easisisetst Ee tial: rt ih Hane ome a Hier israstet iad Ot) Nehet.s Oyeys ened /n28: Prete the p ee gis Hee iH nei F . itr ant mt isistet seater edels Aeetetehinets saa Rtge rT as tearen at { he eles . an Perio tht tht: : if arate 4 Vleet Hye sins, +) Wath) rl ea le Ati Hi Ve i shia ‘ stir fats eit é a ane 9. Poppius, B., Beitrage zur enh ee der aver-Paunna Finlanae.: ys 1.258 Vir ee ok we ok ew es 10. Hilzheimer, Max, Uber Mus ebietion: L., Mas wagneri Eversm. und Mus minutus Pall. in den Museen zu Helsingfors und SETA a pigs A ake gan a ae et ls a SS Se ae 11. Skottsberg, Carl, Beobachtungen tiber einige Meeresalgen aus der Gegend von Tvarminne im siidwestlichen Finnland. Minomier Papuren. oh ea ee BS oe det a 12. Lundstrém, C., Beitrage zur Kenntnis der Dipteren Finlands VII. Melusinide (Simuliide). Mit emer Tafel: 2.2 2 392% = 1—53 1— 36 1—43 1—24 1—16 1—59 1—22 1—82 1—19 29 taflor, 9 kartor och 455 ‘sidor. feo evitgainiel ox ages eval ni Hs eutunls st. rt bf-- fF wohig G2) isn dor as AG site 4 es . 4.) 6aetel aleoihven gob He gatbi axl “abosinit ety Seen hee sil tah elainaod ac8 aolteiogev ebhoalA a0 scenipeiciiie ies obi veka -. +4 +» stots Sf boM .macewt 1” nepmabiidad web tye nolteisge ath: wedi, +0 in ; iypws iM .elovA yetverataat® cob en eee vs @ ary aifaarnodd adres anes -stoney ubrell mo ratehennial ER geshia a ae ofet £ heM certdt~-sedjoxawl aoe 10 dog. a “zh yolving? bined T sohitas] »bigertqoimh a aidtaT iovh 7M .shiniqonss7, MibogyeatT sobitige oe epee ’ ey, at ADNAN M0 ¢ wcbnnaltl itis gathilt Yereae wi ere . ier ot boM .siedogpbed a = ‘ne Ba uslah-Revi alll: seasmisght «ad «vou, ra Pl eee FS - kim an bo nankaeen tab youribanwhilt solaivalgie jin! ‘Is spittiod vi Pk v2 ao, lore, ee - thneiott en feeove trpygeem ent, .c] *sasheahge ath wd * + . cra * . me > 3 2 ¥ ; ate tagiszerneli 18s a soi iondoot ds oe abaninl’d ie este dal gindsedl ten aghuied ,. oT eee ao total i om bree deobilanpey ; ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 34, N:o 1. BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM ALANDS VEGETATION OCH FLORA AV ALVAR PALMGREN I TARAXACA MED 12 TAVLOR INLAMNAD DEN 23 DECEMBER 1909 HELSINGFORS 1910 HELSINGFORS J. SIMELIL ARFVINGARS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1910 A 1905, da Doktor Dahlstedt granskade finskt Taraxacum- material, representerades landskapet Aland i Universi- tetets finska herbarium af 13 nummer. Dessa visade sig tillhGra formerna T7. litorale Raunk., T. balticum Dahlst., T. palustre (Ehrh.), T. proximum Dahlst., 7. marginatum Dahlst., T. laetum Dahlst. och 7. rubicundum Dahlst. — For vinnande av Okad kannedom om 6gruppens Jaraxacum-flora gjorde undertecknad sommaren 1907 under en botanisk studieresa pa Aland insamlingar av maskrosor i Lemlands och Féglé socknar. Materialet lemnades till bearbetning at amanuensen Harald Lindberg, som sedan foregaende var egnat upp- marksamhet at Finlands Taraxacum-former. Utredningen 6kade antalet kanda alandska Jaraxaca med foljande former: T. Dahlstedtii Lindb. fil. T. maculigerum Lindb. fil. T. dilatatum Lindb. fil. T. praestans Lindb. fil. T. fulvum Raunk. T. rubicundum Dahlst.* pul- T. Kjellmani Dahlst. vigerum Lindb. fil. T. laetum Dahlst.* obscurans’ T. tenebricans Dahlst. Dahlst. bland vilka 7. dilatatum, T. praestans, T. maculigerum samt T. rubicundum * pulvigerum voro for vetenskapen nya (,,7ara- xacum-former fran sédra och mellersta Finland“ av Harald Lindberg, 1907). Alands Taraxacum-flora raknade salunda 14 kanda arter jamte tva underarter. Lindbergs visserligen fOretradesvis pa nylandskt mate- rial baserade Taraxacum-studier syntes emellertid lagga i dagen, att Finlands Jaraxacum-flora till Overvagande del 4 Palmgren, Alands vegetation och flora. var en annan 4n Sveriges. Bland 35 i ovannamnda upp- sats publicerade species voro endast 12 tidigare kanda fran Sverige (Lindberg |. c. sidd. 3 0. 4.) — En betydande del av de 6vriga hava senare visat sig forekomma aven i Sverige. — Da flertalet Taraxacum-former salunda syntes ega en mycket begransad utbredning, framstallde sig som en med hansyn till Aland vaxtgeografiskt viktig uppgift utr6nandet av, huru Ogruppen, vars flora i manga hanseenden visar storre Over- ensstammelse med Roslagens i Uppland an med fasta Finlands, i detta hanseende forhdlle sig. Mina under en foljd av ar bedrivna studier rérande Alands vaxtvarld blevo av denna anledning utstrackta aven till Taraxacum-slaktet. Forsom- rarna 1908 och 1909 hava i vasentlig grad egnats detta. Dessf6rinnan, varen 1908, hade jag formanen att under ett par dagar atfolja amanuensen Lindberg vid insamling av maskrosmaterial i harvarande botaniska tradgard. Da ett olycksfall vasentligen reducerade mina arbets- mojligheter sommaren 1908 och da riklig nederbord i for- ening med stark varme till endast tvenne veckor inskrankte maskrosornas blomningstid fédrliden sommar, har tillfalle icke givits att enligt Onskan utstracka exkursionerna till mojligast olika delar av Aland. Den lika art- som individ- rika Taraxacum-floran inom Mariehamns stad har allena for sig kravt den allra vasentligaste delen av den korta arbets- tiden. Darjamte hava insamlingar gjorts 1 stadens narmaste omgivningar avensom under ett par dagar pa Jerso och Grano i Lemlands skargard samt i Degerby, Foglo socken. Tvenne tyvarr for sent gjorda exkursioner gallde, den ena Finstrom, Emnas, den andra Ecker6, Storby med kortare uppehall i Finstr6ém, Emkarby samt Hammarland, Frebbenby. Om ocksa Alands Taraxacum-flora med den nu till stoérsta delen fullbordade bearbetningen av mina samlingar torde kunna anses till ratt avsevard del kand, atersta dock utan tvivel ouppdagade ett betydande antal former, var- jamte de redan kanda vanta pa att fa sin utbredning inom landskapet faststalld. Forutom de i denna uppsats upptagna formerna eger jag aven en del, synbarligen sallsyntare for- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N.o 1. 5 mer, for vilkas definitiva bestammande eller beskrivande det erhallna materialet visat sig for knappt. Nedan fdljande sammanstallning raknar 39 species samt 1 underart och 2 varieteter, salunda som resultat av mina undersokningar for landskapet nya: 25 arter och en under- art. Av dessa aro endast 10 former tidigare kanda fran Finland, namligen: T. angustisquameum Dahlst. T. hamatum Raunk. T. aurosulum Lindb. fil. T. latisectum Lindb. fil. T. canaliculatum Lindb. fil. T. longisquameum Lindb. fil. T. canaliculatum * potens T. mucronatum Lindb. fil. Lindb. fil. T. penicilliforme Lindb. fil. T. duplidens Lindb. fil. Av 16 for landet nya arter aro tvenne, 7. laeticolor Dahlst. samt 7. speciosum Raunk., kanda, den forra fran Sverige, den senare fran Danmark och Sverige. Aterstaéende 14 arter 4ro obeskrivna. Da jag emellertid har mig bekant, att Dr Dahlstedt, som sedan en langre tid forbereder en monografi 6ver Taraxacum-slaktet, i manuskript eller i Riks- museets i Stockholm samlingar eger urskilda ett betydande antal tillsvidare icke av honom publicerade former, har jag delgivit Dr Dahlstedt nyss ber6drda_ obeskrivna for- mer, f6r att icke l6pa risk att publicera en eller annan av honom tidigare urskild, om ock ej bekantgjord form. Dar- vid hava Aven 5 av mina former visat sig identiska med respektive 7. copidophyllum Dahlst., 7. biforme Dahlst., T. laciniosum Dahlst., 7. caudatulum Dahlst. samt 7. mimuli- forme Dahlst., samtliga av Dr Dahlstedt beskrivna i en till Vetenskapsakademin i och fér publicering i ,,Arkiv for botanik“ inlamnad avhandling med titeln ,Ostsvenska Tara- xaca“. En sjatte form har visat sig identisk med Lindbergs, samtidigt som denna uppsats anmalda form T7. intricatum. Nedanféljande 8 av mig namngivna; former aro veterligen icke tidigare urskilda: T. Arrhenii T. ingens T. paradoxum T. brevisectum T. latissimum T. paucisquameum T. cordatum T. Marklundii 6 Palmgren, Alands vegetation och flora. I betraktande av att fran landskapet Nyland, vars Taraxacum-flora redan nu maste anses val utforskad, tills- vidare ro kanda 34 arter, samt fran hela sOdra och mel- lersta Finland, fransett Aland, 39 arter (jmf. ,Nytt bidrag till kannedomen av TJaraxacum-formerna i sodra och mel- lersta Finland“ av Harald Lindberg, 1908), synes Alands Taraxacum-flora vara synnerligen rik. Av dess till 39 upp- g@aende species aro fdljande 19 gemensamma med fasta Fin- land och Sverige: . angustisquameum Dahlst. . balticum Dahlst. T. longisquameum Lindb. fil. T. maculigerum Lindb. fil. . Dahlstedtii Lindb. fil. T. marginatum Dahlst. . dilatatum Lindb. fil. T. mucronatum Lindb. fil. . duplidens Lindb. fil. T. palustre (Ehrh.) fulvuum Raunk. T. penicilliforme Lindb. fil. hamatum Raunk. T. praestans Lindb. fil. . Kjellmani Dahilst. T. proximum Dahlst. . laetum Dahlst. T. rubicundum Dahlst. . litorale Raunk. NHS A AADATAS Fyra 4ro gemensamma endast med fasta Finland, namligen T. aurosulum Lindb. fil., latisectum Lindb. fil., 7. intricatum Lindb. fil. och 7. canaliculatum Lindb. fil. samt foljande 7 gemensamma enbart med Sverige: T. biforme Dahlst. T. laeticolor Dahlst. T. caudatulum Dahlst. T. mimuliforme Dahlst. T. copidophyllum Dahlst. T. speciosum Raunk. T. laciniosum Dahlst. Atta ro tillsvidare kinda endast fran Aland. Taraxacum-flo- ran pa den alandska landsbygden, i vastra Finland, avensom 1 Upplands skargardstrakter ar Annu icke i den grad kand, att ovanstaende sammanstallning skulle berattiga till nagra vaxtgeografiska slutsatser. Kommer ock dartill, att atskil- liga alandska Taraxacum-former torde finna sin forekomst pa Aland antagligast forklarad genom landskapets sjofartsfor- bindelser och salunda icke aro vaxtgeografiskt vittnesgilla, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 1. if sa synes det dock, som om Jaraxacum-slaktet skulle komma att 6ka antalet av de arter, vilka adagalagga den alandska florans nara frandskap med den ostsvenska och darigenom antyda en huvudsaklig eller vasentlig invandring vasterifran. Ovantat ringa ar dock antalet for Aland och Stockholms- trakten gemensamma karaktarsformer. Sa saknas exempel- vis pa Aland 7. interruptum Dahlst. och T. fasciatum Dahlst., vilka 4ro karaktaristiska for Stockholmstrakten. Rikedomen pa former inom en sa obetydlig areal som Mariehamns stad, 32 species, ar 4ven anmarkningsvard. For- visso dro icke sa alldeles fa inkomna med den barlastsand, som 4rligen hopas vid hamnen och forr eller senare kom- mer till anvandning i stadens tradgardar, vilkas jord i stor utstrackning utgéres av sadan sand. En art, sadan som 7. speciosum Raunk., med narmaste kanda utbredningsomrade 1 Danmark och Skane, 4vensom former med ett ytterst ringa utbredningsomrade enbart inom staden, sasom 7. copidophyl- lum Dahlst., 7. ingens m., T. Marklundii m. och T. paucisqua- meum m., synas tala for riktigheten av detta antagande. Ett icke obetydligt antal arter 4ro ater med sakerhet ursprungliga. Bland sadana, for sarskilda naturliga lokaler mer eller mindre karaktaristiska former, markas T. balticum Dahlst. och T. pa- lustre (Ehrh.), den forstnamnda vaxande pa strander, den se- nare helst pa laglanda lovangar, vidare de typiska och under regniga somrar synbarligen allestades pa Aland upptra- dande backformerna 7. laetum Dahlst. och T. rubicundum Dahlst. Allman pa strander, kanske sarskilt inom den strand- region, dar den uppkastade havstangen hopas, ar 7. litorale Raunk. — Synnerligen utmarkande for friska lovangar aro T. praestans Lindb. fil. och 7. maculigerum Lindb. fil. Pa likartad lokal antraffas aven 7. paradoxum m. samt T. mucro- natum Lindb. fil., avensom T. intricatum Lindb. fil., av vilka de tva sistndmnda vaxa i ymnighet aven, och kanske fore- tradesvis, pa bebodda stallen. Ursprungliga aro med all sannolikhet Aven 7. proximum Dahlst. och 7. marginatum Dahlst. — T. tenebricans Dahlst. och T. Dahlstedtii Lindb. fil. synas vara allmanna over hela Aland och férekomma saval 8 Palmgren, Alands vegetation och flora. pa naturlig som odlad terrang, den forstnamnda vanligen i stor individrikedom. Huru det forhaller sig med flertalet formers hemortsratt, synes vara vanskligt att avgora. Fort- satta studier pa den alandska landsbygden, sarskilt i dess avlagsnare skargardstrakter, skola mahanda kunna belysa dessa fragor. Da pressade maskrosor icke lata holkens och blom- korgens egenskaper till alla delar framtrada, och da dartill kommer, att exemplar med blad och korgar i lampligt ut- vecklingsstadium sallan uppvisa mogen frukt, ar man vid bestamning av TJaraxacum-samlingar i vasentlig grad han- visad till bladen, i vilkas byggnad artolikheterna funnit ett tydligt, om ock for det odvade Ogat ofta svariakttagbart ut- tryck. Att med ord pa ett nagot sa nar kortfattat satt fullt tillfredsstallande och exakt beskriva bladens form torde icke vara gorligt, da goda och sakra formolikheter kunna ligga i sadana egenskaper som i lobernas olika grad av svang- ning och tillspetsning, i olika variationer av tandning, eller med ett ord i karaktarer, som 1 ord icke kunna formuleras utan hanvisning till pressat material eller figurer. Redan mindre langt drivna krav pa exakthet i artbeskrivning skulle emellertid for angivandet av sadana grovre artkaraktarer som exempelvis lobernas langd och bredd, inbordes avstand o. a. enligt mitt formenande forutsatta en med hansyn till Taraxacum-bladet sarskilt fixerad terminologi. I férvantan pa den losning av svarigheterna Dr Dahlstedt helt visst kommer att givai sin blivande monografi 6ver Taraxacum- slaktet har jag inskrankt mig till att med st6rsta konsekvens forsoka anvanda de relativa begrepp, som tillsvidare icke kunna undvikas vid beskrivandet av maskrosblad. Angaende Taraxacum-formernas systematiska valor har jag icke varit i tillfalle att bilda mig en saker uppfattning. I Overensstammelse med Dr Dahlstedt (Einige wildwach- sende Taraxaca aus dem Botanischen Garten zu Upsala von H. Dahlstedt. Botaniska studier tillegnade Kjellman. Upsala 1906), har jag sasom arter upptagit de nya former, vilka nedan beskrivas. Da min kannedom om Taraxaca Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 1. 9 vasentligen inskranker sig till finska former, kan min upp- fattning om formernas frandskap endast vara fragmentarisk. Mina tankar i detta hanseende framtrada darfor icke i denna uppsats, helst en verklig inblick i slaktets systematik kom- mer att grunda sig pa Doktor DahIstedts ingaende och icke enbart skandinaviska former omfattande studier. I den pole- mik betraffande Taraxacum-slaktet rdrande namnfragor, som utspunnit sig mellan Amanuensen Harald Lindberg och Rek- tor M. Brenner, har jag efter Rektor Brenners senaste in- lage i fragan (,Amanuensen H. Lindbergs Taraxacum-for- klaringar“, Meddelanden af Soc. p. F. et Fl. Fenn. h. 35, 1908—1909) icke hunnit bilda mig en sjalvstandig uppfatt- ning. Under sadant forhallande har jag ansett mest for- enligt med syftemalet for denna uppsats att upptaga de omtvistade formerna under de namn, vilka, om ock fragan om deras prioritet annu ar oavgjord, dock aro mera kanda an de Brennerska. De former, som av mig nedan beskrivas sasom nya, aro icke identiska med nagon av Rektor Bren- ners former. I det foljande meddelade uppgifter angaende arternas forekomst pa Aland stéda sig, savida annat icke uppgives, pa av mig insamlade exemplar’). Uppgifterna angaende for- mernas utbredning inom Finland dro hamtade fran ,,Nytt bidrag till kannedomen om Taraxacum-formerna i s6dra och mellersta Finland“ af H. Lindberg. Vidkommande fore- komst utom Finland stéda sig ater uppgifterna pa i sam- band med respektive former omnamnda uppsatser eller pa muntligt meddelande av Dr Dahlstedt. For 6vrigt han- visas i detta avseende till Dahlstedts redan omnimnda, till publicering i ,Arkiv for botanik“ inl4mnade uppsats ,»Ostsvenska Taraxaca‘. Vid insamlandet och bearbetandet av det material, som ligger till grund fér denna uppsats, har jag haft en varde- full hjalp i lyceisten Gunnar Marklund, som under de tvenne sistlidna somrarna varit min féljeslagare pa Aland. Vid tvenne ') For évrigt pa exemplar i Museum Fennicum, bestamda av Dahlstedt eller Lindberg. 10 Palmgren, Alands vegetation och flora. sarskilda tidpunkter har Dr. Dahlstedt med utmarkt till- motesgaende egnat mina Taraxacum-samlingar en ingaende egranskning. Med hans begivande publiceras av honom godkanda, men med hansyn endast till alandska exemplar uppgjorda beskrivningar Over tidigare berérda Taraxacum copidophyllum Dahlst. och T. biforme Dahlst. For det upp- muntrande intresse Dr Dahlstedt visat mina Taraxacum- studier far jag till honom frambara min voOrdsamma tack- sigelse. — Slutligen far jag med tacksamhet omndmna den ledning jag vid mina studier haft i Finska Museets rikhaltiga, av amanuensen Lindberg hopbragta Taraxacum-samling. Litteraturf6rteckning. 1. Raunkiaer, C. (1), Kimdannelse uden Befrugtning hos Maelkelbotte (Taraxacum). — Botanisk Tidskrift. Bind 25. Koben- havn, 1903. 2. Raunkiaer, C. (II), Dansk Exkursions-Flora eller Nogle til Bestemmelsen av de danske Blomsterplanter og Karspore- planter. Anden Udgave, 1906. 3. Dahlstedt, H. (1), Om skandinaviska Taraxacum-former (Forutskickadt meddelande). — Botaniska Notiser. Lund, 1905. 4. Dahlstedt, H. (IJ), Einige wildwachsende Taraxaca aus dem botanischen Garten zu Upsala. — Botaniska studier till- agnade F. R. Kjellman. Upsala, 1906. 5. Dahlstedt, H. (IID), Taraxacum palustre (Ehrh.) und ver- wandte Arten in Skandinavien. — Arkiv fo6r Botanik, 7, N:o 6, Stockholm, 1907. 6. Dahlstedt, H. ((V), Nya skandinaviska Taraxacum-arter. Botaniska Notiser, Lund, 1909. 7. Lindberg, H. (1), Taraxacum-former fran s6dra och mel- lersta Finland. —— Acta Soc. pro F. et FI. Fenn., 29, N:o 9, Hel- singfors, 1907. 8. Lindberg, H. (II), Nytt bidrag till kannedomen af Taraxa- cum-formerna i sddra och mellersta Finland. — Medd. af Soc. pro F. et Fl. Fenn. h. 35, Helsingfors, 1909. Genuina. 1. T. tenebricans Dahlst. T. officinale (Web.) subsp. tenebricans Dahlst., Dahlstedt Is. 157. — T. intermedium Raunk., Raunkiaer I s. 123. — TT. intermedium Raunk., Dahlstedt II s. 171. — T. in- termedium Raunk. (7. tenebricans Dahlst.), Lindberg I s. 19. — T. tenebricans Dahlst., Lindberg II s. 26. T. tenebricans ar omradets allmannaste art, antraffad Overallt dar jag insamlat Taraxaca. Arten upptrader van- ligen i stort individantal saval pa naturlig standort som i synnerhet pa bebodda platser. Av mig insamlad: Mariehamn (9, 19, 27: VI 1908 samt 13, 16: VI 1909); Lemland, Jers6, angsbacke (11 och 19: vl 1907, 7: VI 1908), Grand-o(12:oV1: 1909), \Nateh(it: VI 1907); Fégl6, Degerby (7, 8 och 25: VI 1907). D&rjamte har jag sett exemplar fran Lumparland, graslinda vid prest- garden (9: VI 1908, J. F. Manner). Utbredning inom Finland: Ab, N, Ka, Ta, Kl, Oa, Sb och Ok. For 6vrigt: Sverige, Norge och Danmark. 2. T. laeticolor Dahlst. T. laeticolor Dahlst., Dahlstedt II s. 168. De alandska exemplaren av denna framstaende, fran T. tenebricans redan genom bladfargen att skilda art 6ver- ensstamma fullkomligt med Dahlstedts beskrivning aven- som med svenska exemplar. I Palmgren, Alands vegetation och flora. Hammarland, Frebbenby, ganska rikligt pa grasmark (26: VI 1909). Forekommer for Ovrigt 1 Sverige: Stock- holm, Upsala och Vestergotland. 3. T. cordatum n. sp. Tabula 6. Plerumque 25—35 cm altum, ima basi pallide roseo- violaceum. Folia sat obscura, parce araneosa, lanceolata — late lanceolata, petiolis sat angustis, sat brevibus, ima basi roseo- violaceis. Lobi fol. intermediorum + approximati — continui, patentes — vix retroversi, sat breves — sat longi, + late trian- gulares, obtusiusculi, omnes integri s. inferiores superiore margine parce subulato-dentati; lobus terminalis medrocris — parvus, cordatus, breviter triangularis, obtusiusculus, lobis basalibus patentibus — vix retroversis, + obtusiusculis; inter- lobia ') mediocriter lata, parce subulato-dentata — integra. Fol. exteriora sub anthesi emarcida, intermediis fere similia; interiora sub anthesi haud numerosa, saepe sat lingulata, plerumque laciniato-dentata. Pedunculi folia superantes. Calathium 45—50 mm diametro, convexulum, haud ple- num, pallide luteum. Ligulae planae, marginales 2,5—-2,s mm latae. Antherae polline repletae. Stigmata sicca sordide lutea. Involucrum sat breve, latum; squamae interiores c. 15 mm longae; exteriores subvirides, 12—-13 mm longae, 4—6,5 mm latae, planae, anguste ovatae, mucrone brevi, lato, supra glaucescentes. 1) Med interlobium har Dahlstedt (IV, s. 168.) betecknat den del av bladet som ligger mellan tvanne lobpar. Med rachis, hvilken be- namning Lindberg anvander, avses har bladskivans centrala del, d. v. s. skivan fransett loberna. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 1. 13 Medelstor. Blad av medelbredd, lancettlika — brett lan- cettlika, med ovingade, tamligen korta, nederst skart rdda skaft samt matta, tamligen morka, gleshariga skivor med jamforelsevis harig nerv. Mellersta blad vanligen med 4-—5 utvecklade sidolobpar, andflikens oraknade. Lober + starkt narmade — sammanflytande, utstaende — mycket svagt nedat- riktade. Andflik medelstor —— liten, karaktiristisk, hjartfor- mig eller tamligen liksidigt triangular, + avtrubbad, med ratt utstaende — svagt nedatriktade, 4vensa + avtrubbade och breda basallober; 6vre sidor konkava — rata, pa mitten oftast svagt atervalvda, dirigenom tydligare markerande de korta, breda spetsarna. Ovre sidolobpar liknande 4ndfliken, kortare — langre och + brett trianguléra, avtrubbade, of- tast mot rachis valvda, i spetsen ofta svagt uppatbdjda; nedre lober allt smalare med + utratade sidor. Lober hel- braddade eller 4 de nedre sidolobernas 6vre rand narmast rachis med ett fatal finare — grévre tinder. Rachis av medelbredd, svagt fintandad — helbraddad. Yttre blad tamli- gen lika de mellersta. Jnre blad under’ blomningstiden sparsamt utvecklade, ratt karaktaristiska, ofta nagot tung- lika med ofta flikformigt utvaxta tander samt med den ka- raktaristiska andfliken + férvanskad genom foérlangning och flikformig tandning. Korgskaft naende 6ver bladen, under korgarna svagt ludna, for O6vrigt nastan glatta. Korg svagt kullrig, tamligen gles (dock nagot tatare an hos 7. tenebricans). Blommor tamligen ljusa (= 7. tenebricans), platta; kantblommor 2,;— 2,3 mm breda. Stdndare med pollen. Mdrken orena. Holk morkgron, tamligen lag och bred; yttre fjall tamligen ljusa, plana, smalt aggrunda med kort och bred udd, pa undre sidan glansande gréna, ovan glaucescenta (ljusare an hos T. tenebricans). T. cordatum ar latt igenkand genom de karaktaristiska bladen med den vanligen utpraglat hjartlika andfliken. Stundom visa bladen till formen, men icke till farg och konsistens, en viss likhet med 7. hamatum-blad. Med arten 4ro bland alandska former narmast beslaktade T. latisectum Lindb. fil., 14 Palmgren, Alands vegetation och flora. T. paucisquameum m., T. laeticolor Dahlst. och T. tenebricans Dahlst., om vilka den paminner genom de tamligen korta och breda, utatriktade fjallen, vilka dock aro langre an hos de tvanne sistnamnda, fran vilka den dessutom skiljer sig redan genom den skart roda fargen vid basen. Forekommer sparsamt pa nagra graslindor och grusiga stallen i M:hamn. Insamlad 9: VI 1908 samt 11, 17, 18 och 22: VI 1909. 4, T. paucisquameum n. sp. Plerumque 30—35 cm altum, ima basi pallide roseum. Folia brevia, latissime oblonga — oblongo-lingulata, ni- tida, viridia, praesertim subtus fere glabra, nervo mediano parce araneoso, petiolis angustis — paulum alatis, ima basi pallide roseis. Lobi fol. exteriorum et intermediorum plerum- que continui, patentes, brevissimi, latissimi, saepe obtusius- culi; superiores integri, inferiores margine superiore parce subulato-dentati; lobus terminalis mediocris, sat breviter triangularis, integer, obtusus — obtusiusculus, interdum dente lato praeditus; interlobia lata. Folia interiora sub anthesi plurima, lobo terminali magno, plerumque obtuso, magnidentato. Pedunculi folia superantes. Calathium c:a 50 mm diametro, valde pauciflorum, sat pallide luteum. Ligulae marginales latae, 3 mm s. non multo plus. Antherae polliniferae. Involucrum angustum, obscure viride; squamae interio- res c. 16 mm longae; exteriores 11—13 mm longae, 5—7 mm latae, perpaucae, sub anthesi patentes, supra glaucescentes, interdum apicem versus purpurascentes. Achenium c. 3,4 mm longum, ec. 1,3 mm latum, apice sat magnispinulosum, pyramide c. 0,7 mm longa. Medelstor. Blad korta, mycket brett avlanga — avlangt- tunglika, sarskilt pa undre sidan ndstan glatta, glansande Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 1. 15 grona med endast svagt harig nerv samt ovingade — svagt vingkantade, narmast basen svagt roda skaft. Yttre och mellersta blad, vilka synas vara av kort varaktighet, med bred rachis samt endast 2—4 utvecklade sidolobpar, Andflikens oraknade. Lober mestadels sammanflytande, utatriktade, mycket korta, breda, mot rachis starkt valvda, oftast av- trubbade samt i spetsen ofta svagt uppatbdjda. Andflik medelstor, liksidigt triangular, avtrubbad — avrundad, sa- som sidoloberna med mer eller mindre konvexa sidor, hel- braddad eller stundom med en enstaka bred tand. Ofre sidolober helbraddade; nedre a 6vre randen med sparsamma, smarre — storre tander. J/nre blad under blomningen rik- ligt utvecklade, foga karaktaristiska, grovt tandade, med stor, ofta avrundad, tamligen starkt och grovt tandad 4andflik. Korgskaft naende 6ver bladen, glatta. Korg mycket gles (glesare 4n hos nagon annan alandsk form). Blommor ljusa, vid basen ofta svagt rannformiga; kantblommor breda, 3 mm eller nagot dardver. Stdndare med pollen. Mdrken orena. Holk smal, mork (moOrkare an hos 7. cordatum); yttre {jall till antalet mycket fa, sdllan flere 4n nio, utatriktade, ovan glaucescenta, rétt anlupna, stundom mot spetsen starkt réda, pa undre sidan ofta mycket morka. Denna i M:hamn mycket sallsynta form ar val skild fran narstaende genom de glesa korgarna, de smala holkarna samt det ringa antalet breda ytterholkfjall. Tydligen be- slaktad med T. cordatum m., fran vilken den, fransett olik- heterna i holk och korg, avviker 4ven genom bladens form. Upptrader mycket sparsamt pa ett par stallen i M:hamn. Insamlad 9: VI 1908 och 18: VI 1909. 5. Taraxacum latisectum Lindb. fil. modif. T. latisectum Lindb. fil., Lindberg I s. 26 o. II sid. 26. For den alandska formen, vars indentitet med 7. latisec- tum jag till en bOrjan ifragasatte, har jag uppgjort féljande beskrivning: 16 Palmgren, Alands vegetation och flora. Medelstor, vanligen 30—35 cm hog, nederst vid basen svagt och skart rod. Yttre, mellersta och inre blad ovanligt likformiga med korta, ovingade — mycket smalt vingade, skart réda skaft samt glansande gréna, pa bagge sidor nastan glatta — tam- ligen gleshariga skivor med svagt harig, i sin mellersta del oftast + svagt rod nerv. Mellersta blad av medelbredd, utpraglat lancettlika, fran mitten mycket langsamt avsmal- nande mot bas och spets. Sidolobpar talrika, till och med sju, andflikens oraknade, mycket starkt narmade — oftast sammanflytande, de 6versta delvis tackande varandra, darige- nom givande bladskivan, sarskilt dess 6vre del, en for Ta- raxaca ovanligt starkt framtradande totalkontur. Sidolober + nedbodjda, korta och brett triangulara med konvex Ovre samt konkav — rat, vid rachis ofta starkt inveckad nedre rand, ofta nastan jéamnbreda, stundom skarformigt bdjda, helbraddade eller de nedre a Ovre randen glest nalfint tan- dade. Andflik medelstor, helbraddad, ovalt triangular eller ovalt pillik med nedbdjda korta basallober. Rachis tamligen bred, krusig eller veckad, sallan med en eller annan kort nalfin tand. Yttre blad liknande de mellersta. Jnre blad avensa + av samma typ men med tendens att bliva tung- lika samt med mindre karaktaristiska sidolober avensom ofta med + grovt tandad andflik. Korgskaft naende over bladen. Korg 50—55 mm i diameter, platt, tamligen gles — tam- gen tat. Blommor tamligen ljusa (ungefar = T. tenebricans); \kant- blommor 3 mm breda. Yttre holkfjdll 12—14 mm langa, 3,,—5 mm breda med svagt tillbakabéjda kanter, utatriktade (till fargen pamin- nande om dem hos T. longisquameum). Frukten synes icke avvika fran den hos exemplar fran fasta landet. De alandska exemplaren aro Over huvud spadare an de exemplar jag sett fran fasta Finland. ,,Mellersta“ bladen aro mer utpraglat lancettlika, ega darjamte i regel flere, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 1. % mer sammanflytande lobpar samt en mer utdragen ovre del. Andfliken synes 4ven i regeln mer utdragen 4n hos exemplar fran fastlandet, hos vilka den oftast synes vara kort och bred. Olikheterna synas mig icke motivera den alandska formens sarskiljande sasom art. Huruvida ens varietets- olikheter f6religga, staller sig t. v. for mig vanskligt att avgora, da jag till mitt forfogande icke haft ett tillrackligt material av 7. latisectum fran fasta Finland. For formen synnerligen karaktaristiska fro bladen med deras ovanligt starkt framtradande totalkontur samt den i sin mellersta del skart roda nerven. Arten forekommer i Ogonen fallande pa sarskilda gras- lindor i M:hamn samt pa en uppodlad ang strax utanfor sta- den i Jomala socken. Insamlad: M:hamn (13, 15, 17, 22 och 23: VI 1909); Jomala (14: VI 1909). Utbredning for 6vrigt: Finland: N, Ka, Ta, Sa och Kl. 6. T. ingens n: sp. Maximum, laetum, plerumque 35—50 cm altum, ipsa basi pallide viride. Folia viridia, parce araneosa, petiolis pallide virescenti- bus, brevissimis, late alatis. Fol. intermedia longa, angusta, fere lineari-oblonga; lobi haud multum distantes — continul, paulum reflexi — vix porrecti, plerumque mediocriter lati, acuti — acuminati, complures superiore margine dente lato instructi; lobus terminalis mediocris, plerumque ovato-sagit- tatus, persaepe dente lato praeditus, lobis basalibus brevi- bus; interlobia sat lata. Fol. exteriora saepe sub anthesi emarcida, saepe subintegra; interiora magis lingulata et den- tata quam intermedia. Pedunculi folia sub anthesi superantes. Calathium maximum, usque ad 70 mm diametro, planum, haud sat plenum, sat obscure luteum. Ligulae planae; marginales 2,;—3 mm latae. Antherae polline repletae. i8 Palmgren, Alands vegetation och flora. Stigmata subsordide lutea. Involucrum maximum, atrovirens; squamae interiores c. 16 mm longae; exteriores 15—18 mm longae, 4—5,s latae, glaucescentes, sub anthesi patentes, rectae, apice paulum porrectae. Achenium c. 3,6 mm longum, c. 1,4 mm latum, sat ob- scurum, sat breviter, sat parce superne spinolosum, ceterum fere leve, in pyramidem c. 0,6 mm longam sat praerupte abiens. f Mycket kraftig. Blad tamligen ljusgrona, glansande, gleshariga, med svagt harig, stundom rott anlupen medel- nerv samt mycket korta, brett vingade, grona skaft. Mel- lersta blad langa, smala, nastan jamnbreda — avlanga. Sido- fobpar, andflikens oraknade, vanligen 5, stundom 4nda till sju, svagt avlagsnade — sammanflytande, svagt nedat — svagt uppat, oftast pa ett och samma blad oregelbundet riktade; Ovre lober stundom klolikt nedbojda; vanligen alla av me- delbredd, spetsiga, med tamligen rata sidor samt i den of- tast nagot utdragna spetsen ofta + starkt uppat vridna. Rachis tamligen bred. Andflik medelstor, i regeln ovalt pil- lik, stundom med mycket kort, nalfin udd samt med ofta klolikt nedbojda eller nedatriktade, korta basallober, stundom strax ovan dessa hopsnord samt ofta med en bred tand pa den ena eller vardera sidan. Sidolobernas nedre rand hel- braddad, den Ovre hos ett flertal lober med en, stundom tva, ofta ovanligt nara lobspetsen forlagda, breda, snett uppat- riktade, stundom svagt klolikt bojda tander; sarskilt inre blad darjamte stundom nalfint tandade. Lober vid de storre tanderna ofta veckade. Yttre blad med lobparen nastan liksidigt triangulara, med rata, helbraddade sidor eller ofta redan uppvisande de mellersta bladens karaktaristiska tand. Inre blad allt mera tunglika, starkare tandade, med ofta oforandrad andflik men med smalare sidolober. Korgskaft naende Over bladen, under korgen nagot ludna. Korg mycket stor, platt — nagot kullrig, ej synnerligen tat. Blommor tamligen morkgula, plana. Stdndare med pollen. Marken nagot orena. Holk mycket stor, svartgr6n; yttre Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 1. is fjall bildande en tat krans, styvt utatriktade, med nagot uppsvangda spetsar, graglansande, stundom svagt stotande ferott. Denna form ar utan tvivel mycket nara beslaktad med T. alatum Lindb. fil., fran vilken den dock tydligt skiljer sig bland annat genom saval lobernas form som tandningen, den grévre, morkare holken och fruktens form. Upptrader ymnigt pa grasmark inom ett mycket begran- sat omrade i M:hamn. Insamlad 19 o. 21: VI 1908 samt $52, Vi 1909. 7. T. laciniosum Dahlst. mscrpt. Denna av Dr. Dahlstedt i Sverige urskilda, som det synes mig karaktaristiska art, 4r av mig antraffad i enstaka, men pa grund av sin egenart framtradande exemplar pa ett enda stille i M:hamn (13 0. 27: VI 1909). Exemplaren aro av Dr. Dahlstedt identifierade med den svenska 7. lacinio- sum. Angaende artens egenskaper och utbredning hanvisas till Dahlstedts inom kort itryck utkommande arbete , Ost- svenska Taraxaca“ i ,Arkiv for botanik“. 8... 1. dilatatium. Lindbs fil T. dilatatum Lindb. fil., Lindberg I s. 22. och II s. 26. Denna art ar synnerligen latt igenkand saval genom de egenartade, glansande, vid rachis starkt veckade och krusiga bladen med den hos ,,mellersta* blad karaktiris- tiska, vanligen breda Andfliken, som i sht. genom de 50— 60 mm vida, starkt radierande, plana korgarna med den for denna form alldeles specifika, skarpa fargdifferensen mellan den tata och morka inre samt ljusa och glesa periferiska delen. Kantblommorna 4ro Anda till 3 mm breda. Holken moérk, mycket lag, med de yttre fjallen 13—15 mm langa och 3—4,5 mm breda, tamligen styva, plana eller med svagt 20 Palmgren, Alands vegetation och flora. tillbakab6jda kanter samt pa Ovre sidan med en for arten karaktaristisk, starkt réd fargton, vilken Annu pa pressat material ar tydligt skonjbar. T. dilatatum upptrader pa grasmark, ofta i stort individ- antal. I Fogl6, Degerby bildar den pa en Ang ett nastan rent och sa tatt bestand, att vaxtplatsen, efter det blomkor- garna slutit sig, far farg av de roda ytterholkfjallen. For- utom i Degerby, Foglo antraffad flerstades i M:hamn. In- samlad: M:hamn (9, 10 0. 19: VI 1908); Féglé, Degerby (8 0. 2o:0VL 907,70; 8:0 Vis 1908): Arten ar icke antraffad inom fasta Finland men val i Sverige. 9. T. hamatum Raunk. T. hamatum Raunk., Raunkiaer II s. 255. — 7. hamatum Raunk., Lindberg II s. 15. Endast antraffad i ett fatal exemplar pa tvanne stallen inom M:hamn. Insamlad: 10: VI 1908, 21 0. 23: VI 1909. Inom Finland antraffad 1 Helsingfors. Forekommer for- Ovrigt i Danmark och Sverige. 10. T. Marklundii n. sp. Tabula 9. Sat humile, plerumque 20—25 cm altum, ipsa basi clare purpureo-violaceum. Omnia folia parum inter se differentia, obscura, sub- glabra, petiolis angustis, clare purpureo-violaceis, nervo mediano parce araneoso, plerumque usque ad apicem rubro. Fol. intermedia sat angusta, lanceolata — lineari-oblonga; lobi valde approximati — continui, + breves, lati, plerumque valde recurvi, interdum falcati, margine superiore tenuiter — late, acute dentati, plerumque praeterea laciniato-dentati; Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 1. 21 lobus terminalis mediocris — parvus, brevis, latus, ovato-sa- gittatus, obtusus, in mucronem latum, obtusum praerupte abiens, integer v. maiore dente instructus, lobis basalibus brevibus, recurvis; interlobia angusta. Fol. exteriora sub anthesi emarcida, parva, lingulato-oblonga, intermediis prae- terea similia; interiora oblongo-lingulata, magisque dentata quam intermedia, interdum etiam lobo terminali tenuiter dentato. i Pedunculi subgraciles, folia paulum superantes, ascen- dentes. Calathium sat parvum, pauciflorum. Ligulae marginales non multo plus quam 2 mm latae. Antherae polline praeditae. Stigmata sicca sordide lutea. Involucrum haud magnum pruinosum; squamae interiores 12—13 mm longae; exteriores c:a 10 mm longae, 3,5—4,5 latae, sub anthesi erectopatentes, supra medium non nihil retroversae, conspicue violaceae. Achenium c. 3,4 mm longum, ec. 1,1 mm latum, summo apice tenuiter, fere erectospinulosum, pyramide c. 0,5 mm longa. Tamligen lagvaxt och spad. Yttre, mellersta och inre blad tamligen likformiga med smala, ovingade, purpurvioletta skaft samt nastan glatta, mérka skivor med foga harig, of- tast anda till spetsen rod nervy. Mellersta blad tamligen smala, lancettlika — jamnbrett avlanga. Utvecklade sidolob- par vanligen 5 (andflikens ordaknade), starkt narmade — sammanflytande, de 6vre ofta delvis tackande varandra, van- ligen ganska stark nedatbdjda. Rachis smal. Andflik unge- far av sidolobparens storlek, kort, bred och trubbig, agg- formigt-pillik, ofta med skarp avsatt, bred, trubbig udd; dess basallober korta, nedatbéjda, med + konkay nedre rand, i spetsen vanligen svagt utatbdjda. Sarskilt Ovre sidolober av andflikens form, vanligen + korta och breda, + skarfor- migt bdjda. Sidolobernas 6vre rand med ett fatal vassa, fina — groévre tander, vanligtvis atminstone hos en eller annan lob darjamte med en kraftigare, bredare, karaktaris- 22 Palmgren, Alands vegetation och flora. tisk, snett uppatriktad, stundom flikformigt utvecklad tand. Andflik helbraddad eller med en enstaka kraftig tand. Yttre blad mer tunglikt avlanga, for Ovrigt liknande de mel- lersta, med -++ skarformiga lober. Jnre blad avlangt tung- lika, mer tandade an de mellersta, med stundom Aven fintan- dad andflik. Korgskaft toga langre an bladen, bagformigt uppstigande. Korg tamligen lifen och gles. Kantblommor nagot Over 2 mm breda. Stdndare med pollen. Mdrken orena. Holk pruinés; yttre fjall starkt violett anlupna, utat bagbojda. Formen paminner mest om 7. hamatum, med vilken den visar nara anknytningspunkter saval med avseende a hol- kens och korgens som bladens byggnad. Av ett synner- ligen i 6gonen fallande utseende ar ytterholkkransen med de egendomligt b6djda och fargade fjallen, vilka aro star- kare glaucescenta samt mera rott anlupna 4n hos 7. ha- matum. Insamlad i M:hamn pa naturlig mossig ang (13 o. 16: VI 1909). 11. T. aurosulum Lindb. fil. T. aurosulum n. sp. Lindb. fil., Lindberg II s. 14. Insamlad i enstaka, typiska exx. pa ett par graslindor i M:hamn (13 o. 20: VI 1909). Utbredning i 6frigt: Helsingfors. 12. T. longisquameum Lindb. fil. T. longisquameum Lindb. fil., Lindberg I s. 21, IIs. 26. Arten forekommer spridd och tamligen tongivande pa grasmark i M:hamn. Insamlad: 9, 10, 19 och 27: VI 1908. Utbredning inom Finland: Helsingfors. Aven kand fran Sverige. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 1. 23 13. T. latissimum n. sp. Tabulae 7 et 8. Plerumque 35—40 cm altum, ipsa basi plerumque pallide roseum — roseo-purpurascens. Folia supra + araneosa, nervo mediano supra sat dense, subtus parcius araneoso, petiolis brevibus, pallide roseis — roseo-purpurascentibus, sat angustis. Fol. intermedia latis- sima, elliptica, plerumque late lanceolata s. late oblonga; lobi longi, approximati — valde approximati, superne plerumque continui, patentes — vix retroversi, interdum subfalcati, ple- rumque anguste triangulares — fere lineares, integri v. per- paucis dentibus tenuissimis; lobus terminalis mediocris, latus — latissimus, brevis, triangularis, ad medium saepe anguste incisus, in mucronem fere ovatum, oblongum prae- rupte abiens, lobis basalibus acutis, vix retroversis; inter- lobia mediocria, tenuissime denticulata v. integra, tota s. in margine atro-violacea, in apricis locis fusco-rubra; exte- riora sub anthesi emarcida, lobis brevioribus; interiora sub anthesi vix evoluta, postea plurima, intermediis fere similia, sed magis lingulata, crebriusque dentata, maiore lobo ter- minali. Pedunculi folia sub anthesi multum superantes. Calathium 50—65 mm diametro, plenum, convexulum, sat obscure luteum. Ligulae planae, marginales 2,2—2,s mm latae. Antherae polline repletae. Stigmata sicca obscura. Squame interiores c. 15 mm longae, exteriores 13—16 mm longae, 3,,—4 mm latae, patentes — laxe retroversae, sat subvirides. Achenium c. 3,4 mm longum, ec. 1,3 mm latum, sat obscu- rum, in pyramidem c. 0,6 mm longam sat praerupte abiens, superne acute spinulosum, ceterum fere leve. Medelstor — tamligen stor. Blad matta, av egendom- lig, i blygratt stétande farg, ovan + rikligt finhariga; medel- nerv ovan ratt starkt, pa undre sidan svagare spindelvavs- harig; skaft korta, skart rosafargade eller stoOtande i pur- 24 Palmgren, Alands vegetation och flora. pur, ovingade. Mellersta blad mycket breda, fran skivans mitt tamligen jamt avsmalnande mot spets och bas. Utveck- lade sidolobpar i regeln 5, stundom t. o. m. 7, andflikens oriknade, tatt —- mycket tatt stallda, de Oversta vanligen » sammanflytande, ofta delvis tackande varandra, utat — myc- ket svagt nedatriktade, langa, stundom svagt skarformiga, vanligen dock smalt triangulara — nastan jamnbreda med svagt konvex — rat, endast sallan narmarst rachis starkare valvd Ovre rand; nedre rand rat, narmast rachis i likhet med denna oftast krusad, hos sammanflytande lober inveckad. Andflik synnerligen karaktaristisk, medelstor, brett — mycket brett och kort triangular med svagt konkava, oftast pa mitten konvext atervalvda sidor, + plotsligt Overgaende i en kort, ndstan ovalformig udd; dess basallober svagt nedatriktade, med utat svangda spetsar; andfliken ofta 4n mer karakta- ristisk genom en tvar, ofta djup och mycket smal insnor- ning pa mitten. Lober i regeln helbraddade eller narmast rachis med en eller annan nalfin, knappt markbar tand. Rachis av medelbredd, A4vensa med enstaka, mycket fina tander eller endast krusad; blott i undantagsfall en eller annan lob och rachis med enstaka, kraftigare tand. Rachis jamte angransande delar av lober svartviolett, pa soliga stallen brunrott kantad, med fargenisvagare ton utstrackt till rachis undre sida samt stundom, yttermera forsvagad, aven till dess Ovre. Yttre blad med kortare, ofta mer ned- atriktade lober. J/nre blad under blomningen foga utveck- lade, av samma typ som de mellersta men alltmera tung- lika samt rikligare tandade, med storre och bredare, mera avrundad andflik; den morka fargtonen pa rachis mer eller mindre helt forsvunnen. Korgskaft naende 6ver bladen, ofta mycket langa, under korgen ludna, for 6frigt foga hariga. Korg, tat, kullrig, ovan- ligt enfargad. Blommor platta, tamligen morkgula (= T. lon- gisquameum). Kantblommor 2,2—2,s mm breda. Stdndare med rikligt pollen. Mdrken morka. Yttre holkfjdll utat eller lost nedatriktade med uppbd6jd spets, ljusa, av en saregen fargton, utan skiftning i rétt. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 1. 25 Bland alandska maskrosor visar T. longisquameum den storsta likheten med nyssbeskrivna art. Formen, som synes jamforelsevis féga paverkad av vaxtplatsens beskaffenhet, ar att rakna bland Alands mest karaktiristiska Taraxaca, alltid latt igenkand genom de ovanligt starkt narmade, nastan jamnbreda och helbraddade, upptill oftast sammanflytande loberna, den egendomliga, brett triangulara andfliken aven- som den synnerligen avstickande bladfargen. Upptrader i 6gonen fallande pa nagra graslindor i M:hamn. Insamlad 27: VI 1908; 15, 17, 22, 23 och 27: VI 1909. 14. T. Arrhenii n. sp. Tabula 1. Magnum, 385—45 cm altum, inferne obscure purpureo- violaceum. Omnia folia parum inter se differentia, subcana, cum nervo mediano intense purpureo-violaceo, + araneosa, petio- lis longis, angustis, obscure purpureo-violaceis. Fol. interme- dia longissima, angusta, prope lineari-lanceolata — oblongo- lanceolata; lobi sat distantes, paulum reflexi v. raro paten- tes, sat breves, acuti, sat anguste — raro latius triangulares, integri v. margine superiore parce subulato-dentati; lobus ter- minalis mediocris, plerumque tringularis v. sagittatus, acu- tus, raro obtusiusculus, lobis basalibus + reflexis, acutis; inter- lobia angusta, subintegra — parce subulato-dentata. Fol. exteriora sub anthesi emarcida, intermediis similia, sed magis integra; interiora planta deflorescente plurima, asperula, forma intermediorum similia, plerumque magis lingulata et dentata, lobo terminali plerumque magno, laciniato-dentato. Pedunculi folia superantes. Calathium 60—70 mm diametro, planum, sat obscure luteum. Ligulae planae; marginales 2—2,s latae. Antherae polline repletae. Stigmata pallida. 26 Palmgren, Alands vegetation och flora. Involucrum breve; squamae interiores c. 16 mm longae; exteriores 14—16 mm longae, 4—5 mm latae, laxe patentes. Achenium c. 3,3 mm longum, c. 1,2mm latum, obscurum, in pyramidem c. 0,. mm longam sat sensim abiens, apice sat breviter spinulosum, ceterum fere leve. Storvaxt. Bladskaft dunkelt purpurvioletta, langa och smala. Blad stotande 1 gratt, med Anda till spetsen purpur- violett, starkt framtradande medelnerv; pa nerven svagt hariga, for Ofrigt pa bagge sidor med gles — hos inre blad allt rikligare harighet. Yttre, mellersta och inre blad i ovanlig grad likformiga. Mellersta blad mycket langa och smala, nastan jamnbrett-lancettlika — avlangt-lancettlika. Rachis tamligen smal. Sidolobpar vanligen 4—5, andflikens oraknade, tamligen avlagsnade, svagt nedat — sallan utat- riktade, tamligen korta, spetsiga, taml. smalt —- sallan bre- dare triangulara, i spetsen ofta svagt uppbojda; lobernas Ovre rand mot rachis ofta svagt valvd, stundom, sarskilt hos mer utdragna lober liksom hos de nedre, ratlinjig — svagt konkav; nedre rand tamligen rat. Andflik medelstor, i regeln utdraget triangular eller pillik, spetsig eller sallan nagot avtrubbad med svagt konkava — svagt konvexa, stundom inskurna sidor samt korta, spetsiga, + nedatriktade, ofta i spetsen utatsvangda basallober. Lober helbraddade eller a sidolobernas 6vre rand mot rachis i likhet med denna glest och fint tandade, sallan darjamte med en enstaka storre, skarp tand. Yttre blad jamte nerven nastan glatta, lik- nande de mellersta men annu mer helbraddade samt med bredare och mindre utdragna sidolober. Inre blad mot slu- tet av blomningstiden rikligt framtradande, starkt strav- hariga, till formen liknande de mellersta eller mer tunglika, starkare, slutligen tatt, vasst och ojamnt tandade av fina och, sarskilt hos rachis, grova tander; andflik vanligen stor med konvexa, ofta djupt inskurna sidor, genom stark tand- ning och flikighet ofta nastan forvanskad. Korgskaft nagot naende 6ver bladen, under korgarna vitludna. Korg platt, genomgaende vidare an hos T. lon- gisquameum, tamligen tat, dock glesare an hos T. longi- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 1. Pig squameum. Blommor plana, tamligen moérkgula (av samma farg som hos T. longisquameum); kantblommor 2—2,s; mm breda. Stdndare med pollen. Mdrken tamligen ljusa. Holk lag, till farg och form lik den hos 7. longisquameum; yttre fjall lost utatriktade, nastan slutande sig till korgen. T. Arrhenii ar med sina langa och smala, regelbundet flikade, i ovanlig grad likformiga blad med den lysande purpurvioletta nerven en bland Alands vackraste och lattast igenkanda former. Egendomligt nog galler det sistnamnda sarskilt mot slutet av blomningstiden och annu senare, da formen, langtifran att sasom Taraxaca i allmanhet forlora, snarare vinner i karaktar. Den for formen saregna strava harigheten hos de inre bladen gor den pa detta stadium latt igenkannbar redan enbart pa bladen. Den platta kor- gen med de nastan tilltryckta yttre fjallen ar ock for arten synnerligen karaktaristisk. Arten ar i ovanligt ringa grad paverkad av vaxtplatsen. T. Arrhenii 4ar en bland de mest tongivande och spridda formerna i M:hamn; Aven antraffad strax utanfor staden pa en odlad dang. Insamlad 19, 21 och 27: VI 1908 samt 13 om 15: VI 1909. 15. T. Dahlstedtii Lindb. fil. T. Dahlstedtii Lindb. fil., Lindberg I s. 27, II s. 26. Arten synes vara allman inom omradet, men upptrader spridd och icke i st6rre individrikedom. Den 4r antraffad saval pa odlingar som pa naturlig standort, aven pa havs- strander, dar den erhaller glansande blad samt ett ofta ganska avvikande utseende. Av mig insamlad: M:hamn (9, 19, 21 och 27: VI 1908); Jomala, naset mellan Ramsholmen och fasta Jomala (10: VI 1909); Fégl6, Degerby (7 och 8: VI 1907 samt 8: VI 1908); Lemland, Grané (12: VI 1907 o. 11: VI 1908), Jerso (11 0. 19: VI 1907 0. 12: VI 1908), Naté (10: VI 1907); Finstr6m, Emkarby (25: VI 1909). Darjamte antecknad fran e 28 Palmgren, Alands vegetation och flora. Eckeré, Storby. Aven fran Lumparland har jag sett exem- plar: Klemetsby, torr sandig backe (10: VI 1908, J. F. Man- ner); graslinda vid prastgarden (6: VI 1908 J. F. Manner). Utbredning inom Finland: Al, Ab, N, Ta, Sa, Oa, Sb. Arten forekommer aven i Sverige. 16. T. Kjellmani Dahlst. T. Kjellmani Dahlst., Dahlstedt II s. 178. — T. Kjell- mani Dahlst., Lindberg I s. 28 o. Il s. 26. Arten synes inom omradet forekomma spridd, men icke i storre individrikedom. Insamlad: M:hamn pa graslindor och grusiga stallen (9, 19 och 27: VI 1908; 18, 20 och 22: VI 1909); Lemland, Jers6 (11: VI 1907; 12: VI 1908), Naté, odlad mark (10: VI 1907); Jomala, Grané, angsbacke (11: VI 1908). Utbredning inom Finland Ab, N, Oa. For 6vrigt kand fran Sverige: Uppland, Sédermanland, Nerike, Vestergoétland, Ostergétland och SmAaland. 17. T. brevisectum n. sp. Tabula 4. T. pseudoobliquilobum m. mense maio 1909 in sched. Plerumque 25—40 cm altum, ipsa basi pallide roseo- violaceum. Folia parce araneosa, subcana, nervo mediano inferne roseo. Fol. intermedia longissima, angustissima, fere linearia — anguste lineari-lanceolata, petiolis plerumque anguste — latiuscule alatis, pallide roseo-violaceis; lobi nonnihil distan- tes — approximati, omnes aut + patentes, aut vix retroversl, brevissimi, acute triangulares, interdum deltoidei, subintegri —— margine superiore plerumque acute denticulati; lobus terminalis mediocris, integer, breviter — longe, numquam acute triangularis; interlobia mediocriter lata, plerumque Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 1. 29 parce denticulata. Fol. interiora conspicue lingulata, raro lobata, summa integra parte excepta dentibus, crebris, recur- vis, magnis praedita; exteriora sub anthesi emarcida, inter- mediis similia. Pedunculi folia superantes. Calathium mediocre, sat plenum. Ligulae marginales c. 2 mm latae. Antherae polline repletae. Stigmata sicca sat obscura. Squamae exteriores 13—15 mm longae, 3—4,5 mm latae, subvirides, sub anthesi patentes; interiores 14—-17 mm longae. Achenium c. 3 mm longum, c. 1,1 mm latum, supra medium longe, acute, dense spinulosum, ceterum fere tuberculosum, pyramide c. 0,3 mm longa. Medelstor. Blad gleshariga, graaktiga med i sin nedre del ofta skart r6d nerv. Mellersta blad mycket langa och smala, nastan jamnbreda — smalt jamnbrett-lancettlika, med ovingade eller smalt — bredare vingade, svagt réda skaft. Utvecklade sidolobpar 5—7, nedat fortsatta av i storlek suc- cessivt avtagande flikar och tander; nagot avlagsnade — van- ligen narmade, mestadels utat eller obetydligt nedat, men alltid likformigt riktade. Sidolober sardeles karaktaristiska och ovanligt likformiga, mycket korta, vasst triangulara, ofta utpraglat deltoidiska. Lobernas 6vre rand rat eller svagt konvex — svagt konkav; den nedre rat, skarpt 6ver- gaende i rachis. Rachis medelbred, nastan till bladets bas bibehallande sin bredd eller t. 0. m. utvidgad. Andflik av medelstorlek, helbraddad, liksidigt —- vanligen + utdraget men ej tillspetsat triangular, med utatriktade, korta basal- lober. Sidolobernas 6vre rand ndstan helbraddad eller nar- mast rachis jamte denna glest och tamligen fint tandad, ofta en eller annan lob darjamte med nagon enstaka bredare och kraftigare tand. Jnre blad, vilka félja tamligen utan 6ver- gangsformer, ofta under blomningen rikligt utvecklade, ut- praglat tunglika, oflikade, vanligen + spetsiga, fransett den yttersta, helbraddade delen tatt och ojamnt tandade av grova, starkt klolikt nedb6djda, ofta i sin tur + rikligt tandade tan- 30 Palmgren, Alands vegetation och flora. der, representerande de tidigare bladens lober. Yttre blad liknande de mellersta. Korgskaft naende 6ver bladen, glatta. Korg medelstor, timligen tat. Kantblommor c. 2 mm breda. Stdndare med rikligt pollen. Marken tamligen moérka. Yttre holkfjall ljusa, utatriktade. Denna form ar kannspak genom de ovanligt langa och smala, nastan jamnbreda mellersta bladen med deras ovan- ligt likformiga, korta, skarpa, stundom utpraglat deltoidiska lober samt i synnerhet genom de alldeles avvikande och utan mellanformer med de tidigare bladen forbundna, ofli- kade, men grovt tandade inre bladen. Insamlad: Foglo, Degerby, odlad ang (7 0. 8: VI 1908). 18. T. angustisquameum Dahlst. T. angustisquameum Dahlst., Lindberg Is. 23 o. IIs. 26. Antraffad i enstaka exemplar pa sarskilda stallen inom M:hamn. Insamlad 9, 21, 27 0. 30: VI 1908 samt 16, 21, 22: V1'1909. Utbredning inom Finland: Ab och N. For 6Ofrigt kand fran Sverige. 19. T. mucronatum Lindb. fil. T. mucronatum Lindb. fil., Lindberg I s. 240. II s. 26. Denna art upptrader saval pa naturliga, ofta laga angar som pa Odlingar. Den bladform, som ligger till grund for Lindbergs beskrivning av arten, uppvisar denna pa Aland endast pa soliga, torra, helst grusiga standorter. I skugga avensom pa de naturliga angar, dar arten av mig antraffats, har den bredare blad med mindre tillspetsade lober och saknar dessutom den i artbeskrivningen sasom for 4ndfli- ken karaktaristisk angivna udden. Aven i denna gestalt ar arten emellertid latt igenkand. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 1. 31 Insamlad: M:hamn pa grislindor och grusiga stallen (9 o. 10: VI 1908 samt 11, 13, 15, 16 0. 17: VI 1909); Lemland, Naté (10: VI 1907); Finstrém, Emnas, strandang jamte T. litorale, T. maculigerum och T. palustre (19: VI 1909); Eckeré, Storby, lovang jamte 7. praestans och T. palustre (26: VI 1909); Jomala, ang strax utanfor M:hamn (14: VI 1909). Utbredning inom Finland: N, Ka, Ta, Sa, Oa. Aven kand fran Sverige. 20. T. intricatum Lindb. fil. in sched. Societati p. F. et. Fl. Fenn. 2: X 1909 demonstr. H. Lindberg. Denna av mig redan sommaren 1908 pa Aland urskiljda art ar synnerligen karaktaristisk, om den ock helt visst ar nara beslaktad med nagra andra pa Aland forekommande former, daribland med 7. mucronatum Lindb. fil., ocb dess art- karaktarer till en b6érjan kunna synas svavande. Enligt med- delande av Doktor Dahlstedt ar arten nara beslaktad med en svensk form, 7. recurvum Dahlst. mscrpt. Nedtill 4r vaxten starkt ro6d, med fargen utstrackt till bladnervernas hela langd. Bladen aro nastan jamnbreda, dunklare gréna 4n hos nagon annan alandsk form samt mer eller mindre tatt langhariga. Sidoloberna aro narmade, starkt nedatriktade, stundom korta och nastan avtrubbade, stundom i spetsarna utdragna, mot rachis hogt valvda. Andfliken pil- lik, till form och storlek lik ett 6vre sidolobpar eller mindre, ofta slutande med en tydlig, tamligen bred udd. Korgen ar medelstor, c. 45 mm i diameter, mork, tat, ofta starkt kullrig. Holkens yttre fjall lost nedatriktade, c. 13 mm langa och c. 3,5 mm breda, med ljust rod anstrykning pa Ovre sidan. T. intricatum ar synbarligen icke sallsynt inom omradet, dar den upptrader pa saval naturlig som odlad mark. I M:hamn tillhGr arten antalet av mera tongivande och karaktaristiska. Insamlad: Mariehamn (10: VI 1908 samt 11, 32 Palmgren, Alands vegetation och flora. 13, 17 och 20: VI 1909); Jomala, ang strax utanfor M:hamn (14: VI 1909); Lemland, Jers6 (12: VI 1908); Finstrém, Emnas (19: VI 1909); Ecker6, Storby, lovang jamte T. praestans (26: VI 1909). Av T. intricatum har jag aven sett exemplar fran Nyland, Léparé (juni 1909 Maida Palmgren). 21. T. caudatulum Dahlst. mscrpt. Denna svenska, synbarligen 7. intricatum narastaende art, betraffande vilken hanvisas till Dahlstedts inom kort i tryck framtradande uppsats , Ostsvenska Taraxaca‘“ 1 , Arkiv for botanik“, ar av mig antraffad sparsamt forekommande pa en graslinda i M:hamn (15: VI 1909), pa en odlad ang strax utanfor M:hamn i Jomala socken (14: VI 1909) samt pa en loving i Ecker6é, Storby jamte 7. mucronatum Lindb. fil., 7. praestans Lindb. fil., 7. litorale Raunk., T. palustre (Ehrh.) samt 7. balticum Dahlst. (26: VI 1909). Exemplaren aro av Dr. Dahlstedt identifierade med den svenska T. cau- datulum. 22. T. mimuliforme Dahlst. mscrpt. Med denna svenska art, beskriven av Dahlstedt i hans inom kort i tryck framtradande uppsats , Ostsvenska Ta- raxaca“ i ,Arkiv for botanik“, har Dr Dahlstedt identifierat en av mig i ett fatal exemplar pa ett par stallen 1 M:hamn antraffad form (13 0. 15: VI 1909). Arten ar synbarligen nara beslaktad med f6regaende tvenne former. 23. T. biforme Dahlst. mscrpt ’). Tavla 2 o. 3. Vanligen medelstor, 30—40 cm hog, nedtill tamligen svagt rod. 1) ,Ostsvenska Taraxaca‘“. | | Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 1. 38 Blad mycket tunna och bleka, nastan glatta, med spar- samt kortharig — nastan glatt nerv samt ovingade, svagt roda skaft. Mellersta blad tamligen brett lancettlika — av- langt-lancettlika. Utvecklade sidolobpar 3—4, 4Andflikens oraknade, langt — mycket langt avlagsnade. Lober utat — svagt nedat, stundom oregelbundet riktade, vanligen langa och smala, i spetsen + utdragna samt ofta svagt uppat bag- bojda, ofta narmast rachis med en stark, stundom halvcir- kelformig utbuktning. Rachis smal, ofta alldeles jamnbred. Blad stundom i kanten vagade, ofta mérkkantade, stundom alldeles helbraddade, vanligen dock med sparsamma, foga i ogonen fallande, korta, nalfina tander parachis samt en eller annan pa sidolobernas Ovre rand; hos solexemplar ofta en eller annan lob med en kraftigare klolik eller rak, uppat eller parallelt med loben riktad tand eller tandartad flik. Andflik vanligen + stor, brett pillik — spjutlik, an med nastan rata sidor eller ovanfor basalloberna starkt ansvalld, an med starkt inbuktade sidor och tydligt avsatt udd; ofta fran sidorna en eller flere ganger + djupt och avrundat tillsnord; basallober svagt — starkare nedatriktade med ratlin- jig, i rachis skarpt 6vergaende nedre rand. /nre blad ofta un- der blomningen rikligt for handen, avlangt tunglika, vanligen med mycket stor, ofta brett ovalt-triangular, avrundad, ovan- for de korta basalloberna ofta starkt tillsvalld andflik; sido- lober korta och vassa. Yttre blad mer eller mindre pamin- nande om de mellersta men vanligen med mer narmade, bredare och kortare lober. Korgskaft naende Over bladen, nastan alldeles glatta. Korg medelstor, 45—53 mm i diameter, tamligen plan, tat, knappt alls radierande. Blommor tamligen morkgula, plana; kantblommor 2 mm breda. Stdandare med pollen. Marken morka, forlanande korgen, i synnerhet nar den gar i hop, en mork fargton. Inre holkfjdall c. 18 mm langa; yttre starkt nedatriktade, mycket bleka och smala, 13—15 mm langa, 2—3 mm breda. 3 34 Palmgren, Alands vegetation och flora. T. biforme ar en med avseende a bladbyggnaden syn- nerligen framstaende och latt igenkand form, som mahanda ansluter sig till 7. mimuliforme. Antraffad i mindre grupper pa sarskilda graslindor och grusiga stallen i M:shamn avensom pa en odlad dng i sta- dens narhet. Insamlad 9, 10 o. 19: VI 1908 samt 11, 14, 15;°18;220 och’ 22:>V1°1909: For ovrigt antraffad i Sverige. 24. T. praestans Lindb. fil. T. praestans Lindb. fil., Lindberg I s. 24 o. IIs. 26. Arten ar genom sin spada vaxt, de fataliga, nedlig- gande, stilfullt flikade, glansande och saftiga, rent grona bladen med den vackert purpurfargade nerven, de spada, mot basen smala, fafjalliga, ljusa holkarna och de ljusa, mycket glesa, c. 45 mm vida korgarna kanske Alands vack- raste art. Holken paminner till de yttre fjallens riktning om holken hos 7. laetum; yttre fjall 4ro 12—14 mm langa och 2—4 mm breda, lost utatriktade. Kantblommor intill 2,5 mm breda. Arten visar, vad holken och korgen betraf- far, nara frandskap med 7. maculigerum. T. praestans ar pa Aland karaktiristisk fér friska lov- angar, dar arten vanligen upptrader i ratt stor individrike- dom, ofta tillsammans med 7. maculigerum. Av mig insam- lad: M:hamn, allén (27: VI 1908), Klinten, lovang (25: VI 1908); Jomala, naset mellan Ramsholmen och fasta Jomala (10: VI 1899), Ytternas, Espholmen, lovang (23: VI 1908), norr om Slemmern, lé6vang (juni 1908); Lemland, Jersé (11, 12 0. 19: VI 1908), Gran6, strandéng (16: VI 1908); Fégl6, Degerby (8: VI 1908); Finstr6ém, Emkarby (25. VI 1909); Ecker6, Storby, lovang jamte 7. maculigerum och T. palustre (26: VI 1909). Vidare har jag sett exemplar fran: Lumparland, nara Klemetsby pa en lag betesmark vid salt- sjOstrand (10: VI 1908, J. F. Manner) samt nara Klemetsby bland albuskar pa ett laglant bete (19: VI 1908, J. F. Manner). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 1. 35 Utbredning inom Finland: Oa och Om. For ovrigt kand fran Sverige. 25. T. maculigerum Lindb. fil. T. maculigerum Lindb. fil., Lindberg I s. 350. IIs. 16. Genom sina egenartade, smala blad med de korta, h6éga, ur rachis ofta nastan omarkligt framgaende loberna ar denna form alltid i Ogonen fallande. Med avseende a holkens och korgens karaktarer rader stor Overensstammelse med 7. praestans. Likasom hos denna art ar korgen ljus och gles, av medelstorlek (c. 40 mm i diameter), holken lag och mycket ljus med de 12—13 mm langa, c. 3 mm breda yttre fjallen lost utatriktade. Arten upptrader saval med flackiga som med rena blad. Karaktaristisk for friska lov- och strandangar, dar arten ofta vaxer tillsammans med 7. praestans. Insamlad: M:hamn, allén (21: VI 1908); Klinten, lovang jamte T7. praestans (25. VI 1908); Lemland, Gran6, strandang jamte T. praestans (12: VI 1908), Jers6, strandang (12: VI 1908); Jomala, Gran6, stranding (11: VI 1908), Ytternas, Espholm, lovang (23: VI 1908); Finstr6m, Emkarby (25: VI 1909); Fogl6, Varg- skar, strandang (24: VI 1907). Tillsvidare ej funnen i fasta Finland, men val i Sverige. 26. T. copidophyllum Dahlst. mscrpt '). Tavia 5. Medelstor — tamligen storvaxt, vanligen 30—40 cm hog, nedtill lysande purpurfargad. Bladskaft langa, ovingade, lysande purpurrdda. Blad medelbreda, pa bagge sidor nastan glatta, starkt glansande, rent grona, med helt eller endast nedtill rod, foga harig nerv. Mellersta blad fran skaften langsamt och ovanligt rat- 1) ,Ostsvenska Taraxaca“. 36 Palmgren, Alands vegetation och flora. linjigt vidgande sig mot Oversta lobparet eller Aandflikens basallober, darifran hastigare, likasa ratlinjigt och vasst av- smalnande mot spetsen. Andflik stor och synnerligen karak- tiristisk, vasst utdragen, pillik eller svagt spjutspetslik, med helbriddade, rata eller svagt konkava sidor, ofta med svag konvex Aterhdjning pa mitten, samt korta, svagt nedatriktade, i spetsen ofta utatsvangda basallober. Sidolobpar fa, sallan flere An tva—tre fullt utvecklade, starkt narmade — samman- flytande, utat — svagt nedatriktade, i regeln kort och brett triangulira, mot rachis oftast valvda samt med vanligen icke eller foga utdragna spetsar. Rachis tamligen smal, brunrott kantad, pA exponerade stallen med denna farg + utbredd pa rachis undre samt stundom i mycket forsvagad grad pa dess évre sida. Blad 4 rachis och narmast denna 4a sidolobernas Svre rand vanligen forsedda med en eller annan nalfin tand, stundom nastan helbraddade; ett eller annat blad med spar- samma, nagot storre tander. Yttre blad liknande de mel- lersta, synnerligen karaktaristiska, nastan helbraddade, ofta endast besta’ende av en mycket stor andflik jamte ett enda utvecklat sidolobpar. Inre blad tatare tandade, med forlangd, mindre karaktiristisk 4ndlob, vanligen icke under blomnin- gen utvecklade. Korgskaft av bladens langd eller nagot langre, svagt hariga. Korg 50 mm i diameter, platt eller svagt kullrig, mycket tat, knappt alls radierande. Blommor mérkgula, platta, ofta i spetsen hopsnorda; kantblommor inemot 3 mm breda. Stdndare med rikligt pollen. Marken nagot orena. Holk moérk, av medelhdjd; inre fjall c. 18 mm langa; yttre 13—15 mm langa och 5—6,s mm breda, under blom- ningen utatstaende, aggrunda, foga utdragna, med kort, bred udd samt vanligen med bred och skarpt framtradande hinn- kant. Fjallen bilda en tat, kort krans (liknande den hos 7. tenebricans), hos solexemplar ofta tryckt intill korgen; fjal- ien ovan ljusa, av mycket karaktiristisk, silvergra farg, pa Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 1. i soliga stallen ofta med skiftning i rétt, pa undre sidan + starkt stotande i brunt. T. copidophyllum ar en synnerligen utmarkt art, som icke visar narmare slaktskap med nagon annan finsk form. De glansiga, till formen enastaende bladen med den skarpa, dominerande 4ndfliken verka nistan stiliserade. Sarskilt aro de yttre bladen saregna, till formen paminnande om en forntida bronsdolk. Den tata, silvergra ytterholkkransen med de skarpt hinnkantade fjallen ar Aven den lika karakti- ristisk som idgonenfallande. — Formen paverkas ratt foga av yttre forhallanden. Funnen i M:hamn pa sarskilda graslindor, men ndstan enbart inom ett mycket begransat omrade. Insamlad 11, 13, 16 och 20: VI 1909. Aven kind fran Sverige. 27. T. speciosum Raunk. Lavia’ 12) T. speciosum Raunk., Raunkiaer I s. 119. — T. offici- nale (Web.) subsp. speciosum (Raunk.), Dahlstedt I s. 156. Tamligen storvaxt — storvaxt, vanligen 30—40 cm hég, nedtill svagt réd. Blad glansande gr6na, nastan glatta eller sarskilt pa Ovre sidan gleshariga, med tamligen svagt harig nerv. Skaft korta, ovingade eller smalt vingkantade, svagt réda. Mel- lersta blad tamligen brett lancettlika — avlangt- eller tung- likt-lancettlika. Utvecklade sidolobpar 4—5, nagot avlagsnade, utatriktade. Rachis vanligtvis tamligen smal, ofta mérkkan- tad. Andflik medelstor — vanligen liten, tamligen liksidigt triangular, med vanligen tydligt avsatt, kortare — langre, tamligen bred udd samt svagt konkava — svagt konvexa sidor, 4vensom tamligen ratt utatstaende, spetsiga basallober. Sidolober stundom nagot skarformiga, vanligen dock + utdra- get triangulara med rita sidor eller 6vre randen svagt konvex — svagt konkav; nedre lober ofta smalt deltoidiska. And- flik samt ofta aven évre sidolober helbraddade; de nedre A 38 Palmgren, Alands vegetation och flora. Ovre randen narmast rachis jamte denna tatt och kort nal- fint tandade, stundom en eller annan lob samt rachis dar- jamte med enstaka stérre tand. I/nre blad ofta under blom- ningen utvecklade, stundom omedelbart foljande pa de yttersta, alltmera tunglika, med gr6vre tander samt med storre, ofta erovt tandad eller delad andflik samt kortare, vassare, ofta svagt uppatriktade sidolober. Korgskaft naende Over bladen, nastan glatta. Korg stor, 60—65, stundom t. o. m. 80 mm i diameter, mycket rikblommig, ej radierande, platt, lag, enfargad. Blommor orangegula, obetydligt rannformiga eller plana; kantblommor 2—2,5mm breda, pa undre sidan med ett liv- ligt brunrott band. Stdandare utan pollen. Marken \jusa. Inre holkfjdll c. 15 mm langa. Yttre fjall 13—16 mm langa, 3—5, pa grova exemplar stundom tft. o. m. 10 mm breda, styva, ratt nedatriktade men ej sasom hos 7. Kjell- mani tryckta mot korgskaftet, ovan ljusa, stotande i rott, pa undre sidan glansande. Frukt brun, c. 3,4 mm lang och c. 1,2 mm bred, bredast ovan mitten, upptill med ett fatal, snett uppatriktade, korta taggutskott. Nabbet c. 0,7 mm langt. T. speciosum avviker fran alla andra mig bekanta for- mer genom den nastan brandgula blomman, vars fargverkan icke férsvagas av pollen. Aven da korgen sluter sig, fram- star den framom andra formers genom det livligt brunrdda bandet pa blommornas undre sida. Liknande ljusa, styva, ratt nedatriktade fjall kanner jag for 6vrigt blott hos T. retroflexum Lindb. fil. Antraffad rikligt inom samt spridd strax utanfor en tradgard i M:hamn. Insamlad 15, 22 och 23: VI 1909. Utom omradet kand fran Danmark och Skane. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 1. 39 28. T. duplidens Lindb. fil. T. duplidens Lindb. fil., Lindberg I s. 38 o. II s. 26. Insamlad i enstaka, mestadels typiska exemplar: Lem- land, Jers6 pa en stranding jamte 7. praestans (12: VI 1908); jamte 7. laeticolor i Hammarland, Frebbenby (26: VI 1909) samt pa nagra fa graslindor i M:hamn (27: VI 1908; 13, 17 och 20: VI 1909). Utbredning i Finland: Ab, N, Ta, Sa, Oa. Arten 4r aven antraffad i Sverige. 29. T. penicilliforme Lindb. fil. T. penicilliforme Lindb. fil., Lindberg I s. 36 o. IIs. 26. Denna med avseende a bladformen synnerligen varie- rande art ar inom omradet antraffad saval a naturlig lokal som isynnerhet a odlad mark. Insamlad: M:hamn, graslin- dor (10: VI 1908 och 11 och 13: VI 1909); Lemland, Jerso, lovang (12: VI 1907), Skobbholm (15: VI 1908, Gunnar Marklund); Fégl6: Degerby (7: VI 1908). Utbredning inom Finland: Ab, N, Ka, Ta, Sa, Kl] och Sb. Aven antraffad i Sverige. 30. T. canaliculatum Lindb. fil. T. canaliculatum Lindb. fil., Lindberg I s. 39 o. Ils. 26. Arten upptrader sparsamt i mycket typisk gestalt fler- stades i M:hamn pa graslindor samt ar dessutom antraffad sparsamt pa JersO i Lemland samt i Fégl6, Degerby. In- samlad: M:hamn (10, 19 och 27: VI 1908 och 11, 13, 17 och 22: VI 1909); Lemland, Jers6 (12: VI 1908); Fégl6, Degerby (8: VI 1907). Utbredning inom landet: Ab, N, Ka, Ta, Sa, Oa, Sb, Om och Ok. Arten ar icke kand fran Sverige. 40 Palmgren, Alands vegetation och flora. var. potens (Lindb. fil.) T. canaliculatum * potens Lindb. fil., Lindberg II s. 22. Bibehallandet av den ,,rikligt“ pollenbarande formen sasom en systematisk form av underartsvalor synes mig icke motiverat, sa mycket mindre som dess uppstallare an- ger den pollenl6sa och den ,rikligt“ pollenbarande formen vara forbundna genom former med mer eller mindre rik- ligt pollen. Férutom hos 7. rubicundum Dahlst. och dess underart pulvigerum Lindb. fil. kanner jag ett analogt for- hallande hos 7. laetum, vilken art pa backen vid naviga- tionsskolans observatorium i M:hamn uteslutande represen- teras av pollenlo6sa exemplar. Insamlad: M:hamn, graslinda (11: VI 1909); Jomala, Grano (11: VI 1908). Utbredning for ovrigt: N och Ta. 31. T. litorale Raunk. T. litorale Raunk., Raunkiaer II. — T. litorale Raunk., Lindbere Jos; 435 Oa be ee “* ; ’ j ACTA SOC. PRO F. ei FL. FENN. 54, Neo 1. Tavia 1. Ljustr. G, Arvidsson, Taraxacum Arrhenii Palmer. ACTA SOC. PRO F. et FL. FENN. 34, N:o 1. Tavla 2. rwtat 6 a ee RS EA dt om nit Cru aetna film Pe soe = Fin A Ljustr. G. Arvidsson, Taraxacum biforme Dahlst. ACTA SOC. PRO F. et FL. FENN. 34, No 1. Tavia 3. Ljustr. G. Arvidsson, Taraxacum biforme Dahlst. ACTA SOC. PRO F. et FL. FENN. 34, N‘o 1. Tavla 4. Ljustr. G. Arvidsson, Taraxacum brevisectum Palmer. ACTA SOC. PRO F. et FL. FENN. 34, N:o 1. Tavla 5. " Ljustr. G. Arvidsson, Taraxacum copidophyllum Dahlst. Tavia 6. ACTA SOC. PRO F. et FL. FENN. 34, N-o 1. Ljustr. G. Arvidsson, Taraxacum cordatum Palmgr. ACTA SOC. PRO F. et FL. FENN. 34, No 1. Tavia 7. Ljustr. G, Arvidsson, Taraxacum latissimum Palmgr. ACTA SOC. PRO F. et FL. FENN. 34, N:o 1. Tavia 8. Ljustr. G. Arvidsson, Taraxacum latissimum Palmgr. ACTA SOC. PRO F. et FL. FENN. 34, No 1. Tavla 9. Ljustr. G. Arvidsson, Taraxacum Marklundii Palmer. ACTA SOC. PRO F. et FL. FENN. 34, N:o 1. Tavla 10. Ljustr. G, Arvidsson, Taraxacum paradoxum Palmer. ACTA SOC. PRO F. et FL. FENN. 34, N:o 1. Tavila 11. Ljustr. G. Arvidsson, Taraxacum paradoxum Palmgr. 2 ¢ ACTA SOC. PRO F. et FL. FENN. 34, Noo 1. Tavia 12. Ljustr. G, Arvidsson, Taraxacum speciosum Raunk. ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 34, N:o 2. UBER DIE DUDEMVEGE TATION AUF DEN ASBILDUNGEN wo ocv MORANENBODEN IM STAATSREVIER EVOIS RAF. BJORKENHEIM. HELSINGFORS 1909. HELSINGFORS 1910 J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG. Vorwort. Als ich im Sommer 1904 an den Vermessungsarbeiten im Forstrevier Evois teilnmahm, kam es mir mehrmals vor, als ob zwischen der Bodenvegetation auf den Asbildungen einerseits und auf den Moranenbdéden andrerseits ziemlich grosse Verschiedenheiten bestanden. Wegen mangelnder Zeit und Anleitung war es mir jedoch unmoglich in diesem Jahre nahere Untersuchungen anzustellen. Spater, nachdem Herr Doktor A. K. Cajander mir giitigst die notige Anlei- tung und Ratschlage zu der Untersuchungsarbeit gegeben hatte, fing ich im Sommer 1905 an die etwa vorhandenen Verschiedenheiten in der Bodenvegetation auf den Asbil- dungen und Moranenbéden zu untersuchen, und liegen die Resultate meiner Untersuchungen im folgenden vor. Raf. Byjorkenheim. Evois im Januar 1906. Abkiirzungen. Alter ; Annotationsort . Baumpflanzen Bestockungsgrad . Bodenvegetation Flachengrosse . Flechtenvegetation Grasvegetation . Graser . Halbstraucher Hauptbestand Humusschicht Jahr Krauter : Krautervegetation Moosdecke Moosvegetation. Oberflache Sandschicht . Straucher . Strauchervegetation . Vegetation Allgemeine Naturverhaltnisse des untersuchten Gebietes. Das Staatsrevier Evois liegt im Kirchspiel Lampis, an der Grenze der Kirchspiele Asikkala und Padasjoki. Die Entfernung von der Kirche im Kirchspiel Lampis ist 18 -km und von Tavastehus 53 km. Der Flacheninhalt des Reviers betragt 7239,63 ha. Das untersuchte Gebiet liegt im westlichen Teile des vorgenannten Reviers und betragt ungefahr ', von dem ganzen Flacheninhalt desselben. Den Berggrund bilden archaische Gesteine, namentlich Gneise und gneisartige Granite, von welchen diese vorwie- gend in dem siidlichen, jene in dem nordlichen Teile vor- kommen. In dem untersuchten Gebiet steht der Berggrund sehr selten an, sondern ist im allgemeinen von losen Bo- denarten bedeckt, die machtige Schichten bilden (nur 1,5°, ist nackter Berg). Von den losen Bodenarten sind die As- und Moranen- bildungen die vorherrschenden. An der Ostgrenze des un- tersuchten Gebietes liegt ein As mit NW—SE Richtung, der durch das Staatsrevier Evois verlauft. Der genannte As ist stellenweise sehr schmal und hoch und seine Abhange sind steil, stellenweise niedrig und breit, stellenweise von Mooren oder Senkungen unterbrochen oder zu einem Sand- feld absinkend, im allgemeinen aber deutlich zu unterschei- den. Von diesem As verbreiten sich nach den beiden Sei- ten hin, besonders nach SW, Sandfelder, an deren Grenze die Mordnenbildungen anfangen. Diese gewahren einen 6 Bjérkenheim, Die Bodenvg. a. d. Asbild. u. d. Moranenbéden. wechselvolleren Anblick als die Asbildungen. Hiigel, Sen- kungen, Moore, Siimpfe und Seen liegen hier dicht neben einander in bunter Mannigfaltigkeit. Auch die Bodenober- flache ist sehr verschieden. Stellenweise sieht man grosse Steine an der Oberflache, stellenweise bilden die Steine kleine Felsenmeere. — Die Asbildungen in dem Staatsre- vier Evois machen von der produktiven Flache ungefahr ?/, aus. Von der Gesamtflache des Staatsreviers Evois be- tragen die As- und Moranenbildungen zusammen ungefahr 70°/,.. Was das untersuchte Gebiet betrifft, besteht etwa die eine Hialfte in Asbildungen, die andere in Mordanenbil- dungen. Machtige Torfschichten bedecken einen grossen Teil von den As- und Moranenbildungen, etwa 20°/, von dem Gesamtareal des Reviers. Siimpfe und Moore gibt es mehr auf den Moranen- als auf den Asbildungen. Schlammablagerungen findet man nur an einigen See- und Flussufern. Diese Ablagerungen sind aber von gerin- ger Ausdehnung. An Lehmbildungen fehlt es ganzlich. An Seen und Filiissen ist das Staatsrevier Evois sehr reich, und zwar machen dieselben 8,5°/, der Gesamtflache aus. In dem untersuchten Gebiet liegen folgende grossere Seen: Ylimmdainen-, Keskimmdainen- und Alimmainen- Raut- jarvi, Mustajarvi, Onkimajarvi, Iso-Ruuhijarvi, Vaha-Ruuhi- jarvi, Latvajarvi, Niemisjarvet, Kalliojarvi u. s. f. Von den Fliissen verdient Erwahnung der Luutajoki nebst seinen Ne- benfliissen. Das Staatsrevier Evois liegt in einer Waldgegend. Deswegen gibt es hier auch nur wenige Ansiedlungen. In dem siidlichen Teile liegt das Forstinstitut Evois, und hie und da begegnet man im Walde einigen Waldwarterwoh- nungen und Staatsfrongiitern, in deren nachster Umgebung man auch Acker und Wiesen findet. In dem untersuchten Gebiet liegen: das Forstinstitut, das Staatsfrongut Kylokas, die Waldwarterwohnungen in den Bloécken Wahtervehmas, Hokajarvi und Ruuhijarvi und die Privatparzelle Karhu. Natiirliche Wiesen gibt es ziemlich reichlich sowohl an den Fluss- als an den Seeufern. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 2. 7 Um die Mitte des vorigen Jahrhunderts haben grosse Waldbrande das Staatsrevier Evois verheert. Auf den da- durch entstandenen Kahlflachen sind allmahlich, teils durch Naturbesamung, teils durch Pflanzung und Saat heute sehr schone Bestande entstanden. Auf den Asbéden besteht der Wald hauptsachlich aus Kiefer, bisweilen mit Beimischung von Birke, Fichte oder Espe. Dagegen ist der reine Fichten- oder Birkenwald auf solchen Béden sehr selten. Auf den Moranenbdden kommt am haufigsten ein Mischwald aus Kiefer, Fichte und Birke vor. Die Espe ist manchenorts als Mischholz nicht selten. Reine Kiefern- und Fichtenbestande kommen haufig vor. Die Annotationen. Im Folgenden werden wir einerseits die Bodenvege- tation in den auf den Asbéden stockenden Bestinden, an- drerseits die Bodenvegetation in den Bestanden auf den Mo- ranenbéden untersuchen. Zu diesem Zweck teilen wir die Hauptbestiande in Altersklassen ein, von denen jede 10 Jahre umfasst. A. Die Asbéden. I. Hauptbestand 1—10-jahrig. Leider gibt es zur Zeit im Staatsrevier Evois keine Bestande von dieser Altersklasse. Den Grund dazu bietet der Umstand, dass man bei dem wirtschaftlichen Betrieb die Kahlflachenform verlassen hat und folglich keine grdsse- ren zu besdenden Kahlflachen entstanden sind. Obwohl aber keine direkten Beobachtungen gemacht worden sind, diirfte man doch mit ziemlich grosser Sicherheit annehmen kénnen, dass zwischen der Bodenvegetation in den 1—10- jahrigen Bestanden und derjenigen in den 11—20-jahrigen Bestanden keine gewaltigeren Verschiedenheiten bestehen. 8 Bjérkenheim, Die Bodenvg. a. d. Asbild. u. d. Moranenbéden. II. Hauptbestand 11—20-jahrig. N:o 1. 138. VII. 1905. An. ort im Block Rautjarvi, unweit des unteren Laufes des Luutajoki-Flusses und der Landstrasse nach Padasjoki. Fl. gr. 4080 m. Unter der 0,s—1 em dicken, gut verwesten H. sch. brauner Sand. An der ebenen Ob. fl. keine Steine. An. ort. nach S abschiissig. H. bst.: Kiefer. A. 15—20 J. B. gr. 5—6. N:o 2. 20. VI. 1905. An. ort im Block Rautjarvi an der Waldstrasse von der Ruuhijarvi-Briicke nach Mustajarvi Fl. gr. 4055 m. Unter der 0,6 cm dicken H. sch. eine grauliche S. sch., auf die feiner, braunroter und kleinstei- niger Sand (2—5 cm) folgt. M.d. ununterbrochen. An der ebenen Ob. fl. keine Steine. An. ort eine Senkung auf einem Sandfeld. H. bst.: Kiefer. A. 20 J. B. gr. 3+. N:o 3. 19. VI. 1905. An. ort im Block Rautjarvi nahe der Ruuhijarvi-Briicke. Fl. gr. 50100 m. Unter der fast ganzlich fehlenden H. sch. roter, steinloser, fast mehlartiger Sand. Wo keine H.sch., dort auch keine B. veg. An we- nigen Stellen eine 1 cm dicke, aus halb verwesten Nadeln und Flechten bestehende H. sch., worunter zuerst eine 3 cm dicke, grauliche, dann eine rote S. sch. Ob. fl. eben und trocken. H. bst.: Kiefer. A. 18—20 J: B.-gr. 5. N:o 4. 21. VI. 1905. An. ort im Block Rautjarvi un- weit der Waldstrasse von Mustajarvi nach der Ruuhijarvi- Briicke. Fl. gr. 100100 m. Unter der sehr diinnen, fast ganzlich fehlenden und aus halb verwesten Flechten beste- henden H. sch. dunkelroter, kleinsteiniger (1—10 cm) Sand. An der ebenen Ob. fl. keine Steine. B. veg. kissenformig. H. bst.: Kiefer. A. 20 J. B. gr. 5—5—. Ill. Hauptbestand 21—30-jahrig. N:o 5. 