bjérneborgs 
stad och i ofre delen af de adror, dir vattnets hastighet ar 
ringa, saledes genast nar stromhastigheten minskas, medan leran 
sjunker till botten forst langre ned i samma Adror, i de igen- 
groende vikarna och Ofver hufvud pa platser, dar strommen dr 
obetydlig. Slutligen afsattes under 6fversvamningarna en del 
sediment pa deltadarnas och fastlandets 6fversvammade partier, 
hvilka harigenom nagot vaxa i hojd. 

I det hastigt rinnande vattnet i alfvens och de stérre 
alfgrenarnas midt finnas inga vid bottnen fastsittande 
vaxter. Dylika upptrada forst narmare strandbraddarna, men 
afven har i jamforelsevis ringa mangd. Forst i bi- och tv ar- 
armarna, dar stromhastigheten ar mindre, traffas en rikare 
vaxtlighet. Har hoja sig framst vattengrasen (Phragmites, 
Scirpus lacustris och Sc. Tabernaemontani, Graphephorum) och 
Oenanthe hogre upp Ofver vattnet. Vid de igengroende 
adrorna och vikarna, dar vegetationen ar tatare och afven 
i afseende a sin sammansdattning afvikande, foljer efter vat- 
tengrasbestanden vanligen en zon med fraken (Kqui- 
setum heleocharis f. fluviatile och langre uppat land f. limosum). 
Denna zon ar vid de stora vikarna ofta ratt vidstrackt. och da 
bildas betydande lager frakentorf. Langre inat och uppat folja 
starrarter, som nere i Odeltat intaga stdrsta delen af den 
regelbundet Ofversvammade arealen. Vidare folja mindre om- 
raden med Agrostis alba, Carex Goodenough och de orter, 
som bilda hogvattenstrandangarna, d. v. s. de langstrackta 
angsbalten, som atfolja hégvattenranden. Slutligen vidtaga 
tuftatelangarna, hvilka utbildas pa de partier, som under 
vanliga férhdllanden icke 6fversvimmas. De stracka sig Ofver 
deltaslatten anda upp till det undersdkta omradets grans vid 
Friby och langre. Pa sadana stallen af tatelangarna, som om 
varen Ofversvammas vid ovanligt hégt vattenstand, kommer 
tuftateln icke p& sommaren ti! utveckling, utan i stallet upp- 
trida en del érter ovanligt rikligt. Sjalffallet ar det tatel- 
fingarnas nedersta partier och de hogvattenstrandangar, dar 
tateln som bast invandrar, som framst dro utsatta for sadan 
tillfallig 6fversvamning. De ombildade angarna kunna benamnas 
sekundara Ortangar. 


20 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


Nere i dédeltat, frimst p& de tva holmar, som ga under 
det gemensamma namnet VaAlisanta, finnas ratt vidstrackta 
Calamagrostis-ingar, hvilkas forekomst forefaller att vara be- 
tingad af sandhaltig jordman i forening med regelbunden ofver- 
svamning och sandaflagring. 

Pa de nyssbildade bankarna och sandtillandnin- 
garna inne i 6édeltat och vid deltats nedre grans upptrader 
firsta sommaren en saregen vegetation, som till stor del bestar 
af ettariga vaxter. Foéljande ar tillkommer vanligen Equisetum 
heleocharis, senare infinna sig starrarter, och utvecklingen fort- 
l6per nu i hufvudsak p& samma satt som ofvanfor de igen- 
groende vikarna. 

Tatelangarna forvandlas till videsnar och stallvis afven 
till alsnar. Snaren, som kunna utbildas redan ur starrangarna, 
antraffas likval icke s& allmant som fallet vore, om manniskan 
icke ingrepe i utvecklingens gang och afmejade de unga vide- 
och altelningarna eller bortrédjade videbuskarna for att fort- 
farande blifva i tillfalle att anvinda marken sadsom 4ng. 
Regelbundna rédjningar hafva foretagits pa holmarna i ddeltat. 
Salunda bortrédjades enligt uppgift af tornvakten, jagaren och 
fiskaren F. R. Forsell videbuskar i mangd pa Borgmastarhol- 
men och Radmansholmen ar 1898, pa Gasholmen och Kvist- 
holmen dr 1899 och pa den staden tillhériga delen af Hast- 
holmen hosten 1900. 

Alsnaren aro sallsynta. Sadana finnas t. ex. pa Krootilan- 
santa (1901) och Uusisanta (1907). Videsnaren antraffas pa 
deltaslatten sirskildt hégre upp, ofvanom Bjérneborgs stad. 
Nagon enda gang omvandlas de har till lundar med graal 
och asp; vanligen ofverga de, om utvecklingen far obehindradt 
fortskrida, till bjérkskog och granskog eller direkte till 
granskog. Pa sadana stallen af alluvialslatten, som redan 
ligga hogre och darfor aro nagot torrare, kan bjorken direkte, 
d. v. s. utan att vara foregangen af vide, utbreda sig pa angs- 
marken, om namligen dngarna lamnas utan eftersyn eller an- 
vindas till betesplats. Afven i sadan bjérkskog kan naturligt- 
vis granen infinna sig. Dessa skogar skilja sig fran bjork- och 
granskogarna inom krossgrusomradet genom jamnare och 
mestadels fuktigare mark, som bestar af lerblandad sand utan 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 21 


inmaingda stenar med ofta relativt maktigt humuslager, genom 
det stillvis glesare mosstacket, som t. 0. m. kan saknas, och 
den rikliga forekomsten af Orter och gras. Skogbevuxen delta- 
mark ar nagorlunda sallsynt. Man antraffar t. ex. pa nord- 
spetsen af Saaris fuktig, dels mossig, dels lundartad granskog 
och nara Sonnas granblandad bjorkskog. 

Vanligen afbrytes tatelangens vidare utveckling genom 
dess upptagande till kultur. Odlingar af olika slag an- 
traffas redan p&é Gasholmen och Hastholmen och blifva allmanna 
hégre upp pa deltaslatten. Bland annat upptages en stor del 
af Saaris och stirsta delen af de under Koivisto hérande 
marker, som ligga inom undersdkningsomradet, af akrar och 
odlade angar. Storre uppmarksamhet har likval icke af for- 
fattaren agnats At odlingarna och de odlade vaxterna, hvarfor 
en néarmare redogorelse for hithdrande forhallanden tyvarr icke 
kan lamnas. Hanvisas ma endast till vegetationsbeskrifningen 
4, dar det redogéres for en pa timligen torr sandjord pa Saaris 
belagen ragaker. 

Pa den jaimna, langsamt stigande deltaslatten finner man 
hair och hvar en foérdjupning, ofta en langstrackt igengrodd 
adra, stundom en mera vidgad grop eller dald. I dessa for- 
djupningar finnas starrangar, moss- och flyartade stal- 
len eller sm& vattensamlingar, som sakna aflopp eller 
genom en back uttémma sitt vatten till alfven. 

Vegetationens utveckling pa alfbranterna, som uppsta 
genom att alfven grafver sig en allt djupare badd i slatten 
allteftersom marken hodjer sig, skulle utan tvifvel i hufvudsak 
fortlipa pd samma sitt som uppe pa den langsamt sluttande 
slatten, om icke sirskilda omstandigheter stérande ingrepe. 
Bland annat medfér Alfvattnet och isen stidse stora stycken 
jord (jamfér sid. 18). Ofvanfor det nederst belagna, smala 
starrbaltet triffas darfor vanligen en ortrik alfbrantvegetation, 
olika allt efter jordarten och brantens beskaffenhet i ofrigt. 
Pa langa strickor uppsté gangstigar, som anvandas bl. a. vid 
stockflétningen, och denna omstandighet verkar i sin. man om- 
bildande pa vegetationens sammansittning. Videbuskar kunna 
infinna sig, och ofta far videsndret ostérdt utvecklas, om an 
buskarna och likas&é de graalar, som snart nog innastla sig 


22 Hdyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


bland dem, mangen gang borthuggas eller bortryckas af alf- 
vattnet. Stallvis omvandlas alfbrantens videsnar till en liten 
grdallund, hvilken afven kan uppsta pa alfbranten utan vide- 
snaret sdsom mellanled. Oftare traffas dock pa branten en 
smal graalsrand eller endast enstaka graalar 


Da vattnet i en alf stadse rycker med sig reproduktions- 
dugliga delar af strandvaxterna, blifva arter, som annars aro 
sillsynta, litt allmanna langs den ifragavarande alfven. Sa- 
dana for Kumo 4lfdal karaktaristiska vaxter aro Graphephorum 
arundinaceum och Nasturtium amphibium, antagligen afven 
Polygonum foliosum. Den férstnamnda ar enligt Hjalmar 
Hjelt (Hjelt I. sid. 425) allman och mycket ymnig i Kulovesi 
och sjdar som dar uttémma sitt vatten, och redan sommaren 
1859 iakttogs den vid Kumo Alfs utlopp (Malmgren sid. 10). 
] sjalfva verket ar arten i Bjérneborgstrakten ratt allman och 
vanligen nagorlunda ymnig i alfven och dess forgreningar och 
likasa i alfvens mynningsvik, darifran den medels kuststrommar 
mojligen spridt sig vidare norrut till Hvittisbofjard, dar den 
forekommer invid Kallfjard och i Norrmarks 4. Helt sakert 
saknas detta statliga vattengras icke i trakterna emellan Kulo- 
vesi och Bjérneborg. — Nasturtium amphibium omnamnes 
sasom forekommande i Satakunta redan af P. A. Gadd ar 1751 
(Gadd; Sat. sid. 49: Sisymbrium 550; jamfor Linné Fl. Suec., ed. 
sec., sid. 231, och ed. prim., sid. 199), enligt Hjelt forsta gangen 
denna vaxt uppgifves fran Finland (Hjelt kann. sid. 27). Enligt 
beniget meddelande af doktor Hjelt: ar arten timligen allman 
till allman vid Ofre delen af Kumo Alf, Atminstone 1 Karkku. 
PA en exkursion i denna socken i juni 1901 besdkte doktor 
Hjelt och forf. bl. a. stranden af Kulovesi, dar ifragavarande 
vaixt befanns vara mycket karaktaristisk; den upptradde har 
nastan Ofverallt och vanligen i ymnighet. Den ar for Ofrigt 
allmin och ymnig afven vid Rautavesi (Hjelt HI, sid. 299). 
Nere vid Bjérneborg ar arten forst funnen af Malmgren (I. ©. 
sid. 27). Nedanfor staden har den likval tills vidare blott en 
gang antraffats, namligen pa Kvistholmen ar 1906, medan den 
Ar 1901 alls icke observerades i ddeltat nordvast om Bjorne- 
borg, ehuru talrika exkursioner da foretogos darstades. Ofvanfor 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 23 


staden, d. v. s. emellan Aittaluoto och Friby, ar arten annu 
icke sa vanlig (blott st fq) och ymnig (endast pe—st pe) som 
vid alfvens ofre lopp. Det synes salunda vara uppenbart, att 
denna prydliga art ar pa vandring nedat. — Polygonum folio- 
sum, som foérst ar 1901 beskrifvits af Harald Lindberg (Medd. 
Soc. Fauna et Flora Fenn. 27, sid. 4) och darfor kanske ej 
Annu vunnit tillbérlig uppmarksamhet, ar funnen i Karkku och 
Nakkila samt i ymnighet vid Kumo 4lfs utlopp, hvarfér afven 
denna art sannolikt bor raknas till alfdalens karaktarsvaxter. 
Arten forekommer i Bjérneborgstrakten pa den lisa gyttjezon, 
som utbildats pa manga langgrunda strander, i synnerhet i 
mindre bukter (jamfor Hayrén anm. vaxt., sid. 34—35). — 
Stellaria uliginosa, som enligt benaiget meddelande af doktor 
Hjelt ar en karaktarsvaxt for 6fre delen af Kumo alfdal (Hayrén 
und., sid. 24) och forekommer ratt allmant bl. a. i Karkku 
(jamfor Hjelt II, sid. 95), har daremot tills vidare icke antraffats 
i Bjorneborgstrakten och kan forty icke anses vara egendomlig 
for alfdalen i dess helhet. 


Deltaslittens topografiska egendomligheter och  sena 
uppkomst inverka pa floran, i det en del arter invandra snab- 
bare &n andra och manga ater sakna_ tjanliga standorter. 
Floran blir fattigare an i omgifningarna, och frekvensen stiger 
for vissa arter. Mest idgonenfallande ar detta pa de yngsta 
partierna af deltaslitten, framst saledes i ddeltat nordvast om 
staden. Detta 6delta, som kan anses stracka sig fran Skrif- 
varholmen ned till Uusisanta, ar omkr. 9,4 km langt, afsmalnar 
uppat emot staden och nedat emot alfvens mynningsvik samt 
har en storsta bredd af emellan 2 och 3 km. Dess alder ar 
omkr. 260 ar (jamfor sid. 13). Har finnes icke skog af nagot 
slag, och manniskan har ingripit i den naturliga utvecklings- 
gangen hufvudsakligen blott genom héslatter och genom att bort- 
rédja videbuskar. Invid Kalaforniska Adran finnas nagra villa- 
anlaggningar och p& Hiastholmen nagra akrar, hvarjamte pa 
Skrifvarholmen utférts planerings- och planteringsarbeten i och 
for en parkanlaggning och p& samma holme afvensom delvis 
pa Radmans- och Borgmistarholmarna utfyllningsarbeten langs 
strandskoningen (Hayrén delta, sid. 330). 


24 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvixtflora. 

Af de 533 arter karlvaxter, som antecknats fran Bjorne- 
borgstrakten, aro endast 137 med sakerhet kanda fran detta 
jdelta. De upptagas i nedanstaende forteckning, dar med 
kursiv stil utmarkas de arter, som dro ymniga eller annars 


karaktaristiska. 


Equisetum arvense. 
E. heleocharis. 

Isoétes lacustre. 
Triglochin palustre. 
Typha angustifolia. 
Sparganium ramosum. 
Sp. simplex, 


Sp. simplex f. longissima. 


Sp. minimum. 
Potamogeton natans. 
P. perfoliatus. 

P. gramineus. 

P. obtusifolius. 

P. pusillus. 


Alisma plantago aquatica. 


Sagittaria sagittifolia. 
Butomus umbellatus. 
Hydroch, morsus ranae. 
Phalaris arundinacea. 
Anthoxanthum odoratum. 
Hierochloé borealis. 
Alopecurus fulvus. 
Agrostis alba. 

A. canina. 

Calamagr. lanceolata. 
C. purpurea. 

C. gracilescens. 

C. neglecta. 

Aera caespitosa. 
Phragmites communis. 
Poa trivialis. 

P. pratensis. 

Glyceria fluitans. 
Festuca distans. 

F. rubra 
Graphephorum. 

Carex canescens. 

C. gracilis. 

C. Goodenoughii. 


Carex: aquatilis. 

C. rostrata. 

C. vesicaria. 

Scirpus eupaluster. 
Se. acicularis. 

Se. lacustris. 

Se. Tabernaemontani. 
Sc. silvaticus. 
Erioph. polystachyon. 
Calla palustris. 
Lemna trisulca. 

L. minor. 

Juncus bufonius. 

J. Gerardi. 

J. filiformis. 

J. effusus. 

J. conglomeratus. 

J. lamprocarpus. 
Luzula multiflora. 
Iris pseudacorus. 
Salix pentandra. 

S. bicolor. 

S. repens. 

S. repens *rosmarinifolia. 
Alnus glutinosa. 

A. incana. 

Rumex hydrolapathum. 
R. acetosa. 
Polygonum foliosum. 
P. minus. 

P. hydropiper. 
Salicornia herbacea. 
Sagina procumbens. 
Stellaria palustris. 
St. graminea. 
Cerastium triviale. 
Spergularia campestris. 
Sp. marina. 

Nuphar luteum. 


Sammanstiallningen géaller ar 1901. 


Nymphaea candida. 
Caltha palustris. 
Thalictrum flavum. 
Ranunculus flammula. 
reptans. 

lingua. 

acer, 

sceleratus. 
auricomus. 

repens. 

asturtium amphibium. 
N. palustre. 

Barbarea stricta. 
Cardamine pratensis. 
Subularia aquatica. 
Filipendula ulmaria. 
Rubus arcticus. 
Comarum palustre. 
Potentilla norvegica. 
P. anserina. 
Trifolium pratense. 
Tr. repens. 

Tr. spadiceum. 
Lathyrus paluster. 
Callitriche verna. 
Elatine triandra. 

E. hydropiper. 

Viola palustris. 
Lythrum salicaria. 
Myriophyllum spicatum. 
Hippuris vulgaris. 
Cicuta virosa. 
Oenanthe aquatica. 
Angelica silvestris. 
Peucedanum palustre. 
Lysimachia thyrsiflora. 
L. vulgaris. 

Glaux maritima. 
Menyanthes trifoliata. 


R. 
R. 
R. 
R. 
R, 
R. 
Ne 


c 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 2: 


i] 


Myosotis palustris. Utricularia vulgaris. Gnaphalium uliginosum. 
M. caespitosa. U. intermedia. Bidens tripartitus. 
Solanum dulcamara. Plantago maritima. B. radiatus. 

Limosella aquatica. Galium uliginosum. B. cernuus. 

Veronica scutellata. (x. palustre. Achillea ptarmica. 

V. longifolia. Valeriana. Cirsium palustre. 
Alectorolophus minor. Campanula patula. Hierac. glaucoplumbeum. 


Pedicularis palustris. 


Till ofvanstaende 137 arter komma _ ytterligare 35, som 
antagligen afven finnas i deltat, men icke uttryckligen an- 
tecknats darifran och darfor icke har uppraknas. Sammanlagdt 
saledes blott 172 arter eller 32 procent af hela antalet fran 
Bjorneborgstrakten kanda. 

Af forteckningen framgar, att 46 arter, 1 underart och 
1 form kunna anses sasom sarskildt utmarkande fdr det 
ifragavarande deltaomradet. Af dessa iiro flertalet sAdana, som 
alska vatten eller en hogre grad af fuktighet, och hvilka dar- 
for aro tongifvande langs alfven 6fver hufvud och afven fore- 
komma annorstades i trakten pa lampliga standorter, dock ofta 
med lagre ymnighetsgrad. Vidare markas tvenne af alfdalens 
speciella karaktarsvaxter; den tredje har annu icke i namnvard 
grad har utbredt sig. Slutligen traffas 14 arter, hvilkas fére- 
komst narmast betingas af de speciella deltakaraktarer: igen- 
groende adror och vikar, 6fversvamningar m. m., hvarom 
redan tidigare varit tal. Salunda observeras i de igengroende 
adrorna och instangda vikarna Hydrocharis morsus ranae, 
Rumex hydrolapathum och Utricularia vulgaris, i vattengriis- 
bestanden fodrutom den sistnamnda afven Butomus wmbellatus, 
Ranunculus lingua och Typha angustifolia samt pa alldeles 
erundt vatten, helst pa lerhaltig sand, Elatine hydropiper och 
E. triandra. Pa de yngsta tillandningarna upptrada Limosella 
aquatica och Bidens radiatus, och i édeltats nedre del finner 
man pa skyddade platser i grundt vatten Oenanthe aquatica 
afvensom pa Oppnare, grunda stallen Sparganium ramosum. 
Pa en del laglanda angar traffas Calamagrostis lanceolata och 
C. gracilescens, hvilka jamte Ranunculus lingua aro endemiska 
i Odeltat; hit hor modjligen afven den rent grona f. virens 
af Stellaria palustris, hvilken form dock mahanda annorstides 
forbisetts. Af de 14 delta-arterna finnas 11 afven vid alfvens 


26 Hiyrén, BjSrneborgstraktens vegetation och kiirlviixtflora. 


mynningsvik pa lampliga stallen, och sarskildt kan omnamnas, 
att den for Bjorneborgstrakten karaktaristiska Oenanthe fore- 
kommer langs kusten norrut in 1 Hvittisbofjard. 

Bland de vaxter, som med sakerhet saknas i 6deltat 
nordvast om staden (1901), markas naturligtvis fraimst de arter, 
som héra hemma i skogar och lundar, pa myrar och mossar, 
ang- och faltbackar, berg och andra torra platser. Salunda 
saknas alla ormbunkar och lummerarter, flere gras (bl. a. 
Milium, Nardus, Calamagrostis arundinacea och C. epigeios, 
Avena pubescens, Aera flexuosa, Melica, Poa-arter), en mangd 
starrarter, alla liliaceer och orchideer, Humulus, Dianthus 
deltoides, aAtskilliga ranunculaceer och cruciferer, Drosera, en 
mangd rosaceer och artvaxter, Geranium silvaticum, Empetrum, 
alla Pyrola-arter, Ledwm och alla andra ris af ljungvaxternas 
familj, Tanacelum m. fl. Sarskildt bor framhallas, att Pter?- 
dium aquilinum ar kannetecknande fdr i geologiskt afseende 
aldre omraden, medan den icke antraffats pa alluviala bild- 
ningar. Mahanda forklarar denna omstandighet det af Cajan- 
der fran Mietoinen omnamnda forhallandet, att ifragavarande 
art ar relativt sillsyntare i det af honom undersokta omradets 
sydligare, nirmare hafvet belagna och geologiskt yngre del 
(Cajander Kasvist. sid. 142). 

Vidare bor pa tal om ddeltats flora namnas, att for den- 
samma aunoterats tvenne tillfalliga vaxtarter, namligen Cyno- 
surus cristatus, som uppgifves hafva inkommit med hofro, och 
Medicago lupulina, som bevisligen inforts med barlast fran 
Rafso. 

For nagra vaxtarter hafva i deltat (saval nedanfor som 
ofvanfor Bjérneborgs stad) antecknats frekvensgrader, som 1 
trakten i Ofrigt af dem icke uppnas. Salunda ar Iris psewda- 
corus i deltat st fq (annars st r—p), Stellaria palustris ar fq 
(utom deltat p—st fq), Ranunculus sceleratus fq (utom deltat 
st r—p), Myosotis palustris fq (utom deltat p) och Galum 
palustre fqq (utom deltat fq). A andra sidan ar Eriophorum 
polystachyon taimligen sallsynt i deltat, men utanfor detsamma 
st fq—fq. 

Sasom naturligt dr, saknas hafsvaéxterna i deltat. Dock 
icke alla. Nagra bafva formatt halla sig kvar sdsom relikter 


i) 
~! 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 


sedan den tid, da det salta hafsvattnet svallade hiir. Knligt 
Wahlroos (Wahlroos Kumo Alf), hvars antaganden i denna punkt 
synas nagot sa nar traffa det ratta, voro Ytteré och Inderé ar 
1400 sjalfstandiga Oar, och sarskildt sundet sydost om Inderé 
var ratt bredt. Man kan darfor formoda, att vattnet utanfor 
den grushojd, dar Bjérneborg nu dr belaget, vid naimnda tidpunkt 
hade ungefér samma salthalt som det nu har i Bredviksbukten. 
dar hafsalger och andra hafsvaxter forekomma. Hafsflorans 
relikter i 6deltat aro salunda hégst omkr. 500 ar gamla. I sjilfva 
verket ar det likval blott tva af dem, som kunna gora ansprak 
pa denna alder, namligen Seirpus Tabernaemontani och Juncus 
Gerardi, och det blott pa en del stallen. Den férstnamnda 
kunde tidigt vinna fotfaste och utbreda sig i den grunda hafs- 
viken, medan den senare flerstades forekommer vid gransen fir 
ofversvamningarnas hégvatten langs gamla strandlinjer, som for- 
dom varit i niva med hafvets yta. Att Scirpus Tabernaemon- 
tani lange kan bibehalla sig sAsom relikt framgar afven af ett 
meddelande af Harald Lindberg, som funnit arten i Sakkola 
pa Isosuo mosse, dar den forekom pa en kallrik del mellan 
tvenne sma trask, dels invid en mindre killa, dels ute pa hvit- 
mossmattan. Lindberg anser, att Scirpus Tabernaemontani hir 
maste betraktas som en relikt fran den tid, da en djup vik aft 
det salta Litorina-hafvet skét langt in i Sakkola (Lindberg 
sid. 116). 

Bland reliktfynden miarkas vidare Festuca distans och 
Salicornia herbacea, hyilka ingé sasom hufvudbestandsdelar i ett 
vaxtsamhalle af reliktnatur (Hayrén anm. vaxt.. sid. 35 B). Bada 
arterna aro har rikligt for handen (6—7, jimfor standsortsbeskr. 
25, N:o 5, den senare t. 0. m. nara 8 nedanfér Inderé), men tacka 
icke det starkt lerblandade, vid torka harda och fasta sand- 
underlaget. Insprangda finnas ofta flackar af Juncus Gerardi, 
och nedanfor Inderé traffas instrédd litet Spergularia marina. 
Pa standorten invandrar Agrostis alba, som tydligen i sinom tid 
kommer att uttranga de ofriga arterna, ty omradena med relikt- 
vegetationen omgifvas af hégre belagen Aang med enbart nimnda 
Agrostis-art. Sadan reliktvegetation ar i Bjérneborgstrakten 
ilakttagen pa tvenne stallen: nedanfoér Torbonas och pa ett 
stalle nedanfor Inderé icke langt fran Kivini. Lokalerna invid 


28 Hiiyrén, Bjsrneborgstraktens vegetation och kiarlvixtflora. 


Torbonas aga enligt Wahlroos (Il. ¢., kartan) en alder af hogst 
omkr. 100 Ar, lokalen vid Inderd ater en alder af mer an 100, 
men hodgst 200 ar. Det fortjanar anmarkas, att dessa tidsupp- 
gifter aro att betraktas sasom ratt exakta, enar Wahlroos i 
dessa punkter utarbetat sin karta pa grundvalen af aldre kart- 
material. For de namnda tillandningarna hafva sasom relikt- 
vaxter utanfor samhallet med Festuca distans antecknats 
Juncus Gerardi, Spergularia marina och Glaux maritima samt 
darutofver for omradet nedanfor Torbonas Ptantago maritima. 
Ytterligare forekommer Glaux pa hogvattenstranding emellan 
Lotsore och Torbonas. 

Vidare markas bland hafsflorans relikter Erystemum hiera- 
clifobum och Rumex crispus, hvilka bagge forekomma pa steniga 
stallen vid hafvet, den senare pa stenstranderna, den forra hogre 
upp pa stenbackerna. Hrysiomum hieraciifolium gar for narva- 
rande upp till Tailuoto, Rumex crispus till Pihlava och Sado. 
Bland vattenvaxterna ater kunna sasom relikter anses Lemna 
trisulca, hvilken ar 1901 observerades i Koiviston-juopa strax 
ofvan Bjérneborg i fullkomligt sdtt vatten, samt Myriophyllum 
spicatum, bvilken forekommer i ddeltat och atminstone gar upp 
till Bjorneborgs stad. Slutligen kan Scorpus uniglumis betraktas 
sasom relikt i alfvens mynningsvik, dar den torde ga ratt langt 
in; Ofre gransen har dock icke utforskats. 

Enligt hvad uppgifter af Cajander gifva vid handen, 
traffas flere af ofvannimnda arter sAdsom relikter afven 1 Mie- 
toinen. Har utmynnar Mynajoki i en hafsvik, som fordom strackt 
sig langre in i landet, och de nyvunna landomradena aro sa 
pass unga, att en del representanter for hafsfloran pa dem annu 
antriffas. Hogst uppat land gar Festuca distans, som forekom- 
mer i trakten kring Kallinen gard (Cajander Kasvist., sid. 87), 
fagelvagen omkr. 6 km fran hafsviken och omkr. 1 km fran 
alfven; utan tvifvel har Cajander ratt i sin formodan (I. ¢.), att 
vaxten har ar en relikt. Langre ned, vid Lehtinen herrgard, 
som ligger helt nara alfven och nagot 6fver 1'/. km fran dess 
mynning, traffas Spergularia marina pa de dppna och jamna 
strandbramen vid 4lfven (1. ¢. sid. 18) — saledes en lokal af 
ungefar samma beskaffenhet som motsvarande standort i Bjorne- 
borgstrakten. Nagot langre nedat viaxa vid alfven 4fven 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 29 


Plantago maritima, Triglochin maritimum och Glaux maritima, 
annu narmare hafvet Linum catharticum och Odontitis simplex 
samt vid Mynajokis mynning Juncus Gerardi, Atriplex litorale ') 
m. fl. (1. ¢) Relikterna i Mietoinen dro salunda till stor del 
desamma som i Bjorneborgstrakten. Ett undantag bildar Juncus 
Gerardi, som i Mietoinen icke synes upptrada sasom relikt. 
den ersittes af J. compressus, som hir ar timligen allman (I. ¢. 
sid. 77) och bl. a. forekommer tillsammans med Festuca distans 
(l. ¢ sid. 58, under namn af Juncus bulbosus). 1 Ulea- 
borgstrakten har Leiviska iakttagit, att J. Gerard: stallvis 
vaxer pa langre afstand fran saltvattnet pa laglanda stallen, 
dit hafsvattnet vanligtvis icke stiger (Leiviska Oul. sid. 108). 
Pafallande ar, att Festuca distans saviil i Bjorneborgstrak- 
ten som i Mietoinen ar en af de mest motstandskraftiga relik- 
terna. Denna art férmar, oaktadt den berdfvats den fordel 
markens salthalt medfért, med framgang upptaga kampen med 
inlandets vaxter. Den uppsoker t. 0.m. nya vaxtplatser och upptrader 
i Mietoinen sdsom karaktarsvaxt pa gardsplaner, akervagar och 
dylika stallen, dir den ofta finnes i tata grupper (Cajander L. c. 
sid. 58 och 87). Enligt exemplar i universitetsherbariet i Hel- 
singfors ar den i Eckeré pa Aland observerad pa gardsplan 
(Eckeré Finbo, 42 1892, Harald Lindberg) och i Petroskoi i 
Olonets-Karelen pa gata (29 1898, J. I. Lindroth och A. k. Ca- 
jander). I sédra Osterbotten ar arten tagen i tvenne inlands- 
socknar: Kurikka (2 1859, A. J. Malmgren) och Ylistaro (pa 
fuktig lerjord, 42 1885, Walter Laurén), och t. o. m. langt 
inne i landet ar den funnen, namligen i norra Savolaks (Kuo- 
pio, juli 1871, Moberg) och i Kajana-Osterbotten (Paltamo, 
augusti 1873, E. F. Lackstrém). Afven i Sverige upptrader 
ifragavarande art framst vid hafvet, men darjamte sallsynt inne 
i landet vid strander, pa fuktiga stillen och pa gator, salunda 
gamma pa ruderatplatser (C. J. Hartman, Handbok i Skandina- 
viens flora, 11:te uppl., sid 503; L. M, Neuman, Sveriges Flora, 
sid. 749). Det bor siarskildt papekas, att arten vid hafvet traffas 
ej endast i bergspringor (f. pulvinata, hvilken for ofrigt delvis 


1) Denna vaxt saknas dock i den floristiska delen af Cajanders ar- 
bete., sid. 102. 


30 Hiiyrén, Bjéjrneborgstraktens vegetation och kiarlviixtflora. 


lefver af formultnande tang och andra alger, som kastats upp 
och fastnat i springorna), pa sand- och stenstrander, utan afven 
pa formultnande tangmassor (t. ex. pa Sabbskar utanfor Bjérne- 
borg). Det ar salunda knappt tvifvel underkastadt, att denna art 
hor till den grupp halofyter, som fran hafsstrandens vaxtsam- 
hallen sokt sig upp till raainniskornas odlingar och boningar 
(jamfor t. ex. Hug. Warming, Dansk Plantevaekst I, sid. 294). 
Till och med synes det mojligt, att Festuca distans i framtiden 
kommer att pa ruderatplatserna vinna en stérre utbredning an 
hvad den tills vidare ernatt. 

Afven andra af de fir Bjérneborgstrakten antecknade 
hafsrelikterna aro kanda fran platser, som ligga langt ifran haf- 
vet. Salunda forekommer Glawx maritima (Hartman |. ¢., sid. 
128) 1 Uppland vid Fyris-an och i Torstuna socken (har dock 
vid en saltkalla) samt vid flere aar i Skane, och Plantago ma- 
ritima ar allman pa manga stallen i det inre af Jylland (War- 
ining |. ¢., sid. 298). Spergularia marina upptrader enligt Neu- 
man (l. ¢, sid. 555) i Sverige vid en del storre insjoar, sasom 
Venern och Malaren, med en egen form. Rumex crispus ar fun- 
nen pa flere stallen i det inre af Finland. 


Vegetationen i alfvens mynningsvik, som kan anses 
omfatta omradet fran Ylinokka och Kivini till Bus6é och Pihlava, 
paminner delvis om deltats. Vattengrasbestanden, som re- 
dan vid Valisanta och Tukkiluoto utbreda sig 6fver en vidstrackt 
areal, fortsatta namligen vidare nedat pa hvardera sidan om 
hufvudstro6mmens fara. Dock foérandras' sammansittningen till 
en viss grad, i det att Phragmites drager sig undan narmare 
stranderna, medan Scirpus Tabernaemontani ensam intager stora 
omraden, framfér allt strax SW om hufvudstrémfaran (1901). 
I samband med dessa safbestand upptrada storre Sparganieta. 
Strinderna fro pa de stallen, dar krossgruset nar ned till alfven, 
nagot brantare in i deltat; har traffas stenstrander med sma 
stenar. P& andra stillen, sarskildt vid de langgrunda vikarna, 
finnes pa strinderna samma vaxtlighet af fraken och starr 
som inne i deltat. Ej sallan ses egendomliga gyttjestrander 
ined Polygonum foliosum (Hayrén und. sid. 29 B). 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 31 


Sasom fér mynningsviken egendomliga arter kunna betrak- 
tas Polygonum foliosum, Potamogeton gramineus, Isoétes lacustre 
och Ranunculus peltatus. De tva forstnaimnda forekomma re- 
dan i deltat vid Torbonas, Polygonum -arten afven hogre upp vid 
alfven, men blifva i mynningsviken ymnigare och stillvis ton- 
gifvande; de bada senare ga daéremot upp endast till resp. Yli- 
nokka och Kahaluoto. Jsoétes vaxer pa nagot djupare vatten 
narmare stranderna, F. peltatus pa oppnare stillen i safbestan- 
den, P. gramineus innanfor och uti vattengriasbestanden. For 
mynningsviken karaktaristisk ar a4fven Bulliarda aquatica, som 
forekommer pa strander af olika slag. Denna vaxt synes garna 
uppsoka sadana stallen, dar andra arter af nagon orsak (betning: 
grafning) sta glest eller saknas. 

Lyttskars skargard omfattar en rad sma dar lings fast- 
landsstranden fran Tarnoura till Alholmen samt de langre ut 
belagna Buso med Koivuluoto, Varppukarit, Granskar med kring- 
liggande holmar och Sadé-gruppen (Stora Sad6 och Norra Sado). 
Hit upp nar sannolikt nagon gang blandningsvatten med ringa 
salthalt, hvarom mera langre fram. Mynningsvikens vatten- 
erasbestand stracka sig (1901) fran Kahaluoto forbi Linderi kross- 
erusholme och Vakevanokka, afbrutna endast af den smala 
Sastmola-adran, ut till Koivuluoto och sydéstra udden af Buso. 
Har ar ett afbrott, men pa andra sidan Busi traffas anyo vat- 
tengras ut till Varppukarit, hvarefter yttre gransen gér en lang 
bage tillbaka uppat mot Leppikari och till narheten af Slatt- 
holmen, darifran den ater drager nedat till Pitkakari och Al- 
holmen for att pa denna holmes inre sida upphora inne i viken. 
Vattengrasbestanden aro till stérsta delen bildade af saf (Scirpus 
Tabernaemontani). ‘Till dem ansluta sig ratt vidstrackta cha- 
racé-samfund, dar Chara fragilis intager en framstaende plats. 

Oarna och holmarna i Lyttskars skargard besta till 6fver- 
vagande del af krossgrus, dir man traffar den for sadan mark 
utmarkande vegetationen. Stranderna atféljas af ett klibbals- 
balte, som stiallvis utvidgar sig till sma klibbalslundar. Pa 
Buso och Sad6 traffas pa nagra stillen laga berg, har och dar 
afven vid vattnet. I vikar fro gyttjestrander med Polygonum 
foliosum fortfarande allminna. Daremellan traffas stenstran- 
der med sma och nagon gang medelstora stenar. Vastra sidan 


32 Hdyrén, Bjirneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


af Stora Sad6, yttre sidan af Norra Sadé, Granskar och yttre 
sidan af Alholmen bara hafsstrandsvegetation, dock med inbland- 
ning af manga for sétvattenstranderna kannetecknande vaxter, 
och hora framst till Ytterd-fjardens omrade. 

Karaktaristiska vaxter 1 Lyttskars skargard aro framst 
Alnus glutinosa, Polygonum foliosum och representanterna for 
familjen Characee. Darjaimte markas Ranunculus peltatus och 
Isoétes lacustre samt bland mossorna Ulota americana, som ses 
pa flere stiallen pa stérre och medelstora stenar (Medd. Soc. 
Fauna et Fl. Fenn. 32, 1906, sid. 109). 


Ju langre utat mynningsviken och Ytterofjarden man kom- 
mer, i desto mindre grad gor sig det af flodvattnet nedtrans- 
porterade materialet gallande vid uppkomsten af nya landom- 
raden pa de vattentickta omradenas bekostnad, ehuruval detta 
material forblir en af hufvudfaktorerna anda ned till Rafso. 
I stallet falla en del andra omstandigheter mera i Ogonen, dar- 
ibland pa manga stallen den sekulara landhéjningen. Exakta 
uppgifter angaende dennas storlek i Bjérneborgstrakten foreligga 
icke. De narmaste matningsstationerna for vattenhojden aro 
enligt Bonsdorff Loké emellan Nystad och Raumo samt Vasa 
och det darutanfor belagna Ronnskar. Pa saval Loko son Ronn- 
skar uppgar landhodjningen till omkr. 75 em under 100 ar (Bons- 
dorff |. ¢.). Fér Vasa foreligga observationer endast for aren 
1887—1901, och da vardena for de sannolika felen har aro ratt 
héga, kommer det ernddda talet, som ar 9,5 cm per 100 ar, 1 
en framtid mdjligen att forandras. Det stammer likval ofverens 
med de uppgifter, som lamnas af Petrelius (Forh. vid nord. 
naturf.- och lakaremétet i H:fors 1902, V Sekt. f. geogr. och 
hydr., sid. 27). Landhdéjningen kan salunda vara mycket olika 
t. o. m. inom nara hvarandra belagna omraden, hvarfor nagra 
sikra slutsatser icke kunna for Bjérneborgstraktens vidkom- 
mande dragas af ofvan anfodrda siffror. Sa mycket kan sagas, 
att landhéjningen har ar ratt stor och antagligen narmar sig 
3/, m per sekel. Detta uttalande vinner i sannolikhet vid be- 
traktande af kartan hos Wahlroos i 12:te haftet af tidskriften 
Fennia, sairskildt om man beaktar égruppen Ouran och Koortila 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 33 


by i Sastmola, pa hvilka platser sedimentation icke kunnat komma 
i fraga. Dar hafva under forloppet af 100 ar betydande tilland- 
ningar bildats genom att landet hdjt sig upp ur hafvet. 

Pa andra stallen samverka landhéjning och sedimentation. 
Detta ar i Bjorneborgstrakten fallet t. ex. vid Kallfjard, dar 
Hosionjoki utmynnar, och i Kumo 4lfs mynningsvik, ej endast 
vid ddeltats nedre grans, utan anda ut till Rafso. Viken upp- 
grundas hastigt, sa att muddringsarbeten arligen maste utfdras 
for att angbatsfarleden skall bibehallas vid ett tillrackligt djup, 
och flere exempel pa holmar och oar, som under tidernas lopp 
forenats med hvarandra eller med fastlandet, kunna anforas 
fran Lyttskar och skargarden darutanfor. Bland annat kan man 
fran den breda krossgrusudde, som ungefar midt emellan Vakeva- 
nokka och Lyttskars gard stracker sig ut emot Busd, numera 
till fots, dock icke torrskodd, begifva sig ut till Karhinkari, Si- 
munkari och Slattholm samt till ytterligare fem sma kullar, ti- 
digare holmar, som ligga strax utanfor. Enligt uppgift af all- 
mogen hafva fordom stora segelfartyg gatt upp i Lyttskars 
gards narbelagna bathamn, hvilken emellertid nu ar sa grund, 
att man vid lagt vattenstand jamnt och natt kommer fram med 
roddbat. Strax invid hamnen 4ro tvenne sma holmar tillan- 
dade. Likasaé ar Alholmen forenad med den pa inre sidan om 
holmen liggande Alholmsklobben, medan Alholminkari i sundet 
mellan klobben och fastlandet annu ligger fritt. Langre ut aro 
Buso och Koivuluoto forenade med hvarandra, och mangen bland 
allmogen benaimner numera de bada sammanvuxna Oarna med 
ett gemensamt namn Busé (Busanluoto), medan namnet Koivu- 
luoto 6fverflyttats pa en liten holme strax ofvanfor den nya Buso- 
udden. Denna holme ar skild fran Busé genom ett helt grundt 
sund, som tidtals uttorkar. Med det forna Koivuluoto har yt- 
terligare sammanvuxit det lilla Kalliokari. Med Sado ar den 
lilla i NW belagna holmen, Norra Sadé, sa godt som fastvuxen 
medels ett nas af stenar, dir endast vid hogre vattenstand 
vatten kan soka sig fran den ena sidan till den andra. I soder 
fro afven ett par sma holmar férenade med Sado. Slutligen bor 
framhallas, att genom samverkan af landhdjning och sedimen- 
tation de forna storre darna Inderéd och Ytterd forenats med 
fastlandet och nu bilda en udde af ansenlig utstrackning, hvar- 

3 


34 Hiyrén, Bjémeborgstraktens vegetation och kiarlvixtflora. 


igenom alfvens davarande mynningsvik foérlangdes med omkr. 
2 mil. Narmaste foljden haraf var en minskad salthalt och 
dkad deltatillvaxt i vikens innersta del, och den af saltvattnet 
beroende vegetationen trangdes tillbaka. 


(litesnixars 


Fig. 1. Kartskiss éfver sydéstra 


udden af Busé jaimte niarliggande 

holmar, sadana de iiro aftecknade pa 

Bruna igokartan a Lyttskir. Numera iro 

(exw 7 amet Koivuluoto och Kalliokari férenade 
med Buso. 


a 2 ivuluofo 
‘Busankari 


Mangenstades ar vegetationens betydelse for till- 
Jandningsprocessen ratt stor. Vattenvaxterna kvarhalla 
slampartiklar; ju tatare vattenvegetationen ar, desto mera slam 
samlas. — Af storsta betydelse blir vegetationen 1 instangda 
flodadror och vikar, dar str6mmen ar svag eller alls ej formar- 
kes. Dylika platser gro igen och forvandlas till land genom 
vegetationens inverkan langt tidigare 4n sadant skulle ske en- 
bart genom landhojning eller aflagring af det material, som 
langs ett eller ett par diken mojligen nedfores. Har bildas torf 
af vass och saf, fraken och slutligen starr, och i torfbildningen 
deltaga flerstades nagra Amblystegium-arter (A. fluitans, A. gi- 
ganteum och A. capillifoum), hvilka stundom forekomma i 
stora massor (t. ex. nedanfor Torbonas och pa Lyttskar mellan 
Slattholmen och fastlandet). — Afven p& sddana éppna stréan- 
der, dar stenar saknas, spelar vegetationen med hansyn till 
landbildningen ofta en viktig roll, ty den binder det material, 
som uppkastas af vagorna, och tager stranden i beslag, allt- 
eftersom denna hojes ofver hafsytan. — Slutligen bora omnamnas 
de icke obetydliga tangmassor (fucus vesiculosus), som upp- 
kastas pa lampliga strander langst ute till hafs; sa traffas t. ex. 
pa Sabbskar tanglager af ofver en half meters maktighet '). 


1) Leiviski anser, att jag i mina ,Studier 6fver vegetationen pa till- 
landningsomradena i Ekeniis skirgard“, Acta Soc. pro Fauna et Flora Fen- 
nica 23, N:o 6, dfverdrifvit vegetationens betydelse sasom landbildande faktor 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1 35 


Pa 6ppna stallen vid hafvet kan vagsvallet medverka 
vid landbildningen. Vagorna uppkasta smasten, grus och sand, 
vid storm afven storre stenar. Af sadant ursprung dro utan 
tvifvel de i strandens riktning lépande sandstensvallar, som fin- 
nas pa yttre (sydvastra) sidan af Rafsé (jamfor Wahlroos, sid. 
19). Stenarna aro platta med mer eller mindre afrundade kanter 
och af knytnafsstorlek eller mindre. Liknande stenvallar, till 
stérre delen bestaende af sandsten, traffas pa Pukkiluoto och 
pa ett par i hafvet utskjutande landtungor pa Sabbskar. Pa 
Santakari finnas sex sadana vallar bredvid hvarandra, enhvar pa 
hégre niva an den nastforegaende (jamfér vegetationsbeskr. 48). 
De ligga har pa det kala skarets sddra och i nagon man afven 
pa dess vastra sida samt paminna till formen om Jaga dyner. 
De hafva sakerligen uppkommit genom att hafvet vid starkare 
sjogang vrakt upp stenar pa stranden. I sjalfva verket aro 
vindar fran W, SW och S foérharskande i trakten (Wahlroos, . 
sid. 18; Witting Unt., sid. 100—101 och tafl. XVII), och vid 
dessa vindar, som stryka fram Ofver hafvet, bildas de storsta 
och kraftigaste vagorna. Stormarnas olika styrka och landhoj- 
ningen f6rorsaka, att det bildas flere parallellt lopande vallar, 
som variera med hansyn till storleken och befinna sig pa olika 
afstand fran hvarandra. Emedan hafvet sydvast om Santakari 
ar ratt djupt, uppsta har nya vallar, medan t. ex. vid Storen- 
skar, som beskrifves af Wahlroos (sid. 17—18), synes rada ett 
nagot annat forhallande (jainfor Leiviska Kust., sid. 204, noten). 

Pa nordéstra sidan af Santakari ar stranden bagformig och 
bildar en bred, éppen bukt, som ar skyddad mot grofre sjogang 
af de narbelagna Oudoursholm och Kallioluoto. I denna bukt 
anhopas sand, och sand finnes afven pa stranden likasom pa 


och pa mafa utsagt, hvarest Jandvinningarna férorsakats af landhdjning, och 
hvarest ater vegetationen varit verksam (Leiviski Kiist., sid. 48, noten). Da 
likvil L. icke niirmare preciserat sina pastaenden och icke heller gifvit nagra 
skill for desamma, ma hir blott hinvisas till Eug. Warming, som i sitt ut- 
mirkta arbete ,,Dansk Plantevaekst, I Strandvegetation“, pa ett klart och bely- 
sande sitt framstiller vegetationens stora betydelse i férenimnda afseende. 
Tilliggas ma, att skirgarden i det af L. undersdkta omradet dr foga vidstrickt, 
medan den i Ekenistrakten stricker sig ett par mil och stallvis langre ut till 
hafs, till féljd hvaraf forhallandena i den innersta vattenleden 1 Ekenis skar- 
gard i flere punkter niirma sig inlandets. 


36 Héyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlviixtflora. 


sluttningen upp till skarets krén (jaémfor vegetationsbeskr. 49). 
Mindre sandstrandsomraden finnas p& Oudoursholm och Kumnias. 
Ett ratt vidstrackt och tillika mycket typiskt sadant traffas pa 
sddra sidan af Ytterd udde. Har ligger stranden Oppen och 
utan skydd fdr hafsvagorna, hvarfér maingder af sand vrakas 
upp. Och dad landhdjningen darjamte oafbrutet verkar, finnes 
stiidse tillgang till nytt material. Den uppkastade sanden torkar 
vid lagvatten och fores af vinden uppat land. Sanden anhopas 
invid skogskanten, dar man traffar en vacker dyn, som stracker 
sig fran trakten af Hattfuru trask ut emot udden invid Uparo- 
torpen. Innanfor denna dyn, som nar en ansenlig hojd, 
filja anda till YtterO gard och jarnvagen flere lagre dyner, 
stundom afbrutna af ett storre sandfalt, stundom upplosta till 
en rad kullar och mindre ryggar. Den stora dynens vindsida 
ar pa stora strackor bar; kronet och den branta lasidan bara en 
torftig och gles gras- och Ortvegetation (beskr. 43) samt stallvis 
graal och glest staende tallar. De inre dynerna bekladas af 
tallmo och tallskog. Emellan dynerna ligga fuktigare sankor, 
dels tranga och smala, dels vidare, stundom utvidgande sig till 
sma slaitter. Dels aro sankorna ratt grunda, dels aro de dju- 
pare, och i dem finnes da ofta vatten; har traffas dfver ett halft 
tiotal sma trask. I vattensamlingarna bildas dy och gyttja, och 
i en del dalder, hvilka afven de mahanda tidigare innehallit 
vatten, finnes ett tunt lager matjord, som narmare Uparo-torpen 
upptagits till Aker och ang. Emellan dynens slutpunkt midt-- 
emot Bjérnholmen och jarnvagen, som for dfver till Mantyluoto, 
utbreder sig ett stdrre matjordsomrade med omvaxlande angs- 
mark och lundar af klibbal. Detta omrade, som utgor fort- 
sittningen pa den utanfor belagna, grunda viken, har tidigare 
varit hafsbotten, och pa grund af platsens jamforelsevis skyd- 
dade lage har sanden Dlifvit i hdg grad uppblandad med ler- 
och gyttjepartiklar. Tydligen har afven Alfvens narhet utofvat 
inflytande; en del af det finare material alfvattnet nedtrans- 
porterat har har, strax pa sidan om hufvudstrémfaran, sjunkit 
till botten. Fortsattningsvis vaxer Ytterd udde pa norddéstra 
sidan genom att alfvattnet tillfér finare sandpartiklar och lera. 
Vid uddens yttersta parti ar vattnet pa denna sida mycket 
grundt, och en half km utanfér hdjer sig en sandbank, Kirri- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 37 


santa, fran hvilken man kan vada 6fver till Mantyluoto. Ett 
par km upp emot Pihlava, anda tills man stiter pA de férsta 
villorna, ar stranden fortfarande langgrund och bestar af dylik 
tillslammad, lerblandad sand. Detta strandparti uppvisar ett 
egendomligt slag af bagformiga, med hvarandra parallella, laga 
ryggar och fordjupningar, hvilka lépa snedt emot stranden, i 
skarpt spetsig vinkel med strandlinjen emot Mantyluoto. Dessa 
ojamnheter, som paminna om vagor eller laga dyner, synas 
hafva uppkommit genom inverkan af vagsvallet pA den vida 
fjarden utanfor. Narmast vattnet forekomma har angar af olika 
slag bade pa hojder och i dalar, men ndgot indt bara hojderna 
dungar af al, bjork m. m., medan i férdjupningarna fortfarande 
traffas angar. Denna idgonenfallande férdelning af vegetationen 
harskar inom ett jamforelsevis smalt bilte. Hégre uppAt land 
vidtager granskog, som narmare jarnvagen Ofvergar i tallskog 
samtidigt som marken hojer sig. Omkring 21/, km fran Pih- 
lava traffas vid stranden de forsta kullarna af krossgrus, och 
nagot E om dem samt strax E om Ytterd gard sinker sig 
marken mot en stérre dal, som stracker sig tvars 6fver udden 
till Einajarvi trask och Bredviksbukten. Denna dal upptages 
till stor del af lera och utgér det forna, nu igenfyllda sundet 
emellan Ytteré och Inderé. 

Ytteré-uddens tillvaxt i sydvast ar afbildad och beskrif- 
ven af Wahlroos (sid. 20). Ar 1400 var Ytteré annu en 6. 
Ar 1689 var 6n férenad med fastlandet och i S fanns en ny- 
bildad holme, Langoura, medan sydvastra-stranden gick ifran 
Hattfuru davarande vik strax ytterom Kerijarvi och Fatijarvi. 
Ar 1805 hade namnda holme férenats med Ytterd, och syd- 
vastra stranden hade forskjutits 0,5—1 km utat. Ar 1889 hade 
strandbramet har ytterligare nagot tillvuxit, och W om Langoura 
hade tillkommit ett 6fver 1 km bredt landomrade, hvarjamte 
Bjornholmen, Sandholmen, Herrainpdivaluoto och Grasoura, hvilka 
alla besta af krossgrus, hade forenats med hvarandra och Yt- 
terd. For ar 1907 slutligen kan antecknas, att strandbramet 
sydost om de tre sistnamnda forna holmarna blivit icke obe- 
tydligt bredare an hvad Wahlroos pa sin karta afbildat. 


38 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvixtflora. 


Ytterd bestar sAlunda enbart af sand, om man undantager 
nagra mindre krossgrusholmar, som senare forenats med det- 
samma. Det forefaller antagligt, att forsta borjan till Ytterd 
utgjordes af en sandbank, bildad af det material alfven ned- 
slapat. Denna bank skulle sedermera pa grund af landhojningen 
. stigit allt hégre och samtidigt vuxit i utstrackning, hufvudsak- 
ligen genom hafvets och alfvens gemensamma arbete. 

Inderé bestar ater af en ratt vidstrackt, granskogskladd 
kaérna af krossgrus, som stracker sig fran Pihlava till Indero by 
och Ofver jarnvagen emot Bredviksbukten. Det forna breda 
sundet i SE ar igenfylldt med lerblandad sand; har traffas en 
jamn angsyta. Dylik mark stracker sig fram till Kivini och 
harifran sAésom en afsmalnande kil langs stranden emot Pihlava. 

Kumnas bestar till st6rre delen af krossgrus. Langs nord- 
éstra strandens inre del, ned emot Bredvik, traffas en tilland- 
ning af lerblandad sand, och ett ratt bredt dylkt omrade 
stracker sig utmed storre delen af sddra sidan in emot Viasvesi. 

Kumnias och Inderé bestaé salunda till stor del af krossgrus 
fran istiden, men innehalla darjamte betydande omraden af 
yngre ursprung, och Ytterd ar sa godt som helt och hallet al- 
luvialland. Lyttskar, Kahaluoto och Torbonas, d. v. s. trakten 
nairmast nordost om édeltat och mynningsviken, bestar daremot 
nistan uteslutande af geologiskt aldre bildningar: krossgrus och 
urberg. I sammanhang harmed star det forhallandet, att pa 
Kumnas och Inderé-Ytteré forekomma vidstrackta j4mna mar- 
ker, som bestAé af sand eller lerblandad sand, medan trakten 
nordost om alfven ar mera kuperad med lera i dalarna och 
krossgrus pa sluttningarna och héjderna. Slutligen ligga de forst- 
nimnda gebiten i hafvets omedelbara narhet, medan saltvattnet 
endast sillan nar upp till nordvastligaste delen af Lyttskar. 
Till dessa tre omstandigheter kunna aterforas de hufvudolikheter 
i vegetation och flora, som formirkas mellan trakterna sydvast 
och nordost om dédeltat och mynningsviken. 

Det bor papekas, att krossgrusomradena pa bada sidor om 
alfven med hansyn till vegetationen i hufvudsak ofverensstamma 
med hvarandra; om dem har redan tidigare varit tal. Vi bortse 
vidare i detta sammanhang fran saltvattenomradet, hvars egen- 
domligheter langre fram skola skildras. Har skola daremot 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 39 


omnamnas nagra omstandigheter rérande vaxtvarlden, som nar- 
mast hanga samman med alluvialbildningarna sydvast om 
alfven. 

For det forsta bor anmarkas, att Alnus incana i Bjorne- 
borgstrakten likasom i manga andra delar af Finland (Hjelt II, 
sid. 42—43) garna infinner sig pa tradlésa landomraden af olika 
slag. Denna art ar salunda allman pa de bada uddarna sydvast 
om alfven och mynningsviken och forekommer har pa alluvial- 
omradena, t. ex. pa den stora Ytteré-dynen, dar klibbal saknas. 
Afven kan har namnas, att graalen i deltat 4r ymnigare an 
klibbalen och likasaé dominerar eller Atminstone icke ar under- 
lagsen klibbalen i de snarartade bestand, som traffas pa de 
yngsta deltadarna. Pa Krootilansanta finnes salunda ungefar 
lika mycket graal som klibbal (1901), pa Tailuoto (1901) och 
Uuusisanta (1907) ar den férstnamnda 6fvervagande. 

Vid Torbonas ar graalen daremot tamligen sallsynt och 
saknas alldeles pa Lyttskar nedanfér Porinnokka (Hayrén und., 
sid. 29). Detta beror likval icke pa att standorterna har skulle 
vara otjanliga. Tvartom se vi graalen bilda vackra bestand i 
Ulfsby pa krossgrus, dar granskogen nedhuggits. Orsaken ar 
fastmera den, att saltvattnet vid en icke alltfor aflagsen tid- 
punkt natt upp till Torbonas. Denna omstindighet har varit 
gynnsam for Alnus glutinosa, som har vunnit terrang och fort- 
farande forekommer allmint. Helt saikert ar det blott en tids- 
fraga, nar graalen skall intranga afven i denna trakt; den 
kommer att infinna sig s& snart tillandningar har uppsta eller 
pa annat satt tillfalle dartill gifves. Det fortjanar anmarkas, 
att klibbalen icke synes i stérre grad har sprida sig. Man triffar 
foretradesvis stora, resliga trid, mera sillan buskartade, yngre 
exemplar (t. ex. pa de tillandade krossgrusholmarna utanfor 
Torbonas), sadana som oftare iakttagas ute vid hafvet. 

I detta sammanhang bér vidare nimnas, att Alnus glu- 
tinosa stadse traffas langs strinderna af Inderé-Ytterd och 
Kumniis, saledes invid saitvattnet, om An detta biilte ofta ar 
blott 1—2 m bredt och stundom innehaller insprangd graal. 
Strax bakom vidtaga mangenstides (t. ex. pa Kumnas) graals- 
bestand, och nar klibbalsbaltet forskjutes langre utat, féljer 
graalen efter. Ifall krossgruset stracker sig ut till narheten af 


40 Héyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


stranden, saknas daremot oftast graalen; vanligen vidtager da 
granskog ofvanfér klibbalsbaltet. 

Det ar af ett visst intresse att konstatera, att graalen 
synes forekomma desto narmare saltvattnet, ju hdgre man kom- 
mer uppat norr. Sa traffas den i Esbo omkr. 1 km fran kusten 
(Hjelt Il, sid 41), i Tvarminne Bjérkskér omkr. 2—3 km fran 
hafsstranden och i Mietoinen 5 km fran saltvattnet (Cajander 
Kasvist., sid. 91), medan den atminstone i mellersta Osterbotten 
redan bildar balten lings mera skyddade hafsstrander (Hjelt |. c.). 
Om denna omstandighet beror pa minskad salthalt hogre upp i 
Bottniska viken eller pa mindre gynnsamma klimatiska forhal- 
landen, kan icke afgdras pa grund af de undersodkningar, som 
tills vidare foreligga. 

Med afseende a forekomsten af de bada bjorkarterna kan 
likaledes en olikhet konstateras emellan krossgrusomradena i 
nordost, dar Betula verrucosa ar synnerligen framtradande, och 
uddarna i sydvast, dar B. pubescens pa Indero ar allmannare 
och ymnigare 4n den forstnamnda arten. Orsaken bor i detta 
fall sdkas dari, att manga af de unga tillandningarna erbjuda 
en fuktigare och kallare standort an krossgruset. 

Vidare finnas nagra vaxtarter, som antecknats endast fran 
de bada uddarna sydvast om alfvens mynningsvik. Bland dem 
mirkas Sieglingia decumbens och Molinia coerulea, som traffas 
pa torrare jiémna marker med lerhaltig sand, samt Parnassia 
palustris (afven funnen utom omradet, men sallsyntare) och 
Carex Uederi, som finnas pa fuktigare stallen. Sarskildt den 
sistnimnda ar karaktaristisk. Sallsynt upptrada vidare Rhyn- 
chospora alba, Orchis incarnatus och de bada Drosera-arterna. 
Hartill ansluta sig Myrica, Linwm catharticum och Cornus, 
hvilkas forekomst dock icke betingas enbart af jordmanen, utan 
darjamte af hafvets nairhet. Detsamma ar fallet med den sall- 
syntare Ophioglossum. Vidare ar att namna ett tiotal arter, 
Carices och nagra andra, som héra hemma i mossar och myrar 
inom krossgrusomradena; dessa arter traffas dock sannolikt 
afven pa motsatta sidan om alfven, blott lampliga standorter 
uppsokas. Darfor uppraknas de icke har. Detsamma 4r fallet 
med 12 andra arter, bland hvilka flertalet utgdres af ljung- 
vaxter och Pyrolae. De sistnamnda likasom 5 arter orchideer 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 41 


(Epipogon, Neottia, Listera ovata, Goodyera, Coralliorrhiza) 
finnas i krossgrusomradenas blandskogar pa platser med rikligt 
affall och storre tillgang pa humusimnen. 

Sasom forekommande uteslutande nordost om Alfomradet 
hafva antecknats blott fyra arter: af dem fortjana endast de i 
bergspringor antraffade Cystopteris fragilis och Woodsia Ilvensis 
ett omnamnande. 


Kumo alfs sdota vatten flyter under lampliga vind- och 
vattenstandsforhallanden langt ut forbi Rafsé, och A andra si- 
dan tranger saltvattnet in pa fjarden N och NE om Ytterd. 
Gransen emellan det séta alfvattnet, som ar brunt och grum- 
ligt, och det salta, klarare, grabla hafsvattnet ar ofta mycket 
skarp, synnerligen om starkare hafsvind ar radande. I flertalet 
fall befinner sig denna grans nagonstides emellan sjémarket 
Skolpan i fjarden innanfoér Réafsé och en linje nagot utanfor 
Kallo klippfyr. Afstandet emellan dessa gransplatser uppgar 
till omkr. 6 kilometer. Stundom kan det salta vattnet na langre 
in, vid ihallande hafsvindar och hégt vattenstand i hafvet anda 
till Pihlava, Sadé och nordvastra delen af Lyttskar, hvarvid 
blandningsvatten med helt obetydlig salthalt torde kastas in i 
Lyttskars skargard. Saltvattnet haller sig till en borjan langs 
Ytteré-stranden, medan vinden for det lattare alfvattnet emot 
Lyttskarssidan. Men vander vinden, drifver tvartom sétvattnet 
emot Ytterd och Pihlava. Och om landvind blaser en langre 
tid, flyter det séta vattnet langt ut, 4tminstone en eller ett par 
kilometer utanfér Rafsé, enligt en uppgift till och med halfvags 
till Sabbskar. S6tt vatten finnes da endast vid hafvets yta, 
djupare ned traffas salta skikt. Pa liknande sitt verkar hogt 
vattenstand i alfven och lagt i hafvet. Stundom ar graénsen 
mellan salt och sétt vatten mindre skarp eller omarklig, naém- 
ligen vid vaxlande, svaga vindar och foéga olikhet i vattenstand. 
Men Afven i sadant fall finner man, att vattnet, sA snart man 
passerat sundet mellan Kallo och Rafsé, blir allt ljusare och 
mindre grumligt, tills man en eller tvA kilometer langre ut har 
rent hafsvatten. 

Nordqvist uppskattar hafsvattnets salthalt ute i 
Bottenhafvet till omkr. 6°/,, och uttalar tillika den formodan, 


42 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


att salthalten har haller sig ganska jamn (sid. 100). Nagra af 
de af Nordqvist tagna profven hafva narmare undersékts af 
Edv. Hjelt, som grafiskt framstaller resultaten af analyserna 
4 bottenvattnet. Ekman och Pettersson lamna en ofverskad- 
lig framstillning af hufvuddragen af de baltiska backenas 
hydrografi samt meddela ett antal sektioner, som askadliggora 
fordelningen af temperatur och salthalt i bl. a. Bottenhafvet (taf- 
lan X). Sektionerna fran Bottenhafvet bekrafta riktigheten af 
Nordqvists férmodan och utvisa, att jamnheten i salthalt 1 
nimnda bicken beror pa tillvaron darstades af ett maktigt 
skikt med en salthalt af 5—6 9/9). P& grundvalen af de under- 
sdkningar, som foranstaltats af Hydrografisk-biologiska kommis- 
sionen i Finland, har vidare Witting pavisat, att salthalten i 
Bottenhafvet i hufvudsak varierar emellan 4 °/o9 och 6,6 °/o9, och 
utgores det maktigaste skiktet af vatten med en salthalt af 
5,5 Veo —6 Yoo (Witting Ofv., sid. 12 och diagrammen; Witting 
Bottn., sid. 393). Detta skikt nar upp till ytan endast i Bot- 
tenhafvets sydligare del. Dirjamte varierar salthalten i de olika 
skikten under Arets lopp, och hanvisas med afseende hara till 
Witting Ofv., sid. 42. Vid Sabbskar, som ligger pa cirka 4 km 
afstand fran Kumnas udde, hafva pa initiativ af Hydrografisk- 
biologiska kommissionen af ytvattnet tagits vattenprof, som 
sedermera undersékts med hansyn till salthalten, Dessa under- 
sdkningar, som beniget stillts till forfattarens forfogande, gifva 
bl. a. vid handen, att salthalten vid ytan ar 1907 nadde mi- 
nimum i slutet af april och maj, val till foljd af issmaltningen 
i hafsvikarna och islossningen i Kumo lf. 


For jamférelses skull kan ytterligare namnas, att isohali- 
nen for 6%o9 i ytvattnet under aren 1903—1905 alls ej natt in 
i Bottenhafvet, medan densamma sirskildt under november 
namnda ar strackte sig in i Finska viken till trakten ytterom 
Porkkala (Witting Ofv. sid. 34—36, kartorna, och Witting Unt. 
tafl. V och VI). Redan isohalinen for 5,6 °/o9 gar daremot hogt 
upp i Bottenhafvet, sarskildt under varen, och i enstaka fall 
kan Annu storre salthalt iakttagas hos ytvattnet. Sa fann 
svenska hydrografiska expeditionen ar 1877 den 16 juli nagot 
W om Sabbskér vid ytan en salthalt af 5,72 °/5) (Ekman och 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 43 


Pettersson, sid. 152), och under 1907 konstaterades vid Sabbskar 
flere ganger en salthalt 6fver 5,6 °/,o. 

Angaende temperaturforhallandena i hafvet, islossning och 
islaggning samt vattenstand hanvisas till Ekmans oah Pet- 
terssons samt Wittings publikationer (t. ex. Witting Unt., 
sid. 89, 94—97, 186). Likas& meddelas flere notiser rérande is- 
forhallandena vid Rafso, Mantyluoto och Sabbskar af Hein- 
richs i tidskriften Fennia, 21, N:o 1. 

I samband med saltvattnets forekomst star utbredningen 
af de djur- och vaxtformer, som aro beroende af vattnet, frst 
och framst de i vattnet lefvande, men dirjimte afven strandens 
organismer. Djurvarlden i trakten har af mig icke narmare 
undersokts, men kan har framhallas, att enligt samstammiga 
uppgifter af nagra fiskare och andra personer flodkraftan 
(1901) gar ned till Pihlava och Sado, saledes till samma linje, 
dit saltvatten stundom nar upp. Enstaka kraftor hafva fangats 
vid de sma ho!marna strax nordvast om Pihlava, och pa mot- 
satta sidan om dlfvens mynningsvik traffas flodkraftan ratt 
talrikt anda til stenrefvet emellan Lyttskar och Rankku. Vid 
Sado finnes den i mindre mined. ') 

Vid gransen f6r saltvattnet upphora flere karaktaristiska 
sotvattenvaxter. Forst och framst bor ihagkommas den for Kumo 
alf egendomliga Graphephorum arundinaceum, hvars langst ned 
belagna fyndstallen aro Lyttskar (omkr. 0,5 km nedanfér Tarn- 
oura), bukten mellan Stora och Norra Sadé samt Ytteré (en 
liten holme mellan Huvitus och jarnvagsbanken). Vidare mar- 
kas de bada formerna af Equisetum heleocharis, Typha angus- 
tifolia, Sparganium ramosum och Sp. simplex med f. longissima, 
Potamogeton natans, Sagittaria och Butomus, Nuphar luteum 
och Nymphaea candida, Elatine triandra och E. hydropiper, 
Oenanthe aquatica samt Limosella. Alla dessa typiska delta- 
vaxter forekomma annu i 4lfvens mynningsvik, men icke i 
fjarden langre ned. Till dem ansluta sig de for mynningsviken 
och Lyttskars skargard karaktiristiska Potamogeton gramineus, 


1) Enligt hvad notiser i tidnings- och fackpressen gifva vid handen, 
harjade kriftpest sommaren 1907 bland kraftorna i Kumo 4lf, och sommaren 
1908 uppgifves kraftan hir hafva utdétt. Se t. ex. Fiskeritidskrift for Finland, 
1908, sid. 57. 


44 Héyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlviaxtflora. 


Polygonum foliosum, Isoétes lacustre och Ranunculus peltatus, 
hvilka ej heller ga ned Ofver saltvattengransen. Bullarda 
aquatica, som likaledes upptrader fran och med mynningsviken, 
traffas daremot jamval pa strinderna vid fjarden emot Rafs6 
(Atminstone utanfor Styltd). Likasa forekommer Myriophyilum 
alterniflorum, som ar taimligen allman i Lyttskars skargard, 
afven vid Ruohokari. Nere vid fjarden finnes vidare Subularia, 
som A andra sidan upptrider i hela deltat och an langre uppat 
langs alfven. Sistnamnda tre vaxter férdraga salunda en jam- 
forelsevis hog salthalt och tillika de vaxlingar i salthalt m. m., 
som rada pa fjarden emellan Sad6é och Rafs6. 


Savidt de ratt fataliga profven gifva vid handen, synas 
erénalgerna Spirogyra och Zygnema, hvilka ju omfatta enbart 
sitvattenformer, upphora att fruktificera i narheten af saltvat- 
tengrinsen. Fertila exemplar af Spirogyra stictica insamlades 
namligen den 7 augusti 1901 nagot ofvanfor Pihlava och fertil 
Zygnema stellinum den 26 juli samma ar invid Alholmen utan- 
for Lyttskaér, medan arterna af dessa algslakten langre ned ar 
1901 stadse voro sterila. Fruktificerande Vaucheria uncinata in- 
samlades den 3 juli 1901 invid Gasholmen; troligt ar, att hitho- 
rande former fruktificera afven langre ned i deltat, medan de 
ute i salthaltigt vatten aro sterila. Har ar afven platsen att 
framhalla, att de i Kumo Alf forekommande Nitella mucronata 
och JN. flexilis nd sin nedre grins vid Kivini och Bus, saledes 
nagot ofvanfor saltvattengransen. 

Med Alfvattnet spridas sétvattenalger langt ned. Sa fore- 
kom Ar 1901 vid inre sidan af Rafsé, naéra Barkholmen, steril 
Mesocarpus och Spirogyra, och i viken vid samma 6 i soder, 
pa yttre sidan, insamlades steril Mesocarpus jamte tvenne 
hafsalgar: vaxande Enteromorpha clathrata och uppkastad 
Cladophora rupestris. Till och med s& langt ute som pa Oud- 
oursholm fanns i slutet af augusti Ar 1901 rikligt med Zygnema, 
Spirogyra och Vaucheria, alla sterila och vid det radande hég- 
vattnet intrasslade kring strana af Scirpus uniglumis, Agrostis 
alba m. fl. Enligt uppgift af doktor K. M. Levander kan ty- 
piskt insjéplankton patraffas 4nnu en km utanfér sundet mellan 
Rafso och Kallo. | 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 45 


Allteftersom deltat tillvuxit och omrddet med vatten som 
stadse ar sott natt langre nedat, hafva halofyterna trangts un- 
dan; endast de tidigare omtalade relikterna hafva tills vidare 
fortlefvat. Forst nere vid den grains, dit salthaltigt vatten fér 
narvarande kan framtranga, traffas flere saltvattenformer. Framst 
bor framhallas den form af Festwea rubra, som vara botanister 
benamnt f. arenaria. Dess inre grans éfverensstammer pa ett 
idgonenfallande satt med saltvattengrinsen. Detta strandgris 
forekommer namligen annu pa Lyttskar pa udden midt emot 
Alholmen, pa Alholmens yttre sida, pa Granskir och pa Ytteré 
emellan Brunnsvik och Kuppis villor. Graset upptrider lika 
ymnigt har vid gransen som pa stranderna langre ut emot 
Rafso. Vidare kan namnas Aera caespitosa X Bottnica, hvars 
langst inat belagna fyndstallen befinna sig pa Norra Sadé och 
pa en liten holme vid Ytterdlandet, hvilken holme likval ligger 
ungefar halfvags emellan Pihlava och jarnvagsbanken till Man- 
tyluoto. Denna bastard, som salunda ej gar fullt sa langt inat 
som hafsformen af Festuca rubra, finnes pa nagra stillen vid 
fjarden emellan Ytterd, Hvittisbofjirds skargard och Réafsd, 
medan Aera Bottnica traffas forst langre ut. Vid namnda fjard 
patraffas afven nagra andra hafsvaxter: Angelica litoralis ar 
antecknad fran Lyttskar (nara Alholmen) och Ruohokari, Sonchus 
maritimus fran en af de sma holmarna invid Granskar, Elymus 
arenarius fran Ruohokari och Silene litoralis fran Stylté. Afven 
finnas nagra ratt frodiga buskar af Hippophaés rhamnoides pa 
en enstaka lokal, namligen pa en stenig udde pa Ytterdsidan 
emellan Trolloura och Huyitus. Antagligen skall till dessa vaxter 
annu kunna fogas en eller annan art, sa snart sydranden af Hvittis- 
bofjards skargard blifvit i botaniskt afseende narmare utforskad, 
likasom val afven de namnda arterna skola upptackas pa nya 
stallen. Dock ar det tamligen saikert, att ingen af dem 6fver- 
stiger saltvattengransen. 

Utanfor Ytteré, Mantyluoto och Rafsd verkar hafvet kraf- 
tigare. Har upptrada darfor ytterligare nagra hafsvaxter. Sam- 
manlagdt kunna 57 arter och former karlvaxter uppfattas sa- 
som sadana. De dro foljande: 


Ophioglossum vulgatum.  Potamogeton filiformis. Zannichellia pedicellata. 
Potamogeton pectinatus. Ruppia spiralis. Z. polycarpa. 


46 Hédyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiirlvaxtflora. 


Najas marina. 
Triglochin maritima. 


Aera caespitosa x Bottnica. 


A. Bottnica. 
Festuca distans. 
F. arenaria. 

F. arundinacea. 
Triticum litorale. 
Elymus arenarius. 
Carex Norvegica. 
C. glareosa. 


Allium schoenoprasum. 


Myrica gale. 

Alnus glutinosa. 
Rumex crispus. 
Atriplex hastatum. 
Salicornia herbacea. 
Silene litoralis. 
Sagina nodosa. 
Ammodenia peploides. 
Spergularia marina. 


Ranunculus circinatus. 


Linum catharticum. 
Hypericum perforatum. 
Hippophaés rhamnoides. 
Myriophyllum spicatum. 
Angelica litoralis. 
Cornus Suecica. 

Glaux maritima. 
Erythraea litoralis. 

E. pulchella. 

Odontitis simplex. 
Plantago maritima. 


Scirpus uniglumis. 
Sc. Tabernaemontani. 
Sc. maritimus. 
Lemna trisulca. 
Juncus Gerardi. 

J. Balticus. 


R. Baudotia. Aster tripolium. 
Cardamine hirsuta. Tanacetum vulgare. 
Erysimum hieraciifolium. Matricaria maritima. 
Draba incana. Cirsium horridum. 
Tsatis tinctoria. Taraxacum Balticum. 
Cakile maritima. Sonchus maritimus. 


Hartill komma ytterligare en mossa, Grimmia maritima, 
och nagra lafvar: Ramalina polymorpha, Xanthoria parietina 
f. aureola och Verrucaria maura, hvarjamte Xanthoria lychnea 
ar karaktaristisk pa storre stenar, ofta flyttblock, Placodiwm 
murorum och Physcia caesia pa klippor vid hafvet.. De tre 
senast namnda arterna finnas dock afven annorstides i trakten. 

Slutligen miarkas flere hafsalger. Redan utanfor Yttero 
traffas Fucus vesiculosus, som pa grund af den laga salthalten 
uteslutande forekommer i en form med smal bal, f. angustifolia. 
dar finner man afven Furcellaria fastigiata och Cladophora 
rupestris. P& Sabbskar, dit alfvattnet icke framtranger, till- 
komma ytterligare Sphacelaria, Pylaiella, en Ceramium-art m. fl., 
hvilka alla i slutet af juli 1907 darstades funnos uppkastade pa 
stranden. 


Man kan salunda nedanfor deltat pa grund af varierande 
salthalt och hafsvixternas olika fodrdelning siarskilja olika 
zoner, om an grinserna till folid af det nedflytande alfvattnet 
icke aro lika skarpa som i manga andra skargardstrakter. Den 
tydligaste grinsen forléper fran norra udden af Ytterd ofver 
Kirrisanta till Rafs6. Utanfor denna grans vidtager ett yttre 
omrade, hafszonen, med hafsalger, hafslafvar, hafsmossor och ett 
halft hundratal karaktiristiska karlvaxter, af hvilka endast ett 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 47 


mindre antal ga langre in. Innanfor samma granslinje utbreder 
sig ater ett inre omrade med mindre salthaltigt vatten och ty 
Atféliande floristiska olikheter. En annan ratt skarp grans gar 
fran :Pihlava 6fver Granskar och Sado till Alholmen och Lytt- 
skar. Hit kan saltvattnet vid gynnsamma tillfallen na upp, 
och har ar gransen for fruktificerande sdtvattenalger, Graphe- 
phorum och andra sotvattenvaxter samt a andra sidan for 
Festuca arenaria. Det inre omradet sonderfaller alltsa i tvenne 
zoner, den ena emellan Ytterd—Rafs6 och Pihlava—Sadé—Lytt- 
skar samt den andra emellan sistnamnda granslinje och Ki- 
vini— Ylinokka. Den inre af dessa, kustzonen i inskrankt bemar- 
kelse, omfattar alfvens mynningsvik och Lyttskars skargard; 
den utanfér belagna, som kunde benamnas inre skargardszonen, 
omfattar fjarden emellan Pihlava och Sad6 samt Rafsd. Likasa 
kan det yttre omradet uppdelas i tvenne balten, hvilka 
dock p& grund af skargardens ringa utstrackning blifva ratt 
otydliga. Emellertid ar vattnet betydligt saltare ute vid Sabb- 
skar, dit Kumo 4lfs vatten icke nar, atminstone icke oblan- 
dadt. Har traffas darfor en del alger, som icke finnas langre 
in, hvarjimte sterila sétvattenalger har icke antraffas vid hafs- 
stranden, Atminstone icke alla Ar. Gransen mellan de bada 
yttre zonerna, hvilka kunde kallas hafsbandet och yttre skar- 
gardszonen, skulle da ga fran Kumnas yttersta udde till Trut- 
holm, Santakari och Oudoursholm samt lings yttre sidan af Rafso. 

Dessa fyra zoner, kustzonen (i inskrankt bemarkelse) och 
inre skargdrdszonen samt yttre skirgardszonen och hafsbandet, 
hvilka senare tillsammans kunna bendamnas hafszonen, aro helt 
sikert bredare och mera utpriglade lingre norrut, i Hvittisbo- 
fjards skargard. Denna skargard, som ligger utanfor omradet 
for forevarande undersékning, stricker sig namligen 8—12 km 
ut fran fastlandskusten och bestar af Ofver 200 storre och 
mindre dar och holmar. Den 4r salunda till sin utstrackning 
icke alldeles obetydlig. De fyra zonerna motsvara de langs- 
gaende zoner, som jag tidigare urskilt i Ekenas skargard i sédra 
Finland (Geogr. Féren. tidskr. 1900, sid. 222; Acta Soc. pro Fauna 
et Flora Fennica 23, N:o 6, sid. 157), och som igenfinnas afven 
annorstides, t. ex. i Smaland (Nils Svedelius, Studier 6fver 
Ostersjéns hafsalgflora, sid. 9). 


48 Hiéyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlviaxtflora. 


Med hansyn till saltvattenomradets vegetation ar forst att 
namna, att i vattnet upptrada olika slag af vaxtsamhallen af 
hafsgris och hafsalger, och beror fordelningen af dessa 
samhillen, som i trakten icke narmare undersdkts, pa bottnens 
beskaffenhet, djupet, salthalten, vagsvallets styrka o. s. v. 
Stranderna ater utgéras mest af stenstrander af olika slag, mer 
eller mindre skyddade, med sma eller stora stenar. Pa Sabbskar 
utbreda sig stranderna stallvis ofver storre ytor och bilda sten- 
slatter, pa hvilka sma saltvattensamlingar ligga kring- 
strédda. Ofta ses pa dessa slatter likasom pa stenstranderna 
stenblock; de stérsta aro ett par meter hoga. Pa Santakari, 
Pukkiluoto m, fl. skaér hojer sig stenstranden brantare ur vattnet 
och bildar en vall, ofvan hvilken flere parallellt med stranden 
lopande sandstensvallar folja. Pa andra stallen traffas i 
hafvet utskjutande, langre sandstensref. Pa Rafsd och 
Sabbskaér stupa pa sina stallen langsluttande, jamforelsevis laga 
diabashallar i hafvet. Daremellan ses nu och da sand- 
strander, vanligtvis af ringa utstrackning och pa mera skyd- 
dade stallen. Endast pa yttre sidan af Ytterd ligger sand- 
stranden dppen for vind och hafsvagor; den nar har en ut- 
strackning af omkr. 6'/, km, och innanfér densamma utbreda 
sid vidstrackta sandfalt anda fram till den rorliga Yttero- 
dynen. I samband med den sistnamndas vegetation skildras 
lampligast vaxtligheten pa de skogkladda dynerna langre 
inat. Pa norra sidan af Ytterdudden, alltsa 1 inre skargards- 
zonen invid fjarden mellan Sad6é och Rafso, utbreda sig likasom 
pa Kumnas udde vidstrackta hafsstrandsangar, hvilka pa 
den lerblandade sanden na fram till vattenbrynet. Langre ut, 
t. ex. pa Sabbskar, ar detta endast sallan fallet, men i stallet 
traffar man ofta ofvanfor stenstranden strandangar af olika slag. 
Vagorna uppkasta namligen allt lost material pa stranderna, 
som merendels har ute ligga utan skydd, sa att stenarna nar- 
mast vattnet blifva blottade. Mellan stenstranden och strand- 
angen, stundom ocksa omedelbart invid vattenbrynet, patraffas 
tangbaddar, hvilka pa langsluttande platser utbreda sig pa 
storre ytor. Nagon gang kastas tangen upp till och omkring en 
nara stranden liggande vattensamling, och da bildas illaluk- 
tande, bakterierika tangférsumpningar (Sabbskar). In- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 49 


nanfor det 6ppna strandomradet folja ofta hafstornsnar och 
langre in i Bredviks- och Viasvesibukterna porsangar. Of- 
vanfor dessa vaxtsamhallen bildar klibbalen balten eller lundar, 
hvilka folja omedelbart efter strandangarna, ifall pors och hafs- 
torn saknas. 


Kumo alfdal ar ett gammalt kultur- och odlingscentrum 
och darfér jamforelsevis tatt bebyggd (jamfor Hirn, sid. 33). 
Af denna orsak ar manniskans inverkan pa vegetationen 
af stor omfattning. I Bjorneborgstrakten patraffas atskilliga 
standorter, som hafva manniskan att tacka for sin uppkomst. 
Forst och framst markas de odlade markerna (Akrar af olika 
slag, odlade angar, tradgardar etc.) med sina kulturvaxter och 
sin ograsvegetation; vidare i dessa markers narhet akerrenar, 
dikeskanter och diken, vagkanter m. fl; gangstigar och vagar, 
gator, jarnvagsvallar, gardsplaner och andra liknande kommu- 
nikationsleder; stangsel och garden af olika slag; samt slutligen 
olika slags affallsplatser, sophégar, barlastplatser o. d. 

Mera indirekt inverkar manniskan pa atskilliga naturliga 
standorter, och denna inverkan kan ga i tvenne sarskilda rikt- 
ningar. Antingen ombildas standorten genom manniskans in- 
gripande till en annan sadan med afvikande egenskaper, eller 
ock endast himmas eller afstannar den naturliga utvecklingen. 

Det forstnamnda ar vanligare. Sa verka alla diknings- 
arbeten i denna riktning; marken blir torrare och till foljd daraf 
forandras vegetationen. Likas& verka skogsafverkning och 
skogsrédjning ombildande; man tianke blott pa de krossgrus- 
kullar i Ulfsby, som forr intogos af gran, men numera, sedan 
eranskogen nedhuggits, aro bevuxna med graal. Afven in- 
~samling af vass och saf kan verka ombildande. Vidare kan 
nimnas, att kreaturen med foérkarlek afbeta en del vaxter, 
medan de férsma andra, som salunda gynnas pa de forras be- 
kostnad. Vidtgaende férandringar, medfér héslattern, och sar- 
skildt bér framhallas, att deltaslattens tatelangar till storre 
delen existera just tack vare densamma. Med graset nedmejas 
namligen unga plantor och skott af al och vide, hvilka finnas 
i mangd redan pa starrangar af olika slag och t. 0. m. pa en 
del frakenangar. ‘Till fdljd af manniskans ingripande utbildas 

4 


50 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiarlvaxtflora. 


ur dessa dngar endast sallan snar, och nar angarna blifva tor- 
rare, invandrar tuftateln. A andra sidan dstadkommer héslattern, 
att tuftatelangarna bibehallas ofdrandrade; afven har kunna 
vide och al blott med svarighet inkomma. Har inledes saledes 
utvecklingen icke i ny riktning; den blott hammas. Till resul- 
tatet bidrager ytterligare den bortrédjning af videbuskar, som 
tid efter annan foéretages pa deltats angar. 

Helt och hallet eller i det narmaste oberdrda af manniskans 
inflytande fro i Bjérneborgstrakten deltats yngsta delar och 
strandpartierna vid Kumo alfs mynningsvik och vid hafvet. Har 
kan darfor vegetationens naturliga utveckling latt foljas steg 
for steg. 

En noggrannare undersokning har icke foretagits rorande de 
standorter, som narmast bero af manniskan, bvarfor de afven 
i den senare framstallningen lamnas darhan. I detta samman- 
hang skall déiremot meddelas nagra uppgifter om de tillfalligtvis 
upptradande vaxterna, d. v. s. de vaxter, hvilka icke kunna be- 
traktas sasom vildt vaxande i trakten. Fran Bjorneborg jamte 
omnejd aro kinda inalles 94 sadana arter. Det storsta antalet 
af dem eller 56 arter aro antraffade pa barlast, och hartill 
komma. ytterligare 8 arter, som forutom pa barlast observerats 
pa affallsplatser och liknande stallen eller pa grasplaner och 
lindor, som besatts med hofrd. Vidare finnas sadana arter, 
som planterats i tradgardar och darifran spridt sig; de aro till 
antalet 14, hvarvid till dem hanforts tva arter tradslag, som 
antagligen i tiden planterats, men senare lamnats At sig sjalfva, 
afvensom en fodervéxt. Tio arter aro antraffade endast pa 
affallsplatser, och 5 arter hafva inkommit med hofro, hvarjamte 
en art observerats sdval pa affall som besadda graslindor. 

Barlastplatser finnas pa Rafsé och Mantyluoto, pa Kaanto- 
kari i Hvittisbofjard samt pa Laitakari, Leppakari och en liten 
narbelagen holme i Luvia, hvarjamte nagot barlast utstjalpts 
invid Pihlava och p& Moorholm i Luvia. Fran Kaantokari fore- 
ligga endast nagra fa observationer (K. G. Ollonqvist). Bar- 
lastplatsen invid Pihlava ar tills vidare alldeles obetydlig och 
den pa Mantyluoto ar jamforelsevis ung, hvarfor endast ett 
mindre antal arter harifran antecknats. Barlastplatsen pa 
Laitakari och narbelagna holmar torde besdkas af jamforelse- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 51 


vis fa fartyg; ar 1907 iakttogos har af froken Eeva Hermonen 
blott 6 arter barlastvaxter och darutofver 4 arter, hvilka fére- 
komma spontant i Bjorneborgstrakten. De flesta iakttagelserna 
galla Rafso, dar barlastvaxter insamlades redan pa 1870-talet 
for Universitetets finska herbarium. 

Bland de arter, som i Bjorneborgstrakten antraffats endast 
pa barlast, finnes en, Nasturtium armoracia, som mojligen 
utkastats pa barlasten med koksaffall fran fartygen. Tre andra, 
Hesperis matronalis, Astragalus glycyphyllus och Ajuga gene- 
vensis, hvilka alla uppgifvas vara antraffade pa barlast pa 
begrafningsplatsen pa Rafso. hafva sannolikt hit inkommit med 
tradgardsjord, mahanda t. 0. m. ursprungligen odlats. Sannolikt 
har icke heller Rheum Rhaponticum inkommit med sjalfva bar- 
lasten, utan med tillfallig jordtransport fran nagon tradgard 
eller pa nagot annat liknande satt. Atersta salunda 51 endast 
pa barlast observerade arter. Bland de arter, som férekomma 
pa savél barlast som affall, finnas ater tvenne, Melilotus albus 
och Kchium vulgare, som i trakten narmast aro att uppfattas 
sasom barlastvaxter. De egentliga barlastvaxterna i Bjorne- 
borgstrakten aro saledes tills vidare till antalet 53. De kunna 
med hansyn till det antal ar de observerats pa en och samma 
barlastplats och med hansyn till férmagan att dar fortlefva 
fordelas 1 foljande 4 grupper: 


Endast ett Ar observerade .... . . 29 arter 
Tva eller tre ar 7 sj Rosine Ale 
Fyra till sex ar 7 
Flere an sex ar 


Zs . 16001 Les iy 


4 


” 


Summa 53 arter. 


Ofver de sarskilda arterna lamnas vidare foljande sam- 
manstallning, dar siffrorna angifva artalet da resp. arter iakt- 
tagits. Sdésom synes, har det icke varit mojligt att for alla 
arter erhalla sddan uppgift. Om icke annorlunda angifves, ar 
arten iakttagen pa barlastplatsen pa Rafso. 


1. Endast ett Ar observerade arter. 


Panicum viride 1901. Chenop. glaucum 1906. Vaccaria segetalis. 
Chenop. hybridum 1905. Atriplex litorale 1901.  Papaver Rhoeas 1901 


52 Hayrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiirlvixtflora. 


Papaver dubium 1902. Saxifr. granulata 19017). Borrago officinalis 1904. 
Sisymbrium Loeselii 1897. Melilotus Indicus 1878). Symphyt. officinale 18994). 


Brassica nigra. Astragal. arenarius 1882. Ballote nigra 1887, 1905 *), 
Sinapis alba. Mercurialis annua 190i. Antirrhinum orontium. 
Alyssum calycinwm 1901. Euphorbia peplus 1895. Senecio viscosus 1905. 
Camel microcarpa 1906'). Malva neglecta 1896. Onop. acanthium 1904. 


Lepidium Draba 1902. Onothera biennis 1901. Centaurea scabiosa 1906. 
Coronop. procumbens 1901. Armeria elongata 1905. 


2 Tva eller tre Ar observerade arter. 


Rumex obtusifolius, 1883, 1904 (8 agrestis, jamf. i arbe- 
tets floristiska del), 1906. 

Diplotaxis tenuifolia, 1901, 1904, 1906, Bjorneborgs stad, 
Laitakari 1907. 

D. muralis, 1901, 1905. 

Coronopus didymus, 1899, 1905. 

Neslea paniculata, ,Ulfsby pa barlast* och ,,Ulfsby bro- 
bank (afser sannolikt Rafso), Laitakari 1907. 

Anthyllis vulneraria, Pihlava 1906 och 1907, Rafsd 1901, 
Kaantokari. 

Melilotus officinalis, 1904, 1906, 1907. En del vaxtsamlare 
sammanfora denna art med M. arvensis Wallr., hvarfor nagra 
uppgifter angaende sistnamnda vaxt sannolikt afse bada arterna. 
Dessa uppgifter hafva icke har upptagits. 

Lotus corniculatus, Pihlava 1900 och 1907, Mantyluoto 
1906, Rafs6, Kaantokari. 

Malva silvestris, 1900, 1906. 

Anagallis arvensis, ,Ulfsby brobank“ 1878, Rafso 1884, 
Laitakari 1907. 

Cynoglossum officinale, 1904, 1906. 

Linaria striata, Luvia Leppakari 1905—1907. 

Chrysanthemum segetum, ,,Ulfsby brobank“ 1878, Rafso 
1896. 


1) Mantyluoto. 

2) Luvia Moorholm. 

*) ,Ulfsby brobaink“, sannolikt liktydigt med R&afso. 
*) Dirjimte en aldre uppgift utan artal. 

5) Hvardera formen en gang iakttagen. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N-:o 1. 53 


3. Fyra till sex ar observerade arter. 


Ononis repens, 1883, 1887, 1901, 1906, Mantyluoto 1905, 
Laitakari och Leppakari 1905—1907. 

Medicago falcata, 1883, 1901, 1904, 1906, 1907, Manty- 
luoto 1905, Kaantokari. 

Melilotus arvensis, 1883, 1901, 1904, 1907, Bjérneborgs stad, 
Ytteré 1907, Mantyluoto 1906. 

M. albus, 1872, 1901, 1905, 1904, 1906, 1907, Bjérneborgs 
stad 1898 och 1900-talet, Inderé 1901, Ytterd 1904 och 1906, 
Mantyluoto 1906, Kaantokari. 

Anchusa officinalis, 1901, 1904, 1905, 1906, 1907. 

Echiwm vulgare, 1882, 1897, 1901, 1904, 1905, 1907, Bjérne- 
borgs stad 1901 och 1903. 

Artemisia campestris, 1895, 1901, 1904, 1905, 1906, 1907, 
Laitakari 1907. 


4. Flere an sex ar observerade arter. 


Nasturtium silvestre, 1872, 1879, 1901, 1904, 1906, omnamnd 
af Gadd och fore 1901 flere ar iakttagen af vaxtsamlare. 

Medicago lupulina, 1872, 1901, 1903, 1904, 1905, 1906, 
1907, omnamnd af Gadd, Bjérneborgs stad 1898, Radmansholm 
1901, Yttero 1905, Kaantékari, Laitakari 1907 och Leppakari 
1907. 

Senecio Jacobaea, 1870 (mojligen nagot ar tidigare), 1879, 
1882, 1901, 1902, 1904, 1905, 1906, 1907, Mantyluoto 1907. 

Carduus nutans, 1872, 1879, 1882, 1901, 1904, 1905, 1506, 
1907, Ytterd 1901. 


Forsta gruppens arter aro till 6fvervagande del ettariga 
(endast ett tiotal tva- och flerariga). De hafva darfor svarare 
att bibehalla sig, nar vaxter fran omgifningen inkomma pa bar- 
lasten, som till en bérjan var utan vegetation. Déarjaimte satta 
manga af dem icke mogna fron, i hvilket afseende for 6frigt 
olika ar aro mer eller mindre gynnsamma. Gruppen ar ratt 
heterogen, och en jamforelse med forhallandena pa andra bar- 
lastplatser i landet skulle sannolikt gifva hallpunkter for s6nder- 
delning i flere grupper. 


54 Hiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och karlvixtflora. 


Inom andra gruppen markas 5 ettariga, 3 tvaariga och 5 
flerariga arter, saledes redan en annan proportion. Likval har 
endast en hithdrande art (Linaria striata) iakttagits tre ar a 
rad och blott tva arter (Anthyllis vulneraria och Melilotus offi- 
cinalis Willd.) tvenne ar a rad pa samma barlastplats. Ehuru- 
val denna omstandighet mojligen kan bero pa bristande obser- 
vationsmaterial, synes den dock antyda, att manga af de til] 
andra gruppen horande vaxterna aro foga varaktiga. Man torde 
i detta afseende kunna inom gruppen sarskilja tva underafdel- 
ningar, den ena omfattande helt tillfalliga element, den andra 
arter, som under gynnsamma villkor kunna bibehallas nagra ar 
och mojligen afven spridas pa barlastplatsen och dymedelst i 
framtiden kanske maste hanforas till tredje gruppen. Till 
denna senare underafdelning skulle da hora de flerariga Rumez 
obtusifolius, Diplotaxis tenuifolia, Anthyllis vulneraria, Lotus 
corniculatus och Linaria striata samt de tvaariga Melilotus 
officinalis (= M. macrorrhizus Pers., M. altissemus Thuill.) och 
Cynoglossum officinale. Flere af dessa arter forekomma langre 
sdderut i vart land t. 0. m. sésom vilda, och af de mera tillfal- 
liga ar atminstone Diplotaxis tenuifolia har iakttagen flere ar 
a rad pa samma plats. 

Tredje gruppen innehaller 4 flerariga, 2 tvaariga och endast 
1 ettarig art, saledes i jamforelse med forhallandena inom andra 
gruppen 4n gynnsammare siffror for de flerariga arterna. Af hit- 
horande vaxter har Ononis repens observerats under isolerade ar 
eller endast under ett mindre antal ar 4 rad och borde darfor 
mahanda rattast foras till foregdende grupp. Da emellertid arten 
ar flerarig och annorstades (t. ex. pa Lappvik lastageplats i 
Nyland) bibehallit sig flere ar efter hvarandra, synes det icke 
vara omodjligt, att den afven pa Rafso och i Luvia skulle fort- 
lefvat ett antal ar. Mahanda har den pa Rafso inkommit pa 
1880-talet, men ater utddtt, och pa 1900-talet for andra gangen 
inkommit. Hvad de likaledes flerariga Medicago falcata, Anchusa 
officinalis och Artemisia campestris samt den tvaariga Hchium 
vulgare vidkommer, s& hafva de utan tvifvel funnits pa Rafso 
barlastplats Atminstone sedan ar 1901. De tva forstnamnda 
voro under ar 1907 ymnigare an under 1901, medan A. campestris 
1907 var sparsammare och Echium vulgare hela tiden varit 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, $2, N:o 1. 55 


sparsam. Men haraf kan man dock knappast draga nagon 
saker slutsats, da observationer angaende ymnigheten icke fore- 
ligga for alla de mellanliggande aren. Den enda ettariga vaxten 
inom gruppen ar Mellotus arvensis. Denna hor likasom den 
tvaariga M. albus till de vanligaste vaxterna pa vara barlast- 
platser. De bada arterna satta under gynnsamma ar mogen 
frukt och aga saledes formaga att i nagon man sprida sig. 
Ofta fdrsvinna de dock pa stallen, dit ny barlast pa nagon 
tid icke tillforts, hvarfor deras allmanna forekomst delvis synes 
vara betingad af fornyad invandring. — Man kan om tredje 
eruppens arter uttala, att atminstone de flesta af dem aga for- 
maga att i trakten (Rafso resp. Luvia) fortlefva under flere pa 
hvarandra fdljande ar, hvarjamte atminstone nagra af dem dar 
kunna i nagon man sprida sig. Gransen emellan andra och 
tredje gruppen ar fodljaktligen ratt markerad, hvilket icke ar 
fallet med gransen emellan de tva forsta och de tva senare 
grupperna. 

Fjarde gruppen omfattar tva flerariga, en tvaarig och en 
ettarig art. Hvad forst den flerariga Nasturtiwm silvestre be- 
traffar, si har den med sakerhet fortlefvat pa Rafso sedan 
1890-talet; sannolikt har den funnits dar sedan ar 1872. Den 
synes dock icke dess vidare sprida sig. Atminstone sedan borjan 
af 1870-talet hafva Senecio Jacobaea (flerarig) och Carduus 
nutans (tvaarig) vuxit pa Réafsé, troligtvis under alla ar i 
oafbruten foljid. Enligt forhandenvarande iakttagelser ar S. Ja- 
cobaea nu ymnigare fn pa 1870-talet, medan Carduwus-arten 
redan da var nagorlunda ymnig. Om den senare meddelas, att 
den siatter mogna frukter. Dessa bada arter sprida sig saledes 
i nagon man. Afven den ettariga Medicago lupulina ar sedan 
gammalt antriffad pa Rafsd, dar den forekommer i ymnighet. 
Denna art drager stor fordel af sitt vaxtsatt pa de bara och 
grasbevuxna barlastmarkerna. Stammen grenar sig namligen 
ofta strax ofvan jordytan, och grenarna ligga tatt tryckta til] 
marken och utbreda sig rikligt At alla hall. Vaxten kan pa 
detta satt bana sig vag mellan andra arter och hastigt tacka 
bara ytor. De fyra arterna inom denna grupp hafva salunda 
med all sannolikhet funnits p&é Rafsd barlastplats nara 40 ar, 
mdjligen langre, och kunna sagas vara bofasta darstades. Tva 


56 Hiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


af dem hafva t. 0. m. bevisligen spridt sig vidare, namligen 
Carduus nutans och Medicago lupulina. Den forra antraffades 
ar 1901 i nagra exemplar pa& Ytterd nara Wilhelmsvik pa en 
hog med barlast, som minst 8 ar tidigare ditforts fran Rafso. Me- 
dicago lupulina ater forekom ar 1901 pa Radmansholmen, icke 
langt fran Bjorneborgs stad, invid strandskoningen pa en plats, 
dit barlast slapats ifran Rafs6 i och for utfyllning. 

Om man Aater grupperar barlastvaxterna med hansyn till 
deras systematiska stillning, sa finner man, att crucifererna 
sta framst med 12 arter. Darnast folja leguminoserna med 10 
arter, vidare compositerna med 7 och borraginaceerna med 5 
arter, chenopodiaceerna med 3 arter samt papaveraceerna, eu- 
phorbiaceerna, malvaceerna och personaterna med 2 arter. De 
aterstaende 8 arterna aro fordelade med 1 art pa enhvar af 
8 familjer. De arter, som aga formaga att langre tid fortlefva 
pa barlastplatsen, traffas framst inom compositerna och legu- 
minoserna; bland crucifererna hor endast Nasturtium silvestre 
till dem. 


Férutom nu omtalade vaxter hafva af de i trakten till- 
falliga arterna pa barlast observerats ytterligare Bromus mollis, 
Cerastium arvense och Berteroa incana, hvilka dock narmast 
aro att hanforas till med hofré.inkomna arter, samt Trifolium 
arvense, Tr. procumbens och Anchusa arvensis, som darforutom 
iakttagits pa gardsplan och affall. 


Bland de tillfalliga arter, som icke antraffas pa barlast, 
intages framsta rummet af ursprungligen i tradgardar odlade 
vaixter, som senare lamnats utan skoétsel och forvildats samt ofta 
nog spridt sig utanfor de uppodlade rabatterna. Om till denna 
grupp hanforas eken, hvilken antagligen 4r planterad saval i 
Norrmark som Luvia, och oxelrénnen, hvars spontana forekomst 
i Bjorneborg val ar tvifvel underkastad, afvensom Vzcva sativa, 
uppgar antalet hithdrande arter till 14. De aro foljande: 


Salix fragilis. Sorbus Fennica. Nepeta cataria. 

Quercus robur. Vicia sativa. Campanula rapunculoides. 
Atriplex hortense. Levisticum officinale. Anthemis cotula. 
Aquilegia vulgaris. Myposotis silvatica. Cichorium intubus. 


Corydallis nobilis. Menta gentilis. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 57 


Dessa vaxter kunna sammanforas till grupper med hansyn 
till det andamal, for hvilket de tidigare och delvis allt fort- 
farande odlas. Salunda aro Aquilegia vulgaris, Corydallis no- 
bilis, Myosotis silvatica och Campanula rapunculoides sedan 
gammalt odlade sasom prydnadsvaxter. Sasom sAdan odlas 
stundom afven Nepeta cataria, hvilken dock fordom var officinell. 
Sasom medicinalvaxter hafva vidare anvandts Levisticum offi- 
cimale och Menta gentilis. For kokets behof hafva Atriplex 
hortense och Cichorium odlats, Vicia sativa anvandes till krea- 
tursfoder, och Anthemis cotula ar val narmast en ogrisvaxt ui 
Salix fragilis, Quercus robur och Sorbus Fennica hafva sanno- 
likt planterats for prydnadsindamal. 


Uteslutande pa affallsplatser och liknande stillen hafva 
iakttagits 10 arter. Hartill komma de tre arter, som darjamte 
observerats pa barlast. Dessa 13 arter aro féljande: 


Bromus unioloides. Trifolium arvense. Malva rotundifolia. 
Lolium multiflorwm. Tr. procumbens. Anchusa arvensis. 

Chenopodium foliosum. Vicia tetrasperma. Veronica hederifolia. 
Lepidium Virginicum. Euphorbia esula. Convolvulus sepium. 


Ribes grossularia. 


Sarskildt bora framhallas Bromus unioloides, Lolium mul- 
tiflorum och Lepidium Virginicum, hvilka insamlats pa bomulls- 
affall (Hayrén fynd.). Convolvulus sepium vaxte i ett snar af 
nasslor och grabo nara stranden och barlastplatsen pa Rafsé, 
Euphorbia esula pa afstjailpningsplats och Trifolium arvense 
pa gardsplan. Ribes grossularia forekom pa en stenbacke och 
var sannolikt ditford medels exkrementer. Om de Aterstaende 
6 arterna saknas uppgifter angaende standorten. 


En mera homogen grupp bilda féljande 9 arter, som in- 
kommit med hé- och grasfré: 


Phalaris Canariensis. Bromus mollis. Barbarea vulgaris. 
Cynosurus cristatus. Lolium perenne. Berteroa incana. 
Bromus arvensis. Cerastium arvense. Rudbeckia hirta. 


1) Dock siger A. H. G. de Cassini: ,elle est antihysterique, mais 
peu employée“. Dictionnaire des sciences naturelles 29, 1823, sid. 174. 


58 Hiiyrén, Bjdrneborgstraktens vegetation och kirlviixtflora. 


Af dessa hafva Bromus mollis, Cerastium arvense och 
Berteroa incana iakttagits afven pa barlast, Phalarts Cana- 
riensis ater pa affallsplatser. Det fortjanar anmarkas, att 5 ar- 
ter, saledes 6fver halften, aro gramineer, medan inom Ofriga 
grupper af tillfalliga arter finnes endast en sadan (Panicum 
viride pa barlast). De flerariga arterna dro de till antalet 
ofvervagande. 

De tillfalliga vaxtarterna kunna salunda uppdelas i fyra 
hufvudgrupper: egentliga barlastvaxter, 53 till antalet (sid. 51), 
ursprungligen i tradgardar hemmahérande arter, 19 till antalet 
(sid. 51 och 56), pa affall m. m. forekommande arter, 13 till 
antalet (sid. 57) och med hé- och grasfr6 inkomna arter (9 
stycken), summa 94 arter. 


II. Bjorneborgstraktens vegetation. 
A. Inlandets moranvegetation. 


Granskog. Sasom tidigare framhallits (sid. 12), aro kross- 
erusmarkerna vanligen bevuxna med granskog. Typisk sadan med 
ett mosstacke af Hylocomium proliferum med inblandad H. pa- 
rietinum, med Oxalis, Trientalis, Vaccinium myrtillus m. fl. 
traffas i Ulfsby NE om deltaslatten, ofvanom Torbonis, i Lytt- 
skars skargard pa Sad6 och Alholmen, i det inre af Rafsé och 
Tahkoluoto, pa krossgrusomradet invid Pihlava och pa Kumnas. 
I halorna mellan de storre stenarna ar Metzgeria furcata en 
karaktaristisk mossa. 

Blandskog. I granskogen forekomma ofta andra tradslag 
inblandade, framst Betula verrucosa (t. ex. pa Lyttskar), Pinus 
silvestris (Gammelby) och Populus tremula (Lyttskar Alholmen, 
Kumnas). Ofta finnas bade bjérk och tall (Buso) eller asp och 
tall (mellan Ylinokka och Vakevanokka). Om_ blandskogen 
emellan Ylinokka och Vakevanokka antecknades, att tallen var 
st cp och granarna héga och vackra. Afven unga tallar sagos; 
de unga granarna voro dock flere, hvarfér skogen, om den far 
sta ostérd, sannolikt i framtiden utvecklas till typisk granskog. 

Endast rérande asp-gran-blandskogen foreligga nagra en- 
staka iakttagelser. Den utmiarker sig genom relativt hog fuk- 
tighetsgrad, ett frodigt mosstiacke och en riklig lafvegetation pa 
triden. Bland de tongifvande lafvarna markas forutom former 
af Usnea barbata och Bryopogon jubatum afven Sticta pulmo- 
nacea, som flackvis beklader de gamla aspstammarna och afven 
traffas pA narbelagna granar. Denna laf i blandskogen omnam- 
nes redan af P. A. Gadd (Gadd Sat., sid. 51). Det ar i skug- 


60 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvixtflora. 


gan af sadan blandskog af gran och asp som Hpipogon, Listera 
cordata och Coralliorrhiza antraffas pa Kumnas. Skogen har 
har lange statt orérd af manniskohand, och pa marken ligga 
multnande trad, kvistar och grenar och daremellan ett decime- 
tertjockt lager af halfformultnade l6f eller en mossmatta. Har 
hafva orchidéerna funnit en fristad. 

Uthuggen mark. [dremal for afverkning ar foretradesvis 
granskogen, som t. ex. pa Lyttskar till stdrre delen nedhuggits 
(jamfor sid. 12). Harvid minskas markens fuktighetsgrad be- 
tydligt, mossticket torkar, och skogsérterna fortvina. Bland 
vaxter, som bast bibehallas, kunna namnas Majyanthemum, As- 
pidium dryopteris, A. spinulosum och Vaccinium vitis Idaea, 
hvilka alla aro tongifvande i torrare skogar, sasom tallskog och 
bjorkskog. Déarjimte inkomma nya arter, bland orterna ofta 
Epilobium augustifolium, bland tradslagen tall, bjork eller graal, 
hvilka i sinom tid undantrangas af granen. 

Snarartade graalbestand (beskr. 1) traffas i Ulfsby pa flere 
krossgrushojder, dir granskogen nedhuggits, och blifva tongif- 
vande i landskapsbilden t. ex. ofvanom Gammelby. Har och dar 
héjer sig annu nagon gran Ofver de 1—2 m hoga buskarna af 
Alnus incana, som an sta pa ett par meters afstand fran 
hvarandra, fn i tatare sndr. Bland granskogens vaxter markes 
framst Hylocomium proliferum, som pa de dppnare flackarna 
emellan albuskarna fortfarande ar den viktigaste mossan och 
nagon gang ensam, men oftare jamte mindre eller lika riklig 
Polytrichum juniperinum och Hylocomium parietinum bildar 
en tickande matta, dar afven andra arter kunna inga sasom 
viktiga element (se beskr.). Granskogens gras saknas nastan 
helt och hallet, och dess drter och ris aro i allmanhet tillbaka- 
trangda. Pa skuggiga stallen under de instrédda enbuskarna, 
saledes dar fuktigheten ar jamnare, traéffar man ofta nagra stand 
Vaccinium myrtillus, och invid stenarna, likaledes garna nar- 
mare buskarna, en och annan tufva Oxalis, som nagon gang 
blir ymnigare i mattan af granskogens H. proliferum (beskr. 1, 
N:o 3). 

Bland de arter, som icke funnos i granskogen eller dar 
intogo en underordnad plats, men numera upptrada i storre 
mingd, observeras bland mossorna Blepharozia ciliaris, som ar 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 61 


ymnig pa stenarna och flackvis af betydelse jamval i markens 
mosstacke (beskr. 1, N:o 4). Ymniga pa stenarna dro vidare 
Grimmia apocarpa, Gr. Miihlenbeckii och Gr. ramulosa, och 
pa marken finnes stundom Thyidium recognitum eller Dicranum 
scopartum i riklig mangd. Framfor allt rader dock stor rikedom 
pa Orter bade hvad art- och individantalet betraffar. Antecknade 
aro 11 arter, bland dem flere pa angs- och faltbackar vanliga; 
framst bora namnas Achillea millefolium, Pimpinella saxifraga, 
Potentilla erecta, Campanula rotundifolia och Chrysanthemum 
leucanthemum. Afven grisen iro flickvis rikliga, framst Festuca 
ovina, men afven Anthoxanthum m. fl. Forharskande bland 
risen ar Vaccinium vitis Idaea, som siallan saknas och vanligen 
forekommer i ymnighet. 

Bjorkskog och tallskog. BjOrkskogarna aro foga vidstrackta 
och icke alldeles allmanna. Bjérkskogar finnas t. ex. pa det 
numera med Bus6 forenade Koivuluoto, flerstides pa Lyttskar, 
pa Kumnas och Sabbskar. De fro bildade af Betula verrucosa 
och antraffas forutom pa krossgrus afven pa rullstensfalt, sar- 
deles invid angar eller omgifna af saidana. De dro ljusare och 
glesare 4n granskogarna, och man finner darfér har en rik ért- 
vegetation. I mangd traffas ofta Melampyrum pratense. Dar- 
jamte ses Trifolium pratense och Tr. repens, Campanula ro- 
tundifolia, Hieraciwum umbellatum och andra orter, ofta afven 
Pteridium aquilinum. Mindre framtrada grasen: Agrostis vul- 
garis, Aera flexuosa, Festuca rubra. Vanligen forekomma bla- 
bars- och lingonris, ofta nog finnes Juniperus. Stundom triffas 
i bjorkskogen inblandad gran (Koivuluoto), hvilken smaningom 
tager Ofverhand. 

Nar man sjévagen nalkas Lyttskar, forefaller det som om 
trakten mangenstades vore tackt af bjérkskog. Man finner dock 
snart, att det enbart ar glest staende, resliga exemplar af 
Betula verrucosa, hvilka pa afstand synas sluta sig samman 
till ett enhetligt bestand. Dessa bjérkar kvarlamnades da gran- 
skogen nedhoggs. Dylika ensamstaende bjérkar aro utmarkande 
afven for Ruohokari med dess sterila stenhdjder, dar for ofrigt 
granskog knappast funnits. 

Pa torrare backar firekomma blandade bestand af glest 
staende bjork (B. verrucosa) och tall (sydvastra delen af Sado). 


62 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiarlviixtflora. 


Roérande tallskogen pa krossgrus, hvilken patraffas mest typisk 
séder om Bjérneborgs stad samt emellan Bjérneborg och Bredvik, 
forefinnas icke nagra anteckningar. 

Asplundar och aspsnar. Emellan tatelangarna och gransko- 
gen finnes ofta bjorkskog (ofta af lundartad karaktar), men 
stundom afven asplundar (mellan Lyttskar och Ylinokka). 
Dessa lundar traffas merendels pa sluttande mark. Man ser 
talrika bade sma och stora aspar och dessutom i mindre mangd 
Lonicera xylosteum och Ribes alpinum, Pteridium aquilinum, 
Calamagrostis arundinacea m. fl. Nedtill utbreder sig aspen 
medels sina rotskott pa tatelangens hogre belagna och darfor 
torrare delar, sa att man traffar sma enstaka aspar eller grupper 
af sadana nere i angen, utanfér tradbestandet. Upptill inkom- 
mer granen, och man behofver ej ga langt forran granskog vid- 
tager. 

Mangen gang ser man endast 1—5 meter hoga aspar; 
de nedhuggas i fortid. I stallet uppskjuta desto flere skott, och 
bestandet far en mera snarartad karaktar. Sallan aro dessa 
bestand rena. Tata sadana snar af enbart unga aspar finnas 
t. ex. pa den mindre krossgrushéjden pa Alholmen utanfor Lytt- 
skar, pa sluttningen mot Alholmsklobben. Stenar traffas har i 
manegd. De mest anmarkningsvarda Orterna och grasen aro 
Angelica silvestris, Epilobium angustifolium och Calamagrostis 
epigeios. Nedtill mot stranden tillkomma bl. a. Alnus glutinosa 
och Ulmaria. Allteftersom landet héjer sig, blir klibbalsbaltets 
ofre del torrare och inkraiktas af aspbestandet, medan klibbalen 
samtidigt tranger utat. Upptill i aspsnaret inkommer ater gra- 
nen, och uppe pa krossgrushédjden finnes med asp uppblandad 
eranskog. 

Oftare ingi i sndéren med Ofvervagande asp afven andra 
tridslag, bl. a. Betula verrucosa och Sorbus aucuparia. Sadana 
aspsnar fro allmanna pa Lyttskar och fdrekomma har invid 
skogsbrynen och i synnerhet pa smarre gruspartier ute i 4ngarna. 
Af buskar traffas i dessa snar Juniperus och i sallsynta fall 
Viburnum och Rosa glauca. En karaktarsvaxt ar Melica nutans. 
Bland o6rter traiffas Tvifoliwm-arter, Melampyrum pratense m. fl. 
ofver hufvud flere af dem, som finnas i bjérkskogar. Uteslutet 
ar icke, att bjérken varit éfvervagande pa dessa gruspartier, 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 63 


men nedhuggits, hvarvid aspen blifvit i tillfalle att sprida sig. 
Pa de torraste stallena ar Juniperus rikligare, och da upptrada 
ofta Festuca ovina m. fl. 

Lundar med blandadt tradbestand finnas af flere olika slag, 
beroende pa laget och fuktighetsgraden. De flesta forekomma 
pa mindre krossgrushojder, som fordom varit sjalfstindiga hol- 
mar, men numera 4ro forenade med fastlandet, samt i skogs- 
brynen emellan tatelangarna och granskogen. Lotsére parkan- 
lagening har ursprungligen varit en sadan lund; andra. finnas 
emellan Lotsdre och Torbonaés samt emellan Torbonas och 
Krootila afvensom i narheten af Pihlava, bade pa Inderé och 
Ytter6, langs den dalsinka, som strax W om Pihlava fran Kumo 
alfs mynningsvik gar upp emot EHinajarvi. Alla dessa lundar 
hafva salunda for 200—400 ar sedan befunnit sig invid hafs- 
stranden, och denna omstandighet tager sig afven uttryck i 
vegetationen, namligen i forekomsten af klibbal och Melandryum 
rubrum. En nagot afvikande typ bilda de lundar, som ligga 
langre in pa krossgrusomradena. De dro sallsyntare och finnas 
t. ex. pa Kumnas vid den s. k. Linjevagen. Ett gemensamt 
drag f6r alla lundar med blandadt tradbestand ar den frodiga 
vegetationen och det stora artantalet. Salunda finnas asp, 
bjork (B. verrucosa), ronn och lénn, och i samma lund ofta 
afven hagg, klibbal, graal eller gran. Bland buskar markas 
Lonicera och Viburnum, Ribes alpinum och R. rubrum, bland 
drter Epilobium angustifoliwm samt i de forna hafsstrands- 
lundarna Humulus lupulus, Polygonatum multiflorum och Actaea 
spicata, dessutom manga andra, sasom Convallaria majalis m. fl. 
Bland graésen kunna sdsom sarskildt utmarkande namnas J/- 
lium effusum och Melica nutans; ofta finnes jamval Tritecum 
caninum. 

I de fuktiga lundarna vid den forna hafsstranden vid 
Pihlava ser man Alnus glutinosa, dock icke synnerligen ymnigt. 
Detta trad upptrider i medelhéga eller héga, stundom afven i 
laga och buskformiga individer, hvilka vanligen sta pa nagot 
afstand fran hvarandra. Darjimte finnes buskformig A. incana 
och hagg, stundom afven rénn, asp, lénn och nagon gran. 
Bland buskar mirkes Ribes alpinum och bland orter framst 
Melandryum rubrum, som saknas i de torraste lundarna. Vidare 


64 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


hafva antecknats Majanthemum, Actaea, Humulus, Geranium 
stlvaticum, Rubus saxatilis, Angelica silvestris, Viola riviniana 
och Oxalis, bland gras Militum, Melica och Triticum caninum. 
Klibbalen synes knappast alls eller endast langsamt foryngra 
sig i dessa krossgruslundar, dit den inkommit nar saltvattnet 
annu tackte den narliggande angen. 


Pa nagot torrare mark kan man autraffa krossgruslundar 
med ofvervagande Alnus imcana, bl. a. pa kullarna mellan 
Lotsére och Torbonas. Forutom graalen traffas hagg och rénn, 
darjamte nagot bjork (B. verrucosa), Ribes rubrum, Melandryum 
rubrum, Ulmaria, Milium m. fl. Om graalen pa sadana platser 
nedhugges, uppstar stundom ett tatt snar af 6fver en meter 
hoga orter (beskr. 16), bland hvilka markas Epilobium angusti- 
folium och Ulmaria. Inblandade aro de lagre Rubus Idaeus 
och Melandryum (steril). 


I manga torrare lundar saknas graalen, och i detta fall 
kan bjorken vara det tongifvande tradslaget. Jamte bjérken 
traffas hagg, Lonicera, Ribes alpinum, Polygonatum multiflo- 
rum, Melica och Milium. For de torrare lundarna vid Pihlava 
och pa Ytterd hafva darutéfver sasom mera anmarkningsvarda 
antecknats ronn och Jénn, Convallaria majalis och Polygonatum 
officinale, Rubus saxatilis, Veronica chamaedrys, Poa nemoralis 
och Agrostis vulgaris, och for lundarna nordost om alfven asp, 
Viburnum, Ribes rubrum, Humulus, Epilobium angustifolium. — 
I an torrare lundar upptrader Juniperus. Fortfarande finnas 
Betula verrucosa, Sorbus aucuparia, Populus tremula och Acer 
platanoides, likasa Lonicera och Ribes alpinum. 


Forutom dessa olika hufvudtyper finnas atskiliga mellan- 
former, och ofta traffar man pa samma krossgrushdjd lundar af 
olika slag. Rundtom hédjderna narmast tatelangen, d. v. s. langs 
den forna stranden, kan man finna ett klibbalsbalte med Me- 
landryum ete., medan bjérken dominerar hégre upp och enen 
upptrader pa krénet. Sadana dro t. ex. manga gruskullar mel- 
lan Torbonis och Ylinokka. For ofrigt varierar vegetationen, 
samma vixt upptrider med olika ymnighet, och floran ar till 
sammansattning nagot olika. Detta belyses af foljande exempel 
fran strandomradet mellan Norrviks udde och Krootila: 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 82, N:o 1. 65 


1. Gruskullen naérmast Norrviks udde ar ratt ansenlig och hog, 
Ofvervagande klibbal, ratt mycket graal. Hégre upp i synnerhet asp, 
afven bjork (B. verrucosa). 

2. Kulle i narheten af féregaende. Pa krénet en dppen sten- 
backe med Calamagrostis epigeios, Epilobium angustifolium m. m. 
Vidare en stor bjérk (Betula verrucosa) och ett snar unga aspar. 
Backe med Ribes alpinum, Lonicera och Humulus, som pa ett stille 
vaxer 6fver och heklader en myrstack, Polygonatum multiflorum, 
Vicia silvatica pe, Milium, Melica, Aera flexuosa m. m. 

3. Langre nedat Krootila en hég och brant, blott omkr. 1 ar 
stor kulle, som bestar nastan uteslutande af stenar. Vegetationen 
torftig, Karaktarsvaxten ar Epilobium angustifolium, som finnes i 
ymnighet. Darjimte Betula verrucosa, Ribes alpinum och Prunus 
padus (buskformig). Ymniga aro Convallaria majalis och Calama- 
grostis epigeios. Bland i lundar sillsyntare arter mirkas Campanula 
persicifolia st pe och Tanacetum st pe. 

4. En langstrackt och nagorlunda éppen kulle. Har finner man 
Betula verrucosa, Viburnum, Lonicera, Ribes alpinum och R. rubrum, 
bada arterna nagorlunda sparsamt, Humulus, Milium, Polygonatum 
multiflorum, Alnus incama tva inaivider, A. glutinosa flere. 

5. Eskonokka héjd narmast Krootila; hanger medels en lagre 
rygg samman med N:o 4. Till stérre delen tat och frodig lundvege- 
tation. Florans sammansattning beaktades i hégre grad an pa fore- 
gaende héjder; foljande arter antecknades: 


Alnus glutinosa ep Rhamnus frangula pe Angelica silvestris st pe 
Prunus padus*') st ep Rubus Idaeus pe Filipend. ulmaria st pe 
Sorbus aucuparia st ep  Humulus lupulus epp Melandr. rubrum st pe 
Betula verrucosa pe Athyrium filix femina cp Polyg. multiflorum st pe 
Alnus incana sags ej Convallaria majalis cp —- Valeriana officinalis st pe 
Juniperus cp Epil. angustifolium cp  Actaea spicata pe 
Lonicera xylosteum ep Aspidium filix mas st cp Melica nutans ep 
Viburnum opulus cp A. spinulosum st cp Poa nemoralis cp 

Ribes alpinum st ep Galium verum st cp Milium effusum st ep 
R. rubrum st ep Lysim. vulgaris st ep Triticum caninum st pe 


Det ar att méarka, att dessa arter icke finnas alla pa samma 
flack, utan vegetationen fr olikartad i olika delar af Eskonokka. 
Férteckningen gifver alltsa framst en bild af florans sammansattning, 


1) Laga buskar. 


ox 


66 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlviixtflora. 


De langre in pa krossgrusomradena belagna lundarna 
(Kumnis Linjevagen) aro nagot afvikande. Har finnes namligen 
forutom bjork (6fvervagande), asp, ronn och lénn afven gran 
med Atféljande Hylocomium proliferum och H. triquetrum, 
Trientalis, Lycopodium annotinum och Vaccinium myrtillus. 
Bland buskar markas icke endast Lonicera, Viburnum, Ribes 
alpinum och sparsam Juniperus, utan ock Salix aurita och 
S. caprea samt Daphne. Bland érterna saknas nagra for de 
tidigare omtalade lundarna kannetecknande: Polygonatum mul- 
tiflorum, Humulus, Melandryum rubrum. I stallet finnas Pte- 
ridium aquilinum, Equisetum pratense och E. silvaticum, Puris, 
Lathyrus vernus, Geum urbtunum, Pirola rotundifolia och P. se- 
cunda, Cirsium heterophyllum, Solidago m fl. Gemensamma aro 
Athyrium filix femina, Majanthemum, Convallaria majalis, 
Rubus saxatilis, Filipendula ulmaria, Epilobium angustifolium, 
Viola Riviniana m. fl. Bland gras markes Melica. 


Enbackar finnas stundom hoégst uppe pa de krossgrushojder, 
som ligre ned bara lundar med bjork ete. Oftare gar dock 
bjorken (B. verrucosa), om den en gang finnes, anda upp och 
kan d& har vaxa tillsamman med enen. Om daremot bjorken 
saknas, traffar man mangen gang ofvanom albaltet en backe 
med Juniperus. Sadant ar fallet t. ex. pa krossgrushdjderna 
utanfor Torbonas. Jamte enen (st cp) traffas har Rzbes rubrum 
st pe, ofta afven Solanum dulcamara och Scrophularia nodosa. 
Karaktiristiska for Torbonas-hojderna aro afven Prunus padus 
och Melandryum rubrum, hvilka forekomma nere 1 albaltet 
(ofvervagande klibbal). 

Stundom har mellan stenarna hopats nagot sand, som 
bildar smarre jamna ytor (hojd mellan Lotsdére och Torbonas, 
Kumnias). Har kan man emellan och under enrisbuskarna finna 
Avena pubescens och Silene nutans. — Pa en del stallen sta 
enarna glesare, och platsen paminner da om sten- och grus- 
backarna. Storre delen af Selkaluoto utanfor Kivini ar en sadan 
stenbacke med glest staende enar. Mellan enarna finnes har 
stallvis ratt mycket fint grus. En af de mest karaktaristiska 
vaxterna ar Galiwm verum, som ar ymnig Ofver nastan hela 
holmen. Vidare bora namnas Agrostis vulguris, Tanacetum (cp 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 67 


pa en stor del af holmen) och Pimpinella saxifraga (ep pa ett 
par stallen). 

Sten- och grusbackar finnas pa Tailuoto, Tukkiluoto och 
Kallioluoto. Iégonenfallande ar den stora rikedomen pa stenar, 
mest af medelstorlek. Mellan stenarna traffas flere af falt- 
backarnas 6rter och gras, sasom Stellaria graminea, Pimpinella 
saxifraga, Galium verum, Campanula rotundifolia, Agrostis vul- 
garis, Calamagrostis epigeios, Poa pratensis m. fl. Vidare finnas 
de enbackar kannetecknande Scrophularia nodosa och Solanwm 
duleamara och af lundvaxter Filipendula ulmaria, Angelica 
silvestris, Chaerophyllum silvestre m. fl., de sistnamnda lagre 
ned, narmare alarna. Slutligen bora namnas Tanacetum vulgare 
och Erysimum hieracufolium, hvilka ofta forekomma ratt ym- 
nigt och narmast aro att betrakta sasom inkomna under den 
tid saltvattnet omslot de ifragavarande holmarna. 

En likartad stenbacke ar Linderi holme utanfor Vakeva- 
nokka. Holmen ar dock ratt lag, och darfér traffas nagra_ 
spridda buskar Alnus glutinosa och Ribes nigrum, dessutom en 
individ A. incana (1901). Forutom de karaktaristiska Solanum 
dulcamara, Scrophularia och Tanacetum finner man Scutellaria, 
Leontodon auctumnalis m. fl. Holmen skulle sannolikt ofver- 
vaxas af al, om icke de unga plantorna afbetades. 

Mellanformer mellan torrare lundar, enbackar, stenbackar, 
faltbackar och Aangsbackar dro icke sallsynta. Pa enbackarna 
forekomma har och hvar spridda bjérkar, och stallvis traffas 
backar med Ribes-arter sAsom de viktigaste buskarna.  KHtt 
sairskildt vaxtsamhalle bilda hallonsnaren med Hpilobium an- 
gustifolium mm. fl. arter. 

Angsbackar och faltbackar finnas pa en och annan af de 
sma isolerade krossgrushéjderna, oftare daremot pa de storre 
krossgrusomradena strax invid skogsbrynen. Pa den friska 
marken pd angsbackarna ses en frodig vegetation af orter och 
gras, bland hvilka kunna namnas Dianthus deltoides, Potentilla 
argentea, Vicia eracea, Achillea millefoliwm m. fl. Faltbackarna 
aro nagot torrare och magrare. Angaende deras vegetation 
foreligga icke nagra anteckningar. 

Berg och hallar ‘ro icke alldeles allmanna (Harpo, Tor- 
bonis, Busé, Sad6 o. s. v.). Vegetationen ar mycket varierande. 


68 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


Anteckningar foreligga icke. — Pa bergsbranterna NE om alfven 
triffas i springorna Woodsia Llvensis och vid brantens fot 
Cystopteris fragilis, 1 soléppna sprickor Viscaria vulgaris ete. 


B. Alfomradets vegetation. 


Alfomradet omfattar forst och framst deltaslatten och deltat, 
hvilka bada uppstatt hufvudsakligen tack vare alfvens material- 
transport, men darjamte afven mynningsviken, dar stranderna 
och bottnen paverkas af alfvattnet och omformas genom Alfvens 
verksamhet. Alfvattnets inflytande stricker sig, sasom tidigare 
beskrifvits, an langre ut, men har tillkommer en ny faktor, 
hafvet och saltvattnet, hvarfor det blir lampligt att lata alf- 
omradets nedre grains sammanfalla med saltvattengransen och 
salunda stracka sig fran Pihlava till Sad6 och langs yttre sidan 
af Stora och Norra Sado till Alholmen och Lyttskar. Salunda 
kommer vatten- och strandvegetationen i Lyttskars skargard att 
afhandlas i samband med mynningsvikens vaxtlighet. 


1. Deltaslitten och deltat. 


Deltaslatten tillvaxer standigt nedat och stiger samtidigt 
allt hégre; och deltats dar forenas med hvarandra, sa att slut- 
ligen endast en eller ett par hufvudfaror for alfvattnet kvarsta 
(jamfor sidd. 13--19). Da salunda hvarje parti af deltaslatten 
smaningom blir allt torrare, ombildas afven vegetationen, och har- 
under félja bestémda vaxtsamhillen regelbundet pa hvarandra. 
Denna utveckling gar hufvudsakligen tvenne olika vagar. For 
det forsta afstingas en del flodarmar och vikar, gyttje- och dy- 
bildning vidtager, och det till en borjan oppna vattnet fylles 
efter hand af vaxter samt gror igen. For det andra bildas ge- 
nom aflagring af nedtransporterad sand och nagot lera bankar 
och nya dar, och likas&é vaxa de tidigare uppkomna oarna 1 
langd och bildas sandtillandningar vid adrorna inne i deltat. 
Vegetationens utveckling ar i de bada fallen nagot olika; man 
erhaller tvenne sarskilda serier af pa hvarandra foljande vaxt- 
samhallen. Dessutom traffas en tredje, sallsyntare serie pa till- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 82, N:o 1. 69 


landningar med gyttje-, men utan dybildning. Utvecklingens resul- 
tat ar emellertid stadse detsamma: det uppstar en tuftateling. 
Pa tatelangen infinna sig snart nog buskar eller trid, eller ock 
kan angen, ofta innan den ar fullt utbildad, sekundart omvandlas 
till en s. k. 6rtang. Sarskilda orsaker betinga vidare pA en del 
stallen uppkomsten af Calamagrostis-angar, och slutligen hafva 
alfbranterna och deras vegetation sin egen historia. I det fél- 
jande skall darfor sarskildt behandlas vaxtligheten i alfven och 
dess forgreningar, de afstangda vikarna och deras vegetation 
samt dennas utveckling till fraken- och starrangar Afvensom 
vattendrankta Ortrika angar, vidare hogvattenstrandangarna, de 
sekundara Ortangarna, tuftatelangarna, Calamagrostis-angarna, 
bankarna och sandtillandningarna med olika utvecklingsfaser, 
gyttjetillandningarna, busk- och tradbestanden, fordjupningar i 
deltaslatten med moss- och flyartade stallen m. m. samt Alf- 
branterna med deras vaxtsamhiillen. 

Alfven och dess forgreningar. De olika delarna af alfven: 
och flodarmarna kunna med hansyn till vattendjup, strémha- 
stighet och vegetation férdelas i tre grupper: de laingsgdende 
hufvudstromfarorna, bi- och tvararmarna samt de igengroende 
adrorna. De forstnamnda utmirkas genom stirre vattendjup 
({—3,5 m; jamfor sid. 14), stérre strémhastighet, liflig trafik 
ined angbatar och segelfartyg samt stockflitning och ofta afven 
genom storre bredd. Med undantag af plankton, som icke nar- 
mare undersokts, forefinnes vegetation endast lings strand- 
braddarna, dock icke 6fverallt: nackrosor saknas. forutom pa ett 
fatal stallen. Till denna grupp hora Vanhajoki och Isojoki, d. v. s. 
alfven fran Friby till staden, vidare Lotséreddran, Lanaadran med 
Lanahaara (Arkkujoki) och Lanajoki, Inderé- och Lillraumo- 
adrorna. — Bi- och tvararmarna aro grundare, fran omkr. 2 dm till 
nara 2 m, och stromhastigheten dir har mindre. Mestadels aro de 
afven smalare. De lingsgdende af dem utmarka sig genom en 
grund troskel eller Atminstone mindre vattendjup i Adrans 6f- 
versta del. Dessa adror trafikeras nastan uteslutande med rodd- 
bat. Vegetationen stracker sig langt ut fran stranden, dock 
sillan ofver hela vattenytan. Néackrosor finnas i de flesta hit- 
horande armar, men vattenmossor och de for de igengroende 
adrorna karaktaristiska karlvixterna saknas. Hit hora Skrifvar- 


70 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


och Kimbaadrorna, Jyrajuopa, Hjulboleadran, Makkaranjuopa, 
Leimaninjuopa, Kalaforniska adran, Lanajokis nordostligaste 
smala gren, Kolmihaaranjuopa och Valisannanjuopa. Narmast till 
biarmarna ansluter sig Harpo agren (Harjunpaanjoki), mahanda 
afven Mustajuopa och Varvourinjuopa, i hvilka tva adror ve- 
getationen och stranderna forstoérts af stockar, som ligga upp- 
staplade i flere lager pa hvarandra. — Tredje gruppen slutligen 
omfattar de igengroende och delvis igengrodda adrorna, hvilka 
allaredan aro afstangda i sin Ofre del. Har ar den fria vatten- 
ytan inskrankt till sma laguner, och de mellanliggande vege- 
tationstaickta ytorna intaga ofta langa strackor. Stallvis kan 
man passera Ofver Adran utan att sjunka in. Afloppsvattnet fran 
holmarnas hoégre beligna delar silar sig langsamt fram genom 
dessa Adror, och i en del af dem kan man vid rikligare nederbord 
tala om svag strém. Amblystegium-arter upptrada, ofta 1 stor 
ymnighet. Darjamte observeras Hydrocharis morsus ranae, 
Rumex hydrolapathum m. fl. Hit aro att rakna Koivistoadran 
pa Aittaluoto, Koukkujuopa pa Borgmastarholmen samt Vadara- 
juopa och Lanajuopa pa Stora Haistholmen. — Hvarje flodarm 
har att uppvisa flere olika standorter och vaxtsamhallen, men 
da dessa bilda en val afgrinsad komplex, blir det lampligast 
att behandla demi ett sammanhang. Flere af flodarmarnas vaxt- 
samhallen igenfinnas dessutom uti och innanfor de igengroende 
vikarna samt utbreda sig har 6fver storre ytor, hvarfor de 
langre fram blifva foremal for en mera ingaende redogorelse. 
De langsgaende hufvudstrémfarorna sakna stall- 
vis vegetation. Framfér allt ar detta fallet i den mest trafike- 
rade af dem, Lotséreddran, som dessutom regelbundet uppmudd- 
ras och i sin 6fre del ar forsedd med strandskoning. Allt detta 
verkar jaimte den storre strémhastigheten hammande pa vaxt- 
ligheten. I flertalet fall, sarskildt ofvanfor staden, traffas dock 
narmast strandbradden en till nagon meter bred zon med vaxter, 
hvilka na upp till eller héja sig nagot ofver vattenytan. Langst 
utat, till 1,5 m djup, vaxer Potamogeton perfoliatus och dar- 
jamte ofta Sparganium simplex f. longissima. Narmare stranden, 
pa ett djup af 1—2 dm, ar Sagittaria sagittifola tongifvande. 
Den upptrider antingen ensam (vanligen med tatheten 6—7) 
eller (tath. 6) tillsammans med Sparganium simplex f. longis- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 71 


sima (tath. 7). Sistnamnda art upptrader icke alltid likfor- 
migt, utan ofta i grupper (tath. ofta IV). Nagon gang ses spar- 
sam Phragmites (Sonnas) eller Equisetum fluviatile (Puolluoto). 
Férst i 6deltats nedre del traffas vattengras och fraken allman- 
nare afven langs hufvudstrOmfarorna. Sa vidtager omkr 0,5 km 
nedanfor Kvistholmen i Lanajoki ett bestand af Equisetum li- 
mosum, som nastan utan afbrott stracker sig langs stranden af 
Hastholmen anda till denna 6s nordspets. Ofta finnes har in- 
blandad Graphephorum 6. Strax nedanfor GAsholmen. dar La- 
naadrans nordostligaste gren inflyter i Lots6readran, finnes i 
skydd af bolmen ett lugnvattenomrade med riklig vegetation 
(vegetationsbeskr. 28). Har traffas saval Phragmites som Scirpus 
och Graphephorum; anmarkas kan, att Scirpus gar langst nedat 
och bildar rent bestand i det kilformiga omradets spets. Tillika 
bor papekas, att Nymphaea candida finnes uteslutande i vatten- 
grasbestanden och ymnigare langre in i desamma, medan Nuphar 
luteum tvartom ar ymnigare mot kanterna och utanf6r vassen 
invid Lotséreadran allenaradande pa flickar om flere m? samt 
dessutom i glesa exemplar (tath. 3) finnes utanfor det omnamnda 
kilformiga safpartiet ratt langt nedat, har dock steril (beskr. 
28, n:io 1 och 2). Den hvita nackrosarten uppsdker salunda 
mer skyddade platser, medan den gula icke skyr éppna stiillen. 
Liknande vegetation af Nuphar luteum och vattengras, framst 
Phragmites och Scirpus, finnes vidare nedat mot Valisannan- 
juopa. Sarskildt ymnig blir Nuphar, hvilken pa ett stille bildar 
ett rent bestand pa en yta af mer an 1 ars storlek (blad och 
blommor 7). Har och dar ses litet Sparganium simplex f. 
longissima. 

Bi- och tvararmarna utmarka sig genom rikligare ve- 
getation. Vanligen finnes fritt vatten 1 adrans midt, men nagon 
gang stracker sig vegetationen tvirsdfver densamma, sa att 
den fria vattenytan utgdres af en rad laguner (Makkaranjuopas 
grenar, Kimbaadran nedanfor Jyrajuopa). I flertalet hithérande 
adror utgéra vattengriisen (Phragmites, Scirpus lacustris och 
Graphephorum) afvensom Equisetum heleocharis (framst f. flu- 
viatilis, men stallvis afven f. limosa) och Nuphar luteum de 
forharskande elementen i vegetationen. Potamogeton perfoliatus 
spelar alls icke samma roll som i hufvudadrorna; den ar an- 


12 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlviixtflora. 


tecknad blott for Skrifvaradran, Kimbaadran narmare Jyrajuopa 
aivensom sistnamnda adra. Icke heller Sugittaria ar af stérre 
betydelse, den finnes i Skrifvar- och Kimbaadrorna samt i Lei- 
maninjuopa. Sparganium simplex ar idgonenfallande framst i 
Skrifvar- och i nagon man i Kimba-adran samt finnes afven i 
Hjulboleadran narmare mynningen; narmare stranden traffas den 
upprata, styfva formen, mot adrans midt f. longzssima med sina 
slaka blad. Nykomlingar aro bl. a. Alisma (Hjulbéleddran); 
Potamogeton natans (Kimbaadran) och Butomus (Makkaranjuopa 
och Kimbaadran). Slutligen bo6r namnas, att Nymphaea candida 
och Oenanthe aro karaktaristiska i Makkaranjuopa och i Kimba- 
adrans nedersta del (nedanfor Jyrajuopa). 

Bi- och tvararmarna kunna med hansyn till vegetationen 
ordnas i en serie, som nagot sa nar fortloper fran hufvudar- 
marna till de igengroende adrorna. Narmast de forstnamnda 
star Skrifvaradran: nackrosor saknas; i midten ingen vegetation ; 
narmare stranden en 1—2 m bred zon med Potamogeton per- 
foliatus, Sparganium simplex f. longissima och litet Sagettarca -; 
innanfor en till 3 m bred zon med upprat Sparganium simplex 
(denna zon saknas ofta); nérmast stranden en vanl. 2—4 m bred 
zon med Equisetum fluviatile 6—7, stallvis med inmaned Gra- 
phephorum 6—7. — I Kimbaadrans ofre del och Jyrajuopa 
saknas redan den for hufvudarmarna karaktaristiska f. longis- 
sima af Sparganium simplex, som i dessa adror finnes endast 
i den upprata formen (taéth. 7) pa nagra stallen, antingen till- 
sammans med Nuphar luteum 7 eller ensam i sma grupper. 
Af an mindre vikt ar har Potamogeton perfoltatus, som saknas 
i Kimbaadrans ofversta del och upptrader forst narmare Jyra- 
juopa. Afven Sagittaria finnes tamligen sparsamt. Till ofver- 
vaigande del sammansittes vegetationen af saf, Graphephorum 
friken och gul nackros i olika mangdforhallanden och i saval 
rena som blandade bestand. Narmare stranden traffas vanligen 
Equisetum 7, som stundom gar ut till det 6ppna vattnet, 1 rent 
bestand eller uppblandad med Scirpus lacustris 7, Graphephorum 
eller Nuphar. Stundom finnas utanfor frikenzonen bestand af 
Scirpus lacustris 7 eller Graphephorum 7 eller blandade bestand 
af dessa tva arter (bada 7) och stallvis darjaimte Nuphar, som 
dock oftare upptrader i rena bestand utanfor vattengrasen 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 73 


{blad 7, vid vattenytan). Nytillkomna arter, som saknas i 
hufvudadrorna, aro Butomus (sma grupper, sparsamt), Potamoge- 
ton natans (ett stalle, lagun) och Jris (ett stille). — Sparga- 
nium simplex (upprat, taéth. 7) har antecknats afven for Hjul- 
boleadran, dar den icke langt fran mynningen forekommer till- 
sammans med Alisma 4 pa 0,5 m djup, och Sagittaria ar ob- 
serverad i Leimaninjuopa. Potamogeton perfoliatus ar daremot 
icke iakttagen i de namnda adrorna, hvilka nagot paminna om 
Skrifvar- och Kimbaadrorna, men snarast synas ansluta sig till 
adrorna i foljande grupp; de hafva likval icke undersékts nar- 
mare. — Icke endast Potamogeton perfoliatus, utan afven Spar- 
ganium och Sagittaria saknas i Lotséredelen af Makkaranjuopa, 
i Kalaforniska adran, Lanajokis nordostligaste gren, Kolmihaa- 
ranjuopa och Valisannanjuopa. Kannetecknande for dessa Adror 
ar den redan beskrifna vegetationen af vattengriis, friken och 
gul nackros. Forutom Scirpus lacustris och Graphephorum 
finnes dock afven Phragmites, som ofta traffas i mindre mingd, 
men t. ex. i Kalaforniska adran intager en bemarkt plats samt blir 
hog och bredbladig. I namnda adra antecknades pa ett stille pa 0,5 
m djup: Eguisetum fluviatile 7, Scirpus lacustris 6, Phragmi- 
tes 5. Pa andra stallen bildar vassen sma rena bestand eller 
upptrader tillsammans med Graphephorum. Den gula niick- 
rosen ar ofta ymnig. Hithérande adror intaga en tamligen inter- 
mediar stallning emellan hufvudadrorna och de igengroende ar- 
marna. — Den del af Makkaranjuopa, som ligger emellan Lotsore 
och adrans forgrening, bor annu hanforas till senast beskrifna 
kategori af adror. De bada grenarna foérete diremot en annan 
pragel. De aro grundare och hafva mindre branta strander. 
ligga val skyddade och hysa rikare vegetation. De bilda jamte 
den nedre delen af Kimbaadran (nedanfér Jyrajuopa), som 
skjuter in i Gasholmen, en sarskild grupp af adror, hvilka mer 
an de foregaende naérma sig de igengroende Adrorna. Den fria 
vattenytan i adrans midt ar har stillvis upplést i en rad la- 
guner, hvilka atskiljas af Nuphar luteum (Makkaranjuopa) eller 
vattengrasbestand (Kimbaadrans nedre del). Sarskildt karakta- 
ristiska aro Nymphaea candida, som i Kimbaddrans nedre del 
ar ymnig (vida vagnar ymnigare an Nuphar), i Makkaranjuopa 
sparsam (Nuphar st fq och st pe), och Oenanthe aquatica, som 


74 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlviixtflora. 


upptrader sparsamt saval i Makkaranjuopas grenar som i Kimba- 
Adrans nedre parti. I Makkaranjuopa markas ytterligare nagra 
arter: Jris (mest st pe), Butomus p, Glyceria fluitans (sma 
bestand), Lysimachia thyrsiflora (sma bestand, sparsam), Utri- 
cularia vulgaris st pe. Makkaranjuopas nordligare gren myn- 
nar ut i viken utanfér Torbonis, och darfér rader i adran at- 
minstone tidtals strom. Dartill kommer, att Makkaranjuopa be- 
gagnas af roddbatar, som sika sig till Torbonas. Dessa bada 
omstindigheter fororsaka, att Adrans midt delvis intages af fritt 
vatten och att vegetationen dr mindre tat an i Kimbaadrans 
nedre del. som har utfléde endast at ett hall. 

Af den féregaiende framstiallningen framgar, att Nymphaea 
candida likasom invid hufvudarmarna &fven i bi- och tvar- 
Adrorna haller sig till mera skyddade och lugna stallen med 
ingen eller obetydlig strom, medan Nuphar lutewn ar mindre 
émtalig harutinnan. 

De igengroende Adrorna uppvisa aldrig en storre fri 
vattenyta, hvaremot man ofta kan se dppna flackar, atskilda af 
vegetationstackta omraden. Pa dessa flackar fortlefva nack- 
rosorna, saval Nuphar lutewm (Koivistoddran, beskr. 9, n:o 1; 
Vaidrajuopa pe) som Nymphaea candida (Vaarajuopa st ep). 
I det lugna vattnet, som blott langsamt silar sig fram nedat 
mot nagon stérre flodarm, forsiggar liflig gyttje- och dybildning. 
Myriophyllum spicatum och andra arter (jamfor beskr. 9) kvar- 
halla slampartiklar, och vattengras (framst Se¢rpus lacustris, men 
stallvis afven Graphephorum), friken och brunmossor (Ambly- 
stegium fluitans, stillvis A. giganteum) bilda torf och tringa 
allt langre ut i det dppna vattnet. Lagunen blir salunda hastigt 
mindre och gror slutligen igen. PA brunmossmattan eller i fra- 
kenbestandet infinner sig Agrostis alba eller upptrada starrarter 
(framst Carex gracilis, afven C. vesicaria). Dessa vaxter un- 
dantringas i sin tur af Carea Goodenoughii, Juncus filiformis, 
Calamagrostis neglecta m. fl., och slutligen infinner sig Aera 
caespitosa. Pa nedre delen af deltaslitten traffas dock ej annu 
pa dessa stallen utbildad tateliing, utan endast spridda tatel- 
tufvor (beskr. 9, no 7; Koukkujuopa). I hufvudsak likadan som 
den nu beskrifna ar den utvecklingsprocess, som i stérre skala 
forsiggar uti och innanfér de afstangda, igengroende vikarna. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 75 


Vid igenfyUJningsprocessen géra sig en del skiljaktigheter 
gallande; an ar den ena, an den andra arten af storre betydelse. 
Ofta aro brunmossorna de viktigaste landbildarena, t. ex. pa 
flertalet stallen i Koivistoadran (beskr. 9), eller intaga 4tminstone 
en framstaende plats i vaxttacket (en del stallen i Koivisto- 
adran, beskr. 10 och 11; Lanajuopa). Pa andra stallen finnas 
brunmossorna blott i mindre mangd, t. ex. i Vaarajuopa, dar 
framst Scirpus lacustris, men i nagon man afven Lquisetum 
heleocharis ar torfbildande. Nagon gang saknas brunmossor 
helt och hallet, bl. a. pa ett stalle i Koivistoddran (beskr. 8), 
dar da icke heller nagon dybildning ager rum. I detta fall aro 
Equisetum fluviatile och Agrostis alba de viktigaste vaxterna, 
och jamte dem finnas nagra for de yngsta tillandningarna och 
grunda flodstrander karaktaristiska arter: Callitriche verna f. 
minima, Scirpus aciculuris och Elatine hydropiper.  Storre 
mangder frakentorf bildas framfor allt i Lanajuopa. Stundom 
finnes Carex gracilis (Koukkujuopa), och nagon gang upptrader 
Graphephorum (beskr. 10 och 11) eller Glyceria fluitans (beskr. 
9, no 2; Vaarajuopa) i stérre mangd. 

I de igengroende adrorna finna manga Orter en lamplig 
vaxtplats. Sdarskildt bor framhallas Hydrocharis morsus rane, 
som infinner sig nar brunmossorna na narmare vattenytan eller 
natt och jamt upp till densamma. Vidare markas Rumex hy- 
drolapathum (Koivistoadran, Vaardjuopa), hvars stora blad och 
yfviga blom- eller fruktsamlingar géra sig gillande redan pa 
langt hall. Afven kunna namnas Lemna minor, Potaumogeton 
pusillus, P. obtusifolius och Utricularia vulgaris, hyilka simma 
pa vattenytan eller na upp till densamma, samt Sagittaria, 
Alisma och Butomus, som hoja sig upp ur vattnet. Jamte de 
sisthimnda upptrader Sparganium minimum, som i de igen- 
groende flodarmarna ersitter den i hufvudarmarna och nagra 
biarmar forekommande Sp. simplex. Vidare traffas den for 
Kumo dlfdal karaktaristiska Nasturtium amphibium i narheten 
af adrornas 6ppna vatten. Darsammastiides, men ofta afven 
hogre upp, vaxa Lysimachia thyrsiflora och Iris. hvilka nagon 
gang hora till “de ymnigaste vaxterna (beskr. 10 och 11). 
Hogre upp traffas afven Cicuta, Comarum, Galium palustre 
och nagra andra. 


