+ tT NRO ATG ‘ > 4 + 4 a [es A Che MN | $6 Pep tes ( L4 P ó Ld e M. E r «ia E A X : | i : * KR “i " a. Zig ey a , ^ (Ae qr. 4 K^ aet i T. Ny MS y Phy Ta rd N e x NETS nam m 1 OM bv (el 1 mE UR MTM "m MY 3.4 ber ; RU. D H' L i I D a | 288 D ti AI ARKIV Eco DRAN IE IK UTGIFVET AF K. SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN I STOCKHOLM BERN DZ MED 14 AFHANDLINGAR OCH 47 TAFLOR. LIBRARY NEW YORK BOTANICAL GARDEN, UPPSALA & STOCKHOLM ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI-A.-B. BERLIN LONDON PARIS R. FRIEDLÄNDER & SOHN WILLIAM WESLEY & SON LIBRAIRIE C. KLINCKSIECK 11 CARLSTRASSE 28 ESSEX STREET. STRAND 11 RUE DE LILLE 1908 Häftet 1—2 innehållande N:o 1—10 utkom ¢ » Bm > » lI-M » to Ct 13. 14. SJUNDE BANDETS INNEHALL. DAHLsTEDT, H., Tarawacum Reichenbachii (HUTER.) ne dovrense. Mit 1 Tafel. : Dus£n, P. Neue und e Gelüsspilanzen a aus s One xd Süd- patagonien. Mit 9 Tafeln . LINDMAN, C. A. M., A Linnean Herbarium in he Na Ron Museum in Stockholm NATHORST, A. G., Über die AN odds von Miollodinmiandackon bei der Untersuchung fossiler Pflanzen. Mit 1 Tafel . . HALLE, Tx. G., Einige krautärtige Lycopodiaceen palzozoischen und mezozoischen Alters. Mit 3 Tafeln c EN DAHLSTEDT, H., Taraxacum palustre (EHRH.) and verwandte Arten in Skandinavien. Mit 4 Tafeln : : Me: HALLE, Tu. G. Nagra anmärkningar om Skänes note Equisetaceer M eee : re Linp, J., Sur le dév Bo petuo et 1a Binceification dö quelque especes de Gloeosporium. Avec 3 planches Uto THEORIN, P. G. E. Anmärkningar om några växtarters tri- chomer. Med 1 tafla . : Kylin, H., Zur Kenntnis der Alpenflärs dör Bobsodinchon We est- küste . AME. a ön «iver ds up TIE BEN eS HEINTZE, Auc. Vaxtgeografiska anteckningar fran ett par farder genom Skibottendalen i Tromsö amt 2 : JOHANSSON, K., Hieracia vulgata Fr. fran Torne iM Med 5 taflor : ae P > BIRGER, SELIM, Om Hexjedulens Vogeintion Med 13 taflor WULFF, THORILD, Studien über heteroplastische Gewebe- wucherungen am Himbeer- und am Stachelbeerstrauch. Mit 7 Tafeln Sid 1—11. 1—62. 157. 1—8, 1-17 1 20! U=17 1—23. 1—56 1—10. ile 1—48. 136. 1—32. \ A i AUS @ i TU 2 NEL 2 XN d u D j F , E RDUM. I. B UL. -— J ith iy yy ae 1 [ £ "T N |. | 297 Ce: am He T ^ ago eh, ash NN N Creo RP ' * v^ oy wa Bez, AMPH | Auen i fos Bu. , E UTGIFVET AF 1 BAND? HARTEN oe | | ALMQvisT & pe BORTRYCRERI-A, -B. PARIS IAM WESLEY T LIBRAIRIE C. ELINCKSIECK | 28 ESSEX STREET. STRAND 11 RUE DE LILLE " Die beiden letzten Bande der »K. Svenska Vetendtape Akademiens Handlingar» enthalten folgende Abhandlungen, welche dem. reda Gebiete dieses Archivs angehóren: | The two last volumes of »K. Svenska Eu m Handlingar» contain the following papers on subjects belonging to the special matter of this Archiv: Les deux derniers volumes des »K. Svenska Vetenskaps-Akade- miens Handlingar» contiennent les memoires suivants rentrant dans le cadre scientifique des nouvelles Archives: UTI K. VETENSKAPS-AK ADEMIENS HANDLINGAR - (stor 4:0) äro följande afhandlingar i Botanik publicerade sedan àr 1905: Fries, R, E, Studien in der amerikanischen Oolumniferenflore, — - Band 42 n:o 12. 1908. 67 pg. 7 Taf. GorHAN, W., Die fossilen Hölzer von König Karls land. — Band 42 n:o 10. 1908. 44 pg. i Taf. NATHORST, A. G., Bemerkungen über Clathropteris meniscoides und Rhizomopleris cruciata NATH. — Band 41 n:o 2, 1906. 14 pg. 3 Taf. , Ueber Dictyophyllum und Camptopteris spiralis. — Band 41 n:o 2 app 24 pg. 7 Taf. — —, Ueber Thaumatopteris Schencki NATH.. — Band 42 n:o 3; dios 10 pg. 2 Taf. — -—, Paleobotanische Mitteilungen. 1..2. — Band 42 no 5. 1907. 16 pg. 3 Taf. — —, Ueber abweichend gebildete Blätter der Rothbuche, — Band 42 n:o: 7. 1907. 10 pg. 3 Taf. SERNANDER, R., Entwurf einer Monographie der europäischen Myrmecochoren = Band 41 n: 7. 1906. 410 pg. 7 Taf. SYLVÉN, N., Om de svenska dikotyledonernas första förstärkslägsdnaldg diet Gi verkihig från frö till blomning. 1. Speciell del. — Band 40 n:o 2. 1906. 849 sid, 25 tafl, AD ARKIV FOR BOTANIK. Bd. 7. N:o l. Tafel 1. A. Ekblom, foto. Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. 1. Taraxacum Reichenbachii (HUTER) DAHLST. 2. Taraxacum Reichenbachii (HUTER) DAHLST., subsp. dovrense DAHLST. ge ET ae - 4 ARKIV FOR BOTANIK. Rep Nol Taraxacum Reichenbachii (HUTER) LIBRARY Subsp. dovrense. NEW YOR BOTANIC GARDEN Von H. DAHLSTEDT. Mit 2 Textfiguren und 1 Tafel. Mitgeteilt am 13. April 1907 durch A. G. NATHORST und G. ERIKSSON. In den Jahren 1870 und 1875 wurde von F. AHLBERG! im Hochgebirge Dovre in Norwegen bei Knutshö ein charak- teristisches Taraxacum gesammelt, das er als eine Varietät von T. officinale (WEB.) WicG. tauschweise verteilte. Die- selbe Pflanze wurde erst im Jahre 1896 auf demselben Hoch- gebirge am Vaarstighó? von J. HoLMBor wiederum gefunden. HorMBOE bestimmte seine Pflanze nicht, dass er dieselbe aber sehr bemerkenswert fand, zeigen seine Aufzeichnungen auf der Etikette, wo ereinige der ausgeprägtesten Charaktere derselben angibt. In Botaniska Notiser, 1895, S. 113, hat L. M. NEUMAN die in Rede stehende Sippe für 7’. phytomarcarpum J. VAHL gehalten. Dass aber die norwegische Sippe nicht mit dem letzteren identisch sein kann, habe ich schon in meinem Auf- satz: Studier öfver arktiska Taraxaca, hervorgehoben. Da- selbst habe ich des weiteren auf ihre auffallend grosse Ähn- lichkeit mit 7T. Pacheri Scu.-Brp. subsp. Reichenbachi HUTER -aus Tirol hingewiesen und die Ansicht ausgesprochen, dass -sie, wenn nicht identisch, so doch äusserst nahe verwandt Ve w— ' Adjunkt an der Elementarschule in Upsala, + 1886. * Da der Vaarstighö nur den nördlichen Teil vom Knutshö bildet, sind die beiden Fundstätten nicht weit von einander gelegen. Arkiv för botanik. Bd 7. N:o 1. 1 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 1. mit demselben sein diirfte. Diese meine letzere Vermutung hat sich auch jetzt bestatigt. Im vorigen Jahre wurde nämlich die besprochene Pflanze von den Herren Professoren L. SYLOW und CARL STÓRMER in Christiania auf ein paar naheliegenden Fundstätten auf Knutshö in Dovre und zwar in sehr reichlicher Individuen- zahl angetroffen. Sie hatten die Güte mir die gesammelten Exemplare nebst reifen Früchten einzusenden, wofür ich auch hier meinen besten Dank ausspreche. Als ich jetzt die norwegische Sippe mit der obengenann- ten tirolischen näher verglich, fand ich, dass beide in allen wesentlichen Merkmalen mit einander übereinstimmten und zu einer und derselben Art gerechnet werden müssten. In einigen Hinsichten zeigten sie aber konstante Verschieden- heiten, welche mir hinreichend gross scheinen, um die nor- wegische Sippe als eine Unterart der tirolischen aufzustellen. Die letztere, welche als eine Unterart von 7. Pacheri ScH.-Bie. aufgefasst worden ist, muss aus Gründen, die ich nachstehend näher besprechen werde, als eine selbständige Art abgeschie- den werden. Mit T. Reichenbachii (HUTER) stimmt die norwegische Unterart, die ich dovrense nennen will, in Bezug auf die Blattform fast vollkommen überein. Die äusseren Hüllschuppen haben auch dieselbe Richtung und allgemeine Form, sie sind nur etwas breiter. Die breit weisslich-scariósen Schuppen- ränder sind in derselben charakteristischen Weise gezähnt, wie bei T. Reichenbachii. Die Früchte besitzen dieselbe Form und Farbe. Doch ist subsp. dovrense deutlich und konstant verschie- den von dem letzteren durch breitere Hüllen mit abgestutz- tem Grunde, breitere an der Spitze weniger leuchtend ge- färbte äussere Hüllschuppen, flach ausgebreitete Zungen und bei der Anthese weit geöffnete Körbchen sowie durch die feineren Stacheln und kürzeren Schnabel der Früchte. Im übrigen verweise ich auf die hier unten wiedergegebenen Beschreibungen. DAHLSTEDT, TARAXACUM REICHENBACHII SUBSP. DOVRENSE. 3 T. Reichenbachii (HvTER) n. Tafel I, Fig. 1. T. Pacheri C. H. SCHULTZ (Breontinus) subsp. Reichenbachii Hurer in Herb. Norm. edit. ab I. DÖRFLER. Nr. 3950 (1898); det. R. HUTER. Radix sat longa badio-fusca, in rhizoma sepe divisum abiens. Folia anguste et sat longe petiolata, petiolis pallidis, raro paullum roseolis, exteriora (spathulata—) lingulata, interme- dia + lineari-lanceolata—anguste oblongo-lanceolata, prsesertim ad medium sparsim et retroverso-dentata—subintegra, apice + integra, nervo mediano vulgo pallido, interiora paullo la- tiora et paullo crebrius dentata. Pedunculi erecti, folia+superantes, deflorati sat elongati, inferne vulgo pallidi, superne cupreo-colorati, glabri v. su- perne parce eraneosi. Involucrum parvum, sat angustum, basi ovato-truncata, atro-virens. Squame exteriores erecta, laxe adpresse, inferiores ovato- lanceolate v. sat late ovata, superiores + ovate—ovato-lan- ceolate, anguste et longiuscule acuminate, acumine vulgo angusto obtusiusculo, superne apiceque + roseo-colorate, in margine. anguste—latiuscule albido- v. roseo-marginate, in- equaliter dentate v. angulatee—undulate, apice roseo-callosse— cornieulatz, interiores latiuscule (ad 2 mm: late) sub apice + roseo-colorato + corniculat:e. Calathium pauciflorum numquam expansum. Ligule semper erecta marginibus --involutze, marginales extus stria medio fusco-purpurea in marginibus pulchre roseo- purpurea notate. Anthere pallide lutez, polline carentes. Stylus et stigma virescentes, sicci sat obscuri. Achenium olivaceo-nigrum, summo apice breve et latius- cule spinulosum, ceterum leviter verruculosum— verruculoso- squamulosum, jugis primariis latiusculis, parum elevatis, 3,5 mm. longum, 1,25 mm. latum, pyramide basi parce spinuloso 0,7 mm. longo et rostro 4 mm. longo, pappo albo. Verbreitung: Oesterreich:: Tirolia centralis in jugo alpis »Dax» ad Brenner uno loco frequens, sol. schistoso 2600 m. s. m. (HuTER, Aug. 1887, s. n. T. 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:o 1. Reichenbachii), »Dax», Spitse prope jugum Brenner .(M. HELLWEGER, Sept. 1898, s. n T. Reichenbachii), ibid., solo schistoso 2600—2700 m. s. m. (M. HELLWEGER, Aug. 1898, in I. DÖRFLER: Herb. norm. Nr. 3950 s. n. T. Pacheri C. H. ScHULz (Breont.) subsp. Reichenbachit HUTER in sched., de- term. R. HUTER), in monte Hühnerspiel pr. jugum Brenner, soloschisto so c. 2500 m. s m. (J. Murr, 18'486 & 18;97, s. n. T. Pacheri ScH.), ibidem 2200 m. s. m. (Axel Lange 18197, s n. T. officinale WEB. v. alpinum Koch). Diese Sippe scheint R. HUTER zuerst (auf Etiketten) als Art auf- gefasst haben. In dem oben zi- tierten von I. DÖRFLER heraus- gegebenen Herbarium normale . hat er aber diese be als Unterart unter T. Pacheri ScH.-BıP. be- schrieben. Andere Sammler haben dieselbe meistens für die letztere Art gehalten. R. Huser hebt a. a. O. nur folgende Merkmale hervor, durch welche sich subsp. Aeichenbachii von T7. Pacheri unterscheidet: »Vom typischen 7. Pacheri, mit dem es gemeinsam wächst, ins- besondere durch die gestielten, ganzrandigen bis weniggezähnten Blätter und den mehr aufrechten Wuchs leicht zu unterscheiden.» Wenn man aber die beiden Sippen einer näheren Vergleichung unterzieht, wird man leicht finden, dass sie so viele andere Verschie- c denheiten aufzuweisen haben, dass Fig. 1. T. Pacheri Scu.-Bir. gie nicht einmal als Unterarten Achenium, ^; b Achenium mit einer und derselben Art gerechnet Schnabel und Pappus, 1; c Blät- i : je Z ter. Nat, Grösse. werden können. Die Blätter sind bei T. Pacheri Scu.-Bre. von ganz anderem Aussehen, sie sind stets mehr oder weniger tief triangulär gelappt mit sehr abgerundeten oder triangu- lären Endlappen. Die äusseren Hüllschuppen sind sehr kurz lineal-lanzettlich bis lanzettlich, fast ganzrandig und nicht oder sehr undeutlich hellgerändert, während sie bei T. Reichenbachii viel breiter sind und breite weissliche DAHLSTEDT, TARAXACUM REICHENBACHII SUBSP. DOVRENSE. 5 gezähnte Ränder besitzen. Im Gegensatz zu dem letzteren fehlen ihnen ganz und gar Schwiele oder Hörnchen unter der Spitze. Die inneren Hüllschuppen sind auffällig breiter als bei dem letzteren, ohne Hörnchen oder nur mit schwach angedeuteten Schwielen an der Spitze. Noch grössere Verschiedenheiten bieten die Blüten und vor allem die Früchte dar. Erstere sind auffallend kurz und ragen nur ein wenig über die Hüllschuppen hervor. Sie scheinen an ihren Rändern wenigstens nach oben zu etwas eingerollt zu sein und die grünlichen Griffel mit ihren etwas dunkleren Narben ragen sehr hoch über die Blüten empor. In den Antheren findet sich stets Pollen entwickelt. Die grössten Unterschiede gewähren jedoch die Früchte. Diese sind grünlich strohfarbig und sind an ihren Spitzen mit nur spärlichen Knótchen und sehr kurzen Stacheln besetzt. Der sehr dicke grünlichweisse Schnabel ist meistens kürzer oder ebenso lang wie das Achenium und ist von der kurzen konischen Vorspitze fast gar nicht oder sehr undeutlich ab- gesetzt. Auf Grund dieser Verschiedenheiten müssen also die beiden Sippen als getrennte Arten aufrecht gehalten werden. T. Heichenbachii steht auch zu keiner anderen der kleinen ähnlichen alpinen Sippen (wie z. B. T'. alpinum (HorrE) Kocu und dessen Var. hyoseridifolium' BAER & HELLW EGER) in engerer verwandschaftlichen Beziehung. Mit folgenden Worten gibt M. HELLWEGER, der die unter Nr. 3950 in I. DÖRFLERS obenzitierten Exsiccaten aus- geteilten Exemplare selbst gesammelt hat, eine Charakteristik von T. Reichenbachii, die ich mir erlaube hier abzudrucken: »Eine hochalpine, wie es scheint endemische Pflanze, die ! Diese in I. DÖRFLERS Herbarium normale Nr. 4063, wo eine kurze Beschreibung vorliegt, aufgestellte Varietät ist zweifelsohne von dem T. alpinum (HorrE) Koch als selbständige Art abzuscheiden. Da aber der Name hyoseridifolium erst im Jahre 1899 von BAER und HELLWDGER ge- geben worden ist und schon einige Jahre vorher ein T. hyoseridifolium Arv.-Touy. & Marc d’Amarie (aus dem südlichen Frankreich) in »Lucante, Revue de Bot.», X (1892) s. 651 beschrieben wurde, muss die obengenannte Sippe einen neuen Namen erhalten. Ich schlage hier den Namen T. venu- stum für dieselbe vor. Ausser durch die von BAER und HELLWEGER a. a. O. hervorgehobenen Merkmale: >... foliis non runcinatis, sed profun- de pinnatifidis, eorumque laciniis subintegris angustioribus v. linearibus, accurate oppositis; preterea statura minori, flosculisque paucioribus» unterscheidet sie sich von T. alpinum (HorrE) Koc# durch die schmäleren und längeren randständigen Blüten, mehr oder weniger grünliche Griffel und Narben, die höher über die Blüten emporragen so- wie durch kürzere und schmälere äussere Hüllschuppen. 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:ol. bisher nur aus dem engeren Umkreise der südöstlichen Bren- neralpen bekannt geworden ist. Sie stellt habituell gleichsam eine Hochalpenform von T. paludosum SCHLECHT. dar, ist aber durch die konstant sehr geringe Anzahl der Blüten innerhalb eines Köpfchens ausgezeichnet. Infolge dieses Um- standes öffnen sich die Blütenköpfe auch während des wärm- sten Mittagssonnenscheines niemals, während das daneben wachsende T. officinale v. alpinum Koch radiär ausgebreitete Blütenstände aufweist. Erst zur Zeit der vollen Fruchtreife spreizen sich die Hüllblätter des Köpfchens auseinander, so TEE cen Fig. 2. T. Reichenbachii (HUTER) DAHLsT. a Achenium, 'P; b Achenium mit Schnabel und Pappus, + — T. Reichenbachii (HUTER) DAHLST. subsp. dovrense DAnrsr. c Achenium, !9. d. Achenium mit Schnabel und Pappus, +. dass die Fiederkronen der flugreifen Achänen eine Halbkugel bilden, während die reichblütigen alpinen 7. officinale-Formen den bekannten vollkommen kugelförmigen Fruchtstand mit ganz zurückgebogenen, an den Schaft angeschmiegten Hüllen besitzen.» Hier sind einige der auffallendsten Charaktere hervorge- hoben worden, durch welche T. Reichenbachii sich gerade von der unten beschriebenen norwegischen Unterart unterscheidet und zwar die geringe Anzahl der Blüten und die niemals ge- öffneten Blütenköpfe. Hinzuzufügen ist dass die Blüten der DAHLSTEDT, TARAXACUM REICHENBACHIL SUBSP. DOVRENSE. 7 ersteren immer an den Rändern eingerollt sind, während sie bei subsp. dovrense immer flach ausgebreitet sind, bei dem sich ausserdem die Blütenköpfe während der Anthese voll- ständig öffnen. Die Früchte des T. Reichenbachii sind stets länger ge- schnäbelt und haben gröbere Stacheln sowie etwas breitere und mehr hervortretende Hauptrippen als es bei der Unter- art der Fall ist. Die Hüllen sowie die Schuppen sind augen- fällig schmäler als bei der letzteren und die Schuppenspitzen sowie die Unterfläche der randständigen Blüten sind lebhafter gefärbt. Dieser Verschiedenheiten ungeachtet haben die bei- den Sippen so grosse Aehnlichkeiten in Bezug auf Blattform, Form und Aussehen der Hüllschuppen, fehlendes Pollen u. s. w. mit einander aufzuweisen, dass sie unzweitelhaft in engster Beziehung zu einander. stehen und meines Erachtens nur als Formen und zwar als Unterarten von einander ge- trennt werden können. Es muss hier hervorgehoben werden, dass die von A. LANGE auf einer niedrigeren Höhe (2000 m.) gesammelten Exemplare etwas flachere Corollen und eine weniger lebhaft gefärbte Unterfläche der randständigen Blüten besitzen, wo- durch sie sich der norwegischen Unterart ein wenig nähern. Subsp. dovrense n. subsp. Tafel I, Fig. 2. Radix longa valida, badio-fusca, in rhizoma satis validum, sepe divisum abiens. Folia iis f. primarie simillima, vulgo autem angustiora et sepe integriora. Pedunculi erecti v. adscendentes, folia 4- superantes, basi apiceque pallidi medio + cupreo-colorati, glabri v. superne parce araneosi. Involucrum crassum v. crassiusculum, sat latum, basi + truncatum. Squamae exteriores erecta, laxe adpressee, inferiores + ovato- lanceolate, superiores + late ovatx-ovales, apice piceo- v. vio- laceo-colorato, obtuso acuminate, dorso obscure atrovirides, in margine + late albido-scarioss, inequaliter dentatze—angula- te, + undulat®, sub apice paullum colorato breviter callosz 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND *4. N:o 1. v. inferiores prsesertim sepe + corniculat®, interiores latius- cule, sub apice lato, pallido + corniculatze. Calathium expansum, 30—35 mm. diametro, radians, sat obscure luteum. Ligule marginales plane v. subplane (apice marginibus paullum involuta), extus stria brunneo-violacea notat&, den- tibus rubro-coloratis. Anthere pallide lutez, polline carentes. Stylus et stigma virescentes, sicci sat obscuri. Achenium olivaceo-nigrum, summo apice breviter et te- nuissime spinulosum, ceterum ad medium levissime verru- culosum, inferne leve, jugis omnibus fere sequalibus, 3,5 mm. longum in pyramidem 0,5 mm. longum sensim abiens, rostro 3—3,5 mm. longo, pappo albo. Verbreitung: Norwegen: Dovre, Knutshö (F. AHLBERG, s. n. T. officinale WEB. var, Aug. 1870 und 1875, flor.; H. Ups.. H. Lund.), ibid. auf flachen von Flechten bewachsenen trockenen Absätzen an der Nordseite des mittleren Knutsh6 an zwei Fundstätten (L. Sylow und Carl Stórmer, 19??06, flor.; H. Christ. und H. Stockh.), ibid. Vaarstighö des nördlichen Knutshö (J. Holmboe, 1896 flor.; H. Christ.). Von T. RHeichenbachi$ unterscheidet sich diese Unterart hauptsächlich durch gewöhnlich schmälere, im allgemeinen weniger deutlich gezähnte Blätter, breitere, zuweilen fast doppelt so breite, am Grunde gestutzte Hüllen, breitere äus- sere Hüllschuppen, die an der stumpferen Spitze blasser ge- . fárbt sind und durch an der Spitze mehr blassgrüne oder pech- farbige zuweilen mit einem Stich ins violette ziehende innere Hüllschuppen. Die Blüten sind ausserdem flach, die rand- ständigen unten braunviolett gefärbt und die Blütenkörbe flach ausgebreitet. Die Früchte sind kürzer geschnäbelt mit gleichförmigen Rippen versehen und an der Spitze mit dün- neren Stacheln besetzt. Der Fund einer dem T. Reichenbachii so eng verwandten Sippe wie die Subsp. dovrense ist in pflanzengeographischer Hinsicht von sehr grossem Interesse. Unleugbar haben die beiden Sippen früher einer einheitliche Art gebildet und ein und dasselbe Verbreitungsgebiet bewohnt. Es fragt sich nun, auf welchen Einwanderungswegen sie nach ihren jetzigen Gebieten gelangt sind. DAHLSTEDT, TARAXACUM REICHENBACHII SUBSP. DOVRENSE. 9 Bekanntlich hat N. WILLE,! gestützt auf sowohl pflanzen- geographische als geologische und paläontologische Gründe, hervorgehoben, dass während der letzten Glacialzeit im nörd- lichen Norwegen auf einer Küstenstrecke, die sich so weit nach Süden wie bis nach der Umgegend des Sognefjorden ausgedehnt haben kann, eine hocharktische Vegetation ge- lebt haben müsse. Er spricht daselbst auch als seine An- sicht aus, dass dieses arktische Element zum grössten Teil während der letzten Glacialzeit eingewandert sei, als die Kola-Halbinsel und wenigstens das nördliche Norwegen ein eisfreies Land bildeten, und dass diese Einwanderung aus dem arktischen Russland und Sibirien tatsächlich in der Gegen- wart stattfinde. Wenn man nun in Betracht zieht, dass T. Reichenbachit und dessen Subsp. dovrense gegenwärtig so weit von einander getrennt vorkommen und dass jede der beiden Sippen so beschränkte Gebiete bewohnt und endlich, dass sie, wenn- gleich eng verwandt, doch nicht identisch sind, sondern sich durch mehrere Merkmale als getrennte Formen kennzeichnen, scheint mir dies alles dafür zu sprechen, dass sie einer alten Formengruppe angehóren, von der sie nunmehr die isolierten Reste bilden. Die Subsp. dovrense wurde nach J. HoLMBOE von ihm in der Flechtenregion vergesellschaftet mit Campa- nula uniflora L. und Artemisia norvegica (VAHL) FR. auf dem Vaarstighö (dem nördlichen Teil des Knutshö) angetroffen. Nicht weit von diesem Fundorte wurde sie von C. STÖRMER und L. SyLow mit Papaver radicatum Rotts. und Campanula uniflora L. zusammen gefunden. Sie wuchs also auf beiden Fundstätten mit typisch arktischen Arten zusammen. Es liegt demnach nahe aus dem oben Gesagten einerseits anzunehmen, dass die Grundform der beiden Sippen T. Reichenbachit und Subsp. dovrense schon während der letzten Glacialzeit aus Sibirien ausgewandert ist, die ersterein südwest- licher Richtung über die Karpathen u. s. w. nach den Ost- alpen, die letztere in Gesellschaft mit anderen arktischen Arten über das nördliche Russland und die Kola-Halbinsel nach dem * Ueber die Einwanderung des arktischen Florenelementes nach Nor- wegen (Engler’s Jahrbüch. f. Pflanzensyst. u. Pflanzengeogr. Bd 36. Beibl. Nr. 81, pag. 44—61. Leipzig 1905). — Om invandringen af det arktiske Floraelement til Norge (Nyt. Mag f. Naturv.; Bd 43, pag. 315—338. Kristiania 1905. Arkiv för botanik. Bd 7. Nw 1. 2 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 1. nordlichen Norwegen. Ohne Zweifel muss eine Differentiie- rung schon in der ursprünglichen Heimat stattgefunden haben. In meinem Aufsatz: Arktiska och alpina arter inom form- gruppen Taraxacum ceratophorum (LeD.) DC habe ich auf Grund der gegenwärtigen Verbreitung dieser Arten die An- sicht ausgesprochen, dass die im nördlichen Norwegen und auf Dovre vorkommenden Arten der genannten Formen- gruppe sich aus Sibirien über das arktische Russland nach der Eiszeit -dorthin verbreitet haben müssen. Der Umstand dass keine Art aus den übrigen europäischen Hochgebirgen bekannt ist, dass aber einige Arten in den zentralasiatischen Gebirgsketten vorkommen, scheint mir diese Annahme zu stützen. Was T. Reichenbachii betrifft sind jedoch bisher keine nähere Verwandte weder aus dem europäischen Russland oder Sibirien noch aus den mit diesen Gegenden in Austausch ste- henden asiatischen Gebirgsketten bekannt. Ebenso kennt man keine nahe Verwandte aus den mitteleuropäischen Hoch- gebirgen. T. Reichenbachii scheint hier wie die subsp. dovrense in Norwegen endemisch zu sein. Wenn also die beiden Sippen allem Anschein nach nach allen Richtungen hin ganz isoliert dastehen, so wäre es an- derseits nicht unmöglich, dass ihre Einwanderung noch früher stattgefunden hat und zwar zu Ende der ersten Eiszeit oder dass sie sich sogar zu jener Zeit irgendwo in den europäischen Hochgebirgen entwickelt haben. A. a. O. führt WILLE einige Beispiele von Pflanzen an, die dem sogenannten »grönländischen Element» der norwe- gischen Flora angehören. Dies sind Pflanzen, die Norwegen mit Grönland gemein hat, die aber in Sibirien fehlen. Diese Pflanzen haben ein sehr isoliertes Vorkommen. Er macht auch auf eine andere Kategorie von Pflanzen aufmerksam, die Norwegen mit Island (teilweise), England, den Alpen und Grönland gemein hat, die aber auch in Sibirien fehlen. Er spricht betreffs dieser Pflanzen die Vermutung aus, dass sie sich vor der letzten Eiszeit und nicht nach derselben ver- breitet haben. Zu der einen oder anderen dieser Kategorien können vielleicht 7. Reichenbachii und dessen Unterart ge- rechnet werden. Sie haben dann ihre weite Verbreitung während und nach der ersten Fiszeit gewonnen, werden während der folgenden Umgestaltungen in die Nähe ihrer DAHLSTEDT, TARAXACUM REICHENBACHII SUBSP. DOVRENSE. ll jetzigen Wohnstätte verdrängt und haben dort die letzte Eiszeit überdauert. Es ist noch ein Umstand, der für diese Deutung spricht. Wie ich vorher hervorgehoben habe, stehen die Exemplare des T. Reichenbachii, die auf niedriegeren Höhen angetroffen worden sind, der Subsp. dovrense viel näher als die in höhe- ren Regionen wachsenden Exemplare. Sollte sich diese Beo- bachtung bestätigen, so ist diese Tatsache sicherlich von Be- deutung für die Erklärung des Vorkommens dieser beiden Sippen und damit auch für die Deutung anderer damit zu- sammenhängender pflanzengeographischer Fragen. Es kann doch nicht geleugnet werden, dass die zu der Subsp. dovrense hinneigenden Exemplare des T. Reichenbachii als zurückgebliebene Reste der Grundform erklärt werden können. Jedenfalls wäre eine genauere Untersuchung von T. Reichenbachii und dessen Verhalten auf verschiedenen Höhen von nicht geringem Interesse. Ebenso möchte ich eine eifrige Nachforschung nach der Subsp. dovrense sowohl auf Dovre als in den nördlichen Teilen Norwegens und im schwe- dischen Lappland empfehlen, wo man vermuten könnte, dass noch isolierte Reste dieser Sippe zu entdecken wären. Für beide hier dargelegten’ Alternative scheinen mir fast gleich gute Gründe zu sprechen. Nur durch Entdeckung neuer Fundstätten lässt sich jedoch der Einwanderungsweg und die Zeit der Einwanderung mit grösserer Sicherheit bestimmen. Tryckt den 4 juli 1907. Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. m iv Be n e M. (ua) Qu d eu une E. £ i mula eds il á es = I ske i 49 4 » i 7 * Li Let KÄKE X * ' - D wifi n Ms rk v3 ; m) , - E: " "ert" LE s 4 . ; - VAM 674 D nic ; x ve P ot ot eB ee " AL und - N - r p ~~" f Ct; y Oe TIR M ED BE f SÅ v. h Ja 3 [2 07 ^ ) th "n j 1 "al , me: T. fj^ | | : ÄMNEN IE Rh 4 ay . are | [ diat chisel vel Dura | TN CRESS Sv | P p | ts Jum s Ar i M E. $6 uU e m vag | A Pid : t H3 I d did. LU ' ] - à ; ~ k P ] .* n "hit ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N: 2. Neue und seltene Gefiisspflanzen aus Ost- und Siidpatagonien. Von P. DUSEN. Mit 9 Tafeln. Die Mehrzahl der hier unten beschriebenen oder wegen ihrer Seltenheit angeführten Pflanzen sammelte ich auf einer Reise mit der Finnländischen Kolonie-Expedition nach Pata- gonien, und zwar längs der Ostküste von Patagonien im De- zember 1904 und in dem S:ta Cruz-Territorium von Anfang Januar bis Mitte Mai 1905. Von dem Hafenplatz S:ta Cruz unweit der Mündung des gleichnamigen Flusses ging die Reise quer durch Patagonien bis an die Waldgrenze am Lago Ar- gentino. Von hier aus wurde die Reise in nördlicher Rich- tung nach den grossen Seen Lago Viedma und Lago San Martin fortgesetzt. Im Gebirge nördlich von dem letzter- wähnten See wurden wir durch einen gewaltigen Schneesturm und winterliches Wetter gezwungen umzukehren. Da unsre Last-und Reittiere, die durch den mehrtägigen Aufenthalt in dem fast vegetationslosen Gebirge erschöpft und durch die jammerlichen Terrainverhältnisse fast ausnahmslos verwundet waren, nach etwa dreiwöchentlicher Ruhe in einer grasreichen Gegend am Mittellauf des Rio Fosiles — eines nördlichen Zu- fleusses des Lago San Martin — sich erhelt hatten, wurde die Rückreise nach S:ta Cruz im Tale des Arroyo Shewen angetreten. Einige wenige der unten zu besprechenden Pflanzen sind von dem Schiffskapitän J. HÖGBERG auf Reisen mit den ar- Arkiv für botanik. Bd 7. N:o 2. 1 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 9. gentinischen Grenzkommissionen in den Territorien S:ta Cruz und Chubut gesammelt; auch sind einige in dieser Arbeit mitgenommene Arten im Tale des verhältnismässig kleinen, unweit des Lago Buenos Aires gelegenen Sees Laguna Blanca von Herrn T. KosLowskv gesammelt, der in liebenswürdiger Weise eine kleinere hier gemachte Phanerogamen-Sammlung zu meiner Verfügung stellte. Weil die Karten von Patagonien sehr spärlich mit Orts- namen versehen sind, ist es zuweilen notwendig die Fund- stellen der Pflanzen durch Angabe von Länge und Breite anzugeben. Zuweilen werde ich die Ortsnamen nebst Breite und Lange angeben, da die auf der Reise mitgenommenen, eigentlich für koloniale Zwecke herausgegebenen Karten den Botanikern schwerlich zugänglich sind. Die betreffende Karte ist von dem argentinischen Kolonialdepartement herausgegeben und heisst: »Territorio de S:ta Cruz». Die Karte liegt in zwei Blättern vor: Zona Sud del Rio S:ta Cruz und Zona Norte del Rio S:ta Cruz, beide im Massstabe 1: 200000. Im Falle irgend welche Fundsstellen ausserhalb des S:ta Cruz- Territoriums gelegen sind, wird bei der Angabe der Lokalitäten auch das betreffende Territorium erwähnt. Die Lage der an der Ostküste von Patagonien gelegenen Fundstellen wird durch die Angabe des Breitengrades näher bestimmt. Die Bestimmungen der unten aufgezählten Arten sind teilweise in der bot. Abteilung des schwedischen Reichsmu- seums zu Stockholm ausgeführt. Für das mir hier bewiesene freundliche Entgegenkommen bringe ich Herrn Prof. Dr. C. LINDMAN, Herrn Dr. H. DAHLSTEDT und Herrn Dr. R. Fries meinen herzlichen Dank. Meinen herzlichen Dank bringe ich ebenfalls Herrn Prof. Dr. E. Hacker, der die Gramineen bestimmt und beschrieben hat, sowie auch Herrn Dr. H. Curtst, der die Pteridophyten. und Herrn Pfarrer G. KÜKENTHAL, der die Cyperaceen be- stimmte. Herr D:r H. DanrsrEDT hat das Hieraciwm austro- americanum n. sp. aufgestellt und selbst beschrieben. Die vorliegende Arbeit ist als eine vorläufige anzusehen, der eine ausführliche Darstellung der Vegetation von Süd- patagonien folgen wird. ‘xemplare der als nov. spec. oder nov. var. aufgestellten Arten, zu deren Beschreibung ich nun übergehe, sind in der bot. Abteilung des schwedischen Reichsmuseums zu Stockholm P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 3 aufbewahrt. Die neuen oder sonst bemerkenswerten Arten lasse ich nun hier folgen. Polypodiaceae. Polystichum capense WILLD. var. versus P. flexum KZE. Hab. Patagonia orientalis, Cabo Blanco in rupibus litoreis, ubi varietas copiose. occurrit. Cystopteris fragilis BERNH. Hab. In valle rivuli Arroyo Shewen ad Yotel-Aik (long. w. von Gr. 70° 36' lat. 49° 31') inter saxa basaltica. Die Art war, ehe sie hier im Herzen von Patagonien ge- funden wurde, ausserhalb der Seenregion, wenigstens in Süd- patagonien, nicht bekannt. Pleurosorus papaverifolia (Kze.) FEE. Hab. Lago San Martin in fissuris rupium. Die Art war bisjetzt nur aus Chile bekannt. Ophiglossacee. Botrychium ramosum (BORCKH.) ASCHERS. Hab. Rio Fosiles in declive denudato in alt. c. 800 m s. m. haud procul a lacu Lago San Martin sito. Botrychium Lunaria (L.) Sw. var. Dusenii H. CHRIST, Curist, Botrych. Austr. Amer. Hab. Rio Fosiles in consertio speciei praecedentis. Juncaginaceae. Lilaea subulata HBK. Hab. In ripa lacusculi ad Richmond praedium haud procul! a S:ta Cruz emporio situm. Die Pflanze ist, verglichen mit den in Argentinien ge- sammelten Exemplaren, sehr niedrig und die Blätter kurz und schmal; sie kann als eine forma tenuis bezeichnet werden. "m.s 3 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 2. Die Art war bisjetzt nicht südlich von dem Rio Negro gefunden. Durch den hier erwähnten Fund wird die Ver- breitungsgrenze dieser Art etwa 9 Breitegrade nach Süden verschoben. Sie ist eine in Stidamerika weit verbreitete Pflanze: Urugnay, Argentina, Chile, weiter nördlich in den Anden; geht nach Nordamerika über. Gramineae. Hierochloé pusilla E. HAckEL n. sp. Rhizoma repens, stoloniferum; culmi 3—4 cm alti, ro- busti, teretes, retrorsum pubescentes, specie enodes; folia in basi culmi dense aggregata, patentes, glabra; vaginae inferi- ores breves, summa vero 2 cm longa, ventricosa, lamina mu- croniformi terminata, infimae emortuae fuscae culmi basin dense cingentes atque tumefacientes; ligula brevissima, trun- — cata; laminae lineares, apice cucullato-obtusae, planae vel sic- — citate complicatae, ad 2,» cm longae, explicatae 2 mm latae, rigidae, laeves, nervis paucis crassiusculis supra prominentibus percursae; spiculae 5—7 in racemum subsimplicem, brevem (ad 1,5 em longum) densum confertae, imbricatae, breviter pedicellatae, pedicellis rachique communi glaberrimis, ovatae, brunnescentes, 5 mm longae: glumae I et II aequales, spi- culae longitudinem aequantes, late ovatae, acutae, tenuiter 3-nerves, nervis lateralibus brevibus, tenuiter membranaceae, albidae, glaberrimae; III et IV spieulam subaequantes (4,5 mm longae), late ovales, cymbiformes, apice hyalino, albido, obtuso, emarginato vel (in glum. IV) integro, subrecurvo, ce- terum chartaceae, brunnescentes, scabrae, 7-nerves, omnino muticae, paleam eius longitudinem aequantem multo angusti- orem binervem floremque J triandrum foventes; gluma V (fertilis) 3,5 mm longa, ovalis, obtusa, fusiformi-involuta, coriaceo-chartacea, glabra, nitens, brunnea, subenervis; palea eam aequans, late oblonga, binervis; stamina 3, antheris (an semper?) effoetis; ovarium oblongum, stigmatibus ex apicc glumae longe exsertis. Hab. Rio Fosiles in consortio Bolacis glebariae Comm. in alt. ec. 1000 m s. m. P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 5 Tafel 1. Fig. 1. Planta magn. nat. Tafel 7. Fig. 1. Spicula. 4/1. Sehr nahe verwandt mit H. pauciflora R. Br., die sich jedoch von unsrer Art unterscheidet durch den kahlen Halm, die kürzern, äussern Hiillspelzen (die I. und die II. sind etwas kürser als die III. and die IV., bei 7. pusilla hingegen länger), die am Rande (nur nicht an der Spitze) etwas behaarte III. und IV. Hüllspelze, von denen die IV. überdies unterhalb der ausgerandeten Spitze eine kurze Granne trägt, endlich durch die an den Seiten (wenigstens im obern Teile) flammige Deckspelze (gl. V.) der fruchtbaren Blüte. Die Art wurde nur in die harten Bolax glebaria-Polster eingesprengt gefunden. Stipa hirtiflora E. HACKEL n. sp. Perennis, caespitosa, innovationibus extravaginalibus; culmi erecti, teretes, glaberrimi, ad 50 cm alti, 3-nodes, nodo summo supra medium culmi sito, apice breviter nudi; vaginae teretes, arctae, internodiis breviores, glaberrimae, imae squa- miformes, emortuae dilute fuscescentes, diu persistenstes; li- galae brevissimae, truncatae, ciliolatae; laminae anguste lineares, convolutae, juuceae, acutae, inferiores ad 20 cm longae, rigidae, glauco-virides, glaberrimae, intus costis ap- proximatis percursae; panicula linearis, contracta, laxa, 12—15 em longa, ramis paucis, ad rhacheos nodos binis erectis, filiformibus, hirtellis, primario inferiore c. 5 cm longo bispiculato, in !/» inferiore nudo, secundariis unispiculatis, spieulis laxe subaequaliterque dispositis, subterminalibus brevissime pedicellatis; spiculae lineari-lanceolatae, c. 11 mm longae, ex albo-viridulo et livide violaceo variegatae; glumae steriles subaequales (I. 10 mm, II. 11 mm longae), lanceolatae, in 2 inferiore dorsi violaceae, ceterum albo- viridulae, tenui-membranaceae, nervo medio scabro; gluma fertilis lineari-oblonga, 7—8 mm longa, callo obtuso 0,7 mm longo, breviter barbulata, livide viridula, tota erecto-patulis, griseo-albis, c. 1 mm longis, versus margines densioribus hir- 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 47. NO. tula, in aristam continuo abiens, apice sine corona, arista 2,5 cm longa rigidula, paullo infra medium geniculata, columna subflexuosa, basi eodem modo ac gluma hirsuta, pilis sursum decrescentibus, seta glabra, scabra; palea glumam aequans, oblonga, acutiuscula, convoluta, dorso pilis parvis adspersa, apice barbata; antherae 4 mm longae, apice barbulatae. Hab. In valle rivuli Arroyo Pelque in graminosis; Lago Argentino ad marginem fageti; ad marginem fageti nec non in fagetis subapertis haud procul a lacu Lago Viedma sitis in alt. c. 400 m s. m. Tafel 3. Fig. 7. Planta magn. nat. Tafel 7. Fig. 4. Caryopsis. 7/1. >25. "Spieula.- 7/1. Unter den amerikanischen Arten hat diese neue Spezies keine Verwandten, wohl aber steht sie der Stipa sibirica LAM. sehr nahe; diese unterscheidet sich von St. hirtiflora durch längere und breitere, meist flache, rauhe Blätter, eine dichtere und reichblütigere Rispe mit zu 3—5 stehenden rauhen Zwei- gen, 3-nervige, etwa 8 mm lange Hüllspelzen, ebenso lange Deckspelzen, kahle, höchstens am Grunde rauhflammige, aber nicht langhaarige Grannen. Stipa Ameghinoi SPEG. SPEGAZZINI, Stip. Plat. p. 163. Hab. In valle superiore fluminis Rio S:ta Cruz in campo. Agrostis canina L. var. grandiflora Hack. E. Hacker apud C. SKOTTSBERG, Zur Flora des Feuerlandes S. 5. Hab. Rio Fosiles in uliginosis c. 800 m s. m. Die Varietät wurde bezüglich Südamerika zuerst von C. SKOTTSBERG im Süden von dem Feuerlande gefunden. Sie findet sich auch in Schottland. — Vergl. Mitteilungen d. Na- turwiss. Ver. f. Steierm. 1905. 8. CXI. P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 7 Poa subenervis E. HACKEL n. sp. Perennis, rhizomate plus minusve repente, innovationibus intravaginalibus; culmi innovationesque basi decumbentes, geniculato-ascendentes, ad 20 cm alti, robusti, glaberrimi, 1—2-nodes, nodi superiore prope basin partis culmi erectae sito; vaginae internodiis longiores, teretes, glaberrimae, emor- tuae, inferiores mox dilabentes, suprema laxiuscula, fere me- dium culmum aequans, laminam abbreviatam (1—1,5 cm longam) ferens; ligula brevissima, truncata, puberula; la- minae lineares, obtusiusculae, mucronulatae, planae vel com- plicatae, innovationum ad 5 em longae statu explanato 2,5 mm latae, culmeae parum breviores latioresque, omnes glauco- virides, rigidae, patentes, saepe curvulae, subtus nervo medio marginibusque 4- scabrae, nervis crassis supra parum promi- nentibus percursae; panicula linearis, spiciformis, 4—6 cm longa, ad 8 mm lata, contracta, densa, stricta, rhachi inferne laevi, ramis plerumque binis, erectis, rigide filiformibus, sca- berrimis, primario inferiore ad 2 cm longo, in !/, inferiore nudo, 3—4-spieulato, secundariis brevissimis, plerumque unispiculatis, spiculis aequaliter dispositis, subimbricatis, bre- viter vel brevissime pedicellatis; spiculae ellipticae, c. 7 mm longae, 3,5 mm latae, dense 3—4-flores, floribus sese ad */; usque tegentibus, hermaphroditis e viridi et violaceo varie- gatae; glumae steriles parum inaequales (4.5 et 5 mm longae), fertiles contiguas ad ?/, usque tegentes, late lanceolatae, acutae, I. I-nervis, II. 3-nervis; fertiles ovato-lanceolatae, 5 mm lon- gae, acuminatae et mucronulatae, callo circumcirca pilis 1 mm longis rectis barbatae, ceterum glabrae, carina superne scaberulae, praeter nervum medium in mucronulum produc- tum subenerves, i. e. nervis utrinque 2 tenuissimis vel omnino obsoletis percursae, chartaceo-membranaceae, superne vix hyalino-marginatae; palea gluma parum brevior, lanceolata, acutiuscula, bidentula, carinis eximie spinuloso-ciliata ; antherae 2,5 mm longae, attoviolaceae; stigmata longe lateque plumosa. Hab. In montanis inter lacum Lago Viedma et lacum Laguna Tar ad marginem paludis in alt. c. 1000 m s. m.; ad flumen Rio Fosiles in montanis uliginosis e. 800 m s. m. 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O À2. Tafel 2. Fig. 3. Planta magn. nat. Tafel 7. Fig. 2. Spicula. 2/ı. Im Habitus steht diese Art der P. stoloniformis PRESL. nahe, diese hat aber lange, spitze und kahle Ligulae, grün- liche Ährchen, deutlich 5-nervige, auf dem Callus kahle Deck- spelzen. Der Beschreibung nach ist auch P. obvallata STEUD. mit unsrer Art verwandt; ihre Callushaare sind noch langer (halb oder fast so lang als die Deckspelze), ihre Ligulae sind länglich oder eiförmig, spitz, und das Wachstum ist dicht rasenförmig ohne Ausläufer, die Halme aufrecht. Poa Dusenii E. HACKEL n. sp. Perennis, caespitosa, innovationibus intravaginalibus; culmi erecti, c. 35 cm alti, subcompressi, glaberrimi, uninodes, nodo parum supra basin sito denudato, superne longi nudi; vaginae culmeae compressae, glaberrimae, summa 10—12 cm longa, laminam brevem ferens, infimae, praesertim innovatio- num, valde dilatatae, subbulbosae, emortuae cinereo-fuscae, diu persistentes; ligula foliorum innovationum elongata (6—8 mm longa), subtubulosa, hyalina, glabra, foliorum cul- meorum brevior, in vaginae margines late decurrens; laminae innovationum arcte setaceo-complicatae, c. 6 cm longae, 0,5 mm. diam., culmeae breviores, latiores, omnes erectae, glauco- virides, glaberrimae, lateribus (in sicco) sulcatae; panicula lineari-oblonga, 6—9 cm longa, contracta, c. 1,5 cm lata, densa, rhachi ramisque laevibus, his binis-ternis, erectis, rigi- dulis, primario inferiore 2—3 cm longo, in !/; inferiore nudo, multospiculato, secundario brevi, fere a basi spiculifero, plu- rispiculato, spiculis breviter vel brevissime pedicellatis, pedi- cellis scabris, subaequaliter et dense imbricatis; spiculae foemineae tantum notae, ovato-oblongae, dense 4—5-florae, ad 7 mm longae, floribus sese fere ad apicem usque tegen- tibus, ex albo-viridulo et livide violaceo-variegatae; glumae steriles subaequales, 5—6 mm longae, ovato-lanceolatae, acu- minatae, acutissimac, 3-nerves, carina superne scabra, fertiles P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 9 fere ad apicem usque tegentes, ovato-lanceolatae, acutae, 5 .mm longae, in !/ vel !/; superiore albo-membranaceae, gla- brae, nervo medio tantum percursae, in !/—!/; inferiore om- nino dense appresseque pilosae, 5-nerves (nervis in pute im- mersis), callo brevissime pilosulo (neque crispato-lanato); palea quam gluma !/ı brevior, lanceolata, acute bidentula, carinis in !/; inferiore villosulis; stamina non inveni; caryopsis ob- longa, subtrigona glumae laxius, paleae arctius adhaerens. Hab. Patagonia orientalis ad Mazaredo portum (lat. 47? 41') in campo suffruticoso. Tafel 3. Fig. l. Planta magn. nat. Tafel 7. Hig. 3. Spicula. -4/1. Die neue Art gehört wahrscheinlich zu der Sektion Dioi- copoa, was jedoch nicht sicher nachweisbar ist, da nur frucht- reife Exemplare vorlagen, an denen keine Reste von Staub- faden gefunden wurden. Der Beschreibung nach steht Poa pubiflora BENTH. unserer Art sehr nahe, doch heisst es von jener: »palea inferior undique molliter pubescens et carina longiuscule ciliata», während bei P. Dusenii die Deckspelze nur im unteren Teile (!/—!/;) behaart und ihr Kiel nicht besonders gewimpert ist. Die kurze Diagnose BENTHAM’s schweigt von der Ligula, woraus zu schliessen sein dürfte, dass dieses Organ bei P. pubiflora nichts Auffülliges zeigt; bei P. Dusenii aber ist sie sehr auffallend lang und umschliesst bei den Innovationen das nachfolgende Blatt in der Form einer Róhre. Calamagrostis Antoniana STEUD Syn. Agrostis Antoniana Gris. — GRISEBACH, Symb. Flor. Argent p. 296. Hab. Ad marginem fageti haud procul a lacu Lago Viedma siti in alt. c. 400 m s. m.; ad lac. Lago San Martin ad rivulum. Die Art ist von Manpon in den peruvianisch-boliviani- schen Anden gesammelt. 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. No Festuca rubra L. var. nov. simpliciuscula Hack. nov. var. Differt a typo panicula lineari, simpliciuscula, spiculis in parte superiore solitariis, breviter pedicellatis, in paniculae basi binis, altera longius, altera brevissime pedicellata ; foliorum ligulae eximie biauriculatae. Hab. Rio Fosiles in uliginosis c. 800 m. s. m. Tafel 2. Fig. 2. Planta magn. nat. Diese Form kann nicht als ein blosser Kümmerzustand der PF. rubra angesehen werden, denn die Dimensionen der Halme (35 em) und Blatter (12 cm) sind normal; auch die Blätter der Innovationen haben sehr stark geöhrte Ligulae (Ohrchen 1 mm lang), was bei typischer rubra nicht vorkommt. Das Wachstum ist locker rasig, und das Rhizom hat kurze, kriechende Zweige. Die Rispe nur 4 cm lang, zusammenge- zogen, alle Zweige nur je 1 Ährchen tragend, der unterste und nächste Primärzweig 5—6 mm lang mit einem basalen, sehr kurzen Sekundärzweige, die übrigen viel kürzer, ohne solchen. Deckspelzen 6—7 mm lang, rauh punktiert, mit kurzer Granne. Festuca ovina L. subsp. hystricola Hack. nov. subsp. Culmi c. 20 cm alti, uninodes, nodo basi approximato, superne longissime denudati; vaginae innovationum integrae, emortuae non fibrosae; ligula manifeste biauriculata, glabra; laminae breves (c. 2 cm longae, grosse setaceae, di«m. 9,7.—0,s mm, obtusae, omnino complicatae, subcylindricze, laeves, glaucae, 5-nerves, sub epidermate exteriore stratis scleren- chymaticis 2—4 continuis vel saepius inter nervos interruptis instructae; panicula brevis, 3—4 cm longa, subsimplex, ramis paucis, 1—3-spiculatis; spiculae 3—4-florae, 6—7 mm longae; glumae steriles inaequales, IT. ad ?/; IV** pertinens, fertiles anguste lanceolatae, scabrae, brevissime aristatae; antherae 1 mm longae. Hab. Puerto San Julian in campo; ad S:ta Cruz empo- rium in campo; planta in utrisque locis vulgatis- sima est. T as P. DUSÉN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SÜDPATAGONIEN. ll Im Habitus der F. Hystrix Boiss. sehr ähnlich. Diese aber unterscheidet sich durch im oberen Teile flache, vom Rücken her zusammengedrückte, 3-nervige Blatter. Die Skle- remchymschichten der Blätter sind bei ihr weit mächtiger und niemals unterbrochen. Unter den Subspezies der F. ovina steht die brevifolia der unsern am nächsten, diese hat aber Blütter mit 5—7 sehr zarten, ganz getrennten Sklerenchym- bündeln und breit lanzettliche Deckspelzen. Festuca Commersonii FRANCH. Hab. In paludosis haud procul a lacu Lago Viedma sitis in alt. c. 500 m s. m., ubi species copiose occurrit. Die Art, welche hier mit Cyperaceen, vorzugsweise mit Carex decidua BooTT, vergesellschaftet, ist, war bisjetzt aus Patagonien nicht bekannt. Bromus pellitus Hack. E. Hacket apud Dusen, Die Gefässpflanzen. Hab. Rio Fosiles in montanis ad terram graminibus sat dense obtectam in alt. c. 1000 m s. m. Die Art war bisjetzt nur aus dem Süden des Feuerlandes bekannt. Elymus erianthus PHI. PmuiniePr in Anal. Mus. Nac. de Chile 1892, p. 13, t. 3 fig. 3. Syn. Elymus barbatus F. Kurtz ex HACK. ms (?). Hab. Patagonia orientalis, Puerto Mazaredo in campo suffruticoso; prope S:ta Cruz emporium in campo aperto; Lago Viedma in arena mobili; in montanis inter Lago Viedma et Laguna Tar in campo arido in alt. c. 500 m s. m. Die Art, welche bisjetzt aus Patagonien nicht bekannt war, ist an den angeführten Fundstellen sehr sparlich; man findet nur vereinzelte Individuen, welche gewöhnlich nur einen einzigen Halm entwickeln. 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND. No Cyperaceae. Carex capitata L. Hab. Rio Fosiles in paludosis montanis in alt. c. 900— 1000 m s. m. Die Pflanze ist typisch und findet sich hier oft reichlich. Sie war schon aus Südamerika bekannt, und zwar aus Ar- gentinien, Prov. Mendoza und aus dem Feuerlande. Carex incurva LIGHTF. Hab. Rio Fosiles in paludosis montanis in alt. c. 1000 m s. m. Typisch; verhältnismässig selten, selten reichlich. Aus Südamerika war sie vorher aus dem Feuerlande und der Magellanstrasse bekannt. Carex subantarctica SPEG. SPEGAZZINI, Nov. Add. ad Flor. Patag III. p. 180. Hab. In territorio Chubut in valle lacus Laguna Blanca (leg. I. KosLowsky). Carex nebularum PHIL. PHILIPPI, Plant. Nuev. chil. in An. Un. chil. Tom. 93. p. 492. Hab. Barranca Blanca emporium (long. 68° 50', lat. 50° 16°) in campo subuliginoso; in valle rivuli Arroyo Pelque (long. 73° 48', lat. 50° 42") ad ripam areno- sam rivalem; prope lacum Lago Argentino ad ripam rivuli Arroyo Centinela nec non ad ripam rivuli Arroyo Calafate; in territorio Chubut, Colonia G:al San Martin (long. 70° 30', lat. 44° 10') in alt. c. TOUS s, m." Die Art wurde von R. A. PuirrePr in der Nähe der heissen Quellen des Vulkans Chillan in der südchilenicher Kordillera entdeckt und danach in dem mittlern und süd- lichen Patagonien gefunden. ! Die in dieser Arbeit angegebenen Längen-Graden beziehen sich auf den Null-Meridian von Greenwich. P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 13 Carex Oederi Retz. var. cataractae (R. Br.) KUKENTHAL. Syn. Carex cataractae R. BR. — R. Brown, Prod. Flor. Nov. Holl vol. I. p. 242. — Hooxrer, Handb. New Zealand Flora. p. 315. Hab. Lago Argentino in uliginosis. Dieser Fund ist einer der wichtigsten den ieh auf der Reise gemacht habe. Die Pflanze wurde Anfang des vorigen Jahrhunderts von ROBERT BROWN beschrieben, der dieselbe im Norden von Tasmanien entdeckt hatte. Sie wurde viel später in Neu Seeland, sowohl auf der Nord- als Südinsel und endlich von mir in Südpatagonien gefunden. Die Pflanze gehört einer Gruppe von Arten an, die für die Floren von den Magellanslindern einschliesslich des süd- lichen Patagoniens und von Neu Seeland und Tasmanien ge- meinsam sind. Pflanzengeographisch sind diese Arten von grossem Interesse und jeder veitere Beitrag zu derselben wichtig. Deswegen habe ich schon hier die betreffende Pflanze mit aufgenommen. Carex microglochin WAHLENB. var. fuegina KÜKENTHAL. KÜKENTHAL, Carexveg. Sydamer. p. 546. Hab. Lago Argentino in uliginosis nee non in ripa are- nosa rivali; Rio Fosiles in uliginosis in alt. c. 900 ni s. mE Die Art war hinsichtlich Südamerika vorher aus dem Feuerlande und der Westküste von Patagonien bekannt. Carex Dusenii KUKENTHAL. Uber diese Pflanze, von der ich nur ein einziges Indivi- duum in einem Sumpfe am Lago San Martin in der Höhe von etwa 600 m fand, hat KÜKENTHAL mir brieflich mitge- teilt, dass sie eine neue Art aus der Verwandtschaft der nur einmal, und zwar am Oazy Harbour an der Magellansstrasse gefundenen Carex macrosolen STEUD. zu sein scheint. Sie ist viel höher und kräftiger als diese Art, von der sie sich aus- serdem durch vielblütige, dickere ? Ährchen, deren obere genähert sind, dunklere, stumpfere Deckschuppen der 9 Blüten und kürzere und plötzlich in den Schnabel übergehende Schläuche uterscheidet. 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND V4. N:O 9. Die Pflanze, von der ich auf der Taf. 4, Fig. 1 ein Ha- bitusbild und auf der Taf. 7 Fig. 6 und 7 Abbildungen des Schlauches und der Deckschuppe einer 9 Blüte mitteile, habe ich hier mit aufgenommen, um darauf aufmerksam zu machen, dass wir hóchst wahrscheinlich eine neue Art der nur eine einzige umfassenden Subsectio Lupulinae der Sectio Bifurcatae aus der patagonischen Kordillera oder aus den Magellanslàn- dern erwarten kónnen. Juncaceae. Marsippospermum Reichei BucHENAU. BUCHENAU, June. Patag. p. 159—170. Taf. VII. BUCHENAU, Pflanzenreich. Juncaceae. p. 39. Hab. Rio Fosiles in paludosis montanis c. 1000 m s. m., ubi species copiose occurrit. Die Art wurde von C. REicHE in dem Baguales-Gebiete entdeckt. Sie ist aus dem Feuerlande nicht bekannt und scheint ein eng begrenztes Verbreitungsgebiet einzunehmen. Liliaceae. Tristagma inflatum RENDLE. RENDLE, Patagonian Plants, p. 324. Hab. In territorio Chubut in valle lacus Laguna Blanca (long. 71° 15', lat. 45° 521); leg. I. Kostowsky. Tristagma pulchellum SPEG. SrEG. Nov. Add. Flor. Patag., p. 172. Hab. Lago Argentino in montanis ad terram nudam in alt. e. 1000 m s. m.; Rio Fosiles ad terram nudam in alt. c. 1000 m s. m. Die beiden Tristagma-Arten sind sehr selten. T. inflatum, sehr nahe mit dem feuerländischen F. australe NEGER ver- wandt, kennt man nur aus der Umgegend des Lago Argentino und der Laguna Blanca. 7. pulchellum, von dem ich nur wenige, vereinzelte Individuen gesehen habe, war vorher nur aus dem oberen Tale des Rio Aysen bekannt. " v P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SÜDPATAGONIEN. 15 Die beiden Arten sind durch einen wohlentwickelten Zwiebelstock gekennzeichnet. Orchidaceae. Chloraea pleistodactyla KrnzL et SPEG. Hab. Lago Argentino in declivibus herbosis. Eine stattliche Art, welche die Höhe von 8 dm erreicht; die Infloreszenzen werden zuweilen 1 dm lang und 4 cm dick. Die Pflanze war vorher schon aus Nord- und Mittelpatagonien bekannt. Caryophyllaceae. Acanthonychia ramosissima Hook. et ARN. Hab. Patagonia orientalis ad Puerto Cracker (lat. 42° 58’) in campo arido; species rarissima. Diese in Nord- und Siidamerika weit verbreitete Art war bisjetzt aus Patagonien nicht bekannt. Paronychia chilensis Dc. Hab. Patagonia orientalis ad Puerto madryn in campo suffruticoso. Vorher von dem nördlichen Chile bis Valdivia gefunden; aus Argentinien bisjetzt nicht bekannt. Melandrium alpestre Dus. n. sp. Perenne; rhizoma subterraneum, dense ramosum, ramis caespitosis, 3—8 cm altis, foliis emortuis + pannosis obtectis, apice folia dense conferta, subrosulantia gerentibus; folia anguste lanceolata, 1,5—2,0 cm longa et c. 3,0 mm lata, plana, dense glanduloso-pubescentia, demum ob delapsum glandula- rum pubescentia, marginibus dense ciliolata, opposita, inter- nodiis brevissimis, carnosula, apice callosa, obtusa, epetiolata, in vaginas dilatatas, submembranaceas, marginibus ciliatas, inferne connatas transeuntes, nervis inconspicuis; scapi ter- 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND JV. N:O 2. minales, erecti, 4,0—8,0 cm alti, inferne c. 1,5 mm diam., nodis 2, internodiis 2,0—4,0 cm longis, inferne pubescentes, sursum dense glanduloso-pubescentes, foliis binis ad noda dispositis, oppositis, inferne connatis, glanduloso-pubescentibus, folis basalibus parum brevioribus, fere linearibus; flores erecti, solitarii; calyx sphaeroideo-inflatus, c. 12 mm longus et 10 mm diam., striis fuscoviridibus, 5 robustioribus, 5 an- gustioribus interpositis exaratus, circiter ad !/; longitudinis 5-lobatus, lobis linearibus, obtusis, intus concavis; corolla rosea (2); petala excedentes, unguibus sursum valde ampliatis, auriculis distinctis, rotundatis, apendicibus integris, rotun- datis, laminis c. 5,0 mm longis, ultra medium bilobatis, lobis apicem versus subattenuatis, rotundatis; styli 5; capsula sessilis. Hab. Lago Argentino et Rio Fosiles, in utroque loco ad terram nudam in alt. c. 1000 m s. m. Tafel 1. Fig. 5—6. Planta magn. nat. alae Fig. 8. Apex rami foliatus. 1/1. » 9. Scapus supremus flore coronatus. 1/1. » 10. Petalum explanatum. 4/1. » 11, Petalum e latere visum. Die Art steht Melandrium magellanicum sehr nahe. Sie ist durch ein dicht verzweigtes Rhizom und durch polsterigen Wuchs gekennzeichnet und weicht schon hierdurch von M. magellanicum ab. Andere trennende Merkmale sind die kurzen, schmal lanzettlichen, stumpfen, sehr dicht behaarten, etwas fleischigen, anscheinend nervenlosen Blätter, die verhältnis- mässig kurzen Blütenstengel, der kräftig aufgeblasene Blüten- kelch und die breitern Kronenblätter mit divergierenden Lappen. Melandrium magellanicum findet sich vorzugsweise im Tieflande, wurde jedoch hin und wieder auf den waldlosen Abhängen bis auf die Höhe von etwa 400 m gesehen. Die hier beschriebene Art wurde dagegen erst im Gebirge ober- halb der Waldgrenze gefunden. ——— ee P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 17 Unsre Art kommt jedoch Melandrium patagonicum (SPEG.) SPEG.,! mit dem Lychnis antarctica OK. identisch ist, am nichsten. Die beiden Pflanzen sind einander offenbar so ähnlich — M. patagonicum kenne ich nur aus der Beschrei- bung — dass ich geschwankt habe, ob ich die meinige für eine selbständige Art halten sollte. Einige Umstände scheinen mir jedoch für das Artenrecht der von mir gesammelten Pflanze zu sprechen. Die Blätter sind nämlich bei M. pata- gonicum etwas kürzer und breiter als bei unsrer Art und spitz, oder wie SPEGAZZINI sagt: »attenuato-acutissima», was auf meine Pflanze nicht passt. Ausserdem ist zu bemerken, dass die Stengel von M. alpestre endständig sind, während die von JM. patagonicum sowohl nach SPEGAZZINI wie auch nach O. Kuntze in den Blattwinkeln an den untern Teilen der Zweige entspringen. Melandrium densifolium Dus. n. sp. Perenne; rhizoma subterraneum. dense ramosum, ramis abbreviatis, 2,0—5,0 cm altis, dense caespitosis, foliis emortuis + depastis obtectis, superne dense foliatis; folia parva lan- ceolata, c. 10 mm longa et 2,0 mm lata, suberecta, vel ve- tustiora subrecurvata, obtusa, primo pubescentia, marginibus ciliolatis, mox glabrata, epetiolata, opposita, plana, nervo mediano robusto, in latere inferiore folii fortiter prominente, lateralibus tenuioribus, vaginis submembranaceis, marginibus ciliatis, inferne connatis; scapi terminales, graciles, c. 6,0 cm alti et 1 mm diam., striati, inferne pubescentes, superne glan- duloso-pubescentes, binodosi, foliis binis ad. nodos dispositis. oppositis, glanduloso-pubescentibus, parvis, c. 6,0 mm longis, sublanceolatis, basi connatis; flores erecti, solitarii; calyx campanulate inflatus, c. 12,0 mm longus et 10,0 mm diam., circiter ad '/; longitudinis lobatus, lobis semielliptieis, sub- mucronatis, glanduloso-pubescens, striis 15, fuscoviridibus, haud anastomosantibus, trinis prope apicem loborum con- junctis vel fere connatis exaratus; corolla paullo excedens, rosea (?); petala unguibus e basi angustà sursum valde am- pliata, auriculis fere nullis, apendicibus rotundatis, plerumque subemarginatis, laminis c. 4,0 mm longis, apice rotundatis, profunde emarginatis; styli 5; capsula sessilis. * Syn. Lychnis patagonica SPEG. — SPEGAZZINI, Prim. Flor. Chubut, p.597. Arkiv för botanik, Band 7. N:o 2. 2 18 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 7. N:0 2, Hab. In territorio Chubut in valle lacus Laguna Blanca (long. 71° 15', lat. 45° 52'); leg. I. Kostowsxy. Tafel 1. Fig. 2—3. Planta magn. nat. Tafel 7. Fig. 19. Pars rami suprema foliata. 1/;. » 20. Seapus supremus flore coronatus. 1/1. » 21. Petalum explanatum. 4/1. » 22. Petalum a latere visum. Die Art kommt Melandrium chubutense SpEG. am nächsten. Sie hat ungefähr dieselbe Höhe wie jene, von der sie sich folgendermassen unterscheidet: durch grössere Blüten, viel kürzere, verhältnismässig breite, ebene, stumpfe und bald kahl werdende Blätter — auch die Randzilien fallen bald ab. Wenn die Kronenblätter von Melandrium chubutense, wie SPEGAZZINI angibt, tatsächlich spatelförmig sind, so liegt auch hierin ein die beiden Arten trennendes Merkmal, denn bei der vorlie- genden Art haben die Kronenblätter, wie die Abbildung zeigt, eine ganz andere Form. Auf der von F. P. MORENO herausgegebene Karte: »Carte de la Partie Meridionale de la Republique Argentine» ist die Höhe der Laguna Blanca auf 545 m angegeben. Die Pflanze muss deswegen annähernd in dieser Höhe gefunden sein. Melandrium Koslowskii Dus. n. sp. Perenne; rhizoma subterraneum, robustum, superne ad 10,0 mm usque crassum, apice breviter iterumque ramosum, ramis 2,0—3,0 cm longis, vaginis foliorum emortuorum ves- titis, apice dense foliosis; folia lanceolata vel anguste lanceo- lata, deorsum longe attenuata, longiuscule petiolata, opposita, 5,0—11,0 em longa et 5,0—11,0 mm lata, utroque latere re- mote et breviter glanduloso-pilosa, demum glabrata, margi- nibus dense glanduloso-ciliatis, vaginis membranaceis, dilatatis, marginibus ciliatis, nervis inconspicuis vel nervo medio et interdum lateralibus etiam, praecipue in parte folii inferiore, distinctis; scapi terminales, robusti, ad 3,0 dm usque alti et 3 re P. DUSÉN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 19 , inferne 2,5—3,0 mm crassi, vix sulcati, inferne remote bre- viterque pilosi, sursum sensim glandulo-pubescentes, trinodosi, internodiis 3,5—8,0 em longis, foliis ad nodos dispositis binis, oppositis, glanduloso-pubescentibus, inferioribus folia basalia aequalibus, ceteris multo minoribus, lanceolato-attenuatis; flores erecti, solitarii; calyx campanulate inflatus, 17,0 mm longus et 11,0 mm diam., glanduloso-pubescens, circiter ad !/s longitudinis 5-lobatus, lobis late triangularibus, obtusis, dense ciliatis, stris fusco-viridibus, trinis infra apicem lobulorum conjunctis, rarissime plurimis subanostomosantibus exaratus; corolla excedens; petala unguibus ex infima basi sensim valde ampliatis, auriculis parvis, rotundatis, apendicibus hu- milibus, subcartilagineis, margine superiore sinuato, laminis e. 4,0 mm longis et 3,5 mm latis, circiter ad !/,—!/s bilobatis, lobis oblique truncatis; styli 5; capsula sessilis, c. 16,0 mm longa et 9,0 mm crassa; semina brunnea, lateribus subcon- vexis, ubique tuberculata, c. 2,0 mm longa et 1,3 mm lata. Hab. Lago Argentino in campo; Lago 'San Martin ad marginem fageti; in territorio Chubut in valle lacus Laguna Blanca (long. 71? 15', lat. 45? 52^; leg. I. KOSsLOWSKY. Tafel 1. Fig. 7. Planta magn. nat. Tafel 7. Fig. 12. Pars scapi cum folio. 4/1. » 13. Scapus supremus flore coronatus. 1/1. » 4. Calyx. iis » 15. Petalum explanatum. 4/1. » 16. Petalum a latere visum. » 17. Seapus supremus capsula matura coronatus. 1/1. » 18. Semen. 2/1. Die Art weicht durch ihre Grösse, kräftigen Wuchs, dicken Stengel, grosse Blätter, Blüten und Kapseln, wenigstens in mehreren Fällen auch durch breitere Kronenblätter und nied- riege, feste, fast knorpelige Anhängsel (der Kronenblätter) von sämtlichen andern patagonisch-feuerländischen Arten ab. 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:0 2. Sie ist dem Melandrium cucubaloides FENZL wahrschein- lich habituell nicht unähnlich, aber scharf von jener Art ge- trennt, und zwar folgendermassen: durch die einblütigen Stengel — M. cucubaloides hat nach FENZL razemöse Inflo- rescenzen — durch oben viel breiteren Nagel und durch die an den Seiten gewölbten, überall warzigen Samen. Melandrium filifolium Dus. n. sp. Perenne; rhizoma subterraneum crassiusculum, superne c. 4,0 mm diam., breviter pauci-ramosum, ramis tenuibus, vaginis foliorum emortuorum vestitis, apice foliis dense peni- cillatim confertis praeditis; folia angustissima, filiformia, de- cussata, c. 4,5 em longa et 0,5 mm lata, haud rare leviter recurvata, glabra vel primo marginibus ciliatis, ciliis mox evanescentibus, sicca marginibus valde recurvatis, nervum medium attingentibus, epetiolata, apice callosa, acutissima, in vaginas membranaceas, breves, raptim dilatatas, marginibus ciliatas transeuntia, nervo medio valido, in facie folii inferiore valde prominente; scapi elongati, ad 22 cm usque alti, gra- ciles, inferne c. 0,8 mm crassi, substriati, glaberrimi, trinodosi, internodiis 5,0—9,0 cm longis, ad nodos foliolati, foliolis op- positis, linearibus, basin versus dilatatis, connatis, marginibus inferne ciliatis; pedicelli graciles, 3,0—6,0 cm alti, superne glanduloso-puberuli, uniflori, solitarii vel bini trinive, e nodo supremo oriundi; flores erecti, parvi; calyx parum inflatus, c. 11,0 mm longus et 6,0 mm diam., fere glaber, circiter ad 1/; longitudinis 5-lobatus, lobis ovatis, acutis, striis inter se fere aequalibus, haud connatis exaratus; corolla exserta, rosea (?); petala unguibus e basi angusta sursum sensim valde ampliata, auriculis distinctis, rotundatis, apendicibus parvis, angustis, longioribus quam brevioribus, plerumque apice emar- ginatis, laminis c. 14,0 mm longis, ultra medium bilobatis, lobus linearibus, divergentibus, apice rotundatis; styli 5; stamina paullo exserta; capsula sessilis. Hab. In campo arido ad Richmond praedium, haud pro- cul a S:ta Cruz emporio situm. Tafel 1. Fig. 4. Planta magn. nat. P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 2l Tafel 7. ag. 23. “los. ~ 4/7. » 24. Petalum explanatum. 4/1. » 25. Petalum a latere visum. Die Art ist wegen der sehr schmalen, stark zurückgerollten Blätter und wegen der Glätte fast aller Pflanzenteile leicht zu erkennen. Durch diese Merkmale ist sie von allen andern südamerikanischen Arten dieser Gattung scharf getrennt. Die Blüten sind verhältnismässig klein und der Blüten- keleh nur wenig bauchig, fast zylindrisch. Die Blütenstiele sitzen oft vereinzelt oder zu zweien zusammen; zuweilen sind Dichasien vorhanden. Die Pflanze habe ich nur einmal in der sehr trocknen Steppe unweit des S:ta Cruz-Flusses und etwa 34 km von der Flussmündung entfernt spärlich gefunden. Ranunculaceae. Hamadryas Kingii Hook. fil. Hab. In valle lacus Laguna Blanca (long. 71° 15’, lat. 45° 52’); leg. I. KosLowsKY. Diese durch ihre silbergläzende, dichte Behaarung gekenn- zeichnete schöne Pflanze ist nur selten gefunden, von Captain Kine an der Magellanstrasse und von Dr O. BoRGE im Baguales-Gebiete. Hamadryas sempervivoides SPRAGUE. Hooxer, Icones Plantarum. Ser. IV. Vol. VIII. 1902. Pl. 2748. Hab. Rio Fosiles in montanis paludosis c. 1100 m s. m.; in territorio fontinali fluminis Rio Fosiles ad terram saxosam aquosam in alt. c. 1600 m s. m. Diese merkwürdige Pflanze, von demselben Typus wie Donatia fascicularis Forst., stellt eine echte Sumpfpflanze dar. Sie bildet ebenso harte und weite Rasen wie Donatia. Sie wurde von Dr. HATCcHER, Leiter der »Princeton University Expeditions to Patagonia» im Quellengebiete des Rio Chico entdeckt und etwas südlicher, am Mittellauf und im Quellen- 22 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 2. gebiete des Rio Fosiles, von mir massenhaft gefunden. In der alpinen Region findet sie sich auf steinigem, vom Schmelz- wasser der perennierenden Schneefelder reichlich tiberrieselten Boden. Cruciferae. Sisymbrium flexicaule Dus. n. sp. Perenne, griseo-viride, rhizomate brevi, superne c. 3,0— 4,0 mm crasso; caulis erectus, 20,0—32,0 cm altus, + dis- tincte flexuosus, basi dense, ceterum remote foliosus, teres, glaberrimus, siccus substriatus, simplex vel superne remote ramosus; folia basalia conferta, arcuata, c. 1,0 mm crassa et 3,0—4,0 cm longa, integerrima, humida subcanaliculata, sicca involuta, rigida, glaberrima vel interdum pilis apice ramosis vestita, apice callosa, pungentia, rare hamata, caulina foliis basalia simillima, sed, praecipue superiora, breviora, basi su- bito latiora, vaginantia, glaberrima, internodiis 2,0—4,0 cm longis; inflorescentia racemosa, simplex, c. 14—19-flora, vel ramosa, ramis ex axillis foliorum superiorum oriundis, 5,0 —6,o cm longis, racemis paucifloris gerentibus; pedicelli gra- ciles, c. 1,0—1,5 cm longi, patuli, post anthesin patentes, accrescentes, ad 3,0 cm longi; flores sat magni, c. 5,0 mm longi; sepala linearia, obtusa, subpendula, anthesi ultimo pendula, glaberrima, subconcava; petala alba, 4,5—5,5 mm longa, 2,5—2,7 mm lata, spathulata, lamina rotundata vel trun- cata, raptim in unguem angustum, basi dilatatum transeunte; siliquae angustae, lineares, c. 5,5 cm longae et 2,0 mm latae, glaberrimae, stigmate primo hemisphaerico, demum disciforme, longe pedicellato; semina immatura. Hab. Puerto San Julian in campo; Richmond praedium, haud procul a S:ta Cruz emporio situm, in campo; Gallegos emporium, haud procul ab ostio fluminis Rio Gallegos situm, in campo, ubi plantam m. nov. a. 1895 legi. Tafel 2. Fig. 1. Planta magn. nat. P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 23 Tafel 7. ip. 9 Fig. 2 "2 6. Blog. 95. 7—28. Petala. 4/1. Die Art hat in Sisymbrium stenophyllum GILL. ihren näch- sten Verwandten. Beide sind schon habituell sehr verschieden. Der sehr oft deutlich hin- und hergebogene Stengel und die verhültnismüssig kurzen, ganzrandigen, wenn trocken, fast nadelförmigen Blätter verleihen der Pflanze ein eigentümliches Aussehen und entfernen dieselbe von S. stenophyllum. Es sind noch andere, gute, trennende Merkmale hervorzuheben. Bei unsrer Art sind die Blüten grösser und die Kronenblätter viel deutlicher spatelförmig als bei S. stenophyllum. Unsre Art hat überdies hängende Kelchblätter und ihre Schoten ein lang- und schmalgestieltes Stigma, was bei S. stenophyllum nicht der Fall ist. Die Pflanze ist graugrün, jedoch nicht wachsabsondernd. Sie wurde schon im Frühling (Nov.) 1905 unweit der Mündung des Rio Gallegos von mir entdeckt, wo ich nur ein einziges, eben erblühtes Individuum fand. Dieses Material war jedoch zu ungenügend, um darauf eine neue Art zu gründen. Im Dez. 1904 fand ich am Puerto San Julian zwei blühende Individuen und Anfang Jan. 1905 bei Richmond unweit des Hafenplatzes S:ta Cruz zahlreiche, aber dünn wachsende Stauden mit Blüten und noch nicht völlig reifen Schoten. Die Pflanze ist sonst nicht gefunden. Lesquerella mendocina (Puir.) F. Kunrz. Syn. Vesicaria mendocina Putt. — Linnaea. XXXIII, p. 12. Alyssum mendocinum (Pxin.) OK. — O. Kuntze, Rev. Gen. Plant. DER, 2. p... 4. Hab. Patagonia orientalis, Puerto Cracker (lat. 42° 58’) in campo arido; planta rarissima. Leguminosae. Adesmia pumila Hook. fil. var. nov. aurantiaca Dvs. Typo campestri magnitudine et habitu vix dissimilis, sed foliis glabris. foliolis 4-jugis, acutissimis, stipulis brevioribus 24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. No. glaberrimis, pedicellis longioribus, glaberrimis, calycis lobis multo brevioribus, parce pilosis, vexillo aurantiaco, infra api- cem striis atris 9, brevibus ornato. Hab. Ad stationem 7 (long, 73° 32’, lat. 50° 42') ad terram arenoso-argillosam, graminibus remote obtectam. Tafel 6. Fig. 6—7. Planta magn. nat. Tafel 8. ip: sb.. Flos. 2/4. » 1991... Vexillum.. 7/1 DES ea, 7214. 59. Carine... ja: Die Varietät ist vorzugsweise durch ihre Kahlheit, spitzen Blättchen und die hochgelbe Fahne gekennzeichnet. Die Exemplare der Art, die ich in den feuerländischen Steppe sammelte, zeigen eine bläuliche Fahne, stumpfe, behaarte Blättchen, beharte und an den Rändern dünn gewimperte Nebenblätter usw. ‘Adesmia pumila, die Art selbst, habe ich auf der Reise nicht gefunden; sie ist nach SPEGAZZINI im Gebiete selten. Oxalidaceae. Oxalis loricata Dus. DusÉN in Ofvers, Kgl. Sv. Vet. Akad. Förh. 1901, p. 247. Hab. In declive adusto ad marginem vallis flum. Rio S:ta Cruz (long. 72° 42', lat. 50° 18’); Lago Argen- tino in montanis ad terram nudam c. 1000 m s. m.; Rio Fosiles ad terram nudam c. 800 m s. m. Die Aufstellung dieser Art gründet sich auf Exemplare, die O. BoRGE aus dem Baguales-Gebiete heimgebracht hatte. In der Tat war jedoch die Pflanze schon von C. SPEGAZZINI an der Gregory Bay, am Rio S:ta Cruz und an der Golfo de San Jorge gesammelt, aber von ihm irrtümlich unter dem Namen Oxzalis squamoso-radicosa STEUD. publiziert. P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 25 Die von O. BorRGE und mir selbst gesammelten Exem- plare sind abgeblüht. Blütende Exemplare hat jedoch SPE- GAZZINI später erhalten. Die Blüten beschreibt er folgender- massen: »corollae magnae in vivo + lilacinae, in sicco sae- "pius totae vel pro parte subvirescenti-flavicantes». Oxalis squamoso-radicosa STEUD. STEUDEL, Beitr. Chil. Peruan. Flor., p. 443. Syn. Oxalis Prichardi RENDLE. Journal of Botany. Vol. 42, p. 334. Diese sehr seltene, vorher nur von LECHLER am Pecket Harbour und von O. NORDENSKJÖLD im oberen Teile des Rio Gallegos-Tales gefundene Pflanze habe ich bei der Durch- musterung der von I. Kostowsky gemachten Sammlung an- getroffen. Sie ist eine verhältnismässig kleine, von den nächsten Verwandten Oxalis enneaphylla Cav., loricata Dus. und laci- mata Cav. scharf getrennte Spezies. Von O. enneaphylla Cav. unterscheidet sich die vorliegende Art durch ihre Kahlheit, gewöhnlich kleinere Blättchen und gleichförmige Rhizom- schuppen usw. O. enneaphylla hat nämlich viel breitere und behaarte Blättchen, ein viel kräftigeres Rhizom und dimorphe Rhizomschuppen. Von ©. loricata Dus. weicht sie durch viel kleinere Blätt- chen, ein viel schmäleres Rhizom und gleichfórmige Rhizom- schuppen usw. ab. Auch ©. loricata hat ein grobes Rhizom mit dimorphen Schuppen. Von O. laciniata Cav. ist sie schon wegen ihrer Blätter entfernt. Jene Art hat nämlich vielmal längere Blättchen als O. squamoso-radicosa, welche ausserdem schmal, lineal, lang und scharf zugespitzt sind. Die von LECHLER gesammelte Pflanze wurde von Ho- HENACKER als Oxalis laciniata Cav. bestimmt und in »Plantae Lechlerianae» unter die N:o 1122 als jene Art verteilt. Diese Nummer der Lechlerschen Pflanzen liegt der Beschreibung STEUDELS ven Oxalis squamoso-radicosa in Flora XXXIX, p. 443 zu Grunde, wie es der Autor selbst erwähnt. Weder mit | der Beschreibung, noch mit der Abbildung von Oxalis laciniata Cav. in CAVANILLES, Icones Plantarum Vol. V, tab. 411 stimmt sie überein, sondern weicht von jener Art erheblich ab. Mit der Lechlerschen Pflanze stimmt die von I. Kosrowskv ge- sammelte völlig überein. 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 2. Weil die Beschreibung STEUDEL’s nicht ganz klar und ohnedies vieles zu wünschen übrig lässt, werde ich eine etwas ausführlichere Diagnose der Art hier folgen lassen. Rhizoma subterraneum, articulatum, ad 7,0 cm usque longum (vel longius) et 5,0 mm crassum, praecipue superne pallide miniatum, radicella numerosa emittens, dense imbri- catim squamatulum, squamis fere rotundatis vel ovatis ob- ovatisve, interdum basi cuneatis, integerrimis, glaberrimis, acuminatis, crassis, c. 2,0—3,0 mm longis et 2,0 mm latis, siccis duris, apice incurvatis, pallide miniatis, ceterum pallidis, fere albidis; folia ad apicem rhizomatis conferta, petiolis gracillimis, 4,0—9,0 cm longis, glaberrimis, subito in vaginas breves, tenuissime membranaceas, ovatas vel late ovatas, marginibus remote longe tenuissime ciliatas transeuntia ; foliola 10—12, c. 7,0 mm longa, humida fere plana, c. 3,0 mm lata, cuneata, profunde emarginata, glaberrima, sicca conduplieata, utrinque + distincte spongioso-lacunosa, marginibus purpureis, crispatissimis; pedicelli singuli binive, uniflori, gracillimi, petiolos aequales, 2,5—4,0 mm infra florem bracteis membra- naceis, oppositis, late ovatis, c. 1,5 mm longis, acutis, am- plexicaulibus instructi; sepala ovalia, vel oblongo-ovalia vel oblongo-ovata, obtusa, 5,5—6,5 mm longa et c. 2,0 mm lata, glaberrima, apice vel apicem proxime anguste incrassata et pallido-miniate colorata; petala obovato-cuneata, c. 20,0 mm longa et 9,0 mm lata, glaberrima, apice rotundata vel sub- truncata. Oxalis Prichardi RENDLE ist zweifelsohne nur eine Form von Oxalis squamoso-radicosa STEUD. Die letztere ist eine besonders mit Hinsicht auf die Blättchen sehr variierende Pflanze. Einige der von O. NORDENSKJÖLD gesammelten In- dividuen dieser Art haben 12—14 mm lange und etwa 2 mm breite Blättchen, dessen Enden stumpf oder etwas ausgerandet sind. Die Ränder der Blättchen sind gerade. Auch mit Hinsicht auf die Kelchblätter variiert die Pflanze; diese sind zuweilen nur 1,5—2,0 mm breit und schwach behaart. Mr RENDLE hat mir gütigst eine Skizze seiner Pflanze | geschickt, welche eine fast vollständiges Übereinstimmen mit den oben erwähnten, von O. NORDENSKJÖLD gesammelten Individuen zeigt. Die Kronenblätter sind doch bei jener ausgerandet, bei dieser abgerundet. Die Form der Kronen- blätter schwankt indessen bei Oralis squamoso-radicosa, wie P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 27 das mir zugängliche Material zeigt. Charaktere, die O. Pri- chardi von O. squamoso-radicosa trennen, kann ich nicht ent- decken und halte also ©. Prichardi nur für eine besonders durch verhältnismässig langen und schmalen Blättchen von der vorliegenden Art abweichende Form. . Tropaeolaceae. Tropaeolum patagonicum SPEG. SPEGAZZINI, Prim. Flor. Chubut., p. 599. Hab. In terra arenoso-argillosa subsalsa prope Laguna Tar. Diese Art, die kleinste der Gattung — die von mir gefun- dene Exemplare sind etwa 5 cm hoch — ist unter anderm durch sehr kleine, nur wenige mm grosse Blatter und sehr kurzen Sporn gekennzeichnet. Sie ist an einigen Stellen in Mittel- und Nordpatagonien (?) gefunden; im Süden von Patagonien ist sie zweifelsohne sehr selten; in dem S:ta Cruz-Territorium habe ich nur ein einziges Mal die Pflanze gesehen. Euphorbiaceae. Aonikena patagonica SPEG. SPEGAZZINI, Nov. Add. Flor. Patag. III, p. 162. Hab. In valle superiore rivuli Arroyo Shewen in campo adusto, ubi planta copiose occurrit. Die Pflanze erreicht eine Hóhe von etwa 25 cm und bildet wegen der sehr zahlreichen, reichlich verzweigten Sten- gel halbkugelige lose Polster. Sie war vorher nur aus dem Tale des Rio Chico bekannt. 28 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 2. Malvaceae. Abutilon bicolor PHIL. PHIiLIPPI, Plant. Nuev. Chil. in Anal. Un. Chil. Vol. 82. p. 322. URBAN, Flora Brasiliensis. Fasc. 111. p. 433. REICHE, Flor. Chil. Vol. 2. p. 216. Hab. In campo prope »El Cordon Alto» (long. 72° 50', lat. 50° 24"; in montanis inter lac. Lago Viedma et lac. Laguna Tar (long. 72° 20', lat. 50? 30’). Die Pflanze bildet einen dicht verzweigten, ihrer Schild- haare wegen fast silberglänzenden Strauch, der, wenigstens in Südpatagonien, kaum mehr als 6—8 dm hoch wird. Die Art ist in Patagonien sehr selten und nur wenigemale gefun- den; sie wurde zuerst aus Chile bekannt. Abutilon crispifolia (Cav.) Dus. Syn. Sida crispifolia Cav. — Cav. Ic. Plant. Vol. V. p. 1l. tab. 419. Cristaria? Vidali Pmrn. — PmirrPPrL Plant. Nuev. Chil. in Anal. Un. Chil. Vol. 82. p. 306. Abutilon Vidal? (PHIL.) SPEG. SPEGAZZINI, Prim. Flor. Chubut. p. 598. SPEGAZZINI, Plant. Patag. Austral. p. 499. MACLOSKIE, Princ. Patag. Exp. Vol. 8. Part. 5. Sect. 2, p. 570. tab. 21. Hab. Puerto San Julian in campo; prope S:ta Cruz em- porium in campo. Von disem niedrigen, wenigstens hier im Süden von Pata- gonien nur 1—2 dm hohen Strauch, dessen schónen Blüten tiefblau sind, hat schon CAVANILLES eine Beschreibung und Abbildung gegeben, welche klar zeigen, dass die von ihm beschriebene Pflanze mit der von PHILIPPI als Cristaria? Vidal? beschriebene identisch ist. Onagraceae. Epilobium S:ta Cruzense Dus. n. sp. Gracile, pusillum; caulis erectus, strictus, simplex, 4,0 —]10,0 cm altus et 0,5 mm diam., teres, remote foliatus, pilis P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SÜDPATAGONIEN. 29 parvis remotis obtectus; folia semper bina opposita, parva ovata, late ovata vel oblonge ovata, plerumque 8,0 mm longa et 4,0 mm lata, marginibus leviter calloso-dentatis et pilis brevissimis remote instructis, ceterum glaberrima, sicca fere membranacea, vix petiolata, nec decurrentia, laete viridia, internodiis 1,0—2,0 em longis; flores 1—3, singuli, in axillis foliorum supremorum oriundi, interdum oppositis, pedun- culis gracilibus, c. 0,5 mm diam. et 6—17 mm longis, glaber- rimis; calyx pallide purpureus, breviter tubulosus, circiter ad medium lobatus, lobis oblongo-ovatis, extus parce pilosus. marginibus purpureo-coloratis; corolla alba vel pallide rosea, c. 3,0 mm longa, calycem c. 1,0 mm superans, fere ad basin laciniata, laciniis profunde emarginatis, oblonge obcordatis, e. 1,5 mm latis, extus pilis parvis remotis vestitis; stamina episepala ad medium lobum corollinum producta; pistillum stamina episepala aequans, stigmate subclavato; ovarium 4-angulum, .c. 10,0 mm longum et 1,0 mm crassum, purpu- reum, pilis brevibus, patentibus remote vestitum; capsula 20,0—25,0 mm longa; semina minutissima, ambitu oblonge ovata, c. 1,2—1,3 mm longa et 0,5—0,6 mm lata, testa dense seriatim verrucosa; pappus niveus, setis c. 6,0 mm longis. Hab. In valle fluminis Rio S:ta Cruz in uliginosis. Tafel 1. Fig. 2—4. Planta magn. nat. Tafel 7. Big. 29». Hlog ose >| 90. , Pars Horis. ^5. » 31. Petalum a latere inferiore visum. °/ı. » 32. Semen. 5/1. » 33. Semen parte pappi inferiore coronatum. "?/ı. » 34. Semen parte pappi inferiore coronatum. */ı. Kleinere Formen von Epilobium anagallidifolium Lam. zeigen eine gewisse habituelle Ahnlichkeit mit unsrer Art. Sie sind jedoch voneinander dadurch gut getrennt, dass E. anagallidifolium glatte Samen und länglichere, nicht immer gegenstandige obere Blatter hat usw. Epilobium lactiflorum und alsinifolium, welche ebenfalls sehr niedrig werden kónnen, weichen unter anderm durch glatte Samen von unsrer Art ab. 30 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. Unter den nordamerikanischen Arten steht das in den Rocky Mountains gefundene Zpilobiwm saximontanum HAUSKN. der vorliegenden Art am nächsten. Jene Art hat wie die unsre warzige Samen, weicht aber durch länglichere Blätter und viel grössere Blüten von dieser ab. Mit den neuseeländischen Arten der Gattung zeigt die vorliegende Art keine nähere Verwandtschaft. Umbelliferae. Azorella concolor RENDLE. RENDLE, Patagonian Plants, p. 368. Hab. Rio Fosiles in montanis ad terram nudam e. 1000 m s. m: Diese unlängst von A. B. RENDLE beschriebene Art wurde von mir im Gebirge nórdlich vom Lago San Martin gefunden, wo sie kleine, nicht sehr dichte Rasen bildete. Sie ist, wie Mr. RENDLE bemerkt, am nächsten mit Azorella lycopodioides GAUD. verwandt. Sie erinnert auch habituell an Azorella Selago Hook. fil., mit der sie jedoch weniger nahe verwandt ist. Azorelia Ameghinoi SPEG. SPEGAZZINI, Nov. Add. Flor. Patag. I. p. 61. Hab. Inter Barranca Blanca emporium et Lyvett prae- dium in campo (long. 71? 30', lat. 50° 14^; inter Lyvett praedium et Yvovich praedium in campo (long. 71° 48', lat. 50? 14); Lago Argentino in campo arido; in territorio Chubut in valle lacus Laguna Blanca (leg. I. Kosrowskx). Diese mit weisslichen, fast silberglänzenden Schuppen dicht bedeckte und deswegen sehr eigentümliche und leicht erkennbare Art bildet niedrige, lose oder wenigstens nicht sehr dichte Rasen. Die Pflanze scheint selten zu sein; sie ist klein und niedrig und daher leicht zu übersehen. Azorella trifoliolata Cros. Cros in Gay, Flor. Chil. Vol. ITI, p. 85, tab. 30, fig. 2. Rxrcug, Flora de Chile. Vol. III, p. 65. Hab. Lago Argentino in paludosis. P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 31 Die Pflanze, die von Mr. PRICHARD sowie auch von mir am Lago Argentino gefunden wurde, ist eine gesellige Art, bildet aber keine Rasen oder Polster. Sie war, ehe sie von Mr. PRICHARD gefunden wurde, aus Patagonien nicht bekannt. Azorella trilobata Dus. n. sp. Rhizoma subterraneum, nudum, ad 17,0 cm usque lon- gum, c. 2,0 mm crassum; folia apice rhizomatis dense con- ferta, + longe petiolata, petiolis filiformibus, c. 1,0 mm crassis, inferne ampliatis, vaginantia, vaginis deplanatis 16,0—17,0 mm latis et c. 20,0 mm longis vel brevioribus, membranaceis, apice utrinque rotundatis vel truncatis, integris vel remote ciliatis, lamina ambitu rotundate cordata, 1,0—1,5 em diam., carno- sula, trifoliolata, foliolis rarissime ellipticis, integerrimis, vulgo rotundate oblongis vel obovatis, trilobatis, glaberrimis, margini- bus autem hic illic ciliis pallide brunneis ornatis; scapi 2,5— 8,0 em longi, graciles, c. 1,0 mm crassi, striati, furcati, ad ramificatio- nis basin foliolis binis, oppositis intructi, uno perfecto, lanceolato, parvo, altero valde reducto, vaginam tantum praebente, ramis circiter ad medium foliolis binis, oppositis, epetiolatis, vagi- nantibus suffultis et hic, ad axillam, umbellulam paucifloram gerentes; bracteae circiter 5, lanceolatae, parvae, c. 4,0 mm longae et 1,0—1,5 mm latae, vix connatae, integerrimae, mar- ginibus interdum ciliis perpaucis praeditis; pedicelli 5—10, c. 3,0 mm longi, graciles; fructus a latere visi oblongi, a dorso humiliter 3-costati, c. 2,0 mm lati. Hab. Rio Fosiles in montanis in terra subuliginosa, gra- minosa, muscosa nee non in consortio Bolacis gle- bariae COMM. Tafel 6. Fig. 1—2. Planta magn. nat. Tafel 7. Fig. 35. Folium vagina explanata. 2/1. » 36. Fructus a dorso visus. &/1. » 37. Fructus a latere visus. $ı. » 38. Sectio fructus transversalis. 9/1. € Ö £ Gs N be : me 32 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 2 Die Art zeigt keine nähere Vervandtschaft mit den neu- seeländischen Arten der Gattung, auch nicht mit den chilenisch- patagonischen. Von den sämtlichen weicht sie durch zerschnit- tene Blätter mit gelappten Blättchen ab. Die Pflanze habe ich nur am Rio Fosiles oberhalb der Waldgrenze gefunden. Sie ist hier nicht besonders selten und findet sich auf feuchtem, grasreichem Boden, dagegen selten in den Polstern von Bolax glebaria ComMM. eingesprengt. Mulinum Morenonis (OK.) Srzc. Syn. Huanaca Morenonis OR. Kuntze, Rev. Gen. Plant. III. 2, p. 113. Hab. Patagonia orientalis ad Puerto Mazaredo in campo arido (lat. 47° 41’). Laretia acaulis (Cav.) GILL. et Hook. HOookeERr Bot. Miscell. Vol. III, p. 329, tab. 65. Syn. Selinum acaule Cav.— Cav. Icon. Plant. Vol. 5, p. 59, tab. 487, f 2. Hab. In centro Patagoniae australis ad ripam fluminis Rio S:ta Cruz (lat. 50° 17') nec non ad ripam rivuli Arroyo Shewen pluribi. Es war überraschend, diese Pflanze so weit südlich und zumal an mehreren Stellen zu finden. Sie ist für Patagonien neu und war vorher nur aus der mittelchilenischen Kordillera bekannt. Borraginaceae. Valentina patagonica SPEG. SPEGAZZINI, Nov. Add. ad Flor. Patag. II, p. 36. Hab. Patagonia orientalis, Puerto Madryn in litore arenoso. Die Exemplare zeigen insofern Abweichungen von der Beschreibung, dass die untern Blätter oval oder länglich ei- formig und nicht wie beim Typus verkehrt eiförmig sind. Die obersten Blätter, zwar um vieles kleiner als die Basal- blätter, sind von derselben Form wie diese und nicht rund- lich wie beim Typus. CO EES ———_- P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SÜDPATAGONIEN. 33 Solanaceae. Grabowskia Spegazzinii Dus. n. sp. Frutex decumbens, espinosus, radice verticali, longissima, robusta, superne ad 3,0 cm usque crassa, apice ramos pluri- mos emittente; rami robusti, ad 30 cm usque longi, horizon- tales, flexuosi, ad terram appressi, cortice griseo, rimuloso obtecti, ramulosi, ramulis tuberculosis, robustis; folia in tu- berculis fasciculatim congesta, parva, glabra, carnosula, paul- lulum concava vel canaliculata, polymorpha, lanceolata, ob- lanceolata, ovali-oblonga vel interdum cuneata, 1,0—3,0 mm longa, epetiolata, nervis inconspicuis; flores parvi, brevissime pedunculati, solitarii binive in fasciculis foliorum dispositis; calyx glaberrimus, campanulatus, ad medium 4-lobatus, lobis triangularibus, acutis, marginibus ciliolatis; corolla pallide flava, ealyce circiter triplo longiora, cbconica, 4-lobata, lobis revolutis, deplanatis semiorbieularibus; stamina subexserta; pistillum corolla subbreviore, stigmate hemisphaerico; drupa fere sphaerica, miniata, glaberrima, seminibus binis, plano- convexis, ambitu late ovatis, glaberrimis. Hab. In valle fluminis Rio S:ta Cruz ad terram sabuloso- argillosam salsam, ubi planta pluribi frequenter occurrit; in valle rivuli Arroyo Shewen in terra sabuloso-argillosa salsa, ubi planta saepe frequen- ter, interdum copiose occurrit. Tafel 4. Fig. 2. Ramus magn. nat. Tafel 8. Fig. 28—29. Folia. 4/1. » "30. Blos> =. » 31. Semen. 2/1. Die Pflanze bildet kleine, reichlich verzweigte, wehrlose, dem Boden angedrückte Sträucher und ist schon hierdurch von sämtlichen andern südamerikanischen Arten der Gattung abgegrenzt. Im südlichen und mittleren Patagonien finden sich zwei andere Arten dieser Gattung, und zwar Grabowskia Arkiv für botanik. Band 7. N:o 2. 3 34 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 2. megalosperma SPEG, und Gr. Ameghinoi SPEG. Beide sind etwa meterhohe, stachelige Sträucher und haben zylindrische Kronenröhren. Bei Grabowskia megalosperma sind ausserdem die Früchte viel grösser als bei Gr. Spegazzinit. Die Pflanze besitzt eine sehr kräftige, tiefgehende Haupt- wurzel, von deren Ende mehrere horizontale Äste ausgehen und sich sehr dicht verzweigen, wodurch ein förmliches Netz- werk von kleineren Zweigen ensteht. Anfangs ist das Zweignetz horizontal, nimmt aber allmählich eine schwach konvexe Ge- stalt an. Wo die Pflanze vorkommt, entsteht teils hierdurch, teils auch dadurch, dass der Boden sich tief in sehr kleine, etwa nussgrosse Stückchen spaltet und zwischen den Sträu- chern von den gewaltigen Winden weggefegt wird, eine klein- hügelige Gegend. Die Hügelchen erheben sich nur wenig, gewöhnlich 4,0—5,0 dm über ihre Umgebung. Der Durch- messer der Hügelchen beträgt nur selten 1 m, oft nur 4,0— 6,0 dm. Die Bodenerde wird durch das Zweignetz festgehalten. Wenn er doch weggefegt werden sollte, was selten stattfindet, ragen solche, ihrer Unterlage beraubte Sträucher wie Tischlein aus dem Boden empor und sterben bald ab. Wo der Boden sich spaltet, kann die Vegetation sich nicht ansiedeln. Grabowskia Spegazzinit macht jedoch eine Aus- nahme; sie ist die einzige Pflanze, welche hier gedeiht; wegen ihres tiefgehenden Wurzelsystems ist sie im Stande, dem un- günstigen Einfluss der Bodenspaltung Trotz zu bieten. Fabiana glandulosa Dus. n. sp. Fruticulus dense ramosus, c. 1,0 dm altus; rami inferne nudi, c. 2,0—3,0 mm crassi: ramuli ex axilla foliorum oriundi, pilis brevibus glanduliferis remote vestiti, inferne saltem striati, verisimiliter in sicco tantum, virides; folia inferiora parva, interdum vix 1,0 mm longa, cetera 3,0—8,0 mm longa et 0,5 mm lata, remota, carnosa, glaberrima, apice rotundata, inferne angustata, sicca irregulaliter rugosa, nervis inconspicuis, folio- lis fasciculatis in axillis dispositis; pedunculi graciles, pseu- dolaterales, ebracteati, remote et breviter glanduloso-pilosi, c. 7,0 mm longi; flores solitarii, erecti; calyx cylindricus, c. 10,0 mm longus et 3,5—4,0 mm diam., remote glanduloso- pilosus, ad !/; longitudinis vel ultra 5-lobatus, lobis linearibus, apice rotundatis vel acuminatis, inaequilongis, subrecurvatis ; P. DUSEN, GEFÄSSPFLANZEN AUS OST- UND SÜDPATAGONIEN. 35 corolla sordide albo-flavescens, tubo c. 17,0 mm longa, jam infra os calycinum ampliato, sursum cylindrico, c. 3,5 mm diam., remote glanduloso-piloso, limbo plano, patentissimo, 5-lobato, lobis apice elongate attenuatis, paullo recurvatis; stamina fere ad basin tubi inserta, ad os tubi producta; pistillum staminibus subbreviore, stigmate hemisphaerico. Hab. In campo arido ad Richmond praedium haud procul a S:ta Cruz emporio situm. Tafel 5. Fig. 3—4. Pars plantae supraterranea. 1/1. Tafel 8. Bios 32. Elos. 3/1. Die am nächsten verwandte Art ist Fabiana viscosa Hoox. et ARN. Mit Hinsicht auf das vegetative System sind die beiden Arten einander habituel sehr ähnlich. Fabiana glan- dulosa ist jedoch niedriger und ihre Zweige sondern kaum Harz ab während die von F. viscosa von einer glänzenden Harzschicht bedeckt sind. Der wichtigste Unterschied ist jedoch in den Blüten zu finden. Diese sind nämlich bei der vorliegenden Art viel grösser als bei F. viscosa. Bei unsrer Art ist die Kronenróhre oberhalb der Mündung des Blüten- kelchs zylindrisch mit rechtwinkelig abstehendem Saume, bei F. viscosa allmahlich erweitert, trichterfórmig. Benthamiella montana Dvs. Fruticulus dense pulvinatus, pulvinulis fere subhemisphae- ricis, ad 2,5 dm usque diam., radice robusta, superne 1,0—2,0 em crassa; rami 1,0—1,5 dm longi, dichotome ramosi, apice fasciculatim ramulosi, ramulis fastigiatis, superne dense imbri- eatim foliosis, deorsum foliis emortuis dense vestitis; folia parva, linearia, 6,0—7,0 mm longa, c. 1,0 mm lata, fere ad apicem subcanaliculata, carnosa, apice crassiora, basi mem- branacea, subhyalina, ceterum viridia, truncata, integerrima, glaberrima, marginibus pectinatim ciliatis, costa, media crassa, in facie inferiore foliorum carina efformante; flores in axillis foliorum superiorum solitarii, folia vix superantes, fere sessiles vel in pedicellis 1,0—2,0 mm longis dispositi, 36 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. NO bracteis 4—6, c. 3,0 mm longis, foliis simillimis cincti; calyx oblonge campanulatus, c. 3,0 mm altus, circiter ad 1/3 longi- tudinis 5-lobatus, lobis linearibus, truncatis, marginibus cili- atis; corolla albo-flavescens, calyce c. triplo longiore, tubo sursum sensim ampliato, infundibuliformis, c. 7,0 mm longa, glaberrima, 5-lobata, lobis brevibus, truncatis, longitudinaliter depresse uni-plicatis; stamina c. 2,0 mm supra basin corolae inserta, inaequilonga, brevissimum paullulo supra medium tubum, longissimum fere ad faucem corollinam producta; stigmate subhemisphaerico; capsula globosa, bi- locularis; semina singula in quoque loculo, subreniformia, atro-brunnea, c. 1,4 mm longa et 1,0 mm lata. Hab. Rio Fósiles in montanis ad terram nudam c. 1100 m s. m. Tafel 4. Fis. 9. "Ramus. 1 Tafel 8. Fig. 33—34. Folia. 2/,. yb WBlos En Zweifelsohne mit Benthamiella patagonica SPEG. am nach- sten verwandt. Von jener unterscheidet sich die vorliegende Art durch gerade, an ihren Ràndern gewimperte, glatte, in ihrer ganzen Länge schwach ausgehöhlte, abgestutzte Blatter. Die Brakteen sind zahlreicher, 4—6, und der Blütenkelch weniger tief gelappt als bei B. patagonica. Die Blütenkronen der beiden Arten scheinen dagegen gleich zu sein. Ich habe jedoch nur alte, verwelkte Blüten von B. patagonica gesehen. Die beiden Arten sind habituel einander sehr ähnlich. Nicotiana scapigera PHIL. Hab. In campo adusto prope Yvovich praedium, ad marginem vallis flum. Rio S:ta Cruz situm (long. 72° 1', lat. 50° 15). - P. DUSÉN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SÜDPATAGONIEN. 37 Plantaginaceae. Plantago sempervivoides Dus. n. sp. Rhizoma subterraneum, verticale, superne 5,0—6,0 mm crassum et foliis emarcidis defectis obtectum, primo simplex, demum apice dense ramosum, ramis brevibus, 3,0—4,0 cm longis, linearibus, cum foliis 1,5—1,s cm crassis, inferne ra- mosis; folia densissime conferta, imbricata, incurvata, linearia, subconcava, lamina c. 7,0 mm longa et 2,0 mm lata, epetiolata, in vaginam parum ampliatam, subamplexicaulem, pilis longis al- bidis obtectam transeunte, integerrima, glaberrima, apice sensim acuminata, in cuspidem, c. 2,0 mm longum, hyalinum, fragi- lem producta; scapi ex axillis foliorum suprem. oriundi, folia breviores ad 6,0 mm usque alti, graciles, glaberrimi, nudi, uniflori; bracteae binae, oppositae, ad basin floris dispositae, ovatae, acutissimae, c. 3,2 mm longae et 1,2 mm latae, membranaceae, glaberrimae, late et hyaline marginatae, intus ad basin sublanatae; sepala late ovata, c. 3,0 mm longa et 1,8 mm lata, concava, acutissima, scariosa, glaberrima, integerrima, subcarinata, marginibus late hyalinis; corolla glaberrima, tubo longitudine bracteis simili, lobis dependen- tibus, late ovatis, longe acuminatis, acutissimis, scariosis, tubo medio sublongioribus; capsula oblongo-ovata, c. 4,0 mm longa et 2,0 mm lata, paullo infra medium circumscissa, parte in- feriore persistente. Hab. Rio Fosiles in montanis ad terram nudam in alt. e. 850—1100 m s. m. Tafel 4. Fig. 4—6. Planta magn. nat. Tafel 8. Fig. 24. Folium. 7/1. » 25. Corolla cum filamentis et pistillum. °/:. » 26. Capsula matura cum sepalis et bracteis per- sistentibus. $/i. » 27. Sepalum. °%/1. 38 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 2. Eine wegen ihres Habitus sehr eigentümliche, von sämt- lichen südamerikanischen Arten dieser Gattung sehr abweichen- de Pflanze. Sie steht Pl. oxyphyllaSpee.und Pl. pulvinata SPEG. am nächsten, hat aber ein viel schwächeres Rhizom als diese. Von jener ist sie ausserdem durch kürzere, etwas ausgehöhlte, eingebogene Blätter, kürzere Blütenstiele und viel breitere Kronenlappen getrennt; von dieser weicht sie durch ungestielte, kürzere, etwas konkave, eingebogene Blätter, die mit einer hyalinen Spitze enden, breitere Kronenlappen und zahlrei- chere Samen ab. Calyceraceae. Boopis patagonica SPEG. SrEGAzziNI, Nov. Add. Flor. Patag. III, p. 301. Hab. Prope Laguna Tar ad terram sabuloso-argillosam salsam, ubi species frequenter occurrit; in valle medio rivuli ArroyoShewen ad Chonken-Aik in terra sabuloso-arenosa salsa, ubi species vulgate occurrit. Tafel 3. Fig. 6. Planta magn. nat. Tafel 8. Fig. 16. Folium. 1/1. » 7S Capitulum. el ya 98. log. ^ » 19. Achaenium. S/ı. Die von mir gesammelte Pflanze gehdrt zweifelsohne zu der Boopis patagonica Spec. Die Blätter sind jedoch nicht immer ganzrandig, wie die Beschreibung sagt, sondern oft gezähnt. Das Involucrum ist auch durchgehends viel kürzer als die Blüten und dessen Zähne stets kurz und breit trian- gulär, was auch bei der von SPEGAZzINI beschriebene Pflanze zuweilen der Fall ist. | Das Rhizom ist schmal, gestreckt, nackt, oft nahe der Oberfläche des Bodens kriechend und erreicht da eine Länge von etwa 2 dm. Die Pflanze ist blaugriin, die Blatter sehr ungleich, bald kurz, bald lang gestielt; der Stiel ist immer "P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 39 schmal und zuweilen bis an 5 cm lang. Die Blattspreite schwankt ebenfalls mit Hinsicht auf ihre Grösse, ist gewöhn- lich etwa 1,5 em lang und stets zusammengeschlagen. Sie ist bald ganzrandig, bald gezägt. Die Köpfe sind verhältnismässig klein, das Involukrum niedrig, schalenförmig, einblättrig, gezähnt mit (bei meinen Exemplaren) stets kurzen und breiten, triangulären, stumpfen Zähne. Der Blütenboden ich konisch und nackt, die Blüten zylindrisch, weiss, etwa doppelt so lang als die Höhe des Involukrums, die Krone 5-gelappt mit kurzen, linealen, stumpfen Lappen, der Kelch 5-gelappt mit kurzen, breiten, stumpfen Lappen. Die Staubblätter sind nahe dem Grunde der Kronenröhre befestigt, der Griffel lang austretend, oben nicht verdickt. Das Ovarium ist stumpf 5-eckig, deutlich runzelig, die Achaenien kurz und dick, sehr runzelig, ungleich gross, etwa 2,5 mm lang und 1,6 mm dick. Gamocarpha Selliana REICHE. C. REICHE, Flora de Chile. Vol. III, p. 200. Hab. In Territorio Chubut in valle lacus Laguna Blanca (leg. I. Kostowsky). Tafel 8. Fig. 1—2. Folia. 1'/. » 3. Scapussupremus cum involucro. 1/1. > 4.) Bless >) 6.) ° Barsetlerian 9/; Obschon die von I. KosLowsky gesammelten Exemplare ein wenig von der Beschreibung REIcHE’s abweichen, scheint es mir doch keinem Zweifel zu unterliegen, dass sie mit @. Selliana, wenn auch als Varietät, zu vereinigen sind. Die Blätter sind oft fiederschnittig, aber ebenso oft doppelt fieder- schnittig und die Seitenabschnitte zuweilen drei an der Zahl. Die Pflanze hat nur eine einzige, von zahlreichen Blättern zusammengesetzte Rosette, die zahlreiche, bis 20 Stengel um- gibt. Das Involukrum, die Brakteen und Blüten sowie auch die Grössenverhältnisse stimmen mit ReıcHr’s Beschreibung überein. Wenn auch die Blätter zuweilen 3 anstatt der angege- benen 2 Seitenabschnitte haben und die Abschnitte wieder 40 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 2. eingeschnitten sind, wenn auch die Stengel viel zahlreicher sind, als es der Autor angibt, so können doch diese Abwei- chungen schwerlich ausreichen, um hierauf eine neue Art zu gründen, wohl aber um die Pflanze als eine Varietät, var. multicaulis, von C. Selliana abzutrennen. Die Art ist bisjetzt nur in dem nordpatagonischen Kor- dillera in dem Tale des Rio Cholila (lat. 42° 25’) gefunden. Moschopsis trilobata Dus. n. sp. Perennis; rhizoma subterraneum simplex, superne frag- mentis foliorum emortuum spiraliter dispositis obtectum, ad 3,0—4,0 mm usque crassum, apice caulem unieum vel caules plurimos emittens; caulis ad 6 mm usque altus, cum foliis c. 2.0 cm crassus; folia densissime conferta, laete viridia, im- bricata, carnosula, spathulata, petiolis laminam circiter bis longioribus, c. 1,? mm latis, subcaniculatis, lamina c. 3,0 mm longa et 3,0—4,0 mm lata, fere ad basin ple- rumque 3-lobata, lobis linearibus vel interdum oblonge obovatis, c. 1,0 mm latis, incurvatis, hyalino-cuspidatis; ca- pitula solitaria, sessilia, terminalia, densiflora, exinvolucrata, foliis caulinis supremis, interdum 5—7-lobatis cincta, recepta- culo subhemisphaerico, paleaceo, paleis inferne membrana- ceis, superne viridibus, crassioribus, anguste linearibus, acutis, c. 6,0 mm longis et 0,5—0,7 mm latis, floribus multo brevio- ribus; calyx fere ad basin 5-fidus, laciniis angustis, sensim attenuatis, acutissimis, c. 3,0 mm longis et basi c. 0,5 mm latis; corolla alba, glaberrima, c. 6,0 mm longa, infundi- buliformis, infima parte demidia tubulosa, limbo fere ad basin 5-fido, laciniis linearibus, acuminatis, acutis; stamina ad os tubi corollini inserta; stylus longe exsertus, filiformis, cur- vatus, stigmate subincrassato; achaenia obscure pentagona, 4,5 mm longa et 1,7 mm crassa, valde rugosa, calyce persis- tente coronata. Hab. Rio Fósiles in montanis ad terram nudam in alt. c. 800—1100 m. s. m. Tafel 5. Fig. 5—6. Planta magn. nat. P. DUSÉN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 4l Tafel 8. Fig. 6—8. Folia. 4/1. > g Wis. 94/1. > 10. Sectio corollae longitudinalis. */ı. » 11. Palea receptaculi. 4/1. » 12. Achaenium. %/1. Die Art ist mit Gamocarpha coleofuensis SPEG., welche Art richtiger zu der Gattung Moschopsis zu stellen ist, am nüchsten verwandt. Sie unterscheidet sich von dieser Art durch die hyalin langgespitzen Blattlappen, durch schmale, lineale, den Stengelblättern sehr ungleiche Spreublätter und sehr schmale, scharf spitze Kelchzipfel. Die Pflanze habe ich nur im Gebirge gesehen und zwar von der Waldgrenze aus bis zur Höhe von etwa 1100 m. Hier wurde sie — besonders blühende oder abgeblühte Indi- viduen — selten und immer vereinzelt gefunden. Nur wenige reife Achaenien waren Anfang April zu finden; diese sind vergleichmässig gross und von dem zuweilen nur 4-gelappten Kronenkelch gekrönt. Moschopsis spathulata Dus. n. sp. Perennis, rhizomate subterraneo gracili, 1,0—2,0 mm erasso, nudo vel squamis remotis obtecto, simplici vel pauci- ramoso; caulis brevis, 4,0—7,0 cm longus, simplex vel pauci- ramosus; folia inferiora remota, minora, sursum sensim ma- jora et densiora, imbricata, suprema rosulantia, spathulata, glaberrima, longe petiolata, integerrima vel rare et + distincte pauci-dentata, carnosula, c. 1,0 cm longa, lamina 3,0—3,5 mm lata et 3,0—4,0 mm longa, recurvata, in petiolum sat longe decurrente, inconspicue nervata; capitula terminalia, soli- taria, exinvolucrata, foliis caulinis, supremis dense cincta; cetera ignota. Hab. Rio Fósiles in montanis ad terram nudam in alt. c. 1000—1600 m. s. m. Tafel 5. Fig. 7—8. Planta magn. nat. Tafel 8. Fig. 13—15. Folia. 4/1. 42 ARKIV FOR BOTANIK. BAND de N:O 2. Die Art ist mit Moschopsis Leyboldi Puiu. nahe verwandt, welche Spezies viel längere, länglich spatelfórmige, spitze Blät- ter hat. Unsre Art zeigt eine gewisse habituelle Ähnlichkeit mit Acicarpha rosulata N. E. Brown — Hooker’s Icones Planta- rum. Fourth Series. Vol. VII. Part II. Tab. 2636, fig. B —. Sie ist jedoch bei weitem nicht so kräftig gebaut wie A. rosu- lata. Die Bläter sind auch etwas anders geformt als bei jener Art, indem die Blattspreite rundlich und an den Seiten, aber nicht oben gezägt ist. Die Acicarpha rosulata N. E. Brown gehort kaum zu der Gattung Acicarpha. Der Umstand, dass den Köpfen ein In- volukrum fehlt und dass sie von den obersten Stengel-Blättern dicht umgeben sind, scheint mir dafür zu sprechen, dass die betreffende Art richtiger zu der Gattung Moschopsis ge- stellt werden soll. Deswegen habe ich meine Pflanze mit Acicarpha rosulata verglichen. Die Pflanze habe ich nur in grösseren Höhen und immer auf stenigem Boden gefunden. Das Rhizom verbreitet sich zwi- schen und unter die Steine. Nur ein einziges fast abgeblütes Individuum wurde gefunden und in Spiritus konserviert, ging aber leider auf der Reise verloren. Der Kopf dieser Pflanze war klein, kaum grösser als der des auf Taf. 5 abgebildeten Exemplares von Moschopsis trilobata. Compositae. Lepidophyllum cupressiforme (Lam.) Cass. Die Art ist an der Ostküste von Südpatagonien und an dem ostlichen Teil der Magellanstrasse weit verbreitet und gewöhnlich reichlich und findet sich auch an der Ostküste des Feuerlandes. Sie ist hier eine ausgeprägte Strandpflanze. Ich habe sie auch in meiner Arbeit: »Die Pflanzenvereine der Ma- gellansländer» als eine an die Meeresküste gebundene Pflanze angegeben. Diese Angabe hat sich als unrichtig herausge- stellt, denn auf der Reise mit der Finländischen Kolonial-Ex- pedition wurde die Art weit im Innern von Patagonien gefunden. Auf der Rückreise in dem Tale des Arroyo Shewen wur- den die ersten Sträucher von Lepidophyllum cupressiforme im Herzen von Patagonien in der Umgegend von Yotel-Aik beo- P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 43 bachtet. Je näher wir an die Küste kamen, desto öfter wurde die Art gesehen. Am Korpen-Kaiken, mehr als 100 km von der Küste entfernt, war sie schon sehr allgemein und in dichten, grossen Bestiinden zu sehen. Der Grund zu der Verbreitung der Pflanzein den Flusstalern —sie findet sich zweifelsohne auch inden benachbarten Talern — ist völlig klar. Die Flüsse sind in die Tertiärablagerungen eingeschnitten, die von fossilführenden Sandstein und Kalk- sandstein mit unterliegenden, sehr mächtigen, sandig-lehmigen Ablagerrungen aufgebaut sind. Die Täler sind bis an die sandigen Lehmablagerungen oder mehr oder weniger tief in dieselben eingeschnitten. Dieser sandiger Lehm ist bloss- gelegt in die unteren und mittleren Teile der Täler, in den obersten Teile derselben dagegen von Geröll oder 'Treibsand oder von den beiden bedeckt. Die sandigen Lehmablagerungen sind salzhaltig; beim Graben sieht man die Salzkristalle sehr leicht, sogar mit unbewaffnetem Auge. Der Salzgehalt des Talbodens erklärt, warum. das Lepidophyllum cupressiforme weit im Innern von Patagonien in den Flusstälern gedeiht. Senecio alloéophyllus O. Horrw. O. HOFFMANN apud Dusen, Die Gefässpfl., p. 105, Taf. 8, fig. 7. Hab. Rio Fosiles in montanis et ad terram nudam et ad terram saxosam, ubi species in alt. c. 1000—1200 m s.m. vulgate occurrit. Die Art war vorher nur aus den Gebirgen des stidlichen Feuerlandes bekannt. Sie variiert mit ganzrandigen Blattern. Senecio Martinensis Dus. n. sp. Perennis, discoideus; rhizoma saepe subhorizontale, c. 10,0 em longum et superne c. 5,0 mm crassum, radicella usque ad 35,0 em longa parce emittens, simplex vel superne bifur- catum: folia ad apicem rhizomatis dense conferta, brevia, glaberrima, carnosula, ec. 4,0—6,0 cm longa et 4,0 mm lata. integerrima, plana, marginibus in foliis siccis calloso-tumidulis, oblanceolata, apice calloso-obtusa, epetiolata, semivaginantia, vaginis marginibus lanatis, nervis vix conspicuis; sca pi erecti, vel subascendentes, substriati, purpurei, glaberrimi vel parce lanati, 4,0—15,0 em alti et c. 1,0 mm crassi, monocephali, 44 ARKIV FOR BOTANIK. BAND fe N:O 2. foliolis 3—5 linearibus, angustissimis 1,0—1,5 em longis, sub- amplexicaulibus, basi lanatis instructi; capitula campanu- lata, c. 1,5 em longa et 1,5 cm diam.; bracteae involucri c. 20, purpureae, biseriatae, exteriores lineares, integerrimae, obtusae, marginibus remote pilosis, glaberrimae, c. 12,0 mm longae et 1,5 mm latae, interiores latiores, c. 2 mm latae, marginibus pallidius coloratis, superne serrulatis; flores homogami, c. 75 in quoque capitulo, exteriores c. 10,0 mm, centrales c. 15,0 mm longi; corolla flava, tubulosa, superne ampliata, limbo 5-lobato, lobis linearibus, obtusis, recurvatis, staminibus excedentibus, ramis styli exsertis, apice crassiori- bus, valde papillosis; ovarium pilosum; achaenia (imma- tura) glabra; pappus niveus, setis c. 50, denticulato- scabris, c. 19,0 mm longis. Hab. Lago San Martin in terra saxosa, aquosa in alt. c. 500 m s. m. nec non in aperto fageti c. 250 Ins. f. Tafel 3. Fig. 5. Planta magn. nat. Tafel 6. Fig. 3. Planta magn. nat. Tafel 8. Fig. 20. Flos centralis. 4/1, » 21. Hlos* exterior! sd » 22. Bractea interior. 2/1. » 23. Bractea exterior. 1. Die Art ist mit Senecio Kingii Hook., fil. S. purpuratus Puiu. und S. poculiferus SPENC.-MooRE am nächsten verwandt. Von den beiden erstgenannten weicht unsre Art durch ganz- randige, viel schmälere Blätter ab. Die Blütenstengel sind kürzer als bei jenen Arten und, wie die Involukralschuppen, dunkel purpurfarbig. Auch durch die inneren, oben klein- gezägten Brakteen weicht sie von S. Kingii und S. purpuratus ab. Sie hat kleinere Köpfe und schmälere Blütenstengel als die letzterwähnte Art. Von S. poculiferus ist sie ebenfalls durch ganzrandige, längere Blätter zu trennen wie auch durch homogame Köpfe. P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 45 S. poculiferus hat nämlich sehr kleine, weibliche Randblüten, während diese bei unsrer Art hermaphroditisch und nur wenig kürzer als die inneren Blüten sind. Die Anzahl der Blüten und die Länge derselben sind bei der vorliegenden Art bedeu- tend grösser als bei S. poculiferus. Die Pflanze habe ich nur zweimal, aber beide Male, reich- lich gefunden. Sie wächst vereinzelt, während S. purpuratus und S. Kingii mehr gesellig sind und S. poculiferus nach SPEN- CER Moore rasenbildend ist. Senecio xanthocephalus Dus. n. sp. Herbaceus, radiatus; rhizoma fibrillas longas, c. 2,0—3,0 mm crassas emittens; caulis erectus, c. 4,0 dm altus, inferne 5,0 mm crassus, glaberrimus, striatus, simplex; folia basalia ovate oblonga, glabra, lamina c. 11,0 em longa et 5,0 cm lata, basi subdecurrente, marginibus grosse bidentatis, penninervia, nervillis anastomosantibus, petiolata, petiolis (cum vaginis) c. 7,0 mm longis, valde vaginantia, caulina c. 2, lanceolata, valde denticulata, basalibus multo minora, amplexicaulia, subauri- culata; inflorescentia parva, corymbosa, capitulis c. 4, 1,3 em diam. et 1,2 cm altis, pedicellis gracilibus, c. 1,0—1,5 cm longis, basi foliolis auriculatis, vix centrimetro longis suffultis, sursum c. 3 foliolis linearibus, c. 5,0 mm longis vix auricu- latis gerentibus; bracteae involucri 25—28 uniseriatae, lineari-lanceolatae, integerrimae, glaberrimae, c. 7,0 mm longae et 1l,0—1,5 mm latae, ceterum bracteol® nonnulle lineares ad basin capitulorum additze; flores flavi, radiati hermophro- diti, c. 18, ligulis c. 8,0 mm longis et 5,0 mm latis, apice plerumque tridentatis; ovario glabro: achaenia — — —; pappus niveus. Hab. In territorio Chubut ad rivulum (long. 70? 30', lat. 44° 0); leg. J. HÖGBERG. Tafel 9. Fig. 13. Flos e margine capituli. ?/ı. Die Art ist mit S. Smithii DC. und S. Hualtata BERTERO am nüchsten verwandt. Von jenen ist sie durch sehr wenig- kópfige Infloreszensen und gelbe, kürzere, gewöhnlich 3-ge- zühnte Ligulen verschieden. Sie ist bei weitem nicht so stattlich wie ihre Verwandten. al, ı NING 46 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 47. N:O 2. Die Blätter sind in der Blütezeit kahl oder zeigen nur unbedeutende Spuren von Behaarung, woraus zu schliessen ist, dass sie in ihrem Jugendstadium dünn filzig behaart sind, wie es bei den genannten Verwandten der Fall ist. Die Art ist nur durch ein einziges Individuum in der Sammlung HócGBERG's vertreten; die angegebenen Grössenver- hältnisse der Blätter sind wahrscheinlich nur annähernd richtig, weil einige der Basalblätter anscheinend fehlen. Die Zungen der Randblüten sind etwa halb so lang als die bei S. Smithii, von welcher Art ich auf der Taf.°9 Fig. 12 zum Vergleich eine Abbildung einer Randblüte mitteile. Perezia recurvata Less. var. sessilis Dus. nov. var. Caules dense ramosi, ramis c. 5,0—6,0 cm longis, dense caespitosis, fere omnibus capituligeris; folia normalia; brac- teae interiores breviter aristatae, apice marginibusque sae- pissimae purpureae; capitula inter folia suprema sessilia vel breviter scaposa, scapis vix 1 em longis. Hab. In territorio Chubut ad coloniam General San Martin (long. 70? 30', lat. 44? 0') in alt. c. 750 m s. m.; leg. J. HOGBERG. Tafel 6. Fig. 4. Ramus plantae magn. nat. Die Pflanze sieht durch die ungestielten oder fast unge- stielten Köpfe eigentiimlich aus, lässt sich aber als eine gut begriindete Art von Perezia recurvata Luss. nicht abtrennen. Die Pflanze gleicht dem Typus mit Ausnahme von den oben erwähnten inneren Involukralschuppen und den stiellosen oder nur sehr kurz gestielten Köpfen. Die Blüten sind blau und die Pappusborsten, wie bei der Art, hellbraun. Perezia flavescens Dus. n. sp. Rhizoma subterranea, superne ad 5,0 mm crassum, in- terdum soboles squamis scariosis, c. 7,0 mm longis et, depla- natis, c. 5,0 mm latis remote obtectos producens, apice caules plurimos, laxe caespitosos emittens; caules adscendentes, 6,0 — 7,0 em longi, inferne foliis emortuis obtecti, superne dense = P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 47 plumoso-foliosi, simplices vel pauci-ramosi; folia laete viridia, recurvata, linearia, ad 2,0 cm longa et 1,o—1,5 mm lata, carnosa, apice hyalino-spinescentia, lateribus dense pectinatim hyalino-spinescentibus, spinis rectis, biseriatis, exterioribus par- vis, interioribus longis, latitudine foliorum sublongioribus, nervo medio valido, in facie folii inferiore valde prominente et glanduloso, ceterum glaberrima, marginibus valde revolutis, in vaginas membranaceas, pallide virides, marginibus pecti- natim ciliatis subito transeuntia; scapi terminales, solitarii, erecti, stricti, c. 7,0 em alti, striati, dense glandulosi, mono- cephali, 3—5-foliolati, foliolis auriculatis, anguste lanceolatis, dense glandulosis, c. 10,0 mm longis et 2,0 mm latis, ut in foliis caulinis spinosis; capitula cylindracea, c. 2,5 em longa et 1,0 em diam.; bracteae 3—4-seriatae, dense glandulosae, extimae foliis scaporum similibus, sed valde recurvatis, mediae superne spinosae, subrecurvatae, intimae erectae, aristatae, integerrimae, c. 17,5 mm longae et basi c. 4,0 mm latae, marginibus mem- branaceis; flores 12—18 in quoque capitulo, sulphurei, bila- biati, labio superiore brevi, angusto, bipartito, revoluto, in- feriore lingulato, tridentato, sulphureo; antherae atro-viola- ceae; rami styli haud excedentes; achaenia 6,0—7,0 mm longa et 2,5—3,0 mm lata, compressa, ambitu oblonge turbinata, sericea, uno latere subplana, l-nervata, altero convexa, 3—4- nervata; pappus fere niveus, setis c. 130, circiter 17 mm longis, minutissime dense serratis. Hab. Patagonia orientalis ad Puerto San José in campo arenoso-argilloso (lat. 40° 46’); ad Puerto Madryn (lat. 42? 00) nee non ad Puerto Mazaredo (lat. 47? 00') in campo arenoso. Tafel 6. Fig. 5. Ramus plantae magn. nat. Tafel 9. 5. Capitulum. 3/1. » 6. Flos. Eh > 7—10. Bracteae, 2/1, » 11. Achaenium. ?/ı. 48 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 2. Die Art steht Perezia recurvata LEss. am nächsten, unter- scheidet sich aber von jener durch durchgehends viel langere Stacheln, länger und kräftiger zurückgebogene Blatter mit 2-reihigen, dichter stehenden Stacheln. Sie bildet kleinere, weniger dichte Rasen als P. recurvata und stellt die einzige, bisjetzt bekannte gelbblütige Art der Gattung dar. Diese sehr schöne Art wurde nur an der Ostküste von Patagonien gefunden. Da sie hier an drei, von einander weit entfernten Plätzen gesammelt wurde, dürfte sie in der Küsten- region von Ostpatagonien nicht besonders selten sein. Im Innern von Patagonien, weder in den Flusstälern, noch auf der Hochebene wurde sie gesehen. Die Köpfe sind bei P. flavescens etwas grösser als bei P. recurvata und die Pappusborsten weiss mit einem Stich ins Braune. Die Randblüten öffnen sich viel früher und sind etwas grösser als die zentralen. Die Blüten sind anscheinend eingeschlechtig, männlich. Zumal bei ziemlich alten Blüten, bei denen die Staubbeutel schon fast völlig entleert waren, trat der Griffel nicht heraus. Die Griffeläste waren im unteren Teile der Staubbeutelröhre eingeschlossen. Hypochoeris lanata Dus. n. sp. Perennis, acaulis, rhizomate subterraneo, crasso, superne 5,0—10,0 mm diam., vaginis foliorum emortuorum obtecto, verticali, apice simplici vel pauci-ramoso; folia ad apicem rhizo- matis infundibuliformiter conferta, 4,0—8,0 cm longa et c. 1,0 cm lata, plerumque breviter petiolata, vaginis brevibus, scariosis, laminis ambitu elongate lanceolatis, longe et anguste decur- rentibus, utrinque lanatis, pinnatifidis, pinnis plerumque paten- tissimis, obtusis, calloso-mucronatis, mucrone duro, pungente, marginibus saepissime calloso-dentatis, nervo mediano in sicco translucente; scapi solitarii, erecti, sublanati, simplices, c. 6,0—12,0 em alti et 2,0 mm crassi, medio et superne foliola 3—7, linearia gerentes, monocephali; involucrum campanu- latum, c. 2,0 cm altum et 2,0 cm diam.; bracteae triseriatae, lineari-lanceolatae, rotundate obtusae, infra apicem nigrescen- tes, marginibus scariosis, apice et margine glabro exceptis, lanate, intime c. 18,0 mm longe et c. 3,5 mm late, ad basin involucri nonnullae, parvae, angustae additae; flores exteri- ores c. 22,0 mm longi; corolla alba. ligula leviter 5-dentata E — P. DUSÉN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SÜDPATAGONIEN. 49 c. 9,0 mm longa et 3,5 mm lata, glaberrima; antherez albe; rami styli longe exserti, atropurpurei, recurvati; ovarium glaberrimum; achenia — — —; pappus pallide brunneus, plumosus, setis c. 30, minutissime serratis. Hab. Lago Argentino in campo arenoso nec non in arena mobili; Lago Viedma in declive arenoso herboso nec non in arena mobili. Tafel- 5. Fig. 1. Planta magn. nat. i Tafel 9. Bigs 3. Flos. | */. Die Art ist mit Hypochoeris coronopifolia (ScH. Bir.) am nächsten verwandt. Sie weicht von jener durch steife, aufrecht- abstehende, breitere, wollige Blatter ab, derer Lappen mit ste- chenden Spitzen enden; auch durch grössere Köpfe, schmälere Griffelschenkel und dichtere Behaarung unterscheidet sie sich von H. coronopifolia (SCH. Bie.). Die Pflanze ist nur im Westen des Gebietes gefunden; sie ist hier selten, und gewöhnlich findet man nur vereinzelte Stauden. Sie gedeiht, wie die Arten der Sektio Achyrophorus, zu der unsre Art auch gehört, am besten auf sandigen Plätzen, zumal auf Treibsandfeldern. Hypochoeris stenophylla Dus. n. sp. Perennis, acaulis, rhizomate verticali, nudo, 3,0—4,0 mm crasso, apice ramulos 1,0—2,0 mm diam. et 2,0—3,0 cm longos emittente; folia numerosa, in apice rhizomatis dense conferta, leviter arcuata, filiformia, c. 5,0—11,0 em longa et 0,5 mm lata, apice callosa, acutissima, integerrima vel denticulis paucis, patentissimis vel retrorsis, praecipue inferne dispositis in- structa, glaberrima vel interdum parce lanata, nervo medio translucente, rarissime subpinnatifida, pinnis brevibus, angus- tissimis, acutissimis, patentissimis; scapi in ramis rhizomatis solitori, adscendentes, inferne angusti, sursum sensim crassio- res, efoliosi vel rare foliolum unicum, angustissimum gerentes, fere glabri vel parce lanati, monocephali; capitula clausa cylindriea, 2,0—2,5 em alta et c. 1,3 em diam., aperta ad Arkiv für bolanik. Band 7. N:o 2. 4 50 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. NO. 4,0 cm usque diam.; bracteae 3-seriatae, anguste lanceolatae, obtusae, membranaceo-marginatae, et ad margines et ad basin exteriorum albo-lanatae, ceterum fusco-virides, intimae c. 22,0 mm longae et 4,0 mm latae; receptaculum paleaceum, paleis nitentibus, linearibus, acutis, 30,0 mm longis et 2,0 mm latis; flores exteriores 23,0—27,0 mm longae; corolla flava. ligula in flor. exter. 13,7 mm longa et 3,0 mm lata, apice profunde 5-dentata; anthere flave, longe exserte; rami styli flavi, recurvati; achaenia straminea, glaberrima, 5- sulcata, c. 5,0 mm longa et 1,0 mm crassa; pappus albus, setis c. 30, uniseriatis, c: 15,0 mm longis, leviter recurvatis, dense serrulatis, plumosis. Hab. In arenosis ad Richmond praedium, haud procul a S:ta Cruz emporio situm; Lago Argentino in campo arenoso; Lago Viedma in arena mobili. Tafel 5. Planta magn. nat. zi qa to Tafel 9. Bio! vlog. 55/2; » 2. Achaenium. 2/1. Diese seltene und nur vereinzelt gefundene, zu der Sektio Achyrophorus gehórende Art ist besonders durch die schmalen fadenfórmigen Blatter, die aufsteigenden Blütenstiele und die grossen, gelbblütigen Köpfe, welche, wenn geöffnet, an dieje- nigen des Taraxacum croceum DAHLST. sehr erinnern, gekenn- zeichnet. Schon hierdurch ist sie von den anderen südamerika- nischen Arten der betreffenden Sektion getrennt und stellt die einzige gelbblütige Art dieser Sektion dar, wenigstens soweit Südamerika in Betracht kommt. SPEGAZZINI hat in seiner Arbeit: »Plantae Patagoniae Australis», p. 545, n:o 244 Achyrophorus leucanthus SPEG. be- schrieben, stellte aber in seiner Arbeit: »Primitiae Florae Chubutensis», p. 618, n:o 136 die Pflanze zu der Gattung Achyrophorus, und zwar unter den Namen Hypochoeris (Achy- rophorus) leucantha SpeG. Da diese weissblütige Art als mit langen, linealen, schmalen, 1,0—1,5 mm breiten Blattern ver- sehen beschrieben ist, konnte man eine nahe Verwandtschaft P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. 51 zwischen derselben und der oben beschriebene Art vermuten. Eine solche ist jedoch nicht vorhanden, denn, wie SPEGAZZINI selbst erwähnt, hat H. leucanthus 2-reihigen Pappusborsten und gehört demzufolge zu der Sektio Enhypochoeris. Sie ist übrigens unter andern durch an der Rückenseite kleinstachelige Invo- lukralschuppen und weisse Blüten von Z. stenophylla getrennt. Hieracium austro-americanum DAHLsSsT. n. sp. Caulis 25—50 cm altus, crassus, rigidus, saepe flexuosus. inferne + fusco-violaceus et setis albis crebris-creberrimis de- flexis vel subpatentibus, medio setis sat densis magis paten- tibus superne sparsis et longioribus vestitus, usque a basi glandulis minutissimis cerinis vel luridis inferne densis, medio densiusculis et apice sparsis et inflorescentiam versus et in rachide glandulis majoribus obscuris immixtis obtectus, floccis inferne raris superne sparsis et in inflorescentia densiusculis obsitus; folia basalia sub anthesi 3—5, haud raro cum cau- linis infimis, saepe valde approximatis rosulam multifoliam constituentia, breviter et latiuscule petiolata obovato-oblonga —oblongo-lanceolata, exteriora obtusiuscula, interiora magis acuta, integra vel minute—inconspicue denticulata, interdum undulata, pauca apicem versus violascentia, in utraque pagina et in margine longe et praecipue in nervo dorsali dense-densi- uscule setoso-pilosa et glandulis cerinis subtilissimis dense— erebre, praecipue in nervo, obtecta; folia caulina 5—12, inferiora saepe valde approximata magna—sat magna + lan- ceolata acuta superiora magis magisque (saepe valde) inter se remota et magis magisque linearia acuto-subulata cito in bracteas lineares abeuntia, omnia infimis exceptis basi + lata sessilia, saepius sparsim denticulata paullo densius setosopilosa et glandulis subtilissimis cerinis dense obtecta; inflorescentia exacte paniculata composita + elongata e ramis brevibus ex axillis foliorum evolutis + indeterminata initio ramis bre- vibus angusta, deinde ramis arcuatis—arcuato-patentibus magis elongatis divaricata, ramis sat remotis sparsim—densiuscule glandulosis et sparsim stellatis acladium 8—20 mm longum haud superantibus, pedicellis brevibus crebre glandulosis et dense floccosis; involucrum cylindricum c. 11 mm longum et 7 mm latum, squamis exterioribus anguste linearibus inae- quilongis saepe dilutis, extimis vulgo in pedicellum descendenti- 52 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 2. bus, superioribus fere aequilongis lineari-lanceolatis obtusi- usculis—breviter acutis, glandulis nigris apice cerinis longis minutis immixtis, densis et floccis ubique adspersis densius- culis—densis obtectis; ligulae breves ochraceo-luteae; pollen evolutus; achaenia c. 1,5 mm longum, 0,35 mm latum, atrum, pappo sordido. Hab. Lago Argentino in campo prope marginem silves- trem pluribi; Lago San Martin in campo prope silvam. Tafel 2. Fig. 4. Planta magn. nat. Tafel 9. Fig. 14. Capitulum. » 15. Flos e margine capituli. 4/1. » 16. Achaenium. /f. Die Pflanze ist mit brasilianischen Arten, die in dem Herbario Regnelliano des Reiehsmuseums zu Stockholm auf- bewahrt sind, am meisten verwandt. Diese Arten, die noch nicht bestimmt oder benannt sind, sind kráftiger gebaut, haben viel grössere Inflorezenzen, grössere Köpfe und vor allen Dingen viel gróssere Ligulae. Von den chilenisch-patagonischen Arten ist sie unter anderm durch ihre dichte drüsige Be- kleidung und die dicht stehenden, langen, sehr dunklen Drüsen- haare der Kópfe getrennt. P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SÜDPATAGONIEN. 53 Die wichtigste Litteratur. Bucuenavu, Fr., Marsippospermum Reichei Fr. B., eine merkwürdige neue Juncacee aus Patagonien. — Bericht der Deutschen bot. Gesellschaft. 1901. CAVANILLES, A. J., Icones et Descriptiones Plantarum. Vol. 1—6. Madrid 1791—1801. Curist, H., Die Botrychium-Arten des australen Amerika. — Arkiv for Botanik. Bd. 6. N:o 3. — — Uber die australen Polystichtim-Arten. — Arkiv för Botanik. Bü. 4. N:o 12% Dusey, P., Die Gefässpflanzen der Magellansländer. — Wissenschaftliche Ergebnisse der Schwedischen Expedition nach den Magellanslän- derg ow Bd» 3° No 5. — — Zur Kenntnis der Gefässplanzen des südlichen Patagoniens. — Öfversigt af Kongl. Vet.-Akad. Förhandl., 1901. N:o 4. Stock- holm. ENGLER, A., Das Pflanzenreich. Regni vegetabilis conspectus. — IV. 36, Juncaceae. Von Fm. BUCHENAU. Gay, Cr., Historia Fisica y Politica de Chile. Botanica. Flora Chi- | lena. Vol. 1—6. Paris 1845—1853. GrisEBACH, A., Symbolae ad Floram Argentinam. Zweiter Bearbeitung argentinischer Pflanzen. — Abhandlungen der K. Gesellschaft der Wissenschaften zu Göttingen. Bd. 19. Hacker, E., Die Beziehungen der Flora der Magellansländer zu der nördl. gemässigten Zone. — Bericht der bot. Sektion des Natur- wissenschaftlichen Vereins für Steiermark. S. CXI. — Aus Mit- teilungen des Naturwissenschaftlichen Vereins für Steiermark. 1905. HausknecHt, C., Monographie der Gattung Epilobium. Jena 1884. Hooxer, Botanical Miscellany. Vol. HI. London 1835. — — Handbook of the New Zeeland Flora. KükENTHAL, G., Die Carexvegetation des aussertropischen Südamerika (ausgenommen Paraguay und Südbrasilien). — Engler’s bot. Jahrb. Bd. 27. 1899, Kuntze, O., Revisio generum plantarum. III. 2. Leipzig 1898. Kurtz, F., Collectanea ad Floram Argentinam. — Boletin de la Aca- demia Nacional de Ciéncias en Córdoba. Tom. 16. 1900. Miers, L, Contributions to Botany — — —. Vol. II. London 1860 — 7869. Pmıuıppr, R. A., Plantas Nuevas Chilenas. — Anales de la Universidad de Chile. Tom. 82, 93. 54 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. NO Psınıppi, R. A., Plantarum novarum chilensium Centuria — — —. — Linnaea. XXXIIX. 