20. VI. 1905. An. ort im Block Rautjarvi, un- weit der ,Siid-Esplanade“. Fl. gr. 3550 m. Unter der Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 2. 9 1, cm dicken H. sch. eine 1,1 cm dicke, steinlose, feine, grauliche Sandschicht, auf die rétlicher, kiesgemengter Sand folgt. An der ebenen Ob. fl. keine Steine. An. ort ein niedriger As nebst dessen Seitenabhangen. Flechten- und Moosvegetation ununterbrochen. H. bst.: Kiefer mit Bei- mischung von einigen Larchen. 100 m. Unter der 1 cm dicken, halb verwesten und mit Koh- lenstiicken gemengten H. sch. eine 3 cm dicke, graue S. sch., worunter ziemlich feiner, roter Sand. An der ebenen Ob. fl. keine Steine. H. bst.: Kiefer. A. 60—65 J. B. gr. 6. N:o 29. 1. IX. 1905. An. ort im Block Rautjarvi, etwa 2 km 6stlich von dem Forstinstitut und an der Waldstrasse nach Rantala (links). Fl. gr. 50 100m. Unter der 1,5 cm dicken, halb verwesten und mit Kohlenstiicken gemengten H. sch. braunroter, steinloser Sand. An der ebenen Ob. fl. keine Steine. An. ort ein Sandfeld. H. bst.: Kiefer, hie und da eine Birke. A. 60—70 J. B. gr. 6. VIII. Hauptbestand 71—120-jahrig. N:o 30. 1. IX. 1905. An. ort im Block Rautjarvi, etwa 2 km 6stlich von dem Forstinstitut an der Waldstrasse nach Rantala (links). Fl. gr. 20x35 m. Unter der 1 cm dicken, mit Kohlenstiicken gemengten H. sch. eine 1 cm dicke, graurote, steinlose S. sch., worunter eine Kiesschicht mit kleinen Steinen gemengt (1—2 cm). An. ort ein Sand- feld. H. bst.: Kiefer mit Beimischung von Birke, hie und da_ verkiimmernder Kiefernunterwuchs. A. 71—80 J. B. or. 5—6. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 2. 15 N:o 31... 29.. VI.. 1905. An. ort im Block Savijarvi, nordwestlich von dem Staatsfrongut Kylékas und an dem Luutajoki-Fluss. Fl. gr. 6065 m. Unter der fast fehlen- den, 0,i—0,3 cm dicken H. sch. feiner, braunrotlicher Sand. An der Ob. fl. Steine in einer Entfernung von etwa 5 m. An. ort der S. und W. Abhang eines Ashiigels. Auf dem S. Abhang die B. veg. fast ausschliesslich aus Flechtenarten bestehend. H. bst.: Kiefer. A. 81—90 J. B. gr. 5. N:o 32. 1. VII. 1905. An. ort im Block Savijarvi, der Waldwarterwohnung im Block Hokajarvi gegeniiber auf der entgegensetzten Seite der Landstrasse nach Padasjoki. FI. gr. 40 < 70. Unter der 1 cm dicken, mit Kohlenstiicken ge- mengten, gut verwesten H. sch. roter, steingemengter Sand. Die Steine von verschiedener Grésse (1—50 cm), vorwie- gend gross. An der ebenen Ob. fl. keine Steine. An. ort ein Asriicken nebst dessen SW-Abhang. H. bst.: Kiefer mit sparlicher Beimischung von Fichte. A. 91—100 bezw. aa. bor. 5. N:o 33. 23. VI. 1905. An. ort im Block Rautjarvi, ostlich der Ruuhijarvi-Briicke und nordlich der _,,Siid-Espla- nade“ an dem Luutajoki. Fl. gr. 4060 m. Unter der sehr dinnen H. sch. eine grauliche, 1,5 cm dicke, steinlose S. sch., worunter ziemlich grobk6érniger, brauner, mit kleinen Stei- nen (2—3 cm) gemengter Sand. Ob. fl. eben. H. bst.: miecter. A. 101—110 J. B. gr. 5. N:o 34. 30. VI. 1905. An. ort im Block Savijarvi, nordlich des Mustajarvi-Sees. Fl. gr. 80100 m. Unter der fast fehlenden H. sch. nicht allzu feiner, braunrétlicher Sand. Bodenoberflache eben, sieht aber wegen der iiber- reichlichen Calluna-Vegetation wellig aus. An der Ob. fl. keine Steine. B. veg. ununterbrochen. H. bst.: Kiefer. A. 111—120 J. B. gr. 6. 16 Bjérkenheim, Die Bodenvg. a. d. Asbild. u. d. Mordinenbéden. B. Die Moranenbéden. I. Hauptbestand 1—10-jahrig. N:o 1. 4. VU. 1905. An. ort im Block Wahterwehmas, nordlich der Waldwarterwohnung und unweit der Revier- grenze. Fl. gr.40x 80m. H. sch. 3 cm dick, gut verwest. Unter dieser eine graue, 1,5 cm dicke S. sch., auf die, ro- ter mit eckigen Steinen gemischter Sand folgt. An der ei- nigermassen ebenen, ein wenig hiigeligen Ob. fl. kleine und grosse Steine (0,2:—2,5 m) nicht allzu dicht neben einander. B. veg. sehr reichlich, ununterbrochen, Moos- und Flechten- arten fast ganzlich fehlend. H. bst.: Kiefer. A. 6—7 J. Bor al7., N:o 2. 4. VII. 1805. An. ort im Block Wahterweh- mas, unweit des vorigen Annotationsortes. Fl. gr. 50x 80 m. Unter der 2,2 cm dicken H. sch. eine steingemengte, rote S. sch. Ob. fl. ziemlich eben, nach W = abschiissig. Hie und da grosse Steine. Kr. veg. fast ununterbrochen, Str. veg. sehr reichlich. H. bst.: Kiefer. A. 7—10 J. B. gr. 7—. II. Hauptbestand 11—20-jahrig. N:o 3. 5. VII. 1905. An. ort im Block Wahterwehmas, an dem von der Waldwarterwohnung nach dem Ruokojarvi- See fiihrenden Pfad. Fl. gr. 50x55 m. Unter der mit Kohlenstiicke gemengten, ziemlich gut verwesten und 1,5 em dicken H. sch. zuerst eine graue, 1 cm dicke S. sch., dann roter, kleinsteiniger Sand. An der Ob. fl. Steine. H. bst.: Kiefer mit sparlicher Beimischung von Larche. A. 15 —20 J. B. gr. 6. N:o 4. 5. VII. 1905. An. ort im Block Wahterweh- mas, unweit des Walkea-Kotinen. Fl. gr. 50x60 m. Unter der 2 cm dicken, mit Kohlenstiicken gemengten H. sch. eine 3,5 cm dicke, grauliche S. sch., worunter rotbrauner Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 2. 17 Sand. An der ebenen Ob. fl. hie und da Steine. H. bst.: Kiefer mit Beimischung von Larchen. A. 15—20 J. B. gref—8. Ill. Hauptbestand 21—30-jahrig. N:o 5. 4. VII. 1905. An. ort im Block Wahterweh- mas, an dem von der Waldwarterwohnung nach dem See Mustakotinen fiihrenden Pfad. Fl. gr. 60 60 m. H. sch. 2 cm dick, gut verwest, mit Kohlenstiicken gemischt. Unter die- ser roter, kleinsteiniger Sand. Krautervegetation sehr reich- lich, M. und FI. veg. fehlt fast ganzlich. Stellenweise, wo es an einer Kr. veg. fehlt, bedeckt eine Nadel- und Blatter- schicht die Ob. fl. An der Ob. fl. Steine. H. bst.: Kiefer mit Beimischung von 30-jahriger Birke und 15-jahriger Fichte. A. 25—30 J. B. gr. 8. N:o 6. 5. VII. 1905. An. ort im Block Wahterwehmas, an dem von der Waldwarterwohnung nach dem Ruokojarvi- See fihrenden Pfad. Fl. gr. 30> 40 m. Unter der 1 cm dicken, nicht ganz verwesten H. sch. eine 15 cm dicke, grauliche, kleinsteinige (2 cm) S. sch. An der ebenen Ob. fl. reichlich Steine. An. ort der S-Abhang eines Moranenhiigels. H. bst.: Kiefer mit ziemlich reichlicher Beimischung von Fichte, einzelne eingesprengte Larchen. A. 20—25 J. B. gr. 6. N:o 7. 5. VII. 1905. An. ort im Block Wahterwehmas, unweit des Roukojarvi-Sees. Fl. gr. 4075 m. Unter der 0, cm dicken H. sch. eine 1 cm dicke, graue, mit Kohlen- sticken gemengte S. sch., worunter roter Sand. An der ziemlich ebenen Ob. fl. hie und da mittelgrosse Steine. An. ort ein Moranenhiigel. H. bst.: Kiefer mit sparlicher Larchen- Beimischung. A. 20—25 J. B. gr. 7. IV. Hauptbestand 31—40-jahrig. N:o 8. 5. VII. 1905. An. ort im Block Wahterweh- mas, sudwestlich der Waldwarterwohnung und an dem nach 2 18 Bjérkenheim, Die Bodenvg. a. d. Asbild. u. d. Moriinenbéden. dem Ruokojarvi fiihrenden Pfad (rechts). Fl. gr. 3060 m. Unter der 2 cm dicken H. sch. eine humus- und stein- gemengte, 2 cm dicke, graue S. sch., worunter roter Sand. An der Ob. fl. einige grosse Steine. Kr. veg. ausserst reich- lich, ununterbrochen. H. bst.: Kiefer mit sparlicher Beimi- schung von Birke und Fichte. A. 35—40 J. B. gr. 5. N:o 9. 2. VII. 1905. An. ort im Block Wahterweh- mas, etwa 1 km westlich von dem Siidende des Iso-Ruuhi- jarvi-Sees, an dem nach den Niemisjarvet-Seen fiihrenden Pfad. Fl. gr. 40 70 m. Unter der 0,3 cm dicken, mit Koh- lenstiicken gemengten H. sch. eine 3 cm dicke grauliche S. sch., worunter brauner, grosssteiniger Sand. An der unebenen Ob. fl. sehr reichlich Steine. H. bst.: Birke mit reichlicher Beimischung von Espe; einzelne eingesprengte Kiefern. A. 40, bezw. 80 J. B. gr. 6. N:o 10. 4. IX. 1905. An. ort im Block Wahterweh- mas, unweit und Ostlich des Saarisjarvi-Sees an dem Pfad nach Wahterwehmas. Fl. gr. 6570 m. Unter der 0,5 cm dicken, aus halb verwesten Moos- und Flechtenarten beste- henden H. sch. eine grauweisse S. sch., worunter rotgelber, steingemengter Sand. An der ebenen Ob. fl. hie und da einige Steine. An. ort ein W-Abhang. B. veg. ununter- brochen. H. bst.: Kiefer mit eingesprengten Birken, Fich- ten und Kieferniiberhaltern. A. 35, bezw. 170 J. B. gr. 6. V. Hauptbestand 41—50-jahrig. N:o 11. 2. VII. 1905. An. ort im Block Ruuhijarvi, 1 km westlich der Waldwarterwohnung. Fl. gr. 4050 m. Unter der 3 cm dicken, mit Kohlenstticken gemengten H. sch. eine braune steingemischte S. sch. An der Ob. fl. grosse Steine dicht neben einander. An. ort ein kleiner Moranen- higel. Kr. veg. vorherrschend. H. bst.: Kiefer mit Bei- mischung von Birke und einigen Espen. A. 55, bezw. 30 JVB brew. N:o 12. 3. VII. 1905. An. ort im Block Ruuhijarvi, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 2. 19 siidwestlich der Waldwarterwohnung. Fl. gr. 4050 m. Unter der 1,5 cm dicken, nicht vollstandig verwesten, mit Koh- lenstiicken gemengten H. sch. eine 2,5 cm dicke, weisse S. sch., worunter roter Sand. An der ziemlich ebenen Ob. fl. hie und da Steine. An. ort ein NW-Abhang. M. und Kr. veg. vorherrschend. H. bst.: Kiefer mit sparlicher Beimi- schung von Fichte. A. 45 J. B. gr. 7. N:o 13. °4. VII. 1905. An. ort im Block Wahterweh- mas, stidwestlich des Ruokojarvi-Sees und an dem Pfad nach Leipasuo (rechts). Fl. gr. 40x60 m. Unter der 1,3 cm dicken S. sch. eine schwarzgraue, 0,5 cm dicke S. sch., wor- unter roter Sand. An der ziemlich ebenen Ob. fl. Steine dicht neben einander. An. ort ein niedriger Riicken mit sanften Abhangen. H. bst.: Fichte mit Beimischung von einzelnen Kiefern. A. 40—50 J. B. gr. 5. N:o 14. 4. IX. 1905. An. ort im Block Wahterwehmas, unweit der Niemisjarvet-Seen. Fl. gr. 40x90 m. Unter der 3 cm dicken, gut verwesten und mit Kohlensticken gemengten H. sch. eine schwarzgraue 8 cm dicke S. sch., worunter roter Sand. An. ort ein Moranenriicken nebst dessen S-Abhang. H. bst.: Fichte mit Beimischung von Kieferniiberhaltern, Birken und Fichten. A. 45—50, bezw. 160—200, 40, 25—35 J. B. gr. 7. N:o 15. 4. IX. 1905. An. ort im Block Wahterweh- mas, unweit und nordlich des Kalliojarvi-Sees. Fl. gr. 40 x 70 m. Unter der 2,5 cm dicken mit Kohlenstiicken gemengten H. sch. roter kleinsteiniger Sand. An der ziemlich ebenen Ob. fl. hie und da grosse Steine. H. bst.: Fichte mit ziem- lich reichlicher Beimischung von Birke, mit sparlicher Bei- mischung von Kiefer und Espe; dazu noch einige Kiefern- uberhalter. A. 45—55 J. B. gr. 6—8. VI. Hauptbestand 51—60-jahrig. N:o 16. 21. VI. 1905. An. ort im Block Ruuhijarvi, westlich des Staatsfrongutes Kylékas und unweit des Luuta- 20 Bjérkenheim, Die Bodenvg. a. d. Asbild. u. d. Mordnenbéden. joki-Flusses (rechts). Fl. gr. 70—85 m. Unter der reich- lich mit Kohlenstiicken gemengten, 1,2—1,5 cm dicken H. sch. zuerst eine graue, 2 cm dicke S. sch., dann hellbraun- roter, steingemengter (25 cm) Sand. An der ziemlich ebenen Ob. fl. grosse Steine in einer Entfernung von 0,s—1 m. An. ort ein wenig abschiissig nach S. H. bst.: Kiefer mit sparlicher Beimischung von Birke. A. 60 J. B. gr. 6. N:o 17. 21. VI. 1905. An. ort im Block Ruuhijarvi. unweit der Reviergrenze und westlich der Landstrasse. FI. er. 3550 m. Unter der 1 cm dicken, mit Kohlensticken ge- mengten H. sch. feiner, roter Sand. An der unebenen Ob. fl. grosse Steine in einer Entfernung von 2—3 m. Annotations- ort S-Abhang eines Moranenhiigels. B. veg. hauptsachlich aus Moos- und Krauterarten bestehend. H. bst.: Kiefer mit Beimischung von einzelnen Birken. A. 60 J. B. gr. 6. N:o 18. 2. VII. 1905. An. ort im Block Wahterweh- mas, siidéstlich und unweit des Saarisjarvi-Sees an dem Pfad nach Wahterwehmas. Fl. gr. 4050 cm. Unter der 1,5 em dicken, gut verwesten H. sch. eine 2 cm dicke steinlose Sandschicht. Beide Schichten mit Kohlenstiicken gemengt. Unter den oben genannten Schichten graulicher, steinge- mengter Sand. An. ort ein niedriger Moranenhiigel. An der unebenen Ob. fl. Steine dicht neben einander. H. bst.: Kiefer mit reichlicher Beimischung von Birke und Fichte. AL 60) -o Boigri 6. N:o 19. 2. VII. 1905. An. ort im Block Wahterweh- mas, westlich des Iso Ruuhijarvi-Sees und an dem Pfad nach Wahterwehmas (links). Fl. gr. 40x60 m. Unter der 1,5 em dicken, mit Kohlenstiicken gemengten H. sch. eine 1,5 em dicke, steinlose, weissgraue S. sch. Unter der letzt- genannten roter Sand. An der ebenen, ein wenig nach N abschiissigen Ob. fl. grosse Steine nahe an einander. Kr. veg. entschieden vorherrschend. H. bst.: Kiefer mit Beimischung von Birke und Fichte. A. 60 J., bezw. 40 J. B. gr. 6. N:o 20. 2. VII...1905. An. ort. im Block Ruuhyarys nordlich und unweit des Dammes des Iso-Ruuhijarvi-Sees. Fl. gr. 40x60 m. Unter der 2 cm dicken H. sch. zuerst Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 2. 21 eine graue, dann eine rote S. sch. An der unebenen Ob. fl. grosse Steine ziemlich dicht neben einander. An. ort ein niedriger Mordanenhiigel. Kr. veg. ausserordentlich reich und vorherrschend. H. bst.: Birke und Fichte mit eingesprengten Kiefern. A. 60 J. B. gr. 6. N:o 21. 3. VII. 1905. An. ort im Block Ruuhijarvi, siidwestlich der Waldwarterwohnung und unweit der Revier- grenze. Fl. gr. 40x50m. Unter der 3 cm dicken, reich- lich mit Kohlenstiicken gemengten H. sch. eine 2 cm dicke, grauliche S. sch., worunter roter Sand. An der ebenen Ob. fl. Steine dicht neben einander. An. ort N-Abhang eines Moranenhiigels. H. bst.: Kiefer mit Beimischung von Bir- ken und 4lteren Kiefern. A. 50—60 J. B. gr. 6. N:o 22. 4. VII. 1905. An. ort im Block Wahterweh- mas, an dem Pfad nach Wahterwehmas zwischen der Wald- warterwohnung und dem See Saarisjarvi (links). Fl. gr. 3060 m. Unter der 1 cm dicken H. sch. eine graue, steingemengte S. sch. An der ziemlich ebenen Ob. fl. hie und da einige grosse Steine. H. bst.: Kiefer und Fichte mit Beimischung von Birke und Espe. A.55J. B. gr. 8—. N:o 23. 4. IX. 1905. An. ort im Block Wahterweh- mas, zwischen den Seen Kalliojarvi und Saarisjarvi. Fl. gr. 4550 m. Unter der 2—3,5 cm dicken, mit Kohlenstiicken gemengten H. sch. eine diinne rétlichgraue S. sch., wor- unter braunroter Sand. An der sehr unebenen Ob. fl. reich- lich Steine. An. ort ein Moranenhiigel. Bestand ungleich- altrig. H. bst.: Kiefer mit ziemlich reichlicher Beimischung von Fichte, mit sparlicher Beimischung von Espe und Kie- ferniiberhaltern. A. 50—60 J., bezw. 170 J. B. gr. 6—. VII. Hauptbestand 61—70-jahrig. N:o 24. 28. VII. 1905. An. ort im Block Ruuhijarvi, siidéstlich von dem See Iso-Ruuhijarvi und an dem Pfad nach Wahterwehmas (links). Fl. gr. 5080 m. Unter der 1,5 cm dicken, nur zum Teil verwesten H. sch. eine 1 cm 22 Bjoérkenheim, Die Bodenvg. a. d. Asbild. u. d. Moranenbéden. dicke Schicht, bestehend aus Kohlenstiicken. Unter der letztgenannten Schicht zuerst eine feine graue S. sch., dann roter Sand. An. ort ein Moranenriicken. An der Ob. fl. hie und da Steine. B. veg. stellenweise unterbrochen, da- selbst eine Blatter- und Nadelschicht. H. bst.: Fichte mit ziemlich reichlicher Beimischung von Kiefer und Birke. A. 65, bezw. 75 J. B. gr. 7+. N:o 25. 3. VII. 1905. An. ort im Block Ruuhijarvi, sudwestlich der Waldwarterwohnung und an der Revier- grenze. Fl. gr. 30X60 m. Unter der 2 cm dicken, gut verwesten H. sch. zuerst eine 1 cm dicke grauliche S. sch., dann roter Sand. An der ziemlich ebenen Oberflache Steine nahe an einander. An. ort ein S-Abhang. H. bst.: Kiefer mit sparlicher Beimischung von Fichte. A. 70, bezw. 20 J. Beier 6: N:o 26. 4. VI. 1905. An. ort im Block Wahterweh- mas, siidostlich und unweit der Waldwarterwohnung an dem Pfad (rechts). Fl. gr. 4050 m. Unter der 4 cm dicken H. sch. eine 1 cm dicke graue S. sch., worunter roter Sand. An der ebenen Ob. fl. grosse Steine. An. ort ein niedriger Moranenhiigel. Auf dem N-Abhang reichliche M. veg. H. bst.: Fichte mit sparlicher Beimischung von Birke und Espe. A. 60—70 J. B. gr. 7+. N:o 27. 3. VII. 1905. An. ort im Block Ruuhijarvi, in der Nahe von N:o 25. Fl. gr. 50100 m.. Unter der 1—2 em dicken H. sch. eine 2 cm dicke grauliche S. sch., wor- unter roter, steingemengter (10—20 cm) Sand. An der ziem- lich ebenen Ob. fl. hie und da Steine. An. ort ein SE-Ab- hang. Reichliche Kr. veg. H. bst.: Kiefer mit Beimischung von Birke; einige Fichten. A. 70, bezw. 50 J. B. gr. 5+. N:o 28. 31. VIII. 1905. An. ort im Block Wahter- wehmas, westlich des Iso-Ruuhijarvi-Sees, etwa 1 km von dem Sitidende desselben an dem Pfad nach den Niemisjarvet- Seen. Fl. gr. 4060 m. Unter der 2 cm dicken, mit Koh- lenstiicken gemengten H. sch. grauweisser Sand. An der ziemlich ebenen Ob. fl. grosse Steine. M. veg. reichlich. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 2. 23 H. bst.: Kiefer mit sparlicher Beimischung von Birke und Espe. A. 60—65 J. B. gr. 6—7. N:o 29. 31. VIII. 1905. An. ort im Block Wahter- wehmas, westlich von dem Iso-Ruuhijarvi, an dem Pfad nach den Niemisjarvet-Seen (links). Fl. gr. 50x60 m. Unter der 3 cm dicken, mit Kohlenstiicken gemengten H. sch. zuerst eine 1,5 cm dicke weissgraue S. sch., dann rotlicher Sand. An der unebenen Ob. fl. stellenweise Steine. H. bst.: Fichte mit ziemlich reichlicher Beimischung von Kiefer, Birke und Espe. A. 60—70 J. B. gr. 6—7. N:o 30. 31. VIII. 1905. An. ort im Block Ruuhijarvi, 200 m Ostlich des Iso-Ruuhijarvi-Sees, an dem Pfad nach Wahterwehmas und dicht an der Wiese. FI. gr. 45> 70 m. Unter der 2 cm dicken, mit Kohlenstiicken gemengten H. sch. eine 1 cm dicke grauliche S. sch., worunter gelblicher Sand. An der ziemlich ebenen Ob. fl. Steine in grosser Entfernung. An. ort E-Abhang eines Moranenhigels. H. bst.: Kiefer mit sparlich eingesprengten Birken und Fichten. A. 60—70, bezw. 40 J. B. gr. 7—. . N:o 31. 4. IX. 1905. An. ort im Block Wahterweh- mas, nordostlich des Kalliojarvi-Sees. Fl. gr. 3050 m. Unter der 2—3 cm dicken H. sch. eine 0,5 cm dicke grau- liche S. sch., worunter eine 15 cm dicke rotliche S. sch. An der ziemlich ebenen Ob. fl. hie und da Steine. H. bst.: Kiefer mit Beimischung von Fichte, Espe und Kieferntber- haltern. A. 60—70, bezw. 190 J. B. gr. 6. VIII. Hauptbestand 71—80-jahrig. N:o 32. 30. VI. 1905. An. ort im Block Wahterweh- mas, siidlich des Iso-Ruuhijarvi-Sees, etwa 1 km mitten in dem Wald. Fl. gr. 40x70 m. Unter der 1 cm dicken, mit Kohlenstiicken gemengten H. sch. eine 0,5 cm dicke graue S. sch., worunter braunroter Sand. An der unebenen Ob. fl. Steine dicht an einander. H. bst.: Kiefer mit Beimischung 24 Bjdérkenheim, Die Bodenvg. a. d. Asbild. u. d. Moranenbéden. von Fichte und Birke. A. 80, bezw. 30—40 J. B. gr. 6, stellenweise nur 3—4. N:o 33. 3. VII. 1905. An. ort im Block Ruuhijarvi, 1 km stiddstlich von dem Iso-Ruuhijarvi. Fl. gr. 4060 m. Unter der 2 cm dicken, mit Kohlenstiicken gemengten H. sch. feiner braunlicher Sand. An der ziemlich ebenen Ob. fl. wenige Steine. Kr. veg. vorherrschend. H. bst.: Kiefer mit einigen eingesprengten Fichten und Birken. A. 75 J. B. gr. 5—6. N:o 34. 3. VII. 1905. An. ort im Block Ruuhijarvi, nordwestlich der Waldwarterwohnung und an dem nach Wahterwehmas fiihrenden Pfad. Fl. gr. 6060 m. Unter der 1,5 cm dicken H. sch., welche nicht ganz verwest ist, rotlicher Sand. An. ort ein Moranenhigel: An der ebenen Ob. fl. kaum ein einziger Stein. Auf dem N-Abhang M. veg. fast ausschliesslich vorherrschend. H. bst.: Kiefer mit sparlicher Beimischung von Fichte und Kiefer. A. 80, bezw. 40.horBbiar.6: N:o 35. 1. IX. 1905. An. ort im Block Wahterweh- mas, unweit der Niemisjarvet-Seen. Fl. gr. 3045 m. Un- ter der 1—1,5 cm dicken, mit Kohlenstiicken gemengten H. sch. eine 15 em dicke roétliche S. sch., dann Felsengrund. An der ebenen Ob. fl. hie und da Steine. H. bst.: Kiefer mit Beimischung von Fichte und Birke. A. 80 J. B. gr. 6—. IX. Hauptbestand 81—90-jahrig. N:o 36. 30. VI. 1905. An. ort im Block Wahterweh- mas, am Westufer des Iso-Ruuhijarvi-Sees und an dem Pfad nach Wahterwehmas (links). Fl. gr. 50x50 m. Unter der 2 cm dicken, mit Kohlenstiicken gemengten H. sch. braun- licher Sand. An der ebenen Ob. fl. Steine. Kr. veg. vor- herrschend. An. ort ein E-Abhang. H. bst.: Kiefer mit Beimischung von Birke und Fichte. A. 80—90, bezw. 30—40 J. B. gr. 6—. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 2. 2S N:o 37. 14. VI. 1905. An. ort im Block Ruuhijarvi, nordwestlich der Waldwarterwochnung. FI. gr. 3040 m. Unter der 1,5 cm dicken H. sch. brauner Sand. An der ebenen Ob. fl. reichlich grosse Steine. An. ort W-Abhang eines Moranenhiigels. H. bst.: Kiefer. A. 80—90 J. B. er.) 67. X. Hauptbestand 91—100-jahrig. N:o 38. 2. VII. 1905. An. ort im Block Ruuhijarvi, sudwestlich der Waldwarterwohnung. Fl. gr. 60> 80 m. Unter der 2,5 cm dicken, gut verwesten, mit Kohlenstiicken gemengten H. sch. hellroter Sand. An der ebenen Ob. fl. Steine dicht an einander. Kr. veg. vorherrschend. H. bst.: Kiefer. A. 90—100 J. B. gr. 5+. Zusammeniassung. Im Folgenden mochte ich die Resultate darlegen, zu denen mich die obigen Annotationen und sonstige Erfah- rungen auf meinen Exkursionen gefiihrt haben. Die hier angegebenen Tatsachen habe ich in den bei gefiigten Ta- bellen iibersichtlich verzeichnet. A. Die Asbéden. Als Ausgangspunkt kénnen wir die 41—50-jahrigen Kiefernbestande und die Bodenvegetation in denselben nehmen. Im Allgemeinen machen diese Bestande einen guten Eindruck. Die Baume sind hoch und die Stamme von Asten gut gereinigt. Selten sieht man Baume mit Asten bis nach unten. Der B. gr. ist im Allgemeinen gut, 5—7. Als Misch- holz kommt gewohnlich die Birke vor, bisweilen sehr reich- lich, bisweilen fast fehlend. Seltener ist den Bestanden Fichte beigemischt. Unter den B. pfl. ist Populus tremula 26 Bjdérkenheim, Die Bodenvg. a. d. Asbild. u. d. Moriinenbéden. die haufigste und fast tiberall vorkommende, Picea excelsa ist haufig, Pinus silvestris und Alnus incana ziemlich selten. Unter den Str. verdienen nur Juniperus communis und Rosa cinnamomea erwahnt zu werden, von denen jener ziemlich haufig, diese selten ist. Die B. veg. ist fast immer ununter- brochen, 8—10, und besteht aus Moos- und Flechtenarten, die ungefahr in gleicher Menge vorkommen. Die haufigsten und am reichlichsten vorkommenden Moosarten sind Hyloco- - mium parietinum und Dicranum undulatum, ziemlich haufig sind: Hylocomium splendens, Polytrichum juniperinum und Dicranum scoparium, ziemlich selten ist Ptilium crista cas- trensis. Unter den Flechtenarten sind Cladina silvatica und Cladina rangiferina die haufigsten und am reichlichsten vor- kommenden, ziemlich haufig ist Peltidea aphthosa. Die H. str. sind ziemlich reichlich vertreten, 7—9. Am haufigsten und am reichlichsten treten Vaccinium vitis Idaea und Cal- luna vulgaris auf, seltener ist Vaccinium myrtillus. Gr. sind im Allgemeinen sparlich vorhanden. Nur Calamagrostis arun- dinacea macht hier eine Ausnahme, indem sie haufig und reichlich vorkommt. Seltener sind Festuca ovina, bezw. Aira flexuosa und Luzula piiosa, selten ist Molinia coerulea. Auf- fallig ist, dass das letztgenannte im Staatsrevier Evois auf den Asbéden, d. h. auf ,trocknem“ Boden vorkommt. Unter den Kr. sind die haufigsten und ziemlich reichlich vorkommenden folgende: Melampyrum pratense, Antennaria dioeca und Ay- pochoeris maculata, haufig, obgleich weniger reichlich: Con- vallaria majalis, Solidago virgaurea und Hieracium umbella- tum, ziemlich haufig: Lycopodium complanatum, Majanthemum bifolium, Rubus saxatilis, Lathyrus pratensis, Viola canina, Epilobium angustifolium, Trientalis europaea und Hieracium murorum, seltener sind: Vicia sepium, Lathyrus vernus, Py- rola chlorantha und Pyrola media. Sporadisch kommen noch viele andere vor, z. B. Orchis maculata, Gymnadenia co- nopsea und Platanthera bifolia. Sowohl in den Bestaénden, welche Alter, als in den — Bestanden, welche jiinger sind als die 41—50-jahrigen, ist | die Veg. in vielen Hinsichten eine andere als die oben ge- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 2. 27 schilderte. Was zuerst die 11—20-jahrigen Bestande be- trifft, zu deren Kategorie man auch die 1—10-jahrigen diirfte zahlen k6nnen, ist der B. gr. in diesen ungefahr 5, das Gewohnliche aber ist, dass die jungen Baume stellen- weise gedrangt stehen, stellenweise kleinere Raumde vor- kommen. Unter den B. pfl. sind Populus tremula und Pinus silvestris die haufigsten und ziemlich reichlich vor- kommenden. Von den Str. verdient nur Juniperus commu- nis erwahnt zu werden. Die B. veg., die nicht immer un- unterbrochen ist, besteht zwar, wie in den 41—50-jahrigen Bestanden, aus Moos- und Flechtenarten, nicht aber in gleicher Proportion. Die Flechten kommen namlich ungleich reich- licher vor als die Moose, resp. 8—10 und 5. Die Flechten- arten sind im Allgemeinen dieselben wie in den 41—50- jahrigen Bestanden, doch verdienen als neue erwahnt zu werden: einige Cladonia-Arten und Stereocaulon paschale. Peltidea aphthosa kommt reichlicher vor. Dagegen ist die M. veg. arm sowohl an Arten als an Individuen. Erwahnt seien Hylocomium parietinum und Polytrichum juniperinum, von welchen dieses ein wenig reichlicher als in den 41—50- jahrigen Bestanden, jenes ziemlich sparlich vorkommt. So- wohl die H. str. als die Gr. veg. zeigen hinsichtlich der Anzahl ihrer Arten und Individuen keine erheblichen Ver- anderungen. Die Kr. veg. ist sowohl an Arten als an In- dividuen armer als in den 41—50-jahrigen Bestanden. Haufig und ziemlich reichlich kommen Hypochoeris maculata und Antennaria dioeca vor, ziemlich haufig, aber sparlich: Viola arenaria und Solidago virgaurea, ziemlich selten und spar- lich: Convallaria majalis und Hieracium umbellatum. Von den 21—30- und 31—40-jahrigen Bestanden diirfte man behaupten kénnen, dass sie zwischen den oben geschil- derten Bestandsaltersklassen stehen. Der B. gr. ist 6. Die B. pfl. sind dieselben wie in den 41—50-jahrigen Bestanden, nur Populus tremula kommt ein wenig reichlicher vor. Er- wahnt sei auch Betula verrucosa als sparlich vorkommend. Die Str. veg. ist dieselbe. Die B. veg. ist ununterbrochen und besteht aus Flechten- und Moosarten, von denen jene 28 Bjdérkenheim, Die Bodenvg. a. d. Asbild. u. d. Moranenbéden. reichlicher als diese auftreten. Die Arten sind im Allge- meinen dieselben wie in den 41—50-jahrigen Bestanden, nur einige Cladonia-Arten sind neu. Peltidea aphthosa ist haufig, obgleich ziemlich sparlich vorkommend, Stereocau- lon paschale ziemlich haufig und ziemlich sparlich vorhan- den. Sowohl die H. str. als die Gr. veg. sind der in den 41—50-jahrigen Bestanden vorkommenden Veg. ahnlich. Die Kr. veg. ist durch dieselben Arten wie in den 41—50-jahri- gen Bestaénden vertreten, obwohl ihr Vorkommen nicht vol- lig so reichlich ist. Ziemlich haufig sind: Rubus saxatilis, Convallaria majalis, Epilobium angustifolium, Melampyrum pratense und Viola arenaria. Die 51—60-jahrigen Bestande zeigen im Vergleich mit den 41—50-jahrigen ungefahr denselben B. gr. Die B. pil. und Str. sind, was Anzahl der Arten und Kopiositat betrifft, dieselben wie in den 41—50-jahrigen Bestanden. Auch die hauptsachlich aus Flechten- und Moosarten bestehende B. veg. zeigt keine erheblicheren Veranderungen, nur die Kopiositat der Moosarten ist ein wenig reichlicher. Poly- trichum juniperinum kommt jedoch ziemlich selten und spar- lich vor. Die H. str. wie auch die Gr. veg. ist durch die- selben Arten wie in den 41—50-jahrigen Bestanden vertreten. Auch die Kopiositat der Arten ist ungefahr dieselbe. Hin- sichtlich der Kr. veg. ist zu erwahnen, dass sehr haufig und ziemlich reichlich vorhanden sind: Majanthemum bifolium, Con- vallaria majalis, Rubus saxatilis und Melampyrum pratense, das letztgenannte mit noch grosserer Kopiositat als in den 41—50-jahrigen Bestanden. Ziemlich haufig, aber sparlich kommen Epilobium angustifolium und Pyrola secunda vor, ziemlich selten ist Hieracitum umbellatum. Wenn man die 61—120-jahrigen Bestande mit den 41 —50-jahrigen Bestanden vergleicht, kann man hier keine grossen Verschiedenheiten bemerken. Der B. gr. ist der- selbe, ungefahr 5—7. Unter den B. pfl. ist Pinus silvestris erwahnenswert. Diese ist in den ungefahr 70-jahrigen Bestanden sowohl haufig als ziemlich reichlich vorhanden, dagegen in jiingeren Bestanden ziemlich selten. Die Str. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 2. 29 veg. ist durch dieselben Arten wie in den 41—50-jahrigen Bestanden vertreten. Betreffend die aus Flechten- und Moos- arten bestehende B. veg., die iibrigens ununterbrochen ist, ist zu bemerken, dass die Moosarten eine Zeitlang den Flechtenarten Boden abgewinnen, spater aber vielleicht an- fangen vor ihnen zuriickzuweichen. Die H. str. und die Gr. veg. haben keine grésseren Veranderungen aufzuweisen, nur Luzula pilosa kommt nicht vor. In der Kr. veg. sind einige Verschiedenheiten zu erwahnen. Im Allgemeinen kann man ein Abnehmen sowohl hinsichtlich des Reichtumes an Arten als der Kopiositat derselben bemerken. So z. B. sind Rubus saxatilis, Epilobium augustifolium und Solidago virgaurea ziemlich selten und sparlich vorhanden; ziemlich hau- fig, aber sparlich sind: Hypochoeris maculata und Hieracium umbellatum. Einige Arten verschwinden sogar. Von diesen seien erwahnt: Lycopodium complanatum, Majanthemum bifolium, alle Orchidaceae, Leguminosae, Melampgrum sil- vaticum und Linnaea borealis. Nur Melampyrum pratense kommt reichlicher vor. Wie aus dem Obigen hervorgeht, kann man in Be- standen verschiedener Altersklassen ziemlich grosse Ver- schiedenheiten hinsichtlich der Veg. beobachten. Diese Ver- schiedenheiten sind durch zahlreiche, allm&hlich stattfindende Veranderungen in der FIl.-, M.- und Kr. veg. hervorgerufen. Diese ,Entwickelung“ fangt schon in den jungen Kulturen an und hort erst auf, wenn der fragliche Wald abtriebs- fertig ist. Oben wurde hervorgehoben, in welchem ausser- ordentlichen Grad die Fl. veg. in jungen Bestanden vor- waltend ist. Allmahlich fangen jedoch die Moose an die Flechten langsam, aber sicher zu verdrangen, so dass in einem Bestandesalter von 385—45 Jahren Gleichgewicht in der Kopiositat zwischen beiden eintritt. Die Moosarten setzen ihren Kampf mit den Flechtenarten lange fort und gewinnen immer mehr Terrain. Erst in einem Bestandes- alter von circa 70 Jahren diirfte in dem beiderseitigen Kampf ein Stillstand eintreten, nach welchem die Moose allmah- lich, kaum sichtbar abzunehmen beginnen. 30 Bjérkenheim, Die Bodenvsg. a. d. Asbild. u. &. Moranenbéden. Auch die Kr. veg. ist in der jungen Kultur verhaltnis- massig arm an Arten, und die Kopiositat derselben ist im Allgemeinen nicht gross. Wenn aber der Bestand ein Alter von circa 20 Jahren erreicht hat, dann werden die Arten zahlreicher und die Individuenanzahl grosser. Wenn der Bestand circa 70 Jahre alt ist, kann man eine Abnahme in den Arten und Individuen wahrnehmen. Unter den Annotationen befindet sich eine uber die B. veg. in einem auf Asboden stockenden Fichtenbestand, doch diirfte es gewagt sein aus dieser einen Beobachtung Schlussfolgerungen zu ziehen. Indes scheint es, als ob die Kopiositat der Flechtenarten in den Fichtenbestaénden auf Asboden viel kleiner ware als in den Kiefernbestianden des- selben Alters. B. Die Moranenbéden. Als Ausgangspunkt nehmen wir auch hier die 41—50- jahrigen Kiefernbestande. Im Allgemeinen sind die auf den Moranenboden stok- kenden Kiefernbestande viel hochwiichsiger und sehen, ob- — gleich der B. gr. nur 6 ist, viel dichter aus als die Bestande von gleichem Alter auf den Asbéden. Dieser scheinbar grés- sere B. gr. hangt von dem Umstand ab, dass auf den Mo- ranenbéden die mit Zweigen bis nach unten versehene Fichte reichlich als Mischholz vorkommt. Beigemischt, bis- weilen ziemlich reichlich, kommen auch die Birke und die Espe vor. Unter den B. pfl. ist Picea excelsa die haufigste und ziemlich reichlich vorhanden, haufig, aber weniger reich- lich ist Sorbus aucuparia, ziemlich haufig und ziemlich reich- | lich sind Populus tremula und Betula verrucosa. Die Str. | veg. ist sparlich vertreten. Ziemlich selten ist Juniperus | communis, seltener Rhamnus frangula und Viburnum opulus. Die Bodenvegetation ist in den meisten Fallen ununter- | brochen, circa 8—10, bisweilen jedoch in Bestanden, in denen die Fichte und die Laubhdlzer als Mischholzer auftreten, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 2. 31 unterbrochen. In diesem Falle bedecken abgefallene Nadeln und Blatter den Boden. Die B. veg. besteht hauptsachlich aus Moosarten, 8—9, und zum Teil aus Flechtenarten, 1—2. Von den Moosarten sind die haufigsten und ziemlich reich- lich vorkommenden: Hylocomium parietinum, Hylocomium splendens und Dicranum undulatum, ziemlich haufig: Ptilium crista castrensis, Dicranum scoparium, Dicranum sp. und Polytrichum juniperinum, ziemlich selten: Hylocomium tri- quetrum. Unter den Flechtenarten seien erwahnt: Cladina silvatica, Cladina rangiferina und Peltidea aphthosa, welche ziemlich selten und Aausserst sparlich, bisweilen auch spora- disch vorhanden sind. Die H. str. veg.'ist ziemlich artenarm, jedoch reichlich. Am haufigsten und ziemlich reichlich tre- ten Vaccinium myrtillus und Vaccinium vitis Idaea auf. Ziemlich haufig und sparlich kommt Calluna vulgaris vor, selten und sparlich: Pyrola umbellata. Unter den Gr. sind Calamagrostis arundinacea, Festuca ovina und Luzula pilosa zu nennen, von denen die erste am haufigsten und ziemlich reichlich, die zweite haufig, aber weniger reichlich und die dritte ziemlich haufig und sparlich vorkommt. Die Kr. veg. ist ausserst artenreich und reichlich. Die haufigsten und ziemlich reichlich vorkommenden sind: Majanthemum bifo- lium, Convallaria majalis, Rubus saxatilis, Melampyrum pra- tense, Linnaea borealis, Solidago virgaurea und Antennaria dioeca. Haufig, aber weniger reichlich vorhanden sind: Orchis maculata, Lathyrus pratensis, Lathyrus vernus, Viola Riviniana, Angelica silvestris, Pyrola minor, Pyrola secunda, Trientalis europea, Melampyrum silvaticum, Hypochoeris maculata, Hieracium murorum und Hieracium umbellatum. Unter diesen k6nnen bisweilen ziemlich reichlich vorkom- men: Lathyrus pratensis, Lathyrus vernus, Pyrola secunda, Trientalis europaea, Melampyrum silvaticum, Hieracium mu- rorum und Hieracium umbellatum. Ziemlich haufig und reichlich sind vorhanden: Lycopodium annotinum, Orchis maculata, Platanthera bifolia, Goodyera repens, Fragaria vesca, Vicia silvatica und Vicia sepium. Seltener sind: Pteris aquilina, Gymnadenia conopsea, Anemone hepatica, Ranun- 32 Bjérkenheim, Die Bodenvg. a. d. Asbild. u. d. Moranenbéden. culus acris, Geranium silvaticum, Oxalis acetosella, Viola canina, Pyrola chlorantha, Pyrola media, Pyrola uniflora, Veronica officinalis und Hieracium pilosella. Selten sind: Paris quadrifolia, Epipactis latifolia und Monotropa hypo- pitys. Vereinzelt treten auf: Achillea millefolium und Chry- santhemum leucanthemum. Was die Bestinde betrifft, die junger als 41—50 Jahre sind, kann man keine erheblicheren Verschiedenheiten notie- ren. Der B. gr. ist ungefahr derselbe, vielleicht ein wenig erdsser, 6—7, als in den 41—50-jahrigen Bestanden. Die B. pfl. sind grésstenteils dieselben, Betula verrucosa und Salix spp. sind in den jungen Bestanden reichlicher vorhanden. Die Str. veg. hat keine Verschiedenheiten aufzuweisen. Die B. veg. ist im Allgemeinen ununterbrochen, stellenweise jedoch infolge der reichlich abgefallenen Blatter und der iiberreichen Kr. veg. liickig. Die B. veg. besteht aus Moos- und Flechtenarten, und die Kopiositat der Flechten ist ein wenig grosser als in den 41—50-jahrigen Bestanden. Hin- sichtlich der Gr. veg. ist anzufiihren, dass Festuca ovina resp. Aira flexuosa und Luzula pilosa reichlicher vorkom- men. In jungen Bestaénden ist Agrostis vulgaris ziemlich haufig. Unter den H. str. kommt Calluna vulgaris haufiger vor als in den 41—50-jahrigen Bestanden. Die Kr. veg. ist derjenigen in den 41—50-jahrigen Bestanden ziemlich ahn- lich. Einige kleinere Verschiedenheiten sind jedoch zu erwahnen. So z. B. sind in Kulturen und jiingeren Bestan- den einige Krauter vorhanden, die, wenn der Bestand Alter wird, allmahlich verschwinden. Unter diesen seien erwahnt: Ranunculus acris, Pimpinella saxifraga, Prunella vulgaris, Cirsium lanceolatum, und Hieracium sp. Andere Krauter tre- ten nicht in Kulturen, sondern erst beim Alterwerden des Bestandes auf. Unter diesen sind die gewohnlichsten: Phe- gopteris dryopteris, Lycopodium annotinum, Lycopodium com- planatum, Orchis maculata, Platanthera bifolia, Goodyera repens, Pyrola chlorantha, Pyrola media, Pyrola minor und Pyrola uniflora. Die Kopiositaét einiger in Kulturen und jiingeren Bestinden vorkommenden Krauter ist grésser als Acta Societatis pro Fauna et. Flora Fennica, 34, N:o 2. 33 in den 41—50-jahrigen Bestaénden. Zu diesen Krautern ge- horen: Rubus saxatilis, Fragaria vesca, Lathyrus pratensis, Geranium silvaticum, Viola Riviniana, Epilobium angusti- folium, Veronica chamaedrys, Veronica officinalis und Hiera- cium pilosella. Das Umgekehrte ist der Fall mit Linnaea borealis und Antennaria dioeca, die in Kulturen ziemlich sparlich, obwohl haufig vorhanden sind. Mehr oder weniger sporadisch kommen folgende vor: Rumex acetosa, Stellaria graminea, Potentilla tormentilla, Trifolium pratense, Trifo- lium repens, Vicia cracca, Euphrasia officinalis, Rhinanthus minor, Galium aparine Vaillanti, Campanula patula und Cen- taurea scabiosa. Was die Bestande betrifft, welche Alter als 41—50 Jahre sind, weisen sie beinahe keine Verschiedenheiten auf. Die Fl. veg. nimmt jedoch ein wenig ab, wahrend die Moos- arten, besonders Dicranum undulatum, hinsichtlich der Ko- piositat zunehmen. Von der Kr. veg. ist zu erwahnen, dass seltener und sparlicher als in den 41—50-jahrigen Bestanden vorkommen: Epilobium angustifolium, Angelica silvatica und Melampyrum silvaticum, sparlicher, aber ebenso haufig: Solt- dago virgaurea, haufiger: Goodyera repens, Oxalis acetosella, Viola canina und Pyrola chlorantha und schliesslich reich- licher Pteris aguilina. Hinsichtlich der Veg. in den auf Moranenbdden stok- kenden Fichten- und Kiefernbestanden ist infolge der klei- nen Anzahl der gemachten Annotationen nicht viel zu sagen. Auffallend in den Fichtenbestanden durch ihre Haufigkeit und Kopiositat ist jedoch Goodyera repens, jedenfalls charak- ~ teristisch. Wenn man die Vegetation auf den Asbéden einerseits und auf den Mordnenbéden anderseits mit einander ver- gleicht, findet man folgende interessante Unterschiede. 1) Auf den Asbéden walten die reinen Kiefernbestinde, bis- weilen mit spdrlicher Beimischung von Birke, Fichte oder Espe, entschieden vor, wahrend den auf Moranenbodden stockenden Bestinden reichlich Fichte, Birke und Espe bei- gemischt sind. 2) Unter den Baumpflanzen und Strauchern 3 34 Bjérkenheim, Die Bodenvg. a. d. Asbild. u. d. Moranenbéden. sind Populus tremula und Juniperus communis charakte- ristisch fiir die Asbéden, Picea excelsa und Sorbus aucu- paria fiir die Moranenbéden. 3) Wie oben hervorgehoben wurde, kann man in dem beiderseitigen Verhaltnis zwischen der Flechten- und der Moosvegetation auf den Asbéden regelmassige, gradweise Veranderungen wahrnehmen, welche in den genannten Vegetationen auf den Moranenboden nicht stattfinden. 4) Unter den Strauchern ist Calluna vulgaris sehr charakteristisch fiir die Asbéden und kommt hier dus- serst haufig und reichlich vor, 7+, wahrend sie auf den Moranenbéden viel seltener und nur in geringer Menge vor- handen ist, 2 —. Dagegen ist Vaccinium myrtillus fiir die Moranenboden charakteristisch durch Haufigkeit und Kopio- sitit, ist aber auf den Asboéden kaum zu finden. 5) Die Krautervegetation auf den Asbéden ist ziemlich arm an Arten, und ihre Kopiositat ist nicht gross. Die Arten sind meistenteils solche, die auf ziemlich schlechten Bodden ge- deihen. Dagegen findet man auf den Moranenbdden eine Mannigfaltigkeit von Arten, unter denen viele vorhanden sind, welche ziemlich grosse Anspriiche an den Boden stel- len. Zu erwahnen ist noch, dass man in der Krautervege- tation auf den Asbéden gleichartige Veranderungen wie in der Moosvegetation bemerken kann. Im Hinblick auf die nahe Wechselwirkung, welche zwischen der Bodenvegetation und der Humusschicht be- steht, konnte man im voraus fiir wahrscheinlich halten, dass die Dicke der Humusschicht je nach dem Alter des Haupt- bestandes auf den Asbéden veranderlich, auf den Moranen- bdéden ziemlich konstant sei. In der Tat bekraftigen die gemachten Annotationen diese Annahme _ vollstandig, was auch am besten aus folgender Ubersicht hervorgeht. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 2. 35 Die Asbéden. Bestandes- Durchschnitts- “Teg Dicke der Humusschieht in em. ss pe on 1-- 10 Keine Annotationen. 11— 20 0,s 0,6 0,1 O,1 0,40 21— .30 1,1 1,0 O,1 1,0 1,8 O,2 0,386 31—. 40 0,1 0,7 0,5 1,0 0,5 0,56 41— 50 0,5 1,3 2,5 0,5 1,0 1,5 0,3 1,08 51— 60 0,8 .1,5 0,7-2,0- 1,5. 1,30 61— 70 1l,o 1,5 1,25 71—120 1,o O,2 1,0 O,2 O,1 0,50 Die Mordnenbéden. Bestandes- Dicke der Humusschicht in em. Durchschnitts- alter. zahl in cm. 1— 10 3,0 2,2 2,60 11— 20 1,5 2,0 1,75 21— 30 2,0 1,o O,6 1,20 31— 40 2,0 0,8 0,5 1,10 41— 50 3,0 1,5 1,9 3,0 2,5 2,26 51— 60 14-10 1,6-hs 2,4. 3,0 1,0 28 1,78 61— 70 16 2 401s Ze 3.0 2.0 25 2,31 71— 80 ha 20 bse ia < 1,45 81— 90 2a 16 1,75 91—100 2,5 2,50 Aus den obigen Tabellen erhellt deutlich, wie auf den Asboéden die Dicke der Humusschicht ziemlich genau der Zu- und Abnahme in der Flechten- und Krautervegetation folgt. Dagegen behalt die Humusschicht auf den Moranen- boden in Besténden von verschiedenem Alter ungefahr die- selbe Dicke bei, ist also ziemlich unveranderlich, was schon hinsichtlich der Bodenvegetation bemerkt wurde. 36 Bjérkenheim, Die Bodenvg. a. d. Asbild. u. d. Moriinenbéden. Die oben dargestellten Schlussfolgerungen beziehen sich nur auf die eine Halfte des Staatsreviers Evois, also auf ein ziemlich kleines Gebiet. In Ostbottnien habe ich jedoch Gelegenheit gehabt die Bodenvegetation sowohl auf den As- als auf den Mordanenbdéden, wenn auch nur oberflachlich, kennen zu lernen, und zwar bestatigen meine dort gemach- ten Erfahrungen im Allgemeinen die obigen Schlussfolge- rungen. In der Zukunft werde ich vielleicht Gelegenheit haben an anderen Orten in Finnland die Bodenvegetation auf den As- und Moranenbéden zu untersuchen und die Resultate mit den obigen Erfahrungen zu vergleichen. BJORKENHEIM, ACTA SOC. PRO FAUNA ET FL. FENN,, 34, No 2 A. Die Asbéden. 111—120 J. N:o 34 Flechten und Moose’). PRMOHCCHMMMMe Ger ie fe 3 (0) (09° FLO! fi9) 1B, 1B) PS) pate HABE ter iNb) Ue EBS 7) [ea 8. IO! BS Nbr |b: POONA. « | O | 4A | 1B 6 WB 6 |e V6? bo 6 17 Pia j 3 18 18 jie jm fs MeeeIeSis. «| . ee - (a) | - 5 : : 5 1 Momalcoccifera. ..... -» 3 hyo oUt er |) 2) ee elaine Lilacs |p 1 omium parietinum . 2) yt poe Cee lbh PS Ge EG ak 18} See PS SEES oie am cement oi Gl Gull haelhoatne 9 omium splendens 3 BP} 2 2 | 3+ 1 4_\6 PYM ites. eu be 3 ala a ium crista castrens 5 ; 1 1 4—|] 3 9 £ 3 i (1) 2 Ge Bal eo is Os Gy he 3 6 17 } 5 ja 13) |e V6 fei I's, |l3) Ios : Diera (1) : fic x A Nhe 1) (12 mal 1 2 Ses fy] 118 1 Sls oo ae ce : : . 9 ' : 1 1 : Polytrichum juniperinum . . . .}4 /6 |6 |3 J3 |1 |/6 5 |5 | 54+)1 |6,/6_[(1) | 2 2 | 1 3/3 | 1 1 PE Wal \) 3 2 | 34/4 |2 Griser. lamagrostis arundinacea festuca ovina & Aira flexuc uuzula pilosa . Sort Krauter. nadenia conopsea latanthera bifolia . Bot ; E foodyera repens . ...-.-. -|. : 5 a | : eres Usatilla vernalis . eo " j ; i alle Ik () (i fpaniavesca. . - - ++. «J+ (1) | 9 > Key A: 1 ‘ alts Fi 4 eae te) tentilla tormentilla. . “et | 1 : ; f : Vicia sepium . ithyrus pratensis . 5 Oaeene , | 3 | 34 {i} 2 1 Lathyrus vernus. Oo) tao : 1) ele : . 2 ‘Violacanina .. . . MR i . | CME OU aie Iie he ola Riviniana . 1 ~ ‘iola ‘arenaria By Wise ec vy 1 i (1) pease i media . minor . Pyrola uniflora Pyrola secunda . Trientalis Europaea Veronica officinalis - Melampyrum pratense Melampyrum silvaticum - Linnaea boreal i Solidago virgaur 3 1 3 | Antennaria dioe by 90 § 7 1 21/4 4 b} 5 2 5 7 Hypochoeris maculata 5 2- (1) 1 3513 3 1 (1) 3 1 } 3_| 19 3 (1) (1) 1 Hieracium pilosella . , 1 1/2 Hieracium murorum 5 : i 1 1 1 2 4 1 Hieracium umbellatum . . . . . (1) 1 LS Leena ane eee Quo et Susy Wee sh ey Wee Ie] 1 1 1 ae | ect eetine lesion |e | vets te a Halbstraucher. | | | | | | | Empetrum nigrum. . . mates (1) 2 nl iii | 1 | fi ‘ | apa. | | | 1 Ledum palustre . . | | 5 (6b) Vaccinium myrtillus Se . See ike | ol 216 4/5 Bl 2 Vaccinium vitis Idaea. . . . . -|6 |6 15 |6 168 |}5 |6-|6 |g-l6 |6 |7 16 |6 | 646 |7 |6 |7 16 16 |7 |7 17 |6 |7-)6 |6 }7 Ii 17-6 17 |\7 Vaccinium uliginosum_. 5 + 5 . : i Q » ; 4 || : ¢ 1 Arctostaphylus uvaursi. . . . . : 2 : : : 1 Callinalvulgarighesiny ss 2 a cll 1 WIBe IS) te eR net ere SORE ONES eB Ae TS) HBR IRB iy7—iibe Spa) ecin| iran |ES 108) Ce ENE WP We ee he Stréucher und Baumpilanzen ‘). | | | AWA ECAEAS 8 Go 6 6 4 a 6 (1) 1 PY Vat || st yall |e 2 le et hati Ish WP Lee (2) 2 |(1) 2 |(1) 2 Pinus silvestris . . . . : 2 | 3 6 3 ; 1 4 1 }-3) | '8 ne 1 4/5 |6 6 Juniperus communis . . . . . . (1) 3 2), Sammapete |e fo 2 2/1 |(Q) POI RESIS F381) | TR ESS EPS Div sie IV {2 72 Sa are cerieess! 4 () | alee (1) 1 3 1 1 1 ulus tremula : . .[2 2 3 Fe re bee 2 2 2 ig |e it 2+) 2 F 4 g Betula verrucosa 1 1 1 (1) 1 ‘i 1 : : J (1) 1 ee || DE 4 ! £ () 2 s i a Alnus incana . 2 1 (1) 1 4 Rane idaeus . a oar * (1) 1 Sorbus aucuparia . . . . . ; 1 : Rhamnus frangula . orks we @) (1) : Z : u Z : (1) ) Die Hauptsichlichsten. ) Meistens steril, *) die niedriger als 11/, m sind. *) Hauptbestand: Fichte, Die Pflanzen sind nach dem System Englers geordnet, 7 - 4 72. {Se | f= ft. a | *, ; t ten itt ‘ . ‘ a 4 ¢ i’ ha | ‘Ss -¢ “ « rn | d +t tf ii. a, ! Woe ' fs i | ! ) awe ; /featuanl 5 > * oa ~ Fi - sty | < ie ; y+ . ‘ ; é ‘ ‘ ‘ 5 4 ‘ PAA ? ‘ is + yah fi ‘TF pig it} 44 Lt ke . nA ’ x crest ean apenas - a ~~ os : a ee ic “‘—- 4 Se a a a ee *? B. Tabelle Il. BJORKENHEIM, ACTA SOC. PRO FAUNA ET FL. FENN,, 34, Nio 2 B. Die Moranenbéden. 21-30 J, | 31-40 5 41-50 51—60.1 Flechten und Moose ') Cladina silvatica 8 Cladina rangiferina 3 | Gladonia coccifera Ly |f2 1 Cladonia cornuta 3 1 () | Cladonia crispata Cladonia verticillata : 1 Stereocaulon paschale 4 2 12 2 (1) (1) | Peltidea aphthosa 3 1 }3 3 4 PY eR Pst Ni 2)2 (1) “ | Peltigera malacca Hylocomium triquetrum 2 4 fylocomium parietinum 4 13 Nd | al fis) [Bl S) W5) Be jetrhyy8: | 7. 82 WiRe is) f10) ise ie ft, pte fee 7 Hylocomium splendens 1 4 )4 )7 5 |8 16 | | 7 |arlie | \6=\5 |'5—) 6 |7 Ptilium crista castrensis 1 1 1 At 1 4-|2 |1 f 2 3 Dicranum undulatum a 1 an aries am iia! 7 5 |4 | 4=|5 |/14+)6 |5 | 4 54 4 jicranum scoparium 5 1 1 34] 2 2 3 (1) Dicranum sp 2 We pet 1 1 | 2 Polytrichum juniperinum . . 5 6 1/8 | 4 ) 6 |iabh2 }-3 1 | 4 Aimy | ck da 3 | 2 1 if Griser. | Agrostis vulgaris 5 4 1 ]3 3 Calamagrostis arundinacea 3 |e l4 }6 |'5 |6 | S5¢i7 16 |4 [6 |4 16 | 5 je |S | 4 ba) 5 |b ye | 2) 4 Melica nutans 1 1 WFestuca ovina & Aira flexuosa?) 7 | 6- 3 |s-— 4 815 2 )4 16 5 fit ft | f8 |e} 3: jt Luzula pilosa 4 5- Salta 1 1 3 )2 1 2 1 1 |Luzula multiflora 1 I Krauter. Phegopteris dryopteris 1 (1) (1) (1) | Pteris aquilina 1 (1) 2 2 a) 4 2 | Lycopodium annotinum (1) 1 1 2 4 4 () Lycopodium complanatum 1 (il) (1) 1 | Najanthemum bifolium 6—|) 54]\1 | 6 |.6=13) | 34|\51 \/4 61816 )5 |5 tle |6-|3 } 64) 6 | 6 | 2 [Convallaria majalis (03) 5 pt |B 3) pa | 3 }1 |38 |4 | 44/6 | 2 | 442 | 3 Paris quadrifolia | Orchis maculata 2 | 1 4a) 2 2 }2! |i2 (1) 3 mnadenia conopsea 1 Platanthera bifolia 1 it |i | iy (@) (Ja 1 Epipactis latifolia (1) Goodyera repens (1) 1 3 2\2 1 Wt Rumex acetosa 3 Stellaria graminea ‘Anemone hepatica (1) | 3- 1 3 | Ranunculus acris (1) 2 2 1 Rubus saxatil 5) Ay [tas be h6 15/6 |4 |6 5} 4 4 )4]3 )5 |5 | 5 |5-|3 ') Fragaria ves (yee OES Pee PCa 1} 3 (1) 3- 2-11 | 34/1 Potentilla tormentilla 1 ‘Trifolium pratense (yp a iis) |) Trifolium repens 5 2/1 1 1 Vicia silvatic Bh 2! 1 3 2) [341 4 1 pete Vicia cra 1 Vicia sepium a |2 3 4 3 (2 2 ay li3 Lathyrus pratensis 6 (6 |(3) | 8 2) 3) | 4 |isi fe 2 8 4 Lathyrus vernus : a 1 oy ANSE ME) 3—| 3+ 14]3 |4 | 8 Geranium silvaticum sett | 1 1 3 Oxalis acetosella 1 4 Viola canina 1 1 Viola Riviniana 34/3: [2 | 3-1/3) | 3-| 3 3 Ee | ER Qyy a jal 2 2 Viola arenaria Epilobium angustifolium 5 1/5 |/3 | 4 |/3 4 | )4 1 |) | 2 3 Pimpinella saxifraga 5 1 2 Angelica silvestris 4 [3 1 )3 (1) Lipiaealt2 1 yi Pyrola rotundifolia (1) () 1 | 2 Pyrola chlorantha 21 1 (i) }2 (1) 1 (2 1 [2 Pyrola me | it 2 2 Pyrola minor 1 2) | 2 PS) } 1 ||{s=1'8 3) {a (i) )3 )2 |Q) 2 Pyrola uniflora 2 2 1/2 (1) (1) 2 1 2 Pyrola secunda i) 34 1 \(1) 2) [| fa 5 | 2 (1) 1 2 2 a |2 Monotropa hypopitys 1) 1 ‘Trientalis Europaca 3 S419 | 2 (4) 13 | 4-1) [4 | 2-)3 | 3 | 4 2 Va Vigo tia, ea. Vor fron ie play Hist fise rsh ea) [ase ial anya eases eal ie Prunella vulgaris 2) fi a 211 3 a chamaedrys 2 \2 1 1 2 (1) 3 1 1 nica officinalis 2 |2 4 {() 3-] 2 1 1 2 a phrasia officinalis 201 Rhinanthus minor 4 Melampyrum pratense 5 [2 =|6 2/1/16 |5 }6 |6-|3 |6-|6 |1 | 5 |5 | 3 | 6— Bt 8 6ri2 | 2 |6-)6-lt41 8 | 4 16 jis |S) 16 Melampyrum silvaticum 44) 5 2 |3 216 44/3 | 5 4 6 |5 ja) | 3 1 2 | 2+ 1 Li} ]}a) pine) i Galium aparine 1 Linnaea bo! 2) 315 Belle | 2+6 [6 16 | 4 |5 [15 | 4 ja 16 |e | 4 }'3: ja 8) 16 |i 14 Oia [Bb | 4 spd) oe psi ane Campanula 2 )1 Solidago virgaurea 3} 4-|1 8) 2 |'3 }s=l|6 4 3 |5 | 4+) 3 | 44]'3 4 ]4}5 | 1 }4 4 | 2 | o4)2 | 8) 3 | 3+ 1 2/4 [3 )1 13 Antennaria dioec 12s ja fia lis | ae) a fie |e (6 6! [2s [3 ie 24h) 2 ja pa js |e 2 5 6 |6 | 4-16 |3 |6 6 | 5-|7+) 4 | 3 Achillea millefolium 1 () (1) Chrysanthemum leucanthemum 1 |3 2 1 Cirsium lanceolatum ate 1 |2 1 |) Centaurea scabiosa . (1) all ie S Hypochoeris maculata ar hae 2 a= 3/3) 3 na | (ty) | 2} 1 ey Me} 1 1 1 1 1 pa lis yee Leontodon autumnalis . . - . he Taraxacum officinale . ig) Hieracium pilosella 19) 1 |2 1 1 a) 1 1 (1) ay {t Hieracium murorum . . . . - nee 2 2 a | 4 )2 13 34 3) 2 214 2 (@) 1 |) 1 }2= 0 Hieracium umbellatum. : » Lb nb BY is a (2 |/3 SF tt (Gy pm | it | a a 1 Zeipy 2=|) |r p29) 2 738 | st Hieracium vulgatum ie) Hicracium sp. 2/2 Halbstraucher. Empetrum nigrum 7 (i) J Vaccinium myrtillus 2 |i It }3 )\6 }3 | 2 |\4 ]6 ba |S | 2 [5s )4 pa f2 5=|5-| 7 | 41 |6 | 5-2 = 44) 94/3 | 44) 44/4415 | 5 | 5—)2 16 | 2 116 ‘accinium vitis idaca 5 4/4 5+16 4 ]4 ele |e |e (4 (6 |e | 7418 |e-|e-|8 |4 |G |6 |G je je )7 )e )6 6 [7 |6 | 6r/6-|7 |7 |7 Calluna vulgaris 1 1 3138 |}2 1217 PUNK 1 13: 2-|2 (1) 7 3-| 2 3- 3 1 241 1/3 ]3 1 2 |2 1 Striucher und Baumpilanzen *) Picea excelsa alia War lias Vie |v lige digs] a: Nia. [la eas Jia fiefs Pan i) 2 a SH says g 2} 5 |: [2 ife|4 fia jy js 72 Larix sibirica Be (1) Pinus silvestris 4 2 1 3 3 [1 Pinus combra “ () ~ Juniperus communis 2 bE ipl 1 rh | ia 2 1 1 ETN) ECD) oe PES 2 UN) Ey |e Salix spp 5 4/1 yt ly 1 1 1 Lit 1 Populus tremula é 4) |\3) fe! iia: fia) fia 2 g4)4 Sauna | ben aL au p2rin [2 978) f2 pL pe par eit 2 1 3 Betula verruosa 42 PSs) eal 1 5 | sti) fe) P| ES rg |i 1 oe pe 1 |1 )2 |}1 |@)) 3 )2 rst |i Alnus incana 3 a 41 1 4 ]2 Rubus idaeus ? 1 1 3 (1) 1 3 Sorbus aucuparia 2 2/3) | | Shia va eA Pa 2e dete Fs Sain pL jis 3} 8) (4 |2)\[(2' [3 ie 9 )2 )8 |/2 | 1 7s ps) 3 1]3 Rhamnus frangula . BS (i) Z Viburnum opulus (1) 2 ‘) Die Hauptadchlichsten 1) Meistens stert *) die niedriger als 1//, m sind. ) Houpthestand: Birke. } Hauptbestand: Fichte. Die Pflanzen sind nach dem System Englers geordnet. ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA 34, N:o 3. LICHENES SAVONIAE BOREALIS ENUMERAVIT G. LANG. (SOCIETATI EXHIBITUM DIE 6 NOVEMBRIS 1909) HELSINGFORS 1910. HELSINGFORS 1910, J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG. ry? forsta uppgifterna om laffloran i norra Savolaks fin- nas uti A. E. Nylanders i tredje haftet af Sallskapets pro Fauna et Flora Fennica Notiser intagna ar 1856 anmalda afhandling ,,Laf-vegetationen i Savolaks“. Han uppraknar har 201 arter och former sasom forekommande i hela Sa- volaks. For de flesta arterna saknas emellertid narmare lokaluppgifter, ej blott i forteckningen, utan afven pa de i Herb. Mus. Fenn. forvarade exemplaren, och osakert ar darfor ofta, hvad som bor hanforas till s6dra och hvad till norra Savolaks. Endast for circa 20 arter och former finnes sarskildt angifvet, att de tagits eller forekomma i norra Savolaks. Nagra ar senare, namligen ar 1859, publicerade W. Ny- lander i fjarde haftet af Sallskapets Notiser nagra anmark- ningar och rattelser till sin broders afhandling, men endast en laf fran norra Savolaks finnes har omnamd. Nagra fa arter fran Pieksamaki aro vidare insamlade af J. P. Norrlin och utgifna i hans exsiccatverk Herbarium Lichenum Fenniae, men for Ofrigt har kannedomen om pro- vinsens lafvar ej 6kats sedan 1856. Forst for circa 10 ar sedan begynte Folkskoleinspektorn O. A. F. Lonnbohm egna laffloran omkring Kuopio stad sin uppmarksamhet. I borjan ensam, men under de senaste aren underst6dd framst af studeranden U. Linkola, har han dar insamlat circa 2000 nummer, hvilka alla tillsandts mig for att bestammas, och hvilka har nedan uppraknas. Savida ej sarskildt 4r anmarkt aro exemplaren insam- lade af herrar L6nnbohm och Linkola. 4 Lang, Lichenes Savoniae borealis. Nagra arter hvilka endast af A. E. Nylander blifvit an- traffade inom omradet jamte de af J. P. Norrlin utgifna har jag likaledes upptagit, sa att denna forteckning saledes in- nehaller alla de lafvar, som fOr narvarande dro kanda fran norra Savolaks. Hela antalet uppgar till 332 arter och former. De flesta forteckningar Ofver finska lafvar aro upp- stallda efter Nylanders system, och har jag darfor afven har med nagra fa afvikelser i nomenklaturen anvandt detsamma. Phylliscum. Ph. phylliscum (Wnbg). — Endocarpon phylliscum Wnbg, Flora Lapp. p. 463. Phylliscum endocarpoides Nyl., Lich. Scandipn 36. Kuopio, in rupe granitica. Fertile. Leptogium. L. (Mallotium) saturninum Nyl., Syn. Lich. p. 127 et Lich. Seand. p. 36. Lichen saturninus Dicks., Crypt. Fasc. II p. 21. Mallotium tomentosum Korb., Syst. Lich. Germ. p. 416. Kuopio, ad corticem Populi tremulae. Sterile. Calicium. C. cinereum Pers., Ic. Descr. Fung. p. 38. Calicium trichiale var. cinereum Nyl., Lich. Scand. p. 40. Cyphelium trichiale (Ach.) Mass., Korb., Syst. Lich. Germ. p. 314. Kuopio, ad lignum et corticem Pini silvestris vetustum. Fertile. C. stemoneum Ach., Vet. Ak. Handl. 1816 p. 278. Ca- lictum trichiale var. stemoneum Nyl., Lich. Scand. p. 40. Cyphelium stemoneum Ko6rb., Syst. Lich. Germ. p. 315. Kuopio, ad lignum semiputridum. Fertile. C. chrysocephalum Ach., Meth. Lich. Suppl. p. 15, Nyl., Lich. Scand. p. 39. Lichen chrysocephalus Turn. in Ach., Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 3. 5 Meth. Lich. |. c. Cyphelium crysocephalum Mass., Korb., Syst. fich:~Germ, p. 316. Kuopio, ad lignum et corticem Pini silvestris. Fertile. C. melanopheum Fr. in Ach., Vet. Ak. Handl. 1816 p. 276, Nyl., Lich. Scand. p. 40. Cyphelium melanopheum Mass., Korb., Syst. Lich. Germ. p. 314. Kuopio, ad lignum. Fertile. C. brunneolum Fr. in Ach., Vet. Ak. Handl. 1816 p. 276. Calicium trichiale var. brunneolum Nyl., Lich. Scand. p. 40. Cyphelium brunneolum Mass., Korb., Syst. Lich. Germ. p. 316, Rehm, Discom. p. 394. Kuopio, ad lignum putridum. Fertile. C. viride Pers. in Ust. Ann. Bot. VII p. 20. Calicium hy- perellum Ach., Nyl., Lich. Scand. p. 41. Kuopio, ad corticem Picez excelse. Fertile. C. pusillum Florke., D. Lich. 1815 p. 188, Nyl., Lich. Scand. p. 42, Rehm, Discom. p. 406. Calicium sphaerocephalum var. pusillum Ach., Meth. Lich. p. 92. Kuopio, ad lignum. Fertile. Haud rite evolutum visum et incertum. C. glaucellum Ach., Meth. Lich. p. 97 pr. p., Wain., Lich. Cauc. p. 335. Calicium quercinum* C. curtum (Borr.) Nyl., ich. Scand. p. 42. Kuopio, ad corticem Pini silvestris et lignum. Fertile. C. trabinellum Ach. Meth. Lich. Suppl. p. 14, Rehm, Discom. p. 410. Calicium roscidum var. trabinellum Nyl., hich. Scand. p. 41. Kuopio, ad lignum. Fertile. C. salicinum Pers. in Ust. Ann. Bot. VII p. 20, Rehm, Discom. p. 410. Calicium trachelinum Ach., Nyl., Lich. Scand. p. 41. Kuopio, ad lignum et cortices varios. Fertile. C. parietinum Ach., Vet. Ak. Handl. 1816 p. 260, Nyl., Lich. Scand. p. 42, Rehm, Discom. p. 405. Mycocalicium pa- rietinum Wain., Etud. Lich. Brés. II p. 182. Kuopio, ad lignum. Fertile. 6 Lang, Lichenes Savoniae borealis. Var. minutella Nyl., Syn. Lich. p. 159. Calicium minutellum Ach., Vet. Ak. Handl. 1816 p. 260. Kuopio, ad lignum. Fertile. Stenocybe. St. byssacea Nyl., Bot. Not. 1854 p. 84, Rehm, Discom. p. 413. Calicium byssaceum Fr., Sched. Crit. I. p. 6, Nyl., Dich. “Scand. P.. 40. Kuopio, ad corticem, praecipue desiccatum Alni incanae. Fertilis. Coniocybe. C. furfuracea Ach., Vet. Ak. Handl. 1816 p. 288, Nyl., Lich. Scand. p. 48. Mucor furfuraceus Linn., Spec. plant. ed. Iil..ps 1655; Kuopio, ad cortices radicesque Coniferarum. Fertilis. Acolium. A. viridescens Wain., Lich. Cauc. p. 335. Lichen virides- cens Liljebl., Utkast Sverig. Fl. Trachylia tigillaris (Pers.) Fr.,. Nyl.; Lich, Seand. p; 45, Kuopio, ad lignum. Fertile. A. inquinans Mass., Mem. lich. p. 150. Lichen inquinans Sm., Engl. Bot. XII tab. 810. Trachylia tympanella (Ach.) Fr., Nyl., Lich. Scand. p. 46. Secundum A. E. Nylander, Lafvegetationen 1 Savolaks pag. 65, in tota Savonia crescit. Specimina e Savonia boreali autem desunt. Baeomyces. B. rufus DC, FI. Fr. II. p. 342, Nyl., Lich. Scand. p. 48 (excl. var.). Lichen rufus Huds., Fl. Angl. p. 443. Sphyri- dium byssoides (L.) Th. Fr., Lich. Scand. p. 328. Kuopio, supra terram et saxa. Fertilis. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 34, N:o 3 t B. carneus Florke., D. Lich. 8, p. 16. Nyl., Flora 1877 p. 462. Kuopio, supra terram. Etiam ad Nerkoo par. Lapinlahti a Lonnbohm lectus. Fertilis. Icmadophila. I. ericetorum A. Zahlbr., Mat. Flecht. Bosn. p. 605. Lichen ericetorum Linn., Spec. plant. n. 12, p. 1141. Baeomyces icmadophilus (Ehrh.) Nyl., Lich. Scand. p. 49. I/cmadophila aeruginosa (Scop.) Trev., Th. Fr., Lich. Scand. p. 300. Kuopio, supra lignum putridum et vegetabilia destructa. Fertilis. Pilophoron. P. cereolus (Ach.). — Lichen cereolus Ach., Prodr. Lich. p. 89. Pilophorus robustus *P. cereolus Th. Fr., Lich. Scand. p. 5b. Kuopio, saxicola. E Karttula jam. 1852 reportavit A. E. Nylander. Fertile. Stereocaulon. St. coralloides Fr., Sched. crit. IV. p. 24, Nyl., Lich. Scand. p. 63. Stereocaulon coralloides var. dactylophyllum (Florke) Th: Hr. dich... Scand.. p. 44, Kuopio, saxicola. Fertile. St. subcoralloides Nyl., Flora 1874 p. 6. Stereocaulon co- ralloides var. conglomeratum Th. Fr., Comm. Ster. p. 17, Lich. Scand. p. 44. Kuopio, in rupibus et saxis. Fertile. St. paschale Ach., ‘Meth. Lich.’ p. 315 “pr’’p:, Fr., L. E. p: 202, Nyl., Lich. Scand. p. 64; Th. Fr., Lich. Scand?’p. 46. Kuopio, in arenosis et saxis. Fertile. St. tomentosum Fr., Sched. crit. IJ. p. 20, Nyl., Lich. Scand. p. 64 (excl. var.). Stereocaulon tomentosum var. cam- pestre Korb., Th. Fr., Lich. Scand. p. 48. Kuopio, supra terram arenosam et saxa. Fertile. 8 Lang, Lichenes Savoniae borealis. St. denudatum Fl6rke, D. Lich. IV p. 18, Nyl., Lich. Scand. "p..65," Ther, Lich Seand. p, 50; Sec. A. E. Nylander |. c. p. 67 supra saxa insularum lacus Kallavesi crescit. Specimina autem desunt. Cladonia. Cl. (Cladina) rangiferina (L.) Web. — Wain., Monogr. Clad. pe os Kuopio, supra terram arenosam et saxa._ Fertilis. CL. sylvatica (L.) Rabenh. — Wain., |. c. I, p. 18. Cum priore. Sterilis. Cl. alpestris (L.) Rabenh. — Wain., |. c. I, p. 41. Kuopio, supra terram in rupe. Sterilis. Cl. (Pycnothelia) papillaria (Ehrh.) Hoffm. — Wain., |. c. I, p. 48. In par. Nilsia sec. A. E. Nylander. Cl. (Cenomyce) Floerkeana (Fr.) Somft. — Wain. I. c. I, p. 72. Var. chloroides (Floerk.) Wain. 1. c. I, p. 76. Kuopio, supra terram. Fertilis. *Cl. bacillatis Nyl. — Wain. 1. c. I, p. 88. Var. clavata (Ach.) Wain. 1. c. I, p. 92. Kuopio, supra terram. Fertilis. Cl. digitata Schaer. — Wain., |. c. I, p. 123. Var. monstrosa (Ach.) Wain. |. c. I, p. 128. Kuopio, supra lignum putrescentem. Fertilis. Modif. phyllophora Anzi. — Wain., |. c. I, p. 131. Kuopio, supra lignum putridum. Fertilis. Forma ceruchoides Wain., |. c. I, p. 138. Kuopio, supra lignum putridum. Sterilis. Cl. coccifera (L.) Willd. — Wain., ]. c. I, p. 149. Var. stemmatina Ach. — Wain., |. c. I, p. 158. Kuopio, terricola. Fertilis. M. coronata Del. — Wain., 1. c. I, p. 164. Kuopio, terricola. Fertilis. 243. lin. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 34, N:o 3. 9 F. phyllocoma Floerk. — Wain., |. c. I, p. 155. Kuopio, terricola. Fertilis. Var. pleurota (Floerk.) Schaer. -—— Wain., |. ¢. I, p. 168. Kuopio, supra terram inter muscos. Fertilis. M. frondescens (Nyl.) Wain., |. c. I, p. 157. Kuopio, terricola. Sterilis. Cl. deformis Hoffm. — Wain., |. c. I, p. 186. Kuopio, supra terram et vegetabilia destructa. Fertilis. Cl. amaurocraea (Floerk.) Schaer. — Wain., 1. c. I, p. Kuopio, in saxis. Fertilis. F. furcatiformis (Nyl.) Wain., 1. c. I, p. 253, III, p. 233. In monte Selkiinkallio par. Pieksamaki leg. J. P. Norr- Sterilis. Cl. uncialis (L.) Web. — Wain., |. c. I, p. 254. Kuopio, in saxis. Sterilis. Cl. delicata (Ehrh.) Floerk. — Wain., |. c. I, p. 465. Kuopio, supra lignum putrescentem. Fertilis. Cl. furcata (Huds.) Schrad. — Wain., 1. c. I, p. 316. Var. racemosa (Hoffm.) Floerk. — Wain., |. c. I, p. 323. Kuopio, terricola. Fertilis. F. corymbosa (Ach.) Nyl. — Wain.. |. c. I, p. 328. Kuopio, terricola. Fertilis. F. truncata Floerk. — Wain., |. c. I, p. 333. Kuopio, in saxo inter muscos. Fertilis. M. palamaea (Ach.) Nyl. — Wain., |. c. I, p. 347. Kuopio, terricola. Fertilis. M. rigidula Mass. — Wain., |. c. I, p. 354. Terricola. Fertilis. Cl. crispata (Ach.) Flot. — Wain., |. c. I, p. 377. F. infundibulifera (Schaer.) Wain., |. c. I, p. 382. Kuopio, terricola. Fertilis. M. divulsa (Del.) Arn. — Wain., 1. c. I, p. 385. Kuopio, terricola. Fertilis. Lang, Lichenes Savoniae borealis. F. dilacerata (Schaer.) Malbr. — Wain., |. c. I, p. 388. Kuopio, terricola. Fertilis. M. elegans (Del.) Wain., |. c. I, p. 390. Kuopio, terricola. Fertilis. Cl. squamosa (Scop.) Hoffm. — Wain., |. c. I, p. 411. F. denticollis (Hoffm.) Floerk. — Wain., |. c. I, p. 421. Kuopio, terricola. Fertilis. M. squamosissima Floerk. — Wain., |. c. I, p. 422. Kuopio, inter muscos. Sterilis. M. murisella (Del.) Wain., |. c. I, p. 481. Kuopio, terricola. Sterilis. Cl. cenotea (Ach.) Schaer. — Wain., |. c. I, p. 471. Kuopio, supra terram et ligna putrida. Fertilis. Cl. turgida (Ehrh.) Hoffm. — Wain., 1. c. I, p. 494. Kuopio, terricola. Fertilis. Cl. cariosa (Ach.) Spreng. — Wain., 1. c. Ul, p. 43. Kuopio, terricola. Fertilis. Cl. alpicola (Flot.) Wain., |. c. I, p. 58. F. macrophylla (Schaer.) Wain., |. c. II, p. 64. Kuopio, terricola. Fertilis. F. Mougeotii (Del.) Wain., |. c. HI, p. 64. Kuopio, terricola. Sterilis. Cl. acuminata (Ach.) Norrl. — Wain., |. c. II, p. 73. Kuopio, terricola parce lecta. Sterilis. Cl. gracilis (L.) Willd. —- Wain., |. c. II, p. 81. Var. dilatata (Hoffm.) Wain., 1. c. II, p. 87. Kuopio, terricola. Fertilis. F. subprolifera Wain., |. c. Il, p. 93. Kuopio, terricola. Fertilis. M. anthocephala Floerk. — Wain., |. c. Il, p. 96. Kuopio, terricola. Sterilis. M. dilacerata Floerk. — Wain., 1. c. I], p. 93. Kuopio, terricola. Fertilis. Cl. cornuta (L.) Schaer. — Wain., |. c. II, p. 127. Kuopio, terricola. Fertilis. Steril Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 34, N:o 3. 11 M. phyllotoca Floerk. — Wain., |. c. Il, p. 133. Kuopio, terricola. Fertilis. Cl. pyxidata (L.) Fr. — Wain., |. ¢. II, p. 209. Var. neglecta (Floerk.) Mass. — Wain., 1. c. Il, p. 226. Kuopio, terricola. Fertilis. MM ceriaa “Arnt'— Waing lt ‘¢.. I; ip. (225, Kuopio, supra lignum putrescentem. Fertilis. Var. chlorophaea Floerk. — Wain., |. c. II, p. 232. Kuopio, terricola et lignicola. Sterilis. Cl. fimbriata (L.) Fr. — Wain., 1. c. Il, p. 246. Var. simplex (Weis.) Flot. — Wain., |. c. II, p. 256. F. minor (Hag.) Wain. — 1. c. II, p. 258. Kuopio, supra terram arenosam et lignum putridum. is. F. major (Hag.) Wain., |. c. II, p. 258. Kuopio, supra terram nudam. Fertilis. F. prolifera (Retz.) Mass. — Wain., 1. c. II, p. 270. Kuopio, terricola. Fertilis. F. cornutoradiata Coem. —- Wain., |. c. II, p. 275. Kuopio, terricola. Fertilis. F. radiata (Schreb.) Coem. — Wain., 1. c. Il, p. 277. Kuopio, terricola. Sterilis. F. subulata (L.) Wain., 1. c. II, p. 282. Kuopio, terricola. Sterilis. F. nemoxyna (Ach.) Coem. — Wain., |. c. II, p. 295. Kuopio, supra terram. Sterilis. Var. apolepta (Ach.) Wain., 1. c. II, p. 307. Kuopio, lignicola. Sterilis. M. ochrochlora (Floerk.) Wain., |. c. II, p. 319. Kuopio, terricola. Fertilis. F. pycnotheliza (Nyl.) Wain., 1. c. I, p. 330. Kuopio, lignicola. Fertilis. Cl. degenerans (Floerk.) Spreng. — Wain., |. c. II, p. 135. F. euphorea (Ach.) Floerk. — Wain., |. c. II, p. 141. Kuopio, terricola. Fertilis. 12 Lang, Lichenes Savoniae borealis. F. cladomorpha (Ach.) Wain. — |. c. Il, p. 141. Kuopio, terricola. Sterilis. M. phyllophora (Ehr.) Flot. — Wain., |. c. II, p. 141. Kuopio, inter muscos rupium. Fertilis. Cl. verticillata Hoffm. — Wain., |. c. HJ, p. 176. Var. evoluta Th. Fr. — Wain., |. c. II, p. 177. Kuopio, terricola. Fertilis. M. phyllocephala Flot. — Wain., |. c. II, p. 185. Kuopio, terricola. Fertilis. ; F. apoticta (Ach.) Wain., |. c. II, p. 184. Kuopio, terricola. Sterilis. Cl. botrytes (Hag.) Willd. — Wain., |. c. I, p. 412. Kuopio, lignicola et terricola. Fertilis. Cl. carneola Fr. — Wain., |. c. Hl, p. 427. Supra lignum vetustum ad Kuopio leg. M. Nordqvist. — Scyphi in hoc specimine sat angusti sed distincti, nonnulli: etiam dentati. Podetia sulphurea. Sterilis. *CL. bacillitormis (Nyl.) Wain., |. c. I, p. 428. Kuopio, lignicola et terricola. Sterilis. “Cl. cyanipes (Sommerf.) Wain., |. c. II, p. 431. F. Despreauxii (Bor.) Th. Fr. — Wain., |. c. p. 4937. Kuopio, supra lignum vetustum. Fertilis. Ramalina. R. farinacea Ach., Lich. Univ. p. 606. Lichen farinaceus Linn., Spec. plant. n. 35 p. 1146. Ramalina calicaris var. farinacea Fr., Nyl., Lich. Scand. p..77,,Th. Fr, Lich..Scand Dp; od. Kuopio, corticicola. Sterilis. R. populina Wain., Not. syn. lich. p. 21. Lichen popu- linus Ehrh., Plant. crypt. n. 276. Ramalina calicaris var. fastigiata (Pers.) Fr., Nyl.j' Lich. Scand. p.°77,°Th Fr; Lich Scand. 'p. 34. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 34, N:o 3. 13 Var. nervosa Nyl., Monogr. Ram. p. 40. Kuopio, ad corticem arborum frondosarum. Fertilis. R. dilacerata Hoffm., Herb. Vib. p. 451, Wain., Rev. Lich. Hoffim. p. 6. Ramalina calicaris f. minuscula Nyl., Lapp. or. me 114. Ther, Lich: Scand: py 35; Kuopio, corticicola. Fertilis. R. pollinaria Ach., Lich. Univ. p. 608, Nyl., Lich. Scand. p. 78, Th. Fr., Lich. Scand. p. 38. Lichen pollinarius Westring, Vet. Ak. Handl: 1795 p. 56. F. humilis Nyl., Lich. Scand. p. 78, Th. Fr., Lich. Scand. p. 39. R. pollinaria var. humilis Ach., Lich. Univ. p. 609. Kuopio, ad saxa. Sterilis. Usnea. U. barbata Hoffm., Deutsch]. Flora p. 132. F. dasypoga Fr., Sched. crit. IX, p. 34, Wain., Lich. Sibir. p. 3. Usnea plicata var. dasypoga Ach., Meth. Lich. p. 312. Usnea barbata var. plicata et dasypoga Nyl., Lich. Scand. p. 69, Th. Fr., Lich. Scand. p. 16. Kuopio, ad truncos et ramulos arborum. Sterilis. U. hirta Hoffm., Deutschl. Flora p. 133. Lichen hirtus Linn., Spec. plant. n. 77 p. 1155. Usnea barbata var. hirta Nyl., Lich. Scand. p. 69, Th. Fr., Lich: Scand. p. 15. Kuopio, ad cortices varios et lignum nudum. Sterilis. Var. glabrescens (Nyl.). — Usnea barbata var. glabrescens Nyl. in Wain., Lich. Vib. p. 46. Kuopio, corticicola. Sterilis. Alectoria. A. sarmentosa Ach. Lich. Univ. p. 595. Lichen sarmen- tosus Ach., Vet. Ak. Handl. 1795 p. 212. Alectoria ochro- leuca var. sarmentosa Nyl., Lich. Scand. p. 72, Th. Fr., Lich. Seand. p. 20. Kuopio, ad ramulos Piceae excelsae in par. Rautalampi. Fertilis. 14 Lang, Lichenes Savoniae borealis. A. nidulifera Norrl. ap. Nyl., Flora 1875 p. 8. Kuopio, ad corticem pini. Sterilis. A. chalybeiformis Nyl., Flora 1869 p. 444, Wain. Adjum. I p. 115. Alectoria jubata f. chalybeiformis Nyl., Lich. Scand. p. 720 ThebrohichsSeand> py 2st Kuopio, ad ligna nuda. Sterilis. F. prolixa Wain., Rev. Lich. Linn. p. 9. Alectoria jubata var: (protixavAch., Lich} Univ. p. 592;>Thi-Fr., ich: ‘Scand: p. 24. Alectoria jubata Nyl., Cromb., Brit. Lich. p. 211. Kuopio, ad cortices et ramulos Coniferarum. Sterilis. A. implexa Nyl. in Brenn., Hogl. lafv. p. 36. Usnea im- plexa Hoffm., Deutschl. Fl. I], p. 134. Alectoria jubata var. implexa Uh. Fr.,Lich. Scand:,p.725. Kuopio, ad ramulos et corticem arborum. Sterilis. Cetraria. C. islandica Ach., Meth. Lich. p. 293, Nyl., Lich. Scand. p. 79 pr ip) Th Fr} Lich? Seand.p. 98" pr’ p. “Lichen"sian- dicus Linn., Spec. phant. n. 30 p. 1145 pr. p. Kuopio, supra terram arenosam. Sterilis. C. crispa Ny]. in Norrl., Herb. Lich. Fenn. n. 105—107, Wain. Adjum. I. p. 119. Cetraria islandica var. crispa Ach., Kien? *Univ-*p-"ol3; Nyt, Lich? Scand. “p.’ 79. Kuopio, supra terram. Sterilis. C. tenuissima Wain., Not. Syn. Lich. p. 21. Lichen is- landicus var. tenuissimus Linn., Spec. plant. n. 30 p. 1145. Cetraria aculeata (Schreb.) Fr., Nyl., Lich. Scand. p. 79, Th. Prvkach. Scand: ip. \101; Kuopio, supra saxum. Sterilis. C. saepincola Ach., Meth. Lich. p. 297. Lichen saepin- cola Ehrh., Phytophyl. n. 90. Platysma saepincola Nyl., Lich. Scand. p. 82. Cetraria saepincola var. nuda Schaer., Th. Fr., Lich. | Seand. .p. 107: Kuopio, ad ramulos et ligna nuda. Fertilis. Acta Sooietatis pro Fauna et Flora Fennica 34, N:o 3. 15 C. chlorophylla Wain., Lich. Sibir. p. 7. Lichen chloro- phyllus Humb., Flora Frib. p. 20. Cetraria saepincola var. chlorophylla Schaer., Th. Fr., Lich. Scand. p. 107. Platysma saepincola *PI. ulophyllum (Ach.) Nyl., Scand. p. 82. Kuopio, ad corticem betulae et ligna nuda. Sterilis. C. aleurites Th. Fr., Lich. Scand. p. 109. Lichen aleu- rites Ach., Prodr. Lich. p. 117. Parmelia placorodia Nyl., Scand. p. 106. Kuopio, ad corticem pini. Fertilis. C. Fahlunensis Dalla T. et Sarnth., Flecht. v. Tir., Vorarlb. und Liecht. p. 113 (excl. syn. nonn.). Lichen Fahlunensis Linn., Spec. plant. n. 22. p. 1143. Platysma commixtum Nyl., Seand. p. 83. Cetraria commixta Th. Fr., Lich. Scand. p. 109. Kuopio, saxicola. Fertilis. C. caperata (L.). — Lichen caperatus Linn., Spec. plant. n. 41 p. 1147. Cetraria juniperina *C. caperata Wain., Lich. Sibir. p. 7. Platysma juniperinum *PI. pinastri (Scop.) Nyl., Scand. p. 84. Cetraria juniperina var. pinastri (Scop.) Ach., ih. Fr., Lich: Scand. p. 104. Kuopio, corticicola et lignicola nec non muscicola. Sterilis. C. glauca Ach., Lich. Univ. p. 509, Th. Fr., Lich. Scand. p. 105. Lichen glaucus Linn., Spec. plant. n. 42. p. 1148. Platysma glaucum Nyl., Scand. p. 84. Kuopio, ad cortices vetustos et saxa. Sterilis. F. coralloidea (Wallr.) Kérb., Syst. Lich. Germ. p. 46, Th. mr, Lich. Scand., p. 106. Kuopio, saxicola. Sterilis. C. nivalis Ach., Meth. Lich. p. 294, Th. Fr., Lich. Scand. p. 102. Lichen nivalis Linn., Spec. plant. n. 31 p. 1145. Platysma nivale Nyl., Lich. Scand. p. 81. In insula Karhusaari haud procul a Kuopio legit A. E. Nylander. Sterilis. 16 Lang, Lichenes Savoniae borealis. Evernia. E. divaricata Ach., Lich. Univ. p. 441, Nyl. Scand. p. 75, Th. Fr., Lich. Scand. p. 30. Lichen divaricatus Linn., Syst. Nat. p. 713. Kuopio, in ramulis Piceae excelsae. Ad Haminanlaks legit A. E. Nylander. Sterilis. E. prunastri Ach., Univ. p. 442, Nyl., Scand. p. 74 pr. p. Lichen prunastri Linn., Spec. plant. n. 39. p. 1147. Evernia prunastri var. vulgaris Korb., Th. Fr., Lich. Scand. p. 31. Kuopio, ad corticem arborum. Sterilis. E. thamnodes Arn., Lich. Ausfl. Tirol. XIV. p. 434. Evernia prunastri var. thamnodes Flot., Lich. Fl. Siles. p. 4. Evernia mesomorpha Nyl., Scand. p. 74. Evernia prunastri var. gra- cilis Th. Fr. Lich. Scand. p: et: Kuopio, saxicola. Sterilis. E. furfuracea Zopf, Vergl. Untersuch. p. 99, Nyl., Scand. p. 73 pr. p. Parmelia furfuracea Th. Fr., Lich. Scand. p. 116 pr. p. Lichen furfuraceus Linn., Spec. plant. n. 33 p. 1146. Parmelia furfuracea ? scobicina Ach., Meth. lich. p. 255 (omnino sec. herb. Ach.). Kuopio, ad corticem Pini silvestris ut videtur. Sterilis. E. nuda (Ach.) — Borrera furfuracea ~ nuda Ach., Lich. Univ. p. 500 (thallus intus Ca O, Cl, bene rubescens secundum spec. typic. in Helvetia a Schleicher lectum in herb. Ach.). Evernia olivetorina Zopf, Vergl. Unters. p. 110. Kuopio, ad corticem betulae. Sterilis. E. ceratea Zopf., l. c. p. 125. Parmelia furfuracea £8 ceratea Ach., Meth. Lich. p. 255 (omnino sec. herb. Ach.), Th. Fr., Lich. Scand. p. 116 (ut forma). Evernia furfuracea var. ceratea Nyl., Scand. p. 73. Kuopio, ad corticem Pini silvestris ut videtur. Sterilis. Parmelia. P. saxatilis Ach., Meth. Lich. p. 204, Nyl., Scand. p. 99 | (excl. var.). Parmelia saxatilis var. retiruga (DC.) Th. Fr., | Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 34, N:o 3. 17 Lich. Scand. p. 114. Lichen saxatilis Linn., Spec. plant. n. 19. p. 1142. Kuopio, saxicola. Fertilis. Var. laevis Nyl., Syn. Lich. p. 389. Saxicola. Sterilis. P. fraudans Nyl. in Norrl., Herb. Lich. Fenn. n. 25. Parmelia saxatilis *P. fraudans Nyl., Scand. p. 100, Th. Fr., Lich. Scand. p. 115. Kuopio, saxicola. Ibidem et in insula Karhusaari lacus Kallavesi jam 1852 leg. A. E. Nylander. Sterilis. P. sulcata Tayl. in Mack., Fl. Hib. p. 145. Parmelia saxatilis var. sulcata Nyl., Scand. p. 99, Th. Fr., Lich. Scand. p. 114. Kuopio, corticicola et lignicola. Fertilis. P. omphalodes Ach., Meth. Lich. p. 204. Lichen ompha- lodes Linn., Spec. plant. n. 20. p. 1143. Parmelia saxatilis var. omphalodes et panniformis Nyl., Scand. p. 99, Th. Fr., Lich. Scand. p. 114. Kuopio, saxicola. Sterilis. P. conspersa Ach., Meth. Lich. p. 205, Nyl., Scand. p. 100, Th. Fr., Lich. Scand. p. 127. Lichen conspersus Ehrh. in Ach., Lich. Prodr. p. 118. Kuopio, saxicola. Sterilis. Var. coralloidea Flot., Lich. Fl. Siles. II. p. 20. Parmelia conspersa f. isidiata (Anzi) Cromb., Brit. Lich. p. 248. Kuopio, saxicola. Sterilis. P. centrifuga Ach., Meth. Lich. p. 206, Nyl., Scand. p. 101, Th. Fr., Lich. Scand. p. 128. Lichen centrifugus Linn., Spec. plant. n. 18 p. 1142. Kuopio, saxicola. Fertilis. P. olivacea Ach., Meth. Lich. p. 213 (excl. var.), Nyl., Flora 1868 p. 346, Scand. p. 101 (excl. subsp.). Lichen oli- vaceus Linn., Spec. plant. n. 21. p. 1148. Parmelia olivacea var. corticola Schaer., Th. Fr., Lich. Scand. p. 122. Kuopio, ad cortices et ligna nuda. Fertilis. 18 Lang, Lichenes Savoniae borealis. P. aspidota Dalla T. et Sarnth., Flecht. v. Tirol, Vorarlb. und Liecht. p. 137. Parmelia olivacea var. aspidota Ach., Meth. Lich. p. 214, Th. Fr., Lich. Scand. p. 122. Parmelia olivacea *P. exasperata (Ach.) Nyl., Scand. p. 102. Kuopio, ad cortices arborum. Fertilis. P. prolixa Nyl., Flora 1868 p. 346. Parmelia olivacea var. prolixa Ach., Meth. Lich. p. 214, Th. Fr., Lich. Scand. p. 122. Parmelia olivacea *P. prolixa Nyl., Scand. p. 102 (excl. var.). Kuopio, saxicola. Fertilis. P. sorediata Th. Fr., Lich. Arct. p. 56. Parmelia stygia var. sorediata Ach., Lich. Univ. p. 471, Nyl., Scand. p. 102. Parmelia olivacea *P. sorediata Th. Fr., Lich. Scand. p. 123. Kuopio, saxicola. Sterilis. P. fuliginosa Nyl., Flora 1868 p. 346. Parmelia olivacea var. fuliginosa Fr. in Dub., Bot. Gall. p. 602, Nyl., Scand. Pui02, Thchr. ach. oc¢and. 0: 122. Kuopio, saxicola. Sterilis. P. subaurifera Nyl., Flora 1873 p. 22, Cromb., Brit. Lich. p. 202. Kuopio, ad corticem AJni incanae et ligna nuda. Sterilis. P. stygia Ach., Meth. Lich. p. 203, Nyl., Scand. p. 103, Th. Fr., Lich. Scand. p. 124. Lichen stygius Linn., Spec. plant. n. 25 p: 1143: Kuopio, saxicola. Fertilis. P. diffusa Th. Fr., Lich. Arct. p. 60, Lich. Scand. p. 1381. Lichen diffusus Web., Spicil. p. 250. Parmelia ambigua (Wulf.) Ach., Nyl., Scand. p. 105. Kuopio, ad cortices et ligna. Fertilis. P. hyperopta Ach., Syn. Lich. p. 208, Th. Fr., Lich. Scand. p. 120. Parmelia aleurites (Wnbg) Nyl., Scand. p. 105. Kuopio, lignicola et corticicola. Fertilis. P. physodes Ach., Meth. Lich. p. 250 (excl. var.), Nyl., Seand. p. 403 pr. p., Flora 1875 p. 106. Parmelia physodes var. vulgaris Korb., Th. Fr., Lich. Scand. p. 117. Lichen phy- sodes Linn., Spec. plant. n. 26 p. 1144. Kuopio, ad cortices et ligna nuda. Fertilis. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 34, N:o 3. 19 P. vittata Nyl., Flora 1875 p. 106. P. physodes var. vit- eomeech Meth. lich. p.:251; Th. Fr., Lich. Scand. p..117. Kuopio, ad corticem basin versus ut videtur betulae. Ibidem legit A. E. Nylander. Sterilis. P. tubulosa Bitter., Parm. Hypog. p. 206. Parmelia cera- tophylla var. tubulosa Schaer., Enum. crit. p. 42. Parmelia physodes f. tubulosa Cromb., Brit. Lich. p. 259. Kuopio, ad corticem betulae. Sterilis. P. intestiniformis Ach., Meth. Lich. p. 253. Lichen inte- stiniformis Vill., Dauph. III. p. 497. F. encausta Wain., Lich. Cauc. p. 282. P. encausta a multipuncta (Ehrh.) Th. Fr., Lich. Seand. p. 118. In monte Pisanvuori in par. Nilsiaé legit A. E. Nylander. Lobarina. L. scrobiculata Nyl., Flora 1877 p. 233. Lichen scrobicu- latus Scop., Fl. Carn. p. 384. Stictina scrobiculata Nyl., Scand. p. 94. Kuopio, saxicola. Sterilis. Lobaria. L. pulmonaria Hoffm., Deutschl. FI. II. p. 146. Lichen pul- monarius Linn., Spec. plant. n. 32 p. 1145. Sticta pulmo- nacea Ach., Nyl., Scand. p. 95. Kuopio, ad truncos arborum. Ad Haminanlaks legit A. E. Nylander. Fertilis. Nephroma. N. arcticum Fr., S. Veg. Sc. p. 104, Nyl., Scand. p. 85. Lichen arcticus Linn., Spec. plant. n. 47 p. 1148. Kuopio, supra muscos rupium. Fertile. 20 Lang, Lichenes Savoniae borealis. Peltidea. P. aphtosa Ach., Lich. Univ. p. 516. Lichen aphtosus Linn., Spec. plant. n. 46 p. 1148. Peltigera aphtosa Hoftfm., Nyl., Scand. p. 87. Kuopio, terricola. Fertilis. P. venosa Ach., Meth. Lich. p. 282. Lichen venosus Linn., Spec. plant. n. 45. p. 1148. Peltigera venosa Hoffm., Nyl., Scand. p. 91. Kuopio, terricola. Ibidem jam legit A. E. Nylander. Fertilis. Nephromium. N. resupinatum Arn. Flora 1871 p. 482. Lichen resupinatus Linn., Spec. plant. n. 44 p. 1148, Nephromium tomentosum (Hoffm.) Nyl., Scand. p. 86. Kuopio, corticicola. Fertile. N. laevigatum Nyl., Prodr. p. 101, Scand. p. 87. Nephroma laevigatum Ach., Syn. Lich. p. 242. Kuopio, corticicola. Fertile. N. parile Nyl., Flora 1885 p. 47. Lichen parilis Ach., Prodr. Lich. p. 164. Nephromium laevigatum var. parile Nyl., Scand. p. 87. Kuopio, corticicola. Sterile. Peltigera. P. horizontalis Hoffm., Deutsch. Fl. p. 107, Nyl., Scand. p. 90. Lichen horizontalis Linn., Mant. II. p. 1382. Kuopio, supra muscos rupium. Fertilis. P. malacea Fr., Lich. Eur. ref. p. 44, Nyl., Scand. p. 88. Peltidea malacea Ach., Syn. lich. p. 240 pr. p. Kuopio, supra terram. Fertilis. In latere praerupto submuscosa rupis ad Pieksémaki leg. J. P. Norrlin (H. L. F. n. 376). Acta Sooietatis pro Fauna et Flora Fennica 34, N:o 3. 21 P. canina Hoffm., Deutsch. Fl. p. 106, Nyl., Scand. p. 88. Lichen caninus Linn., Spec. plant. n. 48. p. 1149. Kuopio, terricola. Fertilis. P. rufescens Hoffm., Deutsch. Fl. p. 107, Nyl., Scand. p. 89 (excl. subsp.). Lichen caninus var. rufescens Weis, Plant. crypt. Gott. p. 207. Kuopio, terricola. Fertilis. P. erumpens (Tayl.). Peltidea erumpens Tayl. in Hook. Journ. of Bot. 1847 p. 184. P. canina var. extenuata Ny]. in Norrl., Bidr. Tav. p. 178 et Wain., Lich. Vib. p. 49. Lobi fertiles angustati parce soraliferi, subtus albi ner- visque albidis, rhizinis sat sparsis. Apothecia fusca parva demum oblonga apicibus lobulorum adscendentium adfixa, margine plus minusve denticulata. Sporae 5—6 septatae aci- culares, saepe paullulum curvatae, longit. 