76 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiérlvixtflora. 


De igengroende vikarna (sid. 15—-16) kunna vara af ratt 
stor utstrackning. Torbonas-viken ar omkr. 2 km lang och 
stillvis 6fver 0,5 km bred, viken vid Gdsholmen ar omkr 0,5 
km lang. Daremot iro de mycket grunda. Djupet uppgar langst 
utat pa sin hdjd till 1 m och i midten af viken till nagra deci- 
meter. Bottnen hodjer sig langsamt och vanligen likformigt inat 
och emot sidorna. Redan en ringa foraindring i vattenstandet 
forstorar eller forminskar i betydlig grad den vattentackta area- 
len. SaAlunda ligga vid hégre vattenstand och till storre delen 
afven vid medelvattenstand vikbottnens och viksidornas fraken- 
angar under vatten, medan samma angar vid lagt vattenstand 
icke taickas af vatten. Under ofversvamningarna nar vattnet 
an hégre, nara tatelingarnas grins eller t. 0. m. upp pa dessa. 
Vikens inre grans blir salunda olika allt efter vattenstandet. 
Man kan, om man vill, till vikens vaéxtsamhallen hanfora afven 
frikenangarna. Har raknas till de igengroende vikarna dock 
endast de omraden, som aro bevuxna med Phragmites, Scirpus, 
Graphephorum, Equisetum fluviatile och en del vatten alskande 
Orter, medan de med EHquisetum limosum bevuxna angarna om- 
talas skildt for sig. 

I vikmynningen antraffas nagon gang ett storre omrade 
fritt vatten, t. ex. 1 viken vid Gasholmen (beskr. 19, n:o 1), dar 
af den forna vegetationen Nuphar lutewm annu fortlefver. 
I éfrigt upptagas vikarna af vattengrasbestand, och af det 
jppna vattnet kvarsté endast instrédda laguner af i allmanhet 
ringa omfang, vanligen nagra fa m*, nagon gang dock till 5 ar. 
Karaktiristiska for dessa laguner dro ett tiotal érter, hvilka med 
hansyn till forekomstsattet kunna sammanstallas i fyra grupper. 
Nagra héja sig med blad och blomstallningar upp 6fver vatten- 
ytan, namligen Oenanthe och Butomus samt Sagittaria. Hos 
andra flyta bladen och blommorna eller blomsamlingen pa vatt- 
net: Nymphaca candida, Potamogeton natans, P. gramineus 
(utanfor Norrviks udde i viken vid Torbonas), Sparganium 
simplex f. longissima. Hit kan ffven raknas Sparganium mi- 
nimum, som dock ofta har en styf stjalk och bar sina blom- 
hufvuden ofvanfér vattnets yta. Hos Utricularia intermedia 
och U. vulgaris (viken vid Torbonas) lefva de vegetativa orga- 
nen helt och hallet under vattenytan, medan blomman skjuter 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. i7 


upp, och Elatine triandra och Subularia (bada i viken vid Gas- 
holmen) finnas nere pa bottnen. De ymnigast forekommande 
och tillika vanligaste af dessa arter dro Oenanthe, Butomus 
och Nymphaea candida. Slutligen bor framhallas, att i lagu- 
nerna antraffas massor af slemmiga grénalger (conjugater och 
andra), hvilka dels ligga fritt i vattnet, dels aro intrasslade 
kring de hégre vaxternas stammar och blad. 

Vikarnas vattengrasbestand utgéras till stérre delen af rena 
Scirpeta (Scirpus lacustris). I mindre mangd upptrida Phrag- 
mites och Graphephorum, stundom i rena, stundom i blandade 
bestand. Stiallvis forekommer Eguisetum fluviatile inblandad. 
Vattengrasbestanden tillviixa i omfang pA lagunernas bekostnad 
och innesluta darfér stundom fér lagunerna kannetecknande 
orter, t. ex. Butomus, Oenanthe och Nymphaea candida (beskr. 
27, n:o 5 och 6). Sarskildt haller sig Butomus lange kvar och finnes 
ofta ratt ymnigt annu i vattengrasbestanden: Oenanthe undan- 
tranges daremot latt. For en del vattengrisbestand i viken vid 
Torbonés hafva vidare antecknats Utricularia minor och U. 
vulgaris samt t. 0. m. Hydrocharis. Ytterligare inkomma nagra 
orter, som narmast tillhéra landets vegetation. Sadana ‘ro 
Cicuta, Lysimachia thyrsiflora och framfor allt Calla (beskr. 27, 
n:o 4, n:o 6 och n:o 8), hvilken sistnamnda stundom upptriider 
med storre ymnighet. Sadana platser aro att betrakta sAsom 
Ofvergangsformer till vattendrankta angar. I mindre mangd 
finnas i vattengrasbestanden ifven grinalger. 

Inne i de igengroende vikarna upptrada regelbundet Am- 
blystegium-arter (A. giganteum, A. fluitans, A. Kneiffii), hvilka 
pa djupare stallen flyta omkring i mindre tofsar, men inne i 
vikbottnen och mot vikens sidor darjimte beticka bottnen. 
I Torbonasviken, dar dybildning forsiggar i stérre skala, finnas 
dessa brunmossor i stor miéngd (beskr. 27). De upptrada har 
saval i vattengrasbestanden som i lagunerna, uppfylla slutligen 
vattnet anda till ytan och forkvafva vattnets vaxter eller hindra 
dem i deras utveckling. Salunda har Graphephorum fran stial- 
len med riklig brunmossa antecknats sAsom steril (beskr. 27, 
n:o0 6 och n:o 10), och Phragmites, som pA manga stiillen gar 
upp pa strandaingarna, upphor tidigt. Flytbladsvaxterna fort- 
lefva sa lange mossorna icke natt upp 6fver vattenytan. Af 


78 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


lagunernas vaxter synes Butomus bibehallas langst (beskr. 27, 
n:o 10), saledes samma art, som visar sig motstandskraftig 
afven inom vattengrasbestanden. Hirtill kommer, att mosstacket 
gynnar flere landvaxter, hvilka hastigt intranga och omvandla 
platsen till gungflyartad ang, hvarom mera langre fram. Af de 
olika brunmossarterna ar Ambl. giganteum ymnigare langre ut, 
medan A. Kneiffii och A. fluitans upptrada i allt storre mangd 
ju narmare stranderna man kommer. 

De framsta slamsamlarena aro grénalgerna och brunmos- 
sorna. Det ar hart nar omodjligt att af brunmossorna er- 
halla ett vackert prof utan att grundligt skdlja mossan, som 
ar bemangd med slampartiklar, alger och stumpar af andra 
vaxter. Slam kvarhalles dessutom i de tata vattengrasbestanden. 
De viktigaste torfbildarena aro brunmossorna, safven och i nagon 
man vassen. Sarskildt de tva sistnamnda gifva stadga at un- 
derlaget, medan brunmossorna ensamma for sig gifva upphof 
At gungflyliknande bildningar, som aro mjuka och gifva efter, 
si att man sjunker in med foten. Emedan brunmossor anhopas 
afven i vattengrasbestanden, blir djupet har alltid mindre an i 
de mellanliggande lagunerna. I dessa aro nackrosens rotstockar 
de stadigaste och kunna godt bestigas. Rotstockarna hos Bu- 
tomus forma daremot icke uppbira tyngden af en manuniska, 
utan brista. 

Vegetationen i de igengroende vikarna paminner i hog grad 
om vaxtligheten i en del grunda insjéar. En sadan ar Nurmi- 
jarvi sjd i socknen af samma namn i Nyland, hvilken sj med 
hansyn till hydrografiska forhallanden, vegetation och fauna 
ndarmare beskrifves af Stenroos. Vattendjupet i densamma 
uppgar till hégst 1 m. Narmast stranden finnes en zon med 
Equisetum limosum, motsvarande de frakenangar, som utgora 
fortsattningen indt land p& vattengrasbestanden i de afstangda 
vikarna i Kumo Alfs delta. Utanfor vidtager ett omrade med 
Scirpus lacustris med inblandade tofsar af Phragmites och oppna 
stallen med Nuphar luteum, Nymphaea (3 arter), Potamogeton 
natans, Sparganium simplex f. longissima och Lemna minor. 
Med undantag af sistnamnda art och tva arter Nymphaea 
triffas dessa vixter i deltavikarna. Ofverensstammelsen gar an 
langre. Afven i Nurmijarvi finnas Aypnwm fluitans och H. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 79 


giganteum i stor mangd. Ute i den Oppna delen af sjén traffas 
slutligen Sparganium natans och Potamogeton perfoliatus. Af 
dessa arter saknas den forra i Bjorneborgs ddelta, den senare 
finnes daremot i hufvudarmarna, saledes likasom i Nurmijarvi 
pa mindre skyddade stallen. 

Frakenangar. Redan ute i vikarnas vattengrasbestand finnes 
ofta Equisetum heleocharis f. fluviatiis. En mera framtradande 
roll spelar denna art likval forst 1 vikbottnen och emot vikens 
sidor, dar den forekommer sdsom f. lémosa. Sarskildt i vik- 
bottnen utbreda sig vidstrackta frakenangar. Bredden, raknad 
tvars 6fver angen fran vikens vaxtsamhallen till starrangarna, 
kan i vikbottnen uppga till 200 4 300 meter, och harifran ut- 
stricker sig 4ngen ofta bagformigt langs vikens sidor, t. ex. vid 
Gasholmen med en bredd af 50—60 m (beskr. 19, n:o 4). Ofta 
ligga frakenangarna under vatten. Vid dngarnas yttre grins 
mot viken kan vattendjupet vid medelvattenstand uppga t. o. m. 
till 0,5 meter. Djupet aftager uppat land och uppgar nara inre 
gransen till 1—2 decimeter samt mates slutligen i centimeter. 
Den innersta randen af frakenangen ligger vanligen 6fver 
vattenytan. Enar salunda stérsta delen af friakenaingarna vid 
medelvattenstand ligger tiackt af ett vattenskikt — visserligen 
foga maktigt —, kunde man med skal rakna dem till vatten- 
omradet. Men a andra sidan upptrader Equisetum limosum 
pa sandbankar, som hoéjt sig 6fver vattennivan, och bildar har 
tata bestand pa stallen, dar intet vatten tacker underlaget. 
Det har darfor synts lampligare att behandla alla platser med 
Equisetum limosum i samband med lJandvegetationen. 

Frakenangen tillvaxer oafbrutet utat viken och erédfrar de 
platser, som tidigare intagits af vattengras och laguner. I sjalfva 
verket traffas ofta i frakenangens yttre delar kvarlefvor af den 
forna vegetationen. Pa frakenangen i vikbottnen pa Gasholmen 
finnas tre flackar med vattengrasvegetation, en af dem ar annu 
omkr. 10 m? (ar 1901). Har vaxer framst Scirpus 7, men afven 
litet Phragmites 4 och Graphephorum 3 (beskr. 19, n:o 4). Pa 
andra stallen aro vattengraisen inblandade i frakenbestandet. 
Graphephorum synes langst bibehalla sig; arten traffas langt 
inne 1 frakenangarna, nagon gang t. o. m. nara deras inre grains 
(beskr. 19, no 4; beskr. 26) och blir da ofta steril (beskr. 27, 


80 Hdyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


unio 10 och mo 13). Laguner finnas icke pa frakenangama, 
endast nagra af lagunernas vaxter: Nymphaea candida, Oenanthe, 
Sagittaria, Butomus (beskr. 19, n:o 4; beskr. 26), hvilka stadse 
iro sparsamma och ofta fiunas blott i ett och annat exemplar. 

Frakenangarnas centrala partier upptagas till stor del af 
enbart Equisetum limosum med kring skottens bas intrasslade 
alger. Forst mot inre gransen formarkes anyo inblandning af 
frammande element, denna gang invandrare, som intranga for 
att taga frakenomradet i besittning. Forst inkomma ett par vat- 
ten alskande orter, Lystmachia thyrsiflora och Cicuta (beskr. 19, 
n:o 4), senare afven sarskilda Carex-arter (beskr. 19, n:o 5). De 
sistnamnda upptrada stundom till en boérjan 1att glest (tath. 5), 
sa att fraken fortfarande ar ofvervagande (mellan Lotsore och 
Torbonds), men oftare infinna de sig genast i stor ymnighet, och 
da Hqus. limosum samtidigt fortvinar, bor omradet i detta fall 
raknas till de vatare och vattendrankta starrangarna. I fraken- 
angarnas inre del, dar det finnes endast obetydligt vatten, hopas 
latt storre mangder Amblystegia, framst Ambl. fluitans, i mindre 
mangd A. giganteum. Dessa brunmossor n& inom kort vatten- 
ytan och bilda snart ett sammanhingande mosstacke, som gyn- 
nar flere invandrande arter. Detta synes tydligt t. ex. i viken 
vid Torbonéis nedanfor Alinentalo, dar brunmossor finnas i stor 
mangd (beskr. 27, no 10 och mo 13). Har saknas namligen 
ren frakenang. Samtidigt med fraken, medan af lagunernas. 
orter Butomus annu kvarstar, infinna sig Scirpus eupaluster och 
Cicuta (n:o 10), och nar Hyuisetum limosum upptrader med stérre 
ymnighet, finnas redan atskilliga andra arter (n:o 12 och 13). 
Bland dem markes sarskildt Agrostis alba, som sander kraftiga 
utlopare ut ofver brunmosstiacket. Rotstockarna hos Hquisetum 
limosum soka sig daremot vag inne i substratet, och sa lange 
detta ar tillrackligt lost och fuktigt, rader fraken. 

Pa tills vidare endast ett stille i trakten, namligen invid den 
forsta lilla viken nedanfor Norrviks udde, har observerats 
Sphagnum-mattai frakenangen. Pa platsen antecknades Sphagnum 
platyphyllum 8—9, Equisetum limosum 7 och Carex caespitosa 
7,5 1 6—10 dm? tufvor [lI—IV, hvarjiimte pa en del stallen i 
stallet for sistnamnda art fanns Carex aquatilis. Utanfor vaxte 
Phragmites med inblandad Graphephorum. Tydligen intranga 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32,.N:o 1. 81 


de bada starrarterna som bast i frakenangen. Orsaken_ till 
upptradandet af Sphagnum utrontes icke. 

Sandbankarnas och sandtillandningarnas frikenbestand be- 
handlas langre fram (sid. 96 och folj.). 

Vata till vattendrankta starrangar finnas vanligen strax of- 
vanfor frakenangarna, ur hvilka de utvecklat sig. Storre area- 
ler intaga de icke; bredden kan vara ett eller 2—3 tiotal meter. 
Den vanligast forekommande starrarten ar Carex aquatilis, som 
plagar upptrada med taitheten 6—7. Vidare kan man finna 
Carex rostrata, dels tillsammans med foérutnamnda art, dels 
ensam. En gang har antecknats C. vesicaria (beskr. 34, n:o 5). 
I dessa starrangar, sarskildt i de delar, som ligga narmast 
frakeningen, finner man vanligen rester af den gamla vegeta- 
tionen. Salunda fortlefver Hquisetum limosum lang tid (beskr. 
19, no 5). Dock ar denna art i starrangarna langt mindre 
frodig an langre ut och blir allt klenare, ju hogre man kommer, 
samt intager darfoér en foga bemarkt plats 1 vaxttacket. Am- 
blystegium-arterna, hvilka forekomma redan i frakenangens inre 
parti, trifvas daremot pa en del stallen fortraffligt och bilda 
t. o. m. flackvis en tackande mossmatta, men aro tynande pa 
de platser, dar starr finnes i storre mangd (beskr. 19, n:o 5). 
Fran ett stalle har antecknats, att A. fluitans icke forekom i de 
0,5—1 em hoga, tuflika bestand, som C. aquatilis bildar nar 
den star glesare, utan blott emellan dem (beskr. 19, n:o 6). 

Pa starrangarna trifvas en del Orter (beskr. 19, n:o 5; 
beskr. 27, n:o 13). Pa de mest vattendrankta stallena finner 
man Lysimachia thyrsiflora med tatheten 6, pa mindre vata 
stallen blir denna art sparsammare, och hogre upp saknas den. 
Cicuta virosa och Alisma traffas blott pa vattendrankt och 
sank mark. Caltha trifves pa sdval sanka som mindre vata 
stallen, medan Galium palustre tilltager i ymnighet hogre 
uppat. Pedicularis palustris ar antecknad fran mindre vata 
platser. 

Langre ned i deltat, siarskildt utanfor de storre vikarna, 
saknas stundom frakenangar. Ett sadant stalle ar viken emel- 
lan Krootila och Ylinokka. Har observerades 16. 7. 1901 1 
vattnet Amblystegia, Nymphaea candida, Oenanthe och Sagit- 
taria, och strax innanfér denna vegetation vaxte pa den ratt 


6 


82 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlviixtflora. 


sanka stranden Carex aquatilis 6—T, Equisetum lmosum 4, 
Lysimachia thyrsiflora 4 och Calla palustris 4. Mellan vaxterna 
syntes en mangd ilanddrifna séfstammar. Hquisetum limosum 
spelar i denna vegetation en alldeles underordnad roll. Den 
blir icke heller ymnigare hégre upp, utan forsvinner snart all- 
deles, och jamte C. aquatilis upptrader da C. rostrata. Dar- 
jamte antecknades litet steril Graphephorum, Calamagrostis neg- 
lecta samt nagra orter: Galiwm palustre, Comarum, Menyanthes, 
Calla samt nagra andra i obetydlig mangd. 

Pa den yngsta deltaon, Uusisanta (beskr. 34), finnas (1907) 
saval fran frakenang utbildade starrangar (n:o 4) med Carex 
rostrata som sadana, som uppstatt direkte ur vassbestand 
(no 5), med C. aquatilis och C. vesicaria. De forra ligga inat 
mot Kivini, saledes mera skyddade, de senare langsmed hufvud- 
stromfaran. Sannolikt fran Phragmites-bestand utbildade starr- 
angar traffas afven pa Krootilansanta (1901; beskr. 30, n:o 6), 
och har ingar i starrangen jamte Carex rostrata lag och steril 
Phragmites 6. At ena sidan ar vassen hégre, och i stillet for 
den namnda starrarten finnes C. aquatilis 6 (ofta steril). 

Vata till vattendrankta angsremsor med ymnig starr fin- 
nas afven langs de igengroende adrorna. Af starrarter traffas 
har Carex vesicaria och C. gracilis (beskr. 9, n:o 9; beskr. 10), 
den senare harstammande fran alfbranternas vegetation. Dessa 
angar afvika fran starrangarna innanfor deltats vikar afven ge- 
nom forefintligheten af andra grasarter och atskilliga Orter. 

Vattendrankta 6rtrika angar. Nedanfor Torbonas och pa 
omradena emellan Torbonas och Lotsore synes utvecklingen fran 
vattendrankt och vat mark till torrare platser ske relativt lang- 
samt, mdjligen till foljd af framsipprande kallvatten. Man finner 
t. ex. i narheten af Keisarinkivi (en liten krossgrushojd) en lang, 
bagbéjd rad af laguner, hvilka tydligen har kvarsta sedan den 
tid platsen var tackt med vatten. Dessa laguner mata blott 
nagra fa m?*, i det dppna vattnet vaxer fortfarande Nymphaea 
candida och vid randen ses ofta litet Scirpus eller Phragmites. 
I omgifningen finnas angar med Hquisetum limosum, ofta med 
i mindre mangder inblandade 6rter och starrarter. Orterna aro 
dels rester af lagunernas och vattengrisbestandens vaxtsamhal- 
len, dels nyinvandrade arter; de hafva redan tidigare omtalats. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, N:o 32, 1. 83 


Den vanligaste starrarten ar Carex rostrata (tath. vanl. 5). Pa 
en del stallen upptrader emellertid harforutom Menyanthes i 
stor ymnighet och ar stundom 6fvervagande i forhallande till 
E. limosum, sa att man far en ortrik vattendrankt ang. Pa ett 
sddant stialle mellan Makkaranjuopas ofre gren och narmaste 
krossgrushéjd antecknades den 26 juni 1901: Amblystegia 7,35, 
Menyanthes 7, Equis. limosum 6, Carex vesicaria 6, Phragmi- 
tes 4. Vegetationen antyder, att stallet ursprungligen varit ett 
vattengrasbestand, i hvilket fraken knappast hann inkomma 
innan Menyanthes upptradde. Andra stallen uppvisa forutom 
Equisetum limosum orter, som tillhora lagunerna, (framst Nym- 
phaea candida) och hafva salunda sannolikt uppstatt ur frakenang, 
som kort férut utbildats af laguner. Man ma afven jamfora 
beskr. 25, n:o 1, dar jamte Menyanthes 7 finnes Calla 3—4, 
hvilken ofta ar kannetecknande for vattendrankta Ortrika angar 
(t. ex. vid Broviken i Snappertuna i Nyland, Acta Soc. Fauna et _ 
Fl. Fenn. 23, n:o 6, sid. 65—70). Nu omtalade ortrika angar ut- 
vecklas vidare genom att Agrostis alba (beskr. 25, n:o 3) och 
ofta afven Scirpus eupaluster infinner sig. 

I detta sammauhang kunna omnamnas de stora stenar, 
som férekomma har och hvar pa angarna emellan Lotsore och 
Torbonaés. Omedelbart invid stenarna finnes en vegetation af 
Tris, Comarum, Stellaria palustris. Uppe pa en del af stenarna 
aflagras under 6fversvamningarna nagot lerblandad sand; pa en 
sidan yta om 1 m? vaxte Agrostis alba 7,5, Galium palustre 
7, litet Ambl. fluitans, Ranunculus flammula och Cardamine 
pratensis. 

Hégvattenstrandangar. Under denna benaimning sammanfat- 
tas alla de angar, som ligga strax ofvan hogvattenranden. Da hog- 
vattnet icke under alla ar nar lika hogt, kommer ifragavarande 
angsbalte att erhalla en icke obetydlig bredd, ett par tre tiotal 
meter (raknadt i mot vattenlinjen vinkelrat riktning) pa stallen, 
dir marken sluttar langsamt, sasom ju oftast ar fallet i deltat. 
Hoégvattnet medfor allehanda lést material, framst forvissnade 
delar af vass och saf, tort gris o. d., hvilket blir liggande pa 
marken nar vattnet drager sig tillbaka. Harvid formarkes en 
skillnad mellan helt iangsamt och nagot hastigare sluttande 
stallen. PA de forra sprides materialet ofver en storre yta, pa 


84 Hidyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


de senare samlas samma materialmaingd i en smalare och sam- 
tidigt tjockare strang. Detta beror synbarligen darpa, att vatt- 
net pa de langsamt sluttande stallena ar sa ytterst grundt, att 
material vid vattnets stigning kan anhopas endast i ett helt 
tunt lager, hvarjamte de ur vattnet uppstickande vaxterna har 
maste godra mera motstand an pa en brantare plats. Vagsvallet, 
som likval icke ar af nagon stdrre betydelse i deltat, bidrager 
sjalffallet vid materialanhopningen, sa att pa ett langsluttande 
stalle, nar vagorna ligga pa, material kan samlas 1 nagot 
tjockare lager 4n annars vore fallet. [ forbigaende kan namnas, 
att pa an brantare strander, sadana som alls icke finnas i 
deltat, material kan uppkastas endast med vagornas tillhjalp. 
Det ar for 6frigt att marka, att afven utstrackningen af den tid 
hégvattnet rader ar af vikt. Ju langre tid vattnet star vid 
samma niva, desto mera material hinner anhopas. Stundom 
faller vattnet i flere omgangar, och harpa afvensom pa olika 
vattenhdjd under olika ar beror det, att anhopadt material kan 
forekomma i olika mangd i flere jamnlopande balten. Slutligen 
bor anmarkas, att vattnet 1 undantagsfall stiger &n hégre, of- 
vanom hoégvattenstrandangarna och upp pa tatelangarna. En 
sidan stigning atfoljes af sarskilda forandringar i vegetationen, 
hvarom mera langre fram. Med det uppkastade materialet 
folja stérre eller mindre mangder slam, uppslammad lera och 
vyttja. 

Vid lagt och medelvattenstand nar det fria vattnet pa sin 
hojd till frakenangarnas Ofre grans, vanligen nagot lagre. Hog- 
vattenstrandangarna ligga salunda under storre delen af somma- 
ren hégre an vattenytan. De aro likval stadse mer eller mindre 
fuktiga. 

Det uppkastade materialet hindrar mossor att sla sig ned 
och gynnar en rik Ortvegetation. Sdarskildt pa stallen, dar 
detsamma delvis formultnat, traffar man flere olika arter i ym- 
nighet. Orterna blifva ofta t. 0. m. ymnigare an grasen. Dessa 
értrika hédgvattenstrandangar blifva med sin rika blomsterprakt 
synnerligen idgonenfallande ute pa deltaslatten, dar de pa bada 
sidor gransa till ytor med ymnig grasvaxt och mera entoniga far- 
ger, lagre ned morkgron starr och ljusgron fraken, hdgre upp grona 
tatelangar, som strax efter midsommar skifta i brunt af tufta- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 85 


telns och rédsvingelns vippor. Kring krossgrushéjderna daremot. 
dar hégvattenstrandangar finnas strax utanfor alsnaret, likasom 
vantar man pa forhand att finna dem. Pa platser, dar material 
icke upphopas, saknas orterna eller aro atminstone icke 6fver- 
vagande; i stallet finnas Agrostis alba, Carex Goodenoughi och 
Juncus filiformis, Af dessa arter haller sig Agrostis alba till de 
fuktigare partierna, likasom vi tidigare sett att just denna art in- 
tranger i de vata till vattendrankta angarna (sid. 80 0. 83), och om 
platsen ar synnerligen langsluttande, blir den darfér uppdelad i 
tvenne balten: ett yttre och lagre med Agrostis alba och ett 
inre och hégre med Carex Goodenoughii. Darjamte rotfaster 
sig Agrostis girna pa stallen med Amblystegium-matta. Nagon 
gang blir afven Juncus filiformis ofvervigande pa den mindre 
fuktiga delen. Vidare markes, att Agrostis alba stundom upp- 
trader tillsammans med riklig Scirpus eupaluster, och afven 
Phragmites, som da alltid ar klen och lag, kan nagon gang blifva | 
ymnig i de 6rtrika dngarna. Slutligen finnes saésom en relikt 
fran saltvattnets tider pa nagra stillen en vegetation med riklig 
Juncus Gerardi. Man kan salunda indela hégvattenstrand- 
angarna i deltat i foljande sju hufvudslag: angar med Agrostis 
alba, angar med Agrostis alba och Scirpus eupaluster, fasta 
starrangar med Carex Goodenoughii, aingar med Juncus filifor- 
mis, relikta angar med J. Gerardi, ortrika hoégvattenstrandangar 
(olikartade allt efter den forharskande arten), hégvattenstrand- 
angar med invandrande Aera caespitosa. 

Angarna med Agrostis alba (beskr. 9, n:o 7; b. 19, no 
7: b. 25, no 3; b. 27, n:o 14) aro i deltat endast sallan alldeles 
rena. Pa de laglinda betesmarkerna nedanfér Torbonas (beskr. 
25) infinner sig Agrostis alba redan pa frakenangens Ambly- 
stegium-matta och blir ymnigare ju torrare och hégre marken 
ar. Slutligen blir kryphvenen den dominerande vaxten och 
ticker ensam den starkt lerblandade sanden pa stora omraden, 
medan den pa arealer af mindre omfang upptrader tillsammans 
med Alopecurus fulvus och pa nagra flackar med relikt Sper- 
gularia marina (n:o 3). Sannolikt ar afsaknaden af mossor for- 
namsta orsaken till att andra érter saknas; méjligen har krea- 
turens betande medverkat hartill. Pa Gasholmen (beskr. 19, 
n:0 7) och invid Koivistoadran (beskr. 9, n:o 7), darifran anteck- 


86 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlviixtflora. 


ningar foreliggza om Agrostis-angar med gles och tvinande Am- 
blystegium fluitans, upptrada ratt rikligt drter (tath. 6): Lysi- 
machia thyrsiflora, Potentilla anserina, Galium palustre, Pedi- 
cularis palustris. Hit hor afven den vegetation af Agrostis 
alba, Galum palustre m. m., som antecknats ofvanpa en sten 
pa angarna mellan Lotsére och Torbonias (sid. 83). 

Angarna med Agrostis alba och Scirpus eupalu- 
ster aro icke alldeles allmanna. Nedanfor Torbonas (beskr. 27) in- 
kommer Scirpus eupaluster nagot tidigare (n:o 10) an Agrostis alba 
(no 13) 1 frakenangen, men den forra arten ar forsvunnen nar 
Agrostis blir 6fvervagande (n:o 14). P& Borgmistarholmen, icke 
langt fran Makkaranjuopas norra gren, finnes daremot val ut- 
vecklad ing med Agrostis alba och Scirpus eupaluster, som 
uppstatt ur ang med fraken och Carex rostrata (beskr. 18, n:o 3). 
Mossor saknas. Jiimte de lika ymniga hufvudarterna (bada med 
tath. 7) finnas har Calamagrostis neglecta 6, klen Phragmites 6 
och Hriophorum polystachyon 71 gr. V. Likas& inkommer ofta 
pa de vattendrankta ortrika angarna emellan Lotsére och Tor- 
bonds jamte Agrostis alba afven Scirpus eupaluster. Salunda 
antecknades mellan Makkaranjuopa och den narmast belagna 
grushdjden pa ett stalle Agrostis alba 7 och Scirpus eupaluster 
7, pa ett annat stalle jamte dessa arter, hvardera med tath. 7, 
steril Graphephorum 6, Galium palustre 7 och Ranunculus 
flammula 6. Dessa torrare angar finnas mellan Lotsore och 
Torbonas framst narmare krossgrushéjderna, men sanda dar- 
jamte utlopare ut pa de mellanliggande vidderna. Torrare och 
hogre samt vatare och ligre stillen omvaxla har pa mangfaldigt 
satt. Man traffar icke samma regelbundna forlopp med meren- 
dels i enkel kurva lépande granslinjer som annorstiades pa delta- 
oarna. 

Fasta starrangar med Carex Goodenoughii finnas 
ratt allmant pa stallen, dar under 6fversvamningsperioden intet 
material anhopas. Sarskildt ar detta fallet langs deltaslattens 
sidor. Ofta finnes jamte nimnda starrart nagot Agrostis alba 
eller Juncus filiformis. En starrang med alla tre arterna i 
samma miangd (taéth. 7) finnes pa stranden invid Kivini, strax 
nedanfor deltat (beskr. 35); har vaxa afven nagra orter, framst 
Potentilla anserina. Vanligen ser man dock Carex Goodeneughi 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1 87 


hégre upp, Agrostis alba lagre ned, medan Juncus filiformis 
finnes saval p& den mer som pa den mindre fuktiga platsen 
(beskr. 9, n:o 7). Angar med oéfvervagande J. filiformis aro sall- 
synta (beskr. 9, n:o 10). 

Relikta angar med riklig Juncus Gerardi aro antecknade 
fran tvenne stallen p& Borgmistarholmen, det ena sdder, det 
andra norr om Makkaranjuopa (beskr. 17; beskr. 18, n:o 4). 
Det sydligare stillet ligger pa den forna stranden af en kross- 
erushojd, det nordligare ute pa slatten. Vegetationen ar nagor- 
lunda 6fverensstémmande, forutom att vid krossgrushojden bibe- 
hallit sig afven Glauxz maritima 6 i gr. V. Forekomsten af 
Glaux vinner till en del sin forklaring darigenom, att vaxterna 
pa den forna stranden, bakom hvilken krossgruskullen hojer 
sig, icke varit tvungna att forflytta sig nagon langre vag for 
att vara i lamplig niva i forhallande till vattnet, resp. hogvatt- 
net, medan daremot saken sikerligen stallt sig annorlunda ute pa _ 
den langsluttande slatten, dar den héjning, som under de senaste 
hundra aren forsiggatt, i hégre grad gjort sig gallande. Forutom 
Juncus Gerardi 6—7 vaxer pa bada stallena Phragmites 6—1, Ca- 
lamagrostis neglecta 5—6 och Potentilla anserina 6, resp. 6 1 gr. Il. 
Darforutom finnas pa stillet vid krossgrushéjden Festuca rubra 
4 och den redan omtalade Glauwx samt pa det andra stallet 
Agrostis alba 6,5. Mossor saknas. Med hansyn till platsen norr 
om Makkaranjuopa bér sasom anmarkningsvardt framhallas, att 
Phragmites och Calamagrostis neglecta finnas saval strax ne- 
danfér som strax ofvanfor baltet med Juncus Gerardi och med 
samma eller nastan samma ymnighetsgrad som i detta (beskr. 
18, n:o 3 och 5). En annan vaxt, Scirpus eupaluster, som li- 
kaledes finnes i de bdda bredvidliggande baltena (tath. i det 
nedre baltet 7, i det dOfre 6), saknas déremot i den mellanlig- 
gande zonen med J. Gerardi. Vidare ar att anteckna, att 
Agrostis alba i n:o 3 finnes med tath. 7, saledes nagot litet 
ymnigare 4n i n:o 4, medan arten saknas i n:o 5 och anyo 
upptrader forst i nio 9. Potentilla anserina ater upptrader forsta 
gangen i nio 4, d. v. s. i den relikta angen, och forekommer 
sedermera i alla ofvanfor liggande balten med undantag af 
n:o 6, dar det tjocka lagret uppkastadt oférmultnadt material 
hindrar andra vaxter an vassen att komma till utveckling. 


88 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiirlviixtflora. 


Klart ar, att de formultnande vaxtdelarna, som finnas i baltena 
4—8, tacka 6fver Agrostis alba och forkvafva densamma, medan 
de gynna invandringen af orter, daribland afven Potentilla an-. 
serina. Vidare star franvaron af Scirpus eupaluster i n:o 4 
tydligen i beroendeforhallande till narvaron af J. Gerardi. 
Kampen om utrymmet fores nérmast emellan dessa arter, huru 
den i framtiden skall utfalla framgar daremot icke af de f6re- 
liggande observationerna. 

De ortrika hégvattenstrandangarna 4ro de allman- 
naste. De uppsta ur angarna med Agrostis och dem med Agrostis 
och Scirpus eupaluster pa platser, dar mossor saknas och stérre 
mangder uppkastadt material ar for handen, och blifva sarskildt 
vackra, nar detta material till stérre eller mindre del formultnat. 
En af de mest karaktaristiska Orterna ar Potentilla anserina, 
som an 4r dominerande (beskr. 18, n:o 7), an finnes i riklig 
mangd tillsammans med andra Orter (beskr. 18, n:o 8; beskr. 
25, n:o 4). Denna art kan i sjalfva verket medels sina refvor 
latt sprida sig ut 6fver de formultnande lagren och dar rotfasta 
sig. Andra for de értrika hogvattenstrandingarna utmarkande 
arter aro Galtum palustre, Scutellaria galericulata och Lathyrus 
paluster. Stundom finnas afven Ranunculus repens och Coma- 
rum afvensom flackar med frodig Trifolium repens och Tr. pra- 
tense. Nagon gang ses klen Lysimachia thyrsiflora, som syn- 
barligen kvarstar sedan ett tidigare utvecklingsskede. Pa kross- 
grushojdernas hégvattenstrandangar (beskr. 25, n:o 4), dar mindre 
stenar ofta aro instrédda, finner man férutom flere af de redan 
namnda _ arterna (framst Potent. anserina och Galium palustre) 
afven Myosotis caespitosa och M. palustris, Leontodon auctum- 
nalis m. fl. 

Liknande pa orter rika balten beskrifver Leiviska fran 
strandangarna vid hafvet i Uledborgstrakten. Han gifver dessa 
balten de betecknande benamningarna ,kukkaismaa* (Leiv. Oul. 
sid. 52) och ,kukkaisvy6* (1. c. sid. 57 och 61). Afven har dro 
Galium palustre, Lathyrus paluster och Potentilla anserina 
ofta de ymnigaste arterna (J. ¢ sid. 52), men till dem salla 
sig darjamte andra: Viola palustris, Comarum (I. ¢. sid. 52), 
Euphrasia Bottnica (sid. 61). Liknande hafsstrandangar finnas 
i Bjorneborgstrakten pa Sabbskaér. De afvika likval fran hég- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 89 


vattenstrandingarna ute pa deltaslatten genom att marken 
bestar af grofre lerblandad sand, stallvis med inblandade sma 
stenar. Darjimte ingar i vaxttacket en del hafsformer. 
Phragmites communis finnes ofta pa hodgvattenstrand- 
angarna och upptrader sarskildt pa de értrika angarna ratt rik- 
ligt, med tiatheten 6, sillan daremot med tatheten 7, i hvilket 
fall den tillsammans med t. ex. Potentilla anserina 7 kan bilda 
det dominerande elementet i vegetationen (beskr. 18, n:o 5). 
Ofta finnas pa dessa angar uppkastade stammar, blad och af- 
ven rotstockar af vass, och mojligt ar, att en del af dessa rot- 
stockar rotfasta sig och gifva upphof at vassbestand (beskr. 18, 
n:o 6). Pa flertalet stallen forefaller vassen emellertid att vara 
sista Aterstoden af ett i fritt vatten lefvande vassbestand. Da 
fraken intrangde i detta, hindrades vassen i sin utveckling, men 
rotstockarna fortlefde och sanda, nar tillfalle dartill yppar sig, 
nya skott upp genom frakentorfven. Detta sker ofta redan i 
angen med Agrostis alba (beskr. 18, nto 3), och nar nagon af 
har befintliga vaxter blir glesare, kan vassen tilltaga i ymnighet 
innan annu Orterna hunnit alltfor rikligt utbreda sig (n:o 5). 
Vassen Ar alltid klen och nar knappast en hojd af 0,5 meter. 
Den viktigaste jamte vassen upptradande arten ar Potentilla 
anserina. Ofta blir denna eller nagon annan ort hogre upp 
rikligare, och angen forvandlas till typisk drtrik hogvattenstrand- 
ang, dar slutligen tuftatel inkommer. 
Hégvattenstrandangar med invandrande tuftatel. 
Pa de Ortrika hogvattenstrandingarna, de fasta starrangarna 
och angarna med Juncus filiformis inkommer Festuca rubra och 
strax darpa afven Aera caespitosa. Mojligen forefintlig Ambly- 
stegium forkvafves. Till en borjan upptrader tateln i isolerade 
tufvor eller tufkomplexer (beskr. 19, n:o 7), men snart nog dkas 
tufvorna i antal och sta naérmare hvarandra (beskr. 18, n:o 9; 
beskr. 19, n:o 8). Man ser da mellan tufvorna ingen mossa, endast 
forvissnade blad. Pa en del stallen kan man forst ej ens tala 
om tufvor af tatel, da det ofta finnes endast 2—3 stran till- 
sammans (beskr 25, n:o 6). Alltid aro de forsta tateltufvorna 
helt sma, ett par cm héga och nagra cm i diameter, men blifva 
med tilltagande alder stérre och kraftigare. Mellan tateltufvorna 
ses stallvis Carex Goodenoughii, stallvis Agrostis alba eller Viola 


90 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


palustris, hvilka forsvinna hogre upp, nar tufvorna sta narmare 
hvarandra. Festuca rubra, som sallan saknas, upptrader vanl. med 
tath. 6. Nagon gang finnes Agrostis canina, i hvilket fall A. alba 
saknas (beskr. 25, n:o 6). Nykomlingar bland griasen aro Poa 
pratensis och Luzula multiflora, hvilka dock icke alltid finnas. 
Bland 6rterna markas fortfarande flere for de 6rtrika hégvatten- 
strandingarna kannetecknande arter, sasom Potentilla anserina, 
Lathyrus paluster, Trifolium repens, Tr. pratense, Viola pa- 
lustris och Filipendula ulmaria, men dessutom upptrada ofta 
nagra af tatelangens arter: Ranunculus acer, Rumex acetosa, 
Alectorolophus minor. “For sjalfva angarna med invandrande 
tuftatel karaktaristiska synas Valeriana och Rubus arcticus 
vara. Stundom kan tateln flackvis saknas, hvarvid man ser 
tufvor af Polytrichum commune (beskr. 19, n:o 8; mellan Kroo- 
tila och Ylinokka). Harvid blir Rubus arcticus rikligare. 

For att underlatta 6fversikten af hégvattenstrand- 
aingarna meddelas bifogade tabla. Ur densamma framgar, att 
utvecklingen fran de igengroende vikarnas laguner till tuftatel- 
angarna omfattar foljande atta stadier: laguner, vattengrasbe- 
stand, frakenangar, vata till vattendrankta angar, angar med 
Agrostis alba, hogvattenstrandangar, angar med invandrande 
tuftatel, tuftatelangar. Harvid kan det andra stadiet, vatten- 
grasbestanden, pa en del stallen bortfalla, och likasa kan ang 
med Agrostis alba uppsta direkte ifran frakenang. Pa nagot 
hastigare sluttande omraden kunna 4ngarna med Agrostis alba 
och de fasta starrangarna sammanfalla till en formation med 
bade den namnda Agrostis-arten och Carex Goodenoughu. Ut- 
vecklingsskedenas antal kan salunda vara inskrankt till sju 
och sex samt nagon gang till fem: 1) laguner, 2) frakendngar, 
3) fast starrang med Agrostis alba och Carex Goodenoughi 
(eller saillan 6rtrik hégvattenstrandaing), 4) 4ng med invandrande 
tuftatel, 5) tuftatelang. 

Utanfér de igengroende vikarna kunna afven frakenangar 
saknas, hvarvid de vattendrankta starrangarna, om namligen 
sadana alls finnas, uppsta direkte ur vattengrasbestanden eller 
ur lagunerna motsvarande vaxtsamhallen (jamfor sid. 81—82). 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 91 


1. Laguner. 
(Nymphaea candida, Oenanthe m. fl.). 


| 


| | 


| 
2. Vattengrisbestand. 
(Scirpus, Phragmites, Graphephorum). 


| 


| 

| | 

3. Fraikenangar. 
(Equisetum limosum). 


{ | 


4, Vata till vattendr. starringar. 4. Vata till vattendr. 6rtrika angar. 
(C. aquatilis, C. rostrata). (Menyanthes, Calla). 


| | 1 
5. Angar med Agrostis alba (inkl. ingar med Agr. alba och Sc. eupaluster). 


| | 
6. Fasta starringar (inkl. angar med 6. Ortrika hégvattenstrandingar. 
J. filiformis). (Olika Grter, ofta ifven Phragmites). 


(C. Goodenoughii, ofta aifven J. filif,) | 
| 
7. Hégvattenstrandiingar med invandrande tuftatel. 
(Festuca rubra, Aera caespitosa). 
l 
| 


| 
8. Tuftatelingar. 
(Aera caespitosa). 


Sekundara értangar (beskr. 20—23). Hoégvattenstrandan- 
garnas utveckling till tuftatelangar afbrytes stundom genom att 
vattnet under 6fversvimningsperioden stiger hégre 4n vanligt, 
upp Ofver den invandrande tuftateln. nagon gang t. o. m. Ofver 
tatelangarnas nedersta partier. Tuftateln fordrager namligen 


92 Héyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


icke denna Ofversvamning, utan vissnar bort. Nar vattnet dragit 
sig tillbaka, ser man stora falt (till nagra ar) med tateltufvor, 
som blott bara de fdrvissnade fijolarsbladen. Ofta aro dessa 
tufvor déda, stundom fora de en tynande tillvaro och skjuta 
under sommaren nagra sterila skott. Sannolikt lefva nagra ta- 
teltufvor upp igen foljande ar, men i de flesta fall maste en ny 
invandring af tatel forsigga for att platsen skall atertaga sitt 
tidigare utseende. 

Tateltufvornas forstéring medfor ett afbrott i utvecklingens 
regelbundna gang, ett steg bakat. En regressiv utveckling in- 
trader, 1 det de mera motstandskraftiga arterna i vaxtsamhallet 
fa tillfalle att utbreda sig. Sarskildt excellera 6rterna, och i 
slutet af juni och under juli forete de pa varen sterila omradena 
en fargrik tafla, en mangd brokiga flackar och punkter mot det 
grabruna underlaget af torrt och fodrmultnande gras. Dessa 
ortrika angar kunna, da de aro af sekundar natur, till skillnad 
fran andra angar med Orter i riklig mangd benimnas sekun- 
dara értangar. De aro ratt tillfalliga och ombildas inom kort 
tid till tuftatelangar. De gifva salunda icke utvecklingen en ny 
riktning, utan beteckna endast ett stillestand i densamma. 

Flere af de ortrika hégvattenstrandangarnas 6érter, som 
redan delvis undertryckts af tuftateln, upptrada Ater ymnigt: 
Viola palustris, Trifolium pratense och Tr. repens, Scutellaria, 
Lathyrus paluster. Dessa arter upptrada med tatheten 5—7, 
dock finnas icke alla arter pa samma ang. Till dem silla sig 
ett par pa tatelangen hemmahorande orter, Ranunculus acer 
och Rumex acetosa, hvilka antecknats med tath. 4 och 6—7. 
Kn tredje grupp bildas af arter, som aro sarskildt utmarkande 
for angarna med forstérd tatel. Har markes framst Valeriana, 
hvilken upptrader i ymnighet (6—7) och vanligen ar synnerligen 
frodig och hégvaxt. Genom sin klart lysande blomsamling bi- 
drager denna vaxt i hég grad till de sekundara 6rtangarnas 
sdregna pragel och ar mahanda den mest idgonenfallande arten 
harstades. Mindre faster man sig vid Polygonum amphibium 
f. terrestris, som ar mindre ymnig (4—6) och ej alltid tillstades. 
Fran en ang har antecknats Hieracium suecicum (beskr. 23). 
De formultnande tateltufvorna erbjuda en lamplig vaxtplats for 
Galium uliginosum, som ar mycket karaktaristisk for de se- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 93 


kundara ortangarna, och likasa for Rubus arcticus, som ofta 
ar frodig och ymnig och utbreder sig afven pa mossflackarna. 
Nagra andra arter aro antecknade i obetydlig mangd. 

Grasen representeras framst af Carex Goodenoughii, som 
dock forekommer glesare an pa de fasta starraingarna. Nagon 
gang ses Agrostis alba. Af tatelingens gris markas Festuca 
rubra, som dock ar ratt gles (5) och ofta saknas samt sdlunda 
synes lida af Ofversvamningarna, Luzula multiflora och An- 
thoxanthum. — Mossorna aro ratt anmarkningsvarda, ehuru de 
pa manga hithorande angar saknas och oftast finnas i mindre 
mangd. Framst bor namnas Aulacomnium palustre (beskr. 22 
och 23), som slar sig ned emellan tateltufvorna. Dar traffas 
afven Hylocomium squarrosum (beskr. 22), medan Climacium 
dendroides (beskr. 20) finnes pa de fdrmultnande tufvorna. 
Stallvis infinner sig Polytrichum commune (beskr. 22). — Ofta 
finnas mer eller mindre vidstrackta bestand af Salix rosmarinifolia. 

Tuftatelangarna utbreda sig pa deltadarnas hégsta, narmast 
floden belagna delar och utsainda harifran langa, afsmalnande 
partier nedat langs flodarmarna, dir d6arna, sdsom_ tidigare 
framhallits, stadse aro hégst. Dessutom intaga de stora arealer 
af deltaslatten ofvanom staden. Alitid finnas de ofvanfér éf- 
versvamningsomradet. Uttryckligen bor framhallas, att tuftatel- 
angarna aro sa att saga en konstprodukt, som uppstatt tack 
vare manniskans inverkan. Unga vide- och altelningar traffas 
namligen i mangd redan i starrangarna och stiillvis i sand- 
tillandningarnas frakenbestand och skulle utan tvifvel uppvaxa 
och bilda snar innan tateln hunnit invandra, om de icke for- 
stordes vid hoslattern. Att sa verkligen blefve fallet framgar af 
vegetationsforhallandena pa Uusisanta, hvarom mera langre fram. 

De typiska tatelangarnas utseende ar allom bekant. Tateln 
(Aera caespitosa) upptrader i tata, ofta yfviga tufvor, som 
pa fuktigare stallen blifva ett par dm héga, men pa torrare 
platser an hégre. An beréra bladen i en tufva dem i en annan, 
an sta tufvorna mindre tatt. Tufvan vaxer arligen i hdjd och 
bredd, de gamla bladen skjutas At sidan och tacka marken 
emellan och under tufvorna. Sasom tatelns trogna foljeslagare 
upptrada Festuca rubra, Rumex acetosa och Ranunculus acer. 
Mossor saknas. 


94 Hiéyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiarlvixtflora. 


Calamagrostis-angar traffas framfor allt pa de bada holmar 
nere i deltat, som ga under det gemensamma namnet Valisanta, 
samt dessutom i mindre utstrackning pa Kvistholmen och san- 
nolikt afven annorstides i 6deltat. De ligga endast nagra centi- 
meter ofvan medelvattenstand och 6fversvammas salunda re- 
gelbundet samt sta harvid relativt lange under vatten. Dess- 
utom ar laget 6ppet, atminstone pa Valisanta. Bada dessa 
holmar aro namligen laga och 6fversvammas helt och hallet, sa 
att under ofversvamningstiden intet hogre parti skyddar de 
ofversvammade delarna. Sannolikt aflagras darfor arligen jam- 
forelsevis stora kvantiteter lerblandad sand. Darjamte ar humus- 
bildningen ytterst inskrankt; man kan se grasens rottradar of- 
vanpa sanden. Sannolikt ar det ofvanberorda omstandigheter, 
som betinga Calamagrostis-angarnas forekomst. Narmare un- 
dersdkningar anstilldes icke. 

Narmast stranderna pa Valisanta ar hufvudarten i dessa 
angar Calamagrostis neglecta, hogre uppat daremot C. lanceolata 
och C. gracilescens, medan i det inre af holmarna framst markes 
C. purpurea (beskr. 24). Andra grasarter aro icke antecknade. 
Bland orter markes framst Galium palustre och vidare Ly- 
simachia vulgaris och Filipendula ulmaria, men alla aro de 
tynande och ofta sterila. Af mossor finnas Amblystegium 
fluitans i icke obetydlig mangd samt A. cordifolium och Poly- 
trichum Swartzii har och dar. — Angarna med Calamagrostis 
Ofverga till vide- och alsnar. Deras uppkomst studerades icke, 
men sannolikt uppsta de ur frakendngar. 

Angar med Calamagrostis purpurea hafva beskrifvits af 
Cajander fran alluvialomradena vid nedre Lena, dar de fore- 
komma sasom sista alluvialformation pa gyttja och dy norr om 
Aldans mynning samt pa dy och torf langre séderut (Cajander 
All, sid. 96 och 148). Pa den olika beskaffenheten hos under- 
laget beror sannolikt det stérre antalet inblandade orter vid 
Lena. Det fortjanar papekas, att mossvegetationen pa angarna 
vid Bjorneborg visar ofverensstammelse med angarna soder om 
Aldan, dar endast Amblystegium fluitans och A. cordifolium 
iakttagits. 

Bankarna och sandtillandningarna besta af sand, som 4r 
uppblandad med_ stérre eller mindre mangder lera och stallvis 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 95 


gyttja. Sanden 4r alltid ofvervagande, men forekommer a andra 
sidan aldrig fullkomligt ren. Materialet anhopas dels ute i na- 
gon lugnvattenbassaing i floden eller nedanfor deltat (bankar), 
dels invid strandbraddarna i flodarmar med mindre strémhastig- 
het (sandtillandningar). I bada fallen finner man samma vege- 
tation, om blott mangden af inblandad lera och gyttja ar lika. 
Sandbankarna hafva en utstrackning af blott nagra m? da de 
forst héja sig ofver vattenytan, de vaxa arligen i synnerhet i 
langd. Sandtillandningarna aro smala, van]. omkr. 10 m, men 
kunna blifva till 0,5 km langa. Vackra sandtillandningar fin- 
nas vid Kimbaadran. Saval bankar som sandtillandningar ligga 
jamforelsevis 6ppna, mindre skyddade for flodens vatten, som 
ofta strommar fram i deras omedelbara narhet och tillfor nytt 
material eller tvartom rifver med sig sandpartiklar (jamfor 
sidd. 15—i6). Vaxterna erbjudas salunda ett helt annat underlag 
och andra existensvillkor 4n i de instangda lugna vikarna med _ 
deras dy. Darfor ar afven vegetationens forsta sammansattning 
och utveckling en annan. De nyssbildade bankarna tackas forsta 
aret de befinna sig ofver vattenytan af en vegetation af ettariga 
arter (Hayrén und. sid. 27 B), hvarefter folja frakenangar, 
starrangar, ang med Agrostis alba och tatelang. 

Sedan varens hogvatten dragit sig tillbaka, uppspira under 
férsommaren pa de platser, som det ifragavarande aret forsta 
gangen ligga ofvan vattnets yta, de ettariga arterna ur 
fron och frukter, som 4alfvattnet fort med sig. Dessa vaxter 
utveckla sig hastigt, och i slutet af juli och i augusti finner 
man merendels en ratt tat vegetation pa de nyssbildade ban- 
karna och tillandningarna, dar dock sanden stadse lyser igenom. 
I augusti satta vaxterna frd, sa att fruktmognaden 4r afslutad 
till héstflodet, da platsen 6fversvammas och ofta t. 0. m. delvis 
rifves sodnder. De mest karaktaristiska och rikligast forekom- 
mande arterna i detta vaxtsamhalle aro Juncus bufonius och 
Gnaphalium wuliginosum, hvilka visserligen bada aro ratt lag- 
vaxta, men vanligen upptrada med tath. 6—7. Mera idgonen- 
fallande, sarskildt langre fram pa sommaren, aro Bidens-arterna: 
B. cernuus, B. tripartitus och B. platycephalus. Vidare markas 
Elatine hydropiper och Ranunculus sceleratus, hvilka finnas 1 
mindre mapgd. Endast ett gras, Alopecurus fulvus, ar kanne- 


96 Hiyrén, Bjoérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


tecknande for de ifragavarande lokalerna. Detta gras ar alltid 
mer eller mindre sparsamt och saknas stallvis; det forekommer 
i kraftiga individer och har en vackert blagrén farg. Pa stallen, 
dar sanden innehaller nagot lera, traffar man utom de namnda 
arterna ytterligare Scirpus acicularis, Callitriche verna, Limo- 
sella aquatica och Bulliarda aquatica (beskr. 12, n:o 1; beskr. 
13; beskr. 30, n:o 9 och 10), hvilka an aro alldeles sparsamma, 
an finnas i nagot storre ymnighet (5—6); icke heller finnas 
alla dessa arter samtidigt. Stundom formarkas sparsamma 
rester af en tidigare vattenvegetation: Alisma (beskr. 7; beskr. 
12, nio 1; beskr. 13), Sparganiwm simplex (beskr. 30, n:0 9). 
I Skrifvaradran (beskr. 13) ar den forstnamnda artens upptra- 
dande betecknande; naérmast vattnet finnes den med tath. 6, 
hégre uppat blir den allt sparsammare och saknas slutligen. 
Tydligen har tillandningen sa smaningom hojt sig ur vattnet, 
och dess nedre delar lago sommaren 1901 tidtals under vatten- 
ytan. I sammanhang harmed star det mindre ymniga upptra- 
dandet pa ifragavarande stalle af sandtillandningarnas mest ka- 
raktaristiska arter. — Ofta uppstar en sandbank eller en sand- 
tillandning tatt invid ett vattengrasbestand, dar da afven kan 
aflagras sand, s& att vattengrasarealen bildar en del af det nya 
landomradet. I sa fall fortlefva vattengrasen ett par, stundom 
flere ar (beskr. 12), och emellan dem synas Juncus bufonius, 
Gnaphulium uliginosum m. fl. af de tidigare omnamnda vaxterna 
(beskr. 12, no 19; beskr. 33). Stundom finnas blott mindre 
rester af vattengrasen (beskr. 8). 

Om det nyssbildade omradet icke forstéres under pafdljande 
hést- eller varfléden, infinner sig Equisetwm heleocharis, vanli- 
gen f. limosa, stundom afven f. fluviatilis (beskr. 14, n:o 2; 
beskr. 15). Frakenbestandet ar till en borjan glest; senare nar 
det i de inre partierna tath. 7, medan fraken emot bestandets 
kanter star glesare (nara 6,5). I fraken&angen_ finnes 
vanligen rikligt med sterila mossor (unga Brya, Philonotis, 
Blasia), och ofta traffas Juncus bufonius, Gnaphalium uligi- 
nosum mm. fl. inblandade, dock relativt sparsamt. Dartill in- 
komma i frakenbestanden, sarskildt nar de blifva nagot aldre, en 
del arter fran hégre upp belagna vaxtsamhallen. Bland dem 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 97 


markas Agrostis alba och Aera caespitosa afvensom nagra Orter; 
alla upptrada sparsamt. Nagon gang ses Scirpus eupaluster i 
rikligare mangd (beskr. 15). 

Langre inat, invid frakenangens inre grins, blir Equisetum 
allt lagre och glesare samt ar steril. I stillet infinner sig 
Carex aquatilis (beskr. 15), som pa langsamt sluttande stallen 
utgor den viktigaste bestandsdelen i den inat land foljande 
starrangen. Pa nagot brantare platser ersattes denna art af 
C. gracilis, som bildar langsgaende balten af pa sin hodjd en 
meters bredd (beskr. 12, n:o 3 och 4). Sistnamnda art kan 
afven, utan att forst frakenang utbildas, intranga direkte i sa- 
dana vattengrasbestand, dar marken till folijd af sandaflagring 
befinner sig 6fver vattnets niva. I starrangarna och starrbal- 
tena saknas likasom i frakenaéngarna och 6fvergangsbildningarna 
brunmossor, hvilka sasom tidigare skildrats vanligen upptrada 
inne i och ofvanfor de igengroende vikarna. Har ar saledes en 
ratt stor olikhet emellan de bada utvecklingsserierna. Nagon 
gang antraffas ofvanfor frakenangen strax fore strandbranten 
ang med Calamagrostis-arter, framst C. neglecta och C. purpu- 
rea, och vid strandbranten darjamte orter: Lathyrus paluster, 
Lysimachia vulgaris m. fl. (Kvistholmen invid Lanahaara). 

Agrostis alba, hvilken upptrader i sparsamma bestand re- 
dan i frakenangen, vinner storre terring i starrangen och ut- 
tranger slutligen har befintliga grisarter. Endast  sallan blir 
dock Agrostis Ofvervagande inom ett bredare balte, ty Aera 
caespitosa, hvyilken likas& kan antraffas redan i frakenangen, 
tilltager i ymnighet och blir snart den radande arten. Nu an- 
tydda omvandlingar foérlépa pa i hufvudsak samma satt som 
innanfor de igengroende vikarna. De olika vegetationsbaltena 
hafva oftast en obetydlig bredd och ga hastigt ofver 1 hvar- 
andra. Orter spela en underordnad roll. Pa en del stiillen, 
t. ex. i Kimbaddran, finnas sandtillandningar invid den brant 
uppstigande strandsluttningen, och i detta fall stracker sig 
Equisetum-baltet ofta till foten af sluttningen, pa hvilken an- 
traffas for alfbranterna utmarkande vaxtlighet. Senare ombildas 
frakeningens inre del till starring o. s. v., medan den yttre 
vaxer utat efter hand som flodarmen gror igen. Marken nar- 
mare strandvallen ligger vanligen nagot lagre an tillandningens 


i 


98 Héyrén, Bjsrneborgstraktens vegetation och kiarlvixtflora. 


midtelparti, sa att vid dennas nedre anda finnes en flere meter 
lang udde. Vattnet och de olika vegetationsbaltena skjuta dar- 
for sasom kilar in emellan udden och strandvallen. Nagon gang 
nar vattnet har upp i frakenbestandets nedre del, dar da t. ex. 
Butomus kan antraffas (beskr. 14, n:o 3). 

Pa de sma deltaholmarna invid Gasholmen i stadens hamn 
(beskr. 12) rada dels nu_ beskrifna, dels mer invecklade och 
nagot afvikande vegetationsforhallanden (n:o 5—9), Afvikelserna 
och oregelbundenheterna betingas utan tvifvel daraf, att holmarna 
pa grund af de radande stromfédrhallandena endast langsamt 
tillvaxa och pa olika satt och oregelbundet paverkas af strém- 
men och hoégvattnet. Dels tillfores och aflagras sand i olika 
mangd och till olika hojd, dels forstoras delar af holmarna anyo. 
| Hquisetum-angen infinner sig ej endast Agrostis alba, utan 
afven A. canina (tath. 5, mindre ymnig an 4A. alba), vidare 
Poa trivialis och Aera caespitosa i t. IV (nio 5). Nagot hogre 
upp blifva de bada Agrostis-arterna betydligt sparsammare 
(A. canina ymnigare an A. alba), Aera blir ymnigare och dar- 
jamte inkommer Hquisetum arvense (5—6, stallvis 7) och pa 
ett omrade om flere m? afven steril Carex gracilis 7 jamte litet 
Juncus filiformis, Polygonum amphilium m. fl. (n:o 6 och 7). 
Pa en del stallen ar Hquisetum arvense t. 0. m. narapa tackande 
(7,5 i nio 8), och pa andra flackar finner man Juncus filiformis 
i storre ymnighet och dessutom flere andra vaxter, bland hvilka 
kan framhallas den for tatelangen utmarkande Rumex acetosa 
7 i gr. UI—IV (n:o 8 och 9). Utvecklingen tenderar tydligen 
till tatelang, ehuru tateln 4nnu icke blifvit dominerande och en 
del andra arter tills vidare géra sig i hégre grad gallande. bland 
dem sarskildt Equisetum arvense, som annars saknas eller upp- 
trader mycket sparsamt. 

Gyttjetillandningar. Denna benamning kan anvandas for 
sidana_ sillsynt forekommande tillandningar, dar den nedtrans- 
porterade sanden aflagrats pa mera skyddade stallen, sa att 
gyttjebildning kan aga rum, medan dybildning ar utesluten. 
Gyttjan forekommer i storre mangd an sanden, sa att under- 
laget utgdres af sandblandad gyttja. Gyttjetillandningar finnas 
bl. a. vid Krootilansanta (beskr. 30). Har traffas ytterst ett 
omkr. 1 m bredt balte med Scirpus acicularis 8. hvilket upptill 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 99 


flies af ett balte med flackar af namnda Scirpus-art och dy- 
lika af Ranunculus reptans. Langre inat vidtager en zon med 
erupper af Scirpus eupaluster och instrodda flackar af samma 
vegetation som i féregaende balte samt flackar af annuella, lera 
och gyttja alskande vaxter: Callitr. verna, Elatine, Subularia. 
Upptill folier vidare Equisetum limosum tillsammans med en 
gles matta af Ranunculus reptans samt slutligen starrang 
(beskr. 30, n:o 1—6). 

Deltaslattens busk- och tradbestand hafva tidigare i korthet 
omtalats (sid. 20). Videtelningar antraffas redan i sandtilland- 
ningarnas frakenbestand (beskr. 13) och, likasom afven altelningar, 
pa hégre belagna angar af olika slag, sarskildt. pa tatelangarna, 
dar de dock afmejas vid hoslattern. Om daremot telningarna 
fa sta fredade, utbildas inom forloppet af nagra ar al- och 
videsnar, som salunda kunna folja omedelbart ofvanfér ang med 
Agrostis alba eller Carices. Alsnaret pa Uusisanta (beskr. 34, 
no 3) ar hogst fem ar gammalt (1907). Detta snar bestar af 
ett 30-tal buskar af Alnus incana och blott 4 a5 buskar A. glu- 
tinosa samt ett par individer Salix bicolor. Undervegetationen 
‘ir annu icke den for snaren typiska, utan innehaller nagra af 
de omgifvande angarnas vaxter i tynande och sterila exemplar: 
Agrostis alba, Carex aquatilis, Equisetum fluviatile. Alla dessa 
aro ratt ymniga (6—7). Darforutom markas de likaledes ym- 
niga Galium palustre (7) och Viola palustris (5—6), hvilka kunna 
betecknas sasom alsnarvaxter. Utanfdr snaret traffas spridda 
albuskar, hvilka utvisa huru snaret kommer att tillvaxa: bland 
de manga plantorna pa de omgifvande angarna blifva nagra i 
tillfalle att skjuta upp, mellan de till en borjan spridda buskarna 
uppvaxa andra, mellanrummen blifva allt mindre, och slutligen 
sluta sig buskarna samman med hvarandra och med snaret. — 
Alsnaret pa Krootilansanta (beskr. 30, nto 8) ar aldre. Har 
finnes ungefar lika mycket graal som klibbal och dessutom 
nagot Sala pentandra och S. bicolor (1901). Undervegetationen 
varierar pa olika flackar, och i densamma ingar Aera caespitosa 
afvensom nagra ymnigt forekommande orter: Lysimachia vul- 
garis och L. thyrsiflora, Viola palustris. Sparsammare aro Poa 
pratensis, Phragmites och Ranunculus acer. 


100 Hiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


Videsnaren aro allmannare &n alsnaren. De besta af enbart 
Salix bicolor eller af denna art med vanligen sparsam inbland- 
ning af Salix pentandra, Alnus imcana och A. glutinosa. 
Klibbalen 4r vanligen underlagsen graalen. Afven uti dessa 
snar traffas flere orter mer eller mindre ymnigt: Lysimachia 
vulgaris, Galium palustre, Filipendula ulmaria, Cirsium palustre, 
Comarum, Caltha. Bland gras markas Calamagrostis purpurea, 
Juncus filiformis och pa andra stillen Aera caespitosa m. fl. 
Darjaimté finnas en del mossor i de hogre upp pa deltaslatten 
belagna videsnaren, hvilka dock icke nérmare undersodktes. 
Alfbranternas videsnaér omtalas langre fram. 

En lund med graal och asp jamte inblandad bjérk 
(B. verrucosa) och hagg traffas pa sydspetsen af Saaris, saledes 
ratt hégt upp pa deltaslatten. Har ses en och annan liten rénn, 
Ribes rubrum och Rubus Idaeus. Bland orterna markas Melan- 
dryum rubrum, Paris quadrifolius, Angelica silvestris, Filipen- 
dula ulmaria, Anemone nemorosa, Chaerophyllum, Majanthemum, 
Oxalis och Stellaria nemorum, bland grasen Aera caespitosa. 

Bjorkbestanden pa alluvialmark uppsta ur videsnar 
eller direkte ur tatelangen. De kunna vara bildade af saval 
Betula verrucosa som B. pubescens. Sarskildt den senare arten 
ar ofta lagvaxt och buskformig samt kan bilda tata bjérksn ar, 
t. ex. vid Inderd by. BjOrkskogen ar daremot oftare bildad af 
masurbjork. I bjorkbestanden invandrar granen. 

Granskogen pa nordspetsen af Saaris ar till en del af 
vanligt slag med Hylocomium proliferum m. m., till en del af en 
mera lundartad karaktar. — Langs den back, som i Oster flyter 
genom skogen, observeras inblandad graal med rikligt Graphis, 
stubbar med Plagiothecitum-arter, Tetraphis etc., Aspidium 
phegopteris m. fl. — Narmare Vanhajoki ar mosstacket icke mera 
slutet, utan upplost 1 0,5-—-1 m? stora tufvor, och pa myllan mellan 
tufvorna finnes riklig Oxalis 7 samt Adoxa. Afven pa mosstuf- 
vorna ar Ortvegetationen riklig samt utgdres af Oxalis 7 och 
Aspidium dryopteris 7 (beskr. 5). — Stundom finnes i granskogen 
pa alluvialmark rikigt med Polytrichum commune, som t. 0. m. 
kan bilda en tackande, endast flackvis afbruten matta. Marken 
ar hirvid ratt fuktig. Granskogen har uppkommit fran utanfor 
liggande klibbalbestand, och ofta ser man i skogens nedre parti 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 101 


spridda grupper af Cornus sxecica, en rest af det maritima al- 
bestandets vaxtlighet. Sadan granskog finnes pa Ytterd pa 
bada sidor om jarnvagslinjen, pa nordéstra sidan ofvanfor strand- 
angarnas alsnar, pa sydvastra sidan i narheten af de sma tras- 
kens strander (beskr. 41, n:o 5). — Olikheterna emellan bjérk- 
och granskogarna pa krossgrus och pa alluvialmark hafva tidi- 
gare framhallits (sid. 20—21). 

Fordjupningar i deltaslatten. Har och hvar finner man pa 
den annars jamna deltaslatten fordjupningar af mindre utstrack- 
ning, hvilka merendels utgéra resterna af tidigare flodarmar. 
som till storsta delen eller ock helt och hallet grott igen. Mar- 
ken ar nere i fordjupningarna fuktigare an hégre upp, och stundom 
kan man finna en liten vattensamling i midten. I en sddan 
fordjupning pa Saaris omgifves det dppna vattnet af ett Phrag- 
mites-bestand, utanfor hvilket traffas en gungflyring med Frio- 
phorum polystachyon m. m. En nagot stérre vattensamling 
nara landsvagsfarjan invid Friby innehaller Jris, Carex gracilis, 
Calla m. fl. Sumpiga, kalldragsartade fordjupningar harbargera 
ofta Cardamine amara, Alopecurus geniculatus, Carex rostrata 
m. m. — Pa Kvistholmen iakttogs ar 1901 en férdjupning, pa 
hvars fuktiga botten utbredde sig ang med Agrostis alba och 
Carex Goodenough. Daromkring féljde ett balte med déda 
tufvor af Aera caespitosa, Galium uliginosum, riklig Valeriana 
m. m., saledes en val utbildad értang. Hégre uppat féljde 
tuftatelang. Sannolikt hade har p& varen under sndésmiltnin- 
gen och varflédet samlats sa mycket vatten, att de lagst be- 
lagna tateltufvorna alltfor lange statt 6fversvammade. 

Alfbranterna. Higvattnets, isens och angbatstrafikens ero- 
derande inverkan pa alfbranterna vid flodens hufvudarmar har 
tidigare omtalats (sid. 18). Pa de blottade, branta stallena 
infinner sig framst Hquisetum arvense, som har stundom ar den 
enda vaxten. Sallan ligger dock sluttningen helt och hallet bar, 
utan vanligen kvarsta stérre eller mindre vegetationstackta 
flackar. Langs bi- och tvaérarmarna, dar strommens hastighet afven 
under hogvatten ar relativt ringa, bibehallas alfbranterna orérda 
pa langre strackor. Pa sddana stallen kan vegetationens fér- 
delning 1 balten latt iakttagas. Denna fordelning beror framst af 
olika fuktighetsgrad och darfor afven af hdjden 6fver alfvattnets 


102 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kérlviaxtflora. 


medelvattenstand. Baltenas bredd varierar saledes efter lut- 
ningsgraden, baltena aro bredare nar lutningen ar mindre och 
tvartom. 

Narmast vattnet traffas regelbundet Carex gracilis 7, hvil- 
ken upptrider dels i t. 0. m. ratt glest staende tufvor, dels och 
oftare i ett sammanhingande, vanligen 0,5—1 m bredt balte 
(beskr. 2, n:o 2; beskr. 3, n:o 3). Utanfér detta starrbalte kan 
man stundom finna nagot litet Lythrum (beskr. 2, n:o 1) eller 
pa foga sluttande stallen, som samma var hojts ofver vatten- 
ytan, den sedvanliga vegetationen af Juncus bufonius, Gna- 
phalium uliginosum m. fl. (beskr. 3, nto 2). I starrbaltets ofre 
del intrénger pA mindre branta stillen Ayrostis alba och ofta 
afven Hquisetum arvense (beskr. 3, no 4). Sistnamnda art nar 
stallvis stor ymnighet (n:o 6), da jamte densamma (7) antraffas 
Juncus bufonius 7, J. filiformis i best. VI och Polygonum am- 
phibium f. terrestris 6—T7. Sarskildt karaktaristisk ar den 
namnda Polygonum-formen, som pa langa strackor atfoljer alfven 
och dess fodrgreningar pa féga_ sluttande eller horisontala 
partier. I detta vaxtsamhalle kunna Aera-tufvor inkomma (n:o 
6 och 8). Dock triffas sallan utbildad tatelang, ty marken 
héjer sig vanligen till en brantare sluttning, som bar en brokig 
vegetation af érter (ofvanfér n:o 8 i beskr. 3). Denna ortvege- 
tation kan pa stallen, dar den branta sluttningen gar anda ned 
till vattnet, stracka sig ned till baltet med Carex gracilis, dock 
med andra arter an hégre upp. Pa den fuktigare delen af en 
sidan brant antraffas t. ex. Bidens, Ranunculus repens och 
Taraxacum (beskr. 2, n:o 3). Nagot hogre upp saknas Bidens, 
som blott finnes intill gransen for 6fversvamningarnas hdgvat- 
ten; de bada andra arterna aro daremot ymnigare, och dess- 
utom hafva tillkommit bl. a. de likaledes ymniga Triticum 
repens, Festuca elatior, Equisetum arvense och Filipendula 
ulmaria (n:o 4), Ofvanfor detta omrade vidtager ett balte med 
rik értvegetation och flere olika arter, samma balte, som finnes 
pa branten ofvanfor redan omtalad, mindre sluttande, fuktigare 
mark med tateltufvor. En framstaende plats 1 denna ortvege- 
tation (n:o 5) intages af Hquisetum arvense, som ofta ar en a 
de ymnigaste arterna. Dessutom antraffas flere af angs- och 
faltbackarnas arter: Veronica chamaedrys, Achillea millefolium, 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 103 


Taraxacum- och Alchimilla-arter. Ranunculus acer, Trifolium 
pratense och Tr. repens, Lathyrus pratensis, Vicia cracca, Ga- 
lium verum, Chaerophyllum, Campanula rotundifolia, Hieracium 
umbellatum m. fl. Pa ett och samma stalle kan man finna ett par 
tiotal af dessa arter, sjalffallet i olika ymnighet. Grasen aro i 
allmanhet foga idgonenfallande; ymnigast ar Luzula multiflora, 
sparsammare aro Festuca elatior, F. rubra och Poa pratensis. 
Pa stallen, dar 6rterna aro mindre rikligt for handen, upptrader 
sparsam Aera caespitosa. Bland mossor markes framst Hylo- 
comium squarrosum, som dock alltid ar ratt gles. Detta 6drt- 
balte stracker sig upp till sluttningens kron, dar horisontal mark 
med tuftatelangar eller odlingar vidtager. 

Alfbranternas balten 6fverensstimma i manga punkter med 
forhallandena annorstades i deltat. En olikhet ligger dari, att 
frakenzonen saknas, och likasom pa sandtillandningarna ersattas 
de ofvanfor de instaéngda vikarna forekommande Carex aquatilis 
och C. rostrata af C. gracilis, hvilken tydligen i hogre grad an - 
de tva forstnamnda arterna ar lampad for forhallandena invid 
strommande vatten. Anméarkningsvardt ar vidare, att en fram- 
staende plats intages af Ranunculus repens och Equisetum ar- 
vense. Den forstnamnda af dessa arter och delvis afven Hquis. 
arvense forekommer jamte Agrostis alba och andra pa platser, 
som motsvara hogvattenstrandangarnas nedre, fuktigare partier. 
Equis. arvense gar dock afven upp 1 drtbaltet, som narmast 
svarar emot de értrika hégvattenstrandaéngarna med invandrande 
tuftatel. 

Den forharskande jordarten pa alfbranterna ar lerblandad 
sand. Stallvis 4r sanden dock nastan ren, t. ex. invid Koivisto. 
dar Hirundo riparia i den lésa strandbranten redt talrika nasten. 
Sjalffallet ar jorden pa sadana stallen torrare; vegetationen ar 
glesare, flackvis mycket gles och af en afvikande pragel. For- 
utom flere af de namnda arterna traffas har ratt ymnig Rumex 
acetosella, Turritis glabra m. fl., och hogst uppe ses Festuca 
ovina. 

Ratt ofta traffar man pa alfbranterna mindre starkt slut- 
tande, endast obetydligt afhalliga eller horisontala stallen, hvilka 
dels befinna sig invid vattnet (beskr. 3), dels hégre upp (beskr. 
6). I sistnamnda fall ar sjalfva branten uppdelad i en nedre 


104 Hiiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


och en Ofre afdelning. Det mellanliggande horisontala partiet, 
som sannolikt ursprungligen varit en tillandning invid den for- 
dom laga strandbranten, karaktariseras framst af Polygonum 
amphibium f. terrestris, medan vegetationen i Ofrigt kan vara 
olikartad. Ligger platsen tillrackligt hogt, kan har traffas ta- 
telang, dar dock tateltufvorna aro ratt sma (beskr. 6). Forutom 
de for sadan ang utmarkande Festuca rubra och Ranunculus 
acer traffas afven andra vaxter: Vicia cracca, Filipendula ul- 
maria, Equisetum arvense. — Nagon gang framsipprar vatten 
vid foten af den 6fre branten och delvis ute pa det horisontala 
partiet, hvilket harigenom erhaller en kalldragsartad beskaffenhet. 
I detta fall traffas pa platsen an starrang med Carex aquatilis, 
an en vegetation af 6fvervagande Montia jamte Carex Goo- 
denoughu, Stellaria palustris, Philonotis och Mniwm (Friby 
Mattila). Pa stallen med kalldrag, dar vegetationen till foljd 
af alfvattnets och isens framfart ar glesare, traffas Ranunculus 
sceleratus sasom en karaktarsvaxt. 

Langs de gangstigar, som pa langa strackor atfolja 
flodarmarna, traffas flere ruderater, oftast dock i obetydlig maned. 
Sadana aro Polygonum aviculare och Plantago major (beskr.3, 0:0 7), 
Poa annua, Veronica serpyllifolia, Matricaria inodora och M. 
chamomilla. De tva sistniamnda finnas stundom i storre mangd, 
i synnerhet pa stallen, dar gangstigen af en eller annan orsak 
utbreder sig till stérre trampade ytor. Forutom de egentliga 
ruderaterna observeras Bryum argenteum, Leptobryum  py- 
riforme, ymnig Juncus bufonius m. fl. Mahanda beror afven 
forekomsten af ymnig Triticum repens i no 4, beskr. 2, pa 
kulturens inflytande. 

Alfbranternas videsnar bildas af Salix bicolor, ofta med 
inblandning af S. nigricans. Stundom traffas darjamte S. au- 
rita xX bicolor och S. bicolor * nigricans (Koivisto). Ofta finnes 
jnblandad graal, sallan déremot klibbal (Odeltat nedanfor staden): 
Stundom finner man en lings alfbranten fortlopande graals- 
rand, dar unga individer af Populus tremula kunna vara in- 
strodda. I vide- och albestanden finnas flere af de éppna 4lf- 
branternas vaxter. Speciellt for dessa bestand karaktaristiska 
aro Calamagrostis purpurea, Melandryum rubrum, Lysimachia 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 105 


vulgaris och Filipendula ulmaria. Har kan ytterligare naémnas 
Phalaris, som finnes afven pa Oppna alfbranter, alltid pa mycket 
branta stallen narmare vattnet. 


2. Mynningsviken och Lyttskirs skdrgard. 


Mynningsviken och Lyttskars skargard bilda tillsammans 
kustzonen (i inskrankt bemarkelse), den innersta af de fyra zo- 
ner, som kunna sarskiljas inom kustomradet (jamfor sid. 46—47). 
Vattnet ar sétt, endast i Lyttskars skargard torde tidtals kunna 
forsparas en ringa salthalt. Det af alfven medforda materialet 
afsattes Ofverallt i mynningsviken, framfor allt i dess innersta 
del, dar deltat arligen vaxer nedat. I det foljande skola framst 
nagra ord agnas at de férandringar vegetationen mellan aren 
1901 och 1907 undergatt pa Uusisanta, den nederst belagna och 
yngsta af deltaGdarna, samt i dess omgifning. Sedermera skola 
skildras omradets olika vaxtsamhallen och standorter (jamfor 
sid. 30—32), namligen vattenvegetationen, de langgrunda vi- 
karna med fraken och starr samt brunmossor, gyttjestranderna, 
stenstranderna och klibbalbestanden. Egentligen hora sten- 
stranderna och i manga fall afven kiibbalbestanden till kross- 
grusomradet, men da vegetationen pa dessa standorter endast 
i andra rummet beror af underlagets beskaffenhet, framst dar- 
emot af alfvattnet och laget i narheten af vatten, blir det 
lampligast att skildra densamma i samband med alluvialom- 
radets och speciellt mynningsvikens vegetation. Vaxtligheten 
pa krossgrusomradena i 6frigt paverkas dairemot icke af alfven 
och vattnets narhet; den har redan i det foregaende omtalats. 

Vegetationen pa Uusisanta och i dess omgifning aren 1901 och 
1907. Uusisanta, belaiget nagra artag utanfor Kivini fiskelage, 
befann sig sommaren 1901 forsta gangen 6fver vattenytan, medan 
det tillforene Atminstone till stérsta delen varit endast en un- 
dervattenssandbank. Niamnda 4r foretedde det omkr. 1 ar vid- 
strackta Uusisanta samma utseende som andra nybildade bankar 
och sandtillandningar. Bestand af Phragmites, Scirpus Taber- 
naemontani, Graphephorum (beskr. 33), Equisetum limosum och 
Sparganium ramosum omyaxlade med dppnare ytor lerblandad 


106 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiirlvixtflora. 


sand med en vacker vegetation af Bidens-arter (mest B. pla- 
tycephalus, minst B. cernuus), fruktificerande (6 augusti) Juncj 
(framst J. bufonius, i stor maingd afven J. lamprocarpus, nagot 
J. alpinus), Gnaphalium uliginosum, Limosella, nagra stran 
Polygonum tomentosum, litet Agrostis alba och unga, sterila 
mossor, framst Blasia. Representanter for denna vegetation af 
framst ettariga vaxter hade stillvis intrangt i vattengrasbestanden 
(beskr. 33). Sannolikt voro nagra mindre flackar med Equis. limo- 
sum aldre an holmens hufvuddel; de skulle da uppkommit genom att 
namnda Hquisetum-form intrangt pa foregaende ars dppna sand- 
ytor. Fran Uusisanta strackte sig uppat emot Tukkiluoto lings 
en grundare undervattensbank ett omkr. 5—10 m bredt band 
med Sparganium simplex f. longissima. Detta band nadde 
anda fram till ett stdérre bestand af Nuphar luteum vid nedre 
udden af namnda holme. Nedanfér Uusisanta fortsatte banken 
emot Pihlava, afven har under vattnet. Narmast Uusisanta 
fanns pa denna sida nagra tiotal meter fritt vatten, darefter 
upptradde Sparganieta. Vattnet var har grundare (stillvis blott 
1—2 dm) an ofvanfér holmen, och denna omstandighet tog sig 
uttryck afven i vegetationens sammansittning. Har vaxte nim- 
ligen upprat Sparganium simplex 7 och Sp. ramosum 7 i 0,5—2 
m? gr. I—II, ofta darjamte Sagittaria 6. Langs yttre sidan af 
detta Sparganietum funnos bestand af Scirpus Tabernaemontani 7 
och daremellan mycket tat Nuphar luteum (bladen lago ofta 
till en del ofvanpa hvarandra, sa att det hela bildade ett grént 
tacke med gula flackar, blommorna). Pa en del stillen sags 
Potamogeton gramineus. Narmare Pihlava blef denna vegeta- 
tionskomplex smalare, och Scirpus Tabernaemontani syntes afven 
pa inre sidan. Halfvags mellan Kivini och Teemuluoto tog 
Seirpus Ofverhand, och utanfér sistnhamnda udde begynte ett rent 
Scirpus-bestand, det s. k. Keskisavisté, som strackte sig ned mot 
Pihlava, dock ej anda fram. Innanfér Keskisavisté—Uusisanta- 
banken, saledes narmare stranden emellan Kivini och Pihlava. 
fanns ett fritt vattenomrade, ett par tiotal meter bredt, hvilket 
var djupare och anvandes till stockflétning. Har forekommo 
blott enstaka saftofsar om hoégst 0,5 m2, litet Sparganium 
simplex f. longissima och Potamogeton perfoliatus. Innanfor det 
fria vattnet vidtog strandens vattengrasregion. Mellan Kivini 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 107 


och Teemuluoto fanns har vass och saf i ungefir lika mangder, 
mellan Teemuluoto och Pihlava endast saf. Vid den utskjutande 
Teemuluoto-udden var vattengrasregionen helt smal. Vatten- 
grasen gingo ej anda fram till strandbradden, utan narmast 
stranden utbredde sig ater fritt vatten, dir man flackvis traf- 
fade Sagittaria 6—T och Elatine hydropiper 7—8, antingen 
hvardera arten for sig eller bada tillsammans, afvensom flackar 
af Potamogeton perfoliatus 5—6 samt mera sallan flackar med 
Subularia, Callitriche verna och Scirpus eupaluster. Anmark- 
ningsvardt nog forekommo icke nackrosor. 

Ar 1907 ar taflan helt och hallet forindrad. Uusisanta 
har under de mellanliggande sex aren betydligt tillvuxit och ar 
nu omkr. 100 m langt samt omfattar omkr. 40 ar (beskr. 34), 
On ar likasom andra deltaéar utstrickt i strémmens langdrikt- 
ning, och langdtillvaxten har till 6fvervagande del forsiggatt 
nedanfor den ursprungliga holmen, med andra ord sagdt banken 
nedanfor 6n, dar vattnet ar 1901 var helt grundt, ligger nu till 
en del ofver vattnets yta. Vegetationen pa Uusisanta har un- 
dergatt stora forandringar. Har finnas numera saval starrangar 
som angar med Agrostis alba, Calamagr. neglecta och 6rter samt 
mot holmens ofre anda ett ungt alsnar (beskr. 34). Mot strém- 
faran kantas holmen af en smal rand med Equis. limosum, 
mot Kivini finnes mera vidstrackt frikenang. Observeras bor, 
att tatelang icke kommit till utbildning, ehuru alsnar uppstatt, 
och beror detta pa att holmen till senaste tid varit fredad for 
lien och vegetationen sdlunda ostérdt fatt-utveckla sig; tatel- 
angarna aro synbarligen en kulturprodukt. — Ofvanfér holmen 
finnes fortfarande fritt vatten. Nedanfér holmen och i omedelbar 
anslutning till densamma vidtager daremot ett bestand af 
Scirpus Tabernaemontani, som fortsitter nedat mot Pihlava pa 
den bank, dar tidigare funnos vidstrackta Sparganium-bestand. 
Jamte saéfven upptrider Phragmites och Nuphar luteum. Sifbe- 
standet stracker sig afven lings Uusisantas inre strand uppat 
Kivini, har med inblandning af vass och fraken. Det éppna 
vattnet innanfor Keskisavisté-Uusisanta-banken pdatriffas fort- 
farande, men har mera karaktaren af en flodarm eller Adra, icke 
endast till folid af Uusisantas utstrackning i alfvens langdrikt- 


tos Hayrén, Bjdrneborgstraktens vegetation och kirlvixttlora. 


ning, utan Afven emedan den forna inre vattengrisregionen 
stallvis omvandlats till frakeningar, som vid lAgvatten ligga 
ofvanfér vattenytan. 

Vattenvegetationen. Sisom redan af skildringen af vatten- 
vegetationen lings stranden emellan Kivini och Teemuluoto 
framgir, ar det fir mynningsviken utmarkande, att vatten- 
grisen icke nd fram till stranden, utan lamna Oppet vatten om 
ett par tre tiotal meters bredd narmast denna, Sa traffar man 
afven lings motsatta sidan af viken, emellan Ylinokka och Va- 
kevanokka, narmast stranden dppet vatten med Sagittiaria, 
Nymphaea candida, Isoétes och gles Scirpus Tabernaemontani, 
Litet lingre ut tillkomma Sparganiwm simplex f. longissima, 
Ranunculus peliatus, Potamogeton natans, P. perfoliatus och 
P. gramineus, Vattnet ar har relativt djupt, enar bottnen utan- 
fir krossgrusomrddet, som mellan Ylinokka och Vakevanokka 
nar ned till stranden, sluttar hastigare an utanfdr alluvialmar- 
ken. Utanfdr Ylinokka, alltsA just pA gransen till Torbonas- 
viken, ar bottnen mera lAngsluttande och darjamte dyforande, 
hvarfir man traffar Qenanthe samt en del kringflytande och 
intrasslade mosstofsar (beskr. 29, no 6 och mo 5). Utanfor 
strandens dppna vattenomrade vidtager ett balte med tat (6—7) 
Scirpus Tabernaemontani och Nuphar lutewm samt dartill 
stundom i baltets inat mot stranden vettande del Nymphaea 
candida (beskr. 29, mo 2) Inblandade kunna Phragmites och 
Graphephorum antraffas. Mellan Vakevanokka och Busod ut- 
vidgar sig detta sifbestind och utbreder sig dfver en vidstrackt 
areal. Har antecknades i sifven invid Sastmola-Adran bestand 
af Nephar luiewm (ymnig; dfven i det Oppna vattnet mot Pitka- 
kari), Sagitiaria (ratt sparsam), Potamegeion natans (riklig), 
Polygonum amphibium (spars) och Nymphaea candida (spars). 

Omedelbart utanfdr sifven ar djupet vanligen omkr 2 me- 
ter. Har kan man flackvis finna Sparganium simplex £. lon- 
gissima och Potamogeton perfoliatus. Nedanfér det lilla Hirvi- 
kari ar det grundare; har har sedimentation fdrsiggAtt och flere 
smi saftofsar uppstatt (1901). Enskilda safstran, ofta pa ett 
par tiotal meters afstand fran hvarandra, finnas vidare pa den. 
Sppna fjarden emellan Linderi, Pihlava, Granskar och Buso. 
Stundom ser man blott ett sterilt stra pd hvarje stalle; pA andra 


— a 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 62, No 1. 109 


stallen finnas 2 4 3 stran tillsammans. Afven steril Nuphar 
luteum ses ratt talrikt ute pa de oppna vattnen. 

Vattengrashestandens yttre grans i Lyttskars skar- 
gard 4r tidigare omtalad (sid. 31). Afven i harvarande vatten- 
grasbestand ar Scirpus Tabernaemontan: den forharskande arten. 
Phragmites forekommer endast sdllan, och Graphephorum ar 
iakttagen pA ett enda staille. Den nast safven ymnigaste arten 
ar Nuphar luteum, hvilken afven har s4som steril finnes ute i 
det éppna vattnet. Endast pa mera skyddade stallen och framst 
narmast safomradets inre grins observeras Nymphaca candida. 
Likas4 ses Potamogeton natans och Sagittaria mestadels inne i 
safven, medan P. perfoliatus ar ymnigare utanfor i det oppna 
vattnet. Djupet i safbestandet uppgar till 0,s—2 m. — Nar- 
mare stranderna, dar dybildning ofta forsiggar, blir safven lik- 
som i mynningsviken glesare och saknas pa manga stallen, 
Afven Nuphar blir mindre riklig och saknas ofta. I stallet till- 
taga Nymphaea, Sagittaria och afven Potam. natans. Vidare 
upptrada Oenanthe och upprat Sparg. simplex. Mellan fastlandet 
och Albolmsklobben antecknades pa ett stalle Sagittaria 7, 
Oenanthe 5—6 och Scirpus Tabernaemontani 6 i sina gr. UL: 
sadana flackar omvaxlade med andra med Nymphaea, med Pot. 
natans eller med upprat Sparg. simplex. Stundom traffas plat- 
ser, dar vattnets yta 4r nastan fri fran simmande blad och 
blommor. Har stracka sig Myriophyllum alterniflorum och Ranun- 
culus peltatus upp till ytan, medan bottnen tackes af en tat 
Chara-ang. Djupet ar omkr. 4—5 dm. — Narmast stranden, 
pa ett djup af 2—20 cm, traffas af de namnda vaxterna van- 
ligen blott Sagittaria och Nymphaea candida. Standoin haller 
sig Potam. natans \ange kvar, och Sparg. simplex fortsatter 
indt land tillsammans med Butomus pa stallen, dar bakom 
strandlinjen félja sumpiga angar med Carices, Cicuta m, fl. 
Ofta upptrada de nytillkomna Isoétes lacustre, Elatine, Calli- 
triche verna, Chara sp. och Subularia. Vanligen vidtaga innan- 
for det éppna vattnet relativt branta stenstrander med sma 
eller nAdgon gang storre stenar. Mera ldngsluttande strander 
traffas framst invid och innanfor de langgrunda vikarna. 

Ett sarskildt safomrade finnes langs inre stranden af Sado. 
Det ar af jamforelsevis ringa utstrackning. Innanfor safven 


110 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvixtflora. 


finner man, i synnerhet i vikarna, Phragmites pe, Sagittaria st 
cp och stundom Potam. natans cp. Det langst ned belagna 
vattengrasbestandet med karaktaristiska sotvattenvaxter finnes 
i bukten emellan Stora och Norra Sad6. Forutom Scirpus Ta- 
bernaemontani ep finnes har Graphephorum st cp, Potam. natans 
st ep, Nymphaea candida st cp, Oenanthe pe, Butomus pe, 
Sagittaria pe, Nuphar luteum pe, Isoétes st ep, Subularia epp 
m. fl. Sma vattengrasbestand (sif cp, vass st pe — st ep) 
finnas 4fven pa Ofre sidan om Granskar och de narbelagna sma 
holmarna. 

De langgrunda vikarna. I alfvens mynningsvik aro stran- 
derma foga inskurna. Vikar traffas forst narmare Pihlava och 
i Lyttskars skirgard. Flertalet af dem, saval pa fastlandskusten 
som pa holmarna, aro mer eller mindre langgrunda. Undantag 
utgéra blott nagra vikar pa Granskaér och Sado. Det redan om- 
talade, kusten Atfoljande safbestandet fortsatter in i de flesta 
vikarna, hvilka sdledes upptagas af saf, och i de storsta af dem 
bojer sig saéfomradet in langs stranden. Inne i vikbottnen nar 
sifven ofta fram till stranden, och stundom finnes har jamte 
sif afven vass, nagon gang ocksa Typha angustifolia (beskr. 36). 
Innanfor foljer Equisetum-ang, hvilken dock sallan ar ren. Ofta 
iro orter inblandade: Menyanthes, Caltha, Cicuta; i narheten 
af Pihlava traffas Scirpus eupaluster inblandad, stundom i ym- 
nighet. Langre in vidtager starring med Carex aquatilis eller 
C. rostrata, och darpa foljer ang med Agrostis alba eller Ortrik 
ang samt slutligen tateliing eller alsnar. Saledes samma ut- 
vecklingsgang som innanfor de instaéngda vikarna i deltat. 
Emellertid saknas stundom fraiken, hvarvid starrangen foljer 
omedelbart efter vattengrasen, och stundom finnes afven Oppet 
vatten innanfér vattengrasbestandet. I andra fall ater vidtager 
innanfér vattengrasen eller det dppna vattnet en egendomlig 
gyttjestrand med Polygonum foliosum, hvarom mera nedan. 

I manga vikar traffas Amblystegiwm-arter (framst A. g?- 
ganteum och A. fluitans), vanligen dock i obetydlig mangd. 
Endast pa ett stialle finnas dessa mossor rikligare, namligen 
mellan Slattholmen och narmast liggande udde af fastlandet: 
dar de férekomma i stora massor och aro af stor betydelse for 
landbildningen. I sjalfva verket ar det till stor del tack vare 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o i. 111 


riklig bildning af brunmosstorf som Slattholmen och narliggande 
7 holmar forenats med fastlandet (jamfér sid. 33). Torflagret 
nar en maktighet af anda till 0,5 m. Marken dr dock annu 
mycket sank, stallvis vattendrankt. Kvarlefvande, tvinande 
vattenvaxter (en och annan Hydrocharis, Utricularia, Potamo- 
geton natans eller Nymphaea candida) gifva vid handen, att 
hogvattnet stiger upp Ofver omradet, ehuruval det 6fversta, 
lefvande mosslagret harvid svaller till, sA att mossan stidse nar 
upp till vattenytan. Flackar om 10—30 m? upptagas af enbart 
brunmossa jamte namnda rester af vattenvegetationen. Dar- 
emellan finnas ungefar lika stora, rena eller blandade bestand 
af Butomus, Scirpus och Phragmites med inblandad Cicuta m. fl., 
tydligen rester af den vattengriisvegetation, som otvifvelaktigt 
tidigare funnits pa platsen. Narmare den forna krossgrusudden 
finnes i mossan en mangd formultnande alléf och alkvistar samt 
ofta gronalger kring mossindividerna. Mangenstades traffar man 
afven ang med Menyanthes och vattendlskande Carices. 

Gyttjestranderna aro mycket karaktiristiska for mynnings- 
viken och Lyttskars skargard. De traffas val utbildade mangen- 
stades mellan Kivini och Pihlava, invid Vakevanokka och pa 
nagra andra stallen pa Lyttskirs mark, pa inre sidan af Busi 
och Sadé samt pa en del af de mindre holmarna. De finnas i 
bottnen af langgrunda vikar eller pa langsluttande stallen vid 
mera Oppna strander strax innanfor vattengris-, resp. fraken- 
bestandet eller det dppna vattnet. Upptill dfvergar gyttjestran- 
den vanligen i ang med Agrostis alba och fast starrang med Carex 
Goodenough; saledes saknas i utvecklingsserien vat till vatten- 
drankt starrang och stallvis 4fven frikenbestand. Man kan ur- 
skilja trenne typer: gyttjestrander med endast Polygonum fo- 
hosum, med saval P. foliosum som Bulliarda aquatica och med 
endast Bulliarda. 

Kannetecknande for gyttjestranderna utan Bulliarda (jam- 
for Hayrén und., sid. 29) ar en mycket lds och mjuk gyttja, 
genom hvilken foten hastigt sjunker ned till det underliggande, 
hardt packade krossgruset. Detta grus kommer stiidse i dagen 
hogre upp pa strandomradet; den lésa gyttjan finnes sdlunda i 
narheten af krossgrusmark, icke pa langsluttande angstrander. 
Gyttjelagret nar en maktighet af 1—2 dm. Gyttjezonen, som 


112 Hdyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och karlviaxtflora. 


blir till ett tiotal meter bred, star vid hogre vattenstand under 
vatten. Dybildning forekommer icke pa dessa stallen; vattnet 
ar graaktigt, vid lugnt vader klart. Karaktarsvaxten ar Poly- 
gonum foliosum, som forekommer ratt ymnigt (6--7). Dess rot- 
slaende stammar krypa at alla hall 6fver det losa underlaget, 
ofta korsande hvarandra. Mangenstades lyser den gra gyttjan 
fram emellan vaxtindividerna, pa andra stallen ar den i det 
narmaste tackt af Ranunculus reptans eller Scirpus acicularis 
(beskr. 37). Tillsammans med P. folzosum forekommer ofta 
P. hydropiper (besky. 37 och 38), nagon gang afven P. minus. 
Vidare ses Callitriche verna f. minima, en och annan Bidens 
samt Alopecurus fulvus, dock icke alla tillsammans, utan den 
ena arten pa en, den andra pa en annan gyttjestrand. I bottnen 
af en liten vik nagot ofvanfor Pihlava har den losa gyttjan 
anhopat sig i fraikenbaltets ofversta del. Har antecknades 
(1901) foljande ratt ovanliga kombination: Equisetum limosum 7, 
Polygonum foliosum 7, Scirpus acicularis 7,5. 

Pa mera 6ppet liggande strander med gyttjebildning tillfora 
vagsvall och strém sand i storre eller mindre mangd. Gyttjan 
blir darfér sandblandad och ratt hard och straf. Sarskildt vid 
ihallande lagvatten hardnar gyttjezonen, sa att man endast 
obetydligt sjunker in. Till foljd af rikligare materialtillforsel 
ligga dessa gyttjestrander ofta pa mera langsluttande stallen, 
dir hégre upp vidstrackta angsmarker utbreda sig. Pa sadan 
sandblandad gyttja ar Polygonum foliosum ofta ratt torftigt ut- 
vecklad, stammen kryper i mindre grad, blir t. 0. m. upprat 
och ar kort. I stallet finner man Bulliarda aquatica, som stadse 
forekommer rikligt. Sirskildt synes Bulliarda trifvas och blifva 
ymnig pa strander, som anvandas till betesmark. De korta, 
till marken tryckta stammarna och det mattlika vaxsattet gor 
det svart for kreaturen att komma at ifragavarande vaxt, t. 0. m. 
for faren, som annars nog forsta att icke lamna nagot kvar. 
Bulliarda ar darfor stiallvis ymnigare an Polygonum foliosum 
och forekommer i ofantliga massor t. ex. pa stranden emellan 
Kivini och Teemuluoto (1901). Se afven beskr. 32. Forutom 
dessa tvA arter kunna finnas <Alopecurus fulvus, Subularia, 
Ranunculus reptans, Scirpus acicularis, Callitriche verna f. mi- 
nima och Polygonum hydropiper, alla mer eller mindre ym- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 113 


niga, och dessutom en del andra sparsamt upptradande. Sale- 
des till stor del samma flora som pa gyttjestranderna utan 
Bulliarda. 

Den tredje typen, gyttjestranderna med Bulliarda, men utan 
Polygonum foliosum, traffar man pa sadana stallen. dar den 
inblandade sandmangden ar stérre, eller dar sanden 4r grof, 
grusartad. Sdsom exempel kan némnas stranden pa Norra SAdé 
innanfor vattengrasbestandet i bukten emellan namnda holme 
och Stora Sado. Har vaxa Bulliarda cp, Scirpus acicularis ep, 
Elatine hydropiper cp, Ranunculus reptans ep och Limosella 
st ep. I en langgrund, af stenar skyddad vik pa vastra delen af 
Alholmen vaxer i mynningen Scirpus Tabernaemontani; i vik- 
bottnen antecknades pa sandblandad gyttja Bulliarda 7, Limo- 
sella 7, Scirpus acicularis 7, Subularia 6. Pa det med Busoé 
forenade Kalliokari finnas pa liknande strand Bulliarda, Ra- 
nunculus reptans. Subularia, Elatine hydropiper och Callitriche 
verna f. minima. Vid bottnen af vikarna pa inre sidan af Sadé 
finnes stundom niastan uteslutande Bulliarda, som har narapa 
bildar en tackande matta (7,5). 

Vid gyttjestrandernas Ofre grans intranger Agrostis alba, 
som sander talrika, rotslaende refvor in 6fver gyttjeomradet. 
Litet hogre upp blir Agrostis allt ymnigare, medan Polygonum- 
arterna och Bulliarda blifva mindre rikliga och slutligen saknas. 
Snart upptrada fdrst ensamma, sedan tatare staende tufvor af 
Carex Goodenoughii och darjamte stundom Potentilla anserina. 
Marken blir samtidigt fast och stadig. Pa stranden emellan 
Kivini och Teemuluoto, dar hithérande forhallanden undersoktes, 
bibehaller sig Ranunculus reptans lange emellan de nykomna 
vaxternas tufvor eller bestand och upptrader till sist i sma, 16- 
sare flackar. Carex Goodenoughii blir emellertid allt tatare, 
och snart bildas en tackande matta af namnda starrart och 
Agrostis. Nu fodrsvinner Ranunculus reptans, och jaimte Po- 
tentilla anserina upptrida andra orter: Leontodon auctumnalis, 
Viola palustris och Trifolium repens. Litet hégre upp tillkom- 
mer Parnassia och nagra andra arter (beskr. 35). Pa andra 
stallen, dar stranden ar brantare, sker ombildningen inom ett 
helt smalt balte, sa att Carex-tufvorna upptrada innan ren ang 
med Agrostis hunnit utbildas. — For att géra framstallningen 

8 


114 Hidyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


mera Askadlig meddelas ytterligare foljande tabla, som visar den 
plats gyttjestranderna intaga i forhallande till andra vaxtsam- 
hallen. 


Strandens 6ppna vatten. Vattengriisbestand. 
| 
{ t 
Fraikenangar. 
htt 
i | { 


Gyttjestrinder af olika slag. 


| 


| 
| 


Angar med Agrostis alba. 


| | 
| | 
| i! 


Fasta starriingar. Ortrika hégvatterstrandingar. 


Stenstranderna dro mycket utbredda invid mynningsviken 
och i Lyttskars skargard. Foretradesvis aro stenarna sma, 
endast nagra cm? till 1 dm3, hvarvid stérre stenar kunna vara 
inblandade (beskr. 31). Mera sallan aro stenarna pa stranden 
genomgaende stora (en del. strander pa Lyttskar och Sado). 
Ofta st6ta stenarna till hvarandra, men stundom ligga de mera 
spridda, hvarvid mellan dem finnes lerblandadt grus och sand. 
Stenstranden sluttar markbart brantare an angstranderna; lut- 
ningen ar oftast 10--15°, men kan vara storre. En foljd haraf 
ar att vaxlingarna i vattenstand icke gora sitt inflytande gal- 
lande i lika hég grad som pa de mera langsluttande stranderna. 
Endast vid hégsta vattensténd ligger en stérre del af den ty- 
piska stenstranden under vatten. Sallan finner man mer lang- 
sluttande stenstrander, hvilka stidse ligga nagorlunda skyddade 
for vagsvall, och ofta finnes har jamte smasten annat mate- 
rial. Dessa strinder utg6ra en mellanform mellan typiska sten- 
strander och gyttjestrander, och vegetationen paminner i mycket 
om vaxtligheten pa en del af de sistnamnda. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 115 


Stenstrander med sma stenar dro de allménnaste. De fin- 
nas Ofverallt dar krossgruset gar ned till vattnet, t. ex. fler- 
stades emellan Ylinokka och Vakevanokka, pa Lyttskar och pa 
holmarna i Lyttskars skargard, pa Teemuluoto och invid Pihlava. 
De mest karaktaristiska, ehuru icke alltid de ymnigaste vaxterna 
aro Polygonum hydropiper (vanl. 6—7), Myosotis caespitosa 
(vanl. 5—7) och Stellaria media (van). 5—7). Dessa arter saknas 
sallan, ehuru ymnigheten kan vaxla. Jamte dem kunna finnas 
Juncus bufonius, Sagina procumbens, Equisetum arvense, Ga- 
lium palustre, Plantago major, alla vanligen mer eller mindre 
rikligt (beskr. 31), vidare Polygonum minus, Leontodon auctum- 
nalis, Viola palustris m. fl. Ofta finnas mossor: Amblystegium 
fluitans, A. uncinatum, Blasia pusilla, Brya ete. PA Busé an- 
tecknades Carex Goodenoughii, Agrostis alba, Viola palustris, 
Leontodon auctumnalis, Angelica silvestris och Caltha pa sten- 
strand, dar Myosotis caespitosa och Stellavia media funnos blott 
i ringa mangd; Polyg. hydropiper var nagorlunda riklig. For 
ofrigt kan man pa stenstranden iakttaga en fordelning i balten 
utifran inat. Narmast vattnet, dir det ar fuktigare, Aro mos- 
sorna rikligare, och har upptrader Polygonum hydropiper rikligt 
(beskr. 31, n:o 1). Ofvanfor traffas stérsta maingden uppkastadt 
material, har tillkommer Stellaria media (n:o 2). Foljande bilte 
utmarkes genom en rikare vegetation af i synnerhet drter, 
bland hvilka markes afven Myosotis caespitosa (n:o 3). Strax 
ofvanfor finnas anyo stérre miangder uppkastadt material, san- 
nolikt ditfordt af hogvattnet (nto 4). Har ar sjalfva stranden 
slut; hégre upp vidtager albestand, och stundom (beskr. 31) 
finnes emellan stranden och albestandet en féga sluttande 
strandang med Festuca rubra, Aera caespitosa och en del érter 
(mio 5). Pa manga stallen ar det anhopade materialet nagot 
annorlunda fordeladt, beroende af tillgangen pA material under 
olika hégvattenperioder m. m. 


Stenstrander med stora stenar aro inom omradet ritt sall- 
synta. De finnas pa nagra stallen pa Lyttskar och Sadé. Har 
finnas ofta emellan de till 0,5 m héga stenarna djupa skrymslen, 
dar jord hopas och affall af vagorna uppkastas. De fir dessa 
strander karaktaristiska arterna dro merendels hégvaxta. Sar- 


116 FHliiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


skildt bor framhallas Phalaris arundinacea, Dessutom obser- 
veras Calamagrostis neglecta, Kilipendula ulmaria, Tanacetum 
Valeriana, Galium palustre, Caltha. 

Langsluttande stenstrand finnes t. ex. pa SAd6 invid kul- 
larna i sdder, hvilka tidigare varit sjalfstandiga holmar. Vid 
medelvattenstand ligger en stor del af den smasteniga stranden 
under vatten, vid lagvatten hodjer den sig 6fver vattnets niva. 
Den mest karaktaristiska vaxten ar Bulliarda aquatica, som ar 
mycket ymnig. Dessutom finnas Scirpus acicularis ep, Subu- 
laria st ep—ep, Ranunculus reptans st ep—st pe, Elatine hy- 
dropiper cp (saknas stallvis) och Nuphar luteum pe. Pa andra 
liknande stallen 1 narheten traffas Callitriche verna f. minima 
och Limosella, och dylik vegetation finnes pa en af de sma 
jdarna invid Granskaér pa ett stalle, dar en liten holme haller 
pa att tillanda. Vegetationen ar densamma som pa en del 
oyttjestrander. 

Pa Sadé finnes ofvervagande och pa Granskar samt de 
narbelagna holmarna uteslutande stenstrander. Har ar emeller- 
tid hafsformen af Festuca rubra en af de mest karaktiristiska 
vaxterna (beskr. 38, n:o 3) och afven andra saltvattenformer 
forekomma, hvarf6r dessa strander narmast ansluta sig till det 
inre saltvattenomradets stenstrander. Detsamma ar fallet med 
stenstranderna pa yttre sidan af Alholmen. Dessa_ strander 
omtalas langre fram. 

Klibbalen finnes, dar tradbestand gar ned till vattnet, 
narmast stranden ofverallt vid mynningsviken och 1 Lyttskars 
skargard. Mellan Kivini och Teemuluoto nar klibbalsbaltet en 
bredd af 10—20 m. Langre in finnas graal och klibbal i lika 
mangd, anda tills granskogen moter. De aldre traden aro ofver- 
vagande klibbalar. Vid viken strax nedanfor Teemuluoto gar 
granskogen narmare stranden, och albaltet ar helt smalt; yttersta 
randen bestar till hufvudsaklig del af klibbal, men nagra fa 
eraalar finnas dock. Liangre ned, till Pihlava och langre, traffas 
ytterst blott klibbal. Pa norddstra sidan om viken ar klibbal 
allenaradande mellan Ylinokka och Vakevanokka, hvarefter 
graal sallsynt finnes anda till Porinnokka. Langre ned finnes 
likasom i Lyttskars skargard blott klibbal (en enstaka graal ar 
dock antecknad fran Vappukarit). 


? 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 117 


Klibbalsrandens bredd vaxlar fran 1 till 20 m och ar van- 
ligen 2—6 m. Alarna dro mestadels medelstora och stora: 
unga exemplar ses jamfdrelsevis siallan. Pa yttre sidan aro 
kantindividerna lummiga och rikt forgrenade, ofta anda ned till 
marken, pa inre sidan aro grenarna fa och ofta till en del for- 
torkade, detta till foljd af att de innanfor vaxande traden 
tranga pa. Undervegetationen vaxlar allt efter markens beskaf- 
fenhet. Pa jamn mark traffas ratt rikligt gris och Grter, bl. a. 
Aera caespitosa och Carex Goodenoughii, Filipendula ulmaria 
och pa torrare stallen Tunacetum m. fl. Pa stenig mark dro 
orterna och grasen sparsammare. Fran stenig klibbalslund pa 
Sado hafva antecknats Agrostis vulgaris, Carex Goodenoughii, 
Angelica silvestris, alla sparsamma, och dartill sparsam Festuca 
rubra f. arenaria, hvilken ar utmarkande blott for de nira salt- 
vatten belagna klibbalbestanden (beskr. 38, n:o 4). 


C. Saltvattenomradets vegetation. 


Saltvattenomradet omfattar de tre yttre af de fyra zoner, 
som kunna sarskiljas inom kustomradet (jaimfér sid. 47), nam- 
ligen inre skargardszonen till YtterOudden, Kirrisanta och Rifsé, 
samt hafsomradet (yttre skargardszonen och hafsbandet) dar- 
utanfor. Angaende salthalt, strémforhallanden m. m. hanvisas 
till den inledande Ofversikten. Inom saltvattenomradet, bl. a. i 
det inre af Rafso, Tahkoluoto och Sabbskar, finnas ratt vid- 
strackta krossgruspartier, dar vegetationen icke mera réner in- 
flytande af hafvet, och likasa kan man vid trisken pa Ytterd 
finna alluvialmark (beskr. 41), som bildats och tillvaxer invid 
sdtt vatten. Vegetationen pa dessa omraden 6fverensstimmer 
med den redan skildrade och behéfver har icke vidare afhandlas. 
Daremot skola omtalas de vaxtsamhallen, som direkte paverkas 
af saltvattnet och hafvet, med undantag likval af sjalfva vatt- 
nets vegetation, som icke blifvit féremal for narmare under- 
sokning. Skildringen giller salunda hafsstranderna (stenstrander 
och stenvallar, klippstrander, sandstrander och i sammanhang 
darmed de bakom liggande sandfalten och dynerna), hafsstrand- 
angarna, tangformationerna samt hafsvegetationens busk- och 


118 Héyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


tradbestand (hafstorn, pors, klibbal). Underlaget pa dessa stand- 
orter ar af olika alder, fran urtidens klippor till nutidens af- 
lagringar af grus och sand. Aldern spelar har likval icke samma 
roll som med hansyn till krossgrus- och alluvialomradena langre 
inne i landet. Den bestammande faktorn ar hafvets och fram- 
for allt saltvattnets narhet samt for holmarnas i hafsbandet 
vidkommande afstandet fran fastlandet eller stérre dar. Dartill 
kommer, att stranden till folid af landhdjningen smaningom 
stiger upp ur vattnet, hvarfor afven sten- och klippstranderna, 
sarskildt om de aro mera langsluttande, bora betecknas sasom 
relativt unga i vaxttopografiskt afseende. Landvegetationen 
finner jungfrulig mark pa dessa strander likasaval som pa de 
genom vagornas arbete bildade sandstranderna. 

Stenstrander. Uti inre skirgardszonen ar Festuca rubra f. 
arenaria stenstrandernas mest karaktiristiska art. Redan invid 
saltvattengransen upptrader denna F'estuca-form pa stenstran- 
derna pa Granskar och narliggande smaholmar, pa Sado samt 
pa yttre sidan af Alholmen. Stenstrander med endast denna 
art sasom representant for hafsfloran traffas ut till Rafso och 
Kapellskar, ehuruvaél ofta, i synnerhet i inre skargardszonens 
yttre delar, finnas strander, dar afven andra hafsvaxter fore- 
komma. — Pa Ytterd-udden har Festuca icke antecknats for det 
innersta, mellan Pihlava och Brunnsvik belagna strandpartiet. 
dar Calamagrostis neglecta, Viola palustris och Caltha aro de 
mest karaktaristiska vaxterna pa stenstrand (endast sma stenar) ; 
arten upptrader forst mellan Brunnsvik och Kuppis villor samt 
patraffas sedermera langre ned pa udden sa langt stenstrander 
finnas. — Festuca rubra f. arenaria finnes saval pa stenstrander 
med sma som pa sddana med medelstora och stora stenar, 
Daremot varierar i nagon man vegetationens sammansattning 1 
ofrigt. Pa strander med stora och medelstora stenar aro Pha- 
laris arundinacea och Calamagrostis neglecta jamte Festuca de 
mest idgonenfallande och ymnigaste arterna. Darnast markas 
Agrostis alba, Stellaria media och Lysimachia thyrsiflora, stallvis 
afven Carex Goodenoughii, Myosotis caespitosa, Viola palustris 
och Amblystegium uncinatum (jamfor beskr. 38, n:o 3). I tredje 
rummet komma en méangd vaxter, som upptrada mer eller mindre 
sparsamt: Equisetum arvense, Polygonum hydropiper och 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 52, N:o 1. 119 


P. minus, Caltha, Filipendula ulmaria, Rubus Idaeus, Chaero- 
phyllum silvestre, Peucedanum, Lythrum, Scutelluria, Galium 
palustre, Bidens tripartitus, Leontodon auctumnals. — Pa sma- 
stenig strand saknas Phalaris (inre sidan af Sado och Granskar, 
stranden mellan Kuppis och Vilhelmsvik pa Ytterd, en del af 
stranden pa Ruohokari o. s. v.), och Festuca-formen finnes 
stallvis i mindre miangd, sarskildt p& mera skyddade platser 
(inre sidan af Sad6). De dominerande arterna aro vanligen 
Festuca arenaria, Calamagrostis neglecta (saknas stundom, t. ex. 
pa inre sidan af Granskar) samt Agrostis alba. — Nagon gang 
traffas Juncus Gerardi, t. ex. pa yttre stranden af Sado nar- 
mare sodra udden, dar afven Calamagr. neglecta, Galium pa- 
lustre och Polyg. hydropiper aro ratt ymniga. Pa en af de sma 
holmarna vid Granskér finnes stenstrand med Sonchus maritimus 
och Tanacetum, och pa Norra Sadoé traffas sparsam <Aera 
Bottnica X caespitosa, hvilken finnes afven pa ett par andra 
stallen pa stenstrand vid Rafsofjarden. 

Langre utat tillkomma andra arter. Pa Ruohokari obser- 
veras pa At W vettande stenstrand med stora stenar Elymus 
arenarius (p och pe) i klena, sterila individer, vidare Angelica 
litoralis st pe, Phalaris st ep, Ang. silvestris, Solanum dulca- 
mara st pe, Lysimachia thyrsiflora, Galeopsis bifida (pa upp- 
kastadt material), Stellaria media, Valeriana. — Pa smastenig 
strand pA samma holme ses Festuca arenaria ep, Plantago ma- 
ritima, Leontodon auctumnalis m. fl. Smastenig strand med 
Festuca arenaria och Plantago maritima finnes for ofrigt fler- 
stides inom yttre skirgardszonen, féretradesvis i dess inre de- 
lar, t. ex. pa Kumnis. Har saknas manga af de sdtvatten- 
strandernas arter, som dnnu traffas i inre skargardszonen. 
Jamte de bada karaktarsvaxterna finner man vanligen storre 
eller mindre mangder Leontodon auctumnalis, Juncus Gerardi, 
Scirpus uniglumis (lagre ned) och Galium palustre samt stallvis 
afven Glaux maritima och mindre mangder Agrostis alba och 
Carex Goodenoughii, C. Oederi, Parnassia, Erythraea litoralis, 
Silene litoralis (Rafsd), Triglochin maritimum, Aster tripo- 
lium. — Pa skyddade stallen, dir hogvattnet skéljer upp, traffas 
t. 0. m. ute i hafsbandet en vegetation med flere for Kumo 4lfs 
mynningsvik karaktaristiska arter: Juncus bufonius, Atriplex 


120 Hiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


patulum, Sagina procumbens, Polygonum aviculare (en egen 
hafsform), Stellaria media, Myosotis caespitosa, Polygonum mi- 
nus m. fl. (beskr. 52, n:o 1). 

I yttre skargardszonens yttre delar och i hafsbandet, saledes 
inom de omraden dar vagsvallet ar starkare, traffas sasom ka- 
raktarsvaxt pa stenstranderna Aera Bottnica, hvilken ofta upp- 
trader i riklig mangd, stundom afven sparsammare. Pa Sabb- 
skar ses stallvis stora massor af Aera Bottnica « caespitosa, 
t. ex. pa stenstranden innerst i viken t. v. om gangstigen fran 
lotsstugan till fyren. Aera Bottnica lyser pa langt hall med 
sina halmgula vippor, medan hybriden ar mera brokig i brun- 
rodt och ljusgult och dessutom pa en och samma flack i hogre 
grad varierande i afseende a hdjden. Tillsammans med riklig 
Aera upptrada ofta Juncus Gerardi och Scirpus uniglumis 1 
mindre mangd (beskr. 52, n:o 2), stundom afven Agrostis alba 
och Festuca arenaria (Sandholmen). Om tateln ar sparsam, aro 
de i dess sallskap forekommande arterna talrikare och ymnigare. 
Bland dem markas, forutom de fyra redan namnda, Potentilla 
anserina, Rumex crispus, Elymus, Phalaris, Sonchus maritimus, 
Glaux, Plantago maritima, Tanacetum, Angelica litoralis m. fl- 
Stenstrandens tatelbalte ar vanligen 1—3 m _ bredt, men nar 
stallvis en bredd af 10 och undantagsvis 20 meter. Innanfor 
foljer en smalare eller bredare hafsstrandang. Stenstrander med 
ofta ymnig Aera Bottnica synas vara kannetecknande for hela 
Bottniska viken (Malmgren, sid. 10; Leiviska Oul., sid. 108). 

Stenslatter. Pa Sabbskar stiger stenstranden pa en del 
stallen ytterst langsamt inat land, sa att vattnet vid hogt vat- 
tenstand nar nagra tiotal meter in 6fver medelvattenstandets 
strandlinje. Har saknas ett sammanhangande vegetationstacke; 
man ser sten vid sten, stérre och mindre om hvarandra, och 
emellan stenarna sta spridda exemplar eller grupper af sten- 
strandens vaxtarter. Stigningen ar likval icke jamn, utan nagra 
decimeter héga kullar och ryggar omvaxla med lika djupa, fuk- 
tiga sankor af olika form. Langre in samlas grus och gyttje- 
blandad sand emellan stenarna, och sma Aangsartade flackar 
uppsta. Nagot hégre upp bar stenslatten hafstornsnar och blir 
pa stora ytor bevuxen med krypande, 4—7 dm hoga enar, som 
stallvis sta mycket tatt, sa att barrverket bildar likasom ett 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 121 


tak 6fver marken. Vackra sadana enbestand finnas strax utan- 
for lotsstugan. Hafsvindar modta intet hinder pa slatten, och 
saltstanket nar hogt upp. Af stor betydelse aro sannolikt afven 
hafsdimmorna, som allt som oftast lagga sig ofver den laga sten- 
slatten. Har och dar aro sankorna djupare och val afgransade 
fran omgifningen, sa att 1 dem fortbesta vattensamlingar af 
nagra kvadratmeters areal. Vattnet ar har salthaltigt, ofta dock 
blott helt obetydligt. Karaktaristiska vaxter aro Sparganium 
minimum, Potamogeton pusillus och Hippuris vulgaris, vid 
kanterna dessutom Scirpus eupaluster, Carex Goodenoughii och 
C. canescens samt narmare hafsstranden Carex norvegica (ofta 7). 
Langre inat finnas ytterligare andra arter, bl. a. Polygonum 
amphibium. 

Pa stenslatterna finnas kringstrodda storre stenar och stora, 
ett par meter hoga flyttblock. De stora stenarna och blocken 
besta af diabas, rapakivi eller granit, medan bland de smarre 
finnas sandstensstycken i stor mangd. Om stenblocken ligga nara 
eller invid hafsstranden, kan man pa dem ofta iakttaga 
samma balten med hafslafvar som pa klippstranderna. Pa langre 
afstand fran stranden harskar Parmelia saxatilis, som ensam 
beklader flertalet stenar. Pa skyddade stillen, t. ex. pa sadana 
sidor af stenarna, som befinna sig i la invid narliggande stenar, 
infinner sig garna Parmelia physodes, som da vaxer Ofver den 
forstnamnda Parmelia-arten. De stérre blocken skjuta ofta upp 
éfver slattens medelniva, och pa deras Ofversta partier traffas 
det for hafsomradet karaktiaristiska Ramalina-samhallet. Den 
viktigaste arten utgdres har af R. polymorpha Ach.; ofta finnas 
inblandade Xanthoria lychnea m. fl. Ramalina-vegetationen an- 
traffas forst pa en hojd af 3 m och mera Ofver medelvatten- 
standet, och darutéfver maste platsen vara exponerad for alla 
vindar och 6ppen for sol; pa de sidor, som mojligen aro skyd- 
dade af narbeligna stenar, finnes endast Parmelia saxatilis. 
Ifall en sten nar hogre an namnda 3 meter, stracker sig Ra- 
malina-vegetationen icke ned till denna niva, utan finnes endast 
ofvanpa stenen och pa de 6fversta, mest exponerade partierna af 
sidoytorna. Lingre nedat blir vindskyddet tydligen allt storre. Den 
hogsta héjden pa stenslatten invid lotsstugan pa Sabbskar upp- 
miattes till 3,56 m 6Ofver medelvattenstandet. Pa ifragavarande 


122 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlviaxtflora. 


block var emellertid Ramalina-baltets hojd (i vertikal riktning, 
fran blockspetsen nedat) blott 18 em; enstaka Ramalina-indi- 
vider sagos dock ned till 25 em (vertikal riktning) under block- 
spetsen. 

Sandstensvallar och sandstensref. Angaende vallarnas upp- 
komst m. m. hanvisas till sid. 35. Da de stadse bildas pa stal- 
len, som aro utsatta for starkt vagsvall, blifva de narmast vattnet 
belagna vallarna urskélida (beskr. 48, n:o 1 och nso 3). Af 
samma orsak aro stenarna i den nedersta vallen nakna, utap 
lafvar (n:o 1). Har traffas blott ett och annat stand af Elymus 
eller Phalaris. 1 foljande vallar bekladas ytstenarna af lafvar, 
narmare strandlinjen skorplafvar, hogre upp Parmelia prolixa 
och P. saxatilis (n:o 3), slutligen Cladinae och nagon gang 
Epilobium angustifolium (u:o 5 och 7) samt Grimmia hypnoides 
(n:o 9). Rikare blir vaxtligheten i de mellan vallarna liggande 
dalarna, dar vinden icke kan verka med full kraft. Redan i 
den nedersta dalen, dar sand annu icke samlats, finnas skorp- 
lafvar samt ofta nagot Elymus och en starkt luden hafsform af 
Vicia cracca (n:o 2). Hégre upp infinna sig Cladina rangife- 
rina, Cl. silvatica och Cl. alpestris, hvilka flackvis bilda sma 
mattor, och stillvis traffas Ceratodon purpureus, Dicranum 
scoparium eller Stereodon cupressiformis, ofta afven Peltigera 
canina (n:o 4). Har miarkas vidare Aera flexuosa, en lagvaxt 
form af Rubus Idaeus (Rafs6é, Santakari), Poa pratensis, lag- 
vaxt Epilobium angustifolium, Silene venosa f. litoralis, Fe- 
stuca ovina, en lag och tatblommig form af Galium verum, 
Veronica officinalis m. fl. (nzo 4 och 6). Har och hvar ses tata 
snar af Ribes alpinum, som blir starkt forgrenad med jamn- 
héga grenar, sannolikt emedan de grenspetsar, som om vintern 
sticka upp Ofver snén, torka bort under ihallande blast. Dess- 
utom forekomma Juniperus och laga exemplar af Sorbus aueu- 
paria, det tradslag, som tidigast upptrader pa de kala skaren i 
hafsbandet. I sndren vixa Aera flexuosa, rikligt Festuca ovina, 
Erysimum hieraciufolium m. fl. (n:o 8). 

Sandstensrefven aro fran en stérre 6 eller ett skar utskju- 
tande landtungor och besta af ett par tre stenvallar, som lopa 
parallellt med hvarandra och med hafvets strandlinje. Refven 
blifva till ett par meter héga och ligga sdledes lagre an de 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 123 


ofversta stenvallarna pa ett skar. De dro pa en eller tva sidor 
skyddade for vagsvall och vindar. Forutom sandstensstycken 
traffas ofta sand, sarskildt uppe pa krénet. Vackra sandstens- 
ref finnas pa Sabbskar. Narmast vattnet traffas har typisk 
stenstrand med Aera Bottnica, A. Bottnica & caespitosa, Festuca 
rubra f. arenaria och stora, rikblommiga exemplar af Vicia 
cracca. Stenarna aro bekladda med lafvar, narmast vattnet 
skorplafvar, hogre upp afven Parmelia proliza och P. saxatilis. 
Langs krénet vixer Elymus arenarius i sanden i stora, vackra 
bestand, och dar finnas afven yfviga exemplar af hafsformen af 
Vicia cracca, som kan _ blifva till 0.5 m lang och 3 dm hog. 

Klippstranderna aro féga branta; berget faller Jangsamt af 
mot vattnet, utan branta stup. Bergen besta invid det under- 
sokta omradets hafsstrander uteslutande af diabas. en hard sten- 
art med slata, af vagsvallet slipade ytor. Af denna orsak ar 
lafvegetationen mestadels torftig; man tycker sig se, hurusom 
lafvarna endast med svarighet kunna sla sig ned pa den harda 
klippan och dar finna naring. Lafflackarna aro sma och ofta 
sterila, Verrucaria maura ar ofta klen, de bladliknande flikarna 
hos Placodium murorum aro helt smala och tunna, o. s. v- 
Narmast vattnet bildar Verrucaria maura det svarta Maurabaltet 
(Warming, Dansk Plantevaekst I, sid. 6), hvilket dock stallvis 
saknas. Déarofvan vidtager Placodium-biltet, vidare ett balte 
med Parmelia prolizxa och Physcia caesia samt slutligen ett 
med P. saxatilis. Berg aro icke alldeles allmanna, de finnas 
t. ex. pa Rafsdé och Sabbskar. 

I bergens springor vaxa tufvor af Grimmia maritima, 
Bryum-arter och Festuca distans samt pa langre afstand fran 
vattnet Sedum acre och 8S. maximum, Matricaria maritima, 
Festuca rubra f. arenaria och Agrostis alba. 

Sandstrander och sandfalt. Hafsstrindernas sand ar oftast 
ren, men stundom afven gyttjeblandad. Gyttjeblandad sand 
triffas pa mera skyddade stallen, dar vagsvallet icke kan verka 
med full kraft (beskr. 44). Gyttjans inverkan sparas 1 vege- 
tationens sammansattning. Narmast vattnet traffas i detta fall 
ofta Scirpus uniglumis, Juncus bufonius, Agrostis alba m. fl., 
stundom afven Triglochin palustre (beskr. 44, no 1 och 2). 
Hégre upp blir Agrostis alba rikligare, medan saf m. fl. saknas, 


124 Hiiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


och samtidigt upptrada flere orter dels rikligt, dels sparsamt 
eller enstaka: Plantago major och Pl. maritima, Sagina nodosa, 
Galium palustre, Potentilla anserina o. s. vy. (n:0 3). Orternas 
upptradande gynnas af uppkastadt och atminstone delvis for- 
multnadt material. Ofvanfor det drtrika baltet upptrader Festuca 
rubra f. arenaria, nederst Annu med en del orter (n:o 4) och 
ofta tillsammans med Triticum repens f litorale (n:o 5). Sist- 
namnda art kan t. 0. m. finnas i stor ymnighet och undertrycka 
Festuca arenaria (n:o 6), som i sa fall blir rikligare forst hégre 
upp (n:o 8). Sluthgen vidtager vanligen en alzon och ofvanfor 
denna barrskog. 

Pa sandstrander, dar kreaturen gatt pa bete, dar ved upp- 
staplats eller kérvag ledts fram, observeras en del arter, som 
aro frammande for den af kulturen oberdrda strandvegetationen. 
Sadana aro Spergula arvensis (beskyr. 44, n:o 3), Senecio vul- 
garis (vid kérvag pa sanden mellan Ytterdudden och Bjorn- 
holmen), Corsiwm lanceolatum (besky. 44, n:o 6). Genuina hafs- 
strandvaxter aro daremot Atriplex patulum (pa formultnande 
tang och annat uppkastadt material pa sten- och sandstrander, 
mellan stenarna pa smastenig strand), Polygonum aviculare 
(framst sten-, men Afven sandstrander), Stellarva media (sten- 
strander), Matricaria maritima (sten- och sandstrander, klipp- 
springor vid hafvet), Cirstewm horridum (sandstrander), hvilka 
alla uppvisa saval en hafsstrands- som en kulturform, stundom 
t. o. m. flere former af det ena eller af hvartdera slaget. Sa- 
kerligen ar hafsstrandsformen den ursprungliga, hvilken seder- 
mera forindrats nar arten sdkt sig in pa manniskors odlingar 
och affallsplatser. 

Ren hafssand uppkastas pa Santakari, Oudoursholm och 
andra utoar samt i stor mangd pa Ytterdudden, dar en vacker 
sandstrand traffas i SW och langs sandfaltet mellan Ytterd, 
Sandholmen och Bjédrnholmen. Pa den typiska sandstranden 
finnes narmast vattnet ett balte med bar sand eller med Cakzle 
maritima i spridda exemplar (4—6). Detta balte ar vanligen 
ett par till ett tiotal meter bredt, stundom bredare, pa Ytteré 
till 35 m. Sandens yta ar invid vattnet fuktig och jamn, langre 
uppat torr och krusig af sma vagor (beskr. 42, n:io 1—4), som 
uppkomma genom vindens inverkan. Hvarje vagkam har en 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 126. 


langsluttande vindsida och en brant lasida, och vagen flyttas 
framat genom att sandkornen nar det blaser falla ned i 1a langs 
den branta sidan. De finaste kornen aro lattast och finnas 
darfor i vagdalarna. Nar sadana korn komma i dagen uppe pa 
vagkammen, fattar namligen minsta vimdpust tag i dem och 
transporterar dem vidare. Den torra flygsanden kommer till ro 
forst hégre upp, i nagon man redan i strandhafrebaltet, dar sand 
samlas bakom standen af strandhafre (Elymus arenarius) och i 
mindre grad emellan strana af Ammodenia peploides (n:0 5 och 6). 
I 1a for den forsta, obetydliga sandhopen samlas allt mera sand, 
som delvis bindes af vaxternas rotstockar och de allt talrikare 
skotten. Snart har det bildats en liten sandkulle, som vaxer i 
hojd och utbreder sig at sidorna. Elymus-kullarna aro oftast 
3—5 dm hodga och miata 1—3 m2, stundom mera, anda till 10 
m?, men blifva t. ex. vid Sandholmen till 1 m hoga (8—4 m?). 
Elymus ar har vanligen rikligt for handen (tath. 7). Narmast 
den bara sanden vaxer Elymus dels i ensamma stran (5—6), 
dels i bestand om nagra fa stran. Ammodenia upptrader med 
tith. 6—7 i stundom blott 1—4 dm?, stundom till 12 m? stora 
flackar, hvilka stallvis hanga samman med hvarandra och bilda 
vidstrackta falt, dir man finner instrédda bara sandflackar om 
nagra m*%. Ofta vaxer Ammodenia pa sandkullar, som blifva 
3—4 dm hoéga. Kullarna med Elymus och Ammodenia smalta 
slutligen samman (n:o 7), och samtidigt traffas glest staende 
flackar med Agrostis alba och Festuca rubra f. arenaria. 

Pa det jamna sandfalt. som t. ex. pa sydvastra sidan af 
Ytteré midtemot Munakari vidtager ofvanfor stranden, blir 
Festuca rubra f. arenaria den viktigaste arten, medan Elymus 
aftager och slutligen forekommer i visserligen ratt stora, men 
glest staende bestand (beskr. 42, n:o 8—10). Darjamte inkomma 
nya arter, som dock blifva af underordnad betydelse: Carex 
Goodenoughii, Juncus Balticus, Leontodon auctumnalis, Rumex 
acetosella. Mest anmarkningsvard ar Juncus Balticus, som genom 
den lésa sanden sander langa rotstockar, fran hvilka tatt staende 
stran skjuta upp i rader. Viktigare ar Hmpetrum, som fore- 
kommer lingst uppat och vaxer i tata (7) bestand, hvari- 
genom sand samlas och bindes. Krakrismattorna utbreda sig 
pa till 2 dm héga kullar, som na en storlek af 1—1,5 m? 


126 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiarlviixtflora. 


(n:o 10). Slutligen intrainger graalen och bildar ett bestand, som 
stracker sig flere tiotal, stallvis till 200 m inat. Sanden lyser 
har Ofverallt fram emellan markens vaxter, som utgoras dels af 
arter, som finnas redan pa sandstranden och sandfaltet, dels af 
nykomlingar. Bland de.férra markas Festuca arenaria, Elymus 
och Leontodon auctumnalis, bland de senare en form af T'riti- 
cum repens och Agrostis vulgaris (n:o 11). 

PA den stora_ sandtillandningen emellan Ytterdudden, 
Bjornholmen och Sandholmen ar marken ojamn. Har finnas tre 
dynartade ryggar, som lépa i jamnbredd med strandlinjen emel- 
lan Bjérnholmen och Sandholmen. Vid sistnamnda holme forenas 
de tva yttre ryggarna i en sandvall, som nar en hojd af ett 
par meter och inat holmen stupar med en brant, 2—3 m hog 
lasida ned mot blandskog af gran och tall pa krossgrus. Den 
mellanliggande” sinkan ar 6ppen emot Mantyluoto-sidan. Fol- 
jande sanka, den andra utifran raknadt, gar tvars Ofver sand- 
tillandningen och utgér under hodgt vattenstand ett grundt 
sund, medan den tredje, invid skogsranden liggande fordjup- 
ningen innehaller en langstrackt, grund vattensamling. Inue i 
skogen féljer ytterligare en hojd, en hogre dyn, som utgor 
yttersta delen af den stora dynen utanfor Keri torp. 

Pa de dynartade ryggarna finnas kullar med Elymus, 
sadana som redan beskrifvits, och darjamte litet Ammodenia 
eller nagra stran Festuca arenaria. Pa de lagre stallena, dar 
nagot gyttja ar inblandad, vaxer foretradesvis Agrostis alba f. 
stolonifera 7—8 i gr. V—VIL Grupperna sta salunda stallvis 
sa tatt, att graset nastan bildar en matta. Agrostis alba ut- 
sinder langa utloépare, hvilka likasom bladen och de upprata 
skotten pa de fér ljuset mest exponerade delarna dro rodfargade. 
Pa fuktigare stallen traffas jamte Agrostis-arten Festuca distans 
6—7. At Munakari-sidan ar marken i de inre fordjupningarna 
stillvis fastare, i det den gyttjeblandade sanden bundits af 
mossor: Polytrichwm, Bryum sp., Racomitrium. Har traffas 
sparsamt Juncus Balticus samt stillvis Leontodon auctumnalis, 
Sagina nodosa, Juncus bufonius (st ep), Sagina procumbens och 
Parnassia tenuis. — Pa sandvallen vid Sandholmen finnes en 
nagorlunda tat vegetation af Elymus, Festuca arenaria, Agro- 
stis vulgaris och Poa pratensis. Dessutom observeras nagra stora 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 127 


klibbalar med rundade kronor och langre in enbuskar. — I vat- 
tensamlingen vid skogsranden finnes pa en del stallen Hquwise- 
tum limosum 6. Pa inre sidan forekomma Carices, som vaxa 
allt langre ut 1 vattnet. 

Dynerna. En stor del af den sand, som uppkastas pa 
sydvastra stranden af Yttero, bindes icke pa det ofvanfor stranden 
liggande sandfaltet, utan fores upp till den stora, tidigare om- 
talade Ytterd-dynen (sid. 36). Underlaget ar har endast vid 
vindstilla stabilt. Nastan standigt hvirflar sanden upp langs 
den yttre, mindre branta sluttningen, och lika oafbrutet glida 
sandkornen ned pa den motsatta, brantare lasidan. Dynen for- 
flyttas salunda langsamt inat. Underlaget ar list och ge- 
nomtranges latt af rétter och rotstockar. Kamp om utrymme 
kommer knappast i fraga, endast kamp emot vinden och fram- 
for allt sanden, som hotar att begrafva de vaxter, som djarfvas 
sla sig ned. Ofta ser man de tvinande graalarna hégt upp in- 
baddade i sand, likas& strana och bladen af strandhafren. 

Dynens vindsida ar utan vegetation. Uppe pa kronet 
finnes pa vida omraden graal, som bildar ett glest snar eller 
upptrader i mer ensamma individer (beskr. 43). Stundom saknas 
i alsnaret undervegetation, stundom miarkes gles och ofta steri) 
Elymus, Festuca arenaria eller Poa pratensis. Utanfor alsnaret 
traffar man pa kronet Elymus och Ammodenia. Pa lasidans 
sluttning finnas likasi ofta de bada sistnamnda vaxterna, 
stundom i ymnighet (6—7). Pa skuggiga stallen dominerar ofta 
Festuca arenaria, och andra karaktaristiska arter aro Solanwm 
duleamara, Stellaria graminea, Urtica dioeca, Tussilago farfara 
och Hquisetum arvense (beskr. 43). Narmare Uparo-torpen blir 
dynen lagre och drager sig in i det skogbevuxna omradet: 
utanfor traffas nu blandskog och albalte. Pa dynen gar sanden 
fortfarande i dagen; har finnas glest staende tallar, grupper af 
Elymus, Aera flexuosa och Festuca ovina. 

De innanfor liggande dynerna intill Ytteré gard och jarn- 
vagen aro tradbevuxna. Pa fuktigare stallen traffas tallskog 
(beskr. 39) med mosstacke af Hylocomium parietinum 8 och 
ymnig Vaccinium vitis Idaea 7, pa torrare stillen tallmo 
(beskr. 40) med laftacke af Cladina alpestris (ymnigast), Cl. 
rangiferina, Cl. silvatica och Cetruria islandica. Inblandade 


128 Hiiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och kiirlvaxtflora. 


pa mon forekomma tallskogens Hylocomium-art och ett par 
Dicrana; lingonris saknas. Mellan tallmo och tallskog finnas 
alla ofvergangar. 

Hafsstrandangarna motsvara deltaomradets fasta starrangar 
och Oortrika hogvattenstrandangar. Inom_ saltvattenomradets 
jnre del, i inre skargardszonen, aro i sjalfva verket Carex Goo- 
denoughw och Agrostis alba fortfarande pa sina stallen de vik- 
tigaste arterna. Langst inat, t. ex. emellan Grankulla och Lin- 
nais pa Yttero, finnes likasa Juncus filiformis, men langre utat 
ersattes denna art af J. Gerardi. Mellan Huvitus och Ytteré- 
udden utbreder sig invid Rafsdfjarden en bred, langgrund strand 
af lerhaltig sand, dar man traffar de forsta mera utpraglade 
hafsstrandangarna. Vid vattenranden vaxer har Scirpus uni- 
glumis och stallvis afven Sc. eupaluster i rena bestand. Langre 
inat folja Agrostis alba och Juncus Gerardi, vidare Festuca 
rubra (stundom f. arenaria) och Calamagrostis neglecta samt 
stallvis Carex Goodenough. Pa bara flackar, ofta nagot dy- 
artade, ses Carex Ocderi, Triglochin palustre och Juncus 
alpinus. Bland orter markas Plantago maritima, Parnassia och 
Odonttis rubra. Liknande angar finnas pa Bredvik och Kum- 
nas (beskr. 46). 

Nagot afvikande hafsstrandangar finnas mangenstides i 
yttre skargardszonen och i hafsbandet pa platser, dar marken 
ar torrare och sluttar hastigare (beskr. 52). Har saknas dy- 
flackar. De viktigaste grasen aro Agrostis alba och pa andra 
stallen Calamagrostis neglecta och Festuca arenaria eller Juncus 
Gerardi. Orter aro staidse ymnigt for handen. Bland dem 
markas Huphrasia curta, Potentiila anserina, Leontodon auc- 
tumnalis, Odontitis simplex och Glaux maritima. 

Tangbaddar och tangforsumpningar. Tangen, Fucus vesi- 
culosus {. angustifolia, uppkastas pa sand- och stenstranderna 
redan i yttre skargardszonen, t. ex. pa stranden af Yttero (beskr. 
42, n:o 1), men likval i sé ringa mangd, att nagra egentliga 
tangbaddar icke bildas. Sadana finnas forst langre ut, t. ex- 
pa yttersta udden af Kumnis och pa Sabbskar. HEgendomligt 
nog tillvaratages tangen icke af befolkningen 1 och for att an- 
vandas till gédning, sasom fallet ar i manga andra skargards- 
trakter, och darfor traffas omfangsrika tangbaddar pa lampliga 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 129 


stallen, helst invid 6ppna vikar med langgrunda och langslut- 
tande strander, dar tangen latt kan kastas upp vid storm och 
blast. Sadana tangbaddar blifva pa Sabbskar stillvis till 20 m 
breda och till 50 m langa samt na en tjocklek af 1—3, t. o. m. 
5 dm. Tjockast ar tangbadden langst utat, dar det ena lagret 
tang uppkastas pa det andra. Vid en liten vik i NW sags en 
mot hafssidan lodrat tangbadd, som hade en tjocklek af nara 1 m- 
Har hade hafvet vid hégre vattenstand lésslitit en del af baddens 
yttersta parti och vrakt det lésslitna materialet upp pa de inre 
delarna. Baddens yttre rand foretedde samma utseende som de 
meterhéga baddar af Zostera marina, som Warming om- 
namner fran Danmark (Dansk Plantevaekst I, sid. 102, fig. 
53). Medan de danska baddarna aro branta och héga pa 
langa strackor Jangs stranden, nadde dairemot den finska Fucus- 
badden en storre héjd endast pa en langd af ett tiotal meter, 
pa den gynnsammaste platsen. Jamte Fucus traffas i tangbiad- 
darna ofta storre mangder Cladophora rupestris, som synes vara 
en af Bjorneborgstraktens ymnigaste hafsalger, samt mindre 
mangder Pylaiella litoralis och Ceramium tenuissimum. 

De vaxtarter, som komma till utveckling pé tangbaiddarna, 
blifva alla mycket frodiga och yppiga, ofta stérre och med ri- 
kare bladskrud och flere blommor an vanligt. Dels Astadkom- 
mes detta af den férmultnande tangen, som lamnar naring i 
riklig mangd, dels ar utrymmet godt pa tangbiddarma. Ofta 
vaxa pa tangen Atriplex patulum och A. hastatum. Pa andra 
stallen ses Triticum repens 8 litorale, hvars rotstockar latt tringa 
genom det lisa underlaget, eller Potentilla anserina, hvars ref- 
vor krypa ofvanpa tangbadden at alla hall. Vidare markas 
Galeopsis bifida, som upptrader ratt ymnigt och ofta i rena 
bestand, Cirsium lanceolatuwm, som finnes i sparsamma exemplar, 
m. fl. arter. De aldre tangbaddarna, som till foljd af landhéj- 
ningen icke mera kunna paverkas af hafsvagorna, tagas smé- 
ningom i beslag af omgifningens vegetation och omvandlas van- 
ligen till hafsstrandangar. 

Stundom samlas tang i mingd kring de sma saltvatten- 
samlingar, som stallvis traffas nara strandlinjen pa Sabbskar 
(sid. 121). Nar tangen férmultnar i det stillastaende vattnet, ut- 
vecklas svafvelvate och andra illaluktande gaser. I vattnet 


9 


130 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiarlvixtflora. 


rader ett rikt bakterielif. Tangen narmast det dppna vattnet 
ar torr pa ytan, men gar man fram pa tangbadden, sjunker 
foten in i de vattendrinkta undre lagren. Nar formultnings- 
processen nagot framskridit 1 dessa tangforsumpningar, dar den 
formultnande tangen ofta blir blandad med gyttjepartiklar, in- 
finna sig garmna Juncus bufonius, Spergularia marina (kottig 
form, ofta ratt ymnig) och Festuca distans. Efter dessa in- 
vandra Scirpus uniglumis, Carices m. fl. af omgifningens arter, 
och platsen forvandlas till hafsstrandang. 

Hafstornsnar. Hafstornet, Hippophaés rhamnoides, bildar 
mangenstades 1 yttre skargardszonen och i hafsbandet utanfor 
strandalarna ett 1—3 m bredt balte, som dock ofta ar upplést 
i en rad isolerade, mindre snar. Dessutom finnas pa en del stial- 
len fristaende snar och storre bestand pa Kumnas udde och pa 
Sabbskar (jamfor i den floristiska delen). Med sina ofvan blagréna, 
under silfverglansande blad och grant gulréda frukter utgér hafs- 
tornet en verklig prydnad for trakten. Hafstornsnaren traffas of- 
vantor saval sand- som stenstrander, i det senare fallet har det 
ofta samlats sand emellan stenarna. De ligga sa pass hégt 6fver 
vattnets niva, att hogvattnet endast sallan nar upp i dem. 
Snarens hojd ar 0,5—2 m. De ytterst staende individerna aro 
lagst; hojden tilltager i de fristaende snaren emot centrum och 
i snarbaltet emot inre sidan, sa att buskarna i sistnamnda fall 
aro héogst tatt invid alarna. Synbarligen ar hafstornet har li- 
kasom i snarets midt battre skyddadt emot vindens inverkan. 

Vanligen aro talrika grenar, stundom hela buskar bort- 
torkade, och anser ortsbefolkningen pa Sabbskar, att detta 
mojligen skulle bero pa att hogvattnet undantagsvis natt upp 
éfver marken i snéren. Denna omstandighet kan mahanda vara 
en medverkande orsak, men forklarar icke ensam for sig den 
allmanna forekomsten af torra grenar och buskar pa olika niva. 
Det forefaller snarare, som om hafstornet af nagon orsak, 
hvilken tills vidare ar okand, 6fver hufvud icke skulle trifvas i 
trakten. 

Hafstomsnaren vaxa utat genom att buskarna langs mar- 
ken sanda grenar ut 6fver hafsstranden eller strandangen. Dess- 
utom uppskjuta standigt nya skott i snarets omkrets. Vid inre 
sidan intranger klibbalen, vinner allt stérre terrang och for- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 131 


kvafver hafstornbuskarna. Man finner ofta ensamma buskar 
inne i klibbalbestandet, flere meter fran strandens hafstorn- 
balte. Vanligtvis aro snaren ratt tata och undervegetationen 
sparsam. Bland grasen markas Festuca rubra f. arenaria, ofta 
steril, och Triticum repens 8 litorale, bland Orterna Vicia cracca 
(en hég hafsform med stora blommor och morkgrona blad, Sabb- 
skar), Viola tricolor (en vacker, storblommig form), Circium ar- 
vense och Filipendula ulmaria (beskr. 4d). 

Porsangar. Pa fuktiga angstrander vid hafvet infinner sig icke 
hafstorn, utan pors, Myrica gale, sarskildt om Agrostis alba 
och Carex Goodenoughi aro de dominerande arterna pa strand- 
angen. Porsen upptrader i storre mangd pa Bredvik, pa ostra delen 
af Kumnas och i Viasvesi, dar langsamt stigande, fuktiga strand- 
angar med gyttjeblandad sand aro ratt vanliga. Myrica fore- 
kommer har i 0,5—2 m? stora grupper, som ligga pa 0,5—2 m 
afstand fran hvarandra. Den starkt doftande porsen blir 0,5—1 
m hog, och ofta bildar en enda individ hela gruppen. I pors- 
snaren traffas flere af den omgifvande angens vaxter: Agrostis 
alba, Carex Goodenoughii, Plantago maritima, Potentilla anse- 
rina, och darutéfver vanligen Festuca rubra, som pa den nagot 
hégre marken i snaret finner en torrare vaxplats 4n ute pa 
angen. Vid hogt vattenstand nar vattnet icke upp i snaren, 
endast i undantagsfall 6fversviammas marken i dem. Porssnaren 
ligga salunda pa samma niva som hafstornsnaren eller obetyd- 
ligt lagre. Det ar underlagets och strandvegetationens be- 
skaffenhet som bestammer hvilketdera snaérslaget som kommer 
till utveckling. Hogre upp narma sig porsgrupperna hvarandra, 
men bilda dock sallan stérre. sammanhangande snar. Slutligen 
intranger klibbalen. 