1864— 1865. RENDLE, A. B., Mr. Hesketh Prichard’s Patagonian Plants. — Journal of Botany. Vol. 42. 1904. Reicue, C., Flora de Chile. Vol. I—IV. Santiago de Chile 1896— 1905. -—— Beiträge zur Systematik der Calyceraceen. — Engler’s bot. Jahrb. Bd. 29. 1900. SKOTTSBERG, C., Zur Flora des Feuerlandes — — —. Wissenschaft- liche Ergebnisse der Schwedischen Südpolarexpedition 1901— 1905. Bd. 4. Lief. 4. SPEGAZZINI, C., Plantae Patagoniae Australis. — Revista de la Facultad de Agronomia y Veterinaria. Ano UI. N:os 30 y 31. La Plata. - 1897, —— Primitiae Florae Chubutensis. — Ebenda. Ano III. N:os 32 vias. da Plata... 189 —— Nova Addenda ad Floram Patagonicam. I. — Anales de la Sociedad Cientifica Argentina. Tom. 47, p. 161 y Tom. 48. p. 44. —— --— II. Ebenda. 1902. —— —— II. Anales del Museo Nacional de Buenos Aires. VII. 1902. —— Stipeae Platenses. — Anales del Museo Nacional de Montevideo. Tom. 4. 1901. SrevpeL, E. G., Einige Beiträge zu der chilenischen und Peruanischen Flora etc. — Flora. :39. 1856. Urpan, L, Flora Brasiliensis. P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN. Erklirung der Tafel 1. 1. Hierochloé pusilla Hack. n. sp. 3/1. 2 et 3. Melandrium densifoliwm Dus. n. sp. 3/1. 4. Melandrium filifolium Dus. n. sp. 3/1. 5 et 6. Melandrium alpestre Dus. n. sp. 4/1. 7. Melandrium Koslowskit Dus. n. sp. Erklürung der Tafel 2 l. Sisymbrium flexicaule Dus. n. sp. !/i. 2. Festuca rubra L. var. simpliciuscula Hack. nov. var. 3. Poa subenervis Hack. n. sp. 1/1. 4. Hieraciwm austro-americanum Dautst. n. sp. ji. Erklürung der Tafel 3. 1. Poa Duseni Hack. n. sp. Yı. 2, 3 et 4. Epilobium S:ta Cruzense Dus. n. sp. Ah. 5. Senecio martinensis Dus. n. sp. 4/1. 6. Boopis patagonica SPEG. 7. Stipa hirtiflora Hack. n. sp. 3/1. Erklürung der Tafel 4. 1. Carex Dusenii KÜKkENTHAL. 3/1. 2. Grabowskia Spegazzinii Dus. n. sp. 4/1. 3. Benthamiella montana Dus. n. sp. Yi. 4, 5 et 6. Plantago sempervivoides Dus. n. sp. i. Erklärung der Tafel 5. Hypochoeris lanata Dus. n. sp. !/1. Needs stenophylla Dus. n. sp. Yı. t 4. Fabiana glandulosa Dus. n. sp. Yı. t 6. Moschopsis trilobata Dus. n. sp. 4/1. £8 Moschopsis spathulata Dus. n. sp. Yi. ae 55 apa Fig. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 2. Erklirung der Tafel 6. 1 et 2. Azorella ranunculoides Dus. n. sp. 1/1. 3. Senecio martinensis Dus. n. sp. 3/1. 4. Perezia recurvata Less. var. sessilis Dus. nov. var. 1/1. D. Perezia flavescens Dus. n. sp. 6 et 7. Adesmia pumila Hoox. fil. var. aurantiaca Dus. nov. var. Erklirung der Tafel 7. Hierochloé pusilla Hack. n. sp. 1. Spicula. */ı. Poa subenervis Hack. n. sp. 9. Spicula. 4/1. Poa Dusenii Hack. n. sp. 8. x Spicula:; 4/1; Stipa hirtiflora Hack. n. sp. ALSCALYOPEISA Ede Spicula. ?/ı. Q Carex Dusenii KÜKENTHAL. . 6. Utriculus juvenalis. 7/1. 7. Squama floris fem. 7/1. Melandrium alpestre Dus. n. sp. 8. Apex rami foliatus. 14/1. 9. Scapus supremus flore coronatus. 1/1. 10. Petalum explanatum. */i. 11. Petalum a latere visum. #/ı. Melandrium Koslowskii Dus. n. sp. 12. Pars scapi cum folio. 1/1. 13. Scapus supremus flore coronatus. 1/1. 14." Balys.; "a. 15. Petalum explanatum. 4/1. 16. Petalum a latere visum. #/ı. 17. Scapus supremus capsula matura coronatus. TA 18. Semen. ^f. NL us udo to. P. DUSÉN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SÜDPATAGONIEN. Melandrium densifolium Dus. n. sp. . 19. Pars rami suprema foliata. 1/1. 20. Scapus supremus flore coronatus. Pis 21. Petalum explanatum. 4/1. 22. Petalum a latere visum. #/ı. Melandrium filifolium Dus. n. sp. mags los, A. 24. Petalum explanatum. 4/1. 25. Petalum a latere visum. #/ı. Sisymbrium flexicaule Dus. n. sp. 6. Flos. ae 7 et 98. Petala. 4/1. Epilobium S:ta Cruzense Dus. n. sp. uuo Bios: f. 30. Pars floris. °/1. 31. Petalum a latere inferiore visum. °/ı. 32. Semen. 5/1. 33. Semen parte pappi inferiore coronatum. 1/1. 34. Semen parte pappi inferiore coronatum. 74/1. Azorella ranunculoides Dus. n. sp. . 35. Folium cum vagina explanata. ?/ı. 36. Fructus a dorso visus. /i. 37. Fructus a latere visus. 9/i. 38. Sectio fructus transversalis. 39/1. Erklärung der Tafel 8. Gamocarpha Selliana REICHE. bet 25 Kola 314%. 3. Scapus supremus cum involucro. 1/1. d£ IGS. ds Db Pars flores 5/1. Moschopsis trilobata Dus. n. sp. 6, 7:85 8- Bola. de 9. «Blüs. 4/1 10. Sectio corollae longitudinalis. */ı. 11. Palea receptaculi. 4/1. 12. Achaenium. /ı. 57 58 Fig. i5 ig. 16. 19% 18. 19; ig. 20. Fig. 21. 22. 23. ig. 33 35. Adesmia pumila Hook. fil. var. aurantiaca Dus. nov. var. . 96. 37. 38. 39. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 2. Moschopsis spathulata Dus. n. sp. 147 et 15. Mola s/s. Boopis patagonica SPEG. Folium. Yı. Capitulum. 1/1. Hos) 2a. Achaenium. °/;. Senecio martinensis Dus. n. Sp. Flos centralis. 4/1. Flos exterior. */ı. Bractea interior. 7/1. Bractea exterior. 7/1. Plantago sempervivoides Dus. n. sp. Folium. 7/1. Corolla ‘cum filamentis et pistillo. ° ; IM. Capsula matura cum sepalis et bracteis persistentibus. Sepalum. °/1 Grabowskia Spegazzinii Dus. n. sp. et 29. Folia. */ı. Dos? 71. Semen. ?/ı. Fabiana glandulosa Dus. n. sp. Flos. A. Benthamiella montana Dus. n. sp. et 34. Folia. ?/ı. Flos. Pı. Flos. 7/1. Vexillum. 7/1. Ala.: 2/4 Carina. 2/1. I. pus... A. pte P. DUSÉN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SÜDPATAGONIEN. Erklärung der Tafel 9. Hypochoeris stenophylla Dus. n. sp. mig, 1. Flos. 2/1. : : zn » 2. Achaenium. */ı. Hypochoeris lanata Dus. n. sp. Eu Blos. 7. Perezia flavescens Dus. n. sp. 4. Folium. 3/1. 5. Capitulum. Yı. E65 "Ns. 7. 7 —10. Bracteae. 7/1. lE 2-1 Achaenium. 7/1. Senecio Smith? DC. Fig. 12. Flos radiatus. 3/1. Senecio xanthocephalus Dus. n. sp. Fig. 13. Flos radiatus. > Hieracium austro-americanum DAHLST. n. sp. Fig. 14. Capitulum. 2/1. » 15. Flos e margine capituli. 4/1. » 16. Achaenium. "ı. 59 ee 60 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 2. Register. 8 Seite Abutilon bicolor Pam. . .. ^. 205. See IS > crispifolia (Cav.) Due. .) 2 2 = See Acanthonychia ramosissima Hook. et ARN. . .. 2. 7 =.2.725 Adesmia pumila Hook. fil. var. aurantiaca. Dus. nov. var. . . . 23 Agrostis camina. L. var. grandiflora Haec LIB Aonikena palagonica SPEG.. . . . . 7-7 2E RD Azorella Ameghinoi SPEG. . ......- - 2 2L » concolor RENDLE — ;'. 1 "2 22 CNET » trilobata Dus. n. sp. ... = = (N sep » trifoliolata Ci0s. . = ... . Ser Benthamiella montana. Dvs. ;n. 8p... «u. MERBRADSIDOUTDU ME Boopis patagoniea SPEG.. . . = - . - DEDE DS Borraginaceae . . s os se 2.2.2 2 ABER Botrychium Lunaria (L.) Sw. var. Dusenii OHgST ....-. . 3 » ramosum. (BoRCHE.) .ASCHERS. side uns Bromus pellitus Hack. . . . 20. 9 5 5 4ALCRS ee nei D Calamagrostis Antoniana STEUD. ..0505, xe. UMEN o Calyceraceae.. . . . = . . ^. Se ee Oaryophyllaceae .-.-. . . = os & 0. REESE Carex capitata L. . . . . . . % u Ao NV > Dusenii KÜKENTHABL ... . . a a DEREN » incurva LIGHTF. . . . 2 Wrs ae ie » microglochin WAHLENB. v. . fuegina KÜKENTHAL e Lo BM ee LIS >». qmebuarum Pam... . . - . . . 922 MV » Oederi Retz. var. cataractae (R. Br.) KükENTHAL . . . . 13 » subantarctica SPEG. . . . . ee LT ee Le pleistodactyla Krxzu et SPEG. 0. 5 Ve Se ER SE NR Cruciferae so; . . . . . . . re Qompositde + . . . . . .. . - .. err Cyperaceae . . . 2. 2 5.7. 9 a Cystopteris fragilis BERNE. Mr a fn Elymus erianthus PHIL. . . . . . . . ... . 2229] D DN Epilobium S:ta Cruzense Dus. n. sp. . . . . . "2M Euphorbiaceae . . ZOLL. - Fabiana glandulosa Dvs. D. 8p. . . . . . - eo Festuca Commersonii FRANCH. . . . . . . . . "2 DE P. DUSEN, GEFASSPFLANZEN AUS OST- UND SUDPATAGONIEN Festuca ovina L. subsp. hystricola Hack. nov. rubra L. var. simpliciuscula Hack. noy. Gamocarpha Selliana REICHE . Grabowskia Spegazzinii Dvs.. Gramineae "^ Hamadryas Kingii Haak. Dies : sempervivoides SPRAGUE Hieracium austro-americanum DAHLsT. Hierochloé pusilla Hack. Hypochoeris lanata Dus. » stenophylla Dus. LUA OOS Cn ou use Juncaginaceae. RAVE Laretia acaulis Gin. et Hook. Leguminosae : re Lepidophyllum cupressiforme Cass, Lesquerella mendocina (Puin.) F. Kurtz. Lilaea subulata HBK . Liliaceae . Malvaceae ER E ERA DT Marsippospermum Reichei BUCHENAU E alpestre Dus. densifolium Dus. filifolium Dus. » Koslowskii Dus. . Moschopsis spathulata Dus. » trilobata Dus. Mulinum Morenonis (OK.) SPEG. Nicotiana scapigera Pui. Onagraceae . Ophioglossaceae Orchidacee . Oxalidaceae Oxalis loricata Dus. squamoso-radicosa STEL EUD. Paronychia chilensis DC Perezia flavescens Dus. . . ..... recurvata Less. var. sessilis Dus. Plantaginaceae Plantago sempervivoides ‘Dus. Pleurosorus papaverifolius (KzE) Fre. Poa Dusenii Hack. » subenervis Hack. Polypadiaceae . EN choi belyschum s u. Rananculaceae | Senecio alléophyllus O. Horew. martinensis Dus. . » xanthocephalus Drs. . 14 So bo c3 ww bo H bo Oo bo OW oS > bo Q2 C2 cQ co» DS bo bor Ha 62 | ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 2. Sisymbrium fexicawle Dus!’ . . . . .' 05 TRE Solanaceae . . . Do. .5 SOL SS M Stipa Ameghinoi SPEG. Q0. 0. . 02 TRA » hirtillora Hack... . . .. . a) I Sees Tristagma inflatum RENDLE » pulchellum SPEG. 2 Sl ee M Tropaeolaceae . . . . o. 2S MERE Tropaeolum patagonieum SPEG. . IU UE E Umbelliferae . . . e 03 s a OON TENTER Valentina patagonica SPEG. Tryckt den 4 september 1907. Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. ARKIV FOR BOTANIK. Bd. 7. N:r 2. 1. Hierochloé pusilla HACK. 2-3. Melandrium densifolium pus. 4, Melandrium stats Foto. o. Ijustr. J. Cederquist, Sthlm. jolium Dus. 5-6. Melandrium alpestre pus. 7. Melandrium Koslowskii Dus. "ARKIV FOR BOTANIK. Bd. 7. N:r 2. 1. Sisymbrium flexicaule pus. 2. Festula rubra L. var. simpliciust 2 Tal Foto. o. ljustr. J. Cederquist, Sthlm. 4. Hieracium austro-americanum DAHLST. 3. Poa subenervis HACK. HACK. ARKIV FOR BOTANIK. Bd. 7. Nir 2. Ps ii 1. Poa Dusenii HACK. 2-4. Epilobium S:ta Cruzense pus. 5. Senecio Mi Tatoos Foto. o. ljustr. J. Cederquist Sthlm. hensis pus. 6. Boopis patagonica sPEG. 7. Stipa hirtiflora HACK. A» i. uU N x K + > ae er! are ft ? í ; di ^t u az ' po y n á LJ * - i E i > Le > u i r * ‘ L » 4 " Vs T ' m J å "a TN p i i , © ^ ( p 7 + À : 5 en À * - b a » . H eA RP Fr ee [5 I1 ARKIV FOR BOTANIK. Bd. 7. Nr 2. 1. Carex Dusenii HACK. 2. Grabowskia Spegazzinii Dus. 3. Tara: Foto. o. ljustr. J. Cederquist, Sthim. enthamiella montana Dus. 4-6. Plantago sempervivoides pus. ARKIV FOR BOTANIK. Bd. 7. N:r 2. 1. Hypochoeris lanata pus. 2. Hypochoeris stenophylla pus. 3-4. Fabiana Taf.-9: Foto. o. ljustr. J. Cederquist, Sthlm. ndulosa pus. 5-6. Moscopsis trilobata pus. 7. Moscopsis spathulata DUs. ARKIV FOR BOTANIK. Bd. 7. N:r 2. 1-2. Azorella trilobata pus. 3. Senecio Martinensis pus. 4. Pej; 6-7. Adesmia pumila Ho«|; Taf. 6. Foto. o. ljustr. J. Cederquist, Sthlm. a recurvata Less. var. sessilis pus. 5. Perezia flavescens DUS. fil var. aurantiaca DUS. ARKIV FOR BOTANIK. Bd. 7. N:o 2. Th. Ekblom, del. 1. Hierochloé pusilla HACK. 2. Poa subenervis HACK. 3. Poa Dusenii HACK. 4-5. 12-18. Melandrium Koslowskii Dus. 19-22. Melandrium densifolium DU 29-34. Epilobium S:ta Cruzense I Sthlm. NTH. 8-11. Melandrium alpestre Dus. 26-28. Sisymbrium flexicaule Dus. "are f. Ljustr. J. Cederquist ba hirtiflora Hack. 6-7. Carex Dusenii KCKE 35-38. Azorella trilobata Dus. 123-25. Melandrium filifolium Dus. ~ ia f. - Lus , ARKIV FOR BOTANIK. Bd. 7. N:o 2. | 13 16 =, Th. Ekblom, del. Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. 1-2. Hypochoeris stenophylla pus. 3. Hypochoeris lanata pus. 4-11. Perezia flavescens pus. 12. Senecio Smithii pc. 13. Senecio xanthocephalus pus. 14-16. Hieracium austro-americanum DAHLST. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:o 3. A Linnean Herbarium in the Natural History Museum in Stockholm. I. Monandria—Tetrandria. By C. A. M. LINDMAN. Communicated Apr. 10th 1907 trough A. G. NATHORST and JAKOB ERIKSSON. LiNN;EUS's herbarium, which was the largest of its day and was gathered together by contributions from almost all con- temporary botanists and scientific explorers,! fell after Linnzeus’s death to his son, Prof. Carl von Linné fil. When the latter died in 1783, the herbarium was offered for sale by his mother and sisters as heirs, just as Linnsus (pater) had appointed in his lifetime, partly on account of its high monetary value, partly because he did not consider his son sufficiently interested in botany to deserve this pre- cious heirloom of his father. As is generally known Linnzeus’s herbarium was actually sold to the young English scientist, the afterwards famous botanist J. E. SwrrH. It can hardly be wondered at that Linneus’s countrymen deeply regret to this very day that ! See A. AFZELIUS, Egenhändiga anteckningar af CARL LINN/EUS om sig själf, 1823, p. 89 (»Gud har förlänt honom det största herbarium i värl- den, hans största nöje») and 221—224 (»Utan tvifvel det största, som man hittills sett»). Arkiv für botanik. Bd 7. N:o 3. ; I 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 3. this precious scientific collection was lost to Sweden, and that those who brought about the sale have been subject to reproach. But at the same time we have reason to rejoice that Linneeus’s herbarium, that »Palladium of science»! fell to the magnanimous and generous English nation and came into the hands of enlightened and noble men, who have always treated this collection with unparalleled marks of honour and the most scrupulous care, first Dr. J. E. SMITH and after his death the Linnzan Society. When we know the widely diffused interest in natural history which existed in Sweden in Linneeus’s days and the extensive correspondence Linnzus carried on with the collec- tors and scientists of his time, we should be led to expect that a number of plants had been bestowed by Linnzus on his friends and disciples and thus remained in Sweden, when his own herbarium was sold to England. We have indeed heard from time to time that some small number of plants from Linnzeus’s herbarium was to be found in the possession of now this, now that still surviving person or institution, to whom they had descended from older times. Thus e. g. the herbarium belonging to Linnzus’s eminent disciple Dr. J. G. WAHLBOM (1724—1807) was recovered in Kalmar in the year 1870, and amongst it was found a small collection of plants from Linnzus’s herbarium, which is now the property of the Botanical Museum of Uppsala University.? In the Bergian herbarium of Bergielund near Stockholm pre- sented to the K. Svenska Vetenskapsakademien by Linneus’s disciple, Prof. P. J. Beraius (1730—1790), about 30 plants are to be found classified? in Linneus’s handwriting. That Linneus was by no means stingy with his plants is clearly seen from passages in his letters. Thus e. g. he writes to the archiater ABR. Bäck of Stockholm (1773): »I have kept two plants which are not to be found in my collection; in return I have enclosed 20, all capenses, and a Zamia from Florida»; and in the year 1769 he writes: »Gree- tings to the magister Rerzıus and beg him leave me his ! J. A. SCHULTES, Grundriss einer Geschichte und Literatur der Bo- tanik, 1817, p. 234. * Tu. M. Fries, Linné, II. p. 77 (note 1). > V. B. Wirrrock, Bergianska stiftelsens historia, Acta Horti Bergi- ani, I, p. 13 (note 4). | mn ———M 0€ C. A. M. LINDMAN, A LINNZEAN HERBARIUM. o Delima, and he shall have 10 others quite as rare as this, for my specimen is without fruit, which his has». Even from the comparatively small haul which Linneus brought home from his journey in Lappland in 1732 he gave specimens to Prof. J. BURMAN of Amsterdam.! In the botanical department of the Naturhistoriska Riks- museet (Stockholm) the author has during the last two years looked for plants from Linné and has succeeded in collecting a considerable number. They have been found for the most part amongst bundles of plants and in cases from old times (the latter part of the 18th century), which in the course of years (presumably about 1860) had been packed away in lumber-rooms, owing to want of space, and were of course bound to suffer injury from dust, soot, damp, and insects. Thanks however to the indestructable paper and the old method of gluing the whole plant fast, these old specimens are comparatively well preserved, and many plants look as if they had been quite recently prepared. These are precious treasures from the great epoch of our natural history, which are thus again brought to light. Lin- neus himself has laid stress on the importance of possessing material which might serve as a control in case a fresh in- vestigation should be required, and especially with regard to his own plants and original specimens he.has uttered the following words: »Ovärderliga i sig själfva, med tiden mer och mer begärligay.” He clearly realized that his life and activity had been intimately bound up with the whole future development of botany. His collections are still in demand and are constantly being consulted not merely as relies from the time when the »princeps botanicorum» himself was living in the realm of Flora, but as the most reliable aid to the study of his writings and as being as it were answers out of his own mouth to vexed botanical questions. The collection of plants, which has thus been designated by the name »Linnzan herbarium», consists firstly of plants which Linnezus himself possessed and furnished with names 1 To. M. Fries, Ett Linnéanskt herbarium i Paris, K. Vet.-Akad:s Förhandlingar 1861, p. 255. — The little collection in question is doutbless to be found in the Herb. Delessert in Geneva. * Invaluable in themselves, in greater and greater request with the lapse of time. 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 3. or other docketing in his own hand; secondly of such plants as others received from Linnzus, in the majority of cases of quite certain authenticity, and often with a reference by the recipient to one of Linnzus's phytographic works, finally of such as were distributed from »Hortus Upsaliensis», either by Linnzus himself or by the gardeners there. It hardly requires to be pointed out, that the plants distributed from »Hortus Upsaliensis», where they grew up under Linnzus’s immediate superintendence and classified by him, may have just the same importance as his herbarium specimens, when it is a question of deciding what he meant by a name or a description, and besides these plants thus cultivated possess a special interest of their own as a contribution to the history of that garden which was so famous in Linneus’s lifetime. The herbaria, by which the Linnzan plants now in question found their way to the Naturhistoriska Riksmuseet in Stock- holm (formerly K. Vetenskaps-Akademiens Naturaliesamling), are as follows: The herbarium of Carl von Linné fil. Linnsus’s son Carl at the early age of 18 was appointed demonstrator in the botanical garden of Uppsala (1759). and in 1763 as his father's substitute with the promise of being appointed his successor. During his father's last long illness which incapacitated him for his office, his son was installed as professor in 1777. Although his father expressly states that his son did not shew any predilection for botany and did not help him in the collection and care of the great herbarium, it is nevertheless clear that the son in the dis- charge of his duties must have collected and preserved a certain number of plants out of the garden and assisted his father in labelling them etc., and that father and son actu- ally did work together to some extent, is shewn by the fact that a great number of plants are found labelled by them both and many plants which were given as presents by the father are furnished with names in the handwriting of the son, and vice versa. Linné fil. also possessed a herbarium of his own, though rather a small one, when in 1778 he became the owner of the father's great herbarium. This fact is mentioned in a C. A. M. LINDMAN, A LINNZEAN HERBARIUM. 5 letter from Prof. J. G. AcREL in Uppsala to J. E. SMITH (feb. 1784).! Moreover at his death he gave orders that the former, the so called »Herbarium parvum» (i. e. the plants he collected in his youth), should not be sold but should be given to the Swedish collector and Mecenas Baron Cras ALSTROMER, who had in former days advanced him money for his journey to England in 1781—82.? Consequently there were incorporated with the HERB. Ar- STROMER 1) the late Prof. Linné’s own herbarium, among which a great number of plants are labelled »H. U. 1777»; 2) a great number which he received from his father and which the latter in his lifetime had furnished with notes and classifications; and it is through the Herb. Alströmer, to which we will now pass over, that these Linnzan plants came into the possession of the Naturhistoriska Riksmuseet. Among the plants of Linné fil. several were not collected or obtained until after the death of the father, as e. g. the collection which Linné fil. acquired from Banks and others during his visit to London. All the plants out of the herbarium of Linné fil. are included here, even those whose authentic origin from the father is dubious; during his short professorship Linné fil. was in fact occupied with the arrangement and publication of his father’s scientific remains. Clas Alstrémer’s herbarium. Baron CLAS ALSTROMER (1736—1794), son of the famous promoter of Swedish industry Jonas ALsTROMER, was Lin- neeus’s pupil in Uppsala; after leaving the university he made a journey to Southern Europe (1760—1764), mainly with a view to natural history. When he returned home he devoted himself zealously to natural history collections, retired early from his official career, laid out a botanical garden at Chri- stinedal near Gothenburg and brought together a very large and valuable herbarium. On his death this herbarium was left to the R. Academy of science in Stockholm and forms ' J. E. WIKSTRÖM, Årsberättelse om botaniska arbeten ock upptäckter för år 1832, till Kongl. Vet.-Acad. afgifven 1833, p. 239. ? Letter from AcnEL to SMITH: ibid. p. 241. 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 3. a very large part of the botanical collection of the Natural History Museum from the 18th century.! For his assistant and superintendent of his museum Al- strömer had the zealous botanist ANDERS DAHL (1751—1789), who during the last years of Linnzus's life had been his pupil and visitor in his house. Dahl has on every sheet in the Herbar. Alströmer noted with great accuracy, from whom the plant was obtained, and in the cases when he himself received a plant, he has also made a note of it. We thus find, that he himself received a very considerable number of plants 1) from Linné (»Dahl a Linné P.»), 2) from Linné fil. (»Dahl a Linné f.»), 3) from Hortus Upsaliensis while Lin- nsus was still alive and during the years immediately after his death.’ The greater part of these plants are furnished besides with names or other inscription by Linnaeus himself, as we see from his peculiar handwriting (and precisely in the same way as the plants above mentioned out of the herbarium of Linne fil., see above). Their genuine origin direct from Linn&us is besides recognizable by certain peculiarities in the arrangement which are characteristic of Linnzus's great herbarium. In his autograph memoirs of himself? Linne has made the following statement as to his herbarium: »Det ar lagdt i ordning efter genera, species och classes med utantill paskrifne nomina specifica... Alla dessa växter har jag in- klistrade med Ichthyocolla,* hvart species pa ett särskildt halft ark papper, och alla halfark, som höra till samma genus, har jag inlagde i ett helt pappersark, pa hvilket jag skrifvit namnet af genus och pa halfarket namnet af species... Sa simpel arrangering har icke blifvit påtänkt förut».? ' The largest and most important collections which are besides this included in the oldest herbarium of the Natural History Museum are MON- TIN'S and OsBECK'S (both pupils of LINNÉ), and from about 1820 SwARTZ's and CASSTRÖM’S herbaria. See below! ” DAHL became med. dr. in Kiel and botanical demonstrator and med. adjunctus in Abo (Finland) in the year 1786. > Published hy A. Arzeuıus, 1823, p. 224. * Isinglass, swedish: husblas. > »It is arranged according to genera, species, and classes, with nomina specifica written on the outside... I have glued all these plants with isin- glass, each species on a separate half-sheet of paper, and all the half-sheets which belong to the same genus I have enclosed in a whole sheet of paper, on which I have written the name of the genus and on the half-sheet the name of the species... Such a simple arrangement has not been thought of before. C. A. M. LINDMAN, A LINNZAN HERBARIUM. 7 It should however be observed that instead of the name of the species Linneus often writes a number referring to the number in its genus in »Species plantarum» (usually ed. 1, 1753; occasionally an initial which refers to the new species in Systema nature, ed. 10, 1759). According to C. HanT- MAN,! Linnsus in his great herbarium wrote merely numbers or ciphers but not names on sheets which may be considered as duplicates and which lie next to a sheet on which the name is written. Occasionally a cipher is found in pencil; thereby Linnzeus (according to Hartman p. 9) meant to de- signate merely the number of the plant within its genus in the plant-case. As no genus is given and the species is only designated with a cipher, it is hard to identify the plant, if the specimen is in any way defective. In many cases how- ever the generic name is also written in a large hand on the top of the sheet, sometimes in Linnzsus's handwriting, sometimes in that of his son. The name and number of the species on the other hand is often written by Linnaeus with very small often overlocked signs. The name is written on the sheet itself. Only in his younger days, to judge by the hand- writing, did Linnseus write the names on labels with a border printed in a pretty decorative rococo pattern. Specimens from that time moreover have often the picture of a vase or an urn pasted under them. Even among Dahl’s plants there are many to be found which show that the father and son not seldom collaborated, for plants with the designation »Dahl a Linné P.» sometimes have a species name written in the handwriting of the son, and vice versa. (The hand- writing of Linné fil. is somewhat larger and more legible, but less neat and pleasing than the father's) Linnzus has often added other signs, c. g. K (Kalm), L (Lófling), Monsp. (Montpellier), H. V. (Hortus Upsaliensis), Lapp. S. (Lapponia, Solander), India, Algir (!) etc. etc.? On the back of the sheet Linn&us not unfrequently wrote a longer designation, usually a synonym from CASPAR BAUHIN or others. But a number of plants which were evidently owned by Linnzus are quite undetermined and have indeed never received names from him, as they are wanting in his writings, and were first described by VAHL, WILLDENOW, Lamarck, and others. * Anteckningar vid de Skandinaviska växterna i Linné’s herbarium. K. Vet.-Akad. Handl., 1849, p. 10. * Cfr HARTMAN, loc. cit., p. 10, 11. 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 3. It is evident that, during his daily association with Lin- nasus, Dahl received firstly duplicate sheets from his herbarium (with or without notes in Linnzus’s handwriting), secondly loose plants which Dahl himself pasted and furnished with names after Linneus’s directions.! It is not inconceivable that Clas Alstrómer received for his herbarium a number of plants direct from Linneus’s own hand (and after his death from Linné fil). Among these can be reckoned all those which (without other specification) are marked in Dahl’s handwriting merely with these words: »a Linné P.». The Herb. Alstrómer in fact comprises also plants from a great number of other eminent botanists, collectors, and travellers, among them many who contributed to Lin- nzus’s great herbarium. Among those, who thus (according to a note of Dahl on the back of the paper, at the bottom, in the centre) contributed to the Herb. Alströmer, may be named the following. A. Swedes (besides Linné p. and fil.): AFZELIUS, AD.: ALSTROMER, CLAS (Provence, Pisa. Verona, Calabria, Spain, Horti etc.); ALSTRÖMER, JAN (Kew); BARCKENBOM, clergyman; Beratus, B. (Lapland); BJÖRCKGREN (Cape; Hainam); Bons- DORFF, dr.; BROBERG, gardener in Upsala (through Dahl); DAHL (out of Herb. Linnzi and out of other herbaria as well as out of Hort. Ups. 1770, 1775, 1776 etc.); DALBERG (Suri- nam, out of Herb. Linnei); Facgrmus; ForsKAHL(throughVahl); JYLLENHAAL, Leonh.; HORNSTEDT (»Alp. Lappon.»); LUND- MARK (travelling companion to Hornstedt, »Alp. Lappon.»); Morus, JOH.; OsBECK; PENTZ, »senator Alingsås»; RETZIUS; RorHMAN, G. (through Dahl); Rurstrém (Lapland); SCHUL- TEN; SOLANDER (Rio de Janeiro; Cape; New Zealand 1769); SPARRMAN (Terra del Fuego etc.); STIERNCRANTZ, ARV. ADR.; SWARTZ; SWEDERUS; THUNBERG (Cape, Ceylon, Japan); WIN- BoM; and Hortus Christinedal near Gothenburg. B. Foreigners: Arron (Kew); ALLıonm (Turin); BACKE (Hort. Hafn.); Baunin (»Ex herb. Casp. Bauhin.» and »Ex herb. Joh. Bauhin.»); Dominicus CvniLLO (Naples); EHRHART * Most of the sheets on which Linneus himself made any notes are of rather thin paper, and of a more yellow colour than the other sheets in Herbarium Alströmer. The watermark is the same in both kinds: a man sitting clad in armour and helmeted, and with a hat on the point of his lance, and before him a lion rampant and the device »Pro Patria». C. A. M. LINDMAN, A LINNZEAN HERBARIUM. 9 (Hannover, through Dahl); FABRICIUS (Greenland); GMELIN (out of Herb. Linnzi); Govan (Montpellier); v. HALLER; IskRT (Guinea, Martinique); JACQUIN; KÖHLER (Lugd. Bat.); KÖNIG (through Dahl); Manerrr (Florence); Masson (Teneriffe); Mo- RENI, chemist (Verona); Parras (Siberia); PHipps, captain (New Foundland; Spitzbergen); SCHREBER (Bützow); SEGUIER (Nimes); THourn (Isle de Bourbon); TouRNEFORT (»Ex herb. Tournefort» through Schreber); TuRRA (Vicenza); VAHL (Tu- nis eto.). It is evident from this list, that the Herb. Alstrómer re- ceived contributions from many persons who sent botanical collections also to Linné according to his autograph memoirs of himself.. It is very probable that a great many specimens from such botanists first passed through Linnzeus’s hands before Alstrómer received them, but all such plants about which this is not known for certain, will not be counted here. (The plants from Dalberg, P. Browne and Gmelin however are all from Linneus’s herbarium). Montin's herbarium. Lans JOHAN Montin (1723—1785) was Linneeus’s pupil in Upsala. At his instigation he made a botanical expedition to Lule Lappmark and the adjoining regions of Norway in 1749. From this journey he brought back a rich collection of both preserved and living plants. He became »Provincial- Medieus» in Halmstad and investigated very carefully the surrounding country for botanical purposes. (One of his neighbours was P. OsBECK, Linnzeus's pupil, known for his successful botanical journey to East India and China and from 1759 vicar and dean of Hasslóf near Laholm.) MowTIN's herbarium is now to be found in its entirety in the State Natural History Museum in Stockholm, although unfortunately it had up till now had its place in a lumber- room.'! This herbarium must have been onejof the richest ! With regards to its transference to the »K. Vetenskapsakademiens Naturaliesamlingar? the following words are to be read in Kongl. Veten- skaps Academiens Nya Handlingar, Vol. VI of the year 1785. p. 318: ; Herr Jonas Dryander, i London; har skünkt des framledne Mor-broders Asses- soren och Prov. Med. Dr. Lars Montins efterlemnade och honom i testa- mente tillfallne vackra Naturalie-Samling, bestaende af En stor och rar Órt-Samling eller Herbarium, inlagd efter v. Linnés system uti tvànne vackra pl 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND *. N:O 3. and best arranged in our country in the 18th century. Mon- tin's plants are glued on the stoutest and stiffest paper that one can find in herbaria of that date, and he has devoted enormous care to the arrangement, preservation, and getup of the herbarium. No other of the older collectors has sacri- ficed even approximately so much time and trouble to furnish his plants with complete annotations. Labels are not met with, no more than in other contemporary collections (the small slips which are occasionally to be seen on Linnzus’s herbarium sheets have got into the herbarium from the collec- tion and often bear merely a number or a provisional classi- fication, most complete in the case of Kalm, Lófling and Konig). Montin has used only the back of the sheet for his annotations. Each sheet has not merely complete genus and species (the genus in large and more or less ornate hand- writing), but also the diagnosis out of Spec. plant. or Syst. nat., the domicile of the species (area) and the nature of the locality, and finally information as to the collector, the country of collec- tion and the person who sent Montin the specimen, and often also the year. | From these annotations we find that Montin carried on an amazlingly extensive and regular correspondence with both Swedish and foreign botanists, collectors, and travellers. He is one of the most zealous and alert collectors of his time and has the great merit of having absorbed in his herbarium very precious collections which were thus safed from destruc- tion or oblivion. Montin's herbarium thus contains a large number of original specimens from e. g. THUNBERG’s travels, amounting to two or three thousand plants and perhaps forming the greater part of this herbarium; next come the plants sent skap med därtill hórande Catalog ... (hür nämnes äfven ett mindre skap med »Snäckor och Conchylier», en samling af »Cranier efter diverse djur», »átskilliga Mineralier» m. m.) ... hvilket allt genom Herr Borgmästaren Säfströms föranstaltande ifran Halmstad oskadt hitkommit; Och sättes isynnerhet ett billigt värde pà denna Ort-Samling, som den är en af de största inom Riket, och Academien ej ägt någon dylik fórut.» (Mr J. Dry- ander of London has presented us the fine natural history collection which was left to him by his late uncle Dr. Lars Montin. This collection consists of a large and care herb collection or herbarium, enclosed according to Lin- neus’s system in two handsome cases with catalogue appended ... (here is mentioned a smaller case with shells, a collection of skulls of varions ani- mals, various minerals etc. etc.) ... all of which through the instrumentality of Herr Säfström, the mayor, has arrived here safely from Halmstad. A special value is rightly set on this collection, as it is one of the largest in the kingdom, and the Academy has never possessed anything like it before.) C. A. M. LINDMAN, A LINNZ AN HERBARIUM. 11 by Sir JOSEPH BANKS and his assistants (probably amounting also to several thousand sheets) In the same way the Na- tural History Museum now possesses several hundred species from Linnzus’s most prominent pupils, SOLANDER (through Banks), LÖFLING (from Portugal and Spain), OsBEcK (from the Cape, India and China), FORSKÄHL (sent through Vahl), — collections which otherwise are included in Linnzus's great herbarium in London and have thus been lost to Sweden. Amongst other annotations in Montin's handwriting we read scientific observations and data given by the collector; about some of them, e. g. those which Montin himself has described (as e. g. Erica Thunbergii) it is also stated where the description was published. Besides this on nearly every sheet there is an acknowledgement or compliment to the sender of the plant, e. g. »A destructione conservari a me voluit celeb. D:nus Prof. Joh. Leche specimen hoc Kalmi- anum»; »Specimine hoc auxit collectiones meas D:nus Falck med. stud.»; »Elegantis speciminis participem me fecit Med. Licent. D:nus Carolus Petrus Thunberg»; »Specimen misit Nobil. D:nus Banks, Armiger, 1777»; »Specimen herbarii Jaequin misit Generos. Baron. D:nus Banks 1787»; »Specimen ex Japonia per literas misit Exp. D. D. Thunberg anno 1777». All shows an enthusiasm and collecting zeal which well deserves to be noticed and admired, and lets us see the high value Montin sets both on science itself and on the scientists per- sonally. At the same time we clearly realize what a high opinion Montin had of his own well ordered and well cared for herbarium. — When the name of the plant gives occasion, he gives a longer or shorter sketch of the life of the botanist in question with accurate biographical data. In the case of Lechea minor e. g. he wrote a sketch of Leche’s life (Professor at Abo, d. 1761), taking up nearly the whole of the back of the sheet. In the case of Osbeckia chinensis he wrote a long biography of Osbeck in which the following passage occurs: »Natus 1723 in tuguriolo Oset par. Hàlanda dioec. Gotho- burg ... Novum hoe genus inventori, ut de Republica Bota- nica optime merito, sacrum voluit D:nus Arch. et Eques aurat. Carolus a Linné, ne omni operum et periculorum fructu plane destitui videretur... Collegit enim in insula Java et in China extra urbem Canton summo labore ultra CCC plantarum spe- cies, quarum plus quam centum particeps factus sum...» — 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 3. Montin is however most eloquent in his professions of friend- ship in connection with Löfling’s name. He kept up a very lively correspondence with the latter during the few years (1751—1753) he spent in Spain. In a letter to Montin Löf- ling mentioned the »order of rank» in which he arranged his Spanish plants, viz. 1) Löfling, 2) Linneus, 3) Montin, 4) Gyllenborg, 5) Back, 6) Kalm, 7) Holm, 8) Liidbeck, 9) Wahl- bom.!. Löfling who was an uncommonly lovable young man and a faithful friend, writes to Montin in terms of great warmth and heartiness of affection. »May the Lord our God bless you with a joyful new year. May he let you this year reap the fruit your industry and toil has earned.» Montin on the other hand in the case of every plant which Löfling has sent mentions his friend with much circumstance and a great variety of different formule, e. g. »Plantam hanc misit D:nus P. Löfling, S:: Cathol. Maj. Botanicus clarissimus, ut collectanea mea ornaret»; »Specimen ad Madritum lectum misit B. M. D:nus P. Loefling, S:e Cathol. Majs Botanicus olim indefessus» ete. In the case of Loeflingia hispanica Montin writes: »Habitat in Hispanic collibus apricis, Specimen indeque misit S:e Cathol. Maj:tis Botanieus Celeb. dum vixit D:nus Petrus Loefling, quod in signum intime et infu- catz inter nos amicitie suique dignissimam commemorationem a me sancte servari voluit, presertim quum ejus nomen novo huie generi imposuit Nob. Suecorum Professor, Archiater et. Eques de Stella polari D:nus Carolus a Linné, ut posteritati notum faceret, quantum periculosis itineribus, longis pere- grinationibus et indefesso labore de Republica literaria, im- primis Scientie Naturalis cultoribus promeruit noster Loef- ling.» To this Montin has added a very long and circum- stantial biography of Löfling. A great number of plants in the Herb. Montin (several hundreds) come from the Hortus Upsaliensis and almost all of these are stated to have been sent by the »hortulanus. Nietzel», who was employed at Upsala botanieal garden from 1739 to 1756, accordingly during Linnzus's lifetime; a few of these however have been sent from the garden by Linnzus, some also by Linneus’s pupils, e. g. Lindwall (they must "In the same way be states the order of rank in which he arranges. his stones (minerals) viz. »1) Grefve Tessin, 2) Gr. Gyllenborg, 3) Löfling, 4) Linnzus, 5) Du (You, i. e. Montin)». C. A. M. LINDMAN, A LINN AN HERBARIUM. 13 accordingly have been permitted to collect plants in the aca- demical garden), or obtained by purchase from persons who received the plants from Hort. Ups., e. g. med lic. Hall, Sal- berg, Salomon, and others. As to the gardener Nietzel, it may reasonably be asked how he could dispense with such a large number of herbs, and such numerous and fine speci- mens of them. Whether this took place with the permission of the director is a question which must remain unanswered. The probability is that Montin compensated Linnzeus in Swedish (and foreign?) plants, especially living plants for the garden. In a letter from Löfling (1761) we read that Montin likewise sent plants (in exchange?) to Jussieu. Finally it should be mentioned with regard to Herb. Montin., that a number of plants, but not a very considerable one, were received from Linnzeus in person, e. g. »Donum Nobil. Arch. et Equit. D:ni a Linné»; »Specimen misit Nobil. Arch. et Equ. de Stella bor. D:nus a Linné»; »Faventer . . Linné hoc specimen communicavit»; likewise some from Linné fil.: »Specimen nove speciei ex Horto Ups. misit D:nus Caro- lus von Linné 1779», etc. ete. In order to shew the great value of the Herb. Montin. we will here give a list of the botanists who made contribu- tions to it. A. Swedes (besides Linné p. and fil., and Hort. Ups. through Nietzel): BARCKENBOM (Cape through Osbeck); Bro- MELIUS (»Ex herb. Bromeliano»); BAcK, archiater, 1776; Dry- ANDER, Montin’s nephew (Uppsala, Hort. Kew., Hort. Gordon, etc.); FALCK (Uppsala, St. Petersburg, and various countries); GAHN (Canary islands); HALL (plants from Hort. Ups., by purchase); HOLLSTEN, pastor of Kvickjock; HULTGREN (Penn- sylvania, through Dryander); Katm (through Leche); KJELL- STROM, »pharmacopola Malmogiensis»; Krak, chir. cand.; LECHE (Finland, and GMELIN’s and KArw's collections); Linp- WALL (Hort. Ups., Siberia etc.); LörLıne (Portugal, Spain); MONTIN (»cult. a me in hortulo», e. g. anno 1783; Lapland; Halland); OssEck (Cadiz, India, China); Rerzıus (out of various collections 1778—82, e. g. König’s); RosÉN (Rosen- blad), Eb. (Skäne-plants); Roruman, G. (Tripoli, through Thunberg 1781 and others); SALBERG (plants out of Hort. Ups. by purchase); SALOMON (ditto, ditto); SPARRMAN (the Cape 1772, New Zealand 1775 etc.); THUNBERG (Holland, the = 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 8. 1 Cape 1774, 1775, Ceylon, Japan, Uppsala 1782, etc.); Torin (India 1752). B. Foreigners: Banks (plants from HUDSON, Labra- dor; Masson, Jamaica; RussEL, Aleppo; PALLAS, Siberia; BARTRAM, Georgia; H. DE PoNTHIEN, South America; AUBLET; Ryan; SOLANDER, and others); FABRICIUS (Kiel 1779—1788); ForskÄHL (through Vahl); Forster (Terra del Fuego, New Zealand 1779); GMELIN (through Leche); Gray, E. (Portugal); Harmens (London); Konic (through Banks, Retzius, Vahl, and others); LIGHTFOOT (1778); QUER (Spain); v. RovEN (Spain); SAUVAGES (Montpellier); Turra (Egypt.); Vaan (Greenland 1781, Spain 1784, Hort. Hafn., and Forskähl’s and König’s collections); Wrsore, »lector Hafniensis»; WRIGHT (Jamaica 1778). Solander’s herbarium. In the oldest collections of plants of the State Natural History Museum a large number of well preserved plants are to be found pasted on very thin but tough and firm paper. On a number of these sheets has been written (in Casström’s handwriting) at a later period »Ex Herb. beati D. Solanderi», and the director of the botanical collections J. E. Wikström has written on a large number of sheets »Herb. Solandri». All these plants are (apart from the quality of the paper) easily recognizable through the fact that the name of the genus is written in small elegant capitals on the margin at the top and the name of the species in the margin at the bottom, both on the front side; on the back is written in an even free and beatiful hand the diagnosis and number etc. in the Species plantarum ed. 1. A number of these sheets carry besides a local designation »Piteä», (Solander’s native town), others »Tornoa» (Torneä), which makes it pro- bable that they were collected by Solander, who in 1756 made a botanical journey through Pite Lappmark and the adjacent parts of Norway etc.! I the year 1760 Solander left ' An argument in favour of these plants having been Solander’s is that Gentiana aurea L. Sp. pl. ed. 2, p. 331, nr 12, is to be found in the collection (syn. Gentiana involucrata Rottb.). Linnzeus says in this passage in Sp. pl ed. 2, that the species grows »in Alpibus Lapponie Norvegice, D. €. Solander»; and on the sheet of the specimen in question is written in the same handwriting as is here presumed to be Solander’s: »Tagen vid Rórstads Prästebord i Norrige; pä hardvall» (»collected near Rorstad’s parsonage in Norway; on a dry pasture»). C. A. M. LINDMAN, A LINNZEAN HERBARIUM. 15 Sweden and went and settled in England. No work of Lin- neus’s other than Spec. plant. ed. 1 (1753) and Centuria I plantarum (1755) is quoted, not even Spec. plant. ed. 2, even with reference to named plants which were subsequently pu- blished in ed. 2 (1763). This makes it probable that the col- lection belonged to Solander. It is a well-known fact that at certain periods the latter was a daily visitor in Linnzeus's house and almost spent more time there than in his own home. Linneus regarded him as one of his most gifted pupils, and in the first two years of his stay in England he actually invited him to act as his substitute, in order after- wards to become his successor. It is beyond all doubt that Solander worked under Linnzus’s immediate direction and so collected a fine herbarium; and indeed a very large num- ber of these plants are marked »Hort. Ups.» or »Hort.». It is probable that Solander also assisted Linneus with his labelling, which seems to be shewn by the fact that a num- ber of the plants now in question (in Solander's handwriting)! also have some sign of Linnzus's, e. g. H. V. (Hort. Ups.) or the domicile (e. g. India), nay occasionally the name of the species. Solander's intimate relation to Linné is still further con- firmed by te fact that a very large number of these (Solan- der’s) plants have the inscription »Jamaica, Patr. Browne», or merely »Jamaica». In the year 1758 Linnzus bought from the Irishman Patr. Browne (1720—1790), who had lived for some time as a doctor in Jamaica, a great herbarium com- prising more than 1,000 rare plants.” We thus see, that Linnzsus parted with some of these plants to Solander before the latter left Sweden. When the main part of Browne’s plants — consisting to a great extent of original specimens of Linnzus's decriptions — went back to England with the Linnean herbarium, a by no means small number thus hap- pened to remain in Sweden. It is chiefly on Browne's Ja- ! As Solander was a phlegmatic person and a lazy correspondent, letters from him are rare and the author has not yet had a chance of seeing a letter of his. However, by the kind assistance of Mr. L. Bygdén and Mr. Aksel Andersson, librarians of Upsala University, I have succee- ded in seeing Solander’s handwriting in an old minute-book; I found it perfectly like the specimens on his herbarium sheets. ? According to Linnzus’s letter to Abr. Bäck 18. 7. 1758, when the plants arrived in Uppsala. a . 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 3. maica plants that Wikström has written »Herb. Solandri ex Herbario Linnzei» or »Ex Herb. Linnzano accepit Solander». As to how Solander's herbarium got to the Natural History Museum, only this much is known that a number of these plants belong to the large Herb. Casstróm, which was left by its owner S. N. CassrRÓM (1763— 1827) to the K. Veten- skapsakademien.! It is possible that Linné fil. took over these plants from Solander, who died in London in 1782 during Linné fil:s’ stay there. Solander's herbs are as a rule very reliably classified. Some of them have no classification, because they had not yet been described by Linnzus. In some cases the name of the species has been inserted at a later period in the handwriting of Linné fil (It is already said that Linné pater has written the name in some of the sheets). It may therefore be assumed that a number of Solander's plants remained after his departure in Linnsus's herbarium or at least in »Herbarium parvum» (see above, p. 5). It merely remains to be mentioned that a small number of plants, some from Linné, some from Hort. Ups., seem to carry LórLrNGs and ÖSBECK's handwritings. Similarly a few Linnean plants are met with in Herb. Casstróm. The an- notations in Linneus’s hand which are found on the sheets have been certified by Casstróm with the following written words: »Autographon divi Linnai». The plants from Linneus (and Linné fil.), as well as from Hortus Upsaliensis during Linnzus's lifetime, which the Swe- dish Natural History Museum thus possesses amount to about 2,000. They have now been gathered together into a Her- barium Linneanum, arranged according to Linnzus's system. As a large number of these Linnzean plants have some note in Linnzus's own hand and many of them are very valuable specimens, a list of the herbarium should. prove of use to . ! According to a statement in Kongl. Vetenskaps-Academiens Handl. > P y eveng aa ; of the year 1828, p. 288, where the information is also given that this great P dei g herbarium was contained in 36 cases. C. A. M. LINDMAN, A LINNZEAN HERBARIUM. 17 science. The following list shows that many genera are very well represented here, and in some cases all the species of a Linnean genus are kept in this herbarium. In many cases it is sufficient to quote the name of the species according to Linn&us (and Linné fil.); but in some cases it is necessary as far as possible to add a new classification according to our present views of certain dubious species or series abound- ing in forms. Part of this work has been done by post- linnzan notes on the plant-sheets, mostly by J. E. Wikström and S. N. Casstróm. Some few have besides been treated by specialists in the middle of the 19th century along with the other herbarium material of oldest date; thus e. g. some Urticacee have been classified by Weddell, some Sper- gularie by Kindberg, some Huphorbiacee by Müller Arg. (1863), some few Pteridophyta by Baker etc. But it still remains to subject these plants to comparative investiga- tions, especially in the cases where distinct plants have re- ceived the same name from Linneus, although they may evi- dently be reckoned as separate species. Sometimes the cipher given by Linneus is certainly without importance for the knowledge of the species in its genus and accordingly quite misleading. A circumstance which is of valuable aid in the classification is that Linnzus’s own often insignificant and badly damaged specimen is completed by a large and very well preserved specimen from Hortus Upsaliensis (through Nietzel) in Montin's herbarium. As accordingly these Lin- nean plants deserve a critical investigation which might re- quire a good deal of time in order to make out if the speci- men really belongs to the said species, or any confusion has been made by Linnzus, for the present only the begin- ning of the list i. e. as far as T'etrandria is published here, and the rest will be given in a future pamphlet. In the list now following, which in its order answers in the main to Syst. Veg. ed. 13 (1774) and Suppl. plant. (1781), will be found for every species firstly its name, and as far as possible the name of the species in Linneus, next (in italics) a citation of the words or signs which Linn:zus and Arkiv för botanik. Bd 7. N:o 3. 2 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 3. other botanists wrote on the sheet, and finally some infor- mation is appended by the editor of this list. The abbrevia- tions which are used to designate persons, whose annotations are cited, are as follows: Lp. = Linneeus (pater), S. = Solander, Lf. — Linne fil., Wm = Wikström, D -— Dahl, . = Casstróm, M. — Montin, (and N. — hortul. Nietzel). Monandria. Monogynia. Canna indica L. sp. pl. 1, nr. 1. Canna indica. Specimen ex Horto Upsal. communicavit hortulanus Nietzel (M.) — Herb. Montin (Wm). Canna angustifolia L. sp. pl. I, nr. 2. Specimina 2. Canna angustifolia, Pl. Sur. n. 91, Dahl ab a Linne P., Surinam Dalberg (D.). C. angustifolia, Hort. (S.) — Herb. Casstrém (Ww). Zingiber Zerumbet Rosc. (syn. Amomum Zerumbet L. BIN pl.'1; nr. 2). Amomum (Lp.?) — 2 Zerumbet, a Linné f. (D.) — Herb. Alströmer (WM). Costus glabratus Sw.(?) (arabicus) surinamensis (Lf.) — glabratus (D.) — Costus arabicus Pl. Sur. n. 136 (D.) — non Lin. op. maj. (WM) — a Linne F., Surinam, Dalberg (D.) Boerhaavia hirsuta L. Mant. 170. Specimina 3. hirsuta (Lf.) — a Linné F. (D.) Boerhaavia (diffusa) (S.) — B. hirsuta (C.) Jamaica (S.) — Patr. Browne, Herb. Solandr., Ex Her- bario Linnei (WM) — B. (erecta) (C.) — B. paniculata (Ww). — Hee tertia planta sine dubio forma glabrescens B. hir- suta est. Boerhaavia diffusa L. sp. pl. 3, nr. 2. Specimina 2. Boerhaavia diffusa... Hab. in India... Specimen ex horto Upsal. commun. Nietzel (M.). India, Katsa chinens. (Lp.) — prostrata, a Linne P. (D.) — Herb. Alströmer (Wm). 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 3. Salicornia herbacea L. sp. pl. ed. 2, 5, 1. (syn. Sal. euro- - pea herbacea L. sp. pl. 3). Italia (S. aut Osbeck?) — S. herbacea L. « acetaria Moqu. (Wn). — Herb. Casström. Salicornia fruticosa L. sp. pl. ed. 2, 5, 2. (syn. Sal. euro- pea fruticosa L. sp. pl. 3). Salicornia fruticosa, a Linné P. (D.). Salicornia virginica L. sp. pl. 4, 3, Syst. Veg. ed. 13, 51. Salicornia (Lf.) — Salicornia virginica, a Linné P. (D.) — Herb. Alstrómer. (Ww). — Specimen sterile. Hippuris tetraphylla L. fil. Suppl. 81. Hippuris tetraphylla (Lp.) — a Linné P. (D.) — Abo« (D.) Digynia. Corispermum hyssopifolium L. sp. pl. 4, 1 (cfr. C. Mar- schallii Steven!) Corisp. hyssopifoliwm, Hort. Ups. (D.) — Herb. Alstr. (Ww). Callitricbe vernalis Koch. (Call. verna L. sp. pl. ed. 2, 6, 1.) Callitriche (palustris) (minima) (8.) — Call. verna L. var. minima Kütz. (Ww) — Herb. Casstróm (WM). Blitum capitatum L. sp. pl. 4, 1. 1 (Lp.) — Blitum capitatum, a Linné P. (D.). Adsunt specimina duo, alterum foliis late hastatis inte- gerrimis, alterum foliis angustioribus dentato-lobatis. Blitum virgatum L. sp. pl. 4, 2. 2 (Lp.) — 3 pag. 495 (Lp.) — Blitum virgatum, a Linné PID): Cinna arundinacea L. sp. pl. 5. Cinna arundinacea, a Linné P. (D.). — Herb. Alströmer (WM). — Haze est C. arundinacea boreali-americana omnium collectorum, a planta suecica (Helsingie), quam A. Gray ejus varietatem pendulam dixit, sic diversa: spiculis majoribus — coloratis, glumis strictioribus, exteriore breviore, valvula | utramque glumam exedente, setula magis producta. C. A. M. LINDMAN, A LINN AN HERBARIUM. 2] Diandria. Monogynia. Jasminum Sambac Ait. (syn. Nyctanthes Sambac L. sp. n6. 3). Specim. ex. horto Ups. ... N. (M.). Jasminum glaucum Ait. (syn. Nyctanthes glauca L. fil. Suppl. 82). T (:Thunberg) Cap (Lp.) — Jasminum Cal. 1-phyllus bre- vissimus campanulatus dentibus 5 subulatis, Corolla jasmini, tubo longiusculo cylindrico, limbo 5-partito elliptico, longitudine tubi, Filam. 2 brevissima, Anthere crassiuscule intra tubum, Germen brevissimum superum, Stylus filiformis longitudine tubi, Stigmata 2 oblonga membranacea (Lp.) — Nyctanthes glauca, a Linné Pater, C. B. Spei (D.). Jasminum grandiflorum L. sp. pl. ed. 2, 9, 2. Spec. ex horto Upsal. habui (M.). Jasminum humile L. sp. pl. 7, 4. Jasminum humile, Dahl, hort. Ups. (D.). Jasminum odoratissimum L. sp. pl. 7, 5. Spec. ex horto Upsal.... N. (M.). Phillyrea media Murr. Syst. Veg., ed. 13, 54. Spec. ex Horto Upsal. habui (M.). Phillyrea angustifolia L. sp. pl. 7, 1. 1 angustifolia (Lf.) — Phillyrea fol. ligustri CB., Miller (Lp.) — a Linne P. (D.). Olea a Linne F. (D.) — Olea exasperata Jacq. (WM). Syringa persica L. sp. pl. 9, 1. Spec. ex Horto Upsal.... N. (M.). Circza lutetiana L. sp. pl. 9, 1. Circea lutetiana (S.). Cireza lutetiana var. canadensis L. sp. pl. 9. Circea 1 2 (Lp.) — Virginia (S.) — C. lut. 9 canadensis (C.) EE ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 3. bo bo Veronica spuria L. sp. pl. 10, 2 (sec. descriptionem!) Veronica spuria, Specim. ex Horto Ups.... N. (M.) — Veronica longifolia L. (WM). Veronica maritima L. sp. pl. 10, 3. Veronica maritima, Specim. ex. Horto Upsal. (M.). Veronica hybrida L. Diss. Pl. hybr. hybrida (Lp.) — a Linné P. (D.) — Herb. Alströmer (Ww). Eadem Hort. Ups. (S.). Veronica saxatilis Scop., L. fil. Suppl. 83 (sec. descript.). Veronica fruticulosa, Alb. von Haller (: misit) (D.) — Veronica saxatilis Linn. fil. (WM). Hae est Veronica 13, Haller, Stirp. Helv. 532. Nonne forma ejus est Ver. fruticulosa L., ut in Mant. 316 describitur? Veronica bellidioides L. sp. pl. Io Veronica Bellidioides Dahl e herbario Joh. Bauhini (D., an per Linneum patrem?) — Herb. Alstrómer (WM). Veronica alpina L. sp. pl. 11, 12. 12 alpina (Lp.) — a Linne P. (D.) — Herb. Alströmer (WM). Veronica Beccabunga L. sp. pl. 12, 14. Beccabunga 14 (Lp.) — a Linné P. (D.) — Herb. Alströ- mer (Ww). | Veronica Anagallis L. sp. pl. 12, 15. Anagallis 15, 43 (Lp.) — a Linné P. (D.) — Herb. AI- stromer (WM). Veronica Chamedrys L. sp. pl. 18, 18. 18 chamedrys (L£.) — Chamedrys a Linné f. (D.) — Herb. Alstrómer (WM). Eadem Veronica latifolia, Specim. ex Horto Upsal.... N. (M.). Veronica latifolia L. sp. pl. 13, 19. (Syn. Ver. urtice- — folia Jacq., L. fil. Suppl. 83). Jacq. (Lp.) — urticefolia (Lf.) — Thunb. (Lp.) — Dahl (D.) — Jacq. misit; Herb. Alströmer (Wm). C. A. M. LINDMAN, A LINNEAN HERBARIUM. 23 Veronica arvensis L. sp. pl. 13, 21. 21 arvensis (Lf.) — arvensis a Linné P. (D.) — Hispania Loefl. 9 (Lp.). Veronica peregrina L. sp. pl. 14, 25. Veronica 25 H. U. (Lf.?) — Romana a Linne P. (D.) — Veron. peregrina L. (WM). Eebolium Linneanum Kurz (syn. Justicia Ecbolium Z. sp. pl. 15, 2). Justicia Eebolium, hort. Ups. (D.) — Herb. Alströmer (WM). ~ Justicia procumbens L. sp. pl. 15, 5. 5 136 chin. (Lp.) — procumbens (Lf.) — a Linné P. (D.). Rungia repens Nees (syn. Justicia repens L. sp. pl. 15, 6). repens repens (Lp.) — a Linne P. (D.) — Herb. Alströ- mer (WM). Dicliptera assurgens Juss. (syn. Justicia assurgens L. Syst. ed. 10, 850, C). Browne (Lp.) — € (Lp.) — assurgens a Linné P. (D.) — Jamaica (Lf.?) — Herb. Alströmer (Ww). Dieliptera bivalvis Juss. (syn. Justicia bivalvis L. Syst. ed. 10, 850, D). Justicia bivalvis Echang (?) (Lp.) — a Linne P. (D.) — Herb. Alströmer (Ww). Asystasia coromandeliana Nees (syn. Justicia gangetica L. Am. ac. 4, Syst. ed. 10, 850, E). Justicia (chinensis) gangetica (Lp.) — Pusi chinensium (Lp.) — a Linné L. (D.) — Herb. Alstrómer (Ww). Dianthera americana L. sp. pl. 27, 1. 1 (Lp.) — americana a Linné P. (D.) Caleeolaria pinnata L. Mant. !71. Calceolaria (Lp.) — a Linné P. (D.). Utricularia vulgaris L. sp. pl. 18, 1. vulgaris (Lf.) — a Linné f. (D.) — Herb. Alströmer (Wm). Utricularia minor L. sp. pl. 18, 2. 2 (Lp. — minor (D.) — E Finlandia (Lf.?) — Herb. Alstrómer (Ww). 24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 3. Utricularia gibba L. sp. pl. 18, 4. Dahl a Linné P. (D.) — Utricularia gibba (scripsit Swartz?) — (stellaris) nivea (D.) — Herb. Alströmer (Ww). Verbena bonariensis L. sp. pl. 20, 9. Specim. ex Horto Ups.... N. (M). Eadem. Hort. (S.) — bonariensis (Osbeck?). Verbena hastata L. sp. pl. 20, 10. 10 (Lf.) — hastata a Linné f. (D.) — Verbena paniculata Lam.; Herb. Alstrómer (Ww). Eadem. Verbena hastata; Specim. ex Horto Ups.... N. (M.). Verbena urticifolia L. sp. pl. 20, 11. 11, Verbena urtice fols, ex Horto Ups. (Lp.) — urtici- folia a Linne P. (D.) — Herb. Alströmer (Ww). Eadem, specimina 2. Verbena urticifolia (S.) — Spec. ex. Horto Ups. ... N.(M.). Verbena officinalis L. sp. pl. 20, 13. 13, Verbena communis, Gerh. tanais(?) 312. Habitat in incultis Verani® circa Lubnam (Lp.) — officinalis a Linné PD Eadem. 13 (Lp.) — Verbena officinalis (Osbeck) — officinalis a Linne P. (D.). Verbena supina L. sp. pl. 21, 14. 14, Hispania 16 Loefl. (Lp.) — Verbena supina (S.). Lycopus europeus L. sp. pl. 21, 1. Europeus, a Linne f. (D.). Amethystea coerulea L. sp. pl. 21, 1. Specim. et Horto Ups.... N. (M.). Monarda fistulosa L. sp. pl. 22, 1. Specimina 2. Monarda fistulosa, Dahl, Hort. Ups. (D.) — var. mollis, Monarda mollis L. (Wm). Monarda fistulosa, Specim. ex Horto Ups.... N. (M.). C. A. M. LINDMAN, A LINN AN HERBARIUM. 25 Monarda punctata L. sp. pl. 22, 4. Specimina 3. 4 (Lp.) — Punctata a Linné 4 (D.). 5 ciliata (Lf.? postea deletum) — a Linné P. (D.) — Herb. Alströmer (Ww). Specimen ex Horto Ups. ... N. (M). Rosmarinus officinalis L. sp. pl. 23, 1. Specimina 2. Madera (Lp.) — a Linné P. a Masson Madera (D.) — Herb. Alströmer (Ww). Specim. ex Horto Ups. ... N. (M.). Salvia egyptiaca L. sp. pl. 23, 1. Salvia egyptiaca (Lp.) — a Linné P. (D.). Salvia officinalis L. sp. pl. 23, 4. Salvia officinalis, Madera (Lp.) — a Linné P. (D.). Salvia viridis L. sp. pl. 24, 7. 7 viridis (Lf.) — a Linne f. (D.). Salvia serotina L. Mant. 25. serotina (Lf.?) — a Linné f. (D.) — Herb. Alströmer (WM). Salvia sylvestris L. sp. pl. 24, 9(?) a Linné P. (D.) — Salvia nutans D. Archiat. dedit (Os- beck). Inflorescentia tota ab insectis consumpta. Salvia pratensis L. sp. pl. 25, 11. Specimen ex Horto U psal. communicavit Nob. D. Arch. a Linné (M.). Salvia pratensis 3 agrestis L. sp. pi. ed. 2, 35 (syn. Sal- via agrestis L. Am. ac. 3). B agrestis (Lp.), est valde affinis Salvie sylv. fl. suec. sed flores minores, seriores (Lp.) — a Linné P. (D.) — S. agre- stis L. est S. dumetorum Andrz. in Besser Enum. Pl. Volhyn. pp. 3 et 40 sec. Ledebour, sed vix ex descr. Benth. in DC. Prodr. XII, 290 (Wm). Salvia disermas L. sp. pl. ed. 2, 36, 17. disermas (Lf.) — a Linné f. (D.). Salvia verticillata L. sp. pl. 26, 18. Specimina 5. "b 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. a Linné P. (D., specim. 2; in altero Lin. fil seripsit by- zanlina) — a Linne P. (D.). Paris (Lf.) — Linné f. (D.). Dahl, Hort. Ups. (D.). Specim. ex Horto Ups. ... N. (M.). Salvia glutinosa L. sp. pl. 26, 19. 19 glutinosa (Lf.) — a Linné f. (D.). Salvia canariensis L. sp. pl. 26, 20. Salvia canariensis, Specim. habui ex Horto Ups. ... N. (M.). Salvia africana collectorum; cfr L. sp. pl. ed. 2, 38! Salvia Chameleon, Dahl a Linné P. (D.) — Salvia afri- cana L. (Ww). Frutieulus nanus, ramis duris, foliis minimis canescenti- bus, subrugosis, minute serratis, plerumque spathulatis; co- rolla ampla. Salvia ceratophylla L. sp. pl. 27, 24. Salvia ceratophylla, Specim. communic. Hortul. Acad. Ups. D. Nietzel (M). salvia ceratophylloides L. Mant. 26. ceratophylloides (Lf.? verbum ex parte deletum correxit Wikstróm) — Ard. (Lp., i. e. Arduino) — a Linne P. (D.). Salvia nutans L. sp. pl. 27, 27. | Salvia nutans, Hort. Ups. (S.) — Salvia nutans (C,). | Salvia nubia Ait. (syn. S. nilotica Juss., an etiam Murr.?) Salvia (Lf.) — Salvia Nilotica, a Linné f. (D.). Salvia occidentalis Sw. Jamaica (S.) — Salvia occidentalis (scripserunt Swartz et Casstróm ). Salvia virgata Ait. virgata (Lf.) — a Linné f. (D.). Digynia. Anthoxanthum odoratum L. sp. pl. 98, 1. 1, 59 (Lp., an 1759?) 1 Paniculatum a Linné P. (D.). Forma inflorescentia maxima subcylindrica densissima. C. A. M. LINDMAN, A LINN AN HERBARIUM. 27 Trigynia. Piper argyrophyllum Miq.? (determ. C. DC. in schedula). Dahl a Linné P. (D.) — Herb. Alstrómer (Ww). Piper longum L. sp. pl. 29, 5. Piper (longum), König 1777 (Lf.) — a Linne f. (D.) — Herb. Alströmer (Ww) — Piper longum L. (C. DC. in schedula.) Triandria. Monogynia. Centranthus ruber DC. (syn. Valeriana rubra L. sp. pl. ai): Specimen ex Horto Ups. habui (M.). Centranthus Calcitrapa Dufr. (syn. Valeriana Caleitrapa L. sp. pl. 31, 2). Specimina 2. Dahl a Linne P. (D.). Specim. ex Horto Ups.... N. (M.). Fedia Cornucopiz Geertn p. p. (Syn. Valeriana Cornucopi® L. sp. pl. 31, 3). Specimina 2. Valeriana 3 cornucopie (Lf.) — a Linné P. (D.). Cornucopie H. U. 77 (Lf.) — a Linné f. (D.). Valeriana dioica L. sp. pl. 31, 4. Specimina 2. dioica (Lp.) — a Linné P. (D.). Scania (Lp.) — dioica (Lf.) — a Linné f. (D.) — Herb. Alstrómer (Ww). Valeriana Phu L. sp. pl. 32, 6. Specim. ex Horto Ups. habui (M.). Valeriana celtica L. sp. pl. 32, 9. Valeriana celtica, Dahl a Linné P. (D.). Valeriana pyrenaica L. sp. pl. 33, 12. Valeriana pyrenaica, Dahl a Linné P. (D.). 28 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 47. No 3. Valerianella olitoria Poll. (syn. Valeriana Locusta « olitoria L. sp. pl. 33, 14). Specimina 2. 14 (Lp.) — » olitoria (Lf.) — Dahl a Linné P. (D.). 11 « olitoria (Lf.) — a Linné f. (D.). Valerianella vesicaria Moench (syn. Valeriana Locusta £ vesicaria L. sp. pl. 83, 14). 14 8 vesicaria (Lf.) — a Linné f. (D.). Valerianella coronata DC. (syn. Valeriana Locusta y coro- nata L. sp. pl. 34). 14 ( coronata (Lf.) — a Linné f. (D.). Valerianella discoidea Loisel. (syn. Valeriana Locusta C. discoidea L. sp. pl. ed 2, 48). Specimina 3. a Linne f. (D.). Specimina (2) ex Horto Ups. habui (M.). Valeriana supina L. Mant. 27. Valeriana supina. Arduini. n:o 48. spec. 2, 4, 3 (in schedula, manu ignota) — Dahl a Linné P. (D.). Patrinia rupestris Dufr. (syn. Valeriana rupestris Pall.). Specimen nova speciei ex Horto Upsal. misit D:nus Prof. C. von Linné, 1779 (M.). Cneorum tricoccon L. sp. pl. 34, 1. tricoccon, a Linné P. (D.). Melothria pendula L. sp. pl. 35. Specim. ex Horto Ups. ... N. (M.). Crocus vernns All. (syn. Crocus sativus ß vernus L. sp. pl. 36, 1). Crocus sativus vernus (S.) — Herb. Casstrémi (WM). Belamcanda chinensis DC. (syn. Ixia chinensis L. sp. pl. 36, 2; Belamcanda punctata Moench.). Ixia chinensis (S.) — Morea chinensis (C.) — Pardanthus chinensis (WM). Gladiolus communis L. sp. pl. 36, 1. communis H. U. 77 (Lf.) — a Linné f. (D.) — Herb. Al- strömer (WM). C. A. M. LINDMAN, A LINNZEAN HERBARIUM. 29 Gladiolus tristis L. sp. pl. ed. 2, 53, 6. G. tristis (Lp.) — odorus, a Linné P. (D.) — Herb. Al- strómer (WM). Antholyza Cunonia L. sp. pl. 37, 2. cunonia (Lp. — a Linné P. (D.) — Herb. Alstr. (WM). Antholyza zthiopiea L. Syst. ed. 10, 863, A. Specimina 2. A, ethiopica (Lp.) — Pluk. phyt. 187, f. 2 (Lp) — a Linné 2.0), Antholyza cethiopica (Lp.) — a Linné P. (D.) — Herb. Alstr. (W™). Iris germanica L. sp. pl. 38, 2. 2 germanica H. U. (Lr.) — a Linné f. (D.) — Herb. Alstr. (Wm). Iris sambucina L. Syst. ed. 10, 863, A. Iris sambucina. Hujus participem me fecit Nobiliss. D:nus Prof. v. Linné (filius! M.). Iris biflora L. sp. pl. 38, 5. Iris biflora. Specim. ex Horto Ups.... N. (M.). Iris spuria L. sp. pl. 39, 12. Specimina 2. Iris spuria. Spec. ex Horto Ups.... N. (M.). Iris virginica. Specimen ex Upsalia misit Stud. D:nus Jonas Dryander (M.) — Iris spuria L. (det. Wy). Iris graminea L. sp. pl. 39, 13. 13 graminea H. U. (Lp.) — a Linné P. (D.) — Herb. Alstr. (Ww). Crypsis aculeata Ait. (syn. Schoenus aculeata L. sp. pl. 42, 2). Specimina 2. aculeatus (Lp.) — Dalibard e Senegall (Lp.) — a Linné P (1. Schoenus aculeatus, Löfl. (S.) — ex herb. beati D:ris So- landeri (C.). Cyperus sgyvptiaeus Gloxin (syn. Schoenus mucronatus L. sp. pl. 43, 3). Specimina 2. 3 mucronatus (Lf.) — 104 (? Lp.) — a Linné f. (D.) — Herb. Alstr. (Ww). Schoenus (Lp.) — Schoenus mucronatus. Osbeck (S.). 30 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 3. Rhynchosporea aurea Vahl (?), f., fragmenta panicule. Jamaica (S.) — ex herb. beat? D:ris Solander (C.) — Patr. Browne, Herb. Solandr. ex Herbario Linnei (WM) — Schoenus cymosus Willd. (C.). . Exstant in pagina fragmenta panicule maxime, cujus spicule aliquanto breviora sunt, quam in Rh. aurea fiunt. Optime conveniunt hee specimina cum »Schoeno surinamensi» Rottb., Descr. et Ic., t. 21, A, qui est Rh. surinamensis Nees. Kyllinga monocephala Rottb., L. fil. Suppl. 104 (syn. Schoenus coloratus L. Syst. Veg. ed. 13, 82). Specimina 3. 23 (Lp.; non Scirpus 23 glomeratus, sp. pl. 52!) — colo- ratus (Lf.) — monocephala, a Linné f. (D.) — Herb. Alstr. (Wm). — (Hee planta, cujus duo culmi floriferi adsunt, dit- fert a sequentibus involucri foliis longissimis 15 —20 cm. longis, 3—4 mm. latis; cfr. descriptionem Schoeni colorati apud Linneeum !) Kyllinga monocephala, Dahl a Linné P. (D.) — Specimina habitu vulgari, excepto quod culmi longe distantes e rhizoma horizontal orti sunt. 6 coloratus (Lf.) — Kyllinga monocephala, a Linné P. (D.) — Herb. Alstr. (Ww). Dichromena ciliata Vahl. Specimina 2. Br. (Browne) Schoenus 6 (glomeratus) (coloratus) (Lp.; verba hie inclusa ab illo deleta sunt!) — niweus (Lf.) — Schoenus stellatus, a Linné P. (D.) — H. Al. (Ww). — Verba manu Linnzi scripta indicant, eum primo hane speciem cum Kyllinge speciebus confundisse, neque occasionem habuisse illam postea determinandi vel rite describendi. Schoenus coloratus (S., postea deletum) — Jamaica (S.) — Patr. Browne Herb. Solandrianum ex Herbario Linnei (WM) — Kyllinga monocephala (C.). Scirpus compressus Pers. (syn. Schoenus compressus L. Bip: pr 45, 7» . Schoenus Caricis — sumpsi Roslagie oris maritimis, ubi crescit. in arena instar Caricis arenarie (Lf.) — Schoenus com- pressus, a Linné f. (D.) — Herb. Alstr. (WM). Cyperus articulatus L. sp. pl. 44, 1. Cyperus articulatus, Dahl a Linné P., Ins. Sx Johan. Westindie (D.) — Herb. Alstr. (Ww). C. A. M. LINDMAN, A LINNZEAN HERBARIUM. 31 Cyperus rotundus L. sp. pl. 45, 6. Specimina 2. 3 (scripsit D. ?) — a Linné P. (D.) — H. Al. (Wm). Cyperus fuscus, Dahl a Linné P. (D.). Mariscus elatus Vahl. (syn. Cyperus elatus L. Am. ac. 4, EID pl, ed. 2, 67, 10). Cyperus (Lp.) — N. 5 Ex Carolina (manu ignota; an e plantis virgin. Gronovii?) — Cyperus elatus, a Linné P. (D.). Specimen defloratum, bracteis fructibusque omnino fere dejectis, egre determinandum. Torulinium confertum Hamilt. Cyperus elatus, a Linné P. (D.) — H. Al. (Ww). Specimen panicula nondum perfecte evoluta, involucris 6—7 mm. latis longissimis. Cyperus glomeratus L. Am. ac. 4, Sp. pl. ed. 2, 68, 12. D glomeratus (Lf.) — a Linné P. (D.) — H. Al. (Wm). Mariscus rufus H. B. K. (syn. Cyperus ligularis L. Am. ac. 5, Sp. pl. ed. 2, 70, 19). Specimina 2. Cyperus ligularis — Jamaica (S.) — NB Ramus spiciferus (S.) — Patr. Browne Herb. Solandr. ex Herbario Linnei (Wm). Cyperus flabelliformis (verbum postea deletum), Dahl a Linné P. (D.) — ligularis (manu Bergii?) — maturus (manu Swartzii). — Specimen pene defloratum. Species mihi Mariscus ligularis appellanda. Cyperus confertus Sw. Cyperus elegans (S.) — Jamaica (S.) — Patr. Browne Herb. Solandr. ex Herbario Linnei (Ww) — Cyperus conferius Sw. (Wm). Cyperus diandrus Torr. (?). Cyperus flavescens, a Linné P. (D.) — H. Al. (Wo). Cyperus arenarius Retz. Cyperus (levigatus) arenarius, Dahl a Linné P. (D.) — Pluk. tab. 300, f. 7 (D.) — H. Al. (Wm). Mariscus cylindricus Ell. (?). Specimina 2. 17 retrofractus (Lf.; cfr Scirp. 17 retrofractum L. sp. pl. 50!) — strigosus? (Sw.) — 46 (Lp.) — a Linné f. (D.) — H. Alströmer (Ww). Cyperus elatus, Dahl a Linné P. 1776 (D.) — H. Al. (Wm). 32 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 3. Mariscus umbellatus Vahl. Specimina 2. : Cyperus, Osbeck, India, non determinat. (S.) — Cyperus ligularis? (C.). 2 (Lp.) — a Linne P. (D.) — Cyperus (ligularis?) (manu Swartzii?). i He plante, sine dubio pro vero M. umbellato habende, speciminibus precedentibus (M. cylindrico?) maxime affines. Eleocharis palustris R. Br.; El. eupalustris Lindb. fil. sub Scirpo. 2 palustris (Lf.) — Linné P. (D.) — Hispania 36 Loefl. (Lp.) — A. Al. (Ww). Scirpus cespitosus L. sp. pl. 48, 4. 82 (Lp. — 4 cespitosus (Lf.) — a Linné f. (D.) — H. Al. (WM). Scirpus pauciflorus Lightf. (syn. Scirpus Beothryon Ehrh. phyt. 31, 1780; L. fil. Suppl. 103, 1781). 6 acicularis (Lf., verbum postea deletum) — Solander (Lp.) — a Linné f. (D.) — H. Al. (Ww). Eleocharis capitata R. Br. (syn. Scirpus capitatus L. sp. pl. 48, 5). | Scirpus capitatus, Dahl a Linné P. (D.) — H. Al. (Ww). Scirpus lacustris L. sp. pl. 48, 8. lacustris (Lf.) — a Linné f. (D.) — Hb. A. (Ww). Scirpus Holoschoenus L. sp. pl. 49, 9. Specimina 2. Scirpus Holoschoenus, Dahl a Linné P. (D.). Scirpus Holoschoenus, Löfl. (S.). Scirpus setaceus L. sp. pl. 49, 11 (ex deser. Kunthii). Scirpus setaceus ex Hisp. sed facies aliena (in schedula, manu Loeflingii?) — Hispania (S.). Nux cum descriptione a Kunth, Enum. plant. II, data convenit: minutissime in longit. costulata vel striata (vide ejus Isolepidem setaceam R. Br.). Scirpus cernuus Vahl. (syn. Isolepis pygmza Kth Enum. : II, 191, inclusa Isolep. Savii Schult.; sec. descr. Kunthii). Scirpus setaceus, habitat Ulyssiponi prope ripam | fluvii C. A. M. LINDMAN, A LINN AN HERBARIUM. 33 Tagi, Löfling (S.) — Isolepis Saviana Schult. (WM) — Herb. Casström (Ww). Nue minutissime tuberculato-punctata. Ceterum planta priori simillima. Scirpus supinus L. sp. pl. 49, 12. (cfr Sc. erectum Poir., Ind. Kew.). Scirpus supinus, Dahl a Linne P. (D.) — Isolepis supina ki. Br., H. Al. (Ww). Scirpus mucronatus L. sp. pl. 50, 14. 14 Scirpus mucronatus (Lf.) — a Linné f. (D.) — H. Al. (Wm). Fimbristylis ferruginea Vahl (syn. Scirpus ferrugineus L. sp. pl. 50, 18). Scirpus ferrugineus — Jamaica (S.). — Herb. Casström. Fimbristylis spadicea Vahl (syn. Scirpus spadiceus L. sp. pl. 51, 19). Scirpus 19 (Lp.) — Scirpus spadiceus (S.) — »456 Gr. cyperoides majus aquat., paniculis plurimis junceis sparsis, spicis ex oblongo-rotundis spadiceis Sloan. 1, 76» (Lp.) — Divi Linnei autographon (C.). Spice ovate vel anguste ovate, obtusiuscula. Fimbristylis speciosa Rodhe (?). Jamaica (S.) — Patr. Browne, Herb. Solandr. Ex Herbario Linnaei, Fimbristylis spadicea (Wm). Herb. Casström. Spice cylindraceo-lanceolate, acute. Fragmentum panicule. Fimbristylis obtusifolia Vahl (? syn. Abildgaardia Eragro- stis Nees et Mey., Fimbristylis Eragrostis Hance). Scirpus dichotomus, Dahl a Linné f. (D.) — H. Al. (Wm). Bracteole spicarum distiche; planta 40 cm. alta, foliis eximie falcatis, panicula diffusa, ovata, 8 cm. longa. Fimbristylis miliacea Vahl (syn. Scirpus miliaceus L. Syst. Nat. ed. 10, 868; Sp. pl. ed. 2, 75, 22; Fimbristylis quadran- gularis A. Dietr.) Scirpus miliaceus (S.). Fimbristylis dichotoma Vahl (syn. Scirpus dichotomus esp: pl, G0) 15;'ex^p». Scirpus (autumnalis, dipsaceus?), Dahl a Linne P. (D.) — Isolepis estivalis Vahl (Ww) — H. Al. (Ww). Arkiv för botanik. Bd 7. N:o 3. 3 34 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 3. Nux minutissime cancellata, nec levis, sed dimidio fere minor quam in ceteris F. dichotomz speciminibus, que in- spicere licuit. Fimbristylis monostachya Hassk. (syn. Scirpus monosta- chys Kón.; Fimbrist. schoenoides Vahl). Scirpus monostachyos, Dahl a Linné P. (D.) — H. Al. (WX). Fimbristylis arvensis Vahl (?). Dahl a Linné P. (D.) — H. Al. (Ww). — Specimen man- cum; spica unica restat in pagina. Fimbristylis acuminata Vahl (?). Dahl a Linné P. (D.) — H. Al. (Ww). Isolepis barbata R. Br. — An Scirpus antarcticus L. Mant. 181?! — Specimina 2. Scirpus antarcticus, Dahl a Linné P. (D.) — H. Al. (Ww). Scirpus, India, Osbeck, nom determinat. (S.) — Isolepis antarctica Róm. et Sch. (C.) — Isolepis barbata R. Br. (WM). Rhynchospora cephalotes Vahl (syn. Scirpus cephalotes D..sp: pl: veda 22 m). Scirpus cephalotes, Dahl a Linné P. (D.) — H. Al. (Wx). Cum icone »Schoeni cephalot.», Rottb., Descr. et Ic., I, t. 20, optime quadrat; capitulo globoso, spiculis crassioribus obtusioribus, squamis latioribus, involucris latioribus a speci- minibus brasiliensibus a me visis differt. Ficinia membranacea Kth; Scirpus trispicatus L. fil. suppl. 103. Scirpus trispicatus, Dahl a Linné P. (D.) — H. Al. (Wm) — Isolepis (WM). Ficinia tristachya Nees; Scirpus tristachyos Rottb., L. fil. suppl. 103. Scirpus tristachyos, Dahl a Linné P. (D.) — H. Al. (Ww) — Isolepis (WM). Eriophorum vaginatum L. sp. pl. 52, 1. — Specimina 2. 1 vaginatum (Lf.) — a Linné f. (D.) — H. Al. (Wm). Eriophorum vaginatum (S.) — Herb. Casstróm. Eriophorum alpinum L. sp. pl. 53, 4. alpinum (Lf.) — a Linné f. (D.) — H. Al. (Wm). C. A. M. LINDMAN, A LINNZEAN HERBARIUM. 35 Digynia. Phleum Boehmeri Wib. (syn. Phalaris phleoides L. sp. reap, 2). 2 phleoides (Lf.) — a Linné f. (D.). Phalaris arundinacea L. sp. pl. 55, 3; 8. Hort. (S.) — arundinacea 3 picta (scrips. Osbeck?) Beckmannia eruceformis Host. (syn. Phalaris eruczeformis L. sp. pl. 55, 4). Phalaris eruceformis (S.) — Beckmannia (C.). Paspalum conjugatum Berg. Paspalum distichum, Dahl a Linné P. (D.) — conjugatum (Wo). Setaria verticillata PB. (syn. Panicum verticillatum L. ap; pl. ed. 2; 82, 3). 3 verticillatum (Lf.) — a Linné f. (D.). Setaria glauca PB. (syn. Panicum glaucum L. sp. pl. 56, 2). Panicum glaucum, a Linné f. (D.). Setaria glauca PB., f. purpurascens Nees. Panic. polystachyon (Pp. — ??? (Wm) — a Linné P. (D.) — H. Al. (Wm). Exstat tantum apex culmi cum spica parvula, setis fusco- violaceis; gluma tertia subtilius quam in typo S. glauce rugosa. Pennisetum purpurascens (Thunb.) O. Ktze. (syn. Alo- pecurus hordeiformis L. sp. pl. 60, 3, sec. specimen ab Osbeck reportatum). Errore quodam in eadem pagina ac planta praecedens affixum. Setaria italica PB., f. maxima, longiseta Doll. e com- paratione cum specim. a cl. C. Mez determinato (syn. Pa- nicum italicum L. sp. pl. 56, 4). italicum Hirtz (Lf.) — a Linné f. (D.). Setaria italica PB. f. aurea, e comparatione cum specim. a Mez determinato (syn. Panicum helvolum L. fil. Suppl. 107). Panicum helvolum H. U. 77 (Lf.) — a Linné f. (D.) — Herb. Alstr. (WW). / 36 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 3. Panicum Crus galli L. sp. pl. 56, 5. Panicum Crus galli. Hort. Upsal. (D.) — H. Al. (Wm). Oplismenus hirtellus R. et Sch. (syn. Panicum hirtellum L. Am. ac: 535p Iplweder 2083.17): Panicum hirtellum, Jamaica (S.) — Patr. Browne Herb. Solandr. (WM) — Oplismenus (C.). Panicum (Digitaria) sanguinale L. sp. pl. 57, 8. Speci- mina 2. Panicum sanguinale, Dahl a Linné P., Smyrna (D.) — Foliis et spiculis angustioribus. Panicum sanguinale. — Specimen communicavit Nob. D:nus Arch. et Eques aurat. a Linné (M. — Planta omni parte major. Panicum (Digit.) filiforme L. sp. pl. 57, 9. filiforme H. U. 1777 (Lf.) — a Lnné f. (D.). Phleum pratense L. sp. pl. 59, 1. Phleum nodosum, Dahl a Linné P., Gramen typhinum asperum ©. B. (D.). Phleum alpinum L. sp. pl. 59, 2. Tornoa super. (S.) — alpinum (Osbeck) — Herb. Casstróm (Ww). Phleum arenarium L. sp. pl. 60, 3. Phleum arenarium (8.). — Herb. Casstróm. Heleochloa schoenoides Host. (syn. Phleum schoenoides L. sp. pl. 60, 4; Crypsis schoenoides Lam.). Specimina 3. Dahl, Hort. Ups. (D.). Phleum schoenoides, D:r Löfling, Hispania (D.). » » Hispania (S.); Herb. Casstróm (Ww). Alopecurus pratensis L. sp. pl. 60, 1. pratensis (Lf.) — a Linné P. (D). Alopecurus geniculatus L. sp. pl. 60, 2. Alopecurus geniculatus, Dahl a Linné P. (D.). Alopecurus fulvus Sm. Alopecurus geniculatus (S., C.) — fulvus Sm. (WM). — Herb. Casstróm. C. A. M. LINDMAN, A LINN AN HERBARIUM. 37 Alopecurus agrestis L. sp. pl. ed. 2, 89, 2. Specimina 2. Alopecurus agrestis? (Lp.) — Gramen spicatum spica cy- lindracea longi arctique (?) villis donata Inst. (an manu Löf- lingii ?). Alopecurus agrestis, Dahl a Linné P. (D.). Polypogon monspeliensis Desf. (syn. Alopecurus L. sp. pl. 61, 4). Specimina 3. Alopecurus monspeliensis (Lp.) — a Linné P. (D.) — H. Alstr. (WM). Alop. monsp., a Linné P. (D.) — H. Alstr. (Ww). Cynosuris paniceus Fl. Su. 2, 90, Hort. (S.) — Polypogon (C.) — Herb. Casstróm (WM). Piptatherum multiflorum PB. (syn. Agrostis miliacea L. Sp: ph: 61, 2). 2 (4?) miliacea H. U. (Lf.) — a Linné f. (D). Agrostis Spica venti L. sp. pl. 61, 1. 1 (Lp.) — Hispania 52 Hisp. (Lp.) — Spica venti, a Linné EOD). Agrostis stolonifera L. sp. pl. 62. 7. a Linné P. (D.) — vulgaris Wither. (Wm) — H. Al. (Ww). Agrostis stolonifera L. sp. pl. 62, 7; 8 sp. pl. ed. 2, 93. Scanie arena mobilis (Lp.) — stolonifera & (Lf.) — a Linné P. (D.) — Herb. Osbeck (WM) — verticillata (Swartz?). Panicula grossa, densissima, sordide straminea. Lamins fol. unciales, anguste convolute. Agrostis verticillata Vill. Agrostis stolonifera Algerie (S.) — 8 (C.) — verticillata (C). Sporobolus indicus R. Br. (syn. Agrostis indica L. sp. pl. 63, 12). 12 (Lp,) — (virginica, deletum, Lp.) — 58 (Lp.) — A. Al. (Ww). Sporobolus capensis W. (?). Agrostis indica, Dahl a Linné P. (D.) — H. Alstr. (Ww). Panieula, etiamnum contracta, multo densior est quam in S. indieo. Folia in pagina apposita forsan alieni grami- nis sunt. 38 ARKIV FOR BOTANIE. BAND 4. NO 3. Sporobolus purpurascens PB. Jamaica (S.) — Patr. Browne Herb. Solandr. (Wm). — Agrostis Sw. Fl. ind. occ. (Swartz) — Spor. purpurascens (WM). Chloris cruciata Sw. (syn. Agrostis cruciata L. Syst. nat. ed. 10, 873, D).. Specimina 2. D cruciata (Lp.) — Chloris cruciata (Swartz) Jamaica, Patr. Browne, Herb. Alstr. (Wm) — a Linné P. (D.). Agrostis cruciata, Jamaica (S). — Chloris (Swartz) — Herb. Casström (WM). Chloris radiata Sw. (syn. Agrostis radiata L. Syst. nat. ed. 10, 873, E). E radiata (Lp.) — a Linne P. (D.) — Jamaica, Patr. Browne, H. Alstr. (Ww). Molinia coerulea Moench. (syn. Aira coerulea L. sp. pl. 63, 3). Specimina 2. ccerulea (Lf.) — a Linné f. (D.). Aira cerulea (S.) — Enodium ceruleum (C.) — Herb. (asström. Poa trivialis L. sp. pl. 67, 3. In dumis prope Tulu (8.?) — P. trivialis, Herb. Casstróm (Ww). Eragrostis amabilis Hook. et Arn. (syn. Poa amabilis L. sp. pl..68, 9; sp. pl. ed. 2, 100510) Koenig (Lp.) — 10 Poa amabilis, a Linné P. (D.). Eragrostis capillaris Steud. (syn. Poa capillaris L. sp. pl. 68, 11). Poa capillaris (S., C.). — Herb. Casstróm. Sclerochloa rigida PB. (syn. Poa rigida L. Am. ac., Sp. pl. 2, 101, 16). Specimina 4. Poa rigida (Lp.) — a Linné P. (D.). Triticum maritimum, Dahl a Linné P. (D.). Poa rigida, e Terra Sancta, Hasselqvist (S.) — Megastachya rigida PB. (C). Poa rigida, Löfl. Hisp. (S.). Eragrostis amboinensis Trin. (syn. Poa amboinensis Murr. Syst. Veg. ed. 13, Poa amboinica L. Mant. app. 557). C. A. M. LINDMAN, A LINNZ AN HERBARIUM. 39 H. U. (Lp.) — simile Pow compresse (Lf.) — Poa amboi- nica, a Linné f. (D.) — Herb. Alstr. (Ww). Poa nemoralis L. sp. pl. 69, 16. Poa nemoralis (S., C.). Panicula pauciflora, diffusa, spicule majuscule, 2 Folia culmi 10—12 cm. longa, ligula brevissima. 3-flore. Poa ewsia Sm.; forma? (16) (Lp.; postea deletum) — H. U. (Lp.) — ex seminibus canadensibus Kalmi? (Lp.) — a Linné P. (D.). Gramen humile, culmo erecto, a medio aphy!lo, sub pa- nicula scabrido, foliis culmi brevibus pollicaribus, panicula paupera, ramis paucis brevibus paucispiculatis, spiculis sub- trifloris, valvulis pallide virentibus apice fulvescentibus. Poa bulbosa L. sp. pl. 70. 17. Specimina 3. Poa bulbosa, Dahl a Linné P. (D.) — Specimen locuplete ccespitosum, foliis brevibus, culmis humilibus, panicula abbre- viata vivipara; cfr. »( gramen vernum radice ascalonica», Sp. pl. 70. Poa bulbosa, Hisp. Löfling (S.). — Specimen parvulum, panicula minima. Poa bulbosa %, Orient. Hasselqvist (S.) — 3 floribus vivi- paris Willd. (C.). — Specimen culmis przaltis, foliis productis, panicula elongata abundanter vivipara. Eragrostis ciliaris Lk. (syn. Poa ciliaris L. Syst. nat. ed. 10, 875, C). Poa ciliaris, Dechaisne (Lp.) — a Linné P. (D.). Poa divaricata Gouan (syn. Festuca expansa Kth). Poa distans, Dahl 1775, Hort. Upsal. (D.) — Glyceria Herb. Alstr. (WM). Briza minor L. sp. pl. 70, 1. Briza minor, Dahl 1776, Hort. Ups. (D.). Briza virens L. sp. pl. ed. 2, 103, 2. Briza virens, Hort. Ups. (D.). Spicule hujus in panicula expansa fere duplo majores quam in panicula jam contracta precedentis speciminis. Briza maxima L. sp. pl. 70, 3. Briza maxima Gramen Hort. Ups. 1, 20 (S.). 40 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 3. Eragrostis major Host. (syn. Briza Eragrostis L. sp. pl. 70, 4). Briza Eragrostis, Dahl a Linne P. (D.). Eragrostis eynosuroides PB. (syn. Briza bipennata L. Syst. nat., ed. 10, 875; Uniola bipennata sp. pe ved, -2, 104, 2). Uniola bipennata ex herbario Equ. a Linné (D.) — Poa cynosuroides Retz., Herb. Alstr. (WM). Mihi Fragrostis bipinnata appellanda. Distichlis maritima Rafin. (syn. Uniola spicata L. sp. pl. TL NA. Uniola spicata Hispania (S.; verbum ultimum postea de- letum) — Poa Michauxii Kunth (Ww). Distichlis spicata rite appellanda. Spartina eynosuroides Willd. (syn. Dactylis eynosuroides L. sp. pl. 71, 1; Spartina Schreberi J. F. Gmel. sec. Ind. Kew.). 1 cynosuroides (Lp.) — a D:no Osbeck (Lp.) — a Linné pop Gluma juxta carinam bistriata. Spartina glabra Muehl. 1 (Lp.) — a Linne P. (D.). Gluma juxta carinam simpliciter striata vel sublevis. Lasiochloa ciliaris Kth. a Linné f. (D.) — Specimen pauperum. An Dactylis ciliaris Thunb. ? Cynosurus cristatus L. sp. pl. 72, 1. Specimina 2. 1 (Lp.?) — cristatus (Lf.) — a Linné f. (D.). Cynosurus (S.) — cristatus (Lf.). — Herb. Casstróm. Leptochloa virgata PB. (syn. Cynosurus virgatus L. Syst. nat. ed. 10, 876, B). Jamaica (S.) — Patr. Browne, Herb. Solandr. (WM) — Leptochloa virgata (C.). Loefl. Hisp. (S.) — Chrysurus elegans PB. (C.). — Herb. Casstrom. Cynosurus echinatus L. sp. pl. 72, 2 C. A. M. LINDMAN, A LINN AN HERBARIUM. 41 Wangenheimia Lima Trin (syn. Cynosurus Lima L. sp. pl. 72, 3; Wangenh. disticha Moench). 3 (Lp.!) — durus (D.) — Lima, spontanea (Lf.) — Cyno- surus spica solitaria secunda, erecta, calcis glwma interiore glu- mis subjecta, Loefl. (Lp.) — a Linné P. (D.). Eleusine coracana Pers. (syn. Cynosurus coracanus L. sp. pl..ed. 2,.106, 9). Specimina 2. Cynosurus coracanus, H. U. (Lp.) — a Linné P. (D.). Cyn. coracanus Hort. (S.). Dactyloctenium zgyptiacum W. (syn. Cynosurus egyp- ticus L. sp. pl. 72, 6; Eleusine egyptica (Desf.). Specimina 3. 6 egyptius, a Linné P. (D.). Cynosurus egyptius, Hort. Ups. (D.). Jamaica (S.) — a Linné P. (D.). Eleusine indica Gertn. (syn. Cynosurus indicus L. sp. pl. 72, 7). Specimina 2. Cynosurus (Lp.) — Cynos. indicus a Linne P. (D.). Cyn. ind. a Linné P. (D.) — Jamaica (WM). Lamarckia aurea Moench. (syn. Cynosurus aureus L. sp. pl. 73, 9). Specimina 4. 9 (Lp.) — Algir (Lp.) — aureus (Lf.) — a Linne f. (D). 9 aureus (Lf.) — a Linné f. (D.). Cynosurus aureus — Hispania (S., specim. 2). Herb. Casstróm. Festuca bromoides L. sp. pl. 75, 7(?) 7 (Lp.) — a Lnné P. (D.). Festuca ovina L. sp. pl. 73, 1. Specimina 3. Festuca ovina, Lapp., Fl. Lapp. 56 (Lp.) — a Linne P. (D.) — Panicula vivipara in culmo humili. 1 ovina (Lf.!) — rubra R. (manu ignota) — e Lapponia (Lp.) — a Linné P. (D.). Festuca ovina, crescit in Horto U psaliensi (S.) — Dr So- lander (WM) — Fest. ovina 8 (C.) — Festuca vivipara Smith, R. et S. (C.). — Hujus quoque panicula vivipara. Festuca rubra L. sp. pl. 74, 3. Specimina 3. Festuca rubra 134 — Gramen foliis junceis oblongis, radice nigra et alba. C. B. Royen Sub. n:o 11 (Lp.) — a Linné P. (D.) — Herb. Alstr. (Ww). 49 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 3. 2 (Lp.) — a Linné P. (D.) — Herb. Alstr. (Ww). Ard — 1 (Lp). — a Linné P. (D.) — H. Al. (Wm). Festuca elatior L. sp. pl. 75, 9. a Linné P. (D.) — H. Al. (Ww). — Est f. subloliacea. Festuca arundinacea Schreb. Specimina 3. Festuca sibirica, Hort. (S.) — Festuca elatior Lin. var. sibirica, cfr. Fl. Su. ed. 2. No. 94, obs. ad F. elatiorem (C.) — arundinacea Schreb. (Ww). a Linné P. (D.) — Herb. Osbeckii (Ww). a Linné f. (D.) — Herb. Osb. (Ww). Diplachne serotina Lk (syn. Festuca serotina L. sp. pl. ed. 2,14): Festuca serotina (S.) — Festuca serotina Schrad. (C). Festuca maritima L. sp. pl. 75, 6 (an F. tenuiflora Schrad. ?). i Festuca maritima (Lp.) — a Linné P. (D.) — H. Al. (Wy). Triodia decumbens PB. (syn. Festuca decumbens L. sp. pl. sae. Festuca decumbens (S.) — Triodia dec. (C.). Koeleria phleoides Pers. (syn. Festuca cristata L. sp. pl. 76, 11). Specimina 3. 11 cristata (Lp.) — a Linné P. (D.) — Koeleria (manu ignota ). Festuca cristata, Dahl a Linné P. (D.) — Herb. Alstr. (Bromus) Festuca cristata, Habitat Porto ubique in collibus Löfl. (S.) — Koeleria phleoides Pers. (C.). Bromus secalinus L. sp. pl. 76, 1. Bromus secalinus, in Germanic agris (Lp.). — a Linné P: (D). Bromus squarosus L. sp. pl. 76, 2. Bromus squarrosus, Hispania (S.) — squarrosus fp, B. vil- losus Sut. Fl. Helv., De Cand. (C.). Bromus inermis L. Mant. 186. Specimina 2. inermis? (Lf.) — a Linné f. (D.). Bromus cristatus, specimen ex Horto Ups.... N. (M.) — inermis (Swartz). C. A. M. LINDMAN, A LINN AN HERBARIUM. 43 Bromus purgans L. sp. pl. 76, 3. Specimina 2. H. U. 4 (Lp.) — purgans (Lf.) — e semine Canadensi (Lp.) — a Linné P. (D.). Bromus purgans, Hort. (S.) — Herb. Casstróm (Ww). Bromus sterilis L. sp. pl. 77, 5. Ho US 1776 (L£.) — a Linné f. (D.). Bromus arvensis L. sp. pl. 77, 6. 6 (Lp.?) — arvensis (Lf.) — a Linne f. (D.). Bromus tectorum L. sp. pl. 77, 7. tectorum (Lf.) — a Linne f. (D.). Bromus scoparius L. Am. ac. 4, Sp. pl. ed. 2, 114, 11. Specim. 2. Bromus scoparius (Lp.) — a Linne P. (D.). Gr. panicula molli rubente Joh. Bauh. hist.? Löfl. (Lp.) — Bromus scoparius etc. ete. (M.). Bromus rigens L. Mant. 33, 18 (Bromus rigidus Roth, Kth). Bromus rigens 33 (Lp.) — a Linne P. (D.) — H. Al. (Ww). Bromus madritensis L. Am. ac. 4, sp. pl. ed. 2, 114. Bromus madritensis, Hort. (S.) — madrit. (C.) — Schedo- norus madr. (WM). Brachypodium silvaticum (Huds.) R. et Sch. Bromus 10 pinnatus (Lp.) — Gramen loliaceum corni- culatum spicis villosis Mont. Prod. 42: (Schreber in schedula altera scripsit.) — Gramen loliaceum Vol. 1, pag. 342, n:o 6 (an manu Gronovii? in schedula altera) — a Linné f. (D.). — In schedula utraque Linneus pater addidit »Bromus pin- natus», eque ac prope marginem pagine. Idem. Bromus pinnatus, Hisp. (8.). Brachypodium pinnatum PB. (syn. Bromus pinnatus L. sp. pl. 78, 10). Hort. (S.) — Brachypod. pinn. (C.). Brachypodium distachyum PB. (syn. Bromus distachyos L. sp. pl. ed. 2, 115, 17; Triticum ciliatum sec. Steudel). distachyos D, Hispania Loefl. (Lp.) — a Linné P. (D.). Specimen pusillum, 8 cm altum. 44 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 3. Stipa juncea L. sp. pl. 78, 2. Stipa juncea, Hort. (S.). — Herb. Casström. Stipa (Macrochloa) tenacissima L. Am. ac. 4, Sp. pl. ed. 2, 116522 Stipa 5 tenacissima, Ex hac togvärk in Hispania, Os- beck (Lp.) — Stipa tenacissima Loefl. it. (Osbeck). Arrhenatherum elatius Presl. (syn. Avena elatior L. sp. pl. 79, 2. Specimina 3. Avena elatior (Lp.) — Avena calycibus bifloris, flosculo hermaphrodito mutico, masculo aristato Royen (Lp.) — a Linné Pup Gall., 2 (Lp.) — Linné P. (D.). Hort. Ups. varietas e seminibus sibiricis (S.) — Avena elatior 79, 2, Fl. Su. 98. gl. Avena sibirica Lin. at calyces bi- flore (manu ignota; an Gmelini?) — Arrh. avenaceum R. et So (CE): Avena sativa L. sp. pl. 79, 5. Specimina 2. sativa (Lf.) — a Linné f. (D.). Avena sativa (S.). — Herb. Casström. Avena nuda L. Am. ac. 3; Sp. pl. ed. 2, 118, 6. Speci- mina 3. nuda (Lp.) — a Linné P. (D.). Avena. nuda... ev. H. Ups... Na) Avena nuda, Upsal. (Osbeck). Avena fatua L. sp. pl. 80, 6. Specimina 3. 6 fatua (Lf.) — a Linné f. (D.). Avena Pite (S.) — A. fatua (C.). Avena fatua. Obs. calyces biflori, alter flosculus glaber (S.). — Herb. Casström (Wm). Avena sterilis L. sp. pl. ed. 2, 118. Avena sterilis, Hort. Ups. (D.). Gaudinia fragilis PB. (syn. Avena fragilis L. sp. pl. 80, 8). Specimina 3. Bromus spica angustissima longa spiculis linearibus. Gr. loliaceum | spurium. hirsutum aristis geniculatis. Barr. ic. 905. Ad Porto, collo declivi prope amnem (Lofling) — Avena 8 fragilis (Lp.) — a Linné P. (D.). C. A. M. LINDMAN, A LINNEAN HERBARIUM. 45 (Bromus) Avena fragilis. Habitat ad Porto collo declivi prope amnem. Löfl. (S.). Avena, Löfl. (S.) — Avena 4 Lin. men kommer ej öfver- ens... stämmer(?) väl med Scheuczer n. 33 (LÖFLING). Avena pratensis L. sp. pl. 80, 9. prat. (Lp.) — 9 pratensis (Lf.) — a Linné f. (D.). Ammophila arenaria Lk. (syn. Arundo arenaria L. sp. pl. 82, 6). Arundo arenaria, Löfl. (S.) — arenaria (Osbeck?) — Herb. Casström. Ampelodesma tenax Lk. (Arundo tenax Vahl.). Arundo (arenaria) Vahlii, Dahl a Linné P. (D.) — Herb. Alstr. (WM). Lolium perenne L. sp. pl. 83, 1. Specimina 2. Spica 4flora. Forskal (S.) Germania. — Herb. Casstróm. Spica 5flora, raro 6 flora. Forskal. Germania (S.) — Herb. Casstróm. Lolium temulentum, L. sp. pl. 83, 2. Lolium temulentum, Gotlandie (S.) — Herb. Casström. Rottbölla incurvata L. fil. Suppl. 114 (syn. , Aegilops incurvata Syst. Veg. ed. 13, 761). Lepturus incurvatus Trin. ? Rottbölla incurvata,... ex H. Ups.... N. (M.). Elymus sibiricus L. sp. pl. 83, 2. 2 sibiricus (Lf.) — a Linné f. (D.). Elymus philadelphicus L. Am. ac. 4, Sp. pl ed. 2, 122, 2(2) Elymus philadelphicus, Hort. (S.). — Herb. Casstróm. . Elymus canadensis L. sp. pl. 83, 3. 3 (Lp.) — 3 canadensis (Lf.) — a Linné f. (D.). Triticum caninum L. sp. pl. 86, 7 (syn. Elymus caninus iz sp. pl ed. 2). caninus (Lf.) — a Linné f. (D.) — H. Al. (Wm). Elymus virginicus L. sp. pl. 84, 4. Elymus virginicus (S.). — Herb. Casström. 46 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 8. Elymus Caput Meduse L. sp. pl. 84, 5. Specimina 2. E. Caput Meduse, Dahl a Linné L. (D.). > » » Hispania (S.) — Herb. Casstróm. Hordeum vulgare L. sp. pl. 84, 1. Hordeum vulgare, Agr. upl. (S.). — Herb. Casstróm. Hordeum vulgare L., 3 coeleste, ibid. 84. coeleste, Hort. (S.). — Herb. Casstróm. Hordeum distichon L. sp. pl. 85, 3. distichon, Hort. (S.). — Herb. Casstróm. Hordeum murinum L. sp. pl. 85, 5. H. murinum. Habitat ad S. Ybes ad latera aggeris arenosi cujusdam (S.) — Hordeum floribus lateralibus, calycis gemma altera. latiore Lófl. (S.) — Herb. Casstróm. Hordeum jubatum L. sp. pl. 85, 6. H. jubatum (S.) — Herb. Casstrom. Tritieum turgidum L. sp. pl. 86, 3. Specimina 2. TT. turgidum (S.). — Herb. Casstróm. (ramosum) (Lf.) — a Linne f. (D.) — Trit. turgidum L., Herb. Alstr. (WM). — Est forma spica ramosa. Triticum Spelta L. sp. pl. 86, 4(?) Trit. Spelia... ex Horto Ups.... N. (M.) — Trit. dicoc- cum Schrank (WM). Triticum monococcum L. sp. pl. 86, 5. 5 monococcum (Lf.) — a Linné f. (D.) — H. Al. (Ww). Trigynia. Montia lamprosperma Cham. (syn. Montia fontana L. sp. pl. 87, ex parte). Lapp. S. (Lapponia Solander : Lp.) — 1 (Lp.?) — fontana (Lf.) — a Linné P. (D.). e Mollugo verticillata L. sp. pl. 89, 4. Specimina 2. 399 et 484 Mollugo foliis scpius septenis lanceolatis fl. virg. (in schedula, nonne manu Gronovii?) — 4 (Lp.) — Mollugo verticillata (Lf.) — a Linné f. (D.). Moll. verticillata ... ex horto Upsal.... N. (M.). Cc. A. M. LINDMAN, A LINN AN HERBARIUM. 47 Mollugo Schrankii Ser. Jamaica (S.) — e collectione Pair. Brownet, ex herbario Linnei accepit D:r Solander (Wm) — M. Schrankii, M. verticil- lata Linn. var. (WM). Minuartia campestris L. sp. pl. 89, 2. 2 (Lp.) — campestris (Lf. — a Linné P. (D.) — Hb. Alstr. (Ww). Minuartia montana L. sp. pl. 90, 3. Minuartia montana ex herbario Equ. a Linné (D.) — Herb. Alstr. (WM). Num Arenaria montana L., ut (quo errore?) dicit Index Kewensis? Tetrandria. Monogynia. Serruria sp. (Protea spherocephala L. Mant. 188). An Serruria phylicoides R. Br.? An Serruria hirsuta h. Br.? Cap ericetis, Sparrman (Lp.) — spherocephala (Lf.) — a Linné P. (Dahl) — Serruria hirsuta (Ww). Eadem. Protea patula. Specimen faventer communicavit Nob. Arch. et Equ. a Linné (M.) — Serruria hirsuta (Ww). »Protea patula Thunb.» sec. Ind. Kew. est Serruria glo- merata. Leucadendron grandiflorum R. Br., femina. Protea (cynaroides) (grandiflora), Dahl a Linné P. (D.) — ‘Herb. Alstr., Leuc. grandiflorum Br., femina (WM). Leucadendron sp. (an Leuc. cucullatum L. sp. pl. 93, 9, Protea strobilina L. Mant. 1922). Leucad. cucullatum (Lp.; nomen specificum postea a Wik- ström deletum) — Protea strobifacea a Linné P. (D.). — Leuc- adendron squarrosum R. Br. mas (Ww) — Herb. Al. (Wm). Mimetes purpurea R. Br. (syn. Protea purpurea Mant. 2, 195, Leucadendron proteoides sp. pl. 91, 2). 2 proteoides (Lp.) — purpurea (Lf. — a Linné P. (D). 48 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. Leucospermum tomentosum R. Br. (syn. Protea tomen- tosa Thunb., L. fil. Suppl. 118). Protea tomentosa, Dahl a Linné P. (D.). — Leucosp. tomen- tosum, H. Alstrómerii (WM). Globularia bisnagarica L. sp. pl. 96, 2 (sec. descr.). Glob. Bisnagarica, Dahl a Linné P. (D.) — Globularia Alypum L. (Ww). Globularia nudicaulis L. sp. pl. 97, 6. Glob. nudicaulis, Dahl a Linne P. (D.). Dipsacus laciniatus L. sp. pl. 97, 2. laciniatus, H. U. (Lf.) — a Linne f. (D.). Cephalaria rigida R. et Sch. (syn. Scabiosa rigida L. Am. ac..6, sp: pl.142..5). scabiosa rigida, Dahl a Linne P. (D.). Cephalaria transsylvanica Schrad. (syn. Scabiosa trans- sylvaniea L. sp. pl. 98, 2). 2 transsylvanica (Lf.) — a Linné f. (D.). Scabiosa succisa L. sp. pl. 98, 4. Scabiosa succisa (Lip.) — Scabiosa folior. supremo pari den- tato, Scabiosa integrifolia Thalii (in duabus schedulis scriptum, addito verbo »Rosén» manu Linnei in utraque schedula) — a Linne P. (D.). Scabiosa integrifolia L. sp. pl. 99, 6. | Scabiosa 6 integrifolia Monsp. (Lp.) — a Linné P. (D.). Scabiosa sylvatica L. sp. pl. ed. 2, 142, 8. sylvatica H. U. 77 (Lf.) — folium radicale scabiose syl- vatice (Lf. — Linné f. (D.). Scabiosa gramuntia L. sp. pl. 99; emendata in Syst. nat. ed. 10, 889. Scabiosa gramuntia, Dahl a Linne P. (D.) Scabiosa columbaria L#sp. pl. 99, 10; Sp. pl. ed. 2, 143, 12. 10 (Lp.) — columbaria 12 (Lf.?) — a J. Moreus (Lp.). Scabiosa maritima L. Am. ac. 4, Sp. pl. ed. 2, 144, 13. Specimina 2. C. A. M. LINDMAN, A LINN# AN HERBARIUM. 49 Scabiosa maritima (Lp.) — autographon divi Linnei (C.) — Scabiosa corollulis etc. (vide Syst. nat. ed. 10, 889, A; manu Solanderi). — Herb. Casstróm. Scabiosa maritima (Lp.) — Asterocephalus amemus annuus hirsutus capite oblongo Vaill. (Lp.) — « Linné P. (D.). Scabiosa atropurpurea L. sp. pl. 100, 12. atropurpurea (Lf.) — a Linné f. (D.). Scabiosa stellata L. sp. pl. 100, 11. S. stellata, Dahl a Linné P. (D.). Scabiosa africana L. sp. pl. 100, 14; sp. pl. ed. 2, 145, 19. 14, 19, africana (Lf.) — a Linné f. (D.). Scabiosa palestina L. Mant. 37, 25. , Scabiosa palestina (Lp.) — a Linné P. (D.). Scabiosa isetensis L. Mant. 37, 26. Specimina 2. isetensis, H. U. 77 (Lf.) — a Linne f. (D.). Hort. Ups. (D.) Knautia orientalis L. sp. pl. 101, 1 (syn. Scabiosa orien- talis Lag.). Knautia 1 (Lp.) — Knautia orientalis, a Linné Br (DER Knautia propontica L. sp. pl. ed. 2, 1666 (syn. Scabiosa propontica Lag.). Scabiosa nova (Lp.) — propontica (Lf.) — a Linné P. (D.). Knautia palestina L. Mant. 197; Scabiosa brachiata Sibth. et Sm.; Scab. palestina D. Dietr. non. L. Knautia Palestina, Dahl a Linné P. (D.). Spermacoce tenuior L. sp. pl. 102, 1. 1 tenuior (Lf.) — a Linne f. (D.). Spermacoce verticillata L. sp. pl. 102, 2. Spermacoce (tenuior) Jamaica (S.). — Herb. Casstróm. Spermacoce hispida L. sp. pl. 102, 3. 3 (Lp.?) — hispida (Lf.) — a Linné f. (D.). Spermacoce stricta L. Mant. 120. Spermacoce stricta, Dahl a Linné P. (D.). Spermacoce latifolia Aubl. tenuior, Dahl a Linné f. (D.). Arkiv für botanik. Bd 7. N:o 3. 4 50 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. Spermacoce sp. (S. scaberrimz Blume simillima); sterilis. H. U. (Lf.) — 1 tenuior, a Linné f. (D.). Diodia rigida Ch. et Schl. Oldenlandia verticillata, Dahl a Linné f. (D.). Sherardia muralis L. sp. pl. 103, 2; Galium murale All. specimina 2. Sherardia 2 muralis (Lf.) — a Linné f. (D.). S. muralis (S.) — Galium minimum R. et S., Gal. murale AU? (C.). Sherardia fruticosa L. sp. pl. 103, 3; Hedyotis Adscen- sionis DC. Sherardia fruticosa, a Linné P. (D.). Asperula odorata L. sp. pl. 103, 1. Finlandia (S.) — Asper. odorata (C.). Asperula arvensis L. sp. pl. 103, 2. Asper. arvensis, Germania (S8.). Asperula taurina L. sp. pl. 103, 3. Asperula 3 taurina (Lf.) — a Linné f. (D.). Asperula cynanchica L. sp. pl. 104, 6. Specimina 2. Asper. cynanchica, Dahl a Linne P. (D.). 6(?) cynanchica (Lf.) — a Linne f. (D.). Galium trifidum L. sp. pl. 105, 4. Galium trifidum (S.). Galium tinctorium L. sp. pl. 106, 5; sp. pl. ed. 2, 153, 6. Galium 5, 6, tinctorium (Lf.) — a Linne f. (D.). Caulis levissimus! In specie preced. scaber, ut monet Linnzus. Sunt qui duas species conjungant. Galium minutum L. sp. pl. 106, 9. G minutum ... hortulan. Ac. Ups. N. (M.). Galium pusillum L. sp. pl. 106, 10, sec. descr. Galium pusillum, Dahl a Linné P. (D.). Galium Mollugo L. sp. pl. 107, 12. Galium Mollugo (S.). — Herb. Casstróm. C. A. M. LINDMAN, A LINNZEAN HERBARIUM. 51 Galium aristatum Syst. Veg. ed. 13, 127, syn. G. leviga- tum L. sp. pl. ed. 2, 1667 (non aristatum sp. pl. ed. 2, 152!). Galium aristatum H. U. (Lp.) — Galium aristatum (C.). — Folia octona, lanceolato-linearia; inflorescentia diffusa; corolla parva, segmentis eximie reflexis acuminatis. a Linne f. (D.). Asperula galioides Bieb. (syn. Galium glaucum L. sp. pl. 107, 13). Galium aristatum, a Linne f. (D.). Galium purpureum L. sp. pl. 107, 14. G. purpurem, All. (Lp.). — Gallium nigro-purpureum mon- lanum. Colum. (ignota manu, an Allioni?) — a Linné P. (D.). Galium boreale L. sp. pl. 108, 16. Galium boreale (S.). — Herb. Casström. Galium rotundifolium L. sp. pl. 108, 18. ;alium. (scabrum rubioides), Dahl a Linné P. (D.). Crucianella monspeliaca L. sp. pl. 109, 4. Cruc. monspeliaca, specimen communicavit Nob. Arch. et Equ. D:nus a Linné (M.) — Cruc. angustifolia (Ww). Crucianella latifolia L. sp. pl. 109, 2. Cruc. latifolia, Hort. (S.) — — Cr. latifolia vera Linnai, ex herbario beati Solander (C.). Crucianella patula L. Am. ac. 3, Sp. pl. ed. 2, 158, 3. Cruc. patula, Hispania (S.). — Herb. Casström. Crucianella maritima L. sp. pl. 109, 3. maritima (Lf.) — a Linné f. (D.). Rubia tinctorum L. sp. pl. 109, 1. Specimina 4. Rubia tinct. 109, 1, a. Italia (Lf.?) — Italia (S.). Rubia tinctorum, Hort. Ups. 1, 28, 1 (S.). Rubia tinctorum, a Linné f. (D.). Rubia tinctorum ... hortulanus N. (M.). Rubia cordifolia L. Mant. 197, Syst. Nat. 3, 229. cordifolia (Lf.) — a Linné f. (D.). Ixora (coccinea L. sp. pl. 110, 1?) Ivora, Osbeck (S.) — Ixora stricta Roxb. (Ww). An bo ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 3. Ixora alba L. sp. pl. 110, 2. Ixora 2 alba (Lf.) — a Linne f. (D.). Pavetta indica L. sp. pl. 110, 1. Pavetta indica, India, Adler (S.) — Inter specimina pro »P. indica» habitas nullum nisi Wightii n:o 1480, quoad ala- bastra, huie Linnzans plante consimile inveni: alabastra 15 mm longa, dimidio inferiore filiformi, superiore anguste cylin- drico neque clavato, acutiusculo. Folia nostri speciminis pro genere magna, lanceolata, apice rotundata (an semper?), 20 em. longa, 6 em. lata. Flores numerosi, densissime in cyma congesti. Pavetta sp.; proxime quoad alabastra ad P. Malillze Afz. aecedens, sed paulum diversa. Habitat hec arbor in Jave sylvis copiose (Osbeck) — Pa- vetta indica (manu Osbeckii? Ex herb. Montin.). — A prece- denti diversa cymis non densis, alabastri parte inferiore v. tubo longiore filiformi, superiore breviore, 5 mm. longo, lan- ceolato). Pxderia foetida L. Mant. 52. China, Osbeck (S.) — Pederia foetida (C.). Buddleja americana L. sp. pl. 112. Buddleja americana, a Linné Pater (D.). Plantago major L. sp. pl. 112, 1. Plantago 1 major (Lp.) — a Linné P. (D.) — Herb. Alstr. (WX). Plantago major L. 4 rosea sp. pl. 113 (var. bracteata). P. major y, specimen comm. ... N. (M.). Plantago lanceolata L. sp. pl. 113, 5. Specimina 2. 5, er see (semine) virginico (Lp.) — lanceolata (Lf.) — a Linne f. (D.). Hort. Ups. (D.). Plantago lusitanica L. sp. pl. ed. 2, 1667, sec. deser. Plantago lusitanica, Hort. Upsal. (D.) — H. Alstr., Plan- tago lagopus var. (WM). C. A. M. LINDMAN, A LINNZEAN HERBARIUM. 02 Plantago cretica L. sp. pl. 114, 9. cretica 9 (Lf.) — Plantago Cretica minima tomentosa caule adunco (Lf., in schedula ornata) — a Linné fil. (D.) — Herb. Alstr. (Ww). Plantago subulata L. sp. pl. 115, 11. 11 (Lp.) — subulata (Lf.) — a Linné fil. (D.) — H. Al. (Ww). Plantago Coronopus L. sp. pl. 115, 12. Specimina 3. Plantago Coronopus, Dahl a Linné P. (D.) — H. Al. (WM). coronopus 12, H. U. (Lf.) — a Linné f. (D.) — H. Al. (Wm). Plantago Coronopus §& hortensis, specimen | communicavit hortul. N. (M.). Plantago Loeflingii L. sp. pl. 115, 13. Plantago Loeflingii, Dahl a Linné P.(D.); specimina 2. Plantago squarrosa Murr. specimina 3. H. U. (Lf.) — Dahl (D.) — H. Alstr. (Ww). Plantago indica, Dahl, Hort. Ups. (D.) — P. squarrosa ‘Murr. (Wm). squarrosa, a Linné fil. (D.) — missa e Gallia sub nomine Psyllium cegypliacum foliis oblongis non serratis D. Juss. ex. Aegypt. © (Lf.). Specimen primum nanum, scapis brevibus, spicis oblon- gis, involucro brevi non squarroso; reliqua sunt majora, flac- cido, involucris elongatis recurvis. Plantago Psyllium L. sp. pl. ed. 2, 167, 17. sec, descrip- tionem (non spec. pl. ed. 1!). Specimina 3. 17 (* Lp.) — 16 (?) Psyllium (Lf.) — a Linné f. (D.) — H. Al. (Ww). Plantago Psylliwn Syst. Nat. ed. 12, Specim. communicav. hortül:.. N. (M.). Plantago (Löflingii) Hispania (8.) — Plantago Psyllium (Wm). — Specimina nana. Plantago indica L. syst. nat. ed. 10, 896, sec. descript. Plantago indica... Specim. majus ex Horio Upsal. commun. N. (M.) — P. arenaria W. et Kit. (Wm). Planta elata, ramis floriferis longissimis, habitu P. Psyllii, sed capita recurvo-foliosa. 54 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 3. Plantago pilosa Pourr. (albicans) 7 (Lf.) — a Linné f. (D.) — Plantago Holosteum Salamanticum majus Clusii. Lob. belg. 376 f. 2. S. Ybes in collibus (Löfling) — manus Loeflingir (D.) — H. Al., P. pilosa (Ww). Sanguisorba officinalis L. sp. pl. 116, 1; Poterium offi- cinale A. Gray. Specimina 2. Sanguisorba 1 officinalis a J. Morewus itin: Gotl. et Öl. (Lp.) — officinalis (Lf.) — a Linné P. (D.). Sanguisorba officinalis (8.). Sanguisorba canadensis L. sp. pl. 117, 2. Poterium cana- dense A. Gray. Sang. canadensis, a Linné f. (D.). Cissus quadrangularis L. Mant. 39. Cissus quadrangularis, Hort. Ups. (D.). Cornus florida L. sp. pl. 117, 1. 1 florida (Lf.) — a Linne f. (D.). Cornus sanguinea L. sp. pl. 117, 3. 3 (Lp.) — sanguinea (Lf.) — a Linné f. (D.). Cornus alba L. Mant. 40, 6. alba (Lf.) — a Linne f. (D.). Cornus alternifolia L. fil. Suppl. 125. alternifolia (Lf.) — a Linne f. (D.). Ptelea trifoliata L. sp. pl. 118, 1. Ptelea 1 (Lp.) — 1 (Lf.) — a Linne f. (D.). Ludwigia oppositifolia L. Syst. nat. ed. 12 (syn. L. peren- nis L. sp. pl. ed. 1, 119; ed. 2, 173): 2 (perennis), India, Habet coroll. 4-fidam monopetalam ? (Lp.) — oppositifolia (Lf.) — a Linné P. (D.). Hydrophylax maritima L. fil. Suppl. 126. Hydrophylax maritima, Prof. a Linné ad Dahl 1778. Hedyotis verticillata Lam. (syn. Oldenlandia verticillata L. Mant. 40, 6; Hedyotis Cratzogonum Spr.). Oldenl. verticillata, a Linné f. (D.). T C. A. M. LINDMAN, A LINNZEAN HERBARIUM. 5t Oldenlandia umbellata L. sp. pl. 119, 3. Oldenl. umbellata (Lp.) — a Linné P. (D.) — Herba tenuior, flaccida, geniculata, pauciflora, umbellis lateralibus, bifloris. peduneulis flore longoribus, sepalis brevibus, late triangu- laribus. Oldenlandia sp. ? Oldenlandia umbellata, König 1777 (Lf.) — a Linné f. (D.) — Herba caule robustiore, diffusa v. prostrata, foliis rigidi- oribus, floribus in pedicello densius congestis, sepalis pro- ductis, lanceolatis, acutis. Oldenlandia paniculata L. sp. pl. ed. 2, 1667. Oldenlandia (biflora) paniculata (Lp.) — a Linné P. (D.). Ludwigia palustris Ell. (syn. Isnardia palustris L. sp. pl. 120). Jamaica (Lf.) — Isnardia palustris, a Linné f. (D.). Ammannia latifolia L. sp. pl. 119, 1. Specimina 2. 1 latifolia (Lf.) — a Linné f. (D.). Ammannia latifolia, specimen ex horto Upsal... N. (M.). Struthiola virgata L. Mant. 41. Struthiola pubescens, Dahl a Linné P. (D.) — S. virgata L. var. ciliata (WM) — Herb. Alströmer (Ww). Struthiola erecta L. Mant. 41. erecta (Lf.) — (juniperina) (D.) — a Linné f. (D.) — Herb. Alstr. (WM). Rivina humilis L. sp. pl. ed. 2, 177, 1. Specimina 2. 1 (Lp.?) — humilis (Lf.) — a Linné f. (D.). Rivina humilis, specim. ex. horto Upsal... N. (M. — Plante foliis 1 dm. longis late ovatis pubesc., ramulis, petio- lis, pedunculis subtomentosis. Rivina levis L. Mant. 41. Specimina 2. levis (Lf.) — a Linné f. (D.) — Herb. Alstr., R. brasili- ensis Nocca (WM). Jamaica (S.) — Patr. Browne, Herb. Solandr. Ex Herbario Linnei (WM) — Herb. Casstrómii (Wm). Plante glabrescentes, petiolis exceptis, foliis multo mi- noribus, nonnullis longe productis ab ovato lanceolatis. 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 3. Camphorosma monspeliaca L. sp. pl. 122008 Camphor. Monspeliaca, Dahl a Linné P. (D.) — H. Al. (WM). Alchemilla alpina L. sp. pl. 123, 2. Alchemilla alpina (S.) — Herb. Casstróm. Colebatur eodem tempore in horto Gäsevad Hallandie secundum her- barium Osbeckii. Alchemilla pentaphyllea L. sp. pl. 123, 3. Alchem. pentaphyllea, Alp. ital. Allioni (S.). — Herb. Cas- strom. Digynia. Alchemilla cornucopioides (Lag.) R. et Sch. Hispania (S.) — Aphanes cornucopioides Lag. (C.) — Al- chemilla arvensis Scop. (WM). Alchemilla arvensis Scop. (syn. Aphanes arvensis L. sp. pl. 123, 1.) Aphanes arvensis (S.) — Herb. Casstramii (WM). Hamamelis virginiana L. sp. pl. 124. Hamamelis Virginicus, Dahl a Linné P. (D.). Cuscuta europea L. sp. pl. 124, 1. 1 (Lp.) — Cuscuta Europea, a Linne P. (D.). Cuscuta umbellata H. B. K. (2). Cuscuta (americana, postea deletum) Jamaica (S.) — Herb. Patr. Brownei (WM). — Cfr Cuscuta americana L. (WM). — Herb. Casstrómii. — Fragmenta plante subtilis, caule filiformi tenui, floribus sparsis peduneulatis, majusculis, sepalis acutis. Cuscuta americana L. sp. pl. 124, 2. Cuscuta americana, Dahl a Linné P. (D.) — Cfr C. Gro- novii (Ww). — Herb. Alstr. (Ww). — Caulis robustus; flores glomerati breviter pedunculati; sepala maxima rotundato-. ovata, cellulis maximis punctata pellucida, aurca. Hypecoum procumbens L. sp. pl. 124, 1. Hypecoum procumbens, specim. ex horto Upsal... N. (M.). or C. A. M. LINDMAN, A LINN/EAN HERBARIUM. Hypecoum grandiflorum Benth. Hypecoum procumbens, Hispania (S.) — H. procumbens L., W., nodosum Lam., arcuatum Moench. (C.). — Herb. Cas- strom. Tetragynia. Ilex asiatica L. sp. pl. 125, 3. Ilex 2 (Lp.?) — asiatica (Lf.) — a Linné f. (D.). Coldenia procumbens L. sp. pl. 125. Coldenia procumbens, Dahl a Linné P. (D.). Potamogeton serrata (-um) L. sp. pl. 126, 6. (Cum P. densa L. conjungenda, Ind. Kew.). Potamogeton serratum, Dahl a Linné P. (D.) — Herb. Alstr., Potamog. densus L. & lancifolius Koch (WM). Potamogeton lucens L. sp. pl. 126, 4. Potamogeton lucens (Lp.) — Jamaica (Lf., an errore?) — a Linné P. (D.) — Herb. Alstr. (Ww). Potamogeton pusilla (-um) L. sp. pl. 127, 12. Potamog. pusillum (S.) — Herb. Casstróm. Sagina procumbens L. sp. pl. 128, 1. Sagina 1, J. Moreus G. et Ö. (Lf.) — Sagina procumbens, a Linne f. (D.); specimina 2. Tillea aquatica L. sp. pl. 129. T'illea aquatica (S.) — Herb. Casström. Tryckt den 10 maj 1907. Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. No 4. Über die Anwendung von Kollodiumabdriicken bei der Untersuchung fossiler Pflanzen. Von ACGONATHORST. Mit einer Doppeltafel. Mitgeteilt am 10. April 1907. Als ich im vorigen Herbst (1906) Herrn Prof. G. LAGER- HEIM einige Präparate der Blattkutikulen von Baiera specta- bilis NATH. zeigte, fragte er mich, ob ich nicht daran gedacht habe, Kollodiumabdrücke bei der Untersuchung der fossilen Blatter zu benutzen, um dadurch Aufklarung über den Bau ihrer Epidermis (Kutikula) zu erhalten. Er zeigte mir einige Kollodiumhäutchen, die er von einer lebenden Ginkgo genom- men hatte und lenkte meine Aufmerksamkeit auf die Unter- suchungen von BUSCALIONI & POLLACCI über die Anwendung der Kollodiumhäutchen beim Studium einiger physiologischen Prozesse der Pflanzen und zwar besonders der Transpiration.! Ich machte sofort einige Versuche mit verkohlten Blättern von ausgezeichneter Erhaltung; meine Hoffnung brauchbare Kollodiumabdrücke von der Epidermis (Kutikula) derselben zu erhalten schlug aber gänzlich fehl. Sogar die Blätter von ! L. BUSCALIONI e G. Porraccı, L’applicazione delle pellicole di Col- lodio allo studio di alcuni processi fisiologici nelle piante ed in particolar modo alla Traspirazioni. Ferner von denselben Autoren: Ulteriori ricerche sull’applicazione etc. Beide Aufsätze in Atti dell’ Istituto botanico dell’ universita di Pavia. Ser. 2, vol. 7. Milano 1902. Arkiv für botanik. Band 7. N:o 4. 1 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 4. Baiera spectabilis, die ausgezeichnete Kutikulapräparate ab- gegeben haben,! gaben mit Kollodium keine brauchbaren Häutchen, auch wenn ich solche Partien benutzte, die mit Bleich- wasser behandelt worden waren. Allerdings habe ich an Kollo- diumabdrücken von verkohlten Dikotylenblättern mitunter die Andeutung der Zellenkonturen über den Nerven beobachten können, was ja aber von keinem besonderen Interesse ist. Wenn also die Hoffnung, irgendwelche Aufschlüsse über den Bau der Epidermiszellen der verkohlten Blätter mit Hülfe von Kollodiumabdrücken erhalten zu können, seither auch nicht in Erfüllung gegangen ist, so habe ich doch in anderen Fällen bessere Resultate erzielt. So habe ich von den Sporangien von Dictyophyllum exile BRAUNS sp. sehr schöne Abdrücke auf den Kollodiumhäutchen bekommen, die die Beschaffenheit des Ringes sehr deutlich zeigen. Als ich diese Sporangien seinerzeit beschrieb, konnte ich allerdings vortreffliche Photographien derselben in achtfacher Vergrösse- rung mitteilen,” aber die Kollodiumabdrücke gestatten die- selben bei sehr starker Vergrösserung unter dem Mikroskop zu untersuchen. Es ist offenbar sehr bequem und vorteilhaft, solche Abdrücke von Exemplaren nehmen zu können, deren Lage auf der Steinplatte eine Untersuchung unter dem Mikro- skop von vorne ausschliesst. Die Fig. 1 gibt eine Photogra- phie eines Kollodiumhäutchens mit Abdrücken einiger Sporan- gien von Dictyophyllum exile in etwa 45-facher Vergrösserung wieder. Obschon man meistens nur in solchen Fällen, wo der Ring der Sporangien kräftig ausgebildet ist, gute Auf- schlüsse über den Bau derselben erwarten darf, will ich je- doch schon hier mitteilen, dass ich auch einige recht interes- sante Kollodiumabdrücke von den Sporangien von Todites Williamson? Bran. sp. bekommen habe, obschon ich augen- blicklich keine Abbildungen derselben mitteilen kann. Beiläufig sei hier. auch ein anderer Zweck erwähnt, für welchen das Kollodium benutzt werden kann. Als ich einen Abdruck der Sporangien von Thaumatopteris Schenki Natu. nehmen wollte, blieben einige derselben an dem Kollodium- häutchen haften. Dies wurde nun in »Eau de Javelle» gelegt, * A. G. NATHORST, Om några ginkgovüxter fran kolgrufvorna vid Stabbarp i Skane. K. Fysiografiska Sällskapets Handlingar. N. F. Bd 17. N:o 8. Lund 1906. ? A. G. NATHORST, Über Dictyophyllum und Camptopteris spiralis. K. Sv. Vetenskapsakademiens Handlingar. Bd. 41. N:o 5. Stockholm 1906. NATHORST, KOLLODIUMABDRUCKE VON FOSSILEN PFLANZEN. 3 wobei die verkohlten Sporangienwände sich auflösten, während die Sporen, an dem von der Flüssigkeit nicht angegriffenen Kollodiumhiutchen noch haftend in ilfrer ursprünglichen Lage zu sehen kamen. Ich habe dies Präparat in Canadabalsam, wo die Sporen sehr schön hervortreten, aufbewahrt und teile hier (Fig. 2) die Photographie eines Teiles derselben mit. Es ist vorher in meinem Aufsatz über Thaumatopteris Schenki! als Bleistiftzeichnung (auf Taf. 2, Fig. 18) wiedergegeben worden. Auch bei der Untersuchung von fossilen Holzern können Kollodiumabdrücke gute Dienste gewähren. Ist das Holz verkieselt und von guter Erhaltung, so können die Kollodiumabdrücke desselben beinahe mit wirklichen Dünn- schliffen wetteifern. Und weil die fossilen Holzstücke oft so beschaffen sind, dass sowohl Querflächen wie Tangential- und Radialflüchen blossgelegt sind, oder weil solche leicht dureh Zerschlagen des verkieselten Holzes zu erhalten sind, so kónnen ohne weiteres Kollodiumabdrücke von diesen sämtlichen Flächen genommen werden, so dass man sofort eine gute Vorstellung über den inneren Bau des Holzes be- kommt. Da sogar die gehöften Tüpfel auf den Tracheiden des Coniferenholzes nebst den Markstrahlen zum Vorschein kommen, so kann man was die Coniferen anbelangt auf solche Art bisweilen ohne Dünnschliffe Aufschlüsse über die Gattung selbst bekommen, welcher das Holz angehört. Die Figuren 3—5 stellen einige Kollodiumpräparate von einem von Con- WENTZ” seinerzeit beschriebenen verkieselten Cupressinoxylon von Espö in Schonen (Geschiebeholz) dar. Auch von Braun- kohlenhölzern mit noch erhaltener Struktur lassen sich gute Kollodiumpräparate, wenigstens von den Längsflächen, an- fertigen. Es ist selbstredend nicht meine Meinung behaupten zu wollen, dass die Dünnschliffe durch Kollodiumabdrücke ersetzt werden können, diese gewähren aber bei der vorläufigen Un- tersuchung gute Aufschlüsse darüber welche Stücke sich zur Anfertigung von Dünnschliffen am besten eignen und ge- statten auch bei guter Erhaltung des Materials eine vorläufige A. G. NAaTHoRST, Über Thaumatopteris Schenki Nath. K. Sv. Veten- skapsakademiens Handlingar. Ba, 42. N:o 3. Stockholm 1907. ? H. Conwenzz, Untersuchungen über fossile Hölzer Schwedens. K. Sv. Vetenskapsakademiens Handlingar. Bd. 24 (1891). N:o 13. Stock- holm 1892. 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 4. mangelhaft, so sind natürlich durch die Kollodiumabdrücke keine oder nur unzureichende Aufschlüsse zu erhalten. Ich dachte nun dran, dass obschon die Versuche mit: verkohlten Blättern und deren Abdrücken erfolglos waren, sich die Sache vielleicht anders gestalten würde, falls es sich um Abdrücke von Pflanzenteilen handelte, die in auf che- mischem Wege entstandenen Sedimenten eingeschlossen sind. Ein solches Sediment ist ja u. a. der Kalktuff, der beim Entweichen der Kohlensäure aus dem Wasser als ein rein chemischer Niederschlag entstanden ist. Die vom Nieder- schlag bedeckten Pflanzenteile sind später aufgelöst worden, und nur die Abdrücke derselben sind zurückgeblieben. Schon der erste Versuch mit dem Abdruck eines Coni- ferenholzes aus dem Kalktuff von Benestad in Schonen gelang vortrefflich, die Markstrahlen und die gehöften Tüpfel der Tracheiden traten sehr deutlich hervor (Fig. 6). Die Versuche mit den Blätterabdrücken fielen : verschieden aus; während einige derselben eine ganz sonderbare Erhaltung der Ab- drücke zeigten, gaben andere Abdrücke keine Resultate. Dies rührt wahrscheinlich daher, dass der Niederschlag, der ur- sprünglich unmittelbar an der Blattfläche haftete, bei der später erfolgenden Auflösung oder Verwesung des Blattes wieder weggespült wurde. Meiner Erfahrung nach, ist es übrigens bei diesen Versuchen vorteilhaft, Kollodiumabdrücke an verschiedenen Stellen des Blattabdruckes zu nehmen, falls der erste vergeblich ist. Mit der Lupe sieht man leicht, welche Stellen sich am besten dazu eignen. Als Beispiel der merkwürdigen Vollständigkeit, die die Blätterabdrücke im Kalktuff zeigen können, teile ich folgen- des mit. In der paläobotanischen Abteilung des Naturhisto- rischen Reichsmuseums zu Stockholm findet sich ein grosser Blattabdruck, der seinerzeit von C. Kurox, der ihn als T'ussi- lago farfara bestimmte,! bei Benestad in Schonen gefunden wurde. Da das Blatt nicht eben vollständig ist, war es er- wünscht, die Bestimmung kontrollieren zu können, weshalb ich Herrn Kandidat TH. HALLE, der gerade mit dem Ordnen der im Museum befindlichen Kalktuffpflanzen beschäftigt war, ermahnte, einige Kollodiumabdrücke von dem betreffenden Blatte zu nehmen, um sie mit ähnlichen Abdrücken von Tussi- * C. Kurck, Om kalktuffen vid Benestad. Bihang till K. Sv. Veten- skapsakademiens Handlingar. Bd. 26. Afd. 2. N:o 1. Stockholm 1901. NATHORST, KOLLODIUMABDRUCKE VON FOSSILEN PFLANZEN. 5 lago-Blättern zu vergleichen. Die Präparate des fossilen Blattes legten eine sonderbare Vollständigkeit des Abdruckes dar, denn nicht nur der Umriss der Epidermiszellen, die Narben der Haare und die Spaltöffnungen waren deutlich zu beobachten (Fig. 7), sondern auch die Skulptur der äusseren Zellwand lag mit solcher Vollständigheit vor, dass sie sogar bei 500-facher und noch stärkerer Vergrösserung genau stu- diert werden konnte (Fig. 8). Die Abdrücke stimmen in allen Hinsiehten, wie Kand. HALLE konstatieren konnte, vollstän- dig mit den Blättern von Tussilago farfara überein und stel- len nach seiner Untersuchung den Abdruck der Blattober- seite dar. Die von Kurck ausgeführte Bestimmung hat sich also als richtig erwiesen. Wir besitzen demnach in der Anwendung der Kollodi- umabdrücke ein Mittel, durch welches die Bestimmung der Blätterabdrücke im Kalktuff erleichtert und kontrolliert wer- den kann. Beiläufig sei hier bemerkt, dass der Kalkschlamm welcher gewöhnlich stellenweise an dem Kollodiumhäutchen haften bleibt, sich leicht durch Behandelung mit Säure ent- fernen lässt, was zu empfehlen ist, weil die Präparate sonst an solchen Stellen undeutlich werden. Als ich nun untersuchen wollte, wie sich die Blätter verhielten, die in solchen Kieselgesteinen eingeschlossen sind, für welche eine Bildung auf chemischem Wege anzuneh- men war, dachte ich an die von Sorws beschriebenen meso- zoischen Pflanzengesteine von Frans Josefs Land.! SoLMms wurde bekanntlich zu seiner Untersuchung durch zwei ihm von mir gesandte Kieselgesteine mit Pflanzenresten vom Kap Stephen, für welche ich eine noch erhaltene innere Struktur vermutete, veranlasst. Diese Stücke, die ich seinerzeit von KórrTLITZ bekommen hatte, enthielten, ausser einem Anomo- zamites, hauptsächlich die langen parallelnervigen Blatt- stücke, die SoLMms für Gymnospermenblätter ansieht und als Desmiophyllum bezeichnet hat. Die Kollodiumabdrücke, die ich von denselben genommen habe, stellen in einigen Fällen Abdrücke von der Epidermis dar. Einige derselben, die wohl der Oberseite des Blattes entsprechen, zeigen einen durchaus einförmigen Bau von ziemlich gleichförmigen, lang- * H. Grar zu Sorms Launacn, Die strukturbietenden Pflanzenge- steine von Frans Josefs Land. K. Sv. Vetenskapsakademiens Handlingar Bd 37. N:o 7. Stockholm 1904. "EC C 6 ARKIV FÓR BOTANIK. BD 74. N:O 4. gestreckten, der Länge nach parallelseitigen Zellen, während an anderen Abdrücken, die wohl der Unterseite des Blattes entsprechen, Längsstreifen von ähnlichen Zellen mit ande- ren Streifen abwechseln, welche Spaltöffnungen enthalten und deren Zellen einen mehr unregelmässigen Umriss haben (Fig. 9 und 10). Erstere Streifen haben wohlihren Platz über, letz- tere zwischen den Nerven des Blattes gehabt. Durch diese Abdriicke ist also unsere Kenntnis von den Desmiophyllum- Blättern etwas erweitert worden, denn an den Dünnschliffen hatten die Stomata nirgends mit Sicherheit beobachtet wer- den können. Auch von einem fragmentarischen Pinus-Blatt aus dem Kieselgestein desselben Landes habe ich einen Kol- lodiumabdruck bekommen, auf welchem die Spaltöffnungen zu sehen sind. Endlich soll bemerkt werden, dass es nach vorläufigen Versuchen den Anschein hat, als wären auch ge- wisse Toneisensteine dazu geeignet, brauchbare Kollo- diumpräparate von den in denselben vorkommenden Blätter- abdrücken abzugeben. Es hat also den Anschein, als hätte man in den Kollodium- abdrücken ein gutes Hülfsmittel bekommen, das bei der Un- tersuchung fossiler Pflanzen manchmal mit Vorteil benutzt werden kann. Wahrscheinlich wird die Methode auch unter anderen als den oben besprochenen Voraussetzungen zur An- wendung kommen können. Dieselbe ist ja die denkbar ein- fachste: man braucht nur ein oder ein paar Kollodiumtrop- fen auf die betreffende Fläche fallen zu lassen, und schon nach ein paar Minuten ist das Präparat fertig. Solche Kol- lodiumhäutchen sind ja übrigens schon längst bei der Mes- sung von mikroskopischen Objekten benutzt worden, und zwar bei Herstellung ven Kopien des Okularmikrometers, wenn es sich um die Bestimmung der Vergrösserungswerte des Mikroskops handelt. Die mit der Anwendung der Kollo- diumabdrücke verknüpften Ungelegenheiten sind die Luftblasen und die Faltung der Häutchen. Diese Ungelegenheiten können aber dadurch neutralisiert werden, dass man mehrere Kopien derselben Fläche nimmt und nur die besten benutzt. Es ist übrigens immer ratsam, die erste Kopie zu kassieren, denn an dieser bleibt gewöhnlich etwas Staub von dem Gegen- stand haften, während die folgenden frei davon sind. Wenn man das Kollodium dünnflüssiger haben will, so kann dies leicht durch Zusatz von Äther oder von einer Mischung von NATHORST, KOLLODIUMABDRUCKE VON FOSSILEN PFLANZEN. 7 Alkohol und Äther geschehen. Die Häutchen, die mittels der dünneren Flüssigkeit hergestellt werden, sind gewöhnlich etwas dünner und heller, was meistens, wenn auch nicht immer, vor- teilhaft ist. Vorschriften können in dieser Hinsicht nicht gege- ben werden, man wird durch eigene Übung die beste Erfah- rung bekommen. Die Präparate können ohne weiteres unter Deckgläsern, deren Seiten durch gummierte Papierstreifen oder Canada- balsam befestigt werden, auf den Objektgläsern trocken auf- bewahrt werden. Ich habe einige Abdrücke von fossilem Holz in Gelatinglycerin aufbewahrt und sie haben dabei nur wenig von ihrer Deutlichkeit eingebüsst. Obschon ich die Anwendung der Kollodiumabdrücke nur bei der Untersuchung fossiler Pflanzen hier besprochen habe, soll doch nicht unerwähnt bleiben, dass diese Methode sich wahrscheinlich auch in vielen Fällen für die Paläozoologen von Nutzen erweisen wird. Endlich muss hervorgehoben werden, dass die Bilder unter dem Mikroskop, wo ihre Einstellung gewechselt werden kann, selbstredend bedeutend schärfer hervortreten als die hier wiedergegebenen Photographien. Fig. » 1. 2. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 4 Erklärung der Abbildungen. Dictyophyllum exile BRAUNS sp. Abdruck der Sporangien, = Thaumatopteris Schenki NATH. Die Sporen von zwei Spor- angien in ihrer ursprünglichen Lage; die Sporangienwand ist aufgelöst, 11%/ı. » 3—5. Cupressinoxylon sp. 3, Abdruck einer Querfläche 19/1; 4, -1 [9 6) ap 10. Abdruck einer Radialfläche, 1/1; 5, Abdruck einer Tangentialfläche, 1?