0O,o3s—-s7 mm. et crassit. 0,o030—35 mm. Kuopio, supra terram arenosam. Fertilis. P. spuria DC., Fl. Fr. I. p. 406. Lichen spurius Ach., Prodr. lich. p. 159. Peltigera rufesceus *P. spuria Nyl., Scand. p. 89. Kuopio, terricola. Fertilis. P. polydactylon Hoffm., Deutsch. FI. II p. 106, Nyl., Scand. p. 90. Lichen polydactylon Neck., Meth. Muse. p. 85. Kuopio, terricola. Fertilis. Pyscia. Ph. (Xanthoria) parietina De Not., Parmel. p. 23, Nyl., Scand. p. 107 pr. p. Lichen parietinus Linn., Spec. plant. n. 25. p. 1143. Xanthoria parietina Th. Fr., Lich. Scand. p. 145. Kuopio, corticicola. Fertilis. Ph. polycarpa Nyl. in Lamy, Bull. soc. bot. 1883 p. 359. Lichen polycarpus Ehrh., Plant. crypt. n. 137. Physcia pa- rietina var. polycarpa Nyl., Scand. p. 107. Xanthoria lychnea var. polycarpa Th. Fr., Lich. Scand. p. 146. Kuopio, ad cortices et ligna nuda. Fertilis. 22 Lang, Lichenes Savoniae borealis. Ph. lychnea Nyl. in Carroll, Journ. Bot. 1865 p. 288. Parmelia candelaria var. lychnea Ach., Meth. lich. p. 187. Physcia parietina *Ph. lychnea Nyl., Scand. p. 107. Xanthoria lychnea var. pygmaea Th. Fr., Lich. Scand. p. 146. Kuopio, ad cortices et ligna nuda. Fertilis. Ph. (Euphyscia) stellaris Nyl., Flora 1870 p. 38. Lichen stel- laris Linn., Spec. plant. n. 27. p. 1144. Physcia stellaris var. adpressa a. genuina Th. Fr., Lich. Scand. p. 139. Kuopio, corticicola. Fertilis. Ph. tenella Nyl., Flora 1873 p. 67. Lichen tenellus Scop., Fl. Carn. p. 1406. Physcia stellaris var. tenella Nyl., Scand. pridid. Kuopio, corticicola. Sterilis. Ph. tribacia Nyl., Flora 1874 p. 48. Lecanora tribacia Ach., Lich. Univ. p. 415. Physcia tenella Wain., Lich. Vib. p. 50. Kuopio, ad corticem Pini silvestris et betulae. Sterilis. Ph. aipolia Nyl., Flora 1870 p. 38. Lichen aipolius Ehrh., Plant. crypt. n. 197. Physcia stellaris var. adpressa b. aipolia ThFr.,-Liehi Scand. p39. Kuopio, ad corticem praecipue Populi tremulae. Fertilis. Ph. caesia Nyl., Prodr. lich. Gall. p. 308, Scand. p. 112, Th. Fr., Lich. Scand. p. 140. Lichen caesius Hoffm., Enum. Ds 65; Kuopio, saxicola. Fertilis. Ph. obscura Nyl., Prodr. p. 309, Scand. p. 112 pr. p., Th. Fr., Lich. Scand. p. 141 pr. ‘p. Lichen obscurus Ehrh., Plané erype p.1 fT. Kuopio, muscicola. Fertilis. Var. sorediifera Nyl. in Norrl., Bidr. Tav. p. 180 et Wain., Lich. Vib. p. 52. Thallus pallide cinereofuscus soredliis pallidioribus. Apothecia excipulo atrofibrillosa. Kuopio, ad corticem Sorbi. Fertilis. Var. ciliata Wain., Lich. Cauc. p. 301. Lichen ciliatus Hoffm., Enum. p. 69. Physcia obscura var. ulothrix (Ach.) Nyl-} Seand. p12 Kuopio, ad corticem Populi tremulae. Fertilis. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 34, N:o 3 23 Var. lithotodes Wain., Adjum. I. p. 133. Physcia litho- todes Nyl., Flora 1875 p. 360. Kuopio, saxicola. Fertilis. Ph. endococcina Th. Fr., Bot. Not. 1866 p. 150. Parmelia endococcina Korb., Par. lich. p. 36. Physcia obscura f. endo- coccina Th. Fr., Lich. Scand. p. 143. Kuopio, saxicola. Fertilis. Umbilicaria. U. pustulata Hoffm., Deutsch. Fl. II. p. 111, Nyl., Scand. p. 113, Th. Fr., Lich. Scand. p. 149. Lichen pustulatus Linn., Spec: plant. .n..52. p..1150: Kuopio, saxicola. E par. Rautalampi reportavit A. E. Nylander. Sterilis. Gyrophora. G. hirsuta Th. Fr., Lich. Arct. p. 168. Lichen hirsutus Ach., Vet. Ak. Handl. 1794 p. 97. Gyrophora hirsuta a. ve- stita Th. Fr., Lich. Scand. p. 155. Umbilicaria hirsuta Stenh., Nyl., Lich. Scand. p. 115. In par. Rautalampi leg. A. E. Nylander. Sterilis. G. ustulata Wain., Not. Syn. p. 23. Lichen ustulatus Ehrh., Plant. crypt. n. 296. Umbilicaria hyperborea Hoffm., Nyl., Scand. p. 118. Gyrophora hyperborea var. primaria Th. er, Lich.) Scand. :p. 160: Kuopio, saxicola. In Nilsia, in monte Pisanvuori leg. A. E. Nylander. Fertilis. G. flocculosa Turn. et Borr., Lich. Brit. p. 217. Lichen flocculosus Wulf. in Jacq. Coll. II]. p. 99. Umbilicaria floc- culosa Hoffm., Nyl., Scand. p. 119. Gyrophora polyphylla var. gensta Flot., Th., Fr., Lich. Scand. p. 164. Kuopio, saxicola. In monte Pisanvuori in par. Nilsia legit A. E. Nylander. Fertilis. 24 Lang, Lichenes Savoniae borealis. Pannaria. P. pezizoides Trev., Lich. Venet. n. 98. Lichen pezizoides Web., Spic. Fl. Gott. p. 201. Pannaria brunnea (Sw.) Nyl., Seana. p. 123. Kuopio, supra terram. Fertilis. Parmeliella. P. microphylla Miill. Arg., Flora 1889 p. 507. Lichen mi- crophyllus Sw. in Vet. Ak. Handl. 1791 p. 301. Pannaria microphylla Mass., Nyl., Scand., p. 124. Kuopio, ad latera rupium. Ad Haminanlaks leg. A. E. Nylander. Fertilis. Massalongia. M. carnosa Korb., Syst. Lich. Germ. p. 109. Lichen car- nosus Dicks., Plant. crypt. II. p. 21. Pannaria muscorum (Ach:) Del., Nyl., Scand? p. 127. Kuopio, supra muscos. Ibidem leg. A. E. Nylander. Fertilis. Leproloma. L. membranaceum Wain., Lich. Cauc. p. 293. Lichen mem- branaceus Dicks., Plant. crypt. II. p. 21. Amphiloma lanu- ginosum (Ach.) Nyl., Scand. p. 129. Kuopio, saxicola. Sterile. Lecanora. L. (Squamaria) muralis Schaer., Enum. crit. p. 66. Lichen muralis Schreb., Spic. Fl. Lips. p. 130. Var. saxicola Schaer. |. c. Lichen saxicola Poll., Pl. Palat. Ill. p. 225. Sgquamaria saxicola Nyl., Scand. p. 133 pr. p. Lecanora saxicola var. vulgaris (Korb.) Th. Fr., Lich. Scand. Ds2226. Kuopio, saxicola. Fertilis. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 34, N:o 3. 25 L. (Caudelariella) vitellina Ach., Lich. Univ. p. 403, NylL., Scand. p. 141 pr. p. Caloplaca vitellina var. genuina Th. Fr., Lich. Seand. p. 188.' Kuopio, ad cortices et saxa. Fertilis. L. xanthostigma Nyl., Lich. Paris p. 51. Lichen xantho- stigma Pers. in Ach., Lich. Univ. p. 403. Caloplaca vitellina var. xanthostigma Th. Fr., Lich. Scand. p. 188. Kuopio, ad cortices et ligna nuda. Sterilis. Var. lutella Wain., Florula Tav. p. 102. Kuopio, ad corticem Alni incanae. Fertilis. L. (Caloplaca) gilva (Hoffm.). Verrucaria gilva Hoffm., Deutsch. Fl. II. p. 179. Lecanora cerina Ach., Nyl., Scand. p. 144. Caloplaca cerina Th. Fr., Lich. Scand. p. 178. Kuopio et Pieksamaki, ad corticem praecipue Populi tremulae. Etiam lignicola. Fertilis. Var. cyanolepra Nyl. Scand. p. 144. Patellaria cyanolepra DC., Fl. Fr. Il. p. 560. Caloplaca cerina var. Ehrharti f. cya- nolepra Th. Fr., Lich. Scand. p. 175. Kuopio, ad corticem Populi tremulae. Fertilis. L. cerina (Ehrh.). Lichen cerinus Ehrh., Plant. crypt. n. 216. Lecanora cerina *L. pyracea (Ach.) Nyl., Scand. p. 145. Caloplaca pyracea Th. Fr., Lich. Scand. p. 178. Kuopio, ad corticem praecipue Populi tremulae nec non Sorbi aucupariae. Fertilis. L. (Rinodina) sophodes Ach., Lich. Univ. p. 356 pr. p., Nyl., Seand. p. 148 pr. p. Rinodina sophodes Th. Fr., Lich. Scand. p. 199 pr. p. Var. cinereovirens Wain., Lich. Vib. p. 56. Kuopio, corticicola. Fertilis. L. laevigata Nyl., Flora 1878 p. 345, Wain., Adjum. I. p. 151. Kuopio, lignicola. Fertilis. L. (Eulecanora) subfusca Ach., Lich. Univ. p. 393, Nyl., Scand. p. 159 pr. p., Th. Fr., Lich. Scand. p. 238 pr. p. Lichen subfuscus Linn., Spec. plant. n. 16. p. 1142. 26 Lang, Lichenes Savoniae borealis. Var. allophana Ach. Lich. Univ. p. 395, Th. Fr., Lich. Scand. p. 238. Kuopio, ad corticem Populi tremulae et ligna nuda. Fertilis. Var. glabrata Ach., Lich. Univ. p. 393. Lecanora subfusca var. argentata (Ach.) Th. Fr., Lich. Scand. p. 239. Kuopio, corticicola. Fertilis. Var. chlarona Ach., Syn. lich. p. 158. Kuopio et Karttula, ad corticem Pini silvestris et be- tulae. Fertilis. Var. coilocarpa Ach., Lich. Univ. p. 393, Th. Fr., Lich. Scand. p. 239. Lecanora subfusca f. coilocarpa Nyl., Scand. p. 160. Kuopio, lignicola. Fertilis. L. cenisia Ach., Lich. Univ. p. 361. Lecanora subfusca f. cenisia Nyl., Scand. p. 161. Lecanora subfusca var. cenisia Ti fr. ich. scand: p-) 240: Kuopio, saxicola. Ibidem legit A. E. Nylander. Fer- tilis. Var. melacarpa Nyl. — Wain., Adjum. I. p. 157. Kuopio, saxicola. Fertilis. F. rubricosa Wain., Adjum. I, p. 158. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. albella Ach., Vet. Ak. Handl. 1810 p. 187. Lichen al- bellus Pers. in Ust. Ann. XI. p. 18. Lecanora subfusca *L. albella Nyl., Scand. p. 162, Th. Fr. Scand. p. 243 pr. p. Kuopio, corticicola. Fertilis. F. peralbella Nyl. in Cromb., Journ. Bot. 1876 p. 361. L. albella *L. peralbella Wain., Adjum. I. p. 159. Kuopio, ad corticem Alni incanae. Fertilis. L. carpinea Wain., Not. Syn. p. 23. Lichen carpineus Linn., Spec. plant. n. 11. p. 1142. Lecanora subfusca *L. angulosa (Ach.) Nyl., Scand. p. 161. Lecanora albella var. angulosa The fr., Lich. Scand. p. 244. Kuopio, ad corticem praecipue Alni incanae. Fertilis. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 3. 27 L. cateilea Th. Fr., Lich. Scand. p. 245. Lecanora sub- fusca var. cateilea Ach., Lich. Univ. p. 394. Kuopio, ad corticem Alni incanae. Fertilis. L. sordida Th. Fr., Lich. Scand. p. 246. Lichen sordidus Pers. in Ust. Ann. 1794 p. 26. Lecanora glaucoma Ach., Nyl., Seand. p. 159. Var. Swartzii Nyl., Scand. p. 159. Lichen Swartzii Ach., Prodr. lich, p.\.55. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. umbrina Mass., Ric. lich. crost. p. 10. Lichen umbrinus Ehrh., Plant. crypt. n. 245. Lecanora Hageni Th. Fr., Lich. Seand. p. 250. Kuopio, ad corticem Populi tremulae. Fertilis. Non rite evoluta visa. L. sambuci Nyl., Scand. p. 168, Th. Fr., Lich. Scand. p. 247. Lichen sambuci Pers. in Ust. Ann. 1794 p. 26. Kuopio, ad corticem ut videtur Sorbi Aucupariae. Fertilis. L. distans Ach., Vet. Ak. Handl. 1810 p. 146. Lichen distans Pers. in Ach., Meth. lich. p. 168. Lecanora subfusca f. distans Nyl., Scand. p. 160. Kuopio, ad corticem populi. Fertilis. L. varia Ach., Syn. lich. p. 161, Nyl., Scand. p. 163 pr. p. Lichen varius Ehrh., Plant. crypt. n. 68. Lecanora varia var. vulgaris Korb., Th. Fr., Lich. Scand. p. 259. Kuopio, lignicola. Fertilis. L. polytropa Th. Fr., Lich. Arct. p. 110. Lichen polytropus Ehrh., Plant. Crypt. n. 294. Lecanora varia var. polytropa my, scand. p. 164, Th. Fr., Lich. Scand. p. 259. Kuopio, saxicola. Fertilis. In Pieksaéamaki leg. J. P. morrlin (H. L. F. N:o 293). Var. intricata Th. Fr., Lich. Arct. p. 110. Lichen intricatus Schrad., Journ. f. Bot. 1801 p. 72. Lecanora varia var. in- micota Nyl., Scand. p. 164, Th. Fr., Lich. Seand. p. 260. Kuopio, saxicola. Ibidem legit A. E. Nylander. Fertilis. 28 Lang, Lichenes Savoniae borealis. L. expallens Ach., Lich. Univ. p. 374, Cromb., Brit. Lich. p. 482. Lepraria expallens Pers. in. Ach. l. ce. Kuopio, ad corticem pini. Sterilis. L. glaucella Nyl., Lich. Paris p. 62. Lecanora albella ***glaucella Flot., Uebers. Schles. p. 131. Lecanora piniperda subsp. L. glaucella Nyl. in Cromb., Brit. Lich. p. 486. Kuopio, lignicola. Fertilis. Var. subcarnea (KOrb.). Lecanora piniperda f. subcarnea Korb., Par. lich. p. 81. Lecidea albellula Nyl., Lapp. or. p. 147. Lecanora albellula Th. Fr., Lich. Scand. p. 266. Kuopio, ad corticem Pini silvestris, Alni incanae et be- tulae. Fertilis. L. subintricata Nyl., Flora 1872 p. 249, Th. Fr., Lich. Scand. Dp. 265"pri -p: Kuopio, ad corticem et lignum Pini silvestris. Fertilis. L. eftusa’ Ach., Lich. Univ. ‘p. 386. Th. Fr., Lich. Seand p. 263 pr. p. Lichen effusus Pers. in Hoffm., Deutsch. FI. II. p. 174. Lecanora varia *L. sarcopis (Wnbg) Nyl., Scand. pP*165, Kuopio, lignicola. Fertilis. L. cadubriae Hedl., Krit. Bem. p. 48. Biatora Cadubriae Mass., Sched. crit. p. 176. Lecidea Cadubriae Th. Fr., Lich. Scand. p. 468. Kuopio, lignicola. Fertilis. L. obscurella Hedl., Krit. Bem. p. 50. Lecidea pellucida var. obscurella Smf., Suppl. p. 161 pr. p. Lecidea obscurella omi., Ny, Lapp. om p. 147, “Tho Fr; Lich? Scand. p. “407. Kuopio, ad corticem pini. Fertilis. L. hypoptoides Nyl., Flora 1872 p. 249. Lecanora hypopta var. hypoptoides Wain., Adjum. I. p. 163. Kuopio, lignicola. Fertilis. L. leptacina Smf., Suppl. p. 96. Var. chlorophaeodes Hedl., Krit. Bem. p. 36. Lecanora chlorophaeodes Nyl., Flora 1873 p. 290. Kuopio, saxicola. Fertilis. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 34, N:o 3. 29 L. atra Ach., Lich. Univ. p. 344 pr. p., Korb., Syst. Lich. Germ. p. 139, Nyl., Scand. p. 170, Th. Fr., Lich. Scand. p. 237. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. badia Ach., Lich. Univ. p. 407, Nyl., Scand. p. 170, Th. Fr., Lich. Scand. p. 266. Lichen badius Pers. in Ust. Ann. 1794 p. 27. Kuopio, saxicola. Ibidem legit A. E. Nylander. Fer- tilis. L. (Aspicilia) cinerea Smf., Suppl. p. 99, Th. Fr., Lich. Scand. p. 280. Lichen cinereus Linn., Mant. I. p. 132. Kuopio, saxicola. Fertilis. F. pruinosa Wain., Adjum. I. p. 169. Kuopio, saxicola. Fertilis. lL, Snesa Nyl., Lapp. or. p. 137, Th. Fr., Lich. ‘Scand, p. 276. Lichen gibbosus Ach., Lich. Prodr. p. 30. Var. subdepressa Wain., Adjum. I. p. 168. Lecanora gib- bosa *L. subdepressa Nyl., Flora 1873 p. 69. Kuopio, saxicola. Fertilis. Var. lusca Wain., Adjum. I. p. 168. Lecanora lusca Nyl., Flora 1873 p. 69. Aspicilia sylvatica Zw. teste Arn., Lich. frank. Jura p. 128. Supra saxum graniticum ad Pieksamaki leg. Norrlin mm. L. F. n. 241). Fertilis. Var. laevata Th. Fr., Lich. Scand. p. 276. Sagedia lae- vata Ach., Lich. Univ. p. 327. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. cinereorufescens Nyl., Lapp. or. p. 167, Th. Fr., Lich. Scand. p. 284. Urceolaria cinereorufescens Ach., Lich. Univ. Be 617. Kuopio, saxicola. Fertilis. Supra saxum graniticum ad Pieksamaki leg. Norrlin (H. L. F. n. 246). F. diamarta Nyl., Lapp. or. p. 137, Th. Fr., Lich. Scand. p. 285. Urceolaria diamarta Ach., Meth. Lich. p. 151. Ad Kuopio legit A. E. Nylander. Fertilis. 30 Lang, Lichenes Savoniae borealis. L. (Lecania) cyrtella Wain., Adjum. I. p. 174. Lecania cyr- tella Th. Fr., Lich. Scand. p. 294. Lecidea cyrtella Ach., Meth. lich. p67;oNyk, Lappor. paisd Kuopio, ad corticem Alni incanae. Fertilis. L. cyrtellina Nyl., Flora 1873 p. 18. Lecidea sylvana Th. FrfiLieh eScand p. 430pr. -p: Kuopio, ad corticem ut videtur Ribis. Fertilis. L. dimera Nyl. in Norrl., Tavastl. p. 184. Lecania dimera Th. Fr., Lich. Scand. p. 293. Lecanora athrooearpa *dimera Nyl., Scand. p. 169. Kuopio. In cortice Populi tremulae. Fertilis. L. (Haematomma) coccinea Cromb., Brit. Lich. p. 454. Lichen coccineus Dicks., Crypt. I. p. 8. Lecanora haematomma (Ehrh.) Ach., Nyl., Scand. p. 172. Haematomma coccineum Korb., Th. Fre Lich. Scand: p:" 297: Var. porphyria Ach., Lich. Univ. p. 389. Lichen porphyrius Pers. in Ust. Ann. 1794 p. 17. Haematomma coccineum var. porphyrium Th. Fr., Lich. Scand. p. 297. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. ventosa Ach., Lich. Univ. p. 399, Nyl., Scand. p. 172. Lichen ventosus Linn., Spec. plant. n. 9. p. 1142. Haema- tomma ventosum Mass., Th. Fr., Lich. Scand. p. 296. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. (Ochrolechia) tartarea Ach., Lich. Univ. p. 371, Nyl., Scand. p. 157; Th. Fr., Lich. Scand. p;.233. Lichen tartarens Linn Spec. plant. n. 14. p. 1141. Ochrolechia tartarea Korb., Syst. Lich, Germ. p.. 150! Kuopio, corticicola. Sterilis. Ad Haminanlaks fertilem legit A. E. Nylander. L. subtartarea Nyl., Lich. Pyr. or. p. 21. Lecanora tarta- rea *L. pallescens f. leprosa Nyl., Lapp. or. p. 135. Kuopio, supra saxa et cortices. Fertilis. L. pallescens Nyl., Bull. soc. Linn. Norm. 1868 p. 68. Lichen pallescens Linn., Spec., plant. n. 15. p. 1142. Lecanora Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 3. 31 pallescens var. tumidula (Pers.) Schaer., Th. Fr., Lich. Scand. p- 235. Kuopio, ad corticem ut videtur Salicis Capreae. Fertilis. L. geminipara Th. Fr., Lich. Scand. p. 236. Lecanora leprothelia Nyl., Flora 1874 p. 16. Kuopio, supra terram et muscos in saxo. Sterilis. L. (Acarospora) fuscata Nyl., Flora 1872 p. 364. Lichen fuscatus Schrad., Spicil. Fl. Germ. p. 83. Acarospora fuscata mr. Lich. Ausfl: Tirol. VII. p. 279. Kuopio, saxicola. Ibidem legit A. E. Nylander. Fertilis. L. smaragdula Nyl., Flora 1872 p. 429. Endocarpon sma- ragdulum Wnbg in Ach., Meth. lich. Suppl. p. 29. Acarospora fuscata var. smaragdula Wain., Lich. Cauc. p. 330. Kuopio, saxicola. Fertilis. Pertusaria. P. carneopallida Nyl., Flora 1868 p. 478. Lecidea carneo- pallida Nyl., Bot. Not. 1853 p. 188, Scand. p. 196. Pertusaria protuberans (Somf.) Th. Fr., Lich. Scand. p. 305. Kuopio, in cortice Alni incanae. Fertilis. P. Sommerfeltii Fr., Lich. Eur. ref. p. 423, Nyl., Lich. Scand. mm 181,. Th. Fr., Lich. Scand. ‘p. 313. In Savonia boreali sec. A. E. Nylander 1. c. p. 73. Spe- cimina nulla vidi. P. globulifera Nyl., Prodr. Lich. Gall. p. 98, Cromb., Brit. Lich. p. 495. Variolaria globulifera Turn., Trans. Linn. Soc. 1808 p. 139. Kuopio, saxicola et corticicola. Sterilis. P. faginea Wain., Not. syn. lich. p. 24. Lichen fagineus Linn., Spec. plant. n. 10. p. 1141. Pertusaria amara (Ach.) my, Flora 1873 p.'22, Cromb., Brit., Lich. p. 496: Kuopio, corticicola. In Rautalampi legit A. E. Nylander. Sterilis. P. leioplaca Schaer., Spicil. p. 66, Nyl., Scand. p. 181, Th. Fr., Lich. Scand. p. 316. Porina leioplaca Ach., Vet. Ak. Handl. 1809 p. 159. 32 Lang, Lichenes Savoniae borealis. Var. laevigata Th. Fr., Lich. Arct. p. 259, Lich. Scand. p. 316. Pertusaria leioplaca var. octospora Nyl., Scand. p. 182. Kuopio, ad corticem Alni incanae. Fertilis. Diploschistes. D. scruposus Norm., Mag. f. Naturv. 1853 p. 232. Lichen scruposus Linn., Mant. II. p. 131. Urceolaria scruposa Ach., Nyl., “‘Scand- p.-176, Th. (Fr, Lich:;Seand: p32. Kuopio, saxicola. Fertilis. Lecidea. L. (Gyalecta) congruella Nyl., Scand. p. 191. Pachyphiale corticola Lonnr., Flora 1858 p. 612. Gyalecta corticola Tuck., Wain., Adjum. II. p. 3. Kuopio, ad corticem Salicis Capreae. Fertilis. L. diluta (Pers.). Peziza diluta Pers., Syn. Fung. p. 668. Lecidea pineti Ach., Nyl., Lich. Scand. p. 191. Ad Toivala prope Kuopio supra lignum vetustum ab A. E. Nylander lecta. Fertilis. L. (Biatora) vernalis Ach., Vet. Ak. Handl. 1808 p. 266, Nyl., Scand. p. 200 pr. p., Th. Fr., Lich. Scand. p. 427. Lichen vernalis Linn., Syst. Nat. III, p. 234. Kuopio, supra muscos. Fertilis. *L. epixanthoidiza Ny]., Flora 1875 p. 10, Wain., Adjum. II. p. 34. Kuopio, supra muscos. Sterilis et incerta. / L. symmicta Hedl., Krit. Bem. p. 56. Lecanora varia var. symmicta Ach., Lich. Univ. p. 379. Var. symmictera (Nyl.). Lecanora symmictera Nyl., Flora 1872 p. 249. Lecidea symmicta f. symmictera Hedl., Krit. Bem. p. 57. Kuopio et Karttula. Corticicola et lignicola. Fertilis. Var. saepincola (Ach.). Lecidea saepincola Ach., Syn. lich. p.' 35: Kuopio, lignicola. Fertilis. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 34, N:o 3. 33 L. albohyalina Nyl., Flora 1876 p. 577, Th. Fr., Lich. Scand. p. 431 pr. p. Lecidea luteola var. albohyalina Nyl., Herb. Mus. Fenn. p. 89. Kuopio, ad corticem Alni incanae et Juniperi. Fertilis. L. lucida Ach., Meth. lich. p. 74, Nyl., Scand. p. 195, Th. Fr., Lich. Scand. p. 482. Lichen lucidus Ach., Lich. Prodr. p. 39. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. symmictella Nyl., Flora 1868 p. 163, Th. Fr., Lich. Scand. p. 433. Kuopio, lignicola. Fertilis. L. fusca Th. Fr., Lich. Scand. p. 435. Lecidea sphae- roides var. fusca Schaer., Spicil. p. 166. Var. sanguineoatra Th. Fr., Lich. Scand. p. 4385. Lecidea sanguineoatra Nyl., Scand. p. 199 pr. p. Kuopio, supra muscos et vegetabilia alia destructa. Fertilis. L. granulosa Schaer., Spicil. p. 172, Th. Fr., Lich. Scand. p. 442. Lichen granulosus Ehrh., Plant. crypt. n. 145. Lecidea decolorans (Hoffm.) Flérk., Nyl., Scand. p. 197. Kuopio, supra terram et vegetabilia destructa. Fertilis. L. flexuosa Nyl., Prodr. Lich. Gall. p. 110. Biatora fle- xuosa Fr., Sched. crit. VIII, p. 11. Lecidea decolorans *L. flexuosa Nyl., Scand. p. 197. Lecidea granulosa *L. flexuosa Th. Fr., Lich. Scand. p. 444. Kuopio, lignicola. Fertilis. L. erythrophaea Florke in Somf. Suppl. p. 163, Th. Fr., Lich. Scand. p. 465. Lecidea vernalis *L. tenebricosa (Ach.) Nyl., Scand. p. 201. Kuopio, ad corticem Alni incanae et Salicis Capreae. Fertilis. L. turgidula Fr., Sched. Crit. I, p. 10, Th. Fr., Lich. Scand. p. 469. Lecidea vernalis *L. turgidula Nyl., Scand. p. 201. F. endopella Leight., Lich. Gr. Brit. ed. 3 p. 261, Wain., Adjum. II, p. 48. Kuopio, lignicola. Fertilis. 34 Lang, Lichenes Savoniae borealis. L. (Biatorina) globulosa Flérk., D. Lich. n. 181. Catillaria globulosa Th. Fr., Lich. Scand. p. 575. Lecidea anomala Nyl., Scand) px 202.pr vp: Kuopio, corticicola. Fertilis. L. ameibospora Hedl., Krit. Bem. p. 65. Kuopio, ad corticem vetustum betulae. Fertilis. L. denigrata Nyl., Lapp. or. p. 149. Biatora denigrata , Vet. Ak. Handl. 1822 p. p. 265. Catillaria jee ee Th. KE Lich: stand. p.. 5%. Kuopio, lignicola. Fertilis. L. atropurpurea Nyl., Flora 1873 p. 294. Lecidea sphae- roides var. atropurpurea Schaer., Spicil, p. 165. Catillaria atropurpurea Th. Fr.. Lich. Scand. p. 565. Lecidea gyaliza Nyl., Scand. p. 202. Kuopio, lignicola. Fertilis. L. (Bilimbia) sphaeroides Nyl., Lapp. or. p. 150, Scand. p. 204 (excl. var.). Lichen sphaeroides Dicks., Plant. Crypt. I, p. 9. Bilimbia sphaeroides Th. Fr., Lich. Scand. p. 369. Kuopio, supra muscos. Fertilis. L, triplicans Wain., Adjum. II, p. 7. Lecidea sphaeroides *., sabuletorum f. triplicans Nyl., Scand. p. 205. Bilimbia obscurata (Somf.) Th. Fr., Lich. Scand. p. 372. Kuopio, supra muscos. Fertilis. L. ligniaria Ach., Vet. Ak. Handl. 1808 p. 236. Lecidea sphaeroides *L. sabuletorum f. milliaria (Fr.) Nyl., Scand. p. 205. Bilimbia milliaria var. ligniaria Th. Fr., Lich. Scand. Dp. 302. Kuopio, lignicola. Fertilis. L. melaena Nyl., Bot. Not. 1853 p. 182. Lecidea sphae- roides **L, melaena Nyl., Scand. p. 205. Bilimbia melaena Arn, Ch.Fr., Lich. ocang.p. 3389, Kuopio, lignicola. Fertilis. L. (Bacidia) abbrevians Nyl. in Norrl., Fl. Kar. On. II p. 30. Lecidea bacillifera f. abbrevians Nyl., Flora 1869 p. 413. Ba- cidia abbrevians Th. Fr., Lich. Scand. p. 362 pr. p. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 34, N:o 3. 35 Kuopio, ad corticem Juniperi communis et Betulae. Fertilis. L. umbrina Ach., Lich. Univ. p. 183, Nyl., Scand. p. 209 pr. p. Bacidia umbrina Th. Fr., Lich. Scand. p. 365. Var. compacta Wain., Adjum. II, p. 23. Bacidia umbrina var. compacta (Korb.) Th. Fr., Lich. Scand. p. 365. Kuopio, lignicola. Fertilis. L. (Arthrosporum) accline Flot. in Kérb., Syst. Lich. Germ. p. 270, Nyl., Scand. p. 219. Arthrospora acclinis Th. Fr., Lich. Scand. p. 585. Kuopio, ad corticem Populi tremulae. Fertilis. L. (Biatorella) improvisa Nyl., Scand. p. 213. Biatorella moriformis (Ach.) Th. Fr., Lich. Scand. p. 401. Kuopio, ad corticem pini et lignum. Fertilis. L. (Eulecidea) glomerulosa Nyl., Flora 1872 p. 356, Wain., Adjum. II, p. 92. Patellaria glomerulosa DC., FI. Fr. II p. 347. F. achrista Wain., Adjum. II, p. 93. Lecidea elaeochroma var. achrista Somf., Suppl. p. 150, Th. Fr., Lich. Scand. p. 544, Kuopio, ad corticem Populi tremulae. Fertilis. L. subcongrua Nyl., Flora 1874 p. 11, Wain., Adjum. II, Bp. 97: Kuopio, saxicola. Fertilis. Spermatia bacillaria recta vel fere recta. Paraphyses sat laxae. L. melancheima Tuck., Synops. p. 68. Lecidea euphoroides Nyl., Scand. p. 244. Lecidea elabens Fr., Th. Fr., Lich. Scand. p. 554. Kuopio, lignicola. Fertilis. L. confluens K6rb., Syst. Lich. Germ. p. 250, Th. Fr., Lich. Scand. p. 484, Ach., Syn. lich. p. 16 pr. p. Lecidea contigua *L. confluens Nyl., Scand. p. 225 pr. p. Kuopio, saxicola. Fertilis. F. sorediza Wain., Adjum. II, p. 53. Lecidea sorediza Nyl., Flora 1873 p. 72. Lecidea speirea *L. subconfluens Th. Fr., Lich. Scand. p. 487. Kuopio, saxicola. Sterilis. 36 Lang, Lichenes Savoniae borealis. L. lapicida Arn., Flora 1871 p. 153, Ach., Vet. Ak. Handl. 1808 «p.2232) priep: Var. declinans Nyl., Scand. p. 226. Lecidea pantherina *.., lapicida Th. Fr., Lich. Scand. p. 498. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. pantherina Th. Fr., Lich. Scand. p. 491. Lecidea la- picida var. pantherina Ach., Lich. Univ. p. 159 pr. p. Lecidea lapicida *L. polycarpa Nyl., Scand. p. 226. Var. Achariana Wain., Adjum. II, p. 56. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. lithophila Th. Fr., Lich. Scand. p. 495. Lecidea lapi- cida var. lithophila Ach., Vet. Ak. Handl. 1808 p. 233. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. plana Lahm., in Korb., Par. lich. p. 211, Th. Fr., Lich. Scand. p. 497. Kuopio, saxicola. Etiam ad Piekséamaki a J. P. Norrlin lecta (H. L. F. n. 338). Fertilis. L. macrocarpa Th. Fr., Lich. Scand. p. 505. Patellaria macrocarpa DC., Fl. Fr. II, p. 347. Lecidea contigua var. platycarpa (Ach.) Nyl., Scand. p. 224. F. contigua Wain., Adjum. II, p. 67. Kuopio, saxicola. Fertilis. F. platycarpa Wain., Adjum. Il, p. 68. Lecidea platycarpa Ach, Eich. Univ.-p. 13: Kuopio, saxicola. Fertilis. F. oxydata Wain., Adjum. II, p. 67. Lecidea platycarpa f. oxydata Korb., Syst. Lich. Germ. p. 249. Kuopio, saxicola. Fertilis. F. steriza Nyl., Scand. p. 224, Wain., Adjum. II, p. 68. Lecidea confluens var. steriza Ach., Lich. Univ. p. 174. Kuopio, saxicola. Fertilis. Var. cinereoatra Wain., Adjum. II, p. 70. Lecidea cinereo- atra Ach., Lich. Univ. p. 167. Lecidea meiospora Nyl., Flora 18%3..pL “P2: Kuopio, saxicola. Supra saxum rapakivicum ad Pieksa- maki leg. J. P. Norrlin (H. L. F. n. 336). Fertilis. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 34, N:o 3. 37 L. crustulata Korb., Syst. Lich. Germ. p. 249. Lecidea parasema var. crustulata Ach., Lich. Univ. p. 176 pr. p. Le- cidea macrocarpa *L. crustulata Th. Fr., Lich. Scand. p. 511, Wain., Adjum. II, p. 73. Kuopio, saxicola et lapillicola. Fertilis. L. fuscoatra Th. Fr., Lich. Scand. p. 525, Nyl., Scand. p. 229 pr. p. Lichen fuscoater Linn., Spec. plant. n. 5. p. 1140. F. fumosa Wain., Adjum. II, p. 77. Verrucaria fumosa Hoffm., Deutsch. FI. II, p. 190. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. furvella Nyl. in Mudd, Manual p. 207, Th. Fr., Lich. Scand. p. 530. Kuopio, saxicola. Sterilis. L. ostreata Schaer., Spicil. p. 110, Nyl., Scand. p. 242, Th. Fr., Lich. Scand. p. 414. Psora ostreata Hoffm., Deutsch. eh) 1 op...163. Kuopio, ad lignum carbonatum. Fertilis. L. verrucula Th. Fr., Lich. Scand. p. 523. Biatora turfosa *verrucula Norm. Spec. loc. p. 353. In turfosis, Selkiinsuo ad Pieksamaki leg. J. P. Norrlin (H. L. F. n. 321). Fertilis. L. neglecta Nyl. in Sallsk. pro F. et FI. F. Notis. IV p. 233, Scand. p. 244, Th. Fr., Lich. Scand. p. 524. Kuopio, supra muscos rupium et in ipsa rupe. Sterilis. L. erratica KOrb., Parerg. lich. p. 223, Th. Fr., Lich. Scand. p:556 pr. p. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. conferenda Nyl., Lapp. or. p. 160, Th. Fr., Lich. Scand. p. 560. Kuopio. saxicola. Fertilis. F. moriformis Th. Fr., Lich. Scand. p. 560. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. lynceola Th. Fr., Lich. Scand. p. 561. Thallus cineras- cens rimuloso-areolatus; apothecia primitus planiuscula dein convexiuscula immarginataque; hypothecium incoloratum; 38 Lang, Lichenes Savoniae borealis. paraphyses concretae, apice clavatae; hymenium apicem versus olivaceo-fuligineum; excipulum fuscum extus in viola- ceum |vergens; sporae parvae oblongae 0,oo—7 mm longae et 0,003 mm crassae. Ad Kuopio supra saxum parce lecta. Fertilis. L. (Rhizocarpon) badioatra Florke in Spreng. N. Entd. II, p. 95, Nyl., Scand. p. 283. Rhizocarpon badioatrum Th. Fr., hichisScands :p.161 3. Kuopio, saxicola. Ibidem legit A. E. Nylander. Fertilis. L. atroalbicans Nyl., Flora 1875 p. 363. Rhizocarpon poly- carpum (Hepp) Th. Fr., Lich. Scand. p. 617. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. Hochstetteri Wain., Adjum. II, p. 131. Catillaria Hoch- stetteri Korb., Par. lich. p. 195. Rhizocarpon applanatum (Fr.) Th. Fr., Lich. Scand. p. 618. Lecidea atroalba var. chlorospora Nyl., Scand. p. 233. Var. colludens Wain., Adjum. II, p. 132. Lecidea colludens Nyl., Flora 1870 p. 38. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. ignobilis Wain., Lich. Vib. p. 68. Rhizocarpon ignobile Th. Fr., Lich. Seand. p. 619. Lecidea eupetraeoides Nyl., Flora 1875p. oe: In monte Selkiinkallio ad Pieksamaki leg. J. P. Norrlin (H. .L.. Fs n; 344).,-Fertilis. L. geographica Schaer., Spicil. II, p. 124, Nyl., Scand. p. 248. Lichen geographicus Linn., Spec. plant. n. 2 p. 1140. Rhizocarpon geographicum DC., Th. Fr., Lich. Scand. p. 622. Kuopio, saxicola. In Pisanvuori par. Nilsia leg. A. E. Nylander. Fertilis. L. grandis Wain., Lich. Cauc. p. 319. Lecidea petraea var. fuscoatra f. grandis Florke in Flora 1828 p. 690. Rhizocarpon grande Arn., Th. Fr., Lich. Scand. p. 624. Lecidea petraea Nyl., Flora 1870 p. 36, Scand. p. 233 pr. p. Kuopio, saxicola. Fertilis. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 34, N:o 3. 39 L. eupetraea Nyl., Flora 1870 p. 36. Lecidea petraea *L. eupetraea Wain., Adjum. Il, p. 136. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. distincta Wain., Lich. Vib. p. 68. Rhizocarpon di- stinctum Th. Fr., Lich. Scand. p. 625. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. obscurata Schaer., Naturw. Anz. Aug. 1818 p. 9. Rhi- zocarpon obscuratum Korb., Th. Fr., Lich. Scand. p. 628. Lecidea petraea var. obscurata Ach., Lich. Univ. p. 156 pr. p., Ny]., Scand. p. 234. Var. fuscocinerea Wain., Adjum. II, p. 138. Rhizocarpon petraeum var. majus a. fuscocinereum Kremp., Lich. Bay. p. 203. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. (Buellia) disciformis Fr. in Moug. Stirp. Vog. n. 745, Nyl., Scand. p. 236 (excl. var.). Buellia parasema Th. Fr., Lich. Scand. p. 590. Var. minor Wain., Adjum. II, p. 111. Lecidea parasema A. disciformis minor Fr., Sced. crit. VII p. 9. Buellia para- sema var. vulgata Th. Fr., Lich. Scand. 590. Kuopio, corticicola. Ad lisalmi leg. A. E. Nylander. Fertilis. Var. major Wain., Adjum. II, p. 114. Lecidea parasema A. disciformis major Fr., Sched. crit. VIII p. 9. Buellia pa- rasema var. disciformis Th. Fr., Lich. Scand. p. 590. Kuopio, corticicola. Fertilis. L. punctiformis (Hoffm.), Verrucaria punctata var. puncti- formis Hoffm., Deutsch. Fl. I], p. 193 pr. p. Lecidea myrio- carpa (DC.) Nyl., Scand. p. 237. Buellia myriocarpa Mudd, th. Fr., Lich. Scand. p. 595. Kuopio, corticicola et lignicola. Fertilis. F. stigmatea Wain., Adjum. IJ, p. 114. Buellia stigmatea Korb., Syst. Lich. Germ. p. 226. Kuopio, saxicola. Fertilis. L. leptocline Flot., Bot. Zeit. 1850 p. 555. 40 Lang, Lichenes Savoniae borealis. Var. Mougeotii Wain., Adjum. II, p. 116. Lecidea Mougeotii Hepp, Flecht. Eur. n. 311. Buellia leptocline var. Mougeotii Thr ren: -Seand?*p598) Kuopio, saxicola. Fertilis. L. betulina Nyl., Flora 1873 p. 198. Rhizocarpon betu- linum Hepp, Flora 1862 p. 524. Buellia betulina Th. Fr., Ligh: -Scand ssp: .610. Kuopio, ad corticem Alni incanae. Sterilis. L. (Mycoblastus) sanguinaria Ach., Meth. lich. p. 39, Nyl., Scand. p. 246, Th. Fr., Lich. Scand. p. 479. Lichen sangui- narius Linn., Spec. plant. n. 4. p. 1140. Kuopio, lignicola. Fertilis. Odontotrema. 0. subintegrum Nyl., Flora 1867 p. 372, Wain., Adjum. II, p. 146. Kuopio, supra lignum pini. Fertile. Xylographa. X. - parallela Fr., S. V. Sc. p. 372, Nyl., Scand. p. 250; Th. Fr.,, Lich. Scand. p. 638. . Lichen parallelus Ach.; Vich Prodr? pa 23: Kuopio, lignicola. Fertilis. Var. pallens Nyl., Herb. Mus. Fenn. p. 91, Scand. p. 250. Kuopio, lignicola. Fertilis. X. minutula KOrb., Parerg. lich. p. 276. Xylographa spi- lomatica (Anzi) Th. Fr., Lich. Scand. p. 639. Kuopio, lignicola. Sterilis. Graphis. Gr. scripta Ach., Lich. Univ. p. 265, Nyl., Scand. p. 251. Lichen scriptus Linn., Spec. plant. n. 1, p. 1140. Kuopio, ad corticem Alni incanae. Fertilis. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica 34, N:o 3. 41 Opegrapha. 0. pulicaris Wain., Lich. Cauc. p. 333. Lichen scriptus var. pulicaris Lightf., Fl. Scot. II, p. 801. Opegrapha varia Pers., Nyl.; Scand. p.°252 pr. p. Spermatia ellipsoidea recta. —- Ad corticem Piceae excel- sae ad Kuopio. Fertilis. Platygrapha. Pl. periclea Nyl., Prodr. Lich. Gall. p. 162, Scand. p. 256. Lichen pericleus Ach., Lich. Prodr. p. 78. Kuopio, ad corticem Piceae excelsae. Fertilis. Arthonia. A. mediella Nyl., Sallsk. pro F. et Fl. F. Notis. IV, p. 238, Scand. p. 259. Kuopio, lignicola. Fertilis. A. radiata Th. Fr., Lich. Arct. p. 240. Opegrapha radiata Pers., Ust. Ann. VII, p. 29. Arthonia astroidea Ach., Nyl., Scand. p. 259. Kuopio, ad corticem Alni incanae et Sorbi Aucupariae. Fertilis. F. angustata Wain., Adjum. II, p. 157. Kuopio, ad corticem betulae. Fertilis. A. scandinavica Almqv., Arth. Scand. p. 38. Arthothelium scandinavicum Th. Fr., Ofv. Vet. Ak. Férh. 1864 p. 273. Arthonia Onegensis Nyl., Lapp. or. p. 187. Kuopio, ad corticem Piceae excelsae. Fertilis. A. patellulata Nyl., Bot. Not. 1853 p. 95, Scand. p. 262. Kuopio, ad corticem Populi tremulae. Fertilis. Dermatocarpon. D. miniatum Th. Fr., Lich. Arct. p. 253. Lichen miniatus Linn., Spec. plant. n. 50 p. 1149. Endocarpon miniatum Ach., Nyl., Scand. p. 264. Kuopio, saxicola. Fertile. 42 Lang, Lichenes Savoniae borealis. D. leptophyllum (Ach.). Endocarpon leptophyllum Ach., Nyl., Flora 1876 p. 576. Endocarpon miniatum var. lepto- phyllum Nyl., Lich. Scand. p. 265. Ad Kuopio legit A. E. Nylander (I. c. p. 75) sed spec. non vidi. Staurothele. St. fissa Wain., Adjum. I], p. 166. Verrucaria fissa Tay]. in Mack., Fl. Hib. II, p. 95. Verrucaria umbrina Nyl., Scand. p. 269 (excl. subsp.). Kuopio, lapillicola. Fertilis. Verrucaria. V. (Thrombium) epigaea Ach., Meth. Lich. p. 123, Nyl., Lich. Scand. p. 277. In monte Pisanvuori par. Nilsia terricolam legit A. E. Nylander. Fertilis. V. (Pyrenastrum) subcoerulescens Nyl., Flora 1872 p. 362, Wain., Adjum. II, p. 187. Kuopio, ad ramulos Pini sylvestris. Fertilis. Etiam ad Pieksamaki supra ramos pini leg. J. P. Norrlin (H. L. F. n. 392 b.). V. (Leptoraphis) epidermidis Ach., Lich. Prodr. p. 16. Verru- caria albissima Nyl., Scand. p. 282 pr. p. Kuopio, ad corticem betulae. Fertilis. V. populicola Ny]. in Wain., Adjum. Il, p. 188. Leptoraphis tremulae Korb., Syst. Lich. Germ. p. 372. Kuopio, ad corticem Populi tremulae. Fertilis. V. (Arthopyrenia) punctiformis Ach., Lich. Prodr. p. 18, Wain., Adjum. II, p. 192. Verrucaria epidermidis f. punctiformis Nyl., Scand. p. 281. Kuopio, ad corticem arborum frondosarum. Fertilis. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 3. 43 Mycoporum. M. pineum Nyl., Flora 1877 p. 231. Supra ramos pini ad Pieksamaki legit J. P. Norrlin (H. L. F. n. 237). Fertile. — Etiam alia species hujus ge- neris ad Kuopio lecta est sed sine sporis evolutis. Abrothallus. A. buellianus De Not., Giorn. bot. ital. 1864 p. 193. Lecidea buelliana Wain., Adjum. Il, p. 119. F. olivascens Wain. |. c. p. 119. Kuopio, supra Parmeliam sulcatam. Fertilis. Thicothecium. Th. pygmaeum Korb., Sert. Sudet. p. 6. Endococcus erra- ticus Nyl., Scand. p. 283. Kuopio, in thallo Lecideae macrocarpae. Fertile. ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 34, N:o 4. NYA BIDRAG TILL DEN NORDFINSKA FLORAN AF M. BRENNER. (ANMALD DEN 2 APRIL 1910) HELSINGFORS 1911. HELSINGFORS 1911. J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG. Vid utarbetandet af den sammanstallning af i de nord- finska flora-provinserna Oster-Norrbotten, Nord-Osterbot- ten, Kajanien och nordligaste delen af Mellan-Osterbotten antraffade vaxter, som i Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, T. 16, 1899, publicerades, undgingo en del till Uni- versitetets i Helsingfors botaniska museum af mig inlam- nade vaxter pa grund af obekantskap med deras forvarings- plats min uppmarksamhet. Sedan dessa, afvensom andra till museet tidigare inlamnade vaxter efter samlingarnas forflyttning till den nya museibyggnaden i Botaniska trad- garden, ater blifvit tillgangliga, ar jag nu i tillfalle att for ett antal vaxter komplettera de af mig i namnda arbete lam- nade uppgifterna. Darjamte tillater jag mig beriktiga och komplettera nagra pa grund af felaktig artuppfattning eller senare till- kommen artutredning i publikationen i fraga forekommande uppgifter, afvensom tillagga genom senare foretagna under- sokningar vunna nya former och fyndorter. En del af dessa sistnamnda hafva visserligen redan ge- nom Sallskapets pro F. et. Fl. Fenn. Meddelanden blifvit bekantgjorda, men 4ro hith6rande notiser, sasom spridda i olika haften och under olika rubriker, mindre 1att till- gangliga, hvarfOr deras sammanforande har torde befinnas vara lampligt. Dessutom ar jag i tillfalle att, pa grund af en af kyrko- herdeadjunkten O. Kyyhkynen till Sallskapets arkiv inlam- nad fdrteckning, jamte ett stdrre antal i Universitetets in- hemska_ samling befintliga vaxtexemplar, komplettera de jamforelsevis sparsammare uppgifter fran Suomussalmi eller 4 Brenner, Nya bidrag till den nordfinska floran. Kianto socken i den nordligaste delen af Kajanien, som i mitt ofvan namnda arbete forefinnas. Nastan alla fran Kianto uppgifna vaxter aro af honom insamlade, hvarfor hans namn for dessa ej sarskilt angifves. De fdr den nordfinska floran, sdsom den 1 bemalda publikation framstallts, nya vaxterna betecknas har med fet stil, for darstades forut uppgifna vaxter med nya fyndorter angifves den sida i publikationen dar de forekomma. Pteridophyta. Equisetum variegatum Schleich. Sid. 141. Caj. Kianto Kiannankyla. * scirpoides Michx. Sid. 141. Caj. Kianto Wasonniemi (ungefar 65° N. lat.), sydligaste fyndorten i norra Finland. Lycopodium inundatum L. Sid. 141. Caj. Paltamo Waa- ransuo nara Mattila (H. Lindberg), Kianto kyrkby (ungefar 65 N. lat.), artens nordligaste fyndort i dstra Finland, obe- tydligt sydligare an Karl6, nordligaste fyndorten for hela landet. L. clavatum L. var. lagopus Laest. Sid. 141. Nor. Kemi Pourontakalisto (P. A. Rantaniemi). Caj. Kianto (ungef. 65° N. lat.), formens sydgrans i Finland. Isoétes lacustris L. Sid. 142. Caj. Kianto Juntusranta. I. echinospora Dur. Sid. 142. Caj. Kianto kyrkby och Piispajarvi. Pteris aquilina L. Sid. 143. Caj. Kianto kyrkby Kiannan- niemi och Keralankyla. Asplenium viride Huds. Sid. 143. Caj. Paltamo berg vid norra stranden af Mieslahti (H. Lindberg). Aspidium thelypteris (L.). Caj. Kianto (ungef. 65° N. lat.), ar- tens nordgrans. A. cristatum (L.). Caj. Kianto kyrkby (65° N. lat.), artens nordligaste fyndort. Cystopteris fragilis (L.). Sid. 144. Caj. Kianto Kiannan- kyla vid Amma bruk samt berg vid Jalo- och Wuokin-koski. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica. 34, N:o 4. 5 Onoclea struthiopteris(L.). Sid. 144. Caj. Kianto Kiannan- kyla vid Haapaniva str6m, vid Warisjoki och Hattupuro samt Ruhtinaansalmi. Woodsia ilvensis (L.). Sid. 144. Caj. Kianto vid Ruottuspuro. var. hyperborea (Liljebl.). Sid. 144. Caj. Kianto Kiannan- kyla vid Katiskalampi. Botrychium lunaria (L.). *boreale Milde. Sid. 144. Cay. Kianto kyrkby Hulkonniemi och Kiannanniemi. B. lanceolatum (Gmel.). Sid. 145. Caj. Kianto prastgard, Suovaara och Hulkonniemi. B. rutaceum Sw. Sid. 145. Caj. Kianto kyrkby, Alante och Mannila. Gymnospermae. Juniperus communis L. var. nana (Willd.). Sid. 145. Nor. Kemi Alapennikka (65° 50’N. lat.) (V. Westerlund), sydligaste fyndort i det inre af landet. Monocotyledoneae. [Lilium bulbiferum L. Caj. Kianto prastgard, tradgard.] [L. martagon L. Caj. Kianto, som foregaende.] Tofieldia borealis Whlinb. Sid. 148. Caj. Hyrynsalmi nara Toivola (O. Kyyhkynen), Kuhmo Portinlouhensuo (E. af Hall- strom) och Sumsusuo (ungef. 64° 10’ N. lat.) (A. R. Ruoranen), sydligaste fyndorten i Finland. Juncus balticus Willd. < filiformis L. Sid. 149. Obor. Ulea 6 km norr om Uleaborg nara hafsstranden (I. Leiviska). J. supinus Moench. Sid. 149. Caj. Kianto kyrkby Alante. Luzula sudetica (Willd.) = L. campestris (L.) var. nigricans Hartm. Sid. 150. Nor. Kemi pastorsbostalle. Caj. Paltamo Paltaniemi (M. Brenner), Taipale (H. Lindberg), Sotkamo (E. Nylander), Kuhmo (E. af Hallstré6m) och Kianto. I Kianto allman. L. multiflora Hoffm. < sudetica (Willd.). Caj. Paltamo Pal- taniemi (M. Brenner) och Heiskala (H. Lindberg), Kuhmo Katerma Mustapuronsuo (H. Lindberg). Sparganium ramosum Huds. Sid. 151. var. microcarpum Neum. Omed. Limingo (W. Nylander). 6 Brenner, Nya bidrag till den nordfinska floran. Sp. glomeratum Laest. Sid. 151. Caj. Kianto kyrkby vid Haapaniva och vid Warisjoki (ungef. 65 N. lat.), artens nordligaste fyndort. Sp. natans (L.). Sid. 151. Caj. Sotkamo sjon Sarkinen vid Wuokatti (A. O. Kihlman). Sp. speirocephalum Neum. Obor. Uleaborg (W. Nylander), Pudasjarvi Ranuanjarvi. Omed. Temmes i an (F. Nylander). Sp. affine Schnitzi. Sid. 151. Obor. Utajarvi Myllyranta. Caj. Sotkamo Wuokatti Sarkinen sj6 (A. O. Kihlman), Kianto kyrkby Ruokolaisenlampi. Sp. affine Schnitzl. < simplex Huds. f. ad Sp. simplicem recedens Neum. Nor. Ofvertornea Pessalompolo (Hj. Hjelt o. R. Hult) (Sp. simplex f. longissima Fr. Sid. 151). Sp. minimum Fr. Sid. 151 0. 152. f. mucronatum Larss. Nor. Simo Maksniemi. f. septentrionale (Meinsh.). Omed. Karl6 (W. Nylander). Sp. minimum Fr. < simplex Huds. Nor. Kemi Walmari alf- strand (K. J. Ehnberg). Sp. hyperboreum Laest. Sid. 152. Caj. Sotkamo vid kyr- kan (H. Lindberg), Kianto vid prastgarden. Scirpus silvaticus L. Sid. 152 och 153. Caj. Kianto kyrkby Kuomajoki och Junnujoki. Heleocharis mamillatus H. Lindb. Caj. Paltamo emellan Wim- peli och Terwola gastgifverier (H. Lindberg). Omed. Kempele Limingo ang (64 55’ N. lat.) (A. E. Huumonen), nordligaste fyndorten. H. acicularis (L.). Sid. 154. Nor. Kemi Lassila (K. J. Ehn- berg). Obor. UleA Kempele-vikens strand (I. Leiviska). Caj. Kianto Kiannankyla vid Mustajoki. Eriophorum latifolium Hoppe. Sid. 154. Caj. Kianto kyrkby ang vid Salmipuro och Mustanlampi. E. angustifolium Roth. var. triquetrum Fr. Sid. 154. Caj. Kianto. E. callithrix Cham. Sid. 154 och 155. Caj. Kianto Kian- nanniemi och Wasonniemi. Afven funnen i Kuusamo-andelen af Rovaniemi, Antinkéngas (A. Backman). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 4. a E. Scheuchzeri Hoppe. Sid. 155. Caj. Kianto Amma bruk, Janismaki, Juntusranta, m. m. Rhynchospora fusca (L.). Cay. Kuhmo djupt karr vid Piippolan- lahti af Ontojarvi (64 10’ N. lat.) (H. Lindberg), nordligaste finska fyndort. Rh. alba (L.). Sid. 155. Caj. Kianto Merilaissuo (ungef. 65 N. lat.), nordligaste fyndorten i Finland. Carex capitata L. Caj. Kianto Kiannanniemi Portin ra- meikk6, sydligaste fyndorten i Finland. C. teretiuscula Good. Sid. 156. Caj. Kianto kyrkby vid Kaivoslampi, Kiannanniemi vid Pahunlampi och Ruhtinaan- salmi Lehtovaara samt vid Hiisijoki och Lauttajarvi. C. paradoxa Willd. Caj. Kianto Kiannankyla vid Wii- nikkalampi. C. tenella Schkuhr. Sid. 156. Caj. Kianto Kiannankyla, Keralankyla och Ylivuokki. C. loliacea L. Sid. 156. Caj. Kianto kyrkby vid Aitto- koski, Wuokinkoski och Siikapuro. C. tenuiflora Whlinb. Sid. 157. Caj. Sotkamo Wuokatti Hyvéla (K. Linkola), Kianto kyrkby Amma bruk, Ounasniemi och Siikapuro samt Ruhtinaansalmi Neulapuro. _ C. Persoonii Sieb. Sid. 157. Caj. Kianto prastgards batstrand. C. canescens L. var. subloliacea (Laest.). Sid. 157. Omed. Saraisniemi Pelso mosse. C. canescens L. * dioica L. = C. microstachya Ehrh. Sid. 158. Caj. Kianto Kiannankyla Junnula och Salovaara kvarn samt Hamppulampi karr. ' C. echinata Murr. Sid. 157. Caj. Kianto allman. C. heleonastes Ehrh. Sid. 158. Caj. Sotkamo Wuokatti Hyvola (K. Linkola), Kianto kyrkby Kiannanniemi, Ruhti- naansalmi och Piispajarvi. C. leporina L. Sid. 158. Obor. Ulea vid alfven midtemot Knuutila (I. Leiviska). Caj. Kianto Pesiénkyla Mantyvaara och Yliwuokki Pussila. C. elongata L. Sid. 158. Caj. Kianto Kauro torp. 8 Brenner, Nya bidrag till den nordfinska floran. C. salina Whinb. f. ostrobottnica Almqv. Sid. 160. Nor. Simo Montaja sandig hafsstrand (V. Westerlund). C. Buxbaumii Whinb. Sid. 161. Caj. Kuhmo Leppanen (A. R. Ruoranen), Kianto Kirkkoniemi och Kiannanniemi. C. alpina Sw. Sid. 161. Caj. Kianto Kiannanniemi, 3 skilda lokaler (ungef. 65 N. lat.), sydligaste fyndorten i Finland. C. laxa Whinb. Sid. 162. Caj. Kianto Kiannanniemi vid Hoikanlammi back. C. livida (Whlinb.). Sid. 162. Obor. Ulea karr nara Korven- kyla och Hiiro (I. Leiviska). Caj. Paltamo Waaransuo nara Mattila (H. Lindberg), Kianto Kiannankyla Kallioisen-lammi, strand. C. panicea L. Sid. 162. Caj. Kianto Kiannanniemi och Ruhtinaansalmi. C. pallescens L. Sid. 162. Caj. Kianto Amma bruk. C. capillaris L. Sid. 162. Caj. Kianto Kiannankyla Salo- vaara kvarn. C. ericetorum Pall. Sid. 163. Caj. Kianto kyrkby. C. digitata L. Sid. 163. Caj. Kianto Wasonniemi. C. Oederi Ehrh. Sid 163. Nor. Simo Montaja, kalldrag (V. Westerlund). Caj. Kianto, allmannare 4n C. flava. C. flava L. Sid. 163. Caj. Kianto flerstades. var. acrogyna Hartm. Nor. Kemi Alapenikka, ang vid back- strand (V. Westerlund). C. flava L. Oederi Ehrh. Sid. 163. Caj. Kianto Kirkko- niemi. Alopecurus pratensis L. Sid. 166. Caj. Kianto har och dar pa och vid odlingar. * nigricans Horn. Sid. 166. Caj. Kianto flerstades vid gardar. Agrostis borealis Hartm. Caj. Kianto vid Somerojoki nara Kuusamo-ran (W. Brenner) samt Alantei kyrkbyn (65 N. lat.), sydligaste fyndorten i Finland. A. clavata Trin. Caj. Kianto vid Pahanlamminpuro och (sannolikt) pa prastgardsstranden. For 6frigt funneni Piela- vesi i norra Savolaks och Soukelo Oster om norra Kuusamo. Calamagrostis lapponica (Whlnb.). Sid. 167. Caj. Kianto kyrkby, Kiannankyla och Keralankyla. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 4. 9 C. gracilescens Blytt. Sid. 168. Caj. Kianto kyrkby. Apera spica venti L. Sid. 169. Caj. Kianto Alante, m. m. Deschampsia bottnica (Whlnb.) * caespitosa (L.). Sid. 169. Nor. Kemi Ajos (P. A. Rantaniemi). Obor. Ulead Mustasaari (I. Leiviska). D. flexuosa (L.) var. montana L. Sid. 170. Omed. Li- mingo (F. Hellstrém). [Cynosurus cristatus L. Sid. 171. Obor. Uleaborg ang (H. Rancken).] Arctophila pendulina (Laest.). Sid. 172. Nor. Nedertornea Bockholmen (J. G. Gran6). Festuca elatior L. * pratensis Huds. Sid. 173. Caj. Kianto Yliwuokki. Bromus secalinus L. Sid. 174. Caj. Kianto Yliwuokki Hyry. Lolium linicolum Al. Br. Sid. 174. Caj. Kianto vid post- kontoret, tradgard (ungef. 65 N. lat.), nordligaste fyndorten i Finland. Triticum caninum Schreb. Sid. 175. Caj. Kianto vid Ruottuspuro. *violaceum Horn. Sid. 175. Nor. Simo Montaja strand (V. Westerlund). Malaxis paludosa (L.). Sid. 175. Caj. Paltamo Waaransuo nara Mattila (H. Lindberg). Listera ovata (L.). Sid. 176. Caj. Kianto Kiannankyla Portinsuo. Goodyera repens R. Br. Sid. 176. Caj. Kianto Hossa och vat granskog vid prastgarden. Orchis cruenta Mill. Sid. 177. Cay. Kianto. O. angustifolia Rehnb. * Russowii Klinge var. brevifolia Klinge. Sid. 178. f. brevispicata Klinge. Caj. Kianto prast- gard Salmipuron-niitty. var. patens Klinge. Sid. 178. Caj. Kianto Alante Tapionsuo. var. arcuata Klinge. Sid. 178. Caj. Kianto Alante Ta- pionsuo. var. curvata Klinge. Sid. 178. f. laxa Klinge. Caj. Kuhmo karrang vid Piilovaara (E. af Hallstrom), Kianto Ruhtinaan- salmi Pankkasuo. 10 Brenner, Nya bidrag till den nordfinska floran. O. maculata L. Sid. 178. f. recurvifolia, foliis carinatis, lingulatis —- anguste lanceolatis — lanceolato-subulatis, plus minusve recurvis — semicirculariter curvatis, dense macu- latis, supremis subbracteiformibus, spica brevi sat densa, floribus pallidis. Caj. Kianto karr i prastgardstrakten och Ruhtinaansalmenkyla. f. stenophylla Sael. Sid. 178. Caj. Kianto. var. concolor Lge. Caj. Kianto. Platanthera bifolia (L.). Sid. 179. Caj. Kianto flerstades. Cypripedium calceolus L. Sid. 179. Nor. Kemi (P. A. Ranta- niemi).- Alisma plantago L. Sid. 180. f. fluitans Mela. Caj. Kianto Kartimonjoki. Sagittaria sagittifolia L. Sid. 180. Caj. Kianto Piispa- jarvenkyla Runtinjarvi. *natans Pall. = var. tenuior Whinb. Sid. 180. Nor. Ofver- tornea Portimojarvi (Hj. Hjelt o. R. Hult). Obor. Pudasjarvi Portimojarvi (M. o. J. Sahlberg). Caj. Sotkamo (H. Lind- berg), Kianto Juntusranta. Butomus umbellatus L. Sid. 180. Omed. Kempele (M. E. Huumonen). . Stratiotes aloides L. Sid. 181. Obor. Simo 6ster om Ruikka (V. Westerlund). Potamogeton rufescens Schrad. Sid. 181. Nor. Kemi Kaakamojoki pa gransen emot Nedertornea (K. J. Ehnberg). P. praelongus Wulf. Sid. 181. Caj. Kianto Kiannankyla Kallioisen-lampi. P. lucens L. Sid. 181 0. 182. Caj. Kianto Alanteenjarvi och Jokijarvi Alanaljanka nara Polvela. var. Zizii M. K. Sid. 182. Caj. Puolanko Salmisenjarvi. P. gramineus L. Sid. 182. Obor. Simo sund vid Tiura- nen (V. Westerlund). Caj. Kajana (A. J. Malmgren) och Kianto Ruhtinaansalmi Kokkokoski samt Hiisijoki. var. heterophyllus (Schrad.). Sid. 182. Obor. Ulea Hieta- saari vattupdlar (M. E. Huumonen). Cayj. Kianto Ruhtinaan- salmi vid Alanko torp, Saarijarvi Luomajoki och kyrkbyn Kuivassalmi. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 4. 11 *graminifolius Fr. Sid. 182 0. 183. Obor. Pudasjarvi Ranuanjoki emellan Ranua och Ellola. Caj. Kianto Keralan- kyla nedanom Aittokoski. var. subnatans Whlnb. Sid. 183. Caj. Kianto Kirkonkyla Kuivassalmi. P. zosterifolius Schum. Nor. Kemi mynningen af Kaakamo- joki pa gransen emot Nedertornea (65 45’) (K. J. Ehnberg), obetydligt sydligare 4n Kuusamo Waimolampi, artens nordli- gaste fyndort. P. obtusifolius M. K. Sid. 183. Nor. Kemi mynningen af Kaakamojoki (K. J. Ehnberg). Omed. Kempele Isoniitty (Li- mingo ang) (M. E. Huumonen). P, pusillus L. Sid. 183. Obor. Ulea Hietasaari. Omed. Kempele Isoniitty (M. E. Huumonen). Caj. Kianto Alanteen- jarvi, Ruhtinaansalmi Kokkokoski och Kangasjoki. P. panormitanus Biv. var. minor Biv. Obor. Uleaborg och Ulea Hietasaari (65 N. lat.), artens nordligaste fyndort (W. Nylander). Omed. Oulunsalo Limingo Ang hafsstrand (W. Tol- vanen). P. filitormis Nolte >< pectinatus L. Obor. Kuivaniemi Rantala hafsstrand, liten vattenp6] (65 37’ N. lat.) (Hj. Hjelt o. R. Hult), nordligaste fyndort. Omed. Karl6 (S. W. Liljeblom o. J. A. Sandman). Dicotyledoneae. Betula verrucosa Ehrh. Sid. 184. Obor. Pudasjarvi. B. nana L. X verrucosa Ehrh. Sid. 184. Nor. Ofvertor- nea Huitaperi. Caj. Sotkamo Kokkovaara, Hyrynsalmi Salmi. B. odorata Bechst. f. rhombifolia Reg. Sid. 184. Nor. Ofvertornea Alkkula. Obor. Pudasjarvi, Muhos, Ulea. Omed. Limingo. f. carpatica Reg. Sid. 184. Nor. Ofvertornea Huitaperi. Obor. Muhos Pyhakoski. Caj. Kajana Aurala, Sotkamo Kokko- vaara, Naapurinvaara och Wuokatti. f. tiliaefolia Laest. Sid. 184. Obor. Simo nara Marosten- maki, Kiiminki emellan Ukkola och Mannila, Muhos Mato- korpi. Caj. Kajana, Sotkamo Kokkovaara och Kurikka. 12 Brenner, Nya bidrag till den nordfinska floran. f. tortuosa (Led.). Sid. 184. Nor. Ofvertornea Ainiovaara. B. odorata Bechst. verrucosa Ehrh. Caj. Ristijarvi (E. F. Lackstr6m). B. nana L. odorata Bechst. (var. alpestris (Fr.). Sid. 185. Obor. Simo Hosio. Caj. Paltamo, Sotkamo. Omed. Sa- raisniemi Pelso. Alnus glutinosa (L.). Sid. 185. Caj. Kianto kyrkby vid Korkealaisenjarvi (ungef. 65 N. lat.), artens nordligaste fyndort. A. incana (L.) f. vulgaris Spach. subf. laevior Brenn. Sid. 186. Caj. Sotkamo Wuokatti. f. intermedia Brenn. Sid. 186. Nor. Ofvertornea Ainio- vaara. f. glauca (Ait.). Sid. 186. subf. vestita Callier. Obor. Ijo Rayna. f. virescens Whlnb. Sid. 186. Caj. Kajana, Sotkamo Wuo- katti, Puolanko Salmis. subf. glabrata Brenn. Sid. 186. Caj. Sotkamo Naapu- rinwaara. f. confusa Brenn. Sid. 186. Obor. Ulea Toppila. var. nana, foliis parvis, 10—31 mm longis, 9—21 mm latis, ovatis basi ovata — truncata, raro cordata, saepe ob- liqua, raro ellipticis, obtusis vel foliis apicalibus acutis, sat erosse rotundato- vel subundulato-dentatis — repandis, mar- ginibus denticulatis, vel apicalibus subincisis dentibus acutio- ribus, raro integris, marginibus denticulatis, leviter pubes- centibus, subtus subglabris nervis puberulis, ramulis cinereo- | puberulis; frutex circiter 3 m alta cortice pallide grisea . laevi lenticellis sparsis. Differt ab A. incana var. pinnati- fida f. parvifolia Reg. foliis minoribus subglabris vix lobatis — integris minutissime autem denticulatis. — Caj. Sotkamo Kukkoharju (N. J. Juselius). A. glutinosa (L.) < incana (L.) f. subglutinosa Neum. Caj. Kuhmo Kalastenkangas (E. af Hallstrém). f. subincana Neum. Caj. Kianto kyrkby vid Korkealaisen- sirka, prastgardsstranden, Suomula pa Warisniemi och vid Pesidnlahti. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 4. 13 f. media. Folia 47—75 mm longa, 40—55 mm lata, ellip- tica — obovato-elliptica, leviter duplicato-serrata vel apicem rotundatum versus simpliciter denticulata, insuper parce pi- losa, subtus virescentia, plus minusve praesertim ad nervos pubescentia vel folia parva vernalia glabra; innovationes le- viter pubescentes pilosaeque, ad basin glabriusculae; gem- mae sessiles; strobili sat longe pedicellati; nuculae apterae. Differt ab A. incana var. virescente Whlnb. (var. boreali Norrl.) et var. intermedia Brenn. strobilis pedicellatis nucu- lis apteris foliisque vernalibus subtus glabris, ab A. glutinosa gemmis sessilibus foliisque griseo-virentibus, hebescentibus, sine domatiis, nec non indumento apicem versus innovatio- num et axis et paginae inferioris foliorum accrescente. — Caj. Kianto Ylivuokki nara Holostinjarvi. Populus tremula L. Sid. 186. var. sericea Koehne. Caj. Kianto. Salix pentandra L. Sid. 187. Caj. Hyrynsalmi nara gran- sen emot Kianto (O. Kyyhkynen). S. triandra L. Sid. 187. Nor. Tervola Taivalkoski, Rova- niemi Lainaansaari (R. Hult). S. aurita L. < myrtilloides L. Sid. 187. Nor. Ofvertornea Alkkula (J. Lindén), Kemi Rantaniemi (S. livida myrtilloi- des 1 Medd. af Soc. pro F. & FI. Fenn. 24 sid. 45) (P. A. Rantaniemi). Obor. Muhos vid Pyhakoski. Caj. Kianto Sauna- niemi, Kuhmo vid Werrdinen (E. af Hallstrom), Paltamo Kempala. S. aurita L. x repens L. Obor. Ulea skog vid Maikkula (I. Leiviska). S. aurita L. < phylicifolia L. Nor. Kemi Rantaniemi (P. A. Rantaniemi). Obor. Ulea, Haukipudas (I. Leiviska). S. cinerea L. % phylicifolia L. Obor. Muhos Matokorpi (I. Leiviska). S. vagans Andrs. var. cinerascens Whinb. Sid. 188. Obor. Ulea (I. Leiviska). *§, myrtoides Fr. f. ad myrtilloidem accedens. Nor. Ofver- tornea Alkkula. S. myrtilloides L. < repens L. Obor. Ulea (I. Leiviska). 14 Brenner, Nya bidrag till den nordfinska floran. S. lapponum L. < myrtilloides L. Sid. 188. Obor. Ulea (I. Leiviska). Caj. Kuhmo Saarenkoski, Kianto Hevoisvaara. S. lapponum L. < repens L. Obor. Simo Hamari. S. repens L. Sid. 188. var. rosmarinifolia (L.). Obor. Pudas- jarvi. Caj. Kianto vid Haarakoski. Nordligast funnen i Kuusamo. S. nigricans Sm. * phylicifolia L. Sid. 188. Obor. Ulea vid Kuivasjarvi (I. Leiviska). S. myrsinites L. Nor. Nedertornea Kalkkimaa karr nara Kulkkikallio, Kemi Kauppila Waha Kuummanenjanka (65 50’ N. lat.) (P. A. Rantaniemi), sydligaste fyndorten i Finland. Urtica urens L. Sid. 189. Caj. Kianto prastgard, m. m. Polygonum linearifolium (Sael. in Herb. Mus. Fenn. ed. II, s. 131). Sid. 191. = P. foliosum H. Lindb. Obor. Simo Ruikka, Ijo Hietakari. Rumex pseudonatronatus Borb. * fennicus Murb. Sid. 191. Nor. Ofvertornea Koskenniemi Aker (Hj. Hjelt o. R. Hult), Simo Montaja och Ykskivi (V. Westerlund). R. domesticus Hartm. < hippolapathum Fr. Nor. Simo prast- gard och Knihtila (V. Westerlund). Silene tatarica Pers. Sid. 192. Nor. Kemi Ilmolansaari torr alfsandstrand, hafssandstrand vid Kaakamo a (K. J. Ehn- berg). Caj. Kianto Keralankyla, akerfalt. [Melandrium album (Mill.). S. 192. Caj. Hyrynsalmi emel- lan kyrkan och Oraviwaara (O. Kyyhkynen), Kianto Betania, hafreaker.| [M. rubrum (Weig.). Sid. 192 0. 193. Caj. Kianto omkring prastgardens tradgard.| Viscaria alpina (L.). Sid. 198. Caj. Paltamo Mieslahti Matokallio (A. R. Ruoranen). Lychnis flos cuculi L. Sid. 193. Caj. Kianto prastgards karrodling. Agrostemma githago L. Sid. 193. Caj. Kianto pa akrar. Dianthus arenarius L. Sid. 193. Caj. Sotkamo Harkola (kK. Collan). Sagina procumbens L. Sid. 194. Caj. Kianto flerstades. Acta Societatis pro Fauua et Flora Fennica, 34, N:o 4. 15 Stellaria palustris Ehrh. Sid. 195. Caj. Ristijarvi kyrkby (O. Kyyhkynen). var. fennica Murb. Sid. 195. Nor. Kemi Wajokas karrang (K. J. Ehnberg), Karjalahti vid Kemi stad, dike (V. Westerlund). St. Friesiana Ser. Sid. 196. Obor. Uleaborg Hupisaaret (M. E. Huumonen). Caj. Kianto har och dar. St. alpestris Hartm. Friesiana Ser. = St. Friesiana var. alpestris pr. p. Sid. 196. Obor. Utajarvi Kurimo, klippa vid alfven. Caj. Kianto emellan prastgardarna, vagdiken, samt ang vid prastgarden. St. alpestris Hartm. = St. borealis pr. p. Sid. 196. Nor. Rovaniemi Lohiniva vid lappska gransen (Hj. Hjelt o. R. Hult). Caj. Kianto kyrkby vid Tormala och Janismaki samt Ruhtinaansalmi Murtolampi. Cerastium arvense L. Sid. 196. Caj. Kianto Hulkonniemi, torr strandbrant, ganska ymnigt. C. triviale Link. f. glandulosum Koch. Sid. 197. Caj. Kianto prastgard och Jysman lauttauspaikka. var. alpestre (Lindbl.). S. 197. Nor. Rovaniemi (E. Eber- hard). [Obor. Uleaborg barlast (S. W. Liljeblom).] Ranunculus lingua L. Sid. 199. Caj. Kianto Yliwuokki Hyry. R. lapponicus L. Sid. 199 o. 200. Caj. Kianto Kiannan- kyla Kiehtaja (A. Sandstrom). R, hyperboreus Rottb. Sid. 200. Caj. Kianto ganska all- man. Omed. Kempele. R. auricomus L. Sid. 200. * sibiricus (Glehn). Nor. Kemi vid gamla kyrkan (H. Lindberg). Caj. Kianto Amma bruk. Batrachium paucistamineum (Tausch) var. eradicatum (Laest.). Sid. 200. Omed. Oulunsalo Limingo 4ng, hafs- strand (I. Leiviska). B. peltatum Schranck. Sid. 201. f. terrestre, caule repente, radicante, foliis capillari-divisis paucis, ceteris incisis fre- quentibus. Omed. Oulunsalo Limingo 4ng, hafsstrand (V. Tolvanen). Trollius europaeus L. Sid. 201. Caj. Kianto Alante och vid Amma bruk. 16 Brenner, Nya bidrag till den nordfinska floran. Actaea spicata L. Sid. 201 och 202. Caj. Kianto vid Wuokinkoski. . Nuphar luteum (L.) < pumilum Timm. Sid. 202. Caj. Puo- lanko Leililampi, Kianto Alanteenjarvi. N. pumilum Timm. Sid. 202. Caj. Kianto flerstades. Nymphaea candida Casp. Sid. 202 o. 203. Caj. Kianto flerstades. f. minor. Sid. 203. Caj. Kianto vid Kukkuma i Mehtojarvi. N. tetragona Georgi f. colorata Giirke. Caj. Kianto Yli- wuokki Kivijarvi. : (Papaver nudicaule L. Sid. 203. Caj. Kianto prastgard.] Nasturtium palustre DC. Sid. 203. Caj. Kianto vid Amma bruk och i Keralankyla vid Korpijarvi. [Barbarea vulgaris R. Br. Sid. 203. Caj. Kianto prast- gard och Roinila.] B. stricta Andrz. Sid. 203. Caj. Kianto Ounasniemi och Wasonniemi. Arabis suecica Fr. Sid. 203. Nor. Kemi Polhénwainio (P. A. Rantaniemi). Caj. Kianto Alante Aker och Amma bruk. Berteroa incana (L.). Sid. 204. Caj. Hyrynsalmi i en adald (O. Kyyhkynen), [Kianto Keralankyla, odlad 4ng.] Subularia aquatica L. Sid. 204. Caj. Sotkamo vid ang- batsbryggan (H. Lindberg), Kianto kyrkby och Keralankyla. [Lepidium draba L. Obor. Toppila, barlast (M. E. Huumonen).] [Bunias orientalis L. Sid. 206. Caj. Kianto Kiannankyla Janiskanto, 1 exemplar.] Raphanus raphanistrum L. Sid. 206. [Nor. Kemi]. Cay. Kianto rar, Juntusranta. Viola canina L. var. montana (L.). Sid. 207. f. albiflora. Caj. Kianto Kulkonniemi. V. tricolor L. Sid. 207. Caj. Kianto Laaja ganska ymnigt. Drosera longifolia L. < rotundifolia L. = Dr. longifolia var. obovata M. K. Sid. 208. Nor. Kemi karr s6der om staden (V. Westerlund) och vid Kirvesjarvi (P. A. Rantaniemi). Caj. Kuhmo Poyhola. Hypericum quadrangulum L. Sid. 208. Caj. Kianto kyrkby Roinila. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N-o 4. 17 Oxalis acetosella L. Sid. 209. Caj. Kianto Kiannankyla, djup skog. Geranium pratense L. Sid. 209. Caj. Kianto Juntusranta vid Kyro, Ruhtinaansalmi Jokela. Callitriche polymorpha Loénnr. Sid. 210. Caj. Kianto flerstades. [Heracleum sibiricum L. Sid. 211. Obor. Uleaborg (M. E. Huumonen).] Chaerophyllum Prescottii DC. Sid. 211. Caj. Hyrynsalmi kyrkby i en adald (O. Kyyhkynen). Anthriscus silvestris (L.). Sid. 212. Caj. Kianto har och dar vid gardar och odlingar. Cicuta virosa L. Sid. 212. Caj. Hyrynsalmi (O. Kyyhkynen). Pimpinella saxifraga L. Sid. 212. Caj. Ristijarvi kyrkby (O. Kyyhkynen). [Conium. maculatum L. Sid. 212. Caj. Kianto Lassila, 1 exemplar. | Saxifraga hirculus L. Sid. 218. Caj. Paltamo Mieslahti Mikkola (A. R. Ruoranen), Kianto Myllypuro Ang, Wiitala sjOstrand, Hiisijoki strand och Ylinaljanka Pikkulansuo. Ribes rubrum L. f. pubescens. Sw. Sid. 214. Caj. Paltamo Melalaks, Sotkamo Naapurinvaara, Kianto Kiannanniemi, Kokkokoski, vid Junnusjoki och Emajokis forsar. Epilobium. montanum L. Sid. 215. Caj. Kianto Ylinaljanka. * glabellum Hedl. Caj. Kianto Kiannankyla Janiskanto. E. alsinifolium Vill. Sid. 215. Caj. Kianto Myllypuro Ang. E. alsinifolium Vill. < palustre L. Sid. 215. Caj. Kianto kyrkby. E. Hornemanni Rehnb. » palustre L. Caj. Kianto kyrkby Salmipuro Ang. Circaea alpina L. Sid. 215. Caj. Kianto Kiannanniemi. Myriophyllum spicatum L. Sid. 215. Caj. Kianto Kiannan- kyla Kallioinen. M. verticillatum L. Nor. Kemi 3 km séder om staden (V. Westerlund). Obor. Simo Ruikka och 2 km séder om Par- siala, Ulea Hietasaari. 18 Brenner, Nya bidrag till den nordfinska floran. Hippuris tetraphylla Lin. fil. = H. vulgaris L. var. maritima (Hell.) pr. p. Sid. 216. Obor. Uleaborg (W. Nylander). Omed. Limingo. Lythrum salicaria L. Sid. 216. Caj. Kianto vid vastra andan af Alanteenjarvi och nedat langs forsarna. Sorbus aucuparia L. Sid. 217. f. subheteromorpha Brenn. subf. stenophylla Brenn. Obor. Ijo kyrktrakt. subf. platyphylla Brenn. Obor. Ijo kyrktrakt. Rosa acicularis Lindl. Sid. 217. Caj. Kianto Pesié fors- strand och Pesiénlahti. ; Rubus idaeus L. < saxatilis L. Caj. Kianto nara kyrkan. R. arcticus L. < saxatilis L. Sid. 218. Nor. Simo vid prastgarden. Caj. Paltamo Mieslahti (A. R. Ruoranen), Kuhmo vid Kalastenkoski (E. af Hallstr6m), Kianto Kiannankyla Ja- niskanto ang, Salmipuro ang och Niettussaari, samt kyrkbyn vid Aittokoski och prastgarden. R. arcticus L. Sid. 218. var. leuciticus Laest. Caj. Kianto vid Emajokis forsar. Fragaria vesca L. Sid. 218 0. 219. Caj. Kianto vid Amma bruk, Kiviniemi och Ylinaljankaé. Omed. Limingo (F. Hell- strom). [Potentilla argentea L. Sid. 219. Caj. Kianto Keralan- kyla, odladt falt.] P. intermedia L. Obor. Ulea (I. Leiviska). P. villosa Crantz. = P. verna L. Sid. 219. P. erecta (L.). Sid. 219. Caj. Kianto vagkant vid Romppala. P. norvegica L. Sid. 219. Caj. Kianto Amma bruk och Suomula. Alchemilla pastoralis Bus. Sid. 220. Caj. Paltamo Hével6 (A. Ruotsalainen), Kuhmo kyrkby (J. A. Aro), Kianto nara Amma bruk. (Var. vestita (Bus.) Sid. 220. Med ledning af en af S. Murbeck i tidskriften Botan. Notiser 1895, sid. 264, publicerad uppstallning af skan- dinaviska former af Alchemilla vulgaris L. fordes af mig smavaxta exemplar med sma, nagot tjockare och fastare, 7—9-flikade blad och glesare blomgyttringar med glesharigt foder till A. vestita Bus., sasom en af torr, steril jordman och soligt lage framkallad varietet af A. pastoralis. Da emellertid R. Buser forklarat sin A. vestita vara en Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 4. 19 fran A. pastoralis vail skild art och dessutom, oaktadt blomfodrets och bladens harighet, fort mina ifragavarande exemplar till sin A. sub- crenata, maste denna var. vestita (Bus.) ur den nordfinska floran utga.) A. micans Bus. Caj. Paltamo Murtomaki (ungef. 64 N. lat.) (A. Ruotsalainen), nordligaste fyndort i Finland. A. subcrenata Bus. Sid. 220. Nor. Kemi Mahlasaari (P. A. Rantaniemi). Caj. vid Kajana stad (J. E. Aro, H. Lindberg o. A. O. Kihlman) och Péllyvaara (J. E. Aro), Paltamo (O. Loénnbohm o. A. Ruotsalainen), Sotkamo Wuokatti (M. Bren- ner o. A. O. Kihlman), Kuhmo kyrkby (J. E. Aro), Kianto kyrkby, Amma bruk och Yliwuokki. A, filicaulis Bus. Sid. 220. Caj. Paltamo (A. Ruotsalainen). A. glomerulans Bus. Caj. Kianto Roinila. A. acutidens Bus. Nor. Turtola (Hj. Hjelt o. R. Hult). Cay. Kajana (J. E. Aro), Kianto Alawuokinkyla Raati. Geum rivale L. Sid. 220. Caj. Kianto ganska allm4n, sasom vid prastgarden, Amma bruk, Raivio ang, Mylly- puro, m. m. Lathyrus pratensis L. Sid. 221. Caj. Kianto Hulkonniemi, Suomula, Isowaara och Juntusranta. L. palustris L. Sid. 221. Caj. Kianto Parvala. Vicia sepium L. Sid. 222. Caj. Kianto flerstades. [V. sativa L. Sid. 222. Caj. Kianto odlingar.] Trifolium pratense L. Sid. 223. f. albiflorum. Caj. Kianto flerstades. [Tr. hybridum L. Sid. 223. Caj. Kianto bland odladt gris.] [Anthyllis vulneraria L. Sid. 224. Obor. Ulea Toppila (E. Hougberg).] Vaccinium vitis idaea L. f. leucocarpa. Sid. 224. Nor. Yli- tornio Huitaperi (Ester Cajanus). Calluna vulgaris (L.) f. albiflora. Sid. 225. Caj. Kianto. Pyrola chlorantha Sw. Sid. 226. Caj. Kianto Wuoriniemi, Wasonniemi, Takkuskangas och Ruhtinaansalmi. P. media Sw. Sid. 226. Caj. Kianto Kiannankyla Portin- suo, Kortte och prastgarden. Lysimachia vulgaris L. Sid. 226 0. 227. Caj. Kianto vid Emajokis forsar. 20 Brenner, Nya bidrag till den nordfinska floran. [Primula officinalis (L.) f. attenuata Brenn. Sid. 227. Nor. Simo Kallio angsag, barlast (V. Westerlund).] [Convolvulus arvensis L. Sid. 228. Nor. Simo Kallio ang- sag, barlast (V. Westerlund).] [Polemonium coeruleum L. Sid. 228. Caj. Kianto tradgard.] [Echium vulgare L. Sid. 229. Caj. Kajana odlad ang (O. Kyyhkynen).] - [Solanum nigrum L. Sid. 229. Caj. Kianto postkontors tradgard.| [Linaria vulgaris Mill. Sid. 230. Caj. Kianto prastgards tradgard och Amma bruk.] Veronica chamaedrys L. Sid. 230 o. 231. Caj. Kianto vid Amma bruk och prastgardens karrodling. V. officinalis L. Sid. 231. Caj. Hyrynsalmi sluttningen af Nenamaki 3 4 4 km sdéder om Oraviwaara (O. Kyyhkynen). V. longifolia L. Sid. 231. Caj. Kianto Kiviniemi och Amma bruk. [V. polita Fr. Sid. 231. Nor. Kemi. Caj. Kianto prastgards tradgard.| Rhinanthus major Ehrh. Sid. 233. * apterus Fr. Nor. Ro- vaniemi Lohiniva vid lappska gransen (Hj. Hjelt o. R. Hult), Simo vid kyrkan (V. Westerlund). Obor. Pudasjarvi (C. Brander). Bartsia alpina L. Sid. 233. Nor. Turtola (C. Brander). Euphrasia latifolia Pursh. var. botniensium Brenn. Sid. 234. Nor. Kemi Waha Kuivanuoro, Simo Maksniemi hafsstrand. E. hebecalyx Brenn. Sid. 234. Nor. Kemi hafsstrand vid Kaakamo As mynning (K. J. Ehnberg) och vid Kemi stad samt i Luikkosuo karrang (P. A. Rantaniemi), Simo _hafs- strand (M. Eneback). Obor. Uleaborg strandang (V. Olin). Utricularia intermedia Hayne. Sid. 235. Caj. Kianto Ta- pionsuo och Kangasjoki ang. U. ochroleuca R. Hartm. Sid. 235. Obor. Utajarvi Myllyranta. Pinguicula villosa L. Sid. 235. Caj. Kuhmo vid Palonen sjo (E. af Hallstrém), Kianto prastgard Hamppulamminsuo. [Plantago media L. Sid. 236. Caj. Kianto Amma bruk.] Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 4. 21 [Glechoma hederaceum L. Sid. 236. Caj. Kianto prast- gards tradgard och Amma bruk.] [Lamium intermedium Fr. Sid. 237. Caj. Sotkamo prast- gard (H. Lindberg).] [L. amplexicaule L. Sid. 237. Caj. Kianto postkontors tradgard.] Galeopsis bifida Boenn. = G. tetrahit L. Sid. 237. Stachys palustris L. Sid. 237. Caj. Paltamo Warislahti strand (C. Lonnbohm). [St. annua L. Obor. Uleaborg (M. E. Huumonen).] Prunella vulgaris L. Sid. 238. Caj. Kianto ganska allman. Gentiana amarella L. *lingulata Ag. Sid. 238. Nor. Ne- dertornea Kalkkimaa (P. A. Rantaniemi). Caj. Kianto Pe- sidnkyla Myllyla, Amma bruk. Galium boreale L. Sid. 238 och 239. Caj. Kianto vid Emajokis forsar. G. triflorum Mich. Sid. 239. Caj. Sotkamo Naapurin- waara (E. J. Buddén), Kianto Kiannankyla Waarannoro, vid Wuokinkoski och Hattupuro (O. Kyyhkynen), samt vid So- merojoki nara Kuusamo-ran (W. Brenner). G. trifidum L. Sid. 239. Caj. Kianto Ruhtinaansalmi Murtopuro. [G. verum L. Sid. 239. Caj. Kianto Amma bruk och Keralankyla, odladt falt.] [G. mollugo L. Sid. 239. Caj. Kianto Amma bruk och Hulkonniemi samt Keralankyla, odladt falt.] Viburnum opulus L. Sid. 240. Caj. Kianto vid Emajokis forsar, Niettussaari, m. m. [Campanula glomerata L. Caj. Kianto Amma bruk.] [C. rapunculoides L. Sid. 240. Nor. Nedertornea Kalkki- maa, lundartad skogsmark (P. A. Rantaniemi).] C. rotundifolia L. var. albiflora v. Post. Sid. 241. Cay. Kianto Hulkonniemi. var. lapponica Witasek. Nor. Rovaniemi prastgard (var. foliosa Brenn. sid. 241). Omed. Limingo (F. Hellstrém). C. patula L. Sid. 241. Caj. Kianto kyrkby Roinila. Lobelia Dortmanna L. Sid. 241. Caj. Kianto flerstides. 22 Brenner, Nya bidrag till den nordfinska floran. Valeriana officinalis L. Sid. 241. Caj. Kianto vid Piispajarvi. Knautia arvensis (L.). Sid. 241 0. 242. Caj. Kianto kyrkby Suomula. var. integrifolia G. Mey. Caj. Kianto Runti vid Piispajarvi. Petasites frigida (L.). Sid. 242. Obor. Ulea Pello (J. Lin- dén), Toppila (H. Lindberg). Omed. Tyrnava. Caj. Kianto vid Wuokinkoski. Erigeron acris L. f. glabrescens. Sid. 242. Nor. Rovaniemi Alajaaska (Hj. Hjelt o. R. Hult). Gnaphalium silvaticum L. Sid. 243. * alpestre Neum. Cay. Kianto Wiitala. Gn. norvegicum Gunn. Sid. 243. Caj. Kianto Wiitala. Gn. dioicum L. var. corymbosum Hartm. Sid. 244. Nor. Ofvertornea Karhujupukka (Hj. Hjelt o. R. Hult). Obor. Yli- kiiminki kyrktrakt. Artemisia campestris L. var. bottnica Lundstr. Sid. 244. Nor. Simo Montaja sandstrand (V. Westerlund). [Anthemis tinctoria L. Sid. 245. Caj. Kianto Wiitala och Betania.] Matricaria discoidea DC. Sid. 245. Caj. Kianto Suomula och bada prastgardarna. Cirsium palustre (L.). Sid. 246. Caj. Kianto flerstades. C. arvense (L.). Sid. 246. Caj. Kianto allman. f. albiflorum. Caj. Kianto Suowaara. [Carduus nutans L. Sid. 247. Caj. Kianto kyrkby Ha- rakanpelto, 1 exemplar.] Saussurea alpina (L.). Sid. 247. Nor. Kemi karraktig mo- mark, Nedertornea (P. A. Rantaniemi). [Lappa tomentosa (Mill.). Sid. 247. Caj. Paltamo torp norr om Hiisiwaara. [Centaurea scabiosa L. Obor. Ulead Toppila, barlast (M. E. Huumonen).] Mulgedium alpinum (L.). Sid. 249. Caj. Puolanko pa gran- sen emot Kianto. M. sibiricum (L.). Sid. 249. Caj. Kianto vid Kangasjoki, Hiisijoki och Junnujoki. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 4. 23 Taraxacum crocodes Dahlst. Caj. Kianto Wasonniemi vid Kiantajarvi. Hieracitum umbellatum L. var. microphyllum Brenn. Sid. 250. Caj. Kianto. var. graminiforme Brenn. Sid. 250. Nor. Kemi Ajos. Hf. tornense Brenn. Sid. 250. Nor. Kemi Rantaniemi. var. denticulatum Brenn. i Medd. af Soc. pro F. & Fl. Fenn. 28 sid. 48. Nor. Kemi Walmari (K. J. Ehnberg). H. cruentiferum Norrl. & H. Lindberg. Caj. Kianto Lum- menvaara Kangasjoki. A. semiumbellatum Norrl. = H. subumbellatum Norrl. i Herb. Mus. Fenn. edit. 2 sid. 146. Nor. Kemi. A sid. 251 an- gifna lokaluppgifter b6ra utga. H. pohjolense Brenn. Sid. 251. Nor. Tervola Romsi. Obor. Simo Hosio, Ylikiiminki Perttula och Karahka. var. meiophyllum Brenn. Sid. 251. Nor. Nedertornea Ruottala Kalkkimaa. var. sublineatum Brenn. Sid. 251. Nor. Kemi Rantaniemi och Ajos hafsstrand (A. Rantaniemi). H. longicuspis Brenn. Sid. 251. Nor. Ofvertornea Juok- senki Filpus. Obor. Kiiminki emellan Ukkola och Mannila, Utajarvi Kurimo, Waala och Myllyranta. Caj. Sotkamo Naa- purinwaara. Hi. crepidioides Norrl. Sid. 253. Nor. Turtola vid kyrkan. (H. lapponicum Fr. var. phyllopodum Brenn. Sid. 253.) H. dolabratum Norrl. Caj. Kianto. H. sublaterale Brenn. i Medd. af Soc. pro F. & FI. Fenn. 28 sid. 47 0. 48. Nor. Kemi Walmari (K. J. Ehnberg). H. orariiceps Brenn. |. c. sid. 46 0. 47. Nor. Kemi Walmari (K. J. Ehnberg). H,. kuusamoénse W. Sid. 254. Nor. Kemi Walmari och Niemela (A. Rantaniemi). A. kemiticum Norrl. Sid. 254. Nor. Kemi Walmari (A. Rantaniemi). Hi, prolixiforme Norrl. Sid. 254. Caj. Kianto. H. coniops Norrl. Sid. 255. Obor. Simo nara Marostenmaki. H. umbricola Sael. Caj. Hyrynsalmi Salmi. 24 Brenner, Nya bidrag till den nordfinska floran. H. basifolium Fr., Almqv. Caj. Paltamo Melalaks, Kianto. H. umbelliferum Lindeb. Nor. Rovaniemi Sonkapera Paavon- selka, Kemi Kallinkangas (K. J. Ehnberg). H. vesticeps Brenn. i Medd. af Soc. pro F. & Fl. Fenn. 31 sid. 150 = H. orbicans Almqv. Sid. 255. H. euryodon Brenn. |. c. sid. 152 = H. caliginosum Dahlst. Sid. 256 pr. p. Caj. Paltamo Paltaniemi, Sotkamo Naapurin- waara. H. gonatophyllum Brenn. |. c. = H. caliginosum Dahlst. Sid. 256 pr. p. Caj. Sotkamo Wuokatti Péllywaara, Kokko- waara. H. subornatum Brenn. |. c. 28 sid. 46. Nor. Rovaniemi Sonkapera Paavonselka (K. J. Ehnberg). HA. subpellucidum Norrl. Sid. 256. *lapponum. Nor. Kemi Ajos (K. J. Ehnberg). H. subarctoum Norrl. f. Caj. Kianto kyrkby Toérmala. H. caespiticola Norrl. Sid. 257. Nor. Kemi Selkasaari, hafsstrand. Caj. Kianto. H. suomense Norrl. Sid. 257. Caj..Puolanko Salmi, Kianto. H. neglectum Norrl. Sid. 257. Caj. Kianto flerstades. H. sphacelolepis Brenn. |. c. 31 sid. 155. Caj. Sotkamo Naapurinwaara. H. incrassatum Norrl. Sid. 258. Caj. Kianto Kortte. H. conglobatum Brenn. var. brachiolatum Brenn. Caj. Paltamo Paltaniemi och Kiwimaki. H. lasiocalyx Brenn. Caj. Kianto. H. suburnigerum Norrl. Caj. Kianto. ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 34, Neo 5. BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM ALANDS VEGETATION OCH FLORA AF ALVAR PALMGREN II TARAXACUM-FORMER MED 3 TAFLOR INLAMNAD DEN 5 NOVEMBER 1910 HELSINGFORS 1910. Denna afhandling ingar uti Acta 34 sasom N:o 5, icke N:o 4 sasom angifves ofvanfér sidorna samt uti separaten. HELSINGFORS 1910. J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG. I en infor Societas pro Fauna et Flora Fennica den 2 ok- tober 1909 anmald och i Sallskapets Acta 34 T. sAsom N:o 1 ingaende uppsats har jag under rubriken ,,Bidrag till kanne- domen om Alands vegetation och flora I, Taraxaca“ redo- gjort for en del resultat af mina pa Aland bedrifna studier rorande slaktet Taraxacum. SAsom i berérda uppsats nimn- des, eger jag forutom i densamma upptagna former Afven en del andra, hvilka af en eller annan orsak icke blifvit darstades upptagna. Tre af dessa, till den kollektiva arten T. vulgare hérande former, beskrifvas nedan under namnen T. unguiculosum, T. trilobatum samt T. conforme. En fjarde i det fdljande upptagen art tillhér 7. xanthostigma Lindb. fil. Okad med nyssnamnda 4 arter raknar Alands tillsvidare kanda Taraxacum-flora 43 arter. — Sasom tidigare varit fallet, har jag afven nu haft fOrmanen se mina mask- rossamlingar granskade af Dr Dahlstedt. Afvensa har jag haft gladjen rona samma férman fran Dr H. Lindbergs sida. Vid den granskning den sistnamnde egnat materialet for denna uppsats, har den nedan forst upptagna arten visat sig identisk med en af honom ungefar samtidigt i Ny- land urskild, men ej bekantgjord form. Under sadant for- hallande hafva vi enats om att gemensamt uppstalla arten under det namn, hvarunder den infOr Societas pro Fauna et Flora Fennica den 1:sta sistvikna oktober blifvit af mig be- kantgjord. Beskrifningen ar af mig uppgjord pa basen af exemplar fran Aland. — Af sarskilda praktiska skal har det synts mig 4ndamalsenligt att jamte de latinska diagnoserna jamval infOra de pa svenska affattade originala beskrif- ningarna. 4 Palmgren, Alands vegetation och flora. T. unguiculosum Lindb. fil. et Palmgr. Tabula 1. Sat magnum, inferne roseo-purpurascens. Folia canescentia, praesertim supra et in nervo dorsali + dense araneosa, petiolis sat brevibus anguste alatis roseo- purpurascentibus plerumque paulum araneosis. Folia inter- media oblongo-lanceolata — plerumque lanceolata, lobis 5—6 interdum 7 praedita, interlobiis sat brevibus angustis; lobi eiusdem folii mire conformes et in eandem partem spectantes, sat approximati s. apicem versus confluentes, plerumque sat paulum reversi + anguste triangulares acutiu- sculi, dorso recto rare interlobium versus convexo; bini summi interdum subfalcati. Lobus terminalis acutus parvus — plerumque mediocris triangularis s. sagittatus, lateribus sat rectis ideoque lobis basalibus haud conspicuis, plerum- que uno v. utroque latere semel v. bis + acute et pro- funde incisus, lobulis eodem spectantibus quo lobi basales. Interlobia cum partibus basalibus loborum margine obscuro, denticulis densis tenuibus obscuris plerumque hamatis, praeterea dente maiore subulato + recto interdum instru- cta. Folia exteriora intermediis similia sed lobis brevioribus + confluentibus, magis conspicue dentatis. Scapi plures, folia haud multum superantes, sub invo- lucro dense, praeterea + araneosi. Involucra sat magna et brevia et crassa sat obscure viridia, squamis exterioribus numerosis patentibus longissi- mis angustis, 16—182,s--3 mm, supra pallide viridibus, in apicem angustum attenuatis. Calathium sat magnum. Ligulae planae, marginales 2,5 —3 mm latae. Antherae polliniferae. Stigmata sicca obscura. Tamligen storvaxt, nedtill skart rosa-fargad eller nagot stotande i purpur. Blad skiftande i gratt, sarskildt ofvan och isynnerhet pa nerven + rikligt spindelvafshariga, med tamligen korta smalt vingade skart rosa — purpurfargade Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 4. 5 ofta nagot spindelvafshariga skaft. Mellersta blad aflangt- lancettlika — vanligen utpragladt lancettlika med vanli- gen 5—6 stundom 7 utvecklade sidolobpar, andflikens orak- nadt, samt tamligen korta och smala interlobier. Sidolober pa ett och samma blad i ovanlig grad likformiga och regel- bundet riktade, tamligen narmade eller mot bladets spets ofta sammantrangda, vanligtvis tamligen svagt nedatriktade, + smalt triangulara och spetsiga med rat, endast jamforel- sevis sdllan mot interlobiet hégre hvalfd rygg; det ofversta paret stundom svagt skarformigt. Andflik spetsig, liten — vanligen medelstor, liksidigt triangular eller vanligen pillik med jamforelsevis rata sidor och darfor foga framtradande basallober; vanligen pa den ena eller hvardera sidan 1— 2 ganger + skarpt och djupt samt med basalloben parallelt inskuren. Interlobierna jamte sidolobernas basaldelar mork- kantade och i regel tatt tandade af mycket korta och fina, morka, vanligen hak- eller klolikt bdjda, synnerligen fasta tander; 4 en eller annan lob samt interlobium darjamte ofta en kraftigare sylformig och vanligen + rak tand. Yttre blad liknande de mellersta men med farre och kortare, mer sam- mantrangda sidolober samt med mer framtradande och jam- forelsevis grofre tandning. Korgskaft talrika, nagot naende Ofver bladen, under hol- karna hvitludna, for 6frigt mer eller mindre spindelvafs- hariga. Holkar tamligen stora laga och tjocka, tamligen morkt svartgréna med ljusa, rakt utatstaende, mycket langa och mycket smala, 16—182,—3 mm, yttre fjall. Korg tamligen stor. Blommor plana; de yttre 2,5 mm _ breda. Stdndare forsedda med pollen. Mdrken som torra morka. Taraxacum unguiculosum 4r en i fullt utbildade exemplar synnerligen framstaende, och som det synes, fdga va- rierande art. Fo6r densamma utmarkande 4ro de synner- ligen ensartade och tamligen regelbundet byggda, i gratt dragande, tamligen langa och smala bladen med de manga fullt utvecklade sidolobparen samt sarskildt den egendom- liga andfliken. Denna, som vanligen ar medelstor och pil- lik med tamligen ratliniga sidor och till féljd daraf foga 6 Palmgren, Alands vegetation och flora. framtradande basallober, visar nastan alltid en mer eller mindre langt hunnen ansats till uppdelning i form af pa en- dera eller bagge sidorna upptradande + djupa, till antalet 1—2, ofta inemot nerven naende och med basalloben parallella inskarningar. De harigenom uppkommande flikformiga tan- derna eller flikarna aro vanligen i likhet med loberna till- spetsade, men det intraffar ej sallan, att nagondera af dem Ar kort och afrundad. Afven upptrada blad, hos hvilka ofvan berérda benagenhet for flikighet ledt till 4ndflikens full- standiga uppdelning i en ny, obetydlig andflik samt 1—2 par nya, sammantrangda sidolober. Stundom erhaller 4and- fliken en mycket egendomlig pragel, i det att det nedre af tvenne flikpar tidigt afstannat i sin vaxt. Synnerligen egen- domlig for arten ar afven tandningen. En liknande tand- ning af tata, obetydliga och fina men fasta, hakformiga tan- der kanner jag icke hos nagon annan art. For arten sar- eget ar afven, att de yttre bladen aro gr6éfre tandade dan de mellersta, hvarigenom de framstaé sasom mer kompliceradt byggda. Forutom pa bladen ar arten latt igenkand pa holkarna med dessas synnerligen langa och smala, rakt ut- staende och ljusa yttre fjall. I detta hanseende 4r arten pafallande lik 7. angustisquameum Dahlst., om hvilken art denna, om man franser andflikens egendomliga natur, afven ofta paminner till bladens form. F6rutom med 7. angusti- squameum ar arten uppenbart forvant med JT. Kjellmani Dahlst. samt 7. obliquilobum Dahlst., och synes den ut- gora en lank i en serie mellan den forstnamnda och de tvenne senare. Fran 7. Kjellmani, hvilken den till bladens gestaltning ofta ar pafallande lik, ar den dock alltid latt att skilja genom de bredare och lagre holkarna samt genom riktningen hos de smalare ytterholkfjallen. De for T. Kjell- mani sa egendomliga inre bladen med den stora andfliken sakna ock har sitt motstycke. 