Klibbalbestand. Likasom i alfvens mynningsvik traffar man 
afven inom saltvattenomradet vid stranderna ett klibbalbalte, 
som ofta ar helt smalt, men stundom utbreder sig till storre 
klibballundar. I inre  skargardszonen finnes i ndarheten af 
Trolloura pa Ytterd lund af Alnus glutinosa med insprangd 
Betula och Juniperus och pa fuktigare stallen Cornus suecica 
i mangd. Liknande klibballundar med Cornus finnas flerstades 
pa Kumnas pa sddra sidan. Pa Ytteré-udden traffas emellan 
Uparo-torpen och jarnvagsbanken till Mantyluoto en vidstrackt 


132 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


klibballund med nagra enstaka graalar och riklig grasvaxt, dar 
man framst marker Aera caespitosa och Milium effusum (flere 
stallen st cp). Pa insidan af det lilla trasket invid sandtilland- 
ningen mellan Ytterd och Sandholmen samt Bjérnholmen finnes 
likasa ett 10—20 m bredt balte af Alnus glutinosa. Alara 
sta har ratt tatt, 1 synnerhet narmast vattnet. En och annan 
A. incana finnes inblandad. Ofvanfor vidtager blandskog af 
tall och gran, som med en bredd af 10—50 m stracker sig upp 
till dynen. Dessa lundar forekomma ofvanfér hafsstrandens 
angstrander (vid det omtalade trasket ofvanfér starring) och 
hafva utvecklat sig genom att klibbalen intrangt i strandaingen 
eller mojligen forefintlig porsang. Marken ar jamn och bestar 
af lerblandad sand. 

Steniga klibbalbalten och’ klibballundar finnas ofvantor 
stenstrand och torrare strandang med grus och inmangda stenar 
samt hafva uppkommit ur sistnamnda, utanfor liggande vaxt- 
samhallen. I smala klibbalbalten finner man ingen eller oftare 
en gles undervegetation af hufvudsakligen stenstrandens arter 
(beskr. 38, n:o 4). I bredare balten och i klibballundarna sam- 
las mellan stenarna affall, icke minst fran alarna, och ett 
humuslager uppkommer. Pa manga stallen har darjamte redan 
pa ett tidigare utvecklingsstadium hopats sand och grus emel- 
lan stenarna, sarskildt om strandmarken ar langsamt sluttande 
och darfér bred. I val utvecklad allund pa stenig grund finnes 
en ratt rik undervegetation (beskr. 51). Vanligen ar alarnas 
lofhvalf tatt, och till foljid haraf upptrada undervegetationens 
arter i skuggformer med langa, gingliga skott, tunna blad, bleka 
farger o. s. v. De mest utmarkande mossorna aro Amblystegium 
uncinatum och Hylocomium squarrosum. Bland grasen ar 
Agrostis alba vanligen ymnigast, Aera caespitosa genom sina 
tufvor och sin storlek mest idgonenfallande. Vidare markas 
flere 6rter: Fragaria vesca, Cerastium triviale, Veronica offi- 
cinalis, Trifolium repens m. fl., hvilka variera med hansyn till 
ymnigheten pa olika flackar. Ofta finnes inblandad Juniperus. 
— Pa Tahkoluoto har en klibballund utbildats pa groft, ur- 
skéljdt grus, hvarvid afsaknaden af sand och lera i mellanrum- 
men mellan stenarna medfér en gles och saéregen undervege- 
tation. Har vaxa endast Geranium robertianum och pa andra 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 133 


flackar Solanum dulcamara (beskr. 47). — Pa Grasoura finnes 
en torrare lund med klibbal sésom enda trid, talrik Juniperus 
och pa marken ett tacke af Lycopodium annotinum och stallvis 
Hylocomium parietinum (beskr. 50). 


D. Vegetationsbeskrifningar. 


Vid upprattandet af efterfoljande vegetationsbeskrifningar, 
bland hviika manga omfatta anteckningar rodrande flere, i en 
folid bredvid hvarandra belagna standorter, har for att uttrycka 
vaxternas ymnighet (tathet) begagnats foljande, af professor 
J. P. Norrlin uppstallda, tiogradiga skala: 


10 ingen eller mycket svag inblandning (1—4) 
9 inblandning af andra vaxter 4—6 


8 F . Me »  6—7,5 

7 afstandet mellan vaxterna 2,5—15 cm (1 tum—0O,5 fot) 
6 P i D 15—45 , ere: fot) 

5 u 4 " 45—90 ,, (1,5— 3) 

4 r " rs 90—180 , | 3-6 ws) 

3 - s . 180—450 ,, ( 6—15 ,) 

2 . r & 450—900 ,, ( 15—30 ,, ) 

1 i »  Oofver 900,, (Gfver 30, ) 
Teacutiien enstaka individer (= enst.). 


Da en vaxt forekommit i tufvor (forkortadt t.), mattor (m.), 
grupper (gr.), bestand (b. eller best.) eller flackar (fl.), har, ifall 
icke resp. flackar o. s. v. sarskildt  beskrifvits, individer- 
nas och individsamlingarnas tathet stadse skildt angifvits, 
hvarvid for individernas tathet anvandts arabiska, for individ- 
samlingarnas romerska siffror. Se afven sista stycket 1 Acta 
Soc. pro Fauna et Flora Fenn. 23, n:o 6, sid. 172. 


1. Snar af graal. 


Gammelby, strax SE om tingsgarden, 11. 6. 1901. 

Alnus incana i 1—2 m héga buskar pa 1—3 m afstand, stundom 
nagra buskar tillsammans. Juniperus, 1—1,5 m hég, pa 1—4 m 
afst. Grus. Rikligt medelstora och mindre stenar, till stor del be- 


134 Hiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och kirlviaxtflora. 


kladda med lafvar och mossor, bland hvilka de ymnigaste iro: 
Blepharozia ciliaris, Cladina silvatica, Grimmia apocarpa, Gr. Miihlen- 
beckii och Gr. ramulosa.  Snaret ligger pa en kulle, som héjer sig 
nagon meter 6fver de kringliggande falten. 

Pa de 6ppna flackarna mellan stenarna och buskarna 4r vege- 
tationen varierande, t. ex.: 


1. Hyloc. proliferum 8. Luzula multifiora enst. 
Polytr. guniperinum 7%. Achillea millefolium 7, 
Hyloc. parietinum 5. Pimpinella saxifraga 7. 
Blepharozia ciliaris i gr. enst. Potentilla erecta 7. 
Bryum roseuwm i gr. enst. Campanula rotundifolia 6. 
Festuca ovina 7. Chrysanth. leucanthemum 6. 
Anthoxanthum odoratum 6. Vaccinium vitis Idaea 7. 

2. Hyloc. proliferum 7. Hyloc. parietinum 5. 
Polytr. juniperinum 7. Antennaria dioeca 8 i gr. enst. 
Thyidium recognitum 7. Vaccinium vitis Idaea 7. 

3. Hyloc. proliferum 8,5. Oxalis acetosella 7. 
Festuca ovina 7. Chrysanth. leucanthemum enst. 
Luzula pilosa enst. Vaccinium vitis Idaea 7. 

4. Blepharozia ciliaris 7. Achill. millef. 7 (narmare 8). 
Hyloc. parietinum 7. Vacc. vitis Idaea 7 (narmare 6). 
Dicr. scoparium 6. Stickor o. bark. Omkr. 0,5 m?. 


Lay J 


Pa torrare stallen ses ofta Melica nutans 7 1 sma grupper 4af- 
vensom en och annan 0,5 m hég hallonbuske. — Stallvis sma mangder 
Aera flexuosa och Ranunculus acer. — H. 0. d. en Hypericum quadran- 
gulum, en Hieracium umbellatum eller en grupp andra Archieracia, 
en Aspidium spinulosum. — Nagra stand Vaccinium myrtillus ofta pa 
stallen, dir enbuskarna aro tata. — Vid stenrétterna ofta en liten gr. 
Oxalis (7), i synnerhet naérmare buskarna. 


2. Strandbrant vid aliven. 


Saaris, mot Vanhajoki, midtemot kyrkan. 12. 6. 1901. 

Den branta (30—40°) sluttningen ar skyddad mot vindar fran 
W och E. Jorden frisk; nagot lerhaltig sand; narmast vattnet nagra 
stora stenar. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 135 


1. Narmast och delvis uti vattnet nagra rika stand (IID) Lythrum. 
Vattnet brunfargadt och sandbottnen utan vegetation. Vid tillfallet 
radde ratt lagt vattenstand. 

2. Darofvan en omkr. 0,5 m bred rand af Carex gracilis 7, 
stallvis afbruten af en gr. Juncus filiformis 7,5 eller en gr. Alope- 
curus fulvus 7 jamte Ranunculus repens 7. 

3. En 0,05—0,3 m bred zon med féljande vaxter: 


Poa sp. 7 i sma gr. IV. Lysim. vulgaris 6—7 pa 1 m?fl.enst, 
Bidens sp., unga plantor, 7—7,5. Nasturtium palustre enst. 
Ranunculus repens 6. Plantago major enst. 

Taraxacum officinale 5. Rumex crispus enst. 


Dessutom en enstaka, 1 dm? fl. med Scirpus acicularis 7, 
nagra groddplantor och unga mossindivider. 

Flodvattnet torde ofta stiga till denna zons 6fre grins, ofvanom 
hvilken en ett par dm bred gangstig gir fram. Afven ofvanom 
gangstigen nagra Bidens-plantor. 

4. Bredden 1,5—2 m. Marken bar |. med 0,5—2 dm? gr, 
VI af glesa mossor (Blasia, Ceratodon, Hypnum sp.). 1 zonens hela 
langd vaxa Triticum repens 7, Festuca elatior 7 i sma gr. VI, Poa 
pratensis 7 i sma gr. V samt Filipendula ulmaria 6 (endast i zonens 
6fre del). I ena halften dessutom: 


Scirpus silvaticus 6—T i 0,25 m? Artemisia vulgaris enst. 
gr. enst. Cirsium palustre enst. 
Cerastium triviale 7 i gr. enst. Nasturtium palustre enst. 

Urtica dioeca 7 i 0,25 m? gr, enst. 


I andra halften: 
Ranunculus repens 7. Taraxacum officinale 6. 


Equiselum arvense 6. 


Dd. Bredden 2—2,5 m. Mossor 7, mest Hyloc. squarrosum, 
litet Hyloc. parietinum, Hypnum piliferum m. m. Populus tremula 4, 
pa ett stalle tatare, ett par dm hég. 


Luzula multiflora 6. Poa pratensis 7 i gr. IV. 
Festuca elatior 7 i gr IV. Equisetum arvense 7. 


136 Héyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvixtflora. 


Veronica chamaedrys 7. Trifolium repens 7 i 2 m? fl. enst. 
Achillea millefolium 6. Alchim. subcrenata 7 i 1 m? fl. enst. 
Taraxac. officinale 6. Ranunc. auricomus 7i0,5 m? fl. enst. 
Ranunculus acer 5. FAierac. wmbellatum enst. 
Trifolium pratense 5. Melandryum rubrum enst. 


Galium verum 7 i 0,5 m? fl. IV. Rumex acetosa enst. 
Chaerophyllum silvestre 2. Filipendula ulmaria enst. 


6. Bredden 3 m. Vegetationen mycket varierande. Till stor 
del samma vixter som i 5, men dessutom nagra fran den strax ofvan 
pa plan mark liggande akern. Pa en flack Melandryuwm rubrum 6,5 
och Chaerophyllum 6, pa en annan mycket Taraxacum. 


3. Strandbrant vid dliven. 


Saaris, mot Vanhajoki, nagra steg nedanfér foregaende. 15. 6. 
1901. 

Marken nirmast vattnet nagot (i en 9 m bred zon), sedan starkt 
(5 m bred zon) sluttande, frisk (fuktig narmast floden). Exposition 
som i beshr. 2. Lerhaltig sand. Vegetationen antecknad endast pa 
det i mindre grad sluttande omradet, dar atminstone nedre delen ar- 
ligen 6fversvammas. 

1. I vattnet narmast stranden en 2—2,5 m bred zon med 
steril Sparganium minimum (?) 7, glesare pa omkr. 0,5 m? fl. pa nagra 
meters afstand fran hvarandra. Narmast stranden dessutom Nitella sp. 7. 

2. Bredd 1 m. Saknas pa en del stallen, i hvilket fall n:o 3 
gar ned till stranden. 


ro 


Juncus bufonius 7. Gnaphalium uliginosum 7%. 
Scirpus eupaluster 6. Elatine hydrop. 8 i 1 dm? fl. enst. 
Carex gracilis i tva sma gr.o.nagra Bidens sp. enst. 

enskilda stand. Equisetum fluviatile enst. 


3. Bredd 0,1 m. Carex gracilis 7. Med en nagot skarp kant 
afsatt mot féregaende zon. 
4. Bredd nira 1 m. Ofverallt: Carex gracilis 7, Polyg. amphi- 


bium 4. Vidare Agrostis alba 7 omvixlande med Equisetum arvense 
7, hvardera i omkr. 0,5 m? fl. En liten grupp Myosotis palustris 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 137 


och Bidens sp. En 1 m lang och 4 dm bred flick med ung steril 
Bryum sp. 7,5 i nagra cm? fl. IV, Juncus bufonius 7 och Equisetum 
arvense 7. 

5. Omkr. 1 dm hég, nastan lodrat strimma med tva arter 
unga, sterila mossor; glesa exemplar Juncus bufonius och J. filifor- 
mis; ratt mycket unga plantor af Galiuwm palustre och Gnaph. uligi- 
nosum; Ranunc. repens 4; glesa Bidens sp., Equis. arvense, Polyg. 
amphibium och Veronica serpyllifolia; unga, omkr. 1 dm héga plan- 
tor (7) af Alnus incana. 


6. Bredd 0,5 m. 


Bryum sp. (ster.) i nagra sma gr. Poa pratensis) i t. enst. 


Juncus bufonius 7. Equisetum arvense 7. 
J. filiformis 8 i best. VI. Polyg. amphibium 6—7. 
Aera caespitosa 9 i t. V. Bidens sp. 7 i 0,5 m? fl. enst. 


Carex Goodenoughii+) i t. enst. 


7. Gangstig, 3—4 dm bred. 


Bryum argenteum h. o. d. Gnaphalium uliginosum 7,5 1 fl. 
Leptobryum pyriforme h. o. d. Polygonum amphibium 6—7. 
Juncus bufonius 7—7,5. Polygonum aviculare nagra ind. 
Agrostis alba en o. annan t. Nasturtium amphibium 2 ind. 
Aera caespitosa en o. annan t. Plantago major enst. 


Carex Goodenoughii en o. annan t. 


Pa ett stalle antraffas Hquisetum arvense 7,5, medan Graph. 
uliginosum och Juncus bufonius saknas. 


8. Bredd. 4—5 m. 


Bryum sp. 9 (ster.) i sma fl. VIL Polygonum amphibium 7. 
Agrostis alba*) 9 i t. VI. Equisetum arvense 5 —6. 
Aera caespitosa 9 i t. V. Ranunculus acer 5. 
Alopecurus fulvus 3. Potentilla anserina 7 i gr. Ul. 
Juncus filiformis 8,5 i t. I. Nasturtium amphibium 3. 
Phleum pratense enst. Leontodon auctumnalis enst. 


Lysim. vulgaris *) 7. 


1) Tutt invid gangstigen i n:o 7. 
*) Endast nirmast gangstigen. 
3) Glesare i zonens nedre del. 


138 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kérlvixtflora. 
4. Ragaker. 


Saaris, nastan plan mark nara branten mot Vanhajoki. Ler- 
haltig sand. 15. 6. 1901. 


Secale cereale 7. Myosotis intermedia’) 6. 
Lithospermum 7. Viola arvensis 6. 
Centaurea cyanus 6— 7. Thlaspi arvense 5. 
Hquisetum arvense 6. Veronica verna 3. 

5. Granskog. 


Saaris. 15. 6. 1901. 

Mycket varierande. Féljande beskrifning giller endast en areal 
om ett par tiotal m%. De omkr. 8—10 m héga granarna bilda har 
ett vanligt slutet bestand. Pa den nagot fuktiga marken ett till 5 cm 
tjockt lager barr, kvistar och kottar; darunder mylla. Pa 0,5—1,5 m 
afst. finnas 1—2 dm hoga och 0,5—1 m? stora tufvor med Hyloco- 
mium proliferum 7, H. parietinum 4, Luzula pilosa 5, Oxalis 7 och 
Aspidium dryopteris 7. Mellan tufvorna Oxalis 7 och pa ett stalle 
Adoxa 4. 


6. Tateling pa strandbrant. 


Friby, invid Isojoki. 13. 6. 1901. 

Angen frisk, nagot afhillig, pa en terassformig afsats nagra m 
éfver vattnet. Bredd atminstone 10 m. Aera caespitosa 7,5 i mycket 
laga, tatt staende tufvor, som knappast mirkas vid en flyktig ofver- 
blick. Mellan tufvorna férvissnade blad. 


Festuca rubra. Filipendula ulmaria 7 i fl. V. 
Polygonum amphibium 6. Equisetum arvense 4—5. 
Ranunculus acer 6. Geum rivale 3. 

Vicia ecracca 6. Alchimilla sp. 


7. Sandbank i dlfiven. 


Ej langt nedanom Tiimaninluoto vid vanstra stranden af Var- 
vourinjuopa. 21. 6. 1901. 


1) Klen. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 139 


Banken har troligen ar 1901 rakat 6fver vattenytan. Annu fin- 
nas tva grunda, omkr. 2 m* puttar med grénalger, som Afven ses i 
en del af de fordjupningar, dar vattnet afdunstat. Fin sand, genom- 
drankt af vatten, obetydligt blandad med gyttja. 


Juncus bufonius 6. Elatine hydrop.+) 7,5 i nagra em? 
Graphephorum 7 i O,5—5 m? gr. VI—VII. 

best. IV. Gnaph. uliginosum 6—7. 
Alopecurus fulvus 2—3. Equis. fluviatile 7 i gr. I—IV. 
Agrostis alba 2. Ranune. sceleratus*) i gr. IL. 
Scirpus acicul. 7,5 i gr. enst. Alisma 1. 
Aera caespitosa enst. Bidens sp., 6 ind. i en enst. gr. 


8. Igengroende flodarm. 


Koivistonjuopa, nagot tiotal m ofvan utflédet i Varvourinjuopa. 
20." 6. 1901. 

Vid lagt vattenstand kan man pa detta stalle ga 6fver adran, 
ehuru det ar mycket vatt. Sa var fallet den dag undersékningen skedde. 

1. Midtelpartiet. Bredd 3—4 m. Gyttja liksom i alla foljande 
zoner. 


Agrostis alba 7. Lysim. thyrsiflora 6. 
Equis. fluviatile 7. Alisma 5—6. 
Sparg. minimum 7. Callitr. verna 7 1_1—4 dm? fl. IIL. 


Callitriche vaxer i sma férdjupningar med vatten. 
2. Bredd 1 m. Fastare. Denna och fdljande zoner ligga at 
SW fran n:o 1, at Aittaluoto till. 


Amblyst. sp. 7,5 i 1 dm? fl. enst. Equisetum fluviatile 7. 

Scirpus eupaluster 7. Elatine hydrop. 7—8 ipar cem*—1 
Agrostis alba 7 i 1—2 dm? fl. VI. dm? fl. II. 

Scirpus acicularis 8 i t. IL. 


3. Bredd 1 m. 
Agrostis alba 7 i fl. VI. Equisetum fluviatile 6. 
Alopecurus fulvus 6. Alisma 5. 


Scirpus acicul.8 i2 em*—8dm?fl. VI. 


1) Saknas pa nagra delar af banken. 
>| I hvarje grupp 1—3 individer helt nara hvarandra. 


140 


{-------- 


wh ts -. 
' 
‘, 


te---- 
‘ = 
, 
1 


' 
' 
' 


’. 


8. 


7 


" "! 


1 
1 


q 
' 
' 
' 
‘ 
1 
' 
‘ 
\ 
‘ 
‘ 
' 
r 
' 
' 
' 
' 
' 
1 


rhe Wt 1 
K— 4m > 2m. 2m. 
1 


! 
1 
' 
1 
1 
' 
' 
1 
1 
' 
1 
1 
1‘ 
‘ 
‘ 
' 
' 
1 
‘ 
' 


4 


Myrioph. spicatum 7. 


Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiarlvaxtflora. 


9. Igengroende flodarm. 


Koivistonjuopa, nagot tiotal m_ ofvanfor 
beskr. 8. Mellan bada platserna leder en 
spang 6fver adran. 20. 6. 1901. 

Strandvallarna omkr. 2 m_héga, starkt 
sluttande till branta. Ofvan branterna ang och 
aker. Gyttja, dfverallt blandad med dy, som 
aifven aflagras i vattnet. Ratt rikt djurlif: crus- 
taceer, Aulostoma, Helix, efemeridlarver ete. 

1. Oppet vatten. Djup omkr. 1 m. Nu- 
phar luteum i gr. Il; 1 hvarje gr. 1—10 exx.; 
i en gr. voro bladen 7; vaxten gar afven nagot 
in i angransande zoner. 


Potam. natans 6 i 0,5 m? gr. Il. 


Utricul. vulgaris spars. Alisma 2. 


Ambl. fluitans 7. 
Ambl. giganteum 6. 
Agrostis alba 7. 
Glyceria fluitans 7. 
Lemna minor 6—7. 


Cicuta 5. 

Lemna trisulca 4 (?). 
Sparg. min. (?)1) 7 10,5 m? fl. TEL. 
Potam. pusillus 7 1 fl. enst. 
Nasturtium amphibium enst. 


3. Blandning af Nymphaea candida och Scirpus lacustris, hvil- 
ken sdéker sig 6fver fran 8. 

4. Ambl. giganteum 7,5, blandad med Ambl. fluitans, som nar- 
mare str. blir rikligare (till 7,5). 


Lemna minor 6. 


Hlydrocharis (ster.) 7 10,5 m? gr. IIL. 


Sagittaria sagittifolia 6. Lemna trisulca, sma miangder. 
Potam. obtusifol. 6, men endast Myrioph. spic., sma mangder. 


i yttre randen. 


Equis. fluviat. 6 i 1 m? gr. enst. 


5. Omkr. 2 dm djupt. 


Ambl. giganteum 7,5. 
Ambl. fluitans 6. 


1) Steril. 


Agrostis alba 7,5. 


Scirpus lacustr. 7 i liten gr. enst. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 141 


Equis. fluviat. 6 i sma gr. IV. Sparganium sp. enst. 
Cicuta 4. 


6. Djupet 1 dm. 
Ambl. giganteum 7. Alisma 6. 
Agrostis alba 7. Potam, obtusifolius 2 exx. 
Nasturt. amphibium 7. 


7. Agrostis alba 7. Sparg. minimum (?) 6. 
Carex gracilis 8 i gr. enst. Cicuta 5. 
Alisma 6—7 i frodiga exx. 


Ofvanfér 5 och 6 samt 7 dr en niastan horisontal strandremsa. 
Strax ofvan 7 bildar Amb/. fluitans en tat (8) matta af 2—5 dm bredd. 
Har vaxa: 


Agrostis alba 7. Carex gracilis 8 i gr. Il. 
Juncus filif. 7.5 1 par cm?—0O,5 m2 Equis. fluviatile 4 (klen). 
gr. VI. Cicuta 3. 


Carex vesicaria 7 i gr. IV. 

Hégre upp blir A. fluitans glesare och uttriinges af Agrostis: 
Ambl. fluitans 5—6. Lysimachia thyrsiflora 6. 
Agrostis alba 8. Nasturt. palustre 7 i fl. enst. 
Juncus filif. 7,5 i nagra em? fl. IV. 


Denna vaxtlighet stracker sig till en lodrat, ett par dm hég vigg, 
ofvan hvilken féljer en 1—1,5 m bred, nastan horisontal zon med 
Carex Goodenoughti, Juncus filiformis, sma mangder Aera caespitosa, 
Caltha, Cerastium triviale, Ranunc. repens m. m. 


8. Djupet omkr. | dm. 


Ambl. giganteum spars. Comarum 4. 

Ambl. fluitans spars. Lysimachia thyrsiflora 4 ?). 
Scirpus lacustris 7. Nuphar luteum 4 8). 
Graphephorum 7, utat 6 2). Hydrocharis spars. 

Alisma 4%). Lemna minor spars. 


') Saknas liingst utat. 
*) Saknas stillvis. 
3) Inat glesare. 


142 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


9, Nastan horisontal, for tillfallet utan vatten. Inat finnes 
Ambl. fluitans 7, utat i ett omkr. 1 dm bredt bilte A. giganteum 7. 
Carex gracilis 7, ersattes pa en del stillen af C. vesicaria 7, eller 
forekomma arterna blandade. Vidare: 


Agrostis alba 7. Rumex hydrolap. 6 i gr. Ill, i hvarje 
Cicuta 4. gr. 1—4 ind. 

Lysim. thyrsiflora 4. Tris 3 individer. 

Comarum 3—4. Kquis. fluviatile enst. 

Galium palustre 7 i sma gr. Il. Pedicularis palustris enst. 

Sparg. minimum 7 i gr. UL 


10. Pa sluttningen ofvanfor denna zon vaxa Juncus filiformis, 
Lysimachia vulgaris, Ranunc. repens m. m. 


10. Igengroende flodarm. 


Koivistonjuopa, ett godt stycke ofvanfor beskr. 9. — 20. 6, L901. 


Ambl. fluitans. Iris 7. 
Graphephorum 1. Cicuta 5. 
Carex gracilis 6. Lysim. thyrsiflora 5. 


11. Igengroende flodarm. 


Koivistonjuopa, ett godt stycke ofvanfér beskr. 10, invid kor- 
bron 6fver adran. 20. 6. 1901. 


1. I Adrans midt, dir nadgot vatten fnnu finnes, vaxa Hquis. 
fluviatile 7, Hydrocharis 7, Lysim. thyrsiflora 6-—7, Cicuta 3 och pa 
en del stallen darjamte Graphephorum 6—7, i hvilket fall Equisetum 


upptrider glesare, ehuru fortsattningsvis med tiatheten 7. 


2. Narmare hégra stranden antecknades: 
Ambl. fluitans 7. Galium palustre 6. 
Agrostis alba 8. Hydrocharis 6. 
Carex gracilis 4. Lysim. thyrsiflora 6. 


Vatten trader i dagen endast kring Hydrocharis, som finnes 1 
sma férdjupningar i den vattendrankta marken. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 143 
12. Deltaholmar. 


Bjéeneborgs hamn, invid Gasholmen, ? och $ 1901. 

Uppgifter om de fem sma holmarnas alder meddelades af herr 
F. R. Forsell (jamfér Hayrén delta, sid. 320). Den férsta, langst 
uppat belagna vore 25 ar och var for 25 ar sedan bevuxen endast 
med Scirpus lacustris. Den andra ar omkr. 25 ar. Den tredje ar 2 
ar. Stérsta delen af den fjarde ar 2 ar; Scirpus-bestandet har fun- 
nits 4 ar, bestandet med Equis. limosum 3 ar och bestandet med 
Graphephorum troligen 3—4 ar (harom saknas uppgift af F.). Den 
femte, langst nedat belagna ar 6—7 ar. Jordmanen utgéres pa alla 
holmarna af sand, ofta nagot lerblandad. 

Foérsta holmen. 1. En invid holmen at staden till belagen 
bank !), som till féljd af sommarens laga vattenstand hdéjts dfver vat- 
tenytan. Omkr. 0,5 ar. Sand, pa de lagre stallena blandad med lera 
och gyttja. Stora flackar utan vegetation. Pa de lagre och vatare 
platserna vaxte ung, steril J. bufonius 5—6, en enstaka gr. fertil J. fi- 
liformis 7, en och annan ung Alisma, Bidens sp. och Sparganium sp.,’ 
litet Callitriche verna och Limosella. Pa en hégre, omkr. 1,5—2 dm 
éfver det vid beséket radande vattenstandet beligen, fannu nagot gytt- 
jig, ungefar 10 m? f!. antecknades: 


Juncus bufonius 2} 6—7. Alisma *) 4—6. 

Agrostis alba 4 indiv. Nasturtium palustre 4—5. 
Juncus lamprocarpus 2 ind. Sparg. minimum 3 (klen). 
Gnaphal. uliginosum 6—7. Elatine hydropiper 3 a 4 ind. 
Callitriche verna (landf.) 5—6. Bidens sp. 1 ind. 


Limosella 5—6. 


Dessutom nagra sterila mossor pa sma, 1—2 cm héga upp- 
h6éjningar. 

2. Sundet emellan banken och holmen var for tillfallet omkr. 
2 m bredt och 0,3—0,5 m djupt; dar radde ratt stark motstrém. Pa 
den sandiga bottnen viaxte intet. — Déar sundet 6ppnade sig nedat 


1) Denna plats ar liksom n:o 2, 3 och 4 beskrifven den 2 juli. 

*) Frodiga exemplar med blomknoppar, liingre an de ofvan omtalade ainnu 
sterila. 

3) Unga plantor utan stjilk; mycket olika tithet, men inga utpraglade 
flackar. 


144 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


alfven och saledes str6mmen var mindre stark (andra villkor i huf- 
vudsak lika), funnos dels flackar med Potam. perfoliatus 7, Sagittaria 
sagittifolia 6 och Sparganium minimum (?) 6, dels flackar med Vaucheria 
uncinata 7,5 1 par cm?—1 dm? gr. VI—VII, Alisma 6 eller 0 
och Potam. perfol. 6 1. O. Mot holmen féljde Butomus 6 i 0,5—2 m2 
fl. Ill och langs stranden fran sundmynningen nedat pa 1 dm djup 
Sparg. simplex (?) 6—7 samt Sagiltaria sagittifolia 6. 

3. Holmstranden vid sundet. Bredd omkr. 2 m. Tva 4—5 m? 
flickar med samma vegetation af Juncus bufonius m. m. som pa 
banken. En omkr. 4,5 m2 och en omkr. 1,5 m?fl. med Graphepho- 
rum 7%, pa ett stalle blandad med Carex gracilis. I éster en 1 m2 
fl. med Scirpus lacustris 7. 

4. Darofvan en omkr. 1 dm hédgre upp belagen och nagon 
meter bred remsa Carex gracilis 7,5 1 t. VI—VII. I E ersiattes denna. 
art pa en mindre fl. af C. aquatilis med samma tathet. 

5. Stranden!) 1 NE mot Gasholmen upptages af ett omkr. 10 m 
bredt balte med Hquis. limosum 7. I biltets dfversta del, pa en bredd 
af 1—2 m, dessutom sma méangder sterila mossor och unga, glest 
staende plantor af Bidens sp., Gnaph. uliginosum, Juncus bufonius och 
Nasturt. palustre. Hoégre upp tillkomma Agrostides och slutligen Aera. 
Pa en sadan ett par m? fl, som lag ett par dm hégre 4n vattenytan, 
antecknades utom sma miangder sterila mossor (fraimst Philonotis 
fontana, Blasia och Bryum sp.) foljande vaxter: 


Aera caesp. 7,5 12—100 em? t. IV?) Juncus lamprocarpus 4—5. 
Agrost.7 (mest alba ;caninaomkr.d). Equisetum limosum 7. 


ré 


Juncus bufon. 7 (par em hég; klen). Alnus incana) 4. 


Inom denna 6fvergangszon ser man Afven ofta Poa trivialis 
(frodiga exemplar) och standom Glyceria fluitans. 

6. Nagot ofvan n:o 5, uppe pa holmen och mot stranden i SW, 
finnes en fuktig, flere m? areal med sma mangder sterila mossor: 
Blasia, Philonotis fontana, Bryum argenteum ete., Aera, de bada 
Agrostides och Equis. arvense ungefar som i n:o 7 eller nagot glesare 
samt dessutom: 


') Denna och féljande platser iro beskrifna den 6 juli. 
*) Tufvorna héja sig foga dfver marken. 
3) Troligen 2 ar gamla plantor. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 145 


Carex gracilis 7 (steril). Myosotis palustris 2. 
June. filif. 7 i nagra dm? best. VI. Caltha enst. 
Polyg. amphibium 4. Stellaria graminea enst. 


Denna vegetation afbrytes dels af 1—4 m® gr. I af Lysimachia 
thyrsiflora 6—7, dels af 1 m? gr. | af Phalaris 7 jamte nagra af de 
for n:o 6 angifna vaxterna (t. ex. klen Agrostis alba 7, Equis. arvense 
7 och sma mingder af de sterila mossorna), dels af 2 m? gr. enst. af 
Calamagr. purpurea 7 jamte Equis. arvense 7, litet Agrostis alba och 
sma mangder af de sterila mossorna. Dessutom ses h. o. d., pa en del 
punkter ratt rikligt, ett par dm héga, atminstone 2—3 ar gamla plan- 
tor af Salix bicolor; marken pa plantornas férvedade del visa, att de 
varit afslagna. 

7. Fuktig tateling uppe pa holmen, omkr. 0,7 m hdégre an 
vattenytan. Finnes frimst i SE. Jamte sma mangder af de sterila 
mossorna antecknades: 


Aera caespitosa i 5—7 cm hodga, Agrostis alba!) 7 i O,5—1 m? 


par dm? t. VI—VIL. best. LL. 
Agrostis canina 7 i 1—4 dm? best. Equis. arvense 5—6. 
IV—V. Lysim. thyrsiflora 6 i fl. 


8. Stundom, i synnerhet mot granserna af 6 och 7, blir Hquis. 
arvense den viktigaste vixten. Pa en | m? fl. i SE vaxte Blasia 8 
i 2—3 ecm? best. VI, sma mangder af de andra mossorna, Agrostis 
alba 6, Calamagr. purpurea 6, Equis. arvense 7 och Potentilla anse- 
rina 6. — Pa en 10 m? fl. langre mot NW antecknades: 


Aera caespitosa 7,5 i t. IV ?). Equisetum arvense 7—7,5. 

Agr. canina 71 nagra dm? best. 1V. Myosotis palustris enst. 

Carex aquatilis 7,5 i 1—nagra Nasturtium palustre enst. 
dm? gr. IV. Salix bicolor 7 i gr. IV 4). 


Alopecurus fulvus 7 i par dm gr. Salix repens enst. (hvitluden form). 
Vi, 


?) Med ovanligt langa refvor. 

*) Tufvorna duktiga. 

3) Endast at ena sidan. 

*) Hvarje grupp ar bildad af nyskott fran samma exemplar. 


10 


146 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


9. 1 NW finnes en i det 6fversta sandlagret tamligen torr, 
omkr. 20. m? areal, dar vegetationen ar gles och sand genom vindens 
inverkan aflagsnats, sa att manga vaxter bilda tufvor. Har antecknades: 


June. filif.4) 7,5 i omkr. 0,5 dm? Nasturt. palustre i gr. UI—IV >), 


t. IV—VII, mest V—VI. Equis. arvense 7 1 2 dm? fl. enst. 
Junc. lamprocarpus 4—6 2). Sagina procumbens 7 1 gr. enst. 
Aera caespitosa 7,5 i t.8) IV. Spergula arvensis 7 1 gr. enst. 
Agr. alba 7,51 1—50 dm? t.I—IV. Cerastium triviale enst. 

Alopec. fulvus i gr.*) IIL Matric. iodora enst. 


Rumex acetosa 7 i 2--100 dm? Potent. norvegica enst. 
gr. II—IV. 


Andra holmen. 10. Vid stranderna EHquis. limosum 7 1 ett 
bestand, som blir anda till 30 m bredt. Marken ar mot vanligheten 
mycket ojamn. I fordjupningarna finnes ofta vatten, och dar upptra- 
der ofta Graphephorum. 

11. Invid en lang fara fran NW mot SE hojer sig marken 
hastigt, 10—15°. Jamte de vanliga sterila mossorna, som niastan 
tackte sanden mellan de 6friga vaxterna, antecknades pa sluttningen: 


Juncus bufonius ®) 7. Equis. arvense 4—5, nedat 0. 
Calamagrostis neglecta 4. Polygonum sp.7) 7 1 gr. enst. 
Agrostis canina enst. Comarum enst. 

Poa trivialis enst. Potentilla anserina enst. 
Equis. limosum 7. Ranunc. acer enst. 

Gnaph. uligin. 7) 7 (1—2 cm hég). Spergularia campestris enst. 
Bidens sp.7) 6. Potentilla norvegica enst. 
Nasturt. palustre 7) 6. Salix bicolor 3-—4. 


: 
. 


Veronica scutellata?) 5—6 


12. Platsen ofvan sluttningen. Omkr. 1 m hégre an vattnets 
niva. Nastan horisontal och plan. Bredd 10—15 m. 


') £. pusillus Fr. 

2) Standen klena, sma, tuflika. 

3) Tufvornas bade héjd och diameter 0,2—1 dm. 
*) Hvarje grupp bestar af 1—4 stand. 

5) Hvarje grupp af 1—3 individer. 

6) Spenslig och svag. 

7) Alldeles unga plantor. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 


Car. gracilis 71 1—5 m? gr. IV—V. 

Agrostis canina 7 inagra dm? best. 
TiI—V. 

Car. aquatilis 7,51 nagra dm? er III, 

Alopec. fulvus 2. 


147 


Juncus lamproc. spars. 

Equis. arvense 7). 

Nasturt. palustre 2) 4—5. 
Scirpus silvaticus 7 i best. enst. 
Spergularia campestris enst. 


Mot kanten invid sluttningen upptrada dessutom Equis. limoswm 


6, Juncus filiformis 7 


i gr. V och Funaria hygrometrica, den sist- 


namnda endast i sma fl. i grupperna af C. gracilis. 


Tredje holmen. 13. 


Vid 


sydéstra udden vaxer Butomus 


6—7 i grundt vatten pa en omkr. 10 m? fl.; har ar sanden i hég grad 
blandad med lera. — Sjalfva holmen upptages af frikenbestand: 


— 


Equis. limosum 


Fjdrde holmen. 14. 


( jamte Equis. fluviatile 6. Pa en del stiallen till- 
komma Juncus bufonius och andra. 


H. o. d. ses litet Agrostis. 


Langst i SE ett litet bestand med 


Scirpus lacustris, enligt uppgift 4 ar gammallt. 
15. Atminstone 1 ar; omkr. 0,5 m hégre an vattenytan. De 


sterila mossorna ytterst spars., utom pa flackarna med Alisma, dar 


de tacka stérsta delen af marken. 


mangder af en liten groddplanta. 


Juncus bufonius 7. 

Alopec. fulvus 4—6. 

Juncus lamprocarpus 4—6. 

Aera caesp. i 1 cm héga, 2—3 
em? t. III. 

Agrostis alba 38. 

Agrostis canina 3. 

Junc. conglomeratus 3%). 

Junc. filif. 7,5 i 2—3 cm? best. 4) 
id. ree 


16. 
enligt uppgift 3 ar gammallt. 


Pa dessa fl. finnas afven sma 
For 6frigt : 


Glyceria fluitans enst. 

Scirpus lacustris enst. 

Phleum pratense enst. 

Gnaph. uliginosum 6—7. 

Nasturt. palustre ®) 4. 

Alisma 3 och 6—7 1 tva fl. ®). 
Achill. ptarmica enst. 

Ranunec. reptans enst. 

Salix bicolor 3—4 (1-—2 dm hég). 


Salix nigricans 2 (lag). 


Pa holmens midt ett litet bestand med Hquisetum limosum, 


1) I grupperna med Carex gracilis niira 6. 


*) Yfviga exemplar. 


3) Stundom ett par stand nirmare hvarandra. 


4) Bestanden tufartade. 


°) Exemplaren 1—2 dm héga, klena. 


*) Flickarna nagra m? stora. 


148 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlviaxtflora. 


17. Omkr. 1 ar. | hufvadsak samma vaxtlighet som i n:o 16. 

18. Vid sydvastra stranden, invid n:o 17, en 20 a 30 m?® ung 
tillandning raed Alopecurus fulvus, Juncus bufonius, Callitriche verna 
(landf.), Gnaph. uliginosum och Limosella, kvarblifven Scirpus lacustris 
samt helt sma miangder Bidens sp. och Juncus lamprocarpus. 

19. Omkr. 50 m?; 5—7 dm Ofver vattnets niva. Alder tro- 
ligen 3—4 ar. Har vaxte: 


Juncus bufonius 6—T. Matricaria inodora 3. 
Graphephorum 6—7 (mest. ster.). Bidens sp. spars. ). 
Agr. alba 7 i 0,5 m? fl. IV—V. — Galium palustre spars. *), 


Juncus lamprocarpus 38—5. Ranunculus acer 2. 
Gnaph. uliginosum 6 —T. Pedicul. palustr. 5 i f!. enst. 
Myosotis palustris 4. Trifolium repens 1 best. enst. 
Leontodon auctumnalis 3. Alnus incana 3'), 


Femte holmen. 20, Stérsta delen af holmen, som enl. upp- 
gift ar 6—7 ar gammal, upptages af Equisetum limosum jamte stora 
mangder Agrostis (bade alba och canina). H. 0. d. Calamagr. graci- 
lescens och Carex gracilis. Afven smi mingder Calamagr. neglecta, 
Scirpus silvaticus m, fl. tyda pa, att holmen ej ar alldeles ung. | ett 
bestand af Scirpus lacustris intranger Agrostis som bast. 


13. Sandtillandning. 


Skrifvaradran, invid Radmansholmen. 27. 6. 19OL. 

Enligt uppgift hade sand under varens lopp samlats pa platsen, 
som nu héjde sig nagon dm 6fver vattenytan. Bredd 6—7 m, langd 
30 a 40 m. Sanden blandad med nagot gyttja. 


Juncus bufonius 6. Alisma: niarmast vattnet 6, hégre 
Alopecurus fulvus 4. upp 5, sa 4 och slutl. 0. 
Scirpus acicul. 7 1 fl. I—IV. Callitriche verna 7 1 fl. V—VI. 
Juncus lamproc. 3—4. Fnaph. uliginos. 4-6. 

Agrostis alba 3. Bidens sp. 4. 

Glyceria fluitans 3. Elatine hydropiper h. o. a. 


1) Unga plantor. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 149 


Limosella 3. Ranunculus flammula enst. 
Ranunculus sceleratus 2. Sedum acre enst. !). 
Sparganium sp. 2. Salix bicolor 2—3 ?), 


14. Sandtillandning. 


Kimbaadran, invid Radmansholmen. 29. 6. 1901. 

1. Narmast adran en 2——-3 m bred zon med Juncus bufonius 
7 och andra af vaxterna i beskr. 13. Limosella och Callitriche sak- 
nas dock, sannolikt darfor att sanden dr niistan ren. 

2. Bredden flere meter. Steril Blasia och Bryum sp. 


Agrostis alba 7 1 par dm? t. IL. Alisma 2. 
Aera caespitosa 2. Galium palustre 1. 
Glyceria fluitans enst. Myosotis palustris 1, 


Equis. fluviatile 7. 


3. Narmast strandvallen med Aera caespitosa ar marken lagre. 
Vegetationen densamma som i n:o 2. Léagst nere inskjuter en vik, 
och vattnet tringer upp i frakenbestandet. Har vaxte Equis. fluviatile 
7, Butomus och Callitriche verna. 


15. Sandtillandning. 


Kimbaadran, invid Gasholmen, nagot langre ned an beskr. 14. 
oy. Gail 90d: 

Sand med obetydligt gyttja. Bredd 14—16 m. Héjd 6fver vatt- 
nets niva 1—1,5 dm. 


Sterila mossor 7, diribland Blasia3. Agrostis alba 4 (klen). 


Scirpus eupaluster 6 +). Scirpus acic. 71 nagra dm? gr. III—lIV. 
Junc. bufon.*) 7 i 1 dm?—1 m? <Aera caespitosa enst. 

fl. IV—V. Poa sp. enst. 
Glyceria fluitans 3—5 %). Equis. limosum ®) 7. 


*) Ovanligt tjocka och stora blad. 

?) Nagra cm—1 dm héga arsplantor. 

3) Ofta steril; saknas flickvis. 

*) Spenslig och klen. 

°) Tatare narmare strandbranten, dir marken iir laigre och vatare. 
*) Blandad med litet E. fluviatile. 


150 Hayrén, Bjrneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


Guaph. ulig. 7 i nagra dm2—1 m2 Achillea ptarmica enst. 


gr. {VV Equisetum arvense enst. 
Myosotis palustris 2 —3. Nasturtium palustre enst. 
Ranunc. reptans 2. Potentilla anserina enst. 


Galium palustre 7 i ngn dm? gr. I. Rumex acetosa enst. 


Pa ett stalle finnes nagra m fran vattnet en ngt hégre och aldre 
flick. Vid dess kanter blir Scirpus eupaluster rikligare, medan den allt 
ligre, numera sterila Equis. limosum glesnar och upphor. Samtidigt 
upptrader Carex aquatilis. Darpa finner man Agrostis alba 7, Erioph. 
polystachyon och slutligen Aera. Pa ett stalle hégst uppe antecknades: 


Sterila mossor samma som utat. Agrostis alba 7 i gr. IV. 

Blasia spars. Calamagrostis neglecta 4. 

Scirpus eupaluster 7. Carex. aquat. 7 i par dm? best. IV. 
Aera caespitosa i t.') V—VL. Ranunculus reptans 4. 


Erioph. polystachyon 5. 


16. Epilobium-snar. 


Mellan Lotsére och Torbonas, pa grushéjden narmast Makkaran- 
juopa. 27. 6. 1901. 

Snaret befann sig i en foér tillfallet taml. torr dal om nagra 
tiotal m?. Rundtomkring nagra buskartade Alnus incana. Pa marken 
talrika blad, kvistar, grenar och kottar af denna vaxt. Afven en och 
annan graalstubbe. Pa stubbarna och de stérre grenarna Hypnum 
refleaxume. 

Epil. angustifolium 6,5 1 mycket frodiga och nagot é6fver 1 m 
héga exemplar, stundom nagot glesare, hvarvid F%lipendula ulmaria, 
som mest har tith. 4, blir ngt tatare. Melandryum rubrum 4, for det 
mesta steril. Milivm enstaka. Rubus Idaeus 3, lagre an Epilobium. 


17. Relikt ang med Juncus Gerardi. 


Mellan Lotsére och Torboniis, en af de mindre krossgrushéjderna 
27. 6. 1901. 

Pa den forna stranden, hvilken endast vid hégsta vattenstand 
torde 6fversvammas, antecknades: 


1) Tufvornas héjd 1—2 cm, diam. 5 cm. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 151 


Juncus Gerardi 6—7. Festuca rubra 4. 
Phragmites 6. Glaux 6 1 gr. V. 
Calam. neglecta 5, stallvis 6. Pol. anser. 6 i 2—3 m? gr. II. 


18. Hoégvattenstrandingar. 


Makkaranjuopas norra gren, vastra stranden, midt emellan de 
bada grupperna af lador. 30. 6. 1901. 

Partiet narmast Makkaranjuopa ar hégst och torde éfversvimmas 
endast vid mycket hégt vattenstand. Harifran sluttar marken utat mot W. 


1. Langst utat. Lagst. Hquisetum limosum. 


2. Narmare adran. Equis. limosum och Carex rostrata. 


3d. Agrostis alba 7. Phragmites 6, klen, 0,5 m och lagre. 
Scirpus eupaluster 7. Erioph. polystachyon 7 i gr. V. 
Calamagrostis neglecta 6. 


4. Gamla stammar o. blad af vass. 


Juncus Gerardi 7. Calamagrostis neglecta 6. 
Phragmites 7, klen. Potentilla anserina 6. 
Agrostis alba 6,5. 


5. Bredd 2 m (alla de féregaende zonerna bredare). 


Phragmites 7 (nara 6), klen. Scirpus eupaluster 6, klen. 
Calamagrostis neglecta 6. Potentilla anserina 7. 


6. Bredd O,5—1 m. Ett 0,5—1 dm tjockt lager af stammar 
och blad af vass, hvarur lefvande Phragmites-stran uppsticka. 


7. Bredd omkr. 2 m. Lager af aldre, delvis férmultnade vassdelar. 


Phragmites 6, klen. Potentilla anserina 7, frodig. 
Agrostis alba enst. Trigl. palustre 6 1 gr. IV, steril. 


8. Den egentliga értstranden. Bredd 3—4 m. Stammar af 
vass, till stérsta delen foérmultnade. 
Phragmites 7 1 nagra dm? gr. Potentilla anserina 5—6. 
V—VI, klen. Lysimachia thyrsiflora 5, klen. 


Galium palustre 7,5 10,5 m? o. Seutellaria galericulata 5. 
ngt mindre gr. V—VI, frodig. Nasturtium palustre 3. 


152 Hiyrvén, Bjorneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


Lath. paluster 6 i 0,5 m? gr. I. = Pedicularis palustris enst. 
Ranune. repens 7 10,5—1 m? gr. Il. Ranunculus acer enst. 
Leontodon auctumnalis 2. Alectorolophus minor enst. 
Valeriana 1. Rumex acetosa enst. 


Dessutom en enst., 2 dm? grupp med Trifolium repens 7 och 
Tr. pratense 5. 


9. Den hégst belagna zonen. 


Aera caespitosa 7,5 i t.') VIL Lathyrus paluster *) 6. 

Poa pratensis 6,5. Potentilla anserina 6. 

Agr. alba 7 i nagra cm? best. VI. Alectorol. minor 7 i sma gr. IV. 
Festuca rubra 6. Trifolium pratense 4. 
Phragmites 6, klen. Peucedanum 3. 

Trifolium repens 6,5. Ranunculus acer 3. 


19. Tillandningsvegetation. 


GAasholmen, W o. 8 fran Kalafornien. 29 —30. 6. 1901. 

1. Oppet vatten. I vikmynningen ar djupet 0,5 m och bred- 
den omkr. 5,5 m. Obetydl. langre inat ar bredden omkr. 10 m och 
forindras hirefter foga. Det 6ppna vattnet upphdr ngt dfver 100 m 
fran mynningen. Klen Scirpus lacustris 6. Nuphar luteum bi. o. blr 
6 i mynningen, ersattes 10 m inat af Nymphaea candida. 

2. Det Sppna vattnet begriinsas af en pa sidorna 2—-4 m bred 
och inat omkr. 100 m bred zon af vattengriis: sma mangder Phrag- 
mites och Equis. fluviatile, mest Scirpus lacustris. 

3. Oppna flackar (laguner) i det inre af viken. Vid den nir- 
mast Kalaforniska adran belaigna ladan en fl. om atm. 20 m?; strax 
bredvid at Kalafornien till en annan om omkr. 5 ar; langre mat en 
tredje ratt stor fl.; emellan och kring dessa Atskilliga fl. om endast 
nagra fa m?. — Den forst namnda fl. omkr. 0,5 m djup. I vattnet 
stora massor slemmiga grénalger; i ett prof antraffades rikligt Mouw- 
geotia laetevirens med inblandad Hyalotheca mucosa. *) Equis. fluviatile 
6,5, men standigt afbruten af omkr. 1 m? fl. utan Hquisetum. Vidare: 


1) Tufvorna iiro ett par cm héga och 5-10 cm breda. 
*) For det mesta steril och lag. 
3) Dessa alger hafva godhetsfullt bestaimts af professor Fr. Elfving. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 153 


Sparganium longissimum 6—7. Subularia 7 i atm. 1—2 m? fl, ?) 
Sparganium minimum 5—6. Butomus 7 i 2—38 m? gr. II[—IV. 
Elat. triandra i 1—3 em*gr.IV—V. Sagittaria 6 i 2—5 m? gr. I—IIL. 
Ocenanthe 6 i 1—2 m? gr. IV). = Nymphaea candida enst. 


Pa en mindre fl. fanns jamte de féregaende Graphephorum 6. — 
Vegetationen pa de andra 6ppna flackarna liknade den nyssbeskrifna. 
Pa nagot djupare vatten tillkommer Potam. natans, som stundom fin- 
nes ratt rikligt. H. 0. d. flyta tofsar af Ambl. giganteum. 

4. Innanfor n:ris 2 och 3 féljer en vid vikens mynning 50--60 m 
bred och i vikbottnen flere ganger bredare zon med Egquis. limosum 


7. — Pa ett stalle nara n:o 3 var djupet 0,5 m: Equis. lim. 7, Nym- 
phaea candida 8, klen och lag Oenanthe 3; pa ett annat stille vaxte 
Equis. lim. 7 (nara 6) och Sagittaria 6. — Pa tre stillen finnas fl. 


med saf. En fl. var 10 m?, djupet 3,5 dm: Scirpus lacustris 7, 
Phragmites 4, Graphephorum 3, Nuphar lutewn ett par individer, 
Potam. natans spars., kringflytande vass- och sifstammar. — PA ett 
st. nara inre gransen var djupet 1—2 dm: Ambl. fluitans 7 och A. 
giganteum 6, men glesare pa 1—2 dm? fl. V, Equis. limosum 7, 
Lysim. thyrsiflora 5—6, Cicuta 4. Denna vegetation ticker ritt stor 
areal. Betydande miangder frakentorf. Flickvis jimte de andra 
Graphephorum 6. 

5. Pa ett stalle antecknades jiimte tvinande exemplar af de 
bada Amblystegia 6: 


Carex rostrata 6,5. Lysimachia thyrsiflora 6. 
C. aquatilis 6. Cicuta virosa 4. 
Equisetum limosum 6,5. 


Pa en omkr. 10 m? fl. viaxte: 


Ambl. fluitans 7—8. Caltha 4, unga ind. 
Carex aquatilis 7. Cicuta A. 
Lysim. thyrsiflora 6. 


1) Stundom bestar en grupp af endast en individ. 

*) Flickarnas afstand fran hvarandra kunde ej bestimmas pa grund 
af att grénalgerna skymde bottnen; viixten saknas dock pa atminstone lika 
stora flickar. 


154 Hiiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och kiarlviixtflora, 


Pa ett sankt stalle vaxte: 


Ambl. fluitans 7. Gal. palustre 7 1 till 2 m* gr. VL 
Ambl. giganteum 7. Lysim. thyrs. 6. 
Bara mellanrum 5. Caltha 4. 


Carex rostr. 712 cm?—2 dm?t. VI. Cicuta 4, 
Equus. limosum 7. 


Ett hégre upp belaget, mindre vatt stille: 


Ambl. fluitans 7,5. Talium palustre 7. 

Carex rostrata 6—7. Pedicularis palustris 4—5. 
C. aquatilis 6—7. Caltha 4. 

Calam. neglecta 3. Lysim. thyrsiflora 4. 
Hquis. limosum 7, klen. Ranunc. reptans enst. 


6. Jamte Ambl. fluitans!) 7 antecknades: 
Agrostis alba?) 7. Potentilla anserina enst. 
Carex rostrata 6,5. Viola palustris enst. 
C. aquat. 7 inagra cm?—1dm?t. VI?). Salix bicolor enst. 
7. Jamte tvinande och af <Agrostis-refvor ofta dfverdragen 
Ambl. fluitans 7 antecknades: 


Agrostis alba 7,5. Potentilla anserina 6. 

Erioph. polystachyon 6. Comarum 7 10,5-—1 m? ger. V “). 
Carex aquatilis 7 i sma gr. IV. Pedicularis palustris 5. 

Calam. neglecta 7 1 gr. IIL. dpil. palustre 7 i gr. enst. 


Aera caesp. i tre t. nara hvarandra. Cardamine pratensis enst. 
Galium palustre 7 1 sma gr. VL Viola palustris enst. 


8. Strax ofvan foregaende. Emellan tateltufvorna ofta férviss- 
nade blad, men ingen mossa. 


Aera caesp. 7,5 i t.*) VI—VIL. Luzula multifiora 5. 
Festuca rubra 6. Rubus arcticus ®) 6. 


Agr. alba 7 i nagra cm? best. V *). Valeriana *) 6. 


1) Endast emellan tufvorna af C. aquatilis. 

2) Tufvornas héjd 0,5—1 em. 

3) Grupperna af Comarwn finnas endast pa en taml. inskrankt areal; 
inom dem fir Agrostis glesare. 

*) Tufvornas héjd fr omkr. 1 dm och deras diam. nagot stérre. 

®) Emellan tateltufvorna. 

*) For det mesta steril. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 15 


Viola palustris 1) 6. 
Ranunculus acer 5. 


or 


Filipendula ulmaria?) 5. 
Rumex acetosa 4. 


Pa en del flackar saknas tateln, och man ser Polytr. commune 
8 i 3—5 dm? t. IV (narmare III), hvarjamte Rubus arcticus ar rikligare. 


20. Orting. 


Gasholmen, icke langt fran beskr. 19, nso 8. — 29. 6. 1901. 
Den nagot fuktiga marken lag nagot ligre an de fullt utbildade 
tatelangarna. Aera caespitosa 71,5 forekom i 1 dm héga och lika breda 


tufvor VI, men 


var oftast bortvissnad 


eller atminstone steril. I de 


formultnande tateltufvorna syntes ofta Climacium 7. 


Carex Gooden, *) 7,5 i t. IV—V. 
Juncus filiformis enst. 

Poa pratensis erst. 

Ranunculus acer 7. 

Rubus arcticus *) 7 (narmare 6). 
Valeriana 7. 


Viola palustris 7. 

Galium uligin. 7 i par dm? gr. VI. 
Rumex acetosa 6. 

Polygonum viviparum 5. 
Lathyrus paluster 1. 


21. Orting. 


Gasholmen. 29. 6. 1901. 


Tateln ar till stérsta delen séndersmulad och férmultnad; friska 
skott saknas; de skilda tufvorna kunna dock annu sirskiljas. 


Agr. alba 7,5 i sma best. V -—VI. 
Carex Gooden. 7,5 i sma t. III—IV. 
Ranunc. acer 7. 

Trifol. pratense (7 (niirmare 6). 
Tr. repens 7 (narmare 6). 

Tr. spadiceum *) 7. 

Scutellaria 6—7, tvinande. 


1) Emellan tateltufvorna. 
*) For det mesta steril. 
%) Vanligen tvinande. 

*) Frodig. 


Polygonum viviparum 6. 
Valeriana 6. 

Galium uliginosum 4— 5. 
Lathyrus paluster 4. 

Rubus arcticus -, mycket klen. 
Comarum enst. 

Salix rosmarinifolia 6. 


*) Ersatter de tva dfriga kléfverarterna pa en omkr. 2 m? fl. 


156 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiarlvixtflora. 
22. Orting. 


Gasholmen, nara Kimbaadran. 29. 6. 1901. 

Den fuktiga till nastan sura angen omfattar nagra ar. Mellan 
densamma och adran ar marken hégst, och har traffas typisk tatel- 
ang; langre inat holmen fdljer en lagre liggande zon med Agrostis 
alba. Mossorna utgjordes af Aulacomn. palustre och Hyloc. squarrosum, 
hvardera 7,5 i par dm? t. IV—V; den senare kunde dock afven 
saknas pa stérre flackar, hvarvid Aulacomnium blef rikligare. 


Aera caespitosa i t.+) VL Valeriana 6. 

Carex Gooden. 7,511—2dm?t2)VIL Galium uliginosum?) 7 i gr. V. 
Festuca rubra 5. Lathyrus paluster 5. 

Inzula multiflora 4. Polygonum viviparum 4. 
Ranunculus acer 6. Rubus arcticus 3, men 


tatare, anda till 6, pa fl. med rikligare mossa, hvarvid grasen, framst 
Carex Gooden., trada tillbaka; stadse klena och sma exemplar. — Pa en 
mindre del af angen finnes en i hég grad luden form af Salix ros- 
marinifolia 6. Narmast tatelangen tillkomma Rumex acetosa och 
Polytrichum commune i tufvor, mellan hvilka fmnas fordjupningar utan 
mossa, men med férvissnade tatelblad. 


23. Orting. 


Hastholmen. 2. 7. 1901. 

Den nagot fuktiga, naira 1 ar stora angen lag strax W om den 
igengrodda back, som utmynnat i Lanahaara. Tateln férvissnad, del- 
vis férmultnad; friska skott saknas. Tufvorna (VI) voro omkr. 1 dm 
héga och O,5—2 dm i diam, Emellan tufvorna Aulacomn. palustre 
¢-—7,5, pa manga st. tvinande, nastan forkvafd af andra vaxter. 


Carex Gooden. *) 7 iomkr.1—1,5 Luzula multiflora 4. 
dm? best. V—VL. Valeriana *) 7. 
Anthoxanthum 4 Rubus arcticus 6, ratt frodig. 


‘) Tufvornas héjd 2—5 cm, deras diam. hos Aera endast 0,5 dm. 
*) Alltid pa tateltufvorna. 

3) Trifves riitt vil. 

*) Anda till 1 m, mest 6—7 dm héga, priktiga individer. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 157 


Galium ulig. 71 1—2dm? gr.V—VI._ Scutellaria galericulata 1. 
Mierac. suecic. 7 ipardm?gr.V—VI. Caltha palustris enst. 
Ranunculus acer 4. Comarum palustre enst. 
Rumex acetosa 4. Salix rosmarinif.+) 6 i fl. OL 
Filipendula ulmaria 2. 


24. Ang med Calamagrostis. 


Valisanta. 2. 7. 1901. 

Den nagot fuktiga marken bestar af sand, uppblandad med riatt 
mycket lera, samt innehaller nagorlunda rikligt halff6rmultnade algrenar 
m. m. De 6fversta rétterna hos Calamagrostis-arten bilda ett glest 
tacke pa marken pa de platser, som ej upptagas af mossa: Ambl. fluitans 
8 i 0O,5—1 dm? gr. IV—V, Ambl. cordifolium och Polytr. Swartzii 
har o. dar. Pa mossflickarna aro fanerogamerna nagot glesare. 


Calamagr. purpurea 7. Filip. ulmaria 4, mycket klen. 
Galium palustre 6—7, klen. Peucedanum enst., klen. 
Lysim. vulgaris 6, klen. 


25. Vattendrankta till fuktiga angar. 


Torbonas, tillandningarna nedanfér byn. 10. 7. L9OL. 

Laglind mark, som om varen 6fversvammas. Begagnas till bete 
for hastar och nétkreatur. 

1. Lagt liggande flackar, dar vattnet ej hade uttorkat. Vanligen 
langstrackta. Marken mycket lis. Mossor 7 i 1—3 dm? fl. 5, mest 
Ambl. fluitans (|. A. Kneiffii?), i mindre mangd A. giganteum. 


Agrostis alba 4. Menyanthes trifoliata 7. 
Equisetum limosum 7. Calla palustris 3—4. 


2. Torrare, men fannu ritt sankt. Jiamte de férra finnas sma 
mangder af Alopecurus fulvus, Alisma, Cicuta, Lysimachia thyrsiflora, 
Ranunculus reptans och Sparganium simplex. 

3. Ratt hastigt blir marken torrare och afven nagot hégre, 
Agrostis tilltager, och de flesta af de 6friga vaxterna férsvinna. Pa 
stora vidder har man Agrostis alba 7, pa mindre arealer Agrostis alba 


1) Kan ock saknas pa stoérre arealer; luden form. 


158 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlviaxtflora. 


7 jamte Alopecurus fulvuus 6—7 och pa nagra m? fl. Agrostis alba 
6 eller Agrostis alba 6 jaimte Spergularia marina 7T—7,5 i 1—3 
dm? gr. V. 

4. Pa ,strinderna* af forna holmar, som besta af grus och 
héja sig 6fver angarna, finnas talrika Grter: Comarum, Galeopsis, 
Galium palustre, Leontodon auctumnalis, Myosotis cuespitosa, M. pa- 
lustris, Pedicularis palustris, Potentilla anserina, Ranunculus repens, 
Rumex domesticus, Stellaria palustris, Trifolium repens o. a. 

5. W o. SW om den sydligaste stora holmen och 8S om lands- 
vigen, men N om batvagen fran Torbonas till Lotsére finnes ett om- 
rade om 4—5 ar med en egendomlig vegetation: 


Festuca distans 6—7. Junc. Gerardi 7 1 0,5—-1 m fl. UL 
Agrostis alba 5—6. Salicornia herbacea 7. 


7 


[ fl. med Juncus finnes Agr. alba 7. Denna vegetation upp- 
trider: 1) som 2—10 m? fl. i ang med enbart Agr. alba; 2) som ett 
sammanhingande ticke med 2—10 m? fl. af Agrostis. Angarna med 
Festuca distans ligga nagot lagre an de rena Agrostis-angarna. Lera, 
rikligt blandad med sand. 

G. Uppat mot skogsbrynet upptrader typisk ang med Carex 
Goodenoughii och Agr. alba. Stundom infinner sig Agr. canina, som 
t. o. m. kan vara den enda hvenarten. Smaningom upptrada Aera caes- 
pitosa och en del érter. Pa en sadan mycket mager ang antecknades 
Aera 6, ofta endast 1—-3 stran tillsammans. Pa 2—8 cm hdéga och 


fod 


nagra dm? stora tufvor (III) vaxte Trif. repens 7. Darjamte: 


rc 


Carex Goodenoughii 7,5. Anthoxanthum odoratum 2. 
Agrostis canina 6, pa tufvorna Poa pratensis spars. 
ofta 7. Potentilla anserina 6 —7. 


Festuca rubra 6. Trifolium repens 6. 


7. Tatelang med Ranunculus acer ete. 


26. Deltavegetation. 


Torbondsviken, batfaran till Makkaranjuopa. 30. 6. 1901. 
Farans bredd fr omkr. 2 m, djup 0,3——0,5 m. Pa bottnen 
Elatine triandra 7 i vatt stora fl. Vid farans kanter ses Nymphaea 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 159 


candida, Sagittaria sagittifolia, Sparganium sp. ete., och utom faran, 
dar djupet ar endast 1—2 dm, Equis. limosum 7, sma mangder Equis. 
fluwwiatile, h. o. d. en fl. med Graphephorum 5-6 samt en o. annan 
Butomus, Cicuta eller Oenanthe. Faran ar djupare an niirmaste om- 
gifning och saknar alla stérre vaxter, tydligen pa grund af den har 
forsiggaende hattrafiken. 


27. Deltavegetation. 


Torbonisviken, nedanfér Alinentalo. 11. 7. L901. 

Platser sadana som 1—6 omvaxlade i afseende a laget pa 
mangfaldigt satt, hvilket e} narmare utreddes; platserna 7-——‘ lago nara 
vikens kant och platserna 10—14 foljde pa hvarandra utifran inat. 


1. Djup 0,5 m. 


Ambl. gigantewm flyter omkring 1 Oc0cnanthe 5—-6. 


ratt stora miangder. Butomus 7 i 0,5—2 m? gr. IV—VI. 
Ambl. Kneiffii) 8. Utricularia intermedia 4. 
Nymph. candida 4 (bl. 6--7). Utric. vulgaris enst. 


2. Djup 0,5 m. Grénalger (trol. mesocarpaceer) i ratt stora 
mangder. Amblystegia som i n:o 1. Sparganium longissimum 6; Oe- 
nanthe 53—A. 


)» 


5. Djup till den af safrotstockar bildade torfyen 0,2 m. Ambl. 
giganteum o. A. Kneiffii*), hvardera 6—7; Scirpus lacustris 7. 

4. Amblystegia ungefér som 1 3. Phragmites 7; Calla 6; 
Alisma enst. 

5. Omkr. 5 m?*.  Djup 0,5 m. Redan namnda mossor tacka 
bottnen, hvarjimte mindre mangder simma pa vattenytan. 


Phragmites 6. Equis. fluviatile 4. 
Butomus 6—7. Nymph. candida 4. 
Utric. vulgaris 6. Oenanthe enst. 


Hydrocharis 5—6. 


6. Djup till torfven 0,2 m. Redan namnda mossor tacka 
bottnen. 


1) Med denna art iro mindre mingder A. flwitans uppblandade. 


160 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvixtflora. 


Phragmites 7. Cicuta 3. 
Graphephorum 6—7, steril. Alisma enst. 
Utric. minor 6. Nymph. candida enst. 


Butomus 4. 


7. Djup 0,5 m. De nimnda Amblystegia uppfylla vattnet nas- 
tan till ytan. Butomus 5—7; Nymph. cand. 4 (bl. 6—7), Potam. 
natans 3. Agrostis alba i en steril individ. 

8. Djup till torfven 0,1 m. De namnda Amblystegia t. o. m. 
hdja sig nagot 6fver vattenytan. 


Phragmites 7 (1,5 m hég). Calla 4—D). 
Scirpus lacustris 6. Lysim. thyrsiflora 5 i gr. IU. 
Utric. minor 6. 


9. Djup 0,5 m. Mossor fylla vattnet som i n:o 8. 


Ambl. giganteum 8—9. Butomus 7 1 1—3 dm? gr. V—VLI. 
Ambl. Kneiffii*) 7. Nymph. candida 4. 
Phragmites 4. 


10. Omkr. 10 m?. Djup 0,25 dm. Mossor saknas. 


Scirpus eupaluster 7. Equis. limosum 6. 
Graphephorum 5—6, steril. Alisma 5. 
Butomus 6. Crcuta 3. 


11. Omkr. 4 m2. Iris jamte flere af vaxterna i n:o 10. 


12. Djup 0,2 dm. Mossor som i n:o 9. 


Equis. limosum 7. Cicula 38—A4. 
Lysim. thyrsiflora 5. Alisma 3. 


13. Platsen var sank. 


Ambl. Kneiffii') 8. Carex rostrata 4. 
Scirpus eupaluster 7. Graphephorum *) 7 1 par dm? gr. IL. 
Agrostis alba) 6. Equis. limosum 7. 


1) Jimfér noten pa foregaende sida. 
2) Férsedd med kraftiga utlépare. 
4) Steril. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 161 


Galium palustre) 6. Lysimachia thyrsiflora 3. 
Cardam. pratensis +) 5, Sparg. min. 7 i par m? fl. If. 
Caltha 4. Alisma 1. 

Cicuta 4. Pris 1: 


14. Hégre upp infinner sig Carex aquatilis och diarefter stérre 
mangder Agrostis alba. 


28. Vattenvegetation. 


Invid Lotséreadran, utanfér Gasholmens nordvastra  udde. 
at: TIO. 

Har blandas Lotséreddrans vatten med vattnet fran Lanaadrans 
nordostligaste gren, och invid Gasholmens udde uppstar ett kilformigt 
omrade, dar strémmen fr svag eller t. 0. m. omarklig, dar sediment 
aflagras, och dar en frodig vegetation forefinnes. 

1. Ett kilformigt, omkr. 30 m. langt bestand af Scirpus la- 
custris. Ratt langt nedat fran detta finnes annu pa 1,5 m djup steril 
Nuphar luteum 3. 

2. Djup omkr. 1 m. Lingd i flodens riktning omkr. 30 m och 
stérre basen omkr. 50 m. _ Bottnen bestar 6fverst af omkr. 3 dm 
gyttja, darunder féljer omkr. 1,5 dm sand och ater gyttja. Phragmites 
5—6. Nuphar luteum i fi. Il (bl. 6), ymnigare (dock i fl. Lil) mot 
kanterna; utanfér och tatt invid vassen flere m? fl. med idel Nuphar. 
Nymphaea candida i fi. Il (bl. 6—7), ymnigare (dock i fl. II) i det 
inre, dar till 4 m? fl. finnas med enbart Nymphaea. 

3. En mindre, nara 1 m djup areal strax ofvan n:o 2. Scirpus 
lacustris 6—7; Nuphar luteum bl. 6—7; Nymphaea candida bl. 6—7 


i 1--2 m? gr. II—III. — Omkr. 5 m? ofta omkr. 0,5 m djupa gr. 
I—II_ med Scirpus 6,5 och Graphephorum 6,5. — Vid grenen fran 
Lanaaddran sma gr. med enbart Graphephorum. — En o. annan omkr. 


1 m djup gr. med sif o. vass tillsammans, t. ex. Scirpus 6,5, Phrag- 
mites 6, Nuphar bl. 6. 

4, Omkr. 70 m uppat lings Lotséreadran Phragmites 6—7 och 
pa de glesaste stillena nagra stand Sagittaria. 

5. Langs grenen fran Lanadadran stracker sig uppat en omkr, 
35 m bred rand med Scirpus, och inom denna rand samt i dess 

1) Arsexemplar. 

11 


162 Hayrén, Bjorneborgstraktens vegetation och karlvixtflora. 


langdriktning léper en 4—5 m bred bank, som stillvis hdjer sig 
t. o. m. sa mycket, att man dar iraffar en vegetation af Lysim. thyrs. 
7 och Equis. fluviatile 6. 

6. Mellan n:ris 4 och 5 finnes en omkr. 15 m bred och omkr. 
1 m djup 6ppnare plats. Scirpus saknas pa anda till 4 m? flackar, for 
éfrigt 5—6. Nuphar bl. 6—7. Stallvis Potamogeton natans 6 och 
Sagittaria 6. 


29. Vattenvegetation. 


Ylinokka. 13. 7. 1901. 

1. Langst utat. Djup 1 m. Scirp. Tabernaemontanit 6; Nuphar 
lut. blad 6—7; Graphephorum 6 i nagra m? fl. 1; Phragmites 6 i 
nagra m? fl. I. 

2. Omkr. 30 m inat. Jamte de forra Nymphaea candida 1. 

3. Omkr. 100 m fran yttre kanten af nio 1. Djup 1 m. 
Scirpus 6—7; Nuphar bl. 5; Potamogeton natans 3—4. 

4. Omkr. 20 m utat fran safvens inre grans. Scirpus 6, men 
diremellan anda till 3 m? 6ppna fl. II—II1 med Oenanthe 3—5, Potam. 
natans 4 och Sagittaria sagittifolia 6 i nagra m? fl. IL 

5. Innersta delen af safven. Djup 0,5 m. 


Scirpus 6—7i0,5—4 m?fl. WI—IV. Oc¢enanthe 3—4. 
Graphephorum 7i0,5 m? best. enst. Potam. natans 3—4. 


6. Omkr. 10 m inat fran safvens inre grans. Djup 0,3 m. 
Lésa flockar af grénalger (trol. conjugater) i ratt stora méangder. 
Fontinalis antipyretica i sma och Ambl. capillifolium i nagot stérre 
mangder, framst intrasslade kring stammarna af Oenanthe. Nymph. 
cand. 4 (bladen 6—7), men endast i den narmare stranden belagna 
delen af platsen. Dessutom: 


Scirpus 7 i 1—3 dm? gr. II—IIl. Potam. natans 2—4. 
Tsoétes lacustre 6. Sagittaria 6—7 i 5—10 m? fl. IL. 
Ocnanthe 4—5. Butomus 2. 


30. Deltavegetation. 


Krootilansanta. 13. 7. 1901. 
Pa den ytterligt laga holmens 6fre sida utgéres marken af 
gyttjeblandad sand, pa nedre sidan af sandblandad gyttja. Pa hol- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 163 


mens midt finnes ett alsnar. Pa nedre udden (i NW) antecknades 
utifran inat: 

1. Strax ofvan vattnet pa en omkr. 1 m bred zon Scirpus 
acicularis 8. 

2. Flackar dels af Scirpus acicularis 8, dels af Ranunculus 
reptans 8 (smala blad och bagbéjda refvor; rikligt blommande), dels 
af bada dessa vaxter. 

3. Omkr. 10 m?. Scirpus eupaluster 7 i 2 cem*—5 dm? gr. 
V; gr. ofta smala och langa, svarande emot rotstockarna. Diaremellan 
flackar sadana som i n:o 2 eller med Callitriche verna 7 (landform) 
och Elatine hydropiper 7; i de sistnimnda fl. ar marken lésare o. 
vatare an i de Ofriga. 

4. Scirpus eupaluster som i n:0 3. Daremellan 1—3 m? fl. med 
ett par cm djupt vatten. Pa fl. vaxte Callitr. verna 6—7 (vattenf.), 
Elatine hydrop. 7 och Subularia 7 eller endast tva af dessa vaxter 
eller en form af Sagittaria sagitt. (vanl. 6) eller steril Ranwnc. reptans 
7 (stundom en o, annan blomma, som da ar hdéjd 6fver vattenytan). . 

5. Equis. limosum 7 och Ranunc. reptans 7—8. Ofvergangen 
fran n:o 4 ratt hastig. 

6. Vaxterna i n:o 5 férsvinna smaningom. [| stillet upptrada: 


Carex rostrata 7. Lysim. thyrsiflora 5. 
Phragmites 6, lag o. steril. Cicuta 1. 
Caltha 5. 


Mangdférhallandena fro pa olika fl. olika, och nagon af ofvan- 
staende vaxter kan saknas. — At ena sidan blir vassen hég och tit, 
och man far en annan vegetation: Phragmites 7, Carex aquatilis 6 
(ofta ster.), Caltha 5; har var ock nagot mindre fuktigt. 

7. Narmast alsnaret en rand med Comarum, Lathyrus paluster, 
Filipendula ulmaria m. fi. 

8. Alsnaret. Ungefar lika mangder A. glutinosa och A. incana; 
nagra Salix pentandra ; litet S. bicolor. Pa marken talrika kvistar, blad 
och kottar af al. Undervegetationen mycket olika. P& en omkr. 1 m? 


fl. vaxte Lysimachia vulgaris 7 och L. thyrsiflora 5. Pa en omkr. 
am? fl: 


Aera caesp. 7,5 1 t. V (tufvornas Phragmites 4. 
héjd 2 cm, diam. 1 dm). Poa pratensis 4, skuggform. 


164 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


Viola palustris 6. Ranunculus acer 4. 
Lysim. thyrs. 7 i 1 dm? gr. IV. Caltha enst. 


9. Pa holmens 6fre del antecknades nairmast vattnet: 


Juncus bufonius 6—T. Sparg. simplex 7 i par dm? gr. V. 
Scirpus acic. 8 1 0,5 m? gr. IIL. Alisma 3. 

Alopec. fulvus 5 1 2 m? fl. enst. Nasturtium palustre 3. 

Callitriche verna 7. Bidens sp. enst. 

Gnaph. uliginosum 6—‘. Ranunculus sceleratus enst. 


Elatine hydr. 8 i par cm®* gr. VI. Limosella 6, at ena sidan. 


10. Pa en annan dylik lokal vaxte spars. Juncus lamprocarpus 
och Bulliarda samt darjamte de flesta af de féregaende. 
11. Nagra tiotal m fran stranden, ratt nara n:o 6 och al- 


snaret, antecknades: 


Polytrichum Swartzii+) 7—8. Phragmites 5 (lag). 
Carex canesc. 7,5 1 par cm’—2  Erioph. polystachyon 3—-5. 
dm? t. VI—VIL. Caltha 5. 


Calamagrostis neglecta 6,5. 


Sammanhanget meilan detta och féregaende vaxtsamhillen klar- 


gjordes icke. 


31. Stenstrand vid dlfven. 


Kahaluoto, udden strax ofvan bathuset. 17. 7. 1901. 

Lutning omkr. 10°.  Intill hvarandra stétande, 1 em’—1 m? 
stenar; endast de stérsta mer 4n 2—3 em G6fver marken. I vattnet 
vaxte narmast stranden Nymph. candida och Sagittaria. 

1. Vattenbrynet. Bredd 0,5 m. Férvissnade blad af Sparga- 
nium longissimum, hbitar af safstammar, skal af Limnaea, allt i sma 


mangder. 
Amblystegium fluitans 8. Polygonum hydropiper 7. 
Agrostis alba 5, unga plantor. Subularia 7 i ngn dm? gr. enst. 


2. Har finnes stérsta mangden uppkastadt material: gamla siif- 
stammar, férvissnad Ambl. fluitans} rotst. och bl. af Sparganium 


1) Afven i tufvorna af Carex canescens. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 165 


och - troligen andra vattenvaxter, granfrén, delar af kraftskal. Agrostis 
alba, hvars rotst. torde finnas i jorden, har troligen icke varit i stand 
att skjuta skott upp genom detta material: 


Juncus bufonius i gr. enst. Stellaria media 5. 
Scirpus lacustr. enst., ster. o. lag. Hquisetum arvense enst. 
Polyg. hydropiper 7. 


3. Den egentliga stenstranden. Bredd 2 m. Endast h. o. d. 
sma mangder uppkastad saéf m. m. 


Juncus bufonius 6—7. Equisetum arvense 6—T7. 

Agrostis alba 5. Polyg. hydropiper 6—7 ?). 
Alopecurus fulvus 5. Galium palustre 6. 

Aera caesp. h. o. d. en klen t.'). Myosotis caesp. 6, ofta 7 i sma 
Sagina procumbens 7. gr. VI 3). 

Stellaria media 7. Plantago major f, 5. 


Pa stallen, dar tva st6rre stenar sta nara hvarandra, bildar van-' 
ligen Sagina procumbens 8 i mellanrummet en matta. Ofta finnes 
endast denna vaxt, ofta darjimte Gnaphalium uliginosum 7 eller en 
och annan Plantago major eller sparsamt Polygonum foliosum. — Pa 
liknande stallen pa sand ses stundom sma mattor af unga, sterila mossor. 

4. Bredd 1 m. Nara 1 dm djupt lager af uppkastad saf och 
sma méangder annat material. Till denna zon torde hégvattnet na. 
Groddplantor 6-—7, pa ett stille 0; Stellaria media sparsam och ett 
och annat exemplar af de i det féregiende omnaimnda vaxterna. 

5. Strandangen ofvan den egentliga stranden. Bredd 2—3 m. 
Nastan horisontal. Sand och grus; gristorf. Gransen mot n:o 4 stupar 
lodratt anda till 3 dm; har &r jorden 4n blottad, in sparsamt be- 
vuxen. Afbetadt. 


Agrostis vulgaris 6—7. Potentilla anserina 7 °). 
Aera caesp. i sma t. trol. V. 1. VI+). Trifolium repens 75). 
Festuca rubra 6. 


1) I synnerhet vid nagon stérre sten. 

*) Lagre o. mindre utvecklad (t. ex. ej innu blommande) fn langre ut. 
*) Grupperna i synnerhet vid nagon stérre sten. 

*) Tufvorna laga, afbetade 0. svara att siirskilja. 

°) Sander refvor ned fér branten mot n:o 4. 


166 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


Pa en del stallen finnas stenar och nagot afvikande vegetation. 
Hégre uppat fdlja enar och granar samt slutligen hég granskog. 


32. Gyttjestrand. 


Kahaluoto, naira Vakevanokka. 16. 7. 1901. 
Ratt mycket sand bland gyttjan. Platsen for tillfallet torr och 
hard. Afbetad af far. 


Alopecurus fulvus 6. Ranunculus reptans 6. 
Bulliarda 7 (narmare 8). Polygonum hydropiper 5. 
Polygonum foliosum 7, lag. Alisma 3, klen. 


Subularia 6—6,5. 


33. Bestand af Graphephorum. 


Uusisanta, utanfor Kivini. 6. 8. 1901. 

Platsen fdr tillfallet torr, vid hégt vattenstand 6fversvammad. 
Lerblandad sand. Omkr. 30 m?. Unga sterila mossor 7—8, daribland 
Blasia 6. Vacker och fertil Graphephorum 7. 1 klena, spensliga 
exemplar férekomma Juncus bufonius 7 och Gnaphalium uliginosum 7. 
Bidens tripartitus 1—2. Steril Alisma 1—2. Omkr. 1 dm héga 
arsplantor af Alnus incana 4. 


34. Deltavegetation. 


Uusisanta, utanfér Kivini. Ratt hégt vattenstand. 31. 7. 1907. 

Holmens héjd i alsnaret omkr. 0,5 m; holmens nedre del mycket 
lag. Langden omkr. 100 m, bredden i 6fre delen vid alsnaret omkr. 
30 m, i nedre delen omkr. 50 m. Lerblandad sand. 

1. I vattnet mot strémfaran utanfor alsnaret en 2—4 m bred 
rand af Kquis. limosum 6. Hégre upp tva sma bestand af Graphe- 
phorum 7 och diarpa Scirpus Tabernaemontani. For tillfallet hade vag- 
svallet uppkastat en 2 dm hég kant af sand, safstanglar m. m. 

2. Emellan vattenranden och alsnaret samt nedanfor detta: 


Ambl. cordifolium 7—8. Mnium sp. 8 i 0,5—1 dm? gr. II. 
Polytr. Swartzii 7 1 0,2—0.5 dm? Bryum sp') i 0,5 dm? gr. enst. 
gr. V—VI. Climacium dendroides enst. 


1) Steril. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 


Calam. neglecta 6—6,5. 

Agr. alba 7 i 0,5—1 dm? gr V—VI. 
Poa pratensis enst. 

Equis. limosum 7 *). 

Pedic. palustris groddplantor 6—7. 
Pedic. palustris aldre plantor 4—6. 
Viola palustris 6-—T7?), 

Stell. pal. 7 i O,5—2 m? gr. V—VI. 


Narmast buskarna diarjamte 


167 


Cicuta 5-—6 2), 

Galium palustre 4—5. 
Caltha palustris 4. 
Comarum 2—3. 

Lythrum enst. 
Alectorolophus minor enst. 
Alnus incana 3—4 8), 
Salix bicolor 2), 


Trifolium pratense och Tr. repens, 


bada 7 i 0,5 m? gr. Il, samt Filipendula ulmaria enst. 


3. Alsnaret bestar af Alnus incana, ett 30-tal buskar, 4—6 m 
héga, A. glutinosa, 4 a 5 buskar, 4—5 m héga, och Salix bicolor, 
ett par buskar, 4 m héga. Klibbalen tyckes undantriingas af grdalen. 
Grenarna fran en buske skjuter in emellan dem fran en annan. 
Mossor saknas. For 6frigt: 


Agrostis alba 6—7 4). 

Carex aquatilis 6 *). 

Calam. negl. 7 i 0,2 m? gr. enst. 
Poa trivialis enst. 


Equis. fluviatile 7 *). 
Galium palustre 7. 
Viola palustris 5—6. 


Utanfor snaret finnes ett tiotal stérre buskar, de flesta Alnus 
imcana, 4—5 m hég, ett par A. glutinosa och en Salix bicolor, 1 m hog. 
4. Utanfor alsnaret emot Kivini: 


Ambl, cordifolium 8. 
Carex rostrata 6. 
Equis. limosum 7 ®). 


Cicuta 4—5, ofta ster. 
Lythrum 7 i sma gr. IL. 
Salix bicolor 3, héjd 0,5 m. 


Langre utat vattnet blir Equisetum limosum allenaradande. 

5. Nedanfér n:o 2, som har ar omkr. 10 m bred, foljer forst 
phragmitetum med Grter och gles Phragmites (20 meter), sedan ang 
af Carex aquatilis med flackar af érter, Juncus filiformis m. fl. (20 m), 


*) Mestadels torr i toppen. 

*\ Steril. 

3) Plantorna 3—5 dm héga, 1—2 ar gamla, 
*) Mestadels steril. 

5) Torr i toppen. 

®) Frisk i toppen. 


168 Hiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och kiarlvixtflora. 


ang med Carex aquatilis och C. vesicaria (20 m) samt slutligen i 
vattnet bestand af Scirpus Tabernaemontani. Detta safbestand fort- 
sattes nedat emot Pihlava och uppat emot Kivini, har med inbland- 
ning af vass och friken. 


35. Starring. 


Kivini, ett par tiotal m fran stranden. 7. 8. 1901. 


Sand, blandad med nagot lera. Platsen ligger lagt, torde 6fver- 
svimmas vid hégvatten. 


Agrostis alba 7. Odontitis 4, flickvis anda till 7. 
Carex Goodenough 7. Lycopus 7 i 2 dm?—O,5 m? fl. IV. 
Juncus filiformis 7. Viola palustris A. 

Poa pratensis 1) 3—A4. Parnassia 3—4. 

Erioph. polystachyon 2, flackvis 4. Epilob. palustre 2. 

Potent. anserina 6—7. Trifol. rep. 7 i omkr. 0,5 m? fl. enst. 


Leontodon auctumnalis 6. 


Pa en del stallen ar Parnassia tatare och kunna andra sma 
variationer iakttagas, men i hufvudsak ar vegetationen lika pa en 
plats om flere ar. 


36. Gyttjestrand. 


Lyttskar, 2:dra viken at S fran det s. k. ,,Varfvet“. 20. 7. 1901. 

I den langgrunda viken vaxer mest Scirpus; inat dess botten 
sags pa en 15 m? fl. Typha angustifolia 7, Lysimachia thyrsiflora 6, 
Cicuta 4, dessutom vissnade sifstammar. 

Innerst finnes en nagra m bred zon mycket lés gyttja. Under 
det ett par dm miaktiga gyttjelagret utbreder sig hardt grus. Platsen 
var vattendrankt och star ofta under vatten. Har vaxte: Callitriche 
verna 7, Polygonum foliosum 7, P. hydropiper 5. | 

Ofvanfér féljde en smal, fast stranding, ett band alar och ut- 
huggen granskog. 


?) En form, ligre in Agrostis. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 169 
37. Gyttjestrand. 


Sadé, inre sidan, vikbotten. 31. 7. 1901. 
Bredd 6—7 m; langd 10 m. Lés gyttja. Utat foljde vatten, 
inat fastare angar. 


Scirpus acicularis 8. Polygonum foliosum 6. 
Alopec. fulvus 5—6. Polygonum hydrop. 6. 


38. Stenstrand och alrand. 


Sad6é, yttre sidan. 31. 7. 1901. 

Oppen at W och SW, skyddad at E af grof granskog. Sluttar 
betydligt, stundom starkt. Stenarna fran knytnafsstorlek till 2 a3 m3, 
mest omkr. 0,5 m*. 

1. Bredd 0,5—1 m. Nyss uppkastadt material: sma mangder 
saf, vass, blad af nackrosor; nagra bradbitar. Ingen vegetation. 

2. Bredd 0,5—1 m. Aldre material, mest saf; torde vara 
uppkastadt detta ar. Vid zonens 6fre grans inkomma mangenstades 
vaxter fran n:o 3. 

3. Bredd 1—2 m. Féga uppkastadt material. 


Steril Brywm 8i1—2Zdm?fl.IV—V. Phalaris 7 i 3—6 dm? gr. I[—IIL. 
Ambl. uncinatum, 1 tufva. Lysim. thyrsiflora 3—A4. 

Blasia pusilla, 1 tufva. Angel. silvestris enst. 

Calam. neglecta 7 i 1—2 m*? best. If. Bidens tripartitus enst. 

Car. Gooden. 7,5 1 1—2 dm? t. IIL Menyanthes enst. 

Fest. aren. 7,5 i 1—2 dm? t. IIL. 


4. Alranden. Bredd 4—6 m; den stérsta bredden vid en udde. 
Stenar i allmanhet sma. Rikligt uppk. material, i synnerhet stammar 
af saf. Dessutom affall fran alarna: léf, och fran granarna: kottar, 
kvistar, litet barr. — De till 5 m héga alarnas (A. glutinosa) stammar 
pa 0,5—2 m afst. Pa yttre sidan dro alarna lummiga, rikt forgre- 
nade; pa inre sidan aro grenarna fa och ofta foértorkade. Pa de 
unga alarna Lecanora angulosa, Verrucaria punctiformis och Arthonia 
radiata‘), pa de aldre diarjamte rikl. Parmelia olivacea och P. physodes 


1) Dessa tre lafvar hafva godhetsfulit bestimts af forstmistaren, fil. 
mag. G. Lang. 


170 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


samt spars. Physcia polycarpa. — Om marken ar nagorlunda brant, 
sa ar zonen smalare, affallet ligger i tjockare lager, och undervegeta- 
tion saknas vanligen. Ar ater marken mindre brant, sa blir zonen 
bredare, affallet ligger i tunnare lager, och man har en undervege- 
tation: Agrostis vulgaris 3, Carex Goodenoughii 7 i ofta langstrackta 
best. III och nagon enst. 6rt. — Stundom fr pa ett sadant bredare 
stalle allt affall kastadt hégre upp. Pa en fri, nedre plats antecknades: 
mossor i 1—-2 dm? fl. III (arterna desamma som i n:o 3 jamte fertil 
Ceratodon i en enst. fl., Brywm sp. stund. fert., Ambl. uncin. den ym- 
nigaste arten); Carex (Goodenough 7,5 i 2—10 cm? t. IV; Festuca 
rubra f. arenaria 7,5 1 1—3 dm? t. IV; Agrostis vulgaris 3—4; Ange- 
lca silvestris 4 (ofta ster.). Pa de stérre stenarna spars. skorplafvar 
och Grimmia apocarpa. 


39. Tallskog. 


Omkr. 1 km bortom Ytteré gard at Keri torp. 11. 8. 1901. 


1. En lag kulle. Marken torr. Sand. De medelgamla, med 
sma och smala kronor férsedda tallarna pa 1—10 m, mest 5—6 m 
afst.; gifva foga skugga. Pa stammarna vaxa Alectoria chalybaeiformis, 
Everna furfuracea, Parmelia aleurites, P. physodes, Platysma glau- 
cum, Usnea barbata (ofta var. hirta). Pa marken stora mangder barr 
och kvistar. Ofverallt Hylocomium parietinum 8 och Vaccinium vitis 
Idaea 7. 1 1—100 dm? fl. IV—V vaxa Cladinae: Cl. rangiferina 7 
Cl. silvatica 7 1 nagra cm? fl. IV och stundom litet Cl. alpestris. 


2. I de taml. torra sankorna i hufvudsak samma vegetation 
som i n:o 1. Cl. alpestris sallsyntare. Lingonriset ofta nagot tatare 
(dock 7). Ett o. annat fuktigare stalle med Ledwm. En o. annan gran. 


40. Tallmo. 


Ytteré, ej langt fran beskr. 39. 11. 8. 1901. 


At S sluttande mark. Kryptogamtacket omkr. 1 dm tjockt, dar- 
under mylla omkr. 1 cm och sand. Tallarna pa omkr. 3 m afst., 
deras beskaffenhet och beklidnad som i beskr. 39. Pa marken barr, 
sarskildt i 1—2 cm? fl. VII, som sakna kryptogamer; mossorna ofta 
tackta af barr; spars. kottar och rikl. kvistar. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 171 


Cladina alpestris 6,5—7,5. Hyloc. parietinum 6—7, 
Cl. rangif. 7—8 i 1—2 dm? fl. Dicer. scop. 7 i nagra em2—1 dm? 
V—VII. gr. IV—V. 


Cl. silvat. 7 i O,5—1 dm? fl. V. D. spurium i 1—2 dm? gr IV—V. 
Cetr. island. 7 i 2—3 dm? fl. IV. 


Da Cl. alpestris ar tatare, aro fl. af Cl. rangiferina glesare, och 
tvartom. Da Hyloc. pariet. ar tatare, aro gr. af Dicrana glesare, och 
tvartom. 

Mellan denna vegetation och tallskogen finnas alla 6fvergangar, 
i det lingonris upptrader (férst 6, sedan 7), mossorna blifva tatare 
och lafvarna glesare. 


41. Kerijarvi trisk, nordéstra stranden. 


Da 8: 51901. 

1. Ute i det grunda, brunaktiga vattnet vaxte mest Sagittaria 
och Nymphaea candida, at ena sidan Phragmites. 

2. En lés, vattendrankt zon. Pa ett stille sagos Scirpus eupa- 
luster 7, Subularia 7 och Equiselum limosum 6; pa ett annat Scirpus 
acicularis 8 och Scirpus eupaluster 7. 

3. Fastare, sluttande. Gransen mot n:o 2 mycket utpraglad. 
Afbetadt. Pa ett stille vaxte: 


Agrostis alba 7,5. Calla 6. 
Scirpus eupal. 7,51 1—2 dm? gr.V. Epilobium palustre 5—6. 
Galium palustre 7. Lycopus 5. 


Vegetationen varierade. Ofta upptradde Bidens cernuus, ofta 
Polygonum minus. 

4. Snar af Alnus glutinosa o. litet A. incana. 

5. Granskog med Polytrichum commune. 


42. Sandstrand och albestand vid hafvet. 


Ytter6, i SW, utanf6r Keri torp. 11. 8. 1901. 

1. Bredd 0,5 m. Nyss uppkastadt material, som till stérre 
delen utgéres af Cladophora rupestris, men darjimte innehaller bitar 
af Fucus vesiculosus f. angustifolia, Furcellaria fastigiata, Potamogeton 


172 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlviaxtflora. 


perfoliatus, Scirpus och helt litet af Phragmites. Skal af Tellina 
baltica, ofta ratt stora exemplar. 

2. Bredd 6—10 m. Alltigenom fuktig, slat sand. H. o. d. 
hégar af delvis fortorkade alger, desamma som i n:o 1. Marken sluttar 
svagt inat, stundom mot en nagra m? putt, i hvars salta vatten man 
finner alger. 

3. Bredd 3—4 m. Sanden fuktig, slat. Langst utat en omkr. 
1 dm hég, utét 15° sluttande kam, som langsamt sluttar mat. Torr, 
halfformultnad saf jamte litet vass i till 1 dm tjocka, 0,0o3—2 m?, 
mest 1—1,5 m? hopar. En o. annan siaf- och vassrotstock har slagit 
rot och skjutit sma skott. Ammodenia och Potentilla anserina, af 
hvardera en ung planta. 


4. Bredd 20 m. Ligger nagot hégre an n:o 3. Sanden pa ytan 
torr, med sma af vinden alstrade vagor; en vagkam 1—2 cm 6fver 
vagdalens botten. Tva mycket obetydliga dyner. 


5. Bredd 20 m. Pa samma héjd som nso 4, flackvis nagot lagre. 
Vagorna stérre, kammen till 3 cm 6fver dalbottnen. Fran de lagre 
fl. har den torra sanden blast bort, sa att den fuktiga kommit i dagen. 
Sma stenar, tradbitar etc. i maingd. Hlymus 7 1 best. 1 med nagra 
fa stran i hvarje best., narmast stranden i 3 dm héga, anda till 1 m? 
tufvor II—II. Ammodenia 7 i gr. I—Il med 2—10 stand fran samma 
rotstock i hvarje gr., narmast stranden i 3—4 dm héga, 1—2 m? 
tufvor h. o. d. De bada vaxternas tufvor bilda alltsa en rand narmast 


stranden; har samlas sand. 


6. Bredd omkr. 25 m. 

a) Horisontal mark intager stérre delen af n:o 6. Lagre an n:o 5. 
I den fuktiga sanden vixer Elymus (arsplantor) i best. I—III, mest II, 
om nagra fa stran och Ammodenia 7 i 1—4 dm? fl. II—IIl. I la 
for dessa vixter anhopas litet sand, i synnerhet vid de stérre exemplaren. 

b) Stora (stérre in i n:o 5) tufvor, som hédja sig omkr. 0,5 m 
éfver a. Torr sand i 0O,5—1 dm tjockt lager. Tufvorna vanl. pa 
5—10 m afst., stundom pa 1—2 m, da sand samlas afven emellan 
dem, sa att de slutl sammansmilta. Hlymus 7 i till 10 m? best. 


ley] 


Ammodenia 7 i till 12 m? mattor. 


7. Bredd omkr. 25 m. Ungefir lika hégt som 6 b, d. v. s. 
tufvorna hafva sammansmultit. Annu dock héjddifferenser pa 3—4 
dm. Fuktig sand h. o. d. pa platser, dir vegetationen ar glesare. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 


Elymus 6—7 i 1 dm?—10 mi? fl. 
II—IV. 
Agrostis alba 6 i 0,5—2 m? fl. I—IL. 


173 


Festuca aren. 7 i 0,5 m? gr. I. 
Ammodenia 6—7 i 1 dm?—10 m? 
fl. W—IV. 


Flackarna med Elymus innehalla vanligen Ammodenia 7 i 0,5—1 
dm? fl. IV—V och ligga oftast 1—1,5 dm hégre an fl. med endast 
sistnamnda vaxt. — Utat rycka fl. med Ammodenia allt narmare 
hvarandra och sammanstota slutl., sa att man har Ammodenia 7 med 


till 5 m? bara fl. II. 


8. Bredd omkr. 40 m. Marken fortfarande ojiimn; dock finnas 


jamna ytor om flere m?. 


Elymus 6—7 i 3—50 m? fi. IV. 

Fest. aren. 7 i 1 dm?—2 m? gr. 
V—VI (utom fl. med Elymus) 
eller III—VI (inom dessa fl.). 


Carex Gouden. 7 i 0,5 m? best. L 


9. Bredd omkr. 50 m. 
obetydligt, annars inga sandvagor. 


Festuca aren. 7, utat ofta 6"). 

Carex Gooden. 7 i omkr. 0,5 m2? 
best. III. 

Elymus 6—7 i 1—6 m? gr. I—III, 
mest. II 2). 

Junc, Balticus 7 i langstr. best. I. 


10. Bredd 30—35 m. 


Marken nagot ojiimn. 


Sandvagor sma. 


Poa pratensis 7 i nagra dm? gr. enst. 

Ammodenia 7 i 1—3 dm? fl. V—VI 
(utom fl. med Elymus) eller IV 
o. endast 2—4 stand i samma 
fl. (inom fl. med Elymus). 


Langst utat 


Ammodenia 7 i nagra em?—1 dm? 
gr. IV—VI, inat afven IL 

Leont. auctumnalis 4, utat 3. 

Rumex acetosella 3, utat O. 

Hierac. umbellatum 1. 

Plant. maritima 1. 


Marken taml. jamn, nara nog hori- 


sontal, pa samma héjd som n:ris 7 och 8. 


Festuca arenaria 6—7. 

Car. Gooden. 7 i 1—3 m? gr. IIL 

Juncus Balt. 7 i langstr., nagra 
dm? best. I—IIL. 

Elymus 6—7 i 4—8 m? gr. [—IL?). 

Leontodon auctumnalis 6. 


1) Allra lingst utat i denna zon 


Rumex acetosella 4—5. 

Ammodenia 4. 

Empetrum 7 i 1—1,5 m? best. 
I—IV, mest I—IIL. 

Pinus silvestris 1 3 sma ind. 


saknas Festuca pa till 4 m? fl. 


*) Grupperna med Elymus ligga vanl. 0,s5—1 dm hégre an omgifningen 


174 Héyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlviixtflora. 


Empetrum vaxer pa omkr. 2 dm héga, vackert rundade kullar, 
dir man jaimte krakbarsriset finner Festuca arenaria 5—6, Rumex 
acelosella enst., Ammodenia enst. — Afven vid basen af tallarna 
sandanhopningar. 

11. Albestandet. Marken nagon cm hégre ani n:o 10. Sanden 
synes Ofverallt. Sma mingder vissnade léf och kvistar. Noga afbetadt. 
Mest A. incana, pa 1—5 m afst.; A. glutinosa 1. Stammarna nedtill 
0,5—2 dm i diam.; tradens héjd 6—7 m. 


Triticum repens f. 6—7. Agr. vulg. 6—7 i omkr. 0,5—1 m? 
Fest. arenaria 6. fl. IV (?). 
Poa pratensis 5 (?). Elymus 3—5 3). 


Leont. auctumnalis 6—7. 


Albestandet striicker sig flere tiotal, stallvis till 200 m inat. 
Stillvis Gppnare flickar. Pa en sadan om 30 a 50 m? antecknades: 


Agrostis vulgaris 6—T. Leontodon auctumnalis 4—6. 
Fest. aren. 7 i 0,5—1 dm? gr. VI. Empetrum enst. 


43. Rorlig dyn. 


Ytter6. 11. 8. 1901. 

Jimfér sid. 36. De mest varierande vegetationsvillkoren aro 
lutningsgraden, vindskyddet och belysningsférhallandena. Pa _ vind- 
sidans_ sluttning saknas vegetation. Pa det horisontala — ratt starkt 
sluttande krénet vaxer buskartad, 4—5 m hég Alnus incana pa 2—4 
m_ afst.; stammarna nedtill omkr. 0,5—1 dm i diam. Vid blast in- 
baddas alarna mangenstades i sand, sa att pa en del exemplar endast 
grenindarna sticka’ fram, Ofta saknas undervegetation. Stundom 
finnes Elymus (t. ex. 4, for det mesta steril), stundom Festuca are- 
naria (t. ex. 5—6, ofta steril). Jamte den sistnamnda ses ofta Poa 
pratensis (spars.) och Solanum dulcamara (ett och annat exemplar). 
Poa pratensis kan Afven vara dominerande. — Pa krénet finnes pa 
vindsidan ofta en flere m bred zon utan alar. Har antecknades pa 
ett stille: Elymus 5—6; Ammodenia 7 i 1 dm? gr. IV—V. 

Pa lasidans sluttning (omkr. 45°), dar sandkornen vid lamplig 
blast stidse langsamt glida ned fran krénet, antecknades pa ett for 


1) Elymus ir ymnigare, niir triden sta glesare. 


A ta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 175 


direkt solljus utsatt stalle: 6fverst Elymus 6—7 och Ammodenia 6—7, 
nedtill darjamte Agr. vulgaris, Leontodon auctumnalis och Rumex 
acetosella. — Pa ett annat stille (45°) vaxte i skuggan af Alnus 
incana: Festuca arenaria, Solanum dulcamara, Stellaria graminea och 
Urtica dioeca, alla st cp. — Pa en plats (45°), dar narbelagna 
graalar och nedanfér staende resliga tallar gafvo nagon skugga, an- 
tecknades: Alnus incana pa 4—5 m afst. i tvinande exemplar (ett par 
individer helt borttorkade, de 6friga med alldeles sma blad); Elymus 
7 i 0,5 m? gr. IV; Festuca arenaria 7 i 1—25 dm? best. IV; Tussi- 
lago 5—7; en spenslig form af Ammodenia 7 i 1—5 dm? gr. VI, 
men endast pa en ett par m? fl.; Rumex acetosella enst.; Vicia cracca 
enst. — Stundom upptrader Equisetum arvense. 


44. Sandstrand vid hafvet. 


Kumnas, vik vid Mattnaés udde. 19. 8. 1901. 


Viken Gppen mot hafvet i NE, langgrund. Afbetadt, hvarfér 
en del tathetsgrader dro osakra. 


1. Bredd 20—30 m. Vid lagt vattenstand ofvan vattenytan, 
vid medelvattenstand betackt med till 1 dm djupt vatten. Gyttje- 
blandad sand, flackvis betackt af en slipprig alg. Nagra stérre stenar. 
Sma mangder kringflytande Cladophora. Scirpus uniglumis 7 i 5—20 
m? fl. II—Ifl. Scirpus Tabernaemontani i en enst. fl. Narmare n:o 2 
en och annan Agrostis alba. 


2. Bredd 4—5 m. Fin sand. Medelstora och nagot mindre ste- 
nar 3—4. Sma mangder uppkastad Cladophora. Juncus bufonius 5—T 
i en omkr. 0,5—1 m bred rand narmast n:o 3. Agrostis alba 5, 
med langa refvor. Scirpus uniglumis 7 i 1—4 dm? gr. IV—V. Scirpus 
acicularis 7 i 1 dm? gr. enst. Triglochin palustre) 7 i 10—50 dm? 
gr. IV—V. 

3. Bredd 3—4 m. Sanden fér det mesta grof. Ligger 1—1,5 
dm hégre an n:o 2. Nedre delen horisontal, 6fre svagt sluttande. 
Torrt, uppkastadt material: alger, stickor, safstammar, alléf. Hit torde 
vattnet ej annu stigit innevarande sommar. 


1) Tr. maritimum saknades eller var mahianda afbetad. 


176 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


Agrostis alba 6—T. EKuphrasia curta 3. 

Poa annua 5—6}). Leontodon auctumnalis 2. 
Fest. aren. 7 i 1—50 dm? fl. IV 2). Atripl. patulum 1. 

June. buf. 6—7 1 0,5—5 m? fl. IV. Gnaph. uliginosum 1. 


Plantago major f. 5—7. Bidens tripartitus enst. 
Plant. maritima 5—6. Cirsium arvense enst. 
Sagina nodosa 5—6. Epil. palustre enst. 
Galium palustre 4. Matric. maritima enst. 
Potent. ans. 3—4, pa ett st. 7. Rumex acetosella enst. 
Polyg. aviculare 4 1. 0. Senecio vulgaris enst. 


Sperg. arvens. 6—7 i langstr. fl. II). 


4. Bredd omkr. 1 m._ Ligger omkr. 1 dm hoégre an n:o 3. 
Nagot sluttande. Pa ena hialften en till nagot 6fver 1 dm tjock badd 
af uppkastadt, till stor del férmultnadt material: alger, stickor, sif- 
stammar ete. Pa en omkr. 2 m? fl. vaxte Fest. arenaria 7 i 0,5—1 
dm? fl. V, Atriplex patulum 5 och Polyg. aviculare enst., alla med 
rotterna utbredda i badden, medan Agrostis alba (enst.) var fast i 
sanden under badden. Pa Ofriga stallen af badden funnos samma 
vaxter i varierande mangder. Pa andra halften var intet material upp- 
kastadt, och hir vixte varierande miangder af Agrostis alba, Festuca 
arenaria, Leont. auctumnalis, Plantago major, Pl. maritima och Po- 
lentilla anserina (gemensam tathet 5—6). 

5. Bredd 3 m. Sluttar omkr. 10°. Sanden fin. Pa en 10 
m? flick vixte: Festuca arenaria 7 i ngn dm? gr. V, Triticum re- 
pens 8 litorale 5, Elymus enst., Pot. anserina 6, Leont. auctumnalis 
4—-5. Pa andra stillen vaxte samma arter, men mycket glesare; pa 
en del platser ingen vegetation. 

6. Bredd 3—4 m. Knappt sluttande. Sanden fin. Triticum 
repens  litorale 6—7. Potent. anserina 5—6 i 1—2 m? gr. III-—IV. 
Ammodenia 7 i ngn dm? gr. Ill, langs nedre kanten. Jsatis 1 nagra 
individer pa ett enst. stalle. Cirsium lanceol. (3 ind.) och C. arvense p 
horridum (1 ind.) 1 en enst. gr., den sistnamnda dessutom 1 nagra 
individer ensam i en annan gr. och ymnigt (5—6) narmare alarna 
1 vaster. 


1) Stundom ett eller ett par stand alldeles niira hvarandra: 7. 
*) Rikligare pa den svagt sluttande delen. 
*) I en fl. stundom endast en till nagra fa individer. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 177 


7. Bredd 6—7 m. Triticum repens 8 litorale 6—7 i 1-—4 m2 
gr. Ill, langst 1 W i en sammanhangande matta. EHquisetum arvense 
6—7 i omkr. 1 m? gr. I—IV. Pot. anserina 6 i omkr. 1 m? gr. enst. 

8. Bredd 15—18 m. Flere ratt stora, till omkr. 1 m djupa 
gropar, darifran sand bortférts. Pa ett stalle nira yltre griinsen an- 
tecknades: 


Festuca arenaria 6—7. Rumex acetosella 3—4., 
Agrostis alba 710,5—1 m? fl. IV. Isatis 2 exemplar. 
Elymus 6 i 3—5 m? fl. TH. Tanacetum 1 gr. enst. 
Leont. auctumnalis 4. Cakile enst. 


Pa andra stallen finnas samma vaxter i andra mangdforhallan- 
den. Fest. arenaria ar dock alltid karaktaristisk. Stundom traffas 
Ammodenia. Nagra 1—3 m hoéga Pinus silvestris och en ung Alnus 
incana. I groparna rada invecklade vegetationsférhallanden. 


9. En alzon; bade A. incana och A. glutinosa; stundom af- 
bruten af tall. Atskilliga enar. Marken till stérsta delen med vaxt- 
tacke, men undervegetationen oméjlig att beskrifva, emedan allt var 
noga afbetadt. Bland mossor miarktes Awlac. palustre, Ceratodon pur- 
pureus, Dicranum scoparium, Hypnum albicans. Det viktigaste graset 
var Agrostis vulgaris. 

10. Tallskog med Hylocomium parietinum och lingonris samt 
med inblandning af gran och Betula verrucosa. 


45. Snar af hafstorn. 


Kumnias, sédra sidan. 23. 8. 1901. 

Det omkr. 40 m? stora snaret ligger pa en stenig kulle med 
sand mellan stenarna. Utanfoér snaret stenstrand med Sonchus mari- 
timus, gles Phragmites m. m.; afven ute i det grunda vattnet gles 
Phragmites. Stora vagor kunna ej sla upp mot stranden, emedan en 
stor holme ligger utanfor. Pa stranden och i snarets nedersta, utat 
vanda del sma miangder uppkastadt material: vass-stanglar m. m. 
Innanfér snaret stenstrand, darpa starring och pa omkr. 20 m afstand 
nya hafstornsnar jimte Alnus. Hogvattnet stiger saker! Ofver starr- 
angen, men knappast Ofver marken i snaret. Marken i snarets midt 
nagot hégre an mot kanterna. 


12 


178 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


De omkr. 0,5—1 m_héga, delvis rikligt fertila buskarna (Hip- 
pophaés) pa O,5—1 m afst., deras grenar 7. Buskarna lagre mot 
snarets kanter, emedan de har dro yngre och ofta afslas. At ena 
sidan en omkr. 3 m hég Alnus glutinosa. Mossor saknas. Festuca 
arenaria 7, steril, med langa blagréna blad. Trit. repens @ litorale 
6—7. Phragmites i nagra ind., narmast yttre kanten. Cirsium arvense 
5—6. Filipendula ulmaria i 0,5 m? gr. enst., pa ett glesare stille. 


46. Ang med Myrica. 


Kumnas, norra sidan. 28. 8. 1901. 

Den laga angen strackte sig fran alzonen utat till platserna med 
Heleocharis och Scirpus Tabernaemontani. Man bér skilja mellan 
sjilfva angen och porsgrupperna, som funnos endast pa angens inre 
del. Gyttjeblandad sand. 

Pa sjilfva angen funnos 2—100, vanligen under 50 cm? bara 
flaickar 7. Vegetationen varierade nagot litet i afseende 4 tathets- 
graderna. Pa en omkr. 10 m? yta antecknades: 


Agrostis alba 7—%,5. Parnassia 4. 

Carex Goodenoughw 7. Odont. rubra 7 (nérmare 6) 1 nagra 
Poa prat. 4, omkr. 2 dm hég. dm? gr. II[—IV. 

Plantago maritima 6, Trif. rep. 7 1 0,5 dm? fl. enst. 
Pot. anser. 4—5, flackvis tatare.  Alectorolophus manor enst. 


Porsgrupperna aro 0,5—2 m? och pa 0,5—2 m afst. De ligga 
0,5—1 dm hdgre an angen. Porsen 0,5—1 m_ hég, i hvarje gr. 
endast ett exemplar, i nagon man lings marken krypande grenar. I en 
grupp antecknades dessutom : 


Agrostis alba 7. Poa pratensis enst. 
Carex Goodenough 7. Plantago maritima 6. 
Festuca rubra 6. Potentilla anserina 6. 


I en annan grupp vaxte jamte porsen: 


Agrostis alba 7. Poa pratensis 4. 
Carex Goodenough 7. Plantago maritima 5. 
Festuca rubra 6. Potentilla anserina 4. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 52, N:o 1. 179 
47. Lund af klibbal. 


Tahkoluoto, yttre sidan, ofvan stranden. 29. 8. 1901. 

Groft, urskéljdt grus. Sma mangder vissnade alblad och alkot- 
tar. Stammarna af Alnus glutinosa 1—3 dm i diam. och pa 3—6 m 
afst. Undervegetationen utgjordes pa ett stalle af Geranium robertia- 
num 4—-6, pa andra stallen af fertil och ratt frodig Solanum dulca- 
mara 4—5. 


48. Stenvallar vid hafvet. 


Santakari. 20. 8. 1901. 

Pa skarets sédra, 1 nagon man afven pa dess vastra sida, finnas 
med stranden parallella, af dalar atskiljda vallar af stenar, mest sand- 
stensstycken. Vallarna, som till sin form paminna om dyner, aro dels 
urskéljda — narmare vattnet —, dels aro rummen emellan stenarna 
fyllda af sand —- hégre upp. 


1. Vallen narmast vattnet. Bredd 4—-5 m. Hojd 6fver vatten- 
ytan vid undersékningstillfallet omkr. 2 m. Urskéljd. Stenarna utan 
lafvar. Phalaris arundinacea 1, narmast stranden. Elymus 1, nagot 
hégre upp. 

2. Dalen ofvanfér. Bredd omkr. 2 m. Omkr. 0,5 dm lagre an 
foregaende vall. Urskéljd. Stenarna med skorplafvar. Elymus 3—4. 
Vicia cracca 3—4. Silene venosa f. litoralis litet pa ett stialle. 

3. Féljande vall. Bredd 4—5 m. Omkr. 2 dm hégre an 
vallen n:o 1. Urskéljd. Pa stenarna skorplafvar, Parmelia saxatilis och 
P. prolixa, inne i de moérka halorna i vallen Radula complanata. En 
och annan Elymus, klen. Obetydligt Vicia cracca. 

4. Féljande dal och sluttningen af vallen i n:o 5. Bredd omkr. 
3 m. Obetydligt lagre an vallen n:o 3. Ofta finnes medelgrof sand i 
rummen mellan stenarna. Skorplafvar. De namnda Parmelia-arterna 
i stérre mangder. Vegetationen i 6frigt varierande. Pa ett stalle an- 
tecknades: Cladina alpestris 7,5 i 1—25 dm? gr. III—IV, Cl. rangi- 
ferina 8 i 1—10 dm? best. III—IV, Cl. silvatica 8 i 1—2 dm? best. 
II—IV, Aera fleruosa i t. IV, Rubus Idaeus 4—5 (lag). Pa ett annat 
stille funnos jamte de niamnda lafvarna: Poa prat. 7 i 5—10 dm? 
gr. IV, Epilobium angustif. 4, Hierac. umbellatum enst.; pa ett tredje 
stalle: Silene venosa f. litoralis 7,5 i 10O—50 dm? gr. IV—V. Stallvis 


180 Hdyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiarlvaxtflora. 


bildas ett tacke af de namnda Cladinae jamte Ceratodon purpureus 8 
i 2—100 cm? t. V och en och annan liten t. Dicranum scopa- 
rium eller nagon matta Stereodon cupressiformis, den senare ofta med 
inblandad Peltigera canina; darjimte Festuca ovina 7 i 2—5 dm? fl. 
IV, Galium verum 6—7 och Hierac. umbell. enst. Pa ett stalle sags 
ett 5 m? stort, 0,5 m hégt, mycket tatt snar af Ribes alpinum med 
grenarna till féljd af snétackets och vindens inverkan afklippta pa en 
bestamd héjd. 

5. Féljande vall. Bredd 4—5 m. Omkr. 1 m hégre an val- 
len n:o 3. Parmelia-arterna ratt ymniga. Sma mingder Cladinae, 
Cladonia pyxidata och de i n:o 4 namnda mossorna. 

6. Féljande dal och sluttning. Bredd omkr. 2 m. Vegetationen 
bildar ett sammanhingande tacke. Pa en omkr. 20 m? fl. antecknades: 


Clad. rangif. 7—8 i 1--5 dm? Fest. ovina 7,5 i 0,5 dm? t. VL. 


fl. V—VI?). Aera flexuosa 5—6. 
Clad. silv. 7—8 1 1—5 dm? fl. Galiwm verum 6—7. 

V—VI'). Veronica officinalis 5—6. 
Cetr. island. 7, saknas flackvis. Sedum maximum 5. 


Pelt. canina 7 i10,5—1 dm? fl. IV. Fragaria vesca 4, klen. 
Clad. alpestr. 7,51 1—5 dm? fl. Il. Epilobium angustifolium enst. 
Cladonia sp. 7 1 liten fl. enst. 


7. Féljande vall. Bredd 6-7 m. Nagra dm hégre an vallen 
ino 5. Litet mer Cladinae an i n:o 5. Epilobium angustifolium 3—4- 

8. Féljande dal och sluttning. Bredd 4—5 m. Samma vegetation 
som i n:o 6, men mossor, rikligare Festuca ovina och Sedum acre. 
Dessutom nagra anda till 10 m? stora snar af Ribes alpinum och dar- 
jamte ofta Sorbus aucuparia eller Juniperus. Vedvaxternas grenar 
liksom afklippta pa en bestamd héjd. I snaren vaxte Aera flexuosa, 
rikl. Fest. ovina, Erysimum hieracufolium och Vicia hirsuta. 

9. Annu fdlja tva vallar jaémte mellanliggande dal. Vegetationen 
i hufvudsak som i n:o 8. Sma mangder Grimmia hypnoides. 


49. Sandsluttning vid haivet. 


Santakari. 20. 8. 1901. 
Pa skirets norra och d6stra sida har anhopats sand. Marken 
sluttar omkr. 10°. 


1) Stundom de bada andra Cladina-arterna inblandade. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 181 


1. Narmast stranden sma mangder uppkastad tang. 

2. Cakile och Ammodenia. 

3. Elymus cp, Fest. arenaria cp, Silene venosa f. litoralis, 
Tanacelum ep. 

4. Hippophaés, Calam. epigeios m. m. 

5. Ofre och stérre delen faf sluttningen. En grundvegetation 
af: Clad. silvatica 8 i 1—10 dm? fl. V—VII, Cornicularia aculeata 8 
i nagra cm? fl. V—VI, Clad. rangiferina 8 i 0,5—1 dm? fl. IV—V. 
Hari: a) sma flackar med bar sand, Clad. cornucopioides 7 och Clad. 
pyxidata 7; b) anda till 1 m? fl. med bar sand, de i a naimnda 
lafvarna mot kanterna och Polytr. piliferum 7; c) 1—15 m? fl. pa 
1—5 m afst. med EHmpetrum 7, Clad. rang. 7, Clad. silv. 7 (dessa 
bada lafvar flackvis tillsammans, flackvis hvar for sig, saknas stundom 
pa 1—3 dm? fl.), Cornicularia (gles, saknas stallvis), Fest. ovina 6 
till nara 7. 


50. Klibballund. 


Grdsoura, 31. 7. 1907. 

Skyddadt lage i en sanka inne pa sydéstra delen af den numera 
tillandade holmen. De 10-—-12 m_ hdoga, grofva klibbalarnas grenar 
ber6éra hvarandra alls icke eller blott obetydligt. Pa stammarna rikligt 
Evernia prunastri, Parmelia physodes m. m. Juniperus communis 
1—2 m hég och pa 1—2 m afstand. Nar lummern ar tat saknas 
mossor; annars ett glest tacke af framst Hylocomiwm parietinum. 


Trientalis 6. Lycop. annotinum 7—8. 
Asp. spinulos. 1 0,5 m?® gr. IV. Rubus Idaeus 3—5. 


51. Klibballund. 


Sabbskar. 28. 7. 1907. 

Grusblandad sand och nagot mylla med instrédda, till 0,5 m? 
stenar, som alls icke eller féga héja sig 6fver marken. Pa stenarna 
Ambl. uncinatum m. fl., emellan dem Hyloc. squarrosum 7, Climacium 
dendroides o. a. Alarna 6—7 m héga och pa 1—3 m afstand; gre- 
narna pa ett trad stracka sig in emellan dem pa ett annat. Juniperus 
omkr. 1 m hég och pa 1—5 m afst. Nagot fuktigt. Pa en fl. om 
ett par m? darjaimte: 


182 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiarlvixtflora 


Agrostis alba 7. Veronica officinalis 5—6. 

Aera caespitosa 8 ismat. II—IV. Trifolium repens 7 i 0,2—0,5 dm? 
Fragaria vesca 7. fl. enst. 

Cerast. vulg. 71 2—5 dm? fl. V—VI. 


Undervegetationen vaxlar fran flick till flack. Sa ses ofta Viola 
Riviniana 7 m. fil. 


52. Stenstrander och strandingar vid hafvet. 


Sabbskar. 29. 7. 1907. 

1. Liten vik, skyddad mot det starkaste vagsvallet genom nagra 
stora stenar ute i vattnet. Strandens stenar medelstora, héja sig 
obetydligt 6fver marken. Mellan stenarna nagot grus och sand. Mossor 
och lafvar saknas; hégvattnet skdljer séledes upp 6fver platsen. 


Pa strandbradden (bredd 1—3 m) vaxte: 


Juncus bufonius 7—8. Myosotis caespitosa 4—®5. 
Atriplex patulum 6-7). Polyg. minus 4—5. 
Sagina procumbens 6—7. Plant. major f. 2—3. 
Polyg. aviculare f. 5—6. Gnaph. uliginosum 2. 


Stellaria media 4—6. 


Ofvanfér strandbradden vidtaga angsflaickar af olika slag med 
Aera caespitosa, Agrostis alba, Calamagrostis neglecta, Festuca rubra 
f. arenaria, Poa pratensis m. fl. Hégre upp fdljer tateling med 
Alectorolophus minor, Ranunculus acer, Rumex acetosella m. fl. 

2. Pa sidan om viken, dar stranden traffas af starkare vagsvall, 
trada stenarna mera i dagen, och grus och sand finnes endast obe- 
tydligt. Har ses Aera Bottnica 9 i t. VI—VII samt ofta Juncus Ge- 
rardi och Scirpus uniglumis i ett 1—-10 m bredt bialte. Ofvanfér 
finnes grus och sand, och har félja flackar med Agrostis alba och 
Calam. neglecta samt instrédda Galium palustre, Myosotis caespitosa, 
Polygonum aviculare f., Stellaria media m. fl. — Pa ett nagot tor- 
rare stalle (omkr. 10 m fran vattenlinjen och 0,5 m 6fver vattenytan) 
foljde daremot efter Aera Bottnica: 


1) Laga exemplar, réda af antokyan. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 183 


Calamagr. neglecta 7. Galium palustre 7+). 
Festuca arenaria 7. Leont. auctumnalis 5—6. 
Junc. Gerardi 7 i 0,5 m? fl. IV. Rumex crispus enst. 
Euphrasia curta 7. Hippophaés enst. 


Potentilla anserina 7. 


Pa ett annat dylikt stalle om nagra m?, omkr. 30 m fran vatt- 
net och 1 m utanfér ett hafstornsnar, antecknades: 


Fest. arenaria 7. Odontitis simplex 6—7. 
Junc. Gerardi 6—7. Potent. anserina 6—7. 
Fest. arundinacea i t. enst. Glauxz 7 i O,2—O,5 m? fl. IV. 


Euphrasia curta 7. 


1) Endast invid stérre stenar. 


III. Bjorneborgstraktens karlvaxtflora. 


Till grund for efterféljande forteckning ligga dels forfatta- 
rens egna samlingar och anteckningar 6fver Bjérneborgstraktens 
karlvaxtflora (jamf6r sid. 8), dels i litteraturen och universite- 
tets samlingar tillgdngliga uppgifter, dels slutligen notiser, som 
benaget lamnats af fdljande personer: magister Carl Wilh 
Fontell, ingenidr Emil Graeffe, fréken H. Gronlund (nam- 
net i forteckningen forkortadt till H. G.), fréken Anna He- 
lander, fréken Eeva Hermonen, doktor Hj. Hjelt, herr V. 
Jakobsson (V. J.), fru M. Juselius, fiskaren Kolander, 
amanuens Harald Lindberg, stationsinspektor Axel Lindfors, 
magister F. A. Lénnmark, herr R. Malmberg, apotekare 
J. F. Nevander, magister K. G. Ollonqvist (som, om icke 
annat angifves, meddelat i forteckningen ingaende uppgifter ro- 
rande Hvittisbofjard; socknens namn forkortadt till Hyv.), landt- 
brukare J. F. Palin, fru A. Pallin (A. P.), ingenior Herm. 
Ad. Printz, kapellan J. O. Rindell, herr A. Rohde, lektor 
BE. V. Selin, fréken H. Selin (H. S.), herr I. Selin (1. 8.). Dar- 
jamte har forf. genom magister Lonnmarks formedling varit 
i tillfalle att genomgd en del elevers vid Bjérneborgs lyceum 
herbarier (i férteckningen angifvet med herb. lye. Bj.*), och 
magister Fontell har insandt mer anmarkningsvarda notiser ur 
herbarier, som hopbragts af froknar Elna Grénblom (EK. G,), 
Linnea Hedenstrém (L. H), Ingrid Larsson (I. L.) Kerstin 
Lindstrém (K. L.), Hjérdis Rosenlew (Hj. R.) samt Hjordis 
och Sigrid Wikman (Hj. W. och S. W,) afvensom nagra andra 
elever vid svenska samskolan i Bjérneborg, hvilkas namn icke 
i texten fdrkortats. Till alla dessa personer far forfattaren 
uttala sitt erkannsamma tack. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 185 


Forteckningen omfattar 546 arter karlvaxter '), daribland 6 
Alchimillae, 3 Euphrasiae, 4 Taraxaca och 11 Hieracia, vidare 
13 underarter, 17 former, 9 hybrider samt 93 arter och 6 under- 
arter forvildade och barlastvaxter eller sadana, hvilkas spontana 
forekomst Ar tvifvel underkastad; dessa sistnamnda aro 1 for- 
teckningen omgifna af klammer. I ,Herbarium Musei Fennici“, 
ed. 2, 1889, upptagas fran den botaniska provinsen Satakunta 
613 arter karlvaxter, daribland 36 arter Hieracia. 1 namnda 
arbete saknas af de i foreliggande forteckning sasom_ vildt 
vaxande upptagna foljande 23: Aspidiwm thelypteris, Botrychium 
lanceolatum (funnen i Hvittisbofjird af K. G. Oilonqvist), 
Juncus Balticus, Spirodela polyrrhiza, Scirpus Tabernaemon- 
tani, Carex pseudocyperus (Hvittisbofjard, K. G. Ollonqvist), 
Calamagrostis gracilescens, Triodia decumbens, Orchis incarnatus 
(Bjérneborg Kumnas, H. och I. Selin), Najas marina, Ruppia 
spiralis, Humulus lupulus jomnaimnd fran Hvittisbofjard redan 
af Linné), Polygonum persicaria (Bjorneborg Mantyluoto, Axel 
Lindfors), Polygonum foliosum (tagen i Nakkila ar 1859 af 
Th. Simming och i Karkku Ar 1872 af Hj. Hjelt, beskrifven 
dr 1900 af Harald Lindberg) Chenopodium rubrum (Bjorne- 
borg, Wirzén M. S. och Gadd Sat., sid. 48, enl. Hjelt Ill, sid. 
124), Salicornia herbacea, Thalictrum simplex (Ulfsby, A. Kk. O. 
Malin), Cardamine hirsuta (Kerstin Lindstrom, Kk. H. 
Hallstrom), Filipendula hexapetala (Kumo, Eeva Hermonen), 
Myriophyllum verticiliatum, Erythraea pulchella (Luvia, Keva 
Hermonen), Bidens radiatus och Lactuca muralis (Kerstin 
Lindstrém). Hartill komma arter af slaktena <Alchimilla, 
Euphrasia, Taraxacum och Hieracium afvensom nagra hybrider 
och forvildade samt barlastvaxter. Under de senaste aren har 
ytterligare ett tiotal arter anmalts fran Satakunta, och da man 
salunda for narvarande fran detta landskap i dess helhet kan- 
ner omkring 600 vildt vaxande arter, Hieracia icke inbegripna, 
maste karlvaxtfloran i Bjérneborgstrakten anses vara relativt 
fattig. An mer faller detta i égonen, da man betanker, att ar 


1) Detta antal stiimmer icke dfverens med den sid. 24 uppgifna siffran 
(533 arter), hvilket beror dirpa, att en del nya uppgifter under tryckningen 
tillkommit. Likasa bir Sawxifraga granulata, som sid. 50 och 52 riiknas till de till- 
falliga vixterna, foras till de spontana, hvarfér de tillfalligas antal utgér 93. 


186 Hiéyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


1897 fran sédra Osterbotten, som ju ligger nordligare, angifvas 
503 arter och fran sédra Tavastland, dar hafsstrandvaxterna 
saknas, icke mindre 4n 635 arter, hvarvid likval nagra af de 
vanligaste hybriderna fatt galla sdsom arter och af Hieracia de 
viktigaste kollektivformerna medraknats (Atlas 6fver Finland, 
N:o 10 C, sid. 4). 

Systemet och nomenklaturen aro i hufvudsak desamma 
som hos P. Ascherson och P. Graebner i deras ,Synopsis 
der mitteleuropaischen Flora‘ afvensom ,,Flora des nordost- 
deutschen Flachlandes“, sdledes i det narmaste afven desamma 
som Harald Lindberg anvander i sin ,Hnumeratio plantarum 
in Fennoscandia orientali sponte et subsponte nascentium*. 


For att angifva det stérre eller mindre antalet fyndstallen 
anvandas sju frekvensgrader: mycket allman, freqventissime 
(fqq); allman, freqventer (fq); tamligen allmiin, satis freqventer 
(st fq): har och dar, passim (p); tamligen sallsynt, satis raro 
(st r); sallsynt, raro (r); mycket sallsynt, rarissime (rr). Den 
ymnighet, hvarmed arterna upptrada pa fyndstallena, har be- 
tecknats med sex grader: mycket ymnig, tackande, copiosissime 
(cpp); ymnig, riklig, copiose (cp); tamligen ymnig, sat copiose 
(st cp); tamligen sparsam, sat parce (st pc); sparsam, parcius 
(pc); mycket sparsam, parcissime (pec). De frekvens- och ym- 
nighetsgrader samt andra uppgifter, som meddelats af sarskilda 
personer, sta for meddelarenas rakning; sjalfva artbestamningen 
har i en del fall af forf. kontrollerats. 

Vid jamforelse af uppgifterna med hvarandra och med 
uppgifter angaende frekvensen fran andra trakter ar att marka, 
att en del arter inom det undersdkta omradet aro relativt sall- 
synta af den orsak, att for dem laimpliga standorter saknas. 
Sadana aro t. ex. flere Carex-arter. 

Den uppmarksamma lisaren formarker i det foljande en del 
luckor, hvilka harréra dels daraf, att nagra trakter ratt flyktigt 
besokts, dels af att vissa vaxtgrupper, till exempel Hieracia, alls 
icke eller blott 1 inskrankt grad blifvit beaktade, luckor, hvilka 
val efter hand skola fyllas af andra, framst Bjérneborgstraktens 
egna botanister. Salunda kunna sasom arter, hvilka antagligen 
i en framtid komma att i trakten upptackas, nimnas foljande: 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 187 


Isoétes echinosporum Dur. '). Trifolium medium L. 
Sparganium glomeratum Laest. Vaccin. microcarpum Turcz.*). 
Sparg. natans (L.) Fr. Lamium hybridum Vill. 


Scirpus mamillatus Lindb. fil. Galium trifidum L. 
Luzula pallescens (Whib.) Bess. Suecisa pratensis Moench. 


Arabis Suecica Fr. Taraxacum-arter. 
Potentilla villosa Crantz. Crepis paludosa (L.) Moench. 
Alchimilla-arter. Hieracium-arter. 


Pteridophyta Cohn. 


Athyrium filix femina (L.) Roth. — St fq och st pe—ep, mest 
st cp. Fuktigare stallen i granskog, bl. a. med bjOrnmossa. 
Klibballundar, andra fuktigare lundar, skogsbackar med kaAll- 
sprang. — Hv. fq. 

Cystopteris fragilis (L.) Bernh. — St r—p och pe—st ep. 
Harpo, Torbonas, Lyttskar Pirunpesdé. Bergskrefvor, stora ste- 
nar 1 granskog. — Hv. st fq. 

Aspidium dryopteris (L.) Baamg. — St fg—fq och st ep—ep. 
Granskogar, lundar, nedhuggen granskog, skogsbryn. — Hv. fq. 

A. phegopteris (L.) Baumg. — P—st fq och st ep—ep. Vatare 
stallen i granskog, allundar, back-kanter i skugga. — Hv. fq. 

A. thelypteris (L.) Sw. — R och st ep. Indero nara Pihlava 
plattform i forsumpning med Typha latifolia m. fl. Jamfor 
Hayreén anm. vaxt., sid. 33 B. 

A. filix mas (L.) Sw. — R—st r och st pe—st ep. Torbonas 
Eskonokka, Kapellskar, Lyttskar Alholmen. Steniga lundar, pa 
stenar i aspblandad granskog. 

A. spinulosum (Muller) Sw. *euw-spinulosum Aschers. — Fq 
och st pe—ep. Olika slags skogar och lundar (helst pa nagot 
torrare och steniga stallen), buskager, invid stenar pa angs- och 
faltbackar. nedhuggen skog, skogsbryn. — Hv. fq. 


1) Funnen i Siikainen af Malmgren enl. Simming sid. 52, jamfir 
Hjelt I, sid. 28 och 29. 
*) Malmgren sager uttryckligen sid. 33: ,ffven pa kusten*. 


188 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiarlviaxtflora. 


* dilatatum (Hoffm.) Sm. — St r—st fq (st fq pa Kummnas) och 
pe—st cp. Djupare granskogar (garna vid stenar). — Hv. Kall- 
fjard: Malmgren i H. M. F. (Hjelt I, sid. 52). 

Onoclea struthiopteris (L.) Hoffm. — R och st cp. Kumnas 
nara Tomtebo villa. Djup granskog pa omkr. 0,5 ar. — Hv. fler- 
stiides i granskogar, vid dikeskanter, pa skuggiga stallen, stundom 
i mangd. 

Woodsia Llvensis (L.) R. Br. *rufidula (Michx.) Aschers. — 
Endast nordost om 4alfven och har p—st fq och st pe—st ep. 
Bergspringor. — Hv. r. Stengard. 

Pteridium aquilinum (L.) Kuhn. — R—fq (saknas i deltat och 
narmast strainderna) och st ep—ep. Enbackar, skogsbryn, bjork- 
skogar, bjérkbackar, lundar, aspdungar, berg- och grussluttningar, 
vagkanter i busk- eller skogbevuxen mark, vid garden bland 
stenar och buskar (helst enar). — Hv. fq. 

Polypodium vulgare L. — St fq och st pe—st cp. Berg- 
skrefvor, smAa vagrata bergsafsatser, stérre stenar 1 skog, sten- 
rosen i skog. — Hv. fq. 


Ophioglossum vulgatum L. — Kumnis udde, Viasvesi (Ix. L. 
enl. Fontell), en del utholmar (p enligt H. 8.), Sabbskar r. Bjorne- 
borg Kumnas: A. G. Zidback, spec. in herb. lye. n. (Hjelt |, 
sid. 60). Strandangar (ofta mellan stenar, t. ex. vid Vaha- 


niemi). — Luvia Laitakari: Heva Hermonen. 
Botrychium lunaria (L.) Sw. -— Kumnias r (H. S.). Herb. lye. 
Bj. — Hv. p. — Luvia Luodonkyla: Eeva Hermonen. Luvia: 


Hollmén (Hjelt I, sid. 61). 
B. lanceolatum (Gmel.) Angstr. — Hv. rr. Stengard, Hara. 
B. matricariae (Schrank) Sprengel. — Bjorneborg: Malm- 
gren enl. Simming sid. 52 (Hjelt I, sid. 67). — Hv. r. Sten- 
gard, Hara. 


Equisetum silvaticum L. — P—st fq och vanl. st ep. Gran- 
skogar, lundar, skogsangar, Akerrenar, vigkanter med buskar. — 


Hy. fq. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 189 


E. pratense Ehrh. — St r och st ep. Kumnas i lundar. — 
Hv. st fq. 

E. arvense L, — St fg—fq och pe—ep. Helst pa lds jord, dar 
andra vaxter forekomma glest. Alfbranter, i synnerhet pa jam- 
forelsevis nyss rasade stillen, har stundom enda vaxten. Afven 
horisontal mark invid alfven. PA sand i deltat. Dikeskanter, 
vagkanter, torrare angar, tradesakrar pa lera, stenstrander 
(pe—st pe), jarnvagsbanken, gator, stora Ytterddynen (sid. 175), — 
Hv. fq. 

E. heleocharis Ehrh. f. fluviatilis (L.). — P—fqq (fqq i deltat) 
och pe—cpp. I deltat pa 1—5 dm djup. Diken, mindre vatten- 
samlingar, flodadror, kalldrag, stenstrander med glesa stenar och 
sand emellan stenarna (pe—st pe, Sadé, Ruohokari). — Hv. fq. 

f. limosa (L.). — P—fqq (fqq i deltat) och st pe—epp, mest 
cp—cpp. I deltat framst pa vattenrika platser, som en stor del 
af sommaren dock ligga dfver flodvattnets niva. Sandtillandningar 
langs adrorna, igenvuxna adror, mer eller mindre sumpiga strand- 
angar, diken. 


Lycopodium selago L. — Hy. r. Stengard. 

L. annotinum L. — St fq—fq och pe—ep, mest st ep. 
Granskogar (helst torrare), lundar. — Hy. fq. 

L. clavatum L, — P—st fq och st pe—st ep. Granskogar. — 
Hy. fq. 


L. complanatum L. *anceps Wallr. — P och st pe. Gran- 
skogar. — Hv. st fq. 


Isoétes lacustre L. —- St fg—fq och st pe—ep i Kumo Alfs 
mynningsvik: fran Ylinokka till Lyttskar (och in i Hvittisbo- 
fjards skargard) samt fran Kivini till narheten af Pihlava. Pa 
5 dm och grundare vatten; gyttja, smastenig botten. — Hv. st 
r; innerst i hafsvikar. 


190 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 
Gymnospermae Brogniart. 


Picea excelsa (Lam.) Link. — Fq—fqq och st pe—epp. Det 
forharskande tradslaget nordost om alfven, likasa pa de flesta 
stallen sydvast om Alfven och pa skargardsdéarna. Granskogar, 
grankarr, blandskogar, bjorkskogar, lundar, graalbuskager. 
Framst pa krossgruset. De nedersta grenarna stundom krypande 
och rotslaende: Sonnas i bjorkskogen narmast alfven; Lyttskar 
Alholmen pa yttre sidan; Sado; Kumnas; Rafso enl. Blomqvist 
sid. 36 (Hjelt I, sid. 86), — Hv., i skargarden stallvis 6fver- 
vagande. 

l. viminalis (Sparrm.) Casp. — Luvia Mikola ett hégt trad 
i skogsbryn: Heva Hermonen. 

Pinus silvestris L. — P--st fq, stallvis fq och pe--ep. I 
trakten af Pandas ar tall forharskande. Skogar af olika slag, berg, 
backar. Nara Kumnas gard ett troligen genom averkan miss- 
bildadt exemplar: hdjd omkr. 3 m, grenigt fran roten och i viss 
man buskartadt, forgreningen af de minsta kvistarna mycket 
tat, barrens langd 1—3 cm. — Hv. fq; ofvervagande, speciellt 
pa fastlandet. 

Juniperus communis L. — Fq—fqq och pe—epp. Backar af 
olika slag, snar, lundar, bjork- och granskogar, grussluttningar, 
bergskrefvor, nedhuggen granskog, vagkanter. Krypande: Torbo- 
nis pa det hégsta bland gardarna belagna berget, Pukkiluoto, 
Sabbskar cp och pa udden med lotsstugan 4—7 dm hog samt 
takformig. Pa Herrainpaivaluoto finnes pa det sandiga strand- 
faltet 1 SE nagra fritt staende, tata enbuskar, hvilka egendom- 
ligt formats af vinden fran Ytterdfjarden; buskarna slutta 
jamnt mot namnda fjard och bilda i motstaende vaderstreck i 
profil en spetsig vinkel (1907). — Hv. fq. 


Monocotyledones Juss. 


Typha latifolia L. — Rr och cp. Inderd nara Pihlava plat- 
form i en forsumpning med Aspidiwm thelypteris m. m. Enligt 
Malmgren sid. 13 h. o. d. i hafstrakter. — Hv. p. — Sast- 
mola: Malmgren i H. M. F. (Hjelt I, sid. 168). 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica. 32, N:o 1. 191 


T. angustifolia L. — Endast i deltat och alfvens utloppsvik 
och har p—st r och st pe—ep. Torbondsviken, Lyttskar fler- 
stades t. ex. lings stranden mellan Makela torp och Tarnoura, 
Inder6 nara Kivini och vid Pihlava sag, Ytteré mellan Metsola 
och Rauhalinna. Bjérneborg: O. Hjelt (Hielt I, sid. 171). 
Vattengrasbestand pa lugnare instangda stiillen, giirna i bottnen 
af sma vikar. — Hv. p. 


Sparganium ramosum Huds. — R och st pe—st cp. Endast 
inom ett inskrankt omrade: Torbonis utanfér Alinentalo, Kroo- 
tilansanta, nedre andan af Tukkiluoto, Inderé fran Kivini Uusi- 
santa nedat mot Pihlava sag i 0,s—2 m? grupper I—II*). All- 
deles grundt vatten, nybildade bankar. — Nakkila: A. G. H. in 
dupl. (Hjelt I, sid. 217). — Euradminne: Simming enl. Malm- 
gren sid. 13 och i H. M. F. (Ajelt I, sid. 217). 

Sp. simplex Huds. — I deltat och mynningsviken fq och 
pe—ep. Alldeles grundt vatten, nybildade bankar, ofta invid 
foregaende. — Hv. fq. 

f. longissima Fr. — I deltat fqq och st pe—ep, i mynnings- 
viken och Lyttskars skargard p—st fq och pe—st ep, med blr. 
éfverallt r. Oppnare, éfvervattenvegetation saknande vatten: 
dels djupare stillen utanfor vattengrisen (har ofta tillsammans 
med Potamogeton perfoliatus); dels grundare stallen inom och 
innanfor zonen med vattengris (hair ofta tillsammans med 
Sagittaria). 

Sp. minimum Fr. — P och st pe—st ep. Alldeles grunda 
stallen i igengroende Adror och vikar, smarre vattensamlingar, 
diken. — Hy. fq. 


Potamogeton natans L. — St fy—fq och st pe—ep. Instangda 
vikar i deltat och Lyttskars skargard, igengroende Adror, sma 
vattensamlingar, trask, diken. Ofta innanfor vattengrasbestanden 


") Mojligen finnes viixten afven nagonstides nirmare Bjérneborgs stad, 
ehuru den ej var utvecklad vid tiden fér min vistelse har och salunda blef 
forbisedd. 


192 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


och pa dppna flackar i dessa, stundom tillsammans med vatten- 
oras. — Hv. fq. § 

P. perfoliatus L. — Fq—fqq och st pe—epp. Alfvens djupare 
adror, dar stérre stromhastighet rader; mest strax utanfoér vat- 
tengrasbestanden, afven pa Oppna flackar i dessa bestand och 
innanfor dem om stranden ar brantare; utanfor Sagittaria och 
Sparganium; helst pa gyttjeblandad, men afven pa ren sand; 
pa 1 dm—1,5 m djup. I deltat stundom i flere m? vidstrackta, 
tata bestand. — Hv. fq. 

P. gramineus L. — St r och st pe—ep. Torbonas, Krootila, 
Kahaluoto, YtterO nara Huvitus. Innanfor och uti vattengras- 
bestanden. Saval a graminifolius Fr. som 6 heterophyllus (Schrad.). 

P. obtusifolius Mert. et Koch. — R och st pe. Aittaluoto 
Koivistonjuopa, Torbonas i viken utanfor gardarna och Pyyntéoja. 
Innanfor och uti vattengrasbestanden, igengroende adror, diken. — 
Sastmola: Malmgren sid. 13 och i H. M. F. (Ajelt I, sid. 541). 


P. pusillus L. — P och st pe—st ep. Aittaluoto Koiviston- 
juopa, Torbonds 1 viken utanfor gardarna pa flere stallen och 
Pyyntéoja, Ytterd nara Huvitus, trasket mellan Sandholm och 
Herrainpaivaluoto, Sabbskar flere stallen. Innanfor och pa oppna 
flackar uti vattengrasbestanden, igengroende adror, diken, sma 
vattensamlingar med stenig botten nara hafsstranden (Sabbskar). 
— Hv. r. Stengard Hara. 

P. pectinatus L. — St fqg—fq och st pe—st ep i hafszonen. 
Enligt Malmgren sid. 13 allman vid kusterna (Hj elt I, sid, 
545). Vikar pa gyttjeblandad sand pa 0,5—1 m djup, trask dit 
saltvatten vid hogt vattenstand intranger (mellan Sandholm och 
Herrainpaivaluoto). — Hv. Stengard. 

P. filiformis Pers. — P—st fq och st pe—st ep i hafszonen. 
Vikar pa gyttjeblandad sand pa 1—6 dm djup, trasket pa 
Rafs6. — Hv. Stengard. — Skargarden i Sastmola och Hy. med 
Kallfjfard: Malmgren sidd. 6 och 13 samt i H. M. F. (Hjelt 
I. sid. 548). 

‘Ruppia maritima L. *spiralis L., Dumort. — R och st 
cp—cp. Santakari, Oudoursholm. Pa omkr. 1 m djup pa hard 
sandbotten pa jamforelsevis skyddade stallen. Jamfor Hayrén 
anm. vaxt., sid. 34 B. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 193 


Zannichellia pedicellata (Wg.) Fr. — St r—p och pe—st pe i 
hafszonen. Kumnas flere stallen, Tahkoluoto. Skyddade vikar och 
sund pa gyttjeblandad sand pa 1—5 dm djup, ofta i sallskap 
med fdljande art. — Hv.: Malmgren sid. 6. — Tillsammans 
med féljande art i skaren utanfor Sastmola: Malmgren sid. 
13 och i H. M. F. (Hjelt I, sid. 552). 

Z. polycarpa Nolte. — P—st fq och st. pe—st ep i hafszonen. 
H. o. d. i skaren enl. Malmgren sid. 13. Skyddade vikar och 
sund pa gyttjeblandad sand p& 1—5 dm djup. — Hv. Sten- 
gard. Hv.. Malmgren sid. 6. — Sastmola: Malmgren i H. 
MF. (Hjelt I, sid. 552). 


Najas marina L. 8 intermedia (Wolfg.) A. Br. — Hy. 
Stengard Viikila. Jfr. Hayrén anm. vaxt., sid. 33 B, och Hayr. 
und., sid. 31. 


Triglochin maritima L. — P—st fq och pe—st ep i hafs- 
zonen. Angstrinder, stenstrander med sma stenar. Narmare 
vattnet an foljande art. — Hv. fq. 

Tr. palustris L. — P—st fq och pe—st pe. Fuktiga strand- 
angar afven nara hafsvatten och har garna pa bara flackar 
med Carex Oederi m. fl. — Hv. fq. 


Alisma plantago aquatica L. — St fg—fq (Kumnis sillsyn- 
tare: H. S.) och pe—st cp, mest st pe—st cp. Diken, igenvaxande 
adror, fuktiga till vattendrinkta angar, vattengrasbestand, 
unga tillandningar i deltat, stenstraéinder med sma stenar pa 
skyddade stallen. — Hv. fq. 

Sagittaria sagittifolia L. — Fq och st pe—epp, mest st ep—ep, 
1 alfven med dess férgreningar och mynningsviken. Helst pa 
2—4 dm djup pa mer skyddade stallen, bade i adror med hastigt 
strommande och med narapa stillastaende vatten, garna innan- 
for vattengrasbestanden pa flaickar med figa 6fvervattenvege- 
tation, afven bland vattengras, i roddlederna. — Hv. fq. 


13 


194 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


Butomus umbellatus L. — Antecknad endast fran deltat och 
alfvens mynningsvik: p—fq och pc—cep. Pa ratt grundt vat- 
ten pa skyddade stallen, instangda vikar. Garna i egna be- 
stand (stora sadana finnas i viken vid Torbonas och pa Lytt- 
skar mellan Slattholmen och fastlandet), afven med glesa vatten- 
gras eller med Sparganium. — Hv. fq. I viken vid Kallfjard 
»forekommer pa Omse sidor om strémfaran ett tatt och frodigt 
balte bestaende uteslutande af Butomus*: Wahlroos sid. 15. 


Hydrocharis morsus ranae L. — P—st fq och pe—ep, men 
endast inom vissa omraden: Koivistonjuopa, bakom Lotsore, 
Vaarajuopa, viken vid Torbonas, viken mellan Krootila och 
Ylinokka, Lyttskar fran Vakevanokka till Slattholmen, mellan 
Kivini och Selkaluoto, vid Harkiluoto, Pihlava sag, Indero i 
vattensamlingar nara Kylansaari platform och Pihlava station. 
Pihlava nara verkstaden 1904: Herm. Ad. Printz. Instangda 
vikar, igengroende adror, mindre vattensamlingar. Bade i det 
dppna vattnet innanfor vattengrasbestanden och i dessas inre 
delar, ofta tillsammans med Amblystegia. Blommade sommaren 
1901 vid Kylansaari platform (V. J.) och vid Pihlava sag. — 
Sastmola: Malmgren sid. 15 och i H. M. F. (Ajelt I, sid. 516). 