/ı. Coniferenholz. Kalktuff von Benestad. Abdruck einer Ra- dialflache, 10/3, Tussilago farfara IL. Kalktuff von Benestad. Abdruck der Oberseite des Blattes, !!9/,. Eine Partie der vorigen, um die Skulptur der äusseren Zell- membran zu zeigen, 0%. Desmiophyllum sp. Frans Josefs Land. Abdruck der Un- terseite des Blattes, °°/1. Wechselnde Zonen mit und ohne Spaltöffnungen. Partie des vorigen mit einigen Spaltöffnungen, !9/i, Tryckt den 3 juli 1907. Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. N:o 4. Bao. ARKIV FOR BOTANIK. a < Th. Ekblom, phot. Wat.) le m oap ee > he am — 2 — Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:o 5. Einige krautartige Lycopodiaceen paläozoischen und mesozoischen Alters. Von THORE G. HALLE. Mit drei Tafeln. Mitgeteilt am 8. Mai 1907 durch A. G. NATHORST und J. ERIKSSON. Es ist mehrfach behauptet worden, dass die hoch organi- sierten, baumartigen Lycopodiaceen der paläozoischen Zeit, wie Lepidodendron und Sigillaria, nicht als Vorfahren der heutigen Vertreter der Gruppe anzusehen sein dürften. Viel- mehr scheint zu vermuten, dass wenigstens die Gattungen Lycopodium und Selaginella ihren Ursprung von einfacheren krautigen Formen herleiten, die mit Sicherheit schon im Devon zur Seite ihrer riesenhaften Anverwandten existiert haben. Die seither bekannte Anzahl dieser krautigen pa- läozoischen Lycopodiaceen ist doch noch recht klein, und ebensowenig weiss man sonderlich viel vom Bau der- selben und ihrer Relation zu den heutigen Gattungen. Die wichtigsten der älteren Angaben über diese Pflanzen stammen von GOLDENBERG, der 1855 unter dem Namen Lyco- podites eine Anzahl Arten aus dem Steinkohlengebiet bei Saarbrücken beschrieb und abbildete, welche den Vertretern der heutigen Gattung Lycopodium mehr oder weniger ähn- lich waren.! ! GOLDENBERG. Flora Saraepontana fossilis. Heft 1. S. 9 f. 1855. Arkiv för botanik. Bd. 7. N:o 5. il ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 5. bo Der Name Lycopodites wurde schon 1822 von BRONGNIART! eingeführt, aber die von ihm beschriebenen Pflanzen sind, wie sich herausgestellt hat, ganz fremder Art und haben mit Zyco- podium nichts .zu schaffen. In seinen späteren Arbeiten schliesst BRONGNIART die Gattung auch aus. Bereits vor GOLDENBERG hatten LINDLEY und HUTTON? unter Lycopodites eine Art, L. falcatus LinpL. & HvuTr., ein- gereiht, die zweifelsohne eine nahe Verwandtschaft mit Lyco- podium oder noch mehr mit Selaginella darbietet. Sie stammt indessen aus einem bedeutend jüngeren geologischen Horizont, nämlich dem braunen Jura. Indem GOLDENBERG den Gattungsnamen Lycopodites auf- nimmt, betont er, dass dieser nur wirklich krautartige Lyco- podiaceen umfassen soll, »die in allen wesentlichen Stücken so genau mit den Lycopcdien der Jetztwelt übereinstimmen, dass sie höchstens nur als eine Unterabteilung der Gattung Lycopodium gelten dürfen» (l. c. p. 9). GOLDENBERG beschrieb in der genannten Arbeit 6 Arten, von denen die Mehrzahl mit Sporangien versehen waren. Diese waren entweder in den Winkeln gewóhnlicher Blatter làngs einer grósseren Strecke des Stammes — so bei L. denti- culatus und L. elongatus — oder auch in differentiierten ter- minalen Sporophyliständen aufgestellt — bei L. primaevus und JL. leptostachyus. L. macrophyllus und L. taxinus waren nur steril gefunden worden. Was die letztere Art anbelangt, so scheint ihre Zusammengehörigkeit mit den übrigen wenig- stens zweifelhaft zu sein, wie von KripsTON? bemerkt wor- den ist. Die Sporangien sind nach Angabe in den Abdrücken nierenfórmig oder bei einer Art kreisrund. Uber den Inhalt derselben werden keine Aufschlüsse erteilt. Was die Relation zu den beiden nahestehenden heutigen Gattungen betrifft, so wird ausser dem was vorstehend zitiert wurde, nur erwähnt, dass L. macrophyllus, bei dem nach An- gabe die Blatter in vier Reihen, zwei dorsalen mit kleineren und zwei ventralen mit grösseren, gestellt sind, seine nächsten * A. Broneniarr. Sur la classification et là distribution des végétaux fossiles; Mém. Mus. hist. nat. 8. 1822. ? LiNpLEY & HUTTON. The fossil flora of Great Britain. 1. S. 171. T. 61 1831—33. > R. Kipston. On a new Species of Lycopodites GOLDENBERG, U. 8. W. Ann. Nat. Hist. /5 ser. 14, 1884 S. 113. E QO Oo 1 nn p S. uw a HALLE, EINIGE FOSSILE KRAUTARTIGE LYCOPODIACEEN. 3 Verwandten unter den heutigen Lycopodiaceen innerhalb der Gattung Selaginella findet. In demselben Jahre, wo GOLDENBERGS Arbeit erschien, hat GEINITZ eine schon von GÖPPERT! entdeckte Art, Lycopo- dites Gutbieri GOrp. beschrieben und abgebildet. GEINITZ? ist nun in der Lage mitzuteilen, dass diese zwei Arten Blätter hatte, und zwar zwei Reihen mit grösseren und vier(?) mit kleineren. ScHIMPER führt? alle nun genannten Arten unter dem Gattungsnamen Lycopodium, im Sinne LiNNÉS genommen, auf und teilt sie in eine Gruppe mit dimorphen Blättern, der heutigen Gattung Selaginella entsprechend, und eine mit iso- morphen, Lycopodium entsprechend, ein. Zur ersteren Gruppe rechnet er L. primaevum, L. macrophyllum, L. Gutbieri und L. falcatum, zur letzteren L. leptostachys, L. elongatum und L. denticulatum.. SCHIMPERS Diagnosen weichen, was ein paar Arten an- belangt, recht bedeutend von denjenigen GOLDENBERGS ab. Er scheint sich weniger auf die Beschreibungen dieses letzte- ren gestützt zu haben als auf seine Abbildungen, welche indes nicht immer völlig zuverlässig sind. Auf die in dieser Be- ziehung weniger zutreffende Auffassung SCHIMPERS werde ich im Folgenden zurückkommen. Unter dem Namen Lycopodium führte RENAULT? gleichfalls sowohl die jetzt genannten Arten als auch zwei verkieselte Stämme von einfachem, Lycopodiwm-ühnlichem Bau, L. punc- latum B. R. und L. Renaultii BRoNGN. an. Diese wurden bekanntlich später als junge Stämme von Heterangium erkannt. Kıpstox schlägt 1884 (l. c.) vor für alle diese Arten den Namen Lycopodites wieder aufzunehmen. In seiner damaligen Arbeit beschreibt er auch eine neue Art, Lycopodites Stockii Kipst. Diese hatte einen terminalen Sporophyllstand und die Blatter wahrscheinlich zu je 6 oder 8 in Wirteln geordnet. Eigentümlich ist das Vorkommen einer vertikalen Reihe mit abweichend geformten Blättern. Die Art stammt aus dem Kulm. ! GÖPPERT in GERMAR: Lehrbuch d. Mineralogie S. 440, 1837. ? H. B. Geryirz: Die Versteinerungen der Steinkohlenformation in Sachsen. S. 32. Taf. 1, 1855. >? W. PH. SCHIMPER. Traité de paléontologie végétale. Tome II. 1870—72. * B. RENAULT. Cours de botanique fossile, IT. S. 76, 1882. 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 5. Schon im Devon waren nach PENHALLOW! und PoTONIE? krautige Lycopodiaceen vorhanden.’ Über die Lycopodites-Arten, die aus jüngeren Formatio- nen beschrieben worden sind, ist nicht viel zu sagen, da sie nicht von der Art sind, dass sie über die geologische Ge- schichte der Klasse weitere Aufschlüsse gewähren können. So lange der Inhalt der Sporangien noch nicht näher bekannt war, musste die Relation der fossilen, krautigen Lycopodia- ceen zu den heutigen Gattungen höchst unklar verbleiben. Das Auftreten von Iso- bezw. Anisophyllie ist an sich nicht beweisend, da beide Typen sowohl bei Lycopodium als bei Selaginella vorkommen. Im übrigen sind die Fälle von Hete- rophyllie, welche beschrieben worden sind, nicht immer ganz einwandfrei. KripsTON beschreibt 1901 (Trans. Nat. Hist. Soc. Glasgow VI. n. s.) Lycopodites ciliatus KrpsT., bei dem das Vorkommen von Makrosporen kurz angegeben wird. Neuerdings hat Professor R. ZEILLER eine besonders inte- ressante und vollständige Beschreibung von einer krautarti- gen Lycopodiacee aus den Steinkohlenschichten von Frank- reich gegeben, erst in einer vorläufigen Mitteilung,* unter dem Namen Lycopodites Suissei ZEILL., und dann ansführ- licher in seiner grossen Arbeit über die fossile Flora von Blanzy und le Creusot.? Die betreffende Art hat einen Habitus wie eine Selaginella, mit den Blattern in der vegetativen Region in vier Reihen geordnet, zwei dorsalen mit kleineren und zwei ventralen mit grösseren Blättern. Es ist von Interesse, dass es ZEILLER gelungen ist, das Vorkommen dieser kleineren Blätter mit Bestimmtheit nachzuweisen. Die Sporophylle hatten eine ab- weichende Stellung, in 8—10 Längsreihen. Ein derartiger Unterschied in der Blattstellung kommt bei der heutigen Gat- tung nicht vor. ! PENHALLOW: Additional notes on Devonian» Plants from Scotland. Canadian Record of Scince 1892. H. 1. S. 1. * In J. Jann: Ueber d. Etage H. im mittelböhmischen Devon. Verh. der K. K. Geolog. Reichsanstalt. Wien. 1903. N:o 4. S. 75—79. > Die aus dem Devon und dem Karbon Canadas beschriebenen Lyco- podites-Arten scheinen nach Sorws LAUBACH u. a. zum grössten Teil frag- lich zu sein. * R. ZEILLER. Sur une Selaginellée du terrain houiller de Blanzy, Compt. rend. Acad. sc. 130 S. 1076—78, April 1900. 5 — Etudes sur la flore fossile du bassin houiller de Blanzy et du Creusot. Etudes des gites minéraux de la France. 1906. HALLE, EINIGE FOSSILE KRAUTARTIGE LYCOPODIACEEN. 5 Vor allem wichtig ist es jedoch, dass es möglich gewesen ist, die Sporangien zu isolieren und deren Inhalt einer mikro- skopischen Untersuchung zugänglich zu machen. Es stellte sich hierbei heraus, dass die Sporen von zweierlei Art waren, in der Hauptsache wie bei Selaginella aber mit der wichtigen Abweichung, dass die Makrosporen von grösserer Anzahl waren, 16—24 in jedem Sporangium, nicht 4 wie es bei der heutigen Gattung meistens der Fall ist. Das Vorkommen von Heterosporie, in Verbindung mit dem vegetativen Bau, verweist die betreffende Art offenbar in die Ordnung Selaginellaceae. Hauptsächlich auf Grund der grösseren Anzahl Makrosporen im Sporangium wird sie doch nicht in die Gattung Selaginella gebracht, vielmehr stellt ZEILLER in seiner späteren Arbeit eine neue Gattung, Selaginellites, auf, in die diese Art unter dem Namen Selagi- nellites Suisse? ZEILL. eingereiht wird. Er betont dass diese Gattung nur solche Arten umfassen darf, die mit einem Sela- ginella-ähnlichen Habitus nachweisliche Heterosporie ver- knüpfen, ohne doch in allen Stücken mit der heutigen Gattung übereinzustimmen. Er spricht dabei die Vermutung aus, dass vielleicht ein Teil derjenigen Arten, die jetzt unter Lycypo- dites rangieren inskünftige möglicherweise, wenn der Nachweis erbracht werden kann, dass sie heterospor sind, sich als der Gattung Selaginellites angehörig erweisen werden. Aus Anlass der interessanten Entdeckung Professor ZEIL- LERs machte mir Professor NATHoRST den Vorschlag eine Untersuchung derjenigen Originalexemplare von GOLDEN- BERGS Lycopodites-Arten vorzunehmen, die in der paläobota- nischen Abteilung des Naturhistorisehen Reichsmuseums zu Stockholm aufbewahrt sind. Die Untersuchung dehnte sich nachträglich auf ein paar weitere hierhergehörige Arten ver- schiedenen geologischen Alters aus, die gleichfalls im selben Museum zu finden sind. Es stellte sich bald heraus, dass der Erhaltungszustand der Fossilien in den meisten Fallen ein vollständigeres Stu- dium ihres Baues nicht zuliess. Einiges dürften doch meine Untersuchungen zu Tage gefórdert haben von der Art, dass es der Beachtung wert sein kann. 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 5. Sollte dies der Fall sein, so ist es zum grossen Teil Professor NATHORSTs Verdienst, dem ich hiermit meinen besten Dank aussprechen móchte für die Beihülfe und das Interesse, das er meiner Arbeit geschenkt hat. Bevor ich zu den Lycopodites-Arten GOLDENBERGS über- gehe, sei vorerst eine recht bemerkenswerte Art dieser Gat- tung beschrieben, die ich unter den Sammlungen des Museums vorgefunden habe. Lycopodites Zeilleri n. sp. Jut DEBig Nl "Von dieser Art liegen mehrere Fragmente in zwei Stük- ken vor. Der Stamm ist zart, bis 2 mm im Durchmesser, ziemlich regelmässig dichotomisch verzweigt. Die Blätter sind dimorph, in 4 Reihen geordnet. Die der beiden ventralen Reihen grös- ser, abstehend, länglich, kurz zugespitzt, 4—6 mm lang, 1—2 mm breit, ganzrandig, die der dorsalen kleiner, auf- wärts gerichtet, aber nicht angedrückt, eiförmig bis oval, 2—3.mm lang, ca 1 mm breit, kurzspitzig, am Randelang und scharf gezähnt bis gelappt. Beide Arten Blätter sind mit einem einfachen Nerv versehen. Die organische Substanz ist an den Exemplaren als schwacher brauner Überzug er- halten. Sporangien sind nicht angetroffen worden. Diese Art zeigt, so weit der Bau derselben bekannt ist, einen völlig Selaginella-artigen Charakter. Die Blätter haben jedoch ein Aussehen, das innerhalb der heutigen Gattung zu den grössten Seltenheiten gehört. Während die grösseren Blätter ganzrandig sind, sind die kleineren ihrer ganzen Länge nach mit ausgespreizten, langen, scharfen Zähnen versehen, deren Länge bis zu !/; der Breite des Blattes betragen kann und die demselben ein eigentümliches gefranstes Aussehen ver- leihen. Auch sind die dorsalen Blätter ein wenig mehr ab- stehend und relativ etwas grösser als bei den meisten der jetzt lebenden Arten. In Bakers »Handbook of the Fern-allies»! sind nur drei Arten aufgeführt, Selaginella arabica BAKER, S. revoluta Baker und S. armata BAKER, bei welchen die kleineren Blät- ! J. G. BAKER. Handbook of the Fern-allies. 1887: HALLE, EINIGE FOSSILE KRAUTARTIGE LYCOPODIACEEN. 7 ter als »strongly ciliated», die grösseren als ganzrandig, ange- geben werden. . Trotz des unzweifelhaften Selaginella-Typus der erhaltenen Teile muss die Art unter Lycopodites eingereiht werden, da die Gattung Selaginellites für Formen mit nachweislicher Heterosporie reserviert werden muss. Professor ZEILLER hat nach einer flüchtigen Skizze in einem Briefe an Prof. A. G. NATHORST bestätigt, dass die Art noch unbeschrieben sein dürfte, und ich habe dieselbe nach diesem hervorragenden Forscher benannt, dem wir die erste wichtige Mitteilung über die Sporen der krautigen paläozoischen Lycopodiaceen ver- danken. Die vorliegenden Exemplare stammen aus dem Stein- kohlengebiet bei Zwickau in Sachsen.! Sie gehóren wenig- stens das eine zu einer Sammlung, die daselbst von dem verstorbenen Direktor des Jernkontoret I. G. CLASON zu- sammengestellt ist und später der paläobotanischen Abteilung des Reichsmuseums überwiesen wurde. Lycopodites macrophyllus GOLDENBERG 1855. Taf. l. Fig. 5, 6(?). 1872. Lycopodium primevum SCHIMPER pro parte. (l. c.). 2 I Von dieser Art bildet GorpENBERG in Fig. 5a und 5b auf Tafel 1 in der zitierten Arbeit zwei Exemplare ab. Seine Beschreibung bezieht sich ersichtlich auf Fig. 5a. Das in Fig. 5b abgebildete Exemplar ist dahingegen abweichend, obwohl GoLDENBERG es für dieselbe Art oder móglicherweise für eine Varietät ansieht. Nichtsdestoweniger legt SCHIMPER seiner Diognose von der Art l. c. p. 9) die Fig. 5b GorpENBERGs zu Grunde und führt das in Fig. 5a abgebildete Exemplar auf Grund einer in der Abbildung mehr als in Wirklichkeit hervortretenden Ähnlichkeit mit Lycopodites primaevus GoLD. auf diese letztere Art zurück. Wie es sich hiermit auch verhalten mag, muss ja der Name JL. macrophyllus für das Exemplar beibehalten werden, das der Beschreibung GorpENBERGs zu Grunde ge- ! Aus derselben Lokalitát gibt Poroxié (in ENGLER und PrANL) einen Lycopodites mit dimorphen Blättern an. Eine Beschreibung wird jedoch nicht geliefert. 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O D. legen hat. SCHIMPERs Diagnose ist dahingegen irrig, um so mehr als GorpENBERGs Fig. 5 b, auf welcher sie basiert, nicht ganz naturgetreu ist; man vergleiche dieselbe mit mei- ner Fig. 6 Taf. 1, die nach dem Originalexemplar gezeichnet ist. Was dieses anbelangt, so dürfte es kaum zu £L. macro- : phyllus gerechnet werden kónnen. Die Blátter sind bedeutend dichter gestellt und mehr aufwärts gerichtet als am Original- exemplar, während sie ausserdem an den jüngeren Ästen rela- tiv viel kleiner sind. Das Exemplar nähert sich bierdurch etwas L. primaevus GoLD. Der Erhaltungszustand lässt in- dessen eine sichere Bestimmung nicht zu. Was L. macrophyllus anbelangt, so möchte ich nur noch hinzufügen, dass ich an GOLDENBERGs Originalexemplar die kleineren Blätter, die er erwähnt, nicht mit Bestimmtheit habe wahrnehmen können. Selaginellites primaevus GOLDENBERG sp. Taf. 1 Fig. 7, 8 Mat. 2 Bigs 1—7. 1855. Lycopodites primaevus GOLDENBERG (l c.). 1872. Lycopodium primaevum SCHIMPER (l. c.). Von dieser Art bildet GOLDENBERG sporangientragende Aste ab. Das Originalexemplar zu seiner Fig. 3 Taf. I scheint sich leider nicht in den Sammlungen des Museums zu finden. Das Exemplar, das ich in Fig. 2 Taf. 2 abgebildet habe, ist indessen von GOLDENBERG selbst als diese Art bestimmt und mit einer Notiz versehen, welche schliessen lässt, dass es zum Teil seiner Abbildung zu Grunde gelegen haben dürfte. Die Blätter scheinen an den älteren Ästen in zwei oder vielleicht in vier Reihen gestellt gewesen zu sein, obgleich die beiden dorsalen Reihen mit kleineren Blättern, die vielleicht einst vorhanden waren, sich nicht nachweisen lassen. An den jüngsten Ästen oder wenigstens innerhalb der sporangientra- genden Region sind die Blätter dagegen spiralgestellt. Dies erhellt unter anderm aus dem Exemplar Fig. 8 Taf. 1. Die Sporophylle sind zu differentiierten terminalen Sporophyll- ständen vereinigt. Sie zeigen wie erwähnt Spiralstellung und sind schmäler als die übrigen Blätter. Die Sporangien sitzen in den Winkeln der Sporophylle. Ihre Form ist nicht mit Sicherheit zu ermitteln, da die HALLE, EINIGE FOSSILE KRAUTARTIGE LYCOPODIACEEN. 9% Sporangienwand im Abdruck nicht erkennbar ist. Der Inhalt tritt dagegen in mehreren Fällen deutlich hervor. Er zeigt sich für jedes einzelne Sporangium als, in der Regel, drei mehr oder weniger zusammenfliessende Erhöhungen, von denen man wohl a priori erwarten kann, dass sie Sporen ent- sprechen. Dies wird auch durch das tetradenähnliche Bei- sammenliegen, dass sie in mehreren Fällen aufweisen (siehe Fig. 8 Taf. 1), bestätigt. Diese Anordnung lässt auch schliessen, dass es 4 an der Zahl gewesen sind, obgleich meistens nur 3 auf dem Abdruck sichtbar sind. Ich habe versucht nach Ausbleichung durch Erwärmung mit Kaliumchlorat und Salpetersäure die Sporen von einander zu isolieren. Dies ist nicht gelungen, da sie zu fest zusam- mengedrückt sind. Sie haben jedoch für mikroskopische Unter- suchung zugänglich gemacht werden können. Die Membran zeigt eine charakteristische netzförmige Skulptur, wie solche auch bei lebenden Selaginella-Arten vorkommt. Der Durch- messer der Maschen beträgt etwa 35—50 vw. Auf Taf. 2 sind einige Gruppen von Sporen abgebildet nach in genannter Weise behandeltem Material. Die Grösse der Sporen beträgt 0,4—0,5 mm im Durch- messer. Obgleich es mir nicht gelungen ist Mikrosporen anzu- treffen, dürfte es keinem Zweifel unterliegen, dass diese Art _Heterosporie zeigt, und dass die nun beschriebenen Sporen Makrosporen sind. Die Anzahl der Makrosporen von 4 im Sporangium ist bemerkenswert. Hierin liegt eine völlige Übereinstimmung mit der heutigen Gattung Selaginella. Es fragt sich nun, wie die Art zu benennen ist. Wenn ZEILLER die einzige krautige paläozoische Lycopodiacee, bei der die Sporen seither bekannt sind,! nicht als Selaginella auf- führt sondern für dieselbe die neue Gattung Selaginellites aufstellt, so liegt die Veranlassung dazu hauptsächlich in der grösseren Anzahl Makrosporen im Sporangium. Die nun be- schriebene Art zeigt in dieser Hinsicht Übereinstimmung mit Selaginella, wie gleichfalls ihre übrigen Charaktere einer Ein- reihung in diese Gattung nicht hinderlich sein würden. So lange indessen so wenig von ihrem Bau bekannt ist, dürfte ! Mit Ausnahme von Miadesmia membranacea. Siehe unten. 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O à. sie doch am besten in der Gattung Selaginellites unterzu- bringen sein. Es scheint mir nümlich wenig ansprechend auf einige übereinstimmende Charaktere hin eine paläozoische Form als identisch mit einer nun lebenden Gattung zu pro- klamieren. ZEILLER hat die Bemerkung gemacht, dass Selaginel- lites Suisse; durch die grössere Anzahl Makrosporen im Spo- rangium möglicherweise einen ursprünglicheren Typus inner- halb der Selaginellaceae reprüsentiert, von welchem die Ent- wicklung durch Reduktion des sporogenen Gewebes im Makro- sporangium zur heutigen Gattung fortgeschritten ist. Wie er bemerkt, kam doch schon in palüozoischer Zeit in der Sela- ginella-Serie eine Form vor, bei der die diesbezügliche Reduk- tion sogar noch weiter gegangen war als bei den meisten Arten der heutigen Gattung. Es ist die Selaginella-ähnliche Miadesmia | membranacea BERTRAND, bei der, wie Miss BEN- SON! jüngst gezeigt hat, nur eine Spore im Makrosporangium entwickelt wurde, das ausserdem durch die Ausbildung eines Integuments einen samenähnlichen Bau erreicht hatte. Sela- ginellites primaevus repräsentiert ersichtlich ein Zwischen- stadium zwischen diesen beiden Extremen. Selaginellites elongatus GOLDENBERG sp. Taf. 2 Fig. 8—14. Taf. 5 Big. 1— 1855. Lycopodites elongatus. GOLDENBERG l c. 1872. Lycopodium elongatum. SCHIMPER l c. Die von dieser Art vorliegenden Exemplare sind zum Teil von GorpENBERG mit einer Aufschrift versehen, die auf seine Abbildung verweist (l. c. Taf. I Fig. 2). Ich habe sie doch nicht als Originalexemplare von derselben identifizieren kónnen. Die Aste ‚sind verlängert, dichotomisch verzweigt, und haben auf Grund der dicht sitzenden angedrückten Blatter ein bandförmiges Aussehen. ! M. Benson: The seed-like fructification of Miadesmia membranacea (BERTRAND) u. S. w. tep. British Assoc. Advance. Sci. Belfast 1902 S. 808. HALLE, EINIGE FOSSILE KRAUTARTIGE LYCOPODIACEEN. 11 Zwei Reihen mit ziemlich grossen, 5—8 mm langen Blät- tern sind deutlich zu sehen. Die Blätter in diesen Reihen stehen paarweise einander gegenüber. Sie sind von der Seite zusammengedrückt und gehen wahrscheinlich mit breiter Basis auf den Stamm über. Ihre Stellung erinnert gar sehr an Lycopodium complanatum. Sie sind schwach sichelförmig gekrümmt und aufwärts gerichtet, so dass ihre äusseren Ränder fast parallel in der gegenseitigen Fortsetzung verlaufen, wodurch das bandförmige Aussehen des Sprosses hervorgerufen wird. Sie haben einen einfachen Nerv, der nicht median sondern dem äusseren Rande genähert ist, wie aus Fig. 12 Taf. 2 ersichtlich. Ausser diesen Blättern scheint auf dem Abdruck auch eine Reihe anders geformter vorzukommen. (GOLDENBERGS Figur zeigt drei Reihen gleichfórmiger Blatter, was ganz ver- kehrt ist.) Die Abdrücke dieser verschieden geformten Blatter sind nicht sehr scharf, was indessen darauf beruhen dürfte, dass sie über den anderen Blüttern gepresst liegen. Ich für meinen Teil zweifle nicht daran, dass die Abdrücke Blàttern entsprechen. Sie stehen wie erwähnt in einer Reihe (oder vielleicht zwei, die zweite an der entgegengesetzten Seite des Stammes) mitten zwischen den beiden andern. Diese Blätter sind mit der platten oberen Fläche’ gegen den Stamm gepresst, nicht von den Seiten zusammengedrückt wie die anderen. Sie sind herzförmig bis triangulär 2—2,5 mm lang, ca 2 mm breit, kurzgespitzt. Ihrer Stellung nach erinnern sie an die kleineren Blätter an der ventralen Seite der jüngeren Äste bei Lycopodium complanatum. Ob sie an beiden oder nur an der einen Seite vorkommen, lässt sich auf dem Abdruck nicht direkt unterscheiden. Ersteres dürfte wohl das wahrscheinlichere sein. Die Verzweigung findet in der Ebene der grösseren Blät- ter statt. Von der vegetativen Region abgesetzte Sporophyllstánde kommen nicht vor. Die Sporangien sitzen an einer grösseren Strecke des Stammes entlang, wahrscheinlich in den Achseln gewöhnlicher Blätter. Eine ähnliche Stellung kommt ja bei verschiedenen Arten von Lycopodium vor, dahingegen, so viel ich weiss, nicht bei Selaginella. Ob die Sporangien in den Achseln beider oder nur der einen Art Blätter sitzen, ist nicht zu ermitteln wie auch 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O B. nichts näheres über Platz oder Anheftung derselben über- haupt. Es ist möglich, dass die Makro- und Mikrosporangien sich in dieser Hinsicht verschieden verhalten; von letzteren habe ich indessen sichere Spuren nicht finden kónnen. Die Spitzen der Aste zeigen keine Sporangien. Die Grösse und Form der Sporangien lässt sich nicht mit Sicherheit feststellen, da die Sporangienwand nicht erhalten ist. Die Gruppen von Sporen, welche wohl je einem Sporan- gium entsprechen, messen im Durchschnitt bis zu 2 mm. Die Sporen treten sehr deutlich auf dem Abdruck hervor und zeigen häufig eine tetradenförmige Anordnung. Nach Ausbleichung mit Kaliumchlorat und Salpetersäure ist es gelungen sie von einander zu isolieren und unter dem Mikro- skop zu studieren. Sie haben eine kugeltetraédrische Form gehabt. Auf der dem Zentrum der Tetrade zugekehrten Seite springen drei, unter einem Winkel von 120? zusammenstos- sende Leisten vor, die den Tetraéderkanten entsprechen. Diese Leisten reichen fast bis an den Aquator der Sporen. Hier scheinen sie unter einander durch andere, etwas bogen- formige, weniger scharf hervortretende Leisten verbunden zu sein, wie dies aus den Zeichnungen Fig. 3, 4 Taf. 3 ersichtlich ist. Auf der Photographie Fig. 2 Taf. 3 sind die äquatorialen Leisten nicht sichtbar. In jedem der Winkel zwischen den drei radiierenden Leisten zeigt sich eine eigentümliche, porenähnliche Skulptur in der Membran. Die Form derselben ist zumeist elliptisch mit einem grössten Durchmesser von 30—40 u.. Es scheint mir sehr wahrscheinlich dass es sich wirklich um eine Durch- lócherung des Exosporiums handelt. Über die eventuelle Funktion dieser eigentümlichen Skulptur, kann ich nicht ein- mal eine Vermutung aussprechen. — KipsTON! beschreibt unter isolierten Lycopodiaceensporen aus Schottland eine Va- rietät von T'riletes II mit »three or four small oval pit-like hollows» zwischen den radiierenden Leisten. Im übrigen ist das Exosporium mit einer feinen, netz- fórmigen papillósen Struktur versehen, am besten ausgebildet auf der Fläche, die in der Tetrade nach aussen gelegen hat (Taf. 3 Fig. 5). ' J. Bennie & R. Kipsrow. On the occurence of spores in the Carboni- ferous formation of Scotland. S. 107. Taf. III Fig. 2c. Proc. Roy. Phys. Soc. Edinburgh. Vol. 9. 1886. HALLE, EINIGE FOSSILE KRAUTARTIGE LYCOPODIACEEN. 13 Der Durchmesser der Sporen beträgt am Aquator ca 0,45 mm. Die Anzahl derselben im Sporangium lässt sich nicht genau bestimmen. Ich schätze sie auf etwa 20—30. Nur eine Art Sporen sind angetroffen worden. Es sind daher nur indirekte Gründe, nämlich die Grösse derselben und ihre Anzahl im Sporangium, die mich zu der Annahme veranlassen, dass es Makrosporen sein dürften. Die Makro- sporen bei der heutigen Gattung Selaginella variieren an Grösse zwischen 0,14 und 1,5 mm,! können also bedeutend kleiner sein als die Sporen bei dieser fossilen Form. Die Mikrosporen bei derselben Gattung, wie gleichfalls die Sporen der isosporen Lycopodiaceen sind ja stets noch erheblich kleiner. In der Tat kommt wohl eine bedeutendere Grösse der Sporen bei den Pteridophyten überhaupt nur in Ver- bindung mit Heterosporie vor. Wäre diese Form isospor, so würde sie demnach in Bezug auf die Grösse der Sporen einen ganz eigentümlichen Typus darbieten. Bis auf weiteres we- nigstens muss sie sicher als heterospor angesehen werden und demgemäss ihren Platz in der Gattung Selaginellites ZEILLER finden. Selaginellites Suissei ZEILL., die einzige fossile krautige Lycopodiacee, bei der die Sporen zuvor bekannt sind, hat Makrosporen mit einem Durchmesser von 0,50—0,65 mm, also nur ganz unbedeutend grösser. Unter den zahlreichen isolierten Makrosporen von Lycopodiaceen, die von Kipston aus dem Karbon Schottlands beschrieben worden sind, findet sich nur eine Form T'riletes IV,’ die kleinste von allen in dem ge- nannten Werke beschriebenen, die mit einem Durchmesser von 0,51—0,57 mm der vorliegenden Form nahe kommt. Alle übrigen sind in der Regel ein paarmal so gross. Es ist möglich dass die krautigen Lycopodiaceen der paläozoischen Zeit im allgemeinen kleinere Sporen hatten als die grossen baum- artigen Formen, zu welchen vermutlich die von KipstTon ab- gebildeten Makrosporen gehören. Was die Anzahl der Makrosporen im Sporangium anbelangt, so ist die Übereinstimmung mit Selaginellites Suissei auffallend. ! Nach HIERONYMUS: Selaginellaceae in ENGLER & PRANTL. * Die ganz alleinstehende Miadesmia membranacea hier, wie überhaupt in diesem Zusammenhange ausgenommen. ? BENNIE & Kıpston, l c. S. 108 Taf. III Fig. 4a, 4 b. 14 ARKIV -FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 5, Bei diesem hat ZEILLER wie erwähnt eine Anzahl von 16—24 Makrosporen in jedem Sporangium gefunden. Von Selaginellites Suisse? wie von der heutigen Gattung Selaginella weicht diese Art durch die grosse Anzahl der Makrosporangien ab, welche an einer grösseren Strecke des Stammes entlang sitzen. Lycopodites scanicus NATHORST (in litt.). Taf. 3 Fig. 6—12. 1879. Gleichenia sp. NATHORST.! 1886. Selaginella Renaultii NATHORST." Unter dem Namen Gleichenia sp. führt NATHORST! 1879 ein fragmentarisches Pflanzenfossil aus den rhätischen Stein- kohlenschichten bei Bjuf in Schonen an. Er bemerkt jedoch, dass das Exemplar dem Ausschen nach fast an eine Selagi- nella erinnert, und 1886? ist er mit Hülfe besseren Materiales im Stande festzustellen, dass es sich um eine Lycopodiacee handelt. Unter anderem erinnert sie durch das Aussehen der Epidermis der Blätter, wie diese unter dem Mikroskop hervortritt, an eine Selaginella. Später hat Professor NATHORST an einem Exemplar, aus- ser den grösseren, zwei Reihen kleinere Blätter gefunden, welche Beobachtung doch nicht veröffentlicht worden ist. Was das Aussehen der in Rede stehenden Exemplare anbelangt, so habe ich nicht viel hinzuzufügen, sondern ver- weise auf die Figuren 6—12 Taf. 3. Die kleineren Blätter sind an dem in Fig. 11 Taf. 3 abgebildeten Exemplar sehr deutlich zu sehen. Sie scheinen mit schmaler Basis angeheftet, aufwärts gerichtet und mit dem vorderen (inneren) Rande dicht gegen den Stamm gedrückt zu sein. Dass dies der Fall ist, und dass die scheinbare breite Basis nur der eine Blatt- rand ist, scheint mir aus der Richtung der Schattierung in der Epidermis, wie diese an dem Exemplar Fig. 12 Taf. 3 hervortritt, zu entnehmen zu sein. Vergleicheshalber ist in " A. G. NamHonsT. Floran vid Bjuf. Andra häftet. S. 56. Taf. 15. Fig. 1. Sveriges geologiska undersókning. Ser. C. N:o 33. 1879. * A. G. NamcHonsT. Floran vid Bjuf. Tredje häftet. S. 121. Ibid N:o 85. 1886. HALLE, EINIGE FOSSILE KRAUTARTIGE LYCOPODIACEEN. 15 Fig. 13 Taf. 3 das Aussehen der Blattfläche bei Selaginella helvetica abgebildet. Die Exemplare Fig. 7—8, 10—12 Taf. 3 stammen von Bjuf, Fig. 6, 9 aus den Schichten ungefähr gleichen Alters bei Skromberga. Trotz der grossen Ähnlichkeit mit Selaginella, scheint mir diese Art doch zwecks Erreichung einer konsequenten Nomen- klatur, unter dem Namen Lycopodites aufzuführen zu sein. Dieser muss nämlich, wie neuerdings mehrfach betont worden ist, für alle solche an Lycopodium oder Selaginella erinnernde Formen beibehalten werden, deren Anschluss an weder die eine noch die andere dieser Gattungen auf Grund des Auf- tretens von Iso- bezw. Heterosporie festgestellt worden ist. Da bereits ein, freilich nunmehr als ein Heterangium erkannter Lycopodites Renaultii beschrieben worden ist, muss die in Rede stehende Art einen neuen Namen erhalten. Professor NATHORST hat Lycopodites scanicus für dieselbe vorgeschlagen. Lycopodites? sp. Taf. 3, Fig. 14, 15. In Fig. 14, 15 Taf. 3 habe ich ein aus dem Kohlenfelde bei Skromberga stammendes Fragment von etwas zweifel- hafter systematischer Stellung abgebildet. Es zeigt einen ‚zarten, dicotomisch verzweigten Stamm, mit sehr dicht ge- stellten Blättern. Diese scheinen in mehreren Reihen ge- ordnet zu sein. Auf Grund des fragmentarischen Zustandes scheint es mir nicht angebracht diesen Rest mit einem Namen zu versehen. Es dürfte doch ein Lycopodites sein. Reichsmuseum, Stockholm, Mai 1907. 16 Fig. Ot up OO DO HH > CUR 09 bo ARKIV FOR BOTANIK. BAND V. N:O 0. Figuren-Erklärung. Tafel 1. Lycopodites Zeilleri T. Hants. Blattragende Zweige. + » » » » » +. » » » Partie des Exempl. Fig. 2. 2. » » » » » » » ulis i. » macrophyllus GoLDENBERG. Originalexempl. zu Fig. 5a. Taf. 1 GorpENPERG (1. c.) 4. » macrophyllus GOLDENBERG? Originalexempl. zu Fig. 5b. Taf. 1 GoLDExgErRG (1. c.) 4. Selaginellites primevus (GOLDENBERG) T. Harre. Fruchttra- gende Zweige. +. » » Der untere Teil eines Sporophyll- standes. 4. Tafel 2. Selaginellites primevus GOLDENBERG sp. Blattragende Zweige + » » Blattragende Zweige. +. » Teil eines Sporophyllstandes 1°. » » Gruppe von Makrosporen. 4%. » » » » » $0, » » » » a: » Partie d. Sporenmembran. 12. elongatus GOLDENBERG sp. Beblätterter Zweig. +. » d:o. 4. Der obere Teil eines Zweiges. +. » » des Exempl. Fig. 8. + » Der mittlere Teil des Exempl. Fig. 8. +. » Die Spitze des Exempl. Fig. 9. + » Gruppe von Makrosporen, nach dem Exempl. Fig. 8. HALLE, EINIGE FOSSILE KRAUTARTIGE LYCOPODIACEEN. Em . 10. EL. 12. 13. 14. 15. ceo AAA OF Oto Selaginellites elongatus GOLDENBERG Sp. Gruppe von Makro- Tafel 3. sporen. . 87. » » Isolierte Makrospore. 4,5. » » » » = » » » » 59. » » Partie d. Sporenmembran. 525 1 . Lycopodites scanicus NATHORST in litt. Beblätterter Zweig. » » Stück eines Zweiges. 3. » » » » +, » » » » 4, » » » » +, » Teil des Zweiges. Fig. 10. » Fragm. einiger Blätter aus Selaginella helvetica. Oberfläche eines Blattes. Lycopodites? sp. Stück eines Sposses. » » Partie des Vorigen, vergr. Tryckt den 29 juli 1907. Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. LI 6 1° d. Fig. 17 are - (. ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. N:o 5. te awe ES + aD, 8 Th. Ekblom, del. Laer Ljustryck. Justus Cederquist, Sthlm. nn NIU EP pe » ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. Nio 5. Th. Ekblom, del. Tat. 2. Ljustryck. Justus Cederquist, Sthlm. EE se ET ee re a j i L4 É BA J Tw * ie | 1 ir a fe P » Y 3 A , "o " i . 2 r E | >. EU , = 1% A. T ‘ "ATA, i : VW : . " ral -1 on E" E E - ! D - " | " ' I 3 | if a N À 2 - ' HN» » Arkiv för Botanik. Band 7. N:o 5. Pate: 12 C. Hedelin (6-9, 12, 13) Th. Ekblom (1-5, 10, 11, 14, 15) del. et phot. Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:o 6. Taraxacum palustre (Enru.) und verwandte Arten in Skandinavien. Von HUGO DAHLSTEDT. Mlt 5 Textfiguren und 4 Tafeln. Unter dem Namen Taraxacum officinale (WEB.) WiGG. * palustre (EHRH.) sind in den skandinavischen floristischen Handbiichern (z. B. Handbok i Skand. Flora af C. J. Hart- man, ll:e uppl. 1879, s. 58) mindestens zwei verschiedene, wenngleich nahe verwandte Sippen, zuzammengeführt worden. In meinem in Bot. Notiser 1905 erschienenen Aufsatz: Om skandinaviska Taraxacumformer, habe ich diese kollektive Art in zwei zerlegt und zwar T. balticum Dautst. und T. palustre (EHRH.) Erstere zeichnet sich durch tief gelappte Blätter mit typisch linealen abstehenden Abschnitten sowie durch grössere fast stachellose Früchte aus, während letztere fast ganzrandige oder kleingezähnte Blätter und kürzere nach oben zu feinstachelige Früchte besitzt. In meinem oben zitierten Aufsatz habe ich jedoch die dort als T. palustre aufgestellte Art ein wenig kollektiv ge- halten, indem ich einige nahestehende Sippen, von denen zwei als Unterarten aufzufassen sind, eine dritte aber als selbständige Art abgetrennt werden muss, unter diesem Namen zusammengefasst habe. Als ich meinen vorgenannten Aufsatz schrieb, hatte ich freilich zwei der besprochenen Sippen, näm- lich die hier als Unterarten von 7’. palustre aufgestellten, im botanischen Garten Bergielund in Stockholm in Kultur gehabt, fand aber erst im folgenden Jahre Gelegenheit denselben eine nähere Untersuchung zu widmen, wobei sich die Unterschiede von der Hauptform heraustellten. Einige der Charaktere Arkiv für botanik. Bd 7. N:o 6. 1 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. No 6. dieser letzteren, hauptsächlich was die Bezahnung der Blatter und die Farbe an der Unterfläche der randständigen Blüten anbelangt, sind in der a. a. O. gegebenen Diagnose von 7’. palustre berücksichtigt worden. Auf die dritte hier unten als Art unter dem Namen T. crocodes aufgestellte Form wurde meine Aufmerksamkeit erst im vorigen Sommer gelenkt. Ich hatte nämlich Gelegenheit sie auf einer botanischen Reise nach den Hochgebirgen von Härjedalen in Schweden näher zu beobachten und zwar während eines flüchtigen Aufenthal- tes auf der Insel Norderö im See Storsjön in Jämtland, wo sie auf dem sandigen Seestrande reichlich blühte. Ich fand zugleich, dass sie von den südlichen 7. palustre-Formen in weit höherem Grade abwich als man es nach dem getrockneten Material hätte vermuten können. Vor allem waren die satt- gelbe Blütenfarbe und die an den Rändern eingerollten Ko- rollen sowie die im Zusammenhang damit während der An- these niemals oder nur schwach geöffneten Köpfchen augen- fällig. Früchte wurden hier nicht angetroffen. Als ich nach meiner Rückkehr alles mir zu Gebote stehende Herbarium- material einer näheren Untersuchung unterzog, fand ich, nicht nur dass mit den vorgenannten Verschiedenheiten noch andere besonders in Bezug auf die Form und Skulptur der Früchte verbunden waren, sondern auch dass die hier in Rede ste- hende Sippe ein ganz anderes von den südlichen 7. palustre- Formen abgetrenntes Verbreitungsgebiet besass. Aus diesen Gründen trage ich kein Bedenken die besprochene Sippe als Art aufzustellen. Die skandinavischen Sippen dieser Gruppe können fcl- gendermassen von einander getrennt werden: A. Blätter gelappt mit linealen (selten deltoidischen), ganzen oder gezähnten, entfernt sitzenden, abstehenden Ab- schnitten: 1. T. baltieum Danursr. B. Blätter gezähnt von kurzen, selten langen abwärts gerichteten oder von abstehenden kiirzeren oder lüngeren Zähnen mit konkaven Rändern oder fast ganzrandig. a. Zungen flach. a. Die randständigen Blüten an der Unterfläche gestreift. = DAHLSTEDT, TARAXACUM PALUSTRE IN SKANDINAVIEN. 3 * Früchte nach oben zu mit sehr langen dünnen Stacheln. Blätter fast ganzrandig oder meistens mit kleinen rückwärts gerichteten Zähnen: 2. T. palustre (Euna.). ** Früchte fast stachellos oder nach oben zu mit kleinen Höckerchen (oder spärlichen Stachelchen). Blätter fast ganz- randig oder mit abstehenden sehr langen spitzen Zähnen mit konkaven Rändern: 3. T. palustre (EunH.) subsp. lissocarpum n. subsp. 6. Die randstándigen Blüten an der Unterflüche unge- streift: f 4. T. palustre (EHrH.) subsp. concolor n. subsp. b. Zungen an den Rändern eingerollt. Die Köpfchen sich niemals óffnend: 5. T. erocodes n. sp. 1. T. balticum DAHLST. T. balticum H. DAHLSTEDT: Om skandinaviska Taraxacum- former. Bot. Not. 1905. — T. paludosum (ScoP.) C. Raun- KLER p. max. p.: Kimdannelse uden Befrugtning hos Melke- botte (Taraxacum). Bot. Tidskrift. 25. Binds 2 Hefte. 1903. SE Isa-h: II; TE 1: LV. cd Radix crassa fusco-castanea, in rhizoma sat validum abiens. Folia extima parva, linearia, integra, sub anthesi vulgo emarcida, exteriora sparsim dentata — lineari-lobata, inter- media angusta. linearia — lineari-lanceolata, remote et pro- funde laciniata, inter lacinias integra v. subulato-dentata — subulato-laciniata, laciniis linearibus, patentibus, integris v. in margine superiore + subulato-dentatis, v. magis approxi- matis, anguste — late deltoideis, in margine superiore subu- lato-dentatis, lobo terminali elongato, sagittato — hastato, 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 6. integro v. inferne parce denticulato, mediano valde angusto, lineari v. apicem versus + dilatato, haud raro magno, ovato- hastato — triangulari, interiora intermediis simillima, petiolis et nervo mediano presertim inferne lucide purpureis v. fusco- purpureis. Pedunculi crassi, folia »quantes v. iis paullo longiores, vulgo + decumbentes, rarius erecti, + cupreo-colorati, glabri. Involucrum crassum, + obscure — dilute fuscovirens, basi lata ovata — subtruncata. Squame exteriores adpresse, late ovate, in margine pre- sertim apicem versus + albido- v. roseo-scariose, csterum sepius + obseure v. vivide fusco-purpures, acuminate, apice ipso obtuso + roseo-purpuree, interiores sat anguste, in api- cem angustum obtusiusculum, + purpurascentem et ciliolatum attenuatz.: Calathium sat lete luteum, 35—40 mm. diametro, subple- num — plenum. Ligule latiuscul®, marginales dorso stria obscure olivaceo- purpurea notata. Anthere pallide ochraceo-lutez, polline carentes. Stylus luteus, stigmatibus paullum livescentibus. Achenium + obscure olivaceo-stramineum, superne ver- ruculosum — brevissime spinulosum, ceterum leve, pappo albo. | Quoad magnitudinem acheniorum dus forme extrema occurrunt, una acheniis 3,75—4,25 mm. longis, 1—1,12 mm. latis, pyramide brevi 0,75—1 mm. longo rostroque c. 8 mm. longo (f. vulgare, Tab. I, fig. h) et altera acheniis 4,6 mm. longis c. 1 mm. latis, pyramide 1,9(—2) mm. longo rostroque 7,5 mm. longo (f. macrocarpum, Tab. IV, fig. 1). Verbreitung. Schweden, Gästrikland, Gäfle, Skansen (Hartman, 18 27/537), Ins. Sikviksöarna (R. Hartman, 1875). — Uppland, Grissle- hamn (F. R. Aulin, 19°/s03); Kirchsp. Blidö, Furusund (P. G. Borén, 181/693); Kischsp. Ljusterö (S. Ekman, 18°/683), Bolby (A. Ekblom, 19?/;00), Örsö (E. Lindegren, 1913/;06); Rådmansö (Sternwall, 18*:/;74). — Södermanland, Kirchsp. Österhanninge, Edholmen (L. Ribbing, 184/664); Nyköping, Oxelösund, Tjufholmen (C. Indebetou, 184/362). — Östergöt- — — DAHLSTEDT, TARAXACUM PALUSTRE IN. SKANDINAVIEN. 5 land, Kirchsp. Flistad, Lokslätt (A. Månsson, 18?!/,86). — Gotland, Visby (K. Johansson, 185*/;80). — Öland, Kirchsp. Tveta (C. O. U. Montelin, 18°°/s81). — Småland, Visingsö, Husgärde (J. E. Zetterstedt, 1815/77); Oskarshamn (O. Köh- ler, 194/,06). — Skane, Arup (Akerman, 1825); Esperód (ex. hb. J. E. Zetterstedt, 184408); Kirchsp. Hvellinge, Strand- wiesen (J. E. Zetterstedt, 185/549); Limhamn (G. Johansson, 1844/,89); Lund (Agardh; E. Fries), Fogelsang (J. E. Zetter- stedt, 18/543), Kungsmarken (T. Tullberg, 18*!/,66); Linne- berga skog (N. Hj. Nilsson, 184/682); Tornasjö (E. Fries); Hyllie, Strandwiesen (R. Larsson, 18'?/;90). Dänemark. Bornholm, Steinbruch bei Nexo (Bergstedt). — Sjelland, Amager (Mortensen, 18?°/;59; A. Schmidt, 18?3/; 80; Samsioe-Lund, 1854,69); Kobenhavn, Flaskekroen (Dreyer; A. Benson, 187/357), Fogellunden (E. Warming 181/595); Fredriksverk (C. H. Ostenfeld, 191/603), Kallundborgs fjord, Meelby (O. Smith, 18°°/;67); Roeskilde, Bogn:es (C. Thomsen, 18?5/,70; C. H. Ostenfeld, 181/695, C. Raunkier, 19°/,05), Kattinge (Mortensen, 18?3/;59), Svineoen (O. Gelert, 1871/5 93); Reersö (J. Lange); Skjelskör, Reide (Nielsen, 1865); Kjege Bugt, Strandwiese (H. Mortensen, 18!5/;80); Vesterfeelled, Meeresstrand (I. Lange); Kjollermose (Bergstedt, 18/67); Rostrup Skov, Meeresstrand (H. Mortensen 1817/66); Hallen- slev Mose ((M. J. Mathiassen, 18**/,89); Sonderso, Wiese (C. Raunkier, 19°°/,05), Jonstrup (J. Hartz u. O. Gelert, 185/594); Stubberub (P. Nielsen, 18*!/;66). — Lolland, Guldborgsund, Fuglesang (C. Christensen, 18°°/s95). — Fyen, Baage (K. M. Lund, 18*5/,78). Deutschland, Schleswig-Holstein, Langbolligaa, Strand- wiese (Poulsen, 1840); Kiel, Dorfgarten (Paulsen). — Mecklen- burg-Schwerin, Travemünde (J. Lange (19?!/503). — Pommern, Swinemünde (O. Junge, 19!/;02). — Preussen, Prentzlau am Sternhagener See i. Hindenburg (Grantzow, 184/579 u. 181!/,85). Russland, Livland, Oesel, Ufer des Korrojarro (Kandlasee) bei Mustel (P. Lackschewitz, Herb. balt. n:o 2930, 195/501). — Estland, Hapsal, Strand beim Cordon Pullapä (P. Lack- schewitz, 19?7/,04). Finland, Abo, Uusikaupunki, Pirkholma (H. Hollmén, 18??/,78); Töfsala (J. O. Bergroth, 18?5/91): Korpo (G. Ren- vall, 19°°/;00). — Satakunta, Eura, Luvia (H. Hollmén, 18 2°/;78). — Aland, Geta, Bolstaholm (A. Arrhenius, 1871/;78), zw. Oster- 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 6. by und Bolstaholm im Sumpfmoor (A. Arrhenius 18*1/; 78), Dànó am Strande (H. Lindberg, 19!?/,06); Finström, Emnäs (A. Arrhenius u. O. Kihlman, 18!5/;78); Eckerö, Vestra Kyrk- sund, Seestrand (H. Lindberg, 18*/;92), Storbyn, Vikarna, feuchte Holzwiese.(H. Lindberg, 19°°/;06); Hammarland, Mar- sund (A. Arrhenius, 18*/; 78; Fárgsundet (A. Arrhenius, 18?7/578); Saltvik, Haraldsbyholm, Meeresstrand (A. Arrhenius u. ©. Kihl- man, 18?5/;78), Jomala, Ramsholmen (A. Palmgren, 18 !9/;99); Gullbergsholmen (A. Arrhenius, 1877/78); Godby, Fäglö (A. Arrhenius, 1813/78). Von den übrigen verwandten Sippen unterscheidet sich das T. balticum durch feingelappte (nicht gezähnte Blätter) und durch nur an der Spitze spärlich und sehr kurz oder fast unmerklich gestachelte Früchte. Die am meisten typi- schen Exemplare haben schmale abstehende spärliche Ab- schnitte und einen schmalen spiessförmigen Endlappen (Tafel I, a, b, Tafel II, a—e). Auf nassem festen Sandboden sind die Lappen linear und häufig nach der Spitze zu etwas erweitert, fast immer ganzrandig, und die Mittelstücke zwischen den Lappen tragen keine oder nur spärliche Zähne (Taf. I, b, Taf. II, a, b). Auf feuchtem oder nahrungsreicherem Boden (z. B. auf Gartenboden) bekommen die Blätter abwechselnd lange und kurze schmale dichter stehende Lappen, die ge- wöhnlich am oberen Rande fein pfriemlich gezahnt sind (Taf. I, a, Taf. II, c—e). Zwischen den Lappen sind zahlreiche längere und kürzere pfriemliche Zähne entwickelt. Zuweilen sind die Abschnitte bei solchen Exemplaren an ihrer Basis am oberen Rande erweitert und gehen hier allmählich in das gezähnte Zwischenstück über. Auf festem frischen Boden bekommen die Blätter häufig breitere dichter stehende Lappen (Taf. II, g). Auf humusreichem Boden werden die Abschnitte kürzer, mehr oder weniger deltoidisch (Taf. II, i, k). Der Endlappen wird bei solchen Blättern (besonders bei den inneren) häufig eirund- pfeilförmig (Taf. II, h). Derartige Individuen erinnern etwas an T. littorale Raunk.,' das jedoch dem T. officinale-Typus näher steht. Von diesem ist T. balticum unter anderem durch die dichter anliegenden breiter weisslich gerandeten äusseren Hüllschuppen und die fast stachellosen, grösseren Früchte mit längerer Vorspitze sehr leicht zu unterscheiden. ! C. RAvNKLER: Dansk Exkursions-Flora etc. Anden Udgave. Ko- benhavn og Kristiania 1906. DAHLSTEDT, TARAXACUM PALUSTRE IN SKANDINAVIEN. 7 Im Spätherbst erhalten auch die feingelappten Individuen von T. balticum zum grössten Teil fast ganze oder kurz und grob gelappte Blätter. Bei der jungen Pflanze sind die ersten Blätter (Textfig. 1) wenig oder kurz und unregelmässig ge- zähnt, spatelig bis zungenförmig, also mit einer Blattform, Fig. 1. T. balticum DAHLST. Junge Pflanze, im Bergianschen Garten in Stockholm erzogen. die erheblich von den Sommerblättern abweicht und der Form der Herbstblätter zuneigt. Bei dieser Art habe ich zwei extreme Fruchtformen beob- achtet, die sich bisher bei Kultur erblich erwiesen haben. Sie unterscheiden sich von einander hauptsächlich durch die verschiedene Länge der Vorspitze (Taf. I, h; Taf. III, 1). In den vegetativen Teilen habe ich jedoch keine Unterschiede finden können. An Herbarien-Exemplaren besonders aus 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 6. Dänemark habe ich indessen intermediäre Fruchtformen an- getroffen. 2. T. palustre (Eunn.). Tat IIL 1; TAL. NE Leontodon Taraxacum palustre F. EHRHART: Versuch eines Verzeichnisses der um Upsala wild wachsenden Pflanzen, 1790, p. 4. Beiträge zur Naturkunde 1787—1792. — T. palustre (EunH.) DAHLST. p. max. p. in H. DAHLSTEDT: Om skandi- naviska Taraxacumformer. Bot. Notiser, 1905, s. 145. — T. palustre p. p. (quoad spec. e Fennia, Livonia et Curonia). LgDEB.: Flora rossica seu Enum. plant. tot. Rossie...... observatorum, 1844—1846. — T. palustre (EurH.), C, Raun- KLER: Dansk Exkursions-Florai ete Anden Udgave, 1906. — T. officinale (WxB.) Wicca. * palustre (EHRH.) HN. p. max. p. in C. J. Harrman, Handb. i Skandinaviens Flora, ed. 11, 1879. — T. officinale (WEB.) Manss. v. palustre (CRÉP.) Marss. f. salinum Porr. in L. M. Neuman, Sveriges Flora, 1901. — T. paludosum (Scor.) C. RAUNKIER p. p.?: Kimdannelse uden Befrugtning hos Melkebolte (Taraxacum). Bot. Tidskrift. 25 Binds 2 Hefte, 1903. — Exsicc. T. officinale v. palustre Fr. Herb. Norm. XIII: 29. Radix crassa, sat valida, in rhizoma sat crassum abiens. Folia in eadem planta sat uniformia, nunc linearia, inte- gerrima v. parcissime et minute denticulata (in locis udis), nunc latiora, lineari-lanceolata — anguste lanceolata v. inter- dum ang. oblongo-lanceolata, sparsim — crebrius denticulata, dentibus minutis reversis — reverso-patentibus, insequaliter longis, longe et anguste petiolata, petiolis et nervo mediano + roseo-violaceis, livido-virescentia, glabra, + carnosa. Peduncul? crassiusculi, glabri, folia equantes v. ea super- antes, subrecti v. + decumbentes, deflorati + elongati. Involucrum fuscovirescens, angustum — sat crassiusculum, basi ovata. Squame exteriores adpress&, late — anguste ovate, su- periores sepe + lanceolate, + acuminate, apice ipso + ob- tuso — obtusiusculo + roseo-colorate v. omnino + colorate, margine + lato albido- v. superne sspe roseo-coloratz, inte- riores laliuscule, apice lato obtuso, + purpureo-colorato, sepe lacerato. DAHLSTEDT, TARAXACUM PALUSTRE IN SKANDINAVIEN. 9 Calathium late luteum, 30—40 mm. diametro, sat radians. Anthere obscure ochraceo-lutez, polline carentes. Stylus et stigmata lutei v. heec livescentia. Ligule sat late, plans, marginales extus stria rubro- v. fusco-violacea notata. Achenium fusco-stramineum v. olivaceo-stramineum, apice breviter spinuloso-muricatum, ceterum ad medium verruculo- sum, inferne + leve, 3,5—3,s mm. longum, c. 1 mm. latum, pyramide 1,6—1,s mm. longo, rostro 7—7,25 mm. longo, pappo albo. Verbreitung: Schweden: Gestrikland, Gefle, Skansholmen (R. Hartman), Sikviksöarna (R. Hartman, 1875), Harnäs (R. Hartman, 1871). — Uppland, Kirchsp. Tierp, Mehede nahe am Flusse (R. Hart- man, 185 /;75); Erentuna an der Kirche (C. M. Broström, 185/89); Uppsala, Kungsängen (N. C. Lagerheim, 18!4/,92), Fogelsàngen (Wahlenberg, 18*/;74), Gottsunda (O. R. Fries, 18°/,56), Wreta udde (J. E. Zetterstedt, 181/659), Norby träsk (Th. M. Fries, 18?/,52); Steninge (M. Floderus, 1855/81); Svartsjölandet, Ska, feuchte Wiese bei Skatteberget (T. S. Wah- lenberg, 18?*/;45); Grisslehamn (F. R. Aulin, 19**/;03); Gre- gersboda (H. & A. Fries, 19*4/,02); Ins. Ljusterö (S. Ekman, 18°/s83), Bolby. (A. Ekblom, 19*5/,00). — Stockholm, Djur- gàrden, Lilla Sjótullen (K. Fr. Thedenius, 1881), Storángen (A. Hafstróm, 1885). — Södermanland, Strängnäs (E. Kohler, 1886, G. Samuelsson, 19!5/,02), Olivehäll (K. J. Lönnroth, 1844); Kirchsp. Wardinge, Höglund, Waldwiese (J. G. Laurell, 18'4/,98), Svartkärret (J. G. Laurell, 184/398); Kirchsp. Oster- hanninge, Edholmen (L. Ribbing, 18**/;84); Kirchsp. Stigtomta am Pfarrhofe (C. O. Hamnström. 1857); Kirchsp. Bogsta, Uf- dalen (A. Lindström, 18**/;87), Ekla (A. Lindström, 18 44/583). — Östergötland, Kirchsp. Gardeby, Lillàngen (S. Lawski, 197/00); Kirchsp. Flistad, Lokslatt (A. Månsson, 18??/186); Kirchsp. Drothem, Rotenberg (B. Ringström, 185/585); Lin- köping, Djurgardshagen (Agardh, 18??/; 11); Kirchsp. S:t Lars, Tannefors, Risbrinken (H. Dahlstedt, 18°/;90 u. 1911/05); Kirchsp. Wardsberg, Rosenlund (A. R. Dahlgren 18°/;77, 18 73/578 u. 18%/¢98); Kirchsp. Torpa, auf dem Eilande Lilje- holmen bei der Ins. Storön im See Sommen (K. F. Dusén, 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 6. 181°/;70); Omberg (P. Dusén, 181%/;87); bei dem See Tåkern (G. Winbladh, 18**/,88). — Gotland, Skälsö auf dem Meeres- strande (N. Hj. Nilsson, 18?/,82); Wisby, Snäckgärdet (K. Fr. Thedenius, 18 **/673, R. Hartman, 18*/;80); Kirchsp. Bro (Th. Odhner, C. Trägårdh, 1811/94); Kirchsp. Lärbro (C. F. Nyman, 1840); Klintehamn (K. Fr. Thedenius, 18/561 u. 18:5/,73; C. F. Nyman, 184/761); Kirchsp. Hemse (Th. A. Säterwall, 18*4/;84); Kirchsp. Ardre, Waldmoor (F. R. Aulin, 18:1/,90); Kirchsp. Etelhem (J. E. Zetterstedt, 18*/590); Ljugarn (F. R. Aulin, 1854/,90). — Öland, Thorslunda (J. Wickbom, 18?1/;87 u. 181*/;90); Skogby alfvar (N. Hj. Nilsson, 1816/82); Resmo (S. Andersson, 19**/,05). — Småland, Vaster- vik, Gränsö (S. P. Svensson, 19?/,00); Kirchsp. Åby, Horsö (E. W—m, 1944/,66); Kalmar, Stäflö (G. Tiselius, 18*54/;66); Kirchsp. Söderåkra, Kallinge (P. A. Westling, 18**/,78); Jön- köping (K. A. Th. Seth, 1865); Visingsö, Husgärde (J. E. Zetterstedt, 18 !5/;77). — Västergötland, am See Hornborgasjön (C. Staaf, 185/,82); Kirchsp. Sjogerstad, Pikagarden (J. Ti- mander, 18/667); Kirchsp. Dala, Stenásen (G. Dahlström, 1815/96); Kinnekulle (A. H. Cederin, 18*4/;73; K. & F. Ahl- berg, 1877/,88; N. Sylvén, 187/695), Österplana vall (A. H. Östergren, 185/587: N. Sylvén, 185/91). — Västmanland, Malm- berga (K. J. Lónnroth, 1851). — Dalarne, Hedemora (G. A. Ringselle, 194/;02). — Värmland, Karlstad (A. Silvén, 1856). Dänemark, Seeland, Vesterfelled (J. Lange, 18,*/557); Boserup skov, Uferwiese (H. Mortensen, 187?/,66); Dybso fjord, Uferwiese (C. Raunkier,, 18°'/;04); Kjong Mose (C. Raunkier, 19?!/;04). Deutschland, Preussen, Prenzlau i. Hindenburg (Grantzow, 1844/5 78° uw. 1874/5 80). Russland, Kurland, Wiesen am Libauischen See zw. Grobin und Friedrichshain (P. Lackschewitz, 1814/;99); Niederbartau (P. Lackschewitz, 191!9/;04). — Livland »in pratis littoreis Kangis ad »Anting» vicum haud procul a balneis Kemmern» (K. R. Kupffer, Herb. balt. n:o 7116, 18?9/;98); Oesel, 3,5 Werst ab Arensburg occid. versus (C. Skottsberg u. T. Wester- gren, 18??/,99), Arensburg, feuchte lehmige Stellen auf den Wiesen beim Lode'sehen Wald (P. Lackschewitz, Herb. balt. n:o 2656, 19*/;01), Vietrift an der Pedust zw. Arensburg u. Kellamággi (P. Lackschewitz, Herb. balt. n:o 2684, 195/601), Insel Abro, Strandwiesen am W.-Ufer beim Hof (P. Lack- Mg ————-du i t nr DAHLSTEDT, TARAXACUM PALUSTRE IN SKANDINAVIEN. 13 schewitz, Herb. balt. n:o 1584, 19!?/s00), Sworbe, Strand beim Kaugotama-Pank (P. Lackschewitz, 1917/00), Ellerngehölz südlich von Kellamäggi (P. Lackschewitz, Herb. balt. n:o 2692), Ufer des Korrogarro (Kandla-See) bei Mustel (P. Lacksche- witz, 1915/;01). — Estland, Moorwiese bei (Wick) Piwarola (P. Lackschewitz, 195/504). Finnland, Aland, Kirchsp. Jomala, Greggesö—Ramsö (J. M. af Tengstróm), Wiesenhügel nahe am Ufer der Meerenge zw. Österby u. Bolstaholm (A. Arrhenius, 18?!/;98), Móckelo, Holzwiese (H. Lindberg, 19??/,06); Gölby in Norrängen, Holz- wiese (H. Lindberg, 197°/;05); Eckerö, Storby, Vikarna, Holz- wiese (H. Lindberg, 19?*/,06). In seinem: »Versuch eines Verzeichnisses der um Upsala wild wachsenden Pflanzen. 1790. Beitr. zur Naturkunde u. s. w. 1797—1792, führt F. EHRHART ein Leontodon Taraxacum pa- lustre ohne Beschreibung auf. Er zitiert aber eine Stelle aus Linnt’s Reise nach Öland und Gotland,! wo es (S. 62) im Übersetzung heisst: ».. Leontodon I oder Taraxacum wuchs auf einer nassen Wiese mit ganzen Blättern ohne den klein- sten Stachel der Form nach lineari-lanceolata.»? Ich habe schon in Bot. Notiser, 1905, hervorgehoben, dass EHRHART und vor ihm LiNNÉ gerade die im südöstlichen Schweden sehr allgemeine Form der T. palustre-Gruppe gemeint haben muss, die ich a. a. O. und hier oben als T. palustre (EHRH.) ausführlich beschrieben habe. Auf Öland und Got- land, wo LINNÉ dieselbe beobachtete, ist sie sehr verbreitet und besonders tritt in den nassen Kalksümpfen gerade die Standortsform auf, deren Charaktere LINNE a. a. O. erwähnt hat. EHRHART beobachtete seine Pflanze bei Uppsala. Dass er dieselbe mit der von LINNÉ erwähnten Sippe identifizierte, lässt darauf schliessen, dass er die um Uppsala an nassen Standorten vorkommende Form mit ganzrandigen schmalen Blättern vor sich gehabt haben muss. In der Umgegend von Uppsala ist aber bisher keine andere Sippe von der 7’. pa- lustre Gruppe als diese angetroffen worden. Ich bin aus diesen Gründen der Ansicht, dass EHRHARTs Name für diese ostschwedische Art gebraucht werden muss. ‘Cart Linnzr Med. & Bot. prof. Ups. Öländska och Gotländska resa pa Riksens höglofliga ständers befallning förrättad 1741. * Im Original steht: »Leontodon eller Taraxacum växte uti en vat äng med hela blad utan den minsta tagg till formen lineari-lanceolata.» 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:06. Nach vielen Autoren sollte das T. lividum W. & K. mit T. palusire (EHRH.) identisch sein. Ich bin aber zu einer an- deren Ansicht gekommen. Dem 7. palustre fehlt nämlich immer dass Polien. Südöstlich von dem Verbreitungsgebiet derselben kommt eine andere freilich sehr ähnliche Sippe vor, für welche T. lividum W. & K. der richtige Name ist. Ohne Zweifel ist Hedypnois paludosa ScoP. als älteres Synonym desselben anzusehen. Diese Sippe besitzt aber konstant Pollen und scheint dazu etwas abweichende Früchte zu haben. Die beiden hier besprochenen Sippen sind also nicht völlig iden- tisch. Da es sich ausserdem in Kultur herausgestellt hat, dass ein derartiges Merkmal wie das Vorkommen oder Fehlen des Pollens auch zeitlich korstant ist, scheint es mir in phylo- genetischer und pflanzengeographischer Hinsicht zweckmässig, derartige Formen, wie ähnlich sie auch im übrigen sein mögen. mit verschiedenen Namen zu belegen, sei es nun dass sie als verschiedene Arten oder sei es dass sie nur ais Formen nie- drigeren Ranges zu betrachten sind. Ohne Zweifel ist 7. palustre (EHRH.) als eine nördliche pollenentbehrende Form aus dem pollenführenden 7. lividum W.&K. entwickelt. Ebenso verhält sich 7. balticum zu dem südwestlich von demselben verbreiteten T. udum Jorp. und verwandten Arten (z. B. T. depressum GREMLI). Hierbei ist als eine sehr interessante Tatsache hervorzuheben, dass eben bei den beiden nördlichen Formen, die zuletzt aufgetreten zu sein scheinen, dass Pollen ganz unterdrückt worden ist, wäh- rend die südlicheren Formen derselben Verwandtschaftsgruppe, die ausserdem in manchen Hinsichten sich näher an einander reihen, nämlich T. lividwum W. & K. und T. udum JORD. (zu dem ersteren sich auch T. tenuifolium HorPE anreiht) noch mehr oder weniger gut entwickeltes Pollen besitzen. Die meisten von mir gesehenen Exemplare des T'. lividum W. & K., die ich auf Grund vorhandenen Pollens zu dieser Sippe rechne, besitzen etwas anders geformte Zähne als das typische 7. palustre (EHRH.) und nähern sich in dieser Hin- sicht den mit mehr oder weniger triangulären Abschnitten versehenen Formen von 7. udum Jorp. In der Form der Zähne wie auch im Betreff der Früchte steht T. lividum W. & K. dem T. palustre (EHRH.) subsp. lissocarpum am nächsten, die also als ein verbindendes Glied zwischen den genannten Sippen anzusehen ist. 7. palustre (EHRH.) zeichnet sich durch DAHLSTEDT, TARAXACUM PALUSTRE IN SKANDINAVIEN. 13 ihre ganzen linealen bis schmal lanzettlichen Blätter aus, die fast ganzrandig bis kleingezähnt sind mit kurzen dicht ste- henden rückwärts gerichteten Zähnen. Fig. 2. T. palustre (EuRH.) a und b Blätter einer auf nassem Boden (Gotland), c—e einer auf frischem Wiesenboden und f einer auf feuchtem Grasboden gewachsenen Pflanze. An sehr nassen Standorten werden die Blätter (wie Linné a. a. O. bemerkt hat), lineär und ganzrandig (Textfig. 2, a u. b), auf feuchten Wiesen und besonders an humusreichen Standorten werden sie mehr oder weniger breit und deutlich gezähnt (Textfig. 2, c, d, eJ. Im Schatten werden sie auch breit und gleichzeitig wenig gezähnt. Von den folgenden 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 6. Unterarten unterscheidet sich die Hauptform unter anderem dadurch, dass in Kultur oder auf nahrungsreicherem Boden die Blattzähne sich nicht nennenswert verlängern. Bei diesen stehen ausserdem die Zähne mehr entfernt und sind an ihrer Basis breiter. Mit T. crocodes hat T. palustre in den Blättern viele Ähnlichkeiten, bei dem ersteren sind aber, besonders bei kräftig entwickelten Exemplaren die Zähne häufig sehr lang und abwärts gekrümmt, wie dies bei kultivierten Exemplaren der Subsp. concolor sehr gewöhnlich der Fall ist. Im Gegensatz zu T. balticum und T. crocodes ist T. pa- lustre an den äusseren Hüllschuppen gewöhnlich sehr breit und markiert weisslich gerandet und die mittlere dunklere Partie des Rückens wird durch fast gerade Linien gegen die Rander abgegrenzt. Subsp. concolor n. subsp. Folia dentibus sparsis majoribus patentibus instructa, in spec. cultis + triangulari v. uncinato-lobata, lobis in margine superiore sepe dentieulatis, dentibus inter lobos haud raro intermixtis, petiolis et nervo dorsali obscurius purpurascen- tibus. Calathium pure et late luteum, 25—40 mm. diametro. Stylus et stigmata lutei. Ligule sat late, plane, marginales extus stria colorata omnino carentes (v. apice ipso levissime colorata), dentibus + rubris. Achenium obscurius olivaceo-straminum, superne sat longe spinulosum, medio spinuloso-verrucosum, caeterum sat leve v. usque ad basin verruculosum, 3,6—3,s mm. longum, c. 1 mm latum, pyramide, 1,1—1,5 mm. longo basi parce spinu- loso, rostro c. 7 mm. longo, pappo albo. Ceterum e. f. prim. congruit. Verbreitung: Schweden, Uppland, Uppsala (ex. herb. E. Fries) — Östergötland, Kirchsp. S:t Lars, Tannefors, Risbrinken (H. Dahlstedt, 185/690 u. 191/505); Kirchsp. Flistad, Lokslatt (A. Månsson. 1827/;86). — Småland, Visingsö oberhalb Hus- garde (J. E. Zetterstedt, 185/577). a eC DAHLSTEDT, TARAXACUM PALUSTRE IN SKANDJNAVIEN. 15 Russland, Estland, Moorwiese bei (Wick) Piwarola (P. Lackschewitz, 197/;04). Fig. 3. T. palustre (Euru.) subsp. concolor Dahlst. a und b Blätter einer spontanen Pflanze aus Östergötland in Schweden, c—e Blätter einer aus Früchten von dem obengenannten Fundort erzogenen Pflanze. Diese Sippe unterscheidet sich, wie ich in Kultur habe kon- statieren können, von T. palustre vor allem dadurch, dass den randständigen Blüten stets der gefärbte Streifen fehlt. Aus- serdem habe ich während verschiedener Jahre (1890 und 1905) T. palustre und subsp. concolor an einem und demselben Stand- 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 6. orte neben einander wachsend beobachtet, wobei ich sie stets an den genannten Merkmal habe erkennen kónnen. Schon an ihrem natürlichen Standort haben sie einige leicht zu er- kennende Verschiedenheiten in Bezug auf die Blátter auf- zuweisen. Während diese bei dem ersteren eine graulich grüne Farbe besitzen und entweder fast ganzrandig sind oder kleine gedrängte rückwärts gerichtete Zähne besitzen, sind sie bei der Unterart heller grün und die Zähne sind entfernter sitzend breiter und deutlich abstehend (Textfig. 3, a,b). In Kultur nehmen die Zähne bei T. palustre an Grösse wenig zu. Bei der Unterart aber werden ihre Spitzen mehr oder weniger ausgezogen und stärker rückwärts gekrümmt (Textfig. 3, c, d, eJ, und häufig wird der obere Rand derselben mit einigen kleinen spitzen Zähnen versehen. Die Früchte sind bei der Unterart nach oben mit längeren Stacheln versehen; diese steigen, wenngleich kürzer, weit herunter und kommen gewöhnlich als Höckerchen bis zur Basis vor. Subsp. lissocarpum n. subsp. Folia lineari-lanceolata, subintegra v. parce — sparsim dentata, dentibus mediocribus patentibus sepe unguiculatis — longis v. in spec. cultis sepe longissimis, patentibus — por- rectis, angustis, in margine superiore interdum iterum parce denticulatis, dentibus parvis seepe intermixtis. Pedunculi validi, longi, erecti, medio praesertim crassiores, inflati. Involucrum magnum, crassiusculum — crassum, squamis exterioribus ss»pius latissime, ovate. Calathium multiflorum, sat plenum. Ligule late, plans, marginales extus stria lata, fusco-pur- purea notate. Achenium + fusco-stramineum — olivaceo-stramineum ab apice ad medium v. paullo infra medium + verruculosum v. apice etiam parce et brevissime spinulosum, ceterum leve, 4—4,5 mm. longum, 1,25 mm. latum, ad medium latissimum, pyramide 1,2—1,3 mm. longo’conico, sensim in fructum abe- unte, rostro 6,5—7,5 mm. longo, pappo albo. DAHLSTEDT, TARAXACUM PALUSTRE IN SKANDINAVIEN. 17 Verbreitung. Schweden, Gotland, Mä- stermyr. — Öland, Skogsby alvar (N. Hj. Nilsson, 18 16/, 82); Kastlösa (R. Sterner, 19°*/;04); Tveta (C. O. U.Montelin, 18??/;81); Kalkstad (Joh. Eriksson, 19 9/06). Deutschland, Branden- burg, Potsdam in pratis palustribus apellatis »Gol- mer Bruch» (K. E. Gallapf, 195/505). Diese Sippe ist weniger durch das Aussehen als dureh die anders ausgebil- deten Früchte von den vorhergehenden verschie- den. Die Blátter sind bei spontanen Exemplaren häufig fast ganzrandig oder mit vereinzelten län- geren oder kürzeren Zäh- nen versehen. In Kultur und wahrscheinlich auch in der Natur auf nahrungs- reichem Boden verlängern sich dieseZähne bedeutend. Sie bekommen dann eine sehr breite Basis mit lang ausgezogenen, abwärts oder aufwärts gerichteten scharfen Spitzen. An den beiden Rändern sind sie mehr oder weniger konkav (Textfig. 4). Die Kopf- 5 : me F Fig. 4. T. palustre (EHRH.) susp. lissocar- stiele sind ungewöhnlich pum Daurst. a Blatt einer spontanen kräftig entwickelt, an der Pflanze von Öland, b und c Blätter Mitt NER d 3 einer aus Friichte von Gotland tte senr dick und wie erzogenen Pflanze. Arkiv für botanik. Bd 7. N:o 6. lo 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 6. aufgeblasen. In Kultur tritt eine sehr grosse habituelle Ver- schiedenheit gegen die oben besprochenen Sippen auf. Alle drei sind im Bergianschen Garten in Stockholm neben ein- ander auf einem und demselben Boden kultiviert worden. Die Hauptform und die Unterart concolor sind hier von niedrigem Wuchs mit kurzen Kopfstielen, die häufig zum grössten Teil wie die Blätter an den Boden angedrückt sind. Bei der subsp lissocarpum aber sind die Stiele grob, lang und steif aufge- richtet und die Blatter aufstehend. Sie bietet hierdurch ein von den übrigen Formen sehr abweichendes Aussehen dar. Die Hüllen sind desgleichen durchschnittlieh gróber als bei der vorhergehenden, die àusseren Hüllschuppen viel breiter und die Körbchen viel dichter. In Bezug auf die Frucht ist Subsp. lissocarpum von T. palustre und Subsp. concolor sehr verschieden. Diese ist bei der ersteren grösser, hat ihre grösste Breite etwa: im der Mitte und ist nach oben zu nur undeutlich stachelig, im übrigen zum grössten Teil glatt. 4. T. crocodos n. sp. Radix crassa badio-fusca, in rhizoma breve abiens. Folia exteriora parva, angusta, linearia, subintegra — parce denticulata, intermedia linearia — lineari-lanceolata rarius. subintegra, vulgo sparsim — crebre, ssepius conspicue, haud raro longe et + inequaliter, patentim et ssepius hamato-den- tata, glabra, ssepius longe et anguste petiolata, petiolis et nervo dorsali + obscure purpureo-violascentibus, livido-vire- scentia. Pedunculi crassiuseuli, vulgo erecti, rarius decumbentes, + eupreo-colorati, glabri, folia sequantes v. ssepius + super- antes. Involucrum crassum — crassiusculum, breve, basi anguste —late ovata v. subtruncata, fusco-virescens. Squame exteriores adpresse, ovato-lanceolat&, breviter acuminate, acumine obtuso + roseo-colorate, anguste albido- v. roseo-marginatz, apicem versus + fusco-purpuree v. omnino hepatico-purpuree, interiores latiuscul, apice leviter colorate. Catathium nondum apertum. Ligule marginibus involute (nondum aperte et plane) crocee, marginales extus stria saturate rubro-purpurea notate. Anthere pallide, polline carentes. DAHLSTEDT, TARAXACUM PALUSTRE IN SKANDINAVIEN. 19 Stylus luteus et stigmata virescentia minus evoluti, in- elusi. Achenium fuscostramineum, apice spinuloso-muricatum et muricato-squamulosum, czeterum usque ad basin + verrucu- losum, 3—3,2 mm. longum, 1—1,» mm. latum, pyramide longo c. 2 mm. inferiore parte + spinuloso, rostro c. 6—7,25 mm. longo. Verbreitung. Schweden, Härjedalen, zwischen Langa und Funäsdalen (Gunnar Andersson u. Selim Birger, 19?!/;00). — Jämtland, Kirchsp. Undersåker (M. Elfstrand, 1855/81), am Ufer des Sees Äresjön (Hj. Hafström, 182/398), Åreskutan (C. Indebe- tou, 18??/,83); Kirehsp. Frostviken, Gäddede (A. Winnberg, 18°°/,82); Kirchsp. Hammerdal, Viken (M. Jonsson, 18 ?3/; 82); Stugun (A. Winnberg, 1877/93); Kirchsp. Brunflo, Torvalla am Ufer des Sees Storsjön (G. Ekberg, 18**/;86); Kirchsp. Nas, Mansta (O. Edström, 18+/;90), beim See Storsjön zw. Orrviken u. Sunne (Beurling, 18:*/43); Kirchsp. Norderö, Onsta am Ufer des Sees Storsjön (Fl. Behm, 18:588; H. Dahlstedt, 1917/05); Ins. Rödön im See Storsjön, Wike (N, M. Ostgren, 1872/83); Ins. Frösön im See Storsjön (S. Alm- quist u. F. Kempe, 1868; F. Ahlberg, 1844/57; G. Lindholm, 18:*/,83), auf einer Insel im See Storsjön (K. A. Th. Seth, 184/577); Östersund (C. J. Lalin, 18:5 81; H. Dalén, 189/; 89). — Medelpad, Kirchsp. Borgsjö (C. Reuterman, 18 !/; 60), Par- teboda (M. Jonsson, 184/680 u. 184/83); On, Storón (E. Col- linder, 19!7/;04), Prestmyrsudden u. Prestmyren (E. Collinder, 197/504 u. 191/305). — Ångermanland, Kirchsp. Täsjö, Löf- viken (R. Fristedt u. C. P. Laestadius, 1855/56). — Ume Lapp- mark, Asele am Flusse Angermanelfven (P. F. Lundquist, 1887). Norwegen, T’hrondhjems Amt, Roras in Tamneset an den Ufern des Sees Aursand (Th. Krok, 18!?/,98), am Ufer des Sees Aursand (A. Landmark, 19/504). T. crocodes ist eine der am eigentümlichsten ausgebildeten unter den hier behandelten Sippen. Habituell kommt sie dem 8. palustre am nächsten. In Bezug auf die Bezahnung der Blatter weicht sie von demselben ab durch entfernter 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 6. sitzende Zahne, die mehr abstehend sind und bei kräftigen Individuen häu- fig sehr lang und schmal werden mit rückwärts ge- richteten Spitzen (Textfig. 5). Die Blattfarbe ist et- was dunkler graulich grün und die Mittelrippen sowie die Blattstiele sind mehr rotviolett gefärbt. Be- treffs der Hüllen unter- scheidet sich die hier in Rede stehende Sippe da- durch dass die scariösen Ränder der äusseren Hüll- schuppen schmäler sind und gegen den dunkleren Rücken undeutlicher ab- gegrenzt sind. Die Blüten sind jedoch im höchsten Grade abweichend. Der Farbe nach sind sie bei- nahe safrangelb (nicht hell- gelb wie bei T. palustre) und die Zungen sind an den Rändern eingerollt, öffnen sich niemals son- dern werden in dieser Ge- stalt von der reifenden Frucht abgeworfen. Wie bei den übrigen skandi- navischen Sippen dieser Gruppe fehlt Pollen voll- ständig. Der Griffel ist schwach entwickelt und Fig. 5. 7. crocs Damen; Mu yo stets eingeschlossen, was nerer Blatt einer kräftigen Pflanze aus zur F olge hat, dass die im Norderö in Jümtland, e Blatter einer übrigen kleinen Narben Pflanze aus Härjedalen. 2 h 5 sich nicht auseinander spreizen. DAHLSTEDT, TARAXACUM PALUSTRE IN SKANDINAVIEN. 2l Die hier besprochenen Sippen gehören einer und derselben sehr engen Verwandtschaftsgruppe an. Obwohl sie einander sehr nahe stehen, sind sie doch, wie aus dem obengenannten hervorgeht, systematisch gut zu unterscheiden. Jede derselben nimmt auch ein charakteristisch abgegrenztes Verbreitungs- gebiet ein (vergl. die Karte, Taf. IV). Alle sind ohne Zweifel in dem skandinavischen Floren- gebiet oder in den nächsten Umgebungen desselben am Süd- oder Ostrande der Ostsee entstanden. Die nächsten Ver- wandten sind im Süden und Südosten von ihnen verbreitet. Ich will hier noch einmal bemerken, dass bei allen skan- dinavischen Sippen dieser Gruppe das Pollen immer fehlt. So verhält es sich z. B. bei 7. palustre (EHRH.), während die nächste südostlich von demselben verbreitete Verwandte: T. lividum W. & K. nach dem von mir gesehenen Material im- mer Pollen besitzt, ebenso mit T. balticum DAHLsT., dessen nächste Verwandte 7. udum JORD und nahestehende Sippen (wie T. depressum GREMLI) stets mit Pollen versehen sind. Dasselbe ist auch der Fall mit T. tenuifolium HorPE, das nahe mit T. lividum W. & K. und ebenso mit T. palustre (EHRH.) verwandt ist, dessen schmal- und ganzblätterigen Modifikationen es häufig habituell täuschend ähnlich sehen kann. Es muss ferner hervorgehocen werden, dass einerseits T. palustre (mit: seinen Unterarten) sowie T. crocodes (die ohne Zweifel alle aufs engste mit einander verbunden sind) anderseits T. balticum unter einander grössere Verschieden- heiten in der Blattform zum Teil auch in der Frucht aufzu- weisen haben als 7. lividum und T. udum (mit T. depressum) unter einander. Die beiden letztgenannten Sippen nähern sich einander nicht nur in Bezug auf die Form der Blattzáhne und Blattabschnitte sondern auch durch das Vorkommen des Pollens. Die kleinen triangulären Zähne des 7. lividum scheinen hauptsächlich nur der Grösse nach von den kürzeren oder längeren triangulären oder deltoidischen Lappen des 7. udum und Verwandten verschieden zu sein. T. tenuifolium und T. depressum sind die in entgegengesetzten Richtungen entwickelten Extreme der genannten Sippen. Bei den skan- dinavischen Sippen sind diese beiden Variationsrichtungen noch stärker ausgeprägt, wobei die bei 7’. udum (und Ver- wandten) weniger scharf hervorgehobene Lappigkeit der Blätter 29 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 6. bei T. balticum noch stärker entwickelt worden ist, während T. palustre und Verwandte eine kürzere und dichtere Bezah- nung erhalten haben. T. palustre (EHRH.) nimmt in Schweden ein Verbreitungs- gebiet von beinahe triangulürer Form ein (vergl. die Karte 3, Tafel IV!), das mit seiner breiten Basis làngs der Ostsee von zwei von Gäfle in Gästrikland und Söderäkra in Smäland nach Karlstad in Wermland gezogenen Linien begrenzt ist. Ausserhalb dieses Gebietes kommt diese Art in Schweden nur auf den Inseln Oland und Gotland vor. Sie ist weiter auf der dänischen Insel Seeland, in Deutschland in der Prov. Preussen, in Russland in Kurland sowie an vielen Fundorten in Livland besonders auf der Insel Oesel und schliesslich auf den Älands-Inseln gefunden worden. Sie kommt weder in Finnland noch in Dänemark westlich von Seeland vor. Im ganzen Norwegen fehlt sie auch vollständig. Ohne Zweifel deutet diese Verbreitung darauf hin, dass T. palustre (EnRH.) von Osten her nach Schweden eingewan- dert sein muss. Wie ich schon hervorgehoben habe, ist T. lividum W. & K. ohne Zweifel als die nächste Verwandte derselben anzusehen. Diese Sippe hat ihr hauptsächliches Verbreitungsgebiet in den oesterreichisch-ungarischen Ländern, kommt jedoch ausserhalb dieses Gebietes bis in die Nahe der Ostsee vor z. B. bei Berlin. Wie weit sie nach Osten und Westen geht, kenne ich aus Mangel an Material nicht und auch nicht wie weit sie nach Norden hin nach den baltischen Pro- vinzen verbreitet ist. Jedenfalls gehóren alle von mir aus Kurland und Livland untersuchten Exemplare dem 7’. palustre (EHRH.) an. Weiter ist zu nennen, dass T. palustre (EHRH.) Subsp. lissocarpum, das bisher nur an einigen wenigen Fundorten auf den Inseln Óland und Gotland sowie im nórdlichen Deutsch- land gefunden worden ist, eine Mittelstellung zwischen 7’. palustre EHRH. und T. lividum W. & K. einnimmt. Es ähnelt nämlich dem ersteren durch das Fehlen des Pollens, dem letsteren in der Blattform und durch die Skulptur und Form der Früchte. Aus den angeführten Gründen halte ich es für sehr wahr- scheinlich, dass 7. palustre (EHRH.) zuerst an der südlichen Küste der Ostsee aus einer Form des T. lividum W. & K. DAHLSTEDT, TARAXACUM PALUSTRE IN SKANDINAVIEN. 23 sich entwickelt hat und weiter dass es gegen Norden zu nach den baltischen Provinzen und gegen Westen zu nach den dänischen Inseln gewandert ist. Von Dänemark kann 7. palustre (EHRH.) nicht nach Schweden eingewandert sein; es sind nämlich keine Spuren desselben im westlichen Schweden ‘oder in Schonen angetroffen worden. Auch im finnländischen Festlande ist es nicht beobachtet worden, ist aber auf Äland keineswegs selten. Da es also sowohl in Finnland als auch im südwestlichen Schweden vollständig zu fehlen scheint, da- gegen im östlichen Schweden ein gut umgrenztes Verbrei- tungsgebiet besitzt, das nebenbei an der Ostsee seine grösste Breite hat, und ausserdem in den baltischen Provinzen Kur- land und Livland ziemlich verbreitet ist, scheint mir dies alles dafür zu sprechen, dass es ehemals über die Ostsee ein- gewandert ist. Ich halte auch für wahrscheinlich, dass die in Rede stehende Art eher von Schweden als von den bal- tischen Provinzen nach Äland gewandert ist. Diese Verbreitung hat nämlich viele Ähnlichkeiten auf- zuweisen mit dem Verhalten mehrerer ostschwedischen Hiera- zien, von denen einige auch in den baltischen Provinzen (zum Teil auch in Norddeutschland) vorkommen und die auf Äland, teilweise auch im südwestlichen Finnland verbreitet sind. Von einigen derselben ist zu behaupten, dass sie zuerst von Osten her nach Schweden, und von da über Äland nach Finnland ge- wandert sind. Von Hierazien die in ihrer Verbreitung mit 7. palustre (EHRH.) sehr gut übereinstimmen möchte ich hier H. pratense Tausch (H. collinum GOoEHN. nach Nac. & PETER) nennen. Diese Art hat ihr gegenwärtiges Verbreitungszentrum in Mit- teleuropa. Einzelne Formen gehen bis nach den Rheinländern und durch Norddeutschland bis nach Dänemark. Ein Fundort ist in Schonen bekannt. Nordöstlich und nördlich ist die Art bis in die baltischen Provinzen angetroffen, wo sie an mehreren Fundorten in Kurland und Livland (besonders auf ‘der Insel Oesel) massenhaft vorkommt. Weiter ist sie aus dem südlichen Finnland (mit Aland) bekannt. In Schweden tritt sie in einem begrenzten Gebiet auf, das den südöstlichen Teil von Östergötland und den nordöstlichen Teil von Smä- land umfasst und dessen westliche Spitze im südlichen Öster- gótland (Ydre) und angrenzenden Teilen von Smaland liegt. 24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 6. Dazu kommt sie auf Gotland vor. Nach dieser Verbreitung zu urteilen scheint also H. pratense TauscH sich betreffs ihrer Einwanderung wie T7. palustre (EHRH.) zu verhalten. Es fragt sich nun, während welcher Zeit 7. palustre nach Schweden eingewandert ist. Diese Frage ist esaber gegenwärtig nicht möglich mit einiger Sicherheit zu beantworten. Als einen Beitrag zur Lösung derselben möchte ich folgende Tatsache anführen. 'Ein Blick auf die Karte (Tafel IV, 3) zeigt, dass das Verbreitungsgebiet des T. palustre in Schweden innerhalb des südlichen Waldgebietes liegt. Betreffs der Zeit, während welcher die Einwanderung stattgefunden hat, sind zwei Alter- native denkbar. Entweder ist die besprochene Art mit der Eichenwaldflora von Süden her nach Schweden eingewan- dert oder von Osten her gleichzeitig mit der Fichte, mög- licherweise etwas später als dieselbe. Die erstere Alternative scheint mir nicht zutreffend, denn in diesem Falle würde ihr Verbreitungsgebiet unzweifelhaft eine ganz andere Gestaltung haben. Sie würde dann ebenso gut im südwestlichen Schweden und südlichen Norwegen vorkom- men, von wo sie aber gegenwärtig ganz ausgeschlossen ist, obwohl sie an so naheliegenden Fundorten, wie auf der dänischen Insel Seeland gefunden worden ist. Es bleibt alsdann nichts anderes übrig als anzunehmen, dass sie gleich- zeitig mit der Fichte oder später eingewandert ist. Dafür spricht auch ihre Verbreitung ausserhalb der skandinavischen Halbinsel. Über die Einwanderungswege der Fichte nach Sehweden ist indessen bisher nichts sicheres bekannt. Es wird, wie bekannt angenommen, dass sie sich nórdlich vom bottnischen Meerbusen oder über Kvarken vielleicht auch über die Alands- Inseln aus Finnland nach Schweden verbreitet hat. Wenn man aber in Betracht zieht, dass T. palustre nicht in Finn- land vorkommt, dass sein Verbreitungsgebiet in Schweden sich nach Westen hin allmählich schmälert, seine grösste Breite aber an der Ostseeküste hat und dass die Art wiederum in den Ostseeprovinzen Russlands allgemein verbreitet ist, so scheint mir dies alles dementgegen zu sprechen, dass sie aus Finnland über die Alands-Inseln nach Schweden gewandert ist. Denn hatte sie einst auf dem finnlündischen Festlande gelebt, so wäre es schwer zu erklären, warum sie gerade hier ——— DAHLSTEDT, TARAXACUM PALUSTRE IN SKANDINAVIEN. 25 später ausgestorben sein sollte.' Die Einwanderung des T. palustre nach Schweden über die Ostsee scheint mir also nicht unwahrscheinlich. Wie diese Verbreitung stattgefunden hat, ob die erwühnte Art in Gesellschaft mit der Fichte oder ob sie etwas später oder früher ihre Wanderung ausgeführt hat, muss bis auf weiteres dahingestellt bleiben. Die beiden Unterarten lissocarpum und concolor, welche innerhalb des Verbreitungsgebietes der Hauptform vorkom- men, sind mit dieser zusammen gewandert. Was T. balticum Dautst. anbelangt, so besitzt diese Sippe ein von T. palustre sehr abweichendes Verbreitungsgebiet, wie aus der Karte (Taf. IV, 4) ersichtlich ist. Diese Sippe ist in Schweden von Gäfle längs den Ost- und Südküsten Schwedens bis nach der westlichen Küste von Schonen ver- breitet, kommt weiter auf den dänischen Inseln vor, tritt darauf an der Westküste von Schleswig-Holstein an einigen Stellen sowie längs der Nordküste Deutschlands auf und ist weiter in den baltischen Provinzen angetroffen worden. In Finnland kommt T. balticum an einigen Fundstätten an der Südwestküste vor und ist auf den Alands-Inseln an sehr zahlreichen Fundorten beobachtet und gesammelt worden. Diese Verbreitung scheint mir anzudeuten, dass der Ur- sprung dieser Art ein anderes ist als der des T'. palustre, und zwar ein westlicherer. Tatsächlich kommen im südwestlichen Deutschland, in der westlichen Schweiz und im östlichen Frankreich einige Sippen vor, wie T. udum JorD. und T. depressum GREMLI die nach meinen Untersuchungen eine sehr nahe Verwandtschaft mit T. balticum aufzuweisen haben. Ausserdem sind an der Nordostgrenze der Verbreitungsgebiete dieser Sippen an einigen Fundorten (z. B. in der Pfalz, in Thüringen u. a. St.) Sippen angetroffen worden, die eine wahre Mittelstellung zu 7. balticum einnehmen. Sie unterscheiden sich von der letzteren hauptsächlich durch das Vorhanden- * Das Vorkommen einer dem T. palustre so nahestehenden Art wie T. crocodes auf einem Gebiet, das aber gegenwärtig mit dem Verbreitungsgebiet der ersteren in keinem Zusammenhang steht, könnte möglicherweise darauf hindeuten, dass die Urform der beiden Sippen sich noch früher (z. B. etwas vor der Einwanderung der Fichte) nach Schweden verbreitet habe, und dass die Verschlechterung des Klimas Anlass zur Ausbildung einer nörd- lichen besser angepassten Art (T. crocodes) gegeben habe, während die südlichere und ältere Form unberührt blieb und später eine Beschränkung ihres ursprünglichen Gebietes erlitt. Aber auch in diesem Falle bleibt es schwer zu erklären, warum sie sich nicht im südlichen oder südwestlichen Finnland beizubehalten vermocht hat. 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 6. sein von Pollen und durch kürzere an ihrer Basis breitere Blattlappen. Hie und da trifft man aber Modifikationen von T. balticum (z. B. in den Ostseeprovinzen), die in ihrer Blatt- form nur schwer von den genannten Formen zu unterscheiden sind. Aus irgend einer derartigen Form hat sich T. balticum, mutmasslich im Westen der norddeutschen Küstenländer aus- gebildet. Von hier hat dasselbe zwei Wege hei seiner Wan- derung eingeschlagen, teils längs der Westküste von Schleswig- Holstein über die dänischen Inseln nach Schonen, und weiter längs der schwedischen Ostseeküste, von wo es über die Älands-Inseln nach Finnland gelangt ist, teils hat es sich längs der deutschen Nordküste nach den baltischen Provinzen Russ- lands hin verbreitet. Betreffs der Wahl von Standorten zeigt sich T. balticum gegenwärtig als echte Meeresstrandpflanze. Mit Rücksicht auf dieses Verhältnis und die geschlossene Verbreitung rings- um die Ostsee halte ich es für nicht unwahrscheinlich, dass die Einwanderung dieser: Sippe stattgefunden hat, als der Ancylus-See im Begriff war in das Littorina-Meer überzu- gehen." Was zuletzt T. crocodes betrifft so ist das Verbreitungs- gebiet derselben sehr bemerkenswert. Sie kommt in Schweden in den Landschaften Härjedalen, Medelpad, Jämtland und Ängermanland sowie im südlichen Teil von Äsele Lappmark vor, d. h. sie ist längs den Flussgebieten von Ljusnan, Ljun- gan, Indalselfven und Ängermanelfven verbreitet. Dazu tritt sie in Norwegen an den Ufern des Sees Aursand auf nicht weit von der Grenze gegen Härjedalen. Dies ist der einzige Fundort einer palustre-ähnlichen Sippe in Norwegen. Ausser- halb dieses Gebietes ist sie weder in Schweden noch in Nor- wegen gefunden worden (vergl. die Karte 1, Tafel IV !). Von Finnland ist sie bisher noch nicht bekannt. Sie muss also bis auf weiteres als eine für die skandinavische Halbinsel ende- mische Art angesehen werden. Mit T. palustre besitzt sie unzweifelhaft eine sehr nahe Verwandtschaft und allem Anschein nach hat sie sich einst in verhältnismässig später Zeit aus demselben entwickelt. ' Einige in letzter Zeit nicht mehr bestätigte Funde von 7’. balticum auf Wisingsö im Wettern, sowie einige hier nicht erwähnte noch näher zu prü- fende Funde derselben Art in der Nähe von Uppsala und in Östergötland scheinen als Relikte aus dieser Zeit gedeutet werden zu kónnen. DAHLSTEDT, TARAXACUM PALUSTRE IN SKANDINAVIEN. 27 Diese Entwicklung hat mutmasslich stattgefunden, nachdem die Einwanderung der Fichte begonnen hatte oder méglicherweise zu Ende der Eichenperiode, als die Verschlechterung des Klimas schon merkbar wurde. Die Verschiedenheiten gegen T. palustre (EHRH.) sind indessen, wie ich vorher hervorgehoben habe, der Art, dass T. crocodes als eine von demselben gut getrennte Art aufrecht gehalten werden muss. Unzweifelhaft hat sich 7. crocodes den klimatologischen . Verhältnissen sehr gut angepasst. Die Reduzierung der Blüten- teile ist nämlich bei keiner anderen mir bekannten Taraxacum- . Art in so hohem Grade durchgeführt, wie bei dieser. Es kommen also in Skandinavien drei Arten der T. pa- lustre-Gruppe vor, von denen 7. balticum DAHLST. und T. palustre (EHRH.) mit ihren Unterarten auf Verschiedenen Wegen nach der skandinavischen Halbinsel eingewandert sind, während T. crocodes DAHLsT. endemisch ist und mutmasslich in verhältnissmässig später Zeit aus der letzteren entstan- den ist. 28 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 47. N:O 6. Erklärung der Tafeln. TABLE Taraxacum balticum DAHLsT. a. Blatt einer im Bereianschen bot. Garten in Stockholm kultivierten Pflanze, 4/1. b. Blatt einer auf festem nassen Boden gewachsenen Pflanze, 1/1. c. Blütenköpfehen einer kultivierten Pflanze, 1/1. d. Verblühtes Köpfchen einer kultivierten Pflanze, 1/1. e. Aussere Hüllschuppe einer spontanen Pflanze, ?/ı. f. Randständige Blüte von aussen gesehen, */ı. v. Randständige Blüte schief von vorn gesehen, */1. h. Achenium der f. vulgare, ?;» (cfr. S. 99). Taraxacum palustre (Euru.) Subsp. concolor DAHLST. i. Randstindige Blüte von aussen gesehen, */i. k. Randständige Blüte von vorn gesehen, #/ı. TAFEL II. Taraxacum balticum DAHLST. a und b. Blätter einer auf nassem Meeresstrande gewachsenen Pflanze. c bis e. Blätter einer auf feuchtem nahrungsreichen Boden gewach- senen Pflanze. f. Inneres Blatt einer auf festem frischen Gartenboden kultivierten Pflanze. v. Mittleres Blatt derselben Pflanze wie f. i, k. Blätter einer auf humusreichem festen Boden gewachsenen Pflanze. Natürliche Grösse. DAHLSTEDT. TARAXACUM PALUSTRE IN SKANDINAVIEN. 29 TAFEL IH. Früchte mit Schnabel und Pappus (*/1) und ohne Schn. und Pappus (29/1) von: 1. Taraxacum balticum Danust. 2. » palustre (Kuru). d. palustre (Kuru.) subsp. concolor Danrsr. 4. palustre (Euru.) subsp. lissocarpırm DAHLST. 5. crocodes DAHLST. Tafel IV. Karten über die Verbreitungsgebiete von: 1. Taraxacum crocodes DAHLsT. 2. Taraxacum palustre (Eunm.) subsp. lissocarpum Danrsr. (|) und subsp. concolor DAHLST. (—). 3. T. palustre (Euru.). 4. T. balticum Danrsr. Tryckt den 1 november 1907. Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.- B. -— i L AM SER » ^ T Tu * i) Se ng Pid (rt Sc ie AJ y rsa) NV ARKIV FOR BOTANIK. Bd 7. N:o 6. Taf. 1. pm Ljustryck Justus Cederquist, Sthlm. a—h. Taraxacum balticum DaHLsT. i, k. Taraxacum palustre (EHRH.), subsp. concolor DAHLST. ^ = e a w 3 " i | N uU van m. x i | ] / . I ! a D = i - cT D " T 4 ^ n f i D í LI \ . EI e 1 ; M > í N " ir u , o | 25 ! sun E NY iv D 4 ! d x ‘ = wur th t 1 u "aw o " , y ja 3 [E | ui. 5 FE | , D e / E M NT. a” f^ | ; u .- q 3. Taf. N:o 6. ARKIV FOR BOTANIK. Bd 7. RENTEN Nine a RE PUn [Mm As DE 3. T. p. subsp. concolor T. crocodes DAHLST Repr. o. tr. J. Cederquist, Sthlm. 9. T. palustre (EHRH.). T. balticum Dantst. 2. 4. T. p. subsp. lissocarpum DaRHLsT. DAHLST. li ARKIV FOR BOTANIK. T. pal. subsp. lissocarpum DAHLST. — T. pal. subsp. concolor DAHLST. Repr. o. tr. J. Cederquist, Sthlm. T. palustre (EHRH.). T. balticum DAHLST. * 9/; ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:o 7. Nagra anmärkningar om Skanes mesozoiska Equisetaceer. Förelöpande meddelande. Af THORE G. HALLE. Meddelad den 11 september 1907 genom A. G. NATHORST. Sedan en längre tid har jag varit sysselsatt med att be- arbeta de rikhaltiga samlingar af Equisetaceer fran Skänes kolförande bildningar, som finnas förvarade i Riksmuseets af- delning för fossila växter. Pa grund af atskilliga omständig- heter har det fullständiga offentliggörandet af dessa under- sökningar mäst uppskjutas pä en tid, och det har därför synts mig lämpligt att i denna form meddela nägra af de viktigare fakta, utan att härtillnu anknyta nägon utförligare diskussion om desamma. Efterföljande anmärkningar äro helt och hållet hämtade ur den fullständigare uppsats öfver detta ämne, som inom ej alltför läng tid torde föreligga färdig. Beträffande afbildningar liksom beskrifningar af de forekommande arterna och äfven litteraturanmärkningar o. d. mä därför hänvisas till nàmnda uppsats. Af Equisetaceer äro för närvarande fran Skanes Rhät- Lias urskilda nio arter samt därjämte tvenne typer af isolerade sporangieställningar, hvilka ej kunna sammanföras med de Arkiv för botanik. Bd 7. N:o 7. 1 9 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:o 7%. pa vegetativa karaktärer uppställda arterna. Endast en mindre del at dessa arter äro emellertid hittills beskrifna. Åtta arter komma på släktet Hquisetites STERNBERG, hvilket omfattar former, som ej väsentligt skilja sig från de nutida Equisetum-arterna. Den nionde är den genom NATHORSTS arbeten väl bekanta Schizoneura hoerensis SCHIMPER. Det af SCHIMPER uppställda släktet Schizoneura omfattar enligt hans diagnos Hquisetum-artade växter, som på ett yngre stadium hade rundt stammen sammanhängande, hela blad- slidor, hvilka emellertid sedermera mer eller mindre oregel- bundet klöfvos i bladlika segment. Dessa blad kunde allt efter den olika graden af uppdelning hafva en eller flera nerver hvardera; då klyfningen gick som längst, uppkommo långa, gräslika, 1-nerviga blad, ofta af betydlig längd. Typiska representanter för Schizoneura äro bland andra Sch. gondwa- nensis FEISTM. och Sch. paradoxa SCHIMP. Dessa visa alla stadier af uppdelning af bladslidan, fran tvenne breda, mot- satta, mangnerviga segment anda till en mangtalig krans af smala, gräslika, 1-nerviga blad. Hos Schizoneura hoerensis och äfven hos andra närstäende arter träffas däremot alltid langa (12 cm. och mera), fria blad med konstant en enda nerv. Sä är äfven fallet pa de yngsta grenarna, och det finns ej nägot skäl, som talar för att bladen nägonsin varit förenade till en sammanhängande slida. Dessa arter bilda tydligen en ganska fristaende grupp, och det har fran flera hall framhallits, att de mähända rätteligen ej borde föras till Schizoneura, da detta släktes hufvudkaraktür saknas hos dem. I öfverensstämmelse härmed för jag afsedda arter i min utförligare uppsats till ett nytt släkte, Neocalamites. Detta skulle dà utmärkas huf- vudsakligen af de alltid fran hvarandra fria bladen. Genom denna karaktär erbjuda hithörande vaxter en afse- värd likhet med de bladbärande grenarna af den paleozoiska tidens Calamiter, t. ex. af släktet Asterophyllites. Men denna likhet ar ej den enda. Afven den anatomiska byggnaden foreter vissa drag, som erinra om de paleozoiska formerna. Särskildt gäller detta bladspärens förhållande. Hos Equisetum intrader som bekant fran hvarje blad ett enkelt karlknippe i stammen. Det lóper sedan fritt ned genom ett internodium och delar sig vid närmast undre nod i tvà strängar, som förena sig hvardera med ett af de vid denna led inträdande bladsparen. Kärlsträngarna i tvà pa hvarandra följande in- HALLE, NAGRA ANM. OM SKANES MESOZOISKA EQUISETACEER. 3 ternodier alternera regelbundet med hvarandra, och hvar och en genomlöper endast ett internodium. Hos Calamiterna följer val förloppet af bladspärsträngarna i stort samma grundplan, men i motsats till den nästan diagrammatiskt enkla anord- ningen hos Zqwisetum ar byggnaden vanligen mera kompli- cerad. Kärlknippena alternera ej alltid, därjämte grena de sig pa olika sátt vid noderna, och slutligen ga de ofta genom flera internodier. Pa stammarna af Schizoneura hoerensis finnas längsgäende ribbor, hvilka, sasom äfven antydes af den struktur, den kolvandlade substansen visar under luppen, motsvara växlingen af kärlknippen och märgsträlar. Da vid lederna ärr efter bladen kunna iakttagas, visar det sig, att de ej äro af samma antal som ribborna utan alltid färre. För- hällandet mellan bladärr och ribbor är vanligen omkring 1 : 2,5. For sa vidt som kärlknippena alla äro bladspärsträngar, máste hvar och en sädan tydligen hafva genomlópt minst tvà inter- nodier, innan den gick ut i bladet. Härmed sammanhänger üfven, att ribborna vid lederna fórhálla sig oregelbundet, i det de, som ofvan är nàmndt, àn alternera, àn i oförändrad riktning öfvertvära nodiallinjen. Det ar tydligt, att i denna punkt såväl som genom de fria, grüslika bladen en stor öf- verensstämmelse med Calamiterna är rådande. Skillnaden ar verkligen, fransedt att man ej känner fruktifikationsorganen af Schizoneura och ej heller, huruvida den hade sekundär -tjocklekstillväxt eller ej, sa pass obetydlig, att en härstam- ning fran de paleozoiska Calamarierna mäste anses mycket sannolik. Pa ett exemplar, som visserligen ej alldeles säkert men dock högst sannolikt tillhör denna art, finnes epidermis af stammen bevarad som en fast kolhinna. Efter behandling med Hau de Javelle visar den under mikroskopet tydlig cellstruktur. Cellvafnaden ar fullkomligt lik den pa asarna af stammen hos Hquisetum. Den ar rundt om stammen likformig, och anmarkningsvardt är, att den ej har några klyföppningar, som ju alltid finnas i farorna pa de gröna stammarna af Equisetum. Da Schizoneura hoerensis hade verkliga blad med utbildade skifvor, behöfde ju ej heller stammens yta i samma grad tagas i ansprak för assimilering och transpiration. Det ar darfor ej sa märkvärdigt, att klyföppningar saknas. Equisetites-arterna, som hafva en sammanhängande blad- slida, sta ju betydligt närmare de lefvande formerna än 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 7. Schizoneura. Strangt taget känner man hittills ej nägra vik- tigare karaktärer, genom hvilka de afvika fran dessa. Manga författare använda därför afven om de fossila arterna namnet Equisetum. A andra sidan mäste dock vissa betänkligheter möta att utan vidare identifiera sa gamla former, om hvilka man vet sa litet, med ett nutida släkte. Med tanke pa den betydande roll, Equisetaceerna spela i de äldre mesozoiska formationerna, vore det ju märkvärdigt, om de alla skulle höra till precis samma typ som de lefvande arterna. Såsom nedan i korthet skall påpekas, fórete de också vissa, förut ej uppmärksammade afvikelser. De äldsta mesozoiska Hquisetites-arterna — från trias — erinra genom sin storlek nästan om Calamiterna. Deras sten- kärnor gingo också länge under namn af Calamites. Formerna fran juran äro mindre, men alltjämt väldiga i jämförelse med nutidens. Med undantag af Equisetites Münsteri STERNB. hafva de skånska arterna alla en stam med fullkomligt slät yta, hvilket ju är mindre vanligt bland nutidens arter. En art, Hquisetites scanicus (STERNB.) [Pajera scanica STERNBERG i »Flora der Vorwelt»] visar äfven aftryck af det inre af stammen. Pa flera exemplar synas tydligt langsgaende faror och asar, utan tvifvel motsvarande karlstrangarna. Dessa aro betydligt tal- rikare än tänderna i bladslidan, vanligen omkring 3—4 gånger så många. Här återkommer således samma förhållande som hos Schizoneura. MHvarje kärlsträng måste hafva genomlópt flera internodier (minst 3), innan den gick ut i bladslidan. Afvikelsen från Zquisetum måste anses ganska betydande. Den mycket regelbundna stambyggnaden och motsvarigheten mellan antalet kärlsträngar och blad är ju en genomgående karaktär hos detta släkte. Samtidigt visar den nämnda af- vikelsen hän mot Calamiterna, hos hvilka en likartad byggnad förekom. I lerlagret vid Hör förekomma mycket rikligt cirkelrunda skiflika kroppar med tätställda radierande ärr i kanten. I några fall intaga desamma midten af en kretsformigt utbredd bladslida. Detta visar att de helt visst äro diafragmor af Eguisetites-arter, hvilka vid växtens macerering lösgjorts. Deras natur torde äfven utan detta direkta bevis ej vara tvifvelaktig. Så är däremot fallet med de något liknande skifvor, som hos Hquisetites gracilis (NATHORST) synas på af- HALLE, NAGRA ANM. OM SKANES MESOZOISKA EQUISETACEER. 5 trycket af stammen, en omedelbart under hvarje led. Hos dessa gi de radierande märkena ända till centrum af skifvan, som därigenom far nägot utseende af ett hjul. Dessa bild- ningar likna mycket de omtvistade knapplika bildningarna hos Equisetites lateralis, hvilka varit föremäl for de mest olika tolkningsförsök. Åtminstone i ett fall äro emellertid hos Z. gracilis dessa skifvor sa nära förbundna med bladslidan, att de otvifvelaktigt maste vara diafragmor, fastän till utseendet ganska olika dem hos de lefvande arterna. Sporophyliställningar ‘af Equisetaceer, tillhörande två olika »arter», äro üfven anträffade i Skanes mesozoiska lager. Den ena af dem omfattar säkert sporangieställningar af flera verkligt skilda arter, hvilka dock tillsvidare, af brist pa ut- märkande karaktärer mäste sammanfattas under ett namn. Hit hör Kaidacarpum suecicum Natuorst. Slaktet Karda- carpum uppställdes af CARRUTHERS för nägra axlika bildningar fran Englands oolit, hvilka han ansag som honkottar af Pan- danaceer. Den svenska formen liknar betydligt K. sibiricum Heer fran Ostsibiriens jura-lager och fördes därför af NAT- HORST till detta släkte. Sedan jag i preparat af de kol- vandlade sporophyllen och sporangierna funnit sporer, lik- nande dem hos den andra »arten», är det ganska säkert, att Kaidacarpum suecicum utgör de fertila delarna af Equiseta- ceer. Hur förhållandet ar med K. sibiricum är ju ovisst, men den af NarHonsT påpekade likheten gör det rätt sannolikt, att äfven den är af samma natur. Ett försök att erhålla preparat af ett mindre exemplar af densamma lämnade dock intet resultat. \ Sporophyllen af Zqwisetites suecicus, som denna »art» nu- mera bör heta, hafva tydligen haft en betydligt fastare — sannolikt vedartad — byggnad än fallet ar hos Equisetum. De förekomma mycket ofta isolerade i bergarten, och hafva sannolikt affallit från spindeln efter spridningen af sporerna. Aftrycken af sköldarnas undersida visa märken, som väl torde härröra af sporangierna. De äro på hvarje sköld till antalet omkring 24, således betydligt talrikare än sporangierna hos Equisetum. Den andra arten, hvilken jag kallat Hquisetites Nathorsti, . erbjuder genom bevaringstillständet af det enda kända exem- plaret ett särskildt intresse. Det ar nämligen den första sporangieställning af en Hquisetites med bevaradt sporangie- 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 7. innehåll. Efter blekning med Eau de Javelle visade sig, att nästan hela den kolvandlade massan bestod af tallösa sporer. - I synnerhet efter ytterligare behandling med ammoniak för bortlösande af huminämnena kunna sporerna utmärkt väl un- dersökas under mikroskopet. De aro fullkomligt runda med en diameter af 35—40 vw, således af alldeles samma storlek som Hquisetum-sporer. Liksom dessa hafva de också en ge- nomskinlig, slat membran utan nagon skulptur. Nägot spar af elaterer synes ej. Sadana kunna dock mycket val hafva funnits, da de pa grund af sin föga motstandskraftiga bygg- nad hafva ringa utsikt att blifva bevarade i fossilt tillständ. For jämförelse har jag behandlat sporer af Éqwisetum arvense med varm salpetersyra och kaliumklorat. Efter en kort stunds inverkan voro elatererna fullkomligt försvunna utan att hafva lämnat nagra märken pa membranen, under det att denna ej afsevärdt angripits. Vid behandling af bäde lefvande och fossila sporer med nämnda reagens under lika läng tid, visade sig de senare mycket motständskraftigare, trots att de ju redan i naturen varit underkastade en mot- svarande oxidationsprocess. Det mest anmärkningsvärda med de fossila sporerna är emellertid, att de konstant visa ett märke af tre, under en vinkel af 120° sammanstötande linjer. Dessa utgöra säker- ligen märken efter systercellerna i tetraden och likna mot- svarande bildningar hos Lycopodiaceerna, fastän de äro an- märkningsvärdt korta. Hquisetum har som bekant runda, likformiga sporer utan nägra dylika märken. Däremot äro ju sadana vanliga hos de flesta andra pteridophyter. De paleozoiska Calamarierna hafva ocksä, ätminstone ofta, samma märke pa sporerna som denna fran lias härstammande form. Det vill således synas, som om sporerna hos Hquisetum er- hållit sin nuvarande, fran de flesta pteridophyter afvikande, | utbildning i jämförelsevis sen tid. Det torde vara förhastadt att af de nu anförda karak- tarer, genom hvilka de mesozoiska Equisetaceerna erinra om Calamiterna, vilja draga nagra bestämda slutsatser angäende deras härledning fran dessa. Att Schizoneura hoerensis stär mycket nara de paleozoiska formerna ar säkert. Men äfven Equisetites-arterna forete ju åtskilliga drag, som visa at samma hall, såväl i fråga om förhållandet mellan blad och kärl- strängar, som beträffande sporernas utseende. Det är ju äfven i > - HALLE, NÅGRA ANM. OM SKÁNES MESOZOISKA EQUISETACEER. 7 öfrigt osannolikt att en kontinuerlig utvecklingslinje kan upp- dragas fran Calamarierna genom de äldsta Hquisetites-arterna till det nutida släktet. I detta afseende vore en närmare kän- nedom om de obetydliga resterna af Equisetites-arter fran de paleozoiska formationerna högeligen önskvärd. x Tryckt den 1 november 1907. Uppsala 1907. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. Su we Wid Beis ona , yl PUN ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:o 8. Sur le développement et la classification de quelques especes de Gloeosportum. Par J. LIND. Communiqué le 13 novembre 1907 par V. WITTROCK et J. Eriksson. 1. Gloeosporium filieinum ROSTRUP. Monsieur le professeur LAGERHEIM ayant découvert, sur la fronde de plusieurs especes de fougeres, un petit cham- pignon parasite blanc, il l'a trouvé doué de tant de caracté- res remarquables qu'il méritait un examen plus approfondi. M. le professeur a bien voulu. me charger de cet examen, et je prie M. le professeur de recevoir mes meilleurs remercie- ments de lhonneur quil m'a temoigné par là, du secours aimable et de l'instruction expérimentée qu'il m'a prodiguées si largement lors de mon agréable séjour à »Stockholms Högskola». M. G. LAGERHEIM lavait déterminé comme Exobasidium Brevieri BOUDIER,’ et il avait trouvé l'affirmation en com- parant le champignon trouvé avec un spécimen authentique de M. Bouvier. Voici la description de M. BoUDIER: »Maculae albae hypophyllae, non lutescentes, tenuiter membranaceae, 2—3 mm latae, irregulares et saepe confluentes, ad marginem fibrillosae, supra sub lente pruinosae, facile a matrice secedentes et eam non deformantes aut decolorantes, ex mycelio araneoso et basidiis clavaeformibus sporiferis formatae. Basidia irregularia 30—405«8—10 u. normaliter Arkiv for botanik. Band 7. N:o S. l 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 8. bispora sed rarius uni-vel trispora, intus irregulariter guttu- losae et granulosae. Sporae 15—22x6—10 vw mox promy- celium et sporulas emittentes. Sub frondibus vivis Asplenii filix femina maculas albas formans, hine inde maculis fulvis aut fulvobrunneis minutissimis intermixtis.» A la premiere vue du champignon de M. G. LAGERHEIM je Pai reconnu comme un champignon trés répandu en Dane- mark, déterminé pour moi par M. E. RosrRUP comme Gloe- osporium filicinum RosrRuP??, Nous avons donc la chance d’a- voir l'affirmation des auteurs que c'est bien ce champignon- ci qu'ils ont décrit sous deux noms différents et classé parmi deux genres aussi différents que le sont Exobasidium et Gloeosporium, il fut done nécessaire d'en trouver la place dans le systeme. Par la description de BOUDIER on voit facilement qu'il ne peut guére étre question d'un Zxobasi- dium; »facile a matrice secedentes», comme dans le texte francais: »Elle ne parait étre que superficielle» sont des ex- pressions qu'on ne peut jamais employer en parlant d'un véritable Kxobasidium, qui a justement son mycélium dans intérieur de la feuille, entre les cellules. Et par l'examen microscopique du champignon j'ai trouvé que les basides ne portaient pas les stérigmates au sommet, comme on le trouve ordinairement chez l'Exobasidium et tous les autres Auto- basidiomycétes, mais les basides étaient divisées au milieu par une cloison transversale, et chaque moitié portait un stérig- mate; done c'est un Protobasidiomycéte. Grace à l'abon- dance des matiéres, récoltées par mes amis, M. le professeur LAGERHEIM, M. M. VESTERGREN et J. VLEUGEL, outre ce que j'ai trouvé moi-méme, j'ai été à méme de suivre le déve- loppement de ce petit champignon. Voici mes observations: Le mycélium du champignon envahit toutes les parties de la plante nourriciére et perce la face inférieure de toutes les divisions de la feuille, jamais la face supérieure. M. Rostrup en donne la méme description ??. | Aussitót que la feuille de la fougére a atteint ses dimen- sions définitives, au mois de juin, on voit le champignon réparti regulierement sur toute la face inférieure, formant de petits flocons d'un blanc de neige épais de 1 mm, larges de 2 mm et longs de 4 mm, ayant toujours l'axe longitudi- nal paralléle aux nerfs des divisions de la feuille. Les hyphes — LIND, ESPECES DE GLOEOSPORIUM. 3 se nouent dans la chambre sous-stomatique et sortent par les stomates, elles s'étendent d'abord en rampant sur l'épi- derme, d'ou le nom de Zerpobasidiwm; plus tard il se forme aussi des hyphes dressées. Les hyphes sont incolores, sep- tées, ramifiées, épaisses de 3 y. environ, non pourvues de boucles, non plus anastomosées ou reunies par une gélatine, ce qu'on trouve ordinairement chez les Protobasidiomycétes. La membrane est incolore, trés mince et lisse. Sur l'endroit correspondant, la face supérieure de la feuille prend une teinte plus foncée sans autre altération. Au mois de juillet les spores se forment de la maniére suivante: Le bout libre des hyphes se remplit de protoplasma granulé, vers le sommet il devient plus gros et arrondi, de sorte qu'il prend la forme d'une massue oblongue comme les basides de la plupart des Basidiomycétes. Juste au-dessous de la cloison transversale, qui sépare cette baside du reste du mycélium, ce forme le plus souvent deux branches laté- rales dressées-étalées, qui se transforment aussi en basides: méme au-dessous de ces deux branches j'ai trouvé quelque- fois encore deux branches latérales, sortant de !a cloison transversale suivante, elles se forment en ordre déscendant, la baside terminale est la plus ágée, et les basides inférieures sont les plus jeunes. Puis les basides se divisent par une cloison transversale, et l'extrémité de la moitié extérieure, jusque-là obtuse, devient de plus en plus aigué, tourne de cóté en formant un stérigmate. A l'extrémité de celui-ci se forme une spore de la forme qu'on trouve le plus souvent chez les Protobasidiomycétes et les Autobasidiomycetes, c. à d. piriforme, un peu cour- bée et unicellulaire, le bout extérieur est obtus, le bout in- térieur est aigu. La membrane est incolore, mince et lisse. Juste au-dessous de la cloison, la moitié inférieure de la ba- side forme un stérigmate du méme cóté que le stérigmate de la moitié extérieure. Mais les deux stérigmates ne se développent pas simultanément, le stérigmate extérieur se forme en méme temps environ que la cloison, parfois avant et parfois aprés, et ce n'est que, lorsque la spore de la moitié extérieure de la baside est presque mire, que la moitié inférieure commence à développer son stérigmate; en effet on ne voit jamais les deux spores en méme temps, quand la 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 47. N:O S. spore inférieure est mitre, la moitié extérieure de la baside est vide et flétrie. Aussitót qu'elles sont mires, les spores tombent et ger- ment facilement dans une goutte d'eau et forment un tube germinatif court et une spore secondaire resemblant la spore premiere. La longueur des spores est de 10 à 18 y, la largeur en est de 5 à 8 u, les stérigmates sont longs de 17 w environ, les basides de 40 à 50 pv x 9 v. C'est seulement au mois de juillet que j'ai trouvé le champignon fructifiant, au mois d'aoüt, septembre et octo- bre on peut encore trouver ces champignons blanes sur les fougéres, mais ils sont alors stériles. Leur influence sur la plante nourriciére n'est pas d'une grande importance, les fougéres forment des spores comme à l'ordinaire, mais vers la fin de l'automne elles se couvrent de petites taches noires ou fanées, et elles se flétrissent avant les feuilles non atta- quées. La fronde de l'Aspidium filiv mas devient plus foncée, et les incisions deviennent plus profondes; M. Rostrup a déjà attiré Vattention sur ce fait. C'est sans doute cette déformation qui a cause l'erreur de M. BOUDIER, qui l'a pris pour l'Athyrium filiv femina (Pl. 1, Fig. 1 & 2). Mais outre cette partie extramatricale et le mycélium perenne, qui reste probablement dans le rhizome pendant l'hiver pour monter dans les feuilles en suivant les méats intercellulaires, ce champignon a une troisiéme partie intra- cellulaire trés remarquable, que ni M. Rosrrur ni M. Bov- DIER n'ont apercue. On la trouve dans des coupes trans- versales de la feuille (Pl. 1, Fig. 7) ou si l'on traite les feuil- les broyées avec du chloral hydraté ou de l'acide lactique. Il se trouve dans les cellules un mycélium, formé comme un rouleau de corde ou un tire-bouchon, le plus souvent un seul rouleau, quelquefois plusieurs dans chaque cellule; tant qu'ils sont jeunes c. à d. au mois de juin, ils sont incolores, au mois de juillet leur parois devient plus épais et teinté de brun, ils contiennent beaucoup de gouttelettes limpides, qui donnent les réactions de l'huile. Le filament de mycélium est large de 6,5 à 9,2 v, chaque rouleau a 3 à 6 tours serrés mais non joints. La longueur du rouleau est de 35 v. environ, la largeur de 20 p, la coupe LIND, ESPECES DE GLOEOSPORIUM. 5 transversale est circulaire, et la coupe longitudinale est ovale. Au mois d’aotit se forment des cloisons transversales et quelques cloisons longitudinales. Leur fonction pour la vie ou la propagation de la plante ne m’est pas claire, ce sont probablement des réservoirs de matiéres alimentaires; on peut les comparer au mycélium intramatricale de repos, observé sur Cercospora concors et par M. Caspary® et par M. M. LAGERHEIM et WAGNER”. La présence de ces rouleaux de mycélium dans l'intérieur de la feuille, coincide toujours avec l'apparition des taches blan- ches sur la face inférieure de la feuille, ces rouleaux donnent naissance aux taches vertes foncé brünatre sur la face su- périeure, mentionnées déja par M. BovupiER®: »quelques trés petites taches brunes» et par M. Rostrup**: »la fronde de Lastrea Filix mas devient rabougrie et couverte de taches brunes.» En tout cas ils ont limportance que l'on peut discerner facilement les taches, produites par ce champignon, d’avec les taches sembables, provenant de toute autre mala- die des feuilles de fougére p. ex. Mycosphaerella Filicum (DEsw.) STARB. Synchytrium Phegopteridis JUEL, Uredinopsis filicina (NıessL) Maan. et Hyalopsora Polypodii Dryopteris (Movuc. & Nester.) Maen. méme si les spores ont été em- portées par le vent. | Le champignon en question ne peut pas @tre range par- mi les genres déja décrits des Protobasidiomycétes, par cette raison j’ai créé un nouveau genre que je dénomme Herpoba- sidium (Zprztv = ramper) pour rappeler ses fibres de myce- lium rampant sur l'épiderme, et qui portent des basides. Dans son oeuvre classique sur les Protobasidiomycetes !* M. MÖLLER a divise cette série en six familles, dont seule- ment la premiere, qui est la plus inferieure, Auriculariaceae, nous interesse dans l’espece. Il subdivise celle-ci en trois groupes, dont les Stypinelleae, caractérisées par »ohne Frucht- körperbildung» et »Basidien frei an den Fäden », forment juste- ment le groupe, dans lequel il faut ranger notre genre nouveau. En effet sa place dans le systeme sera parmi les plus inferieurs, les plus reduits de tous les Protobasidiomycétes. Donnons maintenant un apercu des déscriptions de- tachés des Stypinelleae pour montrer que ce groupe a des ressemblances avec les autres genres, quoiqu'il différe d'eux 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 8. par ses basides portant regulierement deux spores et par son mycélium fin et peu coherent. On connait du genre Jola: Jola Hookeriarum MOLLER". Jola Iavensis Par.” et Jola Mahensis Par.” qui se trouvent tous sur divers genres de mousses. Jola Lasioboli LaAcERH. du sous-genre Cystobasidium, parasite sur Lasiobolus equinus (MüLL.) Karst. pres de Tromsó (Norvége). Comme Herpobasidium ils ont tous un mycélium fin et cotonneux sans boucles et sans gelée, ils sont aussi de veri- tables parasites, mais leurs basides prennent toujours nais- sance dans une cellule portante caractéristique sférique »Pro- basidium»®°, et ils ont 4 spores falciformes (oviformes chez Cystobasidium). Le genre Helicobasidium en différe par Ja forme de ses spores, qui sont tout a fait comme celles de Herpobasidium, aussitöt mires elles tombent et forment un tube germinatif et une spore secondaire d’une maniere tout a fait analogue. La moitié extérieur des basides de Helicobasidium est ordi- nairement courbée, pourtant Helicobasidium orthobasidium a des basides droites comme Herpobasidium. Les hyphes des différentes espéces de Helicobasidium sont aussi ramifiées et septées; comme Herpobasidium elles ont deux branches late- rales juste au-dessous de la cloison transversale, qui separe la baside du reste du mycélium, mais leurs fruits sont sou- vent plus compacts, cireux et parfois colorés. Ily a des espéces de Helicobasidium, qui ont des boucles, il y en a qui n'en ont pas. C'est surtout par leur nombre trés variable de spores et par leurs basides qui sont rarement divisées régu- lierement en quatre, mais qui ont le plus souvent moins de loges que de spores, qu'ils constituent une forme intermé- diaire entre les Protobasidiomycétes réguliérement à 4 spores et notre Herpobasidium à 2 spores. Helicobasidium purpureum, (Tur.) Pam. 20 & ?*. Syn: Hypochnus purpureus 'TULASNE.*! Stypinella purpurea (Tur.) SCHROETER.?? Helicobasidium Asari QUEL.*® 1 a 2 cloisons et 2 a 4 spores. Sans boucles. LIND, ESPECES DE GLOEOSPORIUM. 7 Helicobasidium purpureum (Tur.) Par. var. Barlae PaT.?! a 0, 1, 2, 3 à 4 septes et 2, 3 à 4 stérigmates. Helicobasidium Mompa Tanaka.”* a, d’apres la descrip- tion, 4 spores et basides à 4 loges, mais le dessin montre aussi des basides à 3 loges. Ces trois champignons se ressemblent beaucoup, M. Ta- NAKA désigne son champignon comme »purplish brown» et celui de M. PATOUILLARD est »violacé pourpre», ils attaquent la plante nourriciére juste à la surface du sol, et leur mycé- lium portant des spores peut atteindre une grandeur consi- ^ dérable et ressembler à un Corticium. Helicobasidium fimetarium (Scuuw.) BOUDIER.* Syn: Tremella fimetaria SCHUMACHER?5 d'un rouge vineux, de 1 à 4 m. m. de diamétre, trouvé sur du fumier de cheval en Danemark et en France. Les des- sins de M. BouDIER montrent des basides avec 1—2 à 3 sep- tes et 4 spores. Helicobasidium orthobasidion (Mórr.) PaAT.? Syn: Stypinella orthobasidion MÖLLER! est formé tout à fait comme notre Herpobasidium de »un- regelmassige, rundlich umschriebene lockere weisse Flóckchen von wenigen mm Durchmesser und kaum 1 mm Dicke» (MÖLLER |. c.), mais il est pourvu de boucles et à basides ayant 4 loges et 4 spores. De méme Helicobasidium cirrhatum Par.” ayant des basides à 2 cloisons et Helicobasidium hypochnoides (v. Hóuw.) LIND. Syn: Stypinella hypochnoides v. HÖHNEL?, dont les basides sont a 3 a 4 loges, ont la méme grandeur et le méme mycélium peu coherent que Herpobasidium. Eocronartium? est trés voisin de ces Helicobasides inco- lores; il a la taille d'un Cronartiwm et porte 3 à 5 stérigmates. Done le nom du champignon sera Herpobasidium filicinum (Rostrup) LIND. Syn: Gloeosporium filicinum RÓsTRUP. Exobasidium Brevieri BOUDIER. J’ai examine le champignon, provenant de 4 plantes nourri- ciéres différentes, mais je n'ai pas remarqué des differences 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 8. morphologiques qui pourraient justifier la division en diffé- rentes espéces, par contre il y a lieu de croire que des experi- ences avec des cultures constateront qu'il faut le diviser en »formas speciales», en tout cas j’ai trouvé dans la forét deux especes de fougéres cóté à cóté, dont l'une seulement était attaquée. Ci-apres je citerai les endroits, ou l'on a trouvé ce champignon, et dont j'ai pris connaissance. Je commen- cerai par les pays les plus septentrionaux. Abr: LGH = LAGERHEIM, Vgr = VESTERGREN, ! = auteur. Sur l'Aspidium filix mas (Pl. I, fig. 1, 2, 7): Norvége: Langesund, Holmestrand et Jaederen (BLyTr).?! Suéde: Borgholm sur Oland 1896 (Lau), Thorsborgen ?5/|. 1894 et Othem *°/s 1898 sur Gotland (Ver), Pilshult 1896 et Båstad 1907 en Scanie (LGH). Russie: Abro sur Oesel »copiosissime» (VGR).*? Danemark: Jutland: Frederikshavn ?/ 1903! Hjórring, Svanelunden °/s 1906! Orslevkloster prés de Skive! Jardin de Sprechelsen à Viborg! Morninggaard, Juillet 1886 (RosTRUP). Fionie: Skaarup, juin 1883 (RosTRUP)?*; commun vers le sud. Langeland: Lohals (M. L. MORTENSEN). Fenó (RosTRUP).?? Séland: Teglstrupgaard, lac de Lyngby et Grslev (RosTRUP). Laaland: Vesterborg, juin 1883 (RosTRUP). France: Avernia prope Ambert, Puy-de-Döme (BREVIERE).’ Sur l'Aspidium Dryopteris (Pl. I, fig. 3 & 4): Islande: Husarvik (OrAruR DavipssoN).?? Norvége: Balestrand et Levanger (E. PourssEN).?! Suede: Umea (J. VLEUGEL), Mora en Dalécarlie ??/; 05! Upsal ?/; 05! Huskvarna en Småland, juillet 1893 (THoRILD WULFF), Porla en Nerike 1899 (Lan). C'est sans doute le méme champignon que M. RoSTRUP a trouvé à Sundsvall en Medelpad et en plusieurs endroits et qu'il a appelé Gloeosporium Phegopteridis FRANK »qui donne à la face inférieure de la fronde de Polypodium Dryopteris une teinte blanche-bleuátre». Russie: Oesel ?/ 1899 (VaR),? Paspe, Snida prés de St. Pétersbourg (W. TRANZSCHEL). Danemark: Jutland: Tolne ??/; 1902! Buderupholm 1886 (RosrRuP), Viborg! Hinnerup (RosTRUP). Séland: Gelskov 1891 (RosTRuP), Presto ??/; 1902! LIND, ESPECES DE GLOEOSPORIUM. 9 Sur l'Aspidium Phegopteris (Pl. I, fig. 5): Norvége: Tromsoe et Alt-Eidet (Lan). Sur le Cystopteris montana (Pl. I, fig. 6): Norvége: Tromsoe, Flójfjeldet 1900 (Len). C'est le premier champignon parasite qui a été trouvé sur cette plante nourriciére. En examinant ce petit champignon je me suis surtout servi avec beaucoup de résultat d'une matiére colorante peu con- nue, »bleu coton», que M. le professeur LAGERHEIM m'a re- commandée. C'est trés utile pour l'examen de tels petits champignons incolores, parce qu'elle donne au mycélium une belle couleur bleue sans colorer les tissus de la plante nourri- ciére. On s'en sert le mieux quand elle est dissolue dans de l'acide lactique, dilué avec un peu d'eau. Si l'on donne aux champignons secs de lherbier une cuisson légére dans cette solution, ils se gonflent en méme temps et prennent leur forme naturelle en se colorant nettement bleus.* 2. Autres espéces de Gloeosporium, trouvées sur des fougeres. Lors de mes travaux à »Gloeosporium filicinum» j'ai été tout naturellement amené à m'occuper de 3 autres espéces de Gloeosporiwm, trouvées sur des fougéres d'Europe: Gloeo- sporium Struthiopteridis ROSTRUP, Gloeosporiwm Phegopteridis FRANK et Gloeosporium Phegopteridis PASSERINI. Il s'est montré que ces trois especes, nommees Gloeosporium, n’exi- stent point; les auteurs respectifs se sont trompes des ure- dospores singulieres, unicellulaires, incolores, étirées en pointe et appartenant a des especes d’Uredinopsis. En effet ces spores ont si peu de ressemblance avec les spores des autres Urédinées, que l’erreur est trés comprehensible, le prolonge- ment en fornie de queue a été pris pour le pedicelle de la spore de Gloeosporium. Comme les spores de beaucoup d'espéces de Gloeosporium les spores des Uredinopsis sont aussi rejetées en cirrhes. Comme on le sait, M. Peck a décrit d'une maniére sem- blable Uredinopsis mirabilis (PECK) P. Maan. premiérement comme Septoria. J’ai la chance de posséder un spécimen authentique de Gloeosporium Struthiopteridis Rostrup, je Vai 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:0 8, comparé aux descriptions de M. RosTRuP?* et M. STÓRMER;?' que j'ai trouvé concordantes. M. STÓRMER écrit que les spores sont munies de crétes sailantes sur les bords, ce que M. RosrRUP désigne en les appelant naviculaires. Grace a l'amabilité de M. le professeur P. HENNINGS, j'ai pu trouver, dans l’herbier du musée botanique de Berlin, le méme cham- pignon, signé Gloeosporium Phegopteridis FRANK — Struthio- pteris germanica — KRAIN */s 1883 — Voss. Le nom de Rostrup étant le premier, il faut dénommer le champignon Uredinopsis Struthiopteridis (Rostrup) Liwp. Syn. Gloeosporium Strutiopteridis RosTRUP. Uredinopsis Strutiopteridis STÖRMER. En Norvege on l’a trouvé pres de Christiania sur Stru- thiopteris germanica, en Danemark pres de Copenhague (Bón- GESEN); en Allemagne dans la Suisse saxonne (KRIEGER); en Autriche, Krain (Voss) depuis le mois de mai jusqu'au mois d'octobre. Quant à Gloeosporium Phegopteridis FRANK et PASSE- RINI M. ALLESCHER! fait la remarque suivante: »Vielleicht sind doch beide identisch», et il rapelle que M. Svpow les a réunis dans Sacc. Syll. X page 463; il continue: »Uebrigens möchte hier auch Protomyces filicinus NIESSL — Uredinopsis filicina (NıessL) P. MAGNUS in Atti del congresso botanico internazionale 1892 ebenfalls in Vergleich zu ziehen sein». M. ALLESCHER a done pensé la méme chose que moi, mais il n'a pas rayé conséquemment ces especes de Melanconieae, au contraire il a augmenté le nombre des synonymes en chan- geant le nom de Gloeosporium Phegopteridis FRANK en Gloeo- sporium Frankii ALLESCHER. I] va sans dire qu'il est tout à fait fondé en raison de douter sur la justesse de joindre deux descriptions en une seule espéce, tant qu'on n'a pas des, spécimens authentiques sous les yeux; j'en ai cherché avec zele dans les collections de champignon à Upsal, à Stockholm et à Berlin et dans beaucoup d'herbiers apparte- nants à des particuliers, mais tous les spécimens de Gloeo- sporium Phegopteridis, que j'ai trouvés, étaient des Uredi- nopsis; un exemplaire de mon herbier, signé: »United St. Dep. of Agr. — Div. of Veg. Phys. and Patholog. — Gloeosporium phegopteridis FRANK — on Aspidium thelypteris — Granville, Mass. 13 aug. 1883 — coll. A. B. Seymour» — est Uredi- LIND, ESPECES DE GLOEOSPORIUM. 11 nopsis Atkinsonii P. MaGNUS'"* que M. MAGNUS n'indique que de Michigan; mais tous les exemplaires de Gloeosporium Phe- gopteridis FRANK, que j'ai trouvés sur Aspidium Phegopteris, étaient Uredinopsis filicina (NıessL) P. Maen. et il n'y a rien dans la description de FRANK, !-'—* qui ne soit conforme à Uredinopsis filicina, qui est justement commun dans la Suisse saxonne, que M. FRANK indique comme origine de son Gloeo- sporium. Quant à son indication que les cirrhes seraient rejetés de la face supérieure de la feuille, je suppose comme l'ont fait M. M. ALLESCHER et SYDOW qu'il s'est trompé. 3. Gloeosporium sur des chatons de saule. Dans la partie précédente j'ai óté du genre Gloeosporium 4 champignons de fougéres, dans la partie suivante je les remplacerai par 4 champignons, trouvés sur des chatons de Saule. Nous avons ici le cas extraordinaire, qu'un cham- pignon a été décrit 4 fois indépendamment sous 4 noms dif- férents, qui doivent tous étre considérés comme des syno- nymes, et que le méme champignon doit néanmoins étre divisé en 4 espéces, qui ne peuvent pas porter un des noms synonymes. Voici mes observations sur ce point: M. Saccarpo en fait mention dans Syllog. fungorum XI Supl. III comme Fusarium amentorum DE Lacroix FI. M & L II suppl. 1854. Cette note est si fortement abrégée que je ne pouvait en trouver le sens qu'aprés m'étre adressé à mon confrére M. PATOUILLARD a qui je dois beaucoup de reconnaissance, parce qu'il a bien voulu me donner les pré- cieux renseignements que voici: »Fusarium amentorum DE LACROIX apud Guépin, Flore de Maine-et-Loire, 2° supplément 1856. Je vous ferai remarquer que cette plante est indiquée /oc. cit. sans description. Par contre voici ce que dit à son sujet l'abbé de Lacroix dans un mémoire publié en 1857 et inti- tulé: »Nouveaux [faits relativement à Vhistoire de la botanique et « la distribution géographique des plantes de la Vienne, par M. lAbbé DE Lacroix curé de Saint-Romain-sur- Vienne». (Extrait des mémoires de l'Institit des provinces) Caen 1857; 52 pages, in — 4. 