7. Kjellmani ar for Ofrigt vid basen vida blekare fargad. Fran T. angustisquameum ater afviker ifragavarande form ej blott genom bladens ge- staltning, dari inbegripet det stdrre antalet, vanligen langre och smalare lober och mer i gratt dragande farg, utan afven Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 4. t genom rikligare spindelvafsharighet, kortare, bredare och svagare fargade skaft a4fvensom genom morkare och storre holkar med langre ytterfjall samt sist och slutligen genom, pa samma lokaler, betydligt grofre vaxt. Med T. obliquilobum, hvaraf jag sett autentiska exemplar fran Ostergétland och Vastergotland, delar arten manga egenheter i bladens byggnad. Afven holkarna férete hos bagge betydande frandskap, om ock de yttre fjallens riktning ej 4r densamma. Men 7. obliquilo- bum utmarker sig bland annat genom ljus och ren gronska hos bladen, hvilka hos 7. unguiculosum daremot stota i gratt. Den f6rra eger ock kortare, mer nedatriktade sidolober samt ar framfor allt till andflikens och tandningens beskaf- fenhet mindre egenartad. Synbarligen ej aflagset beslaktad med ofvan behandlade arter ar 7. brevisectum m. Arten ar af mig insamlad pa en delvis uppodlad natur- lig ang i Jomala vid landsvagen ett stycke fran Mariehamn, 14. 6. 1909, samt i en tradgard inom Mariehamns stad, 13. 6. 1909. Pa det forra stallet upptradde arten i talrika, yppigt utvecklade exemplar i sallskap med 7. latisectum, T. Arrhe- nii, T. biforme m. fl., 4 det senare ater spridd tillsamman med 7. Dahlstedtii, T. copidophyllum, T. duplidens, T. penicil- liforme och andra. — For Ofrigt insamlad i Nyland, Kyrkslatt i medlet af juni 1909 af H. Lindberg. — Fran Nyland, Sibbo, Loparé (Maida Palmgren 12.6. 1908 0. 21.6. 1909) eger jag ett fatal exemplar af en maskros-form, hvilken till bladens byggnad, enkannerligen 4Andflikens, visar den mest slaende likhet med nyss behandlade art. Ehuru ifragavarande exemplar afvika genom nagot bredare, dock mojligen af standor- tens beskaffenhet betingade, yttre holkfjall, synes mig moOjligt, att de tillhdra denna form, i annat fall en mycket narastaende. T. trilobatum n. sp. Tabula 2. Mediocre, basi pallide roseum s. violascens. Folia + late lanceolata tenuissima opaca canescentia, praesertim supra et in nervo mediano + dense araneosa; petiolis brevibus + late alatis roseis s. violascentibus; lobis 5—6 + confluentibus s. 8 Palmgren, Alands vegetation och flora. interlobiis sat brevibus — mediocribus angustis. Lobus terminalis fol. intermediorum integer parvus — mediocris brevis sagittatus, lobis basalibus longis + reflexis s. fal- catis conspicuis, apice parvo supra lobos basales incipiente. Lobi laterales longi + reversi s. interdum falcati; inferiores interdum sat anguste et acute triangulares; plerumque omnes et praesertim superiores lati et interlobium versus a medio +, saepe valde, convexi, apicem versus +, saepe clavae in for- mam dilatati. Interlobia et quae folii prope sunt plerumque undulata, margine obscuro, dentibus numerosis parvis — laci- niatis patentibus s. eodem quo lobus spectantibus, interdum sicut et lobus apicem versus dilatatis. Fol. exteriora lingu- lata, lobis 2—8 confluentibus brevibus paulum reflexis sub- integris. Scapi plures, sub anthesi folia aequantes s. vix supe- rantes, parce araneosi. Involucra dilute fusco-viridia mediocria sat brevia, squa- mis exterioribus dilute viridibus valde reflexis, 16—17 mm longis, 3,;—5,5 mm latis. Calathium c. 55 mm diametro, planum, subradians. Ligulae sat obscurae, planae; marginales 2,,5—3 mm la- tae, subtus stria obscura notatae. Antherae polliniferae. Stigmata sicca obscura. Medelstor, nederst vid basen skart rosa-fargad eller skif- tande i violett. Blad + bredt lancettlika, mycket tunna och latt vissnande samt af en matt, i gratt dragande, ljus farg, sarskildt 4 6fre sidan samt synnerligast pa nerven + spin- delvafshariga; skaft korta + bredt vingkantade, skart rosa- fargade eller nagot stdtande i violett. De fullt utvecklade sidolobernas antal, andflikens basallober oraknade, vanligen 5—6; loberna + sammanflytande eller atskilda af tamligen korta — medellanga och vanligen smala interlobier. Mel- lersta blad i regel af en mycket saregen gestalt. Andfliken helbraddad, liten — medelstor, kort pillik med langa + starkt nedatriktade eller skarformigt b6jda, skarpt framtradande basallober samt en obetydlig, ofvan basalloberna tillsvalld Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 4. 9 andlob. Sidolober langa + starkt nedatriktade eller stun- dom skarformigt bdjda med stundom svagt uppatsvangda spetsar; stundom, sarskildt de nedre, smalt ooh tamligen spetsigt triangulara, vanligen dock och sarskildt de Ofre breda samt fran ungefar midten mot rachis + och ofta syn- nerligen starkt samt ofta mycket hogt hvalfda, mot spetsen ater + starkt, ofta klubblikt tillsvallda. Sidolobernas kon- vexa basaldel afvensom interlobierna vanligen morkkantade och veckade samt dartill rikligt och synnerligen ojamt tan- dade af sma — nastan flikformiga, utstaende eller ofta pa- rallelt med loben riktade, stundom i likhet med denna mot spetsen tillsvallda tander. Yttre blad tunglika med 2—3 sam- manflytande korta svagt nedatriktade nastan helbraddade sidolober. Korgskaft under blomningan af bladens langd eller foga naende Ofver dessa, endast sparsamt spindelvafshariga. Holkar jamforelsevis ljust brungréna, medelstora och tamli- gen laga, med ratt ljust brungrona, starkt nedat bojda, langa och tamligen breda, 16—173,s—5,5 mm, lancettlika yttre fjall. Korg omkring 55 mm i diameter, platt, svagt radie- rande (till byggnad och farg paminnande om den hos T. di- latatum Lindb. fil.). Blommor tamligen morka, platta; kant- blommor breda, 2,;—3 mm, pa undre sidan morkt strierade. Standare forsedda med pollen. Mdrken som torra morka. T. trilobatum ar en till bladens byggnad sardeles egen- domlig, latt igenkand art. Forutom genom sin konsistens och grableka fargton framsta bladen sarskildt genom sin enastaende, i detta hanseende om skifvan hos starkt flik- bladiga former af 7. biforme nagot paminnande gestaltning. Egendomlig ar redan den vanligen obetydliga, pillika and- fliken med de i f6rhAllande till 4ndloben langa, spetsiga eller a den ena sidan stundom afrundade, ofta skarformiga basallo- berna samt den obetydliga andloben, hvilken ofta ar in- skrankt till en strax ofvan basalloberna tillsvalld, kort eller nagot utdragen udd. En eller annan gang ar dock 4ndfli- ken mer forlangd samt tandad. Annu mer erhalla dock bla- den pragel af sidoloberna. Dessa, som vanligen aro langa 10 Palmgren, Alands vegetation och flora. och nedatriktade eller en och annan gang skarformigt b6j- da, kunna stundom, synnerligast mot bladskifvans bas, vara smalt och tillspetsadt triangulara; vanligen framsta de dock genom sin fran lobens midt tillsvallda, stundom klubblika spets samt genom den ofta mycket starka, konvexa hvalf- ningen mot interlobiet, hvilken hvalfning ofta blir ovanligt hog hvarigenom den fortranger interlobiet. Sidolobernas konvexa basaldel 4fvensom interlobierna dro vanligen starkt och ojamnt tandade af hvassa, oftast raka, utatriktade eller med loben jamnlopande tander, hvilka ofta aro flikformigt utvaxta och stundom i likhet med lobspetsarna klubblikt tillsvallda. Ej sallan ser man blad, hos hvilka denna starka tandning ledt till den konvexa basaldelens fullstandiga upp- delning i tander och flikar, hvilka i sin tur kunna vara + tandade, med klubblik spets och hvalfd basaldel. Jamte nyss berorda bladtyp, som pa en och samma individ kan forete en mangd variationer, upptrader pa samma standort afven en annan, vida enklare, med mindre tat och sarskildt fi- nare tandning samt med vanligen bredare och kortare, mindre starkt nedatriktade, mot spetsen vanligen icke till- svallda lober, hvilka i regel sakna den for den extrema bladtypen sa karaktaristiska konvexa basaldelen. Med denna afvikande bladtyp ar stundom annu den egendomliga, lilla andfliken forenlig; vanligen blir denna dock storre, med en andlob, som vuxit pa basallobernas bekostnad; stundom 4r andfliken aggformigt pillik. Ratt betecknande for arten aro afven bladens, ocksa bland hogt gras, korta skaft. T. trilobatum paminner till bladen med dessas tillsvallda lobspetsar samt egendomliga tandning i viss grad om 7, pectinatiforme Lindb. fil. — Bladen hos nyssnamnda art skilja sig dock val bland annat genom sina fastare, morkare skif- vor med mer i 6gonen fallande nerv. T. pectinatiforme eger dessutom utatstaende och smalare lober med _ betydligt mindre tillsvallda spetsar samt mindre hvalfd rygg. Tand- ningen ar afven glesare och mindre ojamn. Enligt med- delande af Dr Dahlstedt 4r arten beslaktad med T. chloro- leucum Dahlst. samt afven med 7. expallidum Dahlst. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 4. 11 Arten upptrader mycket sparsamt pa grasmark i Marie- hamn. Af mig insamlad den 16 och 21. 6. 1909. T. coniorme n. sp. Tabula 3. Mediocre, ima basi pallide s. plerumque vix roseum. Folia mire conformia regularia lanceolata tenuissima, parce et subtus vix araneosa, petiolis longis angustis basi pallide roseis. Folia interiora lobis lateralibus 3—5, interlo- biis inferne plerumque longissimis apicem versus minuen- tibus. Lobus terminalis mediocris sagittatus, lobis_basali- bus + reversis, lateribus rectis — paulum concavis v. inter- dum paulum convexis. Lobi conformes + reversi, breves alti acuti, lateribus rectis, dorso interlobium versus interdum paulum convexo. Interlobia et quae folii prope sunt ple- rumque margine atro-violaceo. Lobus terminalis et bini summi lobi integri, lobi ceteri superiore margine basis cum interlobiis dentibus paucis plerumque rectis s. paulum cur- vis brevibus tenuibus, s. valido in folio maioribus. Folia ex- teriora parva, binis solum lobis brevibus altis approximatis s. confluentibus integris s. parte basali inferioris lobi denti- bus tenuissimis. Folia interiora lingulata, lobis approximatis s. confluentibus. Scapi sub anthesi folia haud multum superantes, parce araneosi. Involucra dilute viridia parva, squamis exterioribus lon- gissimis, 13—162—3 mm, reflexis, supra dilute viridibus, basi latioribus et inde minuentibus. Calathium mediocre, sat obscurum. Ligulae planae; marginales 2 mm (erassicornis): Al. Aland (Moberg); Ecker (L. v. Essen), Jomala, Ham- marland, Lumparland (Frey). Ab. Uskela, Eriksberg (Bonsd.); Ispois (Pippingskidld); Pargas (Ingelius); Karislojo (Forsius); Nagu, Karislojo, Lojo, Pojo (Frey). N. Esbo (B. Poppius, Elmgren); H:fors (Nylander); Helsinge (Palmén, Frey); Parna (Nordstr6m); Hogland (Sievers). Ka. Viborg (Pipping); Juustila, Rajala, Kivikoski (Adelung); Fredrikshamn (Frey- mann). Ik. Rautus, Pyhajarvi (J. Sahlb.). St. Ylane (J. Sahlb.); Bjorneborg (LOnnmark). Ta. ,,Tavastia“ (Hjelt); Tavastehus (Palmén); Tammerfors, Saaksmaki (Woldstedt); Hattula (L. v. Essen); Saaksmaki, Messuby (Frey). Tb. Saarijarvi (Woldstedt); Keuru (Elmgren). $a. Kangasniemi (Sundman); Taipale (Maklin); Jockas (Nordstrém); Nyslott (Gahmberg). Sb. Kuopio (Levander, Fabritius); Tuovilanlaks (Palmén); Idensalmi (J. Sahlb.). Kb. Ilomants (Groénvik, Woldstedt). KI. Uguniemi (Niklander); Impilaks, Salmis (Woldstedt). Ol. Petrosawodsk (Giinther); ,,Car. ross.“ (Tengstr6ém). Oa. Vasa (Inberg); Lappo (Woldstedt). Om. G. Karleby (Hell- strom). Ob. Karl6 (Vuorentaus). Ok. Kajana (Nordmann). Kp. Solovetsk (Inberg). Ks. Kuusamo (J. Sahlb., Inberg). Le. Enontekis (Palmén). Lt. Nuortijirvi (Enwald); Lac. Hir- vas (Axelson); Fl. Lutto (B. Poppius). Im. Lujaur, Marjok (Palmén); Kantalaks (J. Sahlb.). -Lmur. Semj. Ostrowa (En- wald). 2. H. crassicornis Wahlb. (?) 39. Ka. Rajala, 16 Juli 1904 (Adelung). Ik. Rautus (J. Sahlb.). Ol. Petrosawodsk (Giinther). Tabanus Linné. Subgen. Therioplectes Zeller. 1. T. tarandinus L. 2 3 6. 1861. Bonsd., F. D. 1, 108. 4. Ab. Uskela (Ingelius); Karislojo (J. Sahlb., Forsius, I. Forsius). N. Thusby (Maklin); Helsinge (Hellén); Parna Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 6. 25 (Nordstrom). Ka. Fredrikshamn (Freymann); Rajala, Kivi- koski (Adelung). ik. Galitzina (Cederhvarf). St. Ylane, Kuru (J. Sahlb.); Birkkala (Grénblom). Ta. Tammerfors (Lundahl); Hattula (Wegelius); ,,Tavastia“ (Hellstr6m). Tb. Keuru (B. Poppius). Kb. Ilomants (Woldstedt); Joensuu (Nordmann). KI. Impilaks (Vesterlund); Soanlaks (Cederhvarf); Hiitola (L. v. Essen). Ol. Petrosawodsk (Giinther). On. Kosmosero (B. Poppius); Juustjarvi (J. Sahlb.); ,,Car. ross.“ (Tengstrém). Kp. (Stenroos). Oa. Vasa (Inberg). Om. G. Karleby (Hell- strém). Ob. Pello (Munsterhjelm). Ok. Kajana (Nordmann). Ks. Kuusamo (Aro). 2. T. aterrimus Meig. 1 9. 1861. Bonsd., F. D. I, 108. 5. (auripilus). Ob. Uieaborg (Hermanson). 3. T. lapponicus Wahlb. ¢ 9. 1861. Bonsd., F. D. IJ, 110. 11 p. pt. 109. 9 (lugubris); 110. 12 (albomaculatus p. pt.). Ab. Eriksberg (Bonsd.); Karislojo (Forsius); Bjarna (Hellén). N. Hogland (Sievers). Ka. Urpala (Maklin). St. Ylane (J. Sahlb.). Ta. Saarijarvi (Woldstedt). Sa. Jockas (Nordstrém). Sb. Tuovilanlaks (Palmén). Kb. Ilomants (Gron- vik, Woldstedt). KI. Impilaks (Vesterlund); Parikkala (J. Sahlb.). Ol. Petrosawodsk (Giinther). On. Juustjarvi (J. Sahlb.). Kop. (Stenroos). Ok. Kajana (Nordmann). Ka. Kuusamo (Nylan- der, J. Sahlb., Aro). Le. Enontekis (J. Sahlb., Palmén). Lf. Lapponia (Blank). Li. Patsjoki (B. Poppius). Lt. Jeretik (Levander); Lac. Hirvas (Axelson). Im. Kantalaks (J. Sahlb.). 4. T. nigricornis Zett. 9. 1861. Bonsd., F. D. I, 110. 10 (alpinus). Ab. Karislojo (Forsius). N. Helsingfors (Nylander). Tb. Saarijarvi (Woldstedt). $b. Idensalmi (J. Sahlb.). Kb. Ilo- mants (Woldstedt). Ol. Petrosawodsk (Giinther). Ob. Ulea- borg (Nylander). Ks. Kuusamo (Nylander). Lf. ,,.Lapponia“ (Maklin, A. Nyman-Ensi6), Le. Enontekis (Palmén, J. Sahlb.). Im. Niemlomjok (Palmén). 5. T. borealis Meig. 4 @. 1861. Bonsd., F. D. I, 109. 8. p. pt.; 110. 11. (lapponicus p. pt.). 26 Frey, Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands. Al. Lemland, Finnstr6m (Frey). Ab. Eriksberg (Bonsd.). N. ,.Nyland* (Tengstr6m, Bonsd.); Esbo (Elmgren); Helsing- fors (Nylander); Parna (Nordstrém). Ka. Viborg (Pipping); Rajala (Adelung). KI. Kexholm (Nordmann). Sa. Leivon- maki (Riihiaho). Sb. Kuopio (Levander). Ob. Karlé (Vuo- rentaus). Ks. Kuusamo (Aro). Lkem. Muonio (J. Sahlb.); »Lapponia* (Blank, Maklin). Le. Enontekis (J. Sahlb.). Im. Kantalaks (J. Sahlb.); Lujaururt (Palmén). 6. T. montanus Meig. ¢ 9. 1861. Bonsd., F. D. I, 108. 6. (tropicus p. pt.) et. 109. 7 (luridus p. pt.). Al. Sund, Hammarland, Jomala (Frey). Ab. Nagu (Frey); Kuust6 (Lundstr6m); Kakkarais(Pippingski6ld); Uskela(Bonsd., Ingelius); Nystad (Cajander, Sdderman); Karislojo (Forsius); Sammatti, Karis, Lojo (Frey). N. Helsingfors (Frey); Perna (Nordstrém). Ka. Viborg (Pipping); Rajala (Adelung). Ik. Pyhajarvi (J. Sahlb.). Ta. Saaksmaki (Woldstedt). Sa. Hei- nola (Furuhjelm); Leivonmaki (Riihiaho); Taipalsaari (Mak- lin); Jockas (Nordstrém). $b. Kuopio (Levander); Tuovi- laniaks (Palmén, Lundstrém). Kb. Eno, Ilomants (Grénvik). Kl. Uguniemi (Niklander); Valamo, Sordavala (Woldstedt); Salmis, Impilaks (Vesterlund). Ol. Petrosawodsk (Giinther). On. Svatnavlok (J. Sahlb.); ,Car. ross.“ (Tengstrém). Kop. (Stenroos). Oa. Lappo, Storkyro (Woldstedt). Om. G. Kar- leby (Hellstr6m). Ob. Uleaborg (Nylander). Ok. Kajana (Nordmann). Ks. Kuusamo (Aro). Lkem. Muonio (Palmén). Le. Enontekis (J. Sahlb.). Im. Konosero (Edgren); Lujaur- urt (Palmén). Lt. Fl. Lutto (B. Poppius); Lac. Hirvas (Axelson). Lmur. Pg. Voronje (Palmén). Bei den ¢ 4 dieser Art sind, was bisjetzt nicht in den Beschreibungen deutlich hervorgehoben worden ist, die un- teren Augenfelder merkbar kleiner als die oberen und mitt- leren, und im Leben haben die Augen oft nur zwei Pur- purbinden oder Rudimente einer dritten, oberen. Durch das dritte Tasterglied, welches schmaler ist, als bei den verwandten Arten, sind die ¢ 6 doch immer zu erkennen. Eine melanochroitische, wahrscheinlich zu dieser Art gehorende Form liegt von folgenden Ortlichkeiten vor. Die Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 6. 27 meisten Exemplare sind friiher von Bonsdorff als 7. fla- viceps Zett. bestimmt. 992. Ab. Uskela (Bonsd.). N. Perna (Forsius). Ka. Vi- borg (Pipping). Ik. Metsapirtti (J. Sahlb.). Kb. Iomants (Grénvik). Ob. Uleaborg (Nylander). Kp. Solovetsk (Inberg). 7. T. confinis Zett. Becker, Act. Soc. Scient. Fenn. oex Vii)72 7. 1900. 2. 1861. Bonsd., F. D. I, 108. 6 (tropicus p. pt.). Ab. Nagu (Frey); Uskela (Bonsd., Ingelius); Nystad (S6- derman, Cajander); Karislojo, Sammatti, Lojo (Frey). N. »Nyland“ (Tengstrom); Helsingfors (Nylander); Esbo (B. Pop- pius); Parna (Nordstrém). Ka. Viborg (Pipping); Soanlaks (Cederhvarf). St. Bjérneborg (L6nnmark); Hvittis (Pfaler); Birkkala (Grénblom). Ta. Nuoliala, Messuby (Frey); Akkas (Woldstedt); Hausjarvi (Cederhvarf). Sa. Rantasalmi (Vester- lund); Jockas (Nordstrém). Sb. Kuopio (Palmén, Levander, Fabritius); Tuovilanlaks (Lundstrém). Kb. Eno, Ilomants (Woldstedt). Ob. Pello (Munsterhjelm). Ks. Kuusamo (Aro). Lkem. ,,.Lapponia“ (Blank, Palmén); Muonio (J. Sahlb.). Kop. Solovetsk (Levander). Lt. Kola (Palmén). Becker beschreibt |. c. von neuem die Art von Exem- plaren aus Sibirien, und stimmen unsere Exemplare sowohl mit seiner Beschreibung als den Exemplaren iberein. Die 2 von T. confinis gleichen am meisten T. tropi- cus Panz., unterscheiden sich aber durch folgende Merk- male: T. confinis ist immer grésser (16—18 mm), auffallend stark glanzend und von gelbbrauner bis dunkelbrauner Farbe. Die Hauptfarbe von tropicus 2 ist dagegen gewohn- lich weissgrau. Die Stirn ist fast gleichbreit und deutlich breiter als bei tropicus, etwa 3'/,—4 mal so hoch als un- ten breit. Die Augeneckenschwiele ist in der Regel quad- ratisch und beriihrt nicht die Augenrander. Das Stirn- dreieck ist grau und gewo6hnlich mit zwei tiber den Fuh- lern stehenden, schwarzen Striemen oder Punkten versehen, die oben mit einander und mit der Augeneckenschwiele verbunden sind. Sie kénnen auch fehlen, dann ist das 28 Frey, Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands. Stirndreieck einfarbig grau oder graugelb. Das dritte Tas- terglied ist ziemlich kurz, gekriimmt und an der Basis stark verdickt, gemischt schwarz und weissgelb behaart. — Die Behaarung ist tiberwiegend braungelb oder weissgelb. Das ¢ ist noch nicht bekannt, wahrscheinlich sieht es dem tropicus ¢ sehr ahnlich aus. 8. T. tropicus Panz. ¢ 9. 1858. Pipping, Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. IV, 113. — Nylander, Idem. 247. — 1861. Bonsd., F3eD 14,1108: Ga po ptt Al. Aland (Moberg, Bonsd.). Ab. Pargas (Woldstedt); Nagu (Frey); Uskela (Bonsd.); Nystad (Cajander, S6derman); Karislojo (Forsius, Frey); Lojo (Frey). N. Parna, Borga (Nordstrom); Helsinge (Hellén). Ka. Viborg (Pipping). St. Birkkala (Gronblom). Ta. Saaksmaki, Akkas (Woldstedt). Tb. Keuru (B. Poppius). Sa. Jockas (Nordstrém); St. Michel (Ehnberg); Nyslott (Gahmberg); Leivonmaki (Riihiaho). Sb. Kuopio (Lundstr6m, Levander, Fabritius); Tuovilanlaks (Pal- mén, Lundstrom); Maaninga (O. Bonsd.); Suonenjoki (Laiti- nen). Kb. Eno, Libelits (Woldstedt). Kl. Sordavala, Valamo (Woldstedt); Hiitola (L. v. Essen); Uguniemi (Niklander). Ol. Petrosawodsk (Giinther). On. Kosmosero (B. Poppius). Kp. (Stenroos). Om. G. Karleby (Hellstrém). Ob. Sardais- niemi (Vuorentaus); Limingo (Tolvanen). Ks. Kuusamo (Aro). Li. Enare. Forma bisignatus Jaenn. 39. Ta. Tavastehus (Palmén); Birkkala (Frey). On. ,,Car. ross.“ (Tengstr6m). 9. T. solstitialis Schin. (?) 2 9. 1861. Bonsd., F. D. I, 168. 6. (tropicus p. pt.). Al. Aland (Moberg); Finnstrém, 11 Juni 1906 (Frey). Ich habe unser Material mit einem von Lundbeck mir gitigst tibersandten Exemplare dieser Art aus Dane- mark verglichen und keine Unterschiede gefunden. Die Art scheint mir aber sehr wenig von 7. tropicus verschie- den zu sein. 10. T. luridus Fall. ¢ 9. 1861. Bonsd., F. D. 109. 7. p. pt. et 108. 6 (tropicus p. pt.) et 109. 8 (borealis p. pt.). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N-o 6. 29 Ab. Kakkarais (Pippingsk.); Eriksberg (Bonsd.); Somero (Sdderman); Karislojo, Lojo, Sammatti (Frey); Karislojo (For- sius). N. Helsingfors (Bonsd., Nylander); Parna (Nordstrém). Ik. Kivinebb (J. Sahlb.). St. Ruovesi, Ylane (J. Sahlb). Kb. Eno, Ilomants, Kontiolaks (Grénvik). Ol. Petrosawodsk (Giinther). On. Juustjarvi (J. Sahlb.). Ks. Kuusamo (Aro). Kk. Soukelo (J. Sahlb.). Lkem. Muonio (J. Sahlb., Palmén). Le. Enontekis (Palmén). Li. Lac. Inari (B. Poppius), Lt. Fl]. Lutto (B. Poppius); Kola (Palmén). Im. Umba, Kono- sero (Edgren). Mit 7. luridus ist T. punctifrons Wahlb. Beck., Act. Soc. Scient. Fenn. XXVI, 6. 6. 1900 aus Sibirien synonym. Subgen. Atylotus Ost.-Sack. 11. T. plebejus Fall. ¢ 9. Ab. Grelsby (Reuter). Ik. Rautus (J. Sahlb.). St. Ylane, Ruovesi (J. Sahlb.). Ta. Ta- vastehus (Palmén). KI. Kirjavalaks (B. Poppius). Ol. Petro- sawodsk (Giinther). On. Juustjarvi (J. Sahlb.); ,,Car. ross.“ (Tengstr6m). Ob. Uleaborg (Nylander); Karlé (Vuorentaus). Ks. Kuusamo (J. Sahlb.). Li. Lac. Inari (B. Poppius). Im. Imandra (J. Sahlb.). PRs custicaswLi.i6 9. 1861: Bonsd.,. F:: Dok filet Al. Aland (Tengstr6m); F6gl6 (Forsius). Ab. Pargas (Reuter, Ingelius); Nagu (Frey); Lemo, Runsala (Ingelius); Uskela, Eriksberg (Bonsd., Palmén); Kakkarais, Ispois (Pip- pingskidld); Somero (Séderman); Nystad (Cajander). N. Kyrkslatt (Palmén); Esbo (B. Poppius),; Parna (Nordstr6m). Ka. Viborg (Pipping). St. Virmo (Cajander). Ta. Tavaste- hus (Palmén). Sa. Taipalsaari (Maklin). KI. Impilaks (Wold- stedt, Vesterlund); Kirjavalaks (B. Poppius). On. Tolvaja (B. Poppius); ,,Car. ross.“ (J. Sahlb., Giinther). Om. G. Kar- leby (J. Sahlb.). 13. T. fulvus Meig. ¢ 9. 1861. Bonsd., F. D. I, 111. 15. Ab. Eriksberg (Bonsd.); Karislojo (J. Sahlb.). N. Hel- singe (Palmén); Parna (Nordstrém). St. Ylane (J. Sahlb.). Ta. Tavastehus (Palmén); Hattula (Frey); Laukkas (Wold- stedt). Sb. Nilsia (Levander). Kb. Ilomants (Woldstedt). 30 Frey, Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands. Ol. ,Car. ross.“ (Giinther). On. Kosmosero (B. Poppius). Kp. (Stenroos). Om. G. Karleby (J. Sahlb.). Lt. Lac. Hir- vas (Axelson). Subgen. Tabanus s. str. 14. T. bovinus L. ¢ 9. 1861. Bonsd., F. D. I, 107. 1. Al. Aland (Moberg); Jomala (Forsius); Finnstrém (Frey). Ab. Uskela, Eriksberg (Bonsd., Palmén); Kakkarais (Pipping- skidld); Kuusté (Lundstrém); Pargas, Lemo (Ingelius); Ny- stad (Sdderman, Cajander). N. Helsingfors (Nordmann); Thusby (Cederhvarf); Esbo (B. Poppius)) Parna (Nordstrém). Ta. Lempaala (Frey). Kl. Valamo (Woldstedt). Ol. ,,Car. ross.“ (Giinther). 15. T. bromius L. ¢ 9. 1858. Pipping, Not. Sallsk. F. FI. Benn.t1V,.:113; +1861. Bonsd:, F. Del, 10%s3. Al. Aland (Moberg); Geta (Frey). Ab. Pargas (Inge- lius); Nagu (Frey); Uskela, Eriksberg (Bonsd., Palmén); Kakkarais (Pippingskidld); Nystad (Séderman); Karislojo (Forsius); Karis (Frey). N. Esbo (Elmgren); Esbo-L6f6 (Briining); Helsingfors (Nylander); Parna (Nordstrém). Ka. Viborg (Pipping, Appelberg); Rajala (Adelung). St. Bjérne- borg (Lonnmark). Kl. Kexholm, Jaakkima (J. Sahlb.); Impi-. laks (Woldstedt). 16. T. maculicornis Zett. ¢ 9. 1861. Bonsd., F. D. I, 110. 13. Al. Aland (Tengstr6m); Finnstr6m, Hammarland, Ecker6é (Frey). Ab. Uskela, Eriksberg (Bonsd.); Uskela (Ingelius); Nystad (Séderman); Karislojo (Forsius). N. Esbo (B. Pop- pius); Helsinge (Hellén); Hogland (Sievers); Parna (Nord- strom). Ka. Kivikoski (Adelung). St. Bjérneborg (L6nn- mark); Birkkala (Grénblom). Ta. Hattula (Frey). $b. Tuo- vilanlaks (Palmén); Kuopio. Kb. Eno (Woldstedt); Ilomants (Gronvik). OI. Petrosawodsk (Giinther). On. Juustjarvi (J. Sahlb.); Velikaja-Guba (B. Poppius); ,,Car. ross.“ (Teng- strém). 17. T. cordiger Meig. ¢ 9. 1861. Bonsd., F. D. I, 107. 2 (latifrons Zett.). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 6. 31 Al. Aland (Palmén); Féglé (Forsius); Jomala, Finnstrém (Frey). Ab. Nagu (Frey); Eriksberg (Bonsd.); Nystad (Sé6- derman, Cajander). N. Helsingfors (Nylander); Parna (Nord- strom). Ka. Fredrikshamn (Freymann), Cyrtidae. Acrocera Meig. 1. A. globulus Panz. 6 Ex. 1861. Bonsd., F. D. I, 140. 1. Al. Geta (Reuter). Ab. Eriksberg (Bonsd.); Karislojo (J. Sahlb.). N. Nyland“ (Maklin). Ob. Uleaborg (Nylander). Ol. Petrosawodsk (Giinther). Oncodes Latr. 1. 0. gibbosus L. ¢ 9. 1861. Bonsd. F. D. I, 141. 1. (Henops). Al. Jomala (Forsius). Ab. Pargas (Reuter); Abo {Teng- str6m); Uskela (Bonsd.); Karislojo, Sammatti (J. Sahlb.); Karislojo (Forsius). Ol. Petrosawodsk (Giinther). On. Tjudi (J. Sahlb.); Tolvaja (B. Poppius). 2. O. pallipes Latr. ¢ 9. 1861. Bonsd. F. D. I, 141. 2. (Henops marginatus). — 1883. J. Sahlb. Medd. Soc. F. FI. Fenn. IX, 164. (Henops marginatus). Ab. Uskela (E. J. Bonsd.); Pargas (Reuter); Karislojo (J. Sahlb., Forsius). Asilidae. Leptogastrinae. Leptogaster Meig. 1. L. cylindricus De Geer 6 9. 1858. Pipping, Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. IV, 113 (tipuloides). — 1861. Bonsd., F. D. I, £28. ‘1, 22 Frey, Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands. Al. Aland (Bonsd., Maklin); Geta (B. Poppius); Féglé (Forsius); Hammarland, Lumparland, Jomala (Frey). Ab. Pargas (Woldstedt); Kuust6 (Lundstr6m); Nagu (Frey); Eriksberg (Bonsd.); Kakkarais (Pippingski6ld); Runsala ({n- gelius); Nystad (Cajander); Karislojo, Karis, Lojo (Frey). N. Tvarminne (B. Poppius); Mantsala (Palmén); Helsingfors (Nylander); Helsinge (Frey). Ka. Viborg (Pipping); Rajala (Adelung). Ik. Rautus (J. Sahlb.). St. Bjérneborg (Lénn- mark); Birkkala (Grénblom). Ta. Tavastehus (Palmén); Gust. Adolf, Hattula (L. v. Essen); Tammerfors, Saaksmaki (Woldstedt); ,,Tavastia® (Maklin). $a. Nyslott (Carlenius). Ki. Impilaks, Valamo (Woldstedt); Kirjavalaks (B. Poppius). Ol. Petrosawodsk (Giinther). On. Tjudi (J. Sahlb.). Oa. Vasa (Inberg). 2. L. guttiventris Zett. 2¢ 29. 1861. Bonsd., F. D. I, 128... 2, Ab. Uskela (Bonsd.); Kakkarais (Pippingskidld); Lojo, 30 Juli 1909 (Forsius); ,,.Fenn. austr.“ (Sjoberg). Dasypogoninae. Dioctria Meig. 1. D. atricapilla Meig. ¢ 9. 1858. Pipping, Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. IV, 113 (fuscipennis). — 1861. Bonsd., F. D. I, 128. 5 (fuscipennis). Ab. Eriksberg (Bonsd.). N. Nyland (Pipping). Ka. Vi- borg (Pipping); Rajala (Adelung). Ik. Rautus, Mohla (J. Sahlb.). $a. Nyslott (Carlenius). Kb. Kontiolaks (Axelson). KI. Salmis (Vesterlund); Ruskeala (Nylander). 2. D. oelandica L. 5 9. 1858. Pipping, Not. Sallsk. F. FI. Fenn. IV; 113. — 1861, Bonsdi, VD: 1,- 127-1. Ab. Eriksberg (Bonsd.); Karislojo, Suurniemi (Forsius, I. Forsius). N. Kyrkslatt (Palmén); Helsingfors (J. Sahlb.); Borga (Nordstrém); Esbo (B. Poppius); Sibbo (Nylander). Ka. Viborg (Pipping). KI. Sordavala (Woldstedt). 3. D. Reinhardi Wied. ¢ 9. 1852. Nylander, Collectanea in floram Karelicam. Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. IJ, 119. — Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 6. 33 isos. Pipping, Not. Sallsk. F.. Fl. Fenn. IV, 113. — 1858. Nylander, Idem. 247. — 1861. Bonsd., F. D. 127. 3. — D. rufipes 2. Bonsd., Idem. 127. 2. Ab. Pargas (Lundstrém); Uskela, Eriksberg (Bonsd.); Ispois, Kakkarais (Pippingski6ld); Nystad (Cajander); Karis- lojo (Nordstr6m); Lojo (Forsius). N. H:fors (Nylander, Bonsd., Pippingskidld); Helsinge (Palmén); ,.Nyland“ (Bonsd., Teng- strom); Tvarminne (Nordstré6m); Esbo (B. Poppius). Ka. Viborg (Pipping, Maklin); Rajala (Adelung). Ik. Sakkola, Valkjarvi (J. Sahlb.). St. Ruovesi (Inberg, J. Sahlb.); Bjér- neborg (Aro); Birkkala (Gronblom). Ta. Tavastehus (Palmén); Hattula (L. v. Essen); ,,Tavastia“ (Maklin); Kangasala (Frey). Tb. Kivijarvi, Wiitasaari (Woldstedt). Sa. Kangasniemi (Sund- man). $b. Kuopio, Nilsia (Levander); Tuovilanlaks (Lund- stro6m). Kb. Ilomants (Woldstedt, Grénvik); Polvijarvi (Gr6én- vik); Nurmis (J. Sahlb.). Kl. Impilaks, Salmis (Woldstedt); Ruskeala (J. Sahlb.); Hiitola (L. v. Essen). Ol. Petrosawodsk (Giinther). On. Vas Jugan (Stenroos); Jalguba (Giinther); Kappaselka, Diangora (B. Poppius); ,,Car. ross.“ (Tengstr6ém). Oa. Lappo (Woldstedt). Om. G. Karleby (Hellstrém). Ob. Uleaborg (Nylander). Ok. Kajana, Sotkamo (Nylander). Kp. Paadana (J. Sahlb.). 4. D. rufipes De Geer ¢ 9. 1858. Pipping, Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. IV, 118. — 1861. Bonsd., F. D. I, 127. 2. Ab. Uskela, Tenala (Bonsd.). Ka. Viborg (Pipping); Ra- jala (Adelung). Tb. Saarijarvi (Woldstedt). Sa. Kangas- niemi (Sundman); Nyslott (Carlenius); Jockas (Nordstrom). Sb. Kuopio (Levander); Tuovilaniaks (Palmén); Leppavirta (Envald). Kb. Ilomants (Woldstedt); Eno (Grénvik, Wold- stedt). KI. Kexholm (Tengstrém); Salmis (Vesterlund). 5. D. hyalipennis Fabr. (flavipes Meig.). 6 9. 1858. Pip- ping, Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. IV, 113. — 1861. Bonsd., F. eed 127. 4. Al. Aland (Palmén); Eckeré (Forsius); Jomala (Frey). Ab. Pargas, Lemo, Abo, Runsala (Ingelius); Pargas (Reuter); Kuust6 (Lundstrém); Nagu (Frey); Eriksberg, Uskela (Bonsd.); Nystad (Séderman, Cajander); Karislojo, Karis, Vichtis (Frey); 3 34 Frey, Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands. Lojo (Forsius). N. H:fors (Nylander, Pippingskidld, Palmén); Esbo (B. Poppius); Helsinge (Frey); Parna, Borga (Nord- strom); ,Nyland“ (Tengstrém). Ka. Viborg (Pipping); Ra- jala, Kivikoski (Adelung). St. Birkkala (Grénblom). Ta. Tammerfors (Lundahl); Hattula (L. v. Essen, Frey); Heinola (Svinhufvud). Tb. Saarijarvi (Woldstedt). Sa. Jockas (Nord- strom); Nyslott (Inberg). $b. Tuovilanlaks (Palmén). Kb. Polvijarvi (Groénvik); Eno (Woldstedt, Grodnvik); Ilomants, Pielis (Woldstedt). Kl. Uguniemi (Niklander);-Impilaks, Sal- mis (Vesterlund); Salmis, Impilaks, Sordavala, Valamo (Wold- stedt); Impilaks (B. Poppius); Valamo (J. Sahlb.). Kr. ,,Car. ross.“ (Tengstrém, Giinther). Lasiopogon Loew. 2. L. cinctus Fabr. 6 Q. 1858. Pipping, Not. Sallsk. F. FI. Fenn. IV, 113. (Dasypogon). — 1861. Bonsd., F. D. I, 125. 1 (Dasypogon). — Dasypogon lapponicus Bonsd., Idem 126. 3. Ab. Eriksberg, Uskela (Bonsd.); Ispois (Pippingskiéld); Uskela (M&aklin); Karislojo (J. Sahlb., Forsius, Frey). N. H:fors (Palmén, Nylander, Woldstedt); ,Nyland“ (Bonsd.); Parna (Nordstrém). Ka. Viborg (Pipping). Ik. Kivinebb (J. Sahlb.). St. Ruovesi (J. Sahlb.). Ta. Laukkas (Woldstedt) ; Messuby, Hattula (L. v. Essen, Frey); ,,Tavastia“ (Hjelt, Maklin). Th. Jyvaskyla (J. Sahlb., Woldstedt). Sa. St. Mi- chel (Ehnberg); Mantyharju (Woldstedt); Rantasalmi (Ves- terlund); Nyslott (Gahmberg, Carlenius); Taipalsaari (Mak- lin); Jockas (Nordstrém). $b. Kuopio (Palmén, Lundstrém); Tuovilanlaks, Nilsia, Idensalmi (Palmén). Kb. Kontiolaks (Woldstedt, Grénvik); Libelits, Eno (Woldstedt); Nurmis (J. Sahlb.). Kl. Jaakkima (J. Sahlb., Forsius); Parikkala (J. Sahlb.); Impilaks (Vesterlund); Sordavala (Woldstedt). Ol. Gorki (J. Sahlb.). Om. Siikajoki, Saraisniemi (Vuoren- taus). Ob. Uleaborg (Nylander, Hermanson, Vuorentaus). Ks. Kuusamo (J. Sahlb., Aro). Lkem. ,,Lapponia* (Palmén). Lt. Lutto (B. Poppius). Im. Kantalaks (J. Sahlb.). Var. hirtellus Fall. (?). Mit rostbraunlichen Tibien und Tarsen. ¢ 9. Ab. Uskela (Bonsd.). Kb. Kuopio (Lundstrém), Lkem. ,,Lapponia“ (Palmén). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 6. 35 Cyrtopogon Loew. 1. C. lateralis Fall. ¢ 9. 1861. Bonsd., F. D. I, 125. 2 (Dasypogon). Ab. Eriksberg (Bonsd.); Kakkarais (Pippingskidld); Kuust6 (Lundstrom); Karislojo (Forsius, I. Forsius). N. Ny- land, Sjundea (Maklin); Kyrkslatt (Palmén); Esbo (B. Pop- pius). Ka. Rajala (Adelung). St. Ylane (J. Sahlb.). Ta. Birkkala (Frey). Sa. Jockas (Nordstrém). Sb. Kuopio (E. Palmén); Tuovilanlaks (Palmén, Lundstrém); Idensalmi (Pal- mén); Kiuruvesi (Lundstrém). Kl. Jaakkima (J. Sahlb.). Ol. Petrosawodsk (Giinther). On. Velik. Guba (B. Poppius). Oa. Lappo (Woldstedt). 2. C. lapponicus Zett. 1 ¢. Sb. Idensalmi (Palmén). 3. C. flavimanus Meig. ¢ 9. 1861. Bonsd., F. D. I, 126. 4 (Dasypogon). Ab. Uskela (Bonsd.); Kuusté (Lundstrém); Nystad (Ca- jander). St. Ylane (J. Sahlb.). Ta. Orivesi (J. Sahlb.). Tb. Saarijarvi (Woldstedt). Kb. Eno (Woldstedt). Kl. Sordavala (Inberg). 4. C. pulchripes Loew 5¢ 139. Sb. Tuovilanlaks; in ei- nem langen, tiefen von dem Bach Korkeakoski durch- flossenen Tal, besonders an Baumstiimpfen und umgefalle- nen Baumen, wahrend ganzen Monat Juli 1865 (A. Palmén, Lundstr6m); ebenda Juli 1898 (E. Palmén). Unsere Exemplare stimmen sehr gut mit der Beschrei- bung Loews dieser bisher nur aus Sibirien (Baikal-See) bekannten Art iiberein. 5. C. luteicornis Zett. ¢ 9. 1858. Pipping, Not. Sallsk. F. Pl Fenn. IV, 113. — 1861. Bonsd., F. D. I, 126. 5. Ab. Lojo, 30 Juli 1909 (J. Forsius). N. Parna (Nord- strom); Thusby (Levander). Ka. Rajala, 1 Juli 1908 (Ade- lung); Viborg (Pipping). Ik. Metsapirtti (J. Sahlb.). Sb. Tuo- vilanlaks (im Monat Juli 1865, im Korkeakoski-Tal, Palmén, Lundstré6m; 1898 E. Palmén). KI. Impilaks (Vesterlund). Das noch nicht beschriebene Mannchen unterscheidet sich bedeutend vom Weibchen und gleicht durch die auf- 36 Frey, Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands. fallende und schone Fliigelzeichnung C. maculipennis Macq., wahrend das Weibchen mehr an C. pulchripes Loew erinnert. 3. Der Korper glanzendschwarz; Hinterkopf glanzend, ein wenig weissgrau bestaubt, oben mit langen schwarzen, unten dicht mit weisslichen Haaren versehen. Die Stirn, sowie der grosse Gesichtshécker gelblichgrau bestaubt. Kne- belbart goldgelb (nur iiber dem Mundrande mit einigen schwar- zen Haaren). Die Fiihler wie bei C. pulchripes gebaut und von derselben Farbe. Die beiden Basalglieder sind namlich schwarz, lang schwarz beborstet, das dritte Glied ist hell rotgelb mit ziemlich kurzem, dickem, dunke! gefarbtem Grif- fel, iibrigens ganz borstenarm; auf der Oberseite bemerkt man jedoch eine einzige, feine, angedriickte, schwarze Bor- ste. Die Taster sind schwarz. Der Thorax hat bei nicht abgefarbten Exemplaren gelblichgraue Zeichnungen, die aber schwer mit Worten zu beschreiben sind. Doch kann hervorgehoben werden, dass man, ausser den seitlichen, breiten und fast rechtwinklig gebogenen, augenahnlichen Striemen, in der Mitte des Tho- rax drei schmale, braungelbe Linien sieht, und dass immer, auch bei abgeriebenen Exemplaren, vor dem Schildchen eine charakteristische, hinten in drei Spitzen ausgezogene Fi- gur bemerkbar ist. Die Thoraxseiten sind schwarzglanzend, mit einer breiten Binde am oberen Rande und einem Punkte iiber den Hinterhiiften, gelblichgrau bestaubt. Unbestaubt, schwarzglanzend sind noch die Humeri und Postularcalli. Der Thoraxriicken ist ziemlich lang, schwarz behaart (be- sonders lang vor der Fliigelwurzeln); die Thoraxseiten sind dagegen nur oben. sparlich schwarz behaart und vorn an dem Prothorax weisslich, sonst fast nackt. Eine Aus- nahme machen die Metapleuren, die ein auffailend langes Biindel gelblichweisser Haare besitzen. — Das Schildchen ist schwarzglanzend, unbestaubt, mit langen schwarzen Haa- ren besetzt. Der Hinterleib ist ebenso schwarzglanzend; an den Hinterrandern der zweiten bis fiinften Segmente mit weiss- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 6. 37 lichen, schmalen, rektanguldren Seitenflecken versehen, und, besonders an den Seiten, lang gelblichweiss behaart. Die Beine sind dunkel rotgelb, die Hiiften und Schen- kel ganz schwarz, die Tibienspitzen und die Tarsenendglie- der glanzend schwarz; die Vorderhiiften dazu weisslichgelb bestaubt. Die Huften sind weisslich behaart, die Schenkel lang, gemischt schwarz und weisslich behaart, die Tibien und Tarsen schliesslich tiberwiegend schwarzhaarig. Aus- serdem tragen die Tibien und Tarsen starke, schwarze Bor- sten. Zum Unterschiede vom C. pulchripes-¢ ist zu nennen, dass entweder die Form oder die Bekleidung der Beine beim ¢ von der des 9 abweicht. Die Fliigel sind glashell mit zwei grossen intensiv schwarzbraun gefdrbten Makeln versehen (Fig. 1). Die Schwinger wachsgelb. Q. Dieses stimmt in der Farbe des Hinterleibes und der Beine, sowie in der Thoraxzeichnung mit dem ¢ iiber- ein, unterscheidet sich aber durch Folgendes: Die Stirn ist in der Mitte unbestdubt, nur die Seiten und der Gesichtshécker sind weissgrau bestaubt. Der Kne- belbart ist weissgelblich, einige Haare ganz oben und tuber dem Mundrande jedoch schwarz. An den Fligeln fehlen die fiir das 6 charakteristischen, distinkten, dunklen Makeln, an den entschprechenden Stellen kommt dagegen eine braun- liche Schattierung vor; die hinteren Flecke des ¢ sind wie auch beim 2 durch Saéume an den Spitzenteilen der Cu, und Analis angedeutet. Korperlange: ¢ 11,,—12 mm, 9 12—13 mm. ‘Von C. maculipennis, an welche Art, wie schon er- wahnt wurde, das luteicornis-4 erinnert, unterscheidet sich der letztere leicht durch das rotgelbe, dritte Fiihlerglied und die gelblichweissen Metapleuralborsten. Die 46 von pulchripes und luteicornis sind auch einan- der sehr ungleich; so ist der zweite und dritte Hinterleibs- ring beim pulchripes-¢ fast ganz weissgrau bereift und die Fliigel sind nicht gefleckt. Dagegen ahneln die 9Q ein- ander, die hauptsachlichen Unterschiede zwischen ihnen sind: 38 Frey, Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands. Die Thoraxzeichnung ist ungleich (bei pulchripes sieht man vor dem Schildchen nur eine, ziemlich breite, weiss- liche Strieme). Der Hinterleib hat beim pulchripes-Q am zweiten und dritten Segmente weisse schmale Hinterrands- binden, bei /Juteicornis am zweiten und finften Segmente nur weissliche Seitenflecke. Schliesslich ist beim pulchri- pes die Analzelle nicht braunlich. Die Beschreibung, welche Wahlgren in ,Svensk In- sektfauna 11. Fam. 14—383. S. 46. 1907“ von C. luteicornis gibt, stimmt vollig mit C. pulchripes tiberein. Da die 99 dieser beiden Arten, wie oben gezeigt ist, einander 4hnlich sind, und Zetterstedt nur das @ beschreibt, so ist eine Verwechslung leicht méglich. Jedoch sagt Zetterstedt (Dipt. Scand. I, 181) ,abdomen nigrum nitidum, incisuris 4 mediis ad latera sat late albis“, was nicht auf pulchripes passt. Wahrscheinlich ist, dass die beiden Arten auch in Schweden vorkommen, luteicornis zuerst von Zetterstedt erwahnt, pulchripes dagegen (als luteicornis) von Wahlgren. Var. pollinosus nov. var. 29. Sb. Tuovilanlaks, 7 Juli 1865, iiber den Weg fliegend (Lundstrém). On. Jalguba, 25 Juni 1869 (J. Sahlb.). Diese Varietaét stimmt in der Zeichnung des Thorax und Hinterleibes ganz mit den 9Q der Hauptform iiberein. Der Thorax ist nur mehr ausgebreitet weissgrau bestaubt, so dass, bei dem einen Exemplar, der Thoraxriicken bei- nahe ganz graulich erscheint, vor dem Schildchen sieht man aber die fir luteicornis charakteristische, hinten drei- spitzige Figur. Das charakteristische Merkmal aber, welches die Auf- stellung einer besonderen Form rechtfertigt, ist, dass die Fliigel fast glashell sind und nur um die kleine Querader und an der Spitze der Diskoidalzelle eine undeutliche braune Saumung vorhanden ist. 6. C. maculipennis Macq. 1. Fennia (?) (Nordmann). Das Vorkommen dieser Art wie auch Anastoechus ni- tidulus, in Finnland ist hdhst unsicher. Dieses Exemplar Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 6. 39 fand sich in Nordmanns Sammlung und ist mit Fennia be- zeichnet; gleichwohl kann es aus dem Auslande herriihren. Laphrinae. Laphria Meig. 1. L. gibbosa L. ¢ 9. 1858. Pipping, Not. Sallsk. F. FI. Fenn. IV, 113. — 1861. Bonsd., F. D. I, 120. 1. Al. Aland (Moberg, Bonsd.); Fogl6 (Nordstrém). Ab. Nagu (Frey); Kakkarais (Pippingskidld); Kaxkerta (Ingelius); Eriks- berg (Bonsd.); Karislojo (J. Sahlb., I. Forsius); Lojo (Luther, Qvist); Nystad (Cajander). N. ,Nyland“ (Maklin); Hango (Fabritius); Esbo (B. Poppius, Frey); Parna (Nordstrém). Ka. Viborg (Pipping, Maklin); Kyminlinna (Grénblom); Kivi- koski (Adelung). Ta. Heinola (Svinhufvud). Tb. Viitasaari (Woldstedt). Sa. Kangasniemi (Woldstedt); Rantasalmi (Ves- terlund). $b. Kuopio (Vesterlund, Fabritius). Kl. Kirjava- laks (Vesterlund); Salmis (Woldstedt). Ol. Petrosawodsk (Giinther). Ks. Sotkamo (Nordmann). 2. L. flava L. 6 9. 1858. Pipping, Not. Sallsk. F. FI. Fenn. IV, 113. — 1858. Nylander, Idem 247. — 1861. Bonsd., eel. .1, 121.2 Al. Aland (Moberg, Skogman); Eckeré, Finnstrém (For- sius); Ecker6, Jomala, Hammarland (Frey). Ab. Pargas (In- gelius); Nagu (Frey); Eriksberg (Bonsd.); Nystad (Sdderman, Cajander); Karislojo (Sahlb., Forsius); Sammatti (Frey); Lojo (Luther). N. Hang6é (Fabritius); H:fors (Bonsd., Nylan- der); Sjundea (Maklin); ,.Nyland“ (Maklin, Tengstro6m); Parna (Nordstrém); Hogland (Sievers); Esbo (B. Poppius). Ka. Viborg (Pipping, M&klin); Rajala (Adelung). St. Bjorneborg (Lénnmark); Birkkala (Grénblom). Ta. Tavastehus (Palmén); Tammerfors (Lundahl); Hattula (L. v. Essen); Kangasala, Saaksmaki (Frey), Tb. Viitasaari (Woldstedt). Sa. Kangas- niemi (Sundman); Jockas (Nordstrém); Saaminge, Ranta- salmi (Vesterlund). Sb. Kuopio (Laitinen, Levander, Fabri- tius); Nilsid (Levander); Tuovilanlaks (Palmén, Lundstrom); Maaninga (O. Bonsd.). Kb. Eno (Grénvik); Kontiolaks (Wold- 40 Frey, Zur Kenntnis der Dipterenfauna, Finlands. stedt). Kl. Salmis (Woldstedt, Vesterlund); Impilaks (Wold- stedt); Valamo (Nordmann, Woldstedt). Ol. Petrosawodsk (Giinther, Nyberg). On. Kosmosero (B. Poppius); Juustjarvi (J. Sahlb.). Oa. Lappo (Woldstedt). Om. G. Karleby (Hell- strém). Ob. Storkyro (Woldstedt). Ks. Sotkamo (Nylan- der). Kp. Tschirkkajoki (Stenroos). Lf. ,,.Lapponia“ (Blank). Im. Kantalaks (Envald); Imandra (Inberg); Kaschkarantsa (Levander). Lv. Olenitsa (Levander). 3. L. ignea Meig. 1 ¢ 2 9. Ab. Karislojo (1. Forsius, im Sommer 1909). 4. L. gilva L. ¢ 9. 1861. Bonsd., F. D. I, 121. 3. Ab. Eriksberg, Uskela (Bonsd.); Kakkarais, Ispois (Pip- pingskidld); Abo, Kuusté (Lundstrém); Nystad (Séderman); Karislojo (Forsius). N. Hangé (Fabritius); Helsinge (Pal- mén); H:fors (Woldstedt); Esbo (B. Poppius); Parna (Nord- strém, Forsius). Ka. Viborg (Maklin); Rajala (Adelung). Ik. Metsapirtti (J. Sahlb.). St. Birkkala (Grénblom). Ta. ,,Ta- vastia“ (Hjelt); Tammerfors (Lundahl); Messuby (Frey); Kuh- mois (Ehnberg). Sa. Kangasniemi (Sundman). $b. Tuovi- lanlaks (Lundstrém, Palmén); Suonenjoki (Laitinen). Kb. Polvijarvi (Grénvik); Homants (Woldstedt, Grénvik); Kon- tiolaks (Axelson). KI. Impilaks (Woldstedt); Kirjavalaks (B. Poppius). Ol. Petrosawodsk (Giinther, Nyberg). On. Juust- jarvi (J. Sahlb.). Om. G. Karleby (Hellstrém). Ob. Limingo (Tolvanen); Uleaborg (Vuorentaus); Pudasjarvi (Brander). Ks. Kuusamo (Nylander). Lkem. Sodankyla (Eurén); ,,Lap- ponia“ (Blank). Lt. Nuortijarvi (Envald). 5. L. marginata L. ¢ 9. 1861. Bonsd., F. D. I, 121. 4. Ab. Pargas, Eriksberg (Bonsd.); Karislojo (J. Sahlb., I. Forsius). N. ,Nyland“ (Pipping, Nordmann); Esbo (E. Pal- mén, B. Poppius); Parna (Nordstr6ém). 6. L. fuliginosa Panz. 6 d 29. 1861. Bonsd., F. D. I, 121. 5 (cincta). Ik. Rautus (J. Sahlb.). Ta. Tavastehus, Luhtiala (Pal- mén). KI. Impilaks (J. Sahlb.); Kirjavalaks (B. Poppius). On. Tjudi (J. Sahlb.). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 6. 41 7. L. lapponica Zett. 1 3d 1 9. 1887. J. Sahlb., Medd. Soc. fee AV) 198: Ks. Kuusamo, Paanajarvi, 24 Juli 1873 (J. Sahlb.). Asilinae. Philonicus Loew. 1. Ph. albiceps Meig. ¢ 9. N. Tvaérminne (B. Poppius); Parna (Nordstrém). Sb. Kuopio (Vesteriund); Tuovilanlaks (Palmén, Lundstrém). Kb. Polvijarvi (Gronvik). Kl. Salmis (Woldstedt). Om. G. Karleby (Hellstrém). Pamponerus Loew. 1. P. germanicus L. ¢ 9. 1858. Pipping, Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. IV, 113. (Asilus). — 1861. Bonsd., F. D. I, 123. 2 (Asilus). Ka. Viborg (Pipping); Rajala (Adelung). $a. Ranta- salmi (Vesterlund); Jockas (Nordstrém). $b. Tuovilanlaks (Palmén); Nilsia (Lundstrém). Kb. Eno (Grénvik, Wold- stedt). KI. Parikkala (J. Sahlb.); Salmis (Vesterlund). Kr. Ginther. Asilus Linné. 1. A. crabroniformis L. ¢ 9. 1861. Bonsd., F. D. I, 122. 1. Ab. Kaxkerta (Bonsd.); Kuust6 (Lundstr6m); Karislojo (I. Forsius). N. Sjundea (Qvist). Ka. Viborg (Maklin). Ta. Tavastehus (Palmén). Tb. Keuru (B. Poppius). $a. Taipal- saari (Maklin). Kb. Polvijarvi (Groénvik). Kl. Uguniemi (Nik- lander). Rhadiurgus Loew. 1. Rh. variabilis Zett. ¢ 9. 1858. Pipping, Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. IV, 113. (Asilus). — 1858. Nylander, Idem 247. — 1861. Bonsd., F. D. I, 124. 6 (Asilus). Al. Aland (Palmén); Hammarland (Frey). Ab. Pargas (Ingelius); Uskela (Bonsd.); Nagu, Sammatti (Frey). N. Fa- 49 Frey, Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands. gervik (Hisinger); H:fors (Nylander, Bonsd., Pippingskidld); Parna (Nordstrém); Esbo (B. Poppius). Ka. Viborg (Pip- ping, Maklin); Rajala (Adelung). Ik. Metsapirtti (J. Sahlb.). Ta. Tammerfors (Lundahl); Kangasala (Frey); Heinola (Svin- hufvud). $a. Kangasniemi (Sundman). Sb. Kuopio (Laiti- nen); Tuovilanlaks (Lundstrém). Kb. Ilomants (Woldstedt, Grénvik); Tohmajarvi (Nordmann). Oa. Lappo (Woldstedt). Om. Brahestad, Siikajoki (Vuorentaus); G. Karleby (Hell- strém). Ob. Limingo (Tolvanen); Pudasjarvi (Brander); Ulea- borg (Nylander). Ks. Kuusamo (J. Sahlb., Aro). Lkem. Ounasjarvi (J. Sahlb.); Hetta (Palmén). Le. Enontekis (Pal- mén). Lr. Inberg, J. Sahlb. Dysmachus Loew. 1. D. picipes Meig. (forcipula Zett.) 2 ¢ 29. 1858. Pip- ping, Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. IV, 113 (Asilus forcipula). — 1861. Bonsd., F. D. I, 125. 9 (Asilus forcipula) et 124. 7 (Asilus melampodius). Ab. Eriksberg (Bonsd.). Ka. Viborg (Pipping). Ik. Rau- tus (J. Sahlb.). Machimus Loew. 1. M. intermedius Zett. 2 ¢ 59. 1861. Bonsd., F. D. 124. 8 (Asilus). Ab. Uskela (Bonsd.); Kuust6 (Lundstrém); Karislojo (Forsius). N. ,Nyland“ (Lund). Kb. Polvijarvi (Gronvik). 2. M. atricapillus Fall. ¢ 9. 1858. Pipping. Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. IV, 113 (Asilus). — 1861. Bonsd., F. D. I, 124. 5 (Asilus). Ab. Lemo, Abo, Runsala (Ingelius); Kuusté (Lundstrém); Nagu (Frey); Eriksberg, Uskela (Bonsd.); Ispois (Pipping- skidld); Karislojo (Forsius); Lojo (Luther). N. Tvarminne (B. Poppius); Esbo (Elmgren, Vesterlund); Esbo-Lofo (Bru- ning); H:fors (Nylander, Pippingskidld); Parna (Nordstrém); »Nyland“ (Tengstrém, Maklin); Hogland (Sievers). Ka. Ra- jala, Rattijarvi (Adelung). $t. Bjdrneborg (L6nnmark). Ta. »lavastia“ (M&aklin, Hjelt); Tavastehus (Palmén); Kangasala Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 6. 43 (Frey). $b. Tuovilanlaks (Palmén, Lundstrém); Maaninga (O. Bonsd.); Idensalmi (Lundstrém). Kl. Kexholm (Teng- strom); Impilaks, Salmis (Woldstedt); Kirjavalaks (B. Pop- pius). Ol. Petrosawodsk (Giinther). On. Jalguba (J. Sahlb.); »Car. ross.“ (Tengstr6m). Neoitamus Ost.-Sack. 1. N. cothurnatus Meig. 5 ¢ 2 9. Ab. Karislojo (Frey). N. Borga (Nordstrém); Helsinge (Palmén); Helsingfors (Nylander); ,Nyland“ (Tengstrém); Esbo (B. Poppius). KI. Sordavala (Woldstedt); Ruskeala (Nylander). 2. N. cyanurus Loew ¢ Q. 1861. Bonsd., F. D. I, 123. 4 (Asilus cothurnatus). Ab. Karislojo (Forsius); Lojo (?) (Qvist). N. Parna (Nordstrom). Ka. Viborg (Pipping). Ta. Tammerfors (Lun- dahl); Kuhmois (Ehnberg). Sa. Jockas (Nordstrém). Kb. Pielis (Gronvik); Kontiolaks (Axelson). Kl. Kirjavalaks (B. Poppius); Impilaks (Forsius). 3. N. socius Loew ¢ Q. 1858. Pipping, Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. IV, 113 (Asilus aestivus). — 1861. Bonsd., F. D. I, 123. 3 (Asilus aestivus). Ab. Kuust6 (Lundstrém); Uskela (Bonsd.); Nystad (Ca- _jander); Karislojo, Lojo (Forsius). N. Esbo (Elmgren, B. Poppius); Parna (Nordstrém). Ka. Viborg (Pipping); Fred- rikshamn (E. Freyman); Rajala (Adelung). Ik. Sakkola (J. Sahlb.). St. Ylane (J. Sahlb.); Bjdrneborg (L6nnmark); Birk- kala (Grénblom). Ta. Tavastehus (Palmén); Tammerfors (Lundahl, Woldstedt); Kangasala (Frey). Th. Saarijarvi (Woldstedt); Viitasaari (Luther). $b. Kuopio (Laitinen, Le- vander); Tuovilanlaks (Palmén, Lundstrém). Kb. Polvijarvi, Juuga (Woldstedt); Eno (Gr6énvik). Kl. Jaakkima (Sahlb.); Salmis (Woldstedt). On. Tiudie. Oa. Lappo (Woldstedt). 44 Frey, Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands. Bombyliidae. Anthracinae. Exoprosopa Macq. 1. E. capucina Fabr. ¢ 9. 1852. Nylander, Collectanea in floram karelicum, Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. IJ. 119 (An- thrax). — 1858. Pipping, Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. IV, 113 (Anthrax). — 1861. Bonsd., F. D. I, 138. 8 (Anthrax). Ab. Nagu (Frey); Pargas (Nylander); Eriksberg, Uskela (Bonsd.); Kakkarais (Pippingskidld); Karislojo, Sammatti (J. Sahlb.). N. Helsingfors (Nylander); Esbo (Palmén); Parna (Nordstr6m). St. Ruovesi (Inberg). $a. Taipalsaari (Maklin); Rantasalmi (Vesterlund); Jockas (Nordstrém). $b. Kuopio (Vesterlund, Levander, J. E. Aro). Kb. Ilomants (Woldstedt). KI. Impilaks (Vesterlund); Parikkala, Uguniemi (J. Sahlb.); Soanlahti (Cederhvarf). Ol. Petrosawodsk (Giinther). Oa. Lappo (Woldstedt). Ks. Sotkamo (Nylander). Ich habe bei den finnischen Bombyliiden die Schuppen der Beine etwas naher untersucht und abgebildet, nur um die Aufmerksamkeit auf die Verschiedenheit in der Ausbildung der Schuppen bei sonst nahe verwandten Arten zu lenken, wie z. B. bei Argyramoeba anthrax und A. varia. Bei Exoprosopa capucina sind die Schuppen der Beine (Hinterbeine) (Fig. 7) mittelgross, unregelmassig abgestumpft, mit starken, unbehaarten Streifen und Querbalken ver- sehen, ohne wirkliche Fortsatze. An den Schenkeln herr- schen, die dunklen, pigmentierten, an den Tibien die etwas — erdsseren, unpigmentierten Schuppen vor. Die Grosse der Schuppen variiert etwa zwischen 0,101—0,147 mm. 2. E. stupida Rossi 1 ¢ 1 9. 1861. Bonsd., F. D. I, 131. 4 (Anthrax). Ab. Eriksberg (Bonsd.). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 6. 45 Argyramoeba Schin. 1. A. anthrax Schrank ¢ 9. 1858. Pipping, Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. IV, 113 (Anthrax sinuata). — 1858. Nylander, Idem 247 (Anthrax sinuata). — 1861. Bonsd., F. D. I, 132. 6 (Anthrax sinuata). Al. Aland (Moberg, Nylander); Hammarland (Frey). Ab. Nagu (Frey); Pargas (Nylander); Uskela, Eriksberg (Bonsd.); Kakkarais (Pippingskidld); Sammatti (J. Sahlb.); Karislojo (Forsius). N. Helsingfors (Nylander); Thusby (Cederhvarf); Parna (NordstrOém); Esbo (B. Poppius). Ka. Viborg (Pip- ping); Rajala (Adelung). St. Ylane (J. Sahlb.); Birkkala (Gronblom, Wellenius). Ta. ,,Tavastia“ (Maklin, Hjelt); Ak- kas (Woldstedt); Hattula (Frey); Tammerfors (Lundahl). Sa. Jockas (Nordstrom). $b. Kuopio (Fabritius, Levander, J. E. Aro); Tuovilanlaks (J. E. Aro). Kb. Eno (Woldstedt). KI. Sordavala (Woldstedt); Kirjavalaks (B. Poppius). Ol. Pe- trosawodsk (Giinther). Ob. Uleaborg (Nylander). Die Schuppen an den Beinen (Hinterbeinen) dieser Art (Fig. 8) sind sehr charakteristisch ausgebildet. Sie sind verhaltnismassig klein, nur zwischen 0,o5s>—0,115 mm lang, beinahe alle schwach pigmentiert, blassbraun, ganzrandig, an der Spitze eingebuchtet und mit schwachen, fein be- haarten Streifen und undeutlichen Querverdickungen ver- sehen. 2A. tveria) Fabr. 6) 9:)/1861:, Bonsd:;, F.-DiAl, 183. 10 (Anthrax). Al. Aland (E. Bonsd.); Féglé (Nordstrém); Hammar- land (Frey). Ab. Eriksberg (Bonsd.); Karislojo (Forsius). Kl. Impilaks (Vesterlund). Alle Schuppen an den Hinterbeinen (Fig. 9) sind un- -gewohnlich breit, quer abgestumpft, ohne Fortsatze mit starken, behaarten Streifen und Querbalken. An den Ti- bien fast nur dunkle Schuppen, an den Schenkeln sowohl pigmentierte als unpigmentierte. Die letzteren viel langer, etwa Q,12 mm, als die pigmentierten, welche gewohnlich nur circa O,oce6 mm lang sind. 46 Frey, Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands. 3. A. leucogaster Meig. 1 ¢. 1861. Bonsd., F. D. I, 133.9 (Anthrax aethiops). Ab. Eriksberg (Bonsd.). Anthrax Scop. 1. A. (Thyridanthrax Ost.-Sack.) fenestratus Fall. ¢ 9. 1861. Bensa:, FD); 't3s2P- 7. Al. Geta (B. Poppius); Hammarland (Frey). Ab. Eriks- berg (Bonsd.); Abo (Ingelius); Karislojo (Forsius). N. Parna (Nordstrém); Esbo (B. Poppius). Ka. Viborg (Pipping). Ta. »lavastia“® (Maklin). Kb. Ilomants (Grénvik). Kl. Uguniemi, Salmis, Parikkala (J. Sahlb.); Impilaks (Woldstedt). Ol. ,,Car. ross.“ (Giinther). Ob. Uleaborg (Nylander). Die Schuppen der Beine (Fig. 11) sind ziemlich klein, wenig in der Gr6ésse variierend, die unpigmentierten wie gewohnlich etwas langer als die pigmentierten: Die unge- farbten Schuppen zwischen 0,oss—O0,112 mm lang, die dunkel gefarbten 0,ocs—O,os7 mm lang. Samtlich sind sie gegen die schmal abgestumpfte Spitze etwas zusammengezogen, bau- chig, mit kleinen Fortsatzen. Die Streifen ziemlich deutlich mit nach hinten gerichteten Harchen besetzt. Querverdic- kungen konnte ich nicht beobachten. 2. A. (Anthrax s. str.) maurus L. ¢ 9. 1858. Pipping, Not. Sallsk. F. Fl. Fenn. IV, 118. — 1861. Bonsd., F. D. I, 132. 5. Al. Aland (Tengstrém, Maklin, Bonsd., Palmén); Geta (B. Poppius); Geta, Bergd, Jomala, Hammarland, Finnstrom, Saltvik (Frey); Jomala (Forsius). Ab. Nagu (Frey); Kakka- rais (Pippingskidld); Abo, Uskela, Eriksberg (Bonsd.); Karis- lojo (J. Sahlb., Forsius). N. ,Nyland“ (Tengstrém); Esbo (B. Poppius); Inga (Nylander); H:fors (Palmén, Cederhvarf); Parna (Nordstrém). Ka. Viborg (Pipping); Urpala (Maklin). Ik. Rautus (J. Sahlb.). St. Birkkala (Wellenius). Ta. ,,Ta- vastia“® (Maklin); Tavastehus (Palmén); Akkas (Woldstedt); Messuby (Frey). Sa. Karttula (Vesterlund). Sb. Kuopio (Fabritius, J. E. Aro); Tuovilanlaks (Palmén); Nilsia (Levan- der). Kb. Eno (Woldstedt). KI. Impilaks (Vesterlund); Jaak- kima, Kexholm (J. Sahlb.); Kexholm (Tengstrém); Valamo Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 6. 47 (Woldstedt). Ol. Petrosawodsk (J. Sahlb., Giinther, Inberg). Om. G. Karleby (Hellstrém). Die Schuppen an den Beinen (Fig. 10) laufen bei die- ser Art samtlich in eine lange Spitze aus, wodurch A. mau- rus in dieser Hinsicht von den iibrigen unserer Anthracinen abweicht. Eine solche Schuppenform steht einer ursprung- lichen, einfachen Haarbildung n&her als den iibrigen Schup- penformen. In diesem Falle ist allerdings eine solche Be- hauptung sehr unsicher, da auch die Schuppen sekundar wieder zugespitzt sein kdnnen. Die Schuppen sind iibrigens bauchig und zeigen ziem- lich starke, behaarte Streifen und einige Querverdickungen. Die Lange der unpigmentierten Schuppen variiert zwischen 0,119—-0,133 mm, der pigmentierten zwischen 0,o9s—0,115 mm. Die Korpergrosse dieser Art ist sehr variabel, es fin- den sich sogar Exemplare, die nur 5,5 mm lang sind, die Schuppenform dieser Exemplare ist jedoch dieselbe. 3. A. (Anthrax s. str.) occultus Meig. 3 9. Ab. Karislojo (J. Sahlb.). Kb. (Woldstedt). On. Kosmo- sero (B. Poppius). W. Lundbeck beschreibt (Diptera Danica II, S. 112, 1908) sowohl ¢ als @ dieser seltenen Art aus Danemark, und stimmt seine Beschreibung recht gut mit unseren Exem- plaren iiberein; nur finde ich keine gelben Haaren am Hin- terleibe. Dieser ist namlich ganz schwarz behaart mit den charakteristischen zwei weissen oder weissgelben Binden am Vorderrande des zweiten und vierten Segmentes und mit zwei weisslichen Haarflecken am letzten Segmente. Die Schuppen der Hinterbeine (Fig. 12) bei dem Exem- plare, welches in dieser Hinsicht untersucht wurde, waren hauptsachlich pigmentiert, blassbraun, mittelgross, etwa zwischen O,ose und 0,120 mm variierend, abgestumpft mit ziemlich starken Streifen und einigen Querverdickungen, an der Spitze mit zahlreichen kurzen, unregelmdssigen (d. h. jede Streife miindet nicht in einen Processus aus), an der Basis breiten Processus, zuweilen mit nur einigen sehr kurzen Processus-Stiimpfchen. 48 Frey, Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands. Die Schuppen von A. occultus gleichen dadurch sehr den der finnischen Hyalanthrax-Arten, besonders sind zwi- schen denen der A. occultus und A. circumdatus gar keine Un- terschiede zu finden. Dieses deutet wohl auf eine nahere Verwandschaft zwischen A. occultus und den Hyalanthrax- Arten, als zwischen den zu derselben Untergattung (Anthrax s. str.) gerechneten Arten A. maurus und A. morio. 4. A. (Hyalanthrax Ost.-Sack.) hottentottus L. ¢ 9. 1861. Bonsd., F. D. I, 1380. 1 (flava) et 131. 2 (circumdata p. pt.). Al. Aland (Bonsd., Palmén); Féglé (Nordstrém). Ab. Pargas (Reuter); Abo, Uskela, Eriksberg (Bonsd.); Kakka- rais (Pippingski6ld); Karislojo (Forsius), N. Esbo-Lof6 (Brii- ning); Esbo (B. Poppius); Helsinge (Forsius); Helsingfors (Nylander). St. Bjdrneborg (LOnnmark). Ta. Tavastehus (Palmén); Messuby (Frey); ,,Tavastia“ (Nylander). Tb. Keuru (B. Poppius). $b. Kuopio (J. E. Aro, Fabritius). Kl. Impi- laks (Vesterlund); Jaakkima (Nylander). Noch bei den spateren Verfassern herrschen sehr ver- schiedene Auffassungen tiber die Begrenzung der gelbhaa- rigen Anthrax- (Hyalanthrax)-Arten. W. Lundbeck nimmt 1908 in seinen ,Diptera danica“ Part II], S. 1183—118 drei hierhergehorige Arten aus Danemark auf: circumdatus Mg., paniscus Rossi und hottentottus, und trennt diese haupt- sachlich durch die Farbe der Behaarung des Hinterleibes und durch die Farbe der Schuppen an dem patagium-artige Anhange an der Basis der Fliigel (,,the patagium-like piece at the base of the wing“). G. H. Verrall beschreibt im Jahre 1909 in seinem grossen Werke ,,British Flies“ Vol. V. S. 520—521 et 526—536 sehr ausfiihrlich drei Arten aus England, und zwar paniscus, cingulatus Meig. und circum- datus. Die wichtigsten charakteristischen Merkmale sind die Farbe des Hinterleibes und der Fliigel sowie die Farbe der Postocular-schuppen und die Verhaltnisse zwischen den unpigmentierten (,,pale“) und pigmentierten (,,black“) Schup- pen an den Beinen. In E. Wahlgrens Exkursionfauna yovensk Insektfauna“ 11. Fam. 94—93. Upsala 1907. S. 55 unterscheidet er A. circumdatus, hottentottus und cingulatus Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 6. 49 durch die Korpergrosse und die Behaarung des Hinter- leibes. Ich bin hier der Bearbeitung Lundbecks gefolgt, doch habe ich auch auf die Farbe der von Verrall hervorgeho- benen Postocularschuppen Acht gegeben. Ich méchte da- her hier nur die vornehmsten Ungleichheiten zwischen die- sen Arten hervorheben: So ist fiir A. hottentottus charakteristisch: 1) Gelbe Postocularschuppen. 2) Der patagium-artige Anhang an der Basis der Flii- gel ist beim ¢ schwarz und gelb beschuppt. 3) Der Hinterleib ist beim ¢ stark und dicht gelbhaa- rig, wodurch die untere, durch Schuppen hervorgebrachte Zeichnung verdeckt wird; am vorletzten Segmente ist jeder- seits ein kleiner, schwarzer Haarfleck vorhanden; das letzte Segment ist in der Mitte schwarz, an den Seiten gelb be- haart. Die Behaarung ist beim @ diinner, so dass die Hin- terleibszeichnung deutlicher sichtbar wird. Diese besteht aus vier gelblichen Binden am Vorderrande des zweiten bis fiinften Segmentes, wobei die erste und dritte gewohnlich breiter sind. 4) Die Fliigel bei ¢ Q fast glashell, nur der Vorder- rand und die ausserste Wurzel blassbraun. 5) Die Korperlange 10—17 mm. 6) Die Schuppen an den Beinen bei A. occultus, hotten- tottus, paniscus und circumdatus sind etwa gleich gebaut, und zwar unregelmassig abgestumpft, in zahlreichen Pro- cessus endigend, und mit recht starken Streifen und Quer- balken versehen. Bei hottentottus sind sie im Allgemeinen (Fig. 13, 14) verhaltnismassig gross, die pigmentierten etwa zwischen 0,122—0,213 (vereinzelt sogar 0,420) mm lang, die unpigmentierten 0,o9%s—0,210 mim lang, mit gleich langen, spitzigen, regelmdassigen Processus, oder sind die aus- sersten Fortsatze langer und spitziger. var. cingulatus Meig. (?). 1¢ 19. Ab. Abo (Bonsd.). Ta. Tavastehus (Palmén). 50 Frey, Zur Kenntnis der Dipterenfauna Finlands. Als A, cingulatus habe ich zwei Exemplare gedeutet, die sich von hottentottus nur durch ihre Grosse, 8—9 mm, un- terscheiden. Die Schuppen an den Hinterbeinen des ; & ie “s Tarot ACTA SOC. F. FL. FENN., 34, N:o 6. Frey. Taf. Il. ACTA SOC. F. FL. FENN., 34, Nio 6. Frey. . ot# . ‘ ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 34, No:7. BIDRAG TILL KANNEDOMEN OM TARAXACUM-FLORAN [ KARELIA LADOGENSIS AV GUNNAR MARKLUND. HELSINGFORS 1911. HELSINGFORS 1911. J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG. ee Ladogensis ar en av de provinser i sédra Fin- land, vilkas Taraxacum-flora tidigare blivit ytterst litet undersokt. I sin uppsats ,,Nytt bidrag till kannedomen av Taraxacum-formerna i sddra och mellersta Finland“ (Medd. af Soc. pro F. et Fl. Fenn. h. 35, Helsingfors, 1909) upp- tar dr H. Lindberg darifran endast tre arter: 7. tenebri- cans, T. penicilliforme och T. latisectum. Speciellt i syfte att anstalla forskningar angaende Ta- raxacum-floran gjorde jag i borjan av senaste sommar en resa till Ladoga-Karelen. Resultatet av mina darunder gjorda undersokningar foreligger i denna publikation. Intet ligger mig mera fjarran 4n att tro, att denna uppsats kunde giva en ens nagot sa nar fullstandig bild av provinsens maskrosflora. Den jamfoérelsevis korta tid under vilken Taraxaca blomma har tyvarr tillatit mig att g6ra in- samlingar blott pa ett mindre antal olika stallen. Storsta delen av arbetstiden har atgatt till undersdk- ningen av den relativt rika TYaraxacum-floran i Sordavala stad. Darifran foretog jag dessutom smarre exkursioner till olika stallen inom Sordavala socken samt till Valamo. En annan, nagot langre exkursion gallde Ruskeala och an- gransande delar av Kides, sistnamnda socken redan belagen inom Kb. Den 8 juni stalldes farden till Kexholm; vid ett uppehall under resan pressade jag aven i Jaakkima kyrkoby. I Kexholm var vaxtligheten emellertid betydligt langre hunnen 4n i Sordavala, och maskrosorna hade re- dan till st6rsta delen blommat ut. Min uppfattning om Ta- raxacum-floran darstades kunde darf6r endast bliva hogst ofullstandig. 4 Marklund, Om Taraxacum-floran i Karelia Ladogensis. Nedanfoljande sammanstallning upptar fran omradet inalles 24 former. Dessa aro utom de tre ovannamnda arterna: T. alatum Lindb. fil. T. fulvuum Raunk. » biformatum Lindb. fil. » mucronatum Lindb. fil. » canaliculatum Lindb. fil. » parvuliceps Lindb. fil. » crassipes Lindb. fil. » reflexilobum Lindb. fil. » Dahlstedtii Lindb. fil. , remotijugum Lindb. fil. » duplidens Lindb. fil. » triangulare Lindb. fil. » fasciatum Dahlst. samt fdljande, sa vitt jag vet, tidigare icke publicerade: T. angustissimum Lindb. fil. » assurgens Markl. » cuspidatum Markl. » Karelicum Lindb. fil. et Markl. , subtile Markl. » submaculosum Markl. » tenebricans Dahlst. ? coloratum Markl. » undulatum Lindb. fil. et Markl. For att gora artbeskrivningarna lattare tillgangliga aven for icke-latinare har jag utom de obligatoriska dia- gnoserna pa latin infort sadana ocksa pa svenska. Doktor H. Lindberg har granskat och infort nagra smarre Andrin- gar i beskrivningarna pa 7. Karelicum och T. undulatum, vilka arter vi enligt Overenskommelse samfallt publicera. Slutligen ber jag att fa uttala mitt hjartligaste tack till magister Alvar Palmgren saval for den utmarkta led- ning, jag av honom tidigare erhallit vid studiet av Tara- xaca, som f6r det vanliga och uppmuntrande _intresse, han aven nu visat mitt arbete. T. tenebricans Dahlst. (T. intermedium Raunk.) T. tenebricans ar en av omradets allmdnnaste arter. Den forekommer i synnerhet pa bebodda platser men ofta aven pa naturlig standort. Av mig insamlad pa foljande stallen: Sordavala stad (23 och 24. V, 1910); Sordavala socken, Kirjavalaks (4. VI, 1910), Helyla by (4. VI, 1910); Ruskeala (27. V, 1910); Va- lamo (29. V, 1910); Jaakkima, kyrkobyn (8. VI, 1910); Kex- holm (9. VI, 1910). T. tenebricans Dahlst. ° coloratum Markl. Basi sat claro, rubro colore; ceterum meo iudicio for- mae vulgari 7. tenebricantis simile. Denna anmarkningsvarda form har jag antraffat va- xande endast inom ett begransat omrade pa en 4ng i Sor- davala. Att den icke ar blott en standortsform framgar tydligt darav, att huvudarten forekom pa precis samma stalle. Den r6da fargen nedtill dr tamligen stark; under namnet ? coloratum innefattar jag naturligtvis icke stundom forekommande, vid basen nagot rodnande individer av T. tenebricans. Insamlad 23 och 24. V, 1910. T. undulatum Lindb. fil. et Markl. n. sp. (Tab. I A). Altitudine mediocre — sat altum, basi viride vel per- pallide roseum. Folia crispa et undulata, ambabus paginis araneosa, petiolis + alatis, viridibus vel infra subroseis. Fol. inter- media oblonga — late lanceolata, 4—6 lobis approximatis — 6 Marklund, Om Taraxacum-floran i Karelia Ladogensis. plerumque continuis utroque latere. Lobi laterales basi perlati, vulgo abrupte in laciniam brevem, saepe porrectam abeuntes. Haud raro tamen aequius cuneantur; tum saepe aliquantum reflexi v. supremi etiam subfalcati. Hi inter- dum integri; praeterea lobi laterales margine et superiore et inferiore dentibus magnis atque robustis instructi sunt. Eminet praesertim in margine inferiore non procul ab rachi dens robustissimus. In margine superiore quoque haud raro dentem maximum videas, qui a parte basali lobi oriens iuxta laciniam veram procurrit. Inter lobos veros saepe laciniae exiguiores. Lobus terminalis parvus — magnitudine medio- cris, plerumque brevis latusque, saepe subcordatus, sat bre- vibus, interdum aliquantum curvatis laciniis basalibus, sat obtusus, integer. Fol. externa intermediis sat similia, lobis sat aeque cuneantibus, dentibus rarioribus. Fol. internis lobus terminalis magnus, aliquantum incisus, lobi laterales subdeltoidei, patentes vel vix reflexi, robustissimis dentibus instructi. Calathium diametro c. 50 mm, sat pauciflorum, con- vexum, non obscurum. Ligulae marginales c. 3 mm latae. Antherae polliniferae. Stigmata subsordida. Squamae externae patentes, coronam concinnam for- mantes, latissimae (4—6 mm), 12—14 mm longae, margina- tae, supra valde glaucescentes. Achenium c. 3,s mm longum, c. 1,2 mm latum, superne breviter spinulosum, ceterum leve, in pyramidem c. 0,4 mm longam sat sensim abiens. Medelstor — taml. stor. Blad taml. breda, hariga, myc- ket krusiga med i regeln + brett vingade, grona eller nederst svagt rodnande skaft. Mellersta blad brett lancettlika — avlanga med 4—6 tattsittande eller oftast + sammanflytande lobpar. Sidoloberna oftast mycket héga vid basen, vanligen + plotsligt Overgaende i en icke sarledes lang snibb, som ofta bdjer sig uppat men stundom Aven kan vara utatrik- tad eller t. o. m. nedatbdjd. Ej sallan forekomma dock lober, hos vilka man icke sa tydligt kan skilja meilan en Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 7. 7 basdel och en spetsdel utan vilka avsmalna mera jamnt. Detta ar i synnerhet fallet med de 6versta; dessa dro ofta nastan jamnbreda, skarformigt bdjda, i ratt hog grad pa- minnande om loberna hos 7. latisectum; i detta fall aro de aven helbraddade, vilket yttermera bidrager till namnda likhet. I allmanhet aro dock saval sidoloberna som de korta, breda interlobierna + rikligt och grovt tandade. Mycket karaktaristisk 4r en pa nedre lobkanten taml. nara rachis forekommande starkt, stundom nastan flikformigt ut- vecklad tand. Fran den ovre kanten av lobens basaldel utgar ej sallan en idgonenfallande tand, som stracker sig parallellt med huvudfliken. Mellan de egentliga lobparen fOrekomma ofta Aven mindre flikar. Andloben taml. liten — medelstor, ovalt pillik eller vanligen brett hjartlik med taml. rata eller ofta rundade sidor; dess basalflikar likna mycket det 6versta sidolobparet. Vanligen dr den helbrad- dad; ej sdllan visar den emellertid tendens till fortsatt del- ning. Yttre blad enklare byggda, med renare linjer; deras sidolober ofta taml. regelbundet, kort deltoidiska. Inre blad till formen tunglika; andfliken stor, nagot inskuren, sidolober korta och breda, grovtandade. Korg c. 5 cm i diameter, taml. gles, kullrig; kantli- gulor omkring 3 mm breda. Marken nagot orena. Stan- dare med pollen. Yttre holkfjall bildande en jamn, utatrik- tad krans, mycket breda (anda till 6 mm), 12-—-14 mm langa, forsedda med en smal, vit hinnkant, ovan glaucescenta. Inre fjall 14—15 mm langa. Av 6vriga finska arter star 7. undulatum antagligen narmast 7. alatum och T. tenebricans. | likhet med dessa ar den vid basen gr6n eller pa sin héjd svagt rodnande. Om T. alatum paminner den bl. a. genom sina i allmanhet breda, vingade bladskaft och sin kullriga korg. Dess yttre holk- fjall dro kortare och narma sig darigenom samt genom sin smala, vita hinnkant dem hos 7. tenebricans. Med den sist- namnda kan man hos 7. undulatum Aven spara en viss lik- het i bladen. 8 Marklund, Om Taraxacum-floran i Karelia Ladogensis. Forekommer taml. ymnigt pa flere stallen i Sorda- vala stad. Insamlad: 23, 24, 25. V, 7. VI, 1910. T. alatum Lindb. fil. Arten forekommer taml. ymnigt pa sarskilda gras- lindor i Kexholm. Insamlad: 9 och 10. VI, 1910. T. latisectum Lindb. fil. Av mig insamlad pa fodljande orter: Sordavala stad (25. V, 1910); Valamo (29. V, 1910); Kexholm (9 och 11. VI, 1910). T. assurgens Markl. n. sp. (Tab. IJ). Altum et robustum, basi sat pallide rubrum. Folia parce araneosa, subcano colore, interlobiis mar- gine atroviolacea ornatis, petiolis angustis, sat laete roseis. Duos typos tam dispares ostendunt, ut nulla res facilior in- tellectu atque excusabilior, quam si eos diversarum specie- rum esse credas. Frustra tamque ad hoc persuadendum operam dabis! Specie namque magis quam re vera tanto- pere inter se differunt. Foliis intermediis alterius generis, quae forma lanceolata sunt, utroque latere 4—-5 lobi, ple- rumque aliquantum distantes. Lobi laterales basi + alti, convexi, in sat longam et angustam, saepe porrectam laci- niam abeuntes. MHaec lobi pars eo valentior atque eo ma- gis assurgens curvataque quo inferius. Integri sunt, vel in- fimi eorum margine superiore paucis, sat longis, tenuibus denti- bus instructi. Lobus terminalis parvus, in perlongum, plerum- que superiore parte latiorem mucronem abiens, laciniis ba- salibus formam loborum lateralium supremorum quodam- modo temperatam referentibus, integer, sed non raro inor- dinate constrictus. Interlobia sat angusta, sicut margo in- ferior loborum saepe replicata, dentibus plerumque longis, uncinatis instructa. Foliis intermediis alterius typi forma + lingulatis plerumque 3 tantum lobi evoluti, sat appro- ximati utroque latere. Lobi laterales aliquanto breviores, + deltoidei, omnino sat aeque cuneantes; laciniae infimae etiam Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 7. 9 hic assurgentes. Lobus terminalis magnus + late ovato- sagittatus, non raro irregulariter constrictus atque saepe dente robusto, manifestissimo utroque latere instructus. Interlobia brevia, sat lata. Fol. externa intermediis sat si- milia, sed horum propria apud eos aliquantum temperata. Fol. interna sub anthesi vix evoluta. Pedunculi robusti, folia superantes. Calathium amplum, 50—60 mm diametro, valde densi- florum, convexum. Ligulae sat angustae, sat obscuro colore. Antherae polliniferae. Stigmata obscura. Involucrum brevissimum, latissimum. Squamae inter- nae c. 15 mm longae, externae c. 13 mm longae, 2,;—3 mm latae, patentes. Achenium obscurum, c. 3,s—4 mm longum, parte su- periore c. 1,2 mm latum, superne sat breviter et dense erectospinulosum, ceterum fere leve — subtuberculosum, in c. 0,7 mm longam pyramidem prope cylindraceam abiens. Stor och grov. Blad gleshariga, av en egendomlig gragron fargton, vid rachis morkviolett kantade; skaft smala, taml. svagt rdda. De mellersta bladen hos denna art upp- visa tvenne varandra skenbart mycket olika typer; det ver- kar onekligen vid fdrsta 6gonkastet fOrvanande, att tva sa olika bladformer kunna fOrekomma hos en och samma art. Emellertid 4ro dessa tva typer ingalunda sa utan sam- band, som man vid ett ytligt betraktande kunde tycka. — Hos det ena slaget blad, som i synnerhet forekommer hos exemplar, vuxna pa grusig, O6ppen mark, aro lobparen van- ligen 4—5, nagot avlagsnade fran varandra; dessa blad aro till formen + lancettlika. Sidoloberna vid basen + hoga, konvexa, 6vergaende i en lang och smal, ofta uppatriktad, stundom nagot tillsvalld snibb. Till formen paminna de sa- lunda i viss man om loberna hos 7. pectinatiforme. Dock ar hos T. assurgens skilnaden mellan basaldelen och fliken icke sa skarp; vissa lober avsmalna t. 0. m. ganska jamnt. Hos de nedre lobparen dr den smala snibben dominerande, i allmanhet starkt uppatsvangd. Denna i 6gonenfallande 10 Marklund, Om Taraxacum-floran i Karelia Ladogensis. bdjning, som framtrader Annu tydligare hos de sma flikarna nedanom de egentliga loberna och som Aven kan skOnjas hos de har och var pa rachis och sidolobernas Ovre kan- ter forekommande langa tanderna, ger at bladen deras egen- domliga, ,uppatstravande“ karaktar. Andloben liten, bred, helbraddad men ej sallan forsedd med inbuktningar, utlo- pande i en vanligen mycket lang, skarpt avsatt udd; dess sidoflikar visa ratt stor likhet med de Oversta sidoloberna. Interlobier smala, jamte lobernas nedre kant ofta invikna. Bladen av den andra typen, vilka forekomma hos exemplar, vuxna i + myllrik jord, till formen tunglika; utvecklade si- dolobpar hos dem vanligen blott 2—38. Sidolober kortare, bredare, ofta taml. regelbundet deltoidiska, taml. jamnt av- smalnande. Andloben stor, vanligen brett 4ggrunt pillik — spjutlik, synnerligen ofta pa vardera sidan taml. nara spet- sen fOrsedd med en skarpvinklig inskarning. De tva sa- lunda uppkomna stora, grova tanderna likna mycket dem hos T. retroflexum. Interlobier kortare, + breda. Den mest idgonenfallande likheten mellan blad av denna typ och av den f6rut beskrivna ligger i flikarnas karaktaristiska krok- ning. Ocksa har f6rekommer namligen denna skarformiga bdjning i synnerhet i nedre delen av bladet; den framtra- der visserligen oftast icke sa starkt som hos de tidigare beskrivna bladen men 4r dock alldeles omisskannelig. De tva inskaérningarna pa dndlobens sidor beteckna en borjan till ny uppdelning av loben; stundom kan man traffa blad — Overgangsformer mellan de bada ytterlighetstyperna — hos vilka denna delning framskridit langre; darvid har Aven lobspetsen fodrlangts, och den salunda avskilda 6vre delen av loben liknar i hég grad andfliken hos de forst beskrivna bladen. Yttre blad i huvudsak lik de mellersta men dessas egenheter i betydligt mindre grad utpraglade. Inre blad vid blomningen féga utvecklade. Korg 50—60 cm i diameter, mycket tat, kullrig; ligu- lor taml. smala, taml. m6rka. Standare med pollen. Mar- ken orena. Holken synnerligen lag och bred. Yttre fjall c. 18 mm langa, 2,,5—3 mm breda, utstaende; i forhallande Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 7. 11 till den stora korgen och breda innerholken forefalla de mycket sma och obetydliga. Insamlad 31. V, 1. VI, 1910 i Sordavala: ruderatmark nara jarnvagsstationen, seminarieparken. T. mucronatum Lindb. fil. Av mig insamlad: Sordavala stad (1. VI. 1910); Sorda- vala socken: Rautalahti (3. VI, 1910), Kirjavalahti (3. VI, 1910), Helyla (4. VI, 1910); Ruskeala (27. V, 1910); Valamo (29. V, 1910); Jaakkima kyrkoby (8. VI, 1910); Kexholm (11. VI, 1910). T. subtile Markl. n. sp. (Tab. IIIs). Altitudine mediocre, basi lucide purpureo-rubrum. Folia ambabus paginis subglabra, nervus medianus quoque tantum parce araneosus; petioli angusti, + lucide purpurei. Foliis intermediis plerumque 3 v. 4 lobi sat app- roximati utroque latere. Eorum infimus saepe in medio fere folio, immo vero apud plantas, quae in locis gramino- sis crescunt, interdum etiam superius sedet; quae res + lingulatam formam folii efficit. Lobi laterales breves, basi sat alti, + praerupte in brevem, sat acutum, saepe aliquan- tum porrectum mucronem abeuntes, margine inferna ple- rumque in nervum medianum ad perpendiculum normata. Integri sunt vel in margine superna non raro paulos dentes tenues gerentes. Lobus terminalis magnitudine mediocris, plerumque concinnus, sagittatus — fere hastatus, parte in- feriore vulgo sat latus, integer. Interlobia sat brevia, haud lata, integra vel parce atque tenuiter dentata. Fol. interna intermediis sat similia. Fol. externa forma simpliciora quam intermedia lobis lateralibus paucioribus, etiam bre- vioribus. Pedunculi sat graciles, folia superantes. Calathium 40—45 mm diametro, sat densiflorum, con- vexulum; ligulae angustae. Antherae polliniferae. Stigmata obscura. 12 Marklund, Om Taraxacum-floran i Karelia Ladogensis. Squamae externae involucri 13—14 mm longae, circa 2 mm latae, supra glaucescentes, patentes. Squamae inter- nae 14—15 mm longae. Achenium c. 3,2—3,4 mm longum, c. 1 mm latum, su- perne breviter erectospinulosum, ceterum fere leve — sub- tuberculosum, in pyramidem fere cylindraceam, c. 0,6 mm longam abiens. Medelstor. Blad pa bada sidor taml. sparsamt hariga med smala + starkt réda skaft. Mellersta blad till formen avlanga eller vanligen + tunglika; till detta bidrager myc- ket den omstandigheten, att det nedersta av de oftast 3 eller 4 sidolobparen ej sallan sitter ovanligt hégt. Sidolo- ber taml. korta, spetsiga, fran en hdg bas avsmalnande i en ofta nagot uppatbdjd spets, 1 regeln + utatriktade. Bas- delen stundom taml. plotsligt 6vergaende i den smala spet- sen; ej sallan ar dock hela 6vre kanten + konkav, varvid loben alltsA avsmalnar mera jamnt. Andloben medelstor, ofta mycket regelbunden, pillik — nastan spjutlik, vid basen taml. bred, vanligen helbraddad, men da och da forsedd med en eller annan inbuktning. Interlobier + smala, taml. korta, men ofta mycket tydligt avsatta, helbraddade eller forsedda med fina, ofta ratt langa och syllika tander. Si- doloberna likasa antingen helbraddade eller a 6vre kanten glest tandade. Inre blad taml. lika de mellersta men star- kare tunglika. Yttre blad med farre, Annu kortare si- dolober. Korgskaft taml. spada, langre an bladen. Korg 40— 45 mm i diameter, taml. tat, kullrig; ligulor smala. Stan- dare med pollen. Marken orena. Yttre holkfjall 13—14 mm langa, circa 2 mm breda, utatstaende, ovan glaucescenta, ej sallan rétt anlupna. Inre fjall 14—15 mm langa. Hela vaxten gor ett fint och gracidst intryck. Arten synes mig sta narmast 7. angustisquaameum. Om denna paminner den bl. a. genom sina langa, smala, utat- riktade yttre holkfjall. Av mig antraffad taml. sparsamt pa par, tre stallen i Sordavala stad. Insamlad: 25. V, 7. VI, 1910. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 7. 13 T. Karelicum Lindb. fil. et Markl. n. sp. Altitudine mediocre, basi lucide purpureo-rubrum. Folia sat obscura, parce araneosa, margine ornata atro- violacea, quae praesertim in vicinia interlobiorum praestat, petiolis angustis, lucide violaceo-purpureis. Fol. intermedia sat late lanceolata, 3—5 aliquantum distantibus — sat appro- ximatis lobis utroque latere. Lobi laterales saepissime + deltoidei, ceterum sat variabiles: nunc sat breves atque alti, patentes, nunc angustiores extentioresque, non raro aliquantum reflexi. Margo superior eorum basi linearis vel saepe convexula; sicut interlobia persaepe denticulis nume- rosis instructa est adeo exiguis et tenuibus, ut te cursim tantum spectantem facile fallant. Inveniuntur plerumque insuper nonnulli dentes maiores, semper autem tenues et subulati. Lobi, praesertim supremi, interdum tamen plane integri. Lobus terminalis saepissime parvus — magnitudine mediocris, forma subsagittatus — + hastatus. Latera eius in- terdum sat linearia — basi excepto etiam aliquantum con- vexa; saepius tamen + valide concava sunt, quae res effi- cit, ut pars superior lobi, mucronem licet eam vere appel- lare non possis, tamen insolite angusta sit. Integer vel saepe irregulariter incisus lobus terminalis est. Inter- dum talia folia inveniuntur, quibus sit lobus_ terminalis maior rotundatusque, atque talia quibus brevissimus, late triangularis sit, in tenuissimam cuspidem abiens, perspicue quodammodo irritus. Fol. externa intermediis sat similia, simpliciora. Foliis internis lobus terminalis magnus, saepe rotundatus; dentes robustiores, evidentiores. Calathium amplitudine mediocre, convexum, sat ob- scure luteum, sat densiflorum. Stigmata valde obscura. Antherae polliniferae. Squamae internae involucri sat obscurae, 14—15 mm longae; squamae externae retroflexae, 13 mm longae, 2,5— 3,5 mm !atae, supra glaucescentes. 14 Marklund, Om Taraxacum-floran i Karelia Ladogensis. Achenium c. 3,7—3,9 mm longum, c. 1 mm latum, su- perne spinulis instructum, quorum supremae sat longae, in pyramidem c. 0,7 mm longam, fere cylindraceam abiens. Medelstor. Blad gleshariga, taml. morkgroOna med smala, lysande roda skaft; langs kanten loper en vacker, morkt rddviolett bard, som ar tydligast i trakten av rachis. Bladen aro ratt varierande i fraga om lobernas form, langd, riktning, inbodrdes avstand o. s. v. Icke desto mindre bi- draga a4ven de i hog grad till att gora arten latt igenkann- lig, de hava nagot gemensamt karaktaristiskt, om ocksa detta kan vara ganska svart att i ord fixera. Mellersta blad taml. brett lancettlika med 3—5 lobpar. Sidoloberna utatstaende eller nagot nedatriktade, vanligen + deltoidiska, an taml. korta och breda, 4n smalare och taml. langt ut- dragna. Deras Ovre kant vid basen ratlinjig eller ofta na- got konvex. Interlobier ofta ratt langa och tydliga; ej sal- lan har dock denna egenskap gatt forlorad, dels genom att lobparen aro narmade, dels ater genom att loberna sitta skiftesvis. Interlobier och lober ofta helbraddade, ofta ater forsedda med sma och fina tander, sa sma, att de icke stora det ovanligt hela intryck, som bladen hos denna art i re- geln gora. Vanligen forekomma 4Aven storre, men alltid fina, syllika tinder. Andloben vanligen taml. liten — me- delstor, nagot pillik — + spjutlik. Dess sidor 4ro stundom ratlinjiga eller till och med till storsta delen nagot kon- vexa. Vanligen aro de dock, fransett en liten konvex valvning nara spetsen, + starkt konkava; darigenom fram- star hela den Ovre delen av loben sasom ganska smal. Andfliken ar helbriddad eller ej sallan + djupt inskuren, salunda visande tendens till fortsatt delning. .Pa exemplar, som vuxit 1 skugga, blir andfliken ofta stor och mycket trubbig. Sadana former paminna ratt starkt om de inre bladens ofta stora, saval pa sidorna som i spetsen rundade andflik. Aven hos innerbladen kan en dndlob forekomma, som liknar den typiska hos de mellersta. Bl. a. genom sin grovre tandning forete dock aven sadana inre blad ett be- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 7. 15 tydligt avvikande utseende. Yttre blad taml. lika de mel- lersta, enklare. Korg medelstor, kullrig, taml. tat. Marken mycket morka. Standare med pollen. Yttre holkfjall c. 13 mm langa, 2,3 mm breda, ovan glaucescenta, taml. jamnt av- smalnande, starkt tillbakaslagna; inre fjall c. 14—15 mm langa. Frukten i synnerhet utmarkt genom sitt ovanligt langa sprot. Av mig insamlad: Sordavala stad (23 och 25. V, 1. VI, 1910); Sordavala socken, Helyla (4. VI, 1910). T. fasciatum Dahlst. Av mig antraffad taml. sparsamt pa en graslinda nara jarnvagsstationen i Sordavala. Insamlad 6, 7. VI, 1910. T. Dahlstedtii Lindb. fil. T. Dahlstedtii synes i KL alls icke tillhGra de allman- nare arterna. Den haller sig till bebyggda stallen. Av mig insamlad: Sordavala stad (25. V, 1910); Valamo (29. V, 5. VI, 1910); Jaakkima, kyrkobyn (8. VI, 1910); Kexholm (11. WA;.'1910); T. reflexilobum Lindb. fil. Av mig insamlad: Sordavala stad (25. V. 1910); Va- lamo (29. V, 1910); Jaakkima, kyrkobyn (8. VI, 1910); Kex- holm (9. VI, 1910). T. angustissimum Lindb. fil. n. sp. '). Av mig antraffad endast i Sordavala, grasmark nara jarnvagsstationen (7. VI, 1910). T. biformatum Lindb. fil. Av mig insamlad: Sordavala stad (24, 25 och 31. V, 1910); Sordavala socken: Helyla by, odlad ang (4. VI, 1910). 1) Beskrivning pa denna art kommer att publiceras av Dr H Lindberg. 16 Marklund, Om Taraxacum-floran i Karelia Ladogensis. A bagge orterna antraffade jag arten blott i ringa individ- antal. — Alla av mig insamlade exemplar tillh6ra den pol- lenbarande formen. T. submaculosum Markl. n. sp. (Tab. III A). Sat humile — altitudine mediocre, basi + pallide rubrum. Folia + araneosa, praesertim interna, plerumque parcis maculis et punctis atris ornata, petiolis sat angustis, + pal- lide rubris. Fol. intermedia latitudine mediocria, oblongo- lanceolata — sublingulata, saepissime tribus vel etiam duo- bus tantum lobis utroque latere. Lobus terminalis + mag- nus, hastatus — subsagittatus, interdum fere triangularis, nune integer, nunc autem inordinate constrictus. Lobi la- terales + approximati, forma sat variabiles. Plerumque deltoidei sunt, saepe lati atque breves, interdum tamen sat longi, in + acutam apicem producti, patentes vel aliquan- tum reflexi, non raro etiam falcati. Supremi integri, inte- riores plerumque margine superna sicut sat lata breviaque interlobia aliquot tenuibus dentibus instructi. In margine lobi saepe dens plane dominans. Fol. interna perlingulata; lobus terminalis eorum maximus rotundatis + dentatis la- teribus. Lobi laterales saepissime aliquantum falcati, acuti, margine superna crebre dentati, interdum fere dissoluti. Foliis externis lobus terminalis mediocris laciniis basalibus brevibus, acutis. Utroque latere plerumque 2 lobi; quorum inferiori supradictus dens insignis saepe manifestissimus. Pedunculi saepe dense araneosi. Calathium amplitudine mediocre, sparsiflorum. Ligu- lae marginales + convolutae, quae res calathio lacerrimum habitum dat. Antherae polline instructae. Stigmata subsordida. Squamae involucri externae longissimae, plerumque 16—18 mm, interdum autem etiam longiores, 2—3 mm latae marginibus saepe revolutis, supra glaucescentes, haud raro Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 7. LZ pulchro, purpureo-violaceo colore infectae. Basi squamas internas amplectuntur, tum in diversas partes vertuntur. Achenium c. 3,2 mm longum, ec. 1,1 mm latum, superne sat tenuiter erectospinulosum, ceterum subtuberculosum, in 0,s mm longam fere cylindraceam pyramidem abiens. Taml. lagvaxt — medelstor. Blad i regeln férsedda med taml. sparsamma morka flackar och punkter — tydli- gast aro dessa pa innerbladen —, de yttre och mellersta taml. glest, de inre relativt rikligt spindelvavshariga. Skaf- ten smala, + svagt r6da; ofta traffar man t. o. m. indivi- der, vilka nedtill 4ro nastan bleka. Den réda fargen upp- trader fOr Ovrigt ganska ojamnt: dven bladen pa ett och samma exemplar kunna i detta avseende férete betydande variationer. Mellersta blad avlangt lancettlika — nagot tunglika med vanligen endast 3, stundom blott 2 narmade — nagot avlagsnade sidolobpar. Andloben medelstor — stor, till formen ratt varierande: oftast pillik eller spjutlik, ej sallan dock med ytterst sma och obetydliga, knappast alls utskjutande basalflikar, helbraddad eller ofta oregel- bundet insnérd samt férsedd med inskarningar, salunda vi- sande tendens till vidare delning. Sidoloberna vid basen hoga, oftast hastigt avsmalnande i en fin spets, stundom dock + férlangda. Den 6vre kanten ofta vid basen eller anda till spetsen konvex, ej sallan emellertid nagot sa nar ratlinjig, i vilket fall loberna bli taml. regelbundet deltoi- diska. Stundom 4ro de utatriktade, oftare nedatriktade eller t. o. m. skarformigt béjda. Ovre lobkanter jamte de oftast + korta interlobierna helbraddade eller vanligen for- sedda med + talrika fina och ndstan tradlika, bdjliga tan- der. Darjamte f6rekomma nastan alltid enstaka gr6évre tander. Bland dessa faster man sig sarskilt vid en unge- far mitt pa lobkanten ofta upptradande karaktaristisk, stor tand. Yttre blad spensliga, enkelt byggda med vanligen blott tva sidolobpar. Den nyssnamnda karaktaristiska tan- den fO6rekommer ofta ocksa har och ar da 4nnu mera idgo- nenfallande 4n hos de mellersta bladen till foljd av att de fina tanderna saknas. Inre blad tunglika med en mycket 2 18 Marklund, Om. Taraxacum-floran-i Karelia Ladogensis. stor, helt och hallet dominerande Andflik; dennas sidor run- dade. Sidoloberna utlo6pande i en lang och fin nedatbdjd spets, tatt och djupt tandade. Korgskaft ofta tatt spindelvavshariga, i synnerhet upp- till. Korg medelstor, kullrig, gles; de yttre ligulorna hop- rullade, varigenom korgen far ett mycket trasigt utseende (ungefar som hos 7. Dahlstedtii i senare stadier). Standare med pollen, ofta morkstrimmiga. Marken nagot orena. Holk taml. lag; yttre fjall synnerligen langa, vanligen 16— 18 mm, stundom dnnu langre (jag har uppmatt ett, som var c. 22 mm langt!), 2—3 mm breda, i kanten ofta tillbaka- vikna, ovan glaucescenta, ofta dessutom vackert rodviolett anlupna. Med sin bas aro de tryckta mot innerholken; sa boja de sig at olika hall, dels nedat, dels — och kanske Overvagande —— utat. Ofta hander det dessutom att nagra fjall bibehalla riktningen uppat och Aven med spetsen be rora innerholken. T. submaculosum 4r en synnerligen latt igenkannlig: art genom sina nagot flackiga, karaktaristiska blad, genom sin trasiga korg samt kanske framst genom sina egendom- liga ytterholkfjall. Dessa likna i hog grad ytterholken hos T. remotijugum. Aven i fraga om vissa bladformer paminna de bada arterna om varandra. Huruvida en nara slaktskap dem emellan forefinnes, vagar jag dock ej med bestamdhet avgora. Av mig insamlad: Sordavala socken, ang nara Paksu- niemi (3. VI, 1910), Helyla (4. VI, 1910); Ruskeala, ang nara kyrkan (27. V, 1910). Utom omradet har jag dess- utom tagit den i Kb: Kides, Matkaselka. T. remotijugum Lindb. fil. Denna art har jag inom KL tagit blott i Ruskeala, vag- kant ej langt fran kyrkan (27. V, 1910). : T. duplidens Lindb. fil. Av mig insamlad pa foljande stallen: Sordavala stad (25. V, 7. VI, 1910; antraffad blott i enstaka exemplar); Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 7. 19 Valamo, odlad ang (5. VI, 1910); Kexholm (10 och 11. VI, 1910). T. triangulare Lindb. fil. Denna art synes icke vara sallsynt inom omradet. Av mig insamlad: Sordavala stad (25. V, 1 och 3. VI, 1910); Sordavala socken, Rautalahti (3. VI, 1910); Jaakkima, kyr- kobyn (8. VI, 1910); Kexholm (11. VI, 1910). T. penicilliforme Lindb. fil. T. penicilliforme ar atminstone i norra delen av omra- det den allmannaste arten pa naturlig lokal.. Av mig in- samlad pa foljande stallen: Sordavala stad (24. V, 1910); Sordavala socken: Paksuniemi, backe (3. VI, 1910), Helyla by, ang (4. VI, 1910); Ruskeala, ang nara kyrkan (27. V, 1910); Jaakkima kyrkoby (18. VI, 1810); Kexholm (10. VI, 1910). ; T. crassipes Lindb. fil. Synes inom omradet vara en ratt allman art. Av mig insamlad: Sordavala stad (25. V, 1910); Sordavala socken: Rautalahti (3. VI, 1910), ang nara Paksuniemi (38. VI, 1910), Helyla by (4. VI, 1910); Valamo (29. V och 5. VI, 1910); Jaakkima kyrkoby (8. VI, 1910). T. canaliculatum Lindb. fil. Av mig insamlad: Sordavala stad (25. V, 1. VI, 1910; saval med som utan pollen); Sordavala socken, Helyla (4. VI, 1910; utan pollen); Jaakkima kyrkoby, vagkant (8. VI, 1910; utan pollen); Kexholm (9 och 11. VI, 1910; saval med som utan pollen). T. cuspidatum Markl. n. sp. Sat humile — altitudine mediocre, inferne obscuro, rubro colore. ; Omnia folia parum inter se differentia, + parce ara- neosa, obscure viridia, petiolis angustis, obscure rubris, 20 Marklund, Om Taraxacum-floran i Karelia Ladogensis. nervis medianis quoque saepissime rubris. Fol. intermedia lanceolata, plerumque 5, saepe aliquatum distantibus lobis utroque latere. Lobi laterales extensi, reflexi sed saepe mucrone aliquantum porrecto, forma anguste deltoidei vel a convexo basi + repente cuneantes, integri aut margine superna interdum perpaucis dentibus sat robustis instructi. Lobus terminalis parvus, plerumque hastatus, saepe autem + curvatis laciniis basalibus, semper in longam cuspidem abiens, integer. Interlobia integra vel sat magnis, interdum tamen tenuioribus dentibus instructa; saepe sat angusta lon- gaque, quod attributum tamque haud raro tollit pronitas loborum alternis vicibus sedendi. Fol. externa intermediis fere similia. Non aliter interna: iis tamen lobi continuiores. Calathium sat parvum, densiflorum. Antherae polline carentes. Stigmata sublutea. Involucrum atroviride, basi pruinosum; squamae exter- nae + reflexae, c. 138 mm longae, 2—3 mm latae. Taml. lagvaxt. Blad pa bada sidor + hariga, ovanligt morkgr6na, med taml. smala, dunkelt réda skaft; den rdda fargen stracker sig ofta Aven upp langs medelnerven. Mellersta blad lancettlika med vanligen 5 utvecklade, nagot avlagsnade sidolobpar. Sidolober i regeln lang- strackta, oftast tam]. starkt nedatriktade men i spetsen ej sdllan utatbdjda, smalt deltoidiska eller fran en basdel med + konvex évre kant taml. hastigt avsmalnande. Andloben mycket liten, vanligen spjutlik men stundom med nedat- bodjda_ basalflikar, alltid utmynnande i en udd, som ofta ar langre 4n hela den 6vriga delen av loben och vars storsta bredd i allmanhet dr nara spetsen. Andloben och ofta Aven sidoloberna helbraddade, de sistnadmnda dock ej sallan i synnerhet i nedre delen av bladet med nagon enstaka, taml. kraftig tand. Interlobier vanligen langa och smala (denna egenskap gar dock ofta forlorad genom lobernas tendens att sitta skiftesvis, ej mot varandra), forsedda med enstaka taml. grova, stundom likval finare tander eller t. o. m. helbraddade. Yttre blad taml. lika de mellersta. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 7. 21 Avensa de inre; hos dessa fro loberna dock mera samman- flytande. Korg taml. liten, tat. Standare utan pollen. Marken taml. gula. Innerholken mork, pruindés, yttre fjall + ned- bojda, c. 13 mm langa, 2—3 mm breda. Av mig insamlad: Sordavala stad (25. V, 1910); Rus- keala, ang mellan marmorbrottet och kyrkan (27, V, 1910). Pa bada dessa stallen forekom arten ytterst sparsamt. T. parvuliceps Lindb. fil. Av mig insamlad: Sordavala stad (24 och 25. V, 2. VI, 1910); Sordavala socken; Rautalahti (3. VI, 1910), He- lyla by (4. VI, 1910); Kexholm (11. VI, 1910). T. fulvum Raunk. T. fulvum ar inom omradet ratt allman. Den fOrekom- mer kanske huvudsakligen pa angsbackar och annan natur- lig lokal, ofta vaxande tillsammans med T. penicilliforme, T. crassipes m. fl. Av mig insamlad pa fodljande stallen: Sordavala stad (25. V, 1910); Sordavala socken: Rautalahti (3. VI, 1910), Kirjavalahti (8. VI, 1910), Helyla by (4. VI, 1910); Valamo (5. VI. 1910); Jaakkima kyrkoby (8. VI, 1910); Kexholm (11. VI, 1910). Figurf6rklaring. Alla planscher fro i ?/; av naturlig storlek. Yttre blad aro utmarkta med e, inre med i; mellersta blad dro ej beteck- nade genom nagon sarskild bokstav. De blad, som dro ut- markta med samma siffra, 4ro tagna fran samma exemplar. Tatla Tf. A. Taraxacum undulatum Lindb. fil. et Markl. — Bladen tillhdra exemplar, insamlade pa graslindor i Sordavala den 23, 24 och 25. V, 1910. 22 Marklund, Om Taraxacum-floran i Karelia Ladogensis. B. Taraxacum cuspidatum Markl. — De med siffran 1 ut- mirkta bladen tillhéra ett exemplar, insamlat pa en dng nara Ruskeala kyrka den 27. V, 1910; 6vriga blad dro ater tagna fran exemplar, insamlade pa hard lermark i Sordavala stad den Bae V,. VOLO: Dailanil Taraxacum assurgens Markl. — Bladen tillhéra exemplar, insamlade i Sordavala den 31. V och 1. VI, 1910. De med 1 och * utmarkta bladen dro tagna fran individer, som vuxit pa en skuggig graslinda, de évriga ater fran exemplar, som vuxit pa exponerad, grusig mark. Taflaoiil: A. Taraxacum submaculosum Markl. — Det med * ut- miarkta bladet Ar taget fran ett exemplar, som insamlats pa en naturlig Ang nara Paksuniemi i Sordavala socken. Ovriga blad tillhdra exemplar, insamlade i Kides socken, Matkaselka den 26 och 27. V, 1910. B. Taraxacum subtile Markl. — Blad fran individer, in- samlade i Sordavala stad; det exemplar, vars blad dro beteck- nade med siffran 2, den 7. VI, de oOvriga den 25. V, 1910. Det med * utmiarkta bladet tillhédr ett pa fast lermark vuxet exemplar, 6vriga blad ater individer, som vuxit bland gras. ACTA SOC. PRO F. et FL. FENN. 34, N:o 7. Tavia |. A. Taraxacum undulatum Lindb. fil. et Markl. B. Taraxacum cuspidatum Markl. n H:fors, idssc Ljustryck G. Arv ACTA SOC. PRO F. et FL. FENN. 34, N:o 7. Tavia II. tHstors, Ljustryck G. Arvidsson Taraxacum assurgens Markl. ACTA SOC. PRO F. et FL. FENN. 34, N:o 7. Tavla Ill. A * Bye oN ion H:fors. Ljustryck G. A rvidss A. Taraxacum submaculosum Markl. B. Taraxacum subtile Markl. ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA 34, N‘o 8. OM FAGELFAUNAN I KON KAMA-DALEN UTI LAPPMARKEN AF LUDV. MUNSTERHJELM. (Anmdildt d. 7 okt. 1911.) HELSINGFORS 1911 HELSINGFORS 1911. J. SIMELIT ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG. Fe att erhalla ett begrepp om arternas varflyttning langs Konkama-alfven, stallde jag ar 1910 farden dit i sa god tid, att jag redan i senare halften af Mars anlande till Saari- koski gard (nagot ofvan om Vittanki), som sedermera un- der 4 manader utgjorde utgangspunkten for alla mina ex- kursioner. Darigenom fick jag vara med om varstracket i dess helhet samt lyckades erhalla ett fullstandigare begrepp om fagelforhallandena i allmanhet i ofvannamda 4lfdal, da jag nu fick tillfalle att gora anteckningar afven om sadana arter, som endast under varstracket ber6dra sagda orter. I stort sedt kan om varen 1910 sagas att den var saval sen som kail, hvilket sistndmda afven kan sAgas om sommaren. Omkring den 10 juni radde under nagra dagars tid haftiga snostormar med ty atfoljande lag temperatur, hvarunder en stor mangd smafaglar dukade under. En annan sadan k6ld- och snoperiod intraffade ater i medlet af juli, da isynner- het ungar synas ha omkommit. Omkring medlet af juni steg — till fdljd af riklig ne- derbord och en kortare varmeperiod — vattnet i 4lfven samt de angransande sjOarne anmarkningsvardt hastigt och hogt, Ofversvaimmande en stor del af laglandet. Darvid blefvo en mangd andfagelbon (Anas, Fuligula, Oidemia, Mer- gus), hvilka funnos pa lag terrang vid vattendragen, forst6rda. Att varen var saval sen som kall, invarkade helt na- turligt pa faglarnas varflyttning. Det torde med skal kunna framhallas att denna orsak hade till foljd en icke ringa kvantitativ forminskning af de atervandande skarorna. Ty Oafsedt alla dem, som af kéld och matbrist omkommo in- nan de nadde sina resp. hackningsorter, blefvo helt sakert en del faglar af de ofdrdelaktiga klimatiska forhallandena tvungna att kvardrdja langt sdderut sa lange, att deras 4 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkamé-dalen. hackningstid inf6ll och de blefvo néddsakade att darsta- des — langt borta fran de gamla hemtrakterna — vidtaga med hackningsbestyren. Detta bestyrktes afven af ortsbe- folkningens enstammiga uppgift om att fagelstracket i var var betydligt fattigare 4n under normala ar. Forutom uppgifter af nagra aggsamlare, hvilka ej publi- cerat nagot specielt for KOnkaméa-dalen, afvensom de iaktta- gelser, som J. A. Palmén och J. R. Sahlberg') meddelat fran en hufvudsakligen entomologisk resa i Tornea Lapp- mark ar 1867, finnas notiser af forstmastaren J. Montell och mag. E. W. Suomalainen’) hvilken fére mig i ornitolo- giskt syfte berest orten. Tillsvidare foreligger dock af hr S. endast ett kortare meddelande om de anm§arknings- vardare fynden — hvaremot intet 4r mig bekant om resans resultat i dess helhet. Efterfoljande arbete ar darfor sa godt som uteslutande grundadt pa egna iakttagelser. En del uppgifter af allmoge-_ min har jag dock ansett vara af intresse att anteckna; men da erfarenheten lart mig att dessa meddelanden 1 de flesta fall bora emottagas med all reservation, har jag har upp- tagit endast sadana, hvilkas tillforlitlighet jag icke ansett mig kunna betvifla. Emedan allmogemannen under en lang foljd af ar sysslat med aggsamling for in- och utlandska samlares rakning, kanna de afven anmarkningsvardt bra sina faglar. Darfor har det ock lyckats mig att erhalla en ganska fullstandig samling af faglarnas lokalnamn. For att klargora en del arters utbredning i narliggande trakter, har jag vid behandlingen af arternas biologiska forhallanden citerat dessa trakter behandlande ornitologiska afhandlingar och uppsatser. Dessa arbeten finnas upprak- nade uti litteraturforteckningen. Till Societas pro Fauna et Flora Fennica, som, genom att tilldela mig ett resestipendium, underlattat mitt arbete vid Konkaéma-alfven, ber jag att fa framf6ra min tacksamhet. Turtola i september 1911. 1) Se litteraturforteckningen i slutet. Konkama-dlfvens geografiska lage och karaktar. Jamte Kilpisjarvi bildar K6nkamé-alfven en del af gran sen mellan Sverige och Finland, pa svenska sidan Karesuando och pa den finska Enontekis socknar. Kilpisjarvi, som ut- gor den Ofversta samlingsbassangen for ifragavarande 4lf, ligger mellan 68° 55’ 37”— 69° 3’ 40” nordl. br. och 20° 38’ 11” — 20° 58’ 15” ostl. langd fran Greenwich. I sydost stracker sig alfven till dess forening med Liataseno, hvarefter bada gemensammt benamnas Muonio 4lf. Jamf6r foréfrigt med- foljande karta. Konkama-alfven eller, for att anvanda ortsbendmning, Konkama-eno, hvars langd utgér c:a 130 kilom., rinner genom ett lagland af mycket varierande bredd, samt bildar under sin fard genom detta ett flertal sjdar samt sjdliknande utvidgningar. Af de till detta alfstrék hédrande sjéarne 4r Kilpisjarvi, med ett ytinnehall af c:a 39 kvadratkilometer, storst samt ligger 475,9 m 6. h. De storre och mindre sjéar, som 4Alfven bildar under sitt lopp genom laglind terraing, samt de, hvilka ligga i samma dalstrok, fro afven af varierande karaktér med af- seende a strandbildningen. I allmanhet kan om dem sagas att samma sjO bjuder pa saval lagland som hég strandna- tur. Ett undantag harifran utgér dock Kilpisjarvi, som nas- tan uteslutande har h6ga och torra strander. Vid 6fre dn- dan af sj6n stiga fjallen nastan omedelbart upp fran stran- den, hvilket afven ar fdrhallandet med hela vastliga eller svenska sidan. Pa den 6stra stranden af nedre sjén dro fjallen daremot dragna nagot tillbaka fran stranden, men den mellanliggande lokalen ar afven har h6ég och torr. 6 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkémé-dalen. Alfstranderna besta till stérsta delen af lagland, busk- bevaxt (Betula nana och Salix) terrang. Endast har och hvar prassas alfven fram genom tranga passager, namligen dar fjallen ligga omedelbart intill eller dar marken annars ar af hogre och stenigare karaktar — och bildar da forsar af varierande langd och kraft. Om man undantager sadana stallen, dar alfdalen ar hopklamd till endast en smal alfbadd, utvidgar sig dalen successivt ju langre nedat man kommer for att i trakterna af Kelottijarvi na en ansenlig bredd. Afven med afseende 4 fjallnaturen forsiggar dar langs alfdalen en successivt skeende forvandling uppifran nedat. Da dessa vid Kilpisjarvi na upp till en ansenlig héjd (t. ex. Saana 1,056 m 6. h.) och i allmanhet visa en brantare och spetsigare typ, blifva de — ju langre nedat langs 4lfdalen man kommer — alt lagre samt af en mera afrundad form, for att i trakterna af Kelottijarvi besta af laga, ofta helt skogbekladda barg. Pa samma satt finner man har en gradvis skeende for- vandling ocksa betraffande skogen — icke allenast med af- seende pa yppighet utan ock i forhallande till de omgif- vande fjallen och myrarne. Vid Kilpisjarvi nar den skog- bildande bjérken proportionsvis endast helt lagt upp langs fjallsidorna, men ju langre nedat man kommer, alt hodgre tranger den upp pa dessa. — Ehuru enstaka tallar och gra- nar redan antraffas har och hvar i Konkaéma-dalen anda till Saarikoski, m6dta oss dock forst soderom Kelottijarvi spora- diskt forekommande tallbestand med den for sadan skog karaktaristiska undervegetationen. Om nagra odlade marker i detta ords ratta betydelse kan i Kénkama-dalen knappast talas. Omkring hvarje gard finnas visserligen rddjade Aangsmarker, af hvilka en del hvarje var — strax efter snédsmaltningen —— blifva goddslade och darigenom utveckla en rikare grasvegetation. Men i hufvudsak bestar odlingsprincipen har uppe endast i att rodja den mer eller mindre rikligt grasbarande (Carex) mar- | ken fran buskar och trad, hvarvid s. k. naturliga angar af mycket varierande ytinnehall uppsta. Visserligen finnas vid Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 7 hvarje gard nagra flackar potatisjord, men dessa 4ro sa yt- terst sma att de ej kunna hafva nagonsomhalst betydelse i ornitologiskt afseende. Forsumpningarna aro — beroende af deras storre el- ler mindre vattenhalt — af varierande utseende. I allmién- het aro myrarne rikligt bevaxta med sammanhdangande bus- _kager af Betula nana och Salix, men fOrekomma 4fven sa- dana myrar, dar vegetationen hufvudsakligast bestar af Ru- bus chamemorus och Carex pa Sphagnum. Dessa myrar 4ro de vattensjukaste. Hvad sjalfva jordarten vidkommer, ar afven den varie- rande. Langs alfdalen forekomma saval grus och ler som humus jord, af hvilka den sistnamda upptar brorslotten af laglandets areal '). K6nkama-dalens topografi och standorternas fagelfauna. Enligt den erfarenhet, som jag under mina exkursio- ner i Konkaéma-dalen lyckades forvarfva, forefalla arterna darstades ej att vara sa strangt bundna af vissa karaktiris- tiska lokaler som férhallandet ar inom barrskogsgrinsen. En del arter forekomma t. ex. lika allmant 6fveralt inom bjérkskogsregionen, oberoende af stora lokala skiljaktighe- ter, som langre sdderut for samma arter visat sig spela en viktig rol. Dessa f6dreteelser fro emellertid af mycket stort intresse, ty de belysa faglarnes férmaga att kunna lampa sig efter for handen varande férhallanden. I det fdljande utvisa med fragetecken (?) forsedda namn att artens bo ej blifvit funnet, men att den dock med all sannolikhet hackat pa sadan terrang, da den ofta dir blif- vit iakttagen. 1) Betraffande sarskildt traktens vegetationsférhallanden se Norr- lins Beriattelse och Ofversigt af Tornea och Kemi Lappmarkers mos- sor och lafvar. (Notiser ur Skpt. p. F. et Fl. f. forh., 13, 1874.) 8 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkama-dalen. Sjoarne. Som jag i karaktaristiken namnt, har Kilpisjarvi en nas- tan uteslutande hog och torr strandlokal med ingen eller endast fattig buskvegetation. De i denna sjo befintliga holmarne aro, afven de, hdga och torra samt saknande buskvegetation. Markbetackningen a saval sjalfva sjostran- derna som a holmarne utgores hufvudsakligast af Empetrum nigrum. Dock forekomma har afven fullkomligt nakna klipp- holmar. Hvad som salunda blifva sagt om Kilpisjarvi, kan i vissa fall afven tillampas pa Siilasjarvi, dar stranderna visserligen ej aro hodglanda, men dar buskvegetationen 4r fattig. Denna sjo har en af hufvudsakligast Carex bestaende strandvegetation. Vattnet i dessa tva sjoar 4r till ytterlighet klart samt bibehaller 4fven sommaren igenom en lag temperatur '). Vid stranderna och holmarne harstades hacka pa marken: Saxicola cenanthe Mergus merganser Motacilla alba Larus canus Actitis hypoleucos Sterna macrura Harelda glacialis Colymbus arcticus. Forutom dessa tva har ofvan behandlade sjoéar, som forete en i allmanhet fran alla de Ofriga afvikande karak- tar, finnas 1 Konkama-dalen annu en del andra, som pa grund af sina hdga, stenbundna och skogbevaxta strander bora sarskiljas fran de traskartade, med laga och buskbevaxta strander forsedda sjédarne. En sadan typ representerar t. ex. Kivijarvi. Denna sj6 innesluter ett tiotal holmar, hvilka med fa undantag aro hoga, torra samt bevaxta hufvudsakligast med bjork, krypande enbuskar samt Em- petrum nigrum, Vaccinium-arter och Polytrichum. Har pa dessa holmar samt 4 liknande strandlokaler antraffas hac- kande pa marken: 1) V. Tanner: Zur geologischen Geschichte des Kilpisjarvi-Sees. Bulletin de la Commission géologique de Finland, N:o 20, pag. 4. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 9 Saxicola cnanthe Aegialites hiaticula Phyllopseustes trochilus Actitis hypoleucos Motacilla alba Anser erythropus M. flava var. borealis Mergus merganser (bl. stenar) Anthus pratensis M. serrator. Plectrophanes lapponicus (betraffande Anser erythropus bor markas att den tidigare, men ej under de senaste aren, hackat 4 holmarne harstades) ; samt pa ensamstaende stérre stenar Sterna macrura, och i trad och buskar: Turdus iliacus Acanthis linaria. T. pilaris Trasken. Under sin fard genom dalen bildar alfven en mangd traskliknande sjéar af mycket varierande ytinnehall (Taat- sojarvi, Kiellijarvi, Mukkajarvi, Pousujarvi, Latina, Wittanki- jarvi, Naimakkajarvi, Kelottijarvi) hvilkas strander 1 allman- het dro laglinda samt fOrete en anmarkningsvardt riklig buskvegetation (Betula nana, Salix). Forutom dessa s. a. s. i alfven belagna sjéar, ligga 4fven en del omedelbart intill samt i forening med Kénkamé-alfven — afven de betraffande strandnaturen analoga med 4lfsj6arne. Om man undanta- ger en del Carex-tufvor narmast stranderna, aro dessa sjoar i allmanhet blottade pa all atminstone ytlig vattenvegeta- tion. Daremot gar buskvegetationen i regeln anda ned till vattnet och uppnar just vid sjadlfva stranden en anmark- ningsvard frodighet. Undervaxten har ar fattig (Carex) el- ler ock saknas den fullstandigt, beroende af terrangens storre eller mindre vattenhalt. Pa dessa lokaler hicka pa marken, i skydd af buskar och gras: Turdus iliacus Phyllopseustes trochilus Luscinia suecica Motacilla alba 10 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkaémé-dalen. Motacilla flava v. borealis Fuligula fuligula (?) Anas boschas Oidemia fusca A. acuta O. nigra A. crecca Mergus serrator A. penelope Colymbus septentrionalis. Fuligula marila samt i buskar och smatrad: Turdus iliacus Fringilla montifringilla T. pilaris Acanthis linaria. Konkama4-alfven har till stérsta delen laga, vattensjuka strander med riklig buskvegetation. Undantag harifran antraffas endast vid en del forsar, dar strandnaturen ar hog, stenig och torr. Fa- gelfaunan 4 dessa Alfstrander Ofverensstammer ock fullstan- digt med denna 4 motsvarande strandnaturer vid sjoar och trask, hvarfor jag har endast hanvisar till dessa. Emellertid antraffas har och hvar pa de laglanda stran- derna s. k. naturliga angar, hvilka sa godt som alla upp- statt genom att buskar och trad bortroddjats for att ge plats och ljus at en sedermera framspirande mer eller mindre riklig grasvegetation. Dessa naturliga angar bli isynnerhet vid vartiden Ofversvammade af det Ofver braddarne sti- gande 4lfvattnet, hvilket mojligen tillfor dem godning i en eller annan form. Har antraffas foljande faglar hackande: Motacilla flava v. borealis Totanus calidris Anthus pratensis T. glareola Tringa temmincki Machetes pugnax. Dar stranderna bilda hodga, tvarbranta vallar af sand eller lerblandadt grus, har atminstone under tidigare ar hackande antraffats Cotyle riparia. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 11 Stranderna af aar och bdackar. Dar aarne eller backarne rinna genom lagland ter- rang, aro deras strander bevaxta med Betula nana och Sa- lix buskar samt enstaka Ofverstandare af bjork. Under- vegetationen, dar nagon sadan finnes, bestar af Carex-tuf- vor. Har hacka pa marken: Luscinia suecica Emberiza scheeniclus Phyllopseustes trochilus Totanus glareola, Motacilla alba i buskar och trad: Turdus iliacus Fringilla montifringilla T. pilaris Acanthis linaria. Dar an eller backen rinner genom hogland terrang, bildande forsar med steniga strander, antraffas hackande Motacilla alba och Actitis hypoleucos. Sumpmarkerna. Sa godt som a hvarje myr antraffas storre eller mindre trdskliknande vattensamlingar, dar stranderna aro bevaxta med Carex samt laga buskar af Betula nana och Salix. Ofta forekomma i dessa vattensamlingar Carex-tufvor af varierande storlek, bildande sma holmar i dessa miniatyr- sjOar. Har, pa savdl standerna som tufvorna hacka Pha- laropus hyperboreus och Anas acuta samt, om vattensamlin- gen har en icke altfor obetydlig utstrackning, Colymbus septentrionalis. De storre, O6ppna myrarne, dar vegetationen i hufvud- sak bestar af nagot Betula nana, Salix och Empetrum nig- rum samt rikligt af Rubus chamemorus och Carex pa Sphag- num grund, skanka hackplatser at fdljande arter: Motacilla flava v. borealis Asio brachyotus (?) Plectrophanes lapponicus Charadrius apricarius 12 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkaémé-dalen. Numenius pheopus (?) Anser segetum (?) Machetes pugnax Lestris parasitica. Dar myrarne 4ro rikligare bevaxta med Betula nana och Salix samt gleststaende bjorkar, antraffas hackande pa marken: Turdus iliacus Charadrius apricarius Luscinia suecica Telmatias gallinago (?) Motacilla flava v. borealis Totanus glottis Anthus pratensis T. glareola Plectrophanes lapponicus Machetes pugnax, Lagopus albus samt 1 buskar och trad Turdus iliacus och Lanius excubitor (?). Myrholmarne aro vanligen fullstandigt Ofvervaxta af Empetrum nigrum-ris. Pa en del af dem vaxa bjorkar i mer eller mindre tata bestand, men de flesta sakna dock trad- vegetation. Pa dessa holmar hacka pa marken: Luscinia suecica Plectrophanes lapponicus Phyllopseustes trochilus Lagopus albus, Anthus pratensis samt uti traden TJurdas iliacus och T. pilaris. Myrlaggarne besta till Ofvervagande del af laga, vat- tensjuka lokaler, bevaxta med bjork, Betula nana, Salix-ar- ter, Empetrum nigrum, Vaccinium-arter, Rubus chamemorus, Carex samt Sphagnum. Har hacka pa marken: Luscinia suecica Plectrophanes lapponicus Phyllopseustes trochilus Lagopus albus Motacilla flava v. borealis Machetes pugnax Anthus pratensis Anas penelope, samt uti buskar och trad: Turdus iliacus och Acanthis linaria. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 13 Dar myrlaggen ar Oppen — d. v. s. icke forsedd med hdga buskar och trad — samt bevaxt med stérre Carex- tufvor, antraffas pa dessa hackande, ifall sjon eller alfven ej ar langt aflagsen, Sterna macrura. Skogsmarken. Med undantag af nagra sporadiskt forekommande mindre tallbestand i Kénkama-dalens nedersta del, utgéres skogen har uppe blott af bjdrk. Den betacker en del af lag- landet men forekommer dock hufvudsakligast pa fjallsidorna, dar den langs hela dalen nar upp till ungefar samma hdéjd Ofver hafvet’). Emellertid blir den betydligt frodigare ju langre nedat man kommer — betraffande saval bestandens tathetsgrad som de enskilda tradens storlek. I allmanhet ar skogsmarken i K6nkaémé-dalen starkt stenbunden och ofta antraffas stenhdlster af mycket stor utstrackning. Markbetackningen 1 skogen bestar till stor del af Em- petrum nigrum och Cladonia. Visserligen forekomma har massvis lafvar, mossor och andra vaxter, men dessa tvanne har ofvannamda falla en icke botanist, som ej letar fram detaljer, mest i 6gonen. Afven antriffas dfveralt sma, laga och krypande enbuskar. Emellertid vantar man forgafves att i skogsmarken har uppe antraffa nagra omv4xlande, hvar for sig typiska lokaler, sdsom foérhallandet 4r inom barrskogsgransen; man far vandra dag efter dag — mil ef- ter mil — for att blott slutligen kunna konstatera att skogs- marken ar sig ganska lik uppifran Kilpisjarvi anda ned till trakterna af Kelottijarvi, dar de fdrsta tallbestanden méta oss. Min erfarenhet stracker sig dock ej till dessa barr- skogslokaler, hvarfér jag i det efterfdljande uteslutande kommer att behandla det af bjérken bevdxta omrddet — och vill da borja med /dglandets bjérkskogar. 1) V. Tanner: Die Verteilung einiger Vegetationslinien im finnlandischen Enontekis-Lappmark. Fennia 27, n:o 1, pag. 4. 14 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkaéméa-dalen. Har antraffas foljande faglar hackande pa marken: Turdus iliacus Anthus trivialis Luscinia suecica Plectrophanes lapponicus Phyllopseustes trochilus Lagopus albus Motacilla flava v. borealis Anas penelope, Anthus pratensis i buskar och trad Turdus iliacus Linota chloris (?) T. pilaris Acanthis linaria Lanius excubitor (?) Pica pica Fringilla montifringilla Corvus cornix, samt i stubbar och tradhal Luscinia pheenicurus Picus minor. Parus cinctus (?) A de skogbeklddda fjillsidorna antraffas hackande: pa marken Phyllopseustes trochilus Lagopus albus Motacilla flava v. borealis Tetrao urogallus Anthus pratensis Anas penelope, Plectrophanes lapponicus bland stenar Saxicola cwnanthe, pa storre stenar Falco @wsa- lon och Archibuteo lagopus; — i trad: Turdus iliacus Acanthis linaria, T. pilaris samt i fjallklyftor och branter: Turdus torqvatus (?) Archibuteo lagopus Falco gyrfalco Aquila chrysaétus. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 15 Fjallen. Dar bjorkskogen upphor, vidtager ett omrade, som hufvudsakligast ar bevaxt med Betula nana, diverse Salix- arter, Empetrum nigrum, Arctostaphylos alpina m. m. Alla dessa vaxter bilda ofta sammanhangande ytor af betydlig utstrackning. Bestanden af Betula nana och Salix na langs de i fjallkanterna forekommande f6rdjupningarne eller dal- gangarne ofta hégt nog, men snart 6fvergar dock markbe- tackningen dar successivt fran laf- och mossarter till blotta stenoren hogst uppe pa fjallkrénen. Pa de lagre lokalerna af regio alpina hacka Plectrophanes lapponicus Eudromias morinellus Charadrius apricarius Anser erythropus. Har antraffas afven ofta nagon mindre fjallsjé, omgif- ven af mer eller mindre férsumpade marker af varierande ytinnehall. Vid stranderna af dessa fjallsj6ar antraffas Ha- relda glacialis hackande. Pa de myrartade markerna hiacka Charadrius apricarius och Lestris parasitica. Vaxtligheten har uppe inom regio alpina bestar, for- utom af en del laf- och mossarter, af en mangd faneroga- mer, af hvilka nagra krypande Salix-arter, Azalea procum- bens, Arctostaphylos alpina, Empetrum nigrum, Saxifraga op- positifolia och nivalis m. fl. 4ro i 6gonen fallande. Pa de hégre lokalerna af denna region antraffas féljande hackfaglar: Saxicola cenanthe Athene nyctea Plectrophanes nivalis (?) Lagopus mutus (?), samt i darstades forekommande fjallbranter: Falco gyrfalco och Archibuteo lagopus. Odlingarna. Som jag tidigare framhallit, kan man i ordets ratta bemarkelse ej har uppe tala om nagra odlingar, utan fore- 16 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkama-dalen. komma har endast rddjade samt hvarje var ofvergodslade angsmarker, hvilka genom denna, visserligen ytterst primi- tiva, bebrukning eller skétsel forlora sin karaktar af natur- lig ang. Sadana angsmarker finnas omkring hvarje gard 1 Konkama-dalen och bendmnas af ortsbefolkningen_,,vai- niot“ (-akrar). Har pa dessa angar hacka Motacilla flava v. borealis och Tringa temmincRi. Vanligen finnas i kanterna af dessa angar fran desamma under arens lopp bortforda stenar, hvilka sa smaningom formats till stora hégar eller t. 0. m. garden. I dessa an- traffas hackande: Luscinia pheenicurus Motacilla alba. Saxicola cenanthe Pa husen, i vedtrafvar m. m. sadant hacka: Luscinia pheenicurus Chelidon urbica. Motacilla alba Biologiska och andra anteckningar om de inom K6nkama4-dalen antraffade arterna. Turdus iliacus (L). — Lokalnamn: Yotiainen. Observerades forsta gang vid Saarikoski den 13 maj; redan den 16 sag och hérde man den Ofveralt i bjorkskogen. Arten forekommer mycket rikligt langs K6nkama-dalen — saval pa laglandet som i fjallsluttningarna, i hvilka sist- namda han gar sa langt bjOrkskogen nar. Sitt lokala namn, »yOtiainen“ (= nattmes) har han fatt pa grund af sin vana att isynnerhet om natten f6redraga sina hérbara melodier. Hackningstiden inf6ll omkring medlet af juni och fortgick till slutet af manaden. — Fd6ljande bofynd 4ro gjorda: Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 17 VI, 12, ett nyfardigt bo utan agg i kanten af en med Empetrum nigrum bevaxt tufva. Boet var delvis 6fvertackt af en slinga af samma vaxt. Belaget i kanten af Wittan- kivuoma. VI, 15, ett bo med 6 starkt legade agg. Boet i bjork c:a 1,5 m Ofver marken. I sluttn. af Wittankivaara. VI, 16, ett bo med 5 nyklackta ungar. Boet i bjork c:a 2,5 m Ofver marken. I sluttn. af Wittankivaara. VI, 20, ett bo med 2 halfvuxna ungar. Boet i bjork c:a 2 m hogt Ofver marken. I Ofversta skogsgransen pa Kivivaara. VI, 21, ett bo med 5 nagra dagar gamla ungar. Boet i bjork c:a 1,5 m Ofver marken. Stranden af Wittankijarvi. VI, 23, ett bo med 5 starkt legade agg. Boet pa mar- ken under en Salix buske. I kanten af en myr nara Kei- novuopio fjallstuga. VI, 25, ett bo med 4 friska agg. Boet i bjOrk c:a 1 m hogt vid stranden af Wittankijarvi. Turdus pilaris (L.). — R6ds6rastas. lakttogs forsta gangen den 15 maj vid Saarikoski. Om ock ej pa langt nar sa allman som den féregdende, forekommer afven denna art Ofveralt dar bjérken bildar skog. Aldrig fann jag den har uppe hacka i kolonier. En- dast en gang fann jag tvanne bon med c:a 10 m afstand fran hvarann. Annars voro de funna bona alltid enstaka. — Foljande bofynd angifva tiden for agglaggningen: VI, 12, ett bo med 5 friska agg. Boet i Salix buske c:a 0,5 m Ofver marken. Stranden af Kivijarvi i bjérkskog med Salix undervaxt. VI, 16, ett bo med 3 nyklackta ungar samt 3 agg, hvar- af ett s. k. ,haxage“. Boet i bjérk c:a 2 m Ofver marken. Wittankivaara. Samma dag ett bo med 5 nagra dagar gamla ungar. Boet i bjork, c:a en m Ofver marken, var bela- get ett tiotal m fran det féregaende. VI, 19, ett bo med 5 starkt legade agg. Boet i bjork c:a 0,5 m Ofver marken. Stranden af Wittankivaara. 18 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkaémé-dalen. VI, 23, ett bo med 5 starkt legade agg. Boet i Salix buske omedelbart Ofver marken. Stranden af Mukkajarvi i bjorkskog med Salix undervaxt. Vii, 2, ett bo med 2 flygfardiga ungar, hvilka lamnade boet, da jag besteg tradet. C:a 3 m Ofver marken i en bjork i sluttningen af Saana fjall vid Kilpisjarvi. Den 5 juli sagos flygskickliga ungar af denna art vid Siilasjarvi i bjorkskog. Fran trakterna omkring Siikavuopio — d. v. s. c:a 4 mil nedanom Saarikoski — har jag uppgift om ett bjérk- trastbo, som redan d. 31 maj innehdll 6 svagt legade 4gg. Pa grund haraf ma man kunna antaga att atminstone dessa bofaglar anlandt till hackplatsen betydligt tidigare an hvad arten visade sig vid Saarikoski. Turdus torqvatus (L.). Under en batfard langs K6nkamé-alfven iakttog jag den 27 juni pa finska stranden nagra kilom. norrom Saari- koski fjallstuga en ensam @ af denna art. Fageln fl6g upp fran marken och satte sig i en af strandbjorkarne strax invid vattnet och gaf mig under nagra 6dgonblick tillfalle till att iakttaga den pa ett par, tre famnars afstand. Emel- lertid flog den in i skogen igen innan jag hann bli fardig med gevaret, och ehuru vi — mina batstakare och jag — en langre stund sokte efter den i narmaste omgifningen, lyckades vi ej vidare fa syn pa densamma. Terrangen, dar fageln visade sig, 4ar mycket stenbunden och hdlstrig samt omedelbart belagen intill ett mindre fjall, Karjalanvaara, i hvars holstriga, bjorkbevaxta branter man mojligen kan an- taga att arten hackade, ehuru intet bofynd kunde bestyrka | detta. Det torde val ock knappast kunna betviflas att denna fagel hade sitt bo nagonstades i narheten, ty en 9 flyger nog ej langt bort fran sitt bo, som denna tid med all san- nolikhet inneholl ungar. Hade ex. varit en 6, kunde man — ju antaga att det varit en ensam kringstr6fvande individ, | som ej haft nagot bo, men da iakttagelsen nu galler en Q, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 19 ar sannolikheten for att den ej var en i grannskapet hac- kande sadan, mycket liten. Sommaren 1909 fann Mag. E. W. Suomalainen (sid. 34) arten i sluttningen af Saana fjall vid Kilpisjarvi. Har sag han namligen d. 28 och 29 juni 4 hanar, af hvilka en blef skjuten. Boet lar afven ha blifvit funnet ehuru det var otillgangligt. Enligt uppgift af ortsbefolkningen samt de sommarti- den norrom Kilpisjarvi sig uppehallande finska lapparne, skall arten nu och da blifvit iakttagen specielt 1 trakterna af namnda sjo och i de darifran norrut mot Halditschocko belagna fjallen. For att belysa artens utbredning inom nargransande omraden, vill jag har citera en del arbeten berodrande detta forhallande. Wessel (s. 26) skrifver fdljande om artens forekomst i Sydvaranger: ,,Udbredt men sparsomt forekom- ‘mende. Ruger blot ner havet i bratte skovledte urer og lier; saaledes bemerket i Jakobselv, ved Elvenes, indad Langfjorden til Langfjordvandets nordlige ende, ved Neiden- elvens utldb o. s. v.“ Schaanning (s. 15) anfor arten som ,yderst sparsomt“ forekommande i Ostfinnmarken samt namner om hackningsforhallandena fdljande: ,,Sandsynligvis ruger et og andet par aarlig i de bratte lier ved fjordbun- dene, som i Langfjorden, ved Pasvigelvens utldb samt ved Nyborg“. — Enligt Kolthoff & Jagerskiold (Nordens fag- lar 1898, pag. 8) forekommer samt hackar arten, ,,fOrutom i Bohuslans skargard och langs Norges vastkust, allmant i Sveriges och Norges fjalltrakter anda upp till Nordkap, men ar i Ostfinnmarken sallsynt. I finska och ryska lappmar- kerna hackar han, men ar dar mycket sallsynt och synes egentligen folja Ishafskusten.“ Och enligt Nordling (s. 31) skall ringtrasten i Enare vara mycket sallsynt. I maj 1906 blef en flock af 5 pa flyttning stadda individer iakttagna i Turtola kyrkoby (Munsterhjelm, s. 32), Slutligen anfor Hagemann (s. 121) arten som ,meget sjelden“ fran Alten. Ringtrasten, som tycks ha en vastlig utbredning, flyt- tar i Skandinavien langs de vastra kusterna. Darifran an- 20 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkamé-dalen. linda de 4fven till samt bortflytta ifran de inom Finland forekommande hackningsorterna. Visserligen har arten, som ofvan blifvit namdt, en gang under flyttningstiden blifvit iakttagen i Turtola, men mig veterligen aldrig nordli- gare eller sydligare langs gransalfvarne, hvarf6r atmin- stone dessa ej torde utgora nagon ordinarie flyttnings- vag for de i finska Lappland hackande ringtrastarne. Skulle namligen sa vara fallet, hade arten ock oftare an hvad nu skett blifvit sedd af de relativt manga fagelintresserade per- soner, som bo i Tornea-Muonio 4lfdal. Luscinia suecica (L.). — Satakielinen. Hordes forsta gangen den 26 maj, da en 4 lat sina vackra toner ljuda fran de invid alfven vid Saarikoski fjall- stuga belagna vidstrackta Salix-buskagerna. — Nagra dagar darpa var arten redan allman Ofveralt i laglandet, men an- traffades daremot aldrig hégt uppe i fjallkanterna. Allman- nast forekom den omedelbart intill de buskbevaxta sjo- och alfstranderna samt a laglanda myrmarker med 4afvenledes riklig buskvegetation. Foljande bofynd gjorda: Den 22 juni bo med 5 friska agg. Boet pa sydostra sidan af en mindre sten, under en liten buske af Betula nana, var delvis Ofvertackt af en Empetrum nigrum-slinga. Bestod ytterst af groft, visset gras, inblandadt med blad af Betula nana samt ris och stanglar af Emp. nigrum och Po- lytrichum, innerst fordradt med fint, visset gras. Yttre dia- meter 125 mm; inre diameter 65 mm; djuplek 50 mm. Var belaget vid foten af Wittankivaara. Den 23 juni pa myrang i narheten af Keinovuopio fjallstuga ett bo med 6 olegade agg. Boet vid sidan af en Betula nana-buske, sa belaget att denna skyddade det mot nord och nordvast. Samma dag vid Saarikoski ett bo med 6 friska agg. Boet i sydéstra kanten af en Emp. nigrum-tufva, var — liksom alla bon af arten fér6frigt — bygdt af visset gris. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 21 Den 24 juni ett bo med 6 friska agg i narheten af fjallet Talvatas pa en myrang. Boet i sydodstra kanten af en med Rubus chamemorus bevaxt Sphagnum-tufva. Den 4 juli vid nordéstra stranden af Kilpisjarvi ett bo med 6 st. c:a en vecka gamla ungar. Boet, som lag pa sydsidan af en med Betula odorata bevaxt tufva, var del- vis Ofvertackt af Empetrum nigrum. Den 5 juli vid norra stranden af Siilasjarvi ett bo med 5 tydligtvis starkt legade agg. Boet lag i syostra kanten af en med B. nana bevaxt Sphagnum tufva. Sasom af dessa anteckningar Ofver bofynden framgar, visa alla 6 en Ofverraskande likhet med afseende a boplat- sens utvaljande. Alla voro de namligen placerade sa att de hade skydd mot nordliga och nordvastliga vindar, hvilka ock under hela juni och juli manader voro sa godt som allena radande. Samma iakttagelse gjordes 4fven med bon af Phyllopseustes trochilus (se sid. 28). Den 9, 10 och 11 juni, da snéstorm under lagt termo- meterstand radde, kommo nagra exx. af arten intill gar- darne och iakttogos da t. o. m. pa fahus- och stallsvindarne pa Saarikoski. Trenne konserverade exx. (n:o 108, 109 och 125) hade under skinnet i trakterna af 6rat gulhvita, maskliknande parasiter (tillvaratagna och insdnda till Soc. pro Fauna & Flora fenn.). Luscinia phoenicurus (L.). — Huonompi satakielinen. Forsta gangen iakttog jag denna art vid Saarikoski den 6 juni. Emellertid behdfver detta datum ej gialla som ankomstid for arten, utan 4r det tvartom troligt att den anlandt redan tidigare ehuru den ej blifvit observerad forr an ofvananforda dag. I allmanhet maste om rédstjarten sagas att den endast sparsamt forekommer i K6nkaéma-dalen och 4r ej ens af alla ortsbor kand. Men de som kanna fageln hafva pa grund af dess markbara frandskap med L. suecica men anspraks- lésare utseende och sangprestationer gifvit den namnet 22 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkama-dalen. ,»huonompi satakielinen“ (samre blahake), hvilket ju maste anses som ett nog sa betecknande namn. Den 2 juli fann jag i sluttningen af Saana fjall vid Kilpisjarvi bo af arten med 5 nyssutklackta ungar. Boet i ett hal i en lag, murken bjorkstubbe. Den 17 juli sag jag ett rodstjartpar flyga ut och in i ett under visthustakrostet 4 Saarikoski bygdt svalbo. Ett pi- pande late darifran tillkannagaf att svalboet for omvaxlings skull hyste rodstjertungar. Saxicola cenanthe (L.). — Kivirastas. lakttogs férsta gangen den 31 maj pA Wittankivaara. Arten forekom allmant i Konkaémé-dalen dar blott lamp- liga hackningsplatser funnos, d. v. s. starkt stenbunden ter- rang. Afven antraffades den i fjallen, sAval pa de skog- kladda sluttningarna som inom regio alpina och var allman uppe pa Saana, 1056 m ofver hafvet. Emellertid lyckades jag ej finna artens bo, hvarfor nagra hackningsdata m. m. sadant ej kunnat erhallas. Vid hvarje gard iakttogs atmin- stone ett par, och torde stenskvattan i sjalfva varket afven har uppe garna hacka i omedelbar narhet af manniskobonin- garna — i all synnerhet som kattorna totalt saknas 1 gar- darne darstades. Cinclus cinclus (L.). — Koskiharakka. Da jag den 24 mars i slade passerade Kilpisluspa, sag jag ett par af denna art uppehalla sig i den Oppna strom- men darstades. — Enligt uppgift af ortsbefolkningen, skall om vintrarne alltid nagot par uppehalla sig vid de storre forsarne langs K6nkém4-alfven. Emellertid iakttog jag den icke sommartiden darstades och lyckades ej haller af andra fa nagra tillfdrlitliga uppgifter om artens hackningsforhal- landen vid sagda 4alf. Under en den 5 juli f6retagen vandring mellan Kilpis- jarvi och Helliskog i Norge, sag jag ett par vid Skibotten- alfven. Troligtvis hade paret bo dar nagonstades, men jag hade ej tid att da sdka efter detta. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 23 Phyllopseustes trochilus (L.). — Riekkotiiainen. Arten iakttogs férsta gangen den 24 maj vid Saarikoski. Lofsangaren dr en af de allmannaste tattingar i Kon- kam4-dalen och f6rekommer Ofveralt pa det skog- eller busk- bevaxta laglandet samt pa fjallen sa hégt upp som bjor- ken gar. Foljande bofynd gjorda: Den 27 juni vid Saarikoski ett bo med 6 friska agg. Boet, som var forvillande likt en liten tufva, var bygdt ‘un- der en Betula nana-buske och bestod ytterst af groft, vis- set gris, nagot Polytrichum och Cladonia samt enstaka vissna blad af Salix och Betula nana inflatade i graset. Darpa foljde ett lag af fint, visset gras — innerst rikligen fodradt med fjadrar af Lagopus albus, har af ren samt enstaka hasttagel. Boets yttre omkrets 260 mm. Oppnin- gens diameter 50 mm. Bodppningen riktad mot Oster. Den 28 juni vid Kilpisluspa ett bo med 6 friska agg. Boet var bygdt af visset gras — ytterst inblandadt med na- got Hypnum, Polytrichum och Cladonia. Innerst ett tjockt lag af fjadrar af L. albus. Bodppningen riktad mot sydost. Den 10 juli i sluttningen af Wittankivaara ett bo med 6 starkt legade agg. Detta bo liknade de foregaende i Of- rigt, men saknade som byggnadsmaterial alla moss- och laf- arter. Boodppningen riktad mot Oster. Den 11 juli 4 laglandet vid Saarikoski ett bo med 6 starkt legade agg, ur hvilka ungarne framklacktes den 14:de. Boet, som ytterst bestod af groft gras, Polytrichum och Cladonia, var innerst riklig forsedt med ripfjadrar. Boopp- ningen riktad mot Oster. I betraktande af att alla dessa bon hade sin ingang riktad mot Oster eller sydost, forefaller det som om fag- larne vid tiden fdr boets byggande haft forkanning af att sommaren sa godt som uteslutande skulle bjuda pa vastliga och nordvastliga vinder, hvilket varkligen var for- hallandet till slutet af juli manad, da Antligen vinden gick Ofver pa sydlig kant. (Jamf6r hvad tidigare — s. 21 — blif- vit sagdt om Luscinia suecica. 24 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkaéma-dalen. Pa grund af léfsangarens vana att fodra sitt bo med hvita ripfjadrar (vinterfjadrar), har den af ortsbefolkningen erhallit sitt namn ,riekkotiiainen“ (= riptattingen). Phyllopseustes borealis (Blas.). Enligt Mag. E. W. Suomalainens reseberattelse pag. 34 skot han ett ex. af denna art vid stranden af Pousujarvi, Konkama-alfven, d. 26 juni 1909. Fyndet ar intressant ehuru ej Ofverraskande, da man tar i betraktande artens ut- bredning i nordost samt dess tendens att smaningom utbreda sig alt langre vasterut (Jamfr. H. Ths. L. Schaan- ning: Ostfinmarkens fuglefauna, sid. 19—20)..— Emellertid mAaste arten vara mycket sallsynt i Konkaéma-dalen, ty ehuru jag sarskildt lade an pa att finna den, lyckades det mig dock ej. Lanius excubitor (L.). — Metsahakki. Arten forekommer i spridda par har och hvar inom laglandets bjérkskogar, men Ofveralt sparsamt. Modjligt ar dock att den tilltar i antal nedat mot barrskogsgransen vid Konkamé-alfvens nedre lopp, ehuru jag dock ej blef i till- falle att afgora detta. Den 5 juli sag jag vid stranden af Siilasjarvi en kull fullvaxta ungar jamte begge foraldrarne. Arten ar illa tald af ortsbefolkningen pa grund af att den ofta brukar infinna sig vid gardarne for att bortplocka svalungar ur bona. Vanligen kommer den da mycket tidigt om morgnarne, da folket 4nnu ej ar i rorelse, tar en unge eller ett par ur boet och fortar denna eller dessa pa nar- maste hustak eller annan lamplig plats. Parus cinctus (Bodd.). — Pistiitiiainen. PA varvintern antraffades arten ofta i bjérkskogen, isynnerhet uti fjallsluttningarna. Om sommaren daremot blef jag endast sfllan i tillfalle att iakttaga den. Ej haller lyckades jag finna nagot bo. Den 2 juli fann jag vid foten af fjallet Saana vid stranden af Kilpisjarvi en pa marken Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 25 liggande flygfardig unge samt sag fdljande dag i samma trakt en kull ungfaglar, som drog genom bjorkskogen dar- stades. Chelidon urbica (L.). — Paaskynen. Den 23 maj pa kvallen anlande det forsta ex. af arten till Saarikoski for att inspektera de gamla boplatserna. Den flog lifligt men ljudlost omkring, altsomoftast aflaggande en hastig visit i nagot af de manga bon, som funnos under takrosten af hvarje hus. Denna dag var ock den forsta varkligt varlika dag vi dittills haft dar uppe. Pa morgo- nen radde stark sydlig vind, som mot dagen aftog. Tem- peraturen var midt pa dagen +9 C och kl. 8 e. m. +5 C. — De foljande dagarne anlande alt flera af arten. De sista dagarne af maj blef vadret kallt och stormigt, och da for- svunno ater alla svalorna. ,,Till skogarne“, sade befolknin- gen. Enligt deras asikt uppehalla sig namligen svalorna sadana dagar i skogarne for att dar erhalla skydd och féda. Huru harmed varkligen forhaller sig, kunde jag ej fa full klarhet om; emellertid sag jag dem darstades sjalf aldrig under sadana dagar, hvarfor jag vore frastad att antaga att denna asikt ej motsvarar det varkliga forhallandet. Jag tror snarare att svalorna helt enkelt flytta soderut for att vid intradande battre vader genast atervanda. Salunda in- traffade tvenne kalla perioder, under hvilka svalorna voro forsvunna fran gardarne i K6nkaéméa-dalens mellersta och Ofre delar. Med undantag af Siilastupa vid nordvastra andan af Kilpisjarvi, voro alla gardarne langs denna 4lfdal bokstafli- gen Ofversvammade af svalor. Pa Saarikoski raknade jag under boningshusets takrést 152 bon och ar jag 6fvertygad om att de ofriga byggnaderna tillsammanlagt hade atmin- stone lika manga. Detsamma var ungefarligen forhallandet afven i de Ofriga gardarne. Ocksa sdker befolkningen att skydda dem pa allehanda satt. Under takrdsten slas langa, smala brader till st6d for bona, och pa grund af denna kar- lek till de sma, bevingade gasterna, talas inga kattor i K6n- 26 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkamé-dalen. kama-dalen. Till gengald aro ock svalorna mycket tama och fortroendefulla vis a vis sitt gardsfolk. De kanna val igen alla hempersonerna och gifva Ogonblickligen genom hdgljudda och missbelatna skrik tillkanna da en framling anlander. — Vid tiden for rufningen, 4ro de mycket be- gifna pa allehanda mjuka och varmande foremal till under- lag for aggen. Gardsfolket brukar da stro ut pa marken renhar samt diverse fjadrar, hvilka svalorna sedan bara upp 1 sina bon. Foregaende sommar — 1 augusti 1910 — hade under en flera dagar varande kall period en massa isynnerhet ungefaglar dukat under af kdld och hunger. Enligt uppgift hade hundradetals af doda faglar legat under bona pa mar- ken. Och da svalorna denna var anlande, bestod deras forsta arbete 1 att ur bona framdraga liken af en mangd nastan samt fullt flygfardiga ungar, som ofver vintern legat darstades. De sista dagarne af juni vidtog agglaggningen i ett stort antal bon och den 12 juli utklacktes de forsta ungarne pa Saarikoski. Omedelbart darefter — namligen natten mot den 16 juli — f6dll en mangd sno, som afven i laglandet kvarlag under ett dygn och samtidigt intraffade ett haftigt temperaturfall. Pa grund haraf dog en mangd svalungar, hvilket kunde konstateras foljande morgon, da nagra tiotal doda ungar lago pa marken, af foraldrarne utkastade ur bona. Forutom kolden, ha svalorna i Konkama-dalen flera andra fiender. Da ungarne aro utklackta, besOkas gardarne i tidiga morgontimmar, da folket annu sofver, af saval rof- djur som roffaglar, hvilka alla pa ett nog sa kannbart satt halla svalstammen nere. Dessa fiender 4ro Mustela erminea och nivalis, Lanius excubitor samt Falco e@salon, hvilken sistnamda med sina da fullvaxta ungar infinner sig vid gar- darne for att fanga de unga svalor, som da just borja pa med sina forsta flyg6fningar. Pa varen anlander arten till Kénkama-dalen langs 4lf- _ varne — d. v. s. har Muonio 4lf. Ett annat forhallande | Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. oY torde emellertid intraffa med afseende a hoststracket. Da namligen svalan aldrig eller atminstone blott i sallsynta un- dantagsfall vartiden visar sig vid Siilastupa — nordvastra andan af Kilpisjarvi — anlander den dit vid tiden for dess hostflyttning i stor mangd och synes da styra kosan ratt emot den relativt narbelagna norska kusten. Detta forhal- lande har jag ej sjalf varit i tillfalle att iakttaga, men har hort det uppgifvas af flera ortsbor. Hirundo rustica (L.). Enligt uppgift af Valfrid Siikavuopio, en fagelkun- nig man, som under flera ar samlat fagelagg at diverse agguppkopare, skall denna art nastan hvarje var iakttagits i K6nkama-dalen. Den kallades af honom ,,Pahan ilman lintu“ (= ovaddersfagel) pa grund af att den vanligen skall hafva visat sig omedelbart fore intraffande daligt vader. Cotyle riparia (L.). — Tormapaaskynen. For nagra ar sedan skall -— enligt uppgift af ortsbe- folkningen — arten i nagra par hackat i de tvara, sandiga strandvallarne i Kumma-enos utlopp i K6nkama-alfven. Emel- lertid har den under de senaste aren totalt saknats darsta- des, troligtvis pa grund af att dessa strandvallar ha bena- genhet for att hvarje var vid hégvattenstand rasa. Faglarne funno darfor sina gamla boplatser mer eller mindre rampo- nerade, hvarfor de slutligen Ofvergafvo dessa. Vid mina bes6k darstaédes lyckades jag ej upptacka ens nagra gamla bohal. Pa andra platser i K6nkamé-dalen skall arten — enligt uppgift — aldrig antraffats hackande. Motacilla alba (L.). — Vastarakki. Onsdagen d. 3 maj pa morgonen anlande ett ensamt ex. till Saarikoski samt efterfoljdes d. 4 af ett annat. Arten ar allman langs hela Konkaéma-dalen och uppe- haller sig f6retradesvis vid stranderna af vattendragen. sjalf lyckades jag finna blott ett enda bo af sadesarlan, 28 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkéma-dalen. namligen d. 20 juni pa en liten holme i Kivijarvi. Boet var bygdt pa marken ett par famnar fran stranden samt innehdll 6 friska agg. Boet var ytterst bygdt af Polytrichum och Cladonia. Darefter foljde ett lag af groft, visset gras, som ater var bekladt med fint sadant. Boet belaget bland ris af Empetrum nigrum. Motacilla flava var. borealis (Sundv.). — Keltasirkku. Iakttagen forsta gangen den 25 maj, da 3 exx. anlande till Saarikoski. Arten forekommer mycket allmant langs K6nkama-da- len, saval pa myrmarker, Aangar, i laglandets skogar samt pa de skogkladda fjallsidorna. I regio alpina antraffade jag den daremot icke. Da kor och hastar i slutet af maj och borjan af juni betade pa de garden omgifvande angsmarkerna, samlades alltid stora mangder af gularlor omkring dem pa marken — troligen pa grund af att djuren genom sitt trampande i graset darur uppskramde diverse insekter, hvilka sedan fan- gades af faglarne. Fran morgon till kvall ledsagades hus- djuren af gularlor, hvilka visade ett anmarkningsvardt stort fortroende gentemot dessa. Foljande bofynd angifva tiden for hackningen: Den 20 juni pa en liten holme i Kivijarvi ett bo, hvil- ket dock annu ej inneholl nagra agg. Var bygdt af visset eras, rikligt fodradt med renhar. Boet lag i kanten af en med Empetrum nigrum bevaxt tufva. Den 22 juni vid foten af Wittankivaara ett bo med 6 friska agg. Boet, som var bygdt i ett af Myodes lemmus ut- eratt hal i en Empetrum nigrum-tufva, bestod ytterst af erofva grasstran, Hypnum, Polytrichum samt ris af Emp. nigrum, hvarpa lag ett lag af fint, torrt gras, hvilket i sin tur var belagdt med ett tjockt lag af ko- och renhar, hast- tagel samt nagra enstaka fjadrar af Lagopus albus, de sist- namda placerade langs Ofre inre kanten af boet. Yttre dia- meter 120 mm; inre diam. 65 mm; djuplek 40 mm. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 29 Den 24 juni pa Wittankivuoma ett bo med 3 friska agg. Boet i kanten af en med Carex bevaxt Sphagnum- tufva, var till utseende likt det foregaende. Den 27 juni i sluttningen af Wittankivaara ett bo med 6 friska 4gg. Boet i en Empetrum nigrum-tufva liknade de foregaende till utseende och byggnadsmaterial. Anthus pratensis (L.). — Ippulintu. lakttogs forsta gangen d. 23 maj i vide- och bjorkbus- kagerna vid Saarikoski. Nagra dagar darpa var arten myc- ket allman Ofveralt saval pa laglandet som pa fjallen. Hac- kande antraffades den sa godt som pa alla lokaler, hvilket ock framgar af har nedan angifna bofynd. Den 15 juni vid foten af Wittankivaara ett bo med 5 friska agg. Boet var ytterst bygdt af groft, visset gras — innerst af fint sadant, lag vid roten af en mindre bjork, delvis ofvertackt af det har 6fveralt frodigt vaxande Em- petrum nigrum riset. Boets yttre diameter 120 mm; inre diam. 70 mm och djuplek 35 mm. — Samma dag i 6fre skogsgransen pa fjallet Talvatas ett bo med 6 friska 4gg. Var belaget bland ris af Emp. nigrum. Den 23 juni pa myrang vid Wittankijarvi ett bo med endast ett 4gg. Boet pa en Sphagnum-tufva bland Rubus och Carex. Den 27 juni pa en med Betula odorata glest bevaxt fjallhed i narheten af Keinovuopio ett bo med 6 legade age. Var bygdt bland ris af Empetrum nigrum. Dessutom har jag 2:ne bofynd fran trakterna af Siika- vuopio med resp. 5 friska (23 juni) och 6 friska (25 juni) agg. Dessa sistndmda bofynd fro meddelade mig af Val- frid Siikavuopio. Vid boet var fageln alltid mycket skygg och kom en- dast da man en lang stund ororligt hade suttit gémd na- gonstades i narheten af detta. Foér att vara saker om spe- cies, sk6t jag alltid bofageln. 30 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkama-dalen. Anthus trivialis (L.). — Ippulintu. Iakttogs forsta gangen d. 31 maj pa Wittankivaara. Denna art forefdll att vara sallsynt atminstone gal- lande Koénkimé-dalens mellersta och Ofre delar. Emellertid lyckades jag finna tvanne bon af arten, namligen: den 11 juni i bjérkskog vid foten af Wittankivaara ett bo med 5 friska agg. Boet, som lag under en slinga af Empetrum nigrum, var bygdt af visset gras, innantill fodradt med ren- har. Yttre diameter 120 mm, inre diam. 65 mm och djup- lek 30 mm. Den 29 juni i bjOrkskog vid stranden af Siilas- jarvi ett bo med 6 legade agg. Boet bland Empetrum nig- rum-ris, var bygdt af visset gras, innantill fodradt med ren- har. Dessa tvanne bon visade med afseende a lage och utseende stor 6Ofverenstammelse samt voro afven aggen i de begge kullarne mycket lika hvarann till farg och teckning. Med all sannolikhet forekommer tradpiplarkan i nedre delen af Konkama-dalen betydligt allmannare an i mellersta och Ofre delarne, ty i trakterna af Muonio kyrkoby har jag hésttiden iakttagit arten t. o. m. rikligt. Emberiza citrinella (L.). Den 12 maj kom ett ensamt ex. till Saarikoski och blef skjutet. Befans vara en a. Arten ma i alla handelser vara en stor sallsynthet i Konkama-dalen, ty ingen af de personer, som jag visade fa- geln at, sade sig kanna den. Nagot vidare sag jag ej hal- ler till arten fOrran jag hade lamnat KOnkaémé-dalen och an- landt till Karesuando kyrkoby, dar den forefoll att vara ratt allman. I de nordliga delarne af Norge forekommer culsparfven i Troms6 amt enligt egna iakttagelser rikligt; i Finnmarkens amt allmannare vasterut och aftagande mot Oster (jamfr. Hagemann sid. 124; Wessel sid. 44; Schaan- ning sid. 29). Enligt E. Nordling skall artens nordgrans i Finland vara Maanselkaé, ehuru dock nagra enstaka gul- sparfvar flera ganger iakttagits vid Enare sj6. Enligt upp- gift skall den afven sommartiden antraffas i Hetta by af Enontekis. Mdjligen med undantag af de sydligaste delarne Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 31 af Tromso amt, ar gulsparfven flyttfagel i alla dessa upp- raknade trakter. Emberiza scheeniclus (L.). Den 23 maj sags och hordes safsparfven forsta gan- gen detta ar i de vid alfven vid Saarikoski vaxande tata Salix buskagerna. Har och hvar langs Konkama-alfven blefvo de iakttagna, men Ofveralt sparsamt och sallsyntare ju hogre upp langs alfven man kom. Vid Kilpisjarvi sag jag den ej. Ej haller lyckades jag finna artens bo, hvarfor nagra anteckningar om dens hacknings forhallanden ej kun- nat erhallas. Plectrophanes lapponicus (L.). — Kiikidinen. Man torde, utan fruktan for Ofverdrift, kunna saga att denna art af alla inom omradet forekommande tattingar ar den allmannaste. Sa godt som pa alla lokaler, dar blott trad- eller buskvegetation forekommer, antraffas lappsparf- ven hackande. Ja, t. 0. m. pa de med blott Rubus chame- morus och Carex bevaxta Sphagnum-myrarne fann jag dess bo i kanten af nagon tufva. Daremot iakttog jag den aldrig ofvanom tradgransen pa fjallen. Det forsta ex., en <4, iakttogs vid Saarikoski den 8 maj och redan ett par dagar darpa upptradde arten i stora flockar tillika med Alauda alpestris. I medlet af juni radde under nagra dagar haftiga sno- stormar i forening med en i betraktande af arstiden ovan- ligt lag temperatur. Under dessa dagar kommo en mangd lappsparfvar in till gardarna for att dar sdka skydd och foda. Till natterna kropo de da garna tatt intill vaggarne pa lasidan af husen och fOrekommo dar i langa rader. Under vackert vader hérde man hanens 4lskliga sang ljuda fran- alla hall i laglandet. An sjong han i toppen af en buske eller ett trad, 4n pa en sten, eller ock kunde han som en larka pa flaxande vingar kasta sig sjungande upp i luften f6r att ater langsamt sanka sig ned. Foljande bofynd utvisa tiden for agglaggningen: 32 Munsterhyelm, Om Fagelfaunan 1 Konkama-dalen. Den 12 juni pa en med Betula nana och Salix bevaxt myr (Wittankivuoma) ett bo med 5 friska agg. Boet bland Empetrum nigrum-ris, var bygdt af visset gras, fodradt med renhar. Den 20 juni i bjorkskog vid foten af Kivivaara ett bo med 4 starkt legade agg. Boet vid roten af en liten bjork var bygdt af visset gras, rikligen fodradt med renhar och ripfjadrar. Den 23 juni i bjOrkskog i sluttningen af Wittankivaara ett bo med 4 starkt legade agg. Boet under en slinga af Empetrum nigrum, var bygdt af visset gras och fodradt med ripfjadrar. Den 25 juni pa en sdderom Wittankijarvi belagen myr ett bo med 6 svagt legade agg. Boet 1 kanten af en med Rubus chamemorus och Carex bevaxt Sphagnum-tufva. Den 26 juni pa en med Betula nana, Salix och Emp. nigrum bevaxt myr under Talvatas fjallet ett bo med 2 friska agg. Boet var belaget 1 kanten af en tufva. Samma dag pa Talvatas fjallet bland de sista bjorkarne mot regio alpina ett bo med 1 friskt agg. Boet bland ris af Empetrum nigrum. Dessutom har jag erhallit uppgift om 3 bon funna vid Siikavuopio med resp. 4 friska (27 juni), 5 friska (27 juni) samt 4 friska (28 juni) 4gg. Meddelade af Valfrid Siika- vuopio. Den 18 juli antraffades vid Saarikoski en ensam flyg- fardig unge. Plectrophanes nivalis (L.). — Pulmukainen. Den 28 mars flégo de forsta exx. af denna art forbi Saarikoski norrut. - Vid tillfallet radde stark sndéstorm. Under en den 8 april foretagen skidfard till nagra hogre fjallryggar pa svenska sidan af Kénkaémé-alfven, iakt- togs en mindre flock snésparfvar hégt uppe bland sten6ren darstades. Emellertid torde detta bes6ék endast haft till afsikt att unders6ka huru langt varen framskridit dar uppe, ty hvarje dag sagos mindre flockar af arten uppehalla sig Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 33 vid gardarne 4nda till de forsta dagarne af maj, da de de- finitivt forsvunno fran laglandet. Pa de fjall, som jag besdkte — namligen sadana, som lago omedelbart intill Konkama-dalen, antraffades ej arten sommartiden. Jag vill dock harmed ingalunda framhalla som min Asikt att sndésparfven ej skulle hacka pa nagon af de hodgre fjallen, som gransa intill namda alfdal. Tvartom haller jag det for hodgst sannolikt att de gora det, ehuru det ej lyckades mig att finna artens bo. Den 28 juni 1909 hade mag. E. W. Suomalainen (sid. 34) funnit arten pa fjallet Saana vid Kilpisjarvi. Detta datum later formoda att den da hackade dar. Loxia curvirostra (L.). Soéndagen den 2 juli antraffades vid nordvastra andan af Kilpisjarvi pa en i denna sjO utskjutande udde ett par — 6 9 — af denna art. Faglarne uppehollo sig pa marken, dar jag till en b6érjan antog dem plocka bar och fron. Af paret blef da 2 skjuten. Den till ytterlighet utmagrade fa- geln hade emellertid fortart nagon insekt, hvars vingar och ben dnnu funnos i svalget. Vid dissekeringen visade det sig att magen innehdll endast nagra sma stenar samt att tarmarne voro fullkomligt toma. Under ett par dagars tid uppeholl sig den kvarblifne ¢ pa ungefarligen samma plats, dar 9 blifvit skjuten, men visade sig vara sa ofantligt skygg att alla forsok att komma den inom skotthall misslyckades. — Det anmarkningsvarda med dessa tvanne faglar var att de, manga ganger upp- skramda, ater och ater satte sig pa marken men aldrig i trad, for hvilka de tycktes hysa det storsta forakt. Med all sannolikhet kan man val antaga att exempla- ren forvillat sig hit till dessa for dem sa ogastvanliga orter fran Lyngenfjorden i Norge, dar furuskogen ar pa endast ungefar 4 mils afstand fran den plats, dar de nu antraffa- des. Visserligen angifves arten i Norge forekomma endast till trakterna af polcirkeln, men har dock af och till iaktta- gits afven ofvanom densamma, ss. ett par i Ostfinnmar- 3 34 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkama-dalen. ken i juni 1859 (Sommerfelt, s. 82) samt 4 exx. i Ofre Pas- vig den 20:de sept. 1905 (Schaanning, s. 32). Saval pa finskt som ock pa svenskt omrade ar afstandet till barrskogsgran- sen Anda betydligt langre 4n till denna pa norskt omrade, hvarfor man med skal torde kunna antaga att de vid Kil- pisjarvi antraffade korsnabbarna hort hemma i Norges barr- skogar. Fringilla coelebs (L.). — Peipponen. Enligt uppgift af ortsbefolkningen skall arten hvarje var under flyttningstiden visa sig i Konkama-dalen, men har daremot aldrig antraffats hackande darstades. Endast nagra fa ganger blef jag i tillfalle att iakttaga bofinken har uppe, namligen: d. 21 april en ¢ pa Saarikoski gard, d. 7 maj en 6 pa Saarikoski gard, d. 31 maj och 1 juni en @ pa Saarikoski gard. Dartill inskranka sig mina iakttagelser om arten 1 Konkam4-dalen, men sannolikt forekommer den dock oftare i nedre delen af denna dal, dar redan stallvis blandskog forekommer. Fringilla montifringilla (L.). — Harkapeipponen. Det forsta ex. af denna art visade sig denna var vid Saarikoski gard den 6 maj. Exemplaret, en 6, var annu if6rdt vinterdrakt. Harefter iakttogos dagligen nagra exx., men den forsta egentliga flocken visade sig forst den 17 maj, likaledes vid Saarikoski. I 6fre delen af K6nkaémé-dalen var arten om ej sali- synt sa 4tminstone sparsamt forekommande, men den tilltog i antal ju langre nedat langs samma 4lfdal man kom. Jag antraffade bargfinken endast i stodrre, tattsluten bjorkskog, hvaremot jag aldrig sag den hégre uppe i de glesa sko- garne pa fjallsluttningarna. Nagot bo af arten lyckades det mig ej att ofverkomma, hvarfor jag ej kanner till nagot om dess hackningsf6rhal- landen inom orten. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 35 Den 22 juli sag jag pa Naimakka gard ett gammalt bargfinkbo med 5 agg, funnet dar inarheten. Med afseende a byggnadsmaterial och utseende i Ofrigt var detta bo full- komligt Ofverensstammande med dem, som jag funnit langre sdderut i Finland. Linota chloris (L.). Pa e. m. den 3 juli upptradde ett ensamt ex. af denna art pa garden framfor Siilastupa vid stranden af Kilpisjarvi och blef da skjutet. Det befanns vara en Q. Da vardinnan pa Siilastupa sag den skjutna fageln, meddelade hon mig att ett par af dessa faglar hela var- sommaren uppehallit sig i dessa trakter samt ofta visat sig pa gardsplanen utanfor boningshuset. Hon antog darfor att de hade bo nagonstades i gardens omedelbara narhet. Vid konserveringen visade det sig att ex. var férsedt med stor liggflack, och genom dissekeringen framgick att aggledaren var stor och utvidgad, hvilka omstandigheter ge st6d at vardinnans antagande, att arten hackat dar i narhe- ten. Tyvarr kunde jag dock ej finna nagot bo — lika litet som det lyckades mig att fa syn pa é. Ex. var i god kondition. Magen innehdoll diverse fron af orter och gras samt tarmarne en gulbrun digererad massa. Nabben var — med undantag af yttersta spetsen — Ofverdragen af ett grént, hardt lager, troligtvis harstam- mande fran diverse saftiga vaxtdelar, som fageln fortart. Med all sannolikhet far man val antaga att detta lika intressanta som Ofverraskande fynd beror pa att fageln (fag- larne ?) af en eller annan orsak forvillat sig hit fran Norge, dar artens ordinarie forekomstorter 4ro narmast belagna till denna nya fyndort. Af det skjutna exemplaret att déma, ha faglarne (om det varkligen var ett par) icke lidit nagon nod, och da later det ju sig afven fdrklaras, att de vid in- traffande hackningstid lagt agg. Alldeles tydligt 4r att den skjutna 9 i ar haft kull — om sedan annorstades eller har. Emellertid vore man, pa grund af 4rstiden samt Siilas- 36 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konka4ma-dalen. tupa-vardinnans uppgift, frastad att antaga att hackning forsiggatt har i narheten. Af L. Stejneger anges arten i Norge ga anda upp till polarcirkeln, men har af Collett den 19 juni 1880 blifvit antraffad vid Bosekop i Alten, da ett par iakttogs. — I] Sverige gar arten upp till Sundsvall (enl. Nordens faglar) och i Finland 4r den enligt Mela antraffad i trak- terna af Uleaborg. Acanthis linaria (L.). — Urpiainen. Arten skall — enligt uppgift af ortsbefolkningen — under en del blida vintrar kvarstanna i KOnkaéméa-dalen, men forsvinner dock under normala ar till midvintertiden for att i mars atervanda. Vid min ankomst till Saarikoski den 24 mars, var jag i tillfalle att se smarre flockar stryka om- kring 1 bjOrkskogarne. Om varen och sommaren antraffades arten allmant inom bjorkskogen samt nagongang afven — kringstrofvande — inom regio alpina inferior. Enligt meddelande af Forstmastare J. Montell, skall ett ex. af varieteten Holboelli sommaren 1910 af honom blifvit iakttaget vid Mukkavuoma. Trots ifrigt letande lyc- kades det emellertid mig ej att antraffa faglar af andra an hufvudformen. Jag fann har uppe samma forhallande vara radande som jag forut funnit langre séderut (Turtola o. Kolari, s. 47), namligen det att man Annu vid tiden for artens agglagg- ning ar i tillfalle att se mindre flockar fortfarande stryka omkring fran stalle till stalle. Vid undersokning af exx. fran sadana flockar, visade det sig, att dessa bestodo af saval hanar som honor, hvilka sistnamda tydligen voro pa- rade for aret. Artens hackning tyckes infalla inom en an- markningsvardt lang tid. (Se narmare harom hos Wessel, pag. 50—51.) Ett bo, funnet den 27 juni och innehallande 5 friska age, var af fdljande utseende: ytterst ett lag af torra, fina Empetrum nigrum stjalkar, grofva Carex stran samt - ne, as ¥ Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 37 stjalkar och blad af Rubus chamemorus; darpa ett tjockt lag af fint, vissnadt gras, inblandadt med renhar. Innerst var boet rikligt forsedt med renhar, farull samt fjadrar af La- gopus albus. Yttre diameter 85 mm, inre diam. 55 mm, djuplek 30 mm. Var bygdt i en liten bjork, c:a 1 m Ofver marken. Bada f6raldrarne uppehollo sig i narheten af boet. Pica pica (L.). — Harakka. Pa grund af att ortsbefolkningen med eller utan skal anser att skatan plundrar svalbona pa ungar, ar arten illa tald och strangt efterhallen i KOnkama-dalen. MHvarje bo forstors omedelbart hvilket kan ske desto lattare som ska- tan alltid bygger sina reden sa nara intill manniskobonin- gar som mojligt. Enligt uppgift af ortsbefolkningen skall arten tidigare ofta hackat 1 KOnkaéama-dalen, men det kon- sekventa forstoOrandet af hvarje antraffadt bo har slutligen haft till varkan att fageln numera 4r sallsynt dar. Emellertid visa sig skator dock, alt fodrfdljande till trots, da och da i dessa trakter. Sa afven i var, hvilket framgar af mina anteckningar, gallande trakterna omkring Saarikoski. Den 15 april ett ensamt ex. vid Saarikoski, » 20, ett par flygande norrut, Asean si yony . sdderut. Forutom dessa egna iakttagelser, har jag fran Keino- vuopio uppgift om att en ensam skata darstades uppehallit sig hela foregaende vinter, men pa varen fOrsvunnit. Va- ren 1910 skall ett par haft sitt bo omedelbart vid alfstran- den i narheten af litto. Afven detta bo hade blifvit fér- stordt da det innehallit agg. Corvus cornix (L.). — Varis. Krakan ar af samma orsak som skatan illa tald af be- folkningen i K6nkaméa-dalen. Och enligt hvad jag lyckats erfara har pa flera ar intet krakpar antraffats hackande vid alfven — med undantag modjligen af dess nedersta lopp, Maunu trakten. Emellertid visa sig dock saval enstaka som 38 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Kénkam4-dalen. par relativt ofta vid de olika gardarne, men Aro till fdljd af den forfoljelse som de 4ro utsatta for, mycket skygga. Under min vistelse vid Saarikoski samt under mina farder langs alfven, sag jag ofta nog krakor. Vid Siilastupa — Kilpisjarvi — hade ett ensamt ex. slagit sig ned redan pa varen och hdll till dar hela sommaren. Nagra andra sa- dana stationara krakor funnos atminstone ej i mellersta eller Ofre delarne af alfdalen. Det forsta ex. visade sig vid Saarikoski den 23 maj — flygande uppifran nedat langs alfven. Alla iakttagelser galla forofrigt exx., som flégo nedat, hvaremot jag aldrig sag nagon flyga den motsatta vagen. Enligt befolkningens utsago anlander krakan till omradet fran norska kusten, hvilken asikt jag pa grund af egna iakttagelser ar bojd for att anse riktig. Corvus corax (L.). — Korppi. Korpen ar stannfagel inom omradet, dar den vinter- tiden i spridda par skall stro6fva omkring och ofta anfalla samt uppata de i snaror fastnade riporna. Om varvintern skall den folja vargflockarne at for att frossa pa de rester af renar, som dessa renarnes plagoris lamnat har och hvar i markerna. Mina egna iakttagelser om korpen aro mycket fa och galla uteslutande kringstrofvande exx. Den 23 april ett ensamt ex. flygande sdderut foérbi Saarikoski, den 23 juni ett par vid fjallet Talvatas, den 26 juni ett par flygande 6fver Saarikoski mot Oster. Om artens hackningsforhallanden i Konkaéma-dalen har jag ej lyckats erhalla nagra tillforlitliga uppgifter och ej haller hade jag sjalf den turen att finna nagot bo. Alauda alpestris (L.). — Kellolintu. Arten observerades forsta gangen den 23 april, da tvanne hanar ankommo till Saarikoski gard. Den 4 maj Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 39 iakttogs den forsta stérre flocken. Man var darefter dagli- gen i tillfalle att se den, hallande till pa de garden omgif- vande, barsmultna dngarne. Sista gangen iakttog jag den i laglandet den 17 maj, hvarefter arten forsvann — troli- gen upp till sina hackningsplatser pa de hogre fjallen. Under hackningstiden lyckades jag emellertid ej att antraffa den pa nagot af de fjall, som jag besdkte; ej hal- ler kunde jag af allmogebefolkningen i Kénkaém4-dalen er- halla nagra tillforlitliga uppgifter angaende artens hacknings- forhallanden i dessa trakter. Alauda arvensis (L.). Den 27 april anlande ett ensamt ex. af denna art till Saarikoski. Befanns vara en 6. Den 6 maj uppehollo sig 2 exx. vid Saarikoski. Upp- repade ganger flog den ena upp i luften, darifran den lat sina vackra drillar ljuda, medan den andra darunder sa godt som ororlig satt pa en sophég ett stycke fran garden. Troligen utgjorde de ett par. Den 13 maj sags Ater ett par vid Saarikoski, men sa fdrsvann arten totalt och blef darefter ej] mera iakttagen. Huruvida arten hackat dar i sommar, kan jag ej med visshet saga, men omdjligt vore det ju ej. Sanglarkan har ju blifvit funnen hackande langs de nargransande norska kusttrakterna samt pa Murmanskusten (Schaanning s. 48). Picus minor (L.). — Tikka. Den 12 juni fann jag vid mynningen af Kivijoki i en nara stranden staende torr och murken bjork denna arts bo med nagra ett par, tre dagar gamla ungar. Boet som lag i ett af fageln sjalf samma var uthugget hal, var belaget ungefar 30 cm under ingangshalet. Nagra flera iakttagelser om denna art lyckades jag ej] gora. 40 Mansterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkémé-dalen. Cuculus canorus (L.). — Kaki. Den 3 juni hordes ett ensamt ex. vid Saarikoski. Dar- efter hordes arten dagligen till den 9 juni, da en nagra da- gar varande kall period med snéstormar intraffade, hvaref- ter gdken ej mera under hela sommaren lat hora af sig. Den 27 juni sag jag pa Keinovuopio gard en skjuten 4, som hade uppehallit sig ett par dagar i de vid garden vixande bjorkarne. Afven den hade varit fullkomligt tyst. Det forefaller som om arten blifvit skramd af det i medlet af juni radande kalla vadret, sa att den forlorat lusten att darefter gala. Nagot om gékens hackning i Kénkama-dalen lyckades jag ej fa kannedom om. Strix tengmalmi (Gmel.). Vid min ankomst till Saarikoski i slutet af mars, ut- bjodds at mig till salu en vid Saana fjallet, Kilpisjarvi, i fe- bruari skjuten @ af denna art. Mannen, som skjutit exem- plaret, hade vintertiden sysslat med ripfangst vid ofvan- namda fjall samt fatt en mangd af sina i snarorna fastnade ripor uppatna af nagon roffagel. Da han sedermera skjutit denna uggla, fingo de fangade riporna darefter vara or6érda, hvarfOr han med sdkerhet antog att denna varit garnings- mannen. Vid dissekeringen af fageln visade det sig emel- lertid att magen var tom, hvarfor nagot tillforlitligt bevis harom ej kunde erhallas. Da jag i mars manad ar 1910 fardades uppat langs Konkama-dalen, képte jag i Saarenpaéa gard vid Kelottijarvi en dar i narheten varen forut tagen aggkull af parlugglan, bestaende af 5 st. Asio brachyotus (Forster). —- Pumppuhaukka. Arten anlande till trakterna af Saarikoski den 16 maj. Darefter var man dag och natt i tillfalle att se och hora denna fagel ute pa de vidstrackta myrarne langs dalen. Natt och dag tycktes ej utgdra nagon skillnad for den har uppe, ty man sag och hodrde den ofta hvilken tid pa Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 41 dygnet som halst. Dari tyckes den afvika fran sitt lefnads- satt langre séderut, dar den skall jaga endast nattetid (jamf. Nordens Faglar pag. 124). Dess fdda tyckes uteslutande besta af sma gna- gare (Arvicola agrestis och Myodes lemmus), ty ehuru man ofta fick se den sla efter diverse vadare och andfaglar, fo- refoll detta mera ske som pa lek, och de anfallne tycktes ej haller stort fasta sig vid dess attacker. Sitt ortsnamn ,pumppuhaukka“, har den fatt pa grund af det vidt hodrbara lockrop, som den dag och natt under parnings- och agglaggningstiden later hora. Detta late har jag hort endast flygande exemplar frambringa, men aldrig af vare sig i trad eller pa marken sittande individer. Dess bo fann jag ej, hvarf6r jag ej haller har nagot att meddela om dess hackningsf6rhallanden i Konkama-dalen. Athene nyctea (L.). — Skuolffi (egentl. lappskt namn). Till foljd af en mer 4n vanligt riklig tillgang pa smarre gnagare, hvaraf majoriteten utgjordes af Arvicola agrestis och Myodes lemmus, férekom fjallugglan allmant detta ar i fjallen. Vartiden, innan artens hackning vidtog, var man dagligen i tillfalle att se ett eller flera exemplar, men sa snart A4gglaggningstiden narmade sig, forsvunno de fullstan- digt fran laglandet och de lagre fjallen for att sdka upp sina boplatser, hvilka aro belagna pa de hdgsta och stor- sta fjallen. Ehuru fjallugglan sjalf ar en dalig fagelfangare och endast i sallsynta undantagsfall lyckas bemaktiga sig en lefvande, frisk ripa, bestar dess féda vintertiden dock till kanske stérsta delen just af ripor, hvilka den dar uppe 1 fjalltrakterna foOrstar att plocka ur de tusental af snaror, som denna tid finnas uppsatta i en vid omkrets af hvarje gard. Och da fangsttiden i mars utgar, kvarsta dock annu massvis af snaror darstades, i hvilka ripor ligga fastnade och i hvilka de fortfarande fastna. Fangstmannen dar uppe klaga ock allmant 6fver den relativt stora skada, som fjall- ugglan darigenom vallar dem. De berattade mig att sa- 42 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Koénkaémé-dalen. dana stadigt halla till i narheten af fangstplatserna, och hvarje gang m4annen infinna sig for att vittja sina snaror, finna de alltid en eller flera ripor rifna och uppatna. — Senare pa varen, da barflackar uppsta pa laglandet, tycks fjallugglans hufvudsakliga foda daremot besta af diverse sma gnagare, hvilka i ar samt 6fverhufvudtaget alla de ar fjallugglan dar uppe existerar i storre mangd, forekomma massvis. Som man vet, ar fjallugglan under Arvicola- och Myodes-fattiga ar en stor sallsynthet i trakter, dar de sa- dana ar, da ofvannamda gnagare ater upptrada rikligt, fore- komma i mangd. Magarne af 20 af mig undersokta exemplar, innehollo foljande: 8 hade ripdelar, 2 hade bladknopp af Betula alba samt blad af Arcto- staphylos alpina, med all sannolikhet harstammande fran nagon ripkrafva, 4 hade delar af Arvicola agrestis och Myodes lemmus, 1 hade hvitt, styft har — antagligen af hund, 1 hade en bit bjérknafver af c:a 15 mm? storlek, 4 hade magarne toma. Karaktaristiskt ar att de 10, hvilkas magar innehollo rester af ripa samt delar af bjork och Arctostaphylos, blefvo fangade i mars, april och b6rjan af maj, d. v. s. da laglan- det Annu var snobetackt, hvaremot de 4 med rester af sork och lammel voro fangande efter det att barflackar uppstatt. De Ofriga exx. 4ro fangade under tiden mars — juni. Angaende artens hackning vid Kénkama-dalen, har jag lyckats ihopbringa endast fa anteckningar. Sjalf var jag ej sa lycklig att finna ett enda bo, men har af allmogeman, hvilka at mig utbjédo 4gg till salu, erhallit foljande upp- lysningar: den 14 maj pa ett fjall i narheten af Siikavuopio ett bo med 2 friska agg, den 8 juni pa Tooresoivi ett bo med 9 starkt legade agg. En af mig den 22 maj undersokt @ hade i aggledaren ett af en Annu endast mjuk, hvit hinna Ofverdraget agg. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 43 En den 19 juni fangad 9 hade stor och utvidgad agg- ledare samt en vidlyftig liggflack. Isynnerhet ¢ skall vara ytterst nargangen vid boet och ilsket sla ned pa fridst6raren. Enligt uppgift skall han dock aldrig anfalla en person framifran, utan endast och uteslutande fran ryggsidan. Daremellan skall han ofta kasta sig ned pa marken, dar han haltande och flaxande med vin- garne langsamt och liksom med yttersta svarighet slapar sig framat — forestallande sjuk — for att darigenom locka besOkaren fran boet. Under senaste lammelperiod, som varade for c:a 4 a5 ar sedan, forekom fjallugglan i stor mangd i fjallen dar uppe. Da samlade allmogemannen i KOnkama-dalen kopidsa mas- sor af artens 4gg, som de Annu till storsta delen ligga inne med. Mag. E. W. Suomalainen anfor i sin reseberattelse (sid. 33) att en enda familj di hade samlat c:a 800 agg — fran 100 bon! Sa rikligt tror jag dock ej att arten ens da forekom i fjallen dar uppe att af en enda familj sa manga agg kunnat ihopsamlas. Snarare utgor denna summa sam- lingsresultatet fran flera gardar, som sedan sammanforts for att afsandas till 4gguppkopare. 9 af mig uppmatta hanar hade i farskt tillstand en medellangd af 567 mm samt 11 honor likaledes i farskt till- stand en medellangd af 611 mm. Surnia ulula (L.). — Pissi — Pissihaukka. Arten tyckes vara ganska allman i K6nkama-dalen vin- tertiden, att d6éma af de Aatskilliga exx., som vid min an- komst dit i mars utbjddos at mig till salu. Enligt allmoge- mannens berattelser skall afven hdkugglan plundra rip- snarorna. Emellertid forefaller det som om arten pa varen skulle _draga bort fran dessa trakter, ty sommartiden blefvo inga exemplar iakttagna af mig. Att hdkugglan dock hackat i Konkama-dalen, framgar af allmogemannens berattelser om bofynd, gjorda i trakterna af och nedanom Kelottijarvi, dar mindre bestand af furuskog redan antraffas. 44 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkamé-dalen. Falco gyrialco (L.). — Valli. Jaktfalken forekommer langs hela Kénkaéma-dalen — sparsamt sOdderut, tilltagande i antal uppat. Vid Kilpisjarvi torde den i sjalfva varket forekomma rikligast, vidkom- mande saval Sverige som Finland. (Jamf. J. A. Sandmans uppsats i haft 1 af Tidskrift for Jagare och Fiskare for arg. 1899). Nagra fangstman i mellersta delen af Koénkama-dalen berattade mig att jaktfalken aldrig hackar ofvanom trad- gransen. Detta tyckes afven atminstone i de flesta fall halla strack i trakterna nedanom Kilpisjarvi. Ty alla de manga bon, som jag antingen sjalf sett eller hvilka jag hort beskrifvas, ha varkligen varit belagna inom regio sub- alpina. Emellertid forefaller det som om orsaken hartill kunde sdkas i den omstandigheten, att i trakterna nedanom Kilpisjarvi inom regio alpina for jaktfalken lampliga hack- ' platser sallan dro tillfinnandes, hvaremot tvarstup 1 fjal- len samt klyftvaggar som oftast eller mahanda utan undantag antraffas inom bjoérkskogsgransen. Detta gallande Konkamé-dalen. Emellertid intraffar ett annat forhallande i trakterna af Kilpisjarvi, dar fjallnaturen blir en annan och dar bjérkskogen gar upp till en — i forhallande till fjallen — relativt liten hdjd. Tre af mig darstades kanda bon, belagna i Salmivaara, Laassuvaara samt Saana, fran hvilka tvanne foOrstnamda agg i ar blefvo tagna, ligga ock alla hégt Ofver tradgransen. Och detta fdrhallande torde val afven vara det normala Ofveralt dar, hvar blott terrangen erbjuder branter och klyftvaggar hégt nog belagna. Ty jaktfalken alskar vidstrackta utsikter och valjer val just af denna orsak sin boplats sa hégt som mojligt. Ofver artens hackningsférhallanden har jag gjort fél- jande anteckningar: En den 22 april skjuten 9 hade i aggledaren ett nas- tan fullganget agg. Ett den 19 april funnet bo i trakterna af Kelottijarvi inneholl 3 friska 4gg. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 45 Ett den 21 april funnet bo i branterna af Salmivaara, Kilpisjarvi, innehdll 4 friska age. Ett den 20 april funnet bo vid Wuokkasenjoki i nir- heten af Siikavuopio, inneh6ll 4 friska age. Ett den 20 maj funnet bo i branterna af Laassuvaara, Kilpisjarvi, innehéll 3 starkt legade agg. Tack vare det héga pris, som fér jaktfalkagg nuforti- den betalas (7—9 mark stycket), ar det hvarje var en form- lig kappl6pning af boplundrare till hvarje kandt jaktfalkbo. Det dréjer val ej haller lange innan arten 4dr ett minne blott i de trakter, dar bona dro tillgangliga. Lyckligtvis finnas dock afven absolut otillgangliga sddana, hvarfér man mOojli- gen far hysa en from forhoppning om att arten dock ej all- deles kan utrotas fran vara fjall. Den hor fjallnaturen in- timt till, och om den ock férorsakar skada at den af rip- fangst lefvande ortsbefolkningen, vore férlusten An storre om denna statliga roffagel blefve inregistrerad bland antalet af dem, som representera de ur var fauna utstrukna arterna. Jaktfalken hackar ibland ar efter 4r i samma bo — afven om 4ggen tagas bort — om den blott funnit en i dess tycke valbelagen boplats. Pa sAdana platser har den na- gongang tvanne bon, hvilka den skiftesvis begagnar. Ibland aro de ganska tatt intill hvarann — beroende naturligtvis af om dartill lampliga nischer eller hyllor i fjallvaggen fin- nas att tillga. Fangstmannen i Kénkima-dalen berattade mig att jakt- falken ofta plundrar ripsnarorna; huruvida det endast gal- ler sadana fall, da ripan annu 4r lefvande eller om den afven fértaér i snaran did fagel, kunde de emellertid ej meddela. Fyra af mig undersékta jaktfalkar hade fortéart ripor. Medellangden for 2 gamla honor ar 590 mm samt for 2 hanar 532 mm. Falco peregrinus (Tunst.). Den 18 maj hamtades at mig en dagen forut p& Muk- kajarvi-isen ihjalslagen 2 af denna art. Mannen, som him- 46 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Koénkiémé-dalen. tade fageln, trodde den vara en Falco gyrfalco och blef mycket forvanad da jag upplysta honom om ratta forhal- landet. Vid dissekeringen af fageln visade den sig hafva tvanne c:a 10 mm stora 4aggamnen i ledaren. — Vid konserverin- gen kunde jag konstatera att den for nagon tid sedan sa- rats af ett hagelskott, hvilket mahanda var orsaken till att den lat sig ihjalslas af en lapp. Arten tycktes ej vara kand af befolkningen i KOnkama- dalen, hvilket antagligen beror af att den genom sin likhet med Falco gyrfalco blifvit forvaxlad med denna Afven tidi- gare. Mitt pastaende att det ofvan omtalade exemplaret ej var en jaktfalk, mottogs darfor till en borjan med tydligt misstroende. Annu tvanne ganger lyckades jag se exemplar af ar- ten, namligen den 26 maj, da en pilgrimsfalk i narheten af Saarikoski slog efter en Anser erythropus, hvilken dock i sista stund hann kasta sig ned pa vattnet i alfven, samt den 7 juli mellan Keinovuopio och Saarikoski, da en sadan falk jagade efter en flock Harelda glacialis. Emellertid haj- dade den sin fart nagot i var narhet, hvarunder allorna hunno forsatta sig i sakerhet. Nagot angaende artens hackning i KOnkaéméa-dalen kan- ner jag ej. Falco esalon (Tunst.). — Poutahaukka. Paaskysvalli. Tack vare den omstandigheten att dvargfalken, sa snart dess ungar aro flygfardiga, infinner sig vid gardarne for att fanga svalungar, ar den val kand af befolkningen i Konkama-dalen. Emellertid tyckes den — hvilket ock framgar af mina anteckningar — ej vara sa altfor allman. Foljande ganger af mig iakttagen: den 4 maj vid Saarikoski ett ensamt ex. (ankomstdatum), den 15 juni en 9 fangad i sax pa fjallet Talvatas, den 18 juni en ¢ jagande svalor vid Saarikoski, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 47 den 20 juni ett par pa sluttningen af Kivivaara. Tro- ligtvis hade detta par bo nagonstides i narheten ehuru det ej] kunde antraffas. Begge faglarne flégo namligen oroligt skrikande af och an inom ett ganska inskrinkt omrAade. Ibland satte de sig fér nagra égonblick i nagon bjorktopp, for att dock snart ater fortsdtta kretsandet; den 2 juli ett ensamt ex. vid Siilastupa, Kilpisjarvi, jagande en Anthus pratensis. Senaste ar hade ett par hackat vid foten af Talvatas fjallet. Boet, som varit bygdt pA toppen af en stérre sten, hade midsommartiden innehallit 4 legade age. Astur palumbarius (L.). — Koppelohaukka. Arten foérefaller att vistas i Konkama-dalen endast var- och vintertiden. Enligt hvad jag lyckades erfara, har den namligen aldrig blifvit funnen hackande diarstides. Dock ar den val kand af befolkningen. Vid min ankomst till Saarikoski, utbjods at mig till salu en 6, skjuten nagra dagar tidigare vid Kelottijarvi. Den 29 april sag jag ett ensamt ex. vid Kivijarvi i narheten af Saarikoski. Enligt meddelande hade en dufhék jultiden blifvit skju- ten i narheten af Saarikoski. Dartill inskranker sig ock alt hvad jag vet om artens forekomst dar uppe. Mera sallsynt tyckes den forekomma afven vintertiden. Archibuteo lagopus (Gmel.). —— Piekana. Jakttogs férsta gangen den 26 april, da ett par visade sig vid Karjalanvaara. Arten ar mycket allman i Kénkama-dalen samt hiackar snart sagt pa alla lampliga lokaler. Foljande bofynd angifva tiden for hackningen. Den 16 maj pa Luspavaara ett bo med 3 friska age. Den 17 maj pa Herravaara ett bo med 4 svagt legade agg. Den 18 maj pa Laurukaisenoivi ett bo med 5 svagt le- gade agg. 48 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkaéma-dalen. Den 19 maj pa Hapakainen fjall ett bo med 3 svagt legade agg. Den 21 juni pa Tooresoivi inom regio alpina bo med mycket starkt legade agg, af hvilka redan 3 innehdllo lef- vande ungar (tillvaratagna i sprit). Samma dag 4 Tooresoivi i gammalt jaktfalkbo 6 st. nagra dagar gamla ungar. Den 13 juli i en liten brant vid Latina sjd, bo med 5 ungar af mycket varierande storlek. Férutom dessa bebodda bon biefvo dessutom en hel mangd gamla sadana funna, bl. a. pa storre stenar 1 fjall- sluttningarna. Den 31 maj fann jag ett bo, hvari nagra agg annu ej blifvit lagda. Den ena af de omkring boet kretsande fag- larne foreféll att vara mer 4n vanligt ljus, hvarfor jag skot den. Det var 9. Ungefar en vecka darefter befanns den kvarblifna hanen ha fatt sig en ny maka, som da afven blef skjuten. Den 21 juni hade han ater lyckats skaffa sig en hona, men Annu ej ens da innehdll boet nagra agg. San- nolikt lade de sin kull efter denna tid, ehuru jag ej da mera blef i tillfalle att konstatera detta. Aquila chrysaétus (L.). — Kokko. Vid passerandet af Mukkavuoma fijallstuga — nagra kilom. nedanfor Kilpisjarvi — den 23 mars, sag jag dar en nagra dagar tidigare i en for jarf gillrad sax fangad ung orn. Den 11 april sag jag vid fjallet Talvatas ett ensamt ex. kretsa Ofver sagda fjall. Dessa dro mina enda personliga erfarenheter om or- nens forekomst i Kénkama-dalen. Af ortsbefolkningen har jag hort foljande: For c:a 10 ar sedan skall ett par haft bo i branterna af det obetydliga fjallet Karjatschocko, darifran aggen — 2 st. — blifvit tagna. Varen 1910 fangades i Wittankikursu, c:a 1 mil nedan- om Saarikoski fjallstuga, ett gammalt exemplar. Ex. hade Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 49 slagit sig pa renkalfsfangst och redan hunnit expediera nagra sadana, da den sjalf blef fangad i en sax gillrad vid en nyss-slagen renkalf. Ena vingen af detta ex. fanns annu kvar pa Saarikoski gard. Sallsynt tycks den vara, ehuru man vore frastad att antaga den — tack vare riklig tillgang pa goda hacknings- platser samt afvensa riklig forekomst af dess Alsklingsféda, hare och renkalfvar — kunna trifvas val i dessa trakter. Pandion haliaétus (L.). — Kalasaaski. Den 23 maj, da alfven endast har och hvar i de star- kaste stromstallena var isfri, sags ett ensamt ex. flyga 6f- ver Wittankijarvi mot sydvast. Enligt uppgift af allmogebefolkningen i Ko6nkama-dalen skall arten alltid varit mycket sallsynt i dessa najder. Dess bo ar aldrig antraffadt. Columba livia domestica (L.). — Tuuva. Enligt flera meddelares enstammiga uppgifter skall vintern 1910 en tamdufva under nagra dagars tid uppehal- lit sig pa Siikavuopio gard, dar den iakttogs af en mangd personer, som kandt igen den sasom varande en ,,tuuva“. Den narmaste plats, dar tamdufvor hallas, ar Kiiruna, hvari- fran detta exemplar sannolikt férflugit sig hit. Lagopus mutus (Montin). — Kieruna. Fyjallripan forekommer vintertiden i stora flockar afven pa de lagre fjallen, men drar sig, sa snart hackningstiden narmar sig, upp till de stoérre och hodgre fjallen. Under mina skidfarder i mars och april antraffade jag ofta st6rre och mindre flockar af arten pa de Saarikoski gard omgifvande fjallen. De visade sig i allmanhet litet skygga och lato en komma pa helt kort afstand innan de flyttade undan ett stycke. Endast vissa tider pa vintern skall arten, enligt med- delande af fangstman i K6nkaémé-dalen, gora nagra kort- variga besok i 6fversta skogsgransen, men annars halla sig + 50 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkém4-dalen. uteslutande inom regio alpina. Att dodma af undersodkta exemplar, utgores fodan atminstone varvintertiden af blad- knopp, bar m. m. af Salix-arter, Empetrum nigrum, Arcto- staphylos alpina o. s. v. Om sommaren och hackningstiden antraffas fjallripan endast bland stenoren pa de hogsta fjallen, dar vegetatio- nen bestar af Salix herbacea och reticulata samt Empetrum nigrum och Arctostaphylos alpina m. m. forutom diverse moss- och lafarter. Dessa har uppraknade fanerogamer f6- rekomma dar uppe rikligt, bildande sammanhangande ytor af ofta mycket stor utstrackning. Delar af dessa vaxter torde ock utgora fjallripans sommarfoda. sjalf hade jag ej turen att finna artens bo, men horde af allmogeman uppgifvas att aggkullen under normala ar skall vara fulltalig midsommartiden. Lagopus albus (Gmel.). — Riekko. Outariekko. Under senaste vinter har arten funnits i Konkama-dalen i sadan mangd, att fangstresultatet for de flesta gardar darstades uppgatt till mellan 1,000 och 2,000 faglar! Men sa ar ock all skogbarande terrang i en vid omkrets af hvarje gard bokstafligen uppfylld af ripsnaror. Det storsta antalet af dessa fangade ripor fodras vintertiden antingen till Kiiruna i Sverige eller ock till Skibotten, Lyngenfjord, i Norge. Endast en jamf6relsevis obetydlig del af fangsten fores at annat hall. Varleken b6rjade i trakterna af Saarikoski den 14 april och da sag man redan hanar, som hade borjat anlagga var- drikten. Den 21 april voro hufvud och hals af en 6 redan till 6fvervagande del bruna. Den 23 april hade en Q nagra Ofver de hvita framtradande gulbruna, svarttvarrandade sommarfjadrar pa halsen. Samtidigt funnos dock honor, som 4nnu ej hade nagrasomhalst yttre tecken till fjaderfor- vandling. I medlet af maj var hanarnes vardrakt fullt ut- vecklad, och ungefar en manad senare borjade de att af- kasta denna, samtidigt som sommardrakten successivt bor- jade att utvecklas. I ett specielt arbete vill jag behandla Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 51 ripans fjaderférvandling sAval om varen som hésten, hvar- for jag har endast inskranker mig till dessa har ofvan an- forda anmarkningar. Efter parningen drogo sig hanarne upp till fjallsidorna och antraffades da foretradesvis hogst uppe i bjorkskogen, i gransen mot regio alpina. Dar vistades de i sma flockar, flyttande fran fjall till fjall, medan honorna lago pa agg i laglandet. Enligt befolkningens utsago komma hanarne ned fran fjallen forst da, nar de forsta frosterna pa héstsidan intraffat och sammanflocka sig da ofta i stora skaror. Sa lange sn6n tacker marken, bestar ripans féda ute- slutande af knopp och fina grenar af Betula alba, B. nana och Salix. Sa snart marken stillvis blir bar, halla sig fag- larne med férkarlek pa sAdana stallen, dar de nu finna en riklig tillgang pa bar af Empetrum nigrum. Dessa bir sy- nas — jamte diverse insekter — Afven om sommaren ut- gora ripans hufvudsakliga féda. Den 23 juni antraffades en ? med en kull nagra da- gar gamla ungar, och den 19 juli en kull, bestaende af Q jamte 9 4 10 halfvuxna ungar. Tetrao urogallus (L.). — 3 metto. 2 koppelo. Da man tar i betraktande huru langt aflagsen barr- skogsgransen 4r fran t. ex. Konkama-dalens mellersta och Ofre delar, vantar man sig nog ej att antraffa detta barr- skogarnes barn dar uppe i fjallbjorkens och de stora my- rarnas land. Emellertid ar arten dir uppe ingalunda nagon sallsynthet, utan forekommer t. o. m. ritt ofta. Den 10 maj sag jag en ¢ flyga 6fver Saarikoski gard fran den finska till den svenska sidan af alfven. Den 13 maj iakttogs ater en 2 flygande samma vig. Den 18 maj skéts pa Siikavaara vid Siikavuopio en 2, och den 15 juni fann Valfrld Siikavuopio pa Siikavaara ett bo innehallande 7 mycket starkt legade 4gg. Boet var be- laget under en bjérkbuske bland ris af Empetrum nigrum. Detta fynd visar bast att arten icke dr nagon vilsekommen 52 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkaémé-dalen. gast 1 Konkama-dalen, utan regelbundet forekommande eller stationar. Doktor V. Tanner meddelade mig att han den 14 juli 1906 i narheten af Wittankijarvi skjutit pa en tjadertupp, som flugit upp fran marken. Mag. E. W. Suomalainen anfor i sin reseberattelse (pag. 35) att han under Koltapahta vid Kilpisjarvi i slutet af juli sett ett ex. af arten. Vanellus vanellus (L.). Den 6 maj iakttogs vid Naimakka fjallgard en fagel, som — enligt min sagesmans meddelande — hade féljande utseende: ofvan svartglansande, undertill hvit; pa det svart och hvita hufvudet en bakat och uppat riktad svart tofs. Fagelns storlek hade ungefar varit densamma som en ljung- pipares. Af denna beskrifning antog jag att fageln matte varit en vipa. Detta blef senare bestyrkt, da jag den 19 maj, erholl en samma dag pa Wittankivuoma skjuten ¢ af arten. Ex. hade uppehallit sig darstades jamte en annan af samma slag — troligtvis 9. : . Som af litteraturen framgar, visar denna art tenden- ser till att successivt draga sig alt hdgre norrut, icke all- enast langs Skandinaviens vastra kuster, dar den redan blifvit antraffad t. o. m. i Sydvaranger (Schaanning l. c. pag. 59), utan afven langs det inre af landet. Montell (Nagra nykomlingar s. 58) anfor den fran Vuontisjarvi och Peltovuoma byar i nordodstra Enontekis samt fran Kittila, darstades iakttagen varen 1909. Det af mig tillvaratagna exemplaret har — jamte 9 — 4afven tydligtvis anlandt upp- at langs alfven och ej i den motsatta riktningen. Detta bestyrkes af iakttagelsen fran Naimakka, som ligger nedan- om Wittankivuoma. Ty med all sannolikhet horde val Nai- makka-exemplaret till de faglar, som nagra dagar senare upptradde pa Wittankivuoma. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 53 Charadrius apricarius (L.). — Kurmitta. De forsta exx. af denna art iakttogos vid Saarikoski den 6 maj. Ljungpiparen ar mycket allman i Konkaémé-dalen och antraffas hackande saval pa laglandets myrmarker som uppe pa fjallhedarne. V4Artiden var man dagligen i tillfalle att se smarre flockar af arten uppehalla sig pa de groéna 4n- garne i narheten af gardarne. Senare, d. v. s. under hick- ningstiden, kommo de _ blott enstaka, eller mycket sillan parvis. Artens féda tycktes — hvilket framgick af skjutna, undersékta exemplar — hufvudsakligen under varen best4 af Empetrum nigrum-bir. Hackningstiden framgar af foljande anteckningar om bofynd: Den 14 juni ett bo pa fjallet vid Mukkavuoma gard, innehéll 4 friska agg. Boet bestod endast af en férdjup- ning i markbetackningen bland ris af Empetrum nigrum samt var nederst pa botten férsedt med nagot torrt gris. Den 16 juni pa Wittankivuoma ett bo med 8 starkt legade agg. Boet i kanten af en med Rubus chamemorus och nagot Carex bevixt Sphagnum-tufva, bestod endast af en grop i Sphagnum laget med nagra Carex stran pa botten. Eudromias morinellus (L.) — Kerajakurmitta. Laahola. Arten iakttogs férsta gangen vid Saarikoski den 13 maj, da en flock, best&ende af 5 individer, flog forbi gar- den norrut. Den 10 juni samt natten mot den 11 radde stark nord- ostlig snéstorm, under hvilken en hel del faglar narmade sig gardarne for att emellan husen eller 4 de husen om- gifvande 4ngarne séka féda. Bland dessa skaror af tillfal- liga gaster, som dessa dagar besodkte Saarikoski, fanns afven 4 exx. af denna art, hvilka af ovadret drifvits ned fran de hogre fjallen, dar nysnon foreféll att ligga 6fveralt i stor mangd. Alla dessa 4 exx. blefvo skjutna och befunnas ut- gora tvanne par. Dissektionen visade att de mest utveck- 54 Munsterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkémé4-dalen. lade 4ggamnen hos bada honorna redan uppnatt en storlek af c:a 10 mmi genomskarning. Agglaggning — vidkommande atminstone dessa faglar — var altsA Annu ej omedelbart forestaende. Enligt uppgift af en del ortsbor, som under tidigare ar funnit bon af arten, skall den hacka hégt uppe pa fjall- plataerna. Ett sadant ordinarie hackningsstalle skall finnas pa Peeravaara (959 m 6. h.), dar f6r nagra ar sedan ett par pa orten sig uppehallande 4ggsamlande engelsmén fun- nit flera bon af arten. Tyvarr kom jag mig aldrig dit upp och ej haller hade jag lyckan att pa andra af mig besdkta fjall finna dess bo, hvarfor jag ej haller har nagra egna erfarenheter om fjallpiparens hackningsforhallanden att fram- fora. — Af Valfrid Siikavuopio, en med fagelforhallandena i Konkama-dalen val forfaren man, horde jag att arten lika ofta lagger endast 3 som 4 agg. Boet skall utg6ras blott af en grund fordjupning i markbetackningen. Enligt uppgift af samma man, ligger fageln mycket fast pa 4ag- gen, hvarfOor man ogeneradt kan passera den rufvande honan (eller ¢) pa endast nagra fa stegs afstand, utan att hon lamnar boet. Detta skall ock af denna orsak vara yt- terst svart att finna. Aegialites hiaticula (L.). — Tyllikkaéa. Kuorusaija. Det forsta exemplaret af arten sags den 22 maj pa stranden af Kivijarvi. Storre strandpiparen ar ratt allman i Konkamé-dalen, hallande till fOretradesvis vid sadana strander, som 4ro af torrare eller stenigare beskaffenhet. Den 18 juni inneholl ett pa alfstranden i narheten af Siikavuopio belaget bo 4 friska agg, och den 20 i samma manad ett bo pa en holme i Kivijarvi 3 likaledes friska agg. Telmatias gallinago (L.). — Taivaanjaara. Mohottaja. Forsta gangen iakttagen pa Wittankivuoma den 23 maj. A de med riklig buskvegetation (Betula nana, Salix) bevaxta myrmarkerna forekom arten mycket rikligt. Ofver- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 55 alt langs K6nkamé-dalen, dar blott lokalen var den har ofvan angifna, sagos och hordes enkelbeckasiner under par- nings- och agglaggningstiden bade natt och dag. Nagot bo fann jag ej. Tringa alpina (L.). Den 25 maj sag jag ett ensamt ex. vid alfven utanfor Saarikoski gard, men dartill inskranker sig ock hela min erfarenhet om denna arts forekomst vid Konkama-alfven. Enligt ,Nordens faglar“, pag. 198, skall karrsnappan forekomma som hackfagel i Finlands ,nordliga delar“, och sannolikt ar ju ock att den hackar nagonstades har uppe, ehuru dess bo mig veterligen aldrig blifvit funnet i Konka- ma-dalen. Tringa temmincki (Leisl.). ——- Pikku lieru. Sirridinen. Den 23 maj sags arten forsta gangen detta ar vid Saarikoski. Ett par dagar senare var den allman a de Alf- ven omgifvande, denna tid delvis 6fversvammade myrmar- kerna. Sarskildt allmant forekom den pa de lagt belagna, mer eller mindre vattensjuka angarne, som omgifva hvarje gard vid K6nkaéma-alfven, och pa sadan terrang fann jag den ock hackande. En den 20 juni foretagen undersOdkning af Kivijarvi, visade att mosnappan afven forekom a de sma, lagre hol- marne i denna sjOo, men nagra bon blefvo dock ej funna. Ett den 28 juni vid Mukkavuoma gard funnet bo, in- neholl 4 friska agg. Boet bestod endast af en fordjupning i markbetackningen, pa botten forsedt med nagot torrt gras samt nagra vissnade blad af Salix. Den 12 juli sag jag pa de Saarikoski gard omgifvande laglanda angarne en kull nagra dagar gamla ungar. Phalaropus hyperboreus (L.). — Vesipaaskynen. Poh- jasenhanhi. Den 24 maj sags arten forsta gangen i trakterna af Saarikoski, da en flock af 3 st. upptradde i en a Wittanki- vuoma forekommande liten sjo. 56 Mansterhjelm, Om Fagelfaunan i Konkamé-dalen. Innan agglaggningen vidtog, sag man ofta mindre floc- kar halla till i eller vid smarre vattensamlingar pa myrarne, men darefter blef arten endast sallan iakttagen. Ett den 27 juni i narheten af Siikavuopio funnet bo, inneholl 4 friska agg. Boet lag pa en liten strandtufva i. en vattensamling a karr. Den 5 juli, da jag passerade en i narheten af Siilas- jarvi belagen mindre vattensamling pa ett karr, flog dar upp fran en af de i vattnet belagna, ratt stora tufvorna en simsnappa, kretsade nagra hvarf omkring mig, hvarefter den slog ned pa vattnet. Med all sannolikhet hade den sitt bo pa denna tufva, men det var for mig omdjligt att kom- ma dit ut for att sdka efter detta. Totanus fuscus (L.). — Musta tiutti. Mina observationer roérande denna arts forekomst i K6nkama-dalen dro endast fa och galla uteslutande exx., som flygande forekommit vid Saarikoski gard. Anlande till orten den 19 maj, da ett ensamt ex. pas- serade garden langs 4lfven, den 1 juni ett par flygande norrut, den 2 juni ett ensamt ex. afvenledes flygande norrut, den 18 juni ett ensamt ex. afvenledes flygande norrut. Detta dr alt. Ej haller lyckades jag af ortsbefolknin- gen erhalla nagra tillférlitliga uppgifter om arten — huru- vida den hackat dar o. s. v. Totanus calidris (L.). Punajalka vikla. Af Valfrid Siikavuopio, som otvifvelaktigt af ortsbe- folkningen ar den, som bast kanner till Konkama-dalens faglar och fodr6frigt f6refaller att vara en mycket palitlig man, hérde jag uppgifvas att den rddbenta snappan regel- bundet hvarje var och sommar skulle antraffas i narheten af Mukkavuoma, d. v. s. i det lagland, dar Kummaeno for- enar sig med Kénkaémaeno. Da min erfarenhet emellertid visat mig att diverse upplysningar af ortsbefolkningen icke alltid aro absolut tillforlitliga, var det med en viss Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 8. 57 misstro jag emottag meddelandet. Jag anmodade dock mannen, som just var pa vag till Mukkavuoma, att forsdka skjuta nagot af dessa exx. samt hamta det till mig. Nagra dagar darpa atervande han utan nagon rddbena, men pa- stod sig med bestamdhet aterigen ha sett arten ehuru han ej lyckats komma inom skotthall. Da jag den 28 juni i tidiga morgonstunden anlande till Mukkavuoma, lyckades jag emellertid att pa helt nara hall fa se en ensam roddbent snappa vandra omkring pa stran- den. Olyckligtvis hade jag da redan fort in i huset mitt gevar, och da jag skulle vanda mig om for att hamta detta, blef fageln skramd och flog bort. Husbonden pa Mukkavuoma berattade mig vid samma tillfalle att han nagra ar tidigare funnit artens bo, innehal- lande 4 agg, hvilka han salt at tvanne 4ggsamlande engels- man, som det aret vistats a orten. Bvuet hade varit pa en i narheten af garden belagen myrang pa en ,grasbevaxt tufva*. Samma man berattade att arten hvarje sommar i nagra fa par uppehaller sig i narheten af garden. Nagra dagar senare erh6ll jag en norrom Maunu by i sOdra delen af K6nkiima-dalen den 20 juni skjuten rddbent snappa, som dock, ledsamt nog, vid framkomsten var i sa langt ganget tillstand af forrutnelse, att skinnet ej] mera kunde tillvaratagas. Endast fotterna afskilde och beholl jag. Enligt uppgift af ofvannamde husbonde pa Mukka- vuoma, skall arten pa varen anlanda till orten ,ansi tuu- len alta“ (fran vaster), d. v. s. har langs Kummaenos dal- fore fran norska kusten. Detta later afven antagligt da man betanker att arten ar ytterst allman langs Norges kus- ter samt afven forekommer i landets fjalltrakter, men dar- emot under hvarken var- eller héstflyttningstiderna blifvit iakttagen langs Tornea-Muonio Aalfven. Det den 20 juni skjutna _exemplaret torde ock pa samma grunder kunna anses tillhort exemplaren vid Mukkavuoma, ty ehuru den nu antraffades relativt lagt nere vid alfven, ar sannolikheten for att den kom- mit upp langs gransalfvarne mindre 4n att den af en eller annan orsak flugit nedat fran Mukkavuoma — ett afstand pac:a 7 mil. 3S Muasterhjelm, Om Figelfaunan i Koénkimé-dalen., Totanus glareola (L.). — Iso lieru, Anlande till trakterna af Saarikoski den 244 maj. Af alla i Kénk&ami-dalen fSrekommande vadare ir grénbenta snaippan den allminnaste. Den antriaffas hick- ningstiden pad alla myrar och liglinda &ingar, allmannast & sidana, som omedelbart grinsa intill vattendragen. Den 12 juni fann jag pa en Sphagnum-myr artens bo med 4 svagt legade agg. Boet bestod af en med nagot Carex fodrad grop i en Sphagnum-tufva. P& tufvan vixte Carex, hvilken delvis tickte boet, Betula nana, Empetrum nigrum samt Rubus chamemorus. = s # =e * : 3.5 ee o ‘ag <= ea ey << r x = . - : ) —— —S ed t - — - Pha e: i“ ~ < = i oF a. - ~~ ; Fe S _ a a ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 34, N:o 9. BEITRAGE ZUR POSTGLAZIALEN EINWANDERUNG DER KAFER-FAUNA FINLANDS VON B. POPPIUS. (Vorgelegt den 8. April 1911.) HELSINGFORS 1911. ~ HELSINGFORS 1911. J. SIMELIT ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG. ber die Veranderungen, die unsere K&ferfauna in post- glazialer Zeit durchgemacht hat, ist bis jetzt nur sehr wenig bekannt geworden. Die Einwanderungen mehrerer unserer Kafer konnen wir ja z. T. bestimmen und zwar solche, die an ganz bestimmten Pflanzen gebunden sind. Dies gilt wohl in erster Linie diejenige, welche an beson- deren Baumen leben, wie zahlreiche Rhynchophoren, Longi- cornier u. a. Dass sie nicht vor dem Auftreten ihrer N&ahr- pflanzen hier vorgekommen sind, ist wohl zweifellos. Damit ist aber nicht gesagt, dass alle Arten, die an einer beson- deren Baumart gebunden sind, gleichzeitig mit derselben eingewandert sind. Dies kénnen wir u. a. aus der jetzigen Verbreitung mehrerer Arten schliessen. So z. B. leben mehrere auf der Birke haufige Species im siidlichen und mittleren Finland, sind aber iiberhaupt nicht in Lappland anzutreffen, wo doch die Birke viel gréssere Areale einnimmt, als weiter gegen Siiden. Dasselbe ist auch mit an anderen Baumen und iiberhaupt an Pflanzen gebundenen Arten der Fall. Das Klima muss also auf einige Insekten andere Wir- kungen als auf ihre Nahrpflanzen ausiiben; damit kénnen wir nicht fiir alle an einer bestimmten Pflanze lebenden Arten die Zeit der Einwanderung genau bestimmen. Auch von der jetzigen Verbreitung zahlreicher Kafer- arten kénnen gewisse Schliisse tiber ihre friihere Verbrei- tung gezogen werden. So ist es in Finland sehr auffallend, wie zahlreich die arktisch-borealen Arten, besonders unter den Wasserkafern, weit gegen Siiden an giinstigen Lokali- taten verbreitet sind. Ebenso auffallend ist die Verbreitung mehrerer, rein arktischer Arten im finnischen und russischen Lappland, wo hodhere Gebirge relativ wenig vorkommen 4 Poppius, Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. und oft weit von einander gelegen sind. Die hochnordi- schen Arten sind hier durchgehend an den Gebirgen gebun- den, was ja als ein Parallelismus zu der Verbreitung der arktisch-borealen Arten gegen Siiden angesehen werden muss. Doch sind diese Tatsachen nicht endgiiltig entschei- dend, denn z. B. ganz lokale Verhaltnisse kOnnen zuweilen unrichtige Schliisse ergeben. Erst eine nahere Untersuchung unserer postglazialer Ablagerungen betreffs dort vorkom- mender Kaferreste kann eine sichere Antwort in-dieser Hin- sicht geben. Schon friiher sind mehr eingehende Unter- suchungen tiber das Vorkommen der Pflanzen in postgla- zialen Ablagerungen vorgenommen worden. Besonders sind die Torfmoore erleuchtend gewesen und durch die gewon- nenen Resultate haben wir ein in grossen Ziigen ziemlich klares Bild iiber die Schwankungen der Pflanzenwelt in postglazialer Zeit in Fennoscandia erhalten. Bei uns in Finland sind diese Untersuchungen wahrend verhaltnismas- sig kurzer Zeit vorgenommen worden und bedirfen noch ein viel eingehenderes Studium vor allem in den mittleren und nordlichen Teilen des Landes. Besonders sind es Dr Gunnar Andersson und nachher Dr Harald Lind- berg, die eingehende Untersuchungen unternommen haben. Beide haben auch den in den Proben gefundenen Kaferreste Aufmerksamkeit gewidmet. Besonders Lindberg hat solche in grdsserer Menge erhalten. Diese sind von ihm in sei- nen Arbeiten iiber unsere Torfmoore z. T. schon veroffent- lich worden. Sowohl diese, wie auch Zahlreiche andere spater von ihm gemachten Funde sind von mir bestimmt worden und neulich revidiert worden. Da eine Zusammen- stellung dieser oft sehr interessanten Funde noch fehlt, habe ich mich entschlossen, eine solche auszufiihren. Fiir die erosse Liebenswiirdigkeit, das Material zu meiner Verfi- eung zu stellen, bitte ich Dr Lindberg auch an dieser Stelle meinen aufrichtigsten Dank auszusprechen. Gunnar Andersson ist der erste, der in Finland phyto-palaontologische Untersuchungen der Torfmoore vor- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 5 genommen hat. Ziemlich viele Torfmoore sind von ihm hauptsachlich im siidlichen Finland naher untersucht wor- den. In den Schlammungen sind von ihm auch zahl- reiche Kaferreste gefunden worden, leider aber sind nur wenige naher untersucht worden. Unter den letztgenann- ten aber sind einige von grossem Interesse, eine der auf- gefundenen Arten ist heutzutage sogar nicht mehr bei uns nachgewiesen worden. Im ganzen werden von ihm 7 Ka- ferarten erwahnt. Ich gebe hier eine kurze Zusammenstel- lung derselben und zugleich auch einige Notizen iiber die der Funde betreffende Vegetation, alles nach der Anders- son’schen Arbeit in Fennia N:o 15, 3. Agonum piceum? Fliigeldecken wurden im Kirchspiele Imola, Ostrobottnia media, im Moore Niskaoja, 2,5 km nord- lich vom Gute Talvitie erhalten. Oberst liegt eine Torf- schicht von 0.6 m Machtigkeit, unter derselben Dytorf, 1 m. Es ist in dieser Schicht, wo der Kafer angetroffen wurde. Die hier gefundenen Pflanzen waren: Alnus glutinosa, reich- lich, Betula odorata, ebenso, Calla palustris, ebenso, Carex -ampullacea und vesicaria, Cicuta virosa, Comarum palustre, haufig, J/ris pseudacorus, zahlreich, Lysimachia thyrsiflora, haufig, Peucedanum palustre, Picea excelsa, 6 Nadeln, Ra- nunculus repens, Salix aurita und caprea, haufig, Viola cfr. palustris. flybius sp. Nicht naher bestimmte Fliigeldecken einer Art dieser Gattung wurden in der Kieferzone (?) im Moore Karhunsuo im Kirchspiele Pyhajarvi in Nyland gefunden. Platydema violacea und Donacia spinosa (=crassipes Fbr.). Diese beiden Arten werden von Anta’er Moor im Kirch- spiele Karis, Nyland aufgefiihrt. Unterst lagert Litorina- Ton, worauf eine Schicht von Gyttja folgt, die von ver- schiedener Machtigkeit ist, seichter an den Seiten, an den tieferen Stellen aber bis 1.7 m. Diese Gyttja hat nach An- dersson |. c. p. 40, angefangen sich zu bilden in der Zeit, wo das Moorgebiet sich vom Meere durch Landeserhéhung sich abgetrennt hat. In dieser Gyttja wurden folgende Pflanzen erhalten: Nuphar luteum, Nymphaea alba, Potamo- 6 Poppius, Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. geton natans, Quercus Robur, Tilia ulmifolia, Trapa natans und Cystopteris fragilis. Die Trapa kam reichlich vor, schien aber etwa 30 cm unterhalb des oberen Randes der Gyttja aufzuhoren. Auf der Gyttja lagern Dytorf und verschidene Torfarten, die an einigen Stellen eine Machtigkeit von 2.5 m erreichen. Bis etwa 1 m unterhalb der Oberflache kommt die Eiche noch vor, wird dann aber von der Fichte ersetzt. Elater sp. Eine Art dieser Gattung ist bei Sortback, Kirchspiel Pyhajarvi, Nyland, in der Kieferzone gefunden worden. 3 Lina aenea. Diese Art wird von zwei Lokalen erwahnt: Raberg am Dorfe Stormora im Kirchspiele Inga, Nyland, wo nur erwahnt wird, dass Quercus, Tilia, Corylus und Al- nus, sowie Fichte reichlich vorkamen, sowie bei Helylanjoki unweit Sordavala. An der letztgenannten Stelle wurde die Art in der untersten Sandschicht, die sich wahrend der er- sten Litorina-Senkung bildete, nachgewiesen. Die hier ge- fundenen Pflanzen waren: Alisma plantago, Alnus glutinosa und incana, Betula odorata und verrucosa, Carex vesicaria und ampullacea, Cicuta, Equisetum fluviatile, Menyanthes, Nuphar luteum, Picea excelsa, Pinus silvestris, Populus tre- mula, Potamogeton sp., Ranunculus repens, Rubus idaeus, Rumex maritimus, Stachys silvatica, Ulmaria pentapetala und Viola sp. Cetonia aurata. Bei Vernitsa im Kirchspiele Pyhajarvi ist diese Art erhalten worden. Die von Lindberg genommenen Proben, in denen auch Kaferteile angetroffen worden sind, stammen haupt- sachlich aus dem siidlichen, einige auch aus mittlerem Fin- land. Im folgenden werden diese Funde naher bespro- chen und zugleich auch nach Lindberg eine kiirzere Zu- sammenstellung der vorgefundenen Pflanzen gegeben. Hochmoor bei Panelia. Panelia liegt im Kirchspiele Kiukais im siidwestlichen Finland. Der Moor ist von grosser Ausdehnung und zeigt Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 7 heutzutage eine ausgepragte Hochmoorvegetation, die Flache ist von einem zusammenhangenden Sphagnum-Teppich be- deckt mit ziemlich einzeln eingesprengten anderen Moosen und Cladoni@. Die Phanerogamenvegetation besteht haupt- sachlich aus Ericacéen, Betula nana und Eriophorum vagi- natum. Von Baumen gedeiht nur der Kiefer in verkiim- merten Stiicken an den Randern. Die Lagerfolgerung ist die folgende: Bis einer Tiefe von 1.5 m Riedergrastorf (hauptsachlich Carex filiformis) und reichlich Sphagna; dann folgt in einer Machtigkeit von 0.32 m Sphagnum-torf mit Carex rostrata und Comarum, 0.15 m Riedergrastorf (Carex rostrata), 0.0s m Riedergras- torf mit Schilfrohr, 0.15 m Dy und zuletzt gyttjabemeng- ter Thon. Lindberg giebt folgende in den Hauptziigen wieder- gegebene Schilderung des Torfmoores. Das ganze Eura- Flusstal, am welchen auch der Panelia-Moor gelegen ist, ist friiher ein Meeresarm gewesen, was besonders durch die Funde mehrerer Diatomacéen in der untersten Schicht her- vorgeht. Von den hier gefundenen 15 Arten sind zwei ausge- pragt marin, einen grodsseren Salzprozent des Wassers ange- bend, als was jetzt der Fall an unseren Kiisten ist, 10 sind Brackwasserformen. Die nachsten jetzigen Kiisten sind etwa 20 km entfernt. Durch die Landerhebung bildete sich all- mahlig die Senkung zu einem Binnensee mit Nymphaea, Nu- phar und Potamogeton, langs den Ufern wuchsen im seich- ten Wasser Scirpus lacustris und Phragmites und am dy- reichen Ufer einige fiir solche Stellen charakteristische Pflanzen, unter denen besonders zwei vom Interesse sind und zwar Carex pseudocyperus und Rumex hydrolapathum. Der erstgenannte ist, soweit bis jetzt bekannt ist, nicht mehr im naturhistorischen Provinze Satakunta, wo der Moor liegt, vorzufinden, der letztere ist selten. Mit der Zeit nah- men feuchte Carex-Wiesen den Platz des Sees ein und hier waren besonders Carex rostrata und Comarum reichlich vor- handen. Ausserdem kamen eingesprengt Lysimachia thyr- siflora, Cicuta, Hippuris, Peucedanum, Calla und Carex canes- 8 Poppius. Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. cens vor und zwischen den Riedergrasern war wahrschein- lich Sphagnum squarrosum reichlich vorzufinden. Baume sind wohl nur zum weitliegenden festen Boden gebunden gewesen, da in den untersuchten Proben nur _ sparliche Reste von Tannen, Birken und Fichten vorgefunden wur- den. Auf den feuchten Carex-Wiesen scheinen nur Salices gedeiht zu haben. Diese Wiesen wurden dann von stark feuchtliebenden Sphagnen iiberwachsen und von den oben erwahnten Krautern und Grasern kamen nur noch Carex rostrata und Comarum in reichlicher Menge vor. Die Sphag- num-Decke von Sph. teres, riparium und amblyphyllum wurde von einer anderen ersetzt, in welcher besonders Sph. papil- losum haufig war. Carex rostrata ist jetzt verschwunden und durch die fiir nassen Sphagneten charakteristischen C. limosa und chordorrhiza ersetzt. Reichlich kamen jetzt Andromeda polifolia und Vaccinium oxycoccus vor. Allmah- lich nahm die Feuchtigkeit ab, Sphagnum papillosum wurde durch eine weniger Feuchtigkeit liebende Art, Sph. medium ersetzt, von den Riedergrasern wuchs hier nur noch Carex filiformis, die Ericinéen sind haufig und auch Betula nana stellt sich ein. (Nach Lindberg, Finsk. mossk. foren. arsb., 1901, H. 1, pp. 39—41). In den Proben kamen nur ziemlich wenig Coleopteren- Reste vor und zwar in zwei von den Schichten: in 0.15 m Dyschicht und in der 1.5 m Riedergrastorf-Schicht, wo nach Lindberg sparliche Insektenreste gefunden wurden, die der letzteren Schicht entstammend ich aber nicht gesehen habe. In der erstgenannten Schicht wurden folgende Pha- nerogamen gefunden: Betula alba, z. reichlich Frichte, Picea excelsa, ziemlich sparlich, Pinus silvestris, sparl. Pollen, Vac- cinium oxycoccus, 1 Same, Nuphar luteum, 1 Same, Nym- phea sp., 20 Samen, mehrere Blattstielnarben, Phragmites communis, einzeln, Potamogeton natans, 11 Fruchtsteine, Scirpus cespitosus, ziemlich reichlich Friichte, Carex canescens, 2 Friichte, C. pseudocyperus, 21 Friichte, C. rostrata, reich- liche Friichte, C. teretiuscula, 12 Friichte, Cicuta virosa, 9 Teilfriichte, Comarum palustre, reichl. Niisse, Hippuris vulga- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 9 ris, 10 Niisse, Rumex hydrolapathum, 1 Nuss, Sparganium sp., 2 Fruchtsteine. In dieser Schicht wurden im ganzen 6 Kaferarten gefunden, und zwar: Agonum sp. (cfr. gracile), 1 Fligeldecke. Colymbetes striatus, Halsschild, Macrodytes sp. Hinterschiene, Cyphon variabilis, 1 Fliigeldecke, Donacia crassipes, é-cher Hinterschenkel, Dorytomus sp., Kopf. Fast alle Arten gehodren also solchen an, die im Was- ser oder an feuchten Orten Leben. Cyphon variabilis trifft man hier in Finland oft in Mengen an nassen Riedergras- Wiesen und die nicht naher bestimmbare Dorytomus-Art gehort wohl wahrscheinlich zu den Salix-Bewohnern und kann also leicht von der Umgebung ins Wasser geraten sein, obwohl in der Probe keine Salices nachgewiesen wor- den sind. Die Kaferfauna stimmt also gut mit dem Seesta- dium des Moores iiberein. Die Flora des Schichtes zeigt z. T. einen siidlicheren Charakter und zwar durch das Vorkommen von Carex pseu- docyperus. Dies ist auch z. T. mit der Kaferfauna der Fall, indem die Colymbetes-Art heutzutage nur in_ siidlichsten Finland lebt und auch hier lokal und selten vorkommt. Torimoor bei Kalkulla. Das Moor liegt im Kirchspiele Inga, Nyland, im siid- lichsten Finland, Gstlich des Teiches Warstrask, in einer Entfernung von etwa 5 km vom Meeresufer. Die Stellen, wo Lindberg die Untersuchungen vorgenommen hat, sind jetzt trockengelegt worden und sind hauptsachlich mit Aira cespitosa bewachsen und liegen etwa 20 m ii. d. M. Der umgebende Wald ist hauptsachlich von Fichten eingenom- men mit mehr oder weniger reichlicher Einmischung von Birken, Kiefer, Alnus incana und glutinosa. Die Senkung, wo das Moor gebildet worden ist, ist, nach den Funden zahlreicher Brackwasserorganismen, fri- her ein Meeresarm gewesen. In der untersten Schicht — feiner, gyttjabemengter Sand in einer Tiefe von etwa 3m — wurde u. a. auch Ruppia rostellata und Zanichellia pedi- 10 Poppius, Beitrage zur postg]. Einwanderung der Kaferfauna, cellata nachgewiesen. Die Waldflora war aus Alnus gluti- nosa, Birke, Fichte und Kiefer zusammengesetzt. Die oben- auf liegende diinne Schicht war aus reinerem Sande gebil- det und auch hier waren einige ausgepragte Brackwasser- pflanzen, wie Scirpus tabernemontani und Zanichellia vor- zufinden. Zu der Zeit kamen auch Tilia und Quercus vor. Oberhalb der Sandschicht lagerte eine mehr wie 1.5 m machtige Gyttjaschicht, die in den tiefer liegenden Teilen sehr arm an Fossilien, in den oberen dagegen sehr reich an Pflanzenreste war. Wahrend der Entstehung des unte- ren Teiles scheint noch eine Verbindung mit dem Meere vorgekommen zu sein, weil noch Brackwasser-Diatomaceen hier gefunden worden sind. Nachdem die Verbindung mit dem Meere aufhorte, war die Senkung von einem See einge- nommen, wo der obere Teil der Gyttja wahrend langer Zeit abgelagert wurde. Als diese Gyttja abgelagert wurde, wa- ren die trockneren Umgebungen von einer ganz ande- ren Waldvegetation als heutzutage eingenommen. Damals herrschte, ausser Alnus glutinosa, Birke und Fichte (der Kie- fer scheint sehr selten gewesen zu sein) eine reiche Hain- vegetation mit Acer, Tilia, Fraxinus und Quercus, die in der jetzigen Flora nicht oder nur selten anzutreffen sind. Auf dem Wasserspiegel schwammen Nuphar, Nymphaea, Potamo- geton und Trapa, die letztgenannte heutzutage nicht mehr als rezent in Finland auftretend. Unter den Sumpfpflanzen, die hier gediehen, sei noch Carex riparia erwahnt, eine Art, die jetzt eine grosse Seltenheit im siidlichsten Finland ist. Die Gyttja geht nach oben in eine etwa 0.5 tiefe Schicht von Equisetum-Torf iiber. Oberhalb dieses Torfes lagert eine mit Carices stark eingemischte Schicht von Sphagnum- Torf und alleroberst eine 0..—0.7 m tiefe Schicht von ziem- lich vermodertem Moortorf. In der untersten Schicht sind keine Kaferreste ge- funden worden. Die obenlagernde diinne Sandschicht war ebenfalls arm, indem nur 1 Fliigeldecke von Arpedium guadrum erhalten worden ist. Diese Art findet man auch heutzutage an den Kiisten des finnischen Meerbusens. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 11 In der unteren Gyttjaschicht, wo die Flora sparlich reprasentiert war, sind keine Kafer nachgewiesen worden. In der oberen Schicht mit 7rapa und reichlich Equisetum und Nuphar waren dagegen Kaferreste ziemlich zahlreich vorhanden. Von Baumen sind hier die Birke und die Fichte haufig, seltener findet man Alnus glutinosa und Kiefer, ein- zeln sind Acer, Fraxinus, Sorbus aucuparia, Quercus und Ti- lia. Von Strauchern und Halbstrauchern sind hier Rhamnus frangula und Salix sp. gefunden und die Krauter sind zahl- reich: Nymphea, nicht selten, Nuphar luteum, haufig, Pota- mogeton natans ziemlich selten, Scirpus lacustris, zahlreich, Trapa natans, Alisma plantago, zahlreich, Bidens cernuus, 11 Friichte, Carex pseudocyperus, zahlreich, C. riparia ziem- lich haufig, C. rostrata, selten, Cicuta virosa, haufig, Coma- rum palustre, selten, Hippuris vulgaris, selten, Iris pseudaco- rus, selten, Lycopus europewus, 8 Teilfriichte, Menyanthes, ziemlich zahlreich, Peucedanum palustre, selten, Stachys pa- luster, 1 Teilfrucht, Equisetum heleocharis, reichlich. Man hatte nach der reichen, siidlichen Flora, beson- ders reich an Holzpflanzen, auch eine siidlichere Kaferfauna erwarten kdnnen. Dies ist jedoch nicht der Fall, sondern die 7 gefundenen Arten sind, soweit sie specifisch bestimmt werden konnten, iiberall in Siidfinland heutzutage haufige Erscheinungen. Alle sind Wasserbewohner oder an Was- ser- oder Sumpfpflanzen gebunden: Agonum sp. (cfr. fuligi- nosum) einige Fliigeldecken, /lybius sp., Halsschild und Teile einer Fliigeldecke, Macrodytes sp., Hinterbein, Gyrinus ma- rinus, 2 Fliigeldecken, Donacia obscura, ebenso, Donacia sp. (cfr. thalassina), Kokong mit einliegenden Teilen des Kafers, Plateumaris discolor, Fliigeldecken. Die oberste Schicht, Sphagnum-Tortf, reichlich mit Rie- dergrasern und Vaccinium oxycoccus bemengt, zeigt eine ziemlich arme Flora mit einzelnen Birken, Fichten und Kie- fern, reichlich Vaccinium oxycoccus, Carex filiformis und ro- strata, einzeln Comarum palustre. Auch die Kaferreste sind hier sehr selten. Eine Fliigeldecke eines nicht naher be- 12 Poppius, Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. stimmbaren Kafers und der in Siidfinland iiberall haufige Limnobaris T-album sind die einzigen, die hier gefunden worden sind. Torimoor bei Stor-Totar. Das Torfmoor ist unterhalb Stor-Totar im Kirchspiele Lojo, Nyland, gelegen und ist jetzt zum grossten Teil be- baut. Dasselbe liegt etwa 31 m ii. d. M., also auf dersel- ben Hohe wie der Lojo-See. In seiner Zusammensetzung zeigt das Moor eine sehr grosse Ahnlichkeit mit dem Torf- moore bei Kalkulla. Auch hier ist der Boden ein alter Meeresarm gewesen, wie aus den Funden von Brackwasser- Diatomaceen in der Bodengyttja hervorgeht. In der Boden- gyttja (in einer Tiefe von etwa 2 m) wurde u. a. auch Fichte und 7ilia gefunden. Allmahlich entstand auch hier durch Landeshebung ein kleineres Siisswassergebiet, in wel- chem TJrapa natans gedieh. Von selteneren Pflanzen, die in der 7rapa-Gyttja Reste hinterlassen haben und die in der naheren Umgebung nicht mer anzutreffen sind, seien Carex pseudocyperus, Rumex hydrolapathum und Tilia erwahnt. Die oberste Schicht ist aus Torf gebildet, in welchem Me- nyanthes und Comarum die Hauptmasse bilden. In der ersten Schicht, Gyttja, die in Brackwasser ab- gelagert worden ist, waren keine Kaferreste vorhanden. In der iiberlagernden Schicht von Trapa-Gyttja war eine reiche Vegetation vorhanden. Von Baumen lebten hier Alnus glutinosa, 20 Friichte, Betula alba, mehrere Friichte, Picea excelsa, Pollen sehr einzeln, Pinus silvestris, einzeln Pollen, und Tilia cordata, 1 Frucht. Ausserdem wurden noch folgende hdhere Pflanzen gefunden: Nuphar luteum, einzeln, Potamogeton sp., 1 Fruchtstein, Scirpus lacustris, 1 Nuss, Jrapa natans, 1 Fruchtstein und 2 Fruchtdornchen, Alisma plantago, 3 Niisse, Carex filiformis, 4 Friichte, C. pseu- docyperus, 19 Fruchtschlauche, 4 Niisse, Cicuta virosa, 4 Teil- friichte, Comarum palustre, 7 Niisse, Lycopus europeus, 10 Teilfriichte, Menyanthes einige Samen, Polygonum tomento- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 13 sum, 1 Nuss, Rumex hydrolapathum, 6 Friichte, Aspidium thelypteris?, Equisetum heleocharis, ziemlich reichlich. In dieser Schicht wurden nur zwei K&aferarten gefun- den, und zwar Macrodytes lapponicus, 2 Fliigeldecken und Mesosternum, und Donacia obscura, 1 Fliigeldecke. Bemer- kenswert ist das Vorkommen der erstgenannten Art in die- ser Schicht. Wie die Funde von Trapa zeigen, muss das Klima in der Zeit, wo die Ablagerung entstand, viel wir- mer gewesen sein, da Jrapa heutzutage in Finland nicht mehr lebt, wahrend der Kafer eine mehr nordliche Verbrei- tung hat und jetzt eine haufige Erscheinung in Lappland ist. Er ist jedenfalls bis zu den Kiisten des finnischen Meerbusens verbreitet und kommt sogar in Norddeutsch- land und in Westfalen vor. Es ist ja jedenfalls vom Inte- resse, dass nodrdlichere Elemente zusammen mit siidlicheren wahrend der warmen Zeit gediehen. Die oberste Schicht, Morasttorf, hat nichts interessante- res anzubieten. Hier wurde nur Celostoma orbiculare ge- funden, eine an Siimpfen und Teichen haufige Erscheinung. Ablagerung bei Westerkulla im Kirchspiele Kyrkslatt. Ganz neulich hat Dr Lindberg eine Ablagerung bei Westerkulla im Kirchspiele Kyrkslatt, Nyland, untersucht und hier u. a. auch reichliche Kaferreste gefunden. Uber die botanischen Funde ist noch nichts publiziert worden, woher erst spater eine nahere Zusammenstellung gegeben werden kann. Dr Lindberg ist jedoch so freundlich ge- wesen, ganz kurze Notizen iiber die Ablagerung mir mit- zuteilen. Die ersten Funde von Kaferresten stammen aus Schichten etwas vor dem Auftreten von Trapa. Es sind nur Fligeldecken von Donacia crassipes. Zahlreich sind die Kaferreste in der Schicht, wo Trapa vorkommt: Elaphrus cupreus, 1 Fligeldecke, Blethisa multipunctata L., Pterosti- chus nigrita, Halsschild, Agonum cfr. gracile, 1 Fliigeldecke, Ilybius cfr. guttiger, sehr zahlreiche Fliigeldecken, I[lybius cfr. obscurus, 1 Fliigeldecke, Acilius canaliculatus, Teile ei- 14 Poppius, Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. ner ¢-chen Fliigeldecke, Macrodytes cfr. marginalis, Reste é-cher und 9-cher Fliigeldecken, Sternum, Gyrinus natator, 1 Fliigeldecke, Chilocorus renipustulatus, 1 Fliigeldecke, Dona- cia sp., Fliigeldeckenteile, Plateumaris discolor, 3 Fliigeldec- ken, Pissodes gyllenhali, 1 Fliigeldecke. In den obenauf la- gernden Schichten, in denen 7rapa nicht mehr vorgefunden wurde, sind auch die Kaferreste ziemlich reichlich vorhanden, obgleich nicht so reichlich wie in der oben erwahnten Schicht. Es sind die folgenden Arten hier nachgewiesen: Agonum cfr. gracile, 1 Fliigeldecke, Agabus striolatus, 1 Fligeldecke, Ilybius cfr. guttiger, einige Fliigeldecken, Donacia crassipes, 1 Fligel- decke, D. obscura, 1 Fliigeldecke, Limnobaris T-album, 1 Flii- geldecke. Linnam&ki in Kivinebb. Uber diese Ablagerung schreibt Lindberg, Phytopal. Beob. p. 177: ,,Die alteste pflanzenfiihrende Ablagerung inner- halb unseres Landes fand ich im Sommer 1897 unterhalb des Pfarrenhauses Linnamaki im Kirchspiele Kivinebb auf der sogen. Karelischen Landenge — ——. In einer Hohe von circa 80 m ti. d. M. kommt hier eine hauptsachlich aus fei- nem Sande bestehende Siisswasserablagerung vor, welche in betrachtlicher Menge glaziale Pflanzenreste enthalt. Aus- ser Dryas octopetala, Salix herbacea und Betula nana trifft man hier sehr zahlreich: Niisse einer Batrachium-Art (mit erosster Wahrscheinlichkeit B. eradicatum Laest. = B. con- fervoides Fr.) sowie sehr reichlich Reste einer hygrophilen Amblystegium-Art, sowie auch Blatter von Sphe@rocephalus turgidus. Der jetzige siidlichste Fundort von Dryas innerhalb unseres Landes liegt nahe beim Gute Juuma in Kuusamo (66 19’ n. Br.), woselbst der Fund jedoch als Relikt anzu- sehen ist. Die nachsten noérdlich gelegenen Fundstellen sind weit entfernt: Pallastunturi in Lapponia kemensis und Chi- bina in Lapponia Imandrae. Salix polaris ist noch ausge- pragter hochalpin und hochnordisch, indem sie innerhalb Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 15 Fennoscandia orientalis auf die héchsten Berge in Lapponia enontekiensis, Lapponia Imandrae und Lapponia inarensis beschrankt ist. Sph@rocephalus turgidus ist als Relikt sogar so weit suidlich wie nahe von Kajana gefunden worden. Die nachsten nordlichen Fundstellen sind Kitkajoki in Kuusamo und Rovaniemi in Ostrobottnia borealis; weiter nach Nor- den und in allen arktischen Gebieten ist die genannte Art iiberall allgemein und eines der fiir jene Gegenden charak- teristischsten Moose. Bei der ersten Erwahnung des Vor- kommens glazialer Pflanzenreste in Kivinebb wurde her- vorgehoben, dass die Ablagerung, worin dieselben gefunden worden sind, offenbar zu einer Zeit abgesetzt wurde, wiah- rend deren streng arktische Verhiltnisse herrschten, fiir welche Annahme die geringe Grésse der gefundenen Pflan- zenteile zu sprechen schien — — —.“ Diese Schicht hatte eine Machtigkeit von etwa 1.25 m. Oberhalb derselben waren noch drei andere Schichte, zu- sammen nur etwa 60 cm tief. Uber die gefundenen Pflan- zenreste der letztgenannten giebt Lindberg |. c. folgende Schilderung: ,Auf dem glaziale Pflanzenreste enthaltenden Sande lagert ein feinkérniger, grauer, etwas mit Erde ge- mischter Sand mit recht reichlich Siisswasserdiatomaceen und Resten von Birke (Betula alba), Kiefer, Potamogeton sp., Myriophyllum spicatum, Ceratophyllum demersum, Batrachium ctr. eradicatum, Carex rostrata, Equisetum heleocharis, Em- petrum nigrum, Characeen-Kernen, sowie Reste von folgen- den Tieren: Cristatella mucedo, Nephelis, Daphnia, Acariden und Phryganiden. Uber dem Sande mit Birke und Kiefer liegt ein diinnes Lager von Gyttja (Pinnularia sp. enthal- tend) mit Kiefer (allgem. Pollen), Birke (Betula alba), Fichte (sparlich Pollen), Linde (einzelne Pollen), sowie mehr oder weniger reichlich Menyanthes trifoliata, Carex rostrata und Lysimachia thyrsiflora. Zuoberst ein diinnes Torflager mit Kiefer, Fichte (allgem. Pollen), Birke, Rubus ideus und Ly- simachia thyrsiflora.“ Lindberg hebt hervor, dass, obgleich die drei letzten Lager von geringer Machtigkeit sind, sie jedoch wahrend einer bedeutenden Zeit gebildet worden 16 Poppius, Beitrage zur postg]. Einwanderung der Kaferfauna. sind, da jedes Lager eine besondere Hauptepoche in der Entwickelung der Vegetation reprasentiert. In der erstgenannten Schicht, wo Dryas und andere hocharktische Pflanzen nachgewiesen worden sind, begeg- nen wir auch eine ausserst interessante Kaferfauna, haupt- sachlich aus hocharktischen Arten bestehend. Schon friiher hat Lindberg das Vorkommen von Pterostichus vermiculo- sus erwahnt, ein sehr typischer Reprasentant der heutigen Eismeertundren in Nordost-Russland und Sibirien. Die an- deren hier vorgefundenen Arten sind: Bembidium grapei, 1 Fligeldecke, Pterostichus archangelicus, 1 Fligeldecke, Pterostichus sp., das letzte 9-che Ventralsegment (die Art ist nicht mit Sicherheit zu bestimmen, gehort aber vielleicht zu irgendeiner der oben erwahnten Arten), Agabus sp., Ven- tralsegmente, Colymbetes dolabratus, Ventralsegmente und Teile der Fliigeldecken, Olophrum boreale, 1 Fliigeldecke, Olophrum? sp. n., 1 Fliigeldecke (eine nahere Gattungsbe- stimmung ist ziemlich unsicher, da nur eine Fliigeldecke vorliegt. Die Art ist sicher noch unbekannt, denn sie stimmt mit keinen bekannten palaarktischen und nearktischen iiber- ein), Simplocaria metallica, 1 Fligeldecke, Aphodius sp., Hinterbein (ist wohl mit grésster Wahrscheinlichkeit zu lap- ponum zu fiihren), und Phytonomus sp., Fliigeldecke (wohl auch eine vielleicht im arktischen und subarktischen Sibi- rien vorkommende, noch unbekannte Art). Wir sehen also, dass die Fauna ausgepragt arktisch ist und aus Arten zu- sammengesetzt ist, die in den lapplandischen Hochgebirgen z. T. noch vorkommen oder zu den eurasiatischen Tundren gebunden sind. In den anderen Schichten sind nur sehr wenige Kafer- reste gefunden worden und zwar nur in der obersten, wo Plateumaris discolor, Fliigeldecken, Donacia brevicornis, 2 Fliigeldecken, und Geotrupes silvaticus, Beinteile, erhalten wurden. Sie entsprechen, wie auch die Vegetation, ziem- lich die heutigen Verhaltnisse. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 17 Wiisjoki im Kirchspiele Metsapirtti. Die Proben sind an der Uferbéschung unfern der Briicke tiiber Wiisjoki genommen worden. Die botanischen Resul- tate der Untersuchung ist noch nicht publiziert worden, wo- her eine nahere Beschreibung der Ablagerungsfolge nicht hier gegeben werden kann’). Sammtliche Proben, in denen Kaferreste nachgewiesen worden sind, scheinen der Fichten- zone anzuhoren. Uber die in den resp. Proben gefundenen Pflanzen hat Dr Lindberg in liebenswiirdigster Weise mir nahere Auskunft gegeben. Jedoch sind in mehreren Pro- ben weder Kiefer noch Fichte gefunden worden. Es ist je- doch, laut der Aussage Dr Lindberg’s, ziemlich wahr- scheinlich, dass solche hier vorgekommen sind, die Proben aber sind betreffs Pollenvorkommnisse nicht untersucht worden. In der untersten Schicht, wo Kaferteile gefunden wur- den, wurden folgende Pflanzen nachgewiesen: Alnus sp., Betula alba, Rubus ideus und Carices. Die hier erhaltenen Kafer waren Calathus micropterus, 1 Fligeldecke, Amara cfr. acuminata, 1 Fliigeldecke, /lybius guttiger, Fliigeldecke und Mesosternum, Arpedium quadrum, 1 Fliigeldecke. In einem hoédher gelegenen Schicht, Moorasttorf mit Carex filiformis, Comarum und Menyanthes, waren folgende Kafer vorhanden: Bagous nigritarsis, 1 Fliigeldecke, Limno- baris T-album, Kopfe und Halsschilde zweier Exemplare, Donacia sp., 1 Schenkel. Die obenauf lagernde Schicht, Torf mit reichlicher Birkenrinde und ausserdem Carex rostrata, C. pseudocype- rus, Calla palustris, Alnus glutinosa, Rhamnus frangula, Ru- bus ideus, Comarum, Menyanthes und Viburnum opulus, ent- hielt: Agonum dolens, 1 Fliigeldecke, Phosphuga atrata, Halsschild, und Donacia sp., Beinteile. Eine folgende Schicht, vermoderter Waldtorf, ziemlich reich an Baumresten, besonders Birkenrinde und ausserdem 1) Dasselbe ist auch der Fall mit den Untersuchungen bei Os- mina und Mutasuo. 2 18 Poppius, Beitrage zur postg]. Einwanderung der Kaferfauna. folgende Pflanzen enthaltend: Kiefer, Carex sp., Calla palu- stris, Alnus incana und glutinosa, Prunus padus, Rubus ideus und Menyanthes, hatte nur Ilybius obscurus, 3 Fligeldecken, aufzuweisen. Osmina im Kirchspiele Rautus. Die beiden Schichte aus einem Torfmoore bei Osmina, die Kaferreste enthielten, gehoren der Fichtenzone an. In einer derselben waren die Kafer ziemlich reichlich repra- sentiert. Die Hauptmasse des Torfes bestand aus Teilen eines Amblystegium’s mit eingesprengten Resten von Fichte, Kiefer, Birke, Alnus glutinosa, Carex pseudocyperus, teretius- cula, canescens, rostrata, Comarum und Menyanthes. Die hier gefundenen Kafer waren: Pterostichus diligens, 1 Fli- geldecke, Agonum sp., cfr. gracile, einige Fligeldecken, Coelostoma orbiculare, 1 Fliigeldecke, Corymbites tessellatus, 1 Fliigeldecke, Otiorrhynchus scaber, 1 Fliigeldecke, O. ova- tus, 1 Fliigeldecke und Hinterschenkel, Phyllobius sp., cfr. cervinus, 1 Fliigeldecke. Eine hodher gelegene Schicht, vermoderter Sphagnum- Torf mit Fichte, Kiefer, Birke, Alnus glutinosa und incana, Carex rostrata und canescens, Rubus ideus, Comarum und Menyanthes enthielt nur zwei Kaferarten: Agonum cfr. gra- cile, 1 Fliigeldecke und Otiorrhynchus scaber, 1 Fliigeldecke. Moor bei Wermatsujarvi. Das Moor liegt im Kirchspiele Walkjarvi am kleinen See Wermatsujarvi auf der Karelischen Landenge, etwa 110 m iit. d. M. Lindberg halt die Ablagerung fir die nachstalteste aller in Finland untersuchten. Die unterste Schicht, die keine Kaferreste enthielt, be- steht aus gyttjabemengtem Sande mit sehr reichlich Equis2- tum heleocharis-Resten und ausserdem die folgenden Pflan- zen: Pinus silvestris, nur 1 Pollen, Betula alba, 1 Frucht, Potamogeton natans, 5 Fruchtkerne, Batrachium cfr. eradt- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 19 catum, Myriophyllum spicatum, 1 Nuss, Carex rostrata, 1 Fruchtschlauch, Niisse, Sparganium simplex, 10 Fruchtkerne, Arctostaphylos uva ursi, 3 Kerne, Empetrum nigrum, 3 Frucht- kerne. . Hierauf folgt ein gyttjareicher Equisetum-Torf, wo alle die oben erwahnten Pflanzen, Myriophyllum spicatum ausge- nommen, vorkamen und ausserdem noch Nuphar pumilum. Auch hier war der Kiefer sehr selten — nur 4 Pollenkor- ner wurden erhalten. Hier wurden zwei Kafer-Arten nach- gewiesen und zwar Donacia sp., Elytrafragmente, und Do- rytomus sp., cfr. affinis. Die letztgenannte Art lebt an Sa- licineen, solche aber sind in der Probe nicht erhalten wor- den. Jedenfalls sind wohl solche Straucher in der Nahe vorgekommen. Auf dieser Schicht folgen zwei andere, eine aus haupt- sachlich Sphagnum platyphyllum gebildet, die andere haupt- saichlich Sphagnum acutifolium und Eriophorum vaginatum enthaltend. In der letztgenannten waren Kieferreste (Pol- len) haufig. Beide Schichte enthalten keine Kaferreste. In der Reihe folgt dann ein dyartiger Sphagnum duséni-Torf mit etwas Eriophorum vaginatum-Teilen. Hier sind sowohl Kiefer wie Birke reichlich vorhanden. Hier wurden vier Kafer-Arten gefunden und zwar: Hydroporus obscurus, meh- rere Fliigeldecken, Ccalostoma orbiculare, mehrere Fligel- decken, Donacia obscura, 1 Fliigeldecke, und Plateumaris discolor, 1 Fliigeldecke. Alle diese Arten sind wenigstens in Siid- und Mittel-Finland haufige Erscheinungen. Erst in den darauf folgenden Schichten tritt die Fichte auf, in den- selben aber sind keine Kafer erhalten. Mutasuo im Kirchspiele Walkjarvi. Das Moor liegt am westlichen Ende des Walkjarvi- Sees. Alle Schichte, in denen Kaferreste gefunden wurden, gehoren der Fichtenzone an. In der untersten derselben, Schilf-Schwemmtorf mit Fichte, Kiefer, Espe, Birke, Alnus incana und glutinosa, Isoétes lacustris, Scirpus lacuster, 20 Poppius, Beitrage zur postg]. Einwanderung der K4ferfauna. Carex pseudocyperus, rostrata, filiformis, Nymphea, Trapa, Menyanthes und Bidens cernuus, waren die Kafer sparlich reprasentiert, indem nur zwei Arten gefunden wurden: Co- rymbites tessellatus, 1 Fligeldecke, Donacia obscura, 1 Flii- geldecke. Viel reicher waren die Kafer in der obenauf liegenden Schicht. Dieselbe bestand aus Carex-Torf mit Phragmites und ausserdem Fichte, Kiefer, Birke, Alnus incana und glu- tinosa, Carex pseudocyperus, filiformis, rostrata, canescens, Calla palustris, Cicuta virosa, Peucedanum palustre, Coma- rum, Lysimachia thyrsiflora, Menyanthes, Lycopus, Solanum dulcamara, Bidens radiatus und cernuus. Die hier gefunde- nen Kafer waren: Agabus erichsoni, 1 Fligeldecke, Celo- stoma orbiculare, 2 Fligeldecken, Cymbiodyta marginella, 2 Fliigeldecken, Phytonomus rumicis, 1 Fliigeldecke, Tapino- tus sellatus, 1 Fligeldecke, Limnobaris T-album, Fligel- decken und Hinterkorper, Donacia brevicornis, 2 Fliigel- decken und D. obscura, 2 Fliigeldecken. Oberhalb dieser Schicht lagerte eine andere aus Sphag- num riparium-Torf mit eingesprengten Fichte, Kiefer, Birke, Alnus glutinosa, Carex pseudocyperus, canescens, filiformis, rostrata, Calla palustris, Cicuta virosa, Comarum und Lyco- pus. Nur folgende zwei Kaferarten wurden hier nachge- wiesen: Limnobaris T-album, Kopf und Halsschild und Plateu- maris discolor, 5 Fliigeldecken. Profil beim Hoilager Sakkola. Das Profil liegt in einem Bachhohlwege nahe beim Hoflager im Kirchspiele Sakkola auf der karelischen Land- enge. Die Lagerung war die folgende: Die unterste Schicht besteht aus blauem, zahem, sandigem Thon und enthielt keine Fossilien. Die darauf folgenden zwei Schichte, die erste 0.07 m (abwechselnd grober und feiner mit Thon vermisch- ter Sand), die andere 0.03 m (feiner grauer Schwemmsand, zuoberst etwas grober und brauner), hatten keine Kafer- reste aufzuweisen. Erst die vierte Schicht von unten, 0.02 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 21 —0.os m Torfdy mit auf der oberen Seite sich einschieben- den Sandfalten, enthielt solche und zwar Fligeldeckenteile einer naher nicht bestimmbaren Donacia-Art. Die folgende Schicht, 0.12 m Schwemmsand, hell, etwas groéber als der un- tere, entbehrt ebenfalls Kaferreste. Erst die darauf folgen- den sind von grésserem Interesse. Die nachst folgende ist 0.25 m tief und besteht aus ziemlich reinem Schwemmtorf mit Baumstammen. Hier begegnen wir eine reiche Vegeta- tion mit zahlreichen Baumen: Acer, Alnus glutinosa, Betula alba, Corylus, Fraxinus, Picea excelsa, Pinus silvestris, Po- pulus tremula, Quercus, Sorbus aucuparia, Tilia. Auch die Krautvegetation ist reich an Arten, u. a. auch einige siid- lichere Formen. Leider sind die Kaferreste arm und nur zwei Arten, Agonum cfr. gracile und Systenocerus caraboides, sind gefunden worden. Die folgende Schicht enthalt hauptsachlich dieselben Pflanzen wie die vorige. Hier begegnen wir eine ziemlich reiche Kaferfauna mit folgenden Arten: Agonum viduum, 2 Fliigeldecken, A. cfr. gracile, 1 Fliigeldecke, Trichocellus placidus, 1 Fliigeldecke, Hydrobius picicrus, 1 Fliigeldecke, Exocomus 4-pustulatus, 1 Fliigeldecke, Donacia clavipes, 1 Fliigeldecke, Donacia sp., Beinteile, Hylastes palliatus, 2 Fliigeldecken, Potosia metallica, Hinterschenkel. Die meis- ten der aufgezahlten Arten sind jetzt in Finland weit ver- breitet. Nur die Exocomus-Art ist eine seltenere Form, die nur in den siidlichsten Teilen des Landes heutzutage ge- funden worden ist. Die oberste Schicht, welche die an besonders siidlichen Pflanzenarten reiche Schwemmtorfschicht iberlagert, ent- halt solche Formen} nicht mehr. Eine nahere Beschreibung der hier gefundenen Pflanzen wird von Lindberg nicht gegeben. Nur zwei Kafer wurden hier nachgewiesen, und zwar Chilocorus bipustulatus und Pissodes hercynie@, beide mit mehr siidlicher Verbreitung in Finland. 