[Phalaris Canariensis L. — Bjorneborgs stad i september 
1900 (herb. lye. Bj.) och i september 1904 (K. L. enl. Fontell).| 

Ph. arundinacea L. — St r—st fq, mest p, och st pe—st ep. 
Stenstrander i synnerhet med storre stenar, alfstrander pa brantare 
stillen, alsnar vid strander. — Hv. fq pa strander. 

Anthoxanthum odoratum L. — P—fqq och pe—ep. Allehanda 
angar, helst torrare, men afven ratt fuktiga; angsbackar; lundar; 
akerrenar. — Hv. fq. 

Hierochloé odorata (L.) Wahlenb. — St r och st pe—st ep. 
Aittaluoto, Lotsére (KE. G. enl. Fontell), invid Makkaranjuopa 
(H. S.), Inderé tva stillen, Kumnas Langsanta (I. S.), Viasvesi 
(kK. L. enl. Fontell). Fuktigare dikeskanter, allundar, videsnar, 
skogsangar. — Hv. flere stallen. — Luvia Lassila: Malmgren 
i H. M. F. (Hjelt I, sid. 341). 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 195 


[Panicum viride L. — Rafso pa barlast, 27. 8. 1901.] 

Milium effusum L. — P—st fq och pee—cp. Lundar och snar, 
sarskildt pa genom tillandning med fastlandet inférlifvade hol- 
mar; lundartad granskog. — Hv. pa skuggiga platser. 

Nardus stricta L. — St fq—fq och st ep—epp, saknas i deltat. 
Fuktiga angar pa sandjord, fuktiga lundar af al och bjérk, torra 
enbackar bland stenar, alsnar. — Hv. fq pa magra, regelbundet 
ofversvammade angar. 

Alopecurus pratensis L. — St fq och st ep—epp. Angar, 
framst odlade; vagkanter. — Hv. fq. 

A. geniculatus L. — Frekvensen kan ej sikert uppgifvas, men 
torde vara p. Fuktiga till vata stallen, dock ej strander; diken. 

A. fulvus Sm. — St r (Ytterd och Kumnas) — fq, mest st 
fq—fq, och pce—st ep. Tillandningar som nyss héjt sig éfver 
vattnet, angstrander, gyttjestrander med Polygonum foliosum, 
stenstrander. 

Phleum pratense L. — Fq—fqq och st pc—ep. Odlade angar, . 
afstjalpningsplatser, backar nara boningar, langs vagar och 
stigar. — Hv. fq. 

Agrostis alba L. — Fq—fqq och st pe—epp, mest st ep—ep. 
Angar af olika slag i synnerhet lagre belagna och strandingar, 
angstrander, stenstrander framst med sma stenar, sandstrander, 
klibballundar, bergspringor nara vatten, vagar i granskog. En 
typisk f. stolonifera fran Bjérneborg Gasholmen, insamlad den 
3 juli 1901, ar utdelad sésom N:o 47 i Plantae Finlandiae 
Exsiccatae (se Schedae Finl. Exs., sid. 15). — Hv. fq. 

A, vulgaris L. — Fq—fqq och pe—epp, mest st ep—epp. 
Torrare angar, angsbackar, faltbackar, stenbackar, enbackar, 
bjorkskogar, lundar, akerrenar, hégre upp pa sandstrander, sand- 


falt, stenstrander, bergspringor. — Hv. fq. 
A. canina L. — P—fq och st cp—cp. Angar af olika slag, 
t. ex. tatelangar och torrare starraéngar; allundar. — Hv. fq. 


A. spica venti L. — P och pec—ep. Bjérneborgs stad, Tor- 
bonds, Kumnis flere stallen. Akrar, giirna bland hafre; gards- 
planer. — Hv. fq pa vissa akrar. 

Calamagrostis lanceolata Roth. — I deltat p och st pe—st ep, 
fran andra stallen ej antecknad. Fuktiga angar, som vanligen 
arligen Ofversvammas; vid videbuskar. 


196 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlviixtflora. 


C. purpurea Trin. — P—st fq, i deltat fq—fqq, och st pe—ep. 
Bildar egna angar pa en del holmar i deltat, framfér allt Vali- 
santa; alfbranter i och vid al- och videsnaren; fuktiga snar och 
lundar. — Hv. st. fq. — Norrmark Pyyntdéjarvi. 

f. elata Blytt. — Nakkila: Simming i H. M. F. (Ajelt I, 
sid. 381). 

C. gracilescens Blytt. — Insamlad fran Kvistholmen och 
Valisanta (har st cp) i deltat, finnes mahanda afven pa andra af 
deltats holmar. Fuktiga angar, som vanligen arligen 6fversvam- 
mas. Enligt Lindberg aro de insamlade exemplaren med all 
sannolikhet att uppfatta sasom en hybrid mellan C. lanceolata 
och C. neglecta (Lindberg Cal. sid. 43—44). 

C. neglecta (Ehrh.) Fr. — Fq och st pe—st ep. Fuktigare 
angar, dngstrander, stenstrander, bergskrefvor nara vattnet. — 
Hv. fq. 

C. arundinacea (L.) Roth. — P—st r och st pe—st ep. Harpo, 
Krootila nagra stallen. Asplundar, torra bergsluttningar. — Hv. 
st fq. 

C. epigetos (L.) Roth. — Fq och st pe—ep. Torrare steniga 
och nagot soléppna platser, faltbackar och angsbackar vid stenar, 
steniga lundar och snar, stenstrander, gammal dyn. — Hv. fq. 

Avena elatior L. — Rr och st pe. Kapellskar. Lundar. 

A. pubescens Huds. — R och st cp. Bjorneborgs stad Kei- 
sarinkivi, Inderé Selkaluoto. Steniga backar med enar. — Hv. 
r. Vakkari holme. 

f. glabra Auct. fenn. — Luvia Sassila: Hollmén i H. M. 
F. (Hjelt I, sid. 394). 

Aera flexuosa L. — St fg—fq och st cp—ep, saknas i deltat. 
Torrare backar, torrare lundar, torrare skogar, berg, sandfalt, 
dyner. — Hv. fq. 

A. caespitosa L. — Fq—fqq och st pe—ecpp, mest st ep—epp. 
I deltat den allmannaste och ymnigaste vaxten. Tatelangar; 
hégre upp pa alfbranter; fuktigare lundar, framst allundar; lof- 
skogar; akerrenar; bergspringor. — Hv. fq. 

p aurea Wimm. & Grab. — Rr och pe, Bjéorneborgs stad 
pa gardsplan. 

A. caespitosa < Bottnica. — R och st pe—st ep. Norra Sado, 
Ytterd en liten holme i alfvens mynningsvik narmare Manty- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o i. 197 


luoto, nagra sma grund i narheten af Ruohokari, Sabbskar. 
Stenstrander. Jamfor Hayrén anm. vaxt., sid. 33 B. 

A. Bottnica Wahlenb. — St fg—fq och pe—cpp, mest st ep—ep, 
endast i hafszonen. Helst stenstrander med mindre stenar, afven 
sandstrander. Malmgren skrifver om denna art (sid. 10). att 
den ar allman pa Bottenhafvets strander. — Hy. fq pa utholmar. 

Sieglingia decumbens (L.) Bernh. — R och st pc—st ep. Kum- 
nas flere stallen. Fuktiga angar pa sandjord, ofta bevuxna med 
pors eller viden. Jfr. Hayrén anm. vaxt., sid. 83 B. — Har ti- 
digare uppgifvits nordligast fran Raumo: Wirzén (Hjelt I, 
sid. 402). 

Phragmites communis Trin. — Ofvanfor deltat st r—p, i deltat 
st fq—fq och darvid allmannare och ymnigare nedat, nedanfor 
deltat p—st fq; ymnigheten pc—cpp, mest st pc—st cp. Vass- 
bestanden aro i allmanhet sma. Storre mangder vass finnas 
vid sammanflodet af Lotséreadran och Kolmihaaranjuopa, kring 
Selkaluoto och pa sddra sidan om Kumnas udde (1901). Stundom 
i rena bestand, oftare tillsammans med saf, kafveldun eller 
fraken; starrangar (har ofta tynande): kring och uti sma vatten- 
samlingar; stenstrander med sma stenar (alltid i fortsattning af 
vassvegetation ute i vattnet); diken; videsnar (t. ex. invid Kylan- 
saarl haltpunkt); bland klibbal pa gammal dyn (Ytteré mellan 
Huvitus och Mantyluoto). I Kalaforniska Adran var vassen 
mycket bredbladig; pa ett stille var bladens stérsta bredd 
3,7—4,5 em. — Hv. fq. 

Molinia coerulea (L.) Moench. — R och ep. Inderé vid 
Kylansaari haltpunkt. Fuktig ang med videbuskar. 

Melica nutans L. — Fq och st ep—ep, ej i deltat. Lundar 
af bjork, asp, al etc.; skogsbryn; angsbackar. — Hv. fq. 

Dactylis glomerata L.— St r. Gammelby kring kyrkan st ep, 
Bjorneborgs stad (Kk. G. Ollonqvist), Bjérneborg invid bomulls- 
spinneriet 1906 (E. G. enl. Fontell), Pihlava 1907 (Hj. R. enl. 
Fontell). 

Poa annua L. -- Fq och st ep—ep. Vid gardar, t. ex. langs 
vagen till uthusen, vid grindarna, etc.; gator; alfbranter pa mer 
horisontala stallen; fuktiga kérvagar i skog. —- Hv. fq. 

P. nemorals L. — P--st fq och st pe—ep. Allundar, 
andra nagot fuktiga lundar, granskog, skogsbryn. — Hv. fq. 


198 Hiiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


P. palustris L. — P och st pe. Krootila, Lytiskar Leppa- 
kari, Pihlava, Kapellskar. Bergspringor nara vatten, strand- 
buskager, kanten af nyanlagd sandig vag (fuktigt). — Hv. fq. 

P. compressa L. — Rr och pe. Rafsd sydvastra stranden 
1904 oeh 1906: Herm. Ad. Printz. 

P. Chaixi Vill. 8 remota Fr. — Rr och pe. Bredvik nara 
Laines torp: V. J. — Eura: Simming enl. Malmgren sid. 10 
och i H. M. F. (Hjelt I, sid. 422). 

P. trivialis L. — St fq och st pce. I deltat mellan fraken- och 
tatelangarna, videsnar. — Hv. fq. 

P. pratensis L. — Fq—fqq och st pe—cpp. Angar af olika 
slag, helst ej alltfor vata; vagkanter; gardsplaner; angsbackar, 
faltbackar; stenbackar; alfbranter; lundar; videsnar; porssnar; 
akerrenar; nedhuggen granskog. — Hv. fq. 

Glyceria fluitans (L.) R. Br. — St fq—fq och pc—ep. 
Diken, igengroende Adror, mindre vattensamlingar, frakenangar 
pa sandjord. — Hy. fq i diken. 

Festuca distans (L.) Gris. — P—st r och pe—epp. Torbonas 
nedanfor byn pa 4—5 ar (relikt), Inderd (relikt), mellan Ytterd 
och Sandholmen, Kumnas yttersta udden, Rafso yttre sidan, 
Rafs6 inre sidan pe pa barlast vid hamnbryggan 1904 och 1906 
(Herm. Ad. Printz), Sabbskar. Bjérneborg Rafso: Sahlberg 
i H. M. F. (Hjelt I, sid. 430). Bjorneborg 1883: Arrhenius 
(Hjelt |. c). Sasom relikt med Salicornia m. fl. pa laglanda, 
ofta 6fversvammade platser (jfr. Hayrén anm. vaxt., sid. 35 
B); stenstrander vid hafvet; bergspringor nara hafvet: kanten 
af sandtillandning vid hafvet med inblandad gyttja; tangf6r- 
sumpningar (Sabbskar). 

F. ovina L. — Fq och st ep—ep. Torrare backar bland enar, 
torrare graalbuskager, hégst uppe pa 4lfbranter, bergspringor, 
sandfalt, dyner. — Hv. fq. 

F. rubra L. — Fq och st pe—ep. Torrare angar, tatelangar, 
starrangar, hogre upp pa Alfbranter, torrare backar, lundar, 
bjorkskogar, porssnar. — Hv. fq. 

f. arenaria (Osb.). — Pa hafsstrinderna fq och st pe—cp. Ofre 
gransen gar fran Lyttskar, udden mot Alholmen, langs Alholmens 
yttre sida till Granskaér och Ytterdé mellan Brunnsvik och Kuppis 
villor. Stenstrinder bade med sm& och stora stenar, sandstrander, 
bergspringor nara vattnet, strandingar, sprickor i sandstenar. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 199 


F. elatior L. — St fq och st pe—st ep. Angar i synnerhet 
narmare gardarna, gardsplaner, vid gardesgardar, afstjalpnings- 
platser. 

F. arundinacea Schreb. — Kumnias p och st cp, pa sten- 
strander bland hafstorn och lagre klibbal. Sabbskar r och st 
pe. Rafs6 sydvastra stranden pe: Herm. Ad. Printz. — Hv. 
r. Stengard pa stranden vid Viikila torp. — Huraaminne: Sim- 
ming enl. Malmgren sid. 10 och i H. M. F. (Hjelt I, sid. 440). 

Graphephorum arundinaceum (Liljebl.) Aschers. — P—fq, 
mest st fq, och pe—cp, mest st pe—st ep, 1 alfven med dess for- 
greningar och i mynningsviken. Helst pa gyttjehaltig sand- 
botten, pa nagra fa cm—i m djup, i adror med branta strander 
helt nara dessa, afven i igenvaxande adror och vikar, nybildade 
bankar och har ofta nagon tid kvarlefvande efter det banken 
héjts ofver vattnet. Upptrader i jamforelsevis sma mangder, an 
i rena bestand, an tillsammans med saf, Equis. heleocharis f. 
fluviatilis, Cicuta, Heleocharis, Carices (glest), Comarum. Gar 
nedat anda till Ytteré till en liten holme mellan Huvitus och 
Mantyluotobanken (ar har steril), till det skyddade vattnet mel- 
lan Stora och Norra Sado (fertil) och till Lyttskar omkr. 0,5 km 
nedanom Tarnoura holme (fertil). Kumo 4lfs utlopp: Malm- 
gren sid. 10; Bjérneborg: Malmgren i H. M. F. (Hjelt I, sid. 
425). — Hv. Kallfjard: Malmgren sid. 10 (uppgiften galler tro- 
ligen stérre delen af Hosionjoki och dess mynningsvik); ymnigt 
i Norrmarks 4: K. G. Ollonqvist. — Euraaminne: Malmgren 
sid. 10 (Hjelt |. c.). — In lacu Kulovesi et lacubus adjacentibus 
fq et copiosissime: Hjelt 1. c. 

[Cynosurus cristatus L. — Kalafornien i juni 1905, inkom- 
men med hofré: J. Asplund enligt Fontell.| 

Bromus secalinus L. — R och st ep. Kumnas i ragaker (H. 5), 
Bjérneborg 1904 (Kerstin Lindstrém genom Fontell). — Hv. 
pa akrar. 

[Br. arvensis L. — R och st ep. Lyttskar pa grasplaner, 
troligen inkommen med hofré. Bjérneborg och Rafsé: Alcenius 
IV, sid. 66.| 

[Br. mollis L. — R och st pe. Bjérneborgs stad i en af espla- 
naderna, Rafs6 pa barlast 1901. Rafsé pa barlast pe 1904 och 1906: 
Herm. Ad. Printz. Réafsd pa barlast 1906: Axel Lindfors.| 


200 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


[Br. unioloides (Willd.). — Bjérneborg pa bomullsaffall pa 
afstjalpningsplats bakom bomullsspinneriet. Fanns pa platsen 
ett par ar, men har senare utgatt: Fontell i febr. ar 1908. 
Exemplar, insamlade den 12 september 1905 af Hjérdis Wik- 
man, hafva inlamnats till H. M. F. genom Fontell. Jamfor 
Hayrén fynd, sid. 114. 

Triticum caninum L. — P och pe—ep. Torbonas, Keskikari 
invid Busd, Ronnon invid Granskér, de bada Sado, Pihlava, 
Yttero Honkala, Kumnas, Barkholmen, Kapellskar. Pihlava 1904 
bland alar: Herm. Ad. Printz. Steniga lundar nara vattnet, 
helst allundar; alsnar; stenstrand strax utanf6r alarna. — Hv. 
flere stallen, bl. a. Ruohokari. 

Tr. repens L. — Fq och st ep—ep. Gardar helst i husknu- 
tarna och invid vaggarna, gator, afstjalpningsplatser, odlingar, 
langs vagar, sandstrander (8 litorale Fr.), tangbaddar, hafstorn- 
snar. — Hv. fq. 

Elymus arenarius L. — Fq och st pe—epp i hafszonen, sallan 
langre inat (t. ex. Ruohokari). Sandstrander, dyner, stenstrander, 
sandstensref. — Hy. fq pa hafsstrander. 


[Lolium multiflorum Lam. — Bjérneborg pa bomullsaffall pa 
afstjalpningsplats bakom bomullsspinneriet; holl sig har manga 
ar och upptradde i stora tufvor; senare utgangen: Fontell. 
Exemplar insamlade ar 1904 (Kerstin Lindstrém) och ar 
1905 (Elna Grénblom), bada genom Fontell. 

[L. perenne L. — Bjorneborgs stad pa grasmattor i espla- 
naderna.| 


Carex dioeca L. — Rr. Kumnas i karret nara Langsanta torp. 

C. pauciflora Ligthf. — R. Kumnas i karret nara Langsanta 
torp, Bredvik (L S.). — Hv. r. 

C. chordorrhiza Ehrh. — R. Sadé st ep i en liten bergsfor- 
sumpning med Ambl. fluitans pa Ons norra sida, Sabbskar i dylik 
forsumpning nara fyren. 

C. muricata L. — R och pe—st pe. Torbonas, Kapellskar. 
Torra backar. — Luvia Niemenkyla: Eeva Hermonen. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 201 


C. diandra Schrank. — Rr och st ep. Lyttskar vid viken strax 
norr om Tarnoura pa sank starrang. — Eura och Sastmola: 
Malmgren i H. M. F. (Hjelt I, sid. 232). 

C. leporina L. — P—st fq och pe—st ep. Torra backar, grus- 
sluttningar, skogsbryn, fuktiga 4ngar. — Hv. pa torra stiillen. 

C. stellulata Good. — P—fq och st pe—st ep. Fuktiga angar, 
skogsbryn, granskog garna i bjérnmossa. 

C. elongata L. — P och st pe—st cp. Sonnas, Ytteré, Kum- 
nis flere stallen, Viasvesi (Kerstin Lindstrém genom Fontell). 
Vata angsartade flackar i granskog, kalldrag, i bjérnmossa i 
granskog. — Hv. p. 

C. canescens L. — P—st fq och st pe—st cp. Fuktiga och 
vata angar, kanterna af sma vattensamlingar, pa bar jord invid 
gard. — Hv. fq pa lampliga lokaler. 

C. alpicola (Wahlenb.). — R och pec—st pe. Gammelby, 
Saaris, Rafsé (Herm. Ad. Printz). Starring, videsnar, granskog. 

C. loliacea L. — R och st ep—ep. Sonnias Mustalahde, Saaris, 
Rafs6 (Herm. Ad. Printz). Kalldrag i skog, granskog. — Hv. r. 

C. tenella Schkuhr. — R och st ep—ep. Sonniais Musta- 
lahde, Kumnas (I. S.). Kalldrag i skog. — Hv. r. 

C. norvegica Willd. — R och st pe—st ep. Kumnis tva stal- 
len, det ena pa sodra sidan nagon km fran Huhta torp; Sabb- 
skar flere stallen invid sma vattensamlingar med steniga strander 
nara hafvet. Enligt Malmgren sid. 11 pa laglinda angar 
vid hafsstranden (Hjelt I, sid. 248). 

C. glareosa Wahlenb. — St r och st pe—st ep. Rafsd syd- 
vastra stranden (Herm. Ad. Printz), Kumnis Langsanta torp 
(H. 8.), Bredvik Rantamaa torp (H. 8.), Sabbskar. Strandangar 
vid hafvet. 

C. caespitosa L. — St r och st pe—st ep. Torbonas, Stylté- 


grunden. — Hy. flere stillen. 
C. gracilis Curtis. — Fq—fqq och st pe—ep. Alfstrander 
och adror narmast vattnet, diken. — Hv. fq. 


C. Goodenough Gay. — St fq—fqq och st pe—epp. Starr- 
angar, alfbranter, strandingar, stenstrander med sma _stenar, 
allundar, videbuskager, sma vattensamlingar, bergskrefvor, berg- 
springor. — Hv. fq. 


202 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


8 juncea Fr. — Antecknad fran Lyttskar och Sonnas, troligen 
flerstides. Starringar, stenstrander med stora stenar. — Sast- 
mola; Malmgren i H. M. F. (Hjelt I. sid. 265). 

C. aquatilis Wahlenb. — St fq—fq och st pe—cp, mest st 
cp-—ep. Olika slags vata till vattendrankta angar, t. ex. bland 
C. gracilis och C. Goodenoughii, bland Equis. heleocharis f. limosa 
ete: alfbranter p& horisontala stiallen med kalldrag; karr. — 
Hy. fq. 

C. pilulifera L. — P och pe—st cp. Gammelby, Saaris, Harpo, 
Bjérneborgs stad, Kahaluoto, Lyttskar flere stallen, Buso, Kum- 
nis flere stillen. Steniga backar, granskogsbryn, bland bjorn- 
mossa i nedhuggen granskog, bland bjérnmossa invid videbuskar 
pa starring, tallskog. — Norrmark: Malmgren sid. 12 (Ajelt 
Resid. 309): 

C. globularis L. — P—st fq. Granskog, nedhuggen gran- 
skog, fuktigare tallskog. — Hv. frekvensen obekant. 

C. limosa L. — R (troligen i brist pa lampliga lokaler). 
Kumnias Langsanta torp och midt emot Pihlavaluoto (I. 8.) 

C. irrigua (Wahlenb.) Sm. — R (troligen i brist pa lampliga 
lokaler). Kumnis som foregdende (L. S.), Bjérneborgs stad i karr 
i skogen (I. S.). — Hv. 

C. panicea L. — P—st fq, saknas i deltat. Strandangar, 
karrangar. 

C. vaginata Tausch. — Viasvesi (K. L. enl. Fontell). — 
Hv. troligen st r. 

C. pallescens L. — P—st fq, saknas i deltat. Angsbackar, 


lundar, skogsbryn, skogsingar. — Hv. fq. 
O. digitata L. — Hv. flere stallen. 
C. flava L. — R. Kumnis. Starrangar. — Luvia Luodon- 


kyla: Eeva Hermonen. 

©. Oederi Ehrh. — Endast observerad pa Ytterd, Kumnas och 
Sabbskar och hair p—st fq och st pe—st cp. Strandangar, i 
synnerhet pa bar jord; smastenig strand; bar karrmylla pa storre 
afstand fran stranden. — Luvia flerstides: Heva Hermonen- 

C. pseudocyperus L. — Hv. Insamlades af magister K;. Ge 
Ollonqvist dr 1869 vid Sahajarvi trask och forekom da i 
ymnighet. Férsvann pa 1880-talet vid traskets fallning. Huru- 
vida arten p& senare dr Ater upptradt ar okandt. 


Acta Societatis pro Fauna et: Flora Fennica, 32, N:o 1. 2038 


C. rostrata With. — St fqa—fq och st ep—ep. VAta till 
vattendrankta angar, t. ex. bland Hquzselum heleocharis f. l- 
mosa; strandangar vid instangda vikar; invid vattensamlingar. — 
Hv. fq. 

C. vesicaria L. — P—st fq och st cp—ep. VAta till vat- 
tendrankta angar af olika slag. — Hv. fq. 

C. filiformis L. — R och st pe—st cp. Kumnias tre stallen. 
Fuktig buskmark med klibbal och pors. —- Hv. r. 

Scirpus eupaluster Lindb. fil. — Fq—fqq och st pe—ep. 
Olika slags vatare dngar, bl. a. med hven, helst strandingar; sma 
grunda vattensamlingar; alfbranter; stenstrander med sma ste- 
nar. --- Hv. fq. 


Se. uniglumis Link. -- Fq och st ep pa hafsstrinderna, torde 
ga ratt langt upp i mynningsviken. 

Se. acicularis L. — P—fqq och st ep—epp. Liga, ofta ofver- 
svammade slamstrander, frimst i deltat; alfbranter nara vattnet; 
stenstrander med sma stenar. 


Se. lacustris LL. — I alfven, dess tillfléden och forgreningar 
p—st fq, i deltat fq, vanl. st cp, saknas nedanom deltat. Bade 
vid stora och sma Adror, dock alltid pa nagorlunda skyddade 
stallen, dar strommen ar svagare och slam kan afsittas; igen- 
groende adror. — Luvia Pinkkijarvi cp jamte Hquisetum he- 
leocharis: EK. Hermonen. 

Se. Tabernaemontani Gmel. — Mynningsviken och skargarden 
fq—fqq och pee (2 stran) — epp, vanligen st ep—epp, gar afven 
upp i deltat. Ymnig i synnerhet pa de bankar, som stracka sig 
fran deltat till Busé och Pihlava; strander och vikar vid hafvet 
pa skyddade stallen. I alfvens mynningsvik finnes en form, 
som ar mindre rikligt forsedd med glandler och har tre marken. 


Se. maritimus L. — R och st ep. Kumnas Pihlavaluoto i en 
vik pa yttre sidan (I. S.), Viasvesi (K. L. enl. Fontell). — Lu- 
via Sassila: Eeva Hermonen. — Euradminne Ilavais: K1. 
Wahlman i H. M. F. (Hjelt I, sid. 192). 

Se. silvaticus L. — P—st fq och pe—st ep. Alfbranter, 
dikeskanter etc. — Hv. pa skogsaingar och lings diken. 

Eriophorum alpinum L. — R. Den laga frekvensen beror 


pa att lampliga lokaler saknas. Kumnis Langsanta (H. S.) och 


204 Hiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


midtemot Pihlavaluoto (I S.), Bredvik (V. J.) — Hv. fq pa 
lamplig lokal: sanka angar, vissa mossar. 

E. vaginatum L. -- Str och st pe. Den laga frekvensgraden 
beror pa afsaknaden af lampliga lokaler. Bjjrneborgs stad (1. 5,), 
Kumnis. Starring, rismyr. — Hv. fq. 

E. polystachyon L. — St fq—fq och st ecp—ep, st ri deltat 
(Borgmastarholmen nara Makkaranjuopa, Gasholmen och Kroo- 
tilansanta). Fuktiga till sanka angar etc. — Hv. fg. 

Rhynchospora alba (L.) Vahl. — R. Kumnas pa starrang 
nira Langsanta torp (H. S.), Bredvik ett stalle ep (I. 5). 


Calla palustris L. — P—st fq och pec—ep, mest st ep. 
Sanka till vattendrankta angar, mindre vattensamlingar, langs 
backar, karr. — Hv. fq. 


Lemna trisulca L. — St r och pe—st pe (troligen olika 
olika ar). Aittaluoto Koivistonjuopa, Lyttskar innanfér viken vid 
Alholmen, Pihlava nara verkstaden 1904 (Herm. Ad. Printz). 
Igehgroende Adror; mindre vattensamlingar, dit saltvatten kan 
intringa vid hégt vattenstand. Enl. Malmgren, sid. 14, h. 0. d. 
pa 1—2 famnars djup bland Chara aspera. — Hv. fq och ep 
i inre hafsvikar. — Sastmola: Malmgren i H. M. F. (Hjelt 1 
sid. 185). 

L. minor L. — Fq och st ep--epp. Diken, mindre vatten- 
samlingar, igengroende Adror med nistan stillastaende vatten. — 
iy. “iq: 

Spirodela polyrrhiza (L.) Schleid. — R och ep. Bjorneborgs 
stad, Lyttskar. Mindre, leriga vattensamlingar. Jfr’ Hayrén 
anm. vaxt., sid. 33 B. 


Juncus bufonius L. — St f¢—fqq och st ep—epp. I allmanhet 
pa blottad jord, alfstrander pA mindre branta om varen ofver- 
svammade stillen, unga tillandningar, allehanda strander 1 
skirgarden, strandangar, tangbaddar, fuktigare foga begagnade 
korvagar, vagkanter narmast vigen. — Hv. fq. 


| 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 205 


J. Gerardi Lois. — St fq och st pe—ep. Strandangar, sten- 
strander, hégvattenstrinder. Enl. Malmgren sid. 14 allman 
vid hafsstrander (Hjelt I, sid. 146). — Hv. st fq pa strander. 

J. Balticus Willd. — P—fq och st pe—ep pa hafsstrander. 
Ulisby: elev Malin i H. M. F. (Hjelt I, sid. 135). Helst pa 
sandigare stallen. Jfr. Hayrén anm. vaxt., sid. 33 B. 

J. filiformis L. — St fy—fq och st pe—ep. Fuktigare angar, 
strandangar, alfbranter nara vattnet, stenstrand. — Hy. fq. 

J. effusus L. — R och pe—st pe. Torbonas, Krootilansanta. 
Angsdike, oppen flack bland Equisetum heleocharis f. limosa 
pa sandtillandning. 

J. conglomeratus L. — St r och pe—st ep. Deltat nagra 
stallen, Styltogrunden, Kumnas. — Hv.r. Ylikyla Léfnas i diken 
cp och Stengard Uksjarvi. 

J. supinus Moench. — Hv. Stengard Uksjarvi. — Siikais: 
Malmgren i H. M. F. (Hjelt I, sid. 143). 

J. alpinus Vill. — P—st fq. Sandiga stenstrinder, sand- 
strander, uttorkadt dike paé sand. — Hv. p. 

J. lamprocarpus Ehrh. — P—st fq och st pe—st ep. De 


yngsta tillandningarna, strander. — Hy. p. 

Luzula pilosa L., Willd. — P—fq och st pe. Granskogar, 
torrare albuskager. — Hv. fq. 

L. multiflora (Hoffm.) Lej. — q och st pe. Angar af olika 
slag, albuskager. alfbranter, Akerrenar. — Hv. fq. 


Gagea minima (L.) Schult. —- R. Bjérneborgs stad nara sko- 
gen: I. S. — Hv. ar 1863 cp pa en tradesaker & Stengard, 
Hara, nu férsvunnen. — Kullaa: Malmgren i H. M. F. — Luvia 
Sitlahti nara kyrkan st pe 1907: Eeva Hermonen. — Eura- 
aminne Vuojoki 1902: Carl G. Bjérkenheim i H. M. F. 

G. silvatica (Pers.) Loud. — Bjorneborg: J. E. Arrhenius 
enl. Moberg sid. 219 (Hjelt I, sid. 111). — Hv. som fore- 
gaende. — Kumo: Malmgren iH. M. F. (Hjelt |. ¢). Kumo 
gard: EK. Hermonen. 

Allium schoenoprasum L. — Bjéreborg Rafsié: A. N. Nord- 
blad i herb. lye. n., hégst sannolikt (Hjelt I, sid. 117). — Hv. 


206 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlviixtflora. 


Stengard, byn, troligen forvildad. — EKuraaminne Ilavois: K1. 
W.ahlIman iH. M. &. (Hjelt I, sid 116). 


Majanthemum bifolium (L.) F. W. Schmidt. — St fq—fq och 
st pe—ep. Skogar af olika slag (i granskogar ofta steril), lundar, 
skogsbryn, nedhuggen granskog, langs garden, vid stubbar. — 
Hv. fq. 


Polygonatum officinale All. — St r och st pe—st ep. Pihlava, 
Ytteré Honkala, Rafsé Kapellskar, Viasvesi (K. L. enl. Fontell). 
Torrare éppnare lundar. — Hv. pa backar. — Luvia flere stal- 
len, bl. a. Luodonkyla: Eeva Hermonen. 

P. multiflorum (L.) All. — P—st r och pe—ep. Keisarinkivi, 
Torbonis den sydligaste af de tillandade holmarna strax ne- 
danfér byn, Eskonokka och tva andra tillandade holmar i nar- 
heten, Lyttskir Alholmen, Pihlava, Pihlava 1904 bland alar — 
(Herm. Ad. Printz), Ytterd Honkala, Rafsé Barkholmen, 
Kapellskar, Stylté 1902 (Anna Lindstrém enl. Fontel)). 
Ulfsby: F. Stenberg i herb. lye. n., hogst troligt (Hjelt I 
sid. 120). Steniga lundar, garna bland alarna vid hogvatten- 
stranden, aspsnar, ensnar. — Hy. flere stallen. 

Convallaria majalis L. — St fq och st pe—-epp. Lundar, angs- 
backar. — Hv. fq. 

Paris quadrifolius L. — P—st fq och st pe—st cp. Lofskogar, 
lundar, granskog med asp och bjork, granskogsbryn med asp. — 
Hv. fq. 


f. quinquefoliata. — Kumnas. 


Iris pseudacorus L. — St r—p, i deltat st fq, och pe—st pe, 
stundom st cp. Vata — vattendrankta angar, ofta bland eller 
strax utanfor EHquisetum heleocharis f. limosa; igengroende 
adror; vid kanten af sma vattensamlingar. — Hv. st fq vid 
astrander. ,,Ofverflédig Jris“ finnes i karren mellan ,Gjdlbohl 
och Hvisbofjard*: Linné Iter lapp. sid 199. — Luvia i skogs- 
puttar och vid Pinkkijarvi: E. Hermonen. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 207 


Orchis incarnatus L. — R och st ep. Kumnas sédra sidan pa 
fuktig ang med videbuskar (I. S. och H. S.), Viasvesi (K. L. 
enligt Fontell). — Norrmark: A. Wahlroos enl. Malmgren 
sid. 16 och i H. M. F. (Hjelt I, sid. 482). Upptages af Malm- 
gren |. c. sasom O. latifolia L. f. elata Fr. Anses af Hjeltl.c. 
kanske snarare vara O. Traunsteineri. 

O. maculatus L. — St fqa—fq, saknas i deltat. — Hv. st fq. 
Stengard Lofnas ep. — Luvia: Hj. W. enl. Fontell och Eeva 
Hermonen. 

Platanthera bifolia (L). Rehb. — P pa Kumnis (H.8.), Ytteré 
(Hjordis Rosenlew enl. Fontell), troligen afven annorsta- 
des. — Hv. p i skogsbackar. — Luvia: Hj. W. enl. Fontell 
och Eeva Hermonen. 

Pl. viridis (L.) Lindl. — Hy. Stengard i skogsbackar. 

Epipogon aphyllus Sw. — R och st pe. Kumnas Langsanta 
tva stallen (lektor EK. V. Selin) och nairmare udden tva stiallen 
(fru M. Juselius), ar 1907 sagos ett tjugotal exemplar (H. S.); 
Bredvik nara Laines torp (lektor E. V. Selin). Granblandskog 
och granskog pa formultnande tra; pA Bredvikslokalen ar skogen 
numera (1901) nedhuggen. Bjérneborg Kumniis: E. Wikman 
i H. M. F. (Hjelt I, sid. 477). Jfr. Geogr. Foren. Tidskr. 10. 
1898, sid. 179—180. 

Neottia nidus avis (L.) Rich. — Rr. Kumnis: H. S. 

Lnistera ovata (L.) R. Br. — Kumnis i léftridslund pe: H. S. 

L. cordata (L.) R. Br. — Kumnis p, i granblandskog (H. S.); 
Viasvesi (K. L. enl. Fontell); Ytterd (Fontell); Rafsé flere 
stallen i granskog (H. G.). — Luvia Pinkkijarvi och Sitlahti: 
EKeva Hermonen. 

Goodyera repens (L.) R. Br. — Kumnis p, bland ris: H. 8. 
Ytterd: Hjordis Rosenlew enl. Fontell. ,Tyckes vara ratt 
vanlig pa Ytteré“: Fontell. — Hv. r. Torrare skogsbackar. — 
Sastmola: Malmgren i H. M. F. (Hjelt I, sid. 475). — Luvia: 
Hj. W. enl. Fontell. Luvia Sassila: Eeva Hermonen. 

Coralliorrhiza innata R. Br. — Kumniis p, sankare stillen 
i granblandskogen, ofta bland formultnande léf (H. S.); Viasvesi 
(kK. L. enl. Fontell). — Hv. r. Stengard vid Uksjarvi pa hvit- 
mossa. — Luvia Pinkkijarvi: Eeva Hermonen. 


208 Hiéyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och kiarlvixtflora. 


Malaxis paludosa (L.) Sw. — R och st pe—st ep. Kumnas 
Langsanta (I. S.), Bredvik tva stallen (LS. och V. J.). Fér- 
sumpningar. 


Dicotyledones Juss. 


Salix pentandra L. — P—st fq och st pe-—st ep. Vide- 
snar, allundar. — Hv. fq. 

[S. fragilis L. — Bjorneborgs stad, ursprungligen planterad. — 
Norrmark, Sédermark by, sannolikt ursprungligen planterad.| 

S. nigricans Sm. — P och pe. Koivisto, Bjérneborgs stad, 
Varppukarit, Kumnas (troligen flerstades). Videsnar, alfbranter, 
diken. 
S. bicolor Ehrh. — St fg—fqq och st pe—st cp. Den all- 
mannaste videarten. Videsnar, alfbranter, lundar, diken, al- 
buskager, unga tillandningar (laga exemplar), tatelangar (laga exx.). 

S. cinerea L. — St r—p och st pe—st cp. Videsnar. 

S. caprea L. — P—st fq och pec—pec. Lundar och skogar 
af olika slag, skogsbryn, grusvallar. — Hv. fq. 

S. aurita L. — P—st fq och st pe. Videsnar, diken, langs 
garden, lundar, blandskogar. . 

S. livida Wahlenb. — Frekvensen och ymnigheten kunna 
ej uppgifvas. 

S. myrtilloides L. — R. Bredvik Rantamaa torp: I. 8. — 
Luvia Sitlahti: Eeva Hermonen. 

S. repens L. — P—st fq och st pe—st cp. Strandangar hogre 
upp, mer eller mindre laglanda angar. — Hv. fq pa fuktiga angar. 

*rosmarinifolia L. — P—st fq och st pe. Videsnar, lag- 
landa angar, diken. 

S. Lapponum L. — R och st pe. Inderd nara Kylansaari 
haltpunkt. Lagland ang. — Kullaa: Malmgren i H. M. F. 
(Hyelt I, sid: 131). 

S. aurita < bicolor. — R och pe—st pe. Koivisto pa alf- 
branten, Krootila flere buskar i videsnar. 

S. aurita * cinerea. — Rr och pee. Kumnas. 

S. bicolor X nigricans. — R och pe. Koivisto pa alfbranten 
atminstone fyra buskar. 

S. caprea « cinerea. — Rr och pee. Lyttskar i strandsnar. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 209 


S. cinerea K nigricans. — Rr och pec. Kumnas. 

Populus tremula L. — St fg—fq och pe—ep, mest st pe—st 
ep. Asplundar, andra lundar, alfbranter (jamte graal), steniga 
snar, blandskogar, granskogar, bjorkskogar. — Hv. fq. 


Myrica gale L. — Bredvik och Kumnas fq och st cp—ep, 
Viasvesi (K. L. enl. Fontell), Rafsd i mindre mangd, Rafso 
har och dar langs sydvastra stranden (Herm. Ad. Printz). 
Ulfsby: U. Lojanderi H. M. F. (Hjelt Il, sid. 73). Ofvanfor 
strandangarna pa lagland, sandig jord. Jamfor Hayrén und., 
sid. 31 B. — Luvia Kourujarvi st cp: E. Hermonen. 


Betula verrucosa Ehrh. — St fq—fq och st pe—ep. Ofver- 
vagande i forhallande till foljande art utom 4 Indero; dominerar 
i landskapet 4 Lyttskir, emedan granskogen har nedhuggits. 
Helst pa krossgrus. Bjérkskogar, bjorklundar, blandskogar 
speciellt jamte gran, granskogar ett och annat exemplar, al- 
lundar, asplundar, bjorkbackar, rismyrar. 

B. pubescens Ehrh. — St fq—fq, nordost om alfvens myn- 
ningsvik dock sillsyntare, och st pe—cp. Allmannare och ym- 
nigare an fdregaende endast 4 Inderé. Helst pa lerhaltig sand 
och pa torf, i allmanhet garna pa fuktigare, kallare och mer 
lagland mark an foregdende. Fuktigare allundar, videsnar, bjork- 
skogar (bland foéregdende), karr, skogsingskanter, langs garden, 
dikeskanter. — I afseende 4 de bada bjérkarternas upptradande 
pa olika afsténd fran hafvet kunde ingen skillnad formarkas, 
mahanda emedan skirgard sa godt som saknas i det undersokta 
omradet. 

B. nana L. — R (troligen i brist pa lampliga lokaler) och ep. 


Endast antecknad fran Kumnas i rismyr. — Hv. st fq pa karr- 
mark och lagmossar. — Luvia Sitlahti Hankassuo: Heva 
Hermonen. 


Alnus glutinosa (L.) Gaertn. — Bj antecknad fran Ulfsby, 
dar arten torde vara sillsynt; annars fq och st ep—cp. Saknas 
dock pa dynen pa sddra sidan af Ytterd udde, sparsam pa 


14 


210 Hayrén, Bjsrneborgstraktens vegetation och kirlviixtflora. 


sandfaltet i narheten, men nérapa allenaradande pa udden vid 
Uparonokka. Enda alarten pa Lyttskar nedanom Porinnokka, 
pa Busd, de flesta af Varppukarit, Granskaér och de sma hol- 
marna i narheten, SAdé och Alholmen, pa Sandholmen, Herrain- 
paivaluoto, Grésoura, Bjérkholmen och Mantyluoto, Rafso, Oud- 
oursholm, Sabbskar och antagligen pa Tahkoluoto. Helst pa 
krossgrus. Framst langs stranderna, dar man, om tradvegeta- 
tion ofver hufvud forekommer, vanligen ytterst traffar ett balte 
med klibbal. I detta balte, som ofta ar endast 1—2 m bredt, 
kan dock graal vara inblandad (p—r och pee—pe), namligen 4 
Harkiluoto, Selkaluoto, Tukkiluoto, viken vid Teemuluoto, norra 
sidan af Ytteré och Kumnas uddar. Fuktiga lundar (ofta till- 
sammans med graal), strander, buskager, snar, granskog, grankarr, 
diken. — Hv. fq, hafs- och traskstrander: K. G. Ollonqvist. 
PA strinderna i kyrkobyn endast klibbal: F. A. L6nnmark. 

A. glutinosa X incana. — Rr. Uniluoto 1903: Kerstin Lind- 
strom enligt Fontell. 


A. incana (L.) D.C. — Ulfsby fqq och pe—epp. I deltat fg—fqq 
och ymnigare an foregaende art, annu pa Tailuoto och Uusi- 
santa. 6fvervagande. Fran Torbonis till Porinnokka pa Lytt- 
skirs mark st r—r (saknas mellan Ylinokka och Vakevanokka), 
saknas nedanfor Porinnokka och Atminstone pa de storsta och 
flesta holmarna (ett exemplar antecknadt pa Varppukarit, jfr. 
under foregaende). Sydvist om dlfven och mynningsviken fq 
och st pe—cp, enaradande p& dynen och med sparsamt in- 
blandad klibbal pA sandfaltet p& sddra sidan af Ytterd udde. 
Saknas pA Sandholmen, Herrainpaivaluoto, Grasoura, Bjorn- 
holmen, Mantyluoto, Rafsé, Sabbskar och utholmarna, troligen 
afven pa Tahkoluoto; finnes pa Kapellskar st cp, dock ej vid 
stranderna. Helst pa sandjord, afven pa friskt krossgrus. Fuktiga 
lundar (ofta jamte klibbal), buskager kring sma vattensam- 
lingar etc., buskager pa grusbackar efter nedhuggen oranskog 
(utmirkande for Ulfsby), snar, alfbranter (ofta skadad till foljd 
af isens och hégvattnets inverkan, naérmare i Hayrén delt. sid. 
329), unga tillandningar (ofta lag), strander (jamfor under klibbal), 
sandfalt, dyner. — Hy. anteckning saknas. — Noggrann kanne- 
dom om de bada alarternas upptridande i Hvittisbofjard vore 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 211 


mycket 6nskvard och kunde gifva anledning till intressanta 
slutsatser i vaxtgeografiskt afseende. 

f. pinnatipartita Norrl. — Kumo in ripa: alumn. G. v. 
Knorring i H. M. F., jamfor Medd. Soc. Fauna et Fl. Fenn. I], 
md fee (Hjelt UH, sid. 51). 


[Quercus robur L. —Caroli Linn ei Flora Lapponica Prole- 
gomena § 30: ,,Ultimam Quercum vidi — — — nee redibat in 
conspectum, nisi postquam, e regione, Bioerneburgum Finlandiae 
perveni*. Antagligen ar det samma ek, som senare omnamnes 
af Wahlenberg, Malmgren sid. 35 m. fl.; jfr. Hjelt IL, 
sidd. 64 och 65. Uppgifterna torde asyfta den ek, som véixer i 
Sodermark by i Norrmark pa Uusitalo (Praka) hemmans mark. 
Det 5—7 m hoga tradet finnes i sjailfva byn pa en backe, som 
sluttar at vaster och norr. I narheten ses ett aldrigt appeltrad 
och en pil (S. fragilis), litet langre nedat ett annat gammalt 
appeltrad. Dessa omstandigheter synas tala for, att eken ur- 
sprungligen planterats. Dock veta inbyggarna pa_ platsen 
ingenting om saken. 

Nere vid marken matte eken ar 1901 i omkrets 275 ecm. 
Omkr. 1,5 m fran marken delar sig stammen i en dstlig och en 
vastlig gren, hvilka hvardera kort darefter ater dela sig i tva 
grenar. Tyvarr har det statliga tradet spruckit anda ned till 
roten; sprickans bredd ar upptill nara en dm, och da stammen 
ar delvis murken och haligheten innehaller jord m. m., hotar 
tradets dstra halft att falla) Genom Hembygdsforeningens i 
Bjorneborg forsorg har emellertid ett jarnband anbragts kring 
tradet'). Barken ar skroflig och ojamn, delvis formultnad och 
stallvis bevuxen med mangder af Xanthoria sp. (i synnerhet pa 
stammens nedre del) och riklgt fruktificerande Stereodon po- 
lyanthos och Orthotrichum speciosum. Lofverket ar glest (1901). 


1) Geografiska Féreningens Tidskr, 1902, sid. 182. — Agaren af Uusi- 
talo hemman har utsatt flere tiotal ollon, savil i kruka som pa kalljord, an- 
tagligen i nirheten af eken, och nagra af dem hafva iifven grott. Se hirom 
tidningen ,Satakunta* 1903, N:o 99. 


212 Hiiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


Luvia Stenvall pa Langoura tva ratt hoga ekar vid kanten 
af en ang ett stenkast fran garden, uppdragna ur frukter som 
en fiskare i tiden hamtat fran Abo: E. Hermonen| 


Ulmus Tourn., L. — Werila by i Cumo socken pa en sand- 
backe vid stranden: Leche sid. 20, osakert hvilken art (Hjelt 
II, sid. 194). Bor undersdkas. 


Humulus lupulus L. — P och st pe—ep. Keisarinkivi, Lots- 
dre, Torbonas flere stallen, Lyttskaér Porinnokka, Pihlava sag 
och upp emot jarnvagen. Steniga lundar, gamla strandlinjer. — 
Hy. Stengard Hara och Kyrkobyn. Redan Linné angifver 
humlen fran trakten emellan ,Gjélbohl och Hvisbofjard*. ,,Lu- 
pulus sativ. vaxte jucundo spectaculo vild, slaendes sig omkring 
asptraden etc. helt artigt*: Linné Iter lapp. sid. 199. Snarast 
samma fyndort asyftas sannolikt 1 Fl. Suec. sid. 357: ,hab. in 
densissimis silvis abietinis et maritimis inter Biorneburgum et 
Christianiam in Ostrobothnia‘. Jamfor Hjelt I, sidd. 186—188, 
och Hayrén anm. vixt., sid. 34 B. -- Norrmark: Wirzén pl. 
off. sid. 80 och O. Hjelt (Hjelt Il, sidd. 186 och 188). — Luvia, 
odlas pa nagra stallen: E. Hermonen. 


Urtica urens L. — St fq—fq och st cp. Kring byggnader, 
gardsplaner, tradgardar och andra odlingar, vid garden nara 
gardar, afstjilpningsplatser. — Hv. fg. — Luvia: Hj. W. enl. 
Fontell. 

U. dioeca L. — Fq och pe—ep. Kring byggnader, afstjalp- 
ningsplatser, vagkanter, vedbackar, granskogar garna bland 
stora stenar, graalbuskager, hallonsnér. — Hv. fq. — Luvia: 
Hj. W. enl. Fontell. 


[Rheum Rhaponticum L. — Antecknad fran Rafso pa barlast 
pe 1907, steril.] 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 213 


[Rumex obtusifolius L. a silvester (Lam.) Koch. — Rafso 
pa barlastplats 1883: Arrhenius (Hjelt II, sid. 228). Rafso 
1906: I. L. enl. Fontell, utan uppgift om hvilkendera formen 
som afses.| ) 

[p agrestis Fr. — Rafsé nagra exemplar bland alar 1904, 
icke Aterfunnen 1906: Herm. Ad. Printz.| 

R. crispus L. — St r—p och pec—st pe. Busd Keskikari, 
Granskir, Sad6, Pihlava Pundasoura (ar 1907 st cp), Ytterd, 
Kumnas, Sabbskar, Rafs6 1901 och 1907 pce, Tahkoluoto. Sten- 
strander. En form med vid basen fint tandade inre kalkfjall 
insamlades i Pihlava 1901. — Hv. flerstades pa strander. 

R. crispus « domesticus, — R. Ruohokari Stylt6grunden pa 
stenstrand 1901. Exemplaren fran Ytterd (Hjelt Il, sid. 248, 
och H. M. F.) hafva visat sig tillhéra R. crispus, en form med 
endast ett gryn. 

R. domesticus Hartm. — P—st fq och pe—st pe. Gardsplaner, 
stenstrander. En form med litet gryn pa ett af de inre kalk- 
bladen insamlades p& Rafsé pa barlast 1901 (inlamnad_ till 
H. M. F.) och i Inderod 1901. — Hv. fq. 

R. hydrolapathum Huds. — P och pe—ep. Koivistonjuopa 
nagra stillen, Isojoki, Vaarajuopa Atskilliga stallen, Kalafornien 
(J. Asplund enl. Fontell), Lyttskar nara bathamnen, Pihlava 
sig, nara verkstaden 1904 (Herm. Ad. Printz), Hinajarvi sj6é 
(Fontell). Igengroende flodarmar och vikar, vat starrang. — 
Nakkila invid jarnvagsstationen st cp. — Euradminne flerstades, 
ifr. Hjelt I, sid. 230. 

R. acetosa L. — Fq och st ep—ep. Angar af olika slag, 
angsbackar, alfbranter hogre upp, akerrenar. — Hv. fq. 

fh. acetosella L. — Fq—fqq och st cp—cpp. Torrare angar 
af olika slag, alfbranter hogre upp, akerrenar, bergsbranter. — 
Hv. fq. 

f. entegrifolia Wallr. — Rr och st ep. Koivisto pa alfbranten 
i ren sand. 

Polygonum viviparum L. — St fq. Fuktigare angar. — 
Hv. fg. 

P. amphibium L. £. natans Moench. — St r och st ep—ep. 
Lyttskar emellan Linderi och Tarnoura, Sabbskar. Vattengras- 
bestand, mindre vattensamlingar pA omkr. 0,5 m djup. 


a Hiyrén, Bjdrneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


f. terrestris Leers. — St fg—fq och st pe—ep, ej i hafszonen. 
Alfbranter horisontala stallen ofta niira vattnet, drtstrander i 
deltat, tatelangar. — Nakkila: A. G. H. (Hjelt II, sid. 206), 

P. tomentosum Schrank. — Fq och st ep—ep. Hafreakrar, 
kornakrar, potatisfalt, tradgardar, gardsplaner, vagkanter, diken, 
stenstrander med sma stenar, angstrander. — Hv. st fq. 

P. persicaria L. — Mantyluoto pa odladt stialle den 20 sept. 
1905: Axel Lindfors, 

P. hydropiper lL. — Fq och st pe—ep, mest pe—st ep. Sten- 
strander med sma stenar, gyttjestrander, lerhaltiga sandstrander, 
diken, fuktiga vagkanter. 

P. foltosum Lindb. fil. — Vid alfven nedanfor staden, framst 
vid mynningsviken, har fq och vanligen st ep—ep. Gyttjestran- 
der. Jamfor Hayrén anm. vaxt., sid. 34 B. — Nakkila: Sim- 
mingaighboM. Bo (jel4: Myvsid: 213). 

P. minus Huds. — P och pe—st pe. Stenstrainder med sma 
stenar, gyttjestrander. 

P. aviculare L. — Fq och st ep—ep. Gardsplaner garna strax 
framfor trappan, gator, afstjalpningsplatser, vid sjébodar och 
bryggor, vagkanter, gangstigar, stenstrander helst med sma 
stenar, sandstrander (i hafszonen i flere egendomliga former), — 
Hv. fq. 

P. convolvulus L. — St fgy—fq och st pe—st ep. Albuskager, 
stenstrander hogre upp. — Hv. fq. 

P. dumetorum L. — Hv.: Kk. G. Ollonqvist. Kallfjard: 
Malmgren sid. 34 och i H. M. F. (Hjelt I, sid. 224). — Kura- 
aminne: Kl. Wahlman i H. M. F. (Hjelt 1. c¢.). 


[Chenopodium hybridum L. — Rafsd den 26 aug. 1905: 
Axel Lindfors,] 
Ch. album L. — Fq och pe—cp, mest st cp—ep. Odlingar, 


gardsknutar, sandstrander. — Hv. fq. 
[Ch. gluucum L. — Rafsd pa barlast 1906: Herm. Ad. 
Printz] 


Ch. rubrum L. — R. Bjorneborg: Wirzén M.S. och Gadd 
Sat. sid. 48 (Hjelt Ill, sid. 124), ~ 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 215 


[Ch. foliosum (Moench) Aschers. — Bjérneborg: Simming 
enl. Malmgren sid. 35 och i H. M. F. (Hjelt Ill, sid. 131),] 

[8 chenopodioides (.). — Bjorneborg: Simming enl. Malm- 
gren sid. 35 och i H. M. F. (Hjelt III, sid. 131) 

[Atriplex hortense L. — Bjorneborg 1859: Malmgren sid. 
34 och i H. M. F. (Hjelt Ill, sid. 134). 

[A. litorale L. — Rafso pa barlast 1901, 

A. patulum L. — I hafszonen st fq, annars st r; st pe—st ep. 
Stenstrander, sandstrander, tangbaddar, tradgardar. invid bo- 
ningshus. — Hy. pa strander. — Ifran hufvudformen har icke 
sarskilts f. halophila Sel., som omnaimnes fran Rafso och Sast- 
mola (Hjelt Ill, sid. 142). 

A. hastatum L. — St r och pe—st pe i hafszonen. Oudours- 
holm, Rafs6, Rafso sydvastra stranden 1904 och 1906 (Herm. 
Ad. Printz). Sandstrander, tang, barlast. — Hv. pa strander. — 
Sastmola: Malm'gren sid. 34, sAsom var. microcarpum Koch, 
och i H. M. F. (Hjelt II, sidd. 135—136). 

Salicornia herbacea L. — R och st pe—ep. Torbonas tva 
stallen (det ena 4—d ar, det andra ndgra m2), Inderé cp nara 
Kivini. Starkt lerblandad sand. Lokalerna 6fversvammas re- 
gelbundet af hogvatten. Jfr. Hiyrén anm. vaxt., sid. 35 B. 


Montia lamprosperma Cham. — P och st pe—ep. mest st 
cp—cp. Friby flere stallen, Sadé, Kumnas, Viasvesi (K. L. enl. 
Fontell), Ruohokari. Kalldrag, stenstrander. — Hv. st r. 


Silene venosa (Gilib.) Aschers. — Bjérneborg (herb. lye. Bj.), 
Bjorneborg Karjaranta (E. G. enl. Fontell), Mantyluoto (L. H. 
enl. Fontell). — Luvia: 8. W. och Hj. W. enl. Fontell. 

f. litoralis (Rupr.). — P och pe—st ep vid hafvet. Bredvik 
Rantamaa udde (I. 8.), Kumnas yttersta udden, Uniluoto (Kk. L. 
enl. Fontell), Stylt6grunden, Rafsé (Elna Grénblom enl. 
Fontell), Rafsé vid Junnela (A. Rohde), Rafsd sydviastra 
stranden (Herm. Ad. Printz), Tahkoluoto. Stenstrander, berg- 
skrefvor. — Hv. pa holmarna. — Luvia Laitakari: E. Hermonen. 

[*marittma With. — Rafs6 barlastplats: Karin Schildt 
enl. H. Lindberg (Hjelt Ill, sid. 4), 


216 Hdyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


S. nutans L. — P och pe—st ep. Keisarinkivi, Ytteré Hon- 
kala, Kumnias tre stiallen, Rafso (A. G., herb. lye. Bj., I. L. enl. 
Fontell), Kapellskar (A. Rohde). Ulfsby: J. E. v. Schantz 
i herb. lye. n. (Hjelt Il, sid. 10); Bjorneborg Tahkoluoto ad 
Rafs6: Selan (Hjelt 1. c.). Steniga och sandiga torrare 
lundar, enbackar. 

Viscaria vulgaris Roehl. — R_ och pce—st cp. Gammelby, 
Harpo. Torra faltbackar, bergsluttning. 

Melandryum album (Mill.) Garcke. — St r och pe. Torbonias 
lundartadt stalle nara en brunn; Mantyluoto 1906 (Axel Lind- 
fors); Rafsé 1906 (L. H. enl. Fontell); Kumnas Tomtebo i 
tradgard, troligen inkommen med fro. — Luvia Leppakari pa 
barlast flere ar, af allmogen inflyttad i tradgard och odlad: 
Keva Hermonen. 

M. rubrum (Weig.) Garcke. — P—fq (Lyttskar dock r langs 
hela stranden) och st pc—st cp. Nuvarande eller forntida 
strander i lundar (t. ex. sydspetsen af Saaris st ep), helst af al; 
alfbranter. — Hy. fq. — Nakkila: A. G. H. (Hjelt I, sid. 19, 
anser uppgiften ej vara fullt saker). — Luvia: Hj. W. enl. Fontell. 

Coronaria flos cuculi (L). A. Br. — P—st fq och pe-—st pe. 
Friby, Koivisto, Bjérneborg Karjaranta (E. G. enl. Font ell), Inderé, 
Kumnias, Rafsé (H. Haeggstrém enl. Fontell), Viasvesi (K. 
L. enl. Fontell). Fuktiga angar, tatelangar. — Hv. fq. — Lu- 
via fq: KE. Hermonen. 

Agrostemma githago L. — R och pec—pe. Bjérmeborgs stad 
(herb. lye. Bj.), Ytter6 1907 (L. H. enl. Fontell), Bredvik Ranta- 
maa 1887 (H. 8). Ulfsby in saburra: U. Lojander i herb. 
lye. n. (Hjelt Ill, sid. 31). Akrar. — Hv. r. Stengard i aker. — 
Norrmark: Malmgren sid. 29 och i H. M. F,, jfr. Gadd Sat. 
sid. 48 (Hjelt |. ¢). — Luvia ymnig pa akrar 1903 (?), da den 
infordes med hafrefré, senare icke iakttagen: EK. Hermonen. 

Gypsophila fastigiata L. — Kumo: elev A. Polviander i 
H. M. F. och Thyra v. Knorring enl. Harald Lindberg 
(Hjelt Il, sid. 42). Kumo vid landsvagen nara gransen till 
Kjulo pa sandmo den 15 juli 1908: Carl Cedercreutz i 
H. M. F. — Sakyla: Prytz (Hjelt 1. ec). 

Dianthus deltoides L. — St fg—fq och st cp. Angsbackar, 
faltbackar. — Hy. fq. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 217 


8 glaucus (L.). — Luvia Hanninkyla ett par individer: 
Eeva Hermonen. 

[Vaccaria segetalis (Neck.) Garcke. — Rr. Rafs6 utan datum: 
elev Malini H. M. F. (Hjelt II, sid. 45).| 


Sagina procumbens L. — St fq och st pe. Alfbranter, unga 
tillandningar, stenstrander med sma stenar, sandstrander, berg- 
springor nara vattnet. — Hv. fq. 

S. nodosa (L.) Fenzl. — P—st fq och pc—st pe: hafszonen. 
Se afven Hjelt I, sid. 55. Stenstrander, sandstrander. — Hy. 
fq pa strander. — Luvia: Hj. W. enl. Fontell och HKeva 
Hermonen. 

Ammodenia peploides (L.) Gmel., Rupr. — P—st fq och pe—st 
cp: hafszonen. Se afven Hjelt Ll, sid. 73. Sandstrander, 
sandfalt. 

Moehringia trinervia (L.) Clairv. — P—st fq och pe—st ep. 
Granskogar garna pa mossbevuxna stenar, alsnar, ensnar. — Hv. p. 

Arenaria serpyllifolia L. — R och st ep. Rafso pa barlast 
1907. — Hv. r. Stengard i tradgard. — Luvia pristgarden pa 
backe: E. Hermonen. 

Stellaria nemorum L. — P och pe—ep. Saaris, Sonnas Mus- 
talahde, Lyttskar nara Vakevanokka, Inderé Kivini, Ytteré nara 
Honkala, Kumnias (EK. G. enl. Fontell), Kumnas Langsanta 
(H. S.), Viasvesi (Kk. L. enl. Fontell), Rafsé (H. G.). Kalldrag, 
asplundar, allundar. — Hy. p. — Luvia: Hj. W. enl. Fontell. 

St. media (L.) Cyrillo. — Fq och st pe—ep. Stenstrander med 
sma stenar, odlingar, gardsplaner o. d., bergskrefvor nara vatt- 
net, mossbevuxen sten i granskog nara boning. — Hv. fq. 

St. palustris (Murr.) Retz. — P—st fq, i deltat fq, och st 
pe—st ep. Fuktiga till vata angar af olika slag, videsnar. — Hv. 
fq pa vata stallen. 

f. virens G. F. W. Mey. — R, antecknad endast fran deltat: 
vid Makkaranjuopa och pa Hastholmen. 

St. graminea L. — Fq och st pe—st cp. Angsbackar, falt- 
backar, steniga backar, torrare angar af olika slag, alfbranter. — 
Hv. fq. 


218 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiarlvaxtflora. 


St. longifolia Muhlenb. — R. Rafso i skog 1848 79: Hielt 
bref. — Nakkila: Simming i H. M. F. (Hjelt III, sid. 88). 

Cerastium caespitosum Gilib. *triviale Link. — St fq och st 
pe—st cp. Torrare angar af olika slag, angsbackar, lundar 
etc. — Hv. fq. 

f. glandulosa Boenn. — R och st pe. Nara Gasholmen pa ung 
sandtillandn ing. 

[C. arvense L. — R. Rafsd 1896 (A. P.), 1901 (H. G.), 1904 
(I. L. enl. Fontell) och 1906 (Axel Lindfors). — Hv. Kallfjard 
ganska ymnig, ursprungligen inkommen med utlandskt hofro 
O. Collini H. M. F. (Hjelt II, sid. 104), 

Spergula arvensis L. — Fq och pe—cpp, mest ep. Akrar i 
synnerhet tradesakrar, tradgardar, sadda graslindor, batstran- 
der. — Hv. fq. 

Spergularia campestris (Li). Aschers. — P—st fq och st pe—st 
ep. Alfbranter horisontala flackar, unga tillandningar innan 
tateln upptrader, torra sluttningar. — Hv. fq. — Luvia: Hjor- 
dis Wikman genom Fontell. Luvia Sitlahti: Heva Her- 
mone n. 

Sp. marina (L.) Griseb. 8 liosperma (Kindb.). — P—st fq och 
pe—ep i hafszonen, dessutom sasom relikt 4 Torbonas pa ler- 
blandad sand icke langt ifran Salicornia m. fl. (jfr. Hayren 
anm. vaxt., sid. 35 B) och pa Indero nara Kivini tillsammans 
med denna vaxt. Sandstrander, angstrander. stenstrander, aldre 
tangbaddar (Sabbskar). 


Scleranthus annuus L. — Frekvensen kan ej uppgifvas. — 
Hv. t. ex. Fisk6 cp pa akrar. — Luvia Hanninkyla: Heva 
Hermonen. 


Nuphar lutewm (L.) Sm. — I alfven med dess tillfloden och 
forgreningar och i mynningsviken fq—fqq och st pc—epp, i 
ymnighet i synnerhet i Lyttskars skargard, annu invid Ruoho- 
karis éstra strand sagos 4 exemplar. Saknas i hastigt strom- 
mande vatten. Strax utanfér, pa 6ppna flackar uti och i yttre 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 219 


delen af safbestanden; afven igengroende adror. Gar ofta langt 
ut 1 det dppna vattnet, men vaxer da glest (t. ex. med tathe- 
ten 4) och ar steril. — Hv. fq. — Luvia Pinkkijarvi och Miko- 
lanjuopa i mynningen: E. Hermonen. 

Nymphaea alba lL. *candida Presl. — Deltat och mynnings- 
viken fq och pe—cp, Kumnis p. Igengroende Adror och Adror 
med mycket ringa strémhastighet (ett utmarkt exempel Ar 
Kimbaadran, dar vaxten forekommer férst nedanom Jyrajuopa); 
innanfor och i inre delen af vattengrasbestanden (sdledes sillan 
tillsammans med foregaende); mindre vattensamlingar. En rédblom- 
mig form uppgafs vara patraffad i nagra fa exemplar i narheten 
af Lyttskars bathamn, men kunde trots sékande icke igen- 
finnas; uppgiften ar osaker och tarfvar bekriftelse. — Hv. fq. — 
Luvia Pinkkijérvi och mynningen af Mikolanjuopa (sannolikt 
N. candida): EK. Hermonen. 


Caltha palustris L. — St fq—fq och pe—st ep. Vata till 
vattendrankta angar, diken, stenstrinder bade sadana med sma 
och sadana med stora stenar. — Hv. fq. 

[Aquilegia vulgaris L. — R. Bjérneborgs stad forvildad pa 
gardsplan 1901.| 

Actaea spicata L. — P och pe—st pe. Torbonais Eskonokka, 
Pihlava, Kumniis, Viasvesi (K. L. enl. Fontell). Lundar. — Hy. 
nagra stallen. 

Thalictrum simplex L. — Ulfsby i skogsbacke 1877: A. K. O. 
Malin i H. M. F. (Ajelt IL, sid. 160). Exemplaret ar nagot 
afvikande fran hufvudformen. 

Th. flavum L. — P och pec—st cp, mest st pe—st ep. 
Gammelby nara farjan; Bjorneborgs stad: Aittaluoto, Hast- 
holmen, Kvistholmen 1906 (E. G. enl. Fontell), Skrifvarholmen, 
Lotsore; Lyttskaér néra bathamnen. Videsnaér, i narheten af 
snar, bland enar, alfbranter hégre upp. — Hv. p. 

Hepatica triloba Gil. — St r—p och st pe—st ep. Sonnas tva 
stallen (J. F. Palin), Bjérneborgs stad i skogen (I. S.), Kumnas 
(fra M. Juselius). — Hv. Frekvensen ej antecknad. Emellan 
»@jolbohl och Hvisbofjard*: Linné Iter lapp. sid. 199. — Luvia 
Pinkkijarvi och Niemenkyla: E. Hermonen. 


220 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


Anemone nemorosa L. — Fq och st cp. Lundar, bjorkskogar, 
langs garden mellan videbuskar, skogsbryn. 

A. ranuneuloides L. — Nakkila: Malmgren sid. 25 
(Hjelt Il, sid. 178). — Kumo: Knorring i herb. lye. n. 
(Hjelt 1. c.). 

Myosurus minimus L. — P och st pe—st ep (mdjligen forbi- 
sedd). Gammelby, Bjéreborgs stad, Kumnis (I. 8). Ar i Bjor- 
neborgs stad mycket vanlig p& murar och torra_platser: 
Fontell i febr. 1908. Dikeskanter, gamla murar etc. — Hv. 
flerstades. 

Ranunculus paucistamineus Tausch *eradicatus Laest. f. 
submersa Lindb. fil. — Bjérneborg: J. V. Gronfeldt iH. M. F.; 
Harald Lindberg anmirker, att exemplaren aro storvaxta och 
ej fullt 6fverensstiimma med den vanliga formen (Hjelt I, 
sidd. 225 och 227). 

R. peltatus (Schrank). — Endast i alfvens mynningsvik och 
Lyttskars skargard: p och pe—st cp. Kahaluoto, Lyttskar fler- 
stides. Oppnare stillen i safbestand pa omkr. 0,5 m djup. 
Vattnet i sallsynta fall salthaltigt. — Hv. Kallfjard: Malmgren 
iH. M. F. (Ajelt Ul, sid. 233). . 

R. circinatus Sibth. — Hv. Stengard Viikila torp i grund 
hafsvik (steril). 

Rk. Baudotit Godr. f. submersa Gren & Godr. — St r—p och 
st pe, i hafszonen. Kumnas flerstaides. Vikar pa nagot skyd- 
dade stiillen. — Hv. st r: K. G. Ollonqvist; Kallfjard: Malm- 
gren sid. 25 och i H. M. F. (Hjelt Ill, sid. 218). — Sastmola: 
Malmgren 1. ec. (Hjelt |. c). — Luvia flere stallen i skar- 
garden: HK. Hermonen. 

R. flammula L. — St r och st pe—st cp. Saaris, deltat, 
Ytteré (Hj. R. enl. Fontell), Kumnis. Mindre vattensamlingar, 
diken, karr. — Hv. p. — Luvia: Hj. W. enl. Fontell och Heva 
Hermonen. 

f. radicans Nolte. — Ulfsby: K. H. Appelqvisti H. M. F. 
(Hjelt Ill, sid. 191). 

R. reptans L. — St fg—fq, saknas i hafszonen, och st pe—epp. 
Unga tillandningar i synnerhet pa gyttja, alfbranter lagre ned, 
gyttjestrander, stenstrander med sma stenar, angstrander. — 
Hy. fq. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 221 


f. lingua L. — Endast antecknad fran deltat: p och st ep. 
Torbonas, Krootila, nara Bjérneborgs stad (V. J.), Inderé mellan 
Kivini och Selkaluoto, viken ofvan Harkiluoto. Bestand af vat- 
tengras och starr. — Hv. Norrmarks 4, t. ex. midt emot kyrkan 
i mangd. — Norrmark: J. V. Tallqvist i herb. lye. n. (Hjelt 
Ill, sid. 187). — Nakkila: Malmgren sid. 25 (Hjelt 1. ¢). 

hk. auricomus L. — P—st fq. Fuktiga angar, fuktiga lundavr. 

Rk. acer L. — Fq—fqq och st cp—epp. Torrare angar, angs- 
backar, lundar, alfbranter hégre upp. — Hv. fq. 

Rk. polyanthemus L. — Ytterd 1907: Hjérdis Rosenlew 
enl. Fontell. 

R. repens L. — St fg—fq och st pe—st ep. Fuktigare lundar, 
alfbranter lagre ned. — Hv. fq. 

fh. sceleratus L. — St r—p, deltat fq och pe—st pe. Unga 
tillandningar, kalldrag pa alfbranter, diken. — Hv. r. 

FR. ficaria L. — Kullaa: Malmgren sid. 25 och i H. M. F. 
(Hjelt Ul, sid. 238). — EKuradiminne: Karsten i H. M. F. 
(Hjelt |. ce). Huraaminne prastgarden: E. Hermonen. 


[Papaver rhoeas L. — Rr och pee. Rafsé pa barlast 1901 i 
ett exemplar.]. 

[P. dubium L. — Rr. Rafsé pa barlast 1902: Urda Holm- 
berg enl. Harald Lindberg (Hjelt III, sid. 284), 

Chelidonium majus L. — R—st r och pe—st pe. Gammelby, 
Bjorneborgs stad {V. J.). Graalbuskage p& krossgrus, afstjalp- 
ningsplatser. — Hv. p. — Norrmark Sédermark by st pe. Norr- 
mark: Malmgren sid. 26 (Hjelt III, sid. 286). — Luvia prast- 
garden pe invid badstugan: E. Hermonen. 


[Corydallis nobilis Pers. — Bjérneborgs stad, mycket ymnig 
i en vanvardad gammal tradgard, dar arten starkt bredt ut sig 
och synes trifvas utomordentligt val p& den humusrika och 
skuggiga platsen: Fontell i bref i febr. 1908. Exemplar fore- 
ligger fran Ar 1905: E. G. enl. Fontell.| 


222 Hiayrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


C. solida (Sw.) Hook. — Bjérneborg: K. Schantzenl. Malm- 
gren sid. 26 (Hjelt II, sid. 289). — Nakkila Anola gard: H. 8. 

Fumaria officnmals L. — P och pe—st pe. Bjorneborgs stad 
(Il. S, E.G. enl. Fontell), Lyttskar, Bredvik Rantamaa (L 8), 
Viasvesi (Kk. L. enl. Fontell), Mantyluoto 1904 i tradgard 
(L. H. enl. Fontell), Rafsé (A. P.). Akrar, tridgardar. — Hy. 
1 akrar. 


Nasturtium amphibium (L.) R. Br. — I alfven, dess tillfloden 
och forgreningar st fq och pe—st pe, men ar 1901 ej langre ned 
ain pa en af de sma holmarna invid Gasholmen i stadens hamn, 
ar 1906 funnen pa Kvistholmen (Elna Gronblom enl. Fon- 
tell). Bjérneborg: Malmgren sid. 27 och i H. M. F. (Hjelt 
Ill, sid. 299). Bjorneborg Aittaluoto: Alcenius (Hjelt 1. ¢.). 
Se afven Gadd Sat. sid. 49, dar arten forsta gangen angifves 
fran Sat. (enligt Hjelt Kann., sid. 27). Pa stranderna och i 
vattnet narmast dem; garna pa skyddade stallen, sasom diken, 
nairmast floden liggande delen af sma lugnt flytande backar, 
igenvaxande adror. Jfr. Hayrén und. sid. 26 B. — Kumo 
Vuoltee i flere exemplar vid stranden af alfven 1905: Heva 
Hermonen. 

[N. silvestre (.) R. Br. — R och st cp. Rafsd pa barlast 
1901, iakttagen flere ar och bekant for vaxtsamlare i trakten. 
Rafso 1872: J. Sahlberg i H. M. F. (Hjelt Il, sid. 298). Réafso 
1879 (Hjelt i H. M. F. och 1. c), mycket talrikt 1901 (Selan 
enl. Hjelt 1. c), 1904 och 1906 (Herm. Ad. Printz), 1906 
(Axel Lindfors), juli 1906 (. L. enl. Fontell). Se afven 
Gadd Sat. sid. 49.] 

N. palustre (Leysser) D. C. — St fg—fq, Kumnas sallsyntare 
(H. S.), och pe—st cp. Alfbranter, unga tillandningar, sten- 
strander, angstrander, diken. — Hv. fq. 

[N. armoracia (L.) Fr. — Rafsé 1907 en individ pa barlast. 
Bjérneborg Kapellskér 1869: elev J. Gronfeldt i H MF. 
(Hjelt Il, sid. 300).| 

[Barbarea vulgaris R. Br. — P och st pe. Bjérneborgs stad 
i parkerna t. ex. Lotsére (H. 8), Pihlava 1907 (V. Lindholm 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 223 


genom Fontell), Yttero 1904 (Lilli Backman genom Fon- 
tell) och 1906 (Hj. R. enl. Fontell), Mantyluoto (L. H. enl. 
Fontell), Rafsé pa barlast 1901.] 


B. stricta Andrz. — P—st fq och pee—st pe. Alfbranter, 
stenstrander, mellan strandalarna. — Hv. p. 

Turritis glabra L. — St r—p och st pe. Friby, Koivisto, 
Lyttskar Vakevanokka, Ytterd (Hj. R. enl. Fontell), Manty- 
luoto (L. H. enl. Fontell), Kumnas. Alfbranter hégre upp pa 
sand, sol6ppna stenbackar. — Hv. fq. 


Cardamine hirsuta L. — R. Mantyluoto 1902 och Uniluoto 
1903: K. L. enl. Fontell. — Luvia: kK. H. Hallstrom i Medd. 
Soc. Fauna et FJ. Fenn. 31, sid. 136. 

C. pratensis L. — P—st fq och st pe. Fuktiga till vata 
angar, diken, stenstrander. — Hv. fq i diken pa lerjord. 

C. amara L. — St fq och pe—st ep. Kalldrag, diken. 

[Hesperis matronalis L. — Rafséd pa barlast pa begrafnings- 
platsen 1903: Ingrid Larsson genom Fontell. — Luvia 
1906: Hj. W. enl. Fontell] 

Sisymbrium officinale (L.) Scop. — R. Bjorneborgs stad (herb. 
lye. Bj.); Bjorneborg 1905 (Emma Michelsson enl. Fontell); 
Rafso pa barlast pa 1890-talet (A. P.), 1904 st ep och 1906 
(Herm. Ad. Printz), 1907 st ep. Ulfsby: Malmgren sid. 26 
(Hjelt Ul, sid. 351). — Hv. r. 

[S. Loeselu L. — Rr. Rafsd pa barlast 1897: A. P.| 

S. sophia L. — St r och cp—epp. Gammelby i gardarna kring 
kyrkan; Bjérneborgs stad 1901; Bjérneborg 1906 (E. G. enl. 
Fontell); Rafsé 1901, 1906 (Herm. Ad. Printz och L. H. enl. 
Fontell), 1907 ep. Gardsplaner, gator, husknutar, barlast. — 
Hy. pa asen vid kyrkobyn. — Luvia Hanninkyla Pulli och Sit- 
lahti: E. Hermonen. 

Stenofragma Thalianum (L.) Celak. — R. (mahanda forbisedd). 
Bjorneborgs stad (herb. lye. Bj.), Kumnas Langsanta (H. 8.). — 
Hv. r. Stengard i tradgard. 

Erysimum cheiranthoides L. — Fq. Odlingar. — Hv. fq. 

E. hieractifolium L. — P och pec—st ep, saknas i Ulfsby. 
Tailuoto, Lyttskar ej langt fran Tarnoura, Inderéd Kallioluoto, 
Santakari, Oudoursholm, Pukkiluoto. Enligt Malmgren sid. 


224 Hiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


20 h. o. d. i hafstrakten. Steniga backar, stenvallar, enbackar. — 
Hy. r—p. — Sastmola: Malmgren i H. M. F. (Hjelt Il, sid. 


357). 

Brassica campestris L. — St fq och st pc—epp, mest st 
pe—st cp. Tridesdkrar, hafreodlingar, potatisfalt. — Hv. fq 
pa akrar. 


[Br. nigra (L.) Koch. — Rafsé spridd pa lastageplatsen: 
Hjelt Il, sid. 378] 

Sinapis arvensis L. — St r—p och pe—st pe. Bjorneborgs 
stad, Rafsd odladt stalle 1906 (Axel Lindfors i H. M F)), 
Rafsd 1907 pe, Kumnas flere stillen (H. S.). Bjérneborg: Sim- 
ming enl. Malmgren sid. 26 (Hjelt Ill, sid. 375). Odlingar, 
afstjilpningsplatser, barlast. 

8 orientalis Murr. — ,,Ulfsby brobank*: A. K. O. Malin 
i H. M. F. (Ajelt IL, sid. 377). 

[S. alba L. — Ulfsby pa barlast: Malin i herb. lye. n. 
(Hjelt Ill, sid. 378).] 

[Diplotaxis tenuifolia (L.) D. ©. — R och st ep. Bjorneborgs 
stad (herb. lye. Bj), Rafsé tva stillen pa barlast 1901, Rafso 
pa barlast 1904 och 1906 (Herm. Ad. Printz). -- Luvia Laita- 
kari pa barlast den 26 juli 1907: Eeva Hermonen,| 

[D. muralis (L.) D.C. — R och st ep. Rafsd pa barlast 
1901, Rafsd 20 sept. 1905 (Axel Lindfors),| 

[Alyssum calycinum L. — Rr och pec. Rafsd pa barlast 
i ett exemplar 1901.] 

[Berteroa incana (L.) D.C. — R. Bjérneborgs stad (herb. 
lye. Bj), Bjérneborg 1903 (K. L. enl. Fontell), Bjorneborg be- 
orafningsplatsen 1906 (E. G. enl. Fontell), Mantyluoto 1906 
(L. H. enl. Fontell), Rafsé pa barlast 1897 (A. P.), Rafso i 
juli 1905 d. L. enl. Fontel))] 

Draba incana L. — R. Bredvik 1905 (E. G. enl. Fontel)), 
Bredvik Rantamaa udde 1901 sandigt stalle (H. S.), Mantyluoto 
1902 (K. L. enl. Fontell). Rafsé: A. N. Nordblad i herb. 
lye. n. (Hjelt IL, sid. 333). — Hv. pa steniga holmar. — Sast- 
mola: Malmgren sid. 27 och i H. M. F. (Hjelt 1c). — Luvia 
Birskar och Tackholm: E. Hermonen. 

Erophila verna (L.) E. Mey. — St r—p och st pe—st ep 
(mdjligen forbisedd). Gammelby, Saaris, Friby, Koivisto, Bjorne- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 225 


borgs stad (H. S., E. G. enl. Fontell). Stenvallar ete. — Hv. 
fq. — Luvia Sitlahti: Eeva Hermonen. — Kumo S:t Henriks 
kapell: E. Hermonen. 

[Camelina microcarpa Andrz. 8 glabrata D.C. — Manty- 
luoto den 29 juni 1906: Axel Lindfors,] 

C. linicola Sch. et Sp. *foetida (Fr.). — Norrmark: Malm- 
gren sid. 27 och Simming i H. M. F. (Hjelt III, sidd. 363 och 
364). — Hv. ep bland lin (osakert huruvida just denna form 
asyftas). 

Subularia aquatica L. — P—st fq och pe—st ep. Pa skyd- 
dade stallen invid strander pa 0,1—2 dm djup, helst pa gyttija, 
afven pa sand och mellan stenar, afven i brackt vatten innerst 
i grunda vikar. — Hv. Stengard Hara innerst i hafsvikar. 

Thlaspi arvense L. —St fq och st cp. Ragakrar, afstjalp- 
ningsplatser. — Hv. fq. 

[Lepidium draba L. — Bjorneborg Rafsé pa barlast ett 
exemplar ar 1902: Urda Holmberg enl. Harald Lindberg 
(Hjelt Ill, sid. 386),| 

L. ruderale L. — R och pe—st ep. Bjérneborgs stad 1901 
flerstades, Bjérneborg 1906 (E. G. enl. Fontell), Rafs6é 1901, 
Rafso 1904 och 1906 (Herm. Ad. Printz), Rafsé 1907. Bjérne- 
borg: Malmgren sid. 27 och i H. M. F. (Hjelt III, sid. 385). 
Gator, grander, afstjalpningsplatser, barlast. Ett exemplar med 
val utvecklade kronblad ar taget af Fontell i Bjérneborgs stad 
den 17 sept. 1904 tillsammans med L. Virginiewm. — Hv. pa 
asen i kyrkobyn pa sina stillen i stora massor. — Luvia Laita- 
kari och Leppakari pa barlast: E. Hermonen. 

[L. Virginicum L. — Bjérneborgs stad pa bomullsaffall pa 
afstjalpningsplats bakom bomullsspinneriet ar 1904, féljande ar 
forsvunnen: Fontell. Insamlad den 17 september 1904: Kerstin 
Lindstrom och Fontell. Jamfor Hayrén fynd, sid. 114] 

Capsella bursa pastoris (L.) Moench. — St fq—fgq och st 
cp—cp. Tradgardar, gardsplaner, afstjalpningsplatser. — Hv. fq. 

[Coronopus procumbens Gil. — Rr. Rafs6é pa barlast 1901: 
V. Ji 

[C. didymus (L.) Sm. — Rr. Réafsé pa barlast 1899 (herb. 
lye. Bj.), Rafsé 20 sept. 1905 (Axel Lindfors).] 


15 


Ww 
iw) 
loc) 


Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


[Neslea paniculata (L.) Desv. — Ulfsby pa barlast: A. K. 
O. Malin i H. M. F. (Ajelt II, sid. 392); Ulfsby brobank: 
U. Lojander i H. M. F. (Hjelt |. ¢).] 

Isatis tinctoria L. -— P—st fq och st cp—ep, i hafszonen, 
i synnerhet pa utholmarna. Stenstrander, sandstrinder, snar 
af hafstorn. 


Bunias orientalis L. — R. Bjorneborgs stad i potatis- 
Aker 1901: V. J. 
Cakile maritima Scop. — P och pce—st pe, i hafszonen. 


Kumnis, naset mellan Sandholmen och Bjornholmen, Mantyluoto, 
Rafsé, Pukkiluoto, Oudoursholm, Bjorneborg Mantyluoto prope 
Rafs6 (Selan enl. Hjelt Ill, sid. 397), Mantyluoto 1905 
(Axel Lindfors). Sandstrander, barlast. — Sastmola Bogaskar: 
Malmgren sid. 26 och i H. M. F. (Hjelt |. ec). 

Raphanus raphanistrum L. — Frekvensen kan ej upp- 
gifvas. Hafredkrar, troligen afven andra odlingar. — Hv. fq. 


Drosera rotundifolia L. — St r—p och st cp—cp. Bjorne- 
borg (E. G. enl. Fontell), Kumnas Langsanta (H. 5.), Bredvik 
flere stallen (H. S.), Sabbskar, Rafsé (A. P.). — Hv. p. 

Dr. Anglica Huds. — St r—p. Kumnas (H. S.), Bredvik 
flere stillen (H. S.), Sabbskar. 


Bulliarda aquatica (L.) D. C. — Endast iakttagen vid 
alfvens mynningsvik och i Lyttskaérs skargard: st fq och st 
cp—cpp, gar dock ut till Stylt6grunden. Unga tillandningar 
helst pa gyttjeblandad sand, stenstrander med sma stenar nar- 
mast vattnet, i sandjord grafda gropar med vatten nara stranden, 
diken. — Hy. Sandé ep vid langgrunda strander. — Sastmola: 
Malmgren sid. 30 och i H. M. F. (Hjelt bref). 

Sedum maximum (L.) Suter. — P—st fq och st pe. Berg- 
skrefvor. — Hv. pa berg. — Luvia pa holmarna: Eeva Her- 
monen. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 227 


S. acre L. — P—st fq och vanligen st cp. Bergskrefvor, 
stenhélster, stenvallar. — Hv. fq pa lampliga lokaler. — Luvia 
flerstades: E. Hermonen. 


Saxifraga granulata L. — Ulfsby Anola gard vid vagen 
till Ruhade gastgifveri: Stromberg enl. Hjelt bref. Bjdrne- 
borg: Moberg klim., sid. 106, enl. Hjelt bref. — Luvia Moor- 
holm tva exemplar, enl. uppgift pa barlast, det ena ar 1901, 
senare ar arten icke aterfunnen: Anna Holmberg och Hanna 
Hermonen enligt Eeva Hermonen. Jamfor Medd. Soc. Fauna 
et Flora Fenn. 35, sid. 54. 

Chrysosplenium alternifolium L. — R och st ep—ep. Sonnas 
Mustalahde, Ytter6 invid en af villorna cp (Fontell). Kall- 


drag. — Norrmark vid landsvagen till Bjérneborg i mangd: 
Kk. G. Ollonqvist. 
Parnassia palustris L. — Pa Inderé, Ytter6 och Kumnas 


st fq och st cp—ep; dessutom antecknad fran Lyttskar Alhol- 
men, Stylt6grunden, Rafso (A. P.). Kapellskar, Mantyluoto 
(L. H. enl. Fontell), Sandholmen st pe, Sabbskar. Strand- 
angar helst pa sandjord, smastenig strand. — Hv. p. pa holmarna, 
t. ex. Bastuskar. 

8 tenuis Wahlenb. — R och st pe. Antraffad pa sandtilland- 
ningen mellan Ytterd och Sandholmen. 


[Ribes grossularia L. — R. Ruohokari stenbacke ett 
exemplar.| 

Rk. alpinum L. — P—st fq och pe—st ep. Lundar, angs- 
backar, stenbackar, stenhdlster, granskogar. — Hv. flerstades. — 
Kullaa: Malmgren sid. 30. — Luvia prastgarden: Eeva Her- 
monen. — ,Nullibi autem terrarum eandem vidimus copiosio- 
rem, quam in Ostrobothnia inter Christianiam & Bioerneburgum 
iuxta viam maritimam“: Linné Fl. Lapp. sid. 64. ,,Copiosis- 
sime in Ostrobothnia inter Christianiam et Bidrneburgum*: Linné 
Fl. Svee. sid. 74. Emellan ,Gjélbohl och Hvisbofjird* finnes 


228 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvixtflora. 


,Ribes insipida, Degbiar incolis, copiosiss.“: Linn é Iter lapp. sid. 
199. ,In Ostrobothnia copiosissime occurrit* .... “In ipsis 
campis farinaceo-arenosis Ostrobothniae frequentissima est; et in 
nemoribus et apricis obvium‘: Linné Frut. sid. 9; afser antag- 
ligen samma trakt som foregaende uppgifter. 

R. rubrum L. — P—st fq och pec—st cp, mest pe—st pe. 
Lundar, alsnér i synnerhet vid strander, aspsnar, granskogar, 
eranskogsbryn, hafstornsnar, framfér lada. — Hv. flerstades. 

R. nigrum L. — P och pe—st pe. Saaris, Torbonas, Tai- 
luoto, Lyttskar nagra stallen, Kumnas ett par stallen. Lundar, 
backar. — Hy. flerstades. 


Prunus padus L. — St fq—fq, Kuranas p (H. 8.), och st 
pe—st ep. Allundar, lundar af al och bjérk m.m. — Hv. fq. — 
Luvia flerstides, ofta odlad: E. Hermonen. 


Filipendula ulmaria (L.) Maxim. — Fq och st pe—st ep. 
Lundar garna af al, videsnar, alfbranter hogre upp, stenstrander, 
aspsnar. — Hv. fq. 

F. hexapetala Gil. — Kumo vid landsvigen i mangd mel- 
lan Vuoltee och prastgarden: Eeva Hermonen. Jamfor Medd. 
Soc. Fauna et Flora Fenn. 35, sid. 54. — Norrmark: Wirzén pl. 
off, denna uppgift har dock ej nagot varde: Hjelt bref. 

Geum urbanum L. — P och st pe—st cp. Saaris, Harpo, 
Bjérneborg Lotsére, Lyttskiér vid bathamnen, Ytterd (Hj. R. enl. 
Fontell), Kumnas, Viasvesi (K. L. enl. Fontell). Lundar garna 
med al. — Hv. p. — Nakkila: A. G. H. (Hjelt bref). 

G. rivale L. — St fq—fq, Kumnas p (H. 8.), och st pe—st 
ep. Angar af olika slag, angsbackar, lundar, alfbranter hogre 
upp. — Hv. fq. 

G. rivale X urbanum. — Rr och pee. Saaris i lund nara 
bron midtemot kyrkan, ett exemplar ar 1901. 

Rubus Idaeus L. — Fq och st pe—ep. Stenhdlster, alf- 
branter strax ofvan graalen, steniga lundar, angsbackar vid 
stenar, enbackar, skogsfallen, Akerrenar, granskogar bland stenar, 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 229 


stenstrander hogre upp, sandstrander hogre upp, stenvallar pa 
utholmarna, dyner, invid stenmurar. — Hy. fq. 

R. saxatilis L. — Fq och st pe—ep, saknas i deltat. Lundar, 
angsbackar, stenbackar. — Hy. fq. 

ft. arcticus L. — St fq—fq och st cp-—cep. Fuktigare angar 
i mossa, garna i tateltufvor som halla pa att dé och inkraktas 
af mossa; dikeskanter pa tatelingar; allundar vid stranderna, 
garna pa multnande uppkastad sif etc.; langs garden i mossa; 
akerrenar; stenstrander hogre upp. — Hv. fq. 

ft. chamaemorus L. — Antecknad fran Lyttskar r, Pihlava 
(J. Asplund enl. Fontell), Kumnas och Bredvik fq och ep 
(H. S.), i allmanhet saknas lampliga lokaler. — Hy. fq. — Luvia 
cp 1 sumpmarkerna: E. Hermonen. 

Fragaria vesea L. — St fg—fq och pe—ep. Angsbackar, 
enbackar, asplundar, bjérkskogar, allundar vid strander (ej ne- 
danfor alarna), bergskrefvor, stenhdélster, skogsfillen. — Hv. fq. 

Comarum palustre L. — P—fq och st ep—ep. Ortrika 
angar, uti och invid videsnar, allundar (girna strax utanfér 
alarna), angstrander, igengroende Adror, diken. — Hv. fq. — 
Luvia: Hj. W. enl. Fontell. 

Potentilla Norvegica L. — P och pec—st pe. Saaris, Bjor- 
neborgs stad, deltat ett stalle, Lyttskar tva stallen. Alfbranter, 
unga tillandningar, sadda grasplaner, tridgdrdssingar. — Hy. 
pa torrare stallen. 

P. anserina L. — Fq och st pe—ep, mest st ep. Ortrika 
angar, hogvattenstrinder, alfbranter pa horisontala_ stallen, 
angstrander, stenstrander med sma stenar, allundar vid strénder, 
porssnar, tangbaddar. — Hv. fq. 

P. argentea L. — P—fq, saknas i deltat, och st cp—ep. 
Torrare garna steniga lundar, angsbackar, faltbackar, stenbackar, 


bergsluttningar, torra gardsplaner. — Hy. fq. 
P. erecta (L.) Dalla Torre. — St fq och st ep—ep. Fuktiga 
lundar, angsbackar. — Hv. — Luvia. 


Alchimilla +) acutidens Bus. — Bjérneborg den 24 maj 1905: 
L. Hedenstrém genom Fontell. 


1) Angaende detta sliikte iro observationerna ofullstindiga, hvarfér innu 
andra former in de nimnda i trakten méjligen kunde uppdagas. De hiir upp- 
tagna exemplaren hafva godhetsfullt granskats af amanuens Harald Lindberg. 


230 Hdyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och kiirlvaxtflora. 


A. alpestris Schmidt. — Bjorneborg den 20 jum 1905: 
Elna Grénblom genom Fontell. 

A. filicaulis Bus. — Gammelby nara tingsgarden st ep, 
Saaris pa en angsbacke st ep, Friby nara strandbranten. Koi- 
visto gard 1901: Walter Akersten i H. M. F. 

A. pastoralis Schmidt. — Friby nara alfbranten, Bjérne- 
borgs stad Aittaluoto ett stalle pe. Bjérneborg i angsdike 1898: 
K. Hammar i H. M. F. Kumnas 1901 och Koivisto 1901: 
Walter Akersten i H. M. F. Ytterd 1907: Hjérdis Rosen- 
lew genom Fontell. 

A. subcrenata Bus. — Saaris pa alfbrant, Koivisto dike 
vid landsvagen, Bjorneborgs stad mot skogen i ett dike st pe. 
Bjorneborg 1901: Walter Akersten i H. M. F. 


A. acutangula Bus. — Bjorneborg i park 1901: Walter 
Akersten i H. M. F. Ytterd pa a4ngsmark 1901: M. Back- 
man. Bjérneborg den 12 juni 1903: Hjérdis Wikman genom 
Fontell. 

Rosa cinnamomea L. — St r—p och pe—st ep. Harpo nara 
gistgifveriet, Ylinokka, Lyttskar nagra stallen, Yttero tva stal- 
len, Barkholmen, Tahkoluoto, Kapellskar. Steniga lundar, sten- 
backar, enbackar, klibballundar, bergskrefvor. 

R. glauca Vill. — St rx och pe. Lyttskar, Yttero Honkala, 
Kapellskar. Lundar, stenbackar, enbackar. — Hv. flerstades. — 
Luvia: Hj W. enl. Fontell. 


Cotoneaster integerrima Med. — Luvia kapell: kK. Schantz 
enl. Malmgren sid. 31 och i H. M. F. (Hjelt bref). 

[Sorbus Fennica (Kalm) Fr. — Enligt doktor Appelberg 
har ett vildt vaxande trad af denna art funnits i Bjorneborg 
fore branden 1852: Malmgren sid. 31. — Luvia Birskar ett 
medelhégt tridartadt exemplar, Hanninkyla i midten af byn 
(Branders) tva eller tre héga och buskartade individer, Niemenkyla 
Joopi atminstone tva unga exemplar, pa alla stallen odlad, 
exemplaren pa Joopi uppdragna ur fro fran exemplaret pa 
Birskar: E. Hermonen.| 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 231 


S. aucuparia L. — St fg—fq och pe—st ep. Lundar, skogar, 
backar, stenvallar pa utholmarna. — Hv. fq. 


[Ononis repens L. — R och st pe. Rafsd pa barlast 1901 
(V. J. och R. Malmberg), Rafsé pa barlast 1883 (Nils Avel- 
lan iH. M. F.; jamf. Medd. Soc. Fauna et FI. Fenn. 13, sid. 198), 
Rafso pa barlast 1887 (J. Lindén i H. M. F.; jamf. Botaniska 
Notiser 1887, sid. 273; enl. Hjelt bref), Rafsé den 3 juli 1906 
(L. Hedenstrém genom Fontell), Mantyluoto pa barlast i juli 
1905 (Emil Graeffe). — Luvia Laitakari och Leppakari pe 
pa barlast 1905, 1906 och 1907: E. Hermonen. 

[Anthyllis vulneraria L. — R och st pe. Pihlava 1906 
(Hj. R. enl. Fontell) och 12 juli 1907 (Ragni Lydecken enl. 
Fontell), Rafsé pa barlast 1901. — Hv. Stengard Kaantokari 
pa barlast.| 

[Medicago lupulina L. — St r och pe—ep. Bjérneborgs 
stad Storsand vid plankstaplar 1898 (A. Helander) och Rad- 
mansholm 1901 pa en plats dit barlast slapats ifran Rafs6 i och 
for utfyllning; Ytterd 1906 (Hj. R. enl. Fontell); Rafsé pa bar- 
last 1901, 1903 (I. L. enl. Fontell), 1904 och 1906 (Herm. Ad. 
Printz), pa barlast pa begrafningsplatsen 1905 (L. H. enl. Fon- 
tell), cp pa barlast 1907. Rafs6 1872: J. Sahlberg iH. M. F. 
(Hjelt bref). Angifves redan i Gadd Sat. sid. 49. — Hv. 
Stengard Kaantékari pa barlast. — Luvia Laitakari 1907 och 
Leppakari 1907: E. Hermonen. 

[M. sativa L. *macrocarpa Urban «@ faleatu (L.) — R och 
pe—st ep. Rafso pa barlast 1883 (Nils Avellan. jamfor under 
foljande), 1901 pc, 1904 och 1906 spridd (Herm. Ad. Printz), 
3 juli 1906 (L. H. enl. Fontell), 13 aug. 1906 (Axel Lindfors), 
1907 st cp; Mantyluoto pa barlast i juli 1905 (Emil Graeffe). 
— Hv. Stengard Kaantokari pa barlast.| 

[8 varia (Martius). — Bjérneborg Rafs6 1883 in saburra na- 
vali unacum M. sativa et falcata: Nils Avellan i H. M. F 

[y vulgaris Alefeld. — Réafsd 1883 enl. Nils Avellan; 
jamfor under féregaende.] 


232 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kiirlvixtflora. 


[Melilotus Indicus (L.) All. — Ulfsby brobank 1878: U. Lo- 
janderi H. M. F. (Hjelt bref; det. Harald Lindberg), 

[M. officinalis (L.) Willd. (= M. macrorrhizus Pers.) — 
R och st pe. Rafsd pa barlast 1904 och 1906 (Herm. Ad. 
Printz), 1907 pe. 

[M. arvensis Wallr. — R och st pe. Bjérmeborgs stad 
(herb. lye. Bj. och E. G. enl. Fontell); Ytterd 1907 (Hj. R. enl. 
Fontell); Mantyluoto 1906 (L. H. enl. Fontell); Rafsé pa bar- 
last 1901 st pe, juli 1904 (L L. enl. Fontell), 1907 st pe. Rafsé 
pa barlastplats 1883: Arrhenius; fullt sakert ar ej, att upp- 
giften afser denna art: Hjelt bref.] 

[M. albus Desr. — St r och pe—st cp. Bjérneborgs stad 
Storsand vid plankstaplar 1898 (A. Helander); Bjorneborg pa 
1900-talet (K. L. enl. Fontell); Inderd vid vagen fran Kylan- 
saari haltpunkt till byn 1901 pe, men 1907 icke observerad; 
Ytter6 i augusti 1904 (Katchen Ramberg enl. Fontell): 
Ytterd 1906 (Hj. R. enl. Fontell); Mantyluoto i juli 1906 (L. H. 
enl. Fontell); Rafsé pa barlast 1901 st pe, juli 1903 (1. L. enl. 
Fontell), 1904 och 1906 spridd (Herm. Ad. Printz), juli 1906 
(EK. G. enl. Fontell), 1907 st cp. Rafsé 1872: J. Sahlberg i 
H. M. F. (Hjelt bref). — Hv. Stengird Kaantokari pa barlast.| 

Trifolium pratense 1. — Fq och st pe—ep, mest st ep—ep. 
Odlade angar, hégre belagna tatelangar, ortrika angar, angsbackar, 
hogvattenstrander, bjérkskogar, lundar, akerrenar. — Hv. fq. 

Tr. medium L. — Luvia prastgarden st ep i skogsbryn: 
EH. Hermonen. 

[Tr. arvense L. — R. Bjdrneborgs stad Radstugugarden 
1898 (V. J.), Rafsé 1903 (I. L. enl. Fontell), Rafsé nagot enda 
exemplar pa barlast 1904 men icke Aterfunnen 1906 (Herm. 
Ad. Printz). — Luvia Laitakari och Leppakari, pa barlast 
1907: E. Hermonen.| 

Tr. repens L. — Fq och pe—ep, mest st cp—ep. Hogre 
belagna tatelangar, odlade angar, ortrika angar, angsbackar, 
hogvattenstrander, bjérkskogar, lundar, gardsplaner, Akerrenar, 


vagkanter, alfbranter hogre upp. — Hv. 
Tr. hybridum L. — Frekvensen kan ej uppgifvas. 
Tr. spadiceum L. — St r och st pe—ep. Bjorneborgs stad 


vid plankstaplar (H. S.), pa angarna mot skogen pa dikeskant 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 233 


och pa Radmansholmen vid Lotsoreadran icke langt fran Skrifvar- 
holmen pa med bark och spanor utfylld plats. Uniluoto 1903 
(K. L. enl. Fontell), Mantyluoto 1906 (L. H. enl. Fontell). — 
Hv. r. Stengérd Hara. — Luvia Perankyla: E. Hermonen. 

Tr. agrarium L. — Bjorneborg ar 1905: Hjordis Wik- 
man epl. Fontell. 

[Tr. procumbens L. — R. Bjorneborgs stad 1898 (V. J.), 
Rafs6 pa barlast 1901 (V. J.).| 

[Lotus corniculatus L. — R. Pihlava 1900 (herb. lye. Bj.) 
och 1907 (Hj. R. enl. Fontell), Mantyluoto 1906 (L. H. enl. 
Fontell), Rafs6é pa 1890-talet (A. P.). — Hv. Stengard kaanto- 
kari pa barlast.|] 

[Astragalus glycyphyllus L. — Rafso pa begrafningsplat- 
sen pa barlast den 26 juli 1906: Elna Grénblom genom 
Fontell,| 

[A. arenarius L. — Réafsd pa barlast 1882: elev Nils 
Avellan| 

Vicia hirsuta (L.) Koch. — P och st pe—st cp, Kumnas st fq 
(H. S.). Odlade angar, akrar, vagkanter, hafstornsnar (H. 5.). — 
Hv. st fq. 

[V. tetrasperma (L.) Moench. — Ulfsby: U. Lojander i 
herb. lye. n. (Ajelt bref). -- Euraaminne Lutta: Kl. VahIman 
eH: Mr P). 

V. silvatica L. — R och pe—st pe. Torbonas pa vagen 
till Pyyntéjarvi och en tillandad holme at Krootila-sidan, Rafts 
1906 (L. H. enl. Fontell), Kumnias (H. 8.). Lundar, skogsbackar. — 
Hv. flerstides. Emellan ,Gjélbohl och Hvisbofjard* forekommer 
,Cracca alis dentatis, floribus striatis*: Linné Iter lapp. sid. 199. — 
Luvia Niemenkyla nara sockengransen: EK. Hermonen. 


V. cracca L. — Fq och st pe—ep. Torrare angar, angs- 
backar, lundar, alfbranter hégre upp, hafstornsnar, stenvallar pa 
utholmarna, sandstensref. — Hv. fq. 

V. sepium L. — P och st ep. Bjdrneborgs stad, Torbonas, 
Lyttskar, Ytteré (Hj. R. enl. Fontell), Kumnas. Odlade angar 
(Alopecurus), lundar. — Hv. p. — Luvia flere stallen: E. 
Hermonen. 

[V. sativa L. — P. Ruohokari, Kumnas flere stallen, nog 


afven annorstiades ehuru ej antecknad. Odlade angar, hafreodlingar.| 


234 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlviixtflora. 


‘angustifolia (L.) All. @ segetalis (Thuill.) Koch. — St r. 
Bjémeborg 1904 (K. L. enl. Fontell), Torbonais 1901, Bredvik 
(V. J.), Kumnas 1901. Akrar, odlade angar. — Hv. p. — Sast- 
mola: Malmgren sid. 32 och i H. M. F. (Hjelt bref). — Norr- 
mark: J. V. Tallqvist i herb. lye. n. (Hjelt bref). — Nakkila: 
A. G. H. (Hjelt bref). — Luvia (Hj. W. enl. Fontell), Luvia 
Laitakari 1907 pa barlast (E. Hermonen). 

8 Bobartii (Forster) Koch. — Sastmola: Malmgren sid. 32 
och i H. M. F. (Ajelt bref). 

Lathyrus pratensis L. — St fq—fq, Kumnas st r (H. 5,), 
och st pe-st ep. Torrare angar, angsbackar, lundar, alfbranter 
hogre upp. — Hv. fq. 

L. paluster L. — St fg, deltat fq, och st pe—cp. Hog- 
vattenstrinder, strandingar, stenstrander med sma stenar. — 
Luvia (Hj. W. enl. Fontell); Luvia flere stallen, t. ex. Sitlahti 
och Luodonkyla (E. Hermonen). 

LL. vernus (L.) Bernh. — R. Bjorneborgs stad (herb. lye. 
Bj), Kumnas i lund (H. S.), Viasvesi (K. L. enl. Fontell). — Hv. 
flerstides. Emellan ,Gjélbohl och Hvisbofjard*: Linné Iter 
lapp. sid. 199. — Euraaminne nara landsvagen fran Luvia, helt 
naira sockengransen: EK. Hermonen. 


L. montanus Bernh. -— Ytterd: D. och Hj. Rosenlew 
enl. Fontell. — Hv. 


Geranium pratense L. — Viasvesi 1904: Kerstin Lin d- 
strom enl. Fontell. — Luvia 1906 (Hjérdis Wikman enl. 
Fontell); Luvia Sassila Koivukari och odlad pa prastgarden 
(KE. Hermonen). 


G. silvaticum L. — R och st pe—st cp. Gammelby nara 
tingsgarden, Pihlava nira folkskolan. Lundar, men endast pa 
krosstensgrus fran istiden. — Hv. pa torrare stallen. 

G. sanguineum L. — Bjorneborg Aittaluoto gard 1853: 


K. Schantz i H. M. F; sannolikt dr detta exemplar redan 
afsedt af Malmgren sid. 27: Hjelt bref. Har icke kunnat 
Aterfinnas. Jamfir Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. 35, sid. 55. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora?Fennica, 32, N:o 1. 235 


G. pusillum L. — R. Bjérneborgs stad pa gardsplaner, 
Rafso 1896 (A. P.). 

G. Robertianum L. — St xr och pec—st pe. Harpo, Tor- 
bonds, Yttero (Hj. R. enl. Fontell), Tahkoluoto. Bergspringor. 
mossiga stenar i granskog, klibballund pa grus. — Hv. pa 
steniga torra stillen. 

Erodium cicutarium (L.) L’Hér. — St yr och pee-—st ep. Bjor- 
neborgs stad 1901 pa akrar nara fattiggarden (KE. V. Selin), 
Bjérneborg 1903 (K. L. enl. Fontell), Rafso pa barlast 1901, 
Rafsé nagot enda exemplar pa barlast 1904 och 1905 (Herm. 
Ad. Printz), Rafs6 begrafningsplatsen 1904 (L. H. enl. Fon- 
tell). — Nakkila: A. G. H. (Hjelt bref). 


Oxalis acetosella L. — Fq och st ep—ep. Granskogar garna 
pa mossiga stenar, fuktigare lundar, graalbuskager. — Hv fq. 
Linum catharticum L. — Endast antecknad fran Kumnas: 


p och st pe—st cp. Ulfsby: Malmgren sid. 28. Bjorneborg: 
A. N. Nordblad i herb. lye. n. (Hjelt bref). Laglanda strand- 
angar med starr etc. pA sandjord. — Hy. Kallfjard: Malmgren 
i H. M. F. (Ajelt bref). 


[Mercurialis annua L. — R och st ep. Rafso pa barlast 
1901, icke aterfunnen 1907 ehuru samma plats besdktes.| 

[Euphorbia esula L. — Rr och pee. Bjorneborgs stad pa 
afstjalpningsplats 1901: R. Malmberg och I. S| 

FE. helioscopia L. — St r—p. Bjérneborgs stad pa ett par 
gardsplaner och pa akrar (H. S. och L 8), Bjérneborg 1906 
(Elna Grénblom enl. Fontell), ,ratt vanlig pa de odlade 
falten rundt staden“ (Fontell i februari 1908), Rafsd 1896 
(A. P.), Pihlava vid Angbatsbryggan nagra fa exemplar 1904 
(Herm. Ad. Printz). — Nakkila: A. G. H. (Hjelt bref). — 
Kumo: G. Knorring i herb. lye. n. (Ajelt bref). — Luvia 
Laitakari pa barlast 1900 eller 1901, icke observerad 1907: 
E. Hermonen. 


236 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvixtflora. 


[E. peplus L. — Portus Reposaari 1895: N. Aschan i 
H. M. F. (Hjelt bref).| 


Callitriche verna L. — St fq—fq och st pe—cp. Unga 
tillandningar f. minima (Hoppe), grundt vatten narmast gyttje- 
strander och sandstrander, afven nagon gang vid stenstrander 
men alltid pa skyddade platser, igengroende adror, sma vatten- 
samlingar, diken. — Hv. fq. 

C. polymorpha Lonnr. — R och st cp. Gammelby, Sonnas 


nara Mustalahde. Vattensamlingar, diken. — Kullaa: Malm- 
greniH.M F. (Hjelt bref). 
C. auctumnalis L. — R och ep. Ruohokari i sotvatten- 


samling. — Hv. flerstides. Kallfjfard: Malmgren i H. M. F. 
(Hjelt bref). 


Empetrum nigrum L. — St fq och st cp, ej i deltat. 
Tallskogar, torrare stillen i granskogar t. ex. soloppna stenar, 
stensamlingar, dyner, sandfalt. — Hv. st fq, t. ex. Sando ep. 


Acer platanoides L. — P och pe—st pe (pa hvarje stalle 
endast ett eller nagra fa triad). Harpd Lazarusberget 1,5 a2 km 
fran byn (J. F. Palin); Lyttskar Porinnokka 2 medelhoga 
exemplar pa stenig mark; Inderé Halsbudden men mojligen nu- 
mera utrotad (Kolander); Inderé i narheten af de s. k. Hol- 
manniityt, d. v. s. pa backarna mellan Pihlava sag, Pihlava sta 
tion och Ytterd haltpunkt, p och pce, medelhdg; Inderé vid vagen 
mellan Pihlava och Riitasarka torp ses flere lonnar (F. A. Lonn- 
mark); Kumnis tre stora lénnar (H. 8.); Kumnas invid Linje- 
viigen flere exemplar, endast 1—3 m hoga. Bade torrare och 
fuktigare lundar, steniga backar, skogsbryn. — Hv. p., t. ex. 
Stengard. — ,Vid Sastmola fick jag forst igen Acer“: Linné 
Iter lapp. sid. 199. Samma fyndort afses tydligen i Linné Fl. 
Lapp. Prolegomena § 30: ,,in media via inter Christinam et Bioerne- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 237 


burgum“. Nordligast i Sastmola Bogaskir Peippo by: Malm- 
gren sid 24. Bagaskaér Klupuniitty i mangd: J. F. Palin. — 
Norrmark: Wirzen pl. off. (Hjelt bref). 


Impatiens nolt tangere L. — R och st pe. Bjorneborgs stad 
(H. S.), Lyttskar Pirunpesa. Lundartade platser, kalldrag. — 
Nakkila: Malmgren i H. M. F. (Hjelt bref). — Harjavalta: 
V. Suomalainen enl. H. S. och E. Nordling enl. Fontell. — 
Hv. pa fuktiga stallen i skogar. 


Rhamnus frangula L. — P—st fq och st pe. Lundar, graal- 
buskager, alfbranter bland graal, lings garden. — Hv. — Luvia 
Pinkkijarvi och Niemenkyla: E. Hermonen. 


Tilia cordata Mill. — Luvia Perainkylaé nara grinsen mot 
EKuraaminne invid landsvagen en ett par meter hog, buskartad 
individ, enligt uppgift ytterligare flere exemplar i den narlig- 
gande skogsmarken: E. Hermonen. 


[Malva_ silvestris L. — Rr. Rafsd 1900 (H. G.) och den 
20 juli 1906 (Ingrid Larsson genom Fontell).| 

[M. neglecta Wallr. — Rr. Rafsé 1896: A. P|] 

[M. rotundifolia L. — R. Bjérneborgs stad: herb. lye. Bj. 
Bjorneborg: A. N. Nordblad i herb. lye. n.; upptages redan i 
Gadd. Sat. sid. 49 (Hjelt bref). 


Hypericum perforatum L. — Pihlava 1906 (Bertel Norén 
enl. Fontell), Rafsé pe 1904 och 1906 (Herm. Ad. Printz). 
Bjorneborg: A. N. Nordblad i herb. lye. n. (Hjelt bref). 


238 Hiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och karlviaxtflora. 


H. quadrangulum L. — P och st ep. Bjérneborg (E. G. 
enl. Fontell), Torbonas, Kahaluoto, Kumnis, Kapellskar. Angs- 
backar, lundar. — Hv. fq. — Luvia: Hj. W. enl. Fontell. 


Elatine triandra Schkuhr. — Frekvensen kan ej uppgifvas 
med sakerhet (troligen p—st fq), i deltat och i mynningsviken. 
Pa ytterst grundt vatten, helst pa lerhaltig sand, afven pa sma- 
stenig botten. — Hv. st r. Stengard. 

E. hydropiper L. — P—st fq och pe—epp, mest st ep—ep, 
i deltat och i mynningsviken. Unga tillandningar, ytterst grundt 
vatten, helst pa lerhaltig sand, afven bland smasten. Ofta 
jamte foregaende. Jfr. Hayreéen und., sid. 27 B. 


Viola palustris L. — St fq—fq och st pe—cp. Fuktiga 
angar, fuktigare lundar, ortrika granskogar, granskogsbryn, sten- 
strander med sma stenar. — Hv. fq. 

V. uliginosa Bess.. Schrad. — Rr. Viasvesi: Gerda Lind- 
strom enligt H. 8. och K. L. enl. Fontell. 

V. canina L. 8 montuna L. — St fq. Lundar ete. — Hv. fq. 

V. Riviniana Rehb. — St fq. Lundar, backar, skogsbryn. —. 
Hv. fq. — Luvia: Hj. W. enl. Fontell. 

V. rupestris Schmidt. — Kullaa: Malmgren sid. 28. 

V. tricolor L. — P—st fq. Bergsluttningar, hafstornsnar. — 
Hv. fq. — Luvia skargard: E. Hermonen. 

V. arvensis Murr. — St fqg—fq. Odlingar. 


Daphne mezereum L. — St rv. Sonnas Kiviniemi (J. F. 
Palin), Ytter6 angarna innanfor Honkala (Nevander), Kumnas 
pe. Lundar, backar. — Hv. i skogar pa torrare stallen. — 


Luvia Pinkkijarvi Isoluoto: E. Hermonen. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 239 


Hippophaés rhamnoides L. — St fg—fq och st pe—ep, men 
endast i hafszonen. Inre gransen gar fran Ytterd-udden mot 
Kirrisanta till Rafs6, dar arten fodrekommer endast pa yttre 
sidan; en enstaka lokal finnes dessutom pa Ytteré pa en liten 
stenig udde mellan Trolloura och Huvitus. Vanligen bildar hafs- 
tornet en 1—3 m bred, ofta afbruten zon strax utanfoér alarna. 
men forekommer afven mellan alarna och t. 0. m. innanfor dem 
bland enar m. m. Pa yttersta udden af Ytteré finnas ytterligare 
nagra m? stora, omkr. 0,5 m héga bestand utanfor den samman- 
hangande zonen, och dylika bestand traffas afven pa Sandholmen 
och pa naset emellan Herrainpaivaluoto och Grasoura. Liangst 
ute pa Kumnas udde samt pa Sabbskar utbreda sig hafstorn- 
snar Ofver an storre ytor. Sandstrander, stenstrander, bergskrefvor 
(Rafso). Hojden vaxlar mellan 0,5 och 2 m. De inre och be- 
skuggade grenarna ofta borttorkade, stundom afven de yttre och 
t. o. m. hela buskar. Man fick ett intryck af att vaxten ej 
trifves ratt val. — Hv. fq pa hafsstrander. — Luvia rikligt 1 
skargarden: E. Hermonen. 


Lythrum salicaria L. — St fg—p och pe—st cp. Alfbranter 


narmast vattnet, allundar, stenstrander, diken. — Hv. fq. — 
Luvia: Hj. W. enl. Fontell. 
Peplis portula L. — R och st cp. Inderd nara byn. 


Vattensamling (sommaren 1901 uttorkad). — Nakkila: Malm- 
gren iH. M. F. (Hjelt bref). 


Epilobium angustifolium L. — P—st fq och st pe—st ep, 
Lyttskar fq och st cp—cpp. Stenhdlster, steniga lundar, sten- 
backar (ofta efter nedhuggen granskog), aspsnar bland stenar, 
hafreakrar, traidesakrar. — Hv. fg. — Med hvita blommor 1 
Nakkila r: Malmgren sid. 30. 

E. montanum L. — R (mahanda forbisedd) och st ep. 
Torbonis dikesren, Ytteré (Hj. R. enl. Fontell). — Hv. flerstades. 


240 Hiiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


E. palustre L. — P och st pe. Sonnas, Lyttskar, Ytteré 
(Hj. R. enl. Fontell), Mantyluoto (L. H. enl. Fontell), Kumnas 


flerstades. Strandangar etc. — Hv. flerstades. 
[Onothera biennis L. — Rr. Rafso 1901 pa barlast: H. G] 
Circaea alpina L. — P och st pe—ep. Lyttskar Pirun- 


pesi, Sad6, Inderd, Yttero invid villorna (Fontell), Kumnas 
flere stallen, Viasvesi (K. L. enl. Fontell). Kalldrag, alsnar. — 
Hyvx ip: 


Myriophyllum verticillatum L. a pinnatifidum Wallr. — R 
och st cp. Pihlava sag i instaéngda igengroende vikar. 

M. spicatum L. — P och st ep—cp. Bjorneborgs stad, 
viken vid Torbonas, Kumnas flere stallen. Hafsvikar, flodarmar. 
Ofre gransen ej noggrant antecknad. — Hv. st r, brackt vatten. 

M. alterniflorum D. C. — Lyttskar st fq och st pe, i ofrigt 
antecknad endast fran Ruohokari. Oppna flackar i vattengris- 
bestanden. 

Hippuris vulgaris L. — St fq och st pe—ep. Gyttjestrander, 
igengroende adror och vikar, sma vattensamlingar ofta i gran- 
skog, diken, losare strandangar. — Hv. fq. — Luvia flere stal- 
len: E. Hermonen. 


Cicuta virosa L. — St fq—fq och pe—st cp. Vata till 
vattendrankta angar af olika slag, stenstrander. — Hv. Ylikyla 
vid astranderna. 

Aegopodium podagraria L. — St r och st pe—ep. Sonnas 
i parken, Sad6 kring boningshus, Ytterd (Hj. R. enl. Fontell 

Carum carvi L. — P—st fq och st cp—cp. Gardsplaner, 
backar i narheten af boningar, Akerrenar, vagkanter, afstjalp- 
ningsplatser. — Hv. pa Akerrenar ete. 

Pimpinella saxifraga L. — St fq—fq och st cp—ep. Angs- 
backar, lundar, alfbranter hégre upp. — Hv. fq pa torrare marker. 

f. dissecta Spreng. — ,In ecampis arenosis par. Vitsbofjerd 
ditionis Bjoerneburgensis rr“: Sahlberg enl. Prytz (Hjelt 
i bref). 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 241 


Oenanthe aquatica (L.) Lam. — Forekommer i nedre delen 
af deltat (ungefar fran Lotsdre nedat) och i mynningsviken: st 
fqg—fq och pc—epp, mest st pe—st ep (cpp t. ex. vid Krootila 
och & Lyttskaér mellan Alholminkari och fastlandsudden), Van- 
ligen innanfér vattengrisbestanden pa 2—10 dm djup; igen- 
groende adror och vikar; strandaingar bland Agrostis alba, He- 
leocharis, Polyg. hydropiper m. fl. Omnamnes redan i Wirzén 
pl. off. sid. 22 fran Inderé. — Hy. fq. Norrmarks A, Pohjajoki 
m. fl. I aarna utanfor safven med Sagittaria m. m. Kallfjard : 
Malmgren sid. 24. Om foérekomsten i viken vid Kallfjard 
skrifver A. Wahlroos sid. 15: ,,PA an djupare vatten upptrader 
sedermera, blandad med manga andra vattenvaxter, den for 
denna vik karaktiiristiska Oenanthe phellandrium vid kanten af 
stromfaran, nagon gang sa tatt, att den med sina grofva stjalkar 
forsvarar all batfart.* — Euraaminne: Malmgren sid. 24. 

Aethusa cynapium L. — R. Bjérneborgs stad (V. J.) 
Rafso pa barlast pe 1901. Rafsd 1905: Axel Lindfors. — 
Ulfsby: Malin i herb. lye. n. (Hjelt bref). — Nakkila: A. G. H. 
(Hjelt bref). — Omnamnes redan i Gadd Sat. sid. 48. 

[Levisticum officinale Koch. — R. Pihlava férvildad pa 
gardsplan: A. Helander, — Hy. forvildad i tradgardar i kyrko- 
byn. — Luvia Niemenkyla Joopi, odlas fortfarande; tidigare odlad 
afven i Hanninkylé Pulli och Perankyli Uusisepp’i; anvindes 
sasom medicin at kreaturen: E. Hermonen| 

Angelica silvestris L. — St fq och pe—ep. Lundar, skogs- 
angar, videsnar, stenstrander och alsnaren ofvanfor, aspsnar. — 
Hv. fg. 

A. litoralis Fr. — P och pec-—st ep, mest st pe, framst i 
hafszonen. Lyttskar nara Alholmen, Ruohokari, Kumnis, Pukki- 
luoto, Rafsé, Tahkoluoto. Stenstrinder med stora stenar, berg- 
skrefvor nara vattnet. 

Peucedanum palustre (L.) Moench. — P och pec—st pe. 
Deltat, Lyttskar, Sadé, klippa nara Granskar, Ytteré (Hj. R. enl. 
Fontell), Kumnas. Tatelangar, fuktiga starrangar, dikeskanter, 
stenstrander. — Hv. fq pa vatare angar. 

Heracleum sphondylium L. *Sibiricum L. — R och st pe. 
Bjorneborgs stad 1901, Pihlava 1907 (Hj. R. enl. Fontell), Rafsé 
1901 (V. J.). Afstjalpningsplatser, barlast. 

16 


242 Hiayrén, Bjorneborgstraktens vegetation och kiirlvaxtflora. 


Chaerophyllum silvestre L. — St fq—fq och st cp—epp. 
Angar af olika slag, fuktigare lundar, alfbranter, afstjalpnings- 
platser. — Hv. fq. 

Conium maculatum L. — Bjorneborg: Simming_ enl. 
Malmgren sid. 24 och i H. M. F. (Hjelt bref). 


Cornus Suecica L. — Endast antecknad fran Indero, Ytterd, 
Kumnas och Tahkoluoto. men har st fq—fq och st ep—epp. 
Helst pa sandjord pa laglanda, tradbevuxna stallen. Allundar, 
alsnar, lundar med al och asp eller bjork, kanten af granskogar 
gamma bland bjérnmossa, kanten af skogsangar. Ulfsby: Karsten 
i dupl. i H. M. F. (Hjelt bref). -- Hv. fq. — Luvia allman i 
skargarden och dessutom st cp vid Pinkkijarvi: Heva Hermo- 
nen. — Enl. Malmgren sid. 24 allmannare i hafstrakten an 
inat landet. 


Pirola rotundifolia L. — Bjérneborg i stadens skog (EH. G. 
enl. Fontell), Ytterd (L. H. och Hj. R. enl. Fontell), Kumnas 
st fq och st cp—ep. Blandskogar, lundar. — Hv. fq. — Luvia: 
Hj. W. enl. Fontell och EK. Hermonen. 

P. chlorantha Sw. — Str. Ytterd (L L. och Hj. R. enl. 
Fontell), Mantyluoto 1904 (L. H. enl. Fontell), Kumnas nagra 
stallen (H. S.), Viasvesi (K. L. enl. Fontell). — Luvia Luodon- 
kyla: KE. Hermonen. 

P. media Sw. — R. Ytteré (Aj. R. enl. Fontell), Bredvik 
(I. S.). — Norrmark: Malmgren sid. 33 och i H. M. F. (Hjelt bref). 

P. minor L. — P. Bjérneborg i stadens skog (E. G. enl. 
Fontell), Lyttskar ett par stallen, Kumniis flere stallen. Bland- 
skogar, lundar, skogsbryn. — Hv. p. 

P. secunda L. — P. Bjérneborg i stadens skog (E. G. enl. 
Fontell), Lyttskar, Sad6, Ytteré (Hj. R. enl. Fontell), Rafso 
(L. H. enl. Fontell), Kumnis flere stillen. Blandskogar, lundar, 
granskogar, backe med bjérk och en. — Hv. p. — Harjavalta: 
Anna Lindstrém enl. Fontell. — Luvia (Hj. W. enl. Fon- 
tell), Luvia flerstides (E. Hermonen). 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 82, N:o 1. 243 


P. uniflora L. — Koivisto (E. G. enl. Fontell), Yttero (Hj, 
R. enl. Fontell), Mantyluoto (L. H. enl. Fontell), Rafsé (H. G.), 
Kumnas st fq (H. S.). — Hv. flerstades. — Luvia (Hj. W. enl. 
Fontell), Luvia Sassila (E. Hermonen). 

Monotropa hypopitys L. — R (—p: Ytterd). Forefaller 
ratt vanlig pa Ytterd, saknas sallan i nagot herbarium: Fontell 
1908. Panas vid vagen till Kumnas i tallskog pa ett stalle cp 
(lektor E. V. Selin), Kumnas vid vagen till Katiskalahti (lektor 
E. V. Selin), Viasvesi 1903 (K. L. enl. Fontell). — Harjavalta 
1907 (I. L. enl. Fontell). 


Ledum palustre L -— P—fq (lampliga lokaler icke all- 
manna). 

Vaccinium myrtillus L. — Fq och st ep—ep. Granskogar, 
bjérkskogar. lundar, granskogsbryn, fuktigare enbackar langs 
garden och invid berg. — Hv. fq. — Luvia fq: E. Hermonen. 

V. uliginosum L. — R (lampliga lokaler saknas) och st ep. 
Kumnas, Rafsé. — Hv. fq. — Luvia fq: E. Hermonen. 

V. vitis Idaea L. — Fq och st ep—ep. Tallskogar, bjérk- 
skogar, torrare lundar af bjérk m. m., graalbuskager pa kross- 
grus, nedhuggen granskog, torrare enbackar, granskogsbryn, 
torrare stallen i granskog, bergsluttningar i skog. Hv. fq. — 
Luvia fq: E. Hermonen. 

V. oxycoccus L. — Kumnas st fq (H. 8.), annars st r enar 
lampliga lokaler saknas, st cp—ep. Bjérneborg (E. G. enl. Fon- 
tell), Krootila, Lyttskar. Forsumpningar i hvitmossa, hvitmoss- 
tufvor i tatelangar. — Hv. fq. — Luvia fq: KE. Hermonen. 

Arctostaphylus uva ursi (L.) Sprengel. — St r och st ep 
(mahanda fodrbisedd). Bjérneborgs stad, Inderé, Viasvesi (K. L. - 
enl. Fontell). — Hv. st fq. — Luvia flerstades: E. Hermonen. 

Andromeda polifolia L. — R (lampliga lokaler saknas). 
Bjorneborgs stad (lL S.), Kumnas (I. S.). — Hv. fq. — Luvia 
manga stallen: E. Hermonen. 

Calluna vulgaris (L.) Salisb. — Antecknad fran Kumnas 
fq. ,Copiosa circa Bidrneburgum“: Linné Fl. Suee. sid. 127, 


244 Hayrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


if. Linné Fl Lapp. sid. 106. — Hy. fq p& momarker och 
sandiga stiillen. — Luvia fq, f. albiflora bl. a. 1 Niemenkyla: 
E. Hermonen. 


[Anagallis arvensis L. — Ulfsby brobank 1878: U. Lo- 
jander och K. H. Appelqvist i H. M. F. (Hjelt bref). Rafso 
pa barlast 1884: N. J. Avellan i H. M. F. — Luvia Laitakari 
pa barlast 1907: E. Hermonen,} 

Trientalis Europaea L. — Fq och st pe—ep, mest st cp 
Granskogar, nedhuggen granskog, granskogsbryn, allundar, lundar 
med bjérk m. m. — Hv. fq. 

Lysimachia thyrsiflora L. —— St fq—tfq och pcec—st cp, mest 
st pe-—st ep. Vata till vattendrankta angar t. ex. frakenangar 
och vattengrasangar, fuktigare allundar, diken, stenstrander med 
stora stenar. — Hv. fq och ofta ymnig. 

L. vulgaris L. — P—st fq och pe—ep. Alfbranter nara 
vattnet, allundar och alsnar. — Hv. fq. — Luvia: Hj. W. eal: 
Fontell, E. Hermonen. 

Glaux maritima L. —- P och st pc—st ep i hafszonen, 
dessutom sasom relikt p& Torbonis pa ett par stallen (se sid. 28; 
ifr. afven Hayrén anm. vaxt. sid. 35 B), mellan Lotsore och 
Torbonas (sid. 151) samt nedanfor Indero nara Kivini tillsammans 
med Juncus Gerardi nara Salicornia. Kumnas, Oudoursholm, 
Mantyluoto, Sabbskir, Rafs6, Kapellskar. Stenstrinder med sma 
stenar, hogvattenstrandangar. — Hv. st r pa holmarnas strander. — 
Luvia (Hj. W. enl. Fontell), allman i skargarden (Eeva Her- 
monen). 

Primula officinalis (L.) Jacq. — Rr och st pe. Panis (V. J). 
Bjorneborg: dr. Appelberg enl. Malmgren sid. 23. 


[Armeria elongata Boiss. — Rafsé i juni 1905: Ingrid 
Larsson enl. Fontell. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 245 


Fraxinus excelsior L. — Ulfsby: Avellan enl. Malmgren 
sid. 22. Bjorneborg: Hellenius sid. 18 (Hjelt bref). ,Ad Arcto- 
polin*: Wirzén pl. off. sid. 82 (Hjelt bref). — Luvia kyrkogard 
ett medelstort exemplar, sannolikt planteradt: E. Hermonen, 


Menyanthes trifoliata L. — P—st fq och st pe—ep. Sanka 
till vattendrankta angar, kalldrag, igengroende adror, sma vatten- 
samlingar i granskog. — Hv. fq. — Luvia allman pa karrmark: 
E. Hermonen. 

Gentiana campestris L. *Suecica (Froel.) Murb. — Nakkila: 
Simming i H. M. F. (Hjelt bref). 

Erythraea litoralis (Turmer) Fr. — St r och st ep. Kumnas 
flere stallen (H. S.), Oudoursholm, Viasvesi (K. L. enl. Fontell). 
Strandangar, stenstrander med sma stenar. Kumnias 1862: 
Zidback enl. Hjelt bref. Jamfor Medd. Soc. Fauna et Flora 
Fenn. 35, sid. 55. — Luvia (Hj. W. enl. Fontell); Luvia i 
skargarden, bl. a. pa Laitakari och Birskar (KE. Hermonen). 

E. pulchella (Sw.) Fr. — Luvia Laitakari pa grasbevuxen 
lag strand: Eeva Hermonen. Jamfér Medd. Soc. Fauna et 
Flora Fenn. 35, sid. 55. 


[Convolvulus sepium L. — Rafséd i juli 1905 i ett snar af 
nasslor och grabo nara stranden och barlastplatsen: Emil 
Graeffe. Sannolikt tillfallig.] 

C. arvensis L. — St r och mestadels pec. Bjérneborg 
1901 pa afstjalpningsplats, Bjérneborg 1905 i gropar utanfor 
femte stadsdelen (Fontel]), Mantyluoto 1907 (Ragni Lydecken 
och L. H. enl. Fontell), Rafsé pa barlast 1899 (V. J.) och 1900 
(H. G.), Rafsé 1906 (I L. enl. Fontell). Bjérneborg: Wirzén 
M. S., upptages redan hos Gadd Sat. sid. 48 (Hjelt bref). 
Bjorneborg: Simming enl. Malmgren sid. 20 och i H. M. F- 
(Hjelt bref). 

Cuscuta Europaea L. — Luvia 1906 (Hj. W. enl. Fontell), 
Luvia Perankyla Uusiseppi och prastgarden flere ar pa nasslor 
(KE. Hermonen). 


246 Hayrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


Asperugo procumbens L. — R och st cp. Bjérneborgs stad 
1901, Bjorneborgs stad senare (E. G. enl. Fontell), Rafsé 1901 
och 1907. Afstjalpningsplatser, barlast. — Luvia prastgarden: 
EKeva Hermonen. 

Lappula echinata Gilib. — Bjérneborg: Wirzén M. 3. 
(Hjelt bref). Ulfsby 1878: U. Lojander i H. M.F., afser san- 
nolikt Rafsé (Hjelt bref). 

[Cynoglossum officinale L. — Rafsé pa barlast pe 1904 och 
1906: Herm. Ad. Printz.] 

[Borrago officinalis L — Rafsd nagot enda exemplar pa 
barlast 1904, icke aterfunnen 1906: Herm. Ad. Printz] 

[Anchusa officinalis L. — R och st pe—st cp. Rafso pa 
barlast 1901 st pe, juni 1904 (L L. enl. Fontell), 1904 och 1906 
sparsamt spridd (Herm. Ad. Printz), augusti 1905 (P. Fritsch 
enl. Fontell), 20 sept. 1905 (Axel Lindfors), 29 juli 1906 pa 
begrafningsplatsen (Linnea Hedenstrém genom Fontell), 
1907 st cp. — Luvia prastgarden och Perankyla Uusiseppa: 
E. Hermone'n| 

[A. arvensis (L.) M. Bieb. — R. Rafso pa barlast 1901 
(V. J.), nagot enda exemplar 1904 (Herm. Ad. Printz), icke 
aterfunnen 1906 (Herm. Ad. Printz). Upptages i Gadd Sat. 
sid. 47 (Hjelt bref), — Hv. fg i kyrkobyn. — Norrmark: 
Simming enl. Malmgren sid. 20 och i H. M. F. (Hjelt bref).| 

[Symphytum officinale L. — Rr. Rafsd pa barlast 1899 
(V. J.). Réafsé: W. Nordblad i herb. lye. n. (Hjelt bref).| 

[Echium vulgare L. — R och pe. Bjérneborgs stad pa 
afstjalpningsplats 1901 (lL S.) och pa gardsplan 1903 (Anna 
Lindstrém enl. Fontell); Rafsé pa barlast 1897 (A. P.), 1901 
pe, i juli 1904 (LL. enl. Fontell), 1905 (Axel Lindfors) och 
i juli 1907 (L. H. enl. Fontell), Rafsé pa barlast 1882 (Nils 
Avellan i H. M. F), 

Lithospermum arvense L. — P och st pe—ep. Saaris, 
Bjorneborgs stad, Ytter6 1906 (Hj. R. enl. Fontell), Kumnas) 
Rafso (H. G.). Ragakrar, afstjalpningsplatser. — Hv. fq. — 
Luvia allman pa akrar: E. Hermonen. 

Myosotis palustris (L.) With. — P, deltat fq, och pe—st 
pe. Unga tillandningar t. ex. bland fraken, alfbranter, ang- 
strander. -— Hv. fq. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 247 


M. caespitosa Schultz. — Nedersta delen af deltat och 
alfvens mynningsvik fq och pe—st cp, mest st pe—st ep; Sabb- 
skar st fq och st pe. Stenstrander med sma stenar, hogvatten- 


strander, angstrander. — Hv. fq pa stenstrander. — Sastmola: 
Malmgren i H. M. F. (Hjelt bref). — Luvia: S. W. och Hj. 
W. enl. Fontell. — Enl. Malmgren sid. 21 tamligen allman i 


synnerhet vid kusten. 

M. arenaria Schrad. — Ytterd 1906: Hjordis Rosenlew 
enl. Fontell. — Luvia prastgarden: E. Hermonen. 

[M. silvatica (Ehrh.) Hoffm. — Hv. r 

M. intermedia Link. — Fq och st cp. Odlingar, bl. a. rag- 
Akrar. — Hv. fq. — Luvia fq: E. Hermonen. 


[Menta gentilis L. — Ytterd ar 1906: Hjordis Rosenlew 
genom Fentell. — Nakkila: A. G. H. (Hjelt bref). 

M. arvensis L. — P och pe—ep, mest st cp. Lyttskar tva 
stillen, Buséd, Granskar, de bada Sad6, Inderé, Ytterd, Ratsd 
(A. G.). Fuktiga lundar, diken bland och strax utanfér strand- 
alarna pa multnande saf etc., stenstrander med sma stenar. — 
En form, som narmast torde vara att hanforas till W. Austriaca 
Jacq., ar ar 1906 insamlad pa Ytterd af Hjérdis Rosen- 
lew. — Hv. st r. 

Lycopus Europaeus L. — P och pe—st cp. Gammelby, 
Lyttskar, Bus6, Sad6, Ytterd nara Honkala, Kumnas (H. §,). 
Allundar, stenstrander strax utanfér alarna, invid vattensam- 
lingar. — Luvia (Hj. W. enl. Fontell), Perankyla Mikolanjuopa 
pe (KE. Hermonen). 

Thymus serpyllum L. — Frekvensen kan ej angifvas. 
Bjorneborgs stad (herb. lye. Bj.), Viasvesi (K. L. enl. Fontell). — 
Ganska allman i Kumo: Malmgren sid. 21. — Harjavalta riklig 
pa sandmarkerna: E. Hermonen. 

[Nepeta cataria L. — R. Bjorneborgs stad gamla begrafnings- 
platsen: I. S. — Nakkila 1868: A. G. H.iH. M. F. (Hjelt. bref).] 
N. glechoma Benth. — Rr. Bjérneborg 1903 (K. L. enl. 
| Fontell), Rafsé 1901 pa gardsplan (H. G.), mahanda tillfallig. 


248 Hiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


Lamium purpureum L. — Endast antecknad fran Bjorne- 
hborgs stad pa gardar etc., men sakert forbisedd. — Hv. fq. — 
Luvia fq: E. Hermonen. 

L. album L. — St r och st cp—cp. Bjérneborgs stad fler- 
stades, ymnig vid Johanneslund (Fontell), Rafso 1903 (I. L. enl. 
Fontell), Rafs6 1906 (L. H. enl. Fontell), Rafsé 1907. Gras- 
planer, afstjalpningsplatser, barlast. Bjorneborg: dr Appelberg 
enl. Malmgren sid. 21. — Hv. flerstades. — Luvia icke obser- 
verad (till 1908): E. Hermonen. 

Galeopsis tetrahit L. (inkl. G. bifida Boenn.). — St fq—fq 
och pe—ep. Odlingar, vid boningar och uthusbyggnader, sten- 
strander, tangbaddar st cp—cp (Sabbskar). — Hv. fq. 

G. speciosa Mill. — P—st fq. Odlingar. — Hv. fq i akrar. 

Stachys silvaticus L. — R. Viasvesi: K. L. enl. Fontell. 
Rafsé: A. P. — Hy. Kyrkobyn ett stalle. — Luvia Leppakari 
pa barlast 1907: EK. Hermonen. 

St. paluster L. — P och pe—st cp. Bjérneborgs stad (A. 
Helander), Tailuoto, Torbonas, Lyttskar tva stallen, Rafso 1906 
(I. L. enl. Fontell), Kumnas flere stillen (H. S.). Akrar, aker- 
renar, albuskager, stenstrander, granskogsbryn med bjork. — 
Hv. Kyrkobyn ett stile. 

[Ballote nigra L. « vulgaris Hoffmansegg et Link. — Rafso 
pa barlast i juli 1905: Emil Graeffe.| 

[8 foetida (Lam.). — Réafs6 barlastplats 1887: John Lindén 
i Medd. Soc. pro Fauna et Fl. Fenn. XV, sid. 215.] 

Leonurus cardiacw L. — Rr. Bjérneborgs stad (H. 5.). 
Odlas som prydnadsvaxt A Krootila. Bjérneborg: Malmgren 
sid. 21 och i H. M. F. (Hjelt bref). 

Scutellaria galericulata L. — P—st fq och pe—st ep. 
Allundar, stenstrinder, strandaingar, dikeskanter. — Av. fq. — 
Luvia allman i skargarden och vid Pinkkijaérvi: E. Hermonen. 

Brunella vulgaris L. — St fq—fq och st cp—ep. Falt- 
backar, angsbackar, lundar, vagkanter, dikeskanter, akerrenar. — 
Hv. fq. 

[Ajuga genevensis L. — Rafso begrafningsplats pa barlast 
den 25 juni 1906: Arvo Milan genom Fontell. Fyndet tarfvar 
enligt Fontell ytterligare bekraftelse.| 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 52, N:o 1. 249 


Solanum nigrum L. — St r och pe—st pe. Bjorneborgs 
stad, Kumnis Tomtebo, Rafsé pa 1890-talet (H. G.), Rafsd 1905 
(Axel Lindfors). Tradgardar. 

S. duleamaru L. — P—st fq och pec—cp, mest st pe, e] 
antecknad fran Ulfsby och Kumnas. Steniga lundar och alsnar, 
stenstrander narmast alarna. — Hv. p. — Luvia (Hj. W. enl. 
Fontell), Hanninkyla Pulli (E. Hermonen). 

Hyoscyamus niger L. — R och pe. Rafsd pa barlast. — 
Hy. vr. Alakyli pa en holme. -— Luvia Hanninkyla Pulli ett 
exemplar bland ogras i tradgarden: E. Hermonen. 


Verbascum thapsus L. — R och pee. Lyttskar ungefar 
midt emot Alholmen pa en torr backe, Méantyluoto (L. H. genom 
Fontell). — Norrmark p (K. G. Ollonqvist), t. ex. Sédermark 
by. — Luvia omkring prastgarden flere stallen: E. Hermonen. 

Scrophularia nodosa L. — P och st pe—st ep. Bjorneborgs 
stad Keisarinkivi och en annan gruskulle narmare Makkaran- 
juopa, Torbonas, Tailuoto, Kivini Kallioluoto, Lyttskar Linderi, 
Pihlava (A. Milan enl. Fontell), Ytteré (V. Melin enl. Fon- 
tell), Kumnas. Steniga lundar ofta af al. — Hv. st fq. ~ 
Luvia Pinkkijarvi Isoluoto st cp: E. Hermonen. 

[Antirrhinum orontium L. — Rr. Rafsd pa barlast: Ha- 
-rald Lindberg.| 

[Linaria striata (Lam.) D. C. — Luvia Leppakari pa bar- 
last 1905, 1906 och 1907: Eeva Hermonen. Jamfér Medd. 
Soc. Fauna et Flora Fenn. 35, sid. 56.} 

L. vulgaris Mill. — P—st fq och st cp—ep, framst 1 
skiirgarden, ej antecknad langre inat an pA Pihlava Pundasoura. 
Stenhélster (tathet anda till 6), stenvallar, aspsnar, barlast. — 
Hy. pa sma steniga holmar. — Luvia pa flere stillen, framst i 
skargarden (Eeva Hermonen); Luvia Sédersund 1904 (Hj. 
W. enl. Fontel)). 

f. peloria. — Luvia Leppikari, Korvenkyla Suomalainen 
och Perinkylaé Uusiseppa, flere ginger observerad, bade med 
5 och 3 sporrar: E. Hermonen. 


250 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlviixtflora. 


Limosella aquatica L. — I deltat och mynningsviken: st fq 
och st pe—st cp. Unga tillandningar pa sand eller gyttjeblandad 
sand, stenstrander med sma stenar pa skyddade stallen. — Hv. r. 
Stengard Hara i viken ymnigt. 

Veronica scutellata L. (inkl. pg villosa Schum.). — P och 
pe—-st pe. Bjorneborg (E. G. enl. Fontell), deltat flere stallen, 
Lyttskar, Inderé, Kumnas, Sabbskar. Unga tillandningar garna 
bland fraken, kalldrag, diken. — Hv. st r. — Luvia (Hj. W. enl. 
Fontell), prastgarden (E. Hermonen). 

V. chamaedrys L. — Fq och st ep--cp. Lundartade angar, 


angsbackar, skogsbryn, landsvagskanter. — Hv. fq. 
V. officinalis L. — St fq—fq och st pe—st cp. Torra ste- 
niga backar, torrare bergskrefvor, angsbackar, lundar. — Hv. 


fq. — Luvia: Hj. W. enl. Fontell. 

V. longifolia L. — R. Bjérneborgs stad Kvistholmen 1901 
vid Lanahaara nagot nedanom kréken, Bjérneborg 1906 (E. G. 
enl. Fontell). — Hv. p. — Kumo Pyhankorva pa en holme 
utanfor Vuoltee gard: E. Hermonen. 

V. serpyllifolia L. — P—st fq och st pe—st ep. Alfbranter 
hogre upp och horisontala eller langsamt sluttande stallen, fuk- 
tiga vagkanter. 

V. arvensis L. — R. Kumnas (H. 8.). — Hv. flerstades. 

V. verna L. — P och st pe—st cp. Saaris, Lyttskar Va- 
kevanokka, Kumnias, troligen afven andra stallen. Steniga 
backar, ragakrar. — Hv. st r. — Luvia prastgarden: Eeva 
Hermonen. 

V. agrestis L. — R. Rafso pa odlingar (H. G.). 

[V. hederifolia L. — Ulfsby 1877: A. K. O. Malin i H. 
M. F. (Hjelt bref).] 

Odontitis rubra Gilib, — P och st ep-—ep. Inderé fler- 
stades, Ytterd flerstades, antagligen 4fven pa andra stallen. 
Akrar, odlade angar, strandangar (ofta f. pumila Nordst.). — 
Hv. st r. 

QO. simplex (Hartm.) Krok. — R och st cp—ep. Sabbskar 
1907 pa strandangar. — Luvia 1906:S. W. och Hj. W. enl. Fontell. 

Euphrasia brevipila Burnat et Gremli. — Fq och st ep—ep. 
Angsbackar, akerrenar. — Luvia: Sigrid Wikman “genom 
Fontell. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 251 


E. tenuis (M. Brenner) Wettst. — Antecknad fran Kaha- 
luoto: st fq och st cp. Insamlad ar 1908 i Viasvesi: Kerstin 
Lindstrém genom Fontell. Akerrenar, backar. 

E. curta Fr. — Antecknad fran Inderé pa fuktig ang 
mellan albuskar st cp samt fran Sabbskar. 

Alectorolophus major (Ehrh.) Rehb. — P—st fq och st 
ep—cp. Angsbackar, faltbackar, torrare tatelangar, dkerrenar, 
ragakrar. — Hv. fq. 

A. minor (Ehrh.) Wimm et Grab. — St fq och st ep. 
Torrare angar t. ex. torrare tatelangar, angsbackar, lundar. — 


Hv. fq. 

Pedicularis palustris L. — P—st fq och pce—cp, mest 
pe—st pe. Alfbranter nara vattnet, hégvattenstrander, strand- 
angar. — Hv. fq. — Luvia flerstades: E. Hermonen. 

Melampyrum pratense L. — St fq—fq och pe—ep. Bjérk- 
skogar, asplundar, bjérklundar, angsbackar. — Hv. fq. — Luvia: 
E. Hermonen. 

M. silvaticum L. — P och st ep—ep. Bjorneborgs stad 


Keisarinkivi, Kahaluoto, Lyttskar Alholmen, Kumnas flere stal- 
len. Lundar, skogsbackar, skogsbryn, ung och gles granskog. — 
Hy. fq. — Luvia: E. Hermonen. 


Utricularia vulgaris L. — I deltat och mynningsviken : 
p—st fq och pe—st cp. Innanfor vattengrasbestanden eller 
dppna flackar uti dessa, igengroende adror och vikar. — Hv. i 


diket fran Sahajarvi trask till sj6n pa 1870-talet, numera for- 
svunnen efter det trasket fallts. 

U. intermedia Hayne. — R och st pe—st cp. Viken utan- 
for Torbonas pa dppnare flackar i vattengrasbestanden, Kumnas 
Langsanta (H. S.), Viasvesi (K. L. enl. Fontel)). 

U. minor L. — St r och st pe. Viken utanfor Torbonas 
i vattengrasbestand med brunmossor. Bredvik nara Rantamaa 
(I. S. och V. Suomalainen), Ytteré Uparonokka. 


252 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


Plantago major L. — Fq och pec—st cp, mest st pc—st 
cp. Vid gardar och boningar, alfbranter (pcc—pc), stenstrander, 
vagkanter, gator. — Hv. fq. 

Pl. media L. — Viasvesi 1905: Kk. L. enl. Fontell. Bjorne- 
borg: K. Sechantzenl. Malmgren sid. 23 ochiH. M.F.(Hjelt bref). 

Pl. lanceolata L. — St r och st pe—st cp. Bjorneborgs 
stad 1901 pa begrafningsplatsen (V. J.) och i esplanaderna (L 5), 
Bjorneborg 1904 (Hj. W. enl. Fontell), Bjdrneborg Karjaranta 
1906 (EK. G. enl. Fontell), Rafsé pa grasplan. Ulfsby: A. Malin 
i herb. lye. n.; Ulfsby brobaink: U. Lojander i H. M. F. (bada 
uppg. enl. Hjelt bref). 

Pl. maritima L. — St fq—-fq och st cp i hafszonen, dess- 
utom sasom relikt pa Torbonis pa angarna nedanfor Alinentalo, 
Strandangar, stenstrander med sma stenar, snar af hafstorn, 
snar af pors. — Luvia i skargarden (afven f. dentata): Heva 
Hermonen. 


Galium aparine L. *Vaillantii D.C. — Frekvensen kan ej 
uppgifvas. — Hy. fq i potatisland och tradgardar. 

G. uliginosum L. — P—st fq och st pc—st cp. Moss- 
bevuxna tufvor (saledes tidtals ratt torra stallen) i forsump- 
ningar och pa fuktiga till vata angar (t. ex. starraéngar), ddende 
och déda af mossa angripna tateltufvor, fuktiga stallen bland 
stenar och vide. — Hv. fq pa fuktiga stallen. 

G. palustre L. — Fq och st pe—cep, deltat fqq. Fuktiga 
till sanka angar, stenstrander, allundar, alfbranter nara vattnet, 
diken. — Hv. fq. 