13 ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 7. N:O S. On lit pages 98—99 le passage suivant: »De tous les Fusaria, nous ne citerons que le Fusarium amentorum Nobis, qui enveloppe d'une masse rose gélatineuse, les chatons du salix cinerea. Ses spores ne sont qu'à une loge et sont ovales oblongues; elles tranchent nettement sur la forme de celles des autres Fusaria que j'ai analysés, ou dont j'ai lu la description dans les auteurs. Il y a plus de quinze ans que je l'ai recueilli à Montmorillon, et voilà dix ans que je le récolte, au commencement de mai, à Velléche et a St. Romain-sur-Vienne. Il a été trouvé en Anjou par le Dr GuÉPIN, à qui je l'avais communiqué et que cela engagea à le chercher. Il a été publié sans description, dans le second supplément à la Flore de Maine-et-Loire (du Dr 3UÉPIN .»» On retrouve le méme champignon dans le Syllog. SAcCARDO p. 717 sous le nom de »Fusarium deformans SCHROETER. Pilze von Madeira & Teneriffa». Cette indication n'est pas exacte non plus. Je suis trés reconnaissant à M. le professeur RosTRUP, parce qu'il a bien voulu m'indiquer que M. ScHROE- TER a décrit le champignon dans le »Vortrag über neue Pilze und Algen», publié dans »61 Jahresbericht d. Schles. Ges. f. vaterland. Cultur». Mais la description se trouve dans un renvoi, et comme »Pilze von Madeira & Teneriffa» commence à la méme page, M. SACCARDO a renvoyé à cette description. Le traité de M. ScHROETER fut publié le 18 janvier 1883, et le 22 novembre suivant, M. RosTRUP, ne connaissant ni la description de M. DE Lacnorx ni celle de M. ScHROETER, donna au méme champignon le nom de Fusarium amenti RosTRUuP.?*? Enfin le méme champignon a été décrit pour la qua- trieme fois par BAUMLER comme Gloeosporium Beckianum BÄUMLER.® M. Karsten l'a trouvé en Finlande et l'appelle en 1888" Fusarium deformans SCHROETER, mais en 189210 il crée un nouveau genre: Fusamen et lappelle Fusamen defor- mans (SCHROETER) Karst. M. LAGERHEIM ^ a recueilli une partie de la litterature détachée et donne une excellente description du champignon qu'il range, comme l'a fait M. BÄUMLER, parmi les Gloeosporiwm. Ce champignon rouge trés répandu, qui remplit les cha- tons de saules de sa masse de spores toujours trés abon- LIND, ESPECES DE GLOEOSPORIUM. 13 dante, ne peut nullement étre confondu à cause de son appa- rence et son développement caractéristiques. Il n'y a pas de doute que ce soit le méme qui a été l'objet de toutes les descriptions différentes. Mais aucun des auteurs n'a bien remarqué qu'il se cache, sous un extérieur tout à fait égal, des espéces différentes, faciles à distinguer par la forme et la grandeur des conidies. Seulement M. LAGERHEIM en fait une remarque: »Die Co- nidien des Pilzes zeigen kleinere Differenzen in der Grósse an verschiedenen Salix-Arten». Cette observation m'a engagé à chercher le Gloeospo- rium sur nombre d'espéces de saules et récolter une grande matiére provenant de quantité de différents endroits. Me basant sur cette matiere je les ai divisés en 4 espéces, moins d'aprés la grandeur des conidies, qui varient beaucoup, que d'aprés leur forme; abstraction faite de quelque peu d'excep- tions, ces 4 espéces ne changent pas d'hóte. Grace à ce fait il est facile à voir quelles sont les espéces que les auteurs ont examinées. DE Lacrorx a trouvé la sienne sur Salix cinerea et décrit les conidies comme ovoides—oblongues. Le nom de cette espéce sera done Gloeosporium amentorum (DE Lacn.) LIND. Voici ce que M. SCHROETER écrit: »Sporen elliptisch oder eifórmig, oft auch sichelfórmig ge- krümmt, unten etwas zugespitzt 16—19x6—9 u. Im Maj an den blühenden Kätzchen von Salix cinerea et caprea.» Si Pon considére en méme temps le résultat de mes re- cherches, on voit facilement, que M. ScHROETER a confondu 2 espéces différentes ; quand il parle de conidies ovoides ou elliptiques, elles se trouvent sur Salix cinerea, c'est le cham- pignon que M. DE Lacrorx avait trouvé, tandis que les coni- dies courbées en faucille appartiennent à une espéce que jai trouvée toujours sur Salix caprea, et que je dénommerai Gloeosporium deformans (SCHROET.) LIND. M. Rostrur la trouvé sur Salix cinerea et aurita, et il indique des conidies fusoides, c'est le méme champignon que M. BÄUMLER a trouvé sur Salix aurita: Gloeosporium amento- rum (DE LacR.) LIND. La description de M. KARSTEN est une traduction de celle de M. SCHROETER, par conséquent elle ne donne pas de renseignements. 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 8. M. LAGERHEIM a trouvé le champignon sur Salix nigri- cans et d’autres especes du Nordland avec des conidies lon- gues de 27 à 34 p et épaisses de 7 à 9 v», c'est une nouvelle espéce que j'ai dénommée Gloeosporium lapponum Linn. Enfin jai trouvé, dans l'ile d'Oeland, une quatriéme espéce sur un hybride arborescent de saule, je l'ai donné le nom de Gloeo- sporium oelandicum LIND. Ces 4 champignons ont une grande ressemblance entre eux et se distinguent en méme temps par leur couleur rouge de tous les autres Gloeosporium, qu'il serait tout à fait fondé de les rapporter à un genre spécial. Les périthéces serrés, qui brisent trés vite l'épiderme, leur donne une ressemblance extérieure avec le Fusarium, mais en examinant les périthéces séparés, qui se trouvent sur les fruits ou les pédoncules des saules, on voit facilement que ce sont des véritables Gloeosporium, formés sous l'épiderme de la plante nourriciére. Le mycélium croit dans l'axe des chatons femelles; parfois quelques-uns des chatons sont attaqués, plus souvent il se trouve quantité de chatons en- vahis sur le méme buisson. Le champignon n'empéche pas la fructification, et on saurait à peine le classer parmi les cham- pignons nuisibles. J'ai trouvé des périthéces non seulement sur l'axe des chatons femelles mais encore sur les fruits, les pédoncules, la nervure principale des feuilles, placées sur les chatons, et méme dans des chatons androgynes. Le plus sou- vent l'axe du chaton est envahi par le mycélium dans toute sa longueur, mais dans des chatons trés longs, j'ai trouvé que le mycélium se trouvait seulement ou dans la moitié inférieure ou dans la moitié extérieure; on peut en conclure que l'in- fection a lieu pour chaque chaton séparément, pendant qu'il est jeune. Si le mycélium était perenne dans les bran- ches, comme celui de Taphrina epiphylla Sav., tous les cha- tons d'une branche seraient attaqués, et le mycelium se trou- verait de préférence dans la moitié inférieure des chatons. La méme chose résulte aussi d'une autre observation. J'ai trouvé, dans l'ile d'Oeland, une haie de saules, que j'ai détermi- nés comme des hybrides de Salix cinerea et Salix caprea, les chatons étaient fortement attaqués par Gloeosporium, j'en ai pris une grande récolte, examiné chaque chaton séparément, et en effet j'ai trouvé que, sur deux chatons de la méme branche, l'un était attaqué par Gloeosporiwm deformans, l'autre par Gloeosporium. amentorum. LIND, ESPECES DE GLOEOSPORIUM. 15 Les spores sont rejettées en cirrhes d’un rouge clair qui forment, par un temps humide, une croute rouge hyaline; je les ai trouvées au mois de mai, juin et juillet, M. KARSTEN et M. LAGERHEIM les ont trouvées méme au mois d’aoüt, sans doute parce que les saules fleurissent plus tard dans les pays boréaux. Comme M. RosrRuP la remarqué aussi, les chatons attaqués restent plus longtemps sur l'arbre que les chatons non attaqués. Sur Salix caprea jai souvent vu que les cha- tons attaqués avaient perdu tous les fruits, tandis que l'axe restait comme une corne courbée vernie en rouge, de 6, cm. de longueur; méme au mois de mai l'année suivante on peut trouver, sur les arbres, les restes de l'axe des chatons atta- qués. Je les ai étudiés en toute saison, et en pleine nature et sur des branches coupées et placées dans un vase, ayant un peu d'eau au fond. Je m'étais attendu à trouver une forme d'ascopores corre- spondante, mais je n'y ai pas réussi, j'ai trouvé seulement, que le mycélium, aprés la disparition des spores de Gloeo- sporium (en Danemark au mois de juillet à aoüt), formait une nouvelle phase, inconnue jusqu'ici pour cette espéce de champignons, et ot l'on trouve des spores de Fusarium typi- ques (Pl. III fig. 11). D'abord elles sont mélangées avec les spores de Gloeosporium, plus tard elles restent seules; on les trouve non seulement dans les chatons malades mais aussi sur les parties voisines des branches de saules. Les conidies de Fusarium sont incclores ou faiblement teintées en rouge, beaucoup plus longues et plus étroites que les conidies de Gloeosporium, et tandis que celles-ci sont placées sur des sup- ports courts et simples, les conidies de Fusarium ont des sup- ports longs et ramifiés. Je n'ai j'amais reussi à faire germer les conidies de Gloeosporium, les conidies de Fusarium germent au contraire facilement de toute l'année dans des gouttes d'eau. Elles ont jusqu'à 7 cloisons, leurs loges de milieu sont presque droites et d'une épaisseur égale, les loges extérieures sont trés courbées et pointues, les mesures varient beaucoup: à 2 loges 40—45 x4 " > ds oe ae x4 y. »5 » 35—43x4 T »6 » 340—42X5—6 1 »7 » 48—54*5 J. »8 » 55—T0X5 u 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 8. Je ne saurais dire s’il y ait une difference entre les Fusa- ria qui correspondent aux différentes espéces de Gloeosporium ; je n'ai eu l'oceasion de les examiner que sur Salix caprea et aurita, et je ne puis trouver aucune différence constante entre leurs Fusaria. Si l'on fait l'objection que ces Fusaria pourraient étre un autre champignon parasite sur Gloeospo- rium, comme p. ex. Fusarium Ustilaginis sur Ustilago ou Fusarium heterosporum NEES sur Claviceps purpurea, je peux alléguer que leur présence est trés constante, méme pour des endroits trés éloignés les uns des autres comme p. ex. Greifs- wald, Flensbourg, Frederikshavn. Ce ne peut pas non plus étre les spores de Gloeosporium, qui commencent tout à coup à s'allonger et à former des cloisons; dans ce cas il serait facile de trouver toutes les formes intermédiaires, de méme les différences des supports portent à croire le contraire. La corrélation entre Gloeosporium et Fusarium ne peut pas étre comparée à une urédospore, qui germe et qui forme une téleutospore, mais il faut la comparer au développement de beaucoup de Pyrénomycétes, o le méme mycélium forme d'abord une sorte de spores et, aprés leur disparition, une autre sorte. Parmi les nombreuses sections des Pyrénomycétes il faut plutót s'attendre à trouver les formes d'ascospores de nos cham- pignons de chatons de saule parmi les Hypocreaceae, puisque les espéces de Fusarium, en tant qu'on en connait le dévelop- pement, y font partie toutes, et spécialement de Gibbera et de Nectria. M. Saccarpo a remarqué deux fois que Gloeosporium et Fusarium sont deux phases de développement du méme champignon: »in den Pusteln von Gloeosporium ampelophagum (Pass.) Sacc. findet sich auch Fusisporium Zavianum und auch Tubercularia ampelophila, welche beide wahrscheinlich mit Gloeosporium ampelophagum in denselbe Entwiklungskreis gehören». De méme »Fusarium cyclogenum ist nichts anderes als Fusarium reticulatum untermischt mit Gloeosporium lagena- rium. Er (= Sacc.) negire nicht, dass beide mit einander verwandt sein könne». (Allescher 1 p. 469 & 509). Je regrette beaucoup de ne pas avoir eu l’occasion de cultiver les conidies de ces champignons d’aprés les méthodes dont M. KLEBAHN!? s'est servi avec tant de succés pour trouver la corrélation de plusieurs espéces de @loeosporium avec Ascomycétes. Par la voie des cultures il a prouvé que LIND, ESPECES DE GLOEOSPORIUM. 17 | Gnomonia leptostyla (FRIES) Ces. & DE Nor. appartient à Mars- sonina Juglandis (Lis.) P. Maen., et que Gnomonia veneta (Sacc.) KLEB. appartient a Gloeosporium nervisequum (FUCK.) Sacc., par analogie on peut supposer que beaucoup d’autres espéces de Gloeosporium et de Gnomonia s'appartiennent, comme M. M. TuraAsNE et FUCKEL lont déja supposé, en fondant leur opinion sur des observations dans la nature. Ici il y a lieu de citer Linospora populina (PERS.) SCHROET., qu'on trouve trés réguliérement sur des feuilles mortes, atta- quées pendant qu'elles étaient vivantes par Gloeosporium Tre- mulae (LriB.), qu'il faut supposer une corrélation entre ces deux champignons. Un troisieme groupe de Gloeosporium forme la phase de conidies des Discomycétes; M. KLEBAHN a prouvé que Gloeosporium Ribis (LiB.) Mont. & DESM. appar- tient a Pseudopeziza Ribis KLEB. et FUCKEL, et d’autres auteurs sont d'avis que Marssonina Delastrei (DE Lacr.) Maen. correspond à Pyrenopeziza Agrostemmatis Fuck., Gloeosporium paradoxum (Tur.) Fuck. à Trochila Craterium (DE C.) FRIES comme Gloeosporium Salicis WEST. a Trochila Salicis 'T'Ur., de méme il se pourrait bien que notre Gloeosporium appar- tint à ce groupe, se développant à un Phialea amenti (BATSCH) QUEL p. ex. Si nous rappelons pour terminer que M. MASSEE a trouvé que Gloeosporium Vanillae CKE peut devenir un Cytispora et un Calospora, il parait évident que les Gloeosporium se déve- loppent trés différemment; par conséquent on devra les di- viser tout autrement, une fois que leurs phases de dévelop- pement seront mieux connues. Les quatre espéces, dans lesquelles j'ai divisé l'ancienne espéce commune, restent, comme je l'ai déjà dit, à trés peu d'exceptions prés, constamment sur les mémes plantes nour- ricieres. On pourrait s'attendre à trouver sur les hybrides toutes les deux especes de Gloeosporium appartenant aux espéces primitives, et en effet cela s'est confirmé. Mais j'ai trouvé en outre une espéce primitive de saule, Salix repens, qui est sujette à l'attaque de deux espéces de Gloeosporium. En Dalé- carlie elle est l'hóte de Gloeosporium lapponum, en Danemark de Gloeosporium amentorum. Abstraction faite de cette exception les mémes espéces de Gloeosporium se trouvent constamment sur les mémes Arkiv für botanik. Band 7. N:o S. 2 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7.. N:O 8. espéces de saule, et ce fait pourra sans doute faciliter, dans beaucoup de cas, la détermination des saules. La distribution géographique est trés interessante. Gloeo- sporium amentorum se rencontre sur beaucoup d’espéces de saule, et on peut sans doute le trouver partout en Europe. Gloeosporium deformans se trouve a tous les endroits, ot croit Salix Caprea et ces hybrides; si M. Saccarpo (l. c.) et M. Linpav!® le citent de Madére, c'est une erreur, comme jai déjà dit, encore parce que Salix Caprea ne se rencontre pas sur Madére. Gloeosporium lapponum est decidement une espéce boréale, je l'ai trouvée en abondance en Suéde au nord du 60-iéme dégré de latitude, mais quoique j'aie cher- ché avee zéle, je ne l'ai trouvée qu'une seule fois prés de Viborg (Jutland). Gloeosporium amentorum (DE Lacr.) LIND. Conidies elliptiques, aux cótés uniformes, les deux extré- mités étirées en pointe. 14—205—8 p. Stipe mesurant 142 u. (Pl.. IHE, ig. 1-6). Syn: Fusarium amentorum (DE LACR.) Fusarium deformans SCHROET. ex p. Fusarium amenti RoSTRUP Gloeosporium Beckianum BÄUMLER Fusamen deformans KARST. ex p. Gloeosporium deformans Lan. ex p. Sur Salix aurita: Suede: Gefle! Upsal (conid. 206,5 wu). Danemark: trés répandu. (RoSTRUP &!) Allemagne: Greifswald! Flensbourg! Autriche: Niederoesterreich. (BAUMLER). Sur Salix aurita X repens: Danemark: Viborg! (16X7—8 11). Sur Salix caprea X cinerea: Suede: Borgholm sur l'ile d'Oeland! Sur Salix caprea x viminalis: Suede: Dalécarlie! Upsal! (conid. 20x 7,5 vw), Gefle! (19—20* 6—7,5 p.), Stockholm, Rosendal! (19—25 x 6—7,5 v). LIND, ESPECES DE GLOEOSPORIUM. 19 Sur: Salix cinerea: Suede: Dalécarlie! Gefle! Drottningholm prés de Stockholm. (conid. 20—22,57,5—8 t). Danemark: trés répandu (RosTRUP & !). Allemagne: Tamsel (VOGEL) (conid. 15—18 x 5—7 ı.), Silésie (SCHROET.). France: Montmorillon, Velléche et St. Romain- sur-Vienne (DE LACROIX), Anjou (GUEPIN). Sur Salix pedicellata: Algérie: (PATOUILLARD) (conid. 14—19X 6—7,5 1). Sur Salix repens: Danemark: Viborg (Jutland)! (conid. 15—24x 6—10 x). Sur Salix viminalis: Suéde: Upsal! Oeland! (conid. 13—25x5—8 1). Sur un hybride de Salix viminalis : Suede: Borgholm sur Oeland! (conid. 16—24x 8—10 p.) Gloeosporium deformans (SCHROET.) LIND. Syn Fusarium deformans SCHROET. ex p. Fusamen deformans Karst. ex p. Gloeosporium deformans Lan. ex p. Conidies à un cóté convexe, à l'autre concave, ou presque droites, en croissant, aigués aux deux extrémités. 20—28x 5—10 u; les supports mesurant 12,5—20*2,5—3 p (Pl. III, fig. 10, 11). Sur: Salix caprea : Suéde: Mora en Dalécarlie! Falun! (Conidies 21— 27X6,5 v), Gefle! Upsal! (23—25x6—7 11). Stockholm! (19—25x4—5 v). Oeland! (22— 30x9—10 y. Finland: Mustiala (SrARBACK) (Conidies 20—24 x 5—7 uw.) (in herbario meo). Danemark: trés repandu (RosrRuP «!) Allemagne: Silésie (SCHROETER). Sur Salix caprea X cinerea. Suéde: Borgholm sur Oeland! 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. NO 8. Gloeosporium oelandicum LIND. Conidies comme chez l'espéce précédente, à un cóte con- vexe, à l'autre faiblement concave, mais plus grandes: 28— 36x6—10 p. Sur un hybride de saule, difficile à déterminer, Salix undulata (?) (triandra x viminalis), prés de Borgholm sur l'ile d'Oeland! Gloeosporium lapponum LIND. Syn. Gloeosporium deformans (SCHROET.). Lan. p. p. Conidies fortement courbées en faucille. 21—32»x 5—10 ». (Pl. III, fig, 7—9). Sur Salix laurina: Danemark: Viborg! (Conid. 22—30xX6-8 1). Sur Salix lapponum : Suede: Dalécarlie! (26—31X6,5 wu). Sur Salix nigricans : Commun dans la partie septentrionale de la Norvége et de la Suede (Lan.). Dalécarlie! (21—32x5—10 »). Gefle! (28—33x5—6 v). Umeå (VLEUGEL). Sur Salix phylicifolia: Suede: pres de Luleå (VaR.) (25—32x6—8 p). Sur Salix repens: Suede: Dalécarlie! Des champignons indéterminables, trouvés sur des cha- tons de saule, et dont je n’ai pas vu des spécimens, ont été récoltés en Norvége,?' sans indication de plante nourriciere, sur Salix pentandra pres de Mustiala (KARSTEN), et sur Salix glauca, Herjedalen (Leu.). o e en n 19: LIND, ESPECES DE GLOEOSPORIUM. 21 $ Bibliographie. ALLESCHER: Fungi imperfecti. Rbh. Kryptg.-flora. Abt. VII. pag. 494. G. F. Arkınson: Journal of Myc. Vol. 8 (1902) p. 106. J. A. BávuwrER: Zur Pilzflora Niederösterreichs VI. p. 288. Verh. de K. K. zool.-bot. Ges. in Wien. Jahrg. 1893. & Sace.-Syllog. XI. p. 566 & Allescher Fungi imper- fecti, Rbh. Kryptg.-flora Abt. VII, p. 500. E. Bouprer: Note sur le Tremella fimetaria Schum. Journ. de Bot. I (1887), p. 330. — — Description d'une nouvelle espece d’ Exobasidium parasite de l’Asplenium filix foemina. Bull. de la Soc. Myc. de France. Tom. XVI (1900) p. 15. R. Caspary: Ueber einige Hyphomyceten. Verh. d. Kgl. Preuss- Akad. d. Wiss. III. 4/5 1855. A. B. Frank: Krankheiten d. Pflanzen 1880 p. 611 & Die pilz- parasitären Krankheiten der Pflanzen (1896) p. 371. F. Gu£sven: Emploi du Sudan III comme colorant mycologique, seul ou combiné au bleu coton et à l'jode. Bull. Soc. mycol. France. T. XXII. 1906. p. 224. F. vos HóuwEL: Mycologische Fragmente Annal. mycologicae III (1905). P. A. Karsten: Hyphomycetes fennici p. 143. — — Symbol. ad Myc. fennic. XXIII. Medd. Soc. pro Faun. & Fl. Fennic. 16. ; H. KLEBAHN: Centralblatt f. Bacteriologie 2, XV. (1905) p. 336. & Jahrb. f. wiss. Bot. XLI p. 515 & Zeitschr. f. Pflanzenkr. Bd. XVI (1906) p. 65. G. LAGERHEIM: Myc. Studien II. Bih. Sv. Vet. Ak. Handl. Ba. 94. Afd. HL Na — — Tromsö Musaeums Aarshefter 16 (1893) p. 163 & 23 (1900) p. 1. G. LacERHEIM & WAGNER: Bladfläcksjuka à potatis. Landtbruks- Akad. Handl. och Tidskrift. 1903 p. 12 & Taff. 1, fig. 6. G. Liwpav: Engler & Prantl. Nat. Pflanzenf. T. I, Abt., 1, p. 509. P. Maenus: Ein weiterer Beitrag zur Kenntniss d. Gatt. Uredi- nopsis. Hedwigia 1904. ALFRED MöLLER: Protobasidiomycetes. Jena 1895. G. PassERINI: Microm. italic. bor. N:o 17 in Roum. Rev. myc. 1880 p. 36 & Saccardo: Sylloge fungorum III p. 721. bo bo bo L2 bo bo bo c oo bo bo bo DD oO os bo Oo G2 O2 C2 ier) vo -1 . Nor oS OoOAND Of SY) ARKIV FOR BOTANIK. BAND 47. N:O 8. N. PATOUILLARD: Bull. de la Soc. Bot. de France 1885 p. 171. — — Bull. de la Soc. Bot. de France. 1886 p. 335. — — Énumération des champignons récoltés à Java par M. J. Massart. Annal. du Jardin Bot. de Buitenzorg (1897) p. 119 & Planche XXV; fig. 7—15. — — Note sur trois Heterobasidiés muscicoles. Bull. de la Soc. Mye. de France, tom XIII, (1897) p. 97. — — "Tabulae analyticae fungorum (1883— 1886). N. Paroumiarp & A. GAILLARD: Champignons du Venezuela. L. QuÉrLET: Enchiridium fungorum (1886). E. RosrRuP: Islands Syampe. Bot. Tids. Bd. 25 (1903) p. 323. — — Myk. Meddelelser. Bot. Tids. Bd. 17 (1889) p. 236. — — Myk. Notitser fra en Rejse i Sverige 1882. Ofvers. af Kgl. Vet.-Ak. Förh. 1883, No 4, p. 95: — — Meddelelser fra Bot. For. 2 Bd. 1890. p. 138. — — Norske Ascomyceter. Chria. Vid. Selsk. Skrifter. I. Math.-nat. Kl. 1904. N:o 4, p. 38. — — Om nogle af Snyltesvampe foraarsagede Misdannelser paa Blomsterplanter. Dotanisk Tidskr. 1885. — — Plantepatologi (1902), p. 583. P. A. Saccarpo: Sylloge fungorum X, p. 463. J. SCHROETER: Die Pilze Schlesiens. I. (1889) p. 384. H. C. F. Schumacher: Enumeratio plant. Saellandiae sept. & orient. Pars posterior (1803) p. 440. C. STÖRMER: Om en Art af Slegten Uredinopsis. P. Magn. Bot. Notiser 1895 p. si N. TANAKA: A new spec. of hymenomycetous fungus injurious to the mulberry tree. The Journ. of the College of sc. imp. univers. of Tokyo (1885), vol. IV, p..193 & Pl. XXIV—XXVII. F. vox Tutmen: Mycotheca universalis N:o 2083. (Juni 1881) avec description. Pu. van TIEGHEM: Sur la classification des Basidiomycetes. Journ. d.. Bot. 1893. p.80: L. et C. TuraswE: Ann. de sc. nat. 5 Ser. tom. IV, (1865). T. VESTERGREN: Zur Pilzflora der Insel Oesel. Hedwigia. Bd. XLII (1903) p. 98. LIND, ESPECES DE GLOEOSPORIUM. 23 Explication des planches. Fig 1, 2. Aspidium filie mas avec Herpobasidium filicinum (Rostr.) Lind vu de la face inferieure; grandeur naturelle; del. Hırma Bunpsen. Fig. 3, 4. Aspidium Dryopteris avec Herpobasidium filicinum (Rostr.) Lind vu de la face inférieure; grandeur naturelle: del. Hırma Bunpsen. Aspidium Phegopteris avec Herpobasidium filicinum (Rostr.) Lind vu de la face inférieure; grandeur naturelle; del. Ersa RosENIUS. Fig. 6. Cystopteris montana avec Herpobasidium filicinum (Rostr.) Lind vu de la face inferieure; grandeur naturelle; del. Ersa Rosenıus. Bu. 7. Coupe transversale de ia feuille de V Aspidium filix mas montrant des hyphes intercellulaires et des rouleaux de myeelium intracellulaires; agrandie 500 fois; del. Hitma Bunpsen. H1 -— og on PL. IL Mycélium extramatrical de Herpobasidium filicinum (Rostr.) Lind avec des basides, des stérigmes et des spores. PE ur. Fig. 1—6. Gloeosporium amentorum (de Lacr.) Lind, fig. 7—9 Gloeosporium lapponum Lind, fig. 10, 11 Gloeospo- rium deformans (Schröt.) Lind. Fig. 1, 2. Conidies sur Salix cinerea. » 3 » » » pedicellata. » 4. » » » aurita. ». » » » viminalis X caprea. ^s » » >» viminalis. TT » » » repens. CDS » » » lapponum. » 9 » » » nigricans. » 10 » » » caprea. m | » de Fusarium du précédent. — —— Tryckt den 24 januari 1908. Uppsala 1908. Almgvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. hun ER A" Li - Arkiv f. Botanik B. 7. N:o 8. Pl. 1. Bye Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. Herpobasidium filicinum (Rostr.) Lind. Arkiv för Botanik. Bd 7. N:o 8. pi J. Lind del. Repr. o. tr. J. Cederquist, Sthlm. Herpobasidium filicinum (Rostr.) Lind. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:o 9. Anmärkningar om nagra växtarters Trichomer. Af P. G. E. THEORIN. Med | tafla. Meddelad den 4 december 1907 af V. Wirrrock och J. ERIKSSON. Det är icke antagligt, att sa särdeles manga växtarter hädanefter skola påträffas, hos hvilka trichomer finnas, som ha en förut alldeles obekant, från andra växters trichomer mycket afvikande och särdeles egendomlig byggnad eller be- skaffenhet (+). Detta må vara min ursäkt, att jag i denna uppsats har högst litet att säga om något sådant. I en del föregående arbeten! har jag något mer redogjort för tricho- mernas byggnad. Däremot torde det återstå ett vidlyftigt arbete, innan man hunnit lära sig känna hos ett större antal växtarter det olika utseende och den skiftande beskaffenhet i öfrigt, som en trichomsort kan ha att uppvisa på olika ställen eller på ett och samma ställe hos ett och samma individ, äfvensom innan man blifvit bekant med öfvergångs- eller samman bind- ningsformer mellan olika, såsom de anses vara, trichomsorter. Med andra ord, det fordras omfattande undersökningar, för att man hos ett flertal växtarter må få klart för sig ett trichoms hela formkrets eller dess variationsförmåga hos ett och samma individ (T). I denna uppsats skall jag redogöra för undersökningar, som anställts från denna synpunkt, i lik- het med hvad jag härom förut meddelat i några föregående arbeten.? ! Se noten sid. 2 och 3. ? Se noten sid. 2 och 3. Arkiv för botanik. Band 7. N:o 9. l bo ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. Det aterstar nog ocksa ej sa fa studier, innan man fatt fullständig kännedom om trichomernas olika utseende och beskaffenhet eller upptriidande hos olika former af samma art, ehuru naturligtvis åtskilligt mer är bekant i detta hän- seende, än hvad man känner om trichomernas variabilitet hos samma individ. Ofta äro ju trichomerna hos ett släktes arter lika eller ha nagot gemensamt drag. Men exempel finnas dock darpa, att en eller annan art kan ha trichomer, som äro alldeles olika de öfrigas. Äfven hos de växter, som tillhöra samma familj eller grupp af en sådan, kan man finna en viss 6fver- ensstämmelse mellan deras trichomer, ehuruväl inom en sädan afdelning olikheter rörande dem 4n oftare kunna anträffas. I denna uppsats kommer jag att dar och hvar anställa jäm- förelser mellan trichomerna hos arter tillhörande samma släkte (T) och ej alldeles lämna åsido de anknytningspunkter, som en växtarts trichomer kan äga med sådana hos andra växter, som höra till samma grupp eller familj eller rent af till någon helt annan (T). Ej heller i föregående uppsatser! har jag försummat att beröra något sådant. Ofvan berörda variationer hos trichomerna ha väl van- ligast sin upprinnelse i växtlifvets behof af förändrade organ för andra förrättningar eller äro ekologiska (T). Någon gang finner man dock, att en egendomlig plats, dar trichomet är fästadt, alldeles säkert patryckt det ett annat utseende, än det har på öfriga delar af växten, där omgifningen är nor- mal eller trichomets variation kan kallas lokal (T). Förut! har jag talat härom. Nu skola andra exempel lämnas härpå. Hos många växter kan dock ej någon antaglig förklarings- grund uppvisas till åtminstone en del af deras trichomers variationsbegär. Rätt ofta har jag i andra afhandlingar! framhållit, att trichomerna hos ej så få växtarter dels på grund af en för deras förmodade bestämmelse olämplig gestalt eller beskaffen- het i öfrigt, dels emedan de kunna finnas hos växten i allt- ' De uppsatser, i hvilka jag, P. G. E. THEORIN, förut behandlat tri- chomerna från någon af de med (T) betecknade synpunkterna, äro dessa: » Takttagelser» rörande öfverhudens bihang hos växterna, Uppsala 1866; om växternas »hår» och »yttre glandler», Kalmar 1867; Växttrichomernas be- nägenhet till »formförändringar, I, II, III», V. A. Öfversikt, Stockholm 1872, 1876, 1878; Om »afsöndringen» af vüxtslem i knopparna hos familjen Po- THEORIN, ANMARKN. OM NÄGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 4 för obetydlig mängd, alldeles icke kunna göra sin värd nagon som helst nytta utan för honom blott ha dekorativ eller habituell betydelse (f). Äfven om sàdana trichomer kommer jag att i denna uppsats nägot tala. De flesta växtarters trichomer äro dock ej blott och bart utsmyckande. De göra förvisso sin värd ett verkligt gagn (T). Atskilligt har man ju reda på om den nytta, som tricho- merna göra, men jag misstager mig säkert ej, om jag säger. att kapitlet om trichomernas verkliga betydelse for vàxtlifvet eller om den nytta, som de medföra för detsamma, ar för litet beaktadt. Ett eller annat har jag i fóregàende arbeten! meddelat harom och skall afven i denna uppsats, om jag haft tillfälle att studera den nytta, trichomerna gora nagon växtart, berätta, hvad jag härom fórnummit. Hos det stora flertalet arter, hvilkas beharing har nedan skall skildras, är det täckande har af en eller annan sort, som komma att beskrifvas. Val finns det bland nedan nämnda växtarter nagra, som ha glandler eller sträfhets- alstrare eller vattenfyllda har eller fruktspridningshar. Men som dessa senare harsorter uppträda hos blott fa bland de omnämnda arterna i jämförelse med de växtarter, som ha täckande har, dessa ma nu ha eller vara spindeltradar eller icke eller vara pa samma gang stängande, skulle en indel- ning af de afsedda arterna efter den hos hvar och en bland dessa förhärskande trichomsorten medföra föga öfversiktlig- het. Jag skall därför i denna min uppsats läta de olika arterna följa pa hvarandra i systematisk ordning, d. à. med en eller annan omkastning i den ordning, som de afsedda lygonee Iuss, V. A. Handlingar, Stockholm 1872; Nagra »rön» om afsönd- ring af vätskor i växtens knoppar och fran dess unga blad, V. V. S. Hand- lingar, Góteborg 1878; Utvecklingen och »byggnaden» hos nagra vüxters taggar och borst, V. A. Ofversikt, Stockholm 1880; Om »bladtandsgland- lerna» hos en del Salices, V. A. Ofversikt, Stockholm 1881; Om de så kal- lade »kalkborsten» hos ett par Eriophora, V. A. Ofversikt, Stockholm 1882; Om »trichomerna» hos nàgra grüs och halfgräs, Lärov.-prog., Falun 1902; »Bi- drag» til kännedomen om växttrichomerna, isynnerhet rörande deras förän- derlighet, V. A. Arkiv for Bot., Bd. 1, Stockholm 1903; »Nya bidrag» till künne- domen om växttrichomerna, V. A. Arkiv för Bot, Bd 3, N:o 5, Stockholm 1904; » Tillägg» till kännedomen om v&xttrichomerna, V. A. Arkiv för Bot., Bd 4, N:o 8, Uppsala och Stockholm 1905; »Undersókning» af nägra växt- arters trichomer, V. A. Arkiv for Bot, Bd 6, N:o.6, Uppsala och Stock- holm 1906. De ord, som i förestäende och andra titlar stüllts inom citat, kommer jag att vid möjliga citationer i denna uppsats för rumsbesparing använda i stället for hela titeln. * Se not. sid. 2 och 3. 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. arterna beskrifvas eller bort beskrifvas i Svensk Flora af L. M. NEUMAN. Inula Pulicaria L. (fig. 6). Pa stammen finnas har, som kunna bestä af 8 celler i rad och na en längd af 1,5 mm. Af harets 8 celler bilda de 4 nedersta, afsmalnande uppat, liksom en afhuggen kägla, hvilken dock hos sa langa har som de nämnda är smalare, an fig. 6 anger. Fran toppen af en sadan kägla utgar den 5:te cellen, som tvärt är smalare an käglans öfversta cell men ännu ganska kort. De aterstaende bland harets öfre celler, 2-—3, äro mycket smala och betyd- ligt långa, tillsammans 9—10 gånger längre än- hela basdelen. Denna hårets långa öfre del är fullkomligt spindeltradslik och har vid basen af den 2:dra eller 3:dje cellen, uppifrån räknadt, en bredd af 0,01 mm. samt på midten af den yttersta en bredd af 0,006 mm. för att upptill ett stycke bli än smalare. Ingå i hårets sammansättning blott 5 celler, utgöres ändå spindeltråden af minst 2. På holkfjällen, där håren ej äro så långa, äro både basdelen bredare (fig. 6) och själfva spindeltråden kortare. Mycket lika dessa hår äro de, som finnas hos Inula Helenium L. Men håren hos denna art åstadkomma på olika ställen en olika beklädnad. På bladets undre sida, där håren stå tätt, äro kortare och ha en smal, mjuk basdel, blir beklädnaden sammetslik, medan bladets öfre sida, som har korta, spridda hår med bred, af tjock- väggiga celler sammansatt fot, är sträf. På stammen, hvars hår äro långa och glesa samt ha bred, något tjockväggig fot, blir beklädnaden liksom raggig. Sammastädes äfvensom pa I. Pulicarias holkfjäll finnas en sort glandler. Dessa bestå till största delen af en rad mycket korta men breda celler och i glandlerns midt af än bredare samt afslutas uppåt med en smal och lång cell, kring hvars topp det finns utflutet secret. Glandeln liknar, oafsedt det större antal celler, som ingå i honom, något en modifierad slemglandel hos Nuphar luteum (fig. 37). Inula dysenterica L. Denna växt är mjukullig. I sam- manhang härmed äro stammens hår, som annars likna den föregående artens, mycket längre och förekomma långt ym- nigare men hafva smalare och något längre fotstycke, som vanligast så småningom Ofvergar i spindelträden. Härets längd kan vara 5 mm. och ändå större, som egentligen beror, på att spindeltråden är så lång. Denna är först 0.013, därpå THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 5 0,01 och därefter 0,006 mm. bred för att i öfre delen blott vara 0,003 mm. bred. Sjülfva fotens jämförelsevis större làngd beror hufvudsakligen, pà att bland dess celler den 4:de och 5:te, nedifran räknade, aro längre än motsvarande hos I. Pulicaria. Stundom hvilar harfoten pa en liten dyna af nagra celler. Pa bladet äro haren jämförelsevis korta. Lapsana communis L. (fig.18). Denna vaxt sages i floror vara harig, men den har inga andra trichomer an glandler. Som själfva glandeln hos äldre växtdelar vanligen har affallit, sa att blott skaftet aterstar, komma sagda växtdelar att se håriga ut. Fullväxta stjälkar äro upptill glatta och nedtill glest glandelhåriga; gamla blad ha på skaft och nerver några glandler; unga blad och små, korta grenar äro tätt glandel- håriga; blomkorgarna ha knappt några trichomer, äfven om de äro mycket unga. Glandeln, som har en rundad — omvändt äggrund form, är 0,05 mm. bred med något större längd. Den består af högst ett dussin celler, af hvilka de 2 eller 3 nedersta ligga horizontalt eller ha den längsta axeln vågrät, medan fler- talets af de öfriga längdaxel står mer eller mindre vertikalt och de 2 öfverstas rakt upp och ned! (fig. 18). Glandel- cellerna innesluta ett rödaktigt, grynigt ämne. Skaftets bredd är invid glandeln 0,025 mm. och vid basen omkring 0,05 mm., och dess längd kan vara 1 mm. men är vanligen mindre. Närmast intill-.glandeln består skaftet af 1 eller oftast 2 eller sällan flere cellrader, medan ett stycke nedanför glan- deln cellraderna alltid äro flere och förefinnas i större mängd, ju längre ned på skaftet vi söka dem. Dock äro cellraderna ingenstädes synnerligt många, och skaftet är aldrig emergens- artadt invid växtytan. Skaftets celler äro upptill jämförelse- vis korta och i dess mellersta samt nedre delar längre men ha öfverallt tvära bottnar. Samma celler ha rätt tunna väggar och föga synligt innehåll samt äro färglösa, Crepis biennis L. har liksom C. tectorum (jfr. »form- förändringar III», sid: 72 och 73 samt fig. 18 och 19) dels T-formade har, dels sammansatta trichomer. Men hos C. bi- ennis äro de förra i flere afseenden olika motsvarande hos * Denna glandel är ej lik de glandler, jag känner hos öfriga Cichoriaceer. Lapsanas glandler kunde rätt val föras till såväl 2:dra som 3:dje klassen i den inledning af glandlerna, som uppställts af J. B. Marriner j » Organes de sécrétion des végétaux, Paris 1871. 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. C. tectorum. Och hos C. biennis aro de senare alltid borst- lika, äfven om de nagon gang kunna vara bredt kägelfor- made, medan hos C. tectorum de sammansatta trichomerna an aro glandler, an vartformade knölar. Följande aro de afvikelser vi ha att anmärka om de T-formade haren hos C. biennis. De ha nämligen ofta en ganska lang men stundom en kortare, af flere celler i rad bildad, slankig fot samt ofvanpa denna en jämförelsevis lang och i bada andarna tillspetsad, tvarliggande cell. Fotcellerna ha 0,001 mm. tjock vägg, men den tvärliggande cellen har en tjockare. Denna senare kan vara 1 mm. lang men ock kortare och pa midten 0,02 mm. bred men äfven bredare eller smalare samt ar alltid mer eller mindre krókt. Sadana T-formade har finnas med normal gestalt utan inblandning af nagra med modifieradt utseende vid korgbasen, pa gre- narna och stjälkens öfre del, medan dennes nedre del saknar dem utom vid bladfästena. Härstädes, afvensom pa blad- skaftbasen, finnas de T-formade haren, dels med normalt ut- seende, dels med en förändrad form. Denna omgestaltning har gatt i den riktning, att trichomets tvärliggande cell fel- slagit och i stället dess fot blifvit langre, sa att trichomet kommer att utgöras af 1 rad med ändarna pa hvarandra ställda celler, hvilka vid de oregelbundet riktade tvärväg- garna äro hopdragna och ej sällan i sin helhet vissna, hvar- förutom hela häret flerstädes är krökt. I vecken till de smä blad, fran hvilka korgskaft börjat framväxa eller möjligen komma att utvecklas, finnas inga eller högst fa normala T-formade har utan nästan endast har, som ha det fran dessa förändrade utseende, som nu beskrifvits. Dessa for- ändrade har äro pa sistnämnda ställen 1—2 mm. långa, ha mycket tunna cellväggar, intet synligt cellinnehäll och bli med tiden vissna. I alla afseenden likna således dessa har de trichomer jag kallat höljande (se »Nya bidrag», sid. 11) och ha troligen till ändamål att omsluta späda korgar med skaft för att skydda dem för stark utdunstning. Och fräga kan väl vara, om ej de invid bladfästena för äldre blad och pa dessas skaft befintliga, tunnväggiga och delvis vissna: trichomerna utráttat en gàng detsamma. Pa nedre delen af stjalken och pa bladen, dir inga eller hógst fa har af förra sorten finnas, uppträda hvitaktiga, kortare eller langre, intill 1 mm. lànga borst, som liksom hos THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 7 flere andra Cichoriaceer utgöras af flere rader celler och aro utdraget kägelformade. De sakna egentlig dyna och torde vara verkliga trichomer (jfr. »byggnaden», sid. 37—40). Ifräga- varande borst besta till största delen af langa celler, hvilkas öfre ända ibland befann sig nägot utanför borstytan, men nederst af kortare. Pa grenarna äro borsten korta, lågt kägelformade samt något emergensartade och kunna vid basen vara 2—3 gånger bredare än de förstnämnde långa. Stundom men sällan likna grenarnes lågt kägelformade borst något utdragna vårtor. ‘Haren, som göra hålkfjällens inre sida silkesluden, äro encelliga, jamnbredt tillspetsade och 0,2—0,3 mm. långa med medelmåttigt tjocka väggar. De äro tilltryckta, dels där- igenom att de äro böjda, dels på grund af sin sneda infäst- ning i huden. De peka mot holkfjällens spets. Galium boreale L. (fig. 8 och 9). Den styfva stjälken har på hvar och en af sina fyra kanter flera rader trichomer, som något påminna om småtaggar äfvensom om hakarna på stjäl- ken hos S. palustre och aparine men blott äro obrukbara efter- härmningar af dessa. Ifrågavarande boreale-trichomer (fig. 8) ha sällan större längd, räknad från spetsen till motstående bashörn, än 0,046 mm., hvaraf 0,033 mm. hora till det ofvan växtytan befintliga stycket. Många quasi-småtaggar äro betyd- ligt kortare. Deras öfre del är än rak och utstående, än någet nedböjd såsom i fig. 8, än men sällan mer böjd. Dessa trichomers yttersta ände är alltid starkt aftrubbad, och deras cellvägg är mycket mäktig, så att cellrummet obetydligt sträcker sig upp i den fria delen. Af det sagda om quasi- småtaggarna eller quasi-hakarna hos G. boreale framgår med tydlighet, att de alldeles ej kunna tjäna till att fasthaka dess stjälk vid ett stöd. G. boreales styfva stjälk behöfver ej heller några vidfästningsmedel för att hålla sig upprätt, hvaremot de slankiga stjälkarna hos aparine alltid och hos trifidum samt palustre ofta ej kunna undvara ett stöd utan måste ganska bra fästas genom sina hakar vid stadigare föremål för att ej nedfalla. Någon annan nytta kan man, att döma af deras byggnad, ej heller förstå att ifrågavarande boreale-trichomer skola kunna åstadkomma. Skall man då kunna tro annat, än att quasi-hakarna finnas på boreale- stjälken, blott för att denne må vara utsirad som andra Galium-arter eller på ytan äga trichomer, som något på- 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. minna om dessas (jfr. »Bidrag», sid. 150). G. boreales quasi- hakar ha väl ock sannolikt kommit till, emedan dess stjälks ytceller haft en för en stor del af släktets arter gemensam tendens att utväxa till trichomer med form af en hake, men utan att boreales hakar kunna àstadkomma nàgon som helst nytta, hvilket andra Galium-arters verkliga hakar sákert góra. Pa bladkanten finnas dels sådana trichomer, som äro afbildade i fig. 8, dels andra, som äro större och mer normalt utbil- dade säsom smataggar. Dessa senare, som kunna vara 0,1 mm. i vanlig riktning, 4ro smalare i sin yttre del och dar rätt mycket böjda. Deras ófre ände är något aftrubbad men ej så mycket som hos quasi-småtaggarna. Cellrummet sträcker sig något längre upp i de större smataggarna (fig. 9). Plantago media L. Stängeln har tilltryckta hår. Dessa äro liksom håren på stängeln hos P. lanceolata L. samman- satta af en rad celler, mellan hvilka snedt stående mellan- väggar uppträda (»hår» och »yttre glandler», fig. 34 och 35). P. medias stängelhår ha blifvit tilltryckta, därigenom att på trichomets närmast växtytan befintliga cell den följande, som är åtskilligt längre, är fästad med sin långsida en liten bit från änden. Bladets hår på nerverna äro utstående och fästade på normalt sätt. P. maritimas L. lika byggda stän- gelhår äro tilltryckta, därigenom att hårets närmast på växt- ytan varande cell nedtill är böjd en !/ı cirkel. I detta sam- manhang vill jag påminna om (l. c. fig. 32 och 33) de hos P. lanceolata pa rosettbladens insida, dar dessa ligga inpa hvarandra, befintliga, anda till 7—8 mm. lànga hären, som utväxa fran rotstocken. Veronica arvensis L. (fig. 3). Stjälken har öfverallt bade har och glandler. Ofre delen af honom har langt flere trichomer och isynnerhet har än den nedre. Haren likna motsvarande hos V. verna (jfr. »formförändringar IIl», sid. 83). Arvensis-haren äro sällan mer än 0,2 mm. lànga och ofta kortare. De are böjda och stängande (jfr. »undersókning», sid. 7, fig. 4a) och det vanligen pa det sätt, som fig. 3 utvisar. Ibland befinner sig dock króken nármare harets bas. Nagon gang är den nedböjda, yttre delen af haret kortare, ja det kan hünda, att denna yttre del befinner sig parallell med växtytan och star som en slagbom. Håret ar nagot bredare nedtill men for ófrigt tamligen jámnbredt, och dess yttersta cell slutar tilltrubbad. Vanligen är det 5 celler i rad, som utgöra håret. Cellvággen är öfverallt medel- THEORIN, ANMÄRKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHCMER. 9 mättig och synligt innehåll finns. Glandlerna äro liksom hos verna 4 gånger längre an håren och sta rakt ut. Den om- vändt äggrunda, encelliga glandeln af konstant storlek har ett nästan färglöst, slemmigt-grynigt innehall med sekret pa ytan. Bland det långa skaftets 5—10 celler ar den nedersta ganska tjockväggig och de ófriga mer tunnväggiga. De innesluta alla mer synligt innehäll än härcellerna. Bladet har färre här, som alla äro raka, och därvarande encelliga glandler ha kortare skaft. Fruktämnet har blott glandler, som likna bladets. Stjälken hos V. chamedrys L. har ocksá stängande har, men dessa äro vinkelböjda (jfr. »Pflanzen- haare»,! fig. 58) och likna motsvarande hos Dracocephalum thymiflorum (jfr. »undersökning», sid. 7 och 8, fig. 12). Gloxinia hybrida Hort. Denna växts här äro lika ätskil- liga andra Gesneriaceers, bland andra dem hos Achimenes grandiflora DC (jfr. »Anatomie»,? fig. 140). Men som denna 3loxinias har ha olika längd och utseende pa olika ställen af växten, ber jag att fa säga nagot om dem. Pa blad- skaftet kunna hären bli 3 mm. länga och bestä af 10 celler i rad. Den nedersta bland dessa var 0,5 mm. lang och 0,145 mm. bred. Den näst nedersta var lika lang och 0,1 mm. bred. De följande aftaga i längd och bredd. Den yttersta, som vid basen var 0,05s mm. bred, afsmalnar tvart betydligt och har sedan syllik form. När den är tjockväggig, liknar den ett scabritie. Ett annu ej fullt utväxt blad har pa skifvans 6fre yta kortare eller 0,3—1,3 mm. långa sådana har med än smalare och scabritielik, tjockvaggig slutcell. Pa nerverna till det späda bladets undre yta finnas har, som allmänt fro 1,3 mm. langa samt ha tjockväggig men bredare slutcell, och pa samma sida mellan nerverna uppträda flere korta har med än tjockväggig, än tunnvaggig slutcell af den bredare sorten. Spetscellen undantagen, är harcellernas vägg 0,0025 mm. tjock. De senare innesluta ett grynigt ämne i större eller mindre mängd men aldrig i ymnig. En eller annan bland dessa härceller kan vara skrumpen redan hos ett så ungt blad som det afsedda. På ett outveckladt blad sitta håren tätt, och de som finnas på bladets undre sida, dess kant och skaft inhölja detsamma, fullständigare, ju yngre bladet är. Det stora, gamla bladet känns på öfre sidan ! A. Weiss, die »Pflanzenhaare», Berlin 1867. ° H. SOLEREDER, systematische »Anatomie» der Dicotyledonen, Stutt- gart, 1899. 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. nàgot strüft. Det ar dárvarande, kortare hár, hvilka nu ha nästan helt viggfylld slutcell, som åstadkomma detta. lfrága- varande Gloxinia-har öfverensstämma, såsom det af det förut sagda framgär, till sin byggnad utom beträffande slutcellens tjocka vägg, till sitt upptrüdande och sina funktioner ganska noga med haren hos Solanum tuberosum (»Nya bidrag», sid. 13, fig. 46). Gloxinias stjälk har likadana har som bladet. Da den blifvit äldre, finnas af dessa ännu rätt manga kvar, som nu äro utstående. Dessa hårs slutcell är från basen jämnt afsmalnande och obetydligt väggförtjockad. På bladen finnas små, spridda glandler, som, sittande på korta skaft, bestå af 2 jämsides belägna celler. Salvia Horminum L.' (fig. 12—15). Stjälkens trichomer kunna bli 1,5—3 mm. lànga men ocksà vara betydligt kor- tare. Dessa trichomer mà i sin ófre ande hafva hvilket ut- seende som helst, sä har ändä alltid deras nedre del denna pa fig. 12 afbildade, mindre vanliga form. Trichomets neder- sta cell, som till en mindre del star nere bland hudeellerna, är ovanligt stor och strax invid vaxtytan 0,17 mm. bred samt har ofvanom denna en längd af 0,37 mm. Den näst nedersta cellen ar vid basen blott 0,067 mm. bred men har större längd an den fórre. Ofvan denne finnas 3—4 eller fürre celler i rad, som uppát aftaga i bredd, sà att den öfversta vid basen Ar 0,03 mm. bred. Alla dessa celler ha 0,0066 mm. tjocka vaggar. Denna rad af celler eller, man kunde kalla den sa, detta skaft uppbär olika afslutning. Ibland kan det pa skaftet sitta en encellig, äggrund glandel, (fig. 15), som har 0,118 mm:s längd och 0,067 mm:s bredd, dar den är vidast. Glandelns vägg är lika tjock som skaftcel- lernas. Den innesluter ett ymnigt, slemmigt och gulaktigt ämne, och utanpä glandeln finnes secretanhopning. Detta tri- chom fungerar, häraf att döma, sasom en verklig glandel. Men eftersom glandeln, dá skaftet är som längst, blott upptar '/s5 af trichomets hela làngd, torde den äterstäende, allra storsta delen af detta ock ha sin bestämmelse eller vara täckande. Sannolikheten häraf bestyrkes, därmed att manga stjälkens trichomer afslutas med en spindelträdslik ände (fig. 13) istället för att uppbära en glandel. Det kan ock hända, att tricho- mets öfversta cell är kügelformig och tillspetsad (fig. 14). I ! IT »Pflanzenhaare» omtalas ej beharingen hos denna art. Däremot redogöres det dir för trichomer nästan uteslutande fran blomman hos nagra andra Salvia-arter (sid. 571—573, och 511, fig. 79—84, 282 —288 och 372). THEORIN, ANMARKN. OM NÅGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 1l sadant fall är haret kortare och ofta mycket kort, da det kan besta af blott 2 6fver hvarandra belägna celler. Tricho- met med kägelformig afslutning ar finknottrigt på ytan. Slutas haret med en spindeltrad, inträffar det ej sa sällan, att redan 2:dra cellen nedifrån är flere gånger smalare än den nedersta, som i sådant fall äfven i sin öfre ände är särdeles bred, så att trichomet blir mycket likt en del spindeltrådshår hos Ononis arvensis (jfr. »undersökning», sid. 14). På bladet finnas uteslutande hår, som vanligast afslutas med en tillspetsad cell (fig. 14) och mer sällan ha en kortare spindeltrådsände. Fodret har såväl glandler af förutnämnda utseende som ock hår, af hvilka de flesta sluta tillspetsadt och endast en mindre mängd ha spindeltrådslik ände. På kronans utsida finnas blott kortare eller längre spindeltråds- hår. Dessa hårs nedre del är allmänt mycket smalare än motsvarande del hos ofvan beskrifna trichomer och öfvergår också så småningom i spindeltrådsdelen. Hyssopus officinalis L. (fig. 11). Stammen är tämligen tätt finluden. Haren, som finnas här, na ej större längd än 0,1 mm., äro ofta kortare och kunna till och med vara mycket korta. De bestå af 1 cell eller 2—3 (sällan) celler i rad. Är håret encelligt, i hvilket fall det är kortare, är det i sin helhet krökt eller har nästan en småtaggs utseende och ställning. Är håret däremot 2—3-celligt, är den nedersta cellen starkt utvidgad bland hudeellerna och står rakt ut, medan den återstående cellen eller de 2 öfre äro krökta (fig. 11). Den eller de krökta cellerna äro mer tjockväggiga och försedda med gröfre cutilar-ojämnheter än den nedersta raka, som upptill är nästan smalare än den 2:dra nedtill. Den öfversta cellen kan vara helt väggfylld och är i yttersta änden tilltrubbad. Som håret är ganska kort, torde det, ehuru det alltid på stammen är krökt, vara ett tämligen klent hinder för krypande djurs uppmarsch till blomman. Flertalet bland håren äro ej heller sträfhetsalstrare, hvilket de korta, encelliga och småtaggslika trichomerna möjligen skulle kunna vara. På bladkanten sitta glesa hår af en mindre längd, som dock alla äro nästan raka. I djupa gro- par på bladets undre sida finnas sådana glandler,! som af- ' Redogörelsen för beháringen hos Origanum Majorana i »undersök- ning», sid. 11 och 12 afser blommande eller öfverblommade exemplar men i »Pflanzenhaare», sid. 585 och 586 exemplar på ungdomsstadium. 12 ARKIV: FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 9. bildats i »Organes», fig. 100—120. Fodret ar medelmättigt härigt af raka har, som likna bladets. Dracocephalum Moldavica L. Haren pa den gles- och‘ korthariga stammen 4ro alldeles sa till form som till langd lika desamma pa motsvarande stalle hos Hyssopus. Dock ar hos Dracocephalum den nedersta cellens i huden nedsänkta del mindre utvidgad. Bladkanten har kortare och nastan klolika sadana har, medan de som finnas pa nerverna aro rakare. Fodrets har aro ej sa litet olika alla de förra. Redan nedre cellen är hos foderhäret krökt, och dess ófre, som dar- igenom kommer att bli nästan parallell med växtytan, är betydligt vidare, 0,016 mm. bred, och ofta langre, sa att hela haret kan vara 0,13 mm. langt. Bada cellernas väggar aro rätt tunna och åtminstone tunnare än hos stjälkens och bladets hår. På fodret finnas ock små 2-celliga trichomer, hos hvilka den öfversta cellen upptill är glandellikt utvidgad. Vanliga Verticillat-glandler (1. c. ofvan) uppträda ock i mängd på fodret, men det ser ut, som vore hvarje kvadrant, sedd uppifrån, af Dracocephali glandler uppdelad i tre celler, och som om endast de 2 vinkelräta diametrarna hopstötte i mid- ten, medan öfriga radierande väggar ej räckte dit. I gropar på bladets undre sida finnas ock sådana stora glandler. Kronans utsida har godt om hår. Dessa äro jämförelsevis. långa, intill 0,6 mm., och smala samt bestå af 3—5 celler i rad, hvilka ha tunna väggar. Haren stå vanligen rakt ut men kunna ock vara krökta. I toppen äro de visserligen smalare men ändå där tilltrubbade. Sma, 2-celliga, upptill glandellika trichomer finnas äfven på kronan. De långa, hårlika spetsarna långs skärmbladens kanter äro ingenting annat än långt utdragna sågtänder. Nedtill äro dessa be- satta med vanliga hår. Längre upp på dessa utdragna såg- tänder finnas 1-celliga trichomer af obetydlig längd, som med en 0,026 mm. lång fri del vetta snedt uppåt-utåt och således, fast de äro trubbiga i änden, påminna om scabri- tierna på gräsens skärm- och blomfjällsborst. Betonica officinalis L. Liksom hos Galeopsis-arter är hos denna växt stammen besatt med hvassa, nedåtriktade och stängande hår. Dessa, som kunna bli I mm. långa men van- ligen äro kortare, bestå af 3 celler i rad. Den nedersta bland dessa, som har en svag, af stråligt utstående hudceller något THEORIN, ANMARKN. OM NÅGRA VÄXTARTERS TRICHOMER. 13 omfattad bulbus, är pa midten krökt, sa att det öfriga håret bildar 30 graders vinkel mot vaxtytan, till hvilken ställning äfven det bidrager, att bulbus är nagot snedt instucken mellan hudcellerna. Den 2:dra cellen är litet smalare men föga längre. Den 3:dje och yttersta cellen, som är mycket längre än de båda andra tillsammans, har sin öfre del ut- dragen till en lång, smal spets. Alla cellerna äro luftförande och tjockväggiga, synnerligast i närheten af mellanväggarna, där håret är utvidgadt. På foderbrämet finnas många rakt utstående hår, som likna de förra men äro längre och ha betydligt tunnare väggar samt äro mindre utvidgade vid mellan väggarna. | Heliotropium peruvianum L. Stam såväl som blad ha en- celliga, mer eller mindre koniska hår. De som finnas pa stammen äro i allmänhet längst. De längre håren, som äro 0,65—1 mm. långa, äro nedtill jàmnbreda till en längre eller kortare del men upptill småningom eller mer tvärt hop- dragna till en smal, ett kortare stycke i toppen helt vägg- fylld spets. På midten är håret 0.046 mm. bredt och det har efter nästan hela sin längd en cellvägg af blott 0,006 mm:s tjocklek. Nederst har håret knappt någon bulbus men omfattas ändå där af några uppresta hudceller. Harytan är alldeles slät utan någon som helst knottrighet. När håren äro kortare, ha de en mer konisk form. Af beskrifningen på denna växts nu omtalade hår framgår det, att de alls ej äro sträfhetsalstrande, såsom händelsen ofta är med håren hos Asperifolie, utan blott rätt och slätt täckande. De inne- sluta oftast ett grynigt ämne. Blomkronans encelliga hår äro vanligen särdeles korta och alltid jämförelsevis smala. Primula acaulis L. Blomskaften äro, heter det i floror, glest ullhåriga. De här förekommande håren af en cellrad kunna vara 2 mm. långa. Bland cellerna äro de nedre kor- tare och bredare, de därpå följande längre och småningom smalare och de 2 öfversta smalast samt korta, af hvilka senare den yttersta slutar aftrubbad. Celler i hårets midt kunna vara 0.2 mm. långa och omkring 0,043 mm. breda. Håret är mycket slankigt och krökt, ja så mycket att jag hos torkadt exemplar såg hår, hvilkas öfre del befanns vara parallell med deras nedre. Harets cellväggar äro i allmänhet blott 0,001 mm. tjocka. Många bland hårcellerna voro så skrumpna och hopdragna, att de nästan hade utseende af 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. . trädar.! Hos yngre harceiler fanns något synligt innehåll. I sammanhang härmed bör omnämnas, att, när håren hos herbarie-exemplar en tid legat i glycerin, det märkes i många deras celler ett ljusbrunaktigt, ogrynigt (gummilikt) ämne, samladt hufvudsakligen vid någon bland eller båda cell- ändarne. Som cellerna vid mellanväggarne äro hopdragna, aflossna lätt stycken af håret, så att man finner hårstycken med ett par, 3 celler. Hos P. obconica (se »Tillägg», sid. 9), som har en liten obetydlig glandel på ett mycket långt skaft, antog jag, att det senare hade sin särskilda funktion vid sidan om glandelns och för resten af dem gjorde växten den största nyttan. Hos P. acaulis äro omtalade trichomer lika dessa skaft men uppbära alldeles icke någon glandel. Hela byggnaden och beskaffenheten af dessa glandelskaft och af acaulis-blomskaftens hår peka därhän, att båda sorterna och företrädesvis den senare göra tjänst som vattenfyllda och höljande hår (»Nya bidrag», sid. 11). Bladets trichomer äro betydligt kortare än blomskafts- håren och nå sällan en längd af 0,8 mm. Trichomets nedersta cell befinner sig blott till en del bland hudcellerna och höjer sig med mer än hälften af sin längd ofvanför växtytan. Denna cell har jämförelsevis tjock vägg och är utanpå strierad. Tillika med den näst nedersta cellen är denna tämligen vid, under det trichomets öfriga celler äro tydligt smalare än motsvarande hos blomskaftshåren. Utom den nedersta cel- len ha de andra rätt tunna cellväggar, som dock äro något tjockare än blomskaftsharens. Bladtrichomerna stå ganska rakt utåt och äro obetydligt krökta. De sluta ofta upptill med en glandellik utsvällning, som är rundad och någon gång försedd med en tvärvägg samt hvilar pa en "Om unga, vattenfyllda hår (se »Nya bidrag sid. 11) med utspända celler, t. ex. den långa, af en rad utspända celler bestående foten till pisk- snärten från någon späd korg hos Senecio vulgaris ett dygn få ligga i gly- cerin, blandad med sin lika volym etylalkohol, befinnas de förut utspända cellerna hafva blifvit hopdragna eller, hvad jag brukar kalla dem, skrumpna. Dessa celler ha tydligen blifvit skrumpna, emedan den alkoholhaltiga gly- cerinen beröfvat dem en större eller mindre del af det vatten, som förut fanns i dem inneslutet till den mängd, att cellerna voro utspända eller ut- buktade på midten. Då vattenfyllda hår från växter med sådan behåring uppträda på växtdelar; som mer eller mindre utväxt, och således sitta glesare, ha de af sig själfva utan något åtgörande, enär det utspännande vattnet så småningom från dem fördunstat, utan att nytt vatten i samma mängd dem tillförts, fått flere eller färre af sina förut utspända eller utbuktade celler i högre eller mindre grad hopdragna eller skrumpna. THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 15 kort och smal cell. Utsvällningen har mer sällan ett gult men vanligen ett färglöst innehäll, och utanpa honom märks intet secret. En sadan liten glandel, som föga eller intet afsöndrar, är val till foga batnad för växten, utan torde skaftet, som uppbär den, fa i trots af sin mindre längd göra den nytta det kan, fast det naturligtvis blir en mindre, än den som blomskaftsharen åstadkomma. Ibland, ehuru det är mer sällsynt, afslutas bladtrichomerna pa samma sätt som blomskaftshären eller med en jämnbred och i toppen aftrub- bad cell. Primula officinalis L. Alla växtens gröna delar ha en och densamma trichomsort. Pa stängeln, där trichomerna äro särdeles manga, sta mycket tätt, ha en utåtriktad ställ- ning och sagas bilda en filtbekladnad, äro de sällan längre än 0,2 mm. De utgöras af en rad celler, af hvilka de nedre bilda liksom ett skaft till den öfversta, som upptill är afrundad och dir nagot utsvälld men knappt kan kallas glandel. Denne är antingen med en tvärvägg afskild fran skaftet eller bildar med dess öfversta del en cell. Trichomet är vid basen 0,023 mm. bredt, strax nedom utsvallningen 0,013 mm. och midt pa denna 0,016 mm. bredt, och cellväggen hos dess skaft ar omkring 0,0016 mm. tjock. Man kan ej finna, att utsvällningen afsöndrar nagot, och aldrig sag jag nagon blasa eller någon instjälpning upptill pa honom, hvilket är sa vanligt med glandlerna hos P. sinensis.! Hos P. officinalis har dess- utom trichomets utsvällning samma ofärgade och plasmalika innehall som skaftcellerna, fast det ar nagot ymnigare hos den fórre. Val tycks stüngeln vara nagot klibbig, men det är kanske blott den mjukhet, som de korta, utstående, täta och veka trichomerna vid beröring befinnas äga, som upp- väcker en känsla, påminnande om den, som svag klibbighet orsakar. Dessa korta trichomer liksom de, hvilka finnas på öfriga gröna delar hos växten, torde väl bäst uppfattas såsom täckande. På bladets skaft och undre ytas nerver äro de för resten öfverensstämmande trichomerna ofta 0,3— 0.4 mm. långa, glesare och ej så utstående samt utgöras af en något större mängd celler i rad. På fodret äro de myc- ket korta med minimum af 0,06 mm:s längd och ha skaft af ' Se DE Bary, Vergleichende Anatomie der Vegetationsorgane der Pha- nerogamen und Farne, sid. 95, fig. 31—34. 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. blott 2 eller ett par celler i rad. Ehuru .offieinalis-tricho- merna äro mycket mindre, existerar nàgon likhet mellan dem och samma hos P. obconica samt acaulis-bladtrichomer. Anthriscus silvestris (L.) (fig. 7). Denna vaxt har ófver- allt encelliga har. Men som dessa har aro pa olika vaxt- delar kortare eller làngre, kägelformade eller jämförelsevis jämnbreda och ha tjockare eller tunnare vägg, fa de pa olika ställen ett olika utseende och äro afpassade till att tjäna olika andamal. Det vare mig tillatet att saga nagra ord om de olika formerna af Anth. silvestris-trichomerna. De mest typiska finnas pa bladkant och bladnerver. Härstädes aro . hären 0,5 mm. länga och äfven kortare. Som de invid växt- ytan äro rätt smala, alltid mindre än 0,02 mm. breda, komma de att bli langt utdraget kägelformade. Deras pä ytan fin- knottriga cellvägg är omkring 0,004 mm. tjock. Deras nedät afsmalnande basdel är instucken i en liten dyna. Dessa här aro rent täckande. Men pa de nedre stamdelarna finns det en annan sort har. Dessa (fig. 7) ha aldrig större langd an 0,2 mm. De fleste äro kortare, och den i fig. 7 afbildade var 0,18 mm. lang. Manga äro blott 0,1 mm. långa. Invid växtytan var dessa trichomers bredd 0,02 mm. Därifrån af- smalna de något nedåt mellan omfattande hudceller och så småningom uppåt till en hvass spets. Trichomerna stå snedt mot växtytan och peka med sin spets nedåt. De äro fin- knottriga på ytan och ha 0,007 mm. tjock cellvägg, som en- sam upptar en bit af deras öfversta ände. Hela deras be- skaffenhet och utseende påminna om en större småtagg. Också förläna dessa trichomer nedre delen af stammen en viss sträfhet. En annan modifikation af de typiska håren finna vi på och i närheten af bladslidans kant, där denne sluter tätt intill stammen. Dessa hår kunna bli 2 mm. långa (jfr. »rön», not pa sid. 15), äro vid basen instuckna i en rätt hög dyna och äro där något smalare än de typiska. De äro efter största delen af sin längd nästan jämnbreda och hopdragas uppåt till en längre, ofta något vissnad samt smal ände, som dock ej förlänar dem något af en spindeltråds ut- seende. Deras utanpå finknottriga cellvägg är blott 0,0013 mm. tjock, och hos dem finns högst obetydligt synligt inne- hall. Dessa omständigheter föra ifrågavarande hår i närheten af de höljande men ställa dem ock på gränsen mot de täc- kande. Dessa slidhår skola möjligen ock sluta till springan THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 17 mellan slidkanten och stammen samt söka hindra, att vatten inkommer innanför slidan till nagon större mängd. Myrrhis odorata (L.). Denna art paminner i mycket om den föregående. Också är den fórras behåring till stor del lika den senares. Men Myrrhis har pa stjalk och bladskifva har af samma beskaffenhet. Dessa, som pa båda ställena sitta glest, äro korta eller ha sällan mer än 0,15 mm:s längd men äro kanske på bladskifvan något längre. Alla äro de där- till encelliga, koniska, rätt tunnväggiga och utanpå finknott- riga. Vid bladfästena och på bladslidans nedre del finnas i större mängd tunnväggiga, slankiga och encelliga hår utan knottror, af hvilka de fleste äro betydligt längre än förut- nämnda men ändå ej så långa som håren på motsvarande ställe hos Anthriscus silvestris. Scandix pecten veneris L. (fig. 40). På stjälken finnas glesa, encelliga och litet sträfhetsalstrande har, som nagot likna håren hos föregående arter. Men Scandix-haren äro ut- stående, nedtill jämnbreda och upptill hopdragna till en spets samt rätt tjockväggiga. Deras längd kan vara 0,15 mm. eller ungefär densamma som Myrrhis-stjälkkärens, men är vanligen betydligt mindre. Äfven på bladet finns det ett och annat sådant hår, men de allra fleste därstädes före- kommande sträfhetsalstrande trichomerna likna fullständigt småtaggar hos något gräs och halfgräs. Dessa Scandix-små- taggar (fig. 40) hafva nämligen en vid basdel, från hvilken de så småningom hopdragas till en spets, som lutar med 45 graders vinkel mot bladytan och vetter mot bladflikens öfre ände. Från spetsen till motstående basalhörn ha de en längd af 0,08 mm. De ha tjock cellvägg och äro 1 öfversta delen helt väggfyllda. Aralia japonica Thunb. (fig. 4 och 5).. Det är ett ungt blad, hvars behåring nu närmast skall skärskådas. Den späda men utbredda bladskifvan var 3 cm. vid och satt på ett skaft af nära 6 cm:s längd. Först skola vi halla oss till skaftet. När detta har förstnämnda längd, befinna sig dess hår något isär och bilda liksom tofsar på detsamma. Hår på detta bladskaft ha följande ovanliga utseende och byggnad (fig. 4). Från huden utgår det liksom ett plattadt skaft (eller en fot), som nedtill är smalt och där blott utgöres af ett par celler i bredd men snart så småningom vidgar sig mer och mer, så att det upptill ofta kan vara betydligt bredare än Arkiv för botanik. Band 7. N:o 9. 2 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 9. sagde fig. utvisar. Foten eller piedestalen består i sin nedre del af sma, korta celler men upptill af nagot större och längre, hvilka celler alla ligga i ett plan eller bilda en skifformig kropp. Det öfversta, vidaste stycket af fotskifvan kan vara 0,4 mm. bredt men ocksa smalare och sällan bredare. Fran den öfversta, bredaste brädden till skifvan utgar det 2, 3 eller flere bandlika har. Alla i dessa har, som kanske rat- tast borde heta hargrenar, ingaende celler aro langstrackta och kila mestadels in mellan hvarandra med spetsiga andar. Cellerna, som utgöra härgrenens braddar, kunna med sin öfre ände sta nägot utanför bandet, som ocksa kan i kanten bli nagot ojämnt, därigenom att tvärväggen mellan 2 celler star med sin yttre ände litet utanför härgrensbrädden. Nedtill i närheten af fotskifvan bestär härgrenen af flere rader i ett plan liggande, längsträckta celler men ett stycke uppe pa grenen börja raderna vara färre och bli sedan färre och färre, ända till dess att härgrenen i sin yttre del utgöres af en cell- rad (fig. 5). Da sta ej alla cellerna i en rak linje, utan som- liga bilda vinkel med hvarandra. Härgrenarna kunna vara 4 mm. långa och nedtill 0,0os mm. breda men aro dar vanli- gen smalare och hälla sig under en stor del af sin längd vid 0,05 mm:s bredd för att sedan längre ut bli än smalare. Utom sädana vanliga och breda härgrenar kan det fran fot- skifvans kant utgà nagon betydligt smalare (fig. 4 b), som ingenstädes har flere än 2 cellrader och samtidigt ar jäm- forelsevis kort. Härgrenarna äro slankiga och bli lätt böjda samt nagot insnodda med hvarandra. Hela denna samling af hargrenar med sin piedestal bildar en intrasslad härfva eller sammansatt »Zotte» redan pä ett bladskaft af den af- sedda längden och ser där ut som en nedhängande tofs. Dessa komma naturligtvis mer isär, allteftersom skaftet för- langes, samt kunna till och med kvarsitta pa det fullväxta for att dock omsider försvinna. Redan pa 6 em:s långa skaft äro hargrenarna färgade i brungult, en färg som mest finns invid cellvaggarna och som bli intensivare, ju äldre håret ar, hvarvid samtidigt håren bli mer och mer vissna. Af det sagda framgar, att de sammansatta haren ingenting ha att uträtta, da de finnas pa ett mer eller mindre utväxt bladskaft. Dessa härs celler ha särdeles tunna vaggar och ett vattenklart innehall THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 19 Vi ófvergà nu till den 3 em. vida skifvan. Det. ar pa ett sädant blads undre yta, som haren sitta. De finnas huf- vudsakligen pa de talrika nerverna och falla snart nog bort. Dessa den undre bladskifytans har äro i allmänhet och huf- vudsakligen byggda pa samma sätt som det tillhörande blad- skaftets. Men hos bladskifvans har ar foten mindre, och de fran honom utgaende grenarne äro kanske nagot flere samt oftast jämförelsevis kortare och mindre sammansatta. Van- ligen likna dessa grenar fig. 5 eller bestä nedtill af 2 cell- rader samt upptill af en enda, hvilken öfre del af härgrenen ibland har en större längd. Somliga härgrenar kunna dock vara längre och nedtill mer sammansatta. Hända kan det ock, att härgrenen alltigenom bestar af en rad celler. Nagon gäng ser det ut, som om enkla här utginge fran huden. Alla härceller ha mycket tunna väggar och ett vattenklart, ofär- gadt innehäll, som ej heller far nagon färg, innan häret af- faller. Bladskifvans sammansatta har paminna nagot om harknippor, sittande pa sma utvaxter. Det lilla, hopvikna bladet med sitt 3 mm. langa skaft liknar en knopp, som bryter fram något litet ofvanom det närmaste, nedanför varande bladskaftets bas. Denna knopp är i sin helhet inhöljd i en ymnig, snöhvit och lucker be- klädnad, som är rikare, ju yngre knoppen är. Haren, som bilda denna, äro sådana som de senast skildrade. Det vill säga, att deras fot ar liten och ofta svar att urskilja, och att isynnerhet pa skifvan hargrenens af en cellrad bildade del är ganska lang, hvarförutom hela hargrenen alltigenom kan besta af blott en cellrad. Flere knoppens har aro nog ocksa enkla. Knoppens har äro alla färglösa och ha mycket tunna cellvaggar. Såsom ofvan sagts, är det endast det hopvikna, i knopp- läge befintliga bladet, som med sitt korta skaft är helt in- héljdt i har, och redan pa den bladskifva, som nyss ar ut- bredd, sitta hären skäligen glest samt hafva alldeles för- svunnit, nar bladskifvan blifvit stórre. Hvad skaftet vid- kommer, hafva härtofsarne pa ett nägra cm. langt sadant redan rätt mycket förts isär och pä ett äldre skaft än mer och sitta säledes glesare, ju äldre skaftet är, men försvinna ändå senare här än pa skifvan. Skaftets härtofsar pa äldre sadana kunna anses vara endast döda, onyttiga lamningar. Af detta synes, att nu skildrade härbeklädnad hos Aralia i 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 9. sitt uppträdande ar fullt lika en sadan, som sammansatts af vattenfyllda, höljande har (se »Nya bidrag», sid. 11). Aralia- härens tunna cellväggar och vattenklara cellinnehall äro ju ocksa saker, som tyda pa, att deras placering bland höljande har ar fullt riktig och berattigad. Epilobium angustifolium L. De enskilda blomskaften och fruktämnena äro tätt finludna. De har forekommande, encelliga haren ha blott 0,05—0,15 mm:s längd. Största fler- talet af dessa har äro tryckta mot växtytan och kunna da vara antingen alldeles raka eller nagot bojda efter hela sin längd men ej mer, än att afstandet mellan vaxtytan och härets öfre kontur, dar det star högst därofvan, blott ar 1/10 mm., en höjd som för intet djur är besvärlig att dfverstiga. Dessa har äro således odugliga såsom stängsel. De likna ändå något andra Epilobiers hår (jfr. »Bidrag», sid. 160 och »Nya bidrag», sid. 11). Också finnas på sagda växtdelar hos angustifolium några fåtaliga hår, hvilkas krökning står högre ofvanom växtytan, eller som äro halfcirkelformigt böjda eller krökta ett stycke från basen eller ha blott yttre änden ned- böjd. Som emellertid senast omtalade hår äro få, kunna ej heller de något uträtta såsom stängande. Alla hår hos denna art äro jamnbreda och afrundade i änden samt ha en bredd af 0,01—0,013 mm. De äro rätt tunnväggiga och hysa ett ymnigt, grynigt innehåll. På det unga, allmänna blomskaftet finnas ock några spridda, likadana hår. Äfven skärmbladen, som dock affalla, innan blomman slår ut, hafva några få så- dana hår. Annars är hela växten fullkomligt glatt. Myricaria germanica (L.) (fig. 19). Fröet har ett 3 mm. långt spröt. Nedre delen af detta är naken men den öfre har snedt uppåt-utåtriktade, 3—4 mm. långa hår. Dessa äro, från basen räknadt, ett stycke af 0,1—0,2 mm:s längd 0,017 mm. breda. Detta stycke har ett högst besynnerligt utseende. Dess mot sprötet vettande vägg är tjock, medan den motstående är ytterst tunn och på vissa bestämda af- stånd försedd med inbuktningar. Mot de raka, mellan in- buktningarna belägna delarna af denna tunna hud stöta gulaktigt färgade, kompakta, jag ville kalla dem, sträfvor, som med sin andre ände sammanhänga med en på den tjocka väggens insida likformigt utbredd, gulaktig och kompakt massa af ungefär samma tjocklek som själfva den tjocka väggen (fig. 19). Midt för inbuktningarna på den tunna THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 21 väggen befinna sig saledes 3-dubbelt djupare sänkor eller cellrum mellan sträfvorna eller mellanväggarna, hvilka sän- kor sträcka sig till den pä den tjocka väggens insida likfor- migt utbredda, gulaktiga massan. Enklast och naturligast kan nämligen denna besynnerliga byggnad, sådan den ter sig i längdgenomskärning, hos hårets nedersta del sålunda förklaras. Sagde hårets nedre del har afdelats i celler medels tvärväggar. I dessa celler ha den mot frösprötet vettande väggen äfvensom tvärväggarna starkt förtjockats, hvarefter cellulosan i en god del af den förre och nästan fullständigt i de senare förvandlats till pektin, som fått en gulaktig färg. Jag förmodar, att en sådan förvandling af cellulosan försig- gått, eftersom hos ifrågavarande nedersta stycke af spröt- håren kaliumhydrat-lösning åstadkommer en mycket stark ut- svällning såväl i den längsgående som isynnerhet i tvärväg- garna eller de s. k. sträfvorna. Denna sträfvornas utsväll- ning är vanligen så stark, att de nästan komma att beröra hvarandra, och att de förut omtalade sänkorna nästan all- deles försvinna, hvarjämte basdelen starkt böjes med den tunna huden på den konvexa sidan. Förmodligen afses med dessa förstärkningar i hårets nedre ände, att de föröfrigt lätta och veka håren må kunna medels sin nedersta, stadiga del intaga och behålla en snedt uppåt-utåtvettande ställning. Härmed komma håren att i sprötets ände och ofvanför den- samma befinna sig tätare inpå hvarandra och dymedels be- reda vindstöten en möjlighet att säkrare fatta tag i frösprö- tets hårtofs. Utanför nu beskrifna, nedersta ände är fröspridnings- håret utan alla tvärväggar. Denna hårets encelliga del, för öfrigt minst !*/i; eller ™/2 af det hela, har närmast bas- delen ett kortare eller längre stycke väl ej samma bredd som basdelen men ändå en bredd, som ej är mycket mindre än dennes. Nu är den mot sprötet vettande väggen blott något tjockare an den motstående. Sedan afsmalnar håret betydligare och är under ett godt stycke af sin yttre del så smalt, att hårbredden härstädes ej öfverstiger 0,0033—0,0025 mm. Hos hårets smalare del äro cellväggarna rundtom lika tjocka. De äro ej tjockare, än att oaktadt den ringa bred- den af hårets yttre del ett tydligt cellrum här ännu finns, hvilket dock omsider fullständigt försvinner. / 29 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. Astragalus arenarius L. (fig. 24). Stam, blad och i mindre grad frukterna äro graludna. Man skulle af beharin- gens utseende för blotta 6gat nästan hafva vantat, att den skall utgoras af har med mer eller mindre tydlig spindel- tradsform. Men ifragavarande har aro helt annorlunda be- skaffade. De (fig. 24) besta af 1—2 korta fotceller, hudcellen oräknad. Pa denna låga fot är en horizontalt liggande cell fästad och det vanligen en kortare bit fran ena änden, sa att håret blir olikarmadt. Men det kan ock hända, att de bada armarne aro mindre olika langa, ja om den horizontala cellen har mindre längd, inträffar det att håret kan vara fullkomligt 2-armadt (hos A. glycyphyllus aro haren enarmade, »här» och »yttre glandler», fig. 42). Arenarius-hären kunna ha 1 mm. lang horizontal! cell, som dock ofta ar kortare, och hvilken i närheten af vidfästningen kan vara 0,04 mm. bred eller smalare. Dennes cellvägg har vanligen den tjock- leken, som fig. 24 utvisar, men ocksa en mindre eller en storre, 1 hvilken senare handelse den horizontala cellen efter hela sin längd är ganska smal. Pa frukten ar denne nor- malt kort. Växtens gräludna utseende härrör, därifrån att de beskrifna, täckande håren sitta mycket tätt, men äfven däraf att de vanligen breda, horizontala cellerna befinna sig så nära inpå växtytan. Oxytropis pilosa (L.) (fig. 25). Stammen, blomskärmarne och fodret aro besatta med utstaende har af den vanliga Papilionacé-typen. Den langa slutcellen, som omedelbart in- vid vidfastningen mer eller mindre afsmalnar, har blott en fotcell och denna befinner sig till det mesta bland hudcellerna. Slutcellen af 1,5—3 mm:s längd är öfvervägande jämn- bred men uppät langsammare eller hastigare afsmalnande till en spets. Han är omkring 0,03 mm. bred och har strax nedom spetsen ännu en bredd af 0,02 mm., sä att han ej har minsta likhet med en spindeltrad. Pa bladet ha håren ' ej större làngd àn 1—1,5 mm. och aro dar alltid tilltryckta. Vanligen bli de detta, emedan slutcellen med ändens längsida (fig. 25), paminnande om Astragalus-härens, är fästad vid fot- cellen. Slutcellen har midtför vidfästningen sin motstäende vägg nagot hvalfd. Kortare har ha dock slutcellen fästad med själfva änden och strax därofvan krökt. Denne ar hos Oxytropis-háren vanligen helt eller nästan helt vaggfylld och THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 23 pa ytan försedd med glesa, nagot spetsiga cuticular-ojamn- heter. Haren äro rent täckande. Genista germanica L. Äfven denna art har vanliga Papilionacé-hår, men deras fot består af 2 celler, af hvilka den ofvan växtytan belägna är kort och rätt tjockväggig. På grenarne äro de utstående håren medelmåttigt många och intill 2 mm. långa. Slutcellen, som utgör nästan hela håret, har blott en eller annan cellrumsstrimma vid hasen. Den är platt, snodd, ofta böjd och på det hela rätt vek. Slutcellens bredd var ett stycke från basen 0,03 mm., på midten 0.025 mm., en bit därofvan 0,0165 mm. och 0,15 mm. från öfre änden 0,013 mm., hvarefter den småningom hopdras till en spets. Något utseende af spindeltråd har således ej heller denne slutcell. De har som klàda bladet äro kortare och äfven smalare. Sa är deras slutcell till och med vid basen ej mer än 0,02 mm. bred. Bladhårens slutcell har därtill bredare och tydligare cellrum, är mer trind och sitter oftare något snedt fästad på den öfverste fotcellen. Hos Genista pilosa L. finnas liknande hår, men dessa äro ej mer än 0,5 mm. långa. Grenarnes har äro tämligen utstående och ha ganska smal slutcell, som dock ej bar något tycke af en spindeltråd, emedan han dels ändå är bredare, än en sådan brukar vara, och dels ganska kort. Bladets hår äro ganska mycket tilltryckta, därigenom att deras slutcell är hufvud- sakligen med nedre änden af sin långsida fästad vid foten. Denne bladhårets slutcell är något bredare än grenhårets. Potentilla argentea L. Haren äro öfverallt hos denna växt naturligtvis encelliga. På stjälken, som är ullig och delvis flockullig, äro håren 1 mm. långa men mycket krökta och böjda dels i många små bukter dels i större bågar och ej sällan på det sätt, att deras öfre del blir parallell med deras nedre. Ifragavarande hår äro ända från växtytan spin- deltradslika (jfr. »Iakttagelser», sid. 18) och äro omkring 0.006 mm. breda utom mot toppen, där de äro smalare och nästan hopträngas till en spets, samt ha cellväggar af blott medelmåttig tjocklek. Bladets undre, filtulliga yta har en mängd likadana hår. Men därstädes finnas, fast i mindre mängd, 2 mm. långa och 0,013 mm. breda hår, som äro all- deles raka och ganska jämnbreda samt ha något tjockare väggar än de förra. På bladets öfre yta finnas några korta, raka har af 0,3—0,4 mm:s längd, som något likna de raka 24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. håren pa undre sidan, men som, dà de äro mycket kortare och starkt tillspetsade mot öfre änden, fa ett langdraget och smalt kägelformigt utseende. Dessa har ha än tjockare väggar. Dryas octopetala L. Blomskaft och foder äro besatta med något utstående, I mm. långa, encelliga och tjockväggiga hår, som äro nästan jämnbreda, på midten 0,0165 mm. breda och mot öfre änden ganska tvärt hopdragas till en spets, så att de helt nära intill denne ännu äro 0,01 mm. breda. Ifråga- varande hår äro tydligen vanliga, täckande. Men bladets undre sida har hår, som efter hela sin längd äro spindel- trådar. Dessa hår äro äfven encelliga, mycket och mången- städes krökta samt insnodda med hvarandra. Invid växt- ytan ha de en bredd af 0,01 mm. och bli sedan något sma- lare, 0,007 mm. breda, och sedan smalare och smalare, sa. att de i sin öfre del blott aro 0,003 mm. breda. De äro helt väggfyllda eller försedda med en smal cellrumsstrimma. På fodret och upptill på blomskaftet finnas några spridda glandler, såsom Neumans Flora kallar dem. Annars äro de långa, smala, sammansatta, borstlika hår, som bestå af många rader långsträckta, tämligen tvärbottnade och med rödt, löst innehåll försedda celler samt äro nästan jämnbreda, omkring 0,07 mm. breda, eller åtminstone vid basen föga breda och därifrån mycket långsamt afsmalnande uppåt. Deras längd var 0,5—1,2 mm. På ett par af dessa har sag jag en glan- dulos afslutning. Men de allra flesta hade i toppen ett eller två koniska, encelliga, 0,16—0,0* mm. långa har, hvarvid vanligen 2—4—flere sådana hår utgingo åt sidorna närmare intill eller längre från det -borstlika hårets topp. På bladets ryggnerv såg jag ett par korta, sådana hår med glandulös afslutning. Skola de borstlika håren på foder och blom- skaft anses uppbära glandler, hade dock de fleste på af mig undersökta exemplar fått hårknippor 1 sin öfre ände i stället för glandler. Vi ha således på sagda ställe hos Dryas tri- chomer, som kunna förvandlas på lika sätt som ytligt belägna glandler i knoppen hos Spirea sorbifolia (se »Bidrag», fig. 2 och 4) eller vid köld blifva harknippor. Hos Dryas torde mer än hos mången köld ha tillfälle att åstadkomma en sådan förvandling af glandler till hårknippor. Ha de borstlika håren allmänt glandler, fungera dessa under knoppstadiet såsom kataplatterer (se »bladtandsglandlerna», sid. 25). Det ännu THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 25 ej utväxta sprötet hade sädana encelliga har som fodret men kortare och mer tunnväggiga. Camelina silvestris Wallr. Pa stammen finnas, ehuru de där uppträdde sparsamt hos undersökta exemplar, de i Floror för denna art uppgifna 3 harsorterna, gaffelgrenade har, stjärnhär och enkla, lànga har. De gaffelgrenade och de stjärnlika haren maste dock i själfva verket betraktas sasom en och samma sort, beroende pa att det i förra fallet fran basdelen utvaxt blott 2 grenar och i det senare flere an 2 (jfr. »lakttagelser», sid. 19). De ogrenade hären kunna bli 2,15 mm. länga och äro, ehuru de ha tjocka cellväggar, plat- tade, böjda och äfven snodda samt framvisa ej sa liten lik- het med bomullsharen. Pa bladen finnas ock de ofvan upp- räknade 3 härsorterna. Men de ogrenade hären ärc här kor- tare och ha än tunnare, än tjockare cellväggar. Da de ogre- nade haren aro som kortast, närma de sig till de gaffelgre- nade, isynnerhet som hos ett och annat sadant blott en buckla kan finnas, där den andra gaffelgrenen skulle hafva utgått. Det kan därföre med fog ifrågasättas, om ej bland ofvan uppräknade 3 harsorter de 2 första egentligen kunna uppfattas sasom modifikationer af en och densamma hufvud- typen, nämligen de encelliga, ogrenade hären, helst om dessa _ aro kortare. Pulsatilla vulgaris Mill. Denna arts alldagliga, encelliga har ber jag att med nagra ord fa uppehalla mig vid, emedan de pa olika ställen af växten, tjänande olika ändamäl, blifva nagot olika. Stängeln nedanför skärmbladen afvensom dessa aro mjukludna. Härvarande täckande har af 3—4 mm:s längd aro vid basen 0,01 mm. breda och behalla denna bredd ut- efter nästan hela sin längd men äro ófverst tillspetsade och rätt nara sin spetsige ände ännu 0,006 mm. breda. De äro nästan alldeles raka och helt vagefyllda eller försedda med en smal cell- rumsstrimma. Pa fruktspröten finnas har, som skola ingripa vid fruktspridningen medels vinden. Dessa har ha tunnare vaggar och bli därigenom lättare men äro ocksä för att bibehalla sin snedt utstaende ställning och ej for mycket nedböjas hälften kortare an stängelhären eller 1,5—2 mm. långa. Själfva frukten ar besatt med korta eller blott 0,4 mm. langa har, som ha tydligt cellrum och mer utprägladt konisk form. Dessa har sluta intill frukten, och deras öfre, hvassa ände pekar mot dess spets. Dessa hår fastna gärna vid berörande 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. föremäl och torde nagot kunna bidraga till fruktens sprid- ning medels djur. Nuphar luteum (L.) (fig. 26—39).! I »formförändringar I» har jag redogjort for 2 sorter trichomer hos gula nackrosens bladknoppar, som nedan alltid betecknas med »N. 1. knop- par». Jag har omtalat, att hos knoppar af 3—9 mm:s längd pa den inrullade bladskifvans utsida 1—4 mm. langa har i stor mängd finnas, som nedtill pa bladskaftet och pa rot- stocken kunna bli 20—30 mm. langa (fig. 1 och 2), hvilka har allesamman utom möjligen nederst sakna synligt och (fällbart) innehåll. Vidare har jag berättat, att trichomer på bladskifvans 2:dra vindling blott äro 0,1—0,2 mm. långa (fig. 3) och hysa ett slemmigt-grynigt eller slemmigt, hop- packadt innehåll samt äro sammansatta af jämförelsevis få celler i rad, och att mellan 1:sta och 2:dra vindlingarne ett vattenbemängdt slem förekom. Dessa trichomer undersökte jag endast på längdsnitt, då de små slemglandlerna och de korta, tilltryckta håren, dolda scm de äro i så små knoppar, som knappt ha mer än 2 eller 2!/> vindlingar, af de många längre håren, dels undgingo min uppmärksamhet, dels af mig lämnades åsido såsom ej hafvande att skaffa med mitt då föresatta thema. Till fig. 4 i »formförändringar I» har jag ej funnit något motstycke i nu undersökta knoppar. | A. J. SCHILLING har i Flora, 1894, sid. 290—297, i en afhandling, kallad Anatomisch-biologische Untersuchungen über die Schleimbildung der Wasserpflanzen, sysselsatt sig med beharingen hos N. 1. knoppar. Lejonparten af denna redo- gorelse ha de lànga, pa knoppens yta befintliga hàren fatt. Nägot af detta kunde saklöst utelämnats, om han kant till min ofvannämnda uppsats. Han omnämner, men blott flyk- tigt och liksom i förbigäende, att innanför den l:sta vind- lingen med fri yta korta och enklare byggda här, som kunna vara böjda. finnas pä vindlingar, som gränsa till andra. Jäm- förelsevis knapphändigt behandlar han sina s. k. slemhär ! Jag kunde godt hafva ritat mer än dubbelt sa manga figurer, utan att jag kunnat äterge utseendet af alla trichomer, som pä nägot sätt äro olika, och ändå ej behöft medräkna fig. 1—3 i formförändringar och fig. 10 loco eitando hos Schilling, Pä min tafla har jag aftecknat, oafsedt de senast nämnda, de trichomer, som synts mig mest karakteristiska och oftare af mig iakttagits Dessa trichomer och isynnerhet de egentliga håren äro smala invid växtytan, emedan de utväxa fran sma hudceller men'vidga sig sedan ett stycke bägarformigt och fa därigenom, korta som THEORIN. ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 27 (fig. 10 ä sid. 293), hvilka till formen likna glandler. Slem- met mellan vindlingarne anser han uteslutande ha kommit fran de s. k. slemharen. Detta ar val da en sanning med modifikation, ty Schillings s. k. slemhar saknas pa vindlingar, som befinna sig innanför de 2 yttersta, hvarom mer fram- deles. De sma slemglandlerna (fig. 35 i denna uppsats) tycks han ej känna till. Kanske han tagit dem för ungdomssta- dier till sina slemhar. Men de äro det ej, ty de finnas öfver- allt och i stor myckenhet med samma utseende och storlek (2!,—3 gånger kortare an Schillings slemhar) i yngre såväl som i äldre knoppar pa alla deras vindlingar och aterfinnas alldeles likadana till ej ringa antal pa den utbredda blad- skifvans undre yta. Till Schillings fig. 11 fann jag intet motstycke i undersökta knoppar. Beharingen i sin helhet hos N. |. knoppar har tydligen ej blifvit fullständigt utredd genom Schillings ofvannämnda afhandling. Jag har därför funnit mig föranlåten att ånyo undersöka beharingen och därmed sammanhangande fragor hos N. l. knoppar. I denna undersökning har jag studerat behäringen pa tvärsnitt genom knoppens alla vindlingar och hos ett tjog knoppar med olika langd fran 5 till och med 85 mm. äfvensom pa olika niveau af en och samma knopp, of- vanom såväl som nedanför bladskaftets vidfästning. Jag ber att nu fa lämna en redogörelse for denna min fornyade gransk- ning af behäringen pa och i N. I. knoppar, hvarigenom, såsom jag hoppas, en nagot ökad kunskap om denna behäring skall erhällas. Jag menar med en knopp hos N. |. ett enda blad, hvars 2 hvar för sig hoprullade halfvor mötas midt pa knoppen, och som vänder sin undre sida utat, hvilken ensam uppbär alla trichomer. Dessa knoppar sakna allt annat omhölje än de förutnämnda, länga hären. De inrullade bladhalfvorna, som i det följande kallas rullar, stöta intill hvarandra midt- för öfre bladytans mellersta nerv. Rullarne hafva sina vind- | lingar, som äro färre eller flere, liggande nära intill hvar- andra, hårdare hos äldre knoppar, något lösare hos yngre | och allra lósast i den del af knoppen, som bestàr af in- rullade basflikar. I det följande kallar jag för korthetens skull den yttersta vindlingen för den I:sta, den näst yttersta for den 2:dra, den närmast därinnanför varande för den 3:dje 28 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. o. &. V. Trichomerna hos N. 1. knoppar har jag i nu före- liggande undersökning studerat pa mer än hundra tvärsnitt. Dessa äro tagna pa knoppen ofvan skaftets vidfästning unge- fär midt emellan knoppens topp och det ställe, dar bladskaf- tet ar fästadt, eller något längre ned. Tvärsnitt genom de inrullade basflikarne ha tagits midt emellan skaftets vid- fastning och basflikarnes ande. Den uppgifna langden for knopparne afser hela den hoprullade bladskifvan men ej den del af skaftet, som möjligen befinner sig nedanför basflikarne. Vid de undersökta knopparne, för hvilka redogörelse nedan lämnas, har jag satt romerska siffror för att kunna hänvisa fran den ene till den andre. Gul och utvändigt hårig N. /. knopp (I) af 14,5 mm:s längd. Pa medelnervens undre yta och pa den 1:sta vind- lingen intill det ställe, dar rullarne närma sig hvarandra, fanns det godt om långa hår. Dessa kunna bli 2—3 mm. långa men äro ofta kortare, vanligen 0,7—1,5 mm. långa. Haren utanpå knoppen äro beskrifna af mig 1. c. och af Schilling l. e. De bland dessa, som nu afses, ha alla hår- celler tunnväggiga, och någon fällning gör ej alkohol i deras vattenklara cellinnehåll. Knoppens skaft är mer hårigt än själfva knoppen och har längre har än denne, ja i närheten : af skaftets vidfästning vid rotstocken och på dennes bredvid varande yta finnas hår, som äro 20—30 mm. långa. Dessa långa hår äro liksom hoplimmade eller af vatten hopfiltade och bilda nästan en slida, hvilken omger knoppen och räcker ofvanför honom. Slidans har går dock vid minsta beröring lätt isär. Sannolikt skola dessa till en slida sammanfiltade hår tiäna till att hindra den späda knoppen från att bli våt och från att för hårdt prässas mot äldre växtdelar, hvar- utinnan den understödes af den ymniga behåringen på den unga knoppens yta. Då man kommer nära intill det ställe på den 1:sta vindlingen, där de båda rullarne stöta intill hvarandra, be- finnas därvarande hår med ens vara betydligt kortare. Här- ifrån och till det ställe. där den 2:dra vindlingen ligger när- mare inpå insidan af den 1:sta. äro dock håren längre, än de äro på den återstående delen af den 2:dra vindlingen. De tunnväggiga håren på denna något rymligare plats kunna bli 0,25 mm. långa men äro vanligen kortare. Sa är det i fig. 26 afbildade 0,205 mm. långt, och har af 0,15 —0,07 mm:s THEORIN, ANMARKN. OM NÅGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 29 längd finnas äfven. Dessa har aro ofta rakt eller snedt ut- staende (fig. 26) eller ock ej sa litet böjda mot växtytan (fig. 28). I denna händelse följa pa de 2 korta bascellerna 2 längre celler efter hvarandra, som äro krökta, ofvanpä hvilka det sitter en rak men snedt utätriktad cell. Haren pa denna plats, hvilka bestå af en rad celler till ett mindre antal, ha, om de äro längre, sin 6fversta cell mycket längre än någon annan, ja längre än aila de andra tillsammans, men om håren aro korta (fig. 28), sin toppcell alls ej lang. I allmänhet äro haren rätt breda anda till sin öfre ände och dar afrun- dade. Harens synliga cellinnehall ar vanligen slemmigt- grynigt utan (»formförändringar I>», fig. 3) eller med vacuoler (fig. 29) eller bestar af oregelbundna, slemmigt-gryniga stran- : gar eller utgöres af en ljusbrytande klump i midten. Hos längre och äldre har ar synligt cellinnehàll mindre tydligt eller saknas alldeles. Alkohol åstadkommer dock vanligen i sådant innehåll en fällning,! hvilket den äfven gör i flertalet celler med ett tydligare synligt innehåll. Håren på den återstående delen af den 2:dra vindlingen eller på den, där han ligger inpå den 1:sta, äro i allmänhet kortare, än de som finnas på närmast förut skildrade ställe. Hår så långa som 0,2 eller 0,15 mm. äro pa nu afsedda del af 2:dra vindlingen sällsynta. Vanligen ha de dar blott en längd af 0,1—0,05 mm. Därstädes förekommande: har sta mer sällan rakt eller snedt utåt (fig. 26.) utan äro allmännare mer krökta (fig. 28) eller till och med så böjda, att deras yttre del kommer att ligga parallellt med växtytan (fig. 29). Hårets yttre del kan ock få en sådan parallell, men närmare inpå vindlingen belägen ställning, därigenom att 2:dra cellen från toppen är med sin långsida fäst vid underliggande (fig. 39). Det i fig. 32 afbildade håret tycks ha varit ämnadt till att bli rakt men genom något hinder tvungits att vända sin topp ned mot det inrullade bladet. Ifragavarande ställes hår ha tunna cellväggar och nästan alltid ett synligt cellinnehåll samt ofta ett ymnigt sådant, som är slemmigt-grynigt och vanligen försedt med vacuoler (fig. 29). På 3:dje vindlingen finnas än kortare hår. De kunna ha en längd af 0,057 mm. men äro ofta blott 0,035 mm. långa. Dessa hårs yttre del är genom böjning en bit från * Löst, af alkohol fälldt kolhydrat kallar jag för slem och lämnar obestämdt, hvad ämne det kemiskt kan vara. 30 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. basen eller annorlunda vanligast parallel med vaxtytan. Nagon gang kan deras topp peka litet utat och ibland ned mot vindlingen. Härets yttre, parallella del kan ha sitt läge ett stycke fran växtytan (fig. 29) eller närmare intill den- samma (fig. 31), da harets mellandel ar krökt, eller nästan alldeles inpa den (fig. 30), da harets mellersta cell ar med sin långsida fäst vid foten. Skulle undantagsvis härvarande hår vara något längre än vanligt, befinnes allra största delen af detsamma ligga parallellt med vindlingen (fig. 27). Alla dessa hår ha slemmigt-grynigt cellinnehåll vanligen med va- cuoler och äro tunnväggiga.! På rullarnas alla vindlingar, något glesare på den 1:sta och tätare på de öfriga, sitta en sort trichomer (fig. 35), som jag ville kalla slemglandler, då deras form är en glandels och alls ej ett hårs. Hela trichomet höjer sig obetydligt öfver växtytan och är, därifrån räknadt, blott 0,02 mm. högt med en bredd något öfvanför midten af 0,027 mm. Dess öfversta cell, som innesluter ett slemmigt ämne och upptil! är bredt afrundad, har något tjockare vägg än hårcellerna. Äfven glandelns nedre celler ha något förtjockad vägg. Slemglan- delns öfversta cell är lika hög som eller !/3—!/> gånger högre än dess 2 nedre eller fotceller tillsammans, som väl äro myc- ket låga men ej särdeles smalare än den öfverste. Ehuru jag noga sett efter, har jag ej funnit någon subcuticular- blåsa i yttre väggen till slemglandelns ófversta cell. Ifraga- varande slemglandler ha, på hvilken vindling de än före- komma, samma storlek och beskaffenhet och äro de tal- rikaste, ythåren hos unga knoppar kanske oafsedda, bland N. I. knoppens alla sorter trichomer samt finnas nästan en- samma kvar på det utbredda bladets undre sida. Denne nu beskrifne slemglandel tycks ha varit obekant för Schilling och liknar ej Schillings slembàr hos N. I. knoppen (fig. 10, l. c.) men däremot ganska mycket de organ (fig. 2 pa sid. 298 1 citerade afhandling), hvilka besynnerligt nog af Schilling också kallats slemhär och som finnas i mängd hos Nymphea alba pa vindlingarnes utsida till det hoprullade bladet. I nágon större mängd har jag ej i N. l. knoppar funnit tri- chomer, som alldeles likna Schillings slemhar. Nagot fataliga har jag hittat dem på de båda yttersta vindlingarne och ' Pa ingen vindling har harens cellvägg ens en tillstymmelse till hudblasa. THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 31 oftare pa den I:sta hos N. 1. knoppar af 15—25 mm:s längd. De Schillingska slemhar jag sett har äfven jag funnit vara försedda med hudbläsa pa den ófversta cellen. På de båda yttersta vindlingarne har jag ock päträffat trichomer, som, ehuru de ha ett olika utseende, likväl mer eller mindre er- inra om Schillings slemhar. Nu afsedda trichomer med nagot tycke af slemharen äro afbildade i fig. 33 och 34. De i dessa fig. afbildade trichomerna skilja sig fran slemháren, dármed att deras slutcell är dubbelt eller mer än dubbelt längre samt tydligt smalare, än hvad motsvarande cell är hos Schil- lings illa benämnda slemhär. Fig. 6 1. c. hos Schilling liknar något min fig. 33, men hans har 2 korta celler i rad öfverst, där min har 1 làng. De i fig. 33 och 34! afbildade tricho- merna ha tunn cellvägg utan hudbläsor och ett slemmigt cellinnehäll. Dessa trichomer utgöra liksom öfvergångsformer mellan Schillings slemhar och de vanliga håren (fig. 26). På knoppens 1:sta men isynnerhet på dess öfriga vind- lingar förekomma rätt ofta trichomer, som äro tydliga för- vandlingar af de små slemglandlerna (fig. 35). Bland flere olika sådana förvandlade trichomer, som finnas på vindlin- garne, skall jag nöja mig med att beskrifva 3 sorter, som synts mig vara vanligast och mest karakteristiska. En sådan sort är afbildad i fig. 36 och utmärker sig, därför att den öfversta glandelcellen fått en snedt stående mellanvägg, så att densamme afdelats i 2 ofvan hvarandra belägna, run- dade celler, hvilka båda fått en sned ställning mot foten, ungefär en sådan som de öfre hårcellerna i fig. 28. En annan vanlig förvandling af de små slemglandlerna är afbildad i fig. 37. Hos en sådan har den öfversta glandelcellen fått en horizontal mellanvägg och därigenom afdelats i en undre af- rundad och en öfre långsträckt, åtskilligt smalare och hår- lik cell, som båda ha en rakt utåtriktad ställning. Allt ibland kunna slemglandlerna vara på det sätt förvandlade, att det från deras öfversta, rundade cell liksom utgår en hårlik cell, som vetter snedt ut åt sidan (fig. 38). Cellinne- hållet i alla förvandlade slemglandlers öfre celler är slemmigt och deras cellväggar äro tunna samt utan hudbläsor. Ifräga- varande förvandlingar af slemglandler äro tydliga öfvergångs- former mellan dem och de vanliga håren. Den i fig. 36 af- ' Trichomerna i fig. 33 o. 34 höjde sig öfver vaxtytan med omkring resp. 0,05 och 0,06 mm. 32 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. bildade, fórvandlade slemglandeln närmar sig i cellernas ställ- ning håret i fig. 28. Ofvergangsbildningen i fig. 37 star ej fjärran fran trichomet i fig. 33, och den egendomliga ófver- gangsformen i fig 38 pàminner om haret i fig. 29. Det ar isin ordning att också något tala om slemmet, som aflàmnas utanpa vindlingarne. Pa knoppens yta marks litet eller intet slem. Det som kommit fràn Schillings slem- har pa L:sta vindlingen har val fórspridts mellan de fuktiga haren utanpà knoppen och tilläfventyrs bidragit till slid- harens hoplimning. I rummet mellan 1:sta och 2:dra vind- lingarne befintligt slem har atminstone till god del kommit fran Schillings slembár, men om allt har kommit fran dem, är val ovisst, helst som dessa slemhar ej äro manga pa 2:dra vindlingen. I rummet mellan 2:dra och 3:dje vindlingarne varande slem kan däremot ej] ha kommit fran Schillings slemhar, ty sadana finnas ej alls pa den 3:dje vindlingen. I sistnämnda rum befintligt slem måste da kommit fran tillgränsande vindlingars oförändrade ytceller eller från de trichomer, som verkligen finnas pa den 3:dje vindlingen. Från de senare härrör detta slem med största sannolik- het. De små slemglandlerna ha i öfversta cellen rätt tjock, yttre vägg och, fast jag med 350 gångers förstoring aldrig sett några hudbläsor i denna vägg, vill jag ej bestrida möj- ligheten, af att sagde vägg kan på något sätt förslemmas. Hvad däremot de böjde, slemförande håren vidkommer, som på 3:dje vindlingen äro ganska många, så ha de särdeles tunna väggar, i hvilka det knappt finns utrymme för ett collagen! eller till blåsbildning, och där jag ej heller sett någon tillstymmelse till blåsor. Kommer något slemmigt ämne från dessa hår till rummet utanför 3:dje vindlingen, och det är troligt att så sker, så bör detta ämne molekylvis fran cellens inre genomträngt dess vägg. Det är visserligen en vanlig förestälining, att slem, som kommer till växtytan, härrör från cellväggarne. Jag vågar dock påminna,” om att slemmet, som på bladtandsglandlerna hos Prunus domestica ' Se J. HANSTEIN, Ueber die Organe der Harz- und Schleim-Abson- derung in den Laubknospen, Bot. Zeit. 1868. ? Här vill jag ock erinra, om att kolleterväggen den yttre såväl som den radiala på insidan af inre fjäll i knoppen hos Populus candicans Ait. för- blir färglös vid inverkan af järnklorid, medan såväl blastokollan utanför densamma som innehållet i cellrummet därinnanför af samma reagens får en mörkt rödviolett färg. (jfr. P. G. E. THEORIN, växtmikrokemiska stu- dier, V. A. Öfversikt, Stockholm, 1884). THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 33 i torr viiderlek bildar stelnade droppar utanpä kolleteren, hvilka dock i beröring med kallt vatten genast försvinna, mäste kommit frän det inre af kolleterens yttre celler, enär drop- parne af blott vatten förintas, och emedan inga hudbläsor finnas i kolleterens väggar, samt dä dennes yttre vägg efter dropparnes försvinnande har sitt vanliga utseende och sin oförändrade tjocklek (jfr. »rön», fig. 5 och 4). Ej heller i kolle- terväggen hos Rheum-arter märkas hudbläsor, men utanför honom finns det anda slem (jfr. »afsóndringen», sid. 15 och 16). Och jag vägar förmoda, jag upprepar det, att nägot slem kommer fran det inre af de vanliga, slemförsedda hären i N. |. knoppar till vindlingarnes yta efter att ha passerat de mycket tunna härväggarne. Hos en gul knopp (VI) af 15 mm:s längd, som var be- lägen innanför V, var L:sta vindlingen och isynnerhet dess medelnerv samt skaft mycket hariga af langa har. Men fór- öfrigt var beharingen hos denne knopp alldeles lika den, som förut beskrifvits tillhöra knopp I. Äfven en knopp (XIII) af 25 mm:s längd hade likadan behåring och gul färg. Gul och utvändigt mycket hårig N. /. knopp (VII) af 6 mm:s längd och en likadan N. /. knopp (VIII) af 5 mm:s längd. Hos små knoppar stöta basflikarnas ändar till rot- stocken och kunna vara något böjda inpå den. Båda dessa knoppar, af hvilka VII satt innanför XIII och VIII innanför VI, voro alldeles inhöljda i har, bland hvilka de långa fran rotstocken och bladskaftets nedre del räckte långt ofvanför knoppen. Håren på rullarnes fria yta äro längre, än de be- funnos hos I, och ett större antal af dessa hår hos VIT och VIII nå maximallängden, 1,5—4 mm. Det var hos dessa knoppar särdeles ögonskenligt, att genast som eller redan innan man kommer till det ställe på rullarne, där deras ut- sidor sammanstöta, härvarande hår äro många gånger kortare än på den fria utsidan samt tydligt slemförande. Sadana äro ock håren på den rymligare platsen mellan rullarnes beröringsställe och det ställe på 2:dra vindlingen, där den börjar ligga intill den 1:sta. På båda dessa ställen hittades några korta trichomer med bred, afrundad ände (fig. 33 och 34). Däremot såg jag här eller annorstädes knappt till några Schillingska slemhår. Men ändå finns slem utanpå vindlin- garna hos dessa knoppar. Hvarifrån härstammar da det? Säkerligen från de små slemglandlerna och de vanliga, slem- Arkiv för botanik. Band 7. N:o 9. 3 34 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. förande håren. De förra finnas pa knoppens yta men äro svåra att få se för de många håren. På den återstående 2:dra vindlingen finnas de små slemglandlerna i mängd samt med sina modifikationer (fig. 36—38) och dessutom många slemförsedda, vanliga hår, som äro snedt utstående (fig. 26) eller vanligast mer eller mindre böjda (fig. 28 och 29), ja tilltryckta af mindre storlek. Det som finns af 3:dje vindlin- gen har slemförsedda, böjda eller tilltryckta har (fig. 29—31), som äro mindre än de på 2:dra vindlingen befintliga samt små slemglandler med modifikationer. I knoppar af denna längd eller af en något större kan det hända, att vindlingarne ej ligga så nära inpå hvarandra som vanligt. Är detta hän- delsen, befinnas håren på vindlingarne innanför den 1:sta vara jämförelsevis längre och mindre tilltryckta. Gul, utvändigt hårig N. /. knopp (X) af 21 mm:s längd. Hos denne och XI undersöktes äfven basflikarnes vindlingar. Desse funnos ligga löst inpå hvarandra, ja lösast af alla sedda vind- lingar hos någon knopp. Också visade sig på tvärsnitt, tagna genom basflikarnes midt, jämförelsevis långa, utstående eller äfven mindre eller mer böjda (fig. 28), slemförande hår före- komma ej blott på den 2:dra vindlingen utan ock på den 3:dje. Naturligtvis voro håren mer böjda, ju längre in i knoppen de funnos. På basflikarnes vindlingar funnos små slemglandler, och desse voro ganska ofta utbildade till sådana öfvergångs- former till hår, som äro afbildade i fig. 36 och 37 eller till andra. Där förekommo dessutom flere trichomer af den sort, som representeras af fig. 33 och 34. Dessa voro ibland något längre än vanligt och försedda med större toppcell. Schil- lingska slemhår hittades här ock på 1:sta och 2:dra vindlin- garne men voro däremot kanske något mindre än vanligt. Grön, något hårig N. 1. knopp (XJ) af 47 mm:s längd. I alla hoprullade basflikar ligga vindlingarne längre från hvarandra, än de ligga i samma knopp ofvanom bladskaftets vidfästning. Men som knopp XI var dubbelt större än knopp X, befinna sig ändå basflikarnes vindlingar hos den förre närmare intill hvarandra än hos den senare. På vindlingarne innanför den 1:sta voro också trichomerna hos knopp XI dels " något kortare, dels litet mer krökta, än de voro på mot- svarande ställen hos knopp X. I sammanhang med att knopp XI var så lång stod, att håren på afsedda vindlingar voro färre än på den yngre knoppen X och tilläto de små slem- THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 35 glandlerna lättare bli synliga. Den 1:sta vindlingen hos XI hade ännu nägra langa har och flere sma slemglandler samt en eller annan sädan förvandlad till öfvergängsform mot har. Grön, knappt hårig N. I. knopp (II) af 45 mm:s längd. I denna knopp befunno sig vindlingarne tätt inpå hvarandra. Rullarne bestodo här af 5—6 vindlingar innanför hvarandra, af hvilka den yttersta var 0,213 mm. tjock, medan i en 15 mm. lång knopp vindlingarne blott voro 3 och den 1:sta bland dessa var 0,116 mm. tjock. I sammanhang med att _vindlingarne hos knopp II ligga så nära hvarandra står det, att dennes vindlingar innanför den 1:sta knappt ha några utstående hår, som det trånga utrymmet ej tillåter där finnas till. Däremot uppträda på ifrågavarande vindlingar ganska många har med böjd eller tilltryckt yttre del, fig. 27—31, bland hvilka de kortare voro långt öfvervägande till antalet. På dessa vindlingar finnas ock talrika, små slemglandler, fig. 35, som nu, sedan en mängd hår undanskaffats, bättre synas. Sammastädes träffas ock en eller annan liten slem- glandel förvandlad till öfvergångsform mot hår (fig. 36—38). Den 1:sta vindlingen har högst få täckande hår, som till allra största delen redan affallit samt nästan endast små slem- glandler, som här särdeles lätt skönjas. Inga Schillingska slemhår såg jag i denna knopp liksom ei heller i längre knop- par. Men ändå finns det slem i de trånga mellanrummen mellan vindlingarne hos långa knoppar. Grön, något hårig N. 1. knopp (V) af 41 mm:s längd. Ehuru denna knopp var jämförelsevis rätt stor, var ändå den del af bladskaftet, som befinner sig nedanför basflikarnes ände, mycket liten. Knopp V hade utvändigt ej så få ut- stående hår men likväl betydligt färre än I. De öfriga vind- lingarne ha knappt några utstående hår men många, som äro böjda eller tilltryckta. Pa 2:dra vindlingen äro några af dessa jämförelsevis rätt långa (0,1—0,08 mm.) men de allra flesta kortare. Pa 3:dje och 4:de vindlingarne aro haren àn kortare (0,06—0,035 mm.). Slemglandler (fig. 35) finnas och slem uppträder i rummen mellan vindlingarne. Och pa tvär- snitt genom torkade knoppar af ungefär denna längd märktes ett sammanhängande. stelnadt slemlager invid vindlingarnes . utsida. Gulgrón, harig N./. knopp (111) af 33 mm:s làngd. Harig- beten var utvändigt ej sa mycket svagare än densamme hos I. 36 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. Och dartill narmade sig beskaffenheten af beharingen pa 2:dra vindlingen mer densamma hos knopp I 4n hos knopp V. Bladskaftet nedanför basflikarnes ände var blott 5 mm. långt. Grön N. | knopp (IV) af 84 mm:s längd och en likadan (IX) af 85 mm:s längd. Dessa knoppar ha pa l:sta vindlin- gen nägra mer eller mindre vissna här. Sammastädes finns ett eller annat utstaende trichom af fig:s 33 och 34 utseende, som dock kanske voro nägot kortare än vanligt. Pä de öfriga vindlingarna finnas i medelmättig mängd korta, vanliga och slemförsedda här, af hvilka nägra och detta de kortaste äro utstáende men de allra fleste aro tilltryckta och ha fig:s 30 och 31 utseende och storlek eller äro mindre. Fran l:sta vindlingen ha de allra flesta täckande haren försvunnit sasom ej langre behofliga. Emedan vindlingarne hos dessa knoppar ligga nara inpå hvarandra och än närmare hvarandra än hos II och V, så att rummen dem emellan äro obetydliga, ha de längre, mer eller mindre utstående eller böjda, vanliga och slemförsedda håren på 2:dra och 3:dje vindlingarne, som här- städes finnas, då knoppen var yngre och gul, så att säga förkväfts. På de återstående 3 vindlingarne ha aldrig några andra än korta och vanligen tilltryckta hår funnits, enär dessa vindlingar redan från sin daning och sitt utväxande lågo så nära inpå hvarandra. Öfverallt på alla vindlingar sitta många små slemglandler (fig. 35), bland hvilka en eller annan fått ett främmande utseende, påminnande om hårens (fig. 36—38). Knopp IV fanns på samma rotstock som V, IIT, VI och VIII. En N. 1. knopp (XII) af 75 mm:s längd, som undersöktes, öfverensstämde med afseende på behåringen med IV och IX. Anmärkningsvärdt kan vara, att hos 75 mm:s knoppen 20 mm. långa hår sutto fästade på bladskaftet till och med 18 mm. ofvanom dess bas eller vidfästning vid rotstocken. Det kan passa att här omtala att, när man på tvären genomskär knoppar af de 3 senares storlek eller till och med mindre (II, XI) helst i närheten af knoppens mel- lersta del, båda snittytorna bli alldeles öfverhöljda med en klibbig vätska. | Nägra andra knoppar undersöktes ock, men som deras behäring var fullkomligt lika behäringen hos nägon bland de förutnämnde, har jag ej ansett det vara nödigt att nu redo- göra för dem. I forbigaende vill jag omtala, att hos ett 20 mm. langt blomskaft, som uppbar en helt liten blomknopp, THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VÄXTARTERS TRICHOMER. 37 skaftets yta var tätt besatt med täckande, utstaende har, som dock mycket sällan voro längre än 1 mm. och vanligen ändå kortare. Mellan de talrika håren funnos spridda, svårt upptäckbara små slemglandler (fig. 35). Några sådana före- kommo på det i öfrigt trichomfria fodrets utsida. Jag skall nu omnämna några mätningar och beräkningar, som anställts rörande arean af den del af en rotstocksände, där några knoppar voro fästade, samt beträffande fästytan hos några på denne sittande knoppar och 2 utväxta blad- skaft. Jag har gjort dessa mätningar och beräkningar för att med siffror kunna ungefärligen ange det inskränkta ut- rymme, som hårslidorna invid rotstocksytan och kring knop- parnes mellandel ha till sitt förfogande. På en rotstocksände sutto 10 färdiga blad och blomskaft. Mellan de 2 innersta, mot hvarandra stående bladskaftslidorna, som ett par cm. längsefter, från basen räknadt, ligga med sina kanter inpå hvarandra och där stå strama rakt upp, sutto inklämda 4 bladknoppar af respektive 30, 20, 15 och 6 mm:s längd. Slidorna med inneslutna knoppar upptaga midt på rotstocks- änden en cirkelformig yta med 15 mm:s diameter. De båda slidorna voro tillsammans, där de voro tjockast, 10 mm., och där de voro smalast, 3 mm. tjocka. De mellan sagda slidor inklämda knopparne hade då till sin disposition ett utrymme af omkring 54 kvadratmm. på midten af rotstocksänden. Denna area utnyttjades såsom fästyta för knopparnes skaft med resp. 16, 13, 8 och 5 kvadratmm. eller tillsammans om- kring 42 kvadratmm. Tvärmättet invid rotstocken af slidor- nas inre sida och knopparnas omkrets därstädes torde utgjort 72 mm. Drages 42 från 54, fås såsom rest 12 kvadratmm. af rotstocksänden, hvarifrån flertalet af de i hårslidorna in- gående håren kunnat framväxa. Fördelas 12 kvadratmm. på 72 mm:s omkrets, blir utrymmet i radiens riktning på rotstocksytan för hvarje hårslidas rotstockshar 0,166 mm. På en annan rotstocksände sutto fästade 8 utväxta bladskaft och 8 knoppar. Vid mätning af rotstocksändens area och skaftens samt knopparnes fästytor fick jag tal, som vid be- räkning gåfvo nästan samma resultat, som nyss är uppgifvet. Resultatet blef, att det radiala utrymmet på rotstocks- 38 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:09. ytan var for de darifran framvaxta haren i hvarje harslida 0,17 mm. Anta vi, att halften af rotstocksändens ytceller kring knopparnes bas ha utväxt till har, och äro dessa pa öfre änden af den mycket korta foten 0,016—0,027 mm. i tvärmätt, samt betänka vi, att det mellan hären finns vatten, som tar nagot rum 1 ansprak, sa torde vi komma sannolikheten nara, om vi säga, att omkring 5—9 har kunna sta utanför hvar- andra kring hvarje knoppskafts bas. Ett stycke fran rot- stocken äro val slidharen smalare, men därstädes finnas ock hår på knoppens inclus. skaftets yta, som ligga utefter honom säkert till samma antal som de utanför varande slidhåren. Kom- mer så härtill, att knoppen ett stycke från rotstocken är något vidare än längre ner, så inses lätt, att slidhåren kring knop- pens mellandel alls ej få större utan snarare mindre utrymme. Utan öfverdrift kan då sägas, att rummen mellan mindre knoppar åtminstone till närheten af toppen äro fullproppade med hår, som, pressade som de äro från sidorna, ej ha till- fälle att använda näringen, som de få från rotstocken, till annat än längdförstoring. Huru stor del denna omständig- het kan ha i framalstrandet af de 20—30 mm. långa slid- håren och af de åtminstone på späda knoppars yta befintliga, ända till 4 mm. långa egna håren, är nog svårt att afgöra, men någon del däri har den sannolikt. Väl är det sant, att de späda knopparne behöfva dessa slidor och sin egen rik- liga behåring till skydd för vatten och mot tryck från gröfre, närbelägna växtdelar, och att således dessa håranordningar äro tillkomna på grund af ett nedärfdt behof hos arten i fråga. Men månne det kan vara så oförenligt med sund eftertänksamhet att anta, det denna arts lifsbehof af långa, skyddande hår kring de späda knopparne tillgodoses just genom den organisationen, att i rotstocksänden befintliga, färdiga blad- och blomskaft äfvensom knoppar sitta fästade så tätt inpå hvarandra, att det blir ett mycket trångt rum, där slidhåren utväxa,' och där dessa jämte den späda knop- pens egna hår befinna sig. ! Då det nu visats, att N. 1. knoppars slidhår ha ett så trångt ut- rymme, passar det på samma ställe erinra om den .snäfva platsen, där korpofor-håren hos Eriophorum vaginatum utbildas (se »Kalkborsten», Not à sid. 32 och fig. 2, 3, 4, 9 och 10 samt »Bidrag», sid. 147). ~~ ee ee EE eae THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 39 Det kan vara svart att uppvisa, hvilken de], om det ar någon, den trånga platsen, dir N. 1. knopparnes långa har i harslidorna utbildas, kan ha, dari att dessa har bli 20—30 mm. langa. Men däremot kan ingen, som studerat behärin- gen pa och i N. |. knoppar eller blott last en beskrifning pa denna behåring, undgå att bli öfverraskad af det märkliga inflytande, som platsen, dir de olika vindlingarnes har i sa- val samma knopp som i olika utbildas och fórekomma, ut- öfvar pa deras längd, riktning och form. I stället for de vattenfyllda, hos t. ex. 5 mm. långa knoppar förekommande, 4 mm. langa har, som ofta särdeles rikligt bekläda så unga knoppars L:sta vindlings fria utsida och medelnerv, uppträda och det tvärt, da man kommer till den del af rullen, där den stöter intill sin kamrat, ofantligt mycket kortare har, 0,1—0,25 mm. långa, pa detta ställe af rullen äfvensom litet därinnanför, nägot som jag i »formför- ändringar I» fast uppmärksamheten pa. Och da man aflägs- nar sig fran knoppens L:sta vindling, befinnas håren pa de öfriga vindlingarnes utsida vara allt kortare och alltmer tryckta intill ytan, ju längre in i vanliga knoppar intill 25 mm:s längd man iakttager dem. Jag vill nu har till en bórjan anmärka, att hos äldre knoppar antalet vindlingar ar stórre och sjalfva vindlingarne tjockare än hos yngre. Detta belyses bäst af nedanstående schema: 14 mm. lång knopp har 3 vindlingar i rullen ‘och den I:sta är 0,116 mm. tjock; DD » > » » 4 » » » ) » » » 0,174 » » 45 » » > » 5—6 > » » » » > » 0.213 » » LO a » » » 6 » » » » » » > 0,26: » » I äldre knoppar ligga, såsom det utan vidare af detta schema framgår, vindlingarne närmare inpå hvarandra än hos yngre. I öfverensstämmelse härmed inträffar det hos äldre knoppar af 75—85 mm:s längd, hvilkas vindlingar ligga tätast inpå hvarandra bland alla undersökta knoppars, att det på dessas vindlingar, om de gränsa intill andra, knappt någonstädes finns ett enda längre, utstående hår och högst få längre, till- tryckta hår utan nästan endast korta hår, som vanligast äro hårdt tryckta emot vindlingens yta. ! 2:dra vindlingens tjocklek var 0,21 mm. 40 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. Däremot kan det hända, att hos späda knoppar rummet mellan vindlingarne nagon gang är större än vanligt. Och basflikarnes vindlingar ligga alltid jämförelsevis ganska löst pa hvarandra. I dessa fall och isynnerhet i det senare in- träffar det nästan alltid, att hären, som befinna sig pa vind- lingarne innanför den l:sta, sta mer rakt ut och aro jám- förelsevis längre, än hvad som är händelsen pa motsvarande ställe hos knoppar eller knoppdelar, hvilkas vindlingar ligga med det vanliga eller normala afständet fran hvarandra. Af det sagda blir det ju alldeles uppenbart, att den grad af pressning, som vindlingarne utöfva pa hvarandra, kar in- flytande pa här befintliga härs längd, riktning och äfven form. Där vindlingarne ligga tätt inpå hvarandra, bli håren korta samt tilltryckta, och där vindlingarne ligga lösare inpå hvarandra, bli håren längre och mer utstående. Harens Jängd och riktning bli intermediära mellan dessa båda ytterligheter, om afståndet mellan närbelägna vindlingar är mer normalt. Knappt hos någon annan växtart har jag sett platsen, där ett trichom är fästadt, ha tydligare och bestämdare inverkan på trichomets längd, riktning och äfven form, än hvad vi nu sett vara händelsen med håren i N. 1. knoppar. De små slemglandlerna (fig. 35) äro alltid så låga, att de med bibehållen storlek och oförändradt utseende kunna finnas och verkligen äfven uppträda på hvilken vindling som helst och i hvilken knopp som helst. Förvandlade små slem- glandler eller öfvergångsformer mellan dem och de vanliga håren äro antingen mycket korta (fig. 36 och 37) eller, om de äro längre, i sin öfre, hårlika del riktade åt sidan (fig. 38), hvarföre de kunna hittas här och där hvar som helst i knopparne. Schillings s. k. slemhår äro däremot för långa för att kunna finnas hos mindre knoppar på vindlingar innan- för den 2:dra och hos större knoppar på vindlingar, som befinna sig innanför den 1:sta. I verkligheten förekomma också de s. k. slemhåren hos de förra blott på 1:sta och 2:dra vindlingarne samt hos de senare ingenstädes. Det- samma gäller om de i fig. 33 och 34 afbildade öfvergångs- formerna mellan de s. k. slemhåren och de vanliga håren med få undantag. THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 41 Schilling 1. ec. anser, att slemmet kring vattenvaxters späda delar skulle förhindra det utanför varande vattnets framträngande till dessa. Men nu uppger Schilling sjalf, att hos några växter, såsom Menyanthes trifoliata, Callitriche vernalis, Myriophyllum spicatum, slemmet kring knopparne lätt sväller och löses i vatten. Sådant slem kan val ej hindra det yttre vattnet att komma till knoppytan. Äfven det slem, som finns mellan vindlingarne hos N. 1. knoppar, blan- dar sig med vatten och kan då väl ej heller hindra det yttre vattnet att komma till vindlingens yta. Jag tror ej, att slemmet behöfs såsom ett sådant skydd, ty jag anser att hos N. 1. knoppar antingen intet eller en obetydlig mängd yttre vatten kan komma in till rummen mellan vindlingarne. På rotstocksänden sitta de mindre knopparne tätt slutna hvardera intill en större och ofta mycket större knopp. Men de mindre knopparne äro skyddade ej blott af större utan ock af de hela knoppsamlingen omslutande, färdiga skaften till blad och blommor. Större knoppar äro lika okänsliga för det yttre vattnet som utbredda blad. De omtalade skaf- ten stå ett par cm. från sin vidfästning rakt upp och äro där strama åtminstone så mycket, att de omöjligt kunna böjas utåt af de innanför varande, tillväxande knopparne. Därtill ha dessa bladskaft i sin nedre ände rätt långa slidor, som ett stycke ligga med hvardera kanten ofvanpä kanten till mot- eller närstående slida. Allt rum, som innanför dessa slidor ej är upptaget af knoppar, och detta är ganska obetyd- ligt (se ofvan sid. 37 och 38), är fullproppadt med hårslidor, som räcka långt ofvanom mindre knoppar, och med de från knop- pens yta framväxta håren. Det kan då ej vara annat än ganska små vattenmängder, som finnas mellan knopparne och kanske ej större, än de som, sedan de tärt sig in mellan håren, kunna kvarhållas bland dessa. Under sådana förhål- landen kommer knoppytan att blott helt obetydligt beröras af skadligt vatten, och till rummen mellan vindlingarne skola än mindre mängder af sådant kunna framtränga. Med hän- syn till ofvanstående vågar jag uttala, att hos mindre knop- par det mellan vindlingarne befintliga slemmet och de slem- alstrande trichomerna på vindlingarne innanför den 1:sta ej kunna ha till ändamål att hindra sjö- eller flodvattens skadliga inverkan på dessa vindlingar. 42 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. Att emellertid trichomerna ini N. |. mindre knoppar ha nagot att uträtta, det ar val mer àn troligt. Trichomerna pa vindlingarne fran och med den 2:dra hos 20 mm. länga N. l knoppar kunna ej räknas med mindre tal än flere 10,000-tal. Det vore orimligt, om naturen skulle framalstra en sádan mangd organ till ingen nytta. Men hvilken nytta dessa trichomer göra, därom kan jag blott uttala en förmo- dan. Det fordras nämligen mer omfattande undersökningar, an de som hittills verkstallts, innan man om denna sak kan uttala en bestämd mening. Frägan om den nytta, som tri- chomerna möjligen göra N. I. mindre knoppars vindlingar innanför den l:sta, är dock så intresseväckande, att äfven en formodan härom kan förtjäna att omnämnas. Jag tror, att man genom granskning af N. 1. bladets byggnad, det utbreddas såväl som det inrullades, möjligen skall kunna fa en ledtrad till att finna den riktningslinje, utefter hvilken ett svar star till att hitta pa fragan om den nytta, som tri- chomerna pa vindlingarne innanfór den l:sta samt slemmet mellan dem göra mindre N. 1. knoppar intill 25 mm:s längd. N. I. bladet liknar i hufvudsak til sin inre byggnad bladet hos Nympha Marliacii Hort. (se » Anatomie», fig. 11 A) men ej i alla detaljer. Bland olikheter vill jag framhalla den, som rör den s. k. svampväfnaden. Denna upptar hos N. 1. blott !/; af bladets tjocklek men hos N. M. nära 2/3. De stora luftrum, som hos N. M. fórekomma i denna, fann jag ej hos N. l. Den s. k. svampväfnaden hos N. 1. bladet fann jag alltigenom utgöras af tunnvüggiga, nästan kvadrati- ska och öfverallt sammanstótande celler (såsom längst ned till vanster pa citerade fig.) med rader af nágot längre celler, som pa vissa afstand fran hvarandra strückte sig fran sube- pidermoidalcellerna vid undre huden upp till palissadväfna- den, sasom jag funnit det pa en mängd tvärsnitt, tagna midt pa bladet och vinkelrätt mot dess medelnerv. De tunn- väggiga, kvadratiska cellerna innesluta gröna eller ofärgade gryn i en tunn, slemmig vätska, och alltibland kunde i denna väfnad uppträda sma rum. eller kanaler (se till vänster pa citerade fig.) Det i en grön, 75—85 mm. lang knopp in- rullade bladet har en mycket mer utbredd och starkare ut- vecklad s. k. svampväfnad, som upptar mer än !