22 Poppius, Beitrage zur postg]. Einwanderung der Kaferfauna. Das Moor Isosuo. Das Moor liegt auf der karelischen Landenge im Kirch- spiele Sakkola. Dasselbe ist von bedeutender Grosse, 7.25 km lang und 2.25-—2.75 km breit und liegt in einer Entfernung von etwa 1 km vom See Suvanto, etwa 15.3 m ti. d. M. Die jetzige Vegetation ist ziemlich variabel. Betreffs der- selben weise ich auf die Beschreibung Lindberg’s, Finsk. Mossk. For. Arsb., 1898, p. 100 hin. Proben sind auf 6 ver- schiedenen Punkten im siidlichen Teil des Moores genommen worden. Die Punkte A—C liegen mer nach den Seiten zu und hier variiert die Machtigkeit des Torfes zwischen 1 und 2.25 m, wahrend der Thon auf Punkt D in einer Tiefe von 6 m begann und auf Punkt E in einer Tiefe von 8.5 m noch nicht erreicht wurde. (Siehe die Karte, 1. c.). Pank¢r. In der untersten Schicht keine Kaferreste. In der fol- genden, 0.27 m machtiger, rhizomreicher, blattriger, feste- rer Torf, wurden folgende Pflanzen gefunden: Pinus silve- stris, sparliche Pollen, Picea excelsa, sehr sparliche Pollen, Carex filiformis, sparlich, Comarum palustre, ebenso, Meny- anthes trifoliata, ziemlich reichlich. Hier wurden auch fol- gende ausgepragt sumpfliebende Kaferarten gefunden: Ago- num cfr. gracile, 1 Fligeldecke, Celostoma orbiculare, 3 Flii- geldecken, Donacia obscura, 3 Fliigeldecken. Alle sind weit verbreitet und haufig in Finland. In der obenliegenden Schicht sind ebenfalls keine Ka- ferreste gefunden worden. Punkt B. Die unterste auf dem Sande lagernde Schicht ist 0.92 m tief und besteht aus Dy mit Equisetum-Wurzeln. Die Vege- tation ist hier ziemlich reich an Wasser- und Sumpfpflan- zen gewesen. Von Baumen sind Pinus silvestris haufig und Picea excelsa sehr haufig gewesen, die Birke ziemlich reich- lich. Von Krautern sind hier gefunden worden: Equisetum Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 23 fluviatile, Scirpus lacustris, Carex ampullacea, pseudocyperus, Sparganium sp., Potamogeton sp., Najas tenuissima, Nuphar luteum, intermedium, Comarum, Menyanthes, also u. a. auch einige Arten, die heutzutage seltene Erscheinungen im siid- lichsten Finland sind. Von Kafern sind nur folgende zwei Arten nachgewiesen worden: Donacia sp., Schenkel, Haltica oleracea, Fliigeldecke. Die letztgenannte Art ist in der Jetztzeit bis Lappland verbreitet. (Ausserdem wurde hier auch ein Fliigel von wahrscheinlich Pollenia rudis gefunden). Die obenliegende, 0.25 m messende Schicht besteht aus Torfdy, im oberen Teile mit Sphagnum bemengt. Die Vege- tation ist hauptsachlich dieselbe wie in der unteren Schicht, nur einige andere Arten kommen hinzu, wie Carices, Scheuch- zeria, Rumex hydrolapathum, Cicuta virosa, Bidens cernuus. Hier sind folgende Kaferarten gefunden: /lybius cfr. sube- neus, Gyrinus marinus, 1 Fliigeldecke, Donacia obscura, 1 Fliigeldecke und Beine, Plateumaris discolor, 1 Fligeldecke, Limnobaris T-album, 1 Fliigeldecke, also alle haufige und weit verbreitete Arten. Punkt: C. Die unteren Schichte enthalten keine Kaferreste. Erst in einer Tiefe von 0.76 m treten die ersten auf und zwar in unvermodertem Sphagnum-Torf. Hier sind Reste von Fichte, Kiefer und Birke gefunden worden und die Krautvegetation ist ziemlich reich mit Equisetum, Carex-Ar- ten, darunter auch pseudocyperus, Potamogeton natans, Ru- mex hydrolapathum, Cicuta, Peucedanum palustre, Calla, Hippuris, Comarum, Bidens cernuus und Menyanthes. Hier sind folgende Kaferarten erhalten worden: Pterostichus di- ligens, 1 Fliigeldecke, Donacia obscura, mehrere Fligeldec- ken und Kokons, Plateumaris discolor, mehrere Fliigeldecken, Limnobaris T-album, 1 Fliigeldecke. Ausserdem ist hier auch Acanthia morio gefunden worden. Es sind also unter den Kafern nur haufige Arten vorhanden gewesen. Beson- ders zahlreich sind hier Donacia-Reste erhalten, was wohl mit der reichen Wasservegetation im Zusammenhange steht. 24 Poppius, Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. Punkt D. Der Ton liegt hier in einer Tiefe von 6 m. Nur in einer Probe aus einer Tiefe von 2 m, unvermoderter Sphagnum-Torf, wurden Kaferreste gefunden. Hier in die- ser Probe wurden sehr wenig Pflanzen nachgewiesen: Pi- nus silvestris, Picea excelsa und Andromeda polifolia. Zwei Kafer wurden hier erhalten: Plateumaris discolor, 2 Fligel- decken, und Bagous nigritarsis, 2 Fligeldecken. Ausser- dem Kokons von Ectobia lapponica. Punkt E enthielt keine Kaferreste. Punkt F. Hiervon wurden nur zwei Proben genommen, die un- tere in einer Tiefe von 0.40 m, die andere gleich unterhalb des Grastorfes. Die Torfschicht war hier 2.10 m tief. Die untere Probe besteht aus vermodertem Torf mit Pinus silvestris, einzeln, Betula alba, reichlich, Carex am- pullacea, ziemlich zahlreich, C. filiformis, ziemlich selten, Menyanthes, zahlreich. Aus dieser Probe stammen zahl- reiche Schenkel einer nicht naher bestimmbaren Donacia (discolor?). Die obere Probe, vermoderter Torf, ist reicher an Pflanzenteilen. Ausser den oben erwahnten Baumen kommt noch die Fichte hinzu. Von kleineren Pflanzen, ausser der oben erwahnten, noch Carex canescens und paradoxa sowie Comarum palustre. Hier ist eine Fliigeldecke von Oodes helopioides gefunden und ausserdem einige Képfe von Cam- ponotus herculeanus. Die Oodes-Art ist heutzutage ziemlich selten und zu Sid-Finland beschrankt. Torimoor bei Jarvikyla. Der Torfmoor liegt unweit des Gutes Jarvikyla im Kirchspiele Jorois, Nord-Savolax (62° 12’ n. Br.), in einer kleinen Senkung zwischen den Seen Kaunislampi und Sou- kuvanlampi. Der letztgenannte See war vor dem Jahre 1861 in Verbindung mit dem See Walwatos, dessen Wasserspie- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 25 gel im genannten Jahre mit etwa 4.5 m sank. Die kleine Senkung, wo der Torf entstanden ist, ist von trockenem, waldbewachsenem Sandboden umgeben und ist von sowohl Soukkuvalampi wie Kaunislampi durch eine niedrige Bar- riére getrennt. Die Entfernung vom jetzigen Ufer des Sees Walwatos ist etwa 350 m. Der Boden des Torfes liegt etwa 6 m iiber dem Wasserspiegel des nahe gelegenen Sees, der durch einen Kanal mit dem See Haukivesi, 77 m ii. d. M., in Verbindung steht und die Oberflache des Tor- fes diirfte wohl somit etwa 88 m ii. d. M. liegen. Die Oberflache des Torfmoores ist jetzt vollkommen trocken und mit jungen Fichten und Birken, am Boden mit reichli- chen Moosen, Flechten und Ericacéen bewachsen. Der Wald in der Umgebung ist von Kiefern und Birken mit einzeln eingesprengten Grauerlen, Tannen und Ebereschen gebildet. Der Boden des Torfmoores besteht aus Sand. Die Lagerfolgerung war die folgende: Bis eine Tiefe von 1.70 m roher Sphagnum medium-Torf, dann 0.14 m Amblystegium- und Meesea-Torf, 0.2 m Aspidium thelypteris-Torf, 0.22 m Ufer-Torfdy, sehr reich an Pflanzenresten, u. a. Tanne, Ul- mus und Tilia, 0.s%. m feiner Dy ohne gréssere Pflanzen- reste, ohne Tannen, 0.40 m Dy mit reichlich vorhandenen, erdsseren Pflanzenresten, im untersten Teil reichlich Ambly- stegium fluitans, 0.2.0 m Dy von Amblystegium fluitans, 0.07 m kérneliger Dy, 0.15 m blattrige Gyttja, dann der Bodensand. Die Entwickelung ist nach H. Lindberg, l. c.,, 1899, p. 209, im kurzen die folgende. Das beinahe 2 m messende Dyschicht ist wahrscheinlich in einem grosseren Stisswas- sersee abgelagert worden, da u. a. samtliche in den Pro- ben gefundene Diatomaceen Siisswasserformen sind. Auf der Wasseroberflache wuchsen sparlich Nymphe@a-, Nuphar- und Potamogeton-Arten. Die waldbildenden Baume an den Ufern waren erst nur Kiefer, Birke und Espe, spater kamen Alnus incana und zuletzt A. glutinosa hinzu. Allmahlich wurde das Wasser seichter und ein an Pflanzenresten sehr reicher Ufer-Torfdy wurde abgelagert. Die Wasservegeta- tion hatte sich der Art verandert, dass Nymphaea und Po- 26 Poppius, Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. tamogeton natans viel haufiger wurden. Umso grosser ist die Veranderung des Waldes gewesen, Birke, Kiefer und Espe gehorten noch zu den dominierenden Baumen. Alnus incana, der nie in grdsseren Anzahl vorgekommen ist, wurde von A. glutinosa, der jetzt haufig war, ersetzt. Die Tanne, die friiher nicht angetroffen worden ist, war jetzt in Menge vorhanden und mit derselben wanderten auch Ulmus und Tilia ein. Der erstgenannte scheint nicht haufig vorgekommen zu sein und verschwand wieder bald. Tilia, die eine langere Zeit hier sich hielt, scheint dagegen ziem- lich haufig gewesen zu sein. Auf dem nassen Boden zwi- schen dem Walde und dem offenen Wasser gedieh eine reiche Vegetation von Sumpfpflanzen, unter denen besonders Ca- rex pseudocyperus hervortretend war. Vom Interesse ist auch das Vorkommen von Rumex hydrolapathum. Das Wasser nahm immer mehr ab und iber die an Torfdy reiche Schicht wuchs allmahlich die Sumpfpflanzen- Decke aus. Nahe am Wasserrande der letztgenannten spiel- ten Aspidium thelypteris und Carex teretiuscula die Haupt- rolle. Diese Formation wurde allmahlich von einer Sumpf- vegetation mit fiir dieselbe charakteristischen Moosen, Meesea-Arten und Amblystegium vernicosum, ersetzt. Carex pseudocyperus kam noch, obgleich sparlich, vor und C. tere- tiuscula wurde auch seltener. Diese wurden von anderen Arten ersetzt, besonders von den fiir nasse Morasten ei- gentiimlichen Scheuchzeria und Carex limosa. Allmahlich siedelten Sphagna an, der Boden war noch sehr nass und in diesem feuchten Sphagnum-Teppich bilde- ten Scheuchzeria, Menyanthes und Carex ampullacea die Hauptmasse der Vegetation. Der Sphagnum-Teppich wurde allmahlich trockener und die starke Feuchtigkeit liebenden Arten verschwanden und wurden von den fiir trocknere Sphagneta charakteristischen Andromeda polifolia, Oxycoccus palustris und Eriophorum vaginatum ersetzt. Auf dieser Entwickelungsstufe hat sich der Torfmoor sehr lange Zeit gehalten. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 27 Von den hier gefundenen Pflanzen verdienen einige naher hervorgehoben zu werden. Ulmus montana kommt jetzt nicht mehr in der Gegend vor und ist wild wachsend nirgends so weit gegen Norden in Finland beobachtet wor- den. Tilia ulmifolia kommt noch rezent im Kirchspiele Jo- rois vor, ist aber sehr selten und nur steril. Carex pseu- docyperus ist iiberhaupt im siidlichen Finland selten und die nérdlichsten jetzigen Fundorte sind 105 resp. 70 km sidli- cher gelegen. Rumex hydrolapathum ist in Finland eben- falls eine ausgepragt siidliche Art, dessen nordlichste re- zente Fundort 110 km siidlicher ist. (Nach Lindberg 1. c.). In den allermeisten Schichten sind auch Coleopteren- Reste gefunden worden, in einigen sogar zahlreich, was mit dem reichlichen Vorkommen von Pflanzenresten in Uber- einstimmung steht. In der untersten Schicht sind Reste von Coleopteren gefunden worden, dieselben sind aber so sehr fragmentarisch, dass eine nahere Bestimmung unmoglich ist. In allen iibrigen, oben schon kurz erwahnten Schichten sind meistens gut bestimmbare Teile von Kafern nachgewiesen worden, nur der mittlere und der obere Teil der obersten Schicht ausgenommen. Im ganzen sind in den Proben 27 Arten erhalten worden. In der nach dem Bodensande folgenden 0.15 m dicken Schicht von blattriger Gyttja sind folgende Pflanzen gefun- den worden:') Betula alba, zieml. sparlich, Pinus silvestris, sehr zahlreich, Salix sp. (cinerea?), einzeln, Nympheea sp., 2 Samen, Potamogeton sp., 1 Frucht. Dies bezieht sich auf dem unteren Teil, wo Coleopteren-Reste gefunden wurden, wahrend im oberen solche nicht vorkamen. Die gefunde- nen Coleopteren sind: Macrodytes lapponicus, 1 Fliigeldecke, Donacia sp., 1 Schenkel, Hylobius? sp. 1 Bein. Vom Inte- resse ist die erstgenannte Art, die in den Torfproben tber- haupt nur selten angetroffen worden ist. Das Vorkommen derselben ist aber sonst von wenigem Interesse, da sie tiber das ganze Land anzutreffen ist. 1) Alle Angaben der Pflanzen nach Lindberg l. c. 28 Poppius, Beitrige zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. In der folgenden Schicht, 0.07 m kérniger Dy, waren folgende Pflanzen vorhanden: Alnus incana, 16 Friichte, Betula alba, sehr reichlich, Pinus silvestris, sehr reichlich, Populus tremula, Knospenschuppen, Salix sp. (cinerea?), Blat- ter, Nymphaea sp., 10 Samen, Potamogeton natans, ca 50 Fruchtsteine, einige Friichte, Carex filiformis, 3 Friichte, Sparganium minimum, 1 Fruchtstein. Die hier angetroffenen Kafer sind folgende: Gyrinus ma- rinus, 1 Fliigeldecke, G. opacus, 1 Fliigeldecke, /Ilybius sp., Elytrafragmente, Limnobaris T-album, Fliigeldecken. Die darauf folgende Schicht, 0.20. m Amblystegium flut- tans-Dy, war sehr arm an Ka&afern, in dem hier nur 1 Fli- geldecke von Donacia clavipes gefunden wurde. Betrefts der Vegetation sei hervorgehoben, dass sowohl Nymphaea wie besonders Nuphar luteum zahlreich vorkamen. In der obenliegenden Schicht von 0.40 m Machtigkeit ist im unteren, an Amblystegium fluitans reichen Teil eben- falls nur Donacia obscura nachgewiesen worden, obgleich die Wasserpflanzenvegetation hier reich an Arten war. Im mittleren Teil sind u. a. folgende Pflanzen gefunden wor- den: Alnus incana, ziemlich reichlich, Betula alba, sehr zahl- reich, Pinus silvestris, ebenso, Populus tremula, ziemlich reich- lich, Salix sp., Ulmus montana, 2 Friichte, Nuphar, Nymphea, Potamogeton-Arten, Carex filiformis und pseudocyperus, Me- nyanthes, Aspidium thelypteris. Die Vegetation zeigt also ein siidliches Geprag, wie besonders das Vorkommen von Ulmus, Carex pseudocyperus und Aspidium zeigen. Die Ka- ferfauna war merkwiirdiger Weise sehr arm an Arten, in- dem nur eine an Ufern lebende, haufige Form, Celostoma orbiculare, hier annotiert wurde. Der obere Teil der Schicht enthielt u. a. folgende Pflanzenreste: Alnus glutinosa und incana, 30 resp. 25 Friichte, Betula alba, sehr reichlich, Pinus silvestris, reich- lich, Frangula, Salix sp., einzeln, Myriophyllum, 1 Teilfrucht, Nuphar, selten, Nymphaea, haufiger, Potamogeton-Arten, sel- ten, Scirpus lacustris, 7 Niisse, Carex filiformis und pseudo- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 29 cyperus, der letztere etwas zahlreicher, /ris, Lycopus, selten, Menyanthes und Aspidium. Im ganzen sind hier nur drei Kafer-Arten gefunden worden, darunter zwei, Spondylus buprestoides und Crioce- phalus rusticus der Nadelholzfauna, die dem Kiefer anho- ren, die dritte, Plateumaris discolor, eine haufige Erschei- nung der Siimpfe ist. Das folgende, 0.s0 m machtige Dyschicht, ohne grés- sere Pflanzenreste, hat im unteren Teil folgende Pflanzen aufzuweisen: Alnus glutinosa, 23 Friichte, A. incana, 11 Friichte, Betula alba und Pinus silvestris, haufig, Rhamnus, 1 Fruchtstein, Nymphaea, 15 Samen, Nuphar luteum, einzeln, Potamogeton natans, Scirpus lacustris, Carex-Arten, darun- ter auch C. pseudocyperus, Aspidium thelypteris. Obgleich hier die Vegetation, nach den zahlreichen hier gefundenen Pflanzenresten zu beurteilen, reich ge- wesen ist, ist dagegen die Kaferfauna arm. Nur drei Ar- ten, Celostoma orbiculare, Donacia clavipes und Donacia sp., sind hier nachgewiesen worden, alle an Siimpfen oder an Wasserpflanzen lebend und alle weit in Finland verbreitet. Die darauf folgende, an Pflanzenteile sehr reiche Schicht von 0.22 m Machtigkeit hat zum ersten Mal das Auftreten von Picea excelsa aufzuweisen. Andere hier gefundene Baume sind: Alnus glutinosa, sehr haufig, Betula alba und Pinus silvestris, sehr reichlich, Populus tremula, reichlich, Sorbus aucuparia, 6 Samen, Tilia ulmifolia, nicht selten, Ulmus montana, 12 Friichte. Von Wasserpflanzen sind hier Nymphea sp. und Potamogeton natans zahlreich vorhanden, sparlich sind Nuphar luteum und Sparganium ramosum. Die Sumpfpflanzen sind auch zahlreich vorhanden: Calla, meh- rere Carex-Arten, darunter auch C. pseudocyperus, Cicuta virosa, Iris, Lycopus, Menyanthes, Rumex hydrolapathum und Sparganium mininum. Unter diesen reichlich angeschwammten Pflanzenteilen sind auch ungewohnlich zahlreiche Kaferreste gefunden worden, im ganzen 14 Arten: Pterostichus nigrita, 1 Fliigel- decke, Rhantus grapei, 1 Fliigeldecke, /lybius sp. (cfr. cras- 30 Poppius, Beitrage zur postel. Einwanderung der Kaferfauna. sus), 1 Fliigeldecke, Gyrinus marinus, 1 Fliigeldecke, Ceelo- stoma orbiculare, Elater nigrinus, Halsschild, 2 Fliigeldecken, Donacia aquatica, 3 Fligeldecken, clavipes, 1 Fliigeldecke, crassipes, 1 Fliigeldecke, obscura, 1 Fliigeldecke, Plateuma- ris discolor, 1 Fliigeldecke, Polydrosus cfr. cervinus, 1 Flii- geldecke, Rhyncolus elongatus, Hinterk6rper und 2 Fliigel- decken, Geotrupes silvaticus, Bein- und Fliigeldeckenteile. Die Hauptmenge der gefundenen Arten ist also solche, die an Wasser- oder Sumpfpflanzen leben, auch aber aus- gepragte Landformen sind hier reprasentiert. Die meisten sind wenigstens in Siid- und Mittel-Finland haufige Erschei- nungen, nur Rhantus grapei ist eine seltenere Art, die je- doch noch heute sogar weiter gegen Norden hervordringt als der besprochene Fundort in Jorois. Die obenliegende Schicht von 0.26 m besteht zum grd6ss- ten Teil aus Torf von Aspidium thelypteris. In dieser Schicht sind folgende Pflanzen erhalten: Alnus glutinosa, sehr hau- fig, Betula alba, sehr haufig, Picea excelsa und Pinus sil- vestris, nicht selten, Tilia ulmifolia, einzeln, Nymphea sp. und Potamogeton natans, selten, mehrere Carex-Arten, dar- unter Carex pseudocyperus und teretiuscula die haufigsten, Cicuta virosa, selten, Lycopus europeus, selten, Menyanthes trifoliata, ziemlich zahlreich, Sparganium minimum, selten. In dieser Schicht wurden im ganzen 7 Kaferarten ge- funden: /lybius guttiger, 1 Fliigeldecke, Ilybius sp. (cfr. cras- sus), 1 Fliigeldecke, Philydrus marginatus, 1 Fliigeldecke, Scirtes hemisphericus, 1 Fliigeldecke, Donacia sp., Beine und 1 Kokon, Bagous nigritarsis, 1 Fliigeldecke, Geotrupes sil- vaticus, 1 Fligeldecke und mehrere Beine. Auch hier be- gegnen wir hauptsiichlich haufige, meistens an’s Wasser oder an Siimpfe gebunden. Nur Scirtes ist im allgemeinen im siidlicheren Finland selten, kommt aber eben auf Lokalita- ten vor, die mit der oben beschriebenen tibereinstimmen. Die 0.14 m tiefe, aus Amblystegium- und Meesea-Torf gebildete, obenliegende Schicht enthielt folgende Pflanzen: Alnus incana, Betula alba, Picea excelsa und Pinus silvestris, mehr oder weniger haufig, einige Carex-Arten, darunter Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 31 auch limosa, Cicuta, 9 Teilfriichte, Comarum palustre, selten, Menyanthes, haufig, Scheuchzeria, ziemlich haufig, Aspidium, sparlich. Die Kaferreste waren hier nicht zahlreich vorhanden und im ganzen wurden folgende vier Arten gefunden: Aga- bus affinis, 1 Fliigeldecke, Celostoma orbiculare, 1 Fliigel- decke, Philydrus marginellus, 2 Fliigeldecken, Phytonomus polygoni, 1 Fliigeldecke und Kopf. Alle sind haufige und weit verbreitete Arten, die an’s Wasser oder an feuchtere Lokalen gebunden sind. Die oberste, aus Sphagnum-Torf gebildete Schicht ent- hielt nur im untersten Teil Kaferreste. Hier begegnen wir dieselben Baume, wie in der nachst unterliegenden Schicht, nur Alnus glutinosa ist seltener. Ausserdem treten hier Oxy- coccus palustris und Eriophorum vaginatum hinzu, Carex pseudocyperus ist verschwunden und ampullacea hinzuge- kommen, sonst sind keine Wasserpflanzen vorhanden, nur Comarum, Menyanthes und Scheuchzeria, die letztgenannte zahlreich, treten hier auf. Die Kaferfauna ist arm an Arten. Nur folgende drei wurden gefunden: Donacia sp., 2 Kokon und 1 Bein, Omias echinatus, HinterkOrper mit Fliigeldecken, und Ba- gous nigritarsis. Torimoore im Kirchspiele Lappo. Die hier untersuchten Torfmoore sind noérdlich von der Kirche in einer Hohe von 30—35 m ti. d. M. gelegen. Im gan- zen sind auf 9 Punkten Untersuchungen vorgenommen wor- den (siehe die Karte |. c.). In den Schlammungen der hier genommenen Proben sind nur sehr wenige Kaferreste er- halten worden. Punkt 1. Gebauter Wiese 100 m westlich vom Flusse. Die un- terste Schicht, die ohne Kaferreste war, besteht aus Thon. Auf derselben folgt eine 0.75 m tiefe Schicht aus Gyttja, in 32 Poppius, Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. den oberen Teilen stark mit Thonschlamm bemengt. Die oberste, 2.20 m machtige Schicht ist aus vom Flusse abgela- gertem Sand- und Thonschlamme gebildet. Nur in der Probe 2 ist ein Kafer gefunden worden und zwar die auf Erlen sehr haufige Melasoma @nea. Erlen sind zwar in der Probe nicht nachgewiesen worden, der Kafer ist aber wahrschein- lich von der Umgebung mit dem Wasser geschleppt wor- den. Die hier gefundenen Pflanzen sind: Picea excelsa, ein- zeln, Betula alba, einzeln, Nymphea sp., Nuphar luteum, Po- tamogeton natans, Scirpus lacustris, Equisetum heleocharis, Iris pseudacorus, Alisma plantago, Sparganium sp., Hippuris vulgaris, Cicuta virosa, Carex rostrata, C. acuta?, Menyan- thes trifoliata, Stachys palustris. Nur noch aus den Proben vom Punkte 9, gebauter Boden etwa 500 m westlich vom Flusse, sind einzelne Ka- fer gefunden worden. Die unterste Thonschicht hatte keine Kaferreste aufzu- weisen. Nur in den darauf folgenden zwei Schichten, zu- sammen 0.20 machtig, waren Teile von Donaciiden vorhan- den. Die untere derselben besteht aus thonbemengtem Dy mit ziemlich reichlichen Equisetum-Rhizomen. Die hier ge- fundenen Pflanzen sind: Picea excelsa, Betula alba, Nymphea sp., Nuphar luteum, Potamogeton natans, Scirpus lacustris, Sparganium simplex, Sp. cfr. minimum, Sagittaria sagittifo- lia, Hippuris vulgaris, Carex cfr. goodenoughii, und Comarum palustre. Hier wurden zwei Fliigeldecken von Plateumaris discolor erhalten. Die obere Schicht, Dy mit Equisetum, enthielt fast die- selben Pflanzen. Hier wurde ein Koon einer nicht naher bestimmbaren Donaciide, vielleicht Pl. discolor, gefunden. Torimoore im Kirchspiele Ilmola. Hier wurden auf 7 Stellen im Alajoki Torfmoorgebiet Proben genommen, die auf der Karte 1. c. naher angege- ben sind. Die hier erhaltenen K&aferreste sind ziemlich reich und enthalten einige ziemlich interessante Arten. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 33 Punkt 1, am Versuchsfelde bei Talvitie. In der dritten Schicht von unten, aus Carex-Torf beste- hend und folgende Pflanzen enthaltend: Picea excelsa, Pi- nus Silvestris, Betula nana, Andromeda polifolia, Carex ros- trata, filiformis, Eriophorum vaginatum, wurde 1 Fliigeldecke einer /lybius-Art gefunden. Die obenliegende Schicht, Sphagnum-Torf, enthielt fol- gende Pflanzen: Picea excelsa, Pinus silvestris, Betula nana, Eriophorum vaginatum, Carex rostrata, filiformis. Hier wur- den zwei Kafer gefunden, und zwar Coccinella hieroglyphica, 1 Fliigeldecke, und Plateumaris discolor, 1 Fliigeldecke. Die Coccinella ist heutzutage bis Lappland verbreitet und lebt besonders auf mit Betula nana bewachsenen Mooren. Punkt 2, Vaivastenneva, ', km westlich von Talvitie. Hier sind es nur die mittleren und die oberen Schichte, die Kaferreste enthalten. In der 6:sten Schicht der Lind- berg’schen Profil, |. c., Carex- und Equisetum-Torf mit et- was beimengtem Thonschlamme, wurde ein Hinterk6érper von Limnobaris T-album erhalten. Die hier vorkommenden Pflanzen sind: Picea excelsa, Pinus silvestris, Betula alba, Alnus glutinosa, Equisetum heleocharis, Carex rostrata, C. cfr. goodenoughii, Iris pseudacorus, Cicuta virosa, Peucedanum palustre, Comarum und Menyanthes. In der folgenden, obenliegenden Schicht, Carex- und Fquisetum-Torf, war folgende Flora vorhanden: Picea ex- celsa, Pinus silvestris, Equisetum heleocharis, Carex rostrata, filiformis, canescens, goodenoughii?, Cicuta virosa, Comarum und Menyanthes. Die hier gefundenen Kafer sind: Limno- baris T-album, 1 Fliigeldecke, Bagous cfr. nigritarsis, Beine und Fligeldecken, Donacia obscura, zahlreiche Kokons und Fliigeldecken. Die folgende Schicht, Carex-Torf mit reichlichem Sphag- num squarrosum, hatte Reste von nur Bagous cfr. nigritar- sis aufzuweisen. Die Vegetation war wenig von derselben der unterliegenden Schicht verschieden. 34 Poppius, Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. Die zwei folgenden Schichte, Carex-Torf mit reichl. Sphagnum squarrosum (untere) und Sphagnum obtusum (obere), sind beide arm an Kaferresten. Die untere Schicht enthielt folgende Pflanzen; Picea excelsa, Pinus silvestris, Carex filiformis, chordorrhiza und Menyanthes. Hier wurde nur Limnobaris T-album, 2 Hinterkorper, erhalten. Die Ve- getation der oberen Schicht bestand aus: Pinus, Picea, An- dromeda polifolia, Vaccinium oxycoccus, Carex filiformis und chordorrhiza. Dieselbe war von thonbemengter Torferde, 0.15 m dick, bedeckt. Nur zwei Kaferarten wurden hier er- halten: Limnobaris T-album, 1 Fliigeldecke, und Systenoce- rus caraboides, 1 Fligeldecke. Auf Punkt 3 wurden keine Kaferreste gefunden. Punkt 4, Pirilansuo, '/, km Ostlich vom Dorfe Ala-Pirila. Auch hier sind nur in den mittleren Schichten Kafer- reste erhalten. Es sind in den auf dem Lindberg’schen Profil, 1. c. p. 284 bezeichneten Schichten 4 und 5, wo die- selben nachgewiesen wurden. Die Schicht 4 besteht aus Carex- und Sphagnum squarrosum-Torf, wo folgende Pflan- zen gefunden wurden: Picea, Pinus, Vaccinium oxycoccus, Carex rostrata, limosa und. chordorrhiza, Peucedanum pa- lustre, Comarum. Nur Bagous cfr. nigritarsis, Fligeldecken, wurde hier erhalten. Die folgende Schicht, Carex-Torf, enthielt eine armere Flora: Picea, Pinus, Andromeda polifolia, Carex chordorrhiza, Menyanthes. Nur derselbe Kafer, Bagous cfr. nigritarsis, Kopf, mehrere Hinterkérper und Fliigeldecken, wurde hier nachgewiesen. Punkt 5, Pirilanneva, dstlich vom Flusse. Hier sind die Schlammungen sehr arm an Kaferresten gewesen. Nur in zwei Schichten begegnen wir eine an Ar- ten sehr arme Fauna. In einer Schicht, 0.10 m dick und etwa 1.6o m von der Oberflache, thonbemengten Dy enthal- tend, sind Kokons einer Donacia-Art erhalten, und in einer oberen Schicht, aus Carex-Torf mit reichl. Sphagnum apicula- Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 35 tum bestehend, sind ein Hinterk6rper und zwei Flugeldecken von Bagous cfr. nigritarsis gefunden worden. Die Vegetation in der letztgenannten Schicht bestand aus folgenden Arten: Picea, Pinus, Betula alba, Vaccinium oxycoccus, Carex rost- rata, canescens, chordorrhiza, limosa, Comarum und Meny- anthes. Punkt 6, bei der Ansiedelung Hirvisaari, westlich vom Flusse. In der untersten Schicht, die aus Schutt mit einge- wachsenen, hauptsachlich Equisetum-Wurzeln bemengt ist, sind unbestimmbare Insektenreste erhalten worden. Die obenliegende Schicht, der unterste Teil des Waldtorfes, im ganzen 0.6 m miachtig, enthalt folgende Pflanzen: Picea excelsa, reichlich, Pinus silvestris, ziemlich reichl., Betula alba, reichl., Rubus idwus, Equisetum sp., Carex, 2 spp. Hier ist eine ungewohnlich reiche Kaferfauna erhalten wor- den, darunter auch Arten enthaltend, die an den Waldern gebunden sind. Es sind hier die folgende Arten nachge- wiesen worden: Phosphuga atrata, 1 Fliigeldecke, Hydro- bius sp. cfr. fuscipes, 1 Fliigeldecke, Ce@lostoma orbiculare, 1 Fliigeldecke, Anisotoma sp. ign., 1 Fliigeldecke, Hylobius pineti, 1 Fliigeldecke, H. abietis, 1 Fliigeldecke, Pissodes sp., 1 Fliigeldecke, Hylastes cunicularius, 2 Fliigeldecken, Syste- nocerus caraboides, Beinteile. Besonders interessant ist die Anisotoma, die wahrscheinlich eine noch unbekannte Art ist. Da nur eine Fliigeldecke vorhanden ist, ist es wag- sam dieselbe als neu zu beschreiben. Bemerkenswert ist auch die grosse Menge von Arten, die an Nadelholzern le- ben, was wohl im Zusammenhange mit dem reichlichen Vorkommen von besonders Picea excelsa steht. Von letzt- genannter Art waren auch Holzteile in der Probe vorhanden. Auch in den mittleren Teilen der Waldtorfschicht wa- ren Kaferreste vorhanden und zwar in einer Probe, die fol- gende Pflanzen enthielt: Picea excelsa, reichlich, Pinus sil- vestris, reichl. Pollen, Betula alba, reichl., Alnus glutinosa, Equisetum sp., Carex sp. Hier wurden folgende Kafer ge- funden: Otiorrhynchus maurus, 1 Fliigeldecke, Rhyncolus 36 Poppius, Beitrige zur postg]. Einwanderung der Kaferfauna. elongatus, 2 Fliigeldecken, Eccoptogaster scolytus, 1 Flii- geldecke. Die obenliegenden Schichte, zusammen etwa 0.95 m machtig, enthielten keine Kaferreste. Ehe eine nahere Besprechung der oben aufgefiihrten Funde fossiler Kafer gegeben wird, mag hier eine Zu- sammenstellung der Arten nebst Angaben der Fundort und ihrer jetzigen Verbreitung bei uns folgen. Elaphrus cupreus Duft. Kyrkslatt, Westerkulla, 1 Fligeldecke, untere Fichten- zone. Uber das ganze Land verbreitet. Blethisa multipunctata L. Kyrkslatt, Westerkulla, Fichtenzone, 1 Fligeldecke. Bis Lappland verbreitet. Bembidium grapei Gyll. Kivinebb, Linnamaki, 1 Fliigeldecke, Dryas-Zone. Uber den gréssten Teil des Landes verbreitet, haufi- ger gegen Norden, wo die Art besonders in Lappland eine nicht seltene Erscheinung ist. Oodes helopioides Fabr. Sakkola, Isosuo, 1 Fliigeldecke, untere Fichtenzone. Siidlicheres Finland bis etwa 62 n. Br. Wird auch fiir Lappland angegeben, was jedoch etwas zweifelhaft ist. Amara sp. (cfr. acuminata Payk.). Metsapirtti, Wiisjoki, 1 Fliigeldecke, Fichtenzone? Bis Nord-Finland verbreitet. Trichocellus placidus Gy]l. Sakkola, Hoflager, 1 Fliigeldecke, Fichtenzone. Ist iiber das ganze Land bis Lappland verbreitet. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 37 Pterostichus (Melanius) nigrita Fabr. Jorois, Jarvikyla, 1 Fliigeldecke, untere Fichtenzone. — Kyrkslatt, Westerkulla, 1 Halsschild, Fichtenzone. Uber das ganze Land verbreitet. Pterostichus (Argutor) diligens Sturm. Sakkola, Isosuo, 1 Fliigeldecke, Fichtenzone. — Rau- tus, Osmina, 1 Fliigeldecke, Fichtenzone. In ganz Finland haufig vorkommend. Pterostichus (Lyperopherus) vermiculosus Mén. Kivinebb, Linnamaki, 1 Fliigeldecke, Dryas-Zone. Ist jetzt nicht mehr in Finland anzutreffen. Die Art ist eine nicht seltene Erscheinung der Eismeertundren Si- biriens und Nordost-Russlands. Ihre jetzige Westgrenze ist wohl auf den Petschora-Tundren, da sie nicht auf der Halb- insel Kanin nachgewiesen worden ist. Pterostichus sp. (cfr. archangelicus Popp.). Kivinebb, Linnamaki, 1 Fliigeldecke, Dryas-Zone. — Mit grosster Wahrscheinlichkeit gehort die gefundene Flii- geldecke zu dieser Art, obgleich die Bestimmung nicht ganz sicher ist, da es andere, nahe verwandte Formen giebt, die betreffs der Form und der Skulptur der Fliigel- decken einander sehr ahnlich sind. Die Vermutung wird auch dadurch gestiitzt, dass Pt. archangelicus unter densel- ben am weitesten gegen Westen verbreitet ist. Sonst ist diese Art von der Halbinsel Kanin, wo dieselbe nicht selten ist, von den Petschora-Tundren und vom ark- tischen Ob-Gebiet bekannt. Pterostichus sp. Kivinebb, Linnamaki, letztes Q-ches Ventralsegment, Dryas-Zone. — Die Art ist nicht naher bestimmbar, gehort aber wahrscheinlich zu irgendeiner arktischen Form, viel- leicht zu einer der oben angefiihrten. Das Ventralsegment 38 Poppius, Beitrage zur postg]. Einwanderung der Kaferfauna. stammt nicht von denselben Proben wie die zwei vorher- gehenden. Calathus micropterus Duft. Metsapirtti, Wiisjoki, 1 Flugeldecke, Fichtenzone? Uber das ganze Land verbreitet. Agonum viduum Panz. Sakkola, Hoflager, 2 Fliigeldecken, Fichtenzone. Ist jetzt bis zum siidlichen Lappland verbreitet. Agonum dolens Sahlb. Metsapirtti, Wiisjoki, 1 Fliigeldecke, Fichtenzone? Einzeln in Siid-Finland, ziemlich haufig in Nord-Fin- land und Lappland. Agonum (Europhilus) sp. (cfr. gracile Sturm.). Kiukais, Panelia, 1 Fliigeldecke, Fichtenzone. -— Sak- kola, Hoflager, 2 Funde, Fichtenzone. — Sakkola, Isosuo, 1 Fliigeldecke, Fichtenzone. — Rautus, Osmina, 1 Fliigel- decke, Fichtenzone. — Ilmola, Zone? — Kyrkslatt, Wester- kulla, Fichtenzone, einige Fliigeldecken. Die Art ist tiber ganz Finland verbreitet. Die Artbe- stimmung ist natiirlich nicht ganz sicher, da ja die Arten der Untergattung betreffs der Fliigeldecken einander sehr ahnlich sind. Dasselbe gilt natiirlich auch die zwei fol- genden. Agonum (Europhilus) sp. (cfr. fuliginosum Panz.). Inga, Kalkulla, 1 Fligeldecke, Fichtenzone. Wie die vorige Art verbreitet. Agonum (Europhilus) piceum L. IImola, Niskaoja, wahrscheinlich Fichtenzone (sec. An- dersson). Auch diese Art ist tiber das ganze Land verbreitet, aber durchgehend seltener. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 39 Hydroporus obscurus Sturm. Walkjarvi, Wermatsujarvi, mehrere Fliigeldecken, Kie- fer-Zone. Ist einer der haufigsten Arten und ist tiber das ganze Land verbreitet. Agabus (Gaurodytes) affinis Payk. Jorois, Jarvikyla, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Uber ganz Finland verbreitet. Agabus sp. Kivinebb, Linnamaki, einige Ventralsegmente, Dryas- Zone. Agabus (Gaurodytes) erichsoni Har. Walkjarvi, Mutasuo, 1 Fliigeldecke, Fichtenzone. Uber das ganze Land verbreitet, haufiger gegen Norden. Agabus (Gaurodytes) striolatus Gy]. Kyrkslatt, Westerkulla, 1 Fligeldecke, Fichten-Zone. Siid- und Mittel-Finland, selten. Ilybius sp. Pyhajarvi N., Karhunsuo, Kiefer-Zone (sec. Anders- son). — Inga, Kalkulla, Halsschild und Fliigeldecken-Teile, Fichtenzone. -— Jorois, Jarvikyla, 1 Fliigeldecke, Kiefer- Zone. — Ilmola, Talvitie, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. In allen hier aufgezahlten Funden sind die Kaferreste so schlecht erhalten worden, das eine nahere Bestimmung ganz unmoglich ist. Ilybius obscurus Marsh. Metsapirtti, Wiisjoki, 3 Fliigeldecken, Fichten-Zone? — Kyrkslatt, Westerkulla, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Ziemlich selten in Siid-Finland. 40 Poppius, Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. Ilybius sp. (crassus Thoms. oder sabzneus Er.). Jorois, Jarvikyla, zwei Funde, Fichten-Zone. — Sak- kola, Isosuo, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Beide Arten sind jetzt tiber ganz Finland verbreitet. Ilybius guttiger Gyll. Jorois, Jarvikyla, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. — Met- sapirtti, Wiisjoki, 1 Fliigeldecke und Mesosternum, Fichten- Zone? — Kyrkslatt, Westerkulla, zahlreiche Fliigeldecken, Fichten-Zone. E Haufig in Stid- und Mittel-Finland. Rhantus grapei Gyll. Jorois, Jarvikyla, 1 Fliigeldecke, unterste Fichten-Zone. Durchgehend selten in Siid- und Mittel-Finland. Macrodytes sp. Kiukais, Panelia, Hinterschiene, Fichten-Zone. — Inga, Kalkulla, Hinterschenkel, Fichten-Zone. Macrodytes marginalis L. Imola, Zone? — Kyrkslatt, Westerkulla, Fliigeldecken (69), Sternum, Fichten-Zone. Bis zum siidlichen Lappland verbreitet. Macrodytes lapponicus Gyll. Lojo, Stor-Tétar, Sternum und zwei Fliigeldecken, Fichten-Zone. —- Jorois, Jarvikyla, Fliigeldecken-Teile, Kie- fer-Zone. Uber den grissten Teil des Landes verbreitet, haufiger gegen Norden. Colymbetes striatus L. Kiukais, Panelia, Halsschild, Fichten-Zone. Nicht haufig, bis Mittel-Finland verbreitet. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 41 Colymbetes dolabratus Payk. Kivinebb, Linnamaki, Teil einer Fliigeldecke, Ventral- segment. Diese Art kommt heutzutage nur in Lappland vor, ist aber hier auch in den niedrigeren Teilen vorzufinden. Ist sonst in den arktischen Gegenden circumpolar verbreitet. Acilius canaliculatus Nic. Kyrkslatt, Westerkulla, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Fast tiber das ganze Land verbreitet. Gyrinus marinus Gy]l. Inga, KalkuHa, 2 Fligeldecken, Fichten-Zone. — Sak- kola, Isosuo, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. — Jorois, Jarvi- kyla, 2 Funde, Kiefer- und Fichten-Zone. Haufig iiber das ganze Land. Gyrinus opacus Sahlb. Jorois, Jarvikyla, 1 Fliigeldecke, Kiefer-Zone. Hauptsachlich in Nord-Finland, in den siidlicheren Tei- len selten und hier besonders an den Kiisten verbreitet. Gyrinus natator L. Kyrkslatt, Westerkulla, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Bis Lappland verbreitet. Olophrum boreale Payk. Kivinebb, Linnamaki, 1 Fliigeldecke, Dryas-Zone. Besonders in Lappland haufig, kommt seltener bis Mittel-Finland vor. Olophrum? sp. Kivinebb, Linnamaki, 1 Fliigeldecke, Dryas-Zone. Die Fliigeldecke gehért sicher zu einer neuen Art. Es ist jedenfalls etwas unsicher, da nur eine Fligeldecke vor- 42 Poppius, Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. handen ist, ob es ein Olophrum ist, oder zu einer anderen Gattung zu fiihren ist. Etwas Ahnlichkeit besitzt die Flii- geldecke betreffs der Sculptur mit Geodromicus. Die grésste Ahnlichkeit hat sie mit Olophrum interglaciale Mjéb. (es ist fraglich, ob es ein Olophrum ist), besonders was die Sculp- tur betrifft. Dieselbe ist fast ganz iibereinstimmend. Ein Unterschied ist jedoch vorhanden, indem bei unserer Art die Fliigeldecke auffallend kiirzer ist. Es ist wohl nicht unmoOglich, dass die Art noch auf den sibirischen Tundren vorkommt, da in derselben Probe auch andere ausgepragt sibirische Formen vorkamen. Jedenfalls halte ich es fiir unzweckmassig, eine Art nur nach einer Fliigeldecke zu be- schreiben und lasse dieselbe als eine neue, fraglich zur Gattung .Olophrum gestellte vorlaufig stehen, bis vielleicht in der Zukunft ein grdsseres Material vorhanden ist. Arpedium quadrum Grav. Inga, Kalkulla, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. — Metsa- pirtti, Wiisjoki, 1 Fligeldecke, Fichten-Zone? Kommt nicht besonders haufig tber das ganze Land vor. Philonthus marginatus Strom. Jorois, Jarvikyla, 2 Fligeldecken, Fichten-Zone. Uber das ganze Land verbreitet. Phosphuga atrata L. Imola, Hirvisaari, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. — Met- sapirtti, Wiisjoki, Halsschild, Fichten-Zone. Siid- und Mittel-Finland. Anisotoma sp. Ilmola, Hirvisaari, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Die Art ist wahrscheinlich als neu zu betrachten. In der Skulptur und Form sehr an A. humeralis Fabr. erin- nernd, die Punktur ist aber dichter und etwas runzelig. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 43 Ausserdem ist die Fliigeldecke einfarbig, ohne helle Zeich- nung. Mit den einfarbig dunklen Arten dieser Gattung stimmt die Skulptur nicht iiberein. Hydrobius cfr. fuscipes L. Ilmola, Hirvisaari, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Uber das ganze Land verbreitet. Hydrobius picicrus Thoms. Sakkola, Hoflager, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Bis in Lappland vorkommend. Cymbiodyta marginella Fabr. Jorois, Jarvikyla, 1 Fligeldecke, Fichten-Zone, 2 Flii- geldecken, Kiefer- Fichten-Zone. Ist jetzt tiber ganz Finland verbreitet. Celostoma orbiculare Fabr. Lojo, Stor-Totar, Fichten-Zone. — Rautus, Osmina, 1 Fligeldecke, Fichten-Zone. — Walkjarvi, Mutasuo, 2 Flii- geldecken, Fichten-Zone. — Walkjarvi, Wermatsujarvi, zahl- reiche Fliigeldecken, Kiefer-Zone. — Sakkola, Isosuo, 3 Fliigeldecken, Fichten-Zone. — Jorois, Jarvikyla, 2 Funde in der Kiefer-Zone, 2 in der Fichten-Zone. — Ilmola, Hir- visaari, 1 Fligeldecke, Fichten-Zone. Ist jetzt bis zum siidlichen Lappland verbreitet. Coccinella hieroglyphica L. IImola, Talvitie, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Haufig tiber das ganze Land. Chilocorus bipustulatus L. Sakkola, Hoflager, 1 Fliigeldecke, Fichten- Kiefer-Zone. Ist jetzt nur aus Stidwest-Finland bekannt, kommt aber wahrscheinlich auch in den siidostlichsten Teilen vor. Selten. 44 Poppius, Beitrige zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. Chilocorus renipustulatus L. Kyrklatt, Westerkulla, 1 Fliigeldecke, Fichtenzone. Siid-Finland. Exocomus 4-pustulatus L. Sakkola, Hoflager, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Ziemlich selten im siidlichen Finland. Cyphon variabilis Thunb. Kiukais, Panelia, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Haufig, iiber das ganze Land verbreitet. Scirtes hemisphericus L. Jorois, Jarvikyla, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Selten in Siid-Finland. Simplocaria metallica Sturm. Kivinebb, Linnamaki, 1 Fliigeldecke, Dryas-Zone. Selten, fast iiber das ganze Land verbreitet. Kommt auch in den lapplandischen Gebirgen oberhalb der Birken- grenze vor. Corymbites tessellatus L. Walkjarvi, Mutasuo, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. — Rautus, Osmina, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Uber das ganze Land verbreitet. Elater sp. Pyhajarvi N., Sortbiack, Kiefer-Zone (sec. Andersson). Elater nigrinus Payk. Jorois, Jarvikyla, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Uber ganz Finland verbreitet. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 45 Platydema violaceum Fabr. Karis, Anta, Trapa-Gyttja. Die Art ist jetzt nicht mehr aus Finland bekannt. Die nordlichsten Fundorte sind jetzt siidl. Mittel-Schweden und Livland. Diese Art ist also gleichzeitig mit der jetzt bei uns ebenfalls ausgestorbenen Trapa natans vorgekommen und ist also als einen Reprasentant einer siidlichen Fauna, die wohl auch andere Arten aufzuweisen hatte, anzusehen. Spondylus buprestoides L. Jorois, Jarvikyla, 2 Fliigeldecken, Kiefer-Zone. Nicht selten in Finland bis etwa 64—65° n. Br. Criocephalus rusticus L. Jorois, Jarvikyla, 1 Fliigeldecke, Kiefer-Zone. Ganz Finland. Donacia crassipes Fabr. Kiukais, Panelia, ¢-cher Hinterschenkel, Fichten-Zone. — Jorois, Jarvikyla, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. — Karis, Anta, Trapa-Gyttja (sec. Andersson). — Kyrklatt, Wester- kulla, einige Fliigeldecken, Fichten-Zone. Bis Mittel-Finland verbreitet. Donacia clavipes Fabr. Sakkola, Hoflager, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. — Jo- rois, Jarvikyla, 2 Funde, Kiefer-Zone. Bis Lappland verbreitet. Donacia aquatica L. Jorois, Jarvikyla, 3 Fliigeldecken, Fichten-Zone. Uber ganz Finland verbreitet. Donacia obscura Gy]ll. Inga, Kalkulla, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. — Lojo, 46 Poppius, Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. Stor-Totar, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. — Walkjarvi, Wer- matsujarvi, 1 Fligeldecke, Kiefer-Zone. — Sakkola, Isosuo, 3 Funde, Fichten-Zone. -— Jorois, Jarvikyla, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. — Ilmola, Waivaistenneva, zahlreiche Kokons und Fligeldecken, Fichten-Zone. — Walkjarvi, Mutasuo, 2 Fligeldecken, Fichten-Zone. — Kyrkslatt, Westerkulla, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Haufig iiber das ganze Land. Donacia brevicornis Ahr. Kivinebb, Linnamaki, 2 Fliigeldecken, Fichten-Zone. — Walkjarvi, Mutasuo, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Siiddstliches Finland. Donacia cfr. thalassina Germ. Inga, Kalkulla, Kokon mit Teile der Kafer, Fichten-Zone. Siid- und Mittel-Finland. Plateumaris discolor Panz. Inga, Kalkulla, einige Fliigeldecken, Fichten-Zone. — Kivinebb, Linnamaki, einige Fliigeldecken, Fichten-Zone. — Walkjarvi, Wermatsujarvi, 1 Fligeldecke, Kiefer-Zone. — Sakkola, Isosuo, 4 Funde, Fichten-Zone. — Jorois, Jarvi- kyla, 2 Funde, Kiefer- und Fichten-Zone. — Lappo, zwei — Fliigeldecken, Fichten-Zone. — Ilmola, Talvitie, 1 Fligel- decke, Fichten-Zone. — Kyrkslatt, Westerkulla, 3 Fligel- decken, Fichten-Zone. Haufig iiber das ganze Land. Ausserdem sind zahlreiche Reste an den meisten un- tersuchten Orten gefunden worden. Diese, die aus Bein- teile und Fliigeldecken-Fragmente bestehen, sind unbestimm- bar und gehoren wohl zum Teil zu einigen der oben auf- gefiihrten Arten. Melasoma znea L. Inga, Raberg, Fichten-Zone. — Sordavala, Helylanjoki, Fichten-Zone (beide nach Andersson). — Lappo, 1 Flu- geldecke, Fichten-Zone. Bis zu den siidlichen Teilen Lapplands verbreitet. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. Aq Haltica oleracea L. Sakkola, Isosuo, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Haufig itiber das ganze Land. Otiorrhynchus maurus Gyll. Ilmola, Hirvisaari, Kopf und 2 Fliigeldecken, Fichten- Zone. rois, Uber das ganze Land verbreitet. Otiorrhynchus septentrionis Herbst. Rautus, Osmina, 1 Fligeldecke, Fichten-Zone. Siid- und Mittel-Finland. Otiorrhynchus ovatus L. Rautus, Osmina, 2 Funde, Fichten-Zone. Siid- und Mittel-Finland. Polydrosus sp. (cfr. cervinus L.). Rautus, Osmina, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. — Jo- Jarvikyla, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Siid- und Mittel-Finland. Qmias echinatus Bonsd. Jorois, Jarvikyla, 1 Fliigeldecke, Kiefer- Fichten-Zone. Siid- und Mittel-Finland. Hylobius abietis L. Ilmola, Hirvisaari, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Ganz Finland, haufig. Hylobius pineti Fabr. Imola, Hirvisaari, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Mittel- und Nord-Finland, ziemlich selten. Phytonomus rumicis L. Walkjarvi, Mutasuo, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Haufig in Siid- und Mittel-Finland. 48 Poppius, Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. Phytonomus polygoni L. Jorois, Jarvikyla, Kopf und 1 Fligeldecke. Bis Lappland verbreitet. —- Anm. Diese Art ist friher unrichtig als Ph. suspiciosus Hrbst. aufgeftihrt worden. Phytonomus sp. Kivinebb, Linnamaki, Fliigeldecke, Dryas-Zone. Diese Art, die wohl noch unbekannt ist, erinnert in der Form der Fliigeldecken sehr an Ph. elongatus Payk., die Form der Haare aber ist eine ganz andere. Es ist nicht unwahrscheinlich, dass auch diese Art im arktischen Sibirien aufzufinden ist, da dort wenigstens einige unbe- schriebene Arten vorkommen, die ich vom Lena-Tale habe und neulich ist eine neue Art von den Lena-Tundren be- schrieben worden. Pissodes hercynie Herbst. Sakkola, Hoflager, 1 Fliigeldecke, Kiefer- Fichten-Zone Siid- und Mittel-Finland. Pissodes gyllenhali Schnh. Kyrklatt, Westerkulla, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Siid- und Mittel-Finland. Dorytomus cfr. affinis Payk. Walkjarvi, Wermatsujarvi, Fliigeldeckenteile, Kiefer- Zone. Ganz Finland. — Ausserdem ist in der Fichten-Zone bei Panelia, Kiukais, der Kopf einer Dorytomus-Art gefun- den worden. Bagous nigritarsis Thoms. Sakkola, Isosuo, 2 Fliigeldecken, Fichten-Zone. — Jo- rois, Jarvikyla, 2 Funde, Fichten-Zone. — Ilmola, Waivais- tenneva, Beine und Fliigeldecken, Fichten-Zone. — Ilmola, Pirilansuo, Fliigeldecken, 2 Funde, Fichten-Zone. — Ilmola, Pirilanneva, 2 Fliigeldecken, Fichten-Zone. Siid- und Mittel-Finland, nicht selten. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 49 Tapinotus sellatus Fabr. Walkjarvi, Mutasuo, Fliigeldecke, Fichten-Zone. Siid-Finland, ziemlich' selten. Rhyncolus elongatus Gyll. Jorois, Jarvikyla, Hinterkérper und zwei Fliigeldecken, Fichten-Zone. — Ilmola, Hirvisaari, 2 Fliigeldecken, Fichten- Zone. Siid-Finland. Limnobaris T-album L. Inga, Kalkulla, 2 Fliigeldecken, Fichten-Zone. -— Walk- jarvi, Mutasuo, Kopf und Halsschild, Fichten-Zone. — Met- sapirtti, Wiisjoki, 2 K6pfe und Halsschilde, Fichten-Zone? — Sakkola, Isosuo, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. — Walk- jarvi, Wermatsujarvi, Fliigeldecken, Vorderk6rper und Ven- tralsegmente, Kiefer-Zone. — Jorois, Jarvikyla, 1 Fliigel- decke, Kiefer-Zone. — Ilmola, Waivastenneva, 3 Funde, Fichten-Zone. — Kyrkslatt, Westerkulla, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Bis zum sudlicheren Mittel-Finland verbreitet. Eccoptogaster scolytus L. Imola, Hirvisaari, 1 Fliigeldecke, Fichten-Zone. Bis Lappland verbreitet. Hylastes cunicularius Er. Imola, Hirvisaari, 2 Fliigeldecken, Fichten-Zone. Wie die vorige Art verbreitet. Hylastes palliatus Gyll. Sakkola, Hoflager, 2 Fliigeldecken, Fichten-Zone. Verbreitung wie bei den zwei vorhergehenden Arten. 50 Poppius, Beitrage zur postg]. Einwanderung der Kaferfauna. Systenocerus caraboides L. Sakkola, Hoflager, Halsschild, Fichten-Zone. — Ilmola, Waivastenneva, 1 Fligeldecke, Fichten-Zone. — Ilmola, Hir- visaari, Beinteile, Fichten-Zone. Jetzt bis Lappland verbreitet. Aphodius sp. (cfr. lapponum Schonh.). Kivinebb, Linnamaki, 1 Hinterbein, Dryas-Zone. —- Die Bestimmung ist natiirlich sehr unsicher betreffs der Art. Das Bein stimmt aber ganz mit dense]ben der genannten Art iiberein und da diese eine ausgepragt hochnordische Verbreitung hat, ist es sehr wahrscheinlich, dass wir es hier mit der genannten Art zu thun haben. Jetzt in Nord-Finland, besonders in Lappland haufig. Geotrupes silvaticus Panz. Kivinebb, Linnamaki, Beinteile, Fichten-Zone. — Jorois, Jarvikyla, Beine und Fliigeldecke, zwei Funde, Fichten-Zone. Bis Nord-Finland verbreitet. Cetonia aurata L. Pyhajarvi, Wernitza (sec. Andersson). Jetzt bis Nord-Finland vorkommend. Potosia metallica Payk. Sakkola, Hoflager, 1 Hinterschenkel, Fichten-Zone. Uber das ganze Land verbreitet. Als Anhang mdégen hier einige Funde anderer Insekten erwahnt werden. Acanthia morio Sakkola, Isosuo, 1 Halbdecke. Pollenia rudis Sakkola, Isosuo, 1 Fliigel. Camponotus herculeanus Sakkola, Isosuo, 2 K6pfe. Ectobia lapponica Sakkola, Isosuo, Kivinebb, Linnamaki. Fichten-Zone, Rautus, Osmina, Ejierhiilsen, Fichten-Zone. Aeschna sp., Schenkel, Fichten-Zone. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 51 Die Zahl der gefundenen Arten ist nicht besonders gross, im ganzen etwa 80. Die allermeisten gehéren, wie auch ganz natiirlich ist, zu Arten, die heutzutage in Fin- land haufig sind und eine bedeutende Verbreitung, meistens von den sidlichsten bis zu den noérdlichsten Teilen, besit- zen. Eine bedeutende Menge derselben ist nur in ganz einzelnen Stiicken gefunden worden, wodurch wir keine sichere Schliisse tiber die Einwanderung der Art selbst ziehen konnen, sondern nur konstatieren, dass dieselbe an einer bestimmten Zeit hier vorgekommen ist. Andere dagegen treten in bedeutender Menge auf, einige sogar in den aller- meisten Proben, und da sie, wie es scheint, auch an ver- schiedenen Orten in entsprechenden Schichten angetroffen worden sind, kénnen wir wohl auch ziemlich sichere An- gaben iiber ihre Einwanderung erhalten. Die meisten der aufgefundenen Arten sind an mehr oder weniger feuchten Orten gebunden, sei so an Ufern, Simpfen, im Wasser, entweder an besonderen Feuchtigkeit liebenden Pflanzen gebunden, oder an solchen Orten lebend. Jedenfalls vermissen wir zahlreiche Arten, die eben an sol- chen Ortschaften sehr zahlreich vorzufinden sind. So z. B. mehrere Bembidium, zahlreiche Wasserinsekten, unter denen besonders die Gattung Hydroporus, von welcher nur eine einzige Art nachgewiesen worden ist, Gaurodytes-Arten u. S. W. Die gewohnlichsten in den Ablagerungen sind die Do- naciiden, von denen oft zahlreiche Reste vorzufinden sind und die in den meisten Proben angetroffen worden sind. Besonders zwei Arten, Donacia obscura und Plateumaris discolor, treten sehr haufig auf. Auch heutzutage sind sie unter den haufigsten der Donacien in Finland zu rechnen und besitzen unter allen die grésste Verbreitung auch ge.- gen Norden bei uns. Ebenfalls haufig in den Proben sind Celostoma orbiculare, Donacia crassipes, Bagous nigritarsis und Limnobaris T-album und nicht selten sind Reste von Arten der Gattung /lybius erhalten worden. 52 Poppius, Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. Auch zahlreiche, an den WaAaldern oder auch an trock- neren Lokalen gebundene Kafer sind in den Proben vor- handen gewesen. Sie treten aber durchgehend nur ganz einzeln auf. Ihr Vorkommen in Ablagerungen, die in Was- ser oder an sumpfigen Stellen gebildet worden sind, ist wohl dadurch zu erklaren, dass, wie man ja es auch heut- zutage nicht selten sieht, sie in der einen oder anderen Weise ins Wasser gelangen sind und hier umgekommen sind. Es ist ja oft eine bedeutende Menge solcher Arten, die man an waldbewachsenen Seeufern nach starkeren Stiirmen fin- den kann. Zuweilen sind sie noch am Leben und k6énnen sich retten, oft aber sind sie schon beim Anschwemmen todt und werden dadurch leicht in die ebenfalls ange- schwemmten Pflanzenteile u. a. eingebettet. Wahrend der Glazialzeit kann wohl kaum irgendein hoheres Tierleben bei uns vorgekommen sein. Alle die jetzigen Arten miissen erst spater eingewandert sein. Von unserem Lande kennt man bis jetzt leider nur eine einzige Ablagerung, die gleich nach dem Schmelzen der Eismassen angefangen hat sich zu bilden und zwar die oben erwahnte bei Linnamaki im Kirchspiele Kivinebb auf der Karelischen Landenge. Wie schon friiher hervorgehoben worden ist, zeigt die Flora hier einen ausgepragt arktischen Charakter mit u. a. Dryas und Salix polaris. Ganz auffallend sind die hier gefundenen Ka€aferarten, indem sie eine so ausgepragt hocharktische Zusammensetzung zeigen, die wir nur an den Eismeertundren Nordost-Russlands und Sibiriens finden. Wir miissen also in Siidost-Finland und wahrscheinlich auch in anderen Teilen Siid-Finlands, die damals nicht vom Meere bedeckt waren, gleich nach der Eiszeit eine Fauna gehabt haben, die heutzutage nicht mehr in Fennoskandia vorzufinden ist, nicht einmal in den skandinavischen Hoch- gebirgen oder auf den Tundren der Ostlichsten Teile der Halbinsel Kola. Auch die jetzige Verbreitung mehrerer hochnordischer Kaferarten in Fennoskandia deutet auf solche a. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 53 Verhaltnisse hin. Wie ich schon friiher hervorgehoben habe’), finden wir in den lapplandischen Hochgebirgen ei- nige Arten, die nur an oder in der Nahe von Schneefeldern leben. Solche Hochgebirge sind in Skandinavien zahlreich, anders aber verhalt es sich im finnischen Lappland und auf der Halbinsel Kola, wo nur einzeln und oft in bedeu- tender Entfernung von einander den Sommer hindurch Schneefelder anzutreffen sind. Ein ganz auffallendes Bei- spiel haben wir in Nebria nivalis Payk. Ebenso ist es auf- fallend, dass auf den Tundren von Kola mehrere ausge- pragte Tundraformen hinzukommen, die weiter gegen Wes- ten, auch in den skandinavischen Hochgebirgen, ganz feh- len oder nur sehr lokal auftreten. Zu diesen sind beson- ders Diachila polita Fald., Pterostichus middendorffi J. Sahlb., Pt. fastidiosus Mannh., Amara tumida Mor., Trichocellus man- nerheimi F. Sahlb., Agabus obovatus J. Sahlb., Agabus obscuri- pennis J. Sahlb., Arpedium puncticolle J. Sahlb., Thanatophilus trituberculatus Kby. u. a. zu rechnen. Unter den letzteren seien besonders Pterostichus fastidiosus Mannh. und Agabus nigri- palpis J. Sahlb. hervorgehoben. Diese sind u. a. auch im Hoch- gebirge Umptek in West-Kola nachgewiesen worden. Ebenso haben wir mehrere Pflanzen, die eine ganz analoge Ver- breitung besitzen. Nun ist oft von Botanikern die Ansicht ausgesprochen worden, dass solche Formen relativ spat von Osten her eingewandert sind, ja einige, u. a. Hedysarum obscurum, sollen sogar im Bergriffe sein weiter gegen Wes- ten vorzudringen. Nach den Funden hocharktischer Formen in Dryas-Ablagerungen im siidéstlichen Finland und was oben tber die Verbreitung einiger hochnordischer Formen in der Jetztzeit angefiihrt worden ist, kann diese Ansicht nicht als richtig angesehen werden. Vielmehr miissen wir annehmen, dass gleich nach der Eiszeit eine ausge- pragt hocharktische Fauna vorhanden war, die im- 1) Kola-Halfons och Enare Lappmarks Coleoptera in Festschr. f. Palmén, n:o 12. — Die Kafer des arktischen Gebietes in ,,Fauna arc- tica“ Bd V. 54 Poppius, Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. mer weiter gegen Norden und spater nach Osten verdrangt wurde, je nachdem die Temperatur erhoht und fiir diese Kalte liebenden Arten un- giinstig wurde, und dass ein kleiner Rest noch auf den Tundren und in den Hochgebirgen der Halbin- sel Kola nachgeblieben ist. Nur die gegen erhohten Temperaturen weniger empfindlichen Arten, die auch zu gleicher Zeit einwanderten, wie Bembidium grapei und Co- lymbetes dolabratus es bei Linnamaki zeigen und mit diesen wohl die meisten unserer jetzigen Lapplands-Bewohner, ha- ben sich in den verdnderten Verhdaltnissen zurechtgefun- den und bilden jetzt ein bedeutendes Prozent in der Zu- sammensetzung der Kaferfauna der nérdlichen Fennoskandia. Wie es sich mit der Einwanderung der Birke bei uns verhalten hat ist nach den wenigen Funden 4lterer Ablage- rungen nicht ganz klar. Wenigstens in Skandinavien scheint die Birke eine langere Zeit allein aufgetreten und eine ty- pische Birkenzone gebildet zu haben, wie es noch heute in den nordlichen Teilen des nordwestlichen Europa der Fall ist. Die Ablagerung bei Linnamaki in Kivinebb hat keine ausgepragte Birkenzone aufzuweisen, denn gleich nach der Dryas-Zone folgt eine andere, die sowohl Birke wie Kiefer enthalt und tiberhaupt ist nirgends bei uns eine ausge- pragte Birkenzone nachgewiesen worden. In der Kiefer- Birkenzone sind an einigen Stellen auch Kaferreste gefunden worden, die ein fragmentarisches Bild der zu dieser Zeit eingewanderten Fauna zeigen. In der Birken-Kieferzone bei Wermatsujarvi in Walk- jarvi wurden Donacia sp., Dorytomus sp. (cfr. affinis), Hyd- roporus obscurus, Colostoma orbiculare, Donacia obscura und Plateumaris discolor gefunden. Bei Jarvikyla in Jorois sind in derselben Zone folgende Arten nachgewiesen wor- den: Macrodytes lapponicus, Donacia sp., Gyrinus marinus und opacus, Ilybius sp., Limnobaris T-album, Donacia clavt- pes, Spondylus buprestoides, Criocephalus rusticus, Plateuma- ris discolor. Es sind also nur heutzutage in Finland durch- gehend haufige und weit verbreitete Arten vorhanden, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9, 55 Arten, die sogar in den Waldgegenden Lapplands z. T. reichlich vorzufinden sind, und die also sich gut an ver- haltnismassig ungleichen Temperaturverhaltnissen sich ha- ben anpassen k6nnen. Es ist also ziemlich wahrschein- lich, dass ein grosses Prozent unserer haufigen und auch gegen Norden weit verbreiteten Kafer wahrend dieser Zeit eingewandert sind, dieses um so mehr, da Birke und Kafer eine langere Zeit die vorherrschenden Baume gewesen sind. Dass jedenfalls alle diese nicht wahrend der genannten Zeit eingewandert sind, ist natiirlich und auffallend ist es ja auch, dass nicht wenige haufige Arten erst mit dem Auf- treten der Fichte angetroffen worden sind. Sichere Schliisse konnen wir jedenfalls nicht ziehen, vielmehr miissen die Funde letztgenannter Arten mit .Vorsicht hervorgehoben werden, denn noch sind die Untersuchungen unserer post- glazialer Ablagerungen viel zu wenig vorgenommen wor- den, um eine sichere Antwort geben zu kénnen. Dass je- denfalls mit den zwei erstgenannten Baumen zahlreiche Einwandrer angekommen sind ist zweifellos und zwar be- sonders solche Arten, die direkt an den genannten Bau- men leben und von denselben sich wenigstens als Larven ernahren. Eine bedeutende Veranderung in der Zusammenset- zung unserer Kaferfauna scheint mit dem Eintreten der warmen Periode gleich vor und zur Zeit der Einwanderung der Fichte, die mit der letzten Epoche der Ancylus-Zeit und der Maximiausbreitung des Litorina-Meeres zusammen- fiel. Diese Zeit scheint sich besonders durch sehr giin- stige Temperaturverhaltnisse ausgezeichnet zu haben, denn etwa zu gleicher Zeit sind zahlreiche sowohl Baume wie auch andere Pflanzen eingewandert, die durchgehend eine hohere Warme fordern und die heutzutage eine viel be- schranktere Verbreitung besitzen als friiher. Einige sind - sogar ganz in unserem Lande ausgestorben und unter de- nen sei besonders die 7rapa natans hervorgehoben, die in den siidlichsten Teilen Finlands wahrend der warmen Pe- riode eine bedeutende Verbreitung gehabt hat, wie uns die 56 Poppius, Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. ziemlich zahlreichen Funde fossiler Friichte unwiedersprech- lich zeigen. Dass eine durchgehend so reiche Flora auch eine entsprechend reiche Fauna sowohl an Arten wie auch besonders an Individuen aufzuweisen gehabt hat ist ja ganz natiirlich. In den Ablagerungen aus dieser Zeit sind auch die K&aferreste oft reichlicher vorhanden gewesen. Dass eine Menge neue Arten jetzt eingewandert sind ist zweifel- los und besonders sind es wohl solche gewesen, die heut- zutage eine ausgepragt siidliche Verbreitung besitzen. Ob auch andere, heutzutage mehr verbreitete Arten zu der gleichen Zeit einwanderten, ist jedoch jetzt fast unmoglich mit Sicherheit zu entscheiden, da allzu wenig Untersu- chungen von der Kiefer-Birkenzeit vorliegen. Von phyto- phagen Arten, die an ganz bestimmten Pflanzenarten ge- bunden sind und welche letztere jetzt zum ersten Maale in Finland auftraten, kénnen wir wohl mit ziemlicher Be- stimmtheit behaupten, dass sie Begleiter der letzteren gewesen sind. Zu dieser Kategorie sind besonders solche Arten zu rechnen, die jetzt nur im siidwestlichsten oder stdostlich- sten Finland vorkommen. Dass sogar einige dieser Arten durch ungiinstigere Temperaturverhaltnisse ganz ausgestor- ben sind, haben wir ein gutes Beispiel zu annotieren. Platydema violacea, die in Trapa-fiihrenden Ablagerungen in Nyland gefunden worden ist, kennt man nicht mehr als in Finland vorkommend. Es ist nicht unméglich, dass auch andere Arten demselben Schicksal entgegengegangen sind. Unter den oben angefiihrten Kafern sind es jedoch ei- nige, die, wie es scheint, sehr wahrscheinlich zu dieser Zeit eingewandert sind und zwar solche, die eine siidliche Ver- breitung in der Jetztzeit haben. Als solche méchte ich be- sonders die folgenden hervorheben: Oodes_ helopioides, (untere Fichtenzone), /lybius obscurus, guttiger, Rhantus gra- pei, Colymbetes striatus, Phosphuga atrata, Chilocorus bipus- tulatus, Exocomus 4-pustulatus, Scirtes hemispheericus, Do- nacia crassipes, D. brevicornis, Bagous nigritarsis, Tapinotus sellatus. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 9. 57 Auch das Auftreten der Fichte hat natiirlich einen be- deutenden Einfluss auf die Zusammensetzung unserer Ka- ferfauna ausgeubt. Nicht wenige unsererer phytophagen Ka- fer sind am genannten Baume als Nahrpflanze gebunden. und ihre Einwanderung ist natiirlich mit derselben der Fichte vorgegangen und auch heutzutage fallt ihre Verbreitung ziemlich mit derselben des genannten Baumes zusammen. Wie die Fichte sind auch diese von Osten her gekommen. Auch andere Arten, die nicht direkt an der Fichte als Nahrpflanze gebunden sind, sind ohne Zweifel zu derselben Zeit eingekommen. Wie bekannt hat ja die Fichte eine grosse Neigung besondere und charakteristische Standorte auszubilden. In den Fichtenwaldern treffen wir oft ganz eigentiimliche Sumpfbildungen, die sich besonders durch sehr kaltes Wasser auszeichnen. In diesen Gewassern be- gegnen wir nicht wenige, eigenthiimliche Wasserkafer, haupt- sachlich Dytisciden, die anderswo nicht oder nur ausnahms- - weise anzutreffen sind und die in ihrer Verbreitung eine auffallende Ubereinstimmung mit derselben der Fichte ha- ben. Auch in einer anderen Hinsicht sind sie bemerkens- wert. Im allgemeinen sind sie zahlreicher in den Ostlichen als in den westlichen Teilen Finlands, was wohl damit im Zusammenhange steht, dass sie von Osten her eingewan- dert sind und dass sie noch in Begriffe sind, weiter gegen Westen hervorzudringen. Als ein ganz auffallendes Bei- spiel mag Agabus (Gaurodytes) mimi J. Sahlb. hervorgeho- ben werden. Dass die Einwanderung unserer Kaferfauna mit dem Her- vordringen der Fichte nicht abgeschlossen wurde ist natur- lich, sondern vielmehr miissen wir wohl annehmen, dass die- selbe noch spater fortgesetzt wurde. Jedoch haben wir, um diese Verhaltnisse zu erleuchtern, noch ganz zu wenig vorlie- gende Tatsachen vor uns. Jedenfalls hat die Kultur die friihe- ren Verhaltnisse bedeutend umgestaltet und auch giinstige Be- dingungen fiir das Eindringen neuer Formen hervorgeru- fen. Die Umwandlungen der Walder und Moore in Wiesen und Acker hat natiirlich auch die Fauna bedeutend verdan- 58 Poppius, Beitrage zur postgl. Einwanderung der Kaferfauna. dert und auch der Ackerbau mit seinen Kulturpflanzen hat mit den letztgenannten neue Elemente in unsere Kaferfauna mitgefiihrt. Sogar noch heute haben wir hin und wieder Beispiele vor uns, wie neue Faunaelemente eindringen und erst ganz einzeln in beschrankten Gebieten auftreten um nach ganz kurzer Zeit eine bedeutende Verbreitung zu er- reichen. Dasselbe gilt auch Arten, die direkt mit verschie- denen Waaren eingeschleppt werden, um alimahlich sich in den Hausern zu akklimatisieren. Ein beleuchtendes Bei- spiel giebt uns Niptus hololeucus, der vor etwa 40 Jahren zum ersten Maale hier bei uns aufgefunden wurde und jetzt fast iiberall in den siidlichen Teilen des Landes anzutreffen ist. So ist es wohl auch fiiher mit Dermestes- und Atta- genus-Arten, Anthrenus museorum, Tenebrio molitor u. a. ge- gangen. Noch mag hier etwas iiber die Einwanderung einiger die Meereskiisten bewohnender Kafer hervorgehoben wer- den. Wie ich schon friiher') erwahnt habe giebt es einige Kiistenformen, die eine ganz auffallende Verbreitung in Fen- noskandia haben. Teils sind sie nicht selten an den Nord- und Ostsee-Kiisten, teils sind sie auch an den Kiisten des Weissen Meeres gefunden worden. Dagegen leben sie nicht an den Nordatlantischen und an den Ejismeerkiisten. [hr Vorkommen im Gebiete des Weissen Meeres kann wohl nur dadurch erklart werden, dass sie durch die Ostsee hierher gekommen sind und zwar zu der Zeit wo die Ost- see in Verbindung mit dem Weissen Meere war. Als Bei- spiele seien hier Ochthebius marinus, Philydrus bicolor und Cercyon litoralis erwahnt. 1) Medd. Faun. Flor. fenn. H. 35, p. 59. Litteratur-Verzeichniss. Andersson, Gunnar, Studier Ofver finska torfmossar och fossila kvartarflora. —- Fennia, 15, N:o 3. Lindberg, Harald, Botanisk undersdkning af Isosuo mosse i Sak- i = i —— —-—»— i == kola socken. — Finsk. Moss.-Kult. For. Arsb., 1898, p. 98. En rik torffyndighet i Jorois socken, Savolaks. — l. c. 1899, p. 170. Finska torfmossar, I. — 1. c., 1900, p. 185. Panelia-mossens uppkomst och byggnad. — l. c., 1901, p. ol. Botanisk undersOkning af torfmarker inom Lappo och Imola socknar. — |. c., 1904, p. 230. Resultaten af de phytopaleontologiska undersékningarna i Lojo harad. — I. c., 1910, p. 318. Om forekomsten i Kivinebb af subfossila vaxter i gla- ciala aflagringar. —- Medd. Faun. Flor. fenn., 24, p. 99. Phytopalaontologische Beobachtungen als Belege fiir post- glaziale Klimaschwankungen in Finland. — Sonderabdr. aus »Postglaziale Klimaschwankungen», Stockholm 1910. ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 34, N:o 10 UBER MES SYLVATICUS L, MUS WAGNERI EVERSM. UND MUS MINUTUS PALL. IN DEN MUSEEN ZU HELSINGFORS UND STUTTGART VON Dr MAX HILZHEIMER. (Vorgelegt am 4. Marz 1911) HELSINGFORS 1911. HELSINGFORS 1911. J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG. err Dr. H. Federley fing im August 1910 im Kirchspiel Saaksmaki (nérdl. von Tavastehus) einige Waldmause, deren abweichende Farbe ihm auffiel, so dass er sie mir zur Untersuchung iibersandte. Da ich die Tiere als eine neue Subspecies von Mus sylvaticus erkannte, liess er mir freundlichst auch die anderen im Museum zu Helsingfors auf- bewahrten Exemplare senden. Der Arbeit diese zu untersuchen unterzog ich mich um so lieber als, seitdem wir Subspecies unterscheiden, noch wenig oder nichts iiber finnische Saugetiere gearbei- tet ist. Bei meiner Untersuchung kam es mir wesentlich zu statten, dass gerade Trouessart’s’) treffliche Zusammen- stellung der europdischen Saugetiere erschienen war. Mit ihrer Hilfe ist es leicht einen Uberblick iiber die vorhan- dene sehr zerstreute Litteratur zu bekommen. Ich werde mich also im folgenden wesentlich auf seine Angaben stiit- zen. Fur Mus sylvaticus habe ich ferner die schéne Arbeit von Barret-Hamilton?) benutzt; die iibrige Litteratur ist in den Anmerkungen zu der Arbeit selbst angegeben. Herr Oberstudienrat Lampert hatte die Freundlich- keit mir in gewohnter dusserst entgegenkommender Weise, die freie Benutzung des Materials des Stuttgarter Natura- lienkabinettes zu Vergleichszwecken zu gestatten und so meine Arbeit erheblich zu férdern. Es sei mir erlaubt ihm 1) Trouessart, E. L., Faune des Mammiféres d’Europe. Ber- lin 1910. 2) Barret-Hamilton, On geographical and individual varia- tion in Mus sylvaticus and its allies. In: Proc. of Zoolog. Soc. of Lon- don 1900 S. 387. 4. _Hilzheimer, Uber Mus sylvaticus L., wagneri Ev. u. minutus P. an dieser Stelle auch Offentlich meinen besten Dank dafir auszusprechen. Benutzt habe ich tbrigens, um dies gleich anzufiihren, nur Spiritusmaterial, da ausgestopftes die Masse nicht mit Sicherheit erkennen lasst und wohl auch Farben- veranderungen durch Ausblassen zeigt. Zur Farbenbestim- mung wurde es aus dem Spiritus herausgenommen, und moglichst getrocknet. Die in der folgenden Aufzahlung des untersuchten Materials gebrauchten Nummern werden bei der Untersu- chung allein angefiihrt. Das bearbeitete Material bestand aus Mus sylvaticus L. (Tabelle 1). Helsingfors. Stuttgart. N:o I Kirchspiel Saaksmaki (nordl.. N:o 9 » 2{ v. Tavastehus). August 1910 » 10> Stuttgart ?) H. Federley. > ul » 9) Hattula, Pelkola, in einem oy he Wiirttem- » 4¢ Wohnhaus 24. III. 1910 = le berg » Dd) A. Wegelius. » 14 Obertiirkheim 5 re 28) bei Stuttgart. » ~| Hattula, 20—27. VIII. 1910 21. Okt. 1910. » 8{ A. Wegelius. » 15 Hollenbach. » 16 Lombardei. » 17 Charkow. Mus eversmanni Wagner (Tabelle II). - | » 19 Sarepta. : Z| gat Mus minutus Pallas (Tabelle III). N:o 1 @ Mantsala, Frugard IX. 1902 » 6 Hohen Wittlin- i : ae Wirttem- Erik Nordenskiold. gen. b PE GE VOIS) Os Milne obo: » 7? Saulgau. ae 1) Leider ist bei den Versand die Fundort-Etikette zerstort worden. 2) Diese 3 Exemplare gehéren nicht der Sammlung. Sie wur- den frisch untersucht. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 10. 5 Helsingfors. Stuttgart. N:o 3| Mantsala, Frugard auf Rog- N:o 8 Lombardei. 2 t genhocken 7. IX. 1903. Erik » 9 Charkow. Nordenskiold‘). x 10} » 3D © Pyhajoki 1859. G. Aejme- » 11? Sarepta. leus. 5 le Mus sylvaticus wintoni Barret-Hamilton. Ich stelle diese Form an die Spitze meiner Untersu- chungen, da es ja bei der Erforschung der Subspecies no- tig ist ein Vergleichsobjekt zu gewinnen. Die in Rede stehende Form soll die eigentiimliche Er- scheinung bieten, dass sie kolonienweise in den Gebieten der anderen Subspecies lebt. Trotzdem geht sie nach den Untersuchungen de Winton’s’) keine Kreuzungen mit den anderen Unterarten von M. sylvaticus ein, eine Ansicht der . sich auch Barret-Hamilton und Trouessart angeschlos- sen haben. Das von den erwahnten Autoren angegebene Verbrei- tungsgebiet wird durch die mir vorliegenden Exemplare noch erweitert; denn M. s. wintoni war bisher weder aus Finn- land noch aus Oberdeutschland bekannt. Dass aber die N:o 7, 8 u. 15 unserer Tabelle I wirk- lich dazu gehGren, zeigt schon die auffallende Grosse. Al- lerdings scheinen die mir vorliegenden Exemplare etwas grosser zu sein als die von Barret-Hamilton gemessenen englischen, doch kénnen die nicht sehr erheblichen Unter- schiede auch an einer verschiedenen Art des Messens lie- gen. Der englische Autor giebt als Masse fur das grosste 1) Auf diese Exx. bezieht sich eine Notiz von Erik Nordenskiold (Medd. Soc. pro Fauna Flora Fenn. H. 30, 1904, p. 6) wonach die Tiere im Herbst 1903 im Kirchspiel Mantséla ungewohnlich zahlreich vorka- men, u. zwar in Getreide(Roggen)hocken, in deren oberem Teil sie sich aufhielten im Gegensatz zu Arvicoliden, die in den unteren Teiien der Hocken zu finden waren. 2) Zoologist, Dec. 1894 p. 441 ff. 6 Hilzheimer, Uber Mus sylvaticus, L., wagneri Ev. u. minutus P. von ihm untersuchte Exemplar an: Lange von Kopf und Korper 115, Schwanzlange 110, Hinterfuss 24. Aber das woblausgebildete Band iiber die Brust mit in der Mitte kurzer Spitze nach vorne und lang ausgezo- gener nach hinten zeigt deutlich die Zugehorigkeit zu M. s. wintoni. Es ist mo6glich, dass in Finnland noch nicht die 6st- lichste Grenze dieser Form liegt, auch wiirde sich einmal ein Vergleich mit M. s. major Radde empfehlen. Das ge- schilderte kolonienweise Auftreten ist doch so eigenartig, dass die Vermutung nahe liegt M. s. wintoni sei ein Relikt von der ja geologisch festgestellten Einwanderung Ostlicher Formen wahrend einer bestimmten Zeit des Quartars. Mus sylvaticus intermedius Bellamy. Zu dieser Subspecies moéchte ich ausser den lombar- dischen Exemplare (N:o 16 der Tabelle I) auch das Exem- plar aus Charkow (N:o 17 der Tabelle I) wenigstens vorlau- fig stellen. In den K6rperverhaltnissen stimmen beide, wie die Masse zeigen, gut iiberein. Auch in der Farbe zeigt das Charkower Exemplar wenigstens auf den hinteren ”/, des Riickens den fir M. s. intermedius charakteristischen rotbraunen Ton. Dagegen ist das vordere Drittel des Ric- kens und der Kopf wie die Schwanzoberseite gelbbraun. An der Grenze gehen beide Farben ineinander tiber. Die Schnurrhaare sind weiss, nur am Grunde sind einige braun. Die Unterseite ist hell schwefelgelb. Ein Band tiber die Brust ist nicht vorhanden. Es ist also méglich dass in dem Charkower Tier eine neue Subspecies vorliegt, aber da mir nur ein allerdings recht typisches Exemplar von M. s. intermedius und nur ein einziges aus Charkow vorliegt, kann ich nicht entschei- den, ob es sich bei letzteren um eine neue Subsp. handelt oder nicht, zumal nach den litterarischen Angaben M. s. in- termedius etwas zu varieren scheint. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 10. Ti Mus sylvaticus flavo-brunneus subsp. n. Unterseite und Oberlippe bis zu den Tasthaaren und Unterseite des Schwanzes schmutzig weiss, ebenso Extre- mitaten innen. Oberseite gelblichbraun. Unter den Augen, auf dem Oberarm, untere Halfte des Unterarms und Schenkel ziemlich rein, nach dem Riicken und Stirn zu dunkler, da hier die Haare lange schwarzbraune Spitzen haben, so dass hier die Farbe stumpfer wird. Schwanzoberseite grau. Nase bis zu den Schnurrhaaren graulich. Ohren braungelb sparlich mit kurzen gelblich braunen Haaren bestanden. Schnurrhaare: Die vorderen schwarz, die hinteren in den letzten ?/, weiss. Es ist merkwiirdig, dass die deutsche Waldmaus, oder wie ihr Namen beim Volke in Mittel- und Siiddeutschland heisst ,die Springmaus“, weil ihre Bewegung mehr in - Springen als ein Laufen ist, noch nicht beschrieben ist, ob- wohl Barret-Hamilton schon vor 10 Jahren die Vermutung aussprach, dass in Mitteleuropa noch mehrere Subspecies vorkommen mochten. Die beschriebene Form ist in den K6rperverhaltnissen Mus sylvaticus intermedius sehr ahnlich, aber stets durch die mattere Farbe, in der die roten Téne fehlen, unterschieden. M. s. intermedius Bellamy wird beschrieben als sandy red- dish brown, was mit dem mir vorliegenden Exemplar aus der Lombardei (N:o 16 der Tabelle I) gut iibereinstimmt, wahrend Mus s. flavo-brunneus ausgesprochen gelbbraun ist. Typus. Das Exemplar von Obertiirkheim bei Stutt- gart im Stuttgarter Naturalien-Kabinett (N:o 14 der Tabelle). Verbreitung. Wiirttemberg. Ausserdem finde ich in der Litteratur noch folgende Angaben, die fiir Uberein- stimmung mit M. s. flavo-brunneus sprechen| und somit de- ren Verbreitungsgebiet andeuten. Die bayrischen Wald- mause werden beschrieben als: ,,Oben braunlichgelb“. »Die Farbung des Riickens geht bald mehr bald minder ins braunliche oder aschfarbene, selbst ins schwarze, auch 8 Hilzheimer, Uber Mus sylvaticus L., wagneri Ev. u. minutus P. kommen alle Abstufungen weiss gefleckte vor, sowie isabell- farbene und ganz weisse Albinos nicht gerade zu den Seltenhei- ten geh6ren“] (Gemminger und Fahrer’)), ,oben braungelb“ (Paula Schrank, F. v.)?), ,gelbbraunlich* (Schreber) 3). »Gelbbraun“ (Reuss) *). Sonach scheint diese M. s. flavo- brunneus in Oberdeutschland verbreitet zu sein, aber in Bohmen nicht vorzukommen. Die dortigen Waldmause wer- den als rostfarben beschrieben (,,Sie ist besonders im Win- ter durch ihren rostfarbenen Pelz leicht zu erkennen‘. Frié)°). Dagegen scheint sie nach Osterreich hinein zu gehen wo sie Kramer’) ,,nigro flavescente“ nennt. Schwierigkeiten macht die Abgrenzung ihres Gebietes in Norddeutschland. Die markische Form wird als_,,braungelblich grau, nach der Mitte hin etwas dunkler“*’) beschrieben. Wortlich genau so lautet eine Beschreibung*) aus Braunschweig. Diese Worte konnen ganz gut auf M. s. flavo-brunneus be- zogen werden. Auch Altum *%) nennt die markische Wald- maus: ,derb braunlich gelb“. Dagegen lautet eine andere Beschreibung der braun- schweiger Waldmause: ,Die Oberseite rotgelblichgrau, auf dem Riicken und der Mitte des Scheitels fast rostbraun, nach den Seiten heller, an den Grenzen der Unterseite rei- ner rotgelb mit weniger grau; die Unterseite, die Innenseite 1) Gemminger u. Fahrer, Fauna boica. 1852. 2) Paula Schrank. E. v., Fauna boica. Niirnberg. 1798. S. 74. 3) Schreber, Die Sdugetiere. Abt. 4. p. 652 (In der lateini- schen diagnose ,,griseo lutescente“). 4) Reuss, Leopold, Fauna des unteren Donaukreises. Passau 1832. S. 49. 5) Frié, Anton, Die Wirbeltiere Bohmens. Prag 1872. S. 23. 6) Kramer, Elenchus vegetabilium et animalium per Austriam inferiorem observatorum. Vienne, Prage et Tergeste 1756. S. 316. 7) Schulz, Fauna marchica 1845. S. 39. 8) Keyserling u. Blasius. Die Wirbeltiere Europas. 1840. 8. 34. 8) Altum, Forstzoologie 1876. S. 172. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 10. 9 der Beine, die Lippen und Fiisse deutlich abgesetzt'). Ahnlich sollen die thiiringische Waldmause aussehen: ,,Der Riicken und die Seiten haben wegen der rostfarbenen Haar- spitze eine rotliche Farbe; doch ist der mittlere Ricken- streifen dunkler oder grauer“.’). Im Winter ist der Pelz »graubraun“ *), die Saisonkleidung also gerade umgekehrt als in B6hmen. Diese Beschreibung gemahnt sehr an M. s. intermedius Bellamy, die ja auch Barret-Hamilton bei Braun- schweig vermutet, so dass wohl in Nord- oder Mitteldeutsch- land die Grenze beider Formen liegt. Und Giebel, dem wohl Waldmause aus der Umgebung von Halle vorlagen, nennt die Oberseite ,rotgelblichgrau bis rostfarben“. Mus sylvaticus fennicus subsp. nov. Die noch nicht besprochenen Exemplare des Museums zu Helsingfors (N:o 1—6 der Tab. I) schliessen sich der | Grésse nach der eben beschriebenen Form an. Sie sind mit Ausnahme von N:o 6 der Tabelle I gleich gefarbt. Sie unterscheiden sich von der vorigen Unterart zunachst durch den Besitz eines deutlichen, gut ausgepragten braunen Quer- bandes iiber die Brust mit vorderer und hinterer Spitze, wie es M. s. wintoni hat. Wogegen M. s. flavo-brunneus und Verwandte héchstens einen kleinen Fleck in der Mitte der Brust besitzen. Dann ist die Farbung viel truber, sandgelblichgrau, wobei das Grau stark iiberwiegt, und auch auf den Schenkeln und Ko6rperseiten gut ausgebildet ist, so dass hier die fast reinen Farben der vorigen Art fehlen. Auch in der Unterwolle macht sich ein Unterschied bemerkbar. Diese ist bei M. s. dunkelschiefergrau bei M. s. fennicus hellschiefergrau. 1) Blasius, Fauna der Wirbelthiere Deutschlands. 1857. S. 323, (Anf. S. 312 ist die Diagnose aus dem vorhergehenden Werk von Key- serling und Blasius abgeschrieben). 2) Bechstein, J. M., Gemeinniitzige Naturgeschichte. 1783. S. 449. 3) Giebel, Landwirtschaftliche Zoologie. 1869. S. 84. 10 Hilzheimer, Uber Mus sylvaticus L., wagneri Ev. u. minutus P. Von den bisher beschriebenen Formen waren noch zu vergleichen M. s. typicus L. und M. s. cellarius v. Fischer. Barret-Hamilton giebt von letzteren nur die Schadel- masse an. Danach ist der Schadel von M. s. cellarius 27 mm lang und iiber den Jochbogen 14 mm breit. Der aus Balg N:o 1 herausgenommene Schadel, ist 28'/, mm lang und iiber den Jochbogen 13 mm breit. Die Schadel waren so- nach etwas verschieden, worauf ich aber keinen Wert lege, da wir iiber die Variationsbreite und etwaige Geschlechts- unterschiede der Unterarten von Mus_ sylvaticus nichts wissen. Aber v. Fischer!) beschreibt M. s. cellarius als ,von oben gelblich-braun mit langeren schwarzen Haaren untermischt“. Dadurch wird Mus s. cellarius der M. s. flavo- brunneus sehr ahnlich, von dem sie aber durch einen hell- braunen Querstreifen iiber die Brust unterschieden ist. Auch sollen bei ihr alle Schnurren schwarz sein. Schwieriger ist der Unterschied von M. s. fennicus gegen M. s. typicus L. festzustellen, weil die beiden mir vor- liegenden Beschreibungen nicht ganz iibereinstimmen. Bar- ret-Hamilton beschreibt die letztere als ,A greyish Mouse, with rather dark central region“ und ,a slight tendency to display a washing of yellowich colour on the underside“. Von dieser Beschreibung ist M. s. fennicus unterschieden durch die gelben Farbténe auf dem Riicken und dadurch, dass die Farbe nach der Riickenmitte nicht dunkler wird. Nach Trouessart soll M. s. typicus zwar auch auf der Riic- kenmitte dunkler sein aber ,une légére tendance 4 avoir le gris du dos lavé de jaunatre“ haben. Diese letztere Beschreibung wiirde M. s. fennicus und M. s. typicus sehr einander nahern. Es ist hier noch weitere Aufklarung notig. Typus von Mus sylvaticus fennicus: das Exemplar N:o 2 der von Herrn Dr. Federley gesammelten Tiere im Museum zu Helsingfors (N:o 2 der Tabelle I). Typischer Fundort: Kirchspiel Saaksmaki (nérdl. v. Tavastehus). 1) Der Zoologische Garten. 1866. S. 153. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 10. 