G. triflorum Michx. — Viasvesi 1904: K. L. enligt Fontell. 

G. boreale L. — Antecknad fran Torbonas fq, Kahaluoto 
st fq, Kumnas p (H. 8), st cp—ep. Faltbackar, i synnerhet 


steniga; enbackar och ensnar. — Hv. fq. — Luvia Hanninkyla 
Pulli: E. Hermonen. 

G. verum L. — Fq och st ep—ep. Angsbackar, falt- 
backar, enbackar, torrare lundar, alfbranter hégre upp. — Hv. | 


fq. — Luvia fq: E. Hermonen. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 253 


G. mollugo L. — Str och st ep. Bijdrneborgs stad, Hjulbéle 
nara landsvagen. Ytterd 1906 (Hj. R. enl. Fontell). Lundar, 
angsbackar. 


Viburnum opulus L. — P och st pe—ep. Torbonas at 
Krootila-sidan flere stallen, Lyttskar nara garden, Ytteré Hon- 
kala, Kumnas. Steniga lundar och backar. — Hy. r. Stengard 
Hara, Ylikyla vid Pohjajoki i en hage pe. Mellan ,,Gjélbohl 
och Hvisbofjard“: Linné Iter lapp. sid. 199 och Fl. Lapp. pro- 


legomena § 30. — Luvia prastgarden ett planteradt exemplar: 
EKeva Hermonen. 
Lonicera xylosteum L. — P och st pe—ep, mest st pe—st 


cp. Torbonas flere stallen, Kahaluoto, Lyttskar, mellan Pihlava 
sag och Pihlava station samt Ytterd haltpunkt flere stiallen, 
Kumnas, Viasvesi (K. L. enl. Fontell). Torrare lundar, asp- 
lundar, enbackar, angsbackar, skogsbryn. — Hv. i ensnar ete. 
Mellan ,Gjélbohl och Hvisbofjard*: Linné Iter lapp. sid. 199. 

Linnaea borealis L. — St fq—fq och st pe—ep. Gran- 
skogar, nedhuggen granskog. — Hy. fq. 


Adoxa moschatellina L. — KR och st ep. Saaris granskogen 
i norr narmare kanten vid 6fvergdngen till allundarna vid 
stranden. Bjorneborg Ruhade: Artemjeff? enl. Hasselblatt 
(Hjelt bref). Ulfsby: Malmgren sid. 24. — Nakkila A. G. H. 
(Hjelt bref). Nakkila Anola gard: H. S. — Kumo nara Kumo 
gard °/y,81: Hjelt bref. Kumo: G. Knorring i herb. lye. n. 
(Hjelt bref). — Omnamnes redan Gadd Sat. sid. 48 (Hjelt bref). 


Valervana officinalis L. — P—st fq och pec—st cp, deltat 
fq och st cp—epp. Sekundara Grtangar, allundar, alsnar, alf- 
branter hégre upp, stenstrander ofta med stora stenar. —- Hv. 
fq. — Luvia: Hj. W. enl. Fontell. 


254 Heyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvixtflora. 


Knautia arvensis (L.) Coulter. — R och st pe. Réafsé pa 
barlast 1901, Rafsd 1906 (Il. L. enl. Fontell). Upptages redan 
i Gadd Forsdk sid 47 (Hjelt bref). — Hv. Kyrkobyn pa asen 
ratt mycket. — Luvia: Hj. W. enl. Fontell. 


Campanula rotundifolia L. — Fq och st pe—ep. Angs- 
backar, faltbackar, enbackar, lundar, bjérkskogar, alfbranter 
hégre upp, akerrenar. — Hv. fq. 


[C. rapunculoides L. — Str. Bjérneborgs stad 1901 pa 
gardsplan st ep, uti flere forfallna tridgardar i staden (Fontell 
i februari 1908), Rafsé pa gardsplan 1898 (H. G.), Rafsd pa 
barlast 1907 st pe och steril.] 

C. patula L. — St r—p och pe—st pe. Gammelby. 
Bjorneborgs stad Aittaluoto och deltat, Bjérneborg Skrifvarhol- 
men 1904 (E. G. enl. Fontell), Kumnas. Odlade dngar, tatel- 


angar, Akrar. — Hv. flerstades. — Luvia flere stallen, framst i 
Korvenkyla: E. Hermonen. 
C. pereisifolia L. — St r och pec—st ep. Torbonas tva 


stallen, Ylinokka, Pihlava (E. G. enl. Fontell), Ytterd, Kumnas. 
Lundar, angsbackar, faltbackar, bland enar. —— Hv. flerstades. — 
Sastmola: Malmgren i H. M. F. (Ajelt bref). — Luvia (Hj. W. 
enl. Fontell), prastgarden (E. Hermonen). 

C. cervicaria L. — Rr och pe. Kumnis for atskilliga ar 
sedan (H. 8. 1901). 

C. glomerata L. — Bjérneborg 1905: E. G. enl. Fontell. 


Solidago virga aurea L. — P och st ecp—ep. Torbonas, 
Kahaluoto, Lyttskar, Inderé, Kumnas, Kapellskar. Lundar, 
angsbackar, faltbackar, blandskogar. — Hv. i skogar, pa betes- 
marker, pa torra stiallen. — Luvia: E. G. enl. Fontell, Eeva 
Hermonen. 

Aster tripolium L. — Endast antecknad fran Kumnas sédra 
sidan (H. 8.) och Viasvesi (K. L. enl. Fontell). — Hv. pa hafs- 
strander. — Luvia (Hj. W. och S. W. enl. Fontell), flerstades 
i skargarden (E. Hermonen). 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 255 


Erigeron acer L. — P—st fq och st pe. Torra soloppna 
sandiga sluttningar, enbackar. — Hy. fq. — Luvia: Hj. W. enl. 
Fontell. 

Filago arvensis L. — Nakkila: A. G. H. (Hjelt bref). 


Antennaria dioeca (L.) Gaertn. — St fq och st ep. Steniga 
och sandiga torra backar. — Hy. fq. 
Gnaphalium silvaticum L. — P och pe—st ep. Torbonas, 


Sado, Inderé, Kumnas. Faltbackar, afbetade angar, Akerrenar, 
akrar. — Hy. fq. — Luvia: Hj. W. enl. Fontell, E. Hermonen. 

Gn. uliginosum L. — St fq—fq och st pe—ep. Unga 
tillandningar, alfbranter pé nagorlunda horisontala stallen, diken. 
dikeskanter, stenstrinder pd skyddade stillen, fuktiga vag- 
kanter. -- Hv. st fq. — Luvia: E. Hermonen. 

[Rudbeckia hirta L. — R och pec. Bjorneborgs stad i 
esplanaden, Lyttskar pa sddd griislinda.| 

Bidens tripartitus L. — St fg—fq och pee—ep, mest pe—st 
ep. Unga tillandningar, alfbranter pA nagorlunda horisontala 
stallen, stenstrander, smd vattensamlingar, diken, fuktiga vag- 
kanter. — Hv. fg. — Bidens frondosus L., som upptages fran 
Bjorneborg af J. H. Gadd i ,,Forsék att utmarka ratta sAnings- 
tiden for de i norden brukliga sidesarter“ (1764), torde val afse 
nagon form af B. tripartitus och har endast historiskt intresse 
(Hjelt bref). 

B. radiatus Thuill. — Antecknad fran Skrifvarholmen 
(Elna Grénblom enl. Fontell), Lotsére (Mildrid Nyblin 
enl. Fontell), Krootilansanta, Krootila, Inderé Kivini Uusi- 
santa och Yttero (Hjérdis Rosenlew enl. Fontell), men 
troligen st fq i deltat och vid mynningsviken; st cp. Unga 
tillandningar. Jamfor Hiyrén und. sid. 27. 

B. cernuus L. — St r—p och st pe—st ep. Bjérneborgs 
stad deltat, Krootilansanta, Inderé Kivini Uusisanta, Buso, 
Lyttskar. Unga tillandningar, sma vattensamlingar. — Hv. vid 
landsvagen till Norrmark och Bjérneborg invid dikena ep. — 
Sastmola: Malmgren i H. M. F. (Hjelt bref). 

6 radiatus D.C. — Bjérneborg nara Rosnas: U. J. Arr- 
heniusiH. M. F. (Hjelt bref. — Nakkila: elev Jarl vy. Knorring 
enl. A. Arrhenius (Hjelt bref). — Kumo gard: ex. iH. M. F:; 
Kumo: R. Sievers i herb. lye. n.; Kumo vatt stille: eley Thyra 


256 Hiyrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlviaxtflora. 


v. Knorring enl. A. Arrhenius (Hjelt bref). — Sastmola: 
0. Aleenius i H. M. F. (Hjelt bref). 
Anthemis tinctoria L. — St r och st pe—st ep. Bjorneborgs 


stad pa aker (H. S.), Bjérneborg 1905 (Hj. W. enl. Fontel]). 
Lyttskar 1901 pa sadda graslindor, Viasvesi 1903 (K. L. enl. 
Fontell). — Luvia prastgarden: E. Hermonen. 

A. arvensis L. — R_ och st pe. Bijédrneborgs stad 1901, 
Bjorneborg Karjaranta 1906. (E. G. enl. Fontell), Viasvesi 1903 
(K. L. enl. Fontell). Afstjalpningsplatser. 

[A. cotula L. — Rr. Ulfsby: kapellan J. O. Rindell. 
Bjorneborg: Wirzén pl. off. sid. 71 (Hjelt bref).| 

Achillea ptarnica L. — P—st fq och st pe—ep. Betes- 


marker, dikeskanter, alfbranter, akerrenar, hafreakrar. — Hv. 
pa vata stallen, i synnerhet vid dikeskanter i skogar. — Luvia 


flere stallen: Heva Hermonen. 

A. millefolium L. — Fq och st ep—ep. Faltbackar, angs- 
backar, enbackar, landsvagskanter, akerrenar, alfbranter hogre 
upp, vedaffall. — Hv. fq. 

Chrysanthemum leucanthemum L. — St fg—fq och st ep—ep. 
Angsbackar, faltbackar, lundar, Akerrenar, Akrar. — Hy. fq. 

[Chr. segetum L. — Rr. Réafs6 pa barlast 1896 (A. P.). 
»Ulfsby brobank“ 1878: U. Lojander i H. M. F. (Hjelt bref),} 

Tanacetum vulgare L. — Hj antecknad fran Ulfsby och 
deltat, i 6frigt st fq och pe—cp, mest st pe—st cp. Allundar 
och alsnar vid stranderna, stenstrander, stenbackar, bergskrefvor 
nara vattnet, torra backar invid boningar nara stranden, bar- 
last. — Hv. fq. — Luvia: Hj. W. enl. Fontell. 

Matricaria imodora L. — St fq—fq och st pe—st cp. 
Odlingar, vagkanter, alfbranter p& nagorlunda horisontala stal- 


len i narheten af gangstigar. — Hv. fq. 
*maritima L. — P—st fq och pe, i hafszonen. Stenstrander, 
barlast. 


M. chamomilla L. — P—st fq och st cp. Akrar, sadda 
graslindor, alfbranter p& nagorlunda horisontala stallen nara 
gangstigar, vid boningar. — Hv. r. 

M. discoidea D.C. — St fq—fq och st ep—epp. Gards- 
planer, vagkanter, gator, barlast. — Hv. fq. — Luvia: Hj. W. 
enl. Fontell. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 257 


Artemisia absinthium L. — P—st fq och st pe—cp. Fler- 
talet byar och gardar i trakten. Gardsplaner, husknutar, 
barlast. — Hv. flerstades. — Luvia Perinkyla Uusiseppa rikligt: 
E. Hermonen. 

A. vulgaris L. — P—st fq och pe—st cp. Gardsplaner, 
backar i narheten af boningar, barlast, sndr af hafstorn, sten- 
vallar pa utholmarna. — Hv. fq. — Luvia kyrkogarden: Eeva 
Hermonen. 

[A. campestris L. — R och st pe—st ep. Réafsd pa bar- 
last 1901 st cp, 1904 och 1906 spridd (Herm. Ad. Printz), 
1905 (Axel Lindfors), i juli 1906 (Emil Graeffe), 1907 st 
pe. Rafso: Z. Schalin i H. M. F. (Hjelt bref). Portus Repo- 
saari 1895: N. Aschani H. M. F. — Hv. Alakyla Langskata 
st ep. — Luvia Laitakari pa barlast 1907: E. Hermonen| 

Tussilago farfarus L. — P och st ep. Lyttskars gard 
(inspektor {Forsell), Ytterd dynens lasida, Kumnas, Rafsé tva 
stillen. Pa los jord utan eller med gles annan vaxtlighet: ler- 
jord, sand, karrmylla, barlast. Ymnig i jordfallen vid Kumo 
alf: Hellenius sid. 16 (Hjelt bref). — Luvia (Hj. W. enl. 
Fontell), Luvia Laitakari pa barlast 1907 (E. Hermonen). 

Senecio vulgaris L. — Antecknad fran Sonnas, Mantyluoto 
(L. H. enl. Fontell) och Kumnas (p: H. S.), sannolikt flersta- 
des. Tradgardar. — Hy. fq. 

[S. viscosus L. — Rafsé den 26 aug. 1905: Axel Lindfors|] 

S. silvaticus L. — Hv. p. — Euradminne Ilavais: K. Wahl- 
man i H. M. F. (Hjelt bref). 

[S. Jacobaea L. — R och st ep. Rafsé pa barlast 1901 st 
cp, har enligt samstammiga uppgifter funnits har flere ar, 1907 
fortfarande st cp. Rafsé utan datum: lyceist J. W. Gronfeldt 
i H. M. EF, jfr. Notiser Sallsk. pro Fauna et Flora Fenn. 13, 
ny serie 10, sid. 458, protokollet for den 1 april 1871. Rafsé 
ett stand den 16 augusti 1879 (Hjelt bref och i H. M. F.), den 
19 juli 1882 (Nils Avellan i H. M F.), den 1 augusti 1902 
(Urda Holmberg enl. Harald Lindberg), 1904 och 1906 (Herm. 
Ad. Printz), juli 1905 (Emil Graeffe), 1905 (J. Asplund 
genom Fontell), juli 1906 (I. L. enl. Fontell), hésten 1907 
(Fontell); Mantyluoto den 7 augusti 1907 (L. H. enl. Fontell). — 


1g) 


258 Hiayrén, Bjérneborgstraktens vegetation och karlvaxtflora. 


Upptages fran Satakunta redan i Gadd Sat. sid. 50, jf. Prytz 
cont., men dessa uppgifter hafva troligen uppkommit genom 
forvaxling (Hjelt bref). 

Lappa glabra Lam. — Frekvensen kan ej uppgifvas, 

Carduus crispus L. — P och pec—st ep, mest pe—st pe. 
Gammelby, Saaris, Koivisto, Harp vid gastgifveriet, Bjorneborgs 
stad, Lyttskars gard. Alfbranter, vagkanter, afstjalpningsplatser. 

[C. nutans L. — R och st pe—ep. Ytterd 1901 strax 
utanfér Vilhelmsvik st pe pa barlast, som for minst 3 ar sedan 
slapats fran Rafsd; Rafsé pa barlast 1901 i mangd, afven en 
hvitblommig form, 1907 fortfarande cp. Réafs6d 1872 (J. Sahl- 
berg i H. M. F), 1879 (Ajelt i H. M. F), 16/ym 1879 ganska 
mycket, afven med mogna frukter (Hjelt bref), 1882 (S. W. 
Liljeblom i H. M. F)), i juli 1904 saval hvit- som rodblommig 
(I. L. enl. Fontell), 1904 och 1906 (Herm. Ad. Printz), juli 
1905 (Emil Graeffe), juli 1906 (E. G. enl. Fontell). I februari 
1908 skrifver Fontell: ,Den hvitblommiga formen, som forut 
ofta forekom i herbarier, har jag pa senare ar ej sett till.“] 

Cirsium lanceolatum (L.) Scop. — St fq och st pe. Vag- 
kanter, torra backar gérna nara gardar, betesmarker ofta nara 
strander, sandstrander, tangbaddar. — Hv. fq. 

C. heterophyllum (L.) All. — P—st fq och st cp—ep. 
Fuktiga angar giarna nara videbuskar, fuktigare lundar, dikes- 
kanter. — Hv. fq. 

C. palustre (L.) Scop. — P och st pe—st cp. Gammelby, 
Saaris, Friby, Koivisto, Bjérneborgs stad Kvistholmen, Lyttskar, 
Ytterd (Hj. R. enl. Fontell), Kumnis. Fuktiga angar, bland 
videbuskar. — Hv. fq. 

C. arvense (L.) Scop. — Endast antecknad fran Lyttskar 
(p och st ep, ragdkrar), Ytterd (Hj. R. enl. Fontell) och Kum- 
nis, men sikert flerstades. — Hv. fq. 

6 horridum Wimm. et Grab. — R och st pe—ep. Manty- 
luoto 1901 (fanns fortfarande pa platsen Ar 1906: L. H. enl. 
Fontell); Rafsé 1901 st cp, 1907 ep. Rafsé ymnig pa barlast 
16/v, 1879, exemplar i H. M. F.: Hjelt bref. Sandstrander, 
barlast. 

[Onopordon acanthium L. — Rafsd pa barlast 1904, ej 
aterfunnen 1906: Herm. Ad. Printz. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 259 


Centaurea jacea L. — Rafsd: Ingrid Larsson enl. Fon- 
tell. — Luvia (Hjordis Vikman enl. Fontell), Luvia flere 
stallen (E. Hermonen). 

C. cyanus L. — Fq och st pe—st cp. Ragakrar, odlade 
angar. — Hv. fq. — Luvia fq: E. Hermonen. 

[C. scabiosa L. — Rafs6 pa barlast i juli 1906: Ingrid 
Larsson enl. Fontell.] 


[Cichorium intubus L. — Bjérneborg i tradgard: Anna 
Lindstrom enl. Fontell] 

Lampsana communis L. — Rafso pa barlast 1907 pee. — 
Hv. Stengard. — Luvia prastgarden: E. Hermonen. 


Hypochoeris maculata L. — Bjérneborg: K. Schantz enl. 
Malmgren sid. 19 och i H. M. F. 

Leontodon auctumnalis L. — Fq och st pe—st ep. Alf- 
branter hogre upp, friska backar, en del tatelangar, stenstrander, 
allundar och alsnar, sandstrander, sandfalt, gardsplaner. — Hv. fq. 

Taraxacum officinale Veb. — Fq och st cep—cp.  Alf- 


branter hogre upp, angsbackar, faltbackar, graslindor, gards- 
planer, gator, afstjalpningsplatser. — Hv. fq. 


T. penicilliforme Lindb. fil. — Bjérneborg 1901 (det. 
Harald Lindberg). 
T. intermedium Raunk. — Bjérneborg ar 1901, dr 1904 


pa jarnvagsvallen (Elna Grénblom) och ar 1905 (Hjérdis 
Wikman), de bada senare exemplaren genom Fontell (det, 
Harald Lindberg). 

T. balticum Dahlst. — Luvia pa ett litet skar nara Sunti 
gard: H. Hollmén i H. M. F., det. H. Dahlstedt (Lindberg 
Tar. sid. 45). 


Lactuea muralis (L.) Less. — Viasvesi 1903: Kerstin 
Lindstrém enl. Fontell. 

Sonchus oleraceus L. — Antecknad fran Bjérneborgs stad: 
H..S. 


S. asper (L.) All) — Antecknad fran Bjérneborgs stad: 
H. S. — Hv. i tradgardar pa fuktig grund. 

S. arvensis L. — Antecknad fran Rafsé pa barlast pe 1907. 

y maritimus Wahlenb. — P och pe—st pe, framst i hafs- 
zonen. Granskaér en af de sma holmarna i narheten, Rampa, 
Kumnas nagra stiallen t. ex. vid Vahaniemi, Mantyluoto, Tahko- 


260 Hdayrén, Bjérneborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


luoto. — Hv. flerstades pa stenstrander. — Sastmola: Malm- 
gren i H. M. F. (Hjelt bref). 

Crepis tectorum L. — Flerstades, frekvensen kan ej upp- 
gifvas. — Hv. Kyrkobyn pa torra backar. 

Hieracium)) nudifolium Norrl. — Gammelby. 

H. auricula L. — Bjorneborgs stad, Gammelby. 

H. Suecicum Fr. — Bjorneborgs stad pa angarna mot skogen. 

H. *glaucoplumbeum Norrl. — Bjérneborgs stad, Hast- 
holmen pa ang, insamlad den 2 juli 1901. Jamfor Norrlin 
sid. 34. Utdelad af denne sésom N:o 72 i Hieracia exsiccata III. 

H. brachycephalum Norrl. — Hastholmen pa den beskrifna 
ortangen, f. obtusior (sid. 156). 

H. ventricosum Norrl. — Bjérneborgs stad ar 1901 pa 
hafreakerren och pa angarna mot skogen. 

f. obtusior Norrl. — Torbonais, Radmansholmen invid Kimba- 
adran strax ofvan strandsluttningen. 

H. pseudo-Blyttii Norrl. — Bjérneborgs stad pa angarna 
mot skogen. 


H. Saelani Norrl. — Norrmark Krootila. — Kankaanpaa: 
Malmgren i H. M. F. 
Hi. pratense Tausch. — Bjorneborgs stad pa hafreakerren. 


H. galbanum Dahlst. — Gammelby i hage, Harpo berg- 
sluttning bland enar, Ytterd (Hjérdis Rosenlew genom Fon- 
tell). Det. Harald Lindberg. 

H.?) umbellatum L. — Fq och st pe—st cp. Faltbackar, 
enbackar, steniga lundar, skogsbryn, bjérkskogar, alfbranter 
hégre upp, akerrenar, stenvallar pa utholmarna, sandfalt. — Hv. 


1) Hieracium-arterna hafva, forutom H. galbanum och H. wmbellatum, 
godhetsfullt bestiimts af professor J. P. Norrlin. 

2) Angaende éfriga arter af detta slikte féreligga inga anteckningar 
eller samlingar, hvarfér énskligt vore, att ortens botanister ville insamla ma- 
terial till nédig komplettering at traktens Hieraciwm-flora. 


Forteckning 6Ofver citerade arbeten. 


Blomqvist == Blomqvist, A. G. Finlands tridslag. Il Granen. 1883. 

Bonsdorff = Bonsdorff, A. Uber die Hebung der Kiiste Finlands und 
den mittleren Wasserstand der Ostsee. Fennia 21, N:o 3. 
1903—1904. 

Cajander Kasvist. = Cajander, A. K. Kasvistollisia tutkimuksia Myna- 
maen, Mietoisten ja Karjalan kunnissa. Acta Soc. Fauna et 
Flora Fennica 23, N:o 2. 1902.) 

Cajander All. = Cajander, A. K.  Beitrage zur Kenntniss der Vege- 
tation der Alluvionen des nérdlichen Eurasiens i. Die Allu- 
vionen des unteren Lena-Thales. Acta Soc. Scientiarum 
Fennicae 32, N:o 1. 1906. 

Ekman och Pettersson = Ekman, F. L. och Pettersson, O. Den 
svenska hydrografiska expeditionen ar 1877. Svenska Vet.- 
Akad. Handl. 25, N:o 1. 18992. 

J. H. Gadd = Gadd, J. H. Férsék att utmarka ratta saningstiden for 
de i norden brukliga sidesarter. Praes. P. A. Gadd. 1764. 

Gadd Foérsék = Gadd, P. A. Férsdék till en systematisk inledning i 
Svenska Landtskétseln. 1773—1777. 

Gadd Sat. = Gadd, P. A. Férsék till en oekonomisk beskrifning 
éfver Satacunda Haraders norra del. 1751. 


Hellenius = Hellenius, C. N. och Levin, G. Férteckning pa finska 
medicinalvaxter. 1773. 
Hirn = Hirn, Karl E. Begleitworte zur Karte iiber die Verteilung 


der Wohnsitze in Satakunta und im siidlichen Teile von 
Osterbotten. Vetenskapl. Meddelanden af Geografiska féreningen 
i Finland 2, sid. 30. 1894—1895. 

Edy. Hjelt == Hjelt, Edv. Kemisk undersékning af hafsvattnet i Fin- 
lands sydvestra skargérd och Bottniska viken. Bidrag till 
kanned. af Finlands natur och folk, H. 46. 1888. 


262 Hayrén, Bjérmmeborgstraktens vegetation och kirlvaxtflora. 


Hjelt I = Hjelt, Hjalmar. Conspectus florae Fennicae. Vol. I. Pteri- 
dophyta, Gymnospermae et Monocotyledoneae. Acta Soc. 
pro Fauna et Flora Fennica 5, N:o 1. 1888. 

Hjelt If = Hjelt, Hjalmar. Conspectus florae Fennicae. Vol. IL Dico- 
tyledoneae. Pars. 1 Amentaceae—Polygonaceae. Acta Soc. 
Fauna et Flora Fennica 21, N:o 1. 1902. 

Hjelt UI == Hjelt, Hjalmar. Conspectus florae Fennicae. Vol. Lil. 
Dicotyledoneae. Pars Il. Caryophyllaceae—Resedaceae. Acta 
Soc. Fauna et Flora Fennica 30, N:o 1. 1906. 


Hjelt bref = Hjelt, Ajalmar. Sarskilda bref och andra _skriftliga 
meddelanden till forfattaren. 


Hjelt kann. = Hjeli, Hjalmar. Kannedomen om vaxternas utbredning 
i Finland. Acta Soc. Fauna et Flora Fenn. 5, N:o 2. 1888. 
Hayrén anm. vaxt. = Hiayrén, Ernst. Anméarkningsvarda vaxter fran 


Bjérneborgstrakten. Meddeianden af Soc. pro Fauna et Flora 
Fennica 28. 1902. 

Hayrén delta = Hayrén, Ernst. Kumo ifs delta. Geografiska for-_ 
eningens tidskrift 13:de arg. 1901. 

Hayrén fynd — Hayrén, Ernst. Fynd af fanerogamer. Meddel. af 
Soc. Fauna et Flora Fennica 34. 1908. 

Hayrén und. = Hayrén, Ernst. Botaniska undersékningar i Bjérne- 
borgstrakten sommaren. 1901. Meddel. af Soc. Fauna et 
Flora Fennica 28. 1902. 

Leche = [Leche, J.] En vaxtfirteckning fran 1750, forsedd med né- 
diga forklaringar och hanvisningar till narvarande forhallanden, 
af Hj. Hjelt. 1884. 

Leiviska Kiist. = Leiviska, I Uber die Kiistenbildungen des Bott- 
nischen Meerbusens zwischen Tornio und Kokkola. Fen- 
nia 23, Nio 1. 1905. 


Leiviska Oul. = Leiviska, IL Oulun seudun merenrantojen kasvulli- 
suudesta. Acta Soc. Fauna et Flora Fennica 23, N:o 5. 
1902. 

Lindberg = Lindberg, Harald. Botanisk undersékning af Isosuo © 


mosse 1 Sakkola socken. Finska mosskulturféreningens ars- — 
bok 3:dje arg. 1898. 

Lindberg Cal. = Lindberg, Harald. Calamagrostis gracilescens Blytt- 
Meddel. Soc. Fauna et Flora Fennica 34. 1908. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 1. 263 


Lindberg Tar.= Lindberg, Harald. Taraxacum-former fran sédra 
och mellersta Finland. Acta Soc. Fauna et Flora Fennica 
29, No 9. 1907. 

Linné F]. Lapp. = Linnaeus, Carolus. Flora Lapponica. 1737. 

Linné Fl. Suec. = Linnaeus, Carolus. Flora Suecica, ed. secunda. 
1755. 

Linné Frut.= Linnaeus, Carolus. Frutetum suecicum. Disp. 1758. 

Linné Iter lapp. = Iter lapponicum. Linnés ungdomsskrifter samlade 
af E. Abrling. Andra serien I. 1889. 

Malmgren = Malmgren, A. J. Botanisk resa till Satakunta och sédra 
Osterbotten sommaren 1859. Notiser ur Sallsk. pro Fauna et 
Flora Fennica Férhandl. sjette haftet, ny serie tredje haftet. 
1861. 

Malmgren lafvyar== Malmgren, A. J. Fé6rteckning 6fver lafvar sam- 
lade i Satakunta och Sédra Osterbotten sommaren 1859. Ibid. 

Moberg = Moberg, Adolf. Klimatologiska iakttagelser i Finland. Férsta 
delen. Ar 1846—1855. I. Naturalhistoriska anteckningar. Bidr. 
till Finlands naturkannedom, etnografi och statistik 7. 1860. 

Nordqvist = Nordqvist, Osc. lIakttagelser Gfver hafsvattnets salthalt 
och temperatur inom Finlands sydvastra skargard och Bott- 
niska viken sommaren 1887. Bidrag till kanned. af Finlands 
natur och folk, H. 46. 1888. 

Norrlin = Norrlin, J. P. Nya nordiska Hieracia. Acta Soc. Fauna 
et Flora Fennica 26, N:o 7. 1904. 

Prytz = Prytz, L. J. Florae fennicae breviarium. 1819—1821. 

Prytz cont. = Prytz, L. J. Florae fennicae breviarium. — Continuatio- 
nem ex schedulis auctoris edidit O. Hjelt. Notiser ur Sallsk. 
pro Fauna et Flora Fennica foérhandl., tionde hiaftet, ny serie 
sjunde haftet. 1869. 

Schedae Finl. Exs.—=Schedae operis quod inscribitur Plantae Fin- 
landiae Exsiccatae e museo botanico universitatis Helsing- 
forsiensis distributae. Fasc. I—VIII. N:ris 1—400. 1906. 

Simming = Simming, Theodor. Forteckning éfver de, under en 1859 
foretagen Botanisk resa, i Satakunta och Sddra Osterbotten 
observerade Ormbunkar, Mossor och Characeer. Notiser ur 
Sallsk. pro Fauna et Flora Fennica Férhandl. sjette haftet, 
ny serie tredje haftet, 1861. 


264 Hiiyrén, Bjorneborgstraktens vegetation och karlvixtflora. 


Stenroos = Stenroos, K. E. Das Thierleben im Nurmijarvi-See. Acta 
Soc. Fauna et Flora Fennica 17, N:o 1. 1898. 

Wahlroos = Wahlroos, Achilles. Bidrag till kinnedom om hafsstrandens 
forskjutning vid en de] af Finlands vestkust. Fennia 12, 
n:o 9. 1896. 

Wahlroos Kumo 4lf= Wahlroos, Achilles. Kumo elfs utloppsvik nu 
och fordom. Fennia 3, n:o 9. 1890. 

Warming = Warming, Eug. Dansk Plantevaekst 1. Strandvegetation. 
1906. 

Wirzén M. S.= Wirzén, J. E. A. Annotationes ad Floram suecicam 
a G. Wahlenberg editam. Manuskript. 

Wirzén pl. off. = Wirzén, J. E. A. Enumeratio plantarum officinalium 
Fenniam sponte inhabitantium. Praes. I [lmoni. 1837. 

Wirzén Prodr. = Wirzén, J. E. A. Prodromus florae fennicae. 1843. 

Witting Ofv.= Witting, Rolf J.  Ofversikt af de Bottniska sjéarnas 
hydrografi. Meddelanden af Geogr. f6reningen i, Finland 7. 
1905. 

Witting Bottn. = Witting, Rolf J. Der Bottnische Meerbusen. Annalen — 
der Hydrographie und maritimen Meteorologi. 1906. 

Witting Unt. = Witting, Rolf J. Untersuchungen zur Kenntnis der 
Wasserbewegungen und der Wasserumsetzung in den Finland — 
umgebenden Meeren, I. Der Bottnische Meerbusen in den 
Jahren 1904 und 1905. Finlandische hydrographisch-biolo- 
gische Untersuchungen. N:o 2. 1908. 


Forkortningar och tecken. 


bl. = blad. 

fl. = flack, flackar. 

gr. = grupp, grupper. 

herb. lyc. Bj..= Lyceisters vid Bjérneborgs lyceum herbarier. 

herb. lyc. n. = Svenska normallycei herbarium. 

H. M. F. = Herbarium Musei Fennici. 

Hv. = Hvittisbofjard. 

_m. = matta, mattor. 

ugt = nagot. 

prot. = protokoll vid Sallskapets pro Fauna et Flora Fennica 
moten. 

t. == tufva, fufvor. 

A. G. H.= Abo gymnasisters herbarium (uppbevaras 4 botaniska 
museet). ave 

| |==Klammer angifver, att vaxten af tillfallig orsak forekom- 
mer mom omradet. ; 

Frekvensgraderna angifvas med féljande férkortningar (jamfér 
sid. 186): fqq (mycket allman), fq (allman), st fq (tamligen allman), 
p (har och dar), st r (tamligen sallsynt), r (sallsynt), rr (mycket sillsynt). 

For angifvande af ymnigheten anvandas féljande beteckningar 
(se sid. 186): cpp ‘mycket ymnig), cp (ymnig), st cp (tamligen ym- 
nig), st pe (tamligen sparsam), pe (sparsam), pee (mycket sparsam). 

Féljande personnamn hafva foérkortats: E. Grénblom (E. G.), 
H. Grénlund (H. G.), L. Hedenstrém (L. H.), V. Jakobsson (V. J.), 
I. Larsson (I. L.), K. Lindstrém (K. L.), A. Pallin (A. P.), Hj. Rosen- 
lew (Hj. R.), H. Selin (H. S.), I. Selin (1. S.), Hj. Wikman (Hj. W.), 
S. Wikman (S. W.). Foér 6éfriga personer anféras fullstandiga tillnamn 
(jamf6r sid. 184). 


Upplysningar till kartan. 


Kartan. ar i hufvudsak en kopia af motsvarande del af den 
karta éfver Ulfsby harad, som af Ofverstyrelsen fér landtmateriva- 
sendet utarbetats dren 1901—1905. Angaende beteckningen ,tilland- 
ning bér anmarkas, att den omfattar marker af flere olika slag, saval 


de grasbevuxna tillandningarna, angarna, i Kumo 4lfs delta som sand- 
falten pa Ytterd-udden 1 SW och NW samt stillvis busk- och trad- 
bevuxen mark. De med bla kant forsedda, sasom tillandningar be- 
tecknade omradena ‘vid’ Torbonas och pa GAasholmen voro ar 1901 
tackta af vatten och upptogos af vattengrasbestaénd; de hafva darfor 1 
den foregiende skildringen hanforts till vattenomradets igengroende — 
vikar (sidd. 15—16, 76—78). 


ACTA SOC. PRO FAUNA ET FL. FENN. 32, Not —HAYREN. 


Kalli 
Tornkart <2 


ashore 


Oudoursholar 
Outoo 


Santee, 


MiG Sirota 


o 
ww 
We Gbrisan 
‘ty isanta 
Kati Pe = Jivsikkalwoto 
eo 
Zo _ Rimpikarintuoto 
‘ t Trolloura 
j 


gs -s 


AAjarv 
" ‘ 


Bjornkealan 


ogee eotany eavmtuote 
toluota \ pintavakloppa 


Pukkiluoto 
SSialavaluoto 


a %  Paolivilikari 


Strutholie | eSyartgrund 


ma 
u 


g \ 
a * Sabbskar 
\Sdppt 
3 


Narra sid 


, 
Storasnde 


Gransh 


Varppukari 

TE eukaries 

° outokori 
fruholn 
he 


Surin tors 
oir 
AK absitata 


Tremuluote 
Uusinons 


J LRarigla 
Vas af 
Mah aasirirg lat, + 
reshihannule 
| b 
\ 


Rerdn 


KARTA 


6fver 


BJORNEBORGSTRAKTEN 


Skala © Z i } him. 


Firg-och teckentorklaring 
Pelto. 
Niitty. 
Hangas. 


Berg. Kallio. 
Sphagnetum. Neva. 


Aher. 
Asp 


=e! Annan sumpmark Sao. 
[| Lillandning. Wesijatts. 


Vy 
j CRSLAVE 


d) Gammelb 


anhakyvl a. 


she lan be. 


LILIUS & HERTZBERG 


ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA. 82, N:o 2. 


BEITRAGE ZUR KENNTNIS 


DER DIPTEREN FINLANDS 


re. 


SUPPLEMENT 


MYCETOPHILIDA 


VON 


CARL LUNDSTROM. 


MIT 14 TAFELN. 


( Vorgelegt am 4. April 1908). 


HELSINGFORS 1909. 


“ean ane ae 


‘ACIUEIOTEM 


auntana ‘AUS OAT 


THAMIIIIWe: 


ey 


poe eanUd Ine Dd 


, En 
‘7 | 
. 4 “h q 


“ML £2 De 


a 


5. = 
3 


SHOWL Teeek. -k win Aysowstl 7 


(vex ete —_— 


Weil seit 1906, als Teil I dieser Arbeit ausgegeben wurde, 

ziemlich viel Material von den Mycetophiliden in unseren 
Faunagebiete gesammelt ist, darunter 92 fiir das ganze Gebiet 
neue Arten, habe ich mich dieses ,Supplement* zu publizieren 
entschlossen. Die Gattungen Sciophila, Brachycampta, Trichonta 
und Exechia sind umgearbeitet, und, so weit es diese Gattungen 


gilt, ist auch das alte Material dabei beriicksichtigt. 
Kin * vor einer Art im Verzeichnis bedeutet, dass diese 


fur das ganze Faunagebiet neu ist, und ein —, dass die 
fir eine spezielle Localitat des Faunagebietes neu ist. 
Zwei ** bedeutet: nova species. 


Kin cursivierter Artname deutet entweder an, dass die 
im Teil I unrichtig bestimmt ist, oder dass der Artname 
anderem Grunde verandert ist. 


Art 
Art 


Art 
auf 


Die fur das Faunagebiet neuen Arten sind in jeder Gattung 
guletzt aufgezihlt. Zwei Nummern zwischen Klammern giebt 
jedoch den richtigen Platz der Art an. Nur in der Gattung 
Sciophila sind die Nummern verindert und in dieser Gattung 
giebt eine Nummer zwischen Klammern die Nummer im Teil 


T an. 


Diadocidia Ruthe. 
— D. ferruginosa Meig. 1 -. Ab. Karislojo (Forsius). 


* Plesiastina Winn. 


“1. P. annulata Meig. (Ceroplatus flavus Zett.) 1. 1 ©. 


Karislojo, Juli (Frey, J. Sahlberg). 


Ab. 


4 Lundstrim, Mycetophilidee. 


Bolitophila Meig. 


— 2. B. fusca Meig. Al. Saltvik (Frey). 

Oa. Vasa (Frey). 

— 3. B. cinerea Meig. N. Helsingfors (Frey). 

* (4). B. tenella? Winn. 1 <7. Ab. Kuusto (Lundstr.). 

Bei diesem Exemplare entspringt wohl, wie bei der B. fe- 
nella, die obere Zinke der Untergabel nicht von dem queren Ba- 
salteil der vierten Langsader sondern ziemlich weit jenseits der 
winkeligen Biegung genannter Langsader, die obere Zinke der 
dritten Langsader mundet aber, wie bei der B. fusca, in die 
Randader und nicht, wie bei der B. tenella und der B. cinerea, 
in die erste Langsader. 

Ich glaube darum, dass die B. tenella keine besondere Art 
ist, sondern dass der abweichende Verlauf der obere Zinke der 
Untergabel nur als eine zufallige, bei sowohl der B. cinerea als 
bei der B. fusca vorkommende Variation des Fligelgeaders an- 
gesehen werden muss. 


Macrocera Meig. 


— 1. M. lutea Meig. Ab. Karislojo (Frey). 
>. M. maculata Meig. Ab. Karislojo (Frey). 
— 4. M. angulata Meig. Ab. Karislojo (Frey). 1 <. On. 
Juusjarvi (J. Sahlberg). 
— 5. M. fascipennis Staeg. 1 <7. Im. Kantalahti (J. Sahl- 


berg). 

— 6. M. stigma Curt. Ab. Karislojo (J. Sahlberg). 

— 7. M. phalerata Meig. 1 ,. Ab. Karislojo (J. Sahlberg). 

* 10. (2—3). M. centralis Meig. 2 y, 1 ©. Ab. Kuusto; in 
einer schattigen Grube am Fusse eines Berges in einem Tannen- 
walde (Lundstr.). 

* 11. (5—6). M. pumilio Loew. 1 9. Al. Sund (Frey). 

Der Brachialast fehlt am einen Fligel, am anderen ist er 
vorhanden aber krumm und fein, 


Ceroplatus Bosc. 
— 1. C. sesioides Wahlb. 1 ©. Ta, Hattula (Wegelius). 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 5 


> 


-- 3. C. humeralis Zett. 1 ©. Kuusto; Juli, am Fenster 
einer Veranda (Lundstr.). 

Das Exemplar weicht von Zetterstedt’s Beschreibung 
darin ab, dass der Ruckenschild, wie beim Mannchen, durch ei- 
ne gelbe Langslinie geteilt wird, nur ist diese Liangslinie viel 
schmaler als beim Mannchen. Die Fligel sind, wie Zetter- 
stedt beschreibt, nur einwenig kurzer als der Hinterleib, und 
nicht wie beim Mannchen viel kurzer als dieser. Alle Klauen 
sind unterseits gezahnt. Vielleicht sind die Zahne der Klauen 
bei den im Teil I beschriebenen Mannchen, welche vor Dezen- 
nien gefangen wurden, weggefallen. 


Piatyura Meig. 


— 1. P. fasciata Meig. N. Helsingfors (Frey). 


— 2. P. nigriventris Zett. 1 4, 1 9. Ab. Karislojo (J. 
Sahlberg). Oa. Vasa (Brander). 
— 3. P. humeralis Winn. 1 -. Ab. Kuusto; Juli, am Fen- 


ster einer Veranda (Lundstr.). 

* 6 (1—2). P. discoloria Meig.1 ©. Ab. Kuusto; im Juli am 
Fenster einer Veranda (Lundstr.). 

* 7, P. succinata Meig. 1 .. Ab. Karislojo, Juni (Frey). 


Asindulum Latr. 


— 1. A. rostratum Zett. 1 9. Ab. Kuusté; Juli, am Fen- 
ster einer Veranda. 

Die Langsstriemen des Riickenschildes sind bei diesem 
Exemplar wohl deutlich aber viel blasser als bei den in I er- 
wahnten Mannchen. Die Randader geht nicht bis an die Mitte 
der ersten Hinterrandzelle und bleibt ziemlich weit von der Spitze 
des Fligels, die nahe an der oberen Zinke der Spitzengabel hegt, 
entfernt. 

Nach Winnertz geht dagegen die Randader bei A. flavum 
Winn. ,fast bis an die Flugelspitze*. 

Keine andere Abweichung von Winnertz Beschreibung 
von der A. flavum kann ich bei diesem Exemplare finden, und 
vielleicht sind A. flavum Winn. und 4A. rostratum synonym. 
Der Name 4A. flavum ist der altere (1846). 


6 Lundstriim, Mycetophilide. 


Sciophila Meig. 

Das ganze Material, sowohl das alte i Teil I schon behan- 
delte als das neue, habe ich, so weit es sich auf diese Gattung 
bezieht, umgearbeitet. Ich habe spater auch in dieser Gattung 
bei Bestimmung der Arten Dziedzickis Praepariermethode 
angewandt. Die Hypopygien bei den Sciophila-arten sind com- 
plizirter als dieselben bei Mycothera, Mycetophila und Phronia, und 
die mit 15 °/, Kalilauge behandelten Praeparate sind darum nicht 
immer so leicht richtig aufzufassen und gewdohnlich viel schwi- 
riger abzuzeichnen als bei den letztgenannten Gattungen. Je- 
denfalls leistet die Methode auch hier sehr gute Hilfe bei der 
Bestimmung dieser sonst oft schwerbestimmbaren Arten. 

Kine kleine Abanderung der Methode habe ich schon friher 
gemacht. Ich praepariere nicht das Hypopygium aus, sondern 
schneide einfach den letzten Hinterleibsring durch. So bleibt 
das Hypopygium sicher unbeschadigt, die Basis desselben wird 
aber oft vom Hinterrande des sechsten Hinterleibsringes bedeckt. 
Dieser Umstand stort jedoch gewohnlich beim Untersuchen im 
Mikroskope sehr wenig. Wenn néthig kann man auch das Frag- 
ment des Ringes leicht wegpraeparieren. Der einzige Vortheil 
der Abanderung ist, dass die Operation sehr leicht auszufthren 
ist. Es ist keine Verbesserung der Methode, sondern nur eine 
Erleichterung in der Anwendung derselben; ein gut auspraepa- 
riertes Hypopygium giebt im Mikroskope ein sch4neres Bild als 
ein abgeschnittenes. 


Weil Dziedzicki die Hypopygien der Sciophila-arten nicht 
beschreibt, hat er keine Benennungen ftir die einzelnen Teile 
des Hypopygiums angegeben. Ich habe darum, so weit thun- 
lich, Westhoffs Terminologie bei der Gattung T’pula hier 
angewandt. Das Hypopygium wird demnoch hauptsachlich aus 
lamella terminalis intera gebildet. CGewodhnlich ist diese hier 
unterseits an der Basis in weiter Ausdehnung ausgeschnitten. 
Der hintere Rand der lamella terminalis infera ist oft ausge- 
zogen, mit Borsten versehen oder in anderer Weise eigenthum- 
lich geformt. Dieser Teil der Lamelle benenne ich processus. 
Nach aussen von dem processus steht jederseits ein Anhangsel, 
appendix infera, welcher nur selten fehlt. An der oberen Seite 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 


des Hypopygiums befinden sich die, vermittelst eines Gelenkes 
befestigten, paarigen Teile der eigentlichen, gewohnlich kleinen 
Zange, appendices intermediae, und nach aussen von diesen stehen 
die appendices superae, welche doch oft fehlen. Zwischen den ap- 
pendices intermediae befindet sich das adminiculum. Fig. 1 und 2. 

Die Nummern der Arten der Gattung Sczophila sind in die- 
sem Supplemente verandert. Eine Nummer zwischen Klammern 
giebt doch die im Teil | angewandte Nummer an. Die Reihen- 
folge der Arten ist im allgemeinen dieselbe wie in Zetter- 
stedt’s Diptera Scandinaviae. 


Sciophila Meig. 
1. S. trivittata Dziedz. nec Zett. 2 ~. Oa. Vasa; im Sep- 
tember (Frey). 

Die schwarzbraunen Ruckenstriemen fliessen zusammen und 
das Schildchen ist schwarzbraun: stimmt aber im ubrigen mit 
Dziedzickis Beschreibung und Zeichnung tberein. Das Fli- 
geloeader gleicht demselben bei der S. apzcalis Winn. 

2. (2) S. trivittata Zett. marginata Dziedz. y ©. Ab Kuusté 
(Lundstr.). N. Kyrkslatt (Frey). Oa. Vasa (Frey). 

Die Mediastinalader ist bei dieser Art bisweilen vollstan- 
dig, wenn auch gewohnlich abgebrochen. 

Die Basis der Untergabel der Flugel liegt bei unseren 
Exemplaren meistens unter der Kinmundungsstelle der kleinen 
Querader in die vierte Langsader, nur bei einigen jensezts dieser 
Stelle. 

Das Hypopygium erinnert sehr an dasselbe bei SS. cine- 
rascens Maeq. Ein konstanter Unterschied ist jedoch, dass die 
Borsten sowohl an der Spitze des precessus lam. term. als am 
inneren Rande der appendix infera bei der S. trivittata Zett. 
langer sind und dabei auch die letztere winkelrecht ausstehend, 
was bei der S. cinerascens nicht der Fall ist. 

Weil Meigen schon 1818 den Namen marginata einer 
anderen Sciophila-art gegeben und Zetterstedt die Art unter 
dem Namen S. @vivittata 1838 beschrieben hat, liegt doppelter 
Anlass vor den Namen 8S. marginata Dziedz. gegen den Na- 
men S. trivittatu Zett. auszutauschen. 8. trivittata Dziedz. sollte 
aber einen neuen Namen bekommen. 


8 Lundstrom, Mycetophilide. 


3. (1.) S. fasciata Zett. . o. Ab. Kuustoé (Lundstr.). N. 
Nyland (Tengstrém), Helsnge, Mantsala (Palmén). KI. Kirjava- 
laks (J. Sahlberg), Sordavala. Ol. Petrosawodsk (Gunther). Lkem. 
Muonio (J. Sahlberg). Im. (J. Sahlberg). 

Die im Teil I erwahnten var. >. wnd c. sind nach Dzied- 
zicki’s Tafeln S. fasciata Zett., die Hauptform dagegen ist teils 
S. fasciata Zett., teils S. trivittata Zett. (5S. marginata Dziedz.). 

Ausser durch die von Zetterstedt angegebenen Merk- 
male unterscheidet sich die S. fasciata von der S. trivittata 
Zett. durch die Vordermetatarsen, welche bei der ersteren so 
lang wie die Vorderschienen sind, wahrend sie bei der letzteren 
langer als diese sind. 

4. (3.) S. Winnertzii Dziedz. (8. sororcula? Zett.) g. o. Ab. 
Kuust6é (Lundstr.), Pargas N. Helsingfors, Kyrkslatt (Frey). Sb. 
Kiuruvesi (Palmén). Kb. Polvijarvi. Lkem. Muonio (Palmén). 

Das Weibchen von dieser Art ist im Teil I unrichtig als 
Varietat der S. notabilis angefihrt. 

Das sehr charakteristische Hypopygium des Mannchens 
stimmt mit Dziedzicki’s Zeichnung genau tberein. 

Ich glaube dass die Art mit S. sororcula Zett. synonym ist. 

* 5. §. bicolor Dziedz. 4 4.9 ©. Ab. Kuusto (Lundstr.), 
Karislojo (Frey). Ta. Kangasala (Frey). Oa. Vasa (Frey). Tb. 
Saarijarvi (Woldstedt). 

Bei fiinf Weibchen ist die Mediastinalader an der Spitze 
abgebrochen. 

Kin Mannehen aus Kuusté hat auf dem 3., 4, 5. und 6. 
Ringe des Hinterleibsriickens ausser dem Mittelflecke jederseits 
einen schmalen Seitenfleck. Diese Seitenflecken sind beim Weib- 
chen breiter und bilden mit den Mittelflechen auf dem Hinter- 
leibsrucken, vom zweiten bis zum sechsten Ringe, drei, Reihen 
von langlichen Flecken. 

Beim sehr ahnlichen Weibchen von S. Winnertzi Dziedz. 
sind diese Flecken an jedem Ringe mit einander ganz zusam- 
mengeflossen und bilden somit eine Querbinde, die in der Mitte 
und an den Enden eine kleine Ausbuchtung nach hinten zeigt. 

Beim Weibchen von S. notabilis Staeg. sind diese Rticken- 
flecken entweder getrennt wie bei S. bicolor oder zusammen- 
geflossen wie bei S. Winnertzi. Wahrend des Lebens ist bei 


anentie 


> 


ee ee a ee ee ee 


Acta Societatis pro: Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 9 


S. notabilis die Grundfarbe des Hinterleibs grin, bei den an- 
deren Arten gelblich. 

6. (3). S. notabilis Staeg. (marginata? Meig,) 1 <7. ©. (viele 
Exemplare). Ab. Kuusto (Lundstr.). 

Das Mannchen gleicht dem Mannchen von V. /imbata Winn., 
nur fehlen bei letzteren die blattformigen Organe am Mundrande, 
welche beim Mannchen von S. notabilis vorkommen. Leider ist 
das Hypopygium bei dem einzigen Exemplare vom Mannchen 
der S. notabilis zerstért, so dass es mit dem Hypopygium beim 
Mannchen von S. limbata nicht verglichen werden kann. 

Es scheint mir etwas zweifelhaft, ob S. notabilis Staeg. 
und S. limbata Winn. von einander verschiedene Arten sind. 

Die in I erwahnte Varietat b. ist das Weibchen von S. 
Winnertzit Dziedz. 

* 7. §. limbata Winn. (marginata? Meig.). 2 +. Ab. Kuusto; 
im Juni, in einer schattigen Grube am Fusse eines Berges in 
einem Tannenwalde (Lundstr.). 

8. (5). S. punctata Meig. 2 7. Ab. Kuusto; Juni, Fundort 
wie bei S. limbata. (Lundstr.). Sb. Tuovilanlaks (Palmeén). 

Die Hypopygien der beiden Exemplare gleichen vollig ei- 
nander. 

Das Hypopygium bei S. punctata gleicht wohl etwas dem- 
selben bei 9. limbata, unterscheidet sich aber von diesem durch 
langere, langbehaarte appendices superae und durch anders ge- 
formte, an der Spitze gespaltene processus lamellae terminalis. 

Hypop. Fig. t und 2. 


9, (4). S. maculata Meig. 3 ~. Ab. Kuusto; | Fundort wie 
bei S. limbata, 2 im September am Fenster einer Veranda 
(Lundstr.). 

10. (10). S. ornata Meig. 2 <7. 1 ¢. Ab. Kuusto (Lundstr.). 


Das Mannchen aus Ilomants, welches im Teil I als S. or- 
nata angefihrt ist, ist S. apicalis Dziedz. (nec Winnertz). 

* 11. §. apicalis Dziedz. (nec Winn.). 1 ~. Kb. Homants 
(Woldstedt). 

Die Art ist, besonders durch die gldnzenden schwarz- 
braunen Riickenschildstriemen, der S. ornata Meig. abnlich, un- 
terscheidet sich aber von ihr durch schmutzig gelben Kopf, lan- 


10 Lundstrim. Mycetophilide. 


gere Beine und hellere Korperfarbe. Die Hypopygien der beiden 
Arten sind auch entschieden ungleich. 

12. S. fulva Dziedz. 2 ~. Ab. Kuusto; im August 
(Lundstr.). Ta. Kangasala (Frey). 

Die Mittelzelle ist kaum doppelt so lang wie breit; die 
Exemplare stimmen aber im ubrigen mit Dziedzicki’s Be- 
schreibung und Zeichnung Uuberein. 

13. (6). S. apicalis Winn. ~. ©. Ab. Kuusto (Lundstr.). N. 
Helsingfors (Palmen). Qa. Vasa (Frey). 

Meine Exemplare stimmen so vollstandig mit Winnertz 
Beschreibung tiberein, dass ich die Richtigkeit der Dignose nicht 
bezweifeln kann. Das praeparierte Hypopygium des Mannchens 
stimmt aber gar nicht mit Dziedzickis Zeichnung vom Hypo- 
pygium der S. apicalis. Dagegen gleicht es vollkommen dem 
Hypopygium bei der S. Radoszkowskiu Dziedz. (Taf. VIL. Fig. 
19 und 20). Koénnte vielleicht auf den Tafeln Dziedzicki’s eine 
Verwechslung der Namen vorliegen ? 

‘14. S. hyalinata Meig. 3 4. Ab. Kuusto; Juni, Fundort 
wie bei der 8S. limbata (Lundstr.). 

15. (8). S. hyalinata Zett. 4 ©. Ab. Kuusté (Lundstr.). N. 
Mantsala (Palmen). 

16. (9). S. tusca Meig. 8 y. 5 o. N. Helsingfors, Kyrk- 
slatt; im September (Frey). Ka. Viborg (Pipping). Ob. Petrosa- 
wodsk (Gunther). Sb. Tuovilanlaks (Palmeén). 

Das Hypopygium bei unseren Exemplaren gleicht vollkom- 
men Dziedzicki’s Zeichnung von demselben bei der 8S. trili- 
neata Zett. Die Farbezeichnung stimmt aber mit Winnertz’ 
Beschreibung von der S. fusca Meig. tiberein und weicht von 
Zetterstedts Beschreibung der S. trilineata bedeutend ab. 

Die Langsstriemen des Rtickenschildes sind breit, schwarz 
oder schwarzbraun, etwas glanzend, und die Apicalrander der 
dunklen Hinterleibsringe gelblich, nicht schwarzlich. Die Exem- 
plare aus Helsingfors und Kyrkslatt sind nicht ausgefarbt und 
dadurch heller, aber auch bei ihnen ist die Apicalrand der Hin- 
terleibsringe deutlich heller als der ubrige Teil des Ringes. 

In einer yon Herrn Dr. Dziedzicki mir gutigst geschenkten 
Sammlung von Mycetophiliden befindet sich ein Exemplar von 
der S. trilineata Zett. Dieses Exemplar hat feine, braungelbe 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 11 


Rickenschildstriemen und schwarzbraune, feine Hinterleibsinzi- 
suren, und stimmt auch im wubrigen mit Zetterstedt’s Be- 
schreibung uberein. Es ist ohne Zweifel die richtige S. trili- 
neata Zett. Das Hypopygium derselben gleicht aber véllig den- 
selben bei den finlandischen Exemplaren von der S. fusca Meig. 

Ist vielleicht die S. fuscu Meig. nur eine dunkle Varietat 
der S. trilineata Zett? 

17. (16). S. ruficollis Zett. 2 4. 8 ©. Ab. Kuusto (Lundstr,). 
Ol, Petrosawodsk (Gunther). 

Hypop. Fig. 3 und 4. 

18. (17). S. flavicollis Zett. 4 ©. Ab. Kuusté (Lundstr.). 
N. Esbo, Kyrkslatt (Palmen). Kb. Juga (Grénvik). 

19. (12). S. tumida Winn. 7 <7. Ab. Kuust6 (Lundstr.), 

Diese Art ist im Teil I unrichtig als S. incisuratu Zett. 
angefuhrt. 


20. SS, incisurata Zett. g. o. Ab. Kuusto (Lundstr,). 
Oa. Vasa (Frey). 
* 21. §. exigua Winn. 3 <7. Ab. Karislojo: Juni (Frey). 


22. (13). S. cinerascens Macy. <7. o. Ab. Kuusté (Lundstr.). 
Sa. St. Michel (E. J. Bonsdorff). Oa. Vasa (Frey). 

Die Mediastinalader bei dieser Art ist fast ebeso oft abge- 
brochen wie vollstandig. 

Die Exemplare aus Vasa und ein Mannchen aus Kuusto 
sind heller mit ziemlich grossen Schulterflecken und helleren In- 
zisuren auf dem Hinterleibe (var. inanis Winn.). Die Vorder- 
metatarsen sind jedoch bei ihnen linger als die Vorderschienen 
und das Hypopygium gleicht véllig dem bei der Hauptform. 

Die Mannchen von S. inciswrata Zett. und S. cinerascens 
Macq. waren im Monat September 1907 sehr haufig auf Kuusto 
in einem Walde bestehend aus jiingeren Kiefern, Tannen und 
Birken mit eingestreuten hundertjahrigen Kiefern. Die beiden 
Arten waren mit einander vermischt. So wurden an einem klei- 
nen Flecke durch Streifen tiber Preisselbeerenkraut 15 Mannchen 
yon S. incisurata und 15 Mannchen und 1 Weibchen von S. 
cinerascens auf einmal gefangen. 

23, (14). S. nigricornis Zett. 3 ~. 2 Q. Lkem. Muonio. 
(Palmén). Oa. Vasa (Frey). N. Helsingfors (Frey). 


12 Lundstrim, Mycetophilide. 


Das Weibchen weicht hinsichtlich der Farbe vom Mann- 
chen bedeutend ab. Der Ruckenschild ist beim vorigen rotgelb 
mit drei breiten, schwarzen, hinten zusammengeflossenen Langs- 
striemen. Das Schildchen ist ebenso rotgelb. Im ubrigen wie 
das Mannchen. 

Das Mannchen stimmt so vollstandig mit Zetterstedt's 
Beschreibung tberein, dass die Richtigkeit der Diagnose nicht 
bezweifelt werden kann, aber dass praeparierte Hypopygium 
desselben gleicht der Zeichnung vom Hypopygium der S. nig7i- 
corns auf Dziedzickis Tafeln gar nicht. Ich muss darum 
glauben, dass die erwahnte Zeichnung nach einer anderen Art 
entworfen ist. 

Abbildung vom praeparierten Hypopygium des Mannchen 
aus Helsingfors Fig. 15 und 16. 

(15). S. melanza Winn. Das im I[ erwahnte Mannchen ist 
S. fusca Meig. Die schwarzen Langsstriemen auf dem Rucken- 
schilde sind ganz zusammengeschmolzen und nur zwei Schulter- 
flecke bleiben gelb, aber das Hypopygium gleicht vollstandig 
demselben bei S. fusea. 

24, (11). $. cireumdata Staeg. 1 ©. Al Aland (Palmén). 

Dieses Weibchen ist im Teil I unrichtig als S. affinis 
Staeg. angefthrt. 

25. (7). S. affinis Staeg. 1 4.1 9. Ab. Kuusto (Lundstr.). 
Ta. Tavastehus (Palmén). 

Das Weibchen, welches ich als dieser Art zugeh6rig ansehe, 
unterscheidet sich vom Weibchen der S. cércumdata Staeg. durch 
verhaltnissmassig langere Beine, nicht glanzende Ruckenschild- 
striemen, hellere Fligel, abgebrochene Mediastinalader und durch 
das Fehlen der dunklen Langsstrieme auf der Mitte des Hinter- 
leibsrucken. 

Das Mannchen aus Tavastehus ist im Teil I als S. trilz- 
neata Zett. angefuhrt. Das Hypopygium desselben stimmt aber 
mit Dziedzickis Abbildung vom Hypopygium der 8. affinis 
Staeg. vollstandig tberein. Die Striemen des Ruckenschildes 
sind auch bei ihm ziemlich breit und dunkelbraun. 

* 26. S. trilineata Zett. 3 ©. Ab. Kuusto (Lundstr.). Oa. 
Vasa (Frey). 


. ee SS 2 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 13 


Diese Weibchen stimmen mit Winnertzs Beschreibung 
gut tiberein. Sie gleichen aber im Habitus sehr dem Exemplar, 
welches ich fiir das Weibchen von 8. affinis Staeg. halte. Die 
Farbe des Korpers ist jedoch verschieden. Die Vorderstirn ist 
gelb; beim Weibchen von S. affimis schwarzbraun. Die Rucken- 
schildstriemen hell braungelb, getrennt und sehr fein; beim 
Weibchen von 8S. affinis schwarzbraun, breit und zusammen- 
geflossen. Die Brustseiten gelb, ungefleckt; beim Weibchen von 
S. affinis gelb mit grossen schwarzbraunen Flecken. 

Der Stiel der Spitzengabel ist bei meinen Exemplaren von 
den Weibchen, sowohl von der S. trilineata als von der S. affi- 
nis, etwas langer als die obere Zinke. Beim Mannchen der S. 
affinis ist dagegen erwahntes Stiel kitrzer als diese Zinke. 

Vielleicht ist das Exemplar, welches ich fur das Weibchen 
der S. affinis halte, nur eine dunkle Varietat von der S. tril- 
neal. 


Hadroneura Lundstr. 

— 1. H. Palméni Lundstr. 2 4. N. Helsingfors: iin Monat 
Mai gefangen (Frey). Ab. Karislojo (Forsius). 

Diese neuen Exemplare stimmen in allen Details mit dem 
im Teil I beschriebenen Typusexemplare tiberein. Als eine Er- 
ginzung der Beschreibung im Teil I darf erwahnt werden, dass 
die Fiihlerglieder 2+-14 sind und dass die Fiisse mit deutlichen 
Empodien, etwa wie bei der Gattung Boletina, versehen sind. 
Die grossen Punktaugen stehen in einer fast geraden Linie an 
der Stirn. Das mittlere von diesen liegt in den oberen Ende 
einer breiten und ziemlich tiefen Furche. Die seitenstandigen 
liegen genau in der Mitte zwischen dem oberen Netzaugenrande 
und dem unpaaren Punktauge, jedes in einer seichten Grube. 

Die Zeichnung und Beschreibung im Teil | vom wnprae- 
parierten Hypopygium ist undeutlich und teilweise unrichtig. 
»Die unpaare Lamelle, die der lamella terminalis von unten her 
bedeckt* ist keine besondere Lamelle sondern nur eine optische 
Tauschung; ,der obere Zangenarm* ist nicht zWeigliederig son- 
dern er besteht aus einer eingliederigen, starken Klaue, welche 
am hinteren Rande eine Anschwellung hat, und der untere 


14 Lundstrim, Mycetophilidee, 


Zangenarm* ist nur eine eingedruckte Ecke der lamella termi- 
nalis infera. 

Fig. 7 und 8 bilden das nach Dziedzicki praeparierte 
Hypopygium ab, 

Die Gattungen Hadronewra und Hertiwigia stehen einander 
nahe. Das Fliigelgeaider ist fast dasselbe, wenn auch die Adern 
am Vorderrande bei Hadronewra noch dicker als bei Hertiwigia 
sind. Beide Gattungen haben auch drei ziemlich grosse Punkt- 
augen in fast gerader Linie an der Stirn, und beide haben 
deutliche Empodien an den Fussen. Der schnabelformig ver- 
langerte Riissel und der achtringelige Hinterleib bei Hadvoneura 
diirften jedoch eine Trennung der Gattungen hinreichend berech- 
tigen. 


* Hertwigia Daziedz. 


1. H. marginata Dziedz. 2 y. Ab. Kuust6é; September, 
im Walde (Lundstr.). N. Helsingfors; September (Frey). 

Das Exemplar aus Kuust6 weicht hinsichtlich der Farbe 
von Dziedzicki’s Beschreibung bedeutend ab; es ist viel dunk- 
ler. Die Wurzelglieder der Antennen sind nicht gelb sondern 
wie die Geisselglieder sehwarzbraun. Der Hinterleib ist schwarz, 
ohne Binden. Das Hypopygium ist schwarz, nur unten an der 
Basis schmal gelblich. Im Ubrigen stimmt es mit der Beschrei- 
bung wberein. Fligel und Hypopygium stimmen mit den re- 
spektiven Zeichnungen vollkommen tberein. Beim Exemplar 
aus Helsingfors sind die Wurzelglieder der Antennen braungelb, 
alle Geisselglieder aber braunschwarz. Der zweite und der dritte 
Ring des Hinterleibes sind am Hinterrande, und der vierte ist 
am Vorder- und Hinterrande gelb. Das Hypopygium ist unten 
und an den Seiten gelb. 

Die Universitatssamlung besitzt ein Exemplar von dieser 
seltenen Art, gefangen von Herrn Dr. B. Poppius an der Kuste 
des Weissen Meeres, bei Mesen, woselbst die Fauna hochnordisch 
ist, und die Art hat also eine weite Ausbreitung. Letzter- 
wahntes Exemplar stimmt in allen Details, auch hinsichtlich 
der Farbe, mit Dziedzicki’s Beschreibung uberein. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 15 


“ Apolephthisa Grzeg. 


“1. A. rara Grzeg. 1 ~. Ab. Kuusté: Juli, in einer schatti- 
gen Grube am Fusse eines Berges (Lundstr.}. 


Neoempheria Ost. Sack. 


** 2. N. nigriceps nov. sp. 3 flava; antennis thorace lon- 


goribus, nigrofuscis, hasi flavis; capite nigro, facie palpisque fla- 
vis; ocellis ad marginem interiorem oculorum:; thoracis dorso 
flavo vittis 3 nigrofuscis, nitentibus; abdomine flavo, fasciis ni- 
grofuscis, hypopygio parvo, flavo; alis subcinerascentibus, apice 
late infuscatis; cellula cubitali latitudinem quadruplo longiore. 
Exsiccata. 

Long. corporis: 9 m.m. 

Long. alae: 6 m.m. 

Patria: Fennia australis. 

Fuhler langer als Kopf und Mittelleib zusammen, schwarz- 
braun, die Wurzelglieder und die Basis des ersten Geisselgliedes 
gelb. Die Geisselglieder langer als breit, das zweite Wurzelglied 
an der unteren Seite lang gelbbehaart. Taster gelb, an der aus- 
serste Spitze schwarz. Das letzte Glied der viergliederigen Taster 
lang und viermal eingeschnurt. Untergesicht und Russel gelb. 
lang gelbbehaart. Stirn und Scheitel schwarz mit anliegenden. 
gelben Harchen. Gleich uber den Futhlern eine kahle Grube. 
Die zwei grossen Punktaugen stehen nicht wie bei der NV. striata 
Meig. nahe beisammen auf der Stirn, sondern wie bei der Gattung 
Mycetophila je eines am inneren Rande der Netzaugen. Die 
Netzaugen sind nicht ganz rund, sondern vor dem Punktauge 
einwenig ausgeschnitten, aber auch bei der JN. striata Meig. ist 
das Netzauge an entsprechender Stelle einwenig ausgeschnitten. 
An der Stirn ist kein Punktauge vorhanden. 

Rickenschild gelb mit drei schwarzbraunen, glanzenden 
Langsstriemen, die mittlere keilférmig, nicht gespalten, vom 
Halskragen bis zur Mitte gehend, die seitenstandigen vorn ver- 
kirzt und bis zum Schildchen reichend. Brustseiten gelb, uber 
den Hiiften mit hellbraunen Flecken; Schildchen braun, am Rande 
gelblich; Hinterriicken braun, an den Seiten gelblich; Schwin- 
ger gelb. 


16 Lamdstrém, Mycetophilide. 


Hinterleib langer als die Fligel, gelb mit schwarzbraunen 
Hinterrandsbinden an den zweiten bis funften Ringen: diese Bin- 
den laufen am Rucken etwas dreieckig gegen die Basis der 
Ringe zu, erreichen diese aber nicht. LErster, sechster und sie- 
benter Ring oben schwarzbraun. Bauch gelb mit schwarzbrau- 
nen Hinterrandsbinden an den zweiten bis sechsten Ringen, er- 
ster und siebenter Ring schwarzbraun. Das sehr kleine Hypo- 
pygium gelb. 

Die Beine gelb; die Schenkelringe, die Spitzen der Schie- 
nen, die Tarsen, die Dorne und die Sporne schwarzbraun. An 
den Vorderbeinen die Metatarsen 1!/, langer als die Schienen 
(78—58). Deutlche Empodien nicht vorhanden, Klauen mit ei- 
nem Zahne. 

Flugel etwas graulich getrubt, die Spitze breit graubraun, 
etwa wie bei der N. striata. Vor der flinften Langsader ist die 
Flugelflache auch aber sehr undeutlich verdunkelt. Die Flugel- 
adern sind schwarzbraun. Die Randader geht wenig aber deut- 
lich uber die Mundung der etwas gebogenen dritten Langsader 
hinaus. Die Mediastinalader vereinigt sich gleich jenseits der 
Mittelzelle mit der Randader. Die Randfeldquerader steht am 
vorderen Teile der Mittelzelle. Die Mittelzelle sehr lang, viermal 
so lang wie breit. Sie liegt vor und nicht wie bei der WN. striata 
hinter der Mitte des Fltgels. Die Spitzengabel ist sehr lang. 
Die obere Zinke derselben ist etwa funf mal langer als der Stiel. 
Die Basis der Untergabel liegt fast unter der Kinmundungsstelle 
der kleinen Querader in die vierte Langsader. Analader lang. 
Axillarader fehlend. Fig. 157. 

Das Hypopygium bei der XN. nigriceps gehort zu einem 
ganz anderen Typus als dasselbe bei der N. striata Meig. 

Das praeparierte Hypopygium: Fig. 155 und 156. 

1 oy. N. Lojo; Juli (Frey). 


Polylepta Winn. 
— 1. P. undulata Winn. 2 4. 3 9. Ab. Karislojo, Sammatti 
Juni, Juli (Frey). 


Lasiosoma Winn. 
— 1. L. rufum Meig. +. o. KI. Parikkala (J. Sahlberg). 


——— —.- = = | 


nile a ae 


—— 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 17 


— 35. L. nigriventre (s. thoracica Staeg.) 1 ©. Ab. Kuust6, Juni 
(Lundstr.). 

— 5. L. hirtum Meig. 2 0.1 9. Ab Kuusté (Lundstr). 
N. Helsingfors (Palmén). 

“7. L. robustum Winn. N. Helsingfors (Frey). 

Die Korperfarbe dieses Exemplars ist schwarzbraun, nicht 
rein schwarz. Die Spitzengabel ist sehr kurz gestielt, nicht un- 
gestielt. Im ubrigen stimmt das Exemplar gut mit Winnertz’ 
Beschreibung uberein. 

Die kurze Zange ist, wie auch Winnertz_beschreibt, 
aussen mit schwarzen Haaren dicht besetzt. Die innere Seite 
der Zange ist gewolbt und mit schwarzen, kurz gestielten, beim 
schragen Hinfalle des Lichtes sternformig erscheinenden Kndépf- 
chen dicht versehen. 


Tetragoneura Winn. 
— T. hirta Winn. 1 co. Ab. Karislojo; Juni (Frey). 


* Monoclona Mik. 


“1. M. unicornuta Dziedz. 1 ©. Ab. Kuusté; im Septem- 
ber am Fenster einer Veranda (Lundstr.). 

Das Exemplar stimmt im Ganzen mit Dziedzicki’s Be- 
schreibung vom Mannchen tiberein. Die schwarzbraunen Langs- 
striemen des Ruckenschildes sind getrennt und sehr scharf. Die 
mittlere von diesen ist gespalten. Der gelbe Riissel ist einwenig 
verlangert. 

Abweichungen von der genannten Beschreibung sind: Der 
Hinterleib ist gelb mit schwarzen Riickenbinden, die sowohl den 
vorderen wie den hinteren Rand der Ringe frei lassen. Der erste 
Ring jedoch oben fast ganz schwarz. Der Bauch ist ganz und gar 
gelb. Der Hinterriicken ist schwarzbraun, nur hoch oben etwas 
gelblich. 


Leptomorphus Curt. 


— 1. L. Walkeri Curt. 1 ©. Sa? St. Michel? (Nordqvist). 
1 ¢. Ab. Karislojo, Juli (Frey) 


is Lunadstriim, Mycetophilide. 


Anaclinia Winn. 


7. 


—— 1. A. nemoralis Meig. 2 oc. 1 9. Ab. Karislojo, Juli 
(Frey, Forsius). 


Boletina Staeg. 


— 4. B. borealis Zett. 1 9. Ta. Hattula (Wegelius). 
— 6. B. sciarina Staeg. co. Qo. N. Helsingfors (Frey). Sa. 
Hirvensalmi (Palmen). Qa. Vasa (Frey). 


Neoglaphyroptera Ost. Sack. 


— 2. N. subfasciata Meig. Al. Hammarland (Frey). Ab. 
Karislojo (Frey). 

— 3. N. Winthemi Lehm. Ta. Messuby (Frey). N. Karis- 
lojo (Frey). 

* 4. (2—3). N. bilineata Winn. 1 co. N. Helsingfors (Ny- 
lander). 

* 5. N. fasciola Meig. 1 oc. Kuusté; Juli, in einer schatti- 
gen Grube am Fusse eines Berges (Lundstr.). 

Das Expl. hat den ganzen funften Hinterleibsring schwarz. 


Leia Meig. 


* 1. L. elegans Winn. | >. Kuusté; Juli, in einer schatti- 
gen Grube am Fusse eines Berges (Lundstr.). 


Coelosia Winn. 


(1.) Celosia flava Staeg. Das im Teil 1. erwahnte Weib- 
chen ist keine C. flava Staeg. sondern das Weibchen der C. 
truncata nov. sp. 

“1. C. truncata nov. sp. colore varians, aut flava aut 
fusca: antennis fuscis, basi flavis: thorace aut flavo aut fusco; 
abdomine aut flavo, fasciis fuscis aut fusco; hypopygio parvo, 
jusco, segmento ultimo abdominis angustior’; forcipe trilobata, 
lobo superior’ brevi, apice truncata, lobis lateralibus longis, fo- 
liaceis, luteis; pedibus flavis; alis subhyalinis. Exsiccata. 

Long. corp. 3—3,5 m.m. 

Patria: Fennia. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 82, N:o 2. 19 


Die Gelbe Varietét: Kopf schwarzbraun, Untergesicht braun 
bis schwarzbraun, Taster gelb bis braungelb. Fiihler des Mann- 
chens mehr als doppelt so lang, des Weibchens nur wenig Jan- 
ger aJs Kopf und Mittelleib zusammen, braun bis schwarzbraun, 
die Wurzelglieder und das erste Geisselglied gelb. 

Der kurze Mittelleib gelb; Riickenschild gelb, beim Weib- 
chen ganz ungefleckt, beim Mannchen mit einer Spur von Langs- 
striemen. Die Behaarung blassgelb. Schildchen und Hinter- 
rucken gelb. Schwinger gelb. 

Hinterleib gelb; beim Weibchen erster Ring fast ganz gelb, 
beim Mannchen mit schmaler, schwarzbrauner Riickenstrieme; 
beim Weibchen 2—5. Ring gelb mit dunkelbraunen, am Riicken 
breiten Vorderrandsbinden, 6. und 7. Ring fast ganz dunkel- 
braun; beim Mannchen 2—4. Ring gelb mit sehr breiten, den 
giossten Teil des Ringes einnehmenden, schwarzbraunen Vorder- 
randsbinden, 5. und 6. Ring fast ganz schwarzbraun. Hypopy- 
gium klein, schmdler als der sechste Hinterleibsring, dunkel- 
braun mit braungelber Zange. An trockenen Exemplaren scheint 
die Zange nur aus den beiden langen Seitenlamellen zu beste- 
hen. Die kurze obere Lamelle kommt nehmlich nicht zum Vor- 
schein. Die kurze Legeréhre und die verhdltnismassig langen 
Lamellen braun. 

Beine gelb; Tarsen und Sporne braun. An den Vorder- 
beinen die Schienen etwas linger als die Metatarsen. 

Fligel sehr wenig graulich getribt mit braunen Adern, 
Mediastinalader miindet iiber oder unmittelbar vor der Wurzel 
der dritten Langsader in die Randader. Die Randader geht weit 
uber die Miindung der dritten Langsader hinaus und endet an 
der Mitte zwischen der dritten Langsader und der obere Zinke 
der Spitzengabel fast in die Fliigelspitze. Die Basis der Spitzen- 
gabel liegt ziemlich weit jenseits der Wurzel der dritten Langs- 
ader. Die Untergabel kurz, weit offen. Die Analader etwas vor 
der Basis der Untergabel verschwindend. Die Axillarader viel 
kiirzer als die Analader. 

Die dunkle Varietit: schwarzbraun, bei einigen Exem- 
plaren mit einem undeutlichen, braungelben Schulterfleck, die 
drei ersten Fihlerglieder, die Taster, die Schwinger, die Lange, 
die Beine und die Kérperbehaarung jedoch gelb. Die Fligel ein- 


20 Lundstrim, Mycetophilide., 


wenig mehr graulich als bei der gelben Varietet. Im Ubrigen 
wie bei dieser. 

Das praeparierte Hypopygium: Die Seitenlamellen (Zange) 
blattformig, lang, etwas gewolbt, fein behaart; an der oberen, 
inneren Eeke derselben ein kleines Hakchen, und ein kleines 
lang-aber feinbehaartes Lappchen. Dre obere Lamelle kurz, quer 
abgeschnitten. Der hintere (Fig. obere) Rand derselben abgesetzt, 
halbmondférmigq, fein behaart. Das Adminiculum ziemlich gross. 
Fig. 9, 10 und 11. 

Die praeparierten Hypopygien der beiden Varietaten glei- 
chen einander vollig. 

Die dunkle Varietat der C. truncata gleicht der C. fusca 
Bezzi und der dunklen Varietat der C. flavicauda Winn. Von 
der ersteren, welche auch ein kleines Hypopygium hat, unter- 
scheidet sie sich durch die kurze, quer abgeschnittene obere La- 
melle des Hypopygiums; von der letzteren durch viel kleineres, 
anders gebautes Hypopygium. 

Von der C. truncata unterscheidet sich die C. tenella Zett. 
durch grdsseres, gelbes Hypopygium. Zetterstedt schreibt 
nehmlich in der Beschreibung der OC. (Boletina) tenella anus 
paullo exsertus, lutescens*, was er niemals von einem Hypo- 
pygium, welches schmaler als der Hinterleib ist, geschrieben 
hatte. Auf der dunklen Varietat der C. flavicauda Winn. passt 
Zetterstedt’s Beschreibung von der Boletina tenella dagegen 
vollig. Ich glaube auch dass die beiden Arten synonym sind. 

Die gelbe Varietit: 20. 1 9. Ab. Kuust6; in einer schat- 
tigen Grube am Fusse eines Berges; August (Lundstr.). Ab. Ka- 
rislojo; Juli (Frey). 

Die dunkle Varietét: 6 ~. N. Kyrkslatt: September (Frev). 
Oa. Wasa; September (Frey). 

* 3. C. flavicauda Winn. (tenella? Zett.). 5 o. Ab. Kuusto; 
in einer schattigen Grube am Fusse eines Berges; Juni (Lundstr,). 
Ab. Karislojo; Juni, N. Helsingfors; September (Frey). Oa. Wasa; 
September (Frey). 

Die Exemplare aus Kuusté und Karislojo gehéren der ty- 
pischen Form, die tibrigen der dunklen Varietat Strobl's. 

Die praeparierten Hypopygien der beiden Formen gleichen 
einander vollig. 

Hypop. Fig. 12. 


ee 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2 21 


Acnemia Winn. 


— 1. A. nitidicollis Meig. 2 ©. Ab. Karislojo (U. Sahlberg), 
Kuust6; Juli, Fangort wie bei L. elegans. (Lundstr.). 


Gnoriste Meig. 
— 1. G. apicalis Meig. ~. ©. Ab. Karislojo, Pojo: Juni, Juli 
(Frey). 
Azana Winn. 


* 1. A. anomala Staeg. 1 ©. Al. Finnstrom (Frey). 

Eine schwache Axillarader ist bei diesem Exemplare sicht- 
lich. Im itibrigen stimmt das Fligelgeader mit Staeger’s Be- 
schreibung tiberein. Die vierte Langsader ist in ihrem Basalteile 
nur eine feine Falte und wird erst in der Mitte des Flugels 
plotzlich deutlich. In dieser Hinsicht ist Winnertz Zeichnung 
unrichtig. 

Docosia Winn. 


— 1, D. sciarina Meig. 2 ©. Ab. Kuust6; September, am 
Fenster einer Veranda (Lundstr.). N. Helsingfors: im September 
(Frey). 

— 2. D. valida Winn. 2 ©. Ab. Kuusto (Lundstr), 1 9. 


1 o. Sammatti (Frey). 


Brachypeza Winn. 

1. B. bisignata Winn. 2 ©. 2 ©. Ab. Kuusto; 2 Expl. im 
Mai, 2 im Juni gefangen (Lundstr.). 

Beim Mannchen sind, wie Winnertz beschreibt, der erste, 
der fiinfte und der sechste Hinterleibsring dunkel. Beim einen 
Mannchen sind aber keine deutliche Riuckenstriemen sichtlich, 
der Riickenschild ist in der Mitte bloss dunkler; beim anderen 
sind dagegen diese Striemen schwarzbraun. Bei den beiden 
Weibchen sind drei deutliche, dunkelbraune Ruckenstrieme vor- 
handen, aber nur der erste Hinterleibsring ist dunkel, die ubri- 
gen sind gelb. 


Rhymosia Winn. 
— 1. R. cristata Staeg. oc. ©. Ab. Karislojo, Sammatti, 
Pojo, (Frey). 


22 Lundstrom, Mycetophilide. 


2. R. mediastinalis Lundstr. wird fast besser zur Gattung 
Dynatosoma Winn. gerechnet weil sowohl die Mediastinalader als 
die allgemeine Korperform bei dieser Art mit den Kennzeichen 
genannter Gattung ubereinstimmen, wenn auch die Form der 
Stirn, die Behaarung des Ruckenschildes, die Lage der Basis 
der Untergabel und die Farbe der Fliigel von denselben ab- 
weichen. 

Die Art steht wahrscheinlich dem Dynatosoma inequale 
Strobl nahe, und vielleicht kénnten diese beide Arten mit Fug 
eine besondere Gattung bilden. 

“ 3. BR. gracilis Winn. 1 ©’. Ab) Kuusté; im September, am 
Fenster einer Veranda (Lundstr.), 

“4. R. maculosa Meig. 1 o%. Ab. Kuusté; im September, 
am Fenster einer Veranda (Lundstr.). 

"5, R. domestica Meig. ©. ©. Ab. Kuust6; ziemlich ge- 
mein (Lundstr.), Karislojo, Sammatti (Frey). Al. Sund (Frey). 

* 6. R. fenestralis Meig. 1 co’. Kuust6; Mai, in einer schat- 
tigen Grube in einem Tannenwalde gefangen (Lundstr,). 

Hine der R. fenestralis hinsichtlich der Farbe ahnliche, wie 
ich glaube nicht beschriebene Art ist in vielen sowohl mann- 
lichen als weiblichen Exemplaren auf Awusté und in Karislojo 
gefangen. Weil ich aber weiss, dass Herr Dr. Dziedzicki eine 
Monografie tuber die Gattung Rhymosia druckfertig hat, be- 
schreibe ich diese Art nicht, da sie in Dziedzickis neuer Mo- 
nografie wahrscheinlich beschrieben wird. 

Diese neue Art, welche etwas kleiner als R. fenestralis ist, 
unterscheidet sich von dieser durch fast ungestriemten Rticken- 
schild, ktrzeren Hinterleib und kleineres Hypopygium. 

“7, R. fasciata Meig. (discoidea Meig.) 3 ©. Ab. Kuusté; 
September (Lundstr.) N. Helsingfors, September (Lundstr,). 

“ 8. R. signatipes v. d. Wulp 2 co. Ab. Kuust6; Fangplatz 
und Fangzeit wie bei R. fenestralis (Lundstr.). 

* 9. R. connexa Winn. 2 o&. 1 9. Ab. Kuusto; September, 
am Fenster einer Veranda (Lundstr.), Karislojo; Juni (Frey). N. 
Helsingfors, Mai (Frey). 


Acta Sooietatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 23 


Allodia Winn. 
— 1. A. lugens Wied. (M. ornaticollis Meig. Zett.) incl. 


A 


Brachycampta nigricollis Zett.im Teil I. % o. Al. (Frey). Oa. 
Wasa (Frey). Ka. Weckelaks (Forsius). 


Weil ich keine konstante Scheidungsmerkmale zwischen 
den beiden Arten finden kann, habe ich hier die Brachycampta 
nigricolis im I. Teil mit der Allodia lugens Wied. zusammen- 
geschlagen. Zetterstedt scheint die M. nigricollis von der M. 
ornaticollis hauptsachlich auf Grund der Lage der Basis der Un- 
tergabel der Flugel zu trennen. Diese sollte bei der M. nigr- 
collis mehr nach innen verlagert sein als bei der M. ornaticollis. 
Man findet aber typische Exemplare von der A. lugens Wied., 
bei welchen die Basis der Untergabel unter oder sogar vor 
der Mundung der kleinen Querader in die vierte Langsader liegt. 
Im I. Teil habe ich angegeben, dass die Analader bei der A. 
lugens immer deutlich ware, bei der B. nigricollis dagegen feh- 
lend. Das ist aber unrichtig. Bei einigen typischen Exemplaren 
von der A. lugens ist diese Ader sehr undeutlich, fast fehlend, 
und bei einigen Exemplaren von der B. nigricollis ziemlich 
deutlich. 

Bei den meisten Mannchen der typischen A. luwgens ist die 
obere Zange des dirren Hypopygiums ausgezogen dreieckig, an 
der Spitze einwenig aufwarts gebogen, bei der vermeinten B. 
nigricollis breit beilformig. Bei der A. lugens ist die gelbe, un- 
tere Zange meistens sehr deutlich, an der Basis fast quadratisch 
mit seiner unteren Ecke zu einer pfriemenférmigen Spitze aus- 
gezogen. Bei der B. nigricollis ist das Hypopygium meistens 
geschlossen, die obere Zange gegen das Hypopygium gedruckt 
und die untere Zange blattformig aber schwer zu beobachten. 
Bei der B. nigricollis habe ich niemals eine ausgezogen drei- 
eckige obere Zange gefunden; bei der typischen A. /ugens kommt 
dagegen ausnahmsweise eine beilférmige obere Zange vor (Fig. 19). 

Ich habe eine Menge von praeparierten Hypopygien und 
Legeréhren der beiden vermeinten Arten untersucht. 

Das im diirren Zustande mit ausgezogen dreieckiger Ober- 
zange versehene Hypopygium scheint nicht zu variiren. Fig. 13, 
14 und 18. 


24 Lundstrom, Mycetophilide. 


Das mit beilformiger Oberzange versehene Hypopygium 
variirt dagegen bedeutend. Fig. 15, 16, 17, 19 und 20. 

Die praeparierten Legerodhren gleichen tberhaupt einander: 
Zwar sind bei einigen (meistens A. lugens) die oberen Lamellen 
breiter und kurzer als bei anderen (meistens B. nigricollis), aber 
diese beiden Formen gehen allmahlich in einander tber. 

Ks ist sehr moéglich, dass hier zwei oder vielleicht mehrere 
Arten vorliegen, aber ich kann, wie gesagt, nicht diese even- 
tuelle Arten von einander trennen. 


* 2. A. punctipes Staeg. 1 co. Ab. Karislojo; Juni (Frey). 


Brachycampta Winn. 


Bei einer grossen Anzahl der Mannchen von dieser Gattung 
habe ich nunmehr das Hypopygium nach Dziedzicki’s Methode 
praepariert und untersucht, um somit diese hinsichtlich der Farbe 
so stark variirenden Arten besser von einander halten zu kon- 
nen. Auch Winnertz unterscheidet die Arten dieser Gattung 
hauptsachlich an den Hypopygien. Die einzelnen Teile des un- 
praeparierten Hypopygiums sind aber meistens schwierig, 
oft unmoéglich genau wahrzunehmen, und Fehlgriffe darum fast 
unvermeidlich. 

Die praeparierten Hypopygien sind alle bei 55-facher Ver- 
grosserung abgezeichnet. 

(1.) B. fuscula Zett. 

Das Expl. welches ich im Teil I als B. fuscula angefuhrt 
habe, ist nur eine varietat von der A. lugens Wied. 

— 2. B. triangularis Strobl. 1 0. N. Karislojo (J. Sahl- 
berg). 

Hypop. Fig. 21 und 22. 

— 3. B. bicolor Macq. 1 o. Oa. Vasa (Frey). 

Hypopygium Fig. 23 und 24, Oberzange Fig. 25. 

(4.) B. nigricollis Zett. ist mit der <Allodia lugens Wied. 
zusammengeschlagen. 

5. B. alternans Zett. 

Hypop. Fig. 26 und 27. 

6. .B. brachycera Zett. 

Hypop. Fig. 28 und 29. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 25 


— 7. B. caudata Winn. (M. discicollis? Staeg.) N. Helsing- 
fors (Frey). Oa. Vasa (Frey). 

Hypop. 30 und 31. 

Es ist etwas unsicher ab diese Art wirklich die B. disci- 
collis Staeg. ist. Unsere Exemplare (c’) sind von der Grosse der 
B. bicolor Macq. (5,5 m.m.), also bedeutend kleiner als das Weib- 
chen von der Mycetophila discicollis Staeg., welches nach Stae- 
ger 13/, lin. lang ist. Zetterstedt, welcher das Mannchen 
beschrieben hat, giebt nicht die Lange derselben auf. Mit Zet- 
terstedt’s Beschreibung stimmt die sehr deutliche, schwarz- 
behaarte Oberzange gut uberein (,,ano flavo, appendiculis 2 squa- 
maeformibus, conniventibus, distincte atro-ciliatis*), aber bei un- 
seren Exemplaren ist nicht nur der sechste (wie Zetterstedt 
angiebt) sondern auch der finfte Ring des Hinterleibes schwarz. 
Die Rickenflecken des Hinterleibes sind nicht ausgepragt drei- 
eckig (wie Zetterstedt angiebt) sondern mehr unregelmassig, und 
bilden mit einander eine fast zusammenhangende, breite, am 
Rande etwas zackige Langsstrieme. 

Mit der Beschreibung von der B. cauwdata Winn. stimmen 
die erwahnten Exemplare dagegen fast vollig tberein. Ich habe 
darum in diesem Supplemente den alteren Namen discicollis ge- 
gen den neueren caudata ausgetauscht, da es nicht ganz sicher 
ist, dass die beiden Arten synonym sind, und die Exemplare 
besser mit Winnertz’ Beschreibung von der B. caudata als mit 
Zetterstedt’s von der B. discicollis Ubereimstimmen. 

* 8. 8B. griseicollis Staeg, 3.07. 2 9. Al. (Frey). Ab. Kuusto 
{Lundstr.) N. Helsinge, Kyrkslatt (rey). 

Hypop. Fig. 32 und 33. 

* 9. B. (Allodia?) flaviventris? v.d.Wulp.4 ©. Ab. Kuusto; 
in einer tiefbeschatteten Grube am Fusse eines Berges, im Juni 
(Lundstrom). 

Die Exemplare stimmen im tibrigen ziemlich gut mit der 
Beschreibung v. d. Wulp’s tberein, sind aber beinahe 4,5 m.m. 
lang anstatt 3 mm. Die Grundfarbe sowohl des Ruckenschildes 
als des Hinterleibes ist rothgelb. Hine sehr feine, kurze Anal- 
ader ist vorhanden, und die Basis der Untergabel liegt nur ein- 
wenig vor der Basis der Spitzengabel. Die Lamellen der kurzen 
Legeréhre sind ungewohnlich lang, fast so lang wie der sechste 


26 Lundstrém, Mycetophilide. 


Hinterleibsring. Von dieser Lange fallt der grosste Teil auf das 
erste Glied, das Endglied ist dagegen sehr klein. 

Legerohre mit Lamellen (unprapariert) Fig. 34. 

* 10. B. amoena Winn. 5 ©. Ab. Kuusto; Juli, in einer 
tiefschattigen Grube am Fusse eines Berges (Lundstr.), N. Hel- 
singfors, Kyrkslatt; September (Frey). 0a. Vasa; September (Frey). 

An der Mitte der inneren Seite der Unterzange des Hypo- 
pygiums befindet sich eine Reihe von 6—7 winkelrecht aus- 
stehende, schwarze Borsten. 

Hypopygium Fig. 35 und 36. 

** 11. B. barbata nov. sp. ©. nigricans; antennis thorace 
parum longioribus fuscis, bast flavis; palpis, halteribus pedi- 
busque flavis; thoracis dorso nigricante, lateribus cinereomican- 
tibus, macula minutissima humerali flava; abdomine flavo, seg- 
mentis 2—4 maculis dorsalibus magnis, triangularibus, nigris, 
segmentis 1,5 et 6 nigris; hypopygio flavo, apice nigrobarbato ; 
alis subhyalinis. (Exsiceata). 

Long. corporis: 3. m.m. 

Patria: Fennia australis. 

Untergesicht, Stirn, Scheitel und Hinterkopf schwarzbraun. 
Stirn mit anliegenden, grauen Harchen, grauschimmernd. Taster 
gelb. Fiihler einwenig langer als Kopf und Mittelleib zusammen, 
braun, die Wurzelglieder und das erste Geisselglied gelb. Die 
kurze Behaarung der Geisselglieder grauschimmernd. 

Riickenschild schwarzlich, an den Seiten hellgrau schim- 
mernd, mit sehr kleinem, gelben Schulterfleck. In gewisser Hal- 
tung ist der Riickenschild hellgrau mit einer tiefschwarzen, 
breiten Mittelstrieme. Brustseiten, Hinterriicken und Schildchen 
schwarz, letzteres grauschimmernd. Schwinger gelbweiss. 

Hinterleib nach hinten keulenférmig erweitert, gelb, erster 
Ring fast ganz schwarz, zweiter, dritter und vierter Ring mit 
grossen, dreieckigen, schwarzen Rickenflecken, deren Basis am 
Hinterrande liegt, fiinfter und sechster Ring ganz schwarz. Hy- 
popygium einwenig langer als der sechste Ring, gelb, an der 
Spitze schwarzbeborstet. 

Beine hellgelb, Schienen einwenig verdunkelt, Tarsen und 
Sporne braun. An den Vorderbeinen die Metatarsen deutlich 
langer als die Schienen (28—23). 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 27 


Flugel schwach gelbgrau tingiert mit gelber Wurzel und 
braunen Adern. Die Basis der Spitzengabel liegt unter der Wurzel 
der dritten Langsader. Die Basis der sehr gestreckten, in der 
Mitte eingeschnurten Untergabel liegt weit vor der Einmiindungs- 
stelle der kleinen Querader in die vierte Langsader. Analader 
fehlend. Axillarader sehr lang. 

Das praeparierte Hypopygium: 

Lamina basalis (Dziedz.) tief ausgeschnitten. In der Mitte 
des Ausschnittes entspringt ein starrer, an der Spitze erweiterter, 
sparlich behaarter Anhang (nicht das Adminiculum). Der hintere 
(Fig. obere) Rand der Lamina basalis mit langen, schwarzen 
Borsten dicht besetzt. Diese Borsten bedecken von unten und 
von der Seite fast ganz die kleinen Zangen. Oberzange horn- 
formig etwas gewunden, an der Mitte des hinteren (Fig. oberen) 
Randes beborstet. Unterzange fadenférmig, an der Spitze mit 
einigen kleinen, krummen Borsten. 


Fig. 37, 38 und 39. 
1 &. Ab. Karislojo: Juni (Frey). 


** 12. B. nigrofusca nov. sp. o. nigrofusca; antennis tho- 
race longioribus nigrofuscis, basi luteis; palpis, halteribusque 
flavis; pedibus luteis; thoracis dorso nigrofusco, luteomicante ; 
abdomine nigrofusco; hypopygio nigrofusco, apice forcipeque 
luteis ; alis parum brunnescentibus. (Exsiccata), 


Long. corporis: 2 m.m. 
Patria: Fennia australis. 


Kopf schwarzbraun, fast schwarz. Taster gelb. Fuhler 
langer als Kopf und Mittelleib zusammen, schwarzbraun, die 
Wurzelglieder und die Basis des ersten Geisselgliedes dunkel 
braungelb. Die Stirn mit anliegenden, gelben Harchen, etwas 
grauschimmernd. 

Rickenschild schwarzbraun, gelbschimmernd. Die Behaa- 
rung desselben braungelb. Brustseiten, Schildchen und Hinter- 
rucken schwarzbraun, fast schwarz. Schwinger gelb. 

Hinterleib nach hinten etwas keulenformig  erweitert, 
schwarzbraun, mit gelbschimmernden Behaarung; der zweite und 
dritte Ring undeutlich heller. Hypopygium einwenig langer als 


28 Lundstrim, Mycetophilide. 


der sechste Hinterleibsring, schwarzbraun mit braungelbem Hin- 
terrande und braungelber Zange. 

Beine braungelb, die Schienen etwas verdunkelt, die Tar- 
sen und die Sporne schwarzbraun. An den Vorderbeinen die 
Tarsen drei mal so lang wie die Schienen, die Schienen langer 
als die Metatarsen (16—12). 

Flugel etwas braunlich getrubt mit gelber Wurzel und 
braunen, an dem Vorderrande schwarzbraunen Adern. Die Basis 
der Spitzengabel liegt einwenig jenseits der Wurzel der dritten 
Langsader; die Basis der sehr gestreckten aber nicht einge- 
schnurten Untergabel einwenig vor der Hinmindungsstelle der 
kleinen Querader in ‘die vierte Langsader. Analader fehlend. 
Axillarader fein, nicht sehr lang. 

Das praeparierte Hypopygium: lamina basalis (Dziedz.) an 
der unteren Seite zu mehr als ihrer halben Lange bogig aus- 
geschnitten. Oberzange von oben gesehen zylindrisch, langbe- 
haart, von der Seite gesehen an der Basis ziemlich breit. Un- 
terzange fast fadenformig, gegen die Spitze zu jedoch ver- 
schmalert, kurz behaart. Zwischen der Oberzange und der Unter- 
zange entspringt jederseits ein gebogener Anhang (appendix in- 
termedia) welcher vor der abgestutzten Spitze ticf eingekerbt ist. 
Der Basalteil der oberen Lamellen ist an der Spitze quer ab- 
geschnitten und daselhst tief schwarz. 

Fig. 40 und 41. 

Die Art gleicht im Habitus der Hpicypta aterrima Zett.. 
welche auch eine sehr gestreckte Untergabel hat; die B. nigro- 
fusca unterscheidet sich jedoch von dieser durch feine Axillar- 
ader, die weit vor dem Hinterrande des Fligels verschwindet, 
sowie durch an der Spitze nicht schwarzbraune Hinterschenkel: 
ist auch viel kleiner. 

3.0. Ab. Karislojo: Juni (Frey). 


Weil die Nummer 1 und 4 ausgehen ist die Zahl der Ar- 
ten in dieser Gattung nur 10. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 29 


Trichonta Winn. 


Auch bei dieser Gattung habe ich die Hypopygien nach 
der Methode von Dziedzicki praepariert. Bei den grésseren 
Arten sind schon die unpraeparierten Hypopygien ftir jeder Art 
im allgemeinen ziemlich charakteristisch, wenn auch alle Hinzel- 
heiten nicht zum Vorschein kommen. Bei den kleineren Arten 
ist dagegen die Praepariermethode fast unerlasslich um die Ar- 
ten von einander sicher trennen zu kénnen, um so mehr als 
wenigstens einige von diesen hinsichtlich der Farbe des Kérpers 
sehr veranderlich sind. 

Die Abbildungen der praeparierten Hypopygien sind bei 55 
facher, linearer Vergrosserung entworfen. 


1. T. atricauda Zett. 

Winnertz Beschreibung von der 7. melanura Staeg. 
passt ziemlich gut auch auf die 7. atricauda Zett; vielleicht 
sind beide Arten synonym. Auffallend ist es, dass Staeger 
in der Beschreibung der Mycetophila melanura nichts von der 
langen Mediastinalader erwaihnt, wahrend er dieselbe Ader bei 
der WM. venosa Staeg. beschreibt. 

Hypop. Fig. 42. 


2. T. fissicauda Zett. 

Hypop. Fig. 43. 

— 3. T. hamata Mik. 1 ©. N. Sammatti; Juni (Frey). 

Hypop. Fig. 44. 

— 4. T. melanopyga Zett. 2 0%. 1 9. Al. Karislojo; Juni 
(Frey). 

Bei der 7. melanopyga ist der untere Teil der Unterzange 
fast schnabelférmig und viel langer als bei der 7. atricauda 
ausgezogen. Das unpraeparierte Hypopygium der 7’. melanopyga 
ist bisweilen an der Basis schmal braungelb. 

Hypop. Fig. 45. 

5. T. submaculata Staeg. 

Hypop. Fig. 46 und 47. 

— 6. T. spinosa Lundstr. 6 %. 4 9. Ab. Kuusto; Juni, 
Juli; an demselben Fangplaze wie die im Teil | beschriebenen 


30 Lundstrém, Mycetophilide. 


Exemplare gefangen (Lundstr.), 2 o%. Sammatti, Karislojo; Juni 
(Frey). 

Hypop. Fig. 48. 

Die spaiter gefangenen Mannchen stimmen mit der ge- 
gebenen Beschreibung in allgemeinen vollig tberein, nur haben 
einige Exemplare die Fltigel schwach braunlichgelb tingiert und 
die untere Zinke der Untergabel schwarzbraun. Einige Exem- 
plare sind etwas grésser als die beschriebenen (fast 6 m.m.). 

Das Weibchen. Etwas grésser als die Mehrzahl der 
Mannchen (9. 6 mm.) Fthler etwa so lang wie Kopf und 
Mittelleib zusammen; Hinterleib so lang wie die Flugel, schwarz- 
braun, der zweite bis siebente Ring mit nicht allzu schmalen, 
linealen, gelben Hinterrandsbinden. Im Ubrigen gleicht die Kor- 
perfarbe des Weibchens vollig derselben beim Mannchen. Die 
Sohle des zweiten, dritten und vierten Gliedes der Vordertarsen 
bogig erweitert, die Spitze des Vordermetatarsus verdickt. Die 
Fligel deutlich braunlichgelb tingiert; die untere Zinke der Un- 
tergabel ebenso dick und dunkel wie die Adern am Vorderrande 
des Flugels. 

Vom Weibchen der 7. obesa Winn., welchem das Weibchen 
der J’. spinosa durch die Grésse des Koérpers und die Lange der 
Mediastinalader gleicht, unterscheidet es sich durch ganz andere 
Farbe und durch deutlich verdickte, bogige Glieder der Vorder- 
tarsen. Statur kraftig aber gar nicht ,plump“, im Gegenteil 
schlanker als bei den Weibchen der anderen mir bekannten 
Trichonta-arten. 

7. T. nigricauda Lundstr. 3 o. Ab. Kuusto; an demselben 
Fangplatze wie die im Teil I beschriebenen Mannchen (Lundstr,). 

Hypop. Fig. 49. 

Zwei von den spater gefangenen Exemplaren sind heller 
gefarbt als die im Teil I beschriebenen, und gleichen sehr der 
T. brevicauda. 

8. T. brevicauda Lundstr. 1 o. Ab. Kuust6; in einer tief- 
schattigen Grube am Fusse eines Berges (Lundstr.). 

Hypop. Fig. 50 und 51. 

Das neue Exemplar gleicht sowohl hinsichtlich der Korper- 
farbe als hinsichtlich der Form des Hinterleibs und Hypopygiums 
sehr der 7’. nigricauda. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 3%, N:o 2. 31 


*“ 9. T. bifida nov. sp. 0°. antennis thorace tantum parum 
longioribus; femoribus subtus striga nulla; forcipe inferiore 
hypopygw bifida; de cetero ut in T. nigricauda. (Exsiccata). 

Long. corp.: 4 m.m. 

Patria: Fennia. 


Fuhler etwas langer als Kopf und Mittelleib zusammen, 
die drei ersten Glieder gelb, die tbrigen schwarzbraun. Gesicht, 
Russel und Taster gelb; Stirn und Scheitel schwarzbraun. 

Ruckenschild rostgelb mit drei oben zusammengeflossenen 
schwarzbraunen Langsstriemen: die Brustseiten braun oder 
schwarzbraun; Prothorax jedoch rostgelb. 

Huften und Schenkel blassgelb; Schenkelringe mit schwarz- 
braunen Striechelchen; die Schenkel haben an der Unterseite 
keine deutliche Langswische: Vordermetatarsen ktrzer als die 
Schienen, die Tarsen an den Vorderbeinen doppelt so lang, 
die Tarsen an den Mittelbeinen ein und ein halb mal so lang 
wie die Schienen und die Tarsen an den Hinterbeinen nur ein- 
wenig langer als die Schienen. 

Hinterleib ktirzer als die Flugel, schwarzbraun mit gelber 
Behaarung, am zweiten bis vierten Ringe mit schmalen, gelben 
Hinterrandsbinden, die seitlich breiter werden. Hypopygium zy- 
lindrisch, schwarz, etwa so lang wie der sechste Hinterleibsring, 
in allgemeinen ebenso gebaut wie bei der 7. negricauda und 
der T. brevicauda. 

Fligel wie bei der 7. nigricauda. 

Hypopygium nach Dziedzicki praepariert: 

Obere Lamellen hinter der Mitte zusammengeschnurt und 
winkelig gebogen; Ober- und Unterzange zusammengewachsen ; 
von der Oberzange entspringen zwei Lamellen, von welchen die 
untere membranés und die obere am Rande mit langen Wimper- 
haaren besetzt ist. Die Unterzange ist am unteren Teile zwe- 
distig. Der untere (Fig. obere) Ast ist kahl, an der Spitze rund- 
lich erweitert, diinn und durchscheinend; der obere (Fig. untere) 
Ast an der Spitze mit einigen kurzen Haaren. Der nicht ge- 
spaltene Teil der Unterzange ist lang behaart. Fig. 52 und 53. 

T. nigricauda, brevicauda und bifida gleichen einander 
sehr und variiren alle hinsichtlich der Farbe etwa in derselben 


32 Lundstrém, Mycetophilide. 


Weise. Die Form des trockenen Hypopygiums ist auch nicht 
entscheidend, denn sie ist veranderlich, von dem Grade der 
Schrumpfung abhangend. Sicher kénnen die Arten nur durch 
das praeparierte Hypopygium von einander getrennt werden. 

Der untere Teil der Unterzange ist: bei der 7. nagricauda 
fast ganz kahl oder sparlich behaart mit einigen langeren Haaren 
am Hinterrande, am Ende breit abgerundet und unten in eine 
kurze Spitze auslaufend; bei der 7. brevicauda uberall behaart, 
am Ende allmahlich abschmalernd; und schliesslich bei der 7. 
bifida zweiastig. Im wbrigen gleichen auch die praeparierten 
Hypopygien aller drei Arten einander und unterscheiden sich 
von den Hypopygien aller anderen mir bekannten Arten der 
Gattung Thrichonta, mit Ausnahme nur der 7. trifida und 
welleicht der 7’. conjungens, besonders durch die rundlichen, 
bewimperten Lamellen, welche den entsprechenden bei der Gattung 
Phronia vollig gleichen. 

Das Mannchen aus Muonioniska, welches im Teil I als 7. 
nigricauda aufgezahlt wird, ist T. bifida. 

1 co. Ab. Kuusté; im Juni 1907, in einer schattigen Grube 
am Fusse eines Berges (Lundstr.). lo. Lkem. Muonioniska 27. 
VI. 1867 (Palmeén). 

** 10, T. trifida nov. sp. © fusca; antennis thorace longioribus, 
fuscis, basi flavis; facie, palpis halterrbusque flavis; pedibus 
maculisque humeralibus luteis; hypopygio segmento ultimo ab- 
dominis parum longiore, nigrofusco, forcipe inferiore trifida ; 
alis subhyalinis, costa venam tertiam parum superante. (Ex- 
siccata.) 

Long. corporis: 3 m.m. 

Patria: Fennia australis. 

Fihler etwas linger als Kopf und Mittelleib zusammen, 
schwarzbraun, die Wurzelglieder und die Basis des ersten Geissel- 
gliedes gelb. Untergesicht, Russel und Taster gelb. Stirn und 
Scheitel schwarzbraun. 

Riickenschild schwarzbraun mit braungelben Schulterflee- 
ken. Brustseiten, Schildchen und Hinterricken schwarzbraun, 
Schwinger gelb. 

Hinterleib kiirzer als die Fligel, dunkelbraun. Hypopygium 
einwenig linger als der sechste Ring, schwarzbraun. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 33 


Beine braungelb, Tarsen kaum dunkler, Sporne braun. An 
den Schenkelringen und an der Spitze der Hinterschenkel ein 
kleines, braunes Piinktchen. An den Vorderbeinen die Tarsen 
mehr als doppelt so lang wie die Schienen (95-45), die Schienen 
langer als die Metatarsen (45—38): an den hintersten Beinen die 
Schienen etwas kiirzer als die Tarsen (83—97). 

Flugel breit, schwach gelbgrau tingiert, mit braunen Adern. 
Die Randader einwenig iiber die Spitze der bogigen dritten 
Liingsader hinausragend. Mediastinalader lang, deutlich jenseits 
der Mitte der vorderen Basalzelle in die erste Langsader miindend. 
Der Stiel der Spitzengabel doppelt so lang wie die kleine Quer- 
ader. Die Basis der weit offenen Untergabel einwenig jenseits 
der Basis der Spitzengabel. Die Analader etwas vor der Basis 
der Untergabel verschwindend. Die Axillarader fein aber lang. 

Das praeparierte Hypopygium: Der Hinterrand der Lamina 
basalis (Dziedz.) in der Mitte verdickt, dunkel. Unterzange drei- 
astig. Der aussere Ast blattférmig, lang behaart; der mittlere 
Ast lang, stabchenformig, kabl, an der Spitze mit einem feinen 
Haken versehen; der innere Ast kurz, stabchenformig, mit einigen 
steifen Haaren und an der Spitze mit einer starken Borste. 
Oberzange gebogen, kurz behaart, lang und dick: aus der Basis 
derselben entspringt an der oberen Seite eine scheibenformige 
Lamelle, welche am Rande mit langen Wimperhaaren versehen 
ist, und aus der unteren Seite eine membranése Lamelle, welche 
am Rande mit Reihen von mikroskopischen, schwarzen Stabchen 
besetzt ist. 

Fig. 54, 55 und 56. 

Die Art bildet einen Ubergang zur Gattung Phronia. 

1%. Ab. Karislojo; Juni (Frey). 


** 11. T. conjungens nov. sp. o. Migrofusca; antennis 
thorace parum longioribus, nigrofuscis, basi flavis; thorace nigro- 
fusco, maculis humeralibus flavis; palpis, halteribus pedibusque 
flavis; hypopygio segmentum ultimum abdominis longitudine 
latitudineque superante, nigro; alis subhyalinis, vena mediastinali 
longissima, vena axillari deficiente. Exsiccata. 

Long. corp. 3 m.m. 

Patria: Fennia australis. 


34 Lundstrim, Mycetophilidx. 


Fuhler etwas langer als Kopf und Mittelleib zusammen, 
schwarzbraun, die Wurzelglieder und die Basis des ersten Geissel- 
gliedes gelb. Untergesicht braun, Russel und Taster gelb, Stirn 
und Scheitel schwarzbraun. 

Ruckenschild schwarzbraun mit gelben Schulterflecken: 
Brustseiten, Hinterrucken und Schildchen schwarzbraun; letzteres 
am Rande schmal gelb. Schwinger weissgelb. 

Hinterleib kurzer als die Flugel, schwarzbraun mit grauer 
Behaarung, die Seitennaht an der Basis schmal gelb. Hypopygium 
schwarz, ziemlich gross, etwas kurzer als die beiden letzten 
Hinterleibsringe zusammengenommen. Die Stacheln der Ober- 
zange unter den oberen Lamellen etwas vortretend. 

Beine blassgelb, Sporne gelb, die Enden der Tarsen braun. 
An den Vorderbeinen die Tarsen mehr als doppelt so lang wie 
die Schienen, an den Hinterbeinen die Tarsen nur einwenig 
langer als die Schienen (53--47). 

Flugel einwenig graulich, in gewisser Haltung stark irisierend, 
nicht gefleckt. Die Adern am Vorderrande schwarzbraun, die 


ubrigen hell und fein. Die Mediastinalader in die erste Langs- — 


ader mundend, sehr lang. Der Abstand von der Wurzelquerader 
bis zur Kinmundungsstelle der Mediastinalader in die erste Langs- 
ader ist mehr als doppelt so lang wie der Abstand von dieser 
Stelle bis zur Wurzel der dritten Langsader (830—13). Der Stiel 
der Spitzengabel doppelt so lang wie die kleine Querader. Die 
Basis der Untergabel einwenig vor der Basis der Spitzengabel. 
Die <Analader unter der Basis der Untergabel abgebrochen. 
Axillarader fehlend. 

Das praeparierte Hypopygium: Lamina basalis (Dziedz.) 
unten breit ausgeschnitten. Unterzange blattformig, behaart, 
unten scharf zugespitzt, etwas vor der Spitze mit einigen feinen 


Stacheln. Oberzange etwas behaart, gross und dick, an der — 


Spitze mit einem grossen, gestriemten, fast schwarzen Knollen. 
Die dunkle Farbe dieses Knollens ist sehr resistent; das Praeparat, 
nach welchem die Figuren gezeichet wurden, hatte 36 Stunden 
in der Kalilauge gelegen. Von der oberen Seite der Oberzange 
entspringt eine langlich ovale, dicke Lamelle, welche mit feinen 
Stacheln besetzt ist. 

Pig. 158, 159 und 160. 


a —" 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 35 


Diese Art bildet eine Briicke zwischen den beiden scheinbar 
so verschiedenen Hypopygialtypen, welche bei der Gattung Tri- 
chonta vorkommen, nehmlich die Hypopygien bei der 7. nigri- 
cauda, brevicauda ete. mit rundlichen, bewimperten Hypopygial- 
anhangen einerseits und die Hypopygien bei der ZT. spinosa, 
atricauda, submaculata, hamata etc. mit langen, mit Stacheln 
bewaffneten Hypopygialanhangen anderseits. Die Hypopygial- 
anhange bei der 7. conjungens konnen nehmlich fast eben so 
gut zur ersten als zur zweiten Gruppe gerechnet werden. Davon 
der Name conjungens. 

Nur das Hypopygium der 7. funebris gehért zu einem ganz 
anderen Typus. 

1 o&. Ab. Pojo; Juni (Frey). 

** 12. (5—6). T. subfusca nov. sp. <. fusca; palpis facieque 
fusco-luteis, antennis thorace dimidio longioribus, fuscis, articulis 
3 primis flavis; thoracis dorso cinereomicante, maculis humerali- 
bus margineque anteriore flavis; abdomine fusco, in seqgmentis 
3 primis maculis lateralibus flavis; hypopygio fuscoluteo; pedi- 
bus flavis, femorum posticorum apicibus vix fuscis, tarsis fuscis; 
alis immaculatis, subhyalinis. ©. abdomine sine maculis laterali- 
bus flavis; de cetero mari similis. Exsiceata. 

Long. corp.: 2,5 m.m. 

Patria: Fennia australis. 

Fuhler 11/, mal so lang wie Kopf und Mittelleib zusammen, 
schwarzbraun, die Wurzelglieder und das erste Geisselglied gelb. 
Russel, Taster und Untergesicht schmuzig braungelb.  Stirn, 
Scheitel und Hinterkopf schwarzbraun, erstere mit anliegenden 
grauen Harchen. 

Mittelleib schwarzbraun, Riickenschild durch die graue Be- 
haarung etwas grauschimmernd, mit gelben Schulterflecken und 
gelbem Vorderrande, Schildchen und Hinterricken schwarzbraun. 

Hinterleib schwarzbraun, beim Mannchen mit gelben Seiten- 
flecken an den drei ersten Ringen; Hypopygium fast so lang wie 
die beiden letzten Ringe zusammen, braungelb. 

Beine gelb, die Hinterschenkel an der aussersten Spitze ein- 
wenig dunkler, aber nicht wie bei der 7. swbmaculata ziemlich 
breit schwarzbraun. Fiisse braunlich. An den Vorderbeinen die 
Fiisse nicht doppelt so lang wie die Schienen, die Schienen */, 


36 Lundstrom, Mycetophilidee. 


langer als die Metatarsen (tib. 20, tars. 35, metatars. 15; 
1 mm.= 27), an den Hinterbeinen die Schienen und Fusse fast 
gleich lang (tib. 37, tars. 38). 

Flugel einwenig graulich getrubt; Mediastinalader fein, an 
der Mitte der vorderen Basalzelle in die erste Langsader mundend; 
die Costa, die erste und die dritte Langsader dicker als die 
tibrigen Adern, schwarzbraun; die ubrigen Adern fein und durch- 
scheinend; der Stiel der Spitzengabel fast doppelt so lang als 
die kleine Querader; die Basis der Untergabel einwenig nach 
aussen von der KHinmundungstelle der kleinen Querader in die 
vierte Langsader, und weit vor der Basis der Spitzengabel; Anal- 
ader fein, einwenig vor der Basis der Untergabel abgebrochen: 
Axillarader zart und kurz. 

Hypopygium mit 15 °/, Kalilauge praepariert: lamina basalis 
(Dziedz.) im Umrisse fast urnenformig; die oberen Lamellen klein, 
ziemlich breit, feinbehaart; die Oberzange besteht, wie bei der 
Mehrzahl der Trichonta-arten, aus einer behaarten Lamelle, einer 
gefalteten Lamelle und einem mit Stacheln versehenen, langen 
Anhange. Die Stacheln an letzterem sind bei dieser Art gerade, 
etwa von derselben Lange, in einer Reihe von der Nahe der 
Basis bis zu der Spitze angeordnet, und nicht, wie bei der 7. 
submaculata Staeg., krum, von sehr ungleicher Lange, gegen die 
Spitze zu gehauft. Die Unterzange hat am Hinterrande (Fig. am 
oberen Rande) eine Reihe von feinen Haaren, ist aber im Ubrigen 
am hinteren Teile fast kahl, am vorderen Teile dagegen lang 
behaart. 

Fig. 57 und 58. 

Die Art ist vielleicht synonym mit Staegers T. submacu- 
lata var. C. 

1 co. 1 o. Ab. Kuust6; in einer tiefschattigen Grube am 
Fusse eines Berges in einem Tannenwalde, im Juli (Lundstr.) 

* 13. T. funebris Winn. 1 co. Ab. Kuusto; September; in 
einer tiefschattigen Grube am Fusse eines Berges (Lundstr.); 
6 o. 2 9. Karislojo; Juni, Juli (Frey). 

Hypop. Fig. 59 und 60. 

Im ubrigen stimmen unsere Exemplare mit Winnertz 
Beschreibung von der 7. fwnebris gut uberein, nur ist der 
Schattenfleck an der Spitze der Flugel nicht vorhanden oder 


| 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 37 


wenigstens sehr undeutlich. Dasselbe ist aber oft der Fall auch 
bei der J. submaculata Staeg., von welcher Art ich jetzt eine 
Menge von Exemplaren besitze. 

Das Weibchen hat feine, braungelbe Hinterrandsbinden an 
allen Hinterleibsringen. Die kurze Legerdhre und die kleinen 
oberen Lamellen sind schwarzbraun. Die Fuhler sind etwa so 
lang wie Kopf und Mittelleib zusammen. Im tibrigen wie beim 
Mannchen. 


Phronia Winn. 


— 2. P. annulata Winn. 1 ©. Ab. Sammatti: August 
(J. Sahlberg). 

— 3. P. forcipata Winn. 5 ©. Ab. Karislojo; Juni, Juli 
(Frey). Oa. Vasa; im September (Frey). 

— 4. P, forcipula Winn. Varietit. 1 9. Ab. Kuusto 
(Lundstr.) 

Das Exemplar ist in der Farbe ganz abweichend. Es ist 
braunlich gelb mit drei schwarzbraunen Langsstriemen auf dem 
Ruckenschilde, schwarzbraunen Flecken uber den Huften, einem 
grossen schwarzbraunen Fleck auf dem ersten und einem kleinen, 
verwischten Fleckchen auf dem zweiten Hinterleibsringe. Wie 
bei dem normal gefarbten Weibchen von P. forcipula, hat es 
verdickte Vordertarsen, grosstenteils schwarzbraune Hinterhuften 
und einen schwarzlichen Wisch an der unteren Zinke der Unter- 
gabel des Flugels. 

Die Legeréhre stimmt mit derjenigen der Hauptform voll- 
kommen uberein. 

— 5. P. vitiosa Winn. 1 o. 1 ¢. N. Helsinge (Frey). 

— 7. P. nitidiventris v. d. Wulp. 7 ©. 6 ©. Ab. Kuusto; 
Mai, Juni und August (Lundstr.). N. Helsingfors, Kyrkslatt; 
September (Frey). 

— 8. P. strenua Winn. 4 ©. Ab. Kuusté; Juni, in einer 
schattigen Grube am Fusse eines Berges: September, am Fenster 
einer Veranda (Lundstr.), Karislojo, Juni (Frey). 

— 9. P. tenuis Winn. 1 ©. Ab. Karislojo, Juni (Frey). 

— 10. P.cinerascens Winn. 2. Ab. Karislojo. Juni (Frey). 

— 11. P. rustica Winn. o&. 9. Ab. Karislojo, Sammatti: 
Juni (Frey). Ka. Weckelaks (Forsius). 


38 Lundstrom, Mycetophilide. 


— 12. P. obtusa Winn. 3 co. Ab. Sammatti; Juni (Frey). 

— 16. P. egregia Dziedz. 1 o. N. Helsingfors; Mai (Frey). 

— 18. P. nigricornis Zett. 1 Oo. Ab. Kuust6; im Juni in 
einer schattigen Grube am Fusse eines Berges in einem Tannen- 
walde (Lundstr.) 

Zetterstedt’s Beschreibung von der Mycetophila nigricornis 
passt auf dieses Exemplar ganz gut. 

Das zweite Fuhlerglied ist, wie Zetterstedt beschreibt, 
gelb, aber im ubrigen stimmt das Exemplar auch mit Dzied- 
zickis Beschreibung und Zeichnung von der Fhronia Por- 
tschinskyt vollkommen Uberein. 

Ich glaube darum, dass die beiden Arten synonym sind. 

— 20. P. Dziedzickii Lundstr. 5 o%. 4 ©. Ab. Kuusto: 
am selben Fangplatze wie die im Teil I beschriebenen Exemplare, 
mit welchen die Mannchen in Allem ubereinstimmen (Lundstr.). 
2 oc. Sammatti; Juni (Frey). 

Die Weibchen. welche im Utbrigen den Mannchen vollig 
gleichen, haben schmale, gelbe Hinterrandsbinden an allen Hinter- 
leibsringe und eine braune Legerohre mit braunen Lamellen. 

Die praeparierte Legerohre des Weibchens: 

Pars basalis sup. tief ausgeschnitten. Pars bas. infer. am 
hinteren Rande seicht ausgebuchtet und langbehaart. Lamella 
anterior von der Seite gesehen fast kugelrund, Lamella posterior 
klein, mit einigen kurzen, schwarzbraunen Stachelborsten an der 
Spitze. Fig. 64, 65 und 66. 

Im Teil I ist bei der Beschreibung des Flugelgeaders der 
P. Dziedzickii ein schwerer Druckfehler eingeschlichen; es steht: 
»Die Wurzel der dritten Langsader liegt fast tiber der Mitte der 
Spitzengabel* anstatt: iiber der Mitte des Stieles der Spitzen- 
oabel. 

* 91. P. signata Winn. 1 oc. Ab. Kuusto im Juli, Fang- 
platz der P. nigricornis (Lundstr.). 

* 22. P. triangularis Winn. 1 o. Ab. Kuusto; im Juni, 
Fangplatz der P. nigricornis (Lundstr.). 

* 23. P. flavipes Winn. 60%. 3 0. Ab. Kuusté: Mai, Juni; 
Fangplatz der P. nigricornis (Lundstr.). 

* 94. P. basalis Winn. 2 o. N. Mantsala (Palmen), Ab. 
Kuust6, Juli; Fangplatz der P. nigricornis (Lundstr.). 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2 39 


* 25. P. tarsata Staeg. 6 ©. Ab. Kuusté; Mai, Fangplatz 
der P. nigricornis (Lundstr.). 

Die Exemplare stimmen mit Staeger’s Beschreibung voll- 
standig Uberein. Die dreieckigen gelbroten Seitenflecke des 
Hinterleibs sind am zweiten Ringe gross, an den dritten und 
vierten Ringen kleiner. An den Vorderbeinen sind das zweite 
und das dritte Tarsalglied sowie die Spitze des Metatarsus stark 
verdickt. 

Die Legerohre gleicht fast zum Verwechseln derselben bei 
der P. forcipula. Pars basalis supera ist jedoch nicht so tief 
ausgeschnitten und pars basalis infera gleicht mehr derselben bei 
der P. squalida Winn. 

* 26. A. squalida Winn. 2 ©. Al. Finstrom (Frey). Ab. 
Kuust6 (Lundstr.). 

* 27. P. Wiclistoni Dziedz. 2 o. Ab. Kuusto; August, 
Fangplatz der P. nigricornis (Lundstr.). N. Helsingfors; Mai 
(Frey). 

* 98. P. bicolor Dziedz. 5 o. Ab. Kuustd; Juni, Juli; 
Fangplatz der P. nigricornis (Lundstr.). 

* 29. P. disgrega Dziedz. 1. Ab. Kuust6; im Juli, Fang- 
platz der P. nigricornis (Lundstr.). 

* 30. P. marginata Dziedz. 26 ©. Ab. Kuusté; im Monat 
Mai in einem Tannenwalde (Lundstr.), Sammatti (J. Sahlberg). 
Ta. Kangasala (Frey). 

Gleicht im Habitus dem Weibchen von der P. forcipula 
Winn., hat aber nicht verdickte Vordertarsen und keinen schwarz- 
lichen Wisch an der unteren Zinke der Untergabel. Die Lege- 
rohren der beiden Arten sind auch einander entschieden ungleich. 

* 31. P. appropinquata Strobl. 1 o. Ab. Kuusté; Mai, 
Fangplatz der P. nigricornis (Lundstr.). 

Hypop. Fig. 61, 62 und 63 (Verg. 80-fache). 

* 39. P. Braueri Dziedz. 1 0. Ab. Kuusto; Juli; Fang- 
platz der P. nigricornis (Lundstr.). 

* 33 P. trivittata Dziedz. 1 ©. Ab. Kuusté, Juli; Fang- 
platz der P. nigricornis (Lundstr.). 

* 34. P. Siebeckii Dziedz. 1 <. N. Lojo; Juni (Frey). 

* 35. P, unica Dziedz. 1 ©. Ab. Karislojo; Juli (Frey). 

* 36. P. mutabilis Dziedz. 1 0. N. Helsingfors; Mai (Frey). 


40 Lundstrom, Mycetophilide. 


* 37. P. interstincta Dziedz. 1 0. 1. 0. N. Helsingfors; 
Mai (Frey). 

Das Weibchen ist hinsichtlich der Farbe mit dem Mannchen 
ubereinstimmend. Die Legeréhre, von der Seite gesehen, und die 
pars basalis infera gleichen fast zum Verwechseln denselben bei 
der P. trivittata Daziedz. Die pars basalis supera ist dagegen 
ganz verschieden. Sie ist tief ausgeschnitten, am Rande des 
Ausschnittes schwarzlich, wie genagt, und gegen dem Hinterrande 
zu mit mikroskopischen, schwarzen Stachelchen besetzt, Fig. 149. 

“38. P. nigripalpis nov. sp. 0’. nigrofusca; antennis thorace 
longioribus, nigrofuscis; palpis nigrofuscis; halteribus brunneis ; 
hypopygio nigrofusco, segmento ultimo abdominis parum longiore 
et latiore; pedibus luteis, coxis posticis fuscis, femoribus posticis 
supra apice striga fusca; alis dilutissime fumatis; venis ad 
marginem anteriorem crassis, nigris; vena costali venam terliam 
sat longe superante. Exsiccata. 

Long. corp.: 3 m.m. 

Patria: Fennia australis. 

Untergesicht, Riissel, Stirn, Scheitel und Taster schwarz- 
braun, fast schwarz. Fihler linger als Kopf und Mittelleib zu- 
sammen, ganz und gar, auch die Wurzelglieder schwarzbraun, 
grauschimmernd. 

Ruckenschild, Brustseiten, Schildehen und Hinterriicken 
schwarzbraun, fast schwarz. Die Behaarung des Riickenschildes 
braungelb. Schwinger braun. 

Hinterleib dreimal langer als der Mittelleib, schwarzbraun, 
mit anliegenden, grauen Harchen. Hypopygium etwas langer 
und breiter als der sechste Hinterleibsring, schwarzbraun. 

Beine braungelb, die hintersten Hiiften ganz und die hin- 
tersten Schenkel am oberen Rande in ihrem letzten Drittel braun. 

Flugel einwenig rauchgrau getribt mit schwarzbraunen 
Adern. Die Randader, die erste und die dritte Langsader dick 
und schwarz. Die Mediastinalader lang, jenseits der Mitte der 
vorderen Basalzelle verschwindend. Die Randader lauft ziemlich 
weit uber die Spitze der sehr wenig gebogenen dritten Langsader 
hinaus. Die Wurzel der dritten Langsader liegt tiber der Mitte 
des Stieles der Spitzengabel. Die Basis der Untergabel liegt 
massig weit jenseits der Basis der Spitzengabel. Analader fein 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica. 32, N:o 2. 41 


aber deutlich, an der Mitte des Stieles der Untergabel abgebrochen. 
Axillarader fein und kurz, kiirzer als die Analader. 

Das praeparierte Hypopygium: Der Hinterrand der Lamina 
basalis mit einer mittleren, tiefen und zwei seitlichen, seichten 
Ausbuchtungen. Die Unterzange dreiastig; der obere Ast oross, 
langbehaart, von der Seite gesehen breit, umgekehrt s-formig: 
der mittlere Ast unregelmassig viereckig, am hinteren (Fig. obe- 
ren) Rande mit einem fingerformigen Vorsprunge, welcher an 
der Spitze zwei kurze Borsten tragt; der untere Arm stabchen- 
formig, an der Spitze mit zwei kurzen Borsten. Die Oberzange, 
langbehaart: von der oberen Seite derselben entspringt eine ab- 
gerundete Lamelle, welche am Rande mit feinen, weichen Wim- 
pern versehen ist, und von der unteren Seite eine membranése 
Lamelle, welche am Rande mit einer Reihe von mikroskopischen, 
schwarzen Stabchen besetzt ist. Fig. 150, 151 und 152. 

1 o. N. Helsingfors; Mai (Frey). 


Exechia Winn. 


Bei dieser Gattung habe ich nicht nur die Hypopygien 
sondern auch die Legerdhren nach der Methode Dziedzicki’s 
untersucht. Die Legerodhren wurden nicht auspraepariert sondern 
der sechste Hinterleibsring wurde durchgeschnitten. An den so 
verfertigten Praeparaten deckt der Hinterrand des siebenten 
Ringes gewohnlich die Pars basalis supera (Dziedz.) und oft die 
Basis der Lamellen, aber als Ersatz ist dieser siebente Hinter- 
leibsring bei einigen Arten charakteristisch. Die Pars basalis 
infera hat bei den meisten Arten der Gattung etwa dieselbe 
Form. Sie ist in ihrer ganzen “ange gespalten, und die hier- 
durch gebildeten zwei Lappchen sind an ihren Spitzen mit einigen 
langen Borsten versehen. Bei einigen Arten ist die Pars basalis 
infera jedoch ganz anders gebildet und fur die respektiven 
Arten sehr charakteristisch. 

Die Abbildungen der praeparierten Hypopygien und Lege- 
rohren sind bei 55-facher, linearer Vergrésserung entworfen. 


— 1. E.trivittataStaeg. 4.07. 2. ¢ 


©. Ab Karislojo; Juni (Frey). 
N. Helsingfors (Frey). Oa. Vasa (Frey). 


42 Lundstrim,. Mycetophilide. 


Das Hypopygium varirt etwas: N:o 68 a. gehort einer 
helleren (Helsingfors und Karislojo), N:o 68 b. einer dunkleren 
(Karislojo) Varietat. 

Hypop. Fig. 67, 68 a und 68 b. 

Die Legerobre und der siebente Hinterleibsring 115 und 116. 

2. E. leptura Meig. 1 o. 

Das Hypopygium des einzigen Mannchens ist beschadigt. 

3. E. fungorum Deg. (M. fusca Zett.). 

Hypop. Fig. 69 und 70. 

Legerohre Fig. 113 und 114. 

Alle die lapplandische Exemplare (8 o. 3 ©.), welche im 
Teil I zu dieser Art gerechnet wurden, gehoren zur E. spinigera 
Winn. 

— 4. E. lateralis Meig. 2 o. Ab. Kuusté (Lundstr.), Karis- 
lojo; Juni (Frey). 3 ©. (Fig. 117) Ab. Kuusté (Lundstr.), N. Lojo; 
Juni (Frey). 3 ©. (Fig. 119) N. Helsingfors, Ab. Karislojo; Juni 
(Frey). 

Die Mannchen (3), welche ich im Teil I zu dieser Art ge- 
rechnet habe, gehoren zu drei verschiedenen Arten. Die prae- 
parierten Hypopygien sind nebmlich einander ganz ungleich. Das 
Exemplar, dessen Hypopygium am meisten mit Winnertz 
Beschreibung tbereinstimmt, habe ich zur E. lateralis gerechnet, 
und die beiden anderen Arten werde ich als #. parva und E. 
exigua unten beschreiben. 

Die praeparierten Legerdhren der Weibchen gleichen etwas 
einander; ein konstanter Unterschied giebt’s jedoch. Bei drei 
Exemplaren hat der siebente Hinterleibsring an der Mitte des 
oberen Randes einen Vorsprung (Fig. 117 und 118), bei drei ist 
erwahnter Rand bogig ausgeschnitten (Fig. 119). Die Weibchen 
der ersten Gruppe haben dié Fliigel graulich gefarbt, die der 
zweiten Gruppe graugelblich. Keinen anderen konstanten Un- 
terschied zwischen den beiden Gruppen kann ich finden. Ich 
glaube dass die Weibchen der ersten Gruppe zur £. lateralis, 
die der zweiten Gruppe zur #. parva gehoren. Weil ich aber 
so wenige Exemplare von sowohl den Mannchen als von den 
Weibchen besitze, darf ich darauf nicht bestimmt halten, und 
habe darum vorliufig die beiden Gruppen der Weibchen nur 
hier erwahnt. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 43 


Alle drei Arten scheinen auf Kuust6 selten zu sein: ich 
konnte nehmlich im vorigen Sommer, fleissigen Suchens un- 
geachtet, kein neues Exemplar finden. 

Hypop. Fig. 71 und 72. 

Legerohre Fig. 117, 118 und 119. 

— 5. E. dorsalis Staeg. o. ©. Ab. Karislojo (Frey). 

Hypop. Fig. 73 und 74. 

Legerohre Fig. 120. 

(6). EH. confinis Winn. 

Sowohl das im Teil I erwahnte Exemplar als einige spater 
gefangene Exemplare haben gelbe Schulterflecken, einen gelben 
Seitenfleck auf dem dritten Hinterleibsringe sowie den Bauch 
an den drei ersten Ringen gelb. Da jedoch die praeparierten 
Hypopygien dieser Exemplare denselben bei der E. fungorum 
Deg. vollig gleichen, muss ich glauben dass die Exemplare nur 
eine Varietat der HL. fungorum bilden. 

Ob auch Winnertz EF. confinis nur eine Varietat ist, 
kann ich nicht entscheiden. 

7. €. festiva? Winn. 1 co. 1 9. Ab. Kuusto; im September 
am Fenster einer Veranda (Lundstr.). 

Dass Mannchen stimmt in allen Details mit den im Teil I 
erwahnten Exemplaren tiberein. Ausser der im Teil I angefthrten 
Abweichung von der Beschreibung Winnertz’ haben alle drei 
Mannchen sowie das Weibchen die dritte Langsader an der Spitze 
sehr wenig aufwarts geschwungen. 

Ich kann jedoch nicht glauben dass diese Exemplare einer 
besonderer Art angehérig waren, denn im Ubrigen, auch hinsicht- 
lich dem Hypopygium, stimmen sie gut mit Winnertz’ Be- 
schreibung von der E. festiva uberein. 

Beim Weibchen ist der Hinterleib hellgelb mit grossen 
dreieckigen, schwarzbraunen Flecken auf den beiden ersten Ringen 
und breiten, schwarzbraunen Apicalbinden auf den wbrigen Ringen. 
Diese Binden laufen an der Mitte in eine an der Spitze erweiterte 
und abgestutzte Fortsetzung aus, welche fast zur vorliegender 
Binde reicht. Hierdurch wird eine fast zusammenhangende Langs- 
strieme auf der Mitte des Hinterleibsrticken gebildet. Der ganze 
Bauch ist hellgelb. Im tbrigen gleicht das Weibchen dem 
Mannchen. 


44 Lundstrim, Mycetophilide. 


Hypop. Fig. 75 und 76. 
Legerohre Fig. 121 und 122. 


(8). HE. modesta L. Duf. = E. pallida Stann. 

Das Exemplar stimmt wohl vollig mit den Beschreibungen 
von Leon Dufour und Staeger wtberein, das _praeparierte 
Hypopygium gleicht aber in allen Details demselben bei der 
E. pallida Stann. Ich glaube darum, dass EH. pallida Stann. 
und £. modesta LL. Duf. synonym sind. 

9. E. unimaculata Zett. 

Legerodhre Fig. 123, 124 und 125. 

10. €. pallida Stann. (M. ochracea Zett.). 

Hypop. Fig. 77 und 78. 

Legerohre Fig. 126 und 127. 

* 11 (0-1). E. intersecta? Meig. 1 ©. Ka. Weckelaks 
(Forsius). 

Bei diesem Exemplare ist der Hinterleib sehr schmal, fast 
wie bei der EF. leptura Meig., das Hypopygium ist langer als der 
sechste Hinterleibsring und die kurze Mediastinalader wohl gegen 
die erste Langsader geneigt, diese aber nicht erreichend. Im 
ubrigen mit Winnertz Beschreibung Utbereinstimmend. Die 
Basis der Untergabel der Fligel liegt sehr wenig jenseits der 
Basis der Spitzengabel. 

Hypop. Fig. 153 und 154. 

* 12 (O—1). E. subulata Winn. 1 o. 1 ¢. Ab. Kuusto; 
im Juli am Fenster einer Veranda (Lundstr.). 

Hypop. Fig. 79 und 80. 

Legerohre Fig. 128 und 129. 

Das ©. Exemplar, welches ich fur das Weibchen dieser Art 
halte, hat die Fuhler etwa so lang wie Kopf und Mittelleib zu- 
sammen, aber gleicht im Ubrigen dem Mannchen. Pars basalis 
(Dziedz.) ovipositoris ist wie gewohnlich in ihrer ganzen Lange 
gespalten, die beiden Lappen sind fast rektangular, am hinteren 
Rande mit vier ziemlich kurzen, aber starken Borsten versehen. 
Die .Lamellen* sind sehr Jang; eine Trennung i lamellae an- 
teriores und posteriores ist aber nicht zu bemerken. 


* 13 (O—1). E. tenuicornis? v. d.Wulp. 1 o. Ab. Kuusto; 
im September am Fenster einer Veranda (Lundstr.). 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 45 


Die Basis der Spitzengabel liegt unter der Wurzel der 
dritten Langsader, die Basis der Untergabel aber bedeutend 
jenseits der Basis der Spitzengabel. Im ubrigen stimmt das 
Exemplar mit Winnertz und y. d. Wulps Beschreibungen 
uberein. Die Geisselglieder tberall deutlich langer als breit, gegen 
die Spitze zu verschmalert und fast drei mal langer als breit. 

Hypop. 81 und 82. 

* 14 (O—1). E. pulchella? Winn. 1 0%. 3 9. Ab. Kuusto; 
im September am Fenster einer Veranda (Lundstr.), N. Helsing- 
fors, Kyrkslatt, im September (Frey). 

Die allgemeine Korperfarbe bei diesen Exemplaren scheint 
mir etwas dunkler zu sein als in Winnertz Beschreibung an- 
gegeben wird. Die Langsstriemen des Ruckenschildes sind ver- 
schwommen und nicht deutlich getrennt. Im Utbrigen stimmen 
die Exemplare ziemlich gut mit der Beschreibung uberein. 

Es ist wohl fast unmoglich ohne Vergleichung mit dem 
Typusexemplaren etliche von den Winnertz’chen Exechia-Arten 
sicher zu bestimmen, weil die Beschreibungen der wnupraeparierten 
Genitalia dazu nicht hinreichend sind. Ich bin auch darauf 
gefasst, dass etliche von meinen Exechia-arten bei der Ver- 
gleichung mit den Typus-exemplaren sich als unrichtig bestimmt 
erweisen konnen. Fur. mich war aber, um scharfere Artmerk- 
male als die fruheren zu erreichen, das Sammeln von Ab- 
bildungen von den praeparierten Genitalia der verschiedenen 
Arten die Hauptsache; etwaige Irrungen in der Diagnose der 
Arten koénnen spater berichtigt werden. 

Hypop. Fig. 83 und 84. 

Legerohre Fig. 130. 

* 15 (3B—4). E. spinigera Winn. o. ©. Ab. Kuusto (Lundstr.), 
Karislojo. N. Lojo (Frey), Kl. Sordavala, 0a. Wasa (Frey), Lt. 
Kola (B. Poppius), Lf. (Palmen, J. Sahlberg). 

Die Art gleicht sehr der HE. fungorum Deg. Sie unter- 
scheidet sich jedoch von dieser durch das Fehlen einer deutlichen 
Striche an der Basis der Hinterschenkel sowie durch das Hypo- 
pygium. Die Legerdhre des Weibchens gleicht derselben bei der 
E. fungorum, ist aber kurzer. 

Hypop. Fig. 85 und 86. 

Legerohre Fig. 111 und 112. 


46 Lundstrom, Mycetophilidee. 


* 16 (4—5). €. concinna? Winn. 1 co. 1 o. Ab. Kuusto, 
in einer schattigen Grube am Fusse eines Berges; Juni, August 
(Lundstr.). 

Stimmt mit Winnertz Beschreibung darin tiberein, dass 
die Farbe des Weibchens mit der des Mannchens ganz tberein- 
stimmend ist; d.h., dass die dreieckigen, gelben Seitenflecke 
des Hinterleibes auch beim Weibchen fehlen. Die Farbe ist aber 
bei unseren Exemplaren sehr dunkel, fast schwarz. Die Brust- 
seiten sind schwarz, nicht grauschimmernd. 

Beim Mannchen sind an den Vorderbeinen die Schienen 
einwenig langer, nicht kurzer, als die Metatarsen (36—833), beim 
Weibchen dagegen einwenig kurzer als die Metatarsen (23—25). 

Hypop. Fig. 87, 88 und 89. 

Legerohre Fig. 132 und 133. 

* 17 (8—-4). E. lucidula Zett. (Mycetophila Kertész’ Kat.). 
1 co. Ab. Kuust6:; im August am Fenster einen Veranda 
(Lundstr.). 

Die Art ist kennflich an dem bei der Gattung Exechia 
ungewohnlichen Glanze des Ruckenschildes. 

Hypop. Fig. 90 und 91. 

* 18 (56—6). E. contaminata Winn. 1 co. Ab. Sammatti: 
Juni (Frey). 

Das Exemplar stimmt in allgemeinen mit Winnertz’ Be- 
schreibung gut uberein. Das Hypopygium desselben hat aber 
auf dem Rucken des ,grossen Dornes“ keinen ,grossen, fast 
viereckigen Hocker‘. Ich glaube jedoch, dass Winnertz damit 
die Unterzange (aussere Zange) gemeint hat. Diese, welche den 
»Vorn* (Oberzange, innere Zange) an der Basis einschliesst, kann 
nehmlich an trockenen Exemplaren eine solche Auffassung leicht 
veranlassen. 

Hypop. Fig. 92 und 93. 

* 19 (5-6). E. bicincta Staeg. 2 o. Ab. Kuusto; im 
September am Fenster einer Veranda (Lundstr.), Ta. Messuby 
(Frey). 

Hypop. Fig. 94 und 95. 

* 20 (6—7). €. interrupta Zett. 1 o. Ab. Kuusto; im 
August am Fenster einer Veranda (Lundstr.). 

Hypop. Fig. 96 und 97. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 47 


== 91. (O—1). E. fimbriata nov. sp. o. Flava, thoracis 
dorso vittis 3 confluentibus, fuscis; antennis fuscis, basi flavidis ; 
abdominis segmento primo dorso seqmentisque 2—4 maculis 
trigonis nigrofuscis, segmentis 5 et 6 nigrofuscis, margine pos- 
teriore ventreque flavis; hypopygio magno, flavo, apice nigro; 
forcipis inferioris margine breviter nigrofimbriato; alis subhyali- 
nis. (Exsiccata.) 

Long. corp. 5 m.m. 

Patria: Fennia australis. 

Fiihler etwa so lang wie Kopf und Mittelleib zusammen, 
braun, die Wurzelglieder und die Basis des ersten Geisselgliedes 
gelb. Das erste Geisselglied doppelt so lang als breit, die ubrigen 
Geisselglieder nur wenig langer als breit. Taster und Mundrand 
gelb, Untergesicht braun, Stirn und Scheitel schwarzbraun. 

Rickenschild gelb mit drei zusammengeflossenen dunkel- 
braunen Lingsstriemen. Brustseiten gelb mit bellbraunen Flec- 
ken, Schildchen und Hinterriicken schwarzbraun. Schwinger 
bleichgelb. 

- Hinterleib schlank, gelb; erster Ring mit schwarzbraunem 
Ricken; der zweite, dritte und vierte mit grossen, dreieckigen, 
schwarzbraunen Riickenflecken, deren Basis am Vorderrande liegt 
und deren Spitze bis zum Hinterrande reicht; fiinfter und sech- 
ster Ring schwarzbraun mit schmalen, gelben Hinterrandsbinden 
und gelbem Bauche. Hypopygium gross, so lang wie der sechste 
Hinterleibsring, gelb mit schwarzer Spitze. 

Beine gelb, Tarsen und Sporne braun; Schenkelringe blass- 
braun mit schwarzen Striechelchen: die Hinterschenkel unten an 
der Basis mit einem blassbraunen Lingsflecke. An den Vor- 
derbeinen die Metatarsen 1!/,; mal so lang wie die Schienen. 

Fliigel einwenig braunlich getrubt mit braunen Adern. Die 
Mediastinalader bogig in die erste Langsader mundend; die 
Wurzel der dritten Langsader vor der Mitte der ersten Langs- 
ader (40 und 53: — 25 —1 mm.); die etwas bogige dritte 
Langsader vereinigt sich unweit der Fligelspitze mit der Rand- 
ader. Die Wurzel der dritten Langsader liegt weit jenseits der 
Basis der Spitzengabel aber vor der Basis der Untergabel. Die 
obere Zinke der Spitzengabel ist an der Spitze etwas nach oben, 
die untere etwas nach unten geschwungen. Die lange Analader 


48 Lundstrom, Mycetophilide. 


verschwindet gleich vor der Basis der Untergabel. Die Axillar- 
ader fast ebenso lang wie die Analader. 

Das mit 15 °/) Kalilauge praeparierte Hypopygium: Der 
Hinterrand der unteren Lamelle (Lamina basalis Dziedz., Lamella 
terminalis infera Westhoff) tief ausgeschnitten; in der Mitte des 
Ausschnittes entspringt ein langer, keulenfoérmiger, starrer An- 
hang (nicht das Adminiculum). Die Unterzange gross, diiten- 
formig. Der untere, innere Rand derselben mit kleinen, schwarzen 
Stibchen befranzt. Der obere, innere Rand der Unterzange an 
der Mitte mit nur einigen, ebensolchen Stabchen versehen. Die 
Oberzange sehr klein. Vor der letzteren entspringt von der 
oberen, hinteren Ecke der unteren Lamelle jederseits ein kahler, 
starrer, brauner, fast keulenformiger Vorsprung. 

Hypop. Fig. 98 und 99. 

1 co. Ab. Kuusto; im September an einer feuchten Wiese 
(Lundstr.). 

** 22. (1—2). E. crucigera nov.sp, o. o. fusca; thoracis 
dorso nigrofusca, maculis humeralibus flavis, thoracis lateribus 
flavis, macults nigrofuscis ; abdomine nigrofusco, in segmentis 4 
primis maculis lateralibus, triangularibus, flavis; hypopygro seg- 
mento ultimo parum breviore, flavo; ad marginem posteriorem 
laminae basalis hypopygiu spina longa, apice suberuciformi: 
pedibus flavis; alas subhyalinis. (Exsiccata.) 

Long. corp.: 3 m.m. 

Patria: Fennia australis. 

Fuhler des co etwas langer als, die des @ so lang wie 
Kopf und Mittelleib zusammen, schwarzbraun, die Wurzelglieder 
und die Basis des ersten Geisselgliedes gelb, das erste Geissel- 
glied doppelt so lang wie breit, die ubrigen etwa so breit wie 
lang. Taster gelb. Untergesicht braun, Stirn und Scheitel 
schwarzbraun. 

Ruckenschild schwarzbraun mit gelben Schulterflecken 
Brustseiten gelb mit schwarzbraunen Flecken. Schildchen und 
Hinterrucken braun; Schwinger gelb. 

Hinterleib schwarzbraun mit gelbem Bauche und mit gelben, 
dreieckigen Seitenflecken an den vier ersten Ringen. Der Hinter- 
leib ist beim Mannchen an der Basis sehr verengt. Die Seiten- 
flecken sind beim Weibchen grésser und regelmassiger als beim 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 49 


Mannchen. Hypopygium gelb, einwenig ktrzer als der sechste 
Hinterleibsring. 

Beine gelb, die Schienen braun, die Tarsen schwarzbraun. 
An den Vorderbeinen die Metatarsen 1!/; mal so lang wie die 
Schienen. 

Flugel kaum graugelblich getrubt mit braungelben Adern. 
Mediastinalader beim Weibchen ein gegen die ersten Langsader 
gerichteter, kurzer Zahn, beim Mannchen sehr undeutlich, fast 
fehlend. Die Wurzel der dritten Langsader vor der Mitte der 
ersten Langsader (oO. 43 und 53, 9. 40 und 52). Die kleine 
Querader beim Mannchen 1'/; mal, beim Weibchen eben so lang 
wie der Stiel der Spitzengabel. Die Basis der Untergabel weit 
jenseits der Basis der Spitzengabel. Analader weit vor der 
Basis der Untergabel abgebrochen. Avxillarader einwenig kurzer 
als die Analader. 