/» af bladets - tjocklek. Äfven hos det inrullade bladet bestár denna väf- nad af tunnväggiga, kvadratiska, öfverallt sammanstötande 2 TH or M e MARC -———— ———Q—5 - THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 43 och slemförsedda celler. I denna väfnad finnas allmännare . sádana sma intercellularrum som de förutnämnda, fórmodli- gen tillkomna genom cellers resorbering(?). I en gul, 5—25 mm. läng knopp saknar det inrullade bladet differentierade cellager eller är alltigenom sammansatt af smä likadana celler, mellan hvilka inga intercellularrum finnas. Nägot slem hyste väl dessa smä celler men ändä ej ien nämnvärd mängd. Luftkanalerna i ett sädant blads eller än mer i ett mindres medelnerv äro pa väggarna utklädda med slemceller eller nästan uppfyllda af sadana. Pä vanlig transpirationsväg kan nog ej frän ett fullväxt, simmande N. 1. blad allt det vatten aflägsnas, som blir öfver af det fran rotstocken erhallna, sedan behöfliga mängder assimilationsvatten och lösningsvatten frändragits. Men hvar- for skulle ej ätminstone den skadegórande delen af detta öfverflödiga vatten kunna kvarhallas i den tämligen starkt utvecklade s. k. svampváfnadens manga slemfórsedda celler? Hos en grón, 75--85 mm. làng eller kortare knopp àr det inrullade bladet fórsedt med en jämförelsevis mer utbredd, af slemfórsedda celler sammansatt s. k. svampvüfvad. Sa- dana blad kunna ej transpirera, och deras assimilationsfór- maga ar säkert ganska inskrünkt. Till det inrullade bladet hos en stor, lifskraftig knopp aflàmnar rotstocken rátt myc- ket vatten och säkert mer, än som ar behöfligt till lösnings- medel. Denna öfverflödiga vattenmängd, som delvis kan vara skadlig, kan efter all sannolikhet magasineras i bladets sagda, starkt utvecklade slemväfnad. Ty i en sadan knopp finns det vatten, som, dà möjlighet därtill gifves, i mängd afgar fran densamma. Om vi lata en rotstock ligga i en skal med vatten, och om vi ställa sa till, att de pa honom fastade knopparne en lüngre tid fa befinna sig helt och hallet ofvanom vattenytan, samt om vi därpä göra tvürsnitt genom en sadan knopp och helst genom dess mellandel, sa fram- vüller det, äfven om knoppen, som skäres, lösryckts fran rotstocken och nagra timmar fatt ligga i ett fónster, ur báda de afskurna styckena sá mycket af en slemmig eller klibbig vütska, att denna alldeles öfvertäcker och uppkupar sig pa skarytorna. Pa bladets vindlingar befintliga, slemfórsedda har och glandler kunna, eftersom de äro små och jämförelse- vis fåtaliga, föga bidraga til att undanskaffa öfverflödigt vatten. 44 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. I spädare, gula och intill 25 mm. långa N. 1. knoppar, där val knappast någon assimilation försiggår, och dar tran- spirationen är än mer omöjliggjord än hos de större, men dit vatten ändä, om knoppen befinner sig i tillvaxt, kommer i ej obetydlig mängd fran rotstocken eller atminstone i den mängd att, sedan lösningsvatten frànrüknats, något kan be- höfva göras oskadligt, torde det inrullade bladets egna, sma celler pa grund af sin ofvan omtalade beskaffenhet ej kunna själfva magasinera nagon nämnvärd del af detta vatten. Finns dä härstädes nägot annat, som kan uppsamla det vatten, hvilket frän rotstocken gär till ett sädant litet blad i större mangd än nyttigt ar? Hvarför skulle ej det öfver- flödiga vatten, som sannolikt kommit fran rotstocken till den späda bladskifvan, därifrån” kunna öfvergä till de slemfor- sedda här och glandler, som i stor mängd finnas pä det in- rullade, spädare bladets vindlingar innanfór den l:sta och äfven nagot pa denna? Om slem i den äldre knoppens egna celler kan tillägna sig obehöfligt eller skadligt vatten, som kommit til denna, hvilket ofvan visats att de kunna, sa kan man fórmoda, att äfven slemmet i haren och glandlerna, hvilka stá i genetiskt samband med det lilla bladet, skulle kunna fran detta borttaga det vatten, som ditkommit möj- ligen i for stor mängd och dar dà ej behófs utan snarare gör skada. Mellan vindlingarne finns slem, som naturligtvis ditkommit ifrån de många slemförsedda trichomerna på det inrullade bladets utsida och kanske äfven något från dess oförändrade ytceller. Det mellan vindlingarne befintliga, med vatten blandbara slemmet torde ock kunna bidraga till att från det spädare, inrullade bladet undanskaffa öfverflö- digt vatten. Med fäst afseende på det yttrade kan jag ej förmoda annat än att, om det spädare, inrullade bladet be- höfver en regulator för att oskadliggöra det till detta förda, öfverflödiga vattnet, och det är mer än troligt att sådant kommer till den spädare knoppens blad, då, såsom ofvan sagts, mycket onyttigt vatten förs till den äldre knoppens blad, det väl torde vara de slemförande trichomer, som sitta på det spädare bladets vindlingar, och äfven slemmet mellan dessa, som fungera såsom en sådan regulator. Innehåller det nu sagda en något så när riktig uppfattning af de slem- förande trichomernas betydelse för det spädare, inrullade bladet, så kan denna betydelse med andra ord omtalas. Hos | THEORIN, ANMÄRKN. OM NÄGRA VÄXTARTERS TRICHOMER. 45 landväxters knoppar skola befintliga trichomer och deras afsöndringsprodukter vidmakthälla knoppdelarnes turgescens. I vattenväxten N. l. yngre knoppar torde därvarande, slem- försedda trichomer äfvensom slemmet, som dessa aflämna, skola hindra turgescensen att bli för stark. Nymphea alba (L. p. p.) (fig. 1 och 2). Hos denna växt fà vi ej göra bekantskap med flere sorter trichomer än ovan- ligt långa har fran rotstocken kring knopparne! och mycket sma samt särdeles laga, slemalstrande hudbildningar, som paminna om glandler, pa de inrullade bladens vindlingars utsida samt pa insidan af stipelartade slider kring knopparne. Icke den minsta tillstymmelse till intermidiära trichomer mellan de bàda nämnda extrema kunna nägonstädes hittas. De langa haren likna motsvarande hos N. l. men ha andra dimensio- ner, och, som jag ej sett nagra sadana uppgifvas hos Schil- ling l. c., skall jag något uppehålla mig vid dem. Dessa 20—30 mm. långa och än längre har bestå nedtill (fig. 2) af flere korta celler af 0,05 mm:s bredd med nagot utbuktad och 0,0011 mm. tjock cellvägg. Cellerna ofvanför dessa korta aro längre och längre, sa att midt i håret en cell kan vara 0.9 mm. lang och nästan sä bred som fotcellerna. Mot härets öfre ände aftaga cell-längden och cellbredden, hvadan den öfversta, i toppen aftrubbade cellen (fig. 1) kan vara blott 0,4 mm. làng med 0,016 mm:s bredd pa midten och 0,0008 mm. tjock cellvagg. I de nedre cellerna finns plasmainnehall men i de öfriga knappt nagot. Dessa har utgä alla fran rotstoc- ken strax invid späda blad- och blomskafts vidfästning pa honom. Haren aro hopfiltade af vatten och bilda liksom en härslida kring knopparne, hvilken omsluter dem närmast och fullständigt, sa länge de aro spädare, samt alstra ät dem ett skydd mot väta och pressning. Vid obetydlig beröring upp- delas härslidan i tofsar eller enstaka här. Utanför densamma finns en verklig, fran rotstocken utgäende slida, en stipular- bildning, som dock vid spädare knoppar ar mycket liten och vida kortare än härslidan, men som vid äldre sadana och inpa utväxta biad- och blomskaft kan na en längd af 75 mm. Pa en grof, nära bottenytan belägen och undersökt rot- stocksände fann jag 10 färdigväxta skaft till blad eller blom- mor och 20 knoppar af olika längd. Jag tog för ofullstän- * Med knopp menas här detsamma som hos N. 1. 46 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. NO 9 diga matt for att nu kunna göra en beräkning öfver det utrymme, som kan finnas till rotstocksharens forfogande. Men det sag jag, att utvaxta blad och knoppar sutto tatt inpá hvarandra. Da denna rotstocksände ocksà uppbär verk- liga slidor kring bade skaft och knoppar, och enär harets. nedre del hos denna växt är vidare än hos N. L, kan man inse att, helst som de sma rummen mellan växtdelarne äro alldeles fullproppade med har, härslidor kring närbelägna. knoppar skola befinna sig tätt inpå hvarandra, samt att det radiala utrymmet för hvarje hår skall vara ganska nätt till- taget. Och det tror jag, att samma skäl för och emot detta trånga utrymmes inverkan på håren till öfvervägande eller nästan uteslutande tillväxt på längden kunna uppvisas hos Nymphaea som hos N. I. Pa Nymphea-knoppens vindlingars utsida finnas endast en sort trichomer, som alla äro lika fran den yttersta till och med den innersta vindlingen. De aro beskrifna af Schil- ling ]. c. och afbildade i hans fig. 2 pa sid. 298 och besta af 2 fotceller, af hvilka den nedersta helt och den 2:dra delvis befinna sig nedanför växtytan, samt den pa foten sittande, afsöndrande cellen, som ar hvälfd uppat men anda jäm- förelsevis lag. Den öfver växtytan sig höjande bildningen är också mycket kort och höjer sig därofvanom, såsom jag kan tycka, endast omkring 0,015 mm. Jag har markt, att än mer af skaftcellerna, an Schillings fig. utvisar, kan vara beläget nedanom växtytan, da ofvanför denna det blott finns den öfversta cellen, hvilket gör att den slemalstrande hud- bildningen endast ser ut som en liten blasa eller en hud- blemma. Slemmet utanför spädare bladvindlingar samt väl äfven härvarande slemglandler, som ha en por i väggen mel- lan öfversta fotcellen och själfva glandelcellen, torde äfven hos denna art kunna borttaga nagot öfverflödigt vatten, som fran rotstocken forts till det ömtäliga, lilla bladet. Agrostemma githago L. Växten ar graluden och ser pa sina ställen nästan ullig ut. Men den ar dock ej det se- nare, ty den har và] manga men alldeles raka och tilltryckta hår utan det minsta utseende af en spindeltrad. Haren ut- göras pa stammen af 6—7 celler i rad ofvan vaxtytan men pa hladet af färre. Krökningen pa häret befinner sig hos 2:dra och 3:dje cellerna, nedifrän räknadt. Invid växtytan var härbredden omkring 0,05 mm. och midt pa den 5:te THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 47 cellen 0,025 mm., hvilken senare bredd oförändrad förefinnes till närheten af spetsen, där den sjunker till 0,016 mm. för att sedan först längsamt och i yttersta änden helt hastigt afsmalna till en spets. De nedersta cellerna ha de tjockaste vüggarne men ännu, da håret är 0,012 mm. bredt, har cell- väggen en tjocklek af 0,0033 mm. Vid mellanväggarne var häret utvidgadt utom vid de 2 nedersta. Den yttersta cellen är hos stammens och bladets här mycket läng och ofta dub- belt så làng som alla de andra tillsammans. Haärets hela längd kan närma sig till eller öfverstiga 3 mm., men mänga här voro kortare. Där och hvar kan man till och med hitta trichomer af blott 0,1 mm:s längd samt ringa bredd, hvilka trichomer stodo snedt utät, voro sammansatta af fa, vanligen af blott 2 celler i rad och hade ett scabritielikt utseende. Pa blomfodrets nedre, broskartade del hafva hären, som har äro mycket långa, redan 4:de cellen, nedifrån räknadt, lang och likaledes den 5:te, så att dessa tillika med den yttersta, som ej är mer än dubbelt så lång som någon af dessa, äro många gånger längre än de 3 nedre tillsammans. Cerastium glomeratum Thuill. Man kunde nästan hafva väntat att hos denna växts hår finna något af spindeltråds- utseende, då ju växtens behåring bildar en så ytterst mjuk beklädnad. Men detta är ej händelsen, utan ifrågavarande hår likna desamma hos C. vulgatum (»Nya bidrag», fig. 48). Dock äro glomeratum-håren betydligt längre och kunna nå en längd af 1,5 mm. En annan olikhet består däri, att den 3:dje cellen, nedifrån räknadt, ej är så mycket smalare än den 2:dra som hos C. vulgatum, samt att den 4:de är något smalare än den 3:djeo.s.v. Därtill kommer, att glomeratum- hårens celler ha tunnare väggar, och att utvidgningarne vid mellanväggarne mellan deras celler äro mindre. Glandler, om bestå af I cell och sitta på 1 mm. långa skaft eller kortare, i hvilka ända till 5 celler i rad ingå, förekomma allmännare på stjälken än på bladen. Sagina subulata (Sw.). De sma, på stjälkarnes öfre del befintliga glandlerna sitta alldeles for glest for att kunna pa nagot sätt hindra krypande djur att komma till blomman, utan maste val liksom trichomerna hos sà manga andra vàx- ter anses vara till ingen nytta. Ej heller kan man forsta, 48 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. att de fåtaliga glandlerna pa bladkanten' skola kunna med- föra något gagn for växten. Hela trichomets längd ar blott 0,06—0,12 mm., hvaraf ?/, tillhör själfva glandeln. Denne är encellig, omvändt äggrund eller päronformig och 0,022 mm. bred, där den är bredast. Skaftet består af 2—3 celler i rad, bland hvilka den öfversta är jämförelsevis kort. Skaf- tets bredd är omkring 0,011 mm. Öfverallt äro cellväggarne tunna. Herniaria glabra L. Artnamnet tillkännager, att växten är glatt och äfven i Floror uppgifves den vara sådan. Detta oaktadt var dock dess stjälk rätt hårig (form). Visserligen måste håren anses vara mycket korta, då de ej ha större längd än 0,06—0,08 mm., men däremot äro de ganska många, Haren äro encelliga, just ej tjockväggiga, nästan jämnbreda och aftrubbade i änden. De äro vanligast böjda en bit från basen, så att deras öfre del blir parallell med växtytan, hvar- igenom håren likna små slagbommar. När de äro mer än vanligt korta, kan man ej säga, att de utgöra annat än smalt kägelformade tappar. Bladen hos samma exemplar hade ganska få hår i kanten, och dessa voro mer raka och tiockvaggiga. Haren hos Scleranthus annuus och perennis likna mer haren hos andra Caryophyllacez, i det de, längre eller kortare, raka eller böjda, besta af flere eller ett par celler i en rad. Salix lanata L. Denne buske är betydligt mer ullig an vara sydligare Salix-former. Det är bladen som hufvudsak- ligen äro sadana. Härvarande har erinra om dem hos aurita caprea o. a. men äro manga gånger längre och vanligen 2,5 mm. långa. Därtill kommer, att de efter nästan hela sin längd blott äro 0,01 mm. breda utom närmare spetsen, dar de äro än smalare. Af detta framgår med tydlighet, att bladens har äro fullkomligt spindeltrådslika. De graludna kvistarne kunna ha lika långa, encelliga hår, ehuru ganska många af dem äro kortare. Det egentligen olika hos dessa hår, jämförda med bladets, är att de hafva dubbelt så stor bredd som bladets eller äro 0,02 mm. breda. Äfven dessa hår äro jämnbreda och ett stycke i toppen hopdragna till en spets. De ha alls ej någon tjock cellvägg, medan blott en cellrumsstrimma förmärkes hos bladets hår. ! Fodret har något flere glandler men ändå ej många. THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 49 Lilium tigrinum Gawl. (fig. 16 och 17). Blomskaften äro glest ullhariga, säsom det heter i artbeskrifningen i Floror. Men äfven stjälken har en sadan beharing atminstone i sin öfre del. Och pa de ställen, dir högbladen äro fästade vid stammen, isynnerhet om de sitta pa blomskaften, finnas tof- sar af langa har. Fast äldre växtdelar se ut, som hade de en spindelträdsbeklädnad, paminner dock beharingen pa denna arts yngre vaxtdelar i verkligheten om den, som förekommer pa unga organ hos Lilium bulbiferum L. (»Bidrag», fig. 27 och sid. 173), och beträffande hartofsarne vid högbladens fäste likna de motsvarande vid bladbasen hos L. speciosum Thunb, (»Tillägg», sid. 5). De yngre L. tigrinum-härens lik- het med L. bulbiferum-hären synes af följande beskrifning pä dem. Tigrinum-hären, som kunna bli 5—6 mm. länga, äro platta och pä sina ställen utbuktade, sä att de ömsom äro bredare och ömsom smalare, medan de pä andra ställen väl äro jämnbreda men lagda i slingringar liksom hos en orm i rörelse (fig. 16). Härens bredd i nedre delen kan belópa sig till 0,1—0,085 mm. eller till en mindre. Uppåt afsmalna håren men kunna mot den alltid afrundade, öfre änden ibland vara bredare och ibland smalare. Deras cellvägg ar blott 0,001 mm. tjock, och nagot synligt innehall, om man undan- tager nagra plasma-rester, finns ej hos dem. Det ser nagon gang ut, som hade haren tvärväggar i olika riktningar, men dessa aro säkerligen ej annat àn veck pa den ytterst tunna, yttre huden eller ock plasmastrimmor, som fatt ett om en tvär- väggs paminnande lage. Ett eller annat har kan päträffas, som ar ovanligt smalt (fig. 17). Den nedre delen af ett sadant har kan dock ett kortare stycke hafva verkliga tvar- vaggar. I sadant fall ar denna del af haret alldeles rak och har betydligt tjockare, yttre väggar, an de annars äro. Denna nu beskrifna, nedre del utgör liksom en fot till det egentliga håret, som, alldeles likt de förut omtalade, är mycket längre än foten. På de utväxta stjälkarne och blomskaften äro de flesta hår vissnade och hopdragna utefter en stor del af sin längd och ha därigenom på dessa ställen, såsom ofvan sagts, utseende af en spindeltråd, hvilken omständighet förlänar härvarande behåring ett ulligt utseende. Men då håren till det yttre likna spindeltrådar, finnas de kvar på växtdelen, emedan de ännu ej affallit, och äro ej annat än utlefvade, onyttiga rester af en behåring, som förr haft en annan be- Arkiv för botanik. Band 7. N:o 9. 4 50 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 9. skaffenhet. Ty dà haren äro yngre, friska, lifskraftiga och utspända samt finnas pa outbildade stjälkar och blomskaft eller omhólja smà knoppar, bildar den af dem sammansatta beharingen i själfva verket en lös, lucker och snóhvit be- kladnad eller alldeles en sádan, som den är, hvilken de tunn- väggiga och vattenfyllda hären (»Nya bidrag», sid. 11) hos en mängd växtarter bruka alstra. Luzula campestris (L.) (fig. 10). Haren pa bladkanterna tyckas stundom vara lösryckta delar af själfva bladkanten, men de äro alla verkliga trichomer, fastän de äro dåligt fastade, sa att de latt kunna affalla (jfr. »har» och »yttre glandler», sid. 14 rörande L. pilosas har). L. campestris- haren kunna vara 5—6 mm. länga men äro ej sällan kortare. De utga fran bladkanten an spridda, än nagra tillsammans. Pa bladkanten befinna sig snedt afskurna vartor, bildade af nàgra korta celler. Fran framsidan eller den mot bladspet- sen vettande delen af vartan utgar haret med tva celler i i bredd (fig. 10). Men strax utanför fästestället tillkomma ett par celler, sa att haret far sin normala bredd af 0,025 mm. och nu bestàr af 4—5 bandlikt sidoställda celler. Denna bredd och denna byggnad behaller haret efter stórre delen af sin längd. Först mot harets öfre ände aftaga cellraderna i mängd, sa att haret till sist afslutas med en enda, upptill tillspetsad cell. Äfven öfriga 1 håret ingående celler äro till- spetsade i båda ändarne, som skjuta in mellan 2 celler eller på sina ställen utgöra bandets kant. Härcellerna äro luft- förande och deras väggar äro något förtjockade, hvadan håret uppenbarligen är rent täckande. Ytcellerna i bladets kanter mellan ofvannämnda hårs utgångsställen äro ofta an- tingen på midten eller vid ene änden eller på flere ställen utefter sin längd utstjälpta till små spetsiga eller afrundade knottror. Äfven det rödaktiga, hinnlika skärmbladet, som omsluter samlingen af blomhufvuden, är i kanterna något hårigt af jämförelsevis korta hår. Carex hirta L. (fig. 41). Denna växts blad äro ganska håriga, något som är ovanligt hos våra Carices. Haren äro hos denna art och hos alia nedan afhandlade encelliga, lik- som de äro det hos nästan alla gräs och halfgräs. De kunna nå en längd af 1 mm. och äro efter största delen af sin längd jämnbreda men upptill ett ej så litet stycke hopdragna till en spets. Detta kunde ju ej behöft omtalas. Orsaken, THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 51 till att jag har tagit till orda om denna arts har, ar att jag hos dem funnit en egendomlighet, som jag annars ej patraffat hos några har, tillhörande Cyperacez och Gramina. Det egendomliga består, däri att den för öfrigt särdeles tunna hårväggen här och hvar har små, än litet större, än litet mindre, spetsiga utbuktningar, som i hårets öfre del (fig. 41) äro särdeles många. Kanterna af bladets öfre del äro nagot sträfva. Här finnas snedt utstående, tjockväggiga och hvassa sträfhetsalstrare, som äro intill 0,18 mm. långa, om de sitta närmare bladspetsen, och då försedda med en kort och obe- tydlig basdel eller se ut som reducerade hår, men som där- emot, då de befinna sig ett stycke nedanför bladspetsen, äro kortare och ha en djupare samt i bladets längdriktning mer utsträckt basdel, så att trichomets fria del ej har större längd än 0,08 mm., i hvilken senare händelse sträfhets- alstraren mer liknar vanliga småtaggar. På bladkanten fin- nas dessutom en stor mängd korta, jämnbreda och upptill afrundade knottror. Strafhetsalstrarne på axfjällets öfre del äro sådane som småtaggarne på bladkanten ett stycke från bladets topp. På strået mellan axen uppträda spridda småtaggar, som likna mindre utvecklade småtaggar på bladkanten och än mer sådana på strået mellan axen (jfr. »trichomerna», fig. 20 a och e) hos C. rostrata. Hos C. hirta ar dock smataggens fristående del allmänt mindre, än fig. 20 a utvisar. Många bland hudcellerna hos strået mellan axen hos C. hirta ha väl utväxt till en basdel d. ä. skjutit upp till en bildning, som i det mot stråänden vettande hörnet befinner sig högre än den närbelägna budcellen och därifrån småningom sänker sig, så att han i det nedre hörnet är i jämnhöjd med oför- ändrade hudceller, men däremot alldeles icke i det främre hörnet framväxt till en s. k. fri del. Bildningen i fråga skulle liknat c i fig. 20, om linjen, som föreställer cellväggen mellan den framför varande hudcellen och själfva bildningen, dragits rakt upp, tills den råkar bildningens öfre, sluttande kontur i ett afrundadt hörn. Ifrágavarande hudceller ha således tagit ett steg mindre än quasi-smätaggarne i fig. 20 c mot målet att bli sträfhetsalstrare och ha äfven alldeles icke blifvit några sådana.! Fruktflaskans hår fann jag vara tunn- ! Jämför »Undersókning», sid. 5—7. 52 ARKIV FOB BOTANIK. BAND 7. NO 9. väggiga, omkring 0,2 mm långa, jämnbreda eller något vidare pa midten och upptill hopdragna til! en spets. Carex limosa L. (fig. 23). Den i afsedda fig. afbildade smätaggen har setat pa bladkanten och är ej pa taflan upp- ritad för sin forms skull, ty denna hör till de vanligaste. Smätaggen utgöres nämligen af en pä basdelen med snedt afstympadt bottenplan ställd kon. Fig. till densamma är medtagen, emedan trichomet för att vara en smätagg har ovanligt tunn och böjlig cellvägg, hvilket jag ställer i sam- band, därmed att den bärande arten är en deciderad sump- växt. Smätaggen (fig. 23) kan ju vara rätt läng och den afbildade var 0,115 mm. làng, men dä den ar tunnväggig, kan den ej förläna vaxtdelen, där den sitter, någon egentlig strüfhet. Ej heller finnas dessa smätaggar annorstädes än pa kanterna af bladets öfre del. Bakom de flesta smätaggar star det en betydligt mindre sadan eller ock blott en cell, som pa ófre vaggen är litet uppbuktad. Bromus tectorum L. Bladslidorna ha tatt sittande, ut- staende har af högst 0,33 mm:s längd, hvilka fran en nagot utvidgad bas blifva langsamt hopdragna till en spets och aro fórsedda med tämligen förtjockade cellväggar. Haren pa bladskifva och blomskaft likna slidans. Men pa blad- skifvan finnas glest inblandade bland dessa 1,5—2,5 mm. langa, vid basen bredare och ratt tunnvaggiga har, som uppat småningom hopdras till en smal men ännu nära spetsen 0,02 mm. bred, öfre del. Pa blom- och skärmfjällen finns det en annan sort har. Dessa, som äro 1 mm. långa, likna håren på bladet hos Bromus mollis (jfr. »Bidrag», sid. 177 och 178 samt fig. 31 och 32). Ifrägavarande B. tectorum-har äro nämligen vid basen 0,02 mm. breda och hopdragas sedan sa småningom, hvarvid 1/2 eller 1/3 af harens öfre del blott ar 0,006 mm. bred och närmare spetsen 4n smalare. Nu af- sedda B. tectorum-här, som ha tunna cellväggar, aro säledes i sin Ofre del fullkomligt spindeltradslika eller ha där ett utse- ende, som allmännare tillkommer haren hos växter fran helt andra grupper. Liksom det hos Bromus mollis finns för- ändringar af haren eller en sort smätaggar pa bladkanten bredvid spindeltradsharen pa själfva skifvan, sa uppträda pa blom- och skärmfjällen hos B. tectorum bland därvarande spindeltradshar sma, blott 0,05 mm. langa, snedt staende, scabritielika trichomer med förtjockade vaggar. Hos ingen- THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 53 dera arten alstra smataggarne (l. c., fig. 33) eller de scabritie- lika trichomerna nagon sträfhet, utan deras forekomst pa respektive växtdelar maste tydas sasom ett uttryck för en tendens hos gräsytceller att utväxa till sma, spetsiga och tjockväggiga bildningar, dessa ma nu vara till nytta for växten, som uppbär dem, eller finnas till pa honom blott, sa att säga, for syns skull (se »Undersökning», sid. 6). Koeleria glauca (Schk.) (fig. 20—22). Sträet kallas gra- aktigt smaludet. Och sma aro ocksa verkligen trichomerna pa detsamma, ty de na ej till större längd än 0,12 mm. och äro ofta kortare. Men de sitta särdeles tätt intill hvarandra. Den obetydliga längd, som ifrågavarande trichomer hafva, och hela deras beskaffenhet i öfrigt föranleda mig att kalla dem scabritielika hår. Från en mellan hudcellerna utvidgad basdel blir trichomet strax ofvan stråytan tvärt hopdraget till en sedan långsamt afsmalnande, hvass fri del (fig. 21). Trichomet har i basaldelen ett stort cellrum, som sträcker sig något upp i dess smala del, hvarifrån en cellrumsstrimma kan bemärkas utgå ett stycke mot dess spets. Trichomerna aro krökta antingen och oftast nära intill basen eller ock ett längre stycke ifrån denne. De yttre basalslidorna äro ock gråaktigt småludna. Härvarande scabritielika hår kunna stundom vara raka. På slidkanterna uppträda utom de van- liga trichomerna äfven sådana, som i utseende och längd närma sig fig. 22 och kunna kallas scabritier men ha en något nedåtböjd spets. På blom- och skärmfjällen finnas i stor mängd små scabritier (sedda ofvanifrån i fig. 20), som äro 0,026 mm. långa samt ha vid, tunnväggig basdel och en be- tydligt mindre men helt väggfylld fri del. På dessa fjälls ryggnerv sitta snedt uppåtriktade, hvassa scabritier af 0,05 mm:s längd (fig. 22), som i längdgenomskärning synas vara oliksidigt triangulära och i sin helhet vanligen ha rätt tunna väggar. Melica ciliata L. Blomfjällen sägas i Floror vara lång- ulliga. Men härvarande hår bilda alls icke en ullig bekläd- nad. Haren äro nämligen alldeles raka och därtill efter största delen af sin längd jämförelsevis breda eller omkring 0,016 mm. Däremot äro de mer än 3 mm. långa, så att blom- fjällen godt kunna sägas vara långhåriga. Bladet är besatt med en stor mängd scabritielika hår, som ha samma längd 54 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9 och form som de i fig. 21 afbildade trichomerna hos Koeleria. glauca men äro alldeles raka. Alopecurus pratensis L. Utefter bladets kanter och nerver sitta snedt framatriktade smataggar af det vanligaste utseendet eller äro koner med snedt afstympade bottenplaner pa vida men föga djupa basdelar. Smätaggens langd i van- lig riktning är oftast 0,16 mm., dess bredd är vid basen 0,085 mm, och dess spets höjer sig öfver vaxtytan med 0,05 mm. Dessa smataggar äro medelmättigt tjockväggiga. Langs skärm- fjällen finnas kägelformade, tunnvägiga och nara 1 mm. langa har, som likna dem hos Phleum pratense (se »trichomerna», sid. 5) pa motsvarande ställe. En del af dessa har aro dock smalare. Pa kanterna till skärmfjällen och i närheten af samt pa deras öfre del öfver hela deras yta sitta scabritie- lika har. Sadana kortare, scabritielika har finnas äfven upp- till pa blomfjällens kanter, och pa dessa fjälls utsida före- komma sma, spridda scabritier. Blomfjällets borst har upp- till kortare och sällan längre, hvassa, tjockväggiga, smala och snedt uppatriktade smataggar. I sin nedre del ar borstet obevapnadt. THEORIN, ANMARKN. OM NAGRA VAXTARTERS TRICHOMER. 55 mM E bo wu Förklaring ófver figurerna. Toppen af ett 30 mm. làngt har fran rotstocken invid blad- knoppar hos Nymphea alba. 100. Några celler fran nedre delen af samma har hos densamma. 200. Ett böjdt, täckande och stängande har fran stjälken hos Vero- nica arvensis. 200. Nedre delen af en knippa bandlika har fran ett spädt, men ändå något utväxt bladskaft hos Aralia japonica. 200. Ofre delen af ett band i en sadan knippa hos densamma. 200. Nedre delen, med utseende af en upptill afhuggen kägla, till ett spindeltradshar fran holkfjället hos Inula Pulicaria. 250. Ett trichom med utseende af en smatagg fran stjälkens nedre del hos Anthriscus silvestris. 250. En quasi-smatage från stjälkkanten hos Galiwm boreale. 350. En större smatagg fran bladkanten hos densamma. 320. Basen af ett har pa bladkanten hos Zuzula campestris. 320. Ett något stängande har fran stammen hos Hyssopus offici- nalis. 260. 2. Basen af ett trichom fran stammen hos Salvia horminum. 130. En spindelträdslik afslutning till ett trichom, hvars bas ar i närmast föregående fig. afbildad, fran densamma samma- städes. 130. En kägelformig afslutning till ett trichom med likadan bas som föregående hos densamma sammastädes. 130. En glandel, som sitter i toppen af ett sadant trichom, hvars bas är afbildad i fig. 12, fran densamma sammastädes. 130. Ett kort stycke af nedre delen af ett vattenfylldt har fran blomskaftet hos Lilium tigrinum. 120. Foten eller nedersta delen af ett mycket smalt sadant har fran stjälken hos densamma. 100. Öfre delen af ett glandelhar frin nedre delen af stjälken hos Lapsana communis. 240. Ett stycke af basdelen till ett fróspridningshàr hos Myricaria germanica. |. 400. Scabritie, sedt ofvanifran, fran skärmfjällets yta hos Koeleria glauca. 300. Scabritielikt har tran strået hos densamma.. 200. Scabritie fran skärmfjällets ryggnerv hos densamma. 280. Smätagg fran öfre delen af bladkanten hos Carex limosa. 200. Olikarmadt har fran stammen hos Astragalus arenarius. 200. » » ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 9. . 25. Basen af ett tilltryckt har fran bladet hos Orytropis pilosa. 260. 26—39. Trichomer fran knoppar hos Nuphar luteum. 350. Linjen a—a betecknar växtytan, där trichomet ar fästadt. Hos fig. 27, 29—-31 är innehåll, slemmigt-grynigt med vacuoler, utritadt.. Hos de fleste ófrige kan sådant finnas. 26. Ett 0,2 mm. làngt har fran den 2:dra vindlingen pa den rym- ligare plats, som begränsas af a ena sidan de båda hop- stötande rullarne och à den andra af det ställe, där den 2:dra vindlingen sluter sig nära intill den l:sta. 27. Ett nagot langt, med växtytan till största delen parallellt och slemförsedt har fran nagon af de inre vindlingarne. 28. Böjdt, slemförsedt har fran samma ställe som fig. 26. 29. Böjdt och med växtytan till en stor del parallellt, slemförsedt har fran den 2:dra vindlingen, där denne befinner sig när- mare inpå den l:sta. 30. Intill växtytan tilltryckt, slemfórsedt har fran nägon af de inre vindlingarne. 31. Böjdt, slemförsedt har fran samma ställe som föregående. 32. Slemförsedt har med nedbójd, öfre del fran samma ställe som fig. 29. 33. Kortare, utstående, slemförsedt har, som något påminner om Schillings slemhar fran 1:sta eller 2:dra vindlingen. 34. Ett längre liknande har fran samma ställe. 35. Slemglandel fran 2:dra vindlingen men kan för öfrigt finnas med samma utseende och storlek pa hvilken vindling som helst. 36. Förvandlad slemglandel fran nagon af de inre vindlingarne men kan ock finnas annorstädes. 37. Pa annat sätt förvandlad slemglandel, som finns pa samma ställen som föregående. 38. På ännu ett annat sätt förvandlad slemglandel från samma ställe som fig. 29. 39. Med vindlingen parallellt, slemförsedt hår från samma ställe som fig. 29, men med den parallella delen närmare inpå växtytan. 40. Ett småtagglikt trichom från bladet hos Scandix pecten vene- ris. 300. 41. Öfre delen af ett hår på bladet hos Carex hirta. 260. I alla fig. utom i fig. 20 ses det afbildade föremålet från sidan eller i längdgenomskärning. Utom i fig. 27, 29—31, där äfven innehåll är utritadt, betecknar blyertzfärg cellvägg. Talen efter figurförklaringarne ange, med hvilken förstoring tri- chomerna äro afbildade. Obs. I fig. 4 och 5 borde cellväggarne tecknats med finare streck. ees Tryckt den 4 Mars 1908. Uppsala 1908. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. 1 Bitadt af Theorin. Lith.G.Tholander, Stockholm. oom m ace IE o c rl inis ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:o 10. Zur Kenntnis der Algenflora der schwedischen Westkiiste. Von HARALD KYLIN. Mit einer Textfigur. Mitgeteilt am 4. Dezember 1907 durch V. WrrrROCK und J. ERIKSON. Während des letzten Sommers habe ich Gelegenheit ge- habt durch ein Reisestipendium von der Königl. Schwedischen Akademie der Wissenschaften unterstützt — für welches Sti- pendium ich meinen ergebensten, Dank ausspreche — die schwe- dische Westkiiste in Studienzweck zu besuchen und habe da- bei auch meine seit einigen Jahren an dieser Kiistenstrecke betriebenen algologischen Untersuchungen fortsetzen können. Meine Untersuchungen haben die beiden Sommermonate Juli und August umfasst und sind in der Gegend von der Zoolo- gischen Station Kristineberg verlegt. Ausserdem besuchte ich anfangs August die Väderöarne und bekam dabei Gelegen- heit dort einige algologische Beobachtungen zu tun. Da meine Untersuchungen einige kleinere Beiträge zur Kenntnis der, Verbreitung der Meeresalgen an der schwe- dischen Westküste gegeben haben, publiziere ich hiermit die Ergebnisse derselben. In nachstehendem Verzeichnis habe ich teils die Algen, die in meiner Abhandlung »Studien über die Algenflora der schwedischen Westküste» zum ersten Mal für die fragliche Küstenstrecke angegeben sind, und die ich während des letzten Sommers aufs neue erhielt, teils einige andere, deren Erwähnung mir von Interesse zu sein scheint, aufgenommen. — Streblonema stilophore CROUAN f. cespitosa RosENv. wird hier zum ersten Mal für die schwedische West- küste angegeben. Arkiv für botanik. Band 7. N:o 10. I bo ARKIV FOR. BOTANIK. BAND 7. N:O 10. Während dieses Semesters habe ich für die Rechnung des Botanischen Museums der Universität Uppsala eine Algen- sammlung, die von dem neulich entschlafenen Herrn Prof. F. R. KJELLMAN an der schwedischen Westküste erbeutet war, durchgemustert, und unter diesen Algen eine für das Gebiet neue Art, Mikrosyphar polysiphonie KUCKUCK, ge- funden. Chlorophycee. Chiorochytrium Cohnii WRIGHT. Kristineberg (Strómmarne).. In der Litoralregion endo- zoisch in Campanularia flexuosa. Die im August erbeuteten Exemplare waren fertil. Blastophysa polymorpha KJELLM. Kristineberg (Strömmarne). Die Art wurde in der Lito- ralregion epiphytisch auf Ahnfeltia plicata zusammen mit einer Reihe Cyanophyceen erbeutet. Die Exemplare waren steril (August). Percursaria percursa (Ac.) RosENv. Kristineberg. Nicht selten auf geschiitzten Stellen in der Litoralregion. Epicladia flustre REINKE. Kristineberg. Epizoisch auf Flustra im unteren Teil der Sublitoralregion. Fertil im Juli und August. Entoderma Wittrockii (WILLE) LAGERH. Väderöarne, Kristineberg. Endophytisch in den Zellwan- den einiger Ectocarpus-Arten. Fertil im August. Die Exem- plare sind in der Litoralregion erbeutet. Entoderma perforans HUBER. Väderöarne, Kristineberg. Endophytisch in alten Zostera- Blättern. Fertil im August. LI H. KYLIN, Z. K. D. ALGENFLORA.D. SCHWEDISCHEN WESTKÜSTE. 3 Bolbocoleon piliferum PRINGSH. Väderöarne, Kristineberg. Gemein als endophyt in mehr lose gebauten Algen. Fertil im Juli und August. Pringsheimia scutata hEINKE. Väderöarne, Kristineberg. Epiphytisch auf verschiede- nen Algen in der Litoral- und der Sublitoralregion. Un ge- schlechtliche Individuen (vgl. REINKE, Atlas, S. 33, Taf. 25) sind im August fertil angetroffen. Ochloch&te ferox HUBER. Väderöarne. Kristineberg. Gemein als Epiphyt auf alten Zostera-Blättern. Fertil im Juli und August. Gomontia polyrhiza (LAGERH.) Born. et FLAH. Kristineberg. In der Litoralregion in alten Muschel- und Schneckenschalen wachsend. Die im Juli und August einge- sammelten Exemplare waren mit den von LacERHEIM be- schriebenen Aplanosporangien versehen. Ostreobium Queketti Born et Fran. Kristineberg. In der Sublitoralregion in alten Muschel- und Schneckenschalen meistens zusammen mit Conchocelis rosea wachsend. Fucoidee. Myrionema vulgare THUR. Väderöarne. In der Litoralregion epiphytisch auf Lami- naria digitata. Mit unilokulären Sporangien im August. Myrionema foecundum (STROMF.) SAUVAG. Kristineberg. In der Litoralregion epiphytisch auf La- minaria saccharina. Die Gametangien bestehen aus 2—3 Rei- -hen Zellen, und die mir vorliegenden Exemplare gehören demnach der von STRÖMFELT beschriebenen Form (der Haupt- form), jedoch fehlen keineswegs Ubergangsformen zu f. se- riata REINKE. Fertil im Juli und August. 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:o 10. Myrionema corunne SAUVAG. Väderöarne, Kristineberg. In der Litoralregion epiphy- tisch auf Laminaria digitata. Mit Gametangien im August. Myrionema &cidioides (RosENv.) SAUVAG. Vaderoarne, Kristineberg. Gemein in der Litoralregion als Endophyt in Laminaria digitata und L. saccharina. Mit Gametangien im Juli und August. Ascocyclus orbicularis (J. G. Ac.) MAGNUS. Väderöarne, Kristineberg. Gemein als Epiphyt auf Zo- stera-Blättern in der Litoralregion. Mit Gametangien im Juli und August. Hecatonema diffusum KYLIN. Kristineberg. In der Litoralregion epiphytisch auf La- minaria digitata. Mit Gametangien im Juli und August. Chilionema reptans (CROUAN) SAUVAG. Väderöarne, Kristineberg. In der Litoralregion epiphy- tisch auf Fucus serratus und F. vesiculosus. Mit Gametan- gien im August. Ralfsia clavata (CaRM.) FARr. Kristineberg. In der Litoralregion auf Schalen und Stei- nen wachsend. Die im Juli und August beobachteten Ex- emplare waren steril. Mikrosyphar polysiphonie Kuckvok. Kristineberg. Endophytisch in den Zellwanden von Po- Iysiphonia urceolata. Ich habe diese Art bei der Durchmu- sterung einer Algensammlung gefunden, die dem neulich ent- schlafenen Herrn Prof. F. R. KJELLMAN gehörte. Die Art ist im April 1890 erbeutet. Fertil. — Diese Art ist vorher für die schwedische Westküste nicht angegeben. H. KYLIN, Z. K. D. ALGENFLORA D. SCHWEDISCHEN WESTKUSTE. 5 Streblonema effusum Kyriın. Väderöarne, Kristineberg. In der Litoralregion endo- phytisch in Ceramium rubrum. Mit Gametangien im Juli und August. Streblonema stilophore UROUAN f. cespitosa ROSENV. Kristineberg. Diese Art habe ich endophytisch in den unteren Teilen von Chorda filum gefunden. Die eingesam- melten Exemplare zeigen gute Übereinstimmung mit den Figuren, die RosEnvinGE (Gronlands Havalger, S. 892) für diese Form gibt. Reich gametangientragend im August. — Die Art ist vorher für die schwedische Westküste nicht ange- geben. Ectocarpus desmarestie GRAN. Kristineberg. Endophytisch in Desmarestia viridis. Mit unilokularen Sporangien im August. Ectocarpus tomentosoides FARL. Nach mündlicher Mitteilung von Herrn Prof. F. R. KyELL- MAN erwühnte ich in meiner Abhandlung »Studien über die Algenflora der schwedischen Westküste» diese Art als an der schwedischen Westküste vorkommend. Bei der Durchmu- sterung einer von KJELLMAN erbeuteten Algensammlung fand ich auch diese Art, was mir nicht gelungen war, als ich mit meiner oben angeführten Abhandlung beschaftigt war. Die Art, die im März erbeutet ist, ist kräftig entwickelt und reich gametangientragend. Sie stimmt mit der Figur gut überein, die Kuckuck in seiner Abhandlung »Über Polymorphie bei ei- niger Pheophyceen» (Botanische Untersuchungen S. Schwen- dener... dargebracht. Berlin 1899) S. 372 für Ectocarpus tomen- tosoides gibt, sie wächst aber nicht auf Fucus-Arten, wie ich es nach KJELLMAN’s Mitteilung angab, sondern in Lami- naria. digitata. Ectocarpus ovatus KJELLM. Kristineberg. In der Sublitoralregion epiphytisch auf Delesseria sanguinea. Die Exemplare, die im Juli erbeutet 6 ARKIV FOR: BOTANIK. BD 7. N:O 10. sind, sind nur 3 mm. hoch, mit jungen Gametangien ver- sehen. Ectocarpus draparnaldioides CROUAN. Väderöarne, Kristineberg. Liegt in grossen, kräftig ent- wickelten Individuen vor, die in dem oberen Teil der Sub- litoralregion epiphytisch auf Laminaria digitata wuchsen. Mit Gametangien im August. Myriotrichia repens (Hauck) KARSAKOFF. Väderöarne. Endophytisch im Asperococcus echinatus. Mit Gametangien im August. Myriotrichia filiformis (GRIFF) Hary. Väderöarne, Kristineberg. Bei dieser Art findet man an der schwedischen Westküste meistens als Reproduktionsor- gane Gemetangien. Sporangientragende Individuen habe ich erst während des letzten Sommers beobachtet. Diese wurden an den Väderöarne eingesammelt; sie waren reich mit Spo- rangien versehen, entbehrten aber Gametangien. Die in der Nähe von Kristineberg im August eingesammelten Exemplare waren reich gametangientragend, entbehrten aber Sporangien. Leptonema fasciculatum REINKE. Väderöare, Kristineberg. Epiphytisch auf litoralen und sublitoralen Algen. Mit Gametangien im Juli und. August. Elachista stellaris ARESCH. Kristineberg. Epiphytisch auf verschiedenen sublitora- len Algen. Die im August eingesammelten Individuen wa- ren teils mit Sporangien an der Basis der Assimilationsfäden teils mit Gametangien an den oberen und mittleren Teilen den Assimaltionsfáden versehen. In seiner Arbeit »Algevegetationen i Tonsbergfjorden» (Christiania Videnskabs-Selskabs Forhandlinger. 1893) be- schreibt GRAN eine Zlachista-Art, E. fracta, die E. stellaris ARESCH. am nächsten steht, die sich aber von dieser haupt- süchlich dadurch trennt, dass sie mit. Gametangien an der H. KYLIN, Z. K. D. ALGENFLORA D. SCHWEDISCHEN WESTKÜSTE. 7 Basis der Assimilationsfäden versehen ist. GRAN schreibt a. a. O. S. 28: »Der einzige wesentliche Charakter, der sie von Zlachista stellaris ARESCH trennt, ist indessen die pluri- lokulüren Sporangien an der Basis der Assimiliationsfáden. Würde es sich indessen zeigen dass solche Sporangien auch bei E. stellaris vorkommen können, ist Elachista fracta mög- licherweise unter diese Art einzuziehen.» Während der Untersuchungen des letzten Sommers (im Juli) erhielt ich bei einer Gelegenheit in der Nähe von Kri- N & I N > LEP T NP SD. / E eA SS ^ Sd Am e" “a Vv Fig. 1. Elachista stellaris (E. fracta GRAN) mit Gametangien an der Basis der Assimilationsfäden. stineberg eine Elachista-Art, die mit der von GRAN beschrie- benen Z. fracta übereinstimmt. Wie die von GRAN gefunde- nen Individuen wuchs sie auf einem alten Zostera-Blatt, in welcher Tiefe kann ich leider nicht angeben; GRAN beob- achtete seine Individuen in einer Tiefe von 20 M. Bei Vergleichung der Elachista fracta mit E. stellaris habe ich, wie es ebenfalls GRAN gemacht hat, keinen anderen we- sentlichen Unterschied finden können, als dass E. fracta an der Basis der Assimilationsfäden mit Gametangien versehen ist, E. stellaris dagegen mit Sporangien. Der vegetative Bau 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 10. ist bei den beiden Arten derselbe, wie ebenfalls der Bau derjenigen Gametangien, die an den oberen und mittleren Teilen der Assimilationsfaden auftreten. GRAN erwähnt als einen Unterschied, dass die fertilen Assimilationszellen bei E. fracta während der Gametangienbildung sich in der Regei durch Querwände in mehreren Zellen teilt, was dagegen bei E. stellaris in der Regel nicht der Fall ist. Bei den Exemplaren von E. fracta, die ich Gelegenheit zu untersu- chen gehabt, ist eine solche Aufteilung in mehreren Zellen sehr selten, und da sie auch bei #. stellaris vorkommen kann, kann ich ihr nicht eine so grosse Bedeutung zuerkennen, dass sie einen Artenunterschied bedingen würde. Am besten werden meines Erachtens Hlachista stellaris und E. fracta als derselben Art gehörend, aufgefasst, und demnach als Formen mit verschiedenen Reproduktionsorganen. Von E. fracta habe ich indessen ein gar zu spärliches Mate- rial für eine sichere Entscheidung dieser Sache. Microcoryne ocellata STROMF. Kristineberg (Strómmarne). In der Litoralregion epify- tisch auf Ceramium rubrum. Mit Gametangien im Juli. Eudesme zostere (J. G. Ag.) KyLın. Väderöarne, Kristineberg. In der Litoralregion epiphy- tisch auf Zostera. Mit Gametangien und Sporangien im Juli und August. . Bangiales. Erythrotrichia ceramicola (LYNGB.) ARESCH. Kristineberg. Nicht selten als Epiphyt auf verschiede- nen litoralen und sublitoralen Algen. Fertil im Juli und August. Goniotrichum elegans (CHaAvv.) LE Joris. Kristineberg. Bei einigen Gelegenheiten in der Litoral- region epiphytisch auf verschiedenen Algen beobachtet. Conchocelis rosea Barr. Kristineberg. In der Sublitoralregion in alten Muschel- und Schneckenschalen oft zusammen mit Ostreobium Queketli wachsend. H. KYLIN, Z. K. D. ALGENFLORA D. SCHWEDISCHEN WESTKÜSTE. 9 Floridese. Chantransia luxurians (J. G. Ac.) KYLIN. Kristineberg. In der Litoralregion epiphytisch auf Zo- stera-Blättern. Fertil im Juli und August. Chantransia Daviesii (DILLW.) THUR. Kristineberg. Epiphytisch auf verschiedenen sublitora- len Algen. Fertil im Juli und August. Chantransia Thuretii (Born.) Kvriw. Kristineberg. In der Sublitoralregion epiphytisch auf Brongniartella byssoides. Mit Gonimoblasten und Spermogo- nien im August. Choreocolax cystoclonii Kyrın. Väderöarne. In der Litoralregion parasitisch auf Cysto- clonium Die im August’ eingesammelten Exemplare waren steril. — Callithamnion corymbosum (SMITH) LYNGB. Kristineberg. Epiphytisch auf verschiedenen sublitora- len Algen. Fertil im Juli und August. Callithamnion furcellarie J. G. Ac. Kristineberg. Epiphytisch auf verschiedenen sublitora- len Algen. Fertil im Juli und August. Seirospora Griffithsiana Harv. Kristineberg, Von dieser Art habe ich nur ein einziges Individium, welches epiphytisch auf einer Polysiphonia-Art aus der Sublitoralregion wuchs, erhalten. Das im August erbeutete Exemplar war mit Parasporenbüscheln versehen. Antithamnion plumula (Erris) THUR. Kristineberg. Epiphytisch auf verschiedenen sublitora- len Algen. Fertil im August. Arkiv för botanik. Band 7. N:o 10, 2 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 10. Ceramium penicillatum ARESCH. Väderöarne. In der Litoralregion epiphytisch auf Zostera. Fertil im August. Ceramium Areschougii KYLIN. Kristineberg. Epiphytish auf gróberen litoralen und sublitoralen Algen. Fertil im Juli und August. Ceramium rubriforme KyYLIN. Kristineberg. Epiphytisch auf gröberen litoralen und sublitoralen Algen. Fertil im Juli und August. Rhodophysema Georgii Barr. Kristineberg. Epiphytisch auf Zostera-Blättern in der Litoral- und der Sublitoralregion. Fertil im Juli und August. a = Tryckt den 20 februari 1908. Uppsala 1908. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. INNEHALL. DanrsrEDT, H., Taraxacum Reichenbachii (HuTER.) subsp.dovrense. ' — Mit 1 Tafel „a um 2. eS . ee ES Dusén, P., Neue und seltene Qo os aus Ost- und Süd- Er patagonien. Mit 9 Paloln 92. | ee ae LINDMAN, C. A.M., A Linnean bands in the Natural History Museum in Stockholm ..... Mo dou. arian 1-57. Es NATHORST, A. G., Über die Ka dung d von Kollodiumabdrücken | KA bei der Untersuchung fossiler Pflanzen. Mit 1 Tafel... . HALLE, Tu. G. Einige krautartige Lycopodiaceen paleozoischen = und mezozoischen Alters. Mit 3 Tafeln ....... 1- Dautstent, H., Taraxacum palustre (EHREH.) und verwandte Arten in Skandinavien. Mit 4 Tafeln . .. ........«. ss Hatz, Tm. G., Nagra anmärkningar om Skanes mesozoiska Equisetaeeer . ..... Te ve tie sker en. cell te sco M pea ole MEE TUE LIND, J. Sur le développement et la classification de quelques. : especes de Gloeosporium. Avec 3 planches ........ THEORIN, P. G. E, Anmärkningar om några växtarte s tri chomer. Med 1 tafla....... SR FÖRA Kylin, H., Zur Kenntnis der A Toon HOP. Aoi PR ER West- küste.-. . v oua sos AE SU S ee ARE NE " To ae UR AE PS. ae, Lae A 3, ney, rv onl Pte f SV. WD ea Utgifvet den 7 april 1908. Uppsala 1908. Almqvist £ Wiksells Boktryckeri-A.-B. UTGIFVET AF SVENSKA VETENSKAPSAKADEMIEN I STOCKHOLM WESLEY & SON LIB: TREET. STRAND X um The two last one Handlingar» contain the foll special matter of this ‚Archiv: Les deux derniers. volunes. des »K. Svenska Ve ccc Ud aro följande ae : Botanik po poblicskade.: sedan ar 1905: i$ Ss E FRIES, R. E., Studien in der nen Columniferenfiors, ER ex 12. 1908. 67 pg. 7 Taf. GOTHAN, W., Die fossilen ‚Hölzer von xo d Karls land. - CUR - Ba d 42 | 1908. 44 pg. i Taf. = : "9 Pat: M 43 <2 Gur. = —, Palxobotanische Mitteilungen. 158, Bind 0 8 ue 07. BR vog» TOL. cues 2 1907. 10 pg. 8 Taf. | NS SERNANDER, R., Entwurf einer Mohn der enropischen My | Band 41 nix 7. 1906. au pg. 7 Taf. batbyseklibe från frö till blomning. 1. 1906. 849 sid. 25 tafl, NT ARKIV FOR BOTANIK. BAND N:o IT. Växtgeografiska anteckningar från ett par färder genom Skibottendalen i Tromsö amt. Af AUG. HEINTZE. Meddelad den 8 januari 1908 af V. WitTROCK och J. ERIKSSON. Innehall. I. Inledning. II. Växtgeografisk nomenklatur. III. Vegetationsbeskrifning. A. Naturvegetationer. a. Skogar: tall- och bjorkzonen — tallskogar — bjorkskogar. Myrar. c. Klippvegetationer. d. Randvegetationer: hafsstrandsvegetationer — strandsnar — lunddälder. B. Kulturvegetationer. Akrar — härdvallar — kulturgränsens vegeta- tioner — ruderatväxter. IV. Fjällväxter i tallzonen. V. Nagra växtarters invandring till arktiska Norge. - VI. Förteckning öfver fanerogamer och kärlkryptogamer, ES antrüffade i Skibottendalens tall- oeh bjórkskogszoner. VII. Litteratur. Arkiv für botanik. Band 7. N:o 1t. I 9 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. 'N:O 1. Pa atervig fran Torne och Enare Lappmarker genomfor forf. i bórjan af september 1904 Skibottendalen. Hosten var emellertid allt for langt framskriden for att tillàta nagon längre tids uppehall. Först sistlidne sommar (1907) erhöll jag tillfälle att fortsätta mina undersökningar. Skibotten, Lulle och Helligskoven användes därvid som utgängspunkter. Därjämte gjordes ett par dagars uppehäll i finska statens fjällstuga Siilastoba för komplettering af en del anteckningar om vissa växtarters invandring till Skibottendalen frän Sverige och Finland.! | Sa vidt jag har mig bekant, har Skibottendalen endast en gang förut, for 25 ar sedan, besökts i botaniskt syfte. J. M. Norman upphöll sig namligen ar 1882 en kortare tid i Skibotten och Helligskoven. Hans utflykter gallde i forsta hand fjälltrakterna. Mina undersökningar behandla däremot uteslutande tall- och björkzonens vegetationer. Berggrunden i Skibottendalen utgöres hufvudsakligen af prekambriska skiffrar. Vattendelaren mellan vattensystemen Galggo Javre—Skibotten Elven och Siilasjarvi—Kilpisjarvi— Muonio (Köngämä) älf ligger i genomsnitt c. 550 m. 6. h. Genom Kilpisjárvi—Siilasjárvis gamla afloppsranna i Galggo Javre gár bjórken som ett smalt band ófver vattendelaren. Lügsta passhójd 530 m.* Skibotten är en ganska betydande handelsplats. Tre gånger under vintern hållas här stora marknader, hvilka framför allt besökas af finnar och lappar från Torne och Enare Lappmarker. Till dessa marknadsfarares tjänst har norska staten anlagt en vinterväg genom dalen och vid Helligskoven, något mer än 3 mil från fjorden och 308 m. 6. h., uppbyggt en fjällstuga, som skötes af fasta åbor. Finska statens fjällstuga Siilastoba, omkring 5 mil från Ski- botten och 1 km. norr om Yli Kilpisjärvi samt c. 500 m. ö. h., är däremot obebodd. ! Använda kartor: Kart over Tromsö Amt udgivet af den geografiske Opmaaling 1874, 1:200000; Kart over Norges arktiske Gebet i NORMANS Norges arktiske Flora, 1:1 500000; Norrbottens läns kartverk, 1 : 200 000; Karta öfver Lappmarken och Västerbotten i Sv. Turistföreningens rese- handbok 9, 1: 1500000; Atlas öfver Finland. Helsingfors 1899. 2 Jfr TANNER (46). HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÖ AMT. 3 Vixtgeografisk nomenklatur.! = = Den bristande öfverensstämmelse i framställningssätt och nomenklatur som för närvarande är radande inom vaxtgeo- grafien,? beror hufvudsakligen därpä, att de ekologiska grund- begreppen: vegetation och växtsamhälle eller vaxtformation uppfattas sa olika af olika forfattare. Likasa utgàr man vid behandling af ett omrades vegetation ensidigt fran (de vagt definierade) växtsamhällena. Man erhåller därför vanligen en högst ofullständig bild af vegetationsförhållandena: konst- ladt »typiska formationer». I allmänhet användes växtsamhälle eller formation som benämning för hvarje något så när likformig vegetation, vare sig denna är öppen eller sluten. Redan en ytlig undersök- ning visar emellertid, att de hopträngda medborgarna i t. ex. en Phragmites-communis-formation och de långt från hvarandra växande individerna på ett flygsandsfält eller i en ökentrakt stå i helt olika förhållande till hvarandra. Eller rättare, i öppna vegetationer äro de olika arterna och individerna full- komligt oberoende af hvarandra.? Först i slutna vegetationer inträder ömsesidig beskuggning, ömsesidigt skydd mot inver- kan af vind, rinnande vatten och vågsvall, inskränkning af utrymmet O. S. v. Besynnerligt nog ha växtgeograferna ägnat ytterst obe- tydlig uppmärksamhet at de egendomligheter i de formations- bildande växternas byggnad, som just härröra fran deras lif i slutna bestand, anpassningar, hvilka i det foljande samman- föras under namnet »sociala anpassningar».* Dessa sociala anpassningar bero till ingen del af klimatiska eller edafiska faktorer utan ha uppkommit genom arternas och individernas ömsesidiga inverkan på hvarandra. ' Bör närmast anses som ett förelöpande meddelande. ? Jfr ALB. NILSSON (34). > Här som i det följande tages endast hänsyn till de vegetativa delarna. 4 Jfr "GREVILLIUS (12); KJELLMAN (28 p. 248); LINDMAN (30). — Jfr äfven de Warmingska figurerna öfver fristående träd, träd från utkanten af en tät skog och träd från det inre af en dylik skog, hvilka t. o. m. införlifvats med lärobokslitteraturen: SKARMAN, Kurs i botanik etc. Stock- holm 1907. — Frågan om lianer och epifyter är behandlad af en mängd författare. — Däremot äro en del sociala anpassningar felaktigt tolkade af JUNGNER (25). 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. No II. I »Plantesamfund» agnar WARMING ett helt kapitel (kap. 19 p. 147—150) at »Xerofyt-Karakterer hos Sumpplanter». Dessa förmodade Xerofytkaraktärer utgjordes bland annat af: I. lodrätta, trinda blad eller bladlösa, assimilerande stammar, t. ex. Junci genuimi. - Scirpus lacustris. Scirpus palustris. II. kantställda blad (profilställning), t. ex. Iris. Acorus. Narthecium. III. bladen äro visserligen breda, men dock lodrätta eller upprätta, langa, hela, t. ex. Alisma Plantago. Butomus. Typha. Ranunculus Lingua. Sparganium. Som en 4:de grupp kunde raknas: Stachys palustris. Naumburgia thyrsiflora. Veronica scutellata. Lythrum Salicaria. Lysimachia vulgaris. »At her er en Aarsagsforbindelse mellem Vzxtpladsen, der i alla Tilfzlde er meget vanddrukken, og de nevnte Byg- ningsforhold, der snarest maatte ventes helt forskjellige for hvad de ere, er aabenbart. Sammenligner man endvidere Arterne af Slegter, der have baade Sump- og Landplanter, som ikke voxe paa serlig torre Steder (Mesofyter), vil man ofte finde, at de sidste ere de mest bredbladede, medens man snarere skulde have ventet det modsatte; Hpilobium palustre, Lysimachia thyrsiflora ere saaledes vore mest smalbladede Arter af disse to Slegter og ere begge Kjerplanter, Galium palustre og elongatum ere ligeledes mere smalbladede end de mesofyte Arter, osv.» Vid behandlingen af »Rorsumpenes» váxtarter anmarker WarMING vidare. »Felles er: det Hoje, Ranke og Ugrenede hos de fremherskende, mest enkimbladede Planter, der give Vegetationen dens Preg. Selv hos en Ranunculacé som Ranunculus Lingua gjenfindes det samme Preg, saa at der i dette Ydre formodentlig udtrykkes en Tilpasning, hvis Natur endnu er uklar.»' En närmare undersökning af örtbladens ontogenetiska utveckling hos Ranunculus Lingua lämnar en god fingervis- ! Kurs. af förf. HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSO AMT. 5 ning for tydningen af omnämnda egendomligheter hos sump- växterna. I vara svenska floristiska handböcker beskrifvas vanligen rotblad hos Ranunculus flammula — äggrunda till elliptiska. Att äfven Ranunculus Lingua är försedd med liknande bild- ningar, anföres däremot ej. Rotbladen hos den senare arten undgå också lätt uppmärksamheten, utvecklas tidigt pa våren nere i vattnet och äro redan i Juni förstörda. De äga ungefär samma form som motsvarande blad hos Rumex aquaticus eller obtusifolius, äro alltså rundadt äggrunda, trubbiga, tydligt skaftade och försedda med hjärtlik bas. Stjälkbladen forete ett helt annat utseende: ända till 30 cm. långa, lancettlika, långspetsade, oskaftade och slidomfattande. Nedanstående anteckning afser lefvande exemplar från Stenbäck i Gästrikland (19 14/5 07). De nedersta rotbladen höllo mestadels på att öfvergå i förruttnelse. Blad nr P 34 X 27 mm. REDE el T v Yrs ne xc to-. 3 20 4$ 798 x 604 3% ahs er on RS Sh » >. Oren Loon ees Bladskifvan, som hos de nedersta bladen var horizontalt utbredd, riktades hos de följande bladen allt mer uppat; hos de tvä öfversta fullständigt upprätt. Samtidigt blefvo skif- vorna längre och smalare samt erhöllo spetsar. Bladbasen öfvergick frän hjärtlik till tvär och vidare till afsmalnande, medan de trinda, väl utvecklade skaften försvunno. Tydligen stär bladskifvans succesiva riktande uppät och därmed följande aftagande bredd och tilltagande längd i samband med växtens uppträdande i tätt slutna, högvuxna formationer. Den starka beskuggningen och ytterst inskränkta utrymmet o. s. v. ästadkommer stammens och bladens starka sträckning i vertikal riktning och därmed mer eller mindre tydlig exposition ät sidan af de assimilerande organen. Det är dessa och liknande egendomligheter hos de for- mationsbildande hydrofyterna och för resten hos alla sociala örtartade växter, som jag kallar »sociala anpassningar». Sa- som sädana anpassningar tolkar jag äfven atskilliga fysiolo- giska egendomligheter, exempelvis stammens starka negativa geotropism hos formationsväxterna, eller med andra ord att 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. No ll uppratt växande stammar uppkommit därigenom att vaxterna slutit sig samman i bestand. Af sociala växtarter kunna en mängd typer urskiljas. En typ representeras salunda af: Hippuris vulgaris. Equisetumarter. Picea exelsa. Polytrichum commune. Larix decidua. Characéer. — Grantypen. En annan typ visa flertalet grds och halfgräs, Ranunculus Lingua, Butomus umbellatus o. s. v. — Grästypen. Fagus silvatica och flertalet andra trad, en mangd buskar och ris utgora en tredje grupp, som i mangt och mycket bildar 6fvergang till undervegetationens typer med utpräglad vegetativ exposition uppat. — Busktypen. Som exempel pa det afvikande utseendet hos barmarks- vaxter, ej sociala arter, kunna anföras: I. nedliggande buskar och örter, sasom Salix reticulata. Lathyrus maritimus. Il. rosettväxter, sasom arter inom släktena: Primula. Saxifraga. Plantago. Sempervivum. Armeria. Agave. III. tufgrás, såsom Festuca ovina ©. s. v. IV. »lefvermosstypen», hvartill kunna räknas: Marchantia. Lemna. Riccia. Parmelia. Undervegetationens arter tillhöra vanligen typen med ut- präglad vegetativ exposition uppät. Gräs och liknande for- mer här underordnade.! Ett vaxtsamhille utmärkes af följande karaktärer. De dari ingående arterna äga sociala anpassningar.” Vegetationen är lagbunden, likformig och homogen samt utgöres vanligen af en enda eller ett fåtal härskande arter, hvilka äro upprätt växande och uppnå ungefär lika höjd. Individerna växa mer eller mindre tätt packade, i regel så att de ömsesidigt beskugga hvarandra. Undervegetationen kan däremot vara af mer varierande beskaffenhet. Vegetation är alltså ett vi- dare begrepp än växtsamhälle eller formation: växtsamhället är en vegetationsform. 7 ! Jfr GREVILLIUS (12) och LINDMAN (30). * Hänsyn tages endast till arterna inom högsta skiktet. HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSO AMT. 7 Växtsamhällen kunna vara af mycket växlande höjd och utsträckning. Man jämföre t. ex. en granskog, en Phragmites- formation, en Juncus-trifidus-formation, en Polytrichum-com- mune-tufva. Vid behandlingen af ett omrädes växtlighet utgä vi därför ej ensidigt fran växtsamhällena utan fran de större, mer likartade vegetationerna pa olika slags mark och olika geografiska och topografiska enheter, likgiltigt om dessa vegetationer utgöras af verkliga växtsamhällen eller ej. Vi fa pa sa sätt fem större grupper af härskande vegetationer: Skogs- eller hedvegetationer pa »skogsmark», d. v. s. morän- och rullstensgrus, marina och lakustrina Jeror, svamsand och svämleror etc.; myrvegetationer pa torfmark; lakustrina vege- tationer i sjöar och vattendrag; marina vegetationer i hafvet. Grünserna mellan dessa hirskande vegetationer aro ofta utmärkta af randvegetationer, exempelvis strandvegetationer mellan lakustrina veg. och skogs- eller hedveg. Dessa strand- veg. kunna vara öppna eller slutna, i senare fallet vanligen utbildade som strandsnår eller dessas yppigaste former, lund- dälder. Här och där inom de härskande vegetationerna kunna afvikande veg. af mestadels ringa utsträckning uppträda, knutna till lokala geografiska betingelser: nakna klippor eller jordfyllda klippspringor, flygsandsfält, alpina barmarker o. s. v. Alla dessa afvikande veg. sammanföras under benämningen lokala vegetationer. Vegetationsgrupper. A. Naturvegetationer. I. Hürskande vegetationer. a. Skogsvegetationer. b. Hedvegetationer. c. Myrvegetationer. d. Lakustrina vegetationer. e. Marina vegetationer. Il. Lokala vegetationer. a. Klippvegetationer. b. Vegetationer pa flygsandsfalt och dyner. c. Vegetationer pa alpina barmarker. III. Randvegetationer. a. Strandvegetationer. b. Hafsstrandsvegetationer. 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 1l. B. Kulturvegetationer. a. Akrar. b. Angar. i c. Kulturgränsens vegetationer. Beträffande benämningen af de olika vegetationsformerna bibehållas de vanliga af HurT och andra författare använda. Särskildt gäller detta om veg., som på samma gång äro verk- liga samhällen. Som gemensam beteckning på torfmarkernas veg. begagnas dock det norrländska samlingsnamnet myr.! Myrarna kunna vara utbildade som starrmyrar, (hvit-) moss- myrar eller Sphagnummyrar och rismyrar. Myrtyper af mer lokal natur äro brunmossmyrar och flarkmyrar. De olika höjdbältena å fjällsidorna benämnas vanligen (efter WAHLENBERG) regioner. Detta namn bör emellertid reserveras för de stora vegetationsområdena af mer enhetlig vaxtgeografisk och klimatisk karaktär. Höjdbältena kunna lämpligare och etymologiskt riktigare kallas zoner: barrskogs- zonen, björkzonen och alpina zonen.? Äfven som beteckning på djupbältena i hafvet är zon att föredraga: litorala, sub- litorala och elitorala zonen.” I insjöar kunna ofta urskiljas trenne mer eller mindre skarpt begränsade bälten: zon med öfverståndare, zon med flytbladsväxter och zon med sänk- vaxter.* Endast i trakter, där granen fullständigt saknas, såsom i största delen af arktiska Norge, kan man tala om en verk- lig tallzon. Där tall och gran uppträda inom samma område, beror det på rent lokala orsaker, hvilketdera trädet som upp- stiger till högsta höjden öfver hafvet. I Torne Lappmark bildar tallen sålunda barrskogsgränsen å älfsandsaflagringar och vissa grusmarker, torr uttvättad morän etc., medan gra- nen på mer fuktig mark, t. ex. invid Lainio älf, stiger högre upp på fjällsidorna. Barrskogszonens öfre gräns bör bestämmas till den linje, dit sammanhängande, om också starkt björkblandade, tall- eller granskogar na. Att, såsom C. P. Lasraptus (29) föreslår, låta barrskogsgränsen gå, där tallen (granen) upphör att vara det träd, som behärskar växtligheten, är — praktiskt sedt — en omöjlighet. 1 Jfr HÖGBOM (22 p. 179.) * Jfr Aus. NILSSON (34) och SVEN EKMAN (8 p. 4—7, 84—85). 3 Jfr KJELLMAN (27). ^ Jfr SELIM BIRGER (4). HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSO AMT. 9 Tall- och bjórkzonen. I Skibottendalen nar tallskogen sin vackraste utbildning ej, sasom man skulle väntat, ute vid Lyngenfjorden, utan ett godt stycke in i dalen pa hógre niva ófver hafvet. Or- saken härtill bör i första hand tillskrifvas det bättre vind- skydd, som växtplatserna längre in i dalen erbjuda. Här uppnä ocksa asp, al, rönn och hägg trädform och blommade rikligt t. o. m. den sista regniga och kalla sommaren (1907). Såsom i det föregäcnde omnämndes, bor till tallzonen äfven räknas de öfversta, starkt björkblandade bestånden, där björken t. o. m. kan vara förhärskande. I dessa öfver- gångsgebit visar naturligtvis äfven den öfriga vegetationen en blandning af båda zonernas karaktärsväxter. Härtill kom- mer för Skibottendalen, att tallen på många ställen är ut- huggen och ersatt af björk. Följande växter utmärka tall- zonen: Galium palustre. Habenaria conopsea f. lappo- Veronica scutellata. nica. Erysimum hieracifolium. Listera cordata. Viola canina. "montana. Coralliorrhiza innata. Drosera rotundifolia. Paris quadrifolia. » longifolia. Triglochin palustre. Stellaria longifolia. Juncus filiformis. Sagina nodosa. Scirpus pauciflorus. Rubus ideus. Carex filiformis. Geum rivale. » limosa. Prunus Padus. » — drrgua. Calluna vulgaris. » lida. Pyrola rotundifolia. » | panicea. » uniflora. » flava. Urtica dioica. » chordorrhiza. Populus tremula i trädform. » — pauciflora. Salix pentandra. Agrostis vulgaris. >» caprea. » stolonifera. Alnus incana. Athyrium filix femina. Onoclea Struthiopteris. Flera af dessa växter aro i andra delar af Skandinavien äfven antraffade inom björkzonen, dock mestadels i dess nedre del och därjämte sällsynt och lokalt — vanligen i lund- dàldernas brokiga vegetationer och pà underlag af kalk. 10 ARKIV: FOR BOTANIK. BAND 7. Noll. Björkzonen kannetecknas mera genom negativa karak- tärer; dess flora ar en försvagad tallzonsflora. En del nya typer tillkomma dock eller uppträda har i större ymnighet, EHER. Gnaphalium supinum. Azalea procumbens. > norvegicum. Phaca frigida. Diapensa lapponica. Oxyria digyna. Pedicularis lapponica. Juncus trifidus. Rhodiola rosea. Lycopodium complanatum v. Dryas octopetala. Chameecyparissus. Phyllodoce coerulea. Lycopodium alpinum m. fl. Kring Skibotten finnas ganska vackra tallhedar, som uppåt skifferfjällens sluttningar 6fverga i mossiga tallskogar. Högsta hójden ófver hafvet uppgar till c. 250 à 275 m. Norrut följer tallen fjorden bortåt 3 à 4 km. Väster om Skibotten Elvens utlopp fórekommer tallskog endast fläckvis och i mycket ringa utsträckning ut mot Falsnes, men gar ej anda ut till udden; tallen nar här ej ens upp till 100 m. öfver hafvet, beroende pa växtplatsens Gppna, vindexponerade läge. Vid Skibotten växlade tallens höjd mellan 6 och 10 m., stam- diametern mellan 1 och 2!/, dm. En tallplanta af 3 dm:s höjd och 1,2 em:s diameter (c. 8 cm. ofvan marken) var 18 ar gammal. 1904 och 1907 voro tallarna i regel rikt kotte- bärande. Merendels god föryngring. Uppat dalen fortsätter tallskogen till nagra fa km. bort- om Lulle. Pa manga ställen ar dock björken mycket rikligt insprángd i tallbeständen, och äfven rena eller nästan rena bjórkskogar förekomma. Strax bortom Lulle vidsträckta brandfält. En del tallar hade emellertid öfverlefvat branden. I de så uppkomna, glesa bestånden var föryngringen, åtmin- stone ställevis, ganska god.! Bortom brandfälten ända förbi Doggi jokk hade tallen nästan öfverallt afverkats och ersatts med björk. Ungefär 1 mil ofvan Lulle låg en del nyhugget timmer invid vägen. En stock om 4 meters längd mätte i tjockändan 4,65 dm. och upptill 3,6 dm.; en annan fälld, ej toppad, stam var 11,4 m. lång med en diameter vid bröst- höjd af 2,5 dm. På en stam om 1.75 dm:s diameter räknades arsringarna: 147 år gammal. Förbi Doggi jokk funnos tall- stubbar och kullfallna, ruttnande stammar i mängd, ofta af ' Platsen genom inhägnad skyddad mot åverkan af ren. HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÖ AMT. 11 aktningsvärda dimensioner. Sa mätte en kullfallen stam vid brösthöjd (utan bark) 6,25 dm. Pa bada sidor om Bogge jokk kunde endast fa lefvande tallar upptäckas. Kring Helligskovens fjällstuga anträffades likaledes fä tallar vid lif och dessa alltid af ringa dimensio- ner; stubbar och ruttnande stammar däremot talrika. Pa Rassavarres sluttningar uppsteg tallen c. 50 m. öfver dal- bottnen, alltså till e. 350 m:s höjd öfver hafvet. Fjällstugans 5 a 6 byggnader voro uppförda af timmer, som vuxit pa platsen. Äfven sista vintern höggs en del timmer. Golf- och väggplankorna i fjällstugan ägde en bredd af 2 à 3 ända till 3,4 dm. och härstammade från rak- och välvuxna fjäll- tallar. En rutten tallstam strax invid Helligskoven mätte (utan bark) 4,s dm. i tvärdiameter. Flera lefvande tallar hade unga, gröna kottar: föryngring dock ytterligt ringa; endast en liten halfmeterhög planta kunde upptäckas. : De sista tallarna sågos vid Didno jokk. Al tall i Skibottendalen tillhör FRIES v. lapponica. Barren äro mycket växlande till form och storlek, närmare kusten vanligen korta och breda, strax ofvan Lulle däremot jämförelsevis långa och smala: 3,3—4,5 em. x 1,2—1,6 mm. En tallplanta från brandfältet ofvan Lulle räknade 6 hjärt- blad. Tallen tillhör den vanliga fjälltypen: kortvuxen med starka, långa, ofta vridna grenar och koniskt afsmalnande stam. Stammarna i regel laffria, då barken tidigt lossnar i tunna flak, som bortföras af vinden. Torra grenar kunde stundom (på vindskyddade ställen) vara behängda med Alec- toria jubata. På tallbevuxna grusasar invid vägen mellan Skibotten och Ovre Vand hade massor af grus flerstädes skóljts bort vid snösmältningen. Här erbjöds ett ypperligt tillfälle att studera rotsystemets byggnad. Hufvudroten var på denna lokal ganska kraftigt utbildad och rotsystemets samlade ved- massa understeg ofta helt obetydligt stammens kubikinnehåll. Längre in i dalen i närheten af Helligskoven nådde pålroten blott ringa utbildning, böjdes tidigt åt sidan och ersattes af rikliga sidorötter från rothalsen. Frånvaro respektive ringa utbildning af pålroten står tydligen i samband med den låga marktemperaturen under vegetationsperioden. Ej så sällan torde förresten inträffa, att kälen ej hinner tina upp under den korta sommaren, utan ligger kvar två eller flera år i 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 1l. rad. I Karesuandotrakten (Torne Lappmark), som i detta hänseende i nagon man kan jämföras med de inre delarna af Skibottendalen, tinar kälen sällan och pa vissa lokaler aldrig upp. Tallens saknad af hufvudrot i trakter med länge eller ständigt kvarliggande käle lämnar en god fingervisning för tydningen af granens »flackrot». Äfven Norman anmärker i sin »Norges arktiske Flora» (38 p. 503), att tallen »i regelen ikke har nogen pelrod, men horizontal liggende rodteige med en lengde af 15 meter og derover». För sa vidt jag har mig bekant, omnämnes detta intressanta förhällande ej af nagon annan författare. Gran förekommer ej vild i Skibottendalen, men vid Lulle hade man sökt uppdraga granplantor. Detta försök lämnade dock ytterst daligt resultat. Särskildt äldre plantor sago sjukliga och däliga ut. Pä hela »sängar» voro nästan samt- liga plantor döda eller döende med liksom svedda barr. Fröets härstamning är mig obekant, försöken utfördes emeller- tid i ganska stor utsträckning, sa att det erhällna negativa resultatet väl far anses visa, det granen sasom varande ett utprägladt kontinentalt träd ej uthärdar klimatet i arktiska Norges kusttrakter. Björkens dimensioner o. s. v. omnämnas närmare i sam- band med ständortsanteckningarna. Största diametern vid brósthójd uppmättes invid Lulle: 2,2 dm. Pa samma lokal antraffades Alnus incana med intill 3 dm:s diameter och Sorbus aucuparia med intill 0,5 dm:s diameter. Större aspar sagos pa flera stállen mellan Lulle och Doggi jokk. Stammen var ganska tjock (c. 2 dm.) med sparsamma grenar i toppen och starkt utbredd krona. Hela utseendet. paminde om en skogsfura. Endast fa lafvar anmarktes à bjérkstammarna: Parmelia olivacea v. corticola. > saxatilis v. sulcata. » physodes. » hypero pta. Arthonia punctiformis. Vid Skibotten var äfven Alnus incana ofta beklädd med Parmelia olivacea v. corticola. "I hela Torne Lappmark och mest typiskt i Karesuandotrakten saknar tallen konstant hufvudrot. HEINTZE, VÄXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSO AMT. 13 Tallskogar. I. Tallhed vid Skibotten, pa strandterrasser utmed fjor- den nedanför ett lägt skifferfjäll. Botten: sand och grus- blandad klapper. Skogsmylla 0,2—0,6 dm. Tallar ganska glest staende, utan björkinblandning. Diameter vid brösthöjd vanligen 1—1,5 dm. Höjd i medeltal 6 à 7 m. Kottebildning ganska riklig. Fóryngring god med ungplantor af olika àlder och storlek. Dom.: ! Pinus silvestris v. lapponica. dom. : Empetrum nigrum. + — rikl. inbl.: * Myrtillus uliginosa. Arctostaphylos uva ursi. Vaccinium vitis idea. spars.: Linnea borealis. Festuca ovina. lokalt och sälls.: Arctostaphylos alpina. dom.: Stereocaulon paschale. spars.—sälls.: Cetraria glauca. Cladonia rangiferina. » aculeata. Cladonie spp. » nivalis. Peltigera canina. Af mossor fanns Dicranum sp. ganska rikligt. Dar strandgruset upphörde, och den ställevis nakna skiffersluttningen tog vid, växte har och där al, asp, björk och rónn ganska ymnigt. Alnus incana, buskar eller smärre trad intill 4 à 5 m.; redan fran 11/2—2 meters höjd rikligt fruktificerande. Diameter intill 3 à 4 em. Populus tremula. mestadels i buskform intill 3 m. och dà 1 !/—3 em. i dia- meter; alltid steril. Sorbus aucuparia, mest i buskform och ej blommande. Betula odorata, rikligt ?-hángebürande buskar eller trád. II. Pa den jordtäckta skiffersluttningen hade tallskogen karaktär af mossig tallskog. Mossorna (Hylocomia o. s. v.) ' Har använda beteckningar för de olika ymnighetsgraderna üro: dominerande, ymnig, +— rikligt inblandad, sparsam och süllsynt. 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. No ll. nadde dock endast flackvis rikare utveckling. Tallarna voro högre, frodigare och mera rikt greniga. Hójd c. 10 m. Dia- meter intill 2 dm. Skogsmyllans maktighet mycket växlande, intill 2 dm.; vanligen 0,5—1.5 dm. Ganska god fóryngring. Dom.: Pinus silvestris v. lapponica. spars.—sälls.: Sorbus aucuparia. Betula odorata. Populus tremula. Alnus incana. dom. : Myrtillus uliginosa. Vaccinium vitis idea. +—rikl. inbl.: Calluna vulgaris. Empetrum nigrum. spars. : Linnea borealis. Festuca ovina. Trientalis europea. Aira cespitosa. sälls. eller lokala: Pyrola minor. Luzula multiflora. » uniflora. Aira flexuosa. rikliga: Hylocomium parietinum. Hylocomium proliferum. Lokalt och sparsamt Sphagnumtufvor med ätföljande Pinguicula vulgaris och Rubus Chamemorus. Mer talrikt Polytrichum commune och diverse Jungermannier. Lafvar mycket underordnade: Cetraria glauca. Cladonia rangiferina. Stereocaulon paschale. Ofvan Lulle var den mossiga tallskogen vackrare utbildad med Empetrum, Vaccinium, Myrtillus uliginosa, Linnea, Lycopodium annotinum o. s. v. och en svällande matta af Hylocomium proliferum och parietinum i förening med Dicra- num sp. och Jungermannier. Pa torra, sandiga eller grusiga ställen i närheten af Ski- botten kunde tallhedens undervegetation till öfvervägande del utgöras af lafvar och mossor: Stereocaulon paschale. Racomitrium lanuginosum. Cetraria aculeata. Polytrichum piliferum. Empetrum förekom endast i spridda flackar och Festuca ovina som enstaka individ. Pa smärre partier lag sanden och gruset blottad, utan all vegetation. HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSO AMT. III. Örtrik, starkt betad, tallskog invid Skibotten. Dom. : Pinus silvstris v. lapponica. rikl. inbl.: Alnus incana. spars.: Betula odorata. spars.: Juniperus communis. dom.: Vaccinium vitis idea. +— rikl. inbl.: Linnea borealis. Trientalis europea. Pyrola rotundifolia. Populus tremula, Agrostis vulgaris. Empetrum nigrum. Aira cespitosa. Phegopteris poly podioides. 15 mer spars. : Hieracium silvaticum sp. Melampyrum silvaticum. Geranium silvaticum. Stellaria longifolia. Rubus saxatilis. Vicia Cracca. Luzula pilosa. Equisetum silvaticum. Mossor mycket underordnade: Hylocomium proliferum. » parietinum. Polytrichum commune. Björkskogar. Björkhed vid Helligsskoven. Björkar glesa, ofta pa 4 a 5 meters afständ fran hvarandra, vanligen fran basen delade i tva till flera hufvudstammar och därjämte med rikliga rot- skott. Mer sparsamt funnos enkla ogrenade stammar utan rotskott vid basen. Höjd 6 a 8 m.; högst 10 m. Diameter 0,s—1,5 dm., sällan intill 2 dm. God föryngring. Juniperus communis rikligt inblandad; växte i laga 2—4 dm. hóga ruggar. Har och dar lago ruttnade tallstammar kringspridda i beståndet; en af dem mätte 4,s dm. vid brösthöjd (utan bark). Däremot anträffades högst fa lefvande tallar. Marken fullständigt plan och nägot mer än 1 m. öfver Skibotten Elven; utgjordes afälfsand. Skogsmylla i allmänhet 2—4 cm. Dom.: Betula odorata. 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND % N:O ll. mycket spars. : Pinus silvestris v. lapponica. ymnig: Juniperus communis. dom.: Empetrum nigrum. ymnig: Vaccinium vitis idea. mer spars.: Solidago Virgaurea. Lycopodium annotinum. Trientalis europea. » clavatum. Myrtillus nigra. » complanatum v. Arctostaphylos alpina. Chamecyparissus. Aira flexuosa. Lycopodium alpinum. dom.: Cladonia rangiferina. ymniga: Cladonie spp. +— rikl. inbl.: Cetraria glauca. Stereocaulon paschale. Af mossor förekommo Dicranum sp., Polytrichum junipe- rinum, Ptilidium ciliare, alla ymniga. Dar markens fuktighet tilltog, forsvunno lafvarna efter hand och ersattes af Hylocomium proliferum med inblandade Jungermannier och Polytrichum commune. Och björkskogen kunde sa smaningom öfverga i försumpad björkskog med bottenskikt af Polytrichum commune och spridda Sphagnum- tufvor, hvarvid: Pedicularis lapponica. M yrtillus nigra. Cornus suecica. » uliginosa. Angelica officinalis f. norveg. Carex vaginata. Geranium silvaticum. Calamagrostis phragmitordes. Rubus Chamemorus. Equisetum silvaticum. Comarum palustre. tillkommo eller tilltogo i ymnighet; ofta dessutom äfven: Salix glauca. Salix phylicifolia. » Lapponum. Betula nana. Pà skifferfjällens sluttningar (invid Helligskoven) var björkskogen i regel utbildad som mossig björkskog, dock HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÖ AMT. 17 mycket ofta mer eller mindre försumpad. Skogsmylla af ringa mäktighet och pa mer vindexponerade ställen lätt söndertrasad af vinden. Af nya typer tillkommo lokalt: Bartsia alpina. Diapensa lapponica. Pinguicula vulgaris. Phyllodoce coerulea m. fl. Stubbar, »torrakar» och ruttnande stammar af tall anträffades pa manga ställen upp till ett 50-tal meter öfver dalbottnen, alltså upp till c. 350 m. 6. h. Lefvande tallar däremot ytterst sparsamma. Mindre partier af den mossiga bjorkskogen pa fjällslutt- ningarna kunde vara utbildade som örtrik björkskog med sparsamma Vaccinium och Myrtillus nigra, men med +— rikliga: Sorbus aucuparia. Myrtillus uliginosa. Salix nigricans. Lycopodium annotinum. Juniperus communis. och framför allt talrika örter och gras: Solidago Virgaurea. Epilobium angustifolium. Campanula rotundifolia. Rubus saxatilis. Linnea borealis. Alchemilla vulgaris * Murbeck- Bartsia alpina. iana. Trientalis europea. Pyrola minor. Pinguicula vulgaris. Polygonum viviparum. Cornus suecica. Luzula pilosa. Ranunculus acris. Carex vaginata. Geranium silvaticum. Aira ccespitosa. Viola biflora. Anthoxanthum odoratum. Phegopteris Dryopteris. mossor spars.: Hylocomium proliferum. Hylocomium parietinum etc. Bildar öfvergäng till lunddald. Vid Helligskoven var björkheden inskränkt till alfsands- aflagringarna närmast Skibotten Elven. Längre upp mot Galggo Javre (öfversta delen af björkzonen) fanns björkhed äfven pä torr uttvättad morän. Pä starkt vindexponerad mark ingingo här ej sällan: Diapensa lapponica. Azalea procumbens. Dryas octopetala. Phyllodoce coerulea. fläckvis i den glesa björkhedens bottenskikt. På skiffer- fjällens sluttningar uppträdde björkskogen däremot nästan Arkiv för botanik. Band 7. N:o 11. 2 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 1l. konstant som mossig björkskog, men Hylocomia etc. voro mycket ofta forkvafda af de svällande mattorna af Empetrum, Vaccinium, Myrtillus nigra och uliginosa. | Fóryngringen i den mossiga bjórkskogen vanligen ingen eller obetydlig. Mellan Skibotten och Lulle kunde afven Calluna vulgaris i forening med Hmpetrum, Vaccinium och Myrtillus uliginosa ingà i björkskogarnas undervegetation. Björkskogarna voro har oftast inblandade med tall. Myrar. Myrarna äga i Skibottendalen blott ringa utsträckning, dels beroende på dalens ringa bredd dels på att terrängför- hållandena (starkt sluttande mark) äro föga lämpliga för myrbildning, som i första hand betingas af stagnerande vatten. Börjande hangmyrbildningar på fjällsluttningarna äro dock ingalunda sällsynta. Den största arealen af dalens myrmarker upptages af starrmyrar. Inom tallzonen utmärkas dessa af: Carex filiformis. Carex livida. » limosa. » chordorrhiza. >» érrigua. Karaktärsväxten inom bjórkzonens starrmyrar ar Carex aquatilis. Åtskilliga andra växter förekomma i hela dalens starrmyrar : Carex ampullacea. Menyanthes trifoliata 0. s. v. Eriophorum angustifolium. Typisk rismyr intog vanligen mycket obetydliga omraden som strängar eller tufvor i starr- och mossmyrarna. Art- sammansättningen i en dylik starrmyr med risstrángar belyses af vidstaende anteckning fran mindre myr invid Helligskoven. Starrmyren. Dom.: Eriophorum angustifolium. | Carex ampullacea. spars. inbl.: Menyanthes trifoliata. Rismyren. Rikl.: Betula nana. HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÖ AMT. 19 spars. : Salix Lapponum. dom. : Rubus Chamemorus. Empetrum nigrum. + — rikl. inbl. Oxycoccus palustris *micro- carpus. spars. — sälls.: Pedicularis lapponica. Phyllodoce cerulea. dom. : Sphagna. +— rikl. inbl.: Polytrichum commune. Myrtillus uliginosa. Andromeda polifolia. Eriophorum vaginatum. Följande ständortsanteckning fran en torrare rismyr läm- nar ett belysande exempel pa dfvergangsvegetationernas art- rika och växlande flora. Myren haller nàmligen pa att gà öfver i gles blandskog af bjork och tall. Tufvig, torrare rismyr af mindre utsträckning c. !/» mil ofvan Skibotten. dàligt utvecklade. spars.: Betula odorata. rikl. : Betula nana. spars. : Salix phylicifolia. ymnig: Myrtillus uliginosa. +— rikl. inbl.: Rubus Chamemorus. Andromeda polifolia. spars.—sälls.: Bartsia alpina. Melampyrum pratense. Pinguicula vulgaris. Parnassia palustris. Sphagnumtufvor mestadels afdöende och Pinus silvestris v. lapponica, lagvaxt. Calluna vulgaris. Empetrum nigrum. Saxifraga oppositifolia. » aizoides. Comarum palustre. Dryas octopetala. 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 1. Oxycoccus palustris *micro- Eriophorum vaginatum. carpus. » Scheuchzeri. Polygonum viviparum. Carex capillaris. Habenaria conopsea f. lappo- » vaginata. nica. » dioica. Triglochin palustre. Festuca ovina. Tofieldia. palustris. Calamagrostis lapponica. Equisetum palustre. Summa 30 arter. Klippvegetationer. De delar af Skibottendalens skifferfjall, som falla inom tall- och björkzonen, aro vanligen sluttande och öfverallt täckta med skog. Här och dar inom skogsområdet finnas dock smärre, lodrätta afsatser, ständigt öfversilade af ned- sipprande vatten, som för en tid hindrar uppkomsten af ett slutet Empetrumtäcke. I dessa afsatser kunna diverse fjäll- växter, ormbunkar o. s. v. slå sig ned med rötterna inkilade mellan skikten i skifferlagren. Ett par exempel må vara nog för att belysa den växlande artsammansättningen å dylika växtplatser. I. Skifferbrant i tallskog invid Skibotten ett par 10-tal meter öfver hafvet. ymniga : Phegopteris Dryopteris. Cystopteris fragilis. spars. : Trientalis europea. Aira flexuosa. Festuca ovina. sälls.: Woodsia ilvensis v. glabella. II. Mindre fuktig skifferbrant invid Lulle (tallzonen). ymnig: Saxifraga oppositifolia. spars. : Euphrasia latifolia. Gentiana nivalis. enstaka: Aira flexuosa. III. Smärre skifferbranter i nedre bjérkzonen (= öfre uthuggna delen af tallzonen) vid Helligskoven. ymniga: Cystopteris fragilis. Woodsia ilvensis v. hyperborea. HEINTZE, VÄXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÖ AMT. 21 spars. : Phyllodoce coerulea. Carex capillaris m. fl. IV. Springor i skifferbrant i öfre bjórkzonen bortåt 150 m. öfver fjällstugan vid Helligskoven (belägen 308 m. 6. h.). Ymnigast var Andromeda tetragona. I växlande mängd förekommo: Antennaria dioica. Andromeda hypnoides. Campanula rotundifolia. Phyllodoce coerulea. Pinguicula alpina. Oxyria digyna. Thalictrum alpinum. Salix herbacea. Saxifraga aizoides. Tofieldia palustris. Rhodiola rosea. Carex rigida. Potentilla verna. Phegopteris poly podioides. Sparsamma voro: Antennaria alpina. Saxifraga oppositifolia. Pinguicula vulgaris. Andromeda polifolia. Saxifraga nivalis. Denna vegetation förträngdes så småningom af Hm pe- trum och Myrtillus uliginosa med inblandade Solidago, Phyllo- doce m. fl. Skiffrarna aro emellertid ganska lattvittrade, sa att smärre ras allt som oftast 4ga rum, erbjudande de mang- skiftande klippvegetationerna nya tillflyktsorter. Hafsstrandsvegetationer. Det mest utmärkande för vegetationer pa stränder, det ma nu vara hafs-, insjó- eller flodstränder, är att marken längst ut mot vattnet ej ar täckt af ett sammanhängande växttäcke. Mellan de enstaka staende standen och grupperna ligger sanden och gruset bart. Detta beror daraf, att marken sa ofta är utsatt för bortsköljningar och omlagringar. Pa bäck- och älfstränder ar det varfloden i förening med is- gangen, pa hafsstränder höststormarna jämte däraf för- orsakadt vagsvall och öfversköljning, pa insjöstränder ofta samtliga dessa agentier i forening som aro de viktigaste orsakerna. Vid Skibotten är hafsstrandsvegetationen mycket spar- sam, framfor allt pa mer vindexponerade ställen. De följande anteckningarna afse trakten i innersta fjordbukten i närheten af Skibotten Elfvens mynning. 22 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 11. Pa läga sandbankar vid älfvens utlopp, hvilka under flodtid öfversköljas af hafsvattnet, vaxa endast spridda tufvor af Glyceria maritima. Vid mitt besök (början af juli mänad) voro en del vippor utslagna, men blommorna tycktes öfver- allt vara förstörda af hafsvattnet. Stoloner däremot rikliga. Langs hafsstranden pa torr, obunden sand forekommo: Stenhammaria maritima. Lathyrus maritimus. och sparsammare: Atriplex hastata. Afven: Campanula rotundifolia. Plantago maritima v. borealis. Glaux maritima. - . Astragalus alpinus. kunde i enstaka exemplar tränga ut mellan Stenhammaria och Lathyrus. Narmare in at land blef vegetationen art- och individ- rikare. Elymus arenarius bildade stora sammanhängande ruggar, Festuca rubra f. arenaria här och där rena, fast mesta- dels glesa, bestånd och Carex incurva vidsträckta mattor. Smärre fläckar kunde vara upptagna af Sedum acre. Mer enstaka eller i grupper tillsammans med dessa växter före- kommo: Solidago. Virgaurea. Cerastium alpinum. Campanula rotundifolia. Alsine biflora. Glaux maritima. Astragalus alpinus. | Plantago maritima v. borealis. Rumex acetosella (troligen Draba incana. — afven har rud.). Stellaria graminea. Festuca ovina. Pa mer jämnt fuktig grusmark i närheten af Skibotten Elvens utlopp funnos ett slags (ej fullt slutna) halophila strandängar med dom. : Carex glareosa. +— rikl. inbl.: Juncus compressus v. Ge- Carex salina *mutica f. cur- ravda. vata. spars.—sälls.: Leontodon autumnalis. Triglochin palustre. Pinguicula vulgaris. Eriophorum angustifolium. Parnassia palustris. > Scheuchzeri. Salix herbacea. Carex Goodenoughi. HEINTZE, VÄXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÖ AMT. 23 Agrostis stolonifera. Aira flexuosa m. fl. Aira alpina. Dessa strandängar ofvergingo sa småningom i mer betad mark med fullt sluten vegetation. Strandsnar. Vid stranden af Skibotten Elven, särskildt i dess nedersta lopp, funnos flerstädes ganska vidsträckta alsnar, och de låga öar och utfyllningar, som alltjämt uppstå i samband med alfvens fortgaende serpentinisering, ockuperades ganska snart af Alnus incana i rena bestand. Större utbredning an dessa alsnar aga dock videsnaren. I. Videsnar längs stranden af Skibotten Elfven invid Helligskoven. Dom. : Salix glauca. Salix phylicifolia. » Lapponum. rikl. inbl.: Betula nana. Stundom med sparsam inblandning af Salix nigricans. Undervegetationen ofta ingen — salicetum purum — eller mer sparsam af följande arter i växlande proportioner: Solidago Virgaurea. Trollius europeus. Cirsium heterophyllum. Viola biflora. Saussurea alpina. Rhodiola rosea. Taraxacum officinale. Rubus saxatilis. Pedicularis lapponica. Astragalus alpinus. Pinguicula vucgaris. Phyllodoce coerulea. Angelica officinalis f. norve- Polygonum viviparum. gica. Carex Goodenoughi v. juncella. Ranunculus acris. Summa 20 arter. II. Vidsträckta videsnar längs en bäck invid Siilastoba. Dom.: Salix glauca. Salix phylicifolia. » Lapponum. sparsamma och enstaka: . Betula odorata. Betula nana. 24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. No 1l. Af undervegetationens örter, gräs och ris dominerade ingen art. +— rikliga voro: Solidago Virgaurea. Geranium silvaticum. Cirsium heterophyllum. Viola biflora. Myosotissilvaticav.alpestris. Epilobium angustifolium. Polemonium coeruleum *cam- Rubus saxatilis. panulatum. Rumex acetosa. Trientalis europea. Polygonum viviparum. Ranunculus acris. Calamagrostis phragmitoides. Trollius europeus. mer sparsamma voro: Saussurea alpina. Comarum palustre. Taraxacum officinale. Potentilla verna. Valeriana officinalis v. sam- Myrtillus uliginosa. bucifolia. Vaccinium vitis idea. Angelica officinalis f. nor- Oxyria digyna. vegica. Luzula multiflora. Ranunculus repens (rud.). » parviflora. Caltha palustris. Aira cespitosa. Rhodiola rosea. Hierochloa borealis. Melandrium silvestre. Alchemilla vulgaris *Murbeckiana. Summa 37 arter. Flera af dessa arter, sasom: Caltha palustris. Oxyria digyna. Rhodiola rosea. Luzula parviflora. Comarum palustre växte blott i de närmast bäcken liggande delarna af vide- snären. Lunddälder. I. Lunddäld på stränderna af en bäck (genom hårdare skiffrar) invid Skibotten. Bäcken smal med starkt fall. Bäckens fuktighet gör sig gällande i form af stänk högst 1 meter utom själfva fåran. Dom. : | Alnus incana. ymnig : Betula odorata. HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSO AMT. 25 spars.—sälls.: Sorbus aucuparia, laga buskar. Populus tremula, af ringa höjd. Pinus silvestris v. lapponica. ymniga: Salix phylicifolia. Salix nigricans. spars. : Juniperus communis. Af örter, ris och gräs var ingen art dominerande. De olika arterna förekommo oftast gruppvis eller enstaka. + — rikliga: Trientalis europea. Aira cespitosa. Cornus suecica. Phegopteris Dryopteris. Rubus ideus. » poly podioides. Empetrum nigrum. mer spars. : Solidago Virgaurea. Campanula rotundifolia. Linnea borealis. Pinguicula vulgaris. Epilobium angustifolium. Stellaria borealis. Luzula multiflora. Carex irrigua. » alpina. » canescens. Festuca ovina. Aira flexuosa. Rubus saxatilis. Myrtillus uliginosa. Vaccinium vitis idea. Calluna vulgaris. Polygonum viviparum. Summa 37 arter. Lokalt: Mnia, Brya och Hypna eller smärre Sphagnum- tufvor med åtföljande Rubus Chamemorus och Equisetum sil- vaticum. Ofvan c. 200 meters höjd öfver hafvet blef Alnus incana sparsammare, och dess roll öfvertogs af Betula odorata. Bäcken flöt här saktare och lunddalden ófvergick så småningom i en smal starrmyr med: dom. : Eriophorum augustifolium. +— rikl. inbl.: Menyanthes trifoliata. Calamagrostis phragmitoides. Agrostis vulgaris. Anthoxanthum odoratum. Equisetum pratense. Lycopodium annotinum. Equisetum limosum. 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O Il. II. Lunddäld längs en bäck genom lättvittrade lerskiffrar invid Sórkjosen. Björkzonen. Fran hafvets niva upp till c. 150 m. 6. h. Dom.: Betula odorata. +— rikl. inbl.: Sorbus aucuparia. Alnus incana. mer spars. : Salix glauca. Salix nigricans. » Lapponum. Af undervegetationens örter, ris och gräs var ingen art dominerande. +— rikliga: Solidago Virgaurea. Rubus ideus. Trientalis europea. » saxatilis. Cornus suecica. Spirea Ulmaria. Trollius europeus. Phegopteris Dryopteris. Geranium silvaticum. » polypodioides. Viola biflora. Polystichum spinulosum v. dilatatum. mer spars.: Gnaphalium norvegicum. Geum rivale. Tussilago farfara. Myrtillus uliginosa. Cirsium heterophyllum. » nigra. Saussurea alpina. Vaccinium vitis idea. Taraxacum officinale Empetrum nigrum. Valeriana officinalis v. sam- Polygonum viviparum. bucifolia. Rumex acetosa. Campanula rotundifolia. Oxyria digyna. Myosotis silvaticav.alpestris. Luzula pilosa. Pinguicula vulgaris. Carex vaginata. Angelica silvestris. Festuca ovina. Ranunculus acris. Milium effusum. Thalictrum alpinum. Calamagrostis phragmitordes. Epilobium angustifolium. Athyrium filix femina. Alchemilla vulgaris *glome- Lycopodium annotinum. rulans. HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÓ AMT. 27 salls. : Melampyrum silvaticum. Sazxifraga nivalis. Phyllodoce coerulea. Mossor sparsamma eller ringa. IIT. Listera cordata. Paris quadrifolia. Summa 52 arter. Pa manga ställen kring och ofvan Lulle ända förbi Doggi jokk funnos typiskt utvecklade lunddälder med bjork, al, rönn, hägg och asp. Undervegetationen utgjordes af hög- växta, frodiga örter och ormbunkar. träffades: Dom.: Betula odorata. + — rikl. inbl.: Prunus Padus. Sorbus aucuparia. spars.—salls. : Ribes rubrum (f. glabellum och sälls. f. pubescens). Salix pentandra. I växlande proportiner: Solidago Virgaurea, Cirsium heterophyllum. Mulgedium alpinum. Taraxacum officinale. Hieracium murorum sp. Valeriana officinalis v. sam- bucifolia. M yosotis silvatica v. alpestris. Euphrasia latifolia. Cerefolium silvestre. Angelica officinalis f. nor- vegica. Ranunculus acris. Thalictrum alpinum. Trollius europeus. Geranium silvaticum. Viola biflora. Epilobium angustifolium. Stellaria longifolia. » borealis. Följande arter an- Alnus incana. Populus tremula. Salix nigricans. Juniperus communis. Cerastium vulgare *alpestre. Rubus ideus. » saxaltilis. Alchemilla vulgaris * Mur- beckiana. Alchemilla vulgaris *glomeru- lans. Spirea Ulmaria. Pyrola minor. Polygonum viviparum. Urtica dioica. Paris quadrifolia. Luzula pilosa. » multiflora. Carex vaginata. » alpina. » loliacea. Triticum caninum. Poa nemoralis. Aira cespitosa. 98. ' ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 1l. Calamagrostis phragmitoides. Polystichum spinulosum v. di- Milium effusum. latatum. Anthoxanthum odoratum. Athyrium filix femina. Phegopteris Dryopteris. Onoclea Struthiopteris. » polypodioides. Equisetum pratense. Mycket underordnade element: Linnea borealis. Empetrum nigrum. M yrtillus uliginosa. Festuca ovina. Vaccinium vitis idea. Lycopodium annotinum. Kulturvegetationer. Akrar. Vid Skibotten och Lulle odlas korn i obetydlig mängd. Enligt uppgift af befolkningen mognar kornet i regel hvarje ar. Vid Skibotten finnas ganska vidstrackta potatisfalt och smärre rofakrar. — Rabarber antecknades fran Skibotten och Lulle. Härdvallar. Som härdvallsmark användes i Skibottendalen nästan uteslutande älfsandsaflagringar, vid Skibotten därjämte, fast i ringa utsträckning, grundare myr. Härdvallarna gödslas merendels mycket starkt, pa smärre fläckar t. o. m. sa starkt, att endast Stellaria media kunde uthärda de hopade kväfve- mängderna. Gödseln plöjes vanligen ej ned, utan bildar ett tjockare eller tunnare lager öfver det underliggande gruset. I. Hardvall vid Skibotten, delvis pa torfmark och ganska fuktig. Dom. : Aira flexuosa. Poa pratensis. Festuca rubra. Agrostis vulgaris. » ovina. Ymniga: Achillea millefolium. Polygonum viviparum. Saussurea alpina. Carex vaginata. Ranunculus acris. HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSO AMT. +— rikl. inbl.: Solidago Virgaurea. Stellaria media. Taraxacum officinale. Vicia Cracca. Campanula rotundifolia. Astragalus alpinus. Rhinanthus minor *groen- Rumex acetosa. landicus. » acetosella. Trientalis europea. Luzula multiflora. Cornus suecica. Ara cespitosa. Ranunculus repens. spars.—sälls.: Matricaria inodora. Alchemilla vulgaris. Pingwicula vulgaris. Comarum palustre. Carum Carvi. Myrtillus uliginosa. Angelica silvestris. Equisetum pratense. Trollius europeus. lokalt: Rubus arcticus. Eriophorum Scheuchzeri. Summa 35 arter. II. Härdvall vid Lulle (torr grusmark). Dom.: Festuca rubra f. arenaria. Poa pratensis. » ovina. ymniga: 1 Achillea millefolium. Aira cespitosa. Polygonum viviparum. +— rikl. inbl.: Saussurea alpina. Ranunculus acris. Leontodon autumnalis. Draba incana. Campanula rotundifolia. Cerastium alpinum. Gentiana nivalis. Potentilla verna. » tenella. Astragalus alpinus. Rhinanthus minor *groenlan- Rumex acetosella. dieus. spars.—sälls.: Gentiana involucrata. . Cerastium vulgare *alpestre. Euphrasia latifolia. Carex alpina. Trientalis europea. 30 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 1l. lokalt: Ranunculus repens. Rumex acetosa. Epilobium palustre. Summa 26 arter. III. Pa en väg genom hardvallen växte: Leontodon autumnalis. Polygonum aviculare. Euphrasia latifolia. Juncus bufonius. Rhinanthus minor *groen- Carex incurva. landicus. Poa annua. Capsella bursa pastoris. Equisetum arvense. Stellaria media. Summa 10 arter. IV. Hardvall vid Helligskoven (älfsand, starkt gödslad). Dom. : Festuca rubra f. arenaria. Poa pratensis. +— rikl, inbl.: Matricaria inodora. Polygonum viviparum. Draba incana. Rumex acetosa. Stellaria media. Festuca ovina. Cerastium alpinum. spars. : Solidago Virgaurea. Vaccinium vitis idea. Trientalis europea. Empetrum nigrum. Summa 13 arter. V. Hárdvall vid Helligskoven (något torrare än IV). Dom.: Festuca ovina. ymniga: Poa pratensis. Cerastium alpinum. +— rikligt inbl.: : Achillea millefolium. Potentilla verna. Taraxacum officinale. Rumex acetosella. Trientalis europea. Poa alpina. spars. : Stellaria graminea. lokalt: Carex canescens. Aira cespitosa. Summa 12 arter. HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÖ AMT. 31 Kulturgränsens vegetationer. Vintervägen mellan Skibotten och Helligskoven var pa manga ställen täckt af en ganska frodig och artrik vegeta- tion. I synnerhet gäller detta om vägkanterna och en smal remsa midt pa vägen mellan hjulspàren.! Sammansättningen af denna vegetation belyses af följande anteckningar (i num- merföljd räknadt från Skibotten). Skibotten— Lulle. Anteckn. I. Rhinanthus minor *groen- Juncus bufonius. landicus. » alpinus. Rumex acetosella. Carex incurva. Anteckn. II. Andromeda polifolia. Carex canescens. Triglochin palustre. » dioica. Carex irrigua. Equisetum palustre. » alpina. Anteckn. III. M elampyrum pratence. Poa pratensis. Trientalis europea. Equisetum pratense. Anteckn. IV. Achillea millefolium. Cerastium vulgare *alpestre Campanula rotundifolia. Astragalus alpinus. Ranunculus acris. Juncus arcticus. Draba incana. » triglumis. Saxifraga aizoides och f. | Carex ampullacea. aurantia. Ara cespitosa. Parnassia palustris. Alopecurus geniculatus. Anteckn. V. Solidago Virgaurea. Epilobium angustifolium. Taraxacum officinale. Juncus trifidus. Hieracium murorum sp. Festuca ovina. Leontodon autumnalis. » rubra f. arenaria. ' Vägen »kan» sommartid befaras med enspünd, tvähjulig kärra upp till Helligskoven. 32 ARKIV FOR BOTANIK. Anteckn. VI. Matricaria inodora. Erigeron elongatus. » neglectus. Saussurea alpina. Leontodon autumnalis. Trientalis europea. Carum Carvi. Anteckn. VII. Linnea borealis. Gentiana involucrata. » nivalis. Bartsia alpina. Sceptrum Carolinum. Trientalis europea. Caltha palustris. Stellaria media. Spirea Ulmaria. Pyrola rotundifolia. Juncus arcticus. BAND 7. N:O 1l. Ranunculus acris. » repens. Spergula vulgaris. Vicia Cracca. Carex capillaris. | Festuca rubra f. arenaria. Juncus filiformis. » bufonius. Luzula multiflora. » spicata. Carex Goodenoughi v. juncella. » canescens. » (4ncurva. Calamagrostis phragma- toides. Equisetum palustre. » pratense. Lulle—Helligskoven. Carex incurva upphörde strax ofvan Lulle (öfver 1 mil från hafskusten), Juncus arcticus ungefär vid Doggi jokk, medan: Achillea millefolium. Matricaria inodora. Triglochin palustre. Juncus filiformis. » — bufonius.. Aira cespitosa m. fl. följde anda fram eller nästan ända fram till Helligskoven. Af nya typer tillkommo: Polemonium coeruleum *campanulatum. Pedicularis lapponica. Phyllodoce coerulea. Oxyria digyna. Carex aquatilis. Lycopodium annotinum. Inalles anträffades 66 arter ä vintervägen. Af dessa till- hörde det stora flertalet den omgifvande vegetationen. En annan del hade däremot införts dit frän hafskusten, kultur- vegetationer och fjälltrakterna. HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÖ AMT. 33 Hafsstrandsviixter: Gentiana involucrata. Carex incurva. Draba incana. Summa 3 arter. Ruderatväxter: | Achillea millefolium. Ranunculus repens. Matricaria inodora. Stellaria media. Polemonium coeruleum Spergula arvensis. *campanulatum. Rumex acetosella. Rhinanthus minor *groenlan- Juncus bufonius. dicus. Alopecurus geniculatus. Carum Carvi. Summa 1l arter. Fjällväxter: Saussurea alpina. Cerastium vulgare *alpestre. Erigeron neglectus. Astragalus alpinus. Gentiana nivalis. Juncus triglumis. Bartsia alpina. » trifidus. Saxifraga aizoides. Carex alpina. Summa 10 arter. Beträffande det sätt, hvarpa de olika arterna forts ut till sina växtplatser à vintervägen, vilja vi i detta samman- hang endast fasta oss vid spridning med tillhjalp af man- niskan och hennes husdjur. Ruderatväxterna hafva salunda hufvudsakligen utspridts vintertid med foder och hästgödsel. Smärre arter, säsom den pa manga ställen anda fram mot Helligskoven antraffade Juncus bufonius, kunna äfven ha spridts under sommaren med fuktig jord, som fastnat pa kreaturens klöfvar, vandrarens skodon o. s. v.! En del in- hemska foderväxter äga analog spridning med ruderatväxterna. Sa framför allt: Ranunculus acris. Festuca rubra f. arenaria. Vicia Cracca (rud.?) Poa pratensis. Festuca ovina. Aira cespitosa. Afven hafsstrandsvaxterna torde ha utspridts med gödsel. Alla tre arterna ingà i hárdvallar vid Skibotten och Lulle, Draba incana därjämte vid Helligskoven. Mycket tyder pa, att Carex incurva dessutom (och kanske öfvervägande) sprides pa samma sätt som Juncus bufonius.* Af fjällväxterna ha Cerastium vulgare *alpestre och Astra- galus alpinus atminstone delvis husdjuren att tacka for sin förekomst pa vintervägen. Bada arterna vanliga i hardvallar. 1 Jfr HEINTZE (19). ? Jir Hardvallar III. Arkiv für botanik. Band 7. N:o 11. 3 34 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. Noll Ruderatvixter. Foljande ruderatvaxter antraffades i Skibottendalen och vid Siilastoba. Skibotten: Chrysanthemum Leucanthe- Thlaspi arvense. mum. Stellaria media. Matricaria inodora. Spergula arvensis. — » Achillea millefolium. Rubus arcticus. Crepis tectorum. Polygonum aviculare. Galeopsis Tetrahit. Rumex domesticus. » versicolor. » acetosella. Rhinanthus minor *groen- Urtica wrens. landicus. Chenopodium album. Carum Carvi. Juncus bufonius. Ranunculus repens. Poa annua. Brassica campestris Alopecurus geniculatus. Capsella bursa pastoris. Summa 23 arter. Helligskoven: Matricaria inodora. Thlaspi arvense. Achillea millefolium. Stellaria media. Veronica longifolia. Polygonum aviculare. Ranunculus repens. Rumex acetosella. Capsella bursa pastoris. Poa annua. Summa 10 arter: Finska statens fjällstuga Siilastoba: Matricaria inodora. Ranunculus repens. Achillea millefoliwm. Capsella bursa pastoris. Galeopsis Tetrahit. Thlaspi arvense. Polemonium coeruleum Stellaria media. *campanulatum. Rumex acetosella. Veronica longifolia. Summa 10 arter. indast 7 arter äro gemensamma för alla tre platserna: Matricaria inodora. Thlaspi arvense. Achillea millefolium. Stellaria media. Ranunculus repens. Rumex acetosella. Capsella bursa pastoris. HEINTZE, VAXTGEOGR, ANTECKN. FRAN TROMSO AMT. 35 Anmärkningsvärd är saknaden af Polygonum aviculare och Poa annua vid Siilastoba, hvilket stöder antagandet, att dessa arter ej spridas sa mycket med gödsel och foder som fastmer med fuktig jord, som fastnar vid skodon, boskapens klöf- var etc. Vid Skibotten förekomma mer an dubbelt sa manga ru- deratväxter som vid Helligskoven och Siilastoba. Ocksa torde flertalet ogräsväxter införts i dalen öfver Skibotten, följande: Crepis tectorum. Galeopsis Tetrahit. » versicolor. Brassica campestris. Spergula arvensis. Chenopodium album i första hand i samband med korn- och potatisodling. En del arter kunna därjämte ha inkommit fran Finland—Sverige öfver Siilastoba. Om Polemonium coeruleum *campanulatum, Veronica longifolia och Rubus arcticus, som ensamt pa denna senare.väg natt fram till Skibottendalen, mera nedan. Fjällväxter i tallzonen. Sedan gammalt ar det bekant, att en mängd fjällväxter i Norges kusttrakter uppträda inom barrskogszonen, ej sällan ned till hafvets niva. Man har sokt tolka detta forhallande sasom direkt fororsakadt af klimatiska faktorer, vanligen sa att det fuktiga, insulära klimatet skulle gynna fjällväxternas utbredning nedom de egentliga fjälltrakterna. Äfven i de inre mer kontinentala delarna af Norge lik- som ocksa i Sverige anträffas alpina arter ibland längt nere i barrskogszonen, vanligen pa bäck- och älfstränder. I »Fjäll- växter i barrskogsregionen» har SERNANDER (42) underkastat en del dylika fyndorter för fjällväxter, belägna i Jämtland, västra Härjedalen samt angränsande delar af Trondhjems amt och Hedemarken, en ingäende granskning och tolkar flertalet förekomster såsom relikter fran tider, da i dessa trakter radde ett mer fuktigt och insulärt klimat: »atlantiska» och »subatlantiska» perioderna. Andra forskare, sasom A. HAMBERG (13), söka forklara dessa »pseudoglaciala» relikter pa annat sätt, »exempelvis Er Jfr HEINTZE (19). 36 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 1. såsom beroende af fjällväxternas förmåga att pa fuktigare mark reda sig i varmare trakter». Ungefar till samma asikt sluter sig SELIM BIRGER, åtminstone beträffande förekomsten af alpina arter inom arktiska Norrbotten (4). Förhållandena 1 Skibottendalen erbjuda utmärkta tillfällen för studiet af fjällväxternas uppträdande i lägre trakter ända ned på hafsstranden. I det följande lämnas en förteckning öfver alpina arter, anträffade inom tallzonen mellan Skibotten och Lulle. 1. Alpina arter på hafsstranden vid Skibotten: Cerastium alpinum. Astragalus alpinus. Alsine biflora. | 2. Alpina arter i óppna strandüngar vid Skibotten: Salix herbacea. Aira alpina. 3. Alpina arter pa óppen grusmark nira Skibotten Elvens utlopp 5—20 m. 9. h.: Hieracium alpinum. Calamagrostis lapponica. Juncus trifidus. Carex ustulata Luzula spicata. Ara alpina. 4. Alpina arter pa bäckstränder o. dyl.: a. Invid Skibotten pa af nedsipprande vatten fuktiga, vindöppna, smärre skifferafsatser gick Saxifraga stellaris ned till c. 4 m. 6. h.; växte pa tata Jungermanniamattor. b. Invid Skibotten vid en bàck genom tallskog fanns Saxifraga stellaris ganska rikligt ned till 8 à 10 m. 6. h.; förekom tillsammans med Cornus suecica, Pyrola uniflora in. fl c. Antennaria alpina 9 strax invid Skibotten i närheten af en back intill 5 à 6 m. ö.h. d. Back invid Lulle: Saxifraga aizoides. Carex alpina. Salix myrsinites. Nn Alpina arter i klippvegetationer vid Skibotten och Lulle. a. Skibotten: Woodsia ilvensis v. glabella. b. Lulle: Gentiana nivalis. Saxifraga oppositifolia. HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSO AMT. 37 6. Alpina arter (på öppna ställen) i lunddäld vid Skibotten: Thalictrum alpinum. Cerastium vulgare *alpestre. Viola biflora. Carex alpina. Stellaria borealis. 7. Alpina arter (pa öppna ställen) i torrare rismyr, ófver- gaende i gles björk-tallskog. Mellan Skibotten och Lulle. Bartsia alpina. Dryas octopetala. Saxifraga oppositifolia. Tofieldia palustris. » aizoides. Calamagrostis lapponica. 8. Alpin art i vindóppen tallhed vid Skibotten c. 5 m. 6. h. Stallevis ligger gruset bart. Arctostaphylos alpina. 9. Alpina arter i hàrdvallar vid Skibotten och Lulle: Saussurea alpina. Cerastium vulgare *alpestre. Gentiana nivalis, Astragalus alpinus. > tenella. Carex alpina. Cerastium alpinum. 10. Alpina arter pa och invid vägen mellan Skibotten och Lulle: Saussurea alpina. Cerastium vulgare *alpestre. Erigeron neglectus. Astragalus alpinus. Gentiana nivalis. Juncus triglumis. Bartsia alpina. ~ » trifidus. Saxifraga aizoides. Carex alpina. 11. Alpina arter i ett mindre, gräfdt dike utmed vägen strax invid Lulle. Nygräfdt, ej gräsbundet; vegetationen öppen. Diket delvis genom grusmark delvis genom torf. Å grusbotten: Saussurea alpina. Alsine stricta. Pingwicula alpina. Salix myrsinites. Saxifraga oppositifolia. » reticulata. » aizoides. Tofieldia palustris. Cerastium alpinum. Juncus biglumis. Tillsammans med dem förekommo: Pinguicula vulgaris. Carex capillaris. A torfbotten: Silene acaulis. Carex capitata. 38 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 1. Tillsammans med dessa växte: Parnassia palustris. Juncus arcticus. I samband med det f6regaende anföras äfven nagra an- teckningar öfver förekomsten af alpina arter vid Sörkjosen och Narvik. Juncus alpinus. 12. Pa öppnare ställen i lunddild vid Sórkjosen växte: Saxifraga nivalis. Phyllodoce coerulea. Saxifraga nivalis anda ned till 1 à 2 m. 6. h. 13. Vid Narvik gingo följande fjällväxter (hufvudsakligen längs fjällbäckarra) ned till åtminstone 30 m. 6. h. Stellaria borealis. Cerastium trigynum. alpinum. vulgare *alpestre. Saussurea alpina. Bartsia alpina. Epilobium anagallidifolium. » Saxtfraga stellaris. » Viola biflora. 14. Pa en liten vindöppen, för öfrigt vegetationsfri afsats pa Fagernestind invid Narvik c. 50 m. ö. h. fórekommo: Salix polaris. Trisetum subspicatum. Inalles anträffades 36 alpina arter inom tallzonen i Ski- bottendalen pa ett omrade af bortat en mils längd och föga mer 4n 1 a 2 km:s bredd: Antennaria alpina. Erigeron neglectus. Saussurea alpina. Hieracium alpinum. Gentiana nivalis. » tenella. Pinguicula alpina. Bartsia alpina. Thalictrum alpinum. Viola biflora. Saxifraga oppositifolia. » aizordes. » stellaris. Silene acaulis. Stellaria borealis. Cerastium alpinum. » vulgare *alpestre. Alsine stricta. Alsine biflora. Dryas octopetala. Astragalus alpinus. Arctostaphylos alpina. Salix myrsinites. » herbacea. » reticulata. Tofieldia palustris. Juncus biglumis. » triglumis. » trifidus. Luzula spicata. Carex ustulata. » alpina. » capitata. Calamagrostis lapponica. Aira alpina. Woodsia ilvensis v. glabella. HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSO AMT. 39 Dessa 36 arter aro emellertid ingalunda »fjällväxter» i samma mening. De lägvuxna högfjällsväxterna, »Dryas- växterna», bilda en grupp för sig. En annan grupp represen- teras af de mer högväxta: Bartsia alpina. Cerastium alpinum. Thalictrum alpinum. » vulgare *alpestre. Viola biflora. Dessa senare bilda pa visst sätt öfvergäng till laglands- växterna och äga större förutsättningar än de högalpina ar- terna att konkurrera om växtplatserna nere i barrskogszonen. De kunna också ingå i mer slutna vegetationer, de tre först nämnda i strandsnår och lunddälder, Cerastiumarterna exem- pelvis i hårdvallar. I det följande fästa vi oss i främsta hand vid den första gruppens arter, Dryasväxterna. Den ytterst växlande artsammansättningen å de olika lokalerna — äfven om dessa ligga nära intill hvarandra — visar, att fröspridningen till väsentlig del kommer till stånd direkt från fjällen ned i dalen, mera sällan från den ena låg- landskolonien till den andra. En ständig rekrytering från fjälltrakterna äger således rum, och utan denna skulle de alpina arterna i de flesta fall mycket snart försvinna ur barr- skogszonen. Fröspridning med vindens tillhjälp synes hafva den största betydelsen. En närmare granskning af artsammansättningen å lokal n:r 11: nygräfdt dike invid Lulle visar detta till fullo. Växtplatsens läge o. s. v. är nämligen sådant, att dess 12 alpina arter endast med vindens tillhjälp kunnat nå dit. Samtliga dessa 12 arter äga små, lätta frön eller särskilda spridningsredskap i hår eller hårpenslar. Anmärkningsvärdt är, att alla eller åtminstone flertalet äro vinterständare.! Endast för kolonisationen af bäckstränder eller lokaler i dessas omedelbara närhet liksom kanske i någon mån af hafsstränderna torde fröspridning nedför fjällhäckarna vara af någon större vikt. Ännu ej publicerade undersökningar i Torne Lappmark ha ådagalagt, att vegetativa delar och frön af diverse växter till afsevärd, troligen öfvervägande del transporteras utför bäckar och älfvar, infrusna i isstycken. Dessa stranda på lämpliga ställen af stränderna i själfva högvattenbrynet och utplantera vid sin smältning de med- 1 Jfr SERNANDER (43). 40 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:o 11. förda växtdelarna. En undersökning af bråte från vardriften på sandstränder i Kummajokis delta (T. Lpm.) visade sålunda, utom en mängd frön och vegetativa delar af alpina och sub- alpina växter, äfven stora tufvor Fontinalis dalecarlica, hvil- kas nedre delar voro höljda af stora lerklumpar. Äfven an- träffades på samma ställe en skifferbit om öfver ett halft hektograms vikt. En del af bråtet, såsom t. ex. skifferbiten, synes ha transporterats 2 a 3 mil utför Kummajoki, infruset i isflak. SERNANDER anmärker (42), att det skulle äga stort in- tresse att få fastställda de nedre gränserna för det område, dit de glaciala strandkolonierna nå. Denna nedre gräns be- stämmes enligt min mening framför allt af termiska faktorer: de växtförande isflakens tidigare eller senare afsmältning. Ingenstädes i Sverige torde växtdelar, infrusna i isstycken, föras ända ned till kusten.! Den längst framskjutna glaciala strandkolonien, som är mig bekant ur litteraturen, omnämnes af FRISTEDT (10). Vid Kattilakoski, Norrbotten i närheten af polcirkeln, anträffade denne förf. sommaren 1852: Saxifraga nivalis. Astragalus alpinus. Lychnis alpina. Oxyria digyna »hvilka alla af alfven blifvit nedforda fran sitt ursprungliga hemvist». Vid beskrifningen af kulturgränsens vegetationer antyd- des, att vissa fjällväxter, t. ex. Cerastium vulgare *alpestre och Astragalus alpinus, kunde fóras ned i dalarna med hus- djuren. Af stándortsanteckningarna framgar, att de alpina ar- terna kunna uppträda pa de mest olikartade lokaler: hafs- stränder, óppna grusmarker, bäckstränder, klippvegetationer, nygräfda diken o. s. v. Gemensamt for alla dessa skiftande växtplatser är emellertid att vegetationen ar öppen, ofta sa öppen, att marken fläckvis ligger bar. Denna närvaro af öppen mark eller öppna vegetationer är den viktigaste or- saken till fjällväxternas förmåga att hålla sig kvar i barr- skogszonen. För resten kunna de uppträda på de mest våta och de mest torra platser, olika för olika arter. ! Den bekanta förekomsten af Salix herbacea i själfva Luleå stad vid Luleälfvens strand beror helt säkert på rent tillfällig spridning, exempel- vis med flottadt timmer. HEINTZE, VÄXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÖ AMT. 41 Alla egentliga högfjällsväxter äro ljusväxter och tillhöra högsta (vanligen enda) skiktet. Flertalet, särskildt rosett- växterna, äro typiska barmarksväxter. Andra täla väl sido- tryck, men endast af kommensaler af samma höjd, i hvarje fall ej ófverskuggning af högväxtare arter. Mer subalpina, bredbladiga örter, såsom Viola biflora, Oxyria digyna etc., kunna dock förekomma pa beskuggade växtplatser saval ofvan som nedan om barrskogsgransen. Endast pa mark af alldeles särskild beskaffenhet forma de mest lagvuxna, högalpina arterna, exempelvis Sagina ni- valis, Catabrosa algida, Drabaarter o. s. v., halla sig kvar äfven uppe i de egentliga högfjällen: öfversilade marker i närheten af snödrifvorna, ytterst vindöppna lokaler, lätt- vittrande skifferbranter, klippspringor, vissa slags snöläge- mark etc. Pa alla andra ställen tränga fjällhedens och fjäll- myrarnas vegetationer in och bemäkta sig växtplatserna. I inledningen till »Christiania omegns phanerogamer og bregner» har A. Bryrr (5) utförligt diskuterat vegetationens beroende af underlagets beskaffenhet. Af särskildt intresse för föreliggande undersökning ar BLYTTS uttalande om de lättvittrande skiffrarnas inverkan pa vegetationens samman- sättning. — »Paa Fjeldreiser i Valders, Sogn och Lom har jeg saaledes overalt paa de lose og let forvitrende Lerglim- merskifere fundet en szrdeles rig og afvexlende Flora, medens Vegetationen paa den vanskelig forvitrende Gneis, altid er meget ensformig, og det endskjont disse Bergarter i chemisk Henseende ere meget lige.» Redan långt förut hade emellertid FRISTEDT (10) under sin resa i Torne Lappmark fäst uppmärksamheten vid samma förhållande. — »Det var i synnerhet berget Kurravaara, som ådrog sig vår uppmärksamhet. Hela berget består nästan uteslutande af skiffer, och denna bergart tyckes nästan hafva det inflytande, att egentliga fjällväxter kunna trifvas i lägre trakter. Ty äfven när vi i själfva fjällen träffade högre fjällväxter, såsom Campanula uniflora, Potentilla nivea, pa de nedre delarna af bergen, voro de vanligen placerade på ett skifferlager. » Pa myrmark kring foten af Kurravaara anträffade FRi- STEDT utom de vanliga myrväxterna: Saussurea alpina. Habenaria viridis. Epilobium davuricum. Carex capillaris. Salix reticulata. Selaginella selaginoides. 42 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 1l. Pa de nedre af tall- och björkskog »beskuggade» slutt- ningarna af berget funnos: Erigeron elongatus. Salix myrsinites. Bartsia alpina. » reticulata. Pedicularis lapponica. Luzula parviflora. Phaca frigida. Carex rupestris. Andromeda tetragona. Cystopteris montana. Pyrola uniflora. Woodsia hyperborea.* Salix hastata. Nagot högre upp i branterna växte tillsammans med Solidago Virgaurea, Linnea borealis o. s. v.: Antennaria alpina. Saxifraga cespitosa. Pinguicula alpina. » cernua. Saxifraga nivalis. Carex atrata. »Bergets hógre delar voro utan trad, om man undantager en och annan tall, som hade dåligt fäste pa den af Hmpetrum och andra allmänna växter täckta toppen.» Denna upp- och nedvända placering af vüxtarterna à Kurravaara kan naturligtvis i ingen màn förklaras såsom härrörande af klimatiska faktorer, utan beror af rent lokala orsaker. Toppen af berget är täckt af morängrus, i bran- terna ga skiffrarna i dagen. Fran branternas glaciala kolonier stiger en och annan fjällväxt ned pa myren nedanför ber- gets fot. Liksom fjällväxter uppträda pa hafskusten, kunna äfven hafsstrandsväxter forekomma i fjälltrakterna. I Skibotten- dalen finnes sålunda Armeria elongata v. sibirica pa sydsidan af Reppovarre upp till 670 m. 6. h. (enl. Norman). Ett annat belysande exempel hämta vi fran närliggande delar af Torne Lappmark. Sistlidne sommar (1907) gjorde förf. vid Kumma- vuopio det oväntade fyndet af Elymus arenarius. Strand- rägen växte här ymnigt pa öppna, ej skogbevuxna, ställen i strandterrasserna på sydsidan af Kummajoki strax sydväst om fjällstugan. Växtplatserna, som hade karaktär af små lokala flygsandsfält, lågo c. 510 m. 6. h. Afständet till när- maste hafskust bortät 7 mil. * Man lägge märke till det egendomliga sammanträffandet af sädana arter som Andromeda tetragona och Pyrola wniflora. Pa lättvittrande, öfversilade bergarter hindras vanligen uppkomsten af stabila vegetationer ; pa de öppna växtplatserna ar därför den direkta konkurrensen delvis undertryckt. Fjällväxter och läglandsväxter kunna därför fredligt växa sida vid sida. HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÖ AMT. 43 Elymus arenarius har otvifvelaktigt invandrat hit fran norska kusten och troligen uppför Storfjordselven, Kolttas- jaure etc. Denna invandring har nog ägt rum ganska tidigt, innan älf- och sjöstränderna hunnit mer fullständigt täckas af en sammanhängande vegetation. »Reliktlokalen» vid Kum- mavuopio erbjuder strandragen samma jordmån som hafs- kusten — öppna sandfält. Pa skyddade ställen, särskildt a kalk och lättvittrande skiffrar, stiga en del läglandsväxter »förvänande» högt upp i fjälltrakterna, ej sällan upp i alpina zonen; litteraturen ofver- flödar af exempel härpå. Vi hänvisa närmast till BrvTTS och NORMANS floror. Hafsstrandsväxter i fjällen, fjällväxter på hafsstranden, låglandsväxter i fjällen, fjällväxter i lägre trakter, allt visar, att vi härvidlag ha att göra med rent lokala orsaker, inga allmänna, klimatiska. Klimatets inverkan visar sig däremot i den vanliga placeringen af fjäll- och låglandsväxter — vid kusten såväl som längre in i landet. I arktiska Norge gynnas alltså fjällväxternas uppträ- dande nedom de egentliga fjälltrakterna af följande faktorer. Spridning. Närvaron af höga, branta fjäll med fjäll- vegetationer å toppar och branter, från hvilka massor af frön lätt spridas med vinden till de nedanför liggande, trånga dalarna. Vidare mängden af smärre fjällbäckar med starkt fall, hvilka, framförallt vid snösmältningen, nedföra frön och vegetativa delar, till stor del infrusna i isstycken. På grund af fjällens närhet kunna äfven husdjuren — nötkreatur, hästar, får och getter — medverka till alpina arters nedforslande i dalarna. Möjlighet att existera på växtplatser nedom fjällen. Fjäll- växternas förmåga att i arktiska Norge hålla sig kvar i lägre trakter någon längre tid är i allmänhet ej stor. I första hand beror den på närvaron af öppen mark och öppna vegetationer,! hvilket återigen härrör af sådana faktorer som förekomsten af lättvittrande bergarter (skiffrar), fjäll- bäckarnas öfversvämningar, starka vindar och däraf följande ! Fjällväxternas utbredning gynnas därför genom kulturen, som ofta bereder dem dylika växtplatser ; märk fjällväxternas likhet med ruderat- växter äfven däri, att båda gruppernas arter vanligen äga utmärkta frö- spridningsmedel. 44 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 1l. glesa vegetationer à mer vindexponerade lokaler (mest ute vid sjalfva kusten) o. s. v.! Däremot synas inga allmänna, klimatiska faktorer pa nàgot sátt befodra fjällväxternas uppträdande nere i barr- skogszonen. De alpina arterna spela en ytterst obetydlig roll i laglandsvegetationernas sammansattning, och det krafves ofta noggranna undersökningar för att pävisa deras närvaro. Norges insulära klimat höjer nordgränsen för en mängd läg- landsväxter af mer sydligt ursprung. Nagra växtarters invandring till arktiska Norge. Pinus silvestris v. lapponica. Om man pa kartan inlägger alla kända fyndorter for tall i arktiska Norge, framgar syn- nerligen tydligt, att tallen är inskränkt till fjordarnas innersta delar och därifrån ett stycke uppåt älfdalarna mot riksgrän- sen. Härtill komma ganska fa lokaler pa ostsidan af en del öar jämte ett par långt skilda områden i inre Finmarken. Gemensamt för hela utbredningen är, att tallen öfverallt uppträder på smärre, strängt isolerade fläckar, skilda genom höga fjällplatåer. »Enklast» vore nu att tolka detta förhållande på så sätt, att tallen invandrat till Nord-Norge under perioder med var- mare klimat än nu, och att det ursprungligen sammanhän- gande utbredningsfältet sprängts sönder genom en senare. inträffande klimatförsämring. Åtskilliga omständigheter göra dock en sådan tolkning föga trolig. Dels har nämligen tallens invandring ägt rum långt före de tidrymder, under hvilka ett varmare klimat antages hafva varit rådande i Skandina- vien, dels hafva de stormiga uddarna och yttre delarna af landtungorna mellan fjordarna säkerligen aldrig kunnat hysa tallskogar. Efter allt att döma synes tallens spridning längs kusten försiggått på så sätt, att vingfrukterna transporterats från fjord till .fjord medels hafsströmmarna.? Men därjämte har en invandring kommit till stånd från Finland och Sverige genom pass 1 fjällkedjan. Så sluta sig tallförekomsterna kring ' Om fjällväxter pa snölägemark à ringa höjd öfver hafvet se Nor- MAN (35 p. 24—25; p. 26, 14. Ringvaseen; p. 27, 24. Gamviknesset). * Jfr arbeten af GUNNAR ANDERSSON, BLYTT, SERNANDER m. fl. * Jfr SERNANDER (43 p. 192 och 411—412). HEINTZE, VÄXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÖ AMT. 45 Kautokeino, Karasjok och Syd-Varanger nara till motsvarande tallomraden i Enare Lappmark. Och längre västerut, i Tromsö amt, tyckes tallen åtminstone pa tvenne punkter österifrån nått fram till kusten: uppför Muonio älf till Skibotten- och Signaldalarna och efter Torne älf till Malselvdistriktet. I Skibottendalen upphör tallen vid Didno jokk, närmare 3 !/2 mil från fjorden, och stiger vid Helligskoven till 352 m. ö. h. Längs Muonio (Köngämä) älf går tallgränsen vid ne- dersta ändan af Kellottijärvi något öfver 2 mil ofvan Kare- -suando och c. 425 m. ö. h. Afstandet mellan: Kellottijärvi, och Didno jokk c. 14 mil. En mil norr om barrskogsgränsen finnes dock en mindre tallskog i Vuokaisenjokis älfdal (nu- mera endast ett 50-tal träd). Och genom undersökningar af småsjöar och myrar har förf. lyckats påvisa, att tallen en gång förekommit åtminstone upp till Kielijärvi c. 12 mil norr om Karesuando kyrkoby och 460 m. 6. h. Ett intressant fynd gjordes äfven vid den !/s mil söder om Kielijärvi be- lagna sjön Arpojärvi. Genom sjöns sänkning hade har ett par hundra tallstammar blottats — 6 à 7 m. långa och 1 à 1 !