11 Mus sylvaticus subsp.? Das Exemplar N:o 6 der Tab. I hat auf dem Riicken eine eigenartige gleichmassige r6étlichgelbe Farbung und die Unterwolle ist hier rotlichgrau. Der Schwanz ist nicht wie sonst bei Mus sylvaticus zweifarbig, sondern einfarbig sehr hell geblich braun. Die unteren Teile, .d. h. alles was sonst bei M. sylvati- cus weiss ist, ist es hier auch, nur iiber die Brust lauft ein schmales sehr helles gelbes Band. Ich wiirde glauben ein flavistiches Exemplar vor mir zu haben, zumal auch von den Schnurrhaaren, die welche sonst schwarz zu sein pflegen, hier gelb sind, wenn nicht aus einem Briefe Herrn Dr Federley’s hervorging, dass er in Finnland und zwar am selben Ort, wo Mus sylvaticus. fennicus vorkommt, noch eine rostbraune Form der Waldmaus beobachtet hatte. Er schreibt mir dariiber: ,,Gleichzeitig mochte ich Ihnen mitteilen, dass die von mir am selben Ort, wo die Ihnen gesandten Tiere (N:o 1 u. 2 der Tab. I) erbeutet wurden, gefangenen sylvaticus Exemplare einen ganz anderen Habitus zeigten. Dieselben waren erstens kleiner und stimmten gut mit den Maassangaben, die in ei- ner finnischen Fauna angefiihrt sind, iiberein. Die Farbe war die charakteristische. rostbraune mit eingestreuten schwarzen oder dunkelgrauen Haaren... Ich habe Ihnen aber die obige Mitteilung machen wollen, da ich versichern kann, dass an dem Orte wenigstens zwei verschiedene Ras- sen vorkommen.“ Diese letzte Beobachtung ist sehr wich- tig. Sie zeigt uns, dass bei Tavastehus eine tiergeographi- - sche Grenze ist. Wichtig ware es die rotbraune Form wei- ter zu vergleichen, zumal ja Frié die bohmische Form rost- farben nennt. Es ist hier von der Aufsammlung weiteren Materials noch Klarung zu hoffen. An und fiir sich sind ja solche individuellen Farben- abweichungen bei Mus sylvaticus denkbar. So besitzt das Naturalien-Kabinett in Stuttgart ein vollig weisses Exem- 12 Hilzheimer, Uber Mus sylvaticus L., wagneri Ev. u. minutus P. plar aus Drappenseegut (Wiirttemberg). Und kirzlich habe ich die Nachricht vom Vorkommen schwarzer Waldmause erhalten. Die Tiere selbst habe ich jedoch nicht zur Ge- sicht bekommen konnen. Mus wagneri Eversmann. Wenn ich diese 4 Mause aus Sarepta (Tabelle 1 N:o 18 —21) hier mitbehandele, so geschieht es deshalb weil sie im hiesigen Naturalienkabinett als Mus sylvaticus bezeichnet waren. Aber schon die abweichenden Korperverhaltnisse, der kurze Hinterfuss und Schwanz, der nur ?/, Drittel der Korperlange betragt, zeigen, dass sie nicht zu Mus sylva- ticus gehoren kOnnen. Ferner ist die Sohle des Hinterfusses auch anders ge- staltet. Bei Mus sylvaticus hat sie 6 deutliche Warzen, von denen die hintersten die kraftigsten sind. Bei den vor- liegenden Mausen sind die Warzen nur sehr schwach ent- wickelt, am schwiachsten aber sind die hintersten und die beiden vordersten stehen so dicht, dass sie fasst eine Warze bilden. Ausserdem ist die Sohle durch eine Menge ganz kleiner Warzchen eigenartig rauh geworden. Won den 4 Exemplaren sind je zwei gleichgefarbt. N:o 18 u. 19 sind am Riicken sandgelbbraun mit schwarz- braun gestichelt, am Kopf ziemlich rein sandgelb gefarbt. Die Unterseite und freien Extremititen sind weiss mit gelb verwaschen. Der Schwanz ist auffallend dick und stark behaart, die Farbe ist sehr hellbraun oben etwas dunkler als unten. N:o 20 u. 21 sind heller. Die Farbe kann als hell chamois bezeichnet werden, doch wird sie auf dem Kopfe mehr gelblich mit einem citronengelben Schein. Die Masse sind anndhernd die gleichen, vielleicht ist der Schwanz etwas langer. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 10 13 Bei der Vergleichung mit den in diesen Gegenden vor- kommenden Mausen sind also alle auszuschliessen deren Farbe mehr oder weniger rot enthalt oder deren Schwanz k6rperlang ist, das sind M. sylvaticus arianus Blanford '), deren Masse Satunin?) angiebt als: Kopf u. K6érper 90, Schwanz 92, Hinterfuss 21,s, Ohrhohe 12 mm, ferner Mus musculus. hortulanus Nordmann, die zwar einen kurzen Schwanz aber rote Farbtone hat, dasselbe gilt von M. m. bicolor Tichomirow et Kortschagin, deren K6rperverhaltnisse mit den vorliegenden Exemplaren gut ubereinstimmen wur- den, und M. m. tataricus Satunin*) mit ,deutlich zweifarbi- gen Schwanz* und ,fuchsroten“ Tonen, ,besonders auf den Korperseiten und Extremitaten.“ Ubrigens méchte ich da- raut hinweisen dass die von Satunin gemessenen 9 Exem- plare bald einen langeren bald einen kiirzeren Schwanz ha- ben als der Korper. Vielleicht fiihrt eine Nachuntersu- chung zur Unterscheidung mehrerer Arten, wobei dann gleich der Typus fiir M. m. tataricus festgestellt werden konnte, der bis jetzt noch nicht angegeben ist. Es blieben danach iibrig M. wagneri Eversm.*), Mus pachycercus Blanford*) und Mus bactrianus Blyth °). Mus pachycercus ist nach Trouessart identisch mit M. wag- neri Ev. Mir scheint das nicht ganz richtig zu sein, da sie viel geringere Masse hat. Die 3 Masse‘) die ich finde sind fol- gende Kopf und Schwanz 55'/,; 57; 56; Schwanz 51; 40; 40; Hinterfuss 10; 10; 10; Ohren (Lange von Ohrodffung) 8; 7; 7. Ohren (Breite) —; 6; 6. Vorderfuss —; 5; 5. Die Masse fiir M. wagneri dagegen sind nach Trouessart: Kopf 1) Ann. and Mag. of Nat. Hist. VII, 1881, p. 169. 2) Mitteilungen d. kaukasisch. Mus. Tiflis. Bd IV, 1909. 8S. 20. 3) Mitteilungen d. kaukasisch. Mus. Tiflis. Bd IV, 1908. S. 73. 4) Bull. Soe. hist. nat. Moskau. 1848. I p. 191. 5) Journ. of As. Soc. of Bengal. V. 44, 1875, p. 108. 6) Ebenda, V. 15, 1846 p. 140. 7) Das erste Mass ist der Originalbeschreibung (Journ. of As. Soc. of. Bengal V. 44; 1875; p. 191), die beiden anderen Blanfords An- gaben in den Mammalia of the Yarkand Mission 1879 entnommen. 14. Hilzheimer, Uber Mus sylvaticus L., wagneri Ev. u. minutus P. und Korper 70—110 mm, Schwanz 46—65 mm. Zu dem ist in der Abbildung in den Mammals of the Yarkand Mis- sion T. IX das letzte Drittel des Schwanzes weiss, wovon allerdings der Text nichts sagt. Auf jeden Fall kann Mus pachycercus wegen der geringen Grosse héchstens eine Un- terart von Mus wagneri sein. Dies ist auch der Grund, warum die mir vorstehende Mause nicht mit ihr vereinigt werden k6énnen. Die oben angegebenen Masse von Mus wagneri stim- men dagegen gut mit den der mir vorliegenden Mause iiber- ein, dasselbe gilt auch von der Farbe. Eversmanns Origi- nalbeschreibung lautet: Supra caudaque griseo-fulvus, sub- tus abrupte candidus, auriculis majusculis verruca halucari lamnata (das habe ich ebensowenig wie andere Autoren sehen kOnnen) cauda quam corpus breviore. Dazu erganze ich nach Trouessart; Queue épaisse, de la longueur du corps (dies muss ein Druckfehler sein wie die oben ange- gebenen Masszahlen Trouessart’s zeigen) formée de 19 a 20 vertébres et portant 130 rangées d’écailles, d’un gris- brun dessus, a peine plus claire dessous, assez fortement poilue. Mus wagneri sareptanicus n. sbsp. Die beiden im vorigen Abschnitt beschriebenen Exem- plare N:o 20 u. 21 scheinen eine besondere Subspecies zu bilden. Es ist schon mehrfach, von Bogdanow, Neh- ring, mir‘) u. a. darauf hingewiesen, dass Sarepta ein tier- geographisch sehr interessantes Gebiet ist, wo 2 bis 3 tiergeographische Untergebiete zusammenzustossen scheinen, und es ware an der Hand von geniigend Material eine ') Nehring, A., Die geographische Verbreitung der Saugetiere in dem Tschernosem-Gebiete des rechten Wolga-Ufers. Zeitschrift der Gesellsch. f. Erdkunde. Berlin. 26 Bd. 1831. S. 297. Hilzheimer, M., Die Hasenarten Europas. Zeitschrift des Vereins fiir vaterl. Naturkunde in Wirttemberg. 1908. S. 383. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 10 15 ebenso interessante wie dankenswerte Aufgabe die tier- geographischen Verhaltnisse dieser Gegend zu klaren. Auch die vorliegenden Exemplare schienen dies zu bestatigen. Dass sie mit keiner der vorstehend besprochenen Arten identificiert werden konnen, mit Ausnahme von Mus bactrianus Blyth, auf die ich noch nicht naher eingegangen bin, ist klar. Diese letztere, deren typischer Fundort Can- duhar ist, wird folgendermassen beschrieben '): The entire under-parts and feet are white; and the upper parts light isabelline, with dusky extreme tips to the hairs, and their basal two thirds deep-ashy.“ Der Farbe nach wiirden unsere beiden Exemplare annahernd dazu _pas- sen. Die Abbildung in Blanfords East Persia II ist mir lei- der unzuganglich. Der Originalbeschreibung fehlen die Masse. Ich entnehme sie Dauford u. Alston’), die Exem- plare aus Oroul am Euphrat gemessen haben. Danach massen Korper und Kopf 84; 76; Schwanz 62; 60; Ohr 4; 6,5; Hinterfuss 11; 10. Hiernach ergeben sich Differenzen mit den Massen der Exemplare N:o 20 u. 21 (siehe Tab. I) namentlich in den Hinterfiissen und Ohren. Ich glaube also auch mit Mus bactrianus diese Exem- plare nicht identificieren zu kdnnen. Ich sehe deswegen in ihnen eine neue Subspecies, die ich Mus wagneri sarep- tanicus nenne. Typus ist Exemplare N:o 20 im kgl. Nat. Kab. zu Stuttgart. Fundort: Sarepta. Mus minutus fenniz n. sbsp. Diese Subspecies ist nach Grésse, Kérperverhaltnissen, obwohl der Schwanz relativ kiirzer ist, und Farbe M. m. minimus White am 4hnlichsten. 1) Journ. of As. Soc. of Bengal. 1846 p. 138 Anm. 2) Proc. of Zool. Soc. of London. 1880 p. * 65. Hs FP. u. minu 16 Hilzheimer, Uber Mus sylvaticus L., wagneri Ev. a ambmewle ley I. Helsingfors Stuttgart Sammlung Mus sylvaticus Mus wagneri Art S, eagles bis a ; : Lp | interme- - sarepta- fennicus - - | wintoni | flavo-brunneus BS |< pis typicus |" nus . | | Lfd. N:o (vgl. S. 4 ae AE a i ome | | | u. Geschlecht . .]| 14) 2d) 3d/ 49) 59] 69) 79) 89} 9g) 103} 119] 12g) 13g) 144} 153) 169) 175] 183) 19g} 209) 21¢ Korperlinge (Af- | va | | | ter- Schnauzen- | | | | spitze mit Band- | | | mass) ...... .|106/101|109| 90/110) 94]/118| 117] 92| 95) 104) 104/103} 92) 122) 100/100] 90) 70| 80/ 85 Schwanziinge. . .} 105 100/104) 100 108) 96/102) 110] 85 85| 87| 85| 85/112) 80) 80] 60; 45) 55) 60 Kopilange .©..% .) 3¢\285| 95.| 29), 84) =)s) 32) *)\, 27) 26); 29) 33) 81) 27) 35) 2%) 324 2221 |, 20) 21 Auge, (Vorder- | | rand) — Schnau- | zenspitze (mit | | | | Zirkel).,.....{ 15| 144) 14) 19) 15?) —/} 14) —] 18) 12) 18) 12) 14) 18; 15) 12) 112) 10) 9) 10) 11 Auge (Vorder- | | | | | rand) — Ohr | ei | (Vorderrand, mit | | | | | 7iplkel ie ee oe le | 4 te| S12 tee aie We |i 8) 14g TT ar? |) a) 12) 06s) TE eta tp), SS Oe 11 Vorderfuss 1) Oh a) Siar te | eS | So |) LOWS WO et} 10.) aa) tt 9) 11 9 8 8 8 Mintemtuas os teen Qe) e2S\0 Bai see Qo Soe Bs.) D5) 22) 29') 22) 220) 2a 21 225.) 20 227) 16) ib) ale 16 Ohrlange (hinten)| 15| 134] 13/ 14| 18) 12) 12) 12] 18| 12) 13) 13; 9] 13] 14) 9] 10] 10) 8) 10) 10 Ohr (grosste) | | | | | Breve. se -eo.f P4) F124) 12) 2 Te |) 12a tad " Pe LO A a2?) SOs) ods De OH) ee ea 10) 35| 35| 40| 40] 38] 32] 40| 40] 40| 33) 30] 30] 30| 32) 43] 30] 30] 20| 15) 25, 22 langste Tasthaare ') Kopf zerstort. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 10. 17 Aber die Oberseite ist nicht roux orangé, wie sie Trou- essart fiir die letztere Form nennt, sondern der Riicken ist in der Mitte lebhaft dunkel rostbraun, nach hinten zu lebhafter werdend, bei N:o 3 graubraun und bei N:o 2, das wohl das volle Winterkleid darstellt, sogar fuchsig rotbraun werdend. Reinere gelbe Tone treten nur an den Seiten auf, wo sie bei N:o 2 sehr matt, bei 1 u. 3 sehr lebhaft orangegelb sind. Diese Farbe findet sich bei 1 auch am Kopfe, wo sie allerdings mehr golden wird und nur die Stirn noch die braunen Tone des Riickens zeigt. Wahrend bei 3, wo die Farbe der Seiten mehr braun (orangebraun) ist, auch nur die Backen dieselbe Farbe aufweisen. Bei N:o 2 sind Nasenriicken und Backen eher goldbraun. Trotz dieser kleinen Verschiedenheiten in der Intensi- tat der Farben, die ihre Ursache, wohl in Jahreszeit und Geschlechtsunterschieden haben, machen die erwahnten Exemplare einen durchaus einheitlichen zusammengehori- gen Eindruck, weshalb ich sie als Subspecies zusammen- fasse und Mus minutus fennice benenne. Als Typus sehe ich Exemplar N:o 1 aus Mantsala, Fru- gard im Museum zu Helsingfors an. Unzweifelhaft gehdrt auch N:o 4 hierher. Nur ist es ein junges noch unausgefarbtes mehr grau erscheinendes Exemplar, bei dem die lebhafteren Farben erst angedeutet sind. Fraglich bleibt die Zugeh6rigkeit von N:o 5. _ Es ist dies wieder ein Exemplar das in der Farbung grosse Ahnlich- keit mit der Mus sylvaticus N:o 6 hat. Es ist ziemlich eleichmassig gelblichrostbraun gefarbt, auch die Schnurr- haare haben diese Farbe, der Schwanz ist oben und unten gleichmiassig sehr hell gelblich und die Unterwolle ist pur- purgrau, die Unterseite schwach mit Gelb verwaschen. Es mag sich also hierbei um ein flavistisches Individuum handeln. Auffallend ist auf jedem Fall die Ubereinstimmung mit zwei Exemplaren des Stuttgarter Naturalienkabinettes, von denen das eine (N:o 8 d. Tab. II) aus der Lombardei, das andere (N:o 3 d. Tab. 1) aus Charkow stammt. Allerdings 2 18 Hilzheimer, Uber Mus sylvaticus L., wagneri Ev. u. minutus P. ist bei dem’ Exemplar aus Charkow die Unterwolle dunkel- schiefergrau ohne purpurne T6nung. Davon abgesehen sind diese 3 Exemplare so ahnlich, dass hier noch weiteres Material notig ist, zumal das Exemplar aus der Lombardei nach den vorhandenen Beschreibungen mit Mus meridiona- lis Costa itibereinzustimmen scheint, die wohl auch sicher in den Formenkreis Mus minutus gehort. Mus minutus sarepte n. sbsp. Die beiden Exemplare 10 u. 11 aus Sarepta stimmen untereinander gut tiberein. Die Unterseite ist weiss. Die Oberseite zeigt bei dem Fehlen jedes lebhaften Farbtons ausgesprochene Wiistenfarbe. Die helleren Stellen an den Seiten, der Vorderriicken, der Nacken und der Kopf sind hell sandgelb, der Hinterriicken dunkler sandbraun. Die sonst fast immer auftretenden lebhaften Tonen besonders an der Schwanzwurzel fehlen. Ich nenne diese neue Art nach ihren ersten Fundort M. m. sarepte und sehe als typisches Exemplar N:o 10 der Tabelle im Stuttgarter Natu- ralienkabinett befindlich an. N:o 12 der Tab. II ist ein fast véllig weisses Exem- plar, nur ist die Oberseite .ganz schwach gelblich get6nt. Es handelt sich wohl um ein leucistisches Tier. Mus minutus subsp.? soricinus Herm. Die mir vorliegenden Exemplare der Zwergmaus aus Wiirttemberg zeichnen sich zunachst durch die Kiirze des Sahwanzes aus, welcher kiirzer als Ko6rper und Kopf ist, so dass M. min. agilis Dehne und M. m. campestris mit lange- rem Schwanz nicht verglichen werden kénnen. Ausserdem ist der mausgraue Schwanz nicht zweifarbig, wenn er auch an der Basis auf der Unterseite ein ganz klein wenig hel- ler ist, so wird er doch bald auch hier nach der Spitze zu wieder dunkel. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 10. 19 Sonst ist die Farbe der Oberseite folgende. Am Kopf ist die Grundfarbe gelblich mit schwachem goldenen Ton, der nach dem Riicken mehr braunlich wird und nach der Schwanzwurzel zu und auf dem Oberschenkel ins Fuchsrote fallt. Uberall, aber besonders auf dem Riicken ist diese Grundfarbe stark braungrau gestichelt nur an den Ko6rper- seiten ist zie ziemlich rein. Sie geht auf den Extremitaten aussen und oben bis zu den Zehen, ist also auf den vor- deren mehr gelbbraun auf den hinteren mehr rotlichbraun, die Zehen selbst sind mausgrau. Die ganze Unterseite und Innenseite der Extremitaten ist weiss. Diese Farbe hat eine ausserordentliche Ahnlichkeit mit Schrebers') Beschreibung von M. soricinus Hermann. Zumal auch der Schwanz als einfarbig angegeben wird. Allerdings soll der Schwanz danach korperlang sein. Aber nach Blasius”) wird er in der Originalbeschreibung kirzer als der Korper genannt. Da ich diese jedoch hier nicht einsehen kann vereinige ich vorlaufig als fraglich die Wiirttembergische Zwergmaus mit der Subspecies soricinus Hermann. Tabelle II. (Mus minutus). | Helsingfors Stuttgart | Sammlung ae ee hi 1 aes | Art fenniae © ? gy: 35 ie sareptae | S| Lid. N:o (Vg. S. 4.119| 23) 3|-46]/ 56164) 78] 8 | 94)109) 11 | 12 | Korperlange (After | | — Schnauzenspit- | | Meee tet are seo 82 | 62 | 77 | 64 | 75 | 63 | 65 | 62 | 61 | 65 | 62 | 64 Schwanzlange. ..:| 55 | 50 | 53 | 45 | 55 [ 55 | 62 | 40 | 50 | 50 | 45 | 48 MEIMECETUSS .5..°... . | 12) 23.) A213.) 14 25.) 145) 08) | et | 13 1) Die Saugethiere. Abt. 4. p. 661. 2) Naturgesch. d. Sauget. Deutschlands 1857, p. 328. ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 34, N:o 11. BEOBACHTUNGEN UBER EINIGE MEERESALGEN AUS DER GEGEND VON TVARMINNE IM SUDWESTLICHEN FINNLAND VON CARL SKOTTSBERG. MIT 4 FIGUREN. (Vorgelegt am 4. Nov. 1911.) HELSINGFORS 1911. HELSINGFORS 1911. J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG. 2 Sommer 1911 verlebte ich einen Monat (9. Juni—8. Juli) bei Tvarminne, eine Meile Ostlich von der Stadt Hango. Es war meine Absicht, eine Vorstellung von den Meeresal- gen zu gewinnen, weshalb ich eine Anzahl verschiedener Lokalitaten von der Kiiste bis zu den dussersten Scheeren untersuchte. Teilweise wurde diese Arbeit durch das freund- liche Entgegenkommen des Besitzers der Zoologischen Sta- tion auf der Tvarminne-Insel, Prof. Dr J. A. Palmén be- fordert, und benutze ich diese Gelegenheit ihm meinen herzlichsten Dank zu sagen. Die Meeresalgen des finnischen Meerbusens sind ja durch Gobi, Stromfelt u.a. in ihren Hauptziigen bekannt. Ihrer Zusammensetzung nach ist die Flora der von Sve- delius geschilderten sehr 4ahnlich, nur, wie es scheint, noch armer an Arten. Es war auch nicht zu vermuten, dass eine genauere Untersuchung viel neues zu Tage bringen wiirde, ich hoffte aber immer die Anwesenheit ei- ner Anzahl kleiner Formen, die leicht iibersehen werden, nachweisen zu koOnnen, Formen die in dem betreffenden Ge- biet nur gelegentlich oder noch gar nicht gefunden wurden. Meine Arbeit blieb auch nicht vergeblich, und ich hoffe meine Studien weiter fortsetzen zu kOnnen. Aus verschie- denen Griinden werde ich aber jetzt schon eine Anzahl der beobachteten Arten besprechen. Beim Bestimmen des eingesammelten Materials hatte ich den grossen Vorteil, bei Prof. Kuckuck auf Helgoland verschiedene Arten mit Praparaten aus seiner ausgezeichne- ten Sammlung vergleichen zu kénnen. Spater habe ich hier in Upsala durch Dr H. Kylin verschiedene Aufschltisse erhalten. Ich sage beiden Herren meinen aufrichtigsten Dank. 4 Skottsberg, Meeresalgen aus der Gegend von Tvarminne. Phaeosporeen. Ascocyclus affinis Sved. — Fig. 1. Diese Art wurde zuerst von Svedelius auf Gotland entdeckt (14); sie wuchs auf modernden Blattern von Zo- stera marina. In Skandinavien ist sie meines Wissens sonst nicht gefunden worden. Dagegen hat Cotton (1) neuerdings Fig. 1. Ascocyclus affinis. 400. dieselbe Art fiir die Kiiste Englands (Cawsand Bay, Corn- wall) aufgefiihrt, an Laminaria saccharina wachsend; er hat auch mein Material gesehen und ist davon tiberzeugt, dass beide Pflanzen zu A. affinis geh6ren. Meine Exemplare stimmen vollstandig mit der Beschreibung und Abbildung Svedelius’ (Il. c. S. 107) iiberein. Die Art steht ohne Zweifel dem A. orbicularis Magn. sehr nahe, unterscheidet sich eigentlich nur durch die Kiirze der Ascocysten (bei der finnischen Pflanze 30—43.), welche von derselben Lange wie die Sporangien sind, wahrend sie bei A. orbicularis viel langer werden. Man wiirde, wie mir auch Cotton brieflich Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 11. 5 mitgeteilt hat, gern die Pflanze als eine Form von A. orbi- cularis in brackigem Wasser betrachten, wenn nicht die Beschaffenheit des britischen Fundorts bestimmt dagegen sprache. Vorkommen: An Blattern von Potamogeton pectinatus bei Land-Bjorkskar, mit plurilokularen Sporangien **/¢. Chorda filum (L.) Stackh. In geschiitzten Buchten tritt diese Art in grosser Menge auf. Mitte Juni waren nur junge Pflanzen vorhanden, wenn sie sich aber im Juli ganz entwickelt, verandert sie durch ihr massenhaftes Auftreten den Charakter der Litoralregion in sehr hohem Grade. Sowohl Gobi (2) als Stromfelt (14) geben Chorda als haufig an; sie scheint aber an offe- nen Stellen sparlich zu sein oder wird gar vermisst, was eigentiimlich ist, da sie ja durch ihren Bau den reissenden Bewegungen der Wellen gut widerstehen diirfte. Desmotrichum scopulorum R k e, f. fennica n. f. —- Fig. 2, 3. Das Entdecken einer Desmotrichum-Art an der Kiste Finnlands war von gewissem Interesse, weil in der Ostsee diese Gattung nur aus dem siidwestlichen Teil bekannt war, wo aber drei Arten, D. undulatum (J.G. Ag.) Rke, balticum Kitz und scopulorum Rke sich finden. Das erstgenannte diirfte in den meisten Fallen leicht erkennbar sein, dagegen scheinen die beiden anderen durch Uberginge verbunden. In seinem Atlas hat Reinke (13) bekanntlich meisterhafte Abbildungen dieser Arten mitgeteilt (Taf. 12 u. 13). Er gibt selbst zu, dass die entscheidenden Merkmale nicht vollig konstant sind; in der Regel gilt aber, dass D. balticum kraftiger ist und zahlreichere Langsteilungen erzeugt, und dass die plurilokularen Sporangien eingesenkt sind, wobei oft langere Strecken des Fadens in interkalare Sporangien- ketten verwandelt werden, D. scopulorum dagegen kleinere Dimensionen hat, oft nur einfache Zellreihen zeigt und nicht eingesenkte, ausnahmsweise sogar gestielte Sporangien tragt, die an der Basis etwas eingeschniirt sind. (Vgl. ferner Reinke, 12). 6 Skottsberg, Meeresalgen aus der Gegend von Tvarminne. Die von mir gefundene Form scheint eine Mittelstel- lung zwischen den beiden erwahnten Arten einzunehmen. Es bietet namlich gewisse Schwierigkeiten, zu entscheiden, ob wir es mit einer Form von der einen oder anderen zu tun haben. Jedenfalls kann sie nicht direkt mit einer von diesen identifiziert werden, sondern muss unter einem be- sonderen Namen Erwahnung finden. Da nun die Sporan- gien gewohnlich nicht eingesenkt sind und ihre Form meis- tens mit D. scopulorum ibereinstimmt, werde ich sie hier als eine Form dieser Art beschreiben. Ein Ausweg ware es ja gewesen, das finnlandische Desmotrichum als eigene Art aufzustellen. Da wir aber nicht beurteilen kénnen, ob nicht eine durch den geringen Salzgehalt veranderte Pflanze vorliegt, habe ich es vorge- zogen keine neue Art zu schaffen. Sollte es sich in der Zukunft zweckmassig zeigen, D. scopulorum als Form unter D. balticum unterzubringen, stellt man besser unsre Form nicht als subforma des ersteren auf, sondern lasst sie selbststandig unter D. balticum figurieren. Die Pflanze besteht aus einfachen Zellfaden von 1 bis wenige mm Lange, gewohnlich in kleinen Bischeln aus ei- nem Basallager von Faden und verflochteten Hyphen her- vorwachsend. Solche Hyphen kénnen auch weiter oben entstehen und sogar Sporangien tragen (Fig. 3a). Sie be- sitzen Spitzenwachstum. Gewohnlich endet der Faden in ein oder zwei endstandige Haare. Einmal wurde aber auch ein endstandiges Sporangium gefunden. Der Faden besteht anfangs aus einer einfachen Zell- reihe, allmahlich treten aber im mittleren und oberen Teil einzelne Langswande auf. Selten ist er auf langere Strec- ken geteilt; oft kommen Langswande nur ganz vereinzelt vor (Fig. 2 d—f, 3 d, e). Der unterste Teil ist sehr dunn, misst nur 7—8 wu und zeigt gestreckte, vollkommen zylind- rische Zellen, die 2 bis 4 mal langer sind, als breit (Fig. 2 b, c). Hierdurch unterscheidet sich unsre Form von allen Exem- plaren von D. balticum oder scopulorum, die ich gesehen habe. In dem oberen Teil ist der Faden etwas dicker, 14 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 11. 7 Fig. 2. Desmotrichum scopulorum {. fennica: a verzweigter Faden; b unterer Teil eines Fadens; c interkalare Sporangien; d, e mittlerer Teil zweier Faden; f Fadenstiick mit zahlreichen Sporangien. Fig. ax 100, b—f x 200. 8 Skottsberg, Meeresalgen aus der Gegend von Tvarminne. bis 17 und besteht aus kiirzeren und breiteren, schwach tonnenformigen Zellen (Fig. 3 d, e). Oft erfolgt der Uber- gang in diese starkere Zone ganz unvermittelt (Fig. 2 e). Ein Vergleich mit dem von Dr H. Kylin gesammel- ten D. scopulorum zeigt, dass unsere Form sehr zart ist; die diinnsten Stellen der Faden von jener Pflanze messen 14 u und meistens sind sie dicker. Ein einziges Mal habe ich von f. fennica einen verzweigten Faden gesehen (Fig. 2 a). Die von Gran (4) beschriebene, verzweigte D. balticum f. paradoxa wird von Kylin (8) zu D. scopulorum gestellt. Die plurilokularen Sporangien sind von sehr wechselnder Gestalt, meist kurz zylindrisch mit etwas ein- geschnirter Basis und mehrreihigen Fachern, aber auch bei- nahe fadenformig und einreihig (Fig. 2 c—f, 3 a—c. Durch- schnittlich messen sie nur 28 — 30 11—12yu). An Kylins Pflanze habe ich 50 —60 x 20 gemessen. Hier muss aber bemerkt werden, dass Pflanzen aus der Kieler Bucht bedeu- tend kleiner sind, als die von der schwedischen Westkiiste, was den Gedanken auf immer weiter gehende Reduktion fiihrt, mit f. fennica als die kleinste Brackwasserform. Ofters sind die Sporangien nicht oder nur unbedeu- tend eingesenkt, es kommt aber auch vor, dass die Trag- zelle in die Sporenbildung mit einbezogen wird (Fig. 2 e, 3 a, b), was besonders leicht geschieht, wenn zwei Sporangien opponiert stehen. Dieses Verhalten wird auch von Reinke (12) fiir D. scopulorum erwahnt. Mehr ausnahmsweise habe ich auch gesehen, dass unterhalb eines Sporangiums, dessen Tragzelle in Sporangialgewebe verwandelt wurde, auch noch einige Zellen dieselbe Entwickelung zeigen (Fig. 2 c, 3 d). An einem Faden wurden Bildungen gefunden, die ich fir unilokulare Sporangien halte. Zwar sind solche Sporangien bisher nicht fiir D. balticum oder scopulorum an- gegeben worden, bei D. undulatum sind sie aber schon langst beschrieben (siehe Abb. bei Reinke, 13, Taf. 11). Man konnte nun auch an von Chytridineen hervorgerufene Bildun- gen denken; gegen diese Annahme spricht aber ihr ganzes 9 Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 11. ‘oor X *(g) werduvsodg udsryjnyorUN jw Uape oe ‘a}joxUerTduBIOdS sav[eysoyU! p ‘usuIOJUSTSUe -10dg auapalyosaaA 9 ‘q ‘ . ayddy assure ue Sunpyiquersuvsods ev :vajuuaf *} uiniojndogs wnyI14jousaqd ie) cou a 10 Skottsberg, Meeresalgen aus der Gegend von Tvarminne. Aussehen wie auch, dass man entleerte findet oder sogar Ersatzsporangien (Fig. 3 e). Typische Phaeosporeenhaare sind _ reichlich vorhanden. Sie messen 6—8w (bei C. scopulorum aus Bo- huslan bis 11). Ich habe sie auch als Ersatzbildungen fiir plurilokularen Sporangien beobachtet (Fig. 3 a). Vorkommen: Sparlich an Potamogeton pectinatus (°’/,) und Zostera marina (**/,) bei Land-Bjérkskar. Dictyosiphon foeniculaceus (Huds.) Grev. Gobi (2) fiihrt diese Art fiir das von ihm behandelte Gebiet auf, und Kjellman (6) giebt sie als haufig an der schwedischen Ostseekiiste bis zu den Scheeren von Stock- holm an. Hayrén (5) zahlt sie fiir die Gegend von Bjérneborg auf. Svedelius (15) dagegen erwahnt diese Art nicht, sondern nur D. hippuroides (Lyngb.) Kiitz. Vielleicht sind die beiden Arten nicht spezifisch verschieden. Vorkommen: Porsskar, in den Litoralregion ”°/,, steril. Ectocarpus confervoides (Roth) Le Jol. Vorkommen: In der Litoralregion bei Isskar, mit plurilokularen Sporangien ('%/,). Ectocarpus siliculosus (Dillw.) Lyngb. Vorkommen: In der Litoralregion, bei Land-Bjork- skar mit plurilokularen (*4/,) und bei Porsskaér mit uni- und plurilokularen Sporangien (?°/,). — In der Sublitoralregion bei Langskar wurde eine Form getroffen, die mit f. geda- nensis Lakowitz (10) iibereinstimmt, deren systematischen Wert ich jedoch nicht beurteilen kann. Elachista fucicola (Vell.) Aresch. Diese Art diirfte in den finnischen Scheeren haufig sein. Anfang Juni wurde sie gar nicht gesehen, am Ende des Monats aber trat sie in grosser Menge auf, aber noch am 7. Juli fand ich nur sterile Pflanzen. Svedelius (15) fand sie fertil Juni — August. Eudesme virescens (Carm.) J. G. Ag. — Fig. 4 a, b. Von Kjellman wird diese Pflanze fiir die Ostsee bis den Scheeren Stockholms zitiert; jedoch wird sie weder Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 11. 11 von Gobi noch von Krok oder Stromfelt erwahnt. Svedelius hat sie aber an verschiedenen Stellen gesam- melt. In der Literatur habe ich keine Angaben fiir Finn- land gefunden, es lagen aber im Herbarium der zoologi- schen Station bei Tvarminne fertile Exemplare aus unserem Gebiet. Von typischer Eudesme virescens von der schwedischen Westkiiste unterscheidet sich die Ostseepflanze durch klei- nere Dimensionen, sparlichere Verzweigung und vor allem durch kleinere Sporangien, die nur 43 — 52 « 29 — 43 uw ge- gen 70 — 80 « 37 — 45 w messen. Vorkommen: Ich fand diese Pflanze in ziemlich grosser Menge in der Litoralregion auf Isskar ('*/,), Spi- karna 7!/, und Langskar, an den Felsen wachsend und reich- lich mit unilokularen Sporangien versehen. Svedelius (15) gibt sie als sublitoral am offenen Meere an, Kylin als litoral (8). Die Exemplare waren bis 13 cm hoch und 1—1,5 mm im Durchmesser, dicht mit Haaren von bis 1,, mm Lange bekleidet. Bei Spikarna fand sie sich auch auf Fucus vesiculosus. Diese trug junge Anlagen zu plurilo- kularen Sporangien. Eudesme virescens (Carm.) J. G. Ag. f. baltica n. f. — Fig. 4 c—f. Habituell erinnert diese Form so stark an EF. Zosterae wie diese Art von Agardh und Kylin (8) aufgefasst wird, dass man ohne mikroskopische Untersuchung die beiden nicht unterscheiden kann. Unsere Pflanze ist nur 1—2 cm hoch, unverzweigt oder mit wenigen Seitendstchen (Fig. 4 c), etwas verjiingt gegen die Basis und somit schwach keulen- formig, ca 3}, mm im Durchmesser. Wie bei der typischen Form wird der Spross von einem axilen Zylinder aus hya- linen Faden gebildet, die assimilierende Bischel tragen. Diese Biischel sind aber hier gegen den axilen Teil scharf abgesetzt und gehen unter + rechtem Winkel aus; den Ubergang vermitteln wenige (manchmal nur eine) kurzzylin- drische, hyaline oder chlorophyllarme Zellen (Fig. 4 d, e). 12 Skottsberg, Meeresalgen aus der Gegend von Tvarminne. Fig. 4. Eudesme virescens: a Rindenbildung; b reife Sporangien; c—f, f. baltica; c Habitusbild (mat. Gr.); d, e wie a; f wie b. X 200. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 11. 13 Es ist ja nicht leicht, durch scharf trennende Merk- male diese Form von E. virescens abzugrenzen. Bei dieser ist aber der ganze Verzweigungsmodus der Faden mehr Ectocarpus-artig, der Ubergang zwischen Mark und Rinde ein ganz allmahlicher. Beim Zerdriicken findet man, dass die reich verzweigten Rindenbiische, aus langgestreckten Zellen bestehend, gar nicht so scharf umgrenzt sind, wie bei f. baltica. Auch sind bei dieser letzteren die Assimila- toren kiirzer und zahlen eine geringere Anzahl Glieder. Besser als durch lange Beschreibungen lasst sich der Unterschied mit Hilfe von Abbildungen klar legen. Die Spor- angien (Fig. 4 f) scheinen bei f. baltica ein wenig kleiner zu sein, 35—50* 25—30u. Auch hier sind kammformig gestellte Ausbuchtungen der Zweigenden beobachtet, die vielleicht die erste Anlage von plurilokularen Sporangien darstellen. Man konnte nun denken, diese Form sei als eigene Art aufzufassen; jedoch will ich dies nicht tun, da ich die weitere Entwickelung der Pflanze wahrend des Spatsommers nicht habe beobachten k6énnen. Andererseits liegt wohl auch der Gedanke nahe, dass die Form nur ein Jugendsta- dium der gewodhnlichen E. virescens vorstelle. Ich habe aber auch junge Pflanzen der letzteren Art gefunden und sie zeigten sich ganz typisch, obschon sie steril waren. Ferner ist folgendes besonders zu bemerken, indem es zeigt, dass die Form schon Aufmerksamkeit erweckt hat. Die von Krok (7) zitierte ,,Castagnea Zostere (Lyngb.)", gesammelt von Cleve bei Slite an der Ostkiste Gotlands, gehért nimlich hierher. Im Botanischen Museum zu Upsala sind die Originale aufbewahrt; sie stimmen mit meiner f. baltica vollstandig iiberein. Merkwiirdig erscheint es, dass Svedelius, der ja besonders Gotland behandelt hat (15) die betreffende Pflanze gar nicht erwahnt. Ich glaube fer- ner, dass man ohne Bedenken die von Gobi (2) als Meso- gloia Zostere Aresch. bezeichnete Pflanze hierher ziehen kann. 14 Skottsberg, Meeresalgen aus der Gegend von Tvarminne. Die echte E. Zosterae (Aresch.) Kylin dirfte aber nicht in der Ostsee vorkommen. Auch von dieser Art hat Dr Kylin giitigst Material zu meiner Verfiigung gestellt, Hier ist der Unterschied zwischen ,,Mark“ und ,,Rinde“ noch viel scharfer; die sporangientragenden Biischel sitzen auf den axilen Zellreihen direkt und unvermittelt, das bei den anderen Formen vorhandene System von ectocarpoid ver- zweigten Faden, die den Ubergang von den axilen Zellrei- hen vermitteln und die assimilierenden Bischel tragen, ist hier verschwunden. Diese Art steht nach meiner Meinung auf einer hdheren Organisationsstufe als FE. virescens. Sie wurde von Kylin (8) aus den Gattungen Mesogloia und Myriocladia mit Recht herausgenommen und wegen der Ge- stalt der plurilokularen Sporangien zu Eudesme gestellt. Nach dem was ich von diesen Gattungen kenne, wurde ich in dieser Art lieber eine Castagnea erblicken. E. virescens f. baltica ist aber eine echte Eudesme, wenn auch in ihrem Bau der Gattung Castagnea etwas genahert. Vorkommen: Land-Bjorkskar, auf Zostera marina in ziemlich grosser Menge *4/,.. Mit sparlichen unilokularen Sporangien. Pylaiella litoralis (L.) Kjellm. Eine der haufigsten Algen der Litoralregion, an Steinen und Felsen, auch dicht an der Wasseroberflache, grosse Be- stande bildend oder auf Fucus vesiculosus, oft massenhaft. Vorkommen: Ich habe wenigstens zwei Formen beobachtet, von denen eine, die sehr haufig ist, von hell olivbrauner Farbe ist. Unilokulare Sporangien sind reich- lich vorhanden (z. B. Isskar '%/,, offene Stelle reich fertil, geschiitzte Tiimpel weniger gut entwickelt). An der erst- genannten Stelle kamen auch sparliche plurilokulare Spor- angien vor. Etwas tiefer wuchs eine dunkelbraune Form mit terminalen Ketten von unilokularen Sporangien, die mit y. divaricata Kjellm. f. praetorta Kjellm. identisch ist. Sphacelaria racemosa Grev. f. notata C. A. Ag. Nach Svedelius (15) gebiihrt dieser Name der Alge, Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 11. 15 welche gewohnlich (z. B. von Hayrén, 5) var. arctica (Harv.) Rke genannt wurde. Die von Krok (7) als S. cirrhosa (Roth) und von Gobi (2) als C. radicans (Dillw.) C. A. Ag. aufgefiihrte Arten gehodren auch hier- her, letztere nach Reinke (12, S. 40). Vorkommen: Ziemlich haufig, litoral bei Land- Bjorkskar, Isskar, Langskar, sublitoral in 5—6 m Tiefe un- weit Stengrundet. Uberall steril (wahrscheinlich auch hier fertil im Winter). Stictyosiphon tortilis (Rupr.) Rke. Gehort zu den haufigsten Braunalgen, wenn auch nicht so massenhaft vorkommend wie z. B. Pylaiella. Litoral oder sublitoral. Ich fand nur sterile Exemplare, die in leb- haftem Wachstum begriffen waren. Rhodophyceen. Ceramium diaphanum Harv. Von Krok (7) wurde diese Art fiir den inneren Teil der Ostsee angefiihrt; Svedelius (15) erwahnt dagegen diese Art nicht, sondern nur C. tenuissimum Lyngb. Fir die Kiiste Finnlands wurde das letztere von Stromfelt (14) und Hayrén (5) behauptet. Nach der Darstellung Kylins (9) kommt dagegen kein C. fenuissimum in der Ostsee vor; das meiste was so genannt wurde, gehort zu C. diaphanum, das wohl auch Gobi's C. gracillimum ein- schliesst (3). Von C. diaphanum habe ich bei Tvarminne zwei For- men konstatieren k6énnen, je eine der beiden Formenreihen von Kylin. 1. f. corticatulo-stricta Kylin (9). Diese Form wurde neuerdings von Kylin beschrie- ben. Das Material stammt aus den Scheeren von Upland und Sdédermanland. Ich kann direkt auf Kylins Beschrei- bung und Abbildungen verweisen; der einzige Unterschied ist, das bei meinen Exemplaren die Internodien kiirzer sind. 16 Skottsberg, Meeresalgen aus der Gegend von Tvarminne. Vorkommen: Litoral und sublitoral in geringer Tiefe, haufig an anderen Algen, besonders Fucus. Bei Is- skaér ('%/,) wurden in den Zweigenden sog. Parasporen beobachtet. 2. f. modificata H. E. Petersen (11). Wahrend dem sich f. corticatulo-stricta, wie ihr Name ja auch aussagt, C. strictum Grev. et Harv. nahert und zwar durch die relativ grosseren Rindenzellen der Nodi, zeigt f. modificata das typische, kleinzellige Nodalgewebe des C. diaphanum. Rindenbildung kommt hier an den In- ternodien gar nicht vor, letztere sind kurz, wenig langer als die Nodi, deren oberer wie unterer Rand sehr scharf abgesetzt erscheint. Vorkommen: Sublitoral in 5—6 m Tiefe unweit Stengrundet bei Land-Bjorkskar. Steril. Chantransia virgatula (Harv.) Thur. Friiher nicht aus dem Gebiet bekannt. Die Pflanzchen sind vollig steril und die Bestimmung nicht als ganz sicher zu betrachten; es muss auf die Chantransien der Ostsee Acht gegeben werden! Vorkommen: (In der Litoralregion auf Langskar (76/.), epiphytisch an Sphacelaria. Steril. Furcellaria fastigiata (Huds.) Lamour. Eine der haufigsten sublitoralen Algen. Nur steril. Hildenbrandtia prototypus Nardo. (=rosea Kiitz.). Diese Alge ist in der obersten Litoralregion haufig an Felsen und Steinen. Die Farbe wechselt von dunkel rotbraun bis Kirschrot, und wird an der Unterseite von Steinen, wo das Licht schwach ist, hell gelbbraun. Mit Tetrasporen Anfang Juni. Polysiphonia nigrescens (Dillw.) Grev. f. reducta Sved. (15). Sublitoral, nicht selten. Steril, aber lebhaft wachsend (Mitte Juni — Anfang Juli). Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 11. 17 Polysiphonia violacea (Roth.) Grev. forma. Eine reduzierte Form. Vorkommen: Sublitoral in 5—6 m Tiefe unweit Sten- grundet ('%/,). Ausgeworfen bei Land-Bjérkskar (?/,). Steril. Rhodomela subfusca (Woodw.) C. A. Ag. f. tenuior C. A. Ag. Es diirfte dies dieselbe Form sein, die von Gobi (3) als f. gracilior J. G. Ag. bezeichnet wird. Vorkommen: Sublitoral in grosser Menge. Was Svedelius (S. 126) von diser Art an der schwedischen Kiiste sagt, dass sie zusammen mit Furcellaria fastigiata die Hauptmasse der sublitoralen Vegetatation bildet, scheint auch fiir die S W.-Kiiste Finlannds zu gelten. Merkwirdig ist es, dass sie von Stréomfelt (14) gar nicht erwahnt wird. Verzeichnis der zitierten Literatur. i Cotto n, A. D.: Some British species of Phaeophyceae. Journ. Bet. 1907. 2. Gobi, C.: Die Brauntange des Finnischen Meerbusens. Mém. Acad. Sc. St. Pétersbourg, Sér. 7. T. 21. 1874. 3. —,-— Die Rothtange des Finnischen Meerbusens. Ibid. Ta, 187% 4. Gran, H. H.: Kristianiafjordens alceflora. 1. Videnskabs- selsk. Skr. I. Math.-naturv. Klasse. 1896. Kristi- ania 1897. 5. Hayrén, E.: Algologische Notizen aus der Gegend von Bjérneborg. Medd. Soc. Fauna et Flora Fenn. H. 35. Helsingfors 1909. 6. Kjellman, F. R.: Handbok i Skandinaviens hafsalgflora. I. Stockholm 1890. 7. Krok, Th. O. B. N.: Bidrag till kinnedomen om Algfloran i inre Ostersjon och Bottniska viken. K. V. A. Ofvers. 26, N:o 1, Stockholm 1869. 12. 13. 14. 15. Skottsberg, Meeresalgen aus der Gegend von Tvarminne. Kylin, H.: Studien tiber die Algenflora der schwedischen Westkiiste. Dissertation. Upsala 1907. —-,— Studier 6fver nagra svenska Ceramium-former. Sv. Botan. Tidskr. III, H. 3. Stockholm 1909. Lakowitz, C.: Die Algenflora der Danziger Bucht. Dan- zig 1907. Petersen, H. E.: Danske Arter af Slegten Ceramium (Roth) Lyngbye. Kgl. Danske Videnskabsselsk. Skr. 7 Rekke, Naturv. og Mathem. Afd. V. 2. Kg- benhavn 1908. - Reinke, J.: Algenflora der westlichen Ostsee deutschen Anteils. Bericht 6 der Kommission zur wissensch. Untersuchung d. deutsch. Meere in Kiel. Berlin 1889. —,-—— Atlas deutscher Meeresalgen, herausgegeben von der Kommission ete (vgl. 11) Berlin 1889—1892. Stromfelt, H. F. G.: Om algvegetationen i Finlands sydvestra skargard. Bidr. till kanned. om Finlands natur och folk, utgifna af Finska Vet.-Soc. H. 39. Helsingfors 1884. Svedelius, N. E.: Studier ofver Ostersjons hafsalgflora. Dissertation. Upsala 1901. ACTA SOCIETATIS PRO FAUNA ET FLORA FENNICA, 34, N:o 12. BEITRAGE ZUR KENNTNIS DER DIPTEREN FINLANDS VIL. MELUSINIDA (SIMULITDAE) VON CARL LUNDSTROM. MIT EINER TAFEL. (Vorgelegt am 2. Dec. 1911.) HELSINGFORS 1911. HELSINGFORS 1911. J. SIMELII ARFVINGARS BOKTRYCKERIAKTIEBOLAG. Fortsetzung des in Teilen I—VI. aufgefiihrten Litteraturverzeichnisses. Meigen, Joh. Wilh., Versuch einer neuen Gattungs-Eintheilung der europdischen zweifliigligen Insekten. (Magazin f. In- sektenkunde herausgegeben von Karl Illiger. II. schweig 1803). Klassifikation und Beschreibung der europ. zweifliigli- gen Insekten I. Braunschweig 1804. Fries, B. F., Observationes entomologicae. Part I. phia Simuliarum sveciae. Lundae 1824. Hendel, F., Nouvelle classification des mouches a deux ailes (Diptera L.) par J. G. Meigen, Paris, an VIII (1800 v. s.). Mit einem Kommentar. (Verh. zoolog.-bot. Ge- sellsch. in Wien 1908). Griinberg, K., Diptera I. Siisswasserfauna Deutschlands. Jena 1910. Braun- —— Monogra- eil Anfragen uber die Ausfiihrung des Praeparierens der Hypopygien mit 15°), Kalilauge mir eingegangen sind, werde ich unten eine detaillierte Beschreibung meines Verfahrens geben, obgleich dasselbe im wesentlichen mit der Anweisung des Herrn Dr Dziedzicki’s, der Erfinder der Methode (Wiener Entom. Zeitung V. 1886. S. 25) iiberein- stimmt. Das Praeparieren der Hypopygien mit 15°, Kalilauge. Die durren Insekten (jedesmal etwa zehn), auf eine mit einem Griffe versehene, kleine Korkscheibe gesteckt, werden 24 Stunden in gewohnlicher Weise auf feuchtem Sande unter einer Glasglocke erweicht. An dem gut erweichten Insekte werden zuerst etwaige fiir das Abschneiden des Hypopygiums hinderliche Teile (Beine, Fliigel) mittelst einer Nadel behutsam zur Seite ge- schoben, worauf der letzte oder ein von den letzten Hin- terleibsringen auf einer weissen, elfenbeinenen Platte durch- geschnitten wird in der Weise, dass das Hypopygium vom Hinterleibe getrennt wird. Zum Durchschneiden brauche ich ein Ohrinstrument mit kleiner, zweischneidiger, etwas gebogener, scharfer Klinge (Fig. 1). Das abgeschnittene Hypopygium wird sogleich in ein mit 15 percentiger Kalilauge gefiilltes weisses Porzellan- schalchen gebracht. In dasselbe Schalchen wird auch ein Stiick Papier mit einer mittelst Bleistift geschriebener Num- mer getan. Ein anderes Stiick Papier mit derseben Num- mer wird an der Nadel des eben operierten Insektes be- 6 Lundstrém, Melusinide. festigt. Nur ein Hypopygium und eine Nummer kommt in jedes Porzellanschalchen. Ich brauche Porzellanschalchen von 5 cm Durchmes- ser, welche iiber einander stellbar sind, wie sie eigentlich fiir Aquarellfarben verfertigt worden sind. Gewohnlich ist das Praeparat nach 24 Stunden gut maceriert. Die Hypopygien der Melusina-Mannchen erfor- dern jedoch meistens 48 Stunden. Das gut macerierte Hypopygium wird mittelst einer Pipette aus der Kalilauge in ein weisses, mit Wasser ge- fiilltes Porzellanschalechen gebracht, hier gut abgespilt und dann mittelst der Pipette in die mit einem Tropfen Glyce- rin versehene Vertiefung eines in der Mitte ausgeschliffenen Objectglases iibergefiihrt. Das Deckglaschen wird aufge- lect, und das Untersuchen mit dem Mikroskope kann an- fangen. Durch Verschiebungen des Deckglaschens bringt man das Praeparat in die gewiinschte Stellung. Es ist absolut nothig, dass das Praeparat frei in der Fliissigkeit schwimmt, sonst wird die Untersuchung sicher missgliicken, wie es ehemals dem Professor Mik geschah. (Wien. Zool.-bot. Verh. 1886. S. 480.) Nach beendigter Untersuchung wird das Praeparat mit- telst einer feinen Pinzette in der Klebemischung auf ein Celluloidplattchen gebracht, mit dem Mikroskope untersucht und, wenn ndothig, mittelst einer Nadel in passende Lage gestellt. Schliesslich wird das Celluloidplattchen mit dem Hy- popygium an der Nadel des Insektes, von welchem das Hypopygium abgeschnitten wurde, befestigt. Das Praeparat kann man spater, so oft man nur will, in Wasser aufweichen und untersuchen. Einige praeparierte Hypopygien bleiben auch nach dem Eintrocknen ziemlich unverandert und kon- nen auf dem durchscheinenden Celluloidplattchen ohne wei- teres im Mikroskope untersucht werden. Andere Hypopy- gien schrumpfen aber beim Eintrocknen stark. Als Klebemittel benutze ich Hoyer’s Klebemischung. Man stellt diese Klebemischung nach Herrn Dr Dziedzicki’s Anweisung (loc. cit.) auf folgende Art her. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 12. ( ,in ein Gefass, welches 50 Cubcm fasst, bringt man 2/, Vol. Gummi arabicum electum in Stiickchen; das ubrige (1/,) des Raumes fiillt man mit 2-percentiger wasseriger Lo- sung von Chloral-Hydrat. Diese Mischung lasst man unter haufigem Schiitteln etliche Tage stehen; hierauf setzt man ihr reines Glycerin zu und zwar in folgendem Verhaltnis: 1 Theil Glycerin zu 10 Theilen der Mischung, und filtrirt das Ganze durch Filtrir-Wollpapier. “ Meine Zeichnungen werden mit Hiilfe von Abbé’s Spiegel-Zeichenapparates gemacht. Dabei werden Zeiss’ Objektiv A. A. und Okular 1 (Vergr. 55) oder Compensa- tionsokular 4 (Vergr. 80) benutzt. Die Contouren des auf Papier reflectierten, mikroskopischen Bildes des Praepara- tes werden bei unverinderter Einstellung des Mikroskopes mit Bleistift aufgezogen. So bekommt man eine Zeichnung, wo alle die gréberen Teile des Praeparates in richtiger Lage abgebildet sind. Dann wird der Zeichenapparat ent- fernt und die feineren Einzelheiten bei starker Vergrosse- rung (Comp. Ok. 8. Vergr. 150) und wechselnder Einstel- lung aus freier Hand nachgetragen. Das Mikroskop ist mit Abb é’s Condensor versehen, und ich arbeite gewohnlich ohne oder bei schwacher Ab- blendung. Die Vergrésserung, welche in der Erklarung der Ab- bildungen angegeben wird, ist nicht die berechnete sondern die wirkliche. Um diese kennen zu lernen, lege ich, nach beendigter Abbildung des Praeparates mit Hilfe des Zei- chenapparates, auf den Objektisch des Mikroskopes einen Millimeter-Masstab, welchen ich auch mit Hiilfe des Zeichen- apparates abbilde. Diese Abbildung, welche also bei ge- nau derselben Vergrésserung wie die Abbildung des Prae- parates selbst gemacht ist, wird darnach mittelst des un- vergrosserten Millimeter-Masstabes gemessen. Das Mass in Millimeter eines vergrésserten Millimeters giebt dann die wirkliche Vergrosserung an. Die wichtigsten Abweichungen von der Methode Dzied- zicki’s sind: 8 Lundstr6m, Melusinide. 1. Ich exstirpiere nicht wie Dziedzicki das Hypo- pygium, sondern ich schneide einen der letzten Hinterleibs- ringe durch, was viel einfacher ist und ohne Praeparier- mikroskop gemacht werden kann. Wenn das Fragment der Hinterleibsringe das Untersuchen im Mikroskope stort, praepariere ich spater dieses Fragment weg. 2. Ich zeichne bei fixirter Einstellung des Mikrosko- pes nur die grdberen Teile des Hypopygiums mit Hulfe des Zeichenapparates ab, die feinen Einzelheiten werden aber bei starker Vergrosserung und wechselnder Einstellung aus freier Hand nachgetragen. Dziedzicki verfertigt, bei starker VergrOsserung und fixirter Einstellung des Mikroskopes, die ganze Zeich- nung mit Hiilfe des Zeichenapparates, und verkleinert spa- ter diese Zeichnung mittelst des Pantografs. Beim Versuche die finlandischen Melusina-Arten zu bestimmen, fand ich bald, dass die friiheren Artmerkmale, um die verschiedenen Arten von einander sicher zu tren- nen, alzu variabel waren. Ich versuchte dann an den mit 15°/, Kalilauge praeparierten Genitalia scharfere Artmerk- male zu finden. Die Hypopygien sind bei den verschiedenen Arten be- deutend verschieden und variiren im allgemeinen_ nicht. Sie bilden dadurch vorziigliche Artmerkmale. Die weiblichen Ausseren Genitalia dagegen scheinen bei den verschiedenen Arten ziemlich tbereinstimmend zu sein und eignen sich darum nicht als Artmerkmal. Das Analsegment des Mannchens bei den Melusina- Arten besteht aus einer nach hinten und unten zu offenen Kapsel (lamella terminalis infera), an deren innerer Wand die Geschlechtsteile befestigt sind; in der Mitte das Admi- niculum mit seinen Anhangen, nach unten zu die paarigen Teile der kraftigen Zange und nach oben zu die ,,oberen Anhange“. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 12. 9 Das Adminiculum ist wohl bei den verschiedenen Ar- ten im allgemeinen verschieden, eignet sich jedoch nicht besonders gut als Artmerkmal, weil es bei verinderter Lage des Praeparates so sehr verdanderte Bilder im Mikroskope giebt. Auch ist das Adminiculum bei ungleicher Dauer der Praeparation in*der Kalilauge etwas verschieden. Bei eini- gen Arten mit etwas ahnlichen Zangen muss jedoch das Adminiculum als Artmerkmal herangezogen werden. Die Zange, welche den appendices intermediae bei den Gattungen Tipula und Sciaphila entsprechen diirfte, be- steht aus zwei zweigliedrigen Schenkeln. Der Basalteil des Schenkels ist bei den meisten Arten ziemlich dhnlich, der Endteil, welcher vermittelst eines Gelenkes am erste- ren befestigt ist, ist dagegen bei den verschiedenen Arten meistens bedeutend verschieden, weswegen er ein vorziig- liches Artmerkmal bildet, um so mehr als er im allgemei- nen gar nicht zu variiren scheint. Die oberen Anhange (appendices superae) welche aus zwei behaarten Lamellen bestehen, sind gewohnlich wenig entwickelt und vom vorstehenden, oberen Rande der La- mella terminalis bedeckt. Beim M. pallipes Fries sind sie jedoch gut entwickelt und treten iiber den oberen Rand der Lamella terminalis vor. (Fig. 18). Zwischen den oberen Anhangen und dem oberen Rande der Lamella terminalis bemerkt man eine rundliche Bildung, welche wahrscheinlich der Anus ist. Nachdem ich die Melusina-Mannchen durch die prae- parierten Hypopygien in Arten geordnet hatte, konnte ich einige nicht variirende, makroskopische Merkmale finden, welche auch ermoglichen die meisten, finlandischen Melu- sina-Mannchen in Arten zu ordnen. Leider aber bleiben einige Arten, die nur durch die praeparierten Hypopygien von einander getrennt werden konnen. 10 Lundstrém, Melusinide. : Diese makroskopischen Merkmale sind auch von frt- heren Autoren beobachtet, aber mit variirenden Merkmalen so vermischt, dass sie nicht geniigend hervortreten konnten. So bemerkt z. B. Zetterstedt, dass die Metatarsen der hintersten Beine beim Mannchen der M. aurea Fries und der M. nana Zett. (argyreata Meig.) ,kaum“ verdickt sind. Andere Autoren legten aber darauf so wenig Gewicht, dass sie die M. aurea Fries mit der M. latipes Meig., welche letztere stark verdickte Hintermetatarsen hat, zusammenfihr- ten. Jedoch sind die nicht verdickten, hintersten Metatar- sen bei den Melusina-Arten selten. Von den in Finland ge- fundenen Arten kommen sie nur bei der M. aurea, der M. argyreata und einer neuen Art vor. Die Anwesenheit oder das Fehlen der silberschimmern- den Humeralflecke beim Mannchen scheint auch fir jede Art konstant zu sein. Die Form und die Ausbreitung dieser Flecke variirt dagegen bei derselben Art ausseror- dentlich. Auf Grund solcher, wie ich glaube, nicht variirender makroskopischer Merkmale ist folgende synoptische Tabelle der finlandischen Melusina-Mannchen ausgearbeitet. Synoptische Tabelle ither den Mannchen der finlandi- schen Melusina-Arten. I. Riickenschild schwarz oder braunschwarz. A. Die hintersten Metatarsen verdickt (Fig. 2). a. Riickenschild rein schwarz (ater); Fligel glashell. b. Riickenschild mit silberschim- mernden Flecken. Beine dunkel, weissgelb gefleckt. 1. reptans L. Beine schwarzbraun, die Basis der Schienen sehr schmal weiss 2. ftuberosa nov. sp. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 12. 11 Beine braun, die Spitzen der Schenkel und die Basis der Schie- nen breit schwarzbraun ..... 3. pygmaea Zett. bb. Riickenschild ohne _ silberschim- mernde Flecken Konnen nur durch das praepa- rierte Hypopygium von einander getrennt werden. 5. lyra nov. sp. 5. annulus nov. sp. 6. trigonium nov. sp. a latipes Meig. aa. Riickenschild braunschwarz; Flii- gel graulich. c. Schildchen kurz behaart,fastkahl 8. pallipes Fries. ec. Schildchen lang und dicht braun- gelb behaart. Hypopyeium : kleinis 02). 200% 9. hirtipes Fries. Hypopygium (in dieser Gattung) PUNO A abe Sa BE key orld ~e 10. macropyga nov. sp. A. A. Die hintersten Metatar- sen nicht verdickt (Fig. 3). d. Riickenschild mit silberschim- mernden Flecken......... 11. argyreata Meig. dd. Riickenschild ohne silberschim- mernden Flecken. Die hintersten Metatarsen an der Basis breit weissgelb....... 12. aurea Fries. Die hintersten Metatarsen einfar- DiEtebraun’.. 19). 09%. 2 29 HAA. 2. 13. angustitarsis nov. sp. I]. Riickenschild rotbraun .. 14. ferruginea Wahlb. Weil die Artbestimmung der Simulium-Weibchen bis auf Weiteres sehr mangelhaft werden muss, sind im Verzeichnis der Arten nur die Orte, wo Mannchen gefun- den wurden, aufgezahlt. Es ware sehr wiinschenswerth, dass im allgemeinen am selben Platze gleichzeitig Mannchen und Weibchen von den Melusina-Arten gesammelt wiirden, um so eine Andeutung 12 Lundstrém, Melusinide. zu bekommen welche Weibchen und Mannchen zur selben Art gehéren. Fiinde von Melusina-exemplare in copula wa- ren besonders werthvoll. Die Mannchen sind nicht in den Schwiarmen der andrangenden, blutdiirstigen Weibchen zu finden, sondern miissen auf den Blattern der Bische be- sonders von Prunus padus, aber auch von Sorbus aucupa- ria, Salix et C. gesucht werden. Auch tanzen bisweilen die Mannchen in grésseren oder kleineren Haufen in der Luft. Melusinide. Melusina Meig. 1800. (Simulium Latr. 1802. Atractocera Meig. 1803. 1804. Simulia Meig. 1818.) 1. M. reptans L. (incl. ornata Meig.). Ab. Kuust6 (Lundstr.) Abo, Eriksberg (E. J. Bonsdorff). N. Helsinge (Frey). Ta. Kangasala (Frey). Ka. Wiborg (Pip- ping). Ik. Rautus (J. Sahlb.). Sb. Kuopio (Lundstr.). Kb. Kontiolaks (Woldstedt). Lkem. Muonio (Palmén, J. Sahlberg, Frey), Kittila (Frey). Le. Enontekis (J. Sahlberg). Bei Untersuchung zahlreicher Exemplare (6 9) dieser Art aus verschiedenen Lokalitaéten des Faunagebietes fand ich wohl Exemplare, die mit den Beschreibungen Fries’, Zetterstedt’s und Schiner’s von der M. ornata gut stimmten und andere Exemplare, die mit den Beschreibun- gen genannter Herren von der M. reptans gut stimmten, aber vielleicht die meisten Exemplare zeigten Merkmale beider Arten und bisweilen war es mir nicht méglich zu entschei- den, zu welcher Art das Exemplar gerechnet werden diirfte. Typische Mannchen von M. ornata waren sehr selten, typi- sche Weibchen von genannter Art dagegen gemein, auch aus Lappland woselbst nach Fries und Zetterstedt die Art nicht vorkommen sollte. So wurden vorigen Sommer viele typische Weibchen von M. ornata und viele typische Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 12. 13 Mannchen von M. reptans aber kein einziges Madnnchen von M. ornata in Lappland von Herrn R. Frey gefangen. Letzt- erwahnter Umstand scheint mir stark dafiir zu sprechen, dass diese Weibchen und Mannchen zur selben Art gehoren, denn Herr Frey, der ein erfahrener Dipterensammler ist, hatte sicherlich auch die als M. ornata gefarbten Melusina Mannchen gesammelt, wenn solche nur zu finden gewesen waren. Bei den typischen Weibchen von M. ornata aus Lapp- land ist die silberschimmernde Zeichnung des Riickenschil- des ganz so geformt wie bei einem typischen Mannchen von M. ornata aus Kuopio, und stimmt diese Zeichnung mit Fries’ Beschreibung genau tberein. Fries’ Beschrei- bung lautet: ,— — — limbo thoracis antico late argenteo- micante, in medio interrupto lineaque transversali fusca no- tato“ (Observationes entomologicae P. 15). Da hierzu kommt, dass die praeparierten Hypopygien der typischen Exemplare der beiden Arten einander vollig gleichen, so muss ich behaupten, dass diese beiden ver- meinten Arten nur Varietéten einer Art ausmachen. Die Art variirt hinsichtlich sowohl der Farbenzeich- nung als der Grosse ausserordentlich. Die grossten Exem- plare sind 4 mm, die kleinsten kaum 2 mm. Auch das praeparierte Hypopygium variirt etwas. Die sehr charakteristischen Endglieder der Zange sind wohl im- mer dieselben, aber das Adminiculum hat drei Formen. Die gewohnliche Form ist in der Fig. 4, (var. ornata) und 5 (v. reptans) abgebildet. Fig. 6 zeigt die zweite Form (var. truncata), welche von der Hauptform sehr wenig abweicht. Diese zweite Form, bei welcher die untere Abteilung der erweiterten Spitze des Adminiculums fast ganzlich fehlt, kommt besonders bei Exemplaren aus Lappland vor. Die dritte Form Fig. 8 (rostrata) weicht dagegen bedeutend von der Hauptform ab, ist jedoch auch sie hauptsachlich in derselben Weise gebildet; die obere Abteilung der Spitze des Adminiculums ist nur bei ihr verschmalert und sehr in die Lange ausgezogen. Die Anhange des Adminiculums, 14 Lundstrém, Melusinide. sowohl die ,Arme“ (Westhoff) wie die ,,Griffel“ (stylus, Westhoff) erscheinen bei dieser Form auch sehr abweichend, aber dies ist zum grodssten Teil davon abhangig, dass das Adminiculum bei der dritten Form eine andere Stellung einnimmt. Dreht man das praeparierte Hypopygium der anderen Formen in der Weise, dass man etwas von oben in das Hypopygium schaut, so bekommt man auch ein ahn- liches Bild von den Anhangen wie bei der dritten Form. Fig. 8 Adminiculum mit Anhangen bei der Hauptform, Fig. 9 bei var. rostrata. ; Die dritte Form (rostrata) ist in Finland ziemlich sel- ten. Ubergange zwischen den drei Formen sind nicht all- zu selten. 38 praeparierte Hypopygien wurden mikroskopisch un- tersucht. Diese Variation der Hypopygien ist jedenfalls bemer- kenswerth, da die Hypopygien der anderen Arten der Gat- tung sehr konstant sind. Ein Mycetophilid, die Allodia lugens Wied., bietet in dieser Hinsicht ahnliche Erscheinungen wie die M. reptans. Die erstere Art variirt nicht nur in Farbenzeichnung etc. ausserordentlich, sondern bei ihr variirt auch das Hypopy- gium etwas. Dasselbe ist wohl im allgemeinen in dersel- ben Weise gebaut, aber Details wechseln, ganz wie bei der M. reptans. Haben wir hier nur eine variirende Art oder verschie- dene Arten? Oder haben wir hier vielleicht noch nicht fertige Arten, sondern Arten in Bildung? 2. M. tuberosa 5 ater holosericeus; thoracis dorso ma- culis humeralibus parvis maculaque antescutellari magna ar- genteo-micantibus: pedibus nigrofuscis, tibiis posterioribus basi angustissime albis, metatarsis posticis distincte compresso-di- latatis; alis hyalinis. Exsiccatus. Long. corporis: 1,5 mm. Patria: Lapponia fennica. Fiihler vorgestreckt, ganz und gar schwarz. Unter- gesicht schwarz oben in gewisser Haltung weissschimmernd. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 12. 15 Riickenschild sammtschwarz, an den Schultern ein klei- ner, aber deutlicher, silberschimmernder Fleck und vor dem Schildchen ein grosser, in gewisser Haltung auch sehr deut- licher solcher. Brustseiten schwarz. Schildchen schwarz, am Rande desselben einige schwarze Borsten. Schwinger mit gelbem Knopfe. Hinterleib sammtschwarz. Die Wimperhaare am Rande des ersten Ringes schwarz. Beine schwarzbraun, fast schwarz, die mittleren und die hintersten Schienen an der Basis mit einem sehr schma- len, weissen Ringe. Die hintersten Metatarsen stark ver- dickt. Fliigel glashell, die Adern am Vorderrande schwarz- lich, die tibrigen Adern durchscheinend. Das praeparierte Hypopygium: Die Endglieder der Zange, die sehr an diejenigen bei der M. reptans erinnern, haben an der Basis einen schwarzbehaarten Hocker, wel- cher am Hypopygium genannter Art fehlt. Die ,Arme“ des Adminiculums gleichen den bei der M. reptans var. ro- strata, das Adminiculum selbst ist aber ganz anders gebaut. Fig. 10. 2 praeparierte Hypopygien wurden mikroskopisch un- tersucht. 2 ¢. Le. Enontekis (Frey). Lf. lapponia fennica (Maklin). 3. M. pygmaea Zett. 1 ¢. Lf. Lapponia fennica (J. Sahlb.). Das Exemplar stimmt mit Zetterstedt’s Beschrei- bung ziemlich gut iiberein. Der sammtschwarze Ricken- schild bei ihm ist ziemlich reichlich mit sehr kurzen, gold- gelben Haaren besetzt. Die sehr kleinen, silberschimmern- den Humeralflecke sind lineal aber nicht halbmondformig. Keinen silberschimmernden Praescutellarfleck kann ich se- hen, die Nadel durchbohrt aber eben den Platz, wo er zu finden ware. Die Beine sind braun, die Spitzen der Schenkel und die Basis der Schienen sind breit schwarzbraun. Bei die- sem Exemplare sind die Vorderschienen in gewisser Hal- tung weissschimmernd. 16 Lundstrém, Melusinide. Die Ko6rperlange ist 1,5 mm. Weil das Hypopygium dusserst klein ist, musste ich bei Abbildung desselben starkere Vergrésserung (80) als gewohnlich (55) benutzen. Das Hypopygium scheint darum aus der Abbildung relativ grésser als es ist. Fie. fund? 12: 4. M. latipes Meig. (fuscipes Fries). Al. Finnstrom (Frey), Ab. Abo (E. J. Bonsdorff). Ta. Birkkala. Kl Impilaks (For- sius). Sb. Kuopio, Leppavirta (Palmén, Lundstr.). Kb. Kon- tiolaks (Grénvik). Ob. Uleaborg (Hermanson). Lkem. Muo- nio, Kittila (Palmén, Frey). Le. Enontekis (J. Sahlberg). Lt. Pg. Voroninsk (Palmén). Meigen beschrieb das Mannchen dieser Art nach einer Varietaét, welche selten ist. Bei dieser Varietat, von welcher wir ein sehr typisches Mannchen-Exemplar besit- zen, ist ,der Riickenschild an den Schultern und langs der Seiten dicht mit glanzend, goldgelben Haaren bedeckt.“ Gewohnlich sind aber die goldgelben Haare des sammt- schwarzen Riickenschildes ziemlich sparlich. Die Vorder- schienen sind bei der obengenannten Varietat an der Vor- derseite hellgelb und mit kleinen, anliegenden, silberglan- zenden Harchen bedeckt, warum sie in gewisser Haltung weiss erscheinen. Gewdhnlich ist aber dieses weisse Schim- mer der Vorderschienen undeutlich oder fehlend. Die Farbe der Beinen ist bald heller, bald dunkler braun bis schwarz- braun. An den hintersten Fiissen sind die stark verdickten Metatarsen (Fig. 2) immer gleichfarbig braun oder schwarz- braun (,,die Fiisse braunlich“ Meig.), und nicht wie beim M. aurea Fries an der Basis breit weisslich. Die Art variirt in der Grdésse ausserordentlich. Die eréssten Exemplare sind gute 3 mm, die kleinsten 1,5 mm lang. Das Mannchen der M. maculata der spateren Autoren ist mit dem Mannchen der M. latipes Meig. synonym und das Weibchen der M. maculata Meig. ist das Weibchen der M. latipes Meig. Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 12. 17 Das praeparierte Hypopygium: Die Endglieder der Zange haben eine charakteristische Form. Sie sind ge- gen die Spitze zu erweitert und daselbst ziemlich quer abgeschnitten. Die obere Ecke der abgeschnittenen Spitze ist abgerundet, die untere mit einem kleinen Dérnchen ver- sehen. Fig. 13. 25 praeparierte Hypopygien wurden mikroskopisch un- tersucht. 5. M. lyra nov. sp. 6. ater, holosericeus; pedibus nigro- fuscis immaculatis, metatarsis posticis modice dilatatis, alis hyalinis. Similis M. latipedi, differt hypopygio praeparato. Exsiccatus. Long. corporis: 2—3 mm. Patria: Lapponia fennica et Fennia borealis. Weil ich keine konstante, makroskopische Scheidungs- merkmale zwischen dieser Art und der M. latipes Meig. ge- funden habe, ist eine besondere Beschreibung der Art nutzlos. Das praeparierte Hypopygium: Die Endglieder der Zange dick und kurz, an der Spitze mit einem kleinen Dorn- chen. Das blattformige, fein behaarte Adminiculum, an der Figur mit der Spitze nach oben zu gerichtet, bekommt in einer anderen Stellung des Hypopygiums das Aussehen etwa wie bei der M. trigonium Lundstr. Hinter dem Adminicu- lum erhebt sich eine durchscheinende, etwa leierfOrmige Bildung, welche an der inneren Seite der Arme schwarz ist. Diese ist fiir das Hypopygium der M. lyra charakte- ristisch. Sie wird von den durchschimmernden, mit schwar- zem Federbusche versehenen ,Armen“ (Westh.) des Admi- niculums gebildet. Fig. 14. 11 praeparierte Hypopygien wurden mikroskopisch un- tersucht. 8 d. Li (Maklin, Palmén). 1 ¢. Le. Karesuando 16 Juli (Frey). 2 ¢. Ob. Uleaborg (Hermanson). 6. M. annulus nov. sp. ¢. ater, holosericeus; pedibus nig- rofuscis, metatarsis posticis compresso-dilatatis, alis hyalinis. Similis M. latipedi, differt hypopygio praeparato. Exsiccatus. 9 a 18 Lundstrém, Melusinide. Long. corporis: 2—3 mm. Patria: Lapponia fennica. Weil ich keine konstante, macroskopische Scheidungs- merkmale zwischen der Art und der M. latipes Meig. ge- funden habe, ist eine besondere Beschreibung nutzlos. Das praeparierte Hypopygium: Die Endglieder der Zange ziemlich lang, gebogen, gewohnlich, wie an der Fi- eur, einwenig winkelig. An der Spitze des Endgliedes ein sehr kleines Dérnchen. Das Adminiculum gross, blattformig, der quere, hintere (Fig. obere) Rand desselben in der Mitte sanft ausgeschweift. Teilweise durch das Adminiculum selbst sieht man eine eigenthiimliche Figur, welche aus einem Ringe und zwei von diesem aufsteigenden Federbiischen be- steht. Dieser Figur, welche von den durchschimmernden Anhangen des Adminiculums gebildet wird, ist bei richti- ger Stellung des Hypopygiums sehr deutlich und fir das Hypopygium dieser Art charakteristisch. Fig. 15. 13 praep. Hypop. wurden mikroskopisch untersucht. 13 ¢. Lf (Palmén). Lkem. Muonio, Kittila; Juni (Frey). 7. M. trigonium nov. sp. 6. ater, holosericeus; pedibus fuscis, metatarsis posticis compresso-dilatatis, alis hyalinis. Similis M. latipedi, differt hypopygio praeparato. Exsiccatus. Long. corporis: 1,;—2 mm. Patria: Fennia. Weil ich keine konstante, makroskopische Scheidungs- merkmale zwischen der Art und der M. latipes Meig. ge- funden habe, ist eine besondere Beschreibung nutzlos. Die Art ist im allgemeinen kleiner als die M. latipes, aber von letzteren kommen ausnahmsweise ebenso kleine Exemplare vor. Die goldgelben Haare des Riickenschildes, welche bei der M. latipes meistens vorkommen, scheinen bei der M. tri- gonium zu fehlen. Das praeparierte Hypopygium: Die Endglieder der Zange relativ klein, an der Spitze abgestumpft aber daselbst mit einem sehr kleinen Dédrnchen versehen. Diese End- glieder sind fast immer nach innen geschlagen, so dass die Spitzen der beiden Endglieder fest gegen einander gedrickt Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 12. 19 liegen. Die Spitze des blattformigen, feinbehaarten Admi- niculums ist umgeschlagen und bildet dadurch ein Dreieck. Die ,Arme“ des Adminiculums sind kaum sichtlich. Fig. 16. 8 praeparierte Hypopygien wurden mikroskopisch un- tersucht. 11 ¢. Lkem. Kittila, Mielianvaara; 20 Juni (Frey) 2 6. Sb. Leppavirta (Palmén, Lundstr.). In Lappland (Li), Kuusamo (Ks.) und Ilomants (Kb.) sind vier Weibchen gefangen, die vielleicht zu dieser Art gehoren. Sie sind schwarzbraun mit braunen Beinen und glashellen Fligeln. Diese Weibchen, welche nur etwa 1 mm lang sind, konnen jedoch ebenso gut Weibchen der M. pyg- maea Zett. sein. 8. M. pallipes Fries 16¢ 139. Al Saltvik (Frey). Sb. Nilsia (Palmén, Lundstr.), Maaninga (O. Bonsdorff). Le. Enon- tekis (J. Sahlberg). Lf. (Palmén). Die Art gleicht der M. hirtipes Fries, ist aber kleiner, hat starker graugefarbte Fliigel, hellere Beine und fast kah- les Schildchen. Das praeparierte Hypopygium des Mannchens ist durch die grossen oberen Anhange sehr charakteristisch. Die Spitze des Endgliedes der Zange hat ein Dornchen und ist etwas hakenfOrmig, was jedoch in der Stellung, welche das Hypopygium auf der Figur einnimmt, nicht zum Vorschein kommt. Fig. 17 und 18. 3 praeparierte Hypopygien wurden mikroskopisch un- tersucht. 9. M. hirtipes Fries. 25 ¢. 99. Lkem. Kittila, Ounasjoki; 21 Juni (Frey). Lt. Kola (Palmén). Durch das in beiden Geschlechtern lang und zottig, braungelb behaarte Schildchen besonders kenntlich. Die Hinterschienen beim Mannchen sind langer behaart als bei den anderen Arten. Bei allen unseren zahlreichen Exem- plaren sind die Fliigel deutlich graulich. Die Behaarung des Riickenschildes ist in beiden Geschlechtern graubraun, nicht metallglanzend. 20 Lundstrém, Melusinide. Der Stiel der vierten Langsader ist gewOhnlich deut- lich, bisweilen aber fast fehlend. Der Abstand zwischen den Spitzen der oberen und der unteren Zinke der Spit- zengabel ist wohl etwas groésser als der Abstand zwischen den Spitzen der unteren Zinke und der fiinften Langsader, aber so ist gewohnlich auch der Fall bei der M. pallipes und bei vielen anderen Melusina-Arten. Gut konservierte Mannchen der M. hirtipes sowie der M. pallipes sind nicht wie die meisten anderen Melusina- Mannchen rein schwarz sondern einwenig braunlich. Fries nennt die Farbe der M. hirtipes ,fusco-ater“. Die Farbe der M. pallipes nennt er aber unrichtig ,,ater“. Abgetragene Exemplare sind allerdings ziemlich rein schwarz. Bei ihnen sind auch die Fligel kaum graulich. Das praeparierte Hypopygium: Die Endglieder der Zange haben an der Spitze zwei relativ starke Dornchen. Die oberen Anhange sind schwach entwickelt, breit und mit feinen Harchen besetzt. Fig. 19. 6 praeparierte Hypopygien wurden mikroskopisch un- tersucht. 10. M. macropyga nov. sp. 6. fusco-niger; thoracis dorso fusco tomentoso, scutello longe fusco-hirsuto, pedibus fuscis, metatarsis posticis compresso-dilatatis; alis dilute fusco-cine- reis, subhyalinis, hypopygio nigrofusco in hoc genere magno. Similis M. hirtipedi, differt hypopygio duplo majore. Exsic- catus. Long. corporis: 4 mm. Patria: Lapponia rossica. Die Art scheint in allem iibrigen mit der M. hirtipes Fries makroskopisch iibereinzustimmen, nur das Hypopy- gium ist bei der M. macropyga doppelt so gross wie bei der M. hirtipes. Eine besondere Beschreibung ist darum nutzlos. Das praeparierte Hypopygium gleicht auch sehr dem- selben bei der M. hirtipes, ist aber doppelt grésser als dieses. Die Endglieder der Zange haben bei den beiden Arten zwei relativ starke D6rnchen an der Spitze. Einen konstanten Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 12. 21 Unterschied zeigen jedoch die oberen Anhange. Diese sind bei der M. hirtipes wenig entwickelt, rundlich und mit klei- nen, weichen Haaren versehen; bei der M. macropyga da- gegen gut entwickelt, langlich und mit steifen Haaren oder Borsten besetzt. Fig. 20. 2 praeparierte Hypopygien wurden mikroskopisch un- tersucht. 2 6. Lmur. Litsa in der Nahe der Kiiste des Eismee- res (Enwald). 11. M. argyreata Meig. (nana Zett.). 3 ¢. N. Kyrkslatt (Palmén). Ta. Kangasala (Frey). Ik. Mohla (Sahlberg). Bei allen drei Exemplaren ist der silberschimmernde Fleck des Ruckenschildes vorn schmal sichelférmig, liuft am Rande des Rickenschildes nach hinten zu und vereinigt sich vor dem Schildchen mit dem silberschimmernden Flecke der anderen Seite. Diese Form der silberschimmernden Flecke ist jedoch als Artmerkmal von keiner Bedeutung, denn sie kommt bisweilen auch bei der M. reptans vor. Die Korperlange der Exemplare ist wohl etwas kleiner als bei den meisten Exemplaren der M. reptans, aber von der letz- teren Art kommen auch Exemplare vor, die noch kleiner als die Exemplare von der M. argyreata sind. Das einzige makroskopische Scheidungsmerkmal ist so weit ich weiss das, dass die Metatarsen der hintersten Beine bei der M. argyreata nicht verdickt, bei der M. rep- tans verdickt sind. Die Verdickung der hintersten Meta- tarsen bei der M. reptans ist zwar nicht stark, aber ge- wohnlich, besonders nach hinten zu, deutlich. Die praepa- rierten Hypopygien der beiden Arten gleichen einander gar nicht. Das praeparierte Hypopygium ist sehr charakteristisch und bei allen drei Exemplaren vollig ahnlich: Die Endglie- der der Zange sind fast quadratisch. Der hintere (Fig. obere) Rand desselben ist einwenig eingerollt und mit etwa sieben kleinen, schwarzen Zahnen versehen. Fig. 21 und 22. 3 praeparierte Hypopygien wurden mikroskopisch un- tersucht. pep Lundstrém, Melusinide. 12. M. aurea Fries. Ab. Eriksberg (E. J. Bonsdorff). Kl. Kexholm. Sb. Leppavirta (Palmén, Lundstr.), Maaninga (O. Bonsdorff). Ob. Uleaborg (Hermanson). Lkem. Muonio (Palmén, Frey). Li. Paatsjoki. Die Art ist vom M. latipes Meig. sicher verschieden. Zetterstedt hebt hervor, dass das Mannchen der M. aurea kaum verdickte Hintermetatarsen hatte ,,tibiis metatarsisque posticis vix dilatatis‘ (Dipt. Scand. S. 3424), wahrend das S. latipes Meig. stark verdickte solche hat. (,,Die Schienen und das erste Fussglied der Hinterbeine sind flach gedrickt und etwas breiter als bei den anderen Arten“ Syst. Beschr. editio II. S. 232). Die Farbe der Beine des Mannchens ist sehr variirend, immer sind aber die fast linealen Metatar- sen (Fig. 3) der hintersten Beine an der Basis in grosser Ausdehnung weissgelb. Die goldgelbe Behaarung des Riicken- schildes ist am Vorderrande gewohnlich dicht, bisweilen ist sie aber auch sehr dunn. Das Weibchen ist gewohnlich sowohl am Riickenschilde als am Hinterleibe von kurzen goldgelben Haaren dicht be- deckt. Die Beine sind gewohnlich bei ihm lichter als beim Mannchen, oft fast weissgelb mit braunen Gliedevwspitzen. Die Hintermetatarsen sind wie beim Mannchen an der Ba- sis immer weissgelb. Die Korpergrésse des Weibchens ist sehr variirend. Vom Weibchen des S. reptans unterscheidet sich das Weibchen der M. aurea durch das Fehlen der grauen, etwas metallschimmernden Bodenzeichnung des _ Riickenschildes. Das praeparierte Hypopygium: Die nach innen zu krumm gebogenen Endglieder der Zange sind lang und schmal. Sie haben an der Spitze ein Dérnchen und sind am inneren Rande der etwas ungewohnlich geformten Ba- salglieder angeheftet. Fig. 23 und 24. 11 praeparierte Hypopygien wurden mikroskopisch un- tersucht. 14. M. angustitarsis nov. sp. ¢. ater, holosericeus,; thora- cis dorso aureo-subtomentoso, pedibus fuscis genubus late Acta Societatis pro Fauna et Flora Fennica, 34, N:o 12. 23 nigrofuscis, metatarsis posticis simplicibus, fuscis; alis hya- linis. Exsiccatus. Long. corporis: 3 mm. Patria: Fennia. Fihler beim einen Exemplare braun, beim anderen Exemplare schwarzbraun. Untergesicht grau. Riickenschild sammtschwarz, beim einen Exemplar reich- lich, beim anderen sparlicher mit goldgelben Haaren be- setzt. Am Rande des Schildchens lange, gelbe, fast gold- gelbe Haare. Brustseiten in gewisser Haltung schiefergrau. Schwinger mit gelbem Knopfe. Hinterleib sammtschwarz; am Rande des ersten Ringes lange gelbschimmernde Haare. Beine braun; die Spitze der Schenkel, die Basis und die Spitze der Schienen breit schwarzbraun. Die Metatar- sen der hintersten Beine nicht verdickt, einfarbig braun. Fliigel glashell mit feinen Adern. Das praeparierte Hypopygium: Die Endglieder der Zange haben an der Spitze ein kleines Dornchen, obgleich es in der Stellung des Hypopygiums auf der Figur nicht sichtlich wird. Eine feinbehaarte Leiste erstreckt sich vom hinteren (Fig. oberen) bis zum vorderen (Fig. unteren) Rande des Adminiculums. Fig. 25. 2 praeparierte Hypopygien wurden mikroskopisch un- tersucht. 1 ¢. N. Helsinge (Frey), 1 ¢ Fennia (ohne Spezial- lokal). 14. M. ferruginea Wahlb. 1 ¢. Ks. Kuusamo (J. Sahl- berg), 1 9. Enontekis (Palmén). Eine durch ihre braunrote (¢) oder braungelbe (9) Farbe sowie durch ihre iiberall sehr deutliche, dicke Flu- geladern in beiden Geschlechtern leicht kenntliche Art. Das praeparierte Hypopygium: Die Endglieder der Zange haben an der Spitze drei Dornchen. Fig. 26. Erklarung der Abbildungen. Beim Vergleichen eines praeparierten Hypopygiums mit den Figuren muss das Praeparat genau in die Stellung des Hypopygiums auf der Figur gebracht werden. Vergrosserung. 1. Instrument fiir Abschneiden des Hypopygiums .... 0 2. Tarsus und Schiene der hintersten Beine bei Melusina latipes Meig.. . . . . 380-fache 3. Tarsus und Schiene der feeR SION eine Be Meee aurea BriéSi ays yn) PRR OEE i aie 4. Hypop.(praep.) v. M. reptans L. var. ornata Mees V. SoS BB) ee 3e 7s a * 3 Hauptform, a % ie 6 3 “ 3 Bs Vatntrincaia 5 5 oe Pre a2 7 _ os xs me = LOSIUOtQ 35 “si “A a g. Adminiculum (praep.) mit Anhangen bei Melu- sina reptans L. Hauptform . . .- - a be 120 ee 9. Adminiculum (praep.) mit Anhangen bei Male sina reptans L. var. rostrata ... .- - » = eee! 10. Hypop. (praep.) von Melusina tuberosa ... .- » 2 De ss it * » pygmaea Zett.,vonhinten 80 _,, 12: Seek und ‘Endglied der Zange bei Melusina pygmaea Zett. ... . . 22.) vomder Seiten. = 13. Hypop. (praep.) von Melusina ipaaee Meig., von unten, 55 _,, 14. a s % : lyra Lundstr., _,, e — 15, 5 e bs annulus _,, 5 a ae 16. 5 ‘ 3 < trigonium.,, “4 i Pe cr Whe 3 3 ‘ is pallipes Fries, von hinten, ,, _,, 18. BS 7 * a = A voneoben; an 19. a +5 yi 5 hirtipes Fries, von unten, ,,_ 5 20. 55 5 A % macropyga Lundstr. ,, aa ale 5 S argyreata Meig. ,, re Me 22. Hinterrande des ‘Bndpliedes der Zange bei Melusina argyreata Meig. ...-..- + » > 120 es 23. Hypop. (praep.) von Melusina aurea Fries, s . 55 24. a x FS cd Fs von der Seite, , 5 25s af = Pe - angustitarsis Fr.vonunten, , » 26. i 4 as & se ferruginea Wahlb.,, __,, sie Be ACTA SOC. F. ET FL. FENN. 34, N:o 12. Lundstrom. Melusinidae. Adminiculum < p Sy Stilus Stilus j Adminiculum AKTIEBOLAGET F.TILGMANN, HELSINGFORS. a 7 : 7 - - a > - = _ ri | a 7 _ » ACTA I SOCIETATIS~ : PRO PAUNA BT FLORA FENAICA 4, HELSINGFORSL: 19101911. kes SF ¥ a we ee WS wirat a bates = * Acta SGP ae a 34. ; SI gb ne Soe tae N:o e M6 Rte 1. Palmgren, A., Bidrag. till eccdtnee om Alands vegetation och flora. I. Taraxaca. Med 12 tavlor. .... . 2. Bjérkenheim, Raf., Uber die Vegetation auf den Asbildungen : und den Moranenbéden im Staatsrevier Evois. Mit zwei Tabelien. oan. jane i eo ae oe Lang, G., Lichenes Sacrciiie bascae® 2 AS Ne eae ca 4. Brenner, M., Nya bidrag till den nordfinska Foran ? : Palmgren, Alvar, Bidrag till kinnedomen om Alands Rls 20 : tion och flora. II. Taraxacum-former. Med 3 taflor. ht a 6. Frey, Richard, Zur Kenntnis der Dipteren-fauna Finlands. — Stratiomyide@, Xylophagide, Leptide, Tabanide, Cyrtide, Asi- lide, Bombyliide, Therevide, ee Mit drei Tafeln te und einer Karte. ; ai 7. .Marklund, Gunnar, Bidrag till sascenenae om Taraxacum: floran i Karelia Ladogensis. Med tre taflor . SAE 8. Munsterhjelm, Ludv., Om. fagelfaunan i Kénkémi-dalen uti fo Lappmarken: Med en karta . 2 9. Poppius, B., Beitrage zur postalazialen Einwandeniny der Kafer-Fauna Finlands. .... . Ser Sapetes a's Pe 10, Hilzheimer, Max, Uber Mus ayleudieagas. Mus ines Eversm. und Mus minutus Pall. in den Museen zu Helsingfors und Siutigart sr ss ete eta 11. Skottsberg, Carl, Hestanlininean ches, ae Meeresalgen aus der Gegend von Tvarminne im siidwestlichen Finnland. Mit vier Figuren ... \,.». eth RS 12. Lundstrém, C., Beitrage zur Kénntais pi Dipteren Finlands VII. Melusinide (Simuliide). Mit einer Tafel — 29 taflor, 2 kartor och | 455 s (ub | Fo (peg “a | | MALY MT MI | a W H pipet ere icooble iii re at . poe eee de his ites ite Bi oe Pettit an oct ta rat mae pea 7 LEN i rei = ita 7 perth sein ia Si th t ine, tthe: Saeed | risers isk suis Sided ea ty : ts ae Keay beset tase? i ’ figstt ee: ; ei Hels WF rf stint 41 iba pyboo dy oe oe a AAS " " f ones Mes day pasate aris > ese mi Hy i igus} ao dri cregels Brn Petinsiie petet pseh 7 : ieee at i ive ne sacl aif ry mine " parriesteda late » Dairray tes ths a Bye i i u ie ni Likes pe ever Mints tte Hy! thea veth: Aoi 4 iy beh otis MJ vere wh leery ain hy if he veepiRty it 44en] bh wy f Mists ihe dish wassy Feast ry 6) a? igen iran pce ae: Ae tran ar Fy rhe yea! ves ¥ Aart agree ie ‘it istenital he erat Ubepe rhttess bod fad ed tetitds ed ters . eirtnetiasit Hyd Se re THE shee 5 a pve ps oF eects aeaeaet fs pirate —— Scent ae ce eer is i rv | i bie: Eiri tteseteactehes aie a Ot pabhely iy 1 att tating sti) ai] tis baits Hee Puritan ‘ ‘p pays Ap bl ndot oho obtiet iieteiehs 47 te habet nih pha ina x7 4 aeh ah Bt atl wleds Hi ieu beet @ (Peyaaerts' Melee ; Liab ebpeege rer of ad Priel ‘ Dp heap impo grater toe i} edi ne He OH fotht Aa Bea AhiaeEst reefs ee tits Se ia th Dengie 2s) aa fefaerel sO biecobsars etal av ebro inealby ory isd [Rt etential NY pieteserye? tis a lacet Nehethiss pa van Gpatiye ies + oe sazige Aree Wath Bits 8 vi ie) eae, cect Thies a aye List aie atic 4 Babe iT betes Brera de Tplettiobsss ithe hp teee ne obese t ei pot oth ve atehebr Sree ded eH bl tele Fas yee Fev enone Hesieny barltte paiiiatal phe yet erin vheeg vigige Ml fribeae) a ate ine # pera yi ee eOR buh sey pa ier! ist seit ieee tedehybres site ‘ aby ENG othe {he alten rt at sbigsislestee fu Ke Seige ed eda sheath) ce a th ef, fe ti ee Ractabecesd jor Lene ae the bebetaty eyititty ae eee ort PRET Che the Shoe] Ber sGO HS | FWP as Co brerk feu aaah rhs see aebss Srepeatatap tas Tented ita Pah Yih ey nthe a g sles pil tints ” « 4 Uti beatae HAGA rit pl peesesed FE Spititt