Das mit 15 °%/) Kalilauge praeparierte Hypopygium: Der 
Hinterrand der lamina basalis einwenig ausgebuchtet. In der 
Mitte der Ausbuchtung ein langer, starrer Anhang (nicht das 
Adminiculum), welcher an der Spitze fast kreuzfirmig gebildet 
ist. Oberzange schmal, an der ausseren Seite behaart; Unter- 
zange langlich lanzettanlich, langer als die Oberzange, an der 
ausseren Seite lang behaart, an der Spitze schief abgestutzt 
und daselbst mit feinen Borsten versehen. 

Fig. 100 und 101. 

Die praeparierte Legerohre kurz, wenig charakteristisch. 

Biew 131. 

1 oo. 1 o. Ab. Kuusto; im September am Fenster einer 
Veranda (Lundstr.). 

** 23. (3—4). E. nigrofusca nov. sp. ©. Mgrofusca; capite 
thoraceque nigrofuscis, cinereomicantibus; abdomine nigrofusco, 
segmentis 2 vel 3 primis ventre rufoflavis; hypopygio parvo, 
brunneo; pedibus flavis, tarsis nigrofuscis, femoribus posticis 
subtus striga basali fusca; alis cinereohyalinis. (Exsiccata.) 

Long. corp. 3,5 m.m. 

Patria: Fennia australis. 

Fuhler etwa so lang wie Kopf und Mittelleib zusammen, 
schwarzbraun, die Wurzelglieder und die Basis des ersten Geissel- 
gliedes gelblich. Die Geisselglieder fast so breit wie lang. 

4 


50 Lundstrom, Mycetophilide. 


Taster gelb. Untergesicht, Stirn und Scheitel schwarzbraun, 
grauschimmernd. 

Ruckenschild schwarzbraun, grauschimmernd. Brustseiten 
schwarzbraun, fast schwarz, etwas grauschimmernd, Schildchen 
und Hinterrticken schwarzbraun. Schwinger gelb. 

Hinterleib massig breit, schwarzbraun oder fast schwarz 
mit kurzen, anliegenden grauschimmernden Haaren. An den 
drei oder nur zwei ersten Ringen des Bauches rotgelb. Hypo- 
pygium klein, braun. 

Huften und Schenkel gelb, die Schienen und die Sporne 
braunlich, die Tarsen schwarzbraun; auf der unteren Seite der 
Hinterschenkel, an der Basis ein brauner Strich. An der Vor- 
derbeinen die Metatarsen und die Schienen gleich lang. 

Flugel graulich getrubt mit etwas dunklerem Vorderrande 
und schwarzbraunen Adern. Mediastinalader ein gerader Zahn. 
Die Wurzel der dritten Langsader an der Mitte der ersten Langs- 
ader und weit jenseits der Basis der Spitzengabel. Die kleine 
Querader fast drei mal so lang wie der Stiel der Spitzengabel. 
Die fast gerade dritte Langsader weit vor der Flugelspitze mit 
der Randader sich vereinigend. Die obere Zinke der Spitzen- 
gabel sehr wenig gewolbt. Die Basis der Untergabel weit jen- 
seits der Basis der Spitzengabel. Die Analader jenseits der Mitte 
des Stieles der Untergabel abgebrochen. Axillarader lang. 

Das praeparierte Hypopygium: Der Hinterrand der lamina 
basals breit winkelig ausgeschnitten. An der Mitte des Aus- 
schnittes zwei ovale Scheiben. Oberzange gross, behaart, an 
der inneren Seite nahe der Spitze mit zwei spitzigen Aussprungen, 
und an der unteren Seite mit einer rechtwinkelig gebogenen 
Fortsetzung. Unterzange klein. an der Spitze mit feinen Borsten. 
Aus dem Inneren des Hypopygiums erhebt sich das Adminiculum 
mit tulpenformiger Spitze. 

Fig. 102 und 103. 

Das praeparierte Hypopygium erinnert sehr an demselben 
bei der H#. lucidula Zett., ist aber nur halb so gross. 

2 co. Ab. Kuusto, im September am Fenster einer Veranda 
(Lundstr.), 1 ©. N. Helsingfors (Frey). 

*“ 24. (4—5). E. parva nov. sp. o. Fusca; thoracis dorso 
fusco macula humeral, parva flava; thoracis lateribus nigro- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Rennica, 32, N:o 2. 51 


fuscis: macula sub radice alae flava: hypopygio parvo, flavo: 
pedibus flavis; alis cinerascentibus. (Exsiccata.) 

Long. corp.: vix 3 m.m. 

Patria: Fennia australis. 

Fuhler kurzer als Kopf und Mittelleib zusammen; schwarz- 
braun, die Wurzelglieder und die Basis des ersten Geisselgliedes 
gelb. Das erste Geisselglied kaum doppelt so lang als breit, 
die ubrigen etwa so breit wie lang. Taster schmutzig gelb. 
Untergesicht, Stirn und Scheitel braun bis schwarzbraun, grau- 
schimmernd. 

Ruckenschild dunkelbraun mit kleinem, gelblichem Schulter- 
flecke. Die Behaarung verhaltnissmassig lang, graugelb. Brust- 
seiten schwarzbraun, ein kleiner Fleck unter der Fliigelwurzel 
jedoch rostgelb. Schildchen und Hinterriicken schwarzbraun. 

Hinterleib schwarzbraun, breit, an der Basis jedoch verengt, 
mit kurzen anliegenden gelblich schimmernden Haaren; der 
sechste Hinterleibsring so lang wie der fiinfte, nach hinten nur 
wenig verschmalert; Hypopygium klein, gelb. 

Beine gelb, die Schienen braunlich, die Spitze der Hinter- 
schienen, die Tarsen und die Sporne schwarzbraun; an den 
Vorderbeinen die Schienen und die Metatarsen von  gleicher 
Lange. 

Flugel etwas graulich getriibt mit dunklerem Vorderrande 
und gelblicher Wurzel. Die Adern braun, am Vorderrande 
schwarzbraun. Mediastinalader ein gerader Zahn. Die Wurzel 
der dritten Langsader an der Mitte der ersten Langsader und 
jenseits der Basis der Spitzengabel. Die kleine Querader doppelt 
so lang wie der Stiel der Spitzengabel. Die fast gerade dritte 
Langsader weit vor der Fligelspitze mit der Randader sich 
vereinigend. Die obere Zinke der Spitzengabel wenig gewdlbt. 
Die Basis der Untergabel weit jenseits der Basis der Spitzen- 
gabel. Analader fein. Avxillarader lang. 

Das praeparierte Hypopygium: Der Hinterrand der lamina 
basalis tief, bogig ausgeschnitten. Vor der Mitte des Ausschnittes 
nahe dem Rande zwei lange Borsten, und lings dem Rande 
auch einige lange Borsten. Die Ecken sehr lang ausgezogen, an 
der Spitze mit drei starken, platten Borsten versehen. Bei 
zwei Exemplaren sind diese Ecken noch langer als in der 


52 Lundstrém, Mycetophilide. 


Figur und fast zylindrisch ausgezogen. Oberzange breit lanzett- 
ahnlich mit etwas ausgezogener, stumpfer, kahler Spitze. An der 
ausseren Seite ist die Oberzange langbehaart. Unterzange klein, 
fast fadenformig, in der Zeichnung nur hinter dem Spitzen der 
Oberzangen einwenig sichtlich. Hypop. 104 und 108. 

Die Art gleicht der E. lateralis Meig., von welcher sie sich 
jedoch durch das Hypopygium entschieden unterscheidet. 

4 co. Ab. Kuusto; im August am Fenster einer Veranda 
(Lundstr.), Karislojo (Frey). N. Helsingfors; Mai (Frey). 

25. (4—5). E. exigua nov. sp. o&. Fusca; thoracis dorso 
fusco, margine anteriore luteo; abdomine fusco, in segmento 
tertio macula lateral, triangulari flava,in segmentis 2 primis ventre 
flavo; hypopygio parvo, flavo; pedibus flavis; alis flavescentibus, 
subhyalinis. (Exsiccata.) 

Long. corp.: 2,5 m.m. 

Patria: Fennia australis. 

Fuhler kaum so lang wie Kopf und Mittelleib zusammen, 
braun, die Wurzelglieder und die Basis des ersten Geisselgliedes 
gelb. Das erste Geisselglied fast doppelt so lang als breit, die 
ubrigen etwa so breit wie lang. Taster und Mundrand schmut- 
zig gelb. Untergesicht, Stirn und Scheitel braun, gelbschimmernd, 
Stirn und Scheitel mit anliegenden graugelben Haaren. 

Ruckenschiid graubraun mit gelblichem Vorderrande. Die 
Behaarung kurz, gelbschimmernd, mit eingestreuten langen, 
schwarzen Haaren. Brustseiten braun. Schildchen und Hinter- 
rucken braun, etwas ins gelbliche spielend. 

Hinterleib braun, etwas schlanker aJs bei der E. lateralis. 
Der sechste Ring so lang wie der funfte, nach hinten sehr wenig 
verschmalert und fast senkrecht abgeschnitten. Die Behaarung 
verhaltnismassig lang, gelb. An den zwei ersten Ringen in ge- 
ringer Ausdehnung der Bauch gelb. Am Basaliteile des dritten 
Ringes ein grosser, dreieckiger, gelber Seitenfleck. Hypopygium 
klein, gelb. 

Beine gelb, Sporne und Tarsen braun. An den Vorder- 
beinen die Metatarsen und die Schienen gleich lang. 

Flugel schwach gelblich tingiert mit gelber Flugelwurzel 
und braungelben Adern. Der Vorderrand nur einwenig dunkler 
als die ubrige Flugelflache. Mediastinalader ein gerader Zahn. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 53 


Die Wurzel der dritten Langsader an der Mitte der ersten Langs- 
ader und weit jenseits der Basis der Spitzengabel. Die kleine 
Querader fast drei mal so lang wie der Stiel der Spitzengabel. 
Die einwenig geschwungene dritte Lingsader weit vor der Flu- 
gelspitze mit der Randader sich vereinigend. Die Basis der 
Untergabel weit jenseits der Basis der Spitzengabel. Die Anal- 
ader fein, vor der Mitte des Stieles der Untergabel verschwindend. 
Axillarader lang. 

Das praeparierte Hypopygium: Der Hinterrand der lamina 
hasalis ziemlich tief, winkelig ausgeschnitten; an der Mitte des 
Ausschnittes, auf einem kleinen Lappchen ein Buschel von mas- 
sig langen Borsten. Oberzange (aussere Z.) klein, an der Spitze 
beborstet. Unterzange (innere Z.) dreieckig, am unteren Rande 
mit zwei schwarzen Warzen, die eine an der inneren Spitze, die 
andere an der Mitte. Unter der Unterzange befindet sich noch 
ein schmaler an der Spitze schwarzer Zangenarm. Fig. 106 
und 107. 

1 o. Ab. Kuust6; in einer schattigen Grube am Fusse 
eines Berges in einem T'annenwalde (Lundstr,). 

** 96. (5—6). E. bispinosa nov. sp. ©. Fusea; thoracis 
dorso flavo, disco nigrofusco; antennis fuscis, basi flavidis; ab- 
domine nigrofusco, incisuris 2 primis, macula laterali segmenti 
tertii ventreque segmentorum 3 primorum flavis; hypopygio fus- 
coluteo, ad marginem posteriorem laminae basalis setis 4 per- 
magnis, in exsiccatis spinas binas simulantibus; pedibus flavis ; 
alis subhyalinis. (Exsiceata.) 

Long. corp.: 3,5 m.m. 

Patria: Fennia australis. 

Fiihler etwa so lang wie Kopf und Mittelleib zusammen, 
braun, die Wurzelglieder und die Basis des ersten Geisselgliedes 
gelb. Das erste Geisselglied kaum doppelt so lang als breit, die 
iibrigen Geisselglieder breiter als lang. gegen die Spitze zu jedoch 
verschmilert. Taster braun oder braungelb. Untergesicht braun, 
Stirn und Scheitel schwarzbraun. 

Riickenschild gelb, oben in grosser Ausdehnung schwarz- 
braun. Das Schwarzbraune des Rtickenschildes erscheint fast 
wie drei ganz zusammengeflossene Striemen. Die Behaarung 
des Rutckenschildes graugelb. Brustseiten gelb mit grossen 


54 Lundstrom, Mycetophilide. 


schwarzbraunen Flecken. Schildchen und Hinterrucken schwarz- 
braun. 

Hinterleib schwarzbraun; der Bauch an den drei ersten 
Ringen, die zwei ersten Inzisuren und ein kleiner Seitenfleck 
am dritten Ringe gelb; eine schmale, undeutliche Seitenstrieme 
zwischen den Rucken- und Bauchringen auch gelb. Hypopygium 
einwenig kurzer als der sechste Ring, braungelb. Die zusam- 
mengeklebten, grossen Borsten am Hinterrande der lamina 
basalis erscheinen beim trockenen Hypopygium als zwei lange 
Stacheln. Fig. 108 (Vergrésserung hier die 80-fache). 

Beine hellgelb, die Sporne und die Tarsen braunlich; an 
den Vorderbeinen die Metatarsen und die Schienen gleich lang. 
An den hintersten Schenkeln unten, an der Basis ein langlicher, 
brauner Fleck. 

Flugel leicht gelblich tingiert mit braungelben Adern. Die 
Mediastinalader ein langer Zahn. Die dritte Langsader, von 
der Mitte der ersten Langsader entspringend, fast gerade, weit 
vor der Flugelspitze mit der Randader sich vereinigend. Die 
Wurzel der dritten Langsader weit jenseits der Basis der Spitzen- 
gabel und ebenso weit vor der Basis der Untergabel. Die kleine 
(Juerader fast 4 mal so lang wie der Stiel der Spitzengabel. Die 
obere Zinke der Spitzengabel an der vorderen Halfte gewdlbt. 
Die Zinken sowohl der Spitzengabel als der Untergabel vor dem 
Flugelrande verschwindend. Die Analader weit vor der Basis 
der kurzen Untergabel verschwindend. Avxillarader fast. ebenso 
lang wie die Analader. 

Das praeparierte Hypopygium: Der Hinterrand der Jamina 
basalis an der Mitte eng, aber ziemlich tief ausgeschnitten; auf 
den Ecken des Ausschnittes stehen jederseits zwei lange, sehr 
starke Borsten. Unterzange (aussere Z.) schmal lanzettanlich, 
an der ausseren Seite lang behaart. Oberzange (innere Z.) schmal, 
an der Spitze plotzlich erweitert und daselbst, an der inneren 
Seite mit feinen Borsten versehen. 

Fig. 109 und 110. 

2 co. Ab. Kuusto; im September in einer schattigen Grube 
am Fusse eines Berges (Lundstr.), N. Kyrkslatt, im September(Frey). 

Weil die Nummer 6 und 8 ausgehen ist die Zahl der Arten 
in dieser Gattung nur 24. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 55 


Zygomyia Winn. 


— 1. Z. vara Staeg. 2 ©. AL Finnstroém (Frey). Ab. 
Karislojo (Frey). 


— 3. Z. pictipennis Staegz. 3%. 2 ©. Ab. Karislojo, Pojo 
(Frey), Ka. Weckelaks (Forsius). 
(4). Z. fascipennis? Lundstr. = Mycetophila semifusca? 


Meig. 

Von Herrn Dr. Dziedzicki brieflich darauf aufmerksam ge- 
macht, dass diese vermeint neue Art vielleicht mit der Mycothera 
semifuscu Meig. synonym ware, verschaffte ich mir von der Firma 
Staudinger et Bang-Haas drei Exemplare (2 o. 1 9.) von 
der M. semifusca Meig. Diese Exemplare und meine Exemplare 
von Z. fascipennis (ich habe spaiter 3 Weibchen auf Kuusto 
erbeutet) gehéren ohne Zweifel zur selben Art. Sie stimmen 
auch ziemlich mit Meigen’s Beschreibung von der M. semifusca 
itberein, warum es nicht unmdglich ist, dass Z. fascipennis und 
M. semifusca Meig. synonym sind. 

Ich glaube jedoch, dass diese Art in dieselbe Gattung mit 
der Mycothera dimidiata Staeg. nicht gut passt. Die Merkmale 
der Gattung Mycotheru, so wie Winnertz sie angeben, passen 
auch ziemlich schlecht auf dieselbe. 

Die rudimentiire obere Zinke der fiinften Langsader varirt 
wohl bedeutend, aber an allen sieben Exemplaren ist sie ab- 
gebrochen, so dass ein Zwischenraum zwischen der ftinften Langs- 
ader und der Basis der Zinke bleibt. Die Zinke ist gewdhnlich 
fast gerade und mit der finften Lingsader entweder parallel 
oder gegen die Fliigelspitze zu etwas divergierend. Bei einem 
Exemplare betragt diese Divergenz auf einem Fligel sogar fast 
45°. Die Spitze der Zinke ist gewohnlich gar nicht gegen die 
funfte Langsader geneigt. 

Die Randader vereinigt sich bisweilen mit der Spitze der 
dritten Langsader, aber gewohnlich lauft sie mehr oder weniger 
uber diese hinaus. 

Der Centralfleck der Fligel breitet sich immer etwas in die 
dritte Unterrandzelle aus, aber bisweilen streckt er sich fast zur 
Basis des Flugels. 


56 Lundstrom, Mycetophilide. 


Ich beschrieb im Teil I die Art als eine Zygomyia, weil 
ich damals die obere Zinke der fiinften Langsader als eine zu- 
fallige Abnormitet des Fligelgeaders betrachtete. So ist es wohl 
nicht der Fall, die rudimentare Zinke ist sehr constant, aber 
die Art scheint mir jedoch auch jetzt mehr mit der Zygomyia 
pictipennis Staeg. als mit der Mycothera dimidiata Staeg. tber- 
einzustimmen. KHigentlich sollte die Art eine besondere Gattung 
bilden. 

Die praeparierten Hypopygien der M. semifusca? (Z. fasci- 
pennis?) und der Zygomyia pictipennis erinnern an einandern 
und gehéren zum bei der Gattung Mycetophila gewohnlichen 
Typus. 


Mycetophila Meig. 


— 1. M. punctata Meig. Al. (Frey). Ta. Messuby (Frey), 
Oa. Wasa (Frey). 

— 2. M. lineola Meig. Al. (Frey). Ta. Messuby (Frey). 
Oa. Wasa (Frey). 

— 3. M. unipunctata Meig. 1 o. 1 o. Al. Finstrém (Frey). 
Ab. Kuusto; Juni, in einer schattigen Grube am Fusse eines 
Berges (Lundstr.). 

— 4. M. pumila Winn. 2 co. Ab. Karislojo, Juni (Frey). 
Sammatti; August (J. Sahlberg). 

— 5. M. adumbrata Mik. 1 ©. Ab. Sammatti (Frey). 

— 6. M. lunata? Meig. 1 o. N. Helsingfors (Frey). 

— 8. M. signatoides Dziedz. o. 9. Ab. Karislojo (Frey). 

— 11. M. confluens Dziedz. ©. ©. Ab. Karislojo (Frey, 
J. Sahlberg). 

— 12. M. marginata Winn. o. ©. Ab. Karislojo (Frey, 
J. Sahlberg). 

—- 14. M. blanda Winn. o. ©. N. Helsingfors (Frey). Ab. 
Karislojo (Frey). Ta. Kangasala (Frey). 

— 15. M. luctuosa Meig. 3 0.3 ©. Ab. Karislojo (Frey), 
Sammatti (J. Sahlberg). N. Helsingfors (Frey). 

Auf Kuusto wurden spater einige Mannchen gefunden. 

— 17. M. vittipes Zett. o. ©. Ab. Karislojo (Frey). N. 
Helsingfors. Oa. Wasa (Frey). 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 57 


— 18. M. Zetterstedtii Lundstr6m. o. o. N. Helsingfors 
(Frey), Ab. Sammatti (J. Sahlberg). 

Auf Kuustod wurden auch spater viele neue Exemplare 
(oc. 9.) gefunden. 

— 19. M. flavoscutellata Lundstr6m = M. Schnablii Dziedz. 
1%. 2 9. Al. Eckero (Frey). Ab. Karislojo (Frey). Ta. Kanga- 
sala (Frey). 

Auf Kuusto wurden auch spater viele neue Exemplare 
(o%. 9.) gefunden. 

Herr Dr. Dziedzicki hat gutigst, brieflich mich darauf 
aufmerksam gemacht, dass M. flavoscutellata mit der friher be- 
schriebenen Mycothera Schnabliu Dziedz. synonym ist; der Name 
flavoscutellata darf also ausgehen. 

Ich behalte jedoch den Genusnamen Mycetophila weil ich 
unter 20, in dieser Hinsicht untersuchten Exemplaren der Art, 
nur bei dreien ein deutliches unpaares Punktauge gefunden habe. 

* 21. (4—5). M. sordida v. der Wulp. 8 o&. 2 g. Ab. 
Kuust6; in einer schattigen Grube am Fusse eines Berges (Lundstr.). 
N. Karislojo (Frey). 

Die Flugelzeichnung bei dieser Art gleicht etwas derselben 
bei der M. adumbrata Mik. Die Art unterscheidet sich jedoch 
leicht von dieser durch die Hinterschenkel, welche nur an den 
aussersten Spitze schwach braun sind, wahrend sie bei der J. 
adumbrata an der Spitze ziemlich breit schwarzbraun sind. Die 
Hypopygien der beiden Arten gleichen einander gar nicht. 

Hypop. Fig. 134, 135 und 136. 

* 22. (13—14). M. biusta Meig. 4 co. Ab. Kuusto; Juni, 
Fangplatz der M. sordida (Lundstr.). 4.0. Karislojo, Juni (Frey, 
J. Sahlberg). 

Bei allen Exemplaren ist die Flugelzeichung sehr _ blass, 
eben wahrmehmbar. Hypopygium mit Dziedzicki’s Zeichnung 
ubereinstimmend. 

* 23. (11--12). M. rufescens Zett. 1 ©. Ab. Kuusto; Juhi, 
an einer tiefschattigen, moosigen Felsenwand (Lundstr.). 

* 24, (16—17). M. obscura Dziedz. 6 o. Al. Eckero (Frey). 
Ab. Kuusto (Lundstr.), Karislojo (Frey). N. Helsinge (Frey). 

Gleicht der M. blanda Winn., von welcher sie sich jedoch 
durch das merkwiirdige Hypopygium ‘des Mannchen gut unter- 


58 Lundstrom, Mycetophilide. 


scheidet. Die Flugelzeichnung scheint zu variiren. Beim Exem- 
plar aus Eekero und bei einem Exemplare aus Kuust6 stimmt 
sie mit Dziedzickis Beschreibung vollig tberein. Bei den 
Exemplaren aus Helsinge streckt sich die Praeapicalbinde nicht 
bis zur Spitze der ersten Langsader und bei einem Exemplare 
aus Kuusto ist diese Binde in der Mitte der ersten Hinterrand- 
zelle plotzlich abgebrochen. 

Das Adminiculum, welches bei den ubrigen Exemplaren 
klein ist, ist bei einem Exemplare aus Helsinge gross und plump 
und ragt uber die Spitze des Hypopygiums vor. Vieileicht steht 
diese Vergrésserung des Adminiculums, welche ich bei noch zwei 
anderen Mycetophilaarten beobachtet hat, mit der Fortpflanzung 
in Zusammenhang, vielleicht ist sie nur eine Missbildung. Bei 
einem anderen am selben Platze gleichzeitig gefangenen Exem- 
plare ist das Adminiculum klein. 

* 25. (14—15). M. bialorussica Dziedz. 3 o. Ab Karislojo 
Juni (Frey). 

Hine durch ihre bezm Mdnnchen verdickte Gheder der Vor- 
dertarsen sehr interessante Art. 

* 26, (14—15). M. fuliginosa Dziedz. 1 ©. Ab. Karislojo; 
Juni (Frey). 

* 27. (1415). M. russata Dziedz. 1 ©. Ka. Weckelaks 
(Forsius). 

* 28. (16—17). M. bimaculata Fabr. 3 ©. Ab. Kuusto; 
im Monat Mai und September (Lundstr.), Karislojo (Forsius). 

Die Exemplare gleichen im Habitus der M. Zetterstedt 
Lundstr., von welcher sie jedoch durch die deutlich verdickten 
drei mittleren Glieder der Vordertarsen sich sogleich unterscheiden. 
Der Ruckenschild ist, wie bei der M. Zetterstedtii, schwarzbraun 
mit gelbem Schulterflecke, der schwarzbraune Strich am oberen 
Rande der Hinterschenkel fehlt aber, und die dunkle Praeapical- 
binde der Flugel streckt sich nur zur Mitte der ersten Hinter- 
randzelle. 


** 29. M. Freyii nov. sp. ©. nigro-fusca; antennis fuscis, 
articulo primo nigro-fusco, bast luteo, articulo secundo luteo ; 
margine anteriore thoracis angustissime rufo-flavo; pedibus 
luteis, coxis posticis bast femoribusque posticis apice nigro- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 59 


fuscis; alis cinereohyalinis, macula centrali, minuta fascraque 
anteapicali, abbreviata fuscis. (Exsiccata.) 

Long. corp.: 3 m.m. 

Patria: Fennia australis. 

Fihler einwenig langer als Kopf und Mittelleib zusammen, 
braun, das erste Wurzelglied schwarzbraun mit braungelber Ba- 
sis, das zweite Wurzelglied braungelb. Taster braun. Unter- 
gesicht, Stirn und Scheitel schwarzbraun, fast schwarz, lezterer 
mit anliegenden grauen Harchen. 

Rickenschild schwarzbraun, fast schwarz, mit schmalem 
rotgelbem Vorderrande. Die Behaarung des Ruckenschildes be- 
steht aus kurzen, anliegenden, gelbschimmernden Harchen; nur 
am Hinterrande einige langere, schwarze Borsten. Brustseiten 
schwarz. Schildchen und Hinterriicken schwarzbraun, fast schwarz. 
Schwinger gelb. 

Hinterleib kurz, keulenformig, schwarz, mit anliegenden, 
kurzen, gelbschimmernden Harchen. Hypopygium sehr klein, 
schwarzbraun. 


Beine braungelb, Schienen und Tarsen etwas dunkler. Die 
hintersten Hiiften an der Basis und die hintersten Schenkel an 
der Spitze schwarzbraun. Die Vorderschienen */, langer als die 
Vordermetatarsen. Hinterschienen mit zwei MReihen — starker, 
schwarzbrauner Dorne auf der Aussenseite. 


Fligel gelbgrau getriibt mit gelbbraunen Adern, braunem 
Centralflecke und blassbrauner, abgekiirzter Praeapicalbinde. Der 
kleine Centralfleck liegt zu beiden Seiten des Anfangsteils der 
dritten Langsader und fiillt die Basis der ersten Hinterrandzelle. 
Die Praeapicalbinde fillt die Spitze der Unterrandzelle, erreicht 
aber nicht die Ende der ersten Liangsader und erstreckt sich 
nach unten zu nur einwenig tiber die dritte Langsader. Die 
Basis der Untergabel liegt etwas jenseits der Basis der Spitzen- 
gabel. Analader zart, weit vor der Basis der Untergabel ver- 
schwindend. Axillarader zart aber lang. 

Das praeparierte Hypopygium: Der hintere Rand der /a- 
mina basalis fast gerade, nicht ausgeschnitten. Unterzange von 
unten gesehen an einen Vogelkopfe erinnernd. Oberzange mit 


60 Lundstrom, Mycetophilide. 


einigen kurzen Stacheln am inneren Rande. Die oberen Lamellen 
an der Spitze grob gesagt. 

Fig. 137, 138 und 139. 

3 co. N. Helsingfors; im Mai und September (Frey). 

** 30. M. autumnalis nov. sp. o. Fusca, palpis et antenna- 
rum basi luteis; thoracis dorso rufo-flavo, vittis 3 subconfluenti- 
bus fuscis; hypopygio fuscoluteo; pedibus halteribusque flavis, 
femoribus posticis apice nigrofuscis, tarsis fuscis; alis flavescen- 
tibus, subhyalinis, macula centrali fasciaque anteapicali, abbre- 
viata nigrofuscis; forcipe inferiori hypopygi praeparat trilo- 
bata. (Exsiccata.) 

Long. corp.: 3,5 m.m. 

Patria: Fennia australis. 

Fihler einwenig langer als Kopf und Mittelleib zusammen, 
braun, die Wurzelglieder und die Basis des ersten Geisselgliedes 
braungelb. Taster braungelb. Untergesicht braunlich. Stirn 
und Scheitel dunkel braun, grauschimmernd, mit anliegenden 
gelbgrauen Harchen. 

Rickenschild rotgelb mit drei etwas zusammengeflossenen, 
glanzlosen, dunkelbraunen Striemen; die mittlere fast den Hals- 
kragen erreichend. die seitenstandigen vorn verkurzt; die Be- 
haarung gelb mit schwarzen Harchen untermischt. Brustseiten 
schwarzbraun mit gelblichen Fleckchen. Schildchen dunkel 
braun mit rotgelbem Rande. MHinterrucken schwarzbraun. 
Schwinger gelb. 

Hinterleib schwarzbraun, fast schwarz mit kleinen, an- 
liegenden, gelbschimmernden Harchen. Hypopygium klein, 
braungelb. 

Beine gelb. Die Spitze der Hinterschenkel, besonders am 
oberen und am unteren Rande der Schenkel, schwarzbraun. 
Schenkelringe mit braunen Strichelchen. Tarsen braun. Vorder- 
schienen und Vordermetatarsen gleich lang. Hinterschienen mit 
zwei Reihen starker, schwarzbrauner Dorne auf der Aussenseite. 

Fligel etwas gelblich tingiert mit schwarzbraunen Adern, 
schwarzbraunem Centralflecke und schwarzbrauner, abgebroche- 
ner Binde vor der Spitze. Der Centralfleck legt zu beiden Seiten 
des Anfangsteils der dritten Liangsader und fullt die Basis der 
ersten und zweiten Hinterrandzellen. Die Praeapicalbinde fullt 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2 61 


die Spitze der Unterrandzelle von der Spitze fast bis zur Mundung 
der ersten Liingsader und reicht mit ihrem unteren Teile bis in 
die Mitte der ersten Hinterrandzelle. Die Basis der Untergabel 
liegt etwas jenseits der Basis der Spitzengabel. Analader weit 
vor der Basis der Untergabel abgebrochen. 

Das praeparierte Hypopygium: Der hintere Rand der la- 
mina basalis etwas verdickt, in der Mitte seicht ausgeschnitten. 
Unterzange dreiteilig; der unterste Teil blattférmig, behaart, mit 
zwei kleinen Bérstchen am inneren Rande; der mittlere und der 
obere Teil dornférmig, letzterer and der Spitze erweitert. Ober- 
zange mit einigen Stacheln am inneren Rande. 

Bei diesem Exemplare ist das adminiculum sehr gross und 
angeschwollen. Es ist jedoch nicht wahrscheinlich dass es im- 
mer bei dieser Art so gestaltet ist. Ich habe nehmlich bei der 
M. obscura Dziedz. und bei der M. marginata Winn., welche 
beide Arten gewohnlich ein kleines Adminiculum haben, aus- 
nahmsweise eine eben solche Anschwellung des Adminiculums 
gesehen (sieh unter M. obscura !). Fig. 140, 141 und 142. 

1 oc. Ab. Kuusté; im Monat September am Fenster einer 
Veranda (Lundstr.). 

** 31. M. quadra nov. sp. ©. Mgrofusca; palpis et an- 
tennarum basi flavis; thoracis dorso rufo-flavo, vittis 3 fuses; 
pedibus halteribusque flavis, femoribus posterioritbus apice tar- 
sisque nigrofuscis ; hypopygro rufo-flavo ; alis subhyalinis, macula 
centrali, quadrata fasciaque arcuata, anteapicali nigrofuscis ; ad 
marginem posteriorem forcipis inferioris hypopygu praeparati 
bacillis minutissimis nigris. (Exsiccata.) 

Q. terebra lamellis fuscis instructa ; de cetero mari similis. 
(Exsiccata.) 

Long. corp.: 3 m.m. 

Patria: Fennia media. 

Filer etwa so lang wie Kopf und Mittelleib zusammen, 
schwarzbraun, die Wurzelglieder und die Basis des ersten Geis- 
selgliedes rotgelb. Taster gelb. Untergesicht, Stirn und Scheitel 
schwarzbraun, letzterer etwas grauschimmernd, mit anliegenden 
grauen Harchen. 

Riickenschild rotgelb mit einer braunen Mittelstrieme und 
zwei vorn und hinten verkiirzten braunen Seitenstriemen. Der 


62 Lundstrom, Mycetophilide. 


Hinterrand des Ruckenschildes rotgelb. Die Behaarung des 
Ruckenschildes gelb mit etwas langeren schwarzen Haaren ver- 
mischt. 

Brustseiten schwarzbraun, Prothorax jedoch rotgelb. Schild- 
chen dunkelbraun. Hinterrucken schwarzbraun. Schwinger 
weissgelb. 

Hinterleib fast schwarz mit sehr kleinen, gelben, anliegen- 
den Harchen. Hypopygium klein rotgelb. 

Beine bleichgelb, die Spitze der Hinterschenkel ziemlich 
breit und die der Mittelschenkel schmal schwarzbraun. Sporne 
und Tarsen dunkelbraun. Die langen schwarzen Dornen auf 
der Aussenseite der Hinterschienen in zwei etwas unregelmis- 
sigen Reihen. 

Flugel graugelb getrubt mit braunen Adern. Die Basis der 
Untergabel einwenig vor der Basis der Spitzengabel. Der qua- 
dratische, schwarzbraune Centralfleck liegt zu beiden Seiten des 
Anfangsteils der dritten Langsader, fullt die Basis der ersten 
und zweiten Hinterrandzellen und streckt sich mit seiner vor- 
deren, unteren Keke bis in die dritte Hinterrandzelle. Die schwarz- 
braune Praeapicalbinde beginnt vor der Mundung der ersten 
Langsader, fullt die Spitze der Unterrandzelle und den oberen 
Teil der ersten Hinterrandzelle bis zur Mitte und biegt sich hier 
spitzwinkelig nach aussen zur oberen Zinke der Spitzengabel. 
Von genannter Zinke biegt sich die jetzt sehr verblasste und 
nicht znsammenhangende Binde wieder etwas nach vorn und 
verschwindet bei der oberen Zinke der Untergabel. In der Anal- 
zelle liegt auch ein undeutlicher Schattenfleck. Analader weit 
vor der Basis der Untergabel verschwindend. Avxillarader ziem- 
lich derb. 

Der praeparierte Hypopygium: Der Hinterrand der lamina 
basalis etwas verdickt, in der Mitte seicht ausgeschnitten. Un- 
terzange besteht aus einem unteren und einem oberen Teile; 
der untere Teil fein behaart, an der Spitze mit einigen schwar- 
zen Stabchen; der obere Teil am hinteren Rande mit sehr kurzen, 
schwarzen Stabchen dicht besetzt. Oberzange mit einer nach 
unten zu gerichteten Spitze und am inneren Rande mit einigen 
zarten Stacheln. 

Hypop. Fig. 143, 144 und 145. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 63 


Das Weibchen hat eine kurze, schwarzbraune Legerohre 
mit schwarzbraunen, ziemlich langbehaarten Lamellen, aber gleicht 
im ubrigen vollig dem Mannchen. 

1 o%. Oa. Wasa, im Monat September (Frey). 1 ©. Ab. 
Karislojo; Juni (Frey). 


* Opistholoba Mik. 


* 1. 0. caudata Staeg. 1 ©. Ab. Kuusto; August, am 
Fenster einer Veranda (Lundstr.). 

Bei diesem Exemplare sind die drei letzten Abdominalringe 
zum gréssten Teil gelblich, es stimmt aber in Ubrigen mit den 
Beschreibungen vollig uberein. 

Das unpaare Punktauge ist bei diesem Exemplare nur eine 
sehr kleine, glanzlose Erbabenheit. 

* 2. 0: magnicauda Strobl (Mycetophila Kertész’ Kat.). 2 co. 
Ab. Kuusté; Juni, Fangplatz der MM. sordida (Lundstr.), 1 ©. 
Sammatti; Juni (Frey). 

Bei diesen Mannchen ist der ganze Hinterleib schwarzbraun, 
nur das grosse Hypopygium ist gelb. Im wbrigen stimmt sie 
aber mit Strobl’s Beschreibung vollig Uberein. 

Beim Weibchen sind dagegen die vorderen Inzisuren des 
schwarzbraunen Hinterleibes sowie die beiden letzten Ringe 
derselben gelb. Die ziemlich dicken Lamellen der Legerohre 
sind schwarz. Die schwarzbraunen Ruckenschildstriemen des 
Weibchens sind zusammengeflossen. {im ubrigen wie beim 
Mannchen. 

Hypopygium Fig. 146, 147 und 148. Vergrosserung nur 
die 55-fache. 


Dynatosoma Winn. 
— 4. D. fuscicorne Meig. Al. (Frey). Ab. Sammatti (Frey). 
* 5. D. ferruginea Zett. (Mycetophila Kertész’ Kat.). 1 ©. 
Ab. Kuusté; August, am Fenster einer Veranda (Lundstr.) 


Cordyla Meig. 
* 3. C. semiflava Staeg. 1 ©. Kuusto; am Fenster einer 


a 


Veranda, im September (Lundstr.). 


Erklarung der Abbildungen. 


1, Hypopyg. (praep.) von Sciophila punctata Meig.; 


Ws 
a ” 


14 
15. : 

16. S 

ite 7 

18. Oberzange 
19; 54 

20, 2 

21. Hypopyg. 


asa. ” 


ee 


” 


Ne 


Oberzange 
. Hypopyg. 


or 


oe 


OO ed Se ee Se Od 
ive) ex 


” 


” 


” 


” 


” 


”» 


” 


Hadroneura Palméni Lundstr.; 


” 


” 


ruficollis Zett.; 


” 


nigricornis Zett.; 


” 


” 


Coelosia truncata 


” 


Brachycampta triangularis Strobl ; 


34, Legerdhre (unpraep.) von 


flavicauda Winn.; 
Allodia lugens Wied.; 


” 


flaviwentris? v. d. Wulp.; 


” 
bicolor Macq.; 
” 


” 
alternans Zett.; 


” 


brachycera Zett.; 


n 
caudata Winn ; 


” 


griseicollis Staeg.: 


” 


von 


Vergrésserung 
oben, 55-fache 


von unten, 
von oben, 
von unten, 
von oben, 
von unten, 
vou 
von 
von 
von unten. 
von der Seite, 
von oben, 
von oben, 
von unten, 
von oben, 
von unten, 
von unten, 
von der Seite, 


unten, 


” 


” 


von oben, 
von unten, 
von oben, 
von unten, 
von der Seite, 
von oben, 
von unten, 
von oben, 
von unten, 
von oben, 
von unten, 
yon oben, 
von unten, 
von oben, 


” 


” 


” 


” 


oben, 30-fache 


” 


oben, 55-fache 


” 


” 


” 


” 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 65 


35. Hypopyg. (praep.) von Brachycampta amoena Winn; 


36, 
37. 
38. 
39. 
40, 
41. 
42. 
43. 
44. 
45, 
46. 
47. 
48. 
49, 
50. 
dl. 
52. 
53. 
54. 
5d. 
D6. 
57. 
58. 
a9. 
60. 
61. 
62. 
63. 


” 


” 


” 


” 


barbata 
” 


” 


nigrofusca 


” 


Trichonta atricauda Zett.; 


7. 


fissicauda Zett.; 
hamata Mik: 
melanopyga Zett.; 
submaculata Staeg : 
” 
spinosa Lundstvr.; 
nigricauda Lundstr.; 
brevicauda Lundstr.; 


n 


bifida 


” 
trifida 
” 


” 


subfusca 


” 


funebris Winn.; 


” 


Phronia appropinquata Strobl.; 


” 


” 
Dziedzickii Lundstr.; 


Vergrésserung 
von oben, 55-fache 
von unten, ,, 


von oben, = 
von unten, ,, 
von der Seite, ,, 
von oben, = 
von unten, ,, 
von oben, “3 

” ” 
von der Seite, ,, 
von oben, rs 

” ” 
von unten, ,, 
von oben, A 
von unten, - 
von oben, E 
von unten, Ee 
von oben, re 
von unten, , 
von oben, . 


von unten, __,, 
von der Seite, ,, 


von oben, a 
von unten, 3 
von oben, = 


von unten, - 
von oben, 80-fach:: 
von unten, 3 
von der Seite, ,, 


64. Legeréhre Fs = i ; 55-tache 
65. Pars basalis supera (praep.) von Phronia von oben, 2 
66 a 4 infera 2 . x a yon unten, 
67. Hypopyg. (praep.) von Hxechia trivittata Staeg.; von oben, A 
Gora, ues " e * tu schief von unten, ,, 
68 b. ” ” ” ” ” ” ” 
69. i x Ss ‘ Sungorum Deg.; von oben, = 
70. 4 % 5 Fe - von unten, ,, 
ile - M lateralis Meig.; von oben, 

12. a 4 > = =, von unten, ,, 
ia. ‘ 2 = dorsalis Staeg.; von oben, xe 
74. - : 5 3 % von unten,  ,, 
75. a .  festiva? Winn.; von oben, : 
76. ws = 2 ‘von unten, ,, 
77. us * pallida Stann.; von oben, Ee 
78. = z - f 5 yon unten, ,, 


66 


Lundstrém, Mycetophilide. 


79. Hypopyg. (praep.) von Hxechia subulata Winn; 


80. 
81. 
82. 
83. 
84. 
85. 
86. 
87. 
88. 


100. 
101. 
102. 
103. 
104. 
105. 
106. 
107. 
108. 
109. 
110 


” 


(unpraep.) 
(praep.) 


” 


111. Legeréhre ,, 


112. 
113. 
114. 
115. 
116. 


Ge 


118. 
{Lil}. 


120. 
121. 
122. 
123. 


” 


” 


tenuicornis? vy. d. Wulp.; von 


” 


pulchella? Winn.; 


” 
spinigera Winn.; 


” 
concinna? Winn.: 


” 


” 
lucidula Zett.; 


” 


contaminata Wiun.; 


bicincta Staeg.; 
” 


interrupta Zett.; 


” 


fimbriata 
” 
crucigera 
” 
nigrofusca 
” 
parva 
” 
exigua 
” 
bispinosa 
” 
” 
spinigera Winn.; 
” 
fungorum Deg.; 
” 
trivittata Staeg.; 
” 
lateralis Meig:; 
” 


” 
dorsalis Staeg.; 
festiva? Winn.; 


” 


unimaculata Zett.: 


Vergrosserung 


von oben, 55-fache 
von unten, ,, 
oben, a 
von unten, , 
von oben, “ 
von unten, ,, 
von oben, - 
von unten, , 
von oben, 4 
von unten, ,, 
von der Seite, ,, 
von oben, - 
von unten, ,, 
von oben, is 
von unten, , 
von oben, 3 
von unten= 
von oben, 7 
von unten, , 
von oben, 5 
von Tnteny = 5; 
von oben, xs 
von unten, 5 
von oben, ' 
von unten, ,, 
von oben, ‘3 
von unten, ,, 
von oben, 5 
von unten, ,, 

von der Seite, 80-fache 

von oben, 55-fache 
yon unten, ,, 
von oben, 


von der Seite, ,, 


von 


oben, ‘ 


von der Seite, ,, 


” ” 
von unten, ,, 
von oben, s 
von der Seite, ,, 
von oben, 8 

” ” 
” ” 


von der Seite, ,, 


von 


oben, is 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 2. 67 


124. Legeréhre (praep.) von Exechia wnimaculata Zett.; 


125. 
126. 
127. 
128. 
129. 
130. 
131. 
132. 
133. 
134. 
135. 
136. 
137. 
138. 
139. 
140. 
141. 
142. 
143. 
144. 
145. 
146 


. Fliigel 
. Hypopyg. (praep.) 


” 


. 


” 


3 


” 


” 


” 


n 


. Pars basal. supera (praep.) von 
. Hypopyg. (praep.) von Phronia nigripalpis ; 


” ” 
Mycetophila sordida v. d.Wulp.; 


” 


” 


Opistholoba magnicauda Strobl; 


” 


” 


” 


” 
pallida Stann.; 


” 


subulata Winn.: 


” 
pulchella? Winn.; 
crucigera 
concinna? Winn.; 


” 


” 
Freyil; 


” 


” 
autumnalis : 
br) 


” 
quadra; 


” 


” 


” 
Phronia interstincta Dzie 


” 


” ” 
Exechia intersecta? Meig.; 


” 


” 
Neoempheria nigriceps ; 


” 


s 


” 


” 
Trichonta conjungens; 


Vergrosserung 
von unten, 55-fache 
von der Seite, ,, 


von oben, ‘ 
von unten, , 
von oben, = 
von der Seite, , 
von oben, _ 
von der Seite, ,, 
von oben, es 


von der Seite, ,, 
von oben, 80-fache 
von unten, , 
von der Seite, 
von oben, _ 
yon unten, , 
von der Seite, , 
von oben, _ 
vou unten, i 
von der Seite, ,, 
von oben, ~~ 
von unten. ,, 
von der Seite, ,, 
von oben, 55-fache 
von unten, os 
von der Seite, ,, 
dz.; von oben, ,, 
* ss 
yon unten, , 
von der Seite. ,, 
von oben, - 
von unten, , 
von oben, cS 
von unten, . 

—= 8-fache 
von oben, 55-fache 
von unten, ,, 
von der Seite, ,, 


\ ie & 


it ¢ av A soe 


ous ot 
oer jee Si : 
he wen ni 


ey 
iV hb 


“Pen oo Ae ele Ae 


riinat Hatin fs 
“ afieae 
| ie 
, : Jt) 
! j hare aus 
oOPLIG, 10 sar 
fe  uedeatiy 
i? nail 
, Set ; 


) teF ’ 
fl 4 ' 
rea 4 mre” 
« rely | 


\ tHe ry! 
* it avi iW 
j is i Woy 
, 
TORI sa) 
; ‘yin? inti tants 
; rin Lid 
o Ae J | 7 
a 
6 
. ss 
i f 
a ve 


3 ehie 


” 
‘A 
} Hi bebt| 


ive 


* 
, 7 
d ' 
i 
@ 
0% 
; 
i ts 
4 
te / 
i] - 
’ t= 
ye lvny oh 
} 
1 , 


i 


y° ; ua 

“aw, 4 

veo 
| ane 


ACTA SOC. F. ET FL. FENN., 32, No 2. LUNDSTROM. Mycetophilidae (Suppl). Taf. |. 


| 
| 
| 
| 


app. supera 


_ app. infera 
app. supera 


app. intermed processus 


app. infera 


‘../adminiculum 
/ 


Ai bel EVlgmann,t-fars 


SOC. F. ET FL. FENN., 32, N:o 2. LUNDSTROM. 


Mycetophilidae (Suppl). Taf. Il. 


a 


a : Pe : 
CTA SOC. F. ET FL. FENN., 32, Nio 2. LUNDSTROM. Mycetophilidae (Suppl). Taf. Ill. 


Ake bet. Elilgman,b:fers 


ACTA SOC. F. ET FL. FENN., 32, No 2. LUNDSTROM. — Mycetophilidae (Suppl). Taf. IV. 


CTA SOC. F. ET FL. FENN., 32, Nio 2. LUNDSTROM. Mycetophilidae (Suppl). Taf. V. 


ACTA SOC. F. ET FL. FENN., 32, N:o 2. LUNDSTROM. Mycetophilidae (Suppl). Taf. VI. 


AC A SOC. F. ET FL. FENN., 32, N:io 2. LUNDSTROM. 


Mycetophilidae (Suppl). Taf. Vil, - 


TA BOC: F. ET FL. FENN., 32, N:o 2. LUNDSTROM.  Mycetophilidae (Suppl). Taf. Vill. 


‘ACTA SOC. F. ET FL. FENN., 32, N:o 2, LUNDSTROM. Mycetophilidae (Suppl). Taf. IX. 


>. F. ET FL. FENN., 32, No 2. LUNDSTROM. = Mycetophilidae (Suppl). Taf. X. 


menA SOC. ‘F. ET 
nae Fe RENN, 32 
32, N: 0 
: 0 2. LUNDSTROM. Mycetophilidae (S 
e (Suppl). Taf. X 
. Batak 


fib Bol FTilam, BS 
igmarin, H:fars 


7 » 


ak ere 
ae nie “ 


FENN., 32, N:o 2. LUNDSTROM. Mycetophilidae (Suppl). Taf. Xl. 


HUE Bal FTilgmann,t:fors. 


F, ET FL. FENN., 32, No 2, LUNDSTROM. Mycetophilidae (Suppl). Taf. XIll. 


Fi! Beh ETilgmann,t:fers. 


ACTA SOC. F. ET FL. FENN., 32, No 2. LUNDSTROM. Mycetophilidae (Suppl). Taf. XIV. 


‘ 


Caine 
Fi ha 


—— 
ew 


Aub S31. FTitgmann, Hifers 


Lt 


ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 382, N:o 3. 


FLORAN I LAPPAJARVI 
JAMTE OMNAJD 


AF 


A. L. BACKMAN 


MED EN KARTA 


(Anmiald den 4 april 1908) 


—>a<~__ 


HELSINGFORS 1909 


HELSINGFORS 
J. SIMELIT ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG 
1909 


4a af de botaniska provinserna i sodra och mellersta Finland 

hafva i floristiskt hanseende blifvit sa forsummade som mel- 
lersta Osterbotten (Om). Fran aldre tider hafva vi Fredrik 
Hellstréms »Forteckning ofver de i Gamlakarleby provincial- 
lakaredistrikt funna frovaxter och ormbunkar», hvilken finnes © 
intagen:i Societas pro Fauna et Flora Fennica’s Meddelanden 
for ar 1880 (hft 5). I samma sallskaps Acta XIII (1896) ingar 
en uppsats af Valter Laurén om »Vaxtforhallandena i grans- 
trakterna mellan mellersta och sédra Osterbotten», hvari dock 
ingar endast ett jamforelsevis ringa antal (hogst 50) uppgifter 
om arternas utbredning i mellersta Osterbotten. Halften af dessa 
uppgifter hanfor sig till Nykarleby, de ofriga till Munsala, Jeppo 
och Alaharma. I Sallskapets arkiv forvaras en handskrifven 
»Redogorelse 6fver resor féretagna i mellersta Osterbotten under 
sommaren 1892». I namnda uppsats redogor froken Helmi 
Tennander for resultatet af sina undersokningar i trakten 
kring Kalajoki alfs utlopp, Ylivieska, Nivala och Haapajarvi. 
Slutligen har I. Leiviska sedan ar 1900 varit sysselsatt med 
undersékningen af vegetationen pa hafsstranderna mellan Ulea- 
borg och Gamlakarleby. — Det ar salunda egentligen endast 
provinsens kusttrakter som aro kanda. Ofriga delar hafva endast 
varit féremal for flyktigare botaniska undersokningar. Sa ar 
Atminstone forhallandet med socknarna kring Lappajarvi sjo i 
svdostra delen af provinsen. 

Varen 1902 6fverlamnade Presidenten Isak Fellman till 
Societas pro Fauna et Flora Fennica 400 Fmk i och for en bota- 
nisk undersékning af Lappajarvi jamte omnajd. Summan an- 
slogs af Sallskapet ledig att ansodkas, men blef pa grund af brist 
pa sdkande icke utdelad. Pa manadsmotet i april 1903 beslot 
Sallskapet ater ledigansla stipendiet, och uppmanades jag dar- 


4 Backman, Floran i Lappajiirvi jimte omnajd. 


vid af davarande sekreteraren, min forna larare, Rektor Axel 
Arrhenius, att anséka detsamma. Efter mycken tvekan gjorde 
jag det, sedan afven Prof. J. P. Norrlin uppmanat mig dartill, 
och erholl jag afven stipendiet. 

Denna sommar forskaffade jag mig genom flitiga och vid- 
strakta exkursioner kannedom om traktens allmanna natur och 
hopbrakte afven betydande samlingar karlvaxter och mossor. 
For dessas tillkomst stér jag delvis i tacksambetsskuld till nu- 
mera aflidne Studeranden Georg Ragnar Blom, som i bota- 
niskt syfte medféljt till Osterbotten, dar han kvardrojde till bor- 
jan af augusti. — Sommarens exkursioner styrkte mig emellertid 
i mitt forsta intryck, att naturen kring Lappajarvi sjo ar vida 
mer omvixlande an hvad jag férmodat. For att kunna fortsatta 
de pabegynta undersékningarna ansdékte jag darfor hos Societas 
pro Fauna et Flora Fennica varen 1904 ytterligare ett rese- 
understéd om 150 Fmk, som afven beviljades mig; beloppet 
stallde Presidenten Fellman Ater till Sallskapets forfogande. 
Denna sommar forfullstandigades de tidigare pabdrjade floristiska 
anteckningarna och utstracktes exkursionerna langs Esse 4 ned 
till hafvet och Jakobstad, hvarvid florans forandring mot kusten 
iakttogs. — Afven delar af somrarna 1905 och 1906 vistades 
jag i undersékningsomradet. Den forra sommaren gjordes stand- 
ortsanteckningar samt en del héjdbestiaimningar, den senare som- 
maren Atgick till stor del for sammanstallandet af de tidigare 
giorda iakttagelserna, ehuru afven exkursioner féretogos. Den 
allmanna delen af féreliggande undersékning har nedskrifvits 1 
Lappajarvi varvintern 1907, hvarunder afven min kannedom om 
laf-floran ansenligt utvidgades. 

Efterféljande uppsats utgor resultatet af de under denna 
tid foretagna undersodkningarna. Den stdérsta vikten har lagts 
pa det rent floristiska, och torde vaxtférteckningen -—- sa vidt 
den galler karlvaxter — vara tamligen fullstandig. Moss- och 
laf-forteckningarna aro daremot ratt ofullstandiga, — sarskildt 
med hansyn till arternas utbredning — men torde dock afven 
de forsvara sin plats, sAsom utgérande ett bidrag till kanne- 
domen om mellersta Osterbottens féga utredda kryptogamflora. 
Skildringen af vegetationen framtrader pa grund af antecknin- 
garnas ofullstandighet i ett mycket bristfalligt skick. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 5 


Hvad tidigare undersékningar inom omradet betraffa, sa 
iro de fa och mest af ringa betydelse. Aren 1833—49 anstiillde 
Prosten J. Fellman i Lappajarvi en mangd intressanta klimato- 
logiska iakttagelser, hvilka finnas intagna i »Ofversikt af Finska 
Vetenskaps Societetens Férhandlingar» III s. 136. Dar finnas feno- 
logica for ofver 60 vaxter. Af stort intresse ar R. Hammar- 
stroms »lakttagelser 6fver Lappajarvi sj6, specielt ofver dess 
djupforhallanden» (Vetensk. Medd. af Geogr. Foren. hft III). — De 
i litteraturen tidigare forefintliga mer anmarkningsvarda floris- 
tiska uppgifterna inskranka sig till Picea excelsa 8 obovata och 
f. medioxima samt Turritis glabra. Daremot har jag erhallit 
en méangd, delvis virdefulla, upplysningar om floran inom om- 
radet af sarskilda pa orten bosatta personer. Framst ma dar- 
vid namnas kyrkoherden i Lappajarvi, Prosten Anselm Ny- 
strém, som under en foljd af ar iakttagit floran i Lappajarvi 
kyrkoby och de senaste dren — dels ensam, dels jamte under- 
tecknad — afven exkurrerat i 6friga delar af omradet och dar- 
vid gjort intressanta fynd. Enstaka uppgifter hafva erhallits af 
Fil. Mag. E. Odenvall') och davarande seminaristen, numera 
Folkskolelararen Juho Hyytinen. Afven af Forstmastaren J. 
H. Thomé har jag blifvit uppmarksamgjord pa nagra sallsyn- 
tare arters forekomst i Soini och i trakten af Iirujarvi. 

Vid mina arbeten har jag haft gladjen se desamma omfat- 
tas med intresse af sarskilda personer, hvilka i olika afseenden 
varit mig behjalpliga. Framst har jag att med tacksamhet vanda 
mig till Professor J. P. Norrlin, som under arbetets hela gang 
bistatt mig med vardefulla rad och darjamte bestamt den hop- 
brakta Hieracium-samlingen. Vidare till Prosten Anselm Ny- 
strém, af hvilken jag erhallit en mangd upplysningar och i hvars 
sillskap jag gjort intressanta exkursioner. I stor tacksamhets- 
skuld star jag afven till Amanuensen Harald Lindberg, som 
bestiimt mossorna, granskat kritiska vaxtformer och for ofrigt 
stidse med stor beredvillighet varit mig behjalplig samt till Fil. 
Mag. G. Lang, som bestamt hela lafsamlingen. 

Lappajarvi i april 1907. 


1) Det fortjinar naimnas att magister Odenvall enl. egen uppgift 
under de senaste aren i Lappajiirvi, Alajirvi och Vindala utplanterat en mangd 
sillsyntare vaxter. 


6 Backman, Floran i Lappajarvi jimte omnijd. 


Efter det denna uppsats nedskrifvits vistades undert. i bér- 
jan af sommaren 1907 en manad i Lappajarvi och gjorde dar- 
ifran sarskilda resor i undersékningsomradet. De darvid vunna 
uppgifterna om arternas utbredning har af mig inférts i manu- 
skriptet. Likasa de talrika, delvis synnerligen intressanta upp- 
gifter, som jag de senaste dren erhallit af Prosten A. Nystrém. 

Grankulla i januari 1909. 


ee ae mann ar belaget omkring 6fre och mellersta 
delen af Esse 4s vattensystem i syddéstra delen af Ostro- 
bottnia media mellan 62° 54’ och 63° 30’ nordl. lat. samt 45’ 
och 1° 39’ vestl. long. (Helsingfors). Arealen ar omkring 1,600 km’, 
hvaraf vattendragen upptaga inemot 220 km*. Stérsta bredden 
fran Oster till vaster ar 40 km och langden fran NNV till SSO 
77 km. Omrddet ar belaget pa 30—100 kilometers afstand fran 
hafvet. Till detsamma hora halfva Evijarvi, nastan hela Lappa- 
jarvi, storsta delen af Vindala och Alajarvi samt en liten del af 
Soini. Nagra varkligt naturliga granser ager omradet ej, utan 
aro de ofta godtyckligt dragna. I stort sedt foljes dock vatten- 
delaren, men ej strangt. 

Enligt Atlas, utgifven af Sallskapet for Finlands Geografi, 
ar foreliggande omrade belaget mellan arsisotermerna for + 3° 
och + 4° ©. Medeltemperaturen f6r manaderna skulle enligt 
samma karta utgora for: 
dec. — 5° mars — 5,5° juni + 13,5° sept. + 10° 
jan. — 7° april + 1° juli + 15° okt. + 3,5° 
Tebr = oh? maj -+ 7° aug. + 14° nov. + 0° 


Totala nederbérdsmangden var dr 1894 minst 400 mm och 
dr 1895 c. 350 mm. — Lappajarvi sjé ar isfri i medeltal sex 
manader af aret; islossningen forsiggar omkring den 15:de maj 
(29 april—31 maj), islaggningen i medlet af november.’) 

Traktens terrangforhallanden dro vida mer omvaxlande an 
hvad man kunde férmoda. Hj ens Evijarvi socken — som dock 
ligger endast c. 40 km fran hafvet — foreter det dsterbottniska 


1) Se klimatologiska iakttagelser anstilda i Lappajirvi af J. Fellman 
aren 1833—49 (dfvers. af F. Vet. Soc. Forhandl. I s. 136). 


8 Backman, Floran i Lappajirvi jiimte omnijd. 


flacklandets natur, och ju langre indt landet man kommer, desto 
mera kuperadt blir landskapet, anda till dess man i Soini nar 
landryggen, som har en helt annan natur an 6friga delar af 
omradet. Af de fa uppgifter rérande hoéjdférhallandena som fin- 
nas skola har namnas de viktigaste. Hsse 4 invid Esse kyrka 
befinner sig 15 meter ofver hafvet, Evijarvi sjé 61 m, Lappa- 
jarvi 69 m, Kauhajarvi 76 m, Alajarvi minst 100 m, trasket 
Alanen (Vahajarvi) i Soini c. 180 m, Naarasjoki, dar den skar 
Soini landsvag c. 165 m.') — Att afven Evijarvi socken ar ratt 
kuperad framgar tydligt redan af den mangd stérre och mindre 
holmar och uddar som finnes i Evijarvi sjé6. Dessa holmar aro 
stundom ratt hoga. De pa flere af de stérre holmarna i norr 
till soder lopande asarna héja sig stundom tamligen brant anda 
till 16 m Ofver sjon.?) Nagra namnvarda héjder antraffas for 
ofrigt ej i socknen. Mest kuperad ar trakten strax 6ster om 
sjon. Den rakt mot norr till Teerijarvi ledande landsvagen gar 
backe upp och backe ned. — Ansenligare hojder traffas forst i 
Lappajarvi. Landsvagen fran Evijarvi leder 3 km fran Lappa- 
jarvi strand ofver sluttningen af det c. 52 m (6fver sjén) héga 
Hanhivuori. Hogsta punkten af Kortesjarvi landsvagen (5 km 
fr. Lappajarvi) ar 59 m. Langre sdderut sanker sig eget nog 
vattendelaren mot Lappo vattensystem nagot, s& att hdgsta 
punkten af landsvagen till Kauhajarvi befinner sig pa en hojd 
af endast 40 m Oofver sjén. Vattendelarens absoluta hdjd torde 
salunda variera mellan c. 110 och 130 m. Stigningen mot vaster 
ar ratt jamn, dock stracker sig ett 10O—17 m hégt, hégst !/, km 
bredt balte langs nastan hela vastra stranden af Lappajarvi sj6. 
Bortom detta ligger en '/,—1 km bred, odlad lagre mark och 
forst bakom denna vidtar den jamna stigningen mot vatten- 
delaren. — Oster om sjén aro terrangforhallandena mera om- 


') Uppgifterna erhallna af distriktsingenidren i Vasa lin, E. F. Gestrin, 
utom fdr Naarasjoki och triisket Alanen, hvilka med aneroidbarometer uppmitts 
af lektor R. Hammarstrém. Alajarvi sjés héjd 6fver hafvet har af mig 
endast approximativt beriknats. 

?) [ alla de fall dar ej annat uttryckligen siges grunda sig héjduppgif- 
terna i det fdljande pa af mig sommaren 1905 féretagna mitningar med en 
»Wredes afvagningsspegel“. Uppgifterna géra endast ansprak pa att tjina 
som relativa varden fdr héjdférhallandena. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 9 


vaxlande. De hogsta delarna i Itakyla torde ligga 30 a 40 m 
ofver sjon. Vanhavuori vid Ofvermark hdjer sig dock 34 m 
ofver den omgifvande trakten och enligt en ungefarlig berakning 
95 m Ofver sjon. Strax soder om Vieresjoki nedre lopp och norr 
om Lund stracka sig ansenliga laga angar fran stranden inat 
land (Repuli angarna). Kring Vindala kyrkoby utbreder sig en 
vidstrackt odlad slattbygd. Sydost darom gar en maktig héjd- 
strackning i riktning mot sydvast utmed stranden af Lappajarvi 
sj0 pa 1 km:s afstand fran densamma Anda till trakten af Kure- 
joki utlopp. Dess hojd éfver sjén ar 60—80 m.') Fran denna 
hojdstracknings vastra del sanker sig marken séderut i en jamn 
sluttning ratt betydligt mot Alajarvi sjé och Kurejoki. I sitt 
nedre lopp genomflyter Kurejoki vidlyftiga laga angsmarker. - 
Hogre upp vid an ar trakten svagt kuperad. De narmaste om- 
gifningarna kring Alajarvi sj6 aro laglanda. Vid nordviastra 
stranden af Paalijarvi sjé hodjer sig det skogkladda Herralan- 
kallio 60 m. Fran Alajarvi sjé stiger marken endast svagt mot 
sdder och sydost. Beger man sig lings Soini landsvag eller upp- 
for Kuninkaanjoki, traffar man kuperad mark forst vid land- 
ryggen. Namnda jamna marker bilda en vidstrackt hoégslatt, 
i hvars centrum befinner sig Réyrinki trask. De férsta ansen- 
ligare hojderna vid Kuninkaanjoki aro Keisala och Vuorenmaa. 
Forst nagot innan man kommer till Laasala vagskillnad ar héj- 
ningen mera betydande. De hogsta delarna af landryggen aro 
pa en hojd af c. 200 m 6fver hafvet. Suokonmaki*, belaget 


1) Pyhaivuori héjer sig enligt af R. Hammarstrém med aneroid 
foretagen mitning 79 m éfver Lappajirvi (Fennia 18 n:o 5). Enligt en af mig 
gjord afvigning héjer sig Alajirvi landsvig 4 km séder om Vindala kyrka 
c. 60 m éfver Lappajiirvi. 

*) Pa tal om Suokonmiiki fértjiinar nimnas hvad R. Hammarstrém 
siger i sin uppsats ,0m strandbildningar och marina grinsen i sédra Oster- 
botten och angriinsande trakter“, s. 10 (Fennia 18 N:o 5). ,,Utsikten hirifran 
dr en af de mest egendomliga, man kan i vart land patriffa. Ty pa fa stal- 
len torde tvinne olikartade landskapstyper sa omedelbart sammanstéta som har 
vid Suokonmaki. Nedantfér askadaren emot V, NV och N utbreder sig ett slitt- 
land af en sireget monoton oeh 6de beskaffenhet. De mérkare schatteringarna 
beteckna grus- och sandmark med lag tallskog, de ljusare sanka ingsmarker 
och strédda kyttlinder, hvilkas torfjord underlagras af fin sviimsand, de gra- 
aktiga mossar och myrar. I denna ram ligga infattade likt trenne speglar 


10 Backman, Floran i Lappajarvi jamte omniajd. 


nagot utom omradet, ar 235 m défver hafvet. Dessa hojder resa 
sig ansenligt 6fver den kringliggande trakten, sa t. ex. Keisala 
c. 60 m Ofver de under flytande backarna. 

Barggrunden') kommer sarskildt i de inre delarna af om- 
radet tamligen allmant i dagen. — I Evijarvi hoja sig ofver Jof- 
angen pa Rumppuniemi, belaget mellan Aho och Peltoniemi vid 
sjons norra strand, en maingd omkring 1 m héga och 3—5 m 
langa klippor af skiffrig amfibolit. Nara intill finnas afven nagra 
strandklippor. — Nara Jarvela finnas tamligen vidstrackta, laga 
barg med Cladina tacke. 

Barg i fast klyft forekomma i Lappajarvi allmant i trakten 
af Hankijarvi och bildas de hufvudsakligen af pegmatit och fin- 
kornig gra gneisgranit. Det mest bekanta barget ar Hankivuori 
vaster om trasket. — Ett par km éster om Niska bro reser sig 
Pietilankallio 27 m ofver omgifningen; det ar anmarkningsvardt 
for sina egendomliga klyftformationer, hvilka stracka sig O—V 
och uppna ett djup af ¢.3 m. Tre km Ostligare hojer sig Vanha- 
vuori, som utgér nordligaste delen af en i N—S lopande hojd- 
strackning; 6Osterut sinker sig barget brant i stup pa anda till 
4 m. — Ofverhufvud synas bargen nordost och dster om Lappa- 
jarvi sjO vara bildade af granitpegmatiter, delvis med inbland- 
ning af gneisgraniter. 

Invid Lappajirvi sj6 kommer barggrunden endast sallan 1 
dagen. I séder vid stranden nara Kskeli gard finnas nagra klip- 
por af gneisgranit, genomdragen af pegmatitgranit. Midt emot 
pa Ostra stranden finnas afven nagra laga hallar pa Neulaniemi. 


Prete 


Alajirvi ligger sa pass insiinkt att den icke synes, men mera emot vaster kan 
man vid gynsam belysning skénja Lappajirvis sédra ainda pa ett afstand af 
c. 25 km; fdr resten skymmes sjén af det hégre land, som ligger emellan Ala- 
jirvi och Lappajirvi. — Vanda vi ater fran var upphdjda standpunkt blicken 
emot sdder och sydost, sa ligger framfér oss det backiga och vagiga Lehti- 
miki héglandet, dir niistan hvarje héjd upptages af odlingar och gardar, ett 
virkligt kulturland jamférdt med alluviallandet pa andra sidan, Héjderna dro 
hair inhdljda uti en mantel af morinmo af alldeles annan beskatfenhet an det 
ursvallade grus och den svimsand som ligger utbredd éfver det angransande 
slittlandet.“ 

1) Uppgifterna om birgarterna grunda sig pa af mig insamlade protver 
bestiimda dels af Professer W. Ramsay, dels af Ingeniér V. Tanner. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 11 


— Pa& Vartijasaari och norra delen af Karnansaari forekomma 
lagre porfyrhillar. For 6éfrigt antraffas stenar och block af 
porfyr allmant och ymnigt pa stranderna af Karna, Vartija- 
saari, Iso-Kannus, Lokkisaari, Pitkast6 och Selkasaari och gifva 
genom sin glansande rodbruna farg stranderna ett sareget ut- 
seende. 

Redan tidigare omtalades den héjdstrackning, som i SV—NO 
stryker fram langs Lappajarvi sydéstra strand. Barggrunden ar 
har mycket allmant i dagen och flerstades observeras vidstrackta 
bargkomplexer. De mest anmarkningsvarda aro Pyhavuori séder 
om Viitaniemi och Rappukallio strax Oster om Pyhalahti gar- 
darna. Atminstone det forra bildas af pegmatitiska graniter, 
i det senare ing& stora mangder biotitgneis och kvarts. 

Stort intresse erbjuda kalkbargen Oster om Lappajarvi sjo 
vid Poikkijoki och Isojoki. De aro alla belagna inom Alajarvi 
kronoskogar, utom Kotakangas, som hor till Vindala och ar be- 
laget c. 2 km nordost om Koskela. — De fornamsta kalkbargen, 
- Moskvankallio och Huosianmaankallio, aro belagna invid Vester- 
backa kronotorp sydost om Saaksjarvi sjo; de hoja sig c. 8 m 
éfver omgifningen. Pa det forra barget finnes en mangd anmark- 
ningsvarda kiarlvaxter, pa det senare ar mossvegetationen syn- 
nerligen rik. — Fyra km nedat fran Vesterbacka finnas Poikki- 
joki kalkbrotten. 

Trakterna 6ster om Paalijarvenpuro i Vindala aro starkt 
bargiga, likas& trakten kring Luomaaho och Ojajarvi. — Nordost 
om Paalijirvi héjer sig vid sédra kanten af de vidstrackta Teeri- 
neva-angarna Kaisan- eller Teerinevankallio. — Langs Ostra stran- 
den af Iso och Vaha Iliru stryker en bargstrackning, som vid det 
forstnimnda trisket bar namnet lirunkallio, vid det senare ater 
Kaarmekallio och har visar egendomliga formationer. Barget, 
som vidtar c. 100 m fran traskets strand och héjer sig anda 
till 24 m éfver detsamma, uppstiger i tvanne branta afsatser, 
mellan hvilka en jamn plata svagt hdjer sig. Ofver denna plata 
reser sig den Ofre bergvaggen lodratt 6 m samt foreter saval i 
sin helhet som i lossnade block kubformer, hvilka gifva den- 
samma utseende af en borgruin. 

Séder och sydost om Alajarvi sjé kommer barggrunden 
endast sallan 1 dagen. 


12 Backman, Floran i Lappajiarvi jamte omniajd, 


Fem km séder om sjén hdjer sig 6fver Royrinki hogslatten 
det enstaka, laga, tallbevuxna Ukonmaki, som i stort sedt om- 
gifves af mossar och karr. Pa& de lagre sluttningarna forekom- 
mer frodig blandskog af bjérk, gréal, asp och gran, och i nord- 
dstra och nordvastra delen daraf finnas tvanne af en sardeles 
rik vegetation utmarkta stallen, af allmogen kallade >ryytimaita>. 
Den nordéstra ar kand under namn af »Sepan Antin perkkio». — 
Omkring en km nordvast om Ukonmaki finnes en storre jamn 
tallmo, benamnd Kamarikangas, 6fversallad af stora erratiska 
klippblock. Detta ar det enda stalle, dir sadana i stérre mangd 
observerats. 

Vid Soini landsvag, 4 km fran Levijoki by, hojer sig Kulta- 
vuorl (Kirkkokallio) 17 m 6fver karrmarken nedanfor; barget 
bildas hufvudsakligen af pegmatit och stupar brant mot Oster 
och sydost. — Ett par km éster om Kultavuori finnes ett om- 
kring par 10-tal m bredt balte af en finkornig glimmerskiffer, 
som stracker sig 3 km i N—S. Langre bort i Soini ar barg- 
grunden jamforelsevis sallan synlig. Vid Puntala finnes i forsen 
en klippa af granit och amfibolit. Vid Keisala kommer gneis- 
granit stundom i dagen. 

Hvad de lésa jordlagren vidkommer, inskranker jag mig till 
nagra antydningar. — Lera férekommer pa olika djup allmant 
utmed vattendragen. Vid Lappajarvi sjés vastra strand strac- 
ker den sig i allmanhet 1—2 km inéat, land, p& éstra sidan har 
den dairemot en nagot stérre utstrackning. Annu vid Poikki- 
joki har pa enstaka stallen (t. ex. vid Vesterbacka) antraffats 
lera. Séderut langs Kurejoki och kring Alajarvi sjo har den en 
ratt vidstrackt utbredning, men hégre upp mot Kuninkaanjoki 
ar den sallsynt. — Langre bort fran vattendragen bildas de van- 
ligen laga, i NNV—SSO strykande Asarna mellan myrar och 
mossar af morangrus. Dessutom forekomma inom Lappajarvi 
éster om sjén nagra parallelt lopande asar af 10—20 m:s hojd 
(Xuoppalanharju, Jousharju, Lintukangas, Kurkikangas). Pa dessa 
asar, hvilka hufvudsakligen besté af morangrus, kan man spara 
tydliga strandvallar, pa andra stallen ater (Lintukangas) bildas 
Asen af rullsten. — Af morangrus tackas afven de ansenliga, 
till stérsta delen odlade héjderna i Soini (se noten s. 9.) Da man 
daremot nagon gang lagre ned i omradet antraffar af moran- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 13 


grus tackta hdjder — Hanhivuori i Lappajarvi —, sa aro de 
nastan utan undantag sterila och ej odlade. I stérre utstrack- 
ning antraffas detta grus endast sdder om Pyhavuori hojdstrack- 
ning anda till vagen mellan Paavola och Kurejoki by. Marken 
sluttar jamnt sdderut och storre delen af detta omrade utgores 
af jamna tallmoar med tamligen ung tall. Nara Pyhavuori pa- 
triffas afven val utbildade strandbildningar, som tyda pa att 
det forntida hafvet en gang strackt sig anda hit. — Enligt Atlas, 
utgifven af Sallskapet for Finlands Geografi, stracker sig en as 
fran Esse & mellan Evijarvi och Lappajarvi sjoar nara 70 km 
mot SSV. Denna 4s ar dock inom omradet endast foga fram- 
tradande och skanker hvarken at landskapet eller floran nagon 
sirpragel, forutom dar den skares af Kurejoki och Lohijoki aar, 
hvarest de djupa adalarna gifva landskapet ett egendomligt ut- 
seende. — Mycket stora delar af omradet tackas af torfmossar, 
hvilka narmare vattendragen hafva ler-, langre bort grusbotten. 
Saésom tidigare namndes, omfattar undersékningsomradet 
hufvudsakligen Esse as vattensystem. Detta tar sin upprinnelse 
pa landryggen strax séder om Soini kyrka. Den ofversta delen 
af an anda till Alajarvi sjé benamnes Kuninkaanjoki (eller Lipo- 
oja). Den flyter fram taimligen rakt i nordvast, i nedre loppet 
dock ndgot mer mot vaster, och ar i sitt dfre lopp ratt strid. 
Utmed hela an finnas harda angsvallar, hvarest den i omradet 
for ofrigt mycket rara Galiwm boreale forekommer allmant. — 
Fran vanster upptar Kuninkaanjoki endast Unkanpuro, som fly- 
ter fram genom frodig gran-léfskog i en anda till 11 m djup 
dal. Fran hoger upptas daremot en mangd smarre tillfloden, af 
hvilka de viktigaste aro Hallapuro, Leipajoki (jamte Saunapuro 
fran vanster) och Hamejoki, hvilken sistnamnda upprinner vid 
Kuopio landsvag éster om lirujarvi. Dessa backar omgifvas van- 
ligen af angsmark, stundom af lof- eller granskog. 
Kuninkaanjoki utmynnar i Alajarvi sjé, som utgor det forsta 
samlingsbackenet. Det ar en afrundadt fyrkantig sj6 af c. 4 kms 
langd och bredd. Den omgifves mest af laga, steniga strander. 
Endast norra stranden ar ndgot hdégre och finnas har afven 
nagra uddar; i séder och sydost finnas vidstrackta, rena sand- 
strander. Endast tvanne holmar finnas: utanfor kyrkstranden 
den ec. 1/, km langa Pappilansaari (Isosaari) och i sydost den 


14 Backman, Floran i Lappajirvi jamte omnajd. 


lilla Vahaisaari, som hufvudsakligen utgéres af odlad ang. Pappi- 
lansaari ar dels odlad, dels upptas den af lofangar. Den ostra 
stranden fr stenig och en strandvall framtrader har ratt tydligt. 
Den sédra och vastra daremot ar lag. 

Férutom dessa holmar fértjana tvanne stengrund — be- 
gynnelsen till nya holmar — omnamnande. Det storre grundet 
ir belaget strax séder om Pappilansaari, det mindre utanfor 
Jukanniemi i sjéns éstra del. 

Genom Pappilansaari och Pyntarniemi i séder och Puumala- 
niemi i norr afskiljes den sé kallade kyrkviken fran den ofriga 
delen af sjén. I denna samt de vid norra stranden befintliga 
vikarna frodas en rik vattenvegetation. Sarskildt bildar Scirpus 
lacustris och Equisetum valdiga bestand. 

Alajarvi upptar dessutom i sydost Levijoki samt i norr Oja- 
jarvenpuro och Kaartusjarvenpuro fran de likabenamnda sjoarna. 
Levijoki, som far sin begynnelse i trasket Alanen (Vahajarvi) 1 
Soini, gor férst en stérre krék mot sydvast och flyter darefte: 
mot norr och NNV. Fran vanster upptar den tillfloden fran 
Royrinki sjéarna. Iso Réyrinki ar en mindre, mycket grund sjo 
(hégst 1 m djup) af rund form och 2 km:s diameter, hvilken upp- 
tar fran vaster Vaha Réyrinki och fran séder Vahajoki. For 
nagra tiotal ar sedan har gijorts férs6k att falla sjon, hvarigenom 
mellan den gamla (1 m héga) strandvallen och sjéns nuvarande 
strand bildats en jamn, 25—100 m bred tillandning med en torf- 
tig vegetation, dar videbuskar (S. bicolor, S. Lapponum, S. pen- 
tandra) spela en viktig roll. 

Det i Alajarvi sj6 samlade vattnet afledes genom Kure- 
joki 4, som tager sin bérjan i sydvastra delen af sj6n och forst 
flyter mot sydvast och sedan mot nordvast och norr for att ut- 
mynna i sydligaste delen af Lappajarvi sjé. Kurejoki ar i sitt 
6fre lopp ratt strid med flere forsar, af hvilka Turpelankoski ar 
den stérsta med en fallhéjd af 9,8 m. Fran Makela och Kos- 
kela nedat har An brutit sig fram genom den tidigare namnda 
Asen och strémfaran forsar hair mellan anda till 14 m hoga sand- 
brinkar. Lagre ned flyter Kurejoki stilla fram genom vidstrackta 
odlingar. — En half mil fran Alajarvi upptar Kurejoki fran van- 
ster den pA Royrinki hégslatten upprinnande Lohijoki, med dess 
tillfléde Saukonpuro. Lohijoki, som afven den i sitt nedre lopp 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 15 


skurit sig vag genom sandasen omgifves af intressanta forma- 
tioner. Den lilla An slingrar sig fram i en ranna med 1—3 m 
héoga branter. Ofvanom dessa stracker sig, sarskildt langs hogra 
stranden, en oftast smal afsats, som stundom dock utvidgar sig 
anda til] omkring 30 m. Fran denna afsats hoja sig ofta myc- 
ket branta, stallvis 17 m héga sluttningar, ofvanom hvilka vid- 
tager en barrskogskladd plata. Denna Adal (Lohijoki-dalen) ar 
pa grund af saval sin allmanna karaktaér som flora en af de 
intressantare fdreteelserna inom omradet. — Till storsta delen 
upptages den namnda afsatsen af angsmarker. Pa sina stallen 
har varflodet hopat vidstrackta lager af sand (t. ex. vid Mylly- 
aho) och ar floran har saregen. 

De dalen begransande sluttningarna, hvilka pa nagra stal-_ 
len, dar de rasat, framtrada med rena sanden i dagen aro dock 
till stérsta delen bevuxna med frodig gran- och léfskog. — 
Sjalfva backen bekransas allmant af hagg och graal. 

Lappajarvi, som utgér omradets centrum, ar sddra och mel- 
lersta Osterbottens stérsta sjé, och tilldrager sig redan pa den 
grund ett stort intresse. Strackande sig i N—S har den en langd 
af 24 och en stérsta bredd af 13 km. Den mater i omkrets 
c. 70 km och upptar en areal af c. 140 km*. Hvad sjons djup- 
leksforhallanden vidkommer observeras framst tvanne 20—30 m 
djupa i N—S gaende faror. Den ena ar af 1'/, mils Jangd och 
stracker sig langs éstra stranden fran Passinniemi i soder till 
nedanom Veanteensaari i norr, den andra tager sin borjan 4 km 
fran Kurejoki Amynning och stracker sig 4/2 mil norrut. Dessa 
tvinne faror forbindas af en tredje, som gar i riktning fran syd- 
vast till nordost och har ett djup af 10—20 m. For ofrigt ar 
djupet hégst 10 m férutom langs vastra stranden, dar till och 
med 18 m:s djup patraffats. Dessa djupforhallanden, hvilka fram- 
trida pa den bifogade kartan, betingas tydligen af den fran norr 
utskjutande stora udde, pA hvilken kyrkbyn ar belagen och den 
dar séderom befintliga 6 km langa Karnansaari, hvilken skiljes 
fran fastlandet endast genom det smala, hégst 6 m djupa Karna 
sundet. Karna holme kan pa grund af saval sin storlek som 
natur och flora skiljas fran de ofriga holmarna i sjén och be- 
traktas som hérande till fastlandet, med hvilket den afven fér- 
medels en bro ar fdérenad. — Sjéns strander aro i allmanhet 


16 Backman, Floran i Lappajarvi jimte omnajd. 


starkt steniga, sarskildt pa uddarna. De talrika bukterna kan- 
tas dock af vackra sandstrander, hvaremot angar och mossar 
endast sallan na ut till sjon. Da barggrunden endast pa tvanne 
stalien (se sida 10) vid sjéns strander trader i dagen, kan man 
salunda med skal saga att sjon i sin helhet ar baddad i lésa 
bildningar. 

Genom Karna holme delas norra halften af sjon i tvanne 
fjardar (Itaselka och Lansiselka). De flesta af sjons holmar be- 
finna sig pa den ostra fjarden, endast sju i sjons sédra del (Iso- 
selka), hvaremot den vastra fjarden ar fullkomligt oppen. De 
flesta aro ratt sma, stérst aro Veanteensaari och Pitkasto, den 
forra 1,2 km lang och 0,4 km bred, den senare 0,8 km lang och 
anda till 0,5 km bred. Invid 6stra stranden finnes ett halft dus- 
sin 30—100 m langa holmar. De flesta holmar aro utdragna i 
riktning fran norr till sdder. For ofrigt skilja de sig fran hvar- 
andra med afseende 4 uppkomstsatt. Det stora flertalet torde ut- 
gora de hogsta delarna af undervattenplataer. Andra (Halkosaari, 
Veanteensaari, Kyrésaari och Vasikkasaari), hvilka hufvudsak- 
ligen besta af fran norr till séder gaende tallbevuxna asar, torde 
utgéra delar af den ofta namnda sandasen. Sa finnes en tredje 
erupp af holmar, som »egentigen har uppstatt af undervattens- 
bankar, pa hvilka varisen hopat stenar, som den dels medfort, 
dels uppskjutit fran bottnen».') Sadana holmar aro Lokkisaari, 
Karppa, Selkasaari, Ramakkosaari och Sammakkosaari. Stenarna 
aro har hopade omkring holmen som en vail, innanfor hvilken 
finnes lagre mark med en torftig vegetation. Sarskildt egen- 
domlig ar den ensamt belagna lilla 6n Karppa. Den liknar nar- 
mast en enda hog af storre och mindre stenblock. ‘Till formen 
lik en ratvinklig triangel vander den hypotenusan mot norr och 
den nagot langre kateten mot sydost. I nordéstra hornet fin- 
nes en valdig anhopning af stenblock, som i form af en maktig 
vall foljer den norra och sydéstra stranden at. De nordvastra 
och sédra uddarna aro grusiga. For 6frigt ar holmens inre lag- 
landt, fullt med tata snar af vide, bjérk, graal och Rhamnus: 
enstaka tallar (7 m) héja sig ofver holmen. Undervegetationen 


')Se R. Hammarstrém, Iakttagelser 6fver Lappajirvi sj6 s. 103 
(Vetensk. Meddel. af Geogr. féreningen III 1896). 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 17 


bestar af Ledum, Vaccinium uliginosum, V. myrtillus, Comarum, 
Rubus arcticus, R. saxatilis, Chamaepericlymenum, Viola palus- 
tris, Trientalis och Majanthemum. 

Ramakkésaari skiljer sig nagot fran Karppa och paminner 
delvis starkt om Lokkisaari. Endast 180 m lang och 50 m 
bred, stracker den sig fran norr till soder. Den ar jamnt om- 
gifven af en 1,5—2,1 m hog vall, bildad af storre stenar jamte 
finare och gréfre grus. Indt stupar vallen brant ned val 1 m. 
Sarskildt egendomlig ar vallen i norr, dar den pa inre sidan bil- 
dar en skarpt spetsig (c. 20°) vinkel. Strandvallen ar hufvud- 
sakligen bevuxen med tall, med lingonris som undervegetation. 
Stallvis upptrada afven bjork, graal, rénn, asp, Rhamnus, Salix 
caprea, S. bicolor, S. cinerea, S. aurita, Juniperus (enst.) och 
Rosa. Holmens inre upptas i sin sédra och mellersta del af 
smavaxt tall, bjork, Salix caprea och S. cinerea med en tat 
undervegetation af Vacciniwm uliginosum, V. myrtillus, Ledum 
och spars. Chamaedaphne. Féljer sa norrut ett smalt balte, dar 
tallen ar rddande; ristacket utgdres af Vaccinzwm uliginosum 
(stallvis ensam), Ledwm och spridd Chamaedaphne. Bottenskik- 
tet utgéres sdval har som pa holmens sydligare del af Sphug- 
num Russowii (+ S. apiculatum och S. squarrosum). ra den 
nordligaste tredjedelen af holmen, som vid hogvatten ar under 
vatten, ar Polytrichum commune tackande. Buskarna utgoras 
af bjork, Salix bicolor, S. cinerea och sparsam Rhamnus. Pa 
dppen Polytrichum-mark antecknades enstaka stran af Molv- 
nia, Comarum, Scutellaria, Carex Goodenoughu och en mindre 
flack Vaccinium uliginosum. Pa det kilformiga partiet mellan 
strandvallens inre sidor i norr ar marken nastan bar, endast 
delvis tackt af Stereodon arcuatus och Amblystegium cordifolium. 
De enstaka 6rterna och grasen aro Carex vesicaria, Comarum, 
Scutellaria och Veronica scutellata var. villosa. — Pa de steniga 
stranderna antraffas en torftig vegetation af Lythrum, Juncus 
filiformis, Scutellaria, Lysimachia thyrsiflora, Viola palustris, 
V. canina, Peucedanum och Angelica (hogre upp). 

Lappajarvi upptar forutom Kurejoki endast ett storre till- 
fléde, Vindala 4, som utmynnar midt pa éstra stranden. An 
begynner uppe pa landryggen utom undersodkningsomradet och 
bestar i sin 6fre del af tvanne grenar, Poikkijoki och Isojoki. 

2 


4 


18 Backman, Floran i Lappajirvi jimte omnijd. 


Poikkijoki, som utgor den hogra grenen, rinner en mil af sin 
langd inom omradet i sydvastlig riktning, hvarpa den forenar 
sig med Isojoki 9 km ofvanom Vindala as utlopp. Ehuru an 
uteslutande genomrinner jamna marker, har den dock flerstades 
nodgats bryta sig vag genom den underliggande barggrunden 
(kalk). Langre ned finnas tamligen langa och betydande forsav. 
Utmed nastan hela sin langd omgifves 4n pa 6mse sidor af ett 
omkring 20—50 m bredt balte af sank, tat blandskog af gran 
med inblandning af bjork, tall, asp och graal. Bortom denna 
blandskog vidtaga sanka starrangar och myrar. Den !/.—1 m 
hoga, grusiga astranden ar bekladd med Sphagnum Girgensohnii 
med instrodd Viola palustris och Majanthemum. — Den andra 
grenen, Isojoki, borjar soder om Kuopio landsvag och upptar fran 
vanster, 3 km 6ster om sin forening med Poikkijoki, lirunpuro, 
som afleder vattnet fran [iru 5 km langa, +/, km breda och anda 
till 9 m djupa sjo. lirujarvi, med sina af kulturen nastan obe- 
rorda omgifningar, ar en af omradets vackraste sjéar. Langs 
éstra stranden stracker sig en barrskogsbekladd bargrygg, som 
flerstades i norra delen stupar tamligen brant i sjon och dar- 
igenom forlanar densamma ett for Osterbotten ovanligt pitto- 
reskt utseende. Afven vastra stranden, pa hvilken det tacka 
forstmastarbostallet Mustakorpi ar belaget, ar nagot hoégland. 
Vid stranderna af Isojoki forekomma atminstone vid Kuparikal- 
lio torp grusiga branter (1,5 m hoga) pa kalkgrund med ett tacke 
af Scapania irrigua, Jungermannia inflata, Pellia epiphylla och 
Preissia commutata jamte sparsamt insprangd Selaginella. — 
I Vindala 4, dar den gor en tvar krok mot norr, utmynnar 
Paalijarvenpuro, som utgor aflopp for Paalijarvi grunda trask. 
Detta ar hufvudsakligen omgifvet af odlingar och till stor del 
bevuxet med Hqguisetum och Carex rostrata. Backen, som af- 
leder vattnet, begransas i sitt nedre lopp till vanster af stora 
angsmarker. Utmed hégra sidan stryker en ansenlig skogbe- 
vuxen hojdstrackning. 

Forutom Kurejoki och Vindala aar upptar Lappajarvi endast 
smarre tillfloden, af hvilka Vieresjoki, som mestadels genom- 
flyter angsmark och foreter foga af intresse ar det fornamsta. 
Smarre backar utfalla i Séyringinlahti (Saveanjoki), vid Lantela 
och nara Orn (Kokonpuro). — Fran sydost infalla i Pyhalahti 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 19 


Kellarinpuro och Helamajanpuro. Den forra tager sin borjan 1 
en mosse vaster om Kaartusjarvi och genomrinner hufvudsak- 
ligen tallskog. I sin mellersta del paminner den delvis om Lohi- 
joki, s& tillvida som den lilla backen slingrar sig fram pa bott- 
nen af en anda till 10 m djup, smal dal. Sluttningarna aro ofta 
s& branta, att det ej ar mojligt att komma upp for dem. Utmed 
backstranden forekommer allmant hagg. I backdalen vaxer dess- 
utom spridd vacker, hogstammig gran, graal och Salix caprea. 
Pa stallen, dar dalen nagot vidgar sig, sé att nagra tiotal m? 
stora afsatser bildas, antraffas stora, ymniga bestand af Onochlea, 
under hviika vaxa endast spridda stran Oxalis bland Sphagnum 
Girgensohnii, Mnium cinclidioides och Hypnum rutabulum. — 
Helamajanpuro begynner 4 karrmark strax bakom Rappukallio 
och utmynnar i sjén vid Linna gard. Den genomrinner gran- 
skog och har sanka strander med Sphagnum tacke (S. squarro- 
sum, S. riparium. S. angustifolium, S. Warnstorfii). 

Pa tal om daar fértjanar annu namnas den sa kallade Har- 
junjoki, hvilken numera utgoér en fran Soyringinlahti mot nordost 
inskjutande, minst '/, km lang och ec. 30 m bred, slingrande vik, 
men fordom tydligen utgjort en del af ett sund, som afskiljt den 
pnuvarande kyrkbyudden fran fastlandet i norr. Pa naset mel- 
lan Harju & och den Ostra fjarden skonjas namligen tvanne i 
nordost och sydost gaende dalsankningar, hvilka tydligen aro 
lamningar af det forna sundet. Dessa och nagra andra likartade 
dalsankningar tyda darpa att den nuvarande kyrkbyudden for- 
dom utgjort Atminstone fem sarskilda holmar, af hvilka kyrk- 
udden utgjort en, Haapaniemi en annan. 

Lappajarvis valdiga vattenmassor soka sig utlopp genom 
Niska strém, hvars obetydliga djup och bredd astadkomma nastan 
Arligen Aaterkommande storre eller mindre varofversvamningar 1 
de laglandare trakterna vid sjén. For afhjalpande af denna ola- 
genhet pagar sedan nagra Ar tillbaka upprensning af Ksse a for 
sjéns fallning med 40 cm under lagsta vattenstandet.') — Med 
Niska strom begynner den 13 km langa Hsse a, hvilken utmyn- 
nar i Evijarvi sj6. Strax nedanom Niska vidgar an ut sig och 


1) Sjéfallningen blef slutférd hésten 1908; sjéns yta torde hafva sjunkit 
65—70 em. Genom fiallningen hafva sjéns strinder sjalffalet flerstades tor- 
andrats; hir och dir hafva afven uppstatt mindre stengrund. 


20 Backman, Floran i Lappajarvi jamte omnajd. 


flyter fram p& 6mse sidor om en steril, mindre holme. Afven 
vid Hanhikoski finnas ett par sm& holmar. An flyter tamligen 
lugnt fram, endast har och dar finnas forsar. Stranderna aro 
alltid laga, stallvis steniga, stundom kantas an af angs- eller 
skogsmark. I allmanhet ar an 50—80 m bred, forutom vid de 
stallen dar mindre holmar finnas, eller dar an vidgar ut sig till 
en vik (Peralanlampi). 

Kyijarvi ar en grand, fullkomligt i losa bildningar inbaddad 
sjé, med ett otal af holmar och uddar. Flera af holmarna aro 
mycket sma, nagra tiotal m? och bildas af storre och mindre 
stenblock jamte grus. Ofta hojer har sig endast en enstaka 
tall eller bjérk. Pa de nagot storre holmarna samt vid stran- 
derna af fastlandet finnas oftast val utbildade strandvallar af 
samma beskaffenhet som dei Lappajarvi omnamnda. Trad- och 
buskvegetationen utgores har af tall, bjork, graal. ronn, Rham- 
nus och Salix aurita, Innanfor vallen antraffas nastan alltid 
gamla tallmyrar med hégvaxt risvegetation af Chamaedaphne, 
Ledum, Vaccinium uliginosum samt dessutom Carex globularis. 
Afven finnas fyra stérre holmar Inansaari, Kettusaari, Hauta- 
saari och Lammassaari. Pa den 2 km langa Kettusaari finnas 
frodiga léfangar. I sédra delen af sjon fortjanar namnas den 
3 km langa kyrkudden, som skjuter ut mot norr. — Vatten- 
vegetationen ar i de talrika vikarna och ofta afven mellan hol- 
marna ymnig och utgéres af stora bestand af Scirpus lacustris, 
Arundo och Equisetum samt flotakransar af Sparganium natans. 

Fran Evijarvi nordvastra del tager slutlgen den egentliga 
Esse & sin bérjan och utmynnar efter 4,5 mils buktigt lopp i en 
hafsvik sydost om Jakobstad, Enar endast 8 km af 4n genom- 
flyter undersékningsomradet, sa ingas har ej pa en beskrifning 
af densamma. Dock kan jag ej underlata att namna den racka 
vaxtrika holmar, som begynner nagot nedanom Evijarvi socken- 
grains och stracker sig till narheten af Fors gard i Lappfors by. 
Af dessa holmar har besokts endast den lilla Saldojen, belagen 
invid namnda gard. Har antraéffas en mangd synnerligen an- 
markningsvarda arter (Pteris, Sparg. ramosum, Carex digitata, 
Thalictrum, Viola epipsila, Stachys paluster, Scrophularia). 

Innan vi afsluta beskrifningen ofver vattendragen, aterstar 
att nimna Annu nagra till omrddet hérande sjéar och trask. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 52, N:o 3. 21 


Framst bland dessa m& namnas Kauhajarvi och Saaksjarvi sjoar. 
Den forra ar belagen i sydvastra hornet af omradet och utgor 
hufvudkallan for Kauhava 4 Sj6n, som ar 2,5 km Jang, har for 
tva Ar sedan blifvit falld och darigenom hafva uppstatt 5—20 m 
breda tillandningar. — Saaksjarvi, belagen Oster om Lappajarvi 
sj6, afleder sitt vatten genom Teerijoki till Teerijarvi. Den pa- 
minner mycket om Kauhajarvi och har liksom denna afven 1 
tiden blifvit falld. Tillandningarna har aro dock vidstracktare 
och aga pa grund af sin Alder en rik buskvegetation, som huf- 
vudsakligen bildas af ymnig graal och Salix bicolor. 

Af smarre trask inom omradet finnes ofver ett tjugotal. 
Af dem aro tvanne belagna i Soini, namligen Alanen (Vahajarvi) 
och Kuninkaanjoenlampi (= Hoikkajarvi). I Alajarvi socken nara 
Kuninkaanjokis utlopp finnas pa éppen mark tre obetydliga trask. 
I trakten af lirujarvi ligga Vaha liru, Halmelampi, Kotilampi 
och Pikkujarvi, alla hufvudsakligen omgifna af myrar och mos- 
sar. Vidare finnas inom Alajarvi socken Kalliojarvi och Pikku- 
jarvi éster om samt Hoykjarvi vaster om Kaartusjarvi. I Vin- 
dala strax sdder om Saaksjarvi ar Vahajarvi belaget och invid 
Vetil sockengrans det for ¢. 50 dr sedan nastan fullstandigt ut- 
fallda Kurkijarvi. Inom Lappajarvi observeras framst det afven 
for c. 50 ar sedan uttorkade Hankijarvi (hor till Purmo vatten- 
system) beliget 7 km nordvast om Lappajarvi sjo. I trakten af 
Niska ligga vaster om an Hanhilampi, Valkiaisjarvi och det ut- 
fallda K6yriaisjarvii Annu m& namnas Vanhantalonjarvi vid 
Ofvermark och 4 km darifran norrut Pihlajalampi. Inom Evi- 
jarvi finnas tvanne sma trask med namnet Vahajarvi, af hvilka 
det ena ar belaget strax séder om kyrkan, det andra Oster om 
Esse 4 invid Jarvela gard. Ett par km 6sterut ligger vid om- 
radets grins Sarkijarvi lilla sj6 (Teerijarvi vattensystem). 

I samband med trasken m& afven namnas de stundom 
ansenliga vattensamlingar, som bildas da torf upptages i storre 
utstrackning. Smarre torfgrafvar aro mycket allmanna och hafva 
oftast en egenartad flora. 

De férsumpade markerna inom omradet aro mycket all- 
manna. Af dessa maste tallmyrarna mahanda stallas framst 
pa grund af sin vida utbredning. Redan tidigare hafva namnts 
de gamla, med ymniga ris (Chamaedaphne, Ledum, Vaccinium 


22 Backman, Floran i Lappajirvi jamte omnajd. 


uliginosum) bevuxna tallmyrar (regressiva mossar?), som till 
stor del skanka karaktar at trakterna narmast Royrinki, Lappa- 
jarvi och Evijarvi sjoar. Afven nagot langre bort fran namnda 
sjoar aro tallmyrar allmanna, sarskildt i utkanten af oppna 
myrar, och utgéres ristacket har af Betula nana, Ledum och 
Vaccinium uliginosum. — Nastan lika allmanna som tallmyrarna 
iro de 6ppna myrarna. De aro jamnt utbredda ofver omradet 
och ofta flere km langa fran norr till sdder (eller NNV—SSO). 

Mossarna inom omradet hafva en ojamn utbredning och 
forete ett mycket olika utseende. Varkliga flackmossar torde 
forekomma endast kring de sma skogstrasken. Oster om Kauha- 
jarvi vidtar den 6fver 15 km langa, myrartade mosse, som ar 
kand under namnet Kokkoneva. Stillvis afbruten stracker den 
sig under olika namn nagra km norr om Kauhava landsvag. 
For Ofrigt finnas har och dar smarre mossar. Nagra i Soini 
belagna aro af storre intresse genom de sallsyntare arter (Sela- 
ginella, Tofieldia, Orchis incarnata, Carex livida, Utricularia 
intermedia), som har antraffas. 

Karren aro tamligen sallsynta och af ringa utstrackning. 
Invid landsvagen mellan Evijarvi och Lappajarvi finnes en mangd, 
likas& utmed Poikkijoki och Isojoki aar. Till karren hafva har 
afven forts de inom kalkomradet ratt allmanna, fuktiga Junipe- 
rus markerna med lapplandsk pragel. 

Skogarna upptaga sammanlagdt en mycket stor areal, -— 
enligt en ungefarlig uppskattning minst halften af alla marker. 
De vackraste skogarna finnas i Alajarvi kronopark, som stracker 
sig éster och séder om en linje dragen fran Koskela i Vindala 
mot SSO till narheten af Kuninkaanjoki och vidare darifran 1 
VSV norr om Réyrinki. — Det ojamforligt viktigaste skogbil- 
dande tradet ar tallen. Dock bildar den jamférelsevis sallan 
rena skogar, utan vanligen aro dessa mer eller mindre uppblan- 
dade med bjérk. Rena tallskogar finnas i Soini. Af tall och 
bjérk bildade blandskogar antraffas i stor utstrackning pa vastra 
sidan af Lappajarvi sjé en half mil séderut fran skogsvagen 
mellan Sadenharju och Kivikangas. Afven antraffas sadana 1 
trakterna kring Ukonmaki samt inom Soini fran Niemela—Kivi- 
maki vigen norrut. Nagon gang forekomma afven blandskogar 
af tall och gran. — Nast efter tallen ar granen allmannast och 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 23 


bildar oftare an denna rena bestand. I Evijarvi utgoras sko- 
garna hufvudsakligen af gran, sarskildt i de narmare kusten 
belagna delarna. Rena granskogar antraffas dessutom mellan 
Esse & och Evijarvi landsvag samt nordvast om Lappajarvi sjo 
isynnerhet narmare sockengransen mot Kauhava. Vackra gran- 
skogar finnas afven pa sluttningarna af Pyhavuori hdjdstrack- 
ningen samt vid vagen mellan Vindala och Alajarvi. I Soini 
aro granskogarna Ofvervagande i backdalarna samt pa hojder- 
nas sluttningar. — Sdsom namnts utgér bjérken en vasentlig 
bestandsdel af tallskogarna, ehuru den afven med andra trad- 
slag bildar blandskog. Rena bjérkbestand aro sallsynta. I stor- 
sta utstrackning antraffas sidana vid Kuopio landsvagen vaster 
om lirujarvi. Mindre bestand antraffas i trakterna kring Ukon- 
maki och Hankijarvi. 

Af ofriga tradslag ma framst namnas graalen, som allmant, 
ehuru sparsamt forekommer sarskildt i l6f- och blandskogar och 
pa holmarna i Lappajarvi och Evijarvi utgér en vasentlig del af 
tradvegetationen. Allmant vaxer den afven utmed strander, bil- 
dande stiallvis saval har, som pa backar invid odlingar smarre 
dungar. Stérre, rena bestand bildar graalen aldrig. — Aspen 
ar ingenstades skogbildande, dock antraffas har och dar smarre 
rena aspdungar i skogar samt nara odlingar. Sparsamt upp- 
trader den i alla slag af skogar (sallan i tallskog) samt ofta pa 
harda strander. 

Slutligen ma i korthet namnas de talrika buskmarkerna. 
Sadana finnas allmannast utmed strander och pa fuktiga angar 
samt bildas fornamligast af ymnig Salix bicolor jamte mindre 
ymniga S. awrita och S. cinerea. Pa torra, steniga backar och , 
sluttningar patraffas afven ofta snar af Juniperus eller videbuskar 
(flere arter, ymnigast S. aurita). Ofriga buskar (Azbes arterna, 
Rosa, Lonicera, Viburnum, Daphne) aro ej namnvardt snarbildande, 
utom Rhamnus, som ofta upptrader ymnigt utmed stranderna. 

Hvad de naturliga angarna vidkommer, kan man skilja mel- 
lan 6ppna angar och de med spridda l6ftrad bevuxna lofangarna. 
Oppna angar antraffas utmed strander, sallan i skog. Norr om 
Kangas i Lappajiarvi (Tarvola by) finnas allmant tamligen vid- 
strackta, delvis videbevuxna angar. Agrostis-angar finnas gan- 
ska allmant, men aro oftast af ringa utstrackning. Af lofangarna 


24 Backman, Floran i Lappajirvi jimte omnijd. 


aro de i Lappajarvi belagna mest anmarkningsvarda. Nara sjons 
sydvastra strand mellan Ahola och Eskeli hemman finnes den 
sa kallade Kallioniitty, som ar belagen pa mot sj6n starkt slut- 
tande mark. Ofverst finnes granskog med inblandning af grdaal, 
bjork och enstaka hagg, nedanfor vidtager lofangen med spridd 
graal och bjork. Angen ar dels fuktig med Sphagnum tacke 
och tamligen ymniga gras (Carex rostrata, C. canescens, C. Goo- 
denoughit) och orter (Menyanthes, Comarum, Polygonum vivi- 
parum, Viola palustris m. fl.), dels torr med tamligen ymniga 
gras (Anthoxantum, Luzula multiflora. Carex pallescens C. Goo- 
denoughiw) och spridda orter (Polygonum viviparum, Cirsium 
heterophyllum, Ranunculus acer). En half mil i nordvast har- 
ifran ligger vaster om landsvagen norr om Leppala torp den syn- 
nerligen omvaxlande Latvaniitty. Mellan frodiga, fuktiga gran- 
dungar finnas fuktiga-vata angar med sparsamma bjérkar och 
gamla klibbalar. Afven antraffas torrare marker, hvarest Nar- 
dus och Polygonum viviparum dominera. Ungefar 4 km langre 
vasterut finnes Oudonpuunniitty, som mycket paminner om 
Latvaniitty, men ar af mindre utstrackning. — Fran Lappajarvi 
nordostra strand mellan Levaniemi och Sarkiniemi hojer sig mot 
landsvagen den starkt sluttande och af vatten flerstades genom- 
sipprade Alaniitty. Tradvegetationen utgores af ofta ymnig graal 
och bjork samt sparsam hagg, Rhamnus och Ribes nigrum. — 
Vaxtrika lofangar antraffas afven pa Kettusaari och Rumpu- 
niemi i Evijarvi. 

Af odlingar patraffas de vidstracktaste i Alajarvi utmed 
Kurejoki mellersta och nedre lopp, i Vindala rundt kyrkobyn, 
i Lappajarvi pa kyrkbyudden jamte norra delen af Karna och 
kring Ammesmaki samt i Evijarvi vid Esse as nedre lopp sar- 
skildt pa den 6stra sidan. Ansenliga odlingar antraffas dess- 
utom kring Kuninkaanjokis utlopp samt utmed Lappajarvis vastra 
strand. De stérsta odlade angsmarkerna aro de utmed vastra 
stranden af Paalijarvenpuro nedre lopp belagna samt Repuli- 
angarna (kyttlandsangar), som taga sin bérjan vid stranden 
(»Hietojanhiekka») af Lappajarvi norr om Lund och stracka sig 
ett par km Osterut. 

Jordbruket befinner sig atminstone i Lappajarvi, Vindala och 
Alajarvi i ett genomgangsstadium till rationellare metoder, men 


or 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 2 


emedan den stérsta delen af den besuttna allmogen utgores af 
smabrukare kan jordbruket pa grund af bristande kapital ej 
uppna nagon hogre utveckling. — Af sadesslag odlas rag, korn 
och hafre ungefar lika allmant, hafre dock mest, korn minst, 
forutom i Evijarvi, dar forhallandet ar omvandt. Harnast upp- 
tar potatisodlingen framsta rummet. Under senaste ar har tur- 
nipsodling tillkommit och hastigt vannit terrang. Rofodlingen 
har fran gamla tider bibehallit sig, men ar numera utan all be- 
tydelse. Hampa odlas nagot allmannare an lin, men ingendera 
fyller behofvet. Har och dar kan man patraffa nagot obetyd- 
ligt tobaksland. — Héodlingen har under de senaste tio aren 
sarskildt i Lappajarvi och Vindala gjort ett stort uppsving. Det 
hufvudsakligast odlade héslaget ar timotej (Phleum pratense). 
Dar kléfver i blandning med féregaende odlas ar det oftast 
alsike (Trifolium hybridum). Alopecurus begagnas numera en- 
dast i nagon man. 

Tradgardsodlingen') kan naturligtvis icke vara af stor bety- 
delse for ett omrade, som ar s& aflagset fran afsattningsorter. 
Varkliga tradgardar finnas hufvudsakligen endast vid de fa (12) 
herrgardarna. I dessa tradgardar har man hvad prydnadstrad 
och buskar vidkommer, delvis tillgodogjort sig hvad den omgif- 
vande naturen erbjudit (bjork, rénn, asp, hagg, Rosa cinnamo- 
mea, Viburnum, Lonicera). Dock hafva afven utplanterats sall- 
syntare trad och buskar /Syringa, Larix, Rosa (5 sp.) Cara- 
gana arborescens, Crataegus, Pinus cembra, Lonicera (2 sp.), 
Spiraea sp., Berberis, Acer, Cornus sanguinea, Potentilla fruti- 
cosa]. De flesta tradgardar aro anlagda med slingrande gangar 
och grasmattor, pa hvilka finnas grupper af blad- och blom- 
vaxter. 

Bladvaxterna aro: 


Cannabis gigantea Perilla nankinensis Salvia argentea 
Carduus marianus Pyrethrum parthenifol. Solanum marginatum 
Nicotiana atropurpu- Ricinus communis var. 8S. robustum 

rea sanguineus Zea 


De Aro alla ettariga forutom Pyrethrum. 


1) Framstillningen af tridgardsodlingen grundar sig nistan uteslutande 
pa uppgifter erhallna af Prosten Anselm Nystrom. 


26 Backman, Floran i Lappajirvi jimte omnajd. 


Blomvaxterna aro ettariga: 


Adonis autumnalis 
Aster chinensis 
Antirrhinum major 
Calendula officinalis 
Calliopsis atrosangv. 
Celosia cristata 
Chrysanth. carinatum 
C. coronarium 
Clarkia elegans 

C. pulchella 


Dianthus Hedwigit 


Eschscholtzia californ. 


Gypsophila elegans 
Helianthus annus 
Iberis coronaria 

T. odorata 

Linum grandiflorum 
Lobelia erinus 
Matthiola annua 
Nemophila insignis 


Nycterinia capensis 
Papaver glaucum 
P. rhoeas 

P. somniferum 
Petunia hybrida 
Phlox Drummondii 
Reseda odorata 
Tageles patula 


Tropeolum canariense 


T. lobbianum 


Convolvulus tricolor Nigella damascena Viscaria oculata hybr. 


Flerariga: 


Achillea ptarmica fl. pl. Dianthus barbatus Narcissus poéticus 


Aquilegia vulgaris N. pseudonarcissus 


Primula auricula 


Fritillaria imperialis 
Hemerocallis flava 
Tris germanica 
Lilium Martagon 
Lupinus (angustifol.) 


Aster perennis 
Senecio elegans 
Viola tricolor 


Bellis perennis 
Dahlia variabilis 
Delphinium grandifl. 


Som slingervaxter anvandas Humulus, Tropeolum majus, 
T. peregrinum, Ipomoea purpurea och Lathyrus odoratus. — Af 
frukttrad odlas endast sallsynt appel i Lappajarvi och Evijarvi 
och bar afven frukt (matappel). Dessutom odlas allmant roda, 
svarta, hvita vinbar, krusbar, hallon och jordgubbar. Kokstrad- 
garden hyser vanligen arter, krypbonor, gurkor (olika slag), sal- 
lad, spenat, dill, persilja, olika slag af kal, rabarber, morotter, 
rodbetor, palsternackor, kalrotter, radiser och pepparrot. 

Vid allmogegardar finnas ofta stérre eller mindre — stundom 
af lanetradgardsmastaren ordnade — tradgardstappor, i hvilka 
stadse antraffas fran den omgifvande naturen hamtade trad och 
buskar. I de stérre tapporna odlas dessutom Syringa, Aquile- 
gia, Calendula, Chrysanthemum coronarium, Delphinium, Esch- 
scholtzia, Helianthus, Iris germanica, Papaver somniferum och 
Polemonium,; i de mindre ater Levisticum, Achillea ptarmica, 
Artemisia absinthium, A. vulgare, Rheum, Mentha, Tanacetum 
och Polemonium. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 27 


Folktatheten ir ndgot olika inom olika delar af omradet. 
I allmanhet finnas 11—14 personer pa km?. Tatast befolkadt 
ar Alajarvi, som — da de utom undersdkningsomradet glest be- 
bodda trakterna franraknas — har c. 18 personer pA hvar km?. — 
Den storsta byn ar Vindala kyrkoby, som omfattar ofver 60 tatt 
sammantrangda hemman. Afven i Lappajarvi finnas nagra stora 
byar (Karna, Tarvola, Sdyrinki). Vanligen ligga gardarna dock 
endast 6—7 tillsammans. De aro uteslutande sma, i Vindala i 
medeltal '/,; mantal, i Alajarvi och Lappajarvi '/,,; och i Evi- 
jarvi '/;, mantal. De stérsta gardarna aro Lappajarvi och Vin- 
dala prastgardar ('/, m.) 


Skogarna. 


Tallskogarna iro knappast ndgonsin fullkomligt rena, utan 
i hégre eller lagre grad uppblandade med bjérk och stundom 
eran. Bottenskiktet utgéres af + ymnig Aylocomiwm parieti- 
num samt spars. H. proliferum och Dicranum (undulatum, D. sco- 
parium). Af risen ar Vaccinium vitis Ldea allmannast (spridd-y.); 
V. myrtillus férekommer spridd-spars. Icke sallan bildas fait- 
skiktet utesiutande af Calluna. Ort- och grasvegetationen ar i 
rena tallskogar sparsam och sammansiattes af foljande allmanna 
arter: Aéra flexuosa, (Festuca ovina), Luzula pilosa, Melampy- 
rum pratense och Linnea. Siallsynt antraffas dessutom Pirola 
chlorantha, Arctostaphylos, Lycopodium complanatum (och Hie- 
racium Suomense). 

Uppblandas tallskogen med andra tradslag sa tillkomma 


en mangd nya (spridda — stundom t. y.) arter. 
Allmanna: 
Aspidium dryopteris Trientalis Solidago 
Majanthemum Ramischia (Hierac. pilosella) 
Sallsynta: 
Lycopodium clavatum Rubus saxatilis Pirola media 
L. annotinum Viola Riniviana Antennaria dioeca 


Orchis maculatus Pirola minor Hieracium connatum 


28 Backman, Floran i Lappajirvi jiimte omnajd. 


I blandskog af tall och bjérk bildas det ofta tata moss- 
tacket vanligen af Polytrichwm commune och ar Salix repens 
pa sadan mark a. och t. y. 

Ett sarskildt omnamnande fortijanar den vackra, val bibe- 
hallna barrskog, som finnes i Lappajarvi kyrkoby mellan Karna 
sund och Harju och som ar kand under namn af Isaks park. 
Den omfattar c. 7 ha. och ar belagen pa en 15 m hog hojd, 
Parken skares af den fran norr kommande landsvagen, som har 
forgrenar sig till Karna, prost- och prastgardarna. Tallen ar 
ofvervagande, men stillvis finnes afven riklig gran. Mellan 
vagarna till Karna och prostgarden ar marken hufvudsakligen 
tackt af endast barr, men for 6frigt finnes ett mosstacke af y. 
Hylocomium parietinum och t. spars. H. proliferwm samt spar- 
samma Polytrichum commune-stran. Dar granen ar allmannare 
tilltar afven H. proliferum 1 ymnighet. H. o. d. finnas spar- 
samma telningar af asp, gran och Juniperus. Ristacket utgores 
af Vaccinium myrtillus y. och V. vitis Idea t. y. Orter och 
gras aro: 


Aspid. dryopteris 7 Luzula pilosa 3—4 Trientalis 5—2 
(endast lagre ned) Majanthemum 5 Melamp. pratense 5 

Lycop. complanatum 1 Rubus saxatilis 1 (ojamn) 

L. annotinum stally. 4 R. arcticus 1 Linnaea 4 

Aéra flexuosa 3 Oxalis 2 (flackvis 7) 


Granskogarna aro ofta nastan alldeles rena, men icke sal- 
lan inga bjork, graal, asp, ronn, salg, tall och Juniperus. Sar- 
skildt i Soini ar Juniperus a. — Marken tackes vanligen af en 
tat Hylocomium proliferum matta med insprangda + spridda 
flackar eller stran af H. parietinum, H. triquetrum, Ptiliwm 
crista castrensis och Dicranum sp. Af risen forekommer Vac- 
cnium myrtillus allmannast och ymnigast. Dessutom antraffas 
stadse mindre mangder V. vitis [dea (spridd). M. a. och stundom 
ymniga aro Aspidium dryopteris och Lycopodium annotinum. 

+ allmanna och sparsamma aro: 


Athyrium filix fem. Equiset. silvaticum Luzula pilosa 
Aspidium phegopteris Aéra flexuosa Majanthemum 
A. spinulosum Carex: globularis Rubus saxatilis 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 29 


Oxalis Trientalis M. silvaticum 
Pirola minor Melampyrum pratense Linnea 
Ramischia 

Sallsyntare: 
Pteris Goodyera Circea 
Lycopodium selago Platanthera bifolia Pirola rotundifolia 
I. complanatum P. viridis P. uniflora 
Melica Listera cordata Polemonium 
(Poa palustris) Goodyera (Veronica officinalis) 
Carex tenella Coralliorrhiza Solidago 
C. loliacea Rubus arcticus Hierac. lateriflorum 
Paris Geranium H. lepistoides 
Orchis maculatus Viola Riviniana 


Léfskogarna sammansittas framst af bjork med svag in- 
blandning af asp och graal. Stundom 4r aspen rikligare eller till 
och med ensam radande och vegetationen ar dé lundartad. — 
Mosstiicket, som i allmanhet icke ar sammanhangande, bildas 
af Hylocomium proliferum, H. parictinum, H. triquetrum (sal- 
lan), Ptilium och stundom af enbart Polytrichwm commune. Af 
buskar antraffas endast Salix repens, sallan S. livida eller Juni- 
perus. Lingon- och blabarsris finnas t. y. Grasvegetationen ar 
sparsam och utgéres af Calamagrostis sp. (alltid steril), Agrostis 
vulgaris, Aéra flexuosa, Melica (r.), Carex digitata (x.), Luzula 
pilosa. Af orter aro de allmannaste Aspidiuwm dryopteris, Ma- 
janthemum, Trientalis, Melampyrum pratense och Solidago. 


Vidare aro fdljande arter a. — t. a.: 
Aspidium phegopteris Rubus saxatilis Viola Riviniana 
A. spinulosum R. arcticus Pirola minor 
Equisetum silvaticum  Fragaria Ramischia 
Lycopod. annotinum Lathyrus pratensis Melamp. silvaticum 
LT. complanatum Geranium Antennaria 
Ranunculus acer Oxalis 

Sallsyntare: 
Athyrium filix fem. Convallaria Orchis maculatus 


Pteris Paris Platanthera folia 


30 Backman, Floran i Lappajiirvi jaimte omnajd. 


Platanthera viridis Orobus vernus Pirola rotundifolia 
Coralliorrhiza Epilobium montanum  P. uniflora 
Vicia silvatica (Soini) Angetica Polemonium 


Blandskogarnas vegetation utgér en blandning af barr- och 
lofskogarnas. Har ma endast uppraknas de arter, som bilda det 
glesa vaxtticket i de utmed Poikkijoki belagna tata blandsko- 
garna af gran, bjork, tall, asp och graal. 


Aspidium dryopteris Majanthemum Vaccinium vitis Idea 
A. phegopteris Rubus arcticus Trientalis 

Equisetum silvaticum —Oxalis Solidago 

Lycopod. annotinum Ramischia 


I de tataste bestanden finnas endast spridda Polytrichum 
commune-stran och tamligen sparsamma Aspidiwm dryopteris, 
Ramischia och Vaccin. vitis Idea. 

Sdsom tidigare namnts blir léfskogen lundartad, da aspen 
upptrader i stérre mangd. Som exempel pa ett dylikt fall skall 
tagas en tamligen ren aspdunge invid Lappajarvi prostgard. Den 
stracker sig i NO—SV, ar c. 50 m lang och 24 m bred samt 
sluttar i SSO mot fuktig stranding. Pa 6friga sidor begransas 
standorten af odlingar. I utkanten af lunden finnas t. spars. 
Sorbus, Prunus, Viburnum, Ribes alpinum samt i nordostra 
delen R. rubrum y. Grasvegetationen ar t. y. och bildas af Poa 
palustris, P. pratensis, Festuca elatior, Melica, Anthoxanthum 
och Luzula pilosa. Sarskildt hégre upp vaxer Vacconiwm vitis 
Idea (6) och spridda flackar V. myrtillus. For ofrigt anteck- 
nades har (stallvis) ymniga: 


Convallaria Pirola minor Melampyra 
Majanthemum 

Spridda: 
Equisetum silvaticum Viola canina Solidago 
Ranunculus auricomus V. Riviniana Cirsium heterophyllum 
Rubus saxatilis Angelica (vid buskar Hieraciwm sordidescens 
Alchemilla (hégre upp) ymnigare) H. cornigerum 
Lathyrus pratensis Trientalis H. cruentiferum 


Geranium 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 31 


och sparsamma: 


Paris Fragania Solidago 

Rumex acetosella Vicia cracca Achillea millifolium 

Polygonum viviparum  V. sepium Chrysanthemum 

Filipendula (ymnigare Myosotis arvens. (enst.) Taraxacum (enst.) 
vid buskar) Veronica  chamedrys 

Geum (flackvis hégre upp) 


Invid Pyhalahti i Vindala finnes en léfdunge benamnd 
Heinaiaho. Den begransas i séder af landsvagen, i vaster af 
tallskog och for 6frigt af 6ppna angsmarker. Tradvegetationen 
bildas af (7—10 m hég) bjork, graal, ronn och asp. Gran och 
Juniperus forekomma sparsamt. Den tamligen ymniga gras- 
vegetationen bestar af Poa palustris, Agrostis vulgaris, Aéra 
flexuosa, A. cespitosa, Calamagrostis purpurea, Luzula pilosa 
och L. multiflora. Af Oorter antecknades: 


Aspidium dryopteris Cerastium Vaccinium vitis Idea 
A, phegopteris Ranunculus acer Trientalis 

A. spinulosum Rubus Ideus Galeopsis bifida 
Equisetum silvaticum R. saxatilis Brunella 
Lycopodium annotinum R. arcticus Veronica officinalis 
Majanthemum Fragaria Euphrasia 
Convallaria (stillvis 7) Trifolium pratense Alcetorolophus minor 
Paris T. repens Melampyrum pratense 
Platanthera bifolia Lathyrus pratensis Galium uliginosum 
P. viridis — Oxalis Solidago 

Rumex acetosa Viola canina Antennaria 

R. acetosella V. Riviniana Achillea millifolium 
Polygonum viviparum 7 Epilob. angustifolium  Hieracium pilipes 
Melandryum rubrum 4 Angelica H. cruentiferum 
Stellaria graminea Vaccinium myrtillus H. prolixiforme 


Den tidigare omtalade lunden mellan Huosianmaannitty 
och Moskvankallio kalkbarg bestar af bjork och gran jamte 
spridd asp, graal och ronn. De spridda buskarna aro Lonicera, 
Daphne, Salix pentandra, S. cinerea och Juniperus. Orter och 
gras aro mycket ymniga: 


32 Backman, 


Aspidium dryopteris 
Equisetum silvaticum 
E. pratense 

E. hiemale 
Lycopodium annotinum 
Calamagrostis sp. 
Melica 

Carex juncella 

C. sparsiflora 

C. digitata 

Luzula pilosa 
Majanthemum 
Convallaria majalis 


Floran i Lappajiirvi jimte omnajd. 


Paris 

Cypripedium 

Orchis maculatus 
Platanthera 
Coeloglossum 

Acta 

Parnassia 
Filipendula ulmaria 
Geum rivale 

Rubus saxatilis 
Geranium silvaticum 
Oxalis 

Viola Riviniana 


Angelica 

Pirola rotundifolia 
P. minor 

Vaccinium myrtillus: 
V. vitis Idea 
Trientalis 
Melampyrum pratense 
M. silvaticum 
Solidago 

Cirsium heterophyllum 
Crepis paludosa 
Hieracium rigidum 


I detta sammanhang mA annu némnas den sa kallade 
»Sepain Antin perkkié» p& Ukonmaki. Denna omgifves af 
vacker gran-bjérkskog och utgéres af en langstrackt, ganska 
6ppen sluttande plats, bevuxen med spridd gran, bjérk, asp, 
ronn, hagg, Rhamnus, Salix pentandra, S. bicolor, Lonicera, 
Ribes nigrum, R. rubrum och Daphne. 


nades har: 


Athyrium filix fem. 
Aspidium dryopteris 
A. phegopteris 

A. spinulosum 
Equisetum silvat. 
Lycopod. annotinum 
Melica 

Luzula pilosa 
Majanthemum 
Convallaria 

Paris 


Platanthera viridis 
Coralliorrhiza 
Actaea spicata 
Filipendula ulmaria 
Rubus saxatilis 

R. arcticus 
Comarum palustre 
Geranium silvaticum 
Oxalis 


Viola epipsila 


V. Riviniana 


Af karlvaxter anteck- 


Viola mirabilis 
Angelica 

Pirola rotundifolia 
P. minor 
Ramischia secunda 
Trientalis 
Lysimachia vulgaris 
Galium palustre 

G. triflorum 
Solidago 

Cirsium heterophyllum 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 33 


Bargvegetationen. 


Endast ett ringa antal karlvaxter utmarker bargen. Framst 
bora namnas Polypodium, Woodsia. Cystopteris, Viscaria alpina 
och Spergula vernalis. 1 klippspringor antraffas nastan alltid 
ocksa Aspidium dryopteris. — Pa lagre barg i skog finnes all- 
tid ett sammanhangande ticke af Cladina (silvatica, alpestris, 
uncialis, amaurocrea, rangiferina). 

De inom omradet mycket sallsynta strandklipporna hafva 
en karaktaristisk vegetation. Som exempel skola klipporna pa 
Neulaniemi vid Lappajarvi sj6 tagas. Vegetationen ar har fattig. 
Pa de slata hallarna utg6res lafvegetationen af Physcia obscura 
var. lithotea, Ph. cesia, Parmelia conspersa, Umbilcaria floccu- 
losa, U. polyphylla och en mangd skorplafvar (Lecanora poly- 
tropa, Acarospora fuscata, Lecidea Montagne: f. geminata). 
I sprickorna vaxa mossor (Climacium, Amblyst. wneimatum, 
Polytrichum piliferum, P. commune, Bryum sp., Grimmia apo- 
carpa, Fissidens adianthoides), spridda gras och orter: 


Agrostis canina Caltha Vaccinium uliginosum 
Calamagr. epigejos Rubus arcticus Calluna 
Carex Goodenough Comarum Scutellaria 
Juncus alpinus Viola palustris Galium palustre 
y 
Aspid. dryopteris V. canina Taraxacum 
Salix bicolor (telningar) Lythrum Gnaphalium uliginosum 
Ranunculus flammula  Peucedanum Hieracium umbellatum 
6 gracilis (Pirola minor) H. lepistoides 


Kalkbargen invarka synnerligen starkt pa omgifvande 
markers flora, men hafva ej sjalfva nagra utmarktare fanerogam 
arter. De aro bevuxna med spridd tall och bjork samt + spar- 
sam graal, salg, asp och gran. Juniperus ar sarskildt pa Poikki- 
joki kalkbargen m. a. Karaktaristiska for kalkbargen aro genom 
sin rikliga foérekomst Geranium, Rubus saxatilis, Fragaria och 
lagvuxen (vanl. endast nagra dm hég) Lonicera. Pa Huosian- 
maankallio finnes en rik mossvegetation, sammansatt hufvud- 
sakligen af féljande, annorstades ej patraffade arter: 


34 Backman, Floran i Lappajarvi jamte omnijd. 


Mnium stellare 

Timmia austriaca 

Leptobryum pyriforme 

Encalypta contorta 
(spars.) 


Molla tortuosa y. 
Barbula convoluta 
Neckera complanata 


Distich. capillaceum y. 


Angar. 


Ditrichum flexicaule y. 
(Amblyst. chrysophyll.) 
Hypnum strigosum 

Stereodon fastigiatus y. 


Enligt anteckningarna skola har beskrifvas endast nagra 


enstaka angar. 


1. Lofang pa Rumpuniemi i Evijarvi. 
Af tradslagen aro allmannast graal och bjork, som vaxa 


pa 5—10 m afstand fran hvarandra. Mindre allmanna aro roénn 
och asp. Buskarna utgéras af spridd Ahamnus och Rosa, en- 
staka Salix cinerea, samt pa de laga klipporna Ribes alpinum. 
Den ymniga grasvegetationen bildas af Melica (3), Anthoxan- 
thum (6), Aéra flexuosa (6), Carex alpicola (6), C. pallescens (6), 


C. sparsiflora (3), Luzula multiflora (6). 


Aspid. spinulosum vid 
stenar och trad 
Athyrium filix femina 

vid stenar och trad 
Majanthemum 2 
Convallaria 6—8 
Paris 2 
Platanthera bifolia 1 
P. viridis 1 
Iistera ovata spars. 

pa ett stalle 
Rumex acetosa 3 
Polygonum viviparum 5 
Stellaria palustris 1 
Ranunculus acer 3 
Filipendula 2 
Geum 1 


Fragaria (ojaimn) 

Alchimilla subcrenata 
(ojamn) 

Vicia cracca 2 

Lathyrus pratensis 3 

Geranium 5 (pa sten- 
bundna stiallen) 

Viola palustris 4 

V. canina 4 

V. Riviniana 4 

Angelica 2 

Cherophyllum 1 

(Pirola uniflora i ut- 
kanten) 

(P. rotundifolia i ut- 
kanten) 


Orterna aro: 


Melampyrum pratense 
stallvis 7 

M. silvaticum stallvis 7 

Galium 
flackvis 


uliginosum 


Valeriana 1 

Knautia (blad) 2 

Antennaria 4 

Achillea millefolium 3 

Chrysanthemum 4—5 

Cirsium heterophyllum 
flickvis 7 

Hieracium pilosella 

H. detonsum 

H. subpellucidum 

H. rigidum 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 35 


9, Hard angsvall vid stranden af Kuninkaanjoki nara 
Jokiaho. — Marken ar obetydligt tufvig. De spridda grasen aro 
Nardus, Agrostis vulgaris, Festuca ovina, Aéra flexuosa, A. ces- 
pitosa, Anthoxanthum och Luzula multiflora. 

Orter: 


Botrychium lunaria 1 Trifolium pratense 6 — Galium boreale 4 


Selaginella (2) T. repens 4 Antennaria 5 
Convallaria 2 Vicia sepium 2 Achillea 2 
Platanthera viridis 1 Viola canina 2 Chrysanth. leucanth. 1 


Rumex acetosa 1 Angelica 2 Cirsium heteroph. 3—4 
Polyg. viviparum 4 Euphrasia (brevipila) 2. Hieracium pilosella 1 
Ranunculus acer 4 Alectoroloph. minor 2 H. pseudo-Blyttii 2 


3. Lappajarvi, Salmenniitty. 

Fuktig, nagot tufvig mark med glest mosstacke af Poly- 
trichum, Stereodon arcuatus och Sphagna. De ymniga grasen 
aro Carex Goodenoughii, C. canescens, Juncus filiformis, Agros- 
tis canina, Poa palustris, Aéra cespitosa och Eriophorum poly- 


stachyum. 
Orter: 
Ranunculus repens 95 Rubus arcticus 5 pa Myosotis palustris 5 
R. auricomus 5 pa torrare stallen Pedicularis 4 
torrare stallen Comarum 4 Galium palustre 5—7 
Cardamine 1—2 Viola palustris 4—5 


4. Angsbacke nara N:o 3. 

Tall och bjérk taml. sparsamma hégre upp. Ymniga gras: 
Nardus, Festuca ovina, Aéra flexuosa, Anthoxanthum, Luzula 
multiflora och Carex pallescens. 


Orter: 
Equisetum silvaticum 3 Platanthera viridis 2 T. repens 3 
(ojamn) Polyg. viviparum 6—7  T. spadiceum 2 (ojamn) 
E. arvense (sarskildt Coronaria 1 Pirola minor 2 
under traden) Stellaria graminea 2 Brunella 2 
Botrychium lunaria 3 Potentilla erecta 2 Veronica officinalis 1 
Majanthemum 6 Alchimilla filicaulis 2 Euphrasia tenuis 1 


Paris 1 Trifolium pratense 4 Alectoroloph. minor 4 


36 Backman, Floran i Lappajirvi jamte omnijd. 


(Melumpyrum pratense Antennaria 5 Jake Suecicum 3 
ligre ned pa tufvor) Chrysanth. leucanth. 4  H. pseudo-Blyttii 2 
M. silvaticum 2 Leontodon 2 H. detonsum 1 


Galium uliginosum 4 Hieracium pilosella H. sordidescens 2 
Campanula patula 3 spars. flackar H. rigidum 4—5 


Solidago 1 


5. Ang nara Lappajarvi prastgard. 

Angen, som ar svagt tufvig, bar ett mosstacke af Sphag- 
num och Polytrichum commune. De ymniga grasen aro Agrostis 
canina (6), Festuca ovina (6), F. rubra (3), Aéra flexuosa (flack- 
vis) A. cespitosa (6), Anthoxanthum (6), Nardus (6), Calama- 
grostis purpurea (1), Carex canescens (4—5), C. Goodenoughn (3), 
C. pallescens (5), Juncus filiformis (6), och Luzula multeflora (6). 


Orter: 
Equisetum silvaticum Viola palustris 2 Antennaria (en flack) 
Polygonum vivip. 6—7T Epilobium palustre 1 Achillea 2 
Ranunculus acer 5 Angelica 1 Chrysanth, leucanth. 1 
R. auricomus 4 Peucedanum 2 Cirsium palustre 1 
Filipendula 3 Brunella 2 C. heterophyllum 4 
Comarum 3 Galium palustre 2 Leontodon 1 
Geum 3 G. uliginosum 5 Hieracium Suecicum 2 


Lathyrus pratensis 1 


6. Huosianmaanniitty vid Vesterbacka kalkbar- 
gen. Endast den sédra delen antecknad. 

Angen omgifves af bjérk-blandskog och genomdrages 1 
midten af en kallader. Marken ar fuktig och obetydligt tufvig, 
med mosstiicke af Sphagnum angustifolium, S. Warnstorfir, 
Aulacomnium och Polytrichum strictum. H. o. d. finnas sma 
bestand af graal, rénn, Salix cinerea och 8. bicolor. Stallvis 
iro Salix myrtilloides och S. aurita X myrtilloides taml. ymniga. 
De mycket ymniga grasen och taml. ymniga orterna aro: 


Equisetum palustre Carex alpicola Carex irigua 
Erioph. polystachyum — C. tenwiflora C. sparsiflora 
Carex dioeca (. Goodenoughii Luzula multiflora 


C. canescens C. cespitosa Polygonum viviparum 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 37 


Caltha Comarum P. sceptrum Carolinum 
Ranunculus acer Viola palustris Cirsium palustre 

R. auricomus Pedicularis palustris Crepis paludosa (pa 
Filipendula (spars. pa _ vatare torrare stallen) 
Geum stallen) 


Rubus arcticus 


Vid kalladern finnas stora starrbestand af Carex aquatilis, 
C. gracilis, C. rostrata och C. junecella. 

7. Vat starrang nara Puntala i Soini. 

Angen ar belagen p& 6mse sidor om en liten back. Det 
icke fullt sammanhangande mosstacket utgores hufvudsakligen af 
Polytrichum commune; stallvis ingar Sphagnum. H. o. d. fin- 
nas Salix bicolor-telningar. Den mycket ymniga grasvegetatio- 
nen sammansittes pa de flesta stillen af nastan enbart Carex 
canescens och C. Goodenough. Dessutom forekomma: 


Agrostis sp. 2 Carex echinata 4 C. rostrata 6 
Aéra cesyitosa 3 C. aquatilis 3 Juncus filiformis 3 
Festuca rubra 3 Carex irrigua 5 LTuzula multiflora 1 


Erioph. polystachyum 2 


Orter: 
Polygonum viviparum 6 Viola palustris 4 Filipendula 4 
Caltha 5 Pedicularis palustris 3 Comarum 5 
Ranunculus acer Galium palustre 2 G. uliginosum 5 


8. Kallioniitty, sank ang. 

Tradvegetationen utgoéres af bjork, graal och Salix bicolor pa 
tio meters afstand. Mosstacket bildas af Sphagnum angustifo- 
lium, S. riparium och S. teres med stallvis ymnigt insprangd 
Mnium cinclidioides. Graisen aro ymniga Eriophorum polysta- 
chyum (3), Carex canescens (6—7), C. Goodenoughi (6), C. wri- 
gua (3), C. rostrata (6—7) och stallvis C. chordorrhiza. 


Orter: 
Equiset. heleocharis 2. Comarum 6 Valeriana (2) 
Polygon. viviparum 6 Viola palustris 6 Galium palustre 6 
Caltha 4 Menyanthes stallvis 7 G. uliginosum 2 


Filipendula (steril) (6) — Pedicularis palustris 2 


38 Backman, Floran i Lappajirvi jimte omnajd. 


Till a4ngarna kunna afven hanforas foljande tvanne an- 
teckningar 6fver vegetationen pa de af varflédet hopade sand- 
falten i Lohijoki dalen. 

9. Jamn sandmark af c. 50 m? areal. 


Equisetum arvense Festuca rubra t. y Stellaria graminea 

E. silvaticum Achillea millefol. t. y. Vicia cracca 

Poa pratensis (spridd) Agrostis vulgaris Solidago 

Convallaria y. Luzula multiflora Cirsium heterophyllum 


Aéra flexuosa t. y. 


10. Marken sluttar svagt i riktning fran backen. Sanden 
ar synlig mellan érter och gras. Mossor och lafvar aro spridda, 
smavaxta Polytrichum piliferum, P. juniperinum, Dicranum un- 
dulatum, Hylocomium parietinum, Cetraria Islandica, Cladina 
silvaked. 

Orter och gras: 


Aéra flexuosa Viola canina H. pilosella 

Festuca ovina Luzula multiflora Achillea millefolium 

F. rubra Equisetum silvaticum (flackvis) 

Agrostis vulgaris Crepis tectorum Chrysanth. leucanthem. 

Stellaria graminea Solidago Erigeron acer 

Cerastium Hieracium Swecicum Antennaria dioeca 
Odlingar. 


Af de odlade markerna intaga akrarna framsta rummet. 
Mycket allmanna och ofta ymniga aro: 
Equis. arvense (6—4) Ranunc. repens (ofta 7) Galeopsis bifida 
Agrostis spica venti Viola arvensis (6—4) G. speciosa 
Stellar. media (oftast7) | Myosot.urvensis(4—T) Chrysanth. inod. (5—3) 


Allmanna och vanligen spridda aro: 


Triticum repens Polygon. tomentosum P. convolvulus 
Rum. acetosella(6—3) P. aviculare Chenopodium 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 39 


Sagina procumbens Thlaspi (ofta 7) Veronica verna (ofta 7) 
Spergula Capsella Alectoroloph. minor 
Myosurus (5) Raphanus Cirsium arvense (3) 
Erys. cheiranth. (3—A4) Lithospermum (ofta 6 Centaurea cyanus (3) 
Brassica —7) Crepis tectorum 


Sallsyntare och + sparsamma aro: 


Bromus secalinus Barbarea_ stricta Pisum sativum (tillf.) 
Rumex domesticus Arabis Suecica Veronica serpyllifolia 
Silene Sinapis (tillfallig) V. arvensis 
Agrostemma Camelina (i linakrar) Galiwn Vaillanti 
Stellaria graminea Vicia hirsuta Anthemis tinctoria 
Cerastium V. sativa (tillf.) Carduus crispus 
Fumaria 


Det laga, sammanhangande vaxttacket pa gardsplaner sam- 
mansattes hufvudsakligen af: 


Poa annua Stellaria media Plantago major 
Polygonum aviculare Trifolium repens Chrysanth. suaveolens 


++ sparsamt upptrada dessutom: 


Rumex domesticus Capsella Achillea millefolinm 
R. acetosella Carum Chrysanth. inodorum 
Ranunculus acer Galeopsis bifida Leontodon 
R. repens Alectorolophus major Taraxacum 


Nastan uteslutande vid husvaggarna vaxa: 


(Triticum repens) (Levisticum) Lappa tomentosa 
Urtica wrens (Hyoscyamus) Carduus crispus 
U. diocea Artemisia vulgaris Cirsium lanceolatum 


Chenopodium 


40 Backman, Floran i Lappajarvi jamte omnajd. 


Sumpmarker. 


Afven har skola meddelas endast nagra enskilda anteck- 
teckningar Ofver vegetationen pa olika slag af forsumpningar. 

1. Flackmosse vid stranden af Vaha Iiru. 

Mossen ar 4—10 m bred. Det sammanhangande, lésa Sphag- 
num-tacket sammansattes af S. riparium, S. Balticum, S. an- 
gustifolium, S. propinquum, S. Dusenii, 8. papillosum. Orterna 
och grasen aro spridda Eriophorum polystachyum, Carex lmosa, 
Scheuchzeria, Drosera rotundifolia, D. Anglica, Oxycoccus palus- 
tris och sparsamma Carex pauciflora, C. irigua och Andromeda. 

2. Flackmosse vid stranden af Vahajarvi soder om 
Saaksjarvi. 

Mossen ar 10 m bred med en jamn, los matta af Sphag- 
num riparium och S. apiculatum. Vid vattenranden finnes ett 
stort bestand af Salix cinerea och ett mindre af S. bicolor. De 
tamligen ymniga grasen och orterna aro: 


Erioph. polystachyum 5 C. irrigua 2 (mest vid Comarum 4—5 
Carex rostrata 6 stranden) Peucedanum 3 
Calla 4 Menyanthes 4 


3. Lautakangas mossen (gungflyartad) nara Nie- 
mela i Soini. 

Blandskog af tall och bjérk omgifva mossen, som ar be- 
vuxen med sparsam tall. Mosstacket utgores af Sphagnum 
compactum och 8S. papillosum; stallvis ingar afven Amblyste- 
gium badium. De spridda tufvorna bildas af Sphagnum fuscum 
och S. medium. Det ojimna vaxttacket sammansattes af fol- 
jande arter: 


Equisetum palustre Carex dioeca 4 Betula nana (4, sma- 
(ojamn) C. pauciflora 5 vaxt) 

FE. heleocharis (2) C. echinata 4 (ojamn) Drosera Anglica 3 

Selaginella 5 C. livida pa ett stille6 D. rotundifolia 5 

Arundo 3—4 C. flava stallvis 5 Oxycoccus palustris 2 

Scirpus cespitosus 6 C. fiiformis 4 Menyanthes 3 


Hriophor. alpinum 6 Orchis incarnatus 2 Utricular. intermedia 1 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 41 


4a. Sumpmark vid Uurimaki i Soini. 

Omgifves af tallskog. Tamligen tatt med 1—3 dm hoga 
tufvor (med Sphagnum) af 1—+ dms genomskarning; spridda 
stérre tufvor. Pa tufvorna spridd smavaxt tall och sparsam 
bjork. Vegetationen utgéres har af Calluna, Andromeda, Betula 
nana, Molinia, Trientalis och Drosera rotundifolia. Mellan tuf- 
vorna ar ofta den bara, svarta dyn synlig och utgores det ojamna 
vaxttacket har af: 


Lycop. inund. flickvis 5 CC. chordorrhiza 2 Malaxis 4 ex. pa tuf- 
Selaginella 1 tufkanter C. canescens 4 (i ut- kanter 

Molinia 4-5 kanten) Betula nana 3 
Scirpus cespitosus 5 C. echinata 4 Drosera Anglica 4 
Erioph alpinum 4-—6 C. irrigua 2 D. rotundifolia 3 

E. vaginatum 3 C. rostrata stallvis 6 Vaccinium oaycoccus 
E. polystachyum 4 C. filiformis flackvis 5 Andromeda 3 

Carex dioeca 3 Juncus alpinus 2 Menyanthes 1 

C. pauciflora 5 Juncus stygius 2 


4b. Scirpus cespitosus karr invid 4a. 
Tatt och jamnt smatufvig. Mellan tufvorna Carex filifor- 
mis (steril) och C. irrigua. Pa tufvorna: 


Molinia 2 Carex paucifiora stall- Vaccinium oxycoceus 4 
Scirpus cespitosus 7 vis 5 Andromeda 5 


Eriophor. vaginatum 3 Betula nana 4 


5. Mosse i Sydanmaa, Evijarvi. 

Den vidstrackta, nastan 6ppna mossen ar bevuxen med 
m. sparsamma, laga tallar. Det ojamna mosstacket bildas af 
Sphagnum papillosum, S. Dusenii och Hypnum fluitans. Har 
antecknades: 


Scirpus cespitosus 6 Carex limosa 4 D. rotundifolia 1 
Eriophor. vaginatum 4 Rubus chamemorus 5 Vaccinium oxycoccus 3 
Carex irrigua 4 Drosera Anglica 3 Andromeda 5 


Stallvis tackas stérre eller mindre partier af Jungermannia 
inflata och har vaxer afven Scheuchzeria. 


42 Backman, Floran i Lappajiirvi jimte omnajd. 


6. Myr vid Poikkijoki. 

Sparsamma héga tallar, spridda laga tallar och bjorkar. Den 
svagt tufviga marken har ett mosstacke af Sphagnum acutifo- 
lium, S. angustifolium och S. apiculatum. Pa tufvorna fore- 
kommer t. y. Polytrichum strictum. Den ytterst torftiga vege- 
tationen sammansattes af sparsamma Betula nana och Andro- 
meda samt ymnig Eriophorum vaginatum (7). 

7. Oppen myr mellan Saaksjarvi och Vesterbacka. 

Myren ar vidstrackt och bar endast mot kanten sparsamma 
laga tallar. Ojamnt tufvig med mosstacke af Sphagnum Balti- 
cum, S. papillosum och S. medium. Mycket sparsamma flackar 
Temadophila, Cladina rangiferina, Cl. silvatica. Pa tufvorna af 
Sphagnum fuscum med insprangd Polytrichum strictum anteck- 
nades Eriophorum vaginatum, Betula nana, Andromeda, Em- 
petrum, Vaccinium uliginosum, V. oxycoccus. Mellan tufvorna. 
trifvas endast taml. ymniga Erioph. vaginatum (6) och spar- 
samma Andromeda och Vaccin. oxycoccus. 

8. Tallmyr invid Moskvankallio kalkbarg. 

Tallen (6 m hég) forekommer spridd (5—8 m mellanrum). 
Spridda, afrundade tufvor af Sphagnum fuscum och S. medium; 
diremellan tickande S. angustifolium och S. Balticum. Sar- 
skildt p& tufvorna ar Polytrichum strictum ymnig. Sparsamma 
flackar Cladina silvatica med insprangd Cl. rangifernia. Det 
tiiml. ymniga vaxtticket sammansattes af: 


Erioph. vaginat.5(—6) Rubus chamemorus 6 V.  oxycoccus 6—T 
Betula nana 5 (sma- Ledum 3 (mest pa tufvor) 
vaxt) Vaccinium uliginosum Andromeda 5 


9. Tallmyr mellan Pyntar och Pellosmaa i Alajarvi. 

Spridd tall och sparsam lag bjérk. Stora hoga tufvor af 
Sphagnum fuscum och S. medium med insprangd Polytrichum 
strictum. Betula nana forekommer spridd éfver hela myren. Pa 
tufvorna antecknades spridd Calluna, sparsam Ledwm, dessutom 
Carex globularis (6—7), Andromeda (3), Vaccinium uliginosum (4), 
V. oxycoccus, V, microcarpum, Drosera rotundifolia (4). Mellan 
tufvorna sammansittes Sphagnum-mattan af S. apiculatum och 
S. papillosum. Har antecknades: 
Evioph. vaginatum 4 C. irrigua 3 Vaccinium oxrycoccus 
Carex pauciflora 6 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 43 


10. Bjork-starrkarr vid Evijarvi landsvag i Lappajarvi. 
Tamligen ymnig, lag bjork. H. o. d. finnes ett tacke af 
Sphagnum apiculatum och S. centrale. Daremellan ar den svarta, 
lésa dyn synlig mellan de ymniga grasen och spridda 6rterna: 


Erioph. vagin. (patufv.) C. irrigua C. rostrata 
E. polystachyum (. canescens Calla 
Carex chordorrhiza C. Goodenoughii Menyanthes 


11. Ukonmaenneva i Alajarvi. 

Mossen, som omgifves af tallskog, stracker sig 1,5 km i 
N—S och ar c. 100 m bred. En del af mossen, som skjuter ut 
mot vaster, har gungflyartad starrangs-vegetation. De spridda 
tufvorna besta af Sphagnum fuscum med insprangd ymnig 
Polytrichum strictum. Daremellan utgores det ofta afbrutna 
mosstacket af S. medium och S. angustifoliwm. Af de ojamnt 
fordelade Orterna och grasen antecknades: 


Selaginelia Carex echinata Juncus stygius 
Molinia C. Buxbaumir J. alpinus 
Arundo (skott) C. irrigua Orchis imcarnatus 
Eriophorum gracile C. panicea Drosera Anglica 
E. alpinum C. livida D. rotundifolia 
Carex dioeca C. rostrata D. obovata 


C. pauciflora 


12. Juniperus-karr nara kalkbargen. 

P& den uliginésa, svagt sluttande marken forekomma for- 
utom Juniperus spridd tall, bjork och gran. Mosstacket utgores 
af Sphagnum Wurnstorfi, Aulacomnium, Bryum ventricosum, 
Mnium punetatum, Hypnum trichoides, Amblystegium inter- 
medium, A. stellatum och Cinclidium stygium. Af karlvaxter 
ma foéljande karaktaristiska arter namnas: 


Equisetum palustre Filipend.ulmaria(blad) Pedicularis palustris 
E. tenellum Geum rivale P. seeptrum Carolium 
Selaginella Geranium silvaticum Cirsium heterophyllum 
Carex diocea Angelica silvestris C. palustre 

C. Goodenoughii Daphne mezereum Crepis puludosa 


C. sparsiflora Pirola rotundifolia 


44 Backman, Floran i Lappajiirvi jimte omnijd. 


Stranderna. 