/ dm. i diameter. Arpojärvis höjd öfver hafvet fore sank- ningen 509 m., numera c. 500 m. Afstandet mellan Kielijarvi och Didno jokk ar endast 4 mil. Kilpisjärvi ligger 475,9 m. 6. h.: bortät 25 m. lagre an Arpojarvi. Det forefaller därför mycket antagligt, att tallen en gang forefunnits pa skyddade lokaler vid Kilpisjärvi. Nyligen har en finsk geolog, V. TANNER (46), konstaterat, att Kilpisjärvi som isdämd sjö haft sitt utlopp öfver Siilas- järvi till Galggo Jaure och Skibotten Elven. Längs denna gamla afloppsränna fortsätter björken som ett visserligen smalt, men ingenstädes afbrutet band öfver vattendelaren. Passhöjden här 530 m.; mellan Kilpisjärvi och Kolttajarvi 30 m. lägre. Sistnämnda sjö sänder sitt vatten bade öfver , Kilpisjärvi och Muonio-Torneälfvar till Bottenhafvet och ge- nom Storfjordselven till Lyngenfjorden. I Signaldalen på båda sidor om Storfjordselven finnes tall till mer än 2 mil från fjorden — till Vassdalen. Afståndet härifrån till Kieli- järvi i Torne Lappmark 4!» à 5 mil. Från NORMANS »Norges arktiske flora» (36 p. 1028) låna vi följande uppgifter om tallförekomster i de inre delarna af Malselvdistriktet: Frihedslien, 254 m. o. h. en stamme 50 cm. tyk, pa fjeldet 353 m. o. h. overste furu; ovenfor Ovre Divifos- sen 268 m. o. h. skov, op til 395 m. o. h.; mellem Frihedslien 46 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 1. og Anavaselven 432 m. o. h. tykke furuer, de fleste uddode; straks nedenfor Anavaselvens inmunding 339 m. o. h. pa af flommen oversvommet flade enkeltvis. Indset enkelte trer, op til 342 m. o. h., gardens huse byggedes af tommer vokset pa stedet. Midt emot dessa omraden pa svenska sidan växer tallen pa manga ställen, dock numera endast i ringa mängd. Dess utbredning minskas här, som pa sa manga andra ställen i närheten af barrskogsgränsen, genom oförständig afverkning af nybyggarna. Pa västra sidan af Josto- och Niskajarvi förekommer tallen ganska sparsamt; på landtungan mellan: Niskajärvi och innersta Laimolahti finnes en liten talldunge, som 1904 utgjordes af ett dussin rak- och välvuxna träd. Öster och nordost om Kattovuoma gar tallen på en punkt i några få exemplar öfver Raggiseno, på grusmark ned mot älfven. Yli Kuokolas södra och västra sluttningar hysa en- dast enstaka tallar, men söder härom vidtager starkt björk- blandad tallskog eller rättare björkskog med spridda tallar. På norra sidan om Laimolahti i björkskog nedanför Ripainen anträffade ZETTERSTEDT (50) och efter honom HÄGERSTRÖM (10) »ett halft tjog högst förkrympta, gamla, ej öfver 3 mans- längder höga tallar», hvilka numera äro nedhuggna af lap- parna. Strax nordost om Laimolahti, mellan sjön och berget Kaivaara, har förf. 1904 på ett par ställen sett ruttnande tallstammar om bortåt 8 meters längd och 11/2 dm. i dia- meter. Dessa stammar representera de nordligaste kända fynden af tall invid Torne träsk. Lapparna berättade dock, att »lidt furu» skulle finnas uppefter Raggiseno nära Vuosko- jokis inflöde i densamma. På båda sidor om berget Kaivaara fortsätta vidsträckta och välvuxna björkskogar öfver vattendelaren och samman- hänga med skogarna kring Lejna Vand (Lönnes Jaure) och Alte Vand. Afståndet mellan tallförekomsten vid Anavaselvens inflöde i Divielven och de nordligaste fyndorterna för tall invid Torne träsk (Laimolahti) belöper sig till knappa 4 mil. Lägsta passhöjd c. 510 m. Mellan Frihedslien och Anavaselven går tallgränsen 432 m. ö. h., på Yli Kuokolas sluttningar 400 å 410 m. 6. h. Tallens invandring uppefter Torne och Muonio älfvar och deras källflöden öfver passen i närheten af Kilpisjärvi och Kaivaara till Skibotten-, Signal- och Målselvdalarna torde efter föreliggande utredning kunna anses, om ej bevisad, så HEINTZE, VÄXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÖ AMT. 47 dock i högsta grad sannolik. Att ocksa spridning i motsatt led ägt rum, visar fyndet af Elymus arenarius vid Kumma- vuopio — strax invid Kielijarvi. All tall i Torne Lappmark, Skibottendalen och Malselv- distriktet tillhör v. lapponica. LUNDSTRÖM (31) antager, att denna form ursprungligen invandrat till Skandinavien öfver Danmark, och att den vanliga formen, »hufvudarten» Pinus silvestris, »uppkommit ur den nordiska tallformen i den män klimatet blef mildare och torrare». Däremot häller samma forf. för troligt, att Picea exelsa och dess nordliga form, f. fennica, varit fullt utpräglade raser, innan de hunnit fram till Skandinavien, och att de bada granformerna invandrat till Sverige pa olika vägar: norr om Bottenhafvet samt öfver södra Finland och Aland. Enligt min asikt hafva de bada analoga högnordiska tall- och granformerna samma invandringshistoria bakom sig: bäda hafva norr om Bottniska viken trängt västerut. Tallen skulle säledes pa tvenne vägar natt fram till vart land, dock under nagot olika former. Detta antagande stödes bl. a. däraf, att samma förhällande gäller om atskilliga andra skandinaviska växtarter, exempelvis: Aster Tripolium och v. arcticus. Armeria elongata och v. sibirica. Polemonium coeruleum och *campanulatum.! Veronica serpyllifolia och v. borealis. Nymphea alba och *candida. Ranunculus auricomus och v. sibiricus. Batrachium paucistamineum och v. eradicatum. Chrysosplenium alternifolium och v. tetrandrum.! Stellaria crassifolia och v. paludosa. Oxytropis campestris och *sordida. Montia fontana och *lamprosperma. Carex leporina och (v. eller *) festiva. Varieteterna och underarterna röja alla genom sin ut- bredning eller förekomstsätt sitt östliga ursprung. Polemonium coeruleum *campanulatum. Fran Karesuando och Enontekis i Torne och Enare Lappmarker gà vintervágar ut till Skibottens marknadsplats. Vid Siilastoba eller ráttare ett par mil längre söderut ej långt fran Kilpiskoski mötas 1 Jfr HEINTZE (19). 48 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:o Il. bäda vägarna för att sedan förenade löpa fram till fjorden. Med foder, som marknadsfararna medföra ät sina dragare, inforas en mängd frön fran sydligare trakter, hvilka med hästgödseln spridas längs vintervägen eller utsäs vid natt- kvarteren, fjallstugorna vid Siilastoba och Helligskoven, lik- som i själfva Skibotten. En undersökning af ruderatfloran vid dessa fjällstugor lämnar därför goda hällpunkter for fast- ställande af, hvilka växtarter som pa detta sätt gjort sitt intag i Skibottendalen och i arktiska Norges mera trafikerade älfdalar öfver hufvud taget. Finska statens fjällstuga Silastoba! 1 km. norr om Yli Kilpisjärvi. Pa hästgödsel kring stugan och stallbyggnaden hade uppkommit en rik vegetation af diverse gras och örter. Dom.: ; Poa pratensis. + — rikl. inbl.: Achillea millefolium. Stellaria borealis f. caly- Solidago Virgaurea. cantha. \ Polemoniwum coeruleum*cam- Rumex acetosella. panulatum. » acetosa. Stellaria media. Festuca ovina. spars.—sälls.: Matricaria inodora. Saussurea alpina. Taraxacum officinale. Hieracium silvaticum sp. Galeopsis Tetrahit. Veronica longifolia. Pedicularis lapponica. Trientalis europea. Angelica officinalis f. nor- vegica. Ranunculus acris. Ranunculus repens. Capsella bursa pastoris. Thlaspi arvense. Draba hirta. Epilobium angustifolium. Cerastium vulgare *alpestre. Potentilla verna. Polygonum viviparum. Ara cespitosa. » flexuosa. Af dessa arter förekommer en stor del ej i den omgif- vande ursprungliga vegetationen: Poa pratensis. Achillea mallefoliwm. Stellaria media. Rumex acetosella. Matricaria inodora. Galeopsis Tetrahit. Veronica longifolia. Capsella bursa pastoris. Thlaspi arvense. (Draba hirta). ! Silastoba är i motsats till Helligskoven och fjällstugorna i Torne Lappmark obebodd. HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSO AMT. 49 Men äfven åtskilliga af de öfriga äro med säkerhet in- fórda med hästgödsel och foder: Polemonium coeruleum *cam- Cerastium vulgare *alpestre. panulatum. Potentilla verna. Festuca ovina. Aira cespitosa. Ranunculus acris. » flexuosa. » repens. Ranunculus repens vàxer sparsamt i videsnar 1 fjällstugans omedelbara närhet, tydligen helt nyligen vandrad dit fran »gardsplanen». Polemonium coeruleum *campanulatum fóre- kommer tillsammans med Ranunculus repens, men därjämte pa flera ställen mellan fjallstugan och Siilasjokis utflöde i Yli Kilpisjärvi, öfverallt i videsnar eller liknande vegetationer. I Skibottendalen sags P. *campanulatum (1907) pa flera ställen utmed vintervägen mellan Helligskoven och Lulle, alltid i en- staka eller nagra fa exemplar pa hvarje lokal. Dess fläckvisa förekomst och starkt luxurierande växtsätt äfvensom dess uppträdande pa de mest olikartade växtplatser (stundom i tallskog!) — dock aldrig pa längre afstand an högst 1 m. fran vägen — visar, att invandringen försiggatt under den allra senaste tiden. I videsnären mellan Siilastoba och i Kilpisjärvi ar växten fullkomligt »naturaliserad». Samma ar fórhállandet vid Hellig- skoven, dir NORMAN påträffade P. *campanulatum för 25 ar sedan (1882) sparsamt växande pa älfstranden. Vi finna sa- ledes P. *campanulatum vid Siilastoba och i Skibottendalen pa växtplatser af tvänne väsentligt skilda slag: 1. pa ruderat- platser, helt nyligen införd, 2. som medborgare i ursprungliga vegetationer, invandrad for längre tid tillbaka. Det ligger nara till hands att antaga, det växten i äldre och senare tid införts till arktiska Norge pa samma sätt: genom vägfarande finnar och deras dragdjur. En närmare granskning af utbredningen inom Sverige och Norge bestyrker detta antagande, men visar ocksa, att lapparna och deras renar i nagon man bidragit till utspridningen. Sverige. Haapakylä i Ofver-Tornea (GUSTAF HELLSING). Vid Muonio alf och dess tillflöden allt ifran Pajala i Norr- botten upp till Kilpisjarvi och Kuokimmuodka i Torne Lapp- mark. Väster härom ar P. *campanulatum endast känd fran mer spridda växtplatser. Vid Lainio älf och dess källor har förf. anträffat densamma vid Silkimuotka och Ofre Soppero, Arkiv für botanik. Band 7. N:o 11. 4 50 ARKIV FOR BOTANIK. BAND de N:o 1. Päkkijärvi, Korvijoki ock Jukkijoki. — I närheten af Torne träsk: nedanför Kaisepakte! (R. F. FRISTEDT); Abiskodalen vid Abiskojaure (M. SoNDÉN) och 1 närheten af Sjangeli (K. P. HÄGERSTRÖM). — Kalix och Kaitumälfvarnas källor: Signe- tjakko (N. A. Svensson) och Paltajokks utlopp i Paijeb Kaitumjaure (N. A. SVENSSON). Norge. Malselvdalen: »Et lidet stykke nedenfor Anavas- elvens indmunding i Divielven, meget sparsomt» (NORMAN 1883). — Skibottendalen: »Helligskoven pa elvebredden, spar- somt» (NORMAN 1882). — Reisendalen: flerstädes vid Reisen- - elvens källor. — Pa manga ställen i det inre af Finmarken vid eller i närketen af Alten- och Tanaälfvarnas källflöden. —' Vid eller i närheten af Staburs- och Lakseälfvarna. — Tanaelvs nedersta lopp och darifran till inre Varangerfjorden. Finland. Flerstädes i Enare Lappmark o. s. v. Fran Pajala förbi Karesuando, de svenska fjällstugorna och Kilpisjärvi följer P. *campanulatum vintervägen in i Ski- bottendalen. Pa vintervigen mellan Karesuando och Ofre Soppero ar växten anträffad vid Idivuoma. Fran Soppero gar en vinterväg förbi Lainio älfs källor till Malselvdistriktet. I närheten af denna vinterväg ligga lokalerna vid Päkkijärvi, Korvijoki och Jukkijoki äfvensom den c. 3 mil därifrån belägna växtplatsen vid Divielven.. ; Lokalerna nedanfór Kaisepakte och i Abiskodalen aro belagna pa »vagen» mellan Kurravaara och Sjangeli fore- trädesvis under 1700-talet bearbetade koppargrufvor. Langs denna »väg» forslades antagligen kopparmalmen ned till smalthyttan vid Volosjoki nära Kurravaara by. Till de båda enstaka vaxtplatserna vid Kalix och Kaitumälfvarnas källor har spridningen möjligen kommit till stand med renens till- hjalp. Den ena lokalen ligger i närheten af en fiskekata. Kring Reisen-, Alten- och Tanaälfvarnas öfre lopp och källflöden förekommer P. *campanulatum anda in till finska gränsen. Fran dessa områden är spridningen ned till kusten lätt verkställd. Af det anförda framgår, att P. *campanulatum företrädes- vis har finnarna att tacka för sin spridning, och detta icke blott inom Sveriges och Norges landamären, utan äfven till de båda länderna från Finland.? ' Troligen numera utgången: förgäfves eftersökt af förf. ^ Lokal spridning med tillhjälp af rinnande vatten och is kan dock äfven äga rum. Jfr NORMAN (38 p. 472). HEINTZE, VÄXTGEOGR. ANTECKN, FRAN TROMSÖ AMT. 5] Veronica longifolia. Denna vackra art utgör de nord- svenska finnbygdernas förnämsta karaktärsväxt och kan öfverallt lätt visas vara införd af finska nybyggare och kolenister. Vid Siilastoba växte Veronica longifolia pa hästgödsel kring fjällstugan och stallbyggnaden ganska sparsamt och ej blommande. Vidare anträffades nagra fa exemplar pa en liknande växtplats vid Helligskoven. I Lappland och Norr- botten förekommer Veronica longifolia pa manga ställen ut- med Rane, Kalix, Sangis, Torne, Lainio och Muonio älfvar. Följer Torne älf upp till Wittangi, Jukkasjärvi och Kurra- vaara. Afven anträffad vid Svappavaara och tvä mil norr om Wittangi vid Sappisadsi skjutsstation. Pa sistnämnda stalle förefanns växten endast i fa exemplar i en härdvall tillsammans med bland annat Carex festiva, tydligen helt nyligen infórd.! Utmed Lainioälfven sedd vid Silkimuotka och Öfre Soppero. Flerstädes pa slätterängar, »bücküngar», mellan Soppero och Karesuando. Efter Muonio (Köngämä) älf nar växten sin nordgräns i Sverige vid Saarikoski fjäll- stuga. Afstandet härifrån till Siilastoba c. 5 mil. I norska Finmarken är Veronica longifolia anträffad fler- städes i de inre delarna och därifrän efter älfvarna ut till kusten. Öfverallt vid eller i närheten af kyrkobyar, gärdar eller fjällstugor. Rubus aretieus. AÄkerbäret anträffades ej vid Siilastoba, ej heller vid Helligskoven; växte däremot ute vid Skibotten i en hardvall, dock endast pa en mindre, skarpt begränsad flack. I Torne och Enare Lappmarker nar växten upp till Ala (nedre) Kilpisjárvi, làngre upp pà den Ostra, finska, sidan an pa den svenska. I Torne Lappmark ar den spridd i de östra delarna, men blir sparsammare västerut och är endast kand fran ett par stallen vid Torne trask. Redan NORMAN (37 p. 232—233) anmärker, att Rubus arcticus 1 arktiska Norge saknar större, kontinuerligt utbred- ningsfalt, utan uppträder pa inbördes mer eller mindre skilda, mycket länga och smala strimmor längs de stora vattendra- gen, dock endast längs sadana älfvar, dir vattendelaren vid riksgränsen ligger tämligen lägt och i hvarje fall nedom träd- gränsen. NORMAN antager (37 p. 235), att äkerbärets ut- ' Se närmare under Carex festiva. 52 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. No 1l. spridning »vasentlig skyldes elvestrommen», men nämner ingenting om, hur växten kunnat tränga fram öfver vatten- delaren. GUNNAR ANDERSSON omtalar (2 p. 67), att Rubus arcticus utbredt sig mot väster »in i Lapplands skogstrakter i synnerhet till sådana ställen, där lappar vistas, och i Norge pa samma vägar som granen till de nordanfjällska delarna af landet», och, »att dess spridning synes, utaf skilda upp- gifter att döma, ofta sta i ett ganska nära, om ock indirekt, samband med människans uppträdande». Till Skibotten är Rubus arcticus helt nyligen införd, sanno- likt på samma sätt som Polemonium *campanulatum och Veronica longifolia, d. v. s. med hästfoder. På liknande sätt har väl växten ursprungligen utbredt sig i finnbygderna. Utom dessa — i Lappmarkerna — följer den i det stora hela lappflyttningsvägarna. I södra Norge, där åkerbäret är mycket sällsynt, sammanfaller dess sydvästgräns med lapparnas — Hardangervidden.! Allt som allt synes växtens uppträdande i Sverige och Norge ursprungligen och till väsentlig del bero af lappar och finnar. Carex festiva. En annan växt, som synbarligen har lappar och finnar att tacka för sin spridning till — eller åt- minstone inom — Skandinavien, är Carex festiva. Utbredning i Norge. Ranen 30—60 m. 6. h. (ARNELL). — Malselvdistriktet: Nedre-Bygden, Marknesdalen på Svend- borgs jorder och upp till c. 370 m. (NYHuvus); Kirkesdalen, Pavemoen vid Elvevoldseteren 300—-400 m. 6. h. (NYHUUS); Ovre-Bygden, nedanfor Hattevarre pa Nordgardseteren i Tamokdalen (NyHuvs). — Bardo: Skoelvdalen mellan Fosmo- seteren och Bassevagge samt nedanför foten af Hjerttinden 501 m. 6. h. (NORMAN); mellan Stromsmoen och Lifjeldet (NORMAN). — Altevand: stranden under Kistefjeldet och nedanför Rokomborre (NvnHvvus). — Tromsdalen: Tromsdals- tinden (M. N. Bryrr); Floifjeldet (NYHUUS). Utbredning i Sverige. Torne—Ume Lappmarker samt Norrbotten (Hartman: Skandinaviens flora ed. XI). Norr och Oster om Kalix och Kaitum älfvar ar vaxten känd frau spridda lokaler. Norrbotten: Muonionalusta (SELIM BIRGER); efter landsvagen mellan Junosuando och Lovikka gästgifvare- gard (HUGO SAMZELIUS); ytterligt allmän pa ängar och vid ! Jfr WIKLUND (48) HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÖ AMT. 53 vägkanter i Kengis och Pajala (SEeLım BIRGER); Sattajarvi (BrunDIN); Kuusijärvi i Öfver Torneå socken (BRUNDIN). — Torne Lappmark: Härdvallar och vägkanter vid Wittangi; härdvall vid Sappisadsi; sällsynt pa vägen mellan Wittangi och Svappavaara; härdvallar vid Svappavaara; härdvallar vid Jukkasjärvi, bade i byn och vid gardarna söder om sjön; Luossavaaras sluttningar (M. SonDEN); hardvallar vid Kurra- vaara (R. F. Fristeptr och M. SoxpEn); Nakerijärvis sand- stränder (K. P. HÄGERSTRÖM); mellan fjället »Kolkok» (Kuol- kotjakko?) och Rautasjärvi pa sandkullar (K. P. HÄGER- STRÖM). — Lule Lappmark: Pa backarna kring Killingi (N. A. Svensson); flerstädes vid Kaitumjokk ända upp till norska eränsen (N. A. SVENSSON). Fran Pajala och Kengis följer Carex festiva landsvägen till Wittangi och Svappavaara. Efter den nya vägen fran Wittangi till Soppero har váxten ej trangt fram längre an till första skjutsstationen, Sappisadsi (Hvilan), där den ännu är mycket sparsam. Nordväst om Svappavaara är Carex festiva kind fran Kiruna, Jukkasjärvi och Kurravaara; vidare vid Nakerijärvi och därifrån pa sandkullar upp mot Rautas- järvilapparnas sommarvisten. Strax inom norska gränsen och norrut fran Kattovuoma vaxer Carex festiva invid Alte Vand och därifrån längs älfvarna och lappflyttningsvagarna ut till hafvet, pa ett par ställen nägot utom fjordbottnen. Carex festiva ar liksom leporina, af hvilka den rättast bör anses som varietet eller underart, en laglandsvaxt, som dock kan stiga upp i alpina zonen. Vid Sappisadsi skjutsstation fórekom Carex festiva mycket sparsamt i en »gammal», starkt gödslad timotejvall tillsam- mans med en del kulturväxter och ruderater, sasom: Achillea millefoliwm. Carum Carvi. Chrysanthemum Leucanthe- Trifolium pratense. mum. > repens. M yosotis arvensis. Rumex domesticus. Veronica longifolia. Phleum pratense m. fl. Euphrasia tenuis. Utan tvifvel införd med hästgödsal. Artens förekomst utmed landsvägarna tyder äfvenledes på spridning med häst- gödsel. Ofvan barrskogsgränsen synes spridningen till väsent- lig del ha verkställts af renen, och med tillhjälp af detta djur har växten troligen nått fram till sina norska växtplatser. 54 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O ll. Geranium bohemicum. Alla de ofvan omtalta vaxtarterna ha införts eller erhällit vidstracktare utbredning genom finska nybyggare och kolonister, som invandrat till Sverige norr om Bottniska viken. Men äfven längre sóderut, till södra Norrland och närliggande delar af Svealand, ha finska »emi- sranter» natt fram till vart land. Dessa senare torde bidra- git till utbredandet af Rubus arcticus, men ha ocksa medfört atskilliga »ogräs» af mera sydligt ursprung. I detta samman- hang skall endast nämnas svedjenafvan, Geranium bohe- micum. Svedjenäfvan företer en del högst märkliga biologiska egendomligheter, hvilka närmare studerats af E. ALMQUIST (1) och T. HEDLUND (18). Efter dessa båda författare citeras följande. — »Enligt ALMQUIST försvinner Geranium bohemicum från en plats, då marken är utsugen och ej längre är naken. -— — Något enda frö gror samma sommar det utkastats eller den följande. De allra flesta bli liggande utan lifstecken. — — Då marken täckts med tjockt sammanhängande vaxt- täcke, träffar man väl nästan aldrig en grodd! Huru många år fröna kunna ligga utan att förlora grobarheten, är ej ännu kändt, men väl bekant är, att på en afbränd plats G. bohe- micum kan uppträda i stor ymnighet samma år, afbränningen skett. Att upphettning af fröna underlättar deras groning, har också ALMQUIST visat. Detsamma framgår äfven af några experiment, för hvilka jag här i korthet skall redo- göra.» ! Svedjenäfvan äger en vidsträckt utbredning i de östra och sydligare delarna af Europa: mellersta och södra Ryss- land, Osterrike—Ungarn o. s. v. Längre västerut blir den sällsyntare. Från Böhmen och Tyskland angifves den af GARCKE (11) endast från följande växtplatser: »Wälder, Hei- den, sehr selten und oft unbeständig. Nur in Böhmen am Stadtgut bei Karlsbad, in der Socs bei Satteles, bei Franzens- bad und früher auf dem Berge Bösig. Oberlausitz in der titschener Heide bei Trünke» — Saknas i Danmark. — Sverige, enligt HARTMAN (14): »Svedjel. r. Smal. östra del., samt Asheda och Stödsboda i Kronob. län. Og. Södml. st. Malms sn etc. Stockh. omkring sjön Drefviken m. fl. st. Uppl. Uppsala; Löf- sta bruk; Tibble sn etc. Gestr. Gefle, nära Olsbacka. Helsl. Hem- stanäs i Skog sn; Rengsjö sn, Nordanhöhle. Medelp. Sättna sn. ' HEDLUND (18 p. 36—37). T] m HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÖ AMT. 55 Angml. Dal. Larsbo bruk. Vestml. Ner. Varml. Dalsl. Ed och Steneby snr». — Norge, enligt Bryrr (6): »Braater i skovene sj. i de sydostlige lavere egne fra Bamle op til Hede- marken». — Finland, endast i sydligare landskapen. Sasom framgar af utbredningen, har G. bohemicum in- vandrat till Sverige österifrån öfver södra Finland. Detta i förening med växtens uppträdande som ettårigt ogräs på svedjeland och därmed sammanhängande biologiska egen- domligheter gör det i hög grad sannolikt, att den införts till vårt land med utsädesräg, som de finska »emigranterna» under senare delen af 1500- och förra delen af 1600-talet medförde.! Dessa finska kolonister tyckes kraftigt ha bidragit till rågodlingens utbredning 1 Sverige. — »I Skandinavien inför- des rågen antagligen af de söderifrån kommande gotherna, men under hela medeltiden odlades den i långt mindre grad än kornet. Annu i medlet af 1400-talet betecknades ragen, liksom äfven hvetet, såsom ett i Sverige nytt och ovanligt sädesslag, hvilket ej från början vuxit i landet. Och hundra år senare odlades den högst cbetydligt i norra Sverige».? — Först 1 och med uppträdandet af dessa svedjande finnar tyckes ragodlingen i Sverige tagit fart och därmed svedje- näfvan spridts äfven utom de egentliga finnbygderna. I våra dagar, då väl svedjebruk alldeles” upphört i vårt land, utgöra skogsbygdernas brandfält växtens enda tillflyktsorter. Förteckning öfver fanerogamer och kärlkryptogamer, anträffade i Skibottendalens tall- och björkskogszoner. Chrysanthemum Leucanthemum L., sälls. i kulturveg. vid Skibotten. Rud. Matricaria inodora L., t. allm. i kulturveg. — Skibotten, Lulle, Helligskoven och på vägen mellan dessa platser. Rud. Achillea millefolium L., allm. på samma lokaler som föreg. art. Rud. Gnaphalium supinum L., sálls. — Bäckstränder invid Helligskoven; mellan Helligskoven och Galggo Javre. Gnaphalium norvegicum Gunn., sälls. i lunddälder och på bäckstränder i trakten af Helligskoven. I! Se LÖNBORG (32). ? Cit. efter Errviwa (9). 56 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. Noll. Antennaria dioica (L.) Gertn., t. allm. i kulturveg., pa stränder och i fuktigare bjérkskog 1 hela dalen. ——, f. hyperborea G. Don., t. allm. pa torrare ställen. — Skibotten, Helligskoven och Galggo Javre. Oftast steril. Antennaria alpina (L.) R. Br. 9, sálls. — Bäckstrand invid Skibotten 5 m. 6. h.; Rassavarres sluttningar ned mot Helligskoven c. 400 m. 6. h. Erigeron elongatus (Ledeb.) sálls. — Vintervägen invid Lulle; Marradalen och Rassavarre 377 m. 6. h. (NORMAN). Erigeron neglectus Kern., sills. — Pa vintervägen invid Lulle tillsammans med föreg. art (öfvergängsform till f. leuco- cephalus Fr.); Helligskoven (NORMAN). Solidago Virgaurea L., allm. i hela dalen. Förekommer i de mest skilda vegetationer, stundom äfven i torrare myr. Petasites frigida (L.) Fr., m. allm. — Stränder, videsnär och myrkanter fran Lulle till finska gränsen. Saussurea alpina (L.) DC., t. allm. i videsnär, lunddalder och hardvallar. Cirsium heterophyllum (L.) All., m. allm. — Lunddalder från Lulle till ofvan Doggi jokk; videsnar vid Helligskoven. Mulgedium alpinum (L.) Less., sills. — Lunddald i nar- heten af Doggi jokk; Raelven 317 m. 6. h. och Rassavarre 431 m. 6. h. (NORMAN). Crepis tectorum L., sills. 1 kornakrar och pa torftak vid Skibotten. Rud. Hieracium. — Hieracia af silvaticum- och murorumtyp an- träffades flerstädes i dalen. Hieracium alpinum L., m. allm. — Kulturveg. vid Ski- botten; bäckstränder vid Doggi jokk, Helligskoven och Galggo Javre. Oppen grusmark nara Skibotten Elvens utlopp. Taraxacum officinale (Web.) Wigg., t. allm. — Lund- dälder, videsnar, stränder och kulturveg. Leontodon autumnalis L., — Hafsstranden vid Skibotten; t. allm. i kulturveg. och pa stränder upp till Lulle. Valeriana officinalis L. v. sambucifolia (Mik. fil.), m. allm. i Junddälder fran Skibotten till Didno jokk. Vanligen rotblad; endast vid Lulle med blommor. Galium palustre L. — Endast anträffad vid Skibotten. Förekom här vid en liten bäck tillsammans med Eprlobium palustre, Montia *lamprosperma, Triglochin palustre och Carex canescens. 4 m. 6. h. HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÖ AMT. 57 Galium uliginosium L., t. allm. — Sparsamt pa bäck- strinder upp till Didno jokk. Helligskoven 350 m. 6. h. Linnea borealis L., t. allm. i tall- och björkskogar. Campanula rotundifolia L., t. allm. — Hafsstranden vid Skibotten; härdvallar, lunddälder och klippveg. upp till Didno jokk. Myosotis silvatica Hoffm. v. alpestris (Schm.), t. allm. ı lunddälder och videsnar fran Lulle till Didno jokk. Stenhammaria maritima (L.) Rchb. — Hafsstranden vid Skibotten. Galeopsis Tetrahit L., t. allm. i kulturveg. — Skibotten och Lulle. Rud. Galeopsis versicolor Curt., sills. i kulturveg. vid Ski- botten. Rud. Polemonium coeruleum L. *campanulatum Th. Fr., sälls. — Pä flera ställen invid vägen mellan Lulle och Helligskoven, alltid i enstaka exemplar. Rud.; sparsamt pa älfstranden vid Helligskoven (NORMAN). Diapensa lapponica L., m. allm. — Björkhedar och óppna grusmarker fran Helligskoven till Galggo Javre. Gentiana serrata Gunn. sälls. — Vid Skibotten Elvens utlopp, spars. Gentiana involucrata Rottb., sills. — Härdvallar vid Skibotten och Lulle, spars. Gentiana nivalis L., m. allm. — Klippveg. fran Lulle till Didno jokk; hardvallar vid Skibotten och Lulle. Gentiana tenella Rottb., sälls. — Hardvallar vid Skibotten och Lulle, spars. Menyanthes trifoliata L., t. allm. — Strander och myrar. Veronica longifolia L., sälls. — Helligskoven, ett par enstaka ej blommande individ invid fjällstugan. Rud. Veronica scutellata L., sálls. — Pa stranden af Skibotten Elven nara utloppet; bade hufvudformen och f. villosa Schum. Veronica alpina L., m. allm. — Bäckstränder mellan Lulle och finska gränsen. Bartsia alpina L., t. allm. i Junddälder, videsnar o. s. v. i hela dalen. Euphrasia latifolia Pursh, m. allm. — Flerstádes i lunddälder upp til Galggo Javre; hardvallar vid Skibotten och Lulle. ; ——, f. eglandulosa Wettst. — Lulle tillsammans med hufvudformen. 58 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 ll. Rhinanthus minor Ehrh. *groenlandicus (Ostenf.), m. allm. — Hardvallar och kulturgränsens veg. upp till Lulle Rud. Sceptrum Carolinum (L.) Hn. salls. — Flerstädes pa öppna bäckstränder; alltid i enstaka eller fa individ. Pedicularis lapponica L. — Fran Doggi jokk till finska gränsen allman i myrar, försumpade björkskogar och pa strander. Stundom äfven pa torrare mark. Melampyrum pratense L., t. allm. i tall- och bjórkskogar: _ oftast spars. Melampyrum silvaticum L. — Som föreg. art, men säll- syntare; äfven 1 lunddalder. Pinguicula vulgaris L. — Allm. pa mer fuktiga lokaler i hela dalen. Pinguicula alpina L., sälls. — Klippveg. vid Helligskoven; öppet dike invid Lulle. Trientalis europea L., allm. i skogar, lunddälder och härdvallar; sällan 1 myrkanter. Glaux maritima L. — Hafsstranden vid Skibotten. Plantago maritima L. v. borealis (Lge). — Hafsstranden vid Skibotten. Cornus suecica L., allm. — Lunddälder och svagt för- sumpade tall- och björkskogar; stundom i rismyrar. Cerefolium silvestre (L.) Bess., sálls. — Lunddälder vid Skibotten och Lulle; dessutom rud. vid Skibotten. Angelica silvestris L. — Endast anträffad i hardvall vid Skibotten. Angelica officinalis (Hoffm.) f. norvegica (Rupr.), t. allm. i lunddalder och videsnar. Carum Carvi L, m. allm. — Kulturveg. vid Skibotten och Lulle. Rud. Ranunculus Flammula L. v. reptans (L.), sälls. pa bäck- stränder. — Skibotten; Helligskoven (NORMAN). Ranunculus acris L., allm. i lunddalder, härdvallar o. s. v. Ranunculus repens L., allm. i kulturveg. till Helligsko- ven. Rud. Caltha palustris L., t. allm. pa bäckstränder i hela dalen; stundom i myrar. Trollius europzus L., t. allm. i lunddälder och videsnar fran Lulle till Galggo Javre. HEINTZE, VAXTGEOGR. ANTECKN. FRAN TROMSÖ AMT. 59 Brassica campestris L., sills. i kulturveg. vid Skibotten. Rud. Erysimum hieracifolium L., sills. i lunddald invid Lulle. Cardamine pratensis L., m. allm. — Spars. pa strander upp till Galggo Javre. Endast sedd steril. Capsella bursa pastoris (L.) Medik., allm. i kulturveg. vid Skibotten, Lulle och Helligskoven. Rud. Thlaspi arvense L., m. allm. — Kulturveg. vid Skibotten och Helligskoven. Rud. Draba incana L., m. allm. — Hafsstranden vid Skibotten: hardvallar vid Skibotten, Lulle och Helligskoven. Geranium silvaticum L., t. allm. i lunddälder och vide- snar. Viola epipsila Ledeb. m. allm. i lunddälder och vide- snär, t. ex. flerstädes mellan Lulle och Doggi jokk. Viola palustris L. — Pa liknande lokaler som foreg. men sällsyntare; ej sedd fran de inre delarna af dalen. Viola canina (L. p. p.) *montana L., sálls. — Back strax bortom Doggi jokk. Viola biflora L., t. allm. i lunddälder och videsnar; all- männast làngre in i dalen. Parnassia palustris L., allm. — Stränder, myrar, videsnar. Drosera rotundifolia L., sálls. i myrar mellan Skibotten och Lulle. Drosera longifolia L., m. allm. i starrmyrar till Hellig- skoven. | Silene acaulis L., sälls. — Öppet dike invid Lulle. Melandrium silvestre (Schkuhr) Roehl., t. allm. i lund- dälder. Stellaria media (L) Cyrill., allm. på odlade ställen. Rud. Stellaria graminea L., t. allm. upp till Helligskoven; oftast i kulturveg. Stellaria longifolia Mühlenb., m. allm. i tallskogar och öppnare lunddälder kring Skibotten och Lulle. Stellaria borealis Bigel, t. allm. — Allmännast i kul- turveg. Stellaria borealis rent we 15 2 AUS 7 NEE. gite "1 vido do AF TP vd olathe vtt «NM H AMI nad EP Aree Ho ' 4 4 a7 * = 3 28 JA n " i La ' » i] a MNT CURL , eh FULL ER iva FIAT, ragt i Ve pe PH Kh KR fini hs ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:o 12. Hieracia vulgata Fr. fran Torne Lappmark. Af K. JOHANSSON. Med 5 taflor. Meddelad den 11 mars 1908 af V. Wittrock och J. ERIKSSON. Nedanstående Hieracium-studier grunda sig pa trenne besök inom den genom järnvägen lättast tillgängliga delen af Torne Lappmark. Under de tvä första, 1904 och 1905, vista- des jag hela tiden i Kiruna med undantag af enstaka ut- flykter i rekognosceringssyfte till Kalixfors, Abisko, Björk- liden och Kajsepakte. Under den därpå följande sommaren bodde jag först en vecka i Kiruna och sedan ett par veckor i Abisko nyuppförda turisthotell, hvarifran jag, tack vare den särdeles formanliga väderleken (tolf solskensdagar à rad), kunde göra rätt manga exkursioner dels pa Nuoljafjällets sluttningar, dels vid Björkliden: Att döma af min erfarenhet under dessa tre somrar kan man med storsta fordel begagna sig af en eller tva veckor i juli och ungefär tva veckor i augusti, under hvilken tid alla Hieraciumformerna anträffas blommande om ock i olika langt framskridet stadium. Längre västerut sker blomningen senare. Under ett besök vid Vassitjakko den 30 juli 1906 fann jag alla alpinwm-formerna i knoppstadium, och andra Hieracier syntes dar knappt till. De närmaste omgifningarna till Kirunas storartade an- läggningar, särskildt sluttningarna af Luossavara, äro rika pä Hieracier; i synnerhet florerar gruppen alpina. Björkliden Arkiv för botanik. Band 7. N:o 12. : 1 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 12. uppvisar stor rikedom pa Silvaticiformia, men jämförelsevis litet af förstnämnda grupp. Pa Nuoljas östra och södra slutt- ningar anträffas visserligen har och dar smärre bestand, ofta af blott en form pa hvarje ställe, men i det hela var en ex- kursion dár ej mycket gifvande. Hvad de öfriga besökta ställena beträffar, voro de nastan blottade pa allt hvad Hie- racium heter. Pa Kajsepaktes östra sluttning sag jag under en flyktig rekognoscering ingen Hieracium-vegetation. Ut- efter järnvägslinjen mellan Kiruna och Abisko finnas ju tal- rika björkbeständ mellan myrarna, men vegetationen i dem föreföll i allmänhet mycket torftig. Af andra botanister, som ströfvat omkring vid Abisko och längre västerut, kunde jag ej heller erhälla upplysningar om ställen, där en större indi- vidrikedom var iakttagen. Savidt man far sluta af forhallan- dena vid Nuoljafjället, skulle man ha basta utsikter att pa- träffa gifvande lokaler, om man följde de öster om vatten- delaren här och där framstickande silurbildningarna, där höjden öfver hafvet ej är alltför stor. Björkregionen var Hieraciernas tillhåll. Bland videna kunde enstaka grupper ocksa patraffas, men darofvan lonade det knappt mödan att göra exkursioner. Ofvan anförda orters Hieracium-flora är af ganska egen- domlig och ensidig beskaffenhet. Af gruppen Piloselloidea syntes ej ett spar. Likasa synas Dovrensia, Prenanthoidea och Foliosa alldeles saknas. Alpina voro tämligen rikt före- trädda, med ungefär lika manga former af Alpina genuina som af Nigrescentia, de senare i allmänhet utvecklade i rikt- ning mot Vulgata Fr. Hvad sistnämnda grupp beträffar, be- stod den nästan uteslutande af Silvaticiformia. Omkring ett 50-tal sädana befinner sig i mina samlingar, men blott en art af Vulgatiformia. Alla dessa kunna visserligen ej pa grund af knappt ma- terial bestämmas eller beskrifvas. Antalet nya former är i alla fall oväntadt stort. Botanister, som i dessa trakter sam- lat Hieracier, ha hufvudsakligen hällit sig till de i ögonen fallande och såsom tillhörande fjällfloran mer lockande alpi- num- och nigrescens-formerna, men förbisett de skenbart mer alldagliga Silvaticiformia. Nagra af DAHLSTEDTS och NORR- LINS arbeten, nästan de enda som beröra Lappmarkens Hie- raciumflora, stödja sig pa sa tillkomna samlingar och be- handla därför jämförelsevis fa former af sistnämnda grupp. K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 3 Det är ännu för tidigt att söka lämna en mer ingående redogörelse för Hieraciumflorans beskaffenhet. Sa mycket kan dock sägas redan nu, att blott ett mindre antal former är gemensamt för nordliga Lappmarken och våra sydliga fjäll- trakter. Desto mer uppmärksammar man därför sådana arter som cesitiflorum, morulum, pendulum och philanthrax, hvilka äro gamla bekanta fran mellersta och södra Sverige. Jag begagnar tillfället att uttrycka min tacksamhet till Professor C. A. M. LINDMAN, som välvilligt gifvit mig till- gång till riksmuseets samlingar, samt D:r H. DAHLSTEDT, som haft vänligheten genomse beskrifningarna till ett par af honom förut urskilda Hieracium-former. E A. B. A. B. ARKIV FOB BOTANIK. BAND 7. N:O 12. Silvaticiformia Dahlst. Ofversikt af silvaticiformia. I. Holk glandelharig utan enkla har. Holk grabrokig af hvitaktiga, tydliga, + breda luddränder. N:r 1-3. Holk tämligen jämnt gråaktig. N:r 4. (H. decurrentidens: holk föga grå.) . Holk med blott strödda stjärnhär eller delvis tätare luddig (ej helgrå eller tydligt brokig). a. Holk nedtill gråaktig af ludd, upptill föga stjärnhårig. Blad ej hjärt- Iia Ner bade b. Holk obetydligt och glest stjärnhårig. Bladbas hjärtlik, åtminstone hos yttre - blad. g. Holkfjäll spetsiga, + långa. N:r 8—10. 3. Holkfjäll n. jämnbreda, i spetsen trubbade eller plötsligt tillspetsade. Neri: (H. muoliense var. lancinatum: blad breda med vinklig omkrets, mycket groft och glest tandande.) IL Holk äfven enkelharig. Holk gräbrokig af tydliga, hvitaktiga luddründer. N:r 13. (H. crenosum var. betuletorum: de flesta blad hvasstandade.) Holk graaktig af ludd. a. Holk làng. N:r 14—10. b. Holk kort. N:r 17—18. . Holk ej gra, vanligen med spridda stjärnhär. a. Blad lànga och smala med langt afsmalnande bas, de mellersta un- gefür lansettlika. N:r 19, 20. b. Mellersta (och yttre) blad m. e. m. breda med hjärtlik eller trubbig bas (stundom kort afsmalnande). 74. Blad blågröna till ljust lökgröna. av. Yttre och mellersta blad hjartlika. N:r 21, 22. 35. Mellersta blad ej hjürtlika. N:r 23—25. . Blad gräsgröna eller mörkgröna till gulaktigt gröna. 77. Mellersta holkfjällen rent gröna till svartgröna, pa ryggen utan stjärnhär, i kanterna med glesa sádana. N:r 26, 27. Mellanfjällens rygg med glesa till stródda ‘stjarnhar. l. De flesta längfjällen trubbiga. N:r 28—30. 2. Längfjällen m. e. m. spetsiga. N:r 31—33. TO BB 2i . K. JQHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. > 1. H. nympheatum DaAHLST. n. H. macrosciadium Dahlst. Herb. Hier. Scand. XX: 78 (non N. & P.). "Tatl Ve. fig. 20: Caulis 35—60 em. altus virescens 1(—2)-folius, inferne sparsim pilosus, circa medium rare brevipilosus glandulis mi- nutis raris v. subsparsis obsitus leviter stellatus. superne den- sius stellatus sparsim v. fere densiuscule glandulosus. Folia viridia paulum lutescentia subtus subglaucescentia, fere efloc- cosa ceterum indumento sat denso instructa; rosularia 3 lata breviter petiolata, exteriora rotundato-ovata basi sat profunde et late cordata subintegerrima v. angulatim denticu- lata, intermedia late ovata (v. rotundato-elliptica) obtusa dentieulis v. dentibus parvis obtusis + angulatim denticulata basi dentibus binis obtusis majoribus deorsum vergentibus + profunde et ssepe oblique cordata, intima + ovata obtusa — subacuta + dentieulata basi rotundata — leviter cordata; caulinum breviter petiolatum ovatum — lanceolatum breviter aeutum dentibus angustis et acutis parvis dentatum v. den- ticulatum, basi rotundata v. oblique subhastata, apice inter- dum rare v. sparsim glandulosum, subtus + stellatum. Anthela paniculata + composita superiore parte vulgo um- bellata ramis sat longis—longissimis curvatis acladium vulgo 2—5 em. longum superantibus, haud raro ramo solitario ex axillo folii caulini orto aucta. Pedicelli graciles canotomentosi glandulis densiusculis — sat densis obtecti. Jnvolucra atrovi- ridia floccis conspicue variegata, 5—-6 mm. lata et 10,5—11,5 mm. longa, tubo conico-ovato basi subtruneata. Squamıe exteriores anguste lineares obtusule, superiores sublineares apice + membranaceo diluto v. interdum purpurascente ob- tusiuscule — + acute, interiores marginibus virescentes — fere albescentes, omnes glandulis densis sat brevibus — medio- eribus obtectz, in dorso sparsim — densiuscule stellate, in marginibus conspicue et late floccoso-limbatze, apice breviter comose. Calathium luteum c:a 30 mm. latum. Ligule apice fere glabre. Stylus fuscohispidulus. 5 I flera hänseenden är detta en skarpt utpräglad form. Bladen äro i början saftigt gröna, men snart gulnande; rosett- 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:Q 12. bladen ha rik härbeklädnad, men äro i det närmaste luddfria ; stjälkbladet är pä undersidan glest till tämligen rikligt stjärn- härigt. Till formen äro de ovanligt breda och tillika rätt kort skaftade. De yttre och mellersta rosettbladen äro nära nog cirkelrunda eller rundadt elliptiska med utprägladt hjärt- lik, ofta nagot sned bas, delvis bildad af ett par grofva, trubbiga tänder; de inre äro m. e. m. äggrunda med mer af- rundad bas, i allmänhet trubbiga. Tandningen är grund, ofta bestaende utom vid stjälkbasen af sma uddar skilda ge- nom tämligen raka mellankanter. Stjalkbladet ar, da det sitter nedom stjälkens midt, skaftadt och ganska bredt, till och med bredt äggrundt:; oftast ar det dock föga utveckladt. Vippan ar yfvig af tämligen langa grenar, af hvilka de öfver- sta äro tätt närmade, starkt bágbójda, ofta tydligt flocklikt samlade, hvarvid akladiet plägar vara ganska långt, men det händer ej sällan, att ett kort korgskaft utgår strax under primärholken, så att akladiet förkortas till ett par millimeter. Långt nedom den flocklika delen sitter vanligen en längre af en brakté eller af stjälkbladet stödd gren. Holkarna äro af äggrundt konisk form, särskildt efter blomningen; de äro grå- brokiga i följd af ymnigt ludd, som är mest hopadt mot kan- terna, 1 öfrigt klädda af täta, medellånga och korta glandler. Långfjällen, som äro tämligen smala och nästan jämnbreda, hafva ljusare kanter, i synnerhet framträdande hos de inner- sta fjällen, hvilka till och med kunna vara helt hvitgröna; de flesta sluta i en hinnaktig, ljus eller stundom svagt pur- purfärgad, ej hvass spets. Bland de i samma trakt observerade Hieracie-formerna liknar denna mest H. albovittatum DAHLST., men skiljes lätt genom ligulernas brist på utvecklade cilier, frånvaron af enkla hår på holkarna, ofta flocklikt samlade vippgrenar samt ännu bredare och trubbigare blad. Från den sannolikt än mer närbesläktade H. Hjeltii Norru. skiljes den genom tätare håriga, bredare, mer vinkligt tandade, ej vågiga blad med mer tydligt och bredt hjärtlik bas, mer närmade korgskaft, något mindre holkar samt därigenom, att ligulerna blott ha spår af cilier medan H. Hjeltii har väl utvecklade sådana. Ofvanstående beskrifning är godkänd af H. DAHLSTEDT, hvilken först urskilt denna form. K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 7 Björkliden: i nedre björkregionen, skuggig och frisk ängsmark. Tämligen spars. — Dessutom känd fran Hjd! och Lule Lappmark. 2. H. crenosum n. Manley ties. 3: Caulis vulgo: 40—60 cm. altus + sordide virescens 1(—2)- folius, inferne parce — sparsim pilosus leviter stellatus, supra medium densius stellatus rare — sparsim v. sub anthela usque densiuscule glanduliferus. Folia saturate viridia sublutescentia sepe subnitescentia, subtus parum pallidiora, indumento vulgo mediocri instructa; exteriora rotundato-ovata — late ovata basi late cordata v. truncata subhastata, intermedia + late ovata sat obtusa basi + cordata — rotundata, interiora ovata — ovato-oblonga vulgo subacuta (— acuta) basi sat obtusa, omnes dentibus mammato-deltaeformibus obtusis — acutis bene disjunctis sat sequaliter dentata, interiora sspe prope basin magis argute et longe dentata; caulinum + ovate lanceolotum acutum argute dentatum infra medium vulgo dentibus longis subulatis + distantibus instructum. Anthela paniculata ampla sat humilis sepe composita ramis valde patentibus + curvatis acladium 1—3 cm. longum paulo superantibus, superioribus binis sepe valde approximatis quasi concretis v. a basi ramosis. Pedicelli + subtomentelli glandulis breviusculis nigris densis — erebris obtecti. Jnvolucra atroviridia paulum variegata 5—6,5 mm. lata et 11—12,5 mm. longa, tubo rhomboideo- ovato postea rhomboideo. basi breviter obconica. Squame subanguste—mediocres, exteriores angustz obtusule — acute, superiores lanceolato-lineares sat breviter acutz, omnes glan- dulis mediocribus nigris densis — crebris obtectz, marginibus stria angusta alba floccorum marginate v. apicem versus late limbatze, apice sat dense et longe comoss. Calathium luteum (— sublutesceus) 31—37 mm. latum radians. Ligule apice fere glabre. Stylus sordide lutescens. Merendels hogvaxt och till fárgen mórk. Bladen aro pa båda sidor mörkt och tämligen rent gröna, stundom dock " Provinsnamnen äro förkortade på samma sätt som i Lunds Botan. Förenings byteskatalog. 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. NO 12. med nägot gulaktig anstrykning. Till formen äro rosettbladen breda med hos de flesta bred, tvärhuggen, hjärtlik eller nagot spjutlik bas, hos de inre vanligen mer afrundad; endast de inre äro kort tillspetsade. Tandningen ar val markerad ge- nom jämnstora, m. e. m. trubbigt sagtandlika tänder samt ofta raka eller nagot uppstigande, hos hufvudformen alltid tydliga mellankanter. De innersta rosettbladen och stjalk- bladet ha särskildt vid basen nagra langa och skarpa, nästan raka tänder. Stjälkbladet ar jämförelsevis smalt, merendels mer eller mindre lansettlikt samt skarpspetsadt. Vippan är karakteristisk genom sina mörka, starkt ut- stående och bågböjda grenar, hvilka ofta parvis äro starkt närmade liksom hopväxta, eller från basen utsända en kraftig sidogren af andra ordningen. Inflorescensen blir härigenom oregelbunden och ofta mycket sammansatt. Holkarna äro i allmänhet klart mörkgröna med smala, nedtill mer eller min- dre afbrutna, mot fjällens spetsar vanligen bredare och hvit- aktiga luddränder; 1 öfrigt klädda af svarta, medellånga eller tämligen långa, ganska täta glandler (hos biformerna äfven insprängda längre eller kortare hår). I fjällens spetsar fram- träder tydligt en m. e. m. lång koma. MHolkpipen är till formen romboidiskt äggrund, slutligen med utprägladt rom- boidisk genomskärning. Holkfjällen äro något smala, lång- fjällen lansettlikt jämnbreda eller mer utprägladt jämnbreda, kort tillspetsade eller tydligt spetsiga, med den mörkgröna färgen klart framträdande utom i själfva kanterna, som dels äro luddiga, dels (hos de inre fjällen) mer lifligt och ljust gröna. Kalatierna äro medelstora och något radierande. Stiftet är 1 friskt tillstånd orent gult eller halfmörkt. Ehuru ganska växlande till sina karaktärer är hufvud- formen utan större svårighet igenkänd på de mörka, breda bladen med den hos de yttre ganska breda basen och den egendomliga tandningen, äfvensom på blomställningen, de mörka, något brokiga holkarna och de ej särdeles mörka stiften. Björkliden: flerstädes 1 björkregionen (måttl.); Nuolja- fjällets östra sluttning (spars.). Jämte den nu beskrifna hufvudformen uppträda emeller- tid en mängd i olika riktningar afvikande individ, bildande K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 9 formgrupper, som ära svåra -att begränsa. Först och främst träffas ofta individ, som i allt väsentligt likna hufvudformen, men på hvilkas holkar enstaka eller glesa, vanligen korta hår äro inströdda bland glandlerna. Mest anmärkningsvärd är följande i tät björkskog växande skuggform: var. betuletorum n. var. Tafl. I, fig. 2. A forma primaria differt: intermarginibus foliorum bre- vioribus + acclivibus, involucris longioribus, vulgo 13,5— 14,5 mm., squamis flores virgineos longe superantibus, pilis vulgo longe albo-cuspidatis inter glandulas involuerorum et pedi- cellorum parce — sparsim (usque densiuscule) immixtis. Genom sina mer tätt tandade blad med langt och mjukt ullhariga skaft, nedtill mer hariga och àfven mot spetsen med glesa, fina har försedda stjälk samt lànga holkar far denna form ett ganska afvikande utseende. Holkarnas har äro hos frodiga och storväxta individ långa och fina, och de långt utdragna holkfjällen äro kantade af en tydligare ludd- rand än hos hufvudformen. Mellanformer med kortare och glesare hår på holkarna och stjälken saknas dock ej. Nuoljafjäliets nordöstra sluttning nära Björkliden. Mattl. 3. H. obtextum Daursr. K. JOHANSSON, Anteckningar från Hieracieexkursioner i Angerm. och Västerbotten. — H. DanrsrEDT, Herb. Hier. Scand. cent. III n:r 56; cent. V n:r 37, 38, etc. Kiruna: flerstädes i bjórkregionen. Mattl. . Förekommer i öfrigt i norra Sverige åtminstone fran Härjedalen. 4. H. monochroum n. Tafl. II, fig. 10. Acladio 2—6 (vulgo c:a 3,5) cm. longo, involucris canis sat magnis c:a 6 mm. latis et 12—14,5 mm. longis, tubo ovato basi paullum angustata a H. pretexto Danust. differt. 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 12. Denna form har ett fran H. obtextum ganska afvikande utseende i synnerhet genom det langa akladiet och de stora holkarna. Akladiet växlar mellan 2 och 6,7 cm.; i medeltal efter mätning pa 36 individ var det 3,8 cm. Mätningar pa lika stort antal individ af H. obtextum fran Jämtland och Härjedalen gafvo till medeltal 2,2 cm.; minsta langden var 1 cm och högsta 3,4 cm. Holkarna hafva aggrund pip med rundad eller kort snurrlik bas och äro genom tätt ludd jämn- era, i det fjällens kanter aro föga ljusare och ej mycket lud- digare än ryggarna, dä däremot A. obtextum har mer konisk holk, hvilken ätminstone i allmänhet är brokig i foljd af luddets fórdelning. Hos den här beskrifna formen är holk- längden 12— 14,5 (ganska ofta omkr. 14) mm.; i Dahlstedts beskrifning pa H. obtextum angifves den till 11—12 mm. Kalatierna aro stora, 35—40 mm. Bladformen ar växlande, men synes nagot bredare an hos H. obtextum. Äfven holkarna äro underkastade stor vari- ation, och 6fvergangar saknas icke till mer vanliga dimen- sioner. Björkliden i nedre björkregionen; Abisko pa Nuolja- fjällets sluttning. Mattl. — spars. 5. H. fucatum n. Tatl. ITI, fig. 11. Caulis vulgo 35—50 cm. altus sat gracilis (0—)1-folius, inferne violascens sparsim et molliter pilosus leviter stellatus, supra medium densius stellatus rare — sparsim. glanduliferus, sub anthela usque subtomentellus et densiuscule glandulosus. Folia tenuia molliuseula saturate lutescenti-viridia, subtus vulgo violascentia, in petiolo et nervo mediano utrinque pur- purascentia, indumento mediocri instructa; rosularia ssepius 3—4 elongata, exteriora ovata (— ovato-oblonga) rotundato- obtusa integerrima, intermedia + oblonga et interiora vulgo oblongo-lanceolata obtusa leviter sinuato-dentata vel integer- rima prope basin decurrentem dente uno alterove + obtuso instructa; caulinum petiolatum + lanceolatum obtusulum in- tegerrimum v. circa basin paucidentatum, sspe supra medium caulis affixum depetiolatum + lineare ramum suffulciens. K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 11 Anthela paniculata oligocephala ramis brevibus acladium vulgo 1—2 em. longum »quantibus. Pedicelli canotomentosi dense glandulosi. IJnvolucra canovirescentia vulgo 5—6 mm. lata et 11,5—12,5 mm. longa, tubo cylindrico-ovato basi in- cana breviter turbinata, infra medium floccis + densis ob- tecta, supra medium fere (— omnino) efloccosa, ubique glan- dulis mediocribus et parvis obscuris obtecta. Squame sub- anguste, exteriores lineares longiuscule, superiores lineares in apicem nudum v. leviter comatum acutum sensim angustatze. Calathium luteum c:a 30 mm. latum subradians. Ligule apice glabre. Stylus obscurus. Mest utmärkande for denna form äro de smala, trubbiga, nästan helbräddade, svagt buktbräddade eller blott med en- staka baständer försedda bladen, hvilkas grundfarg ar gul- aktigt, men nägot mörkt grön, och som ha stor benägenhet att pa undersidan blifva violettfärgade samt pa ‘skaft och medelnerv purpurfärgade eller nästan blodróda. Stjalkbladet sitter ofta tätt under den korta blomställningen, sa att stjäl- ken förefaller bladlós. Bladformen är nästan densamma som hos H. gilvocaniceps K. Jon. Holkarna däremot ha i friskt tillstand en viss likhet med dem hos H. canoturbinatum, men äro litet kortare, hafva uppåt mer afsmalnande holkfjäll och nedom midten något rikare beklädnad af stjarnhar. Kiruna: på ett par ställen i björkregionen. Spars. — mattl. 6. H. supernatum n. Tal ties a: Caulis mediocris strictus virescens 1 (—2)-folius, inferne rare pilosus leviter stellatus, superne sparsim v. densius stel- latus vulgo epilosus et eglandulosus, rarius pilis glandulisve solitariis obsitus. Folia saturate prasino-viridia, subtus pal- lidiora, exteriora interdum + violascentia, ceterum firma et crassiuscula indumento mediocri instructa; rosularia vulgo 3—4, exteriora parva cordato-rotundata — ovata obtusa basi + trun- cata, interiora ovata — ovalia (v. late elliptica) obtusa — bre- viter acuta basi breviter cuneata — rotundata, dentibus me- diocribus deltzformibus fere usque ad apicem sat squaliter 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 47. N:O 12. serrato-dentata; caplinum sat breviter petiolatum ovato-lan- ceolatum acutum dentibus vulgo parvis proversis argute den- tatum vel parvum + denticulatum, quoad indumentum subtus sparsim v. sat dense stellatum. Anthela paniculata sat oligo- cephala subsimplex ramis et pedicellis acladium 0,5—3 cm. longum equantibus. Pedicelli et acladium crassiusculi cano- tomentosi interdum leviter purpurascentes glandulis parvis nigrescentibus sparsis obsiti. /nvolucra fuscocanescentia cras- siuseula, 5,5—6,5 mm. lata et 11,5—13 (—13,5) mm. longa, tubo breviter rhomboideo-ovato basi subtruncata, infra medi- um floecis densis canescentia, supra medium floceis sparsis — raris obsita, apicem versus vulgo efloccosa, ubique glandulis sat brevibus densis obtecta. Squame apice sat longe sed haud dense comate, exteriores incquales vulgo obtuse rarius triangulares acute, intermedie et superiores tegentes + ob- tuse, interiores in apicem paullo angustiorem + olivaceum efloccosun? vulgo. obtusum — breviter acutum protract&, in- time paucz ssepe acute — subulate. Calathiwm luteum 30— 35 mm. latum. Ligule apice glabre. Stylus obscurus. De lökgröna, fasta och styfva bladen påminna om A. canoturbinatum, men ha något hvassare tandning. Stjälken ar rak och styf och slutar med en kort och tamligen fablomstrig inflorescens; den uppbär i allmänhet blott enstaka eller glesa hår nära basen, upptill saknar den merendels både hår och glandler, men är rikt stjärnhårig; de längre blomställnings- grenarna äro sparsamt försedda med glandler, holkskaften ha korta, strödda sådana. De brunaktigt gråsvarta holkarna hafva kort basaldel med äggrundt romboidisk längdgenom- skärning; själfva basen är tämligen tvär. Nedtill äro hol- karna dock mer gråaktiga af täta stjärnhår, hvilka vid hol- kens midt glesna för att mot långfjällens mörkt olivgröna spetsar alldeles försvinna. Holkfjällen äro ojämnt utbildade; ytterholkfjällen och mellanfjällen aro merendels trubbiga eller tvärhuggna, men enstaka yttre fjäll kunna ha triangulär form och då vara tydligt spetsiga. Af långfjällen sluta de flesta med en naken, olivbrun förlängning, som i allmänhet är trub- big eller till och med bredt tvärhuggen, såsom om fjällen vore stympade genom yttre åverkan, hvilket emellertid icke kan vara fallet, emedan den tämligen långa koman kvarsitter i spetsen. Men några af de inre fjällen kunna vara lång- K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 13 spetsiga. Enstaka längfjäll med grundt tvaklufven spets före- komma liksom hos den jämtländska H. duplicatum ALMQU. I fraga om holkarnas beklädnad kan denna form närmast jämföras med H. canoturbinatum och H. fucatum, men den kortare och bredare holken med de delvis afstympade fjällen äro i ögonen fallande skiljaktigheter. Hos unga korgar aro fjällen långt öfverskjutande och redan i detta stadium starkt brynta i den krökta och vågiga spetsen. Det ser ut, som om holkfjällen under reaktion mot de stora temperaturväxlingarna antagit ofvannämnda egendomliga form. Sannolikheten af denna tolkning ökas genom förekomsten i fjälltrakterna af analoga bildningar hos t. ex. H. halsicum vid Björkliden och vissa jämtländska former (Daursr. Herb. Hier. X: 30 etc.). Likasà künnetecknas jümfórelsevis manga norrländska arc- hieracier af stjärnhärens benägenhet att draga sig fran holk- fjàllens spets mot basen. Kiruna: pä ett par ställen i björkregionen nedom Luossa- vara. Mättl. 7. H. canoturbinatum n. Tafl. III, fig. 14. Caulis vulgo 35—60 cm. altus sat gracilis—mediocris fere rectus 1—2-folius indumento mediocri—sat raro. Folia firmula prasino-viridia, subtus paullo pallidiora, raro partim pur- purascentia, fere efloccosa ceterum indumento mediocri; ro- sularia 2—4, exteriora ovata—rotundato-cordata angulatim denticulata breviter petiolata, intermedia et interiora ovata— ovato-oblonga obtusa—breviter acuta, basi breviter cuneata in apicem petioli late decurrente, denticulis v. dentibus parvis sat distantibus proversis + angulatim serrato-dentata, intimum longe et anguste petiolatum ssepius acutum; caulinum (in- ferius) sat longe petiolatum ovato-lanceolatum acutum haud profunde dentatum. Anthela laxe paniculata vulgo 2—5-cephala, ramis et pe- dicellis strictis patentibus acladium 1—4 cm. longum vix zquantibus, interdum ramo longiore erecto 1—3-cephalo aucta. Pedicelli + subtomentelli, sub anthela canescentes et incras- sati, glandulis sat brevibus raris—sparsis (—densiusculis) ob- siti. Involucra elongata, 5,5—6,5 mm. lata et 12,5—14 mm. 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 12. longa, tubo anguste ovato, basi canescente breviter turbinata in pedicellum abeunte. Squame exteriores longiuscule an- guste lineares obtusule—acute floccis sparsis—densiusculis obtectz, superiores inzequilongz lineares infra medium sparsim stellatee in apicem longum efloccosum olivaceum v. plumbeo- virescentem obtusiusculum—acuminatum protract&, interiores sepe longe subulate, omnes glandulis breviusculis—mediocri- bus sat densis obtecte. Calathium luteum mediocre. Ligulz apice glabre. Stylus fuscohispidulus. Val utbildade exemplar äro lätt igenkännliga särskildt på de långa och smala holkarna med den kort snurrlika, grå- aktiga basen, som hastigt öfvergår 1 det upptill förtjockade korgskaftet. I yngre tillstånd är holken nästan cylindrisk med kort utvidgning nedtill, sedan blir den smalt äggrund. Alla holkfjäll äro jämförelsevis långt utdragna och något smala; långfjällen, som äro olika höga, hafva nedtill strödda stjärnhår, men Ofverga snart i en luddfri, långt utdragen, jämnbred, upptill hastigt, men vanligen skarpt tillspetsad öfre del, de innersta äro dock långt sylspetsade. Holkens gland- ler äro korta eller knappt medellånga, tämligen jämna och tättsittande. Äfven bladen hafva i allmänhet ett säreget utseede ge- nom sina något glesa, korta, framåtriktade, jämna tänder och ofta raka mellankanter samt bredt nedlöpande, vanligen helbräddad bladbas. Det yttersta rosettbladet är kortskaftadt, det innersta däremot försedt med ett ganska långt och smalt skaft. Stjälken är vanligen rak och spenslig och synes ovan- ligt lång i följd af den fåblomstriga inflorescensen, hvilken bildas af några få, raka, utstående, mest enblomstriga grenar så att hela vippan oftast utgöres af 2—5 korgar, men stun- dom tillkommer en lång, rak, en- eller fåblomstrig gren från öfre bladvecket. Emellertid växlar artens utseende icke obetydligt på olika lokaler. Så kunna bladen bli betydligt smalare och ännu mera grundt tandade. Former anträffas, hos hvilka några af hol- karnas glandler ersatts med har o. s. v. Hos denna liksom hos så manga andra af de norrländ- ska silvaticum-formerna är stjülkbladets skaft något utvidgadt vid basen; detta förhällande i förening med bladens form astadkommer en viss likhet med nágra semidovrensia. Den K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 15 langa holken med den afsmalnande basen förlänar vaxten pa samma gang nagon likhet med spensliga former af nigrescentia, ehuru holkens färg och beklädnad ej det minsta påminner om dessa. Kiruna: flerstädes på sluttningarna af Kirunavara och Luossavara (mattl.). 8. H. hypsilophum n. Wafle II fi. 7 Caulis vulgo 30—50 cm. altus virescens 0—1-folius, in- ferne rare—sparsim pilosus levissime stellatus, superne dense stellatus sparsim—sat dense glandulosus. Folia gramineo- viridia subtus paullo pallidiora, raro leviter violascentia, in- dumento mediocri—subdenso; rosularia 3—5, exteriora vulgo + late ovata rotundato-obtusa, intermedia ovata—ovato-ob- longa + obtusa basi rotundata— cordata, dentibus + obtuse acute delteeformibus sat numerosis dentata v. subserrata, basi dentibus duobus unguiculatis sspe subsagittata, interiora ovato-oblonga subacuta—lanceolata acuta, basi rotundata vel magis angustata, sat argute dentata; caulinum + anguste lanceolatum acutissimum argute dentatum v. sepius angustum lineare dentibus paucis subulatis v. filiformibus instructum. Anthela paniculata sat humilis ramis valde patentibus curvatis acladium 1—3(—4) em. longum vulgo equantibus. Pedicelli obscurascentes + subtomentelli glandulis mediocribus et brevibus nigris densis—crebris obtecti. /nvoluera viridi- nigra 5,5—6,5 mm. lata et 13—15 mm. longa, tubo + anguste ovato basi rotundato-turbinata. Squam« mediocres v. sat anguste sublineares in apicem valde elongatum sat angustum acutum (v. obtusiusculum) sensim angustata, exteriores ni- grescentes, superiores magis virescentes, interiores sat virides, omnes glandulis mediocribus nigris densis—crebris obtecte, in marginibus floccis parce adsperse (v. superiores efloccos®), in apicem leviter comate. Calathium luteum vulgo 35—40 mm. latum radians. Ligule apice glabre. Stylus fusco- hispidulus. Bladen aro gräsgröna och bibehalla vid torkning sin farg: till formen variera de fran äggrunda (de yttre) till lansettlika 16 .ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 12. (de inre). Bladbasen ar rundad hos större och frodigare in- divid, men hos de flesta utga tvà smala baständer snedt ned- åt med en krökning utåt eller uppåt, hvilka göra basen pil- likt hjärtlik. Hos de innersta bladen kan basen vara mer afsmalnande mot skaftet. Bladtänderna äro tämligen jämna och talrika, 4—6 på hvar sida, trubbigt triangulära eller hos de inre bladen spetsiga och smalare, vanligen (särskildt hos de mellersta bladen) med vinkelrätt utstående eller utböjd framkant. Stjälkbladet är oftast mycket smalt, i kanten för- sedt med några mer eller mindre utdragna syllika tänder; då det utgår nära stjälkbasen, är det lansettlikt, smalspetsadt och försedt med tämligen långa, hvassa, stundom framåt rik- tade tänder. De grönsvarta holkarna utmärka sig genom rätt betydlig långd; de ha äggrund eller smalt äggrund pip och rundadt snurrlik bas eller slutligen ofta kort snurrlik bas, som hastigt öfvergår i det upptill förtjockade skaftet. De beklädas af ganska täta, medellånga, nästan svarta glandler och i kan- terna af spridda, vanligen föga märkbara stjärnhår, hvilka mer sällan sammanflyta till en nästan sammanhängande fin luddrand. Holkfjällen hafva raka kanter och afslutas med en utdragen och tämligen smal, än hvass, än mer aftrubbad, glest småhårig spets. Långfjällen, som nå öfver de outslagna blommorna, hafva ofvan midten intensivt mörkgrön färg, mot hvilken glandlernas svarta färg skarpt afbryter, så att holken upptill får ett kornigt utseende. Kalatierna äro vanligen stora, tydligt radierande, men i öfversta delen af björkregionen, där växten är lägre och små- bladigare, blifva äfven kalatierna reducerade. Den pillika eller hjärtlika bladbasen är bäst utpräglad hos sådana individ. På lösare jord, såsom på banvallen, äro bladen större och mer afrundade vid basen. Denna art liknar något ZH. habitius K. JoH., hvilken skiljes genom smalare blad, tjockare och mer brunsvarta hol- kar, bland hvilkas glandler enstaka eller spridda mörka hår pläga förekomma. Holkens form och storlek hänvisar eljes mot nigrescentia. Björkliden: flerstädes såväl i öfre som nedre delen af bjorkregionen. Mattl. K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. Wi 9. H. papillosum n. Tafl. IV, fig. i9. Caulis vulgo 35—60 em. altus sat gracilis—mediocris flexuosus 0—1-folius indumento mediocri instructus. Folia sat firma saturate viridia subtus paulo pallidiora sspe + viola- scentia, indumento mediocri; rosularia vulgo 3—4, sat longe petiolata, exteriora late ovata vulgo sat obtuse serrato-den- tata basi late truncata—cordata, intermedia ovata—ovato- oblonga obtusa—breviter acuta basi obtusa v.+cordata, den- tibus mammato-deltzformibus intermarginibus sspe rectis v. acclivibus disjunctis sat equaliter dentata, interiora ovato- oblonga—ovato-lanceolata a basi lata truncata v. obtusa in apicem + acutum sat longum angustata, dentibus + caninis longis fere rectis crebris presertim prope basin profunde den- tata—+laciniata; caulinum petiolatum ovato-lanceolatum v. angustius acutum infra medium vulgo profunde et argute dentatum v. sublaciniatum. Anthela paniculata laxa oligocephala subsimplex ramis longis patentibus acladium (1—)2—7 cm. longum vulgo supe- rantibus. Pedicelli canotomentosi glandulis brevibus densius- culis obtecti. Znvolucra atroviridia basi-- canescente, 5,5— 96.5 mm. lata et 12,5—14 mm. longa, tubo ovato postea ovato- conico, basi rotundata v. paulum angustata postea sat trun- cata. Squame subtriangulares, exteriores breves obtusule— subacutz, superiores inequilonge a basi latiuscula in apicem olivaceum—piceatum acutum—subulatum sensim angustate; omnes epilose glandulis mediocribus—sat brevibus sat densis obtectz, apice fere nud, exteriores et intermedize floceis sparsis »qualiter distributis obsite, superiores nude v. infra medium floccis raris in dorso instruct, circa medium mar- ginibus+dilutis efloccose. Calathium sat parvum—mediocre luteum. Ligule apice breviter ciliate et papillose. Stylus fusco-hispidulus. Denna form ófverensstàmmer mycket med H. supernatum, men ar val skild genom sina bredare yttre rosettblad med bredt tvarhuggen eller hjartlik bas samt alla bladens djupare och hvassare tandning. Särskildt äro de inre, ofta längspet- sade rosettbladen och vanligen äfven stjälkbladet nedom Arkiv für botanik. Band 7. N:o 12. 2 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 12. midten forsedda med langa, m. e. m. framat riktade, raka eller nagot skarformiga, tillspetsade, tatt stallda tander. Hos de yttre och mellersta bladen äro tänderna korta, trubbigare, vanligen skilda af korta, raka eller uppstigande mellankanter; hos H. supernatum äro dessa konkava. Holkarna äro mer gröna i följd af glesare stjärnhår än hos sistnämnda form samt ha fjällen utdragna i en lång och rätt skarp spets. Kalatiernas beskaffenhet är ej närmare känd. På det hittills funna växtstället voro ligulerna hos alla individ m. e. m. flikade i spetsen och 1 sammanhang därmed ojämnt utbildade och delvis mycket förkortade, så att somliga individ kunde betecknas som stylösa. Att detta icke alltid är deras utseende, är sannolikt. Men möjligt är att denna art liksom AH. subarctoum NORRL. i Jämtlands fjäll- trakter företrädesvis utvecklas stylös. Björkliden: på torr ståndort i björkregionen. Måttl. 10. H. deansatum n. Tafl. III, fig. 13. Caulis 1—2-folius 30—65 cm. altus mediocris—crassius- culus, inferne sparsim—sat dense pilosus, supra medium glan- dulis nigris raris—sparsis sub anthela usque sat densis obtectus ubique leviter—sparsim v. superne sat dense stellatus. Folia sepe+carinata apice leviter recurvata prasino-viridia subtus sat pallida, in pagina inferiore et margines versus sepe viola- scentia—purpurascentia inferiore parte nervi mediani vulgo utrinque sicut petiolo+purpurascente, indumento mediocri v. sepe subdenso instructa; rosularia 3—5 breviter petiolata, exteriora et intermedia conspicue obtusa -- late ovata—oblonga (vel interdum obovato-oblonga), basi oblique truncata v. bre- viter cuneata, dentibus paucis obtusis sepe valde latis J- areua- tis dentata v. fere integerrima sed circa basin dente uno alte- rove lato instructa, interiora ovato-oblonga—lingulato-oblonga v.+lanceolata obtusa—subacuta; caulinum (inferius) breviter —brevissime petiolatum ovato-oblongum—late lanceolatum obtusiusculum—breviter acutum basi oblique truncata v. cuneata, subintegerrima v. prope basin sat profunde pauci- dentatum. K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 19 Anthela bene paniculata sat ampla ramis patentibus pa- rum curvatis. Pedicelli et acladium 1—3 cm. longum leviter subtomentelli (rarius cano-tomentosi) dense glandulosi. Jnvo- lucra. atroviridia paullulum canescentia usque fuligineo-nigra, 5—6,5 mm. lata et 11—12 mm. longa, tubo ovato-cylindrico rhomboideo-ovato, basi haud truncata. Squame sat anguste sublineares in apicem -- acutum sat sequaliter angustate glan- dulis medioeribus densis—crebris obtectz, floccis in dorso solitariis—raris, in marginibus sparsis (v. etiam densioribus) obsitee, apice subnude. Calathiwm luteo-lutescens mediocre v. sat parvum, vulgo 25—30 mm. latum parum radians. Li- gule apice glabre v. breviter subciliate, exteriores interdum suberectze. Stylus obscurus. Detta ar en habituellt sárdeles skarpt utpraglad form. Bladen hafva en lifligt lökgrön, snart i gult stötande färg, som kontrasterar mot den i allmänhet pa bägge sidor röda medelnerven och det pa samma sätt färgade skaftet; blad- ytan ar slit, men matt och tämligen tätt harig; ofta aro de inre bladen kölade och i spetsen tillbakaböjda. Bladskaftet ar ovanligt kort, hos rosettbladen ofta knappt 1 cm.; hos stjalkbladet kan det till och med saknas. Rosettbladen äro tämligen breda och trubbiga, de flesta aggrunda till aflanga med snedt tvärhuggen eller kort, vigglik (hos de yttre stun- dom hjärtlik) bas samt nägra fa grofva, raka, utat eller framät riktade tänder; hos skuggexemplar är stundom blott en eller två tänder utvecklade, och bladkanten ar för öfrigt jamn eller svagt vinkligt bruten. Vippan ar kort och vid med nästan raka grenar och skaft, hvilka aro m. e. m. tätt glandelhàriga, men ej starkt stjarnhariga. Holkarna äro medelstora; fjällen tamligen smala, jämnt afsmalnande och spetsiga, tätt glandelhäriga samt i synnerhet nedom midten försedda med enstaka till glesa stjärnhär pa ryggarna samt nagot tätare dylika i yttersta kanterna. Kalatierna äro ej vida, ofta ej fullt utbredda. Spår af cilier synas i allmänhet. På solöppna ställen i björkregionens öfre del äro hol- karna stundom alldeles svarta, eljes äro de mer grönaktiga med svagt gråaktig anstrykning. Hvad släktskapen beträffar finnas vissa likheter med H. sparsidens DAHLST., t. ex. bladens och holkfjällens form; den 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 12. sistnämnda arten har dock längre skaftade, glesare beklädda blad, längre holkar, mycket vidare kalatier. Individ med svagare tandning och mer langstrackta blad kunna ha stor likhet med den i trakten förekommande ZH. fucatum, men denna är lätt igenkänd pa de nedom midten gråaktiga hol- karna, mer utdragna holkfjallspetsar och langre skaftade blad. Utan tvifvel rader dock en närmare fylogenetisk släktskap mellan dessa former. Kirunavara och Luossavara i björkregionen flerstädes (mattl.-talr.); Kalixfors (spars.). 11. H. diminuens Norrl. J.P. Norrury, Bidr. till Hieraciumfloran i Skand. halföns mellersta delar p. 87. — Ip., Hier. exs. n. 100. — H. Danr- sTEDT, Herb. Hier. Scand. cent. XIX n:r 59 & 60. Björkliden flerst., Nuoljafjällets sluttningar pa östra och södra sidorna flerst. 12. H. decurrentidens Danrsr. Hieracier fr. Torne Lappm. p. 317. Denna form framtrader habituellt sasom en H. diminuens NORRL. med djupare tandade blad och större holkar med litet bredare fjall. Holkens längd angifves i originalbeskrifningen till 12—14 mm., hvilket stämmer med mina egna anteckningar (merendels omkr. 13 mm.). Beträffande bredden uppgifves den till 7—8 mm,, hvilket kanske gäller för norska exemplar; jag har pa exemplar fran Abisko och Nuolja funnit den vah- liga holkbredden, omkr. 6 mm. eller nagon gang nara 7 mm. Att holken i blommande tillständ hos en silvaticum-form har större bredd än 7 mm., är ytterst ovanligt. Holkfjällen aro, såsom i beskrifningen framhålles, hufvudsakligen mot kan- terna stjärnhåriga, men då stjärnhåren på fjällryggen äro rätt stora, räcka de till att gifva holken ett nästan jämn- grått eller i alla händelser ej tydligt brokigt utseende. Då alla kännetecknen äro förenade hos samma individ, synes K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 21 formen val utpräglad. Men sa är ej alltid fallet. Afven H. diminuens varierar i ej obetydlig grad. I en större samling utsortera den ena formen fran den andra, och man känner sig tveksam rörande deras systematiska värde. 13. H. albovittatum DAHLsT. K. JOHANSSON, Archieraciumfloran inom Dalarnes silur- område p. 60. — H. DAHLSTEDT, Herb. Hier. Scand. cent XI n:r 24 etc. Nuoljafjällets södra sluttning vid Abisko; Bjorkliden. pa nágra ställen. Mattl. Fórut ar den mig bekant fran Mpd., Hjd., Hls., Dlr., Dsl. och Sm. (Taberg). 14. H. cesiifiorum ALMQU. S. ALMQUIST, Studier öfver slägtet Hieracium p. XV (H. silvaticum L. subsp. 5). — J. P. NoRRLIN, Bidrag till Hiera- ciumfloran i Skand. halföns mellersta delar p. 96. — H. DAHLSTEDT, Bidr. till sydöstra Sveriges Hieraciumflora II p- 50. Björkliden, i björkregionen. Tämligen spars. I öfrigt ar den mig bekant fran Finland och Norge samt alla Sveriges landskap utom de sydvästra och sydligaste (Vrml.—Sk., BL, Ol.). 15. H. corynodes n. Tafl. V, fig. 23. Caulis lete virescens parce pilosus v. glaber, supra me- dium sat dense stellatus, l-folius. Folia tenuia lete glauce- scenti-viridia rare et molliter pilosa, subtus sparsim, in nervo dorsali dense stellata; rosularia + undulato-plicata triangulari- ovata — lanceolata + acuta, basi sat profunde inciso-dentata, 22 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 12. ceterum dentibus + obtusis et denticulis mucronatis inzequa- liter dentata; caulinum lanceolatum — lineare. Anthela valde laxa ramis longis + patentibus, sepe sub- indeterminata. Pedicelli et acladium longum cano-tomentosi glandulis brevibus pilisque sparsim obsiti. /nvolucra incana, 5—6 mm. lata et 13—14 mm. longa, basi in petiolum apice incrassatum angustata. Squame triangulari-lineares in api- cem longum acutum — subulatum sensim usque a basi angu- state, floccis densis squaliter distributis vestite, pilis sat brevibus breviter cano-cuspidatis densis et glandulis tenellis sparsis obtecte. .Calathium luteum c:a 35 mm. latum. Ligule apice pulchre ciliatze. Stylus obscurus. Rosettbladen páminna genom sin sargadt flikiga bas om H. sinuosifrons ALMQU. Deras härbeklädnad ar mjuk men ej tät: undersidan ar tämligen rikligt stjärnhärig. Blomställ- ningen ar cesium-artad med fa och ianga grenar. Holkarna aro länga, nästan klubblika med afsmalnande och i det upp- till förtjockade skaftet småningom Ofvergaende bas, med langa, fran basen jämnt afsmalnande, langt spetsiga till syl- spetsade fjàll. Deras beklädnad utgöres af tata, jamnt ut- bredda stjärnhär, som göra holken gra, samt spridda fina glandler och tämligen tata, kort graspetsade, ej langa har. Ligulerna äro tätt och tämligen långt cilierade. Formen synes besläktad med H. cesiiflorum ALMQU., men är skild genom smalare blad af annan typ, längre och spetsigare holkfjäll med rikare beklädnad samt tydligt cilie- rade liguler. Björkliden: Sparsamt i björkregionen. 16. H. oligopolium n. Tafl. V, fig. 21. Caulis vulgo 35—55 cm. altus virescens v. ima basi+ violascens 1 (—2)-folius, inferne rare—sparsim pilosus leviter —densius stellatus, superne fere epilosus et eglandulosus floccis densiusculis obtectus v.+subtomentellus. Folia magna sat obscure lutescenti-viridia, subtus paullo pallidiora nec viola- scentia, indumento brevi mediocri instructa; rosularia exte- K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 23 riora+rotundate ovata subintegerrima obtusa basi rotundata —subtruncata, intermedia ovata—ovalia v. elliptica,+obtusa subintegerrima minute denticulata v. breviter et obtusissime dentata basi vulgo rotundata, interiora ovaliter y. ovate oblonga obtusiuscula—subacuta+ denticulata v. prope basin breviter dentata basi rotundata v.+cuneata in petiolum lon- sum angustum breviter decurrente; caulinum ovato-oblongum —ovato-lanceolatum acutum + denticulatum vel rarius prope basin dentibus paucis majoribus :- argute dentatum, basi obtusa vel in petiolum sat longum anguste alatum breviter decur- rente. Anthela paniculata vulgo polycephala ampla et composita ramis sat longis curvatis acladium 2—5 cm. longum sepius valde superantibus, superioribus + approximatis. Pedicelli dense cano-tomentosi glandulis obscuris sparsis—sat densis pilisque solitariis interdum immixtis obtecti. /nvolucra obscure cane- scentia magna, vulgo 6—7 mm. lata et 14—15 mm. longa, tubo ovato postea conico-ovato, basi rotundata postea sub- truncata. Squame elongate, sat anguste lineares, exteriores obtusule, superiores in apicem longum angustum obtusulum v. breviter acuminatum protract&, intima paucas interdum subulatz, omnes glandulis nigrescentibus sat brevibus densis pilisque longiusculis—longis obscuris v. apice+dilutis raris— sparsis (v. densiusculis) obtectz, floccis laxis densiusculis (v. interdum sparsis) subzequaliter distributis v. margines versus densioribus canescentes, apice comate. Calathium luteum— subaureum 30—35 mm. latum. Ligule sat anguste diu cana- liculate, apice glabre. Stylus obscurus. En vanligen nàgot storvaxt och mangblomstrig form med mörkt gulgröna, nästan helbräddade, stora blad, af hvilka de yttre och mellersta äro trubbiga, vid basen afrundade (det yttersta stundom svagt hjärtlikt), till formen bredt äggrunda till äggrundt aflånga; de innersta, som äro något smalare, ha stundom största bredden vid midten och äro då vackert ovala, mot båda ändarna afsmalnande med bågformigt hop- löpande kanter, knappt spetsiga, vid basen kort nedlöpande på det långa och smala skaftet. Vanligen äro de lågt båg- formiga tänderna omväxlande med korta uddar; på naket grus t. ex. banvallar blir hela växten frodigare; tandningen blir då gröfre särskildt vid bladbasen, där ett par breda 24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 12. tinder af omkring en half centimeters längd kunna före- komma. Holkarna äro långa och äfven tämligen breda, mörkgrå af tämligen tätt, jämnt fördeladt eller mot kanterna något rikligare ludd och mörka, något korta, glandler samt vanligen glesa eller strödda, m. e. m. långa, dunkelt färgade eller i spetsen ljusare hår. Holkfjällen äro långa och tämligen smala, i det närmaste jämnbreda, och sålunda utdragna i en Jång, men ej hvass spets. Ligulerna, som äro af något mörkgul färg, pläga länge vara m. e. m. rännformiga och bli ej alltid fullt horisontalt utbredda. Kalatierna synas därför vanligen små. Habitnellt liknar denna form H. cuneolatum STENSTR. bland vulgatiformia; den senare har dock mindre och färre holkar med tvär bas, smalare blad o. s. v. Hvad holkens storlek och byggnad beträffar, kan man sammanställa den här beskrifna formen med H. monochroum, skild genom mer ljusgrå, hårlös holk, och H. hypsilophum, skild genom hårlös och nästan luddfri holk. Från den sannolikt närbesläktade H. umbelliferum Lea. skiljes den nu beskrifna genom korgställ- ningen, större holkar, nagot bredare fjäll, som sakna ludd- ränder i kanterna. Björkliden: i nedre björkregionen; Nuoljafjällets östra sida vid järnvägen. Mattl. 17. H. pendulum Dautst. H. Danmnrsm., Bidr. till sydöstra Sveriges Hieraciumflora II p. 67. — Id., Hier. exs. fasc. I n:r 48; Herb. Hier. Seand. cent. XII n:r 39. — J. P. NoRRLIN, Hier. exs. fase. VII n:r 84. Kiruna och Abisko. Tämligen spars. I öfrigt mig bekant fran norra Finland, Norge, Jmt., Hjd., Dir., Upl., Närke, Srm., Vg:, Og. SH Mi 18. H. halsicum Danrsr. Hieracier fr. Torne Lappm. p. 314. Ur mina efter lefvande exemplar gjorda anteckningar meddelar jag följande. Stjälken 20—45 cm. hög, stötande i K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 25 blagrént. Blad fasta och styfva, nästan läderartade, buck- liga, dragande i blagront, undertill vanligen starkt violetta. Rosettblad breda, de inre vanligen smalt äggrunda och kort spetsiga, de yttersta rektangulärt äggrunda eller rundade eller ofta bredt triangulära men trubbiga, merendels med tydligt hjärtlik bas, ehuru bladkanten hos dem liksom hos ófriga blad är kort nedlöpande. Korgställning kort, men hos större individ cesium-artad; akladiet 2—20 (40) mm. Korgskaft gråaktiga af ludd pa mörk botten. Egendomliga äro de mycket korta och breda holkarna; deras bredd 4,5—6 mm. och längd 9—10,5 mm.; pipen är tjock och mycket kort, holkbasen rundadt tvär och slutligen nästan tvärhuggen, då efter blomningen hela holken får form af en bred, stympad kon. Holkfjällen äro ojämna, de yttre trubbiga till rund- trubbiga; de flesta långfjäll triangulära men trubbiga eller i spetsen plötsligt hopdragna till en kort spets, ofta äro de inre fjällen jämnt afsmalnande och t. o: m. sylspetsade; men ofta äro alla fjällen mycket trubbiga eller tvärhuggna. Dessa olikheter inverka dock ej mycket på holkens utseende, eme- dan fjällen alltid äro lika däri, att de äro mycket korta och från bred bas afsmalna mot spetsen. Till färgen äro holkarna gråaktiga med genomskimrande mörkbrun grundfärg särskildt i långfjällens spetsar; de äro klädda af tämligen täta, jämnt fördelade eller mot spetsarna glesare stjärnhår, tämligen korta, m. e. m. gråspetsade, grofbasiga, strödda till tämligen täta hår samt något glesare, mycket korta glandler. Blomfärgen är mörkt gul (subaureus). Vid Björkliden förekommer växten såväl i öfversta delen af björkregionen, där den är mycket småväxt, som längre ned i frodigare björkängar, hvarest kraftiga individ habituellt påminna om H. helsingicum ALMQU. 19. H. expallidum NORRL. J. P. NORRLIN, Bidr. till Hieraciumfloran i Skand. halföns mellersta delar p. 89. — Id., Hier. exs. n:r 106 & 107. — H. DAHLSTEDT, Herb. Hier. Scand. Cent. I n:r 97, III n:r 73. Nuoljafjallets sódra sluttning vid Abisko. Spars. 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7%. N:0 12. 20. H. plumbeolum n. Tafl. IV, fig. 18. Caulis vulgo 1-folius virescens fere glaber. Folia prasino- viridia firmula, subtus cesio-prasina, indumento sat raro; basalia elongata, intermedia et interiora oblonga — anguste lanceolata obtusiuscula — acuta, subintegerrima vel denticulis et dentibus parvis parum patentibus leviter dentata, basi in petiolum sensim angustata; caulinum vulgo lineare + denti- culatum. Anthela paniculata valde ampla et laxa subindeterminata, ramis longis fere rectis acladium 3—10 cm. longum + supe- rantibus. Pedicelli leviter subtomentelli glandulis solitariis pilisque solitariis — raris obsiti v. fere glabri. /nvolucra plum- beo-cana, tubo conico-ovato basi demum truncata, infra medi- um sparsim stellata, apicem versus efloccosa, glandulis bre- vibus — minutis solitariis — raris pilisque sat brevibus raris — sparsis obsita. Squame exteriores obscure fusco-virescen- tes sat obtuse, superiores inzquilonge sordide olivaces v. plumbez apice obscuriores sspe fere picez, tegentes obtusius- cule v. in apicem brevissimum subito contracte, intima acuminate—-+acute. Calathium luteum sublutescens 35—40 mm. latum radians. Ligule apice glabrae. Stylus livescens. Kännetecknad genom nägot styfva, lökgröna, langa och smala blad med afsmalnande bas, nästan hel, kort mukro- nerad kant eller närmare basen med nägra korta och täm- ligen smala, framät krökta tänder. Blomställningen är yfvig med pa stjälken nedstigande grenar. Holkarna aro mer eller mindre mörkt blygra eller mer brunaktiga, nedom midten litet mer gra af strödda stjärnhär, upptill nägot olivfargade eller i spetsen nästan bruna, 1 öfrigt forsedda med korta enstaka eller glesa glandler och tamligen korta glesa till stródda har samt i spetsen en kort, foga märkbar koma. Längfjällen, som äro olika höga, aro tämligen smala, de yttre trubbade eller plötsligt hopdragna i en triangulär spets, de innersta mer eller mindre spetsiga, några ofta syl- spetsade. Hoikarna förete några likheter med dem hos A. K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 27 prolixum. NORRL., hvaremot blad och stam hänvisa mot smal- bladiga former af grupperna cesie eller subeesie ALMQU. Kiruna: i björkskog nära stationen. 21. H. amoeniflorum n. Tafl. II, fig. 6. Caulis vulgo 35—50 cm. altus subgracilis v. mediocris (0-)1-folius late virescens ima basi paulum violascens, indu- mento submediocri. Folia tenuia+concava et undulata late prasino-viridia subtus sepe violascentia v. fere vinose colo- rata, supra subglabra v. rare pilosa, subtus rare—sparsim et longius pilosa, in nervo dorsali vulgo efloccoso et in petiolo pilis longis albis densiusculis—densis vestita, in marginibus dense et longiuscule ciliata; rosularia 3—5, exteriora rotun- dato-ovata obtusa dentibus mammatis vulgo sat magnis den- tata, basi lata dentibus duobus+approximatis deorsum ver- gentibus bene cordata, intermedia ovata—ovato-oblonga obtusa— breviter acuta basi--lata cordata, interiora ovato- oblonga v. a basi lata in apicem latiusculum longum vulgo obtusulum equaliter attenuata, basi truncata— breviter cune- ata, dentibus+obtuse deltzformibus patentibus sat magnis et denticulis interjectis inequaliter et sat crebre dentata; caulinum a basi latiore oblongum—lanceclatum acutulum inzequaliter et crebre dentatum vel lineare—filiforme + bractei- forme. Anthela paniculata sat oligocephala valde laxa ramis distan- tibus longis v. longissimis patentibus acladium valde longum (usque 10 em.) aquantibus v. paulo superantibus. Pedicelli vire- scentes leviter subtomentelli glandulis sparsis—densiusculis sepe etiam pilis solitariis obsiti. /nvolucra canovirescentia majuscula vulgo 5,5—-6,5 mm. lata et 12.5—13,5 mm longa, tubo ovato basi rotundata, postea haud multum incrassata basi subtrun- cata. Squame subanguste vel latitudine mediocres triangu- lari-lineares + acute, glandulis mediocribus densiusculis v. sat densis pilisque solitariis—raris obtectz, exteriores et in- termedie mariginibus floccis sparsis anguste limbate in dorso atroviridi fere efloccosse, superiores inferne rare stellatze— 28 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 12. nude, supra medium efloccose virescentes, apice leviter comate. Calathium lutescens sat rariflorum 40—45 mm. la- tum radians. Ligule apice glabre. Stylus fuscohispidulus sat obscurus. Denna sárdeles vackra form liknar med afseende pa bla- den H. cesiiflorum Atmqu. De yttre, undertill vanligen vio- lettfargade, trubbigt tandade rosettbladen med sin bredt hjartlika bas och ett par nedatriktade basaltander aro hos bada formerna förvillande lika. De inre bladen bli allt sma- lare, fran m. e. m. tvär bas öfvergär skifvan smaningom 1 en langt utdragen, men ej smal eller skarp spets;.likasa ar stjalkbladet, da det ar val utbildadt, tamligen langstrackt, fran bredare bas jämnt afsmalnande men föga spetsigt. De yttre och mellersta rosettbladen hafva trubbiga, m. e. m. ut- dragna och grofva tänder med mellanliggande uddar; de inre rosettbladen äro ocksa ojämnt och tätt tandade, ehuru de grófre tänderna aro spetsiga. Den ljust lökgröna bladfärgen paminner nagot om H. chlorellum NoRRL. Vippan är tydligt subcesium-artad med längt akladium, vanligen mellan 5 och 9 cm. De länga grönaktiga vippgrenarna äro fätaliga (i all- mänhet 2—5) och glesa, men utgå nästan alltid långt ofvan stjälkens midt; från basen greniga exemplar äro sällsynta. Holkarna, som äro grågröna eller nästan gröna, hafva täm- ligen likformiga, jämnt afsmalnande och m. e. m. spetsiga, men knappast sylspetsade fjäll, klädda af rikliga eller täm- ligen täta, halfmörka glandler och enstaka till glest spridda, kort gråspetsade hår; ludd förekommer nedom holkens midt som en fin m. e. m. afbruten rand i holkfjällens kanter för- utom enstaka stjärnhår på fjällens ryggar. Till skillnad från H. prolixum NORRL. som kan ha lika långt akladium och analog holkbeklädnad, har den nu be- skrifna formen grönare, längre, vid basen bredare, uppåt mer afsmalnande, vid basen ej tätt stjärnhåriga holkfjäll med talrikare glandler och färre hår; den har vidare glest ställda och mer raka korgskaft och grenar. Slutligen äro kalatierna ovanligt stora och till färgen ljusa. Om denna forms ställning kan man säga, att den bildar ett mellanled mellan H. cesiiflorum och prolizum, medan hol- karna äro utbildade i riktning mot H. acidotum DAHLST. Björkliden: i tämligen tät och skuggrik björkskog. Måttl. K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 29 22. H. corniculans n. Tafl. IV, fig. 16. Caulis vulgo 30—45 cm. altus gracilescens 0—1-folius late virens ima basi purpurascens, inferne rare—sparsim pi- losus nudus v. levissime stellatus, superne sparsim stellatus fere epilosus breviter et sparsim usque densiuscule glandulo- sus. Folia firma sat tenuia late glaucescenti-viridia subtus exesio-viridia + violascentia, indumento raro instructa; rosu- laria 3—5 petiolis haud longis+intense purpurascentibus, ex- teriora orbieularia— --ovata obtusa basi cordata breviter sed basin versus sat argute dentata, intermedia --ovata bre- viter acuta basi sat late cordata, apicem versus denticulata, circa medium dentibus + deltzeformibus argutis sat crebre den- tata, ad basin dentibus duobus acutissimis faleatis incurvatis instrueta, intimum ovato-lanceolatum basi+truncata dente libero uno alterove preditum, ssepe autem angustius lanceo- latum in apicem longum acutissimum angustatum dentibus subulatis+curvatis dentatum—sublaceratum; caulinum petio- latum + lanceolatum | acutissimum argute dentatum, sepius autem lineare parum evolutum. Anthela paniculata vulgo sat oligocephala ramis patenti- bus+curvatis acladium 1—2,5 em. longum multo superanti- bus. Pedicelli graciles virescentes sparsim stellati glandulis brevibus et gracilibus densis rarius etiam pilis solitariis ob- tecti. Znvolucra--lete virescentia 5—6 mm. lata et 11,5—12,5 -mm.-longa, tubo ovato basi breviter rotundata, post anthe- sin+conica. Squame triangulari-lienares angustz in apicem angustum acutum vix comatum sensim attenuatz glandulis parvis sat gracilibus --cerinis densis obtectz, vulgo pilis bre- vibus solitariis (v. etiam magis numerosis) obsitz, exteriores et intermedie marginibus floccis sparsis anguste limbate, superiores inzequilongee vulgo efloccose. Calathium lutescens ca 35 mm. latum radians. Ligule apice glabre. Stylus livescens + fuscohispidulus. Denna form kan betraktas som en nordlig parallellform till H. acidotum Dautst., fran hvilken den skiljes hufvudsak- ligen genom följande kännetecken: bredare rosettblad med starkt krékta bastiinder, kortare holk med mindre langt ut- 30 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 12. dragna fjäll, talrikare glandler pa stjalkens öfre del och i inflorescensen samt i allmänhet farre och kortare har. Det är också föga sannolikt, att H. acidotum, som har sitt egent- liga utbredningsomräde i sydösta Sverige och, sa vidt mig ar bekant, ännu ej anträffats ens i Dalarne eller södra Norr- land, skulle kunna trifvas i öfre Lappmarken. Til besläktade former höra också A. cordigerum NoRRL. och H. prolixum NoRRr., bägge lätt skilda genom betydligt mer stjarnhariga holkar och andra kännetecken. De exemplar, som insamlats pa den ena lokalen, hade glandulösa holkar, som nästan alldeles saknade har; till och med primärholken hade blott enstaka sadana. Holkarna hos de pa andra lokalen insamlade exemplaren hade däremot glesa till strödda här; bladen hos denna form voro ocksä mer glest och vinkligt tandade. Men ofverensstammelsen mellan de bada formerna i stort taget var i 6gonen fallande. Kiruna: pa tva ställen pa sluttningen af Luossavara. Tamligen spars. 23. H. lividulum. DAHLST. n. Dahlst. Herb. Hier Seand. V: 18. Path; t Caulis 35—60 cm. altus lete virescens mediocris—graci- lescens 1(—2)-folius, inferne intense atropurpureus et rare— sparsim pilosus, ceterum vulgo epilosus, superne densiuscule stellatus glandulis solitarüis— sparsis obsitus. Folia tenuia valde dilute glaucescenti-viridia subtus glauco-cesia interdum paulum violascentia, petiolis presertim infra medium intense atropurpureis, subtus prsesertim margines versus sparsim pi- losa, in nervo dorsali+stellato et in petiolo densiuscule et sat longe pilosa, in marginibus longe ciliata, ceterum utrinque fere glabra; rosularia 3—5, exterioria late ovata rotundato- obtusa basi leviter cordata, obtuse dentata vel dentibus pau- cis distantibus intermarginibus acclivibus angulatim dentata; intermedia ovata—ovato-oblonga breviter acuta basi+rotun- data, interiora oblonga v.+ovate lanceolata acuta basi cune- ata in petiolum breviter decurrente, dentibus sat distantibus obtuse delteformibus v. ad basin angustioribus subfalcatis K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 31 usque supra medium mediocriter dentata; caulinum breviter petiolatum ovato-lanceolatum v. magis angustum acutum prz- sertim infra medium argute dentatum. Anthela paniculata sepe composita ramis superioribus + approximatis (usque umbellatis) patentibus parum curvatis acladium 1—6 cm. longum sat longe superantibus. Pedicelli --subtomentelli pilis solitariis (v. nullis)—raris et glandulis breviusculis densiusculis— densis obtecti. /nvolucra longa atro- vidia leviter canescentia ante anthesin cylindrica, (5—) 6—7 mm. lata et 13—14 (—15) mm. longa, tubo cylindrico-ovato basi breviter turbinata v. magis rotundata, post anthesin haud multum incrassata. Squame longs lanceolato-lineares flores virgineos+superantes, exteriores obtusule, superiores in apicem--olivaceum longum obtusulum— - acutum angus- tate, omnes glandulis mediocribus et brevibus obscuris densis pilisque subobscuris raris—sparsis obtecte, floccis raris v. sparsis marginibus sparsis (—densiusculis) obsite, apice sat longe sed haud dense comatz. Calathium luteum 35—40 mm. latum radians. Ligule apice glabre. Stylus livescens v. sordide lutescens, siccus 4 fuscohispidulus. Denna vackra form gor sig pa lángt hall bemarkt genom sina tunna, ovanligt ljusa, blägröna, undertill isgra blad med vid basen mörkt purpurröda skaft. Vid pressningen blifva de starkt affärgade och gulaktiga. De flesta bladen hafva af- rundad bas, de yttersta dock svagt hjärtlik och de innersta vigglikt afsmalnande och kort nedlöpande; tänderna äro medel- stora, nagot glesa, men dock talrika pa de jämnt bägböjda bladkanterna, ej sa mycktet krókta eller trubbiga som hos de mest avancerade subcesia. Holkarna äro svartgróna med ringa inblandning af gratt, i början cylindriska, holkbasen afrundad eller kort snurrlik. Holkfjállen äro utdragna i en lang, m. e. m. olivbrun spets af växlande utseende, hos de yttre langfjallen ofta tämligen kort och ej skarp, hos de inre oftast smal och hvass. Beklädnaden pa holkarna är sa till vida af oväntad beskaffenhet, som den hufvudsakligen ut- göres af tata, korta och medellanga glandler, hvilket ej sa val stämmer med växtens cesium-artade habitus; vidare före- ‘komma glesa till stródda har samt glest spridda stjarnhar pa fjällens ryggar och talrikare sádana i kanterna. 32 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 12. Ofvanstaende gäller med H. DAHLSTEDTS medgifvande säsom originalbeskrifning pa den pa Areskutan iakttagna formen. Hvad beträffar Lappmarksexemplaren, växte de i tämli- gen tät bjorkskog med frodig undervegetation och hade sär- deles tunna blad, I öfrigt afvika de obetydligt genom mer utdragna holkar (vanligen 5—6 mm. breda och 14—15 mm. langa) med nägot glesare har samt i allmänhet härlösa holk- skaft. Men i stort sedt är likheten med Jämtlandsexemplaren slaende. Björkliden: frisk ängsmark i björkregionen. Matti. 24. H. cumatile n. Mat Ver tics 22. Caulis sat gracilis late virescens 0—1-folius+stellatus fere epilosus et eglandulosus. Folia tenuia late glaucescenti- viridia subtus sat cesia, indumento raro instructa; rosularia longe et anguste petiolata, exteriora ovata—ovato-oblonga obtusa basi+rotundata, intermedia et interiora +oblonga— ovate v. oblonge lanceolata subacuta—acuta, dentibus mam- matis—unguiculatis sat crebre dentata, basi rotundata—sub- truncata; caulinum ssepius parvum parum evolutum. Anthela paniculata--laxa ramis patentibus fere rectis acladium mediocre+superantibus. ^ Pedicelli cano-tomentosi slandulis parvis pilisque sat brevibus rare (—sparsim) obsiti. Involucra canescenti-viridia longiuscula, tubo conico-ovato basi demum subtruncata. Squame subtriangulares, exteriores longiuscule obtusule, superiores in apicem longum + acutum attenuate v. squame tegentes obtusule, intime subulate, omnes glandulis brevibus raris—sparsis et pilis mediocribus albo-cuspidatis sparsis—densiusculis obtecte, floccis in dorso raris—sparsis, in marginibus densioribus adspers®, exteriores vulgo circa basin magis canescentes, superiores apicem versus interdum fere efloccosz. Calathium sublete luteum c:a 35 mm. latum radians. Ligule apice glabre. Stylus fusco-hispidulus. Denna form har utpräglad cesium-habitus och tages vid första páseendet lätt for en stenolepis. Stjälken ar smal och ljust grön med vanligen fóga utbildadt stjälkblad. Rosett- K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 33 bladen äro ljust glaucescenta eller nästan kalgrona, de flesta smala, aflånga till aflångt lancettlika, kort spetsiga, med af- rundad eller tämligen tvär, ofta något sned bas samt ett par utstående baständer; i öfrigt äro bladens tänder medelstora, flertaliga, vårtlika till klolika, på de inre bladen alltid framätkrökta och spetsiga. Korgställningen är som hos de flesta subcesie gles. Holkarna långsträckta, ända till 14 mm., med koniskt äggrund pip, vid själfva basen gråaktiga, i öfrigt grågröna eller upptill mer olivfärgade. Längfjällen närma sig triangulär form och äro utdragna 1 en lång spets, som hos de yttre är småtrubbig eller föga spetsig, hos de inre vanligen tydligt spetsig och hos de innersta stundom sylhvass. Beklädnaden utgöres af i allmänhet strödda, hvit- spetsade, ej synnerligen långa hår och korta, något glesare glandler; dessutom stjärnhår, som vid själfva holkbasen äro tämligen täta, nedom midten af holken spridda, men i fjällens kanter något tätare, ofvan midten på samma sätt fördelade men glesare eller stundom föga märkbara. I flera afseenden lik H. calliglaucum OM., men skild ge- nom smalare blad med relativt bredare bas, glesare och finare kanthår, talrikare och mer klolika tänder, mer trubbade holkfjäll, glesare stjärnhår å holkfjällen, hos hvilka kanternas egen grundfärg ej är mycket ljusare än ryggarnas, samt ge- nom mörkpunkteradt stift. Skild från H chordosum K. Jon. genom blågröna blad med tätare och mer klolika tänder, mer luddig holkbas, mindre hårig holk. Kirunavaras sluttning; tämligen spars. 25. H. pretenerum ALMQU. H. silvaticum L. subsp. 11 var. 3 ALMQu. Stud. p. XX. — H. DAHLSTEDT, Bidr. till sydöstra Sveriges Hieraciumflora II p. 158. — Id., Hier. exs. fase. II n:r 39, 40; fasc. IV n:r 62; Herb. Hier. Scand. cent. I n:r 74, cent. IV n:r 22, cent. XVII n:r 64. — J. P. NoRRnLIN, Hier. exs. fasc. V n:r 92, pe, tasc. VII n:r 79, 80: Kiruna, Abisko och Björkliden; tämligen spars. Fórekommer vidare i Finland, hela Norrland, Dlr., östra Svealand samt Smaland. Arkiv für botanik. Band 7. N:o 12. , 3 34 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 12. 26. H. usticollum n. Tafl. II, fig. 9. Caulis vulgo 30—55 cm. altus gracilis—mediocris vire- scens v. ima basi+violascens v. sordidescens, 1—2-folius, inferne sparsim—densiuscule pilosus leviter stellatus, superne densius stellatus pilis brevibus raris—sparsis glandulisqe par- vis solitariis obsitus. Folia+undulato-plicata sat obscure viridia sublutescentia subtus ssepe violascentia, marginibus sat dense et longe ciliata ceterum indumento submediocri instructa; rosularia 3—5 sat breviter petiolata, exteriora ovata v. late elliptica—ovato-oblonga obtusa denticulata v. dentibus obtusis mammatis—subcaninis dentata, intermedia ovato- oblonga v. oblonga obtusiuscula—breviter acuta basi rotun- data—subtruncata, dentibus subcaninis obtusis—delteformibus +tortuosis sat numerosis dentata, circa basin sepe inzqualiter et profunde inciso-dentata v. dentibus paucis liberis instructa ; interiora triangulari-ovata—ovato-lanceolata in apicem acutum sensim attenuata, crebre et sat acute dentata, circa basin+ truncatam vulgo profunde inciso-dentata—laciniata; caulinum breviter petiolatum-+ovato-lanceolatum in apicem longum acutum attenuatum, si bene evolutum prope basin ssepe + laci- niatum, sin minus dentibus paucis instructum. Anthela paniculata v. furcato-paniculata valde laxa sub- simplex ramis gracilibus flaccidis longis patentibus szpissime monocephalis acladium vulgo 3—6 em. longum &quantibus. Pedicelli graciles flaccidi+ purpurascentes v. subpicei subto- mentelli glandulis brevibus sparsis pilisque mediocribus bre- viter cano-cuspidatis raris—sparsis obsitze. Involucra vire- scentia 5—6,2 mm. lata et 11,5—13,5 mm. longa, tubo sub- eylindrico basi in pedicellum apice+incrassatum cito angus- tata. Squame subanguste, exteriores imbricatz lineares v. filiformes acutee—obtusule, superiores inzequilongs subtrian- gulares in apicem acutum—subulatum sensim attenuate, omnes pilis mediocribus v. breviusculis breviter cano-cuspidatis sparsis —sat densis glandulisque brevibus—minutis sparsis (v. densi- usculis) obtectz, apice leviter comats, exteriores et inter- medie marginibus ipsis rare—sparsim stellate in dorso obscuro efloccoss, superiores vulgo efloccose saturate virides—oliva-. K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 35 scentes apice magis obscure usque pices. Calathium luteum c:a 30 mm. latum. Ligule apice sat crebre ciliate. Stylus fuscohispidulus. En fargrik och i flere afseenden ganska egendomlig form. De inre och mellersta rosettbladen hafva öfvervägande bred och tvär bas samt afsmalna smaningom till en m. e. m. tyd- lig spets, till formen äro de äggrundt aflänga eller aflänga, de innersta till och med äggrundt lansettlika. Merendels är bladkanten vägig och tänderna riktade ät olika häll eller vridna. Hos större exemplar äro tänderna i synnerhet hos de mellersta bladen trubbiga, men utdragna och kraftigt mukronerade, hos mindre exemplar frän torrare och härdare mark, äfvensom ı allmänhet hos de inre rosettbladen äro tänderna triangulära och spetsiga. Bladbasen ar djupare tandad, ofta hvasst och tätt flikad, hvarvid stundom enstaka tänder aro något aflägsnade fran bladbasen. Alla bladen äro jämförelsevis kort skaftade, undertill merendels starkt violett- anlupna. | Inflorescensen är gles, nästan gaffelgrenig, fåblomstrig, vanligen med 2—4 korgar på långa smala, 1 början slakt hängande, m. e. m. starkt af solen brynta skaft, hvaraf ett ofta utgår från öfre stjälkbladet, då två sådana äro utveck- lade. Holkarna äro nästan cylindriska med afsmalnande bas, som Ofvergar i det upptill förtjockade skaftet. Till färgen äro de mörkgröna med olivbrun anstrykning, vid basen obe- tydligt gråaktiga, upptill däremot ofta nästan tjärfärgade. Ytterholkfjällen äro tämligen många, hvaraf ett eller annat går ned på holkskaftets förtjockade del; långfjällen äro olika höga, i början öfvernående blommorna, till formen m. e. m. triangulära och utdragna i en ganska hvass, olivfärgad eller brun spets; undantagsvis äro holkfjällen i spetsen trubbade eller liksom afstympade, ett förhållande som icke är ovanligt bland nordliga Hieracium-former. Beklädnaden utgöres af strödda eller föga tätare, ganska korta glandler och mer tätt- sittande, medellånga, kort gråspetsade hår jämte på holkarnas nedre del en ringa mängd stjärnhår, som uteslutande äro inskränkta till fjällens kanter. I följd häraf framträda holk- fjällens färger helt klara, vid basen svartgröna, vid lång- fjällens midt mörkgröna till olivgröna, i spetsen olivgröna 36 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 12. till bruna. Kalatierna äro tämligen sma, rätt ofta ofullstän- digt utbildade och stylosa. Ligulerna äro kort, men tydligt cilierade. Denna form visar någon likhet med H. cultratum NORRL., men skiljes genom långt akladium, mer glandelhäriga, grön- aktiga, ej tätt krushäriga holkar. Dessutom karaktäriserad genom sina smala, i början hängande och äfven under blom- ningen stundom mer eller mindre utböjda korgskaft, hvilkas purpurbruna färg särskildt pa öfversidan lyser igenom den ej särdeles täta luddbekladnaden. Nuoljafjällets sluttningar (spars.) och vid Bjorkliden (flerstädes tämligen talrikt). 27. H. moestum n. Tafl. IV, fig. 17. Caulis 35—60 em. altus viridis 1—2-folius, inferne pilis longiusculis sat densis pilosus leviter stellatus, superne parce pilosus v. epilosus glandulis parvis nigris sparsis—densius- culis obtectus densiusque stellatus. Folia sat crassa obscure viridia sublutescentia subtus paullo pallidiora, indumento sat denso; rosularia 3—5, exteriora ovata—ovato-oblonga basi obtusa—truncata, inzequaliter undulato-dentata, intermedia et interiora ovata v. oblonga—ovato-lanceolata obtusa—obtusius- cula basi truncata—rotundata v. apud intimum magis angu- stata, dentibus brevibus v. mediocribusobtusis v. + deltzeformibus sat numerosis iisdem minoribus immixtis crebre et ineequaliter dentata; caulinum (inferius) petiolatum ovato-lanceolatum— Janceolatum+acutum vulgo crebre et argute dentatum, supe- rius (si adest) breviter petiolatum—sessile lanceolatum—lineare, ramum sepe fulciens. Anthela paniculata sat brevis ramis valde patentibus -- curvatis acladium 5—12 (—20) mm. longum longe superan- tibus. Pedicelli crassiusculi cano-tomentosi glandulis brevibus —1mediocribus densis—crebris pilisque vulgo obscuris solitariis raris obtecti. /nvolucra fuscoviridia—nigrescentia crassiuscula c:a 6 mm. lata et 11,5—12,5 mm. longa, tubo ovato-rhomboideo basi turbinata. Squame exteriores+laxe triangulari-ovate— oblong sat obtuse, marginibus extimisfloccissparsisobsiteapice K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 37 leviter comatz, superiores vulgo efloccose et decomate, tegentes latiuscule lanceolatiformes+late obtuse, interiores obtuss-—obtusiuscule in dorso et apice obscure olivacee circa medium marginibus dilutis+candescentes, omnes glandulis obscuris sat brevibus crebris pilisque obscuris v. apice breviter cano-cuspidatis sparsis—densiusculis obtect®. Calathium lu- teum v. sublutescens c:a 30 mm. latum. Ligule apice sub- glabre. Stylus sordide lutescens—fuscohispidulus. Till de flesta delar tämligen lik H. geminatum igenkännes denna form genom fóljande skiljaktigheter: bladen áro tjockare, mer hariga och mörka samt försedda med tätare och ojam- nare tandning sürskildt hos frodiga exemplar, hos hvilka smürre tander alltid alternera med de stórre; vidare genom litet làngre akladium och vippgrenar, trubbiga, tjocka och fasta längfjäll, samt mórkare, ofta knappt gräspetsade har pa holkar och deras skaft. H. subarctoum Norrl. har ocksa flera likheter med den nu beskrifna formen, sa mycket mer som denna genom sina ofta utvecklade två stjälkblad kommer nära vulgatiformia. H. subarctoum har emellertid nagot olika holkform med mer afrundad bas, längre glandler, tydligare koma pa holkfjällen och saknar enkla har pa holkarna. Kiruna: flerstades 1 björkregionen. Mattl. 28. H. poliosteleum DAHLST. Dahlst. Hier. fran Torne Lappmark p. 299. Med afseende pa holkarnas beklidnad varierar denna form ratt betydligt till och med pa samma standort. Detta gäller särskildt individ, som insamlats pa en med Sphagnum beväxt fuktig sluttning. Bland mer gräholkiga former före- kommo dar andra, hos hvilka endast holkens nedersta del in- vid skaftet var tydligt luddig, medan längfjällen särskildt mot spetsen voro i det närmaste luddfria. I alla andra afseenden voro dessa individ fullt typiska. — Oftast är akladiet ytterst kort, stundom omärkligt, da en mindre eller missbildad holk ar utvecklad fran primarholkens bas. Holkarna aro i början . * 38 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 12. nästan cylindriska och afven efter blomningen föga hopdragna, försedda med afrundad, nagot köttig och knölig bas. De yttre och mellersta fjällen aro fataliga och nagot löst sittande. Holkens bredd 5—6 mm. och längd omkring 11 mm. Kala- tierna hafva en dragning at ockragult och äro ej alltid fullt utbredda, i det de yttre ligulerna kunna vara halft uppratta. Björkliden: i ófre bjórkregionen. 29. H. caperatum n. Tafla III, fig. 12. Caulis vulgo 30—50 cm. altus lete virescens 0—1-folius, inferne sparsim pilosus leviter stellatus, superne densius stel- latus fere epilosus glandulis parvis nigris raris—sparsis v. sub anthela usque densiusculis obsitus. Folia sat tenuia+ undulata late viridia lutescentia+nitida, subtus sat pallida raro paulum violascentia, supra subglabra, subtus sat rare pilosa (usque subglabra) sed margines versus sparsim pilosa, marginibus longe et dense ciliata, in nervo dorsali parum stellato et in petiolo dense et longe pilosa v. villosa; rosu- laria vulgo 3—4, exteroria ovata—ovato-oblonga obtusa obtuse dentata basi rotundato-cordata, interiora oblonga—anguste ovato-oblonga obtusa v. obtusiuscula dentibus obtusis +mam- matis denticulisque sat numerosis interjacentibus crebre et inequaliter dentata, marginibus undulata et plicata, basi rotundata—truncata dentibus duobus paullo majoribus cur- vatis et--conniventibus subsagittata; caulinum petiolatum + anguste ovato-lanceolatum obtusulum—acutum paucidentatum basi dentibus longis angustis+hastata, sed ssepius parvum lanceolatum—lineare subintegratum + bracteiforme. Anthela paniculata oligocephala sepe subsimplex ramis crassiusculis patentibus curvatis acladium 0,5—3 (vulgo 1—2) cm. longum zquantibus--dense cano-tomentosis et sat dense glandulosis, apice interdum pilis solitariis obsitis. Involuera canovirescentia v. superiore parte subviridia vulgo 5,5— 6,5 mm. lata et 11,5—13 mm. longa, tubo ovato postea + conico- ovato, basi rotundata—subtruncata. Squame exteriores subli- neares obtusule, superiores latiuscule obtuse presertim mar- id K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 39 gines versus virescentes apice+incurvato olivacez, intima pauce interdum subacute v. acute, omnes glandulis brevibus v. mediocribus densis pilisque sat brevibus obscuris vel breviter cano-cuspidatis raris—sparsis obtectz, floccis minutis in dorso raris v. nullis, margines versus sparsis (—sat densis)obsitz, v. interiores supra medium efloccoss, apice leviter comate. Calathium luteum c:a 30 mm. latum. Ligule sat anguste initio v. sat diu-+canaliculate apice breviter ciliate—subgla- bre. Stylus fuscohispidulus. Bladen äro nagot glänsande och hafva pa Ofversidan ljust gulgrön färg, undertill äro de mera lökgröna. Pä skaften och undersidans medelnerv äro de pa vanligt sätt häriga och i kanterna tätt och längt cilierade, men i öfrigt äro de ganska glest håriga eller ofta nog pa bägge sidor nära nog glatta med undantag af ett bälte närmast kanten, där strödda hår forefinnas. Till formen äro bladen smala, de inre i allmän- het m. e. m. aflånga, trubbiga, vågbräddade samt oregel- bundet och tätt tandade af merendels trubbiga, korta eller medellånga tänder samt mellanliggande "korta uddar; vid basen finnas ett par något längre, krökta och oftast nedåt- riktade tänder, som göra basen m. e. m. pillik. Hos stjälk- bladet är basen ofta spjutlik genom ett par längre, mer ut- stående smala tänder eller flikar. Men oftast är stjälkbladet föga utveckladt. Vippan är nästan enkel med bågböjda, gråaktiga, täm- ligen tätt glandelhåriga grenar. Holkarna äro klädda af tämligen korta, täta glandler, glesa eller strödda, mörka eller kort hvitspetsade hår, som äro föga längre än glandlerna, samt mot fjällens kanter fina stjärnhår, som ej äro nog tätt hopade för att göra holken brokig. Mellanfjällen och lång- fjällen äro utprägladt trubbiga, endast de innersta stundom kort tillspetsade; vid midten äro de flesta långfjällen grön- aktiga eller bredt grönkantade, men ryggen och den något inböjda spetsen äro olivbruna. | Genom sina smala, ljusa blad påminner denna form något om H. expallidiforme DAHLST.; den sistnämndas holkar äro emellertid af annan typ, smalfjälliga samt rikt hårbeklädda. Närmare står sannolikt H. pheopsarum Dautst. (Herb. Hier. I: 96 etc.), men denna har betydligt mer framträdande harig- het, ej blott i inflorescensen, utan äfven pa bladen, hvarjämte 40 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 12. den har flerblomstrig vippa, mer afrundad bladbas, glesare tandning pà bladen m. m. . Föregående beskrifning är uppgjord hufvudsakligen efter exemplar från Kiruna, som äro enhetligt utbildade. De före- kommo på magra och något torra moränbildningar och voro delvis torftigt utbildade; men äfven storväxta individ hade fåblomstrig vippa med sällan öfver tre korgar. Men på Nu- olja-fjällets sluttningar med dess växlande ståndorter var denna art mer olikformig. Sarskildt vid Björkliden frodades en skuggform, som torde förtjäna sin egen beteckning: var. unguiculatum n. var. involucris longis, 14—15 mm., superiore parte virescenti-nitidis insignitum. Utom genom sina langa holkar utmärker sig denna form genom oftare bred, m. e. m. spjutlik bladbas äfven hos rosett- bladen; inflorescensen är litet rikare, stundom med 5 eller t. o. m. 7 korgar. Kiruna: i björkskogen pa sluttningar af Kirunavara (máttl) och Luossavara (spars.); Björkliden: flerstades tam- ligen talrikt, samt föröfrigt här och dar pa Nuoljafjallets sluttningar (spars.). 30. H. nuoliense n. Tail, diede Caulis vulgo 30—50 cm. altus mediocris+ flexuosus sordide virescens 0—1-folius, inferne rare—sparsim pilosus leviter stellatus, superne densius stellatus usque+subtomentellus glandulis raris—sparsis pilisque solitariis obsitus. Folia sat crassa sat obscure viridia postea seepius+lutescentia, subtus parum pallidiora interdum leviter violascentia, indumento mediocri predita; basalia 3—5 sat magna et lata, exteriora rotundato-cordata— late ovata + obtuse dentata, intermedia late triangulari-ovata—ovata obtusa dentibus mammatis den- tata, basi cordata—truncata v. dentibus duobus basalibus majoribus subhastata, interiora ovata—ovato-oblonga breviter acuta (v. late oblonga obtusa) ut praecedentia vel magis acute paucidentata, basic rotundata v. oblique subtruncata; cauli- num vulgo parvum sublineare, interdum magis evolutum + K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 41 lanceolatum acutum dentibus solitariis v. paucis acutis in- structum. Anthela paniculata vulgo oligocephala subsimplex, ramis paucis sat brevibus patentibus acladium 0,5—2 cm. longum vulgo equantibus. Pedicelli crassiusculi cano-tomentosi dense glandulosi. Jnvolucra crassa atroviridia, 6—7 mm. lata et 12—13 mm. longa, tubo rotundato-ovato postea incrassato rotundato-conico, basi rotundato-truncata. Squame latius- cule v. mediocres, exteriores triangulari-oblonge obtusse, su- periores+lanceolatiformes valde obtuse usque obtusiuscule v. intime interdum :- acuminate, omnes glandulis sat brevibus cerinis—nigrescentibus densis pilisque vulgo obscuris solitariis —raris obtecte, apice longe et sat dense comate, exteriores et intermediz in dorso rare, in marginibus sparsim—densius- cule stellate, superiores fere efloccose marginibus sordide virescentes. Calathiwm subaureum 30—35 mm. latum + radians. Ligule apice subglabre, interiores diu canaliculate. Stylus obscurus. En egendomlig motsättning mellan den ej särdeles hóga, ofta bladlósa stjülken och de stora, groftandade bladen och de robusta holkarna faller vid fórsta paseendet i ögonen. Rosettbladen äro tämligen tjocka, mörkt, men något gulak- tigt eller orent gröna, ganska breda och i följd af de fåtaliga. grofva och trubbiga tänderna till omkretsen vinkliga; ett par nedåt eller utåt riktade basaltänder göra basen m. e. m. pillik eller spjutlik. De yttre och mellersta bladen ha ofta en karaktäristisk triangulärt äggrund eller mer rundad form, då bladbasen ar bredt hjartlik. Stjalkbladet är stundom väl utveckladt samt äggrundt lansettlikt och skarpspetsadt, för- sedt med enstaka hvassa tänder, men oftare är det ganska litet eller outveckladt. De tjocka holkarna ha mörkt grågrön färg och äro otyd- ligt brokiga genom stjärnhåren, som hopat sig mot fjällens kanter till mer eller mindre sammanhängande luddränder samt långa hvita tofsar i holkfjällens spetsar. De täta, knappt medellånga glandlerna äro i början gröngula, men mörkna snart; håren, som sällan alldeles saknas, äro mörka eller kort gråspetsade. Längfjällen hafva bågböjda kanter, de flesta bredt trubbiga, en del inre stundom tillspetsade. Hos en del exemplar från öfre björkregionen eller videregionen voro 42 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. No 12. holkarna starkt forkortade anda till blott 11,5 mm.; fjallens anordning och utseende syntes emellertid antyda ett sjukligt tillstand; kalatierna hos dessa exemplar voro knappt 30 mm. vida. Frodigare och, sasom jag antar, normala exemplar fran björkregionen hade holkar af i allmänhet nara 13 mm. längd samt större, radierande kalatier af mörkgul farg. Nuoljafjällets ostra sluttning (mättl.) samt pa södra sidan vid Abisko. var. lancinatum n. var. Tafla II, fig. 8. A forma primaria modo descripta sequentibus notis differt: foliis magis profunde et argute dentatis, involucris 10,5—12 mm. longis, squamis triangularibus vulgo sat acutis epilosis. | Till habitus ar denna form rätt val ófverensstáàmmande med hufvudarten, men i flera kännetecken sa mycket afvi- kande, att man är frestad att anse den för egen art. Ro- settbladen aro groft tandade af glesa, skarpa tänder, särskildt aro basaltänderna mer utvecklade an hos hufvudformen; stjàlkbladet ar mer tätt och hvasst tandadt eller stundom parflikadt, holkarna aro kortare och sakna fullständigt enkla har samt synas i allmänhet ha stjärnhären mer jämnt för- delade, holkfjällen aro jämnt afsmalnande och de flesta langfjällen tydligt spetsiga. Nuoljafjällets östra sluttning, i björkregionen. Mattl. 31. H. morulum Danursr. H. Dahlst., Bidr. till sydöstra Sveriges Hieraciumflora II p. 104. — Id., Hier. exs. fasc. I n:r 60; Herb. Hier. Scand. cent. I n:r 52, cent. III n:r 46, cent. IX n:r 42, cent. IV - n:r 23 (H. ENANDERI). Kiruna pa ett par ställen; Abisko, vid Nuoljafjället; Björkliden, flerstädes. Mättl. K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 43 Dessutom mig bekant fran Ang., Hjd., Mpd., Gstr., Vstm., Og., Sm. 32. H. philanthrax STENSTR. K. O. E. SrENsTRÓM, Värmländska Archieracier p. 25. — H. DaursrEDT, Herb. Hier. Scand. cent. I n:r 79— 84, cent. V n:r 45. Kiruna: pa ett par stallen. Spars. I öfrigt bekant fran Norge, hela Norrland samt flera pro- vinser anda ned till Og. och Sm. 33. H. penduliforme DAHLST. var. microphoron. H. microphoron NomRmr. Hier. exs. VI: 12. Tafl III, fig. 13. Caulis vulgo 30—50 em. altus gracilis—mediocris + flexuo- sus 0—1—2-folius sat viridis basi intense atropurpureus, su- perne sat dense stellatus v. leviter subtomentellus, ceterum indumento mediocri instructus. Folia intense et pulchre viridia, subtus paullo pallidiora vulgo violascentia—vinose purpurea conspicue et sat dense stellata, ceterum indu- mento breviusculo denso; rosularia 3—5 sat parva petiolis sepe curvatis pilis albis densis barbatis atropurpureis, exteriora ovata—ovalia sspe subcordata+obtusa—subacuta dentibus sat obtusis v. breviter mucronatis+tortuosis in- equaliter dentata, intermedia et interiora anguste ovata— ovato-lanceolata (rarius ovalia—oboblonga)+acuta basi angu- stata—subtruncata v. dentibus basalibus triangularibus sat magnis subhastata, ceterum dentibus latiusculis triangulari- bus patentibus—patentissimis conspicue mucronatis argute dentata; caulinum (inferius) petiolatum valde patens—recli- natum, a basi latiore in apicem longum lanceolatum—lineare integerrimum acutissimum angustatum, prope basin sat cre- bre et argute dentatum, interdum angustum + filiforme, sem- per breviter sed sat dense pilosum et ciliatum subtus dense stellatum—subtomentellum. Anthela oligo—polycephala subsimplex ramis sat distanti- bus sepe sat numerosis cano-virescentibus maxima parte sat 44 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 12. brevibus et monocephalis acladium 1—3 (raro usque 5) cm. longum initio anthesis vix aquantibus. Pedicelli graciles cano-tomentosi glandulis parvis sparsis—sat densis pilisque albidis tenellis raris—sparsis obtecti. /nvolucra virescenti- cana sat brevia 6—7,5 mm. lata et 10—11,5 (—12) mm. longa, tubo brevi crasso subconico, basi truncata, post florationem valde incrassata. Squame anguste sublineares, exteriores obtusule, superiores acute omnes glandulis brevibus densi- usculis—sat densis pilisque mediocribus mollibus apice cane- scentibus sparsis—densis obtecte, floecis infra medium invo- lueri densis canescentes, superne sparsim stellate, apice dense et longe comose. Calathiwm luteum v. subochraceum 25— 30—35 mm. latum sat plenum. Ligule apice glabre. Stylus vivus subluteus—leviter livescens, sieecus+ obseurascens. Denna märkliga form karaktäriseras af lifligt och inten- sivt gröna, undertill och pa skaften starkt purpurfärgade eller violetta blad med kort, men tät hårbeklädnad samt på undersidan strödda eller hos stjälkladet ganska täta stjärn- hår; ofta nog sitta stjärnhåren på stjälkbladet så tätt, att deras strålar beröra hvarandra. Bladen hafva genom sina tämligen korta och breda, men raka och skarpt tillspetsade tänder samt ofta krökta bladskaft stor likhet med grundt tandade blad hos AH. prolixum NORRL. Stjälkens nedre del är mörkt purpurfärgad, den mellersta mörkgrön, den öfversta grågrön af jämförelsevis tätt ludd. Inflorescensen utmärker sig genom sina talrika, mest korta och enblomstriga, upptill visserligen något närmade, men nästan aldrig flocklikt sam- lade grenar, som åtminstone i början af blomningen knappast nå i jämnhöjd med akladiet; de öfriga grenarna eller ofta alla äro något aflägsnade från hvarandra. Korgställningen är sålunda klaselik, men kan på näringsrik jord få långa, mer yfviga grenar, i hvilket fall den påminner om H. game hvars langa a Ein den dock saknar. Holkarna ha frän början kort konisk, bred pip, hvilken snart blir ytterligare förtjockad och det i lika hög grad som hos H. prolivum. 1 det hela paminner dock inflorescensen mycket mer om H. pendulum DAHLST.; men genom den tätare beklädnaden afviker den fran bägge de nämnda formerna. Särskildt karaktäristisk är den täta luddtofsen i spetsen af de smala och nästan jämnbreda längfjällen. Kalatierna aro K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. 45 tätblommiga, ej radierande och därför vanligen med helt liten diameter. Fran H. penduliforme Dautst. afviker den nu beskrifna formen genom sina korta och tjocka holkar med redan tidigt ganska tvür bas; den gotländska hufvudformen har tamligen smala holkar med mot skaftet afsmalnande bas och i det hela en holkform ungefür som hos H. cesiiflorum ALMQU. Lapplandsformen far pa näringsrik jord längre blomstallnings- grenar och korgskaft och därigenom ett om H. prolixum pa- minnande utseende, da däremot hufvudformen alltid karak- tiriseras af ovanligt korta men ofta talrika grenar. Huru- vida hari ligger en verklig, arftlig olikhet, kan nu ej afgoras. Da säledes den har beskrifna formen i blott en eller ett par karaktärer märkbart afviker fran A. penduliforme DAHLST., anser jag riktigast att uppställa den förra som varietet af den senare. De pa Gottland insamlade exemplaren af H. penduliforme, som utdelats i DAHLSTEDTS exsickat, hade vuxit pä torrare och magrare ställen à strandvallar samt voro därföre ej rik- blomstriga, men pä bättre lokaler finner man där exemplar, som äro mängblomstriga med 8 till 10 grenar fran hufvud- stammen. Ä andra sidan träffas vid Kiruna pä torrare ställen i björkregionen äfven fablomstriga exemplar. Den enda olik- heten mellan den nordliga och den sydliga formen synes vara, att den förra har tjockare och kortare holkar; detta gäller i synnerhet om de vid Kiruna station pa mer kväfvehaltig jord växande exemplaren. Sma individ fran Nuoljafjallet ha nästan 2 mm. kortare holkar än Gotlandsexemplaren. De i Norruins Hier. exs. VI: 12 under namn af H. microphoron utdelade individen afvika obetydligt genom mindre tätt lud- dig holk; de ha spenslig växt och kunna jämföras närmast med magrare exemplar fran har angifna lokaler. Denna arts utbredning är märklig. Jag känner ingen annan Hieraciumart i hvars utbredningsomräde en sä stor lucka är till finnandes. Andra arter, som äro gemensamma för Gottland och Lappmarken, fórekomma äfven i flera af de mellanliggande landskapen. Utan tvifvel ar H. penduliforme pa Gotland en glacial relikt, som under konkurrensen med öfriga arter i det tätnande och efter hand betydligt föränd- rade växttäcket räddat sig ut pa de nakna strandvallarna, men äfven lyckats halla sig kvar i angränsande, glesa tall- 46 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 12. skogar, hvilkas undervegetation troligen aldrig varit sluten. I detta sammanhang kan det dä vara skal att paminna om de gotländska hällmarksformerna af H. montanum N. & P., hvilkas närmaste släktingar äro att söka vid Alpernas fot, och H. gotlandicum Fr., som val far anses sta nara H. hyperbo- reum Fr. Pä nordöstra Gotland befinner sig ock enda kända fyndorten för H. Ave Dautst., besläktad med sparsifolium- former fran Härjedalen, samt H. grophosum DAHLST. & K. JoH., hvartill en motsvarande form är funnen i Dalarne. Vulgatiformia Dahlst. 35. H. subarctoum NORRL. J. P. NorkLın, Suomen Keltanot, ed. 2, p. 557 (1899). — Id., Hier. exs. VIII: 6—9. — H. precipuiforme DAHLsT. i S. BIRGER, Veget. och floran i Pajala socken, 1904. — H. dovrensiceps Dahlst. Herb. Hier. Scand. IV: 50—52, X: 66. Kiruna: pa nägra ställen nära stationen. K. JOHANSSON, HIERACIA VULGATA FR. Register öfver arter och varieteter. albovittatum DAHLST. amoeniflorum K. JOH. betuletorum K. Jon. cesiiflorum ALMQU. canoturbinatum K. Jou. caperatum K. Jon... corniculans K. JoH. corynodes K. JoH.. crenosum K. JOH. cumatile K. Jou. . deansatum K. Jon. . decurrentidens DAHLST. . diminuens NORRL. expallidum NORRL. . fucatum K. Jon. . halsicum Danrsr. hypsilophum K. Jon. . lancinatum K. Jon. . lividulum Danmrsr.. macrosciadium DAHLST. 25 24 microphoron {NORRL.) . moestum K. Jou. monochroum K. Jou. morulum DAHLST. nuoliense K. Jou. nympheatum DAHLST. obtextum DAHLST. . oligopolium K. Jou. papillosum K. Jou. penduliforme DAHLST. pendulum DARLSsT. . philanthrax STENSTR. plumbeolum K. Jon. . poliosteleum Danrsr. precipuiforme DAHLST. . pretenerum ALMQU. subarctoum NORRL. supernatum K. Jon. unguiculatum K. Jon. usticollum K. Jou. . 47 26 46 48 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 12. Förklaring öfver figurerna. Tafl. I. nuoliense. Fran Nuoljafjället. crenosum var. betuletorum. Nuoljafjallet. crenoswm. Björkliden. lividulum. Björkliden. supernatum. Kiruna. Tafl. II. amoeniflorum. Björkliden. hypsilophum. Björkliden. nuoliense var. lancinatum. | Nuoljafjállet. usticollum. Björkliden. monochroum. Björkliden. Tafl. III. fucatum. Kiruna. caperatum. (Kiruna. penduliforme var. microphoron. Kiruna. canoturbinatum. Kiruna. deansatum. Kiruna. Tafl. IV. H. corniculans. Kiruna. , . AH. moestum. . Kiruna. » 18. H. plumbeolum. Kiruna. » H. papillosum. Björkliden. Fig. go =» over ERE RRS SSSSS > li) Tafl. V. H. nympheatum. Björkliden. oligopoliwm. Nuoljatjället. H. cumatile. (Kiruna. corynodes. Björkliden. ho NON ON whore oO NN - HN = r. e. utmärker yttre rosettblad, rm, > mellersta — » "eris » inre » (pd » stjälkblad. Figurer, som täcka hvarandra, eller som sammanbindas genom en punkterad linje, afbilda blad fran samma individ. — Skala 0,7. Nen Ju Tryckt den 29 juni 1908. Uppsala 1908. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. N:o 12. l. H. nuoliense. 2. H. crenosum var. betuletorum. Tatty: Repr. o. tr. Justus Cederquist, Sthlm. crenosum. 4. H. lividulum. 5. H. supernatum. ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. N:o 12. 6. H. amoeniflorum. 7. H. hypsilophum. 8. H. m Tafl. 2. Repr. o. tr. Justus Cederquist, Sthlm. ense var. lancinatum. 9. H. usticollum. 