Staanderna hafva oftast en egenartad vegetation, som vax- 
lar efter markens beskaffenhet. — Pa de steniga stranderna vid 
Lappajarvi sjé antraffas alltid foljande arter: 


Juncus filiformis Viola palustris (Lysimach. thyrsiflora) 


Carex Goodenoughii V. canina Scutellaria 
Scirpus eupaluster Lythrum Galium palustre 
Molinia Peucedanum Hieracium umbellatum 


Ranunculus reptans 


I Alajarvi finnas tvanne stengrund med en karaktaristisk 
vegetation. Det séder om Pappilansaari belagna storre grundet 
(par 10-tal m i diameter) ar tackt af 6fver 1 m hoga, tata Salix 
bicolor snar. Pa den steniga stranden utanfor snaret vaxa: 


Equisetum heleocharis Juncus filiformis 
Caltha 


Ranunculus reptans 


Lysimachia thyrsiflora 
Scirpus eupaluster Menyanthes 
Carex Goodenoughii 


C. aquatilis (y.) 


Galium palustre 
Comarum 


I vattnet utanfor finnas stora frakenbestand. — Utanfor 
Jukanniemi vid éstra stranden finnes ett mindre grund med 
mosstiacke af Polytrichum gracile, Hylocomium squarrosum och 
Stereodon arcuatus. De ymniga grasen och orterna aro: 


Carex aquatilis 
Caltha 


Ranunculus reptans 


Equisetum heleocharis Lysimachia thyrsiflora 


Scirpus eupaluster Pedicularis palustris 
Carex Goodenough Galium palustre 

I detta sammanhang skola afven tillandningarna_beskrif- 
vas. — Pa de endast 2—3 ar gamla, af fint sandblandad lera 
bildade tillandningarna vid Kauhajarvi sammansattes det ojamna 


vaxttacket af féljande arter (halften enariga): 


(Sc. mammillatus) 


Alopecurus fulvus (a.) 
A. geniculatus Juncus filiformis 
Scirpus acicularis J. alpinus (a.) 


Sc. eupaluster J. bufonius (m. a.) 


Polygonum tomentosum 
Spergula arvensis 
Ranunculus reptans (a.) 
Nasturtium palustre 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 45 


Subularia Callitriche verna f. mi- G. palustre 
Potentilla Norvegica nima Gnaphalium uliginosum 
Veronica scutellata Galium trifidum Leontodon autumnalis 


H. o. d. finnas afven smarre flackar Disceliwm nudum och 
Blasia pusilla. 

P& de tamligen gamla tillandningarna vid Royrinki vaxa 
allmant spridda buskar af Salix bicolor, S. Lapponum och S. 
repens, mindre allmant S. pentandra (stallvis t. y.) och S. cone- 
rea samt hogre upp S. awrita. Narmare stranden kan Ranun- 
culus reptans vara ensam radande langs stora strackor. For 
ofrigt sammansattes det glesa, torftiga vaxttacket af: 


Agrostis stolonifera Drosera Anglica (pa Vaccinium uliginosum 

Erioph. polystachyum sankare stallen) (spars. flackar) 
(fuktigare mark) Comarum Menyanthes 

Carex Goodenoughii Viola palustris (pa Scutellaria (pa tufvor) 

Juncus filiformis smirre tufvor) Pedicularis palustris 


I de grunda vattensamlingarna invid stranden antraffas 
Juncus supinus f. pygmeus, J. alpinus, Hippuris (f. minor) och 
Utricularia intermedia. 

Saaksjarvi gamla tillandningar hafva en rik tradvegetation. 
Tvanne balten, strackande sig utmed stranden, det ena c. 10 m 
innanfor det andra, bildas hufvudsakligen af graal och Sala 
bicolor. Mer eller mindre sparsamma aro S. aurita, S. cinerea, 
S. pentandra, S. repens, 8. myrtilloides, S. Lapponum och Betula 
nana, Det ojimna vaxttacket utgores af: 


Calamagr. purpurea Viola palustris Chamedaphne 

Yrioph. polystachyum  Peucedanum Pedicularis palustris 
Carex Goodenoughii Vaccinium uliginosum  P. sceptrum Carolinum 
Rubus arcticus Andromeda Galium uliginosum 
Comarum 


Da sAsom vanligen ar fallet flackmossen stracker sig anda 
ned till traskstranden, har denna en egenartad vegetation, 
som sammansittes af foljande mera karaktaristiska arter: 


46 Backman, Floran i Lappajirvi jamte omniajd. 


Carex limosa ris (mer Peucedanum 
C. rostrata Comarum Lysimachia thyrsiflora 
C. filiformis Cicuta virosa Menyanthes 


Pa backstrander antraffas: 


Aspid. phegopteris (sir- C. juncella Lysimachia thyrsiflora 
skildt i granskog) C. vesicaria (mest i vattnet) 

Phalaris (v.) Caltha palustris Viburnum (vr.) 

Calamagrostis purpurea Prunus padus Valeriana 

Carex: gracilis Filipendula 


Sjoar och trask. 


I sjoarna antraffas alltid, sarskildt narmare stranderna, stora 
bestand af Hquisetum, Arundo, Scirpus lacustris och stundom 
Se. eupaluster narmast stranden. Sparganium ramosum och 
Typha angustifolia aro rara. Pa djupare vatten, vanligen utan- 
for saf- eller vassbaltet, upptrada -+ stora massor Sparganium 
natans, Potamogeton perfoliatus, P. prelongus (r., Ranunculus 
peltatus och Myriophyllum. Nastan uteslutande i grundare vikar 
patraffas Potamogeton natans, P. gramineus, Sagittaria (x.), Poly- 
gonum amphibium, Nuphar luteum, Nymphea och stundom — 
da stranden ar férsumpad — Utricularia vulgaris. Pa sjobott- 
nen nara stranden vaxa Isoétes lacustris, Scirpus acicularis, 
Ranunculus reptans, Subularia, Elatine triandra, E. hydropiper 
och Lobelia. 

Vattenvegetationen i Lappajarvi sjé fortjanar ett sarskildt 
omnamnande. Den ar é6fverhufvudtaget fattig, forutom i de nord- 
vastra vikarna och sunden. I sjéns sédra och mellersta del an- 
traffas langs stranderna endast har och dar bestand af Arundo 
och Hquisetum, ytterst saillan Scirpus lacustris, samt langre ut 
Potamogeton perfoliatus och nagon gang (pa grundare vatten) 
Ranunculus peltatus eller Myriophyllum. I sjéns nordvastra 
delar forekomma langs éppnare strander ett balte af Hquisetum 
narmast land och utanfér detta Arundo eller (sallan) Scerpus 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 47 


lacustris. I vikarna och langs mera skyddade strander antraf- 
fas en rikare vattenvegetation. De olika baltena utgoéras har: 
innerst Hquisetum, foljer sa Scirpus lacustris (eller Arundo) med 
valdiga flotakransar af Sparganium natans utanfor och ytterst 
pa djupare vatten Potamogeton perfoliatus. P& grundare vatten 
antraffas tamligen allmant Polygonum amphibium, Sagittaria, 
Nuphar, Potamogetum natans, P. gramineus (r.) och Sparganium 
ramosum (r.) samt hufvudsakligen pa hardare botten Lobelia och 
Scirpus eupaluster. 

I Kauhajarvi och Saaksjarvi finnes ej nagon vattenvege- 
tation att tala om. — I det ytterst grunda Royrinki ar vegeta- 
tionen gles och torftig och utgores af: 


Equis. heleoch. (h. 0. Nymphea candida Hippuris 


d. sma bestand) (spars.) Lysimachia thyrsiflora 
Sparganium natans Polygonum amphibium (vid strand) 
Potamogeton natans (nara strand) 


I de sma skogstrasken vaxa ofta endast Nuphar och 
Nymphea. Dessutom upptrada + allmant och ymnigt Potamo- 
geton natans, Hippuris, Sparganinm affine, S. simplex och 
(sallan) Amblystegium fluitans (y. i Vanhantalonjarvi, L.jarvi). 
Sarskildt narmare stranden kunna Equisetum, Arundo och Ca- 
rex rostra upptrada. 


Rinnande vatten. 


Aarnas vegetation sammansattes pa lugnare stallen af samma 
arter som de i sjéar och trask férekommande. Dock tillkommer 
Callitriche verna (incl. f. minima), Elatine hydropiper saknas 
har och IJsoétes lacustris ersattes af J. echinospora. I starkt 
rinnande vatten antraffas: 


Potamog. perfoliatus Sagittaria (x. narmare Myriophyllum 
P. gramineus stranden) Alisma  plantago (f. 
P. perfol. X% gramin. Ranunculus peltatus fluctans) 


Sparganium natans 


48 Backman, Floran i Lappajarvi jimte omnajd. 


Pa stenar (ell. barg) i starkt rinnande vatten vaxa dess- 
utom Fontinalis (antipyretica, F. gracilis F. dalecarlica). 

I backarna forekomma allmant och + ymnigt Sparganium 
minimum, Potamogeton alpinus, Hippuris och Lysimachia thyrsi- 
flora. Sallsynta aro Sparganium simplex, Sp. glomeratum, Jun- 
cus supinus. Pa stenar antraffas Fontinalis (antipyretia, F. 
gracilis, F. dalecarlica). 


Vid uppstallandet af efterfoljande forteckning har for karl- 
vaxterna anvandts Harald Lindbergs ,Enumerato planta- 
rum in Fennoscandia orientali sponte et subsponte nascentiwm* 
och for mossorna ,,Herbarium Musei Fennici“ Il. Lafvarna aro 
i hufvudsak uppstallda efter W. Nylanders ,Lichenes Scan- 
dinavie“; dock hafva — sarskildt med hansyn till nomenclaturen 
— vidtagits icke obetydliga forandringar pa grund af de rad och 
anvisningar, som godhetsfullt lamnats af Fil. Magister G. Lang. 

Foljande forkortningar aro sAvaél i den allmanna delen som 
i forteckningen anvanda: 

Lappa). = Lappajarvi. 
A. N-m = A. Nystrom. 
J. H-n= Juho Hyytinen. 


m. a. = mycket allm. (frequentissime) m. y. ==mycket ymn. (copiosissime) 

a. = allman (frequenter) y. == ymnig: (copiose) 

t. a. =tiamligen allm.(sat frequenter) t. y. =tiamligen ymn. (sat copiose) 

h. o. d.=hiir och dar (passiin, da arten spridd = spridd (sparse, da afstandet 
antraffats pa 16—25 stiillen) mellan individerna ar 0,5— 

t. vr, ==tamligen rar (sat raro) —2 m) 

rs = rar (raro) t spars. = tamligen spars. (sat parce). 

m. ry. ==mycket rar (rarissime) spars. ==Sparsam (parce) 


m. spars. = mycket spars. (parcissime) 


For att uttrycka ymnighetsgraderna har dessutom den af 
Professor J. P. Norrlin uppstallda tiogradiga skalan anvandts. 

Klammer [] omkring en lokal eller art betecknar att loka- 
len ar belagen utom det pa kartan utmarkta undersoknings-. 
omradet, eller att arten ej kan anses vild inom omradet. 


Filicarie. 
Polypodiaceze. 


Athyrium filix femina (L.) Roth ¢ a. — T. spars. langs ste- 
niga sjOstrander, i gran- och lofskogar samt stundom i gran- 
karr och a lofangar. 

Cystopteris fragilis (L.) Bernh. m. 7. — Sparsamma tufvor 
pa Vesterbacka kalkbargen. 

Aspidium dryopteris (L.) Baumg. a—m. a. — Ofta y. i gran-, 
lof- och blandskogar. Stundom under buskar vid sjéstran- 
der samt i bargspringor. 

A. phegopteris (L.) Baumg. ¢. a. — Oftast m. y. utmed back- 
strander i granskog. Spridd i granskog samt stundom langs 
steniga sjéstrander och 4 fuktig buskmark. 

A. filix mas (L.) Sw. m. r. — Lappaj., Savo, Eskeli, ett enda 
individ vid foten af en lag bargsafsats i lofblandskog. 

A. spinulosum (Muller) Sw. a. — Spars., nagon gang spridd 
langs steniga sjOstrander, i gran- och lofblandskogar, 4 
lofangar, fuktig buskmark, stenig mark vid landsvagskan- 
ter nara gardar, kyttlander. 

A. *dilatatum (Hoffm.) Sm. m. r. — Soinz, Takala-Rintala, 
Rasi. Vindala, granskog vid landsvagen till Alajarvi. 
Onoclea struthopteris (L.) Hoffm. m. r. — Vindala, Kellari- 
puro-dalen, m. y. i flere stora bestand. Lappaj., Savo, Kal- 
lioniitty, spars. bland buskar 4 vat ang; pa en holme i 
Lappajarvi sjé (Korkeasaari enl. apotekar Back; antagl. 
Kannus enl. Odenvall). [Zsse, Lappfors, udde i an (A. N-m)]. 

Woodsia Ilvensis (L.) R. Br. m. r. — Alajdrvi, Kaarmekallio, 
lirunkallio, Vindala, Rappukallio, t. spars. i bargspringor. 

4 


50 Backman, Floran i Lappajirvi jimte omnajd. 


Pteridium aquilinum (L.) Kuhn vr. — Soini, Kuvsanmetsa. 
Vindala, t. y. i granskog pa bargsluttningen dster om Pokela. 
Lappaj., Kuusisaari och Norssisaari, y. i lofskog; Lukkarin- 
saari sdédra del y.; en km vaster om Hankijarvi (enl. Oden- 
vall). [Esse, Salodjen och midtemot vid ans hégra strand.| 

Polypodium vulgare L. @ r. — Soini, pa barg vaster om 
Hovila torp enl. en nagot osaker uppgift af allmogen. Ala- 
jarvi, Ukonmaki, pa erratiskt block; pa erratiskt block i 
Kamarikangas tallskog norr om Ukonmaki; Mustakorpi, 
erratiskt block (Thomé); lirunkallio; Kaarmekallio; barg 
mellan Paalijarvi och Ojajarvi. Vindala, Pyhavuori, Rappu- 
kallio och barg SO om Rappuk. Lappaj., Lintukangas, 
erratiskt block (A. N-m); Pietilankallio (A. N-m); barg vid 
Kortesjarvi landsvag (Odenvall). Evydrvi, Rumpuniemi, 
spars. pa sma& bargknallar 4 lofang. 


Ophioglossacez. 


Botrychium lunaria (L.) Sw. 4 a. — Spars. nagon gang 
spridd a faltbackar. Allmannast observerad i Lappaj. Bj 
sirskildt antecknad fran Hviérvi. 


f. incisa Milde m. r. — Lappaj. jamte hufvudformen 4 falt- 
backe invid Isaks park. 
B. boreale Milde x. — Lappaj., Savo, Tervanen, faltbacke, atm. 


12 ex.; Karna, Harkiniemi, ett ex. (J. H-n); kyrkudden, ett 
ex. (J. H-n); Rantakangas, ett ex. (J. H-n). 

B. lanceolatum (Gmel.) Angstr. h. o. d. — Vanligen endast 
1—2 ex. Allmannast antraffad i Lappaj., dir den sarskildt 
eftersokts. — Soini, Keisala, Mesiaisenpuro; Lillsoini. Ala- 
jdrvi, Vaaramaki, Festuca ovina-ang (nagra ex.); Pyntar- 
Karhula, fem ex. under Juniperus & ang nara stranden; Mylly- 
kangas, faltbacke; Vindala, Koskela-Tuiskulahti, Vistin 
sauna, Abrink (A. N-m). Lappaj., Savo, Kokonpuro; Ter- 
vanen, ng; Tarvola, Seppa, akerren; kyrkobyn, pa ett 
10-tal stiillen; Veanteensaari c. 15 ex. (A. N-m); Pitkaston- 
saari, 10 ex. (J. H-n); Itakylé, Uusimaaki (J. H-n) och Kie- 
laankangas (A. N-m). I Evijdrvi ej sarskildt observerad. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 382, N:o 3. 51 


B. ramosum (Roth) Aschers. m. 7. — Soini, ett ex. antraffades 
7 aug. 1903 jamte B. lunaria, B. lanceolatum och B. matri- 
carie pa ang vid Mesiaisenpuro, nara Keisala. Lappaj., 
faltbackar i utkanten af Isaks park, nastan hvarje ar ett 
eller tva ex. 

B. matricarie (Schrk.) Sprengel 4. o. d. — Upptrader alltid m. 
spars. — Soimi, Laasala, angsbacke vid Alanen; Keisala, 
Mesiadisenpuro. <Alajdrvi, Lohijoki-dalen, ang; Pyntar-Kar- 
hula, ang; |Mankijarvi; vid Kuopio landsvag éster om 
Nygard.| Vindala, ang vid Paalumapuros utlopp i Poikki- 
joki. Lappaj., Isoniemi, vid kanten af en vattensamling 
pa ang; torr ang norr om Joensuu torp; Savo, Ylitalo, sand- 
strand; Savea (J. H-n); Harju; vid Isaks park; Hyytiala: 
kyrkudden; Lukkarinsaari; Pitkastonsaari; Hietojanneva 
nara Vindala sockengrans (J. H-n). 


Equisetacese. 


Equisetum silvaticum L. a—m. a. — Y. pa fuktiga akrar, 
naturliga angar, i skogsbryn mot ang, i gran- och Jofsko- 
gar, langs steniga strander. 

f. capillaris (Hoffm.) — Soinz, Takala-Rintala. Rasi, grankarr. 
— hj sarskildt iakttagen. 

E. pratense Ehrh. 7. — Soinz, Hallapuro, ang. I kalkomra- 
det a., sarskildt vid Vesterbacka. Lappaj., Levaniemi, Ala- 
niitty. (Mojligen delvis forbisedd.) 

EK. arvense L. m. a. — Y. pa dkrar, akerrenar, gamla angar, 
strandbranter, sandiga stander och ej sallan i skogsdungar. 

KE. palustre L. (h. 0. d) — Soini, a., t. y. sarskildt & vata- 
fuktiga angar vid de talrika, sma backarna, 1 granskogar 
och karr samt vid kalldrag. I kalkomradet a. a vata-fuktiga 
angar samt i skogsutkanter mot karr. For ofrigt fr. — 
Alajdrvi, Panula-Mannila, blandskogskarr; Panula-Jukan- 
niemi, kyttland; lirujarvi trakten a. — t. a.; Vindala, fuktig 
skog nara Kallbicki torp vid Saaksjarvi landsvagen (A. 
N-m). Lappaj., Itakyla, Hietojanneva vid Vindala. socken- 
erans (J. H-n); Mattila-Luomala, spars. i utkanten af fuk- 


Backman, Floran i Lappajairvi jimte omnajd. 


or 
Nw 


tig ang; Karna, Harkaniemi, i dike a fuktig ang (A. N-m); 
Tarvola, Seppa, dike (i skogsbrynet); Kauhajarvi, vid vagen 
nara Nahkala torp t. y. (A. N-m.) — Hj iakttagen i Hv- 
jdrvi. (Mojligen delvis forbisedd.) 

E. heleocharis Ehrh. m. a. — M. y. i en mangd smarre sjoar 
samt invid stranderna af Alajdrvi, Lappaj. och Eviydrvi 
sjéar innanfor saf- eller vassbestanden. Y. i utfallda trask. 
Stundom ensam ridande i smarre vattensamlingar. Spridd 
& mossar och sanka angar. Stundom spridd pa grusiga 
sjo- och astrander. 

hiemale L. #4. 7. — Soini, Laasala enst. (A. N-m); vid Hauta- 
aho torp strax sdder om Keisala (enl. uppg.); Niemela, Kert- 
tula torp, fuktigt skogsbryn. Alajdérvi, Ukonmaki; [6ster 
om lirujarvi nara Perho sockengrans enl. Thomé]; Kupari- 
kallio; lund vid Moskvankallio; Poikkijoki kalkbarg. Vin- 
dala, Koskela, Kotakangas. Zappaj., trakten af Hanki- 
vuori (Odenvall). 

. tenellum (Liljebl.) Krok. m. 7. — Alajdrvi, Kuparikallio, y. 1 
Juniperus-kirr med mosstacke af Sphagnum Warnstorfi, 
Aulacomnium, Amblystegium intermedium och Hypnum 
trichoides samt med fodljande karaktaristiska fanerogamer: 
Pedicularis sceptrum Carolinum, Cirsium palustre, C. hete- 
rophyllum, Gewm och Selaginella. 


Se 


es) 


Lycopodiacez. 


Lycopodium selago L. (h. 0. d. —) t. a. — Spars. i lofblandsko- 
gar, & karrmarker samti granskog. Jamnt utbredd i omradet. 

L. annotinum L. a—m. a. — Ofta m. y. i granskogar; spridd 
i lof- och blandskogar samt stundom spars. 1 tallskogar. 

L. clavatum L. ¢. a. — Spars. A steril mark, torra graslindor, 
landsvagskanter sarskildt under Juniperus samt i tall- och 
lofskogar. 

L. inundatum L. m. r. — Soini, Uurimaki, mosse strax soder 
om garden, spridda flackar 4 bar dy. Alajdrvi (- Lappaj.), 
Hirvijarvi, y. p& Cephalozia mellan spridda Sphagnum com- 
pactum tufvor pa lag sandstrand. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 53 


L. complanatum L. ¢. a. — T. spars. i barrskogar (saval gran- 
som tall-), nagon gang i léfskog samt under Juniperus vid 
landsvagar. 


Selaginellacee. 


Selaginella spinulosa A. Br. (¢. 7.) — Soni, Laasala, angs- 
backe vid Alanen; Lillsoini och Puntala (A. N-m); Jokiaho, 
hard angsvall vid Astranden, spars; Uurimaki, mosse, enst. 
pa kanten af tufvor; Niemela, Lautakangas mossen, spridd; 
Vuorela, angssluttning; Keisala, angar vid Mesiaisenpuro 
och Angerospuro. Alajdrvi, Ukonmaki och Ukonmaen- 
neva; Kuparikallio, Juniperus karr; Isojoki torp, lofang; 
Poikkijoki kalkbarg, pa torr backe under Juniperus. Vin- 
dala, Koskela, Kotakangas, steril mark. Lappaj., Surma- 
niemi torp, torr mark; Karna, fuktig ang vid basen af 
Harkaniemi (Odenvall; forgafves eftersékt af A. N-m och 
mig). — Sasom af lokalerna framgar antraffas arten nastan 
uteslutande i de 6fre delarna af omradet. 


Isoétacee. 


Isoétes lacustre L. t. r. — Alajdrvi, lirujarvi, vid nordostra 
stranden. Lappaj. sj6, kyrkobyn: uppkastad pa sandstrand 
under Nissi och 6ster om prastgarden; Rapalahti; Tarvo- 
lanlahti; Karna, Ahvenniemenlahti, uppkastad pa sand- 
strand; Karna, Pietarinkari t. y. (A. N-m). Evidrvi sjo, 
vid Kettusaari nordvastra strand och vid Mantyniemi (Aho- 
Joutsen). — Férekommer troligen h. 0. d. (—¢. a.), ehuru latt 
férbisedd sAsom upptradande pa tamligen djupt vatten. 
Antraffas vanligen jamte blad af Lobelia uppkastad i stora 
inassor pa& sandiga sjéstrander. 

I. echinosporum Durieu 7. — Antraffad endast i Esse 4 (mel- 
lan Lappaj. och Evijdrvi sjéar) pa dyig botten vid Lammi, 
Millaskangas, Alasaari och Jokela jamte Subularia, Ela- 
tine triandra och en liten spad undervaitensform af Calli- 
triche verna. 


54 Backman, Floran i Lappajiirvi jimte omnijd 


Conifere. 


Pinacez. 


Picea excelsa (Lam.) Link m. a. —- Se sida 22. 

|. brevifolia Cripps. — ZLappaj., Ikkasaari ett lagt trad (2— 
3 m) midt pa holmen. — Saval detta trad som ett annat 
litet trad af samma form, hvilket jag sett pa Hogland, 
var skadadt. 

f. medioxima Nyl. — Lappaj. N. I. Fellman (enl. Conspectus 
Flore Fennice). 

8 obovata (Ledeb.) A. Bl. — Lappaj., N. I. Fellman (enl. Con- 
spectus Flore Fennice). 

[Larix decidua Mill. ¢ sibirica (Ledeb,). — Af forstmastar J. 
H: Thomé har sedan ar 1895 i Alajdrve kronoskogar ut- 
planterats nagra tusental trad.] 


Pinus silvestris L. m. a. — Se sida 22. Omradets allman- 
naste trad. 

Juniperus communis L. m. a. — Bildar ofta vidlyftiga snar 
pa torra backar vid gardar. Forekommer h. o. d. — y. i 


granskogar sarskildt i Sori. Bildar stallvis stora bestand 
i blandskog p& holmar i Lappaj. s}0. 


Monocotyledones. 
Typhacez. 


Typha latifolia L. m. r. — Alajdrvi, Tirujarvi, Mustakorpi, 
utplanterad af forstmastar Thome, som hamtat den fran 
en fdrsumpning i skog c. tva km S. om Kuopio landsvag 
5 km vaster ut fran lirujarvi. [Vetil, Rayrinki sjo (A. N-m)}. 


T. angustifolia L. m. 7. — Evijdrvi sjé, i vastra kyrkviken 
flere (3) stora, sterila bestand. 
Sparganium ramosum Huds. ¢. r. — Lappaj. sj6, flerstades 


i Karnasund och Soyringinlahti samt vid nordostra stran- 
den af Halkosaari. Esse A, flerstades mellan Niska och 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 5 


or 


Jokela, ofta tamligen y. Evijdrvi sjé, i vastra kyrkviken 
flerstades t. spars. [Hsse, Salodjen, strand.] 

S. simplex Huds. ¢. a. — I smarre backar, torfgrafvar och 
trask samt stundom pa strander. 

S. glomeratum Lest. (m. r.) — Lappaj., back mellan Tullila 
och Karvala. 

S. natans (L.) Fr. a. — Bildar valdiga flotakransar utanfor saf- 
och vassbaltet Atm. i Alajdrvi, Lappaj. och Evijdrvi sjoar. 
Forekommer afven i Iso Réyrinki sjé i Alajdrvi. Satter 
sallan frukt. 

S. affine Schnizlein. ¢. 7. — Exemplar hafva insamlats fran 
fdljande stillen: Soini, Laasala, Vahajarvi. Alajdrvi, Oja- 
jarvi; vattensamling i skog mellan Ojajarvi och Kaartus- 
jarvi. Lappaj., Kauhajarvi, Ojala, vattensamling; Rapa- 
lahti; Hanhivuori, vattensamling i skog; Perala, vattenputt. 
Esse 4 vid Koirakoski. — Torde ej vara sallsynt i vatten- 
samlingar i skog, ehuru ej tillrackligt observerad. 

S. mininum Fr. ¢ a. — I diken, grunda torfgrafvar, smarre 
backar, p& grundt vatten vid strander, samt stundom i karr. 

S. submuticum Hartm. m. r. — Soini, vattensamling nara 
Laasala (A. N-m). 


Potamogetonacee. 
Potamogeton natans L. a. — Ofta y. i sjéar, trask, aar och 
torfgrafvar. 
P. alpinus Balbis h. 0. d. — Diken, smarre backar och torf- 
grafvar. 


P. perfoliatus L. a. — Pa tamligen djupt vatten 1 Alajarvi, 
Lappaj. och Evijdrvi sjoar samt i Kurejoki och Esse aar. 

P. prelongus Wulfen m. r. — Alajdrvi, Ojajarvi. 

P. gramineus L. r. — Alajdrvi sj6 vid utloppet af Kuninkaan- 
joki. Lappaj. kyrkoby, Rapalahti, saval 1 viken som pa 
strand. Evijdrvi, Esse a, flerstades mellan Hanhikoski och 
Sirppikoski, ofta i stora massor, sarskildt pa strida stallen. 

P. gramineus X perfoliatus m. r. — Evijirvi, Esse 4, 1 stora 
massor vid Millaskangas. 


56 Backman, Floran i Lappajarvi jimte omnajd. 


[P. obtusifolius M. et K. — I juni 1903 sag jag 1 Alajarvi 
kyrkvik en Potamogeton, som jag har intryck af att var 
P. obtusifolins; d& jag hvarken antecknat arten eller har 
exemplar af densamma, ar uppgiften tilsvidare osaker.| 

P. pusillus L. 4 r. — Alajdrvi, Tirujarvi norra vik; Hoyk- 
kyla; [Mankijarvi, Orava, landsvagsdiken]. Vindala, Pyha- 
lahti, torfgrafvar. Lappaj., Kauhajarvi, Ojala, torfgratf 
samt vid sjons vastra sida; Koukkari (A. N-m); Nyyssola, 
vattensamling 4 ang; Hyytiala, dike och torfgrafvar. Hvi- 
jdrvi, Pitkasalo, torfgraf; Jarvela, kyttlandsdike. — Ma- 
handa stundom forbisedd. 


Juncaginacee. 


Scheuchzeria palustris L. t.7.—h. 0. d. — Soini, Hoikka- 
jarvi (A. N-m). Alajdrvi, Perakangas kronotorp, sank mosse; 
Kaartusjarvi, mosse vid Pikkujarvi; (lirujarvi:) mossar vid 
Kotilampi, Halmelampi och Vaha liru. Lappay., Kauha- 
jarvi, Kokkoneva; éppen Scirpus czspitosus mosse 3—4 km 
éster om Hankijarvi; enl. Odenvall & flera mossar nord- 
vast om Tarvola; Niska, Kalettomansuo; Kirsineva; Ofver- 
mark-Pihlajalampi, mosse; Pihlajalampi, flackmosse vid 
stranden. Evijdrvi, Uusitalo-Stenbacka, Oppen mosse, pa 
Jungermania inflata. 

Triglochin palustris L. ry. — Af mig aldrig antraffad i om- 
radet. [Lehtimaiki, M6tténen, karrang (A. N-m)]. Soinz, Vuo- 
rela, fuktig ang (A. N-m). Alajdrvi, Ukonmaenneva m. spars. 
(A. N-m); Vindala prastgard, Astrand (A. N-m). Lappay., 
enl. Odenvall 4 flera mossar nordvast om Tarvola. 


Alismatacez. 


Alisma plantago aquatica L. a. — Spridd (y.) pa sj0-, a- 
och backstrander samt vid randen af torfgrafvar. I Esse 4 
mellan Lappaj. och Evijdrvi sjéar antraffas flerstades en 
form med langa, smala flytblad. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 57 


Sagittaria sagittifolia L. r. — Lappaj. sjo: Lantelanlahti. 
flackvis innerst i viken; Rapalahti, spars.; invid stranderna 
af Haapaniemi spars.; Karnasund, vid prostgarden; Haka- 
lahti, vid kyrkuddens norra bas. Esse a, mellan Niska och 
Lammi samt (Evydrvi) vid Hanhikoski och Jokela. — Har 
stadse antraffats endast steril, utom vid Lappaj. prost- 
gard, dar den blommat atminstone somrarna 1891 (?) och 
1906 (enl. A. N-m). 


Gramina. 


Phalaris arundinacea L. t. r. — Soini, Jokiaho, stranden af 
Kuninkaanjoki nagra smarre bestand: Hallapuro, strand 
flerst., men vanligen endast spars.; Leipajoki strand. Ala- 
jarvi, Levijoki vanstra strand (nara byn) spars. (A. N-m); 
stranden af Kurejoki vid Makela, Koskela och vid bron 
nedanfér Viitasaari. Lappaj., Savo, stranden af Kokonpuro. 

Anthoxanthum odoratum L. a.—m. a. — Ofta y. pa angar, 
i lofdungar och pa akerrenar. 

Hierochloé odorata (L.) Wahlenb. ¢. 7. — Alajdrvi kyrkoby, 
gammal sved vid Kurejoki 4: Granfors, stranden af Kure- 
joki. Lappaj. kyrkoby, stranden af Karnasund mellan Kop- 
peloniemi och Penttiniemi; under strandbuskar vid Nissi, 
Mannikk6é och pa Karna, Harkaniemi; forekommer allmant, 
om ocks& vanligen endast spars. under strandbuskar pa 
alia holmar i Lappajarvi sj6, foérutom pa de sodra holmarna, 
pa hvilka den ar sillsynt; spridd i lofskog pa Iso- och 
Vaha-Kannus. |Esse, Salodjen.| 

Milium effusum L. m. r. — Lappaj., Kallioniitty, granskog. 
Evijdrvi, Pitkasalo, Karhusaari lofangar; Kettusaari, lofang 

_ och skog. [Esse, Salodjen.| 


Nardus stricta L. a. — Oftast y. pa saval torra som ee 
magra angar. 
Phleum pratense L. ¢. a. — Pa torrare angar, vid stigar och 


p& smarre 6ppna grasmarker i blandskog. 
f. nodosa L. — Alajdrvi, Keltikangas, skog (A. N-m). Lappay. 
prostgard, ang. Hvijdrvi, Koski, lofang. 


58 Backman, Floran i Lappajiirvi jimte omnajd. 


Alopecurus pratensis L. h. 0. d. — Sasom vild observerad 
endast vid vagkanter och stundom pa _ betesmarker. — 
Odlas numera jamforelsevis salJan. 

A. geniculatus L. h. 0. d. — I diken pa lergrund. Forekom- 
mer spridd jamte f6ljande art pa de laga, vid sjofallningen 
bildade fint sandblandade lerstranderna af Kauhajarvi. 

A. fulvus Sm. a. — Ofta y. i diken, 4 fuktiga angar, i torf- 
grafvar samt stundom pa rena sandstrander. 

Agrostis stolonifera L. (¢. a. —h. 0. d) — Fuktiga strand- 
angar. — Hj tillrackligt iakttagen. 


A. vulgaris With. a.—m. a. — Léfangar, skogar och sandiga 
strander. 

A. eanina L. a.—m. a. — Y. pa fuktiga angar. 

A. spica venti L. a. — Spridd—y. sarskildt 1 ragakrar. 

Calamagrostis purpurea Trin. a.—m. u. — A® och bick- 


strinder, buskig, fuktig angsmark, akerrenar och stundom 
i granskogar och & kyttlander. 

C. lanceolata Roth 7+. — Utbredningen osiker, da arten for- 
vixlats med ©. purpurea. Exemplar hafva insamlats fran 
fdljande stallen: Vindala, Pokela, Passinniemi, uttorkad 
sumpmark innanfér strandvallen. Hvidrvi, Koski, Riito- 
janpuro nedre lopp, fuktig ang. (Antecknadt pa etiketten: 
a. afven vid stranden af Hsse 4.) 

C. neglecta (Hhrh.) Fr. 2. 0. d. (— #4. a.) — Stallvis y. pa laga 
strandangar och sandiga strander. 

C. epigea (L.) Roth a. — Steniga, torra backar, Akerrenar samt 
pa strandvallar vid Lappaj. sjo. 

Aera flexuosa L. m. a. — Spridd — y. i léf-. tall- och bland- 
skogar samt & torra angsbackar. 

A. cespitosa L. m. a. — T. y. & angar, Akerrenar, busk- 
mark 0. s. Vv. 

f, altissima Lam. —- Lappaj., vid prastgardsvagen (A. N-m); 
Pikkusaari, odl. ang; Karna, Viitakangas, strandang, (A. 
N-m); Seppa, Kitti och Annola (A. N-m). 

Arundo phragmites L. m. a. — Bildar i Alajarvi, Lappa., 
och Evijdrvi sjéar stora bestand utanfér Equisetum baltet 
och férekommer Afven y. i smarre sjéar och trask. Dess- 
utom har den antraffats pa féljande afvikande standorter: 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 59 


Soi, Niemela, Lautakangas mossen, spridda skott. Ala- 

jarvi, Ukonmaenneva; Tikkakoski, stranden af lirunpuro 

t. spars. Lappaj., Kauhajarvi, Luomala-Herneshuhta, ste- 
nig strand; Niska, Kalettomansuo, spridda skott; Kokko, 
dike i torfmosse. Hvijdrvi, Anttikoski, stenig Astrand. 

Molinia coerulea (L.) Moench ¢. a. (— a). — Steniga stran- 
der vid Lappaj. och Evijdrvi sjéar (m. a.); mossar sar- 
skildt i Som samt i trakten af Ukonmaki, lirujarvi och 
kalkomrdadet. 

Melica nutans L. &. a. Lof-, gran- och blandskogar, samt 
under strandbuskar, Sarskildt a. i kalkomrddet. 

Poa annua L. m. a. — Y. pa gardsplaner och vid vagkanter. 

P. nemoralis L. r. — Soini, Takala-Rintala, Rasi, lund. Lappaj. 
prastgard, tradgard. KHuijdrvi, Kettusaari. [Hsse, Salodjen.] 
— Sakert af mig foérbisedd. 

P. palustris L. h. 0. d. — t. a. — Strandvallar vid Lappajarvi 
sjO, grusiga och steniga strander, lofangar och stundom i 
granskog. — Modjligen allmannare. 

P. trivialis L. — Lappaj. prastgard, tradgard. — Férekommer 
troligen h. o. d., ehuru af mig férbisedd. 

P. pratensis L. a. — Angsbackar, lofskogar, Akerrenar och 
gardsplaner. 

Glyceria fluitans (L.) R. Br. (@ a. — a. — Sarskildt y. a 
kyttlander, i diken och 4 sanka strander vid Lappaj. och 
Evijdrvi sjéar och Esse 4. Hj antraffad i Sow: och om- 
radets perifera delar. 

Festuca elatior L. (d. 0. d) — Akerrenar, ingsutkanter och 
lofdungar. 

F. ovina L. 4 a. — Y. & torra angar samt t. spars. 4 Oppna 
platser i tallskog. 

F. rubra L. a—m. a. — T. y. & sdval torra som fuktiga angar. 

Bromus seealinus I. 7. — Vindala, Lakanen, ragaker. Lappaj., 
Hyytiala; Savo, Olli, aker. 

Triticum caninum L. m. 7. — Alajdrvi, Lohijoki-dalen, Mylly- 
aho, mest under strandbuskar. 

T. repens L. a. — Ofta y. i Akrar, pa akerrenar och i trad- 
oardar. 


60 Backman, Floran i Lappajirvi jiimte omnajd. 


Cyperacee. 


Rhynchospora alba (L.) Vahl 7. — Alajdrvi, Ukonmaenneva 
m. spars.; Kaartunen-Héykjarvi, mosse, t. spars. Lappay., 
Kauhajarvi, Kokkoneva; Niska, Kalettomansuo, spars. 
(A. N-m). 

Scirpus eupaluster Lindb. fil. a. — Steniga sjo- och astran- 
der samt stundom i torfgrafvar. En stor, grof form an- 
traffas stundom pa grundt vatten i Lappaj. sjo. 

S. mammillatus Lindb. fil. ¢ a. — I torfgrafvar och diken 
sarskildt & mossar, vattensamlingar i skog samt pa for- 
sumpade strander. 

S. cespitosus L. h. 0. d. — Spridd — y. pa oppna mossar och 
stundom i karr. Taml. jamnt utbredd ofver omradet. 

S, acicularis L. r. — Alajdrvi (—Lappaj.), Hirvijarvi t. y. 
fertil (A. N-m). Lappaj., Kauhajarvi, Ojala, langgrund, fint 
sandblandad lerstrand (fertil); Kitti y. (A. N-m); kyrkobyn, 
Rapalahti och i viken mellan Kanta och Ahvenniemi uddar 
pa Karna (f. submersus); Karna, nedanfor Ahde y. fertil 
(A. N-m). 

S. lacustris L. a. — Bildar stora bestand i Alajdrvi, Lappaj. 
(hufvudsakligen i norra delen) och Hvidrvi sjoar. Fore- 
kommer mindre y. i lugnvatten i Esse 4 samt 1 nagra 
smarre trask. 

S. silvaticus L. ¢. r. — Soini, Hallapuro strand, enst. (steril). 
Alajérvi, Levijoki, astrand nara landsvagsbron (A. N-m); 
Lohijoki-dalen, strander och fuktiga angar ¢. a. — spridd; 
Siihtala, fuktig strandang vid Kurejoki. Vindala, Pyha- 
lahti, kanten af torfgrafvar pa strandang; Poikkijoki, stran- 
den af liten holme mellan Poikkijoki torp och Tuiskulahti, 
enst.; Huopana, stranden af Teerijoki (steril). Lappay., 
Kauhajarvi, sandmark vid utloppet af Ojalanpuro (steril) ; 
Virsula-Perala, innanfor strandvallen m. spars. (A. N-m). 

Eriophorum alpinum L. h. o. d. — T. y.—y. pa mossar och 
sanka angar. Allmannare i de inre delarna af omradet an 
i Hvydrvi. 

E. vaginatum L. m. a. — T. y. & 6ppna myrar (ofta karak- 
tarsvaxt), t. spars. 4 tall- och bjorkmyrar. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fenniva, 32, N:o 3. 61 


E. polystachyum L. (a.—) m. a. — Spridd—t. y. 1 starr- 
karr, & sanka angar och strander samt vid kanten af torf- 
grafvar. 

E. latifolium Hoppe m. r. — Alajdrvi, Vesterbacka, spars. 1 
utkanten af Jukosalmenrame vid Huosianmaankallio. 

E. gracile Koch r. — Alajdrvi, Ukonmaenneva. Lappaj., Luo- 
mala, djupt, vattendrankt karr; Leppala-Latvaniitty, bjork- 
karr; Hyytiala, karrmark; trakten af Hankijarvi (Odenvall); 
tall-bjérkkarr vid Lappaj.-Evijdrvi landsvag och socken- 
grans. Evijdrvi, Sydanmaa, Holma, sank mosse. 

Carex dioeca L. kh. o. d. — T. spars. — t. y. a fuktiga-sanka 
ingar samt stundom (sarskildt i Soi) & mossar. Ar vida 
allmainnare i Soin och kalkomradet. Hj antraffad i EHve- 
are. 

C. pauciflora Lightf. t a. (— a.) — Ofta y. & oppna mossar, 
spridd & tallmyrar. 

©. chordorrhiza Ehrh. h. o. d. — Y. i karr, pa sanka angar 
och mossar. 

C. paradoxa Willd. m. r. — Alajdrvi, Vesterbacka, pa tufvor 
i Jukosalmenrame. 

[C. diandra Roth — har jag forgafves sokt.| 


C. leporina L. a. (— t. a) — Vanligen spars. paé angar och 
tradesakrar samt vid vagkanter. 
C. echinata Murr. ¢. a. — a. — Spridd—t. y. i karr, pa sanka 


ingar och mossar. Frekvensen tilltar afgjordt inat landet. 

CG. elongata L. r. — Alajdrvi kyrkoby, fuktig ang vid 4n. 
Lappaj., Latvaniitty, granskog och under buskar pa fuktig 
ang; Ahola, under strandbuskar (J. H-n); Pitkaston, fuktig 
mark innanfor strandvallen i nordvast. 


C. canescens I. m. a. — T. y.—y. pa sanka angar, i starr- 
karr, forsumpningar, mossar m. fl. standorter. 
C. microstachya Ehrh. m. r. — Alajdrvi, t. y.i starrkarr vid 


Poikkijoki kalkbarg. Lappaj., Latvaniitty, sank ang (y.). 
C. alpicola (Wahlenb.) (h. 0. d. —) t. a. — T. spars. (stundom y,) 
pa angar och i lofskogar. 
C. tenuiflora Wahlenb. m. r. — Soini, Niemela, t. y. 1 fuktig 
blandskog vid Lautakangas mossen samt vid stranden af 
Saunapuro. <Alajdrvi, Vesterbacka, Huosianmaanniitty. 


C. 


[<e 


Backman, Floran i Lappajirvi jimte omnajd. 


. disperma Dewey. 7. — Sotnz, Hallapuro strand, under Salix 


bicolor invid en stor gran; Uurimaki-Lillsoini, granskog 
i backdal; Takala-Rintala, Unkanpuro dalen, granskog. Ala- 
jdrvi, grankarr sdder om Pyhavuori. Vendala, Isotalo, gran- 
karr (Odenvall). Lappaj., Latvanniitty, flerst. under granar: 
Oudonpuunniitty. 


loliacea L. t. +. — Sotnz, Lillsoini-Uurimaki och U.-Joki- 


aho, grankarr t. y; Niemela, Saunapuro, fuktig blandskog. 
Alajirvi, Ukonmaki; Vesterbacka, Huosianmaanniitty. Vin- 
dala, Helamajanpuro. Lappaj., Ahola-Eskeli, granskog vid 
landsvagen; Ylitalo, Korvenniitty, granskog: Latvaniitty; 
granskogar vid Oudonpuunniitty. 


eespitosa L. m.r. — Alajdrvi, Vesterbacka, Huosianmaan- 


niitty och pa tufvor i Jukosalmenrame. Lappaj., Lintu- 
kangas, karrmark Oster om asen (A. N-m). 


. gracilis Curtis. a. — m.a. — Y.—t.y. pa steniga och san- 


diga sjé6- och Astrander, stundom pa fuktiga angar och 
dessutom i gammal torfgraf vid Koskela i Vendala samt 
spars. i djupt vattendrankt karr vid Luomala i Lappay. 


Goodenoughii Gay m. a. — Y. i starrkarr, 4 sanka och 


fuktiga angar, faltbackar, strander m. fl. standorter. 


juncella Fr. ¢. a. — A- och sjéstrander (mera sallan pa san- 


diga-), granskogar, karrangar. 


aquatilis Wahlenb. ¢. a.—a. — Da artens utbredning 1 


landet synes vara nagot osaker upptagas har de gjorda an- 
teckningarna fullstandigt. — Soinz, Vuorela, stora bestand 
pa fuktig ang: Lillsoini-Puntala, t. spars. vid stranden af 
backen som skar vagen samt a starrang. Alajdrvi sj0, ste- 
nig strand vid kyrkan och prastgarden, pa stengrund soder 
om Pappilansaari och utanfér Jukanniemi; Hoisko-Puumala, 
diken och férsumpningar; Mustakorpi, strand; Levijoki (A. 
N-m); Vesterbacka, Huosianmaanniitty, stora bestand langs 
kalladern. Vindala, Saaksjarvi, i dike och under strand- 
buskar nedanfoér Tuomala. Lappaj., Neulaniemi-Kiviniemi, 
sandstrinder; Kallioniitty, hégre upp under angsbuskar 
spars., lagre ned & sank mark stora bestand; Ylitalo, 
Korvenniityt h. 0. d., spridd; Latvaniitty, fuktig ang; Kar- 
vola-Lantela, ¢. a. pa strander och fuktiga angar; Saden- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 63 


harju, fuktig ang; Hankijarvi, starrang, y. langre ut, spars. 
mot periferin; Hankijarvenoja, strand; Karna, Harkaniemi, 
m. a. bestandbildande pa de laga angarna, forekommer 
afven Jangs stranderna; Salmenniitty, strander och diken 
m. a., afven i diken a Isokyt6; vid kyrkuddens bas bil- 
dande stora bestand a4 de laga angarna; Vieresjoki, strand 
vid Kuoppala och Luomala, bestandbildande. Evijdrvi, 
Pitkasalo, bildar en stor ang vid Pihlajalamminpuro; ¢. a. 
vid stranden af Esse 4 mellan Rantaaho och Hanhikoski, 
sarskildt a. vid Koski; Sarkjarvi, strand (kyttland); pa 6mse 
sidor landsvagen vid Girsbacks utfléde stora bestand i torf- 
grafvar och & sank mark; Joutsen, stenig strand; Lahti, 
fuktig ang, spars.; Hastbacka-Anttikoski, spars. i moss- 


dike. — Arten synes aftaga i frekvens inat land. 

©. aquatilis X gracilis. — Lappaj., Neulaniemi-Kiviniemi, 
t. y. 1 diken nara strand (foraldrarna y. i narheten); Karna, 
Kannanlahti, ett stort, vackert exemplar under videbuskar 
pa sandstrand. 

C. aquatilis xk Goodenoughii. — Lappaj., Karna, Harka- 
niemi (Odenvall). 

C. gracilis X (Goodenoughii). — Lappaj. kyrkoby, Haapa- 
niemi (Odenyall). 

C. polygama Schkuhr m. r. — Alajdrvi, Ukonmaenneva, t. 
spars. (férst iakttagen af A. N-m). 

C. globularis L. a. — T. y. i fuktiga gran- och bjorkskogar 
(med riklig risvegetation), i tallmyrar och grankarr. 

[C. ericetorum Poll. — har jag forgafves sdkt.] 

C. limosa L. #t a. — Spridd 4 sanka, Oppna mossar och 1 
starrkarr. 

C. irrigua (Wahlenb.) Sm. a. — T. y. a& starrkarr, sanka angar 
samt saval pa 6ppna mossar som pa tallmossar. 

C. panicea L. m. r. — Soini, Niemela, Lautakangas mossen, t. y. 
a ett sankare stille; [Niskakangas, Hankaneva (A. N-m)]. 
Alajdrvi, Ukonmaenneva; Vesterbacka, Jukosalmenrame. 

C. sparsiflora (Wahlenb.) Steud. h. 0. d. (— t. a). — Spridd 


& fuktiga angar i hela omradet, dock vida allmannare (4.) 
i Soint (afven i grankarr) samt i trakterna kring Ukon- 
maki och i kalkomrdadet. 


64 


Q 


C. 


Backman, Floran i Lappajarvi jimte omniijd. 


livida (Wahlenb.) Willd. m. 7. — Alajdrvi, Ukonmaenneva, 
stallvis y. (forst iakttagen af A. N-m). 


. pallescens L. a. -— T. y. hufvudsakligen pa torrare angar 


och i lofdungar. — Synes vara sallsyntare inat landet. 


. digitata L. & r. — Soini, Kuusanmetsa; Takala—Rintala, 


Rasi, lofskog. Alajdrvi, Ukonmaki; Lohijoki dalen h. o. d.; 
Vesterbacka och Poikkijoki kalkbargen. Vindala, Koskela, 
Kotakangas. Lappaj., Kuoppala, iund; Levaniemi, Alaniitty 
lofangar; Harju, aldunge; Karna nordvastra del (Odenvall). 
Evydrvi. Rumpuniemi, pa sma _ bargknallar a lofang. 
[Esse, Salodjen.| 


. flava L. yr. — Soin, [Pahkamaki, vat ang (A. N-m)|; Laa- 


sala, ang vid Alanen; ang vid landsvagen 3 km mot 
Alajarvi fran Laasala vagskilnad; Niemela, angar vid Leipa- 
joki och Saunapuro t. a., stundom y.; Lautakangas mossen 
stallvis t. y; Isojoki torp, ang och lofskogsdunge t. y. 
Vindala, Koskela, Vistinsauna t. y. (A. N-m). 


. Oederi Ehrh. m. r. — Alajdrvi (- Lappaj,), Hirvijarvi norra 


strand y. (A N-m). 


. rostrata With. m. a. — T. y. (stundom m. y.) 4 fuktiga 


angar, mossar, i starrkarr, torfgrafvar och diken. Upptra- 
der vanligen under en tamligen spad form; en storre, grofre 
form i diken och torfgrafvar. 


. rostrata X vesicaria m. r. — Evydrvi, ett enda exemplar 


jamte C. rostrata under buskar i ett dike i utkanten af en 
odlad ang mellan Jarvela och Jokela. 

vesicaria L. h. 0. d. — Soini, Leipajoki, y. pa strander 
och strandangar. Alajdrvi, Levijoki, strandang vid Si- 
rila; angsmark (gammal backfara) vid Royringinpuro, y. 
jamte C. gracilis; Paavola, astrand enst. Lappaj., Neula- 
niemi—Kiviniemi, diken pa strandangar m. a. — y.; Ylitalo, 
lag angsmark innanfor strandvallen; Latvaniitty, under 
buskar pa vat ang; Harjunjoki, strand; t. y. pa fuktig, lag- 
landt mark innanfor strandvallen af foljande holmar: Pit- 
kaston, Lokkisaari, Veanteensaari, Ramakkosaari, Pihlaja- 
saari, Kuusisaari, Vasikkasaari och Sammakkosaari; Karna, 
vattensjuk ang under Laurila (A. N-m). E£vidrvi, Joensuu, 
Suursaari; Anttikoski, stenig Astrand. [Hsse, Salodjen.] 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 65 


C. filiformis L. ¢ a. — Spridd 4 Oppna mossar och sanka 
angar, ofta y. i torfgrafvar och vid kanten af skogstrask, 
innanfor strandvallar vid Royrinki (Alujdrvi) och Lappay. 
sjO, y. 1 forsumpning pa barg vid Hankijarvi. 


Aracee. 


Calla palustris L. a. — Spridd—y. i torfgrafvar, mossdiken, 
forsumpningar, starrkarr, flackmossar, gran- och bjérkkarr. 


Lemnacez. 
Lemna minor L. a. — Ofta y. i diken, torfgrafvar och smarre 
vattensamlingar. 
Juncacee. 
Juncus conglomeratus L. r. — Alajdrvi, Levijoki, nagra ex. 


(A. N-m); Pellosmaa kronotorp, sank blandskog, m. spars.; 
tallmyr en km soder om Kuparikallio torp; Isojoki torp, 
angsdiken (invid blandskog). Lappaj., Tullila, spars. pa 
tva stallen i angsdiken; Paallysaho, dike. 

J. filiformis L. m. a. — Y. pa laga strander, fuktiga angar, 
i starrkarr och i forsumpningar pa barg. 


J. bufonius L. m. a. — Ofta y. pa skogsstigar, kyttlander och 
sjostrander. 

J. stygius L. m. 7. — Soini, Uurimaki, mosse, spridd. Ala- 
jdrvi, Ukonmaenneva, spridd—t. y.; Hirvijarvi (A. N-m). 

J. supinus Moench vr. — Soini, Niemela, y. pa par stallen i 


Saunapuro. Alajdrvi, Iso Royrinki, grunda puttar pa den 
laga stranden (f. pygmeus); Hirvijarvi (f. pygmeus) (A. 
N-m). Lappaj., Savo, Olli, i en liten back. [Kortesjarvi, 
Lappisenjarvi, lerig sjéstrand (Odenvall).| 

J. alpinus Vill. a. — Spridd—spars. i diken, pa kyttlander, 
karrvagar samt strandingar. Forekommer stundom enst. 
pa grusiga strander af holmar i Lappaj. sjo. 


66 Backman, Floran i Lappajiirvi jimte omnijd. 


Luzula pilosa L., Willd. a. — Spars. i (bland-)skogar, pa l6f- 
angar och buskmark. 

L. multiflora (Hoffm.) Lej. a. — Spridd—t. spars. pa Angar, 
vid kanten af skogsvagar, 1 lofdungar och pa gamla kytt- 
lander. 

L. pallescens (Wahlenb.) Bess. 7. — Alajdrvi, Pappilansaari, 
lofang. Lappaj., Lokkisaari; pa ett par angar mellan Lan- 
tela och Karvala; Salmela, Sofielund (A. N-m). — Fore- 
kommer helt sakert h. o. d.. ehuru ej af mig observerad. 


Liliacez. 


[Tofieldia palustris Huds. m. r. — Soini, Niskakangas, 
Hankaneva (A. N-m 1908).| 

Majanthemum bifolium (L.) F. W. Schmidt. a. — m. a. — 
Vanligen spridd — spars., men stundom (flackvis) y. i gran-, 
lof- och blandskogar, 4 buskmark samt & laglandt mark 
innanfor strandvallar. 

Convallaria majalis L. 4 a. — Ofta y. pa torra strandvallar 
(vid Lappaj. och Hvijdrvi sjoar), pa lofangar, angsbackar, 
stundom i lofskog samt pa kalkbargen. Antraffas ofta 
ymnigt i blom och synes hafva en jamn utbredning 6fver 
omradet, dock nagot allmannare narmare de stérre sjéarna. 

Paris quadrifolius L. ¢. a. — Spars. 4 lofangar, i l6f- och 
granskogar. 


Iridaceze. 


Iris pseudacorus lL. m. 7. — Lappaj. kyrkoby, spridd vid 
stranden af Harju a. Hvijdrvi, Vahajarvi (séder om kyr- 
kan), t. y. pa tjarnens fastare kant. 


Orchidacee. 


Cypripedium calceolus I. m. r. — Alajdrvi, Vesterbacka, 
spridd i lunden mellan Huosianmaanniitty och Moskvan- 
kallio kalkbarg. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 67 


Orchis incarnatus L. m. r. — Soini, Niemeli, Lautakangas 
mossen m. spars. Alajdrvi, Ukonmaenneva m. spars. 
p Traunsteineri (Sauter) m. 7. — Vindala, Koskela, Kota- 
kangas (A. N-m). 
O. maculatus L. ¢. a. — Spars. 4 léfangar, i léf-, gran- och 
blandskogar, i utkanten af angar samt i grankarr. 
Gymnadenia conopea L. m. r. — Alajdrvi, ett enda exem- 


plar pa gammal, numera grasbevuxen Aker vid ,Korven 
sepan torppa* nara Lohijoki. 

Platanthera bifolia (L.) Rehb. h. 0. d. — Alajarvi, Ukon- 
maki; ett ex. i lofskog mellan Pyntar och Pellosmaa torp; 
Kuparikallio enst.; m. spars. p& kalkbargen vid Vesterbacka 
och Poikkijoki torp. Vindala, Koskela, Kotakangas; Viita- 
niemi, ang, m. spars.; Pyhalahti, Heinaaho lund; Helama- 
janparo ofre lopp, sank mark, enst. Lappaj., Latvaniitty: 
Oudonpuunniitty; spars. i granskog i trakten af Hankivuori; 
Karna, Salonpaa, lofskog, t. spars.; Hirkaniemi, léfdungar, 
spridd; t. spars. i léfskog pa de flesta holmar i Lappaj. 
sjos norra del. Evidrvi, Kettusaari, lofang; Rumpuniemi, 
lofang. |Hsse, Salodjen.| 

P. viridis (L.) Lindl. ¢. a — T. spars. pa léfaingar och éppna 
angar, i lof- och granskogar. 

Epipogon aphyllus Sw. m. 7. — Alajdrvi, Ukonmaki, sju 
blommande stjalkar i tit, frodig blandskog 22 juli 1905 
(A. N-m). 

Listera ovata (L.) R. Br. x. — Alajéirvi, Kuparikallio, enst.; 
Vesterbacka, ett ex. i utkanten af Jukosalmenrime mot 
Huosianmaankallio. Lappaj., Latvaniitty, ang pa tva stil- 
len (resp. 20 och 6 ex.); Levaniemi, Alaniitty léfang ce. 
20 ex. (A. N-m). Hvzjdrvi, Rumpuniemi, nagra ex. pa tvanne 
skilda stallen i utkanten af léfang. 

L. cordata (L) R. Br. ¢ a. — Soini, Laasala, fuktig skogs- 
mark; Lillsoini-Uurimaki h. 0. d.; Uurimaki-Jokiaho | a., 
spridd i granskogar och karr samt i blandskogar; Takala- 
Rintala, ¢. a. — t. spars. i gran- och lofblandskogar samt i 
grankarr. Alajdérvi, Ukonmaki; Ukonmaki-Paavola, i gran- 
blandskog; Lohijoki-dalen ¢. 7.;  Kaartusjarvi-Héykjarvi, 
granskog; lirujarvi, fuktig blandskog vid Pitkalampi; Kupari- 


68 Backman, Floran i Lappajarvi jamte omnajd. 


kallio; blandskog vid Vesterbacka och mellan Vesterb. och 
Poikkijoki torp; grankarr mellan Poikkij. t. och Saaksjarvi. 
Vindala, Viitaniemi, granskog; granskog pa bargsluttningen 
mot Pokela. Lappaj., Kallioniitty, granskog; Latvaniitty; 
Leppala-Latvaniitty, flerst.1 granskog; granskog vid Oudon- 
puunkallio; ¢ a. i fuktiga lof- och granskogar i trakten af 
Hankijarvi; kyrkobyn, Isaks park (A. N-m). Hvydrvi, Pitka- 
salo, Karhusaari granskog. 

Goodyera repens (L.) R. Br. m. r. — Alajdrvi, spridd i gran- 
skog Oster om lirujarvi; Vesterbacka, nagra ex. bland Hyloe. 
splendens i blandskog vid Huosianmaankallio. Vindala, Pyha- 
lahti (enl. Odenvall). Lappaj., Kiviniemi t. y. (Odenvall). 

Coralliorrhiza innata R. Br. hk. 0. d. — M. spars. pa fuk- 
tiga angar, & buskmark, i fuktig lof-, gran- och blandskog 
samt i grankarr (spridd). 

Malaxis paludosa (L.) Sw. m. r. — Sovni, Uurimaki, mosse, 
fyra ex. pé kanten af Sphagnum-tufvor mot den bara dyn. 


Dicotyledones. 


Salicaceze. 


Salix!) pentandra L. ¢ a. — Spars. telningar och smarre 
buskar pa Akerrenar, strander, i gran- och lofskogar, pa 
ingar. PA gamla tillandningar vid Iso Réyrinki och Saaks- 
jarvi forekomma a. (t. spars.) laga buskar. Tradartad ar 
den ¢. 7. och antraffas vanligen endast vid strander och 
skogar (enst.). 

S. nigricans Sm. h. o. d. — Soini, Jokiaho, akerren, ett par 
smiarre buskar; Vuorela, skogsbryn mot fuktig ang; Niemela, 
stenbunden, videbevuxen mark. Alajdrvi, Iso Réyrinki, till- 
landning; Alajarvi sjés nordéstra strand; Vesterbacka, ett 
par obetydliga buskar vid utkanten af Jukosalmenrame. 
1) Efter det tryckningen vidtagit har jag haft formanen att fa stérre 


delen af min Salix samling granskad af de kinda salicologerna Axel Arrhe- 
nius och Bjorn Floderus. 


S 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 69 


Vindala, Saaksjarvi, lag strand vid Elgland. Lappaj., 
Kauhajarvi, Luomala, akerren; Ojala, ndgra buskar (A. 
N-m); Finnila, skogsbacke; Savo, Leppala torp, videang; 
Neulaniemi, strandklippa; Itakyla, Luomala, dikeskant A 
karrmark; Mattila, vid randen af en vattensamling i ut- 
kanten af ang. Hvijdrvi, Pitkasalo, kyttlandsakerrenar (flera 
buskar); Karhusaari, lofang; Sdéderkultalaks, fuktig ang. 


. bicolor Ehrh. m. a. — Sj6-, trask-, 4- och backstrander, 


akerrenar, torra och fuktiga angar. Den ojamforligt allman- 
nast och ymnigast forekommande arten, ofta bildande stora 
bestand pa strander och angar. Mindre allman i Sozni. 


. cinerea L, a. — Antraffas spridd hufvudsakligen pa stran- 


derna af sjoéar, aar, backar och trask, men ej haller sall- 
synt i diken, pa fuktiga angar och stundom i fuktig skog. 


.caprea L. ¢. a. — Enst. pa strander, lofangar, akerrenar, 


i lof-, gran- och tallskogar. Antraffas jamfoérelsevis sallan 
som trad. 


. aurita L. (a.—)m. a. — Spridd pa strander, angsbackar, 


fuktiga angar, léfangar, Akerrenar, i sank skogsmark. — 
Har en jamnare utbredning 6fver omradet an S. cinerea 
och ar den art, som antraffas pa det stérsta antalet olik- 
artade standarter, hvilket afven ar en af orsaken till att 
S. aurita-bastarderna aro s& allmanna. 

livida Wahlenb. ¢#. a. — Soini, Keisala, Vuorela och Lill- 
soini t. a pa angsbackar och i backdalar; Jokiaho, falt- 
backar a., spridd; Niemela trakten samt nedat langs lands- 
vagen, a. pa akerrenar och torra backar. Alajdrvi, Panula- 
Jukanniemi, flerst.; angar vid Hallapuro utlopp i Alajarvi 
sj0; Paavola, svedjemark; Pellosmaa kronotorp, akerren, 
enst.; Lohijoki-dalen, i trakten af Vaadramaki och vid Tiis- 
tola a., ofta t. y.; p& en Aangsartad, forfallen tradesaker 
vid ,Korven sepan torppa* vid Lohijoki forekommer t. y. 
en starkt luden f.; Kaartunen, fuktig angsmark enst.; Vester- 
backa, Huosianmaanniitty enst. Vindala, pa ang och i fuk- 
tig skogsmark vid Paalumapuros utlopp; Koskela-Poikkijoki 
torp, torr ang; Elgland-Vesterbacka, en buske pa Hyoveen- 
niitty léfang: Saaksjarvi, en buske pa strand vid Elgland: 
skogsbryn vid Teerijoki nara Vetil sockengrans. Lappay., 


70 Backman, Floran i Lappajirvi jimte omniajd. 


Purola-Kuoppala, fuktig ang; Nyk6ésenniemi, torr backe; 
Maisio, betesmark; kyrkobyn, Rajaniemi, buskmark; Savea 
(J. H-n); Leppala och Latvaniitty; Lukkarinsaari (J. H-n). 
Evijdirvi, Joensuu-Anttikoski, en buske i bjork-blandksog. 
— Sasom af anteckningarna framgér ar arten 1 Soin och 
Lohijoki-trakten a. och upptrader dar stallvis i stora mas- 
sor, men aftar mer och mer mot kusten, sa att 1 Hvydrvi 
antraffats endast en buske. 

S. myrtilloides L. «4 a. — Spars.—spridd pa fuktiga-vata 
angar, i fuktig skogsmark, pa laga strander samt nagon 
gang i torr barrskog. Ar tamligen jamnt utbredd ofver hela 
omradet, men synes halst halla sig till icke odlade trakter. 

S. repens L, a. — Férekommer ofta som karaktarsvaxt 1 tall- 
bjérk-blandskogar (spridd — t. y.); dessutom i skogsbryn, pa 
ingar, laga strander (afven pa rena sandstrander), bland 
Polytr. commune pa barg i skogsmark. Aftar ej i ymnig- 
het inat land, snarare tvartom. Upptrader under en mangd 
olika former, an liten, krypande, an meterhog med upprata 


arskvistar, bladen lancettlika — ovala, glatta — mer eller 
mindre starkt silfverglinsande. Den mest silfverglansande 
formen ar 


f. arenaria L. (¢. r.) — Sarskildt antecknad fran foljande stal- 
len: Soini, Vuorela-Jokiaho, ¢. 7.; Takala-Rintala, Loytosuo, 
fuktiga angar, spridd. Alajdrvi, Iso Royrinki, laga stran- 
der; [Mankijarvi t. y. (A. N-m)] Vindala, Elgland, vid 
landsvigsdike. Luppaj., Savo, Ylitalo, Korven-niitty; Lep- 
pala, Akerren; Tullila angsbacke och sandstrand; Kauhajarvi 
sédra strand. Evijdrvi, Riitojanpuros utlopp, fuktig ang. 

S. Lapponum L. (h. 0. d.—)t. a. — Soini, [Torasenjarvi, lag 
strand]; Niemeli, tre sm& buskar pa steril, stenig vide- 
mark. Alajdérvi, Nygard y. (A. N-m); Iso Royrinki, laga, 
langegrunda strander (i synnerhet i norr) m. a@., spridd, och 
i fuktig skogsmark vid Vahajoki, som inflyter fran soder; 
[Mankijarvi 2. o. d. (A. N-m)]; par tre buskar vid stranden 
af Mertaspuro vid Hanhilamminpuro utfléde; Paalijarvi 
stra strand, flera buskar; en telning vid Hallapuro utlopp 
i Alajarvi sjé; Vesterbacka, fuktig ang vid an, en vidlyftig 
buske och nagra mindre; i utkanten af mosse vid Moskvan- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 71 


kallio; vid Poikkijoki torp. Vindala, Saaksjarvi, spars. laga 
buskar pa laglandt strand vid Luomala och Elgland; spridd 
(flere vidlyftiga buskar) pa Polytr. commune-mossen mel- 
lan Saaksjarvi (sodra del) och Vahajarvi; Viitaniemi, strand- 
ang, ett par sma buskar; kyrkobyn, flere buskar p& mos- 
sen nara amynningen. Lappaj., Luomala-Kurkikangas, en 
buske a karrmark vid vagen; Hietojanneva, en buske (J. 
H-n); Kauhajarvi, Ojalanpuro utlopp, flere buskar; Kauha- 
jarvi sydvastra strand, fyra buskar (A. N-m); Kurejoki 
amynning, strandangar a.; Virsula-Perala, inanfor strand- 
vallen flere buskar (A. N-m); Tullila-Lantela, en buske pa 
strand; Kivikangas-Luukkeri, sank mark; pa angar vid ut- 
kanten af Hankijarvi a.; Perala, pa stranden af udden i 
an. Hviydrvi, Sarkjarvi, strand, flere buskar; Lahti, smarre 
telningar pa fuktig ang. 

. aurita X bicolor t= r. — Alajdrvi kyrkoby, angsbacke 
(conf. Arrhenius); Vesterbacka-Poikkijoki torp, strandang. 
Lappaj., Viinamaki, angsdike (eller S. aurita & bicolor x 
cinerea; det. Arrhenius); kyrkobyn, Rajaniemi, buskmark; 
Halkosaari, strand (conf. Arrhenius et Floderus). EHvi- 
jdrvi, Joensuu, stranden af en liten holme. 

5. aurita X bicolor « cinerea — Lappaj., Viinamaki, fuk- 
tig strandang (enl. Arrhenius; enl. Floderus 8. bicolor 
X cinerea). Hvijdrvi, Joensuu, stranden af en liten holme 
(det. Arrhenius et Floderus). 

. aurita X cinerea — Alajdrvi, Iso Réyrinki, lag strand (conf. 
Arrhenius). Lappaj., Selkasaari (leg. Odenvall); Luomala, 
stranden af Vieresjoki (leg. A. N-m; sannolikt denna kom- 
bination enl. Arrhenius); Ylitalo, Korven-niitty (det. 
Arrhenius). EHviédrvi, Koski, ang. 

. aurita X cinerea X myrtilloides — Soni, Niemela, steril 
mark (enl. Arrhenius och Floderus antagligen denna 
kombination). <Alajdrvi, Iso Royrinki, lag strand (det. 
Arrhenius; enl. Floderus 8. aurita x myrtilloides). 

. aurita(X cinerea) X nigricans — Lappaj., Savo, Yli- 
talo, Korven-niitty (det. Arrhenius). 

. aurita X Lapponum — Alajdrvi, Iso Royrinki, lag strand 
(det. Arrhenius et Floderus). 


-] 
nN 


op 


Backman, Floran i Lappajiirvi jiimte omnajd 


. aurita X Lapponum X myrtilloides (enl. Floderus; 


enl. Arrhenius snarare 8. Lapponum X livida X myrtilloi- 
des; insamlad som en egendomlig S. Lapponum X myrtil- 
loides). — Alajdrvi, Paalijarvi éstra strand. 


. aurita X livida — Alajdrvi, Vesterbacka-Poikkijoki torp 


(conf. Arrhenius; en missbildad f.) Lappaj., Savo, Lep- . 
pala torp, en taml. stor buske pa videang (conf. Arrhe- 
nius); Veanteensaari, sandstrand (enl. Arrhenius denna 
hybrid eller kanske endast S. aurita.) 


. aurita X livida X myrtilloides — Lappaj., Savo, Lep- 


pala torp, akerren (conf. Arrhenius et Floderus). 


. aurita X myrtilloides h. o. d. — Enst. — spars., stundom 


spridd i fuktig skogs- och buskmark, pa fuktiga angar och 
laga strander. Den allmannaste vide-bastarden, jamnt ut- 
bredd 6fver omradet; i Evijdrvi dock endast antecknad 
fran fuktig ang vid Lahti. 


. aurita X repens (conf. Arrhenius) ¢. 7. — Sowni, Niemela, 


Akerren. Alajdrvi, Paalijarvi, dstra stranden. Lappaj., sank 
ang vid vastra delen af Hankijarvi samt i ett par puttar 
pa barg vaster om trasket; Tullila, ren sandstrand och 
Angsbacke nagot hégre upp; Leppala torp, dikeskant (conf. 
Floderus; enl. Arrhenius snarare S. caprea X repens); 
Kauhajarvi, Ojala (leg. A. N-m). 


. bicolor & cinerea (conf. Arrhenius) h. 0. d. — Pa stran- 


der och i angsdiken. — Ar nast efter S. aurita X myrtilloi- 
des den allmannaste bastarden. 


. (bicolor X) cinerea X nigricans (det. Arrhenius och 


Floderus). — Lappaj., Viinamaki, angsdikeskant; Karna 
nordvastra del, dike. 


. bicolor X nigricans (det. Arrhenias) — Lappaj., Viina- 


maki, fuktig stranding (per-bicolor); Viinamaki(-Purola), 
ingsdikeskant (per-bicolor och per-nigricans); kyrkobyn, 
strand vid Karna bro och p& Rajaniemi; Karna, Kannan- 
lahti, sandstrand, en 2,5 m hég buske; Harkaniemi, lag 
ang; Halkosaari, strand. 


. caprea X repens — Soini, Hovila torp, en taml. stor buske 


pa dikeskant (det. Arrhenius; conf. Floderus). 


. cinerea X nigricans (det. Arrhenius) — Soznz, Niemela, 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 73 


dikeskant. Alajdrvi, Vesterbacka, Huosianmaanniitty. Vin- 
dala, Saaksjarvi, Elgland. Lappaj., Maisio, dike; sank mark 
i skog mellan Hankijarvi och Kortesjarvi landsvag (mojli- 
gen ingar afven S. bicolor: Arrhenius och Floderus). 

S. Lapponum X myrtilloides — Alajdrvi, Iso Réyrinki, lag 
strand. Vindala, Pyhalahti, strandang. Lappaj., Tarvola, 
Seppa, fuktig videang. Hvydrvi, Joensuu, lag strandang. 

S. livida X myrtilloides — Soni, Keisala, ang pa hogsta 
hdjden (conf. Arrhenius). Alajdrvz, Iso Royrinki, lag strand 
(f. glabra det. Arrhenius et Floderus). Lappaj., Karna, 
Harkaniemi (leg. A. N-m; conf. Arrhenius); Latvaniitty 
(det. Arrhenius). 

S. myrtilloides X repens (conf. Arrhenius) — Vimdala, | 
Saaksjarvi, lag strand vid Elgland. Lappaj., sank ang vid 
Hankijarvis vastra del. ELvijdrvi, Jarvela-Hankikoski, i ut- 
kanten af barrskog jamte spars. S. myrtilloides, y. S. repens. 

Populus tremula L. a. — Oftast spars. i lof-, bland-, gran- 
och tallskogar och p& sjéstrander. Stundom antraffas rena 
aspbestand i léfskogar och invid odlingar. Gamla, grof- 
stammiga trad upptrida sarskildt pa strandvallarna. 


Betulacez. 


Betula verrucosa Ehrh. ¢ a. — Spars. hufvudsakligen pa 
torrare mark. 

B. pubescens Ehrh. m. a. -— Bildar hufvudbestandsdelen i lof- 
skogarna (se sida 23). 


Binane Liteoia“ia = Vanligen ymnig pa myrar, sarskildt 
tallmyrar. 
B, nana X pubescens 7. — Soini, Vahasoini, ang (A. N-m). 


Alajérvi, Levijoki, karrmark; Aitasaari-Kiviniemi, tallskog. 
Lappaj., Harjuanhauta torp vid Kauhajarvi vagen (A. N-m); 
Tarvola, Kangas, lofang; tvé 5—6 m hoga, spada trad i 
utkanten af Viinahonkakangas 6ster om Hankijarvi. 

B. nana X verrucosa h. o. d. — Soini, Vuorela, utkan- 
ten af léfskog; Vahasoini (A. N-m): |Niskakangas, fuktig 
mark, en 5—6 m hég buske.| Alajdrvi, Levijoki-Laasala, 


74 Backman, Floran i Lappajirvi jimte omnajd. 


enc 5 m hog buske i barrskog; Ukonmaki-trakten, sank 
skogsmark; Kaartunen-Pyhavuori, tallmo; Kuparikallio, 
kyttland. Vindala, Saaksjarvi, lag strand vid Elgland. 
Lappaj., Luomala, karrang; Niska, Kalettomansuo: gran- 
skog vid Kortesjarvi vagen nagra km fran Lappaj. strand; 
Tarvola, Kangas, tallmosse; Savo, tallskog vaster om Olli; 
skog vid Kauhajarvi vagen. Evijdrvi, Hanhikoski, mosse; 
Jokela-Jarvela, fuktig ang, en buske med fyra c. 4 m héga 
stammar; kyrkudden, mosse vid strand. — Mahanda till- 
hora en del af ofvan namnda buskar foregaende bastard. 
Alnus glutinosa (L.) Gertn. h. 0. d.—t a. — Soin, Kei- 
sala-Pohjasmaki, ett hégt trad med fyra grofva stammar 
& sank skogsmark. Alajdrvi, Ukonmaki, nagra trad; liru- 
jarvi, strand, nagra trad (ett trad vid liru gard mater vid 
brésthéjd 1,8 m i omkrets); i lofblandskog vid utkanten af 
ett karr c. tva km vaster om Mustakorpi atm. nagra 10-tal, 
mahanda 6fver 100, héga (12 m), smarta, nedtill kvistfria 
trad; Kaartusjarvi-Ojajarvi, fuktig angsmark, nagra trad; 
Kalliojarvi éstra strand en mangd buskar. V2ndala, gran- 
karr dster om Metsipelto m. spars.; flere trad pa fuktig 
ang dster om Lakaniemi; kyrkobyn-Saaksjarvi, fuktig gran- 
skog. Lappaj., Ylitalo, Korven-niitty, fuktiga angar (¢.) «.; 
Latvaniitty a., afven gamla trad med flere stammar; Hanki- 
vuori, fuktig skogsmark (enl. uppgift af en bonde); kyrko- 
byn, Harju, Isokyt6, tre gamla, c. 8 m hoga trad; Haapa- 
niemi strand, en mangd trad; Koppeloniemi-Penttiniemi, 
strand; Orava, backstrand; Karna, Harkaniemi strand, 
smarre trad; pa stranden af de flesta holmar i norra delen 
af sjon samt pd Iso Selkaésaari; Surmaniemi, en buske 
pa stranden; ndgra trad pa stranden af en liten udde soder 
om Isoniemi. Evijdrvi, Kerttu by, ett aldre trad vid lands- 
vagen. — Sdsom synes férekommer klibbalen allmannast 
pa sjostrinder (sarskildt vid Lappaj. sjo), men afven pa 
fuktiga a4angar och i fuktig skogsmark. Anmarkningsvardt 
ar att den ej antecknats fran stranderna af Hvijdrvi sjo. 
A, incana (L.) D. ©. m. a. — Ofta bestand bildande vid sjo- 
strander samt p& backar invid odlingar. Det allmannaste 
tradslaget p& léfangar. Spars. i lofskogar (se sida 23). — 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, $2, N:o 3. 75 


Graalen ar synnerligen mangformig. Mellan den starkt gra- 
hariga form, som narmar sig f. argentata Norrl. och den 
nastan fullkomligt glatta f. glauca Ait. finnas en mangd 
mellanformer. Allman synes f. borealis Norrl. (=f. vires- 
cens Selan) vara. Pa strander vanligen buskartad, upp- 
nar den pa angar, i skogar och backdalar en ansenlig héjd. 

A. glutinosa X incana m. +. — Lappaj., trad, som torde 
tillhéra bastarden forekomma pa backstrand mellan Orava 
och Hernesniemi, samt vid stranden af Karnasund mellan 
Koppeloniemi och Penttiniemi. 


Moracez. 


Humulus lupulus L. m. r. — Soni, Laasala, angsbacke. — 
Odlas nagon gang.| 


Urticacez. 


Urtica urens L. ¢t. a—a. — Vid uthus och boningshus, van- 
ligen vida sparsammare an foljande art. 

U. dioeca L. a. — m. a. — Ofta i stora massor kring bonings- 
hus och uthus, vid landsvagskanter, dessutom i gamla tjar- 
dalar, pa gamla hyggesplatser i skog samt nagon gang 1 
frodig skogsmark (exempelvis nara stranden af Haapaniemi 
i Lappaj. kyrkoby). 


Polygonacez. 


Rumex domesticus Hartm. a. — Spars. vid gardar och lands- 
vagskanter, pa Akrar och odlade angar samt enst. pa sjo- 
strander. 

R. aquaticus L. m. r. — Alajdrvi, Hoykkyla, spridd a fuktig 
mark vid en gard. Lappaj., Itakyla, Repuli y. (A. N-m). — 
Mojligen allmannare. 

R. acetosa L. a. — m. a. — Spars.—spridd pa fuktiga angar, 
kyttlander, akerrenar, odlade angar. 

R. acetosella L. a—m. a. — T. y. pa torra angar, trades- 


76 Backman, Floran i Lappajairvi jimte omnajd. 


akrar, kyttlander, vagkanter och stundom pa barg. Stundom 
m. y. pa tradesakrar. 

Polygonum viviparum L. a. — Spridd—y. pa saval fuktiga 
som torra angar. 

P. amphibium L. h. 0. d. — I grundare vikar af Alajdrvi, 
Lappaj. (sarskildt i kyrkbytrakten) och Evijdrvi sjoar samt 
i Iso Réyrinki (Alajdrvy. 

f. terrestris Leers 7. — Alajdrvi kyrkoby, stenig strand vid 
kyrkan. Lappaj., Virsula (A. N-m); Karvala, strand, t. y. 
innu hégt uppe pa land; Tullila, strand, t. y. pa tre stal- 
len; Hernesniemi, spridd pa stenig strand; kyrkudden, 
strand; Karnasund, flerst.; Karnansaari vastra strand. — 
Vanligen steril. 

P. tomentosum Schrank a. — Spridd (— t. y.) pa akrar, dyng- 
hogar och stundom pa grusiga strander. Spridd pa till- 
landningarna vid Kauhajarvi. 

P. hydropiper L. & 7. — Alajdrvi, Kurejoki by, landsvags- 
diken, Lappaj., Kauhajarvi, Herneshuhta, enst. i diken; 
Tapola, dike, t. y. (A. N-m); Karvala, a. — t. y. i lands- 
vagsdiken; Sdyrinki, landsvigsdike; Helkanmaki, Paloaho, 
y. vid /en liten bick; Korri, landsvagsdike; Viinamaki- 
Rantakangas, dike enst. (A. N-m). [En]. A. N-m a. i lands- 
vagsdiken i Essel. 


P. aviculare L. m. a. — Ofta m. y. pa gardsplaner, dessutom 
vid vagkanter och akrar. 
P. convolvulus L. & a. — Spridd—t. spars. i akrar och 
potatisland. 
Chenopodiacez. 
Chenopodium album L. a.—m. a. — T. y.-y. 1 potatis- 


land och akrar, p&é dynghogar och vid gardar. 


Portulacacee. 
Montia lamprosperma Cham. h. 0. d. — Soini, Vuorela, 
fuktig ang; Lillsoini y. (A. N-m). Alajdrvi, Lohijoki-dalen, 
spars. i kalldrag; Paavola, fuktig angsmark pa par tre 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 77 


stallen; Sankiaho, spars. i diken; Hoisko-Hameenniemi, 
strand, spars. paé formultnad, uppkastad Equisetum; Vester- 
backa, m. y. 1 diken. Lappaj., Mattila, fuktig ang; Kuop- 
pala, dikeskant; Harju, fuktig ang; Savea (J. H-n); Karna, 
fuktig ang vid basen af Harkaniemi; Kankaanpaa, dike y. 
(A. N-m); Tervanen, fuktig ang vid landsvagen; Olli-Lep- 
pala, kyttlandsaker; enst. pa stenig strand och fuktig ang 
vid Kauhajarvi. Eviydrvi, Soderkultalaks, angsdike; Sydan- 
maa, Uusitalo, t. y. bland Sphagnum Girgensohnii i utkan- 
ten af fuktig ang vid mosse. 


Caryophyllacez. 


Silene venosa (Gilib.) Aschers. t=. 7. — Soini, Lillsoini, falt- 
backe (A. N-m). Alajdrvi, Lohijoki-dalen, backsluttning; 
Vahasaari holme, odlad ang; lirujarvi, angar vid liru-gard 
(forstm. Thomé); Myllykangas, akerren t. y. Lappaj., Uusi- 
maki (enl. saker uppg.); Kielaankangas, tradesaker (A. 
N-m); Niska, faltbacke och Aker vid Kivipuro torp; Halko- 
saari, Aker (J. H-n); angar vid prost- och prastgarden. 
Evijérvi kyrkoby, flerst. p& gardar och i akrar (enl. Elli 
Wikman). 

[Silene rupestris L. — Odenvall sager sig hafva sett arten 
pa Lehtisalo barg vid vagen fran Lappaj. till Kortesjarvi. 
Uppgiften ar dock osaker, d& exemplar saknas.| 

Viscaria vulgaris Roehl. m. 7. — Hj iakttagen af mig, men 
enl. uppgift af forstm. Thomé har den flere somrar hallit sig 
pa angar vid [irujarvi. 


V. alpina (L.) G. Don. m. 7. — Alajdrvi, lirujarvi, spars. pa 
mindre omrade 4& Iirunkallio. 
Melandryum rubrum (Weig.) Garcke 7. — Alajdrvi, Vester- 


backa, spars. p& angsbacke vid an. Vindala, Saaksjarvi, 
Makela, odlad i tradgardar; Pyhalahti, spridd i Heinaaho 
lund; i utkanten af tallskog pa Kiviniemi mellan Pokela 
och Vindala Amynning (enl. seminaristen Strang). Lappay., 
Uusimaki (J. H-n); Veanteensaari, angsbacke, ett stort ex. 
med flere stjilkar. Evijdrvi kyrkoby, léfskog nara klockar- 


78 Backman, Floran i Lappajiirvi jimte omniijd. 


bostallet (enl. Elli Wikman); Kattilakoski, angsbacke vid an. 
[Hsse, Tiistbacka, angsbacke; Hjulfors, lund.| 

Coronaria flos cuculi (L.) A. Br. vr. — Alajdrvi, Lrujarvi, 
angar (forstm. Thome). Lappaj., Karvala, spridd pa angs- 
backe; Harju, nagra ex. i dike vid skolan; Rajaniemi vid 
Karna sund (J. H-n); har under flere ar hallit sig pa Sal- 
menniitty vid Karna sund (A. N-m); Ylikannus, odlad ang: 
Ilkka, ett ex. under strandbuskar. 

Agrostemma githago L. 7. — Soini, Laasala, aker. Lappay., 
akrar vid prostgarden (1908 A. N-m), Lammi och Perala. 
EHvydrvi, Jarvela och Tervakangas, akrar; kyrkobyn, aker 
(enl. Elli Wikman). — Maste betraktas sdsom tillfallig i 
omradet, alldenstund den antecknats hufvudsakligen endast 
sommaren 1903; inkommen med ryskt utsade. - 

[Dianthus barbatus L. — Lappaj. prostgard, forvildad sedan 
manga ar (A. N-m).] 

Dianthus deltoides L. & +. — Alajdrvi, Puumala, torr gras- 
mark. Vindala, Pyhalahti, torr ang; Lakaniemi, akerren: 
Lappaj., Kauhajarvi, landsvagskant; Eskeli, bland stenar 
pa angsbacke; landsvagskant vid Lantela; kyrkobyn, flerst. 
pa akerrenar och torra angar; Lammi, torr angsbacke. Hv- 
jdrvi kyrkoby, pa tv& angar (enl. Elli Wikman). — Upp- 
trader 6fverallt jamforelsevis spars. 


Sagina procumbens L. a. — Ofta y. i diken, pa akrar och 
akerrenar, vid vagkanter och strander. 
Moehringia trinervia (L.) Clairv. 7. — Alajdérvi, Ukonmaki, 


spars. pa erratiskt block i blandskog. Lappaj., Levaniemi, 
Alaniitty (A. N-m); kyrkobyn, pa en sten i lund nara prast- 
garden; Haapaniemi (Odenvall). 

[Arenaria serpyllifolia L. m. r. — Esse, torr backe pa ans 
hégra strand midt emot Salodjen.] 

Stellaria media (L.) Cyrillo m. a. — Ofta y. pa akrar, oardar 
och 6fverhufvud pa all slags odlad mark. . 

S. palustris (Murr. Retz. r. — Lappaj., Tarvola, ang vid 
Savea (J. H-n). Hvijdrvi, stranden af kyrkviken (enl. skol- 
eleven Hamrens herb.); Rumpuniemi, ett ex. pa lofang; 
Joensuu, stranding; Anttikoski, stenig astrand; Kattila- 
koski, strand. [Hsse, stranden af Salodjen.| — Sasom synes 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 79 


forekommer arten uteslutande i de narmast kusten be- 
lagna delarna af omradet. 

S. graminea L. a. — m. a. — T.y. pa angar, Akrar, akerrenar, 
gardsplaner och strander. 

S. longifolia Muhlenb. ¢. r. — h. 0. d. — Soini, Takala-Rin- 
tala, Rasi, lofskog. Alajdrvi, Vesterbacka, vid en lada pa 
Huosianmaanniitty; vid en lada pa ang ec. tva km nedat fran 
Vesterb. Vindala, Kellaripuro dalen; Viitaniemi, pa sten 4 
strandang; Lappaj., Ylitalo, Korven-niitty; Olli-Leppala, 
kyttlandsaker; Latvaniitty, fuktig ang; kalldrag i granskog 
vid Oudonpuunnitty; kyrkobyn, Haapaniemi; Niska, Pikku- 
saari (J. H-n); Selkasaari, stenig strand: Luomala-Mattila, 
kalldrag. — Mahanda delvis forbisedd. 


Cerastium cespitosum Gilib. *triviale Link a. — Angs- 
backar, vagkanter, Akrar och akerdiken. 
Spergula arvensis L. a. — m. a. — Vanligen y. i Akrar, 


sarskildt pa tradesakrar, potatisland och sandiga strander. 
S. vernalis Willd. m. +. — Alajdrvi, spridd pa Tirunkallio och 


Kaarmekallio. 

Seleranthus annuus L. m. r. — Vindala kyrkoby, akerren 
(enl. seminaristen Strang). Evijdrvi, Aby, spridd pa tra- 
desaker. 


Nympheacee. 


Nuphar luteum (I) Sm. a. — m. a. — Spridd i de flesta trask, 
i daar (och stérre backar) samt i vikar af Alajdrvi, Lappay. 
och Hvydrvi sjoar. 

N. luteum X pumilum m. 7. — Vindala, Saaksjarvi norra del 
(Odenvall). 

Nymphea alba L. *candida Presl. ¢. a. —I de flesta trask, 
i vattenfyllda torfgrafvar, i Esse 4 mellan Hvydrvi och 
Lappaj. sjoar samt sallsynt i grunda vikar af Alajdrvi, 
Lappaj. och Evijdrvi sjoar. 

f. minor. — Lappaj., Savo, Leppala torp, i ett genom torf- 
tagning uppkommet trask. 


80 Backman, Floran i Lappajirvi jiimte omniijd. 


Ranunculacez. 


Caltha palustris L. m. a. — Spridd—t. y, pa fuktiga angar, 
vid back-, a- och sjéstrander samt i diken. 

[Aquilegia vulgaris L. — Lappaj. prostgard, Ahovainio, for- 
vildad sedan manga ar (A. N-m).] 

Actea spicata L. r. — Soinz, Kuusanmetsa. Alajdrvi, Ukon- 
maki, Oppen plats i l6f-blandskog; Vesterbacka, Moskvan- 
kallio kalkbarg och lund darinvid; Poikkijoki kalkbarg. 
Lappaj., Rantakangas, busksnar vid Ukonniemi sddra 
strand (A. N-m). 

Thalictrum flavum L. m. r. — Lappaj., Karna, buskig strand- 
ang vid Kanta (enl. en nagot osaker uppgift af Odenvall). 
[Esse, Salodjen, flerst., stallvis y.] 

[Anemone hepatica L. — Utplanterad pa Lappaj. prastgard 
1895 och pa prostgarden 1903 och har frodats val.] 


[Anemone nemorosa L. ~- Zappa). prastgard, utplanterad 
1895; har blommat de flesta somrar.]| 
Myosurus minimus L. (h. 0. d. —) t. a — Ofta y. i rag- 


akrar. Hj sarskildt observerad i Sovnz. 

Ranunculus peltatus Schrank var. septentrionalis Lindb. 
fil. t. r. — h. 0. d. — Alajdrvi, Kaartusjarvi nordostra vik; 
Sillanpaa (A. N-m); Kurejoki 4 vid Rottala. Lappaj. sjo, 
vid Sammakkosaari och Ramakkosaari; mellan Heinasaari 
och Karna; vid Niska; Esse 4, a. mellan Niska och Jokela, 
sarskildt pa strida stallen. Hviydrvi sj6, vid Joensuu och 
nara Kettusaari nordoéstra strand. 

R. flammula L. vr. — Alajdérvi kyrkoby-Keltikangas, lands- 
vagsdike. Eviidrvi, dike vid Lappaj. landsvag. Pa Var- 
tijasaari och Iso Kannus 1 Lappaj. antraffas en form som 
snarast tillhor den akta R. flammula. For 6frigt har i om- 
radet antraffats endast 

6 gracilis G. Mey ¢#. a. — Ofta y. pa sj6- och astrander samt 
fuktiga angar. 

R. reptans L. a. — Ofta y. pa laga sj6-, trask- och astrander, 
afven under vatten. Antraffas afven pa blottad mark in- 
vid landsvagar. Hj observerad i Sotnz. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 81 


ae) 


. lingua L. r. — Lappaj. kyrkoby, spridd i Saveajoki nara 
utloppet. Hvijidrvi, stranden af Esse 4 vid Sirppikoski och 
Millaskangas. [Esse, Salodjen.} 

. auricomus L. a. — Y.—spridd pa fuktiga angar. 

. acer L. m. a. — T. y. pa angar och akerrenar, spars. i l6f- 

skogar och gamla tjardalar. 

. polyanthemus L. m. rv. — Soini, Lillsoini, ang och busk- 

mark. Lappaj., Uusimaki, (t. y.) pa angsbacke (J. H-n). 

. repens L. m. a. — T. y. pa akrar, tradesdkrar och i diken, 
spars. pa sj0- och astrander samt stundom i granskog. 
sceleratus L. r. — Lappaj. kyrkoby, i dike pa Isokyto 
1894 (A. N-m); Hyytiala, ett ex i torfgraf 1904 (A. N-m), 
vid Savea 4 (Odenvall); Itakyla, Hietojanneva, kyttland, 
hogst ett 10-tal ex. (J. H-n). Huidrvi kyrkoby, dike (Elli 

Wikman). — Hj af mig antraffad. 


= coh Gl om 


Papaveracee. 


Fumaria officinalis L. r. — Vindala, Lakanen, kornaker. 
Lappaj. kyrkoby, h. o. d. i akrar och potatisland. Hvi- 
jdrvi kyrkoby, aker (Elli Wikman). — Forekommer i korn- 
akrar och potatisland mojligen A. o. d., ehuru ej af mig 
tillrackligt observerad. 


Cruciferz. 


Nasturtium palustre (Leysser) D.C. ¢. a.— a. — Spars. — 
enst. pa kyttlinder, pa fuktig, odlad mark, samt pa laga 
sandstrander. 

Barbarea stricta Andrz. t. 7. (—h. 0. d.) — Alajdrvi kyrkoby, 
m. spars. pa akrar, h. 0. d. Vindala kyrkoby, Makela, enst. 
pa Akerren; prastgarden, Aker (A. N-m); Koskela-Kotakan- 
gas, enst. pa vag i blandskog. Lappaj., kyrkudden, strand; 
Hyytiala-Rajaniemi, strand; Harju, spars. pa tradesaker; 
prostgarden, aker; Hernesniemi, stenig strand, m. spars. pa 

6 


82 Backman, Floran i Lappajarvi jaimte omnijd. 


par stallen; Pikkusaari, ett ex. under strandbuskar; Var- 
tijasaari; Pitkaston, strand, h. 0. d. (A. N-m); Lokkisaari. 


Turritis glabra L. m. r. — Lappaj., Nykosenniemi, spars. 
pa steril, stenig mark vid utkanten af tallskogen nara 
garden. 

Arabis arenosa (L.) Scop. *Suecica Fr. r. — ¢. r. — Ala- 


jdrvi, Karhula, enst. i aker; Vaaramaki, enst. pa akerren; 
Vesterbacka kalkbargen. Vindala, Koskela, Kotakangas, 
kyttland; t. y. pa tradesaker mellan kyrkan och prastgar- 
den; y. pa tradesiker vid Huopana. Lappaj. prostgard, 
akerren, enst. (sarskilda ar). 

Cardamine pratensis L. ¢. a. — Spars. (— spridd) pa laga, 
fuktiga angar, i diken samt p& strander. — Hj observerad 1 
Saint och kalkomradet. 


Krysimum cheiranthoides L. a. — T. spars. i akrar. 

Brassica campestris L. ¢. a. — Akrar. — Hj tillrackligt obser- 
verad. 

[Sinapis arvensis L. m. r. — Lappaj. Antraffad jamte 


Agrostemma i Aker vid Lammi sommarn 1903.| 

Camelina linicola Sch. et Sp. *foetida (Fr.) 7. — Vindala, 
Pokela (jamte f. dentata). Lappay., Itakyla, Kielaankan- 
gas, linaker (A. N-m); Rantakangas, linaker, spars.; Hyy- 
tiala, linaker. — Troligen allmannare, ehuru forbisedd. 

Subularia aquatica L. t. r. (—h. 0. d.) — Alajdrvi, Iso Roy- 
rinki, lag strand; Tirujarvi nordéstra vik. Lappaj. sjo vid 
Harju As utlopp: Rapalahti; Karna, i viken mellan Kanta 
och Ahvenniemi; stranden af Korkeasaari; Kauhajarvi syd- 
vastra strand, tva stallen (A. N-m). Esse 4, t. y. pa en 
manegd stallen mellan Lammi och Jokela. 

Thlaspi arvense L. a. — Stundom y. i 4krar. 

Capsella bursa pastoris (L.) Moench m. a. — Ofta y. pa 
gardsplaner, vid vagkanter, i tradgardar samt spridd i akrar 
af alla slag. 

[Neslea paniculata (L.) Desv. m. r. — Forekom sommaren 
1903 enl. seminaristen Strang pa Aker i Vindala kyrkoby 
— inkommen med kanadiskt utsade.] 

Raphanus raphanistrum L. a. — Ofta y. i akrar. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 83 


Droseracez. 


Drosera rotundifolia lL. a. — Spridd pa tallmyrar och mos- 
sar (sarskildt pa tufvor.) 

' D. Anglica Huds. h. 0. d. — Spridd pa éppna mossar, sirskildt 
pa bar dy; dessutom p& lag strand vid Iso Réyrinki. 

D. Angtica X rotundifolia m. 7. — Soinz, Laasala, Hoikka- 
jarvi (A. N-m). <Alajdrvi, Ukonmaenneva. 


Saxifragacee. 


Parnassia palustris L. t. + — h. 0. d. — Soini, fuktiga 
angar vid Vuorela och Lillsoini; Laasala, stranding vid 
Alanen; fuktig ang tre km fran Laasala vagskillnad mot 
Alajarvi. Alajdrvi, Vaaramaki, angsbacke; Vesterbacka, 
flerst. saval pa kalkbargen som pa fuktiga angar i trakten; 
Poikkijoki kalkbarg. Vindala, Koskela, strandsluttning; 
strandang vid Nuolijoki; Viitaniemi, ang; karrmark mellan 
Pokela och kyrkan (enl. seminaristen Strang). Lappay., 
Luomala (A. N-m); Kuoppala, ang vid backen. — Fore- 
kommer uteslutande i de inre delarna af omradet, sarskildt 
i Soin och kalkomradet. 

Ribes alpinum L. m. r. — Lappaj., Korkeasaari, tva buskar 
i granskog; prostgarden, pa gammal strandvall nedanfor 
tradgarden (mahanda vild, da den veterligen icke odlas i 
trakterna). Hvydrvi, Rumpuniemi, en mangd buskar pa 
smarre amfibolitklippor 4 naturlig ang. 

R. rubrum L. ¢. r. — Soini, Puntala-Uurimaki, strandang vid 
Kaasilanpuro (enl. uppg.); Vuorela, ang; flere buskar pa 
Keisala héjden samt vid Hallapuro. <Alajdrvi, Ukonmaki; 
Lohijoki-dalen ¢. a. Lappaj., Kallioniitty (enl. uppg.); nara 
prost- och prastgarden; Haapaniemi, nara strand; Ylikan- 
nus; Ilkkasaari. 

R. nigrum IL. h. 0. d. — Soini, Keisala héjden, nagra buskar; 
ang vid Hallapuro; Vuorela; vid Hamejoki (enl. uppg.). 
Alajdrvi, Ukonmaki; Lohijoki-dalen, nagra buskar; Koskela, 
Astrand (enl. uppg.); Vesterbacka, Huosianmaannitty. Vin- 


84 Backman, Floran i Lappajarvi jimte omniajd. 


dala, vid Nuolijoki; Koskela, Kotakangas; Kellaripuro-dalen; 
skog vid Metsapelto (enl. uppg.). Lappaj., Kallioniitty, flere 
buskar; Lantela, strand; dikeskant vid prostgarden (for- 
vildad): Levaniemi, Alaniitty, lofangar. 


Rosacez. 


Prunus padus L. hk. 0. d. — Soin, Keisala hojden, flere stora 
buskar vid garden; Hallapuro, a. sarskildt langs stranden; 
Saunapuro och 6fre loppet af Leipajoki m. a.; Hamejoki a. 
(enl. uppg.); Kuusanmetsa. Alajdrvz, Ukonmaki; vid stran- 
den af Levijoki pa atm. tva stallen (enl. saker uppg.); Lohi- 
joki-dalen m. a.; Pappilansaari. Vindala, Kellaripuro dalen a. 
Lappaj., Yiitalo, Korven-niitty; kyrkobyn, en mangd buskar 
pa Koppeloniemi vid Karnasund; prostgarden, hage; Leva- 
niemi, Alaniitty, lofang. Hvydrvi, Pitkasalo, Karhusaari, 
lund, ett atm. 6 m hogt trad (enl. saker uppg.); Jarvela, 
tradgard, en buske, hamtad fran skogen Oster om Vaha- 
jarvi (enl. uppg. finnes pa stallet annu en buske). [Esse, 
Salodjen.| 

Filipendula ulmaria (L.) Maxim. a. — T. y. 1 backdalar, 
pa fuktig buskmark samt vid strandsnar. 


Geum rivale L. a. — Lofangar, strandsluttningar, akerrenar, 
backdalar och stundom i fuktig granskog. 
Rubus Ideus L. a. — Ofta y. langs sjéstrander (sarskildt 


under strandbuskar) i stenrésen, vid gardesgardar samt 
stundom 1 skog. 

R. saxatilis L. a. — m. a. — Sarskildt a. och ofta y. i lof- 
och blandskogar p& holmarna i Lappaj. och Evydrvi sjoar. 
Forekommer for 6frigt pa strandvallar samt i frodigare gran- 
och lé6fskogar (spridd). 

R. arcticus L. a. — m. a. — Sarskildt y. 4 kyttlands aker- 
renar, spridd — y. pa fuktiga, tufviga angar, pa strand- 
vallar samt i l6f- och blandskogar. P& 6Oppna marker 
ymnigt fruktbarande. 

R. arcticus X saxatilis t=. 7. — Soini, Hallapuro (A. N-m). 
Alajérvi, Ukonmaki, frodig l6fskog; Vesterbacka—Poikki- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 


joki torp, ett ex. 1 blandskog. Lappaj., Oudonpuunniitty; 
Eskeli, Sepan perkkio; Harju, akerren vid stengardsgarden 
nedanom skolan; stranden af Karna sund mellan Pentti- 
niemi och Koppeloniemi; Veanteensaari, under strandbuskar; 
Ikkkasaari, y. i tat lofskog; Norssisaari, i lofskog och pa 
strandvallen; gles tallskog p& en holme i sédra delen af 
sjon (Vasikkasaari; enl. Odenvall). 


R. chamemorus L. m. a. — Y.—t. y. pa Oppna mossar, 
tallmyrar och i grankarr. 

Fragaria vesca L. ¢. a. — a. — Angsbackar, dikeskanter och 
lofskogar. 

Comarum palustre L. a. — m. a. — T. y. pa fuktiga — vata 


angar samt i starrkarr, spridd pa laga sjéstrander samt vid | 
kanten af skogstrask. 

Potentilla Norvegica L. h. o. d. — M. spars. pa kyttlands- 

-akrar, i diken och pa strander. 

P. argentea L. m. r. — Lappaj. prostgard, ang; Nykosenniemi, 
torr backe (A. N-m). Evijdrvi kyrkoby (enl. lyceisten Hamrén). 

P. villosa Crantz m. r. — Lappaj. kyrkoby, Harju-Isaks park, 
spars. & angsmark vid vagen. 

P. erecta (L.) Dalla Torre hk. 0. d. — Soini, Vuorela (A. N-m); 
Lillsoini, buskig blandskog. Alajdrvz, [Niskakangas, Hanka- 
neva (A. N-m);] Siirila torp, angar vid Levijoki; Levijoki 
by, astrander, h. o. d.; Pellosmaa-Royrinki, buskmark vid 
vagen; lirujarvi trakten, flerst.; Tikkakoski torp, angsbac- 
kar a.—y.; [Mankijarvi h. 0. d. (A. N-m)|. Lappaj., Kauha- 
jarvi, h. o. d. pa angar; Tervanen, ang; Lantela-Karvala, 
pa ett par tre torra angar; kyrkobyn, ¢. a. pa angar; enst. 
t. r., vid landsvagen till Evij. Hvijdrvi, Pitkasalo, Karhu- 
saari, lund; Sarkjarvi, under strandbuskar; kyrkudden, 
under strandbuskar. 

[Alchimilla vulgaris L. coll. a. — T. y. pa angar, akerrenar, 
strandbranter och i angsdiken.| 

A. suberenata Buser (#.) a. 

A. pastoralis Buser ¢. «a. 

A. filicaulis Buser t. a.—h. o. d. 

A. acutangula Buser — finnes insamlad endast fran Vindala, 
Koskela, angsbacke vid an. 


86 Backman, Floran i Lappajiarvi jamte omnajd. 


Rosa cinnamomea L. ¢. a. — Pa strandvallar vid Lappayj. 
och Evijdrvi sjoar (a.—m. a.), i backdalar, pa kalkbargen 
samt for 6frigt 7. pa lofangar och i granskog. 

Pirus aucuparia (L.) Gertn. a. — Enst. pa sjostrander, i lof- 
och blandskogar, pa angar samt vid gardar. Forekommer 
vid alla gardar i den narmare kusten belagna delen af 
Evydre. 


Leguminose. 


Trifolium pratense L. a. — Angar, akerrenar, vagkanter 
och stundom pa oppna platser i blandskog. 

T. medium L. m. r. — Lappaj. kyrkoby, spars. vid vagen mel- 
lan Harju och Isaks park. 

(T. arvense L. — Lappaj. prostgard, tillfallig (A. N-m)}. 

T. repens L. a.—m. a. — Angar, akerrenar, vagkanter, 1 bland- 
skog och pa laga strander. 

T. spadiceum L. ¢. r.—h. 0. d. — Soini, Keisala t. y. (A. N-m); 
Vuorela, fuktig ang; Lillsoini, t. y. pa ang vid en liten 
back; t. y. pa fuktig ang nara Niemela. Alajdrvi, Antti- 
saari, ang; Vindala, Viitaniemi, ang. Lappaj., Karvala- 
Tarvola, ¢. a., spridd pé angar; Karna, Naukunpaa (A. N-m) 
och nordéstra delen, a. pa fuktiga angar; Mustikkamaa- 
Viitakangas, strand y. (A. N-m); a. p& angar vid Harju a; 
Harju-Nissi, fuktig ang. Hvijdrvi, Sdderkultalaks, ang. 

[T. agrarium L. — Lappaj. prostgard, tillfallig sarskilda ar 
(A. N-m).| 

Vicia hirsuta (L.) Koch rv. — Vindala, Pyhalahti, ragaker. 
Lappaj., m. spars. i ragakrar vid prostgarden, Harju och 
Hyytiala. Evijdrve kyrkoby, aker (enl. Elli Wikman). — 
Mojligen nagot allmannare. 

V. silvatica L. vr. — Soini, flerst. i skogsmark 1 trakten af 
Keisala och Vuorela; Uurimaki-Jokiaho, t. spars. pa frodig 
blandskogs-sluttning; Takala-Rintala, Rasi, lofskog. Ala- 
jérvi, Lohijoki-dalen, gransluttning. 

V. eracca L. a. — T. spars. pa torra angar och akerrenar, 1 
lundar och i lofskogar. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 87 


V. sepium L. kh. o. d. — I lof- och blandskogar, pa angar och 
under strandbuskar. Forekommer «a. spridd pa Poikkijoki 
kalkbarg. 

[V. sativa L. (m. r.) — Sorni, Laasala, ragdker pa hdjden soder 
om Alanen (1903). Hviydrvi kyrkoby, aker (1903 enl. Elli 
Wikman). (Enl. A. N-m 6fver hela omradet i grénfoderakrar).| 


[Pisum sativum L. m. vr. — Sorni, Laasala, ragaker pa hojden 
séder om Alanen (1903).| 
Lathyrus pratensis L. t. a—a. — Angar, stenrdsen, aker- 


renar, blandskogar, vid kalldrag samt stundom pa ljung- 
hedar pa holmarna i Lappaj. 

L. paluster L. t=. r. — Vindala, Viitaniemi, under buskar pa 
stranding. Lappaj., Savo, Olli, under buskar pa strand- 
ang; Annula-Tarvola, strand (Odenvall); Mannikko, fuktig, 
buskig stranding; Rantakangas, Ukonniemi (A. N-m); Karna, 
Kanta, under strandbuskar; Viitakangas, strand enst. (A. 
N-m); Iso Selkasaari, stenig strand; Koirakoski, astrand 
(J. H-n). Hviydrvi, Joutsen, stenig strand; Peltoniemi, fuk- 
tig strandang. |Hsse, Hjulfors, strand; stranden af Saloojen 
samt udde vid Lappfors (A. N-m).| 

L. vernus (L.) Bernh. m. r. — Soini, Vuorela, t. a.—t. y. pa 
angsbackar; Uurimaki-Jokiaho, spars. i gran- och bland- 
skog (steril); tvi sma sterila ex. i Rasi l6fskog mellan Rin- 
tala och Takala. 


Geraniacee. 


Geranium silvaticum L. a.—t. a. — Antraffas a. — spridd i 
Soint i gran- och blandskogar, samt i backdalar; a. i kalk- 
omrddet och pa léfangar vid Lappaj. och Evijdrvi sjoar; 
for ofrigt vr. i frodigare l6f- och granskogar. 


Oxalidaceze 


Oxalis acetosella L. «a. — Spridd (—t. y.) i frodigare gran-, 
lof- och blandskogar, pa léfangar och ofta under Juniperus 
pa Oppen mark invid landsvagar. 


88 Backman, Floran i Lappajiirvi jimte omnijd. 
Callitrichacee. 
Callitriche verna L. (a.) — For utbredningen af denna och 
fdliande art kan jag ej redogora, men atm. den ena arten 
ar a.—m. a. i diken och torfgrafvar. — Saker C. verna 


ir insamlad endast fran fdljande stallen. Alajdrvi, Pyntar, 
dike i torfmosse. Vindala, Pokela, dike. Lappaj., Luomala, 
dike (A. N-m). En liten, spid undervattenform antraffas 
a. pa grundt vatten i Esse & mellan Lappaj. och Evyarvi 
jamte Subularia och Isoétes. 

f. minima (Hoppe). — Lappaj., Kauhajarvi, t. y. pa de laga, 
sand- och lerblandade tillandningarna vid Ojalanpuro ut- 
lopp och mellan Luomala och Herneshuhta; kyrkobyn, 
stranden af Harju 4. 

C. polymorpha Lénnr. a. — Alajdrvi, Paavola, torfgraf; Sanki- 
aho, dike. Lappaj., Kauhajarvi, Ojala (A. N-m); vatten- 
samlingar vid Tarvola och Nyysséla; dike vid Harju 4; djup 
lergrop vid prostgarden (A. N-m). Evijdrvi, diken vid Jokela 
och Aby. — Se for ofrigt foregdende art. 


Empetracez. 


Empetrum nigrum L. a.—m. a. — Sarskildt paé Sphagnum 
fuscum-tufvor i sAdval éppna mossar som tallmyrar. An- 
traffas afven pa tallmoar. 


Rhamnacez. 


Rhamnus frangula L. a. — Forekommer sarskildt a. vid 
Lappaj. och Evijdrvi sjoar och ofriga storre vattendrag, 
annorstrades ¢. r. — Soini, fuktig ang vid landsvagen tre 
km fran Laasala vagskillnad mot Alajarvi; nagra smarre 
buskar i granskog mellan Lillsoini och Jokiaho; Niemela, 
m. a. langs Saunapuro; [sank skogsmark mellan Niskakan- 
gas och Kuopio landsvag]. Alajdrvi, [Mankijarvi h. 0. d. 


~ <i 


— rl eee 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 89 


(A. N-m):;| Ukonmaki; ¢. 7. i Lohijoki-dalen; vid stranden 
af Alajarvi sjo, pa Pappilansaari och Vahasaari samt mel- 
lan Hoisko och Hameenniemi; Pappilansaari, lofang, en c. 
tre m hog buske; Vesterbacka, par smarre buskar. Vindala, 
Saaksjarvi, laga strander vid Elgland samt m. spars. pa 
akerren vid Tuomala; Koskela, Kotakangas h. o. d. (A. 
N-m); pa en liten holme i Isojoki nagot uppat fran Koskela; 
Pyhalahti, spars. 4 karrmark vid Helamajanpuro 6fre lopp. 
Lappaj., WKauhajarvi ostra strand, h. o. d. enst.; antraffas 
pa stranderna af alla holmar i Lappaj. sid samt stundom 
afven i lof- och blandskog; for ofrigt h. 0. d. vid Lappaj. 
sjos strander; Kallioniitty, spars. i granskog; Levaniemi, 
Alaniitty lofangar; tre c. 4 m hoga buskar i granskog nara_ | 
Piblajalampi. Hvzdrvi, Pitkasalo, enst. i Karhusaari-lund; 
Pukkila, Alasaari i Esse 4 (A. N-m); pa stranderna, sar- 
skildt af holmarna i Evijarvi sjo m. a. och ofta t. y.. 
stundom afven i blandskog och 4 angsmark pa holmarna. 
[Esse, Salodjen och udde vid Lappfors.| 


Guttifere. 

Hypericum quadrangulum L. h. o. d. — T. y.—y. i smarre 
flackar pa Akerrenar samt stundom pa angar och i lof- 
granskog. 

Elatinacez. 
Elatine triandra Schkuhr rv. — Alajdrvi, lirujarvi, grund vik 


i nordéstra delen. Lappaj. kyrkoby, Rapalahti. Hvijdrvi, 
Esse 4 vid Riitojanpuro utlopp och vid Hanhikoski. — 
Sakert nagot allmannare. 

E. hydropiper L. r. — Alajdrvi, lirujarvi jamte foregaende. 
Lappaj. kyrkoby, Rapalahti jamte foregaende; Karna, i 
viken mellan Kanta och Ahvenniemi. — Sakert nagot all- 
mannare. 


90 


Backman, Floran i Lappajarvi jimte omnajd. 


Violaceez. 


Viola palustris L. m. a. — Vanl. spridd pa fuktiga angar 


V. 


och strander, i diken, pa lofangar samt (sallan) i granskog. 

epipsila Ledeb. h. 0. d. — Soinz, Kuusanmetsa; fuktig ang 
vid landsvagen, tre km fran Laasala mot Alajarvi: buskig 
angsmark vid Hallapuro och Mesiaisenpuro; Lillsoini (A. 
N-m); fuktiga angar vid Leipajoki; Puntala, starkt slut- 
tande ang genomdragen af kalladror; |Niskakangas, Hanka- 
neva (A. N-m)]. Alajdrvi, Ukonmaki; Lohijoki-dalen, h. o. d.; 
Hoykkyla (A. N-m); Vesterbacka, Huosianmaanniitty; karr- 
mark vid Poikkijoki kalkbarg. Vindala, Koskela, Kotakan- 
gas; under Salix pa dikeskant nara Paalumapuros utlopp. 
Lappaj., Latvaniitty, fuktig ang; spars. pa ang vasterut 
fran Leppala torp; kyrkobyn, pa ett par stallen a fuktig ang 
norr om Karna bro; Nissi, under strandbuskar; Savea (J. 
H-n); [takyla, Hietojanneva (J. H-n); Purola, fuktig lofskog 
samt i dike under Salix pa 6ppen mark. [Esse, Salodjen 
(A. N-m).| 


. epipsila X palustris m. r. — Alajdrvi, Ukonmaki, jamte 


foraldrarna i fuktig lof-blandskog. Lappaj. kyrkoby, fuktig 
ang norr om Karna bro. 


. canina L. § montana L. a. — Spridd pa angsbackar, 


akerrenar, grusiga och steniga strander samt pa lofangar. 


. canina X Riviniana ¢. 7. — [Lehtimdki, Laukkonen, aker- 


ren.| Sotmz, Laasala, stenrés; Keisala héjden, akerren. 
Lappaj., Savo, Eskeli, l6fdunge; kyrkobyn, Haapaniemi, 
bland strandbuskar; Harju, i lofskog och aldungar; a. i 
trakten af prostgarden; Karna, Harkaniemi, l6fdunge; 
Orava, akerren; Nykosenniemi, torr backe; Ammesmaki, 
lofdunge; Ramakkésaari. [Hsse, Salodjen.| 


. Riviniana Rchb. t a.(—a.) — Spridd pa lofangar, i gran-, 


lof- och blandskogar, pa kalkbargen samt stundom pa 
smarre bargknallar. 

¢ nemorosa Neum., Wahlst. et Murb. r. — Alajdrvi, Vester- 
backa, i léfblandskog vid kalkbargen ¢. a. Lappaj., spars. 
i lund vid prostgarden; Nykésenniemi, i dike 4 steril, o6ppen 
momark t. y. en vacker form med smala, violetta kron- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 91 


blad och taml. lang, spetsig, violett sporre. Mahanda till- 
héra ex. antraffade (i blom sept. 1905) pa torr grasmark 
vid Lammi samma form. 

V. mirabilis L. m. 7. — Som, Kuusanmetsa t. y. Alajdrvi, 
Ukonmaki, Seppa Antin perkkio, t. y. sarskildt under Loni- 
cera; Kuparikallio, ett enda ex. i utkanten af barrskog mot 
karrmark. (Odenvall erinrar sig i sitt skolherbarium haft 
exemplar fran nordvastra delen af Karnansaari 1 Lappayj. ; 
uppgiften tarfvar vidare bekraftelse.) 

V. arvensis Murr. m. a. — T. y.—spridd i akrar. 


Thymeleacez. 


Daphne mezereum L. #. 7, — Soini, Keisala, vid Mesiaisen- 
puro; Kuusanmetsa; Takala-Rintala, t. spars. i Rasi léf- 
skog (anda till manshog); Niemela, i bjorkskog vid Sauna- 
puro. Atajdrvi, Ukonmaki; Lohijoki-dalen r. (é a. tagen 
till tradgardar); Kuparikallio, fuktig skogsmark; flerst. vid 
Vesterbacka och Poikkijoki kalkbarg. Vindala, Koskela, 
Kotakangas, odlad vid I[sojoki torp; Saaksjarvi, Makela, 
odlad i tradgarden (hamtad 7 km ESE). — Sasom synes 
antraffas arten hufvudsakligen endast i Som och kalk- 
omradet. 


Lythracee. 


Lythrum salicaria L. a.—é. a. — Spridd pa steniga stran- 
der af Alajdrvi, Lappaj. och Evijdrvi sjoar samt dessutom 
enst. pa stenig strand vid Kauhajarvi samt afven pa kytt- 
land vid stranden af Sarkijarvi (i Hviéirvi). 


Onotheracez. 


Epilobium angustifolium L. a. — Ofta y. pa brand mark, 
pa svedjemarker, kyttlander, i lofskogar samt stundom vid 
strander. 


92 Backman, Floran i Lappajirvi jamte omnajd. 


E. montanum L. t. 7. — Soini, Laasala (A. N-m); Vuorenmaa, 
léfskog. Alajdrvi, Lohijoki-dalen. Lappaj., Kauhajarvi, 
Ojala (A. N-m); Tervanen, dike; kyrkobyn, h. 0. d. i diken 
och l6fdungar; Kuoppala, lund; Pitkaston, spridd pa gam- 
mal tradesdker; Korkeasaari, lofskog. 

E. collinum Gmel. m. r. — Alajdrvi, Makela, spridd pa abran- 
ter. Vindala, Lakaniemi, akerren. 


E. palustre L. a.—t a. — T. spars. pa fuktiga-vata angar, 
i diken, kalldrag samt pa kyttlander. 
Circewa alpina L. m. r. — Lappaj., under granar pa Korkea- 


saarl och Kyrosaari. 


Halorrhagidacee. 


Myriophyllum alterniflorum D. C. ¢. r. — Lappaj. sj6, vid 
Ramakkésaari och Salonpéa& samt i Séyringinlahti. Hsse a 
mellan Niska och Jokela a. och ofta y. Hvijdrvi sj6, nord- 
vast om Kettusaari. [Hsse, i An nara Lappfors (A. N-m).] 

Hippuris vulgaris L. a. — Backar, mossdiken, torfgrafvar, pa 
gundt vatten i aar, sjdar och trask. — En liten, 4—7 cm 
hog landform (f. minima) forekommer pa lag strand vid 
Iso Réyrinki. En utpradlad f. fluviatilis forekommer vid 
Myllyaho i Lohijoki. 


Umbellifere. 


Cicuta virosa L. h. 0. d. — Soini, sedd atin. pa ett stalle, 
ehura lokalen ej blifvit antecknad. Alajdrvi, sank strand 
vid Hoiskonlahti. Lappaj., m. a. i vattensamlingar nara 
stranden mellan Isoniemi och Autio; Kauhajarvi, torfgraf- 
var nara stranden vid Ojala; Hankijarvi, sank ang, enst.; 
kyrkobyn, ¢ a. och ofta t. y. vid kanten af torfgrafvar 
samt i diken & sank mark; vattensamlingar vid Hernes- 
niemi bas; sank mark vid Peraélanlampi; Ammesmaki-Kurki- 
jarvi, A. o. d. i landsvagsdiken 4a sank mark. Huvidrvi, 
flerst. (h. o. d.) vid Esse A sarskildt & sanka strander: 
mossdike vid Sarkjarvi: Dalbacka, a. pa laga, sanka stran- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 93 


der; Anttikoski, evst. pa stenig astrand. — Arten aftar som 
synes markbart inat landet. 


Carum carvi L. (¢) a. — Gardsplaner, akerrenar och pa angar 
invid gardar. 
Pimpinella saxifraga L. h. 0. d. — Soini, Laasala, t. a. (A. 


N-m); Keisala, angsbacke; Lillsoini, faltbackar och buskig 
blandskog. Alajdrvi, Levijoki enst. (A. N-m); abranter vid 
Makelaé och Riitamaki; Vieruaho nara Hoykkyla (A. N-m). 
Lappaj., Isoniemi, faltbackar; Surmaniemi, torr grasmark; 
Kauhajarvi, angsbackar och landsvagskanter ¢. a., stall- 
vis y.; Lantela, akerren; kyrkobyn, flerst. pa torra backar; 
Lukkarinsaari; Ammesmaki (A. N-m). Hvaédrvi, akerren 
vid Kortesjarvi vagskillnad; kyrkobyn lye ceist K. Aspholms 
herb.); Makitalo, torr faltbacke. 


{[Levisticum officinale Koch. h. o. d.—t. a. — Odlad som 
prydnadsvaxt i allmogens tradgardstappor.| 
Angelica silvestris L. # a. — Soini, a. pa angar, i back- 


dalar och stundom i l6f- och granskog. <Alajdrvi, Ukon- 
maki; Lohijoki-dalen a.; a. i kalkomrddet. Lappaj., t. a. 
sarskildt utmed stranderna af Lappaj. sjo, stundom afven 
pa léfangar nara sjén. Hvijdrvi, h. o. d. bland strand- 
buskar och pa lofangar vid sjon. 

Peucedanum palustre (L.) Moench a. — Spridd pa steniga 
sjO- och Astrander, vid kanten af skogstrask, pa kyttlander 
och fuktiga angar. 

Heracleum sphondylium L. *Sibiricum L. 7. — Soins, 
(Pahkamaki, angsbacke]; Laasala, enst. Alajdrvi, liru-gard, 
angsbacke y.; Mankijaérvi, Orava. [Lappaj., Vakkara torp 
vid Kortesjarvi-vagen A. N-m)|. [Esse, Hjulfors, angsbacke.| 

Cherophyllum silvestre L. a. — Ofta y. pa angsbackar, 
strandbranter, Akerrenar, léfangar och sallan i granskog. 


Cornacez. 


Chamepericlymenum Suecicum (L.) Aschers. et Grebn. 
(h. 0. d.—t. a.) — Forekommer a. och vanl. y. sarskildt 
pa strandvallar vid Lappaj. sj6; m. a. pa holmarna; dess- 


94 


Backman, Floran i Lappajiirvi jimte omnajd. 


utom i granskog vid gamla strandlinjen vaster om Pyha- 
vuori pa 20—30 meters héjd dfver sjén samt spars. pa den 
gamla strandvallen vid Saaksjarvi nedanfor Tuomala (Vin- 
dala). Alajdrvi, Mankijarvi (A. N-m). Férekommer (enl. 
arkitekt Ivar Thome) afven vid [irujarvi. 


Pirolacez. 


Pirola rotundifolia L. t=. a.—h. 0. d. — Sowa, a. 1 gran- 


och lofskogar. Alajdrvi, Ukonmaki; Lohijoki, gransluttning. 
I kalkomrddet m. a. Lappaj., Latvaniitty; kyrkobyn, ¢. a. 
i léfdungar vid Karnasund, vid Harju och pa Haapaniemi; 
Karna, Salonpaa, t. spars. i léfskog; Viitakangas (A. N-m); 
Pitkastén, Korkeasaari och Heindsaari. Evidrvi, Rumpu- 
niemi, fuktig lund vid strand. [Esse, Salodjen.] 


_echlorantha Sw. ¢. 7. — Soin, Jokiaho-Uurimaki, ren barr- 


skog. Alajdrvi, tallskog i trakten af Ukonmaki; lirujarvi 
(forstm. Thomé); Kuparikallio. Lappaj., Puistokangas oster 
om Vinkka (A. N-m); Niska, pa tva stallen i tallskog (A. 
N-m); Halkosaari, Veanteensaari och Kyrésaari, tallskog; 
vid Evijarvi landsvagen nara sockengransen (A. N-m). Evi- 
jdrvi kyrkoby (Elli Wikman). 


_media Sw. t. r. — Alajdrvi, h. o. d. i barr- och loiskog 1 


trakten af Ukonmaki, stallvis t. y.; Lohijoki-dalen, spars. 
i skogsbryn; Pyntar-Pellosmaa, tall-blandskog enst.; Vester- 
backa, blandskog (A. N-m). Lappaj., spars. i barrskog vid 
Latvaniitty; kyrkobyn, Joonasmaki i utkanten af Isaks 
park; enst. i barrskog vid Evijarvi landsvag nara socken- 
gransen (A. N-m). 


_minor L. ¢t. a.—a. — Granskogar, léfangar, lofskogar, fuktig 


buskmark samt i strandsnar. 


_ uniflora L. hk. o. d. — Soini, Vuorela-Puntala, granskog; 


Uurimaki-Jokiaho, granskogar; Rintala-Takala, Rasi, lof- 
och granskog samt i Unkanpuro-dalen. [Niskakangas, 
Hankaneva (A. N-m).] Alajdrvi, Ukonmaki; Mustakorpi; 
flerst. i kalkomrddet. Lappaj., i granskogar i trakten af 
Hankivuori; i léfskog svagt uppblandad med gran c. 3 km 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 95 


oster om Hankijarvi; Heinasaari; Sammakkosaari; Niska, 
pa tva stallen vid Kirsineva (J. H-n); vid kanten af Evi- 
jarvi landsvagen. Evidrvi, granskog mellan prastgarden 
och Dalbacka; Rumpuniemi, fuktig lund vid stranden. 

Ramischia secunda (L.) Garcke a. — Vanl. t. spars. i bland-, 
gran- och lofskogar. 


Ericacez. 


Ledum palustre L. m. a. — Y.—t. y. i tallmyrar och fuk- 
tiga barrskogar. Ar sarskildt vid Lappaj. och Evijdrvi sjoar 
hégvaxt och bildar jamte Chamedaphne och Vaccinium 
uliginosum ett sammanhangande tacke. 

Vaccinium myrtillus L. m. a. — Y.—t. y.i gran-, l6f- och 
blandskogar samt. t. spars. i tallskogar och stundom afven 
pa Oppna marker. 

V. uliginosum L. m. a. — T. y. jamte Ledum och Chame- 
daphne eller Betula nana i tallmyrar, ofta y. i fuktiga tall-, 
gran- och lofskogar, oftast nodvuxen pa tufvor i 6ppna 
mossar samt stundom spridd pa laga sjostrander och 


strandvallar. 

V. vitis Idea L. m. a. — Tallskogar, moar, 16f-, bland- och 
granskogar samt nAgon gang pa rena sandstrander. 

V. oxycoceus L. a.—m. a. — Oppna mossar, tallmossar och 
starrkarr. 

V.* microcarpum Turez. — Forekommer helt sakert h. 0. d., 


ehuru ej tillrackligt observerad. Antecknad endast fran 
féljande stallen: Alajdrvi, Ukonmaenneva; tufva pa mosse 
vid Halmelampi (lirujarvi). Vindala, Saaksjarvi-Vesterbacka, 
a. pa Sphagnum fuscum-tufvor 1 Oppna mossar. 
Arctostaphylus uva ursi (L.) Sprengel ¢. r. — Soni, Uuri- 
maiki-Jokiaho, dppet stille i frisk barrskog. Alajdrvi, Manki- 
jarvi (A. N-m); Hirvikangas vid Hirvijarvi (A. N-m); Kai- 
sankallio; A. o. d. pa tallmoar séder om Pyhavuori. Vin- 
dala, tallmo éster om Lakaniemi; Saaksjarvi, tallmo vid 
landsvagen par km norr om sjén. Lappaj., Hanhivuori 
(A. N-m); blandskog vid stranden af Peralanlampi; Hv- 


96 Backman, Floran i Lappajirvi jamte omnajd. 


jdrvi, Pitkasalo-Pihlajalampi, tallskog. [Hsse, ¢. a. pa tall- 
moar vid landsvagen fran Evijarvi sockengrans nedat.| 

Andromeda polifolia L. a(—m. a.) — T. y. pa oppna 
mossar, t. spars. i tallmossar, stundom afven pa laga 
strander. 

Chamedaphne calyculata (L.) Moench. a. — Har en hogst 
karaktaristisk utbredning, som framgar af anteckningarna. 
Alajdrvi, oftast y. i tallmyrar séder och sydost om Iso 
Royrinki, afven vid nordéstra stranden forekommer den at- 
minstone vid skogsbrynet; enst. pa sandmark mellan Fra- 
backa och Forsbacka; Kaartusjarvi-Hoykjarvi, spars. i ut- 
kanten af en mosse; enst. i mosse vid stranden af Pikku- 
jarvi. Vindala, Saaksjarvi, a.— spars. pa laga strander, 
samt afven pa Polytrichum commune-marker mot Vaha- 
jarvi; Koskela-kyrkobyn, t. y. pa gran-bjérkmossar. Lappay. 
a. och t. y. i tallmyrar innanfér strandvallarna vid Lappaj. 
sjO; spars. i myrar vid Kauhava landsvagen (nara socken- 
gransen), vid Luukkeri samt mellan Lantela och Loukas; 
t. a. i myrar vid Esse & mellan Lappaj. och Evijarvi, 
stundom y. Evijirvi, m. a. och y. i tallmyrar innanfor 
strandvallarna vid sjén; spars., nédvuxen pa tallmyr mel- 
lan Joutsen och Stenbacka; Uusitalo, spars. i sank mosse. 
[Esse, Salodjen, stenig strand] 

Calluna vulgaris (L.) Salisb. m. a. Férekommer ofta m. y. 
sarskildt i yngre tall- och bjérkskogar samt pa moar; spridd 
afven pa mosstufvor. 

f. albiflora — Lappayj., Hirvikangas vid Hirvijarvi (A. N-m); 
Hanhivuori barg (A. N-m); Niska, Kivipuro, tallmo (A. N-m). 
Evijdrvi, Hanhikoski, tallmo. 


Primulacee. 


Trientalis Europea L. a.—m. a. — Hj sallan y. i léf-, gran- 
oah blandskogar samt pa léofangar. 

Lysimachia thyrsiflora L. a. — Ofta m. y. i och vid bac- 
kar och dar, pA laga sjéstrander samt stundom i diken pa 
sank mark. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 97 


L. vulgaris L. h. o. d. — Under buskar pa sjé och Astrander, 
pa fuktiga strandangar samt stundom pa steniga strinder. 
— Kj antraffad i Soini. 

Primula officinalis (L.) Jacq. m. 7 — Lappaj. kyrkoby, 
Nissi spars. pa &kerren (A. N-m). 


Gentianacese. 


Menyanthes trifoliata L. (t. a.—) a. — Sanka angar, starr- 
karr och mossar; stundom pa laga sjéstrander och vid kan- 
ten af skogstrask. 

Gentiana campestris L. *Suecica (Froel.) Murb. h. 0. d. — 
Oftast spars. pa faltbackar. Afven pA Vesterbacka kalk- 

_ bargen. — Forekommer jamnt utbredd éfver omradet, dock 
ej sarskildt antraffad i Evijdrvi. 


Polemoniacez. 


Polemonium coeruleum L. m. r. — Lappaj., spars. i gran- 
skog pa Korkeasaari norra del; spridd i gles, bordig l6f- 
skog pa Kyrdsaari norra del; t. y. p&é en mindre flack i 
lof-blandskog midt pa Ilkkasaari. 


Borraginacee. 


Lithospermum arvense L. h. 0. d.—t. a. — Spars. (sallan 
t. y.) 1 ragakrar och stundom pa tradesakrar. 

Myosotis palustris (L.) With. h. 0. d.(—t. a.) — T.y. pa 
fuktiga strandangar samt stundom pa steniga astrander. — 
Kj iakttagen i Soini. 

M. cespitosa C. F. Schultz m. r. — Puig Ksse 4, bland 
stenar i an vid Girs-bron. 

M. arenaria Schrad. m. r. — Alajdrvi, Vaaramaki, y. i utkan- 
ten af ragaker. 

M. intermedia Link. m. a. — Spridd — y. sarskildt i ragakrar; 
antraffad afven i gamla tjardalar. 


( 


98 Backman, Floran i Lappajirvi jimte omniijd. 


Labiate. 


Menta arvensis L. hk. o. d. — Pa strandangar samt stundom 
pa steniga och sandiga strander vid Lappaj. och Eviydrvi 
sjoar och. vid Esse 4 Afven antraffad i nagra landsvags- 
diken mellan Lappaj. kyrkoby och Karvala, pa ang vid 
lirujarvi samt odlad vid Perakangas i Alajdrvi och Puntala 
kronotorp i Soznd. 

Nepeta glechoma Benth. m. r. — Evijdrvi, Hastbacka, y. i 
tradgardstappan, dit den enl. uppgift kommit med bar- 
buskar fran prastgarden. 

Lamium hybridum Vill. — Ar Atminstone i tradgardar och 
potatisland i Lappaj. kyrkoby ¢. a.; annorstades ej sar- 
skildt observerad. 

[L. amplexicaule L. — Lappaj. prostgard, tillfallig (A. N-m).| 

Galeopsis tetrahit L. *bifida (Boenn.) a.—m. a.— T. y. i 
akrar, potatisland och stundom i frodig l6fskog. 

G. versicolor Curt. a. —Spridd i akrar och potatisland. 


[Stachys paluster L. m. r. — Esse, Salodjen, stenrés vid 
strand.| 
Scutellaria galericulata L. 4 a.—a. — Sjé-, 4-, back- och 


traskstrander. Hj sarskildt observerad pa stranderna af 
Alajdrvi sjO och i Sow antraffad endast pa en klippa i 
forsen vid Puntala. 

Brunella vulgaris L. a. — Angsbackar, landsvagskanter, 
akerrenar, lofdungar. 


Solanacez. 


[Solanum nigrum L. m. r. — Lappaj. prostgard, tradgard, 
spars. sarskilda ar (A. N-m).| 


S. duleamara L. m. r. — Hvydrvi, Hanhikoski, under buskar 
pa stenig astrand (A. N-m). 
[Hyoscyamus niger L. m. r. — Vindala, Kaartunen, invid 


byggnaden; Lappaj., Savo, Tapola, tradgardstappa ett ex. 
(A. N-m).| 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 99 


Scrophulariacez. 


Scrophularia nodosa L. tr. — Alajdrvi, Vahasaari och 
Pappilansaari, tradesaker. Vindala, Viitaniemi, strand. 
Lappaj. kyrkoby, Haapaniemi, strand; Karna, spars. pa 
tradesdkrar 4 Harkaniemi; vid stranden af Veanteensaari, 
Pikkusaari, Lukkarinsaari och Lokkisaari; Pitkastén, spars. 
pa steniga strander och y. pa tradesdker i norr. [Esse, 
Salodjen (A. N-m).] 

Veronica scutellata L. t. a. — I diken samt stundom i torf- 
grafvar och smarre vattensamlingar; dessutom a. pa de 
laga stranderna af Kauhajarvi vid Ojala samt innanfor 
strandvallen af Sammakkosaari, Ramakkésaari, Heinisaari- 
och Lokkisaari i Lappaj. sj. Hj antecknad i Soini. 

¢ villosa Schum ¢. r. — Alajdrvi, lirujarvi, vattensamling i 
granskog vid liru-gard. Vindala, lsojoki torp, dike. Lappaj., 
Lantela-Karvala, i par tre landsvagsdiken; Lantela, Pekan- 
lahti, vattensamling innanfor sandstranden; Loukas, kalla; 
i diken vid Hyytiala och Karna bro; Ramakkésaari, innan- 
for strandvallen. 

V. chamedrys L. h. o. d.—t. r. — Spridda flackar pa l6f- 
angar och angsbackar. — Nagot allmannare inat land. 

V. officinalis L. a. — P& angsbackar och Akerrenar, i gran- 
och blandskogar (sarskildt vid stigar), stundom pa trades- 
akrar samt pa kalkbargen. 

[V. longifolia L. — Forstm. Thomé erinrade sig hafva sett 
arten i Alajdrvi; mindes ej lokalen.] 

V. serpyllifolia L. a. — Pa akerrenar, angar, landsvagskanter. 
i diken samt stundom i akrar och pa fuktiga skogsvagar. 

V. arvensis L.m. r. -- Soini. y. i ragdker p& Keisala héjden 
jamte V. verna. 

V. verna L. ¢. a. — T. y.—t. spars. i ragdkrar. Antraffad afven 
pa tradesaker, i en gammal tjardal samt pa en torr backe. 

Kuphrasia brevipila Burnat et Gremli. a. — Torra och fuk- 
tiga angar, akerrenar samt afven pa kalkbargen. 

EK. tenuis (M. Brenn.) Wettst. m. r. — Alajdrvi, Kaartunen, 
tradesaker. Lappaj., Isoniemi, ang; prostgarden, angsslutt- 
ning. — Forbisedd; antagligen icke sallsynt. 


100 Backman, Floran i Lappajirvi jimte omnajd. 


EK. curta Fr. ¢. a. — Synes bast trifvas pa sandmark, vid vag- 
kanter, pa faltbackar och akerrenar. 

Alectorolophus major (Ehrh.) Rchb. a. — Spridd i trades- 
akrar och pa kyttlands angar. 

A. minor (Ehrh.) Wimm. et Grab. a.—m. a. — T. y. p&é magra 
angar, angsbackar, Akerrenar och akrar. 

Pedicularis palustris L. a. — Spars. —t. y. pa fuktiga-vata 
angar, sallan pa laga strander. 

P. sceptrum Carolinum L. #. r.(—h. 0. d.) — Soini, Laasala, 
strandang vid Vahajarvi, Leipajoki strandangar, spridd; 
[Niskakangas, Hankaneva (A. N-m)]. <Alajdrvi, Takala- 
Siirila torp, ett sterilt ex. i fuktig skogsmark; Siirila, enst. 
pa astrand; Pellosmaa, fuktig bjorkskog; Ukonmaki, sank 
skogsmark, flerst. enst,; Ojajarvi, enst. vid norra och ostra 
stranden. Flerst. i kalkomrddet. Vindala, Saaksjarvi, spridd 
under buskar pa lag strand vid Elgland. Luppaj., Latva- 
nitty och Oudonpuunniitty t. spars. pa vata angar. — 
Sasom framgar af lokalerna forekommer arten uteslutande 
i de inre delarna af omradet. 

Melampyrum pratense L. m. a. — Spridd i bland-, lof-, 
gran- och tallskogar. I lofdungar stundom y. 

M. silvaticum L. a. — Stundom y. i lofdungar, pa skogsangar 
och i blandskog. 


Utriculariacesz. 


Utricularia vulgaris L. (¢ *—h. 9. d. — I torfgrafvar och 
storre mossdiken samt pa grundt vatten i daar, sjOar och trask. 

U. intermedia Hayne r. — Soini, Laasala (A. N-m); Niemela, 
enst. pa bar dy i mosse. Alajdrvi, Iso Réyrinki, lag strand. 
Vindala, Koskela, y. i landsvagsdiken pa mosse c. 1 km 
sydvast om garden. Lappaj., Kauhajarvi, Ojala, karrmark 
nara stranden. Hvidrvi, Jarvela, sumpig strand. 


Plantaginacez. 


Plantago major L. a. — Pa gardsplaner, vid vagkanter, pa 
akerrenar, torra backar och stundom pa skogsvagar. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 


Rubiacez. 


Galium aparine L. *Vaillantii D. C. h. o. d. — I potatis- 


G. 


ce 


land, akrar och tradgardar. 

uliginosum L. a.—m. a. — Y.—spridd pa fuktiga (och torra) 
angar, 1 diken samt pa kyttlander; spars. under strand- 
buskar, pa lofangar och i lofskog. 


. palustre L. m. a. — Pa steniga strander, under strand- 


buskar, 1 diken, pa fuktiga angar. 


. trifidum L. r. — Vindala, kyttland mellan prastgarden och 


kyrkbyn (? enl. seminaristen Strang). Lappaj., Kauhajarvi, 
Ojala, a. pa den laga, fint sandblandade lerstranden; Lep- 
pala torp, mossdike. — Sakert nagot allmannare. 


. triflorum Michx. m. r. — Soni, Keisala héjden, under 


buskar pa stenig mark i skogsbryn. Alajdrvz, Ukonmaki, 
t. y. i fuktig blandskog. 


. boreale L. (t. 7.) — Soin, Laasala, torr angsmark; Keisala 


hojden, m. a. pa angar;) Vuorenmaa flerst.; Lillsoini y. 
(A. N-m); flerst. y. pa harda angsvallar vid an fran Pun- 
tala nedat; Jokiaho, spridd pa hard strandang. <Alajdrvi, 
strandbranter vid bron ofver Kuninkaanjoki (Mannila); torr 
angsmark vid Hameenniemi. Lappaj., Hyytiala. — Sasom 
synes ar arten a. i Soi, men r. i Ofriga delar af omradet. 


. verum L. r. — Lappaj. prastgard; Harju, stenrés vid lands- 


vagen. Evijdrvi, Pitkasalo, Jyrkkapasta; Makitalo, falt- 
backe; Jokela, akerren. 


.mollugo L. t. x. — Alajdrvi, Lohijoki-dalen, angsbacke. 


Lappaj. kyrkoby, t. a. pa akerrenar och faltbackar. Evidrvi, 
Pitkasalo, Jyrkkaposta; kyrkobyn, akerren (Elli Wikman). 


Caprifoliacee. 


Viburnum opulus L. ¢. r. — Soinz, Puntala, flere buskar pa 


klippan i forsen; Niemelé, en stor buske vid Saunapuro; 
Hamejoki (enl. uppg.). Alajdrvi, odlad vid Siirila torp (enl. 
uppgift hamtad fran Soini, Kuusanmetsa). Lappay., Iso- 
niemi-Surmaniemi, pa strandvallen talrika '/, m hoga buskar; 


102 Backman, Floran i Lappajiirvi jimte omniajd. 


Karna, nagra buskar pa Ons norra del; kyrkobyn, vid lands- 
vagen mellan prostgarden och Isaks park samt mellan Isaks 
park och Karna bro (férvildad); en c. 3 m hég buske i 
lofskog mellan Harju och Haapaniemi; en lag buske vid 
Haapaniemi vastra strand. Hvijdérvi, Rumpuniemi, flere 
stora buskar pa fuktig mark nara strand; Joensuu, Iso- 
saarl. [Hsse, Salodjen.| 

Lonicera xylosteum L. 7.— Som, Kuusanmetsa, flere stora 
buskar. Alajdrvi, Ukonmaki, en mangd stora buskar pa 
dppen plats i léf-blandskog; Lohijoki-dalen; pa kalkbar- 
gen a., men vanl. endast ett par tre dm hog. 

Linnea borealis L. a. — I barr- och stundom i blandskogar. 


Valerianaceez. 


Valeriana officinalis L. coll. 4. a. (— a.) — Spridd pa fuk- 
tiga angar, sarskildt vid sj6-, 4- och backstrander, sallan 
pa steniga strander. Jamnt utbredd ofver hela omradet. 

Knautia arvensis (L.) Coulter h. 0. d. — Soni, Laasala (A. 
N-m); Lillsoini, angsbacke; Keisala, angsbacke; Manty- 
niemi (A. N-m). <Alajdrvi, i Aker och pa akerren vid Pel- 
losmaa; ¢. a. vid Korpela torp. Lappaj., Isoniemi, aker- 
renar; A. o. d. pa akerrenar och faltbackar i Savo by och 
i kyrkobyn; Kielaankangas, backe (A. N-m). EHu/jdrvi, ¢. a. 
i trakten af Hanhikoski; ¢ a. pa angsbackar vid Kupila; 
kyrkobyn, akerren (Elli Wikman); Rumpuniemi, spars. pa 
lofangar. 


Campanulacee. 


Campanula rotundifolia L. a. — Y. (flackvis) pa faltbackar, 
akerrenar. — I Sov: vida allmannare an foljande art. 

C. patula L. ¢. a. — Spridd —t. y. sarskildt pa odlade angar. 
— Har en mycket ojamn utbredning inom omradet. 

C. cervicaria L. m. 7. — Lappaj., Veanteensaari nordvastra 
del, spridd pa forfallna, odlade angar, delvis bevuxna med 
Calluna. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 103 


C. glomerata L. m. r. — Soini, odlad vid ett torp nara Lohi- 
joki, enligt uppg. hamtad fran skog vid Ukonmaki. Lappaj., 
Kielaankangas, angsbacke (A. N-m); Veanteensaari, ett ex. 
jamte foregdende art. 

Lobelia Dortmannia L. h. 0. d. — Alajdrvi, pa sandbotten 
i firujarvi (m. a.); Ojajarvi; Kaartusjarvi; [Mankijarvi (A. 
N-m)|; Hirvijarvi (A. N-m). Lappaj., pa sandbotten 
vid stranden af prastgarden och Haapaniemi, i Tarvolan- 
lahti och flerst. vid Karna nordvastra del; Valkeaisjarvi; 
t. a. i Esse & mellan Niska och Lammi. Evijdrvi, pa sand- 
botten vid stranden af Mantyniemi mellan Aho och Jout- 
sen. — Forekommer tamligen sakert afven i Alajdrvi sjé 
samt i sddra delen af Lappaj. sjé, ehuru ej observerad. 


Composite. 
Solidago virga aurea L. a. — Spars. 1 bland-, lof- och gran- 
skogar samt pa buskig angsmark. 
EKrigeron acer L. ¢. r.(—h. 0. d.) — Soini, [Laukkonen, t. a. 


(A. N-m)|; Keisala och Katajamaki (A. N-m). <Alajdrvi, 
Lohijoki-dalen, #4 7. pa Festuca ovina-angar; Vesterbacka, 
Moskvankallio. Vindala, Isojoki torp, enst. pa faltbacke. 
Lappaj.. Joensuu torp, enst. (A. N-m); Kuoppala, faltbacke; 
gammal tjardal vid Pihlajalampi; kyrkobyn, flerst. pa falt- 
backar, vanl. enst.; Pikkusaari, snar pa stenig strand; Pit- 
kastén; Tullila, Akerren. [Hsse, Lappfors, torr backe vid 
stranden midtemot Salodjen.| 


Antennaria dioeca (L.) Gertn. m. a. — Pa torra backar, 
dikeskanter och éppnare stillen i tall- och blandskogar. 
Gnaphalium silvaticum L. h. 0. d. — M. spars. i gamla 


diken, p& Akerrenar och faltbackar. 

G. uliginosum L. #. a.—a. — Ofta y. pa fuktig, denuderad 
mark. 

[Inula helenium L. — Lappaj., Karvala, Ylinen, ett ex. 
A. N-m).| 

Bidens tripartitus L. m. r. — Alajdrvi, pa formultnad Equi- 
setum fluv. pA stranden mellan Hoisko och Hameenniemi 


104 Backman, Floran i Lappajirvi jimte omnajd. 


(2—6 cm hog). Lappaj. kyrkoby, forsumpning vid kyrk- 
uddens bas. 

B. radiatus Thuill. m. r. — Lappaj., Lantela, flerst. t. y. i 
kyttlandsdiken. 

Anthemis tinctoria L. m. r. — Lappaj. kyrkoby, har 5 ar 
hallit sig 1 aker vid Hriksnas (A. N-m). 

Achillea ptarmica L. r. — Alajdrvi, akerren vid Korpela 
torp; Forsbacka ang. Lappaj., Kauhajarvi ¢. a. (A. N-m); 
Tullila, akerren; kyrkobyn, fuktig ang vid basen af Haapa- 
niemi. Hvidrve kyrkoby, dike (enl. Elli Wikman). 

A. millefolium L. m. a. — T. y. pa angar, torra backar, vag- 
kanter och akerrenar. 

Chrysanthemum leucanthemum L. m. a. — Spridd pa 
angar, angsbackar och tradesakrar (stallvis y.) 

[C. vulgare (L.) Bernh. — Forekommer enl. forstm. Thomé pa 
ang vid lirujarvi. Torde icke forekomma vild i omradet, 
men odlas icke sallan vid torp och gardar i Soimz och 
Alajirvi.] 

C. suaveolens (Pursh) Aschers. m. a. — Vanligen m. y. pa 
gardsplaner och ofta vid landsvagskanter. 

C. inodorum L. a. — Spridd i akrar. 

[Artemisia absinthium L. — Lappaj., Hyytiala, vid hus- 
knutarna (A. N-m); prydnadsvaxt pa Karna, Kankaanpaa. 
Evijirvi, Hanhikoski, angsbacke.] 

|A. vulgaris L. 7. — Soini kyrkoby, y. pa gastgifverigards- 
planen. Alajdrvi, prydnadsvaxt vid Perakangas och Siirila 
kronotorp; Kurekangas by, Rottala, gardsplan. Lappaj., 
odlad vid Ojala och Tapola (A. N-m).] 

Tussilago farfarus L. m. r. — Alajdrvi, Vesterbacka, Huo- 
sianmaankallio. Lappaj., Itakyla, Hietojanneva, kyttland 
(J. H-n). [Vetil, Réyrinki sydvastra strand, a.—y. i akrar 
(A. N-m),.] 

Senecio vulgaris L. — Alajdrvi, Sillanpaa, tradgard t. y. 
(A. N-m). Zappaj., Kauhajarvi, Keskikoukkari, gammal 
tomtplan y. (A. N-m). 