10. H. monochroum. ae A m e = Mr ACE * UN Tafl. 3. Repr. o. tr. Justus Cederquist, Sthlm. . microphoron. 14. H. canoturbinatum. 15. H. deansatum. ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. N:o 12. 16. H. corniculans. 17. H. moestum. Tafl. 4. Repr. o. tr. Justus Cederquist, Sthlm. 18. H. plumbeolum. 19. H. papillosum. ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. N:o 12. 20 » 20. H. nymphaatum. 21. H. oligopolium. 77. 22. H. cumatile. Tafl. 3. Repr. o. tr. Justus Cederquist, Sthlm. 23. H. corynodes. u ARKIV FÖR BOTANIK. BAND 7. N:o 13. Om Härjedalens Vegetation. Af SELIM BIRGER. Med 13 taflor och 6 textfigurer. Meddelad den 11 mars 1908 af V. Wrrrrock och J. ERIKSSON. Inledning. Härjedalens afsides läge och mer än vanligt svara kom- munikationsförhällanden äro väl i främsta rummet orsakerna till, att de första iakttagelserna öfver landskapets flora in- samlades sa sent som under HisrNGERS resa 1819 (10).! Grundlaggande för kännedomen om Härjedalens vegeta- tion blef den afhandling, som M. G. SJÖSTRAND (19) efter en resa 1832 publicerade. I denna uppsats meddelades den första förteckningen öfver provinsens växter. Senare är det hufvudsakligen genom de iakttagelser, som blifvit gjorda 1836 af F. THEDENIUS (20), 1853 af R. F. Frı- STEDT (6) och 1879 af K. F. DusÉN (5), som kunskapen om Härjedalens flora blifvit vidgad. Huru raskt nya växtgeografiska bidrag under dessa resor samlades, framgår däraf, att då SJÖSTRANDS förteckning öfver Härjedalens kärlväxter, om man utesluter släktet Hieracium, endast omfattar 386 arter, upptager THEDENIUS 429 arter. Genom FRISTEDTS resa ökas antalet till 473, och DUSÉN upp- ger icke mindre än 540 arter. Huru föga kändt Härjedalen, trots dessa arbeten i botaniskt afseende är, synes däraf, atti ' Siffrorna hänvisa till litteraturförteckningen i slutet af uppsatsen. Arkiv för botanik. Band 7. N:o 13. 1 9 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 13. den af mig pà annat stálle publicerade fórteckningen ófver om- radets flora äterfinnas öfver hundra arter och ett större antal hybrider, hvilka ej voro kanda fran Härjedalen af DusÉN.! Antalet kända arter inom Härjedalen ar sålunda 641.2. Härtill komma 44 hybrider och ett stort antal under- arter. DusÉN omnämner (5 sid. 3) ett flertal botanister, hvilka före 1879 besökt Härjedalen. Från en stor del af dessa resor träffas växter i herbarierna 1 Uppsala och Stockholm, men endast J. W. ZETTERSTEDT (21), C. och R. W. HARTMAN (7 och 8) samt P. J. BEURLING (3) hafva publicerat bidrag till om- radets flora. Under de 28 ar, som nu förflutit sedan DusENs arbete utkom, har ej nagot mera omfattande bidrag till Harjedalens flora offentliggjorts. Mindre floristiska bidrag ha lamnats af Fr. Brun (2), R. SERNANDER (16, 17 och 18), E. HENNING (9), A. G. KELLGREN (11), liksom en del vaxtlokaler fran Ytter- bogdals s:n återfinnas i P. W. Wıströms förteckning öfver Hälsinglands kärlväxter (22)? Sedan 1883 har Härjedalen blifvit botaniskt undersökt af kyrkoherden i Lillhärrdal S. J. EnAnDER. Med djup tack- samhet har jag begagnat mig af kyrkoherde ENANDERS er- bjudande, att för mitt arbete fa draga nytta af den stora erfarenhet om provinsens flora, som han under denna följd af ar vunnit. Utom alla de muntliga uppgifter jag erhällit, har jag fått tillfälle, att genomgå kyrkoherde ENANDERS rika Härjedalsherbarium och fått låna delar däraf för bearbet- ning af specialister. Flera intressanta växtlokaler ha äfven erhållits af kandi- dat M. ÖSTMAN. ‘I olikhet mot föregående botaniska författare, har jag till Härje- dalen äfven räknat Ytterhogdals s:n med Ängersjö kapellag. De höra till provinsen Hälsingland, men räknas samman med Härjedalen till Jämtlands län. Genom att jag medtagit äfven denna s:n har det här behandlade flora- området blifvit mera naturligt afgränsadt. * Nomenklaturen och artbegränsningen äro, där annat ej angifves, lika med HARTMANS flora ll:te och 12:te upplagorna. ” Däremot har jag ansett mig böra alldeles förbigå de uppsatser i hvilka lektor P. Orsson lämnat bidrag till Jämtlands, Härjedalens och angransande provinsers flora. I dessa arbeten förekommer ett så stort procenttal bevisligen vilseledande uppgifter, att de ej böra citeras, ett sak- förhållande, som torde vara allmänt kändt bland svenska botanister och flere gånger blifvit äfven i tryck påpekadt (så t. ex. af L. M. NEUMAN, Bot. Not. 1881 s, 101; af GUNNAR ANDERSSON, 24 s. 36). SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 3 Lektor Gunnar ANDERSSON har lämnat en del växt- lokaler fran resor i Härjedalen 1900 och 1906, liksom jag af honom fatt lana flera vackra vegetationsbilder. Under större delen af somrarna 1900 samt 1903—1907 har jag själf undersökt Harjedalens vegetation, arbeten, som i en del afseenden kompletterats under besök vintrarna 1904— 1905 och 1905—1906. För mina undersökningar ätnjöt jag sommaren 1905 understöd af Vetenskapsakademien, och för sommaren 1907 erhöll jag ett frikostigt reseanslag af Stiftelsen Lars Hiertas minne. Mina resor ha pä alla sätt underlättats af jägmästaren C. R. Farce i Lillhärrdal. Fil. stud. Kurr FALCK har under en stor del af dem varit mig följaktig, liksom jag af honom erhällit en mängd intressanta växtlokaler. Slutligen ha vid bestämningarna följande personer varit mig behjälpliga: rektor S. ALmMQuist (Calamagrostis, Carex), amanuensen d:r H. DAHLSTEDT (Taraxacum), d:r HARALD LINDBERG (Alchemilla), d:r HJALMAR MÖLLER (mossor), ad- junkten A. G. RINGSELLE (lafvar), docent Herman G. SIM- MONS (Draba). Professor C. LINDMAN har dels granskat in- samlade Poor, dels har jag honom att tacka för, att jag fatt tillgang till Riksmuseets botaniska samlingar. * i * Arbetet nedan framlügges ej med anspråk pa att ge nya uppslag eller meddela märkligare upptäckter, utan det har tillkommit for att i nagon man sóka fylla en af de stora luckor, som finnas i kännedomen om Norrlands vegetation. Ursprungligen var det min afsikt, att säsom del V i denna uppsats skulle ingå en förteckning öfver Härjedalens kärl- växter, innefattande en detaljerad redogörelse för hvarje arts utbredning inom området. Dennna förteckning, som sålunda utgör det material, hvarpå denna uppsats är grundad, har emellertid måst publiceras såsom en särskild afhandling: Härjedalens kärlväxter, Stockholm 1908 (A.-B. Nordiska bok- handeln 1 distribution), till hvilken den intresserade hänvisas. m 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 13. I. Allmän redogörelse för omradet. Omrädets geografi och geologi. Härjedalen, hvars storlek är 13957 kvkm. sträcker sig fran 61° 35’ till 63? n. br. samt fran 2° 3' till 6? v. 1. fran Stock- holm. Omradet nar sin största langd 1 SO.—NV. med unge- fär 19 mil. Pa det väldiga fjällkomplex, som intar Härjedalens nord- västra hörn, och hvars mest kända fjäll är det 1,796 m. höga Helagsfjället, upprinna icke blott källfloderna till Glommen och Nidälfven, utan äfven Indalsälfven, Ljungan och Ljus- nan ha där sina källor. Ljusnan dränerar, om man undantager de vattenmassor, som afflyta genom Fjätälfven till Dalälfven och med Ljungan, hela Härjedalen. Ljusnans källor äro de obetydliga Ljusne- sjöarna (ungefär 625 m. 6. h.) vid riksgränsen. Under sitt lopp utvidgar Ljusnan sig till en rad längsträckta, stora sjöar: Lassen (543 m. 6. h.), Vikarsjön. Ortsjón och Ransjon (409 m. ö. h.), för att vid omrädets óstra gräns sänka sig till ungefär 240 m. 6. h. En blick pa kartan (tafl. 1) visar, hvilka betydande bifloder Ljusnan ager i Tännän, Weman, Harjean och Hoaän, liksom höjdsiffrorna pa kartan ge ett begrepp om provinsens allmänna lutningsförhällanden. Detaljundersökningar öfver Härjedalens geologi saknas. Öfverhogdals, Ytterhogdals, Älfros och Svegs socknar bestä till öfvervägande del af urberg (hufvudsakligen graniter). I Lillhärrdals socken förhärskar i norra och västra delen dala- sandsten samt i öfriga delar porfyr. Denna sträcker sig äfven in i Linsälls socken, hvilken i öfrigt, liksom större delen af Wemdalens och Hede socknar. bildas af den vackra Wemdals- kvarsiten. Fjällen i Storsjö och Tännäs socknar uppbyggas af Sevegruppens bergarter. Sälunda förhärskar i Storsjö sockens nordöstra del Wemdalskvarsit, i Tänndalen och längs Ljusnan till sjön Lassen ógongneis. Trakterna kring Hamrafjället, Ljusnestöten och Mittäkläpparna besta af mer- SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 5 endels kalkhaltiga skiffrar.' Denna trakt, liksom de sma öar af silurformationen, hvilka finnas vid Glöte och pa ännu ett par ställen, visar en vegetation lika yppig och artrik, som floran ar fattig pa porfyren eller dalasandstenen inom Lill- harrdals socken. Af de lösa jordartsgrupperna äro morängruset, som van- ligen är ganska blockrikt, och torfjorden de viktigaste; har och hvar förekomma rullstensgrus, älf- och mosand samt i fjällen vittringsjord af olika ursprung. Efter A. LINDSTRÖM (31 s. 31) ma följande analyser af jordarter fran västra Härjedalen (Tännäs s:n) belysa de vikti- gare jordarternas kemiska sammansättning. Nagra jordarters kemiska sammansättning. | E : = lea tee tae 3 4 5 6:35) IR TD ER 9 I I SJ Sar! ESA Org ha OR Soe YEN RET G: MISI | | | | Gödningsförlust (org. äm- | | nen m. m.) |17,16 | — | 4,21) — | 7,17 9,57 — | — || SS Ow 1,00 4,80| 2,71 | 3,91 1,94| 6,82 1 ‚30 | 2,12| 3,99] 1,41| 6 | | Järnoxid och lerjord . . | | | 2 Kalk 0,65 | 1,99 0,36 0,81, 0,06 0,66 0,07 0,23 0,19 0,54 | Talk . | 0,74 | 0,40) 0,61) 0,17) spår 0,13 ln; 0,25) 0,09] 0,98 | Fosforsyra | 0,18 | 0,13 0,15| 0,18 0,15 0,21| 0,07 0.11 0,11 0,18 an eei oe lee. ar Me uen NO 2 ieu [4 erg ars | io 1. Prof af matjord fran en starkt sluttande, äfven utan gödning rikt gifvande ängsmark vid Bruksvallarna. Jordmanen bildas af jökelgrus och yngre svambildningar. 2. Sand fran rullstensäsen vid Ljusnan, nära intill Össjöbäcken. 3. Svämsand (matjord) fran öfre Gróndalen i närheten af Össjöbäc- ken fran lokal, där Ljusnan ej 6fversvammar vidare, och växtligheten är svag. 4. Jökelgrus från Bruksvallarna. 5. Forvittringsgrus från trakten af Norrgrufvan på fjället Grufvalen. 6. Jökelgrus jämte förvittringsgrus (matjord), från Rossberget nära Ljusnedals bruk. Denna jordmån har årligen under minst 50 år frambragt rika potatisskördar med måttlig gödning hvartannat eller hvart tredje år. 7a. Matjord och 7b. alf af svämsand fran den s. k. Holmen, öster om Ljusnedals bruk. 8. Svàmsand, af Ljusnan uppkastad under föregående år. Profvet taget nära Ljusnedals bruk. 9. Svämsand frän midten af Mittädalen. Bördig ängsmark. * * * 1 Jfr. A. E. TÖRNEBOHMS geologiska óOfversiktskarta öfver Sveriges sydligare fjälltrakter i Bihang till K. Sv. Vet.-Akad. Handl Bd l. N:o 12. 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND %. N:o 13. Hvarje tillförlitlig karta öfver Härjedalen saknas. Den enda användbara, J. A. ALBINS karta öfver Jämtlands län i skalan 1: 200,000, vimlar af fel med afseende pä sjöar och fjälls läge, höjd öfver hafvet och namn. Bristen pa använd- bart underlag har gjort att nagon karta ófver barrskogs- gränsen utöfver den à tafl. 1 icke kunnat upprättas. Klimat. Som bekant finnes inom Skandinavien en ganska skarp motsättning mellan a ena sidan en maritim och a andra sidan en kontinental klimattyp. Den senare är karaktäri- serad af en mycket kall vinter, da sommaren däremot är jäm- förelsevis varm. Nederbörden är förhällandevis liten och faller hufvudsakligen under sommarmänaderna. Inom Skandina- vien finnas tvenne köldcentra, af hvilka det mindre har sitt läge i trakten af Röros i Norge. Med sitt nordvästra hörn nar Härjedalen så godt som fram till detta kóldcentrum. Kan man salunda redan häraf sluta sig till hufvuddragen af Härjedalens klimat, sa ar däremot det rena observations- materialet för ett närmare bedömande daraf mycket brist- fälligt, da endast fran Sveg öfver flera artionden naende observationsserier fóreligga. I Funäsdalen och Hede ha obser- vationer gjorts under kortare tid, men i öfrigt måste man bedöma omrädets klimat ur iakttagelser fran orter utom Här- jedalen. Tabellen A, sid. 7, ger en föreställning om Svegs medel- temperatur för mänader och är, jämförd med en del kring- liggande orters. Januari, den kallaste mänaden i Sveg, visar en medeltemperatur af — 10, 1°, hvilken är lika lag som Piteås. Juli har den högsta medeltemperaturen under sommaren med + 14,2°, da Östersund endast när upp till + 13,5° och Los till + 13,3°. Medeltemperaturen för april, maj, juni och augusti är äfven i Sveg högre än i Östersund och Los. Absoluta temperaturmaxima och minima för Sveg samt absoluta minima för Hede och Funäsdalen äterfinnas i tabel- len B, sid. 7. Den högsta i Sveg mätta temperaturen ären 1880—1890 ar + 31,5°, den lägsta under 1876—1890 visar den exceptionellt laga siffran — 49°. Under arets alla mana- der ha temperaturer under 0° blifvit mätta. 10°9E —|0'FE —|0'FE — occ 07 09 0's 0%. ONE 005 — 098 — 098 — 9 eg —j"urur 3m[osqe ((0881—c88T) ue[epegunur |o'6p — 0'Lp — o'0p —o'hg —|0'6 — og — u —|o'Ss —|e'er —lo'ce — o'oy — o'Gp —|0'9p —| uw qufosqy} — | vue —|e'& — es —e'21—o9 I —e0 +82 — eg —|e'91 —|4'I£ — tag — &'eg —| "um ye ‘poy J (0681—978D © STE +loL +0%1 |S'91 +/9°S --|9'A5 +|0°0€E FETTE TIS LG + |S°LT +01 +106 +108 -F|'xeur gnjosqy les | | | | | Lo Le +19, -Flo'er +2°06 +03 + f'9c --|1'9a +1923 --|L'er +126 -F|e'? +69 --|'xeur je ‘poy Í ' (0681—0988I) Borg | “AON | 330 pores "uy | ine | tne few | mıdy | savy | qv | cave ‘snisjag 4opp4D 1 pununm yoo pmwaxpunjn4iodius] vjjosqp “| "qvem SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. — |s'or—|*'a — | et + | &'4 + |o*11 +egr --|e'er +|8'9 + | 0% + 89 — |e'or —|e Tp — wis op |: wumg E- |c'8 EE eT yes STI + efl +21 + Ege a0) 1.0.0 — Tig es — u 0S6 op. We Se en ST -|ÀL —|96 8 + |e'T1 + co! + el la es — EE i: 4t 200 —86 —|27°— | 90 — | 6'g + |9'01 +12z1 +001 +] ££ + | 6'0 + | 54 —|9'6 — 96 — | uose| e [uopepswuuj Lie | | 6 — Tor—woge| op |' > * 8eAg Xu spe ET Y Varias c d Crue Pc re s RE Neg BT mr dies | qgo4juu AV "IBA Jay 224 "AON yo | dog | "Suy Inf rum f few Indy | steN | 1qo,[ | ‘ure | aaazo | -108q0 pon | re1uy ‘snisjag 42pp4D 2 19.0 90 Dusapounw 4o[ Wnposadmayapam sunt “VY ger 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:o 13. Den högsta insolationstemperatur jag matt ar den 2 juli 1905, da en termometer med blank kula, utlagd pa en grus- gang i Lillhärrdal vid en lufttemperatur af + 25.6°, visade 46,7”. Följande serie fran en liten holme i Ljusnan vid Sandviken i Wemdalens s:n d. ?*/ 1904 belyser insolationens betydelse. Lufttemperatur (molnfri himmel) . . . . . 183,5° Temp. da termometern ligger bland ee inne i ett Caltha palustris bestand . . . 3 . =. 2335e° Temp. i sanden mellan smastenarna pa 5 em:s djup . 25,8” » » » » » ». TO » BB? » da termometern ligger pa den jämna sandstranden 43,2 Vattentemp. pa 4 em:s djup vid stranden . . . . . . 21,5° » »" 10 => ». mara » hued eda © » » vid ytan midt 1 Ljusnan =) sae os Bottnens temp. vid 10 cm. pa 4 cmisidjup 73) Zr,” Marktemperatur. Nagra marktemperaturer, observerade med den sid. 52 omtalade termometern, visar vidstaende tabell. Den laga temperaturen d. 5/; 1905 i gräsmatta vid Lillhärrdal (pa 65 cm djup + 1,2°) förklaras af att kälen kvarlag pa ungefär detta djup. Annu d. !"/s 1905 fann man vid gräfning à Akers- berg vid Lillhärrdal kale vid 60—70 em:s djup, och där en brädhög hindrat solen fran att upptina marken, traffades den redan pa 30 cm:s djup. Gunnar ANDERSSON och H. HEs- SELMAN (28 s. 46—49) ha gjort en intressant utredning öfver marktemperaturen inom olika växtsamhällen i Hamra krono- park och päpekat dels, att kring källorna en sa lag mark- temperatur som 4—7° afven under vegetationsperiodens gynn- sammaste del fortfar (jmfr. temperaturmätningar vid källorna nedan sid. 39) inom de rotfórande marklagren; dels att : tydligen, tack vare den pa torfmarkerna starkare insolatio- nen, marktemperaturen dar ar högre än i skogsmark. Vid strax efter hvarandra företagna mätningar visade sig äfven en myr vid Lillhärrdal d. 2/9 1907 pa 20 em:s djup, vara 1° varmare an kringliggande tallmo. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 9 Marktemperaturer vid Lillhärrdal. o 183 ees =) m za di T uA | = EHER 9 E = = we - SENI = ee m red S Za Tatt tufvad gris Á SM ee to oci ns = | 2 : T ees | E , 3 A = E: 2 = matta i tradgard | B! EN = Bo | | Oo = = 5 ap} 3 ^ [e [e] | | MEN sepes [emere] | ^ NE S = = | fics = 2b | År och datum. Nr = RT ar: DAD SOR | | = = ee ee | ms [7 a o | e e | = a | | | | | | | | Lufttemperatur. . .| 13° | 13° 13,2° | 145? | 14,5°| 11,8° | 11.8° | | Temp. i ytan. . . .| 11,5 1172 12,2 | — | — — = . = | | | | Marktemp. vid 10 cm. | 7,8 8,9 am = = — = | | > » 20 » ia 8,4 SUME SS — | = | | | | » » 30 » 7,4 = == Fy) oue qu Gs 68 | 83 | | | 3 mh s edu pe zo eta. PIER 48 | 78 » OO) | 715 | — | — | — | — | = | | > ass) eM She er rapto og 21 NES > » 90» | — | 63! = — —|—|-— Nederbórd. I tabellen ófver nederbórden fro endast siffrorna fran Sveg, Los och Sarna fullt jämförbara, da de omfatta samma ar. Ärets medelnederbórd i mellersta och östra Härjedalen kan anslas till omkring 450 mm. Medium för Sveg aren 1880—1894 var 466,4 mm, aren 1885—1904 nágot mindre eller 442 mm. Maximum 1880—1904 uppgick till 617 mm. och minimum var 334,4 mm. De 8 ar, som nederbördsobser- vationer företagits i Funäsdalen, ha att uppvisa en lag medel- talssiffra 383 mm., dà medeltalen for det 10 mil sydligare Sarna (1880—1894) uppgà till 525 mm. och fór Storlien (1900— 1904) till 487 mm. Största nederbörden faller i Sveg under juli mánad, men augusti nàr upp till en nàstan lika hóg siffra. Detsamma gäller de närliggande stationerna Sarna och Los, dà Östersund däremot har stórsta nederbörden under augusti. | ! Vid myrens botten. 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:o 13. Under sommaren faller under juni och september undan- tagsvis snó i Sveg, Hede och Funäsdalen. Under augusti ar snö icke antecknad i Sveg eller Hede, men val i Funäs- dalen. Manads- och arsmedia af nederbörden i millimeter. | Sveg | Hede Funäsdalen Los Särna Östersund | |1880—1894/1885—-1890)1882—1890 1880— 1894| 1880 — 1894 18621890) | | | Jan. 18,4 I 22,4 226 | 22,3 oh | Febr. | ' 15,3 = 13,0 7,8 15,7 207. | Mars 15.00 d ony eID 19,0 15,3 16,1 April | 21522) a 18,2 208 | ima dee 20,7 Maj 39,2 — 24,4 458 | 42,7 34,9 | | Juni 50,2 665 | 462 52,7 | u 49,1 | Juli 853 | 802 55,5 86,8 90,3 56,0 | Aug. 73,3 75,2 55,6 81,6. | Sk 67,9 | Sept. | 532 54,4 44,6 56,5: |» 150 52,0 | Okt. | 44,7 = 40,7 533 | 46,7 30,1 Nov. | 24,6 — 19,7 32,8 | 31,7 21,9 Deel: RNE kn 37,1 35,0 300 | Året | 466,4 — | 8885 525,8 |. 525,1 421,1 | Antalet dagar med täckande snö pa marken växlar under olika ar mellan ungefär 140—180. I skogen kvarligger snön vida längre än pa öppen mark, sa sags ännu d. 15/5 1905 enstaka snödrifvor kvarligga vid Orrmobron nära Lillhärrdal. Pa det endast 1249 m. höga Sonfjället kvarligga de flesta är enstaka snöfält, liksom pä flera af de högre fjällen ofta be- tydande snöfält ar efter ar finnas. Helagsfjället ager som bekant Sveriges sydligaste glaciär (se tafl. 8). Den ligger 62? 54' 19" n. br. och 5° 36' 3" v. 1. fr. Stockholm; dess nedersta del lag d. *°/; 1900 enligt aneroidobservation 1.330 m. 6. h. Vindarna. Under aren 1875—85 utfördes i Sveg 9,727 vindobser- vationer, d. v. s. i medeltal 3 per dygn. Jümfórda med 28,567 observationer fran Östersund under aren 1860—85 och 1890, visa de följande vindriktningar, uttryckta i °/o. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 11 Ó. SÖ. S. SW. WwW. NW. Vindstilla. Sveg HEUS S101 do 9:7 955 32,9 2 4 Ostersund 6,0 2,6 Ka ST ‚s 3,8 18,2 40,4. Efter dessa iakttagelser äro de W. vindarna i Sveg de förhärskande, därefter de Ö., S. och SW:liga. De N., W. och NW:liga vindarna äro, efter allt att döma, genom sin häftig- het och den lägre temperatur de medföra, de, som sätta sin prägel pa vegetationen särskildt i fjällen. Äfven nere pa låglandet vid Sveg utgöras nära 50 °/o af dessa vindriktningar. * * * Fór bedómande af vàrens ankomst, tiden fór vàx- ternas blomning och fruktsáttning äger jag inga andra observationer än fran Lillhärrdalstrakten under tiden den $/g—19/. 1905. Som sommaren 1905 emellertid var i klimatiskt afseende medelgod, torde dessa iakttagelser ge en tümligen god bild af i hvilken ordning vaxterna bórja blomma och hur snabbt antalet blommande arter ökas. Da d. °s endast 16 arter blommade, slogo under följande 7 dagar 25 arter ut och under följande 5-dagars perioder respektive, 9, 7, 20, 42, 16, 16 och 19, sa att d. %/; sammanlagdt 170 arter blommade. Arterna äro uppräknade i den ordning de iakttagits. Den 5/; 1905 blommade endast följande arter i Lillhärrdal: 1. Viola palustris, 2. Eriophorum angustifolium, 3. E. vagi- natum, 4. Taraxacum officinale, 5. Arabis * suecica, 6. Myr- tillus uliginosa, 7. Caltha palustris, 8. Betula odorata, 9. Alche- milla vulgaris, 10. Salix lapponum, 11. S. phyllicifolia, 12. S. glauca, 13. S. caprea, 14. S. depressa, 15. Populus tremula, 16. Carex irrigua. Den !'/; antecknades: 17. Ranunculus acris, 18. Hierochloa borealis, 19. Vacci- nium vitis idea, 20. Thlaspi arvense, 21. Capsella bursa pasto- ris, 22. Potentilla verna, 23. Carex vaginata, 24. Scirpus ccspi- tosus, 25. Carex aquatilis, 26. C. Goodenoughi, 27. C. Gooden. 8 juncella, 28. Rubus arcticus, 29. Viola montana, 30. Melan- drium — silvestre, 31. Anthoxanthum | odoratum, 32. Oxalis acetocella, 33. Rubus chamemorus, 34. Andromeda polifolia, 35. Oxycoccus palustris, 36. O. microcarpus, 37. Luzula pilosa, 38. Matricaria inodora, 39. Viola tricolor, 40. Primula offici- nalis, 41. Ribes alpinum (odlad). Io] 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 13. Den !?/;—15/s. 42. Stellaria graminea, 43. Polygonum viviparum, 44. An- tennaria dioica, 45. Fragaria vesca, 46. Barbarea vulgaris, 47. Prunus padus, 48. Carex globularis, 49. Rumex acetosella, 50. Veronica serpyllifolia. Den 15/¢—?°/¢. 51. Geranium silvaticum, 52. Trientalis europea, 53. Car- damine pratensis, 54. C. amara, 55. Triglochin palustre 56. Menyanthes trifoliata, 57. Ranunculus lapponicus. Den ae yee 58. Cerefolium silvestre, 59. Erysimum | cheiranthoides, 60. Potentilla erecta, 61. Geum rivale, 62. Rubus saxatilis, 63. Achillea millefolium, 64. Trifolium repens, 65. Poa pra- tensis, 66. Alopecurus geniculatus, 67. Myosotis arvensis, 68. Trifolium hybridum, 69. T. pratense, 70. Alopecurus pra- tensis, 71. Poa alpina, 72. Ranunculus repens, 73. Majan- themum bifolium, 74. Convallaria majalis, 75. Melampyrum pratense, 76. Pinguicula vulgaris, 77. Pedicularis palustris. Den ?5/,;—939/,. 78. Erigeron acris, 79. Crepis tectorum, 80. Campanula rotundifolia, 81. Galium boreale, 82. Thalictrum simplex, 83. Plantago major, 84. Silene inflata, 85. Phleum alpinum, 86. Spergula arvensis, 87. Galium palustre, 88. Cerastiwm vul- gare, 89. Carex dioica, 90. C. chordorrhiza, 91. Eleocharis palustris, 92. Festuca rubra, 93. Carex flava, 94. Potentilla norvegica, 95. Corallorrhiza innata, 96. Pyrola minor, 97. Me- lica nutans, 98. Stellaria alpestris f. calycantha, 99. Paris qua- drifolia, 100. Nuphar luteum, 101. Vicia cracca, 102. Rhi- nanthus minor, 103. Solidago virgaurea, 104. Carex stellulata, 105. Linnea borealis, 106. Stellaria media, 107. Sparganium minimum, 108. Saxifraga granulata, 109. Anthemis tinctoria, 110. Carum carvi, 111. Rubus ideus, 112. Orchis maculata, 113. Batrachium * suecicum, 114. Potamogeton prelonga, 115. Ve- ronica chamedrys, 116. V. verna, 117. Juncus filiformis, 118. Rosa cinnamomea, 119. Phleum pratense. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 13 Den !5—5R. 120. Leontodon autumnalis, 121. Plantago media, 122. E pi- lobium palustre, 123. E. angustifolium, 124. Veronica scutellata, 125. Chrysanthemum leucanthemum, 126. Hieracium auricula, 127. Molinia cerulea, 128. Euphrasia minor, 129. Melampy- rum silvaticum, 130. Carex tenuiflora, 131. Nuphar luteum x pumilum, 132. Ranunculus B reptans, 133. Atra cespitosa, 134. Lathyrus pratensis, 135. Calamagrostis stricta. Den 5/ 136. Spirea ulmaria, 137. Melandrium pratense, 138. Po- tentilla argentea, 139. Carex pilulifera, 140, Carduus crispus, 141. Triticum repens, 142. Montia fontana, 143. Urtica dioica, 144. Chenopodium album, 145. Pimpinella saxifraga, 146. Bras- sica campestris, 147. Nymphea candida, 148. Pinguicula vil- losa, 149. Scheuchzeria palustris, 150. Juncus alpinus, 151. Va- leriana sambucifolia. 10/7, Den 1°/;—15/;. 152. Campanula patula 153. Drosera longifolia, 154. D. longifolia X rotundifolia, 155. D. rotundifolia, 156. Subularia aquatica, 157. Polygonum aviculare, 158. Rumex domesticus, 159. Trichera arvensis, 160. Poa serotina, 161. P. trivialis, 162. Pyrola minor, 163. Saussurea alpina, 164. Gentiana camp. * suecica, 165. Parnassia palustris, 166. Carex capillaris, 167. Prunella vulgaris, 168. Nardus stricta, 169. Polygonum amphibium, 170. Agrostis stolonifera. Att döma af odlingsresultatet af kulturväxter måste en oproportionerligt stor klimatisk skillnad finnas mellan när- belägna orter. Sa blommar den vanliga syrenen i Sveg de flesta ar, men i det 3 mil därifrän belägna och ungefär 80 m. högre öfver hafvet liggande Lillhärrdal utvecklar den icke ens knoppar. Ett annat exempel lämna äppelträden, som d. */s 1905 vid Ljusdal (131 m. 6. h.) i Hälsingland hade fullt utvecklade blad, vid det 2,5 mil västligare Hofra voro bladen däremot knappt till hälften utspruckna; och vid Lassekrog, som ligger omkring 4 mil väster om Ljusdal, hade knop- parna nyss börjat svälla och knoppfjällen här och hvar att lossna. Vid Ängersjö i Ytterhogdals s:n syntes d. °/s icke 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 13. spar af svällning af knopparna pa de där odlade buskformiga äppelträden. Pa alla platserna odlas tydligen samma ras. Denna stora klimatiska olikhet gor sig afven gällande vis à vis tiden for växternas blomning och fruktsättning. Under tiden d. $/;—!5/; antecknades i Lillhärrdalstrakten endast 17 vilda växtarter med moget frö, dessa voro: Hrio- phorum vaginatum ('/:), Populus tremula, Salix phylicifolia, S. lapponum och S. depressa, (*°/¢), Taraxacum officinale (2/6), Capsella bursa pastoris (4/7), Ranunculus auricomus (5/;), Po- tentilla verna. (*/7), Poa alpina (955), Eriophorum Scheuchzeri (5/7), Melandrium silvaticum (*?/:), Fragaria vesca (3*/7), Rubus arctieus ('°/7), Arabis * suecica (14/7) samt Anthoxanthum odo- ratum (5/5). Vid Lillhärrdal odlad Pedicularis Ederi hade alla sina frön mogna redan d. !?^/; och Corydalis nobilis d. 79/6. Il. Barrskogsregionens växtsamhällen. A. Natursamhällen. l. SEogar: Tallskogar. För bedömandet af fördelningen af gran och tallskog in- om Härjedalen finnas inga bestämda siffror att tillgå, men säkert är åtminstone inom provinsens västra del tallen det förhärskande skogsträdet. De sista årtiondenas stora afverk- ningar, hvilka hufvudsakligen drabbat tallskogen, ha dock betydligt rubbat de ursprungliga förhållandena. Om tallens förekomst vid och bildande af barrskogs- gränsen se nedan kapitlet om växtsamhällena ofvan barr- skogsgränsen. De inom området allmänt förekommande tallskogstyperna öfverensstämma nära med de af HESSELMAN och G. ANDERS- SON (28 sid. 53 och följande sidor) från Hamra kronopark omtalade, nämligen tallmoar och ljungrika tallskogar. "Utom de arter, som från Hamra kronopark anföras som typiska för tallmoarna, nämligen: Salix caprea, S. depressa, Calluna vulgaris, Empetrum nigrum, Myrtillus nigra, Vaccinium vitis SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 15 idea, Linnea borealis, Aira flexuosa, Luzula pilosa, Trien- lalis europea, Epilobium angustifolium, Melampyrum pratense, M. silvaticum, Solidago virgaurea, samt har och hvar Lycopodium complanatum, Myrtillus uliginosa och Pyrola secunda, till- komma inom Härjedalen sa godt som alltid Antennaria dioica och Festuca ovina. Mindre regelbundet anträffas Festuca rubra och Luzula multiflora. Utprägladt lafrika tallskogar och försumpade tallskogar synas därjämte vara vanligare inom Härjedalen än i Hamra kronopark. Tallmoarna träffas antingen pa morängrus eller dir er- dast moränens gröfre block kvarligga. De vackraste, men ocksa för afverkningarna mest utsatta tallmoarna finnas pa de plana älfsandsomräden, hvilka har och hvar förekomma inom omradet. Tallskogstyperna och deras undervegetation belysas af följande ständortsanteckningar.! Lafrik tallmo nära Harjeabrons nybygge i Lillhärrdals sem (G4 44/5907): Bottenskiktet bestär af med hvarandra omväxlande par- tier täckta af risen och partier enbart klädda af lafvar eller, särskildt där trädbeständet är tätare, med inblandning af Polytrichum juniperinum. Laftäcket är genomsatt af tork- sprickor, och pa nagra ställen ligger sanden blottad. Trad: Pinus silvestris. glest staende resliga timmerträd samt ganska rikligt med smätallar. Buskar: Salix depressa, enst. | Meterstora ellerstörre beständ växande pa ett afständ af 1 —2 meter fran hvarandra. Ris: Calluna vulgaris, Vaccinium vitis idea, | Arctostaphylos uva ursi, enstaka bestånd. Örter: Enst. Aira flexuosa, Festuca ovina. Mossor: Str. ' För frekvensbeteckning ha följande fem af de gängse HULTSKA (jfr. 41) beteckningarna användts: Ymn. = ymnig, Rikl. = riklig, Sire —=stroda, Tuns. = tunnsadd, Enst. = enstaka. Dar växterna uppträda fläckvis och icke äro likformigt fördelade inom växtsamhällena, angifves detta alltid särskildt. 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND %. N:o 13. Lafvar: Str.—rikl. Cladonia deformis, C. rangiferina 8 silva- tica, C. coccifera, Cetraria islandica. Kring den landsväg, som gar genom tallmon, blir ater- växten af tallar rikligast, liksom Arctostaphylos «va ursi och Aira flexuosa dar uppträda ymnigare. Mossrik tallmo vid Harjean öster om Lillhärrdal d. ?/9 1907. Marken sluttar svagt mot söder. De 1—4 m. höga tallarna sta 2—4 m. fran hvarandra, mellan dem växa pa ett inbördes afstand af 0,5—2 m., aspar. Skogsskiktet är ej slutet. Mossor och lafvar täcka fullständigt marken, utom pa ett par meter fran hvarandra liggande oregelbundet stjärn- formade omräden, där leran gär i dagen, liggande i stora ojämna klumpar. Efter allt att dóma ar detta ett frostfeno- men, som uppkommit särskildt vid käl-lossningen. Liknande sprickor i sluttande tallmoar har jag iakttagit inom olika delar af Härjedalen. Dä marken här sluttar mot Härjeän är det möjligt, att en »flytning» af den underliggande leran äfven varit af betydelse för sprickgroparnas uppkomst. I groparna, som äro 0,5—1 m., finnes ingen laf- eller moss- vegetation, men öfver allt växer i dem Luzula multiflora, hvilken art i öfrigt ej anträffas i detta växtsamhälle Tall- mon har uppkommit pa en gammal bränna. Vegetationen har följande sammansättning: Träd: Rikl. Pinus silvestris och Popolus tremula. Pä de högre upp liggande partierna af tallmon ersättes aspen af Betula odorata. Buskar: Enst. Salix depressa. Ris: Ymn. Calluna vulgaris. Vidare förekomma enstaka beständ af Myrtillus nigra pa stort afstand fran hvarandra. Örter och gräs: Str. Aira flexuosa, Antennaria dioica. Enst. Epilobium angustifolium, Luzula mul- tiflora. Mossor: Rikl. Hylocomium parietinum, Polytrichum commune (fläckvis). Lafvar: Cladonia Flórkeana, C. deformis, C. pyzidata, C. coccifera, C. rangiferina $ silvatica, Nephroma arcti- cum, Peltigera canina, Stereocaulon coralloides (en- staka fläckar). SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 17 - Ljungrik tallskog vid Orrmobron ungefär 7 km. fran Lillhärrdals by d. ?/» 1907. Marken sluttar ganska starkt mot Harjean. Tallarna sta pa ett afstand af 1—3 m. fran hvar- andra; de äro i allmänhet 3—5 m. höga. Träd: Ymn. Pinus silvestris. Buskar: Enst. Betula odorata, Populus tremula och Salix depressa. Ris: Ymn. Calluna vulgaris; enst. Myrtillus nigra och Vaccinium vitis idea. Örter och gras: Enst. Aira flexuosa och Epilobium angusti- foliwm. Mossor: Rikl. Polytrichum juniperinum. Str. Ceratodon purpureus och Tetraphis pellucida. Lafvar: Str. Cladonia rangiferina och C. rangif. 8 silvatica. Pa den högre liggande, jämnare delen blir marken vat- tenrikare och här tillkomma stora tufvor af Sphagna, i hvil- ka Myrtillus nigra växer. Den tata ljungmattan hyser har rikligt Carex globularis. Nära stranden af Harjean har detta växtsamhälle för omkring 7 ar sedan varit utsatt for eld. Skogen har alldeles blifvit dödad, och större delen af de döda träden äro bort- huggna. Vegetationen på brännan har följande utseende: Buskar: nen, | enstaka sma buskar. Populus tremula, I Ris: Calluna vulgaris, är här, liksom i den kringliggande skogen ymn. Ljungindividen stå emellertid på större afstand, och mellan dem ligger marken blottad, endast betäckt af svart aska. Myrtillus nigra och Vaccinium vitis idea ha tydligen i stor utsträckning blifvit dödade, då ljungen däremot öfverleft elden. Örter och gräs: Aira flexuosa och Epilobium angustifolium, förekomma str., alltså vida talrikare än i det kringliggande växtsamhället, därtill växa de i stora, täta bestånd, då de i den af elden 'orörda skogen endast träffas i enstaka individ. Mossor: Polytrichum commune finnes a hela brandfältet, dock äro skotten endast omkring 1 cm. långa och ha ej sammanslutit sig till de täta tufvor, som träffas i modersamhället. De öfriga mossarterna liksom lafvarna äro dödade. Arkiv för botanik. Band 7. N:o 13. 2 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 13. Pa de ofvan omtalade vattenrika partierna af skogen, ha Spagnum-tufvorna dödats af elden, da Carex globularis däremot nu bildar tätare bestand pa brannan àn i moder- samhället. * + * Granskogar. HESSELMAN och GUNNAR ANDERSSON (29 sid. 56) omtala frän Hamra kronopark följande fyra typer af granskogar. a. granmor eller mossrik granskog, b. eranlund; » 7 örtrik » c. grankäl, d. försumpad granskog. Samtliga dessa typer äterfinnas inom Härjedalen, men därjämte är en lafrik granskog ingalunda ovanlig. Denna träffas särskildt pa torr mark a bergens starkt sluttande sidor. Denna typ kan närmast jämföras med tallmon. Under- vegetationen utgöres af fläckvis förekommande ris, nagra fa örter samt i öfrigt af lafvar med inblandade mossor. Särdeles utbredd inom omrädet är en mossrik gran- skog med WMyrtillus nigra såsom tongifvande i undervegeta- tionen. Exempel pa en mossrik granskog lämnar följande anteck- ning: Mossrik granskog vid Brättesvallen öster om Lillhärr- dal d. ?5/g 1907 (se tafl. 2). Marken ar svagt sluttande, fuk- tighetsgraden frisk. Granarna sta pa 1—2 m:rs afstand fran hvarandra och halla i diameter vid brösthöjd 15—25 cm. Skogen har ger exempel pa verklig urskog, som ej paverkats af manniskan. Trad: Ymn. Pinus abies. Buskar: Enst. Juniperus communis. Ris: Ymn. Myrtillus nigra. Str. Calluna vulgaris, Lin- nea borealis och Vaccinium vitis idea. Enst. Lyco- podium annotinum (fläckvis). Orter: Str. Antennaria dioica. Str. —enst. Majanthemum bifolium. Enst. Melampyrum silvaticum, Oxalis ace- tosella (fläckvis), Pyrola secunda (fläckvis), Solidago virgaurea. Gräs: Enst. Aira flexuosa. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 19 Mossor: Rikl. Hylocomium parietinum, H. proliferum, Ptili- dium crista. castrensis. Lafvar: Enst. Nephroma arcticum och Peltigera aphtosa. Denna granmor sluttar mot en myr. Skogen blir dar pà den vattenrikare marken glesare och undervegetationen rikare. I denna granlund tillkomma följande] arter: Ymn. —rikl. Phegopteris dryopteris. Rikl. Equisetum silvaticum. Str. Geranium silvaticum. | Enst. Carex tenuiflora, Hieracium sp., Pyrola minor. Kring myrar och mossar träffar man regelbundet ett balte i skogen, hvilket i likhet med det ofvan omtalade ar rikare pa órter àn skogen pa större afstand fran torfmar- kerna. Dessa myrrandsformationer äro vil kända, tack vare sin rikare vegetation, for dem, som föra boskapen pa bete i skogen. Ofta träffas här ett verkligt buskbälte bestaende af: Salix lapponum, S. phylicifolia, S. caprea, Betula odorata, Alnus incana och Prunus padus. Undervegetationen utgores af: Geranium silvaticum, Solidago virgaurea, Aira cespitosa, Phegopteris dryopteris, Angelica silvestris, Geum rivale m. fl. arter. Liksom vattenrikedomen i myrranden gör granskogens undervegetationen rikare, finner man afven, dar kallkällornas vatten silar ut i marken, växtsamhällen af konstant sam- mansättning. I en mossrik granskog pa östra sidan af Näsberget vid Vemdalen antecknades pä sluttningen nedanför en kallkälla: Aira cespitosa, Alnus incana, Crepis paludosa, Geranium sil- vaticum, Geum rivale, Melampyrum silvaticum, Mulgedium alpinum, Orchis maculata, Saussurea alpina, Solidago virgaurea. Dar en ljungrik tallskog vaxer pa kuperad mark, ser man ofta huru dalarna intagas af en fórsumpad blandskog, där granen är lika riklig som tallen. Där sänkorna i marken äro mindre och markens vattenhalt ej så betydande, finnes i gränsen till tallmon ett bälte af Betula nana, och sänkans centrum intages af några Sphagnum-tufvor samt en tät matta af Carex globularis. Exempel på vegetationen i en större sådan sänka lämnar: Försumpad blandskog af gran och fur vid Lillharrdal d. 3/9 1907. Det har, skildrade växtsamhället intar en unge- fär 100 m. i diameter mätande sänka inne i en ljungrik tall- skog med glest trädbestånd. Tufvor af Polytrichum och 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 13. Sphagnum sta enstaka, och växtsamhället utgör en öfver- gangsform till rismyren. Ris: Ymn.—rikl. Betula nana, Rikl. Myrtillus uliginosa, Rikl.—str. Oxycoccus microcarpus (vàxande i Sphag- num-tufvorna), Str. Andromeda polifolia, Calluna vulgaris och Vaccinium vitis idea, Enst. Empetrum nigrum, Myrtillus nigra. Gras: Str. Carex globularis (bestandsvis), Enst. Ara flex- uosa. Mossor: Ymn.—rikl. Hylocomium parietinum, Polytrichum strictum, Sphagnum angustifolium. Lafvar: Enst. Cladonia rangiferina & silvatica, Peltigera canina. Taflan 2, fig. 8 visar en urskog af gran fràn Lillhárrdals- trakten. Tafl. 3, fig. 10 lämnar ett begrepp om utseendet af de kring byar och fäbodvallar sa vanliga af kor och getter eller far betade granarna. Lofskogar. Barrskogsregionens löfskog utgöres sa godt som enbart af Betula odorata. Betula verrucosa forekommer ganska rikligt inom omradets östra del, men den tyckes aldrig blifva skogbildande. De tätaste bestanden af denna art finner man längs vagarna. Aspen (Populus tremula) uppträder mera undantagsvis skogbildande à brünnor, såsom t. ex. pa den sid. 16 omtalade brannan fran Lillhärrdalstrakten. Pa en vidsträckt branna vid Linsäll växer aspen i alla dalar och sänkor i terrängen, da i öfrigt björken ar den bestandsbildande. Liksom björken undantränges aspen dock fran brännorna af barrträden efter omkring 30—50 ar, och ingenstädes ser man gammal aspskog. Sarskildt i närheten af byarna finnas däremot pa kullar af rullstengrus eller moran ofta bestand af resliga aspar, hvilka tydligen icke fro planterade. Fig. 1, (sid. 21) visar en asp med af snötryck vridna grenar. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 21 Graalen (Alnus incana) forekommer nagon gang i större bestand t. ex. kring Storsjö, men blir aldrig verkligt skog- bildande, sásom i andra delar af Norrland. Björkskogen förekommer hufvudsakligen dels pa brännor eller där människan gjort röjningar, dels pa stränder, sär- skildt af de rinnande vattnen. För vegetationen à en björk- bränna, där tallen håller pa att äterinvandra, har redan Fig. 1. Asp (Populus tremula) från Lillhärrdal, med af snötryck vridna grenar. Foto af Seri BIRGER. redogjorts sid. 16, en björkäng på stranden af sjön Hån, tydligen uppkommen genom människans inverkan, omtalas sid. 87. Exempel på en björkskog med slutet trädbe- stånd lämnar anteckningen nedan: Skog med slutet björkbeständ vid Lillhärrdal d. 7/9 1907. Björkarna äro vid brösthöjd 10—15 cm. i diameter. Marken är öfversållad af större och mindre stenar, hvilka till största delen äro täckta af mossa. Trad: Ymn. Betula odorata, Str. Pinus abies. De flesta granarna aro 1—2 m. hóga, nàgra 3 m. 29 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 13. Buskar: Enst. Juniperus communis, Salix caprea, S. phyli- cifolia. Ris: Rikl. Myrtillus nigra, Vaccinium vitis idea, Rikl.— Str. Myrtillus uliginosa, Str. Lycopodium annotinum (flackvis), Enst. Calluna vulgaris. Gras: Str. Aira flexuosa, Enst. Festuca rubra, Luzula multiflora. Örter: Rikl. Hquisetum silvaticum, Phegopteris dryopteris (fläckvis), Str. Melampyrum silvaticum, Potentilla erecta, Solidago virgaurea, Trientalis europea, Enst. Geranium silvaticum, Hieracium sp., Polygonum vivi- parum, Rumex acetosa. Lafvar: Enst. Pa de rinnande vattnens stränder finner man mera säl- lan ett rent björkbeständ, utan vanligen ar björken endast till 50 ?/; eller högre procenttal inblandad i barrskog. Björ- ken är rikligast närmast vattnet, men aftager i antal utåt och uppträder endast enstaka utom det omrade, dar bäcken eller älfven gör marken mera vattenrik. Undervegetationen utgöres dels af ett större antal arter, hvilka äro for dessa lokaler karaktäristiska, dels ingå däri de flesta af de om- gifvande samhällenas växter. Ett dyligt bäcklopp från Lillhärrdalstrakten belyses af följande anteckning: Blandskog af björk och tall kring Storvasslan nära ans utlopp ur Hallarsjön norr om Lillhärrdal d. ?*/; 1905. Under- vegetationen är yppig och bildar en nästan sluten matta. Träd och buskar: Rikl. Betula odorata, Pinus silvestris, Str. Prunus padus, Rubus ideus, Sorbus aucuparia, Enst. Alnus incana, Daphne mezereum, Ribes rubrum, Rosa cinnamomea, Salix caprea, S. phylicifolia. Ris: Str. Lycopodium selago, Enst. L. clavatum. Gras: Rikl.—str. Calamagrostis phragmitoides, Enst. Lu- zula pilosa, Melica nutans. Örter: Ymn.—rikl. Epilobium angustifolium, Rikl. Gera- nium silvaticum, Phegopteris dryopteris, Str. Fra- garia vesca, Majanthemum bifolium, | Oxalis aceto- sella, Phegopteris polypodioides, Polystichum ß dila- tatum, Spirea ulmaria, Enst. Alchemilla vulgaris, Comarum palustre, Convallaria majalis, Corallorr- SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 23 hiza innata (bestandsvis), Melampyrum silvaticum, Paris quadrifolia, Pyrola minor, Ranunculus acris, Rubus arcticus, Sceptrum Carolinum, Stellaria alpest- ris f. calycantha, Taraxacum officinale, Trientalis europea, Valeriana sambucifolia, Viola suecica. I gränsen till barrskogen tillkomma: Myrtillus nigra, M. uliginosa, Linnea borealis och Vaccinium vitis idea. En mera typisk lunddäld kring en a visar följande an- teckning: Lunddäld ett par kilometer norr om Ofverhogdal d. ?*/» 1905. Trad och buskar: Rikl. Betula odorata, Myrica gale (pa stranden), Str. Alnus incana, Rosa cinnamomea, Rubus ideus, Salix aurita, S. phylicifolia, Enst. Daphne mezereum, Prunus padus, Salix lapponum, S. nigricans, Sorbus aucuparia. Ris: Str. Linnea borealis. Örter: Rikl. Geranium silvaticum, Spirea ulmaria, Str. Aconitum septentrionale, Cirsium heterophyllum, Con- vallaria majalis, Fragaria vesca, Majanthemum bi- folium, Pteris aquilina, Rubus saxatilis, Enst. Achil- lea millefolium, Angelica silvestris, Galiwm boreale, Geum rivale. Melampyrum silvaticum, Myosotis pa- lustris, Naumburgia thyrsiflora, Parnassia palustris, Pedicularis palustris, Prunella vulgaris, Saussurea alpina, Sceptrum carolinum, Solidago virgaurea, Va- leriana sambucifolia, Vicia cracca, Viola suecica, V. montana. Gras: Aira flexuosa, Carex flava, C. vaginata, Festuca rubra, Hierochloa borealis, Triticum caninum. 1 olikhet med t. ex. i norra Norrland och Finland ingar bjórken mera sällan som viktigare bestandsdel i trädvegeta- tionen pa Härjedalens torfmarker, 2. Berg och klippor. I allmänhet besöker man aldrig nägot af de öfver hela omrädet sä talrika, ett par hundra meter öfver kringliggande trakt sig höjande bergen utan att dar finna nägra vüxtarter, hvilka i öfrigt ej äro allmänna. Äfven om totalhöjden öfver 24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 13. hafvet ej är mera än 500—600 m., ar sa godt som alltid kring bergets topp Betula odorata rikligt inblandad i barrskogen. Salix caprea, Prunus padus, Sorbus aucuparia upptrada en- staka, och om skogen i öfrigt är en mossrik granskog, far den här och hvar kring toppen karaktären af en örtrik gran- skog. Detta gäller särskildt där marken genom källor blifvit vattenrik. Källorna förekomma ytterligt allmänt på berg- sidorna; än gå de i öppen dag, än märker man dem endast af markens större vattenhalt. Finnas tvärbranta klippor, växa på dem ibland Cystopteris fragilis, Polypodium vulgare, Rubus ideus, Paris quadrifolia m. fl. arter. Exempel på ett sådant berg lämnar Långberget, norr om Ljusnan i Hede s:n. Berget består dels af väldiga klippor och berghamrar, dels af starkt sluttande rasmark och är så godt som enbart be- vuxet med tallskog. Expositionen är mot söder. Här och hvar förekomma små bestånd af Betula odorata med inblan- dade Prunus padus och Sorbus aucuparia. I dessa björk- bestånd och på klipporna antecknades: Carex pallescens, Ru- bus ideus, R. saxatilis, Trientalis europea, Orchis maculata, Oxalis acetosella, Polypodium vulgare. I öfrigt utgöres floran endast af ett tiotal arter, hvilka aro de i tallskogen vanliga. Pa solsidan af nagra fa berg inom omradet traffar man en ytterligt marklig vegetation. Dessa berg aga gemensamt, att vanligen genom tvärbranta hamrar eller rasmark med stark lutning fri exposition mot söder vinnes. Vidare finnes på dessa lokaler under hela sommaren framsipprande vatten, och ofta är berggrunden kalkhaltig. Då författaren tillsam- mans med lektor GUNNAR ÅNDERSSON har under arbete en skildring af dessa märkliga »sydlutor» inom Norrland, läm- nas här blott och bart en redogörelse för de inom Härje- dalen bekanta lokalerna. I dessa drifbänkslokaler finnes en rikedom, icke blott på sydliga, utan äfven på alpina arter. Nedan lämnas dels en redogörelse för själfva lokalerna, dels för deras flora. Då Hamrafjällets mot söder exponerade björkregion är en i mycket analog lokal, har i tabellen äfven detta fjäll medtagits, dock äro de arter, som icke finnas i de andra sydlutorna utelämnade, men återfinnas s. 23. I östligaste delen af området har jag endast besökt en enda sådan lokal, Frängberget vid Öfverhogdal, men kan- didat M. ÖSTMAN har meddelat mig att flera sådana finnas, så växa t. ex. vid Vannberget Actwa spicata, Astragalus SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 25 glycyphyllus, Pteris aquilina, Viburnum opulus, Viola Rivini- ana m. fL, vid Huskölen: Astragalus glycyphyllus, Conval- laria polygonatum, Rhamnus frangula, vid Digerbergsflig- get: Actea spicata, Carex pallescens och Galium triflorum. Samtliga dessa lokaler förtjäna en mera ingaende under- sökning. 1. Frängberget, besökt d. ?'/; 1905. Berget ligger nordost om Öfverhogdals by och höjer sig ett par hundra meter öfver kringliggande trakt. Barrskog med en fattig undervegetation kläder bergets sydsida, men vid en liten, under sommaren nästan uttorkad bäck, om- gifven af öfver hvarandra hopade klippblock, träffades björk- skog med inblandning af andra träd och buskar samt en yppig örtvegetation. Särskildt Athyriwm filix femina, hvilken förekom i stora beständ vid bäcken, blef mer än meterhög. Af här antecknade arter äro af särskildt intresse: Actea spicata, Convallaria verticillata, Habenaria bifolia, Pteris aquilina, Viola Riviniana ; samt af alpina arter: Gnaphalium norvegicum, Mulgedium alpinum, Phegopteris alpestris. Allt i allt finnas kring bäcken 49 arter, hvilka ej tillhöra omgifvande växtsamhällen. 2. Dufberget i Svegs s:n, besökt d. ?'/s 1906. Pä bergets sydsida växa i mer eller mindre fri exposi- tion pä lokaler kring rasmark, smä afsatser, under bergham- rarna samt kring rännilar bland annat följande inom om- radet sällsynta arter: Astragalus glycyphyllus, Arenaria trinervia (enda lokalen 1 Härjedalen), Epilobium collinum, E. montanum, Hypericum quadrangulum, Lonicera xylosteum, Pteris aquilina, Turritis glabra, Viburnum opulus, Viola mirabilis; samt af alpina växter: Mulgedium alpinum och Woodsia 3 hyperborea. 3. Ulfberget i Hede s:n, besökt d. ?*/; 1904 och d. */s 1907. Pa vägen mellan Sandviken och Hede ligger nära lands- vägen på Ljusnans norra sida Ulfberget, sedan gammalt be- römdt för sin grotta och sin vidsträckta utsikt. Af de 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 13. botanister, som skrifvit om Härjedalens flora, ha SJÓsTRAND, THEDENIUS, FRISTEDT och DusÉN besökt berget, och alla ha dar funnit nya rariteter. Bergets fot beklades af en tallmo, och afven i öfrigt ar det hufvudsakligen bevuxet med tall. Sydsidan ar tvarbrant och ager flera sma hamrar med nedanför dem liggande ras- mark. Vägen ligger enligt aneroidbestämning 401 m. 6. h., och den högsta delen af berget när upp öfver 500 m. Om sommaren finnes ingen bäck, men här och hvar framsipprar vatten. Till en del bestär berget af kalkhaltiga bergarter. Utom Betula odorata växer här rikligt med B. verrucosa, hvil- ken art i öfrigt ar sállsynt i denna del af Härjedalen. Hogt uppe pä berget ligger en stor grotta, bildad af de uppresta berglagren. I denna växa Echinospermum deflecum, Silene rupestris, Triticum caninum, Woodsia 8 hyperborea, Cystopteris fragilis m. fl. Grottan ar ett tillhall for roffaglar, och mar- ken ar tackt af rester fran deras maltider. I berget antraf- fades de största exemplaren af Juniperus communis (stam- diametern 25 cm.) och Prunus padus, (stamdiametern 30 em.), som jag iakttagit inom omrädet.! Särskildt anmärkningsvärd ar forekomsten af: Asplenium ruta muraria, A. trichomanes, Anthyllis vulne- raria, Convallaria polygonatum, Cypripedium calceolus, Epilo- bium collinum, Echinospermum deflecum, Fragaria vesca, Po- tentilla argentea, Silene rupestris, Turritis glabra, Viola Rivi- mana, V. umbrosa, Woodsia 3 hyperborea. Crepis tectorum förekommer allmänt kring grottan, hvil- ket är sa mycket egendomligare, som inga odlingar finnas pä berget. Denna art och andra kulturogräs äterfinnas äfven i de andra sydlutorna. Sammanlagdt finnas utom barrskogens arter pa bergets sydsida 57 arter. I likhet med de andra sydlutorna, ager Ulfberget äfven flera vaxtgeografiskt intres- santa mossarter, hvilka! angifvas 1 THEDENII, FRISTEDTS och SJOSTRANDS uppsatser. 4. Medskogsberget i Hede s:n, delvis äfven i Tännäs s:n, besökt d. ?'/; 1905. Berget ligger väster om Medskogens by och är pa långt hall synligt med sin mot söder tvärbranta hammare. Ofversta ' Som ett kuriosum kan anföras, att af de enda två huggormar, som Jag under sex somrars exkursioner iakttagit, träffades den ena i sydlutan pà Ulfberget, den andra pà Medskogsbergets solsida. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 27 delen af berget nar trädgränsen och klädes af en alpin hed hvilket förklarar rikedomen pa fjällväxter äfven i barrskogen. Pa sydsidan är barrskogen starkt uppblandad med björk. En del af berget ar uppodlad till potatistäppor (se sid. 93). Den stora hammaren bestar af flera sma ham- rar med vegetationsklädda afsatser, dar vattnet här och hvar framsipprar. Lokalen öfverensstämmer nära med liknande à Tännäsberget, Funäsdalsberget, Ljungdalsberget och Hamra- fjället. Den del af berget, fran hvilken anteckningarna härstam- ma, ligger ungefär 700 m. ö. h. och högre. Växande i klippskref- vorna träffades stora massor af Potentilla nivea, hvilken art förut inom Sverige endast är anträffad i Lappmarkerna. Andra anmärkningsvärda arter äro: Cotoneaster vulgaris, Ribes nigrum, Acta spicata, Conval- laria verticillata, Potentilla argentea, Sedum annuum, Silene rupestris; samt af alpina arter: Cerastium alpinum, Echinospermum deflexum, Festuca ovina f. vivipara, Gnaphalium norvegicum, Luzula spicata, Mulge- dium alpinum, Phyllodoce cerulea, Saxifraga nivalis, Woodsia 3 hyperborea. 5. Nolasen 1 Linsälls s:n. Detta berg känner jag endast fran DUSÉNS besök (5 s. 18) och fran muntliga meddelanden af d:r H. DAHLSTEDT. Loka- len liknar de öfriga. DusÉNs anteckning, som endast om- fattar nagra fà arter, forskrifver sig fran bergets vastra slutt- ning. Särskildt att märka äro: Actea spicata, Cotoneaster vulgaris, Lonicera xylosteum, Pyrola media, Poa sudetica, Silene rupestris. 6. Tännäsberget, besökt d. ?!; 1905. Jämför taflan 4. Tännäsberget bestär af en ungefär i Ö—W. löpande barr- skogsbevuxen äs. Denna, som ej när ofvan trädgränsen, äger flera branta hamrar med en rikedom pä afsatser och ras- mark. Pä sluttningen vid bergets fot ligger Tännäs by med ganska vidsträckta äkrar och ängar. Liksom i Medskogs- berget, Funäsdalsberget och Ljungdalsberget, är en stor del af marken under hamrarna uppe i berget uppodlad till potatis- täppor (om ogräsfloran se sid. 92). Flera sma bäckar rinna utför berget. Pa en liten af vattnet öfversilad afsats uppe i berget, längt fran potatisakrarna, växte följande egendom- 28 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 13. liga samling arter: Cotoneaster vulgaris, Saxifraga nivalis, Epi- lobium collinum, Potentilla verna, Cerastium alpinum, samt Galeopsis tetrahit, Crepis tectorum och Myosotis arvensis. Som förut päpekats, forekommo äfven i de andra sydlutorna aker- ogrüs pa stort afstand fran odlad mark. I berget växa föl- jande arter af storre intresse: Cotoneaster vulgaris, Circea alpina, Convallaria verticillata, Epilobium collinum, E. montanum, Potentilla argentea, Sedum annuum, Silene rupestris, Urtica dioica, Vicia silvatica; samt af alpina arter: Bartsia alpina, Carex atrata, C. alpina, C. rigida, Cera- stiuum alpinum, C. vulgare + alpestre, Epilobium Hornemanni, Festuca ovina f. vivipara, Gentiana nivalis, Gnaphalium nor- vegicum, Luzula spicata, Mulgedium alpinum, Phyllodoce cerulea, Rumex arifolius, Sagina saxatilis, Saxifraga nivalis, Thalictrum alpinum, Viola biflora, Woodsia 3 hyperborea. 7. Funiisdalsberget, besökt d. ??/s 1900. Bergets öfre del (toppen nar 978 m. 6. h.) nar öfver trad- gränsen. Det ar hufvudsakligen klädt af granskog samt är mot söder och väster tvärbrant med stora rasmarker. Under de sma hamrarna pa sydöstra sidan ligga en mängd potatis- tippor. Pa sluttningarna ned mot Funäsdalssjön (572 m. ö. h.) utbreder sig byn Funäsdalen med vidsträckta odlingar. Huru gynnsamma dessa sydlägen äro för växterna framgär däraf, att odlingen af flera kulturväxter (se sid. 98) i Funäs- dalen pa en höjd af omkring 600 m. lyckas bättre an i det betydligt längre mot öster och endast 430 m. ö. h. liggande Lillharrdal. Gunnar ANDERSSON omtalar (26 s. 37), att d. ??/s 1900 var vid midnatt temperaturen vid potatistápporna uppe i berget 1 m. ófver marken + 6,5? och 1 dm. djupt ned i densamma + 14? C., da den 100 m. lägre vid Funäsdalens by växlade mellan + 1,8 och + 2,7 *. I barrskog pa bergets sydsida fórekomma bland andra: Convallaria verticillata, Erysimum hieracifolium, Sedum annuum, Stachys silvatica, Viola mirabilis, samt af alpina arter: Aconitum septentrionale, Angelica archangelica, Draba ru- pestris, Echinospermum deflecum, Mulgedium alpinum, Phyl- lodoce ecrulea, Ranunculus platanifolius, Rumex arifolius, Tha- lictrum alpinum, Viola biflora. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 29 8. Ljungdalsberget, besökt d. ??/; 1904. Berget ligger norr om Ljungdalens by samt nàr med sin öfversta del ofvan trädgränsen. Nedanför de talrika ham- rarna mot söder ligga byns potatistäppor. Bergets sydsida är klädd af granskog med inblandad Betula odorata. Rikligt med nedsipprande vatten finnes. Utom barrskogsarterna an- tecknades har 78 arter, men bland dessa finnas endast nágra fa af sydlig typ. Särskildt att märka äro: Convallaria verticillata, Fragaria vesca, Rubus ideus, Viola Riviana; samt af alpina arter: Aconitum septentrionale, Angelica archangelica, Carex al- pina, Cerastium alpinum, C. vulgare * alpestre, Draba rupestris, Festuca ovina f. vivipara, Gentiana nivalis, Gnaphalium nor- vegicum, Luzula spicata, Mulgedium alpinum, Ranunculus pla- tanifolius, Saxifraga nivalis, Thalictrum alpinum, Viola biflora, Woodsia & hyperborea. I tabellen nedan àterfinnas de arter, som antecknats fràn de olika bergens sydlutor. Själf har jag besökt alla utom Nolasen, men till mina anteckningar ha fogats uppgifterna i litteraturen. Da skarp gräns mellan sydlutlokalerna och om- gifvande barrskogssamhällen vanligen saknas, inga i de fórra ofta en del arter fran barrskogen, sasom: Empetrum nigrum, Calluna vulgaris, Myrtillus nigra, M. uliginosa, Vaccinium vitis idea, Luzula pilosa, Aira flevuosa och Lycopodium-arter. Förteckning öfver i nagra bergs sydlutor antecknade arter. - 9 | Wee] | . = | | Wt | |» | | O | o |, ; | ar MEI RI ER GO! OS ra eon ES t |) see ees $|/8|t55|.2|o| o|-2 | |:a = EN - T a | 2 n al: 73 5-3 99 $7 E a|ss e | «x [Mas aot es [neben läg s|i2|=S|2a|jz2|2|2|/@|& re = 2 | =S I I = | = S m | = T oH = | EM grs, = uen ee» ke | [RII De. ds I 1 | |o | i~ | © | Träd o. buskar: | | Almus incana ....... 2. Fl Flo ll | Beine verrucosa. . « - 4n: mnl | ee ller | Cotoneaster vulgaris ........./—}/—/}/—-|+/+/4+]/— los Es Daphne mezereum . . . .......)-|-|-/+1'-|1+|-|- L lees Lonicera zylosteum . ........-.-/—-/4+/)/—/—|+)—-|}-|-|- 30 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4%. N:o 13. Trad och buskar: Prunus padus Ribes nigrum R. rubrum . Rosa cinnamomea Rubus ideus . Salix caprea . S. depressa S. glauca S . hastata 2 nigricans Sorbus aucuparia . Viburnum opulus Öfriga arter: Aconitum septentrionale . Actea spicata Aira cespitosa . Agrostis borealis Alchemilla vulgaris . Angelica archangelica . A. silvestris Asplenium ruta muraria A. trichomanes . Anthoxanthum odoratum Astragalus glycyphyllus . A. alpinus . Anthyllis vulneraria Arenaria trinervia Athyrium filix femina Bartsia alpina . sotrychium lunaria . Calamagrostis phragmitoides Campanula rotundifolia . Frängberget. iR + . Dufberget. 2 + + + + + 3. Ulfberget. +444 4. Medskogsberget. wa mer + + 5. Nolasen. + + I 6. Tännäsberget. er: ++++ 7: Funäsdalsberget. + 8. Ljungdalsberget. fer Geer 9, Hamrafjallet. + | epee? ees ae e+ + SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. Carex atrata . C. alpina C. Buxbaumi C. capillaris . C. flava . C. pallescens . C. rigida C. tenuiflora . C. vaginata Cerastium alpinum . C. vulgare . C. vulgare * alpestre Cerefolium silvestre . Circea alpina . Cirsium heterophyllum Convallaria majalis . C. Polygonatum C. verticillata . Corallorrhiza innata . Cornus suecica . Crepis paludosa C. tectorum . : Cystopteris fragilis . Cypripedium calceolus Draba hirta 3 rupestris . Echinospermum deflexum . Epilobium angustifolium E. alsinifolium E. collinum E. montanum E. Hornemanni Erigeron elongatus Erysimum hieracifolium ; : | |... el ala: Ewe Mee m BIS Is eese SE AN | OO |A | .‚le|i- : a wA pe mires E | | |= (| ses e s =| | mE — || dC =| | | een ee a eee ++ |e) =) | ==) ETE B[-|-|-|-|-|-|[-|- =|4)=|-|-)+|=)+{4| p SS SE - ++) - ++ - 4) SEE mcs -|-|-|€|-|2|-]|-*] | - -|-|=|-|+)=!-|-| ++ -|- [pep] eye | ++ [sesta eta pasen ied -|-|+|- US — | + l-l- tl [+4 ++ X UE Wed ded esdurs Ad -|=|=|=}=|=-|=|414) +}/+})—j}=}—|+]+}/4+]+ — fice lec e ees. ime ESPIEILILILIL IE = —|+ -|-|- > ic: aera sod 3 ast nm apa bt Wed Mec ++) +) +) +) 4+) +++ —l=- + |) — +] | -|+|- -1-|+ + + - -|-|-|=|+|-)-|4 1-14 |4 + -\-/-|-|-1=|#+1-1+ | 32 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 47. w:o 13. Equisetum hiemale . E. silvaticum E. tenellum Festuca ovina F. ovina f. vivipara Fragaria vesca . Galium boreale . Galeopsis tetrahit . Gentiana amarella * lingulata - G. campestris * suecica . G. nivalis Geranium silvaticum Geum rivale Gnaphalium norvegicum . Goodyera repens Habenaria conopsea H. bifolia H. montana H. viridis Hypericum quadrangulum . Hypocheris maculata |. Lotus corniculatus Luzula multiflora L. pallescens . L. spicata Majanthemum bifolium . Melampyrum pratense Melandrium rubrum Melica nutans Milium effusum Mulgedium alpinum Myosotis & alpestris M. arvensis . . JBEHBHHEHE Ji JE TES NE MEME . 1 - ae | -|- HESSE +) +) Ft) +) SRF 4] RE | — Je eps See Ie. | b ++ ++) ++) =| eee eae ee | — (IE ea ni) EE . Ne | ++. -/-/+[- | |+| -|--|- +1) ++ RR REG + | | =| Site teeter | +|\-|-/+/- 141 += +\-|-|- ||) - || - -\-|--|- +1 || + | | | +|-|-|-|-|1-|- |-|— Be. en al io (ee -\+/+/-/-/-/-|-|=-| -1++-|-|- ||| = | —|-|-)-|-|)+}=|4+]4| =) ee ee —|—|=|+}—-|+}=—|4+]}4+) t +) EE EIE +)/—|=|+)—}—|4]4]+ ES EN ft a +\+)/4+)—-|—|+}—|+]4| -|-/-|-|+ #114 | + 1) | #4 | + | -|-|-/-1+1+ [| [+] -|-|-i-|-icti-i-ici SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 33 Orchis Oxalis acetosella maculata Paris quadrifolia . Phegopteris alpestris P. dryopteris . P. polypodioides Phleum alpinum . Phyllodoce ccrulea Pimpinella saxifraga . Poa alpina c P. nemoralis och 9 glaucantha IP: P. pratensis P» Polygonum viviparum serotina . sudetica Polypodium vulgare Polystichum filix mas P. spinulosum 3 dilatatum Potentilla argentea P. erecta . P. nivea . P. verna . Prunella vulgaris . Pteris aquilina . Pulsatilla vernalis Pyrola chlorantha . media minor . rotundifolia . . secunda . yyy . uniflora Ranunculus acris-. R. platanifolius Arkiv für botanik. Band 7. INFO LS: Selb E lu $$. elglelelelBle| lz S | se E. = “10 Re el EN | | | m | oo | | Pepe = | TE ESPERE [epe is eas -|+/+ a a Leu zal [ei cols eue s Mir +|+ Et la" aedis --|-|-|-|*|-|* | -|-/-/+[- [+ |#1+ | + — | = s -/+1-/+1-|+ [++ [+ =) — | = Se eun ay a | ge ee Se -\+/-/+|=|#/+|+|#+ m. - | - = ee bee | iem i edens eem em sis +\+!+1+/-/[+|-|+ + +|-|-|-|-|+/+#|/-|+| +/+!-|-/+/+1=/=|4 =) =| 0. —|+/—l+)—|4}4)4]4 a ER ca Ms = Be puni ino Ies Ga al eae ei MM TS = -'+1-|— = — a — = |= = | | — | oe +/-|-/+|-/+|=/+)+ | She ee PAPE +\+|+1+,-|+1-|- + Te ba as Be ie hr oe -|+1--[-1-|+|1+)4+ -/-|-|-|-|-|# [+ |+ 3 34 ARKIV FÖR BOTANIK. Rhinanthus minor Rumex acetosa . R. arifolius Rubus arcticus . R. saxatilis Sagina procumbens . S. saxatilis Saussurea alpina . Saxifraga nivalis . Sedum annuum Selaginella spinulosa . Silene rupestris Solidago virgaurea Spirea ulmaria Stachys silvatica Stellaria alpestris . S. uliginosa S. graminea Taraxacum officinale . Thalictrum alpinum Trientalis europea . Trifolium repens . T. pratense Triticum caninum Turritis glabra . Urtica dioica Valeriana sambucifolia Veronica officinalis V. serpyllifolia Vicia silvatica . Viola biflora . V. mirabilis . V. montana BAND 7. e: $ Ne |... ENI qoem o | | 50| = EEBHUHEFHBHE 222532 29 Ed ESI | .\sle|s ee... | LL Kae — | - =| ea Lc c -/+|-|+| — |= |— |= ee +] = | =| Neate | ++ HI + HH HH — ee ei BEL] ES i | ~|-|-|-|=|+)-|+]+ — | — 1 pasen | — |=) | Sl GNO s | -|+1-|-|- +12 |4 | — | | [er el ae RIT +/+]+]4+/—|#I) 4] 414] - | es eae I | [elle le fr rd fd =) ls RS | - -/-|+1-|+4+17|#+|+ -/+| ++ 1# | lett) +) b+ /+}4)4]—|4+]4]4+] 4+] BS air — | — |= 1 esa sem | - | + | + lee lt | I| 0| T dm Im l= | Paes ee I-|+|- |} =) = stt) I++ =E SR It) Il-|- NT _\ | ee —|—| = |S] WERE | — 1 +) = - v FR RR 204 SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 35 Sr Eee . o - > 3 || 1/8! Jae Sls I|2|°|1%|5|2|)2|3|5| = zu ls sade Il c= |» ES 2 | is 2/0 E Eb 3. | ay ala, VS: lee Meere | Sina Snes ET mr ser SN | x3|27|-—imiu e SEDE EI | FE LJ lil Dike | eim | Foe IS” leues ae ES] ZEN eo E j Ln] = c Sagas es + | | ~ | 08 | | lurida - OPE ESSET. su eem rem rmm E eR [re eo A oes ERE ptos aet La da | V. Riviniana Ex La | ad gene | co Ria y . . . N | | Woodsia ilvensis 8 hyperborea . . . . -.|- +) +| #+|\-|+1|-|+J +) 3. Stränder. I samband med skogarna och bergrötterna har den rika vegetation omtalats, som träffas i lunddälderna kring bäckarna. De mycket sanka strändernas växtsamhällen (moss- randsformationer, starrängar) äterfinnas tillsammans med vattnens. Pä den del af stränderna, som ligger mellan lägsta och högsta vattenständet, finnes ofta ett glest växtsamhälle, be- staende af en mängd enstaka eller i bestand uppträdande arter. Ingen art blir dominerande framför de andra. Vag- slag och ström vid högvatten góra att ej nágot tackande lager af mylla bildas, utan stranden bestar i de flesta fall af renskóljd morän, mera sällan af sand eller lera. Ett sa- dant strandkantssamhälle traffas vid de älfvar, som äro sa breda, att skogen ej formar sluta sig öfver dem samt äfven pa sjöstränderna, säsom af anteckningen nedan framgar. Dar sma bäckar svämma ut rikligare med mylla, sand eller lera till alf- eller sjöstranden, blir floran rikare. Strand vid Hallarsjon norr om Lillhärrdal d. ?"/; 1903. Sjöns stränder aro till stor del sanka och klädas af starr- ängar, eller också na kringliggande mossar ända fram till vattenranden. På sjöns södra sida finnes en 1—2 m. bred strandremsa. Inåt tallskogen och Sphagnummossarna har af vågslaget bildats en abrasionsrand. Stranden är betäckt med småsten samt mellan dem grus eller lera. TI gränsen till 36 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4*4. N:O 13. skogen växa enstaka Alnus incana, Salix pentandra, S. nigri- cans, S. phylicifolia, S. lapponum. Pà stranden antecknades: Ris: Enst. Andromeda polifolia, Myrtillus uliginosa. Örter: Rikl. Ranunculus 8 reptans (fläckvis). Str. Coma- rum palustre, Epilobium palustre, Hieracium sp., Sceptrum Carolinum, Viola palustris. Enst. Drosera longifolia (flackvis), Melampyrum silvaticum, Naum- burgia thyrsiflora, Parnassia palustris, Pinguicula vulgaris, Solidago virgaurea. Gras: Rikl. Carex Goodenough. Str. Agrostis borealis, Cala- magrostis phragmitoides, Juncus filiformis. Individen sta glest och bilda ej något slutet samhälle. Särskildt in mot land äro mossorna str.—rikl. (mest Mar- chantia polymorpha och Polytrichum commune samt här och där några Sphagnum-tufvor). Från Pajalaområdet har förf. (30 sid. 27) utförligt be- skrifvit den buskmark, som där träffas på älfvarnas strän- der samt visat, att detta växtsamhälle är af en bestående natur och icke blott en utvecklingsfas till skogssamhällena. Liknande buskmark träffas äfven inom Härjedalen kring vattendragen, hvilket belyses af följande anteckning: Buskmark vid Ljusnan nära Langa d. !'/; 1904. Buskarna stå glest, ofta på ett par meters afstånd. Busk- marken öfversvämmas i sin helhet vid vårfloden och gödes då af dess sediment. Undervegetationen bildar än en täckande matta och får då ängstyp, än stå individen så glest, att sanden eller myllan blir synlig. Mossor förekomma enst.—str. Tack vare buskarna är vegetationen ej föremål för slåtter, men betas däremot, hvarigenom den kommer att bilda en öfvergångstyp till de sid. 81 omtalade kulturpåverkade äng- arna på älfstränderna. De högväxta örterna, såsom Gera- nium silvaticum och Epilobium angustifolium, växa hufvud- sakligen inne i buskarna i skydd för betning. Allt i allt an- tecknades icke mindre än 94 arter, däraf ett stort antal fjällväxter. Buskar: Rikl.—str. Betula odorata, Salix glauca, S. lappo- num. Enst. Alnus incana, Prunus padus, Rosa cinnamomea, Salix caprea, Sorbus aucuparia. vis: Myrtillus uliginosa (enstaka bestand). Orter: Gras: SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 37 Rikl. Polygonum viviparum, Ranunculus acris, Tha- lictrum alpinum. Rikl.—str. Astragalus alpinus, : Chrysanthemum leucanthemum. Str. Achillea mille- folium, Bartsia alpina, Campanula rotundifolia, Con- vallaria majalis, Crepis paludosa, Epilobium angu- stifolium, Equisetum silvaticum, Galium boreale, Gen- tiana campestris * suecica, Geranium silvaticum, Po- lygonum viviparum, Ranunculus acris, Rhinanthus minor, Rubus saxatilis, Selaginella spinulosa, Taraxa- cum officinale, Tofieldia borealis, Trichera arvensis, Trientalis europea, Viola biflora. Enst. Aconitum septentrionale (bestàndsvis), Alchemilla vulgaris, Angelica archangelica, | » palustre- » forekomma särskildt i västra Härjedalen här och hvar. Mossar. Rismossar. Rubus chamemorus-mossar | Pe Betula nana- » | Myrtillus uliginosa- — » i : x are / | mindre vanliga. Andromeda polifolia- » ovanliga. Gräsmossar: Scirpus cespitosus- » synnerligen vanliga. Carex globularis- » vanliga. » teretiuscula- » sállsynta. » | Goodenoughi- » har och dar. Ortmossar: Menyanthes trifoliata- » ovanliga. Angelica silvestris- » » Equisetum palustre- — » » Pa myrar särskildt kring landsvägarna uppträda i om- rådets östra del Salix repens och S. myrtilloides formations- bildande. En ovanlig mosstyp, hvilken uppkommit kring en kall- kalla, visar anteckningen nedan. Carex teretiuscula och An- gelica silvestris äro formationsbildande. Mosse pa Härjeäns N. strand 0. om Lillhärrdal d. ?/» 1907. Mossen ligger inne i granskog och har en diameter af ungefar 30 m. Den sluttar svagt och har tillopp fran en större kallkülla. Mosstäcket är synnerligen tätt och fast och utgóres hufvudsakligen af Paludella squarrosa, i mindre grad af Sphagnum sp. I detta mosstäcke växa örterna så djupt nere, att bladen af t. ex. Comarum och Angelica ligga pà mossmattan. Orter: Angelica silvestris, ymn.; Comarum palustre, str.; Equisetum palustre, str.; Rumex acetosa, enst.; Vale- riana sambucifolia,enst.,särskildt i kanten af mossen. Gras: Carex teretiuscula, rikl.—ymn. (steril utom i kanten till skogen); C. limosa, enst.; C. Goodenoughi, str. Mossor: Sphagnum sp. str., tufvis; Paludella squarrosa, ymn. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 45 Ett belysande exempel pa huru fuktighetsälskande vaxt- samhällen utvecklas till torrhetsälskande erbjuda landsvägs- dikena. Där vattnet ej nog hastigt afrinner, igenväxes diket först af Carex canescens. Mera sällan uppträder Eriophorum angustifolium och någon gang äfven E. Scheuchzeri. Samtidigt med, eller senare uppträda Juncus filiformis och Pinguicula vulgaris. Snart infinna sig hvitmossorna, samt efter en tid i dessa Viola suecica, Polygonum viviparum, och Carex Goode- noughi. Ingriper icke människan nu, gro i den allt torrare hvitmossbádden Salix- och Betula-frón, och dikets igenväx- ning är fullständig. Kärren bilda öfvergängen till de öppna vattnens vege- tation, och nägon skarp gräns mellan dem finnes ej. Vid de slingrande aarna har har och hvar den inre delen af nagon meander blifvit afsnörd, och sma igenväxande vatten, motsvarande de s. k. korfsjóarna vid de större älfvarna, upp- kommit. Vid an Blädjan i Lillhärrdals s:n utfylles de igen- växande pölarnas midt af Menyanthes trifoliata, da Carex ampullacea, C. aquatilis eller Equisetum fluviatile växer nàr- mast stranden. Inne i skogen finner man ofta sma, endast ett par meter i diameter hållande polar, hvilkas vatten, sa vidt jag kunnat finna, endast utgöres af regnvatten. Underliggande lera eller berg hindrar detta fran att afrinna, men vid ihällande torka uttorka pölarne alldeles. Vattnet är alldeles igenvuxet af Amblysiegium, och i denna lefva Sparganium minimum eller S. submuticum samt i kanten Carex filiformis. Dessa lokaler äro de enda, dir Sparganiwm-arterna ar efter ar sätta frukt. En annan typ äro de sma, lätt uttorkande pölar, igen- vuxna af Subularia aquatica eller Callitriche, hvilka finnas pa gamla gångstigar, hardt trampade betesmarker och andra lokaler, där marken ogärna släpper igenom vattnet. Ännu flera former af kärr skulle kunna anföras, men därför hänvisas till följande kapitel. 5. Vattnen. Bortser man fran de längsträckta sjöar, som Ljusnan och dess biflod Tànnàn under sitt lopp bilda, och hvilka endast aro utvidgningar af älfvarna, äger Härjedalen endast nägra 46 ARKIV FOR BOTANIK. BAND T. N:o 13. fa större sjöar. Dessa äro: Orrmosjön, Härjeäsjön, Lofssjön, Grundsjöarna, Mässlingen, Storsjön, Grucksjón och Rogen. Den senare, som till en del ligger inom Norge, har en längd af omkring 2 mil. Äro de stora sjöarna fä, finnas däremot talrika sma sjöar, om än Härjedalen är ganska sjöfattigt, jäm- fördt med det öfriga Norrland. En stor del tjärnar äro myr- tjärnar, som erhålla hufvudparten af sitt vatten från torf- marker. En annan typ af sjöar utgöra de särskildt ofvan trädgränsen i nordvästra delen af området gruppvis före- kommande småsjöarna, på hvilken Helagssjöarna utgöra exempel. Da de ökologiska faktorer, som inverka på vattenväx- terna inom Norrland äro mycket litet studerade, har jag nedan lämnat en ingående skildring af sjön Hån vid Lill- härrdal och dess rika vattenväxtflora, hvilken jag under fem somrar varit 1 tillfälle att närmare studera. Sjön Hån. Sjön Han ligger vid 61?52' n. br. och 428 m. 6. h. vid Lillhärrdals by. Största längden nar sjön i NV.—SO. med ungefär 1250 m., största bredden i N.—S. är 690 m. Sjön genomflytes af an Blädjan, hvilken, innan den inmynnar i Han, upptar flere betydande tillfloden. Blädjans vatten- område sträcker sig bort till Lillhärrdalsfjällen. An mynnar i Härjean, hvilken nara Sveg tömmer sitt vatten i Ljusnan. Hån äger därjämte tillopp från källor. Stränderna utgöras till öfvervägande del af en smal sand- eller stenstrand, ofvanfór hvilken en !/,—!/» m. hög erosionsrand finnes. Endast vid sjóns norra del träffas kring Blädjans utlopp läga, jämna stränder med starràngar. Bottnen bestär öfver allt af dy, utom vid Blädjans ut- lopp vid sjöns norra del, där större sandbankar anhopats, och i sydvästra delen, där det starka vägslaget blottlagt den under gyttjan liggande, sand- eller stenbottnen. Isläggningen af sjön torde ske mellan den 5—20 okto- ber (d. 3/10 1905, d. 15/19 1907), islossningen omkring den 10 maj—1 juni (d. *?/; 1903, d. 19/5 1905, d. 5/5 999m Ham: forelse kan nümnas, att af de i nürheten liggande stora sjó- arna, Orrmosjón 1905 gick upp 11 dagar senare och Harjea- sjon 8 dagar senare 4n Han. Tydligen tack vare den star- SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 47 kare strömsättningen, skedde islossningen i den betydligt västligare belägna Vikarsjon endast 6 dagar senare ani Han och i sjön Lassen 11 dagar senare. I Orrmosjón inträffade islossningen d. ?9/; 1903, d. ??/; 1905, d. !5/; 1907. Deni om- rädets västligaste del 780 m. 6. h. liggande sjön Malmagen kunde 1907 ànnu d. 1 juni kóras, och islossningen intrüffade forst d. 24 juni. Antalet dagar med isfritt, óppet vatten ar salunda i Hàn 127—164 eller i medeltal 146 dagar. Medel- talet för Stockholmstrakten är 209 dagar och för sjöarne i östligaste Vasterbotten 132—142. Vattenstand. Där landsvagsbron passerar öfver sjöns södra del, finnes anbragt en s. k. pegel, d. v. s. en fast skala för afläsande af vattenståndet. Skalans nollpunkt ligger 428,98 m. 6. h.! Under åren 1903—1905 har jag under större delen af vegetationsperioden företagit vattenståndsobserva- tioner hvarje dag kl. 12 f. m. och kl. 9 e. m. Skillnaden mellan högsta och lägsta vattenståndet i denna lilla sjö var 1905 icke mindre än 200 cm. och 155 cm. år 1908. De be- tydande högvattnen 1 maj motsvara den egentliga vårfloden, den höjning, som 1904, 1905 och 1907 iakttogs under de sista dagarna af juni, den s. k. fjällfloden. Alla observationsåren ha lågvatten inträffat efter vårfloden, hvilket är af så mycket större betydelse som vattenväxternas tillväxt till en stor del faller under denna tid. Midten af augusti har under alla åren att uppvisa betydande högvatten. Beräknas ur samtliga observationer ett medeltal från d. 1 maj till d. 1 oktober, Medeltal i centimeter för vatienstandet i sjén Han 1903—1905. Maj. Juni. Juli. Augusti. |September. 5 2 a Ar. | Ste ee = - | cn _ E | co -— E | | | | | 5 = = = I—15 15—30 1903 114 13 124 — — — — 4 - 42 82 @ 62 — — 1904 — — | — (59/73 66 | 73 | 48 | 61 8 76 62, — | -— | — 1905 | 169} 61/115,36/|37/|97|46|52|49 | 73| 77 | 75 | 65 | 20 | 48 | "I den följande framställningen har, för att erhålla lättare jämför- bara värden, samtliga vattenstándshójder omrüknats så att — 30 pa skalan, d. v. s. det lägsta af mig observerade vattenståndet, här användts som nollpunkt. w:o 13. BAND 7%. ARKIV FOR BOTANIK. 48 Augusti September (el? 15 18 21 24 27 30] 20-588 Lea a7 320023) 26 28) 2 58T IZ PTUS] 7 10 13 16 19 2 2 15 18 21 24 27 30 dris dread EL Asse HH " Oe BEEN n 50.cm. Fig. 3. Vattenständet i sjön Han vid Lillhärrdal 1903—1905. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 49 visar detta sig vara 68 cm., eller om endast tiden d. 1 juni till 1 oktober d. v. s. den egentliga vegetationsperioden med- tages, 56 cm. De olika mànadernas medelvattenstand fram- gar af sammanställningen a sidan 47. Vattnets genomskinlighet. Hans vatten ar, jamfordt med andra sjöars inom området, föga genomskinligt. Härtill bidrager, dels att sjön tillföres stora mängder af humus- syror mörkfärgadt vatten fran torfmarker, dels att sjön ar grund, och bottnens och strändernas gyttja vid vagslag lätt uppröres. För mätning af vattnets genomskinlighet har den s. k. Secchiska skifvan användts. Denna, som är rund och har en diameter af 15 cm., är hvitmälad och nedsänkes väg- rät, hvarvid den fórsvinner för ögat pa ett visst djup. Genom att jämföra djupsiffrorna far man ett värde för vattnets genomskinlighet. Observationerna bora ske i bätskuggan, vid molnfri himmel och stilla vatten, samt sa nära vatten- ytan som möjligt. En af de dagar, dä vattnet i sjön före- foll klarast (kl. 12. f. m. d. °/s 1905) försvann skifvan pa 3,5 meters djup (vid observation i solljuset och ej i bät- skuggan pa 3,8 meters djup). En annan dag, dä vattnet var päfallande mörkt, utan att det dock hade regnat eller stor- mat föregående dagar, försvann skifvan (kl. 2 e. m. d. ?7/g 1905) pa 2,75 meters djup. Metoden synes vara exakt, dà 1—3 em:s höjning eller sänkning af skifvan ar nog for att fa den att synas eller fórsvinna. Sjöarna i omrädets västra del ha mycket klart vatten; sa fórsvann i sjón Lassen (kl. 12 f. m. d. !/s 1905) skifvan fórst pa ett djup af 5,25 meter. Af de fà liknande iaktta- gelser, som publicerats fran Sverige, kan till jamforelse om- talas, att TRYBOM fann (60 sid. 12) skifvan försvinna (kl. 10 f. m.d. */a 1887) i Ringsjön i Skåne pa 2,2 meters djup och i sjön Nómmen (61 sid. 8) i Småland (kl. 10 f. m. d. °/s 1894) vid 3,2 meters djup. Vattnets och sjóbottnens temperatur. Samtidigt med vattenstàndsobservationen ha under stórre delen af vege- tationsperioden aren 1903—1905 regelbundna iakttagelser öfver ytvattnets temperatur i sjön utförts. Observationerna, som blifvit gjorda vid sjöns södra del, där djupet ar 1 à 2 meter, aterfinnas i den grafiska framställningen tafl. 10. Arkiv für botanik. Band 7. N:o 13. E 50 ARKIV FOR BOTANIK. BAND del N:O 13. Den hógsta observerade vattentemperaturen var 1903 d. 19/, + 91,29, 1904 d. ?!j + 21,0? och 1905 d. ?9/; + 24,8°. Minima och maxima samt media under de olika mana- derna framgä af tabellerna sidd. 50, 51. Exempel pa huru val vattenväxterna aro skyddade mot större temperaturdifferenser i motsats mot de pa land lef- vande arterna, limna dessa iakttagelser rikligt. Afven frost- nätter såsom d. 8/5 1905, da lufttemperaturen fran 13,4° kl. 12 f. m. foll till 5,5? kl. 9 e. m., och under natten nadde sitt minimum med — 2,5°, sjónk vattentemp. däremot endast fran 14,4? kl. 12 f. m. till 13,9? kl. 9 e. m. och under natten till 12,9?. Lufttemperaturens dygnsamplitud ar sålunda 15,95, dà vattnets endast uppgar till 1,5°. Medeltemperaturen i och vid sjön Han somrarna 1903—1905.! Te, OTA sse tal, Kl OG am. 1903 | 1904 | 13:90 5 1903 1904 1905 2's) ae] ENS PS Sie MM | | | | 15—31 maj ..| — | — | | — ol 7.4) —| —| I I Za) 71) | 1—15 juni -.| — | — (1&7)(12,4) 167|140| — | — |( 9,9)(12,1)) 8,6 | 13,0 15-30 > | — | — | 13,9 12,6/21,2/|180| — | — | 92|11;9| 15,9 | 18,2 1—30 >» | — | — 14,8) 12,5 119,0 11,0) — | — | 9,6 12,0) 12,3 | 15,6 | 1-15 mal] — [1681-1458 170 | 160 ae ee | 15-31 » . . (22,5) (17,5)| 17,5 | 16,0 | 15,8 | 15,8) — | — | 11,0] 15,0) 11,6 | 15,5 1-31 >» ..| —| — 1272 154|164|162| — | — | 19,2) 146 | 12,1) 15,7 (1-15 augusti |13,0 | 13,8 | 17,2 | 16,8 | 15,8 | 14,8 | 9,5 | 13,3 (12,3)(17,2) 11,3 | 14,0. 11522911 40$ 14,5 | 11,5 (14,3) (13,9)| 130 | 19,4] «9/8 HL | E RES 1:93 $087 14,1 | 12,6 (15,5) 15,4 | 14,4 | 13,6 | 9,7/12,2| — | — | — | — | 1—1578ept72 - 11,6 | 10,1 | — | — | 12,5 | 10.7 | ee |, = | NS 115—30 >» .| = | — |:— |] —| Oo) 8606| — RE ES 1-30 > kie ee 97 — 4) X pede et ' Parentes anger att observationsserien ej är fullständig; da luft- och vattentemperaturerna blifvit mätta samma dagar kunna de dock jämföras med hvarandra, SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 51 Med den ökade vattentillförseln under sommaren tyckes sjöns temperatur, utan att förändringar i lufttemp. förklara det, sjunka (sa t. ex. vid 1904 ars högvatten d. 25—29 juni, och vid 1905 ars högvatten kring d. 19 augusti). Vid lag- vatten uppvärmes den grunda sjön gifvetvis lättare, och vat- tentemperaturen stiger. Minimum- och maximum-temperaturer i sjön Han efter mätningar kl. 12 f. m. och kl. 9. e. m., somrarna 1903— 1905. September. Maj Juni Juli Augusti Min. | Max. | Min. | Max. | Min. | Max. | Min. | Max. | Min. | Max. | | | | : | USE = SM ET (13,8) (21,2) 10,5 | 15,8| 6,5 | 11,0 | 4 j k | 1904 | — a 10,0 | 14,5 | 11,8 | 21,0 | (12,8) (20,0) — — | 1905 | (5,8) | (10,2)} 9,2 | 24,8 | 12,1 | 22.0} 10,6 | 166| 7,2 | 11,4 | | Diffferens Ll | -— — 7,4 5,3 4,5 | ee 1 re 4,5 9,2 7,2 PP hag] | min.- och | | bie | maximum. 11906 (4,4) (15,6) 9,9 6,0 4,2 I en sà grund sjö som Han betingas strömsättningen, d. v. s. har blandningen af de olika vattenlagren, dels af strómningen fran tilloppet mot afloppet, dels af vagslaget och slutligen af uppvärmningsförhällandena. Allt gór, att nagra större tem- peraturdifferenser mellan ytvattnet och vattnet vid bottnen ej finnas. Vid en lufttemp. af 15,1? ar ytvattnets temp. midt i sjön sålunda d. ?*/s 1904 13,4”, dà den pa två meters djup vid bottnen är 1,1? mindre. Såsom bland andra HowÉx (40 sid. 6) har framhäft, uppvärmes under dagen det grunda vattnet vid stränderna mera än ytvattnet pa större djup. Detta har till foljd, att ytvattnet bórjar strómma fran stran- den ut mot sjóns midt, hvilket i sin tur naturligtvis för- orsakar än djupare reaktionsstróm. Strömningen af varmare vatten ut mot sjóns midt neutraliseras i nagon man af af- kylningen under natten. Strandvattnet kan sälunda under natten bli sa afkyldt, att en strömning motsatt den förra uppstår. HoMÉN (40 sid. 5) påpekar vidare, hur vinden kan förskjuta det varmare ytvattnet i en sjö mot ett visst häll. I Ladoga kan af denna orsak efter flera dagars starka syd- liga vindar det varmare vattenskiktet vid sjöns norra del 52 ARKIV FOR BOTANIK. BANDS. N:O 13. vara 60 à 80 meter djupare an vid sydändan. De under sommaren vid Han ofta förhärskande kalla nordliga och nordvastliga vindarna kunna salunda, trots att de afkyla ytvattnet, genom ett öfverförande af det varmare ytvattnet mot sjöns södra del, där vattenväxtfloran hufvudsakligen träffas, blifva af betydelse. De djupare vattenlagrens temperatur står 1 ett nära sammanhang med själfva bottnens. Då bottnens temperatur bör vara af stor betydelse, dels direkt för de i bottnen lefvande rötterna, dels indirekt såsom påverkande vattentemperaturen, ha hithörande förhållanden, om hvilka man från svenska sjöar äger ringa eller ingen kännedom, ägnats särskild uppmärk- samhet. Tabellen sid. 53 visar en del temperaturer i själfva bottnen, tagna med en öfver en meter lång, 1 ett mässings- rör innesluten termometer. Termometern kan nedskrufvas i marken och har visat sig med fel på endast någon tiondels grad gifva rätta värden. Som att vänta var, visa temperaturobservationer, att den under sommaren uppvärmda sjöbottnen under hösten och vintern återger en del af sitt värme till vattnet. Där- jämte bör det reglerande inflytande, som sjöbottnens tempe- ratur äfven under sommaren har på vattentemperaturen, ej underskattas. i Vid lokal! II var d. */; 1905 ytvattnets temp. 13;1”. Vid bottnen på 30 cm:s djup var temp. endast 0,3” lägre, men redan på 40 em:s djup i själfva sandbottnen var temp. 4,3 och på 70 cm. 3,2”. Liknande förhållanden visar lokal I, som d. °/s vid en ytvattentemp. af 16,8” på 50 cm. i bott- nen visar 3,5? och pa 60 c:ms djup i bottnen 3,1”. Dessa låga bottentemperaturer äro anmärkningsvärda, då en bety- dande del af vattnets värme under vegetationsperiodens bör- jan måste åtgå för att uppvärma bottnen. Vattnets temp. har 1905 åtminstone sedan d. °°/; varit 6 à 7° och sedan d. !?/; omkring 10° eller därutöfver, men ändock behåller bottnen d. */; sin låga temperatur. Uppvärmningen af bottnen gar ytterst långsamt, så har temp. t. ex. vid lokal I på 50 e:ms djup i bottnen under 14 dygn (d. °/s—**/s) endast stigit från 3,5? till 7,3”, och detta vid en vattentemperatur, som varit lägst 12,9° och högst 18° (jmf. kurvan tafl. 10). Vid lokal ' Observationslokalernas läge äterfinnes pa kartan tafl. 11. ASSEN. na Han och La i sjöar Sjöbollnens temperatur SELIM BIRGER, OM HÄRJEDALENS VEGETATION. 5 3 "ut GL TH 4/oz 'p :uoj PESE m Hol | aa jdufp ‘wo oF vd nn oO + a | | | Q BD Q (6 c e | i| : co st x REOR arr deo es | 2 g uopuwrs ugij "uL 01 o c s M Be MEE SA eG f = 8 |uoeur '[eqo[ eurueg = cS — 3 5 | WU IEI TI e ^P 5 fe, u E iria Br M3 00 a a a 190 nm O n O rn H« = 5 jeavdn{p peur 'uepoq| of = o6 |oóóoodcdi-c-cócss m -SU13 19AJO uopuvi DEED. e p ud o P en eel. Temi Tad - 7" |-u933*€A I 'S.10quo88v'T i = QU a -— Cá Am 7 I OO | = UF £160 rg P > iind. ii eT M IET FS) | Se ae oa a = | "ud ae 0 o Slag = SS PORE IPSAS - ch | |o] TM bi | d [So] UF ST $0 ss SLE = = eS a al CE: "wo :0 = ; 00I a co ia ix a od HW | :dnípuensA ee Let m eri d t Id aliia dotis | Oo ‘ULI zT Ch 9 = = = -— DAMES 3 €I €0 Aer a zy = “ao GC) = E: Wes 19 00 © omc? ; ES 2 :dn[pusyyeA r- c c wr en’ ca”) ON SMI em | [3] >= . HT 9 — — nm -— = = 8. | S |" 361 SO fr = = oO m © i | : | = Ee e ci 2 edi = = | WJZ FO See Sd | HD AIO AAA QR 5 o = > ‘mo Ge a «|. 26 o0 © = ; Peer 2 | © | :dufpueyeA a | Por qeooimepe SSR WES] o = | ‘WH JST FO S/o A T E = = £ a ae i ens "wo 06 BT! aM | c p © Las o c = | & |:dulpueneA pes en Ws INP tee Venen [X0 Rod = a "uU “JF ZI GO "a ——— — — — — 4 RO aCe UE = 8 "uo :O 19 :dnfp 3 Ch Ge cu sz RESP] | = |A | :dnfpucney Sue hs, lea på - “uU =Y et en or — — Lom] — - re = "Ulo E = BS N o eu E :dnf{puaye eo ci [ds hug darles eus ce T . . - Lon] ea TF cr G0 9/, | ‘mo 04 :dnufpuaye, = 'uojj0q4p ‘pur o 0 Oo TN UN zi ib - ler: | S| uy me 'ATIEXOT at = e: S .| Wer TI €05/, = = ‘mo 9F :dnlpuanes 3mm. T a T ] = ‘TROT wurureg EN Bo cn ES gee Li z s Ape sa i -— -— E © | “WHS ST IM 90 Vee a = E * |*uo eg :dufpuojjeA E S | 'ueyoqáp ‘purl [ous Soph qme SUR X | ~ | ugap wg ‘I eyo] SE ae ee ee | "Wu 6I TI SO 9% = : 43 . = & Q, = ee 3 5 a A Aa E a A a A a A A oT GEI HE ON : BERNIE AN Tal iu aiLedta iae s E we sp Qi m 92 Su osooooee sos Q 5 — anywtnore as ee E 2 3 A © A A A A A 2 A a A A A > + a Ss £ a A AA £ AA = & o a A a £2 2 A A A * A 2 Mz = 54 ARKIV FOR BOTANIK. BAND %. N:O 13. II har bottnens temp. pa 40 cm. däremot fran d. '/;—1?/; ökats fran 4,8” till 12,8? och stiger d. “4/7 till 13,6?. Vid lokal II finnes sandbotten, vid lokal I dy. Huru lángsamt bottnen uppvärmes under vären och sommaren, framgar äfven af de tva temperaturserierna fran sjön Lassen i Tännäs s:n, där temp., pa 90 cm:s djup i bott- nen sa sent pa året som d. 75/; endast ar 9,3°. Hvilken regulator sjóbottnen, sedan den val en gang blifvit uppvärmd, är, visar temperaturserien d. 1/3 1905. Yt- vattnet ar 12,8”, vattnet vid bottnen pa 75 cm:s djup 11,6, men bottnen ager pa 75 cm:s djup 0,3° högre, pa 10 em:s djup 0,4 och pa 20 cm. 0,6? högre temperatur. Bottnen har sålunda efter allt att döma under den närmast föregäende tiden med högre vattentemperatur (se kurvan) uppmagasinerat värme, hvilken den annu ej hunnit afgifva. Fran finska sjöar känner man (jmf. HoMÉN 40 s. 2 och 3), att ju stórre och djupare en sjö ar, desto djupare uppvärmes den under sommaren och afkyles under hósten och vintern. I Ladoga sjunker sálunda temperaturen pà 230 meters djup till lagre vàrden àn i en liten sjó vid Evois, hvilken blott ar 3—13 meter djup. Den ?!/j 1905 var midt pa sjön Han isens tjocklek en- dast 25 cm.; vid en lufttemperatur af — 2° var vattnet vid ytan +0 och vid bottnen, pa 2 meters djup + 1,5?. Vid lokal II var isen 35 em., mellan denna och bottnen fanns 15 cm. vatten, hvilket vid bottnen var + 1,2°. Samma tempe- ratur hade bottnen pa 50 cm. I allmänhet torde sjön ut till ett vattendjup af 50 em. bottenfrysa. Sammanfattas det, som för vaxtlifvet kan vara af intresse af temperaturförhällandena, framgar daraf: Pa vintern sjunker vattnets temperatur till åtminstone + 1,8” på sjöns djupare ställen; nära stränderna på djup af 50—70 cm., där det rikaste; växtlifvet träffas, är vattentemperaturen, om sjön där ej bottenfrusit, omkring +1°. Sjöbottnen har under hösten och vintern afgifvit sitt öfverskott af värme till vatt- net. Inom vissa delar af sjön, dar kállor mynna, ar vattentemperaturen under vintern +3 till + 4°. Under tiden efter islossningen uppvärmes vattnet hastigt; inga större temperaturdifferenser finnas under vegetationsperioden mellan vattnet vid ytan SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 55 och vid sjöns botten. Sjöbottnen bibehäller under början af vegetationsperioden läga temperaturer, hvilket fördröjer vattnets uppvärmning. Växtsamhällena: Vid beskrifning af Härjedalens vat- tenväxter har jag följt följande indelningsgrund, hvilken jag på annat ställe (29 sid. 7) utförligt motiverat. 1. Vattenöfverståndare eller i vattnet lefvande arter, som uppväxa öfver vattenytan, äga ett mekaniskt system, hvilket möjliggör för växtens viktigaste assimilerande delar att ut- breda sig i luften. Exempel: Menyanthes, Calla, Phragmites. 2. (Egentliga) vattenväxter eller i vatten lefvande arter, hvilka ha hufvuddelen af sin massa nedsänkt i vattnet och ur detta hämta alla eller en väsäntlig del af nödiga gaser. Dessa växter kunna indelas 1 trenne grupper: a. Flytbladsväxter, hvilka äga flytande assimilerande blad. Exempel: Nymphea, Potamogeton natans. b. Längstamsväxter, hvilka utbreda sina assimilerande delar inom en väsentlig del af det vattenlager, inom hvilket de växa. Exempel: Potamogeton perfoliata, Myriophyllum. c. Kortstamsvüxter, hvilkas vegetativa delar endast äro ut- bredda inom det närmast bottnen staende vattenlagret, dar de ofta bilda en mer eller mindre sammanhängande matta. Exempel: Subularia, Isoötes, Lobelia. Själfklart ar, att öfvergängar mellan dessa typer finnas. Liksom i en stor del andra af Härjedalens sjöar, traffas i Han den rikaste vegetationen vid utloppet. Har växa, om man undantar Phragmites communis, som alldeles saknas, sa godt som alla Härjedalens vattenväxter, da i sjón för öfrigt endast glesa samhällen af Subularia aquatica, Litorella lacust- ris, Chara sp. och Equisetum fluviatile finnas. Tafl. 11 ger ett begrepp om den utomordentligt art- och individrika floran vid utloppet. Orsaken att växterna an- hopats har, torde vara, att de särskildt inne i Gammalbladjan aro skyddade för vagslaget samt möjligen äfven att tillgan- gen pa syre i det strömmande vattnet blir större (jmf. WAR- MING 62 sid. 103). Vid utloppet och i Gammalblädjan växa följande arter, om hvilkas fördelning taflan 11 ger ett begrepp. 56 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:o 13. Vattenófverstándare: Agrostis stolonifera, Scirpus lacustris, Equisetum fluviatile och E. fluv. & limosum. I strandkanten tillkomma: Carex ampullacea, C. acuta, Caltha palustris och Veronica scutellata. Flytbladvaxter: Batrachium * suecicum, Nuphar luteum, N. pumilum, N. luteum X pumilum, Potamogeton natans, Sagittaria natans, Sparganium, 2 arter (sterila). Langstamsvaxter: Batrachium paucistamineum © eradicatum, Callitriche ver- nalis, Hippuris vulgaris f. fluviatilis, Myriophyllum spicatum, Potamogeton alpina, P. graminea, P. perfoliata, P. prelonga, Utricularia vulgaris, Fontinalis dalecarlica, Chara sp. Kortstamsvaxter: Eleocharis acicularis f. submersa, Isoétes echinospora, Li- torella lacustris f. submersa, Lobelia dortmanna, Ranunculus B reptans, Subularia aquatica. | Anmärkningsvärdt är, att af alla dessa arter kunna en- dast Zquisetum fluviatile och Nuphar luteum x pumilum, (jmfr. tafl. 7) sägas vara verkligt formationsbildande, då alla de andra arterna däremot växa om hvarandra 1 större eller mindre bestånd. Någon kraftigare konkurrens arterna emel- lan torde, att döma däraf, ej råda. Vattenväxternas öfvervintring. Besöker man den här skildrade lokalen i början af juni, ha vattenväxterna ej hunnit långt. Den ?/; 1905 lag sålunda i Gammalblädjan, hvilken under slutet af sommaren är så igenvuxen af vatten- växter, att det är svårt att komma fram med båt, bottnen som en fri, jämn, svart dy-yta. Hela den stora massan af växtdelar, som fyllde vattnet och samm på vatten- ytan, är bortförd af isen. I själfva Blädjan torde äfven timmerflottningen därvid spela en viss roll. Af vattenöfverständare ha enstaka exemplar af Hqui- setum fluviatile nått öfver vattenytan och äro 50—60 cm. höga. Pa 1—1,5 meters vatten äro stjälkarna knappt hälften så långa som i det grunda strandvattnet. Agrostis stolonifera * Angående denna art, har jag funnit, att äfven där ar efter ar huf- vudformen finnes typisk, utväxa efter längvarigt högvatten kransgrenar pa de bestand, som statt under vatten. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 57 öfvervintrande stran ha slagit rot vid lederna, och mellan dessa har sträet ruttnat bort. Af langstamsvaxterna ha har och hvar pa 1—2 meters vatten ända till 50 em. långa exemplar af Batrachium * sue- cicum öfvervintrat och fortsätta nu sin utveckling. For denna art liksom flera andra ar rikedomen pa fran stjälklederna utväxande rötter pafallande. Hos Nuphar ha endast rot- stockarna öfvervintrat, och fran dessa ha utvuxit 2 a 3 blad med ett par cm. långa skaft samt har och hvar en blom- knopp. Af Potamogeton natans kan ingenting upptäckas. Af Sparganium finnas endast årets 6—10 em. långa blad. Calli- triche vernalis har öfvervintrat oförändrad istora gröna bestànd.! Inga frukter kvarsitta, men från stjälklederna ha liksom hos följande art rikligt med rötter utvuxit. Hippuris vulgaris f. fluviatilis äger endast årets 10 cm. långa skott. Om My- riophyllum spicatum säger SCHENK (54 sid. 92): »Ebenso ent- wickelt Myriophyllum spicatum L. | Laubknospen; die sich vom Mutterstamme ablösen und im folgenden Jahre einen neuen Stock bilden.» Nägra sädana bildningar ha hvarken sent pä hösten eller pa varen anträffats i Härjedalen, men har och hvar ha hela beständ af växten öfvervintrat oförändrade cch fran bladvinklarne försiggär nu en riklig utbildning af sido- skott, liksom frän stjälklederna en mängd rötter utväxa. Af Potamogeton perfoliata och P. prelonga finnas pa djupare vatten exemplar som Ofvervintrat, af P. alpina och P gra- minea kunna sådana däremot ej upptäckas. Utricularia vul- garis eller växande hibernakler af denna art sta ej att finna. Fontinalis öfvervintrar oförändrad. Af kortstamsvüxterna Ofvervintra ZLitorella lacustris och Zsoétes echinospora utan vidare. Af Subularia finnes till pà 25 em:s vatten rikligt med groddplantor, hvilka tydligen grott föregående höst. Refvorna mellan lederna pa Ranun- culus 3 reptans ha ruttnat bort, och fran de rotslaende lederna utväxa nya refvor. Sammanfattas den erfarenhet, som jag vunnit öfver vat- tenväxternas öfvervintring i Härjedalen, framgår däraf: Om man undantar Utricularia-arterna, har inom Härjedalen icke anträffats några af de öfvervintringsanordningar i form af ! I både HARTMANS och NEUMANS floror angifves denna art som ettårig, hvilket måste vara felaktigt. 58 ARKIV FOR BOTANIK. BAND %. N:O 13. knoppar, hibernakler etc., som särskildt SCHENK (54) för samma arter beskrifver fran mellersta Europa, utan växterna öfverraskas alldeles oförberedda af vattnets isläggning, när de som bäst halla pa med arbetet pa blomning och frösätt- ning. De öfvervintra dà som de växa, eller dö ned till de i dyn dolda delarna. Vid tillvaxtpunkterna finnas hos Utri- cularia-arterna under hela sommaren s. k. hibernakler, och dessa utbildas ej först pa hösten. For att utröna tillvaxthastigheten under varen hos de två viktigaste formationsbildande arterna Hquisetum flu- viatile och Nuphar luteum x pumilum gjordes foljande mät- ningar pa nagra individer 1 Gammalblädjan. Tre stjälkar af Equisetum växande pa 35 cm:s vatten matte i längd d. */; 1905 respektive 20, 26, 5 och 19 em. Den ??/; voro de 59, 63 och 35 cm., d. v. s. de hade under dessa 13 dygn tillvuxit respektive 3, 2,88 och 1,23 em per dyen. Vattenstand och temperatur under denna tid äterfinnas i de grafiska framställningarna. Nuphar luteum x pumilums utveckling gick förhällande- vis langsammare. Fran en rotstock pa 70 cm:s vatten hade d. ’/s 1905 endast tvenne blad, hvilka nådde 6 cm. öfver bottnen, utvecklats. 35 dygn senare finnas 6 stycken kort- skaftade blad nära bottnen, och två blad hade nått vatten- ytan, det ena med 85 cm., det andra med 102 cm. långt skaft; på ett blad var skaftet 55 cm. Vidare fanns en blom- knopp med 5 cm. långt skaft. Det andra exemplaret, som d. ?/; var lika utveckladt som det förra, hade efter 35 dygn 6 kortskaftade blad vid bottnen, ett med 30 cm:s skaft, samt tvenne flytande på vattenytan med skaft af 88 och 65 cm:s längd. Hos det första individet måste det ena bladskaftet i medeltal ha vuxit 3 cm. per dygn. Hos Batrachium * suecicum sagos de första pa vatten- ytan flytande bladen (pa 1 meters djup) 1905 d. ??/;, hos Potamogeton natans och hos Sagittaria natans (pa 1 meters djup) d. */. Blomning. Samma är antecknades de fórsta blom- mande vattenväxterna i följande ordning: D. ?'/; Batrachium 5 eradicatum; d. **/; Batrachium + sue- cicum; d. * Ranunculus & reptans, Nuphar luteum, N. luteum x pumilum; d. °/; Potamogeton graminea; d. '? Subularia aquatica, Potamogeton perfoliata. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 59 Af observationer äfven andra ar framgar, att de tidigaste vattenväxterna börja sin blomning i början af juli, de andra arterna langt senare. | Så vidt jag vet, blomma Sparganium-arterna och Utricu- laria vulgaris aldrig i Hån; Lobelia blommar något enstaka år, och Sagittaria natans skall pa 20 ars tid ha blommat endast under tvenne somrar. Frösättning. Scirpus lacustris, Sagittaria natans, Utri- cularia vulgaris, Myriophyllum spicatum och antagligen äfven Lobelia torde äfven på denna för dem gynnsamma lokal ej mogna frön. Äfven för de andra arterna, med undantag af Subularia, är det långt ifrån regel, och de äro sålunda huf- vudsakligen hänvisade till vegetativ förökning. Detta gäller i än högre grad vattenväxterna i västra Härjedalen. Af stor betydelse för frömognaden är, att arter sådana som Polygo- num amphibium, Eleocharis acicularis, Subularia aquatica, Sparganium minimum och S. submuticum ofta växa i grunda vatten (jmf. sid. 45), där de under början af vegetations- perioden ha alla de fördelar, som vattnet erbjuder, men under senare delen af sommaren uttorka dessa vatten, sa att de lefva i den vata varma dyn. Vattenväxtsamhällen inom Härjedalen. Vattenväxtfloran inom omrädets barrskogsregion kan pa det hela taget sägas vara bade art- och individfattig. De nedan anförda standortsanteckningarna äro sålunda samlade från de rikaste lokalerna. Vattenöfverståndare. Af verklig betydelse såsom formationsbildande äro endast följande arter: Carex acuta, C. ampullacea, C. Goodenoughi 3 juncella (se tafl. 6), Equisetum fluviatile och % limosum, Menyanthes tri- foliata (se tafl. 5), Phragmites communis. Följande arter förekomma antingen endast inom en del af provinsen eller uppträda endast mera sällan samhällsbil- dande: | Agrostis stolonifera, Alisma plantago, Baldingera arundi- nacea, Carex aquatilis, C. vesicaria, Caltha palustris (se tafl. 7), Eleocharis acicularis, E. palustris, Naumburgia thyrsiflora (se tafl. 6). 60 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 18. Mera sällan upptrada afven Subularia aquatica, Veronica scutellata, Hippuris vulgaris och Sparganium-arterna såsom vattenöfverständare. Flytbladsväxter. Af största betydelse äro: Batrachium * suecicum, Potamogeton natans. Öfriga arter äro: Alopecurus fulvus v. natans (Wa.) Simmons, Nuphar luteum, N. pumilum, N. luteum x pumilum, Nymphea candida, Poly- gonum amphibium, Sagittaria natans, Sparganium affine, S. minimum, S. submuticum, S. speirocephalum. Längstamsväxter. De allmännast formationsbildande äro: Potamogeton perfoliata, P. graminea, Myriophyllum spi- catum. Mera sällan förekomma beständsvis eller formationsbil- dande: Batrachium 6 eradicatum, Callitriche vernalis, C. polymorpha, C. hamulata, Hippuris vulgaris f. fluviatilis, Juncus supinus f. uliginosa, Myriophyllum alterniflorum, Potamogeton obtusifolia, P. alpina, | P. prelonga, P. lucens, P. pusilla, Utricularia minor, U. intermedia, U. vulgaris. Hit äro vidare att räkna de submersa formerna af Myo- sotis palustris, Caltha palustris, Veronica scutellata och Agro- stis stolonifera, samt Chara och Fantinalis-arter, hvilka dock stá pà grànsen till fóljande typ. Kortstamvüxter. Viktigast sàsom formationsbildande äro: Jsoütes echinospora, Ranunculus B reptans, Subularia aquatica. Vidare fórekomma: Eleocharis acicularis f. submersa, Isoétes lacustre, Limo- sella aquatica, Litorella lacustris, Lobelia dortmanna. ”* * * Exempel pa sjöarnas vegetation ge följande standorts- anteckningar: Tjärn söder om Frängberget i Ofverhogdals s:n (d. *4/; 1905). Pa Frängbergets sydsida ligga flere sma tjärnar varie- rande mellan 30 och 100 meter i diameter. Anmärknings- virdt ar, att dessa tjärnar ligga midt i vidsträckta mossar SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION, 61 och :sakna synligt afflöde. Att inget afflöde finnes, gör att alla sedimenterande växtdelar kvarhallas i sjöarna, och dessa ge exempel pa igenväxande, grunda sjöbäcken, ur hvilka torfmarker så småningom bildas. Vegetationen var i de olika tjärnarna mycket likartad, vid en af dem (ungefär 50 meter i diameter) gjordes följande anteckning. Fyra zoner kunna urskiljas: I. Midt ute i sjön finnes ett växtsamhälle af Nymphea candida och Potamogeton natans, hvilket intar större eller mindre partier. I de mindre tjärnarna sammanflyter denna zon med följande. II. Närmast stranden finnes ett bälte af Nymphea can- dida, hvilket i sjöns olika delar växlar i bredd från 2—3 meter till att vara bildadt endast af enstaka individ. I kan- ten af denna Nymphea-zon växa utmot sjön spridda exem- plar af Nuphar luteum. III. Sjalfva strandkanten intages så godt som enbart af Carex filiformis. IV. Ut till det öppna vattnet växa Sphagna, hvilka dar bilda ett inat land fastare gungfly. Innanför strandrandens Carex filiformis-bräm vaxa i hvitmossan: Carex ampullacea rikl.—ymn., C. limosa enst.—str., Me- nyanthes trifoliata str., Scheuchzeria palustris enst.—str., Utri- cularia intermedia str., Drosera longifolia och | D. rotundi- folia str. Den förra arten är vanligast nära vattenranden, den senare längre in mot land. Mot land vidtager mossen med dess arter. I öfvergängszonen ar Carex chordorrhiza domi- nerande. En annan liknande sjötyp, fast större och med delvis andra arter, är Aspantjärn i Ytterhogdals s:n. Stränderna besta af mossar och bottnen af dy. Rundt sjön finnes ett glest bälte af Phragmites communis, inne i hvilket Nymphea candida och Potamogeton natans uppträda rikligt samt Utri- cularıa vulgaris enstaka. Utanför detta samhälle finnes en smal zon af Nuphar luteum. Carex filiformis bildar äfven har en smal zon i själfva strandranden. Likartade typer äro äfven följande sjöar. Tjärn nära Valmasen i Tännäs s:n (d. ?'/; 05). Mot land finnes en zon af Carex ampullacea ymn. med inblandad strédd 62 ARKIV: FOR BOTANIK. BAND 7. N:O B. Menyanthes trifoliata. Utanför denna zon vidtager ett bälte af Equisetum flwviatile, hvilket har en bredd af 1—3 meter och nar ut till ett djup af 40 cm. I denna Zquwisetum-for- mation flyter öfver allt ymnigt: Amblystegium lycopodioides. Nästa zon är ett 3—4 meter bredt bälte af Nwphar luteum med enstaka exemplar af Sparganium sp. (steril). Tjärnens centrum, som mäter omkring 30 meter i diameter, ager ingen vegetation af högre vaxter. Gülsjón, ungefär en fjärdingsväg NV. om Lillhärrdals kyrka. Sjön ligger ungefär 460 m. 6. h. Besokt d. °/s 1905. Sjöns stränder utgöras af skogbevuxna Sphagnummossar. I diameter mäter sjön knappast mer än ett par hundra meter. Bottnen bestär af dy. Vattenöfverständare: Carex ampullacea V, ymn., Menyanthes trifoliata IV, enst., Equisetum fluviatile str. ut till 75 em. djup, Phragmites com- munis O—I, bildar en gles zon rundt hela sjön. Flytbladsvaxter: Nuphar luteum II, rikl.; Nymphea candida III, hela sjön är så godt som igenvuxen ai denna art, som har förekommer pa sin västligaste och därtill högsta lokal öfver hafvet inom området. Potamogeton natans III—IV, rikl. Längstamsväxter saknas. Kortstamsvaxter: Utricularia vulgaris (steril), str. Hallarsjón (omkring 460 m. 6. h.), 5 km. N. om Lillhärr- dal. Besökt flera gånger 1903—1907, blomningsdata fran d. 17/7 1907. Sjön visar ett i rask igenväxning stadt grundt sjöbäcken. Den genomflytes af Stor-Vasslan, hvilken under varen medfór stora müngder sediment. Pa sedimentbankarna vid Stor-Vasslans inflöde i sjön och kring utloppet för mindre myrbäckar växa utbredda formationer af Carex ampullacea och C. acuta. Dessa ha på så kort tid som de 5 somrar jag varit i tillfälle att iakttaga sjön märkbart inkräktat på det öppna vattnet. En egendomlig prägel får i synnerhet sjöns öfre del genom rikedomen på i vattenytan flotterande växtdelar. I vattenytan flyter sålunda ända till 10 m. långa öar, bestå- ende af med hvarandra hoptrasslade rotstockar af Hquisetum fluviatile, från hvilka en tät skog af stjälkar uppskjutit. Mera sällan ingå i bildandet af öarna Hippuris vulgaris f. flu- SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 63 viatilis och Phragmites communis. Da dessa tre arter under hela sommaren kunna fortlefva och utveckla sig utan rot- fäste, tyckas Nuphar-rotstockarna endast utveckla vegetativa delar motsvarande mängden af näring i rotstockarna. Upp- komsten af de flytande öarna är beroende pa att sjön, som ej är djupare än 30—100 cm., inom stora delar under vin- tern bottenfryser. Vid islossningen upplyftas de i isen infrusna växtdelarna och dä islossningen i sjön ej är synnerligen väldsam, kvarlämnas större delen af växterna där. Nuphar- rotstockarna äro pa flere ställen ännu pa '/» meters vatten uppryckta och flyta med ena ändan i vattenytan, da den andra kvarsitter i dyn. I de sammanhängande beständen af Lobelia, Isoétes echinospora samt Ranunculus PB reptans synas har och hvar luckor, dir växtmattan tillsammans med botten- dyn bortforts af isen.! De här omtalade, kringdrifvande vattenväxtöarna aga stor betydelse för uppkomsten af fast mark. De fastna pa grunda ställen ute i sjón eller vid stränderna, pabyggas àn ytterligare med allehanda driftprodukter, Equisetum fluviatile och Phragmites sla rot pa sjöbottnen, och snart infinna sig äfven Carex ampullacea och C. acuta. Ute i sjön ser man flera sådana sma oar, i hvilkas midt redan några Salix- buskar uppvuxit. Vattenöfverståndare: Carex acuta IV—V, här och hvar beståndsbildande. C. ampullacea IV—V, bildar i de flesta vikar och på en del grund i sjön stora formationer. Equisetum fluviatile, rikl. beståndsbildande. Phragmites communis O—I, sjöns norra del är ut till 1 m. vatten uppfylld af denna art. Flytbladsväxter: Batrachium pelt. * suecicum I1I—IV, ymn., särskildt midt i sjon. Nuphar luteum, str. bilda i ett par vikar ett verk- N. pumilum str.—rikl.} ligt samhälle. ! Jägmästare C. R. Farck har meddelat mig, att vid islossningen i Bladjan vid Lillhärrdal iakttagits isstycken, hvilkas hela ena sida varit besatt med infrusna individ af Litorella lacustris, tydligen hürstammande fran sjón Han. 64 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:o 13. N. luteum x pumilum, enst. Sparganium speirocephalum, ESQ Sp. simplex, str. vanligen sterila. Langstamsvaxter: Hippuris vulgaris f. fluviatilis O—I, strödda beständ. Myriophyllum spicatum O—I, strödda bestånd. Potamogeton alpina I, bestandsbildande i ett par vikar. Kortstamsvaxter: Isoötes echinospora, bildar glesa bestand äfven 1 sjons djupaste del. Lobelia dortmanna, beständsbildande pa ett par ställen. Ranunculus 8 reptans, » > > > vid stranderna. Utricularia vulgaris, rikl. öfver hela sjön. Sjön Grucken (62? 9]' n. br., ungefär 580 m. 6. h.) i Tän- nis sin. Besókt d. ?°/ och 29/7 1905. Sjön ar nästan rund och miter 900—1000 m. i diameter. Bottnen utgöres af dy samt här och hvar längs stränderna och pä ett par ställen ute i sjön af stora stenblock. Bottnen sluttar ganska brant, sa att sjön når ett djup af 3—5 m. redan på 10—15 m. afstånd från stranden. Vegetationen utgöres af: Vattenöfverståndare: Carex ampullacea V, bestandsbildande till 30 em:s djup. C. filiformis V, spr. i vattenranden. Comarum palustre III, enst. Menyanthes trifoliata IV, sma beständ Equisetum fiuviatile, endast pa ett par ställen samhails- bildande, dä växande ut till 50 em:s djup (vid en back till Ia Phragmites communis I, bildande glesa samhällen, sär- skildt i vikarna, ut till 1 m:s djup. | ut till 30 em:s djup. Flytbladväxter: Batrachium pelt. * suecicum III—-IV, bildar glesa bestånd helt nära stranden. Nuphar luteum III—IV, i ett par vikar finnas vidsträckta, täta samhällen, går ej längre ut än till 1,5 m. Sparganium sp. (steril), glesa bestånd ut till 1 m. (bladen 1,5 m. långa). På större djup synas enstaka ex., men dessa na e] ytan. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 65 Langstamsvaxter: Hippuris vulgaris f. fluviatalis O—I, sma glesa bestånd, ej naende upp till vattenytan. Myriophyllum spicatum I-III, bildar dels samhällen pa 30—40 cm:s djup och nar dà med blommorna ófver vatten- ytan, dels traffas den pa 1—2 m:s djup med enstaka blommor under vattenytan. Pa djup af 2—3,5 m. förekomma enstaka, sterila exemplar, liggande langs bottnen. Potamogeton alpina V, i ett par vikar täta bestand pa 30—40 em:s djup. Kortstamsväxter: Ranunculus flammula $ reptans, växer sa godt som endast pa stranden (III—IV), trifves tydligen ej alls pa dyn. Utricularia vulgaris (steril), enstaka exemplar träffades så djupt man kunde se dem, d. v.s. till ungefär 4,5 m. Dragg- ning visade, att ännu pa 5,5—6 m. växten förekom, d. v. s. pa det största djup, som fanerogamer antraffats i Harjedalen. Isoötes echinospora, bildade i dyn glesa samhällen (50 cm. —] m. mellan individen) ut till 2 m:s djup. En intressant vegetation visade en liten tjärn norr om vägen mellan Langskogen och Alfros. Tjärnen hade upp- kommit kring en back, men vid besöket d. !5/; 1905 var denna nästan alldeles uttorkad, och tjärnens lerbotten med dess flora lag torr. Vid stranden bildade Zleocharis palustris en zon. Själfva tjärnens botten var nu en enda grón matta af Ranunculus 3 reptans, hvilken öfver allt blommade. Dels i bäckens grunda vatten, dels på land växte bestånd af Po- lygonum amphibium och Mangariga prydnadsväxter. Följande arter ha af mig antecknats: Achillea ptarmica f. flor. plen., Äkersberg och Nordanhä 1—2, Sveg 1—2. Aconitum napellus, Öfverhogdal 1, Ytterhogdal 1, Sveg 1, Ljungdalen 1, Akersberg 1 och Ljusnedal 1. Anemone hepatica f. flor. plen. rosea, Akersberg 3. Aquilegia chrysantha, Akersberg 2. A. vulgaris, Öfverhogdal 1, Sveg 1, Äkersberg 1, Ljusne- dal 2. Aster alpinus, Nordanha 2—3. Astrantia major. Akersberg 2—3. Baldingera arundinacea f. picta, Ljusnedal 1, Akersberg 12 Bellis perennis, Äkersberg 1. Cerastium tomentosum, Ytterhogdal 1—2. Convallaria majalis, Sveg 2, Akersberg 2. Corydalis nobilis, Akersberg 1. Dianthus barbatus, Lillhirrdal 1—2, Ljusnedal 2. Helleborus niger, Akersberg 3—4. Hieracium aurantiacum, Akersberg 1. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 103 Iris germanica, Nordanha 3. Lilium tigrinum, Ytterhogdal 2, Äkersberg 2. Myosotis alpestris, Akersberg 1. Papaver alpinum, Akersberg 1. P. bracteatum, Akersberg 3—4. Polemonium ceruleum, Ytterhogdal 1, Sveg 1, Vännsjö 1, Hede 1, Ljusnedal 1. Primula auricula, Äkersberg 1—2, Lillhärrdals by 1—2. * P. veris, Äkersberg 1. Rheum palmatum, Äkersberg 1. Saxifraga crassifolia, Akersberg 1—2. Scabiosa alpina, Nordanha 2. Sedum aizoon, Akersberg 1. Stipa pennata, Akersberg 2—3. Tanacetum vulgare, Hede 1. T. vulgare var. crispum, Ofverhogdal 1—2, Ytterhogdal 1—2, Ljusnedal 2. Trollius europeus, Ljusnedals kyrkogärd 1. Viola odorata, Äkersberg 2. Ettariga prydnadsväxter. Exempel pa ettåriga prydnadsväxter, hvilka äfven vid Åkersberg sådda på friland lämna mycket godt odlingsresultat äro: Cynoglossum linifolium, Eschscholtzia californica, Linum grandiflorum, Nemophila insignis, l:arig Lupin, Papaver som- niferum, P.- rheas. * * * Här kan äfven fórtjàna omnämnas, att förf. under aren 1904—1907 företagit odlingsfórsók vid Akersberg med en del inom Skandinavien vilda växtarter. Af samtliga arterna såddes frön på mager jord på friland, och växterna fingo sedan alldeles sköta sig själfva. En stor del arter lämnade mycket godt odlingsresultat och blefvo så yppiga, som man sällan ser dem vida längre söderut, t. ex. Alliaria officinalis, Bunias orientalis, Cakile maritima, Chenopodium bonus Henricus, Elymus arenarius, Farsetia in- cana, Festuca arundinacea, Geranium pusillum, Linaria striata, Papaver argemon?, Reseda luteola, Rumex auriculatus, R. cong- lomeratus, Salvia verticillata, Senecio viscosus, Vicia villosa, V. silvatica, Viscaria vulgaris. 104 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 13. Andra arter i likhet med t. ex. Campanula latifolia och Lathyrus silvaticus fortlefde visserligen alla tre somrarna; men blefvo laga och ville ej blomma. En stor del arter ut- bildade första äret vackra bladrosetter och öfverlefde första vintern men dogo under loppet af andra sommaren t. ex. Globularia aquatica, Senecio aquaticus, Coronilla Emerus, Picris Villarsit. * * * En stor del vaxter utveckla sig salunda inom Härjedalen vegetativt ganska normalt, men vegetationsperioden tyckes ej räcka till for blomning t. ex. vid Lillhärrdal for Syringa vulgaris, Helleborus niger, Campanula rapunculoides. Flera buskar och trad (t. ex. Populus angulata, Salix dasyclados, Spirea salicifolia, Rubus odoratus och Ribes gros- sularia vid Akersberg) hinna tydligen icke att under den korta sommaren fa sin ved tillrackligt mogen for att den skall kunna motsta kölden och de uttorkande vindarna under vintern. För nägra arter sasom Spirea salicifolia är ett täcke af sno tillräckligt för att hindra denna uttorkning. Denna art, liksom Amelanchier canadensis, utvecklar under försom- maren blad och blommor pa de delar af buskarna, som varit tackta af snön; pa de delar, som natt öfver denna, utväxa forst langre fram pa sommaren blad och blommor. Amelan- chier plagar salunda i slutet af augusti pa de af snön skyd- dade grenarna redan bara mogna bär, da pa buskens öfre grenar finnas blommor. Den ofullständiga mognaden af veden tyckes äfven vara orsak till att skotten hos Larix sibirica och Pinus strobus vid Akersberg ej bli raka utan bójda àn i den ena, an i den andra riktningen, hvarigenom stam och grenar fa zigzagform. III. Växtsamhällen ofvan barrskogsgränsen. Da jag har under arbete en större uppsats, om de svenska fjällens växtvärld, har jag har endast gatt in pa de vikti- gaste växtsamhällena och lämnat frågorna om indelnings- grund för fjällens växtsamhällen, snölägenas intressanta vege- tation, fjällväxternas nedvandring pa läglandet etc. till denna framställning. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 105 En betydande del af Härjedalens hela areal ligger ofvan barrskogsgränsen (se kartan tafl. 1). Omradets fjäll kunna indelas i följande grupper: A. Stora nordvästra fjällomrädet: 1. Helagsfjälls-gruppen. B. Inom barrskogsregionen liggande, fran före- gäende grupp isolerade fjäll. Dessa i sin tur besta af anus grupper: 2. Wemdalsgruppen. 3. Sonfjället. 4. Hoverken— Fruhagna-grup pen. 5. Linsdllsgruppen. 6. Lillhärrdalsfjällen. * N * Inom barrskogsregionen liggande, fran Helagsfjüllsgruppen isolerade fjäll. Dessa fjàll ha särskildt intresse därigenom, att de till- sammans med de fa fjällen i nordvästra Dalarna, bilda Sve- riges sydligaste fjälltrakter. I Härjedalens nordóstra del ligga Wemdalsfjällen, (se kartan tafl. 1) hvilka bestä af en nordlig grupp, hvars högsta del är Oxsjövälen, (enligt Albins karta 1024 m. 6. h.) och hvilken mot öster sammanhänger med Klöfsjöfjällen i Jämt- land. Skildt fran de norra fjällen genom en djup, trang dal, det s. k. Wemdalsskalet, ligger det södra fjällkomplexet. Berggrunden ar wemdalskvarsit, oeh vegetationen ar ytterst torftig och artfattig. Sonfjallet höjer sin, för de flesta resande i Härjedalen välbekanta, nordöstra hammare 1249 m. 6. h. Sydost om Sonfjället ligga Linsällsgruppens fjäll, till hvilka, utom Linsällsvälarna, af hvilka Sätervälen är mest bekant, äro att räkna Dragvälen och Glötesäsen, alla läga fjäll, hvilka endast med sin allra öfversta del na ofvan skogs- gränsen. Vissa af dessa fjäll, liksom af Hoverken—Fruhägna- gruppen och nordöstra delen af Lillhärrdalsfjällen, äga, tack vare att wemdalskvarsiten ersatts af kalkhaltiga bergarter, en synnerligen rik vegetation. 106 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 13. Lillhärrdalsfjällen, af hvilka de sydligare nätt oeh jämt na öfver trädgränsen, bestà af dalasandsten eller porfyr. Undantager man Sonfjället, visa de ófriga fjällen en vege- tation som i mycket afviker frán Helagsfjállsomrádet. Samtliga i barrskogsregionen liggande fjállóar kunna ságas sakna en verklig bjórkregion, och skogsgränsen bil- das af barrträden, nägot som har sin motsvarighet pa de närbelägna fjällena Stádjan och Nipfjallet i Dalarna. En form af bjórkregion finnes enligt DusÉN (6 sid. 18) pa Risvalen bland Lillhärrdalsfjällen, liksom pa Hoverken och pa Sonfjällets Gstra sida. Äfven om ett verkligt bälte af björkskog saknas, är björken dock vanligen rikligt in- blandad i barrskogen nära trädgränsen. I allmänhet bildar granen trädgränsen, men från Sätervålen omtalar DUSÉN (6 sid. 12), att ofvanför granen vidtog ej björk utan ett glest bälte af tallskog, hvilket bildade trädgränsen. De ursprung- liga förhållandena mellan gran och tall i närheten af barr- skogsgränsen torde dock inom Härjedalen mångenstädes vara i hög grad förändrade genom afverkningarna. Regio alpina på dessa lågfjäll utgöres så godt som alltid af en mer eller mindre lafrik hed, där utom enstaka Salix-buskar och Juniperus communis & nana eller subnana, foljande ris med pa olika ställen varierande frekvens äro dominerande: Betula nana, Calluna vulgaris, Myrtillus nigra, M. uliginosa och Vaccinium vitis idea. Såsom beståndsdelar i heden ingà följande fjällväxter, hvilka dock sa godt som aldrig pa lägfjällen bilda egna växtformationer: Azalea pro- cumbens, Arctostaphylos alpina, Hieracium alpinum, Phyllodoce coerulea, Lycopodium alpinum, samt dar marken ligger bar Carex rigida och Juncus trifidus. Ha dessa fjall salunda att uppvisa en den mest trista och artfattiga vegetation, traffas ofta under barrskogsgränsen vid bäckarna en yppig flora med lera fjällväxtarter. En i hufvudsak likartad vegetation ager det högsta fjäl- let inom barrskogsregionen: Sonfjället, men pa stenmarken, pa de vinderoderade och vittrade partierna, i klippskrefvorna eller kring de snödrifvor, som nästan hvarje ar kvarligga hela sommaren, träffas tack vare den högre höjden öfver hafvet (1249 m.) och det kortare afständet till de stora fjäl- len följande arter: - SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 107 Aira alpina, Alchemilla alpina, Andromeda hypnoides, Ca- rex atrata, C. lagopina, Cryptogramma crispa, Diapensia lap- ponica, Gnaphalium supinum, Luzula spicata, Salix herbacea, Saxifraga stellaris, Sibbaldia procumbens. Förekomsten af de alpina arterna inom Härjedalens olika fjällomräden framgär af tabellen har nedan, dock finnas stora luckor i kännedomen om fjällväxternas utbredning. * * Helagsfjällsgruppens fjäl. Den fjällmassa, som samman- fattas under detta namn, löper som kartan (tafl. 1) visar mot öster och söder ut i flera väldiga armar, mellan hvilka Ljun- gan, Mittän, Ljusnan och Tännän framrinna. Tabell visande fórekomster af de alpina arterna inom Härjedalens olika fjällomraden. hb 2 = c = 2 = = a e | a | 8. = | 2) 2 | = 88 pow LS e = > E = t0 | = cz = n = EY = E | Eo = | oe | c = | a = SL eg: | Se ERAN eigo g|$|5 S| 2 | os S MES o = Sy = 1 = | iS les . a | | . io > Aconitum septentrionale J |) E Jom PETS ee | Agrostis borealis . | le id Say | EN en | Angelica archangelica a Be Aira alpina . }+i/—|+)/—/—|]= Alchemilla alpina . TM C | PER lie et Alsine stricta 3 [ee |e eee EE A. biflora . al || Antennaria alpina . ei RON SEE ENN Andromeda hypnoides E eee poe ps e em Arabis alpina . | ES | ===) + Arctostaphylos alpina | 5 poke s ose doe E Asplenium * viride | E elle 108 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. Aspidium lonchitis Astragalus alpinus A. oroboides Azalea procumbens Bartsia alpina Cardamine bellidifolia Carex ampullacea * C. alpina . C. atrata C. bicolor . C. lagopina . C. microglochin C. pedata . C. rariflora C. rigida C. rupestris . C. ustulata C. vesicaria + saxatilis Cerastium vulg. * alpestre C. alpinum C. trigymum Chamorchis alpina Cryptogramma crispa Cystopteris montana . Diapensia lapponica . Draba alpina D. hirta D. hirta B rupestris . D. nivalis Dryas octopetala . Echinospermum deflexum . Epilobium alsinifolium rotundata N:o 13. 5 | g c E PFIEIISIEIE, = MEL NE. I. be. | ts BIE ^ Gov ES M en ITS! | Sue | = =| UL ci = J = "'3 | De oO [9] a Ho] mula eig*|s$is. s = o ; - s EE. CM CS E I) ea a Es ar bu es elms | - eo = | + — | -— —— Dc -— + = Janelle — Pe ee tp cun +)/4+)4+])+})—|]+ Mom - m OE EM | a EE TOI E =) + Fr eS | | + et SS + — 4 ILLU i AKNE ON TO + +/+1-|1+1|- + re) An ES | + -——— "| rmm + — +|\-|+1-|1-|— + — | E dE —— = zz || be ——— + = al ee er R nt E = — ARE ERU ME qr ETE qr EAE pu | n PNEU E ES tii „Se Hu Eis ^| +1-|1-|-|-|— + E (a en sum — —— A p^ — i ng a +) -|-|1-|+]|]— SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. Epilobium anagallidifolium | E. darvuricum E. Hornemanni . E. lactiflorum . Erigeron elongatus . E. uniflorus E. neglectus . Eriophorum Scheuchzeri Festuca ovina f. vivipara Gentiana tenella . G. nivalis . Gnaphalium norvegicum G. supinum . Juncus arcticus J. biglumis . J. castaneus J. trifidus J. triglumis . Juniperus com. 3 nana Kenigia islandica . Kobresia carisina K. scirpina . Luzula arcuata och f. subspadicea L. arc. 8 hyperborea . | L. parviflora L. spicata Lycopodium alpinum Mulgedium alpinum . Oxyria digyna Oxytropis lapponica . Pedicularis lapponica P. ederi 8 | ESL es BM EE an = Des : 2i Me em cau cci E ns = = | : |a | usd cselum RE + | e MESS + | See kr a En En En ae + 4+1-|-|1- = i—|— - | —-| — le) — | — }+}—|—|—| +] + |+1-1-|-|-|— Fe (Sees EXPE EE ESSI +{/—|+})—|—|+ oi hi ee a C at fd fn ft spa je —— 4. +) t+] +) 4+} 4} 4) +}—}—}]—] —] — + —|+)/—)/—|+ + - ||| - | — Ile SE== = lab beg poni n Ne +|/—)—|;—|—|— I+|1-|-|1-|-|- Sal a cae A Nery ee ee fr Eit +) +) +) + ++) +) ++) + qx Mem le BEEN ie +11 ||| - +11. | — al ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7%, N:O 13. Petasites frigida . Phaca frigida . Phegopteris alpestris . Phyllodoce cerulea Pinguicula villosa . | Poa alpina f. vivipara . P. cesia | P. cenisia D loca Potentilla verna * gelida . P. nivea Primula scotica P. stricta . Ranunculus platanifolius . R. glacialis HR. pygmeus Rhodiola rosea Rumex arifolius . Saussurea alpina | Sagina nivalis S. saxatilis Salix arbuscula S. herbacea S. lanata S. myrsinites S. polaris . S. reticulata S. glauca Saxifraga aizoides . 5. aiz. 3 aurantia . S. nivalis . S. cespitosa MBBS LOE E a at ami QU amen eae ee E EMEN tem il- Helagsfjällsgruppen 2. Wemdalsgruppen 3. Sonfjället + aignagr o 4. Hoverken—Fruh 5. Linsállsgruppen 6. Lillhürrdalsgruppen ++ 44 + | SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. | S. rivularis . 4 | S. cernua . S. oppositifolia | S. stellaris | Sibbaldia procumbens | Silene acaulis . | Stellaria alp. calycantha | Thalictrum alpinum . Tofieldia palustris Trisetum subspicatum Triticum violaceum Vahlodea atropurpurea . Veronica alpina . V. sazxatilis . Viola biflora Woodsia ilv. 3 hyperborea | 3 5 A z = = ee eeu m 2 t6 o. M et SIUE au s E re D 7 = = er N = alee DEA ce | m Se | = pH esp aS TT - e ec | 8 es e | Bw LIS 2.1 = E ; A Ner | . rx — d el - EE o = 2 = - . = E 2 | = : e E | az | l — | — | — . | | | It före = — a + = oh —— —— — | I + —) + —|—}] 4+ | +)/—|/—|—-|—]|=— | +/+}—|+}4+]4 rs | — |} — pe de == -E [rst ee Te | E MT + — — —- — — | | L—— | tae i el | ee 1 ne | | Hec qii u —————— + —) — —)—}— | | | + —|}—|—}|—-—|—- | | | = | rei oen Helagsfjället nar en höjd af 1796 m. ö. h., och ett större antal fjäll na öfver 1100 m. ó. h., dock äro -säkra siffror endast kanda fran fóljande: | Storstöten Helagsfjallet | | | Skarfvarna Stora Lilla Hamrafjället . Skenörfjället . Rutfjället | Gråstöten Om de till denna grupp hörande fj nad se sid. 4. V. Helagsstöten Nedalsstöten . | Svansjökläpp 41406 m. 1701 m. . 1685 m. „234m: „1222 m. . L138 m. SUE eri: . 1123 m. . 1013 m. ällens geologiska bygg- 112 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 13. Barrträds- och björkgränsen (se tafl. 1 och 3). Angäende dessa har jag själf endast gjort nagra fa höjdobservationer, da bristen pa tillförlitliga kartor som underlag omöjliggjort utredandet af gränsernas förlopp i deras helhet. För barr- skogsgränsens nuvarande och forna förlopp hänvisas till arbe- ten af KJELLGREN (13 sid. 254 och följande sidor), SERNAN- DER (19 sid. 423 och följande sidor, sid. 430 lämnas en i huf- vudsak riktig karta öfver granens utbredning inom en del af Härjedalens fjälltrakter) och HENNING (10). Följande siffror, fran egna genom ett flertal aneroid- observationer säkerställda höjder, torde vara af intresse, da de visa betydligt högre höjd öfver hafvet för gran- och björk- gränsen, än de ofvan citerade undersökningarna. De öfversta björkarna pa Hamrafjällets sydsida växte pa 1030 m. ö. h., lägst träffade jag björkgränsen, pa fjällets ostsida pa 931 m. ö. h. Pa Rutfjällets norra sida upphörde björken som skog 870 m. 6. h., och de sista enstaka björkarna växte vid 935 m. (vid 1100 m. fanns björk i torfmossarna). Pa Hamrafjällets sydsida fanns ett enstaka granbestand 1005 m. 6. h., hvilket ar den högsta höjd, fran hvilken granen är känd i Härjedalen. På dessa granbuskar funnos inga kottar, men på 960 m. fanns ett bestånd med kottar, och vid 715 m. var granen rikligt försedd med normalt utbildade frön. I dalen öster om Hamrafjället växte en enstaka tall vid 840 m. ö. h. (fossil anträffades tallen i denna dal på 955 m... h.) På Hamrafjället finnas några få grankollonier (granarnas antal på det vidsträckta fjället torde dock sammanlagdt snarare vara under än öfver 50), men den verkliga granskogsgränsen löper vid Öfre Tännsjön betydligt längre mot öster. Dessa enstaka kolonier af granar, af hvilka en del visserligen, som ofvan påpekats, antagligen mogna frö (SERNANDERS: ratio- nella grangräns 19 sid. 439) förleda emellertid SERNANDER (18 sid. 4 och 20) att tala om en barrskogsregion på Hamra- fjället, hvilket enligt mitt förmenande är absolut oriktigt. Växtsamhällena i regio subalpina. Vackrast utbildad träffas björkregionen på Hamrafjället. Detta ligger på ungefär 62° 25' n. br. pa Tännäns norra sida, och når om man undan- " HENNINGS höjdmätningar tyckas ej vara att lita på, så t. ex. be- räknar han Hamrafjällets höjd till 1030 m.; d. v. s. felet är icke mindre än 108 m. iL SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 113 tager de omtalade enstaka utposterna af gran och fur, i sin helhet öfver barrskogsgränsen. Frän Tänndalen, hvilken ligger 700 —750 m. ö. h., höjer sig fjüllets sydsida med trappstegslikt öfver hvarandra lig- gande tvärbranta hamrar (se tafl. 2). Fjällets öfre del, som när en höjd af 1138 m. är afrundad utom mot norr och nord- ost, där äfven i regio alpina finnes en brant hammare (se tafl. 8). Berggrunden ar glimmerskiffer. Genom vittringen har skiffergrus, eller, dir vegetationen är gammal, en skiffer- mylla bildats (12 sid. 5). Skifferlagren stupa mot söder, sa att sluttningarna ständigt erhalla fuktighet genom det mellan skifferlagren framsipprande vattnet. En del af skifferlagren vittrar lättare, växterna fa där lätt fäste (se tafl. 2), och deras rötter fortsätta söndersprängningen. Markens rikedom på mineralbeståndsdelar och fuktighet ‚samt expositionen mot söder ha här alstrat en växtlighet, hvars like man icke finner på många ställen inom de skan- dinaviska fjällen. På fjällets sydsida äro björkarna resliga, med stor krona, men knotig stam, och äro ej olika gamla fruktträd. Ofta äro de kvistrena så högt upp, att man kan gå rak under det hvalf de bilda. Skogen är ej sammanhängande, utan träden växa i större eller ‚mindre slutna bestånd. Mellan dessa ligga på fjällets sydsida vanligen ängar, mera sällan hedpartier eller torfmarker. Man kan sålunda urskilja följande typer med olikartad vegetation: a. björk bestånd. b. ängar. c. tvärbranta berghamrar. d. rasmark nedanför berghamrarna. e. hedar. f. torfmarker. Dar bäckar rinna igenom nagon af dessa standorter blir artsammansüttningen kring bäcken en annan àn i kringlig- gande växtsamhälle. Följande anteckning visar: Slutet björkbeständ (800 m. 6. h.) pa Hamrafjället d. !!/s 1907. Buskar, enst.: Juniperus communis, enst.; Prunus padus, enst.; Salix phylicifolia, enst.; Sorbus aucupa- ria, enst. Arkiv für botanik. Band 7. N:o 13. oo 114 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:O 13. Ris, str.: Myrtillus nigra, str. Örter, rikl.—ymn.: Alchemilla vulgaris. str.; Aspidium filix mas, fläckvis, enst.; Convallaria verticillata, enst. ; Geranium silvaticum, str.—rikl.; Hieracium sp. enst.; Melampyrum silvaticum, enst.; Melandrium rubrum, enst.; Mulgedium alpinum, flackvis—str. ; Myosotis silv. 8 alpestris, enst.; Oxalis acetocella, enst.; Paris quadrifolia, enst.; Phegopteris alpestris, enst.—flackvis; P. polypodioides, rikl.—ymn.; Ranun- culus platanifolius, str.—rikl.; Rubus saxatilis, enst. ; Solidago virgaurea, enst.; Stellaria nemorum str.— fläckvis; Trientalis europea, enst.; Viola biflora, rikl.—ymn. Gras, enst.: Milium effusum, enst. Kring en bäck inue i skogen antecknades närmast vattnet: Angelica archangelica, str.; Alchemilla vulgaris, rikl.; Cal- tha palustris, enst.; Cystopteris montana, ymn.; Eptlobium al- sinifolium, fläckvis—rikl.; Mulgedium alpinum, fläckvis—rikl.; Spirea ulmaria, rikl.. Dessa arter aterkomma med ändrade frekvensforhallanden öfverallt pa liknande lokaler, och särskildt karaktäristisk är en backrandformation af Cystopteris montana. Mossorna, hvilka sa godt som alldeles saknades inne i den slutna björk- skogen, blifva kring bäckarna rikliga. Här och hvar äro ej örterna förhärskande i björkskogens undervegetation (örtbjörkskog) utan gràsen (gräsbjörkskog). En Aira flexuosa- Anthoxanthum odoratum-formation, ar salunda ganska vanlig bade pa Hamrafjallet och i andra fjälls björkregion. Pa Rutfjällets norra sida fanns en Nardus stricta-formation med spridda örter. En äng i regio subalpina à Hamrafjillet 800 m. 6. h. be- lyses af följande anteckning d. !!/ 1907. Den undersókta angen intager en 30 m. lang och 40 m. bred óppning inne i reslig bjórkskog. Ute pa angen sta nagra enstaka Juniperus communis-buskar, inne i hvilka har som pa liknande andra lokaler Aconitum septentrionale, Calamagro- stis phragmitoides, Epilobium angustifolium och Rubus ideus ha sökt skydd undan betning och slatter. Växttäcket ar täckande, men ej yppigt. Fuktighetsgraden frisk. Mossor SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 115 sa godt som inga; lafvar saknas. Ingen växtart är verkligt dominerande, men följande fyra ge samhället dess karaktär: Euphrasia minima, E. tenuis, Rhinanthus minor och Polygo- num viviparum. Ingen gräsart ingar i samhället. Alchemilla vulgaris, str.; Achillea millefolium, enst.; Astra- galus alpinus str.; Bartsia alpina enst.; Botrychium lunaria, enst.; Campanula rotundifolia, enst.; KErigeron . neglectus, enst; Huphrasia minima, rikl.; E. tenuis, rikl.; Equisetum pratense, enst.; Gentiana amar. * lingulata flàckvis—str.; Habena- ria conopsea, enst.; Leontodon autumnalis, enst.; Melandrium rubrum enst.; Polygonum viviparum, rikl.; Potentilla verna, enst.; Ranunculus acris, enst.; Rhinanthus minor, rikl.; Saus- surea alpina, enst.; Selaginella spinulosa, enst.; Solidago vir- gaurea, enst.; Spirea ulmaria enst. (endast blad); T'halictrum alpinum str.; Trifolium repens, enst.; T. pratense, str.; Ta- raxacum officinale, str. I liknande ängar forekomma enst.—str. äfven ett stort antal andra växtarter. Sa antecknades i kringliggande ängar: Carex pallescens, Cerastium vulg. * alpestre, Polygala amarella * alpestre, Prunella vulgaris och Listera ovata, den senare fläckvis forekommande. I lägre liggande delar af björkskogen närmare den i dalen gaende landsvägen träffades ängar, som efter de tongifvande arterna fórtjàna namnen: Chrysanthemum leucanthemum-ängar, Phleum alpinum-ängar och pa mera vattenrik mark Geranium silvaticum- Crepis paludosa-ängar. I likhet med floran inne i det slutna björkbeständet till- föres äfven ängarna kring bäckarna en del arter, hvilka växa i bäckranden eller pa den starkt vattendränkta marken när- mast kring bäcken. Kring en bäck flytande genom en äng ungefär 790 m. ö. h. utgjordes floran af: Carex atrata, str.; C. flava, str.; C. ustulata, str.—flack- vis; Cirsium heterophyllum, enst.; Crepis paludosa, rikl.; Cystopteris montana, rikl.; Eriophorum alpinum, enst.—flack- vis; Juncus alpinus, enst.; J. castaneus, enst.; J. triglumis, enst.; Pedicularis ederi, str.; Saxifraga aizoides, str.—rikl.; Saussurea alpina, str.; Taraxacum officinale, str.; Thalictrum alpinum, str.; T'ussilago farfara, rikl.; Viola biflora, rikl. Floran kring bäckarna ar emellertid sà växlande, att detta blott är ett exempel. Som bekant träffar man pä dessa 116 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 47. N:O 13. lokaler en rikedom pa alpina och nedvandrade' hógalpina arter. Vegetationen pa de mot söder stupande tvürbranta berg- hamrarna (se tafl. 2) har ingen konstant sammansáttning, utan träffas där en brokig samling arter, särskildt alpina, men äfven en del hedarter såsom Empetrum nigrum. Äfven arter med sydlig eller västlig utbredningstyp inom området äro talrika. Enstaka Betula odorata, Juniperus communis och Salix- buskar ha lyckats vinna fäste för sina rötter mellan de vitt- rande skifferlagren. I vittringsprickarna och pa de sma af- afsatserna, som ofta äro alldeles öfversilade af nedsipprande vatten, växa med förkärlek: Aira cespitosa, Asplenium trich. * viride, Campanula rotun- difolia, Carex ornithopoda, Cerastium alpinum, Convallaria ma- jalis, Cotoneaster vulgaris, Draba hirta, Empetrum nigrum, Erigeron elongatus, Huphrasia minima, Festuca ovina (rikl.), Fragaria vesca, Hypocheris maculata, Luzula spicata, Poten- tilla verna f., Ribes rubrum, Rubus saxatilis, Salix reticulata, Saxifraga cespitosa, S. nivalis, S. oppositifolia (rikl.), Silene acaulis, S. rupestris, Veronica saxatilis (rikl.), Woodsia ilv. & hyperborea. Vegetationen à rasmarken nedanför hamrarna ar den ojäm- förligt yppigaste pä fjället och när ofta manshöjd. Ibland finnes nedanför bergsstupet ingen verklig rasmark af pä hvar- andra liggande stenblock, utan mellanrummen aro utfyllda af nedsköljda vittringsprodukter och mylla. Sluttar ej ras- marken starkt, nar björkskogen fram till bergroten. Pa 850 m. 6. h. antecknas pa rasmark nedanför en brant bergham- mare à Hamrafjället d. 1°/s 1907. Aconitum. septentrionale, flàckvis—rikl.; Angelica archan- gelica, enst.—str. Aspidium lonchitis, enst.; Athyrium filix femina, enst.—flückvis; Cerefolium silvestre, enst.—str.; Con- vallaria verticillata, enst.; Epilobium angustifolium, rikl.; Me- lica nutans, str.; Mulgedium alpinum, rikl.; Polystichum filix mas, enst.—flickar; P. spinulosum & dilatatum, enst.—flack- vis; Prunus padus, enst.; Ribes rubrum, enst.; Rumex acetosa, rikl.; Sorbus aucuparia, enst.; Stellaria nemorum, str.—enst.; Triticum caninum, enst.; Valeriana sambucifolia, enst.—str. ; Viola mirabilis, enst. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 13 yj Pa fjällets sydöstra sida traffades pa en hójd af 725 m. 6. h. en enrik björkskog, tydligen nära öfverensstämmande med den, som SYLVÉN (59 sid. 15) omtalar fran Torne Lapp- mark. Pa Hamrafjállet sta de 50—100 cm. höga enarna sa tatt och skjuta ut grenarna, sa att det ar nästan omöjligt att tränga sig fram genom beständen. Björkskogen ar sluten, och undervegetationen utgöres af Azra flexuosa med glest inblandade örter. Ha dessa växtsamhällen gifvit exempel pa vegetationen pa fjällets starkt sluttande sydsida, kan man studera hed- partier och torfmarker i den langsluttande dal, som gar fram mellan fjällets östra sida och Skarffjallen. Uppe fran fjället ser man hur björkskogen här sa godt som enbart intager de talrika moränkullarna, da mellan dessa ligga torfmarker. Da bjorken pa fjallets sydsida med enstaka utposter nadde upp till 1030 m. 6. h., upphör björkskogen i denna dal, som ligger alldeles öppen för N- och NV-liga vindar, redan vid omkring 900 m. Langre ned mot Tänndalen äro moränkullarna i sin hel- het klädda af björkskog, men närmare skogsgränsen är deras platäformiga topp skoglös och beklädd af en hed med nedan- staende sammansättning; anteckningen ar fran 840 m. 6. h. Ris, ymn.: Arctostaphylos alpina, str.—enst.; Azalea procum- bens, str.; Betula nana, rikl.: Empetrum nigrum, rikl.; Myrtillus nigra, str.; M. uliginosa, str.; Vac- cinium vitis idea, str. Grüs, str.: Carex rigida, enst.; Juncus trifidus, str. Orter, enst.: Equisetum silvaticum, enst. Lafvar, rikl. Mossor, rikl. Vàxtmattan ar ej sluten, och i gruset pa de bara fläc- karna växa grüsen. Annu hógre upp har jag pa andra fjäll sett vegetationen pa kullarnas topp förlora sin natur af hed och endast aga en gles flora af Diapensia lapponica, Luzula spicata och ännu nagra andra af fjällmarkens arter. De i Lappland vanliga björklafhedarna och mossrika bjérk- skogarna finnas inom området t. ex. vid Mittaklapp, men aro ovanliga. 118 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 74. N:O 13. Exempel pa den artfattiga floran pa mossarna lamnar följande anteckning fran en Sphagnummosse pa fjällets óstra sida pa 840 m. 6. h. Ris: EHquisetum nigrum, enst.; Myrtillus nigra, str.; M. uliginosa, str.; Rubus chamemorus, rikl.; Betula nana ar riklig i mossens kant. I dessa rismossar ar Rubus chamemorus vanligen den tongifvande arten, mera sällan Myrtillus uliginosa eller Be- tula nana. Ofta sta Sphagnum-tufvorna isolerade fran hvarandra, och mellan dem finnes ett myr- eller kärrsamhälle. Såväl i regio subalpina som regio alpina finnes en rike- dom pa växtsamhällen, tillhörande myr- och kirr-serierna, och gränsen dem emellan är mindre framträdande än i barr- skogsregionen. Flera af de smältbäckar, som komma fran Hamrafjällets östra sida, upplösa sig i de vidsträckta torf- markerna. Typiska videkärr, sadana de aro vanliga inom Lappland, träffas sällan inom Härjedalen. Salix myrsinites och S. arbus- cula bilda dock nagon gang vidsträckta bestand pa myrar och kärr. Uppkallade efter de tongifvande arterna, äro pa Hamra- fjallet foljande karr- och myrformationer de viktigaste : Eriophorum Scheuchzeri-formationen, Scirpus cespitosus- » Carex Goodenoughi » De tvenne sista arterna bilda ofta en gemensam forma- tion, med eller utan inblandning af andra arter, sasom Scir- pus pauciflorus, eller fläckvis förekommande Pedicularis pa- lustris. Fran andra fjälls björkregion ha ytterligare antecknats: Petasites frigida-formationer, Eriophorum angustifolium-formationer, Equisetum palustre f. polystachya-formationer, Carex saxatilis-formationer, C. ampullacea * rotundata-tormationer. Menyanthus trifoliata-formationer. * * SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 119 Videregionen. Sedan WAHLENBERGS första uppdelning af växtregionerna a vara fjäll har man plägat sätta ett likhetstecken mellan videregionen och regio alpina inferior. Frän Lappland ha en mängd författare emellertid päpekat i huru hög grad vide- regionens förekomst pä de olika delarna af ett fjäll är be- roende af de rent topografiska förhällandena och bevatt- ningen. Allra minst i de sydliga fjälltrakter, som har af- handlas, äger det enligt min uppfattning berättigande att tala om en verklig videregion eller videzon pä fjällen. Sant är, att man här och hvar, t. ex. pa Rutfjällets nordsida, kan finna en zon af viden ofvanför bjórkskogsgrünsen, men de största och vackrast utbildade videformationerna finnas ofta under trädgränsen. Pä Rutfjället slutar björken som skog- bildande vid 870 m. ö. h. och upphör äfven med sina en- staka utposter vid 935 m. ö. h. Inblandade i björkskogen samt ofvan denna upp till en höjd af 1090 m. ö. h., träffas, särskildt kring bäckarna, vidsträckta videbeständ. Pa Hamra- fjället finnas de bäst uttalade videsnären betydligt under trädgränsen (jmfr. tafl. 8) pa den starkt sluttande marken ä fjällets östra sida. Enstaka växa videbuskarna (Salix lanata och S. glauca) ännu uppe pa fjällets topp 1138 m. ö.h. Ä Hamrafjället liksom pä andra fjäll inom omrädet bil- das hufvudmassan af videsnären af: Salix glauca, S. lanata, S. hastata samt i mindre grad S. arbuscula, S. lapponum och S. myrsinites. Sa godt som alltid finnas videsnaren kring bäckarna, eller där bevattningsförhällandena för öfrigt äro goda. Undervegetationen är mycket växlande, beroende på markens fuktighetsgrad, rikedom på mylla och expositionen. Ofvan ha videkärr omtalats. Såväl i regic subalpina som i regio alpina blir undervegetationen ofta rik, och videängar uppstå. I videsnåren afsättes i allmänhet rikligt med sedi- ment från bäckarna, en gödning, som kan bli så stark, att marken och växterna äro betäckta med nedsvämmade be- ståndsdelar. Vackra videängar finnas i de omtalade vide- snåren på Hamrafjällets östra sida. Vid stora Mittåkläpp sags (d. !?/; 1904) i öfversta regio subalpina kring en bäck en videäng, där högsta vegetations- skiktet bildades så godt som enbart af Salix lanata. Närmast 120 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 13. vattnet fanns en backrandsformation med följande arter sam- man med flackvis rikliga mossor: Alchemilla vulgaris, Arabis alpina, Epilobium alsinifolium, E. Hornemanni, Juncus triglumis, Leontodon autumnalis, Oxy- ria digyna, Pedicularis ederit, Poa alpina, Rumex arifolius, Salix herbacea, Saxifraga aizoides, S. oppositifolia, Selaginella spinulosa, Sibbaldia procumbens, Silene acaulis, Thalictrum al- pinum. Marken inne i snaren är betäckt med blad, hvilka, har i olikhet med i de andra har vanliga samhällena, fa kvarligga skyddade for vinden, samt ar efter ar inbaddas i sediment fran bäckens högvatten. Vegetationen är yppig och nar fler- städes öfver Salix lanata-buskarna. Sa godt som inga lafvar eller mossor inga 1 samhället. Aconitum septentrionale, Anthoxanthum odoratum, Alchemilla alpina, A. vulgaris, Astragalus alpinus, Bartsia alpina, Carex capillaris, C. rigida, C. vaginata, Crepis paludosa, Euphrasia minima, Geum rivale, Hierochloa borealis, Leontodon autum- nalis, Myosotis silv. 3 alpestris, Myrtillus nigra, Phleum al- pinum, Poa alpina, Polygonum viviparum, Potentilla verna, Ranunculus acris, Rhinanthus minor, Rubus saxatilis, Salix arbuscula, S. lapponum, S. reticulata, Spirea ulmaria, Saus- surea alpina, Taraxacum officinale, Tofieldia palustris, Vero- nica alpina, Viola biflora, * * Vixtsamhillen i regio alpina. Vegetationen i regio alpina kan för vinnande af större ofverskadlighet hänföras till följande grupper. a. fjällmarken, b. fjällheden, c. klipporna, d. torfmarkerna, e. videformationerna och vegetationen kringbäck- arna, f. snölägena, g. de öppna vattnens vegetation. * * * SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 121 Fjällmarken (WARMING: fjseldmark) ar enligt WARMING (62 sid. 193) karaktäriserad af att växterna äro låga (ha dvärg- vaxt) och att marken langtifran ar tackt af vaxter. Ett individ star här, ett annat dar, och mellan dem fram- trader den nakna marken af grus, sten, sand eller lera och ger landskapet dess färg. Skarp grins mellan denna fjäll- mark och fjällheden saknas ofta pa de lägre fjällen. Toppen af moränkullarna intages salunda af den förra, sidorna och dalarna af den senare. Fjällmarken är ytterligt artfattig, och af dess ofta äter- kommande arter förtjäna endast ett att nämnas: Carex rigida, Juncus trifidus, Luzula spicata och L. arcuata f. subspadicea, Diapensia lapponica, Azalea procumbens, Festuca ovina. Pa större höjd öfver hafvet utgöres vegetationen endast af mossor och lafvar samt några enstaka fanerogamer: så antecknades pa Helagsfjällets hógsta delar (se tafl. 8) mellan 1600—1796 m. 6. h. hufvudsakligen endast Luzula arcuata f. subspadicea samt pa gynnsamma lokaler bestånd af Ranun- culus glacialis och Salix herbacea. Upp till åtminstone 1600 m. gingo: Andromeda hypnoides, Ranunculus pygmeus, Lycopo- dium selago. Fjällheden, är karaktäriserad af rikedomen pa dvärgbuskar och af att vegetationstücket àr slutet eller sa godt som slutet. I viss man som motsats kan man sätta den mosstundra (Dicranumtundra). som SERNANDER beskrifvit fran och utför- ligt studerat inom Härjedalen (17). Da i fjällheden det ar faltskiktet, som är slutet, karaktäriseras denna tundra af att bottenskiktet, som består af mossor och lafvar är slutet, da faltskiktet bildas af glest bestaende fanerogamer. De viktigaste formationsbildande arterna inom fjällheden i Härjedalen aro: Arctostaphylos alpina, Azalea procumbens, Betula nana, Dryas octopetala, Empetrum nigrum, Myrtillus nigra, M. uliginosa, Rubus chamemorus, Salix herbacea, Vac- cinium vitis idea och nagon gang Calluna vulgaris eller Lyco- podium alpinum. Ett exempel pa fjällhedens sammansättning lämnar föl- jande anteckning fran 1100 m. ö. h. a Hamrafjället: Buskar, enst.: Salix glauca, enst.: S. latana, enst. Ris, ymn.: Arctostaphylos alpina, flackvis rikl.; Azalea pro- cumbens, flackvis rikl.; Betula nana, rikl.; Dryas 122 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. Ne 13. octopetala, fläckvis, rikl.; Empetrum nigrum, ymn.; M yrtillus nigra, enst.; Salix herbacea, str.—rikl.; S. reticulata, enst.; Vaccinium vitis idea, str. ; Orter, enst.—str.: Cerastium alpinum, enst.; Pedicularis lap- ponica enst.; P. ederi, enst.; Polygonum viviparum, str.; Saussurea alpina, enst.; Thalictrum alpinum, enst.; samt vid stenar och i fordjupningar i marken enstaka tufvor af: Saxifraga oppositifolia och Silene acaulis. Gras, enst.—str., sarskildt dar vaxttacket ar upprifvet af vin- den: Carex rigida, enst.—str.; Festuca ovina, enst.; Juncus trifidus, enst.—str.; Luzula spicata, enst.; Mossor, str.: Polytrichum juniperinum och Tetraplodon bryoides. Lafvar, enst.—str. Klipporna. Voro fjällmarkens och fjällhedens växtsam- hällen ytterligt artfattiga, sa är artrikedomen pa klipporna ofta förvånande, och man träffar dar, utom en del i fjällen allmänna läglandsarter och fjällväxter, mänga af de sällsyn- tare fjallvaxterna. Dessa lokaler aro ofta alldeles vatten- dränkta eller öfversilade, såsom den à tafl. 8 ätergifna branta hammaren pa Hamrafjällets nordöstra sida. Pa sma afsatser, i klippspringor etc. växa har i eller mellan de talrika moss- tufvorna enstaka eller i sma bestand: Alchemilla alpina, A. vulgaris, Andromeda hypnoides, An- thoxanthum odorathum, Arabis alpina, Bartsia alpina, Cerastiwm alpinum, C. trigynum, Draba hirta, Empetrum nigrum, Epilo- bium angustifolium, Euphrasia minima, Gnaphalium supinum, Hypocheris maculata, Leontodon autumnalis, Melampyrum pra- tense, Myrtillus uliginosa, Oxyria digyna, Pedicularis lapponica, P. ederi, Pinguicula vulgaris, Phleum alpinum, Polygonum vivi- parum, Ranunculus acris f., Rumex arifolius, Salix reticulata, Saxifraga cespitosa, S. nivalis, S. stellaris, Taraxacum croceum Dautst., Veronica alpina, V. saxatilis, Viola biflora, V. palu- stris, Viscaria alpina. Torfmarkerna, videformationerna och vegetationen kring bäc- karna Ofverensstamma i hufvudsak med dem i regio subal- pina, dock tillkomma i regio alpina flera fjällväxter, särskildt vid backarna, och en del af láglandsarterna saknas. De öppna vattnen i regio subalpina och alpina sakna vanligen all kärlväxtvegetation. I bjórkregionen vid Tännän SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 123 nära Malmagen pa omkring 770 m. 6. h. antecknades dock: Sparganium sp. (steril), rikl.; Batrachium peltatum * suecicum, bestandsvis, rikl.; Potamogeton alpina, str.; Hippuris vulgaris f. fluviatilis, str.; Ranunculus flammula & reptans, str. I en liten tjárn i öfversta björkregionen pa Mittaklappen uppträdde Petasites frigida formationsbildande pa 10—30 cm:s vatten. Floran i tjärnen utgjordes för öfrigt af glesa bestand af Caltha palustris 3 radicans, Sparganium sp. (steril) och Alo- pecurus fulvus v. natans. I en annan tjärn i Mittäkläppens 6fversta björkskog var Carex ampullacea formationsbildande. Vid stranden växte Ranunculus flammula & reptans och midt 1 tjärnen Batrachium paucistamineum © eradicatum. Ofvan björkskogsgränsen fanns à Rutfjället pa 910 qm. 6. h. en tjärn, dar Subularia aquatica var formationsbildande, och äfven glesa bestand af Alopecurus fulvus v. natans och Callitriche sp. fórekommo. Nedan bifogas en förteckning pa alla de kärlväxter, som äro kända fran Hamrafjället, det i botaniskt afseende intres- santaste fjället inom området. Sammanlagdt omkring 300 arter, viktigare former och hybrider ha där antecknats. Förteckning öfver Hamrafjällets kärlväxter. Achillea millefoliwm, Aconitum septentrionale, Actea spicata, Agrostis borealis, A. vulgaris, Aira cespitosa, A. flexuosa, Ajuga pyramidalis, Alche- milla * acutidens, A. * alpestris, A. * filicaulis, A. * glomerulans, A. alpina, Alnus incana, Alsine biflora, A. stricta, Andromeda hypnoides, A. polifolia, Anemone nemorosa, Angelica archangelica, A. silvestris, Antennaria alpina, A. dioica, Anthoxanthum odoratum, Arabis alpina, A. hirsuta, Arctostaphylos alpina, A. uva ursi, Aspidium lonchitis, Asplenium * viride, A. ruta muraria, Astragalus alpinus, A. oroboides, Athyrium filix femina, Azalea procumbens. Bartsia alpina, Betula odorata, B. nana, Botrychium lunaria, B. lun. * boreale, Brassica campestris, Calamagrostis stricta, C. phragmitoides, Calluna vulgaris, Caltha palustris, Campanula rotundifolia, Capsella bursa pastoris, Carex alpi- na, C. ampullacea, C. amp. * rotundata, C. atrata, C. canescens, C. capillaris, C. dioica, C. flava, C. Goodenoughi. C. Good. * juncella, C. heleonastes, C. irri- qua, C.ornithopoda, C.pallescens, C.panicea, C. pauciflora, C. Persoonii, C.rigida. C. rupestris, C. stellulata, C. teretiuscula, C. ustulata, C. vaginata, C. vesicaria * saxatilis, Carum carvi, Cerastium alpinum, C. trigynum, C. vulgare, C. vulg. * alpestre, Cerefolium silvestre, Chrysanthemum leucanthemum, Cirsium hetero- phyllum, C. palustre, Comarum palustre, Convallaria majalis, C. polygonatum, C. verticillata, Corallorrhiza innata, Cornus suecica, Cotoneaster vulgaris, Crepis paludosa, Cystopteris fragilis, C. montana, Daphne mezereum, Diapensia lappo- 124 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 47. N:o 13. nica, Draba hirta, D. incana, Dryas octopetala, Echinospermum deflexwm, Em- petrum nigrum, Epilobium alsinifolium, E. anagallidifolium, E. angustifolium, E. davuricum, E. Hornemanni, E. montanum, E. palustre, Equisetum arvense, E. hiemale, E. palustre, E. pratense, E. silvaticum, E. tenellum, Erigeron acris, E. elongatus, E. neglectus, E. uniflorus, Eriophorum alpinum, E. angustifolium, E. gracile, E. Scheuchzeri, E. vaginatum, Erysimum hieracifolium, Euphrasia latifolia, E. minima, E. tenuis, Festuca ovina, F. ovina f. vivipara, F. rubra, Galium boreale, G. uliginosum, Galeopsis tetrahit, Gentiana amarella * lingu- lata, G. campestris * suecica, G. camp. * islandica, G. nivalis, G. tenella, Geranium silvaticum, Geum rivale, Gnaphalium norvegicum, G. silvaticum, G. supinum, Habenaria albida, H. conopsea, H. viridis, Hieracium (uteläm- nade). Hierochloa borealis, Hypocheris maculata, Juncus alpinus, J. biglumis, J. bufonius, J. castaneus, J. filiformis, J. triglumis, J. trifidus, Kobresia carisina, Leontodon autumnalis, L. autumnalis $ Taraxaci, Linea borealis, Listera cordata, L. ovata, Luzula arcuata f. subspadicea, L. multiflora, L. * su- detica, L. spicata, Lycopodium alpinum, L. annotinum, L. annot. f. alpestris, L. selago, L. selago f. adpressa, Majanthemum bifolium, Matricaria inodora, Melampyrum pratense, Melandrium rubrum, Melica nutans, Menyanthes tri- foliata, Milium effusum, Molinia cerulea, Montia fontana, Mulgedium alpi- num, Myosotis silvatica f alpestris, Myrtillus nigra, M. uliginosa, Nardus stricta, Onoclea struthiopteris, Orchis incarn. f. cruenta, O. maculata, Oxalis aceto- cella, Oxyria digyna, Paris quadrifolia, Parnassia palustris, Pedicularis lapponica, P. ederi, P. palustris, Petasites frigida, Phegopteris dryopteris, P. alpestris, P. po- lypodioides, Phleum alpinum, P. pratense, Phyllodoce cerulea, Pimpinella saxi- fraga, Pinguicula vulgaris, Pinus abies, P. silvestris, Plantago major, Poa alpina, P. nemoralis, P. cesia, P. pratensis, P. annua, Polemoniwm ceru- leum, Polygala amarella + alpestre, Polygonum viviparum, P. aviculare, Polypodium vulgare, Polystichum filix mas, P. spinulosum dilatatum, Po- polus tremula, Potentilla verna f., P. verna * gelida, P. erecta, Prunella vul- garis, Prunus padus, Pyrola minor, P. rotundifolia, P. secunda, P. uniflora, Ranunculus platanifolius, R. acris, R. auricomus, R. pygmeus, R. repens, Rhinanthus minor, Ribes rubrum, Rubus ideus, R. chamemorus, R. saxatilis, Rumex acetosa, R. acetosella, R. arifolius, R. domesticus, Sagina procumbens, 5. saxatilis, Salix arbuscula, S. arbuscula X lapponum, S. caprea, S. caprea X lapponum, S. glauca, S. glauca X myrsinites, S. glauca X nigricans, S. glauca X phylicifolia, S. hastata,S. hastata X lanata, S. herbacea, SS. lanata, S. lappo- num, S. myrsinites, S. nigricans, S. nigricans X phylicifolia, S. pentandra, S. phylieifolia, S. reticulata, Saussurea alpina, Saxifraga aizoides, S. aizoides 3 aurantia, S. cespitosa, S. nivalis, S. oppositifolia, S. stellaris, Sceptrum Caro- limum, Scirpus cespitosus, S. parviflorus, Sedum annuum, Selaginella spinu- losa, Sibbaldia procumbens, Silene acaulis, S. rupestris, Solidago virgaurea, Sorbus aucuparia, Spirea ulmaria. Stachys silvatica, Stellaria media, St. gra- minea, S. alpestris f. calycantha, S.nemorum, Taraxacum (flera arter), Thalic- trum alpinum, T. simplex, Tofieldia borealis, Trientalis europea, Trifolium pratense, T. repens, Triglochin palustre, Triticum caninum, TT. violaceum, Tus- silago farfara, Urtica dioica, Vaccinium vitis idea, Valeriana sambucifolia, Veronica alpina, V. officinalis, V. saxatilis, V. serpyllifolia, Viola biflora, V. montana, V. mirabilis, V. palustris, V. Riviniana, V. tricolor, Viscaria alpina, Woodsia ilv. 8 hyperborea. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 12 Or IV. Florans olika element. Kännedomen om de Härjedalen omgifvande landskapens flora är sa ofullständig, att en diskussion af de olika flora- elementen är mycket litet gifvande. Förbigäs de arter, hvilka inom hela Härjedalen äga en ungefär likformig utbredning, samt fjällväxterna och de väx- ter som med all sannolikhet blifvit införda med kulturen, fin- nas trenne artgrupper af större växtgeografiskt intresse. 1. Arter med rent västlig utbredning inom Här- jedalen, hvilken utbredning sammanhänger med de- ras förekomst inom norska floraomrädet. 2. Arter, endast förekommande i Härjedalens östra och södra del. 3. Arter inom Härjedalen, endast iakttagna pä nagon enstaka lokal. I senare tid ha i Sverige ÖRTENBLAD (64 och 65) GUNNAR ANDERSSON (24 och 28) och förf. (30) pävisat, att en invand- ring af flera äfven mera värmebehöfvande arter mäste hafva ägt rum genom fjällpassen fran Norge till Sverige. En del af dessa arter ha i likhet med t. ex. Ulmus montana tydligen vandrat genom passen under klimatiskt gynnsammare tider än nutiden och finnas endast kvar pä varma reliktlokaler pa fjällkedjans östra sluttning. Andra arter, sasom Narthe- cium ossifragum i Jämtland, äga än i dag ett ganska sam- manhängande utbredningsomrade fran Norge in i Sverige. De jämtländska fjällpassen äro genom sin ringa höjd öfver hafvet vida gynnsammare för en genomvandring än de öfriga passen i fjällkedjan. Af sa mycket större intresse ar det, att ett ej ringa antal af Härjedalens växtarter tyckas ha vandrat genom det nu omkring 800 m. 6. h. liggande fjall- passet vid Malmagen fran Norge in i Härjedalen. Nagra af dessa arter aterfinnas endast pa nagra fa lokaler nara vattendelaren, da andra lyckats sprida sig langre mot Oster, vanligen följande älfdalarna. Slutligen ar det antagligt, att flera af de arter, som nu äga sa stor utbredning inom Här- jedalen, att det ar omöjligt ur denna bedöma deras ursprung, invandrat denna vag. 126 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:0 13. Följande 12 arter kunna med allra största sanno- likhet säges vara västliga invandrare till Härje- dalen: Arabis hirsuta, Blechnum spicant, Cardamine silvatica, Co- toneaster vulgaris, Corydalis fabacea, Erysimum hieracifolium, Listera ovata, Polygala amarella, Sedum annuum, Stachys silva- tica, Trollius europeus, Viola mirabilis. Dessa i Harjedalen västliga arter ha utom Härjedalen en mycket olikformig utbredning. För tvenne arter har jag lamnat kartor, visande deras förekomst i norra Skandinavien. Dessa aro: Blechnum spicant (jmfr. tafl. 12). Arten har i Norge en utpraglad utbredning i kusttrakterna samt gar i norr anda till Kaagen vid Skjervo pa 70? n. br. (33 sid. 5). I Norges södra fjälltrakter gar den i fjällen upp till en höjd af 1000 m. 0. h. I Sverige har den en mycket olikformig utbredning, dà den saknas inom stora delar af äfven de landskap, dar den ar allmánnast. Mot norr gar Blechnum till Dalsland, S. Värmland, Närike och ar fran Uppland bekant fran en enda lokal. Därjämte finnes den pa ett par lokaler i NO. Hälsingland och S. Ángermanland, men saknas alldeles i Sö- dermanland, Västmanland, Gästrikland, Dalarne och Medel- pad. Utom detta sddra utbredningsomrade finnes arten pa flera lokaler i V. Jämtland samt pa en lokal i V. Härje- dalen. En blick pa kartan visar dessa lokalers otvifvelaktiga sammanhang med artens förekomst kring Trondhjemsfjorden. Fyndorterna i Hälsingland och Angermanland ha hänförts till södra utbredningsomradet, men omöjligt ar ej, att de i stallet borde sammanbindas med de västra förekomsterna. Inom Finland ar Blechnum endast känd fran Aland och den saknas alldeles inom Östersjöprovinserna. I söder finnes den har och där pa Jylland och de danska öarna samt i Tysk- land. Som bekant finnas stora felkällor vid försök att af växtarters nuvarande utbredning sluta sig till deras vandrings- vägar, och dessa ökas än mera för en art, hvilken i likhet med Bechnum, tack vare de lätta sporerna, kan spridas äfven pa stora afstand. Den nuvarande utbredningen tyder dock pä, att arten invandrat till Skandinavien frän söder;iNorge har den vandrat hufvudsakligen längs kusten upp till 70° n. br. Till Sverige har den in- SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. Lon vandrat dels i en sydlig strom, dels genom fjallpas- sen i Jämtland och Härjedalen. Cotoneaster vulgaris! (jmfr. tafl. 13). I Norge finnes den dels i södra Norge och sedan östanfjälls spridd upp till Trond- hjemsfjorden och Overhalden. TI västra Norge är den sällsynt nära hafvet, men finnes här och hvaridet inre af fjordarna, något som tyder på riktigheten af HANSENS (37 sid. 71) teori, att den, i likhet med en mängd andra arter, icke skulle vandrat längs kusten, utan från södra och östanfjällska Norge under klimatoptimum spridts genom de då biologiskt rela- tivt låga fjällpassen till det inre af västra Norges fjordar. I Sverige har Cotoneaster ett sydligt utbredningsområde, hvilket dock mot söder har en gräns i södra Skåne (Gladsax hallar). Mot norr går växten till Gäfletrakten och Kungsberget i Järbo socken i Gästrikland. Dessutom finnes ett västligt utbred- ningsområde med flera lokaler i V. Härjedalen samt längs Ljusnan ned till Nötberget i Kårböle (enl. M. ÖSTMAN) och Färila. I Ljungans dal finnes Cotoneaster vid Storsjön i Härjedalen och vid Ranklöfven i Medelpad, vid Indalsälfvens vattensystem vid Snasahögarna, Åreskutan och på ett par lokaler vid Storsjön. Äfven Cotoneaster manar till en viss försiktighet vid uppgörande af teorier om dess utbredningsvägar ur dess nuvarande förekomst, då arten, såsom lämpad för sprid- ning genom fåglar, kan tänkas spridd på kort tid öfver stora afstånd. I Finland finnes Cotoneaster vulgaris endast i landets södra delar och når sin ostgräns på ön Hogland i Nyland. Cotoneaster vulg. * nigra når på samma 6 sin västgräns, men finnes för öfrigt på flera lokaler i Ö. Finland upp till Hvita hafvet och Kolahalfön. Hufvudarten uppgifves från N. Ryss- land och Sibirien, men saknas i Danmark och N. Tyskland. Trots att arten saknas i Ö. Finland, tyckes den vara en öst- lig invandrare till Skandinavien, dock torde en utredning af lokalerna for C. vulgaris och C. vulg. * nigra vara nödvändig, innan detta med bestämdhet kan fastslås. Till Härjedalen, Hälsingland och Medelpad tyckes den ha invandrat från ! Kartorna öfver denna art, liksom öfver Blechnum spicant, ha ut- arbetats med ledning af ett större antal norska och svenska lokalfloror och uppsatser. För Cotoneasters utbredning har därjämte f. d. adjunkten TE. O. B. N. Krox lämnat värdefulla upplysningar för Sverige, d:r JENS HOLMBOE för Norge och d:r H. LInDBERG för Finland. Endast hufvud- arten och ej C. vulgaris * nigra (EHRH.) har innefattats i denna framställning. 128 ARKIV FOR BOTANIK. Norge. BAND 4. N:O 13. Ett samband mellan lokalerna i Halsingland ete. och och i Gastrikland fórefaller mindre troligt. Ha dessa arter gifvit exempel pa växter med västlig utbredning i Hárjedalen, ha bland andra fóljande en syd- Karta öfver Anemone hepaticas utbredning Fig. 6. Kartan visar dels det område i Sverige och Finland där arten är allmän, (helsvart) dels det område, där den förekommer på enstaka lokaler (streckadt). Lokalen vid Vemdalen i Härjedalen är betecknad med 1. I Norge före- kommer arten h. o. d. kring Trondhjemsfjorden, och möjligen sammanhänger dess utbredning här med förekomsten i V. Jämtland. Vidare finnes den i Norge på en enstaka lokal vid Bodö på 67” 16—17'. culata, Drosera rotundifolia. lig eller östlig ut- bredning inom om- rådet. Alisma plantago, Alnus glutinosa, Calla palustris, Carex ericetorum, Galium trifidum, Habenaria bifolia, Juncus articulatus, Litorella lacustris, Lycopodium inunda- tum, Monotropa hypopr- thys, Myrica gale, Nymphea candida, Peucedanum palustre, Potamogeton lucens, Pteris aquilina, Rhamnus frangula. Salix aurita, Stellaria palustris, Viburnum opulus. Utom dessa äga många andra arter en utpräglad växtgräns inom Härjedalens barrskogsregion, så- som t. ex. Rubus arc- ticus, Veronica offi- cinalis, Lotus corni- I viss man en öfvergäng mellan dessa och de västliga arterna bildar Anemone hepatica, (se fig. 6). SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 129 I detta sammanhang ma äfven omnämnas, att ett stort antal arter inom Härjedalen endast anträffats pa en enstaka eller nagra fa lokaler, sàsom t. ex.: Anthyllis vulneraria, Anemone nemorosa, Ajuga pyrami- dalis, Arenaria trinervia, Asplenium septentrionale, Calama- grostis pseudophragmites, Carex paradoxa, Cicuta virosa, Cir- cea alpina, Cypripedium calceolus, Draba nemorosa, Geranium robertianum, Ledum palustre, Limosella aquatica, Lonicera xylo- steum, Lysimachia vulgaris, Nuphar pumilum, | Potamogeton obtusifolia, P. pusilla, Ribes alpinum, Turritis glabra, Veronica beecabunga, Viola umbrosa. Innan jag afslutar detta kapitel, där endast nägra vik- tigare floraelement ha berörts, böra följande arter omnämnas, sasom exempel pä arter, hvilka finnas i Jämtland, men sak- nas i Härjedalen: Adoxa moschatellina, Allium oleraceum, Asperula odorata, Batrachium sceleratum, | Botrychium | virginianum, Butomus umbellatus, Calamintha | acinos, Campanula latifolia, Carex elongata, C. Hornschuchiana, C. muricata, C. pediformis * rhi- zoides, Epipactis latifolia, E. rubiginosa, Glyceria fluitans, G. remota, Hypericum perforatum, Juncus ballicus, J. com- pressus, J. squarossus, Lemna minor, Lytrum salicaria, Ma- laxis monophyllos, Mentha aquatica, | Myosotis cespitosa, Myricaria germanica, Narthecium ossifragum, Ophrys myodes, Origanum vulgare, Orobus vernus, Pedicularis silvatica, Phaca penduliflora, Polygonum hydropiper, Potamogeton filiformis, P. zosterefolia, Ranunculus lingua, Rhynchospora fusca, Rosa canina, Rumex hippolapathum, Saxifraga cotyledon, S. hirculus, S. tridactylites, Schenus ferrugineus, Scirpus silvaticus, Sedum acre, S. sexangulare, Sesleria cerulea, Spergula vernalis, Ulmus montana, Verbascum thapsus, Woodsia ilv. * glabella. Nagra fa arter, som äro kinda fran Härjedalen, saknas i Jämtland, nämligen: Carex bicolor, Calamagrostis pseudophragmites, Draba ni- valis, Gentiana tenella, Litorella lacustris, Potentilla nivea. Arkiv für botanik. Band 7. N:o 13. 9 130 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:o 13. Litteratur. I. Litteratur berörande områdets flora. 1. ARNELL, H. W.. Om dominerande blomningsföreteelser i Oviken (Jämtland). Bot. Not. 1905 s. 219-—236. 2. Benm, Fr. Från Botaniska exkursioner i Jämtland och Härje- dalen. Bot. Not. 1887 s. 176—184 (följdskrift: A. Bere, Kritik öfver nägra växtformer beskrifna af Fl. Behm. Bot. Not. 1890 s. 22—24). 3. BEURLING, P. J., Botaniska iakttagelser under en resa genom nàgra af rikets mellersta och nordligaste landskap àr 1843. K. V. A..Handl. 184958. 273302 4. BIRGER, SELIM., Härjedalens kärlväxter. Stockholm 1908. 5, CEDERWALD, G. v., Stródda bidrag till Skandinaviens flora. Bot. Not. 1867 s. 162—176. 6. Düsen, K. F., Bidrag til Härjedalens och Hälsinglands flora. Ofvers. af K. V. A. Fórhandl. 1880. N:o 2 s. 1—44. Fristept, R. F., Anteckningar öfver en botanisk resa i Härje- dalen 1853. Bot. Not. 1854. 8. HARTMAN, R. W., Botaniska anteckningar under en pa K. V. Akademiens bekostnad fóretagen resa till Jämtland under sommaren ar 1850. Bihang till den Botaniska ärsberät- telsen for ar 1849 (Stockholm 1852) s. 1—30. 9. Harrmans Handbok i Skandinaviens flora, 1—12 upplagorna. 10. HENNING, E., Växtfysiognomiska anteckningar fran västra Härje- dalen, med särskild hänsyn till Hymenomyceternas fóre- komst inom olika växtformationer. Bihang t. K. V. A. Handl Bd. 13.(1887). Afd. I No ies 90 11. Hisincer, W., Anteckningar i fysik och geognosi. 2:dra häftet. Upsala 1820. Härjedalen s. 1—90. 12. Keticren, A. G., Agronomiska studier i Härjedalen. Landtbruks- Ak. Handl. och Tidskr. 1893 s. 1—8. 13. — —, Nagra observationer öfver trädgränserna i våra sydliga fjälltrakter. Ofvers. af K. V. A. Handl. 1893. N:o 4. 14. Murpeck, Sv., Studien über Gentianen aus der Gruppe Endo- tricka Froel. Acta Hort. Bergiani. Bd. 2 (1892). N:o 3. 1% . Die Nordeuropeischen Formen der Gattung Stellaria. Bot. Not. s. 193— 218. -1 16. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 131 Neuman, L. M. och ALFVENGREN, Fr., Sveriges flora. Lund 1901, Orsson, P. De af P. OrssoN författade uppsatser, som be- röra Härjedalens och Jämtlands flora, ha icke här citerats af ofvan angifna skäl. SERNANDER, R., Om tundraformationer i svenska fjilltrakter. Ofvers. af K. V. A. Handl. 1898. N:o 6 s. 325—356. — —, Fjällväxter i barrskogsregionen. Bihang till K. V. A. Handl. Bd. 24 (1899). Afd. IIT. No 11 :8::1—-56. — —, Bidrag till den västskandinaviska vegetationens historia i relation till nivàfóràndringarna. Geolog. Fóren. Fórhandi. Bd. 24. N:o 213 s. 125—144 och N:o 216 s. 415—466. SJÖSTRAND, G., Om Härjedalens naturbeskaffenhet och vegetation. nena andl 18338. 93—- 125. Tuepenius, K. F., Anmärkningar om Härjedalens vegetation. Ko V.-X. Handl. 1838 s. 24— 76. ZETTERSTEDT, J. W., Berättelse om en naturhistorisk resa genom nàgra provinser af nordligare Skandinavien och särdeles Jämtland ar 1840. Botaniska ärsberättelsen for 1838 (afgifven 1839, tryckt 1842) s. 491—639. Wistrom, P. W., Förteckning öfver Hälsinglands fanerogamer och pteridofyter, uppgjord efter J. A. Wiströms efterläm- nade anteckningar. Vimmerby 1898 s. 1—108. II. Ofrig använd litteratur. ÄNDERSSON, GUNNAR, Svenska växtvärldens historia. 2:dra upp- lagan. Stockholm 1896. — —, Hasseln i Sverige. Sveriges geolog. unders. Ser. Ca. (1902), N:o 3. -— —, Viixtlifvet inom 6fre Dalarna. »Öfre Dalarna förr och nu». Stockholm 1905. — ——, Förslaget till skyddsskogar inom Jämtlands làn. Skogs- vàrdsfóreningens tidskrift. 1905. — —, Die Entwicklungsgeschichte der skandinavischen Flora. Résultats scientifiques du Congres international de Bota- nique. Wien 1905. ANDERSSON, GUNNAR, och HESSELMAN, H., Vegetation och flora i Hamra kronopark. Skogsvärdsför. tidskr. 1907. BIRGER, SELIM, Vegetationen och floran i Pajala s:n med Muonio kapellag i arktiska Norrbotten. Arkiv f. botanik. Bd. 3 (1904). N:o 4. — — , Uber endozoische Samenverbreitung durch Vögel. Svensk botanisk tidskr. Bd. 1 (1907). BLOMBERG, A. och LINDSTRÖM, A., Praktiskt geologiska undersök- ningar inom Härjedalen och Jämtland. Sveriges geolog. unders. Ser. C. (1879) N:o 32. ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7%. N:o 13. 3LYTT, A., Haandbog i Norges Flora utgifven af O. Dan. Kris- tiania 1906. Bryn, H., Indberetning om en botanisk reise i det throndhjemske Sommeren 1896. Det Kongl. norske vidensk. selsk. skrif- ter 1886 och 1887. Trondhjem 1888. Ervine, Fr., Anteckningar om kulturväxterna i Finland. Acta Soc. pro faun. et. flor. fennica. Bd. 14 (1897—1893). Hameerc, H., Öfre Dalarnas klimat. »Ofre Dalarna förr och nu». Stockholm 1903. Hansen, A. M., Landnam i Norge. En utsigt over Bosetningens Historie. Kristiania 1904. Hesserman, H., K. O. E. Stenströms studier öfver expositionens inflytande pa vegetationen. Arkiv f. botanik. Bd. 4 (1905), N:o 4. HoELT, H., Conspectus floree fennicee. Acta Soc. pro faun. et flor. fennica. 1888—1906. Hserr H. och Hurt, R., Vegetationen och floran i en del af Kemi Lappmark och Norra Osterbotten. Meddel. af Soc. pro faun. et. flor. fennica. Bd. 12 (1885). Homen, TH., Die Temperaturverhältnisse in den Seen Finlands. Förh. v. nordiska naturforskaremötet ı Helsingfors 1902. Helsingfors 1903. Hurt, R., Försök till en analytisk behandling af växtformatio- nerna. Meddel. af Soc. pro faun. et. flor. fennica. Bd. 8. (1881). — —, Blekinges vegetation. Anfördt ställe. Bd. 12 (1885). A»r:son HÜLPHERS, A., Samlingar till en beskrifning öfver Norr- land. Tredje samlingen om Härjedalen. Västerås 1777. HócBow, A. G., Norrland. Naturbeskrifning. Uppsala 1906. JOHANSSON, K., Hufvuddragen af Gotlands växtgeografi och växt- topografi. K. V. A. Handl. Bd. 29 (1897). N:o 1. Moni, E., Härjedalens ortnamn och bygdesigner. Bidr. till kännedom om de svenska landsmälen och svenskt folklif. Bd. 19 (1902). Norman, J. M., Voxesteder for nogle af den norske floras kar- planter sönderfor Polarkredsen. Archiv for Mathematik og Naturvidenskab. Bd. 6. (1881). — —, Yderligere bidrag til kunskaben om karplanternes udbred- ning i det nordenfjeldske Norge s@ndenfor polarkredsen. Anfördt ställe. Bd. 8 (1883). — —, Norges artiske Flora. I, II. Kristiania 1894— 1900. Orssov, P., Om klimatet i Jämtlands làn. Jämtl. läns Hushälln.- Sällskaps handl. 1890. OsTENFELD, C. H., The land-vegetation of the F:eróes. Botany of the Ferées. Bd. HI. Köpenhamn 1908. v. Post, L., Norrländska torfmossestudier I. Geolog. fören. för- handl. Bd. 28 (1906). N:o 242. RAUNKIER, C., De danske Blomplanters Naturhistorie. Bd. 1, Iinkimbladede. Köpenhamn 1895— 1899. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 133 Schenk, H., Die Biologie der Wassergewächse. Bonn 1886. STEBLER och Scurorer, Die Alpenfutterpflanzen. Bern 1889. Simmons, H. G., Uber einige lappländische Phanerogamen. Arkiv f. botanik:. Bd: 6°(1907), N:o 17. Storm, V., Notiser til Throndhjems omegns flora. I, II, III. Det Kongl. norske videnskab. selskabs skrifter. Trondhjem 1886—1892. SYLVÉN, N., Studier öfver vegetationen i Torne lappmarks bjórk- region. Arkiv för botanik. Bd. 3 (1904). N:o 3. TryBom, F., Ringsjön i Malmöhus län, dess naturförhällanden och fiske. Meddel. från Kungl. Landtbruksstyrelsen. N:o 4, ar 1893. — —, Sjön Nömmen i Jönköpings lin. Anfördt ställe. N:o 2, ar 1899. Warming, E., Plantesamfund. Köpenhamn 1895. Wutrr, T., Fruktodling i Norrbotten och dess klimatiska betin- gelser. Sveriges pomologiska fóren. àrsskr. 1906. ÖRTENBLAD, Ti, Om skogar och skogshushällning i Norrland och Dalarna. Bih. till Domänstyr. und. berätt. 1893. Stock- holm 1894. — —, Har Norrlands skogsflora erhållit bidrag fran Norge? Tidskr. for skogshushàlln. 1895. 134 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7, N:O 13, Innehall. Inledning. I. Allman redogorelse for omradet. Omradets geografi och geologi. Klimat . Lufttemperatur. — Marktemperatur. — Nederbörd, snötäcke och snögräns. — Vindarna. — Vårens ankomst, tiden för växternas blomning och fruktsättning. Il. Barrskogsregionens vaxtsamhallen. A. Natursamhällen. 1. Skogar - u en kennen © a oe Er Tallskogat ae: Loc M i op ee Tallmoar. — Ljungrika tallies — Brannor. Granskogar ele eta Mies. Re: Lafrika, mossrika och örtrika granskogar. — Försum- pade granskogar. Löfskogar 2. Berg och klippor. T Vegetationen à bergens sydsidor 3. Stründer. StimlssmtsBorane — Buskmarken. — Vegetationen pa öarna i älfvarna. |l. Källor och torfmarker . Källornas temperatur och vegetation. — Myrar. — Mossar. — Karr. 5. Vattnen nj ip du sa et ee Me aa A c Sjön Han... 2% 270 ee ee Läge, storlek, till- och afflóde. — Stränder. — Botten. — Isläggning och islossning. — Vattenständ. — Vatt- sid. 14 14. 45. 46. SELIM BIRGER, OM HARJEDALENS VEGETATION. 135 sid. nets genomskinlighet. — Vattnets och sjöbottnens tem- peratur. — Vattenviixtsamhillen. — Indelning af vatten- växterna. — Vattenvüxternas öfvervintring, tillväxt- hastighet, blomning och frósáttning. Qu c — Vattenväxtsamhällen inom Härjedalen Formationsbildande arter. — Sjóarnas vegetation. — De rinnande vattnens vegetation. B. Kultursamhällen. 1. Odlingshistoria. | Människans inflytande pa vegetationen. ialtureransens vaxtsamhallen ' . "7s s Eee 6 eo Bebyggelsens alder och valet af platser för bosättningen. — Arealen af kulturpàverkad mark. — Kulturgränsens växtsamhällen. — Vägar genom Härjedalen förr och nu. — Genom kulturen införda arter. — Förhållandet mellan införda arter och växtsamhällen samt ursprungliga. bo VISE Gil), ce ERE SUI THES ZUR CM VIDISSE SOLO E UE a ST Verkliga kulturängar (vallar). — Kulturpäverkade natur- liga ängar. thy JACEE n P cer DUC NM com CAT aE Akerväxter och äkerogräs. d. ERLEIDEN FE 94. Köksträdgärdsväxter. — Fruktträd och bärbuskar. — Prydnadsbuskar och träd. — Flerariga prydnadsväxter. — Kttariga prydnadsväxter. Ill. Växtsamhällen ofvan barrskogsgränsen. Eropnpudelgime af fjällen. . os em Inom barrskogsregionen liggande, fran Helagsfjällsgruppen isolerade fjäll och deras vegetation . . . . . . . . . 105. Helagsfjüllsgruppens fjill och deras vegetation . . . . . . 107. Tabell öfver förekomsten af de alpina arterna inom Härje- dalens olika fjällomräden. — Barrtriids- och björk- gränsen. — Växtsamhällen i regio subalpina och alpina. — Förteckning öfver Hamrafjällets kärlväxter. 136 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 13. IV. Florans olika element. Vüstliga arter . ete Pe) ae 12 Sydliga och ostliga arter 7 A Litteraturfórteckning. 1307 Tillägg och rättelser. I texten sid. 1—16 och 49—80 äro de siffror, som hänvisa till litte- raturförteckningen ett nummer för låga, så star t. ex. sid. 1 rad 16 ned- ifrån 10 i stället för 11 etc. Sid. 62 tillägges: I en del af ståndortsanteckningarna äro växternas utvecklingsgrad angifven enligt den af JOHANSSON (46) föreslagna termino- logien d. v. s. O = blomknoppar ej synliga, I = blomknoppar, IT = be- gynnande blomning, III = full blomning, IV = aftagande blomning, V = upphörd blomning och ung frukt, VI = mogen frukt, VIT = affallande frukter och frön. Taflan 1, rad 1 nedifrån står: 26, las: 27. 3, » 4 » |^ vànster, » hoger. 9. >) 53 » héger, ^ vänster. > 10, 2 i sjön Hån, » i och vid sjön Hån. —— nu Tryckt den 25 september 1908. Uppsala 1908. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. N:o 13. : zl aem aa MV. uo eA Corsol e NT i. = ft CAS "mE = SE 7 DAC Karta öfver Härjedalen. Öfver barrskogsgränsen beläge efter Gunnar Andersson, 26). Hö Lat 1% ade är (utom inom Dalarna) streckadt (hufvudsakligen na öfver hafvet äro angifna i fot. - Tafl. 2. N:o 13. ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. ‘OPULPIIGSUONRULIO] 237040742u97d28 1ng1u02y IR uo1eururet[ IOJULPIN HW VasogsadAy I vIspoo jj SIJ]]|UXUS DJIuO49/J "um4qu4 sogiop 'vjopuoUui S14a[2O0dÁT]. VISAR DI4USUA.[. "SYV VIAD]VAUOD "Si408]nà. 42]8$0240J07) wnundjv wnn]spao]) 'si4jsadna ouo]is 'sippasu "S *vi]ofiisoddo vSvAfıxvS :eAjo[ IVEY ISB) jeje] uouomne]oS2A sey Jp yoo 'Upue OP ug 9perrA ejour Ole uojoeponp[s Je [op UY 'uordorxjofq sjo[pefpedurep] ug JONS pe ojeurueqSJoq JULI "6 SLI "rs S[EPAIRUJIT I uo[[PAsojjRiq velpu 1e[]ej exejsuo pour UPIS je Sowxsij(] 'g “Sly "0707 OSU UNDS '6 old '010J 19811] unos '8 OL] ‘ » , Sthim. erquist tr diced Repr. o. ll Gi. QVIS N Band 7. ARKIV FÓR BOTANIK. "0307 JOSE Wag yee ts "usjepofigp] I joniddey ed uouorsosyJolq 1 eulejje} EISI9AIQ Iq "IT Sr] “Ie} 490 19328 je seu fo uop ge 9504 es RU uop POY es Yeunou SIS je[qpooAjn Jey uour UdyIVUI jseuupu pejoq ip JasSoY [IN Usp ‘SUIUJOG WOUIS JYIAIPIPUN so[pp]|? IR 19]sugA [pn uoueir) -uo[epo[iep] eOU I [JjeApogeI URI] jeuel8 opelog ‘OT "Sig I 4 "0707 2 uossIopuy JLUMD ‘OL "SH NT = N, " EL MN Repr. o. tr. J. Cederquist, Sthlm a Ti- 4. Tafl. N:o 13. Band 7. ARKIV FOR BOTANIK. qu u zs40q42d4W £t DISpOOA 'Sgpau p3v4fixug v4pdiajQ "f vumo p2njso4 "unuid]o iunpsv4or) 'Si4sodna aus ‘yajuasav v]]juos]og vxe^ vuioddip| eq 3]gjsnejod yo souÁs uopunidiop [| "e *010] JOSIN Was > 4 wnnuuv pıspÄs sjo wnpas € SI. SIOASPUURL Q mama UpH Pld 127580 240707) '&r Sn Sthlm. Repr. o. tr. J. Cederquist, ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. N:o 13. atte 5* Selim Birger foto. Fig. 13. Menyanthes trifoliata bestånd, växande pa 15 cm. djupt vatten ute i en sjö. Fig. 14. Backlopp genom tallskog, växande pa blockrik moran fran trakten öster om sjön Amsen i Lillhárrdals socken. Mellan blocken närmast bäcken växa Convallaria majalis, Geranium silvaticum, Geum rivale, Melica nutans, Rubus saxatilis, Solidago virgaurea etc. Repr. o. tr. J. Cederquist, Sthlm. ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. N:o 13. Tafl. 6. = — AEA Selim Birger foto. Fig. 15. Carex Goodenoughi D juncella tuivor, växande ute i Ljusnan vid Sveg. Selim Birger foto. Fig. 16. Bestand af Naumburgia thyrsiflora i en liten tjärn vid Hedeviken. Bilden visar de för denna art typiska täta bestånden när den växer ute i vattnet, till skillnad fran de glesa, som träffas pa land. Repr, o. tr. J. Cederquist, Sthlm. ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. N:o 18. Tafl. 7. E or Selim Birger foto. Fig. 17. Växtsamhälle af Caltha palustris och Myosotis palustris i Ljusnan vid Sandviken. Bilden är tagen vid mycket lågt vattenstånd. Större delen af vegetationsperioden växa dessa arter alldeles under vattnet. Repr. o. tr. J. Cederquist, Sthlm. Selim Birger foto. Fig. 18. Växtsamhälle af Equisetum fluviatile B limosum och Nuphar luteum x pumilum vid sjön Han i Lillhärrdal. ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. N:o 13. Tafl. 8. Selim Birger foto. Fig. 19. Högsta delen af Helagsijállet med Sveriges sydligaste glaciär 62° 54 19” n. br. I förgrunden glaciärsjön (omkr. 1,265 m. 6. h.), i bakgrunden till vänster fjällets högsta topp 1,796 m. 6. h. Kring glaciärsjön finnes en spar- sam vegetation af: Salix herbacea, Luzula arcuata f. subspadicea, Gnapha- lium supinum, Ranunculus pygmeus, R. glacialis, Andromeda hypnoides, Sibbaldia procumbens, Lycopodium selago och ännu nagra andra arter. Repr. o. tr. J. Cederquist, Sthim. Selim Birger foto. Fig. 20. Bild af Hamrafjällets i regio alpina liggande tvärbranta nordöstra del. Vegetationen pä de af vatten öfversilade klipporna är mycket artrik, jmfr texten. Nedanför branten träffas pä den starkt sluttande bergsidan en videäng. 9: Tafl. N:o 13. ARKIV FÓR BOTANIK. Band 7. ‘yaddoy eSoy "ur OBL‘, uop souÁs 1980Q [[H JOHPAY Je eM Jayelissepopy 1955 uapunisyeq I "un4sni wumn4jodurg Yoo vundjv sojsydvjsojosy ‘suoqwm904d vojvzy enew uojn[s Sapumu Jo[[o Jour Ud UJPUNISIOF I *0]0] uossjapuy IPUUND STR YQ "ur 066 xuro uajepolr P eurdpe o1891 Upp deyspuet vuvu vINJEg qe TG EST Repr. o. tr. J. Cederquist, Sthlm. ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. N:o 13. Maj Juni € 96 97 98 99 30 341 1 2 I 4 5 6 7 8 9 10 Il 19 13 14 NS 416: 912291 se 9.20082 1890) 9852388210905 x BEBE | MEL 3 AI TITAN VENEN MIN IHN VARINA COVA || —- | à | N PET d TEES Bann ae i PERE EEE EÉ 7 " ^ 7 ‘ V — 2 = AN 27 BER BN BENE. Vattentemperaturen UE HN EATON 1905, x 1907. Lufttemperaturen «eee 1905. Fig. 22. Vatten- och lufttemperaturen i sjön Hán. Till midten af augusti ; och hvarje afton kl. 9 (rutornas midt), under slutet af augusti q Juli N. Tafl. 10. LLIA LL AAS A Ro Lj: INET ah LAL TAY WIS September September ee OL LT 19 9913-214 15216172 18 JENE 93/82 40003 Pt A BUENO EZ [L| Bayer HAZUER! ZEBEEREN 3 BERZUETrT 26 27 28 29 30 , ——H: ns ee MEE : Scitis EE Seren) PTE: temperaturobservationer gjorda hvarje middag kl. 12 (rutornas sidor pa kurvan) september gjordes observationen vanligen endast kl. 12 e. m. Repr. o. tr. J. Cederquist, Sthlm. ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. N:o 13. à Agrostis stolonifera X Batrachium pelt. * suecicum. e Eleocharis acicularis f. submersa. e Equisetum fluviatile och B limosum A Isoétes echinospora. — Litorella lacustris. o Lobelia dortmanna. -o- Nuphar luteum. ® N. pumilum. 9 N. luteum X pumilum. A Potamogeton natans. € Ranunculus ß reptans. * Sagittaria natans. S Scirpus lacustris. | Sparganium sp. då Subularia aquatica. Skala fmm nr t 6 $ 9 toMeter Fig. 23—24. Karta öfver vattenväxtfloran vid sjön Hans utlopp år 1905. Fi fig. däremot /dngstamsvdxterna. Siffrorna angifva vattendjupen, pilarna strö nord| Tail. 11. 08882 RA im ++ fd TUE | == >= == SSS haan otc = o 9 ^ e 5 e COEPI. bo qd & q à 08 ip r1 rig ipee E Ó a oe & Batrachium paucist. 8 eradicatum A Callitriche vernalis i 6 Fontinalis dalecarlica. IY I Hippuris vulgaris f. fluviatilis. + Myriophyllum spicatum. I $ Potamogeton alpina. ' ; + — P. graminea. Fd ! E. ler | o- P. pralonga. d #4 ; ae Eol 9 Utricularia vulgaris. * ° 9 till vänster visar vattenöfverständare, flytbladsväxter och kortstamsväxter, högra tningen. Den à kartan inlagda bron skyddar vattenväxterna från starkt vagslag vid vindar. Repr. o. tr. J. Cederquist, Sthlm. ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. N:o 13. Tafl. 12. Karta öfver Blechnum spicants utbredning (det streckade omrädet) i Skandi- navien. I Norge äro norr om Trondhjemsfjorden alla för förf. kända lokaler inlagda, söder om Trondhjemsfjorden är arten tämligen vanlig inom det streckade området. I Sverige äro alla för förf. kända lokaler inprickade. ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. N:o 13. Tafl. 13. Karta öfver Cotoneaster vulgaris utbredning (det streckade omrädet) i Skandianvi- en. I Sverige torde med undantag för Uppland sa godt som alla kända lokaler vara inlagda (sammanlagdt 118). I Norge förekommer arten särskildt i sódra delarna mera allmänt än som af kartan framgär. Kartan visar i Sverige ett sydligt utbred- ningsomräde, hvilket ät öster sammanhänger med det finska, vidare ett västligt vid Indalsälfven, Ljungan och Ljusnan, hvilket har sammanhang med artens före- komst i nordanfjällska Norge. Pä det smäländska höglandet saknas arten alldeles. ARKIV FOR BOTANIK. BAND T. N:o M. Studien iiber heteroplastische Gewebewuche- rungen am Himbeer- und am Stachel- beerstrauch. Von THORILD WULFF. Mit 7 Tafeln und einer Textfigur. Mitgeteilt am 8. April 1908 durch A. G. NATHORST und J. ERIKSSON. I. Die Kalluskrankheit des Himbeerstrauches. Das Auftreten der Krankheit in Sehweden. Seit einigen Jahren sind in den phytopathologischen Sammlungen des Experimentalfeldes einige krankhaft, ver- anderte Stammstückchen des Himbeerstrauches aufbewart. Die Krankheit, welehe bisher in der Litteratur noch nicht beschrieben zu sein scheint, hatte sich in einem Garten in der Nahe von Stockholm gezeigt, und zwar auf mehreren in gut gedüngter Erde wachsenden Exemplaren der Sorte »Hornet». Im Juli 1905 wurde dieselbe Krankheit in einem Garten bei Karlshamn (Südschweden) aufs neue beobachtet (ERIKS- son I, 36). Auf einer Fläche von 334 Schritt waren etwa 100 Himbeersträucher sämtlich von der Krankheit sehr schlimm betroffen. Diese Sträucher waren im Jahre 1901 aus einer dänischen Pflanzschule bezogen, von der sie unter dem Namen »Stedsebeerende fra Feldbrunnen» mit der Bemerkung »stark remontierend und ungemein fruchtbar» feil geboten wurden. Seit ihrer Anpflanzung im Jahre 1901 bis zum Sommer 1907 einschliesslich sind die Sträucher stets krank gewesen und Arkiv für botanik. Band 7. N:o 14. l 2 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7%. N:O 14. haben während der ganzen Zeit gar nicht oder nur äusserst spirlich Frucht getragen. Im August 1907 kam zu meiner Kenntnis, dass dieselbe Krankheit auch in einer grósseren Himbeerpflanzung bei Skól- lersta in der Umgegend von Orebro (Mittelschweden) sehr verheerend auftrat. Hier waren etwa 800 Sträucher der Sorte »Rote Hornet» und etwa 100 Exemplare von »Superlativ» befallen. Die erstgenannten Sträucher waren im Jahre 1901 gepflanzt, hatten in den ersten Jahren sehr gut getragen und sich in jeder Hinsicht normal verhalten. Im Jahre 1906 wurden die ersten Krankheitssymptome entdeckt und die Sommer 1906 und 1907 trugen mithin keine Ernte. Die im Herbst 1904 gepilanzte Sorte »Superlativ» hatte zwar stets ein schwaches Wachstum, war aber anfangs, soweit ersichtlich, ganz gesund und zeigte erst von 1906 an Spuren der Krank- heit, die im Sommer 1907 ihre völlige Entwickelung erreichte. Da also diese verhängnisvolle Krankheit des Himbeer- strauches schon aus verschiedenen Lokalitáten von Schweden bekannt ist und sich überall, wo sie aufgetreten ist, als der ' Himbeerkultur sehr schädlich erwiesen hat, so habe ich es wührend der drei letzten Vegetationsperioden unternommen, die Entwickelung und das Wesen der Krankheit naher zu verfolgen. Aus dem Auslande scheinen bisjetzt keine Berichte über das Auftreten dieser Himbeerkrankheit vorzuliegen. Das morphologische Aussehen und die Entwickelung der Krankheit. Die Stämme des Himbeerstrauches sind bekanntlich zwei- jährig. Im ersten Sommer entwickeln sich die Jahrestriebe in der Regel nur vegetativ, erreichen im Herbst ihre defini- tive Lange und verholzen, wenigstens bis nahe an den Spross- gipfel, ziemlich vollstandig. Nur in sehr gut gedüngter, feuch- ter Erde verzweigen sich die Triebe schon im ersten Jahre und kónnen sogar Blüten tragen, die aber gewóhnlich nicht zur Fruchtbildung gelangen. Im nächsten Sommer entwickeln sich normalerweise die fruktifizierenden Seitenzweige. In den von der Krankheit befallenen Himbeerpflanzungen zeigen die Jahrestriebe während des ganzen ersten Sommers nicht die geringsten Spuren irgend welcher krankhaften Ver- änderung, auch nicht, wenn gleichzeitig die zweijährigen THORILD WULFF, HETEROPLASTISCHE GEWEBEWUCHERUNGEN 3 Stimme derselben Individuen sehr stark an der Krankheit leiden. Besonders in dem Krankheitsherde bei Karlshamn zeichneten sich die Jahrestriebe durch einen überaus üppigen Wuchs aus, erreichten mehr als Manneshóhe und hatten riesen- grosse, frisehgrüne Blatter. Uberhaupt machten die von der Krankheit befallenen Exemplare von Karlshamn einen sehr luxuriierenden Eindruck. Recht oft kam es hier vor, dass sich die Jahrestriebe schon im ersten Sommer verzweigten und zur Blütenbildung anschickten. Gegen Ende des Som- mers — etwa Mitte August — sieht man oft, dass die unteren, nunmehr sehr beschatteten, aber noch gesunden Blatter der Jahrestriebe gleich oberhalb ihrer Stielbasis abbrechen und abfallen oder mit einem Gewebestreifen hängen bleiben. Die noch straffe, lebende Rinde des Triebes verfärbt sich dabei gewohnlich auf einer Strecke von einigen Centimetern unter- halb des Nodus. Das Rindengewebe verfault hier durch den Einfluss von Bakterien und Pilzhyphen, welche durch die Blattstielwunde eingewandert sind. Dieser Vorgang, der nor- malerweise in fast jeder Himbeerpflanzung zu sehen ist, hat für das Zustandekommen der hier in Frage stehenden Krank- heit gar keine Bedeutung. Übrigens sei bemerkt, dass die Kambiumtätigkeit in dem basalen Teile des Jahrestriebes schon Mitte oder Ende August beinahe erloschen ist. Die innere Ausbildung des Triebes ist alsdann bereits fertig und es spielt offenbar für die Pflanze keine besondere Rolle mehr, ob einige Rindenstückchen schon im ersten Herbst abzu- sterben anfangen, denn die Rinde funktioniert ja überhaupt fast gar nicht im zweiten Sommer, sondern bröckelt dann mehr oder weniger vollstándig ab. Mit irgend welcher para- sitären, die später erkrankenden Triebe schon im ersten Som- mer befallenden Ursache steht die im zweiten Sommer ent- wickelte Krankheit in gar keiner Verbindung.! Wenn die fruktifizierenden Triebe im zweiten Sommer zu ergrünen anfangen, bemerkt man bald, besonders in der un- teren Stammhälfte, dass die Rinde sich stellenweise zu ganz seichten, länglichen Warzen erhebt, dann Längsrisse bekommt, und aus diesen Rissen dann eigenartige, kallusähnliche Gewe- bewucherungen hervorquellen. Das Anfangsstadium der Krank- ! Nebenbei sei bemerkt, dass eine wirkliche, die junge Rinde befal- lende Bakterienkrankheit des Himbeerstrauches aus Amerika gemeldet wird, aber mit der vorliegenden Frage nichts gemein hat. Cfr. FRED. W. CARD I, 292. 4 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. mo M. heit ist aus Taf. 1, Fig. a ersichtlich. Die Kallusbildung greift sehr schnell um sich, die Rindenrisse vergrössern sich und schliesslich ist der Stammumkreis ringsum von so mächtigen Schwielen von Kallusknöllchen bedeckt, dass die Rindenfetzen nunmehr bloss als tote Gewebestreifen zwischen den Kallus- leisten zu sehen sind (Taf. 1, Fig. 6 u. c). Die Stämme er- reichen bei maximaler Kallusbildung eine Dicke, die etwa 2—3mal die des normalen Querschnittes übertrifft (Taf. 3, Fig. a u. c). Olgleich die Kallusbildung stets ihre grösste Entwickelung an der Stammbasis — oft sogar um den Wur- zelhals herum — erreicht, so sieht man auch sehr häufig Fälle, wo die Stämme ihrer ganzen Länge nach über und über mit Kallusgeschwülsten bedeckt sind. Die Geschwulst- bildung fängt jedoch stets in den basalen Stammpartien an und schreitet später nach den Gipfel aufwärts. Ganz besonders bevorzugt scheinen die Ansatzstellen der blütenden Seitenzweige zu sein, wo die Geschwüre eine sehr mächtige Entwickelung zeigen (Taf. 1, Fig. c und noch viel mehr in Taf. 3 und Taf. 3, Fig. b u. d). Die Seitenzweige kommen alsdann bei sehr reichlicher Kallusbildung beinahe wie auf einem Geschwulstkissen zu sitzen. Wenn die Stamme nur schwach von Kalluswarzen besetzt sind, sind die Seiten- zweige gewöhnlich davon frei. Sehr stark von der Krankheit betroffene. Stàmme dagegen haben stets Geschwülste in üppi- ger Ausbildung rings um die Zweigbasen herum. In seltenen Fällen, kommt es jedoch vor, dass sonst gesunde Stämme dennoch reiche Kallusbildung nur um die Ansatzstellen der Seitenzweige aufweisen. Die Geschwülste zeichnen sich, so lange sie noch jung und wachstumsfahig sind, durch eine recht straffe Konsistenz und einen sehr auffallenden gelblich-weissen oder sogar ins silberweisse schillernden Farbenton aus, welcher von den luft- gefüllten Interzellularräumen des Kallusgewebes herrührt. . Die Knollehen haben eine Grösse von der eines Steck- nadelkopfes bis zu einem Durchmesser von 2—3 Cm. Anfangs sitzen sie isoliert, später aber zu grösseren Leisten angehäuft. Diese mächtigeren Geschwulsthaufchen haben mit ihren warzenartigen Oberflächen ein ganz blumenkohlartiges Aus- sehenv( Taf. 3,; Fig." a heb): Dem Stamme sitzen die Geschwüre teils mit einer brei- teren teils mit einer schmäleren Basis und dabei fast gestielt THORILD WULFF, HETEROPLASTISCHE GEWEBEWUCHERUNGEN 5 auf, wie aus Taf. 3, Fig. c—A näher ersichtlich ist. Wenn zwei anfangs isolierte Kalluswarzen in ihrem weiteren Wachs- tum aneinander stossen, wachsen oft die beiden Geschwülste zusammen. Man bekommt dann auf Längsschnitten Bilder wie die der Taf. 3, Fig. h. Das Maximum der Geschwulstentwickelung ist im allge- meinen schon Mitte, spätestens Ende Juli erreicht. Später nehmen die nunmehr alternden Gewebewucherungen eine braune Farbe an und verfaulen völlig, oft besonders in feuch- ten Sommern wegen Pilz- und Bakterienwirkung in einen übelriechenden, schleimigen Brei zerfliessend. Im Sommer 1907, der in Schweden ausserordentlich reg- nerisch war, konnte man häufig auf den alternden Kallus- knollen einen lachsroten Beleg entdecken, welcher von einem Fusarium stammte, das jedoch sicherlich nur als ein Sapro- phyt zu betrachten sein dürfte. Anfangs scheinen die Triebe nur sehr wenig durch die Krankheit zu leiden. Je mächtiger sich aber die Kallus- bildung entwickelt, desto schlimmer sind die Folgen für die Pflanze. Die vorher normalen, lebhaft grünen Blatter hóren zu wachsen auf, kráuseln sich und vergilben schliesslich schon um Mitte Juli ganz. Die Seitenzweige verkümmern, die Blü- tenknospen öffnen sich nicht oder, wenn wirklich eine spär- liche Fruchtbildung stattfindet, gelangen nur ganz vereinzelte Karpellen zur Reife, und keine normalen, sondern nur stark missgebildete, vollig wertlose Himbeeren machen die kiimmer- liche Ernte aus. Wenn eine besonders reichliche Kallus- bildung an der Seitenzweigbasis stattgefunden hat, gehen die Seitensprosse oft schon sehr früh ein (Taf. 1, Fig. c) oder sie bleiben von den Geschwulstwarzen so überwuchert, dass sie überhaupt nicht mehr austreiben können. Dabei kommt zuweilen statt des eingegangenen Hauptseitensprosses eine Anzahl Adventivsprösslinge zur Entwickelung, wodurch aus der Geschwulstanhäufung ein Hexenbesen kräutiger Zwerg- sprosse hervorwächst, die aber bald wieder eingehen. Anatomie der Geschwiilste. Um den anatomischen Bau und die histologische Ent- wickelung dieser Kallusgeschwülste zu erkennen, empfiehlt es 6 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. N:o M. sich, zuerst die normalen anatomischen Verhältnisse der noch gesunden Himbeerstämme zu überblicken. Wir wählen als Ausgangspunkt einen Jahrestrieb von der Mitte des ersten Sommers und zwar den noch normalen Trieb eines die Krank- heit alljährlich auf den zweijährigen Stämmen aufweisenden Strauches. Der zu untersuchende Trieb würde also jedenfalls in der folgenden Vegetationsperiode von der Krankheit befal- len werden. Der Querschnitt eines solchen Jahrestriebes (Taf. 4, Fig. 1) zeigt folgenden Bau. Unter der noch lebendigen Epidermis (a) ist die primäre Rinde (b) in ihren äusseren Zellschichten kollenchymatisch, weiter nach innen aus Zellen von grösserem Lumen und dünneren Wänden bestehend. Die Grenze der primären Rinde und des Leptomteils (e) bildet ein nicht ge- schlossener Ring aus isolierten Bastbündeln (d). Dicht an der Aussenseite der Bastbündelschicht haben eben meristematische Teilungen begonnen (c), das noch ganz junge Phellogen reprä- sentierend. Weiter nach innen folgen dann das lebhaft sich teilende Kambium (f), das gefässreiche Holz (g) und das noch lebendige Mark (h). Sehen wir nun nach, welchen Veränderungen die Stämme im zweiten Sommer unterliegen. In Taf. 4, Fig. 2 ist der Querschnitt einer gesunden Partie eines sonst über und über mit Kallusgeschwülsten bedeckten Stammes um die Zeit der Beerenreife dargestellt. Das Phellogen hat nunmehr ein mehr- schichtiges Periderm (c) gebildet, das die Epidermis (a) ge- sprengt und die primäre Rinde (b) getötet hat. Die Bast- bündel (d) haben ihre unveränderte Lage inne, der Leptomteil (e) hat ebenso wie der Holzring (g) seine definitive Ausbildung erlangt, und die Kambiumtätigkeit (bei f) ist nunmehr ganz erloschen. Wo aber eine Geschwulst hervorbricht, da ändern sich bald die histologischen Verhältnisse. Ein ganz junges Stadium ist in Taf. 4, Fig. 3 zu sehen. Die Figur stellt den Quer- schnitt eines nur 4/2 mm. hohen, eben hervorquellenden Kal- lusknóllehens dar, das die schon abgestorbene primäre Rinde (b) und auch die Korkschichten (c) zu zersprengen beginnt. Die Kallusbildung fängt gleich ausserhalb des Bastbündel- ringes an und ist in ihren ersten Stadien als ein parenchy- matisches Phelloderm zu betrachten. Recht bald entstehen aber in dem heranwachsenden parenchymatischen Kallus (k) THORILD WULFF, HETEROPLASTISCHE GEWEBEWUCHERUNGEN 7 teils isolierte meristematische Gewebestriche teils nach allen Richtungen hin verlaufende einzelne Zellteilungen. Die Grund- masse des Kallus besteht aus dünnwandigen, inhaltsarmen, wasserhellen Parenchymzellen. Im Kallusparenchym beob- achtet man häufig Krystalldrusen aus Kalkoxalat. Zuweilen bildet sich beim beginnenden Geschwulstansatz im Kallusparen- chym eine sekundäre Korkschicht innerhalb des zuerst ent- standenen Periderms aus, wodurch natürlich auch später einige peripherische Kallusschichten abgeschält werden. Anfangs besteht der Kallus nur aus undifferenziertem Parenchym. Später bilden sich im Kallus auch unregelmässig geordnete Inselchen aus, die aus mehr oder weniger stark verholzten Tracheiden (7) bestehen. Ein derartiges, mitten in dem parenchymatischen Kallus isoliert entstandenes sekun- däres Kambium, ist auf Taf. 5, Fig. 4 dargestellt. Nach r hin bilden sich tracheidale Elemente und gegen s hin ein in- differentes Geschwulstparenchym. In einem noch älteren Stadium der Entwickelung greift die Parenchymbildung weiter nach innen und meristematische Zellenzüge treten auch innerhalb des Bastbündelringes auf. In Taf. 4, Fig. 4 — bezw. Taf. 5, Fig. 1 — sind einige völlig entwickelte Kallusgeschwülste im Querschnitt dargestellt. Das Kallusparenchym (%k) hat nunmehr eine riesige Entwicke- lung erlangt und die Zellenzüge, die in den Zeichnungen ihrer Richtung nach angedeutet sind, verlaufen hier nach allen Seiten hin. Der Hartbastbündelring (d) ist gesprengt und weit draussen im Geschwulstgewebe finden wir nun verdrangte Bastbündelgruppen (d!) Die Kallusoberflàche besteht teil- weise aus noch festsitzenden Korkschichten (c), grösstenteils aber aus Kallusparenchym mit luftgefüllten Interzellularräu- men, wodurch der schon oben besprochene silberweisse Far- benton der Geschwulstwarzen zustande kommt. Später ster- ben die äusseren Parenchymschichten ab und bräunen sich, ja können alsdann zuweilen sogar eine schwache Holzreaktion aufweisen. Die Verholzung des gewöhnlichen Kallusparen- chyms ist jedoch stets sehr schwach und nur in alternden Zellen zu beobachten. Unregelmässig im Kallus zerstreut liegen nun zahlreiche Tracheidengruppen (7), welche aus länglichen, zuweilen schwach gegabelten und geschlängelten, gewöhnlich sehr gut verholzten Zellen bestehen. In Taf. 5., Fig. 3 ist eine derartige Tra- 8 ARKIV FOR BOTANIK. BAND %7N:0 M. cheidengruppe aus einem älteren Kallus dargestellt, von dünn- wandigem Parenchym zum Teil meristematischer Art um- geben.! Nicht selten sind diese Tracheideninselchen ringsum von einer geschlossenen Kambiumschicht umgeben. Die Tracheidenwände sind von grossen Poren durchlöchert und zeigen zuweilen netzartige Verdickungsleisten. Die zuerst gebildeten Tracheiden sind kürzer, beinahe isodiametrisch, wenn der Kallus aber älter geworden ist, bilden sich haupt- sächlich längere Tracheidenzellen, die sich sogar zu gefäss- artigen Verbänden vereinigen können. In älteren, grösseren Kallusknäueln (Taf. 4, Fig. 4 und Taf.,5, Fig. 1) beobachtet man oft eine eigenartige Holz- bildung, die ihren Ursprung in dem sonst normalerweise er- loschenen Kambium (f) hat. Die kambiale Tätigkeit wird nämlich stellenweise aufs neue ins Leben gerufen, und es entstehen so auf der Grenze zwischen dem normalen Holz- zylinder und der Kallusgeschwulst Partien eines grosslumigen, pathologischen »Frühjahrsholzes» (m und n), welche beider- seits von den Markstrahlen begrenzt sind. Ausserhalb dieser Holzpartien, die sich mehr oder weniger weit in das Kallus- parenchym hinein erstrecken, liegen alsdann auf dem Quer- schnitt die Leptomteile (e) hufeisenförmig orientiert. Die schwarz umrahmte Stelle (m) der Fig. 4, Taf. 4 ist in der Fig. 5 derselben Tafel bei stärkerer Vergrösserung wiedergegeben. Hier ist die dreieckige Partie (m — m — m) das weitlumige, sekundäre »Frühjahrsholz», das unmittelbar an den normalen Holzring (g) stösst und auf dessen Aussen- seite das neubelebte Kambium (f) noch in Tätigkeit ist, nun- mehr hauptsächlich Leptom- und Parenchymelemente (e) pro- duzierend. Auf Längsschnitten bildet dieses in der zweiten Vegeta- tionsperiode extra hinzugekommene Holz eine seichte, langs- laufende Erhebung auf dem normalen Holzzylinder. Es be- steht aus kurzgegliederten, sehr weitlumigen, tracheidenartigen Gefüssen, die nicht einander parallel orientiert sind, sondern einen geschlangelten, gebogenen Verlauf haben. Libriformfasern sind nicht oder nur äusserst spärlich vorhanden. Ihrem ganzen Aussehen nach handelt es sich hier um ein rein pathologisches Gebilde, das mit normalem Frühlingsholz nichts zu tun hat "Uber das Vorkommen derartiger Tracheidenknäuel in Kallushetero- plasien cfr. Küster I, 179. - M THORILD WULFF, HETEROPLASTISCHE GEWEBEWUCHERUNGEN 9 und mit dem Wundholz an Längswunden (nach KósTER's [L 174] Beschreibung) die grösste Ähnlichkeit besitzt. In ihrer üppigsten Ausbildung verzweigen sich sogar diese pathologischen Holzprotuberanzen im Kallusparenchym (Taf. 5, Fig. 1 bei m). In der Fig. 2 derselben Tafel ist eine der- artige Gewebepartie vergrössert zu sehen. Der dem normalen Holz (g) aufsitzende sekundäre Frühjahrsholzkeil (m) ist im Innern sehr gefässreich, an der Peripherie (bei p) dagegen hauptsächlich durch verholztes, dünnwandiges Parenchym ersetzt. Bei p! ist eine derartige Holzparenchympartie durch Kalluswucherung (k) aus dem Verbande der übrigen Holzteile gelöst worden und liegt nunmehr ebenso wie die Tracheiden- inseln (7) isoliert im Geschwürparenchym. Je mehr sich die Kallusgeschwülste vergróssern, desto weicher werden sie auch, denn die Parenchymmassen wachsen in weit rascherem Tempo als die Holzelemente. Einzelne Zell- komplexe im Kallus fangen schon Anfang August an abzuster- ben und zeigen bald lysigene Verschleimung; die vollstándige Destruktion des Kallus schreitet unter Mitwirkung von allerlei . Mikroorganismen rasch weiter. Dabei erstreckt sich die De- generation oft auch auf die darunterliezendem Gewebepartien des normalen Holzes und Markes. Besonders in den üppig kallusbeknáuelten Astwinkeln sterben in der Regel schon sehr früh gróssere Partien der inneren Gewebe ab, wie aus Taf. 3, Fig. d ersichtlich ist. Die horizontalgestreifte Partie des Holzes und Markes ist hier schon Ende Juli abgestorben. Die breiteren oder zuweilen fast stielartig verschmälerten Verbindungsstücke der Kallusknäueln mit dem Aste zeichnen sich, die vorerwühnten seichten Frühjahrsholzerhebungen aus- genommen, durch keinen besonderen Reichtum an Gefäss- oder Tracheidenelementen aus (Taf. 3, Fig c—h). Die Ge- schwülste sind demgemäss als Rindenwucherungen zu betrach- ten und entbehren jedes ausgesprochenen Sprosscharakters. Hierin steckt ein fundamentaler Unterschied von den »Krebs- bildungen» bei Pyrus Malus chinensis (Kissa I) und Ribes nigrum (SORAUER IV) wie bei Ribes Grossularia, wo die Ge- webewucherung einen mehr oder weniger ausgesprochenen Sprosscharakter annimmt, wie im letzten Kapitel dieser Un- tersuchung näher erörtert werden soll. In den eben erwähnten Fällen wie in den späteren Ent- wickelungsstadien der unten zu besprechenden Spireen- und 10 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 14. Weinkrebskrankheiten beteiligen sich die Markstrahlen in sehr auffälliger Weise an der Geschwulstbildung. Dies ist aber bei der vorliegenden Himbeerkrankheit nicht der Fall. Nor- malerweise sind die Markstrahlen hier von sehr verschiedener, zwischen 1—6 Zellreihen sehwankender Breite. In ihren peri- pheren Teilen an der Rinde verbreitern sich zwar die Mark- strahlen durch Zunahme der Zellengrósse, zeigen aber auch bei lebhaftester Parenchymwucherung keinen Versuch, sich an der pathologischen Zellvermehrung zu beteiligen. Wenn wir nun die hier beschriebenen Geschwüre ihrem histologischen Baue nach in das von Küster (I) vorgeschla- gene übersichtliche System der pathologischen Gewebearten einzureihen versuchen, so ergibt es sich, dass wir es hier mit einer heteroplastischen Hyperplasie zu tun haben. Zwar will Küster sämtliche Kallusbildungen als Kataplasmen auffassen und prosoplastischen Gewebebildungen eine Stelle nur unter den Gallen einräumen. Da Prosoplasmen nach Küster (I, 136) sich aber dadurch kennzeichnen, dass »bei der Ausbildung der abnormalen Wucherungen neuartige Differenzierungsvor- gänge zur Geltung kommen, die aus der Entwickelungs- geschichte entsprechender normaler Gewebe nicht bekannt sind», so dürfte es in Anbetracht der Bildung der Tracheiden- knäuel und des pathologischen Frühjahrsholzes in den Him- beergeschwülsten — was ja unzweideutig neuartige, der nor- malen Rinde fremde Differenzierungsvorgänge sind — fraglich sein, ob die hier besprochenen pathologischen Geschwüre nicht recht ausgesprochene prosoplastische Eigenschaften besitzen. Verwandtschaft der Kalluskrankheit des Himbeerstrauches mit pathologischen Veränderungen anderer Pflanzenarten. Unter den in der einschlägigen Litteratur verzeichneten Krankheiten des Himbeerstrauches finden sich einige, die eine mehr oder weniger weitgehende Ähnlichkeit mit der hier in Rede stehenden aufweisen. Aus Amerika wird eine »Anthrakose» beschrieben, welche verschiedene Rubus-Arten befällt und als »one of the most serious enemies to raspberry and blackberry culture now: known» bezeichnet wird (Carp I, 286). Wenn diese Krank- heit die Triebe befällt, »its presence sometimes — on red raspberries — incites a warty growth.» Solche Warzen haben THORILD WULFF, HETEROPLASTISCHE GEWEBEWUCHERUNGEN 11 zwar äusserlich einige Ähnlichkeit mit der hier beschriebenen Kalluskrankheit, doch steht die amerikanische Anthrakose stets in Beziehung zu dem Auftreten von Gloeosporium Vene- tum SPEG., dessen Mycel sich in Rinde und Kambium ver- breitet und im Holz perenniert. Die Warzen sind also in diesem Falle auf pilzparasitäre Reizursachen zurückzuführen. Dagegen scheint eine andere, sehr wenig studierte, eben- falls aus Amerika gemeldete Krankheit, »Cane-Knot», welche mehrere Rubus-Arten befällt, unserm Himbeergeschwür ver- wandt zu sein. Hierüber schreibt Carp (I, 295): »It is most common on blackberries, though perhaps not confined to them alone. It is manifest by numerous rough, warty knots upon the canes. These knots somewhat resemble the black- knot of plum! in appearance, but with small, whitish erup- tions surrounding the central knot. It is not common, but seems to be widespread, and in a few cases, at least, has wrought serious injury. A similiar diseasied condition is sometimes to be observed upon the canes of red raspber- ries — — —. The only treatment that can be recommended at present is to avoid all plants showing indications of the diesase, or to eradicate them at once, if found growing in the field. To combat a disease with the cause unknown is to fight an enemy in the dark — — —.» Eine etwa parasitäre oder sonstige Ursache dieser »Cane- Knot»-Krankheit scheint bis jetzt nicht entdeckt worden zu sein. Die von CaRnp' beigegebene Figur (I, Fig. 48) zeigt schóne Kallusgeschwülste auf Brombeertrieben, die mit unse- ren kranken Himbeerstiimmen eine grosse Ähnlichkeit auf- weisen. Unter dem Namen Brombeerkrebs hat SORAUER (I, 604; II, 227; III, 28) — der sich bekanntlich mit Vorliebe dem Studium dieser Krankheitsgruppe gewidmet hat — eine bei wilden Rubi gefundene Kalluskrankheit erwähnt, die er »bisher nur in vier Fällen kennen gelernt und zwar stets in engbe- grenzten Lokalitäten». Die Krebswarzen haben hier an der Böschung zentimeterlanger, klaffender, durch Spannungsdiffe- renzen entstandener Rissstellen ihren Ursprung. Die reichliche Parenchymwucherung, welche S. ihrer Natur nach als typische 1 »Black knot», eine nur aus Amerika bekannte durch Plowrightia morbosa (Sacc.) verursachte Krankheit der Pflaumen- und Kirschbäume. Cfr. M. C. Cookr, Fungoid Pests of cultivated plants. London. 1906. p. 131. 12 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:o 14. Überwallungsränder betrachtet, beginnt dicht an der Aussen- seite der Hartbaststränge — also an derselben Stelle, wo wir den Anfang der Kallusbildung des Himbeerstrauches gefun- den haben. Es ist eine interessante Tatsache, auf die So- RAUER hinweist, dass bei den Rosacéen grade diese an der äusseren Grenze der Hartbaststränge gelegene Geweberegion der Rinde nach den verschiedenartigsten Rindenbeschädi- gungen besonders leicht erregbar zu sein scheint und auf Wundreiz sehr oft mit Parenchymwucherung antwortet. Diese Warzen des Brombeerkrebses zeigen, soweit aus der kurzen Beschreibung SORAUER’S ersichtlich ist, in vielen äus- seren und inneren Hinsichten Homologien mit den Kallus- bildungen des Himbeerstrauches. Beim Brombeerkrebs gibt SoRAUER an, dass man schon in einem sehr frühen Entwick- lungszustand eine Voranlage fiir die Krebsbildung bemerken kann, indem der aus Hartbaststrängen und deren derbwan- digen Verbindungselementen gebildete mechanische Ring an den Stellen, wo später Krebsknollen hervortreten, durch zartwandiges Parenchym unterbrochen ist. Derartige für die spätere Kallusbildung präformierte Gewebekomplexe habe ich beim Himbeerstrauch nicht feststellen können. Der mecha- nische Ring in den Stämmen der kultivierten Himbeersorten ist übrigens lange nicht so fest gebaut und auch nicht so vollständig geschlossen, wie es bei den wilden Brombeeren der Fall zu sein scheint. Die Kallusbildung des Himbeer- strauches dagegen hat, wie oben gezeigt, ihren Ursprung in dem Phelloderm, wie aus Taf. 4, Fig. 3 deutlich hervorgeht. Die Ursache des Brombeerkrebses will SORAUER in Froststö- rungen erblicken, ohne jedoch diese Vermutung näher zu begründen. Unter den Rosacéen kommt der Rosenkrebs (SORAUER I, 599; III, 22—28), den man nicht selten an der Stammbasis von Crimson Rambler vorfindet, in manchen Beziehungen dem Brombeerkrebs recht nahe. Im ersten Jahre zeigt der Stamm normale Ausbildung, im nächsten Frühjahr wird aber statt des normalen Frühlingsholzes nur dünnwandiges Paren- chymholz gebildet. Auch in der primären und sekundären Rinde fangen Parenchymwucherungen an, und wir bekommen bald mächtige Kallusleisten, welche eine abgestorbene Holz- partie unregelmässig umgeben, ungefähr so, wie die wuchern- den Wundränder beim offenen Nectria-Krebs des Apfelbaumes. m THORILD WULFF, HETEROPLASTISCHE GEWEBEWUCHERUNGEN 13 Die erste Ursache des Rosenkrebses soll nach SORAUER ein Frostriss sein, welcher die Rinde gesprengt und auch den Holzzylinder beschädigt hat. Eine durch Frostwirkung entstandene »Krebskrankheit», welche nach ausserordentlich kalten Wintern von SORAUER (I, 596—599 u. Fig. 141) an den Stammbasen bei Spiraea opulifolia beobachtet worden ist, hat ebenfalls so viele Berüh- rungspunkte mit der Himbeerkallose, dass die beiden Krank- heitsformen jedenfalls zu derselben Gruppe gehören. Es ent- stehen hier runde, ballenartig aus der Rinde hervorbrechende Geschwüre, die einzeln oder zu mehreren gehäuft sitzen. Diese Geschwulstknollen sind Holzbildungen von weicher Konsistenz mit darin eingesprengten Inselchen härterer Pro- senchymelemente. Während die Krankheit beim Brombeer- krebs also als Hyperplasie der primären Rinde anfängt und der Holzzylinder erst in weiter vorgerückteren Stadien an der Geschwürbildung teilnimmt, ist dagegen beim Rosen- und .Spiréenkrebs die Störung des Holzringes die primäre Erschei- nung. Von dem Rosenkrebs unterscheidet sich der Spir@a- krebs u. a. dadurch, dass er in einem vorhergehenden Jahre vorbereitet wird und erst in der nächsten Vegetationsperiode seine völlige Ausbildung erreicht, während sich der ganze Verlauf des Rosenkrebses in demselben Jahre vollzieht, in dem die Frostbeschädigung stattgefunden hat. Demzufolge ist auch der Rosenkrebs anatomisch viel weniger differenziert, indem hier die beim Spir@akrebs stets vorhandenen »lamellen- oder inselartigen sekundären Holzkörper» des Geschwulst- gewebes fehlen. : Es ist eine bemerkenswerte Tatsache, dass die vier bisjetzt erwähnten Krankheiten aus der Gruppe der heteroplastischen Hyperplasie — beim Himbeer-, Brombeer-, Rosen- und Spi- réenstrauch — sámtlich in der Familie der Rosacéen auftreten. SORAUER (III, 31), der bekanntlich geneigt ist, Frostwirkungen eine sehr grosse Rolle als Krankheitsursache im Pflanzenreich beizumessen, will auch diese Rosacéenkrankheiten von diesem Gesichtspunkte aus betrachten und sagt: »Die Krebs- formen bei den einzelnen Gattungen der Rosaceen unter- scheiden sich nur durch die Art der Reaktion auf den ur- sprünglichen Wundreiz und die Zeit, die sie zur völligen Aus- bildung bedürfen. Sie stimmen aber wiederum darin überein, dass sie ein Auge und dessen nächste Umgebung als Entste- 14 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7%. N:0 M. hungsort bevorzugen. Der Grund dafür ist in der Lockerung der Achse an der Ansatzstelle einer jeden Knospe zu suchen». Nun ist aber, wie im nächsten Kapitel näher ausgeführt werden soll, wenigstens was die Kalluskrankheit des Himbeer- strauches betrifft, keine »Wunde» als primäre Ursache beob- achtet worden und also auch kein Wundreiz vorhanden ge- wesen. Übrigens kann zwar die Ansatzstelle einer Knospe, wie oben gezeigt, als die bevorzugte Stelle der Kallusbildung hervortreten, es kommen aber beim Himbeerstrauch auch eben so oft Fälle vor, wo die Krankheit die Internodien der Stämme stark befallen hat, die Nodi dagegen frei lässt. Unter so ganz einheitliche Gesichtspunkte, wie es SORAUER tut, schei- nen also diese pathologischen Gewebewucherungen sich nicht einreihen lassen. Ausserhalb des Bereiches der Rosacéen finden wir, soweit mir bekannt, nur beim Weinstock eine hiehergehórige Krank- heit, welche »Krebs» oder »Grind» genannt wird und mit unserer Himbeerkallose eine grosse habituelle Ähnlichkeit dar- bietet (KIRSCHNER I, 632; II, Taf. XIII). Wie man vermutet, ist auch in diesem Falle eine Frostwirkung vorhanden, welche das Absterben grösserer oder kleinerer Kambiumstreifen ver- ursacht (SORAUER I, 594; II, 165). Es entstehen dabei längs- verlaufende Holzspalten, und es bilden sich Überwallungs- ränder, die später miteinander verwachsen, worauf »das perl- artige Hervortreten der Gewebebuckel» zu beobachten ist. Die in Längsreihen orientierten warzenartigen Geschwüre bestehen aus »weichem, gefässlosem Parenchymholz ohne eigentliche prosenchymatische Elemente, zeigen also den cha- rakteristischen Bau des wuchernden Wundholzes». Besonders mit dem Spireenkrebs weist der Weinkrebs eine weitgehende Übereinstimmung auf, auch insofern, dass in beiden Fällen die Markstrahlen sich im zweiten Jahre in auffälliger Weise an der Parenchymwucherung betätigen. Derartige, von den Markstrahlen ausgehenden Hyperplasien werden wir unten bei der Besprechung der Maserknollen des Stachelbeerstrauches näher ins Auge fassen. Bei minder starkem Angriff können die erkrankten Wein- stöcke jahrelang ihr Wachstum fortsetzen; ist die Geschwulst- bildung aber bösartig, so sterben die Stöcke oberhalb der Geschwüre völlig ab. THORILD WULFF, HETEROPLASTISCHE GEWEBEWUCHERUNGEN 15 Von besonderem Interesse ist es zu bemerken, dass BLAN- KENHORN und MÜHLHÄUSER! das Auftreten des Grindes beim Weinstock auch ohne vorangegangene Frostwirkung, »lediglich durch Stauung des plastischen Materials infolge eines zu kurzen Schnittes» beobachtet haben wollen. Die Ursache der Kalluskrankheit des Himbeerstrauches. Es erübrigt sich nun, die Ursache der Kalluskrankheit des Himbeerstrauches näher zu betrachten. Dass eine etwa parasitäre Ursache völlig ausgeschlossen ist, habe ich schon oben gezeigt. Nur in alternden, sich bereits auflösenden Geschwüren findet man Gewebepartien, die von Bakterien und Pilzhyphen infektiert sind. Die jun- gen, sich lebhaft entwickelnden Knollen dagegen sind stets steril. Da die Wurzeln des Himbeerstrauches zuweilen an einer eigenartigen nicht näher erforschten Maserknollenkrankheit leiden (SORAUER II, 225), habe ich in allen von mir unter- suchten erkrankten Himbeerpflanzungen stets die Gesundheits- verhältnisse der Wurzeln näher beobachtet und auch bei Sträuchern mit sehr schlimm erkrankten Stämmen dennoch immer normal entwickelte, völlig gesunde Wurzelsysteme ge- funden. Hier dürfte also keine Krankheitsursache verborgen sein. Wie schon oben gesagt betrachtet SoRAUER die hieher- gehörigen Krankheiten als Folgeerscheinungen von Frost- beschädigungen, welche in einem sehr frühen Entwickelungs- stadium gewisse Gewebekomplexe meristematischer Natur betroffen hàtten. In einigen Füllen, z. B. beim Rosen- und Weinkrebs, sind ja auch Frostwunden oder Frostspalten direkt nachgewiesen worden, in anderen dagegen, z. B. beim Brom- beerkrebs, ist die Frostwirkung nur als eine mehr oder weniger plausible Vermutung aufgestellt worden. Bei meinen Unter- suchungen der Himbeerkallose habe ich niemals auch nur die geringsten Andeutungen von Frostbeschädigungen entdecken können. Abgestorbene Kambiumpartien, oberflächliche oder tiefer entstandene Frostrisse sind niemals beobachtet worden. Um Missverständnissen vorzubeugen, will ich hier besonders ! Nach Citat bei SonAvER I, 596. 16 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. No 14. bemerken, dass die gebräunte Gewebepartie (/) in der Fig. 3 auf Taf 4 ganz und gar zufalliger Natur ist. Es scheint mir übrigens sehr unwahrscheinlich, dass wir es bei der Himberkallose mit einer Frostwirkung zu tun hät- ten, wenn wir bedenken, dass beim Auftreten der Krankheit u. a. auch das normalerweise Ende des ersten Sommers er- löschende Kambium zu neuer Tätigkeit angeregt wird. Eine etwaige Frostwirkung dürfte auf das alte, schon ausgediente Kambium wohl eher eine tötende Wirkung ausüben statt es, wie es hier geschieht, zu erneuerter Lebensenergie anzustacheln. SORAUER (I, 603) hat bei seinen Versuchen durch die Einwirkung künstlicher Fröste zwar verschiedene Gewebezer- störungen, wie Bräunung der Markkrone, Zerrung und Erwei- terung der Markstrahlen, Abhebung und Zerklüftung der Gewebe, zu stande bringen können, »nur die Folgeerschei- nungen, nämlich die luxuriierende Gewebewucherung habe ich künstlich bisher noch nicht hervorzurufen vermocht». Das ausschlaggebende anatomische Moment dieser Krankheiten, nämlich Kallusbildung dieser oder jener Art, ist also durch SoRAUER’S Versuche nie erreicht worden. Ob SORAUERS Ver- mutung, dass Kalluswucherung nie zu stande gekommen ist, weil seine Experimente mit künstlichen Frostwirkungen nicht die richtigen jugendlichen Entwickelungsstufe getroffen haben sondern erst später, als schon die Reaktionsfähigkeit der Gewebe geringer war, vorgenommen wurden, richtig ist, muss bis auf weiteres dahingestellt bleiben. Es scheint mir aber höchst unwahrscheinlich, dass der Himbeer- und der Brombeerstrauch so frostempfindlich sein sollten, zumal wenn man bedenkt, dass diese Pflanzenarten in wildem Zustande ja ohne weiteres die in manchen Gegen- den sehr kalten und dabei oft schneearmen Winter Schwe- dens aushalten können, ohne je derartige Krankheitserschei- nungen aufzuweisen. Was nun speziell den Himbeerstrauch betrifft, so gedeiht er in wildem Zustande ausserordentlich gut sogar im Norden von Lappland und zeitigt noch unter 67° n. Br. reife Früchte. Man könnte zwar dagegen einwen- den, dass vielleicht die Kulturvarietäten des Himbeerstrauches viel frostempfindlicher seien, als die wilde Mutterart. Nur möchte ich dabei bemerken, dass so hoch im Norden wie bei Piteå (65° 19' n. Br.) in Nordschweden noch eine ganze Menge der verschiedensten Kulturhimbeeren angebaut werden und a THORILD WULFF, HETEROPLASTISCHE GEWEBEWUCHERUNGEN. I die allermeisten Sorten, darunter auch »Hornet», sich beson- ders unter Schneebedeckung sehr gut bewährt und Kältegrade von sogar — 40? C. ausgebalten haben (Wurrr I, 79)! Folg- lich dürfte es gestattet sein, dem Frost als Krankheitsursache wenigstens in dem vorliegenden Falle keine wesentliche Rolle zuzuschreiben. Dies scheint mir übrigens schon daraus her- vorzugehen, dass sich in dem eingangs besprochenen Garten zu Karlshamn sehr schlimm erkrankte Himbeerpflanzungen dicht neben völlig gesunden fanden. Schädigende Frühjahrs- fröste müssten also jedenfalls sämtliche Himbeersträucher in demselben Masse treffen, und dennoch waren nur ganz be- stimmte Felder erkrankt. Je mehr ich das Auftreten und Wesen der Himbeerkallose studiert habe, desto mehr bin ich geneigt, die Ursache in der stofflichen Bodenbeschaffenheit zu erblicken. Zwar liegen die Verhältnisse nicht so einfach, dass man ohne weiteres mit Bestimmtheit auf diesen oder jenen Faktor als den Krank- heitserreger hinweisen kann. Doch glaube ich nicht weit von der Wahrheit entfernt zu sein, wenn ich diese Gewebe- bildungen zu reichlicher Stickstofflüngung und feuchtem Standort in Beziehung bringe. Überall, wo die Krankheit erschienen ist, wuchsen die betroffenen Sträucher in gut gedüngter Gartenerde. Besonders war die überaus luxuri- ierende vegetative Entwicklung der Jahrestriebe an den er- krankten Himbeerpflanzen in dem Karlshamner Garten so auffällig, dass der erste Gedanke, den ich beim Anblicke des Feldes bekam, eben der war: »Hier muss doch ausserordent- lich viel Stickstoff im Boden sein! Dadurch, denke ich mir, dass sich in der Pflanze plastische Substanz im Übermass bildet, ist auch der Anstoss zur Parenchymbildung gegeben. Küster! forumliert eine der Ursachen der Kallusbildung fol- gendermassen, was ja mit meiner Ansicht in dem vorliegenden Falle gut übereinstimmt: »Wie sich annehmen lässt, wird auch der Ernährungszustand des Untersuchungsobjektes auf die Kallusbildung von Einfluss sein. Vergleichen wir die nährstoffreichen Organe einer Pflanze mit nährstoffärmeren derselben Spezies, som finden wir, dass die ersteren reich- lichere Wundgewebe bilden als diese.» ! Küster I, 168. Cfr. auch ähnliche Ausführungen bei K.'p. 182 u. 279. Arkiv för botanik. Band 7. N:o 14. 2 18 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. No 14. Dass das normalerweise Ende des ersten Sommers erlö- schende Kambium bei den kallusbildenden Himbeerstämmen auch in der zweiten Vegetationsperiode seine Teilungen fort- setzt, scheint mir ebenfalls dafür zu sprechen, dass ein Über- schuss an plastischer Substanz vorhanden ist. Vielleicht spielt hierbei eine durch Generationen fort- gesetzte Kultur unter den abnormgünstigen Düngungsverhält- nissen unserer Gärten eine nicht zu unterschätzende Rolle. Die ausgesprochene Neigung unserer Kulturgewächse zur Pa- renchymbildung ist von SORAUER (V, 68 u. 147) näher fest- gestellt worden. So hat S. konstatieren können, dass »allmäh- lich die Zweige der Obstbäume durch die Kultur fleischiger werden auf Kosten des die Festigkeit bedingenden Holzringes, d. h. es entsteht bei unseren Obstbäumen durch die Kultur eine Neigung zu erhöhter Produktion parenchymatischer Ge- webe (Parenchymatosis)». Die ernährungsphysiologische Ur- sache hierzu will S. als »eine naturgemässe Folgeerscheinung einseitig im Übermass gesteigerter Wasser- und Nährstoff- zufuhr» erblicken. Eine analoge Kulturparenchymatosis findet man ja auch bei der Mohrrübe und anderen Wurzelgewächsen, wo »durch die von Generation zu Generation fortgesetzte hochgradige Stickstoffzufuhr die verholzten Zellelemente durch weiches Parenchym ersetzt worden: sind» (SORAUER I). Die Tendenz zur Parenchymbildung kommt unter den verschiedenen Himbeersorten in sehr verschiedenem Grade zum Vorschein. So wuchsen in dem Garten bei Karlshamn die von der Krankheit sehr stark betroffene »Stetstragende von Feldbrunnen» und ganz gesunde Sträucher einer anderen Sorte dieht nebeneinander. Hier könnte nur eine verschie- dene »innere Disposition» der beiden Sorten ausschlaggebend sein, da sonst sämtliche äussere Kulturbedingungen dieselben waren. Ebenso standen in dem Garten von Sköllersta zwei Sorten, »Hornet» und »Superlativ», nebeneinander, wobei »Hornet» bedeutend stärkere Parenchymwucherung aufwies als »Superlativ». Schon oben wurde darauf hingewiesen, dass der Wein- krebs, welcher der Himbeerkallose habituell sehr nahe kommt, nicht nur durch Frostwirkung zustande kommen kann, son- dern auch »durch Stauung des plastischen Materials z. B. infolge eines zu kurzen Schnittes» hervorgerufen wird. THORILD WULFF, HETEROPLASTISCHE GEWEBEWUCHERUNGEN. 19 Aber nicht nur überreiche Stickstoffdüngung, sondern auch Wasserreichtum im Boden, wohl auch grosse Luftfeuch- tigkeit, dürfte beim Zustandekommen der Himbeergeschwulst- krankheit mitspielen. Einen Beweis für reichliche Wasser- zufuhr finde ich in der Ausbildung des schon öfters erwähnten sehr grosslumigen pathologischen Frühjahrsholzes und auch in der massenhaften Entwicklung von Tracheideninseln in dem saftstrotzenden Kallusparenchym. Zwar kommt wohl diesen Tracheidengruppen teilweise auch eine aussteifende, mecha- nische Rolle zu, doch machen sie dabei auch ganz denselben Eindruck wie z. B. der Tracheidensaum im Mesophyll der Koniferennadeln und dürften wohl auch im Dienste der mehr oder weniger energischen Wasserversorgung stehen. In der gärtnerischen Praxis kennt man schon seit einigen Jahren eine Krankheit der Stämme von Ribes aureum und R. nigrum, welche sich darin zeigt, dass die Rinde aufreisst und sich aus der Spalte »schwammigweiche, kallusähnliche Gewebemassen von schlauchartig verlängerten, sehr inhalts- armen, wasserreichen Zellen» entwickeln. Die Krankheit, welche auch in den Pflanzschulen von Schweden grosse Ver- luste verursacht hat, wird »Wassersucht» (Oedema) genannt und ist die direkte Folge überreicher Wasserzufuhr, was auch experimentell sehr leicht nachgewiesen werden kann (SORAUER I, 335—338; Küster I, 79). Dass abnorm grosser Wasserreichtum des Bodens in Ver- bindung mit einer durch grosse Luftfeuchtigkeit herabge- setzten Transpiration zu hypertrophischen Wucherungen des Rindenparenchyms führen kann, zeigt in auffälliger Weise z. B. die Lohkrankheit des Apfel- und Pflaumenbaumes (So- RAUER I, 210—219) und noch viel mehr die eigenartigen Intumescenzbildungen, welche SORAUER (I, 443 u. Fig. 82) bei Acacia pendula beschrieben hat. Es werden hier nicht nur die primäre und die sekundäre Rinde sondern sogar die zuletztgebildeten Lagen des Holzringes mit in die durch über- mässige Luftfeuchtigkeit verursachte Gewebewucherung hinein- gerissen. | Nach alledem scheint es mir also das Wahrscheinlichste zu sein, dass wir es bei der vorliegenden Himbeerkallose gerade mit einer durch überreiche Stickstoff- und Wasserzufuhr ver- ursachten Hyperplasie zu tun haben. 20 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 47. No M. Um zu erfahren, wie sich die erkrankten Sträucher der Verpflanzung gegenüber verhielten, wurde eine Anzahl sehr stark befallener Exemplare des Karlshamner Gartens teils unweit des Muttergartens in sehr mageren, sandigen Boden und teils am hiesigen Experimentierfelde in Jehmige, nicht seht gut gedüngte Gartenerde verpflanzt. Die im Sandbo- den wurzelnden Sträucher zeigten im folgenden Jahre immer noch das Vorhandensein der Krankheit, wobei sich die Ge- schwülste jedoch weniger üppig entwickelten, als auf dem alten Standort. Die im Herbst 1905 nach dem Experimentierfelde verpflanzten Stráucher trugen im Sommer 1906 nur schwache Anzeichen der Krankheit, hatten aber keine Früchte, Im Sommer 1907 war von Geschwülsten gar nichts zu sehen, und eine, wenn auch spàrliche Ernte lieferte den Beweis, dass die Sträucher ihre frühere Krankheit zu überwinden anfingen. Ein Versuch, in der Himbeerpflanzung von Sköllersta die Beschaffenheit des Bodens durch reichliche Kalkzugabe zu verbessern, blieb erfolglos, wenigstens zeigte sich in dem fol- genden Jahre keine Verbesserung in dem Gesundheitszustande der Sträucher. r Aus allem geht aber deutlich hervor, dass die einmal ausgelóste Neigung zur Geschwulstbildung durch Verpflanzung der Stráucher oder durch Bodenverbesserung nicht auf einmal aufzuheben ist. Die einmal aus ihrem normalen Gleichgewicht geratenen Bildungs- und Nahrungsprozesse brauchen augen- scheinlich wenigstens ein paar Vegetationsperioden, um wieder in ihre normalen Bahnen einzulenken. Da diese Himbeer- krankheit also auch unter verbesserten äusseren Verhältnissen eine gewisse Zeit nachklingt, dürfte es fraglich sein, ob es sich ökonomisch lohnt, einmal erkrankte Sträucher zu ver- pflanzen, oder ob es nicht vorteilhafter sein wird, von neuem mit gesunden Pflanzen anzufangen. II. Maserbildungen am Stachelbeerstrauch. Wegen des heftigen Ausbruches des amerikanischen Sta- chelbeermeltaues in den letzten Jahren in Schweden war meine Aufmerksamkeit ganz besonders den Krankheiten unserer Beerensträucher gewidmet. Dabei fand ich zuweilen am Sta- chelbeerstrauch eigenartige Maserbildungen auf den Zweigen, u THORILD WULFF, HETEROPLASTISCHE GEWEBEWUCHERUNGEN. 21 die ich im Anschluss an die eben behandelte Kalluskrankheit des Himbeerstrauches einem näheren Studium unterwarf. Diese Maseranhäufungen treten auf 2—6-jährigen Lang- und Kurztrieben auf (Taf. 6, Fig. 1—3). Besonders bevor- zugt scheinen die basalen Partien der Kurztriebe zu sein. Die Knöllchen treten anfangs als seichte Erhebungen der Rinde hervor (Taf. 6, Fig. 2, a). Die Rinde wird später gesprengt, und es entwickeln sich Maserknollen von 1—2 cm. Durch- messer. Sehr oft nehmen die Maserkugeln eine exzentrische Lage am Zweige ein, können aber auch den Stamm gleich- förmig ringsum umgeben. So lange die Masern noch klein sind, wachsen die betroffenen Zweige ziemlich normal weiter. Wenn sie sich aber vergrössern, leiden die Zweige beträchtlich und gehen schliesslich völlig ein. Ganze Sprosssysteme kön- nen dabei durch Maserbildung zerstört werden (Taf. 6, Fig. 2, c und Fig. 3). Die Oberfläche der mehr oder wenig kugel- formigen Masern ist rauh und von gebräunten, abgestorbenen Gewebepartien bedeckt. Zwi- schen den Rinden- und Borken- fetzen bemerkt man dicht anei- nander gedrängte, kegelfórmige Maserspiesse verschiedenen Al- ters, welche die eigentliche Durch Markstrahlwucherung gespreng- | ter 6-jähriger Holzeylinder des Sta- Grundmasse der Masern auf- chelbeerstrauchs. WULFF gez. "/ı. bauen. Sehen wir nun nach, wie diese Maserknäuel zu Stande kommen, so ergibt sich aus dem zweckmässig geführten Quer-, schnitt eines maserbesetzten Zweiges (Taf. 6, Fig. 4) sofort, dass die Maserspiesse ihren Ursprung in den stark hypertro- phischen primären (A u. B) oder sekundären (C, D, E u. F) Markstrahlen haben. Ja, es weisen die Markstrahlen ófters eine derartige Parenchymwucherung auf, dass der Holz- zylinder vollstándig gesprengt wird und ein fast lianenartiges Aussehen bekommt, wie aus nebenstehender Figur ersichtlich ist. Die junge, aus dem Holzzylinder hervorsprossende Maser- warze, welche sich durch das wuchernde Rindenparenchym gm mn am a 23 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. NO 14. des Zweiges Bahn macht, ist von einer meristematischen Zone umgeben, wie auf Taf. 6, Fig. 4 angedeutet und deutlicher aus Taf. 7, Fig. l,e ersichtlich ist. Zuweilen sind diese Maserwarzen in anatomischer Hinsicht nur wenig differenziert, indem sie sich nur aus mehr oder weniger grosszelligem Paren- chym (Taf. 6, Fig. 4, F) oder aus Parenchym und einge- streuten Tracheiden (Taf. 6, Fig. 4, B, E, G) aufbauen. Gewöhnlich weisen aber die Maserspiesse einen viel höher entwickelten Bau auf, da Gefässe mit ring-, spiral- und netz- förmigen Wandverdickungen vorhanden sind. Diese Gefässe, die vereinzelt oder zu Bündeln vereinigt, die Maserspiesse durchsetzen, haben mit dem Holzzylinder des Muttertriebes direkten Anschluss (Taf. 6, Fig. 4, A, C, D). Die Gefäss- und Leptomelemente der Maserwarzen liegen entweder in der Zentralpartie des Masergewebes unregelmässig zerstreut oder sie weisen eine mehr oder weniger auffällige Anordnung auf indem sie sich rings um einen deutlichen zentralen Mark- zylinder gruppieren, wie aus Taf. 6, Fig. 4, C, D und Taf. 7, Fig. (1 u.) 2 zu ersehen ist. Es unterliegt demnach kei- nem Zweifel, dass diese Maserspiesse ihrem ganzen Wesen nach als Sprossbildungen zu betrachten sind. An der Spitze der Warze, welche schliesslich das wuchernde Rindenparenchym und sonstige Rindengewebe des Zweiges durchsetzt und an der Zweigoberfläche als kegelförmiger Maserspiess zum Vorschein kommt, bildet sich infolge die Tätigkeit des die Warze umgebenden Kambiums eine mehr oder weniger mächtige Parenchymhaube (Taf. 6, Fig. 4, A, C, am deutlichsten bei E und Taf. 6, Fig. 5, e—f). Wenn die anfangs hellgefärbten, saftstrotzenden Maserspiesse nach eini- ger Zeit dunkler werden, kommt dies dadurch zu Stande, dass grössere oder kleinere Gewebepartien des Maserspiesses durch Korkschichten abgeschnürt werden, sich bräunen und abster- ben (Taf. 6, Fig. 4 an mehreren Stellen und in Fig. 5 bei ki und k?). Ältere Maserspiesse können sich sogar verzweigen, indem von der zentralen Mutterwarze ähnlich gebaute, sekundäre Tochterwarzen hervorsprossen. So gehören auf Taf. 6, Fig. 4 E und E! ebenso wie G und G! je einer Warze an, wie näher aus der betreffenden Figurerklärung zu ersehen ist. Eine Muttermaserwarze mit ihren drei Tochterwarzen ist auf dem Querschnitt Taf. 7, Fig. 2 dargestellt. Durch diese reich- THORILD WULFF, HETEROPLASTISCHE GEWEBEWUCHERUNGEN. 23 ^ " liche primäre und sekundäre Maserspiessbildung bekommen die Maserknänel ihr eigenartiges, warziges Aussehen. Ebenso wie die Kallusbildung des Himbeerstrauches ge- hören auch diese Maserknäuel des Stachelbeerstrauches in histologischer Hinsicht zu den von KÜSTER (I, 136) auf- gestellten heteroplastischen Hyperplasien, wobei jedoch fest- gehalten werden muss, dass die Himbeerkallose eine Rinden- bildung, die Stachelbeermaser dagegen sprossartiger Natur ist. Obgleich die Maserspiesse also einen mehr oder weniger ausgeprágten Achsencharakter zeigen, sind sie jedoch keines- wegs den Adventivknospenbildungen gleichzustellen, Schon FRANK (I, 80—84) hat übrigens im Gegensatz zu einer älteren Anschauung darauf aufmerksam gemacht, dass Kropfmaser- bildungen nicht immer mit Adventivknospenentwickelung in ursächlichem Zusammenhang steht, da zuweilen eine Mark- strahlenwucherung daran Schuld sein kann. Die hier näher erwähnte Kropfmaser des Stachelbeer- strauches ist zwar niemals genauer untersucht worden, doch findet man in der Litteratur einige ganz kurze Notizen, die sich vielleicht auf diese Krankheit beziehen. So spricht SORAUER (II, 209; I, 385) von einer echten Maserbildung der Stachelbeerzweige, die mit der hier beschriebenen identisch sein dürfte. Wenn SoRavER (VI, 145) bei einer früheren | Gelegenheit einige »Zweiganschwellungen bei Stachelbeeren» bespricht, scheint in diesem Falle keine echte Maser, sondern wohl eben eine durch einen Pilz verursachte Hexenbesenbil- dung vorzuliegen. Schon bei der Besprechung der sich an die Himbeer- kallose anschliessenden Krankheitsgruppe wurde darauf hin- gewiesen, dass sich an den Geschwürbildungen der Spiréen- und des Weinkrebses auch Markstrahlenwucherungen beteiligen. Eine viel engere Verwandtschaft mit der Stachelbeermaser weist eine von Kissa (I, 129—132 u. Taf. III—IV) näher stu- dierte Kropfmaserbildung bei Pirus Malus chinensis auf. Der Ursprung der kegelfórmigen Maserspiesse sind hier ebenfalls die sich stark verbreitenden Markstrahlen. Die Spiesse haben ausgeprägten Achsencharakter, und sekundäre Seitenspross- ungen kommen auch hier vor. Zu derselben Maserkrankheitsgruppe gehört auch der von SORAUER (IV, 77—85 u. Taf. II) beschriebene »Krebs an Ribes nigrum», der sich jedoch merkwürdigerweise nicht so eng 24 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:o 14. P * an die Stachelbeermaser anschliesst wie die Kropfmaser von Pirus Malus chinensis. Auch bei Ribes nigrum handelt es sich jedoch um Markstrahlenhyperplasien, und zwar von noch ausgeprägterer Sprossnatur, als sie die Maserspiesse von Ribes Grossularia und Pirus Malus chinensis haben. Auch bei Cydonia vulgaris hat SORAUER (VII, 188) hieher- gehörige Maserbildungen beobachtet. Über die Ursache der Maserbildung des Stachelbeer- strauches bin ich nicht ganz ins reine gekommen. Soviel ist sicher, dass wir es hier nicht mit den Folgen etwaiger para- sitärer Ursachen zu tun haben. Auch habe ich keine Andeu- tungen dazu gefunden, dass diese Masern durch Milben oder sonstige tierische Schädlinge verursacht sein könnten. Es bleibt also nur übrig, diese Masern als rein spontan entstan- dene Gebilde zu betrachten, die wohl mit Stoffwechselstö- rungen zusammenhängen: Die am schlimmsten betroffenen der von mir beobach- teten Stachelbeersträucher waren einige wilde oder verwilderte Exemplare, die in starkem Schatten in fetter Humuserde bei Djursholm (Umgegend von Stockholm) wuchsen. Diese Sträu- cher blüten nur sehr spärlich und brachten keine Beeren zur Entwicklung. Der Verdacht liegt somit nahe, dass wir es hier ebenso wie bei der Himbeerkallose mit abnormer An- hüufung von plastischem Material zu tun haben, was sich in Markstrahlenwucherung und Maserspiessbildung äussert. Zuletzt möchte ich mit ein paar Worten eine Frage erör- tern, die mich nicht nur während des Ausarbeitens dieser Studie sondern schon früher öfters an mich herangetreten ist. Es ist dies eine Frage der pflanzenpathologischen Nomen- klatur. Wie bekannt herrscht in der Phytopathologie eine ebenso grosse, wenn nicht noch schlimmere Verwirrung der wissenschaftlichen und populären Nomenklatur wie bis vor kurzem in der systematischen Botanik. Was die phytopa- thologische Anatomie betrifft, scheint mir Küsters (I) Ver- such ein sehr gut gelungener, aber noch weiter auszubauender Anfang zu sein, in diesem Zweige unserer Wissenschaft klare Begriffe festzustellen. Wenn es aber gilt, die verschiedenen Pflanzenkrankheiten zu benennen, wimmelt es bekanntlich sowohl in der wissenschaftlichen Litteratur als auch in der gärtnerischen und landwirtschaftlichen Praxis von Bezeich- nungen, wie z. B. Krebs, Brand, Grind, Schorf usw., unter THORILD WULFF, HETEROPLASTISCHE GEWEBEWUCHERUNGEN. 25 welchen Namen man allerlei, oft sehr verschiedene Krank- heiten versteht. Betrachten wir die englische, amerikanische oder nordische Litteratur, so sind die Verhältnisse dort ebenso verwirrt. Wie hat nicht z. B. SORAUER dem Worte »Krebs» allerlei Bedeutungen gegeben! Man vergleiche nur die einander nicht deckenden Definitionen des »Krebses», die SORAUER (L 584; IV, 80—82; III, 31) zu verschiedenen Gelegenheiten gegeben hat. Eine viel engere Definition des Krebses gibt Küster (I, 181) Wäre es nun nicht praktisch, dem ebenso viel- wie nichtssagenden Krebsbegriff nur eine, aber scharf umschriebene Bedeutung zu geben (z. B. als Nectria-Krebs oder Frostkrebs in engerem Sinne) und die andern »Krebs»- Arten anders zu benennen? Centralanstaltens Botaniska Afdelning. Experimentalfaltet. 26 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. N:O 14. Litteratur. Carp, FRED. W., (I), Bush Fruits. New York. 1898. ERIKSSON, J., (1), Frank, A. B., (I), Kirscuner, O., (I), KÜSTER, SORAUER WULEF, " , , , , (ID, Kissa, N. W., (1), (I). (1), zu (IM), (IV), (V), UV Landtbruksbotanisk berättelse af ar 1906. — Medd. fr. Kgl. Landtbruksakademiens Experimen- talfält Nr. 92. Stockholm. 1906. Die Krankheiten der Pflanzen. Bd. I. Breslau. 1895. Die Krankheiten und Beschädigungen unserer landw. Kulturpflanzen. 2. Aufl. 1906. Atlas der Krankh. u. Beschäd. unserer landw. Kulturpflanzen. VI. 1902. Kropfmaserbildung bei Pirus Malus chinensis. — Zeitschr. f. Pflanzenkrankh. 1900. Pathologische Pflanzenanatomie. Jena. 1903. Handbuch der Pflanzenkrankheiten. 3. Aufl. 1907. Basar Schutz der Obstbäume gegen Krankheiten. Stutt- gart. 1900. Der Rosenkrebs. — Zeitschr. f. Pflanzenkrankh. 1907. Krebs an Ribes nigrum. — Zeitschr. f. Pflanzen- krankh. 1891. Nachweis der Verweichlichung der Zweige unserer Obstbäume durch die Kultur. — Zeitschr. f. Pflanzenkrankh. 1892. Jahresbericht d. Sonderausschusses f. Pflanzen- schutz. 1898. — Im Arb. d. deutschen Land- wirtschafts-Gesellschaft. Heft. 38. Dito. 1899. In Heft 50. Fruktodling i Norrbotten och dess klimatiska betingelser. — Sv. Pomolog. Foren. Ärsskrift. 1906. Stockkolm 1907. THORILD WULFF, HETEROPLASTISCHE GEWEBEWUCHERUNGEN. 27 Figuren-Erklärung. Taf Fig. a. MHimbetrstamm, Mitte des zweiten Sommers mit beginnender Geschwirbildung. Die Geschwülste brechen eben durch die prim. Rinde und die Epidermis. Nat. Gr. * Fig. b. Dito. Vorgeriickteres Stadium. Die Kallusknäuel bilden zu- sammenhiingende Striche, welche die Rinde abstossen. Nat. Gr. Fig. c. Dito. Noch weiter entwickeltes Stadium mit reichlicher Ge- schwulstbildung-in Längsreihen um den Stamm herum. Blü- tentragende Seitenzweige wegen Kallusbildung in den Ast- winkeln absterbend. Nat. Gr. Sämtl. Figg. nach dem in dem Garten bei Karlshamn am 4. Juli 1905 gesammelten Material. Tat. 2. Himbeerstamm, Mitte des zweiten Sommers. Üppige Kallusbil- dung, besonders um die Basalteile der Seitenzweige. Blätter noch gesund, aber Blüten und Knospen schon verkümmernd. Material aus Karlshamn; 24 Aug. 1905. Bas. . . * à . Y . . Fig. a. Himbeerstamm, Mitte des 2. Sommers, mit maximaler Ge- schwürbildung. Rinde fast völlig abgestossen. Fig. b. Dito. Maximale Kallusbildung im Astwinkel eines Blüten- zweiges. Fig. c. Querschnitt eines 2-jährigen Stammes, ringsum mit kräftigen Kallusknollen besetzt. Fig. d. Längsschnitt eines 2jährigen Stammes an der Basis eines Seitenzweiges. Uppige Geschwiirbildung. Die gestrichelte Partie des Markes und des Holzes beseichnet abgestorbenes Gewebe. Fig. e—f. Quer- und Längsschnitt eines 2-jährigen Himbeerstammes mit verbreiterten kurzgestielten Geschwülsten. 28 ARKIV FOR BOTANIK. BAND T. No M. LI Fig. g—h. Quer- und Längsschnitt durch kräftig wuchernde Geschwüre mit breiteren Verbindungsfussstücken. In Fig. h ist das Kalluspolster aus zwei ursprünglich freien Geschwüren ent- standen. Sämtl. Figg. der Tafel 3 nach dem im Juli 1905 und 1907 gesammelten Material von Karlshamn. Nat. Gr. Fig. 1. Fig. 2: Fig. 3. Fig. 4. F ig. 3. Taf. 4. Querschnitt durch die gesunde Partie eines in der folgenden Vegetationsperiode erkrankenden Himbeerjahrestriebes aus der Mitte des ersten Sommers. Ausserhalb des Bastbündelringes (d) fängt das Phellogen (c) grade an sich zu teilen. Das normale Kambium ist in lebhafter Teilung begriffen. [Zeiss Oc. 2, Obj. A. Auf 3/1 verkleinert.] Querschnitt durch die gesunde Partie eines kranken Himbeer- stammes im 2. Jahre zur Zeit der Beerenreife. Epidermis (a) und die primáre Rinde (b) werden eben durch das sich verdickende Korklager (c) abgestossen. Die Kambiumtätigkeit bei f ist schon erloschen. [Zeiss Oc. 2, Obj. A. Auf °/ı verkleinert. | Querschnitt durch eine ganz junge, etwa !/» mm hohe, eben hervorsprossende Kalluserhebung. Die Kallusbildning (%) fängt ausserhalb des Bastbündelringes (d) an. Im Kallusparenchym einzelne Tracheidengruppen (7) und eine zufällig abgestorbene Gewebepartie (2). Die schon abgetötete prim. Rinde (5) wird ebenso wie das Korklager (c) durch die sich entwickelnde Geschwulst gesprengt. [Zeiss. Oc. 2, Obj. A. Auf °/ı ver- kleinert. | (Juerschnitt durch die völlig ausgewachsene Geschwulst eines 2 jährigen Himbeerstammes. Prim. Rinde und Epidermis schon abgelöst. Das Korklager (c). nur noch stellenweise die Kallusoberfläahe bedeckend, die sonst aus dunklem, abster- bendem Kallusparenchym (0) besteht. Der Bastbündelring (d) ist gesprengt, und isolierte Bastbündel (d!) liegen nun- mehr weit davon im Kallusparenchym (X), das sehr reich an Tracheidengruppen (7) ist. Bei m und » das grosslumige, im 2. Frühjahr gebildete pathologische Holz. Der Rahmen um n bezeichnet dieselbe Gewebepartie, die vergrössert in Fig. 5 dargestellt ist. [Zeiss. Oc. 2, Obj. a,.] Vergrössertes Detailbild der umrahmten Gewebepartie bei n in Fig. 4. Die keilfórmige Partie m—m—m ist grosslumi- ges, pathologisches, ausserhalb des normalen vorjährigen Holz- ringes (yg) gebildetes Frühjahrsholz. Bei f das sich hier stellenweise noch in Tätigkeit befindende, normalerweise sonst THORILD WULFF, HETEROPLASTISCHE GEWEBEWUCHERUNGEN. 29 aber schon erloschen gewesene Kambium. Parenchym und Leptomelemente bei e. [Zeiss. Oc. 2, Obj. E. Auf ?/3 ver- kleinert. | Taf. 5. Fig. 1. Im grossen Ganzen— Taf. 4, Fig. 4, jedoch ein noch vor- gerückteres Stadium. Das neugebildete pathologische Früh- jahrsholz (m) sehr üppig entwickelt. Bastbündelgruppen (d!) und sogar einzelne Tracheideninseln (i!) nunmehr an die Peri- pherie des Kallus verdrängt. [Zeiss. Oc. 2, Obj. ae.| Fig. 2. Detailbild eines alten, üppigen Kallus. Bei m das gross- lumige, abnorme Frühjahrsholz. Nach dem Kallusparenchym (k) hin sind die Gefásse durch dünnwandiges Holzparenchym (p) ersetzt. Bei p! eine derartige durch sek. kambialen Zuwachs im Geschwulstparenchrym isoliert liegende Holzpa- renchymmasse. Bei i Tracheideninseln. [Zeiss. Oc. 2, Obj. A. Auf ?/, verkleinert. | Fig. So Tracheideninsel eines älteren Kallus, von dännwandigem, zum Teil meristematischem Parenchym umgeben. [Zeiss. Oc. 4, Obj. C. Auf ?/3 verkleinert.) Fig. 4. Sekundäres, ganz kurzes, isoliertes Kambium aus einem Kal- luspolster, teils tracheidale Holzelemente (r), teils gewöhn- liches Kallusparenchym (s) bildend. [Zeiss. Oc. 4, Obj. E. Auf ?/5 verkleinert. | In Taf. 4 und 5 bedeuten die Buchstaben: a — Epidermis. m= abnormes, grosslumiges Früh- b = prim. Rinde. jahrsholz. c = Phellogen resp. Periderm. n — Gewebepartie, die in einer an- d, d* — Bastbündel, resp. — ring. deren Figur vergróssert zu e — Leptom. finden ist. f — normales Kambium. 0 = äussere, gebräunte, absterbende g — normaler Holzzylinder. Partie des Kallusparenchyms. h — Mark. p, pl = abnormes Holzparenchym. i, i! = Tracheideninseln. r = tracheidales Holz. k = Kallusparenchym. S = Parenchym wie hk. — abgestorbene Gewebepartie. Taf. 6. Maserbildungen des Stachelbeerstrauches. Fig. 1. Masern an der Basis von Kurztrieben. Nat. Gr. 30 Fig. Fig. Qo ARKIV FOR BOTANIK. BAND 7. No M. a — ganz junge und b — weiter entwickelte Maserknollen. Bei c ist das ganze Sprosssystem durch sehr üppige Maser- bildung deformiert worden. Nat. Gr. Die distalen Sprossenden wegen Maserbildung völlig einge- gangen. Nat. Gr. Querschnitt emer Maserknolle an einem dreijahrigen Zweige mit »Maserpiessen» in verschiedenen Entwickelungsstadien. [Zeiss Oc. 1, Obj. a2.] A — Maserspiess, aus einem primären Markstrahl hervor- gegangen, mit zerstreuten Ring- und Spiralgefässen ohne deutliche Markpartie. Um die Spitze des von dem hyper- trophierten Rindenparenchym umschlossenen Maserspies- ses ist ein tätiges Kambium angedeutet. Der äusserste Teil der Maserwarze (A!) durch das Korkkambium (Ph) abgeschnürt und gestorben. B=|ebensowie A] aus einem primären Markstrahl entstan- dene, sehr breite Warze, von ihrem Kambium umgeben. Enthält keine Gefässe, sondern nur im üppigen Paren- chym zerstreute Tracheiden mit netzfórmiger Wandver- dickung. C=|wie D, E u. F] ein Maserspiess, aus einem sekundä- ren Markstrahl entstanden. Sonst wie A, nur ist bei C (und D) eine deutliche Markpartie zwischen den Gefäs- sen unterscheidbar. E=aus sek. Markstrahl entstandener Maserspiess ohne Ge- fässe, nur mit Tracheiden. Der Spiess verlängert sich nach aussen in eine kräftige Parenchymwarze, welche noch nicht durch das Phellogen (Ph) abgeschnürt wor- den ist. E!= wahrscheinlich ein Stückchen einer von E abgezweigten, sek. Maserwarze. F=sek. Markstrahl aus stark hypertrophischen, grossen Pa- renchymzellen ohne Holzelemente. G —tangential getroffene Warze aus Parenchym und Tra- cheiden, von ihrem Kambium umgeben. G! — Parenchymhaube um die Spitze eines Maserpiesses, wahr- scheinlich als eine sek. Verzweigung von G zu betrachten. Längsschnitt durch eine ältere Maserwarze. a — zentrale Partie mit tracheidalen Holzelementen. b, b=hypertrophiertes Rindenparenchym. THORILD WULFF, HETEROPLASTISCHE GEWEBEWUCHERUNGEN. 31 c= dgl., einer benachbarten Warze gehörig. d=tracheidale Elemente, durch das Phellogen k! — k! aus dem Zusammenhange mit den Geweben bei a abgeschnürt. e=gebräunte, abgestorbene Partie der einstigen Spitze der Maserwarze. f=die parenchymatische Haube der ursprünglichen Warze, durch die Korkschicht £? abgeschnürt. g=altes Korklager und h=Rindenparenchym, durch den hervorbrechenden Maser- spiess zur Seite geschoben und nunmehr durch die Tätig- keit des Korkkambiums hk! — k! getötet. Zeiss. Oc. 2, Obj. A.] Tak. 4. Maserpiesse des Stachelbeerstrauchs. Fig. 1. Querschnitt eines Maserpiesses im jüngeren Stadium, ehe sek. Verzweigungen stattgefanden haben. |Zeiss. Oc. 2, Obj. A.| o (>) I . - a = »Zentraleylinder» mit Leptomgruppen (b), zertreuten Ge- fässbündeln und vereinzelten Gefässen mit spiral-, ring- und netzförmiger Wandverdickung, nach aussen von einem einfachen Ring schwach kutinisierter Zellen umgeben. Innerhalb dieses Ringes, der später gesprengt wird, fängt eben eine neue kambiale Tätigkeit an (bei c), die in Fig. 2 weiter fortgeschritten ist. d=»Rindenparenchym» des Maserpiesses, das später durch das Kambium (c) abgeschält wird. e = peripheres Korkkambium, das die äusseren, nunmehr ab- getöteten Gewebe (f) abgeschält hat. f=primires Rindenparenchym des Mutterprosses und hyper- trophisches Geschwulstparenchym, welches von dem her- vorwachsenden Maserspiesse verdrängt und durchbohrt worden ist. Fig. 2. Querschnitt einer älteren Maserwarze mit sek. Verzwei- gungen. [Zeiss. Oc. 2, Obj. A.] a = Zentralpartie der Mutterwarze, wo, ebenso wie in Fig. 1, die deutliche Tendenz, Holz- und Leptomgruppen um einen zentralen Markzylinder herum zu orientieren, be- merkbar ist. Die Zentralpartie von einem sehr tätigen Kambium umgeben. b, b, b — Parenchymhauben der aus der Mutterwarze hervorge- sprossenen, sekundären Maserspiessen, jede von ihrem Kambium umgeben. UU FE - 4 2 - 32 ARKIV FOR BOTANIK. BAND 4. No M. c —zerdrückte Parenchympartien zwischen den sich lebhaft teilenden Kambien. d — abgestorbenes Parenchym der Mutterwarze. Das Figurenmaterial der Tafel 6 und 7 stammt aus Djurs- holm und wurde Mitte Juni 1906 gesammelt. Tryckt den 20 juni 1908. Uppsala 1908. Almqvist & Wiksells Boktryckeri-A.-B. | | ARKIV FÓR BOTANIK. Band 7. N:o 14. Tat. 1. Westphal phot. b Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. dan N:o 14. ARKIV FÓR BOTANIK. Band 7. RIES M — 2 Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. Westphal phot. ARKIV FOR BOTANIK. Band 7. N:o 14. laters: a, b, c, T. Ekblom del., d—h, T. Wulff del. Ljustr. J. Cederquist, Sthlm. aa BO ee —CQ3**eccosoco : NONE ERS RAT eyo =. 2 SS ERS: $^ > S SOLON et. c : Arkiv fér Botanik Band 7. N ku Kir vt Clas a MC OP ee => o TERO Wulff del. PTS 2n a". bes Lith.G.Tholander,Stockholm. + SE —— LI ie P cd o -— Ss AIV i " wis e. ime con Ar ELM T nog i$ " j ae we EJ ice ein LÅ Aci Y aie : 34 BU ds Dd " M Eis ] a E Lue I 3 B " io 4 Arkiv för Botanik.Band 7. Nel4 fö " ds i - e Y D RUN Lith.G. Tholander Stockholm. = WOLFF, "THORILD, rain Be wucherungen am Himbee ES und 7 Tafeln - HIST IR as N 4 ‘any sy LH Un | 00297 a‘ . e A . D (t "e ~ Mp E P v S ay - > ^ bla 2 «RO LL : v “J We * iv poe Lee ^", An ^ "n = % » AD Y a DEO hin eMe . a a ees "^ 7 ¢ (tee