Lappa tomentosa r. — Soini, [Leppanen (A. N-m)|; Keisala 
enst. Alajdrvi, liru-gard, y. pa angsbacke; Paalijarvi, invid 
en gard. Vindala, Saaksjarvi, vid Taavitin tupa. Lappay. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 105 


prastgard, y. vid ett uthus; prydnadsvaxt vid nagra gardar 
i Nissi. Hvidrvi, vid Kupila gard. 

Carduus crispus L. 7. — [Soin kyrkoby, Leppanen.] Ala- 
jarvi, Levijoki (A. N-m); Kurejoki by, potatisland; Héyk- 
kyla. Lappaj., Vinkka, invid garden (A. N-m). 

Cirsium lanceolatum L. Scop. a.(—t. a.) — Spars. vid 
landsvagar. 

C. heterophyllum (L.) All. a. — Spridd —- t. y. pa angsbackar, 
lofangar, akerrenar och tradesakrar (stallvis y.). 

C. heterophyllum x palustre m. r. — Soini, Niemela, tva 
ex. pa akerren vid Kerttula torp. Lappaj., Tervanen, ett ex. 
pa akerren; Pitkaston, tradesaker (J. H-n). 

C. palustre (L.) Scop. a. — T. spars. pa fuktiga angar, trades- 
akrar, akerrenar och kyttlander. — Blir anda till 2,2 m hog. 

©. arvense (L.) Scop. ¢t. a. — Spridd —t. y. i akrar. 


Centaurea Phrygia L. m. r. — Soini, Vuorela, a. och ofta 
t. y. pa angsbackar och akerrenar. 

|C. jacea L. m. r. — Kauhava, Lummukka, angsbacke vid 
landsvagen 2 km fran Lappajarvi sockengrins (A. N-m).] 

C. cyanus L. a. — T. spars. sarskildt i ragakrar. 

Leontodon auctumnalis L. m. a. — T. y. pa angsbackar, 
akerrenar, vagkanter, kyttlander m. fl. standorter. 

Taraxacum officinale Weber coll. m. a. — Sarskildt vid 
odlade stallen, men afven pa strander och 6ppna stallen i 
skog. — Af detta mangformiga slakte insamlades i juni 


1907 hufvudsakligen i trakten af Lappaj. prostgard ett 
tamligen stort material; sommaren 1908 férfullstandigades _ 
detta af Prosten Nystr6ém. Da stérre delen af samlin- 
gen, hvilken blifvit bestamd af Amanuensen H. Lindberg, 
i och for granskning befinner sig hos D:r H. Dahlstedt i 
Sverge, s& uppraknas har endast de tilsvidare definitivt be- 
stiimda formerna. De harstamma nistan alla fran Lappaj. 


kyrkoby. 

T. prestans Lindb. fil. T. remotijugum Lindb. fil. 
T. Dahlstedtii Lindb. fil. T. triangulare Lindb. fil. 
T. crassipes Lindb. fil. T. fulvum Raunk. 


T. canaliculatum Lindb. fil. T. proximum Dahlst. 


06 Backman, Floran i Lappajirvi jamte omnajd. 


[Sonchus oleraceus L. m. r. — Lappaj. prostgard, tradgard.| 

[S. asper (L.) All. — Lappaj., Kyrénniemi (A. N-m).| 

(Crepis biennis L. m. r. — Lappaj. kyrkoby (nagra ex.), pa 
angar vid Harju ar 1901 (A. N-m).] 

CG. tectorum L. a. — Spridd —t. y. pa torra backar och i akrar. 

C. paludosa (L.) Moench ¢. r. — Soni, a. pa angar vid Halla- 
puro och Mesiadisenpuro; a. pa angar och i lofdungar vid 
Leipajoki och Saunapuro, Alajdrvi, Lohijoki-dalen, fuktig 
skogssluttning vid Myllyaho. Kalkomradet, flerst. pa angar 
och i lofdungar. 

Hieracium. — Min kannedom om utbredningen af arterna 
inom detta slakte grundar sig hufvudsakligen pa de gjorda 
samlingarna, hvilka blifvit bestamda af Prof. J. P. Norrlin, 
I det fdljande upptagas i allmanhet alla de lokaler, fran 
hvilka de insamlade exemplaren harstamma. 

H. pilosella L. coll. — Torra backar. akerrenar samt stundom 
p& dppna platser i barrskog. — Af det insamlade materia- 
let hafva tills vidare endast fdljande tvanne underarter 
blifvit bestamda. 

*coalescens Norrl. —- Alajdrvi kyrkoby, Akerren. Lappap. 
kyrkoby, Harju, Juniperus-backe. 

*tenuilingua Norrl. — Lappaj. kyrkoby, Harju, angsbacke 
och Juniperus-backe. 

H. suecicum Fr. (¢. a.) — Soini, Vuorela, ang; Hallapuro, ang; 
Puntala, angsvall vid an. Alajdrvi, Lohijoki-dalen, a. a 
angar pa sandmark; Pellosmaa kronotorp, akerren. Vin- 
dala, ang nara Pyhavuori. Lappaj., Kallioniitty; Latva- 
niitty; Oudonpuunniitty; kyttland nara O.-niitty; Olli-Lep- 
pala, Aker; Tarvola, stranding vid Pekanlahti; oppen plats 
i barrskog vid Kortesjarvi-vagen; flerst. pa angar i kyrko- 
byn; dngar pa Pikkusaari och Veanteensaari; Lintukangas, 
hafreaker. Hvijdrvi, Joensvu, strandang. — Sarskilda annu 
icke bestimda varietater och former ing& i ofvan namnda 
lokaluppgifter. 

H. cochleatum (N. et P.) Norrl. — Alajdrvi, Lohijoki-dalen; 
Lappaj., Kiviniemi-Neulaniemi, ing vid Lappajarvi strand; 
Tullila, hafreaker (A. N-m); prostgarden, Ahovainio. 

H. brachycephalum Norrl. — Soini, Vuorela, ang; angsvall 


H. 
be 


H. 


m 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 107 


vid Kuninkaanjoki ofvanom Puntala. Alajdirvi, Lohijoki- 
dalen, #. a. & angar pa sandmark. Vindala, Viitaniemi, 
ang; Lakaniemi, akerren. Lappaj., Latvaniitty; Olli-Lep- 
pala, aker; Karvala, sandstrand; Harju, ang; prostgarden, 
angsbacke; Karna, akerren; Veanteensaari, angsbacke vid 
stranden; Luomala, hafredker. 

Fennicum Norrl. — Alajdrvi, ang pa Vahasaari. 

discoloratum Norrl. — Alajdrvi, Lohijoki-dalen, ett ex. & 
ang pa sandmark. 

pseudo-Blyttii Norrl. (¢. a.) — Soini, Vuorela, ang; Halla- 
puro, ang. Alajdrvi, Lohijoki-dalen, angsbacke; Vahasaari, 
ang; Isojoki torp, fuktig granskog vid lirunpuro. Vindala, 
ang nara Pyhavuori; Pyhalahti, dikeskant 4 steril mark; 
Lakaniemi, akerren. Lappaj., Eskeli, lofdunge; Kallioniitty; 
Tervanen, ang; Tullila, ang; Seppa, torr ang; Lantela, kytt- 
land; Tarvola, strandang vid Pekanlahti; Harju, flerst. pa 
faltbackar; flerst. pa angar vid prostgarden; Karna, Salon- 
paa, akerren; Niska, Kokko, kyttland; Luomala, ang. Evi- 
jdrvi, Joensuu, strandang. 


. Selani Norrl. — Soi, Keisala, enst. pa torr backe; Lill- 


soini, Nardus-ang (A. N-m). 


. tubulascens Norrl. — Vindala, ang norr om Pyhavuori. 
. dimorphoides Norrl. — Sozmz, Niemela, akerren. <Alajdrvi, 


Lohijoki-dalen. Zappaj. prostgard, Ahovainio, akerren; 
Veanteensaari, ang (A. N-m). 


.assimilatum Norrl. f. — Lappaj., Kallionitty; kyrkobyn, 


Harju-Isaks park, ett stort, vackert ex. pa dikeskant. 


. pilipes Selan. — Soini, Keisala, akerren. Vindala, Viita- 


niemi, Heinaaho lund (f. eller modif.); Pyhalahti, dikeskant 
& steril mark. Lappaj.. Tarvola, Seppa, pa torr ang och 
starkt sandblandad tradesaker; Harju, akerren och tallskog; 
prostgarden, angssluttning och akerren; Pikkusaari, ang; 
Karna, Salonpaa, akerren; Korri, sandig akerren (A. N-m); 
Luomala, aker (A. N-m). 


. incrassatum Norrl. — Lappaj., [takyla, Pietilanketo, sand- 


backe (A. N-m). 


_inecrassatiforme Norrl. f. lividicostatum Norrl. — Vin- 


dala, Pyhalahti, dikeskant pa steril mark. 


108 


He 


se ef Se i 


fee a 


Backman, Floran i Lappajirvi jimte omnajd. 


detonsum Norrl. — Alajdrvi, Lohijoki-dalen, flerst. pa skug- 
giga sluttningar; Paavola, akerren; Vahasaari, ang. Vin- 
dala, ang nara Pyhavuori. Lappaj., Oudonpuunniitty; 
Tullila, Akerren; pa Akerren och angssluttningar vid prost- 
garden; Murtoniemi, kyttland; Karna, pa akerrenar vid 
Kankaanpaa och Salonpaéaé; Veanteensaari, angsbacke; 
Pikkusaari, ang. Evijdrvi, kyrkudden, angsbacke; Rumpu- 
niemi, ang. 


. sphacelatum Norrl. — Lappaj., Tervanen, ang. 


Suomense Norrl. — Lappaj. kyrkoby; Harju, tallskog; 
prostgarden (A. N-m). 


.contractum (Norrl.) Brenn. — Soin, Vuorela, angsbacke. 
. spectabile Norrl. — Alajdrvi, Kiviniemi-Neulaniemi, ang 


vid Lappajarvi strand. 


_lateriflorum Norrl. — Alajdrvi, Lohijoki-dalen, frodig 


skogssluttning nara Myllyaho. Lappaj. prostgard, asp- 
dunge och angssluttning. 


_lepistoides K. Johanss. var. — Soini, Vuorela, bland Kqui- 


setum silvaticum p& Oppen plats i granskog. Alajdrvt, 
strandklippa vid Neulaniemi (Lappajarvi strand). 


.lyratum Norrl. — Alajdrvi, Lohijoki-dalen, frodig skogs- 


sluttning. Lappaj., Nykésenniemi, torr backe (A. N-m). 


.connatum Norrl. — Alajdrvi, Pyntar-Pellosmaa kronotorp, 


m. spars. i tallskog samt pa &kerrenar vid torpet. 


_tenebrosum Norrl. f. — Soini, Laukkonen, léfdunge (A. N-m).] 
. subpellucidum Norrl. — Soin, Vuorela; Puntala, gles 


skogsmark vid an. Alajdrvi, Lohijoki, strander; Vahasaari, 
ang. Vindala, Elgland-Vesterbacka, Hyéveenkyté och Tall- 
bakankangas (A. N-m) .Lappaj., Kallioniitty (var. diaphanel- 
lum); Latvaniitty; Tervanen, ang; Veanteensaari, angsbacke. 
Evijérvi, Pitkasalo, Kotikankaanniitty; Rumpuniemi, ang. 


-incurrens Selan. — Soini, ang vid Hallapuro. Lappay., 


Eskeli, birg; Kallioniitty; Tullila, ang; prostgarden, Aho- 
vainio; Ylikannus, ang. 


. coniops Norrl. — Soini, Niemela. Alajdrvi, Lohijoki-dalen, 


ang pa sandmark. Lappaj., Savo, Oudonpuunniitty. 


_lucens Norrl. — Alajdrvi, Lohijoki-dalen, ang pa sandmark. 


Lappaj. prostgard, Ahovainio, stenig backe (A. N-m). 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 109 


H. sordidescens Norrl. — Lappaj., Latvaniitty; prostgarden, 
angsbacke och aspdunge. 

H. prolixiforme Norrl. — Vindala, Elgland-Vesterbacka, Hy6- 
veenkyto (A. N-m); Koskela, Tuiskulahti, abrink (A. N-m); 
Pyhalahti, Heinaaho, lund. Lappaj., Latvaniitty; Vean- 
teensaari, angsbacke; Pitkaston (A. N-m); Nykdésenniemi, 
torr backe (A. N-m). 

H. cornigerum Norrl. et Lindb. fil. — Lappaj. prostgard, asp- 


dunge. 
H. rigidum Hn. coll. a. — Akerrenar, angar, steniga strander. 
*eruentiferum Norrl. et Lindb. fil. t. a.—a. — Angar och 


lofdungar. — Vindala, Pyhalahti, Heinaaho, lund. Lappay. 
prostgard, asplund och angsbackar; Hyytiala. 


H. rasile Norrl. — Vindala, Koskela, Vistin sauna, abrink, 
(A. N-m). 
H. umbellatum L. a. — Pa steniga och sandiga strander, 


torra faltbackar, Akerrenar, m. fl. standorter. 

H. crocatum Fr. ff. — Alajdrvi, Vesterbacka, stranden af Poikki- 
joki vid Sairaanpuro. Vindala, Koskela, Vistin sauna, abrink 
(A. N-m); Huopana, stranden af Teerijoki. 

H. polycomum Dahlst. — En form, som narmast tillhor denna 
art, ar insamlad pa angsbacke nara Koskela i Vindala. 


Musci.') 


Alicularia minor (N. v. Es.) Limpr. — Alajdrvi kyrkoby, sand- 
grop; Herrala, dikesbrant. Vindala, Koskela-Kuparikallio, 
dikesbrant. 

Plagiochila asplenioides (L.) Dum. — Soin, Uurimaki. 
Alajérvi, Ukonmaki, pa erratiskt block i blandskog; Vester- 
backa, lund vid Moskvankallio. Vindala, Kirkkokallio. 

Scapania undulata (L.) Dum. — Alajdrvi, Paalisjarvi, pa sten 
i Kivisillanpuro. Vindala, Koskela, sandstrand; Helamajan- 
puro. Lappaj., Ramakkosaari. 


1) Efter det tryckningen vidtagit hafva alla lefvermossor och en del af 
bladmossorna granskats af fil. kand. Hans Buch. 


110 Backman, Floran i Lappajirvi jaimte omnajd. 


S. irrigua (N. v. Es.) Dum. — Alajdrvi, Kuparikallio, grusig 
strand. Vindala, Pyhavuori, pa murken ved i skog. Lappaj., 
Ramakkésaari. Evadrvi, Girsback, pa strandsten. 

S. rosacea (Corda) Dum. — Vindala, Koskela-Kuparikallio, 
dikesbrant jamte Alicularia. 

Diplophyllum taxifolium (Wahlenb.) Dum. — Sozni, Uuri- 
maki. Alajdrvi, Kaarmekallio. Vindala, Rappukallio och 
ett barg nara intill. 

Mylia anomala (Hook.) Gray. — Torde ofver hela omradet 
forekomma enstaka insprangd bland Sphagnum fuscum. 

Aplozia spherocarpa (Hook.) Dum. — Vindala, Koskela, 
Kotakangas, dike. 

A. eespiticia (Lindenb.) Dum. — Vindala, Koskela-Kupari- 
kallio, dikesbrant. 

Jungermannia inflata Huds. — Sakert a. pa mossar och 
fuktig mark pa barg. — Alajdrvi, Tirujarvi, barg; Kaartus- 
jarvi, Pikkujarvi, mosse. Vindala, Pyhavuori och i nar- 
heten. Lappa., Kauhajarvi, Kokkoneva. EHvidrvi, Uusi- 
talo, mosse. 


J. quinquedentata Huds, Web. — Alajdrvi, Vesterbacka 
Huosianmaankallio. 

J. lyeopodioides Wallr. — Sozni, i trakten af Uurimaki. 

J. Baueriana (Schffn). — Soznz, i trakten af Uurimaki. Vin- 


dala, Rappukallio. 

J. barbata Schmid. — Alajdrvi, Ukonmaki, erratiskt block 1 
blandskog. 

J. attenuata (Mart.) Lindenb. — Vindala, Koskela, Kirkko- 
kallio; Pyhavuori (a., y.); Rappukallio (spars.). 

J. ineisa Schrad. — Alajdrvi, Vesterbacka, murken stubbe 4 
sank mark vid Huosianmaankallio. Vindala, Pyhavuori 
(spars.) och i skog nara intill (pa murken ved). 

J. excisa Dicks. — Vindala, Pyhalahti, Tiistelinsaari. Lappaj., 
Karna NV del, sandmark. 

J. bicrenata Schmid. — Alajdrvi kyrkoby, sandgrop (m. spars.). 
J. alpestris Schleich. — Alajdrvi, Kaarmekallio. Vindala, Kos- 
kela, Kirkkokallio, bargvagg; Rappukallio; Pyhavuori. 

J. longidens Lindb. — Vindala, Pyhavuori och i skog nedan- 
for; Rappukallio. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 111 


J. porphyroleuca N. v. Hs. — Alajdrvi, Paalijarvi, pa murken 
ved 1 blandskog. 

J. ventricosa Dicks. — Helt sakert a. i skogsmark. 

J. obtusa Lindb. — Alajdrvi, Koskela, insprangd bland Hyloco- 
mium pa angsartad alfbrant. 

J. Kunzeana Hub. — Alajdrvi kyrkoby skog séder om Kure- 

_ joki. Vindala, Koskela, Kotakangas, dike. 

J. saxicola Schrad. — Vindala, Pyhavuori y.; Rappukallio. 

J. minuta Crantz. — Alajdrvi, Levijoki, Kultavuori. Vindala, 
Koskela, Kirkkokallio; Pyhavuori; Rappukallio; barg SH 
fran Metsapelto. 

Cephalozia sp. — Af detta kritiska slakte torde 4tminstone 
tvanne arter vara a. inom omradet. 

Blepharostoma trichophyllum (L.) Dum. — Som, Uuri- 
maki. Vindala, Viitaniemi; Pyhavuori, insprangd bland 
andra mossor, sarskildt Plagiothecium; pa murken ved i 
skog norr om Pyhavuori. 

Blepharozia ciliaris (L.) Dum. — Sori, Uurimaki. Vindala, 
Pyhavuori y. 

B. pulcherrima (Web.) Lindb. -- Sakert a. 

Chiloscyphus polyanthus (L.) Dum. — Vindala, Koskela, 
pa murken ved i kalldrag nedanfor Kirkkokallio; Pyha- 
vuori, blandskog. Lappaj., Sammakkosaari, insprangd bland 
Stereodon arcuatus. 

Cincinnulus trichomanis (L.) — Alajdrvi, Kaarmekallio. Vin- 
dala, Pyhalahti, granskog séder om Heinaaho; Rappukallio; 
Pyhavuori. 

Lepidozia reptans (L.) Dum. — Soin, Uurimaki. Vindala, 
Koskela, Kirkkokallio. 

Blasia pusilla L. — Soini, Puntala, lervall vid 4n. Lappaj.. 
Kauhajarvi, Luomala, lag, fint sandblandad lerstrand; Harju, 
sandblandadt lerdike. 

Pellia epiphyila (L.) Corda. — Alajiérvi kyrkoby, dike i torf- 
mosse; Kuparikallio, sandstrander m. y., afven lagre ned 
mot Koskela. Zappaj., Autio-Isoniemi, sandstrand. Evi- 
jdrvi, Girsback, pa strandsten. 

Aneura palmata (Hedw.) Dum. — Alujdrvi, Paalijarvi, pa 
murken ved i blandskog. 


112 Backman, Floran i Lappajirvi jamte omnijd. 


A. latifrons Lindb. — Vindala, p& murken ved i skog norr om 


Pyhavuori. 


Metzgeria furcata (L.) Dum. — Soini, i trakten af Uurimaki. 


Vindala, Pyhavuori, insprangd bland Stereodon cupressi- 
formis. 


Marchantia polymorpha L. — a. 
Preissia quadrata (Scop) *commutata (Lindenb.) — Ala- 


jdrvi, Kuparikallio, grusig. strand. 


Sphagnum papillosum Lindb. (a.) — Soini, Niemela, mosse. 


TD 


T 


Alajdrvi, Pyntar-Pellosmaa, tallmyr; Vaha-liru, gungfly. 
Vindala, Elgland-Vesterbacka, 6ppen Hrioph. vaginatum- 
mosse. Lappaj., Kauhajarvi, Kokkoneva; oOppen mosse 
éster om Hankijarvi; Niska, i utkanten af Kalettomansuo. 
Evijérvi, Uusitalo, oppen mosse. 


. centrale C. Jens. (¢. a.) — Lappaj. kyrkoby, fuktig gran- 


dunge norr om Karna bro; fuktig ang vid Harju 4; starr- 
karr vid Evijdrvi landsvag (cum 8. apiculatum). 


. medium Limpr. (a.) — Soini, Niemela, mosse (cum 8. fus- 


cum). Alajdrvi, Pyntar-Pellosmaa, tallmyr (cum 8. fuscum; 
Ukonmiienneva; Vesterbacka, tallmyr, Véndala, Elgland- 
Vesterbacka, déppen Erioph. vaginatum-mosse. Koskela- 
Kotakangas, tallmyr; kyrkobyn-Pokela, mosse; Pyhavuori. 
Lappaj., tallmyr vid Kortesjarvi landsvag. 


.compactum DC. — Soini, Niemela, mosse. Alajdrvi(-Lappaj.), 


Hirvijarvi, lag sandstrand; Kaéarmekallio, klippspringor. Vin- 
dala, Pyhavuori. Lappaj., Kauhajarvi, Kokkoneva:; Tar- 
vola, Loukas, stenig sumpmark. 


. squarrosum Pers. (a.) — Alajdrvi kyrkoby, mosse. Van- 


dala, Helamajanpuro; Koskela, astrand. Lappaj. kyrkoby, 
sank grandunge norr om Karna bro; Harju-Nissi, fuktig 
ang; Ramakkésaari; Sammakkosaari. Hvidrvi, Uusitalo, 
pa gransen mellan ang och sank mosse. 


. teres Angstr. — Lappaj., Savo, Kallioniitty, fuktig starrang, 


spars. instrédd bland S. angustifolium, S. riparium och 
Mnium cinclidioides. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 113 


. Lindbergii Schimp. — Alajdrvi, Kaartusjarvi, mosse vid 


Pikkujarvi spars. jamte S. Balticum. 


. riparium Angstr. (a.) — Alajdrvi, Levijoki-Takala, forsump- 


ning i skog; Vaha-liru, gungfly. Vindala, Viitaniemi, dike; 
Pyhalahti, vattenfylld torfgraf; i och vid Helamajanpuro; 
Koskela-kyrkobyn, vattenfylld torfgraf; Saaksjarvi, Vaha- 
jarvi, gungfly. Lappaj., Savo, Kallioniitty, fuktig starrang; 
Niska, Kalettomansuo. Evijdrvi, Anttikoski, sank mosse. 


. obtusum Warnst. — Alajdrvi kyrkoby, ang i utkanten af 


en aldunge vid folkskolan. 


. apiculatum Lindb. fil. — Alajdrvi, Pyntar-Pellosmaa, tall- 


myr. Vindala, Viitaniemi; Saiiksjarvi, Vahajarvi, gynefly; 
i utkanten af tvanne Erioph. vaginatum-mossar vid Poikki- 
joki (nedat fran Vesterbacka). Lappaj. kyrkoby, sank gran- 
dunge norr om Karna bro; Ramakk6saari; starrkarr vid 
Kvijarvi landsvag. Hvidrvi, Anttikoski, gammal, vatten- 
fylld torfgraf. 


. angustifolium ©. Jens. (a.) — Alajdrvi, Ukonmiaenneva; 


Vaha-liru, gungfly. Vindala, Helamajanpuro; Koskela-Kota- 
kangas, tallmyr; Erioph. vaginatum-mosse vid Poikkijoki; 
Vesterbacka, Huosianmaanniitty; tallmyr vid Moskvankallio. 
Lappaj., Savo, Kallioniitty, fuktig starrang; kyrkobyn, sank 
grandunge norr om Karna bro; Ramakkosaari. 


. Balticum Russ. (a.) — Alajdrvi, Vaha Iliru, gungfly; Kaar- 


tusjarvi, mosse vid Pikkujarvi. Vindala, Elgland-Vester- 
backa, 6ppen Erioph. vaginatum-mosse; Vesterbacka, tall- 
myr vid Moskvankallio. Lappaj., Kauhajarvi, Kokkoneva; 
tallmyr vid Kortesjarvi landsvag; ett par Oppna mossar 
éster om Hankijarvi. Evijdrvi, Anttikoski-Holma, tallmyr. 


. Dusenii ©. Jens. — Alajdrvi kyrkoby, vattensamling 4 mosse; 


Vaha liru, gyngfly. Lappaj., Kauhajarvi, Kokkoneva. Hvi- 
jdrvi, Hanhikoski, vattensamling; Uusitalo, oppen mosse. 


. Jensenii Lindb. fil. — Lappaj., Niska Kalettomansuo med 


S. riparium. 


. propinquum Lindb. fil. — Alajdrvi, Vaha Iiru, gungfly (med 


S.Dusenii, S. angustif., 5. Balticum, 8. papillosum, S. riparium). 


.molluseum Bruch — Lappaj., Ofvermark, Vanhavuori, i 


sma puttar pa barg. 
8 


114 


Backman, Floran i Lappajirvi jimte omnajd. 


.fimbriatum Wils. — Lappaj. kyrkoby, sank grandunge 


norr om Karna bro; Harju-Nissi, fuktig ang. Hviédrvi, 
Vahajarvi, sank strand. 


. Girgensohnii Russ. a. — Fuktiga granskogar och angar. 


— M. a., m. y. vid stranderna af Poikkijoki. 


. Russowii Warnst. — Lappaj., Ramakkésaari. 
. Warnstorfii Russ. — Alajdrvi, Vesterbacka, Huosianmaan- 


nitty och Jukosalmenrame; Poikkijoki kalkbarg och Kupari- 
kallio mossangar. Vindala, Helamajanpuro. 


.tTubellum Wils. — Alajdrvi, Kaartusjarvi, mosse vid Pikku- 


jarvi. Lappaj., Kokkoneva. Evidrvi, Anttikoski-Holma, 
tallmyr, pa lagre stallen. 


. fuscum (Schimp.) Klinggr. m. a. — Bildar oftast ensam tuf- 


vor pa mossar. 


. acutifolium (Khrh.) Russ. et Warnst. — Alajdrvi, stranden 


af Kalliojarvi (vaster om Ojajarvi); Kuivaskallio nara Poikki- 
joki torp; sank mark nara Huosianmaankallio; Hrioph. vagi- 
natum-mosse vid Poikkijoki. Vindala, Pyhavuori; Viita- 
niemi. Lappaj. kyrkoby, sank grandunge norr om Karna 
bro; Ofvermark, Vanhavuori; Ramakkésaari. 


. platyphyllum (Sull.) Warnst. — Avijdrvi, Vahajarvi, sank 


strand. 


Polytrichum commune L. m. a. — Ofta m. y. i fuktiga gran- 


BP: 


P: 


P: 


Pi: 


skogar och a karrmarker. 
*eubicum Lindb. — Lappaj., m. y. a fuktig-sank angsmark, 
i perifera delen af det utfallda trasket Hankijarvi. 
*Swartzii (Hartm.) C. Hartm. — Lappaj., Pitkaston, m. y. a 
lagland mark innanfor strandvallen vid sodra delen af holmen. 
juniperinum Willd. a. — Sandmark, torfmarker, granskogar 
m. fl. standorter. 
*strietum (Banks) Lindb. a. — Sarskildt pa Sphagnum fus- 
cum-tufvor i mossar och myrar. 


. piliferum Schreb. a. — Torra marker pa sandgrund (ofta y.), 
barg. 
.attenuatum Menz. — Vindala, skog pa Pyhavuoris norra 


sluttning. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 115 


P. gracile Dicks (¢.) a. — Fuktiga angar, laga strander, gran- 
skogar. 

P. alpinum L. — Lappaj. kyrkoby, pa sten vid Saveanjoki. 
(Pa grund af etikettslarf ar det mojligt att arten ar in- 
samlad fran myr vid Vesterbacka kalkbarg i Alajdrvi.) 

P. urnigerum L. h. o. d.—t. a— Forekommer endast pa gru- 
siga stallen: sandgropar, landsvagskanter och dikesbranter. 

Catharinea undulata (L.) W. M. — Lappayj. kyrkoby, dikes- 
branter vid Harju och prostgarden. 

C. tenella Rohl. — Alajdrvi kyrkoby. — Antingen denna eller 
foregaende art antraffas h. 0. d. pa dikesbranter, vid back- 
strander och i lofdungar. 

Buxbaumia aphylla L. — Vimdala, Viitaniemi, pa sten i 
oranskog (8 ex.) 

Georgia pellucida (L.) Rab. a. — Murken ved. 


Fissidens adianthoides (L.) Hedw. — Lappaj., Neulaniemi, 
sprickor i strandhallar. 
Cinclidium stygium Sw. — Alajdrvi, karrmark vid Poikki- 


joki kalkbarg jamte Sph. Warnstorfii, Amblyst. intermedium 
och Hypnum trichoides. 

Mnium punctatum (L., Schrad.) Hedw. — Alajdrvi, pa kalk- 
sten vid lirujarvi norra strand; Kuparikallio, mossang och 
strand. Vindala, Koskela, kalldrag och pa barg vid 4n. 


M. pseudopunctatum B.S. — Vindala, skog norr om Pyha- 
vuori. 
M. cinclidioides (Blytt) Huben. — Den allmannaste arten. 


Fuktiga Angar, kalldrag, backstrander, fuktig skogsmark. 

M. affine Bland. — Evijdrvi, Joutsen, grusig strand. 

M. Seligeri Jur. — Soini, Hallapuro, fuktig ang. Alajdrvi 
kyrkoby, grusig mark; Vesterbacka, Huosianmaankallio, 
sank mark. Vindala, Koskela, kalldrag vid an. 

M. silvaticum Lindb. — Lappaj., pa murken loftradstam 1 
skog mellan Hankijarvi och Kortesjarvi landsvag. 

M. stellare Reich. — Alajdrvi, Vesterbacka, Huosianmaankal- 
lio kalkbarg. 
Timmia austriaca Hedw. — Alajirvi, Vesterbacka, Huo- 

sianmaankallio kalkbarg. 

Aulacomnium palustre (L.) Schwegr. m. a. — Fuktiga angar. 


116 Backman, Floran i Lappajirvi jamte omnajd. 


Paludella squarrosa (L.) Brid. — Alajdrvi, Vesterbacka, 
jamte Sph. Warnstorfii i utkanten af Jukosalmenrame in- 
vid Huosianmaankallio. 

Philonotis fontana (L.) Brid. (a.) — Fuktiga angar. 

Bartramia crispa Sw. (incl. var. pomiformis (L.) Lindb.). — 
Soini, Uurimaki. Alajdrvi, Kaarmekallio. Vindala, Kos- 
kela, barg vid &4n; Pyhavuori, Rappukallio och barg vid 
Helamajanpuro ofre lopp. 

Bryum roseum (Weis.) Schreb. — Hvijdrvi, Pikku Kettusaari, 
léfskog. 

B. pallens Sw. — Alajdrvi kyrkoby, fin lerblandad sand-grop. 
Lappa)., Harju, dike. 

B. ventricosum Dicks. (1. a.). 

B. cespiticium L. a. — Alajdrvi kyrkoby, dikeskant. Lappaj., 
Karna, sandmark. 

B. bimum Schreb. (det. V. F. Brotherus) — Alajdrvi, pa kalk- 
sten vid lirujarvi norra strand. Lappaj., Isoniemi-Autio, 
grusig strand. 

B. cirrhatum Hornsch. (det. V. F. Brotherus) — Lappaj., 
Karna nordvastra del, sandmark. 

B. inclinatum (Sw.) Bland. (det. V. F. Brotherus) — Alajdrvi, 
pa sten i Ojajarvi cum Blindia. 


Pohlia nutans (Schreb.) Lindb. a. — Pa barg, mossar m. fl. 
standorter. 

P. bulbifera (Warnst.) — Vindala, Pyhilahti, Tiistelinsaari. 

P. cruda (L.) Lindb. — Alajdérvi, Vesterbacka, Huosianmaan- 


kallio. Vindala, Koskela, Kirkkokallio; Pyhavuori, Rappu- 
kallio och barg 6ster om Metsapelto. 

Leptobryum pyriforme (L.) Wils. — Alajdrvi, Vesterbacka, 
Huosianmaankallio och Moskvankallio kalkbarg. 

Funaria hygrometrica (L.) Sibth. — Alajdrvi, Vesterbacka, 
Huosianmaankallio och Moskvankallio. Vindala kyrkoby, 
mosse vid ans utlopp. 

Discelium nudum (Dicks.) Brid. — Lappaj., Kauhajarvi, Luo- 
mala, fin sandblandad lerstrand. 

Splachnum rubrum Montin. — Alajdrvi kyrkoby, fuktig gran- 
skog séder om 4n; Kaartunen-Pyhavuori, tallmyr och tall- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 117 


skog. Lappaj., Savo, Leppala-Latvaniitty a. 4 karrmarker; 
kyrkobyn, sank grandunge. 

. luteum Montin. — Soini, Uurimaki. Alajdrvi, Vesterbacka- 
Poikkijarvi torp; Kaartunen-Pyhavuori, tallmyr. Lappaj., 
Viinamaki-Purola, boskapsstig i blandskog; kyrkobyn, fuk- 
tig grandunge; Savo, Leppala-Latvaniitty, karrmark. 

S. ampullaceum L. — Lappaj. kyrkoby, sank grandunge norr 

om Karna bro; Harju, murken stubbe. 

S. vaseulosum L. — Soini, Uurimaki. Alajdrvi, Vesterbacka- 

Poikkijoki top; Kaartunen-Pyhavuori, tallmyr och tallmo. 

S. pedunculatum (Huds.) Lindb. (incl. S. *sphericum) — 

Alujdrvi. kyrkoby, fuktig granskog séder om an; Vester- 
backa-Poikkijoki torp; Kaartunen-Pyhavuori, tallskog. Vin- | 
dala, Pyhavuori; Pyhalahti, granskog. Lappaj., Leppala- 
Latvaniitty, karrmarker a.; kyrkobyn, sank grandunge 
norr om Karna bro; Kivikangas, bjérkblandskog. 

Tetraplodon bryoides (Zveg.) Lindb. — Alajdrvi, Kaartunen- 

Pyhavuori, tallmo. Vindala, Pyhavuori. 

Tayloria tenuis (Dicks.) Schimp. — Alajdrvi kyrkoby, fuktig 

granskog séder om An med S. rubrum och 8. pedunculatum. 

Encalypta contorta (Wulf.) Lindb. — Alajdrvi. Vesterbacka, 

Huosianmaankallio, spars. 

Tortula truneatula (L.) Lindb. — Lappaj. prastgard, pa bar 

jord under Ribes-buskar. 

Mollia tortuosa (L.) Schrank. — Alajdrvi, Vesterbacka kalk- 

bargen; Koskela, Kotakangas, pa sten. 


‘ 


TP 


Barbula convoluta Hedw. — Alajdrvi, Vesterbacka kalk- 
bargen. 
Dicranum longifolium Ehrh. — Alajdrvi, Vesterbacka, Huo- 


sianmaankallio. Vindala, Pyhavuori; Rappukallio. Lappay. 
prostgard och Haapaniemi, pa sten; Pitkaston, Ramakko- 
saari och Sammakkosaari. 

-montanum Hedw. — Vindala, Koskela, Kirkkokallio. 

.flagellare Hedw. — Lappaj. kyrkoby, murken stubbe i 
sank grandunge norr om Karna bro. 

. fragilifolium Lindb. — Vindala, Viitaniemi, granskog. 

. congestum Brid. — Vindala, i skog (tva stallen) norr om 
Pyhavuori; Rappukallio; barg vid Helamajanpuro fre lopp. 


aS -.o 5 


118 Backman, Floran i Lappajirvi jimte omniajd. 


var. flexicaule (Brid.) Br. eur. — Vindala, Viitaniemi, gran- 
skog; Rappukallio. 

D. Bergeri Bland. — Lappaj. kyrkoby, sank grandunge norr 
om Karna bro. 

. undulatum Ehrh. (a.) — Alajdrvi kyrkoby, aldunge; Kaar- 
tunen-Pyhavuori, tallmo. Vindala, Viitaniemi, granskog. 
Lapp. kyrkoby, fuktig grandunge. 

D. Bonjeani De N. — Lappaj., Itakyla, Viinamaki, fuktig ang. 

D. scoparium (L.) Hedw. a. — I all slags skogsmark. 

D. majus Sm. — Lappaj. kyrkoby, fuktig grandunge norr om 

D 

B 


=) 


Karna bro. 
. Schisti (Gunn.) Lindb. — Vindala, Pyhavuori; Rappukallio. 
lindia acuta (Huds.) — Alajdrvi, Ojajarvi, pa sten i sjon 
jamte Bryum inclinatum. 

Dicranoweissia crispula (Hedw.) Lindb. — Lappayj., (Iso- 
niemi-)Autio, grusig strand; Savo, Eskeli, foten af barg 
vid strand; Vartijasaari, pa strandsten. 

Anisothecium crispum (Schreb.) Lindb. — Sori, Puntala, 
lervall vid An. Alajdrvi, Kuparikallio, grusig strand. Lappay.. 
Harju, dikeskant. | . 

Dicranella cerviculata (Hedw.) Schimp. — Helt sakert a. 
pa dikesbranter i mossar. Afven antraffad jamte Splach- 
num pa exkrementer mellan Kaartunen och Pyhavuori. 

D. secunda (Sw.) Lindb. — Vindala, Koskela, barghall vid an; 
Kotakangas, dike. Zappaj., Harju, dikesbrant. 

D. crispa (Ehrh.) Schimp. — Troligen ej sallsynt. Forekommer 
endast p& fin sandblandad mark. 


Distichum capillaceum (Sw.) Br. eur. — Alajdrvi, Vester- 
backa, Huosianmaankallio. 
Ditrichum flexicaule (Schleich.) Hamp. — Alajdrvi, Vester- 


backa, a. p& Huosianmaankallio och Moskvankallio. 

Ditrichum tortile (Schrad.) Hamp. — Lappaj., Vartijasaari, 
strand. 

Oncophorus Wahlenbergii Brid. — Vindala, Pyhalahti, pa 
murken tradstam vid Helamajanpuro. 

QO. strumifer (Ehrh.) Brid. (a.) — Alajdrvi, Kultavuori. Vindala, 
Koskela, Kirkkokallio; Rappukallio; Pyhavuori; pa klipp- 
block i tall- och léfskog norr om Pyhavuori; barg i sko- 
gen 6ster om Metsipelto. Lappaj., Tarvola, Vinninvuori. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 119° 


O. polyearpon (Ehrh.) Brid. — Alajdrvi, Kultavuori. 

O. torquescens (Bruch). — Alajdrvi, Kultavuori, Vindala, Kos- 
kela, Kirkkokallio; Pyhavuori; Rappukallio. 

Ceratodon purpureus (L.) Brid. m. a. — Pa all slags mark. 

Orthotrichum speciosum N. v. Es. — Alajdrvi, pa barg 
nara Ojajarvi. Lappaj. kyrkoby, ¢. a. pa gamla salgar, 
ronnar och aspar samt p& stenar under namnda trad. 

O. obtusifolium Schrad. — Lappaj., pa aspar vid prast- och 
prostgarden. 

Amphidium Mougeotii Br. eur., Schimp. — Alajdrvi, Kaarme- 
kallio. 

Grimmia hypnoides (L.) Lindb. — Alajdrvi, Herralankallio. 
Lappaj., Tarvola, Vinninvuori (y.). 

G. fascicularis (Schrad.) C. Mull. — Vindala, Rappukallio. 

G. ramulosa (Lindb.) m. a. — Pa barg och stenar saval i 
skogsmark som pa Oppen mark. 

G. heterosticha (Hedw.) C.-Mull. — Lappaj., Harju, pa sten 
vid landsvagskant. 

G. Muehlenbeckii Schimp. — Alajdrvi kyrkoby, pa stenar vid 
sjéstranden; Vesterbacka, Moskvankallio, lund. Vindala, 
Pyhalahti, Heinaaho, pa sten. Lappay. prostgard, pa sten 
i aspdunge; Harju, pa sten. 

G. apocarpa (L.) Hedw. (a.) — Alajdrvi kyrkoby, aldunge; 
Kuparikallio, strandklippa; Vesterbacka, Moskyvankallio och 
Huosianmaankallio. Vindala, pa sten & ang vid Nuolijoki; 
Viitaniemi. Lappaj., Ramakkoésaari. 

var. gracilis W. M. — Lappaj., Harju, pa nedre delen af 
Alnus incana. 

G. alpicola (Sw.) C.-Hartm. — Vindala, Pyhalaht, Tustelin- 
saari. Lappaj., Neulaniemi, strandhall. 

Andreaea petrophila Ehrh. — Som, Uurimaki. Alajdrvi, 
Kultavuori; Herralankallio. Vindala, Pyhavuori; Rappu- 
kallio. ZLappaj., Vinninvuori. 


Thuidium recognitum (Hedw.) Lindb. (a) — Alajdrvi 
kyrkoby, ang sdder om an. Lappaj., a. pa angar och 
graslindor atm. i kyrkobyn. 


120 Backman, Floran i Lappajirvi jimte omniajd. 


T. abietinum (I.) Br. eur. — Lappaj., Karna, sandmark; 
prostgarden, pa sten. 

T. Blandowii (W. M.) Br. eur. — Soin?, Hallapuro, fuktig ang. 
Vindala, Pyhavuori. 

Amblystegium chrysophyllum (Brid.) De N. — Alajarvi, 
Vesterbacka, Huosianmaankallio. Vindala, Viitaniemi, pa 
sten. 

A. protensum (Brid.) Lindb. — Alajdrvi, Ukonmiki; Vester- 
backa, Huosianmaanniitty, under en buske; Kuparikallio, 
Juniperus-karr. 

A. stellatum (Schreb.) Lindb, — Alajdrvi, Vesterbacka, 1 ut- 
kanten af Jukosalmenrame invid Huosianmaankallio; Kupari- 
kallio, Juniperus-karr. 

A. intermedium (Lindb.) Lindb. — Alajdrvi, Kuparikallio, moss- 
ang; Vesterbacka, Jukosalmenrime och kalldrag invid Huo- 
sianmaankallio; Juniperus-karr vid Poikkijoki kalkbarg. 

A. revolvens (Sw.) De N. — Alajdrvi, Vesterbacka, karr. 

A. uncinatum (Hedw.) De N. m. a. — PA stenar, barg, jord, 
graal m. fl. standorter. 

A. fluitans (L.) De N. m. a. — Ofta y.—m. y. i diken, vat- 
tenputtar och torfgropar, pa sanka angar och mossar samt 
i karr. I Vanhantalonjarvi vid Ofvermark (Lappaj.) fore- 
kommer den m. y. jamte Potamogeton natans. 

var. exannulatum (Br. eur.) (a.) — Alajdrvi kyrkoby. Vin- 
dala, Viitaniemi, vattensamling; Helamajanpuro, strander 
y. jamte Sphagnum. Lappaj., Perala-Kayriaisjarvi, vatten- 
samling; Sammakkosaari. 

A. badium (Hartm.) Lindb. -- Sori, Niemela, Lautakangas 
mossen. 

A. ochraceum (Turn.) Lindh. — Alajdrvi, Lohijoki, pa barg 1 
starkt rinnande vatten. 

A. giganteum (Schimp.) De N. a. — Vindala, Viitaniemi, vat- 
tenfylld torfgrop. Lappaj. kyrkoby, vattenfyllda torfgro- 
par; Peralanlampi. 

. cordifolium (Hedw.) De N. a. — Fuktiga angar och skogar, 

. sarmentosum (Wahlenb.) De N. — Vindala, Helamajanpuro. 

.stramineum (Dicks.) De N. (4. a.) — Alajarvi kyrkoby, 
dike. Vindala, Viitaniemi, granskog; Helamajanpuro stran- 


> P > 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 121 


der. Lappaj. kyrkoby, sank grandunge; Ramakkosaari, 
innanfor strandvallen. 


Hypnum strigosum Hoffm. — Alajdrvi, Vesterbacka, Huo- 
sianmaankallio. Vindala, Pyhavuori. 

H. velutinum L. — Lappaj., Kauhajarvi, pa murken stubbe 
i granskog vid Nokuapuro. 

H. viride Lam. — Alajdrvi, Herralankallio. 

H. reflexum Starke. (a.) — P& stenar, tradrotter, murkna 
stubbar. 

H. curtum Lindb. — Vindala, Viitaniemi. Lappaj., Purola 


(-Viinamaki), pa granrot och bjérkstubbe; Perala, pa nedre 
delen af Alnus incana. 


H. rutabulum L. — Vindala, Kellaripuro-dalen, pa sandmark 
under Onoclea. Lappaj., Harju, lerdike. 
H. salebrosum Hoffm. (a.) — Soini, Keisala, Hallapuro. <Ala- 


jirvi kyrkoby, pa sten i dike: Vesterbacka, Moskvankallio. 
Vindala, Pyhalahti, flerst. Lappaj., Kauhajarvi, pa mur- 
ken stubbe i granskog vid Nokuapuro. Evijdrvi, Pitka- 
salo, Jyrkkapasta, stubbe. 

H. albicans Neck. — Alajdrvi, Vesterbacka, lund vid Mosk- 
vaukallio. Vindala, pa murken stubbe pa ang vid Paa- 
lumapuro; Viitaniemi, p& sten i angsdike. Lappaj., Kivi- 
kangas, sten 4 lofang. 

H. erythrorrhizon (Br. eur.) C.-Hartm. — Alajdrvi kyrkoby, 
pa sten i dike nara skolan. Lappaj., Karna, Pukkila, pa sten. 

H. trichoides Neck. — Alajdrvi, Kuparikallio, mossang; Vester- 
backa, Huosianmaanniitty, Jukosalmenrame och vid kall- 
drag nara Huosianmaankallio; Poikkijoki kalkbarg, mossang. 

Isothecium myosuroides (L.) Brid. — Soni, Uurimaki. Vin- 
dala, barg vid Helamajanpuro och nara Metsapelto. 

L viviparum (Neck.) Lindb. — Vindala, Pyhavuori. 

Pterygynandrum decipens (W. M.,) Lindb. — Vindala, Viita- 
niemi, sten. Lappaj., Ramakkésaari; Kuusisaari, pa sten 
under strandbuskar. 


Heterocladium squarrosulum (Voit.) Lindb. — Vindala, 
Pyhavuori. . 
Hylocomium proliferum (L.) Lindb. m. a. — Barr- och lof- 


skogar: sarskildt y. i granskog. 


122 Backman, Floran i Lappajirvi jiimte omnajd. 


H. parietinum (L.) Lindb. m. a. — Skogar och tallmoar; i tall- 
skogar m. y. 

H. triquetrum (L.) Br. eur. ¢. a. — Spridda flackar i gran- 
skogar. 

H. squarrosum (I) Br. eur. ¢. a. — Alajdrvi kyrkoby, strand- 
ang; Koskela, grasmark pa abranten. Lappaj. prostgard, 
akerren. Hvidrvi, Pitkasalo, Jyrkkapasta, oppen grasmark 
i granskog. 

Campylium hispidulum (Brid.) Mitt. var. Sommerfeltii 
(Myr.) Lindb. — Alajdrvi, Vesterbacka-Poikkijoki torp, pa 
asp. Vindala, Pyhalahti, Heinaaho; granskog sdder om 
Viitaniemi (pa gammal ved). 

Ptilium crista-castrensis (L.) De N. & a. — Pa stenar och 
barg i skog. 

Stereodon arcuatus (Lindb.) Lindb. — Helt sakert m. a. pa 
laga strander och i diken vid Alajdrvi och Lappaj. sjoar. 

St. cupressiformis (L.) Brid. (¢. a.) — Alajdrvi, Herralankal- 
ho. Vindala, Pyhavuori; Rappukallio. Lappaj., Harju, pa 
Juniperus; Sammakkosaari. 

S. fastigiatus Brid. — Alajdrvi, Vesterbacka, Huosianmaan- 
kallio (y.) och Moskvankallio kalkbarg. 

S. polyanthos (Schreb.) Mitt. — Vindala, Pyhalahti, Heinaaho; 
Viitaniemi, granskog. Lappaj. kyrkoby, pa asp, ronn och 
stundom Juniperus. 

Isopterygium sp. — Soinz, barg i trakten af Uurimaki. 

Plagiothecium silvaticum (Huds.) Br. eur. (¢. a.) — Alajdrve 
kyrkoby, dike under alar. Vindala, blandskog norr om Pyha- 
vuori. Lappaj., Haapaniemi, vid foten af Alnus glutinosa. 

P. denticulatum (L.) Br. eur. a. — Pa barg och stenar i skog. 

Homalia trichomanoides (Schreb.) Brid. — Vindala, Pyha- 
lahti, barg i skogen d6ster om Metsapelto. 

Neckera complanata (L.) Hiben. — Alajdrvi, Vesterbacka, 
Huosianmaankallio. 

Climacium dendroides (L.) W. M. (m) a. — Fuktiga angar. 

Dichelyma faleatum (Hedw.) Myr. — Alajdrvi kyrkoby, pa 
sten i fuktig aldunge séder om Kurejoki; Myllykangas, 
strandsten vid Mertaspuro. Lappaj., Sammakkosaari, under 
strandbuskar. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 123 


Fontinalis antipyretica lL. — Soni, i Kuninkaanjoki vid 
Puntala. Alajdrve kyrkoby, Kurejoki 4. Vindala, Hela- 
majanpuro. Lappaj., stenig, uttorkad backfara 6ster om 
Hankijarvi. 

F. gracilis Lindb. — Alajdrvi, Myllykangas, Mertaspuro. 
Lappaj., Esse & vid Sirppikoski. 

F. dalecarlica Br. eur. — Alajdrvi, Lohijoki, pa barg i starkt 
rinnande vatten. Vindala, Isojoki vid Koskela. Hvidrvi, 
Esse & vid Millaskangas. 

Hedwigia albicans (Web.) Lindb. a. — Pa barg och klipp- 
block i skog. 


Characee. 


Chara fragilis Desw. — Alajdrvi, Ojajarvi, y. i norra delen 
af trasket pa grundt (1 m?) vatten. 


Lichenes. 

Gonionema compactum (Ag) — Alajdrvi, Kuparikallio, 
klippbranter (kalk-) vid astranden. 

Pterygium pannariellum Nyl. — Alajdrvi, lirujarvi, laga 
strandhallar. 

Pyrenopsis subfuliginea Nyi. — Alajarv, Kaarmekallio, 
klippvagg, m. spars. 

Collema flaccidum Ach. — Alajédrvi, Vesterbacka kronotorp. 


Leptogium saturninum (Dicks.) — Lappaj. prost- och prast- 
gard, pa gamla aspar. [Esse, Salodjen-Lampi, pa asp.| 
Galicium hyperellum Ach (a) — Alajdrvi, Tirujarvi, Ka- 
narvikko, p& gammal vagg. Lappaj. prostgard, rivagg; pa 
gran i Isakspark; Isoniemi, ladvagg. 

C. trachelinum Ach. — Lappaj. kyrkoby, ¢. a. pa gammal ved. 

CG. lenticulare (Hoffm.) — Alajdrvi, lirujarvi, Kanarvikko, pa 
norra vaggen af en gammal stocklada (tall-). 

C. curtum Borr. — Lappaj. kyrkoby, Isakspark, pa tallbark. 


124 Backman, Floran i Lappajiirvi jiimte omnijd. 


C. parietinum Ach. (a.) — Lappaj. prosteard, lad- och rivagg! 
Isoniemi, ladvagg. 

f. minutella Ach. — Alajdrvi, lirujarvi, Kanarvikko, stock- 

vagg; Hoisko, stockvagg. 

C. trabinellum Ach. — Lappaj. prostgard, ladvagg. 

Coniocybe furfuracea (L.) — Vindala, Koskela, Kirkkokallio, 
klipphala. 

Acolium tympanellum (Ach.) — Lappaj. prostgard, rivagg; 
Isoniemi, ladvagg. 

A. viridescens (Liljebl.) — Lappaj. kyrkoby, flerst. p&é gam- 
mal ved; Perala-Koski, gammal ved. 

Beomyces rufus (Huds.) D. C. (¢. a.) — Vindala, Kirkkokallio, 
pa barg; Lappaj., Perala-Koski. Hvijdirvi, sandig dikeskant 
nara prastgarden. 

[f. sessilis Nyl. — Esse, Lampi-Langsj6, sten pa skogsvag.] 
B. carneus (FIk.) f. sessilis — Hvidrvi, Jarvela, pa sten. 
Icmadophila ericetorum (L.) a. — P& murken ved och 

mossa sarskildt i mossar och myrar samt pa dikesbranter. 
Vindala, Kirkkokallio, y. pa bargvagg. 

Cladonia pyxidata (L.) var. neglecta (Flk.) (4.) — mest bland 
mossa pa stenar. 

var. chlorophea Flk. — Lappaj., Itakyla, Hietojanhiekka, 

pa alstubbe och strandstenar. |Hsse, Salodjen, pa sten]. 

Cl. fimbriata (L.) — Alajdrvi, Autio-Kaartunen, tjardal. Lap- 
paj. prostgard, pa stenar. 

var. simplex (Weis.) — Alajdrve kyrkoby, pa sten, dikes- 

kant och parttak. Vindala, Vesterbacka, Moskvankallio. 
Lappaj. prostgard; Viinamaki, murken stubbe. 

f. prolifera (Retz.) — Lappaj., Viinamaki, murken stubbe. 
Cl. ochrochlora Flk. — Vindala, Koskela, Kirkkokallio, bland 

mossa pa sten. 

Cl. gracilis (L.) var. dilatata (Hffm.) (a. — Pa saval sten 
som jord (vanligen i skog). 

Cl. cornuta (L.) (a.) — I skogar, pa moar och barg. 

Cl. degenerans (Flk.) (a) — Pa stenar, pa barg och 1 skog. 

f. euphorea (Ach.) — Lappaj. y., pa stenar vid Evijarvi 

landsvag nara sockengransen. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 125. 


Cl. turgida (Ehrh.) (7.) — Lappaj., Hanhivuori, landsvagskant. 
Evijirvi, Jarvela, barg (cum Cladina). 

Cl. alpicola (Flot. f macrophylla (Scher) — Alajdrva, 
Kaarmekallio a. bland-Cladina. Hvijdrvi, Jarvela, myr (y.) 

Cl. botrytes (Hag) — Lappaj. prostgard, pa murken ved 
(flerst.). [Hsse, Salodjen-Lampi, granstubbe}. 

(Cl. bacilliformis Nyl. — Hsse, Salodjen-Lampi, granstubbe 
med Cl. botrytes|. 

Cl. furcata (Huds.) var. pinnata (Flk.) — Alajdrvi, Takala- 
Rintala, Rasi, pa sten. Vindala, Vesterbacka, Huosian- 
maankallio. 

Cl. crispata (Ach.) a.) — Pa jord och stenar, saval 1 skog 
som pa Oppen mark. 

[var. virgata (Ach.) (non typica) — Esse, Djurfors, barrskog]. 

Cl. Delessertii (Nyl.) — Vindala, Pyhavuori. 


Cl. cenotea (Ach.) (a.) — hufvudsakligen pa sten. 

f. exaltata Nyl. — Vindala, Koskela, Kirkkokallio. 

Cl. squamosa (Scop.) f. muricella (Del.) — Alajarvi, Kaar-. 
tunen, Pyhavuori, tallmo. [£sse, Tiistbacka-Lampi, gran- 
skog]. 

Cl. coccifera (L.) (a) — Pa barg och stenar. 

var. pleurota (Flk.) — Lappaj., Isoniemi, sten; prostgarden. 


Evijdrvi, Jarvela, sten. [Hsse, Djurfors, pa stenar]. 
Cl. deformis Hffm. ia.) — Pa steril mark och pa murken ved. 
Cl. digitata Scher. — Alajdrvi, Kaarmekallio, klippvagg m. sp. 


Cl. rangiferina (L.) m. a. — Skogar, moar, myrar, barg. 

Cl. silvatica (L.) m. a. — Skogar, moar, barg. 

Cl. alpestris (L) ¢ a. — Pa barg och moar. 

Cl. uncialis (L.) a. — Skogar, moar, barg. 

Cl. amaurocrea (Flk.) — Vindala, Pyhavuori. Evydrve, Jar-- 
vela, barg. 

Stereocaulon subcoralloides Nyl. — Evijdrvi, Jarvela, pa 
stenar och barg. [Hsse, Salodjen]. 

S. paschale (L.) m. a. — Pa moar och bland mossa pa sten. 

S. tomentosum Fr. (@ a) — Alajdrvi, Kaartunen-Isoniemi, 


tallmo. Lappaj. prostgard, pa stenar; landsvagskant nara. 
Evijarvi sockengrans. 


126 Backman, Floran i Lappajarvi jamte omnajd. 


S. denudatum Flk. (cum f. nodulosa Wallr.) — Alajdrvi, 
Kaarmekallio. 
Usnea barbata (L.) f. dasypoga (Ach) 7. a.) — Pa trad 
(sarskildt pa loftrad). 
U. hirta (L.) m. a. — P& gammal ved, pa lof- och barrtrad 
(y. pa granstammar). 
var. glabrescens Nyl. — Alajdrvi, pa bjork (eller ronn ?) 
vid Kaarmekallio. 
Alectoria implexa (Hffm.) m. a. — Pa saval trad som sten. 
f. cana (Ach.) — Lappaj., Autio (nara Isoniemi) pa gran- 
grenar i ren granskog. 
A. chalybeiformis (L) (a.) — Pa ved och sten. 
f. prolixa (Ach.) a. — Pa barr- och loftrad, pa sten och ved. 
var. subcana Nyl. — Lappaj. kyrkoby, Isakspark, pa gran. 


Evernia furfuracea (L.) a. —— Pa trad, stundom pa sten 
och ved. 
EK. prunastri (L.) m. a. — Pa trad och ved, sallan pa sten. 


R. populina (Ehrh.) var. nervosa Nyl. — Alajdrvi, Vaha iru, 
ronn. Lappaj. prost- och prastgard, pa asp; Pietilanketo, 
spridd p& asp. [Hsse, Langsj6, rénn|. 

R. dilacerta (Hffm.) — Alajdrvi, Kuparikallio, asp. Lappay. 


prostgard. 

R. farinacea (L.) — Lappaj. prostgard, pa asp och salg. 

Cetraria islandica (L.) a. — P& moar och all slags steril 
mark. 

C. crispa (Ach.) — Jamte foéreg., men mindre allman. 

C. tenuissima (L.) Wain. — Vindala, Pyhavuori. 

C. nivalis (L.) Ach. — Alajdrvi, Kaisankallio, y. pa mindre 
flack 4 tallmo. Lappaj. Lammi, y. pa stenig backsluttning. 

C. sepincola (Ehrh.) ¢ a. — Pa Juniperus, stundom pa doda 


tallgrenar och ved. 

C. chlorophylla (Humb.) (Platysma ulophyllum (Ach.) 
Nyl.) m. a. — Pa trad (sarskildt tall) och ved, sallan pa 
sten. 

C. hepatizon (Ach.) Wain. (Pl. fahlunense Nyl.) a. — Pa sten 
pa Oppen mark. 

C. Fahlunensis (L.) Wain. (Pl. commixtum Nyl.) — Lappaj. 
prostgard och Harju, pa sten. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 127 


C. caperata (L.) (Pl. pinastri (Scop.) Nyl.) m. a. — Pa trad 
och ved, stundom pa sten. 

C. glauca (L.) m. a. — Pa trad (sarskildt barrtrad), pa sten 
och pa ved. 

C. aleurites (Ach.) Th. Fr. a. — Pa ved och pa tradens bark. 

Parmelia saxatilis (I..) Ach. (a) — Pa sten, mycket sallan 
pa ved. 

P. fraudans Nyl. — Synes vara minst lika allman som P. 
saxatilis. Antecknad fran foljande stallen: Alajdrvi, Puu- 
mala; Paavola. Vindala, Koskela. Lappaj. prostgard, a.; 
Isoniemi flerst. Hvijdrvi, Vattuaho; Sulkakoski.  [Ksse, 
nara kyrkan]. 

P. sulecata (Tayl) m. a. — Pa trad och ved, sallan pa sten. 

P. conspersa (Ehrh.) h. 0. d. — Alajdrvi, lirujarvi, ¢t a. pa 
strandstenar; Kaarmekallio, klippvagg spars.; Kaisankallio; 
Lappaj., Isoniemi, pa strandstenar och klippor vid Neula- 
niemi; Itakyla, Hietojanhiekka, strandstenar (a.); kyrko- 
byn ¢. a.. 

f. isidiata Anzi — Insamlad endast vid Lappaj. prostgard. 

P. centrifuga (L.) m. a. — Pa sten. 

f. dealbata Fr. -—— Lappaj. kyrkoby, Isakspark, pa en sten 
t. y. jamte hufvudformen. 

P. ineurva (Pers.) — Alajdrvi, Kaisankallio. Vindala, Kaarme- 
kallio. [Hsse, Salodjen]. 

P. olivacea (L.) a. — Pa loftrad och ved. 

P. prolixa (Ach.) — Alajdrvi, lirujarvi, strandhall. 

P. aspidota (Ach.) (P. exasperata Nyl.) (¢ a.) — Pa lof- 
tradsbark. 

P. papulosa (Anzi.) Wain. (P. exasperatula Nyl.) (@) — Pa 
barken af l6f- och barrtrad, pa sten och pa ved. 

P. fuliginosa (Fr.) — Evijdrvi, Kuoppaaho, gardesgard. 

f. letevirens (Flot.) — Alajdrvi, Kaarmekallio, klippvagg; 
Kaartusjarvi-Autio, asp. 

P. conspurcata (Scher.) (P. subargentifera Nyl.) — Lap- 
paj. prostgard, y. p& en gammal ronn i tradgarden. 

P. subaurifera Nyl. (a) — Pa barken af l6f- och barrtrad, 
pa sten och pa ved. 

P. panniformis (Nyl.) — Sori, Uurimaki, pa sten. 


128 Backman, Floran i Lappajarvi jamte omnajd. 

P. sorediata (Ach.) a. — Pa sten i hela omradet. 

P. stygia (L.) (a.) — Pa sten. 

P. lanata (L.) — Insamlad endast pa sten vid Harju i Lappaj. 
P. physodes (L.) m. a. — Pa sten, trad och ved. 

P. ambigua (Wulf.) a. — Pa ved och pa tradens bark. 

P. hyperopta Ach. — Vindala, Kirkkokallio, saval pa sten som 


pa déda léftrads bark. Lappaj., prostgard, bradtak. 

Nephroma arcticum (L.) r. — Alajdrvi, Pyntar-Pellosmaa, 
tallblandskog; Paalivuori. Vindala, Koskela, vid foten af 
Kirkkokallio, Rappukallio. Lappaj., Kokko-Pitkasalo, skog. 

Nephromium resupinatum (L.) — Esse, Salodjen, vid foten 
af rénn och bland mossa pa sten.| 

N. levigatum (Ach.) — Lappaj., kyrkoby, Isakspark, sten. 

N. parile (Ach.) (a.) — Pa sten och tradens bas. 

Peltigera aphtosa (L.) m. a. — Bland mossa i skog. 

P. malacea (Ach.) — Alajdrvi, Kaartunen-Autio, tjardal. Vin- 
dala, Kirkkokallio, barrskog. Lappaj., Isakspark. |Esse, 
landsvagskant nara kyrkan.| 


P. canina (L.) a. — Pa jord och sten. 
P. rufescens Hffm. m. a. — Pa jord och sten. 
P. spuria (Ach) — Alajdrvi, Kaartunen-Autio, tjardal. Vindala, 


Vesterbacka kalkbarg. Lappaj., Lantelo, landsvagskant; 
Harju, sten; Lammi. 

P. erumpens (Tayl.) —- Alajdrvi, Kaisankallio. Lappaj., Ita- 
kyla. Hietojanhiekka, alstubbe. 

P. polydactylon (Neck.) — Alajdrvi, Paalijarvi, murken 
stubbe. [Hsse, Djurfors; Salodjen.] 

P. secabrosa Th. Fr. — Vindala, Koskela, Kirkkokallio, barrskog. 

Xanthoria parietina (L.) m. a. — Pa barken af loftrad 
(sarskildt asp), pé gammal ved och pa sten nara gardar. 

X. polycarpa (Ehrh.) m. a. -— Pa ved, tradens bark och pa sten. 

X. lyechnea (Ach.) (a) — Pa sten och ved. 

Physcia ciliaris (L.) h. 0. d. — Alajdrvi, Vahaiiru, asp. Lap- 
paj., kyrkoby, flerst. pa asp; Kitti; Pietilan Keto. 

Ph. pulverulenta (Schreb.) var. pityrea (Ach.) — Lappaj., 
pristgard, pa gammal hagg. 

Ph. stellaris (L.) a. — Pa loftrads bark och pa ved. -- Lappay., 
prostgard, pa sten vid en lada. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 129 


var. hispida (Schreb.) — Lappaj., prostgard. pa barken af slg, 

Ph. tribacia (Ach.) — Alajdrvi, lirujarvi, Kanarvikko, stock- 
vagg. Lappaj. prostgard, ved; Harju, p& saval sten som 
ved. 

Ph. aipolia (Ehrh.) m. a. — Sarskildt pa asp (y.), men afven 
pa andra loftrad. 

f. alnophila Wain. — Lappaj., Harju, pa graal-bark. 

Ph. cesia (Hfim.) a.) — Pa sten. Afven pa strandhallar vid 
firujarvi (Alajdrvi) och Neulaniemi (vid Lappajarvi strand). 
Forekommer afven pa ved. 

Ph. obscura (Ehrh.) var. ciliata (Hffm.) (= Ph. ulothrix (Ach.) 
Nyl.) a. — Pa barken af loftrad (mest asp ). 

var. cycloselis Ach. — Insamlad endast pa barken af rénn 
och asp vid Lappaj., prostgard. Troligen t. a. ; 

var. lithotea Nyl. — Alajdrvi, lirujarvi, strandhallar; Lappaj., 
Neulaniemi, strandhallar. 

var. concrustans Nyl. — Lappaj. prostgard, pa barken af 
gammal Salix pentandra. 

Umbilicaria cirrosa Hffm. (Gyrophora spodochroa 
(Ehrh.) 7. — Alajdrvi, Kaarmekallio, klippvagg y.; Her- 
ralankallio spars. 

U. cylindrica (L) r. — Evijdrvi, Jarvela, sten pa tallmo, Maki- 
talo stengarde. [Hsse, nara kyrkan.] — Antraffad endast 
enstaka. 

U. erosa (Web.) (¢. 7.) — Soimi, Uurimaki. Alajdrvi, Tirajarvi, 
Kanarvikko. Lappaj., Harju. Evijdrvi, Jarvela. |Esse, 
nara kyrkan.] Oftast endast enstaka. 

U. ustulata (Ehrh.) (G. hyperborea Ach.) m. a. — Oftast y. 
pa barg och stenar 6fver hela omradet. 

U. proboscidea (L.) m. r. — Vindula, Koskela, Kirkkokallio, 
pa sten enst. 

U. flocculosa (Wulf.) m. a. — Y. ofver hela omradet. 

U. polyphylla (L.) a. 

U. polyrrhiza (L.) m. r. — Soini, i trakten af Uurimaki. 


Amphiloma lanuginosum D. ©. — Alajdrvi, Herralankallio, 
klippvagg; Kaarmekallio. 
Lecanora (Squamaria) saxicola (Poll.) ». — Lappaj., prost- 


gard, sten. 
9 


130 Backman, Floran i Lappajirvi jamte omnajd. 


L. 
L. 


L. 
L. 


eal aloe 


. (Placodium) aurantiaca (Lightf.) (¢. a.) Pa aspbark. 
. cerina (Ehrh.) Nyl. (Plac. gilvum (Hffm.) (é a.) — Pa asp, 


ronn och ved. 


. pyracea (Ach. Nyl. (Pl. cerinum (Ebrh.) (@. a.) — Pa 


asp (och Salix pentandra). 


. vitellina (Ehrh.) — Alajdrvi, Hoisko, stockvagg. 
. xanthostigma (Pers.) (incl. var. lutella Wain.) — Lappay., 


prost- och prastgard, ronnbark. 


. levigata (Ach.) — Lappaj., prostgard, bradtak y. 
. allophana (Ach.) (4. a.) — Pa asp, sallan pa ronn, salg 


eller ved. 


. chlarona (Ach.) (a.) — Lappaj. kyrkoby; pa barken af tall, 


bjork och klibbal. 
coilocarpa (Ach.) — Lappaj. kyrkoby, flerst. pa ved. 
cenisia Ach. (t. a.) — Pa sten. 


f. transcendens Nyl. — Lappaj. prostgard, bradtak. 


albella Ach. — Lappaj. prostgard, p& asp- och ronnbark. 

angulosa Ach. — Lappaj. kyrkoby, flerst. pa barken af 
eraal och ronn. 

f. lignicola Wain. — Lappaj., Harju, ladvagg. 


. cateilea (Ach.) — Alajdrvi, Tirujarvi, Kanarvikko, vagg. 
. distans (Pers.) — Lappaj. prostgard, pa aspbark. 
.sambuci (Pers.) — Lappaj. prostgard, pa barken af aspar, 


Salix pentandra och pa murken ronn. 


. Hageni Ach. — Lappaj., Harju, pa namndemans gardens: 


stenfot. 


. varia (Ehrh.) (a) — P& ved, sallan pa bjork- och albark. 
. polytropa (Ehrh.) m. a. — Pa sten. 
. intricata (Schrad.) — Lappaj. prostgard och Harju, pa sten. 


Evijirvi, Makitalo. 


.chlorophewades Nyl. — Lappaj., Neulaniemi-Kiviniemi, barg. 
. subintricata Nyl. — Alajdrvi, Kaartunen-Autio, tallbark; 


Lappaj., Neulaniemi, ladvagg; Karna, rivagg. 


. sarcopis (Whinb.) — Alajdrvi, lirujarvi, Kanarvikko, vagg. 


Lup aj. prostgard, ri- och ladvagg. 


. atra (Huds.) — Lappaj., Harju-Isakspark, pa sten. 
. badia (Pers.) — Lappaj., Harju, pa sten. 
. cinerea (L.) — Lappaj. prostgard, pa sten. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 131 


L. gibbosa (Ach.) — Alajdrvi, lirujirvi, strandhallar. Lappaj. 
prostgard, pa sten. 
var. subdepressa Nyl. — Lappaj. kyrkoby, flerst. p& sten. 
L. cinereorufescens (Ach.) — Lappaj. prostgard, sten. 
L. dimera Nyl. — Lappaj. prostgard, pa aspbark. 
L. (Ochrolechia) subtartarea Nyl. — Lappqj., Itakyla, Hieto- 
janhiekka, alstubbe. [Hsse, Salodjen, pa mossa.] 
L. (Ochrolechia) geminipara (Th. Fr) — Alajérvi, Autio 
(-Kaartunen), pa mossa pa sten. 
Haematomma ventosum (I.) — Alajdrvi, Kaarmekallio, 
klippvagg, stallvis y.; Herralankallio. 
Acarospora glaucocarpa (Whlnb.) — Alajdrvi, Kuparikallio, 
sma klippbranter (kalk-) vid strand. 
A. fuseata (Schrad.) Nyl. — Alajdrvi, lirujarvi, strandballar. — 
Lappaj. prostgard, flerst. pa sten. 
A. smaragdula (Whlinb.) f. sinopica (Sm.). — Lappaj. prost- 
gard, sten. 
Urceolaria scruposa (L.) (a.) — Pa sten. 
[Pertusaria faginea (L.) — Esse, Salodjen, pa sten.| 
Lecidea sphexroides (Dicks.) — Alajdrvi, Vaha liru, a. och y. 
vid foten af asp i blandskog. 
. Nitschkeana (Lahm.) — Zappa). prostgard, vagg. 
. ostreata (Hffm.) — Alajdrvi, Vaha liru, murken stubbe. 
. Cladonioides (Fr.) — Alajdrvi, Kaarmekallio, forkolnad stam. 
. symmictera (Nyl.) — Alajdrvi, Kanervikko, ladvagg. Lap- 
paj. kyrkoby, flerst. pa barken af al, rénn och bjork samt 


as eo 


pa rivagg. 

L. granulosa (Ehrh.) — LEvijdrvi, Jarvela, a. och y. pa torf 
(myr.). |Hsse, Salodjen.| 

L. flexuosa (Fr) — Alajdrvi, Kadrmekallio, forkolnad stam. 

L. coaretata (Sm.) — Alajdrvi, Kaarmekallio, klippvagg. 

L. turgidula Fr. — Lappaj., Hyytiali, gammal gardesgard. 

L. confluens Ach. — Lappaj. prostgard, sten. 

L. lapicida Ach. — Alajdrvi, Kaéarmekallio, klippvagg; Lappay., 


Autio, sten (blockhaf). 
var. declinans Nyl. — Lappaj. kyrkoby, Harju (-Isaks- 
park), sten. 
L. pantherina (Ach.) — Lappaj, prostgard, sten. 


132 Backman, Floran i Lappajirvi jamte omnajd. 


L. 
L. 


L. 


ease 


fe Gaia ee 


ee au 


eyanea Ach. — Alajdrvi, lirunkallio, sten. 

lithophila Ach. — Lappaj. kyrkoby, Harju-Isakspark, pa 
stenar. 

macrocarpa (D.C.) — Alajérvi, lirujarvi, Kanarvikko, sten; 
Kuparikallio, sma klippbranter (kalk-) vid strand; Lappaj., 
Neulaniemi, barg. Hvijdrvi, Jarvela och Makitalo, pa sten. 


. cinereoatra Ach. — Alajdrvi, Kaisankallio, pa sten. Hvi- 


jarvi, Makitalo, pa sten. 


. neglecta Nyl. — Lappaj., Neulaniemi, pa mossa pa sten; 


kyrkobyn, Isakspark, p& mossa pa sten. 


. melancheima Tuch. — Lappaj., Neulaniemi, ladvagg. 
. glomerulosa (D. ©.) — Pa aspbark. — Alajdrvi, Kupari- 


kallio; Autio-Kartunen; prostgarden. [Esse, Salodjen.] 


. acclinis Flot. — Lappaj. prostgard, ronnbark. 
. sylvicola Flot. — Alajdrvi, lirujarvi, Kanarvikko, sten. 
. conferenda Nyl. — Alajdrvi, Kuparikallio, sma klippbranter 


(kalk-) vid strand. 


. sanguinaria (L.) — Vindala, Koskela, Kirkkokallio, Evi- 


jarvi, Jarvela, sten pa barg. [Hsse, Salodjen, sten.| 


. improvisa Nyl. — Lappaj. kyrkoby, pa tallbark 1 Isakspark 


och vid Harju, prostgarden, ladvagg. 


. disciformis Fr. m. a. — Sarskildt pa barken af graal, men 


afven p& andra trad och pa ved. 


. myriocarpa (D. G,) (a) — Alajdrvi, Kanarvikko kronotorp, 


vige; Lappaj., Harju, ved; Penttiniemi (vid Karna sund), 
murken klibbal. 


. Schereri (De Not.) — Lappaj., Neulaniemi, ladvagg. 
. badiastra Flk. — Alajdrvi, lirujarvi, Kanarvikko torp, pa 


sten; Herralankallio. Zappa. prastgard, flerst. pa sten. 
f. atroalba (Flot.) — Vindala, Koskela, Kirkkokallio, barg. 


. atroalbicans Nyl. — Lappaj. prastgard, sten. 

. ignobilis (Th. Fr.) — Alajdrvi, Kuparikallio, pa kalksten. 

. geographica (L.) Schaer. a. — Pa sten. 

.Montagnei Flot. f. geminata (Flot.) — Lappaj., Neula- 


niemi, strandhallar. 


. eupetrea Nyl. — Alajdrvi, Kaarmekallio, klippvagg. 
. obscurata (Ach.) var. lavata (Ach.) — Alajdrvi, Tirujarvi, 


strandhallar. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 133 


Endocarpon miniatum (L.) — Lappaj. kyrkoby, Isakspark, 
enst. pa sten. 

Verrucaria epidermidis Ach. (a.) — Pa bjérkbark. 

V. punctiformis Ach. — Insamlad endast pa barken af ronn 
och graal vid Lappaj. prostgard. ‘Troligen a. 

V: populicola Nyl. — Lappaj. prastgarg, aspbark. 

Tichothecium pygmeum Korb. var. microcarpa Arn. — 
Vindala, Kirkkokallio, parasit pa Lecidea sanguinaria. 


Karaktaristik af floran. 


I tabellen pa fdljande sida upptagas alla inom’ omradet 
representerade fanerogam- och karlkryptogamfamiljer med an- 
gifvande saval af hela artantalet, som ock antalet allmanna, 
h. o. d. forekommande och rara arter+), Dessutom angifves i 
skilda kolumner antalet monocarpiska, rhizocarpiska och caulo- 
carpiska vaxter jamte dessas fordelning efter frekvensen. 

Sdsom af namnda tabell framgar omfattar ofvanstaende 
forteckning 439 fanerogamer och 31 ormbunkar; dartill komma 
204 mossor, 1 characée och 189 lafvar, hvarigenom antalet har 
upptagna arter stiger till 877. I detta antal inga ej former och 
varieteter (af Lichener exempelvis upptagas i forteckningen 26 
former och varieteter, hvilka ej ing& i namnda summa). Da 
mossor och lafvar tidigare knappast als blifvit insamlade fran 
mellersta Osterbotten aro de flesta for provinsen nya. Men att 
ej haller provinsens karlvaxtflora tidigare blifvit tillrackligt un- 
dersokt framgar daraf, att ej mindre an ett 60-tal nya arter 
tillkommit, af hvilka flera ej ens aro synnerligen sallsynta. Bland 
de nytillkomna markas dock afven en del intressantare arter, 
sasom Botrychium ramosum, Equisetum tenellum, Typha an- 
gustifolia, Carex paradoxa, C. tenuiflora, C. michrostachya, C. 
rostrata X vesicaria, Tofieldia, Epipogon, Viola mirabilis, samt 


1) IT tabellen betecknar h. o. d. att arten forekommer pa 10—35 stillen. 
De arter, som férekomma allmiint i Soini, men saknas eller aro rara i 6friga 
delar af omradet hanféras ifven under denna rubrik. 


134 Backman, Floran i Lappajirvi jimte omnajd. 


Monocarpiska. Rhizocarpiska. Caulocarpiska.| Sammandrag. 
TT eee ee eae: 
d/o} e/g] 4] 6] se] gi 4] o| 4+] a] 4] 6] 4] g 
Ss & || = a <i | 5 5 BD 
Pteridophyta. | 
Polypodiaces. |. .| —|—|—|—| 4] 1) 6| 11/2 ||| =a) oe 
Ophioglossacee ..|—|—/—J|—|| 1] 2} 2] 5;)—}—/—j|—] 1] 2) 2] 5 
| Kquisetacee ....|—|—|—|—|| 3} 1] 3] 7T/—}]—]|--|—] 3] 1] 3] 7 
| Lycopodiaceze De | Nf fea ly (es Jed i 2) S|) 
'Selaginellacez . —|—|-—|— | tj/=—| 1/—|—|]—|—]--| 1}/—| 1 
Isoétacee..... . af | | ee 
| Samma |— |} |= | laa) 7a) sil | eee 
| 

by (Gk yeaa epee Ye a a Na a 

Monocotyledones. | | 
[iyphaces .. 7). —|—|—|/—|| 3] 1) 5 9}—}—|/—|—] 38] 1) 5) 8 
Potamogetonacez .|—|—|—/}—|| 2} 2} 3] 7—|—|—|—] 2) 2] 3| 7 
| Juncaginacee ...{|—/—/-—|—|;—] 1] 1} 2/—}—|—]—]J—] 1} 1} 2 
| Alismatacee . Sy) SN a) S| 2 | 
Graminese)) 2 & .. 3} 1| 1] 5|/16)| 7] 6| 29/—|-—=|—|—]19)| 8] 7) 34 
Cyperacee ..... —}—|—|— {18} 9} 20) 47/—|—}—]—]18| 9| 20) 47 
ATACeREHS 2 Ai. 3H —/—|—|—] 1;/—}|-}| 1/—|—!-—]-—] 1/—-j—-|} 1 
iemnacee ..... a | 14]—|— AN) | es A 1 
Jumtacem. .'. . 1}/—/—| 1] 4] 1; 3} 8/—/—|—/—] 5} 1] 3] 9 
Liliacee ...... —{—{—|—] 2) 1) 1] 4/—|/—|—|]—]} 2] 1] 1) 4 
Uridacege i.) pier —}—/—|/—]—]—! 1) w—|—!—}—I—|—! 1} 1 
Orchidacee.... . —/|—|—!—|] 3] 2] 8] 13;/—/—|—|—] 3] 2| 8] 138 
Summa| 4] 1| 1) 6/51) 24) 49/124! — | — | — | —]55 | 25 | 50 |130 

Dicotyledones. | | 

Salicacee .. 2... Bey Pee ee ee eee POM Gest tdte cl any he cyt | 
Betulacee ..... —|/—|— This |S al ae a 
Urticacee ..... 1}—j/—|] 1) 1;—/—] 1/—|/—|—/—f 2}—|—] 2 
Polygonacee....| 5/—| 1} 6] 2} 1) 1) 4/—|—|—/—] 7} 1) 2) 10 
Chenopodiacez 1}. —| — Lis =3H) = a5 fe) ee 
(Mortolacace. . 2) al) | =— Lallee —|—|—||—!|—|—|—}f—}] 1i—| 1 
| Caryophyllacez . 3/—} 3] 6] 2] 3] 6] 11;— |—}|—|—] 5] 3] 9} 17 
| Nympheeacee —|/—|—|/—)| 2}/—]| 1} 3/—|-j|--|—] 2;/—]| 1} 3 
Ranunculacee ...|/—/| 1/ 1/ 2] 6) 1) 4) 11/—|—|—|—] 6] 2) 5 13 
; Papaveracee. ...|/—| 1)/—; 1/—/—|—|—|i—|—/|—|;—]—]| 1/-—| 1 
| Cruciferee ..... Ce Pees fe UU |) Ne is REN SE a Satie ho 
| Droseraceze. ... . —|—|— rl De A) Dl Bim a es ae 
| Saxifragacee ... .;—|—|— —j—| 1)—} w—] 4) 2] By—| 2) 2) 3 
| Rosaceve . eet ebb AO le 2) 4B abl 3,|, Dol =a 18 ee ae 
summa|16| 6| 8/30/24] 10|16| 50/14| 10|19| 43] 54 | 26 | 43 |123 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 135 


nnn eee. 


Monocarpiska | Rhizocarpiska. Caulocarpiska. Sammandrag. 


5 
1G (05 (a 
r 
Summa 
a 
h.o. d 
r 
Summa 
a 
0 
r 
Summa 


ise) 
So 
bt 


Transport | 16 


Leguminose .... 
Geraniacee..... _ 
Oxalidacee..... ~- 
Callitrichacez .. . | (2) 
Empetracee . ol = 
Rhamnacesee ... .| — 
Guttifere...... =: 
Mlatinaces®. 25... - = 
Wiolaces <<, oa +: il 
Thymeleace .|— 
Lythracee ..... -— 
Oenotheracee .. .| — 
Halorhagidacee . . | -— 
Umbellifere ....) 1 
Womaces. . «ch. = 
iPirolaces’. 2's. *: = 
Hirieaces:.. i213.» = 
Primulaceze .|— 
Gentianacee ....|— 
Polemoniacee . — 
Borraginace aie 
abiate™ F223): 2 

8 

1 

6 


16) 50) 14/10/19} 43 54) 26 | 43/123 


= 


eo laelvele nol gee ieel ab lralins 


clea! [roi eetl a) | tee 


Cape 
ary 
— 


ey ls, 


Slop ae SE 


| 
| 
Nr lee ale tell aieewel| leat 


pall OH. eer = | 


Seve 


Solanacee ..... 
Scrophulariacee . 
Utriculariacee .. . 
Plantaginacee. . . 
Rubiaceew...... 
Caprifoliaceze 
Valerianaceze 
Campanulacee.. . 
Composite ..... 
Hieracium ..... 


| 
| 
| 


_—_ 

| 

| 

| 
aieelae ae) a eel ees I 


6) — | --| — 


= 


[ematnesl psreesl [besa 
mel 
= 
 Saeeines Ferins. tt enol enol Bee ow 


— 
= 
“— 
| | | | | [yl etic oa 
ee me Core DS DD ayes | a SEY Yr (SONS) or 
— 


ON Re pe 
= 
me bo 


| ove nes. | atl va | eaticte et Sou gl | | | | betes SS 
AON WWRPNWREATrRNWHPODRPAN TR RPONRRPRPNREE 


| coer ee | 


| 
wre 


a 
co 
lor) 
rs 
ise) 
ow 
i 
Or 
a 
OO 
iw) 
rng 
= 
bo 
bo 
(Se) 
Or 
ve) 
— 
bho 
er) 
On 
or 


89|306 


Plantez vascula- 
res. 


Summa summarum | 42 | 11 | 22 | 75 |/126| 64 |108|333} 27 | 12 | 19 | 62 ]195} 87 148/470) 


136 Backman, Floran i Lappajiirvi jimte omnijd. 


en mangd Satix hybrider. Men trots den stora mangden nytill- 
komna arter saknas i forteckningen annu flera i narliggande 
trakter antraffade arter, som afven borde kunna antraffas inom 
Lappajarvi omradet. Sadana arter aro: 
C. levirostris 


Gagea minima Saxifraga hirculus 


Calamagrostis arund. 
(ar a. enl. Brothe- 
rus i Tb, enl. Hell- 
strém i Om) 

Carex. teretiuscula 

C. ericetorum 


Potamoget. obtusifolius 

Nuphar pumilum (t. a. 
i Perho) 

Trollius 


Stenofragma Thalianum 


Bulliarda (férbisedd) 


Tilia 

Thymus 

Inmosella (férbisedd) 
Veronica longifolia 
Utricularia minor 
Petasites frigidus 


Redan vid en flyktig granskning af karlvaxtforteckningen 


faller arternas ojamna utbredning i ogonen. Vissa arter antraffas 
uteslutande i Evijarvi och de narmare kusten belagna delarna 
af omradet, andra Ater endast i Soini och omradets inre delar. 
Dessutom finnes en mindre grupp vaxter, som antraffas endast 
i narheten af de stérre centrala sjéarna. I det fdljande skall i 
korthet ber6ras arternas utbredning. . 

Framsta rummet intar den grupp sydliga arter, som inom 
Lappajarvi omradet antingen finner sin nordgrans eller ock en- 
dast antraffas p& enstaka stallen langre norrut. Till dessa syd- 


liga arter hora: 


Pteris 

Aspid. filix mas 
Botrychium ramosum 
(Juncus supinus) 
Typha angustifolia 
Spergula vernalis 
Moehringia trinervia 
Arenaria serpyllifola 
Scleranthus 

Turritis glabra 
Viola mirabilis 


Elatine triandra 
Ribes alpinum 
Epilobium collinum 
Circeea 

Potentilla villosa 
Alchim. acutangula 
Orobus vernus 
Vicia silvatica 
Trifolium medium 
Primula officinalis 
Myosotis stricta 


Solanum dulcamara 
Scrophularia 

Veronica arvensis 
Glechoma 

Stachys palustris 
Galium triflorum 
Lonicera 

Campanula Cervicaria 
C. glomerata 
Centaurea phrygia 


Af dessa uppna flere (sasom Botr. ramosum, Typha an- 
gustifolia, Viola mirabilis) inom omradet sin absoluta nordgrans 
(i Finland), andra n& vid kusten nordligare, men inat land sjun- 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 3. 137 


ker gransen mer och mer mot sdder. Ribes alpinum exempelvis 
forekommer h. 0. d. vid kusten, men vaxer inom omradet vild 
pa endast tvanne stallen. Solanwm dulcamara ar t. a. vid kusten, 
men antraffas pa blott ett stalle inom Lappajarvi. Andra arter 
(Pleris, Vicia silvatica, Orobus) saknas vid kusten, men kunna 
in i land na ratt langt norrut. 

De nordliga arterna aro fa. De mest anmarkningsvarda . 
aro Botrychium boreale, Equisetum tenellum, Sparganium sub- 
muticum, Carex tenuiflora, Tofieldia och Viscaria alpina. De aro 
alla i motsats till manga af de sydliga arterna mycket rara. 

Forutom de under sydliga arter omnamnda vaxterna finnes 
en mangd mer eller mindre allmanna vaxter, som synas sky eller 
alska hafvets narhet. Rena kustvaxter aro Milium, Moehringia 
trinervia, Melandrium, Lychnis flos cuculi, Lathyrus paluster. 
Myosotis cespitosa, ehuru de sallsynt antraffas afven in i land. 
Allmannare mot kusten aro dessutom Carex alpicola (Thalictrum, 
Ranune. lingua), Ribes rubrum och Cicuta. Stellaria palustris 
synes ej vara sallsynt i de narmare kusten belagna delarna af 
omradet; i de inre delarna har jag daremot ej patraffat den, 
Anmarkningsvardt ar darfér att arten af Laurén och Fontell 
antraffats endast pa ett stalle vid kusten; Brotherus ater 
anger arten sasom férekommande h. o. d. i norra Tavastland. 
Arten har tydligen en ojamn utbredning. 

Inlandsvaxter, som mer eller mindre sky hafvet aro foljande: 


Molinia FParnassia Epilobium montanum 
Eriophorum alpinum — Potentilla erecta Myosotis palustris 
Carex loliacea Geranium Pedicul. sceptr. Carol. 
C. sparsiflora Rhamnus Galium boreale 
Orchis incarnatus Viola epipsila Lonicera 

Salix livida Daphne Crepis paludosa 


Sa finnes slutligen en grupp vaxter, hvars utbredning man 
har svart att forsta. De forekomma alla nastan uteslutande vid 
de centrala vattendragen. S& exempelvis Chamedaphne, som ar 
m. a. vid Alajarvi, Lappajarvi och Roéyrinki sjoar, men i om- 
radets perifera delar ar ytterst sallsynt. Rhamnus, som maste 
betraktas som en typisk inlandsvaxt, d& den helt och hallet 
torde saknas vid kusten, ar m. a. vid stranderna af Evijarvi och 


138 Backman, Floran i Lappajirvi jimte omniijd. 


Lappajarvi sjoar, men sallsynt langre bort. Chamepericlymenum 
suecicum ar i sddra och mellersta Finland en kustvaxt, fére- 
kommer dock m. a. vid stranderna af Lappajarvi sj6, sarskildt 
pa holmarna, men har for Oofrigt antraffats endast sparsamt vid 
Saaksjarvi, lirujarvi och Mankijarvi. 


Da floran pa holmarna i Lappajarvi sj6 egnats sarskild 
uppmarksamhet skall har namnas nagra ord om densamma. 
Min afsigt var att uppgora en fullstandig forteckning 6ofver hol- 
marnas flora med angifvande af utbredningen, men da anteck- 
ningarna ej aro tillrackigt fullstandiga meddelas har endast 
nagra utdrag. De antecknade holmarna 4ro till antalet 24, 
hvaraf sju aro belagna i sjons sédra del. Alla de sddra hol- 
marna aro oberorda af odlingen, nagra af de norra aro daremot 
till storre eller mindre del odlade. — Inalles har pa holmarna 
antecknats 192 karlvaxter, af hvilka dock 22 antraffats endast 
pa odlad mark. Af de aterstaende 170 arterna aro 70 allmanna, 
daraf 46 m. a. Af i omradet for Ofrigt sallsynta arter foértjana 
framst namnas Hierochloé (t. a.) och Chamepericlymenum sue- 
cieum (m. a.) Dessutom antraffas har Pteris (pa 3 holmar), 
Onoclea, Carex vesicaria (pa 8 h.), Melandrium (tillfallig ?), Rubus 
arcticus X saxatilis (5 h.), Lathyrus paluster och Scrophularia. 
Kj als annorstades antraffade aro Circea (2 h.) och Polemo- 
mum (3 h.). Nagra inom omradet allmanna arter aro pa hol- 
marna mycket rara: Carex filiformis, Salix livida, S. repens, 
Rubus chamemorus, Vaccin. oxycoccus och Pedicularis palustris. 


Innehall: 


Sid 

Inledning AME Oh CaM a Oe JEG Mee a rcs Sa 3 
Geografisk 6fversikt - +--+: - | 5 Ce Centar res oot ages a i 
Traktens vegetation SMU Ml MMM SMe MECa re! azic o's (ny ye). o) ie o* SSutel mer yo! lente ge OAT 
TT SIR? oS oe Se a Ree ee ee ee Re ene ai 

ate mPetiflONGiom= =, ke ke a abe 33 
Angar 3G gO 0. da Sue cn Sok SR ee an aS gis 34 
Odlingar 2S eet Ach em 5G ROP o- Oe eC ee EE mee. oo | 38 
Sumpmarker- --+-+-+-++++-+s+-+-.. meee Or SEO. oe 40 

SPA an oboe o Ro RRS ig Alene Se ea rat : 44 

Sjéar Te eR Sct A oe ere mre eis at | 46 
PMANUCMVALLCH accents Cite es cs ss So se) ada Ge en Gee i 
AKtenSrnIOral = <5 8 «ss 5 ws‘ BPs fh he, 86) iy Ss, V coals Le ne 49 
IPTV ope. Bay 5) 9 co bath “GSO. IS, acme cy ete ne ee acre, OO) O- 49 
(Chis of GUS a0 6 ae aonin Gato) Ceo Oee ee eireecee. ocruc. ¥- 54 
Monocotyledones - -- +--+ 12 ses et ew eiee See fo ee 
Dicotyledones Fee REO cRen. AG, a ee peer mere Bee ia s 68 
Musci - Se eheet ae ete op « olka omCl™ re Sate se et PS faly ta) Mca oe Pulte arene 109 
CHIE rao a ce 6, 5 US op Gaiety Ba a) AIS 
Wns te kB hae oe 2 Oo: A Cree a Cearemon cufic 123 


Maveestristic af floran - - + © - 2 5 2 ete he ee we et es 133 


¥ Acta Soc. pro Faun. et Fl. Fenn., 32 Neo 3. BACKMAN. 
== | 
A a 


Karta ove Lappajarvi 


jamte omnajd. 
Sammanstald 


af A. L. BACKMAN. 


Skala } = 200,000, 


est) eS Gee st eed 


1G ARVIDSSON, HIFORS 


ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 32, N:o 4. 


UBER EINE 


LITTORINA-ABLAGERUNG 


BEI 


TVARMINNE 


NEBST EINIGEN BEMERKUNGEN UBER DIE KALK AUFLO- 
SENDEN EIGENSCHAFTEN DER JETZIGEN OSTSEE UND DES 
LITTORINA-MEERES. 


VON 


ALEX. LUTHER. 


HELSINGFORS 1909. 


HELSINGFORS 1909 
J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG. 


I. Die Littorina-Ablagerungen bei Tvarminne. 


Beim Graben von Entwasserungsgraben wurde im Sommer 
1907 auf einer Wiese NW des _ ,Krogarbarget* an der Zoologi- 
schen Station zu Tvarminne, eine Schicht Schneckengrand auf- 
gedeckt. Im Folgenden soll uber eine von mir unternommene 
Untersuchung derselben berichtet werden. 

Die in Rede stehende Wiese liegt etwa 3 m uber dem 
Meeresspiegel. Die Schichtenfolge ist die nachstehende: | 


BIeSeMNe re amt. -. Sx apni. O-- 14 em!) 
b) Sand mit Wurzeln . . . . 14— 29 
Cee ee oe us | 
d) Muschel- und Schnecken- 


reiche Schicht von feinem 

Grand mit wenig grésseren 

SERIO ne ae ts Oe 
e) Ditto von grobem Grand mit 

zahlreichen Hasel-bis Wall- 

nussgrossen und einzelnen 


noch grésseren Steinen. . 7O— 80 , 
f) Sand mit kleinen Steinen 

ohne Schnecken ... . 80—112 , 
Ef)" 1) 2 re Ie alae eg of 


Die Ausdehnung des Schneckengrands scheint nur gering 
zu sein, denn beim Graben etwas weiter nordlich oder dicht am 
Fuss des Felsens wurden keine Schalenreste gefunden. Die 
Topographie der Fundstelle lasst schliessen, dass hier einst eine 
Wasserstrasse zwischen den damals Inseln bildenden Felsen lag. 
Die Schalen sind offenbar am Ufer dieser Zone angeschwemmt 
worden. 


-1) Die Zahlen geben die Tiefe unter der Oberfiache an. 


4 Luther, Eine Littorina-Ablagerung bei Tvarminne. 


Im Ganzen wurden (in den Schichten d und e) folgende 
acht Molluskenarten gefunden: 


Neritina fluviatilis var. litoralis L. 


Fragmente von drei relativ kleinen Exemplaren. 


Littorina littorea L. 


Zahlreiche Fragmente und mehrere relativ gut erhaltene 
Exemplare; am haufigsten in der Schicht e). Lange der gross- 
ten Exx. 17 und 18 mm. 


L. rudis Mat. 


Kinige junge Individuen. 


Hydrobia ulvae Penn. 
Sehr zahlreich. 


Limnaea ovata Dr. f! balthiea L. 


2 kleine Exemplare. Lange der etwas zerbrochenen Scha- 
len 6,5 und 6,7 mm (das letztere Ex. durfte c. 7,5 mm lang 
gewesen sein). 

Bei der grossen Zartheit der Schalen geht diese Art beim 
Schlammen oder Sieben wohl meist verloren. 


Tellina balthiea L. 


Zahlreiche, relativ kleine Exemplare. Die gréssten messen 
13 mm Lange und 11 mm Hohe (zwischen Schloss und ventra- 
lem Rand). Die 35 gréssten gefundenen Exx. massen im Mittel 
11,6 mm Lange und 9,6 mm Hohe. —- Oft findet man die bei- 
den Schalenhalften in nattrlicher Lage zu einander und den 
Raum zwischen ihnen leer. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 4. 5 


Cardium edule L. 


Nur zwei einzelne Schalenhalften. 


Mutilus edulis L. 


Diese Art bildet die Hauptmasse der Mollusken in den 
Schichten d und e und verleiht ihnen eine blauliche Farbe. 
Hs ist recht schwierig ganze Schalenhalften herauszupraparieren, 
da dieselben stark verwittert sind und teils leicht zerbrechen, 
teils sich in lange und dunne Kalkfaden auffasern'). Die gross- 
ten Schalenhalften, die ich messen konnte, hatten folgende Lan- 
gen in mm: (wenn die Schalen zerbrochen waren, habe ich die 
Lange, welche sie mindestens gehabt haben mussen, in 
Klammern beigefugt). 


au(40); a5; 34; 33; 31; 31; 30; 29(83); 26(29); 28. 


Die erste Zahl stellt in Wirklichkeit kein Maximum dar, 
denn es kommen Stiicke von Schalen vor, die offenbar noch 
ansehnlichere Dimensionen erreicht haben, die aber nicht ge- 
messen werden konnten. 


Mit alleiniger Ausnahme der nur auf den Alands-Inseln 
gefundenen Rissoa parva var. membranacea Adams (vgl. De 
Geer 1889 und Madsen 1892) kommen also in der Ablage- 
rung bei Tvarminne simmtliche bisher aus postglazialen Abla- 
gerungen der Ostsee in Finland bekannte Molluskenarten vor. 

Von anderen Tiergruppen habe ich nur noch Foraminiferen, 
und zwar ziemlich haufig, gefunden. Die Art wurde jedoch 
nicht bestimmt. 

Es verdient vielleicht erwahnt zu werden, dass ich, trotz 
sorgfaltiger und vorsichtiger Untersuchung unter der Lupe, nir- 
gends Andeutungen der jetzt an unseren Kusten, besonders auch 


1) Siebt man unter Wasser Material aus den in Rede stehenden Schichten 
oder schliimmt man dasselbe, so samme!n sich diese Faden teils zu einem hell- 
violetten Schaum an der Oberfliiche an, teils bilden sie am Boden des Siebes 
eine filzige Masse. 


6 Luther, Eine Littorina-Ablagerung bei Tvarminne. 


auf Mytilus, sehr gemeinen Bryozoe Membranipora pilosa var. 
membranacea habe finden konnen. Munthe (1895, p. 10) 
fand diese Art in Schweden in Littorina-Ablagerungen nordlich 
bis Skelleftea. 

Auch nach Resten von Balanus improvisus Darw. habe 
ich vergeblich gesucht, was mit den Ergebnissen von Munthe 
(Il. c. p. 14) in Einklang steht.1) 

Herr Mag. H. Lindberg, der eine Probe auf Diatoma- 
ceen hin untersuchte, fand, wie er mir freundlichst mitteilt, in 
derselben nur eine Art, namlich die fur unsere Littorina-Ablage- 
rungen sehr charakteristische Rhadonema arcuatum. Von vege- 
tabilischen Uberresten wurde ferner von Mag. Lindberg ziemlich 
haufig Pollen von Pinus silvestris gefunden sowie ein Pollen- 
korn von Picea excelsa. 


II. Vergleich einiger der subfossil gefundenen 
Molluskenschalen mit rezenten. 


Unter den Gastropoden sind Neritima und Limnaea ovata 
in der Ablagerung kleiner als erwachsene Exemplare der betref- 
fenden Arten es jetzt in der Gegend von Tvarminne in der Re- 
gel sind. Letztere Art erinnert in Grésse und Form an die von 
Erland Nordenski6ld (1900, Taf. Il, Fig. 7) von Got- 
land abgebildete Form. Es handelt sich offenbar um durch das 
salzigere Wasser bedingte Zwergformen. 

Hydrobia?) schliesst sich dagegen den jetzt in derselben 


1) Mit Schliissen inbezug auf diese Art wird man sehr vorsichtig sein 
miissen, da dieselbe sich gegenwirtig in ihrer Verbreitung in der Ostsee we- 
nigstens scheinbar sehr launenhaft verhilt. Wihrend sie in den dusseren Ska- 
ren von Helsingfors hiiufig ist, habe ich sie in der Umgebung von Tvarminne 
ziemlich selten und nur sehr spiarlich gefunden. Vgl. auch Nordenskiéld 
1900, p. 11. 

2) Ich habe, ebenso wie Levander (1899 p. 19), die nicht unerheblich 
von einander abweichenden Formen von Hydrobia des Finnischen Meerbusens 
und der Littorina-Ablagerungen als eine einzige Art angefiihrt, da es mir 
nicht méglich war Formenkreise bestimmt gegen einander abzugrenzenr 
Es sei hier in Kiirze darauf hingewiesen, dass inbezug auf die Formunter- 
schiede Geschlechtsdifferenzen eine gewisse Rolle spielen. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 4. 7 


Gegend lebenden Tieren eng an. Auffalland ist bei den subfos- 
silen Exx. der relativ gute Erhaltungszustand der oberen Scha- 
lenwindungen, welche an rezenten Exemplaren aus dem Finni- 
schen Meerbusen meist sehr stark zerfressen sind. 

Etwas eingehender méchte ich Tellina balthica besprechen. 

Wahrend De Geer (1896 f. 27, p. 122) und Ramsay 
(1896 p. 83) diese Art unter jenen anftthren, deren Grosse mit , 
dem Sinken des Salzgehalts fallen soll, weisen Levander 
(1899 p. 14--15) und Erl. Nordenskidéld (1900 p. 5) darauf 
hin, dass die Art gegenwartig in der Ostsee in sehr schwach 
salzigem Wasser bedeutende Dimensionen erreichen kann, und 
dass dieselben keineswegs dem Steigen des Salzgehalts sich pro- 
portional verhalten. So fand Levander bei Esbo-Lofo in der 
Nahe von Helsingfors in den dusseren Skaren Schalen von 13,5 
bis 15 mm Lange, dagegen bei Ramsésund in den innersten Ska- 
ren solche von 19,5 bis 24 mm Lange. 

Ganz Ahnlich verhalt sich die Art in der Gegend von 
Tvarminne, wo ich mir zur Klarstellung dieser Frage einiges 
Material von verschiedenen Fundorten verschaffte. 

Das Resultat ist unten in einer Tabelle zusammengestellt, 
doch seien einige Bemerkungen tiber die einzelnen Fundorte 
vorausgeschickt. 

Langskadr. Nordlich von dieser in den ausseren Skaren 
gelegenen Insel wurde auf sandigem Boden in 7—1 m Tiefe 
mehrmals gedredgt. Unter den sehr zahlreichen gefangenen T'el- 
lina-Exx. wurden 200 moglichst grosse ausgewahlt. Unter die- 
sen wurden nach Augenmass die 50 gréssten ausgesucht und 
gemessen. 

Grasgrundet. Auf einem Rundgang um diese in den 
inneren Skaren gelegene Insel wurden unter den sehr zahlrei- 
chen am Ufer liegenden Schalen mehr als 125 der grossten ge- 
sammelt. Von diesen wurden die 25 yréssten gemessen. 

Lappvik. Wahrend einer Wanderung dem Ufer der Bucht 
(am Festland) entlang wurden auf dem sandigen Ufer 75 der 
ueyssoi3 Exx. unter den zahlreich vorhandenen ausgeworfenen 
Schalen aufgelesen. Die 25 gréssten unter diesen wurden ge- 
messen. 


8 Luther, Eine Littorina-Ablagerung bei Tvarminne. 


Krogarviken. Seichte Bucht bei der Zool. Station, 
mit reichlicher Vegetation von Myriophyllum, Potamogeton per- 
foliatus, etc. Mit Schlamm (Gyttja) untermischter Sandboden. 


Fig. 1. 
Tellina balthica. Oberste Reihe: grosse Exx aus der Littorina-Schicht bei 
Tviirminne; 2.—4. Reihe rezente Exx.: 2. Reihe: Tvirminne, Langskiar; 3. Reihe* 
Tvirminne, Grasgrundet; 4. Reihe: 1. und 2. Ex. von Tvarminne, Krogarviken; 


3. und 4, Ex. von Esbo, Ramsé-Sund. Vergy. 25: 24. 


Subfossil | 3 Anas | 
Mots | Lang- aT AS- . | Krogar- 
| Piet skir. | grundet. Lappvik. | viken. 
eA : ii : 3 
Grésstes | Lange | 13 | 15,3 | 18,6 | 20 21 
eb Sade nt el ALA Gah 2a ae opaemPals et AN g 
Mittlere |-Lainge orig: Hepas: Mig ete ies pe 
Grosse | Hohe OG. lies rd gulenGie chs: Meal | a= 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 4. 9 


Ubereinstimmend mit den Befunden Levander's (I. ¢) 
finden sich somit die gréssten Formen in den innersten Skaren, 
wahrend in den ausseren kleinere Exemplare leben. Wahrend 
des Sommers 1905 hat Herr Magister T. H. Jarvi in der Nahe 
der oben als Langskar und Grasgrundet bezeichneten Fundorte 
zahlreiche Messungen des Salzgehalts ausgefiihrt. Diesen noch 
unveroffentlichten Untersuchungen entnehme ich mit Erlaubnis 
des Verfassers die folgenden Angaben. Von 20 an verschiede- 
nen Tagen zwischen dem 28. VI und dem 17. VUI unmittelbar 
nach einander genommenen Wasserproben von der Oberflache 
zeigen, mit Ausnahme einer einzigen*), alle, wie zu erwarten war, 
einen hodheren Salzgehalt in der Nahe von Langskar als in der 
Nahe von Grasgrundet. Die Differenzen zwischen dem Salzge- 
halt an beiden Stellen schwanken von 0,03 9/99 bis 0,29 9/99; als 
Mittel ergeben sich die Zahlen 5,67 und 5,62, also ein Plus von © 
0,05 /o9 bei Langskar. Ist die Differenz im Salzgehalt an beiden 
Punkten auch sehr gering, so ist sie durch ihre Stetigkeit 
doch von einiger Bedeutung, und beweist jedenfalls, dass die 
Grésse der Schalen nichts mit dem Salzgehalt zu schaffen hat. 

Dieselbe Regel habe ich an mehreren anderen Stellen, wo 
ich geringere Mengen von Schalen beobachtete, bestatigt ge- 
funden. 

Nach den obigen Angaben kénnte man vielleicht geneigt 
sein in unseren Gewdassern eine indirekte Proportionalitat zwi- 
schen dem Salzgehalt des Wassers und der Grésse von Tellina 
anzunehmen. Ein solcher Schluss ware jedoch ganz irrig. Das 
beweisen z. B. in der Sammlung der Universitat befindliche 
Exemplare aus dem Kirchspiel Bjérk6 déstlich von der Mundung 
der Wiborger Bucht, also dem innersten Teil des Finnischen Meer- 
busens (gesammelt 1896 von Dr. Quarnstrém), dem Ostlich- 
sten Ort, wo bisher in unseren Gewassern Tellina gefunden 
wurde?). Die Dimensionen der 5 gréssten von den 7 vorlie- 
genden Exemplare sind: 


1) In diesen einem Falle, am 18. VII. war bei Landwind (N) der Salz- 
gehalt bei Langskar 5,90 °/,, bei Langholmen in der Nahe von Griasgrundet 
3,91 "/co- 

2) Der dstlichste bisher bekannte Fundort aus Finland war Hogland 
(Nordenskiéld & Nylander p. 97). 


10 Luther, Kine Littorina-Ablagerung bei Tvarminne 


Lange | 15.2 | 14,4 | 14,3 14 13,5 
Hohe | 12,8 | 112 | 11j4-| 1,3 | 12,2 


oder im Mittel: Lange 14,3, Hohe 11,8. 

Wie hoch der Salzgehalt am Fundort selbst war, ist nicht 
bekannt. In derselben Gegend (Punkt Fin N 3) wahrend der 
Terminsfahrten der internationalen hydrographischen Untersu- 
chungen ausgefiihrte Messungen (vgl. Hom én) ergaben jedoch 
folgende Werte in °/o9: 


Tiefe in | 12. V. 02 {1. VIII. 03) 15. XI. 03|26,VIII.04) 11. XI. 04 
m (p. 50) | (p. 98) | (p. 102) | (p. 108) | (p. 112) 
O 2,65 2 eai Malay al eam, |e gses 
1S, 33 Ll ees mete lke Mey: 
20 | 5,75 4,13 | 2,88 2,39 | 2,92 
26-—30 | _.6,53 ale gD,050 He wie | Avoids | 3.47 


Da die ausgeworfenen Schalen schwerlich aus der Tiefe 
von 20—30 m stammen dirften, ergiebt sich jedenfalls ein er- 
heblich niedrigerer Salzgehalt als in den inneren Skaren von 
Tvarminne, dabei aber eine relativ geringe Grosse. 

Es ist deshalb wohl kaum zweifelhaft, das Levander 
(l. c. p. 14—15) recht hat, wenn er in den ginstigeren Nah- 
rungsbedingungen in den inneren Skaren den Grund zu dem be- 
deutenderen Gréssenwachstum der dort lebenden Individuen 
sieht. Vermutlich wird jedoch auch die héhere Temperatur des 
Wassers in den letzteren eine Rolle spielen. 

Das oben Gesagte gilt nur von der Grésse der Schalen- 
flache. Die Dicke ist dagegen im Grossen und Ganzen dem 
Salzgehalt direkt proportional, was besonders deutlich bei einem 
Vergleich mit Exemplaren aus den siidlichen Teilen der Ostsee 
hervorgeht !). 


1) Herrn Dr. R. Hilbert in Sensburg, der die Liebenswiirdigkeit 
hatte, mir Vergleichsmaterial von der Samlindischen Kiiste zu senden, mochte 
ich auch an dieser Stelle meinen besten Dank ausprechen. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 4. 11 


Ks kann somit nicht Wunder nehmen, dass die subfossilen 
Tellima-Schalen von Tvarminne hinter den rezenten durchschnitt- 
lich an Grésse nachstehen, dagegen relativ etwas dicker sind 
als die letzteren. Zur Zeit der Entstehung dieser Ablagerung 
trug infolge der Senkung des Landes der Fundort offenbar das 
Geprage der ausseren Skaren. Dass aber wahrend der Littori- 
nazeit abnliche Grossendifferenzen vorkamen wie heutzutage, ist 
nicht nur von vornherein wahrcheinlich, sondern geht auch aus 
den Angaben von Segercrantz (1896, p. 4) hervor, wonach 
die maximale Grosse der zusammen mit Littorina gefundenen Tel- 
lina-Schalen an verschiedenen Fundorten von 11 mm (Gerknas) 
bis 20 mm (Vora Kovjoki) wechselt. 

Schwieriger als ein Vergleich subfossiler und rezenter Exx. 
von Tellina gestaltet sich ein solcher inbezug auf Mytilus. Die 
Grésse rezenter erwachsener Exemplare wechselt namlich uber- 
all in weit héherem Grade als bei Tellina. Es kommen wohl 
an jedem Fundort einzelne Riesenexemplare vor, deren Masse 
keine richtige Vorstellung von den Dimensionen geben, die die 
Art in der Regel an der betreffenden Stelle erreicht. Hin sol- 
ches vereinzeltes Riesenexemplar stellt das von Levander 
(Le. p. 9) bei Jarvén in Kyrkslatt gefundene, 45mm lange Indi- 
viduum dar. Das grésste von mir bei Tvarminne gefundene 
Exemplar misst 38,5 mm Lange bei 21 mm Hohe. Um eine 
Durchschnittszahl fiir die Grosse der Art bei Tvarminne zu be- 
kommen, habe ich an verschiedenen Stellen Material gesammelt 
und 50 der gréssten Schalen, von dem erwaihnten gréssten Stuck 
an bis hinab zu solechen von 23 mm Lange gemessen. Als Mit- 
tel ergab sich eine Lange von rund 28 mm, als Hohe rund 16 
mm. Es scheint mir, dass eine solche Gréssenangabe, — trotz 
mancher Einwendungen, die sich dagegen erheben lassen, — fur 
eine derartige Zusammenstellung wie sie Munthe (1895 p. 8) 
giebt, besser verwendbar ist als die maximale Grosse. 

Vergleicht man die 8.5 mitgeteilten Masse der subfossi- 
len Mytilus-Exx. von Tvarminne mit den rezenten, so ergiebt 
sich, dass erstere sich innerhalb der Grenzen der jetzt im Fin- 
nischen Meerbusen lebenden Exemplare halten, wenn auch das 
grésste messbare subfossile Ex. das grésste bei Tvarminne beob- 
achtete Stiick an Lange um ein geringes (c. 1,5 mm) uberschrei- 


12 Luther, Eine Littorina-Ablagerung bei T'varminne. 


tet. Da jedoch tberhaupt nur verhaltnismassig wenige subfos- 
sile Sehalen gemessen werden konnten, und unter diesen so 
viele relativ grosse Sticke (vgl. damit den oben erwahnten Mit- 
telwert fiir rezente Exemplare aus Tvarminne) vorkommen, da 
ferner, wie S. 5 erwahnt, die fiir die subfossilen Schalen mit- 
geteilten Masse keine Maxima darstellen, so ist es unzweifelhaft, 
dass die Art zur Littorina-Zeit bei Tvarminne im allgemeinen 
etwas bedeutendere Dimensionen erreichte als heute+). Immer- 
hin ist der Gréssenunterschied bedeutend gegenuber dem von 
Munthe (1895 p. 8) auf der schwedischen Seite des Bottni- 
schen Meerbusens so ndérdlich wie bei Skelleftea beobachteten 
Exemplar von 52 mm Lange. Dieser Umstand ist um so be- 
merkenswerter, als auch auf der finnischen Seite desselben 
Meerbusens von H. Lindberg (1905 p. 289) in Imola Piri- 
lanneva auffallend grosse Reste von Mytilus gefunden wurden 
(Lange der groéssten Exx. 42 bez. 45 mm). 


Ill. Uber die Kalk auflésenden Eigenschaften 
der Ostsee und des Littorina-Meeres. 


Es ist eine auffallende Tatsache, dass die subfossilen mari- | 
nen Schalenanhaufungen aus der Littorina-Zeit sich fast unver- 
andert erhalten haben und dass eine Auflésung des Kalkes in der 
Regel nicht stattgefunden hat. Nur wo die Schalen vereinzelt oder 
zerstreut liegen und im Lehm oder Schlamm (Gyttja) wie z. B. 
in Imola (vgl. Segercantz p.4, Andersson p. 51, Lind- 
berg p. 289) eingebettet sind, ist samtlicher Kalk aufgelost 
worden. Dieses letztere verhalten ist nach Andersson (p. 
142, 144—145, 204—205) dem Umstand zuzuschreiben, dass in 
den losen Erdschichten ,in kalkarmen Landern, zu denen Fin- 


1) Die einzige bisher vorliegende Gréssenangabe fiir siid-finnische Exem- 
plare aus der Littorina-Zeitf stammt von Madsen (1892 p. 587), der die 
Dimensionen eines Exemplars aus Aland auf c. 34 mm Linge und 18 mm 
Breite (Héhe) schiitzt, also eine mit rezenten Exx. véllig iibereinstimmende 
Grosse, 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 4. 13 


land gehort, die bei der Zersetzung der Pflanzen gebildeten 
Humussauren allen Kalk auflésen, insofern derselbe nicht in 
sehr grosser Menge angehauft ist.“ 

Anders verhalt es sich mit den Schalen derjenigen Mol- 
lusken, die gegenwartig im Finnischen Meerbusen _ sterben. 
Die Schalen bleiben teils a) am Boden dort liegen, wo das Tier 
gelebt hat, teils b) werden sie an den Ufern angespult, teils, 
c) und das gilt besonders von dem meist am Fucus befestigten 
Mytilus, werden sie mit dieser Pflanze ins Meer hinausgetrie- 
ben, wo sie fruher oder spater zu Boden sinken. 

Was die Kategorie a) betrifft, so fallt unter allen in Frage 
kommenden Mollusken Tellina am meisten auf. Wie schon Le- 
vander (|. c p. 13) erwahnt, ist der Boden ,in den seichten 
Sunden und Buchten* bisweilen ,fleckenweise wie gepflastert 


Schalen von Tellina balthica (Tvarminne, Klobbviken) in verschiedenen Stadien 
der Korrosion. Annihernd 1/,. 


von Jeeren Tellina-Schalen*. Sammelt man an solchen Stellen 
Schalen, so findet man unter denselben alle moglichen Stadien 
der Auflésung und des Zerfalls. Die Schalenbuckel sind gewohn- 
lich schon im Leben angegriffen, ihr Periostracum zerstért, und 
ein Teil des Kalks aufgelést worden. An den leeren Schalen 
treten nun meist in dieser Gegend zuerst Locher auf, die sich 


14 Luther, Eine Littorina-Ablagerung bei Tvarminne. 


konzentrisch vergréssern und zusammenfliessen (vgl. Fig. 2). 
Unterdessen ist die Zerstérung auch in einer peripherisch diese 
Gegend umgebenden Zone fortgeschritten; hier treten wieder sich 
vergrossernde Lécher auf u. s. w. So bleibt oft nur an der Pe- 
ripherie der Schale, wo die schtitzende Epidermis am besten ent- 
wickelt ist, eine Zone noch eine Zeit lang erhalten. Dieselbe 
ist aber auch durch Auflésung von Kalk an der ganzen inne- 
ren Flache bereits dinner geworden und zerbricht sehr leicht. 
Am allerlangsten erhalt sich das Schloss. Dann schwindet auch 
hier der Kalk und der einzige Rest der Tellina-Schale ist das 
sehr widerstandfahige Schlossband nebst einigen Fetzen des 
Periostracum. In a&hnlicher Weise geschieht auch die Auf- 
lésung der Cardiwm-Schalen, nur treten hier die Locher un- 
regelmassiger, meist mehr peripher, auf. — Bei Mytilus ist in der 
Regel der Randbezirk der Muschel zuerst entkalkt, und von die- 
sem aus schwinden die verkalkten Schichten mehr und mehr, 
bis nur das Periostracum noch nach ist. Auch bei Limnaeen ge- 
schieht die Kalkauflésung naturgemass hauptsachlich von der _ 
inneren Flache aus, so dass man oft Fleckenweise nur die Cu- 
ticula erhalten findet. 

Im Einzelnen gestaltet sich dieser Kalkauflosungsprozess je 
nach den verschiedenen Bodenarten in differenter Weise. Wo 
viel organischer, in Zersetzung befindlicher Detritus vorhanden ist, 
findet er offenbar schneller statt als sonst. An solchen Stellen 
treten an den lebenden Schalen sowohl wie an den toten auch 
die nach Levander wahrscheinlich der Hinwirkung von 
Schwefelwasserstoff zuzuschreibenden schwarzen Flecke auf. 
Besteht der Boden aus reinem Sand, so scheint die Auflosung 
langsamer zu geschehen. 

Wieweit an den Schalen sich befestigende Algen, beson- 
ders eine an manchen Stellen sehr haufige Rivularza-Art, zur 
Auflésung der Schalen beitragen, blieb unermittelt. 

Fir den Vergleich mit der hier in Rede stehenden Litto- 
rina-Ablagerung kommt besonders die Kategorie b) in Frage. 
Es ist bekannt, dass an giinstigen Stellen unserer Kusten nicht 
ganz unbedeutende derartige Schalenanhaufungen entstehen 
kénnen. Soweit ich es gefunden habe, fiihren dieselben jedoch 
nicht zur Bildung von Schalen enthaltenden Ablagerungen. Ich 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 4. 15 


habe an verschiedenen Stellen, wo erfahrungsgemass reichlich 
Mollusken ausgeworfen zu werden pflegen, Grabungen angestellt. 
Stets.fand ich unter der Bodenoberflache, abgesehen von ganz 
frisch mit Sand wberdeckten Schalen, nur sparliche Schalenreste. 
Offenbar wird hier der Kalk binnen nicht gar zu langer Zeit 
aufgelost. 

Was schliesslich die Kategorie c) betrifft, so kann ich nur 
anfuhren, dass ich bei Dredgezugen SO von der Insel Langskar 
wiederholt aus c. 30 m Tiefe einen Schlick erhielt, der neben 
Fucus-Resten massenhaft Oberhautchen von Mytilus enthielt, je- 
doch nicht eine Kalk enthaltende Schale'). Es scheint demnach 
die Entkalkung hier besonders rasch stattzufinden, was wohl zum 
Teil mit der Zersetzung der Fucus-Massen im Zusammenhang 
steht. Moglich ist jedoch auch, dass nicht alle diese Schalen 
hier zuerst zu Boden gesunken sind, sondern dass die Aufldé- 
sung des Kalkes zum Teil in geringerer Tiefe geschah und die 
leichten Oberhautchen der Schalen bei Seewind durch den tie- 
fen Gegenstrom hinaustransportiert wurden. 

Uberall gehen somit die Kalkschichten der Molluskenscha- 
len in dem jetzigen Finnischen Meerbusen und zweifelsohne auch 
in den wbrigen nordlicheren Teilen der Ostsee ihrer Auflosung 
entgegen. Es ist also wohl unzweifelhaft, dass gegenwar- 
tig die kohlensauren Kalk auflésenden Fakto- 
ren in der Ostseestarker ausgepragt sind als 
zur Zeit des Littorinameeres. Damit steht die S. 4 
angefuhrte Beobachtung an Hydrobia in Hinklang. Auch 
Munthe (1894 p. 33) betont auf Grund seiner Untersuchungen 
an Bodenproben den geringen Gehalt an Karbonaten (CaCO; 
und MgCO,) in den nach der Littorina-Zeit entstandenen leh- 
migen Ablagerungen der eigentlichen Ostsee. 


Welche sind nun jene kalkauflésenden Faktoren ? 

Durch Experimente an pulverisierten Muschelschalen (Pectwn- 
culus, Cardium) und einigen anderen Stoffen hat J. Thoulet 
(1890) gezeigt, dass dieselben sich in Meereswasser sowohl wie 


1) In diesem Schlick kamen ferner Uberreste von Glyptonotus entomon 
vor, die jedoch gleichtalls véllig entkalkt waren. 


16 Luther, Hine Littorina-Ablagerung bei T'varminne. 


in destilliertem Wasser sehr langsam lésen, rascher jedoch in dem 
letzteren als in dem ersteren *). 

Man wird somit von vorn herein erwarten kénnen, dass 
das schwach salzige Wasser der Ostsee Molluskenschalen rascher 
auflést als Wasser mit einem hodheren Salzgehalt, wie das des 
Littorina-Meeres es war. 

Es kann jedoch nicht zweifelhaft sein, das hierzu noch an- 
dere Kalk auflésende Faktoren kommen, und zwar wird man als 
solche besonders die Kohlensaure und die Humussauren in Be- 
tracht ziehen mussen. 

Was die Kohlensiure betrifft, so liegen uber die 
Menge derselben im Wasser der Finland benachbarten Teile 
der Ostsee eine Reihe von Daten vor, die durch die Termins- 
fahrten der finlindischen hydrographischen Kommission (Lnter- 
nationale Meeresuntersuchungen) gewonnen wurden. Fur vor- 
liegenden Zweck kommen nur die an der Oberflache genomme- 
nen Proben in Betracht, da es sich hier zunachst um die Ver- 
haltnisse in seichtem Wasser handelt. Im Finnischen Meerbu- 
sen und der nordlichen Ostsee wurden (Homén p. 58 und 
130) von 23,2 ce (Station Fin L 4 A, 20 Juli 1900) bis 34,2 cc 
(Station Ost L 6, 28 Sept. 1903) pro | gefunden, somit Zahlen, die 
im Vergleich mit anderen Meeren relativ niedrig sind (vgl. Kr um- 
mel p. 316: Skagerrak 45,15—48,17 cc, sudlich von Island 
49,0 cc, Golf von Neapel 52,2 cc, dstliches Mittelmeer 53,04 cc). 
Allerdings nimmt die Menge der Kohlensaure uberall gegen die 
Tiefe hin zu, ist also am Boden grésser als an der Oberflache (vgl. 
Homén 1. «). Besonders wird sie als kalkauflosendes Agens 
dort eine wesentliche Relle spielen, wo reichlich organische 
Stoffe am Meeresboden unter Entwicklung von Schwefelwas- 
serstoff und Kohlensiure zersetzt werden (vgl. ROrdam p. 59 
und Munthe 1894, p. 342). Dieser letztere Umstand ist je- 


1) Wenn Thoulet zur Erklirung dieses Umstandes hinzufiigt: ,»OD se 
rappelle que l’eau douce contient toujours de l’acide carbonique, tandis que 
eau de mer est alcalique“, so wird der Umstiinde nicht gedacht, dass 1:0 auch 
das Meereswasser bedeutende Mengen CO, enthiilt (vgl. die Tabelle bei Kriim- 
mel p. 316), 2:0 auch das Siisswasser in Seen, Fliissen, Quellen, ete in der Re- 
gel eine schwach alkalische Reaktion zeigt. 

2) Hierher gehiren also die S. 13 angefiihrten Kategorieen a) und ¢). 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 4. 17 


‘doch an sandigen Ufern ausgeschaltet. Bedenkt man, dass in 
den danischen Sunden mit ihrem bedeutend hédheren Gehalt an 
Kohlensiure (vgl. oben) kalkreiche Ablagerungen entstehen kon- 
nen (vgl. Munthe 1894'), so ist es wahrscheinlich, dass bei uns 
die Kohlensaure nicht allein fur den raschen Auflosungsprozess 
verantwortlich gemacht werden kann’). Vielmehr werden hier 
die Humussauren eine wesentliche Rolle spielen, um so mehr 
als nach Aschan (1908 p. 44) ein Teil der im Wasser geldsten 
Kohlensaure das letzte Oxydationsproduct bei dem Zerfall der 
Humusstoffe darstellt. 

Aschan (1908) hat kurzlich die grosse Rolle betont, 
welche die Humusstoffe in den nordischen Binnengewassern 
spielen. Analysen des Wassers von sieben grosseren Strémen in 
Finland ergaben (Il. c. pag. 21) im Mittel 1,986 oder rund 2.0 g 
organische Substanz in 1001 Wasser. Diese besteht im Wesent-_ 
lichen aus Humusstoffen, und zwar treten diese (p. 77) in Form 
von Humussauren auf. Letztere sind ber Mangel an Sal- 
zen der Alkalimetalle oder alkalischen Erden relativ bestandig, 
bilden aber, wo diese Salze vorhanden sind, mit ihren Metallen 
Humate, die in alkalischen Lésungen leicht loslich sind #). So 
auch die Kalkhumate in unseren Gewassern (p. 36). Die Hu- 
mate sind viel unbestandiger als die Humussauren und werden 
leicht immer weiter oxydiert (p. 37), wobei als Schlussprodukt 
CO, entsteht (vgl. oben!). In Gegenden, wo der Boden z. B. vor- 
wiegend aus Kalk besteht, werden die Humussauren deshalb 
rasch zerfallen und aus dem Wasser eliminiert werden. Wo 
aber die Gewasser, wie es bei uns der Fall ist, an Kalium-, 


‘) Munthe (1894 p. 34) hat mit Recht betont, dass bei der Auflésung 
des Kalks die Geschwindigkeit der Sedimentierung, welche je nach dem Salz- 
gehalt wechselt, eine Rolle spielt, doch kommen hierbei hauptsichlich sehr 
kleine Kalkteilchen in Betracht. Indirekt wird allerdings eine raschere Sedi- 
mentierung auch zur Erhaltung grésserer Kalkteile beitragen. Dieser Gesichts- 
punkt hat iibrigens nur fiir Ablagerungen in tieferem Wasser Bedeutung. 

2) Kin Vergleich mit den Verhiltnissen in den danischen Sunden wird 
dadurch erschwert, dass die Kalkzufuhr dort eine relativ gréssere sein muss 
als in der nérdlichen Ostsee. 

3) Aschan vermutet (p. 38) dass hierbei Mikroorganismen eine wich- 
tige Rolle spielen. 


18 Luther, Eine Littorina-Ablagerung bei Tviairminne. 


Natrium- und Kalksalzen ausserordentlich arm sind‘), werden 
sie lange Zeit erhalten bleiben. 

Dieser Umstand erklart, warum in unseren Binnengewas- 
sern die Schalen toter Mollusken sehr rasch und total entkalkt 
werden, und warum diejenigen der lebenden Individuen oft stark 
zerfressen erscheinen. Zum Teil ist es ferner hierauf zurickzu- 
fuhren, dass man an den Ufern unserer Binnengewasser nur 
sehr wenig ausgeworfene Molluskenschalen findet, ein Umstand, 
der unter Anderen Rudolf Virehow bei einem Besuch in 
Finland in Staunen setzte (vgl. Palmén 1876). ?) 

Die Menge an Humussauren reichen Wassers, die dem 
nordlichen Teil der Ostsee zugefthrt werden, ist sehr betracht- 
lich. Auf Grund der oben erwahnten Analysen und unter Zu- 
grundelegung der Annahme, dass der Abfluss an die Ostsee 
durch finlandische Flusse jahrlich c. 70 km* betragt, berechnet 
Aschan (p. 21) die hierdurch der Ostsee jahrlich zugefthrte 
Menge an Humussaéuren ganz approximativ auf 1,400,000 Ton- 
nen. Nach den neueren Berechnungen des jahrlichen Abflusses, 


1) Wenn Wesenberg-Lund (1906 p. 109) mir die Angabe zuschreibt, 
dass die Gewiisser Finlands ,absolut kalkfrei“ seien, so muss ich das dahin 
berichtigen, dass dieselben sehr kalkarm sind. Nach Aschan war der Ge- 
halt an CaO in dem trockenen Riickstand von 100 1. Wasser: 

In dem Flusse Wanda bei Helsingf. (p. 79) 2 Analysen: 0,49 bez. 0,99 Gramm. 
Teich Kalaton, dem Quellsee der Wanda (p. 88): 0,95 ,, 0,99 : 


” ” 


» »  Lojo-See (p. 93) 0,93 Gramm. 
» y»  Leich Ukonlampi im Kirchsp. Rautalampi (p.98): 0,71 - 
ee ,»  Heinialampi ,, * - (p. 101): 0,49 - 


Als Teiche wurden hier an Huinusstoffen reiche Gewisser bezeichnet, 
deren Wasser grossenteils aus Mooren stamuot. 

*) Die Bedeutung der Humussiauren bei der Korrosion der Molluskenscha- 
len in Binnengewiissern hat besonders Wesenberg-Lund (1901) betont. Die 
Zerstérung der Schalen geschieht in unseren Seen in der Hauptsache 4hnlich, 
wie es dieser Verfasser p. 42—48 unter Beriicksichtigung der einschlagigen 
Litteratur schildert. Dabei diirften allerdings in den Gewassern Finlands Algen 
nur eine sehr geringe Rolle spielen. In den kalkreichen Seen Dinemarks gestal- 
ten sich im Ubrigen die Verhiiltnisse in vielen Beziehungen anders als in Fin- 
land. Es geht das besonders klar aus der vortrefflichen Darstellung hervor: 
die der dinische Forscher von den in c. 7—12 m tiefem Wasser in den dini- 
schen Seen entstehenden, aus Molluskenschalen gebildeten Ablagerungen giebt. 
In unseren Seen wird, soweit meine Erfahrung reicht, iiberall stets binnen 
kurzem aller Kalk gelést. 


Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 32, N:o 4. 19 


die Witting (1908 p. 169) giebt, ist die letztere Zahl jeden- 
falls zu niedrig. W. findet allein fiir die finlandische Seite des 
Bottnischen Meerbusens fir das Jahr 1904 einen Abfluss von 
61,36 km3, fir das Jahr 1905 76,10 km’. Die Gesammtzufuhr 
an Humusstoffen wird also auch entsprechend grdsser sein. 
Ausser diesen Zufliissen von finlandischer Seite werden der 
Ostsee selbstredend auch durch die schwedischen und russischen 
Stréme bedeutende Quantitaten Humusstoffe zugefihrt. Die Be- 
rechnung ihrer Mengen lasst sich jedoch nicht nach dem fur 
Finland angewandten Maassstab ausfiihren, da das Wasser dort 
zum Teil durch Gegenden fliesst, die reich an Kalk sind und in- 
folge dessen (vgl. oben) armer an Humussauren. Jedenfalls dur- 
fen wir den jahrlichen Zuschuss an Humussauren fir den gan- 
zen nordlichen Teil der Ostsee auf mehrere Millionen Tonnen 
schatzen. 

Im Meere unterliegen nun zwar die Humussauren einer 
allmaligen Zersetzung durch die in demselben gelésten Salze, 
doch enthiilt das Wasser der Ostsee (vgl. Aschan p. 32—383) 
immer noch bedeutende Mengen derselben. Man wird also nicht 
Fehl gehen, wenn man, wie es oben geschah, diesen Sauren 
eine wesentliche Rolle bei der Auflésung des Kalkes der Mollus- 
kenschalen in der jetzigen Ostsee zuschreibt. 


Inwiefern gestaiteten sich nun die Ver- 
haltnisse zur Littorina-Periodein bezug auf 
die Kalk auflésenden Higenschaften des Was- 
sers anders alsin der heutigen Ostsee? 

Der héhere Salzgehalt des Littorina-Meeres wird an und 
fir sich teils eine etwas geringere Léslichkeit des Kalks bedingt, 
teils die Zersetzung der Humusstoffe beschleunigt haben. Dazu 
kommen aber noch andere Umstande. 

Als nach der Hiszeit sich die Kismassen vom Lande zu- 
riickzogen, als dieses zum Teil erst aus den Fluten des gla- 
zialen Meeres auftauchte und sich allmalig mit Vegetation be- 
deckte, begann die Bildung der Humusstoffe. Seit jener Zeit 
sind nach und nach alle die unzahligen Moore unseres Landes 
entstanden, seitdem machen die kleineren Seen ihren langsamen 
Lebenslauf (vgl. Forel 1901 p. 43) durch, der mit dem senilen 


20 Luther, Eine Littorina-Ablagerung bei T'varminne. 


Verwachsen derselben endigt und eine stete Steigerung der Pro- 
duktion an Humusstoffen bedeutet. Die Produktion des Landes 
an Humusstoffen muss also im Grossen und Ganzen eine stetig 
wachsende sein, sie wird daher auch zur Littorina-Periode eine 
geringere gewesen sein als heute. 

Dazu kommt noch, dass infolge der Littorina-Senkung des 
Landes damals nicht unerhebliche Areale, die jetzt uber dem 
Meeresspiegel liegen, Teile des Meeresbodens darstellten, also der 
Produktion von Humusstoffen entzogen waren. 

Nachdem obiges bereits dem Druck titbergeben war, machte 
mich Herr Prof. W. Ramsay freundlichst darauf aufmerksam, 
dass ein kalteres Klima die Bildung der Humusstoffe begunstigt. 
Es ist also wahrscheinlich, dass wihrend der Littorina-Zeit, als 
nach den iibereinstimmenden Resultaten verschiedener Forscher 
(vel. Brégger p. 616—625) das Klima im Jahresmittel in 
Skandinavien etwa 2° warmer war als jetzt, die Produktion an 
Humussauren auch aus diesem Grunde eine etwas geringere war 
als heute. 


Den Herren Prof. 0. Aschan, Mag. T. H. Javi, Mag. 
H. Lindberg, Prof. W. Ramsay und Dr. R. Witting, die 
mich bei der Ausarbeitung der vorliegenden kleinen Mitteilung 
in verschiedener Hinsicht freundlichst unterstiitzt haben, spreche 
ich hiermit meinen besten Dank aus. Herzlichen Dank schulde 
ich ferner Herrn Prof. J. A. Palmén ftir den mir an der ihm 
gehérigen zoologischen Station in Tvarminne gewahrten Ar- 
beitsplatz. 


Litteraturverzeichnis. 


Andersson, Gunnar, 1898. Studier dfver Finlands torfmossar och fos- 
sila kvartirfloras — Fennia vol. 15, N:o 3, 210 p., 21 f., 
4 tafl. 

Aschan, Ossian, 1908. Humusémnena i de nordiska inlandsvattnen 
och deras betydelse sarskildt vid sjémalmernas daning. — Bi- 
drag till kannedom af Finlands Natur och Folk utgifna af 
Finska Vet. Soc. H. 66, p. 1—176. 

Brégger, W. C., 1900 u. 1901. Om de senglaciale og postglaciale 
nivaforandringer i Kristianiafeltet (Molluskfaunan). Med Bidrag 
E. B. Miinster, P. Oyen o. fl. Norges geolog. undersé- 
gelse no. 35, 731 p., 19 pl., 69 f. 

De Geer, Gerard, 1889. Om férekomsten af Rissoa parva Da Costa 
pa Aland. — Geol. Foren. i Stockholm Forhandlingar. Bd. 11 
p. 205-—208. 

— 1896. Om Skandinaviens geografiska_utveckling efter istiden. 
Stockholm. 8:0, 160 p., 6 kartor. 

Forel, F. A., 1901. Handbuch der Seenkunde. Allgemeine Limno- 
logie. in Ratzel, Bibl. Geogr. Handbiicher. Stuttgart. 8:0, 
249 p. 

Homén, Th., 1907, Hydrographische Untersuchungen im nordlichen Teile 
der Ostsee, im Bottnischen und Finnischen Meerbusen in 
den Jahren 1898—1904. — Finnl. hydrograph.-biolog. Un- 
ters. No 1. 144 p., 2 Karten. 

Kriimmel, O., 1907. Handbuch der Ozeanographie. Bd. I. — Bib- 
liothek. geogr. Handb. begriindet; von Fr._Ratzel. N. Folge. 
Stuttgart. 8:0, 526 p. 

Levander, K. M., 1899. Materialien zur Kenntnis der Wasserfauna 
in der Umgebung von Helsingfors; mit besonderer Beriicksich- 
tigung der Meeresfauna. III. Spongien, Coelenteraten, Bryo- 
zoen und Mollusken des Finnischen Meerbusens bei Helsing- 
fors. — Acta Soc. pro Fauna et Fl. Fenn. XVII, N:o 4, 23 p- 

Lindberg, Harald, 1905. Botanisk undersékning af torfmarker inom 
Lappo och Ilmola socknar. — Finska Mosskulturféren. Arsbe- 
rittelse for 1904. Helsingfors 1905, p. 280—3814. 


22 Luther, Eine Littorina-Ablagerung bei 'I'varminne. 


Madsen, V., 1892. Om Rissoa parva Da Costa og andre postglaciale 
mollusker pa Aland. — Geolog. Féren. i Stockholm Férhandl. 
Bd. 14. p. 585—590. 

Munthe, Henr,, 1894. Den svenska hydrografiska expeditionen ar 
1877 under ledning af Fr. L. Ekman. Afdeln. Ill. — K.--Sv. 
Vetensk. Ak. Handlingar Bd. 27, N:o 2, 35 p,, 1 karta. 

— 1895. Preliminary Report on the Physical Geography of the 
Litorma-Sea. — Bull. of the Geolog. Instit. of the Univ. of 
Upsala. Vol. II, Part. 1. p. L—88, 2 pl. 

Nordenskiéld, A. E., och A. E. Nylander, 1856. Finlands Mollusker. 
Helsingfors 8:0, 116° p, 7 plancher. 

Nordenskiéld, Erland, 1900. Ostersjéns nutida sétvattensmolluskfauna 
jamférd med Ancylussjéns. — Bibang. t. K. Sv. Vet. Ak. 
Handl. Bd. 26, Afd. IV, Nio 11, 13 p., 2 tafl. 

Palmén, J. A. 1876. [Orsaken till vara sjéars fattigdom pa mollus- 
ker]. — Meddelanden af Soc. pro Fauna et Flora Fenn. I. 
p. 123. 

Ramsay, Wilhelm, 1896. Finlands geologiska utveckling fran istiderna 
intill vara dagar. Helsingfors. 8:0, 93 p., 50 figg. 

Rérdam, K., 1889. Kemiska Undersdégelser af nogle Bundpréver fra 
danske Farvande. — Det videnskabelige Udbytte af Kanon- 
baaden ,,Hauch’s‘‘ Togter... H. II. Kébenhavn, 4:0, p. 57—59. 

Segercrantz, W., 1896. Nagra forekomster af postglacialt skalgrus | 
Finland. — Fennia Bd. 12, N:o 8, 6 p. 

Thoulet, J. 1890. De la soiubilité de quelques substances dans l’eau 


de mer. — Comptes Rendus Paris, p. 652—654. 
Wesenberg-Lund, C., 1901. Studier over Sékalk, Bénnemalm og S6- 
gytje i danske Indséer. — Meddelelser fra Dansk Geol. Foren. 


N:o 7, 180 p., 3 tafl. 
— 1906. Ausserung in der von A. C. Johansen eingeleite- 
ten Discussion: ,,Den senglaciale Temperaturoscillation.‘‘ —— 
Medd. fra Dansk. geol. Férening. Kébenhavn. Bd. 12, p, 109. 
Witting, Rolf, 1908. Untersuchungen zur Kenntnis der Wasserbewe- 
gungen und der Wasserumsetzung in den Finland umgeben- 
den Meeren. I. Der Bottnische Meerbusen in den Jahren 
1904 und 1905. I. Teil. — Finnlaindische hydrographisch- 
biologische Unters. N:o 2, 246 p., 18 Taf. 


aa 


r. br da = 


a By. 


I 
j 
é 


ACTA 
— SOCIETATIS 


PRU FAUNA ET FLURA FENNIGA 


1909. 


‘ os 
‘< Sr AEN ay o> eee 
‘ fi F 4 \ Fas) oN 
¥s - - / a 
3 , 1 Realiow 
Va! 
y ae 
sg yk 
‘ oe : ‘ 


1. Hayrén, Ernst, Bjérneborgstraktens Vegetation och Kiarlvixtflora. 
Anteckningar. Med en karta 

2. Lundstrém, Carl, Beitrige zur iicthinis he Dap thee Finlands, 
IV. — Supplement: Mycetophilide. Mit14Tafeln. . .... 

3. Backman, A. L., Floran i Lappajiirvi jimte omniijd. Med en karta. 1—139 

4, Luther, Alex., Uber eine Littorina-Ablagerung bei Tvarminne, nebst_ 
einigen Bemerkungen tiber die Kalk auflésenden Eigenschaften 


der jetzigen Ostsee und des eee ee , . 1— 22 
2 Karten; 14 Tateln; 494 Pag. 


. 1—266. 


. 1— 67 


MBL 


MAL 


Y 
K 


wee pe 
seis. pasar ears sis i tarsie 
SOO od bee tenet bhoke p petes, nate tes erates Hf y- 


ae labhet +bedhens Lapetediets damit aaeel enti eGot net 
ne soshebrhpbeonerh rescksie. bo ssesyhctey Perret Tabet teas ters ; 


perce: sie eagee 


$60 Fe 8 ue we: 


ares 
Mitere le 


vereveasinn? 
risimpsnistters fe a Pig 


eeatid renee ss 
peseerreseisester st 
brurbel eta bordel 


Soeepati lta 
neretere as 


Sep e 
343 be Beats art 


WHET, Bloor Rees mead 
Paete rien 


es 
aprioteie ua atts 


ero rae Shh Serr paneer ces epeteal hadeeaes - 
* iseale Apeoed | yo pees 
Vim ears yhre 4 4 ang “ 0646 

ay ay scenes et Sot ryenh bo! Rae # Fh! Mogie =e 


#i 


‘Saves ston ites pte si }eier 
tr Pine wg pei Fier 
A ee ee ee Bd 


; 


19h? 0 De! Poe 


eons 
Poet ctareerteatie ite 


oP 8 oped et j 
Misttrarets , c 7 bmg 
wiehsbeseess rvayley wee 
; rf pedbeiobeten iret eet orptepanrsets ss 4 goherietarde be pee she 
pilsestotat cstbsiat beheterseastin welehetsippsaessignes ASbhi te balcay cp veg 
FPO el eg ewe ReOre ole - rs . 4 
ROOFER SIR ORO Fe HIO. OF pe LiR Arcata: er par arco be rei Se " i 3 
Setiemeepeme meta i if: 
or ager beese rare se - pe tg eae 
eel Oe aetna ats rth aris aot obe we 
fe verte nro athe je! eran ptile tats : 2 
she! atonias bigbee be A tehre Hype agi esis rere ppesies ove eae esse serra iin ? ’ + oye 
Peonee re tear e ny be ee mr peter be Dey i and 
@  besbrremrtorere ty ehnenee ateattetrett ioe a z 
Leow ersierase te! pAsdd ded bus tbe adeet hed eked ; 
oeclere'ss sabes aces ) Pape EMO Soph regaet teres te aoe ; 
engi be mew hee) reheinte Bet fot! shve risinee ny oe . s 
denase rates re a“ vette ict anaes Bary vw iiee detettsettietes : 
Leta . teetaceges seibe rm bes: aoitaaetios ” b bivedebaline + hag ee . “ 
phpeerreste teat (sng = pieiertes wert ve [Jags tardes yh ly PRL « ey wt rh * rrrt gl L baie haaaaaell r * vt: 
spivapcedretrenearetert testes Saas 2 © wid thie) eve tote i setae 
ee tint ciate eee pe) e wire » : y t 
Paamebenierieeitrie + thete rete ieee teed ' Mees 
preter Br ovebese Shebee be ria ee it 7 
ODL Pare Fe! rib ts £9 The) here bere sad ogee stetred toe rshord + hans ; 
bdartesticteuisteastonatonh pated —* “ ; peo 
oan Sapaiphba ls? bepet 4 01 Beter4 wire eho! Stinbks nde bie 4 
sb dbaae ‘ + ms ” 
td eid bak nies 
rath att f + 
Saf ee . toe 3 
=r bertal Flared ghia z ° te 
sie ° . : ne 
beh bey 7 » 
see Shei 
oereey e sesetbee. pee ere . o] 
Beecse tame rir. cotsstbensPptens Tt Det saremaa? Elie etiadst ? 
PESp vee! paveeet oes co vecorhere Desete ; 9 
ertes tele , Rise steerer penne tits ° Shea; ; : 
pa meee * i 1 j 
or er pets ern #tete ” y pices 4 
Wed spenied ome ana be bo ean ePeinnd Leos . owiehe 
Stebasotr sare ‘ chairoe + it pate Hats phe i ; s > ¥ . ed : ae, 
oad tee ? , : PGE: p atin 
nee J 2 ; . a 
Tr ecdeemere rer stir fy ee ; . 
ce 4 
arereet vet . tp dy ‘ 5 ‘ 4 
lehepenberte H ; 3 
hliphiatssten ’ te + 
gtr RARE bhet. Are , ’ K ~ 
rs oyernn Fi ' j 
rhrhertapertts ane el cape " 
joreawe when! wh ent 
aT See i | 
t 
Preece et 
ee spepeet ty 
ete her y +) 
Pesdjeie ryt a) ; r iH 
Wega goa! V4 " { Ma 
a ee penny ory © ; k 
Bi ihelve by bate j j } 
rreLtd dak Lae a 4 ; 
i beliseeabtes sheer ’ 7 
nigecseciy 
Wieeateriesisiotersie tse is 
i agpaiea teat tt 
pe veladig anes ! ; ‘ 
| : 
L 4 1 \ 
+ he hast ‘5 
Aey 
x 7 A} “4 3 ' ¢ ’ 
go rt rt 
egeipssere Tic kite, i 4 H 
Bid dtoab svt ihe reiss ioe eee ’ ; . 
ey maeiepetia! Fue pice , ; : 
oo} a, tana st ‘ ’ 
hr Serpe y 1)" + at} 7 ve bag i : # ete + ‘ . rf . . $ 
Ma Slegserss teas ey aH hgh fe A : ‘ ge } fon 
Wed igeeie ity ree er yt ist [ 
he bryiiries ; r ° 
' ‘ = 
wet 4 a i L , 
rer ok ha I . 
seats cheer shea te Sesteurprat ei gcd : Sete ' 5 ; wah ‘ 
jh ye: i staal 4 vt ad Ahh! . 7 ; iH ¥ ‘ 
"stam map " mibedeaibedses ti ss sy media ody ay ‘ ays phe be or bY ‘ iH hist ’ 
Tate vinoneed oe ae berber i; ‘ bts rs 
' i 
pit seetar iter nary eer Hees F454 98 14H Le ¢ , : Ps 
tet i $4 thease arierasetet 4 > nm 4h My : - 4 b 
Soc pores be (bien ¥ cack bavps ‘ J r er , 
stytons bey tiveat ts rect Babeipeetetsne int j ony bed ’ j b, 
199 set eri Niocd ier beats, tater sbarsrweeey rt ; teat 
Pion s50 pinta Senin of hf af eh hres \ r ie - 
a t>4) +74 Bb perpen oe ee eee ee perT Te , - 4 t ents 
e403 wa tobe ies » irs Peers ere cerrasateays rereiee + t ' i t 
rhesahien estas ea pnd re ress t ‘ Y, oh 
te “4 Sef peters r rs : 
eS Rte ae tera ’ : : 
sine i eh, 4 , el 
Mi , f ‘ + 
Sit ’ vee aialen : 
ot Bhd 2) ’ 
Sengorih 5 : 
vg ye at ye lle at be West . 
Hb hbel oh bata . ’ 
Sih Linthatr, eee + ie» ie 
errs iran: ‘ é t + ; 
Prterieus hong ot x Y 
* 
ssa . ie site's : 
Renita setteeteed ita elk beer) 
{ A 
fie eh f 
SYS ret sted 4 oo rit \aok ge 
; E rary f i ; ‘ 
ry £108 18 EW U4 Ort Oh pe ‘ ' ’ ’ 
tin A'tevt ck parasite a. ite 
Deaphtashasy perbiictas 6 ' 
Ser’ 
‘ LEO eat sheer t oat 4 
abeaeebslelid Het Py ferette afters tie eehe! of est ‘ 
persreperar ed be aban Sinewok-sk 84, ose easter iss tolvk ye wii hee ' i Sel eei 
tives rn botces Hy beenhs Reros. pr vistitedesebaseiegs tenes n 


Pte Pere : 
tine raeibel wear ‘ptt yy L ; 
take ; ° 4 

hte . ‘ 


yah CATs ‘ if over . ' 
pix reitets * nts be * bao - ; 
psa ean seen “ ae ts 
Pabneresesberee stiri Lb may.